# ID: svediakorp-gov2186
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,008
# sentences: 2,696
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


17 Kap.
31
och fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet sökt, till straffarbete
från fyra till och med sex år, och om hon den ej sökt, till straffarbete från
två till och med fyra år; der ej i något af dessa fall utrönes, att fostret omkommit
utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller så ofullgånget, att det
ej med lif framfödas kunnat.
14 §. Har qvinna, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjat invärtes
eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan, och kommer fostret utan
lif eller ofullgånget fram; dömes till straffarbete från två till och med sex år.
15 §. Har annan, med qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 14 § sågs, eller till sådan gerning rädt eller hulpit, och kommer
fostret utan lif eller ofullgånget fram; straffes såsom i samma § stadgadt är.
16 §. Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 14 § sägs, och kommer fostret utan lif eller 'ofullgånget fram; dömes
till straffarbete från sex till och med tio år. Fick qvinnan af gerningen svår
kroppsskada; vafe straffet straffarbete på lifstid: fick hon deraf döden; miste gerningsmannen
lifvet.
17 §. Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, utan uppsåt
att fostret skada, sådan misshandel, att det förgås eller kommer ofullgånget fram;
dömes, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från två till och
med fyra år, och om det skedde af hastigt mod, till sex månaders straffarbete eller
fängelse.
18 §. Har någon uppsåtligen satt ut barn, det han pligtig var att vårda
och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest uppsåtligen från sig skilt och
såmedelst i bjelplöst tillstånd försatt, och skedde det å sådant ställe eller under sådana
omständigheter, att gerningsrnannen rj mini sannolikhet kunde vänta barnets
räddning; dömes lill straffarbete från fyra till och med sex år. Fick barnet svår
kroppsskada; vare straffet straffarbete från åtta till och med tio år eller på lifstid.
Ljuter barnet döden; miste gerningsrnannen lifvet.
19 §. Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att fara för barnets lif eller helsa val för banden var, men gerningsrnannen dock
med sannolikhet kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete på högst två
år dömas. Fick barnet svår kroppsskada; vare straffet straffarbete från fyra till
och med sex år. Ljuter barnet döden; dömes gerningsrnannen till straffarbete från
åtta till och med tio år.
20 §. Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter eller
32
17 Kap.
fängelse dömas. Fick barnet svår kroppsskada; vare straffet straffarbete på högst
två år.
21 §. Ilar någon, på sätt i 18 § sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig,
bräcklig eller eljest hjelplös person, den han var pligtig att vårda, och skedde det
å ställe eller under omständigheter, som i 18, 19 eller 20 § sägas; vare lag, som
der för hvarje fall stadgadt är.
22 §. Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig
är att fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe eller under sådana
omständigheter, som i 18, 19 eller 20 § sägas; vare ock lag, som der för hvarje
fall stadgas.
25 §. Den, som till annans död vållande är, straffes med fängelse eller
böter. Yar vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete på högst tre år
dömas.
24 §. Kan man, utan fara för sig sjelf, rädda den i lifsnöd stadd är, och
gör det ej; dömes, der den nödställde omkommer, till böter eller fängelse.
25 §. Gör man sådan misshandel å annan, att han deraf mister talförmåga,
syn eller hörsel, eller hand, fot eller näsa, eller blifver oförmögen till slägtets fortplantning,
eller faller i sådan sinnessjukdom, att vån ej är till hans återställande,
eller får annat stadigvarande svårt men å sin helsa; dömes, om misshandeln skedde
med berådt mod, till straffarbete från åtta till och med tio år, och om den skedde
af hastigt mod, till straffarbete från två till och med sex år. Yar, i senare fallet,
gerningsmannen utan egen skuld, såsom i 3 § sägs, af den misshandlade till vrede
retad; då må, der ej misshandeln skett å någon af de personer, som i 6 § nämnda
äro, straffet nedsättas, dock ej under sex månaders staffarbete.
26 §. Har den misshandlade blifvit annorledes, än i 25 § sägs, å någon
del af kroppen så skadad, att svårt lyte deraf kommit, eller har han misiat bruket
af öga, öra eller sådan lem, sorn i samma § nämnd är, eller råkat i sjukdom
som lifsfarlig varit; dömes gerningstnannén, om misshandeln skedde med- berådt mod,
till straffarbete från två till och med sex år, och i annat fall, till straffarbete på
högst två år eller fängelse.
27 §. Med svår kroppsskada förstås i denna lag sådan skada, som i 25 och
26 §§ sägs
28
§. Har af misshandel kommit mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare
sjukdom, än i 25 eller 26 § sägs; dömes gerningsmannen, om misshandeln skedde
med berådt mod, till straffarbete på högst två år eller fängelse, och i annat fall,
till fängelse eller böter.
29 §.
17 Kap.
33
29 §. För misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, dömes gernings
mannen
lill böter eller fängelse.
30 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf skada kommit, såsom i 23,
26 eller 28 § sägs; då skola, vid straffets bestämmande, de grunder tillämpas, som
för slikt fall, i afseende på dråp, finnas stadgade i 8 eller 9 §.
31 §. Har någon, i uppsåt alt annan skada, gifvit honom gift eller annat
lifsfarligt ämne, och får han deraf svår kroppsskada; dömes lill straffarbete på lifstid.
Kommer af den gerning ringare eller ingen skada; vare straffet straffarbete
från fyra till och med åtta år. Har någon tillredt gift eller lifsfarligt ämne, att
annan dermed skada, men gitter ej sitt uppsåt fullborda; dömes till straffarbete på
högst två år.
32 §. Misshandlar man skyldeman i rätt uppstigande led; då skall, i det fall
der gerningen eljest kan med straffarbete från åtta till och med tio år beläggas, till
straffarbete på lifstid dömas, och då straffarbete på annan viss tid kan äga rum,
strafftiden ökas lill och med två år utöfver den som i hvarje fall högst utsatt finnes.
Är brottet med fängelse eller böter belagdt; dömes gerningsmannen till straffarbete
på högst två år. Misshandlar man annan af de personer, som i 6 § nämnda äro;
varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i något
sådant fall dömas till ringare straff, än fängelse.
33 §. Nu kan så hända, att någon, under utöfning af laga rättighet att aga,
tillfogar den, som under hans lydnad står, skada, och är den så ringa, som i 29
§ sägs; derföre må han ej till straff dömas.
34 §. Vållande till svår kroppsskada straffes med böter; var vållandet synnerligen
groft; då må till fängelse dömas.
Å vållande till skada, som i 28 § sägs, vare straffet böter till femtio Riks
daler.
33 §. Den som, i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, mot annan
drager knif eller svärd, spänner bössa eller reser annat lifsfarligt vapen, straffes, der
ingen skada skor, med böter till tjugofem Riksdaler. Föröfvas brottet mot någon
af de personer, som i 6 § nämnda äro; vare straffet fängelse. Kommer skada af
sådant brott; då må ock fängelse ådömas, der eljest blott till böter dömas skulle.
36 §. Har man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan person, än
den man dräpa eller misshandla ville; straffes såsom vore gerningen föröfvad mot
den, åt hvilken den ämnad var; dock skall ej å särskild egenskap hos denne eller
ä särskildt förhållande emellan honom och gerningsmannen, afseende annorlunda göBih.
lill R. St. Prot. 1847 och 1818. 7 Sami. 1 Afd. 22 Bäft. 8
34
17 Kap.
ras till straffels förhöjning, än så vidt försök lill svårare brott, då sådant i gerningen
ingår, kan dertill föranleda.
37 §. Hafva tvenne, efter aftal, sig i envig med hvarannan inlåtit, och varder
någon deri dödad; straffes gerningsmanncn, såsom för dråp af hastigt mod, efter
5 §: var det aftal gjordt, att envig ej skulle utan enderas död slutas, och
kommer död deraf; vare lag som i 3 § sägs. Får någon i envig kroppsskada;
straffes gerningsmannen såsom hade den skada genom misshandel af hastigt mod
tillkommit.
38 §. Förfar någon vid envig svikligen, och får den andre deraf död eller
annan skada; vare lag som om mord eller misshandel med berådt mod.
39 §. Den som, genom uppsåtlig misshandel, eller genom vållande, tillfogat
annan sådan kroppsskada, att denne deraf döden ljutit; varde såsom baneman straffad,
ändå att döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af annan,
genom den handling i verksamhet satt orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat
genom tidigt användt botemedel förekommas, eller handlingen, för särskildt kroppsbeskaffenhet
hos den döde, eller för tillfälliga omständigheter, hvarunder skadan honom
tillfogades, orsakat döden.
Blef skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de der, utan
gerningsmannens skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med
begagnande af botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller oskicklighet
vid botemedels användande, eller annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej till
högre straff dömas, än efter ty i 23 § skils.
40 De grunder, som i 39 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå
kroppsskada, hvaraf död ej följt.
41 §. Det straff lagen i vissa fall utsätter å gerning, då den medfört svår
kroppsskada, skall jemväl tillämpas, om död å gerningen följt, der ej svårare straff
för det fall stadgadt finnes.
42 §. Misshandel, som i 28 eller 29 § sägs, så ock förbrytelse efter 35
§, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsägande brottet till sådant åtal an
gifver,
eller det blifvit föröfvadt å tid eller ort, som i 9 Kap. 6 § eller 13 Kap.
14 § nämnd är, eller emot skyldeman i rätt uppstigande led, svärfader eller svär
moder.
Vållande, som i 34 § sägs, må ej åtalas af annan, än målsägande.
43 §. Den, som till straff efter 1, 2, 16 eller 31 § dömes, vare ock förfallen
till den påföljd, sorn i 2 Kap. 25 § utsatt är. Lag samme vare, om Lä
kare
eller Apothekare till straff efter 15 § dömes.
18 Kap.
35
i§ Kap.
Om brott emot annans frihet.
1 §. Försätter man uppsåtligen någon i slafveri, eller drifver handel med neger
eller annan, för att honom i sådant tillstånd försätta eiler qvarhålla, eller tager
man veterligen om hord, anhåller eller inspärrar någon å fartyg, för alt honom såsom
slaf bortföra; dömes till straffarbete på lifstid; och vare fartyg, Som till sådant
ändamål begagnades, tillika med den laddning, som det då innehade, till Kronan
förbrulet.
2 §. Har någon antagit tjenst å fartyg, med vetskap att det till slafhandel
eller slafvars bortförande bestämdt var, och varder fartyget till sådant ändamål be
gagnadt,
medan ban derå i tjenst är; straffes, såsom medhjelpare, efter S Kap. 4
§, ändå att han med slafvarna eller deras behandling sig ej hefattat.
3 §. Utrustar, upplåter eller befraktar man fartyg till slafhandel eller slafvars
bortförande; varde, der fartyget ej till sådant ändamål begagnas, dömd till straffarbete
från sex till och med åtta år.
4 §. Penningar eller deras värde, som någon till slafhandel eller befraktning
af fartyg till slafvars förande, eller till utrustning af fartyg, som i 3 § sägs, användt
eller sig betingat, varén till Kronan förbrutne.
5 §. Har någon, med våld eller annorledes, bemäktigat sig annan och honom
å öde ort eller annat sådant ställe utsatt, att uppenbar fara var för hans lif; dömes
till straffarbete på lifstid. Ljuter den utsatte deraf döden; miste gerningsmannen lifvet.
6 §. Den, som olofligen, med våld eller annorledes, bemäktigar sig annan
och honom, emot hans vilja, ur Riket förer, så ock den, som, utan föräldrars eller
förmyndares samtycke, förer ur Riket barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker
med barnets vilja eller ej, dömes till straffarbete från fyra till och med ätta år.
7 §. Har den, som annan bortfört, efter ty i 6 § sägs, tvungit honom till
främmande krigs- eller skeppstjenst, eller eljest i tvångstillstånd honom försatt; dömes
till straffarbete från åtta till och med tio år. Föröfvar man sådant brott emot
annan utrikes, utan att hafva honom dit fört, såsom i 6 §sägs; vare straffet straff
arbete
från fyra till och med sex år.
8 §. Den, som olofligen bemäktigar sig och från föräldrars eller annans vård
skiljer barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker med barnets vilja eller ej, dömes,
när barnet ej ur Riket föres, till straffarbete på högst två år. Sker det för
att begagna barnet till tiggeri eller att det eljest (ill vanart öfva; då skall till straffarbete
från två till och med sex år dömas.
36
18 Kap.
9 §. Hvar, som olofligen, genom inspärrande eller fängslande eller annorledes
beröfvar någon friheten, dömes till straffarbete på högst två år. Har, genom sådant
brott, friheten varit öfver år och dag någon beröfvad eller har den, mot hvilken
brottet begicks, lidit svår misshandel; då må till straffarbete från två till och med
fyra år dömas.
10 §. Nu har någon, för förment brott, annan utan laga skäl gripit: skedde
det ej af argt uppsåt, och blef med den gripne så förfaret, som om laga häktning
stadgadt är; då skall till fängelse eller böter dömas.
11 §. Gör man misshandel å annan, för att tvinga honom till bekännelse i
någon sak; dömes till straffarbete på högst två år. Är brottet med synnerligen
försvårande omständigheter förenadt; då må till straffarbete från två till och med
fyra år dömas.
12 §. Tager man qvinna med våld och, mot hennes vilja, med henne öfvar
otukt, eller tvingar man henne dertill genom hot, som medförer trängande fara för
lif eller helsa; varde dömd till straffarbete från sex till och med tio år. Får qvinnan
af den gerning svår kroppsskada; då skall till straffarbete på lifstid dömas.
Ljuter qvinnan deraf döden; miste gerningsmannen lifvet.
13 §. Har någon, genom döfvande eller annat medel, uppsåtligen försatt
qvinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller varit
ur stånd att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt öfvat;
vare lag som i 12 § stadgas.
14 §. Har man, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, våld, hot eller
list, som der sägs, mot qvinna bruka', utan att uppsåtet fullbordadt blef; varde
straffad efter de grunder, som i 3 Kap. stadgas.
15 §. Har någon öfvat otukt med qvinna, den der, honom veterligen, befanns
i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller varur
stånd att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till
straffarbete från fyra till och med sex år. Fick qvinnan svår kroppsskada; vare
straffet straffarbete från åtta till och med tio år.
16 §. Brott, som i 12, 13, 14 eller 15 § sagdt är, må ej åtalas af allmän
åklagare, der ej qvinnan af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes
målsman till sådant åtal angifvet varder.
17 g. Den, som tager och bortförer eller i sitt våld qvarhåller qvinna, mot
hennes vilja, i uppsåt att henne till giftermål eller otukt förmå; dömes till straffarbete
från två till och med fyra år.
18 §. Bortförer man omyndig qvinna, med hennes vilja, från fader eller
moder eller dem, som i deras ställe äro, i sådant uppsåt, som i 17 § sägs; dö
-
18 Kap.
37
mes, om qvinnan ej fyllt femton år, till fängelse ellar straffarbete på högst två är,
och om hon fyllt femton år, till böter eller fängelse.
19 §. Brott, som i 17 § sägs, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej
qvinnan eller hennes målsman det till sådant åtal angifven ej heller må brott,
som i 18 § sägs, åtalas af annan, än qvinnans målsman. Har i något af dessa
fall den, som brottet begick eller deri delaktig var, gift sig med qvinnan; då äge
ej åtal rum, der ej till återgång af giftermålet dömdt blifvit.
20 §. Fader eller moder, som med våld eller hot tvingar dotter till giftermål,
straffes med fängelse. Gör det annan giftoman; dömes till fängelse eller
straffarbete på högst två år.
Brott, som nu sagdt är, må ej till bestraffning åtalas, der ej för det våld eller
hot, som emot qvinnan föröfvadt är, till giftermålets återgång dömdt blifvit.
21 §. Hotar man annan, muntligen eller skriftligen, med grof misshandel
eller brottslig gerning, och sker det på sådant sätt eller under sådana omstän
digheter,
att anledning är att befara, det hotet verkställas skall; dömes, der ej
det hot såsom försök eller eljest med särskildt straff belagdt är, till böter eller
fängelse.
22 §. Ej må brott, som i 21 § sägs, åtalas af annan, än målsägande.
23 §. Den, som till straff efter 1, 3, 5, 12 eller 13 § dömes; vare ock
förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 23 § utsatt är.
19 Kap.
Om falsk angifvelse; så ock om annan ärekränkning.
1 §. Den, som falskeligen för brott annan vid Domstol tilltalar, eller genom
falsk angifvelse åtal vid Domstol mot annan åstadkommer, dömes:
1. om det åtalade eller angifna brottet kunnat medföra dödsstraff eller straffarbete
på lifstid, till straffarbete från två till och med sex år.
2. om straffarbete från två till och med tio år eller afsättning från embete å
brottet följa kunnat, till straffarbete på högst två år eller fängelse; och
3. i andra fall, till fängelse eller böter.
2 §. Har någon, för att ådraga annan straff, emot honom falskeligen förebragt
besvärande omständigheter, så att åtal vid Domstol derå följt, eller i afsigt
att komma tilltalad person på straff, emot honom förebragt sådana omständigheter,
eller undanröjt bevis för hans oskuld; varde såsom falsk angifvare straffad
efter 1 §.
38
19 Kap.
3 §. Blef den tilltalade till straff fälld, och straffet till fullo eller till någon
del verkstäldt; dömes angifvaren, om det var dödsstraff eller straffarbete på
lifstid, till samma straff; om det var straffarbete på viss tid, till enahanda straff
på lika tid, eller till och med två år utöfver den som för den tilltalade bestämd
blifvit, dock ej öfver tio år; om det var afsättning från embete, till straffarbete
från två till och med sex år; om det var mistning af embete, till straffarbete på
högst fyra år; och i andra fall till fängelse eller böter.
4 §. Pröfvas åtal eller angifvelse hafva af obetänksamhet och utan argt uppsåt
skett, eller har någon gjort angifvelse, men den återkallat innan åtal derå
följde; vare straffet, för det fall som i första punkten af 1 § sagdt är, straffarbete
på högst två år eller fängelse; för det, som i andra punkten sägs, fängelse
eller böter; och för öfriga fall böter.
8 §. Är någon förfallen till straff för åtal eller angifvelse, efter ty som nu
sagdt är, och har åtalet eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eller angifne
häktad blef; då må ej i något fall straffet sättas lägre, än till fängelse.
6 §. Finnes den, som åtal eller angifvelse gjorde, hafva sannolika skäl dertill
haft; vare från straff fri.
7 §. Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider eller utsprida
låter, beljuger annan, i ty att han af arghet pådiktar honom bestämdt brott eller
visst slag af brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete på längre tid än två år
eller afsättning från embete å det pådiktade brottet följa kunnat, till straffarbete
på högst två år eller fängelse, och i annat fall, till fängelse eller böter.
Lag samma vare om den, som af arghet utsprider sådan ärekränkande dikt,
eller ock vid straffbar gerning tillägger sig annans namn, eller eljest, vid eller efter
straffbar gerning, som af honom eller annan begås, så förfar, att den, som
oskyldig är, må för skyldig hållas.
8 §. Pröfvas brott, som i 7 § sagdt är, hafva af obetänksamhet skett;
vare straffet böter eller fängelse.
9 §. Pådiktar man annan, såsom i 7 § sägs, gerning eller last, som ej
efter lag straffbar, men eljest för hans ära, goda namn och rykte, medborgerliga
anseende, yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller utsprider man af arghet
sådan dikt; straffes med fängelse eller böter.
10 §. Förolämpar man annan med smädligt yttrande i tal eller skrift, eller
med hotelse eller annan gerning, som missfirmlig är, ock sker det å tid, ort eller
sätt, att ärekränkningen väcker synnerligt uppseende, eller är den eljest af
svår beskaffenhet; straffes gernirigsmannen med böter eller fängelse.
19 Kap
39
11 §. Böter, sora efter någon af föregående §§ ådömas, må till tvåhundra
Riksdaler sättas.
12 §. För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmliga gerningar, i andra
fall, än förut sagda äro, botes till femtio Riksdaler.
13 g. Förgriper sig någon med ärekränkning mot skyldeman i rätt uppstigande
led, då må, om brottet eljest är med straffarbete belagdt, tiden derföre
ökas till och med två år utöfver den som i hvarje fall högst utsatt är. Är brottet
med fängelse eller böter belagdt; dömes, i förra fallet, till straffarbete på högst
två år och i det senare till fängelse. Sker det mot annan af de personer, som i
17 Kap. 6 § nämnda äro; varde den omständighet såsom försvårande ansedd.
14 §. Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om sanningen
af gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall, då han tillvitt annan
bestämdt brott, eller visst slag af brott, eller ock viss gerning, som i 9 §
sägs. Har den, mot hvilken tillmälet gjordes, varit för brottet tilltalad, men
blifvit genom laga kraft ägande dom från åtalet frikänd, eller är den, som tillmälet
gjorde, ej målsägande och hörer brottet ej under allmänt åtal; då vare ej
heller, till befrielse från ansvar för tillmälet, bevisning tillåten.
15 <§. Den, som till falsk angifvelse eller annan ärekränkning saker är, må
ock, efter omständigheterna, dömas att erlägga kostnad till tryckning i allmän
eller ortens tidning af den dom, hvarigenom den andre upprättelse vunnit, der
denne det äskar.
16 g. Ej må brott, som i 7, 8, 9, 10 eller 12 § sagdt är, åtalas af
annan än målsägande; der ej ärekränkningen skett i eller för någons embete eller
tjenst: -ej heller må brott, som i 13 § sägs, åtalas af allmän åklagare, der
det ej af målsägande till sådant åtal angifves, eller skett emot skyldeman i rätt
uppstigande led, svärfader eller svärmoder.
17 §. Den, som efter 1, 2, 3 eller 7 § dömes till svårare straff, än fängelse,
vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
SO liap.
*
Om äktenskapsbrott.
1 §. Gör gift man hor med ogift qvinna, eller gift qvinna med ogift man
straffes den, som gift är, med fängelse, och den ogifte med böter eller fängelse
2
§. Gör gift man hor med annan mans hustru; då skola båda till straffarbete
på högst två år dömas.
40
20 Kap.
3 §. Begår gift man eller qvinna hor med särskilda personer; vare förfallen
till straff efter ty i 6 Kap. 12 § sägs.
4 §. Horsbrott må ej till bestraffning åtalas, der ej skilnad i äktenskapet
för det brott vid Domstol sökt är. Var brottet emellan tvenne gifta föröfvadt;
då äge åtal mot dem båda rum, ändå att blott en af de oskyldiga makarna skilnad
sökt.
3 §. Gift man eller qvinna, som, innan dess äktenskap upphört, nytt äktenskap
med ogift person ingår, dömes, för tvegifte, till straffarbete från två till
och med fyra år.
6 §. Göra man och qvinna, som båda gifta äro, med hvarannan tvegifte;
vardén dömde till straffarbete från fyra till och med sex år.
7 §. Ogift person, som ingår äktenskap med den han vet gift vara, dömes
till straffarbete på högst två år.
8 §. Förer någon olofligen bort hustru från sin man, och sker det med
hennes vilja; dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år. Ej må dock,
i ty mål, åtal af annan än mannen ske.
21 Kap.
Om sedlighetsbrott.
1 Fader eller moder, eller annan i rätt uppstigande led, som med barn eller
barns afkomling otukt öfvar, varde dömd till straffarbete på lifstid. Barnet eller
afkomlingen skall till straffarbete på högst fyra år dömas.
2 §. Öfvar fader eller moder otukt med barns eller dess afkomlings maka,
eller stjuffader eller stjufmoder med stjufbarn eller dess afkomling; dömes till straffarbete
på högst fyra år. Barnets eller dess afkomlings make, så ock stjufbarnet
eller dess afkomling, skall till fängelse eller straffarbete på högst två år dömas.
3 <§. Öfva syskon otukt med hvarandra; vardén dömde till straffarbete
från fyra till och med sex år.
4 g. Öfvar ett syskon otukt med det andras afkomling; vare straffet, för
syskonet, straffarbete på högst två år eller fängelse, och för afkomlingen fängelse.
5 §. Otukt emellan personer, som i den skyldskap eller det svågerlag äro,
alt de icke, utan Konungens tillstånd, må äktenskap med hvarannan ingå, straffes
med böter.
6 g. Öfva religions- eller skolelärare, uppfostrare eller läromästare otukt
med ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hafva, eller göra det foster
-
21 Kap.
41
fosterföräldrar med fosterbarn, eller förmyndare med myndling; vardén dömde lill
straffarbete pä högst fyra år.
Öfvar styresman, föreståndare, uppsyningsman eller vaktbetjent vid straffinrättning,
häkte, fattighus, barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med
qvinnsperson, som under hans uppsigt är; dömes till fängelse eller sex månaders
straffarbete.
7 §. Öfvar man otukt med qvinna, som ej fyllt tolf år; dömes till straffarbete
från sex till och med tio år, och om hon af gerningen får svår kroppsskada,
till straffarbete på lifstid. Sker det med qvinna, som fyllt tolf, men ej
femton år; vare straffet straffarbete på högst två år eller fängelse.
8 §. Den, som öfvar otukt med afvita qvinna, dömes till straffarbete pu
högst tre år.
9 §. Ogift man, som öfvar otukt med ogift qvinna, utom de fall som
förut sagda äro, straffes, för lönskaläge, med böter till tjugofem Riksdaler. Ej
skall dock sådant straff ådömas i annat fall, än då mannen, efter lagsökning af
qvinnan eller hennes målsman, ålägges att underhåll gifva till barn, hvarmed qvinnan
i lägersmålet rådd blifvit.
10 §. Öfvar någon otukt, som mot naturen är; varde dömd till straff
arbete
på högst två år.
11 §• Främjar någon otuktig lefnad genom koppleri, eller håller sådant
hus, der otukt d r i Ives; dömes lill straffarbete på högst fyra är.
Qvinna, som låter bruka sig till skörlefnad , dömes till fängelse eller straffarbete
på högst två år.
12 <§. Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom
koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller
uppsigt ställde äro, skola dömas till straffarbete från två till och med sex år;
varén ock förfallne lill den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
15 §. Förleder någon, under sken af gudaktighet eller religionsöfning, annan
till otuktig lefnad; dömes till straffarbete från två lill och med fyra år.
14 §. Sprider någon ut skrift, målning, tekning eller bild, som tukt och
och sedlighet sårar; straffes med böter eller fängelse.
Lag samma vare, om man genom annan gerning sårar tukt och sedlighet,
så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse deraf kommer.
15 §. Håller någon hus, der äfventvrliga spel om penningar eller penninge
värde
allmänneligen bedrifvas; straffes med fängelse eller böter. Tillåter den,
som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe, att sådant spel der
Vik. lill n. SI. Prol. 1847 och 1848- 7 Sami. 1 Afd. 22 näft. 6
42
21 Kap.
bedrifves; dömes till böter. Hvar som, å ställe som nu sagdt är, deltager i äfventyrligt
spel, straffes med böter till femtio Riksdaler. Begär någon i spel bedrägeri;
vare lag som i 25 Kap. 1 § sägs.
16 §. Viser någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar
grymhet; straffes med böter till tjugofem Riksdaler.
33 Kap.
Om eldskada af uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse
å egendom.
1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der
menniskor bo eller vanligt eller veterligt är att de eljest vistas, eller å något,
hvarifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes,
för mordbrand, till straffarbete från sex till och med tio år. Fick någon,
som å sådant ställe förevar, af branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren
dömd till straffarbete på lifstid. Fick den, som förevar, af branden döden; miste
mordbrännaren lifvet.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, upplopp,
fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller gör mordbrännaren
våld å någon, för att elden åsätta eller dess släckning hindra, eller
sker mordbrand å hus, byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara
blottställes, eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant
ställe, der många sammanbo, eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller
tyghus eller annan sådan Statens tillhörighet, eller å kyrka; då skall till straffarbete
på lifstid dömas.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg,
skog, torfmfisse, vexande eller skuren gröda, sädes- hö- eller halmstack, ved
kol-
timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg,
att vån ej var att elden derifrån till menniskors boningar eller vistelserum spridas
kunde; dömes till straffarbete från två till och med sex år. Var ringa egendom
i fara, och skedde ej synnerlig skada; då må till straffarbete på högst två
år dömas. Fick någon, som förevar, af branden svår kroppsskada; vare straffet
straffarbete från sex till och med åtta år.
4 §. Visste gerningsmannen, att å ställe, som i 5 § sägs, någon förevar
och för fara blottställdes; vare lag som för hvarje fall i 1 § sägs.
22 Kap.
43
5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkrings
gifvare,
eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från två till och
med fyra år. Var genom den eld annans boning, vistelserum eller egendom i
fara satt, eller fick någon deraf svår kroppsskada eller död; straffes gerningsmannen
efter ty för hvarje sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.
6 §. Ar eld åsatt, och varder den släckt innan den sig utbredt och skada
gjort"; straffes gerningsmannen såsom för försök efter de grunder, som i 3 Kap.
stadgas.
7 §. Vållande lill eldskada å annans egendom straffes med böter eller
fängelse.
8 §. Hvar, som uppsåtligen sänker fartyg, deri folk är, eller det på grund,
klippa eller annat sätter, så att skeppsbrott eller annan sjöskada sker, dömes till
straffarbete från sex till och med tio år, Får någon af den gerning svår kroppsskada;
vare straffet straffarbete på lifstid. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen
lifvet.
9 §. Sänker man fartyg eller kommer skeppsbrott eller annan sjöskada
åstad, för att bedraga försäkriugsgifvare, eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes
till straffarbete från två till och med sex år. Var folk i fartyget; då skall ger
ningsmannen
straffas efter ty i 8 § stadgadt är.
Försök till sådant brott, som i denna eller nästföregående § sagdt är, straffes
efter de grunder, som i 3 Kap. stadgas.
10 §. Den som, i uppsåt att missleda eller skada sjöfarande, sönderbryter,
borttager eller förderfvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken,
som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse
skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse
tända skall, eller gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tecken, eller fyller
eller stoppar rätt farled i sjö eller ström; dömes till straffarbete från två
till och med sex år. Sker skeppsbrott eller annan sjöskada, eller får någon,
genom den gerning, svår kroppsskada eller död; vare lag som för hvart af dessa
fall i 8 § sägs.
11 §. Den, som är vållande till skada å fyr- eller känningsbåk eller annat
sådant tecken, som i 10 § sägs, straffes med böter.
12 §. Vållar man skeppsbrott, som med fara för menniskors lif är förenadt
; vare straffet fängelse eller böter.
13 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmänt kanal- eller slussverk
eller annan sådan allmän vattenbyggnad; dömes till straffarbete på högst fyra år.
14 §. Har man, genom förstöring eller skadegörelse som i 13 § sägs,
44
22 Kap.
oller derigenom att man, i uppsåt alt skada göra, öppnat kanal, slussverk eller
annan byggnad, som till skydd emot vattnets våld tjenar, kommit allmänt farlig
öfversvämning åstad; dömes till straffarbete från sex till oell med tio år. Fick
någon deraf svår kroppsskada; vare straffet straffarbete på lifstid. Visste gerningsmannen,
att någon förevar samt för fara blottställdes, och medförde brottet
någons död; miste gerningsmannen lifvet.
15 <§. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga,
bro, färja, brunn, vattenledning, väg, gata eller farled; eller stängsel eller märke,
som till afvärjande af fara, eller till varning derföre, vid allmän väg, gata eller
lärled, eller å annat sådant ställe satt är; dömes till fängelse eller straffarbete pä
högst två år, Tillstänger man olofligen, utan skadegörelse, som nu är sagd, allmän
väg, gata, farled eller (lottled; straffes med böter.
16 §. Vållar man skada, som i 13 § sägs; straffes med böter. Är man
vållande till öfversvämning, som i 14 § nämnd är; dömes till fängelse eller böter.
För vällande till skada, som i 15 § sägs, vare straffet böter till femtio Riksdaler.
17 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordrings- eller
annat konstverk, som för grufvedrift inrättadt är; dömes till straffarbete från
två till och med fyra år. Är skadan ringa; vare straffet böter eller fängelse.
18 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig
är; dömes till straffarbete från två till och med sex år.
19 §. Nu bryter någon veterligen mot de föreskrifter, som till förekommande
eller hämmande af kreaturssjuka gifna äro: kommer sjuka af den gerning;
dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år; kommer ej sjuka deraf;
vare straffet böter.
20 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad
annat som helst, så att allmän fara deraf kommer; dömes till straffarbete från två
till och med sex år. Får menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada; vare
straffet straffarbete från sex till och med åtta år.
21 §. Ilar någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning som i 20 § sägs, och
söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast
afvärja; straffes med böter eller fängelse.
22 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen, i andra fall än nu sagda
äro, annans egendom, fast eller lös, ehvad den till enskildt eller allmänt bruk eller
gagn, eller till prydnad ämnad är; straffes med böter eller fängelse. Har af
gerningen kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa, eller grof skada ä
egendom, eller är gerningen eljest med synnerligen försvårande omständigheter
förenad; då må till straffarbete på högst två år dömas.
22 Kojt.
45
Brott, hvarom i denna § sagdt är, må ej åtalas af annan än målsägande,
der ej skada skett å allmän egendom.
23 §. Den, som till straff efter i, 2, 3, ä, 8, 9. 10, 18 eller 20 § dömes,
vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
23 Kap.
Om stöld och snatteri.
1 §. Tillgriper man ololligen lös egendom, den man vet höra annan till, i uppsåt
att sig eller annan den tillegna, och går det tillgripnas värde öfver en Riksdaler
i sådant mynt, som i 2 Kap. 15 § sägs; dömes, för stöld, till fängelse
eller straffarbete på högst två år, der ej gerningen med någon af de i 5 eller
7 § nämnda omständigheter utmärkt är, eller såsom annat brott efter denna
lag straffas.
2 §. Går det tillgripnas värde ej öfver en Riksdaler, och är tillgreppet ej
utmärkt med någon af de i 5 eller 7 § nämnda omständigheter, eller såsom annat
brott efter denna lag straffbart; det kallas snatteri, och vare straffet derå
böter eller fängelse.
3 §. Gör skeppare eller forman olofligt tillgrepp af hvad honom förtrodt
är att föra eller förvara; varde straffad, såsom för stöld eller snatteri, efter ty i
1 eller 2 g skils. Samma lag vare, der tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling
eller annan sådan enskild tjenare ololligen tillgriper eller, i uppsåt att sig
eller annan det tillegna, undandöljer hvad i dess vård af husbondefolket lemnadt
är; så ock, der någon svikligen tager af harn, som ej fyllt tolf år, eller af deri,
som afvita är, hvad sådan person hos sig halver.
4 §. Vid straffs mätande för stöld eller snatteri skall, utom öfriga om
ständigheter,
som å straffbarheten verka, afseende göras å det tillgripnas större
eller mindre värde.
Såsom särskildt försvårande omständigheter skola dessa, hvar för sig, anses:
1. om man tillgriper säd, skuren eller oskuren, hö eller halm, stackadt eller
ostackadt, ute å mark; vexande fruktträd eller träd som till prydnad planteradt
är; träd- eller jordfrukt eller annat, som i trädgård eller på åker planteradt
eller sådt är, då sådant ute finnes; huggen ved, timmer, gärdsel eller
annat dylikt, i skog eller eljest ute å mark, eller å (lottled; åker-, kör- eller
trädgårdsredskap ute å mark; uteliggande malm vid grufva, eller redskap, som
till grufvedrift hörer och ej instängd är; utestående bistock; fisk ur dammar,
sumpar, nät, mjärdar, katsor eller annat fisketyg, eller ock sjelfva fisketyget,
25 Kap.
sorn ute finnes; foglar eller andra djur ur jagtredskap, eller sjelfva redskapen
ute å marken; eller ock saker, som till blekning eller torkning, eller för annan
sådan orsak, utlagda eller utställda äro.
2. om tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild tjenare tillgriper
något från sitt husbondefolk.
3. om tillgreppet föröfvas af handtverkare eller annan arbetare från den, hos hvilken
han, i eller för sitt arbete, tillträde äger.
4. om skeppare eller forman gör tillgrepp af hvad honom förtrodt är att föra;
om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande eller för
sin näring eller vinning emottager gäster i sitt hus, tillgriper något från resande
eller gäst, eller om tillgrepp från honom sker af den resande eller gästen.
5. om tillgreppet sker å marknad, eller å allmän väg, gata, eller farled, af resandes
tillhörigheter, eller af varor, som under forslande äro.
6. om man, utan våld å person, såsom i 24 Kap. sägs, tillgriper något, som annan
på sig bär.
7. om tillgreppet sker från barn, som ej fyllt tolf år, eller från afvita, eller från
badande eller simmande, eller från sofvande å marken, eller från den i svår
sjukdom ligger, eller från död menniska.
8. om man tillgriper något i Konungens slott, eller det, som veterligen tillhörer
Staten eller mild stiftelse eller inrättning till fattigas försörjning eller sjukas
vård.
9. om man tillgriper något från annan under Gudstjenst, antingen inne i kyrka,
eller annorstädes der Gudstjenst hålles, eller ute å kyrkovall; eller om tillgrepp
sker i likhus eller graf.
10. om gerningsmannen genom ansigtets färgning eller betäckning, eller genom
förklädning, sökt göra sig okännbar.
3 §. Olofligt tillgrepp, af hvad värde det vara må, skall, såsom stöld, med
straffarbete på högst fyra år beläggas i dessa fall:
1. om man tillgriper kreatur, som går i bete ute å mark.
2. om man tillgriper något af fartyg, som strandadt eller eljest förolvckadt är
eller utan folk i sjö drifver eller till lands kommit; eller om man under bergning
tillgriper något, som till sådant fartyg hörer eller derå fördt var.
3. om tillgreppet sker från någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd,
skeppsbrott, upplopp, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara, är
satt ur stånd att sin egendom vårda.
4. om man tillgriper något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer, eller der af annan
i förvar satt är.
25 Kap.
47
5. om gerningsmannen för tillgreppets föröfvande sig med vapen inställt; eller om
han, för att egendomen åtkomma, användt skräckmedel eller ringare hot, än i
24 Kap. 1 § sägs.
G. om man föröfvat tillgreppet genom inbrott, som i 6 g sägs.
7. om tillgreppet sker nattetid, i hus som bebodt är, och gerningsmannen olof
ligen,
dock utan inbrott som i 6 § sägs, dit inkommit eller der sig undangömt.
Nu kunna, vid tillgrepp, två eller liera af de fall, som här sagda äro, sammanträffa;
då må straffet för tillgreppet höjas till straffarbete på högst sex år.
6 §. Har någon, i uppsåt att olofligt tillgrepp föröfva:
1. med våld å mur, plank, stakett, vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås
eller annat dylikt stängsel, brutit sig in i gård, hus, rum eller fartyg; eller
2. medelst klättring öfver mur, plank, stakett, vägg, port, dörr eller tak, eller
medelst inkrypande genom glugg, skorsten eller annan sådan, ej till ingång
ämnad öppning, eller ock genom bruk af dyrk eller falsk nyckel, förskaffat
sig ingång i gård, hus, rum eller fartyg; eller
5. med våld eller list, vare sig inom eller utom hus, öppnat skåp, kista, skrin
eller annan förvaringspersedel, som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel
tillsluten var; dömes, der tillgrepp ej skedde, för inbrott, till fängelse eller
straffarbete på högst två år.
7 §. Tillgriper man olofligen penningar eller annat, af hvad värde det vara
må, som åt allmänna posten förtrodt är, ehvad det sker i posthus eller under
postföringen; dömes till straffarbete från fyra till och med sex år.
8 §. Varder någon, under en lagföring, öfvertygad att hafva, å särskilda
ställen eller tider, gjort olofliga tillgrepp, de der icke hvart för sig, men sammanlagda
öfverstiga värdet af en Riksdaler; straffes för stöld.
Har någon, å särskilda ställen eller tider, begått stöld eller inbrott, hvarföre
han på en gång lagföres; varde straffad efter ty i 6 Kap. 11 § skils.
9 §. Begår någon andra gången snatteri; varde ansedd som hade han första
gången stöld föröfvat. Snatteri af den, som förut begått stöld eller inbrott,
skall ock som stöld anses.
10 §. Begår någon stöld andra gången; då må det straff, som eljest å
gerningen följa bort och hvilket i detta fall ej får sättas under straffarbete,
ökas med dylikt arbete på högst ett år.
Gör man det tredje gången; skall det straff, som eljest å gerningen följa
bort, ökas med straffarbete från två till och med fyra år.
Gör man det fjerde gången; varde dömd till straffarbete på tio år.
48
25 Kap.
Gör man det femte gången; dömes till straffarbete på lifstid.
Denna förhöjning af straff åge rum, ändå att de föregående brotten bort till
särskilda arter af stöld.
Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning af
straff, efter ty nu sagdt ar. Samma lag vare om rån, der sådant förut begånget
är af den, som för stöld straffas skall.
11 §. Olofligt tillgrepp är fullbordadt, när gerningsmannen till sig tagit
det tillgripna, ändå att han ej hunnit det bortföra.
12 §. Gör någon försök till olofligt tillgrepp eller inbrott; varde straffad
med böter eller fängelse, der ej, efter 3 Kap., högre straff å det försök följa bör.
15 §. Har någon olofligt tillgrepp eller inbrott med råd eller dåd främjat,
såsom i 5 Kap. 4 g sägs, och tillika i det tillgripna tagit del, eller eljest
af brottet vinning haft; straffes såsom gerningsman, efter 5 § i samma Kapitel.
14 §. Skola flere, som i olofligt tillgrepp delaktige äro, såsom gernings
män
straffas; varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas hela värde för hvar
af dem afsedt.
15 <§. Den, som, på sätt i 5 Kap. 10 § sägs, i olofligt tillgrepp gjort sig delaktig,
derigenom att han för egen vinning emottagit, dolt, köpt eller föryttrat något
af det tillgripna, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf, skall, med
afseende å värdet af det, hvarmed han sådan brottslig befattning tagit, straffas
för stöld eller snatteri, efter 1 eller 2 g; vare ock lag som i 9 eller 10 § sägs,
der han förut föröfvat oloflligt tillgrepp, inbrott eller rån.
16 § Har man, i uppsåt att olofligt tillgrepp genom inbrott föröfva, förfärdigat
eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man, med vetskap
om annans uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigat eller anskaffat slikt
verktyg; straffes med höter eller fängelse.
17 §. Fi nnes någon, utan loflig anledning, innehafva dyrk eller falsk nyckel;
bote till femtio Riksdaler, ändå att han om brottsligt uppsåt, eller vetskap
om sådant uppsåt, ej öfvertygad varder.
18 §. Vanvårdar smed dyrk, så alt missbruk deraf ske kan, eller anförtror
han dyrk åt annan, än säker person, då han om uppdyrkning af lås anlites,
eller verkställer han eller låter verkställa uppdyrkning på anmodan af annan, än
den behörig är att sådan åtgärd äska; bote till trettio Riksdaler.
19 <§. Den, sorn till straff efter 1, 5, 6, 7 eller 10 § dömes, vare oek
förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
24 Kap.
24 Kap.
49
24 Kap.
Om rån.
1 §. Bär någon våld å annan, eller öfverfaller honom med hot, som medförer
trängande fara för lif eller helsa, för att bemäktiga och tillegna sig lös
egendom, som honom eller annan tillhörer; dömes, för rån, ändå att tillgrepp af
egendom ej skett, till straffarbete från sex till och med tio år.
2 §. Föröfvar någon andra gången rån, eller föröfvar den rån, som förut
blifvit för andra gången stöld dömd; straffes med straffarbete på lifstid eller på
tio år; och vare i detta fall, inbrott utan tillgrepp så ansedt, som i 23 Kap.
10 § sagdt är.
3 §. llän skall ock med straffarbete på lifstid eller på tio år straffas i
dessa fall:
1. om man gjort rånet för alt bemäktiga och tillegna sig egendom, som åt allmänna
posten förtrodd var.
2. om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
upplopp, fiendes åträngande eller annat dylikt, i nöd eller fara var.
3. om rånet skett nattetid i bebodt hus.
4 §. Går man åstad i afsigt att föröfva stöld, men sedan motstånd skett,
med våld, eller sådant hot som i 1 § sägs, öfverfaller annan, för att stölden
verkställa eller det stulna värja; vare lag som il, 2 eller 3 f§ för hvarje
fall skils.
5 §. Den, som öfverfaller annan med våld eller sådant hot, som i 1 §
sägs, för att dymedelst aftvinga honom skuldebref, qvittobref, eller annan dylik
handling, hvarigenom hans eller annans egendomsrätt kränkas skulle, varde ock
straffad efter ty i 1, 2 eller 3 § för hvarje fall sagdt är.
6 <§. Gör rånare så groft våld å annan, att denne deraf får svår kroppsskada,
eller använder rånare pinliga medel, för att tvinga annan till egendoms
upptäckande; dömes till straffarbete på lifstid.
7 §. Anfaller man med våld eller hot, som i 1 § sägs, sjöfarande i skärgård
eller öppen sjö, för att bemäktiga och tillegna sig skepp eller gods; varde,
för sjöröfveri, dömd till straffarbete på lifstid.
8 §. Varder någon, i fall som nu sagde äro, så våldförd, att han deraf
ljuter döden; miste gerningsmannen lifvet.
9 §. Ilar någon, för delaktighet i brott, som i 1, 2, 3, 4, ä, 6 eller 7
§ nämndt är, gjort sig skyldig till straff, efter 5 Kap. 4 §; dä må det straff ej
Bih. lill R. St. Prot. 1847 och 1848 7 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 7
50
2-i Kap.
lägre sättas, än till sex månaders straffarbete. Om sådan delaktighet i rån, som
i 23 Kap. 15 § om stöld sägs, vare lag, som der stadgadt finnes.
10 §. Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 § dömes,
vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
2 » Map.
Om bedrägeri.
1 §. Hvar som, genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke, eller genom
annat falskt föregifvande, eller svikligt förfarande, bedrager sig till penningar eller
annan egendom, eller förlust af egendom annan tillskyndar; straffes med böter till
tvåhundra Riksdaler eller fängelse. Är bedrägeriet med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt; då må till straffarbete på högst två år dömas.
2 <§. Efter 1 § anses dessa och dylika fall:
1. om man fordrar eller tager emot betalning för gäld, den man vet gulden vara.
2. om man falskeligen nekar sitt namn under skriftlig förbindelse.
3. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstörer eller gör obrukbara
de handlingar, hvarå den sig grundar.
4. om man, under sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom sig afhänder,
för att förekomma utmätning, eller att eljest hindra annan att göra sin rätt
till egendomen gällande.
5. om man svikligen säljer eller annorledes förvttrar det man vet höra annan
till, eller mot vedergällning föryttrar det, som veterligen är förgånget.
6. om man, emot bättre vetande, nekar till pantsatt, lånt, legdt eller inlagdt
gods, eller hvad eljest det är, som hörer annan till, och det man i besittning
häfver.
7. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är, eller pantsätter det man vet
höra annan till.
8. om man, på veterligen falsk uppgift, förskaffar sig försäkring för brand- eller
sjöskada eller annat.
9. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det, som hörer
annan till, eller utplånar anuans märke.
10. om man tager svikligen åter det gods, man i pant utlemnat; eller om man
återfordrar sådant gods, det man redan veterligen bekommit.
11. om man förfalskar, svikligen förbyter eller försnillar pantsatt, inlagdt, lånt,
legdt eller annat gods, som hörer annan till och det man i besittning häfver.
25 Kap.
51
3 §. Förskingrar eller försätter man, utan sviklig afsigt, annans gods, det
man i besittning häfver; straffes med böter.
4 §. Brukar man eller låter bruka, utan lof, hvad annan tillhörer
och det man i besittning häfver; bote till tjugo Riksdaler. Tager någon eljest
och brukar, utan lof, hvad annan tillhörer; vare bot lill trettio Riksdaler.
5 §. Gör man uppsåtligen orätt i mätande, räknande eller vägande, vid
handel, eller eljest då varor emottagas eller aflemnas; dömes till böter eller fängelse.
Brukar man, i fall som nu sagdt är, veterligen förfalskadt mått, mål eller
vigt; vare lag som i 14 Kap. 8 § skils.
6 §. Brukar den, som handel drifver, mått, mål eller vigt, som ej behörigen
stämpladt eller märkt är; straffes, ändå att ingen skada skett, med böter till
tjugofem Riksdaler.
7 §. Säljer man eller annorledes mot vedergällning föryttrar vara eller annat,
hvari man vet fel vara, eller ondt för godt, mängdt för omängdt; straffes
ined böter eller fängelse. Är det sålda eller föryttrade veterligen förfalskadt;
vare straffet fängelse eller straffarbete på högst två år.
8 §. Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, veterligen
förfalskade lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt, som för menniskors
lif eller helsa farligt är; dömes till straffarbete från två till och med sex
år: gör det handlande eller annan, hvars yrke är, att sälja eller bereda lifsme
medel;
miste ock den näringsrättighet. Får någon af de lifsmedel svår kroppsskada
; då skall till straffarbete från åtta till och med tio år eller på lifstid
dömas.
Bjuder man till annan ut sådana lifsmedel, som nu sagda äro; varde, der de
ej emottagas, för försök, straffad efter de grunder, som i 3 Kap. stadgas.
9 §. Säljer man, eller utlemnar eljest till annans begagnande, veterligen
förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa farliga äro; vare lag
som för hvarje fall i 8 § sägs. Bjuder man annan sådana läkemedel; varde, der
de ej emottagas, för försök, straffad efter de grunder, som i 3 Kap. stadgas.
10 §. Fullmäktig, som i sak, den honom betrodd är, går liufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl,
eiler annan sådan trolöshet mot hufvudmannen föröfvar, dömes till fängelse eller
straffarbete på högst två år.
11 §. Drifver fullmäktig, emot bättre vett, orättfärdig sak; straffes med
böter till tvåhundra Riksdaler eller fängelse.
12 §. Begår syssloman trolöshet mot hufvudman; varde dömd till fängelse
eller straffarbete på högst två år.
52 25 Kap.
13 §. Far man med spädom, signeri eiler annan vidskepelse, att dermed
bedrägeri öfva eller vinning sig förskaffa; straffes med böter eller fängelse.
14 §. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller
annat gränsemärke, eller märke, som till beteknande af bestämd vattenhöjd satt
är; dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år. Samma lag vare om
den, som sådant märke falskeligen sätter.
15 §. Sätter någon ololligen å tillverkning, som till salu hålles, annans
märke, än rätta tillverkarens; straffes med böter eller fängelse.
16 §. Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är;
straffes med böter till dubbla värdet af det gods. Förtiger man fynd eller hittegods,
då ägare eller annan dertill berättigad sig anmäler eller eljest tillkänna—
gifver; straffes som i 1 <§ skils.
17 §. Den som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra,
olofligen bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling, eller annat
som honom enskildt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är,
dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år: sker det eljest med vilja
utan ondt uppsåt; vare straffet böter eller fängelse. Tager någon olofligen från
posten ut annans bref och det uppsåtligen förstörer eller undanhåller; vare lag samma.
18 §. Draga äkta makar något lönligen undan hvarannan, barn undan
föräldrar eller fosterföräldrar, sterbhusdelägare eller andra, som i samfäldt bo eller
bolag uro, undan hvarannan; vardén straffade med böter till värdet af det
undandragna eller med fängelse.
19 §. Tillväller sig någon svikligen och i uppsåt att skada göra eller fördel
sig eller annan tillskynda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straffarbete
på högst två år eller fängelse. Den, som eljest obehörigen, utan sådant
brottsligt uppsåt, som nu sagdt är, befattar sig med utöfning af embete eller
tjenst, straffes med böter till tvåhundra Riksdaler eller fängelse.
20 §. Understicker eller förbyter man barn, eller annorledes, i ondt upp
såt,
ändrar eller förhåller annans familjestånd; dömes till straffarbete på högst
fyra år: äro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till straffarbete frän
fyra till och med sex år dömas.
21 §. Ilar någon, genom antagande af falskt namn eller stånd, beredt
sig arf eller andra familjerättigheter; vare lag som i 20 § sägs.
22 §. Bedrager man annan till giftermål, genom antagande af falskt namn
eller stånd, eller genom förtigande af smittosam sjukdom eller annat förhållande,
som återgång af giftermålet föranleder; dömes till fängelse eller straffarbete på
högst tre år.
23 Kap.
53
23 <§. Bedrager man, genom äktenskapslöfte som ej fullbordas, qvinna till
lägersmål; straffes med fängelse eller böter.
24 <§. Uppgifver någon, i orlofssedel eller annan enskild handling, som i
14 Kap. 5 § nämnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan missledas eller
skadas kan; straffes med böter till tjugofem Riksdaler.
25 g. Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt
bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter eller fängelse.
26 §. Brott, som i 2, 3, 4, 10, 12, 16, 18, 23 eller 24 <§ sagdt är,
må ej åtalas af annan än målsägande: ej heller må brott, som i 17 § sägs,
åtalas af annan, än den, som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är,
eller af den, som äger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest bru
tet
eller öppnadt blifvit.
Brott, som i 22 g sägs, må ej till bestraffning åtalas, der ej förty återgång
af giftermålet sökt är.
27 <§. Den, som till straff efter 8, 9, 14, 20, eller 21 § dömes, vare
ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
26 Kap.
Om bi dräglig eller vårdslös gäldenär i konkurs.
1 §. Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hafva öfvat bedrä
geri
mot sina borgenärer i något af dessa fall:
1. att han undandolt eller eljest ur vägen skaffat något af sina tillgångar, eller
under länt namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej uppgifvit, eller
under sken af köp, gåfva elier annat aftal, egendom från konkursmassan undandragit,
eller i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär uppgifvit falsk
skuld; eller
2. att han, sedan han sjelf begärt få sin egendom afträda eller, der konkursen
tvungen är, sedan borgenärs ansökning om egendomens afträdande honom kungjord
var, något af egendomen, borgenärerna till förfång, sålt eller annorledes
förskingrat; eller
3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör,
fört falska böcker eller uppsåtligen sina böcker förstört, undanstuckit eller
oläsliga gjort; en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från två till och
med sex år; vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
2 §. Till straffarbete på högst två år eller fängelse dömes gäldenär, för
vårdslöshet, i dessa fall:
54
26 Kap.
1. om han, genom obetänksamma företag, som ej stått i förhållande till hans förmögenhet,
eller genom slöseri, dobbel, lättja eller annan uppenbar vanvård, råkat
i obestånd.
2. om han idkat handel eller annan rörelse, deröfver bok hållas bör, men sådan
bokföring icke ordentligen fullgjort.
3. om han fortsatt sin rörelse och derunder upplånt varor eller penningar, sedan
han på sådant obestånd kommit, att han sjelf inse bort, det han ej kunde rätt
för sig göra.
4. om han, annan till skada, för sig användt varor eller penningar, som honom, i
egenskap af handlande eller idkare af kommissionsrörelse, till förvaring eller
bestämdt bruk betrodda varit.
5. om han, å de sista trettio dagarna förr än han sin egendom afträdde, upplånt
varor eller penningar, och ej kan för dem riktig redo'visa; eller om han, inom
sagda tid, gifvit någon borgenär, till förfång för de öfrige, betalning, pant eller
annan säkerhet för fordran, som ej förfallen varit, och han, i ty fall, ej gitter
visa, att derefter inträffat trängande omständigheter, som förmått honom att
egendomen afträda; eller ock om han, der konkursen tvungen är, sådan åtgärd,
som nu sagd är, till borgenärernas förfång vidtagit, sedan ansökning om egendomens
afträdande honom kungjord var.
6. om han, genom rymning eller annorledes, undandragit sig att lemna de upplysningar
om boets tillstånd, som han varit skyldig att meddela.
3 §. Brott, som i 2 § sagdt är, må ej åtalas af annan, än målsägande.
27 Ray.
Om åverkan; så ock om olofligt jagande eller fiskande.
1 §. Hvar, som ololligen bygger, gräfver, plöjer, sår eller planterar å annans
jord, eller deraf något intager, straffes med böter. Det, som sådt eller planteradt
är, vare till den förverkadt, som jorden lagligen innehafver.
2 <§. Svedjar man ololligen å annans skog eller mark; straffes med böter
eller fängelse.
3 §. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog eller
mark, i uppsåt att det sig tillegna, eller täger der vexande gräs, torf, näfver, löf,
bast, ollon eller nötter; bote till fyradubbla värdet af det således åverkade, ehvad
han det bortfört, eller ej: går fyradubbla värdet ej till tio Riksdaler; må dock
böterna till det belopp sättas. Lag samma vare, om man lager vindfälle, ris,
27 Kap.
55
gren eller topp af träd, eller annat sådant, sorn ej till bruk upphugget eller beredt
är.
4 §. Gör någon tredje gången, eller oftare, åverkan som i 3 § sägs; då
må han till fängelse eller sex månaders straffarbete dömas.
5 §. Delägare i samfäld skog eller mark, som olofligen derå svedjar, bote
till femtio Riksdaler.
6 §. Säljer delägare i samfäld skog eller mark derifrån olofligen bort något
af hvad i 3 § nämndt är, eller missbrukar lian eljest sin rätt i sådan samfällig
het;
bote till dubbla värdet af hvad han ololligen sålt eller begagnat: går dubbla
värdet ej till fem Riksdaler; må dock böterna till det belopp sättas.
7 §. Svedjar brukare ololligen å legd jord, eller gör han annan åverkan
derå; vare lag som i 2, 3 eller 4 § sägs. Säljer han från legd jord bort något
af hvad i 3 § omtalas, eller öfverläder eljest sin nyttjanderätt; varde ock då,
med afseende på värdet af det han olofligen sålt eller begagnat, straffad efter ty
i 3 eller 4 § skils.
8 §. Släpper man ololligen kreatur på annans ägor, eller tjudrar eller vallar
man der kreatur; bote till trettio Riksdaler. Missbrukar man betesrätt å samfäld
mark; vare bot till tjugo Riksdaler.
9 §. Bryter eller nedkastar man olofligen annans hägnad eller grind; bote
till fem Riksdaler, der ej gerningen, efter 22 Kap. 22 §, med högre straff beläggas
bör.
10 §. Häfver någon okynnesfä, och gör det, genom hans missvård, skada
å annans ägor, då han okynnet visste eller derom tillsagd var; bote till fem
Riksdaler.
11 §. Tager man oloflig väg eller gångstig öfver annans ägor; bote till
tio Riksdaler.
12 §. Jagar man ololligen i annans hägnade park eller djurgård; bote till
femtio Riksdaler.
Har han dervid fällt, sårat eller fångat högdjur, som är elg, hjort, rådjur,
ren eller svan; straffes med böter eller fängelse.
13 §. För oloflig jagt å annans mark, som ej till park eller djurgård in
hägnad
är, botes till tjugo Riksdaler.
Är högdjur dervid fäldt, såradt eller fångadt; vare bot till femtio Riksdaler.
14 §. Den, som olofligen fiskar i annans fiskevatten, eller genom gräfning
eller annorledes, drager till sig annans fiske, eiler genom stängsel afhåller fisk
från annans fiskevatten; bote till trettio Riksdaler. Missbrukar delägare sin rätt
i samfäldt fiske; vare bot till tjugo Riksdaler.
.">6
27 Kap.
15 §. De brott, som i föregående §§ sagda äro, må ej åtalas af annan,
än målsägande.
16 §. Sätter, i något af de fall, som i 1, 2, 3, 4, 7, 8, 9, 11, 12, 13,
och 14 §§ sagda äro, förbrytare sig till motvärn emot den, som egendomen äger,
innehafver eller vårdar, eller mot dess folk, då någon af dem vill honom från
gerningen hindra, eller af honom taga åter hvad han åtkommit, eller ock fråntaga
honom det, som till vedermäle af gerningen qvarhållas må; dömes till fängelse
eller straffarbete på högst två år.
28 Kap.
Om brott eif embetsman
1
§. Ställer Konungens Befallningshafvande, eller annan, som å embetes vägnar
äger att brott åklaga, den han vet oskyldig vara, under åtal vid Domstol;
varde afsatt, och straffes dessutom såsom i 19 Kap. om falsk angifvelse stad
gadt
är.
2 §. Underlåter domare af vårdslöshet eller försummelse, att i laga tid företaga
ransakning öfver häktad person; straffes med böter, eller der dröjsmålet
varat öfver sextio dagar, med mistning af embete från två till sex månader. Har
domare, af ondt uppsåt, ransakning fördröjt; varde afsatt.
3 §. Fördröjer Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman utan
laga skäl, häktad persons inställande till ransakning eller verkställighet af dom
öfver sådan person, eller håller honom obehörigen i straffinrättning eller häkte
qvar, sedan han sitt straff undergått eller är berättigad att å fri fot vara; varde,
för det olaga dröjsmål, straffad efter ty för hvarje fall i 2 § skils.
4 §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende
häfver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; varde afsatt, och
dömes dessutom till straffarbete på högst fyra år. Släpper han fången eller den
häktade af vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till mistning af embete,
så ock till fängelse, och om den mindre var, till böter.
5 §. Yar den undkomne för gäld häktad; då skall, om han med vilja släpptes,
till mistning af embete och till fängelse, och om det af vårdslöshet skedde,
till böter dömas; stånde ock den, som honom med vilja släppte, i sådan ansvarighet,
som i 8 Kap. 5 § sägs.
6 §. Gör domare. Konungens Befallningshafvande elier annan embetsman i
dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt.
7 §•
28 Kap.
57
7 <§. Har domare uppsåtligen fullt till straff den han visste oskyldig vara;
då skall han dömas, utom afsättning, till straff efter 19 Kap. 1 §, och om den
oskyldige undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 § i samma
Kapitel.
8 §. Viger prest, utan att laga lysning till äktenskap föregått; miste embetet.
Viger prest dem, hvilkas ägtenskap för laga hinder återgå måste, och var det
hinder honom veterligt; varde afsatt.
9 §. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt
främja; varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. Tager eller betingar han sig
eljest för sin embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad
är; straffes med mistning af embete från sex månader till ett år eller böter.
10 <§. Embetsman som, för egen vinning, sjelf eller genom annan, intalar
eller förleder Rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes
till mistning af embete eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri
vilja bjudes; vare straffet böter.
11 <§. Muta eller annat, som embetsman, den der efter 9 eller 10 g
straffas, olofligen tagit, tillfälle Kronan.
12 g. Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har
han ej förut, eller straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; miste embetet. Lag
samma vare, om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad
Konungen om gåfvan eller förläningen förordnar.
13 §. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager
annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden
är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara,
varde afsatt. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete
på högst fyra år dömas.
14 §. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande
eller uppbörd af skatt, lull eller annan allmän utskyld; straffes med mistning
af embete eller böter. Gör han det för egen fördel; då skall han till afsättning
och straffarbete på högst fyra år dömas.
13 §. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare sig
Statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande,
förvaltning, eller redovisning emottagit; varde afsatt, och dömes dessutom till
straffarbete på högst fyra år. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller
sådan säkerhet derföre ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; då
må han sitt brott med embetets mistning försona.
Bih. till B. St. Prol. 1847 och 1848; 7 Sami. 1 Afd. 22 Baft. . 8
58
28 Kap.
16 §. Har embetsman, som i 15 § omtalas, genom falska räkenskaper eller
böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel, eller
upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke
skett, eller liar han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett oriktiga
verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; varde, ändå att lian det
förskingrade ersätter eller säkerhet derföre ställer, dömd till afsättning och straffarbete
från sex till och med tio år
17 §. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel,
som honom å embetets vägnar anförtrodde äro; straffes, om skada deraf kom,
med afsättning, och i annat fall, med mistning af embete. Lånar förman i uppbördsverk
medel af underordnad uppbördsman eller redogörare; miste embetet,
ändå att de medel ej till uppbörden hörde.
18 §. Bryter eller öppnar embetsman vid postverket olofligen annans bref
eller eljest förseglade tillhörighet, som under hans embetsvård är; varde afsatt, och
dömes dessutom till straffarbete på högst fyra år. Tillgriper han derutur penningar
eller penningevärde; då skall han dömas, utom afsättnirigen, till straffarbete
från sex till och med tio år.
19 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt, än nu sagdt är, förbrytelse
i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller
eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter
embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning
af embete på ett år eller för alltid, eller till afsättning: var det af förhastande,
som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då må
han till böter dömas.
20 <§. Viser embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet
i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller
mistning af embete på högst ett år eller för alltid.
21 §. Innefattar förbrytelse, som i 19 eller 20 § sagd är, tillika annat
uppsåtligt brott, eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge
som i 6 Kap. 12 § stadgas
22
§. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från
tjenstgöring afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer
han ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått; varde till
mistning af embetet dömd.
23 §. Dömes embetsman, för brott, utom embetet, af sådan beskaffenhet,
att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende derigenom befläckas eller
spilles; miste embetet.
28 Kap.
59
24 g. Böter, som efter detta Kap. ådömas, må sättas högst till beloppet
för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den
skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad;
vare bot högst tvåhundra Riksdaler.
25 §. Hvad om Statens embetsman bär stadgadt är, gälle ock om deni,
som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadlästade
verks, bolags eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om
de tjenstemän, som under embets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om
andra, som förordnade äro att embete eller tjensteäreude förrätta.
Postförare, som i vård häfver hvad åt allmänna posten förtrodt är, varde
efter IB § straffad, om han i postföringen något af de brott begår, som der sagda äro.
60
1 Kap.
Ii Å- Cir
om
verkställighet af straffarbete och fängelsestraff.
1 Kap»
Om straffarbete.
1 J§. Straffarbete skall, efter ty i 2 Kap. 6 <§ Strafflagen sägs, verkställas
i ensamhets- eller gemensamhetslangelse.
1. Ens a mhe ts f ä ngels e.
2 §. Hvarje fånge skall inneslutas i enrum eller så kallad cell och afhållas
från all gemenskap med andra fångar.
5 <§. Ej må fånge, utan trängande nöd, från cellen utkomma i andra fall,
än då han från ett till annat rum inom fängelset, till annat fängelse, eller till
häkte föras skall, eller då honom tillätes att i fria luften vistas, efter ty i 6
§ sägs.
4 §. I de fall, som i 3 § sagda äro, varde iakttaget hvad i 2 §, om fån
ges
afhållande från gemenskap med annan fånge, stadgadt är.
5 §. Då fånge till straffinrättning ankommit, må han, högst fjorton dagar,
lemnäs utan sysselsättning. Sedan skall han hållas till det arbete, som för honom
lämpligt finnes.
6 §. A särskild plats vid fängelset skall fången lemnäs tillfälle att röra
sig i fria luften dagligen, så vidt ske kan, och eljest så ofta det för hans helsa
nödigt anses.
2. Gerne ns a m hetsfän g el s e.
7 <§. Fångarne skola gemensamt till arbete hållas, men böra, der ske kan,
hafva hvar sitt sofrum.
8 §. De böra, så vidt möjligt är, från allt samtal och annat meddelande
sinsemellan, vid arbete eller eljest, afhållas. Är ej tillfälle till särskildt sofrum för
1 Kap.
(51
hvarje fänge; då skall annan anstalt fogas, hvarigenom allt meddelande fångarne
emellan äfven nattetid förekommas kan.
9 §. Om tillfälle dertill gifves, bör ock fånge, som till gemensamhetsfängelse
ankommer, hållas någon tid i enrum; och må han under den tid lemnäs
utan sysselsättning, efter ty i 3 § om ensamhetsfånge sagdt är. Hvad om tillåtelse
för fånge att röra sig i fria luften i 6 § stadgas, varde ock för gemensamhetsfånge
iakttaget.
10 <§, De, som till straffarbete på lifstid dömde äro, skola hållas afskilde
från dem, som undergå straffarbete på viss tid; och ankomme på särskild föreskrift
huruvida å de förstnämnda må tillämpas hvad i 7, 8 och 9 §§ stadgadt
är.
3. Allmänna bestämmelser.
11 §. Fångar af olika kön skola i särskilda straffinrättningar förvaras. Der
det ej ske kan, skola de dock hållas från hvarannan åtskilde.
12 §. Om undervisning och upptuktelse för fånge under femton år skall
särskild värd halvas. Ej må sådan fånge i enrum sättas, der det ej sker till bestraffning,
efter ty i 18 § sägs, eller eljest för hans upptuktelse nödigt är.
13 §. Fånge skall erhålla sund och nödtorftig kost, så ock annan förnödenhet.
14 §. Ej må fånge förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller
annat, utöfver hvad honom af straffinrättningen bestås.
13 §. Fånge må ej emottaga eller afsända bref eller bud från eller till
person inom eller utom fängelset, om han ej dertill lof erhållit af fängelsets Styresman,
hvilken äger om sådant brefs innehåll taga kännedom. Utan Styresmannens
lof, må ej heller fånge besökas af annan, än fångvaktare eller sådan person, som i
21 eller 23 § omtalas. Om besök af dem, som för embete, eller efter särskildt
förordnande äga tillträde till Rikets fängelser, gälle hvad derom särskildt stadgadt är.
16 §. Betalning för arbete tillkomme ej fånge i straffinrättning; men då
han derifrån utgår, må skäligt understöd honom tilldelas, efter ty som derom särskildt
förordnas.
17 §. Kan fånge ej säkert vårdas, utan särskildt fängsel; då må han dermed
beläggas, dock ej annorlunda eller på längre tid, än säkerheten lordrar.
18 §. Gör långe oljud eller ofrid, eller viser uppstudsighet, eller beträdes med
lättja eller vårdslöshet i arbete, eller rymmer eller gör försök dertill, eller felar
eljest emot den för straffinrättningen stadgade ordning; då må han, efter omständigheterna
straffas:
02
1 Kap.
1. dermed att han på viss tid lemnäs utan sysselsättning, under hvilken tid fånge,
som hålles i gemensamhetsfängelse, inneslutes i enrum; eller
2. genom förknappning af vardiga fångkosten eller annan förnödenhet på viss tid,
dock så, att äfventyr för helsan deraf ej kommer; eller
5. genom inneslutande i mörkt enrum på högst fjorton dagar.
Dessa bestraffningar kunna, antingen hvar för sig, eller flera på en gäng,
åläggas.
OO
19 §. Ar någon fånge så halsstarrig, att han ej låter sig rättas genom de
bestraffningar, som i 18 § sagda äro; då må kroppsaga å honom användas.
20 §. Brukar fånge våld till verkställande af rymning ur stralfinrättning,
eller försöker han, utan våld, sådan rymning verkställa; då må emot honom det
våld brukas, som till rymningens hindrande nödigt är.
21 §. Vid hvarje straflinrättning skall finnas prest, som ombesörjer undervisning
och Gudstjenst för fångarna; så ock läkare, som vårdar deras helsa.
22 §. Styresman öfver straflinrättning förordnas af Konungen, eller efter ty
Konungen härom bestämmer. Å denna embetsmans ansvar ligge, att ådömdt straff
rätteligen verkstäldt varder. Han skall besöka fångarna så ofta ske kan, tillse
att allt inom fängelset ordentligen tillgår, vaka öfver fångarnas undervisning, hos
dem befrämja arbetsvana och sedlighet, så ock söka, genom fångarnas behandling
i allt öfrigt, verka till deras förbättring. Under kans uppsigt och befäl stå alla
öfriga tjenstemän och betjente vid fängelset. Ej må bestraffning efter 18 eller
19 § verkställas, utan att Styresmannen derom lörordnar.
25 §. Konungen förordnar ock från tre till sex män, som i orten boende
äro, att å straflinrättning tillsyn hafva. Hvarje medlem af denna Uppsigtskommité
bör, minst en gång hvart fjerdedels år, besöka fängelset och noga underrätta sig
om dess tillstånd. Finnes, vid sådant besök, något att anmärka; varde det af
Kommiteen ofördröjligen anmäldt hos Styrelsen öfver fängelserna i Riket.
24 <§. I hvarje straflinrättning skull hållas bok, hvari införes:
1. fånges namn, ålder och utseende; dagen då han till inrättningen ankommit;
brottet hvarföre, och domstolen hvarest, han dömd blifvit; så ock strafftiden.
2. om han under strafftiden gjort sig till bestraffning efter 18 eller 19 § skyldig,
och hvad i öfrigt må anses nödigt att om hans förhållande anmärka.
3. dagen då han ur inrättningen utgår, och orten dit han förpassas.
4. om han under strafftiden dör, dagen då det timmat.
Den bok, som nu sagd är, skall vara tillgänglig till genomseende för hvarje
medlem af Uppsigtskommiteen, vid besök som i 23 § sägs; och gore han om
besöket anteckning i boken.
1 Kap.
03
25 §. livad ytterligare i afseende på fångars vård, arbete och behandling
skall iakttagas, så ock hvad i öfrigt lill ordning vid straffinrättning och tillsyn
derå hörer, stadgas särskildt.
'i Kap.
Om fängelsestraff.
1 §. Fängelse vid vatten och bröd verkställes, så vidt ske kan, i enrum.
2 §. Fånge, som undergår enkelt fängelse, ehvad det såsom urbota- eller
förvandlingsstraff ådömdt är, erhålle ock särskildt rum, om tillgång dertill finnes.
Ej må han sättas tillsammans med den, som straffarbete undergår.
3 §. Vid behandling af fånge, som här omtalas, gälle äfven hvad af de i
1 Kap. stadgade allmänna bestämmelser å honom tillämpligt är; och lände i öfrigt
till efterrättelse hvad angående tillsyn och vård om sådan fånge särskildt
stadgas.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1841!.
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
65
Reservationer:
Af Herr Cederstråle J. K.: »Då jag deltagit i granskning af det förslag lill
strafflag, sora nu för Rikets Ständer framlägges, men i anseende till enskilda an
gelägenheter
nödgas från riksdagen afresa innan Utskottets betänkande hinner uppsättas
och justeras samt således icke blifver i tillfälle att deraf taga kännedom
innan detsamma till Stånden ingår och följaktligen ej kan bifoga någon fullständigt
utvecklad reservation i de frågor, hvaruti jag vid behandling af denna vigtiga
fråga skiljt mig från pluralitetens åsigt, har jag dock velat i största korthet antyda
mina åsigter i de hufvudsakligaste omständigheterna.
Uti 2 kap. 7 § stadgas att domaren, då någon dömes till straffarbete, skall
bestämma om och i hvad mån straffet skall verkställas i ensamhets- eller gemensamhetsfängelse;
men någon grund, hvarefter en sådan bestämmelse bör ske, är
icke angifven. I fråga om användande af enkelt fängelse eller fängelse vid vatten
och bröd har emellertid en slik föreskrift blifvit meddelad, och för min del har
jag ansett den i förevarande fall icke heller hafva bort saknas. För den, som
första gången på kortare tid dömes till straffarbete, synes mig ensamhetsfängelset
företrädesvis böra begagnas och det under hela strafftiden, och då i anseende till
strafftidens längd eller andra förhållanden nödigt blifver att en del af straffet verkställes
i ensamhets- och en del i gemensamhetsfängelse, torde en viss proportion
emellan ensamhetsfängelset och hela strafftiden hafva bort bestämmas.
Efter orden »etthundraåltatio dagar» i 9 §, har jag önskat ett tillägg af
orden, »der ej för särskildta fall, som å hvarje ställe i lagen utsatta äro, längre
tid bestämd är.y> För åtskilliga brott, såsom en del af politisk beskaffenhet, hvilka
böra bestraffas högre än med sex månaders fängelse, har jag nemligen ansett
det lämpligare att kunna stadga fängelsestraff på längre tid, än att använda
straffarbete.
I 15 § har jag velat bibehålla stadgandet att böter skulle tillfalla Kronan.
Den sats att Statens straffrätt genom böters ådömande och utkräfvande utöfvas,
hade då varit uti lagen rätteligen uttalad, utan att något hinder deraf uppstått
för användande af dessa böter till de ändamål, hvartill de kunnat anses erforderliga
och lämpliga.
Det i vår nu gällande lag befintliga stadgande att, om någon till böter fälld
ej mägtar dem fullt gälda, han skall stå kroppsplikt för allt, har jag äfven ansett
Bill. till R. St. Prot. 1847 och 1848• 7 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 9
66
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o S8.
böra bibehållas. Den af Utskottet godkända och i 16 § uttalade åsigt i detta afseende
föranleder efter min åsigt, till en obillig olikhet i bestraffning för dem som
blifvit dömde till lika bötesbelopp — särdeles då dessa uppgå till större summa —
och äga den ene större och den andre mindre tillgång till böternas utgifvande.
Straffet blifver ock otillbörligt hårdt och skadligt derigenom, att den som ej förmår
gälda fulla bötesbeloppet, utan måste för en del af böterna undergå fängelse,
vid återkomsten derifrån jemväl är beröfvad en stor del af medlet för sin bergning
och ofta just på detta sätt kommer i frestelse att åter inträda på brot
tets
bana.
9 § i 6 kap. anser jag böra utgå. Det tillfälle till nedsättning i straff för
vissa personer, man härigenom velat bereda domaren, utöfver det latituden i de
liesta straffbestämmelser lemnar, är efter min tanka ej lämpligt, utan leder till
ytterligare ojemnhet och osäkerhet vid lagskipningen. De fall, då en sådan nedsättning
skäligen bör komma i fråga, synas mig derföre rättare böra blifva föremål
för benådningsrätten.
I öfrigt förekomma visserligen uti de efter det 8:de följande 20 kapitlen åtskilliga
fall, der jag vid granskning af lagtexten yttrat mig för någon förändring
uti de af pluraliteten antagna straffbestämmelser; men då dessa varit få och skiljaktigheterne
icke äro af någon särdeles betydenhet, har jag, med afseende derå
att denna min reservation i allt fall icke äger den fullständighet och omfattning,
som jag, om jag dertill haft tid och tillfälle innan min afresa, önskat gifva den,
ansett mig icke äga full anledning att omförmälda skiljaktigheter uti denna reservation
upptaga.»
Af Herr Berg von Linde J.,, »som likaledes efter erhållen permission afrest
från riksdagen innan Utskottets betänkande och förslag hunnit slutligen justeras,
har anmälts att han i åtskilliga omständigheter, hvaribland hufvudsakligast i fråga
om föreskriften i 2 kap. 10 §, att sådan fånge, som der omtalas ej må till arbete
tvingas, vore af annan mening än pluraliteten.»
Af Herr Grefve Sparre, E.: »Vid företagande till handläggning inom Utskottet af
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition med förslag till ny strafflag, har jag ansett den
fråga först böra framställas, huruvida det allmänt erkända behofvet af en snar
reform i vissa delar af vår brottmålslagstiftning lättast och ändamålsenligast kan
till vägabringas på det sätt, som i den Kongl, propositionen anvisas; nemligen
sålunda att, med upphäfvande af den hittills gällande lagstiftningen, en helt ny
antages.
Omfånget af ett sådant företag antyder redan alla de svårigheter, som dermed
äro förenade; och betänkligheterna angående möjligheten att på en gång
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
67
åstadkomma ett sådant lagstiftningsarbete ökas vid nu förevarande fall, om man
tager i betraktande alt det arbete och de kostnader från nationens sida, som
under snart 40 år blifvit använda på denna plan ända hittills icke medfört andra
resultater än en massa af projekter, af hvilka det senaste i allmänna omdömet
anses ännu mindre antagligt än det första; besinnar man derjemte att, enligt
vår egen historias vittnesbörd, ett lika beskaffadt försök, att på en gång genomföra
en fullkomlig nyskapning af vår lagstiftning, i början af 1600-talet aflopp
lika fruktlöst, ända till dess man lärde sig inse nödvändigheten, att genom partiella
reformer småningom afhjelpa de hufvudsakligaste bristerna; att ännu i senaste
tider i vår närmaste grannstat Dannmark, der man samtidigt eller redan
några år före oss, 1800, började arbeta på en helt ny brottmålslag, man också
nödgades uppgifva denna plan, för att arbeta i en annan ordning; så synes det
vara af vigt, att närmare skärskåda, huruvida den method, som man, oaktadt
nyssberörde varnande exempel, hos oss synes vilja vidhålla, kan komma att leda
till ett godt slut, eller huruvida man icke äfventyrar att, just till följd af
detta vidhållande, qvarstanna på samma punkt, der vi för närvarande befinna oss.
Brottmålslagstiflningen innefattar 3:ne hufvudmomenter: 1) behandlingssättet
vid undersökningen angående förbrytelser, eller rättegångsordningen; 2) karakteriserandet
af brotten, eller bestämmandet af brottens kännetecken, tillräkneligheten
o. s. v.; samt 3) straffsystemet.
Ifrågavarande förslag til! ny lag omfattar blott de tvenne senare momenterna.
Det är likväl otvifvelaktigt att, vid en reform af brottmålslagstiftningen,
början bort ske med rättegången. Strafflagen utgör nemligen endast en del och
just den senare delen af kriminallagstiftningen. Den måste till sitt innehåll
bero af de former, som äro gifna för utredande af sanningen, äfvensom för lagens
tillämpning; och det är företrädesvis dessa former, som, till följd af den stigande
civilisationens framsteg, blifva i behof af att reformeras.
En sådan hufvudsaklig punkt i rättegångsordningen, af hvilken strafflagen till
sitt innehåll måste blifva beroende, är domstolarnes organisation. Om man, lika
med Utskottet, anser att, för åstadkommande af fullkomlig rättvisa, måste öfverlemnas
åt domaren, att, efter den åsigt han fattar om de vid hvarje särskildt
fall förekommande omständigheter, bestämma straffets svårhet och långvarighet;
om man, till följd häraf anser att, i motsats mot vår nu gällande lag, som i de
flesta hänseenden för hvarje brott stadgar ett bestämdt straff, en ny lag bör stadga
ett visst maximum och minimum af straff, med rättighet för domstolen, att
lämpa straffet efter sin uppfattning af brottet eller brottsligheten; så är det uppen
-
68
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, iV.o S8.
bart, att man på förhand mäste känna beskaffenheten af dessa domstolars organisation,
antingen de skola utgöras af en eller flere domare, antingen nämnden eller
domstolen skall afgöra frågan om förbrytarens skuld eller oskuld o. s. v. Åt en af flere
lagfarne personer bestående domstol kan en sådan pröfningsrätt vid straffets bestämmande
öfverlåtas, men icke åt en ensam domare, helst om, såsom förhållandet
är med våra Häradsrätter, denna domare stundom är en yngling utan erfarenhet,
och, på sätt vi i det följande skola finna, icke underkastad de kontroller, som
äro nödvändiga vid öfverlåtelse åt domaren af en sådan makt.
Vår nu gällande lag har sökt att förekomma underdomares maktmissbruk genom
stadgandet, att gröfre brottmål skola underställas Öfverrätts pröfning. En sådan
pröfning kan för Hofrätten blifva möjlig, då Hofrätten dervid har att följa
en lag med bestämda straff, och en bestämd bevistheori; då protokollerna således
endast skola utvisa, hurvida de i lag föreskrifna bevis förefinnas derom, att ett visst
brott, som till sin karaktär är genom lag eller stadgad praxis bestämdt, blifvit
begånget eller ej, hvarefter lagen bestämmer det straff, som å brottet, der det
är begånget, skall följa. Men huru skola dessa protokoller inrättas, för att med
tillräcklig klarhet framlägga alla de mildrande eller försvårande omständigheter,
som böra inverka på straffmätningen? Hvilken förmåga föutsättes ej hos underdomaren,
om han skall kunna, icke allenast riktigt uppfatta, utan äfven på ett tillfredsställande
sätt framställa dessa omständigheter? och blir icke öfverdomstolen
satt i nödvändighet att grunda sin dom på en ensam ung underdomares uppfattning
eller, hvad värre är, på den tilläfventyrs högst ofullständiga framställning,
han förmått gifva åt sin individuella uppfattning? I de länder, der strafflagen åt
domare öfverlemnar prölningsrätt vid straffets bestämmande, är den allmänna rösten
derom ense, att en så beskaffad lag skall tillämpas af en utaf flere personer
bestående domstol och utan appell; och med afseende å den för friheten vådliga
makt, som härigenom skulle läggas i domarens händer påkallar man en rättegångsordning
med jury.
En annan punkt i rättegångsordningen, som på strafflagens innehåll, måsle
öfva ett väsendtligt inflytande, angår domarens åliggande vid brotlmålsransakningen.
Det är nemligen en hufvudsaklig skilnad om vid sådana ransakningar den
akusatoriska melhoden följes d. v. s. att en allmän åklagare efter en föregående
preliminär undersökning utför processen inför domstolen, som i sådant fall endast
pröfvar halten af de förebragta bevisen, äfvensom den tilltalades brottslighet; eller
om deri inqvisitoriska melhoden vid rättegången följes, så att t. ex., såsom hos
oss sker, Domaren på embetets vägnar ransakar och till någon del sjelf för processen
mot den tilltalade. Åt en domare, som handlar efter först uämnde method,
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, iV:o 38.
C9
kan öfverlemnas en pröfningsrätt vid straffets bestämmande, som i de länder, der
den senare methoden följes, Liefve för den medborgerliga friheten högst vådlig.
Jag har redan i förbigående nämnt de kontroller, som domaren måste underkastas
i händelse en större makt åt honom öfverlemnas. Dessa kontroller bestå,
dels i närvaron af en offentlig åklagare, tillhörande en särskild korps, med
djupare insigter och kunskaper än hos våra åklagare förefinnas; dels i broltmålsprotokollerna.
Om man åt domaren öfverlemnar en så vidsträckt makt hvarom
här är fråga, så kan man icke åt honom medgifva rättigheten att sjelf och utan
all närmare tillsyn uppsätta de protokoller, på grund af hvilka hans förfaringssätt
af öfverrätten skall pröfvas.
Innan man antager en strafflag, som, vid bestämmandet af straffen, åt domaren
öfverlemnar en vidsträckt latitud, är det således nödvändigt att veta, huruvida
de nu nämnde garantierna emot missbruk af domaremakten komma att ingå
i den blifvande rättegångsordningen, och huruvida de med afseende på vårt lands förhållande
kunna införas (så uppstår t. ex. den fråga om, med afseende på den
glesa befolkningen, tillräckligt antal jurymän med erforderlig bildning kan å alla
orter erhållas o. s. v.) För närvarande känna vi icke, hvad förslag till rättegångsordning
kan komma att oss föreläggas, icke ens om det samma ännu är slutligen
utarbetadt.
Men om således rättegångsordningen, ©tvifvelaktigt en af de delar i vår
brottmålslagstiftning, som i första rummet behöfde förbättras, lemnats orörd, så
hafva de öfriga tvenne delarne, eller brottens karakteriserande och straffsystemet i
förslaget undergått desto större förändringar. Lag-utskottet har erkänt, att man
vid jemförelse!! af den nu gällande lagen med den föreslagna, genast inser att den
senare, väsendtligen skiljer sig frän den förra så till form som innehåll.
Hvad brottens karakteriserande angår så har Utskottet åt de förändringar i
berörde hänseende, som förslaget innefattar, icke lemnat synnerlig uppmärksamhet.
Denna del utgör dock otvifvelaktig! den väsendtligaste af en Strafflag, såvida man
icke dermed förstår endast en straffskala till afmätande af straff för erkända förbrytelser.
Lagen skall garantera beståndet of medborgarnes heligaste och dyr
baraste
rättigheter. Den stadgar, i sådant afseende, ansvar för angrepp af den
enskilde å dessa rättigheter: men den måste, tillika genom ett noggrannt bestämmande
af de handlingars beskaffenhet, som med straff beläggas, förebygga, att
icke den offentliga makten må kunna genom utsträckt tolkning af lagens bud
ålägga den enskilde i hans görande eller låtande, pligter som utgjorde ingrepp i
den medborgerliga friheten. Utrymmet medgifver icke ett närmare skärskådande
af lagförslagets stadganden i detta hänseende. Jag tillåter mig endast att åberopa,
70
Reservationer vid Lag-Ulskoltels Betänkande, N:o SS.
hvad af en reservant till förslaget (prof. Schlyter) blifvit yttradt eller »att orasor»gen
om menniskolif ej är iakttagen»; äfvensom de anmärkningar som blifvit framställde
mot nödvärnsrätten. Lagförslagets stadganden i afseende härå, afvikande
från vår nu gällande lag, äro af den beskaffenhet, att den, som emot öfvervåld
fredar sitt lif och sin egendom, äfventyrar att stämplas såsom missdådare, under
det att denne sistnämnde deremot omsorgsfullt skyddas. Brottens rälta karakteriserande
är således för den fredlige medborgaren den vigtigaste delen af strafflagen,
enär för honom, åtminstone såsom enskild person betraktad, kan vara likgiltigt,
med hvad straff förbrytaren umgäller sin orättfärdighet, allenast han vet
sig i sin rättmätiga verksamhet tryggad så väl mot förföljelser under sken af lag,
som mot öfvervåld.
Under erkännande af vår lags många brister i öfrigt, hafva vi likväl genom
en hundraårig erfarenhet vunnit kännedom derom att, utan afseende på beskaffenheten
af våra politiska institutioner, vår frihet, våra lif, vår heder hittills af denna
lag varit skyddade. Detta är också otvifvelaktigt en hufvudsaklig egenskap i all
brottmålslagstiftning; och man må således icke undra, om vi tveka att lemna denna
lag, i utbyte emot en ny, om hvilken vi intet veta, och hvars egenskaper, af
den i vetenskapens hemligheter oinvigde svårligen kunna med tillförlitlighet bedömas.
Man måste icke heller glömma, att den civila och kriminella lagstiftningen
med hvarandra på det närmaste sammanhänga. Lagförslagets författare
hafva också, under inseende häraf, företagit sig en fullkomlig omarbetning af
dessa grenar i lagstiftningen, för att införa ett helt nytt rättssystem efter deras
sinne. Den föreslagna strafflagen utgör endast en början, som skall medföra nödvändigheten
att antaga det öfriga. 1 stället för det uråldriga rättssystem, utgånget
från folket sjelft, hvilket i sekler värnat dess frihet, har således ett helt nytt
system blifvit föreslaget, och förslagets författare hafva, enligt hvad Lag-utskottet
medgifvit, dervid allt för mycket fästat sig vid de theorier i straffrätten, som
anse afskräckande från brott och förbrytarens förbättring såsom straffets ändamål.
Dessa theorier, uppkomna för några tiotal af år tillbaka, hafva redan förlorat
allt anseende inom vetenskapens område och det måste väcka förvåning att se
dem ännu i vårt land åberopas af en lagstiftare. I tillämpningen hafva de visat så
olyckliga resultater, att den Bayerska strafflagen, som är byggd på en sådan theori.
och hvilken tjenat förslagets författare till föresyn, redan 9 år efter dess antagande
ansågs behöfva en tota! omarbetning. Tänk om detta blefve förhållandet
älven hos oss! De moderna theorierna synas icke i allmänhet vinna nationens
svmpathier. Den känner att dessa theorier ej äro rätt praktiska; den känner också
att de för nationens rättsbegrepp äro helt och hållet främmande Exemplet af
Reservationer vid Lig-Ulskollels Betänkande, N:o 38.
71
vår nya fattigvårdsförordning, som var byggd på dessa theorier, och som elter ett
lif af 8 månader befunnits så otillfredsställande att en återgång till de gamla principerna
ansetts nödvändig, är i detta afseende varnande. Men den civila och kriminella
lagstiftningen är af djupare betydelse för en nation än att den må underkastas
experimenter.
Lag-utskottet har erkänt och rättat det fel i fråga om ofvannämnda grundprincip
för strafflagen, som stannar dess författare till last, i det Utskottet
ganska riktigt angifvit förnuftets och rättvisans fordringar såsom straffrättens grund;
men Utskottet har, med ogillande af den princip, hvarpå hela förslaget hvilar, det
oaktadt, trott sig kunna, med några förändringar, bibehålla och förorda förslaget.
Att enhet och system derigenom komma att saknas, visar sig likväl uppenbart.
Den princip, som ligger till grund för en lag, röjer sig i tillämpningen på dess
särskilta momenter. Om nu denna princip vore oriktig; hvilka svårigheter skola
icke möta vid den förändring, som förr eller senare skall blifva nödvändig? Huru
mycket lättare vore det icke, och vore man icke mindre blottställd för misstag,
om man beslöte sig till, att systematiskt utbilda de principer i straffrätten, med
hvilka nationen och domarena äro hemmastadde, än om man lättsinnigt antager
ett nytt system, bygdt på theorier, som i de länder, der de blifvit antagna, visat
sig så opraktiska.
Jag kan icke underlåta att anmärka, att de försök i lagstiftningsväg, som i
senare tider hos oss blifvit gjorda, icke vittna förmånligt om vår tids fallenhet
för lagstiftning och synas böra afråda oss från ett mera omfattande försök i denna
syftning.
Det 3:dje af de angifna momenterna i brottmålslagstiftning eller straffsystemet
och är hos oss otvifelaktigt i behof of reform, då, med stigande civilisation,
de förr brukliga straffen icke motsvara tidens fordringar; men en ändring
i berörde hänseende innebär icke ovilkorligt nödvändigheten af en så fullkomlig
omskapning i rättsystemet, som lagförslaget innefattar.
I fråga om valet af straffarter har Utskottet lika med Lagberedningen tillstyrkt
utsträckning af frihetsstraffen. Dessa straff förordas isynnerhet af förhättrings-theoriernas
anhängare, såsom bidragande till förbrytarens förbättring. Men
månne erfarenheten gifvit stöd åt en sådan förhoppning? månne icke den visat
motsatsen? och blir det under sådana förhållanden väl beräknadt att utvidga fängelsestraffen?
Vi behöfva blott erinra om våra, på grund af Lagkommittéens förslag
tillkomna horreklionsinrättningar, som, enligt ett allmänt vordet ordspråk, äro
verkliga plantskolor för brott.
72
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, A’:o 38.
Grundlösheten af denna så kallade förbättringstheori i straffrätten visar sig
således redan deruti, att fängelset, hvilket man förordar, till vinnande af sitt förnämsta
ändamål, förbrytarens förbättring och förekommande af brott, hufvudsakligen
bidrager till förbrytarens försämring och brottens tillväxt.
Men, invänder man, det är just detta man vill förekomma, och af denna
orsak förordas ensamhetsfängelset. Likväl äro de nyttiga verkningarne af delta
fängelse såsom straff långt ifrån allmänt erkända. I denna punkt är jag af skiljaktig
mening med Utskottet. På grund af den kännedom jag inhemtat om dessa
fängelser betviflar jag deras verksamhet att förekomma brott. Fängelseluften är
förpestad. Renhet och (läckfrihet alstras lika litet inom dessa murar, som den
fysiska styrka att fördraga kroppsligt arbete och den moraliska kraft att motstå
frestelser, som är nödvändig för fången vid hans återinträdande i lifvet; och
likväl äro dessa fängelser, jemförelsevis mindre förderfvande, än gemeusamhetsfängelset,
sådant detta för närvarande är organiseradt.
I afseende å straffängelsernas organisation återstår nemligen ännu mycket
att göra, på det att de må kunna afpassas efter brottens olika karakter och beskaffenhet.
Emellertid och i brist häraf skulle antagandet af frihetsstraffet såsom
universelt straff, utan tvifvel komma att verka ofördelaktigt och medföra
nödvändigheten att uppföra ensamhets-fängelser. Men skall väl Staten kunna uthärda
de kostnader af mer än 10 millioner r:dr, som dertill erfordras? och hvilken
tillökning i de årliga kostnaderna för fångarnes vård och underhåll skall icke
blifva en följd såväl af denna utvidgning af fängelsestraffet som af fångarnes förvarande
i enrum, der deras arbete blir mindre lönande och utgifterna för fängelset större.
1 fullkomlig motsats till den åsigt i straffrätten, som bemödar sig att utfinna
ett enda straff för alla brott, hvilket jag anser vara orimligt och omöjligt,
anser jag för min del straffet snarare böra lämpas efter brottets art och beskaffenhet.
Jag anser detta vara en ovilkorlig fordran af rättvisa och jag anser det
derjemte komma att verka till förekommande af brott. Jag har af dessa skäl
tvekat att från antalet af hos oss godkända straffarter utesluta vissa såsom t. ex.
landsförvisning vid politiska förbrytelser och offentlig afbön vid ärekränkning. Jag
har icke funnit mig öfvertygad af de skäl, som blifvit anförda mot bibehållande
af dessa straff.
Hvad jag hittills anfört, afser endast de grunder, hvarpå lagförslaget
till sitt innehåll är bygdt. I praktiskt afseende eller i fråga om dess
tillämpning möta lika stora betänkligheter. Förslaget är så redigeradt, att det
uttalar allmänna satser, hvilka blifva ytterst svåra att tillämpa. Det utgör i detta
hänseende
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
73
hänseende en särdeles motsats till det konkreta språket i vår nu gällande lag,
hvilken just derigenom är en bok för folket. I ett land som Sverige, der folket
sjelft utför sina mål inför rätta, är denna egenskap hos en lagbok af aldra högsta
vigt. Ingen lärer tro, att folket skall kunna läsa och förstå den nu föreslagna
lagen, som i allmänhet taladt är så dunkel att långvariga diskussioner inom
Utskottet uppstått om dess rätta mening, oaktadt vi ägt tillfälle att derom rådföra oss
med författarena. Det är kändt att de utländska lagar, som tjenat förslaget till
föresyn och från hvilka det till en stor del är öfversatt, ogillas af de praktise
rande
juristerna just i anseende till dessa allmänna satser, som enligt deras uttryck
endast »äro välklingande fraser, utan allt inflytande på praktiska frågor.»
I vår nu gällande lag uttalar sig den religiösa anda, som ligger till grund
för förflutna tiders lagstiftning i Sverige. Den brist på denna religiösa anda, som
röjer sig i förslaget, har af Kongl. Majit blifvit anmärkt, i hvad angår formen
för uppställningen. Religionsbrotten, som af lagberedningen blifvit ställde i ordningen
efter statsbrott och brott emot offentlig myndighet, har af Kongl. Majit
blifvit anvisade den plats de ägde i 1734 års lag. Men bristen på denna religiösa
anda ligger djupare än i uppställningen och afhjelpes icke genom en förändring
i denna. En lag som t. ex. tillåter concubinat synes mig icke stå till
sammans
med rena seder.
Ur religiös, vetenskaplig och praktisk synpunkt måste jag således för min
del lika med Utskottet afstyrka lagberedningens förslag.
Men jag skiljer mig från Utskottet deruti, alt jag, dels icke ansett Utskottet
kunna med ogillande och förändring af lagförslagets principer likväl förorda
dess antagande i dess väsendtligaste delar, dels deruti, att jag ansett det
omöjligt för ett Rikets Ständers Utskott att företaga sig en så beskaffad omar
betning
af ett helt lagförslag.
Följden af denna Utskottets omarbetning har blifvit den, att det af Utskottets
majoritet utarbetade förslag saknar all enhet och konsequens, att det innebär
uppenbara motsägelser och någon gång misstag.
Att i ett straffsystem, som ogillar affliktiva straff, bibehålla vatten och bröd
är att gifva en örfil åt systemet.
Utskottet har beslutat, att skilnad bör äga rum emellan straffarbete och
fängelse. Det senare, såsom utgörande ett till karakteren lindrigare straff, borde,
enligt Utskottets mening, äfven genom en särskild benämning skiljas från det förra.
Men det gifves, vid detta förhållande, icke något rimligt skäl att inskränka
tiden för fängelsestraffet till högst 6 månader. En mängd förbrytelser gifvas,
Bih. lill R. St. Prot. 1817 och 1848■ 7 Sami. 1 Afd. 22 Eäft. 10
74
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
t. ex. politiska, för hvilka straffarbete vore för strängt, men 6 månaders fän
gelse
allt för ringa.
Utskottet har beslutat, att fängelsefångar ej få till arbete hållas. Detta skulle
leda till alt uppfostra lättingar, att vid sysslolöshet och sömn vänja dem, hvilka
framför allt borde afvänjas från den lättja, som ganska ofta är brottets orsak.
Det är efter min öfvertygelse i den större eller mindre strängheten i fångarnes
behandling, i deras användande till tyngre eller lättare arbete, som skilnaden
borde hafva sökts emellan straffarbete och fängelse.
En gradation i straffarbete hade kunnat beredas derigenom, att åt den ene lernnades
tillfälle alt med ansträngdt arbete förtjena något mera än den andre. Utskottet
har förekommit detta, genom stadgandet, att fånge icke må tillerkännas någon
den ringaste del af sin arbetsförtjenst. Ett sådant stadgande, som står i
strid, icke allenast med hvad som praktiseras i våra nuvarande fängelser, utan
äfven vid fängelserna i alla andra länder jag sett, skulle också motverka arbetsamhet
hos fången, hvilket otvifvelaktig! är det bästa medel att omvända honom
till ordning och goda seder.
Genom att sålunda bereda tångarne möjligheten af arbetsförtjenst hade man
också kunnat bereda en utväg för den genom brottet förfördelade att af denna
arbetsförtjenst blifva godtgjord för sitt lidande, hvilken godtgörelse det åligger
Slaten att jemte straffet söka åstadkomma.
Vid detaljerna af förslaget tillåter jag mig några smärre erinringar:
I 1 kap. 2 § har Utskottet lika med Lagberedningen föreslagit, att utländsk
man skall dömas efter Sveriges lag för det brott, han utom riket begått emot
Sverige eller svensk man. I ali lagstiftning är det eljest en hufvudprincip, att
hvarje handling bedömes efter det lands lag, der den blifvit begången. Den, som
lefver i landet, anses känna lagen och är till följd deraf underkastad dess stadganden.
Men en lag, som han icke kan känna, är för honom ej förbindande. Om nu
t. ex. en gerning, som af svensk lag betraktas såsom brott, är straffri eller tilllåtlig
å den ort der den blifvit begången; är det väl rimligt att i sådant fall bestraffa
en utlänning för en handling, om hvilken han icke ens kan ana att den
enligt svensk lag är ett brott? Ett undantag från regeln åtminstone för detta fall
vöre således oundgängligen nödvändigt.
Icke mindre orimligt är det i sammanhang härmed stående stadgande, att
på Konungen må ankomma alt förordna huruvida brott åtalas må eller ej. En
ligt
gällande grundlag tillkommer det Konungen, att i brottmål göra nåd, mildra
lifsstraff samt återgifva ära och till Kronan förverkadt gods; men att åt Konungen
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
75
öfverlemna att bestämma, huruvida ett brott må åtalas eller icke, innebär ett öfverlåtande
åt verkställande makten af den enskildes rätt, så länge af denne såsom
målsägande beror att åtala en emot honom begången förbrytelse.
Utskottet har, efter min öfvertygelse ganska riktigt, hyst fruktan för de vådor,
som kunde härflyta deraf, att lagen innehölie en allmän regel angående straff för försök
till brott. Och i ändamål att förebygga det äfven oskyldiga handlingar skulle kunna
såsom försök till brott åtalas, har Utskottet aktat nödigt att uttryckligen utsätta,
i hvilka fall lörsök till brott må straffas. Utskottet har, då det vidtog denna utväg,
ansett sig hafva fortgått på den af 1734 års lagstiftare beträdda bana. Men
den försiktighet, för hvilken 1734 års lagstiftare i detta likasom i andra fall sig
utmärkt, är af helt annan art än Utskottets. Det är genom alt med bestämda
drag, ställda i sammanhang med frågan om det fulländade brottet, karakterisera
hvarje såsom försök till brott straffbar handling, som 1734 års lagstiftare vetat
förekomma att illviljan skulle taga sig anledning, att i en oskyldig gerning spåra
ett försök till brott. Sålunda beteckna t. ex. 17 kap 2 och 3 §§ M. B. bestämdt
och tydligt de handlingar, hvilka såsom innefattande försök lill lörgiftning bestraffas.
Endast på detta sätt kan man med säkerhet förekomma vådan af att straffa
försök till brott, men så länge dessa till sin beskaffenhet skola bedömas efter en
i lagen uppställd allmän regel, hjelper det ingalunda att stadga det allenast försök
till visa brott kunna med straff beläggas
Det 4 kap, om vållande, är redan i Lagberedningens förslag vådligt derföre,
att det icke, såsom 1734 års lag, närmare angifver de fall, då vållande bör bestraffas;
härigenom kan inträffa, att en gerning, hvarigenom jag ganska oskyldigt
blir vållande till en skada, kan tillräknas mig såsom brott, då jag nästan i hvarje
fall kunde hafva förutsett möjligheten af en sådan olycka. Men Lagberedningens
förslag angaf åtminstone exempel till ledning för domarens bedömande af de fall,
som borde beläggas med högre ansvar, och jag riskerade således åtminstone endast
att fällas till ansvar för ringare vållande.
Utskottet har genom borttagande af dessa exempel lemnat domaren utan ledning.
Man har härvid måhända icke alldeles utan skäl anmärkt, att t. ex. en smed, som
användt mindre godt jern vid tillverkningen af en vagnsaxel, skulle kunna tilltalas
för vållande till dråp å den, som genom vagnsstjelpning förlorat lifvet.
Den 5 § i Lagberedningens förslag lydde sålunda: «för händelse, som pröfvas
hafva mera af våda än af vållande timat, skall ej någon till straff fällas.»
Utskottet har åt denna § gifvit följande lydelse: »för händelse som timat af
våda, den man ej förutse eller afvärja kunnat, skall ej någon till straff dömas».
Denna redaktion, som mera än Lagberedningens närmar sig till ordalydelsen
76
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58
i 1734 års lag, var af särskilda orsaker passande i denna lag. Der gjordes
nemligen skilnad mellan vållande till brott, och det fall, då, till följd af en tillfällighet,
en i sig sjelf oskyldig gerning blef för en person skadlig, hvilket kallades
vudagerning och belädes med en ringa bot af endast 20 daler. Lagförslaget
känner hvarken vudagerning eller vådabot; der stadgas endast ansvar för vållande.
Följden af nu föreslagna stadgande skulle blifva, att hvarje gerning, som, tillföljd
af en inträffad olycka, medförde en skadlig följd, komme att anses såsom vållande
till brott, så vida man kunnat förutse eller afvärja denna genom tillfälliga omständigheter
inträffande olyckliga följd. Men när inträffar väl det fall, att jag ej
genom en ytterlig omtanka eller försiktighet kunnat förese eller afvärja att en sådan
följd kunnat uppkomma af en i sig sjelf oskyldig handling? Sålunda skulle
vid alla de fall, der denna ytterliga omtanka och försiktighet ej blifvit använd,
upphofsmannen till en i sig sjelf oskyldig gerning anses såsom vållande till brott!
Det 7 kap. utmärker sig isynnerhet genom de allmänna satser, hvilkas olämplighet
i en lagbok jag redan anmärkt. Sådana allmänna satser höra till doktrinen,
icke till lagboken. Vi känna redan hvilken besynnerlig tolkning man t. ex.
gjort af den sats, som förekommer i den 5 §: »att hvarje gerning är straffri om
den är begången att afvärja trängande lifsfara». Stölder begångna i nöd skulle
nemligen, så har man trott, vara straffria enligt Lagberedningens mening.
Sedan Utskottet lika med 1734 års lagstiftare ansett, att det icke är straffet
utan brottet, som bör stämpla förbrytaren med vanära, förekommer det be
synnerligt
att Utskottet i 14 kap. 21 § lika som på åtskilliga andra ställen förklarar:
att den som efter detta kap. gjort sig till straffarbete skyldig varder förlustig
medborgerligt förtroende. En egen och besynnerlig följd af detta Utskottets
stadgande är också den: att den som enligt 2 § af nämnde kap. begått förfalskningsbrott
icke förverkat medborgerligt förtroende. Förfalskaren har enligt
vår hittills gällande lag ansetts ärelös. Det lärer icke komma att bidraga lill eftersträfvande
af godt rykte om lagen tillåter att förfalskaren må blifva riksdagsman.
I 4 § af samma kap. har Utskottet sammanblandat tvänne till karakteren
skiljda brott nemligen förfalskning och bedrägeri. Den, som falskeligen i annans
namn skrifver skuldebref, vexel eller dylikt, begär förfalskning. Den som genom
antagande af diktadt namn på ett eller annat sätt tillnarrar sig egendom begår
bedrägeri. För detta sistnämnda brott finnes ansvaret stadgadt i 23 kap.
Tillföljd af den hos Lagberedningen rådande benägenhet att generalisera, hafva,
efter vissa doktrinela synpunkter, under allmänna rubriker blifvit sammanförda straff, som,
enligt de praktiska rättsbegreppen, med hvarandra icke hafva någonting gemensamt.
Reservationer vid Lag-Ulskollets Betänkande, N:o 58.
77
I 17 kap. finnas t. ex. sammanförda en mängd af förbrytelser, som till karakteren
äro från hvarandra bestämdt åtskiljda. Emellan mord och dråp samt annan
misshandel å person är en så väsendtlig skiljaktighet, att de icke hort sammanföras.
Likaså hade barnamord och förgörning icke bordt intagas i detta kapitel.
Icke heller ansvaret för dueller.
I 21 kap. om sedlighetsbrott finnas sammanförda otukt, äfventyrliga spel,
samt grymhet i behandlingen af kreatur. Hvad hafva väl dessa brott med hvarandra
gemensamt? Sjelfva benämningen af sedlighetsbrott är redan märkvärdig.
Hvarje brott är straffbart med afseende på sedligheten.
Man torde anse att lagbokens systematiska uppställning icke är af särdeles
vigt; men det är icke så. Lagens tillämpning beror stundom deraf; och lagbudens
mening förklaras någon gång med afseende å den synpunkt, hvarur lagstiftaren
betraktat brottet. Huru ofta måste icke domaren, i rubriken, i sjelfva
den ordning, hvarefter lagbuden följa på hvarandra, söka en ledning för utfinnande
af lagstiftarens mening, i fråga om vissa rättsbegrepp, som ur lagen ensamt
hemta sitt stöd.
Det är således af vigt alt lagstiftaren ej mindre genom en praktisk uppställning,
än äfven genom en enkel och klar redaktion, söker åtskilja och begränsa
brottens olika arter, för att såmedelst bidraga till att noggrannt bestämma
de särskilda brottens karakter och kännetecken. Om också definitionerna ej
alltid kunna klart utsättas i lagboken, så skall praxis, derest den ej af lagen förvillas,
komma att ersätta hvad häruti brister; hvaremot, i händelse flera olikartade
brott sammanföras under en rubrik, rättsbegreppen i kriminalrätten bland
juristerne blifva sväfvande och osäkra.
Den method synes mig således vara att föredraga, som är följd vid 1734
års lag; och sjelfva den dunkelhet och osäkerhet i rättsbegreppen hos domaren,
som kunde blifva en följd af den föreslagna uppställningen, i förening med det
abstrakta framställningssättet, synas mig innebära vådor för den enskilda friheten
genom deri tolkning, som kan komma att gifvas åt de dunkla och sväfvande lagbuden.
Men om också Juristerne, genom noggranna studier och forskningar, skulle
lyckas att öfvervinna de svårigheter, som kunna uppkomma af lagens uppställning
och redaktion, så återstår dock alltid det förhållande, jag redan omnämnt, eller
att en lag, som dels till sina principer hufvudsakligen afviker från folkets åsig—
ter, dels genom sjelfva sin uppställning är för folket ofattlig, aldrig kan blifva
en bo/c för folket, aldrig, såsom hittills, den ledtråd, hvarefter detsamma i sitt
görande och låtande haft att rätta sig. Lagstiftaren må, bäst han vill, i ett ka
-
78
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N-o 58.
j)itel sammanföra brott, dem han från en viss doktrinel synpunkt finner äga sammanhang
med hvarandra. Folket skall aldrig, eller åtminstone icke ännu på ganska
länge, inse sambandet emellan mördaren och den som tilldelar en annan en
örfil eller knuffning; icke heller kunna föreställa sig, att ansvaret för den, som
med sin älskarinnas goda bifall och samtycke rymmer med henne, är att söka i
det kapitel, som handlar om brott emot annans frihet, o. s. v. »Den juridisktfilosofiska
spekulationen,» säger en berömd författare, »äger ej makt att i ett folks
medvetande inlägga, eller derifrån borttaga den måttstock, hvarmed detta folk mäter gerriingens
straffbarhet, och mot denna kan likväl lagen icke ställas i strid utan att
folkets moraliska begrepp förryckas och förvirras. Detta är skälet, hvarföre brottmålslagarnes
rent rationella omskapning hos ett folk, som förut äger dem sjelfständigt
af sig stiftade, är lika betänklig som en dylik omskapning af dess öfriga
lagar.»
Olägenheterna deraf att lagboken, på sätt vi nämnt, göres främmande och
otillgänglig för folket, äro allmänt erkända och öfverklagade i Tijskland, hvars
lagar tjenat det ifrågavarande förslaget till mönster; och der, enligt hvad kändt
är, folkets allmänna okunnighet om lagarne, och oförmåga att fatta dem vållar
missbelåtenhet och förtryck.
Det torde icke erfordras vidlyftig bevisning derom, att ett folk som icke
fullkomligt känner den lag, hvarunder det lefver, sakuar hufvudvilkoret för ali
frihet; och man torde böra noga betänka sig, innan man beröfvar Svensken den
lagkunskap han ägt och genom hvilken han i alla tider värnat sin frihet.
De inconseqvenser eller misstag i Utskottets förslag, dem jag-trott mig böra
anmärka, ådagalägga efter mitt förmenande, att, från vetenskaplig synpunkt, detta
förslag ännu mindre än lagberedningens tillfredsställer de anspråk på enhet och
system, som torde böra göras på en lagbok. Ännu mindre lärer en sådan enhet
kunna vinnas, om förslaget kommer under pröfning i Stånden, der olika meningar
torde komma att göra sig gällande i fråga om hufvudprinciperna. Hela systemet
kommer derigenom att ännu mera sönderrvckas. Vi hafva, vid innevarande riksdag,
haft erfarenhet af ett sådant förhållande vid behandlingen af upprorslagen,
bestående af endast 8 §§, och i afseende hvarå helt motsatta meningar inom
Stånden gjort sig gällande. Om det också skall blifva möjligt för Lag-utskottet
att, i denna enstaka fråga, slutligen sammanjemka åsigterna, huru skulle väl detta
låta sig göra, ifråga om en helt ny brottmålslag? Eller hvad system och ordning
i lagen skulle väl åstadkommas genom sammanjemkandc af de vid öfverläggning
Reservationer vid Lag Utskottets Betänkande, N:o 38.
79
på 4 särskilta rum fattade, mot hvarandra stridande besluten. Detta allt, under
förutsättning att representationen kunde anses komma att sammanvara så lång
tid, som skulle erfordras till öfverläggning, återremiss, sammanjetnkning inom
Utskottet och slutligt afgörande af de 6 å 700 punkter, som skulle komma att
utgöra särskilta öfverläggningsämnen. Besinnar man, att förslaget nu för andra
gången behandlas af Rikets Ständer, utan att frågan kommit en hårsmån närmare
sin lösning, så torde man inse befogenheten af denna anmärkning.
Jag anser således för min del oundgängligen nödigt att Rikets Ständer, under
inseende af omöjligheten att, på det sätt nu blifvit föreslaget, åstadkomma en
verklig och för nationen välgörande förbättring af vår brottmålslagstiftning, fatta
det beslut, att den hittills uppgjorda planen måtte ändras samt att arbetet företages
i en annan ordning. Jag anser att man dervid bör taga till föresyn de
länder, der man, med mera praktiskt sinne än i Tyskland, företagit och verkställt
reformer af strafflagstiftningen. I Frankrike och Belgien hafva t. ex. förslag till
nya fängelselagar blifvit representationen förelagde. I Danmark likaså, och man
har der tillika genom antagande af särskilda förordningar angående straffen för
särskilda klasser af brott, såsom särskildt för stölder och rån, bedrägeri och förfalskning,
eller brott emot äganderätt; särskildt för dråp och mord o. s. v. lyckats
småningom bringa strafflagstiftningen i öfverensstämmelse med tidens fordringar.
I England har man också börjat med reform af fängelseväsendet, och
derefter företagit en nationell utbildning af strafflagstiftningen.
I öfverensstämmelse med dessa länders exempel har jag inom Utskottet varit af
den mening, att Utskottet med ogillande af förslaget till strafflag, skulle egna sin uppmärksamhet
företrädesvis, dels åt nödiga modifikationer i straffsystemet, såsom kyrkopliktens
borttagande, frihetsstraffens ändamålsenliga inrättande o. s. v., dels åt en förbättring
i lagstiftningen angående straffen för stöld, rån, bedrägeri och förfalskning, hvilka
brott äro de, som under senare tider mest tilltagit, och i afseende å hvilka den nu gällande
lagstiftningen kan anses bristfällig. Dessa förbrytelser, såsom innefattande alla
kränkningar å äganderätt, utgöra också en klass för sig, och kunna således behandlas särskildt;
serdeles om man något mera än lagberedningen, tager i betraktande den
gällande lagstiftningen. Den brist på enhet och system, som kan blifva en följd af
detta sätt att gå till väga, kan, vid en kommande riksdag, lätteligen afhjelpas genom förordningar
om straffen för öfriga klasser af brott. Denna brist på enhet och system kan, i
allt fall, icke blifva större än den,som, på sätt jag redan anmärkt, skulle uppkomma genom
antagande på fyra kamrar af en ny lag; helst om man i fråga om tillämpningen
jemväl tager i betraktande att den nya lagen komme att tillämpas af domare,
som äro vane vid ett helt annat system, och som icke lätteligen på en gång
torde kunna sätta sig in i ett nytt.
80
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
Om man invänder, att det arbete och de kostnader, som på lagförslaget äro nedlagda
vore förspillde, om det sätt för reformen antages, som jag föreslagit; så svarar
jag, att hvad godt och nyttigt må finnas i berörde lagförslag ingalunda kan
anses förloradt, och att Utskottet, eller de som kommo att arbeta på reformen
lika litet lära underlåta att taga samma förslag till råds som Utskottet t. ex.
icke försummat att, vid utarbetande af ny lag angående inteckningar, eller uppror
och folksamlingar använda hvad med nu gällande rättsprinciper är förenligt.
Om Utskottet vid början af riksdagen företagit sig ett sådant arbete som
jag föreslagit, så hade detsamma otvifvelaktig! redan kunnat pröfvas och af Stånden
antagas, på samma sätt, som t. ex. inteckningslagen och de (lera förordningar,
som vid denna riksdag blifvit antagna. Deremot torde lika litet vid denna,
som vid den förflutna och jag tviflar vid någon kommande riksdag, lagen i sin
helhet komma under pröfning och varda antagen.
Jag vågar således vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anmäla, att de funnit ifrågavarande
förslag till ny strafflag, hvilket i sina hufvudsakligaste grunder
helt och hållet afviker från gällande lagstiftning, sakna den öfverensstämmelse
med de hos folket ännu rådande rättsbegrepp, som lagstiftaren
i första rummet bör eftersträfva; det sammanhang med bestående
rättsystem, som är ett oundvikligt vilkor för hvarje reform i
lagstiftningen samt den enkelhet och lättfattlighet, som nationen är van
att finna i lagen; hvadan Rikets Ständer ej heller ansett sig böra antaga
samma förslag. Men att, enär behofvet af en skyndsam förbättring
i vissa delar af brottmålslagstiftningen icke medgifver det uppskof,
som skulle erfordras för utarbetandet af ett nytt förslag till strafflag,
samt en dylik förbättring lämpligast torde böra börjas, dels och förnäm
ligast
med ordnande af straffsystemet, isynnerhet hvad angår frihetsstraffen,
hvilka i senare tider erhållit en vidsträcktare tillämpning, än
1734 års lag förutsätter, dels med en förändring i lagstiftningen om
straffen för stöld och rån, bedrägeri och förfalskning, i afseende å
hvilka brott nu gällande lag isynnerhet behöfver förbättras, Rikets Ständer
anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och till näst sammanträdande
Ständer framlägga, ej mindre ett förslag till lag om verkställighet af
straffarbete och fängelsestraff, jemte de modifikationer i straffsystemet
för öfrigt, som kunna anses nödiga, än äfven till en författning angående
ofvanberörde förbrytelser.
Af Herr
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
81
Af Herr Lector Wallman: Jag har redan sistlidne riksdag uttalat min öfvertygelse
om grunderna för den nya kriminallagen, om de föreslagna straffarterna
samt om domarens rätt att inom mer eller mindre utsträckta gränser mäta straffen,
eller den såkallade domarelatituden och hänvisar, för att icke behöfva upprepa
hvad jag då anfört, till min reservation emot Lag-utskottets principbetänkande
Jtä 93 vid 1844 års riksdag, i de delar den till det vid innevarande riksmöte
omarbetade lagförslaget äger tillämpning. Jag får särskildt anföra följande:
Yår nu gällande lag, utarbetad efter äldre inhemska mönster, med kännedom
om folklynnet, omsorg i detaljerna, logisk ordning i det architektoniska och
betydelsefull lakonism i uttrycken, torde kunna för sin tid anses såsom ett af den
juridiska literaturens mästerverk. Dock är den lika litet, som andra menskliga
verk, frikallad från brister; och då lagstiftningen måste gå i bredd med civilisationen
och bildningens framsteg, har äfven 1734 års lag efterhand undergått förändringar,
likväl utan att den nationella grundval, på hvilken denna lag hvilar,
blifvit rubbad. Utbildade rättsförhållanden, större aktning för menniskovärdet
äfven inom samhällets lägsta klasser och mildrade tänkesätt hafva särskildt inom
kriminallagstiftningen föranledt vigtiga och betydelsefulla modifikationer i lagens
anda och bokstaf, bestämda isynnerhet genom den af statsmakterna vid 1778—1779
årens riksdag beslutade förordningen om mildring i straffen. I samma grad, som
massan af nya eller förändrade lagstadganden och lagförklaringar tillväxte, blef
behofvet af en revision af lagen större och slutligen, efter 1809 års revolution,
föremål för representationens allvarliga uppmärksamhet. Enligt Ständernas vid särskildta
tillfällen uttalade önskan, afsåg man dervid lagarnas granskning, redaktion
och förenkling, samt de spridda författningarnes kodifiering. Om den af regeringen
utsedda Lagkommittén i enlighet härmed uppfattat sitt uppdrag, så hade
fäderneslandet redan länge ägt en kriminallag, motsvarande tidehvarfvets billiga
fordringar, och det tillstånd af rättslöshet, hvaröfver nu klagas, skulle aldrig hafva
inträdt. Men Lagkommittén valde en annan riktning. Med förkastande af hela
straffsystemet i den gamla lagen, uppförde Kommittén en helt ny byggnad, i hufvuddelarna
och ej sällan i de minsta detaljer en efterbildning af den genom
Feuerbach grundlagda tyska kriminallagstiftningen.
Att stifta lagar är icke någon lätt sak. Yäl omtalar forntiden män, som
gifvit folken nya lagar, men noggrannare forskningar hafva lärt, att de endast
öfversågo eller samlade äldre nationella lagar. Så var förhållandet hos Grekerna,
hos de Germaniska stammarna och våra förfäder. Annu äro i vår gällande lag
icke alla spår utplånade efter det gamla versslag (fornyrdalag), i hvilket lagarna
Bih. till R. St. Brot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Åfd. 22 Haft. 11
82
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
ursprungligen voro författade. Ett verk, som genomgått seklers pröfning, blir ett
uttryck af folkets tänkesätt: i denna smältugn frånskiljes det tillfälliga, och det
sanna och varaktiga qvarstår ensamt.
Det Vore en orättvisa att neka förtjensten af Kommitténs verksamhet och den
vinst den juridiska doktrinen deraf skördat; i detta hänseende kan denna Kommitté
anses såsom grundläggning till en juridisk skola inom fäderneslandet. Men
det kan lika litet bestridas, att det resultat af dess arbeten, Kommittén nedlagt i
förslaget till ny kriminallag, är i det hela förfeladt; denna lag motsvarar icke nationens
väntan och behofvet af en rättvis och verksam strafflag. Den nya lagen
saknar, efter min öfvertygelse, i formen den stränga och vetenskapliga symmetrien
i plan och utförandet; den förlorar sig stundom i ofullständiga konkreta bestämmelser,
i stället för att bringa dessa under allmänna synpunkter, och i uttrycken
saknar man det klara språk, som är genuina tankars modersmål och ej sällan den
korthet och värdighet, som höfves orakelspråk, afkunnade från rättvisans tribunal.
Utgången från främmande theoriers abstrakta område kan den vid mätandet af
gerningarnes relativa straffbarhet ej göra behörigt afseende på nationens lynne och
karakter, hvarken såsom ett bestående faktum, eller såsom en afspegling af den
förädlade menskligheten. Den spinner ett nät af bräckliga trådar omkring sam
fundslifvet
och personliga friheten hos en nation, hvars lösen är kraft och allvar
och som är ömtålig om sin frihet. Måhända kan en sådan strafflära lättare förenas
med allmänna tänkesättet och behofvet i de länder, hvarifrån mönstret är lånadt,
men ett folk, inom hvars fria bröst ännu lefver det ridderliga mod, som
lade Rom i bojor, skall aldrig förlika sig med en lag, hvilken med rånarens,
mordbräunarens och tjufvens straff belägger den som hotar en annan (lagberedningens
strafflag 18: 21), eller af öfverilning tillfogar honom ett mindre lyte eller kroppsfel
(ib. 17: 29.); och jag tror icke heller, att folkets mensklighet skall försona sig
med ett stadgande, hvilket med böter till minst 40 r:dr r:gs straffar den fattige
husfadren, som nå sin rika grannes skog olofligen hemtar vindfälle, »ris eller
gren», och, om det sker tredje gången, öppnar för honom cellen (1. c. 27: 3, 4.)
Lagförslaget bär öfverallt prägeln af sin härkomst inom främmande doktriners
område. Förbrytelser, okända i vårt land, såsom uppsåtligt spridande af
sjukdomar samt förgiftning af varor, som till allmänt salu hållas, liks misshandiaude,
fartygs utrustande till slafhandel, annans utsättande på öde ort, eller utförande
utur riket emot hans vilja o. s. v* äro fullständigt upptagna; andra förseelser,
vid hvilka allmänna tänkesättet fästar en underordnad vigt, beläggas med
höga böter eller strängare ansvar. Så pliktar man för oljud å allmän väg ända
till 80 r.dr r:gs (13: 13), för oloflig gångstig öfver andras ägor till 40 r:dr,
Reservationer vid Lag-Ulskollcls Betänkande, N:o 58.
83
för sten eller »annat,» sorn kastas i någons lius, gård eller fartyg 40 r:dr, och om
det sker af öfverdåd ända till 100 r:dr; och under det lagen på detta sätt bevakar
nästan hvarje steg af den enskilde och bestraffar sjelfva hotelsen, har den
icke något ansvar för ett af civilisationen högt ogilladt lagbrott, envig, om utgången
icke blir blodig (17: 38, 39.) Utmaningen, hvilken enligt duellsplakatet
af 1682 belägges med tjenstens förlust, 2000 daler silfvermynts böter och 2:ne
års fängelse, och som enligt nyare tyska lagar äfvenledes straffas med fängelse,
är utan straff.
Näst uppfattningen af brottets karakter, och dess relativa straffbarhet, är bestämmandet
af straffen den vigtigaste delen af kriminella lagstiftningen. Dess hufvudsakliga
uppgift är att i valet af korrektiver, utan åsidosättande af den mensklighet,
som sjelfva brottmålslagen icke får förneka, träffa straffarter alfvarliga och afskräckande.
Den gamla lagen har för svårare brott, utom dödsstraffet, spöstraff'
och kyrkoplikt, båda verksamma oeh i de flesta fall afskräckande. Allmänna opinionen
bär utdömt de senare straffen, såsom oförenliga med våra tiders mildare
tänkesätt; men den nyare lagstiftningen i vårt land har, med undantag af det
såsom allmän straffart förkastliga och till sin verkan på gröfre brottslingar tvetydiga
isoleringsfängelset, icke något enda straff, som kan ersätta de ur nu gällande
lag utmönstrade. Likväl är det min öfvertygelse, att denna brist mindre ligger i
sakens natur, än i den ensidighet, med hvilken den nya strafflagen blifvit bearbetad.
Utskottet har visserligen tagit ett vigtigt steg, genom införandet i lagen af
straffarbete, såsom motsvarande det nuvarande fästningsarbetet, men Utskottets urval af
straff och deras bestämningar sakna i allmänhet, vid jemförelse med nyare kriminallagar,
t. ex. de Tyska, ibland hvilka den Braunschweigska intager första rummet,
nödig fullständighet och noggrannhet. Det är likväl endast genom en sådan det
blir möjligt att gifva straffen, så väl i sig sjelfva, som i allmänna tänkesättet,
en karakter, motsvarande brottens. Det är denna vigtiga omständighet Lagberedningen
förbisett, då den nästan endast antagit qvantitativa olikheter i straffen, utmätande
samma fängelsestraff (isoleringsfängelset) i portioner från 30 dagar till 8
år, för de flesta lagöfverträdelser, för förseelse emot påbud af offentlig myndighet
rörande landets allmänna hushållning (LB. 11: 28) ända till rån och stöld. I nyare
tyska lagar antagas trenne särskilda slag af straffarbete, karakteriserade genom
lindrigare eller svårare arbete, samt andra skärpningar i straffet. I den svåraste
graden arbetar fången i kedjor, inneslutes hvar sjette månad i cell och under
denna månad hvarannan dag vid vatten och bröd.
Enligt Utskottets förslag bestämmer domaren, om och i hvad mån straffarbetet
skall verkställas i ensamhets- eller gemensamhetsfängelse (2: 7). Lagen bör i
84
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 08.
bestämmandet af straffets art vara klar och tydlig och i detta afseende kan valet
icke utan strid emot rättsprinciper åt domaren öfverlemnas. För min del är jag af
den öfvertygelse, att ensamhetsfängelset bör tillämpas vid allt straffarbete för förbrytare
öfver 18 och under 60 år, på en kortare, i lagen noga bestämd tid,
i proportion lill hela fängelsetiden. På sådant sätt blir isolerings fängelset ett verksamt
och »alfvarligt» straff. Såsom ensamt straff, då det alltid måste utsträckas
på längre tid, förfelar denna moraliska tortyr slutligen sin hela verkan; då deremot
straffarbetet, under sträng arbetsordning, militärisk disciplin och skärpningar genom
isoleringsfängelse och vatten och bröd, icke upphör att vara i hög grad
verksamt. Det synes mig ligga föga vigt uppå, om man dervid ålägger tångarne
den i Auburnsfängelserna föreskrifna absoluta tystnaden. Hufvudsaken är, att tångarne
isoleras då de icke arbeta samt att disciplinen strängt vidmakthålles. Fängelsernas
inredning med trädceller för sådant behof fordrade en jemförelsevis obetydlig
kostnad.
Utskottet har antagit vatten och bröd, såsom alternatif emot enkelt fängelse
och således äfven såsom förvandlingsstraff för böter, sedan förslaget att upptaga
detta straff, hvilket enligt nu gällande lag tillämpas såsom sequivalent mot spöstraffet för
gröfre brott, ibland sjelfständiga straffarter för denna klass af förbrytelser, blifvit
genom votering underkändt. Det är svårt att fatta skälen för Utskottets beslut,
då det allmänt erkännes, att straffet, verkstäldt på det sätt här är föreslaget (‘2
kap. 11 §), utan någon fara för den brottsliges lif kan i liela sin stränghet användas
och att det då blir vida svårare och verksammare, än hittills och således ett
lämpligt straff, icke för den obemedlade, som saknar tillgång till böter, utan för
gröfre och diffamerande brott.
Följden af detta beslut har varit, att tiden för enkelt fängelse måst inskränkas
till 6 månader, motsvarande 30 dagars fängelse vid vatten och bröd (2:18):
den längsta tid, på hvilken detta senare straff kan ådömas. Men härigenom
uppkomma högst betänkliga förhållanden. Hittills har man antagit, att politi
ska
förbrytelser och dermed likartade lagbrott, hvilka sällan äro af diffamerande
beskaffenhet, kunde försonas med enkelt fängelse. Utskottet har väl för lindrigare
fall bibehållit enkelt fängelse, men för de svårare antagit det mera skymlliga
straffarbetet, hvilket från Utskottets ståndpunkt var nödvändigt, då det förra frihetstraffet
icke, såsom det senare, kunde till längre tid, än 6 månader utsträckas.
Härigenom är den politiska fången öfverlemnad åt hela den nesliga behandling,
som är den råaste och grofsta missdådarens lott; och äfven om straffet stannar
vid enkelt fängelse, så är afsigten tydlig att tillämpa detta i cell (fängelselagen
2: 2), för alt genom intensiteten i straffet ersätta dess kortare varaktig
-
Reservationer vid Lag-Ulskottels Betänkande, N:o S8.
85
het. Jag saknar tid och utrymme att här uppdraga förhänget för den framtidstafla,
som ligger bortom en sådan lagstiftning. Tider kunna komma, då dessa till cellfängelser
uppförda palatser blifva bastiller eller blykamrar, der fäderneslandets ädlaste
vänner försmäkta, undangömda för hela menskligheten. Genom denna inskränkning
i tiden för enkelt fängelse har det blifvit en nödvändighet att med
det nesligare straffarbetet belägga flera andra förseelser, hvilka kunnat med enkelt
fängelse försonas.
Ibland verksamma straff, isynnerhet emot brott, som hafva låg egennytta till
driffjeder, såsom rån, stöld och bedrägerier af alla slag, intaga böter ett vigtigt
rum; och de äro, såsom skadestånd till Staten och den enskilde, både lämpliga
och rättvisa. Men hittills har detta straff i vår kriminallagsstiftning varit tilläm
padt
på ett sätt, som dels förfelar ändamålet, dels är sårande för rättvisan; och
den nya strafflagen har icke godtgjort den gamlas fel. Då böterna utgå till lika
belopp af den förmögne och obemedlade, faller straffet med bela sin tyngd öfver
den senare; och den förre blir strafflös. Denna orättvisa stegras till den högsta
grad genom det i högre mening rättsvidriga stadgandet om böternas förvandling
till kroppsstraff eller fängelse. Fattigdom och nöd, tvänne härda frestare, särdeles
inom den samhällsklass, hvilken oftast är hemfallen under lagen, blifva försvårande
omständigheter vid en sådan lags tillämpning och man kan nästan säga,
att sjelfva fattigdomen blir ett brott. För min del anser jag böter alltid böra
ådömas jemte annat straff, såsom förhållandet är efter Code Napoléon, och i proportion
till den felaktiges kända förmögenhet. Böterna böra också utgå efter
samma grunder, som andra skuldfordringar, med öppen rätt till framtida liqvid
för Staten och målsägande!]. Det är klart, att någon förvandling af dem då icke
kan komma i fråga, och det förnämsta skälet emot deras bestämmande i proportion
till förmögenhet förfaller. Genom stadganden, sådana som IT. B. 17: 16 i
nu gällande lag, kunna andra fordringars bättre rätt iakttagas och i analogi med
U. B. 7: 2 och flera staganden om hvad vid utmätning undantagas bör, (jfr Lagförslaget
2: 17) förekommas, att den skyldige och hans husfolk icke genom böterna
komma att lida brist på det nödvändigaste.
Det är af vigt, att de straff, med hvilka lagen belägger förbrytelser, äro till
sin art noga bestämda; sjelfva lagen förlorar i motsatt fall sin betydelse och blir
ej längre ett värn emot godtycket. Det kan t. ex. icke vara likgiltigt för en,
som efter 12 kap. 16 § dömes för obehörigt inverkande å val till allmänt värf,
om med frihetens förlust följer behandling i cell, hvilken man försäkrat vara ett
allfvarligt och verksamt straff för de grofsta missgerningar. 2 kap. fängelselagen
undanröjer icke i detta afseende all tvekan. Jag anser det således orätt att, så
-
8G
Reservationer vid Lag-Ulskoltels Betänkande, N:o 28.
som här skett, förvisa de hufvudsakliga bestämningarna af straffen till ett bihang,
hvilket innefattar både hvad som tillhör lagen och det reglementariska och kan förändras
efter opinionens vexlingar, utan att lagen erhåller en motsvarande omarbetning.
Emot domarelatituden har jag i min förut åberopade reservation förklarat mig
och vidblifver de åsigter, jag der yttrat. Denna åt domarembetet öfverlemnade makt
öfver medborgares hela välfärd blir för den samvetsgranne domaren en tung börda
och i den egenmäktiges, lättsinniges eller oeftertänksammes hand ett mördande
vapen. Skyddad af en juridisk skolastik blir den sjelf i de flesta fall oåtkomlig
af lagen och offrens klagan höres icke inom cellens murar. Den har också allmänna
tänkesättet emot sig och sina enda försvarare ibland juristerne, som både
skrifva och skipa lagen. Hela 6 kapitlet af lagförslaget är ett bevis, på hvilken
slipprig grund domarens pröfning hvilar, då den går utom lagens klara bokstaf.
Öfver detaljerna af lagförslaget vore mycket att säga, menen utveckling af mina
skiljaktiga åsigter skulle blifva en omarbetning af en stor del af lagen. Med Herr Doktor
Säve instämmer jag i hvad han i sin reservation anfört emot 7 kap. 5 och 15 §§,
9 kap. 3 § samt 21 och 28 kapitlen; och torde jag i afseende på 7 kap. 15
§ få anmärka, att Braunschweigska lagen likaledes utsträcker preskriptionen till
tjenstefel, hvilket är så mycket billigare, som det efter förloppet af flera år i
sådana fall ofta är omöjligt för en tilltalad att med bevis styrka sin oskuld. 28
kap. är ett Damoklessvärd öfver embetsmannens hufvud. Jag klandrar icke, att
lagen strängt dömer handlingar, hvilka utgå från låga och brottsliga motiver; men
en lag, som åt domaren öfverlemnar att efter sin uppfattning af en embetsmans
»försummelse» eller »oskicklighet» (28: 20) döma honom till 4 riksdaler böter
eller till mistning af embete för alltid, lemnar på samma gäng tjenstemannens
hela timliga välfärd till pris åt det förfärligaste godtycke, och — hvarföre neka
det — åt förföljelsen. Äfven utan väld tillämpad kan en sådan lag oftare träffa
den verkligt nitiske och för sitt kall lefvande tjenstemannen, än den för sina
högre pligter likgiltige, hvilken lättare skall finna utvägar att undgå lagen och
med bokstafslydanden öfverskyla bristen på ädel vilja och verklig duglighet.
Då tillfället icke medgifver en fullständigare granskning af lagförslaget, hvilken
icke heller kan väntas af en representant, för hvilken lagarnes studium icke
är hufvudsak, inskränker jag mig till att exempelvis anföra några få anmärkningar.
1 kap. 1 <§ stadgar, att inländsk man skall efter Svensk lag och vid Svensk
domstol dömas för brott som han begått äfven utom riket, utan afseende på brottets
beskaffenhet, och följande § utsträcker detta stadgande äfven lill utländsk
man, som begått brott inom riket. Det ligger i idén af Statens straffsätt, att
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, jV:o 88.
87
brott begångna inom hvarje Stats område hemfalla under dess lagar och således är
det hvarje annan Stats rätt att inför sin domstol döma en Svensk för inom dess
territorium begångna förbrytelser. Undantag förekomma till följd af nationernas
fördrag och öfverenskommelser, äfvensom i afseende på statsförbrytelser, och enligt
Franska lagen äfven vid förfalskning af mynt och statspapper. Orimligheten af en
lag, som på samma gång låter Svensk man för brott utom riket och utländsk
man för brott begångna inom riket dömas vid Svensk domstol och efter Svensk
lag faller lätt i ögonen, om man tänker sig enahanda lagbestämmelser i ett främmande
land, t. ex. Danmark. En Svensk, som begår brott i Danmark, straffas
i sådant fall vid Dansk domstol, enligt 2 §, men efter 1 § vid Svensk; och en
Dansk, som förbrutit sig i Sverige, enligt 2 § vid Svensk domstol och efter 1
§ vid Dansk. Det komme under sådana förhållanden att bero af en tillfällighet
eller möjligen af förbrytarens eget val, efter hvilket lands lagar han blelve dömd
och straffad. Förgäfves invänder man, att brottslingen, om en dylik lag ej funnes,
skulle kunna blifva ostraffad. Detta inträffar alltid, då en brottsling flyr ur
landet och ej reklameras; och är straffrättens territorium erkändt, så återstår alltid
i vigtiga fall denna senare utväg, såsom korrektif. Jag föreslår följande redaktion
af detta kapitel.
1 §. För brott, begångne inom riket eller på Svenskt fartyg, dömes förbrytaren
vid Svensk domstol och efter Sveriges lag.
2 §. Svensk undersåte straffes efter Sveriges lag för utom riket begångna
brott emot Statens säkerhet, eller förfalskning af rikets antagna mynt. Lagsamma
vare om utlänning, som för sådant brott inom riket blifvit häktad eller af främmande
makt utlefvererad.
3 §. Svensk man kan, äfven för utrikes emot annan Svensk begånget brott,
när han till riket återkommer, dömas efter Sveriges lag, om målsägande!) det yrkar
och den skyldige icke förut för samma brott blifvit straffad.
4 §. Svensk man, som utom riket blifvit för brott straffad, vare underkastad
de särskilda påföljder, sådant brott enligt Svensk lag medförer.
3 §. Om främmande makts beskickning gälle hvad allmänt Vedertaget är,
eller genom fördrag stadgadt blifvit.
6 §. Om hvad emellan Sverige och Norrige iakttagas skall, i de fall, som
i dettta kapitel sägas, vare ock gällande hvad särskildt stadgadt är.
Vid 2 kap. om straffen föreslår jag följande förändringar:
i §. Allmänna straffarter äro:
88
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38
1. Dödsstraff.
2. Straffarbete.
3. Fängelse vid vatten och bröd.
4. Enkelt fängelse.
3. Böter.
2 <S. Lika med lagförslaget.
3 §. Äfvenså.
4 <§. Äfvenså.
5 §. Vid frihetsstraff räknas dag till 24 timmar; månad och år efter ka
lendern.
6 §. Straffarbete ådömes antingen på lifstid eller på viss tid, ej under 6
månader och ej öfver 10 Ar. Börjas och slutas i ensamhetsfängelse.
7 §. Straffarbete på viss tid är:
a) Svårare straffarbete. Tyngre arbete, flera arbetstimmar, ensligt fängelse
i cell hvar tredje månad, deraf de första 5 dagarne i mörk arrest.
b) Lindrigare straffarbete. Lättare arbete, färre arbetstimmar, ensligt fängelse
hvar sjette månad.
8 §. Ej må sammanräknade tiden af ensamhetsfängelse öfverstiga tvänne
år, om ej fången det sjelf önskar.
9 *§. Ej må fånge under 18 eller öfver 60 år hållas i ensamhetsfängelse.
10 §. Fängelse vid vatten och bröd ådömes på minst 4 och högst 30 dagar.
Verkställes alltid i ensamhetsfängelse.
11 §. Är fånge dömd till fängelse vid vatten och bröd på längre tid än 5
dagar; skall han undergå straffet med en dags afbrott efter den femte och tionde,
två dagars efter den femtonde och tjugonde, och tre dagars efter den tjugofemte
dagen. Under dessa afbrott njuter fången vanlig fångkost.
12 §. De dagar, då straffet afbrytes, må ej i den ådömda fängelsetiden
beräknas.
13 §• Qvinna, som hafvande är, eller barn ammar, må ej till fängelse vid
vatten och bröd dömas; ej heller fånge, som är yngre än 18 eller äldre än 60 år.
14 §. Finnes någon, vid verkställighet af fängelse vid vatten och bröd,
ej kunna utan våda för helsan detsamma undergå; anmäle då Konungens befallningshafvande
förhållandet hos öfverdomaren, som förordnar, huru straffet må förvandlas
i annat fängelse.
13 §. Enkelt fängelse ådömes på minst 16 dagar och högst två år, der ej
i lagen annorledes särskildt stadgas.
16 §.
Reservationer vid Lag-Utskoltets Betänkande, N:o S8. 89
46 §. Den, som till enkelt fängelse dömd är, njute derunder vanlig fångkost.
Han skall ock med arbete och, om han det önskar, med särskildt rum förses.
Ej må han i cell hållas, eller sättas tillsammans med den, som undergår
straffarbete.
17 §. Böter skola i penningar ådömas. Minsta bot vare en Riksdaler i
silfver efter 1850 års myntfot, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt
beräkningsgrund, kunde ringare blifva. Vid bestämmandet af böter skall afseende
göras å gerningsmannens större eller mindre förmögenhet, efter hvad derom allmänt
kunnigt är.
18 §. Böter utgå efter samma grunder, som annan gäld; dock ägen de
minsta rätt. Äro flere delaktige i samma brott; ansvaren de en för alla och alla
för en för böter och skadestånd.
19 <§. Lika med 17 i lagförslaget.
20 §. Särskilta straff för embetsmän äro:
1. Afsättning.
2. Mistning af embete på viss tid.
21 §. Genom afsättning förlorar den dömde det, eller de embeten han innehafver
samt de rättigheter och förmåner dermed följa; vare ock förfallen till den
påföljd, som i 24 § sägs.
Den, som till mistning af embete på viss tid dömes, håfve under den tid
straffet fortfar, förlorat embetet med åtföljande rättigheter och förmåner. Om rättighet
till pension gälle hvad särskildt stadgadt är.
22 §. Hvad om embete sagdt är, galle ock om tjenst eller annan allmän
befattning, ehvad den af förordnande, eller medborgares val beror.
23 §. Är den, som i tjenst eller embete sig förbryter, förordnad att tjensten
förestå; skall hau i de fall, då embetsman dömes tjensten för alltid eller på
viss tid förlustig, ifrån förordnandet skiljas och straffas med böter.
24 §. Lika med lagförslagets 23 §.
23 §. Lika med lagförslagets 26 §.
26 §. Är Svensk man utom riket för brott straffad; vare han här underkastad
förlust af embete eller påföljd, som i 24 § sägs, der brottet efter denna
lag sådant medförer.
27 §. Är någon — — som i 24 § sägs; vare etc. lika med 28 § i
lagförslaget.
28 §. Fängelse vid vatten och bröd, böter och embetets förlust kunna
jemte andra straff ådömas.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. lAfd.22 Baft. 42
90
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
29 §. För allmänna säkerheten farlig förbrytare står, efter undergånget straff,
kortare, eller längre tid under särskild polisuppsigt. En sådan äger icke att utan
magistrats, eller kronobetjenings tillåtelse öfver tre dygn vara borta från sitt hemvist,
och dessa auktoriteter kunna när som helst hos honom låta anställa husvisitationer.
Med kapitlet om straffen är fängelselagen i närmaste samband. Jag anser
följande §§ böra erhålla en förändrad redaktion.
1 kap. 2 §. Hvarje fånge skall inneslutas i enrum eller såkallad cell och
afhållas från gemenskap med andra fångar. Dock må fångarna till gemeusam
Gudstjenst samlas.
6 §. Å särskild plats vid fängelset skall fången lemnäs tillfälle att dagligen
röra sig i fria luften.
7 §. Fångarna må gemensamt arbeta, men skola från samtal och andra
meddelanden afhållas.
8 §. Hvarje fånge skall med eget sofrum förses.
16 §. Hvad fången utöfver sitt beting för dagen arbetar, ersättes honom,
då han från fängelset utgår.
2 kap. 1 §. Fängelse vid vatten och bröd verkställes i cell.
I händelse de förändringar, här blifvit vid straffarterna föreslagna, antogos,
så kommo de särskilda straffbestämmelserna i lagen att derefter rättas.
För en längre utsträckt granskning af lagförslagets detaljer är en reservation
icke rätta platsen. Det må derföre åt ett tjenligare tillfälle förbehållas att af den
tallösa mängden af enskilta fall, vid hvilka efter detta förslag domaren supplerar
lagen, uppdraga taflan af en ny hittills i vårt fria och lagbundna samhälle okänd
envåldsmakt, underlagens skydd: mera godtycklig, än de hemlighetsfulla domstolar,
hvilka under medeltiden voro enväldets och despotiens förfärligaste redskap;
— att undersöka, huruvida brotten i de särskilta lagrummen äro bestämda med
den psykologiska insigt, lagstiftningen kräfver; om graderingen af förbrytelserna i
afseende på dessas relativa straffbarhet skett med rättvist afseende på deras inre
beskaffenhet och betydelse för samhället samt slutligen, om stadganderna i lagen
i allmänhet äga tillräcklig klarhet, för att undanröja tvekan hos domaren och an
-
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
91
ledningar till klagomål och rättegångar. Jag bör dock ej med lystnad förbigå
tvänne stadganden, dervid åt domaren är öfverlemnad en pröfningsrätt stridande
emot allmänt antagna rättsprinciper eller upphäfvande heliga moraliska förbindelser.
Man är allmänt ense derom, att tillräkningen af brottsliga gerningar inför
lagen förutsätter, att brottslingen upphunnit den ålder, att han med säkerhet inser
beskaffenheten och följderna af sin handling. Enligt vår gällande lag vidtager
denna ansvarighet efter femtonde året och enligt Tyska lagar vid fyllda fjorton
år. Med yngre brottslingar förfares efter dessa lagar enligt polisförfattningarna.
Deremot beror det efter lagförslaget (6: 8) på domaren att för brott döma ett
barn om tio års ålder till straffarbete ända till 4 år; ehuru det är erkändt, att
inom de nordiska folken själsförmögenheterna senare utvecklas och vinna sin mognad.
7 kap. 5 § synes mig i sina konseqvenser icke kunna försvaras inför den
kristliga sedeläran. Efter denna lag skulle, om fader och son på samma
planka, otillräcklig för båda, sökte sin räddning, den senare kunna, utan ansvar,
för sitt lif uppoffra den förres. En lag, som gifver en sådan sanktion åt egoismen,
är hvarken förenlig med försakelsens och kärlekens lära, eller tänkesättet
hos ättlingarne af ett folk, hvilket ansåg för den högsta grad af låghet att i faran
öfvergifva sin furste, sin vapenbroder, eller föremålen för sin vördnad, kärlek
och tacksamhet.
Mitt omdöme om denna lag i sin helhet linnes i det föregående. Jag befarar
att vinsten af dess antagande icke skulle uppväga vådorna; och jag kan ej
dölja min fruktan, att experimentet köpes med förlusten af det skydd, samhället
väntar af visa lagar och deras oväldiga tillämpning.
Af Herr Doktor Säve: Så mycket man äfven måste erkänna såsom bestämda
företräden hos denna strafflag, framför vår äldre kriminella lagstiftning, så väl
den större fullständigheten i straffbestämmelser och karakteristik af brotten, som
äfven anslutningen till tidehvvarfets högre odling, så kan likväl mot densamma
anmärkas, att den icke blifvit grundad på en för sig tillfyllestgörande och osviklig
princip, som af alla må anses utgöra straffrättens vilkor och grund.
Denna grund, som endast kan vara försoning enligt rättvisans idé af det
genom rättskränkningen förorsakade onda, synes här tillbakaträngd af ett annat
för lagstiftaren närmare liggande ändamål, som är prevention af lagöfverträdelser
genom dels afskräckelse från brott, dels äfven brottslingarnes förbättring. Huru
åter detta uppkommit från den af senare rättslärde redan mer eller mindre ogillade
relativa straffrättstheori, som legat till grund så väl för Lagberedningens arbete,
som för de flesta äldre och nyare strafllagböcker och förslag, lärer den
92
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
sakkunnige nogsamt inse. Men denna oegentlighet, som låter sig känna mera i
vetenskapligt, än praktiskt afseende, har det så mycket mindre tillhört nuvarande
Lag-utskott att undanröja, som den nya strafflagens principer redan blifvit vid
sistförflutne riksdag af de bägge statsmakterna godkända. Utskottets åliggande
deremot har varit, att under sin fortgående granskning tillse, huru det nya lagförslagets
grundsatser blifvit genom så väl uppräknande och beteckning af brotten,
som genom valet och anordningen af straffmedlen, i praxis genomförda, samt nu
dervid föreslå de förändringar, som omständigheterna fordra. Om och i hvad mån
detta ansvarsfulla uppdrag blifvit af Utskottet fullgjort föreligger nu de respektive
Riks-ståndens pröfning. Från Utskottets majoritet har jag varit skiljaktig i åtskilliga
punkter, af hvilka jag för att icke onödigt utvidga denna i allt fall
vidlyftiga riksdagshandling, endast i korthet vill vördsamt anföra följande:
Strafflagen.
1 Kap. 1, 2 §§ upptaga såsom underkastade svensk straffrätt förbrytelser
1. af inländsk man utom riket; 2. af utländsk man som i riket vistas, begångna
utrikes mot Sverige eller svensk man. I senare fallet åtminstone synes afseende
hafva bort göras på det lands lagar och seder, i hvilket brottet är begånget.
Någonting så tillfälligt, som att en utlänning sedermera inkommit i riket, bör
väl icke göra honom förlustig det skydd han vid tidpunkten af den möjligen ringa
rättskränkningen ägde, att dömas efter sitt eget lands lagar, så mycket mera, om
förbrytelsen derstädes varit fullkomligt straffri. Lagstiftaren begår eljest den sjelf—
motsägelsen och orättvisan att vilja bestraffa en utlänning för i sitt hemland begångna
öfverträdelser af ett annat lands kriminallagar, om hvilka han haft hvarken
tillfälle eller anledning att taga kännedom. Att i sådant fall åtalet göres beroende
af Konungens förordnande, förvärrar blott saken, emedan, sedan lag är stiftad,
icke politiska, utan rättsgrunder böra afgöra öfver dess tillämpning. Jag instämmer
häruti fullkomligt i Herr Grefve Spens' reservation, intagen vid Lagberedningens
protokoll pag. 76.
2 Kap. 7 g. Om ensamhetsfängelset skall medföra någon verkan till fångarnes
förbättring, så måste det användas på begynnande förbrytare af straffarbetsgraden
och i allmänhet endast på dem, som första eller andra gången undergå
penitentiär behandling. Att här göra sättet för straffets verkställighet, antingen
i ensamhets- eller gemensamhetsfängelse, helt och hållet beroende af domaremaktens
pröfning, strider mot en god lagstiftnings princip. Med några reservanter yrkade
jag derföre vid slutet af denna § ett tillägg af följande lydelse: »dock bör
ensamhetsfängelse företrädesvis ådömas dem, som för första gången dömas till
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o SS.
03
straffarbete och inom gränsen af 2 år»; hvilket tillägg med två rösters pluralitet
af Utskottet underkändes. Någon uppmärksamhet torde det ock förtjena, att i
(lere nyare lagförslag, t. ex. det Norska, hela qvinnokönet, såsom ägande hvarken
samma styrka i onda uppsåt, ej heller samma tillfälle att underhålla vidsträckta
och förderfliga bekantskaper, blifvit från ensamhetsfängelset uteslutet. Badiska lagen
af 1845 säger i sina motiver, att det Auburnska systemet väl ej uppfyller
ändamålet, men dock till minskning af Statens kostnader, bör tillsvidare kunna användas
för dessa mindre farliga förbrytare. Afven vid det nya Pentonvillefängelset
i London, i Amerika, Belgien och Geut har afsöndringssystemet blifvit hufvudsakligen
användt på mankönet.
Närmast efter denna § torde ett stadgande böra intagas om verkställigheten
af det i denna strafflag oumbärliga landsförvisning sstraffet, enligt Herr Schlyters
reservation till Lagberedningens protokoll pag. 139.
9 §. Längsta tiden för undergående af enkelt fängelse är här bestämd till
6 månader eller 180 dagar. Men fall skola inträffa, då förbrytare kunna hafva
gjort sig skyldige till en längre tids fängelse, utan att derföre vara förtjente af,
eller utan mistning af sin medborgerliga existimation kunna undergå straffarbete.
Afbrottet i vatten- och bröddieten genom en dags mellanstånd, under
hvilket fången skulle spisas med vanlig fångkost, torde för helsans bevarande
ej vara så nödigt, då förbrytare ej är dömd till sådant fängelse på längre tid än
10 dagar. Deremot skall genom denna onödiga uppskofsdag uppkomma kostnaden
af en mängd vatten- och brödfångars längre förvarande i häkte, hvilken hade
kunnat besparas, om Utskottet ej lagt så mycken vigt på att häruti främja öfverensstämmelse
med Norska fängelselagen.
7 Kap. 5 §, enligt hvilken man, utan afseende på sättet, huru faran uppkommit,
om genom eget eller andras förvållande, och utan inskränkning till person,
vore det ock den för hvars och ens sedekänsla och samhällspligt allra dyrbaraste,
skulle hafva rätt att vid trängande lifsfara förgripa sig på annans egendom
och lif, måste i sin här uttryckta allmänlighet ogillas lika mycket från politisk,
som moralisk och kristlig synpunkt. Ty ingen lär väl direkte vilja medgifva
t. ex. tiggaren, för hvilken dagens almosa blifvit för knapp för lifvets uppe
hållande,
att utan ansvar stjäla, ej heller den skeppsbrutne, som på en och samma
räddningsplanka befinner sig med en eller annan person, de högsta föremålen för haus
hängifvenhet och vördnad, t. ex. en kung, en far, en utmärkt välgörare, att frälsa
sig sjelf genom desses undanskuffande. Antingen måste man här åtnöja sig med hvad
som i afseende på nödvärn, då man är öfverfallen, är stadgadt i följande 6, 7
§§ och hvilka hafva sin motsvarighet i 23 Kap. 4 § och 26 Kap. 4 § M. B. af
4734 års lag, eller måste den ifrågavarande 5 § omredigeras efter Norska lagen.
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
Vid 15 § anmärker jag den uppenbara orättvisan och hårdheten, att ingen
preskriptionstid är satt för åtal å embetsmäns förbrytelser, då de i lagen beläggas
med högre straff än böter, helst andra nationers strafflagar, t. ex. den Fransyska
och Badiska äfvensom Preussiska lagförslaget af år 1847 ej göra ett sådant undantag,
och Lagberedningens förslag i kapitlet om embetsmän är vida strängare,
än vår nu gällande lag.
9 Kap. 3 §. I stället för hänvisningen till kyrkolagen, som just nu undergår
en omarbetning och som man derföre ej vet, hvad den kan komma att inne
hålla,
bör här intagas den vanliga straffbestämmelsen af landsförvisning för bägge
dessa slag af religionsbrott, enligt Herr Schlyters i Lagberedningens protokoll afgifna
och väl motiverade reservation. Se pag. 146.
21 Kap. 9 § handlar om otuktsbrott mellan ogift man oah ogift qvinna,
och svarar sålunda mot 53 Kap. 1 § M. B. af nu gällande lag, jemförd med Kongl,
förordningen af den 10 April 1810. Men den senare författningen bestraffar
qvinnas öfverträdelse med enskild skrift och böter, som för hvarje gång fördubblas.
Efter detta lagförslag åter blir qvinnans otuktsbrott, äfven om det oftare upprepas,
lemnadt alldeles strafflöst, så framt hon ej kan dömas för skörlefnad enligt 11 §.
Men faran af att göra qvinnan straffri för deltagandet i mannens osedlighet, visar
konkubinatet. Jag föredrager här den redaktion af ofvannämnda § som är uppställd
i Herr Schlyters reservation (Lagb. prot. p. 156), ehuru den bestraffar qvinnan
endast för fortsatt oloflig sammanlefnad.
Vid slutet af detta Kap. intogos straffbestämmelser mot 2:ne af de i Herr
Richerts reservation angifne osedlighetsbrott. Men det lika nödvändiga stadgandet
emot fylleri uteslöts. Jag röstade i detta afseende för åtminstone en hänvisning
på fylleriförfattningen.
23 Kap. 11 §, en qvarstående lemning af den i 3 Kap. af Lagberedningens
förslag uppgjorda, men af Utskottet ogillade, beskrifningen på fulländade och ofulländade
försök till brott, anser jag böra utgå. Definitioner tillhöra doktrinen,
ej lagboken.
28 Kap. 20 §. Då i denna § äro inbegripne alla slags förseelser, äfven
de som, icke bevisande ondt uppsåt, borde sättas snarare i disciplinarväg, än blifva
föremål för Statens offentliga straffrätt, torde det vara mindre billigt att underkasta
embetsmannen en så vidsträckt latitud för domarens straffmätning, som valet
mellan böter ända till embetets mistning för alltid. Den analogi man sökt från
4 Kap. 42 § R. B. af nu gällande lag, är i detta fall visst ej tillämplig, enär
man hos embetsmän i allmänhet ej får förutsätta samma felfrihet från glömska,
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
95
försummelse och författningarnes missförstånd, som hos lagens egne vårdare. Tillämpningen
af ansvaret för domare, som fäller orätt dom, på andra embetsman
har också hittills i ganska inskränkt mån kommit i fråga. Så angelägen man
måste vara, för Statens egen skull, att icke verklig oskicklighet och grofva uraktlåtenheter
i tjensten undgå lagens stränghet, så rättvist måste man å andra sidan
tillse, att icke embetsmännen för felaktigheter, som berott af öfverilning eller misstag,
straffas hårdare och öfver all billig jemförelse med andra medborgare. Man
har i detta kapitel vid flera tillfällen t. ex. »då förman i uppbördsverk lånar
medel af underordnad uppbördsman, ändock de medel ej till uppbörden hörde»,
varit nog snar att hota med afsättning elier embetets mistning för alltid, utan
att, såsom mig synes, dervid besinna att, när man afsätter en Statens tjensteman
från sitt embete, möjligen det enda yrke hvarpå han studerat, så kastar man
honom i ett tillstånd af yttersta torftighet ofta vid den ålder då den af år och
lidanden redan nedtyngde mannen ej mer kan lära ett handtverk eller något nytt
medel till sin fortkomst, under det att idkaren af något borgerligt handtverk eller
näring, sedan han undergått frihetsstraffet, återgår till sitt yrke och kan ånyo
vinna förmögenhet.
Fängelselagen.
1 kap. 16 §. Uti lagen om verkställighet af frihetsstraff, såsom i hvarje
väl ordnadt penitentiärsystem, intager det af lagen ålagda straffarbetet ett utmärkt
rum, det må nu fullgöras i ensligt eller gemensamt häkte. Det måste derföre
af lagstiftaren så inrättas, att på det förra stället det utgör fångens tröstande
sysselsättning och en nyttig öfning för hans krafter, och på det senare en skola
för hans arbetsflit, lydnad, ordningssinne och fridsamhet i umgänge med andra,
samt i bägge fallen lemnar en afkomst till ersättning för Statens kostnader. Men
skall fängelsearbetet medföra denna uppfostrande verkan, så måste det till en del
vara fritt och i afseende på arbetsförtjensten graderas efter fångens visade förbättring,
så måste tid och uppmuntran gifvas för öfverarbete, hvilket, om det
beräknas fången till godo, skall bereda honom ett nyttigt understöd, då han utgår
ur fängelset. Jag kan derföre ej gilla föreskriften i denna §, att ingen betalning
för arbete skall tillkomma fånge i straffinrättning. Ty utom orättvisan
och hårdheten i ett stadgande, som af arbetsfånge antingen utkräfver för mycket
eller lemnar hans arbete på lediga stunder alldeles obelönt, upphäfves derigenom
all täflan mellan fångarne och förökas svårigheterna vid bevakningen.
I de delar af dessa anmärkningar, deruti jag varit af lika mening med en
eller annan af öfrige herrar reservanter, torde repetitionen ursäktas, emedan jag,
96
Reservationer vid Lag-Utskottets Belänkandi, N:o 58.
före det påskyndade nedskrifvandet af dessa rader, ej varit i tillfälle att se
reservationerna.
Af Herr Prosten Odelberg.:
2 Kap.
7 §. Lika med Herr Doktor Säve, anser jag, att Utskottet bort vidblifva
det föreslagna tillägget om ensamhetsfängelsets användande företrädesvis på dem,
som första gången, eller på kortare tid, till straffarbete dömas. Med iakttagande
af denna regel, skulle man ej endast kunna göra den kortare tidens bestraffning
mera allvarlig, utan äfven äga säkrare hopp om vissa förbrytares förbättring.
9 §. Af de skäl, Herr Doktor Säve anfört, hade jag önskat, att denna g
fått behålla sin inom Utskottet ifrågasatta, men genom votering underkända,
lydelse:
»Enkelt fängelse ådömes på minst sexton och högst etthundraåttatio dagar,
derest ej, för särskilda fall, längre tid i lagen stadgad är, och fängelse vid vatten
och bröd — — — — — — räknad.»
7 Kap.
5 §. Jag hade ej trott, att någon lag, såsom här likväl skett, bort befatta
sig med att urskulda det sjelfviska, fega, oädla, okristliga, som ligger der
uti,
att, i gemensam fara, den starkare olycksbrodren, för egen räddning, uppoffrar
den svagare. Jag hade föreställt mig, att för sådana bedröfliga fall öfverhetens
benådningsrätt varit tillräcklig. Hela paragrafen hade kunnat utgå. Skulle
emellertid något i förevarande hänseende stadgas, vore det vida lämpligare, att
behålla Lagkommittéens uppställning:
»Har någon, för att afvärja trängande fara för lif eller helsa, såsom i hungers-
eller annan svår nöd, tillgripit annans egendom eller derå skada gjort, enär
räddning ty förutan ej ur den fara möjlig var; derföre skall han ej till straff fällas.»
9 Kap.
3 §. I stället för den här befintliga hänvisningen till kyrkolagen, hade
Utskottet en gång antagit följande:
3 §. Faller någon af från vår rätta evangeliska lära och träder till en
främmande, och låter han sig ej rätta; håfve förverkat rättighet att i riket vistas.
4 §. Lag samma vare, der någon utsprider villfarande lärosats, och, efter
varning, dermed ej afstår. Är dess mening sådan, att lärare af den rätta trosbekännelsen
derom icke äro enige; gånge dermed, som särskildt stadgas.
Vid
Reservationer vid Lag-Ulskollets Betänkande, N:o 58.
97
Vid slutliga handläggningen af lagförslaget, blef, genom votering, alltsammans
inskränkt till något, som möjligen skulle komma att sakna betydelse. Visserligen
gäller ännu med full kraft och verkan 2 g i kyrkolagens 1 kap. som innefattar
nämnde stadganden. Men vi hafva att motse en ny lagstiftning i denna
väg. Till grund för densamma lärer väl läggas det af kyrkolags-kommittéen utarbetade
och nästlidet år tryckta förslag. I dess 1 kap. hvilket motsvarar det
med samma nummer i kyrkolagen af år 1686, äro ifrågavarande förbrytelser icke
ens vidrörda. Påtagligen har man ansett dem höra under kriminallagen. Utskottets
pluralitet resonnerade tvärtom. Jag fruktar, att tidsandan, begagnande sig
af detta ömsesidiga frånskjutande, skall förmå så bedrifva, att ej blott utspridandet
af villomeningar i läran, utan äfven det uppenbara affallet från våra fäders
tro, omsider blifva strafflösa. Jag ser häri de största vådor för mitt fädernesland,
och måste, för att ej dela ansvaret, förklara det jag icke med min röst
bidragit till uteslutande af omförmälde lagstadganden, hvilkas återupptagande jag
på det innerligaste önskar. Man må ej säga, att de äro hårda. Det lindrigaste,
samhället kan företaga mot den, som genom efterdömet väcker förargelse, och
den, som genom irrläror fräckt och ihärdigt sprider oro och söndring, måtte väl
vara att honom från samhället aflägsna, och såmedelst göra honom oskadlig. Affällingen,
hvilken inom landet svårligen undgår att bära detta föga hedrande
namn, åtminstone så länge den sanna evangeliska kristendomen ännu ej blifvit
utrotad, måste betrakta såsom en välgerning att kunna förflyttas till sina nya
trosförvanter, helst då man ej, i likhet med 1686 års kyrkolag och 1734 års
allmänna lag, vill betaga honom arf, eller annan borgerlig rättighet, som med
förbudet att beträda fädernejorden är förenlig.
Jag kan, i denna fråga, ej afhålla mig ifrån att, äfven för min del, erinra
om de tänkvärda sanningar, en af Lagberedningens ledamöter, Herr Professor Schlyter,
framlagt uti sin reservation vid 12:te (numera det 9:de) kapitlet af det kriminallagförslag,
Utskottet haft att granska.
«
17 Kap.
Ilär hade både kunnat och bort intagas en <§ om sjelfmördares begrafning.
Det är sannt, att desse, sedan gerningen är gjord, icke, i egentlig mening, kunna
underkastas den menskliga straffrätten. Främmande för denna rätt är det likväl
icke, att stadga en påföljd i behandlingen af sjelfspillingens jordiska qvarlefva, så
länge allmänna tänkesättet vill uti begrafningsceremonien finna också ett uttryck
af omdömet om den hädangångne. Att genom förbigående af allt hvad svensk
Tlih. lill It. St. Fröt. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 22 Baft. *3
98
Reservationer vid Lag-Ulskollets Betänkande, N:o S8.
lag, sedan mer än ett århundrade tillbaka, härutinnan förmår, söka ombilda folkopinionen
i förevarande fråga, är ej allenast af intet behof påkalladt, utan äfven
betänkligt, helst med exempel kan styrkas, att tillämnade sjelfmord blifvit derigenom
afböjda, att man fästat uppmärksamheten på den mindre hederliga begrafning,
som skulle följa.
Att bibehålla 1 § af 13 kap. Missgerningsbalken i hela dess stränghet,
torde väl ej med en nyare tids mildrade seder vara förenligt. Jag ville inskränka
åtgärden dertill, att sjelfmördaren skulle varda i tysthet begrafven, och, derest
utröntes, att gerningen varit öfverlagd, med den qualifikation, att lägerstaden tilllika
blefve afsides å kyrkogård.
I hvarje fall erfordras domarens pröfning. Ett ytterligare skäl att här
äga lag.
21 Kap.
9 §. I sina motiver till detta kapitel har Lagberedningen »ansett lönskaläge
icke egentligen kunna, ehuru i moraliskt afseende ganska lastbart, blifva föremål
för bestraffning efter allmän brottmålslag.» Lag-utskottets pluralitet har delat
samma åsigt, och derföre, lika med Lagberedningen, borttagit det ansvar, Missgerningsbalkens
33 kap. och Kongl, förordningen den 10 April 1810 för qvinnan i
ty fall stadga. Om jag skulle medgifva, att qvinna för den första förseelsen af
detta slag tillräckligt straffas genom ångren, som då sällan uteblifver, och genom
bördan af barnets försörjning, som hon ofta nog får ensam bära; kan jag likväl
ej gilla, att lagen frikänner äfven återfallet. Detta afklädande af blygsamhet,
denna fräcka lättsinnighet, som, utan att verklig skörlefnad ännu inträdt, merendels
karakterisera iterationen, lära ej, så vida sedlighetens helgd skall upprätthållas,
böra undgå lagens näpst. Jag ser således intet skäl, hvarföre den ingalunda
hårda tillrättavisning, nu gällande författningar bjuda, icke skulle kunna här
bibehållas.
Beträffande den enskilda skriften för qvinna, som sig med lägersmål försett,
fattar jag icke, huru den skall kunna helt och hållet utmönstras, då intet af de
öfriga, hittills fastställda kyrkointagningsformulärer på ifrågavarande personer är
tillämpligt.
Om hvad jag nu tillåtit mig yrka blefve i den nya lagen infördt, ägde man
ock deruti det af Herr Professor Schlyter, uti dess reservation vid 9 § af 21 kap.
uti Lagberedningens förslag, åsyftade, högst nödvändiga, korrektiv mot konkubinatet,
hvilket inom vårt fädernesland, ty värr, ej kan räknas bland obekanta
oordningar.
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
99
Af Herr Prosten Cnattingius: Då jag i medlet af förl. April månad blef ledamot
af Lag-utskottet, var dess första granskning af strafflag-förslaget nära fulländad,
och som jag kort derefter måste begagna den mig af högv. Presteståndet redan
förut beviljade permisson på 3:ne veckor samt vid återkomsten fann Utskottets
ifrågavarande arbete redan slutadt, så har jag egentligen icke vidare än vid den
förnyade granskningen eller justeringen deltagit deruti, hviket jag ansett mig böra
tillkännagifva, emedan jag lika litet vill tillegna mig någon del i förtjensterna af
den omarbetning, lagförslaget undergått, sorn jag kan ikläda mig ansvaret för de
brister, hvilka deri torde upptäckas. Yid nämnda justering hafva flera ändringar
skett, och i öfverläggningarne derom har jag deltagit; men då några bland dessa ändringar
strida mot min öfvertygelse bar jag nödgats att deremot, äfvensom emot
hvad till försvar derföre i betänkandet förekommer, reservera mig. Dessa ställen
äro isynnerhet följande:
l:o 2 kap. 7 §, som jag anser alltför mycket utsträcka den godtyckliga makt,
hvilken detta lagförslag i öfrigt tillägger domaren.
2:o 9 kap. om religionsbrott: Yid justeringen uteslötos, efter votering med
en rösts öfvervigt, de förut antagna, i enlighet med M. B. 1: 3, 4 redigerade <§§,
som i Herr Prosten Oclelbergs reservation finnas anförda. Till stöd för min från
pluralitetens afvikande mening, åberopar jag Herr Professor Schlgters till Lagberedningens
protokoll (sid. 63) d. 25 Nov. 1844 afgifna reservation, i hvilken jag till
det hufvudsakligaste instämmer, och hvaraf ett utdrag här meddelas: »Bibehållandet
af de nu gällande stadganden i M. B. 1: 3, 4 är, efter min fasta öfvertygelse, så
vigtigt, att jag skulle anse det såsom en af de största olyckor, som kunde drabba
mitt fädernesland, om med antagandet af närvarande lagförslag såsom lag skulle
följa upphäfvandet af den bom ifrågavarande stadganden innefatta emot katolicismens
inträngande. Jag vet nog, att den, som i våra dagar vågar allvarsamt försvara
den sak, för hvilken Luther med anda och kraft kämpade, för hvilken våra förfäder
till Europas räddning vågat lif och blod, — den skall beskyllas för oför
dragsamhet
och fanatiskt religionshat — den skall stämplas såsom den der sträfva
r att återföra vårt upplysta tidehvarf till medeltidens mörker; under det att de,
sorn föra den mest öppna strid mot vår besvurna heliga troslära, och, i det
de mena sig kämpa för en, efter deras inbillning, förnuftig religionslära, gå, utan
alt veta det, katolicismens ärender och arbeta på att, med utsläckande af det af
Luther upptända ljuset, föra den kristna verlden i ett mörker och ett samvetstvång,
sådant kalholicismen ännu aldrig hunnit att fullkomligt utbreda öfver jorden — sådane
belsås såsom ljusets kämpar, kallade att fullborda reformationens hittills endast
halfgjorda verk. Jag fruktar ej sådana omdömen; men jag beklagar dem,som
100
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
äro nog blinde att så döma. Jag afskyr religionshat och samvetstvång; jag högaktar
hvar och en, som för egen räkning uppriktigt håller sig vid det han tror vara
sannt och rätt; men jag beklagar den, som är fången i villfarelser, och jag vill, så
vidt på mig ankommer, med allvar sätta mig emot den, som söker att genom vill
farelsers
utbredande göra andra lika olyckliga som han är sjelf. Jag kan derföre
icke taga på milt samvete, att hjelpa till att öppna dörren för kalholicismens återinförande
i mitt fädernesland. Ilar är icke fråga om något slags samvetstvång eller
förföljelse emot katholska trosförvandter, som här i riket vistas eller hit inkomma,
då de med sina religionsangelägenheter sköta sig sjelfva och ej »störa samhällets
lugn,» såsom det heter i regeringsformens 16 frågan är endast om att, så
som
vår nu gällande lag gjort det, mota proselytmakeriet, och aflägsna dem, som
söka att draga öfver vårt fädernesland den största af alla olyckor — — — —
för att kunna, om möjligt vore, väcka rikets lagstiftares uppmärksamhet på angelä
genheten
deraf, att inom mitt fädernesland en gräns måtte blifva satt för detta
sträfvande, har jag måst i denna fråga höja min röst hvilken, ehuru ringa den är,
skall — jag är viss derpå — finna gensvar hos många tusende bland svenska
folket; och om äfven härmed ingenting uträttas till att hejda strömmen, så kan jag
åtminstone säga: dixi & salvavi animam.»
21 kap. om sedlighetsbrott: Lag-utskottet har, genom tillägg till della kap.
af 15 och 16 <§§ i lagförslaget adopterat det af Herr Expeditionssekreteraren
Richert i dess reservation (ill Lagberedningens protokoll (sid. 149) yrkade lagstadgande,
hvilket äfven jag ansett riktigt och nödvändigt, men deremot förbigått den
af Herr Expeditionssekreteraren föreslagna §, som mellan de förenämnda bort såsom
den 16 införas, så lydande: »Beträdes någon med fylleri, i ty att han sä öf~
verlastar sig af drycker, att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen
märkas kan, det han drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg,
gata eller annat allmänt ställe; straffes med böter till 25 r:dr. Sker det 3:dje
gången, eller oftare; vare straffet böter eller fängelse — — (enl, 2 kap. 18 §).
Emot uteslutandet af denna § bar jag reserverat mig, emedan jag, lika med Herr
Expeditionssekreteraren, anser, att »lagstiftningen skulle illa vårda sin egen värdighet
och folkets allmänna säkerhet, om den icke, äfven genom strafflagen, sökte motverka
detta vederstyggliga sedlighetsbrott, i samma mån förfärligare, än en stor del
andra, som både frestelsen dertill, och möjligheten att få begäret tillfredsställdt,
stundeligen äro för handen.» Hvad invänningen angår, att detta brott bör upptagas
icke i strafflagen, utan i polisförfattningarna, erinras, att af samma skäl skulle
ock till dessa kunna hänföras andra brott, som i detta kapitel omtalas, samt att »i
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, lS:o S8.
101
strafflagen måste man upptaga äfven de gerningar, som man, för upprätthållandet
af hvad man förstår med allmän sedlighet, aktar nödigt att med straff belägga»
Af Herr Agrell, C> Th.: Uti följande hufvudsakliga punkter af förestående
betänkande är jag från Utskottets beslut af skiljaktig mening:
Strafflagen, 2 kap. 1 §■ Utskottet har antagit en särskild straffart under
namn af »straffarbete.» Då likväl detta senare icke innefattar annat än fängelse,
förenadt med arbete, och således faller under den allmänna straffarten »fängelse»,
inser jag icke något giltigt skäl att gifva särskilda benämningar åt olika grader af
en och samma straffart. Den skilnad i brottens grofhet man velat utmärka genom
att påtrycka straffet en i allmänna omdömet neslig stämpel, försvårar blott möjligheten
för den straffade af framtida upprättelse och förbättring. Dessutom bör ju
vanhedern åtfölja brottet och icke straffet. Sjelfva benämningen straffarbete förekommer
ock mindre lämplig i en lag, som handlar om straff. Lika med Lagberedningen
anser jag derföre frihetsstraffen böra hänföras under en gemensam rubrik:
»fängelse.»
8 §. Under straffarten fängelse har Utskottet deremot återupptagit fängelse
vid vatten och bröd. Detta straff, hemladt från den Kanoniska lagen och uppkommet
på en tid, då kroppens späkningar ansågos innefatta en tjenlig botgörelse för
begångna synder, är redan af allmänna opinionen utdömdt såsom olämpligt, emedan
det icke uppfyller de ändamål, som skola sökas med straff, nemligen att på samma
gång innefatta ett tillbörligt afskräckelsehot och i verkställigheten afse brottslingens
förbättring, hvartill kommer, att detta straff kan blifva högst olika för lika brottslingar,
i anseende dels till deras skiljaktiga kroppsbeskaffenhet och dels till den större eller
mindre stränghet, hvarmed det verkställes, deröfver i allmänhet någon säker kontroll
ej är möjlig. Då Rikets Ständer redan vid sista riksmöte godkänt de af Lagberedningen
hyllade och jemväl af dåvarande Lag-utskott antagne grundsatser, enligt
hvilka fysiskt affliktiv bestraffning i allmänhet blifvit förkastad, synes Utskottet deraf
bort hemta ett ytterligare skäl att icke i den nya lagen inrymma ett straff, som
med dessa grundsatser står i uppenbar strid.
21 §. Både Lagkommiltéen och Lagberedningen hafva bland straff för embetsmäns
förseelser uteslutit mistning af embete på viss tid eller så kallad suspension,
och det på följande grunder: att suspensionsstraffet nedsätter embetsmannens anseende
i deras omdöme, inom hvilkas krets han, efter någon tids förlopp, åter skall
förvalta sitt embete; att den förödmjukelse, straffet medför, måste snarare nedtrycka
än väcka håg och nit för embetsgöromålen, saint att böter böra ådömas när förseelsen
ej är af så svår beskaffenhet, att embetets mistning må derå följa. Dessa
102
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
skäl äro för mig tillräckligt talande mot införandet af suspensionsstraffet, och de
vunno äfven gehör inför Rikets senast församlade Ständer.
De redaktionsförändringar, hvilka blifva en följd af min här ofvan yttrade mening,
äfvensom några mindre vigtiga anmärkningar vid de speciella straffbestämmelserna,
har den inskränkta tiden för reservationens afgifvande icke tillåtit mig att
särskildt framställa.
Häruti instämde Herrar Eklund och Wetterberg.
Af Riksdagsfullmäktige Per Sahlström från Stockholms län, Carl Ersson från
Westmanlands län, Olof Pehrsson från Gefleborgs län och Joh. Johansson från
Östergöthland: Vid det nu behandlade förslaget till ny kriminallag hafva vi, af
aktning för pluralitetens beslut och med den öfvertygelse, att de principer, som i
lagförslaget uttalas, äro för en ändamålsenlig kriminallagstiftning ganska lämpliga och
tidsenliga, trott oss endast böra anföra vår reservation mot de i allmänhet ganska
högt bestämda bötesbeloppen. Verkan häraf torde blifva, att bötesstraffets tillämpning
för lika förseelser, utfaller högst ojemnt för personer i olika förmögenhetsomständigheter,
emedan den enes belägenhet kan tillåta att med lätthet erlägga det belopp,
som kan blifva ruinerande för en annan, särdeles då förvandling till fängelse
ifrågakommer, hvilket straff således af den mera förmögne kan undvikas, under det
att den fattigare måste underkasta sig detsamma, med alla dess vådliga och ofta moraliskt
förstörande följder.
Af Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson från Örebro län: Då jag, under
den tid jag deltagit i detta Utskotts arbeten, haft tillräckligt tillfälle att öfvertyga
mig om, att den nya strafflagen är ingenting mindre än ett fulländadt verk, så
skulle jag känna mycken böjelse att förkasta den och tillstyrka den gamlas bibehållande
intilldess något bättre hunne utarbetas. Men jag har äfven genom en ännu
längre erfarenhet hunnit öfvertyga mig om behofvet af en ny brottmålslag, och då
den här förelagda är ett tredjedels århundrades verk af vårt lands, som det för
säkras,
yppersta rättslärde, då den likväl icke är annat än till sin största och bästa
del en öfversättning från främmande lagar, hvilket jag visserligen medger böra anses
som en förtjenst i sitt slag, då de egna insigterna brustit; men då denna brist i
synnerhet tyckes hafva röjt sig vid dessa öfversättningars tillämpning på våra inhemska
förhållanden; då det främmande lånet ej kunnat tillämpas helt och hållet i sin
ursprungliga gestalt; då allt detta tyckes utvisa, att lagstiftningskonsten hos oss
nära nog torde höra till de utdöda konsterna, sä lärer intet annat återstå, än att
antaga den nu förelagda lagen, sådan den är, med de förändringar och modifikationer,
som jag här nedan skall antyda och med förbehåll att under diskussionen i
Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
103
Ståndet ytterligare få dervid göra de anmärkningar, hvartill jag kan finna mig
föranlåten.
I 2:dra kap. är bland straff, som efter denna lag kunna ådömas, landsflykt
för politiska brott utesluten. Detta finner jag alldeles stridande mot den anda af
mildhet, som lagen eljest synes vilja hylla. Det är allmänt erkändt, att politiska
brott, ehuru straffbara inför den bestående makten, likväl kunna vara moraliskt
obrottsliga och krönta af framgång, möjligen skulle kunna ådraga den, nu såsom
förbrytare stämplade, loford och utmärkelser, kanske till och med anseende och
makt. Det synes då både rättvist och menskligt, att man icke, såsom denna lag
föreslår, beröfvar honom lifvet, — hvilket exempel af mildhet våra förebilder, fransmännen,
nyligen gifvit — eller, hvad ännu värre är, dömer honom ända till lifstidsfängelse
i fångdrägt och fångkost jemte alla de öfriga försakelser fängelselagen utstakar,
utan helt enkelt skiljer honom ifrån det land, med hvars författning och styrelse han
visat sig missnöjd, och som han bör sättas ur tillfälle att kunna skada.
4 §, som förordnar, att intet dödsstraff må verkställas innan Konungen befallt
en sådan verkställighet, anser jag strida mot Regeringsformens 25 §.
15 §, som stadgar minsta bötesbeloppet till 1 r:dr silfver och det högsta till
100 r:dr, der det icke särskildt är bestämdt högre, anser jag alldeles för högt tilltaget.
Dessa dryga böter, som med lätthet kunna utgöras af den rike, gifva åtminstone
honom lika mycken frihet, som nu att våldföra sig på den han vill skada;
hvaremot de genom sitt höga belopp äro för den fattige omöjliga att utgöra och
lemna honom lill pris för hela lagens och domaremaktens stränghet. Jag finner det
också olämpligt, att icke under hvarje § den högsta eller lägsta bötessumman är
utsatt. Jag yrkar derföre, att alla böter måtte nedsättas till halfva det nu föreslagna
beloppet, och att om de ej kunna till fullo utgå, det vill säga, om de ej träffa
den bättre lottade, de alls icke må utgå.
3 och 4 kap., om försök till brott och om vållande, tror jag böra helt och
hållet utgå, emedan de, såsom allmänna föreskrifter, lemna allt för mycket utrymme
åt domarens bepröfvande, hvilket så lätt kan blifva mannamån och godtycke, och i
stället under hvarje lagrum utsättas de särskilda ansvarspåföljderna för brottet, för
försöket dertill och för vållandet.
9 kap., om religionsbrott, stadgar för det temligen allmänna och för icke särdeles
graverande ansedda brottet att förrätta arbete eller hålla bod öppen under sabbaten
det ofantliga bötesbeloppet af 20 r:dr silfver eller 80 r:dr rgd. Man har i mer
än 100 år nöjt sig med att derföre fordra 5 r:dr rgd, och jag tror, att man hädanefter
utan fara kan stanna dervid, om man icke vill taga det kanhända klokaste
parti att låta hela föreskriften utgå.
104 Reservationer vid Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
11 kap. 5 om smädeligt tal eller skrift mot Konungen, Drottningen,
Enkedrottningen eller Thronföljaren, kan, efter denna lag, straffas med ända till 6
års fängelse i fångdrägt ock fångkost. Då ett sådant brott ofta nog torde komma
att som sådant qvalificeras af en jury, dömande utan ansvar och utan apell, och
vi sett huru beredvillige juryer varit att efterkomma vederbörandes önskningar och
till förbrytelser bestämma de oskyldigaste eller de obetydligaste yttranden, så finner
jag detta stadgande alltför strängt och tror, att straffet åtminstone ej bör sättas högre
än till högst 4 års fängelse.
12 kap., om brott mot offentlig myndighet, anser jag innehålla i allmänhet
alltför stränga straffbestämmelser. Det brottet, alt t. ex. ha velat hindra någon,
som har Landshöfdingens uppdrag att bestrida en taxeringsförrättoing, från att framkomma
i rättan tid till stället, kan straffas med 4 till 8 års fängelse, att begå
samma förseelse mot en länsman kan medföra 2 års fängelse; att tala eller skrifva
smädligt emot en embetsman, 6 månaders fängelse eller 800 r:dr rgs böter, och
mot en tillförordnad taxeringsförrättare 400 r:dr. Alla dessa föreskrifter tarfva en
betydlig mildring.
27 kap., om åverkan, har alldeles för höga böter, enär t. ex. det brott, att
taga sig gångstig öfver andras ägor, kan straffas med 10 r:dr silfver i böter eller
dessa förvandlas till 20 dagars fängelse.
16 § af samulina kapitel stadgar, alt den, som sätter sig till motvärn mot
egendomsägaren eller dess folk, då de vilja fråntaga honom det, som till vedermäle
af gerningen qvarbållas må, dömes till fängelse eller 2 års straffarbete. Om en
person sålunda går öfver annors ägor och en dräng, till bevis på detta brott, vill
fråntaga honom dess klocka, men han söker hindra det, skall han då kunna dömas
till 2 års fängelse med ty åtföljande svåra vilkor? Man torde finna denna straffbe
stämmelse
strängare än som rimligen behöfves.
28 Kap., om brott af embetsman, tyckes väl röja afsigten att kunna ålägga
desse stränga ansvarspåföljder för deras förseelser; men när man närmare skärskådar
stadganderna, visar det sig, att strängheten ej är så farlig när man vill skona. En
domare, som fördröjt ransakningen med häktad person, kan således straffas med böter
eller, om det skett af ondt uppsåt, varda afsatt. Det kommer således an på,
huru man vill behandla honom- Är det en, som makten vill skada, qvalificerar
man handlingen till ondt uppsåt, och då förlorar han embete och medborgerliga
rättigheter. Är det åter en, som man vill gynna, och som låtit en oskyldig, men
hatad, person sitta 59 dagar i ransakningsfängelse, så kan han komma från ansvaret
för denna grymhet med 4 r:dr. 20 § stadgar ansvar för vårdslöshet, för
summelse,
Reservationer vid Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 38
105
summelse, oförstånd och oskicklighet i embetet från mistning deraf till böter. Man
kan således efter behag tillintetgöra hans existens eller låta honom slippa med 1
r:dr i silfver. När man nu borttagit suspensionen och förvandlat denna till böter,
hvilka, för embetsmannen, som för hvar och en annan, endast äro en penningeutgift,
ofta mindre än den han en afton förlorar på ett spelparti eller disponerar på
ett tidsfördrif, så äro dessa böter i sjelfva verket intet straff och ådagalägga afsiglen
att med yttersta skonsamhet kunna behandla hvar och en embetsman, som man
vill skona, men att dervid lemna i bakgrunden den fruktansvärda utsigten till den
stränghet man kan utöfva mot hvar och en sjelfständig eller omedgörlig, som ådrager
sig maktens ogunst, och som man derföre vill förderfva.
1 allmänhet är bela lagens syftning att lägga all makt i domarens händer, att
göra honom till fullkomlig herre öfver hvars och ens egendom, frihet, välfärd ocb nästan
lif. Jag kan icke nog varna för denna vådliga latitud från 1 till 100 r:dr och yrkar
derföre ännu en gång att, vid hvarje straffbestämmelse, försöket och vållandet må
särskildt upptagas, så mycket möjligt är blott ett straff utsättas ocb, der det ej kan
ske och der böter föreskrifvas, både deras lägsta och högsta belopp tydligen fastställes,
samt detta belopp öfver hufvud minskas. Äfven är det tydligt, att så vidt icke
hela folket till lif, egendom, frihet och välfärd skall prisgifvas åt domarens godtfinnande,
måste hela rättegångssättet förändras, en ändamålsenlig jury införas och straffbestämmelsen
sålunda blifva beroende af domare, valde bland den anklagades egna
medborgare, icke af en enda domare eller domarekorps, vald af regeringen och
handlande efter hennes anvisning. Så länge detta ej skett, så länge en förbättrad
rättegångsordning icke föregått, anser jag det nu föreslagna latitudsystcmet alltför
vådligt att böra ens kunna komma i fråga och hela ärendet således i omvänd ordning
bragdt å bane.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848■ 7 Sami 1 Afd. 22 Häft.
14
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
Lag-Ulskollels Memorial, N:o 89
1
M 59.
Ank. till Exp Utsk, den 5 Aug. kl. 6 e. m.
Memorial’ i anledning af återremiss af Utskottets betänkande
N:o 55 öfver väckta motioner om stiftande af en lag
mot uppror och olofliga folksamlingar.
Jemlikt till Lag-Utskottet ankomna protokollsutdrag, har det af Utskottet i
dess berörda betänkande afgifna förslag till lag mot uppror och olofliga sammankomster
blifvit godkändt af Ilögv. Preste-ståndet och Yällofl. Borgare-ståndet i sin
helhet, och af Höglofl. Ridderskapet och Adeln med vissa förändringar; hvaremot
Hederv. Bonde-ståndet, på grund af framställda anmärkningar, till Utskottets förnyade
behandling återremitterat frågan.
Dessa anmärkningar äro riktade dels deremot att i omförmälda förslag icke influtit
ett stadgande, inrjefattande ansvar å den Civilmyndighet eller Militärbefälhafvare,
som vid uppror eller upplopp missbrukar sin makt till kränkning af allmän
eller enskild rätt eller säkerhet, eller sin embetspligt härutinnan underlåter; dels ock
emot 8 § i förslaget, utur hvilken man ansett ansvarsbestämmelsen böra utgå, enär
det ej borde ådraga någon ansvar om han i lofliga ärenden sammankallar bolk, utan
att förut kungöra sådant för vederbörande Myndighet.
Då emellertid tre Riks-stånd godkänt Utskottets förslag utan något tillägg i
den syftning nyss är nämndt samt med bibehållande af ansvarsbestämmelsen i 8 §
af samma förslag, och hvad tre stånd härutinnan beslutat utgör Rikets Ständers
beslut, anser Utskottet, med afseende å föreskriften i 49 § Riksdagsordningen, de
anmärkningar, sorn föranled t återremissen ej kunna till pröfning af Utskottet upptagas;
men då hvad Ridderskapet och Adeln i frågan beslutat afviker från de beslut
Preste- och Borgare-stånden i ämnet fattat, och Utskottet, vid jemförelse af
75 § i berörde grundlag, ej kan vidtaga någon åtgärd för sammanjemkning af inom
Riks-stånden fattade skiljaktiga beslut, förr än samtlige Stånden i ämnet sig hufvudsakligen
yttrat; föranlåtes Utskottet att, med anmälan om frågans närvarande skick,
öfverlemna densamma till Yällofl. Bonde-ståndet för att dermed vidare i grundlagsenlig
ordning förfara.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
Bih. lill R. St. Prot. 18f7 och 18-18. 7 Sami. 1 AfJ. 23 ITä/t. *
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 60.
Reservation.
Af herr lektor Wallman: Ridderskapet och Adeln har vid öfverläggningen om
Lag-utskottels betänkande JM 55 beslutat för sin del följande redaktion af 5 § i
upprorslagen: »Har någon i skrift den han utspridt eller utsprida låtit eller inför
menighet eller folksamling annorledes till uppror uppmanat, äggat eller trugat, straffes
när etc.» Lika med Utskottets öfrige ledamöter anser jag denna redaktion mindre
lämplig, men då jag icke kan underkänna vigten af de skäl, hvilka efter hvad
upplyst blifvit, bestämt detta Stånds beslut, föreslår jag, till ändamålets vinnande, att,
med ulelemnandet af ordet: »mundtligen», momentet af den ifrågavarande § erhåller
följande lydelse: »Har någon inför menighet eller annan folksamling, eller i
skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen
ingen, straffbar verkan hade, med fängelse från två till sex månader».
M 60.
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Aug., kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
författnignarne angående 10idepennings erläggande af arf,
som fores utur stad.
Uti ett till Vällofl. Borgare-ståndet ingifvet och derifrån lill Lag-utskottets åtgärd
remitteradt memorial, har herr Berg, A. yrkat, att alla de författningar, som
påbjuda erläggande af 10:depenning af arf, som ur stad föres, måtte såsom obilliga,
orättvisa och med närvarande tids åsigter oförenliga, till all kraft och verkan upphäfvas.
Vid behandlingen af denna fråga, har Utskottet inhemtat att sedan, genom 18
§ af Kongl, stadgan om Städernas administration den 26:te December 1619, i
allmänhet är vordet stadgadt att till stad skall gifvas tiondepenningen af allt det,
som ärfves ur staden; så har, medelst Kongl, brefvet den 4 April 1674 samt Kongl,
resolutionerna den 3 Maj 1681, den 9 September 1689 och den 21 Juni 1695,
blifvit förkaradt, att berörde stadgande blott har afeende på sådana personer, som
drifva handel eller annan borgerlig näring, eller på det fall att arf, som efter borgare
i en stad tillfallit borgare i en annan, af den förstnämnde föres ur staden.
Om således den aflidna har flera arfvingar, af hvilka en är borgare, men de andre
ej, och alla vilja ur staden föra deras arfslotter, så nödsakas den förre att utbetala
en stor del af hvad honom tillkommer för rättigheten att fritt få disponera öf
-
Lag-Ulskoltcts Memorial, N:o 61.
3
ver sin lagliga egendom, hvaremot de andra ej behöfva för detta ändamål vidkännas
ringaste uppoffring. Den orättvisa och obillighet, som ligger i detta stadgande,
är uppenbar. Skäl dertill torde tilläfventyrs hafva befunnits vid dess utfärdande;
men med närvarande lids begrepp kan detta från föråldrade institutioner härflytande
stadgande ej förenas. Likhet i rättigheter bör af lagen befordras; och vidare skäl
torde ej vara af nöden för upphafvande af omförmälda stadgande.
Utskottet har visserligen icke förbisett hurusom detsamma finnes intaget uti de
för åtskillige städer utfärdade privilegier; men när frågan icke rörer något Riksstånds
privilegium, anser Utskottet den äfven böra behandlas likmätigt Regeringsformens
87 §; i följd hvaraf Utskottet vördsamligen tillstyrker,
det måtte Rikets Ständer besluta en författning af följande innehåll: Med
upphäfvande af sä väl den i 18 § af Kongl, stadgan om städernas administration
den 26 December 1619 meddelade föreskrift, att till stad
skall gifvas tiondepenningen af allt det, som ur staden ärfves, som alla
de i samma syftning ytterligare utfärdade stadganden och påbud, varder
förklaradt, att ifrågavarande afgift hädanefter kommer att upphöra.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
M 61.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets betänkande
J\° 48 öfver vackt 'motion om förändring af vittneseden.
På grund af framställda anmärkningar, bar ofvanberörda betänkande, deruti Utskottet,
med tillstyrkande af bifall till motionen, afgifvit förslag till förändrad redaktion
af det i 17 Kap 16 § Rättegångsbalken föreskrifna formulär till vittnesed,
under den 22 nästlidne Maj blifvit af Yällofl. Borgare-ståndet och Ilederv. Bondeståndet
till Lag-utskottet återremmitteradt; dock som öfrige Riks-ständ, Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 27 och Högv. Preste-slåndet den 20 i nyssnämnde
månad, samma betänkande afslagit, samt frågan således, jemlikt 87 § Regeringsformen,
förfallit, lärer något yttrande öfver de gjorda anmärkningarna icke erfordras; hvilket
för de Riks-stånd som betänkandet återremitterat, härmedelst vördsamligen anmäles.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
4
Lag-Ulskoltcls Memorial, N:o 62.
M 62.
Memorial, i anledning af återremiss utaf tvenne punkter, i det
af Utskottet, uti dess betänkande Jfs 57, framställda förslag
till förordning angående inteckning i fast egendom.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har, under den 5 nästlidne månad bifallit
berörda betänkande med undantag af de i Utskottets förslag till inteckningsförordning
förekommande 18 och 32 §§, hvilka, på grund af deremot framställda anmärkningar,
blifvit till Utskottet återremitterade; men som ifrågavarande betänkande
blifvit i sin helhet bifallet, af Högv. Preste-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet
förstberörde dag, och af Vällofl. Borgare-ståndet den 6 i nyssnämnde månad, samt
tre Riks-stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet utgör Rikets Ständers
beslut, anser Utskottet något yttrande öfver de framställda anmärkningarne icke erforderligt;
hvilket för Högloft. Ridderskapet och Adeln vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
äjkg-Utskoltets Heldnkande, A':o 63
1
N:o 03.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Åag., kl. 3 e. m.
[Betänkande, i anledning oj vacht motion om ändring i 11 Kap.
10 § Rättegångsbalken.
Uti ett från Hederv. Bonde-ståndet lill Lag-utskottet remitteradt memorial,
har riksdagsfuUmäktigen Lars Rasmusson fiån Bohus län anmärkt,
•att. stadgandet i m kap. io § Rättegångsbalken: ’i brottmål bör then, som
käres til genast å Rättens bud til svars komma: Gior han thet ej; tå må
ban genom Kronones eller Rättens betjente lil Rätten hemtas" vore mindre
lämpligt i afseende å sådana brott derför, enligt Kongl, förordningen den
20 Januari 1779, åtal icke får efter två år anställas; samt i anledning deraf
föreslagit, att berörde § mätte erhålla följande förändrade lydelse: I Brottmål
bör den, som icke är häktad, efter ondfången kallelse, å uttsatt dag för
Rätten sig infinna: gör ban det ej, och är brottet af den beskaffenhet att
åtal derför kan anställas två år efter föröfvandet; då skall han genom Kronones
eller Rättens betjente till Rätten bernias; men i annat fall bote han
för uteblifvande två daler och förelägges vite att inställelse iakttaga.
Då ifrågavarande lagstadgande icke ovilkorligen bjuder att den som ej
hörsammar kallelse i brottmål skall hemtas, utan endast innehåller att sådant
må ske; då det icke vid alla tillfällen kan, innan den angifne blifvit
hörd, med visshet bedömas huruvida brottet är af den beskaffenhet att det
får åtalas efter två år eller ej; och då det ofta kan lända till besparing af
lid och kostnader för så väl domstolen som paller och vittnen, om domstolen
bibehålies vid rättigheten att äfven i mindre brottmål, der så nödigt
och lämpligt pröfvas, låta hemia den tredskande; så anser Utskottet sig af
alla dessa skäl ega anledning till den vördsamma hemställan
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende. 1
Stockholm den r8 Augusti 1848.
■m. till fl. St. prat. 'JS47'Bth 'tSfS. 7 Samt. i Atå. 24 Rått. -
2
Lag-Utskotlels betänkande, IV/o 64.
N:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Aug., kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner angående förändring
i Brottmälslagstiftningen.
Till Lag-utskottets behandling hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hederv. Bonde-ståndet öfverlemuat serskilta memorial, deruti bl il vit
yrkadt:
i:o af herr Bruce , R. E., att, med ändring af gällande lag, så vidt den
angår mened och falskt vittnesmål, straffet för dessa brott måtte bestämmas
till tre timmars halsjern på allmän plats samt tre års tukthus.
2:0 af riksdagsfullmägtigen A. F. Sandstedt från Jönköpings län, alt 27
kapitlet Missgerningsbalken om dulgadråp måtte upphäfvas.
3:o af riksdagsfullmägtigen Per Haraldson från Elfsborgs län, att, med
upphäfvande af Kongl, förklaringen den 23 Mars 1807, vederbörande underdomstol
må tillåtas att bestämma straffet för tredje resan vägran alt undergå
uppenbar kyrkoplikt.
4:o af riksdagsfullmägtige Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge
samt Olaus Ericsson och Lars Rasmusson från Bohus län, att de i gällande
lag bestämda straff för stöld af växande gröda, och i bete gående kreatur
samt för olofligt begagnande af annans hästkreatur mätte skärpas.
5:o af riksdagsfullmägtigen Ephraim Larsson från Elfsborgs län, att till
49 kap. [ § Missgerningsbalken, som bestämmer ansvar för den, hvilken
köper det han vet stulet vara eller handlar något af misstänkt person, måtte
göras ett så lydande tillägg: ”Är det häst- eller boskapskreatur och säljaren
icke tillställt köparen betyg af Myndighet eller af två kände bofaste
Log-Vlskottets Betänkande, N:o 65.
3
män, att lian är behörig, alt sådan handel afsluta; bote två gånger det stulnas
värde, ändock att det egaren återslälles.”
I anledning häraf, får Utskottet förklara, att då Utskottet i sitt betänkande
N:o 58, tillstyrkt antagande af en ny strafflag, deri straff för dulgadråp
blifvit uteslutet, samt uppenbara kyrkoplikten ej heller bibehållits,
och sådana ansvarsbestämmelser för mened, för stöld af alla arter och för
delaktighet deri, blifvit föreslagna, sona, efter Utskottets omdöme, äro med
rättvisa öfverensstämmande, Utskottet anser ifrågavarande motioner ej böra
till någon serskild åtgärd föranleda; utan hemställes vördsamligen
att samma motioner mätte lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 18 Augusti i84S.
N:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Aug., kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 2 $ i
iy Kap. Ärfdabalken, angående vederlag för såld arfvejord.
I nämnde lagrum stadgas: ”Häfver man vid arfskifte tagit lösören eller
fast egendom i staden för arfvejord å landet; eller bäfver man bortbytt
sålt eller förpantat sin arfvejord, eller är den genom hvarjehanda bans förvållande
lagliga kommen i annans mans hand; då skall efter hans död jemngod
aflingejord, eller, der ej fast gods finnes, penningar eller andra lösören
eller ock fast egendom i staden, sättas i stället; och det behålle arfvejordsegenskap
i hans hand, som det då ärfver; men sedan gånge de penningar;
4
Lag-VIskottets Betänkande, N:o 65.
lösören och fast egendom i staden i a rf, som om lösölen och fast egendom;
i staden sagdt är.” — I anledning af detta stadgande har herr Böök F., i memorial,
hvilket Vällofl. Borgare-ståndet till Lag-utskottet öfverlemnat, anmärkt,
att, om än den, som afhändt sig arfvejord, hör för sina arfvingar
vara ansvarig för jordens värde, och de senare följaktligen hafva rättvist
anspråk på ersättning eller vederlag för jorden af afhändarens qvarlåtenskap;
så syntes det deremot ej med rättvisa öfverensstämmande, att, när vederlaget
består i lös egendom eller fastighet i stad, detta vederlag jemväl skall i
arfvingarnes hand bibehålla arfvejords egenskap och således kunna ur deras
sterbhus af arfvingar utkräfvas; och har herr Böök således föreslagit att bestämmelsen
derom måtte ur berörde lagrum utgå.
Då del icke kan förmenas egare af ärfd fastighet, att densamma, genom
köp eller andra dylika aftal, sig afhända, skulle det i lagen innefattade förbud
emot bortgifvande af sådan fastighet vara utan verkan, om, sedan egaren
sålunda förvandlat fastigheten i penningar eller annan disponibel egendom,
han kunde bortgifva värdet, utan rättighet för hans arfvingar att derföre
njuta ersättning. Men ehuru häraf föijer att afhändarens arfvingar böra
ega rätt till vederlag, torde likväl, på sätt motionären anmärkt, det vara
mindre lämpligt att, då vederlaget blifvit utsatt i penningar,, lösölen eller
fastighet i stad , vid detta vederlag fästa arfvejords egenskap, för att såmedelst
försäkra andra arfvingar om en ovilkorlig arfsrätt lill samma egendom.
Om nemligen vederlaget i första innehafvarens hand skulle hafva arfvejords
egenskap, kunde man med lika skäl påslå, alt denna egenskap borde i everdeliga
tider fortfara; och då dertill kommer att ifrågaslällda utsträckning
af vederlagsrätten, enligt hvad erfarenheten visat, städse utgjort ett frö till
tvister och oredor emellan arfvingar; får Utskottet, som således anser sig
ega full anledning att understödja herr Bööks förevarande motion, vördsamligen
tillstyrka
det mätte Rikets Ständer besluta att 2 § i 17 kap. Jrfdabalken
mette erhålla följande Jörändrade lydelse:
Häfver man vid arfskifte tagit lösören, eller fast egendom
i staden, för arfvejord å landet; eller häfver man bortbytt,
sålt eller förpantat sin arfvejord, eller är den genom
hvarjehanda hans förvållande lagliga kommen i annars mans
hand i då skall efter hans död jemngod aflingejord, eller, der
Lag-VisKollels Betänkande N:o 66.
5
ej fast gods finnes, penningar, eller andra lösören, eller ock
fast egendom i staden, sättas i stället; men sedan gånge de
penningar, lösören och fast egendom i staden i arf, som om
lösören och fast egendom i staden sagdt är.
Stockholm den 18 Augusti 1848-
N:o 66.
Äak. till Exp.-Utsk. den 18 Angust!, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af skedd återremiss af Utskottets betänkande
N:o 36 öfver väckta motioner om förändi ing af
lagens stadgariden om testamentsfriheten samt af 8 kap.
Jordabalken, angående rättigheten att bortgifva jord, hus
eller tomt.
Berörde betänkande, hvilket Flederv. Bondeståndet bifallit, har deremot
blifvit till'Lag-utskottet återremitteradt af öfriga Riks-stånd.
De anmärkningar, som föranledt återremissen, hafva framställts hos
Högloft. Riddeiskåpet och Adeln, af herr grefve Sparre E., och herr grefve
Lagerbjelke G-, hos Högv. Preste-ståndet, af herr doklor Broman, samt hos
Vällofl. Borgare-ståndet af herrar Berg, Wahlund, Billström och Indebetou.
De tre förstnämnde hafva anmäi k t, alt om än den utsträckning af testamentsfriheten
gfter landsrätt, som herr Dalman påyrkat, ej kunde bifallas;
så borde likväl de band, som för närvarande äro lagda på disposilionsrätlen
öfver ärfd fastighet å landet, i någon män lossas. Inskränkningen i
denna dispositionsi ätt grundades på det uråldriga arfvejordssystemet, hvilket
hade till ändamål att bevara jorden inom slägterna.
- Genom i8/|5 års arfslag vore dork detla system brutet. Då sonen
ärfde dubbelt emot dotter, var det honom möjligl, alt utlösa den sistnämnda,
men sedan båda erhållit lika räll, hade en dylik utlösen blifvit försvårad;
och följden häraf komme sannolikt, att blifva joidcns oändliga fördelning
eller försäljning. Alt förekomma sådant, alt söka bibehålla jorden
6
Lag-Utskotlets Betänkande N:o 66.
inom slägterna, vöre emellertid af vigt; och detta ändamål svntps kunna
vinnas om innehafvare af arfvejord blefve berättigad antingen att föreskrifva
hvilkendera af hans arfvingar bör, emot lösen till medarfvingar, efter hans
död, komma i besittning af jorden, eller alt, inom börd, fritt förordna angående
samma jord; och det är i denna syftning, sorn förrbemälde talare
ansett herr Dalmans motion böra bifallas.
Inom Borgare-ståndet åter har man hufvudsakligen riktat anmärkningarna
emot Utskottets yttrande i anledning af herr Bergs förslag till förändring
af testamentslagarna rörande stadsrätt. Man har anmärkt obilligheten
af de inskränkningar, som i denna del för närvarande finnas, och för
rättvisan af den yrkade utsträckningen åberopat de beslut, som härutinnan
vid flera föregående riksmöten blifvit fattade, under förmenande alt de skäl,
hvarpå Utskottets afstyrkande grundas, ej voro tillfredsställande.
Då Utskottet nu går att, i anledning af dessa anmärkningar, sitt utlåtande
afgifva, får Utskottet lill en början förklara, att Utskottet ingalunda af herr
Dalmans förslag haft anledning tillstyrka en så beskaffad teslamentsfrihet,
som hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet blifvit ifrågaställd.
Berörde förslag går nemligen derpå ut, att belt och hållet upphäfva a>fvejordssystemet,
hvaremot den ifrågaställda testamentsfrihelen i sjelfva verket
skulle innebära ett befästande af samma system. Men om än denna
omständighet i förevarande hänseende ej utgjorde något hinder, anser likväl
Utskottet sig ej kunna understödja omförmälde lagförändring. Först och
främst kunde ändamålet dermed icke vinnas utan på bekostnad af rättvisa.
Om nemligen lösen skulle utgå efter den arffallna fastighetens fulla värde,
så qvarstod den öfverklagade svårigheten emot lösningsrättens begagnande;
och derföre vore ock nödigt, att låta lestaior antingen, på sätt yrkadt blifvit,
inom börd fritt förordna om sin jord, eller ock bestämma en sådan
lösesumma att dess lifgifvande ej blifver svårt för den af slägtens medlemmar,
hvilken berättigades att utlösa medarfvingar; men i detta fall komma
alltid desse senare att lida i sin rätt; och, vid sådant förhållande, skulle
en lag i denna syftning blifva i uppenbar strid emot den grundsats, som
gjort sig gällande i 1845 års arfslag. Ehuru, efter Utskottets omdöme, redan
häri ligger ett tillfyllestgörande skäl emot den ifrågaställda testamentsfriheten,
torde derjemte böra anmärkas att, enär man efter landsrätt eger fri
dispositionsrätt öfver aflingejord samt ärfda och förvärfda lösören, berörde
testamentsfrihet ej vore förenlig med den omsorg för barn och bröstarfvingar,
som lagstiftaren är pligtig att iakttaga. Och då dessutom Bonde
-
Laq-V Iskallets Betänkande N:o 66.
7
ståndet, genom dess bifall till Utskottets förra utlåtande, förklarat sig emot
livaije utsträckning af dispositionsrätten öfver arfvejord; samt den opinion,
sorn della Stånd i denna del hyllar, företrädesvis synes böra tagas i betraktande;
finner Utskottet sig ej heller hafva skäl att frånträda sitt härutinnan
afgifna yttrande.
Hvad åter testainentsrätten efter stadsrätt angår, så ehuru Utskottet
ej ansett sig höra tillstyrka de förslag, som herr Berg, för tillvägabringande
af förändring i detta afseende framställt, medgifver likväl Utskottet att de
liand, som å denna testamentsrätt äro lagde, hvarken äro hilliga eiler ändamålsenliga.
Sä länge inskränkningen i testamentsfriheten öfver arfvejord
å landet bibehålies i lagstiftningen, kan dock någon fullkomlig enhet uti
ifrågaställde hänseende derutinnan icke vinnas; men då teslamentsrätten
efter stadsrätt, på sätt redan blifvit visadt, hvilar på annan grund, än landets
testamentsrätt, kan en förändring deraf äfven utan rubbning af systemet
vidtagas. Att emellertid göra denna testamentsrätt helt och hållet
fri, torde vara betänkligt. Då föraldrar hafva en i naturen grundad pligt
att sörja för sina harns nndet håll, synes en inskränkning i omförmälde rätt,
till förmån för harn och bröstar fvingar äfven böra ega rum, i enlighet med
hvad redan är förhållandet. Om denna inskränkning eller bröst ar fv i riga rnes
bestämda laglott, bestämmes till hälften af qvarlålenskapen, tror Utskottet,
att man på en gång förekommit de missbruk och olägenheter, hvartill
en obegränsad leslamentsfrihet kunde leda, och åt dispositionsrätten gifvit
tillräckligt utrymme. En sådan förändring i testamentsfriheten efter
stadsrätt, påkallar äfvenledes en dylik i 3 § af 8 kap. Jordabalken; och
får alltså Utskottet, med frånträdande af Utskottets i förevarande hänseende
först afgifna utlåtande, vördsamligen tillstyrka
det mäste Rikets Ständer, med npphäfvande af Kongl, förordningen
den ip Augusti 1762, angående utvidgad testamentsfrihet
elter stadsrätt, besluta att 4 0('h 5 £§ i 17 kap. Ärfdabalken
samt 8 kap. 3 § 1 mom. Jordabalken skola erhålla följande
förändrade lydelse:
Ärfda-B olken.
17 kap.
4 §, 1 morn. All aflingpjord och ärfda eller förvärfda lösören, må man,
efter landsrätt, gifva i testamente till hvem man vill, skyld eller oskyld.
$
■Xtty-btskoUet Betänkande Tto 66.
■?. m un. Efter stadsrätt ma ej någon af ärfdt eller forvärfdt, röidigft
eller orörligt gods gifva i testamente mera, än hälften, der bröstarfvinge
lefver efter. Har man ej bröstarfvinge; då må man alltsammans i testamente
gifva. Vilja barn och inländska arfvingar till sig lösa hus, tomt, gård eller
jord i staden; stående det dem fritt inom natt och år. Samma rätt ega
utländska arfvingar om de i landet inflytta, och der bygga och bo. Vilja
de göra testamente, som till Preste-ståndet höra, om den egendom, deri
de giftorätt hafva efter stadsrätt, som i io kap. 4 §• Giftermålsbalken sägs;
vare då lag samma, som här stadgadt är, ehvad de bo A landet eller i staden.
Med deras arfvejord å landel och desi, som före äktenskapet der a flad
är, gånge i ty fald efter landsrätt.
5 §. Lemnar testamentsgifvaren efter sig omyndigt barn, och kan det
ej af sitt arf njuta föda och uppfostran; då skall af egendom, som i testamente
gifven är, så mycket afsättas, som Rätten pröfvar barnet, efter stånd
och vilkor, nödigt hafva, till dess det sig sjelft nära kan, dock ej för längre
tid, än tilldess barnet uppnått tjugoett år. Är barn ofärdigt, med svår sjukdom
behäftadt, eller litet vetande; då skall ock afsättas, hvad lill barnets
underhåll karfvas, der dess arf ej dertill förslår, och gånge det understöd
ut, så länge bebofvet fortfar: kommer barnet till helsan eller varda dess
vilkor eljest så förbättrade, att det sig sjelft försörja kari; upphöre då understödet.
Nu har man genom testamente anslagit viss årlig inkomst tili
sitt omyndiga barns föda och uppfostran, eller till underhåll för sitt barn,
som är ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande: kan ej
det barn, som omyndigt är, af eget arf njuta föda och uppfostran, eller det
som ofärdigt, sjukt eller litet vetande är med eget arf underhållas; då må
det testamente gälla, för tid som här ofvan sägs, ändå att arfvejord eller
hröstarfvingars lott dermed belastas skulle.
Jorda-Bollccn.
8 Kap.
3 § i mom. Eger man jord, hus eller tomt i staden; håfve våld bortgifva
hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.
Stockholm den 17 Augusti 1848.
STOCKHOLM, f. d. Scholtze* Boktryckeri, 48+8.
La g-Utskottet s Betänkande, N:o 67.
1
N:o 67.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 9 Sept, kl. S e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om stiftande af en lag
för utrikes vexlar.
Uti ett hos Vällofl. Borgareståndet ingifvet memorial har Herr Bergman L.
lästat uppmärksamheten på behofvet af en förbättrad lagstiftning angående den
utrikes vexelhandel. Denna handel vore nemligen för det närvarande fjättrad
genom en mängd band och kontroller, hvilka, oförenliga med den frihet som bör
råda i ailärslifvet, hindrade all egentlig vexelrörelse här i landet. Angelägenheten
att afhjelpa dessa olägenheter hade äfven länge varit insedd, och åtgärder
för ändamålets vinnande jemväl vidtagna. Så hade förslag till lag om utrikes
vexlar redan för mer än tio år sedan blifvit, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
utarbetadt af då varande föredraganden för fmansärender; hvarförutan Rikets
Ständer vid liera föregående riksmöten tagit frågan i öfvervägande. Till något
önskligt slut hade man emellertid icke lyckats komma; men då omförmälde olägenheter
med hvarje dag blefvo alltmer kännbara, har Herr Bergman yrkat, att Rikets
Ständer måtte besluta en ny lag i omförmäldta ämne, samt Lag-utskottet
således anmodas att med ledning af hvad, på sätt nyss nämndt är, i ämnet blifvit
tillgjordt, utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till en sådan lag.
Sedan denna framställning, tillika med deri åberopade förslag, jemte Högsta
Domstolens deröfver algifna utlåtande, blifvit till Lag-utskottets åtgärd öfverlemnad,
har Utskottet, för fullgörande af det, medelst remissen, Utskottet ålagda
uppdrag, tagit förevarande fråga i öfvervägande.
Dervid har Utskottet ej kunnat undgå att erkänna befogenheten af de anmärkningar,
som motionären framställt emot nu gällande lagstiftning angående den
utrikes vexelhandel^ Om man öfverskådar utvecklingen af denna lagstifning här
i landet, så synes densamma kunna hänföras under trenne perioder. Året 1671
gaf Sverige den första vexellag. Man fann likväl snart hurusom densamma ej
uppfyllde sitt ändamäl, såsom bygd på principer, hvilka ej öfverensstämde med
vexellagstiltningens allmänna fordringar. Fråga blef alltså i början af påföljde århundrade
väckt om stiftande af en ny vexellag; och frukten deraf var Kongl.
Bih. lill Jt. St. Fröt. 1847 och 1848■ 7 Sami. 1 Afd. 25 Bäft. *
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
Maj:ts förnyade vexelstadga af den 21 Januari 1748. Genom denna stadga togs
ett betydligt steg framåt i förevarande gren af lagstiftningen. Med nödigt afseende
på grundsatserna i Sveriges egen lagstiftning, lämpades deri meddelade föreskrifter
efter dem, som hufvudsakligen gällde hos de nationer, med hvilka Sverige
då allmännast stod i handelsförhållanden och hade vexelaffärer. Granskar man
denna stadga så finner man jemväl, hurusom lagstiftaren derigenom omsorgsfullt sökt
att, jemte frihet i vexelrörelsen, införa erforderliga garantier mot missbruk deraf
och lör bevarande af den stadga och säkerhet i denna vigtiga del af affärslifvet,
som äro nödvändiga vilkor för kreditväsendet; och de grundsatser, som härutinnan
bliivit följda, förtjenar ännu i allmänhet den största uppmärksamhet. Men
verkningarna af denna till större delen ännu gällande författning på vexelhandel
hafva helt och hållet blifvit förlamade genom senare lagstifning. Den innefattas
hufvudsakligen i Kongl, förordningen den 42 Juni 1816, angående vissa delar af
vexelhandel, Kongl, kungörelsen den 7 Augusti samma år, angående förhållandet
med vexlar i svenskt mynt, som å utrikes ort äro dragna på i riket vistande
man, Kongl, kungörelsen den 7 Maj 1817, angående hvad iakttagas bör i anseende
till vexlar och invisningar, ställda att betalas i svenskt mynt för utländsk
mans räkning, Kongl, brefvet den 5 nästpåföljde November och Kommers-kollegii
derpå grundade kungörelse den 24 i samma månad, angående hvad som bör iakttagas
vid uppköp af vexelbref genom syssloman, Kongl, brefvet till Kommerskollegium
den 22 Mars 1821, angående förklaring af 9 § i ofvanberörde Kongl,
förordning den 12 Juni 1816, samt Kongl, kungörelsen den 27 Augusti 1828,
angående rätta förståndet af de i 4 och S §§ af sistnämnde Kongl, förordning
innefattade stadganden.
Medelst dessa senare författningar lades de mest tryckande band på den
utrikes vexelhandeln. Så ålades bland annat vexelgifvare att i vexel tydligen utsätta
den kurs, hvarefter vexeln blifvit sluten, i sammanhang hvarmed förordnades
att den, som vexel här i riket köpt, och densamma till här i riket vistande
man åter försälja vill, icke må, vid påföljd att böta vexelns hela belopp, derföre
fordra eller taga högre betalning, än den, som å vexeln antecknad och förut
erlagd blifvit. Att ändamålet med denna och öfriga föreskrifter var att förekomma
kursens stegring eller rättare att styra densamma är nogsamt kändt; men
att detta ändamål härigenom ej kunnat vinnas, är lika ostridigt, som att medlet
varit till sina följder skadligt. Alla tiders erfarenhet visar nemligen, det hvarje
försök att sätta en gräns för vexelkursen varit fruktlöst, men deremot att våldsamma
medel för ändamålets vinnande städse utöfvat en menlig inverkan på penningeväsendet.
Stadga och säkerhet i myntvärdet äro visserligen hufvudvilkor för
Lag-Utskollels Betänkande, N:o 67.
3
nationalvälståndet, men dessa ändamål mäste dock sökas genom naturliga och icke
genom konstlade medel. Antagas kan ej heller att berörde ändamål i nägon mån
motverkas genom spekulationshandel med vexlar. Snarare synes motsatsen deraf
böra blifva en följd; och härom lemna jemväl andra länder ojäfaktiga vittnesbörd.
Men härförutan är omförmälde förbud och dermed i sammanhang stående kontroller
och föreskrifter uppenbart stridande mot eganderätten. Det kan nemligen
icke, utan inskränkning af denna rätt, betagas någon att afyttra en vara till högre
pris, än man derföre gifvit, och annorlunda än såsom varor lära vexlar ej kunna
betraktas. I andra länders vexellagstiftningar saknar man ock några motsvarande
band; hvadan första vilkoret för tillvägabringande af en förbättring i denna del af
vår lagstiftning således är att undanröja dessa band samt att härutinnan införa
den frihet i aftal, som utgör lifsprincipen i handelslifvet, hvilket till hufvudsaklig
del är beroende på vexellagstiftningen.
Föremålet derför måste blott vara att angifva de särskilda rättigheter och
skyldigheter, som genom vexelaffärer uppkomma, samt de former, hvilkas iakttagande
äro nödiga för betryggande af säkerhet i dessa affärer. Såmedelst faller
denna fråga helt och hållet inom den civila lagstiftningen, likasom lagen angående
inrikes vexlar. Vid senaste riksmöten har man ock sökt att i en gemensam lag
sammanföra föreskrifterna angående den yttre och inre vexelrörelsen; men de särskilda
förhållanden, som inverka på den förra, fordra emellertid att lagstiftningen
derför särskildt behandlas. Denna lagstiftning måste nemligen så vidt möjligt är
sluta sig till andra nationers och i bredd dermed utvecklas. På sätt nämndt är
stod 1748 års vexelstadga ock i närmaste öfverensstämmelse med den lag, som
gällde på de orter, med hvilka Sverge då hufvudsakligen egde handelsförbindelser.
Lättade kommunikationer, förökad industri och åtskilliga andra forhållanden hafva
emellertid i väsendtlig mån inverkat på vexellagstiftningen i så väl dessa, som
andra länder; och det är följaktligen af nöden, att man äfven här i landet iakttager
denna lagstiftningens utbildning. Utskottet har af sådan anledning bemödat
sig vinna kännedom om de liesta Europeiska nationers vexellagar och de usancer,
som allmänneligen i vexelrörelsen äro vedertagna; och det är i öfverensstämmelse
dermed, som Utskottet utarbetat det förslag till lag om utrikes vexlar, hvilket Utskottet
nu går att underställa Rikets Ständers pröfning.
Att ingå i någon närmare redogörelse för detta förslag torde ej vara behöligt.
1 de flesta fall äro dock de grundsatser bibehållna, hvarpå 1748 års stadga hvi—
lar; men Utskottet har sökt att genom ämnenas uppställning, genom noggranna
bestämmelser ej allenast i afseende på former, utan ock hvad angår preskriptions
-
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
tiden, gifva klarhet och bestämdhet åt denna lagstiftning, för alt dymedelst bereda
stadga och säkerhet i vexelrörelsen.
Och får således Utskottet vördsammast tillstvrka
det måtte Rikets Ständer, med upphäfvande af ej mindre Kongl. Moj:ts
förnyade vexelstadga den 21 Januari 1748 än äfven sedermera angående
utrikes vexelrörelsen utkomna författningar, antaga en så lydande
liag för utrikes vexlar.
1 Kap.
Allmänna bestämmelser.
1 s
Vexel
skall innehålla:
a) orien hvarest och tiden när den u ilar das;
b) uttrycklig benämning af vexel;
c) om den är ensam (sola) eller, då flera exemplar af samma vexel
utgifvas, hvilketdera i ordningen det då är, såsom första, andra,
tredje, fjerde (prima, secunda, tertia, qvarta) och så vidare;
d) den persons namn, till hvilken eller hvars ordres vexeln skall betalas,
kallad vexeltagare (remittent);
e) den penningesumma, som på grund af vexeln å utrikes ort uppbäras
får;
f) den persons namn, hvilken vexeln inlösa skall, kallad vexelgodkännare
(trassat, acceptant);
g) or ten, hvarest vexel godkännaren bor och hvarest betalningen skall
ske;
h) tiden, då vexeln betalas skall;
i) den persons namn som vexeln utställer, kallad vexelgifvare, (trassent).
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 67.
5
2 §•
Vexel kan vara dragen på en person att betalas å annan ort,
än der denne bor; den kan vara ställd att inlösas af vexelgifvaren
sjelf å annan ort, eller att betalas till vexelgifvaren sjelf; den kan
ock vara utfärdad å annans vägnar efter fullmakt (procura).
3 §.
Yexel kan vara ställd alt betalas vid uppvisandet (a vista); eller
viss tid efter uppvisandet (från sicht); eller viss tid efter utgifvandet
(a dato); eller å viss bestämd dag.
4 §.
Det penningebelopp, som på grund af vexel betalas skall, bör
vara utsatt med både bokstäfver och siffror. Finnes beloppet dervid
olika utsatt; gälle det som med bokstäfver betecknadt är.
5 §.
Inträffar lid, då något efter denna lag fullgöras bör, å helgedag;
varde det nästa helgfria dag derefter fullgjordt, utom i det fall
som i 28 § sägs.
6 S
1
fråga om åtgärder, som å utrikes ort med vexel vidtagits eller
vidtagas bordt, gälle till efterrättelse hvad å hvar ort för sig kan
vara lag eller sedvana.
3 Iiap.
Om hvad vid slut om utrikes vexlar iakttagas bör.
7 S
Der
någon sig förbinder att, medelst utgifvande af vexel till viss
man eller dess ordres, på bestämd tid och bestämd ort utrikes betala
eller betala låta viss öfverenskommen summa penningar i utsatt mynt,
då är vexelaflal slutet.
r.
Lag-Ulsliollels Betänkande, N:o 67.
8 $.
Aftal om ulrikes vexlar må slutas med eller utan mäklares biträde.
9 §.
Nu är aftal om utrikes vexel slutet 5 då skall vexelgifvaren senast
fyra timmar derefter, eller, om aftalet å börs slutet blef, fyra
timmar efter vexeltimmans utgång hålla vexeltagaren tillhanda två
exemplar af vexeln, eller, der sådant betingadt var, tre eller flera.
10 §.
Yexeltagare åligge att inom den tid, som för vexels utfärdande
i 9 § sägs, vexeln afhemta och betala, derest om betalning ej annorledes
uttryckligen öfverenskommet är.
11 s.
Underlåter vexeltagare, att vexel afhemta, eller är vexel aflemnad
utan att vexeltagaren öfverenskommen betalning, der den fullgöras
bordt, genast erlagt; då bör vexelgifvaren inom nästa dags utgång
emot vexeltagaren protestera och inom åttonde dagen derefter
å honom utlaga stämning till den domstol, som 1 61 § sägs. Försummas
det; håfve vexelgifvaren sin vexelrätt mot vexeltagaren för
suttit.
12 S
Då
två eller flera exemplar af samma vexel utfärdas; gälle det
andra (secunda), äfvensom hvart och ett af de följande, i vexel tagarens
hand, såsom qvitto å erlagd betalning.
13 §.
Hvar som, i egenskap af syssloman, vexel upphandlar, låte ställa
vexeln å sin hufvudman eller den han förordnar. Låter han ställa
vexeln på sig sjelf eller sina ordres; blifve då, sedan han densamma
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
öfverlåtit, derför till senare innehafvare lika ansvarig, som hade han
den för egen räkning upphandlat och öfverlåtit.
14 $.
Vexelgifvare åligge, sedan vexel är utfärdad, att med först afgående
post derom underrätta den, å hvilken vexeln är dragen. Försummas
det, och vållas derigenom vexelinnehafvaren hinder eller
skada; vare vexelgifvaren derför i allo ansvarig, så framt ej uttryckligen
i vexeln sagdt är, att advisbref ej följer.
3 Kap.
Om öfverlåtelse af vexel
15
§.
Den, sorn vexel öfverlåter, stånde för densammas behöriga betalning
i ansvar till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare.
16 §.
Öfverlåtelse af vexel skall tecknas å vexelbrefvet eller å ett dervid
fästadt blad (alonge). Ar afskrift af vexel tagen; må öfverlåtelscn
ock derå kunna tecknas.
17 §.
Öfverlåtelse skall innehålla:
a) dag och år när den sker;
b) den persons namn, till hvilken eller hvars ordres vexeln öfverlåtes;
c) öfverlåtarens namnteckning.
18 §.
Texel må ej af en person å annan öfverlåtas, med mindre rättighet
dertill uttryckligen medgifven är. Sker det; håfve senare innehafvare
ej vexelrätt. Dock må vexel, som ejj till vexeltagarens
8
Lag-Utskotlels Betänkande, N:o 67.
eller öfverlåtarens ordres ställd är, kunna af honom på annan transporteras,
i ändamål att den utsöka låta.
19 §.
Finnas fel vid vexels öfverlåtelse, såsom att vexeln öfverlåten är
af någon, som i föregående öfverlåtelse ej är nämnd, eller hvars
namn deri annorlunda finnes, än han i sin öfverlåtelse det sjelf skrifvit
o. s. v.; vare voxelgodkännaren ej förbunden att vexeln betala,
med mindre annat exemplar af vexeln, riktigt öfverlåtet, företes, eller
vexelinnehafvaren, för vexelns riktighet, ställer nöjaktig borgen.
20 §.
Ar prima vexel till godkännande afsänd 5 då skall, vid öfverlåtelse af
de andra exemplaren, å dem tecknas, i hvilkens hand å hetalningsorten
primavexeln finnes.
4 Kap.
Om vexels godkännande.
21 §.
Hvar, som vexel godkänt, ansvare för dess betalning såsom haegen
skuld, ändå att vexelgifvaren kommit på obestånd, innan godkännandet
meddelades eller vexeln förfaller.
22 §.
Godkännande af vexel uttryckes medelst påskrift af ordet: godkännes
eller accepteras, samt godkännarens namnteckning. Ar vexeln
ställd att betalas viss tid efter uppvisandet; bör dag och år utsättas
då godkännandet sker. Försummas det; kommer den sålunda bestämda
tiden att beräknas från den dag, då vexeln utfärdad blef.
23 S
Drages
vexel på två eller flere personer såsom bolagsmän; då
bör godkännandet ske medelst bolagets namnteckning. Ar eljest vexel
på
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
9
på två eller flere personer dragen, alt betalas antingen af den ene
eller den andre, och varder den af någon bland dem godkänd; vare
lian pligtig vexeln till fulla beloppet inlösa.
24 §.
Ar vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren
bor; teckne han å vexeln genom hvilken person å den andra orten
betalningen erläggas bör, och vare för densammas fullgörande sjelf
ansvarig.
25 §.
Vexel, ställd att af utgifvaren sjelf betalas, ege full kraft utan
godkännande.
26 §.
Har vid vexelslut aftal icke blifvit träffadt angående tiden när
vexel bör till godkännande företes, och är vexeln ställd att betalas
å viss dag eller å viss dag från utgifvandet; ege innehafvaren rätt
att å vexeln söka godkännande när han finner för godt. Ar vexeln
ställd att betalas vid uppvisandet eller viss tid derefter; då skall
vexeln till godkännande företes: inom sex månader från utgifningsdagen,
om vexeln är dragen å någon ort inom Europa; inom ett år
om den är dragen å någon ort utom Europa, med undantag af de
å andra sidan Goda Hoppsudden eller Cap Horn belägna orter;
samt inom aderton månader om vexeln är dragen å någon af sistnämnda
orter. Försummar vexelinnehafvare hvad om godkännande
nu sagdt är; svare sjelf för all skada, som bevisligen deraf kommit.
27 §.
Yarder någon anmodad att å vexel godkännande söka; då skall
lian, så fort ske kan, vexeln uppvisa för den, å hvilken den är draBih.
till R. St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Åfd. 25 Haft. 2
10
Lag-Utskoltels Betänkande, N:o 67.
gen samt äska lians uttryckliga förklarande, om han den godkänna
vill eller ej. Dock vare ingen skyldig att emot sin vilja sådan förrättning
sig åtaga, der han icke förut gifvit tillstånd och samtycke
dertill. Till han det uppdrag ej emottaga; bör han vexeln med första
post återsända. Sker det ej; anses han hafva åtagit sig uppdraget,
och stånde derför i ansvar.
28 §.
Då vexel till godkännande förevisas, bör inom tjugofyra timmar
derefter, äfven om helgedag mellankommer, bestämdt svar afgifvas,
huruvida vexeln godkännes. Lemnäs ej svar inom nu sagde
tid; anses accept hafva blifvit vägrad.
29 J.
Varder vexel icke inom den i 28 § bestämda tid godkänd, eller
sker godkännande med vilkor, eller inskränkes till en del af
vexelns belopp, eller kan den person icke anträffas, på hvilken vexeln
är dragen; åligge innehafvaren, der han rätt till återgångstalan
förvara vill, att protestera, uti stad senast å första dagen, och på
landet, å andra dagen, sedan svar lemnats, eller bordt lemnäs, eller
underrättelse erhållits, att den, å hvilken vexeln var dragen, icke
kunnat anträffas, och förfare i öfrigt på sätt i 7 Kap. sägs.
30 §.
Godkännes vexel med vilkor, och har innehafvare deremot ej
protesterat; ege innehafvaren mot godkännaren ej annan rätt, än den
som genom godkännandet medgifven är.
31 §.
Ej vare någon skyldig att godkänna vexel, som på honom dragen
är, med mindre han sjelf uttryckligen sådant vexelgifvaren tillå
-
Lag-Ulslcottels Betänkande, N:o 67.
11
tit, eller för sådant ändamål mottagit betingad valuta. Bindes han
dertill; fylle all skada, der han godkännande ändock vägrat.
32. §.
Har godkännare råkat i konkurstillstånd innan vexel till betalning
förfallen är; åligge innehafvaren, så snart han derom kunskap
fått, att emot godkännaren protestera, och förfare i öfrigt på sätt i
7 Kap. sägs.
33 S
Aili
den, å hvilken vexel dragen är, densamma efter upptagen
protest godkänna; må innehafvaren ej vägra att godkännandet emottaga,
derest vexeln ännu i hans värjo är. Dock skall godkännaren
i ty fall protestomkostnaderna ersätta.
5 Kap.
Om vexels förfallotid; så ock om betalning af vexel.
34 §.
Vexel skall å den tid infrias, hvarå den till betalning ställd är.
33 §.
Ar tiden för betalning af vexel utsatt i visst antal dagar från
utgifvandet eller från uppvisandet; vare den dag oräknad då utgifvandet
eller uppvisandet sker. Ar betalningstiden bestämd i månader;
då skall räkningen ske efter dagnummern från den ena månaden
till den andra. Börjas den tid, som räknas skall, på dag, mot
hvilken ej någon svarar i den månad, hvarunder räkningen slutar;
varde sisla dagen i månaden för slutdag räknad. Ar vexel ställd
att betalas i medlet af månaden; vare då femtonde dagen i samma
månad rätter förfallodag.
12
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
36 §.
Texel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. Ar det
mynt inom landet ej gångbart; då må betalningen i inländskt mynt
erläggas efter den å förfallodagen eller nästföregående vexeldag å
stadens eller närmaste stads börs noterade kurs å det mynt, som i
vexeln utsatt finnes.
37. §.
Förmår icke den, som vexel godkänt, att vid förfallodagen hela
summan betala; tage då vexel innehafvar en emot hvad han får, der
han icke deremot har sin mans uttryckliga ordres; och skall sådan
afbetalning å vexelbrefvet tecknas.
38 §.
Innehafvare af vexel åligge att densamma å förfallodagen till
inlösen uppvisa hos godkännaren, eller, då han ej är boende å den
ort, der vexel infrias bör, hos den som af godkännaren å vexeln
anvisad blifvit, alt betalningen fullgöra.
39 §.
Yarder betalning å förfallodagen ej fullgjord, eller har den person
ej anträffas kunnat, hos hvilken penningarne uppbäras skulle,
eller vill eller förmår ej denne erlägga mer än en del af vexelns
belopp; då skall innehafvaren, derest han rätt till återgångstalan förvara
vill, protestera, uti stad senast å första dagen och på landet å
andra dagen, efter rätta betalningsdagen, och förfare i öfrigt, på
sätt i 7 Kap. sägs. Till han söka godkännaren; gälle hvad här ne
dan
stadgas.
40 S.
Brister godkännare å förfallodagen i betalning antingen för hela
beloppet eller någon del deraf; vare skyldig gälda innehafvaren ränta
Lag-Ctskollets Betänkande, N:o 67.
13
efter en för hundrade i månaden; så ock all åbragt kostnad eller
skada. Erbjuder godkännaren betalning förr än vexeln för anställande
af återgångstalan blifvit afsänd; må innehafvaren ej vägra att
betalning emottaga, då ränta och protestomkoslnader, der de egt rum,
jemväl erläggas.
41 §.
Försummar vexelinnehafvare alt vexeln å förfallodagen till betalning
förete; ege ej rätt till ränta förr än från den dag, då lian
derefter fordrar, men ej får betalning. Ar vexeln ställd att betalas
i utländskt mynt; ege ej heller rätt till betalning efter högre kurs,
än den, som å förfallodagen noterad var, derest kursen derefter stigit.
Har den fallit; då skall lian åtnöjas med betalning efter noterad
kurs för den dag, hvarå lian sig till betalnings erhållande anmäler.
42 S
Anmäler
sig ej vexelinnehafvare till erhållande af betalning
inom trettio dagar från förfallodagen, den dock oräknad; håfve sin
vexelrätt emot godkännaren försuttit, och vare vexeln ej annorledes
ansedd än såsom förskrifning utan ränta. Faller ej betalning ut inom
nu sagd tid; tage vexelinnehafvaren, inom åttonde dagen derefter, å
godkännaren stämning. Försummar han det; vare om vexelrätt och
ränta lag, som nu sagdt är.
43 S.
Aro flera exemplar af en vexel utgifna, och inlöses ettdera;
varén de öfriga kraftlösa. Dock må, der vexel blifvit godkänd, betal
ning för densamma af godkännaren ej erläggas utan emot återbekommande
af det exemplar, hvarå godkännandet finnes tecknadt. Gör
han annorledes; vare ej fri från betalning till tredje man, som samma
exemplar innehafver.
14
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
44 §.
Förkommer godkänd vexel; åligge dock godkännaren, der han
skulden vidgår, eller derom öfvertygas, att densamma efter vexelrätt
å förfallodagen betala till den, som styrker sin rätt att betalningen
uppbära, der han ställer sådan säkerhet, hvarmed godkännaren åtnöjes,
eller företer ett af vexelgifvaren och öfverlåtarne utgifvet laggiltigt
bevis, som den bortkomna vexeln dödar.
6 Kap.
Om vexels godkännande eller betalning af annan man än den, på
hvilken den är dragen.
45 §.
Finnes å vexel tecknad särskild anvisning till annan man, hos
hvilken innehafvare!) sig anmäla hör, derest vexeln icke godkännes
eller betalas af den, på hvilken densamma i första rummet ställd är,
och vägrar jemväl den, å hvilken sådan anvisning lyder, att vexeln
godkänna eller betala; vare då innehafvare pligtig att jemväl emot
honom protestera, på sätt förut stadgadt är, rörande protest för vägradt
godkännande eller vägrad betalning.
46 S
Varder
vexel ej godkänd eller icke betald af den eller dem, på
hvilka den är ställd; stånde annan man fritt, sedan behörig protest
upptagen är, alt densamma till godkännande eller betalning antaga,
till heder, antingen för vexelgifvaren eller för någon af öfverlåtarne;
och varde den, till hvars heder sådant skett, så väl i accept eller betalningsbeviset
å sjelfva vexeln som i protesten uttryckligen nämnd;
vexclinnehafvaren likväl obetaget att, der han sådant godkännande
ej antaga vill, sin rätt och talan emot vexelgifvare eller öfverlåtare
utföra. Den sålunda mellankommer godtgöre innehafvaren protestomkostnaderna.
Lag utskottets Betänkande, N:o 67.
15
47 §.
Finnes å vexel anvisning till någon att den i nödfall godkänna
eller betala5 vare Län dertill berättigad framför andre, som sig erbjuda
kunna, alt densamma godkänna eller betala till heder för vexelgifvare
eller öfverlåtare.
48 §.
Ar ej sådan särskild anvisning å vexeln tecknad; ege då den
som, vexelgifvaren till heder, vexeln godkänna eller betala vill, företräde
framför dem som, öfverlåtare till heder, sig dertill erbjuda. Vilja
flere, öfverlåtare till heder, vexeln godkänna; ege den, som för äldre
öfverlåtare sig dertill erbjuder, företräde framför den, som det för en
senare göra vill. Yill den som vägrat alt godkänna vexel, som å
honom dragen är, densamma sedermera godkänna, till heder, antingen
för vexelgifvare eller öfverlåtare; vare det ock mcdgifvet.
49 §.
Hvar som, annan till heder, vexel godkänt, eller för bristande
betalning inlöst, underrätte derom med först afgående post den, till
hvars heder sådant skett, och vare berättigad att af honom erhålla
ersättning för hufvudstol och ränta, jemte protestomkostnad och postporto.
Håfve ock emot vexelgifvare, öfverlåtare och godkännare
samma rätt, som vexelns förre innehafvare.
7 Kap.
Om åt er gångst alan.
50 §.
Är vexel återkommen för uteblifven accept eller bristande betalning,
eller för det godkännaren innan förfallodagen uti konkurs
-
16
Lag-Vlskollets Betänkande, N:o 67.
tillstånd råkat; då ege yexelinnehafvare att, derest protest i behörig
ordning skett, med återgångstalan vända sig antingen mot vexelgifvaren
eller öfverlåtarne, såsom till honom ansvarige en för alla och alla
för en. Dock vare innehafvare skyldig att, inom tredje dagens utgång
efter det protesten kommit honom tillhanda, kungöra sin man, om
denne är boende i samma stad, och så hvar efter annan sin man.
Ar den, till hvilken underrättelse skall lemnäs, boende å annan ort;
då bör underrättelsen sändas med den post, som efter nämnde tids
förlopp först afgår.
51 §.
Yexelinnehafvare, som återgångstalan väcker, ege rätt att, der
betalningstiden ej är inne, af den, mot hvilken han sin talan vänder,
straxt, då han honom derom underrättar, fordra så väl nöjaktig säkeidiet
för vexelns riktiga betalning vid förfallotiden, som godtgörelse
för protestomkostnader och postporto. Ar betalningstiden redan inne,
eller är vexel återkommen för bristande betalning; då skall innehafvaren
straxt fordra betalning af sin man. Ar vexel ej återkommen
utan endast protesten inskickad; ställe utgifvare eller öfverlåtare, om
och när sådant äskas, säkerhet eller godkänd borgen för den protesterade
vexelns belopp. Gifves ej fullgiltig säkerhet eller följer ej
betalning; då skall innehafvaren deremot protest upptaga låta.
52 §.
Yu är i laga ordning protesteradt; då bör vexelinnehafvare å
utgifvare eller öfverlåtare, som i Sverige bor, uttaga stämning till den
i 61 § omförmälda domstol inom följande tid, nemligen: inom sex
månader från rätta betalningstiden, derest vexelns betalningsort är
inom Europa; inom ett år från nyssnämnde tid, om sådan ort är
utom Europa, med undantag af de å andra sidan Goda Hoppsudden
Lag-Utskottets Betänkande, Aho 67.
17
eller Cap Horn belägna orter; samt inom aderton månader, om belalningsorten
är någon af de sistnämnda.
53 §.
Försummar innehafvare af vexel hvad honom, enligt 50, 51
och 52 §§ åligger; håfve sin vexelrätt emot utgifvare eller öfverlåtare
försuttit.
54 S
Innehafvare
af återgången vexel, vare berättigad, alt af vexelgifvare
eller öfverlåtare fordra ersättning, antingen genom ny vexel,
eller i penningar efter kurs, hvilketdera innehafvaren helst åstundar,
för: hufvudstol; ränta efter en för hundrade i månaden ifrån den dag
vexeln är utgifvcn; mäklarearfvode; provision till en half för hundrade;
protestomkostnader och postporto, samt hvad han i öfrigt varit
nödgad, att å saken kosta.
55 §.
Enär återgången vexel med penningar betalas, då skall den kurs
beräknas, som vid vexelns utgifvande gälde, derest densamma derefter
fallit. Har den sedermera stigit; då räknas den kurs, som gäller den
tid betalning sker.
56 §.
Anställes återgångstalan för godkänd vexel; vare godkännaren
ansvarig till vexelgifvaren för all den skada, som honom derigenom
tillskyndas, der den förre, efter hvad i 34 § sägs, till godkännande
varit förbunden.
57 S.
Öfverlåtare, som återgången vexel inlöser, ege emot föregående
öfverlåtare och utgifvare samma rätt, som innehafvaren.
Bih. till R. St. Prol. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 A[d. 25 Baft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67.
8 Eap.
Om protest.
58 S.
Protest skall i närvaro af minst ett vittne verkställas, i stad genom
Notarius Publicus eller, der sådan ej finnes, genom Borgmästaren i
staden, och å landet genom Kronofogden.
59 S'
öfver protest skall skriftlig handling upprättas, innehållande: fullständig
afskrift af vexeln med hvad derå finnes tecknadt; den sökan,
des påstående 5 det svar derå afgifves; det förbehåll som för sökanden
af förrättningsmannen göres; orten hvarest och tiden när protesten
sker, samt förrättningsmannens och vittnets eller vittnenas egenhändiga
underskrifter.
60 §.
Anträffas ej den, emot hvilken protesteras skall; bör protesten
verkställas vid hans hostad. Kan upplysning derom ej erhållas; bör
protesten anmälas hos Konungens Befallningshafvande eller närmaste
Rådstufvurätt.
9 Kap.
Om laga domstol och om rättegången i vexelmål.
61 §.
Rätter domstol för vexelmål, vare Rådstufvurätt i den stad, der
svaranden bor eller anträffas; men om han å landet bor eller anträffas,
Rådstugurätten i närmaste stad derintill.
62 S.
Stämning i vexelmål skall, när sökanden så äskar, meddelas lill
samma dag, om Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 67.
19
han kan sig före rättegångstimmans slut infinna. Pröfvar då Rätten
sökandens talan ostridig; lillhälle straxt svaranden antingen att sätta
penningar i Rätten in, eller att ställa motsvarande pant, eller full och
nöjaktig borgen. Vill eller förmår han icke något deraf; blifve då
sjelf borgen med sin person, till dess allt afdömdt och utsökt blifvit.
Sedan sökanden sålunda förmedelst summans nedsättning eller borgen
eller pant eller svarandens egen person försäkrad är; då bör Rätten
sjelfva saken företaga, och den genast eller så fort ske kan genom
dom afhjelpa. Hvad då dömdt eller afsagdt blifver, det skall af den
sakfä]Ide straxt efterkommas och fullgöras, eller i vidrigt fall af
exsecutor ofördröjligen utsökas. Dock stånde den sakfällde fritt att
under Hofrätten vädja, som lag säger, om han förmenar sig ega skäl
dertill, men sökanden tage icke dessmindre, emot borgen, hvad honom
tilldömdt blifvit.
63 S
Der
någon, efter denna lag, sin vexelrätt försuttit, ege dock
rätt alt sin fordran utsöka såsom i vanligt skuldfordringsmål.
Stockholm den 9 September 1848.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOD. BECKMAN, 1848.
L<ig-Ulskollcls Betänkande, N:o 68.
i
N o 68.
Ank. till Exp. Ulsk. den 11 Sept., kl. 12 na.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående rättighet
för Judar att vittna.
Till L ag-utskottets behandling har Vallofl. Borgare-ståndet öfverlemnat
ett till Ståndet ingifvet memorial, deruti Herr Waern. C. F. yrkat, det
måtte judar berättigas att vittna och den i 17 kap. 16 § Rättegångsbalken
föres krifrie vittnesed för dylika fall förändras.
Hvad sålunda blifvit yrkadt har Utskottet tagit i öfvervägande; —
och sorn det siadgande i förenämnde kapitels 7 § att „okristen“ ej må vittna,
hvilket utgjort hinder för mosaiska trosbekännare, att här i landet såsom
vittnen begagnas, synbarligen endast har afseende å dem, hvilka äro af sådan
lära att de om eden hysa en falsk och skadlig mening; men sådant
destomindre må anses vara förhållandet med bemälde trosbekännare, som,
enligt deras lära, eden har en ovilkorligen förbindande kraft, hvadan de
jemväl, efter svensk lag, ega att i andra fall med full giltighet aflägga ed,
såsom borgenärsed m. m,; anser Utskottet skäl ej heller förefinnas att utestänga
dem från rättigheten att vittna. I de flesta civiliserade länder är äfven
en sådan rättighet dem medgifven; och allmänna säkerheten bjuder jemväl
att det hinder, som våra lagar i omförmälta hänseende uppställt, varder
undanröjdt. Med anledning häraf tillstyrkes vördsamligen,
det måtte Rikets Ständer besluta utfärdande af en författning,
hvarigenom varder förklaradt, att stadgandet i 17 kap. 7 §
Rättegångsbalken, det ..okristen ej må vittnaicke innefattar
hinder för jude att vittne bära samt att, då jude skall aflägga
vittnesed, det i 16 § af berörde kap. fastställda formulär skall
följas, med den förändring likväl, att edsförpligtelsen bör ske
,.vid* Glid och hans heliga lag.“
Emot detta betänkande har reservation blifvit anmäld af Riksdagsfallmäktigen
Johan Johansson från Ostergötlands län.
Stockholm den 9 September 1848.
Bih. lill R. zt. Brot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 26 Haft. I
t
Lag-Utskolttts Memorial, N:o 69.
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utäk. den 11 Sept., kl. 12 m.
Memorial, med förslag till samman jemkning af de inom RiksStånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
betänkande N:o 53 öfver väckta motioner om stiftande
af en lag mot uppror och olofliga folksamlingar.
Sedan Lag-utskottet i sitt berörde betänkande afgifvit förslag till en
lag emot uppror och ololliga folksamlingar, och detta förslag blifvit antaget
i sin helhet af Högv. Preste-ståndet och V allo fl. Borgare-ständet, men med
viss'a förändringar af Högloft. Ridderskapet och Adeln: hvaremot frågan tili
Utskottet återremitterats afllederv. Bonde-ståndet; så och efter det Utskottet,
i memorialet N:o 59, med tillkännagifvande att enär de delar af förslaget,
emot hvilka de anmärkningar, sorn föranledt frågans återremitterande af
Bonde-ståndet, riktats, blifvit af öfrige Riksstånden godkända, samma anmärkningar
följaktligen ej kunde till pröfning af Utskottet upptagas, förklarat
att då hvad Ridderskapet Adeln i frågan beslutat afveke från de beslut Preste-
och Borgare-stånden i ämnet fattat, och Utskottet, vid jemförelse af 73
§ Riksdagsordningen, ej kunde vidtaga någon åtgärd för sammanjemkning
af de inom Riksstånden fattade skiljaktiga beslut, förr än samtlige Stånden
i ämnet sig hufvudsakligen yttrat, Utskottet alltså voro föranlåtet a11, med
anmälan om det skick, hvari frågan sålunda kommit, åter- öfverlemna densamma
till Bonde-ståndet, för att dermed vidare i grundlagsenlig ordning
förfara, har sistbemälde Riksstånd, efter hvad nu mera till Utskottet ankommet
protokolls-utdrag visar, vid frågans ytterligare förehafvande afslagit Utskottets
omförmälta förslag till lag mot uppror och olofliga folksamlingar.
Då emellertid, enligt hvad ofvan nämndt är, tre Riksstånd beslutat
en sådan lag och frågan vid dylikt förhållande, ej må förfalla, återstår för
Utskottet att söka sammanjemka de skiljaktiga beslut, som nämnde Riksstånd
fattat i afseende på lagens lydelse; och får Utskottet af denna anledning till
en början anmärka de förändringar i det af Utskottet afgifna föislag, hvilka
hos Ridderskapet och Adeln blifvit beslutade. Detta Riksstånd har nemligen
ansett:
lag Utskottets Memorial, N:o G9.
S
att l:sta moni. af förslagets 5 § skall lyda sålunda: Har någon i skrift,
den han utspridt eller utsprida låtit, eller inför menighet eller folksamling
annorledes till uppror uppmanat, eggat eller trugat; straffes, när
ingen straffbar verkan deraf följde, med fängelse från två till sex månader.
att vid slutet af Irsta mom. i 6 § skall, i stället för orden: „Kj må
dock, i något fall, vapen längre brukas, än Civilmyndigheten finner sådant,
för upprorets stillande, nödigt vara;“ införas: Ej må dock , i nägotdera fallet,
för upprorets stillande, vapen längre brukas, än Civilmyndigheten
anser nödigt vara;
samt att början af 8 § skall erhålla följande förändrade lydelse: vEj
vare menighet ä landet eller i stad förment att sammankomma till öfverläggning
om menighetens sär skilda angelägenheter.
Nu emedan Preste- och Borgare stånden i allo gillat Utskottets i fråga
va» ande lagförslag, får Utskottet, med anledning af Riksdagsordningens
ofvanåberopade § vördsamt
inbjuda Ridderskapet och Adeln att med nyssbemälde två Riksstånd
sig förena.
Skulle likväl denna inbjudning icke antagas, hemställer Utskottet tiö
Rikets Ständers pröfning om icke omröstning i ämnet måtte anställas i förstärkt
Lag-utskott efter en så lydande:
V uterings-proposition:
Den, som bifaller Lag-utskottets i betänkandet N:o 53 afgifna förslag
till lag mot uppror och olofliga folksamlingar, röstar:
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej-,
rinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat en lag i berörde syftning
af enahanda innehåll med den utaf Utskottet föreslagna, med den förändring
likväl, att 5, 6 och 8 §§ komma att lyda som följer:
5 §.
fjär någon i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit} eller
inför menighet eller folksamling, annorledes till uppror uppmanat, eggat
eller trugat; straffes, när ingen straffbar verkan deraf följde, med]ängelse
från två till sex månader.
4
Lag-Utskottets Memorial, N:o 69.
Samma lag vare örn den, som annans skrift utspridt eller utsprida
låtit, för att dermed komma uppror åstad.
6 §.
Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock ege det ej
å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civilmyndighet
tre gånger ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas,
vid äfventyr att vapenmakt eljest användes. Öfvergå upprorsmän
så hastigt lill våld, att Civilmyndighet ej kan så förfara, som nu
sagdt är; dä ege den Myndighet förordna, att upproret med vapenmakt
genast stillas skall. Ej må dock i någotdera fallet, för upprorets stillande
, vapen längre brukas, än Civilmyndigheten anser nödigt vara.
Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande,
Borgmästare eller Polismästare i stad och Kronof ogde ä landet, eller ilen,
som i sådan embetsmans ställe satt är.
År ej Civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst af bidas-,
då ege på stället varande högste Militärbefälhafvare så förfara, somför
Civilmyndigheten nu stadgadt är.
8 §■
Ej vare menighet å landet eller i stad förment att sammankomma
till öfverläggning om menighetens särskilda angelägenheter; ej heller må
sådan sammankomst af offentlig Myndighet upplösas, så framt dervid ej
företages något, som emot lag stridande är eller eljest allmän ordning
störer. Om tid och ställe för sammankomsten, der den ej redan, genom
lag eller särskildt stadgande, bestämd är, skall dock anmälan göras hos
offentliga Myndigheten i orten eller staden, sä långt förut, att den kan
dervid tillstädesvara, om så nödigt anses. Sker sammankomst utan sådan
anmälan', vare den , som sammankomsten f öranstaltade , förf allen till böter
frän tjugofem till hundra Riksdaler.
Stockholm den 9 September 1848.
Emot Utskottets beslut har reservation blifvit anmäld af Riksdagsfullmäktigen
Lars Wenander från Bohus län.
Lag-Utskotleii, Betänkande, N:o 70.
5
N:o 70.
Antom till Exp. Utsk. den 11 Sept., kl. 12 m.
Betänkandej i anledning af väckt motion om skyldighet att låta
inteckna vid köp af fast egendom gjordt förbehåll att,
emot bestämd summa_, få densamma återlösa.
Uti elt hos Högv. Presle-ståndet ingifvet och till Lag-ulskoltet remitterad!
memorial, liar Herr Professoren Fries anfört, att enär Kongl, förordningen
den 1 Maj 1810, som stadgar: att, om någon, vid köp eller skifte
om jord och fastighet, förbehåller sig eller andra att, emot bestämd pen~
ningesumma eller andre vilkor få framdeles vinna egendomen åter, sådant
förbehåll skall vara utan verkan, ej egde retroaktiv kraft; så vöre deraf en
följd, att alla aftal af nämnde beskaffenhet, som skett före berörde författ
nings
utfärdande, fortfarande bibehålla giltighet. Dylika förbehåll voro emellertid
icke sälfsynta i äldre köpeafhandlingar; och erfarenheten bevittnade
jemväl, hurusom de esomoftast göras gällande. Men deraf härflöto likväl liera
olägenheter af eftertänklig art. Då nemligen, för längre tid sedan, återlösningsrätt
blifvit vid en fastighets försäljning förbehållen, och samma fastighet
genom dels arf och dels köp kommit att ombyta flere egare, saknade
vanligen de senare oftast all kunskap om tillvaron af det gjorda förbehållet.
1 nämnde innehafvares åtkomsthandlingar kunde sällan några spår dertill upptäckas;
och för giltigheten deraf fordrade icke lagen någon offentliggörelse.
Detta förhållande hade ock föranledt att mången köpare af fastighet varit
nödsakad, oansedt hans fång med fastedom bekräftats, afstå sin lagliga och
på god tro förvärfvade egendom emot ett ringare värde, än han derföre gifvit.
Följderna häraf voro förluster, dem man svårligen kunde förekomma,
samt osäkerhet i besittnings- och eganderätt, som åter menligt inverkade på
allmänna kreditförbållanderna. Till förekommande af dessa olägenheter har
Herr Professorn hemställt om icke stadgas må: det alla förbehåll af omför
imil t a beskaffenhet, som blifvit gjorda före utfärdandet af ofvanåberopade
för fattning, böra, för att vara gällande, intecknas på sätt redan
är vordet förordnadt i afseende på undantags-aftal.
Utskottet, som tagit denna fråga i öfvervägande, inser jemväl nödvändigheten,
att, genom lagstiftningen söka, så vidt möjligt är, förekomma
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 70.
de menliga följder, som ifrågaställde äldre aftal om rätt till återlösen af fastighet,
enligt hvad motionären rätteligen anmärkt, medföra. Då dessa aftal
blifvit lagligen afslutade kunna de emellertid icke frånkännas gällande kraft.
För ändamålets vinnande måste således ett annat sätt användas; och synes
det Utskottet, som om något lämpligare icke erbjuder sig än det nu föreslagna.
Det är nemligen ostridigt att de olägenheter, som härflyta från om
förmälta
aftal, hufvudsakligen och vanligast hafva sin grund deri, att dessa
aftal äro dolde för allmänheten och, för de fleste egare af fastigheter, hvilka
i fordna tider blifvit försålda med föibehåll om återlösningsrätt, obekanta.
Att föreskrifva ett offentliggörande deraf, torde derför vara det ändamålsenligaste
medlet i förevarande hänseende. Derigenom upphäfves eller inskränkes
icke en laglig rättighet; men då någon gör anspråk att i sina rättigheter
blifva af lagen skyddad, måste han äfven iakttaga hvad lagen linner nödigt
alt, för bevarande af allmän och enskild säkerhet, fästa såsom vilkor
för sitt skydd. Denna grundsats är redan i lagstiftningen godkänd. Derpå
är, bland annat, Kongl, förordningen den 9 Nov- 1844, angående intecknande
af ej mindre lifstidsstädja och undantagsaftal än ock ali annan afhandling
om nyttjande rätt till fast egendom, byggd; och det är med tillämpning af
denna grundsats, som Utskottet, med anledning af nu ifrågavarande förslag,
vördsamt tillstyrker,
det måtte Rikets Ständer besluta utfärdande af en författning, hvarigenom
stadgas, som föijer:
Har någon, vid köp eller skifte om jord och fastighet, förr
än Kongl, förordningen den 1 Maj 1810 blef till efterrättelse
kungjord, gjort förbehåll för sig eller andre att emot bestämd
penningesumma eller andra vilkor få framdeles vinna egendomen
åter; varén den eller de, som förmena sig berättigade att ett
sådant förbehåll tillgodonjuta > skyldige att innan iSzo års slut
vid vederbörlig domstol söka inteckning uti den försålda eller
bortskiftade egendomen, och alt sedermera låta inteckningen i
laga ordning förnya. Försummas det; vare förbehållet utan
kraft och verkan.
✓
Skulle detta förslag vinna Rikets Ständers bifall, hemställes att Rikets
Ständer måtte, i sammanhang med anmälan om berörde beslut, i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anhålla, det behagade Kongl. Maj:t påbjuda att
Lag-Ulskotteli Betänkande, N:o 71. 7
emförmälda förordning skall två gånger årligen, under åren 1849 och 1850,
behörigen i kyrkorna kungöras.
Stockholm den 11 September 1848.
N:o 71.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Sept., kl. 12 ira.
Betänkande, i anledning aj väckta motioner, angående rättighet
för underdomaren att förklara ogift qvinna myndig.
Sedan Lag-utskottet i dess betänkande N:o 17 afstyrkt bifall till väckta
motioner angående rättighet för ogift qvinna, att vid viss ålder varda myndig
oell samma betänkande blifvit af Rikets Ständer bifallet; så hafva, Herr
Wetterberg, S. G., och Riksdagsfullmäktige!) Jöns Jönsson från Christianstads
län, med anledning af stadgandet i 56 § Riksdags-ordningen, uti särskilda
till Vällofl. Borgare-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet ingifna memorial,
yrkat, alt Underrätt må tillåtas att, sedan vederbörande fränder och
förmyndare blifvit hörde, förklara ogift qvinna myndig, efter Herr Wetterbergs
åsigt, likväl icke förr än hon uppnått tjugofem års ålder.
Dessa förslag, hvilka grundats på förutsättningen att en betydlig besparing
i kostnaden skulle beredas myndighets-sökande, derest de fingo vända
sig (ill vederbörande Underrätter, hafva blifvit öfverlemnade till behandling
af Lag-utskottet, som efter frågans pröfning, får förklara det Utskottet
ej heller anser sig kunna tillstyrka ifrågavarande förändring.
Rätt'gheten att dispensera från lagens allmänna bud synes nemligen
hädanefter, som hittills böra vara Konungen ensam förbehållen. Denna rättighet
står i närmaste sammanhang med de principer, hvarpå Sveriges Statsförfattning
hvilar. Den existerade redan, ehuru ej uttryckligen i ord uttalad,
innan 1810 års Ständer sanktionerade densamma; och den är oförenlig med
domarens bestämmelse, som blott är att döma efter lagen och ej att i enskilda
fall upphäfva dess allmänna bestämmelser.
Dessutom betvifla)- Utskottet alt någon verklig fördel skulle beredas
myndighets-sökande medelst föreslagna förändringen. En vid Underrätt
framställd myndighets-ansökan kunde lätteligen komma att vandra genom alla
*
Lag-Utskottets Betänkande, K:o 71.
instanser; och följden deraf vore för den sökande blott'ökade kostnader oell
tidsutdrägt. Häri liar således Utskottet ett ytterligare stöd för sitt vördsamma
tillstyrkande,
att Herr Wetterbergs och Jöns Jönssons ifrågavarande motioner
ej måtte bifallas.
Stockholm den 11 September 1848.
S T O C K HOL 31, w. f. »alma», j848,
Lag-Utskottets Betänkande j IV.o 72.
f
N:o 72.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Sept., kl. I e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om minskning i antalet
af målj som böra Hofrätts pröfning underställas.
J- ill La^-utskottets behandling har blifvit öfverlemnad en af Riksdagsfullmäktigen
A. J■ Sandstedt från Jonköpings län väckt motion, åsyftande inskränkning
i antalet af de brottmål, sorn böra blofrättens pröfning underställas.
Klagan skulle nemligen icke sällan förspörjas öfver dröjsmål, hos Hofrätterna
med handläggningen af der förekommande rättegångsärender; och då orsaken
härtill icke skäligen kunde sökas i någon annan omständighet än ärendernas
mängd i förening med arbetssättets vidlyftighet, har motionären ansett
att inskränkning i antalet af underställningsmål skulle kunna bereda
minskning i Ilofrätternas göromål och derigenom underlätta möjligheten för
andra ärenders skyndsammare behandling. Antagande härvid att åklagaremakten
tillbörligen iakltoge det allmännas rätt, har motionären föreslagit att,
med ändring al 5 § i Rättegångsbalkens 25:te kap., förklaras måtte det Underrätts
utslag i mål angående gäckeri med gudstjeusten eller Guds ord, vidskepelse,
hugg och slag å stjuf- och svärlöräldrar, så ock cqvädingsord emot dem,
lägersmål i vissa förbjudna leder, äfvensom edsörebrott, måtte, när den tilltalade
ej sakfälleSj ej vidare behöfva underställas Hofrätts pröfning.
Detta förslag kan likväl Utskottet icke understödja. Visserligen kan det
sättas i fråga, huruvida utslag i brottmål i allmänhet böra underställas Hofrätt,
då den anklagade blifvit frikänd; men att i partiella delar förändra gällande
föreskrifter härutinnan, skulle endast slöra enheten och sammanhanget
i lagstiftningen. Så länge öfriga brottmål, hvilkas underställning är påbjuden,
måste underställas antingen Underrätten sa k fä 111 eller befriat den tilltalade,
torde det undantag från principen, som motionären föreslagit, således ej heller
vara lämpligt. Dessutom må erinras, att nu ifrågavarande mål äro så få och
till större delen så sällsynta, att föreslagna förändringen ej synnerligen skulle
leda till det af motionären åsyftade mål, eller minskning i Hofrälternas
göromål. I följd häraf lillstyrkes vördsamligen,
att omförmälta förslag måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 16 September 1848.
Bih. till R. St. Prot. i84l och 18f8> 7 Sami. 1 /ifel. 27 Höft. 1
Lag-Utskottets Blänkande, IV:o 73.
N:o 73.
\nk. till Exp. Utsk. den 18 Sept., kl 1 e. ro.
Betänkande, i anledning af vackt motion om bestämmandet af
viss tid , inom hvilken klander må anföras emot syn, som af
enskild person hålles med dess landtbo.
Uli et t till Lag-u'skottet remitteradt memorial, har Riksdagsfullmäktige!!
Johan Pehrsson från Upsala län anmärkt, hurusom flera olägenheter uppkomBO
dera! att någon viss tid icke vore i lagen utsatt, inom hvilken klander bör
anföras emot busesyner, som af enskilde personer hållas med deras landtboer.
I händelse nemligen utmätning begärdes hos Konungens befallningshafvande,
på grund af ett öfver dylik syn upprättadt instrument, och anmärkning deremot
gjordes, förklarade exsekutor alltid niå let tvisligt och hänvisade sökanden att vid
domstolen fullfölja sitt fordringsanspråk. Men då, under fortgången af den
tvist, sorn såmedelst uppkom, betydliga förändringar kunde inträffa med
den synade egendomen och det sålunda i de liesia fall blefve omöjligt att,
derest ytterligare besigtning ansågs nödig, tillförlitligen utröna egendomens
beskaffenhet vid sy nett I i fä 1 le t eller då densamma afträddes, har motionären
föreslagit det måtte genom en författning varda sadgadt: att derest, efter
det emellan jordegare eller innehafvare å enaj samt dess landtbo å den
andra sidan, syn hållits af minst tvenne ojäfvige män, utan att någondera
af parterna, genom till domstolen uttagen stämning å vederparten
inom Irenne månader från synedagen eller, i händelse någon af parterna,
sorn, ehuru om förrättningen bevisligen underrättad, utan uppgifvet laga
förfall från förrättningen utebli/vit, icke inom frenne månader f t ån den
dag han af förrättningsinstrumentet et hållit del, samma förrättning klandrat,
syne förrättningen skall emellan parterna lända till efterrättelse, så
att exsekutor efter förloppet af nämnde tid md ega att, på grund deraf,
meddela utmätning lika sorn på hvarje annat laga kraftvunnet utslag.
Utskottet, sorn tagit hvad sålunda blifvit föreslaget i öfvervägande, finner,
lika med motionär en, en föreskrift i om förmälda syftning var a af behofvet
påkallad. Uti Byggningbalkens 27 kap., hvilket u stakar iandlboers skyldigheter
i afseende på hemmans underhåll och häfd, och derjemte löreskrifver
hurusom husesyn bör förrättas vid landtbos så väl till- som afträde,
stadgas att Häradsrätten skall pröfva dylika syner, derest vederbörande ej dermed
äio nöjde, men all bestämmelse saknas deremot örn liden, hvarinom dylikt miss
-
Lag-I) Iskottets Betänkande, N.o ^3.
3
nöje bör fullföljas. En bestämmelse derom skulle dock leda till ordning och
säkerhet emellan jordegare och landtboer. I synnerhet torde sådant vara af
vigt i afseende på tillträdes-husesyn. Denna förrättning skall nemligen, enligt
7 § i åberopade kapitel, utgöra ett grunddokument vid bestämmandet af
landlboers ansvarighet vid afträdande!; och det är derföre af vigt att lagen
ej allenast angifver, då en dylik handling varder gällande, utan ock anvisar
den, hvars rätt och skyldighet deraf kommer att bero, alt deri söka den rättelse,
hvartill han kan anse sig befogad.
Men deremot anser Utskottet ej skäl afvika från den i omförmälta kapitel
utläckt» grundsats, att ifiågaställda synefönättningar skola, for att såsom
behöriga anses, förrättas af två nämndemän. Denna grundsats, som redan
i 1681 års husesyns-ordning antyddes, uttalas uttryckligen i 1 och 8 §§
af berörde kap. Då lagen tillägger en förrättning den giltighet, som nu är i
ftåga, är ock nödigt, att den bestämmer af hvilka den må förrättas. Förrättningen
ikläder sig föist dymedelst egenskapen af en offentlig handling,
den der inför lag eger vistord.
På grund häraf tillslyrkes vördsamligen
det måtte Rikets Ständer besluta utfärdande af en författning, så
lydande:
Då, med anledning af 27 kap. Byggningabalken, till- eller
afträdes-husesyn blifvit emellan enskild jordegare och landtbo,
af tvä nämndemän i behörig ordning förrättad, åligge den, som
med förrättningen är missnöjd , att inom tre månader, sedan han
af syneförrättningen erhållit del, stämma vederparten till Rätten
in. Försummas det; vare synen gällande; dock skall i syneinstrumentet
tydlig hänvisning lemnäs om hvad den missnöjde sålunda
har att iakttaga för klandertalans anställande.
Stockholm den 16 September 1848.
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:0 74*
N:o 74.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förklaring af 3:dje
morn. i Kongl, kungörelsen den 18 December i8u3.
TJti ett hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet, till Lag-utskottet remitteradt
memorial har Herr Gethe, S. P. anfört, hurusom olika meningar äro
bland domare rådande derom, huruvida ofvannämnde morn., hvilket innehåller,
’'att den sorn för olika brott vid liera domstolar undergått ransakning,
skall dömas af den Rätt, der han sist lagföres/’ jemväl eger tillämpning i
det fall att någon person, jemte det han begått förbrytelse, hörande till allmän
domstol, blifvit ställd under tilltal för brott, som bör af Krigsdomstol
upptagas. En sådan vidsträcktare tillämpning syntes emellertid öfverensstämmande
med författningens mening; och sorn densamma jemväl skulle förekomma
de flera olägenheter, som från en motsatt tolkning härflyta, har Herr
Gethe yrkat, att en förklaring i sådan syftning måtte varda utfärdad.
I anledning häraf får Utskottet anmärka, alt sedan dels uti 10 kap. 21
§ Rättegångsbalken är vordet stadgadt, att om någon å flera ställen gjort enahanda
missgerning, domaren bör å hvarje ort ransaka och pröfva om han till
gerningen saker är, men den RäLt, der han sist lagföres, öfver alltsammans
döma, samt att om någon föröfvat flera slags missgerningar å särskilda orter,
som svåra äro eller å lif gå, angående hvartdera skall ransakas, der d< t skett,
och dom sedan öfver den brottslige gå, der det timat som gröfst är; dels
ock genom 16 § af 14 kap. uti Kongl, krigsartiklarne den 31 Mars 1796
blifvit föreskrifvet, att om rymmare under rymningstiden gjort annat brott,
derom borde ransakas, der gerningen skett, och domaren pröfva, om den anklagade
dertill vore saker, men Krigsrätten vid det regemente eller den korps,
derifrån rymningen skett, för alltsammans döma; hvaremot om rymmarens
brott ginge å lif, domaren skulle gifva sådant brfälhafvaren tillkänna, och
naissgerningsmannen dömas och till straff befordras i den ort, hvarest det
brott timat, som gröfst är; så och efter det man funnit nödigt att närmare
stadga och jemka gränserna emellan de ordinär ie och krigs-domstolarnes domsrätt
vid de tillfällen, då af en och samma person olika brott begås, som till
hvardera af dessa domstolars pröfning höra, så att förhållandet härvid måtte
instämma med föreskriften i 10 kap. 21 § Rättegångsbalken, att ett mindre
brott
L*$-UlskoUei4 Betänkandej N;o jj.
5
brott alltid bör åtfölja det gröfre till dea domstol, dit detta sistnämnda hörer,
har Kongl. Maj:t, uti nådig skrifvelse den 19 December 1798, kungjord
genom Kongl. Krigshofrättens cirkulär den 29 i samma månad, förklara^ att
Krigsartiklarnes stadgande att, om rymmare i landsorterna föröfvat brott,
som å lif går, han bör varda dömd och till straff’ befordrad i den ort, hvarest
det brott timat, som gröfst är, äfven må lämpas till sådana händelser, då
det till ordinarie domar,ens ransakning och pröfning hörande brottet bör ofverdomaren
hemställas, så att, sedan om den mindre militära förbrytelsen vid
Krigsrätt är behörigen undersökt och Krigsrätten sjlt yttrande deruti afgifvit,
det senare jemte det förra skall af ordinarie domaren i orten afdömas, oell
utslaget derefter insändas till vederbörande Hofrätt, som sitt utlåtande öfver
alltsammans meddelar och derom regementsbefälhafvarén underrättår; samt
alt om åter så skulle hända, att ej mindre det till Krigsrätten än det till
ordinarie domaren hörande brott innefattade ett underställningsmål, begge
brotten, derest de äro lika, böra slutligen afdömas af Krigsunderrälten och
KrigshofräUen, men eljest af den Underdomstol och den Hofrätt, inom hvars
jurisdiktion de't timat som gröfst är, hvilket efter det å hvardera brottet i lag
och Krigsartiklar utsatta straff kommer alt mätas. Genom Kongl, kungörelsen
den 18 December 1823 blef emellertid, med ändring af stadgandet i 10
kap. 21 § Rättegångsbalken, alt den, sorn till flera missgerningar å särskilda
orter sig skyldig gjort, borde derför dömas der grofsta brottet timat, stadgadt:
att den, som för olika brott vid flera domstolar undergått ransakning,
må slutligen dömas af deri Rätt, der han sist lagföres, ulan afseende å brottens
mer eller mindre grofva beskaffenhet.
Men enär i denna kungörelse blott talas om 21 § i Rättegångsbalkens 10
kap., hafva, på sätt motionären uppgifvit, olika åsigter gjort sig gällande derom,
huruwida samma kungörelse jemväl eger tillämpning i det fall alt någon,
jemte det han begått förbrytelse hörande till allmän domstol, blifvit ställd
under tilltal för brott, som bör af Krigsdomstol upptagas. Uti ett särskildt
mål har likväl Kongl. M*j:t, medelst nådigt bref till Kongl. Krigshofrättea
den 16 Juni 1846 förkUrat, alt som 1823 års Kongl, kungörelse icke innehåller,
att ändring derigenom blifvit gjord uti hvad genom 14 kap. 16 §
Krigsarliklarna och Kongl, brefvet den 19 December 1798 är vordet påbjudet
i afseende på behandlingen af brottmål, hvilka tillhöra dels allmän dels oek
Krigsdomstols handläggning, följde deraf att någon tillämpning i sådant hänseende
af omförmäld* kungörelse ej borde ega rum, ulan dervid förhållas på
6ält Krigsarliklarna och beiörde Kongl, bref förordna.
Bih. till R. St. Prat. tSff och , 7 Sami. 1 A/d. 17 Hå/t. 2
t
L*g-Utskotteti Betänkande, 19:o j4*
Jfu ehuru denna författningens tydning är fullt öfverensstämmande med
densammas ordalydelse; likväl, och då ostridigt är, att den särskida, ifiån
dea allmänt antagna rättegångsordningen afvikande behandling, som således
bör ega rum, derest en person begått förbrytelser, som höra till allmän och
krigsdomstols upptagande, ej är af nödvändigheten påkallad, utan endast leder
till kostnader och tidsutdrägt; då densamma stör den enhet och det sammanhang
i lagskipningen, som man i allmänhet bör eftersträfva; och då enahanda
förhållande, sorn föranledde lagstiftaren att år 1798 bringa krigslagarnes
föreskrift i förevarande hänseende till öfverensstämmelse med allmänna lagen*
bud, jemväl påkallar den ytterligare sammanjemkning, hvarom nu är fråga;
får Utskottet vördsamiigen tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer besluta utfärdandet af en författning,
hvarigenom, med ändring af 16 § i 14 kap Kongl krigsartiklarna
den 3i Mars ijg8 och Kongl, brefvet den ig December sammet
år, förordnas, att stadgandet i 3:dje mom. af Kongl kungörelsen
den 18 Becmber 189.8, att den, som för olika brott vid flera
domstolar undergått ransakning må slutligen dömas af den Rätt,
der han sist lagföres, utan afseende å brottens mer eller mindre
grofva beskaffenhet, äfven skall tillämpas i det fall att en person,
jemte det han begått förbrytelse hörande till allmän domstol,
tillika blifvit ställd under tilltal för brott, sorn bör vid
krigsdomstol upptagas.
Stockholm dea 16 S-piember.
STOCK.HO.LM, Egksteinska Boktryckeriet, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o y5.
1
N:o 75.
Ank. till Exp. Ulsk. den 19 Sept., kl. 12 »udd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring i
Konkurslagstiftningen,
Uti särskilt* till Vällofl. Borgare-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet ingifna
memorial, hafva Herrar Sundler, Agrell och Winge samt Riksdagsfullmäktige
Petter Haraldsson från Elfsborgs län och Carl Nilsson från Östergöthland
föreslagit dels förklaring, dels ock förändring af åtskilliga stadganden i konkurslagstiftningen;
och får Utskottet öfver dessa förslag sig utlåta i den ordning,
hvaruti ifrågaställde stadganden förekomma.
Under förmälan, att en del domstolar liilämpat 6 § af Konkurslagens
Esta kap. på sä sätt, att borgenär, som velat tvinga gäldenär till konkurs, ansetts
böra göra sitt påstående derom gällande genom lill Rät'en ställd ansökning,
och ej medelst gäldenärens instämning, samt att, för ändamålets vinnande,
det icke varit tillfyllest att förete bevis derom, att gäldenären saknat
tillgång till godtgörande af borgenärens fordran, har Herr Sundler, enär en
sådan tillämpning, enligt hans åsigt, vore stridande emot lagbudets anda och
mening, yrkat att deröfver måtte meddelas den förklaring, ''att en gäldenär,
sorn icke gitter uppgifva tillgång för domfäst skuld vid anstäldt ut/nätningsförsök,
måtte anses skyldig att antingen ställa antaglig borgen för
siri skuld eller afträda och uppgifva sina tillgångar och skulder, då någon
af hans borgenärer, efter stämning i behörig ordning, det yrkar.”
En sådan förklaring kan dock Utskottet icke tillstyrka. Till begreppet
konkurs hörer nemligen, att flere borgenärer samtidigt göra anspråk på en
gäldenärs egendom, och i öfverensstämmelse dermed stadgar ifrågaställa §
alt borgenär må tvinga gäldenär till konkurs, då den senares egendom, till
någon del eller hel och hållen, är i fråga att utmätas för annan borgenärs
fordran, så att anledning är att befara, det egendomen skall användas för en
eller annan borgenär med andras uteslutande. Att den omständighet, att gäldenär,
vid anstäldt utmätningsförsök, saknat tillgång till gäldande af domfäst
fordran, af domstolar ansetts icke innefatta tillräcklig anledning att bringa
gäldenären till konkurs, har folj.ktligen varit öfverensstämmande med omförmälda
lagstadgande och då en förklaring i den syftning, motionären påyrkat,
således vore stridande emot samma stadgande, samt en förändring derBih.
till R. St. Prot 1847 och 1848, 7 Samt. 1 Afd. 2S Haft. 1
2
Lag-ZJ iskottets Betänkande, N;o ?5.
af, i enlighet med motionärens förslag, deslomindre är af behofvet påkallad,
som borgenären medelst begagnande af bysättningsrätten är i tillfälle alt förmå
gäldenären göra konkurs och således sjelfmant uppgifva sina tillgångar
eller, der han sådant underlåter, genom, gäldenärens hållande i bysättningshäckte
i två månader, blir berättigad att, emot hans vilja, tvinga honom att
egendomen i konkurs afträda, får Utskottet tillstyrka,
det måtte Herr Sundlers ifrågavarande motion lemnäs utan afseende.
Uti konkurslagens 30:de §, sådan den lyder i Kongl, kungörelsen den 9
Maj 1835, stadgas bland annat: ”Har, för någon borgenärs fordran, lös egendom
blifvit i laga ordning i mät tagen och satt i allmänt förvar eller under
utmälningsmäns försegling; njute ock han rätt till betalning utur den utmätta
egendomen, ändå att den ej före konkursens början hunnit försäljas eller ur
gäldenärens bo uttagas.” Nu emedan å landet icke funnos allmänna förvaringsrum
för emottagande af i mät tagna boskapskreatur, hvaraf följde att dylika
kreatur vanligen fingo qvarblifva i gäldenärens vård intilldess de hunnit att
försäljas, samt det ej heller skulle vara möjligt att ”påtrycka kreaturen något
insegel,’8 har Carl Nilsson yrkat, det förklaras måtte "att, der boskapskreatur
blifvit i mät tagna innan gäldenär gjort konkurs, borgenären må derutur
njuta betalning med förmånsrätt, såvida egendomen blifvit satt i tredje
mans värd’"
Behofvet af denna förklaring kan emellertid Utskottet icke inse. Gruuden
till den förmånsrätt, som i föreriämnda stadgande blifvit tillagd borgenär
i utmätt lösegendom, är den att egendomen betraktas såsom vore den
till borgenären öfverlemnad sedan den lagils ur gäldenärens vård. Så snart
sådant genom utmätningsmannen skett, inträder ock förmånsrätten. Denna
mening är klart uttryckt uti omförmälda stadgande; och derföre föreslår Utskottet
med vördnad,
att Carl Nilssons motion jemväl måtte lemnäs utan afseende.
Vidare har blifvit yrkadt af Herr Sundler, alt den, som gör konkurs
och icke kan uppgifva tillgångar eller bevisliga förluster, motsvarande
sin skuld, måtte anses såsom vårdslös gäldenär och således ådömas ansvar
efter 42 § Konkurslagen; samt af Petter Haraldsson, att berörda §
Lag-Ulskoltets Felänkande, N.o yS.
3
mätte tillökas med ett sä lydande stadgande: "Den gäldenär, hvars obestånd,
enligt förda böcker eller ingifven bouppteckning , tillkommit genom ingångna
borgensförbindelser eller öfverdrifva utborgningar af handelsvaror eller
misslyckade spekulationer, bör ädömas det straff, som för andra uti
berörde § omnämnda fall är bestämdt, samt i förhållande till gäldenärens
mer eller mindre vårdslöshet och bristande eftertanka, så vida icke gäldenären
är död och alltså utom lagens område kommen
Intetdera af dessa förslag anser Utskottet sig kunna understödja. Om
man jemför de förhållanden motionären uppgifvit med dem, som i 42 § Konkurslagen
beläggas med ansvar, inser man snart att de förra ej kunna hänföras
under samma kategori, som de senare. Dessa förutsätta nemligen ahtingen
uppsåtliga handlingar till borgenärers förfång eller uppenbart åsidosättande
af föreskrifter, hvilkas iakttagande blifvit påbjudet för borgenärers betryggande;
hvaremot dc omständigheter, hvilka motionärerne anse böra bestraffas
lika med de nyssnämnda, kunna inträffa utan att gäldenären bar felaktigt
förfarit. Om någon lättsinnigt ingår borgensförbindelser för sådane personer,
hvilkas oförmögenhet han känner, eller utborgar varor till dem, af hvilka
bäti vet sig ej kunna erhålla betalning, eller ingår i handelsspekulationer,
om hvilkas lyckliga utgång ej är ringaste vån; så kan icke nekas att han är
straffvärd, i händelse hans borgenärer komma att deraf lida. För dessa åtgärder,
som äro att hänföra till uppenbar vanvård och slöseri, upptages ock,
redan straff uti omförmälta lagbud. Men om någon ingår borgen för den,
hvars vederhäftighet och redlighet han ej har anledning misstänka, eller lemnar
kredit åt den, som ej är känd såsom en bedragare, eller misslyckas i en
spekulation, som kunnat slå väl ut; så synes han, om än dessa handlingar
föra honom på obestånd, ej derigenom hafva gjort sig skyldig till ansvar. En
lag i sådan syftning skulle nära nog innefatta ett förbud att ingå borgensförbindelser,
eller sälja på kredit eller företaga handelsspekulationer; och vidare
skäl torde ej behöfvas för Utskottets vördsamma tillstyrkande
att ifrågavarande förslag måtte lemnäs utan afseende.
Då det syntes obilligt att arfvingar, för hvilka en skyldemans död varit
obekant, skola ansvara för dennes skulder i den händelse de försummat att i
rätter tid hålla bouppteckning eller söka urarfvaförmån, men stadganderna i
127, 128 och 129 §§ Konkurslagen likväl föranleda en sådan ansvarighet,
har Herr Winge föreslagit, att berörda stadganden endast må tillämpas i
afseende på efterlefvande maka samt de arfvingar, hvilka äro i boet eller
vid den aflidnes dödstimma innehaft hans qvarlåtenskap eller derefter
tagit den eller något deraf i besittning.
4
Lag-Utskottets Betänkande J: N.-o 70.
Om man jemför åberopade stadganden i Konkurslagen med ej allenast
Öfriga deri, beträffande urarfvagörelse, rueddelade föreskrifter, än ock bestämmeU
serna i 9 och 10 k-p. Ärfdabalken, finner man att försummad bouppteckning
eller urarfvagörelse aldrig kan falla den elter de arfvingar till last, sorn varit
okunnige om en skyldemans död. Tvärtom uttalas uttryckligen i sistnämnde
lagrum den grundsats, att skyldigheten att hålla bouppteckning endast
åligger dem, som vid dödsfallet "hafva egendomen om händer,” samt att.
ansvarigheten för den afiidnes gäld ej må drabba andra än arfvingar, hvilka
sätta sig i besittning af hans qvarlåtenskap;, och ehuru formaliteterna, för
vinnande af befrielse från berörde ansvarighet blifvit närmare bestämda i Konkurslagen,
har likväl icke grundsatsen deri blifvit frånträdd, Ben har blott
erhållit en närmare utveckling, nödig för betryggande af borgenärers rätt,,
Något misstag om lagstiftningens anda och mening i förevarande hänseende bör
icke helier uppstå. Sådant kunde deremot lätteligen inträffa, derest man införde
ett stadgande af den lydelse, sorn det af motionären föreslagna; och på
denna grund får Utskottet vördsamt
afstyrka antagandet af ifrågavarande förslag.
Slutligen har Herr Agrell yrkat att den i Kongl, förordningen den 22
Oktober 1818 föreskrifna borgenärsed, såsom till sitt innehåll oredig, invecklad
samt allt för vidlyftig, måtte förenklas;, med hemställan om icke densamma
bör inläggas i Koukurslagens 75 §', den der föreskrifver att fordringar,soia
i konkursmål bevakas, skola med ed fästas,
U skottet, som tagit denna fråga i öfvervägande, finner äfven att ifrågavarande
ed är alltför invecklad och vidlyftig. Borgenärseden bör, likasom
eder i allmänhet, vara enkel, tydlig och lättfattlig samt ej innehålla mera,
än som fordras för dess ändamål, som är att vinna öfvertygelse derom, att
borgenärens anmälda fordringsanspråk ej är falskt och oriktigt elier på underslef
och olagliga åtgärder grundadt. Således synes det vara öfveiflödigt
att borgenär försäkrar det gäldenär fått tillgodonjuta de af honom qvitterade
bevillningsafdrag samt att han ej beräknat eller i fordringen inbegripit mer
än laglig ränta, enär borgenären ej kan, derest qvittenset å bevillningsafdraget
vore falskt eller högre än laglig ränta blifvit beräknad , betyga att hans
bevakade fordran är riktig och roed uppgiften enlig. Dessutom förekomma
fall då hvarken bevillningsafdrag bör ega rum eller ränta beräknas; och likväl
är det nu ålagdt alla borgenärer att afgifva föreuämnda försäkran.
Lag-Utsholtets Betänkande, N;o 76.
5
Drt lärer ej heller vara möjligt att förutse och i ett allmänt edsformulär
upptaga alla de fall, som kunna föranleda tillägg eller ändringar i formuläret.
När sådant må ske måste bero på domarens pröfning; och det är i följd
häraf som Utskottet, hvilket jemväl anser det vara lämpligast att omförmälda
edsformulär intages i 75 § af Konkutslagen, vördsamligen tillstyrker
det måtte Rikets Ständer, med upphäfvands af Kongl, förordningen
den 22 Oktober 1818, besluta det skall 75 §i Konkurslagen den 12
Mars 1830, erhålla följande lydelser
Sedan alla inlagor ingifna blifvit, skola de tillstädesvarande
borgenärer med hand å bok denna ed svärja: ”Jag N. Nsvär
vid Gud och Hans Heliga Evangelium , att jag, innan ansökningen
om N. N:s egendoms afträdande mig kunnig blef, på
god tro varit innehafvare af den fordran jag nu anmält, och att
den icke af svek eller bedrägeri tillkommit, utan riktig är, efter
ty, som den af mig uppgifven blifvit; så sanni mig Gud hjelpe
till lif och själ’”
Bevakas fordran af arfvinge, af ombud för Kronan, allmänt
Verk eller af förmyndare eller målsman för omyndig eller den
under målsmanskap står; varde eden derefter lämpad.
Stockholm den 19 September 1848.
N:o 761
Ank. till Exp. Utsk. den ig Sept., kl. 12' middi
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående åliggande
för kommunerna att hafva tillsyn å ordningen vid fängelserna.
Uti ett till Lag-utskottet remitteradt memorial, bär Riksdagsfullmäktigen
Ephraim Larsson från Elfsborgs län, under förmenande att nödig kontroll
sakiudes öfver behandlingen af häcklade personer, föreslagit, att innevånarne
så i städer, som på landet måtte åläggas att dagligen tillse, huru i häcktena
tillgår, vaka öfver fångars behandling, taga vård om deras tillhörigheter och
i öfrigt förekomma alla missbruk, sorn de kunna anmärka i afseende på fång
-
s
Lag—Utskottets Betänkande> N:o 77.
bevakningen; — men då lagstiftaren ej lärer kunna, såsom ovilkorlig pligt’,
ålägga landets innevånare nu föreslagna skyldigheter, samt några ytterligare
kontroller i förevarande hänseende ej heller synas behöflig* sedan fångbevakningen,
genom Kongl, brefvet den 2 Augusti 1845 och Kongl, reglementet
för de nya länsfängelserna den 24 November 1846, blifvit ställd under Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes, Kommendanters, Fängelsedirektörers och särskildt
tillförordnade Tillsyningsmäns uppsigt och och inseende, får Utskottet vördsamt
hemställa,
om icke Ephraim Larssons motion måtte förfalla.
Stockholm den 19 September 1848.
N:o 77.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Sept., kl. 12 midd.
Betänkande j i anledning af väckt motion om stiftande af en lag
för Notari i-publici.
Till Lag-utskottets behandling har Vällofl. Borgare-ståndet remitterat ett
af Herr Brinck ingifvet memorial, deruti han anfört att, ehuru notarii-publici-befattningen
vore serdeles vigtig, alla bestämmelser likväl saknades i afseende
på ulöfningen af densamma. I andra länder hade man emellertid,
långt före detta stiftat lagar för detta rätts-institut. Såsom åsyftande ''att inom
den frivilliga rätts-spehrens område, betrygga enskild rätt och förekomma
trassliga processer,” vore det dock alltför vigtigt för att öfverleranas åt en på
”inga lagliga grunder stödd och af inga lagliga föreskrifter kontrollerad slentrian;”
och har Herr Brinck i anledning deraf till Rikets Ständers pröfning
och antagande framlagt följande
”Förslag till
Notari al •la g.
1 kap.
Om Notarii-publicii göromål och skyldigheter.
§ 1. Notarius publicus är en offentlig tjensteman, hvars åliggande är,
Lag-Utskot(e'.s Betänkandes N.o 77.
7
att, nied noggrannt iakttagande af vissa stadgade formaliteter, uppsätta sådana
skriftliga handlingar, åt hvilka någon vill förskaffa det vitsord, som efter lag
tillkommer embetsmans bevis om hvad till dess befattning rätteligen hörer.
§ 2. Biträde, som i f § sägs, ege hvar och en, som det äskar, i allt som
icke strider mot lag oeh sedlighet, att af notarius publicus erhålla, så vida
icke denne visat sig vara lagligen förhindrad. Dock galle notarii public! intyg
endast i och om 6ådana fall, der sakförhållandet kunnat med sinnena
uppfattas.
§ 3. Notarius publicus i Stockholm må ej innehafva någon annan tjenst,
med undantag af translaioris regii-tjensten. I annan stad må magistrats-sekreterare-tjensten
kunna med notariatet vara förenad.
§ 4. Antalet af notarii publici i Stockholm får ej understiga två och ej
öfverstiga tre.
2 kap.
Om notarielta attester och deras form; om hufvudskrifterna och dagboken.
§ 1. Notarius publicus må ej lemna sitt biträde vid något ärende, deruti
han sjelf, eller någon, med hvilken han är i skyldskap eller svågerlag,
som gör honom jäfvig att vittna, har del, eller kan af utgången nytta eller
skada hafva.
§ 2. Attest, som af notarius publicus utfärdas, skall, der den innehåller
annat än bestyrkelse af afskrift, uLom notariens underskrift, äfven vara
försedd med underskrift af tvenne vittnen, hvilka varit vid förhandlingen
närvarande. Dessa vittnen måste vara edsgilda, Svenske medborgare, bosatte
på samma ort som notarien, och ej med notarien eller någon af de i ärendet
intresserade parterna i skyldskap eller svågerlag som i 1 § sägs.
§ 3. Notarien måste ega personlig kännedom om parternas namn, yrke
och hemvist, eller ock kuuna i alla dessa hänseenden stödja sig på trovärdige
mäns intyg.
§ 4. Notarial-attest skall, på sätt särskildt finnes stadgadt, skrifvas på
stämpladt papper eller med sådant beläggas, och innehålla:
1. Notariens namn och hemvist.
2. Vittnenas namn och hemvist.
3. År, månad och dag, äfvensom, der en sådan bestämmelse är afvigt,
timman, så ock ort och ställe der förrättningen blifvit verkställd.
4. Parternas dop- och slägtnamn, yrke och hemvist.
§ 5. Ar och dag, äfvensom alla summor, skola både med bokstäfver
och siffror utskrifvas, och alskrift af fullmakt, hvarpå en parts åtgörande sig
8
Las,-TJt skottets Betänkande, 2V:o 77.
grundar, i attesten intagas, der den ej af notarien bland dess inneliggande
handlingar i hufvudskrift eller behörigen bevittnad afskrift förvaras, i hvilken
händelse den i attesten blott åberopas.
§ 6. Uti attest om fullmakters afgifvande, kontrakters uppgörande med
mera dylikt, varde alltid uttryckligen intygadt, att handlingen blifvit för vederbörande
part uppläst.
§ 7. Hufvudskrift till sådan handling, som i 6 § sägs, skall underskrif
vas
af parterna och vittnena, och före notarien i attesten in att så skett.
Nu kan part ej skrifva; då skall detta i attesten tillkännagifvas.
§ 8. Sker i notarialhandling misskrifning; varde det misskrifna så öf
verslruket
att det ändå läsas kan. Tillägg må endast ske i brädden af hand
lingen;
börande de som handlingen uuderskrifvit riktigheten af hvarje tillägg
bestyrka genom att derunder teckna begynnelse-boksläfverna af sina namn,
der utrymmet icke medgifver namnens fullständiga utskrifning. Har öfverstrykning
skett; varde antalet af öfverstrukna ord, med tillkäunagifvande af
sida och rad, vid slutet af notarien särskildt attesteradt. Summor och andra
ord af synnerlig vigt må ej öfverstryka, ej heller utplåning skp. Är mot
någon af dessa föreskrifter feladt; vare handlingen ogild.
§ 9. Är notarialhandling så författad, som i detta kapitel föreskrifvet
är; ege vitsord.
§ 10. Notarius publicus skall i sitt arkiv förvara hufvudskrifterna af
alla till honom ingångna reqvisitioner och alla vigtigare, med hans biträde
upprättade förhandlingar, så vida icke reqvirent annorlunda äskar; och böra
dessa hufvudskrifter vara underskrifna af reqvirent eller parter, äfvensom af
notarien och'de vid föi handlingen närvarande vittnena. Sådan hufvudskrift
må notarien sig ej afhända, ej heller deraf lemna afskrift eller expedition till
någon annan än den, deruti förhandladt ärende rörer. Då mer än en afskrift
eller expedition på grund af samma hufvudskrift utfärdas, varde sådant i expeditionen
särskildt tillkännagifvet och uti dagboken antecknadt.
§ 11. Alla notarial-expeditioner skola vara författade på Svenska språket.
Sådana expeditioner, som författas för utlänning, eller för att på utrikes
ort företes, böra ock författas på Svenska, med motstående, behörigen legaliserad,
öfversättning.
§ 12- Notarius publicus skall föra ordentlig dagbok, hvaruti, i en för
hvarje år fortlöpande, nummerföljd, hvarje af honom verkställd förrättning,
dag för dag, under fullständig rubrik, antecknas, äfvensom huruvida hufvudskrift
blifvit i arkivet förvarad eller ej. Öfver reqvirenternas namn,
hvilka
Lag-Utskoltels Betänkande, N;o 77.
9
hvilka för hvarje förrätlning skola i dagboken antecknas, upprätte notarien för
hvarje år särskildt alfabetiskt regis er. Ej må notarien låta någon obehörig
taga kännedom om hvad i denna dagbok antecknadt finnes.
§ 13. Öfver vexelprotester skall notarius publicus föra särskild, dagbok,
som skall innehålld fullständig afskrift af protest-protokollet. Den dagbok
skall hvarje köpman, som det äskar, förevisas.
§ 14. Hvarje notarius publicus skall hafva ett eget embets-sigiil, som,
sedan det en gång är antaget, ej får vidare förändras. Det skall, jemte sinnebild
efter val, innehålla notariens namn fullständigt utskrifvet. Alla af notarien
utfärdade attester och expeditioner skola med aftryck af det sigill vara
försedda.
§ 15. För hvarje år sände Rådhusrätten till notarius publicus ett exetrrplar
af rent papper lill dagbok. Det exemplar läte Rätten genomdragas
och med sitt sigill förvaras, teckne ock å framsidan huru många blad det
exemplar innehåller. Vid slutet af hvarje år låte ock Rådhusrätten dagboken
för det år af tvenne utsedde män genomses och med de i notarial-arkivet
förvarade hufvudskrifter jemföras.
§ 16. Handling, som blifvit af part i notarial-arkivet deponerad för att
hemlighållas, skall, sedan den blifvit med behörig påskrift försedd, under
partens och notariens sigiller förvaras. Sidan handling får ej utan domstols
laga kraft egande beslut till någon annan än deponenten utlernnas.
§ 17. Hvar och en skall, der han ej lag* förfall häfver, framställning,
som till honom af notarius publicus göres, utan afbrott afhöra, och derpå
lemna det svar, hvartill han sig befogad finner.
§ 18. Vill någon, för bevarande af sin rätt, till annan person genom notarius
publicus meddela underrättelse eller framställa påslående eller fråga,
och kan den, framställningen eller meddelandet skulle göras till, ej träffas;
då håfve, der ej för särskildt fall finnes annorlunda stadgadt, notarien sitt
uppdrag rätteligen fullgjort när han det ärendet för någon af den söktes husfolk
tillkännagifvit, eller på dess husdörr underrättelsen, påståendet eller frågan
skrifteligen anslagit.
3 kap.
Om tillsättandet af Notarius publicus.
§ 1. Ansökning till notarii-piiblici-tjensten inlemnas inom femtiosex dagar
efter derom i allmänna tidningarna utfärdad, kungörelse till Rådhusrätt
ten, sorn på förslag uppför trenne, bland hvilka Konungen nämner en.
Bih. tili R, St. Trot. iS/fj och 1S4S, 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 2
10
Lag-Vtskotlets Betänkande, N;o 77.
§ 2. För alt vara kompetent sökande till notarii-publici-tjensten er
fordras:
1.
Att vara Svensk medborgare och af god frejd.
2. Alt hafva fyllt tjugofem år.
3. Att, efter aflagd Hofrätts- eller annan högre juridisk examen, hafva
minst ett år tjenstgjort såsom notarii-publici biträde.
Frikallelse från juridisk examen kan beviljas den, som en längre lid
handlagt notariella göromål och som kan förete antagliga betyg öfver insigt i
iagfarenheten.
§ 3. Innan utnämnd notarius publicus får inträda i utöfningen af sin
tjenst, måste han iuför Rådhusrätten lufva aflagt följande ed:
”Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och hans heliga Evangelium, att
jag vill och skall, efter bästa förstånd och samvete, med trohet och nit uträtta
de göromål som mig anförtros; hvad jag sett, hört och förnummit häfver
sanningsenligt, och utan fördöljande af något, som till saken rätteligen hörer,
intyga och bestyrka; icke för någon, ebo det vara må, uppenbara hvad
mig under tysthets-föi behåll meddelas; till inga olagliga, eller mot sedlighet
och offentlig anständighet stridande, förhandlingar mitt biträde lemna; öfver
alla mig anförtrodda göromål noggrann förteckning hålla; alla mig anförtrodda
dokumenter, penningsummor eller hvad det vara må, granneligen vårda
och förvara, samt öfverhufvud noggrannt iakttaga allt, hvad Notariallagen af
den —• •—. — 1848 föreskrifver. Detta allt vill och skall jag som en rättskaffens
notarius publicus troligen hålla utan list och arga påfund, så sannt
mig Gud hjelpe till lif och själl’*
§ 4. Hvarje notarius publicus skall likaledes, innan han får inträda i
utöfningen af sin tjenst, hafva ställt antaglig borgen af tvenne gode män för
en summa af fyrahundrade riksdaler i silfver, hvilken borgen måste förnyas
så snart sammanräknade summan af notarien ådömda böter uppgått till detta
belopp; och skall notarien, till dess ny borgen blifvit ställd, icke hafva rätt
att utöfva sin tjenst; dröjer han härmed öfver trenne månader; vare för alltid
skild från tjeusten. Bevis öfver ställd borgen skall företes inför stadens
Rådhusrätt före edens afläggande.
§ 5. Efter edens afläggande skall notarius publicus till stadens domstolar
och de myndigheter, som med utsökningsärenden i staden hafva befattning,
inlemna ett aftryck af sitt embets-sigill och sin namnteckning.
Lig-Utskoltcts Betänkande, N.o <jj.
il
4 kap.
Huru förhållas skall med afliden, eller eljest från tjensten afgången
Not ar ii publici arkiv.
§ 1. Nu dör notarius publicus eller afgår på annat sätt från tjensten:
finnes i staden annan notarius publicus; vardén den afgångne notariens dagböcker
och andra inneliggande handlingar, efter skedd inventering, sist en månad
efter fois-glingen, genom Rådhusrättens försorg till den notarie öfverlemnade,
och gifve han qvitto derå: äro i staden flere notarii publici, vardén
handlingarna till den, som i tjensten äldst är, öfvetlemnade på sätt nu är
sagdt: finues i staden ej annan notarius publicus; stannen då handlingarna
under Rådhusrättens vård , till dess notarius publicus elter den afgångne nämnd
är; sedan vardén de till honom öfverlemnade.
§ 2. MoLlagaren af afgången notaries handlingar skall ega rättighet att
dem deponera på det ställe stadens styrelse anvisar. För vården af desamma
ansvare dock notarien, som dem emottagit, hvilken ock ensam ege rättig—
tighet att på grund af dem utfärda attester och expeditioner.’*
Utskottet, som tagit detta ämne i öfvervägande, inser visserligen behofvet
af en lag, som utstakar notarii-publici skyldigheter, den kraft och verkan
der.s åtgärder lagligen böra medföra, och hvad i öfrigt till dessa befattningar
hörer; men som vid granskning af ifrågavarande förslag, detsamma hvarken
till innehåll eller uppställning, efter Utskottets omdöme, synes ändamålsenligt,
får Utskottet, hvars tid ej medgifver ett så vidlyftigt arbete, som uppgörandet
af ett nytt förslag i förevarande syftning, vördsamt föreslå
det måtte Rikets Ständer förklara, att den af Herr Brinck väckta
fråga för närvarande kommer att förfalla.
Stockholm den 19 September 1848.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 184-8.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 78.
1
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i 9
och 10 §§‘ af 11 Kap. Kyrkolagen.
Uti ett hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvef, till Lag-Utskot
tet
öfverlenmadt memorial, har Herr Friherre Alströmer, J., föreslagit att,
med ändring af Kyrkolagens förenämnde §§, stadgas måtte, att den heliga
'Nattvarden bör förrättas före i stället för efter predikan.
Såsom skäl till delta förslag har Herr Friherren visserligen anfört
att, enär större delen af de församlingens ledamöter, hvilka ej ämnade begå
Nattvarden, vanligen afiägsnade sig efter slutad predikan, derigenom uppkomme
ett för nattvardsgästerna störande buller och sorl. Men i denna omständighet
anser likväl icke Utskottet tillfyllestgörande anledning förefinnas
för vidtagande af den nu ifrågastallda partiella förändringen i kyrkolagstiftningen
; hvadan Utskottet vördsamligen tillstyrker
alt Herr Friherre Alströmers motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 21 September 1848.
N:o 79.
Ankom till Exp. Utsk. den 21 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för Borgmästare
i de städer, der poliskammare icke finnes, alt
kalla lill polisförhör vid vite och påföljd af hemtning.
Uti ett hos Vällofl. Borgare-ståndet ingifvet, till Lag-Utskottet öfverlemnadt
memorial, har Herr Hörnstein, C. C., föreslagit utfärdande af en
författning af följande innehåll: ”När borgmästare i de Rikets släder, der
Poliskammare icke finnas inrättade, anser nödigt att hålla särskildta förhör
uti hos dem anmäldta polis- och ordningsmål samt till dylika förhör skriftligen
kallar inom staden vistande parter, sakägare eller vittnen, äger borgmä
Bih.
till R. St. Pr. 1847 & 1848, 7 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 1
2
Lag-Vtskollels Betänkande, N:o 80.
staren att för inställelse till utsatt tid å hans vanliga embetsrum föresätta vitén
från och med En R:dr 32 sk. til! och med Sex R:dr 32 sk. banko och
äfven hemtning när vite visat sig otillräckligt att till inställelse förmå; dock
att dessa vitesböter endast km na inom domför Magistrat eller Rådstufvurätt
den skyldige ådömas, äfvensom att borgmästaren, som jemväl, för denna utöfning
af sitt embete utom domstolen, är enligt lag ansvarig, icke må polisförhör
anställa med mindre än, att utom vederbörande parter och till saken
hörande vittnen, tvenne af honom tillkallade ojäfvige och vittnesgilde män äro
dervid derstädes, och att särskildt diarium öfver sådana undersökningar af
borgmästaren töres.’’
Detta förslag har Utskottet tagit i öfvervägande; och då den makt,
som motionären i förevarande hänseende anser böra i allmänhet medgifvas
borgmästare, vore vida större än den, hvilken är tillagd polismästaren i de
städer, hvarest poliskamrar blifvit inrättade; då en dylik makt vore oförenlig
med gällande lagstifmings-grundsatser; och då dessutom något behof
deraf icke synes vara för handen; hemställes vördsamligen
att Herr Hörnsteins motion icke måtte bifallas.
Stockholm den 21 September 1848.
N:o 80.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förlängd tid för
fullföljd af besvärsmål från Westerdahl fögderi af
Stora Kopparbergs Län.
Riksdagsfullmäktigen Lars Gezelius från Stora Kopparbergs Län
har uti ett till Hederv. Bonde-ståndet ingifvet memorial yrkat, att, enär den
i lag till tjugo dagar bestämda tid för fullföljd af klagan i Kongl. Svea Hofrätt
i mål, som afdömas vid Häradsrätter inom Westerdahl fögderi af
nämnda Län, vore alltför kort, denna tid måtte varda fördubblad. Men som
det icke är lämpligt att vidtaga en så partiel förändring i lagstiftningen, som
ifrågaställa, får Lag-Utskottet, hvars yttrande öfver omförmälda motion blifvit
infordradt, vördsamt hemställa
om icke samma motion må lemnäs utan afseende>
Stockholm den 21 September 1848.
Zag-UtskotleU Betänkande, N:o 81.
3
N:o 81.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående upphäfvande
eller förändring af Kongl, plakatet den 12 Januari
1726 emot oloflig a sammankomster för andaktsöfning ar,
jemte öfriga i samma ämne utfärdade författningar.
Hos Htigv. Preste-ståndet har fråga i nämnde hänseende blifvit väckt
af Herr Doktor Sandberg och Herr Prosten Traneus, af hvilka den förre,
anmärkt att of vanberörda Kongl, plakat, hvilket vid strängt ansvar förbjuder
sammankomster i privata hus till andaktsöfningars hållande, vore olämpligt
och, efter hvad erfarenheten visat, i sina verkningar skadligt. Så hade,
efter Herr Doktorns förmenande, tillvaron af detta plakat, i väsendtlig mån
befordrat de religiösa rörelser, som på senare tider, särdeles i de norra orterna,
uppstått. Det vore dock vigtigt och maktpåliggande all alla yttre hinder undanröjdes
för utvecklingen af det andliga lif, sorn hos folket ville utbilda sig.
Ett sådant lif kunde emellertid hvarken utbildas eller bibehållas utan gemensam
vexelverkan emellan flere, Som deraf blifvit fattade och desse borde
derför icke hindras alt under gemensamma andaktsöfningar, äfven i sina enskilda
hus, inbördes uppmuntra och upplifva hvarandra. I följd häraf har
Herr Doktorn föreslagit: att, med upphäfvande af Kongl, plakatet den 12
Januari 1726 samt öfriga emot sammankomster för andaktsöfningar i enskilda
hus gifna förbud, förordnas måtte, som följer:
Husandakt må prest i den församling, der han tjenstgör på lämpligt
sätt uppmuntra. Skulle husandakt föranleda split, villfarelse eller
annan sådan oordning, och kan Kyrkoherde det sjelf ej rät’a, anmäle
han soken hos Domkapitlet. ' Kan ej heller Domkapitlet oordningen
afstyra, anmäle Domkapitlet förhållandet hos Konungen, sorn grefvar
om och hvilken åtgärd vidtagas må.
Herr Prosten Traneus har likaledes funnit ifrågaställa plakat mindre
lämpligt för närvarande tid; men som det icke syntes rådligt all lemna
en obegränsad frihet i omförmälta hänseende, utan nödigt vore att alla religiösa
sammankomster stå under uppsigt, har Herr Prosten hemställt om icke
en „omarbetning“ af 1726 års plakat må ske på följande utaf Herr Prosten
angifna grunder:
4
Lag Utskottets Betänkande, N:o 81.
„1:> Utom andaktsöfningar med eget husfolk, vare det grannar tillåtet
att sandas hos hvarandra för bön, sång och läsning af bibeln och gudeliga
skrifter; dock må sådan samling ej utgöras af mer än t. ex. 20 personer.
2:o Åstunda (lere att i sådant ändamål samlas; begäre dertill bifall af
pastor, som, efter inhemtande af öfriga presterskapets och kyrkorådets tankar,
derom beslutar. Missnöjes någon med hans beslut; söke deri ändring
hos konsistorium på samma sätt, som vid besvär öfver kyrkoråds beslut stadgadt
är.
3:o Ingen må uppträda som ledare af sådana andaktsöfningar utan att
vara dertill bemyndigad af pastor; och inskränke sig ledarens åtgärd till det
pastor honom uppdraget.
4:o Sådana andaktsöfningar få ej äga rum, medan gudstjenst hålles i
sockenkyrkan.
5:o Församlingens presterskap har fritt tillträde till samlingen, såsom
ledare eller åhörare, med iakttagande af vederbörlig ordning sig emellan.
6:o Förefalla oordningar vid sådana sammankomster; bör derom ransakas
och dömas efter gällande författningar."
Dessa förslag jemte (lere ledamöters dervid afgifna yttranden hafva
blifvit öfverlemnade till Lag-utskottets behandling; och sorn förändrade bestämmelser
rörande enskilda andaktsöfningar blifvit upptagna uti det förslag
till ny kyrkolag, som, på Kongl. Majus nådiga befallning, blifvit af en särskild
tillförordnad kommitté utarbetadt, samt någon förändring i denna del,
innan berörde förslag lärer komma under Rikets Ständers pröfning, destomindre
synes vara oundgängligen påkallad, som den i Kongl, brefvet den
15 December 17G2 gifna, genom Kongl, cirkuläret d. 20 Januari 1837 förnyade
föreskrift, att lands- och stadsfiskaler, uti mål, som angå olofliga
sammankomster till andaktsöfningar, ej måge börja någon lagsökning, innan
de af kyrkoherden i församlingen inhemtat skriftlig berättelse om saken och
dess sammanhang, och sådant, med alla dertill hörande omständigheter, hos
Justitie-Kanslers-Embetet anmält, och derpå erhållit dess svar och utlåtande,
innefattar ett korrektiv deremot att någon utan vigtiga orsaker ställes under
tilltal för öfverträdelse af iliågaställde art, får Utskottet vördsamt tillstyrka
att
Herr Doktor Sandbergs och Herr Prosten Tranei förslag
måtte lemnäs utan utseende.
Stockholm den 21 September 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 81.
5
Res ervation af Herr Doktor Säve:
Vår tid är en besynnerlig tid; ytterst mån om sin frihet i borgerligt
och industriel afseende, men fördragsam nog att låta dea hämmas, om ej
förtryckas, i rent andliga och religiösa ämnen. Hvad är väl oskyldigare,
hvad göres mera behof, än att fosterlandsälskande och fromma män få gä
tillsammans, meddela sig öfver tidens religiösa frågor, uppbygga sig genom
läsning af Guds ord och bönen, samt likasom värma sig af kristendomens innersta
lif? Men deremot står konventikelsplakatet med sin obevekliga hänvisning
på den offentliga gudstjensten och husandakten såsom de enda tillåtliga medlen
till kristlig uppbyggelse, med sina olämpliga straffbestämmelser, sina
polisransakningar och kansliförhör. Vore det ej tid att något minska detta
tvång, för den husliga andaktens, för det kristliga troslifvets eget upplifvande?
Ett förslag i denna riktning var, på grund af inkomna, tänkvärda motioner,
af några Utskottets ledamöter uppgjordt, men blef förkastadt, och i
stället 1726 års konventikelplakat bibehållet i hela dess hårdhet. Mot denna,
såsom mig synes, förhastade åtgärd får hos Rikets Ständer jag anföra
min vördsamma reservation.
N:o 82.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Sept., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om brottmålsransakning
ars hållande i länshäktena.
Till Lag-Utskottets behandling har Höglofl. Ridderskapet och Adeln
remitterat ett af Herr Grefve Posse, Fredr. Salomon, ingifvet memorial,
deruti lian, i ändamål att inskränka behofvet af fångforsling och de deraf
följande utgifter och olägenheter, föreslagit, att domhafvande å landet måtte
berättigas att i länshäktena hålla brottmålsransakningar, antingen om dessa
häkten undergått förändring efter cellsystemet eller icke, samt, då aflägsenheten
ej vore för betydlig, utan afseende derå om länshäktet vore belagetjnom
domsagans gräns eller ej.
Utskottet, sorn tagit denna framställning i öfvervägande, får i anledning
deraf till en böljan anmärka hurusom i Kongl, förordningen den 20 No v.
6
Lag-Ulskotlels Betänkande, N:o 82.
1845 finnes stadgadt, att, „utan hinder af domsagornas nuvarande indelning,
särskilda härader, efter ty som Konungen derom förordnar, må hafva gemensamt
häkt'*, inrättadt för de häktades förvarande i enrum, så ock, i närheten
af det häkte, gemensam tingstad, hvarest ransakas och dömas må i
brottmål, der häktad person tilltalas för gerning, deri han begått inom något
af de härader, för hvilka häktet är gemensamt.,,
Häraf inhenrtas således att särskilda härader kunna äga gemensam tingstad,
vid häkte, som efter cellsystemet blifvit inrättadt; och deröfver anser
Utskottet denna gemensamhet ej böra utsträckas. Den enda öfvervägande
fördelen af dylika gemensamma tingställen består, efter Utskottets omdöme,
deruti att de ransakningsfångar, hvilka förvaras i ensamhetsfängelse, derigenom
undgå det på deras sinnesstämning och förhållanden högst menliga inflytandet
af den sammanvaro, som ofta under fångtransporter mellan häktena
icke kan undvika', utan betydligt ökade transportkostnader. Det var ock
detta förhållande, som grundläde det Rikets Ständers beslut, i öfverensstämmelse
hvarmed ofvananmärkta författning blifvit utfärdad. Ty de fördelar,
man i öfrigt genom gemensamheten förespeglat, synas vara mera skenbara
än verkliga. Sålunda komme den påräknade besparingen i utgifterna för
fångforslingen utan tvifvel att åter gå förlorad i ökade ersättningar åt vittnen.
Ej heller torde, såsom man föreställt sig, någon större skyndsamhet
i brottmålsransakningarnes handläggning kunna ernås, om man tager i betraktande
alt de sällan kunna afdömas utan målsägandes och vittnens inställelse
inför domstolen och att desse, hvilka merendels äro boende i närheten
af det ställe der brottet blifvit begånget, sannolikt desto oftare, genom uteblifvande,
skola vålla uppskof i ransakningarne ju längre från ransakningsstället
deras bostad är belägen.
Vid sådant förhållande och då det jemförelsevis är af ringa vigt om
sådane ransakningsfångar, hvilka icke blifvit inneslutne i cell, utan alltifrån
häktandet i de äldre vanligen med större gemensamma förvaringsrum inredda
länsfängelserna varit blottställde för eit förderfligt ungänge med andra
fångar, sedermera under transporter komma att fortsätta ett sådant umgänge
eller icke, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
alt ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Sept. 1848.
Lag-Utikollels Betänkande, N:o 83.
7
N:o 83.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Sept., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tingspredikas
hållande å viss timma.
Herr Prosten Arrhenius liar, uti ett hos Högv. Preste-ståndet ingifvet
memorial, fästat uppmärksamheten på nödvändigheten alt viss tid varder
bestämd för tingspredikans hållande.
I 3 § af Rättegångsbalkens 2 Kapitel stadgades visserligen, att Häradshöfding
och Nämnd borde (ideliga å tingsstad vara och sist klockan nio
om morgonen; men, enligt samma lagrum, kunde likväl Häradshöfdingen ansvarslöst
dröja till klockan tolf på dagen. Den prest, som skulle förrätta
gudstjensten, vore emellertid skyldig att klockan nio sig inställa, och han
blef således icke sällan nödsakad att i flera timmar afvakta domarens ankomst.
Då likväl detta vore törenadt med mycket obehag, särdeles under den
kallare årstiden; och då till god ordning hörde att en gudstjenst börjas på
viss timma, har Herr Prosten föreslagit att ofvannämnda lagbud måtte „så
vida upphäfvas eller förklaras att det innefattade föreskrift om tingspredikans
hållande å viss utsatt (imma.,,
Då genom Kongl, brefvet den 29 Maj 1754, Underdomare blifvit
ålagde „att i i ättan tid uti kyrkan tillstädeskomma och den i lagen innan tingens
början anbefallde allmänna gudstjenst bevista,,, samt vidare bestämmelser
i ämnet icke synas erforderliga, hemställes vördsamligen
att Herr Prosten Arhenii ifrågavarande motion måtte lemnäs
utan af sseende.
Stockholm den 22 September 1849.
s
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 84.
N:o 84.
Ank. till Ex. Utsk. d. 22 Sept. kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om hvad iakttagas
bör, då någon hänvisas till presterskapet att förmanas
innan han må fullgöra ådömd värjemålsed.
Herr Kontraktsprosten Schröder liar uti ett hos Ilögv. Preste-ståndet
ingifvet och till Lag-utskottet remitteradt memorial, föreslagit det stadgas
måtte, att, när domaren hänvisar part, som med ed sig fria skall, till presterskapet
att erhålla nödiga föreställningar och varningar, han ock bör vid
tingets slut lemna protokollsutdrag till parten, med åläggande för denne att,
minst fjorton dagar innan eden alläggas skall., sig hos själasörjaren inställa
»försedd med berörde protokoll.“ Själasörjaren blefve derigenom i tillfälle att
vinna kännedom om sjelfva målet jemte de omständigheter som föranledt edgångsbeslutet;
och utan en dylik kännedom skulle hans förmaningar i de flesta
fall icke medföra det vigliga inflytande, som dermed voreafsedt, ty att endast
i allmänhet tala om pligtens helgd kan ej medföra samma verkan, som att
till vissa förhållanden och omständigheter i lifvet göra en lefvande tillämpning
deraf.
I anledning af denna framställning får Utskottet förklara, att någon
uttrycklig föreskrift i lag icke finnes derom, att den, som ålägges värjemålsed
skall först hänvisas till vederbörande presterskap för att förmanas. Lagen
bjuder blott i 31 § af Rättegångsbalkens 17 kap. att den, hvilken det
varder ålagdt, att med ed sig fria, skall lemnäs tid att sig betänka, derhän
så åstundar. Emellertid har det af ålder varit i lagskipningen ölligt att den,
som dömes till värjemålsed, derjemte, i händelse domaren linner sådant nödigt,
förelägges att derförinnan inställa sig hos sin själasörjare för att om
edens vigt underrättas och för dess missbruk varnas, samt att å edgångsdagen
förete bevis derom, att han iakttagit detta föreläggande. Men ehuru
domaren kan hemta anledning till dylika förelägganden från den i Kongl. Resolutionen
den 7 Augusti 1753 stadgade rättighet för honom att förvisa vittnen
till presterskapet för att förhöras och upplysas; torde det likväl vara
mindre
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 85.
9
mindre lämpligt att i lagen inlägga ett stadgande, sådant som det föreslagna,
innan bestämd föreskrift blifvit meddelad om och i hvilka fall part, sorn
åiägges värjemålsed, bör i omförmälta hänseende till presterskapet hänvisas.
Derom är likväl fråga nu icke väckt, och af sådan anledning hemställer Utskottet
att
Herr Prosten Schröders motion ej måtte till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 September 1848.
N:o 85.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Sept., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring i lagens
bestämmelser angående ränta å försträckta penningar
eller varor.
Uti berörde ämne hafva särskilda motioner blifvit väckta, nemligen: hos
Högled. Ridderskapet och Adeln af Herr af Grubbens, N. W.; hos Vällofl.
Borgare-ståndet af Herr Roth, C. JR,, Herr Collén, M. W. och Herr
Gillberg, G. W.; samt hos Hederv. Bonde-ståndet af Riksdagsfullmäktige
Andreas Bengtsson från Jönköpings län och Anders Andersson från
Wermland.
Herr af Grubbens och Herr Roth hafva yrkat, att det i 9 kap. 6
§ Handelsbaden innefattade förbud emot högre räntas tagande, än sex för
hundrade måtte upphäfvas, så att det må stå långifvande och lånsökande
fritt att öfverenskomma om räntans belopp.
Till stöd härför har hufvudsakligen blifvit anfördt att sedan, i enlighet
med tidens och den stigande upplysningens fordringar, en större frihet i
handel och näringar fått vinna inträde, tidpunkten äfven syntes vara inne,
att lossa det band, som, genom förenämnde förbud, vore lagdt på penningerörelsen;
att en full frihet i denna denna del redan vore medgifven i de
flesta andra civiliserade länder: att om penningen, liksom all annan vara,
Bih. till R. St. Brot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 29 Baft.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 85.
finge gälla hvad den kunde, i mån af efterfrågan och tillgång, den fria täflan,
som derigenom uppkomme, skulle nedtvinga räntefoten, och tillintetgöra
allt ocker; att omförmälta förbud städse visat sig overksamt; — och
slutligen att det skäl, sorn vid föregående riksdag blifvit åberopad t emot förbudets
borttagande, eller då existerande penningförlägenhet, nu mera ej gällde,
enar ymnig tillgång på penningar skulle förefinnas i landet.
För den händelse att omförmälta förslag varder bifallet, har Herr Collén,
under antagande att räntefoten derigenom komme att nedgå, och, enär
nödigt är, att i lag finnes en bestämmelse för domarens ledning i de fall
då ränta ej är förskrifven, men det oaktadt bör äga rum, föreslagit det stadgas
må, att, då i kontrakt eller förskrifning viss ränta icke finnes utsatt
samt tvist om dess belopp uppstår, domaren på grund af dylik handling ej
äger tillägga högre ränta än efter fyra för hundradet, och för fordran efter
räkning, endast efter tre för hundradet.
Deremot hafva Herr Gillberg samt Riksdagsfullmäktige Andreas
Bengtsson och Anders Andersson hemställt om icke, med ändring af 9 kap.
6 § Handelsbalken, den i samma § bestämda högsta räntan kunde nedsättas
från sex till fem för hundrade, enär jordens afkastning icke motsvarade en
högre ränta.
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande; och
hvad först angår d^n af Herr oj Grubbens och Herr Roth väckta, samt af
flere Borgare-ståndets ledamöter understödde frågan, angående räntans fri—
gifvande; så kan å ena sidan, icke förnekas att enär ränta egentligen ej är
annat, än ersättning för begagnandet af försträckta medpi, skäl äfven finnes
för den åsigt att det i förevarande fall, likasom i andra kontrakter, böra
vara öfverlåtet åt de kontraherande att fritt öfverenskomma om ersättningens
belopp; men, å den andra, fordrar varsamheten att den inskränkning, som i
denna del för närvarande finnes, icke borttages förr än man är förvissad
att ett sådant borttagande kan ske utan våda för det allmänna. Att meningarne
derom likväl äro delade, derom vittnar de motsatta förslag, hvilka här ofvan
omförmälas.
Det är visserligen Utskottet icke obekant att man i andra länder småningom
undanröjt alla band i förevarande hänseende; men från denna omständighet
torde man ej kunna hemta giltigt bevis derför att tidpunkten till
införande af samma frihet här i landet äfven inträdt. Mera utvecklade industriella
förhållanden, större penningetillgångar och en vidsträcktare handel,
hafva i nämnde länder medgifvit en dylik frihet. Men i allt fall får man
Lag-UtskoUeti Betänkande, N,:o 85.
il
icke fårgäla alt otaliga förhållanden äro grundade på förutsättningen oin ett
fortfarande skydd af nu ifrågaställa stadgande; — och då de förespeglade
fördelarne af detsammas borttagande äro högst problematiska, anser Utskottet
sig ej heller kunna tillstyrka sådant; utan hemställes vördsamt
om icke Herr of Grubbens och Herr Roths motioner ma lemnäs
aton afseende.
I följd häraf och då Herr Colléns förslag blifvit framställdt under
förutsättning af ett bifall till förenämnde motioner, får Utskottet tillstyrka
alt berörda förslag må förfalla.
Hvad slutligen vidkommer Herr Winges jemte Andreas Bengtsons
och Anders Anderssons yrkanden, så saknar Utskottet jemväl skäl att desamma
understödja; hvadan Utskottet föreslår,
att dessa yrkanden ej mätte bifallas.
Stockholm den 22 September 1848.
STOCKHOL M, w. f. dalman, 1848.
Lag-Uukotlett Betänkande, N:o 86.
1
N:o 86/
Ank. till Exp. Utsk. d. 28 Sept. kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den
Akademiska Jurisdiktionen.
Herr Winge P. E. liar uti ett till Vällofl. Borgare-ståndet ingifvet
ocii till Lag-utskottet reinitteradt memorial, föreslagit att den Akademiska
Jurisdiktionen måtte upphäfvas, eller, derest sådant skulle anses alltför
vådligt, en Jörliknings-domstol inrättas för den egentliga Akademiska
personalens räkning.
öå Kongl. Majit, till följd af Rikets Ständers anhållan, utsett en Kom
mité
för öfverseende af de Akademiska konstitutionerna, samt frågan om den
Akademiska Jurisdiktionens bibehållande, förändrande eller afskaffande dervid
måste komma under behandling; så enär denna fråga, efter Utskottets
omdöme, ej bör särskiljas, utan i ett sammanhang skärskådas med öfriga
frågor om organisationen och styrelsen af Rikets Universiteter, får Utskottet
vörsamt hemställad
om icke Herr Winges motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm d. 26 September 1848.
N» 87.
Ank. till Exp. Utik. d. 28 Sept. kl. 1 e. m
Betänkande, i anledning af väckt motion om dels ändring af
Kongl, brefvet den iy Oktober ijj8 angående barnamord
och dels förklaring af Kongl, förordningen den io April
1810 angående mildring i straffet för lägrad qvinna.
Uti ett hos Högv. Preste-ståndet ingifvet memorial har Herr Prosten
Traneus anmärkt att Kongl, brefvet d. 17 Okf. 1778, långt ifrån att upp
Bih.
till R. St. Pr. 1847 & 1848, 7 Sami. 1 Afd. 30 Haft. 1
%
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 87.
fylla det ändamål, hvilket dermed afsågs, snarare medfört skadliga följden
Ändamålet var nemligen att förekomma barn arnorlf^ men erfarenheten ådagalade
duck att dessa brott alltjemt varit i tilltagande. De medel, hvarmed man
sökt vinna detta ändamål, syntes ej heller kunna leda derhän. Den ostridiga
följden deraf vöre emellertid en öfverhandtagande osedlighet och oordning.
Så kunde, genom stadgandet i 7 punkten af omförmälta Nådiga bref, att
qvinna, som vill å okänd ort framföda foster, bör lemnäs ostörd, utan
någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd, lätteligen inträffa
att förbindelser emellan föräldrar och barn, samt emellan desse senare
inbördes knötos; hvarförutan en mängd barn kornato till verlden, utan att någonsin
lära känna sina föräldrar, hvilket åter hade det menligaste inflytande
på deras lif, Att förekomma dessa författningens skadliga följder vore
derföre af särdeles vigt, 31en dertill fordrades jemväl en förändring af Kongl,
förordningen d, 10 April 1810, angående mildring i straffet för lägrad qvinna.
Genom denna Förordning blef det i 53 kap. Missgerningsbalken utsatt-a straff
för qvinna, som begår lägersmål första och andra gången, nedsatt till en afgift
till kyrkan och enskild skrift. Om nu qvinna, sedan hon två gånger
sig på nämnde sätt förbrutit och hvarje gång erlagt den bestämda afgiften och
undergått enskild skrift, återigen sig förser, så skulle, efter Herr Prostens förmenande,
domstolarne icke anse henne böra ådöinas det i lag stadgade ansvar
för tredje resan lägersmål, derest hon icke varit i laga ordning vid domstol
anklagad och dömd de två första gångerna, hon brutit. En sådan omgång
syntes dock öfverflödig; och det är med anledning häraf, som Herr Prosten
föreslagit att, med ändring och förklaring af ifrågaställa Kongl, författningar,
stadgas måtte;
„l:o att likasom vid äkta barns födelse, så ock vid de oäktas, modems
och den af henne angifne faderns namn antecknas af presten; likväl, om
föräldrarne så önska, i särskild dopbok, hvars innehåll står under skydd af
Tryckfrihetslagens 2 §, så att det åt ingen obehörig må meddelas eller (ill
tryck utlemnas samt inbegripes under helgden af enskild bikt.
2;o att lägrad qvinna bör undergå enskild skrift och erlägga de böter,
Kyrkolagen stadgar, antingen hos kyrkoherden i den församling, dit hon hörer
eller hos den prest, som barnet döpt; börande denne skyndsamt afsända
dopsedel och böter till vederbörande pastor på hennes bekostnad. Såsom
vittnen till enskilda skriften må hon kalla välfräjdad© medlemmar af den kristna
församlingen, för hvilka hon har förtroende.
Lag-Utskottet/ Betänkande, N:o 87.
3
3:o Sedan hon sålunda böter erlagt och skriftad blifvit och detta i kyrkoboken
antecknadt är, må hon ej instämmas till domstol för l:sta och 2:dra
gången lägersmål; men förser hon sig dermed 3:dje eller 4:de gången, ansvare
efter som 53 kap, 1 § Missgmiingsbalken i slika fall hittills stadgat.
Såsom bevis, att hon 2:ne gånger tillförene lönskaläge gjort, ntlemne kyrkoherden
derom utdrag ur kyrkoboken.
4:o I alla utflyttningsbevis bör antecknas om qvinnan sig genom
lönskaläge försett och huru mångå gånger, samt hvar barnen äro och försörjas,
på det emottagande kyrkoherden må få nödig kännedom om hennes lef/iadsförhällanden.
“
Lag-utskottett, till hvars behandling denna motion bljfvit öfverlemnad,
[liar .tagit detsamma i öfvervägande; och ehuru 1778 års Kongl, bref bardet
gemensamt med ali lag, att dess ändamål ej kunnat fullkomligen vinnas;
så lärer nian likväl ej kunna förneka att det i någon mån haft välgörande
följder. Det är nemligen obestridligt att barnamord, i förhållande till folkmängden,
varit färre efter än före författningens utfärdande ; och orsaken dertill
ligger oemotsägligen i möjligheten för en förförd qvinna att genom andra
medel, än ett rysligt brott, .kunna dölja sin förseelse och undvika den vanära,
sorn förseelsen åtföljer. Visserligen hafva banden på lättsinnigheten
härmed till en del blifvit lossade; men denna olägenhet är dock mindre än
den, man sökt afvärja. Utskottet anser derföre betänkligt att i någon omständighet
rubba de grunder., hvarpå omförmälta författning hvilar, och kart
följaktligen ej heller understödja motionärens framställning, så vidt den åsyftar
ändring i samma författning.
Emot den i detta afseende gjorda framställning förekommer dessutom,
bland annat, att någon förpligtelse för lägrad qvinna att uppgifva sin lägersman
ej lämpligen kan i lag stadgas. Ty hon känner honom tilläfventyrs icke
alltid sjelf; och om hon än känner, men ej vill upptäcka honom, har lian
alltid den utväg att föregifva, antingen att han är för henne okänd eljer att
hon saknar bevis till hans öfvertygande. Ett stadgande, sådant som det i
första punkten föreslagna, skulle alltså blifva utan verkan, men deremot kunna
leda till förargelse och obehöriga samt kränkande angifvelse»-.
I öfrigt får Utskottet anmärka att då, genom Kongl, förklaringen den
23 Mars 1807, bestämda grunder äro gifna för det fall, då i lag stadgadt
förhöjdt ansvar för iteration af brott må ådömas, någon sådan förklaring af
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 88.
1810 års Kongl, förordning, som motionären påyrkat, ej kan af Utskottet
tillstyrkas; vid hvilket förhållande Utskottet vördsamt föreslår
att Rikets Ständer måtte lemna Herr Prosten Tranei motion utan
afseende.
Stockholm den 26 September 1848.
N:o 88.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande j i anledning af väckt motion om förklaring af 8:de
mom. i 2 § af Rättegångsbalkens 8:de kap., angående förmynderskap
för frälsemäns barn och arfvingar, som frälse är o.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln afslagit Lag-utskottets i dess
Betänkande N:o 51 framlagda förslag om upphörande af frälsemäns rättighet,
att i vissa mål dömas af Hofrätt, såsom första domstol, och frågan derom,
såsom varande af privilegii natur, till följd af omförmälte afslag, kommit
att förfalla, har Utskottet förehaft ett af Herr Friherre Duvall. A. till
nyssbemälte Riks-stånd ingifvet och till Utskottet likaledes remitteradt memorial,
deruti blifvit anmärkt att, sedan genom 1809 års Regeringsform,
blifvit stadgadt, att endast äldste sonen af en efter nyssnämnda tid i adeligt
stånd upphöjd person blefve, vid fadrens död, frälseman, och det fall
således numera ofta inträffade att frälseman efterlemnade barn, hvilka icke
alla voro af fadrens stånd; så hade skiljaktiga meningar uppstått angående
Hofrätts behörighet att, såsom första domstol, upptaga frågor om förmyndares
förordnande för sådane barn. Å ena sidan hade nemligen, med anledning
af ordställningen i ofvanberörda lagrum, den åsigt gjort sig gällande,
att Hofrätt icke kunde taga omedelbar befattning med dylika frågor så vidt
de angingo de ofrälse barnen, hvaremot man, å den andra, hemtat stöd fölen
motsatt åsigt af den omständighet att, enär bouppteckning efter frälseman
borde till Hofrätt ingifvas, denna Rätt ock ensamt vore i tillfälle att tillse det
de omyndiga barnen ej lemnades utan förmyndarevård. Till undanröjande
af denna ovisshet om lagbudets rätta förstånd samt vinnande af enhet vid
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 89.
5
detsammas tillämpning, har Herr Friherren föreslagit att, genom utfärdande
af en författning, måtte förklaras, att Hofrätt, för nu ifrågaställa fall,
äger att förordna förmyndare endast för sådan omyndig son} som efter
fadrens död inträdt i frälsestånd> med hemställan om icke, i sammanhang
med denna förklaring, må förordnas, att bouppteckning efter adelsman, hvars
ätt blifvit efter 1809 i frälsestånd upphöjd, bör ingifvas så väl till Hofrätt
som vederbörande Underrätt, på det att sistnämnde domstol, der andra omyndige
finnas än äldste sonen, må komma i tillfälle att för desse utse förmyndare.
Hvad »alunda blifvit föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande;
och då 8 mom. i 2 § af Rättegångsbalkens 8 kap. uttryckligen innehåller, att
till Hofrätts omedelbara upptagande höra frågor om förmynderskap för frälsemans
barn och arfvingar, sorn frälse äro, ocb deraf uppenbart följer att Hofrätt
ej omedelbarligen har att taga befattning med dylika frågor om frälsemans
barn och arfvingar, hvilka icke äro frälse, samt förklaring af lag ej
är behöflig i andra fall, än då lagen är dunkel och tvifvelaktig; torde den
af motionären äskade förklaring ej heller böra meddelas; vid hvilket förhållande
och då frågan om ingifvande af bouppteckning efter frälseman till så
väl Hofrätt som Underrätt blifvit väckt under förutsättning af bifall till framställningen
angående nyssberörda förklaring, Utskottet vördsamligen tillstyrker
att
Herr Friherre Duvalls ifrågavarande motion måtte lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 26 September 1848.
N:o 89.
1 Ank. till Exp. Utsk. den 28 Sept., kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o yi öfver väckta motioner angående rättighet för underdomaren
att förklara ogift qvinna myndig.
Vällofl. Borgare-ståndet har, på grund af framställda anmärkningar,
till Lag-Utskottet återremitterat ofvanberörda Betänkande, men som, enligt
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 89.
till Utskottet inkomna protokollsutdrag, samma betänkande blifvit af öfrige
Riksstånd bifallet samt frågan således, jemlikt 87 § Regeringsformen, förfallit,
lärer något yttrande, i anledning af de gjorda anmärkningarne icke erfordras;
hvilket hos Vällofl. Borgare-ståndet vördsamt anmäles.
Stockholm den 26 September 1848,
N:o 90-
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Sept., kl- 1 e. gju
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i 16 Kap.
11 § Kyrkolagen.
Uti berörde lagrum föreskrifves att, om hat och bitterhet (emellan äkta
folk uppkommer och mer och mer tager öfverhanden, vederbörande presterskap
skall dem deras brottsliga lefnad föreställa och till endrägt föimarta;
att, om dermed intet kan uträttas, de skola stämmas till Domkapitlet och der
vidare förhöras och varnas; samt att, om det ej hjelper, saken skall till
verldslig Rätt hänskjutås; hvarjemte i 14 Kap. Giftermålsbalken blifvit stadgadt,
att, der hat och bitterhet emellan man och hustru så råda får, att de,
efter förenämnde varningar, ej sämjas kunna, Rätten skall pröfva om begge
eller endera det vålla, samt döma den brottslige att böta af sin lott i boet
första gången tjugofem daler och andra gången dubbelt samt att, om de
deraf ej låta sig rätta, Domstolen äger döma till skillnad på någon lid, till
säng och säte; och har slutligen, genom Kongl, förordningen den 27 April
1810, rättighet lemnats makar, som efter nu omförmälta varningsgrader ej
kunna förenas, att hos Kongl. Maj:t söka skillnad i äktenskapet.
Då bland de varningsgrader, hvilka således måste föregå, innan det
blir möjligt för oeniga makar att vinna skillnad, den som skall verkställas
inför Domkapitlet syntes mindre ändamålsenlig, enär det vore högligen att
betvifla det Kapitlet kunde något uträtta, sedan vederbörande presterskaps föregående
åtgöranden visat sig fruktlösa; då i allt fall den procedur, som i
allmänna lagen vidare päbjudes, medtoge så lång tid, att om försoning vore
möjlig, den derunder borde kunna tillvägabringas; och då inställelsen inför
Domkapitlet således medförde ökade lidanden för den oskyldiga makan,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 90.
7
utan särdeles nytta; har Herr Thorn, 7., uti ett till Vällofl. Borgare-ständet ingifvet
saint till Lag-Utskottet remitteradt memorial, yrkat att det i 16 Kap.
11 § Kyrkolagen innefattade stadgande, att oeniga makar skola till Domkapitlet
stämmas för att der förhöras och varnas, måtte upphäfvas.
Utskottet, som tagit detta yrkande i öfvervägande, finner, på de af
motionären anförda grunder, den varningsgrad, som oenige makar, enligt
Kyrkolagens ifrågaställa stadgande, skola undergå för att kunna vinna
skillnad i äktenskapet, ej vara af den vigt att den bör bibehållas; och föreslår
alltså Utskottet vördsamligen,
det måtte Rikets Ständer besluta, att stadgandet i 11 § i6 Kap.
Kyrkolagen, att i äktenskap oenige makar skola stämmas till
Domkapitlet och saken der tillbörligen ransakas och förhöras,
innan den till verldslig Rätt förvises, upphört att vara gällande.
Stockholm den 26 September 1848.
R eservation
af Herr Grefve Sparre, E., med hvilken Herr Gethe, S. P-, Herr Doktor
Broman, Herr Prosten Schram och Herr Doktor Säve sig förenat:
Efter öfvervägande af denna fråga, finner jag å ena sidan att, enär
vilkoret för den moraliska förening, som utgör äktenskapet, är inbördes kärlek
och förtroende, denna förening i sjelfva verket ock upphört, då emellan
makarne en sådan bitterhet uppkommit och så tilltagit att den öfvergått till
afsky och hat, samt att det således måste finnas en möjlighet att få en dylik
förbindelse upplöst, då dess fortfarande blott kan verka till ömsesidig o
lycka;
men, å den andra, kräfver helgden af denna förening att den icke
förr, af omförmälte orsak, upplöses, än fullkomlig visshet vunnits derom, att
någon försoning emellan makarne icke kan tillvägabringas. Det är, för beredande
af sådan försoning, för vinnande af denna visshet, som ofvanan
märkte
särskilda varningsgrader blifvit af lagstiftaren påbjudna. Huruvida
någon och hvilkendera af dem är öfverflödig eller för ändamålet mindre verksam
än de andra, torde vara svårt att utreda. Emellertid lärer det icke
kunna bestridas att då det onda, man här vill besegra, ytterst har sin rot
i bjertat, då all försoning derifrån utgår, och då detsamma mäktigast röres
s
Lag-Utikottets Betänkande, N:o 91.
af religionens milda läror, det vore föga välbetänkt att minska de af lagstiftaren
föreskrifna försök till försonings åstadkommande på denna väg. Snarare
kunde ifrågasättas om de i 14 Kap. Giftermålsbalken stadgade straffpåföljder
äro för ändamålet tjenliga. Men härom är likväl icke fråga väckt.
Jag har dock härutinnan ansett mig böra antyda min åsigt, destoheldre som
densamma öfverensstämmer med den, som hos Lagberedningen, vid utarbetandet
af förslag till ny civillag, gjort sig gällande.
I allt fall måste i betraktande tagas, att äktenskapsförbindelser lättsinnigt
skulle knytas, om man hade hopp att lika lättsinnigt kunna bryta dem;
samt att all fördragsamhet emellan makar skulle upphöra, och sjelfva äktenskapets
helgd nedsättas genom lättade utvägar att fä detsamma upplösa; och
det är på dessa grunder, som jag vördsamt tillstyrker att
ifrågavarande motion ej måtte bifallas.
N:o 91.
Ank. till Exp. Utsk. d. 28 Sept., kl. 1 e. a.
Betänkande, i anledning af väckt motion om särskilda brottmälsdomstolars
inrättande.
Till Lag-Utskottets behandling har Vallöf!. Borgare-ståndet remitterat
ett af Herr Wetterberg, S. G., ingifvet memoria], deruti han föreslagit det
måtte „särskilda domstolar, under namn af Brottmålsdomstolar, inrättas i Riket,
för upptagande och behandling af alla brottmål, i hvilka de tilltalade
blifvit häktade; att antalet af dessa domstolar må bestämmas till fyratioåtta,
och att de, jemte ransakningsbäkten, så vidt ske kan förläggas uti residensuch
andra städer, äfven om distrikternas gränser derigenom blefvo andra än
de gamla härads- och länegränserna; samt att hvarje brottmålsdomstol måtte
utgöras af en ordförande, som fullgjort hvad författningarna föreskrifva för
utöfning af domareeinbetet, jemte två, af fastighetsägarnc i den stad eller
det härad, der ransakningshäktet ligger, valde ledamöter, hvilka skulle äga
kollektiv rösträtt vid domslut. „
Fördelarne
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 91.
9
Fördelarne af de siledes föreslagna domstolar har motionären sökt utveckla
i elt särskildt Utskottet tillhandakommet anförande. I sådant afseende
har han hufvudsakligen anmärkt: att det vore att förvänta, det strafflagarne
kommo att tillämpas med större skicklighet samt mera enhet och drift af
ett mindre antal domare, hvilka ensamt egnade sig åt studium af brottmålslagstiftningen
och behandlingen af brottmål, än af personer, hvilkas tid till
största delen vore upptagen med pröfningen af civila rättegångar; ati ifra—
gaställde särskiljande af domaregörornålen i synnerhet syntes behöfligt, derest
en ny brottsmålslag infördes med domaren lemnad latitud vid straffmätningen;
att den våda, man befarat af en sådan åt domaren lemnad pröfningsrätt,
undanröjdes i händelse förevarande förslag vunne bifall; samt ändlligen att
kostnaden för genomförande af motionärens plan klefve betydligt mindre än
den, hvilken erfordras i händelse en sådan mängd härads- och stadsfängelser
skola uppbyggas, som vid innevarande Riksmöte varit ifrågasatt, och som ej
kunde undvikas, derest den af Justitiestatsminister!! föreslagna delning af
domsagorna i Riket komme att äga rum, för ådagaläggande af hvilket förhållande
motionären uppgjort en i omförmälta anförande intagen kalkyl.
Utskottet, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit föreslaget och
an föl dt, erkänner visserligen att, om föreslagna domstolsinrättningen medförde
de fördelar motionären förmenat, förslaget derom förtjenar särdeles uppmärksamhet.
Men Utskottet betviflar likväl sådant. De anmärkningar, som
ovilkorligen deremot framställa sig, äro: att en ensidighet i lagskipningen
deraf möjligen kunde blifva en följd; att ökad skyndsamhet i brottmålsransakningars
afslutande ej är att förvänta deraf, att ransakningen hålles vid
ett centralfängelse, långt från den ort, der brottet är begånget, och der upplysningar
skola sökas, samt vittnen, målsägande och andre, som i målet mäste
höras, vistas; och att det ifrågaställde åtskiljandet lätteligen kunde medföra
både oreda och uppehåll, såsom om Häradsrätt eller Stadsrätt i orten
först upptagit ett mål och handlagt detsamma nära till slut, men den anklagade
då häktas, eller ock, om den anklagade, såsom häktad, undergått ransakning
vid brottmålsdomstol, men innan dom faller ställes på fri fot, i
hvilken händelse saken måste för afdömmande öfverlemnas till den Häradseller
Stadsrätt, inom hvars domvärjo brottet skett.
Dessutom bör erinras, att nu väckta fråga står i ett oskiljaktigt sammanhang
med brottmålslagstiftningens alla grenar. Den föreslagna dom
-
Bih. till R. St. Brot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 30 Haft.
2
10
Lagr-Utskothig Betänkande, N:o 92.
stolsinrättningen skulle nemligen påkalla en total reform af rättegångsordningen
i brottmål, och kan derför icke partiell beslutas. Den förutsätter jemväl
en i flera andra länder gjord, här i landet icke adopterad skillnad emellan
gröfre brott och mindre förbrytelser; och denna frågans djupare betydelse
och vidt omfattande beskaffenhet torde innefatta tillräcklig anledning för
Utskottets vördsamma tillstyrkande,
att Herr Wetterbergs motion ej måtte bifallas.
Stockholm den 28 September 1848,
N:o 92.
Ant. till Exp. Utsk. den 28 Sept., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om indragning af
Bergstingsrätterna.
Uti ett till Hederv. Bonde-ståndet ingifvet memorial, har Riksdagsfullmäktigen
Anders Ericsson från Örebro län föreslagit att Bergstingsrätterna
måtte upphöra och de mål, sorn af dem behandlas hädanefter af
Häradsrätt såsom förste domstol handläggas.
Lag-Utskottet, till hvars yttrande ifrågavarande, af åtskilige ledamöter
inom Bonde-ståndet understödda förslag blifvit hänskjutet, har tagit detsamma
under öfvervägande och finner* lika med motionären, det ifrågavarande
domstolar nu mera hvarken äro behöfliga eller nyttiga. De förhållanden,
som föranledt inrättandet af särskilda domstolar för vissa korporationer, verk
och yrken, hafva långt före detta upphört; och derföre har jemväl Kongl.
Maj:t, i enlighet med Rikets Ständers anhållan, att alla dessa särskilda domstolar
mätte afskaffas, nu mera jemväl indragit större delen deraf. Bergstingsrätterna
återstå emellertid; och som den domsrätt, dessa domstolar utöfva, synes
kunna med lika trygghet öfverlemnas åt de allmänna domstolarne, samt
ett dylikt öfverlemnande skulle bidraga till enhet i lagskipningen, får Utskottet
vördsamligen tillstyrka att
Rikets Ständer måtte för sin del besluta, det skola Bergstingsråtternas
domsrätt i alla de bruks- och bergshandieringen rö~
Lag-Vtskotleti Betänkande, N:« 92.
11
rande tvistebrott- och utsökningsmål, hvilka genom Kongl,
förordningen den 17 April 1828 blifvit öfverflyttade från Bergskollegium
till Svea Hofrätt, uppdragas åt vederbörande allmänna
Underdomstolar.
Slockholm den 28 September 1848,
STOCKHOL 31, w. f. dalman, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, A':o 95. 1
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Okt., kl. 11 f. m.
M 95.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående verkställighet
af spö- och risstraffen samt den uppenbara kyrkoplikten.
I ändamål att tillvägabringa besparing i fångtransport-kostnaderna, har Herr
Grefve Posse, F. S. föreslagit, dels att, när spö- och risstraff sällan komma i
fråga i annan händelse, än att den dömde tillika har gjort sig förfallen till straffarbete,
förenämnde straff hädanefter endast måtte verkställas vid arbetsfängelserna,
dels ock att uppenbar kyrkoplikt må undergås i länsfängelser och å fästningar,
då gudstjenst der förrättas.
Lag-utskottet, som till behandling emottagit berörde förslag, har i sammanhang
dermed förehaft ett af Herr Biskopen Heurlin till Högv. Preste-ståndet ingifvet
och till Utskottet likaledes remitteradt memorial, deruti enahanda yrkande
i afseende på uppenbara kyrkopliktens verkställande, som nyssnämnde, blifvit
framstäldt.
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet öfvervägat; Och enär den offentlighet,
som nu är förenad med ej allenast spö- och risstraffen, än äfven den offentliga
kyrkoplikten, den der numera blott betraktas såsom ett straff, ostridigt i
väsendtlig mån bidrager till dessa påföljders afskräckande egenskap; alltså och
då denna offentlighet nästan helt och hållet skulle försvinna, derest motionärernes
förslag vunne bifall, samt omförmälde påföljder dermed hufvudsakligen förlora den
verkan de kunna medföra, får Utskottet, som dessutom anser olämpligt att vidtaga
partiella förändringar i afseende på straffsystemet, då en total reform deraf
snart nog torde vara att förvänta, vördsamligen hemställa,
om icke Ilerr Grefve Posses och Herr Biskop Heurlins motioner må lemnas
utan afseende.
Stockholm d. 6 Oktober 1848.
Bilt. till It. St. Prat. 1847 och 1848. 7 Samt. 1 Afd. 31 Käft.
2
Lag-Utskoltcls Betänkande, N:o 9 A.
J\o 94.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om minskning i det
antal Nämndemän, som i Häradsrätt erfordras för att
Rätten må anses domför.
I berörde syftning hafva särskilde förslag blifvit väckta hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hederv: Bonde-ståndet af Herr Grefve Posse, Salomon
Fredrik, samt Riksdagsfullmäktige Herrman Öbom från Norrbottens län, Petter
Persson från Jönköpings län, och Anders Ersson från Stora Kopparbergs län, af
hvilka Herrman Öbom yrkat det måtte, med ändring af stadgandet i 23 Kap. 1 §
Rättegångsbalken, »att å häradsting så ock vid laga syn i jordatvist må ej dömas,
der ej sju i Nämnden äro», varda förklaradt, att Häradsrätt är domför, derest tre
Nämndemän i Rätten sitta, samt att vid Häradssyner i allmänhet ej erfordras mer
än två af Nämnden. Denna förändring vore, efter motionärens förmenande, både
behöflig och lämplig. Då Ägodelningsrätten blott består af Ordföranden och tre
Ledamöter, och vid husesyn å Militie- och Presteboställen endast tarfvas två
nämndemäns biträde, så och enär de mål, som af Ägodelningsrätt behandlas, likasom
de frågor, hvilka vid nämnde syneförrättningar förekomma, voro af lika mycken
vigt, som de saker och ärenden, hvilka i allmänhet handläggas vid Häradsrätt,
syntes någon våda ej heller vara att befara af föreslagna förändringen, den der
äter skulle bidraga, å ena sidan till enhet i lagstiftningen, och å den andra, till
lättnad i de besvär och kostnader, som allmogen måste vidkännas i och för skyldigheten
att såsom Nämndemän tjenstgöra.
Petter Persson ock Anders Ersson hafva deremot endast ansett minskning i
antalet af Nämndemän böra komma i fråga vid urtima ting för handläggning af
brottmål, hvarjemte Herr Grefve Posse, för den händelsen att det utaf honom vid
innevarande riksmöte, särskildt framställda förslag, att alla ransakningar med för
brott häktade personer måtte hållas vid länshäktena, skulle bifallas, yrkat att två
Nämndemäns närvaro i Häradsrätten må i dessa fall anses tillfyllestgörande.
Lag-utskottet, till hvars utlåtande omförmälde motioner blifvit hänskjutna,
har tagit desamma i öfvervägande; och då Herr Grefve Posses berörde särskilda
förslag, att ransakningar med häktade personer måtte hållas vid länshäktena, blifvit
af Rikets Ständer ogilladt, så lärer ifrågaställa utaf Hr Grefven, under förutsättning
af bifall till nämnde förslag, framställda yrkande äfven böra förfalla.
Lag-Utskotlels Betänkande, N:o 94.
Beträffande sedermera öfriga motioner; sä torde nägot giltigt skäl ej förefinnas
för minskning af Nämndemäns antal i Häradsrätten, då brottmål handläggas
vid urtima ting; hvadan frågan således beror derpå, huruvida, på sätt Herrman
Öbom yrkat, Häradsrätt i allmänhet må anses domför derest tre af nämnden sitta
i Rätten. Till stöd för detta yrkande har väl blifvit åberopad den omständighet,
att Ägodelningsrätten blott består af tre ledamöter utom ordföranden, ehuru samma
Rätt skall handlägga lika vigtiga mål som Häradsrätten; men härvid är dock
att anmärka, det ledamöterne i ägodelningsrätten rösta individuelt, hvaremot Häradsrättens
ledamöter endast halva kollektiv rösträttighet; och då någon förändring
i denna del hvarken blifvit ifrågasatt eller lärer böra äga rum, torde det ej heller
vara rådligt att göra den föreslagna inskränkningen. Hos nämnden kan man
ej förutsätta någon egentlig lagkunskap, och man kan således ej vänta eller
begära, att den skall med samma lätthet och öfvade omdöme, som man har rätt
att fordra af den lagkloke domaren, pröfva förkommande tvistiga och invecklade
rättsfrågor; men dess röst skall vara allmänna vettets och rättskänslans kontrollerande
motvigt, i händelse af skefhet i åsigter eller förgätenhet af pligt hos domaren.
Den utöfvar den domsrätt, som af ålder tillkommit folket, och som lagarne omsorgsfullt
bevarat; och Utskottet vill ej föreställa sig, att den allmänna anda, som
fordom kom denna rätt, detta värn för svensk frihet, att betraktas såsom en af folkets
dyrbaraste förmåner, så aftagit att utöfningen deraf nu mera anses såsom en
tunga, den man önskar undvika; och det är på grund häraf, som Utskottet vördsamt
tillstyrker
att ifrågavarande motioner må lemnäs utan afseende.
Stockholm d. 6 Oktober 1848.
M 95.
Betänkande, i anledning af vackla motioner om förändring i
för fattning arne angående utmätning.
I detta ämne hafva särskilde förslag blifvit väckta hos Höglod. Ridderskapet
och Adeln samt Hederv. Bonde-ståndet af Herr Hammarberg, C. samt Riksdagsfullmäktige,
Jonas Pettersson från Calmar Län, Per Haraldsson från Elfsborgs
4
Lag-Ulskollcts Betänkande, Sto 9S.
Län, Olof Persson från Blekinge och Sone Persson från Malmöhus Län; och får
Lag-utskottet, till hvars utlåtande dessa förslag blifvit remitterade, desamma till
bedömande upptaga i den ordning, som följer.
l:o. För åstadkommande af besparing i de kostnader, som gäldbundne nu
måste vidkännas, i och för utmätningar har blifvit yrkadt:
a) af Herr Hammarberg, Olof Persson och Jonas Petersson: att Länsmännen
må tillåtas att hvar och en i sitt distrikt, på eget ansvar, verkställa utmätningar,
och att fordringäsgare således måtte berättigas att till erhållande af utmätning
direkte vända sig till vederbörande Länsman; och
b) af Per Haraldsson: att hvarje församling må äga »att inom sig utvälja
särskilde exekutorer för uttagande af private personers domfästa fordringar med
biträde af en i närheten vid utmätningsstället boende besuten bonde», dock med
rättighet för fordringsägaren att, om han så vill, vända sig till Länsmannen i orten
för utmätningens verkställande.
Dessa yrkanden, i hvilka flere af Bonde-ståndets ledamöter instämt, har Utskottet
tagit i öfvervägande; och som deremot förekommer, att de nödiga kon
trollerna
öfver utmätningsförfattningarnes behöriga iakttagande ofelbart skulle
försvåras ju mera ansvaret för utmätningar delades emellan flere personer; — att
uödig noggrannhet vid behandlingen af utmätningsärender icke synes i allmänhet
kunna påräknas hos enskilde till utmätningsförrättare valde personer, helst påföljden
af ett lagstridigt förfarande ej kundo för dem blifva lika äfventyrlig som
för tjenstemannen; — och att mycken oreda sannolikt skulle uppkomma derigenom,
att flere utmätningsmän, af hvarandra oberoende, erhöllo särskilda uppdrag emot
samma person; anser Utskottet sig ej kunna understödja omförmälte, vid nästföregående
riksdagar jemväl väckta, men afslagna, yrkanden, utan hemställes vördsamligen,
att desamma måtte lemnäs utan afseende.
2:o. Vidare har Sone Persson föreslagit »att Kronofogde och Magistrat måtte,
vid bestämdt bötesansvar, förpligtas att öfver mottagandet af exekutorialer, till fordringsägare,
emot någon ringa lösen, aflemna bevis». Enligt motionärens förmenande
ansågs det för närvarande strida emot grannlagenheten att begära omförmälta
bevis; men derest en skälig lösen derföre fastställdes, förmodade motionären
att vederbörande gerna skulle lemna dylika.
I anledning häraf erinras att lösen för bevis, som till fordringsägare utgifves
derom, att Utslag blifvit af Magistrat eller Kronofogde till verkställighet emottaget,
redan är bestämd genom Kongl, kungörelsen den 2 Februari 1842, hvaraf
åter följer att någon ytterligare bestämmelse i denna del ej erfordras; och då en
Lag-Utskottets Betänkande, iV.o 95.
5
vägran, att till den fordringsägare som äskar bevis af ifrågaställde art, är att anse
lika med annat tjenstefel, derföre ansvar icke saknas i lag, torde någon särskild
ansvarspåföljd för sådan vägran ej heller vara behöflig eller ens lämplig. Utskottet
tillstyrker alltså
att Sone Perssons omförmälta förslag ej måtte bifallas.
3:o. Enär kronobetjeningen ej är bestämdt genom lag ålagd att, på for
dringsägares
begäran, tillställa gäldenär afskrift af Konungens befallningshafvandes
utslag i skuldfordringsmål, har Sone Persson ytterligare hemställt, om icke en sådan
skyldighet bör, medelst lag, fastställas. Men som ifrågavarande åtgärd är af enskild
beskaffenhet, och kronobetjeningens tid ej alltid skulle vara tillräcklig för att
i förevarande hänseende gå fordringsägare tillhanda; anser Utskottet sig hafva full
anledning
att jemväl afstyrka detta förslag.
4:o. Slutligen har Sone Persson yrkat att den i Kongl, förordningen den
11 December 1766 stadgade tid af tre månader, inom hvilken kronofogde, efter
begärd verkställighet å utslag, bör företaga utmätning, måtte, såsom alltför lång,
inskränkas till en månad.
Detta förslag kan Utskottet ej heller tillstyrka. Om, å ena sidan, nu bestämda
tid, hvarinom kronofogdarne, vid eget betalningsansvar, böra verkställa äskad
utmätning, någon gång kan vara alltför lång; så lärer det likväl, å den andra,
icke kunna förnekas att den förkortning motionären i denna del påyrkat vore både
olämplig och obillig. Då man tager i betraktande de trägna och mångfaldiga göromål,
som äro ålagda kronofogdarne, inser man lätt alt det icke ens skulle vara
dem möjligt att inom den föreslagna tiden medhinna alla påkallade utmätningar.
Kär ofvanberörde författning utfärdades voro kronofogdarnes göromål betydligt mindre,
än de för närvarande äro, och ändock ansåg man sig då ej kunna inskränka
ifrågaställde tid till mindre än tre månader. Man får nemligen härvid icke förbise
den stränga påföljd, som en underlåtenhet i förevarande hänseende medför, och att
lagstiftaren således måste göra det möjligt för vederbörande exekutorer att fullgöra
sina skyldigheter; och då den föreslagna tiden dertill synes vara alltför inskränkt,
föranlåtes Utskottet vördsamligen tillstyrka,
att jemväl detta förslag måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 6 Oktober 1848.
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 96.
M 96.
Betänkande, i anledning af vackt motion om upphäfvande
af Kongl, förordningen den 13 Juli 1818,
angående handskrifna invisningar eller så kallade assignationer.
Riksdagsfullmäktige!! från Jönköpings län Andreas Bengtsson har uti ett hos
Ilcderv. Bondeståndet ingifvet memorial yrkat, att ofvanberörde Kongl, förordning,
den der innefattar förbud mot utgifvande af handskrifna, på sedelhafvaren eller
viss man och ordres ställda invisningar eller så kallade assignationer på mindre
summa än Etthundra r:dr banko, måtte, såsom olämplig och obehöflig, till all
kraft och verkan upphäfvas, så att det må stå hvar och en fritt att utgifva handskrifne
löpande invisningar på hvad belopp som helst.
Lagutskottet, till hvars utlåtande denna af Riksdagsfullmäktigen Petter Mårtensson
från Jönköpings län understödda motion blifvit öfverlemnad, har, efter öfvervägande
af förevarande fråga, stannat i den öfvertygelse att ett upphäfvande af
omförmälte författning hvarken är bebötligt eller vore nyttigt. Det är nemligen
ostridigt, att begagnandet af den utsträckta assigneringsrätt, sorn motionären påyrkat,
skulle öka antalet af i omlopp varande kreditpapper till mehn för rikets
sedelmynt; och om än några få enskilde deraf skuile hafva lördel, så är dock
uppenbart att allmänheten derigenom komme att tillskyndas kännbara förluster
och olägenheter. Således vore t. ex. att förutse, att om innehafvare af assignationer
dermed skulle verkställa betalningar på orter, der utgifvarens namn och
kredit ej voro kända, assignationernas emottagande såsom god betalning sannolikt
ej ägde rum utan mot uppgäld eller agio; hvarförutan, i händelse en assignationsutgifvare
råkade i konkurs, betydliga svårigheter och kostnader komme att drabba
särskilde innehafvare af en mängd utspridda assignationer för mindre penningebelopp,
vid bevakandet af deras rätt hos konkursdomstolen. Vid detta förhållande och
då något behof af ifrågavarande kreditpapper ej synes vara för hand sedan en lag
blifvit stiftad för den inrikes vexelrörelsen, samt en mängd privatbanker inom landet
uppstått, får Utskottet vördsamligen tillstyrka
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 6 Oktober 1848.
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 97 och 98.
7
JM 97.
Memoriali anledning af äterremiss utaf en punkt uti
Betänkandet JM 75 ofver väckta motioner om förändring
i konkurslagstiftningen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har, med bifall i öfrigt till omförmälte betänkande,
detsamma till Lagutskottet återremitterat så vidt det angår förändring
af borgenärseden; men då, enligt Utskottet tillhandakomne protokollsutdrag, samma
betänkande blifvit i sin helhet af öfrige Riksstånd bifallet, lärer något yttrande i
anledning af de anmärkningar, som föranledt återremissen, icke erfordras; hvilket
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamt anmäles.
Stockholm den 6 Oktober 1848.
JM 98.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående
förtydligande af 12 Kap. 7 § Arfdabalken och 6
Kap. Utsökningsbalken.
Hederv. Bondeståndet har till Lagutskottets åtgärd öfverlemnat ett af Riksdagsfullmäktigen
Olof Pehrsson från Blekinge ingifvet memorial, så lydande: »Bland
de föreskrifter eller förtydligande, som i landet äro önskade och äfven utgöra föremål
för mina kommittenters mig gifna uppdrag, är en nyttig och nödvändig jemförelse
af lagens stadgande i 12 Kap. 7 § Arfdabalken och 6 Kap. Utsökningsbalken
huru fast gods värderas skall. I frågor, som röra utmätnings- eller exsekutionsverket
äfvensom rörande panters uppbud är förhållandet klart, samt genom
gällande författningar stadgadt; men icke så med vanliga besutenhetsfrågor, deder
uppkomma antingen vid arfskiften eller vid inlösen af jord, på sätt Kongl, förordningen
den 19 December 1827 bjuder. Något tydligt stadgande finnes icke
någorstädes om fullföljd af klagan öfver besulenhets- eller utsö/cningsvärderingar.
Detta har på åtskilliga ställen föranledt till tvifvelsmål och frågor. Antingen skola
dylika klagomål fullföljas hos Konungens befallningshafvande eller i ordentlig vade
-
8
Lag-Ulskollcts Betänkande, N:o 98.
väg. Om häradshöfding med tvenne gode män verkställer värdering, eller Konungens
befallningshafvande utnämner värderingsmän, hvarom 6 Kap. 1 och 4 §§
Utsökningsbalken handlar; huru skall den missnöjde sig då förhålla? Eller skola
de klagande vara tvungne att med tredje värderingen, eller den Konungens befallningshafvande
tillförordnat sig åtnöja? Då dessa omständigheter verkat till olika
öfvertygelse, och ämnet är af hög vigt, för att en gång för alla få med säkerhet
afgjordt till framtida efterrättelse, torde detsamma böra öfverlemnas till Rikets
Höglofl. Ständers Lagutskott, för att undergå vederbörlig beredning och sedermera
af Rikets församlade Ständer behörigen pröfvas.»
Utskottet, som till granskning förehaft detta memorial, har deraf ej kunnat
hemta anledning att föreslå någon åtgärd å lagstiftningens sida. Hvad motionären
afser med en nödig och nyttig jemförelse emellan 12 Kap. 7 § Arfdabaiken samt
6 Kap. Utsökningsbalken, derom lemnar memorialet icke någon klar redogörelse.
Visserligen sammanhänga dessa lagrum i så måtto, att sedan i det förstnämnda
är vordet stadgadt att, om en fastighet fallit i arf till flere, utan att kunna
delas eller klyfvas, den, som större delen äger, må lösa de andre ut efter laga
värdering; så har i 6 Kap. Utsökningsbalken blifvit föreskrifvet huru fast gods
värderas skall; men antingen dessa lagrum betraktas hvar för sig eller i sammanhang,
kan Utskottet icke deri upptäcka någon sådan otydlighet, som påkallar lagstiftarens
mellankomst. Det måste dock medgifvas att, derest man i samma lagrum
vill söka bestämmelser för behandlingen af frågor rörande besutenhet, man ej kan
undgå att finna sig otillfredsställd; men sådant härflyter likväl icke från någon
lagens ofullständighet, utan derföre att man på orätt ställe sökt ledningen för en
dylik behandling. Rerörde frågor äro till naturen rättstvister och böra följaktligen
såsom sådana behandlas. Inom lagskipningen lärer någon villrådighet derom ej
heller uppstått; och endast i så fall vore det behof af ytterligare föreskrifter eller
förtydliganden.
I följd häraf och då den, som uppmärksamt vill läsa lag och författningar,
ej förgäfves söker ett otvetydigt svar på de frågor, motionären i öfrigt framställt,
får Utskottet vördsamt hemställa
om icke ifrågavarande framställning må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 6 Oktober 1848.
STOCKHOLM, tryckt iios joh. beckman, 1848.
Lag-VIskoileti Betänkande, N-'« 90.
1
N:o 99.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Okt., kl. 1 e. m
Betänkande, i ättledning af väckt motion om Magistraternas förstärkning
vid handläggningen af mål. som tillförene upptagits
af Hall rätterna och Skråembetena.
Uti ett till Vallört. Borgare-stan det ingifvet memorial har Herr Lagergren
. P. anfört att, sedan ej allenast Hallrätterna utan ock de med dem i
i \ isst hänseende analoga Skråembetena numera upphört, syntes det vara
angeläget, att de auktoriteter eller städernas magistrater, hvilka fått större
delen af förstnämnde myndigheters göromål på sig öfverflyttade, erhålla för
dessa göromåls handläggningen förändring i deras sammansättning, den der betryggade
uppfyllande af alla de speciella bestyr, som för ett ändamålsenligt
handhafvande af ordningen inom näringarne borde vara på ett ställe koncentrerade;
och har Herr Lagergren, i anledning häraf, föreslagit: „att magistraterna,
för handläggning af de Hallrätterna tillförene tillhöriga tvistemål
samt ordnings- och ekonomiärenden, så ock tor de ordningsmål, som fordom
tillhört handtverksembetena, må förstärkas med två eller flere fabriksidkare
eller handtverkare, valde af städernas fabriks- och handtverk,sföreningar.
“
Lag-utskottet, till hvars behandling detta memorial blifvit öfverlemnadt,
bär tagit deri framställda förslag i öfvervägande, men icke funnit skäl att
detsamma understödja. Något behof deraf att uti ifrågaställde tall med nya
ledamöter förstärka magistraterna synes nemligen Utskottet icke vara för
banden. Det är visserligen sannt att ledamöterne i Hallrätt till en del utgjorts
af personer, vaide bland städernas handels- och fabrikssocieteter;
men då de göromål, som tillhört Hallrätterna, enligt Haliordnirigens 1 Art.
4 §, blifvit besörjda af magistraterna i de städer, der Hallrätter ej funnits,
följer att, för behandlingen af dessa göromål, icke oundgängligen erfordras
myndigheter med den särskilda sammansättning, som omförmälde Rätter.
Bih. IM R. St. Fröt. 1847 och 1848. 7 Sami. I 3S Wfh
1
t
LuffrUlikottetf Betänkande, N:o 1001
Dessutom må anmärkas att, då man ansett domaren sjelf böra äga
kännedom af vissa handteringar och slöjder, för att kunna afgöra tvister»
som derifrån härledas» man förblandat begreppen, bevisning och donu Den
speciella kännedom eller upplysning, sorn i berörde hänseende för en saks
bedömande kan erfordras, innefattar blott egenskap af bevisning, och det tillhör
icke domaren att åstadkomma densamma, utan endast att pröfva dess
verkan efter lag.. Och dertill fordras ej andra kunskaper, än dem, som;
Sigga inom juridikens område.
I följd häraf får Utskottet vördsamt hemställa,.
om icke ifrågavarande förslag, må< lemnäs ut ars afseende*.
»Stockholm den 13 Oktober 1848..
mo root
Ank. till Exp. Utsk. ilen 131 Oktober, ku 1 e, nu
Betänkande, i anledning af väckt motion om Förlikningskommittéers
inrättande*
Herr Doktor Sandberg har , uti ett till Högvörd.. Preste-ståndét ingifve
memorial, sökt ådagalägga nyttan af ändamålsenligt inrättade förlikning»*
kommittéer på landet. Den, som längre tid hade lefvat i närmare beröring med
allmogen, hade ock erfarit hurusom rättegångar esomoftast uppkoinmo af de
obetydligaste anledningar, hvilket åter medförde ej allenast förlust af tid och
kostnader för, utan äfven split och tvedrägt emellan medborgare. På flera
ställen hade jemväl enskilde personer, till förekommande af dessa olägenheter,
sarnmanträdt för att tillvägabringa förlikning emellan tvistande, och deras
bemödanden hade visat välgörande verkningar. Men ändamålet kunde
dock icke vinnas så länge de för sin verksamhet saknade en högre auktorisation
jemte bestämda föreskrifter, och det syntes derföre nödigt att lagstiftningen
härvid mellankom. I anledning deraf har Herr Doktorn föreslagit,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla det täcktes Kongl. Maj:t „låta
uppgöra reglementariska stagdar för förlikningskommittéer eller förliknings
-
!Lag Utskottets Betänkande, ,‘N:o 100.
3
nämnder på landet, med dertill hörande lämpliga föreskrifter nm deras inrättande
oell om skyldighet för parter att, till förliknings vinnande, inställa sig
för dessa kommittéer annan målet instämmes till vederbörlig domstol, så vida
saken är af den beskaffenhet, att den kan förlikas; hvarjemte de mål, som
icke kunna komma under förlikniugsnämndens behandling, skulle i Nådiga
reglementet närmare bestämmas."
Lag-utskottet, till hvars behandling berörda af flere bland Prästeståndets
ledamöter understödda förslag blifvit häovisadt, har tagit detsamma
•i öfvervägande; och har Utskottet, sorn dervid granskat ej mindre de skäl,
hvilka för ådagaläggande af nyttan och ändamålsenligheten utaf ifrågastäilde
föiiikningsanstalter, blifvit anförde dels af motionären, dels ock vid de föregående
riksmöten, då förevarande fråga varit föremål för Rikets Ständers pröfning,
än ock de betänkligheter, sorn emot omförmälde anstalter, så väl vid berörde
tillfällen, som af Lagberedningen uti dess rörande detta ämne afgifna
underdåniga utlåtande., blifvit framställde., stannat i öfvertygelse» om öfvervigten
af de grunder, som tala för senare meningen.
Man har nemligen hulvudsakligast i denna syftning anmärkt: att den
grundsats, hvarpå ifrågavarande anstalter skulle hvila, långt ifrån är att anse,
såsom den yppersta i lagskipningsläran, enär förlikning icke vore annat än
en nödhjelp, som vanligen tillgripes i ögonblick antingen af tvifvel om rättsenligheten
af de anspråk, man å ena sidan förfäktar och å den andra
bestrider, eller af fruktan för det obehag, den kostnad och det besvär, en
långvarig rättegång medförer; — att förlikningsnitet motverkar sitt eget ändamål,
eller rättegångars minskning, och eggar den stridslystnad, det vill
hämma, tv då, vid förlikningars ingående, den ene parten vanligen afstår
något af sina ovissa rättsanspråk och detta afstående ofta otillbörligen kommer
den andre parten till godo, lockas derigenom denne senare eller andre,
genom hans exempel., till nya försök att på lika sätt bereda sig lika vinning;
— att då en rättvis förlikning icke kan äga rum, utan att vara resultat
af en sorgfällig undersökning och mogen pröfning af de tvistiga förhål—
ländernas beskaffenhet, till denna undersökning och pröfning fordras insigter
och erfarenhet, som icke ägas af livar och en, men sorn sannolikast kunna
påräknas hos dem, hvilka gjort lagskipningen till sitt yrke och blifvit af Staten
satte att tyda dess rättsgrunder; — att, utom det att skyldighet att vara
ledamot i föriikningskommitté ej kan stadgas såsom ett allmänt medborgerligt
åliggande, man inom få orter i vårt land torde finna erforderligt antal
medborgare, som voro hugade och ägde tillfälle att åt ifrågaställa skiljes
-
A
Lag-UtskoUeft Betänkande, fl:o 101.
Kiannakall egna den tid och den möda, sorn dess uppfyllande klafver, samt
att ännu sparsammare tillgång torde vara på män med sådana egenskaper,
som kunna ingifva parterne det förtroende, utan hvilket ändamålet nödvändigt
måste helt och hållet förfelas j och ändtligen att stiftarne af vår nu gällande
lag synas hafva i förevarande hänseende lämpligt och tillfyllest sörjt
för befordrandet af fred och försonlighet menniskor emellan, då de ålagt domaren
att råda parterne till förlikning.
Flera skäl kunde visserligen anföras till stöd för den af Utskottet
hyllade mening; men de nu anförda torde innefatta tillräcklig grund för Utskottets
vördsamma tillstyrkande,
att Herr Doktor Sandbergs förslag ej måtte bifallas.
istockholm den 13 Oktober 1848.
Emot detta Betänkande hafva Herr Doktor Säve och Riksdagsfullmäktigen
Pehr Sahlström från Stockholms län sig reserverat.
Nip igl
Ant. till Exp. Utsk. d. ?3 Okt. kl. 1 e. m.
Betänkande. i anledning af väckta motioner, angående dels bestämmelser
i afseende på Domares och Polismyndigheters
rätt att häkta anklagad person, dels ock om skärpta kontroller
å häktningsåtgärder.
Till Lag-utskottets behandling har Höglo!!. Ridderskapet och Adeln dfverlemnat
ett af Herr Munck af Rosenschöldj /V. R.} ingifvet memorial,
deri blifvit yrkadt, att stadgas måtte: det Domare och Polismyndigheter ej
må beröfva en anklagad personlig frihet förr än dom öfver honom fallit,
som vunnit laga kraft; hvarjemte Hederv. Bonde-ståndet till Utskottets
yttrande remitterat ett till Ståndet af Riksdagsfullmäktigen Pehr Sahlström,
ifrån Stockholms län inlemnadt memorial af följande innehåll:
„Be dryga kostnader, som för närvarande fångvården åtfölja, hafva
med skäl vackt de allvarligaste bekymmer och man har sökt orsakerna dertill
dels i fångarnes behandling och utspisning, dels i sjelfva förvallningsS3rstemet,
utan att, enligt min tanke, utfinna de rätta. Jag är benägen tro,
att dessa orsaker egentligen finnas i våra ransakningshäktet), der, som vi
alla veta} en mängd menniskor äro inspärrade för förbrytelser af så obetvd
-
Lag-UtskotleU Betänkande, N:o 101.
.5
lig art, att de fordom aldrig hemfallit under lagen, utan afdömdes och bestraffades
af husbonden, hvarigenom oftast vådliga brottslingar återfördes till
förnuft och sedlighet, och utan fläck på sitt namn blefvo hvad de wied en
mildare behandling kunde blifva, nemligen: en nyttig och aktad satnhälisinenniska.
Man har i den nyare tiden bibehållit jemnt och rätt så mycket af
husbondeväldet som behöfs för att kunna efter behag begagna arbetaren för
sina afsigter, men man har frisagt sig från ansvarigheten för deras sedliga
och religiösa uppfostran; detta ansvar tillika med straffrätten har man kastat
på de publika äuktoriteterna och satt den allmänna lagen med sina skamstraff
i stället för husbonderätten med sina vänliga råd och sin välvilja och
öfverseende med den utan bestämd afsigt felande. Emellertid är detta oriktigt;
man kan icke genom någon lag eller någon publik anstalt ersätta den
kristliga hemvården, denna ansvarighet hos de äldre, de förnuftige, för de
yngres, de oerfarnes utveckling till dygd och sedlighet. Vi se således tjenaren
vårdslösas, och om han bryter, genast utan skonsmål ställas under allmänna
lagen och sålunda på en gång ohjelpligt utskjutas ur samhället, derhän
kunnat bli en gagnelig medlem, om han ej saknat den kristliga hemvård,
han haft rätt att fordra och den skonsamhet, som hans oerfarenhet påkallat.
Bland de exempel på delta skoningslösa begär att häkta och anklaga,
som senare tiders erfarenhet framställer, vill jag nu åberopa blott några
få, nemligen: att icke längesedan ej mindre än 40 personer, mest barn, på
en gång varit inmanade å Kalmar häkte för potatisstöld. De hade tagit omkring
ett kok potatis hvardera från åkern, dertill bingta af nöd och elände.
Jag vill ingalunda ursäkta tjufven eller brottet, men jag får öppet erkänna,
att om de alla 40 stulit tillsammans sina 40 kappar från min potatisåker, så
hade jag ej påkallat Länsmannen för beifrande af ett brott, hvarå straffet utgör
3 skill ingar och uppenbar kyrkoplikt, utan försökt att med godo eller
ondo på enskild väg vänja dem från fortsättningen deraf; ty att ställa så till,
att 40 menniskor i hela sin lefnad skola i prestberget stå med vanära, det
är icke att leka med, när man en gång sjelf skall stå till doms för dem,
som man genom sin oförsonlighet kastat i vanära och förderf. Vid detta
tillfälle var väl häktningen laglig, men högst okristlig, helst det synes utgöra
en ofullkomlighet i vår lag, att tjufnad ute på marken af omförmälte ringa
värde anses vida högre än snatteri. Tidningarne hafva omförmält, att en
gumma som på åkern klippt rågbrodd till nödbröd, och hvilken brodd värderades
till en skilling, blifvit dömd sorn tjuf; och att en annan, som under
CAHL XiV:s tid fick nåd, sattes på lifstids tukthus för 3:ne stölder, hvil
-
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 101.
ka sammanlagda gingo lill, — om jag icke missminner mig — 27 *k. b:ko
och af hvilka den si>ta var en stäfver; den värderades till 2 sk. oell kostade
(jvinnan friheten för lifstiden.
Att dylika läll belasta ifångvården och kosta Staten betydliga summor,
är lätt att inse; men lägga vi härtill alla olagliga eller blott skenbart
lagliga häktningar, sorn nästan dagligen verkställas, detta oupphörliga jagande
efter .en förut straffad person, så att denne ej får -skaffa sig ärlig
sörjning, är en olycka sorn kostar Staten allramest och som fyller våra fängelser
och kostar stora penningesummor, utan -att hittills hafva burit andra
1 rukter än utlärda tjufvar och skälmar.
Det är af dessa anledningar jag härmed vördsamt anmäler den motion:
att Rikets Ständer måtte inför Kongl. Majit framställa det insedda behof
vet af skärpt kontroll öfver häktnings-åtgärderna i allmänhet samt
en i detta afseende bestämd och tydlig polislag, sorn ej under några förhållanden
finge öfverträdas
Utskottet, som i ett sammanhang behandlat dessa särskilda men gemenskap
ägande motioner, får nu i anledning deraf sitt utlåtande afgifva.
Hvad dervid först angår Herr Munck af Rosenschölds yrkande; så
enär allmänna säkerheten ej vöre tillräckligen bevarad, derest det stadgades,
att ingen brottslig må i häkte inmanas förr än dom öfver honom fallit, sorn
vunnit laga kraft, torde ett dylikt stadgande ej heller böra komma i fråga;
hvadan Utskottet vördsamligen hemställer
att omförmälta yrkande md lemnäs utan afseende.
Beträffande sedermera den af Riksdagsfullmäktige» Pehr Sahlström
gjorda framställning; så har Utskottet deraf icke kunnat öfvertygas om beliofvet
af skärpta kontroller öfver häktningsåtgärder.
Då med dylika kontroller ej kan förstås annat, än en uppsigt eller
tillsyn deröfver, att personer icke häktas i andra fall än lagen medgifver,
är svårt att inse huruledes den af motionären öfverklagade inskränkning i husbondeväldet,
eller husbönders förmenta åsidosättande af deras pligter emot
tjenare, eller de ur brottmålsannalerna hemtade särskilda exempel kunnat
åberopas såsom skäl för den väckta motionen. Dessa exempel uppenbara
ingen brist på kontroll i omförmälta hänseende, utan tvertom att personer,
hvilka efter gällande lag gjort sig friheten förlustige, jemväl blifvit beröfvade
densamma; och följderna af den underlåtenhet, sorn motionären, enligt hvad
nämndt är, lagt husbönder i allmänhet till last, lära ej kunna afhjelpas genom
de skärpta kontroller motionären påyrkat.
LagrVtskottets BetänkandeN:o 101.
t
Går marn emellertid vidare i motionärens framställning, så uppgifves
hurusom „olagIiga eller blott skenbart lagliga häktningar nästan dagligen,
skola verkställasoch vöre detta förhållandet, så kan icke förnekas att nödvändigheten
påkallade kraftiga medel deremot, äfvensom! att? de kontroller,
som för närvarande finnas,, i sådant fall skulle vara alldeles otillräckliga.
Men lyckligtvis är ej förhållandet sådant, som det uppgifna. Visserligen
har erfarenheten visat att personer en och annan gång blifvit utan fog och
således olagligen häktade;: men sådant hörer likväl, efter livad Utskottet inhemtat,
till sällsyntlieterna;. och hvilka kontroller än må upptänkas, lärer det
vara lika fåfängt att söka: helt och hållet förekomma dylika olagliglreter, som
att hindra brott i allmänhet.. Den stränga påföljd , sorn lagern bestämmer för
olaga häktning, synes likväl innebära ett temligen verksamt korrektiv, och
den noggranna tillsyny som genom Justitiekansleren och Rikets Ständers
Justitieombudsman utöfvas öfver häktningsåtgärder utgör ett ytterligare värn
emot öfverträdelser af ifrågaställdé art.
I olaga häktningar finnes ej heller anledningen till den stora fångpersonalen
; och då ändamålet med motionärens förslag hufvudsakligen är åstadkommande
af minskning i antalet af häktade personer, följer deraf att det medel,
motionären föreslagit, ej skulle löda till samma ändamål..
Detta ändamål måste nemligen sökas på annan väg än genom skärpning
af kontrollerna öfver häktningsåtgärder. Men då: motionären ej anvisat
någon annan väg, än berörde, och Utskottets verksamhet uti ifrågaställde
hänseende är af det framställda förslaget begränsad, torde Utskottet
hafva tiltlyllestgörande anledning till sitt vördsamma tillstyrkande,
att Pehr Sahlströms motion ej heller må till någon Miketa Stäffrders
åtgärd föranleda.
Stockholm^ den 13 Oktober 1848-
E eservationi
af Riksdagsfullmäktigen Pehr Sahlström från Stockholms län: Emot Utskottets
fattade beslut, att min motion om skärpt kontroll å häktningsåtgärder,
skall förfalla,, föranlåtes jag mig reservera. Sedan jag i motionen sökt ådagalägga,
hurusom dels underlåten husbondetillsyn och åsidosatt begagnande
s
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 101.
al mildare medel för att återföra den tjenande och ringare folkklassen till
moralitet och känsla af dess pligt, dels den i senare tider sig alltmera ökande
benägenheten att, afven för mindre felsteg och förseelser hos denna klass»
genast anlita lagens straffande biträde, gemensamt och öfver all höfva ökar
antalet af fängelsernas beklagansvärda innevånare, och dermed icke allenast
de kostnader, sorn i sådant afseende erfordras, utan ock den vanmakt, som
samhället häraf får vidkännas, samt då Utskottet behagat erkänna motionens
rättsenliga syftning samt behofvet att söka förebygga den olikhet i förfaringssätt
vid häktningsåtgärder, som i olika orter äger rum; har det varit oväntadt
att Utskottet funnit det ingen åtgärd (iil afböjande af dessa olägenheter
kunde för det närvarande vidtagas.
De skäl, som härtill föranledt, eller att bestämda stadganden angående
olaga häktning redan finnas i nu gäilande lag: att det beror på den förfördelade
att söka upprättelse derest honom något orättvist öfvergått: att det
varit med formerna för Utskottets verksamhet oförenligt att föreslå och framställa
nödvändigheten af ifrågavarande lagbestämmelsers ordentligare iakttagande,
och att, i den under utarbetning varande nya kriminallagen, ännu
mera bestämda föreskrifter i detta afseende komma att intagas, synas mig
icke nog klara och tillfyllestgörande, särdeles med hänsigt till den stora och
som jag förmodar mera allmänt insedda svårigheten för en olaga — för obetydligt
brott och sålunda onödigtvis, häktad person, att mot en nyckfull och
godtycklig polismakt åstadkomma den bevisning och anklagelse, hvarigenom
den förres ställning kan restitueras och ersättning vinnas för det oförskyldta
lidande, han härigenom tillskyndas och hvars följder vanligast medföra förlusten
af hela haus timliga välfärd. Dessutom torde, efter all sannolikhet, tidpunkten
för det nya kriminal-lagförslagets antagande icke vara så nära, att
de, som olyckligtvis annu måste vara beroende af den behandling jag önskat
mera kontrollerad, föga få hugna sig af den närvarande lagstiftningens omtanka
och förutseende i denna så vigtiga angelägenhet.
N:o 102.
Lag-UtskoUe(s Memorial, N:o 102.
9
N:j 102.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Okt., kl. 1 «. m.
Memorial, i anledning af dtermiss utaf Utskottets Betänkande
JV:'o 86 öfver väckt motion om upphäfvande af den Akademiska
Jurisdiktionen.
På grund af deremot framställde anmärkningar, har berörda Betänkande
blifvit af Vällofl. Borgare-ståndet till Lag-utskottet återremittera dt; men
som, enligt till Utskottet ankomne protokolls-utdrag, öfrige Riks-stånd samina
Betänkande bifallit, och tre Stånds mening i frågor af förevarande art utgör
Rikets Ständers beslut, lärer något yttrande i anledning af omförmälde anmärkningar
icke erfordras; hvilket för A^ällofl. Borgare-ståndet vördsamt
lillkännagifves.
Stockholm den 13 Oktober 1848.
Mi. till n. Sl. Prot. 1817 och 1848. 7 Sami 1 Afä. X liäft
It
STOCKHOLM, w. f. dalman, 1848.
L»$-b'l$h*lltl-\ Memoria./, N t 103.
I
N:o 103.
Ank. till E.ip-Utsk. den IS 0btkl. 2 f. m.
Vördsamt Memorial'.
Sedan Lag-utskollet i dess Betänkande N:o 5y till Rikets Ständers pröfning
framlagt elt af Utskottet ntarbetadt förslag till förordning angående inteckning
i fast egendom, oell samma förslag blifvit af Rikets Ständer bifallet,
hvarefter underdånig skrifvelse i ämnet är vorden under N:o 160 lill
Kongl. Majit afbiten; så bar Herr Eklund_, J. F.j uti ett till Yällofl. Borgare-ståndet
förliden gårdag ingifvet ocb till Utskottet remitteradt memorial,
fästat uppmärksamheten derpå, hurusom uti ingressen till berörde af
Rikets Ständer gillade samt till Kongl Maj:ts nådiga sanktion öfverlemnade
förslag lill författning det misstag skall förelupit, att deri åberopade Kongl,
förordning angående vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och
nyttjanderätts inteckning, upptagils såsom gifna den 9 November 1844 i
stället för den 19 Maj 1845; med anledning hvaraf Herr Eklund hemställt
om icke Rikets Ständer böra till nödig rättelse bos Kongl. Maj:t i underdånighet
göra anmälan rörande ifrågavarande felaktighet; och som Utskottet, vid
granskning af ornförmälda lagförslag, erfarit att det således uppgifna misstag
i afseende på åberopade författningens dag och årtal verkligen ägt rum,
samt nödigt är alt detsamma i behörig ordning varder af Rikets Ständer
rättadt, får Utskottet vordsamligen tillstyrka det måtte Rikets Ständer i
underdånighet hos Kongl. Maj:t anmäla förenämnda förhållande, samt att ingressen
lill oflanämnda författning, sådan den blifvit af Rikets Ständer beslutad,
rätteligen bör lyda som föijer:
[lili. tilt Ii. St. hot. 1S47 & 1848. 3 Sami. i Afd. 33 Haft.
■i
Luf-fUiolUts Memnrntt, N:t> 10T
Med ambing afl kapitlet Rättegångsbalken och Kongl, förordningen
den i3 Juli 1818, med deri, genom Kongl, kungörelserna
den 18 December 18:13 och 3o Maj i835, gjorda tillägg och förändringar
, samt med undanrödjande af 3 ^ i Kongl, förordningen
den ig Maj iS/jl, angående nissa förändrade föreskrifter
i afseende på lagfart och nyttjande rätts inteckning, så vidt
densamma ej har afseende ä nyttjanderätts inteckning, kommer
förstnämnde kapitel att erhålla följande lydelse:
Stockholm den 17 Oktober 1848.
STOCKHOLM, f. d. Schslties Boktryckeri, 1S48.
Lag-UtskolMi Ullålande N:a 104
1
Ank. till Exp. Utsk. d. 20 Okt. kl. 1 e. ra.
JM 104.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets
Betänkande JM 58, öfver Kongl. Majlis Nådiga proposition
om antagande af ny strafflag med flere tillhörande
lagbestämmelser.
Sedan Kongl. Maj:t, medelst Nådig proposition, till Rikets Ständers antagande
framlagt särskilda förslag till dels ny strafflag, dels ock lag angående verkställighet
af fängelsestraff, samt Lag-utskottet, lill hvars utlåtande dessa förslag blifvit öfverIemnade,
uli ofvanberörda betänkande, ansett sig ej kunna tillstyrka bifall å samma
förslag, men deremot lill Rikets Ständers antagande föreslagit af Ulskottet i stället
utarbetade försias till ny strafflag, samt lag om verkställighet af straffarbete och
fängelsestraff; så hafva, vid föredragning af Utskottets omförmälda betänkande, Väl—
lofl. Rorgare-ståndet och Hederv. Bonde- ståndet, på grund af framställda anmärkningar,
återremitterat förevarande lagstiftningsfråga till Utskottet; hvaremot Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-ståndet, med afslag å Utskottets framlagda
lagförslag, beslutat, alt en underdånig skrifvelse skall till Kongl. Majit allåtas,
deri Rikets Ständer, med anmälan att de ej kunnat antaga Kongl. Majlis ifråga—
ställde Nådiga proposition, i underdånighet anhålla, att, enar behofvet af en skyndsam
förbättring i vissa delar af broltmålslagstiflningen icke medgifver det uppskof,
som skulle erfordras för utarbetande af ett nytt förslag till strafflag, samt alt en
dylik förbättring lämpligast torde böra börjas, dels och förnämligast med ordnande
af straffsystemet, isynnerhet hvad angår frihetsstraffen, hvilka i senare tider erhållit
en vidsträcktare tillämpning än 1734 års lag förutsätter, dels med en förändring i
lagstiftningen om straffen för stöld och rån, bedrägeri och förfalskning, Kongl. Majit
ville låta utarbeta och till nästsammanträdande Ständer framlägga ej mindre ett förslag
till lag om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff jemte de modifikationer
i straffsystemet för öfrigt, som kunna anses nödiga, än äfven till en författning
angående ofvanberörde förbrytelser.
Yid omförmälde förhållande lärer den af Vällofl. Borgare-ståndet och Hedervärda
Bonde-ståndet beslutade återremiss icke föranleda till annan åtgärd från UtSih.
lill R. St. Prof. 1817 och 1818. 5 Sami. 1 Afd. 31 Baft. t
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 104.
skottets sida, än att, med anmälan härom', hemställa till bemälde Riksstånd att företaga
ärendet till förnyad pröfning.
Stockholm den 20 Oktober 1848.
Reservationer:
Af Herr Gethe, med hvilken Herr von Lindecreutz sig förenat:
»Då två Stånd afslagit Lagutskottets ifrågavarande betänkande N:o 58 men två
Stånd återremitterat ärendet, och således, äfven om dessa sednare komme att derutinnan
hufvudsakligen sig yttra, följden ej kunde blifva annan, än att betänkandet
blefve af alla fyra Stånden afslaget, eller, i fall de två Stånd, som återremitterat,
detsamma bifölle, frågan komme att förfalla; samt besvarandet af de gjorda anmärkningarne,
om sådant, vid nu yppade förhållande, skulle anses Utskottet åligga, ej till
någonting verkade, enär ärendets utgång redan är gifven, anser jag för närvarande
ej någon annan åtgärd vara för Utskottet att vidtaga, än att anmäla förhållandet
för Borgare- och Bondestånden, som betänkandet återremitterat.»
Af Herr Prosten Odelberg, i hvars yttrande Herr Prosten Schram instämt:
»Jag kan ej biträda den åsigt, som hos Utskottet erhöll öfvervigt vid beslutet
oin detta utlåtande. Två Riksstånd hafva ogillat så väl Konungens proposition,
som Lag-utskottets förslag. Två hafva återremitterat det sednare. I likartadt fall
förut har Utskottet förklarat frågan vara förfallen. Så hade, enligt min uppfattning
af de tvenne sista punkterna i Regeringsformens 87 § ock nu bort tillgå. I de
delar, der återremissen icke klandrar, hafva ju två Stånd i egentligaste mening
stadnat mot två. I de delar åter, der den uttalar ett ogillande, ökar den afslagets
styrka. Jag har dessutom trott, det Utskottet kunnat föreslå Rikets Ständer, alt,
med anmälan af frågans så beskaffade skick, till Kongl. Maj:ts höga kännedom i
underdånighet öfverlemna Lag-utskottets, efter min tanke, på det hela taget, icke
förkastliga arbete, jemte dervid gjorda anmärkningar. Något afseende å beggedera
skulle då sannolikt varit att påräkna i en ny Kongl, proposition till nästkommande
Ständer; och såmedelst hade man främjat möjligheten att, ulan för lång tidsutdrägt,
erhålla en af behofvet högt påkallad, förbättrad brottmålslag.»
Dessutom är mot ifrågavarande utlåtande reservation anmäld af Herr Prosten
Tellbom.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J O H. BECKMAN, 1848.
Log-UUkotlels Utlåtande, N:o 105.
1
N:o 105.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Okt., kl. 2 o. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets
Betänkande N:o 92, öfver väckt motion om
indragning af Bergstingsrätt erna.
Berörde betänkande, hvilket Högv. Presteslåndet afslagit på denjgrund,
att ifrågaställde ärende redan vore Kongl. Majrts nådiga pröfning undersläldt,
men Vällofl. Borgare-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet bifallit, har
åter blifvit från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Lag-utskottet återremilteradt.
De anmärkningar, som föranledt återremissen, hafva blifvit framställde
af bier v von Hartmansdorff', herr Lagerhjelm, Herr von Hohenhausen samt
Herr Printzensköld, hvilka hufvudsakligen anmärkt, att om än medgifvas
måste, att de ärender, som tillhöra Bergstingsrätt handläggning, äro så
så få, att särskilda domstolar för behandling deraf konna undvikas; så vore
likväl vådligt alt öfverflytta omförmälde göromål på de allmänna domstolarne
innan man sörjt derför, att den speciella sakkunskap, som finnes i
Bergstingsrälterna, ej komme att saknas i förenämnde domstolar; alt man
visserligen hört anmärkas att denna kunskap kunde undvaras i domstolen,
enär den vore i tillfälle att infordra sakkunnige personel» utlåtande; men
att denna utväg deslomindre vore lillfylleslgörande, som domstolen ej kunde
kontrollera riktigheten af samma utlåtanden, och särskild sakkännedom ofta
be hö fdes för ledning af undersökning»» uti ärenden af ifrågavarande beskaffenhet
oell uppställande af de frågor, deröfver sakkunniges utlåtande kunde
anses nödiga; alt denna speciella kunskap i synnerhet vore erforderlig i
första instansen, enär den numera ej är att påräkna i de högre domstolar,
m. tilt R. St. Prut. 1811 1S48. 7 Samt. 1 A/d. 35 haft.
*
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o t05.
der oftanämnde mål oell ärenden skola fullföljas; samt alt del följaktligen
borde stadgas att, då saker, sorn tillhört Bergstingsratis handläggning, skola
behandlas af allmän domstol, en i bergsvetenskapen kunnig person bör
Tara tillstädes, antingen i egenskap af ledamot eller för alt, såsom ansvarig
rådgifvare, i förekommande fall till protokollet afgifva yttrande; och har
förennämnde fråga blifvit återförvisad till Utskottet, på det Utskottet måtte
uppgöra förslag till ett stadgande i förenämnde syftning.
Utskottet, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit anfördt, linner
dock ej skäl att tillstyrka något så beskafFadt stadgande, såsom vilkor
för den öfverflyttning af Bergstingsrätternas domsrätt till allmänna underdomstolarne,
som Utskottet föreslagit. Att för pröfning af vissa tvister upplysningar
erfordras, hvilka ej kunna meddelas utan insigt och erfarenhet i
vissa slöjder och näringar är väl oförnekligt; men då man ansett domaren
sjelf bör äga sådan insigt och erfarenhet för att kunna pröfva tvisterna, har
man, på sätt Utskottet i betänkandet N:o 99 anmärkt, förblandat begreppen—
bevisning och dom. Omförmälde upplysningar innefatta nemligen blott
egenskap af bevisning, och det tillhör icke domaren att åstadkomma densamma
ulan endast att pröfva dess verkan efter lag. Hvad Lagkommitten i
denna fråga yttrat, synes Utskottet så öfvertygande, att Utskottet ej tvekar
att i allo instämma elei uti. ”Innan dom fälles,” säger Kommit teen, ”bör bevisningen
å ömse sidor bringas till den fullständighet, som parternes rätt
klöfver; dit är äfven alt hänföra inhemtandet af de upplysningar, som kunna
vara af nöden, från sakkunnige män. Domarens medverkan i delta afseende
är blott en ledning af bevisningens gång, hvarigenom parterne sättas
i tillfälle att ernå slika upplysningar, om de ej ulan hans mellankomst skulle
vinnas. Således inhemtas utlåtande än från kemisten, mineralogen och bergsmannen,
än från läkaren eller kirurgen, än från landi n ätaren eller nivellören,
än från den handlande, än från konstnären eller slöjdidkare!!, allt efter sakens
olika art och beskaffenhet. Detta utlåtande är egentligen icke annat, anett
vittnesbörd i saken, hvarföre det ock bör, såsom sådant, edligen bekräftas,
derest det icke under embetsmanna-vitsord meddelas Sedan bevisningen
på detta sätt blifvit fulländad, inträder domarens slutliga åtgärd atl, på
grund af alla upplysningar och omständigheter sorn förekommit, slita tvisten
parterne emellan. Hans funktion blir då, hvad den bör vara, att skipa
lag och rätt; och denna lagskipning stödjer sig på uppenbara skäl oell
bevis, som i handlingarne förvaras, ej på hemliga kunskap t, deni domaren
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o W5.
8
bär inora sig. När sakkunnige mäns yttranden ingå i bevisningen, bar
hvarje part både rätt och tillfälle alt undersöka dessa yttranden och upptäcka
skäl mot skäl; men när domarens eget vetande, först genom sitt resultat,
sjelfva domen, tiäder i ljuset, kan deremot någon så beskaffad föregående
undersökning icke äga rum, utan parten får, i stället för rättigheten
att göra alla möjliga anmärkningen mot bevisningen i första instansen, blott
den att klaga öfver domen i högre rätt.” Och det är på grund häraf, samt,
enär två Riksstånd utan vilkor godkänt Utskottets ifrågavarande betänkande,
som Utskottet oförändradt återlemnar detsamma till Ridderskapets och
Adelns pröfning.
Stockholm den 20 Oktober 1848.
Reservation:
af Herr prosten Odelberg, med hvilken Herr prosten Schram sig förenat:
”Då, såsom det från Presteståndet inkomna protokolls-utdrag upplyses
ifrågavarande ärende, lill följd af Rikets Ständers förut gjorda underdåniga
frrmslällning, redan blifvit Kongl. Maj:ts nådiga piöfning understå
!<l t; kan jag, för min del, ej annat än finna ytterligare åtgärd å Ständernas
sina öfverflödig, och ser således intet skäl, hvarföre Utskottet bort
vidblifva sin mening i betänkandet N:o 92.”
STOCKHOLM, C d. Sfbalties Boktryektri, 18*8.
1
Register
öfver de af Rikets SI änders Lag-Utskott vid 1847
och 1848 årens Riksdag afgifra Betänkanden, Utlåtanden
och Memorial.
A.
'Expedition»» H:f.
Akademiska, jurisdiktionen, om upphäfvande deraf - 86, 102.
Aktiebolag, förslag till lag derom ------ 2^,44*55-
Andaktsöfningar, angående upphäfvande eller förändring af Kongl.
plakatet den 12 Januari 1726 jemte öfriga
emot olofliga sammankomster till andaktsöfningar
utfärdade författningar - 81.
Arf, angående upphäfvande af författningarne om tiondepennings
erläggande för arf, som föres utom stad, se Tiondepenning.
„ om oäkta barns rätt dertill efter moder, se Oäkta.
Arfvejord, angående förbud att densamma genom testamente
bortgifva; se Ärfdabalken.
„ angående vederlag, då den blifvit såld, se Ärfda
balken.
Arfoden, om ökade åt kanslipersonalen - - - it.
Assignationer, om upphäfvande af Kongl, förordningen derom
af den i3 Juli 1818 ----- qQ.
a
Banker, enskilda, angående vissa lagbestämmelser derom. - 5ö..
Barn, oäkta, om deras arfsrätt, se Oäkta.
Barnamord, angående ändring i Kongl, brefvet derom af den
17 Oktober 1778 - - — - 87.
Bergstingsrätter, om deras indragning - 92, io5.
Besvärstid, om förlängd sådan för fullföljd af mål från West erda
Is fögderi - - - - - - 80,
Bolag, aktie-, förslag till lag derom, se Aktiebolag.
Borgenärs-ed, om förändring i formuläret derför - - - 70.
Borgmästare, om rättighet för dem att kalla till polisförhör vid
vite och påföljd af hemtning, se Polisförhör.
Brottmtilsdomstolar, om inrättande deraf - - — - 91.
Brottmåls-lagstiftnihg, se Strafflag.
„ angående åtskilliga motioner om förändring
deri - - - — - - 58, . 64?
Brottmuls-ransakningar, se Ränsakningar.
Bysättning, angående förändring i författningarne derom - 6, aoi.
Börd, angående förändring af 5 kap. 12 § Jordabalken, i fråga
om tid för afträdande af i börd dömd fastighet, se Jordabalken.
Bördeskilling, angående dess nedsättande i landtränterierna. - 41
CL
Gömministrar, angående deras aflöning, se Likstol.’
D.
Dömbokj, om. upphörande eller inskränkning af, underdomares
skyldighet att densamma renovera - - - - l\6i.
Btomkapitels. arn oeniga makars inställelse derstädes till varningars
> erhållande^ - - - - - - 90*.
Domstolar, om inrättande af serskilda brottmålsdomstolar, se Brotlmålsdomstolar.
E.
Enskilde banker, angående vissa lagbestämmelser derom, ‘■se
Banker.
F
! .;VKT U. •
l *
Fastighet, ntmätt, om förändring i sättet för dess försäljning - 21.
„ angående skyldighet att låta inteckna, vid försäljning
deraf, gjordt förbehåll att framdeles vinna densamma
åter, se Inteckning.
Folksamlingar, olofliga, om stiftande af en lag deremot, se
Uppror.
Forum, om upphörande af frälsemans särskilda, se Frälseman.
Frälseman, om upphörande af dess särskilda forum - - 5i.
„ angående förmyndares förordnande för dess barn
och arfvingar - - - — - - - §8.
Fullmakt, angående beskaffenheten af länsmäns, se Länsmän.
Fylleri, angående förändring i Kongl, förordningen derom af
den 16 November 184* - - - - a.
Fängelser, om åliggande för kommunerna att hafva tillsyn'å
ordningen dei slädes - - - - jQ.
„ om kyrkopliktens undergående i länsfängalserna, se
Kyrkoplikt.
Fängelsestraff, se Strafflag.
Fästehjon, angående skyldighet för dem att inom viss tid efter
slutad lysning lill äktenskap detsamma genom vigsel
fullborda, se Lysning.
Fästning, om kyrkopliktens undergående derstädes, se Kyrkoplikt.
Fördel, angående upphäfvande af lagens stadganden derom ödii
om morgongåfva, se morgongåfva.
Författningar äldre, angående revision deraf, se Revision*
4
Forlagsinteckning, förslag till förordning derom - 26, 54>
Förliknings-kommitteer, örn inrättande deraf - - - 100.
Förmyndare, angående deras förordnande för frälsemans barn
och arfvingar, se Frälseman.
Förordningen den to Juni 184»» om ändring deri hvad angår
vilkorlig» utmätuingsresoJutioner i vissa fall, se
Utmätnings re solution er.
„ den 9 Maj 1835 och den 20 Nov. 1845, angående
upphäfvande deraf i afseende på handel med lösören,
sorn köparen låter i säljarens vård qvarblifva,
se Lösören.
,, den i3 Juli 1818, angående inteckning i fast egen
dom
, se Inteckning.
„ s. d. om assignationer och invisningar; se Assig
na
tioner.
„ den 19 Maj i845, om giftorätt och morgongåfva,
se Giftorätt.
Förskott å till försäljning lemnade varor, om förmånsrätt derför,
se Varor.
Gr. .
Gifterrndlsbalken, om ändring af 2 § samt upphäfvande af 5:te
och 6:te SS i 2 kap. angående dem som äktenskap
med hvarannan ej bygga må -
Giftorättj angående förklaring huruvida Kongl, förordningen derom
och om morgongåfva af den 19 Maj 1840 eger
retroaktiv verkan -------
H.
35, 4g>
i5, 42.
Hallrättsärenden, se Magistrater.
Mandelsbalkenj om ändring i dess 9 kap:s 6 §> angående ränta
å försträckta penningar eller varor, se Ränta.
5
Handelsbok, angående dess vitsord ----- ao> 3&
Hemtning angående påföljd deraf för den, sora käres till brottmål,
se Rättegångsbalken.
Hofrättj angående förändring i tiden för de så kallade småprotokollernas
insändande dit, se Småprotokoller.
„ angående ökad tid för anmälan af missnöje emot dess
dom oell utslag, se Rättegångsbalken.
„ angående minskning i antal mål, som böra dess piöf
ning
underställas, se Underställningsmål.
Häktning, om domares oell polismyndigheters rätt all häkta
och skärpt kontroll derå ----- iot.
Häradsrätt, om minskning i domfördt antal nämndemän derstädes,
se Nämndemän.
Invisningar, se Assignationer.
Inteckning, förslag till förbättring af forfattningarne derom 5^,62,io3.
„ angående skyldighet att låta inteckna vid köp af
fast egendom gjordt förbehåll att framdeles få densamma
återlösa 70.
J.
Jagt, angående skatts erläggande för rättigheten att sådan utöfva 7.
Jordabalken, om förändring af dess 8 kap. i afseende å rättigheten
att bortgifva jord, hus eller tomt - 36v
„ om förändring af dess 5:te kapitels i2tte 8 i frå
ga
om tid för afträdande af i börd dömd fastighet
„ om förklaring af dess i6:de kapitels 5:te § så vidt
den angår ^uppsägning af på arrende upplåtet
hemman - -- -- -- - 43.
Judar, angående rättighet för dem att vittna - - - - 68.
6
Jurisdiktion, om upphäfvande af den akademiska - -86
Justitieombudsman, om granskning af dess embetsberättelse - i.
.Kanslipersonal, om ökade arfvoden åt densamma, se Jrfoden.
Klander af syn, se Syn.
Klockare, angående deras aflöning, se Likstol >
Kommunerna, örn åliggande för Jern alt hafva tillsyn å ordningen
vid fängelserna, se Fängelser.
Konkurslagstiftningen, oin förändring deri - - - - 75, 97.
Konsistorium, angående förändring i sältet för ändrings sökande
i dess utslag - _____ a5.
Konventikelplakatet af den 12 Jan 1726, angående upphäfvande
eller förändring deraf, se Jnduktwfningar.
Krigsdomstol, angående förklaring af Kongl kungörelsen den 18
Dec. i8a3 i fråga om brottmål, som böra af både
allmän domstol och krigsdomstol ransakas, se Kungörelsen.
Kungörelsen den 18 Dec. 1823, om förklaring deraf i fråga om
brottmål, som böra af både allmän domstol och
krigsdomstol ransakas - — — - 74*
Kust-allmoge, angående utsträckning af dess rättighet att idka
sjöfart, se Sjöfart.
Kyrkoböcker, angående skärpt kontroll vid deras förande m m. 39.;)}
Kyrkolagen, om ändring af dess 11 kapitels 9 och 10 §§ i fråga
om nattvardens begående före i stället för efter
predikan - . - - - _ - 78.
>» om ändring af dess 16 kapitels 1 1 § i afseende å
oeniga makars inställelse hos domkapitlet lill förmaningars
erhållande, se Domkapitlet.
Kyrkoplikt, angående densammas undergående i länsfängelser och
å fästningar - - - - - - - 93.
Kyrkostugor, angående rättighet till deras uppförande å kyrko
'Vallarne
- _ - 10.
Kyrkovaktare, angående deras aflöning, se LikstolV
Kamrers rätter,, angående indragning deraf - 56
L.
Lag, om aktiebolag, se Aktiebolag:
„ om uppror oell olofliga folksamlingar, se Uppror.
,, om brott, se Strafflag.
„ om straffarbete och fängelsestraff, se Strafflag.
„ oin ulri kes vexlar, se Kex lar.
„ 0111 notarii publici, se Notarius Publicus.
Lagar och författningar, angående revision af äldre dylika, se
Revision.
Hagmansrätter, angående indragning deraf — - - - 56.'
Lagsöknings/nål, inom hvilken tid sådane, när de blifvit af Konungens
befallningshafvande tvistiga förklarade,
böra till domstol inslämmas, se Utsökningsba/ken.
Landtbo, om bestämmande af viss tid, inom hvilken klander
må anföras mot syn, som af enskild person hålles
med dess landtbo, se Syn.
Lardtr anter ier, om bördeskillingars nedsättande derstädes, se
Bördeskillingar.
Likstol, om upphörande deraf - - — - - - " 8.
Lysning, angående skyldighet för fästehjon att; inom viss lid
efter slutad lysning till äktenskap, detsamma genom
vigsel fullborda - - - - — — » 3i.
Länshäkten, om brottmåls-ransakningars hållande derstädes, se
Ransakningar.
„ om kyrkopliktens undergående derstädes, se Kyr
koplikt:
Länsmän,
angående beskaffenheten af deras fullmakter - - 4»'
Lösören, angående upphäfvande af Kongl, förordningarne den Q
Maj i^35 och den 20 November 1845, i afseende pål
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård
qvarblifva. — — - - » — - - 34»-
8
99-
Magistrater, om tillökning af deras ledamöter, för handläggning
af mål, som förut upptagits af hallrätterna och
skråembetena -------
Makar, oenige, om deras inställelse hos domkapitlet till varningars
erhållande, se Domkapitlet.
Morgongåfva, angående förklaring huruvida förordningen derom
och om giftorätt af den 19 Maj 1845, äger retroaktiv
verkan, se Giftorätt.
„ angående upphäfvande af lagens stadganden der
derom
och om fördel ----- 16.
N.
Nattvarden, om förändring af kyrkolagens stadgande i afseende
å densammas begående efter predikan, se Kyrkolagen.
Notarius Publicus, om stiftande af en lag för desse tjenstemän
Nämndemän, om minskning af domfördt antal vid häradsrätt
li
di
-
0.
Offring, angående densammas upphörande till presterskapet
Oäkta barn, om deras arfsrätt och underhåll -
5.
- 4°. 5o.
P.
Polisförhör, om rättighet för borgmästare i de städer, der poliskamrar
ej finnas, att kalla till polisförhör vid
vite och påföljd af hemtning - 79.
Presterskap, angående upphörande af den så kallade offringen
till detsamma, se Offring.
Privatbanker
9
Privatbanker, angående vissa lagbestämmelser derom, se Banker.
Privilegier, Ridderskapet och Adelns, angående upphörande af
dess rätt att i vissa mål omedelbart dömas af Hofrätt,
se Frälseman.
Promotorial, om detsammas erhållande i lagsökningsmål bos
Konungens befallningshafvande - - - 14.
Protokolls-utdrag, om domares skyldighet alt dermed förse part,
som, när värjemålsed blifvit ålagd, hänvises
till presterskapet ali undervisas, se Värjemålsed.
Q
Qvinna,
angående rättighet för benne att vid viss ålder blifva
myndig ---------
,, angående rättighet för underdomare att förklara ogift
qvinna myndig -------
„ angående mildring i straffet förlägrad, se Barnamord.
R.
Ransakningar, brottmåls-, angående deras hållande i länshäktena. 82.
Renovation, af domböcker, oin upphörande eller inskränkning af
underdomares skyldighet dervid, se Dombok.
Revision, af äldre lagar och författningar, angående väckt fråga
derom -------- - 33.
Riddare-synerätter, angående indragning deraf - 56.
Ränta, angående ändring i lagens bestämmelser derom - - 85.
Rättegångsbalken, om förändring af 3o kap. 1 § angående tid
för anmälan af missnöje emot Hofrätts dom
och utslag ------ 3o.
„ om förändring af 17 kap. 16 § angående for
mulär
för viltneseden, se Vittneseden.
*7-
71» 89-
2
10
Rättegångsbalken, om förändring af 8 kap. 2 §, angående upphörande
af frälsemans rätt alt i vissa mål
omedelbart dömas al Hofrätt, se Frälseman.
,, 0111 förändring af m kap. 10$, angående på
följd
af hemlning lill rätten för derifrån förfallolöst
uteblifven tilltalad - 63.
S.
Sjöfart, angående utsträckning af kustallmogens rätt att sådan
idka - -- -- -- - 9.
Skråembeten, se Magistrater.
Småprotokoller, om utvidgning deraf och förändring i tiden för
deras insändande till Hofrätt - - - 3.
Socken-adjunkter, angående deras aflöning, se Likstol.
Spö- och ris-straff, angående stället för verkställighet deraf - j)3.
Sterbhus, angående tid för verkställande af utmätning derstädes,
se Utmätning.
Strafflag, om antagande af ny sådan med flere tillhörande lagbestämmelser
------- 58, 104.
Syn, om bestämmande af viss lid, inom hvilken klander må anföras
mot dylik, som af enskild person hålles med dess
landtbo 7 3.
T.
Testamente, örn förändring af lagens stadganden derom - - 36, Zn,66.
Tingspredikan, om dess hållande å viss timme - 83.
Tiondepenning, örn upphäfvande af författningarne angående
erläggande deraf för arf, som föres utur stad 60.
Trohetseden, om förändring deraf - - - - - - 12, 19.
U.
Underdomare, om upphörande eller inskränkning af deras skyldighet
att renovera domböcker, se Dombok.
11
Underhåll, 0111 oäkta harns, se Oäkta.
Underställningsmål, örn minskning i antalet af dem
Uppror, 0111 stiftande af en lag deremot -  Uppsägning, 0111 förklaring af 16 kap. 5 § Jordabalken, så vidt
den angar uppsägning af utarrenderadt hemman, se
Jordabalken.
Utmätning, angående lid för verkställande deraf i sterbhus
,, om förändring i förfatlningarne derom -
U l mättan gs-resolutioner , vilkorliga, angående förändring i Kongl.
förordningen derom af den 10 Juni
1841 ------
U tsökn in gsbalken , om tillägg af en § vid 5 kap., se Utmätning.
„ om förändring af 2 kap. 5 § i afseende på
tid, inom hvilken af Konungens befallningshafvande
såsom tvistige förklarade lagsökningsmål
böra lill domstol instämmas
,, om förtydligande af dess 6 kapitel
Y.
Varor, om förmånsrätt för förskott på till försäljning lemnade 24.
Varningar, om befrielse för oenige makar att för erhållande
deraf inställa sig hos domkapitlet, se Domkapitlet.
Vederlag för såld arfvejord, se Jrfdabalken.
Vexlar, utrikes, förslag till lag derom ----- 67.
Vigsel, angående skyldighet för fästehjon att, inom viss tid efter
slutad lysning till äktenskap, detsamma genom vigsel
fullborda, se Lysning.
Vitesförbud, om bestämmande af Lid för deras kungörande i
kyrkorna - -- -- -- - 28, 3rp
Vittneseden, om förändring af formuläret derför _ - - 48, 6t.
„ om rättighet för Judar alt densamma aflägga, se
Judar.
Värjemålsed, om domares skyldighet att med protokollsutdrag
förse part, som före dylik eds alläggande hänvisas
lill preslerskapet att undervisas - 84-
73-
53,59,69.
13, 18.
95.
32.
47-
98.
12
A.
Äktenskap, angående ändring och uppgifvande af derom i 2:dia
kapitlet, 2, 5 oell 6 §§ giflermålsbalken stadgade föreskrifter,
se Giftermålsbalken.
Årfdabalken, om ett tillägg vid 17 kap. r § i afseende å förbud
att borttestamentera arfvejord - 37.
„ om förändring af 8 kap. 7 §, angående underhåll
åt oäkta barn, se Oäkta.
>> om förändring af 17 kap. 3 §, angående vederlag
för såld arfvejord - - _ _ _ 65.
„ om förtydligande af 12 kap. 7 § - - - 98.
STOCKHOLM, f d. Sctultzes Boktryckeri, 184-3.
BIHANG
TILL
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
SJUNDE SAMLINGEN.
2,,1“ Afdelningen:
Bag- samt alllmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
gemensamma Memorial, Utlåtanden och
Betänkanden.
' \ , ••
- S~ 1
Lat/- samt Allm. Besvärs- oeh EkonomirVtskottens Betänkande, N:o 1. I
i\:o 1.
Ank. till Exp.-ulsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för Komministrar
i Annex-församlingar, att utfärda s. k. begrafningsbevis.
Uti ett hos Hederv. Bonde-Ståndet afgifvet, till Lag-utskottets behandling
remitteradt, memorial, har riks dags fullmäktig en Elof Andersson frän Wermlands
län, med hvilken Jöns Ersson och A. Kylander sig förenat, med afseende
å de olägenheter, som för sockneboer inom annex-församlingar i de orter,
der pastor är boende pä flera mils afstånd från annexet, uppkomma, till följd
deraf, att s. k. begrafningsbevis, som måste anskaffas ej mindre för dem, vid
hvilkas begrafning likstol ifrågakommer, än ock för barn och fattige, icke få af
komministern i annex-församlingen meddelas, — yrkat, att denna rättighet,
som af pastor hittills utöfvats, måtte varda komminislrarne tillerkänd, eller ock
att en lämplig delning af pastoraterna må vidtagas.
För behandling af detta ämne, har Lag-utskottet sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och enär den prestman, som ifrågavarande
bevis utfärdar, dels för inhemtande af den aflidne personens förda
vandel, dels ock för anteckning om hans död, måste hafva tillgång till kyrkoböckerna;
men dessa böcker, hvilka för pastoralvårdens behöriga handhafvande
erfordras, äro ställde under pastors förvar, hafva Utskotten, vid betraktande
så väl deraf, alt en uteslutande rättighet i afseende å vården af kyrkoböckerna
icke lärer kunna pastor betagas, destomindre som han för desammas ordentliga
förande ensamt är ansvarig, som ock af den oreda eller mindre noggrannhet,
som, derest annan person tillätes att, jemte pastor, härutinnan föra
serskilda anteckningar, möjligen kunde uppkomma, — ansett sig sakna skäl
att motionärens framställning i denna del förorda; och finna Utskotten sig icke
heller af de utäf motionären omnämnda olägenheter hafva hemtat giltig anledning
för tillstyrkande af pastoraters delning; hvadan vördsamt hemställes,
att motionen, så i ena som andra afseendet, icke må till
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 April 1848.
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 7 Sami. 2 Afd. 1 Höft.
\
2 Lag- saint Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 2.
X:o ».
Alik. lill Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af serskilda motioner, i fråga om upphäfvande
af stadgandet i 14 Kap. 5 § Handels-balken samt
2 Art. 5 § af Kongl. Maj.ts förnyade Nådiga Lego-stadga
den 23 November 1833, om rättighet för husbonde att
tilldela tjenstehjon husaga.
I detta ämne hafva Utskotten fått till behandling emottaga framställningar,
nemligen:
från Högloft. Bidderskapet och Adeln af Herr Hjerta, Lars, som, under åberopande
deraf, att förhållandet emellan husbönder och tjenare både inför lagen
och förnuftet icke kunde betraktas annorlunda, än såsom ett frivilligt kontrakt,
hvarigenom den sednare på viss tid åtager sig att, emot öfverenskommen
betalning, förrätta vissa arbeten och tjenst-skyldigheter, anmärkt obilligheten
och orättvisan af det stadgande, som medgifver husbonde rättighet att
tilldela tjenare husaga, eller, såsom motionären uttryckt sig, att emot dem använda
fysiskt våld, utan att härföre vara underkastad ansvar, derest våldet icke
är af den svåra art, att skada deraf uppkommer, under det att lagen, å andra
sidan, för tjenare, hvilka förgå sig emot husbonde, bestämmer ytterst sträng
påföljd. Då denna makt i en rå eller nyckfull husbondes hand lätteligen kunde
leda till missbruk, hvarpå talrika exempel förefunnos, samt stadgandet i tö kap.
2, 3, 4 och 9 §§ missgernings-balken i allt fall ansåges gifva husbonden all
nödig öfvervigt öfver tjenaren, har motionären, under åberopande jemväl deraf,
att husagan, den han ansåge såsom en återstående lemning af träldomen,
blifvit afskaffad hos de båda nationer, som uti Europa gått i spetsen för civilisationen,
nemligen i Frankrike och England, äfvensom i hela vestra och södra
Europa, föreslagit, att stadgandet i 14 kap. 5 § handels-balken samt föreskriften
i nu gällande Jegostadga, om rättighet att tilldela tjenare husaga, måtte
upphäfvas; samt
från Hedervärda B onde-ståndet af Riksdagsfullmäktig en Gustaf Glad från
Westerbottens län, sorn, ehuru han erkände, att husagan, derest den med
måtta och på ett förnuftigt sätt användes, icke vore att anse såsom någon för
svår bestraffning, likväl, vid betraktande, dels af den omenskliga behandling,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 2. 3
hvartill denna till omfånget nog obestämda rättighet, i en hård och sträng
husbondes hand, kan gifva anledning, dels ock af svårigheten för det lidande
tjenstehjonet att för en sådan misshandling njuta ersättning och upprättelse,
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å nödvändigheten deraf, att denna godtyckliga
bestraffning afskaffas, hvarigenom, efter motionärens tanka, många
tjenstehjons hårda och omenskliga behandling skulle förekommas.
Hvad dessa motioner innehålla, hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och
jemte det Utskotten anse de föreskrifter, som uti 2:dra artikeln af nu gällande
legostadga för husbönder och tjenstehjon äro gifna, i så betydlig mån inskränka
den rättighet, husbonde, jemlikt 36 kap. 2 § missgerings-balken, i afseende
på tjenstehjons bestraffning tillkommer, alt all farhåga för ett godtyckligt
eller våldsamt utöfvande af denna rättighet derigenom lärer kunna anses
undanröjd, finna Utskotten de af motionärerne, såsom en följd af denna rättighets
missbrukande, anmärkta olägenheter, destomindre böra verka till husagans
afskaffande i allmänhet, som ofvanåberopade legostadga tillika innehåller föreskrift,
huruledes, i sådant fall, upprättelse och ersättning af ett förfördeladt
tjenstehjon må sökas. Dä Utskotten härjemte anse denna rättighet för husbonde,
med bibehållande af nu gällande stadganden om tjenstetiden, icke lämpligen
kunna upphäfvas, enär nödig utväg att, der allvarsamma föreställningar icke
hjelpa, tillhålla ett lättjefullt eller olydigt tjenstehjon att fullgöra sina åligganden,
derigenom skulle husbonden betagas, finna Utskotten, — jemte erinran,
alt hvad i öfrigt blifvit anfördt såsom skäl för denna rättighets upphörande,
eller att husagan i flera främmande länder längesedan blifvit afskaffad, icke
torde kunna i förevarande fall åberopas, helst, efter hvad kändt är, förhållandena,
så väl i afseende på tjenstehjonets ställning till husbonden, som hvad
angår tjenstetiden, inom dessa länder äro helt olika med dem, hvilka hos oss
ega rum, — sig böra, uppå dessa förenade skäl, vördsamt tillstyrka Rikets
Ständer,
att förevarande motioner icke må lill någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 April 1848.
4
4 Lag- samt Alkin. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 3.
1:0 3.
Auk. lill Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring i nu
gällande stadganden, rörande legostämma- och flyttningstid
för tjenstefolk.
Uti dessa ämnen hafva följande framställningar blifvit gjorda och till Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens gemensamma behandling öfverlemnade,
nemligen:
från Hö g lo fl. Ridderskapet och Adeln
af Herr Friherre Cederström, Jakob, som, efter framställning af de olägenheter,
hvilka förmenats uppkomma deraf, alt, enligt nu gällande stadganden
i afseende å lego-stämmotiden, som för hufvudstaden är bestämd till ett halft,
men för öfriga riket till ett år, aftal om tjenst eller arbets-biträde lagligen
icke kunna för kortare tid afslutas, — föreslagit, att en sådan förändring härutinnan
måtte vidtagas, hvarigenom legostämma till lagstadd tjenst eller arbetsbiträde
må kunna, så i städerna som å landet, vid hvad tid af året som helst,
efter ömsesidig öfverenskommelse bestämmas, likväl icke för kortare tid än
en månad, samt icke för längre tid på en gång än ett år; och har motionären,
under åberopande af ett, i öfverensstämmelse härmed, upprättadt, från
trycket utgifvet förslag till författning i detta ämne, tillagt, att, genom en sådan
förändring i lego-stämmotiden, fördelar syntes kunna förväntas, ej mindre
för näringsidkaren vid utöfningen af dess yrke, än ock för arbetsfolket, enär
tillfälle till sysselsättning och förtjenst för detsamma sålunda skulle beredas; och
af Herr Hammarhjelm, C. G., som, under förmälan, alt den för tjenstehjon
å landet föreskrifna flyttningstid, eller den 24 Oktober, vore för jordbruket
högst skadlig och olämplig, hemställt, att terminen härför i stället måtte bestämmas
till tiden emellan den 24 och 30 Juni; till stöd för hvilken framställning
blifvit anfördt, dels att det vore af vigt, att göromålen vid den kort härefter
inträffande hö- och sädes-bergningen med flit och ordentlighet skötas,
hvilket, efter motionärens förmenande, säkrast kunde påräknas vid början af
tjenstetiden, dels ock att bättre vård om foder-förrådet vore att förvänta,
derest samma tjenstehjon komme alt fodret under vintern uppstilla, som uti
dess inbergande deltagit;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 3. a
från Högvördige Preste-slåndel
af Herr Prosten Gellerstedt, som, med afseende ej mindre ä svårigheten
för husbönder att i Oktober månad, då väglaget vanligen är dåligt, från aflägsna
orter hemta tjenstefolk, äfvensom det menliga inflytande, som denna
otjenliga årstid utöfvar på dess helsa och trefnad, än ock å vigten deraf, att,
på sätt af föregående motionär blifvit erinradt, vinterförrådet af foderämnen
väl vårdas, hemställt, att flyttnings-terminen för tjenstfolk måtte bestämmas till
medlet af Juni månad; genom hvilken åtgärd så väl ofvananmärkta missförhållanden,
som äfven de olägenheter, hvilka inom motionärens hemort uppkommo
till följd deraf, att husbönder vid flyttningstiden, då landtmannagöromålen
äro i det närmaste afslutade, afskeda sina tjenare, ansågos kunna förekommas;
samt
från Hedervärda Bonde-ståndet
af Riksdagsfullmäktigen Anders Andersson från Skaraborgs län, som, jemte
erinran om angelägenheten deraf, att tjenstehjonsflyltningen infaller vid den
för landtmannagöromälen ledigaste tid, samt under åberopande i öfrigt af de
skäl, som af föregående motionärer blifvit anförde, föreslagit, att midsommartiden
måtte till flyttnings-termin utsättas; varande af motionären, till vidare
utveckling af dess ofvan antydda åsigt, åberopadt innehållet af en uti Skara
Tidning för den \ I December nästlidet år införd artikel rörande detta ämne.
Vid den öfverläggning, som, i anledning af sist omförmälda motion, inom
det Hedervärda Ståndet egt rum, hafva samtlige dess ledamöter, hvilka i frågan
sig yttrat, afstyrkt afseende å motionen, samt såsom skäl emot den sålunda
föreslagna förändringen hufvudsakligen anmärkt: att flyttnings-terminens
utsättande till midsommartiden skulle, med afseende på de byggnadsföretag,
hvilka då vanligen pågå, medföra känbara kostnader för husbönder, genom
den legning af arbetsfolk, som häraf blefve en följd; att inom de norra länen,
der allmogen i och för fiske vid midsommartiden vistas aflägse från hemmet,
en dylik förändring skulle medföra flera olägenheter; att tjenstehjonets biträde
vid denna tid destomindre kunde undvaras, som dess arbetskrafter då mest
tagas i anspråk; att i de orter, der tjenstefolkets lön utgår i spanmål och
andra förnödenheter, svårighet för husbonden uppkomme att utgifva densamma,
innan skörden försiggått, äfvensom lönerna i allmänhet icke kunde utgå förr,
an säden hunnit afyttras; och hafva flere ledamöter af det Hedervärda Ståndet
tillagt, att någon lämpligare tid för tjenstehjonsflyttningen, än den nuvarande,
icke kunde bestämmas.
6 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 3.
Hvad sålunda förekommit samt i ena och andi a afseendet föreslaget blifvit,
hafva Lag- och Ekonomi-utskotten i öfvervägande tagit; och beträdande först
Herr friherre Cederströms ofvanberörda framställning; så enär den föreslagna
förändringen i legostämmotiden, utom andra olägenheter, efter Utskottens tanka,
sannolikt skulle hafva lill följd, att husbönder å landet, under de tider af
året, då behof af arbetsbiträde mindre är för handen, afskedade tjenstehjonen,
hvaraf svårighet för dessa att erhålla sysselsättning och bergning måste uppkomma,
hafva Utskotten ansett sig ega skäl hemställa,
att denna motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Vidkommande härefter öfrige motionärers framställningar om ändring i tiden
för tjenslehjons flyttning, hafva Utskotten skolat vördsamt upplysa, att,
efter hvad vid behandling af denna fråga inhemtats, motioner, af enahanda
syftning med de nu ifrågavarande, vid flera föregående riksmöten och sednast
vid I8i0—1841 årens riksdag blifvit väckte, dervid flyttningstiden varit föreslagen
till åtskilliga från hvarandra mer eller mindre aflägsna tidpunkter samt
vid sislberörda riksdag till midsommarstiden; men alt Lag- och Ekonomi utskotten
vid alla dessa tillfällen afstyrkt bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget.
Med gillande af de anmärkningar, hvilka, på sätt ofvarberördt är, blifvit
inom Hederv. Bonde-ståndet i anledning af Anders Anderssons motion
framställde, få Utskotten, såsom ytterligare skäl emot de yrkade förändringarna
i flyttningstiden, för egen del, tillägga: att den missbelåtenhet, som öfver
nuvarande flyttningstermin för tjenstehjon blifvit yttrad, efter Utskottens tanka
innebär ytterligare bevis på omöjligheten att tillfredsställa hvarje skälig önskan
i detta hänseende; att det torde vara betänkligt att söka afhjelpa de partiella
olägenheterna af en allmän bestämning härom genom antagande af serskilde
flyttningstider för olika orter inom riket, helst sådant skulle minska utvägarna
till näringsfång för den arbetande klassen samt hindra spridandet af insigler i
landtmannayrken från en ort till en annan; samt att förändring i den nu gällande
allmänna bestämmelsen för vissa landsorter komme att medföra betydande
olägenheter; hemställande Utskotten, på alla dessa grunder,
att de uti förevarande ämne gjorda framställningar icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 April 1848.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 4. 7
HJ:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, i fråga om förändradt sätt
för utöfvande af församlingarnas gransk ning sr ätt öfver
Baslorernes redovisning för kgrkornas medel.
Hederv. Bonde-ståndet har till Lag-utskottets behandling öfverlemna! en
af riksdagsfullmäktigen Tobias Lind från Bohus län väckt motion, deruti han
anmärkt behofvel deraf, att ett förändradt sätt vidtages för utöfvande af församlingarnes
granskningsrätt i afseende å den redovisning öfver kyrkornas inkomster,
hvilken af pastorerne afgifves. Då denna granskning, efter hvad motionären
uppgifvit, uti hans hemort sålunda tillgår, att räkenskaperna för sistförllutna
ecklesiastik året, - som stundom äro upprättade af någon kyrkovärd
eller ledamot i kyrkorådet, hvilken af kyrkans medel haft uppbörd, eller
ock af pastor ensam, — vid den s. k. Valborgsmässo-sockenstämman i
kyrkan uppläsas, blefve häraf en följd, att församlingsboerne, oansedt de åhöra
uppläsandet och räkningarna äfven underteckna, ändock sakna tillfälle att
pröfva, huruvida dessa till alla delar öfverensstämma med verkliga förhållandet,
helst fullständig kännedom härom icke lämpligen kan uti kyrkan inhemtas.
I anledning häraf har motionären föreslagit, att inom hvarje församling årligen
uti Mars eller början af April månad vid allmän sockenstämma må bland socknens
bofaste män väljas två och högst fyra s. k. revisorer, hvilka skulle hafva
alt granska alla räkenskaper för kyrkan, som af pastor eller andra uppbördsman
för året blifvit förde; för hvilket ändamål pastor ålåge att så tidigt sammankalla
revisorerne, att de vid den blifvande Valborgsmässo-socknestämman
kunde skriftligen gifva tillkänna sina anmärkningar, i fall sådana skulle förefinnas,
och hvilka, om de med pastor icke kunde afgöras, borde, jemte räkningarna,
öfversändas tili konsistorium, som hade att dermed lagligen förfara;
och skulle revisorerne jemväl, då anmärkningar öfver räkenskaperna icke egt
rum, sitt godkännande derå anteckna.
För behandling af denna motion har Lag-utskottet sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och enär en föregående granskning å
församlingens sida af kyrkans räkenskaper, innan desamma vid socknestämma
8 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, K:o 5.
uppläsas, synes Ulskolten destomera lämplig, som, på sätt motionären anmärkt,
ett närmare öfverseende af dessa räkenskaper icke torde kunna vid
sockneslämman medhinnas, fä Utskotten, som i öfrigt inhemtat, alt dylika föregående
revisioner redan på flera ställen ega rum, för vinnande af bestämd
föreskrift i ämnet, vördsamt föreslå Rikets Ständer,
att uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj.t anhålla, det
Kongl. Maj:t, genom utfärdad förordning, utan rubbning
af de föreskrifter, hvilka i afseende på granskning af kyrkornas
räkenskaper genom serskilda författningar redan
äro gifna, täcktes i nåder stadga, att nämnde räkenskaper
skola undergå revision af ombud, dem församlingen
må ega att för sådant ändamål å allmän socknestämma utse;
hvarefter revisionsberättelsen tillika med räkenskapsförare/is
förklaring öfver framställda anmärkningar, der
sådana egt rum, böra å den för räkningarnas uppläsande
bestämda socknestämma församlingen delgifvas.
Stockholm den 28 April i 848.
\:o 5
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg titt 2 mom. 6
§ af Kongl, härordningen den 17 April 1828, om forntida
minnesmärkens fredande och bevarande.
Med anledning af de olägenheter, som för enskilde samlare af fornsaker
ansågos uppkomma, till följd af den uti Kongl, förordningen den 17 April 1828
angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande, stadgade skyldighet
om dylika konststyckens hembjudande till Kongl. Maj.t och kronan, har
Herr Munck af Rosenschöld, Kils Rudolf, uti ett hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 5. 9
Adeln afgifvet, till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens gemensamma
behandling remitteradt memorial, uti 6 § 2 mom. af åberopade
Kongl. Förordning föreslagit ett tillägg af innehåll: ”Härifrån göres dock un
dantag,
när dylika antiqviteter och jordfynd inköpas för andra uti riket varande
offentliga eller enskilda samlingars eller vetenskapsmäns räkning, då det
åligger köparen att, såvida fornsaken är af sällsyntare beskaffenhet, vid tio
riksdalers vite och äfventyr af det köptas hemfallande lill riks-museum, antingen
sednast ett år efter inköpet från trycket deröfver utgifva en fullständig
beskrifning och lithograf!, eller ock till Kongl, riks-museum insända en dylik
beskrifning och ritning; men om åter de samlade fornsakerna äro af mindre
värde, skall endast en summarisk uppgift deröfver hvart tredje år till riksantiquarien
insändas, under åtnjutande, så i ena som andra fallet, af portofrihet;
börande dessutom hvar och en, som för legaliserad samlare af dylika
antiqviteter vill anses, under uppgifven adress sådant hos riks-antiqvarien gifva
tillkänna och en speciel förteckning öfver de af honom hittills gjorda samlingar,
hvilka för vetenskapsidkare skola hållas tillgängliga, aflemna; äfvensom
honom åligger att, vid fråga om försäljning, konststycket alltid först riks-museum
hembjuda, samt icke, vid Ett hundrade riksdalers vile och varans hemfallande
till riksmuseum, konststycken till större eller mindre del utur riket
föra, med undantag endast för sådana fall, då, med Kongl. Maj.ts nådiga tillstånd,
byten eller föräringar vetenskapsmän emellan verkställas, derunder likväl
icke må inbegripas sådana fornsaker, som uti riks-museum icke finnas alt
tillgå.
Till stöd för detta förslag är af motionären anfördt, att hågen för dylika
anliqviteters uppsökande och bevarande såmedelet skulle ökas, studiet
deraf lifvas och underlättas, många märkliga underrättelser af den för vetenskapen
intresserade samlaren på stället inhemtas, hvilka, till följd af det nu
föreskrifna hembudssältet i de flesta fall gå förlorade; hvarjemte rättigheten
för enskilde personer att ega dylika samlingar, efter motionärens förmenande,
skulle medföra den fördel, dels alt den, som vore lifvad af håg för studiet,
sjelf kunde skaffa sig tillfälle att idka detsamma, utan att nödgas för sådant
ändamål besöka hufvudstaden, dels ock att forskningen uti den vigtiga delen
af dylika anliqviteters historia, nemligen stället och tillståndet, hvaruti de blifvit
funna, såmedelst kunde af den enskilde samlaren företagas.
Hvad motionen innehåller hafva Utskotten i öfvervägande tagit; men då,
efter Utskottens tanka, det är af vigt, att dylika konststycken, som för forsk
-
liih. till B. St. Prat. 1847 och 1848. 7 Sami. 2 Afd. 1 lliifl. 2
10 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 6.
ningen i fäderneslandets historia ofta äro af högt värde, för statens räkning
inköpas samt rinder allmän vård förvaras, der de, oberoende af de vexlingar,
för hvilka enskilda samlingar genom egares frånfälle eller andra omständigheter
äro utsatte, må för vetenskapsmannen och allmänheten finnas att
tillgå, samt de kontroller, hvilka, enligt motionärens förslag, skulle den enskilde
samlaren åläggas, svårligen torde kunna tillbörligen handhafvas, finna
Utskotten skäl icke vara för handen att tillstyrka förändring uti hvad genom
ofvanåberopade Kongl, förordning i detta afseende är vordet stadgadt; utan
föreslå fördenskull vördsamt Rikets Ständer,
att förevarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 April 1848,
N:o H.
Ank. till Exp. Ulsk. den 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om för ändring af 8 § i
Kongl. Majds Nådiga Resolution på Presterskapets besvär
den 12 Januari 1757, i fråga om befrielse frän kostnader
vid sgne förrättningar för innehafvare af kapellans-boställen.
Högv. Preste-ståndet har till Lag-utskottets behandling remitterat en af
Herr komminister Hallén väckt motion, deruti han dels fästat uppmärksamhet
derå, att, oansedt Kongl, resolutionen den 12 Januari 1757 synes åsyfta befrielse
för innehafvare af kapellans-boställen från all slags kostnad för svneförrättningar,
hvilka derå anställas, det förhållande likväl, till följd af olika
tolkning af 8 § uti nämnda resolution inträffat, att lösen för husesyne-instrument,
enligt gällande expeditions-taxa, blifvit boställs-innehafvare affordrad,
dels ock anmärkt, hurusom flera olägenheter tillträdande innehafvare af dylika
boställen tillskyndas derigenom, att vederbörande domare så -länge fördröja
expeditionen af instrumentet öfver den hållna syrfe-förrältrtingen, att,
då detsamma tillträdaren delgifves, tiden för besvärs anförande, i7 händelse
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens BetänkandeT N:o 6. 1:1
han dertill skulle finna sig befogad, ledan gått till ända; i anledning hvaraf
och då efter motionärens tanka, en mera bestämd och fullständig redaktion af
ofvanåberopade Kongl, resolution vöre af behofvet påkallad, motionären hemställt
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att 8 § uti
nämuda resolution matte erhålla följande lydelse: "Af- och tillträdes-huse
syn
å kapellansbord förrätte vederbörande domare och nämnd i laga ordning
utan arfvode. Vare ock domaren, sorn synen förrättar, pligtig att, vid ansvar,
inom åtta dagar från sy ne för rättningens slut, utan lösen och i öfrigt
kostnadsfritt, tillsända tillträdande kapellanen behörigt och fullständigt syneinstrument.
’’
För behandling af detta ämne har Lag-utskottet ansett nödigt sammanträda
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och få de förenade Utskotten
till en början vördsamt upplysa, dels att ofvanåberopade Kongl, resolution
den 12 Januari 1757 uti 8 § 3 mom. innehåller, det Kongl. Majit, i betraktande
af kapellanernes knappa lön och utkomst, ansett skäligt, det de,
som förrätta husesyner på kapellansbord, icke äro mera berättigade till arfvode
derföre, än de, som syna militära boställen, hvilka, likmätigt husesynsordningen
den 15 September 1752, derföre alls ingen vedergällning få begära
eller emottaga, de orter dock undantagne, hvarest några serskilda stadfästade
föreningar härutinnan kunde vara ingångne, hvilka, efter öfverenskommelse,
så hädanefter som dittills, borde orubbade förblifva; dels ock att nyssberörde
Kongl. Huse-syns- och Boställs-ordning för de indelda regementena till
häst och fot den 15 September 1752 i tredje afdelningens 10 § bland annat
stadgar, att, när huse-syn blifvit förrättad, "hvarföre allsinyen vedergällning
får begäras eller tagas”, må domaren eller den, som synen förrättat, icke begifva
sig från det af honom synte boställe, innan el t exemplar af huse-svnsinstrumentet
och synerättens utslag blifvit renskrifvet och af honom underskrifvet
samt med lians och häradets sigill bekräftadt, och det vid fyratio daler
silfvermynts vite; börande det således renskrifna exemplaret sedan straxt tillställas
regements- eller munsterskrifvaren, hvilkendera tillstädes är, att deraf
taga afskrifter, hvilka af honom sedan böra vederbörande tillställas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och då, på sätt ofvanberördt
är, Kongl, resolutionen den 12 Januari 1757, i fråga om arfvode för
syneförrättningar å kapellansboställen, hänvisar till hvad i detta afseende uti
huse-syns-ordningen den 15 September 1752 rörande militära boställen är
vordet stadgadt, samt berörda huse-syns-ordning åter uttryckligen innehåller,
att, för förrättad husesyn, allsingen vedergällning får begäras eller lagas, och
syneförrättaren, enligt sistnämnda Kongl, förordning, icke är berättigad till
42 Lag- saint Allm. Besvärs Och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 7.
någon lösen för tillträdarens exemplar af syne-instrumentet, finna Utskotten
det vara med författningarnas föreskrift öfverensstämmande, att lösen för husesyns-instrument
å kapellansbord icke må af domaren uppbäras eller ersättning
fordras, hvadan ock behof af ytterligare stadgande i detta hänseende,
efter Utskottens tanka, icke är af nöden.
Vidkommande åter motionärens anmärkning derom, att vederbörande domare
skola, till skada för tillträdaren, så länge fördröja expeditionen af husesyns-intrumentet,
att tiden för ändrings sökande, i händelse han dertill skulle
finna sig befogad, vid instrumentets delfående redan gått till ända; så och
då ett sådant förfarande, som stridande emot författningarnas föreskrift är
att anse som en försummelse å syneförvaltarens sida, hvilken, i likhet med
andra tjenstefel, kan till laglig beifran och rättelse i stadgad ordning anmälas,
finna Utshotten hvad af motionären, till förekommande af ett sådant förhållande,
är vordet föreslaget, icke vara för ändamålet erforderligt; tillstyrkande
Utskotten på dessa skäl,
att motionärens framställning, så i ena som andra hänseendet,
icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd för
anleda.
Stockholm den 28 April 1848.
lV.o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förändring i sättet för
rösters afgifvande vid Prestval, m. m.
Uti en hos Högv. Preste-ståndet väckt, till Lag-utskottet remitterad,
motion, har Herr Prosten Setterblad, i ändamål att till någon del afhjelpa
några af de olägenheter, hvilka vid prestvals-förrättningar öfverklagas, nemligen
röstvärfning samt svårigheten för valförrättaren att summera de afgifna rösterna,
hvilken sednare åtgärd, der mycket brutna tal förekomma, under nuva
-
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 7. 13
rande förhållanden ansåges upptaga en tid af 3 till i timmar, föreslagit, att,
med bibehållande i öfrigt af nu gällande stadganden i afseende å missivering,
prof och rösträttighet, den ordning måtte iakttagas, att hvarje röstegares på
flera ställen i val-längden upptagna röster frågodagen sammanföras i en summa,
hvarigenom blefve bestämdt, huru stor röst hvarje till votum berättigad
person egde att afgifva, samt att detta röstetal upptages i dagens protokoll,
som, der frågor förekomma, hvilka då icke kunde redas, före valet borde å
valdagen kompletteras; att, med ledning af detta protokoll, författas, med \alförrättarens
namn »förses samt af församlingens äldste pröfvas voteringssedlar,
hvilka, efter ordningen i protokollet, uppträdas, för att till de röstande under
valförrättningen öfverlemnas; att vid omröstningen borde sålunda tillgå, att
uti kyrkans kor dels uppställas 3:ne urnor, försedda med lås och så stor
öppning, att en vanlig voteringssedel deruti kan införas, påtecknade med romerska
siffror N:o I, II, III, som skulle utmärka 1:a, 2:a och 3:dje missivisten,
dels ock framom dem uppföres en förlåt, i ändamål att göra urnorna äfvensom
de röstande osynliga för församlingen, hvarefter och sedan valförrättaren
jemte några af församlingens äldste tagit sin plats framför denna förlåt, så att
de icke kunde se urnorna, samt notarien tillika med några församlingsledamöter
intagit den motsatta sidan, valförrättaren uppropar de röstande, hvar efter
annan i den ordning de i protokollet förekomma, tilldela hvar och en den
honom tillhöriga voteringssedel, som den röstande då lägger i den urna, han
för godt finner; att på lika sätt fortfares, intilldess omröstningen är förbi, då,
för summering af rösterna, den första urnan först öppnas, sedlarna uttagas,
de hela rösterna räknas, men de brutna, som tillsamman utgöra en hel röst,
sammanläggas, hvaruppå dessa hela röster, den ena efter den andra, uppträdas,
hvarigenom de återstående brutna röstetalen, som icke på detta sätt
kunna paras, lätt kunde genom ett enda additions-tal uträknas; att enahanda
ordning följes i afseende å de andra urnorna, hvarefter pluralileten afgör utgången;
samt slutligen, att den röstegare, som vore hindrad från inställelse,
bör tillåtas till ombud välja och med fullmakt förse hvilken han behagar, under
rättighet för ombudet att uttaga voteringssedeln och lägga densamma i
den urna, hvarom dem emellan vore aftaldt, men hvilken öfverenskommelse ej
finge för någon yppas; dock att till denna oinbudsbefattning hvarken förrättningsmännen
eller annan röstegare må utses, likasom det icke heller skulle
vara någon tillåtet att åtaga sig fullmäktigskap för flere än en frånvarande
röstegare.
För behandling af delta ämne har Lag-utskottet sammanträdt med Allmanna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och då del af motionären föreslagna
14 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 8.
voleringssätt, oberäknad! de svårigheter, sorn vid detsammas tillämpning torde
möta, efter Utskottens tanka, måste, till följd af dess vidlyftiga och invecklade
beskaffenhet, taga vida större tid i anspråk, än som för dylika förrättningar
nu åtgår, utan att likväl å andra sidan förekomma de olägenheter, hvilkas afhjelpande
dermed varit afsedt, anse Utskotten sig ega skäl hemställa,
att denna motion icke må till någon åtgärd föranleda„
Stockholm den 28 April 1848.
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta frågor, dels om upphäfvande af
det i Kongl. Kungörelsen den 2 Mars 1819 stadgade förhud
att, utan af Körningens Befallningshafvande dertill lemnadt
tillstånd, anställa svedjande å sandmo, bergaktig och stenbunden
mark, dels ock om förklaring af de uti Kongl,
brefvet den 1 Augusti 1845 serskildt gifna föreskrifter,
i fråga om rättighet till svedjande inom Blekinge län.
Genom remiss från Hederv. Bonde-ståndet har Lag-utskottet fått till behandling
emottaga framställningar i dessa ämnen:
1 :o af riksdags fullmäktigen Jöns Jönsson från Christianstads län, som,
under åberopande deraf, att nu stadgade förbud i afseende på svedjande å
sandmo, bergaktig och stenbunden mark dels innebure ett ingrepp i individens
rätt att förfoga om sin egendom, dels ock saknade ändamålsenlighet och
nytta, hemställt, huruvida icke 53 § i Kongl, förordningen om skogarna i
riket den 1 Augusti 1805, sådan densamma lyder i Kongl, kungörelsen den
2 Mars 1819, kunde sålunda ändras, att enhvar egare af frälse-, kronoskatteoch
all jord, förenad med verklig eganderätt, blefve tillåtet att, utan föregången
ansökning och Konungens befallningshafvandes tillstånd, efter godtfinnande,
svedja hvad jordmån som helst; till stöd för hvilket förslag ytterligare
anförts, att åtskilligt besvär och kostnad jemte tidsutdrägt vöre med utverkande
af ett sådant tillstånd förenadt; Och
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-1 tskottens Betänkande, N:o 8. 15
2:o af riksdags fullmäktigen 0. Pehrsson från Blekinge län, som anmärkt,
att då inom Blekinge län jorden icke är skiftad i de serskilda slags egor, å
hvilka, jemlikt gällande stadganden, svedjande är tillåtet, ulan endast upptagen
under de allmänna benämningarna ”ut- och mägor”, häraf inträffat, att, oansedt
genom Kongl, brefvet den 1 Augusti 1845 förklarats, det de för svedjande
inom riket i allmänhet stadgade föreskrifter äfven skola vara gällande för
Blekinge län, hemmansegare, hvilka svedjat i beteshage och således å den
mark, der lag sådant tillåter, härför blifvit tilltalade och fällde till bötesansvar,
jemte förlust af den växande grödan. I ändamål att förekomma ett dylikt,
emot lagstiftarens mening uppenbart stridande, tolkningssätt, har motionären
föreslagit, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att en sådan förklaring öfver högstberörda Kongl, bref njåtte meddelas, hvarigenom
bestämdes, att allmänna lagens och gällande författningars föreskrifter
om svedjande äfven skola vara gällande för Blekinge län, utan hinder af de
skiljaktiga benämningar, hvarunder nämnda läns jordeböcker upptaga dess skog
och utmarker.
Lag-utskottet har, i förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet,
till behandling förehaft dessa motioner; och hvad först angår frågan om oinskränkt
rättighet för jordegare i gemen, att å ägor, af hvad jordmån som helst,
använda svedjande, få de förenade Utskotten, under tillkännagifvande, att framställningar
af enahanda innehåll med den ifrågavarande vid föregående riksdagar
blifvit gjorda, men af Lag- och Ekonomi-utskotten afstyrkta, vördsamt
förklara, att då de bestämmelser, hvilka genom författningarna i detta hänseende
åro gifna, efter Utskottens tanka, innebära ett, med hänsigt till skogarnas
vård och framtida bestånd, nödigt skydd emot obetänksamma eller af bristande
insigt föranledda förelag, hvilka för landet och det allmänna kunna medföra
oberäknelig skada, utan att likväl betaga den enskilde jordegaren rättighet
att till svedjande begagna mark af ofvan uppgifna beskaffenhet, der sådant,
efter föregången pröfning, utan olägenhet kan användas, Utskotten ansett skäl
icke vara för handen, att tillstyrka någon förändring eller utsträckning af hvad
gällande stadganden i detta afseende innehålla; hvadan Utskotten hemställa,
att denna motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Vidkommande åter ifrågasatt förklaring af Kongl, brefvet den I Augusti
1845, rörande rättighet till svedjande inom Blekinge län; så enär de för
svedjande i allmänhet inom riket gifna föreskrifter genom högstberörda Kongl,
bref förklarats gällande äfven för sistnämnda län, samt den af motionären anmärkta
svårighet att bestämma, huruvida jord, som härtill användts, varit af
sådan beskaffenhet, att svedjande derå lagligen kunnat ega rum, icke lärer
16 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 9.
genom någon åtgärd å lagstiftarens sida kunna förekommas, destomindre som
undersökning och pröfning härom för hvarje serskildt fall är af nöden, anse
Utskotten sig ega skäl hemställa,
att denna motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 28 April 1848.
i\:0 9-
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring i Kongl.
Kungörelsen den 5 Mars 1831, i fråga om liden, då auktion
å landet bör vara slutad.
Hederv. Bonde-ståndet har till Lag-utskottet remitterat tvänne serskilda i
detta ämne gjorda framställningar:
1:o af riksdagsfullmäktigen Olof Johansson från Stockholms län, som, enär
nu gällande föreskrift rörande tiden för auktioners afslutande på landet, hvilken
tid blifvit bestämd, i afseende på auktioner, som hållas från och med den
15 Mars till och med den 15 Oktober, till klockan nio, och för dem, som förrättas
under den öfriga delen af året, till klockan sju eftermiddagen, icke uppfyllde
det ändamål, som af lagstiftaren dermed varit afsedt, helst oordningar
af den vid dessa förrättningar församlade menigheten lika väl kunde begås
under den för auktionens hållande nu tillåtna tid, som en eller annan timma
sednare på aftonen, men deremot både för köpare och säljare medförde flera
olägenheter, medelst tidspillan för de förre och saknad afsättning eller vanpris
å de utbjudna varorna för de sednare, föreslagit den ändring uti ofvan åberopade
Kongl, kungörelse, att auktioner å landet må, under alla lider af året
få fortsättas till kl. 10 eftermiddagen, destoheldre som uti de städer, der
auktionsförrätlningar fått fortgå till denna tid, eller derutöfver, någon klagan i
ofvan anmärkte hänseende icke försports; och
2:o
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Vt skot tetis Betänkande, N:o 9. 17
2:0 af riksdags fullmäktigen Lars Ifarsson från Elfsborgs län, som, under
åberopande deraf, att, efter hvad erfarenheten visat, ifrågavarande stadgande
icke medförde den dermed åsyftade verkan, utan fast heldre gåfve anledning
dertill, att den menighet, som bivistat auktionen, i anseende till förrättningens
tidiga upphörande, i saknad af sysselsättning, söker förströelser och tidsfördrif,
hvilka kunna urarta till oordningar och lagöfverträdelser, af sådan anledning
och under anförande i öfrigt af de utaf föregående motionär uppgifna skäl,
hemställt, att dylika auktionsförrätfningar måtte få fortgå till den tid, som af
samma motionär här ofvan blifvit föreslagen.
Vid den diskussion, som i anledning af Olof Jonssons motion inom det
Ilederv. Bonde-ståndet egt rum, hafva Pehr Östman från Westernorrlands län,
Efraim Larsson från Elfsborgs län, Anders Bengtsson från Jönköpings län
med flere ledamöter i ämnet sig yttrat, af hvilka de fleste förklarat sig instämma
i motionärens förslag; hvarjemte riksdagsfullmäktig en Anders Pehrsson
från Örebro län serskildt hemställt, att, derest nämnda förslag i sin helhet
icke kunde vinna bifall, den ändring uti nu gällande stadgande åtminstone
måtte vidtagas, att auktioner, hvilka hållas under tiden från och med den 1
Mars till Oktober månads slut, måtte få fortsättas till klockan nio eller tio på
aftonen.
Lag-utskottet har, för behandling af denna fråga, sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och då nu gällande stadgande om en
viss, i förhållande till årstiden och dagens längd, afpassad tid, efter hvilken
auktioner å landet icke få fortsättas, dels har sin grund deruti, att de utbjud.-  na varorna vid utropen må kunna behörigen skådas och till deras värde uppskattas,
hvarigenom svek å ena, samt missbelåtenhet å andra sidan, velat före
kommas,
dels ock är föranledt af nödig omtanka derom, att vid de folk
samlingar,
hvartill auktioner å landet gifva anledning, måtte iakttagas ordning
och skick, hvars störande, derest auktionsförrättningarna under den mörka årstiden
finge fortgå ännu längre på aftonen, kan vara att befara, anse Utskotten
sig af dessa skäl icke kunna tillstyrka den utsträckning i afseende på tiden för
fortsättande af dylika auktionsförrättningar i allmänhet, som af motionärerne
blifvit yrkad; men enär, efter hvad kändt är, flertalet af auktioner på landet,
i anledning af den instundande afflyltningstiden, hållas i början af Mars månad,
hafva Utskotten af denna omständighet och med fästadt afseende å de svårigheter,
som, till följd af auktionsförrättningens tidiga slut, för varornas för
Bih.
lill B. St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. 2 Afd. 1 lläft. 3
\ 8 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 10.
yttrande under nämnde förhållanden kunna uppkomma, hemtat anledning
föreslå,
alt, med bibehållande i öfrigt af de uti ofvan åberopade
Kongl, kungörelse den 5 Mars 1831 gifna föreskrifter, måtte
stadgas, att auktioner å landet, hvilka hållas från och med
den 1 Mars till och med den 15 Oktober, få fortsättas till
klockan nio eftermiddagen.
Stockholm den 28 April -1848.
M:0 m.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att resandes åkdon måtte
vägas och förses med stämpel, utvisande den tyngd, de
innehålla.
Med anledning af de olägenheter, hvilka ansågos uppkomma deraf, att
resande, vid begagnande af skjuts, icke sällan medhade åkdon af sådan tyngd,
att, synnerligen på svåra och backiga vägar, de skjutsandes hästar deraf togo
skada, har riks dags fullmäktig en Anders Gunnarsson från Elfsborgs län, med
hvilken Johan Bergström från Skaraborgs län och Gustaf Johansson från Kronobergs
län sig förenat, uti ett hos Hederv. Bonde-ståndet afgifvet, till Lagutskottet
remitteradt, memorial föreslagit, att resandes åkdon måtte af fabrikanten
eller kronobetjeningen vägas och med stämpel öfver den tyngd de
innehålla förses, på det att, såsom motionären anmärkt, med inberäknande af
åkdonet, större tyngd efter hvarje häst icke må påläggas, än som med gällande
föreskrifter öfverensstämmer.
Hvad motionären sålanda hemställt, samt i öfrigt vid öfverläggning i ämnet
inom det Hederv. Ståndet förekommit, hafva Lag- och Ekonomi-utskotten
i öfvervägande tagit; men då den af motionären föreslagna åtgärd, oberäknad!
de svårigheter, som för verkställighet deraf torde möta, icke lärer uppfylla
det åsyftade ändamålet, helst åkdonets mer eller mindre tjenliga konstruktion
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 10. 19
i detta hänseende jemväl torde böra tagas i betraktande, få Utskotten, som
i öfrigt sakna skäl att tillstyrka motionärens förslag i fråga om åkdonets inberäknande
uti den tyngd, resande, jemlikt stadgandet i 28 kap. 13 § byggninga-balken
samt 15 § i Kongl, gästgifveri-ordningen den 12 December 1734,
ega medföra, vördsamt hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Stunders
utgärd föranleda.
Stockholm den 28 April 1848.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Lag- sami Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulskottens Betankandej No t/. i
N:o 11.
Ank. tili Exp. Utsk. den 23 Maj, kl. ii f. ra.
Betänkande , i anledning af serskilde motioner> i fråga om kostnadernes
bestridande för ekonomiska besigtningar å kyrkoherde-
och kapellans-bord.
l^edan samtlige riks-stånden “illat Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-utskottets
betänkande (N:o 10), deruti Utskottet, på anförda skäl, afstyrkt bifall till en af
riksdagsfullmägtigen A. J. Sandstedt från Jönköpings län väckt motion örn
upphörande al ekonomiska besigtningar å kyrkoherde- och kapellans-bord,
iiafva, på grund af 56 § riksdags-ordningen, nya motioner i ämnet blifvit
inom Hederv. Bonde-ståndet väckte och till Utskottets behandling remitterade,
nemligen:
l:o af riksdagsfullmägtigen Ingemund Odin från Gotl land , som, enär orsaken
till ekonomiska besiglningars anställande å prest-bord vore att härleda
från den vanhäfd, hvaruti boställs-innehafvarne låtit dessa boslällen förfalla,
ansett det icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att
kostnaden härför af kyrkokassorna ensamt utgjordes, helst dessa medel lill
kyrkornas byggnad och underhåll jemte andra oundgängliga behof voro bestämda;
hvadan motionären föreslagit, att boställs-innehafvarne måtte förpligtas
att koslnaderne för omförmälda besigtningar till hälften bestrida; och
2:o af riksdagsfullmägtigen Sandstedt, som, jemte erinran, att, enligt
hvad motionären förut anmärkt, de ekonomiska besigtningarne å ecklesiastikboställen
voro obehöfliga, helst några förbättringar till följd af desamma sällan
eller aldrig vidtogos, yrkat, det kostnaden för dylika besigtningar mätte
af boställs-hafvaren utgöras, destoheldre som, hvad komministers-boställena
angår, indelningshufvaren derå är förpligtad att underhålla alla, samt pastor
å kyrkoherde-boställen en del af derstädes befintliga åbyggnader.
Uti förevarande framställningar hafva, vid ämnets' behandling i det Hederv.
ståndet, Peter Petersson och Petter Mårtensson från Jönköpings län
jemte flere ledamöter instämt; hvarjemte riksdagsfullmägtigen Christen Pehrson
från Gottland samt Andreas Bengtsson och J Jönsson från Jönköpings
län serskildt erinrat, den förre, hurusom det ville synas, att, då, vid
dylika besigtningar å andra boställen, arfvodes-kostnader för förrättningen icke
Bih. Ull R. St. Prot tSf? och 1848, 7 Sami. 2 A/d. 2 Haft. 1
2 Za»- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 11.
ega ram, ersättning för skjuts och traktamenten m. m. vid nu ifiågavarande
boställen erlades endast derför, att församlingarnes och kyrkornes medel dervid
voro att tillgå; samt de sednare, att då, jemlikt stadgandet i 26 kap.
byggninga-balken, kyrkoherde åligger att, sedan socknemän åt honom byggt,
sjelf hålla husen vid makt, billigheten tycktes fordra, det pastor äfven borde
hidraga lill kostnaderne för besigtningarne, helst desse endast för kontroll å
häfden blifvit föreskrifne.
Hvad sålunda förekommit samt af motionärerne föreslaget blifvit, har
af Lag-utskottet i förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet tagits
i öfvervägande; och hvad först angår motionärernes yrkanden, för så vidt
de angå kostnadernes bestridande för ekonomiska besigtningar å komministersboställen;
så enär, på sätt U skotten i förut afgifvet utlåtande anmärkt, innehafvare
af kapellans-bord åtnjuta befrielse från kostnader för laga af- och
tillträdes-husesyner, som å desse boställen anställas, finna Utskollen, till
följd häraf och med afseende i öfrigt å kapellanernes knappj lönevilkor, en lika
förmån i fråga om ekonomiska besigtningar böra deni förunnas; hvadan och
då någon ändring af nu gällande stadgande i afseende å kostnadernes bestridande
för omföriiiälde besigtningar, så vidt de röra k^pellans-boslälleu,
icke kan af Utskotten förordas, Utskotten vördsamt hemställa,
att motionärernes framställningar i denna del icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande deremot ifrågasatt skyldighet för innehafvare af kyrkoherdeboställen
att nämnde besigtningskostnader utgöra eller deruti deltaga,
hafva Utskotten funnit det vara med billighet öfverensstämmande, att dessa
kostnader drabba kyrkoherden i mån af den byggnadsskyldighet, som honom
åligger, men tillika icke förbisett de svårigheter, hvilka, genom antagande af
denna beräkningsgrund, uppstå i afseende å bestämmandet af boställshafvarens
anpart tili dessa kostnader vid sådana boställen, der församlingen och
kyrkoherden gemensamt, till större eller mindre del hvardera, u!i byggnadsskyldigheten
deltaga. I öfverensstämmelse med ofvan antydda åsigt, utan annan
förändring, än den, som, lill förekommande af tvistigheter om besigtnings-kostnadens
fördelning under nyss uppgifne förhållanden, torde vara af
nöden, få Utskotten alltså vördsamt föreslå Rikets Ständer
att, uti underdånig skrif velse , hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj.t läcktes . med ändring af hvad uti 8 § af Kongl,
kungörelsen den 28 Maj 1880, rörande kostnads-ersättnings utgörande
för ekonomiska besigtningar, är vordet stadgadt, i nåder
förklara, det nämnde kostnad, hvad”kyrkoherde-boställen’' angår
Lag- samt Allm. Besv - o. Ekon.-Utskottens Betänkande, lV:o it.
3
skall bestridas af boställs haf varén, der han ensam har bygö.
nadsskyldigheten å bostället sig ålagd, och af kyrkornas medelj
der församlingen ensam har samma byggnadsskyldighet, samt
af kyrkoherden och kyrkokassan, till hälften hvardera, der
byggnadsskyldigheten mellan den förre och församlingen är delad,
ehvad de i denna skyldighet till större eller mindre mån
deltaga.
Stockholm den 28 April 1848.
Reservation
af herr kontrakts-prosten Odelberg:
"Alt, såsom de sammansatta
för ekonomiska besigtningar å kyrkoherde-boställen skalle, till större eller mindre
belopp, ersättas af boställsinnéhafvaren, synes mig sakna all rättsgrund.
Slaten är visserligen berättigad att, om de boställen, den upplåtit ät sina
tjenstemän, vanvårdas, ställa de underhållsskyldige lill ansvar; men finnér
den derutöfver nödigt att periodiskt efterse, huru dessa boställen skötas, antingen
vanvård egt rum eller icke, lärer väl den kostnad, sådan kontroll kan
medföra, ej böra drabba någon annan, än den kontrollerande sjelf. Denna
skyldighet erkände 1686 års kyrkolag, då den uti XXIV kap. 19 § ålade
kontrakts-prosten att vid visitationer, i någon kronobetjentes närvaro, hålla
husesyn å ecklesiastika boställen inom församlingarna, utan att omnämna något
arfvode, och således under förutsättning, att besigtningen skulle vara ett
tjensteåliggande, för hvilket ingen serskild betalning bestods. Kongl, kungörelsen
den 28 Maj 1830, sora endast är kyrkolagens stadgande, tillämpadt
på sednare tiders förhållanden, vidhåller samma princip, då den i 8§ tillägger
vid dylika besigtningar fungerande kronoheljente och nämndemän betalning
af kyrkornas medel, hvilka, till en del, nemligen vin- och byggnads-säden,
böter, o. s. v., härröra från staten.
Oberäknadt det efter min åsigt rätts vid riga uti det af de sammansatta
Utskotten föreslagna sättet att bestrida kostnaderne för ekonomiska besigtningar
å kyrkoherde-boställen, röjer sig ock deruti en inkonseqvens, då Utskotten
medgifva, att församlingarnes anpart i utgifter får tagas af kyrkornas tillgångar.
Ålägges en af de underhållsskyldige alt ersätta den livart femte år
återkommande kontrollen, så måste ock samma åliggande sträcka sig till den
andra. Icke eller må kyrkokassor betraktas såsom sucknekassor, hvilka, efter
församlingarnes godtfinnande, kunna användas. Sådant är uttryckligen förbju
-
4 Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotlens Betänkande> N:o 12.
det i Kongl, brefvet till Kammar-kollegium dea 6 Juni 1797, hvilket ock
eljest i detta ämne lemnar goda upplysningar.
Af nu anförda skäl har jag tro t, att ifrågavarande motioner icke bordt
vinna något afseende.”
Häruti instämde herr biskop Bergman och herr kontrakts-prosten Melander.
N:0 12.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande_, i anledning af väckta frågor om nedsättande af en
kommitté' för undersökning rörande skogshushållningen, om
inskränkning i dispositionsrätten af enskild skog ^ örn förhöjd
ansvarspåföljd för åverkan samt om ett förändradt hushållningssätt
i afseende på härads allmänningarne.
Uti d essa ämnen hafva följande motioner blifvit väckta och till behandling,
dels af Lag-, dels af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, dels
ock af desse Utskott gemensamt remitterade, nemligen:
Från Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
af herr Paijkulj C. 5., som fästat uppmärksamheten å angelägenheten deraf,
att ett förändradt hushållningssätt vidtages i afseende på skogarne inom riket,
enär dessa årligen minskas och uthuggas, eller, der sådant icke eger rum, så illa
vårdas, att anledning vore för handen att befara, dels alt skogsbrist i mångå
orter torde uppstå, dels ock alt den stora inkomst, som kunde hemtas af svenska
skogarne genom exporten af trädvaror, snart kommer att förminskas eller
alldeles upphöra. I anledning häraf och då strängare straff för åverkan eller
lagbestämmelser för skogsegares bruk af egen skog, efter motionärens tanka,
voro mindre lämpliga, har han hemställt, det Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om nedsättande af en kommitté af i skogshushållningens
alla grenar theoretiskt och praktiskt kunnige män, hvilka borde
undersöka och utreda allt hvad denna hushållning rörer, samt kan inverka
på skogarnes framtida bestånd. Såsom föremål för den föreslagna kommitteens
verksamhet har motionären ytterligare uppgifvit, att densamma borde taga en,
så vidt möjligt är, noggrann kännedom om de skogar, hvilka nu finnas, så
väl till areal som till jordmån och användbarhet för olika ändamål, äfven
-
Lag- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N:0 12.
5
som söka sprida kunskap hos skogsegare om förmånligaste hushållningssättet,
så att ej träd, tjenliga till masteträd, må användas till ved och kol; att denna
kommitté skulle undersöka, dels huruvida icke afsättning kunde beredas mera
aflägsna skogar, dels om ej på vissa orter skog med fördel kunde planteras
och huru dertill må uppmuntras, dels ock om det nu införda trakthuggningssättet
är det rikligaste, eller om, genom fröträdens borttagande, brist på gröfre
och till afsalu tjenligare trädvaror kunde komma att uppstå; och
af herr aj Ström} Israel Ad._, som likaledes anmärkt vigten och behöfva
t af en törbättrad hushållning med landets skogar samt erinrat om de
betänkliga följ ler, hvartill inträffande skogsbrist kunde gifva anledning, både
med hänsigt till landels eget behof, helst surrogat i andra brän-materialier
härstädes icke finnas alt tillgå och roed afseende å handeln på utrikes ort,
uti hvilken en oberäknelig undervigt skulle uppkomma, derest skogarne icke
mera kunde gifva de byggnads-, kol- och slöjdeämnen, som förskaffa landet
de utländska varor, dem vanan gjort till ett oundgängligt behof. Till stöd
för en sådan farhåga har motionären anfört: att på många ställen inom riket
finnas slätter, af hvilka flere i mannaminne burit skog, men nu ligga aldeles
öde; att, till följd af nuvarande skogshushållning, afkastningen af skogen vanligen
uppgår endast till 22 famnar på tuunelandet, då deremot en medelmåttigt
bördig mark på denria jordrymd borde kunna gifva 50 å 60 famnar;
att till kolning för bruken merendels användes omogen underårig skog,
hvarigenom antipiceras på kommande år och hvilket fortgår ända tills tillgång
härtill saknas; att kringresande spekulanter uppköpa det ena skogshemmanet
efter det andra, nedhugga skogen och derefter föryttra den nakna
jorden; samt att genom utförseln af unga träd, hvilken handel i större skala
lärer bedrifvas både fiån vestra kusten och från de norra provinserna, brist på
sågtimmer för sågverkens behof vore att befara. Att sälta gräns emot en sådan
förstörelse vore, efter motionärens tanka, af nödvändigheten påkaHadi, i hvilket
afseende och då den ena statsmakten icke kunde deremot uppställa något
hinder, enär sådant ansåges såsom ett ingrepp i egendomsrätten, utan
frågan härom borde af båda statsmakterna samfäldt afgöras, motionären fästat
uppmärksamhet å behofvet af en skogslag, som innehölle bestämmelser i
detta hänseende, helst inom andra länder sådana lagar redan funnos, dels
för att betrygga innevånarne mot skogsbrist, dels ock för att, genom skydd af
skog, värna för stormars ödeläggande inverkan och landets uttorkning i brist
af nederbörd. I sammanhang härmed har motionären hemslällt, huruvida icke
lämpligen kunde föreskrifvas, det hvarje skogsegare bör, vid huggning af
sin skog, qvarlemna nödiga och fullväxta fröträd, samt, der desse skulle kull»
6
Las,- samt Allm. Be sv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o ta.
blåsa eller borthuggas, ovillkorligen förpligtas att genom frösåning uppdraga
ny skog i den afhuggnas ställe, äfvensom att rätta fällningen någorlunda efter
skogens arealvidd, med beräkning af en emellan 80 och 120 år liggande omloppstid,
egaren likväl obetaget att i ungskogarne göra nödiga hjelpgallringar,
äfvensom att i den öfriga skogen borttaga alla vindfällen och förtorkade träd; —
genom hvilket stadgande motionären ansåge så mycket åtminstone kunna vinnas,
alt de förödande fällningarna af den ena skogstrakten efter den andra,
i disproportion emot skogsvidden, förekommas. — Slutligen har motionären,
med hänsigt till de olika resultater, hvilka frambringats, till följd af
olika förvaltnings- och hushållningssätt, i afseende å kronoparkerna och häradsallmänningarna,
anmärkt nödvändigheten deraf, att dessa sednare vårdas och
skötas efter samma grunder som de förra, med undantag likväl i så måtto,
att skogsafkastningen af allroänningarne utdelas till häradsboerne efter de af
landshöfdingarne ulskrifna utsyningslistor och emot en skälig afgift, på det
bidragen måtte drabba dem, som få nytta af skogen och i förhållande till erhållen
större eller mindre utsyning; samt att dessa inkomster, tillika med
hvad som hittills influtit, tillfalla skogskassan, hvilken borde tillkomma att
genom en instruerad och pålitlig skogspersonal besörja både förvaltningen och
bevakningen, äfvensom återsådder och hägnader m. m.; genom hvilket förslag
ej mindre allmänningarnes, än ock kronoparkernes framtida bestånd, efter
motionärens tanka, blefve betryggadt, helst dessa sednares skogskassa hittills
användls äfven till bidrag af löner samt byggnad af boställen åt bevakare
vid allmänningarna;
samt från
Vällojl. Borgareståndet:
af herr S. G. Wetterberg, som, enär erfarenheten vittnade derom, huledes,
i sednare tider, sådana fasta egendomar, hvilka hafva skog, blifvit inköpta
endast för att afverka skogen, likasom denna vore nyttig i den mån
den med största möjliga hastighet konsumerades, ansett en gräns böra sättas
emot denna alltmer botande förödelse, hvilken, derest den ohejdadt finge rasa
fram, skulle beröfva landet en af dess bästa tillgångar och ousubärligaste
bjelpkällor. Då staten, efter motionärens tanka, kunde, utan att fela mot
förnuftet, göra sådana inskränkningar i den enskildes eganderätt, som oundvikligen
böra finnas för alt afhålla individen från de positiva företag inom
hsfns rätls-sfer, som verka förstörande äfven inom alla de öfriga individernes,
bar motionären, vid betraktande häraf och med hänsigt å de för landet olycksbringande
följder, hvartill omförmälda skogshushållningssätt kunde gifva
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon -Utskottens Betankande, IV.o 11, 7
anledning, föreslagit, att, med den inskränkning uti dispositionsrätten af egen
skog, som häraf Liefve en följd, och med derefter lämpad ändring i Kong!,
förordningen om skogarne i riket den 1 Augusti 1805 måtte stadgas: ”livar,
som innan 10 år från tillträde af fast egendom, antingen såsom egare, arrendator,
brukare eller pantinnehafvare, afverkar eller på något sätt afhänder
mer än en tiondedel af den till egendomen hörande skog, bote fulla värdet
af hvad han afverkat eller från egendomen afhändt samt ersätte den kost
nad,
som för skogens uppmätning och värdering, i och för åtalets utredande,
åtgått. Krono- eller, skogs- och jägeri-betjente, som åtalet utfört, tillkomma
ena hälften af böterna och den andra tillfälle skogsplanterings-kassan. Saknas
tillgång till böter, varda de förvandlade efter enahanda grund, som böter
för annan åverkan. Åtal, som icke blifvit anstäldt inom 2 år från omför»
mälde tids utgång, vare utan verkan.”
Vidare och till skärpande af samt enhets införande i straffet för åverkan
å annans egor har motionären yrkat den ändring i 62 och 63 §§ i ofvannämnda
Kongl, förordning samt Kongl, förordningen den 18 December
1823, att åverkaren skall böta tredubbla värdet af hvad han åverkat och vara
förlustig medborgerligt förtroende; hvaremot serskild vitesbot, såsom ett
godtyckligt och oegentligt straff icke skulle för förbryLelser af delta slag ådömas.
Detta med hvad mera i anledning af herr af Ströms motion hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln blifvit yltradt, hafva Lag- och Ekonomi-utskotten tagit
under öfvervägande; och hvad först vidkommer frågan om nedsättande af en
kommitté för utredning och behandling af de ämnen, som röra hushållningen
med skogarna, äfvensom för spridande af upplysningar om det förmånligaste
sättet alt desamma vårda och använda, så anse Utskotten några väsendtliga
fördelar af en dylik undersökning icke kunna påräknas. De statiska uppgifter
om skogarnas tillstånd i allmänhet, äfvensom om beskaffenheten af den
å hvarje serskild ort dermed iakttagna hushållning, hvilka motionären, för
vinnande af det åsyftade ändamålet, eller införande af ett förbättradt skogsiiushållningssätt,
ansett vara af nöden, torde, derest de erfordras, lämpligare
kunna direkte inhemtas antingen från vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller chefen för härvarande skogs-inslitut, hvilka myndigheter desto
heldre måste anses vara i tillfälle att meddela fullständiga och tillförlitliga
underrättelser uti dessa ämnen, som bemälde auktoritelers upplysningar äro
grundade å de rapporter, hvilka af underlydande tjenstemän från hvarje serskild
ort dit insändas. Då det i öfrigt åligger vederbörande skogs- och jägeri-beljeute
att med råd och undervisning biträda enskilde i skogsskötsela
8 Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon -Utskottens Betänkande, N.o 12.
med hvad dertill hörer, samt ej mindre genom flere från trycket utgifna
skrifter och handböcker, än ock lill följd af de inom länen inrättade hushållssällskapernas
verksamhet, ett vida allmännare spridande af hufvudgrunderne
för ett ordnadt skogshushållningssätt synes vara att föi vänta, än som,
genom en för tillfället nedsatt kommitté, torde kunna vinnas, anse Utskotten
dessa skäl tillräckliga för den vördsamma hemställan,
att denna motion må lemnäs utan afseende.
Hvad dernäst angår de bestämmelser, rörande vården och dispositions-rätten
af enskild skog, sorn herrar af Ström och Wetterberg uti ofvanberörde
motioner föreslagit, så hafva Ulskotten visserligen icke förbisett det goda syftemål,
som för dessa’framställningar legat till grund, nemligen skogarnes betryggande
emot sådane åtgärder från den enskilde egarens sida, som kunna
menligt inverka på dessas framtida bestånd; men då reglementariska föreskrifter
i förevarande fall synas Utskotten mindre lämplige, helst de band ,hvilka
den enskilde skogsegaren sålunda påläggas, äro hinderliga för dispositious-rätten
öfver dess egendom samt desammas efterlefnad dessutom svårligen lärer
tunna behörigen handhafvas, anse Utskotten sig af desse skäl förhindrade att
lnotionärernes förslag härutinnan förorda. Utskotten äro deremot af den tania,
att en förbättrad hushållning med skogarne i allmänhet är att förvänta, i
den mån uppmärksamheten varder riktad på det stora värde, dessa vei kligen
ega både för det allmänna och den enskilde, äfvensom å angelägenheten
för den sednare att åt denna hushållningsgren egna all erforderlig
omsorg, hvilken öfvertygelse, dels genom spridande af tjenliga skrifter oell
underrättelser i dessa ämnen, dels ock genom utdelande af belöningar för
verkställda återplanteringar eller synnerlig vård om skogarne, lämpligast torde
bibringas och underhållas. Till befrämjande af dessa ändamål föreslå Utskotten
Rikets Ständer
att, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla, det
Kongl Maj:t täcktes i nåder tillåta, att bidrag af skogsplanterings -  kassan måtte lemnäs, att af hushålls-sällskaperne i länen användas,
dels, efter jägeribetjeningens hörande, till utdelande af premier
åt personer, hvilka genom plantering och synnerlig vård örn,
skogen gjort sig af en sådan uppmuntran förtjente, dels för tillhandahållande
af skogsfrön, dels ock för spridande i allmänhet
af tjenliga skrifter och underrättelser om en förbättrad skogshushållning,
I afse
-
Lag- samt Allm. Besv-, o. Ekon.-Uiskoltens Betänkande , IV.-o 12', 9
I afseende åter å sednare delen af herr Vetterbergs motion, eller
hvad angår frågan om förhöjd ansvarspåföljd för åverkan, hafva Utskotten
skolat vördsamt upplysa, att uti 27 kap. 3 och 4 §§ af Kongl. Maj:ls till Rikets
Ständer vid denna riksdag aflåtna nådiga förslag lill ny strafflag, hvilket,
efter hvad Utskotten hafva sig bekant, är beroende på Lag-utskottets behandling,
förändrade straffbestämmelser för åverkan jemväl förekomma; hvadan
och då förevarande motion, i sammanhang med ofvan åberopade kapitel i den
föreslagna strafflagen, lämpligast torde böra till pröfning företagas, Utskotten
ansett något utlåtande i anledning af denna framställning nu icke böra afgifvas.
Beträffande slutligen herr af Ströms förslag om ändring i förvaltningen
af de till menigheternes disposition upplåtne härads-allmänningarne, så torde,
efter Utskottens tanka, ett förbättradt hushållningssält i afseende på dessa skogar
säkrats kunna påräknas derigenom, att menigheterne sjelfva tillåtas att i
tillsynen öfver desamma deltaga. Denna utväg, hvilken, efter hvad Utskotten
inhemtat, på flere ställen redan blifvit vidtagen, har äfven medfört fördelaktig
verkan. Då härvid så tillgår, att allmännings-interessenterne inom.
sig utse deputerade, hvilka, med tillhjelp af antagen extra vaktbetjening, handhafva
närmaste uppsigten och vården af desse skogar samt besörja utförandet
af den hushållsplan, som i vederbörlig ordning blifvit af Konungens befallningshafvande
samt skogs- och jägeri-embetsmännen uppgjord och föreskrifven,
lärer någon betänklighet icke kunna uppstå, att en sådan delaktighet å
menigheternas sida skulle leda till inskränkning af den öfveruppsigt å skogshushållningen,
som staten genom sistbemälde auktoriteter hittills utofvat;
hvaremot, om menighelerna rätt inse och uppskatta sin egen fördel af denna
vård, deras biträde i denna, dem sjelfva närmast rörande, angelägenhet måste
utgöra ett verksamt medel för vinnande af det åsyftade ändamålet, eller
en omsorgsfullare hushållning med dessa skogar. Utskotten hemställa fördenskull,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förständiga samtlige Dess
befallningshafvande att uppmana de menigheter, hvilka ega härads-allmänningar,
dels att sig emellan utse deputerade, för att,
med biträde af den underlydande extra vaktbetjening, hvilken
af desse deputerade för sådant ändamål kan varda antagen,
deltaga uti uppsigten och vården af allmänningen, dels ock att
för bemälde deputerade utfärda instruktion, som af Kongl. Majrts
Bilt. till R. St. Prot. 184? och 1848, 7 Sami, 2 Afd. 2 Haft. 2
10 Zag- samt Allm. Besv.- o. Ekcn.-Utskottens Betänkande, N.o i3.
befallningshafvande granskas och godkännes; börande detta likväl
icke leda till upphörande eller inskränkning af den öfveruppsigt,
staten, genom Kongl Maj:ts befallningshafvande samt
skogs- och jägeri-embetsmännen hittills utöfvat.
Stockholm dea 11 Maj 1848.
Emot sista punkten uti detta betänkande anmäldes af herr Grefve Gjldenstolpe,
A. G., följande reservation:
”Uti skrifvelse af den 12 Maj 1841 hafva Rikets Ständer hos Kongl. Majit
gjort underdånig hemställan om rättighet för delegare i härads-allmänning att. der
de det önska och sådant hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäla, genom
utsedde deputerade deltaga i uppsigten och vården af allmänningen; och har
Kongl. Majit, på sätt Dess nådiga proposition af den 12 November 1847, angående
skogsplanterings-kassans inkomster och utgifter, upplyser,, lill denna
Rikets Ständers hemställan lemnat nådigt bifall. Den uppmaning till menigheterne
att sig af denna dem förunnade förmån begagna, sorn Utskotten
genom den föreslagna underdåniga skrifvelse!! vilja framkalla, anser jag olämplig,
enär det bör vara den enskildes åliggande att begagna sina rättigheter,
men icke den Högsta Makten att honom dertill uppmuntra.”
Uti denna reservation in&tämde herr von Hohenhausen och herr Berg
von Linds.
No 13.
Ant. till Exp. Utsk. den 23 Maj, kl. ii f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om upphörande af s. k.
jura patronatus.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Friherre Alströmer, J., uti ingifvet
memorial fästat uppmärksamhet ej mindre å den afvoghet, som ofta
skulle vara rådande emellan en församling och den pastor, densamma ej sjelf
fått välja, äfvensom det menliga inflytande, hvartill ett sådant förhållande
gåfve anledning, än ock å det rättmätiga anspråk, hvaije- förnuftig fullmyndig
församlings-medlem egde att sjelf få åtminstone deltaga i valet af den
person, åt hvilken han anförtrodde sin högre andeliga varelses vigtigaste och
dyrbaraste angelägenheter. I anledning häraf har motionären föreslagit, att
de lagrum, författningar och privilegier, som medgifva enskild person rättig
-
Zag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkandej N:o i3. il
het att bortgifva pastorat, måtte upphäfvas, samt att dylika pastorater, i fråga
om kyrkoherdeval, hädanefter måtte såsom konsistoriella behandlas; dock
alt de ekonomiska rättigheter eller skyldigheter, som med den patronella rättigheten
voro förenade, kunde, der hinder för någon förändring härutinnan
skulle möta, oberoende af prestvalet bibehållas.
Denna, till Lag-utskottet remitterade, motion, jemte de i anledning deraf
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln afgifna yttranden, bar nämnde Utskott, i
förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, till pröfning förebaft;
men dälden rättighet, hvarom här är fråga, icke tillkommit genom
allmän lag, utan förvärfvats, dels genom upplåtande af plats för sjelfva kyrkan,
dels genom disposition af tionde till densammas underhåll, dels ock genom
hvarjehanda andra tjenster och uppoffringar, samt denna rättighet, som
i de flesta fall är förenad med besittningsrätten till viss egendom, sålunda
öfvergått från den ena egaren tillden andra, torde icke, utan ingrepp i eganderätten,
nuvarande innehafvare af patronatsrält utaf lagstiftningen kunna densamma
betagas. Det missförhållande emellan församlingen och dess lärare,
hvilket, efter motionärens förmenande, skulle uppkomma till följd af denna,
en enskild person medgifna, rättighet, lärer icke såsom giltigt skäl för den
föreslagna forändringen kunna antagas, helst ett dylikt förhållande af samma
anledning skulle kunna förutsättas äfven inom de regala gällen, der församJingsboerne
väl ega valrätt, men der rättighet att nämna utom förslaget är
Konungen förbehållen. Då i öfrigt härvid i betraktande tages: att patronatsrätten,
sedan egendom af hvad natur som helst får af hvarje svensk man,
ulan skillnad af stånd, besittas, numera kan af hvarje samhällsmedlen irinehafvas;
att den föreslag ne prestmannens skicklighet är underkastad vederbörande
embetsmyndighets ornpröfning samt slutligen att, genom upphäfvande
af patronatsrätten, betydliga kostnader på många ställen skulle försam lingärde
tillskyndas medelst inlösen, ej mindre af kyrkobyggnaden, äu ock af pastors-bostället,
hvilket sednare flerestädes är patron i egendom, anse Uiskottea
dessa sammanlagda skäl tillräckliga för den vördsamma ben.ställan,
att Jörevarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 22 Maj 1048.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-U tsk:ns Betänkande, A:o 14.
1
JW ti.
Arik. till Exp.-Utsk. den 23 Maj, kl. 11 f. ro.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om ändring i sättet för
kungörelsers publicerande i kyrkorna.
Uti detta ämne hafva följande motioner blifvit väckta och till behandling
dels af Lag-, dels ock af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterade, nemligen:
från fJögv, Preste-Ståndet
af Herr Prosten Cnattingius, som anfört, att uppläsandet af kungörelser under
sjelfva högtidsstunden i templet störande inverkar på andakten och det
kristliga lif, som af densamma bör framkallas, samt tillika medförer verklig
skada för religionen, enär, kort efter predikan och mellan bönerna, då lärare
och åhörare äro stämda för de heligaste föremål, andaktsstunden upplages
med påminnelser om helt och hållet verldsliga ting, hvilket afbrott
vore för religionskänslan sårande, i synnerhet de helgedagar, å hvilka den
heliga nattvarden utdelas. Då den inskränkning, 2 kap. 5 § kyrkolagen i
förevarande hänseende medgåfve, så helt och hållet blifvit förbisedd, att
alla slags kungörelser uppläsas i omedelbar följd med de Kongl, påbuden,
samt detta publicerande på landsbyggdeu urartat Lill ett andaktsstörande
missbruk, hvilket under vissa årstider, då kungörelser hopas i större mängd,
orsakade en sådan tidsutdrägt med sjelfva gudstjensten, att en längre tid
derför åtginge än för en vanlig predikan, ansåge motionären en gräns för
detta missbruk vara af behofvet högeligen påkallad. I anledning häraf och
då ett vigtigt stöd för en lika allmänt önskad som lätt verkställbar förändring
i detta hänseende förefunnes uti komitterades för kyrkolagens öfverseende
”förslag till kyrkolag och serskilda lagar rörande kyrkoväsendet samt
kjMkostadgar”, har motionären hemställt, att det derutinnan framställda
speciella förslag ”om kungörelsers afkunnande och vård” måtte, med några
få, härnedan anmärkta, förändringar, till Rikets Ständers ompröfning och
Bih. till B. St. Brot. 1847 & 1848, 7 Sami. 2 A/d. 3 Hiift. 1
2
Lag- samt sillin. Besv. och Ekon.-Utskms Betänkande, iY:o 14.
bufvudsakliga antagande framställas; varande det åberopade förslaget så
lydande:
”§
”De kallelser, påbud eller beslut, hvilkas uppläsande från predikstolen
grundlagen bjuder eller Konungen serskildt anbefaller, skall prest afkunna,
innan han, efter slutad högmesso-predikan och bön, från predikstolen
nedgår”
”Alla andra författningar, påbud eller kungörelser, hvilka offentlig
myndighet till församlingens kännedom meddelar, skall prest i kyrkan afkunna
genast efter hÖgmesso-gudsljenstens slut. Lag samma vare om enskild
mans kungörelse, dock att den, om personer derigenom sammankallas
för annat ärende än bouppteckning, auktion eller auktions-uppbörd, skall
vara af offentlig myndighet påtecknad, så ock prest derföre ansvara, att
sådant ej må i kyrkan offentligen uppläsas, som till allmän förargelse leder.
”Ej må för kungörelsers påtecknande, mottagande eller uppläsande
betalning tagas.
§
”Afkunnande, som i i § är sagdt, skall prest fullgöra eller ock, om
sådant ej medhinnes, åtminstone börja vid nästa högmesso-gudsljenst, efter
det kungörelsen till presterskapet ankommit. Hvad ej före sammanringning
till högmesso-gudstjenst aflemnadt är, vare prest ej skyldig att den dagen
afkunna, der ej i kungörelse är af vederbörande myndighet utsatt eller ock
prest sjelf linner, att den för vigtiga orsakers skull skall afkunnas, ändå att
den ej hunnit ankomma inom tid, som nu sagd är.
”Är handling, som afkunnas bör, så vidlöftig, att dess uppläsning ej
lämpligen kan på en helgedag jemte angelägnare göromål fulländas, då må
den uppläsning på flera närmast följande helgedagar fördelas, dock att af
kunnandet
derigenom ej längre tid fördröjes, än nödigt är.
§ 3‘
”Summarisk förteckning öfver hvad i kyrkan är afkunnadt skall
klockare för hvar serskild helgedag författa och ofördröjligen efter högmessogudstjenstens
slut å kyrkodörren anslå. Den förteckning må ej förr, än
Lag- samt slllm. Besv. ock Ekon.-Utsk:ns Betänkande, N:o 14.
3
nästa söndag utgått, ifrån sitt ställe nedtagas. Klockare införe ock af den
förteckning afskrift i en pål vsri.ingsbok, hvilken skall lill riktigheten st vikas
af den prest, som alkunnandet förrättat. Pålysningsbok skall af klockaren
förvaras. Den, enskild kungörelse ingifvit, må af klockaren om afkunnandet,
på begäran, bevis utan lösen erhålla.
”Å tryckt kungörelse skall prest teckna dag, då den uppläst blef eller
dess uppläsande börjades och fulländades. Äskar enskild man bevis, att
kungörelse af viss lydelse uppläst är; gifve den tväfald in, och klockaren
lemne det ena exemplaret elter uppläsningen påtecknadt åter.
§ 4-
”Offentlig myndighets kungörelse skall, när den uppläst är, kyrkoför*
valtningen i vård lemnäs Kungörelse, hvilken offentlig myndighet påtecknat,
förvare prest, som den uppläst; annan kungörelse al enskild man skall
en månad förvaras, hvarom klockare drager försorg.”
Emot della förslag har motionären anmärkt: att föreskriften i 3 § om
anslag å kvrkodörren af en summarisk förteckning öfver de upplästa kungörelserna
vore öfverflödig oell ulan ändamål, helst det vore tillräckligt, att
klockaren holle den föreskrifna pälysnings-boken, äfvensom sjelfva kungörelserna,
tillhanda för dem, som begärde att dem begagna; att uttrycket
”kyrko-förvallriingen" i 4 §> sorn refererade sig till kyrkolags-kommitleens
förslag lill ”Lag om vård af kyrka och kyrkoegendom” m. m., der en sådan
inrättning föreslås, borde, intilldess denna blifvit anbefalld, utbytas mot
uttrycket: ”Pastors-embetet eller Pastor”; samt att de Kongl, påbuden, äfvensom
de i grundlagarna lill uppläsande föreskrifna kungörelser, ej torde
förlora sin vigt, om äfven de publicerades på enahanda sätt, som för de öfriga
föreslagits, eller sedan bönerna blifvit förrättade; tilläggande likväl
motionären, i afseende på denna sednare förändring, att han icke ville bestämdt
påyrka densammas antagande, helst hans afsigt icke varit alt väcka
fråga om andra förslag, än sådane, hvilka billiglvis kunde anses böra vinna
bifall; och
2:0 af herr Koni r alets-prosten Tranerås, som, enär det icke kunde bestridas,
att nu föreskrifna sätt för kungörande af förordningar och andra
ärenden vore både andaklsstörande och för predikanten tröttande samt tillika
nästan ändamålslöst, helst endast ett färre antal af församling boerne
afbidade kungörelsernas uppläsande samt bland dem, som i kyrkan för så
-
4
Lag- tamt Allm. Desv. och Ekon.-Utsk:ns Betänkande, N;o 14.
dant ändamål qvnrstadnat, knappast någon under en så brådskyndad läsning
torde kunna fatta desammas innehåll och sammanhang, föreslagit, att hvad
2 kap. 5 § kyrkolagen och Kongl, resolutionen den g December 1766 i
förevarande fall stadga, måtte sålunda ändras, att alla kungörelsers publicerande
må uppskjutas till gudstjenslens slut, då de Kongl, påbuden af
presten från koret uppläsas, men enskilde personers kungörelser i sakristian
eller socknestugan uppläsas af klockaren, till hvilken en mindre afgift
för ett dylikt besvär skulle erläggas; och liafva herr Prosten Gronvall och
herr Doktor Lylli uti dessa motioner instämt; samt
från Hederr. Bondeståndet
af Piks dags-fullmäkligen Anders Pehrsson från Orebro lån, som, i
ändamål att undanrödja det oskick, hvilket i förevarande hänseende öfverklagas,
hemställt, att kungörelserna må, straxt efter gudstjenslens slut af
presten uppläsas, antingen i kyrkan eller uti socknestugan, hvarigenom, efter
motionärens tanka, det åsyftade ändamålet vunnes, helst de församlingsboer,
som önskade och behöfde känna deras innehåll, såmedelst bereddes
tillfälle dertill, utan att de öfrige åhörarne derigenom stördes i deras andakt.
Dessa framställningar, jemte hvad i anledning af desamma blifvit,
vid föredragning till remiss, inom Högv. Preste-ståndet yttradt, hafva Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten till gemensam behandling
i ett sammanhang förehaft och funnit detta ämne förtjena en serdeles uppmärksamhet.
Till en början få Utskotten likväl erinra, att det ändamål,
motionärerne åsyftat, väl till någon del torde kunna vinnas, derest gällande
föreskrifter behörigen efterföljdes samt kungörandet från predikstolen
inskränktes till de fall, hvilka i kyrkolagen äro bestämda. I 2 kap. 5 §
af nämnde lag är nemligen stadgadt, ”att på predikstolen skall afkunnas
allt hvad Konungen eller Dess befallningshafvande, på Konungens vägnar,
kan hafva att bjuda och tillkännagifva, men att alla andra verldsliga saker
skola på kyrkovallen eller i socknestugan kungöras, med det undantag likväl,
att från predikstolen må lysas efter del, som bortlappadt och stulet är
samt tjenligen nämnas kan.’’ Att detta stadgande icke iakttogs, är af erfarenheten
bekräfladt och derom vittna i öfrigt de framställningar, som vid
mångå föregående riksdagar och sednast vid sist hällne riksmöte blifvit
gjorda för vinnande af förändring i detta hänseende. Då det är onekligt,
att kungörelsers uppläsande under den offentliga gudstjensten, under d«
Lag- samt Allm. Fesv. och Ekon.-Utsk:ns Betänkande, N:o 14.
5
stunder, då församlingen bör, befriad från verldsliga bestyr, odeladt egna
sin andakt åt betraktande af Guds ord, skola hafva ett menligt inflytande
på det sannt religiösa sinnet, och det dessutom synes mindre lämpligt att
sålunda sammanblanda förkunnandet af religionens läror med underrättelser
om timliga värf och förrättningar, ofta nog af den mest underordnade art,
hafva Utskotten icke tvekat att understödja den förändring uti det vedertagna
och äfven påbjudna sättet för en dylik publikation, som af motionärerne i
allmänhet blifvit yrkad. På grund häraf och till förekommande derjemte
af det missbruk, som, efter hvad Utskotten inhemtat, på flere ställen eger
rum, eller att afgifter för kungörelsernes emottagande och uppläsande vederbörande
affordras, få Utskotten, i anledning af förevarande motioner,
vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer för deras del må besluta ulf är dande
af en författning, hvarigenom, med ändring af 2 kap.
5 § kyrkolagen samt 32 § af Kongl. Maf.ts resolution
på presterskapets besvär den 10 Mars 171g, stadgas, dels
alt, med undantag af bönedags-placat, hvilka, såsom varande
af religiös egenskap, efter predikan och näst efter
bönen ”Fader vår* må uppläsas, alla andra Kongl. Förordningar
och auktoriteters samt enskilde personers kungörelser
skola omedelbart efter gudstfenstens slut från
predikstolen af presten uppläsas i den ordning, som hittills
är vorden föreskri/ven; dels ock att, för kungörelsers
emottagande, uppläsande och f örseende med bevis derom,
någon betalning icke må af vederbörande uppbäras.
Deremot anse Utskotten sig icke kunna tillstyrka livad af herr Prosten
Cnattingius, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kyrkolags-kommittéens
förslag i detta ämne är vordet framstäldt, i afseende på tiden för
kungörelsernas aflemnande, deras påtecknande af vederbörlig auktoritet i
vissa uppgifna fall, deras vård och förvarande m. m., helst behof af närmare
bestämmelser i dessa hänseenden icke synes vara för handen. Utskotten
få, i anledning häraf, erinra: att genom Kongl, resolulionerne på presterskapets
besvär den ro Mars 1719 och 14 Juni 1720 uttryckligen är
vordet stadgadt, alt enskilda kungörelser skola i så god tid och förr än
gudstjensten begynnes, till presterskapet aflemnas, att de må kunna pröfva
6
Lag- samt Allm. iesv. och Ekon.-l' Iskstn Tetti oka tule., IY:o 15.
och ansvara för dyras tjenlighet att i kyrkan offentligen uppläsas; alt Kongl.
Cirkulär-brefvet den 12 Augusti 1812, bland annat, innehåller, att kungörelser
om auktioner, uppbörds-stämrnor, med flera påbud, som kunna leda
till folksamlingar, icke böra från predikstolarna uppläsas, utan att vara försedde
med vederbörande kronobeljentes påskrift för hvilken någon betalning
icke får fordras eller erläggas; äfvensom derutinnan tillika stadgas,
att alla de kungörelser, hvilka icke, enligt serskilda författningar, påtecknade
återlcmnas, skola vid kyrkorna i god ordning förvaras; att Kongl. Cirkuläret
den 2 April 1833 innehåller, att å alla författningar af vederbörande
presterskap bör antecknas dagen, då författningen blifvit uppläst, och, då
sådant icke å en dag skett, när uppläsningen blifvit börjad; alt genom
Kongl. Cirkulär-brefvet den g September 1761 vederbörande prostar och
kyrkoherdar förständigats att på alla de förordningar, som böra i kyrkan
förvaras, hålla en noga förteckning, hvilken .såväl vid biskops- som prostvisitationer
bör efterses och jemföras med de i kyrkorna varande förordningar,
om, efter förteckningen, alla äro tillstädes, samt att, vid ombyten af
kyrkoherdar, den tillträdande, efter inventarium, emottager förordningarne
och sedan blifver för deras hållande i ordning ansvarig; hemställande Utskotten,
uppå ofvan anförda skäl och då nödiga föreskrifter i dessa hänseenden
sålunda redan äro gifna,
att herr Prosten Cnattingii Jramstä/lning i denna del
icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Maj 1848.
JW 15.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 23 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ändring i nu gällande
stadgande rörande tiden, då damlucka skall vara
öppnad.
Med anledning af de olägenheter, hvilka inom de norra orterna, såsom
Norrbottens och Westerbottens län, der is låge qvar i sjöar och åar till
Lag- samt Allm. Eesv. och Ekon.-Ut skins Betänkande, S:o 15.
7
början af Juni månad, föranleddes deraf, alt, jemlikt stadgandet i 20 kap.
6 § byggninga-baiken samt Kongl, förordningen den 3 September tj55,
damlucka skall öppnas sednast den 10 Maj hvarje år, bar H/ksdags-tullmäktigen
Johan Westermark från sistnämnde län, uti ett bos 11 ed er v.
Bonde-ståndet ingifvet, till Lag-utskottets behandling remitteradt, memorial,
föreslagit det tillägg i ofvan åberopade lagens rum, att, inom förenämnda
län, damluckor icke böra öppnas före den lörsta Juni hvarje år; tilläggande
motionären, att nu gällande föreskrift härom tillskyndade den enskilde
stora förluster derigenom, att ängarne ej blefvo behörigt vattnade, hvarförutan
och då sågverks- oell qvarnegare ofta nödgades i förtid utsläppa
vattenförråden, dessa verk till skada för egarne icke vidare kunde bedrifvas.
Lag-utskottet har, i förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
tagit denna framställning under pröfning; och då, på sätt motionären
anmärkt, serskilda förhållanden inom de norra orterna kunna inträffa,
de der påkalla ändring af nu gällande föreskrifter i detta ämne; men
en dylik förändring, uti ärendets nuvarande outredda skick och innan nödiga
upplysningar om behofvet och fördeiarne deraf inhemtats, icke kan af
Utskotten ovilkorligen tillstyrkas, hafva Utskotten, vid sådant förhållande,
ansett sig böra vördsamt föreslå Rikets Ständer
alt, ali underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla,
det Kongl. Majit täcktes, för utrönande deraf, huruvida
den. ändring uti nu gällande stadgande om tiden, dä damlucka
skall vara öppnad, hvilken för Norr-- och Westerbottens
län nu blifvit jöreslagen, i allmänhet kiui anses
vara af behof vet påkallad, låta i nåder föranstalta, att
undersökning härom må af vederbörande embets-myndiglieter
i föreskri/ven ordning, anställas, samt, derest förändrade
föreskrifter härutinnan för ofvannämnda län
skulle prof vas lämpliga, till rikets näst sammanträdande
Ständer nådigt förslug, i ämnet aflåta.
Stockholm den 22 Maj I848.
8
Tåg- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Betänkande, N:o 16.
JW fl©.
Arik. till E.xp.-Utsk. den 23 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ändring af de lagrum
och författningar, som föreskrifva undersöknings
hållande af Häradsrätt i åtskilliga ekonomi-mål.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Friherre Hermelin, August
Söderling, uti afgifvet, till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonoini-utskottens
behandling remitteradt, memorial, aiidragit, hurusom, efter motionärens
tanka, ett för läns-administrationens jemna gång menligt hinder förefunnes
deruti, att, jemlikt föreskriften dels uti 28 kap. 5 § byggningabalken,
dels ock uti åtskilliga sednare utfärdade författningar, Konungens
befallningshafvande icke eger att, der han så nödigt finnér och hans embelsgöromål
det tillåta, sjelf förrätta den undersökning, som, i vissa ekonomi-mål,
såsom skjuts- och väganläggnings-frågor, enligt berörde stadganden,
bör föregå, innan dessa ärenden af Konungens befallningshafvande
pröfvas och afgöras. Då det vore onekligt, att ekonomiska frågor ligga utom
kretsen för häradshöfdingarnes verksamhet, som är lagskipningen. samt
dessutom kunde antagas, alt uppdrag af förenämnde beskaffenhet för de
fleste af desse embetsman äro mindre välkomna, helst dessa uppdrag äro
lönlösa, upptaga den lid, som för andra tjenstegöromål är af nöden, samt
tillika, enär beslutande-rätten i dessa mål icke tillkommer dem, utan
Landshöfdingarne, icke medföra hvarken den äggelse, som sträfvandet till
ett nyttigt mål ingifver eller den belöning, som med målets uppnående är
förenad, har motionären uppå dessa skäl och då härtill kommer, att dylika
ärendens skyndsamma behandling dymedelst ofta förhindras, föreslagit den
ändring i de lagrum och författningar, hvilka härom innehålla föreskrifter,
att Konungens befallningshafvande må ega att, då deras öfriga embetsgöromål
sådant tillåta, förrätta undersökningar och höra parter i ekonomi-mål,
med vilkor, att sammanträdet hålles å något ställe inom den rätts domvärjo,
der parterna hafva deras hemvist.
Denna
Lag- samt Mim. Bes v. - uch Ekon.-Utsk:ns Betänkande, N:t> 17.
9
Denna motion har Lag-utskottet, i förening med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet lill pröfning förehaft; men, då det lärer få antagas,
att häradets nämnd samt den vid tingen församlade menigheten bäst äro i
tillfälle att meddela de upplysningar, hvilka för ett fullständigt utredande
af ekonomiska frågor erfordras, samt denna, för dylika ärenders behandling
nu föreskrifna ordning, tillika medförer den fördel, alt allmogen, sorn
för enskilda angelägenheter ofta nog måste vid tingen närvara, såmedelst
befrias från den kostnad och tidspillan, som af berörde undersökningars
hållande å annan tid och ort skulle blifva en följd, få Utskotten, som icke
heller ansett den af motionären anmärkta omständighet, att vederbörande
domhafvande skola med mindre sorgfällighet och nit handlägga dylika ärender,
utgöra giltigt skäl för den 3'rkade förändringen, desto mindre sorn
nämnde förhållande, derest det någorstädes skulle ega rum, lärer kunna, i
likhet med andra tjenstefel, till behörig rättelse anmälas, uppå dessa sammanlagda
skäl vördsamt hemställa,
att elentia motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Maj 184S
JW 1^.
Ank. till Exp.-Utsk, den 23 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om prjgelstrajfJets upphörande.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har, uti Ingifvet memorial, som
blifvit till Lag-utskottet remitteradt, Herr von Knorring, B G. K. anmärkt
nödvändigheten deraf, att den inom krigsmakten brukliga prygelbeslraffningen
varder afskaffad, destoheldre, som detta straffsätt, hvilket allt mer
och mer erkändes vara en föråldrad lemning från fordna tider, lätteligen
gåfve anledning lill missbruk samt dessutom motverkade den hederskänsla,
som borde förutsättas hos fäderneslandets försvarare, af hvilka en stor del,
Bih. till K. St. Brot. 1817 £ 1848, 7 Sami. 2 Jjd. 3 Höft. 2.
10 Lag- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Ulskms Betänkande, i\:o 17.
nemligen Bevärings-raanskapet, icke eller för all sin lid är egnad åt krigstjenst.
Med föranledande häraf och ehuru» såsom motionären anmärkt, det
visserligen vore att hoppas, alt den kommitté» hvilken blifvit nedsatt för
utarbetande af förslag till ny Krigs-Iag, i sammanhang härlind skulle fästa
bihörigt afseende äfven å detta ämne, har motionären, under ovissheten
om hvad i nämnde hänseende kunde vara föreslaget, hemställt, att en underdånig
önskan om upphörande af ifrågavarande bestraffnings-sält måtte af Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet frambäras.
Lag-utskottet har, för behandling af denna fråga, sammanlrädt med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och då, enligt hvad motionären
uppgifvit samt af Utskotten kändt är, Krigs-artiklarne för närvarande äro
under omarbetning af en för sådant ändamål tillsatt komitté samt desse
komitterade, derest prygelhestraffningen, utan skada för krigsdisciplinen anses
kunna afskaffas, icke lära underlåta, att uti det förslag lill ny krigslag,
som af dem kommer att afgifvas, härutinnan tillvägabringa nödig förändring,
få Utskotten, som vid sådant förhållande ansett den af motionären
föreslagna åtgärd mindre lämplig, vördsamt hemställa:
att motionen icke nul till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 2a Maj 1848.
STOCK HOLM, Lundberg & Comp. 1848.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, iY.o /$. i
t
N:o 18.
Ank, till Exp.-Utsk. den 25 Maj, kl. 7 #.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, att Ok t röjer för Privatbanker
icke vidare må beviljas, samt att s. k. Hypotheksföreningar
jemväl måtte upphöra.
Uli elt hos Hederv. Bonde-ståndet afgifvet, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottets behandling remilteradt memorial, har riksdagsfullmäkligen
Lars Rasmusson från Bohus län, med hvilken Lars Wenander sig
förenat, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på de olägenheter, som äro
en följd af privalbankernes penninge-rörelse samt de för landet menliga
verkningar, hvartill nya eller förlängda oktroyer för dylika banker kunna
föranleda. Till stöd för denna framställning har af motionären blifvit anmärkt:
alt delegarne uti privatbanks-bolagen tillåta sig alt å medel, hvilka
för penningerörelsens bedrifvande derstädes insättas, draga ränta vida
öfversligande det belopp, som i lag finnes stadgadt; alt den alltför stora
lätthet till penningars erhållande, hvilken genom privatbankernes tillkomst
blifvit beredd, icke är för landet nyttig, enär yppighet och täflan i sättet
att lefva härigenom uppkomme; att, då en större del af Rikets Ständers
mynt förvaras uti privalbankernes kassor, i ändamål alt, derest inlösen och
liqvid för privalbankernes sedlar i riksmynt skulle yrkas, kunna sådant åstadkomma,
riksbankens mynt såmedelst drages utur allmänna rörelsen; att, i
riksmyntets ställe, allmänheten måste åtnöjas med privalbankernes sedlar,
hvaraf, oberäknadt de menliga följderne af i omlopp komne falska privatbankssedlar,
en stor olägenhet uppslår för allmogen, enär, vid föryltrande
af dess landlmannaprodukter, derför inkomsten beräknats till omsättning
eller återgäldande af lån från Rikets Ständers lånekontor eller utgörande
af kronoutskylderne, betalning erhålles uti dylika sedlar, hvilka vid omförmälde
liqvider icke emoltagas; att, derest bibehållandet och utvidgandet
af det låne-system, som privatbankerne åstadkommit, yore af nödvändigheBih.
till H St. Pret. tS*7 och iS48. 7 Sami. 2 Afd. 4 Häftet. 1
2
Lag- samt Allm. Bese- och Ekonomi-V Iskollens Betänkande, I\';o 18.
ten påkalladt, denna lånerörelse åtminstone borde bedi ifvås för statens räkning,
hvarigenom den uppkommande vinsten icke blefve den enskilde ensamt
förbehållen, utan lomme alla medborgare lika tillgodo; samt att, i
händelse en sådan förvaltning härutinnan vidtoges, som den Rikets Ständers
bank, i afseende på riks-diskonten och låuekontoren, iakttagit, välgörande
verkningar vore att förvänta, helst den påräknade vinsten ansåges kunna
åstadkomma, om icke upphörande, åtminstone nedsättning uti allmänna bevillningen;
och har motionären, enär en samtidig indragning af de serskilda
privatbankernas penningerörelse sannolikt skulle medföra betänkliga följder,
samt de oktroyer, hvilka för nämnde banker redan blifvit utfärdade
icke kunde förkortas; helst en sudan åtgärd icke vore med rätlvisa förenlig,
på grund af ofvan anmärkta förhållanden hemställt, huruvida det icke ansåges
gagneligt att förbereda delegarne i privatbanks-bolagen deruppå, att
oklrojer för dessa icke vidare komma att beviljas eller prolongeras; r sammanhang
hvarmed motionären, under förklarande att de anmärkningar, hvilka
rörande sistnämnda banker bär ofvan blifvit framställda, äfven kunde
tillämpas på de i sednare tider tillkomna s. k. hypetheksföreningarna, hvilka,
efter haus tanka, hade enahanda syfte och medförde lika betänkliga
följder som privatbankei na, tillagt den önskan, alt omforma Ide hypotheksföreningar
äfven målte framdeles upphöra.
Denna motion, hvilken Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett
jemväl tillhöra Lag-utskottets behandling, hafva Utskotten gemensamt
tagit under öfvervägande; och ehuruväl del medgifves, att ifrågavarande
enskilda banker, synnerligen vid de lider desamma först tippkommo, medfört
fördelaktiga verkningar såväl i allmänhet genom spridande af kapitaler,
som förnämligast medelst beredande af förlag för näringarne i de orter, der
industrien varit i behof af en större utvidgning, lärer det å andra sidan
icke kunna bestridas, att, till följd af dessa bankers sammansättning, numera
förökade antal och vidt utsträckta penningerörelse, flera olägenheter dels
redan uppkommit, dels ock för framtiden kunna vara att befara.
I detta hänseende torde böra erinras, alt då delegarne uti nämnds
bankbolag, antingen till följd af frivillig öfverenskommelse eller af oförutsedda
omständigheter dertill föranlåtne, kunna inskränka eller helt och hållet
inställa den verksamhet dessa banker ulöfvat, en betänklig osäkerhet uti
denna, det allmännas väl så nära rörande, fråga förefinnes; att då i betraktande
tages den menliga inverkan, som en hastig och oväntad indragning af i
omlopp satte kapitaler måste utöfva på varuvärden samt bestående förhållanden
i allmänhet, en alltför vigtig angelägenhet såmedelst blifvit åt en
-
Lag- samt Allm. Bese.- och Ekonomi- Utskott' ns B c länkande, IS:o 18.
$
skildes godtycke eller omständigheterna öfverlemnad; att desse banker, sådana
de nu iiro sammansatte, utgörande föreningar af enskilde samhällsmedlemmar,
icke lemna allmänheten den säkerhet i afseende å fullgörandet
al ålagne förbindelser, sorn bos en, med rättighet lill kredilsedlars utgifva
nde tillåten bankinrällning, efter Utskottens tanka, bör såsom oeftergifligt
vilkor förutsättas; samt slutligen alt, för den händelse en eller annan af
desse banker skulle blifva urståndsatt uppfylla ingångna förbindelser,
möjligheten för de öfriga enskilda bankerna att fullgöra nyssberörda vilkor
desto heldre lärer kunna ifrågasättas, som eli dylik förhållande äfven måste,
enligt hvad den i andra länder inhemtade erfarenhet i sådant hänseende later
befara, på dem inverka, hvilkeL allt skulle för allmänheten medföra
följder af oberäknelig skada.
Då Utskotten således äro af den tanka, att ifrågavarande enskilda banker
i deras nuvarande skick icke lenina de för rättigheten till idkande af
en så vidsträckt penningerweise nödiga garantier samt i följd häraf anse
oktroyer för inrättande af dylika banker hädanefter icke böra beviljas, få
Utskotten, som icke eller kunnat förbise nödvändigheten deraf, alt, till bedrifvande
af den penningerörelse, privatbankerne utöfvat, andra, för ändamålet
mera lämpliga, åtgärder vidtagas, på det omförmälda bankers verksamhet,
då de för deni i nåder meddelte oktroyer löpa till ända, må, ulan
mehn för det allmänna kunna upphöra, i öfverensstämmelse med dessa
åsigter, vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
att, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, dels
att Kongl. Maj.t täcktes låta i nåder utarbeta och för Rikets
uästsammanträdande Ständer framlägga förslag om åtgärders
vidtagande, hvarigenom penn in ge rör elsen i landet på säkrare
och mera bestående grunder må kunna ordnas, att, vid de
nu stadgade oktroy-tidernes slut, prival-bankerne, utan olägenhet
för det allmänna, må kunna upphöra, dels ock att under
tiden till nästa riksdag oktroyer för nya privatbanker icke må
meddelas.
Vidkommande slutligen motionärernes framställning i afseende på de
s. k. hypolheks-föreningarne, hvilkas upphörande jemväl blifvit ifrågasatt;
så och då inrättandet af dylika, till följd af enskildes omtanka och frivilliga
öfverenskommelse ingångna, associationer, hvilkas verksamhet hvarken
till syftemål eller omfång kan med privatbankernas jcmföras, icke för när*-
Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Betänkande, A’: o 18.
varande bör genom någon ålgärd å lagstiftningens sida förekommas, hafva
Utskotten ansett sig ega skäl hemställa,
ahl motionen i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den na Ma] 1848.
Reservationer:
Af Herr Grefve Gyldenstolpe, Anton:
”Då 72 §. Regeringsformen utesluter Kongl. Maj:t från all delaktighet
i förvaltningen af rikets förnämsta penningeanstalt banken, hvilken är Rikets
Ständer allena förbehållen, synes det mig icke Rikets Ständer tillständigt,
att af Kongl. Maj:t begära förslag om de åtgärder, som erfordras för
ordnandet af penningerörelsen inom landet, hvarom Rikets Ständer ega att
ensamma besluta. En sådan begäran antyder Rikets Ständers oförmåga att
inse huru denna rörelse bör för det allmännas båtnad bedrifvas; en oförmåga,
visserligen under fordna skiften påtaglig och i delta betänkande temlig
en synbarlig, men sorn dock icke torde böra offentligen erkännas. Jag
anser derjemte att ett förslag, som uppfyller allt hvad Utskotten i Betänkandet
synes åsyfta, aldrig kan åstadkommas, ty det är och blir i min tanke
en omöjlighet att bibehålla rörelsekapitalet i ett land vid ett belopp,
som aldrig förändras. Det är lika otänkbart, som att vilja, att ett oföränderligt
qvantum af säd eller någon annan förnödenhet alltid skall inom landet
finnas. Silfver och guld-, ty jag förutsätter, att sådant bör för de utelöpande
sedlar erhållas och alt intet exportförbud för dessa metaller utfärdas
— äro nemligen varor, hvilka, likasom andra produkter, gå dit hvarest
de slå högst i värde, och kunna således icke inom landet qvarhållas.
Hvarje bank, den må vara privatbank eller riksbank, måste härpå göra afseende
och i mån deraf inskränka sin sedelutgifning, hvilket åter verkar till
minskning af det utelöpande rörelsekapitalet. Af hvilken penninge-anslallt
alltså privatbänkernes rörelse än må komma att öfvertagas, skall äfven denna
stundom blifva tvungen alt inskränka, ja kanske helt och hållet inställa, sin
lånerörelse, en olägenhet, som nu lägges privatbankerne till last, men som
ålägges Riksbankens styrelse alt vid vissa tillfällen sätta i verkställighet.
På dessa skäl, äfvensom derför, alt jag anser olagligt, att Rikets Ständer
hos Kongl, Majit söka utverka monopolium för de nuvarande privatbankerna,
Lag- samt Allm. Eestäts- cch Elion. Visko Hens Betänkande, H:o IS.
5
na, anhåller jag, att Rikets Ständer måtte helt cch hållet afslå elen föreslagna
underdåniga skrifvelsen
Af Herr v. Hohenhausen'.” Emot sednare delen af den föreslagna underdåniga
skiifvelsen får jag anmäla reservation, hufvudsakligen af det skäl
att grundlagens förbud emot monopolier derigenom synes mig vara för nära trädd.
Efter min tanka hade denna sednare del af omför mälda skrifvelse i stället bordt
innefatta en underdånig anhållan, att oktroj för någon ny pri valbank inom de
povinser, der sådana redan finnas med hufvud-eller filialkontor inrältade,
icke må beviljas; äfvensom att, derest Kongl. Maj:* skulle f nåder finna för
godt alt tillstädja upprättande afen ny privatbank uti något af de län, der
de för närvarande icke finnas, oktroytiden icke må utsträckas längre än lill
slutet af det år, då nuvarande privat-bankei s oklroyer i allmänhet upphöra;’*'
Af Herr Uggla'. ”Emot Utskottens beslut i denna fråga får jag äfven
anmäla reservation. Hvad den sednare delen uti en den föieslagna underdåniga
skrifvelsen vidkommer, så skulle, derest Kongl. Maj:t fästade afseende å
Utskottens hemställan i denna del, de nuvarande privat-bankerne derigenom
tilldelas ett monopolii m, som ej allenast vore obilligt, utan äfven stöde i
uppenbar strid emot 60 § regeringsformen. Hvad åter angår den förra
punkten, så vet jag ej hvarföre, då Rikets Ständer enligt 72 §. Regeringsformen
ensamt ega alt sköta och föi valla deras bank, Kongl. Majit skall besväras
med ett så brydsam! företag, som utarbetande af ett föslag till utvidgande
af bankens lånerörelse, helst Utskotten ej kunnat uppgifva någon
enda grund, hvaruppå, ett sådant skulle baseras.”’
Uti denna reservation instämde herr Coijet och herr Prosten Arrhenius;
Af
herr Berg ron Linde'. ”På de af herr Uggla* anförde skäl har jag
ansett någon underdånig skrifvelse rörande ifrågavarande ämne icke vara
lämplig eller af behof påkallad; men då de förenade Utskottens pluralitet
annorlunde beslutat, synes mig den underdåniga skrifvelsen hafva bordt erhålla
den lydelse, herr v. Hohenhausen föreslagit.”'
Häruti instämde herr Cedelstråhle.
Sih. tilt Erot 1817 och 1818. T Sami. 2 A/d. 4 häftet.'
2
STOCKHOLM, f. d. ScbalUe’s Boktryckeri, 1848.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19. \
V» 10
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Juni, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om ändring uti nu gällande
bestämmelser, rörande stängselskyldigheten.
Genom serskilda remisser hafva Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskotten fått till behandling emottaga följande framställningar i
detta ämne, nemligen:
från Häglof. Bidderskapet och Adeln:
af Herr Friherre Baab, Adam Christian, som anfört, hurusom, med
frånträdande af det hittills antagna sättet att genom kostsamma hägnader
freda för fremmande eller instänga egna kreatur, den åsigt, till följd af sednare
tiders stigande kultur, börjat vinna insteg, att vården om kreatur tillkommer
egaren, som det i följd häraf bör åligga att, antingen genom djurens
tjudrande eller vallning, såsom inom mera odlade länder och jemväl
inom åtskilliga delar af rikets bördigaste provinser härmed tillgår, en dvlik
vård handhafva. Jemte instämmande i öfrigt uti de motiver, som uti
en hos Vällofl. Borgare-ståndet gjord och här nedan upptagen framställning
blifvit i ämnet utvecklade, har motionären, under förmälan tillika, det
han åsyftade en större utsträckning af frågan, än den, omförmälda motion
omfattar, föreslagit, att Utskotten, med ledning ej mindre af det betänknade,
som vid 1844 och 1845 årens riksdag af sammansatte Lag- och Ekonomi-utskotten
i ämnet är vordet afgifvet samt af de åsigter om stängselskyldigheten,
som vid 1846 års landtbruksmöte gjort sig gällande, än ock
af lag-komittéens derom afgifna förslag, måtte uppgöra och till Rikets Ständer
inkomma med fullständigt förslag till ny stängsel-stadga samt till de
ändringar i 9 kap. Byggninga-balken, hvilka deraf kunde föranledas;
från Vällofl. Borgare-ståndet:
af Herr Bohnstedt, som, enär interesset för landthushållningen, på
sednare tider, åtminstone partielt och bland den upplystare delen af Sve
-
Bih. till B. St. Prut. 1847 och 1848. 7 Sami. 2 Afd. 5 Iläft.
\
2 Lag- samt Allm. Bes t års- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19.
riges landtbrukare, stigit hastigare, än nian för några få år sedan kunde
förmoda, anmärkt behofvet af en total förändring uti nu gällande föreskrifter
rörande hägnadsskvldigheten, helst dessa, efter motionärens förmenande,
voro olämpliga för landtbrukets nu varande ståndpunkt och vidare utveckling.
Skyldigheten att värna sina egor mot skada af andras kreatur, ehuru
rättvis och löga tung, då landet var glest hehodt och föga odladt, betet på
skogarna gemensamt och nödvändigt för alla samt skogen sjelf af så
ringa värde, att den ansågs och behandlades såsom en fiende, eller då sädesproduktionen,
såsom högst ringa, var underordnad boskapsskötseln, hade,
efter motionärens tanka, för hela landet i allmänhet och synnerligen för
dess mest bebyggda och befolkade delar länge utgjort en börda, som ensam
återhållit öfvergången till ett bättre hushållningssätt och säkrare ekonomisk
förkofran. Denna kostsamma skyldighet fördröjde i många och försvårade
i alla orter det så nyttiga skiftesverket, bidroge i väsendtlig mån
till utarmande af mången mindre hemmansegare, som, i följd af ojemnheten,
stundom orättvisan af fördelningsgrunden, finge en förmågan öfverstigande
andel att hägna, utödde i allmänhet de bästa unga träden i våra
skogar, hvilka redan i många trakter af landet voro otillräckliga för
andra nödvändiga behof, kostade rikets innebyggare årligen millioner dagsverken,
som nyttigare kunde användas, gåfve anledning till en mängd åver
kansmål vid domstolarna, äfvensom till tvister bland grannar, hvarigenom,
och då bevisning härutinnan ofta vore svår att åstadkomma, folket lärde
sig att förakta eganderätten och de densamma svagt skyddande lagar, som
belägga den betydligaste åverkan med lindrigare stralf än den minsta stöld;
hvartill komme, att nämnde skyldighet tillskyndade ohägn och stora förluster
på den mark, som derigenom skolat skyddas, helst den tvunge till förlitande
på gärdesgårdar, hvilka ofta ej kunde lagenligt underhållas, och ej
heller alltid uppfyllde ändamålet samt dessutom medförde den stora olägenhet,
att om vintern orsaka drifvor, hvarigenom landtmannen, med uppoffring
af otaliga dagsverken, måste, ehuru ofta förgäfves, hålla serskilda vägar,
— ett förhållande, som, utom dröjsmål för transporter, hade till följd, att
oberäkneligt mångå tunnor säd vissa år sålunda förstördes. I likhet med
hvad vid förenämnde landtbruksmöte blifvit yttradt af den kommitté, som
nedsattes för behandling af detta ämne, har motionären ansett den grundprincip,
att: ''hrar och en ansvare för den skada dess kreatur göra å andras
egorT utgöra det mål. man borde eftersträfva att i en ej aflägsen framtid
söka uppnå; men att med ens öfvergå till detta stadgande, så motsatt nu
gällande lagbestämmelser, vore måhända en alltför våldsam brytning, helst
Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19. 3
en stor del af de mindre upplyste jordbrukarne ej ännu vunnit öfvertygelsen
om dess företräde. Utgående från denna synpunkt, hade omförmälda
kommitté föreslagit: att vissa modifikationer i förevarande iagstadganden må
bestämmas för olika delar och trakter af Sverige, eller att skiljas borde
på slättland och skogsort, ehuru öfvergången der torde blifva svår. ofta
omöjlig att finna;— att bildandet af sådane frivilliga föreningar borde underlättas
och genom premier uppmuntras, hvarigenom jordegare, tillhörande
samma ort, öfverenskommo att utan stängsel vårda sina kreatur och ersätta
den skada dessa göra; hvilka förbindelser, en gång ingångna, skulle
för jordegendomarna ega framtida bindande laga kraft, äfven om dessa sedermera
ombyta egare. — Sakens verkställbarhet, nytta, den deraf blifvande
besparing in. 11. oberäkneliga fördelar skulle sålunda hafva tid att pröfvas
och fattas, och de ännu tviflande öfvertygas om fördelen att antaga principen
i sin helhet med kanske några få lokala modifikationer.
Med biträdande af dessa åsigter, har motionären, såsom medel för uppnående
af det åsyftade ändamålet, föreslagit, att nu gällande stränga och
detaljerade föreskrifter om stängslets beskaffenhet matte genast uppbäfvas,
så att åtminstone ej andra än större kreatur deraf behöfde utestängas, hvaremot
de mindre, såsom får, svin, gäss m. fl., skulle af egaren vårdas;
att landtbruks-instituterna må åläggas att dana herdar, kunnige i
kreaturens vård och vallning;
att sanktion af lag för framtiden må gifvas åt inbördes ingångna föreningar,
fritagande från stängning, med ersättningsskyldighet för af betande
djur vållad skada;
att till sådana föreningars bildande må uppmuntras; och slutligen
att på förhand må bestämmas den tidpunkt, då nya lagens grundprincip
göres gällande i sin helhet, dertill motionären föreslagit 10 år, intill
hvilken tid dess nytta ansäges kunna vara praktiskt ådagalagd, och de nu
befintliga hägnader ej mycket värda; samt
från Hederv. Bonde-slåndet:
Af riksdagsfullmäktigen Pehr Nilsson från Christianstads län, sorn fästat
uppmärksamhet å behofvet af rättvisare och ändamålsenligare grunder
för stängselskyldigheten än de, som uti Kongl, förordningen den 9 Februari
1802 finnas bestämda. I detta hänseende har motionären, bland annat,
anmärkt, hurusom, efter hans tanka, den antagna methodrn för stängseldelning
vid laga skiften innebure en hög grad af orättvisa, enär dervid icke
4 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19.
toges i beräkning den omständighet, att, då så kallad naturlig stängsel, eller
sjelfva rågångs-stängseln mot angränsande by, möta, deraf inträffar, att den
härigenom uppkommande lindring i hägnadsbestyret ensamt åtnjutes af en
eller annan enskild delegare, under det de andra få sin hägnadsskyldighet
öfver höfvan utsträckt. Denna brist i nuvarande stadganden vore, efter
motionärens förmenande, afhjelpt genom ett af kommissions-landtmätaren C.
J. Grönvall från trycket utgifvet förslag till nya grunde]1 för stängselskyldighetens
fördelning, hvilket både på ett rättvist sätt iakttoge gemensamhetsprincipen
och tillika, genom vissa föreskrifter om sättet att vid skiftesförrättningarna
åskådliggöra de på stängseldelningen inverkade förhållanden,
lemnade tillfälle, till en önskvärd lätthet såväl för delegarne, som för egodelningsrätten
att göra sig reda för skiftesförrättningens resultater, hvarigenom
en billig stängseldelning säkert befordrades; hemställande motionären,
att nämnde förslag måtte af Iiikets Ständer varda antaget;
af Riksdagsfullmäktige!] Christen Pehrsson från Gottlands län, som anmärkt,
att stadgandet uti I § af nu gällande stängselordning, hvarigenom
bestämmes, att, då by eller enstaka gårdar gränsa till hvarandra, hägnadsskyldigheten
skall efter oförmedladt hemmantal utgöras, för motionärens
hemort är både olämplig och orättvis, helst hemmanen derstädes merendels
hafva spridda och med andra hemman mer eller mindre sammanblandade
egor. Då, såsom ofta inträffar, ett helt hemman med en mindre egovidd
möter annat mindre hemman med större egovidd, t. ex. ett åttondedels hemman,
måste, till följd af nämnde stadgande, det förra stänga åtta gånger
sä mycket som det sednare, äfven om åttondedelshemmanet egde lika stor
areal som helt mantal. Denna § vore, efter motionärens förmenande, endast
lämplig inom hvarje hemman eller skifteslag, då hvar och en efter
egen lotts storlek bör i stängselskyldigheten deltaga. Till afhjelpande af
nu anmärkta missförhållande, har motionären föreslagit, att, åtminstone för
ön Gottland, den ändring uti ofvanåberopade § måtte göras, att, då hemman
möter annat hemmans egor, hvartdera hemmanet, utan afseende på hemmantal
och egornas beskaffenhet, skall, för så väl in- som utegor, till hälften
deltaga uti hägnaden; dock att innehafvare af afrösnings- eller sådan i
aldra lägsta grad taxerad jord, som icke kan anses lemna innehafvare]]
stängselkostnaden motsvarande afkastning, må från stängselskyldigheten befrias,
intill dess han samma jord inhägnar; och
af riksdagsfullmäktige]] O. Pehrsson från Blekinge län, sorn, enär föreskrift
saknas, huruledes den, som är missnöjd med väg- eller stängseldelning,
då den sednare verkställes utan sammanhang med laga skifte, der
-
Loij- samt Allin. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19. 5
utinnan må söka ändring, hemställt, att nödig bestämmelse i detta hänseende
mätte meddelas.
Ofver dessa motioner, hvilka Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten
till behandling i ett sammanhang förehaft, gå Utskotten nu
att gemensamt utlåtande afgifva.
Hvad dervid först vidkommer Herr Bo/mstedts framställning, hvilken
har till syftemål att, genom förändrade bestämmelser i afseende på stängslets
beskaffenhet samt tillvägabringande af föreningar jordegare emellan ,
söka bereda en öfvergång dertill, att, med upphäfvande af det nu gällande
stängsel-vitsordet, på kreaturens egare öfverflytta skyldigheten att desamma
vårda, så att de ej göra skada å andras egor, — uti hvilket förslag
Herr Friherre Baab äfven instämt, under tillägg, att han åsyftade en större
utsträckning af frågan, än den, förstberörda motion omfattar; så, — utan
att vilja ingå i bedömande af eller afgöra, huruvida stängselskyldighetens
afskaffande kan medföra alla de fördelar, som mången deraf förväntar, —
hafva Utskotten likväl icke kunnat undgå att anmärka, att förpligtelsen till
sådan vård om hemdjur, dem man å egna egor utsläpper, att de ej skada
annans tillgränsande oinstängda egor eller derå befintlig gröda, utgör en,
i mångfaldiga förhållanden så djupt ingripande, förändring, att densamma
endast kan vidtagas, i den mån svenska jordbrukare vänja sig att inom
egna egor, till hemdjurens qvarhållande på det till bete upplåtna området
och afhållande frän det öfriga, begagna andra medel än stängsel. I olika
orter kan dertill erfordras ganska olika tid, måhända mångfaldigt längre i
en ort än uti en annan; och hägnadsskyldigheten emellan enskilda egoområden
torde, i följd häraf, i framtiden för vissa orter kunna genom
lag upphäfvas, medan den i andra ännu länge och måhända alltid måste
fortfara.
Lagstiftarens åtgärd härutinnan kan således, efter Utskottens tanka,
nu icke sträcka sig längre, än att åt en på erfarenhetens väg säkrast vunnen
öfvertygelse om hvad, som på hvarje ort må vara lämpligast, bereda
tillfälle att genom frivilliga öfverenskommelse!- sig i detta ämne uttala.
Utur denna synpunkt har lagberedningen behandlat denna vigtiga fråga;
och Utskotten äro för deras del, rörande sättet för beredande af en dylik
öfvergång, hufvudsakligen af enahanda åsigter med dem , som inom lagberedningen
gjort sig gällande. Såsom medel för uppnående af ett sådant
mål har nemligen blifvit föreslaget, att grannar, om de enhälligt så vilja, må
tillåtas att sig emellan för alla sina egor, eller för en del deraf, öfverenskomma
om afsägelse af stängsel-vitsord, med den verkan, att hvar och en
6 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19.
o vilkorligt ansvarar för skada, sorn lians kreatur göra å annans under öfverenskommelsen
inbegripna egor, äfvensom att en dylik öfverenskommelse,
när dervid blifvit iakttaget hvad efter lag iakttagas bör, ej kan brytas genom
en nyck, som faller egaren af hvilken del som helst i den under
öfverenskommelsen innefattade jorden, kanske af den minsta, in, utan ega
bestånd, intill dess egarne af minst tvåtredjedelar af den jordrymd, den
gäller, finna återgång till gamla stängselskyldigheten nyttig.
Uti denna senare punkt, eller hvad angår grunden för beräkning af
delegares rätt, i fråga om en sålunda ingången öfverenskommelses rubbning
eller återgång till den gamla stängselskyldigheten, äro likväl Utskotten af
en skiljaktig tanka, och anse, för deras del. en dylik beräkning icke, såsom
af lagberedningen blifvit föreslaget, böra grundas å större eller mindre
delaktighet uti den jordrymd, sorn under föreningen inbegripes, utan att delegarnes
antal i stället bör såsom den rättsenligaste beräkningsgrund i detta
hänseende antagas. Genom ett ensidigt yrkande af en större jordegare
skulle nemligen, efter Utskottens tanka, i annat fall, och derest den af lagberedningen
föreslagna grund bestämdes, det kunna inträffa, att de öfrige
delegarne, hvilka, under förlitande på föreningens fortfarande bestånd . redan
borttagit alla hägnader, blefvo tvungne att stängsel åter uppsätta,
hvarigenom, oberäknadt den osäkerhet, som alltid häraf blefve en följd, ett
stort mehn, synnerligen å de orter, der tillgång till stängsel-ämnen är mera
knapp eller alldeles saknas, komme att den mindre jordegaren tillskyndas.
Då i öfrigt möjligheten för något flertal, vare sig huru stort som helst,
att påtruga någon enda granne den föreslagna förändringen sålunda är förebygd,
svnes erfarenhetens utsago på denna väg utan våda kunna inhemtas.
Vid sådant förhållande och då alla meningar torde förena sig i den önskan,
att uti en så vigtig fråga inhemta denna utsago så skyndsamt, som utan
fara är möjligt, få Utskotten, som af ofvan uppgifna skäl ansett sig för
hindrade
att i vidsträcktare mån förorda motionärernes framställningar i
denna del, vördsamt föreslå Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, om utfärdande
af en författning, hvarigenom stadgas, alt, der delegare
i hemman eller bylag, ett eller flera, enhälligt öfverenskomma,
att stängsel emellan deras egor, eller viss del deraf,
ej upprättas eller hållas skall, sådana föreningar skola för
giltiga anses; i hvilket fall hvarje jordegare skall ansvara
för vården af dess kreatur och gälda den skada, sorn å de
under öfverenskommelsen inbegripna egor af dess kreatur
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19. 7
kunna göras; samt att en sådan öfverenskommelse icke må
brytas, utan att minst två tredjedelar af de tegarne samtycka
till dess förändring eller upphäfvande, delegare dock
ej förment alt sina egor serskildt instänga, der han stängseln
ensam hålla vill.
Utskotten öfvergå härefter till besvarande af Herr friherre Baabs motion,
så vidt den afser andra bestämmelser rörande stängselskyldigheten,
än dem, som uti Kongl, förordningen den 9 Februari 1802 äro gifna.
Motionären har till ledning för Utskotten i detta hänseende anvisat de
grunder, som dels af sammansatta Lag- och Ekonomi-utskotten vid föregående
riksdag, dels ock uti det af Lagberedningen afgifna förslag i detta
ämne, blifvit antagna. Dessa förslag hvila hufvudsakligen på den s. k.
hälftenprincipen vid stängselskyldighetens utgörande, såväl byalag och enstaka
hemman emellan, som äfven inom sjelfva skifteslagen.
Ehuruväl Utskotten medgifva, att de uti nu gällande stängselförordning
bestämda grunder för hägnadsskyldighetens fördelning mången gång i till—
lämpningen medföra verklig orättvisa, samt att förvissa lokala förhållanden
och der jorden i allmänhet är af någorlunda jemngod beskaffenhet samt
betydlig skillnad icke eger rum mellan hemmansdelarnas storlek, den af
motionären föreslagna delningsgrund är lämplig, likasom den eger en bestämd
fördel deruti, att den är enkel och för hvar och en lättfattlig; torde
härvid likväl å andra sidan i lika noggrannt öfvervägande böra tagas,
hurusom, genom antagande af denna delningsgrund , den mindre hemmansegaren
får vidkännas en betydligt ökad, dess förmåga mången gång öfverstigande,
stängselskyldighet, äfvensom att de jordegare, hvilka vid verkstäldt
egoskifte fått taga af den sämre jorden till större rymd, eller de,
hvilka erhållit sina egor i flera serskilda lotter, såmedelst skulle, utom dessa
olägenheter, äfven få vidkännas deri af ökad, ända till fördubblad, stängselskyldighet.
I öfrigt och då, genom antagande af en ny, från den förut
gällande så väsendtligen afvikande, grund för hägnadsskyldighetens fördelning,
rubbning skulle komma att ega rum i de redan bestående förhållanden
jordegare emellan i detta afseende, samt ändringar i stadganden,
som äro af en större allmän omfattning och inverkan på medborgares enskilda
ekonomiska ställning, böra med yttersta varsamhet tillvägabringas,
hafva Utskotten, uppå dessa sammanlagda skäl, icke tvekat tillstyrka,
att hit/dis gällande stängsel-delningsgrund må jemväl hädanefter
bibehållas; samt att, i följd häraf, Herr Friherre Raabs
framställning i denna del må förfalla.
8 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19.
Elter det Utskotten sålunda yttrat sig öfver de för stängseldelningen
uti Kongl, förordningen den 9 Februari 1802 i allmänhet lagda grunder,
uti hvilka någon så genomgripande ändring, som sistnämnde motionär yrkat,
icke kunnat af Utskotten förordas, hafva Utskotten att tillse, i hvad mån
de afgifna motionerna i öfrigt kunna föranleda till vidtagande af partiella
jemkningar och rättelser uti de bestämmelser i afseende på hägnadsskyldigheten,
som nämnde Kongl, förordning vidare innehåller.
Derförinnan torde dock Utskotten böra sig utlåta i fråga om den af
Christen Pehrsson, serskildt för Gottland, yrkade ändring uti nu gällande
grund för stängselfördelningen. Till följd af det förhållande, att, å nämnde ö,
liemmansegor i allmänhet hafva ett spridt läge, samt flerstädes äro sammanblandade
med andra liemmansegor, skall nemligen, såsom motionären
anmärkt, den uti 1 § af nu gällande stängselförordning utstakade grund —
eller att, då by eller enstaka hemman gränsar hvarannan till med sina egor,
hägnadsskyldigheten utgöres efter oförmedladt hemmantal, — föranleda till
en stor orättvisa i så måtto, att ett helt hemman med en mindre egovidd,
såmedelst får, då det möter ett mindre, äfven om detta senare till areal
vore lika stort som det förra, vidkännas ett mångdubbelt större hägnadsbesvär.
För att afhjelpa ett dylikt missförhållande hafva äfven, enligt
hvad motionären upplyst, s. k. by-ordningar blifvit ingångna, hvarigenom
öfverenskommits, att, då hemman möter annat hemmans egor, delegare,
utan afseende på hemmantal och egornas beskaffenhet, skola, med undantag
för afrösnings- eller den i aldra lägsta grad taxerade jord, uti hägnadsbesväret
till hälften hvardera deltaga; men då sådana öfverenskommelse!-  icke voro bindande för längre tid än uti de delegares, som desamma ingått,
helst dylika by-ordningar, då yrkande derom af annan, i byalaget
tillkommen, jordegare framställes, måste af domstolen rättas i enlighet med
hvad lag i detta hänseende stadgar, kunde det afsedda ändamålet på
denna väg icke med säkerhet vinnas.
Utskotten, som af ofvananförda skäl ansett sig icke kunna tillstyrka
antagande af den s. k. hälftenprincipen i allmänhet, hafva af enahanda orsak
funnit sig förhindrade att förorda ett stadgande af nyssnämnda syftning
serskildt för Gottland; men då de förhållanden, som, enligt hvad
ofvannämndt är, å nämnde ö ega rum, synas, derest den uti författningen
stadgade delningsgrund följes, t kunna gifva anledning till en ojemn och
trvckande fördelning af hägnadsskyldigheten, hafva Utskotten, i ändamål
att denna olägenhet må, så vidt ske kan, förekommas, ansett sig böra
hemställa, att
Lag- samt Allith Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19. 9
att Rikets Ständer må ali underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majd anhålla, det Kongl. Majit, hvad Gottland serskildt angår,
täcktes i nåder stadga, att överenskommelser angående
annan fördelningssgrund i afseende på hägnadsskyldigheten,
hvilka af delegare i socken eller byalag ä nämnde ö frivilligt
ingås, må, der hinder i öfrigt härför icke mäter, af
domstolarne med laga verkan fastställas att vara gällande
för en tid af högst tio år.
Vidkommande härefter Pehr Nilssons framställning om rättvisare och
äudainålsenligare grunder för stängselskyldighetens utgörande samt det förslag,
som af honom i detta hänseende blifvit åberopadt; så om ock nämnde
förslag, hvilket, efter hvad Utskotten inhemtat, hufvudsakligen grundas
på en sammanjemkning af den s. k. hälftenprincipen och de uti nu gällande
författning stadgade bestämmelser hvad rågång beträffar, så att enligt detsamma
halfva rågången först skulle delas, då hälften deraf tillkomme
hvardera sidan, och den andra halfva vidare fördelas efter hvardera sidans
hemmantal, utan afseende på hvad slags egor, sorn låge invid densamma,
— sålunda skulle i vissa läll leda till en jemnare fördelning af stängselskyldigheten,
hafva Utskotten ändock, enär en sammanblandning af tvänue,
hvarannan motsatta principer icke synes Utskotten tjenlig, helst sådant vid
tillämpningen måste föranleda till oreda samt vida mera invecklade stängselförhållanden,
än de nuvarande, af detta skäl ansett sig icke kulina förorda
förslagets antagande; hvadan Utskotten hemställa,
att Pehr Nilssons motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Hvad deremot angår Olof Pehrssons yrkande om bestämmelser i afseende
på tiden, inom hvilken den, med väg- eller stängseldelning missnöjde,
derutiunan må söka ändring, hafva Utskotten, lika med motionären,
insett vigten och behofvet af en dylik föreskrift. I ändamål att åstadkomma
likstämmighet med hvad i afseende å klagan öfver rågåiigsförrättning
redan är vordet stadgadt, hafva Utskotten alltså trott sig böra vördsamt
tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes, genom utfärdad Författning, i nåder stadga,
att delegare, som med väg- eller stängseldelning är missnöjd,
Bilt. till B. St. Prat. 1847 och 1848. 7 Sand. 2 Afd. 5 Ifäft.
Mi
10 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19.
ina. ega alt inom sextio dagar, räknade från den dag förrättning
smannen förklarat delningen slutad, samt protokoll
och handlingar efter minst fjorton dagar förut från predikstolen
skedd kungörelse, aflemnat till den af delegarne, sorn
de öfrige dertill utsett, stämma klander derå till Rätten
ina, samt att, der sådant ej sker, talan å förrättningen ej
må ega rum, utan anses densamma då hafva vunnit laga
kraft.
De partiella jemkningar uti nu varande stängselförordning, hvilka, med
bibehållande af den deruti uttalade grundprincip, Utskotten trott sig böra i anledning
af de gjorda framställningarna, föreslå, inskränka sig för öfrigt till ändringar
af de bestämmelser 5 och 7 §§ i nämnde författning innehålla.
Uti den förra § stadgas nemligen, att de förändringar skog och utmark
kunna undergå genom uppodlingar till åker, äng och planteringar, böra icke
verka till annat förhållande uti skyldigheten till hägnads upprättande och underhållande,
utan varde jorden eller marken, oaktadt sina förbättringar, ansedd
efter dess förra beskaffenhet. Då Utskotten, å ena sidan, icke förbisett den
goda syftning, som för nämnde stadgande legat till grund, eller att såmedelst
uppmuntra till jordens odling, hafva Utskotten, å den andra, icke kunnat lemna
oanmärkt, hurusom nämnde stadgande innefattar en dubbel orättvisa och
obillighet dels genom att för everdelig tid från stängselskyldighet frikalla jord,
som vid författningens utfärdande var en mot åker eller äng gränsande utmark,
men sedermera blifvit odlad, dels ock genom att, i motsatt fall, lika
everdeligt bibehålla stängsel-skyldigheten för jord, som vid nämnde tid var odlad,
men sedermera blifvit till utmarken utlagd. Det missförhållande, som härigenom
mäste uppstå, har Lag-Beredningen uti det ”om stängselskyldigheten
efter nu gällande grunder” afgifna serskildta förslag sökt förekomma genom ett
så lydande stadgande: har skog, utmark eller beteshage blifvit odlad till åker
eller äng, eller är åker eller äng lagd till skog, beteshage eller utmark, då
må stängselskyldighefen efter sådant förhållande jemkas, med afseende på den
större eller mindre nytta stängseln medförer för de egor, som i förändradt
bruk kommit.” Utskotten, som för deras del äro af den öfvertygelse, att det
uti nu gällande stängselförordning härmed afkedda ändamål, eller landets odling,
bäst befordras derigenom, att skyldigheter och rättigheter i möjligaste
måtto uppväga hvarandra, hafva, i följd häraf, icke tvekat att förorda ett stadgande
i denna del, helt och hållet motsatt det, nuvarande stängsel- förordning
innehåller.
Lay- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 19. \ 1
Uti 7 § åter stadgas: ”Utjord stänges efter hvad i hvarje landsort hit tils
”vanligt varit Är den ostängd, ege icke innehafvaren, utan grannen vitsord
”att stänga, så framt han ej den stängsel allena hålla vill.” ”Yrkar granne att
”stänga, tage då uljordens innehafvare del i stängseln efter utjordens rymd, i
”förhållande lill de hemman eller lägenheter, som utjorden möta. Det samma
”gälle om urfjäll.” Lagberedningen, som ansett detta stadgande mindre klart
för den händelse alf en utjord eller urfjäll för närvarande finnes ostängd,
men förut varit stängd och i orten bevisligen ansetts, lika som andra utjordar
och urfjellar, berättigad till stängsel-vitsord, — har trott den nuvarande författningens
mening i denna del böra bestämdare uttryckas och för detta ändamål,
uti ofvananförda serskildta förslag lill förändrade bestämmelser i ämnet,
föreslagit, att utjord eller urfjäll skall ega stängsel-vitsord emot annan jord,
då denna förut deltagit i stängsel, men icke i annat fall; och har Lagberedningen
, enär frågan om stängsel-vitsord emellan utjordar och urfjällar inbördes
uti 1802 års förordning är förbigången, tillika ansett bestämdt böra stadgas,
att sådant vitsord eger rum. Huruvida andra lägenheter utan hemmantal borde,
i fråga om stängsel-vitsord, betraktas såsom hemman eller såsom utjordar
eller ock i alla händelser vara uteslutna från stängsel-vitsord, ansåge Lagberedningen
icke eller vara i nämnde förordning bestämdt upplyst. Af de ordalag,
i hvilka stängsel-vitsordet der omtalas, äfvensom deraf, att det endast
är i 7 §, som förordningen vidrörer stängselskyldighet för lägenheter, syntes,
som det endast varit byar och hemman, som vid de allmänna bestämmelserna
om stängsel-vitsordet på, landet stått för lagstiftarens föreställning. Lagberedningen
har likväl, med hänsigt till hela förordningens uppenbara syftning
att utvidga nämnde vitsord, funnit betänkligt att antaga någon afsigt att frånkänna
sjelfständigt lägenheter samma stängsel-vitsord, som hemman tillkommer
och osjelfständiga lägenheter, det, som utjordar och urfjällar fått sig tillagdt;
hvadan ock Lagberedningen, efter att hafva uti förslagets 1 § i allmänhet
stadgat, att, då egor äro skiljda genom rågång eller genom skifte, som faststäldt
är eller laga kraft vunnit, vitsord tillkommer den, som stänga vill, —
såsom undantag från delta stadgande, uti 13 § föreskrifvit, det utjord eller
urfjäll, eller lägenhet, som ej sjelfständig är, förthy att den under annan fast
egendom lyder, ej eger stängsel-vitsord efter nyssberörde 1 §, der ej dylik
jord möter, eller annan jord, som möter, förut i stängsel tagit del.
Utskotten, som i sistberörde hänseende dela de åsigter, hvilka hos Lagberedningen
härutinnan gjort sig gällande, hafva, på grund häraf samt med
anledning af hvad ofvan blifvit yttradt i fråga om förändrade bestämmelser uti
12 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o i9.
5 § af nu gällande slängsel-orduing, ansell sig böra vördsamt föreslå Rikets
Ständer,
att uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj.t anhålla, att
5 och 7 §§ uti nämnde förordning måtte erhålla följande
förändrade lydelse, nemligen:
den förra:
"Der skog och utmark, sorn gränsar intill åker och äng,
blifver uppodlad, vare egaren af den nyodlade utmarken
pligtig att uti hägnaden emellan densamma samt åkern och
ängen deltaga efter förmedladt hemmantal
samt den sednare:
”Utjord eller urfjäll eller lägenhet, som ej sjelfständig är,
förty att den under annan fast egendom lyder, håfve stängsel-vitsord
i de fall, att dylik jord möter eller att annan
jord, som möter, förut tagit i stängsel del."
Stockholm den 16 Juni 1848.
Reservation
af Herr Berg von Linde: "Det skäl, som föranledt de förenade Utskotten att
frånträda Lagberedningens förslag, i afseende på sättet och vilkoren för upphäfvande
af en, mellan delegare i samfällighet, enhälligt träffad öfverenskommelse,
att stängsel mellan deras egor, eller viss del deraf, ej upprättas
eller hållas skall, synes mig vara af den välgrundade beskaffenhet, att detsamma
jemväl innefattar hinder att biträda Utskottens förslag, att ett sådant
upphäfvande må bero utaf flertalets af delegare godtycke, utan afseende derpå
om de ega större eller mindre jordlotter. Samma nyck, som Utskotten tänkt
sig hos större jordegare, kan nemligen, efter min förmodan, äfven finnas hos
de mindre; och om i en samfällighet, bestående t. ex. af 7 delegare, hvardera
å 172 eller 1./4:dels hemman, samt 14, hvilka hvar för sig innehafva
1756 mantal, eller tillsammans 174 hemman, frivillig öfverenskommelse blifvit
träffad om stängselns borttagande, så vore ingalunda billigt att sistnämnde 14
delegare skulle ega makt att tvinga de öfriga 7 att densamma åter upprätta.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o i9. 13
Enligt min öfvertygelse träffas billigheten och rättvisan härutinnan endast genom
det stadgande, att beslutet om öfverenskommelsens upphäfvande bör vara
lika enhälligt, sorn vid dess ingående.
Felaktigheterna uti 1802 års Stängselförfattning och densammas olämplighet
i förhållande till skiftesverkets och jordbrukets närvarande ståndpunkt samt
hinderlighet för dess framskridande och förbättring äro så allmänt kända och
erkända, att allt ordande derom torde vara lika öfverflödigt, som det synts
mig ändamälslöst att inom de förenade Utskotten påyrka utarbetande af ett
fullständigt förslag till ny stängseldelnings-författning, ehuru jag hyser den
öfvertygelse, att, genom framläggande af ett sådant i öfverensstämmelse med
de derom väakta motioner, Utskotten bättre, än som skett, gått nationens
billiga önskningar och anspråk till mötes; men fastän Utskotten erkänt att 1802
års förordning i tillämpningen medför verklig orättvisa, samt medgifvit, alt den
grund för stängselskyldighetens fördelning, som af de sammansatta Lag- och
Ekonomi-utskotten vid 1845 års riksdag och af lagberedningen blifvit anlagen,
åminstone eger förtjensten att vara enkel och lättfattlig, samt för vissa lokala
förhållanden lämplig, hafva dock Utskotten ådagalagt en serdeles stor farhåga
att bereda tillfälle för användande af denna, eller hvilken annan från 1802 års
förordning afvikande delningsgrund, som helst, der lokala förhållanden så medgifva
och frivillig öfverenskommelse derom kunna träffas. Den berömvärda
varsamhet vid föreslående af ändringar i sladganden, som äro af en större
allmän omfattning och inverkan på medborgares enskilda ekonomiska ställning,
som Utskotten yttrat sig vilja afse, hade icke blifvit för nära trädd och konseqvensen
hade, som mig synes, bättre iakttagits, om Utskotten, i anledning af
Friherre Raabs motion, beslutat enahanda tillstyrkande, som (ill följd af Christen
Persson från Gottland. Då det icke lärer kunna motsägas eller betviflas, att
ju enahanda lokala förhållanden, som föranledt Utskotten alt tillstyrka medgifvande
åt jordegare på Gottland att frivilligt öfverenskomma om annan stängselfördelningsgrund,
än 1802 års förordning bestämmer, äfven kunna finnas, och
verkligen finnes i rikets öfriga provinser, så förekommer det nästan oförklarligt,
att Utskotten icke ansett sig kunna medgifva åt desse sednare en lika
rättighet till ingående af frivilliga öfverenskommelser, som för Gottland är föreslagen;
elt medgifvande, efter min öfvertygelse, af ganska stor vigt derföre,
att det utgör säkraste medlet att på erfarenhetens väg vinna öfvertygelse om
lämpligaste och rättvisaste grunden för stängselskyldighetens fördelning. Någon
våda af ett sådant allmänt medgifvande är destomindre att befara, som vilkoret
derföre är frivillig och enhällig öfverenskommelse; men deremot synes mig
verklig oreda och stor olägenhet kunna uppkomma deraf, att Utskotten före
-
14 Lag- samt Allm Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 20.
slagit inskränkning i liden för så beskaffade öfverenskommelsers lagliga bestånd
till högst 10 år, då jag deremot anser denna tid kunna och böra vara
obegränsad.”
I%7:o 20.
Anli. till Exp.-Ulsli. d. 20 Juni, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om föreskrifters meddelande
i fråga om anläggning af anstalter för Ängsvattning.
Uti ett hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet, lill Lag-utskottels
behandling remitferadt, memorial har Herr Coyet, Carl August Julius, fäslat
uppmärksamhet å nyttan af s. k. ängsvattningar, äfvensom å vigten deraf, alt,
i fråga om anläggning af dylika anstalter, ett serskildt lagstadgande utfärdas,
på det jordegare måtte beredas tillfälle, att, till förbättring af deras egendom,
använda de fördelar, lokala förhållanden i omförmälda afseende kunna erbjuda.
För sådant ändamål har motionären föreslagit, att en nådig förklaring måtte
meddelas, af innehåll, att föreskriften i 20 kap. 1 § Byggningabalken och Kongl,
brefvet den 28 December 1822 om byggande af vattenverk, äfven må gälla
i fråga om anläggning af anstalter utaf förenämude beskaffenhet.
Vid behangling af detta ämne, som Lag-utskottet ansett jemväl tillhöra
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva de förenade Utskotten inhemtat,
att ifrågavarande öngsvattnings-anstalter gemenligen så inrättas, att,
på sidan af en å eller bäck, ett större dike eller en kanal anlägges, hvarigenom
vattenledningen sker på sådant sätt, att derifrån utgrena sig en mängd
små rännor, i hvilka vattnet, från kanalen insläppt, öfversilar fältet, hvarefter
det genom serskilda diken till strömmen återledes; att denna vattning, hvilken
höst och vår samt i öfrigt efter ängens afbergande och vid tillfällen af uthållande
torka verkställes, med fördel blifvit använd inom flera främmande
länder, såsom Tyskland och Italien, samt att nämnde method äfven här i landet
vunnit förtroende, serdeles i södra-delen af riket, hvarest, under ledning
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 20. 15
af fran utlandet inkomne sakkunnige personer, stora och kostsamma företag i
denna riktning på sednare tider egt rum; samt slutligen att inom de*-länder,
hvarest dylika ängsvattningsmethoder äro antagna, serskilda stadganden blifvit
utfärdade, i ändamål att undanrödja de hinder, hvilka kunde ligga i vägen
för en allmännare tillämpning af denna, för jordbrukets förbättring, vigtiga
uppfinning.
Att lagstiftande makten ännu icke stadgat några bestämmelser i den af
motionären antydda syftning, torde hafva sin orsak deruti, att ifrågavarande
uppfinning först på sednare tider vunmt efterföljd inom fäderneslandet. För
jordegare, som vill inrätta en dylik ängsvattningsanstalt och tillika disponerar
stranden på båda sidor om strömmen samt å egna egor har tillgång till lämpligt
ställe för dambordets anläggande, lärer väl, derest angränsande icke
kunna visa att, genom uppdämningen, skada dem tillfogas, något i lag grundadt
hinder för inrättande af nämnde ängsförbättrings-anstalt icke förefinnes;
men då den, som kunde vara hugad att vidtaga en så beskaffad åtgärd, är
egare endast till den ena stranden, samt den andra strandegaren härtill vägrar
sitt samtycke, mäste, till följd häraf, under nuvarande förhållanden, den förre
afstå från förelaget, äfven om något giltigt skäl för den sednares bestridande
icke kan upptes. Hvad af motionären i förevarande fall är vordet vrkadt,
inskränker sig dertill, att, i fråga om inrättande af anstalter utaf förenämnde
beskaffenhet, enahanda föreskrifter må gälla, som, rörande byggnad af qvarnar
och vattenverk, finnas bestämda. 20 kap. I § Byggningabalken innehåller,
bland annat, att, der ström eller bäck går emellan tvenne byar, som bägge
ega del i qvarnställe, hvardera skall njuta hälften; samt att, derest en vill
bvgga och annan ej, dermed förhålles i likhet med hvad om fiske verk sagd t är.
I fråga om fiskeverk stadgas i 17 kap. 2 § nämnde balk: ”Vill någon bygga
fiskverk i forssar, strömmar eller sund, som ej kunna delas, bjude då granne
alt bvgga med sig. Vilja de ej och pröfvar Rätten det ske kunna, utan deras
skada', förelägge då honom, pä hvad sätt, vilkor och tid, iian det verk bygga
och nyttja må;” hvarförutan, lill förekommande af skador och hinder i odlingsväg,
som kunna uppkomma genom uppdämning för fisken och vattenverk
i allmänhet, genom Kongl, brefvet den 28 December 1822 och Kongl, kammarkollegii
kungörelse den 24 Februari 1823, serskildt blifvit föreskrifva, att, till
ett fullkomligt utredande af ofvananmärkta förhållande, hvilket alltid bör ske
vid undersökningar för nya qvarnars eller andra vattenverks anläggning, der
uppdämning kan verka på längre afstånd, eller domaren i öfrigt anser sig icke
thv förutan sjelf kunna bedöma verkan af densamma, en fullständig, efter
16 Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 20.
vetenskapliga grunder anställd, afvägning af vattendraget och in- och utloppet
af sjöar och strömmar ofvan och nedan anläggningsstället bör af landtmätare
företagas och verkställas, och hans utlåtande derom, till ledning för domarens
yttrande, afgifvas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och då, genom ofvan omförmälda
ängsvattnings-anslaller, en väsendtlig nytta så väl för den enskilde
som för det allmänna, genom förkofran i ekonomiskt afseende, synes vara att
påräkna, hafva Utskotten, tillika inseende vigten och behofvet deraf, att, till
betryggande af egarens rätt, bestämd föreskrift varder meddelad, huruledes
förhållas skall, i händelse påslående af angränsande väckes om utrifning af
en sålunda anlagd ängsförbältrings-anstalt, icke tvekat att, i öfverensstämmelse
härmed, vördsamt tillstyrka Rikets Ständer,
att, i underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes, genom utfärdad författning, i nåder
stadga, dels att hvad tili 20 kap. i § och 17 kap. 2 §
Byggningabalken samt Kongl, brefvet den 28 December 1822
är stadgadt, i fråga om anläggning af qvarnar och vattenverk,
äfven må gälla i afseende på inrättande af ängsvattning
sanstalter ; dels ock alt, i händelse påslående väckes
om utrifning af en dylik vattensilnings-anstalt, undersökning
derom skall anställas vid vederbörlig domstol, sorn
må eg a pröfva och afgöra, huruvida den yrkade utrifningen
bör eg a rum eller icke, samt i förra fallet jemväl bestämma
beloppet af den ersättning egaren härför bör tillkomma.
Stockholm den 16 Juni 1848.
N:a
/
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 21. 17
Hf:o 21.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 20 Juni, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om närmare bestämmande af
rättigheten att kalla Huspredikanter, m. m.
Hos Högvörd. Presle-ståndet har Konlrakts-prosten Melander, uti ingifvet
memorial, anmärkt, att då rättigheten alt kalla och antaga huspredikanter genom
Kongl, brefvet den 22 Oktober 1744 vore medgifven, ”utom Riksens Råd
och Herrar samt deras fruar, jemväl alla besuttne afRidderskapet och Adeln,
som på sine sätesgårdar bo eller någon tid om året vistas, antingen de för
ålder eller sjuklighet icke kunna bevista den allmänna gudstjensten, eller deras
gårdar från kyrkorna äro vida aflägse, eller ock att de för sin uppbyggelse
åstunda i sine hus att enskild gudstjenst hålla”; — men denna rättighet,
med hänsigt till sednare momentet uti nämnde Kongl, bref, syntes nog obegränsad,
— ett närmare bestämmande vore af nöden i afseende på de fall
då en dylik huspredikants kallelse må beviljas eller afslås, destoheldre som,
enligt kyrkolagen, biskop och domkapitlet åligger att ”icke utan högvigtiga orsaker
och noga bepröfvande ordinera prester på privatorum kallelse.” På grund
häraf och då i öfrigt genom rättigheten för huspredikanter att beräkna presterliga
tjensteår ett stort intrång tillskyndades de uti församlingarna tjenstgörande
extra ordinarie prestmän, samt många missbruk och underslef, hvilka
sednare tiders erfarenhet jemväl bekräftat, häraf föranleddes, har motionären,
under åberopande af det förhållande, hvilket eger rum i afseende på läkare,
bland hvilka endast de få beräkna tjensteår, hvilka äro i statens tjenst anställde,
föreslagit, att rättigheten att kalla husprester måtte blifva närmare bestämd,
äfvensom att de huspredikanter, som hädanefter antagas, icke må i denna
egenskap tillgodonjuta presterlig årsberäkning.
Detta memorial, som till Lag-ulskottet blifvit remittéradt, men af nämnde
Utskott ansetts jemväl tillhöra Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets behandling,
hafva de förenade Utskotten tagit under öfvervägande; och ehuru,
Bilt. till B St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. 2 Afd. 5 Haft 3
18 Lag samt Allm Besvärs- ock Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 21.
hvad först vidkommer frågan om rättighet att kalla husprest, Utskotten, i betraktande
af de serskilta stadganden, hvilka härom äro gifna, anse detta ärende
vara af privilegii-natur, tro Utskotten likväl hinder deraf icke möta, att, i
enlighet med Utskottens åsigler af saken, understödja förslaget till den behandling,
som 1 i 4 § Regeringsformen för sådant fall anvisar. Då någon annan
grund till den företrädesrättighet, hvilken sålunda blifvit vissa samhällsmedlemmar
medgifven, icke lärer böra antagas, än den, att tillfälle till andelig
uppbyggelse såmedelst velat beredas dem, hvilka af verkligt hinder och
förfall äro uturståndsatte att bevista allmän gudstjenst, blifver häraf en följd,
att nämnde förmån icke bör åtnjutas, med mindre sådana förhållanden äro för
handen, som ådagalägga ett verkligt behof af det ifrågavarande presterliga biträdet.
De uti Kongl, förordningen den 22 Oktober 1784 omnämnde fall,
hvilka berättiga till antagande af husprest, äro dels åller och sjuklighet, dels
bostadens aflägsenhet från kyrkan, dels ock den omständighet att vederbörande
för enskild uppbyggelse åstunda att i sine hus gudstjenst hålla. De förra
af dessa förhållanden äro, efter Utskottens tanka, af den art, att de skäligen
förutsätta behofvet af en husprest; och någon inskränkning uti ifrågavarande
rättighet, för så vidt densamma derå grundas, anse Utskotten sig, i
följd häraf, icke kunna förorda. Hvad deremot angår det uti nämnde Kongl,
bref förekommande sednare vilkor för rättigheten att kalla huspredikant, hafva
Utskotten funnit detsamma både sakna giltig grund, och derjemte, till följd af
ordalagens obestämdhet, lätteligen kunna gifva'anledning till missbruk. Vid
betraktande häraf och då ifrågavarande undantagslag, derest densamma missbrukas,
sålunda kan ej allenast, genom den utsigt densamma lemnar åt husprester
att blifva befordrade utan egentlig öfning i presterligt kall, verka hinderligt
för deras utbildande till religionslärare, utan äfven innebära en orättvisa
emot de prestman, hvilka, medelst trägnare arbete i kyrkans tjenst, göra
sig mera förtjente af belöning, få Utskotten, under förutsättande att samtlige
Riks-stånden om förändringen öfverenskomma och Konungen dertill lemnar
Dess nådiga bifall, vördsamt föreslå,
att rättigheten att kalla huspredikanter hädanefter endast
må tillkomma sådana besutne medlemmar af Ridderskapet
och Adeln, hvilka antingen för ålder eller sjuklighet, eiler
ock i anseende dertill att deras gårdar äro från kyrkorna
vida aflägsna icke kunna den allmänna gudstjensten
bevista.
Beträffaude dernäst motionärens yrkande, att huspredikanter icke må i den.
ea egenskap tillåtas att beräkna presterliga tjenstår, så anse Utskotten sig icke
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N;o 21. 19
kunna en dylik åsigt biträda. Då till den befattning, hvilken af desse prestman
innehafves, missiv af vederbörande embetsmyndighet meddelas, samt denna
beställning således måste anses såsom ett uppdrag i kyrkans tjenst, lärer
nämnde förmån, hvilken af innehafvare af hvarje annan presterlig befattning
åtnjutes, icke heller böra huspredikanter betagas. Genom den inskränkning i
rättigheten att antaga husprester, hvilken af Utskotten här ofvan blifvit föreslagen,
lärer i öfrigt kunna antagas att deras antal kommer att förminskas; hvadan
och då de olägenheter, hvilka, genom årsberäkning för innehafvare at huspredikantssyssla,
ansetts drabba det i församlingarna tjenstgörande obefordrade
presterskapets sålunda torde i samma mån upphöra, Utskotten uppå dessa
skäl hemställa,
att motionärens framställning i denna del icke må till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm dea 16 Juni 1848.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
haij- samt Ailm. Bese.- och Eken -Utskottens Betänkande, N\o 22.
t
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. <f 30 Juni, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg och förklaring
uti Kongl, förordningen den o.o Jauuari 1824* angående
ändring eller utrifning af vattenverk.
-Högloft. Ridderskapet oell Adeln liar till Lag-utskottets behandling rein
i t te ra t en af herr Kuylenstjerna, E. M.., väckt motion, deiuti blifvit anmärkt,
att, ehuru nämnde Kongl, förordning visserligen a Iså ge ett nyttigt
ändamål, nemligen jords uppodling, det likväl torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke, enär skydd till person och egendom ulgör hnfvudgrunden för
allt samhällsskick, de härutinnan gjorda bestämmelser trädde egande-rätten
för nära. Till följd af en enskild jordegares yrkande om ullappning eller
sänkning af den sjö eller det vattendrag, hvaraf vattenverket beror, kunde
nemligen, enligt föreskriften i berörde förordning, egaren till vattenverket
lörpligtas att detsamma ändra eller utrifva. Att, genom en föregående undersökning,
bestämdt utreda sjöbottnens beskaffenhet samt nyttan och fördelen
af en dylik vattensänkning eller ullappning, vore icke möjligt, och såsom
bevis härför kunde anföras, hurusom det skall inträffat, att en sålunda
urtappad sjö icke efterlemnat annat än flygsand, deraf betydligt men och
skada tillskyndats den omkringliggande orten. Icke destomindre finge vid
den föregående undersökningen sjöbottnen i värde uppskattas; under det att,
å andra sidan, vid värdering af vattenverket föga afseende fastades å egarens
sjelfständighet, den kringboende ortens fördel och beqvämlighet, såsom
t. ex. hvad qvarnar angår, om närboende genom nedrkfningen få längre och
och obeqvämare vägar till annan qvarn, om de såmedelst komma att sakna
vattentillgång för kreaturen under sommaren m. m. Till afhjelpande af
dessa med flera anmärkta olägenheter, har motionären hemställt, att ofvan
åberopade Kongl, förordning måtte eihålla det.tillägg: ali allmän kallelse, på
redan föreskrifvet sätt, må utfärdas å alla, som kunna anse deras rätt korn*
Sik. tilt Ii- Bt Urul. 48*7 'Och 48*8. -7 Sami. 2 l/J. 6 lid/l.
s
Lag- samt Atlin. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 22.
ma i (Våga viel yrkad vattensänkning eller utlappning; att egare af i laga
ordning tillkomne vattenverk, eller åtminstone af sådana, sorn före utfärdandet
af Kongl, förordningen den 20 Januari 1824 blifvit anlagde, böra bestämdt
och frivilligt,medgifva yrkad vattensänkning eller nitappning, men alt
ett dylikt påstående i motsatt fall, till följd af egande-rätlens helgd, må
förfalla; samt alt den jordegare, som sjö- eller vattendrag ulluppa vill, förpligtas
att, med den förhöjning 5o procent, som uti nämnde Kongl, förordning
utsatt är, ersätta annan jordegare all den skada, förlust eller men, af
hvad namn den vara må, som genom valtensäkningen för denne sistnämnde
kan uppkomma.
Denna framställning har Lag-utskottet i förening med allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet tagit under pröfning; men då de uti olvan åberopade
författning gjorda bestämmelser, hvarigenom, å ena sidan, ett betydande
hinder för jordbrukets förkofran och utvidgande är vordet hafvet, så att
den idoge jordbrukaren beredts tillfälle alt å sin jord till allmänt och enskildt
gagn använda all den förbättring, sora derå kan åstadkommas, under
det att, å andra sidan, nödig omtanka blifvit iakttagen till betryggande al
vattenverksegarens rätt till ersättning för den inskränkning uti eganderätlen,
som, i händelse vattenverket ändras eller utrifves, honom tillskyndas,
efter Utskottens öfvertygelse, äro med rättvisa och billighet fullt öfverensstämmande,
hafva Utskotten, som tillika äro förvissade derom, alt desse föreskrifter
i ekonomiskt afseende för landet medfört stora fördelar, ansett sig
sakna allt skäl att härutinnan tillstyrka en förändring, hvarigenom den jordegaren
såmedelst förbehållna rätt skulle i någon måtto förminskas. Hvad
O CJ
angår de af motionären i öfrigt yrkade tillägg, få Utskotten vördsamt erinra,
dels att, jemlikt föreskriften uti 6 § af nämnde förordning, vederbörande
landtmätare åligger att i den eller de socknar, der vattenverket är beläget,
föi rättningen kungöra sist fjorton dagar innan den företages, dels ock
att, i händelse genom verkets utrifning eller ändring skada tilläfventyrs tillfogats
andre, än vallenverksegaren, den eller de, som en sådan skada lidit,
lära vara oförhindrade att talan om ersättning härför, derest sådan vid undersökningen
icke medgifvits, i laglig ordning väcka och utföra; vid hvilket
förhållande, och då ytterligare föreskrifter i sistberörde hänseenden icke
heller torde erfordras, Utskotten hemställa,
att motionen så i ena sorn andra delen må förfalla.
Stockholm den 27 Juni 1848.
Lag- sami .Ulm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltens Betänkande, Aho 23.
3
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Jani, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om bestämmande af ersättning
åt boställs-inn eliafvare för deltagande i vatten-iftappnings-
och sjösänknings-företag.
Herr prosten Cnattingius l/ar, uti ett hos högvörd. Preste-ståndet
ingifvet memorial, som tili allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet blifvit
remitterad t, hemställt, att då, efter nu gällande författningar, boställs-innehafvare
svårligen kunna, utan allt för stort äfventyr, inlåta sig uti vattenäftappnings-
elier sjösänknings-företag, ehuru väsendtliga fördelar för bostället
derigenom skulle beredas, en stadga matte utfärdas, hvarigenom boslällsinnehafvares
bemödanden härutinnan må betryggas samt dylika förbättringar
vinna en ändamålsenlig utsträckning. Om anslag af allmänna medel
eller öfverdrifna anspråk på annat understöd vore bär icke i fråga, utan endast
derom, ali, genom föreskrifter, i likhet med hvad förfti tillingarne stadga
om företag af enahanda art, t. ex. laga skifte, in. ro., bereda en rättvis
garanti om ersättning för boställsinnehafvare, sorn, för en alltid oviss lifstid
eller embetstid, i annat fall hindras att förbättra sitt boställe; och skulle
efter motionärens tanka, så väl boställshafvaren sjelf som, hans efterträdare
såmedelst vinna förmåner, hvilka, äfven för det allmänna, kunde anses
vara af desto större vigt, ju säkrare det är, att embetsmannens betryggade
ställning gifver honom mera lugn och oberoende att verka i sitt egentliga
kall. För sådant ändamål har motionären vidare hemställt:
i:o att, uti den för bestämmande af ersättning åt boställsinnehafvare i
afseende på deltagande i sjösänknings- och vattenaftappnings-bolag sålunda
föreslagne stadga först må införas alla de i författningarna redan bestämda
föreskrifter oeb vilkor för undersökning och pröfning af boställets del
-
4
Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekon.-VIskolhem Belänkande, JV:o 23,
aktighet i sjelfva bolaget, så att nyttan och nödvändigheten för bostället att
deri deltaga blefve fullständigt utredd och godkänd;
2:0 att, sedan sjösänknings- och vattenaftappnings-företaget blifvit af
Kongl. Majit i nåder gilladt, den eller de auktoriteter, under hvilkas tillsyn
och vård bostället hörer, må, på indelningshafvarens ansökan, förordna ombud,
bland hvilka kronofogden i orten, för alt, jemte bolagets direktion,,
undersöka och föreslå den kostnadssumma för bostället, hvartill sjelfva företaget
kan anses uppgå, och den tid, inom hvilken ett amorteringslån a£
boställsinnehafvarne må kunna, utan olägenhet, successivt inbetalas; börande
dock denna tid bestämmas till minst 3o och högst 5o år;
3:o att, då sjösänknings- och vattenaftappnings-företaget är fulländad!,
anställes, på boställsinnehafvarens ansökan, af domaren i orten, biträdd af
nämndemän och i närvaro af för tillfället förordnade ombud från vederbörande
auktoritet samt af bolags-direktionen, ytterligare besigtning och värdering
af den på bostället belöpande andel af hela företaget, då utur bolagets
arbetsräkenskaper noggrant skall utrönas och styrkas, huru stort belopp
indelningshafvaren tillsläppt dels genom ansvarighet för beviljadt statslån,
dels ock af egna medel; hvarvid, och derest summan häraf öfverstiger det
belopp, sorn vi l företagets början blifvit beräknadt, synerätten må ega bestämma
så väl den ersättning, sorn för bostället ytterligare hehöfves, som
tiden, inom hvilken ett amorteringslån, äfven för godtgörande häraf, kan af
boställsinnehafvare!! beqvämligen återgäldas, hvarvid de i Sidia punkten föreslagna
föreskrifter iakttagas;
4:o att efterträdare skall vara förbunden ikläda sig kapitalskulden tili
det belopp, sorn återstår vid tillträdet, man efter man, så att afträdare!!,
eller dess rätts-innehafvare, frikännas från allt vidare ansvar för den bostället
sålunda tillkommande betalningsskyldighet; samt
5:o att vid af- och tillträdes-syner samt ekonomiska besigtningar å bostället
noggrant tillses, att de genom sjösänknings- och valtennflappnings-företaget
gjorda odlingar och vidtagna förbättringar af boställs jordén behörigen
af boställsinnehafvare vårdas och underhållas.
Denna motion, som allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ansett
jemväl tillhöra Lag-utskottets behandling, hafva de förenade Utskotten till
pröfning förebaft och, livad först vidkommer d.e uti t, 2 och 3 morn. yr
-
Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekan.-Utskottens Betänkande, 1S:o 23.
karle be?tämmelser, i afseende på föregående undersökning och värdering, för
utrönande af det föreslagna valUnaflappnings- och sjösänknings-företagets
nytta saint bestämmande af deri på bostället belöpande andel uti kostnadssumman;
så enär uti gällande författningar redan finnes stadgadt, huruledes,,
vid undersökningar af ifrågavarande beskaffenhet, skall förfaras, hafva Utskotten,
under erinran härom, ansett sig ega skäl hemställa,
att motionen i dessa delar må järf alla.
Beträffande deremot frågan om ersättning ecb fördelning af det kostnadsbelopp,
boställsinnehafvare för nyssbeskrifna ändamål kan få vidkännas;
så finna Utskotten det visserligen vara med i ättvisa och billighet öfverensstämmande,
att, då frukten af omförmäldta företag, eller en ökad afkastning
å bostället, kommer icke blott dåvarande innebal vai en deraf, utan ock efterträdare
i tjensten, till godo, äfven desse sednare deltaga uti den kostnad,
Som för della ändamål blifvit använd; men deremot anse Utskotten elen af
motionären föreslagna utväg, att, för beredande af erforderliga medel till
ifrågavarande företag, lån med successiv åteibetalnings-skyldighet och emot
pant af bostället skulle af innehafvare!! upplagas, för hvars återstående belopp
blifvande efterträdare i tjensten sedermera skulle ikläda sig ansvarighet,
icke vara för ändamålet lämplig; hvarförutan den tidrymd, under hvilken
kostnadssumman, enligt motionärens förslag, på boställets innehafvare
borde fördelas, efter hvad Utskotten vill synas, blifvit nog långt utsträckt»
Af dessa skäl och. då den uti Kongl, kungörelsen den 4 Maj 1827 stadgade
tid för beräkning och föidelning af den ersättning, sorn boställsinnehafvare,
i anledning af verkställda egoskiften,, för husflyttning, odling, hägnad,
dikning m. m. kunna erhålla eller få vidkännas, efter Utskottens öfvertygelse,
bör, äfven för beräkning och fördelning af kostnader till företag af
ifrågavarande beskaffenhet, såsom allmän grund antagas, få Utskotten, under
hufvndsakligt instämmande uti syftemålet af motionärens framställning,
vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
att uti underdånig skrif velse hos Kongl. Majit anhålla, det
Kongl. Majit tacht es, genom utjiirdad författning, i nåder stadga,
att de kostnader, boställsinnehafvare, enligt behöriga qvitten
ser, få vidkännas ej mindre för deltagande uti för bostället
nödiga och i vederbörlig ordning företagna sjösänkningar och
vatlenaf tappningar, än ock för härtill erforderliga undersökningar,
skola till ersättande fördelas på en tid af högst so år,,
med en tjugondedel på hvarje, räknadt från och med den dag,
e
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Betänkande, A.o 23.
sjösänknings- eller vattenaftcippnings-arbetet blifvit afsynadt
och godkändt, sä att, derest bostället inom 2o är derefter afträdes,
afträdare, sorn kostnaden förskjutit, eller dess rättsinnehafvare,
må vara berättigad att, i mohn af de återstående
åren, af tillträdaren njuta ersättning med en tjugondedel för
hvarje bristande år; dock att, der serskilda omständigheter sådant
föranleda, syne-rätt må ega att, för kostnadens fördelning,
bestämma kortare tid, än nu sagdt är; samt att, hvad sålunda
blifvit föreskrifvet, äfven må gälla för det fall, att boställsinnehafvare
redan fått vidkännas förenämnde kostnader, men
ännu icke innehaft bostället under en tid af 20 år, räknade från
den tid, företaget blifvit fullbordade.
Hvad slutligen beträffar yrkandet derom, att vid af- och tillträdesliusesyner
samt ekonomiska besigtningar bör tillses, det de odlingar och förbättringar,
som genom sjösänknings- och vattenaftappnings-föi etag blifvit
verkställda, behörigen vårdas, så finna Utskotten, enär en fullständig undersökning
i afseende å boställets häfd, hvartill dylika odlingars vidmakthållande
och vård jemväl hörer, enligt författningarnes föreskrift vid omförmäkla
förrättningar skall anställas, behof af ytterliga e bestämmelser i
delta hänseende icke vara för handen; vid hvilket förhållande Utskotts»
hemställa,
att motionärens jraraställning i denna del ej må till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 Juni 1848.
Lag- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, l\’:o 24 och 25.
7
N:o 2*.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Jani, kl. 2 e. ra.
, /
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss af Betänkandet
N;o 2 j i fråga om af skaffande af husaga.
Utskotten hafva ifrån Wällofl. Borgare-Ståndet erhållit äterremiss å
ifrågavarande Betänkande på grund af deremot framställda anmärkningar;
men sorn detsamma af de öfriga Riks-stånden är vordet bifallet, finna Utskotten
den erhållna återremiasen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Juni 1848.
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk den 30 Juni, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af nu
gällande bestämmelserj i fråga om hemmansklyfning och besutenhet.
Genom remisser från heder v. Bonde-ståndet, har Lng-utskollet fått
till behandling emottaga följande i delta ämne gjorda framställningar, nemligen
:
ilo af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Wermlands län,
som, under åberopande deraf, alt förmågan att utgöra de fast egendom åtföljande
onera borde antagas såsom grund för besutenhet, anmärkt orältvi
-
8
Laj- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 25.
san af stadgandet uti i kap. 2 § uti nu gällande förordning rörande hemmansklyfning,
der bestämdt finnes föreskrifvet antalet af både arbetsfolk
och kreatur, som af egaren ovilkorligen böra underhållas, derest han å hem»
mansdelen skall kunna anses besuten, Efter motionärens förmenande skulle
denna bestämmelse hafva tili följd, att mången, utan afseende på dess
ekonomiska ställning, afhändes den jordlott, hvarå han genom arbete och
sparsam hushållning kunde hafva sin nödtorftiga bergning. Ett lika förhållande
torde äfven inträffa, derest försök gjordes att, för erhållen löseskilling,
köpa egendom uti ett annat hemman; och spekulation på större jordlotter,
hvaraf skuldsättning skulle blifva en följd, komtne att ännu mera försvåra den
mindre bemedlades ställning, helst den höga räntan inom få år skulle medtaga
alla hans tillgångar. Med föranledande häraf och då det icke kunde
förnekas, att det land, der jorden är fördelad på mångå, är lyckligare än
det, der den är fördelad på några få händer, har motionären anhållit om
Rikets Ständers medverkan till det stadgande, att hvarje ärlig samhällsmedlem,
som kan förvärfva en jordlott, måtte, utan afseende derå, huru mycket
folk eller kreatur deraf kunna hafva sin bergning, anses vara å densamma
besuten, då han ordentligt utgör alla de utskylder och onera, sorn hernmansdelen
åtfölja: och hafva uti denna framställning P. Eriksson och E/of
Andersson från Wermlands län jemte flere ledamöter af det Heder v.
Ståndet instämt;
2:0 af riksdagsfullmäktigen Johan Westermark från Westerbottens län,
sorn, med afseende å obilligheten af den besuten hemmansegare tillagda
rättighet att till sig lösa obesuten hammansegares andel i samma hemman,
yrkat den ändring uti ofvanåberopade Kongl, förordning, hvarigenom måtte
bestämmas, att egare af obesutet hemman, på hvilket han erhållit domstolens
fastebref, må, då han ordentligen erlägger sine utskylder, vid samma
hemman oförryckt bibehållas, samt alt denna egenskap af obesutenhet ej
må göra den obesutne hemmansegaren i afseende å haus egendom beroende
af den besutne hemmansegarens godtycke;
3:o af riksdagsfullmäktigen Carl Nilsson från Östergöthlands län, som
hufvudsakligen anfort; att nu gällande stadganden om hemmansklyfning motverka
landets både moraliska och ekonomiska nytta; att det afsedda ändamålet
eller hindret för jordens styckning i så små delar, att egar ne derigenom
skulle blifva obasufne, och såmedelst komma alt sakna förmåga både
att
Lag- sami Allm. flesv. - och Ekon.-Utskottens Betänkande, I\’:o 25. 0
att berga sig och A t jordens odling egna erforderlig omsorg, derigenom icke
vunnits, meri att desse föreskrifter deremot verkat dertill, att fattigdomen
tillvuxit, helst deri mindre bemedlade, men idoge arbetaren dymedelst betagits
rättigheten att förvärfva ett jordstycke för alt derpå uppsätta en egen
stuga och omgifva den med ett litet odlingsfält; att vilkoret för den moraliska
sjelfständighet, sorn är känslan af allt ekonomiskt oberoende, medvetandet
af besutenhet, af ett eget hem, sålunda aldrig kan förvärfvas; att då
vid arfskifteu barnen, sorn taga lösen för sine andelar, erhålla en liten summa,
densamma ej kan användas att dermed tillhandla sig en del af fädernetorfvan
eller en jordlapp i grannskapet af den trakt, der de äro födde och
vid hvilken deras minnen äro fästade; och har motionären, med stöd af dessa
förhållanden och då desamma, efter hans tanka, icke blott bidragit att
utbilda ett förderfligt stattorpare-system och att skapa stora possessioner,
utan ock att minska antalet äf tarfliga, men bergliga hushåll, föreslagit, att
mi gällande föreskrifter rörande hemmansklyfning måtte sålunda ändras, att
det må stå arfvingar fritt att begagna och bebo andelar af all slags jord,
ehvad de äro större eller mindre, som de efter föräldrar eller slägtingar erhållit;
att de på denna arfvejord må åtnjuta full och oinskränkt eganderätt;
samt att sådan afsöndring må kunna ske utan hinder af syn eller hvad
annan offentlig åtgärd som helst, blott med skyldighet för innehafvaren att
med den arflallne jordandelen i vanlig ordning lagfara; samt
4:o af riksdagsfullmägtigen L, Gezelius och Lars Olsson från Stora
Kopparbergs län, sora fastat uppmärksamhet å de serskilda föreskrifter i afseende
å egande- och besittnings-rätt till fast egendom, hvilka för motionärernes
hemort äro gällande, men som i ett eller annat afseende behöfde
en närmare granskning och jemförelse med hvad allmän lag härom stadgar.
Dessa bestämmelser innefattas i Kongl. Maj:ls bref lill Kammar-kollegium
den p Januari 1803 och 17 Augusti 1804, sorn i sammanhang härmed innehålla
föreskrifter angående storskiftet i Stora Kopparbergs län. Deruti
stadgas, bland annat, dels alt ingen får sälja en obesutenhet till annan äa
den, som förut eger jord, dels alt, när storskifte är verkstäldt, ingen eger
rätt sälja en obesutenhet till annan än den, som innehar jord i samma nummer,
och alt, i händelse annorlunda skulle ske, delegarne i nummern må
ega att samma obesutenhet lösa, dels att tvänne eller flere uti en, elium
©besuten, egares hand en gång sammankomne obesutna hemmansdelar icke
få åtskiljas, dels ock slutligen att lagfart och fasta å sådana smärre jorddeBih.
till H. St. Prat. 4947 och 4343. 7 Sami., 2 Afd., 6 Häftet. 3
10
Lag- sami Allm. Bese•- och Ekon.-Vtskottens Belänkande, N:o 25.
iar, som icke innefatta besutenhet, icke må meddelas. Dessa föreskrifter
hade visserligen sin grund uti den goda afsiglen att hindra hemmanskly fningen
från att gå till ytterlighet, men fråga torde kunna uppstå, om icke
botemedlet vore skadligare än det onda, som dermed velat förekommas.
Utom det att betryggad egande-rätt, sorn är första vilkoret för ali egendoms
rätta begagnande och förkofran, icke kunde ega rum, der en dylik lagstiftning
vore gällande, utöfvade nämnde rättstillstånd äfven ett menligt inflytande
på folket genom den mängd tvister och rättegångar, sorn deraf föranleddes.
Genom en ganska ringa förändring i berörde lagstadgande skulle,
efter motionärernes tanka, dessa olägenheter kunna undan röd jas,, nemligen
genom borttagande af förbudet emot lagfart och fasta å köp af obesulna
hemmansdelar. Under lagfarten linge då denna lösningsrätt, likasom den,
hvilken grundade sig på hörd, göras gällande,, eller, om sådant ej skedde,
köparen förblifva i tryggad besittning af sin egendom. Derest en sådan
trygghet i eganderätten blefve återställd, skulle, efter motionärernes förmenande,
flera dylika små hemmansdelar genom odlingsflit växa till besutenheter,
bättre än de besutenheter, hvilka nu uppkomma genom begagnande
af en lösningsrätt, den der ej är bunden till viss tid. och derföre år från
år blefve uppskjuten.
Lag-utskottet har, i förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet,
tagit dessa motioner under öfvervägande; och ehuru Utskotten dela
den öfvertygelse, alt hemmansklyfning, om den utan öfverdrift verkställes,,
kan medföra stora fördelar, dymedelst att jordens allmännare odling och en
i förhållande dertill ökad produktion deraf torde kunna påräknas, äfvensom
en större arbetsbit, sparsamhet och omtanka bör vara att förvänta hos den
sjelfegande jordbrukaren och den, som har utsigten för sig att kunna blifva
det, än hos. den, för hvilken en sådan förhoppning icke kan ega runi;
hvarförutan det icke eller torde böra lemnäs oanmärkt, att, genom rättigheten
till hemmansklyfningar och jordafsöndi ingar från hemman under mera
varaktig besittning,, än efter förut gällande författningar varit tillåtne, en
möjlighet blifvit beredd att afskaffa det för landet högst skadliga missbruket
af inhyses- och backstugu-sittning; —anse Utskotten deremot, å andra sidan,
att, om rättigheten till jordklyfning skall kunna medföra dessa och
flera, andra välgörande verkningar, samma xätlighet måste vara inskränkt
inom sådana gränser, att den afsöndrade hemmansdelen eller jordlotten erbjuder
full säkerhet och tillgång, ej mindre för innehaTvärens, dess hustrus,
och barns lifsbergning,, än, äfven för de statsbidrag, sora böra. utgöras.. Öf
-
Log- samt Attin Desv- och Ekor.-VIskollens Betänkande, A':o 25.
11
verskrides denna gräns eller lemnäs rättigheten till jordklyfning alldeles fri,
så är det lara värdi, att den snart skall urarta och för det allmänna medföra
följder af oberäknelig skada; tjr om hemmansdelen eller den afsöndrade
jordlotten är så ringa, att afkastningen deraf icke är tillräcklig tili de
nyss antydda oundvikliga behofven, skall det tvifvelsutan icke dröja länge,
innan innehafvaren blifver bragt på obestånd och måste falla fattigförsörjningen
till last; och, i händelse en sådan vidsträckt jordklyfning blefve mera
allmän, skulle, vid inträffande missväxtår, det tilläfventyrs icke ens blifva
för den mera välmående delen af landels innevånare möjligt att från
hungersnöd och elände rädda dem, som, hänförde af begäret efter en skenbar,
men ingalunda verkligt oberoende ställning, utan beräkning på möjligheten
att af dem hafva nödig lifsbergning, förvärfvat små, för detta ändamål
otillräckliga jorddelar, och der bosatt sig med hustru och flera barn.
Dessa äro de hufvudsakligaste skäl, hvarå Utskotten stödja öfver ly g elsen,
alt lagstiftande magien eger ej allenast rättighet, utan äfven pligt, alt
för jordklyfning bestämma sådane vilkor och gränser, sora bär ofvan blifvit
antydde; och anse Utskotten sig härigenom hafva besvarat hvad uti förevarande
motioner i nämnde hänseende blifvit framstäldt.
I fråga åter om det uti 2 §. af ofvanåberopade Kongl, förordning
stadgade vilkor för besutenhet, så anse Utskotten sig icke heller
ega skäl att tillstyrka någon förändring uti de föreskrifter, sorn härutinnan
äro gifne, helst någon lämpligare norm för besulenheten, än den,
som nämnde § utstakar, icke torde kunna bestämmas. Att i en allmän
författning gifva föreskrifter af så speciel beskaffenhet , som de ifrågavarande,
såvida de skola blifva för de serskilda landsorterna i hvarje förekommande
fall passande och tillämpliga, är, efter Utskottens öfvertygelse, alltid svårt,
om icke omöjligt; men då, genom 1 kap. t) § i ofvannämnde Kongl, förordning
vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvande blifvit uppdraget att, i händelse,
på grund af serskilda förhållanden, jemkning i de stadgade grunderna
skulle för något län finnas al nöden, derom göra underdånig anmälan I10S
Kongl. Majit, sorn förklarat Sig vilja i nåder tillse, huruvida serskildt stadgande
för ett sådant län må erfordras, anse Utskotten en utväg härigenom
vara beredd till åstadkommande af de ändringar, sorn af dylika serskilda förhållanden
kunna påkallas.
Hvad af riksdagsfullmäktige!! Westermark blifvit åberopadt såsom skäl
för fortfarande besittningsrätt till 0 bes ulen hemmansdel, eller att domstol 1
Lag- sami Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 25.
densamma redan meddelat fasta, kunna Utskotten deslomindre såsom giltig
grund antaga, som, genom en dylik af vederbörande företagen åtgärd, hemmansdelens
egenskap att kunna anses medföra besutenhet eller ej, icke undergått
den minsta förändring, hvarföre ock någon frigörelse från de stadganden,
hvilka i detta afseende äro gifne, och uti hvilka Utskotten, efter
hvad ofvan blifvit yttradt, icke finna någon utsträckning böra ega rum, genom
ett dylikt förhållande icke eller kan anses medgifven. Den lösningsrätt,
som genom ofvannämd» Kongl, förordning blifvit besuten hemmansegare tillagd
i afseende å obesuten hemmansdel utgör dessutom, efter Utskottens
omdöme, en behöflig kontroll Lill bevarande deraf, att de föreskrifter, författningarne
innehålla, varda behörigen iakttagna; i följd hvaraf och då den
af riksdagsfullmäktige!! Carl Nilsson ofvan anmärkte omständighet, att »besuten
hemmansdel genom arf förvärfvats, icke heller, efter Utskottens tanka, kan
verka till undantag från hvad i fråga om besutenhet i allmänhet är vordet
stadgadt, Utskotten, uppå dessa sammanlagda skäl, vördsamt hemställa,
att Anders Anderssons, fVester marks och Carl Nilssons motioner
i detta ämne må lemnäs utan afseende.
Hvad sluteligen vidkommer riksdagsfullmäktige!! Gezelii och Lars Olssons
motion om förändrade bestämmelser i fråga om hemmansklyfning inom Stora
Kopparbergs län, för hvilket, på sätt motionärerne anmärkt oell Utskotten
inhemtat, serskilda föreskrifter i detta ämne äro gifne; så enär, för så vidt
Utskotten kunna finna, motioiiärernes yrkande endast afser den ändring, att,
för vinnande af lagfart och fasta å öfverlåtelse af fast egendom, visst jordatal
icke må erfordras; men ett dylikt stadgande, äfven derest detsamma, med
bibehållande af de åsigter, hvilka af Utskotten i detta ämne redan blifvit
antydda, kunde förordas, i allt fall icke lärer leda till det ändamål, motionärerna
åsyftat, eller att till viss lid inskränka den lösningsrätt af obesuten
hemmansdel, som besuten egare, äfven enligt de för nämnde län gällande serskilda
författningar tiilkomme, destomindre som, utan hinder af lagfart eller
fasta, den öfverlåtna obesutna hemmansdelen fortfar att innehafvaMenna
' a
egenskap, och, i följd deraf, jemväl fortfarande blifver ett dylikt lösningsanspråk
underkastad, få Utskotten, under erinran härom, hemställa,
att äfven denna motion mä förfalla.
Slockholm den 37 Juni 1848.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtskollcns Belänkande, K:o 26. 13 ^
Emot Utskottens beslut reserverade sig herr FTinge och'herr Berglund;
hvarjemte riksdagsfullmäktige]! Anders Pehrsson från Örebro län anmälde
reservation emot 3:e punkten i förevarande betänkande.
N:o 26.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 30 Juni, kl. 10 f. ra..
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ändring af 28 kap.
1 § bjggninga-balkerij i fråga om gästgifveriet'S afstånd
från hvarandra.
Uti ett bos hedervärda Bonde-ståndet afgifvet memorial, som till Lagutskottets
behandling blifvit remilteradt, bar riksdagsfullmäktigen Anders
Andersson från Wermlands län, med afseende å de olägenheter, som, efter
motionärens förmenande, uppkomma till följd af den Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillagde rättighet att bestämma, å hvilket ställe gästgifveri
bör inrättas, — yrkat, att, med ändring af ofvanåberopade lagens rum, häradsboerne
måtte tillerkännas rättighet alt vid sammanträde utse, hvarest
gästgifveri, med hänsigt till lokala förhållanden, lämpligast må anläggas; att
vid sockenstämma utsedde fullmäktige för hela det tillämnade skjutslaget, i
samråd med kronofogden i orten, ega bestämma [dag, då ett dylikt sammanträde
må ega rum; att det af kronofogden dervid förda protokoll, efter
anmodan af nyssnämnde fullmäktige, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
insändes; att ett sålunda anlagt gästgifveri så väl i afseende på hästantal,
som i öfrigt må underkastas enahanda skyldigheter, som förut å samma väg
inrättade gäslgifverier ålegat samt sluteligen att, derest t jeni ige ställen för
gästgifveriet anläggning finnas att tillgå, afslåndet dem emellan aldrig m&
understiga 1 mil och icke öfverstiga 2 4 mil, äfvensom att, i den händelse
afslåndet uppginge till 2 mil eller derutöfver, den resande måtte förpligtas
att vid något tjenligt ställe på halfva vägen låta hästarne 'pusta” en
half timma.
14
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, A’.o 21.
Hvad motionären sålunda föreslagit liar Lag-utskol tet, i förening med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, tagit under öfvervägande; men dä,
efter Utskottens tanka, någon giltig anledning icke förefinnes att inskränka
eller upphäfva den rätt att pröfva och afgöra, hvarest gästgifveri bör anläggas,
som uti 28 kap 1 § byggniiiga-balken och Kongl, gästgifvare-ordningen
den 12 December 1734 blifvit Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom hvarje
län tillagd, helst, enligt föreskriften i berörde förordning, undersökning i
ämnet bör föregå vid häradsrätt, der vederbörande, som saken rörer, sålunda
ega tillfälle att framställa de anmärkningar, hvartill de i ett eller annat
afseende kunna finna sig befogade, få Utskotten, som icke heller ansett sig
ega skäl tillstyrka någon ändring uti nu gällande föreskrifter i afseende å
hvad resaude, vid begagnande af skjuts, hafva att iakttaga, vid sådant förhållande
vördsamt hemställa,
att motionen, så i ena, sorn i andra hänseendet, må förfalla,
Stockholm den 27 Juni tS48-
N:o 27.
Änk. till Exp.-Utsk. den 30 Joni, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af serskilda motioner om ändringar uti
nu gällande expeditions-taxa, m. m.
lili detta ämne hafva framställningar blifvit gjorda och till Lag-utskottet
remitterade:
1:0 från Vällofl. Borgare-ståndet’.
af herr Hörnstein, sora föreslagit, dels att expedilions-taxan i sin helhet
måtte öfverse® och bringas till större likstämmighet, än sorn för närvarande
eger rum, dervid bland annat förekommer, att lösen vid kämners-rätt
i vissa fall är högre än vid rådstufvurätt, äfvensom att fastebrefs-lösen vid
Lag- sami Allm. Besv. och Ekon.-Utskotlens Betänkande, TV:o 97.
15
sistnämnde lätt är alltför låg oell vida understiger den, som vid häradsrätt
erlägges; dels att de efter den i5 Maj 1821 gjorda bestämmelser i hithörande
ämnen matte inrymmas i den nya expeditions-taxan. hvilken rätteligen
borde hringas i öfverensstämmelse med det nya mynt-systemet; dels
ock att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, att, i sammanhang
med förväntad ny rätlegångs-ordning, ny sportel-taxa må utarbetas
för domstolar, kollegier, administrativa myndigheter samt civile embetsoch
tjenstemän och betjente, äfvensom att för samma taxa, hvad expeditionslösen
angår, andra grunder måtte antagas än de nuvarande; eller expeditioners
utskrifvande endast för lösens skull; och har motionären, lill ledning
i nu anmärkta hänseende,, åberopat det förslag till ny expeditions-laxa, sorn
blifvit till Kongl. Majrt i underdånighet ingifvet och som från Kongl, civil-departementet
för sådant ändamål kunde erhållas; och
af herr Stenberg, sorn hemställt, att den i expeditions-taxan den 15
Maj 1821 för Öfver-stål hållare-embelets kansli och lands-kanslierne samt un
derlydande
exekutions-betjente förekommande föreskrift: ’Jällmogen betalar,,
i allt föregående, hälften mindre,” måtte från taxan utgå. Någon rättsgrund,
hvarföre den ena parten skulle betala mera och den andia mindre för ett
lika besvär, åsamkadt en tjensteman,, hvilkens inkomstskall hemtas från den
lösen, han eger uppbära,, kunde af motionären icke inses; likasom, efter
hans tanka, någon giltig anledning till ifrågasatte undantag vid de ofvannämnda
kanslierne och hos underlydande exekutions-betjente icke heller
förefunnes, enär detsamma icke egde rum för andra domstolar och embetsverk,
sorn i expeditions-taxan, omförmäla»» Då den af motionären yrkade
ändring endast: åsyftade alt bringa lösen vid ifrågavarande embetsverken till
lika belopp för alla, som skola densamma erlägga, har han, i sammanhang
härmed, jemväl föreslagit,, att lösen för resolutioner, protokolls-utdrag och
promolorialer, som från nämnde embetsverk expedieras, måtte nedsättas från
12 lill j) sk. för det tredje och öfriga arken, hvarigenom denna lösen kornme
i likstämmighet med den; som vid härads-rätt uppbäres. I öfrigt och
då uti den frän expeditions-taxan här ofvan citerade rubrik lands-kontoren
icke finnas omnämnda, har motionären hemställt, alt nämnda rubrik måtte
erhålla följande lydelse: ■”öfver-slålhållare-embelels kansli, lands-kanslierna
och kontoren samt underlydande exekutions-betjente/'
Samme motionär har vidare, uti serskild framställning, yrkat, att föreskriften
i Kongl. brefvet den i3 Mars ij5i måtte erhålla följande förän
-
16
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande,'N:o 27.
drade lydelse: ”på det öfverdomare!! må kunna, ulan kommunikation, afgöra
besvär öfver exsekutorens utslag, böra Konungens befallningshafvande,
i rubriken lill deras resolutioner i utsökningsmål, införa ord från ord
den handling, hvarå krafvel sig grundar, men, om fordringshandlingen innehafver
den vidlyftighet, att dess afskrifning upptager mera, än ett ark,
bör den serskildt afskrifvas näst efter utslaget, och i afskriften icke intagas
större del af fordringshandlingen, än som hörer till saken; och skall afskriften
riktighet bestyrkas af den tjensteman, som kontrasignerat utslaget,
äfvensom serskildt lösen må, för en sådan afskrift, påföras parten.”
Såsom grund för denna förändring har motionären uppgifvit, alt ifrågavarande
Kongl, bref, sådant detsamma nu lyder, lemnade till expeditionshafvandens
eget bedömande, huruvida fordringshandlingen är af den inskränkthet,
att den ''beqvämligen’' kan införas i utslaget, eller bör afskrifvas efter
detsamma. En bestämdare föreskrift i detta ämne vore, efter motionärens
tanka, desto heldre behöflig, som missbruk i förevarande afseende försports,
i det att, under förment skydd af den åberopade författningen, den princip
i lagsökningsmål någorstädes gjort sig gällande, att alltid afskrifva skuldsedeln
efter utslaget och derföre uppbära serskild lösen, oaktadt skuldsedelns
innehåll icke sträckt sig utöfver 6 å 7 rader, hvarigenom parter för hvarje
expedition, kartan inberäknad, betungats med en afgift af 22 sk. b:ko utöfver
hvad de bort erlägga.
Sluteligen har herr Stenberg, uti ett sednare afgifvet memorial, hemställt,
att, för den händelse sistberörde förslag icke skulle anses ändamålsenligt
eller ock af annan anledning icke kunde vinna bifall, ett tillägg i 1821
års expeditions-taxa mätte göras, hvarigenom blefve bestämdt, att i lagsökningsmål
hos Konungens befallningshafvande serskild lösen icke må uppbäras
för afskrift af det eller de ford ringsbevis, hvarå krafvet grundas, ulan
att dessa afskriften enär fordringsbevisen icke intagas i sjelfva resolutionen,
skola skrifvas i oafbruten följd efter densamma samt lösen endast utgå efter
det arktal, som hela expeditionen sålunda komme att upptaga;och
2:0 frän Hederv. Bonde-ståndet:
af riksdagsfullmäkligen Magnus Mänsson från Östergöthlands län, som
yrkat, att domare å landet, vid resor i embetsärender och förrättningar, ej
må beräkna skjuts för mera än 2:ne hästar, skrifvarebiträdets häst inbegri
-
pen,
Lag- samt Alim. Desv.- och Ekon.-Vtskoltens Betänkande, N:o 27. i?
pen, hvilken beräkning borde följas äfven vid de tillfällen, då domaren är
nödsakad att el t dylikt biträde begagna.
För behandling af dessa motioner här Lag-utskottet sammanträdt med
allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och hvad först vidkommer den
af herr Stenberg föreslagna ändring af föreskriften i Kongl, brefvet den r3
Mars 1751; så och då nämnde Kongl, bref uttryckligen stadgar, alt Konungens
befallningshafvande skola i deras resolutioner ord ifrån ord låta införa
sjelfva förskrifningen eller hufvuddokumenlet, som i beslutet tages till
grund, så framt detsamma är af den koithet, att det beqvämligen ske kan,
eller, om det är af någon vidlöflighel, låta det näst efter utslaget afskrifva*,
antingen helt och hållet, eller, i läll vidlöftigheten det hindrar, eller allt
ej hörer till saken, endast det som dess grund rörer, torde härigenom, efter
Utskottens tanka, bestämd föreskrift vara gifven ej mindre i afseende å
de fall, då det är vedel börande tillåtet att låta fordeingsbeviset afskrifvas
efter utslaget, än ock derom, att, då sådant sker, nämnde handling skall i
omedelbar följd efter detsamma införas; hvadan och då det oriktiga förfarande
som, elter hvad motionären anmärkt, i omförmälta- hänseende egt
rum, såsom stridande emot stadgandet i merberörde Kongl, bref, lärer vara
att anse såsom ett af vedel böi ande begånget tjenstefel, hvilket i stadgad
ordning kan lill rättelse anmälas och beifras, Utskotten uppå dessa skäl och
då behof af tydligare föreskrifter härutinnan icke synes vara af nöden, hemställa,
att herr Stenbergs förevarande motion icke må till någon åtgärd
föranleda.
Beträffande vidare samma motionärs framställning om föreskrift för
Konungens befallningshafvande, att uti Jagsökningsmål icke beräkna serskild
lösen för afskrift af fordi ingsbevis, då desamma efter utslaget införas; så,
enär af stadgandet uti nyss anförde Kongl, bref estridigt (Öijer, att afskrift
af fordringshandling, hvilken omedelbart efter utslaget intages, måste anses
såsom en fortsättning af expeditionen, samt att, i följd häraf, sådan lösen,
sorn för afskriften i allmänhet uti espeditionstaxan bestämmes, icke får för
alskrifter af ifrågavarande beskaffenhet uppbäras; alltså och då del af motionären
anmärkta föihållande, efter Utskottens omdöme, icke h;n betiaktas
annorlunda än såsom ett emot föreskriften i omfölmäldte Kenei, bref
stridigt förfarande, sorn der det egt rum, lärer kunna i laglig ordning åta
Di/i.
till R. St. Brot. 1847 och 18'18. 7. Sami. 2 Afd. 6 håltet. 3.
18 Lag- samt Altm. Besvärs- och Ekonomi-V[sköttens Betänkande, N:o 27.
las, hvilken åsigt ytterligare vinner styrka deraf, att, efter hvad Utskotten
inhemtat, Kongl. l\Iaj:t uti ett serskildt mål för så beskaffad förseelse
kännt vederbörande tjensteman skyldig till ansvar, få Utskotten, som vid
sådant förhållande anse ytterligare bestämmelser i förevarande fall icke erfordras,
för deras del, hemställa,
att herr Stenbergs ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd
föranleda.
I afseende åter å de serskilda förändringar uti nu gällande taxa för
expeditionslösen, som ej mindre af herr Stenberg än ock af herr Hörnstein
uti ofvan anförda motioner blifvit yrkade, äfvensom det af sistbemälde motionär,
i sammanhang härmed, framställda förslag om nämnda taxas öfverseende
och omarbetning, så medgifva Utskotten visserligen, att förändrade
bestämmelser uti de af motionärerne anmärkta hänseenden kunna erfordras;
men då, efter hvad kändt är, ett af utsedda kommitterade uppgjordt förslag
till ny taxa för expeditionslösen för närvarande är beroende på Kongl.
Maj:ts pröfning, hafva Utskotten af denna omständighet och innan sig visat,
huruvida nämnde förslag, efter den granskning detsamma kommer alt undergå,
kan varda i nåder antaget, ansett sig förhindrade att förorda hvad
af motionärerna i detta hänseende blifvit framstält; hvadan Utskotten
hemställa
att dessa motioner för närvarande icke må till någon åtgärd
föranleda.
Deremot finna Utskotten riksdagsfullmäktigen Magnus Månssons fram*
ställning om nedsättning uti den häradsböfdingar tillagda ersättning för skjuts
vid extra förrättningar utgöra en fråga, som, oberoende af ofvan anmärkta
omständighet, torde kunna tagas under öfvervägande. Utskotten hafva dervid
icke kunnat undgå att anmärka, hurusom, vid jemförelse emellan nu
gällande expeditionstaxa och Kongl, rese-reglementet den 5 Juli 1827, af
hvilka det förra afser förrättningar i tjensten, och det sednare uppdrag i
kronans ärender, olikhet både uti skjuts-ersättning och uti dagtraktamente
för häradshöfdingar eger rum. I ändamål att åstadkomma en, efter Utskott
tens tanka, nödig likstämmighet härutinnan, få utskotten, med anledning af
förevarande motion, vördsamt tillstyrka Rikets Ständer,
att uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes med ändring af hvad uti Kongl, taxan
för expeditions-lösen den i5 Maj 1821 härom finnes förcskrifvet.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vlskottens Betänkande, Ko 27.
19
i nåder stadga, att häradshöf dingar vid extra förrättningar ej
må beräkna skjuts för mera än i hästar, samt en häst för biträdet,
men att deremot dagtraktamentet för bemälde embetsman,
skall utgå med t r:dr 4° b:k&.
Stockholm den 27 Juni 1848.
Reservation :
Af herr Hedenstjerna, C.: ”Hysande den öfvertygelse, alt man icke bör
grunda ett betänkande på lösa uppgifter, utan närmare undersöka de förhållanden,
som åberopas, förbehöll jag mig att få inlemna skriftlig reservation
mot sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottens betänkande i afseende
på de af herrar Hörnstein och Stenberg ifrågasatta ändringar uti expeditionstaxan
af den i5 Maj 1821, för att bereda mig tillfälle att skaffa då ej
tillgängliga upplysningar, äfvensom närmare utveckla de skäl, på hvilka jag
understödt motionärernes yrkanden.
Jag får tur lill en början anmärka, alt Utskotten icke handlat konsequent
då de i 3:dje punkten af betänkandet yttrat: ”att Utskotten visserligen med”gåfve,
det förändrade bestämmelser Uti de af tnotionärerne anmärkte hanleenden
kunde erfordras, hien alt, enär, efter hvad kändt vöre, ett af utsed”de
kommittcrade uppgjördt förslag till ny expeditions-taxa berodde på Kongl.
”Maj:ts pröfning, Utskotten af denna omständighet och innan sig visat huruvida
nämnde förslag kunde blifva i nåder antaget, funnit sig förhindrade
”att förorda hvad motiohärerne i delta hänseende framställt,” och sedermera
i nästpåföljande punkt tillstyrkt en, af andan motionär ifrågasatt förändring
i berörde taxa.
Verkliga förhållandet, som kan i Kongl. Civil-depa-rlementet vitsordas,
är emellertid sådant, alt Kongl. Majit redan den 28 Jannuari 1842 till hufvudsaklig
pröfning förehaft så väl kommitterades åberopade förslags som Rikets
Ständers och flera auktoriteters serskilda framställningar om ändring i expéditions-taxan,
men bifallit dem endast i den mohn Kongl, kungörelsen af
den a Februari 1842 visar. Det enda skäl, Utskotten åberopat för deras afstyrkande
af bifall till Uerrar Hörhsteins och Stenbergs ifrågavarande motioner,
måste alltså ogillas; och om ofvanberörde förhållande varit utredt, hade
Utskotteh ot v i fvelak tigt kommit lill ett motsatt resultat
20
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, A’:o 27.
Herr Hörnstein^ motion torde i den del, densamma åsyftar en fullständig
omarbetning af expeditions-taxan, icke böra föranleda någon åtgärd, då
behofvet deraf ej blifvit af motionären utredt; hvaremot det synes obilligt,
att expeditionslösen i vissa hänseenden är lägre vid rådhus-rätt än vid kämners-rätt
och härads-rätt, då den förra ej är lägre domstol än de sednare,
hvarför rättelse deri bör ske.
Med herr Stenbergs motion om ändring i expeditions-laxans stadgande,
att för vissa från Kongl, öfverstålhållare-embetets kansli och Konungens befallningshafvande
utgående expeditioner skall af allmogen erläggas blott hälften
så hög lösen, som den, man får för dylika debitera ståndspersoner, åsyftas
borttagande af en olämplig undantagslag. Tiden derför synes ock vara
inne, när man nu mera i alla andra hänseenden söker undanrödja de missförhållanden,
som genom dylika lagar uppstått.
Berörde stadgande har icke något giltigt skäl för sig. Allmogen erlägger
ock vid alla öfriga embetsverk och domstolar lika bog lösen, som ståndspersonerna.
Detsamma är dessutom svårt att rätt tillämpa och uppfyller
ej i allmänhet sitt ändamål.
En mängd bönder och ståndspersoner hafva lika namn t. ex. Heurlin,
Bergström, Johan Abrahamson och Anders Carlsson, hvilka sislnämde namn
väl äro allmännast bland allmogen, men äfven bäras af ståndspersoner, bland
andra, som jag nu erinrar mig, en f. d. handlande i Stockholm, och en handlande
i Götheborg. Då nu sökanden eller den, sorn skall lösa expeditionen
icke är af expeditionshafvanden känd, och handlingarne ej upplysa huruvida
den förre är ståndsperson eller icke, hvilket ofta är fallet, serdeles när ansökningen
grundar sig på revers, ställd till innehafvaren eller auklions-protokoll,
så måste expeditionshafvanden komma i ovisshet, huruvida den högre
eller lägre lösen skall påtecknas expeditionen, samt äfventyra antingen åtal för
oriktigt påförd lösen eller förlust af sin lagliga inkomst. Sådan ovisshet kan
uppstå äfven om sökanderne äro kände, emedan flera bönder, efter att hafva
ärft eller förvärft betydlig förmögenhet och slör re possessioner, låta kalla
sig patron och herre. När man velat i anmärkta hänseendet gynna allmogen
hade man bort stadga, att den lägre lösen skulle, utan afseende på sökandens
stånd, påföras i alla mål mot allmoge, ty, ehuru sökanden i första
hand utgifver lösen, får dock den, som ådömes betalnings-skyldighet, egentligen
vidkännas densamma uti lagsöknings-kostnadsersätlningen, hvilken alltid
bestå m mes
Lag- sami Allm. Besv.- och Ehon.-Utskoltens Betänkande, iV:o 27. 21
bestämmes med afseende å söliandens utgifter. Således kommer nedsältningen
i lösen nu till godo allmogen endast i mål dem emellan, men äfven
ståndspersoner, då de lagsökas' af allmoge, hvaremot den högre lösen drab
bar
allmogen, då den lagsökes af ståndspersoner.
Den förmon, ifrågavarande undantagslag bereder allmogen, är alltså
ganska ringa, och då den derjemte saknar all rättsgrund, förmodar jng alt
äfven det Hederv. Bonde-ståndet finner sig böra genom afsägelse af berörde
förmon och bifall lill motionen visa, att det å sin sida icke påyrkar
bibehållande af något obehörigt ståndsprerogativ.
Visserligen komme en liten sportel-tillökning att tillskyndas expeditionshafvanderne
vid Kongl, öfverståthållare-embetets kansli och landshöfdinge-embetena
genom antagande af herr Stenbergs förslag, men då detsamma
äfven åsyftat skälig nedsättning i lösen för expeditioner på flere
än 2 ark, blelve nämnde tillökning ej stor; och denna vore väl icke obillig,
då bemälte expeditionshafvande fått vidkännas en mångdubbelt större
sportelförlust i följd af Kongl, förordningen den i3 Juni 1845, sorn stadgat,
att underdomstols utslag i fordringsmål få gå i verkställighet på sam
ma
sätt, som Konungens befaliningshafvandes, ulan afseende på ändringssökande,
och föranled t att en större mängd sådane mål nu mera anhängiggö
ras
vid domstolarne, der parterne ock med vida mindre kostnad kunna ut
föra
dem.
Jag tillstyrker derföre bifall lill herr Stenbergs ifrågavarande motion.
Uti första delen af omförmälde reservation instämde herr von Ho
henhausen.
lith. lill 11. St. Brot. tSi? och 1S4S. 7 Sami. 2 Afd. ti Hafi.
4
STOCKHOLM, f. d. Schultze’* Boktryckeri, 1S4S.
Lag- sami Allm. Besv. o. Ekon -Utskottens Betänkande, N:o 28.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Juli, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring uti
Kongl. Kamrnar-kol/egii cirkulärbref den 4 Oktober och.
18 Juni iyy<j, i fråga om skyldighet för den mecl underrätts
utslag missnöjde att lösa Jlere än ett diarii-bevis.
Under åberopande deraf, att en längre lid, af ett till två år, icke
sällan åtgår, innan mål, deruti ändring blifvit sökt, varda af öfver-rätt afgjorda,
vid hvilket förhållande klagande parter, för att befrias från verkställighet
af under-rätts utslag, ansetts pligtige att, på grund af föreskriften
i ofvananförda cirkulär-bref, under tiden lösa flera serskilda diarii-bevis,
har riksdags-jullmägtigen Anders Jansson från Westman lands länenär icke
ringa kostnad för besväranden härigenom uppkomme, uti ett hos Hederv.
Bonde-ståndet afgifvet, till Lag-utskottet remitteradt, memorial, föreslagit,
att, med bibehållande i öfrigt af hvad rörande ådömde böters nedsättning
samt borgen för kostnad och skada serskildt finnes föreskrifvet, stadgas må,
det klaganden icke är skyldig lösa flera än ett diarii-bevis, intill dess öfverrätt
meddelat utslag i målet.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottets behandling, hafva de förenade Utskotten förehaft till
pröfning, och dervid inhemlat, hurusom, genom Kammar-kollegii ofvan
åberopade cirkulär-bref den 18 Juni 1779 föreskrift blifvit vederbörande
Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelad, att, för vinnande af nödig upplysning,
huruvida de inom hvarje län balanserade saköres-medel verkligen
bero på öfver-domstolarnes åtgärd eller ej, genom magistraterna i städerna
och uppbördsmännen på landet, inom förelagd tid af sex veckor ifrån den
dag, de sakfällde derom tillsagde blifva, infordra öfver-rätternas befrielse-utslag
för böterna, eller bevis, att besvären ännu icke hunnit afgöras, samt
att, i de fall der sådant inom den förelagda tiden ej visas kan, böterne genast
utsöka och derföre i nästa års räkning redovisa, så framt annars den
IJih. m R. St. Prat. 1847 S; 1848, 7 Sami. 2 A/d. 7 Haft. 1
2 Lag- sunil Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 28.
uppbörden i vård eger, vill undvika al t, för sådane saköresmedel, sjelf ansvarig
vara, i hvilken händelse de uti balansen till näsla år höra från restantierna
skiljas och uppbördsmannen, såsom dess proprie balans, påföras
och af hans egendom utmätas.
Då emellertid, efter Utskottens öfvertygelse,, den, som al under rätt
blifvit lill böter fälld, skäligen bör anses hafva fullgjort hvad på honom
kan ankomma för befrielse från verkställighet å utslaget derigenom, att han
sLyrker, det klagan öfver samma utslag hos högre rätt gjorts anhängig, samt
den omständighet, att, för besvärens pröfning och afgörande, en längre lid
åtgår, icke lärer kunna medföra skyldighet för den klagande att ytterligare
förete bevis, det målet är på högre rätts pröfning beroende, destomindre
sorn det torde tillkomma, icke den sakfällde, utan vederbörande exekutor,
att, vid sådant förhållande och derest verkställighet å det öfverklagade
utslaget yrkas, visa, det samma utslag blifvit af högre rätt fa s Is t ä 1 <11,
halva Utskotten, för deras del, funnit den anmärkning, som i detta hänseende
af motionären blifvit framställd, vara välgrundad, samt följaktligen
trott s'g böra fästa uppmärksamhet å angelägenheten deraf, alt den sakfällde
befrias från den skyldighet, som uti olvananförde cirkulär-bref blifvit
honom ålagd För att åstadkomma en dylik förändring, samt tillika
bereda vederbörande exekutorer tillfälle att erhålla de upplysningar, hvilka
kunna vara af nöden för en fullständig redovisning af balanserade saköres-medel,
få Ulskotten, i följd häraf, vördsamt föreslå Rikets Ständer
att, uli underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Majit läcktes i nåder förständiga samtlige Dess befallningshafvande
att, till ledning för magistraterne i städerna
och uppbördsmånnen på landet vid den redovisning för
sako re s-m edel, som af deni skall af gifvas, från vederbörande
öfver-rätter, i god tid före summariska och special-räkningarnes
ufemnande, begära upplysning, huruvida de från föregående
hedfår balanserade mål, deruti böter blifvit ådömde,
äro af g jerda, eller om desamma fortfarande bero på öfverrätternes
pröf n ing.
Emot Utskottens beslut anmälde herr Berg v. Linde följande reservation
:
”Ehuru jag anser en till böter af under-rätt dömd person, setlan han
hos vederbörande exekutor företett diarii-bevis derom, att utslaget blifvit hos
öfver-rätt öfverklagadt, fullgjort hvad honom i detta afseende ålegat och så
-
Lag- sami Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 29 och 30.
3
ledes icke bör kunna belastas med skyldighet att utlösa och hos exekutor
förete ytterligare diarii-bevis, att målet i öfver-rätlen hvilar oafgjordt, finnér
jag likväl den åtgärd, som af Utskotten blifvit föreslagen, icke vara af
behof påkallad, enär öfver-rällens utslag i bötesmål, enligt gällande föreskrifter,
bör a (sändas till Kongl. Majds befallningshafvande för alt vederbörande
åklagare delgilvas, och, der så fordras, i behörig ordning till verkställighet
befordras.”
Uti denna reservation instämde herr Grefve Gyldenstolpe, A-, herr
Cederstråhle, herr von Hohenhausen, samt herrar Agrell och Fagerberg.
JW 29.
Ank. till Exp. Ulsk. den 29 Juli, kl. 6 e. in.
Memorial, i anledning af åter remiss af Betänkandet N:o 17 i
fråga om prygel-bestraffningens upphörande.
Vällofliga Borgare-Ståndet har till Utskotten återremitterat omförinälda
betänkande; men som detsamma af de öfriga Riks-stånden är vordet
bifallet, kan den erhållue återrernissen icke föranleda till någon åtgärd.
Slockholm den 29 Juli 1848.
m 30.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. 6 e. in.
Memorial, i anledning af åtet remiss af Betänkandet N:o 18.
Det betänkande, i anledning af väckt fråga, att oktroyer för privatbanker
icke vidare må beviljas, samt att de s. k. hypotheks-föreningarna
må upphöra, hvilket Utskotten under ofvanstående N:o afgifvit, har af vält
4
Lag- sami Allm. Bese.- och, Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 31.
lofliga Borgare-slåndet blifvit i förra punkten ålerremitteradl, men är af
de öfriga Riks-stånden, äfven i denna del, bifallet; hvadan och då beslut i
ämnet sålunda redan är fattadt, återremissen icke kan till någon Utskottens
vidare åtgärd föranleda.
Slockholm den 29 Juli 1848.
JW 31
Ank. till Exp.-Utsk. deD 29 Juli, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om upphörande tills vidare
af uppläsning från predikstolen af 1814 års sammandrag
af författningar, eller ock om ett nytt revideradt sammandrag
deruf.
Hos högvördiga Preste-ståndet har herr Prosten Cnattingius, uti ingifvet
memorial, som till Lag-utskottet blifvit remitteradt, andragit, huruledes,
Lill följd af föreskriften i Kongl, kungörelsen den 6 Juli 1814, som
bjuder, att det samma år utgifna sammandrag af författningar skall från
predikstolen publiceras, presterskapet måste fortfara med uppläsande af förordningar,
sorn dels helt och hållet, eller till vissa delar äro upphäfna, dels
icke mera i vår tid behöfliga. Att fullständigt känna de förändringar,
som uti dessa författningar, under loppet af öfver trettio år, tid efter annan,
blifvit anbefallda, kunde, efter motionärens mening, icke rimligen fordras
af presterskapet; och då härtill komme, att till omförmälda författnings-sammandrag
nödigt bihang eller tillagg af alla de, efter år 1814, till
årligt uppläsande påbjudne författningar saknas, vore det, efter motionärens
förmenande, ett både mödosamt och äfventyrligt arbete för presterskapet
alt hålla reda på de mångfaldiga föreskrifter, som sålunda förekornmo.
Med föranledande häraf och under förmälan, att kommitterade för kyrkolagens
öfverseende uti det af dem afgifna betänkande, föreslagit, det presterskapet
för framtiden måtte befrias från allt årligt eller förnyadt uppläsande
^f en gång kungjorda författningar, har motionären framställt angelägenheten
deraf, att ett bestämdt stadgande härom varder utfärdadt; men
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o SI.
5
då flera af de uti ofvan anmärkte sammandrag upptagne förordningar inneliöllo
lagbud, de der tillkommit genom Konungs och Ständers gemensamma
beslut, funne motionären frågan om förändring med dessa författningars
förnyade uppläsning, eller inställandet deraf, icke kunna på annat sätt afgöras,
än att Rikets Ständer, för deras del, besluta, och till Kongl. Majits
nådiga bifall anmäla, antingen att 1814 års författnings-sammandrag tills
vidare ej må i kyrkorna uppläsas, eller ock att till Kongl. Maj:ts afgörande
i underdånighet öfverlemnas att, vid utgifvandet af nytt revideradt författnings-sammandrag,
bestämma, hvilka författningar i detsamma böra upptagas
och till årligt uppläsande påbjudas.
Denna framställning, uti hvilken, vid densammas föredragning till
remiss, herr Doktor Säve ^ herr Lektor Wallman samt Prostarne Sidner
och Grönvall förklarat sig instämma, har Lag-utskottet, i förening med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet, till behandling förehaft, och dervid
inhemtat: att, sedan Presle-ståndet, under sistförflutne riksdag, uti skrifvelse
den 20 Januari 1845, i underdånighet anhållit, del Kongl. Maj:t måtte i
nåder uppdraga åt sakkunnige män att, efter nödig revision af det år
1814 utgifna sammandrag af Kongl, förordningar, plakater, bref och resolutioner
samt andra kungörelser, hvilka borde från predikstolarne i kyrkorna,
dels öfver hela riket, dels i serskilda orter årligen uppläsas, utarbeta
förslag till ett nytt sammandrag, upptagande endast de författningar, sorn
nu äro till efterlefnad gällande och i öfrigt finnas så beskaffade, att deras
årliga kungörande kan anses ovilkorligen nödigt; så hade Justitiekanslersembetet,
uti häröfver infordradt utlåtande, jemte anmälan af de åtgärder,
som i anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 29 Januari
1830 blifvit vidtagna, för att åstadkomma ett dylikt sammandrag , underdånigst
hemställt, det Kongl. Majit täcktes i nåder förordna, att en praeliminär
granskning af det förslag, som i detta afseende redan vore utarbetadt
och den 21 Augusti 1841 blifvit till Justitie-Stats-expeditionen aflemnadt,
må uti vederbörande stats-departementer företagas, äfvensom att, efter
denna granskning, från hvarje stäts-departement borde uppgifvas, hvilka
förändringar i omförmälda sammandrag, som, i följd af sedermera tillkomna
eller upphäfna författningar, i de hvartdera departementet tillhörande
ämnen, kunde anses erforderliga; och hade, med bifall till denna Justitiekanslers-embetels
hemställan, Kongl. Majit under den 10 September 1845
för godt funnit i nåder förordna, att den af samma embete föreslagna för
-
6 Lag- samt Ålim. Besv.- och Elion.-Ulskottens Betänkande N;o 31.
beredande granskning af ofvanberörda författnings-sammandrag skulle, un
der
inseende af chefen för ecklesiastik-departementet, oförtöfvadt anställas
af expeditions-clieferne inom stats-expedilionerna eller andra i deras ställe
af departements-cheferne utsedde personer. Till följd häraf hafva ock
bemälde kommittevade, enligt hvad Utskotten inhemta!., efter anställd jemförelse
af 1814 års sammandrag med det år 1841 uppgjorda förslaget, deruti
några ändringar och tillägg ansågos vara af nöden, upprättat underdånigt
förslag till ett dylikt författnings-sammandrag, hvilket, jemte underdånigt
utlåtande, den 25 Februari nästlidet år blifvit öfverlemnadt till Kongl,
Maj:t, på hvars nådiga pröfning denna fråga ännu är beroende.
Hvad i detta ämne sålunda förekommit, hafva Utskotten skolat
vördsamt upplysa ; och då, hvad sjelfva frågan beträffar, Utskotten, för deras
del, äro af den tanke, att bland de till kungörande påbjudna författningar,
flera äro af den vigt, att desamma, så hädanefter som hittills, torde
böra från predikstolen årligen uppläsas, i följd hvaraf den af kyrkolags-komitlen
i allmänhet uttalade åsigt, att presterskapet för framtiden må
befrias från allt årligt eller föruyadt uppläsande af en gong kungjorda författningar
icke heller kan af Utskotten biträdas; men emot det år 1814
uppgjorda författnings-sammandrag förekommer, att liera deruti upptagna
förordningar numera upphört att vara gällande, samt härförutan torde
kunna anmärkas, alt, efter denna lid, flera författningar tillkommit, hvilka,
enligt hvad serskildt finnes föreskrifvet, skola från predikstolen årligen uppläsas,
hafva Utskotten, med anledning af förevarande motion, ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständer
att, uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta i nåder utarbeta och från trycket
utgifva ett nytt sammandrag öfver alla de Kongl, förordningar,
plakater, bref och resolutioner, hvilka böra från predikstolar
ne i kyrkorna hvarje år kungöras, samt efter hvarje
riksdag utfärda nådig kungörelse, innehållande förteckning å
samtliga de författningar, som derefter skola årligen uppläsas.
Stockholm den 29 Juli 1848.
Lag- sami Altra. Besv - och Ekon -Utskottens Betänkande, N:o 32.
7
M 32.
Alik. lill Exp.-Uuk. den 29 Juli, kl. 6 e. ro.
Betänkande, i anledning af väckta frågor, dels om bestämmande
af hvad med ”matlag” bör förstås, dels ock om ändring
uti Kongl. Kammar-kollegii kungörelse den 20 Juli i83o,
om sammanläggande af hemmansdelar under olika nummer i
samma skifteslag.
Uli dessa ämnen hafva tvenne motioner blifvit väckta, nemligen:
l/os hö svärd, Preste-ståndet
O
af herr Konlrakls-prosten Melen, som fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
å behofvet deraf, att en förordning varder utfärdad, som nogare
bestämmer hvad med ett ”matlag” rätteligen bör förstås. Efter motionärens
förmenande skulle, till följd af bristande föreskrift härom, tvister
inom församligarne på landet ofta uppstå, samt olika tolkning härutinnan
gifva anledning till orättvisa emot den mindre hemmansegaren vid
utgörande af de prestationer, hvilka efter ofvannämnde beräkningsgrund
utgå. Genom Kongl, brefvet den 6 Mars 1778 vore visserligen stadgadt,
att i Skåne flere heinmans-nummer icke måga nyttjas under ett malla»,
utan att hvarje nummer bör vara försedd med serskild åbo; men deremot
innehöile Kongl, brefvet den 12 Maj 1779, att verkställigheten af berörde
föreskrift skulle så mycket, sorn utan uppmärksamhet ske kunde, tills vidare
blifva hvilande, hvilket förhållande, efter motionärens tanka, ytterligare
ådagalade behofvet af närmare bestämmelser i förevarande fall; och
hos hederv. Bonde-ståndet
af riksdags-fullmägtigen Pehr Mattsson, frän IVester-Norrlands län,
som hemställt, att då, genom Kongl. Kammar-kollegii kungörelse den 20
Juli 1830 är vordet föreskrifvet, att hemmansdelar under olika nummer
i ett och samma skifteslag må kunna sammanläggas, under vilkor, att de
8
Lag- samt Allm. Besv - Och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 32.
sammanlagda delarne tillhopa ej utgöra mera än ett fjerdedels mantal;
men denna inskränkning, efter motionärens omdöme, vore helt och hållet
onödig samt dessutom olämplig, helst liera olägenheter deraf uppkommo,
utan att någon ökad inkomst för stats-verket derigenom bereddes; berörda
stadgande måtte undergå den förändring, antingen att något maximum
icke bestämmes för sammanläggande af hemmansdelar, som inom
samma skifteslag äro belägna, eller ock att, der ett sådant maximum fortfarande
skulle anses nödigt, detsamma måtte till ett helt mantal utsättas;
och hafva uti denna framställning Erik Pehrsson frän Gefleborgs län, samtlige
riksdags-fullmägtige från JVester-norrlands lein samt Jonas Ersson frän
Jemtlands län med tlere det heder v. Ståndets ledamöter från de norra orterna
sig förenat.
Öfver dessa motioner, af hvilka den förra till Lag-utskottets och
den sednare till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets behandling
remitterats, få de förenade Utskotten, som, i anseende till dessa frågors gemenskap
med hvarandra, ansett sig böra de gjorda framställningarne till
pröfning i ett sammanhang företaga, nu afgifva gemensamt utlåtande.
Hvad dervid först angår den af herr Prosten Melen yrkade förklaring
öfver hvad med ”matlag” rätteligen bör förstås; så få Utskotten erinra:
att en ”rök” eller ett ”matlag”, på sätt sjelfva benämningen jemväl utmärker,
ursprungligen utgjorts af hvarje hushåll ' under serskild duk och
disk”, men att detta begrepp synes hafva blifvit utsträckt jemväl till sjelfva
den hemmansdel, som af det gemensamma hushållet innehades; att i
fråga om beräkning af de afgifter och skattebidrag, hvilka i fordna lider
efter denna grund skolat utgöras, såsom t. ex. lagmans- och häradshöfdingeräntan,
serskilda föreskrifter tid efter annan måst utfärdas; att på det en
stigande förmögenhet hos en och annan ej måtte sätta denne i tillfälle att,
genom inkräktande af serskilde hemman förekomma den folkökning och
odling, som med befrämjandet af en skälig hemmansklyfning afsåges, flere
författningar utkommit, till hinder af det missbruk att hemman afhysa och
till sambruk med andre hemman förena, utan dertill sökt, och på synnerliga
skäl vunnet tillstånd, hvadan ock stadgats, det sammanläggning af serskilda
hemmansdelar ej finge sträcka sig längre, än till hemmansdelar inom
samma nummer i by; samt slutligen att, i anledning af Rikets Ständers
vid 1828 och 1829 årens riksdag hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga
framställning derom, att nyssberörde stadganden medförde en obillig tunga
-
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-U Iskollens Betänkande, N'.o 32.
9
ga för en del medborgare, enär härigenom inträffade, att egaren till tvenne
eller flere hemmansdelar i hy måste, i alla de fall, då jorda-besvären
beräknas efter rök, vidkännas större onera, än grannar, som innehade vida
större faslighet. Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 19 Juni 1830, kungjimlt
genom Kongl. Kammar-kollegii kungörelse, den 20 J uli samma år, förordna!,
alt, då någon i en och samma by innehafver tvenne eller flera
hemmansdelar i olika hemmansnummer, hvilka hemmansdelar tillsammans
icke öfverstiga ett fjerdedels mantal, och han dem sjelf gemensamt brukar
och begagnar, dessa hemmansdelar böra, i afseende på de afgifter och onera,
som efter matlag eller rök ulga, blott för ett matlag eller en rök beräknas.
Genom sistberörde Kongl, bref har storleken af serskilda, utaf en
och samma egare brukade och begagnade, mindre hemmansdelar i olika
hemmansnummer, som för eLt matlag eller en rök må beräknas, sålunda
blif vit bestämdt utstakad; att sammanläggning af hemmansdelar inom samina
nummer i by, hvilka af en egare gemensamt brukas och begagnas, får
ega rum, och att de sålunda sammanslagna delarne, der de ej öfverstiga
ett mantal, beräknas endast såsom en rök eller ett matlag, lärer äfven kunna
förutsättas. Då emellertid något uttryckligt stadgande i denna del icke
är alt tillgå, samt, efter hvad Utskotten inhemtat, olikhet i tolkning och
tillämpning af nyssberörde Kongl, bref i förevarande fall egt rum, torde
ett stadgande i detta hänseende vara af behofvet påkalladt.
Då Utskotten härefter öfvergå till pröfning af Pehr Mattssons yrkande om
ändring uti omförmälde Kongl, bref, få Utskotten,, jemte anmärkning derom,
att ”matlag” elfer ’rök,” såsom grund för beräkning af skalle-bidrag eller
tjenstbarheter, i allmänhet föranleder till en ojemn och obillig beskattning,
tillika fästa uppmärksamhet derå, atl, till följd af det uti nämnde Kongl,
bref stadgade vilkor för sammanläggning af hemmansdelar under olika hemmansnummer,
eller att dessa., der de för ett matlag skola räknas, icke
må tillhopa öfverstiga etL fjerdedels mantal, ett vida större onus af skattebidrag
och tjenstbarheter, som efter nyssbeskrifue beräkningsgrund utgå,
drabbar den delegare i by, som eger mindre hemmansdelar i olika nummer,
än det egare af större hemmansdelar, belägna inom samma nummer, få vidkännas.
1 ändamål att, så vidt ske kan, afhjelpa ett dylikt missförhållande,
samt för åstadkommande af ett, på sätt Utskotten här ofvan anmärkt, behöfligt
stadgande uti detta ämne, få Utskotten alltså föreslå Rikets Ständer,
attj uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, det Kongl.
Uih. till R. St. Vrot. 1847 $ 1848, 7 Sami, 2 Afd. 7 Uiift. 2
10
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-o 33.
Mai:t täcktes> med ändring af hvad Kongl, bref vet den icj Juni
i83o härom innehåller, i nåder stadga, att, dä någon i en och
samma by innehafver tvenne eller flera hemmansdelar, vare sig
under samma eller olika hemmans-nummer, hvilka hemmansdelar
tillsammans icke öfverstiga ett mantal, och han dem sjelf gemensamt
brukar och begagnar, dessa hemmansdelar må, i
afseende pä de af gifter och onera, som efter matlag eller rök
utgå, blott för ett matlag eller en rök beräknas.
Slockholm den 29 Juli 1848.
Alik. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af serskilda motioner om förändrade bestämmelser,
rörande anläggning eller ändring af mjöl- och
sågqvarnar, med flera i sammanhang härmed väckta frågor.
Uti serskilda, hos hedervärda Bonde-Ståndet afgifna, till Lag-utskottets
behandling remitterade memorial, hafva förslag till förändrade föreskrifter
uti ofvanstående ämnen blifvit framställde, nemligen:
l:o Åf riksdagsfullmägtige Christen Pehrsson Sojdeby och Ingemund
Odin från Gottlands län: att då å nämnde ö några större
vatten-ådror för vattenverks drifvande längre tid än vårflödet varar
egentligen icke finnas, samt de vid dessa få lägenheter uppförda
tull-mjölqvarnar äro alldeles otillräckliga för förmälning af behöflig spannmål.
, hvadan ock Gottlands innebyggare, till afhjelpande af denna olägenhet,
dels vid mindre vattenrännilar anlagt små busbehofs-qvarnar, dels vid
tröskverk tillbyggt hästqvarnar, hvilka drifvas af samma hjul som tröskverket,
dels ock inrättat en och annan vädeimjölqvarn, — egare af dylika
qvarnar, hvilka anlagts äfven för att kunna med målning betjena mindre
bemedlade personer och backstugusittare, och, i följd deraf, icke kunde anses
annorlunda än såsom verkliga nödhjelps-inrättningar, måtte tillåtas att,
utan afgift till staten, bestrida den spanmåls-förmalning, som vid närande
smärre qvarnverk kunde åstadkommas;
Lag- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 83
11
2:o Af Nils Andersson frun Christianstads län: att den uti 20 kap.
5 § Byggninga-balken för olofligt begagnande af busbehofs-qvarnar stadgade
ansvarspåföljd måtte skärpas, samt att nämnde lagens rum, i följd häraf,
må erhålla följande förändrade lydelse: ”Täger någon mäld af en annan
på oskattlagd qvarn, bote lörsta gången trettio daler, andra, hundrade daler,
och sedan hvarje gång, ett hundrade daler och håfve förverkat qvarntullen;”
3:o
Af L. Wenander från Götheborgs och Bohus län: att egare och
innehafvare af jord med stadgad åborätt, af hvad natur den vara må, som
å sina egor redan har skattlagd vatten-mjölqvarn eller annan så beskaffad
lägenhet, hvars skatt blifvit antingen i hemmanets ränta beräknad, eller
annorlunda bestämd, må, då sådan lägenhet, ulan egarens förvållande, af
ålder eller andra omständigheter, blifvit för ändamålet otjenlig, berättigas,
utan att angränsande och qvarnegare må derföre lägga hinder i vägen, till
egen och andras båtnad åter uppbygga och till hvilken konstruktion som
helst, efter förmåga, förbättra ett så beskaffadt äldre qvarnverk, utan föregången
laga undersökning, derest icke rubbning uti förut varande vatten-uppdämning
dervid tillika åsyftas; med rättighet för den eller dem, som
häraf anse sig förnärmade, att i laga ordning söka förmedling i den ränta,
som blifvit deras qvarnar åsatt; alt jordegare, som innehar husbehofs-vatten-
eller väder-mjölqvarn må, i likhet med hvad i afseende på husbehofssåg
redan är vordet medgifvet, tillåtas betjena sina grannar deromkring
med förmälning af deras busbehofsmäld, samt att, såsom en följd häraf,
stadgandet i 20 kap 5 § Byggninga-balken måtte, såsom öfverflödigt, till all
kraft och verkan upphäfvas; och hafva uti denna framställning riksdagsfullmägtige
L. Rasmusson och Tobias Lind från Bohus län instämt, denne
sednare under tillägg, det han ansåge hvarje jordegare böra tillåtas att å
egna egor, der lägenhet dertill gifves, uppföra qvarnar, för att emot vanlig
tull betjena andra med målning, utan afseende å beloppet af den inkomst,
kronan deraf kunde komma att åtnjuta, helst ett dylikt tillstånd vore öfverensstämmande
med sednast utfärdade Kongl, förordning om närings-frihet;
samt
4.o Af N. F. Husberg frän Södermanlands län: att då bestämmelser
icke funnos gifna angående anläggning och beskattning af qvarnar, sågar eller
andra verk, hvilka med ångkraft bedrifvas, nödiga föreskrifter härutinnan
måtte utfärdas.
12
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 33.
Dessa motioner har Lag-utskottet, i förening med Allmänna Bes vä rsoch
Ekonomi-utskottet, lill pröfning i ett sammanhang förehaft, och, vidkommande
först frågan om rättighet för egare af oskattlagda qvarnar att med
förmälning betjena angränsande, så torde härvid endast behöfva erinras om
det ingrepp uti egares af behörigen skattlagda qvarnar rättigheter, hvartill
eli dylikt förslag, derest det bifölles, ofelbart måsle leda; och anse Utskotten
detta skäl tillräckligt för den vördsamma hemställan,
att Christen Pehrssons och Ingemund Odins samt L. Wenanders
framställningar härom må lemnäs utan afseende.
Beträffande vidare sistbemälde molionärs yrkande, att egare och innehafvare
af jord, hvilka å deras egor hafva skattlagd vattenmjölqvärn eller
annat sådant verk, må berättigas att, då en dylik lägenhet, utan egarens
förvållande, blifvit för ändamålet otjenlig, åter uppbygga och till hvilken
konstruktion sora helst, utan föregången undersökning, förbättra ett så beskaffadt
äldre qvarnverk ; så enär genom dylika åtgärder, hvilka äfven
skulle kunna utsträckas till inrättande uti en äldre qvarn af flera par stenar,
eller dvlika afstörre dimensioner,än dem,för hvilka qvarnenär vordenskattlagd,
ett stort intrång komme alt tillskyndas egare af skatllagde qvarnar uti den
mäld-rättighet, hvarföre de Lill staten erlägga skatt, få Utskotten, som anse
sig sakna allL skäl att förorda någon ändring eller inskränkning uti den
rättighet, sistnämnde qvarnegare, jemlikt nu gällande författningar, i dylikt
fall tillkommer, eller att vid föregående undersökning öfver sådana frågor
sig yttra, för deras del tillstyrka,
att motionen, äf ven i denna del, må förfalla.
I fråga åter om det af Nils åndersson framställda förslag om för
höjd
ansvars-påföljd för intägt af mähl å oskattlagd qvarn , få Utskotten
erinra, att 20 kap. 5 § Byggninga-balken för berörde förbrytelse stadgar
böter af 3 daler för första gången, samt för andra och sedermera hvarje
gång 6 daler. Då, enligt hvad Utskotten inhemtat, Kongl. Maj:t uti serskildt
mål förklarat, det berörde plikt bör ådömas för hvarje gång säd
blifvit å oskattlagd qvarn intagen till förmälning, samt ansvaret för nämnde
förbrytelse synes Utskotten icke skäligen kunna höjas utöfver hvad sålunda
redan eger rum, få Utskotten hemställa,
att denna motion icke md föranleda till någon åtgärd.
