# ID: svediakorp-gov2185
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,466
# sentences: 2,863
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 184? och 1848.
— »ii» ^
SJUNDE SAMLINGEN.
1= Afdelningen:
Lag-U t skottets Memorial, Utlåtanden och
B et än handen.
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 1.
1
JK 1.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Jan., kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning öfver Rikets
Ständers Justitie-ombudsinans embetsförvaltning under den sedan
sisla riksmöte förflutna tid.
Sedan samtliga Riks-Stånden till Lag-Utskottet remitterat Rikets
Ständers Justitie-ombudsmans genom trycket offentliggjorda embetsberättelse
för åren 1844 och 1845, tillika med den till Rikets nu församlade Ständer
aflemnade allmänna redogörelse, samt Utskottet derjemte erhållit del
af Justitie-ombudsmannens embets-diarier och registratur för den lid, sorn
förflulit från början af sista Riksmöte, har Utskottet verkställt den i Riksdags-ordningens
33 § föreskrifna granskning; och får Utskottet nu afgifva
det i samma grundlagsbud påkallade utlåtande.
Vid den granskning, Utskottet sålunda förehaft, bar Utskottet i främsta
rummet egnat sin uppmärksamhet vid den redovisning, förenämnde
handlingar innefatta i afseende på den tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af
domare och embetsmän, som Regerings-formens 96 § ålägger Justitie-ombudsmannen.
Denna tillsyn har under senaste tidskifte, likasom tillförene,
hufvudsakligen varit riktad åt brottmålslagskipningen. Att likväl grundlagens
stiftare, då de, genom en af national-representationen tillsatt väktare
öfver lagarnes efterlefnad sökte betrygga folkets, så allmänna som individuella
rättigheter, förutsatte möjligheten af en vidsträcktare vaksamhet,
synes otvifvelaktigt. Den riktning, embetets innehafvare emellertid gifvit
sin verksamhet, har dock med afseende ’’på den större vigt som ligger å
säkerhet till person, än å civila rättsförhållanden och svårigheten att åt
dessa förhållanden omedelbarligen lemna en närmare uppmärksamhet, med
bibehållande af den vaksamma tillsyn, hvarmed Justitie-ombudsmannen följt
behandlingen af brottmål,” af föregående Ständer blifvit gillad; och detta
gillande åberopas jemväl af Justitie-ombudsmannen såsom grund för bans
åtgärder under den tid, hvarom nu är fråga. Den som, i hvad fall som
helst, baft fog till klagan öfver förnekad rätt, har likväl icke förgäfves anlitat
Justitie-ombudsmannens biträde. Derom lemna de granskade diarierBih.
tilt R. St. Brot. 1847 $ 1848. 7 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 1
2
Lag-Utsliottets Utlåtande, N:o 1.
ne vittnesbörd; men deraf inhemtas ock, att giltig anledning saknats förde
fleste af enskildes klagomål, hvilka således förfallit.
I afseende på brottmålslagskipningen är åter Justitie-ombudsmanen, genom
till honom ingående fånglistor, satt i tillfälle att utöfva en noggrann
kontroll. Anmärkningarne hafva emellertid ej varit många eller af serdeles
betydenhet. Då man ser tillbaka på de redogörelser, Justitie-ombudsinanen
afgifvit för föregående perioder af sin embetsförvaltning, linner man,
att större delen af gjorda anmärkningar härflntit från domares oriktiga uppfattning
eller olika tolkning af vissa lagar och författningar. Att häfva dessa
irriga begrepp, och införa enhet i denna del af lagskipningen, har städse
utgjort Justitie-ombudsmannens bemödande, och det har ej eller varit
fruktlöst, enär anledningarne lill anmärkningar och utål småningom betydligen
aftagit.
Dessa nu anförda förhållanden, de minskade anmärkningarne och få
åtalen emot domare, som, enligt Justitie-ombudsmannens fullständiga redogörelse
härutinnan förekommit, jemförde med det antal mål, som vid domstolarne
varit handlagde, innebära, efter Utskottets omdöme, tillförlitlig grund
för det af Justilie-ombudsmannen, med anledning af hans pligt att utreda
lagskipningens tillstånd, ultalade omdöme: ”att de lagskipande i allmänhet
må anses, genom fortfarande upplysning, rättrådighet och nit, hafva uppfyllt
sina, för samhället och enskilda, maktpåliggande pligter, och sålunda
förtjena den aktning och det förtroende, hvaraf de tillförene varit i åtnjutande”;
och torde härvid böra anmärkas, att endast underdomare varit föremål
för anmärkning, samt följaktligen alt den i 101 § Regerings-formen
omförmälda oförmodade händelse, att Justilie-ombudsmannen haft anledning
ställa Konungens Högsta domstol eller någon dess ledamot under åtal, icke
inträffat.
Då den person, som, med de egenskaper grundlagen förutsätter hos
Rikets Ständers Justilie-ombudsman, har lill pligt att oafbrutet följa lagskipningens
gång, dervid närmast är i tillfälle inse lagars och författningars
brister, har det äfven, i sammanhang med hans skyldighet att utreda
lagskipningens tillstånd, blifvit honom ålagdt, att i sin allmänna redogörelse
anmärka dessa brister och uppgöra förslag till deras afbjelpande. Sedan
likväl Kongl. Maj:t, i enlighet med 1841 års Ständers uttryckta önskan,
förordna! en lagberedning för öfverseende af då redan uppgjorda förslag till
allmän civil- och kriminal-lag, med rättighet för Justilie-ombudsmannen att
deltaga i granskningen af denna berednings arbeten, anser Juslilie-ombuds
-
Lag-Ulskollcts Utlåtande, N:o 1.
3
mannen sig dermed hafva erhållit en sådan anvisning för sin embetsulöfning
i denna del, att framläggandet af partiella förslag till lagarnes förbättring
å hans sida ej i allmänhet nu bör ega rum, serdeles hvad broltmålslagstiftningen
angår, deri Rikets Ständer redan till en del godkänt de grun*
der, hvarpå det af lagberedningen utarbetade och af Kongl. Maj:t vid sist—
lid ne riksdag till antagande framlagde förslag till ny strafflag hvilan Alt
emellertid verka till den slutliga förbättring i denna del af lagstiftningen,
sorn med berörde förslag afses, bar Justitie-ombudsmannen funnit utgöra
sin oeftergifliga pligt, och det är af sådan anledning, som han, ehuru förutseende
att detta förslag ånyo skulle af Kongl. Maj:t föreläggas Rikets Ständer,
dock upptagit detsamma såsom en sin motion.
Hvad åter den civila lagstiftningen angår, har Justitie-ombudsmannen,
med afseende å hans ofvanberörde åsigt, inskränkt sig till återupptagande
af den vid flere riksdagar behandlade frågan, angående vissa domstolars indragning,
den han ansett kunna oberoende af civil-lagförslaget i öfrigt skärskådas
och afgöras.
Utskottet, som Öfver de sålunda af Justitie-ombudsmannen framställda
lagstiftningsfrågor, hvilka, den förra genom Kongl. Maj:ls nådiga proposition
och den senare genom af enskild person väckt motion, äfven blifvit gjorda
lill föremål för Rikets Ständers pröfning, framdeles kommer alt afgifva
serskilda betänkande!], har härmed yttrat sig öfver de väsentligaste föremålen
för J uslilie-ombudsmannens embetsförvallning; och får Utskottet, efter
noggrann granskning af samma embetsförvaltning under ifrågavarande
tid, uttala det omdöme, att Justitie-ombudsmannen fortfarande motsva
-
rat det vigtiga förtroende honom varit lemnadt.
Stockholm den 16 December 1847.
k Högl. Ridderskapets och Adelns vagnar
J, K. Cederstråhle.
A Välluf].. Borgare Ståndets vägnar
J. F. Eklund.
Å Högv. Preste-Ståndets vägnar
J. H. W.illman.
A Hederv. Bondeståndets vägnar
Pehr Sahlström.
A. von Feilitzen.
4
Lag-Vtsliottcts Betänkande, N:o 2.
jn2.
Ank, till Exp, Utsk, den 13 Jan. kl, 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring
af den i Kongl, förordningen den 16 November r84> för
fylleri och dryckenskap bestämda påföljd.
Uli ett hos Hög v. Presleslåndet ingifvet, och den 8 i denna månad
lill Lag-Utskottets behandling öfverlemnadt memorial, har herr prosten Gellerstedt
anmärkt, hurusom den lagstiftning till dryckenskapslastens hämmande,
som innefattas i Kongl, förordningen den 16 November 1841, vore ej
allenast ändamålslös, utan äfven olämplig. Erfarenheten hade nemligen
ådagalagt, att begäret efter starka drycker, hvilket till en början vore
ringa, småningom genom att ofta tillfredställas så tillväxte, alt det slutligen
öfverginge till en passion, den der förnuftet ej mäktade besegra.
Vid detta förhållande kunde dryckenskapen ej eller betraktas annorlunda
än såsom en sjuklig företeelse eller något ofrivilligt, samt följaktligen icke
hänföras till brott. Botemedlet derför vore således att söka, icke på sätt
hittills skett, hos domaren utan hos läkaren. Nu hade man äfven i senare
tider funnit ett sådant medel, hvilket, om än ej osvikligt, likväl visat
sig serdeles välgörande, nemligen den så kallade Schreiberska fyllerikuren.
Ett användande deraf vore alltså, efter herr prostens åsigt, mera förnuftsenligt,
än att vidare tillämpa en strafflag, som hviJade på ett misstag om
beskaffenheten af det onda, den skulle förekomma, och som städse förfelat
det vigtiga målet, ali lända till förbättring. Med anledning häraf har
lierr prosten föreslagit, att anstalter för drinkares emottagande till genomgående
af nyssnämnde kur må varda inrättade vid hvarje länslasarett samt
att, jemte det att all fråga om plikt för fylleri hädanefter måtte förfalla,
stadgas må: det socken-nämnd pä landet och fattigvår ds-direkt ion i stad ega
att till fyllerikurs genomgående hos Konungens befallningshafvande anmäla
sådana personer, som gjort sig kända för missbruk eif starka drycker och
icke kunnat genom andra medel derifrån af vändas.
Denna framställning bar blifvit understödd af flera Ståndets ledamöter,
bland andra herr prosten Setterblad, hvilken hemställt om icke 1 § af ofvan
åberopade Kongl, förordning borde erhålla denna lydelse: Personer, så
lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
5
angripne af fylleri-sj 'ihan, alt de under paroxjsmerne lemna prof på förnuftets
frånvaro, må, då socken-nämnd derlill lemnar bifall, på lazarettet
intagas och underkastas läkarebehandling; — hvaremot herr lektor Wallman
fastat uppmärksamheten på vådan att åt socken-nämnd öfverlemna
den nu föreslagna rättigheten, såsom oförenlig med den i Regerings-forraens
16 § hvarje samhällsmedlem gifna försäkran om personlig frihet, så länge
han ej genom brott densamma förverkat.
Utskottet, som tagit hvad sålunda blifvit anfördt i öfvervägande, medgifver
visserligen att, om fylleri hade sin grund i sådan sjuklig afvikelse i
elen menskliga naturen, sorn upphäfde den fria viljans bruk, det vore ej
allenast olämpligt utan äfven orättvist att derföre stadga straff, emedan
sjelfva handlingen likasom medlet till dess förekommande då lage utom
straffrättens område; men i denna omständigdet kan dock icke Utskottet
dela motionärens åsigt. Utskottet anser nemligen, lika med Sveriges föregående
och andra länders lagstiftare, missbruket af starka drycker vara en
last, hvarifrån menniskan eger förmåga att sig afhålla och som, då den i
ulöfningen förnärmar andras rätt och säkerhet, eller störer allmän ordning,
antager egenskapen af brott och såmedelst utgör ämne för brottmålslagstiftningen.
Men ehuru häraf följer, aLt Utskottet, på den af motionären åberopade
grund, icke kan tillstyrka borttagande ur lagen af ansvar för omförmälda
brott, kan likväl Utskottet ej undgå att erkänna, det verkningarne af
nu gällande lagstiftning i denna del varit föga tillfredställande, samt att
önskvårdt vore om man kunde finna en verksammare, med förbrytelsens
beskaffenhet förenlig påföljd. Huruvida, belraktadt ur sådan synpunkt, det
af motionären föreslagna medel mot fylleri skulle, äfven om det med rättvisa
vore förenligt, i högre grad uppfylla lagstiftningens ändamål, är emellertid
tvifvelaktigt. Ännu har dock icke erfarenheten bekräftat fördelarne deraf;
och då derförutan emot motionärens förslag förekommer, att man icke utan
våda skulle kunna åt socken-nämnd eller dydik kommunal-anstalt anförtro
makten att bedöma, då påföljden borde tillämpas, anser sig Utskottet hafva
tillräckliga skäl för sitt tillstyrkande,
att ifrågavarande förslag icke må bifallas.
Stockholm den 27 December 1847.
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 3,
M 3.
Atik. till Exp, Ulsk. den 13 Jan., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning aj räckt nio'ion, angående dels förändring
i liden för de sä kallade smäprotokollernes insändande
till Hof-rätterne, dels ock utvidgning af samma protokoller.
Vällofl. Borgare-Slåndet har under den 11 i denna månad till LagUtskottets
behandling öfverlemnat ett, af herr Malmstedt ingifvet memorial,
deruti lian föreslagit, a) att liden för insändande till Hofrätterne af renoverade
exemplar utaf de sä kallade smäprotokollerne vid Häradsrätter ne mätte
utsträckas till 2 månader efter hvarje tings slut, enär reno va tionsbes välet
skulle blifvit i senare tider betydligen ökadt, samt b) att äktenskaps
förord, testamenten, bouppteckningar, morgongåjvo-bref, tösörekops-afhandlingar
och alla andra af Handlingar mä sä väl vid Rådstufvu- som IJäradsrälterne
intagas i ett enda protokoll, med benämning ”Protokoll öfver bouppteckningar,
arfskiften och af handlin gar”.
Dessa förslag bar Ulskotlet tagit i öfvervägande, och hvad först angår
den yrkade utsträckningen af tiden för insändandet till Hofrätt af Häradsrätts
småprolokoller, hvarmed lärer menas de serskilde protokoll, som, enligt
lag, föras öfver inteckningar, uppbud och lagfarter, äktenskapsförord
samt mål, som angå förmyndares förordnanden, och hvilka protokoll, likmätigt
28 § i Kongl, förordningen den 13 Juli 1818, skola af häradshöfding
inom en månad sedan han hvarje gång om året hållit ting i sin domsaga
till Hofrätten insändas; så och då det är af högsta vigt, att dessa till
allmän och enskild säkerhet ländande protokoll, så snart ske kan, varda
förvarade på mer än ett ställe; då den i omförmälde hänseende redan bestämda
tid måste, med afseende å den noggrannhet, hvarmed föreskriften i
denna del i allmänhet blifvit iakttagen, anses hafva varit tillräcklig; och
då den tillökning ifrågavarande serskilda proLokoller fått, genom det i Kongl,
cirkuläret den 11 Februari innevarande år påbudne ytterligare protokoll
öfver bouppteckningar, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp, samt
den alla dessa protokoll åtföljande, i Kongl, kungörelsen den 15 Maj 1846
föreskrifna redovisning för verkställd karlering, ännu icke visat sig medföra
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 4.
7
det ytterligare besvär, alt dubbelt så lång lid, sora tillförene, skulle erfordras
för prolokollernas afskrifvande, ordnande och insändande till Hofrätt,
får Utskottet, sora således saknar giltigt skäl all tillstyrka den tidsutsträckning,
motionären föreslagit, vördsamt tillstyrka
ut framställningen i denna del ej mätte vinna Rikets Ständers
bifall.
Beträffande dernäst motionärens andra förslag, så kan Utskottet ej
eller detsamma understödja. På sätt Utskottet ofvan uppgifvit, är redan,
genom Kongl, cirkuläret den 11 Februari delta år, föresluifvet, alt bouppteckningar,
raorgongåfvobref samt afhandlingar om lösöreköp skola i ett serskildt
protokoll intagas, och dermed är äfven motionärens syftemål lill en
stor del uppfyldt. Visserligen skulle det påyrkade serskilda protokollet erhålla
en större omfattning eller, enligt motionärens förslag, sträckas lill, utom
de uppräknade, alla andra afhandlingar; men om än motionären härunder
ej förstått sådana afhandlingar, sorn tillhöra redan befintliga serskilda
protokoll, är likväl förslaget till sin syftning allt för obestämdt, helst det
icke lärer kunna bestridas det ju åtskilliga andra afhandlingar förekomma,
än de, hvilka ega den allmänna vigt, som föranledt stadgandet om deras
intagande i serskildt protokoll. På dessa grunder lillstyrkes vördsamt
att ej eller herr Malmstedts andra förslag mätte bifallas.
Slockholm den 27 December 1847.
M 4.
Ank. till. Exp. Utsk. den 13 Jan. kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående föreskrifters
meddelande i afseende på beskaffenheten af länsmäns fullmakter.
Uti ett af hederv. Bonde-Ståndet, under den 18 sisllidne December,
lill Lag-Ulskollet remitteradt, och den 30 i samma månad till Ulskollet ankommet
memorial, har riksdagsfullmäktige!! Petter Pehrsson från Jönköpings
län yrkat, del stadgas måtte, att för alla länsmän skela utfärdas sådana
fullmakter, att de icke utan laga ransakning cch dom kunna afsättas, enär
dessa tjenstemäns sjelfständighet förminskades genom de godtyckliga förord
-
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 5.
nanden, som landshöfdingarne vanligen hittills dem meddelat; men sorn
bestämmelsen af sättet och vilkoren för omförmälde tjenslcmäns utnämnande,
enligt Utskottets omdöme, icke kan hänföras till de ämnen, som ligga
inom Utskottets i 53 och 87 §§ Regerings-formen samt 33 §. Riksdags-ordningen
utstakade verkningskrets, får Utskottet, som således anser sig obehörigt,
alt med detta ärende laga befattning, ifrågavarande memorial lill hederv.
Bonde-Ståndet återlemna; hvilket till följd af föreskriften i Riksdags-ordningens
44 § för samtliga Riks-Slånden vördsamt tillkännagifves.
Slockholm den 5 Januari 1848.
M 5.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Jan. kl, 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande af
den sä kallade o Jfr in gen till pr ester skåpet.
Riksdagsfullmäktigen från Kronobergs län, Sven Heurlin_, har uti ett
af hederv. Bonde-Ståndet, under den 18 sisllidne December, till LagUtskottets
behandling remitteradt, och den 30 i samma månad lill Utskottet
ankommet memorial, yrkat, att den på flera orter i riket öfliga o fjringen
i kyrkan till presterskapet måtte upphöra, och presterskapet såsom ersättning
för den minskning i deras löne-inkomster, som derigenom uppkomme,
i stället å de dagar dä ojfringen hittills skett; berättigas att upptaga
kollekter i utom kyrkorna ställda bäckert; men som detta yrkande afser sättet
för utgörande af presterskapets aflöning, och frågor af denna beskaffenhet
ej äro hänförliga till elem, som, enligt grundlagen, skola af Utskottet
upptagas, utan tillförene alltid behandlats såsom den ekonomiska lagstiftningen
tillhörande ämnen, varder det remitterade memorialet till hederv.
Bonde-Ståndet återlemnadt; hvilket Utskottet, jemlikt Riksdags-ordningens
44 §, får hos samtliga Riks-Slånden vördsamt anmäla.
Stockholm den 5 Januari 1848.
Lag-Utskottet* Betänkande N\<s ti.
9
JfS 6
Arik, (ill Exp. [flsk. den 13 Jan., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, angående ändring i
författningar?te om bysättning.
Under åberopande af den olägenhet och omgång, som (ordringsegare
måste vidkännas derigenom, att Konungens befallningshafvande, åtminstone
i en del län, ej i samma resolution döma till utmätning och hysättning,
derest fordringen ej är af den beskaffenhet, att sistnämnde påföljd omedelbarligen
kan åläggas, utan fordra serskild ansökning, efter verkställd utmätning,
för meddelande af tillåtelse alt bysätta gäldenären, hafva riksdagsfullmäktige
Christen Pehrson, och Ingemund Odin från Gottland, för den
händelse att Konungens befallningshafvandes berörde förfarande hade sin
grund i gällande lag, föreslagit, det stadgas målte: att, då lagsökning verkställes
för sudan fordran, för hvilken bysättning icke omedelbart, enligt lag,
får ega rum, Konungens befallningshafvande bör, på samma gång som till
utmätning dömes, föreskri!va, att, om tillgång till fordringens gäldande dervid
brister, gäldenären må i bysättningshäkte inmanas.
I anledning af delta förslag, som blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnadt,
får Utskottet nu afgifva sitt utlåtande
Då Kongl, förordningen den 19 Maj 1845, som afser hysättning för Rådane.
fordringar, för hvilka denna påföljd icke genast vid uteblifven betalning
eger rum, stadgar: att derest vid utmätning hos gäldenär tillgång
att gälda med icke finnes; då må hysättning åläggas, om borgenär det
äskar, följer äfven afl frågan om hysättning, såsom beroende af utmätningen,
blifvit gjord till föremål för borgenärens serskilt framställda jakande, och
således att de af motionären öfverklagade olägenheter hafva sin grund i
gällande lag. Men om än, i fråga om lagens förändring i den syftning molionärerne
föreslagit, det å ena sidan måste medgifvas, aU föreslagna stadgandet
skulle befordra den skyndsamhet i utsökningsmål, hvarpå allmänna
krediten till en betydlig del hvilar, så förekommer likväl å den andra, a'lt
antagande af samma stadgande skulle lägga en makt af alltför vidsträckt
beskaffenhet i under-exekulors hand. På denne, hvilken ej allenast hos borBih.
till R. St. rrot. 1847 1848. 7 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o ti.
genären, utan äfven inför gäldenären, är ansvarig för sina åtgärder i afseende
på utmätningen, skulle det nemligen uteslutande ankomma att tillämpa
ett beslut, som hell och hållet berodde på utmätningsåtgärdens laglighet.
Denna makt kunde lätteligen leda till missbruk och godtycke; och då
fråga är om den personliga friheten, förmodar Utskottet sig ega grundade
skäl för sitt vördsamma tillstyrkande
att ifrågavarande motion icke må vinna bifall.
Stockholm den 5 Januari 1848.
STOCKHOLM, elmén &: giahbercs trycke»!, 1848.
Lag-UlskolUts Utlåtanden, N:s 7 $ 8.
i
N:o 7.
Ank, till Exp.-Utsk. dan 14 Jan. kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående skatts erläggande
för rättigheten att utöfva jagt.
Uti ett af Högloft. Ridderskapet och Adeln till Lag-utskottet remitleradt
och den 5 i denna månad till Utskottet ankommet memorial, har Herr Friherre
Duvall, Axel, för jagtens fredande föreslagit, det stadgas måtte, att
hvarje person, som vill begagna jagtgevär och jagthund, bör årligen erlägga
skatt från 6 R:dr 3a sk. banko till 8 R:dr samma mynt för geväret och
hälften mindre för hunden, samt att den, som nyttjar gevär och hund, utan
att förut hafva vid skattskrifningen sig anmält till skatts erläggande, skall
hafva förbrutit denna egendom; men som berörde förslag innefattar en beskattningsfråga
och del, enligt Grundlagen, icke tillkommer Lag-utskottet att
dylika frågor upptaga, varder det remitterade memorialet till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln återlemnadt; hvilket, jemlikt föreskriften i Riksdagsordningens
44 §> samtlige Riks-stånden vördsamt underställes.
Stockholm den 7 Januari l848.
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Jan. kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående upphörande
aj likstol tfi. m.
Uti serskilda af Hederv. Bonde-ståndet till Lag-utskottets behandling
öfverlemnade och denna dag till Utskottet ankomna memorial, hafva
förslag blifvit väckta: ilo af Riksdags-fullmäktige Petter Haraldson från Elfsborgs
län, Eric Ersson från Gefleborgs län. Sven Isacsson, J. Samuelsson
och J. Pettersson från Calmar län samt J. Bergström från Skaraborgslän,
angående upphörande af presterskapets rätt att vid dödsfall taga likstol;
Bih. till R. St. Brot. <847 och 1848. 7 Samt. 1 Afd. 2 Höft.
2
Lag-UtsKottets Utlåtande, N:o 9.
2:0 af Riksdagsfullmäktige Ola Mänsson, Nils åndersson och Per Pålsson fran
Christianstads län, angående ändring i Kongl, förordningen den 16 Oktober 1723
rörande Skånska Presterskapets aflöning; 3:o af Riksdagsfullmäktige!! Johan
Persson från Kronobergs län, angående bestämmande af vissa löner till presterskapet;
och 4-'o af Riksdagsfullmäktige Anders Jonsson från Östergöthland
och Anders Andersson från Wermland, angående ändring i vilkoren för utgörandet
af löner till comministrar, socken-adjunkter, klockare och kyrkovaktare;
men som de således väckta frågor i afseende på presterskapets och
kyrkobeljeningeDS aflöning icke äro hänförliga till de ämnen, som, enligt
grundlagen, skola af Utskottet upptagas, utan tillförene alltid behandlats såsom
tillhörande den ekonomiska lagstiftningen, varda omförmälde serskilda
memorial till Heder v. Bonde-ståndet återlemnade; hvilket, jemlikt Riksdags-ordningens
44 §> samtlige Riksstånden vördsamt underställes.
Stockholm den 10 Januari 1848.
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående utsträckning
af kust-allmogens rättighet att idka utrikes sjöfart.
Hedervärda Bondeståndet har till Lag-utskottets behandling öfverlemnat
serskilda af Riksdagsfullmäktige M. Pehrsson från Stockholms län och
L. Rasmusson från Bohus län till Ståndet ingifna memorial, innefattande
förslag till utsträckning af Svenska kust-allmogens rättighet i afseende på
idkandet af sjöfart å utrikes orter med egna fartyg; men emedan det ämne,
som afses i nämnda förslag, tillhör den ekonomiska lagstiftningen och följ—
akligen ligger utom gränsen för Lag-utskottets grundlagsenliga verksamhet,
får Utskottet, som denna dag erhållit del af omförmälta memorial, desamma
till Hedervärda Bondeståndet återlemna; hvilket samtliga riksstånden
vördsamt underställes. Stockholm den 10 Januari 1848.
Lag-Vtskollets Utlåtande, N.o 10; Memorial, N.o It.
3
N:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående rättighet till
kyrkostugors uppförande ä kyrkovallarna.
Denna Jag har till Lag-utskottet ankommit ett af Hedervärda Bondeståndet
till Utskottet remitteradt memorial, deruti Riksdagsfullmäktige Herman
Öbom från Norrbottens län och Johan Westermark från Westerbottens
län föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, med upphäfvande af Kongl, brefvet den 6 Maj i8i7, de
hemmansegare, som bo längre än 1 mil från kyrka, må berättigas att uppföra
kyrkostuga å kyrkovallen, derest plats dertill finnes; men då detta förslag
afser ett ämne, som tillhör den allmänna hushållslagstiftningen, får
Utskottet, som följaktligen ej är behörigt att detsamma .handlägga, det remitterade
memorialet till Hedervärda Bondeståndet återlemna; hvilket, enligt
Riksdagsordningens 44 §» samtlige Riksstånden vördsamt underställas.
Stockholm den io Januari 1848.
N:o II.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. kl. 2 e. m.
Memorial, om arfvoden för ökad Kansli-personal.
Lag-utskottet som, i öfverensstämmelse med Riksdags-ordningens 24 §,
antagit den 2 sistlidne December en Sekreterare och den 6 i samma månad
en Kanslist, har funnit, att expedierandet af utlåtanden i de många
till Utkottets handläggning hörande ärenden, tillika med öfriga Utskottets
Kansli åliggande göromål, omöjligen kunna af nämnde personal medhinnas,
samt derföre under denna dag ytterligare antagit en Kanslist; och då, i
likhet med hvad tillförene egt rum, Utskottet förordnat en af Kanslisterne
att derjemte, i egenskap af Notarie, föra Utskottets protokoll, samt dessutom
4 Lag-Utskotlela Memorial, N:o ii.
för 'behandlingen af den mängd ärenden, som under riksdagens lopp komma
att af Utskottet, gemensamt med andra Utskott, handläggas, biträde efter
ali anledning erfordras af en Notarie, då Utskottens deputerade sammanträda
för ärendenas beredning, föranlåta» Utskottet vördsamt anhålla,
dels att, utom det arfvode., sorn tillkommer en Kanslist i Lagutskottet
, ett notarie-a rf vode måtte Utskottet beviljas, att frän
och med denna dag utgå; dels ock att, derest, vid behandlingen
aj de ärendenj som af Lag-utskottet, gemensamt med andra Utskott,
komma att handläggas, serskildt biträde skulle erfordras,
en Notarie mätte få antagas med arfvode, beräknadt från antagningsdagen.
Stockholm den i3 Januari 1848.
STOCKHOLM,
F. D. SCHULTZES BOKTRYCKERI, 1848.
Lag-Utskottett Utlåtande, N:o 12, och Betänkande, N-o 13. 1
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Jan., kl. half 12 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i trohetseden.
Högv. Presteståndet har till Lag-utskottets behandling öfverlemnat ett al
herr Biskopen Hedrén till ståndet ingifvet memorial, deruti herr Biskopen väckt
förslag till förändring i det genom Kongl, förordningen den 28 December 1844
fastställda formulär till trohetsed; men som föreskrift om samma ed icke finnes uti
allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, samt frågan om förändring deri följaktligen icke
hörer till de ämnen, som ligga inom Utskottets i 33 § Riksdags-Ordningen bestämda
verkningskrets, får Utskottet, som den 13 i denna månad erhållit del af omförmälte
memorial, detsamma till Högv. Presteståndet återlemna; hvilket samtlige
Riksstånden vördsamt underställes. Stockholm den 14 Januari 1848.
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Jan., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående införandet af ett stadgande
i 5 kapitlet Utsöknings-Ballcen i afseende på tid för verkställande
af utmätning i sterbhus.
Till Lag-utskottets behandling har Vällofl. Borgareståndet öfverlemnat ett af
herr Stenberg väckt förslag, att 5 kapitlet Utsöknings-Balken måtte tillökas med en
§ af följande lydelse: ”Är gäldenär afliden, då må utmätning i hans efterlemnade
bo ej hållas förr, än en månad förlidit från den dag, då uppteckning af boet var
slutad. Men förmenar någon fordringsegare, att sterbhusdelegaren under tiden förskingrar
boets tillgångar, eger Konungens befallningshafvande, uppå fordringsegarens
begäran, ratt att låta från boet uttaga så stor del af egendomen, som efter värdering
motsvarar krafvet, samt ställa egendomen under säker vård; dock vinner fordringsegare
genom denna åtgärd ej någon förmånsrätt till betalning af den från boet
uttagna egendom; och så snart sterbhusdelegaren tili Konungens befallningshafvande
aflemnar vederhäftig borgen för krafvet, må han återträda i besittning af egendomen.
Bih. till B. St. Prot. 1847 $ 1848. 7 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 13.
Är deremot laga bouppteckningstid försummad, då må utmätning i sterbhus ske i
den ordning derom är i allmänhet stadgadt”.
Såsom skäl för detta förslag har motionären anfört, att någon bestämd lag för
det fall, samma förslag afser, för närvarande icke finnes. Visserligen skulle åtskilliga
rum i gällande lagar och författningar gifva stöd för den åsigt, att utmätning
ej må ske i sterbhus förr, än delegarne åtnjutit tid för urarfvagörelse5 men erfarenheten
hade dock visat, att man förfore på annat sätt. Denna omständighet bekräftade
nödvändigheten af ett uttryckligt stadgande, som förhindrade ett dylikt förfaran
de,
hvilket, enligt motionärens omdöme, vore oförenligt med billighet och ledande
till medborgenärers förläng.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru,
till stöd för motionärens förslag, förekommer, att en ovilkorlig rättighet för borge
närer
att, under bouppteckningstiden eller derefter, innan sterbhusdelegarne åtnjutit
tid för urarfvagörelse, ur sterbhus uttaga sina fordringar, kunde medföra menliga
påföljder för medborgenärers rätt och lemna oredliga sterbhusdelegare utväg att, i
förening med en eller annan, verklig eller diktad, borgenär, ansvarslöst undansnilla
boets tillgångar; så möter likväl deremot: att den föreslagna friheten för sterbhusdelegare,
att, intill dess en månad efter bouppteckningen förflutit, undandraga sig all
betalningsskyldighet af sterbhusets gäld, skulle dels kunna föranleda de största missbruk
i sådana sterbhus, der något rimligt tvifvel om boets tillräcklighet ej egde
rum; dels förlama exekutionsverket för en längre tid, så ofta någön gäldenärs dödsfall
mellankommer, samt derigenom försvaga den redan nog inskränkta krediten och
förtroendet enskilde personer emellan; dels ock blottställa fordringsegare i allmänhet,
men i synnerhet utgifvare eller innehafvare af vexelbref och invisningar samt de löftesmän,
hvilka borgat såsom för egen skuld, för olägenheter, dem de, i och för
ingåendet uti sådana penninge-förhållanden med vederhäftige personer, ej egt anledning
befara.
Dessa, fördelarna betydligen öfvervägande, olägenheter och missbruk af en lag i
den syftning, motionären påyrkat, hafva jemväl blifvit insedda af den beredning, Kongl.
Maj:t i nåder tillsatt för öfverseende af lagkommittéens förut upprättade förslag till
ny civillag, ur hvilket föreslagna stadgandet hufvudsakligen är hemtadt; men då beredningen
således, med frånträdande af lagkommittéens, af motionären antagna
grundsatts, ansett hvarje borgenär böra ega att, utan afbidan å någon viss tid, ur
sterbhus uttaga en förfallen fordran, har likväl beredningen funnit nödigt att, i sammanhang
dermed, meddela åtskilliga bestämmelser för betryggande af sterbhusets öfriga
borgenärers rätt. Derigenom skedde ej eller någon afvikelse från gällande lagstiftning.
Densamma lägger nemligen icke, på sätt motionären förmenat, några hinder
för borgenärer i nyssberörde hänseende, och derför har den lagskipande mak
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 13.
3
ten ej eller från en gäldenärs dödsfall kunnat hemta anledning att uppehålla hans
borgenärers rätt.
Att i énlighet med lagberedningen söka förekomma de menliga följder, som
denna borgenärers rättighet kan medföra, torde således vara lagstiftarens uppgift;
men då sådant skulle erfordra mera omfattande förändringar i lagen, än som föranledas
af den väckta motionen, föranlåtes Utskottet att vördsamt tillstyrka,
att densamma mätte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 5 Januari 1848.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Lag-Ulskotlels Betänkandej N;o 14.
1
N:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Jan. kl. 11 f. tn.
Betänkande , i anledning af väckte motioner om rättighet för fordringsägare
att hos Konungens befallningshafvande erhålla
så kalladt promotorial i lagsökningsmål.
TT,
*—'' Li delta ämne, hvilket vid flere föregående riksmöten varit föremål för
Ständernes öfverläggningar, har fråga åter blifvit väckt, hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, af herr Hammarberg C, och hos Vällofl. Borgare-Siandet,
af herr Gillberg G. TV. De hafva nemligen, under åberopande af de
olägenheter, som fordringsegare måste vidkännas vid fordringars ulsökande
hos på aflägsna orter bosatte gäldenärer, i följd af svårigheten att på dessa
orter erhålla tjenlige ombud, och enär berörde för allmänna krediten menliga
förhållande endast skulle kunna afhjelpas derigenom, att det blefve en
ovillkorlig skyldighet för Konungens befallningshafvande ”att i promotorialväg
befordra lagsökningsmål utom länen,” föreslagit, herr Hammarberg, att en
sådan skyldighet jemväl måtte dessa embetsmyndigheter åläggas, dock mot
skälig afgift, och herr Gillberg, att en författning i ämnet, i enahanda syftning
med den, som vid 1840—1841 arens riksdag blifvit af Rikets Ständer
beslutad, måtte utfärdas, likväl med den förändring, att fordringsegare, vid
lagsökningshandlingars inlemnande, bör nedsätta, utom hvad som erfordras
till bestridande af nödige kostnader i målet, tre eller fem procent af fordringens
belopp, såsom arfvode åt den person i landskansliet, hvilken kommer
att handhafva samma mål.
Dessa motioner, tillika med de hos Ridderskapet och Adeln i anledning
af herr Hammarbergs förslag afgifne yttranden, hafva blifvit öfverlemnade
till Lagutskottet, som, då ofvannämnde vid 1840 —1841 årens riksdag beslutade
författning, med afseende å herr Gillbergs framställning, måste komma
under Utskottets pröfning, anser innehållet deraf böra här anmärkas. Det
lyder sålunda: ”vill borgenär utsöka fordran hos gäldenär, som har sitt hemvist
utom det län, der borgenären bor, ege han att till Konungens befallningshafvande
i samma län ingifva sin till Konungens befallningshafvande i
det läD, der gäldenären vistas, ställda ansökning, med dertill hörande handlingar;
och åligge Konungens befallningshafvande i förstberörde län alt öfversända
ansökningen och handlingarne till Konungens befallningshafvande i
det andra länet, hvilken sistnämnde har att, sedan gäldenären blifvit hörd
Bih. til R. St. Prot. 1847 och 1848, 7 Sami. 1 Afd, 4 Haft. 1
2
Ldj-Utshotlets Belankandej N.o •4•
och målet vederbörligen till afgörande beredt, sitt utslag meddela och lill
förstbemälde befallningshafvande insända, för att borgenären emot lösen tillstal
las, äfvensom alt, uppå borgenärens i enahanda ordning skeende ansökning
och derest fordringen är utmätningsgild, låta utslaget till vei kstillighet
bt-foidra och derefter de indrifna medlen till samma befallningshafvande insända,
för att till borgenären, emot vederbörligt qvitto, öfverlennes. Borgenär
vare alltid, så framt hans ansökning skall lill någon ålgärd föranleda,
pligtig att förskjuta hvad , som till bestridande af nödige kostnader i målet
erfordras; äfvensom expeditionshafvanden vid det landskansli, hvilket ombesörjer
utslagets verkställighet, må ega att derför såsom arfvode sig till godo
beräkna en half för hundrade af det, som indrifves.”
Utskottet, som tagit detta ärende i öfvervägande, erkänner visserligen,
att den ifrågaställde promotorial-rätten, hvars närmare beskaffenhet synes af
ofvanintagne föislag, skulle lätta utvägarne för borgenärer vid fordringars indrifning
och såmedelst lufva ett välgörande inflytande på kredit-väsendet i
allmänhet; men ehuru dessa omständigheter tala för en lag i den syftning,
motionären föreslagit, tvekar likväl Utskottet att tillstyrka antagandet deraf;
och skälet för denna tvekan är detsamma, som hindrade sista riksdagens
Lagutskott att understödja i ämnet då gjord framställning, eller det, att fördelarne
af Egen ej kunna anses motväga de olägenheter, som uppkomma derigenom,
alt Konungens befallningshafvande blefvo besvärade med enskilda
bestyr, främmande för deras egentliga embetsbefattniug och underkastade en
ansvarighet far medel, som desse embetsman icke skäligen bör åläggas. Utskottet
har nemligen icke kunnat förbise, att, om än det, å ena sidan, är en
lagstiftarens pligt att söka afhjelpa för handen varande olägenheter, han lik\äi,
å den andra, städse måste akta på bestående förhållanden och således ej,
i bemödandet att uppfylla sin berörde pligt, införa sådana bestämmelser,
som ej låta sig förenas med gällande lagstiftnings grundsatser o h i enlighet
dermed tillkomne institutioner. Emot grundsatserna i gällande lagstiftning skulle
det emellertid strida att ålägga Konungens befallningshafvande att sjelf
ombesörja alla de åtgärder, som äro oskil jäktige från ett lagsökningsmåls utförande,
sedan borgenären genom handlingarnes inlemnande detsamma anhängiggjort.
Om i allmänhet proceduren vid dylika måls behandling är
temligen enkel, så förekommer dock esomoftast, att flere iakttaganden å borgenärens
sida erfordras. I alla händelser tillhörde det Konungens befallningshafvande
alt bevaka den förres rätt, eller att handla såsom dennes ombud;
men vore det öfverensstämmande med begreppet om oväld hos domaren att
ålägga denne ett dylikt ombudsmanskap? Skulle icke tilläfventyrs denna Ko
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o t4•
3
nungens befallningshafvandes omsorg för den ena parten uppväcka den andras
misstroende? Svartt på dessa frågor ligger i Utskottets redan antydda
åsigt om den föreslagna lagens olämplighet.
Men utom det nu anförda, utom det mot en sådan lagstiftning icke
mindre vigtiga skälet, som ligger i den utsträckning i Konungens befallningsliafvandes
redan betydliga ansvarighet för medel, som blefve en följd af samma
lagstiftning, förekommer, till ytterligare stöd för Utskottets yttrade betänkligheter,
svårigheten, om ej omöjligheten, att förena verkställighet af lagen
med den ordning, skyndsamhet och säkeihet i ärendenas behandling, som i
främsta rummet böra afses och som utöfva ett så väsendtligt inflytande på
den allmänna krediten. Det är icke obekant, af hvilken mängd ärenden Konungens
befallningshafvande för närvarande äro öfverhopade; ej eller att de i
allmänhet endast med största ansträngning medhinnas. Det bestyr, hvarom,
nu är fråga , skulle emellertid i icke obetydlig grad öka göromålen. Icke en
af dessa myndigheter, utan två måste lägga hand vid hvarje lagsökningsmål.
Visserligen inskränkte sig den enas befattning blott Lill afsändande af lagsökningshandlingarne
samt till emottagande och utlemnande af utslag och
medel. Men den brefvexling, som häraf förorsakades, de kontroller, som öfver
expeditiouen måste föras, skulle snart upplaga en alltför betydlig tid,
enär troligen icke någon fordringsegare skulle underlåta att begagna den ifrågaställda
genvägen, sedan den blifvit i lag anvisad; och häraf synes hvilken
verkan på göromålens gång en sådan lag kunde medföra.
Man lärer emellertid invända, att, ehuru promotorial-rätten ej uttryckeligen
blifvit i lag fastställd, densamma likväl kunde anses af lagstiftaren erkänd
, enär den opåtaldt hittills fåLt begagnas, äfvensom att derigenom icke
orsakats några olägenheter eller så ökade besvär, sorn borde hindra dess fastställelse
genom lag; men i anledning häraf erinras, att, då fråga är om att
upphöja en sedvänja till lag, måste i betraktande tagas, huruvida en sådan
lag står tillsammans med de grundsatser, som genomgå den redan stiftade
lagen, samt alt, då oftalia rande rätt icke i allmänhet, utan blott undantagsvis,
hittills begagnats, erfarenheten icke jäfvar Utskottets öfvertygelse om den
förökning i göromålen, som vore att vänta af en laglig rättighet i omförmäldte
hänseende, för hvilken öfvertygelse Utskottet dessutom har att åberopa det
af Utskottet kända förhållandet, att Konungens befallningshafvande i flere län
vägrat emottaga promotorialer, såsom medförande hinder för fullgörande af
hvad genom lag är Konungens befallningshafvande ålagdt.
En och annan har ock, med erkännande af berörde förhållande, trott ändamålet
kuuna vinnas derigenom, att Konungens befallningshafvande ålades
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:C 14-
att i hvar sitt Jan utse en person, sorn tog befattning med promotorial-ärenden;
men derest Konungens befallningshafvande i allt fall skulle ansvara för
ärendenas behöriga behandling och medlens redovisning, tarfvade sådant en
tillsyn och vaksamhet, som verkade samma inblandning i den enskildes bestyr
och medförde nära nog lika möda, som om Konungens befallningshafvande
omedelbarligen tog befattning med saken; och utan sådan ansvarighet
lärer ändamålet ej kunna uppnås.
Utskottet anser obehöfligt att anföra vidare till stöd för Utskottets åsigt
i afseende på den föreslagna lagstiftningen. Mycket kunde väl än vara att
deremot erinra; men genom det anförda tror Utskottet sig hafva visat, att
densamma vore oförenlig med bestående ordning och förhållanden samt i
verkställigheten medförande större olägenheter, än dem, som derigenom afhjelptes;
och det är af dessa orsaker, som Utskottet vördsamligen tillstyrker:
att ifrågavarande motioner icke må vinna Rikets Ständers bijall.
Stockholm den 20 Januarii 1848.
Reservation
Åf herr Berg von Linde: ”Äfven jag anser”olämpligt och i flere afseenden
betänkligt att utsträcka rättigheten till erhållande af så kalladt promotorial
i lagsökningsmål till fordringars indrifvande och redovisning, hvarigenom
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ålades en ny och ökad ansvarighet för
underlydande uppbörd, derå den nogranna och säkra kontroll, som till förekommande
af förluster synes oundgängligen nödig, svårligen kunde hållas;
men deremot synas mig de skäl, som tala för bifall åt motionen i öfrigt,
vara öfvervägande de betänkligheter, som mot densamma blifvit framställda.
Med ganska få undantag är för närvarande promotorialrätten vid de flesta
Landshöfdinge-embeten medgifven, utan att några olägenheter hvarken i ett
eller annat afseende deraf försports, då deremot, efter min förmening, afskaffandet
af detta bruk skulle medföra ett ganska menligt inflytande på kreditväsendet
i allmänhet och åstadkomma betydligt ökade kostnader vid fordringars
indrifvande på aflägsna orter, enär sakförare med embetsmannaansvar
till enskildes betjenande icke finnas. Det skäl för afslag å motionen,
man velat hemta derifrån, att lands-sekreterarne i viss mån förvandlades till
fordringsegarnes enskilde ombud, synes förlora allt värde, om, med promotorial-rättens
inskränkande till sjelfva lagsökningsproceduren och det i anledning
deraf fallande utslagets kommuniserande med så väl gäldenären, som fordrings
-
I
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 14• S
dringsegaren, sådane stadganden meddeltes: att lagsökningshandlingarne alltid
borde tvefallt aflemnas, och att, i händelse jäf mot krafvet göras, fordringsegarne
borde beredas tillfälle till påminnelsers afgifvande öfver förklaringen,
samt att promotorialkostnaden, i taxa till lämpligt belopp bestämd, af fordringsegaren
borde vid lagsökningshandlingarnes aflemnande biläggas.
Den åtgärd, som af en och annan bland Kongl. Maj:ts befallningshafvande
enligt uppgift lärer vara vidtagen för att undvika att blifva besvärad med
promotorial-lagsökningar, nemligen att genom utfärdad allmän kungörelse lemna
anvisning å någon person, som åtagit sig ombesörja lagsökningsärenden
och fordringars indrifvande samt redovisande, förekommer mig af vida betänkligare
beskaffenhet, än medgifvande af promotorial-rätten, sådan jag här
den föreslagit, emedan Konungens befallningshafvande, genom ett sådant
förord för enskildt ombud, måste anses ikläda sig, väl icke något juridiskt,
men dock ett ganska stort moraliskt ansvar för den förordade personens
redlighet, skicklighet, ordentlighet och drift, serdeles om denne tillfälligtvis
finnes anställd å någon underordnad, af Landshöfdinge-embetet beroende plats.”
Bih- tili B. St. Fröt. 1$47 ocfl 7 intill, t d/d. 4 Haft.
2
STOCKHOLM, eck STE1NSKA BOKTRYCKERIET, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 15.
I
N:o 15.
Ank. till Exp. Utsk. den 3i Jan., kl. i e. m.
Betänkande j i anledning af väckte motioner om förklaring huruvida
Kongl, förordningen den ig Maj i845, angående förändring
i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och
morgongåfva, eger retroaktiv verkan eller ej.
-A.f förhandlingarna vid sist hållna urtima riksmöte inhemtas, att, sedan
då församlade Ständer beslutat åtskilliga förändringar i lagstiftningen angående
arfs- och giftorätt samt morgongåfva, och Kongl. Maj:t bifallit Ständernes
i berörde hänseende framlagde förslag, fråga, inom Höglofl. Ridderskapet
och Ådeln, blifvit väckt om behofvet af en i berörde förslag saknad uttrycklig
föreskrift beträffande den verkan, sorn den af statsmakterne sålunda stiftade
nya Jagen kunde utöfva på makars rättigheter i de äktenskap, hvilka
voro ingångna innan densamma kom att träda i verksamhet, eller huruvida
de förändrade stadgauderna borde tillämpas vid bestämmande af makarnes
giftorätt i omförmälde äktenskap, då upplösning deraf eller bodelning kom i
fråga; att Rikets Ständer med anledning deraf, i enlighet med då varande
Lag-utskotts tillstyrkande, öfverenskomma om utfärdande af .en författning,
som stadgade: att med giftorätten uti sådana äktenskap, som äro ingångna
förr än den af Kongl. Maj:t och Bikets Ständer beslutade förändring
af lagen rörande arfs- och giftorätt blifvit till efterlefnad kungjord,
skall förhållas efter hvad förut stadgadt var; men att, i anseende tili
riksdagens omedelbart derpå inträffade slut, expedierandet af underdånig
skrifvelse i ämnet icke medhunnits; hvadan den väckta frågan förfallit.
Densamma har emedlertid vid innevarande riksdag blifvit inom samtlige
Riksstånden åter upptagen, nemligen hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af herr Manner stam, Fr., hos Högv. Preste - Ståndet af herr doktor
Norström, hos Vällofl. Eorgare-Ståndet af herr Böök, F. W., och hos Hederv.
Bonde-Ståndet af riksdagsfullmäktige Per Persson Eden från Westernorrlands
län, Hans Hansson och Tobias Lind från Götheborgs och
Bohus län, Lars Larsson från Elfborgs län samt Anders Persson från Örebro
län, hvilka alla sammanstämmigt påyrkat en förklaring uti* ifrågaställde
hänseende, såsom numera desto behofligare, som skiljaktiga åsigter om lagförändringarnes
verkan på äldre äktenskap skola försports bland både domare
och skiftesmän i alla delar af riket, sedan berörde uti Kongl, förordningen
den 19 Maj 1845 upptagne förändringar, blifvit den 14 nästpåföljde
Bih. lill R. St. Prot. t Sfi och t8f8 , 7 Sami. 1 A/d. S Haft- 1
2
Lag-Utskottets Betankande, N-0 15.
September till efterlefnad kungjorde. Men ehuru motionärerna således varit
ense om behofvet af en lagförklaring i denna del, hafva de likväl hyst olika
meningar i afseende på syftningen af en sådan förklaring. De flesta hafva
dock delat den åsigt, som gjorde sig gällande vid sista riksmöte och grundläde
ofvananmärkte då beslutade författning, samt i följd deraf föreslagit att
en författning af enahanda innehåll måtte utfärdas, i sammanhang hvarmed
Per Persson Eden hemställl, om icke med morgongåfva hör förhållas likasom
med giftorätten; hvaremot Tobias Lind och Anders Persson ansett den
författning, som i ämnet kommer att u'gä, bora erhålla en motsatt lydelse, så
att någon skillnad i afseende på makars rättigheter ej må hemtas från äktenskapets
ålder, utan den förändrade lagen i alla händelser vinna tillämpning.
Då det nu tillkommer Lag-utskottet, till hvars behandling dessa stridiga
framställningar blifvit öfverlemnade, att i anledning deraf utlåtande afgifva,
får Utskottet förklara, det Utskottet ej kan instämma i den af sislbemälde
motionärer yttrade mening, i afseende på verkan af oftanämnde i Kongl, förordningen
den 19 Maj 1845 innefattade lagförändringar. Det är nemligen
en af så väl lagstiftaren som domaren städse erkänd grundsats, att en ny
lag ej kan medföra tillbaka verkande kraft eller rubba förut, tinder skydd af
gällande lagar, uppkomna rättigheter; och denna grundsats har utskottet ej
kunnat förgäta. Man har väl invändt, alt enär nu ifrågastälIde af äktenskapet
härflytande rättigheter först skola inträda vid delning af makars bo, hvilket
hitintills utgör en deras gemensamma egendom, någon annan lag ej bör
utgöra regel för rättigheternes bestämmande, än den vid delningen gällande,
och att således de i afseende på giftorätt och morgongåfva i 1734 års lag
meddelade, numera förändrade stadganden , helt och hållet upphört att
tjena till efterrättelse, sedan den förändrade lagen inträdt i verksamhet; men
kraften af denna invändning torde förfalla vid en närmare granskning af hvad
nyssnämnde lag innehåller angående makars omförmälde rättigheter.
Hvad giftorätten angår, så innefattar samma lag, i 10 kapitlet Giftermålsbalken,
allmänna föreskrifter för ordnandet af makars ifrågastälide egendoms
förhållande, samt följaktligen ej allenast angående den egendom, hvari
de skola njuta giftorätt, utan äfven om vidsträcktheten af hvardera makens
rätt. I denna del har emedlertid lagstiftaren förut i 8 kapitlet nämnde balk,
lemnat makar frihet att före äktenskapet sjelfva bestämma; och häraf följer
således att tillämpningen af berörde allmänna föreskrift blifvit gjord beroende
deraf, huruvida makarne begagnat nämnde frihet, eller på det af lagen anvisade
sätt ordnat deras angelägenheter. Men häraf är åter en följd, att då
makar i förenämnda fall icke träffat någon öfverenskommelse, utan låtit sig
Lag-Utskottets Betänkandej N.o i5.
3
nöja med hvad lagen i allmänhet derom förordnat, detta förordnande, i hänseende
till samma makar, antagit egenskap af förord eller utgör den af dem
antagna grund for livard eras delaktighet i deras gemensamma bo. Och denna
tysta öfverenskommelse måste ega samma förbindande verkan, som den
uttryckliga, den der lika litet som andra lagliga aftal, lärer kunna af lagstiftaren
häfvas, utan tillintetgörelse af den säkerhet och ordning i samhället,
hvars befästande måste utgöra hans högsta omsorg.
Härmed faller ock den grund, på hvilken förenämnde invändning är
byggd. I och med äktenskapets ingående hafva nämligen, enligt 1734 års
lag, makarnas deraf härflytande rättigheter ej allenast blifvit bestämda, utan
afven inträdt; och lagen har jemväl uttalat sin försäkran härom i de särskilda
stadganden, den i ämnet meddelar. Så bjuder den, uti 10 kapitlet åberopade
balk, bland annat, uti första §, att när man och hustru sammanvigde
äro, då eger hvardera giftorätt i boet samt bestämmer uti andra rum.
vidsträcktheten af hvarje makas sålunda egande rätt. Då nu ett äktenskap
blifvit knutet under skydd af en lag, som på så sätt uttryckligen utstakat
makars genom föreningen uppkomna rättigheter i deras bo, är häraf än mera
uppenbart att en tillkommen förändring i samma lag ej kan t ubba dessa rättigheter,
eller upphäfva de villkor, hvarunder makarne sig förenat, samt följaktligen
att 1845 års förändrade lagstiftning ej kan inverka på de förhållanden,
som i denna del genom ett förut ingånget äktenskap uppkommit.
Beträffande sedermera morgongåfva, så är äfven hustrus rätt dertill, efter
1734 åts lag, genom äktenskapet lörvärfvad. Mannen skulle dock före
äktenskapet densamma noga bestämma; men för den händelse att han dogj
utan alt hafva morgongåfva utfäst, utstakade lagen hvad hustrun borde njuta.
Hon visste således vid äktenskapets ingående sin rätt i detta hänseende, antingen
genom mannens utfästelse eller på grund af lagens stadgande; och vid
sådant förhållande lära de skäl, som ofvan blifvit anförda emot 1845 års lagföråndrings
inflytelse på makars giftorätt i förut ingångna äktenskap, jemväl
tala emot en utsträckning af samma lagförändring till hustrus rätt att njuta
morgongåfva. Men härforutan bör erinras om det oskiljaktiga sammanhang,
sorn råder emellan den skedda inskränkningen i denna hustrus rätt och förändringen
i giftorätten. Enligt 1734 års lag skulle nemligen den hustru, som
öfverlefde sin man. efter landsrätt, eller då hennes giftorätt var hälften mindre
än mannens, njuta morgongåfva ehvad makarne hade barn eller ej; hvaremot
hon, efter stadsrätt, eller då giftorätten var lika, ej egde taga morgongåfva,
derest hon efter mannen hade barn. Om nu hustruns större rätt i
förevarande hänseende, elter landsrätt, egde en grund i hennes mindre gif
-
Lag-Utskottets Betänkande , N:0 16.
torätt, var deraf ock en följd, att lagstiftaren, då han utvidgade giftorätten
och deri införde den jemlikhet emellan makar, som förut, efter stadsrätt,
egt rum, ej kunde bibehålla olikheten i afseende på rättigheten till morgongåfva.
Men häraf torde äfven inses, att inskränkningen i berörde rättighet
ej kan komma i fråga, utan i sammanhang med tillämpning af den nja giftorättslagen.
Då emellertid de, genom Kongl, förordningen den 19 Maj 1845 skedda
förändringar i lagstiftningen om giftorätt och morgongåfva, i anseende till
saknaden af uttrycklig bestämmelse, kunna, med anledning af författningens
lydelse, gifvas en vidsträcktare verkan än den, som öfverensstämmer med
Utskottets ofvan yttrade åsigter, får Utskottet, som således, lika med motionärerne
anser lagstiftarens mellankomst nödig för undanrödjande af den osäkerhet
och oreda, hvartill berörde förhållande kan föranleda, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte besluta utfärdande af en författning,
hvarigenom stadgas, att med sd väl giftorätt, som morgongåfva,
uti sådana äktenskap, hvilka äro ingångna förr än
Kongl, förordningen den ig Maj 1845 om förändring i vissa
delar af lagens stadgande angåuende arfs- och giftorätt,
blef till efterlefnad kungjord, skall förhållas efter hvad
förut stadgadt var
Stockholm den 14 Januarii 1818.
N:o 16.
Ank. till Exp. Utsk. den 3i Jan. kl. 1 e. ro.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående upphäfvande
af lagens stadganden om morgongåfva och fördel.
Uti serskilde af Hederv. Bonde-Ståndet till Lag-utskottets behandling
öfverlemnade memorial, hafva riksdagsfullmäktige Andreas Bengtsson från
Jönköpings län och Olaus Eriksson från Bohus län, för beredande af den
fulla jemlikhet i makars rättigheter, som, efter motionärernes omdöme, påkallas
af rättvisa och äktenskapets natur samt åsyftats med den år 1845 af
Konung och Ständer införda likhet i giftorätten, föreslagit, att lagens stadganden
angående morgongåfva och fördel måtte upphäfvas, samt hustruns
rätt till morgongåfva och e fferlef vande makas till fördel af bo oskifto
således upphöra, under hemställan likväl af Olaus Eriksson om icke, i händelse
-
Lag-Vtskottmts Betänkandet No :6-
5
delse sistnämnde rätt skulle anses böra fortfara, samma rätt kundé inskränkas
i öfverensstämmelse med hvad lagkommitteen, enligt dess förslag till civillag,
ansett böra ega rum.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och hemstäldt har Utskottet tagit i öfvervägande;
och då den i 17 kapitlet Giftermåls-balken bestämda rättighet
för efteriefvande maka, att af bo oskifto taga hvad den helst vill af lösören,
dock ej mer än tjugondedelen deraf, eller, om bo är fattigt, sin fästningaring,
dagliga säng och nödiga gångkläder, ändå att det något öfver tjugondedelen
stiga kunde, icke är inskränkt til! endera makan, utan tillkommer
hvilkendera af dem, som den andra öfverlefver, och således är lika för
båda, lärer borttagande af omförmälda, under benämning ”fördel af bo oskifto,
" i lagen upptagna rättighet icke erfordras för uppnående af det med förslaget
om rättighetens upphörande antydda mål, eller till vägabringande af
fullkomlig jemlikhet i makars rättigheter. Men deremot förnekar icke Utskottet
att, om för befordran af en sådan jemlikhet, alla andra förhållanden måste
vika, giltig grund linnes för förslaget, att den i lagen hustru förbehållna rätt
till morgongåfva mätte upphöra, enär någon motsvarande förmån ej är tillagd
mannen.
Frågan att, genom borttagande af denna hustrus enskilda förmån,
såmedelst häfva olikheten i makars rättigheter, är ej heller ny. Senast
vid sista riksmöte kom densamma under pröfning, i sammanhang med förslaget
om införande af den lika giftorätten. Men ehuru jemlikhetsprincipen i
senare fallet gjorde sig gällande, ansåg man likväl hustrus nu ifrågaställde
rätt med någon jemkning böra fortfara; och skälen dertill lågo dels i den
bekymmerfulla ställning, hvari en hustru, genom förlusten af sin man, i allmänhet
försattes, och dels i den omständighet att i de stånd, der makars
giftorätt alltjemt varit lika, hustru njutit morgongåfva, utan att fråga skall
blifvit väckt om förändring deri.
Att dessa skäl ej äro utan vigt, torde vara obestridligt. Om än å ena
sidan morgongåfva för senare tiders lagstiftning förlorat dess ursprungliga betydelse,
och följaktligen ur sådan grund ej kan försvaras, så lärer man likväl
å den andra ej kunna förbise att, då ett äktenskap af döden upplöses, den
efteriefvande mången gång skulle förlora icke allenast ett stöd, utan ock den
utväg till bergning, som fauns i det gemensamma begagnandet af makarnes
egendom, derest den förre derefter ej egde annat än sin giftorätt.
Då emellertid äktenskapet utgör en betydelsefullare och innerligare förening
än ett sådant bolag, deri kontrahenterna väl hafva gemensamma StrafBih.
till R. St. Prot. 1847 och 1848 j 7 Sarai. 1 Afd. 5 Hd/t. 2
Lag-Utskottets Betänkande, lV:o 16.
vandel), meri enskilda intressen, synes det föga öfverensstämmande med naturen
af denna förening, om den efterletvande makan, målet för den hängångnes
kärlek och välvilja, i och med den större förlusten äfven undanrycktes
alla medel mot hehofvet. Nyare lagstiftningar hafva ock erkänt detta;
och lagkommitteens ofvanberörde lagförslag, deri morgongåfva ejnämnes, innehåller
det stadgande att, om efterlefvande maka af sin enskilda egendom och
giftorätt icke kan njuta tarflig bergning och ej eller eger tjenst eller näringsfång,
hvaraf han kan sig försörja, den aflidnes arfvingar skola vara förbund
ne
alt af den egendom, som till dem öfvergår, lemna hvad i nämnde hänseende
brister. Härmed skulle visserligen den hustru nu fbrbehållne ovilkorliga
förmån framför mannen upphöra, men en till båda makarne utsträckt
rättighet utöfver giftorätten, föranledd af samma grunder, hvarpå morgongåfva
bibehållits, kom me deremot att qvarstå. Införandet af en sådan rätt skulle
emellertid, hvad hustrun vidkommer, i sjelfva verket endast innebära en
modifikation af hennes rätt till morgongåfva; och om ett helt och hållet upphörande
deraf, annat än till namnet, bhfve således ej då fråga.
Huruvida och i hvad mån omförmälde modifikation bör ega rum, kan
dock ej bedömas annorledes, än i sammanhang med pröfning af frågan örn
rättighetens utsträckning till mannen; men då motionärernes framställningar
ej föranleda en sådan vidsträckt pröfning, synes ock som vore det mindre
lämpligt att borttaga en rättighet, om hvars återinförande, ehuru i annan
form, snart kunde blifva fråga.
I löljd af hvad Utskottet sålunda anfort, och då dessutom lagstiftande
makten nyligen', medelst vidiagne förändringar i lagstiftningen, sökt ordna makars
egendoms förhållanden och rättigheter, saint täta förändringar i en så
vigtig och i enskilta lifvet djupt ingripande lagstiftningsgren lätteligen teda
till osäkerhet och oreda, anser Utskottet sig ega tillfyllestgörande skäl försitt
vördsamma tillstyrkande,
att Andreas Bengtssons och Olaus Erikssons ifrågavarande mo
tioner måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm dest 14 Januari 1848.
STOCKHOLM, Ecksteisska Boktryckeri) t, 1 848.
Lag-Utskottets Betänkandet N.o if.
N:o 17.
1
/
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Febr.,. kl. i e. m.
Betänkandej i anledning af väckta motioner angående rättighet
för qvinna att vid viss ålder blifva myndig.
i il! Lag-Utskollels behandling hafva Vällofl. Borgare-Slåndet och Hederv.
Bonde-Ståndet öfverlemnat serskilda af herr Anders Berg, med hvilken
herr Winge sig förenat, och riksdagsfullmäktige!! Jöns Jönsson från Christianstads
län ingifna memorial, deruti blifvit föreslaget att, med upphafvande
af 2 § i Ärfdabalkens 19 kap., stadgas måtte, det ogift qvinna är myndig,
enligt herr Bergs förslag, vid 25 eller 30 års ålder, och, enligt Jöns
Jönssonsj då hon uppnått sistnämnda ålder; dock har den förre ansett denna
myndighet ej böra verka till förändring af lagens föreskrifter angående "
■"giflomannaskap och god mans tillförordnande, för bevakning af myndig förklarad
qvinnas rätt vid arfskifte eller försäljning af faslighet.”
Såsom anledning till dessa förslag hafva båda motionärerné åberopat den
orättvisa, som synes ligga deri, att ogift qvinna, af hvad ålder som helst,
måste stå under förmyndare-inseende, då enka alltid och man vid viss ålder
ega sig och gods sitt sjelf råda ; hvarförutan herr Berg, hänförande sig till
hvad Lagkommilleens förslag till ny civil-lag i denna del innehåller, hemtat
ytterligare skäl för föreslagna lagförändringen från den omständighet, alt
myndigheten är vorden gjord till vilkor för qvinnas rättighet att begagna
de utvägar till försörjning, som genom en i sednare tider utvidgad näringsfrihet
blifvit äfven dem beredde.
Då Utskottet under öfverläggning förehaft omförmälte förslag, har det
ej kunnat undfalla Utskottet huru grannlaga och vigtig den fråga är, som derigenom
blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers pröfning. Å ena sidan
synes nemligen den inskränkning, som ifrågastälide lagbud bestämmer, oförenlig
med rättvisa och derpå grundade fordran på jemlikhet i rättigheter; och,
å den andra, varna försigtigheten och klokheten emot rubbning af förhållanden,
som under sekler blifvit af lagarne omgärdade.
När man emellertid vill lösa denna fråga, torde till en början böra
tagas i betraktande, hurusom det är en samhällets pligt, alt hafva vårdnad
om dem bland dess medlemmar, hvilka hafva behof af omvårdnad; äfvensom
att denna pligt utgör grunden lill de lagar, som för hela lifvet ställt
den ogifta qvinnan i det beroende, hvilket blott för en tid blifvit ålagdt
mannen. Men härmed framkallas ock den fråga, huruvida denna olikket,
Bih. till R. St. Prol, och iSf.8, 7 Sami. 1 /tfd. 6 Häjt. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N.o ty.
denna utsträckta omvårdnad om ena könet och deraf härflytande beroende,
hvilar på så beskaffade förhållanden, att de kunna eller böra af lagstiftaren
förbises.
Då mannen danas för det offentliga lifvet, och såmedelst vinner den
erfarenhet, som erfordras för vården af yttre angelägenheter, så bildas deremot
qvinnan vanligen endast för det husliga, för en verksamhet, som ej medför
en sådan erfarenhet. Man har jemväl, med afseende å denna olika uppfostran,
ej kunnat förneka det olika behofvet af omvårdnad, men man har,
på sätt Lagkommittéen sig yttrat, ansett den nödiga erfarenheten ej alltid
kunna brista qvinnan. Skulle likväl endast en tillfällighet gifvit den olika
riktningen i mannens och qvinnans uppfostran, och finnes således icke någon
annan eller djupare grund till den i lagstiftningen i förevarande hänseende
gjorda åtskillnad? Om svaret härpå synes man icke böra tveka. Qvinnans
uppfostran har en nödvändig och orubblig grund i den naturliga skillnaden
emellan könen. I denna är ock den grundlag nedlagd, enligt hvilken qvinnans
bestämmelse är att verka inom den husliga kretsen, inom familjen,
skiljd från det offentliga lifvets bestyr; och det är äfven en hos qvinnor,
med sann qvinlig bildning, nästan ovilkorlig instinkt, att draga sig undan
dessa mot hennes bestämmelse stridande och med hennes svagare natur, finare
känsla och vekare lynne oförenliga bestyr.
På dessa naturens omisskänneliga uppenbarelser har lagstiftaren icke kunnat
undgå, att gifva akt. Offi han har derföre, genom sina bud, ej eller vågat
rycka qvinnan från det henne anvisade område, in på ett främmande,
der det rena q v i .1 liga väsendet lätt uppoffras, och der hon af medfödd godtrohet
snart kunde blottställas; häri må ej ses något misskännande af qvinnans
värde. Snarare torde den af lagstiftaren påbudna omvårdnad, böra erhålla
en motsatt tydning.
Det är emellertid Utskottet icke obekant, hurusom den ogifta qvinnan,
enligt flere civiliserade länders lagar, tillgodonjuter samma myndighet, som
mannen, samt att man från denna omständighet sökt hemta skäl för en dylik
jemlikhet här i landet; men om än Utskottet ej kan förbise den betydelse,
som ligger i detta vittnesbörd om menniskokulturens gång, tror likväl
Utskottet, att Sveriges lagstiftare i främsta rummet mäste fästa sin uppmärksamhet
vid nationens egen bildningsbana och närvarande tänkesätt, och således
endast, då deri finnes stöd för ändring i det bestående, tillvägabringa
densamma.
Utskottet hyser likväl den öfvertygelse, att svenska qvinnan i verklig
qvinlig bildning är jemngod med hvarje annat lands. Men, enligt hvad of
-
Lag-Vtskoltets Betankandej A:o >7.
3
van är anlydt, är denna bildning ej riktad åt vården af yttre angelägenheter.
Det är inom familjen den utöfvar sitt inflytande; och qvinnans ställning
i samhället har i öfverensstämmelse härmed blifvit af lagarne uppfattad.
All rubba denna ställning och undandraga qvinnan den omvårdnad, hvarmed
hon af samhället hittills varit omfattad, synes derföre Utskottet betänkligt.
Andra tider, förändrade seder och förhållanden kunna tilläfventyrs påkalla
en sådan rubbning; men för närvarande torde den ej kunna stå tillsammans
med den omtänksamma försigtighet, lagstiftaren aldrig utan våda kan lemna
åsido. Att häri ligger en orättvisa, kan Utskottet lika litet inse, som Utskottet
i den utvidgade näringsfriheten kan finna skäl till den föreslagna lagförändringen.
Om den ogifta qvinnan någon gång skulle komma i behof af en
friare verksamhet, har hon öppet att derom vända sig till Konungen; och
Honom är förbehållet att, om giltiga skäl förefinnas, bevilja henne den myndighet,
som lagen, den der måste grundas på de vanligaste förhållanden, ej
torde, åtminstone ännu, i allmänhet böra medgifva.
Utskott tillstyrker alltså vördsamt,
att ifrågavarande motioner icke måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 3 Februari 1818.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848,
I
V
Lag-Utskottets Memorial, N.ii /<?, ig. 1
N:o 18.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Febr., kl. i e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets betänkande
N:o i3 öfver väckt motion, angående införande af ett stadgande
i 5 kap. Utsökningsbalk en, i afseende på tid för verkställande
af utmätning i sterbhus.
-Delta betänkande bar, under den 29 sistlidne Januari, på grund af deremot
framställda anmärkningar, blifvit af Yällofl. Borgare-ståndet till Lag-utskottet
återremitterad!; men som öfriga Riks-stånden, enligt till Utskottet ankomna
protokolls-utdrag, nyssnämnde dag bifallit samma betänkande, och
tre Riksstånds mening i frågor af förevarande art, likmätigt Regeringsformens
87 §, utgör Rikets Ständers beslut, lärer något yttrande öfver de gjorda anmärkningarna
icke erfordras; hvilket härmed vördsamligeu anmäles för det
Riksstånd, som betänkandet återremitterat.
Stockholm den 7 Februari 1848.
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Febr. kl. i «. in.
Vördsamt memorial!
Sedan Högv. Presteståudet lill Lag-utskottets behandling öfverlemnat en
af herr biskopen Hedrén väckt motion örn förändring i det genom Kongl,
förordningen den 28 December 1844 fastställda formulär till trohetsed; men
Lag-utskottet, enligt sitt under N:o 12 afgifna utlåtande, ansett den således
väckta frågan icke höra till de ämnen, som ligga inom Utskottets i grundlagarne
bestämda verkningskrets, och af sådan anledning till Högv. Presleståndet
ålerlemnat motionen; så har samma Stånd den 22 sistlidne Januari,
vid föredragning af berörde utlåtande, vidblifvit sitt beslut, att omförmälta
fråga bör behandlas af Lag-utskottet, till hvilket motionen alltså är vorden
ånyo öfverlemnad; dock som öfrige Riksstånd, Yällofl. Borgareståndet den 2G
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln och Ilederv. Bondeståndet den 29 i
nyssnämnde månad, med godkännande af Utskottets åsigt, förklarat, att ifrågavarande
motion tillhör Allmänna Besvärs- och Ekonomi utskottets behandling,
samt de flesta Ståndens mening i förevarande hänseende, likmätigt riksBih.
till R. St. Prot. 1847 och 18 f8, 7 Sami. 1 /tfd. 7 Ilajt. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 20.
dagsordningens 44 §, länder till efterrättelse, får Utskottet, med anmälan härom,
till Högv. Presteståndet den remitterade motionen ytterligare återlemna,,
Stockholm den 7 Februari 1848.
N:o 20.
Ånk. till Exp. Utsk. den 14 Febr. kl. 11 f. ib.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med
förslag till förordning ang ende handelsboks vitsord.
Sedan Rikets senast församlade Ständer, för befordran af ordning och
säkerhet i handel och köpenskap beslutat dels att, genom ett tillägg till 2 §
2 morn. af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, gifva kraft åt den i samma
moment meddelade föreskrift i afseende på försäljning af varor partivis
med betalningsanslånd, dels ock att, med upphäfvande af 17 kapitlet 2 §
rättegångsbalken samt Kongl, förklaringen den 15 Oktober 1810, utfärda en
författning, innefattande förändrade bestämmelser om den bevisning, som tillkommer
handlandes och varuförädlares böcker, men Kongl. Majit, på grund
af anmärkta brister uti Ständernas i nyssberörde hänseende uppgjorda förslag,
funnit Sig ej kunna desamma i nåder antaga; så och då Kongl. Majit
likväl insett angelägenheten att i förenämde syftning söka förbättra lereditlägstiltningen,
har Kongl. Majit för sådant ändamål, uti en vid innevarande
riksdag »flåten proposition» i nåder framställt ett så lydande förslag till författning
i ämnet:
‘Med upphäfvande af 2 $ i 17 kapitlet Rättegångsbalken och förklaringen
häröfver den l5 Oktober 1810 saint 2 § i förordningen angående
vissa omständigheter i lagséknings- och utmätningsmål den 28 Juni
1798, stadgas som följer:
§ 1-
Beropar sig handlande å sin handelsbok att dermed styrka fordran
för borgade varor: finnes den bok ordentligen förd och gitter ej vederparten
visa fel deri eller sådana omständigheter, som boken eller personen
misstänkta göra, men nekar ändå till kraf vet; då ege boken det vitsord,
att han, som sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej
helldre vill öfverlåta åt handlanden eller den, som boken fört, att fordringens
riktighet edeligen satina eller ock Rätten, i anseende till serskilda
orsaker, funer skäl att edgången ät handlanden eller bokföraren uppdraga.
Zag-UiskoUcts Betänkande , N.o 20.
3
§ 2.
Handelsbok håfve ej det vitsord, hvarom i $ 1 sagdt är , derest icke,
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett,
handlanden bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning ä de borgade
varorne eller ock honom derföre hos Rätten eller Konungens befallningshafvande
sökt.
§ 3.
Ar räkning köparen tillställd, såsom i 2 § sägs, och har icke, inom
seac månader derefter, köparen, antingen enligt skriftligt intyg af trovärdige
män eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen
ej godkännes eller ock den hos Rätten, hvarunder köparen sitt
hemvist häfver, genom rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätnings
ild, som förfallet skuldebref. Har räkningen blifvit genom köparens
påskrift godkänd, vare lag samma.
§ 4.
År emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat, motbok
upprättad, och har köparen icke, inom sex månader, sedan han, efter
sista utborgningen, motboken emottog, klandrat densamma på något
af de sätt, hvarom i ff 3 sagdt är; då gälle den bok emot honom såsom
fullt bevis i allt, hvari han ej kan visa fel Har köparen vanvårdat motbok
, så att den förkommit, eller kan handlanden i motboken visa fel,
sorn härrör af köparens åtgärd eller vållande; då ege handlanden eller
den hans handelsbok hållit, att handelsboken med ed styrka.
§ 5.
Hvad för handlande efter föregående gällande är, skall jemväl
lämpas till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till
beredande eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
§ 6.
Denna författning träder i verksamhet den 1 Juli *8 fp.”
Denna nådiga proposition hafva samtlige Riks-slåuden öfverlemna! till
Lag-utskottet, sorn derjemte erhållit del af ej allenast de i Stats-rådet och
Hogsta domstolen i ämnet hållna protokoll, än äfven de anmärkningar, sora
i anledning af den nådi»a propositionen blifvit inom Vällofl, Borgare-ståndet
framställde af herrar Almgren, Stenberg och Indebetou; och får Utskottet,
4
Lag-V Iskottets Betänkande , N:o 20.
efter noggran pröfning af den väckta frågan, deröfver afgifva sitt vördsamma
utlåtande.
Om det är ett lagstiftningens mål att befordra säkerhet och trygghet i
alla samfundsförhållanden; — om enhet i grundsatser utgör ett väsendtligt
vilkor för uppnående af detta mål; — och om afvikelser derifrån endast kunna
rättfärdigas af den allmänna nytta, sorn tilläfventyrs dymedelst kan beredas;
så lärer nu gällande lagstiftning, i hvad den angår sättet för bevisning
af handlandes och varutillverkares fordringar för utborgade varor, näppeligen
kunna ur någon synpunkt försvaras. — En blick på beskaffenheten af denna
del af lagstiftningen och densammas verkningar torde vara nog för befästande
af öfvertygelsen härom. Uti 2 § af rättegångsbalkens 17 kapitel stadgas,
att der böcker öfver handel och köpenskap finnas innehålla hvad borgadt
och betaldt är, med dag och år, då det skedt, utan någon ändring, och den,
som sökes, ej gitter visa fel deri eller att allt ej rätteligen upptecknadt är,
eller eljest omständigheter, som boken och personen misstänkta göra, sådan
bok skall gälla för fullt bevis, der han, som den hållit eller hålla låtit, den
med ed sannar; och det vilsord, som således tillkommer handlande, är,
genom Kongl, förklaringen den 15 Oktober 1810, utsträckt lill varutillverkare
och förädlare, hvilka öfver sin rörelse hålla bok och räkning.
Enligt dessa lagbud innefattar alltså en handlandes eller varutillverkares
egen anteckning, sedan han densamma lill riktigheten med ed bekräftat,
full bevisning om verkligheten utaf ett af honom mot annan man väckt fordringsanspråk.
Lrgen klafver väl, att anteckningen finnes i en med den synbara
ordning och redighet förd bok, att fel deri ej kan ådagaläggas, samt
att handlanden eller varutiilverkaren innehar det anseende, att edgång må
honom anförtros. Men bokens yttre felfrihet utestänger dock icke möjligheten
af anteckningens oriktighet; och hvari ligger då egentliga be viset om motsatsen,
om icke i den förmenta fordringsegareus edliga försäkran derom?*—
Att likväl en lag, sorn så helt och hållet låter bevisningen i mål ankomma
på moraliteten hos den ena parten och just den, som har en omedelbar fördel
af bevisningen, icke tillräckligt sörjt för den allmänna säkerheten, torde
ej kunna förnekas.
Dessutom är omförmälde bevisningssäll stridande emot lagens allmänna
grundsatts, att med ed kan man svara, men ej kära, och emot det visa förbudet
i 30:de domareregeln, att ”ingen må svärja sig penningar till.’-'
Det har emellertid blifvit anmärkt, alt handlandens eller varutil!verkarens
edgång egentligen vore att anse lika med de af lagen i serskilta fall
medgifna fyllnadseder; men i anledning deraf må erinras, att i alla dessa
Lag-Utskottets Betankandej N.-o tio.
5
fall förutsättas redan gifna eller bevista fakta, hvilket i förevarande hänseende
ej är förhållandet.
Grunden för fordringen eller den skedda utlefvereringen af en vara är
nemligen ej ett förut styrkt faktum, enär fordringsegarens egen anteckning
utgör första beviset derom; och genom eden fylles således icke en bevisning,
som i någon mån bundit den förmente gäldenären till åtgärden att hafva
borgat varan.
Det oaktadt gifver samma ed åt den på anteckningen grundade förutsättning
om en dylik åtgärd kraft och verkan af ett bevisadt faktum, hvilket
domaren måste såsom sådant godkänna. Men till hvilka missbruk lemnar
icke en så beskaffad lagstiftning tillfälle; — till hvilka vådor kan den
icke föranleda?
Betraktar man vidare denna lagstiftning ur den allmänna nyttans synpunkt,
så lärer det ej kunna motsägas, att densamma öfver höfvan gynnat och
underlättat benägenheten för skuldsättning samt i handeln föranledt den obegränsade
utborgning på bok och räkning, hvars menliga verkningar i flera
riktningar erfarenheten bevittnat. En ständig tilltagande konkurrens och
täflan emellan handlande tvinga nemligen dem att, genom en alltjemt utstiäckt
kredit och den största skonsamhet i betalningsvilkor, söka tillvinna
sig kunder, och allmänheten å sin sida drager alltför obetänksamt fördel
af tillfället. Härigenom har ock en serdeles lättsinnighet i så väl utborgning,
som skuldsättning blifvit grundlagd och småningom utvecklats; och härigenom
har jemväl icke allenast den mindre, utan äfven den större, kredithandeln
kommit att ställas på bok och räkning, hvilket ej kunnat ega rum, derest
icke handlande egde den egna bevisningsförmån, som nu är i fråga och som
gör det till en möjlighet för dem alt utborga varor med betingadt betalningsanstånd,
ulan att köparen behöfver underkasta sig skyldigheten att genom
ett godkännande af räkning eller utfärdad förbindelse förpligta sig till
skuldens betalning å öfverenskommen förfallotid.
Foljderne af dessa omständigheter hafva jemväl uppenbarats i stridigheter
om bokskulders riktighet, misstroende och bristande ordentlighet i skulders
betalning. Hvad åter detta verkar på samhället i så väl moraliskt som
ekonomiskt hänseende, torde ej fordra någon beskrifning.
Lagstiftningens omförmälda menliga verkningar hafva emellertid tillförene
varit insedde; och man har jemväl sökt att desamma förekomma. Detta
försök innefattas i 2 § af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, hvilken,
skiljande den mindre haudeln från den större, stadgat dels, till förekommande
af stridigheter om sådana fordringar, som bero på bevisning efter bok,
s
Lag-Utskotteis Betankande , N\o 20.
att räkning på borgade varor bör åtminstone hvarje år utskrifvas och emot
bevis tillställas gäldenären, med skyldighet för denne att antingen genom påskrift
den godkänna eller, om han deremot liar något alt anmärka, inom sex
månader efter delfåendet, densamma i laga ordning klandra, vid påföljd, att
räkningen eljest anses lika utmätningsgild som annat förfallet skuldebref;
dels ock att den, som tillhandlar sig varor pa i ti vis och dervid betingar sig
betalningsanständ, är pligtig att genast derå gifva sitt skuldebref till säljaren,
som deremot bör lemna köparen qvitterad räkning öfver beloppet, lika som
vore det kontant betaldt, hvilket sednare stadgande haft till syftemål att förekomma
den större kredilhandelns ställande på bok och räkning.
Att likväl detta försök att afhjelpa de från lagstiftningen härfljtande olägenheter
och att införa en derigenom icke tillräckligen betryggad säkerhet
och ordning i kredithandeln ej kunde lyckas, är lätt att förklara. Grunden
till det onda eller handlandes och varutillverkares bevisningsrätt qvarstod,
nemligen orubbad, och gjorde det således för dem möjligt att bevara deras
fordringar; med åsidosättande-af de meddelade föreskrifterna, hvilka följaktligen,
såsom icke förbundne med någon verklig påföljd, blifvit för ändamålet
overksamma.
Om således samma ändamål skall uppnås, måste, enligt Ulskoltets öfvertygelse,
i första rummet det onda angripas i sjelfva sin grund, eller med andra
ord, en förändring ske af ifrågaställde, handlande och varutillverkare i
Jag medgifna, men på sätt ofvan är visadt vådliga, och emot de i lagstiftningen
antagna grundsatser stridande bevisningssätt.
En sådan förändring lärer emedlertid icke kunna sträckas derhän, att
handlandes och varutillverkares böcker afhändas all bevisningskraft. Då handeln
hvilar på förtroende och till dess nalur höra raskhet och enkelhet i
former för aftal och köpslut, mäste första beviset derom nödvändigtvis komma
alt innefattas i säljarens bokföring. Vådan af och det principvidriga i
lagstiftningen ligger ej eller häruti, utan i den, handlande och varutill verksre
föibehållna, ovillkorliga rättighet att genom ed sjelfva fylla bristen i bevisningen.
Det var ock med erkännande häraf, som senaste Ständer ansågo denna
rättighet böra upphöra, samt att det i stället borde vara en uppgifven gäldenärs
både rätt och skyldighet att, då han nekar till skuld, hvarom handelsbok
åberopas, fria sig med ed, derest han ej hellre vill fyllnadsed åt
den fordrande uppdraga; — och det är denna Ständernas åsigt, som gjort
sig gällande uti Kongl. Majlis ifrågavarande nådiga förslag.
Lag-Utskottets Betänkande> IV;o 2a.
7
Vid detta förslag har emellertid den anmärkning blifvit gjord, att det
syntes betänkligt att lemna den, som kräfves för en bokfordran, men nekar
till densamma, rätt alt med ed sig fria, enär denna rätt kunde blifva alltför
”frestande för mången, som saknar antingen vilja eller förmåga att betala,*
samt att förslaget i denna del ej eller vore öfverensstämmande med den i
lagstiftningen hyllade grundsats, att edgång ej må i oträngdt mål användas;
men då, enligt hvad Utskottet redan yttrat, det är en i lagstiftningen allmän
regel, att med ed kan man svara, men ej kära; då i 29:de och 30
§§ af rättegångsbalkens 17 kapitel uttryckligen stadgas, att, om lill styrko för
ett käromål förekommit halft bevis eller bindande omständigheter och liknelser,
då bör den, som käres till, med ed sig värja; då således den i förslaget
upptagna bestämmelsen om skyldighet för en uppgifven gätdenär att
fria sig med ed, ej allenast står i full harmoni med gi undsalserne i lagstiftningen,
utan ock med afseende derå, att all bindande kraft ej kan beröfvas
handlandes böcker, i sjelfva verket blott innefattar en omedelbar tillämpning
af redan gifna lagbud på det serskilda fall, hvarom nu är fråga; då den edgång,
som påkallas af rättvisan, ej kan anses vara i oträngdt mål använd;
och då man ej har större anledning att befara missbruk af edgång, då fordran
grundas på bok, än i de händelser, då fordringsegaren på annat sätt
kan åstadkomma sådan bevisning, som föranleder till edgång; — så torde
förenämnda anmärkningar icke föi tjena afseende, eller i någon mån förringa
giltigheten och tillämpligheten af den i förevarande hänseende antagna
grundsats.
Fall kunna emedlertid inträffa, då en afvikelse derifrån synes nödig;
och då skulle det, enligt förslaget, bero på Rätten att uppdraga edgången åt
handlanden eller bokförarem Man kan nemligen tänka sig den händelsen ,,
bland annat, att en handlande till en val känd person utborgar varor, men
att denne, innan tiden för skuldens betalning infaller, så förlorar sitt anseende,
att edgång icke kan honom anförtros. Di skulle han genom ett enkelt nekande
ku nna undgå all betalningsskyldighet, derest icke säljaren, hvilken vid utborgningen
egde en garanti i den köparen uli lagen ålagda edsförpligtelse!!,
lemnadcs tillfälle att förvara sin fordringsrätt; och det vore orätt vist, om denne
skulle lida af en förändring i förhållanden, dem han ej haft anledning
förutse eller förmått hindra. De fall, då afvikelse från den allmänna grundsatsen
är nödig, synas likväl ej kunna blifva många; och då domaren har
att pröfva, när sådant af "serskilda olsåker” må ske, h.ir man ej att befara
missbruk af lagens undantag i denna del.
i
Lag-Ulskotlets Betänkande, N.-O 10.
Utskottet, som härmed uttalat sin åsigt om njdtan och rältsenligheten
af den åsyftade väsendlligaste förändringen i gällande lagstiftning eller den*
som utgör föremål för 1 § af det nådiga förslaget, har, vid fortsatt granskning
af samma förslag, likaledes insett det ändamålsenliga i de bestämmelser,
som innefattas i påföljande två §§.
Med hufvudsakligt bibehållande af ofvanomförmälda föreskrift i 2 § af
Kongl, förordningen den 28 Junii 1798, angående skyldighet för säljaren att
inom viss tid lemna köparen räkning på fordran för borgade varor eller fordringen
utsöka, och för den sistnämnde att räkningen klandra, har man för
befrämjande af det med nämnde föreskrift afsedda, men, enligt hvad redan
är anmärkt, i anseende till saknad påföljd för säljarens underlåtenhet att densamma
iakttaga, hittills helt och hållet förfelade ändamål, ansett säljarens
berörda underlåtenhet böra medföra förlust af handelsbokens vitsord. Om än
strängheten i denna påföljd hos en och annan uppkallat betänkligheter emot
dess lämplighet, torde man likväl icke kunna undgå att erkänna behofvet
deraf, om man tager i betraktande den oreda och osäkerhet, som föranledas
af långvariga bokfordringar; att således lagstiftaren genom sina bud måste
söka förekomma sådana; samt att, derest handelsbok alltjemt medförde vitsord,
utan att säljaren iakttager ofvannämnda föreskrift, det fall kunde inträffa,
alt en person, när han efter flere år kräfves för en bokskuld, blifver,
änskönt han anser krafvet oriktigt, nödsakad att låta utslaget ankomma på
kärandens edgång, hvilket åter kunde leda till de vådor, hvilkas förekommande
utgjort egentliga anledningen till föreslagna lagförändringen.
Men ehuru Utskottet följaktigen i de liufvudsakligaste delar understödjer
ifrågavarande lagförslag, kan likväl Utskottet icke förorda dess antagande i
sin helhet.
Utskottet erkänner nemligen hvarken lämpligheten eller fördelen af en
lagstiftning i den syftning, som den, hvilken innefattas i förslagets 4 §, dea
der meddelar åtskilliga bestämmelser för den händelse, att emellan handlande
och köpare motbok blifvit upprättad.
Det är Utskottet icke obekant, alt f. d. Lagkommitteen, som först gjorde
motböcker till föremål för lagstiftning, efter föreslagen förändring i den,
handlande nu medgifna, egna bevisningsrätl, ansåg nödigt lemna både säljare
och köpare en anvisning att, med bibehållande af kredithandelns förmåner,
genom omförmälda böcker förvara sin rätt och säkerhet å ömse sidor. Saken
var dock icke någon nyhet. Redan förut egde bruket af motböcker rum, redan
förut hade omtänksamma personer begagnat detta medel till betryggande
af
Lag-Utskottets Betänkande } Wto i o.
9
af deras säkerhet; och verkan af dessa böcker har slädse pröfvals, i enlighet
med de allmänna grunder för bevisning, som lagstiftaren meddelat, jemförde
med beskaffenheten af samma böcker. Skulle dock icke lagstiftaren gjort nog,
då han angifvit berörde allmänna grunder och dermed lemnat hvar och en
sådan ledning, att han kan med full trygghet ordna sina angelägenheter? Eller
tillhör det äfven honom att intränga i alla de möjliga sätten för detta
ordnande och alt serskilt för hvarje lagstifta? Detta senare synes dock
vara och böra blifva en de enskildes egna omsorg.
Att den åsyftade inskränkningen i handlandes och varuförädlares bevisningsrätt
skulle å deras sida föranleda en större försigtighet vid utborgningar
än förut, är lika troligt, som att denna försigtighet skulle gifva anledning
till vidtagande af åtskilliga mått och steg för inbördes reda och säkerhet emellan
dem och kunder; men erbjuda sig härvid blott motböcker? Lemna icke
lagens allmänna bevisningsgrunder tillfälle att använda andra medel? Och
hvarföre skall då endast det förra blifva föremål för serskilda bestämmelser?
Om emellertid detta har sin grund i ett föregående vidsträcktare bruk
deraf, så bör man likväl ihågkomma, att motböckers bevisningskraft alltid kommer
att bero på deras beskaffenhet samt att densamma, lika som begagnandet
deraf, enligt föreslagna lagstadgandet, ankommer på kontrahenternes fria aftal.
En underordnad betydelse har ock i berörda stadgande blifvit leornad
motböcker. De äro i sjelfva verket deri ej betraktade annorlunda än såsom,
utskrifna handelsräkningar; men det oaktadt har man uppdragit en väsendtlig
skillnad emellan verkan af dylika räkningar och om förmälde böcker. Jemlikt
förslaget åligger det nemligen köpare, som ej godkänner räkning eller
motbok, alt, på ett af de i 3 § föreskrifna sätt, inom viss tid klandra räk
ningen
eller motboken, vid påföljd, att den förra eljest varder lika utmätningsgild,
som annat förfallet skuldebref, men att motboken kommer att gälla
såsom fullt bevis i allt, hvari köparen ej kan visa fel. Då således köparen,
genom underlåtenhet att klandra räkningen, förlorar all rättighet att
derå vidare tala, och dymedelst äfven möjligheten att uppehålla fordringsegaren
i sin rätt, är det honom deremot obetaget att, änskönt han lemnat
motboken oklandrad, söka, då den sedermera emot honom åberopas, deri visa
fel och derigenom göra dess verkan såsom bevisning ytterligare beroende
på tvist. Men hvad vore, vid dylikt förhållande, fördelen af lagen om motböcker
för kredithandeln? Förefinnes ej redan en vida större genom den
verkan, som blifvit tillagd handlandes utskrifna och köpare tillställde räkningar?
Bih,
till R. St. Fröt. 1841 och 1848 J 7 Sami. 1 Af cl. 7 Haft. 2
10
Lag-Utskotlets Betänkande* NjO 2».
DS Utskottet jakande besvarar sistnämnde fråga, anser sig U skottet likväl,
med afseende å de omständigheter, sora äro förenade med användandet
af molböcker, böra medgifva, hurusom det vore i hög grad betänkligt att
i lag tillägga dessa böcker någon ovillkorligen bevisande kraft. Deras verkan
i detta hänseende måste alltid ytterst ankomma på domaren, derest stridighet
derom skulle uppstå; men derom erfordras dock icke någon serskild föreskrift.
Dessutom har Utskottet ej kunnat förbise de oredor och tvister, hvartill
senare delen af ifrågavarande lagstadgande kan gifva anledning. Om t. ex.
köparen ej vill eller kan förete motbok, utan säger, att den förkommit, så
måste handlanden bevisa, att det skett genom köparens vanvård, för att få
begagna den rätt, som han i sådan händelse skulle ega att nemligen sin
handelsbok med ed styrka. Häri ligger dock genast ett frö icke allenast tilt
rättegång, utan ock till hvarjehanda försök af betänkligare art.
Om man nu erkänner, att hufvud sakliga ändamålet för all kreditlagstiftning
måste vara att, genom enkelhet i former, söka bereda säkerhet och ordning
i de förhållanden, som densamma afser; samt att den lag, som icke ovillkorligen
är af behofvet påkallad och ej eller medför fördelar, öfvervägande
de olägenheter, som deraf kunna föranledas, ej bör komma i fråga;, så torde
hvad Utskottet nu andragit, i anledning af 4 § i Kongl, Majds nådiga förslag,
utgöra tillfyllestgörande grund för Utskottets derom redan förklarade omdöme.
Något behof af bestämmelser i omförmälda syftning förefinnes icke eller
i förslagets öfrige delar, hvilka, enligt Utskottets omdöme, innefatta de allmänna
föreskrifter, som lagstiftaren bor gifva i förevarande hänseende. Hvad
derutöfver af omständigheterna tilläfventyrs påkallas, synes, på sätt Utskottet
redan yttrat, böra blifva ett föremål för aftal och ej för lagstiftningen. Bruket
af motböcker och andra sådane medel för bibehållande af ordning och
reda i handelsförhållanden är genom föreslagna lagen icke någon betaget, och
för pröfning af verkan deraf lernnar lagen redan tillfyllestgörande ledning.
Då af det ofvan anförda följer, att Utskottet anser stadgandet i 4 § af
det nådiga förslaget ej böra antagas, men deremot finner de bestämmelser,
som detsamma i öfrigt innefattar, ej allenast påkallade af behofvet, utan ock
ledande till en nödig förbättring i lagstiftningen; får Utskottet, enär Kongl.
Maj:ts propositioner endast i sin helhet kunna antagas, vördsamt tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer* med af stag ä ifrågavarande nådiga pro
position
* besluta utfärdande af en författning utaf enahanda
innehåll sorn den föreslagna* med uteslutande af 4 §> sd att
5 och 6 §§ i f öreslagne författningen, i den som kommer att
utfärdas* i ordningen blifva den 4 oc^
Stockholm den 11 Februari 1&48.
Lag-UitkoUelt Betänkande, ffl,® %u
11
N:o 21.
Ånk. till Exp. Utsfc. de» 1,4 Febr. 11. II f. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af sältet
för utmätt fastighets försäljning.
Till Lag-utskotte(s behandling har Hederv. Bondeståndet remitterat ett af
riksdagsfullmäktige!! Olaus Ericsson från Bohus län ingifvet memorial, deri
han yrkat, att de författningar, sorn föreskrifva, att utmätt faslighet skall å
auktion försäljas i upp- och afslag, måtte upphäfvas, enär berörde försäljningssält
vore missledande, och i stället påbjudas, att ifrågavarande auktioner endast
böra ske i uppslag, såsom då utmätt lösegendom afyttras.
I anledning häraf får Utskottet afgifva följande utlåtande:
Redan genom Kongl, förordningen den 17 Februari 1748, angående försäljning
af gäldbunden fast egendom, stadgades, att försäljningen skulle ske i
upp- och afslag. Sjelfva auktionssättet var likväl icke i lag bestämdt, utan i
följd af vedertaget bruk sådant, att först bjöds i uppslag, till dess en summa
genom högsta hudet blifvit bestämd, hvarefter antogs en skälig afslagssumma,
sorn minskades, till dess någon ropade: "mitt”, då begge summorna
sammanlades och utgjorde köpeskillingen. Men enär detta auktionssätt
emellertid medförde den olägenhet, att personer, okunnige, om hvad med
afslag förstods, trodde hela köpeskillingen vara inbegripen i den utropade
afslagssuraman, blef genom Kongl, förordningen den 29 November 1823 förordnadt,
att, sedan vid utmätningsauktion å fastighet uppslagssumman, i brist
af flera öfverbud, fastställts, afslagssumman bör tilläggas och sammantagna
beloppet derefter afslagsvis utropas, till dess någon bjod ’’mitt”j eller summan
nedgått tilt hvad först i uppslag fastställdes, äfvensom att, i fall under
afslagsutropen två eller flere bjudare på en gång ropade ’’mitt", auktionen
derefter borde endast desse bjudare emellan fortgå i uppslag och då blifvande
högsta anbudet med klubbslag fastställas.
Nu emedan den anmärkta olägenheten härigenom är afhulpen och alt
anledning till förvillelse för köpare undanröjd, samt ändamålet att vid auktion
å utmätt fastighet få densamma till högsta möjliga pris försåld, till
ej mindre gäldenärens än borgenärens fördel, säkrast vinnes genom försäljning
i upp- och afslag, enär vid detta fösäljningssätt den ena spekulanten ej
kan utröna, hvad den andra föresatt sig att bjuda, och derföre heldre betalar
egendomens rätta värde, än, under afbidan på afslagssummans ytterligare
nedsättning, äfventyrar, att annan köpare kommer honom i förväg: ty och
12
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 21.
då annat försaljningssätt än nu omförmälta må följas, derest alla de, hvilkas
rättäri fråga, derom sig förena; får Utskottet, med tillkännagifvande, att sist
församlade Ständer, på enahanda grunder, afslagit då gjord framställning i
samma syftning, som den ifrågavarande, vördsamt tillstyrka,
att Olaus Ericssons förevarande motion icke mätte vinna Rikets
Ständers bifall.
Stockholm den 14 Februari 1848.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Lag-Ulskollets Memorial,, -N:> 22, 23.
i
N:o 22.
Ant. till Exp.-Utsk. den 17 Febr., fcl. 2 e. m.
Vördsamt Memorial!
Sedan Heder v. Bonde-ståndet Lill Lag-utskottets behandling remitterat
el t af riksdagsfullmäktigen Petter Pehrsson från Jönköpings län ingifvet
memorial, deri blifvit yrkadt det stadgas mätte, att för alla länsmän skola
utfärdas sådana fullmakter, att de icke utan laga ransakning och dom
kunna afsättas; men Utskottet, enligt dess under N:o 4 afgifna utlåtande,
ansett denna fråga icke kunna hänföras till de ämnen, som ligga inom Utskottets
i grundlagarne utstakade verkningskrets, samt derföre lill förenämnde
Riks—stånd återlemna! omförmälta memorial; så har samma Riksstånd,
vid föredragning af Utskottets berörde utlåtande, vidblifvit sitt vid
remissen redan fattade beslut, alt väckta frågan bör behandlas af Utskottet,
till hvilket memorialet alltså är vordet återsänd t; dock som Öfrige Riksstånd,
Högloft. Ridderskapet och Adeln den ip, Högv. Preste-ståndet den 26
och Vällofl. Borgare-ståndet den 22 sistlidne Januari, funnit ifrågavarande
motion böra af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet handläggas , får
Utskottet, med anmälan härom, till Hede-rv. Bonde-ståndet å nyo återlemna
ofta nä m nde memoria 1.
■Stockholm den 17 Februari 1S48.
N:o 23.
Ant. till Exp.-Ulsk. d. 17 Febr., kl. 2 e. m.
Memorialj i anledning af återremiss utaf Utskottets betänkande
N:o 6j öf ver väckt motion angående ändring i författningarna
om by saltning.
Hederv» Bonde-ståndet har, under den 29 sistlidne Januari, på grund af
fastställda anmärkningar, till Lag-utskottet återremitterat den fråga, som utBih.
till R. St. Prot. 18-17 och ISIS. 7 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, K:o 24.
gör föremål för ofvan be förda belänkande; men som detsamma blifvit bifallet
af Högloft. Ridderskapet och Adeln den 22, samt Högv. Preste-ståndet
oell Vällofl. Borgare-ståndet den 26 förenämnde månad, och tre Stånds mening
i frågor af denna art utgör Rikets Ständers beslut, samt återförvisning
ifrån elt Riks-stånd ej betager samma beslut dess kraft och verkan, anser
Utskottet något utlåtande öfver de gjorda anmärkningarne icke erfordras;
hvilket Utskottet får hos Hederv. Bonde-ståndet vördsamligen anmäla.
Stockholm den 17 Februari 1848.
N:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. å. 29 Febr., kl. 2 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förmånsrätt för
förskott på till försäljning lemnade varor.
Sedan, i anledning af gjord framställning om behofvet af en lag, som
betryggade den, hvilken till försäljning emottagit varor eller konnässement
derå, samt på blifvande köpeskilling lemnat varuegaren förskott emot förlust
af det förskjutna i händelse den sistnämnde fåkade i konkurstillstånd
innan varorna blifvit försålda och betalda eller kommit förskottsgifvaren
tillhanda, Rikets senast församlade Ständer beslutat utfärdande af en författning
i ämnet; men Kongl. Maj:t, på anförde skäl, vägrat Sitt bifall till
uppgjorda förslaget; så har herr Lindström, E. G., uti ett hos Vällofl. Borgare
Ståndet vid innevarande riksmöte ingifvet och till Lag-utskottets behandling
öfverlemnadt memorial, yrkat att, enär behofvet af en lag i förenämnde
syftning vore oförminskadt, samt några väsendtliga förändringar,
enligt motionärens åsigt, ej borde göras i omförmälta förslag, så vida dermed
åsyftade nyttiga ändamål skall vinnas, Rikets Ständer å nyo malte
till pröfning upptaga samma förslag, hvilket lyder, som följer:
1:0
Den, som från annan ort till försäljning emottagit varor, eller till
honom eller hans ordres stäldt konnässement derå, samt på blifvande kö
-
Lag-Utsliollets Bclänkarlde, iY.o 21.
i
peskilling för varorna lemnat förskott, eller i och för försäljningsuppdraget
haft omkostnad, njute för sådant förskott och omkostnad med ränta
, i händelse förskottstagaren före försäljningen, gör konkurs, förmånsrätt
utur värdet af varorna, derest de fumas till förskottsgif varens förfogande
eller under hans vård.
2:0
Hafva varorna före konkursen redan blifvit försålda och levererade,
utan att förskottstagaren erhållit liqvid, ege förskottsgifvarén att
af försäljningssumman godtgöra sig för hvad lian förskjutit, framför andra
förskotts tagarens borgenärer, såvida uppbörden af betalningen är honom
ombetrodd.
3:o
Den förmånsrätt, nu sagd är, eger icke rum, om förskoltstagare
och förskottsgifvare äro boende på samma ort och varorna der blifvit
till försäljning öfverlemnade, så vida ej, vid varornas öfverlemnande,
blifvit sä förfaret, som lagen i fråga om försträckning emot lös pant
förmår.
Då Utskottet, efter öfvervägande af delta förslag, hvilket ej kan betraktas
annorlunda, än såsom motionärens egen vid innevarande riksmöte
väckta motion, nu går att deröfver sig yttra, får Utskottet instämma i senaste
Ständers åsigt om rättvisan och billigheten af den förmånsrätt, hvarom
fråga är. Ehuru förskottsgifvaren i ena fallet redan emottagit och således
är innehafvare af de varor, hvarpå han förskjuter penningar, men i
det andra blott bekommit en handling, som utmärker, att varorna blifvit
till honom afsända, kan likväl förmånsrätten i båda fallen försvaras ursamma
grund, eller från antagandet af en i varorna förvärfvad panträtt. Då
nemligen i 1 Kap. Skiplego-balken af gällande sjölag stadgas, att ”Skippar
”för hvar och en, som något gods, i hans skip lastar, skal undertekna
”irenne Yederkännelse skrifter, som cognoscementer kallas, alla tre af lika
”innehåld,så att när then ene fullgjörs, the andre blifva uthan värde,” så är
ock den skeppare, som emottagit gods för att till annan ort öfverföras, och
medelst konnässementers undertecknande dertill sig förbundit, ej befriad
från denna sin förbindelse, förr än han densamma, enligt konnässementernes
lydelse, fullgjort, ehvad befraktaren eller afsändaren annorlunda förordnar,
derest han icke återställer alla konnässementerne. Och häraf följer
uter, alt godset måste anses såsom åt skepparen anförtrodt för en tredje
Lag-Utskottels Betänkande, N:o 24.
persons vältning, eller
ken å destinationsorten är konnässementinnehafvare. Nu emedan panträtt
i lösegendom, enligt den i lagstiftningen gällande och i lagskipningen antagna
grundsats eger rum, der den, som panträtten tillgodonjuta vill, har
■egendomen i händer eller under sin disposition, lärer bestämmelsen afifrågaställde
förmånsrätt ej eller kunna betraktas såsom en afvikelse från berörda
grundsats.
Vid pröfning af förevarande förslag, förekommer emellertid hurusom
Kongl. Maj:t emot detsamma anmärkt, att giltiga skäl saknades för de i förslaget
gjorda inskränkningar, att förmånsrätt icke skulle ega rum, då förskottstagare
och förskottsgifvare bo på samma ort, så vida ej vid varornas
öfverlemnande blifvit så förfaret, sorn lagen, i fråga om försträckning emot
lös pant, förmår, eller då konnässement är stäldt på iunehafvaren, och denna
anmärkning synes äfven Utskottet grundad.
Man bär visserligen trott förra inskränkningen behöflig, emedan en mindre
redlig gäldenär eljest lätteligen skulle kunna gynna de på samma ort
med honom boende borgenärer på de öfrigas bekostnad; men då sådant ingalunda
afböjes derigenom, att varorna kallas pant i stället för kommissionsgods,
enär Svensk lag icke, såsom vilkor för giltigheten al lös egendoms
pantsättning, stadgar sådana kontroller, som kunna förekomma svek under
förra benämningen mera än under den senare, och då dessutom måste tagas
i betraktande, att försäljning af gods ofta uppdrages åt personer, sorn bo på
samma ort med godsegare, t. ex. då fabriksidkare öfverlemna deras tillverkningar
ål andra för att afyttras ; så och enär om-förmälda inskränkning följaktligen,
i stället att kunna medföra åsyftad veikan, skulle i viss nion komma
den påyrkade lagen att förfela dermed afsedda ändamål, torde en sådan
inskränkning ej eller böra ega rum.
Hvad den senare inskränkningen angår, så synes den hufvudsakligen
vara föranledd deraf, att, derest konnässement är stäldt till innehafvare!),
varorna ej kunna anses inlastade för någon viss persons räkning; men om
man besinnar, att den person å destinationsorten, till hvilken ett till innehafvaren
stäldt konnässement blifvit öfverlemnadt, jemlikt gällande lag har
samma rättigheter i hänseende till inlastade varorna, sorn om konnässementet.
varit uttryckligen stäldt å honom, lärer någon inskränkning i denna
del icke erfordras för tillämpning af ofvanberörda grundsats på nu ifrågavarande
fall.
Ehuru
Lag-VIskoltels Betänkande, N:o 24.
5
Eluira Utskottet följaktligen icke kan tillstyrka antagande af motionärens
förslag, anser likväl Utskottet, som, på sätt ofvan är nämndt, godkänner
den hufvudsakliga grund, hvarpå detsamma hvilar, sig böra inför Rikets
Ständer framlägga ett med samma grunder öfverensstämmande förslag.—
Behofvet af en lag i förevarande syftning är af Rikets Ständer redan erliändt,
och det tillhör således Utskottet att söka afhjelpa samma behof. Vid
uppgörande af ett sådant förslag har emellertid Utskottet ej kunnat förbise
att, då förskott lemnäs på grund af konnässement, förskottsgifvaren till en
del är i annan ställning, än om förskottet lemnats sedan varorna blifvit al
skepparen till den förre levererade. Derförinnan måste nemligen, enligt 5
och 7 §§. i Handels-balkens 17 kap., i vissa fall för sjöfolks lön, frakt och
skeppslega, bilbref och bodmerilån tagas betalning ur varorna; och det är
derföre, som Utskottet funnit nödigt att härom införa ett stadgande i sitt
förslag, för hvars afvikelse från motionärens i öfrigt någon vidare redogörelse
ej synes behöflig.
Utskottet får således vördsamt tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer besluta utfärdande af en författning,
hvarigenom stadgas sorn följer:
Ilar ?irigon till försäljning emottagit varor, samt pä blifvande
köpeskilling lemnat förskott eller i och jör uppdraget
haft kostnad, njute för samma förskott och kostnad med ränta
, derest förskottstagarens egendom till hans borgenärer af
trädes, innan förskottet blifvit guldet, betalning utur varorna
med den rätt, som i iy kapitlet 3 S IIandels-balkin är tillagd
innehafvare af lös pant.
Lag samma vare om förskottet är lemnadt på grund af
sådant konnässement, sorn i sjölagen omtalas, ändå att varorna
före konkursen ej kommit förskottsgifvaren tillhanda; dock
sker härigenom icke någon inskränkning i deji rätt, som i 5 och
7 SS af förutnämnde kapitel bestämmes för sjöfolks lön,
frakt och skeppslega, bilbref och på bodmeri tagel län.
Stockholm den 28 Februari 1848.
Bih. lill II. St. rrot. IS47 och 1S4S. 7 Samt. 1 AfJ. S lläft.
2
STOCKHOLM, f. rf. Schultzes Boktryckeri, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 2S.
1
N:o 25.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Mars., kl. i e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring i Kongl.
Förordningen den äg Juli i8iä, angående åtskilliga omständigheter,
som böra iakttagas vid ändrings sökande i Konsistoriernas
utslag.
Uti berörde Kongl, förordning stadgas: ”att den, sora vill söka ändring uti
Konsisloriernas utslag i de mål, som derifrån omedelbarligen dragas under
Kongl. Maj:ts pröfning, icke allenast inom samma tid, som de underdåniga
besvären skola till Kongl. Maj:t ingifvas, åligger att Konsistorium om denna
sin föresatts underrätta, utan ock, mom utgången af lika lång tid derefter,
med bevis inför Konsistorium styrka, att han sina besvär i laga tid och ordning
ingifvit; att uti de mål, som dragas från Konsistoriernas till Hofrälternas
och derifrån till Kongl. Maj:ts pröfning, enahanda förhållande bör iakttagas,
så att Konsistorium åligger i hänvisningen till besvärs anförande, som å utslaget
tydligen bör utsättas, äfven införa, att den missnöjde, inom samma
tid, som han eger sina besvär, efter hvad i hvarje ort är föreskrifvet, till
Hofiätten ingifva, skall hos Konsistorium anmäla, att han ämnar öfver utslaget
besvär anföra och derefter, inom trettionde dagen fiån sista inställelsedagen
i Hofrätten, med bevis derifrån inför Konsistorium styrka, alt han
sina besvär ingifvit, så vida desamma skola komma under pröfning; äfvensom
att Hofrätten bör, jemte meddelande af hänvisning, i hvad ordning dess
utslag i dylika mål dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, föreskrifva klaganden
att, inom den tid, som han sina besvär hos Kongl. Maj:t i underdånighet
bör inlemna, hos Konsistorium anmäla sitt tillämnade ändringssökande
och derefter, inom trettionde dagen från den dag, då de underdåniga besvären
sednast skola vara ingifna, hos Konsistorium med bevis styrka, att han
sin klagan verkligen fullföljt, vid äfventyr att, om något häraf underlåtes,
vara all vidare talan i målet förlustig.” — Under förmenande, att den skyldighet,
som sålunda är ålagd part, hvilken vill klaga öfver beslut i de mål,
berörda författning afser, att nemligen hos Konsistorium dels inom viss tid
tillkännagifva sin föresats i nyssnämnde hänseende, dels ock, inom ytterligare
bestämd tid, efter det klagan bör vara fullföljd, med behörigt bevis
styrka, att sådant verkligen skett, är både olämplig och öfverflödig, emedan
Bih. till R. St. Prot. 1847 °°h 1848, 7 Sami. 1 Afd. q Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 26.
en tillkännagifven föresats icke innefattar bevis, att den kommer att gå i fullbordan,
samt Konsistorium, i händelse klagan fullföljes, i allmänhet erhåller
deraf del för att i målet sig utlåta, har riksdagsfullmäktigen Andreas
Bengtsson från Jönköpings län, uti ett hos Hederv. Bonde-ståndet ingifvet
memorial, hemställt, om icke ifrågavarande författning må upphäfvas eller densamma
åtminstone kunde inskränkas till endast de mål, som från Konsistorium
fullföljas i Hofrätt, enär Konsistorii utlåtande alltid infordras i det
fall, att målet omedelbart derifrån drages under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Lag-utskottet, till hvars yttrande detta memorial blifvit remilteradt,
har tagit detsamma i öfvervägande; och som ostridigt är, att åtskilliga olägenheter
kunde uppstå, derest Konsistorierna i riket, hvilka med domaremaktens
utöfvande, i vissa fall, förena skyldighet att vaka öfver eklesiastike
embels- och tjenstemäns förhållande i och utom tjensten, samt befordra härom
gifna utslag till verkställighet, vore i saknad af den i sistnämnde afseende
nödiga upplysning, om samma utslag vunnit laga kraft eller kommit genom
besvär under högre Rätts pröfning; alltså och då ifrågaställa föreskrifter,
hvilka, på sätt omförmälda författning gifver vid handen, tillkommit för undanrödjande
af förrberörda olägenheter, jemväl synas lämpligast leda till ändamålet,
får Utskottet, som destomindre kan hemta skäl för samma föreskrifters
borttagande från den af motionären åberopade omständighet, att Konsistorierna
i allmänhet skola få del af anförda besvär för att deröfver sig utlåta,
som infordrandet af Konsistoriernas utlåtanden i alla derifrån fullföljda mål
icke är i lag påbjudet, samt Konsistorierna dessutom på denna väg ej kunna
erhålla den tidiga upplysning i ofvannämnde hänseende, som är behöflig för
iakttagande af hvad dem åligger, vördsamt tillstyrka,
att Andreas Bengtssons förevarande motion icke måtte biftilas.
Stockholm den 2 Mars 1848.
N:o 26.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition (N:o i5)
med förslag till förordning angående färla"s-inteckning.
Då de i allmän lag och serskilda författningar spridda stadganden i afseende
å säkerhet för förlag, som gifves till bergs- och brukshandleringar,
Lag-Vtskottets Betänkande , N:o 26.
3
fabriker, handtverk eller hafsfiskerier, skola befinnas dels ofullständiga och icke
nog allmänna, dels ock, ehuru afseende likartade förhållanden, icke sins emellan
öfverensstämmande eller lämpade efter de för inteckningar i fast egendom
gällande föreskrifter, och då det således syntes vara af vigt, att ändamålsenligare
och å dylika aftal, så vidt ske kan, utan åtskillnad tillämplige lagbud
meddelas och i en enda författning sammanföras, har Kongl. Maj:t, efter
Statsrådets och Högsta Domstolens hörande, uti en till Rikets Ständer allåten
nådig proposition, till antagande framställt ett så lydande förslag:
”Med upphäfvande af hvad om förlagslån och fclrlagsfordringars
intecknande och betalningsrätt nu är genom serskilda författningar stadgadt,
samt med ändring af handelsbalk ens ty kap. y § sista punkten,
dels så vidt förlags fordran derigenom tillerkännes förmånsrätt utan inteckning,
dels ock hvad angår den fråga, uti hvilket gods förmånsrätten
skall gälla, varder förordnadt som följer:
§ ^
G ifver någon förlag i penningar eller varor att anlägga eller drif va
bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan inrättning till beredande eller förädling
af råa ämnen, ege förlagsman låta förlaget intecknas, på landet
hos Häradsrätt och i stad hos Rådstufvurätt, inom hvars domvärjo bruket,
fabriken, verkstaden eller inrättningen arilägges eller finnes; och njute
sedan, i den ordning, sista punkten af y $ i iy kap. handelsbalken bestämmer,
förmånsrätt i det, som tillverkadt är, samt i de för tillverkningen
nödiga råa ämnen, i fordringar hos arbetare eller andra för sådana
förskott i penningar eller varor, som till brukets, fabrikens, verkstadens
eller inrättningens drift lemnade blifvit, så ock i all den lösegendom,
vare sig redskap, dragare eller annat, sorn till bruket, fabriken,
verkstaden eller inrättningen hörer. Då i stad Rådstufvurätt icke finnes,
vare Häradsrätt i orten behörig att inteckning meddela.
5 2.
Hvar, som lemnar hafs- eller saltsjöfiskare förlag till fiskets idkande;
ege ock låta det intecknas vid Häradsrätten eller Rådstugurätten i orten,
der fiskaren har sitt. hemvist - och njute sedan förmånsrätt i fiskarens
fångst, fartyg och fiskredskap, Under iakttagande af den ordning ibland
borgenärer, som med det i $ 1 åberopade lagrum instämmer.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 26.
§ 3.
Är förlagsinteclning gifven för jleras fordringar , och räcker ej godset
till för alla, håfve den, sorn äldre inteckning eger, företräde.
Inteckningar, gifna vid samma ting å landet, håfven lika rätt. Ont
inteckningar å en rådstufvudag vare lag samma.
§ 4.
Ej må förlagsinteckning gifvas utan för visst öfverenskommet belopp
i penningar eller varor, eller utan skriftlig, genom vittnen styrkt eller
ock inför Rätten af låntagaren erkänd handling, deruti så väl försträckningens
egenskap af förlag för viss uppgifven inrättning och, när detta
lemnäs till något af de i § 1 nämnda ändamål, jemväl stället för inrättningen
upptages, som ock låntagaren medgifvit, att sådan inteckning tagas
får.
Handlingen skall i hufvudskrift till Rätten ingifvas, samt der offentligen
uppläsas, i Rättens protokoll införas och med påskrift om inteckningen
förses. Å landet må förlagsinteckning ej sökas utan vid lagtima
ting.
§ 5.
Inteckningen skall förn jas inom tio år, sedan den beviljades och ytterligare
inom tio är efter hvarje förnyelse; njute dock fordringsegaren
förmånsrätt enligt första inteckningen. Försummas den förnyelse, vare
inteckningen förfallen.
§
Har flyttning af bruket, fabriken , verkstaden eller inrättningen skett
till ort under annan Rätt, än den, hvarest inteckningen blifvit beviljad,
vare då Härads eller Rådstufvurätten i den ort, dit rörelsen förflyttad
är, behörig att förnyelse af inteckningen meddela Sammaledes vare
ock den Härads- eller Rådstufvurätt, hvarunder i § 2 omnämnd förlagstagare.
efter skedd flyttning af hemvist, bosatt är, behörig att frågan
om förnyelse af inteckning för honom gifvet förlag upptaga.
I dessa fall skall, vid äfventyr af intecknings rätt ens förlust, förnyelse
af inteckningen sökas hos Rådstufvurätt inom seac månader, och
hos Häradsrätt sednast vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex
månader, räknade från slutet af det år, hvarunder innehafvaren af bru
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 26.
5
ket, fabriken, verkstaden eller inrättningen blef derföre, eller fiskaren
för sin rörelse, på nya stället till skatt antecknad.
§ *
I öfrigt skall angående förlagsinteckning tillämpas hvad om inteckning
i fast egendom stadgadt är. Uti Rättens protokoll öfver inteckning
i fast egendom varde ock förlagsinteckning intagen.
§ 8.
Denna förordning träder i verksamhet från och med deni Juli 1849-  Förut meddelade förlagsinteckningar bedömas efter ditintills gällande
föreskrifter, men böra hos Rådstufvurätt inom ett år från nyssnämnde
dag och hos Häradsrätt sednast vid det lagtima ting, som infaller näst efter
samma års utgång, samt deruppå vidare, enligt hvad i 5 och 6
stadgadt är, förnyas för att bibehålla sin förmånsrätt.’'
Sedan samtlige Riksstånden till Lag-utskottets behandling öfverlemnat
förenämnde nådiga proposition, bar Utskottet tagit densamma i öfvervägande;
och får nu Utskottet deröfver sig vördsamligen utlåta:
Det loista stadgande i gällande lagstiftning om förlag återfinnes i sista
moni. af 7 § i handelsbalkens 17 kap., hvilket innehåller, att den, som gifver
förlag alt dermed drifva bergsbruk eller audre sådane verk, njuter förmån
till det, sorn dermed tillverkadt är. Härigenom var likväl icke någon
bestämmelse meddelad, angående sjelfva förlagskontraktéts väsende eller formella
beskaffenhet, ej eller några iakttagelser ålagde för lösgifva re för åtnjutande
af omförmälde förmån, den der således ökade antalet af de tysta förmånsrätlerne.
Dessa omständigheter, i förening med ett utsträcktare bruk af
förlag, hafva ock framkallat serskilda föreskrifter. Då man granskar samma
föreskrifter, fästes efneilertid i främsta rummet uppmärksamheten vid dem,
som angå förlag vid bergs- och brukshandteringen och som innefattas i den
af Kongl. Majit den 24 Februari 1748, efter samråd med Rikets Ständer,
utfärdade förordning med deri sedermera skedde förändringar. Sedan berörda
författning angifvit, att r,under ordet förlag förstås sådant lån, antingen i
penningar eller varor, som gifves förut på metaller eller mineralier af hvad
namn de äro, och till alla de råämnen, som fordras till sjelfva tillverkningen
och dess utförsel,” uppdrages till en början en bestämd skillnad i afseende
på förlagslån, gifne till bergsmän och till ståndspersoner eller bruksegare.
Så stadgas: att ingen annan eger gifva förlag uti bergsmansståndet, än bor
-
Lag-Utskottets Betankandej IV.-o 26.
gare och handlande i städerne, så ock bruksegare eller idkare å landet
samt att flere förläggare ej på samma gång må tagas; hvaremot så väl handlande,
som andre äro berättigade att förlägga ståndpersoners jern- och andre
verk jemte ädlare verk och grufvor, utan inskränkning i deras antal. — Men
utom dessa två arter af förlag omtalas ännu en tredje, nemligen sådant förlag,
som bruksegare eller idkare gifva på malm, kol, andre råämnen, samt
dagsverken och körslor, till antingen egne torpare, kolare och brukshemmans
åboer, eller andre, hvilkas hemman äro lagde till nyttjande under sjelfva
verket.
För att åtnjuta förlagsrätt d. v. s. företrädesrätt till betalning hos förlagstagaren,
blef emellertid föreskrifvet, att förlagskontraktet skulle i alla
händelser skriftligen upprättas och offentliggöras. Men i senare hänseendet
har ett olika förfaringssätt blifvit påbudet.
Det förlag, som lemnäs till bergsmän, skall nemligen antecknas i Bergstingsrättens
dombok och sedan, genom byttefogden, kungöras å hyttebacken.
Hvaremot en förläggare till jern- och messingsbruk och kopparhamrar bör uti
Bergskollegium låta inteckna förlagsafhandlingen. Dock är från sistnämnde
föreskrift undantag gjordt, hvad angår kopparförlag vid Stora och Nya Kopparberget,
hvilket för förlagsrättens bevarande blott behöfver inskrifvas i
Grufverättens dombok. Förlager, som af bruksegare lemnäs på kol m. m.,
hvarom ofvan förmäles, och de, som gifvas för bedrifvande af grufvor utaf
ädlare metaller och mineralier, skola åter intecknas hos Bergstingsrätten.
Den skillnad, som således är gjord vid offentliggörandet af de serskilde
förlagsaftalen, sträcker sig jemväl till desammas verkningar. Man finner
alltså, hurusom förläggare for intecknade förlagsfordringar, åtnjuta företrädesrätt
bos bergsmän i tillverkning, så väl som rede, dragare och körredskap samt
i hemmanet näst efter dem, som låtit sina fordringar å Häradsting inteckna;
och hos bruksegare uti inventarier och effekter samt annan lös och redbar
egendom, dock ej fastigheter; att den, som förlägger grufvor af ädlare metaller,
har förmånsrätt till betalning uti sjelfva grufvan, dess åbyggnad oeh
effekter; alt förläggare vid Stora och Nya Kopparberget alltid eger företräde
till förlagstagarens koppar, nasgods, trottsten, malm, kol och ved, som af
bruket härrörer, samt till hans hytte- och grufvedel, så framt ingen derpå
vid behörig domstol erhållit äldre inteckning; och sluteligen att bruksegare,
för förlag till kolare och åboerj har företrädesrätt till deras dragare celi
körredskap.
Men utom dessa stadganden äro äfven åtskilliga bestämmelser meddelade,
dels angående vilkoren, huruvida förlagslån må gifvas, dels om öfrige för
-
Lag-Utskottels Betänkande, N.o s5.
7
läggares och förlagstagares genom kontraktet uppkomna ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, dels ock för bibehållandet af ordning och reda emellan kontrahenterna.
Äfven dessa bestämmelser äro olika, med afseende 5 det verk
eller ändamål, hvartill förlaget blifvit lemnadt. Men i allmänhet har emellertid
den grundsats uttalats, enligt hvilken en förläggare är att betrakta såsom
en förskoltsgifvare på blifvande tillverkning eller egentligen en förlagstagarens
medinteressent för samma tillverkning; och af sådan anledning benämnes
förläggandet af ifrågaställde verk än ”förlagshandel’’ och än ”förlagshandtering,
” hvilket förhållande utöfvat ett märkbart inflytande vid bestämmandet
af kontraktets väsende, form och följder.
Enahanda grundsats har ock gjort sig gällande i öfrige angående förlag
utfärdade författningar, som utsträcka förlagsrätten till andra, än ofvanomförmälde
verk och inrättningar.
Efter det i manufaktur- och handtverkeriprivilegierne den 29 Maj 1739
stadgadt blifvit, att förlagsman är den, som förskjuter till manufakturer,
fabriker och handtverkerier rudimaterier, viktualievaror och penningar, att
derför njuta och taga dess ersättning uti tillverkade varor, samt att han bor
hägnas och skyddas vid den rätt, som, enligt 17 kap. 7 § handelsbaden
tillkommer förläggare i gemen, förordnades dels i reglementet för handeln i
Stockholm den 27 Oktober 1749, att den, som åslundar att der ”träda i en
sådan förlagshandel,”bör dertill erhålla Magistratens tillstånd, med skyldighet
likväl att hos samma myndighet uppvisa och låta anteckna sitt slutna förlagskontrakt,
så framt han vill åtnjuta den rätt, som nämnde lagrum tillägger
förlagsman, dels i 5 art. 5 § af Kongl. Hallordningen den 7 April 1770,
att den, som förlägger ordentligen inrättade manufakturverk och fabriker,
njuter säkerhet i verkets effekter, om förlaget blifvit lagligen intecknadt vid
Hallrätten, dels ock, genom reglementet för Eskilstuna fristad af den 2
Mars 1833, att den, som åt tillverkare af såkallade fristads-aibeten meddelar
förlag af verktyg, rudimaterier, födoämnen eller penningar, samt åstundar
njuta säkerhet i manufakturverkstadens effekter, skall ställa sig till efterrättelse,
hvad Hallordningen i sådant afseende föreskrifver.
Den förmån, som följaktligen är vorden tillagd förläggare af manufakturier,
fabriker och handtverkerier, har sluteligen likaledes blifvit förunnad den,
som lernnar Nordsjöfiskare i Götheborgs och Bohus län förlag i penningar
eller varor. Jemlikt Kongl, stadgan den 21 Juni 1774, njuter nemligen denne,
derest han låtit förlaget hos vederbörande Magistrat eller Häradsrätt lagligen
inteckna, ”förmånsrätt i fiskarens fiskefångst, fartyg och fiskredskap till
8
Lag-VIskotlets Betänkande j N.-o 26.
sin fulla förnöjelse på samma sätt som förläggare till bergsbruk och manufakturverk
en sådan säkerhet och förmån åtnjuter.”
Om man, efter denna redogörelse för lagstiftningen angående förlag, sammanfattar
hufvuddragen i densamma, så finnes, hurusom rättigheten att, med
åtnjutande af förlagsrätt, gifva förlagslån i ofvanuppräknade industrigrenar,
blifvit än inskränkt till vissa personer, än gjord beroende af serskildt tillstånd
och än lemnad öppen för hvar och en; att lagstiftningen i flera fall
uttryckligen utstakat vilkoren, hvarunder omförmälda lån må lemnäs och
dermed begränsat friheten i aftalet; att någon allmän grund icke är antagen
för vidsträcktheten af företrädesrätten lill betalning af desssa lån; samt att,
för erhållande af denna rätt, icke allmänna domstolar måste sökas, utan serskilde,
dervid åter ståndskillnad kommer i fråga.
Då man härmed jemför de stadganden, hvilka Kongl. Maj:t nu i nåder
föreslagit Rikets Ständer att, med upphäfvande af hvad om förlagslån samt
förlagsfordringars intecknande och betalningsrätt genom serskilda författningar
är stadgadt, i stället antaga, så inhemtas, hurusom Kongl. Maj:t derigenom
åsyftar att göra rättigheten att gifva förlag öppen för hvar och en; att bestämmelser
af vilkoren för förlagsaftalet städse må blifva beroende på kontrahenternas
fria öfverenskommelse; att enahanda grundsats i afseende på
vidsträcklheten af förmånsrätten skall gälla för alla förlagslån; och att bevakandet
af denna rätt bör ske vid de allmänna domstolarne.
Innan Utskottet emellertid ingår i närmare granskning af de sålunda
föreslagna stadganden, anser Utskottet sig böra erinra, huruledes de förhållanden,
som till en del synas föranledt de olika föreskrifterna i afseende på
förlag vid bergs- och brukshandteringen, nu mera ej ega rum. Då dessa föreskrifter
meddelades, var nemligen rättigheten alt besitta bergsmanshemman
inskränkt till Bonde-ståndet. Men denna inskränkning upphörde redan år
1810, då hvarje svensk man, till hvilken klass af medborgare han räknas
må, blef berättigad att förvärfva och besitta fast egendom och jord af hvad
natur som helst. Att likväl förklaringsgrunden till alla de olikheter, som i
omförmälda föreskrifter förefinnas, ej ensamt kan sökas i berörde omständighet,
torde ej behöfva sägas. Tidens åsigter så i industrielt och ekonomiskt
hänseende, som i fråga om lagstiftning, utöfvade jemväl sitt inflytande, och
det är derföre, som förevarande lagstiftning bär spår af den korporationsoch
skråanda, som under tidernas lopp vikit undan och lemnat rum för en
friare utveckling.
Priu
-
Lag-Utskottets Beldnkanclej N.o 26.
B
Principen för lagstiftningen i denna del var emellertid att befordra industriel
verksamhet i alla riktningar. Och som förlag ansetts behöfliga för
så väl bergsbruk, som manufaktur-, fabriks-, handtverks- och fiskerinäringarne,
har man sökt uppställa sådane föreskrifter, som lända till både gifvar
nes
och tagarnes fordel och säkerhet, hvilket varit anledning till den mer
och mindre vidsträckta företrädesrätt i förlagstagares egendom, som förlagsgifvare
nu åtnjuta eller till den så kallade förlagsrätten. Någon egentlig afvikelse
från sjelfva principen i lagstiftningen finnes således ej i det nådiga
förslaget. Hvad detsamma i 4 § innefattar i afseende på kontraktets yttre
eller formella beskaffenhet öfverstämmer äfven hufvudsakligen med hvad redan
finnes stadgadt, utan att likväl lägga band på den frihet i aftal, som i
frågor af förevarande art icke rättvisligen lärer kunna inskränkas.
Under Utskottets öfverläggningar har emellertid betänkligheter blifvit
yttrade emot bibehållande af förenämnde företrädesrätt i förlagstagarens lösa
egendom; och det kan ej heller förnekas, att samma rätt innefattar ett undantag
från de allmänna reglorna, för sakrätts förvärfvande genom pant af
lösegendom och inteckning i fast. Men om man tager i betraktande förenämnde
näringars nytta och inflytelse på allmänna välståndet samt angelägenheten
att bereda jemväl mindre bemedlade personer tillfälle att, till dessa
näringars bedrifvande, kunna erhålla försträckningar emot säkerhet i den
lösa egendom, som de sjelfva innehafva och hvilken ofta är den enda säkerhet,
de kunna lemna, äfvensom att den, som förskjutit medlen till en närings
idkande, har på billighet och rättvisa grundadt anspråk, att framför andra
förlagstagares fordringsägare tillgodonjuta betalning for sitt förskott af de
tillgångar, som derigenom blifvit beredda, så synes ifrågaställde företrädesrätt
vara tillfyllest rättfärdigad.
I afseende på vidsträcktheten af denna rätt är åter förslaget, på sätt
redan är antydt, i så måtto afvikande från gällande lagstiftning, att någon
skillnad ej blifvit gjord å beskaffenheten af den handtering, till hvilken förlaget
lemnals. Man har nemligen trott att då allt förlag, till hvilkendera af
ifrågavarande näringar det gifves, har till syftemål att sätta idkaren i stånd
att densamma utöfva och bedrifva; då för alla sådana näringar, utan afseende
å deras skiljaktighet eller idkarnes olika stånd, fordras inventarier och
redskap, och för de flesta äfven råa ämnen, såsom nödiga förlag till tillverkningars
åstadkommande eller yrkets utförande; och då, beträffande bruk,
fabriker och andra dylika inrättningar, deras egares fordringar hos aibetare
eller andra för sådana förskott i penningar eller varor, som lill inrättningens
Bih. till R. St. Prat. 184l och 1848, 7 Sami. 1 Afd g Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande, N;o a5.
drift blifvit gifaa, jemväl i viss mån kunna anses hafva genom förlaget oeb
för handteringens skull tillkommit, — förmånsrätten i allmänhet bör utsträckas
till de flera nyss uppräknade föremål.
Någon utsträckning af samma rätt sker dock ej mer än i vissa fall. Deremot
inskränkes dea i flera hänseenden; och då antaglig grund saknas till de
skiljaktigheter, som i denna del föreånnas i gällande lagstiftning, samt föreslagna
bestämmelsen härutinnan innefattar en säkrare ledning för urskiljande
af den egendom, deri företrädesrätt eger rum, än den som är lemnad i de
särskilda oftast obestämda stadganden, hvilka nu måste följas, lärer, då berörde
bestämmelse enligt Utskottets omdöme hvilar på rättvisans grunder,
någon betänklighet emot antagande deraf ej heller böra uppslå.
•För lämpligheten af öfriga föreslagna stadganden torde vara nog att erinra,
hurusom desamma äro öfverensstämmande med i lagstiftningen redan antagna
grundsatser och följaktligen ländande till enhet derutinnan, samt alt säkerhet
och ordning derigenom synas blifva befordrade; och då det är af vigt,
att lagstiftningen utbildas i jemnbredd med nationens utveckling, och således
att de lagar, som bära prägel af andra åsigter än de i allmänhet gällande
, jemkas till öfverensstämmelse dermed; och då spridda stadganden i samma
ämne lätteligen leda till osäkerhet, anser Utskottet sig vördsamt böra
tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
proposition lemna bifall.
Stockholm den 21 Februari 1848.
Reservation er :
af herr ågrell, med hvilken riksdagsfullmäktige Johan Johansson från
Öjebro län och Olof Pehrsson från Gefleborgs län sig förenat:
”Då förlags-inleckning innefattar ett undantag från allmänna grunderna
för sakrätts förvärfvande genom pant af lös- och genom inteckning i fast egendom,
anser jag ett sådant undantag, ehuru i redan gällande lag till en del medgifvet,
snarare böra upphäfvas, än gifvas den ytterligare utsträckning, som
Utskottet nu beslutat. Alla undantagslagar äro mer eller mindre skadliga,
och den nu föreslagna kommer utan tvifvel alt vid dess tillämpning medföra
många olägenheter. Förlagsaftal är i sjelfva verket icke annat, än en
serskild art af de så kallade lösöre-afhandlingarna, hvilka i allmänhet blott
innefatta ett pantkontrakt, utan att tradition eger rum. Genom den legala
form man velat gifva åt förlagskontraktet, förmedelst dess intecknande, vin
-
Lag-Utskottets Betänkande N;o 16.
11
nes ingen större säkerhet för förlagsgifvaren, enär det alltid kommer att
bero på förlagstagaren alt vårda och behålla den i hans värjo befintlige pantforskrifne
egendomen. Deremot skall den ifrågavarande företrädesrätten, synnerligast
då den nu jemväl blifvit medgifven i förlagstagarens fordringar,
komma att, i likhet med de redan förhatliga lösöreköpen, gifva anledning till
bedrägerier af hvarjehanda slag. Vidare förekommer stadgandet i 1 § af den
föreslagna förordningen så sväfvande och obestämdt, att domaren, i händelse
förlagstagare gör konkurs, och tvist uppstår emellan borgenärerna, hvilka effekter,
persedlar och fordringar böra inbegripas under förlagsinteckningen, i
de flesta fall skall råka i villrådighet, huru författningen må rätteligen förstås
och tillämpas. På dessa skäl finner jag mig höra afstyrka bifall å Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition.'*
Af herr Wahlund j uti hvilkens yttrande herr lektor Wallman och riks-,
dagsfullmäktigen Pehr Sahlström från Stockholms län instämt:
”Då den åsigten med skäl gjort sig gällande, alt undantagslagar icke höra
utan de mest giltiga orsaker bibehållas, finner jag för min del mindre
lämpligt, att, på sätt Utskottet föreslagit, icke allenast åter upplifva författningarna
angående förlags-inteckningar, de der göra undantag från allmänna
regloina för sakrätts förvärfvande, utan äfven gifva dessa inteckningar en utsträckning,
som de förut icke egt. Vid de tider berörde författningar utfärdades,
förefunnos giltiga skäl för vidtagande af åtgärder, som kunde lifva
och upphjelpa de i förfall varande näringarna. Penningebristen i landet
var då särdeles tryckande, och alla egendomar inom bergslagerne besutos
uteslutande af det i fattigdom försänkta Bonde-ståndet. Nu deremot är förhållandet
väsendtligen olika. Egendomarna inom bergslagerna få nu mera
besittas af hvarje svensk man; välmågan inom Boude-ståndet, särdeles den
del deraf, som idkar bergsbruk, är lyckligtvis i jemt tilltagande; samt peuningetiilgången
fullt tillräcklig om icke ymnig. Följden häraf har äfven varit,
alt ordentliga och redbara bergsbruksidkare högst sällan begagnat sig af
den i Kongl, förordningen den 24 Februari 1748 dem anvisade utväg, att
emot sin lösa egendoms intecknande erhålla förlag, men deremot äro de fall
icke sällsynta, att på obestånd komna bergsbruksidkare bevilja sådana inteckningar
för att hetäcka anhöriges och i granskapet boende personers fordringar, som
ofta icke härleda sig från lemnade förlager till bergsbrukets drift. Mig vill
derföre synas, som skulle dessa vid sin tillämpning, åtminstone i fråga om
bergsbruk, nu mera oftast skadliga författningar kunnat utan olägenhet upphäfvas;
men om en sådan förändring ännu anses för tidig, finner jag dock,
vid de förhållanden bär ofvan blifvit anlvdda, det vara olämpligt, att, såsom
12
Lag-Utsholte's Betänkande, Nto 26.
den af Uiskotlet tillstyrkta Kongl, propositionen innehåller, utsträcka förläggarens
förmånsrätt till dels förlagstagarens fordringar hos arbetare och andra
personer for sådana förskott i penningar eller varor, som till brukets drift
blifvit lemnade, dels oek all den lösa egendom, sorn till bruket hörer.
Mig förefaller det derjemte klart, alt många långvariga och kostsamma
rättegångar måste, till följd af sistnämnde stadgande, yppas angående de fordringar
och den lösa egendom, hvari förlags-inleckningen skall anses gällande.
Det är nemligen vanligt, att bruksegare och bruksidkare hafva räkningar
ofta med flera hundrade personer, och att uti dessa räkningar under
loppet af flera år ingå större och mindre poster, som kunna betraktas dels
såsom förskott till brukets drift, dels ock såsom lemnade för andra ändamål.
Vid uppkommande konkurs måste utredningen emellan förläggaren och förlagstagarens
öfriga borgenärer om de cessionanters fordringar, som under förlagsinteckningen
inbegripas eller icke, blifva svår, ja ofta omöjlig, och det
lider icke tvifvel, att domstolarnes yttranden i dessa frågor komma att ej
sällan utfalla olika. Enahanda svårigheter uppstå äfven vid bestämmandet
af den lösa egendom, som bör anses höra till bruket eller icke, i de vanliga
fall att bruksegare och bergsbruksidkare besitta, jemte sina bruk, större eller
mindre landtegendomar.
På de skäl jag här ofvan anfört, finner jag mig böra afstyrka bifall å
Kongl. Maj:ls ifrågavarande nådiga proposition.”
Af herr Grefve Sparre, E. ”Den af Utskottet yttrade åsigt om nödvändigheten
af lagstiftningens utbildning i jemnbredd med det industriella
lifvets utveckling, delar jag i allo. Om jag det oaktadt, icke kunnat instämma
i Utskottets tillstyrkande af den Kongl propositionen, så är det endast
af det skäl, att densamma, såsom åsyftande införandet af en för vår lagstiftning
nästan främmande princip, efter mitt förmenande icke på långt när
innehåller den fullständighet, som i detta afseende erfordrats.
Den Kongl, propositionen godkänner nemligen principen om förmånsrätt
genom inteckning i lös egendom. Enligt de ofvan åberopade Kongl,
förordningarne gifves det visserligen en slags förmånsrätt i rudimaterier och
effekter till säkerhet för dem, sora lemna förlag till bergsbruk, fabriker och nordsjöfisken;
men det förlag, hvarom i dessa Kongl, förordningar är fråga, uppkommer
till följd af ett bolagskontrakt emellan vissa dertill berättigade personer.
Det afslutas under iakttagande af vissa förmer, och en viss offentlighet,
t. ex. vid förlag till bergsbruk, uppläsande på hyttebacken. Genom
dessa inskränkningar minskades faran af denna att bypothcksrätt, hvilken,
Lag-Utskotlets Betänkande, N.-o 26.
13
om den ej är underkastad nödiga former, kan blifva vådlig för den allmänna
krediten.
Till följd af förändrade industriella förhållanden har förenämnde bolagskontrakt
alltmera kommit ur bruk och derigenom också förmånsrätten genom
inteckning i lös egendom.
Fiåsan är nu om dess ålerupplifvande och utsträckning, i det att åt
hvar och en lemnäs fritt att under namn af förlag förvärfva intecknings1
a 11 1 en viss art af lös egendom. Den Kongl, propositionen innefattar jemväl
i så måtto en utsträckning, att den medgifver förmånsrätt till betalning
äfven utur ”fordringar” hvilket i oftanämnde förordningar, icke medgifvits.
Det är således icke fullt enligt med förhållandet, då Utskottet säger, att dea
Kongl, propositionen ej innehåller afvikelser från nu gällande lagstiftning.
On nu behofvet af en utvidgning i realkrediten föranleder till intagandet
af liypotheksrätt i lösören, så vill jag ingalunda motsätta mig detsamma.
Jag föreställer mig till och med att detta behof förr eller senare torde låta
sig kännas; men en fullständigare lagstiftning i delta hänseende blir då af
nöden. Denna hypotheksrätt borde hafva stälts i sammanhang med den rätt
till lösegendom, som medgifves genom Kongl, förordningen 1845 om köp af
sådan egendom. Jag har derföre inom Utskottet varit af den åsigt att, om
den Kongl, proposition skulle godkännas, deråt borde gifvas den utsträckning,
som fullständigheten fördrar.
Den Kongl, propositionen medgifver inteckning för förlag till fabrik,
verkstad eller annan inrättning till beredande och förädling af råa ämnen.
Men den medgifver icke inteckning af förlag till jordbruk. Denna senare
näring torde likväl vara i lika stort behof af förlag som de ofvanomförmälde.
Dm Köne!, propositionen stadgar, att förlagsinteckning skall intagas i
Rättens inteckningsprotokoll. Denna föreskrift synes mig innefatta ett så stort
misstag, att den ensam utgör skäl till förslagets ogillande. Inteckningsprotokollerna
hafva afseende endast och allenast på fastighet. Att i dessa protokoll
intaga den slags förmånsrätt, som man nu vill medgifva i lös egendom,
skulle till öfverdrift belasta de redan tillräckligt vidlyftiga inteckningsprotokollerna
och i dem inblanda hvad som rätteligen dit icke hörer. Man föreställe
sig den mängd af inteckningar i smärre fabriker och verkstäder, som
skall blifva en följd af en så beskaffad förordning, som den nu afsedda. Man
har redan, med afseende på svårigheten för domare att utfärda gravationsbevis,
börjat tänka på införandet af hypotheksböcker öfver fastighetei. Då
14
Lag-UttkoiMs Betänkande, IV: o a6.
sädana komma att införas, ty dermed kan icke länge dröja, hvart vill man
då göra af de förlagsinteckningar, afseende endast lösegendom, dem man nu
ämnar inblanda i inteckningsprotokollerne. En sådan sammanblandning i
samma protokoll af olikartade ämnen skulle kunna leda till förblandning af
rättsbegrepp. Den sakrätt i fast egendomj gällande emot livar och en, i
hvars hand egendomen kommer, sorn fdstighets-hypotheket gifver, är till karakteren
väsendtligen olik den genom den Kongl, propositionen afsedda förmånsrätt
till betalning ur lösören så länge de äro i gäldenärens värjo. Ty
ehuru deruti intet stadgande förekommer angående beskaffenheten af inteekningsrätten,
utan tvertoin att förfarandet blir detsamma som med inteckning
i fastighet, så lärer dock meningen icke kunna vara, att tillägga inteckning i
lös egendom annan rätt än den ofvannämnda eller förmånsrätt till betalning
af den egendom, som linnes hos gäldenären qvar.
Om man har för afsigt, att genom intecknande bereda någon slags rätt
i lösegendom, sora i annans vård förblifver, så måste, efter mitt förmenande,
ett serskildt protokoll användas för all rätt till sådan egendom. Ett sådaut
protokoll finnes redan hos oss i det protokoll öfver lösöreköp och af handlingar
som föres vid domstolarne. Lösöreköpen, sådane vi för närvarande hafva
dam, afse vanligtvis, jag vågar nästan säga alltid, ej eganderätt utan förmånsrätt
till betalning utur egendomen. Det är således orätt, att nu medgifva
intagande i fastighetsprotokollerne af en sådan förmånsrätt.
Om alla dessa förmåns- eller sakrätter intogos i samma protokoll, så
vunnes den förmån, att utur ett enda protokoll kunde inhemtas upplysning
rörande alla de gravationer, hvarmed en persons lösegendom vore besvärad.
Stadgades nu derjemte en viss tid af t, ex. 3 eller 5 år för förnyelse af sådane
inteckningar i lösegendom, så kunde hvar och en, genom utlösande af
ett slags gravationsbevis vid den domstol, der personen vore mantalsskrifven,
vinna kännedom om hans ekonomiska belägenhet samt genom inteckning erhålla
en slags säkerhet, som visserligen icke vore ofelbar, enär egendomen kunde
föryttras, men hvilken säkerhet likväl vore bättre än ingen.
Antages åter den Kongl, propositionen, så komma inteckningar i lös
egendom att intagas i ett protokoll, och köp om sådan egendom (ehuru dessa
vanligen afse förmånsrätt) i ett annat. Då dessutom förnyelse at de senare
enligt nu gällande lag ej erfordras, så är det icke möjligt, att vinna säker upplysning
derom, huruvida en persons lösa egendom är graverad eller ej. hör
bedragaren är då tillfälle lemnadt, att, med fördöljande af sin ställning, försälja
sin lösa egendom till en person, och deri medgifva inteckning åt eu
Lag-Utskottets Betänkande, Nto 26■
15
annan. Det tillhör lagstiftaren att förekomma sådana bedrägerier. Ofuttständighet
i lagstiftningen underlättar dem.
Kongl. Förordningen af den 19 Maji 1835 om lösöreköp har lemnat
bevis på vådan af att, genom ofullständiga lagstiftningsåtgärder, väcka uppmärksamheten
på möjligheten att, under skydd af en felaktig lag, begå bedrägerier.
Jag fruktår, att den Kongl. Propositionen, om den, sådan den
belinnes, varder godkänd, i stället att, på sätt Utskottet förmodar, bidraga
till säkerhet och ordning” skall verka motsatsen.”
STOCKHOLM, ecksteirska boktryckeriet, 1848.
Lag-Ulslwttcls Betänkande, N:o 2 7.
1
Jts. 27.
AnL. till Exp. Utsk. den 3 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
(N:o 56) med förslag till lag om aktie-bolag.
Sedan Kongl. Maj:t, i skrifvelse den 9:de sisllidne November, gifvit
Rikets Ständer tillkänna de skäl, som hindrat Kongl. Maj:t alt antaga den
vid sisla Riksmöte af Ständerna beslutade och till Kongl. Maj:ls godkännande
i underdånighet öfverlemnade lag om aktie-bolag, har Kongl. Maj:t,
med afseende å frågans vigt och enär saknaden af behöfliga stadganden i
detta ämne utgör en väsendtlig brist i nuvarande lagstiftning, uti Dess omförmälde
nådiga Proposition lill Rikets Ständers antagande föreslagit en så
lydande:
Lag om Aktiebolag.
§ I
De
som vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställda på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om lillgodon/utande
af de rättigheter, som f>\§' 10 och 11 omförmäla, samt denna lag eljest medgifver,
begären Konungens stadfästelse på bolagets ordning. Konungen pröfvar
bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag, samt om och huruvida
derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets
rörelse, serskilda bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet
för fullgörande af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters
behöriga iakttagande, eller i annat syftemål. Finner Konungen skäl att den
sökta stadfästelsen meddela, vardén bolagsordningen och Konungens beslut
företedde hos Rådstufvurätt eller Häradsrätt i den ort, der bolagets styrelse
enligt bolagsordningen har sitt säte. Rätten intage innehållet deraf fullständigt
i sitt protokoll; Och läte underrättelse om bolaget, på detsammas bekostnad,
i allmänna tidningarna införas, derest ej, efter Konungens förordnande,
allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad. Förändring af boBih
tili R. St. Prof. 1847 $ 1848. 7 Sami. 1 Afd. 10 Haft. " 1
2
Lag-UtsJwttets Betänkande, N:o 27,
lagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder af Konungen
stadfcistad; Och vare om anmälan hos Rätten af den förändring lag, som
nyss sagd är.
§ 2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget
sin rörelse drifver. Och skall benämningen utmär ka bolagets egenskap
af aktiebolag.
§ 3.
Bolagsordningen innehälle uppgift om den ort, der bolagets styrelse
har sitt säte.
§ 4.
Genom bolagsordningen bestämmes huru aktierna hos bolagets styrelse
inregistreras, och huru skeende förändringar i aktierätten antecknas.
§ 5.
Delegare, som ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumman,
skall, för hvad å hans lott är oguldet, afgifva sin skriftliga
förbindelse, inom viss i bolagsordningen utsatt tid; Och må den förbindelse,
innan den är f ullgjord, icke återställas med mindre utbyte sker, efter
ty bolagsordningen härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, att
återfåendet är i öfverensstämmelse med § 6 medgifvet.
§ 6.
Bolagsordningen utsälte hvad äfventyr skall följa pål clelegares underlåtenhet
alt inom rätter tid afgifva sådan förbindelse, hvarom i ,§‘ 5
förmäles, eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes äfventyret
till förlust af aktierätten, då bör tillika i bolagsordningen stadgas om
delegaren, efter sitt uteslutande från bolaget, skall vara fri från vidare ansvar,
eller om han ändå förb/fver skyldig att återstående inbetalning till
större eller mindre del fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom ett år frän
det delegare efter denna J* utesluten blef, vare han ej genom uteslutandet
befriad från nyssnämnde betalningsskyldighet så vidt borgenärers rätt an
-
Lag-UUkottels Betänkande, N:o 27,
3
gclr; Och skall förty å betalningsskyldigheten af gifven skriftlig förbindelse
icke i detta fall återställas förr, än sagde tid förflutit.
§ 7.
För bolag, hvars aktier ställas till viss marij bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida deri, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat
sätt blifvit dclegares rättsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda
i bolaget, eller om han är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp, eller
annan grund för aktien taga lösen.
§ 8.
Bolaget välje sysslomän, en eller flere, att utgöra bolagets styrelse
för de företag, hvarom bolaget sig förenat, samt att, å bolagets vägnar,
tala och svara. Alla skriftliga af handlingar, som bolagsstyrelsen för bolaget
ingår, skola undertecknas å bolagets vägnar, och med utsättande af
dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som
af handl ingen underskrifva, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade
förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för al/a och alla för en.
§ 9.
Innan bolaget upplöses och atla dess gällande skulder blifvit godtgjorda
må icke bolaget af tillgångarna göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående
år, öf verskott finnes i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något
häremot stridande beslut deltaga, varén, i händelse af brist hos bolaget,
skyldige ansvara en för alla och alla för en för återbäring af hvad för
mycket utdeldt blif vit. Varén ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget,
hvilka i annan måtto öfverträda den af Konungen stadf östade ordning,
skyldige ersätta all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för
alla och alla för en.
§ 10.
Utom i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktieägare, hvilkas
bolagsordning blifvit stadfästad af Konungen och efter ff 1 hos Rätten a?i
-
4 Lag-Utskotlets Betänkande, N:o 27.
mäld, ej vara förbundne till ansvar för bolagets skulder med mera, än en
hvar insatt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet
sig serskilt utfäst.
§ 11.
Upplöses aktiebolag, sorn efter $ 1 kun gjordt varit, ege bolaget rätt
att årsstämning ä borgenärerne söka, såsom i konkurslagen sägs.
§ 12.
Bolaget vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda stadgas, lydande
under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse, enligt bolagsordningen
har sitt säte. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs eller
om år sståmning ä dess borgenärer skall ock, oberoende af bolagsmännens stånd
och hemvist, tillkomma Rådstufvurätt eller Häradsrätt i den ort, hvarom
nu sagdt är.
§ 13.
Träder aktiebolag i verksamhet utan att hafva erhållit sådan stadjäs
(else, som i § 1 sägs; stånda hvar som emellertid å det bolags vägnar
förbindelse ingår, derföre i personlig ansvarighet till fordringsegaren, såsom
för annan sin förbindelse efter allmän lag.
§ 14.
Om bolag, hvilka bedrif va bankrörelse med egna tryckta eller graverade
förbindelser, stadgas serskilt.
§ 13.
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den usta
Januari 184 Q- Den af ser icke rättsförhållanden, som der förinnan upp
kommit.
Lag-utskottet, till hvars granskning och yttrande denna nådiga proposition
blifvit af samtlige RiksStånden hänskjuten, finner lika med Kongl.
Maj:t, hurusom en lag för omförmäldta bolag är af behof vet högt påkallad.
Lag-lJ tskoiteU Betänkande, N:o 57.
5
De äro nemligen af elen serskilda beskaffenhet, att de ej kunna hänföras
till den art af bolag, som afses i 15 kap. handelsbaden, hvilket
likväl är det enda ställe i gällande lagstiftning, som angifvet de grunder
och vilkor, hvarunder bolag må bildas. Då de senare utgöras af bestämda
personer med en fortgående gemensam och personlig ansvarighet så väl
inbördes som emot tredje man, så föreställas de förra, egentligen taladt,
icke af personer utan af lotter eller aktier, af hvilka livar och en kan anses
representera en bolagsman. Den gemensamma ansvarighet för bolagets
förbindelser, som berörde lagrum ålägger bolagsmännen, är ej eller förenlig
med grunden och syftningen af ifrågaställde bolagsföreningar. De bildas
vanligen för utförande af större företag, som öfverstiga några få enskildes
förmåga eller äro förenade med sådan osäkerhet i hänseende till
utgången och den deraf väntade vinst, att enskilda ej vilja blottställa sig
för äfvenlyret af betydligare förluster eller för vidslräklare ansvarighet än
till vissa bestämda belopp, som de åtaga sig alt tillskjuta. Nyttan och
fördelen af dessa föreningar har erfarenheten jemväl bekräftat. Framkallade
af en växande industri och tilltagande associationsanda hafva andra
länders lagstiftare långt före detta insett nödvändigheten att betrygga deras
tillvaro; och samma nödvändighet är äfven för handen här i landet, hvarest
dylika föreningar så småningom bredvid lagen uppstått.
Då emellertid lagstiftaren, å ena sidan, tillåter bildandet af bolag med
den inskränktare ansvarighet för delegaren, som ofvan är nämnd, måste
lian, å den andra, för tillkomsten af sådana bolag och handhafvandet af
dess angelägenheter stadga så beskaffade vilkor, alt andra personers rätt
icke äfventyras.
Det är alltså ur denna synpunkt, som Utskottet granskat det af Kongl.
Majit framlagda nådiga förslag; och som Utskottet funnit detsamma innefatta
ej allenast de allmänna föreskrifter, som i berörde hänseende synas
böra af lagstiftaren meddelas, än äfven, så vidt ske kan, tillfyllestgörande
kontroller mot de missbruk och vådor, som man af ifrågaställde föreningar
befarat, utan att lägga hinder i vägen för desammas uppkomst och
verksamhet, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att Kongl- Maj:ts förevarande nådiga proposition mätte
erhålla Rikets Ständers hifallStockholm
den 3 Mars 1848.
6
Lag-Utsliottcis Betänkande N:o 28.
Reservation
af herr Agrell, med hvilken herr Fagerberg och riksdagsfullmäktige» Oloj
Pehrsson från Gefleborgs län sig förenat:
”Då fråga kan uppslå, huruvida faslighet, som eges af aklie-bolag, må
intecknas eller ulmätas för bolagsdelegares enskilda gäld, så, ehuruväl det
må anses i sjelfva begreppet af ett aktie-bolag, alt dess fasta egendom tillhör
bolaget gemensamt och ingen del deraf någon lottegare enskilt, torde
dock, på det allt missförstånd i denna del må undanrödjas, ett stadgande
härom böra uti ifrågavarande lag intagas, i hvilket afseende jag föreslår,
att näst efter 8 § må införas en § af denna lydelse:
Eger bolaget fast egendom, md dock icke utmätning eller inteckning
deri ske för delegarens enskilda gäld-”
28.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 3 Mars kl. 1 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om bestämmande
af tid för vitesförbuds kungörande i. kyrkorna.
Heder v. Bonde-ståndet har till Lag-utskottets behandling öfverlem
nat
eli till Ståndet ingifvet memorial, deruti riksdagsfullmägligen Nils A nclersson
från Christianstads län anmärkt, att det vilkor, domstolar i allmänhet
fästa för giltigheten af de vitesförbud, som af dem emot åverkan
utfärdas, att nemligen samma förbud årligen skola i kyrkorna kungöras,
vore dels mindre behöflijgt, helst dylika förbud alltid måste offentligen anslås,
dels serdeles besvärande för så väl jordegare som presterskap, dels ock
olämpligt, emedan verldsliga angelägenheter, så vidt ske kan, ej böra från
predikslolarne afhandlas; i anledning hvaraf Nils Andersson föreslagit del
stadgas måtte: att omjörmäldte förbud, för att vara gällande, ej behöfva
från predikstolar ne kungöras oftare än hvart femte år.
Då Utskottet, efter öfvervägande af förenämnde fråga, nu går att
sin mening derom framlägga, anser sig Utskottet till en början böra erinra
det i lag icke är föreskrifvet, att de vitesförbud emot åverkan, som
Lag-Ul kollets Betänkande, N:o 28.
7
domaren enligt 5 § i byggningabalkens 10 kap. eger meddela, ens skola
kungöras, än mindre ali sådant bör ske medelst uppläsning från predikstol
eller offentliga anslag;.
O D
Nödvändigheten att dessa förbud komma till allmänhetens kunskap
har emellertid föranledt domare, att städse fästa såsom vilkor för giltigheten
af desamma, att de böra vid gudstjenst i kyrka offentliggöras, vanligen
hvarje år; och denna i långliga tider allmänt antagna regel har slutligen
af lagstiftaren blifvit tillämpad i Kongl. Stadgan den 13 April 1808,
som berättigar domstol, att emot oloflig jagt stadga serskildt vitesförbud,
med tillägg att ett sådant förbud gäller efter dess behöriga kungörelse,
som hvart år bör ske i kyrkan.
Nu emedan det är af högsta vigt att ifrågavarande undantagslagar
icke allenast offentliggöras, utan ock att detta sker så ofta att tillvaron deraf
ej må falla ur allmänhetens minne, hvilket lätteligen kunde inträffa, derest,
, enligt motionärens förslag, kungörandet i kyrkorna, som för närvarande
är det på alla orter lämpligaste sättet att gifva dessa lagar offentlighet,
ovilkorligen bestämdes till hvait femte år, får Utskottet, som dessutom
anser förhållandet böra vara enahanda, om vitesförbudet afser förekommandet
af jagt eller åverkan, vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motion mätte af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 2 Mars 1848.
STOCKHOLM, Elmcn et Granberg» Tryckeri, 1848.
Lag-Utslotlets Betänkande, A:o 29.
1
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, angående skärpta
kontroller för kyrkoböckers förande m. m.
I memorial, hvilket hederv. Bondeståndet till Lagutskottet remitterat, har
riksdagsfullmäktige!) Sven Heurlin från Kronobergs län anmärkt, att, ehuru Rikets
senast församlade Ständer antagit och medelst underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:ts godkännande öfverlemnat ett förslag till förordning, innefattande åtskilliga
föreskrifter, dels för vinnande af fullständighet i presterskapets anteckningar öfver
lodda, vigda och döda personer, dels för kontrollerande af riktigheten utaf samma
anteckningar, dels ock i afseende på anteckningarnes förvarande, berörda underdåniga
skrifvelse likväl icke vunnit annat afseende, än alt densamma blifvit till
kyrkolags-kommittéen öfverlemnad. Då emellertid omförmälda föreskrifter, enligt
hvad en sednare erfarenhet skall visat, äro i hög grad af behofvet påkallade, och
således angeläget är, att de skyndsamt blifva gällande, har Sven Heurlin hemställt,
»att Rikets Ständer nu må derom besluta och aflåta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit.»
Då utaf Rikets Ständers Justitie-ombudsmans vid innevarande riksdag gjorda
uppgift, angående de åtgärder, som blifvit vidtagne i anledning af Rikets Ständers
vid sistförflutne riksdag aflåtne underdåniga skrifvelse^ inhemtas, att, sedan kyrkolags-kommittéen
blifvit hörd öfver Ständernes förenämnde förslag, detsamma är
vordet öfverlemnadt till Högsta Domstolen, hvars yttrande i ämnet ännu ej till
Kongl. Majit inkommit; och då frågan således ännu är beroende på Kongl. Majits
nådiga pröfning, hvadan Ständernas redan fattade beslut qvarstår i sin fulla kraft;
så enär det, vid sådant förhållande, lärer vara lika litet lämpligt, att Rikets Ständer
för närvarande i detta ämne ytterligare besluta, som att någon vidare åtgärd
å deras sida för frågans slutliga afgörande vidtages, får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
alt Sven Ileurlins ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Mars 1848.
lith. lill n. St. Prot. 1817 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 11 Baft.
1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:ris 30 och 31.
N:o 30.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Mars, kl. 1 e. rn.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring
af 1 § 30 kap. Rättegångs-balken i afseende på tid för
anmälan af missnöje emot Hofrätts dom och utslag.
Till Lag-utskottets behandling har höglod. Ridderskapet och Adeln öfverlemnat
ett af herr Kröningssvärd, C. G., ingifvet memorial, deruti han yrkat, att
den i 1 § 30 kap. Rättegångs-balken bestämda tid till anmälan af missnöje emot
Hofrätts dom och utslag, för att få söka konungens pröfning deraf, måtte frun sju
dagar utsträckas till en månad efter domens eller utslagets ulgifvande; till stöd för
hvilket yrkande motionären anfört, att förstnämnde tid vore alltför iuskränkt för
parter, som, boende i de norra länen eller på Gottland, sjelfva önska bestämma,
huruvida de finna skäl att i underdånighet fullfölja deras tvister och ej vilja i
denna del ställa sig under deras antagne rätfegångs-ombuds godtycke; — Men dä
i betraktande tages, att enahanda tid, som i omförmälde hänseende är utsatt,
äfven af lagen bestämmes för tillkäunagifvande af missnöje och förvarande af rätt
till talan emot öfriga domstolars hufvudsakliga beslut i tvistemål; att dessa tidsbestämmelser,
hvilka hvila på samma grund, stå i oskiljaktigt sammanhang med
åtskilliga andra i afseende på rättegångsordningen meddelade föreskrifter; samt att
förändring deri följaktligen ej partielt kan vidtagas, utan rubbning af enheten i
gällande system, eller i ena fallet bör ega rum utan en utsträckning till de delar,
som dermed sammanhänga; så får Utskottet, sorn af motionens inskränkta
syftning är hindrad att föreslå en så beskaffad vidsträcktare förändring samt dessutom
anser mindre lämpligt att en dylik tillvägabringa i en tidpunkt, då fråga
är att, genom rättegångsordningens omarbetning i sin helhet, söka lämpa densamma
efter nu varande samhällsskick, vördsamligen tillstyrka,
att herr Kröningssvärds förslag icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Mars 1848.
JVs 31.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående skyldighet
för fästehjon att, inom viss tid efter slutad lysning till
äktenskap, detsamma genom vigsel fullborda.
Då någon bestämmelse i berörda hänseende för närvarande ej finnes i lag,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 32. 3
men en sådan bestämmelse likväl skall vara behöflig, enär erfarenheten visade,
huruledes fästehjon mången gång dröja flere år med vigsel efter skedd lysning,
hvilket åter föranleder osedlighet; har herr prosten Tranceus, uti ett hos högv.
Presteståndet ingifvet samt till Lagutskottet remitteradt memorial, föreslagit,
att 7 kap. Giftermåls-balken måtte tillökas med en ny g af följande lydelse:
Äktenskap, till hvilket i laga ordning lyst är utan jäf, bör, inom ett år efter tredje
lysningen, med vigsel fullbordas. Underlåtes detta utan skäl, som af domaren godkännes,
böle den af fästehjonen, som uppskofvet vållat, 20 daler till tveskifte
emellan kyrkan och de fattige.
Utskottet, som tagit detta förslag i öfvervägande, får i anledning deraf anmärka,
att, då 5 g 1 kap. Giftermåls-balken stadgar, att icke någon må till äktenskap
tvingas, utan att »så qvinnans som mannens frivilliga ja och samtycke
bör giftermålet fästa» , ett påbud för fästehjon att inom viss tid vid ansvar fullborda
deras tillämnade äktenskap skulle stå i uppenbar strid med berörda lagrum.
Olämpligheten af tvångsmedel uti omförmäldte hänseende har lagstiftaren jemväl
insett, och han har derföre bemödat sig att på annan väg förekomma de olägenheter,
hvartill långa dröjsmål med fullbordan af äktenskap kunna föranleda.
Så har han i 13 kap. af 1686 års kyrkolag ålagt presterskapet att förmana folket
mot «i lång tid anstående trolofningar» och i Allmänna Lagen (3 g 12 kap.
Giftermåls-balken) vid ansvar förbjudit fästehjon att före vigseln «flvtta i hus och
bo samman». Och härmed har den frihet, som utgör hufvudvilkoret vid ingåendet
af äktenskap, blifvit af lagen bevarad.
Nu emedan en inskränkning i denna frihet således ej allenast vore oförenlig
med äktenskapets natur, utan äfven innefattade en afvikelse från de grundsatser,
hvarpå gällande lagstiftning är byggd, får Utskottet, enär en lag i den syftning,
motionären föreslagit, i sjelfva verket komme att medföra en sådan inskränkning,
vördsamt tillstyrka,
att herr prosten Trancei förevarande motion icke måtte vinna Rikets
Ständers bifall.
Stockholm den 13 Mars 1848.
N:o 32.
Ank. till Etp. Utsk. den 13 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring i
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående vilkorliga
utmätnings-resolutioner i vissa fall.
Uti ett hos hederv. Bondeståndet ingifvet memorial har riksdagsfullmäkti
-
4 Lag- Utskottets Betänkande, N:o 32.
gen Ola Månsson från Malmöhus län anfört, att, ehuru den i berörda författning
meddelade föreskrift], att Konungens befallningshafvande må, vid utsökning af fordringar,
som härledas från inrop af varor å offentlig auktion och grundas på
ordentligen fördt auktionsprotokoll, förständiga vederbörande under-exekutor att, i
händelse gäldenären, då sökandens påstående varder honom delgifvet, icke bestrider
riktigheten af krafvet eller deremot något invänder, uttaga beloppet jemte af
Konungens befallningshafvande bestämd ränta och kostnadsersättning, har till ändamål
att befordra skyndsamhet vid utsökning af omförmälde fordringar, samma
ändamål likväl helt och hållet förfelats genom det i sammanhang med nyssnämnde
föreskrift förekommande stadgande, att berörda behandlingssätt icke i något fall, och
således ej eller i den händelse, att gäldenären emot krafvet gör invändning och
målet förthy kommer att fortgå, på sätt eljest är i allmänhet föreskrifvet, må för
gäldenären medföra någon ökad kostnad utöfver den, som skolat uppstå, derest
utmätnings-resolutiouen icke varit gifven. — Erfarenheten hade nemligen ådagalagt,
hurusom gäldenärer i medvetande, att de icke behöfde vidkännas hvarken någon
påföljd eller ökad kostnad, derest de genom invändningar hindrade uttagandet af
rättmätiga auktionsfordringar, sällan tvekat att begagna denna utväg för vinnande
af anstånd och gäckande af fordringsegares rätt. Till förekommande af denna
olägenhet och för uppnående af det ändamål, som med ifrågavarande författning
varit åsyftadt, har motionären alltså föreslagit, att sistnämnde stadgande måtte
upphäfvas och ett nytt tilläggas af följande innehåll: Gäldenär, som vid ifrågavarande
efter behörig resolution anställdt utmälningsförsök, nekar krafvet, eller deremot
nugot invänder, samt derefter genom målets utredning vid domstol varder funnen
med osanning, vare skyldig ersätta, genom resolutionen tillkomne och sökanden
åbragte kostnader, utöfver de rättegungsutgifter, domstolen för målets handläggning
derstädes kan finna skäligt ålägga, samt i öfrigt stånda enahanda ansvar, 9 kapitlet
11 § Handels-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj
1835, stadgar för den, som nekar sin hand och förskrifning och varder funnen
med osanning.
Lag-utskottet, till hvars granskning och yttrande detta förslag blifvit öfverlemnadt,
har tagit detsamma i öfvervägande; och som det ej öfverensstämmer
med rättvisa och billighet, att en gäldenär kan, genom obefogade invändningar,
uppehålla sina fordringsegares rätt och dymedelst öka deras kostnader i och för
fordringens utsökande, utan att behöfva vidkännas den förökning i kostnaderna,
han sålunda obehörigen förorsakar; alltså och då ifrågaställa författning likväl befriar
gäldenär ifrån skyldigheten att godtgöra den ökade kostnad, som uppkommer
genom utverkande af en så beskaffad vilkorlig utmätnings-resolution, som
Lag-Utskottets Betänkande, A/.o 33. ö
berörde författning medgifver, derest han vid delgifvandet af resolutionen emot krafvet
gör invändning, ändå att han slutligen varder ålagd detsamma betala; finner
Utskottet, lika med motionären, att en förändring af författningen i denna del är
behöflig. Men ehuru Utskottet i sä måtto biträder motionären, kan dock Utskottet
ej understödja hans förslag, att gäldenären i ornförmälda händelse, utom
full ersättningsskyldighet, måtte ådömas enahanda ansvar, som den, hvilken nekar
sin hand och förskrifning samt varder funnen med osanning. Ett sådant förnekande
innefattar nemligen en högre grad af oredlighet och är för allmänna säkerheten
af vådligare art, än bestridandet af de skulder, hvilkas betalning gäldenären
icke skriftligen sig åtagit; och anser Utskottet det ej eller vara lämpligt
att i författningen införa ett ovilkorligt stadgande om gäldenärens ifrågaställa ersättningsskyldighet.
Då densamma alltid måste komma att pröfvas efter de allmänna
grunder, som lagen angifver för bedömande, om och huruvida en dylik
skyldighet bör i lagsöknings- och rättegångsmål åläggas, tror Utskottet en föreskrift
härom i författningen vara öfverflödig. Det åsyftade ändamålet vinnes bäst derigenom,
att den, som slutligen har att bestämma ersättningsskyldigheten, göres
oförhindrad att härutinnan följa berörda grunder, och derföre erfordras blott, att
stadgandet om gäldenärens befrielse från de ökade kostnader, som genom den vil—
korliga utmätnings-resolutionen uppkomma, ur författningen utgår. I följd häraf
får Utskottet vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta, att sista momentet i Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841, angående vilkorliga utmätnings-resolutioner, hvilket
lyder sålunda: väfvensom ett sådant behandlingssätt icke i något fall, och
således ej eller i den händelse, att gäldenär emot krafvet gör invändning
och målet förthy kommer att fortgå, pä sätt eljest är i allmänhet föreskrifvet,
må för gäldenär medföra någon ökad kostnad utöfver den, som
skolat uppstå, derest ofvanberörda utmätnings-resolulion icke varit gifven»,
upphört att vara gällande.
Stockholm den 13 Mars 1848.
N:o 33.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Mars, kl. 11 f. id.
Betänkande, i anledning af vackt motion om en revision af äldre
lagar och författningar.
Uti ett bos hederv. Bondeståndet ingifvet memorial har riksdagsfullmäktigen
Olof Pehrsson från Blekinge yrkat, att Lag-utskottet måtte anmodas verkställa
6 Lag-VIslottets Betänkande, N:o 33.
en revision af äldre lagar och författningar, som antingen fallit i glömska eller stå
i strid med nu gällande regering slagar samt derefter föreslå hvad Utskottet i saken
finner tjenligt; med hemställan derjemte, för den händelse att Utskottets tid är
otillräcklig för en sådan revision, att en serskild kommitté måtte för ändamålet
tillsättas eller ock uppdraget öfverlemnas åt Lagberedningen, dock endast i det
fall, att Rikets Ständers Justitie-ombudsman ej medhinner att fullgöra samma
uppdrag.
I anledning af detta till Lag-utskottets yttrande hänskjutna memorial, får
Utskottet förklara, att Utskottet anser den åtgärd, motionären af detsamma äskat,
icke ligga inom gränsen för dess i grundlagen utstakade verkningskrets. Jemlikt
Riksdagsordningens 33 § är nemligen Lag-utskottets bestämmelse, att granska
och utarbeta till Utskottet remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af allmän Civil-, Criminal- och Kyrkolag; men att härunder ej
kan begripas en förpligtelse att utan bestämdt angifvet ändamål eller närmare
anvisning uppleta och revidera alla äldre lagar och författningar, lärer ej behöfva
sägas. Om emellertid motionärens syftemål är, att de lagar, som kunna fallit i
glömska, måtte i kraft och verksamhet återställas eller, om de finnas utan nytta,
upphäfvas, samt att de, hvilka ej stå i förening med antagna regeringslagar, må
varda rättade eller till all verkan undanröjde; så torde någon ytterligare åtgärd
för syftemålets vinnande ej vara lämplig, sedan Rikets Ständer i 20 § af Instruktionen
för dess Justitie-ombudsman ålagt honom att anmärka och hos Rikets
Ständer anmäla sådana lagar och författningar; och det är på dessa grunder, som
Utskottet vördsamt tillstyrker,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 14 Mars 1848.
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Mars, k|. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 9 Maj 1836 och den 20 November
1845 i afseende på handel om lösören, som köparen
låter i säljarens vård qvarblifva.
Riksdagsfullmäktige Lars Pettersson och Erik Mallmin från Westerås Län
hafva i memorial, som Hederv. Bondeståndet till Lagutskottets utlåtande öfver
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 34. 7
lemnat, anfört att, ehuru syftemålet med ofvanberörde Kongl. Förordning af den
9 Maj 1835 var godt, visade det sig likväl snart, att man derigenom hade öppnat
ett vidsträcktare fält för bedrägerier, än som tillförene funnits. En allmän
klagan öfver de missbruk och svekfulla handlingar, som, under skydd af samma
författning, ägde rum samt äfven den osäkerhet i allmänna krediten, som deraf
var en följd, uppmanade jemväl inom lä år lagstiftaren att söka förekomma dessa
författningens menliga verkningar; och för sådant ändamål utkom Kongl. Förordningen
den 20 November 1845. Men erfarenheten skall emellertid nogsamt
ådagalagt, att detta lagstiftarens bemödande varit förgäfves, emedan möjligheten
för mindre redlige gäldenärer att genom svekfulla afhandlingar undandraga sin
egendom från utmatning ännu qvarstår. I anledning häraf oeh då ändamålet ej
synes kunna uppnås genom några ytterligare föreskrifter eller tillägg, hafva Lars
Pettersson och Erik Mallmin föreslagit, att ifrågavarande Kongl. Förordningar
måtte upphäfvas, sä att ett upprättadt köpekontrakt om lösegendom ej må hindra
utmätning af samma egendom, utan att härutinnan måtte förfaras på sätt skett
före utfärdandet af 1835 års omförmälta författning.
Vid lörehafvandet af detta memorial har Utskottet inhemtat, hurusom de
stadganden, hvilka före berörde författning i omförmälde hänseende tjenat till
efterlefnad, innefattas i 7 kap. Utsökningsbalken, som förmår, att annan mans
gods, som finnes i bo, der utmätning sker, ej får tagas, samt att, i händelse
tvist uppkommer om det, som undantagas bör, Konungens Befallningshafvande
skall skjuta saken under domarens pröfning och emellertid sätta godset i qvarstad.
I)å likväl lagen, för giltigheten af ett köpaftal om lösegendom, icke fordrar
hvarken egendomens öfverlemnande till köparen eller annan bevisning än säljares
och köpares ömsesidiga samtycke, hade mindre redliga gäldenärer ett gynnsamt
tillfälle att genom föregifna köp draga egendomen undan utmätning för
deras skulder. Svekfulla tillställningar af denna art blefvo ock allt mer och mer
allmänna; och detta förhållande gaf anledning till Kongl. Förordningen den 9
Maj 1835, hvarmed åsyftades att föreskrifva sådan form och offentlighet å köp
om lös egendom, som qvarblef i säljarens vård, att dels några olägenheter af
antidaterade köpeafhandlingar ej skulle vara att befara, dels ock den, som innehade
lös egendom, den han till annan afyttrat, ej skulle kunna genom sådana
skenbara tillgångar bereda sig en kredit, som han icke förvärfvat, derest borgenären
egt tillfälle att förvissa sig om rätta förhållandet. Ändamålet var dock
härmed icke vunnet. Erfarenheten ådagalade deremot, att de missbruk, som till
författningen gifvit anledning, snarare deraf befordrats, ty utvägarne för oredlige
gäldenärer att, genom svekfulla afhandlingar, kränka borgenärers rätt eiler gynna
8 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 34.
en borgenär på andras bekostnad, kunde nu beträdas under skydd af samma formaliteter,
som varit ämnade att tillstänga eller åtminstone försvåra dem. Följden
var äfven den, att Rikets Ständer, fem år efter författningens tillkomst, beslutade
dess upphäfvande, men att i sammanhang dermed införa åtskilliga bestämmelser
i annan syftning, till förekommande af ifrågavarande missbruk. Härom upprättade
lagförslag vann dock icke Kongl. Maj:ts nådiga bifall; och saken förblef således
oförändrad. Några års ytterligare erfarenhet af författningens menliga verkningar
uppenbarade emellertid i en högre grad nödvändigheten af lagstiftarens
mellankomst, hvilket föranledde frågans återupptagande vid sista riksmöte inom
samtlige Riksstånden. Men härvid sökte två motsatta åsigter att göra sig gällande,
'dera ena, att med bibehållande af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835
utfinna ytterligare bestämmelser och föreskrifter i enahanda syftning, som de,
samma författning meddelar till förekommande af bedrägliga och svekfulla aftal
utaf nu ifrågaställde art, och den andra, att, med författningens upphäfvande,
om möjligt genom andra stadganden afhjelpa den brist, som i denna del vidlåder
1754 års lag; och den förra åsigten blef den segrande. Man kunde icke lemna
åsido hurusom omförmälte köpeafhandlingar småningom blifvit ett allt vigtigare
hjelpmedel för erhållande af kredit bland de mindre bemedlade personer, hvilka
ej egde annan tillgång än den lösegendom de för sitt dagliga bruk sjelfva behöfde.
Då nemligen pantsättning skulle medföra nödvändigheten att till borgenärer
öfverlemna egendomen; hade en annan utväg derföre blifvit begagnad eller
den, att ställa förhandlingarne i form af köp, med dervid på god tro å ömse
sidor förenadt vilkor, att gäldenären vid skuldens betalning skulle återfå eganderätten
till egendomen, den der emellertid fick förblifva i dennes vård. Således
blef frågan icke att hindra ett ärligt bruk af förevarande köp, utan att i lagen
inlägga sådana kontroller, som ej allenast i möjligaste måtto förekommo de öfverklagade
missbruken, utan äfven betogo innehafvaren af en betydlig, men i hemlighet
grundad lösegendom, tillfället att tillnarra sig en kredit, den han icke förtjenar.
I förenlighet med denna grundsats öfverenskommo ock Rikets Ständer
om den lag, som innefattas i Kongl. Förordningen den 20 November 1845 och
som, med bibehållande af principen i 1835 års författning, föreskref en större
offentlighet af lösöreköp, samt i öfrigt meddelade sådana bestämmelser, hvilka
borde afvärja ett bedrägligt användande deraf.
Om man, efter denna öfverblick af lagstiftningens utbildning i förevarande
ämne, deri söker en ledning för svaret på den af motionärerne uppkastade frågan,
om lämpligheten att, med upphäfvande af hvad åren 1835 och 1845 blifvit
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 34. 9
vit i iimnet stadgadt, åter försätta lagstiftningen på den punkt, den förut innehade,
eller huruvida de enkla bestämmelser, som 1734 års lag i denna del innefattar,
nu mera kunna anses tillfvllestgörande, lärer detta svar ej kunna blifva
annat än nekande. Det är visserligen obestridligt att 1835 års författning, då
den fordrade en skriftlig handling för giltigheten af ett köpaftal om lös egendom,
gjorde en afvikelse från en i lagstiftningen antagen grundsats; men nödvändigheten
af denna afvikelse synes bekräftad i de förhållanden, som ofvan blifvit antydda.
Saken kan nemligen nu mera icke ensamt betraktas ur en juridisk synpunkt,
utan måste äfven skärskådas ur en allmännare; och ser man derpå, torde
en återgång från den år 1835 beträdda banan icke låta sig göra. Att de genom
1845 års författning föreskrifne ytterligare formaliteter och bestämmelser till förekommande
af svekfulla köpaftal och desammas missbrukande, varit otillräcklige
för ändamålet, hafva motionärerne väl påstått; men, enligt den kännedom Utskottet
sökt sig förskaffa, lära anledningarne till klagan härutinnan i betydlig
mån i allmänhet försvunnit. Att helt och hållet hindra alla missbruk är emellertid
icke möjligt. Såsom ostridigt kan dock antagas att, derest motionärens
syftemål vunnes, ett vidsträcktare fält för bedrägerier lemnades den oredlige, än
som under nu varande förhållanden kan ega rum; och det är på dessa grunder
som Utskottet vördsamt tillstyrker,
att ifrågavarande motion icke måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 16 Mars 1848.
lith lill B. St. Prol. 1847 och 1848. 7 Sam . 1 Afd. 11 Hä/t.
2
STOCKHOLM, TRYCKT HOS L. J. HJERTA, 18J8.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o *5.
1
JIS 35
Ank. till Exp.-TJtsk den 4 April, kl. 10 f. m.
Belänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af 2 §
samt upphäjvande af 5 och 6 i 2 Kap. Giftermålsbalken,
angående deni, som äktenskap med hvarannan ej hygga må.
Uti serskilde lios höglofl. Ridderskapet och Adeln samt hederv. Bonde
ståndet ingifna Memorial har blifvit föreslaget:
a) af herr friherre Cederström, A. och riksdagsfu 11 mäkligen Pehr
Nilsson från Christianstads län_, att skyldeman ä sidone, utom sj^skon, må,
med Konungens lof, få med hvarandra ingå äktenskap, och att 2 § i Giftermålsbalkens
2 kap. således måtte erhålla följande förändrade lydelse:
”1 äktenskap å sidone må man ej taga till hustru sin syster, och
ej, utan Konungen gifver der lof till, sin broders eller systers dotter, eller
deras affödo, faders eller moders syster, faderfaders syster eller moderfaders
syster, fadermodets eller modermoders syster, och så vidare;”
och h) af riksdagsfullmäktige!! P. Bergström från Skaraborgs län, alt
rättigheten att ingå giftermål i svågerlag å sidone, såsom med sin broders,
brodersons eller systersons enka, och i andra svågerlaget, eller med sin hustrus
stjufmoder, sin stjuffaders enka, eller sin stjufsons eller sljufsons sons enka,
måtte ovilkorligen medgifvas och således ej vidare bero på Konungens tillstånd,
på sätt stadgas i 5 och 6 §§ af ofvanberörde kapitel och balk, efter den lydelse
dessa lagrum erhållit genom Kongl, förordningen den 10 April 1810.
Till stöd för förstnämnda förslag hafva motionärerne åberopat, att ej
allenast i Norrige, utan ock i flere andra länder ega alla i skyldskap å sidone,
med undantag af syskon, att sinsemellan bygga äktenskap, äfvensom
att föregående regeringar här i landet, skola tillåtit personer i sådan skyldskap
alt taga hvarannan till äkta; hvarjemte F. Bergström såsom skäl för
sin framställning andragit, det stadgandet, att Konungens lof erfordras för
rättigheten alt ingå giftermål i förenämnda svågerlag, vore dels orimligt,
emedan, om sådant stod i strid med Guds lag, verldslig makt ej kunde dertill
lenina bifall, hvaremot denna makt ej egde förbjuda omförmälda giftermål,
derest de af den gudomliga lagen tillåtas; dels ock ändamålslöst, enär
Bih. Ull R. St. Prof. 1847 4 1848, 7 Sami. t Afd. 12 Baft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 35.
erfarenheten skall ådagalagt, alt ingåendet af äktenskap emellan besvågrade
personer aldrig förnekas, så framt kontrahenterne i öfrigf, enligt lag,
äro behörige alt träda i gifte.
Dessa till Lag-ulskotlels behandling remitterade framställningar har
Utskottet i ett sammanhang under öfverläggning förehaft; och får nu Utskottet
deröfver sitt utlåtande afgifva.
Då möjligheten och exemplet af könsförbindelser emellan närmare
anförvandter skulle hafva ett menligt inflytande på uppfostran oell sedlighet,
och då det således hvarken vore Staten värdigt eller med dess sanna
väl öfverensstämmande att lemna sådane personer frihet att med hvarannan
ingå äktenskap, hafva jemväl borgerliga Jagarne utmärkt vissa skyld- och
svägerskapsleder, inom hvilka äktenskap antingen ovilkorligen förbjudas eller
ock af Slaten, ulan serskild tillåtelse, icke erkännas. I denna del innefattade
emellertid fordna lagstiftningar större inskränkningar, än som i de
senare förekomma. Uti äldre tider, då hvarje familj utgjorde eLt hell, då
ett förtroligare och närmare umgänge emellan en slägts alla medlemmar
egde rum, var äfven en större försigtighet i omförmälda hänseende nödig.
Men liderna förändrades, slägterna spriddes och banden kunde i sammanhang
dermed småningom lossas. Man finnér således, hurusom äktenskapsförbindelser
varit ovilkorligen förbjudne i skyldskap emellan till och med
syskonebarn intill dess Kongl, förordningen den 30 December 1680 öppnade
tillfället för desse att med Kongl. Maj:ts serskilda tillstånd kunna få ingå
äktenskap. Och med denna dispensationsrätt för syskonebarn bibehölios
i 1734 års lag öfrige dittills gällande ovilkorliga lörbud emot giftermål
emellan ej allenast öfrige närskylde, än ock personer i rätt ned- och
uppstigande svågerlag, i svågerlag å sidone och i andra svågerlaget. 1810
års lagstiftare ansågo sig emellertid ytterligare kunna lossa på banden. Det
ovilkorliga förbudet emot äktenskap i svågerlag å sidone och i andra svågerlaget
förvandlades derföre tili el t vilkorligt; och i enlighet med Rikels
sist församlade Ständers beslut,, bar Kongl. Majrt förklarat, att serskildt
tillstånd nu mera icke erfordras för syskonebarns giftermål, efter det likväl
frågan derom vid flera riksmöten varit å bane.
Häraf inhemtas., med hvilken varsamhet lagstiftaren i förevarande
ämne gått till väga; och den synes jemväl vara af yttersla vigt, då fråga
är om lagar, som hafva till föremål alt bevara siägtets sedliga renhet och
som ostridigt utöfvat ett djupt inflytande på folkets moraliska tänkesätt.
Väsendtlig skillnad förefinnes ock i förhållandet emellan de personer
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 35.
3
lill hvilka det ovilkorliga förbudet sig sträcker, oell dem, hvilkas förening
v il kori ig t v is blifvit tillåten. Till de förra höra nemligen de, som äro i
skyldskap å sidone eller broder och hans broders eller systers dotter och
så vidare; och i afseende å dem torde äfven den af Utskottet ofvan antydda
grund för lagstiftningen i denna del hafva sin största tillämplighet.
Då vördnaden för uppfostrare gör deras bud och föreskrifter lill lagar
för dem, som uppfostras, måste det ock vara ett så väl för den enskilde,
sorn Slaten heligt föremål alt uppehålla och understödja denna vördnad
och att derföre undvika allt, hvarigenom den i någon mån kunde
spillas. Då nu naturen och Sveriges lagar bestämt föräldrar till det uppväxaude
slägtets första uppfostrare och föräldrars syskon eller senare makar
att, efter de förres tidiga bortgång eller oförmåga, träda i deras ställe,
men ingenting ansetts skola så verksamt undergräfva och försvaga vördnaden,
som blotta lanken på möjligheten af en med sinligheten i samband
stående förening emellan uppfostraren och den, som uppfostras, har lagstiftaren
äfven omsorgsfullt sökt förhindra ens uppkomsten af en sådan tanka;
och strängheten i hans åsigler härutinnan uppenbaras tydligast i 4 § af
Missgerningsbalkens 59 kap., som straffar lägersmål emellan omförrnälde
blodsfränder med lifvets förlust.
Om det emellertid endast varit denna lagsliflarens stränghet eller
någon i naturen djupare liggande grund, som kommit blodskamsbrott att
i allmänna tänkesättet betraktas med afsky, må lemnäs oafgjordt. Det är
nog att veta, det ett sådant tänkesätt existerar, äfvensom att detsamma sammanhänger
med folkets så religiösa som moraliska föreställningar.
Den tid torde visserligen stunda, då dessa tänkesätt utplånas; men
det är dock oförnekligt, att det tillhör en vis lagstiftare att med varsamhet
behandla sådana ämnen, hvilka i allmänhetens omdöme, det vare af
hvad orsak som helst, kommit att betraktas såsom något heligt.
Förändras tänkesätten, må lagstiftaren äfven förändrå lagarne; men
derförinnan skulle den oförberedda förändringen menligt inverka på de för
samhället vigtiga förhållanden, som till en del hafva sitt fäste i dessa tänkesätt;
och det är på grund häraf, som Utskottet vördsamligen tillstyrker,
att herr friherre Cederströms och Pehr Nilssons motioner, att
skyldemän ä sidone, utom syskon, må, med Konungens loj, få
ingå äktenskap, och det i 2 § 2 kap. Giftermälsbalken innefattade
ovilkorliga förbud mot dylika äktenskap således upphöra,
ej måtte vinna Rikets Ständers bifall.
H
4
/
Lag-Utskottets Belilnhandt, N:o 36.
Och beträffande sedermera riksdagsfullmäkligen Bergströms yrianke,
att de i 5 och 6 §§ uti berörda kap. omnämnda besvågrade personer
må lemnäs full frihet att sinsemellan bygga äktenskap och följaktligen
något tillstånd dertill af Konungen icke vidare erfordras; så synes det äfven
Utskottet betänkligt att understödja samma yrkande. Då förhållandet
emellan omförmälda besvågrade personer lemnar rum för ett mera förtroligt
umgänge, har man af omsorg för sedlighetens bevarande ej heller
funnit rådligt att borttaga alla band härutinnan, och man måste härvid äfven
fästa afseende på det förtroende, som emellan så nära anförvandter bör
ega rum, och den fara, som missbruket utaf detta förtroende inom familjelifvet
medför. Derpå har lagstiftaren ej kunnat undgå att gifva akt; och
ehuru den stränghet i åsigter, som tillförene i denna del varit rådande, förmildrats,
torde likväl derifrån ej kunna hemtas skäl för den föreslagna lagförändringen.
Då 1810 års lagstiftare förvandlade det ovilkorliga förbudet till
ett vilkorligt, egnades tidens förändrade tänkesätt den hyllning, dem tillkom
samt med det sedliga lifvets bevarande var förenlig; och full anledning till
någon vidare förändring tror Utskottet sedermera icke hafva inträffat.
Utskottet tillstyrker alltså vördsam ligen,
att F. Bergströms för lag till förändring af 5 och 6 i
2 kap. Giftermålsbalken jemväl måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 April 1848.
JSfE 36.
Ank. till Exp, Utsk, den 4 April, kl. 10 f. m.
Betänkande, anledning af väckte motioner om f örändring af
lagens stadgan deri, rörande testamentsfriheten samt af 8 kapitlet
Jordabalken, angående rättigheten att bortgif va jord, hus
eller tomt.
I dessa ämnen hafva herr?Dalman, IF- F. A., hos höglofl. Ridder
skapet
och Adeln samt herrar Berg, A. och Böök, F., hos vällofl. Borgare
ståndet,
väckt nedanomförmälda motioner, hvilka blifvit till Lag-utskottels
behandling hänvisade.
Herr Dalman har, under åberopande af nödvändigheten att förenkla
Lag-V Iskallets Betänkande, N:o 36.
5
och bringa lill likstämmighet nu gällande invecklade och stridiga sladganden
om ”hvad och huru mycket i testamente gifvas må,” anfört, att, ehuru
han för sin del helst önskade, att alla baud på rättigheten att testamentera
och bortgifva egendom, af hvad natur och beskaffenhet den vara måtte,
kunde utur lagen borttagas, han likväl desto mindre ansåg sig böra påyrka
en så obegränsad frihet härutinnan, som densamma ej fullt öfverensstämde
med de grundsatser, hvilka hos den af Kongl. Maj:t tillförordnade
Lagberedning gjort sig gällande. Men då, genom tillämpning af dessa grundsatser,
den i denna del af lagstiftningen nu saknade enhet kunde uppnås
och de skiljaktigheter, sorn, ined afseende å egendoms natur samt testaments*
gifvares stånd oeh hemvist, för närvarande i lagstiftningen förefinnas, således
upphöra, har herr Dalman, i öfverensstämmelse med berörda grundsatser,
föieslagit, all, med uppluifvande af 17 kapitlet Ärfdabalken, Kongl, förordningen
och förklaringen den 19 Augusti 1762 och den 4 Februari 1801
samt 12 § i Ridderskapets och Adelns privilegier den 16 Oktober 1723,
nyssnämnda kapitel måtte erhålla denna lydelse:
§ I
Ej
må någon genom testamente bortgifva mer än hälften af sin qvarlåtenskap,
der bröstarfvingar finnas. Andra hälften falle bröstarfvinge
till: den hälft kallas bröstarfvinges laglott. Ej heller må den, sorn häfver
bröstarfvinge, genom testamente sd förordna om sin egendom, att bröstarfvinges
rätt till afkomst eller nytta af hvad hans laglott räknas bör, derigenom
inskränkes.
§ 2.
Finnes ej bröstarfvinge; då må man all sin egendom genom testamente
bortgifva.
§ 3.
Testamente må ej tagas af bo oskifto, utan af dens del, som gifvit
häfver.
§4.
Har någon i testamente gifvit mer, än lag säger, varde testamen
-
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 36.
tet, då tvist uppstår, rättadt efter lagen och gånge för öfrigt i verkställighet.
Och liar motionären i sammanhang härmed hemsta 111, om icke 8 kapitlet
Jordabalken bör sålunda förändras, att förbudet mot gåfva af arfvejord
samt inskränkningen i rättigheten att bortgifva jord, hus eller tomt i
staden, må upphöra.
Herr Herg deremot bar, för tillvägabringande af enhet i lagstiftningen
uti ifrågavarande ämne och jemnlikhet i rättigheter, endast ansett en
utsträckning af testamentsfriheten efter stadsrätt behöflig och af sådan anledning
föreslagit, det måtte, med upphäfvande af 4 oell 5 §§ i 17 kapitlet
Ärfdabalken, Kongl, förordningen den 19 Augusti 1762 samt 8 kapitlet
3 § Jordabalken, antingen stadgas: att man, efter stadsrätt, eger, utan
inskränkning, genom testamente bortgif va aflingejord, ärfd fastighet, i stad
samt ärfda eller förvärf da lösören, eller ock, derest delta yrkande ej vinner
bifall, det vid 1840—1841 årens riksdag beslutade lagförslag i ämnet
af nu församlade Ständer antagas; och skulle, efler samma förslag., nedanliämnda
lagrum erhålla följande förändrade lydelse:
A rfdabalken.
iy Kap.
4 $ t mom. AJlingejord å landet, utom den, som personer af Preste-ståndet
under äktenskap förvärfvat, fastighet i stad, som adelige personer förvärf -  vat samt lösören, tillhörande adelige personer eller å landet bosatte ofrälse
personer utom Preste-ståndet, må man gifva i testamente till hvem man
vill, skyld eller oskyld.
2 mom. Af fastighet i stad, utom den, som adelige personer förvärf vat,
fastighet å landet, hvilken personer af Preste-ståndet under äktenskap förvärfvat,
samt lösören, tillhörande borgare eller of rälse personer, som i stad
bo, eller personer af P reste-ståndet, må man icke testamentera mer än hälften,
der bröstarfvinge lefver efter: har man ej bröstarfvinge, dä må man
alltsammans i testamente gifva. Kil ja barn och inländska arfvingar till sig
lösa hus, tomt, gård eller jord; stående det dem fritt inom natt och år. Samma
rätt ega utländska arf vingar, om de i landet inflytta och der bygga
och bo.
5 ,f. Lemnar testamentsgifvaren efter sig omyndigt barn, och kan
det ej af sitt arf njuta föda och uppfostran; då skall af egendom som i
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 36.
7
testamente gifven är, sä mycket af sättas, som Rätten prcif var barnet, efter
stånd o h vilkor, nödigt hafva, till dess det sig sjelf nära kan, dock ej
for längre tid, än till dess barnet uppnått 2/ år. Ar barn ofärdigt, med
svår sjukdom behäftadt eller litet vetande; då skall ock af sältas hvad till
bar nels underhåll ta rf vas, der dess arf ej dertill förslår; och gånge det understöd
ut, så länge behofvet fortfar: kommer barnet till helsan, eller varda
dess vilkor eljest så förbättrade, alt det sig sjelf försörja kan; upphöre
då understöda. Nu har man genom testamente anslagit viss årlig inkomst
till sitt omyndiga barns föda och uppfostran, eller till underhäll för
sitt barn, sorn är ofärdig/, med svår sjukdom behäftadt elter litet velande:
kan ej det barn, sorn omyndigt, är, af eget arf njuta föda och uppfostran,
eller det, sorn ofärdigt, sjukt eler litet vetande är, med eget arf underhållas
; då må det testamente gälla, för tid, sorn här ifvan sägs, ändå att
arf vejord eller bi östarvingars lott dermed belastas skulle.
Jordabalken.
8 kap.
3 § 1 mim. Eger man jord, hus eller tomt i staden; håfve våld
bortgifta hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.
Slutligen har herr Böök vrkat, alt ur 1 § af Jordabalkens 8 kapitel,
sorn lemnar rättighet att af arfvegods på lifstid förläna något hemman
åt den, som trogen tjenst gjort häfver, ther ingen af ingejord, är, sistberörda
ord måtte utgå, så att den, som eger både ärfda och förvärfda
hemman, må kunna för trogen tjenst upplåta ett af de förra. Såsom stöd.
för detta yrkande har motionären andragit, dels att omförmälda inskränkning
skall, enligt hvad erfarenheten visat, i ekonomiskt hänseende verkat
skadligt, enär mången af fruktan alt förlora den dispositionsrätt öfver sin
arfvejord, som nämnda lagrum bestämmer, icke vågat inköpa en angränsande
egendom, oansedt arfvegodset deraf skulle betydligen vunnit, dels ock
att det syntes högst obilligt, att den, som förvärfvat jord skall hafva mindre
lätt öfver sin ärfda faslighet, än den, som ingen jord förvärfvat.
Utskottet, sorn i ett sammanhang förehaft dessa gemenskap egande
förslag, har tagit desamma i öfvervägande; och hvad först angår frågan om
förändring i lestamenlsrällen, så anser Utskottet sig lill en början böra fästa
uppmärksamheten på de skiljaktigheler, som i denna del förekomma uti gällan
-
8
Lag-Utskottets Betänkande, K:o 36.
de lagstiftning. Enligt densamma har nemligen ingen makt att arfvejord å landet
genom testamente bortgifva; men deremot eger livar och en, efter landsrätt,
att testamentera till hvem man vill, skyld eller oskyld, all aflingejord och ärfda
eller förvärfda lösören; dock skall, der omyndige barn äro, som icke hafva
något till föda och uppfostran, dem först, efter stånd och värde, så mycket
lemnäs, som domaren pröfvar skäligt, till dess de sjelfva sig nära kunna.
Efter stadsrätt bestämdes deremot i 1734 års lag tesLamentsfriheten
lill en sjettedel af allt gods, ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orörligt, der
harn eller bröstarfvingar lefva efter, och lill hälften, om man ej har barn, ulan
endast andra inländska arfvingar, med rättighet att alltsammans till inländsk
man bortgifva, om blott utländska arfvingar finnas; men genom.
Kongl, förordningen den 19 Augusti 17G2 har blifvit förklaradt, att man,
efter stadsrätt, eger, likasom efter landsrätt, borttestamentera all aflingejord
samt ärfda och förvärfda lösören, derest man ej har lifs- och bröslarfvingar,
i hvilket fall det vid allmänna lagen bör förblifva; och denna testamentsrätt
gäller äfven, derest de, som till Presle-slåndet höra, vilja göra
testamente om den egendom, hvari de hafva giftorätt efter stadsrätt, ehvad
de bo å landet eller i staden, hvaraf åter följer, alt samma testamentsrätt
till en del jemväl omfattar jord å landet. Ifrån den inskräkning i rättigheten
att råda öfver förvärfvad stadsfastighet, som nu är omförmäld, eger
emellertid ett undantag rum till förmån för Ridderskapet och Adeln, som,
efter 1723 års privilegier, hafva en fri dispositionsrätt öfver dess aflinge hus
och jord i städerna.
Det visar sig således häraf, hurusom olika principer för stad och land
äro i afseende på testamentsrälten gällande. Då nemligen å Jandet det är
ovilkorligen förbjudet att bortgifva ärfd fastighet, men en oinskränkt makt
öfver all aflingejord och annan egendom lemnad, är deremot, efter stadsrätt,
rättigheten att genom testamente om sin egendom förordna, den md
vara af hvad egenskap som helst, blott till en del inskränkt till förmån
för barn och arfvingar; och om man går tillbaka till föregående lagar, så
inhemtas, hurusom samma olikhet alltjemnt egt rum, sedan testamentsrälten
blef föremål för lagstiftningen.
I äldsta tider var en sådan rätt här i landet obekant. Läran derom
hemtades från en främmande lagstiftning; men den måste likväl lämpas
efter folkets seder och lagar. Å landet har, såsom bekant är, ifrån
uråldriga tider det så kallade odal- eller arfvejordsystemet varit rådande.
Då
La g-Utskottets Betänkande, N:o 36.
9
1)5, enligt delta med Sveiiges fordna statsförfattning och samhällsskick i
nära samband stående system,, slägljorden icke kunde från släglen skiljas
eller borllåtäs, vav deraf en ovilkorlig följd, att testamentsrätten ej kunde
sträckas till sådan jord; och denna grundsats har, på sätt ofvan är visadt,
i lagstiftningen intill närvarardfc tid fortlefvat.
I städerna deremot möttes ej den nya läran af sådana hinder; och
teslamenlsrätten kunde således der ordnas efter de rättsbegrepp, som varit
gällande i de länder, från hvilka den härstammar. I stadslagen gjordes
derföre ingen skillnad mellan fast och lös, ärfd eller lörvärfd egendom;
men i stället förbehölls en viss andel af förmögenheten, kallad legitima
eller laglott, åt arfvingarne; och det är denna grundsats, som, uttalad i nu
gällande stadganden om testamentsfriheten efter stadsrätt, samt antagen af
Lagkommitéen och Lagberedningen, herr Dalman tillämpat i ofvanberörda
af honom framlagda förslag, hvilket, såsom det mest omfattande, Utskottet
anser först böra pröfvas.
JNu ehuru, till stöd för samma förslag, förekommer, att berörda grundsats
gjort sig gällande i de flesta civiliserade länders lagstiftningar, samt
alt medelst dess tillämpning de olika och invecklade stadganden i afseeude
på testamentsrätten, som för närvarande linnas, skulle utbytas emot
enkla och läLtfatlliga bud; likväl och då, efter hvad ofvan nämndt är, det
af Sveriges lagstiftning alltjernnt skyddade arfvejordsyslemet derigenom lill
sina hufvudsakliga grundvalar skulle rubbas; då ovisst är, huruvida en sådan
rubbning är påkallad af allmänna opinionen, hvars röst emellertid i
frågor af den vigt som denna i främsta rummet måste af lagstiftaren afses;
och då dessutom omlörmälda rubbning ej kunde, med bibehållande af
enhet i lagstiftningen, vidtagas, utan en samtidig förändring af de mångfaldiga
stadganden i Giftermåls- Arida- och Jordabalkarne, hvilka, likasom
förbudet emot arfvejords borlgifvande genom testamente, sammanhänga med
och hafva sin grund uti ifrågavarande system, men motionärens förslag
icke föranleder till en sådan vidsträcktare förändring, den der till en väsendtlig
del skulle fordra en omarbetning af berörda balkar; anser Utskottet
sig hafva lillfylleslgörande anledning för sitt vördsamma tillstyrkande,
att herr Dalmans motion icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Beträffande derefter herr Bergs serskilda förslag, så och enär den
oinskränkta testamentsfrihet efter stadsrätt, som motionären i främsta rumBih.
till II. St. Brot, 1847 § 1848, 7 Sami, 1 Afd. 12 lliifl. 2
10
lag-Utskottets Betänkande, N:o 3?.
niel påyrkat, ej, enligt hvad ofvan är antydt, slår tillsammans med i allmänhet
i lagstdlningarne antagne grunder eller med den nödiga omsorgen
för harn oell bröstarvingar, sorn lagstiftaren är pligtig att iakttaga, hvarföre
Lagberedningen ej heller ansett en sådan obegränsad frihet ens kunna
komma i fråga, torde för oanlagligheten af omförmälda förslag ej vidare
behöfva anföras; och ehuru motionärens andra förslag tillförene vunnit
Rikets Ständers godkännande, har dock Utskottet ej kunnat undgå att linna
detsamma sä inveckladt och svårfatlligt, alt Utskottet ej heller kan understödja
detta förslag. Det var äfven af denna anledning, som Kongl.
Maj:t vägrade att till detta förslag lemna Sitt nådiga bifall, men derförutan
må härvid erinras, att den enhet i lagstiftningen och jern likhet i rättigheter,
motionären åsyftat, ej kunde beredas genom antagandet af ifrågaställa
förslag, enär den olikhet i testamenlsfriheten, som i gällande lag
förefinnes, elter samhällsmedlemmarnes olika stånd och tillfälliga hemvist,
deruti är bibehållen. Utskottet föreslår alltså vördsamligen,
att herr Bergs serskilda förslag till förändring i testamentsfrilieten
efter stadsrätt mätte lemnäs utan afseende
Hvad slutligen angar herr Bööks yrkande, att 8 kap. 1 § Jordabalken
måtte så förändras, att den, som eger både ärfda och förvärfda hemman,
måtte ega att för trogen tjenst på lifstid förläna ett af de förra, så
emedan förbudet att lemna en sådan förläning af arfvejord, derest aflingejord
finnes, står i samband med lagens öfrige, från arfvejordsystemet utgångna
stadganden, lår Utskottet, under åberopande af de skäl, som ofvan
blifvit anförde emot partiel förändring af de bestämmelser, som hafva sin
grund i berörda system, jemväl tillstyrka,
att ej heller herr Bööks yrkande om förändring i 1 § af
Jordabalkens 8 kap. må vinna Rikets dtänders bifall.
Stockholm den 3 April 1848.
o¥ 3T.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till
17 kap. i § Jrfdabalken.
Vällofl. Borgare-ståndet har till Lag-utskottet remitterat ett af herr
Böök ingilvet memorial, deruti han, med anmärkning, alt i lag saknas be
-
Lag-Utsliollelt Betänkande, N:o 37.
11
slämdt stadgande derom, huruvida den, som ärft faslighet med skuld, men
densamma hetalt, är berättigad att genom testamente disponera öfver ett
mot den afbördadc skulden svarande belopp af fastighetens värde; föreslagit,
alt lill 1 § i 17 kap. Ärfdabalken, hvilket lagrum innefattar förbud
emot bortteslamenterande af arfvejord och derå gjord förbättring, matie
göras eli tillägg af följande lydelse: Ar jord ärfd med skuld, vare sig
intecknad eller icke in tecknad, och har skulden sedermera af arfvingen
blifvit, gulden, antingen hel och hållen eller till någon del, stånde honom
fritt att genom testamente bortgifva ett deremot svarande belopp, hvilket
den, som jorden efter honom ärfver, förthy är pligtig att betala, innan han
arfvet tillträder.
Efter motionärens åsigt, gifver redan gällande lag anledning lill en
sådan frihet, som den nu föreslagna. Kongl. . förklaringen den 23 Mars
1807 stadgar nemligen, att del värde, hvarför arfvejord blifvit alhänd,skall
utgöra grunden för det vederlag, som tillkommer arfvinge, och genom flere
från Konungens Högsta domstol utgångne domar skall äfven blifvit förklarad!,
alt ifrån den sålunda fixerade vederlagssumman bör afgå den gäld,
hvarmed säljaren ärft den afbända egendomen. Då nu den,, som förvarat
en ärfd fastighet åt sina arfvingar, ej kunde hafva mindre rätt än den, som
sin fastighet afyttra!, syntes jemväl nu ifrågaställa frihet fullt öfverensstämma
med lagens grund och mening. Men sådant vore likväl ej lika
klart uttryckt; och del är af denna anledning, samt enär ,nödigt är alt undanrödja
alla orsaker till tvister, som motionären framställt förenämnde
förslag.
Utskottet finner emellertid eli stadgande i föreslagna syftningen obehöfligt.
På sätt motionären anmärkt, är nemligen den dispositionsrätt,
hvarom fråga är, öfverensstämmande med lagens grund och mening. Då
10 kap. Ärfdabalken stadgar, att dör man och är gäld i boet, då skall
den af bo oskifto gäldas och arfvingarne skiften det åter är, samtaltingen
häfver våld att taga arf förr än gäld gulden är, med förpligtelse att i annat
fall för gälden svara, följer äfven deraf, att, om gälden ej kan godlgöras, ulan
alt en del af den aflidnes efterlemnade fastighet dertill måste användas,
den arfvinge, som öfverlager fastigheten emot förbindelse att godtgöra den
gäld, sorn måste tagas ur fastigheten, ej kan anses hafva erhållit motsvarande
del i värdet af samma faslighet såsom arf, hvilket endast utgöres af sådant
öfverskott, sorn finnes, sedan gäld betald är. Att likväl fastigheten i
arfvingens hand ej förlorar arfvejords natur, förändrar icke förhållandet; och
12
Lag-Utskottets Memorial, N:o 38.
då 8 kap. 1 § Jordabalken stadgar, alt, om jord är bördköpt, då må dess
'värde bortgifvas, samt 3 § i Ärldabalkens 17 kap. tillåter att genom testamente
förordna om sin bördköpta jord, med rättighet likväl för arfvingarne
att den inom viss lid återlösa, så lärer man ej kunna ifrågasätta, det
ju icke den, som i egenskap af arfvinge emottagit en aflidens jord,
belastad med skuld och sedermera densamma godtgjort, derigenom förvärfvat
den rätt, som motionären ansett böra med uttryckliga ord i lagen bestämmas.
Behofvet af ett så beskaffadt uttryckligt stadgande är emellertid
icke af för handen varande förhållanden påkalladt. Såvidt Utskottet hav
sig bekant, har någon tvekan i denna del ej yppats hos lagskipande makten.
Och då det blifvit domaren ålagdt att noga pröfva lagens rätta
grund qch mening, samt derefter dömrna, samt lagstiftarens mellankomst
ej synes behöflig i annan händelse, än der domaren icke i lagens bud har
säker ledning för sitt omdöme, hvilket, efter Ulskollels öfvertygelse, uti förevarande
fall ej inträffar, finnér Utskottet sig böra vördsamligen tillstyrka,
att herr Bööks motion ej mätte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1848.
Jfo 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April, 11. 10 f. na.
Memorial, i anledning af skedd återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 20, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, med förslug
till förordning angående handelsboks vitsord.
Vällofl. Borgare-ståndet har, på grund af framställde anmärkningar,
till Lag-utskottet återremitterat förrberörda betänkande, men som detsamma
blifvit bifallet af högloft. Ridderskapet och Adelli den 4 Mars samt af
liögv. Preste-ståndet och hederv. Bonde-ståndet den 26 Februari
innevarande år, samt tre riksstånds mening i frågor af ifrågavarande beskaffenhet
utgör Rikets Ständers beslut, anser ' Utskottet något utlåtande i
anledning af de framställda anmärkningarue icke erfordras; hvilket hos vällofl.
Borgare-ståndet vördsamligen anmäles.
Stockholm den 3 April 1848.
Lag-Utskottets Memorial, Jf.o 89.
13
M 39.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 2 8, öfver väckt motion om bestämmande af tid för vitesförbuds
kungörande i kyrkorna.
Berörda Betänkande har, på grund af deremot framställde anmärkningar,
blifvit den 15 sistiidne Mars af högv. Preste-slåndet till Lagutskottet
återremitterad^ men som öfrige riksstånd, den 18 i nämnde månad,
bifallit samma Betänkande, och tre riksstånds mening i frågor af förevarande
beskaffenhet utgör Rikets Ständers beslut; anser Utskoltet något
yttrande i anledning af de framställde anmärkningarne icke erfordras; hvilket
hos högv. Preste-ståndet vördsamligen tillkäunagifves.
Stockholm den 3 April 1848.
m. till R. St. Fröt. 1847 Sj 1848, r Sami. I Afd. 12 Haft.
3
STOCKHOLM, Elmcb &. Granbergs Tryckeri, 1848.
Lag-Vtskottets Betänkande, N:o 40.
1
JW 4©.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April, kl. 11 f. m,
Betänkandej l anledning af väckta motioner, dels om arfsrätt för
oäkta barn efter mödrar och dels om förändring af
8 kap. y § Ärfdabalken, angående underhåll ät sädane
barn.
I förra hänseendet har fråga blifvit väckt inom hög v. Presteståndet
af herr Kontraktsprosten Grönvall och inom hederv. Bondeståndet af Riksdagsfullmäktige
Jöns Jönsson från Christianstads län och Ephraim Larsson
från Elfsborgs län, hvilka yrkat, de två förstnämnde, att oäkta barn mätte
berättigas taga arf efter sin moder, och den sistnämnde, attén sådan arfsrätt
måtte bestämmas, med inskränkning likväl till de fall, dä modren icke
ingått äktenskap.
Samtlige motionärer hafva ansett berörda förändring vara påkallad
at rättvisan; hvarjemte herr Kontraktsprosten Grönvall, till vidare utveckling
af sitt förslag, anfört: att, enär rättigheten till arf efter moder grundas
på naturlig rätt och har sitt rotfäste i det naturliga bandet emellan
henne och barnet, denna rättighet måste vara lika giltig, ehvad fråga är
om äkta eller oäkta barn; att, då lagstiftarens högsta uppgift är att bereda
alla likarätt, utan afseende å person, lagen icke bör upptaga något stadgande,
som inkräktar på en enda rnenniskas naturliga eller borgerliga rättigheter;
att, då lagen förklarar oäkta barn ardöst, han straffar det oskyldiga
barnet för modrens felsteg; att det emot nu ifrågaställde lagförändring
tillförene åberopade skäl, att äktenskapets helgd deraf skulle minskas, ej
syntes tillfyllestgörande, helst det heliga och i sig rätta, för sitt upprätthållande,
ej behöfver anlita orättvisa medel; samt ändteligen att, då gällande
lag leder till yttersta osedlighet, den föreslagna skulle verka motsatt,
enär lättheten för qvinna, som eger oäkta barn, att under nu varande förBih.
till R. St. Prot. 1847 & 1848, 7 Sami. l Afd. 13 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, A':o 40.
hållanden blifva gift, serdeles om hon besitter någon förmögenhet, skulle
upphöra i samma stund lagen närmare sammanknöte banden emellan modren
och barnet och lat henne veta, alt hvad hon eger, icke mer är hennes
ensamt, utan att med hennes fall äfven följer uppoffring för barnet och
försakelse af verlden
För
den händelse, att omförmälte förslag emellertid ej skulle vinna
Rikets Ständers bifall, har herr Kontraktsprosten Grönvall, för beredande
af åtminstone någon mildring i oäkta barns vanlottade och värnlösa belägenhet,
föreslagit, att till det i 8 kap. 7 § Ärfdabalken innefattade stadgande,
om skyldighet för fader och moder att föda och uppfostra oäkta barn,
till dess de sig sjelfva nära kunna, måtte läggas en bestämmelse derom,
att, orri moder dör från oäkta barn, sorn minderårigt är, skall, derest fadren
är okänd eller så fattig, att han ej för mår fullgöra siri skyldighet i berörda
häriseende, af modrens qvarlåtenskap, innan densamma emellan lagliga
arfvingar skiftas, af sättas hvad sorn är af nöden för barnets underhåll och
uppfostran, tills det uppnått t'5 eller 18 år.
Öfver dessa förslag, hvilka blifvit till Lag-utskottets åtgärd remitterade,
får nu Utskottet sitt utlåtande afgifva.
Hvad dervid först angår frågan om oäkta barns arfsrätt efter moder,
så har Utskottet väl inhemtat, hurusom en sådan arfsrätt i fordna tider i
Sverige egt rum; men i samma mån kristendomen stadgade sig, erkändes
ock den grundsats, att laglig arfsrätt uppkommer endast gepom lagligt äktenskap;
och i enlighet dermed afskaffades berörda arfsrätt, hvarefter oäkta
barn alltjemt varit uteslutne från rättigheten till arf efter andra än egna
barn och bröstarfvingar.
Man har visserligen erinrat, att häri skall ligga en orättvisa, enär
barnen ej böra lida för föräldrarnes fel och således ej heller umgälla olagligheten
af den förening, från hvilken barnen leda sin tillvarelse; men då
i betraktande tages, alt nyssberörda, hos folket djupt rotfästade grundsats
står i nära samband med den i allmänna tänkesättet rådande religiösa och
moraliska åsigt af äktenskapet; att lagstiftaren desto heldre måste vårda
dessa tänkesätt, som familjelifvets renhet utgör ett oundgängligt vilkor för
samhällets helsa och styrka; samt att, om lagstiftaren förblandade frugten
af den lagliga föreningen med den, sorn leder sitt upphof från olofliga förhållanden,
och såmedelst handlade i strid med omförmälte tänkesätt, desamma
snart nog kunde gå under, till våda för samhället; alltså och enär dess
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 40.
3
utom ej kan lemnäs ur sigle dels de menliga följderna af det split inom
slägter, som skulle födas deraf, att en person, som förut ej varit erkänd
såsom hörande till en viss slägt, kunde vid arffall der intränga sig, dels
ock de tvister, som skulle yppas om sjelfva härkomsten, då den ej af föräldrar
godvilligt blifvit uppenbarad; anser Utskottet sådana betänkligheter
mot införandet af ifrågaställde arfsrätt förekomma, att Utskottet ej kan understödja
förslaget derom. Lika med motionären, erkänner emellertid Utskottet
de ömmande omständigheter, sorn tala för en sådan arfsrätt; men
känslan af medlidande får ej i lagstiftningen hafva någon röst, då den råkar
i strid med samhällets högsta ändamål; och det är på dessa grunder, som
Utskottet vördsamt tillstyrker,
alt herr Prosten Grönvalls, Jöns Jönssons och Ephraim
Larssons motioner om arfsrätt för oäkta barn efter deras
mödrar icke måtte vinna Rikets Ständers bifall.
I följd häraf åligger det jemväl Utskottet att sig yttra öfver herr
Prosten Grönvalls serskildta förslag, att, derest qvinna dör från minderårigt
oäkta barn, af hennes qvarlåtenskap mätte, innan den skiftas emellan lagliga
arfvingar, afsättas hvad som tarfvas för barnets underhåll, till dess det
uppnått i5 eller 18 år. Men ej heller detta förslag kan Utskottet understödja.
Utskottet har nemligen ej kunnat förbise, å ena sidan, alt, då gällande
lag i 8 kap. 7 § Ärfdabalken stadgar, det oäkta barn skola njuta af
fader och moder nödtorftig föda och uppfostran, till dess de sig sjelfva nära
kunna, samt häraf följer, att dylika barns anspråk i berörda hänseende
kunna göras gällande vid föräldrars frånfälle, den rättighet, som således
blifvit tillagd oäkta barn, i sjelfva verket inskränktes, derest motionärens
förslag upphöjdes till lag, enär det mången gång kan inträffa, att oäkta
barn ej förmå sig sjelfva nära vid i5 eller 18 års ålder och således hafva
behof af ytterligare underhåll; och å den andra, att, om genom lag stadgades,
att utaf en afliden persons qvarlåtenskap ovilkorligen borde afsättas
det belopp, som kunde tarfvas till föda och uppfostran åt den aflidnes oäkta
barn, det troligen ofta skulle hända, det nödiga tillgångar kommo att
saknas för äkta barns underhåll och uppfostran, hvilket åter vore oförenligt
med billighet och rättvisa. Utskottet tillstyrker alltså vördsamligen,
4 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 40.
att herr Prosten Grönvalls alternativa förslag om förändring
i 8 kap. j Jrfdabalken äf venledes malle
lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 April 1848.
Reservationer:
af herr Lektor IVallman, som funnit ett förtydligande af 7 § i 8 kapitlet
Ärfdabalken i den syftning, herr Kontraktsprosten Grönvall uti senare
delen af sin motion föreslagit, vara af behof påkalladt;
Af herr Fagerberg, J. B., hvilken, på grund af de utaf herr Kontraktsprosten
anförda skäl, som, efter herr Fagerbergs omdöme, hvarken blifvit
vederlagda eller kunna vederläggas, ansett sig böra tillstyrka, det oäkta
barn måtte tilläggas den af ofvanbemälde herr Prost föreslagna arfsrätt;
Af Riksdagsfullmäktigen Olof Pehrsson från Gefleborgs län, med
hvilken Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson från Örebro län sig förenat:
”Emot Utskottets fattade beslut, att oäkta barn icke få taga arf efter
moder, får jag reservera mig. Man vill fördölja förseelsen, och söker
på allt sätt att skydda den felande modren ifrån vanära, under det man
icke det ringaste vårdar sig om det oskyldiga barnet. Ett lagbud, som innehåller,
att en oskyldig skall lida för en annans förseelse, är ju det högst
orimliga, som någon kan tänka sig; och förbud för oäkta barn att taga arf,
är också, lyckligtvis, uti vår lag det enda i denna syftning.
I en tid, då man insett behofvet af en förbättrad uppfostran åt det
uppväxande slägtet bland den mindre bemedlade samhällsklassen, såsom
ett nödvändigt vilkor till förekommande af brott och fattigdom, vore det
ganska inkonseqvent att låta ett stadgande qvarstå i lagen, hvarigenom en
viss del af detta slägte, nemligen de oäkta barnen, betagas all rättighet till
arf, och således äro, snart sagdt, dömda till fattigdom, hvaraf de närmaste
följderna blifva brott och förseelser.”
Lag-Utskottets Betänkande :V:o 41,
jw -m.
Ank. till E\p.-Utsk. den 4 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående bördeskillingars
nedsättande i l'andinänterier.
Riksdagsfullmäktige!! Sven Svensson från Elfsborgs län har, uti ett,
till liederv. Bondeståndet ingifvet memorial, föreslagit, att med ändring af
det lagens stadgande, enligt hvilket bördeskilling skall i Rättens vård qvarblifva,
derest densamma ej lyftes af köpare eller bördeman, stadgas måtte:
”att om bördeskilling, sedan dea vid Rätten blifvit uppvist, ej af någondera
parten lyftes, bördemannen skall åligga att i landtränteriet inom det län,
der egendomen är belägen, pä sätt 5 kapitlet 1 fj Jordabalken bjuder, nedsätta
bördeskillingen och deröfver innan tingets slut eller sist en månad
från det bördeskillingen varit vid domstolen uppvisad, hos domliafrandén
mot bevis förete qvitto, vid äfventyr att eljest hafva sin talan i saken
förlorat”', varande såsom skäl för detta förslag anförd t, att bördeskiilingar,
som i Rättens vård qvarstanna, skola, efter hvad erfarenheten visat, lätteligen
förkomma samt att lagstiftaren destoheldre bör söka förebygga dylika
förhållanden, som Staten icke är pligtig godtgöra de förluster, hvilka i omförmälda
hänseende kunna tillskyndas enskilde personer.
Då Lag-utsköttet, till hvars behandling berörda, utaf Riksdagsfullmäktigen
Carl Tholsson från Skaraborgs län understödda förslag, blifvit
hän visad t, detsamma under öfverläggning förehaft, har Utskottet inhemta t,
att, sedan Kongl. Maj:t förnummit huruledes de efter lagens ovilkorliga
föreskrift uti bördesmul insatta bördeskiilingar,, dels i ränterierna, dels i
häradskistorna blifvit tillgripne och förskingrade eller genom hvarjehanda
vådliga händelser förkommit, Kongl. Maj:t, uppå Rikets Ständers tillstyrkande,
genom Förordningen den 7 Augusti 1766, stadgat: ”att den bördeman,
som till sin talans utförande uti Rätten insatt folia köpeskillingen,
som lag säger, eller der framlagt på insatte penningar sådane bevis, som
Bih, till R. St. Brot. 1847 & 1818, 7 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 2
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 41.
allmänt i riket gälla, skall ega frihet, derest köparen ej vill lyfta bördeskillingen,
utan förfång af sin talan, att sjelf återtaga bördeskillingen, emot
full och vederhäftig borgen för all den kostnad och skada, han vid sakens
slut kan skyldig kännas att till köparen gälda, i den händelse, att han sin
anställde bördestalan förlorar”; Och sorn häraf följer, att en bördeman eger
att genast, efter det bördeskilling blifvit i Rätten nedsatt, densamma återtaga,
derest köparen ej vill eller kan tillåtas att den lyfta; alltså och \lå
bördemän härigenom äro satte i tillfälle att hindra, det bördéskillingar
komma att i Rättens vård qvarblifva och således att förebygga den olägenhet,
motionären såsom anledning till sitt förslag åberopat, får Utskottet,
sorn följaktligen anser vidare föreskrifter i förevarande hänseende obehöfliga,
vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 4 April 1848.
STOCK HOLM, Lundberg & Camp.. 1818.
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 42.
1
N:o 42.
Ank. till Exp. Utsk. dea 17 April kl. 11 f.
Utlåtande, i anledning af yjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 15 öfver väckta motioner om förklaring huruvida
Kongl, förordningen deri 19 Maj 1845, angående förändring
i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva,
eger retroaktiv verkan.
Omförmälda betänkande, hvilket Hederv. Bonde-ståndet bifallit, har
deremot blifvit af öfriga Riksstånd till Lag-utskottet återremitteradt.
Vid granskning af förhandlingarna i ämnet inhemtas, hurusom inom
sistnämnde Riksstånd två motsatta åsigter sökt göra sig gällande. Å ena
sidan har man nemligen bestridt riktigheten af den princip, som legat till»
grund för Utskottets tillstyrkande, att ofvanberörde Kongl, förordning ej
måtte hafva inflytande på makars rättigheter i de äktenskap, som blifvit
ingångna innan denna författning blef till efterlefnad kungjord; hvaremot man
åden andra, godkänt principen, men funnit densamma böra gifvas en vidsträcktare
tillämpning än Utskottets förslag innefattar.
Till stöd för förra åsiyten har hufvudsakligen blifvit anfördt: att då
man icke utan ett förnekande af äktenskapets högre betydelse, som ej står
tillsammans med enskilda ekonomiska beräkningar, kan anse detsamma såsom
ett emellan makarne afslutadt kontrakt, det skäl Utskottet hemtat från
ett dylikt antagande således förfaller; — att den i alla lagar, med samma
ursprung som Sveriges, antagna grundsats det makarnes egendom utgör en
familjens samfällighet, hvartill hvarje medlem blott har en presumtiv rätt, den
der törst inträder vid samfällighetens upplösning och följaktligen måste bestämmas
efter de lagar, som då gälla till efterrättelse, så mycket mindre kan
anses frånträdd i 1734 års lag, som, hvad giftorätten angår, denna rätt,
efter berörde lag, af hvarjehanda anledningar kunnat under äktenskapet förändras,
såsom om bonde flyttat till stad, eller borgare till landet eller om
ofrälse person upphöjts i adeligt stånd, hvilket tydligen skall ådagalägga att
giftorätten blifvit gjord beroende af förhållanderna vid boets delning och ej af
Bih. till R. St. Prof. 1847 ii 1848. 7 Sami. 1 afd. 14 haft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 42.
de, sorn egt ruin vid giftermålet; — att omförmälde lag jemväl, genom begagnandet
af uttrycket „man och hustru giftas till etc.,” häntydt på allenast
en så beskaffad presumtiv rätt; — att, utom det olämpliga och formvidriga
deri att en lag, som blifvit upphäfd, ändå gäller till efterlefnad, antagandet
af Utskottets förslag skulle leda till mycken oreda, helst det ej lemnade
tillfyllestgörande ledning för giftorättens bestämmande, om makar, som ingått
äktenskap före den 14 September 1845 lydt en tid under landsrätt och en
annan tid under stadsrätt, i hvilket fall ovisst vore om giftorätten skulle bestämmas
efter förhållandet vid äktenskapets ingående, vid nyra lagens allmängörande
eller vid boets upplösning eller delning; att, då i följd häraf
makar icke genom äktenskapet fått några rättigheter i bo ovilkorligen bestämda,
emot tillämpningen af nämnde lag på äldre äktenskap ej kan åberopas
den regel, att ny lag ej må gifvas tillbakaverkande kraft; — att om
emellertid äktenskapet kan anses för ett civilt kontrakt, det måste berott på
de manliga kontrahenterna att genom sina ombud, Rikets Ständer, efterskänka
de rättigheter, hvarom de genom detta kontrakt blifvit tillförsäkrade;
— att nya lagen äfven innehåller att „man och hustru hafva giftorätt till
hälften hvardera,” hvilket uttryckliga stagande, som omfattar både förut ingångna
äktenskap och de som sedermera ingås, ej lemnar rum för några
undantag; och ändtligen att ett godkännande af Utskottets princip vore ej
allenast opolitiskt, enär den söndring i familjeförhållanden, som på flera orter
föranledts af ifrågavarande lag, derigenom än längre komme att qvarstå, än
äfven mindre grannlaga, emedan en del af Rikets representanter dymedelst
blottställde sig för förebråelsen att vilja åt sig bevara en förde], den de ej
ville medgifva efterkommande.
Ä deras sida, hvilka gillat omförmälde princip, har åter blifvit anmärkt:
att, som makars skyldighet, att deltaga i deras gemensamma gäld
är beroende på hvarderas giftorätt, en förklaring att i denna del jemväl bör
förhållas efter 1734 års lag, då denna lag länder till efterrättelse vid giftorättens
bestämmande, är nödig; — att en sådan förklaring i synnerhet vore
påkallad i fråga om surrogering af under äktenskapet såld odaljord, enär
stadgandet i 7 g af 11 Kap. Giftermålsbalken, att, om sådan jord är såld
till bägge makarnes nytto, „fylle då hvar af sin jord, mannen två delar
och hustrun tridiung,” är vordet förändradt sålnnda „fylle de hvar af sin
jord, till hälften hvardera;” — att då, gamla lagens bud, att, om arf efter
barn faller, ege fader, efter landsrätt, deraf taga två delar och moder den
återstående tredjedelen, likaledes grundas på giftorätt, och någon förändring
Lag-Ulskoltets Ullålande, N:o 42.
3
i denna arfsrätt följaktligen ej kan halva skett genom nja arfslagen, den
påyrkade lagförklaringen äfvenledes synes böra uttrycka sådant; i sammanhang
hvarmed en talare hemställt om icke, då arfsrätten i allmänhet, lik—
srnn giftorätten, har sin grund i familjen, förklaras må, att barn, som blifvit
födde i äktenskap före det 1845 års oftanämnde författning blef gällande,
skola ärfva föräldrarna efter förra lagen; samt att, emedan berörde författning
redan blifvit tillämpad vid en mängd skiften i sterbhus efter makar,
som ingått giftermål före lagförändringen, den föreslagna förklaringen
således måste, till förekommande af rubbning i samma skiften, inskränkas
till blifvande skiftesförrättningar; varande hos högled. Ridderskapet och
Adeln framstäldt följande förslag till förklaring: „med makars rättigheter
och skyldigheter i följd af sådana äktenskap, hvilka äro ingångna förr än
Kongl, förordningen den 19 Maj 1845 om förändring i vissa delar af lagens
stadgande, angående arfs- och giftorätt blef till efterlefnad kungjord, skall
hädanefter förhållas efter hvad förut stadgadt var.”
Hvad sålunda blifvit invändt och anmärkt har Utskottet tagit i öfvervägande;
och hvad först angår frågan huruvida nyssberörde författning eger
retroaktiv verkan och således bör tjena till rättesnöre vid bestämmandet af
makars rättigheter i de äktenskap, som blifvit ingångna innan författningen
till efterlefnad kungjordes; så enär de talare, hvilka yttrat sig för en
så utsträckt tillämpning af samma författning, och följaktligen bestridt den
af Utskottet härutinnan hyllade åsigt, yrkat afslay å Utskottets i öfverensstämmelse
dermed framlagda förslag, hvaremot de, som delat berörde åsigt,
men ansett den ifrågaställa lagförklaringen böra blifva mera omfattande än
den af Utskottet föreslagna, röstat för frågans återförvisning till Utskottet
för utarbetande af förslag till en så beskaffad vidsträcktare förklaring; —
lärer, då återförvisning af ärendet skett, äfven kunna antagas att Utskottets
åsigt, som uttryckligen vunnit ett Riksstånds bifall, jemväl blifvit af öfrige
Riksstånden godkänd. Men om än de emot principen i Utskottets förslag
framställda anmärkningar, vid sådant förhållande, ej synas påkalla vidare svar,
har likväl Uiskottet ansett sig ej böra underlåta att deråt egna en närmare
uppmärksamhet, serdeles som sådant tilläfventyrs kan bidraga till frågans
ytterligare utredning och skingrande af de tvifvel, hvilka anmärkningarne
kunnat hos en och annan uppväcka.
Utskottets egen öfvertygelse har emellertid deraf ej i någon mån blifvit
rubbad. Den är fortfarande, att då ett äktenskap blifvit ingånget under skydd
af 1734 års lag, en senare lag ej kan förändra makarnes rättigheter i deras
4
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 42.
bo, sådane de i den förra utstakas; och Utskottets mening att äktenskapet,
livilket grundas på ett föregånget aftal, i hänseende till makarnes egendomsförhållande,
innefattar egenskapen af ett kontrakt, är jemväl oförändrad. Att
en sådan åsigt är oförenlig med äktenskapets högre betydelse, dertill finner
Utskottet ingen anledning. Vore detta förhållandet, skulle lagstiftaren ej
tillåtit makarne att sjelfve före äktenskapet genom ett formligt kontrakt afhandla
och bestämma om deras rättigheter; ty bestämmelsen i denna del synes
ej vara af mindre vigt då den sker uttryckligen af makarne sjelfve, än
om den i lagen innefattas. Snarare torde ett begagnande af berörde tillåtelse
häntyda på de beräkningar, hvilka förmenats oförenliga med äktenskapets
betydelse. Men detsamma har icke ensamt en andlig, utan äfven en materiel
sida, och det är från sistnämnde synpunkt, som det nu måste betraktas.
Den borgerliga lagstiftningen, som ej kunnat förbise den vigt egendom
har i samhället och nödvändigheten att säkerhet och ordning införas i
alla de förhållanden, som dermed hafva gemenskap eller deraf äro beroende,
har i följd deraf ej heller kunnat underlåta att meddela föreskrifter angående
makarnes ömsesidiga rättigheter i afseende på deras egendom och deras deraf
uppkommande förbindelser.
Då man granskar hvad 1734 års lag härutinnan innehåller, linner man
hurusom makars egendom är af tvåfaldig art, nemligen antingen sådan, som
tillhör endera makan enskildt och hvartill den andra ej har rätt, eller sådan
hvari båda makarne hafva del, och som i allmänhet kallas gemensam; och
det är denna ömsesidiga delaktighet, som inträder i och med äktenskapet,
hvilket uttryckes genom stadgandet i 1 § af Giftermålsbalkens 10 kap. att
„när man och hustru sammanvigde äro, då eger hvardera giftorätt i boet.”
Att i ordet eger ligger begreppet om en redan existerande rättighet,
torde icke någon kunna bestrida; och deraf härflyter ovilkorligen den frågan,
huru stor del egde hvardera makan, enligt oftanämnde lag, i deras bo i följd
af giftermålet?
Härpå svaras att, efter landsrätt, lick mannen två delar och hustrun
tridiung. men, efter stadsrätt, lika lott med den sistnämnda. Denna hvardera
makans egande rätt har ock lagstiftaren genom serskilda föreskrifter
ytterligare bekräftat samt sökt bevara. Man linner således bland annat hurusom
i 11 kap. berörde balk stadgas att, der man eller hustru gjort gäld
före äktenskapet, då må ej den andra makans giftorätt derför tillgripas; att,
om gäld genom mannens eller hustruns serskilta vållande eller förgörelse tillkommit,
deraf den andra ingen del eller nytto haft, den saklösas del i boet
Lag-Utskottets Utlåtande, N:« 42.
5
ej må tagas till betalning af denna gäld; samt att, derest endera under äktenskapet
gnidit sin enskilda gäld med bägges lott i boet, det skall vid arfskifte
eller delning å dess egen lott räknas.
Flere stadganden kunde visserligen herntas ur 1734 års lag till bevis
för den af Utskottet antagna åsigt, att hvardera makan genom äktenskapet
förvärfvat rätt till en viss del af deras gemensamma bo; men de ofvan anförda
torde för ändamålet vara tillfyllestgörande. De ådagalägga nemligen
hurusom lagstiftaren sökt betrygga den ena makans rättigheter i boet emot
förgörelse af den andra; och detta bemödande hvilar ostridigt på förutsättning
af en existerande eganderätt, hvars helgd ytterst blifvit af lagstiftaren
erkänd, medelst tillåtelse för endera makan att undanskifta så väl enskild
egendom som giftorätt, i bo.
Man har emellertid invändt att en så beskaffad egande rätt är oförenlig
med det förhållande att giftorätten och således delaktigheten i boet under
äktenskapet kunnat förändras, och man har, på möjligheten af en sådan
förändring sökt grunda påståendet, att, om än genom äktenskapet rättigheten
till giftorätt uppkommit, bestämmelsen af densammas belopp gjorts beroende
af den lag, som gäller vid boets delning eller då rättigheten skall uttagas;
— men ett närmare skärskådande af lagens bestämmelser härutinnan,
samt de följder, hvartill berörde påstående leder, skall uppenbara oriktigheten
deraf.
Sedan uti 10 kap. 2, 3 och 5 §§ Giftermålsbalken stadgadt blifvit
dels att frälseman och bonde efter landsrätt, giftes till två delar och hustrun
till tridiung i lösören och i fast gods å landet, som de i hjonelaget afla tillsammans,
men att med deras giftorätt i stadsfastighet skall förhållas efter
stadsrätt, dels ock att borgare och ofrälse man, som i staden bor, eger giftorätt
efter stadsrätt, eller till hälften i arf och aflingejord och hus i staden
så ock i alla lösören å landet och i staden, men, efter landsrätt, i fast egendom
å landet med boskap och åkerredskap: så innehåller 6 § i åberopade
kapitel att, om borgare eller ofrälseman, under hjonelaget, flvttar utur staden
och sätter sitt bo och hemvist å landet, eller ofrälseman kommer i frälsestånd,
då gånge med giftorätten efter landsrätt, samt att, i händelse bonde
inflyttar i stad, han då åtnjuter giftorätt efter stadsrätt.
Nu ehuru häraf finnes att den rätt, som i och med äktenskapet för
makar inträdt, kunnat jemlikt 1734 års lag sedermera förändras, kan likväl
Utskottet icke medgifva att denna omständighet gifver stöd för ofvanberörde
invänning. På sätt visadt blifvit bestämde nemligen berörde lag olika gifto
-
6
Lag-Utskottes Utlåtande, N:o 42.
rätt, med afseende å dels egendoms beskaffenhet, och dels makars stånd
eller hemvist. Hvardera giftorättens vidsträckthet var emellertid uttryckligen
i lagen angifven; och deraf visste således makarne vid äktenskapets ingående
hvilka rättigheter derigenom uppkommo. Bägge underkastade sig de inskränkningar
eller utvidgningar deri, som för endera kunde uppstå, derest
något af de i lagen uppgifna förhållanden, som dertill gal anledning, inträffade;
men ehvad hände, voro rättigheterna utstakade.
Skulle man åter antaga den häremot yttrade åsigt, så måste man helt
och hållet förneka att några rättigheter af ifrågavarande art genom äktenskapet
uppkommit, ty med denna åsigt låter begreppet om rättigheter sig icke
förena. Om nemligen makars delaktighetet i deras bo icke anses hafva blifvit
bestämd genom den lag, som gällt, då de sig förenat, utan gjorts beroende
af uti lagen tilläfventyrs skeende förändringar, så kunde följden hafva blifvit
att, i händelse lagstiftaren, i stället för att införa jemlikhet emellan makar,
funnit godt förklara den ena oberättigad lill giftorätt, denna såmedelst förlorat
all rätt till del i boet. Men vid sådant förhållande lärer man icke heller
med fog kunna påstå att en presumtiv rättighet ens egt rum.
Om nu, enligt hvad Utskottet förmodar, den invänning, som grundats
på möjligheten af en under äktenskapet skeende förändring i giftorätten,
blifvit vederlagd, är äfven dermed den hufvudsaktigaste anmärkning mot
principen i Utskottets förslag undanröjd; och Utskottet tror sig jemväl med
det ofvanstående hafva ytterligare bekräftat riktigheten af samma princip.
Af 1734 års lagstiftare har äktenskapet i afseende på makarnes egendoms
förhållande blifvit kalladt bolag, och annorledes har detsamma ej heller
i lagstiftningen betraktats. Ehuru detta bolag i så måtto skiljer sig från naturen
af vanliga bolag, hvilka i allmänhet förutsätta bolagsmännes gemensamma
rätt till medverkan, att mannen under bolagstiden ensam styr och
förvaltar, sker detta likväl till bådas fördel; och vilkoren för denna förvaltning
samt för hvarderas delaktighet, hafva i lagen blifvit bestämde, med rättighet
för kontrahenterne att genom serskild öfverenskommelse modifiera samma
vilkor. Aftalet om äktenskapet innefattade ett aftal om bolaget; och bolagskontraktet
fanns redan i lagen.
Det är från denna synpunkt, sorn Utskottet utgått vid uppgörandet af
sitt förslag; och då Rikets Ständer ej handlat såsom enskilde ombud, utan
såsom Svenska folkets lagstiftare, föreställer sig jemväl Utskottet, att regeln,
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 42.
7
det vy lag ej må stiftas med tillbakaverkande kraft, eger full giltighet
emot tillämpning af 1845 års giftorätts-lag på förut ingångna äktenskap.
Att en förklaring i denna syftning leder till oreda, kan Utskottet lika
litet inse, som att en dylik förklaring skulle vara vådlig ur politiska skäl
och oförenlig med granlagenheten hos de representanter» hvilka tillhöra de
samhällsklasser, som lagförändringen angår.
Det lärer nemligen hädanefter ej leda till mera oreda än tillförene att
uti ifrågaställde fall tillämpa 1734 års lag; och då lagstiftaren grundar sina
åtgärder på rättvisan, uppfyller han både politikens och granlagenhetens
fordringar.
Beträffande sedermera den påyrkade utsträckningen af principen i Utskottets
förslag till äfven arfsrätten; så enär rättigheten till ari' först inträder
vid arlfall, anser Utskottet en sådan utsträckning ej heller kunna komma i
fråga, det vare sig om arf tillfaller barn efter föräldrar eller tvärtom. Men
deremot erkänner Utskottet riktigheten af anmärkningen, att då makars skyldighet
att deltaga i boets gäld och i surrogering af enderas, men till bägges
nytto, under äktenskapet sålda odaljord, efter 1734 års lag, varit beroende
af hvarderas giftorätt, den genom 1845 års Kongl, förordning skedda lagförändring
ej heller kan inverka i vidsträcktare mån på berörde skyldighet än
på giftorätten. Då det är en i allmänhet i lagskipningen antagen grundsats,
att rättigheter och skyldigheter måste vara sinsemellan motsvariga, ansåg
emellertid Utskottet mindre väsendtligt att i sitt förslag till lagförklaring
uttrycka omförmälde ovilkorliga följd af samma förklaring, serdeles som
förenämnde författning icke gjort någon förändring i 3 § af Giftermålsbalkens
11 kap., som uppställer den generella grundsats, att makar skola deltaga
i gäld „efter den andel, hvardera i gälden och bolaget eger.” Utskottet
inser emellertid att till fullständigheten hörer ett förtydligande i denna
syftning, i synnerhet som den förändring 7 § i åberopade kapitel undergått
kan föranleda till tvifvelsmål uti ifrågavarande omständighet, enligt hvad
visat sig, under diskussionen i ämnet inom Riksstånden.
Det är i följd häraf som Utskottet finner förklaringen böra gifvas
en så beskaffad utsträckning; men deremot anser Utskottet någon inskränkning
deraf till blifvande bodelningar ej kunna ega rum.
Man måste nemligen noga skilja emellan lagförklaring och lagförändring.
I förra hänseendet bestämmes endast huru en lag bort och bör förstås,
då olika meningar vid tillämpningen deraf yppats, eller, med andra ord,
dess mening, då den stiftades. Och den måste alltså antagas hafva alltjemt
8
Lag-Utskotttis Utlåtande, N:o 42.
gällt i sådan mening. Man kan derföre icke saga att den blott hädanefter
skall så eller så förstås, emedan ett sådant förklarande vore oförenligt med
begreppet af förklaring. Ett dylikt förklarande vore jemväl för lagskipningen
vådligt, derest tvister vore beroende på pröfning, som uppkommit innan
förklaringens meddelande. Domaren kunde då ej af förklaringen hemta tillförlitligt
stöd för sitt omdöme, emedan lian blott deri funne en ledning för
framdeles uppkommande rättsförhållanden. Lätteligen kunde åter tidsbestämmelsen
väcka tvifvelsmål och motverka den enhet i lagskipningen, hvars
tillvägabringande likväl är ändamålet med all lagförklaring.
På dessa grunder anser Utskottet den nu ifrågaställa inskränkningen
ej böra komma i fråga. Några olägenheter deraf synes Utskottet ej kunna
inträffa. De skiften som, sedan 1845 års lag blef gällande, äro vordne afslutade
kunna icke rubbas, derest de vunnit laga kraft, äfven om en oriktig
lagtillämpning dervid egt rum; och de skiftesförrättningar, hvarå laga kraft
ej kommit, kunna, så framt vederbörande dermed ej åtnöjas^ i laga ordning
klandras.
Utskottet får således vördsamligen tillstyrka
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta den förklaring,
att. genom Kongl, förordningen den 19 Maj 1845, angående
förändring i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt
och morgongåfva, någon rubbning icke skett i makars rättigheter
och skyldigheter i bo tid de äktenskap, hvilka äro
ingångna förr än berörde författning blef till efterlefnad
kungjord.
Stockholm den 13 April 1848.
STOCKHOLM, w. f. dalman, i8«.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 43.
1
N:o 43.
Anie. till Exp.-Utsk. den 27 April, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af 5 Kap. 12 §
Jorda-balken, angående tiden för afträdande af i börd dömd faslighet.
Uti memorial, som vällofl. Borgare-ståndet tili Lag-utskottet remitterat, har herr
Sienberg, A. M., anmärkt, att Iifad lagen innehåller angående tiden för afträdandet
af i börd dömd fastighet i stad vore så obestämdt, att rätta meningen deraf syntes
högst tvifvelaktig. Sedan det nemligen uti 12 § af 5 kap. Jorda-balken, som föreskrifver
huru jord å landet och hus, gård och tomt i staden bördas och lösas må,
blifvit stadgadt, att, dömes jord i börd före Thomedag, träde då köparen derifrån
nästa fardag derefter, men att han, om dom faller efter Thomedag skall njuta fardag
och sitta qvar ett år efter nästa midfasta, derest emellan honom och bördeman
ej annorledes åsämjes: så bestämmes i 16 kap. i åberopade balk, att fardag för
jord å landet är vid midfasta, men för stadsfastighet den sista dag i Mars månad
eller den sista September. Om nu en stadsfastighet dömes i börd före Thomedag,
vore, v id jemförelse af berörde lagrum, klart, att den måste afträdas den sista i påföljande
Mars månad; men deremot syntes ovisst när fardagstiden inträffar om domen
faller efter Thomedag. A ena sidan hade man då förstnämnde lagrum, enligt
hvilket fardagsåret räknas från midfasta, och, å den andra, bestämmelsen i Jordabalkens
16 kap., att fardag i stad är den sista Mars eller sista September. Förstnämnde
lagrum vore likväl allmänneligt i fråga om bördesmål; men genom tillämpning
deraf komme fardagstiden att i stad blifva olika om dom fader före eller efter
Thomedag. Då sådant vore oförenligt med enheten i lagstiftning, har herr Stenberg,
med antagande att lagens rätta mening är, att samma fardagstid i stad skall ega
fUm antingen fastigheten dömes i börd före eller efter Thomedag, och till undanrödjande
af ofvanomförmälda tvifvelsmål, föreslagit, att orden ”efter nästa midfasta” i
12 g 5 kap. Jorda-balken måtte utbytas mot ordet ”derefter,” hvarigenom sista momentet
af berörde §, som nu lyder sålunda: ”faller dom efter Thomedag; njute fardag
och sitte qvar ett år efter nästa midfasto” skulle erhålla följande lydelse: ”Faller
dom efter Thomedag; njute fardag och sitte qvar ett år derefter.”
Enär, af hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, inhemtas, alt motionären
utgått fran den åsigt, att sistberörda lagrum afser ej allenast jord å landet än ock
fastighet i stad, som blifvit i börd dömd, finnér Utskottet sig i främsta rummet böBih.
till R. St. Prot. 1847 c$' 1848. y Sami. 1 Afd. 15 Iläft. 1
2
Lag-Vtskottets Betänkande, N:o 43.
ra tillse huruvida denna åsigt öfverensstämmer med lagens mening och om således
nämnde lagrum har en sådan omfattning, som nu omförmälda.
På sätt motionären sjelf anmärkt, innehåller 10 § 16 kap. Jorda-balken, att i
staden är rätter fardag, om våren, den sista dag i Mars månad, och om hösten,
sista September; hvarjemte i påföljande 13 § stadgas, att om egare vill sitt hus och
gård sjelf hafva eller till andra hyra, när stämmodag ute är, eller vill gästen då ej
blifva längre i gården qvar; då skola de säga hvarannan till två månader förut.
Men deremot bjuder 5 § i samma kapitel att, om landtbo vill sig ifrån hemman
och dess bruk säga, eller jordegare landtbo sin; då skall detta ske för Thomedag
ett år, förr än legostämma är ute; hvarefter landtbo eger sitta qvar det följande året
( ch på det andra till fjortonde dagen i Mars månad, eller till midfasta; och grunden
till dessa olika bestämmelser för land och stad är lätt förklarlig. Då nemligen
hyresman eller landtbo måste ega tillräckligt rådrum att, efter det hans afflyttning
blifvit gifven, förskaffa sig annat hemvist eller gårdsbruk, har man derjemte ej kunnat
undgå att lemna landtbo tillfälle att komma i åtnjutande af de fördelar han, innan
afflyttningen var ovilkorligen bestämd, genom å jorden nedlagdt arbete och kostnad
sökt sig bereda. Och det är i följd häraf man funnit behofvet af en längre
uppsägningstid å landet än i staden, samt att endast en fardagstid å landel kan
ega rum.
Frågan är således den: har någon afvikelse från denna princip skett för de
händelser att egendom i följd af anstäldt bördes-anspråk måste afträdas?
Då man ser på innehållet och ordalydelsen af 12 § 5 kap. Jorda-balken, finner
man dock ingen anledning till ett dylikt antagande. Denna § talar nemligen
endast om i börd dömd jord, och med jord förstås enligt öfverskriften till berörde
kap. blott landfastighet; och jemför man vidare berörde § med ofvanintagne bestämmelser
ur 16 kap., synas alla tvifvel böra förfalla. I samma kap. har landtbo, som
vill sig från arrenderadt hemman säga, blifvit ålagdt att före Thorne dag ett år förr
än legostämma ute är, verkställa uppsägning; hvaremot uppsägningstiden i stad blott,
blifvit bestämd till två månader före flyttningen.
Men härmed framkallas åter den frågan: om oftanämnde § blott afser jord å
landet, hvar skall man då söka bestämmelser om tiden för afträdandet af i börd
dömd fastighet i stad?
Svaret är emellertid snart funnet. Lagstiftaren har genom stadgandet i berörde
§ uttryckligen uttalat den grundsats, att den dom, hvarigenom fastighet dömes i
börd innefattar egenskapen af uppsägning. Skyldigheten för fastighetens innehafvare
att afflytta är dermed gifven; och då har man tillfyllestgörande ledning uti Jordabalkens
16 kap.
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 44.
8
LJtskotlet förutser visserligen den invändning att vid berörda förhållande en serskild
bestämmelse i afseende å landsfastighet skall varit obehöflig5 men i anledning
deraf må erinras, att ehuru lagstiftaren äfven i bördsmål funnit en längre afträdestid
å landet nödig, han likväl i 12 § 5 kap. Jorda-balken till en del afvikit från
den allmänna regel, som 16 kap. om fardag af jord å landet innefattar. Detta lagrum
utgör således blott ett undantags-stadgande, hvars inskränkta syftning ytterligare
bekräftas deraf att detsamma är hemtadt från Kongl, förordningen den 27 Juni 1720
om bördsrätt pä landet.
Genom denna framställning om rätta meningen af ifrågaställde lagstadgande,
bar äfven Utskottet uftalat sitt omdöme om förslaget till förändring deraf.
Detta förslag bvilar nemligen, enligt hvad redan är antydt, på antagandet alt
berörde stadgande bör tillämpas vid börd af så väl landt- som stadsfastighet3 och i
sådan händelse bade ett förtydligande eller förändring deraf äfven varit af nöden.
Men då man vid en rätt uppfattning af lagen icke gerna kan tillägga samma stadgande
en sådan utsträckning, och någon villrådighet om meningen deraf ej eller,
Utskottet veterligt, bos lagskipande makten försports, lärer lagstiftarens mellankomst
i förevarande hänseende ej erfordras.
I följd häraf tillstyrkes vördsamligen
alt Herr Stenbergs motion icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 April 184^.
N:o 44.
Ank. till Exp.-utsk. den 27 April, kl. 7 e. m.
Utlåtande i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets betänkande
N:o 27 öfver Kongl. Majus nådiga proposition med förslag till lag
för aktie-bolag.
Enligt till Lag-utskottet ankomna protokolls-utdrag har berörda betänkande blifvit
bifallet af högvördiga Preste-ståndet och hederv. Bonde-ståndet, men återremitteradt
af öfriga riksstånd på grund af deremot framställda anmärkningar,
hos höglofl. Ridderskapet och Adeln
af herr grefve Lagerbjelke, G., samt herrar von Hartmansdorff, Bråkenhjelm och
Printzensköldj samt
i
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 44.
hos vällofl. Borgare-ståndet
af herrar Wahlund, Lagergren, Tauson, Ahngren, Ågrell och Bergman.
Samtiige dessa talare hafva ansett det af herr Agrell, i hans reservation emot
förevarande betänkande föreslagna stadgande, att, om aktiebolag eger fast egendom,
inteckning eller utmätning, deri för delegares enskilda gäld ej må ske, böra uti nu
ifrågaställda lag inflyta, under hemställan derjemte af reservanten och herr Bergman
om icke samma stadgande bör utslräckas till äfven bolagets lösa egendom; hvarförutan
det blifvit anmärkt: af herr grefve Lagerbjelke, att stadgandet i i § af lagförslaget,
det Konungen skall pröfva ”bolagsordningens öfverensstämmelse med denna
lag samt om och huruvida derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten
af bolagets rörelse, serskilda bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet
för fullgörande af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga
iakttagande eller i annat syftemål,” syntes olämplig, såsom innefattande föreskrift om
sättet huru Konungen skall pröfva ingifna bolagsreglor, samt öfverflödigt, enär det
faller af sig sjelft att Konungen, innan han fastställer bolagsreglorna, tillser huruvida
desamma öfverensstämma med allmänna lagens bud; af herr Bråkenhjelm, att det
dessutom vore stridande mot grundlagen att i en civil lag stadga huru Konungen
skall stadfästa annan civil-lag, som till hans pröfning öfverlemnas; och af herr Hartmansdorff',
att det vore ett fel i omförmälda lagförslag att deruti saknas en föreskrift
derom, att aktie-bolag af ifrågavarande art ej må bildas för andra än större
företag, som öfverstiga enskildes förmåga, enär Konungen, då fråga är om mindre
företag, ej bör besväras med bolagsreglors granskning och stadfästelse, helst man i
dessa fall bör låta de enskilda deltagarne hjelpa sig sjelfva.
Dessa anmärkningar har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru Utskottet
delar den åsigt, att bolag af ifrågaställda art ej böra få bildas för utförande af min
dre
vigtiga företag, anser sig likväl Utskottet ej kunna tillstyrka införandet i föreslagna
lagen af en bestämmelse i den syftning herr von Hartmansdorff påyrkat.
Skälen härtill äro nemligen: att det icke låter sig göra att i lag uppdraga gränsen
emellan mer eller mindre vigtiga företag eller angifva någon bestämd grund för bedömandet
deraf; samt att det följaktligen alltid måste ankomma på den pröfvandes
omdöme eller uppfattning hvad för mer eller mindre vigtigt må anses. Det är äfven
i följd häraf, som man i lagförslaget, likasom i andra länders lagstiftningar, funnit
nödigt att öfverlemna åt högsta makten att pröfva om och huruvida bolag af den
art, som ifrågavarande, må bildas. Om således denna makt finner ett tillämnadt
bolag vara af den vigt, att bildandet deral må tillåtas, då först inträder skyldigheten
att granska och fastställa bolagets reglor. Eljest lärer det stanna vid ett enkelt afslag,
utan behof af någon reglornas granskning; och härmed synes all farhåga, det
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 44.
5
saknaden utaf den påyrkade bestämmelsen skulle ådraga Konungen större besvär, än
om densamma funnes, böra förfalla.
Att, på sätt herr grefve Lagerbjelke anmärkt, ofvanberörde stadgande i förslagets
1 § skulle vara olämpligt och öfverflödigt, kan Utskottet ej eller inse. Då i
lag föreskrifves, att pröfning af ett förhållande skall af domare eller myndighet, äfven
den högsta, ega rum, måste derjemte utstakas hvari pröfningen skal! bestå. Sådant
hörer icke allenast till lagens fullständighet, utan äfven till säkerheten; och en bestämmelse
derom lärer följaktligen icke förtjena någondera af de benämningar herr
grefven gifvit omförmälda stadgande. Behofvet deraf synes ej eller böra undfalla någon.
Enligt detta stadgande eger nemligen Konungen föreskrifva iakttaganden utöfver
dem-, hvilka blifvit i lagförslaget påbudne. Att en sådan rättighet bör åt Konungen
öfverlemnas finnes lätt om man tager i betraktande de mångfaldiga och olika
ändamål hvartill, och förhållanden hvarunder, ifrågavarande bolag kunna komma
att bildas, samt att lagen blott kan upptaga de allmänna grunderne för bildandet af
dessa föreningar; och denna rättighet har ej eller blifvit bestridd. Vöre emellertid
densamma icke i lagen uttryckt, kunde dock tvifvelsmål lätteligen uppstå huruvida
den existerade — ty <jå det hörer till det lagbundna samhällsskicket, att så väl styrande
maktens som medborgarnes rättigheter i lag utstakas, skulle ovilkorligen den
frågan framkallas, om Konungen, sedan genom lag blifvit stadgadt att aktiebolag må
bildas i enlighet med vissa bestämda grunder, eger att för bildandet meddela ytterligare
föreskrifter, än dem, hvartill lagen föranleder? Och sorn svaret på denna frä
ga ej kunde blifva jakande, är behofvet af förenämnde stadgande dermed ådagalagdt.
Då ett aktie-bolags ordning ej lärer kunna hänföras till civil-Iag, påkallar herr
Bråkenhjelms anmärkning ej vidare yttrande; och ehuru Utskottet härmed tror sig
hafva vederlagt de särskilda anmärkningar, som blifvit framställda emot ifrågavarande
lagförslag, anser sig likväl Utskottet såsom ytterligare stöd för sin härmed uttalade
åsigt, böra åberopa det godkännande samma förslag redan af två riksstånd vunnit.
Det återstår således för Utskottet att bedöma huruvida ett stadgande i den syftning,
herr Agrell föreslagit, bör uti lagen inflyta. Frågan derom förbisågs ej under
de öfverläggningar hvilka föregingo beslutet om Utskottets afgifna betänkande. Utskottet
fann likväl då ett dylikt stadgande obehöfligt. Då nemligen innehafvaren af
en aktie i ett bolag ej har rätt till någon viss del af bolagets gemensamma egendom
och således ej att fordra utbrytning af den del, som vid bolagets upplösning
kan falla på hans lott; och då inteckning i bolagets gemensamma fasta egendom de •
stomindre kan beviljas för enskild delegares gäld, som denna ej kan erhålla uppbud
på någon del af egendomen, derförinnan inteckning ej heller får ega rum, — syntes
det Utskottet uppenbart att ett stadgande i omförmälda syftning ej erfordrades
till förekommande af de åtgärder, dem man med samma stadgande vill afvärja. Men
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 45.
som hos Utskottet, hvilket ej har anledning att frånträda sin berörda åsigt, numera
blifvit uppgifvet, att skiljaktiga åsigter i frågan vid domstolar gjort sig gällande, anser
sig Utskottet, för den händelse, att ej allenast de riksstånd, som återremitterat
betänkandet, utan ock de, sorn detsamma redan godkänt, skulle finna en bestämmelse
i förevarande hänseende nödig och alt densamma har sin rätta plats uti ifrågaställa
lag, böra hemställa om icke denna bestämmelse må införas såsom ett nytt
moment uti lagförslagets 10 § samt att, vid sådant förhållande, och enär Kongl.
Maj:ts propositioner endast oförändrade kunna antagas,
Rikets Ständer måtte, med förklarande att Kongl. Maj:ls ifrågavarande
nådiga proposition ej kan bifallas, för sin del besluta en lag om aktiebolag
af enahanda innehåll med den i nåder föreslagna, men med tillägg
af ett nytt moment i 10 § af följande innehåll: Uti bolags fasta egendom
må inteckning icke beviljas för delegares enskilda gäld', ej heller må för
sådan gäld någon bolagets tillhörighet i mät tagas.
Stockholm den 27 April 1848.
N:o 45.
An k. till Exp.-utsk. den 4 Maj, kl. H f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förklaring af 5 § i 16 kapitlet
Jorda-balken, så vidt den angår uppsägning af på arrende upp
låtet
hemman.
Herr friherre Duvall, Axel, har, uti ett hos höglofl. Ridderskapet och Adeln
jngifvet memorial anfört, att ehuru, af lagens stadgande i 16 kap. 3 § Jordabalken
syntes följa, alt den som på arrende emottagit annans egendom, under viss i arrendekontraktet
bestämd tid, är skyldig att vid denna lids slut afträda egendomen, utan
föregången uppsägning, skiljaktiga meningar härutinnan likväl varit bland dom; re rådande;
och som de, hvilka ansett uppsägning alltid böra föregå afllyttningen, ehvad
arrende-tiden varit bestämd eller ej, till stöd för denna åsigt åberopat 5 % i berörde
kapitel, den der talar om uppsägning i allmänhet, har herr friherren, hvilken antagit,
att sistnämnde lagrum blott afser det fall, då någon viss tid för arrendet icke
är aftalad, föreslagit, det förklaras måtte, att sistnämnde lagrum icke är tillämpligt
på arrenden af jord å landet på viss bestämd tid, utan att hvad derom aftaladt blifvit,
skall lända till efterrättelse.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 45.
7
Lag-Utskottet, till hvars yttrande detta förslag blifvit remitteradt, har sig jemväl
bekant hurusom olika åsigter uti ifrågaställda hänseende hos domstolarne gjort
sig gällande. A ena sidan har man nemligen af stadgandet i 3 § af Jorda-balkens
16 kap. att, om städja är gifven på vissa år, ingen håfve makt landtbon, dess hustru
och barn uppsäga, så länge giftostäinman varar, samt att, om den dör som
städjan gaf eller henne fick, giftostämma ändå skall stå fast för enka och barn, tills
den ute är; men att jordegaren derefter sjelf eger råda öfver sin jord, — ansett
följa att, då jord blifvit på bestämd tid utarrenderad, jorden bör af arrendatorn, pä
grund, af aflalet, vid den bestämda tidens slut afträdas, hvaremot man, å den andra,
af innehållet i 5 § samma kapitel antagit, det skyldigheten att afträda arrenderad
jord ej inträder utan att uppsägning föregått.
Nu ehuru sistberörde § stadgar, att, om landtbo vill sig från hemman säga
dier jordegare landtbo sin, det bör ske före Thomé dag ett år förr än giftostämma
ute är, och med giftostämma, uti föregående 3 %, förstås den tid, på hvilken jord
blifvit utarrenderad, förekommer likväl deremot hurusom i kapitlets 6 § den allmänna
grundsats blifvit uttalad: att, om man leger ut eller till lego tager gods och
gårdar med vilkor, man å båda sidor skall rätta sig efter hvad aftaldt är. Om således
en viss tid för ett arrende-aftals bestånd blifvit öfverenskommen, måste äfven
denna öfverenskommelse gälla såsom lag för kontrahenterne. Så skedde dock ej,
derest aftalets bestånd skulle bero på serskild uppsägning, och det är på dessa skäl
som Utskottet delar den åsigt, som ligger till grund för det af motionären framställda
förslag.
I. följd häraf och då, på sätt visadt blifvit, ordalydelsen i 5 § af ifrågaställda
kap., ger anledning till en annan tydning, samt olika meningar jemväl härutinnan
bland domare äro rådande, får Utskottet, för tillvägabringande af enhet i lagskipningen,
vördsamligen föreslå,
det Rikets Ständer matte, för sin del, besluta utfärdandet af den förklaring,
att 5 § i tö kaj). Jorda-balken, så vidt den angår uppsägning af
utarrenderad jord, ej afser det fall, att arrendet blifvit på viss tid ingånget.
Stockholm den 1 Maj 1848.
8
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 46.
N:o 46.
Ant;, till Exp.-Utsk. den 1 Maj, kl. Ii f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphörande eller inskränkning
af under-domares skyldighet, att renovera domböcker.
Uti detta ämne hafva herr Gethe, S. P., hos höglofl. Ridderskapet och Adeln,
samt riksdagsfullmäktige© Petter Persson från Jönköpings län, hos hederv. Bondeståndet
framställt serskilda förslag.
Den förre har yrkat, att uli det exemplar af under-rätts dombok, som årligen
bör till hofrätt insändas, hädanefter endast må införas mål, som angå eganderätt till
fast egendom samt egoskillnad eller delning af jord eller annan fastighet, äfvensom
testaments-handlingarj hvaremot Petter Persson föreslagit antingen, att renoveringsskyldigheten
måtte helt och hållet upphöra, med förbindelse för under-domare alt
ärligen hos Konungens befallningshafvande uppvisa koncept-domboken och deröfver
till hofrätten insända bevis med anmälan huruvida domboken är komplett färdig, eller
ock, att uti det renoverade exemplaret ej må intagas vidare än rubriken af hvarje
ärende jemte rättens beslut.
Lag-utskottet, till hvars yttrande dessa förslag blifvit öfverlémnade, har, vid frågans
förehafvande, inhemtat att, ehuru allmänna lagen uti 2, 3, 5 och 6 kap. rättegångs-balken
stadgar att renskrifna exemplar af under-rätternas eller härads-, lagmans-,
kämners- och rådstufvu-rätts domböcker skola för hvart år, inom vissa bestämda
tider året derefter, till vederbörande hofrätt insändas, det likväl, jemlikt Kongl,
brefvet den 6 November 1712, var tillåtet under-domare, att ur omförmälte exemplar
utesluta ransakningar och utslag i brottmål, som blifvit hofrätten underställda.
Men i öfrigt skulle alla mål och ärenden utskrifvas; och dermed fortsattes intilldess,
genom Kongl, förordningen den 18 December 1823, omsider förklarades att äfven
undersökningar i alla andra brottmål få vid utskrifningen af under-rätts allmänna sakprotokoll
och dombok, som till hofrätt insändes, uteslutas, men att i stället en kort
rubrik samt utslaget i sådant mål bör införas. Ytterligare inskränkning äfvensom ett
totalt upphörande af renoverings-skyldigheten har väl sedermera vid åtskilliga riksmöten
blifvit påyrkad, men frågan derom har dock alltid förfallit.
Att emellertid vidare inskränkning i denna skyldighet kan och bör ega rum,
synes Utskottet ©tvifvelaktigt. Då renovationen först påböds, åsyftades dermed, att cfverrätten
skulle årligen öfverse alla under-rätternas domar. Sådant låter sig likväl numera
icke göra, sedan öfver-rätterna knappast medhinna handläggningen och pröf
ningen
-
Lag- Utskottets Betänkande, N:o 46.
9
ningen af de saker, som der fullföljas; och denna omständighet liar ej eller åberopats
för bibehållande af ifrågaställa skyldighet. Man har deremot funnit den nödig
dels emedan under-rätternas domböcker innefatta (lera vigtiga tvister och ärenden,
om hvilka upplysning efter längre tid kan erfordras, hvadan det ock vore angeläget
att dessa handlingar förvaras pä mer än ett ställe, på det de ej mätte gå förlorade,
hvilket lätteligen kunde inträffa, derest de blott förvarades i under-rätternas arkiver;
dels ock på den grund, att öfver-rätterna derigenom kommc i tillfälle utöfva en kontroll
deröfver, att under-rätternas domböcker varda ordentligen uppsatta och kompletterade.
Hvad nu denna senare omständighet angår, så torde den ej innefatta tillfyllestgörande
anledning för ett fortfarande renovationsbesvär. Kontrollen deröfver, att domare
och embetsmän fullgöra deras skyldigheter, måste utöfvas genom andra åtgärder
än de, hvilka öka skyldigheterne och dermed försvåra deras fullgörande; och i
förevarande hänseende saknas ej eller kontroller af annan beskaffenhet, hvilka för ändamålet
äro tillräckliga. Men deremot finnér Utskottet det andra skälet vara al mera
betydelse. Det är nemligen ostridigt af allmän nytta, att protokoll och domar,
som angå vissa vigtigare rättsförhållanden förfaras mera än på ett ställe, emedan,
om dessa handlingar förkomma, upplysningar gå förlorade, på hvilka mångens väl
beror. Men häraf följer dock att, om än renovations-skyldigheten ej må upphöra,
densamma likväl kan inskränkas till sådana mål och ärenden, hvilka äro af den art
att de i allmänhet grundlägga eller hafva inflytande på framtida rättsförhållanden,
samt således till upplysning derom erfordras.
Då Utskottet, med anledning häraf, sökt besvara den fråga, hvilka mål och ärenden
äro af berörda art, har Utskottet trott desamma blott vara sådana, som angå
fast egendom, arf och testamenten. En derutöfver sträckt renovations-skyldighet
gagnar det allmänna till intet. Snarare verkar den motsatt, enär genom den tillökning
i under-domares göromål, som deraf föranledes, de ofta kunna hindras att egna
en omsorgsfullare uppmärksamhet åt de egentliga och vigtiga angelägenheter, som
tillhöra deras befattningar.
Den åsigt Utskottet nu yttrat har jemväl gjort sig gällande hos Lag-komitéen
vid utarbetandet af förslag till rättegångs-balk; och den synes äfven ligga till grund
för 1823 års ofvanberörda förordning och således redan vara af lagstiftande makten
godkänd.
Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte besluta utfärdande af en författning, hvarigenom
stadgas alt i det exemplar af under-rätts allmänna sak-protokoll och dombok,
sorn, enligt lag, skall till vederbörande hofrätt insändas, hädanefter
Bih. till R. St. Brot. 1847 öj' 1848. S Sami. 1 Afd. 15 Höft. 2
10 Lag-Utskottet» Betänkande, N:o 46.
endast böra införas de mål och ärenden, sorn angå egande- eller nyttjanderätt
till fast egendom, egoskillnad, delning af jord, arf eller testamenten.
Stockholm den 1 Maj 1848.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 47.
1
47
Ank. till Exp.-Ulsk. den 12 Maj, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om förändring af 5 §
i 2 kap. Utsökningsbalken, så vidt den angår tiden, hvarinom
lagsöknings mål, som af Konungens befallningshafvan
de
förklarats tvisti ga, böra till domstol instämmas.
Hos höglofl. Ridderskapet och Adeln har herr af Sillen, G. P., uti
ingifvet memorial anfört, att, enär i lag gifne stadganden om preskription
icke hvilade på någon rättsgrund; utan endast tillkommit i och för ange
lägenheten
deraf, att rättsanspråk icke må kunna efter längre tider framställas,
någon inskränkning i denna del ej heller borde komma i fråga, så
framt den icke al behofvet oundvikligen påkallades. Det oansedt innehöll
5 § af Utsökningsbalkens 2 kapitel den föreskrift; att fordringsanspråk,
som af Konungens befallningshafvande blifvit tvistig! förklaradt, skall vid
domstol anhängiggöras inom natt och år derefter, vid påföljd af talans förlust,
sedan likväl i 9 kapitlet 12 § Handelsbalken, sådant detta lagrum
lyder i Kongl, förordningen den 13 Juni 1800, är vordet stadgadt, att
hvar, som hos annan har fordran, bevarat sin rätt, derest han, inom tio
år fordringen skriftligen eller muntligen kräft eller gifvit den an för Rätten
eller hos Konungens befallningshafvande. Nu emedan giltigt skäl ej
kunde uppgifvas för den mindre rätt som således uppkommer genom en
begärd, men vägrad handräckningsåtgärd, och då den förkortning i preskriptionstid,
som förstnämnde lagrum bestämmer, mången gång föranledt
förlust af rättmätiga fordringar, har herr af Sillen föreslagit, att omförmälda
tidsbestämmelse i 2 kapitlet 5 $ Utsökningsbalken måtte borttagas;
men som i 7 § af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, angående vissa
omständigheter i lagsöknings- och utmätningsmål, förordnaS; att då Konungens
befallningshatvande känner gäldenär skyldig att undergå utmätning,
man lemnar honom öppet att vid domstol söka sitt igen, gäldenären bör
inom den tid, nyssberörde lagrum utstakar, göra sin återvinningstalan vid
lith. till lt. St. Prof. 1847 Sj 1848, 7 Sami. 1 Ajd. 16 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 47.
domstolen anhängig,, samt anledning vore för bibehållande af någon kortare
tid uti detta hänseende, har motionären hemställt, om icke en förklaring
1 sådan syftning må i sammanhang med ofvan föreslagna förändring meddelas.
Lag-Utskottet, till hvars yttrande delta memorial blifvit remitterad
t, finner, lika med motionären, att giltig grund saknas till det i 5 § af
2 kap. Utsökningsbalken innefattade stadgande, att, då Konungens befallningshafvande
förklarar ett der anhängig! utsökningsmål tvistigt, den sökande
skall, vid förlust af all talan i saken, inom natt och år derefter sin
vederpart till domstol instämma. Då nemligen,, enligt 9 kap. 12 § Haudelsbalken,
hvar och en, som har fordran hos annan, kan för en obegränsad
tidrymd, bevara fordringens gällande kraft, endast derigenom att han
hvart tionde år anmäler densamma hos Konungens befallningshafvande,
synes den omständighet, att en dylik anmälan varit beledsagad med anspråk
på fordringens utbekommande, ej böra verka lill inskränkning af den
lätt, sjelfva anmälan ty förutan hade medfört. Ändamålet med en sådan
anmälan är vunnet, ehvad form deråt gifves, och detta ändamål är, alt förekomma
den osäkerhet och oreda, sorn skulle uppstå deraf att en rättighet,
sedan den en längre tid blifvit förtegad, kunde göras gällande. Men om
än, i följd häraf, nödvändigheten föranledt lagstiftaren, att göra rättigheters
bevakning inom viss tid till vilkor för deras giltighet, torde dock vara
obestridligt, att hvarje inskränkning härutinnan utöfver behofvet är oförenlig
med rättvisa.
Till en så beskaffad inskränkning hänför Utskottet det stadgande,
hvars borttagande nu blifvit påyrkadt. Vid behandlingen af denna fråga
har emellertid Utskottet ej kunnat förbise hurusom berörde stadgande står
i omedelbart sammanhang med vissa andra föreskrifter, och följaktligen ej
heller underlåta att taga i öfvervägande, om ej ett borttagande af samma
stadgande bör verka till förändring, äfven af nämnde föreskrifter.
Desamma innefattas uti 7 § af 1798 års ofvanåberopade författning.
Derigenom är vordet stadgadt:
l:o att Konungens befallningshafvande må, då ett utsökningsmål, såsom
tvistigt, enligt 5 § 2 kap. Utsökningsbalken, skjutes under domaren,
tillika sätta så mycket af gäldenärs egendom, som mot det fordrade svara
kan, under qvarstad, att ej skingras, med förbindelse för sökanden, att inom
den i berörde lagrum bestämda tid, eller natt och år efter målets för
-
Lii g-Vt skottets Betänkande, N:o 47.
3
visning, taga stämning å sin vederpart eller vara all talan i ty mål
qvitt; och
2:o att, om Konungens befallningshafvande känner gäldenär skyldig
att utmätning undergå, men lemnar honom fritt att hos domaren söka sitt
igen, gäldenären bör, vid talans förlust, jemväl inom natt och år derefter
stämma om återvinning.
Hvad nu angår förstnämnda stadgande; så är att anmärka, det föreskriften
för sökanden, att inom viss tid instämma, bär har ett dubbelt
ändamål, nemligen bevarandet af så väl fordringen som den vunna qvarstaden.
Mea ehuru bevarandet af sistnämde rättighet kräfver sakens fullföljd
inom någon kortare tid, lärer man lik väl \ vid närmare undersökning
af rättighetens beskaffenhet, finna att underlåten bevakning af samma
rättighet icke rättvisligen bör inverka på sjelfva fordringens giltighet.
En sådan förvexling af begreppen är ej heller förenlig med den grundsats,
sorn 1734 års lagstiftare uttalat i fråga om qvarstad. Desse lagstiftare,
hvilka uti 8 kap. Utsökningsbalken lemnat Konungens befallningshafvande
rätt att, på en borgenärs begäran, sätta hans gäldenärs gods i qvarstad till
säkerhet för den förres fordran, hafva nemligen föreskrifvit uti samma kapitels
3:dje §, att den, som fått qvarstad å gäldenärs gods, är skyldig att
genast begära Konungens be fa 1 in i ngs ha f va nd es utslag eller saken hos domaren
vid nästa rättegångsdag angifva, om den ej så klar är, att utmätning
derå följa kan, vid påföljd att qvarsladen i annat fall går åter. Försummelse
att utsöka fordringen inom den således föresätta tiden efter vunnen
qvarstad, verkar följaktligen i detta fall endast till förlust af qvarstaden
eller den säkerhet, som erhållits för fordringen; men densammas giltighet
förändras ej deraf. Visserligen afser berörde lagrum blott det fall,
att någon vinner qvarstad, innan åtgärd, vare sig medelst lagsökning eller
rättegång, blifvit vidtagen för fordringens utbekommande, hvaremot stadgandet
i 1798 års författning har afseende på sådan qvarstad, sorn beviljas
då ett redan anhängiggjordt lagsökningsmål skjutes under domaren; men
på hegge händelserna eger dock grundsatsen lika tillämplighet.
Den afvikelse från samma grundsats, sorn skett i berörde författning,
synes emellertid vara föranledd af det i 5 § af Utsökningsbalkens 2 kap.
bestämda åliggande för borgenären, att till bibehållande af sin fordringsrätt,
instämma gäldenären till domstol inom natt och år, efter det Konungens
befallningshafvande förklarat målet tvistigt. Man ansåg sig derigenom kunna
sammanbinda qvarstads- och fordringsrätten. Men om man förklarar
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 47.
att en skedd lagsökning ej bör medföra någon verkan till inskränkande af
den rätt, sotn sökanden, derest lagsökningsåtgärden ej mellankommit, egt
att hos domstol göra sitt fordringsanspråk gällande, och det skäl, som gifvit
anledning till omförmälde afvikelse, således upphör, torde man äfven
böra återgå till principen i 1734 års lag, såsom med rättvisa och sakens
beskaffenhet närmast öfverensstämmande. Endast på så sätt kan sammanhang
i lagstiftningen uppnås, endast dymedelst den förvexling i begrepppn
om arten af rättigheter som härrört af ifrågaställa stadgande undanrödjas.
I enlighet med de åsigter Utskottet sålunda yttrat, skulle, i den händelse
att Konungens befallningshafvande skjuter ett utsökningsmål, såsom
tvistigt, under domaren, och tillika dömmer till qvarstad, sökanden väl vara
skyldig att inom någon kort tid instämma saken, men påföljden för
uraktlåtenhet deraf, borde blott blifva förlust af den säkerhet, qvarstaden
medför, eller, med andra ord, densammas återgång. Men härmed uppkommer
en annan fråga: inom hvad tid bör denna instämning ske? Den tid
af natt och år, som hittills varit föreskrifven och som, på sätt visadt blifvit,
likaledes afsett fordringsrättens bevarande, synes Utskottet ej lämplig. Sedan
qvarstad är beviljad, fordrar gäldenärens rätt en större skyndsamhet,
derest borgenären vill draga fördel af den vunna säkerheten. Detta insågo
äfven 1734 års lagstiftare och de stadgade jemväl, enligt hvad ofvan
är nämndt, att den, sorn fått qvarstad å gäldenärs gods, skall antingen ge*
nast begära Konungens befallningshafvandes utslag eller saken bos domaren
vid nästa rättegångsdag angifva. Ordet genast innefattar emellertid icke
en tillfyllestgörande tidsbestämmelse; men meningen, att borgenären bör
så snart sig göra låter sitt fordringsanspråk lagligen fullfölja, är dock uppenbar;
och med erkännande af riktigheten häraf samt med fästadt afseende
å de beredelser, som för anställandet af rättegång kunna erfordras,
har Utskottet ansett tiden uti ifrågavarande hänseende böra bestämmas till
tre månader efter det qvarstaden blifvit verkställd.
På sätt Utskottet ofvan anlydt, står ifrågaställde stadgande i 2 kapitlet
5 § Utsökningsbalken jemväl i sammanhang med den i 7 § af 1798
års förordning ytterligare förekommande föreskrift angående återvinningstalans
anställande. Deri förklaras nemligen, att enär en borgenär, enligt
berörde lagrum, är pligtig att inom natt och år, sedan Konungens befallningshafvande
skjutit ett mål under domaren, taga stämning å sin vederpart,
eller vara all talan i målet qvitt; "Så bör ock samma tid, vid lika
påföljd, af gäldenär iakttagas, i det full alt han kännes skyldig utmätning
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 47.
5
undergå, men Konungens befallningshafvande lemnar honom fritt att hos
domaren söka sitt igen;” Och häraf visar sig det antydda sammanhanget.
Man har funnit väckandet af rättegång om ett utaf exekutor t v is t i g t förklaradt
fordringsanspråk vara af enahanda beskaffenhet med anställande af
talan om återvinning., derest exekutor godkänt anspråket och pröfvat fordringen
ulmätningsgild, och i följd deraf ansett lika tid böra i båda fallen
iakttagas. Men annat är dock, att genom rättegång fullfölja ett icke bedömdt
anspråk, än att söka upprifva en redan prölvad sak.
Äfven i denna del har den åsigt, som stiftårne af 1734 års lag
hyllat, blifvit frånträdd i 1798 års författning. Jemlikt berörde lag kunde
Konungens befallningshafvande, då till utmätning dömdes, icke lemna
gäldenären rätt att söka återvinning. Gjordes jäf emot en fordran, egde
Konungens befallningshafvande desamma förkasta, derest de funnos uppenbart
ogiltiga; men i annat fall måste målet förvisas till domstol, utan att
Konungens befallningshafvande kunde i exekutiv väg förhjelpa sökanden
till sin rätt. I Rättegångsbalkens 8 kapitel blef åter Hofrätt, i egenskap
af öfverexekutor, tillagd makt att bevilja utmätning, med rättighet för gäldenären
att vid domstol söka återvinning, och grunden härtill var synbarligen
den, att om gäldenär ej visar sådana anledningar till framställda jäf,
ati målet bör anses tvistigt, men jäfven likväl funnos af den beskaffenhet
att de, i laga ordning utförde, kunna af domstol pröfvas giltiga, rättigheten
att påkalla sådan pröfning ej må honom betagas. Härigenom sökte lagstiftaren,
å ena sidan att förekomma, det lagsökniogsärenden ej uppehållas
utan fullt giltiga anledningar, och, å den andra, att skydda gäldenärers rätt.
Genom 1798 års förordning, som hade till föremål att befordra skyndsamhet
i utmätningsväsendet, blef omsider enahanda makt öfverlemnad åt Konungens
befallningshafvande; men vid bestämmande af tiden för anställande
af den återvinningstalan, hvartill Konungens befallningshafvande således
nu kunde lemna rätt, togs till grund icke den bestämmelse, sorn 8 kapitlet
Rättegångs-balken i denna del innefattar, utan stadgandet i Ulsökningsbalkens
2 kapitel och 5 §.
Då detta stadgande borttages, är emellertid grunden för den tidsbestämmelse,
1798 års författning härutinnan angifver, äfven ramlad; och
deraf härledes den fråga, huruvida en annan grund uti ifrågaställde hänseende
bör uppsökas.
Lika med motionären anser Utskottet nödigt, alt preskriptionstiden
för återvinningstalan är kort, på det alt den part, som hos Konungens
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 47.
befallningshafvande vunnit, ej må, efter längre tids förlopp, blottställas för
rättegång i den således redan a (gjorda saken; och då den tid af sex månader,
sota utstakas i 8 kapitlet 2 § Rättegångsbalken, för den händelse
att Hofrätt, i utmätningsmål, lemnar gäldenär öppet att söka återvinning,
efter Utskottets omdöme för ändamålet är fullt tillräcklig, och då, utom
det att lagen ej på något ställe utsätter längre lid för återvinning, berörde
tidsbestämmelse alser samma förhållande, sorn det ifrågavarande, finnér äfven
Utskottet föreskriften i 1798 års författning böja bringas till öfverens
O
O
stämmelse med berörde lagbud.
Medelst de förändringar, dels i allmänna lagen, dels i 1798 års författning,
sorn Utskottet sålunda ansett böi'a ega ruin, och af hvilka den ena
ovilkorligen påkallar den andra, skulle, efter Utskottets omdöme, det i
förevarande ämne nu saknade sammanhang i lagstiftningen uppnås, större
säkerhet i lagskipningen befordras, och framför allt rättvisans fordran samt
det ändamål, ifrågaslällde lagsladganden afse, närmast uppfyllas; och det
är i denna öfvertygelse, som Utskottet, med anledning af Herr af Sillens
motion, vördsam ligen tillstyrker
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta utfärdande af en
författning, hvarigenom, med ändring aj 5 $ 2 kap. Utsökningsbalken
och y Jf i Kongl, förordningen den 28 Juni iyg8,
angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utsökningsmål,
varder dels förklaradt, att den i förstnämnde lagrum
gifna föreskrift, att, enär ett hos Konungens befallningshafvande
anhän gigg jordt utsökningsmål, såsom tvistigt, skjutas
under domaren, den sökande skall taga stämning ä sin vederpart
inom natt och är derefter, eller vara all talan i ty
mål qvitt, upphö/t att vara gällande’, dels ock stadgadt att, om
exekutor, i sammanhang med målets skjutande wider domaren,
dömer till qvarstad, sökanden bör, inom tre månader sedan
qvarstaden blifvit verkställd, instämma målet, vid äf ventyr,
att qvarstaden eljest förfaller, samt att, derest gäldenär af
exekutor kännes skyldig att utmätning undergå, men lemnäs
fritt att hos domaren söka sitt igen, honom åligger att inom
sex månader derefter stämma om återvinning, vid förlust af
all talan i saken.
Stockholm den 12 Maj 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 4S.
7
M 4»
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 MajT kl, 12 m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, om förändring, af vittneseden.
Då ett edsformulär, för att uppfylla sitt ändamål, borde, så vidt
möjligt är, vara kort, tydligt och bindande, men den i 16 § 17 kap.
Rättegångsbalken föreskrifna vittnesed ej syntes förena dessa egenskaper, har
herr Agrell, uti ett till vällofl. Borgare-ståndet ingifvet memorial föreslagit,
att berörde ed måtte förändras till följande lydelse: Jag lofvar och
svär, vid Gud och Hans Heliga Ord, att jag skall vittna och uppenbara allt
hvad jag vet i denna sak handt och sanni vara, ej mer och ej mindre,
så att jag ej något / örtiger, tillägger eller förändrar för hvad orsak eller
under hvad sken det vara må. Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.
Lag-utskottet, till hvars yttrande detta förslag blifvit öfverlemnadt,
delar äfven den af motionären uttalade åsigt, att korthet, tydlighet och
bestämdhet höra till de utmärkande dragen i ett ändamålsenligt edsformulär;
och kan Utskottet, vid sådant förhållande, ej heller undgå att gifva ifrågaslällde
förslag till \ iltnesed, hvilket är hemtadt från Lag-kommitteens
förslag till Rättegångsbalk, företräde framför den ed, som i 16 § af 17 kap.
Rättegångsbalken af nu gällande lag är föreskri I ven. Emot denna ed har
rnan hufvudsakligen anmärkt, dels att densamma är af en onödig vidlyftighet,
dels ock att den ej med nog bestämda ord skall förbinda vittnen att
öppet afslöja allt hvad de hafva sig bekant angående händelsen, hvarom
de vittna; och vid en närmare granskning af samma ed, finner man
äfven att skäl till dessa anmärkningar icke saknas. Först och främst måste
man erkänna att det upprepande af åtskilliga förhållanden, såsom vänskap,
skyldskap, svågerskap etc., på hvilka vittnet lofvar att ej fästa afseende,
är ändamålslöst, enär alla de motiver, som kunna hafva inflytande på
vittnet, derunder ej äro hänförliga, hvadan lagstiftaren ock varit föranlåten
att, efter det omförmälde förhållanden blifvit upprepade, tillägga 'eller hvad
det vara må”.
8
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 48.
Den förpligtelse att ej något förtiga, tillägga eller förändra, ”för hvad
orsak eller under hvad sken det vara må”, som i föreslagne eden innefattas,
, synes Utskottet alltså vida lämpligare. Men härförutan skall vittnet,
enligt nu föreskrifna ed^ försäkra att vittna och gifva tillkänna allt hvad
frågadt varder, och af dessa sistnämnde ord, kan, efter hvad erfarenheten
äfven visat, månget vittne hemta anledning att dölja upplysande förhållanden^
då ej uppenbarandet deraf genom frågor uttryckligen påkallas. Visserligen
innefattar den slutliga förpligtelsen i denna ed, ”'att ej något dölja
och förtiga, som till sakens och sanningens upplysning lända kan” ett upphäfvande
af den inskränkning, som nyssnämnde ord innebära; men den
mindre upplyste kan dock lätteligen af samma ord missledas.
I föreslagne eden finnes deremot en uttrycklig och bestämd förpligtelse,
, att, utan afseende å framställde frågor uppenbara allt; och det är
på dessa grunder, som Utskottet föranlåtes tillstyrka antagandet af samma
ed, med likväl någon jemkning i redaktionen, den der synes vara af den
beskaffenhet, att särskild motivering derför ej erfordras.
I följd häraf får Utskottet vördsamt föseslå:
att 16 § i 17 kap Rättegångsbalken måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Vittnen skola i begge delomännens eller deras ombudsmäns
närvaro, denna ed, med hand å bok, svärja: Jag N.
N. lofvar och svärj vid Gud och Hans heliga evangelium, att
jag skall vittna och uppenbara allt hvad jag vet i denna sak
händt och sannt vara, ej mindre och ej mera, sd att jag ej
något förtiger, tillägger eller förändrar, för hvad orsak eller
under hvad sken det vara må; så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själ.
Stockholm den 12 Maj 1848.
Reservationer
af Herr grefve Sparre, E., herr doktor Säve och riksdagsfullmäktige!! Carl
Ersson från Westerås län., hvilka ansett den föreslagna förändringen icke
vara af behofvet påkallad; samt
af herr lektor Tellbom och herr Eklund, med anmälan att de ej öfvervara
frågans afgörande i Utskottet.
Lag-Utskottets Memorial, N:s 49 och SO.
9
49
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 12 f. m.
Memorial, i anledning af åter remiss utaf en punkt i Utskottets Betänkande
N:o 35 öfver väckta motioner, om ändring af 2 §
samt upphäfvande af 5 och 6 i 2 kap. Giftermälsbalken,
angående dem, som äktenskap med hvarannan ej bygga må.
Vä Hofi. Borgare-ståndet har, under den 22 nästlidne April, bifallit
berörde betänkande, så vidt det angår föreslagen förändring af 2 § i
Giftermålsbalkens 2 kap., men, på grund af gjordij anmärkningar, detsamma
i öfrigt återremitterat; dock som betänkandet blifvit i sin helhet bifallet
af högloft. Ridderskapet och Adeln den 26 i nyssnämnde månad,
samt af högv. Preste-ståndet och hederv. Bonde-ståndet förstberörde dag,
samt tre Riks-stånds mening i frågor af förevarande art utgör Rikets
Ständers beslut; anser Utskottet något yttrande öfver de framställda anmärkningarna
ej erfordras, hvilket för vällofl. Borgare-ståndet vördsamligen
anmäles.
Stockkolm den 12 Maj 1848.
jn 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Maj, kl. 12 f. m.
Memorial> i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
JV:o fo, öfver väckta motionär_, dels örn arfsrätt för oäkta
barn, och dels om förändring af 8 kap. 7 § Arfdabalkerij
angående underhåll åt sådane barn.
Vällofl. Borgare-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet hafva, under den
15 sistlidne April, återremitterat berörde betänkande, på grund af deremot
Bih. till R. St. Proh 1847 cf 1848, 7 Sami. 1 Åfd. IG Haft. 2
10
Lag-Utskottets Memorial, N:o 50.
framställda anmärkningar, men som samma betänkande, hvaruti Utskottet
tfllstyrkt, att de väckta motionerna mätte lemnäs utan afseende, blifvit a£
öfrige Riks-stånden, under förenämnde dag, bifallet; så enär frågan följaktligen,
jemlikt 87 § regeringsformen förfallit, lärer något yttrande öfver de
gjorda anmärkningarne icke erfordras; hvilket Utskottet härmed får vördsanaligen
anmäla för de Riks-stånd, som betänkandet återremitterat.
Stockholm den 12 Maj 1848.
STOCKHOLM, Elmcn & Granbergs Tryckeri, 1848.
Lay-Vtskotlels Betänkande, tio Si.
1
lS:o 51.
Ank. ‘till Exp.-XJUk. d. 22 Maj, kl. 2 e. m.
betänkande, i anledning af väckt motion, om upphörande af
frälsemans serskildta forum.
Till Lag-utskottets behandling har hederv. Bonde-ståndet remitterat
'ett af riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund från Westernorrlands län ingifvet
Memorial, deruti han föreslagit att Ridderskapets och Adelns uti 6:te
punkten af dess privilegier den 16 October 1723 samt 8 och 9 morn. i
3 § af Rättegångsbalkens 8:de kapitlet grundade rätt, att omedelbart af
Hofrätt dömas malte upphöra; och får nu Lisk otte t, i anledning af detta
förslag, sitt utlåtande afgifva.
Omförmälte rätt är vida äldre, än de sålunda åberopade bestämmelser
utmärka. Då den första Hofrätt år 1614 inrättades, ätt, såsom Konungens
högsta nämnd, ”döma konungs dom” stadgades i den samtidigt dermed
olfärdade rättegångsordning, alt, ”på det hvart och ett stånd vid sin välfångna
frihet och rättighet må handhafd varda”, vissa mål rörande Ridderskapet
och Adeln skulle omedelbarligen af Hofrätten skärskådas och pröfvas;
hvaremot de öfrige borde likasom förut af TJnderrällerne upptagas och
bedömas. Denna rättighet sladfästades slutligen i Ridderskapets och Adelns
Ar 1723 utfärdade privilegier; och i öfverensstämmelse dermed förordnade
1734 ars lagstiftare uti 8:de kap. 2 § Rättegångsbalken, att Hofrätt skall,
såsom första domstol, döma öfver ”tvister om arf’ efter frälsemän: thara*
förordning vid dödsliman om lii eras egendom: förmjMiderskap för theras
barn och arfvingar, sorn frälse ar.o: så ock ther frälseman eller llies arfvinge
vil genom olfentfeligit anslag afstå thes egendom til borgenärer och om
hvartheras förträde ther lil; eller then ene maken söker att skilja sin loit i
bo från then andras enskifta gäld”; samt vidare 'ofver the brott, ther frälseman
förverkat lif, ära, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet?; ?å ock
»nviges och andra slagsmål eller förgripelser med skymfeliga ord och giel'»
m. till fl. St. Fröt. iS47 ock IS48. 7 Samt. i Jfd. i7 lid/tet. t
2
Lag-Utskotlels Betänkande. N:o Sd.
ningar emellan frälsemän eller theras vederlikar, när domaren i orten, ther
gierningen giord är, lörst therom ransakadt.”
Att denna undantagslag leder sitt upphof från förhållanden, olika dem,
hvilka höra till närvarande samhällsskick, torde ej behöfva sägas. Om den
emellertid under fordna tider kan anses hafva varit en förmån, så lärer
man ej kunna betrakta densamma såsom sådan, efter det rättegångsordningen
vunnit en, under berörde tider, saknad utbildning och stadga, samt
anspråken och fordringarne på upplysning och rättrådighet hos domare ej
äro mindre derföre, att de döma i Underrätt. Så vidt man pröfvar frågan
ur nyttans synpunkt, torde alltså skälen emot vara öfvervägande deni,
som kunna åberopas för omförmälde undantagslag.
Det lärer nemligen i första rummet vara obestridligt, att det medför
större trygghet och säkerhet, då en sak bedömes af tre än af två domstolar.
Berörde undantagslag beröfvar emellertid hvarje frälseman en dylik
fördel i flera fall; och denna afvikelse från den allmänna rättegångsordningen
är desto betänkligare, som den jemväl i åtskilliga händelser inverkar
på andra medborgares rätt. Då t. ex. en frälseman nödsakas till borgenärers
förnöjande afträda sin egendom, inskränker sig de sistnämndes antal
vanligen till icke allenast frälsemän. Äfven en mängd ofrälse personer hafva
anspråk, hvilka mången gång föranleda betydliga och vigtiga rätlstvister,
och vid fullföljden deraf måste de underkasta sig den till fördel för ett
serskildt stånd gifna undantagslagen.
Flere exempel af enahanda art kunde vissei ligen anföras, men det nu
åberopade torde i denna del vara nog talande. Detsamma framkallar emellertid
en annan anmärkning af icke ringare betydelse.
Då konkurs inträffar har gäldenären i allmänhet största delen af sina
borgenärer i den ort, hvarest han är boende. Är denna ort aflägsen från
Hofrätten, så att borgenärerna icke sjelfva derstädes kunna sig infinna och
bevaka sin rätt, mäste sådant ske genom ombud, sedan de först vid ortens
eller annan närbelägen domstol beedigat sina fordringar. Detta medför såväl
besvär som kostnader, hvilka hufvudsakligen drabba de mest behöfvande
borgenärer, såsom tjenstehjon, arbetsfolk och ortens allmoge, hvilkas
fordringar mången gång knappast öfverstiga de kostnader, bevakningen förorsakar,
ehuru desamma ej utan kännbar uppoffring kunna lemnäs å sido.
Till en väl ordnad domstols inrättning hörer likväl, att domstolarna skola
vara lätt tillgängliga för hvarje rättsökande; och detta är destomera af nöden
i afseende på första domstolen i ett land, der lagen gjort det möjligt
samt till nära nog en vana för hvar och en, att sjelf bevaka sin rätt. 1-
Lag-V Iskottets Betänkande, N:o 5/.
3
frågast äIIda undantag från den allmänna regeln synes, på enahanda grund,
ej heller kunna af Ridderskapets och Adelns medlemmar bAraktas såsom
serdeles fördelaktigt. De sättas derigenom ofta ur stånd, att sjelfva bevaka
angelägenheter, dem de utan svårighet kunnat besörja och blifva dymedelst
bragta på kostnader och besvär, som ej uppvägas af några motsvarande
större förmåner.
Dessutom måste tagas i öfvervägande, att frälsemän i alla de mål, som
icke serskildt äro i lagen uppräknade, lyda under de allmänna underdomstolarna.
Att dessa mål ej sällan äro af den största vigt, att ofta väl och
ve deraf äro beroende, är dock oförnekligt; men hvarför skola då dessa
mål vara undantagna? Om i upphofvet lill i frågas tä 1 Ida serskilda lag en
förklaringsgrund till en dylik åtskillnad kunde uppsökas, så torde man likväl
förgäfves forska efter ett tillfredsställande svar på berörda fråga. Denna
åtskillnad leder emellertid till ytterligare rubbning uti den enhet i rättegångsordningen,
som framför allt måste eftersträfvas och som Sveriges senare
Lagstiftare jemväl oaflåtligen haft till ögonmärke.
Det är vanligen fallet, att hvarje undantagslag, hvarje afvikelse ftån
en allmän regel i lagstiftningen verkar till oreda och osäkerhet i lagskipningen,
och dertill har älven ifrågavarande undantagslag bidragit. Hos
domstolarna hafva nemligen skiljaktiga åsigter gjort sig gällande, då fråga
uppstått dels om tillförordnande af förmyndare för de barn efter personer,
hvilka sedan år 1809 blifvit upphöjda i adeligt stånd, på hvilka adelskapet
icke öfvergått, dels ock angående andra dessa barn rörande ärenden.
I förra hänseendet har man än ansett Hofrätt böra utse förmyndare föK
alla barnen, såväl för den, som genom fadrens frånfälle kommit i frälsestånd,
som för de öfriga, än funnit skyldigheten i denna del, hvad de senare
angår, tillhöra vederbörande underdomstol; och för båda meningarna
har man funnit stöd i lagen. Den innehåller nemligen att till Hofrätts
amedelbara upptagande höra frågor om förmynderskap för frälsemans barn
och arfvingar, som frälse äro. Om sistnämda vilkor kunde hänföras lill
håde harn och arfvingar vore likväl frågan lätt sliten; men då lagen vit—
sals voro alla en frälsemans barn frälse, hvilket åter ej alltid inträffade med
arfvingarna. Således måste vilkoret afse de sistnämda; men genom antagandet
deraf invecklas än mer förhållanderna. Först och främst må här
anmärkas, att enär bouppteckning efter frälseman skall inlemnas till Hofrätt,
utan ait föreskrift finnes, att den underdomstol, inom hvars domvärjo
den aflidne bott, skall erhålla underrättelse om den döde efterlemnat barn,
denna domstol ej är i tillfälle att utöfva den underdomstolarna i allmän
-
4
Lag-Ulskottels Betankande, A:o 5i.
het ålagda kontroll deröfver, att alla omyndiga, som lyda under domstolen-,
varda med förmyndare försedda. Men .här fö rutan lemnar erfarenheten et’t
mera öfvertygande bevis om den oreda, hvartill undantaget leder. Det är
i lagen stadgadt att, om förmyndare tränger sälja något af omyndigs fasta
gods, han bör dertill söka samtycke af den domsto:!, sorn utsett förmyndaren.
Man kan nu länka sig den händelsen, att flera 'syskon deraf,
det ena är frälse men de andra äro ofrälse, gemensamt ärft en fastighet
och att densammas försäljning af deras förmyndare anses nödig.
Tillstånd måste då dertill sökas för den ena af de omyndiga i Hofrätt och
för de andra hos underdomstol. Nu händer dock att Hofrätten lemnar,
men underdemstolen vägrar att lemna sitt samtycke till försäljningen; —-  fastigheten kan likväl icke klyfvas eller partielt ntan förlust försäljas; och
då blef ve det erhållna samtycket utan följd.
Man kan väl invända att nu anmärkta oredor undvikas, derest den
meningen att Hofrätt skall utse förmyndare för alla de barn, en frälseman
efterlemna!', äfven om blott det eua är frälse, antages såsom gällande; men,
utom det att förb allan det ej blefve sådant, skulle detta antagande leda till
en inkonseqvens i lagstiftningen, som icke är mindre vådlig; och denna omständighet
torde innefatta ett tillräckligt skäl emot den andra meningen.
Flera bevis skulle visserligen kunna anföras för den åsigt Utskottet
redan uttalat, att den undantagslag, hvarom fråga är, ej kan försvaras ur
nyttans synpunkt, men det redan yttrade lärer emellertid ådagalägga alt
densamma snarare skadar än gagnar det stånd, åt hvilkeu den är gifven;
att densamma i flera hänseenden bar en menlig inverkan på andra medborgares
rätt; samt att den leder till oreda och osäkerhet i lagskipningen.
Att borttaga densamma synes således Utskottet vara det enda medlet
för afhjelpande af berörda olägenheter och för vinnande af den enbet och
konseqvens i lagstiftningen, sorn utgör vilkoret för den trygghet och säkerhet,
som är all lagstiftnings mål. Det är ofvan yttrad t, att de förhållanden,
hvarunder ifrågaställa undantagslag uppkommit, äro helt olika dem,
som höra lill närvarande samhällsskick. Det bjuder att alla skola vara likar
inför lagen; — att allas rätt är lika helig; samt att allmän lag skall vara
allas gemensamma band och allmän domaremakt allas gemensamma värn;
och det är på dessa grunder, som Utskottet anspr motionärens framställning
förtjena bifall.
Då emellertid förevarande fråga beror derpå huruvida Höglofl. Ridderk
i pel och Adda finnér för godt att afsäga sig ifrågavarande rättighet,
samt
Lag-UlskoUels Belänkande, M.o 51.
5
samt öfrige Riksstånd och Kongl. Maj:t en sådan afsägelse gilla, anser sig
Utskottet, hlolt för en sådan händelse, höra framlägga följande
förslag
lill förordning, om upphörande af frälsemäns rättighet, att i
vissa mål dömas af Hofrätt, såsom första Domstol; så ock om
ändring af s ,$* i 8 kap. rättegångsbalken:
Sedan Bidderskapet och yl deln, med öfriga Biks-Stån dens
samtycke och Kongl. Majlis bifall, afsagt sig den i 6 punkten
af Bidderskapets och yl de In s deri 16 Oktober iys3 utfärdade
privilegier stadgade rättighet, att i vissa mål omedelbarligen
af Hofrätt dömas; så varda 8 och <j momenterna af s § i 8:de
kap. rättegångsbalken, jemte dermed öf verensstämmande serskilda
författningar upphäfna; skolande de mål, som, jemlikt samma
lagrum och författningar, tillhört Hofrätt, såsom första
domstol, hädanefter tillhöra vederbörande underrätt och efter
allmänna rättegångsordningen behandlas.
Stockholm den 22 Maj 1848.
M. till Frel. 1B*7 och ISIS. 7 Samt. 1 ifd. 17 hift*t.
9
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1848.
Lag-itskotlels Betänkande, N;o ,52.
1
\:o .Vi
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juni, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition (N:o I I),
angående vissa lagbestämmelser med afseende på Enskilda
Banker.
Till Lag-utkottets behandling hafva samtlige Riks-stånden öfverlemnat
följande:
”Kongl. Maj:(s Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
vissa lagbestämmelser med afseende på Enskilda Banker;
gifven Stockholms Slott den 17 September 181-7.
Kongl. Maj:t, som, genom kungörelse den 9 Januari 184-6, angående
enskilda banker, hvilka utgifva egna tryckta eller graverade förbindelser,
§16 mom. 2, i nåder förklarat, att, i fråga dels om preskriptionstid för
inlösen af enskild banks förbindelser, dels om och i hvad mån bevakning
deraf i bankens konkurs eller årsproklama erfordras, bolaget skulle vara
underkastadt hvad härom framdeles kunde varda stadgadt, vill, med afseende
på nämnde slags banker, härigenom föreslå Rikets Ständer antagandet
af följande lagbestämmelser:
Den, genom Förordningen den 13 Juni 1800, för skuldfordran i allmänhet
bestämda preskriptionstid af tio år ege ej rum i afseende på enskild
banks tryckta eller graverade förbindelser; ej heller skall bevakning
deraf enligt konkurslagen erfordras, i händelse banken råkar i konkurstillstånd,
eller i anledning af årsstämning, som, vid bolagets upplösande,
må utfärdas å dess öfriga borgenärer.
§ 2.
När bankbolag, hvarom nu sagdt är, utan konkurs upplöses, äfvensom
derest bolaget råkat i konkurstillstånd, vill Konungen, uppå anmälan
härom, genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar bankens
förbindelse af den i § 1 omförmälda beskaffenhet, att, vid förlust af ali
Hih. till B. St. Brot. 1847 och 1848. 7 Sand. 1 Afd. 18 Häft.
1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 52.
betalningsrätt, inora två år från kungörelsens datum, förbindelsen, när bolaget
utan konkurs upplöses, förete till infriande i banken, meri, om åter
banken råkat i konkurstillstånd, och betalning således ej genast ske kan,
till bokföring och erhållande kostnadsfritt af påskrift derom , uppvisa inför
den eller dem, Rätten, der konkursmålet är anhängig!, i sådant afseende
förordnar. Nämnde kungörelse bör minst två gånger under hvartdera af
dessa år från predikstolarna i riket uppläsas.
§ 3.
Till följd häraf kommer, i händelse al bankens konkurs, med utdelning
till de borgenärer, som ej ega förmånsrätt, att anstå, intill dess berörde
två år förflutit.
§ 4.
Bolaget är uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas,
lydande under allmän underrätt i den stad, der bankens hufvudkontor är
beläget.
Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs, eller om årsstam
ilin g å dess borgenärer, skall ock. oberoende af bolagsmännens stånd
och hemvist, tillkomma Rådstugurätten i samma stad. Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 17 September 1847.
OSCAR.
A. Posse.” '
Utskottet, som derjemte erhållit del af ej allenast de i Konungens
Statsråd och hos Högsta Domstolen i ämnet hållna protokoll, än ock
serskilda hos Häglof]. Ridderskapet och Adelil, Högv. Preste-ståndet
och Hederv. Bonde-ståndet , af Herr Grefve Gyldenstolpe, A., Herr
Doktor Sandberg samt Riksdags fullmäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands
län i anledning af den nådiga propositonen afgifna yttranden, har
tagit förevarande fråga i öfvervägande; och som ostridigt är, att de
i allmänhet i lag gifna bestämmelser angående preskription för utsök
ning
af fordringar, samt deras bevakning i konkurs eller, då årsstämning
å ett bolags borgenärer, i följd af bolagets upplösning, enligt konkurslagen,
utfärdas, ej kånna tillämpas emot innehafvare af enskild banks
tryckta eller graverade förbindelser, utan våda för dessa senare, finner
alltså Utskottet en lag i den syftning, som den nu föreslagna, vara af be
hofvet
i hög grad påkallad. Det har väl blifvit invändt, att det allmännas
Lag-Utskottets. Betänkande, N:o 52.
3
rall ej i detta förslag blifvit tillbörligen afsedd; men d;i, jemlikt samma
förslag, innehafvare af enskild banks förbindelse af om förmäl da art', oansedt
densamma i sjelfva verket endast är att hänföra till egenskapen af
annat enskildt bolags skuldebref, ej, så länge banken icke gör konkurs,
eller, i följd af upplösning, erhåller årsstämning å sina borgenärer, beliöfver
vidtaga någon åtgärd för bevarande af förbindelsens gällande kraft,
samt, i sistnämnde händelser, för iakttagande al’ sin rätt, har dels fyra
gånger, dels dubbelt så lång tid, sorn lagen i vanliga fall förunnar borgenärer,
utan annan skyldighet, än att uppvisa förbindelsen å bestämd ort,
synes giltig grund äfven saknas för förenämnda invänning.
Om man, å ena sidan, medgifver billigheten af någon längre tid i
förevarande hänseenden, än lagen i allmänhet utstakar, får man deremot,
å den andra, ej förgäta dels nödvändigheten att söka förekomma, det en
upplöst banks kreditsedlar alltför länge må cirkulera i allmänna rörelsen,
dels ock att bolagets utredning är helt och hållet beroende på denna tidsbestämmelse,
och således att vigtiga skäl tala mot hvarje öfverdrifven tidsutsträckning.
Efter Utskottets omdöme är således hvad det nådiga förslaget i denna
del innehåller tillfyllestgörande; och för denna åsigt har Utskottet desto
mera skäl, som den helt och hållet öfverensstämmer med den Rikets Ständer
vid två föregående riksdagar uttalat.
I följd häraf och då, på sätt Utskottet ofvan yttrat, det är af största
vigt, att en lag varder utfärdad angående nu ifrågaställda förhållanden, enär
i annat fall allmänna lagens bud derpå måste tillämpas, får Utskottet, som
jemväl anser de stadganden, förslaget i öfrigt innefattar, vara ändamålsenliga,
vördsamt tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer lenina sitt bifall till Kongl. Maj-.ts
ifrågavarande nådiga proposition.
Stockholm den 5 Juni 1848.
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 53.
>:o 53.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Juni, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om stiftande af en lag
mot uppror och olofliga folksamlingar.
Uti serskilda till Lag-utskottets behandling af Höglofl. llidderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-ståndet remitterade memorial hafva Herr
Friherre Rappe, A., och Herr Ekholm, G. F., fästat uppmärksamheten på
behofvet af en lag i ofvanberörda syftning. Man saknade nemligen för
närvarande alla föreskrifter om och i hvad mån vapenmakt må användas
för stillande af våldsamma uppträden utaf större folksamlingar, och lagen
innehöll ej eller tillfyllestgörande bestämmelser, angående de brottsligas
bestraffning. I följd deraf hafva Herr Friherre Rappe och Herr Ekholm
yrkat, att dessa brister i lagstiftningen skyndsamt måtte varda afhulpna,
under hemställan af den sistnämnde, om icke den af Rikets Ständer vid
1840—41 årens riksdag beslutade lag i förevarande ämne ånyo må komma
under granskning.
Utskottet, som tagit hvad sålunda blifvit yrkadt och hemstäldt i öfvervägande,
finner, lika med motionärerna, hurusom lagstiftningen uti omförmälda
hänseende saknar nödig fullständighet. De stadganden och föreskrifter,
som för ändamålet äro gifna, återfinnas dels i 6 kap. 1, 2 och 3 § §
Missgerningsbalken, dels i Kongl, förordningen den 1 Juli 1743, angående
budkaflars kringskickande och omkringbärande i landsorterna och dels i
Kongl, kungörelsen den 26 November 18 fö om sättet för menighets hörande
i tillåtliga ärenden. Förstnämnda lagrum stadga visserligen straff
för uppror, men dessa bestämmelser lemna icke rum för bestraffningens
lämpande efter beskaffenheten af förbrytelsens flerfaldiga arter och uppfylla
således icke rättvisans fordringar; och för de händelser, dä folkmängd antingen
samlas i upprorisk afsigt, utan att våld begå, eller, utan sådan afsigt,
kommer tillhopa, men dock störer allmän eller enskild säkerhet, fattas
alla lagbestämmelser. Nu, ehuru denna brist varit märkbar, så har likväl
saknaden af föreskrifter om de åtgärder, som må tillåtas för afvärjande eller
stillande af ifrågavarande oordningar, i än högre grad framstått. Behofvet
af bestämda föreskrifter härutinnan och lagstiftningens förbättrande i öfriga
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 53.
5
delar synes ock i närvarande tidpunkt företrädesvis påkalla lagstiftarens
mellankomst; oell det är af denna anledning, som Utkottet anser sig böra
till Rikets Ständers pröfning öfverlemna ett serskildt förslag till lag mot
uppror och obilliga sammankomster, enär, äfven om det al Kongl. Maj:t
i nåder framlagda förslag till strafflag vid innevarande riksmöte antages,
längre tid lärer komma att förflyta innan samma lag blifver till efterlefnad
gällande. Vid granskning af detta nådiga förslag, hvilket ännu är beroende
på Utskottels utlåtande, har emellertid Utskottet hufvudsakligen godkänt
den del, som omfattar nu ifrågaställa ämne; och följaktligen har Utskottet
i öfverensstämmelse dermed utarbetat det förslag, som Utskottet nu går att
underställa Rikets Ständers bedömande. Någon närmare redogörelse för
grunderna till detta förslag torde ej vara behöflig; utan får Utskottet, i full
öfvertygelse, att de brister i denna del af lagstiftningen, som för närvarande
äro öfverklagade, varda afhulpna, derest samma förslag upphöjes
till lag, vördsammast tillstyrka,
det mätte Rikets Ständer besluta utfärdandet af en författning,
hvarigenom, med upphäfvande af 1, 2 och 3 §§ i
6 kap. Missgerningsbalken, Kongl, förordningen den 1 Juli
1743, angående budkaflar samt Kongl, kungörelsen den
26 November 1816, rörande sättet för menigheters hörande
i enskilda, tillåtliga ärenden, varder stadgadt, som följer:
§ ]-
Samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt
å daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet
af offentlig Myndighets bud, eller ali den till någon
embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas:
skingra sig de upprorsmän, på offentlig Myndighets befallning,
och låta sig till ordning bringas; då straffes anstiftare
och anförare med arbete å fästning från sex månader
till två år, men de öfrige varén från straff frie.
§ 2.
Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot
offentliga Myndighetens befallning; vardén dömde, anstiftare
och anförare till arbete å fästning från två till fyra år,
och annan deltagare i upproret till sådant arbete från sex
månader till två år.
Lag-Utskötlets Betänkande, N:o 53.
§ 3-
Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra:
de hus, eller plundra eller förderfva de annan egendom;
då skola de straffas, anstiftare och anförare med arbete
å fästning frun sex till tio år, och annan deltagare i upproret
med sådant arbete från två till sex år; varde ock,
för våld eller annan brottslig gerning, som vid uppror begås,
gerning smannen dömd till det ansvar, som derför i lag
serskildt stadgadt är.
Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste
lif vet.
Varder upprorsman dräpen; lig ge ogild.
§ 3-
Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling,
eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit,
till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen ingen
straffbar verkan hade, med fängelse från två till sex
månader.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt
eller utsprida låtit, för att dermed komma uppror åstad.
% 6.
Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock
ege det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på
stället varande Civilmyndighel tre gånger ljudeligen i Konungens
namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äfventyr
att vapenmakt eljest användes. Öfvergå upprorsmän
så hastigt till väld, alt Civilmyndighet ej kan så förfära,
sorn nu sagdt är; då åge den Myndighet förordna, att upproret
med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i
något fall, vapen längre brukas, än Civilmyndigheten finner
sådant, för upprorets stillande, nödigt vara.
Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande,
Borgmästare eller Polismästare i stad och Kronofogde
å landet, eller den, sorn i sadan ernbetsmans ställe
satt är.
Lag Utskottets Betänkande, N:o 53.
7
Är ej Civilmyndighel tillstädes, och kan ej dess ankomst
af bidas; då ege på stället varande högste Mititärhefäi'hafvare
så förfara, sorn för Civilmyndigheten nu stadgadt är.
% 7.
Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller
allmänna ordningen, utan alt dock lägga å daga sådant
uppsåt, sorn i 1 % sägs, och skingrar sig ej den folkmängd
på offentlig Myndighets be/allning, utan visar trotsighet deremot;
då skola anstiftare och anförare af det upplopp till
arbete å fästning från tre månader till ett år, och annan
deltagare i upploppet till böter från tio till femtio Riksdaler
dömas. Öfvergå de till väld å person eller egendom; vare
lag, sorn i 3 och 6 §§ sagd t är.
% 8.
Ej vare menighet å landet eller i stad förment, att sammankomma
till öfverläggning om mål eller ärende, sorn
menigheten rörer; ej eller må sådan sammankomst af offentlig
Myndighet upplösas, så framt dervid ej företages något,
sorn emot lag stridande är eller eljest allmän ordning
slörer. Orri tid och ställe för sammankomsten, der den ej
redan, genom lag eller serskildt stadgande, bestämd är,
skall dock anmälan göras hos offentliga Myndigheten i orten
eller staden, sä långt förut, att den kan dervid tillstädesvara,
om så nödigt anses. Sker sammankomst utan
sådan anmälan; vare den, sorn sammankomsten föranstaltade,
förfallen till böter från tjugofem till hundra Riksdaler.
Stockholm ilen 5 Juni 1818.
Reservation:
af Riksdags fullmäktigen Per Sahlström från Stockholms län: ”Då Rikets
Ständer vid 1840—1841 årens Riksdag uti underdånig skrifvelse N:o
320 af ilen 8 Maj 1841 i deras förslag till förordning emot ololliga folksamlingar,
funnit angeläget att tillstyrka sträng kontroll derå att såväl Ci
-
8
Lag—Utskottets Betänkande, N:o 54.
vil- som Militärmyndigheter icke missbruka den åt dem vid dylika tillfällen
uppdragna myndighet, så finner jag mig föranlåten ogilla den uteslutning
af 9 uti samma skrifvelse och förslag till berörde förordning, hvilken
§ lyder sålunda:
’’Missbrukar civil embetsman sin myndighet vid upprors eller upplopps
stillande, till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller
underlåter han härutinnan sin embetspligt, miste embetet alldeles eller till
viss tid: innefattar sådan förbrytelse i embetet tillika annat brott; varde
fälld till straff för hvarje brott serskildt, så vidt straffen förenas må; gälde
ock skadan.
Lag samma vare, om, vid sådant tillfälle. Militärbefälhavare, genom
vapnens brukande, antingen innan han af Civilmyndighet derom anlitad
blifvit, eller eljest, i oträngdt mål sig förgår.”
Sedan Utskottet nu beslutat att föreslå Rikets Ständer samma förslag
till antagande, oberoende af och innan det nya Kriminallagförslaget
kan varda af Rikets Ständer pröfvadt, så har jag trott fullständigheten
fordra, att den nu anmärkta § äfven bort deruti inflyta, och denna öfvertygelse
får jag härigenom reservationsvis anmäla.”
Härmed förenade sig Riksdagsfullmäktige Johan Johansson från Orebro
län, Olof Pehrsson från Gefleborgs län samt Johan Johansson från Östergöthlands
län.
#
\:o 54.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Juni, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar mot Utskottets Betänkande
N:o 26 öfver Kongl. Maj.ls nådiga proposition (N:o
15) med förslag till förordning angående för lagsinteckning.
Berörda betänkande, hvilket Hederv. Bonde-ståndet afslagit, har deremot
af öfriga Riks-stånden blifvit till Lag-utskottet återremitteradt.
De anmärkningar, som föranledt återremissen, äro riktade dels emot
för
-
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 54.
9
förslaget i allmänhet och dels emot deri förekommande serskilda bestämmelsei-.
Ordningen fordrar, att Utskottet först till besvarande upptager de förra,
hvilka hufvudsakligen röra den frågan: huruvida en lagstiftningsåtgärd
uti ifrägaställda syftning är af helio fr et påkallad och följaktligen bör vidtagas ?
Man h ar nemligen anmärkt: att, om än rättigheten atl gifva förlag för bedrifvande
af vissa näringar med åtnjutande af förmånsrätt i förlagstagarens
egendom, funnits nödig i fordna tider, då penningetillgången i landet var
ringa och näringarnas utveckling måste genom hvarjehanda nndantagsstadganden
befordras; så voro likväl förhållanderna härutinnan nu mera helt
och hållet förändrade. Tillgången på penningar hade blifvit betydligen
ökad genom de liera allmänna och enskilda låneanstalter, som småningom
uppkommit och ett tillfälle dermed beredt den ordentlige näringsidkaren, att,
utan afseende å ifrägaställda undantagslagar, erhålla det penningeunderstöd
han behöfver. Erfarenheten hade ock visat, att dessa lagar, i senare tider,
nära nog fallit i glömska. Att åter upplifva desamma kunde lätteligen
gifva anledning till enahanda, för allmänna krediten vådliga missbruk,
som föranleddes af 1835 års författning angående lösöreköp. Medelst denna
författning öppnades i sjelfva verket icke någon ny utväg för mindre
samvetsgranna gäldenärer, att, genom diktade köp, undan borgenärer draga
sin egendom; men kännedomen om denna utväg blef derigenom allmännare
spridd; och verkan deraf uppenbarades snart, efter hvad bekant är, i
en mängd bedrägliga afhandlingar till rättmätiga borgenärers förfång. Detta
förhållande vore ett varnande exempel emot hvarje lagstiftningsåtgärd i den
riktning, som den, hvarom nu är fråga; och derföre syntes en dylik ej
heller böra ega rum.
Då Utskottet nu går att, i anledning af dessa anmärkningar, sitt utlåtande
afgifva, anser sig Utskottet till en början böra fästa uppmärksamheten
på ändamålet med den af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna författning.
Det är icke att i lagstiftningen införa någon ny grundsats eller okänd lära,
utan endast att bringa enhet och sammanhang emellan en mängd spridda,
ehuru likartade förhållanden rörande stadganden; att afhjelpa det ofullständiga
och borttaga det med rådande rättsåsigter oförenliga i dessa stadganden,
och att såmedelst åstadkomma en sådan förbättring af lagstiftningen
i förevarande ämne, att densamma må varda, för närvarande tid,
praktiskt användbar och tillämplig. Grundsatsen, atl panträtt kan ega runi
m/l. lill R. St. Prof. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 18 lläfl, 2
10
Lag- it skot tels (Hälan de, A':o 54.
i lös egev donu oansedt den ej ii fr er lemnäs lill innehafvare)) af panträtten,
utan fortfarande förblifver i gäldenär ens värd, ar redan genom omförmälda
stadgande!) erkand. Om man emellertid med fog kumle påstå, att lagstiftarens
godkännande af en sådan rätt blott kunde rättfärdigas af ett tillfälligt
behof, oell att detta behof nu mera ej existerar; så vore jemväl skäl
att ifrågasätta lämpligheten af föreslagna lagstiftningsåtgärden. Men ett
dvlikt påstående torde dock ej uthärda den närmare pröfning af saken, som
detsamma påkallar.
Då hvar och en har en natuilig rättighet, att fritt öfver sin egendom
råda och följaktligen derom aftala; så lärer, om frågan betraktas ur rationel
synpunkt, ej heller kunna förnekas, det ju icke ett förbud mot aftal om
nu ifrågaställa panträtt skulle, såsom till en del innefattande ett upphäfvande
af berörda frihet, vara stridande mot den naturliga rättvisan. Men
ehuru häraf visar sig att lagstiftningen i förevarande ämne hvilar på och
kan försvaras ur en djupare grund än ett tillfälligt behof, erkännes dock
att. enär lagstiftaren städse bör hafva det allmänna bästa till ögonmärke,
och således måste ega att inskränka de rättigheter, hvilka i utöfningen kunde
motverka detta mål, frågans lösning beror på giltigheten al de anmärkningar.
som i nämnda syftning blifvit gjorda.
Man har väl påstått, det behofvet att begagna oftaberörda panträtt upphört
genom ökad tillgång på penningar; men härutinnan hyser emellertid
Utskottet en motsatt åsigt. Om än det är ostridigt, att tillgången på penningar
betydligen ökats efter det panträtten genom lag sanktionerades, är
det likväl icke deraf en följd, att den personliga krediten i samma mån
tilltagit. Erfarenheten ådagalägger deremot, att behofvet af realkreditens
användande och utsträckning vuxit i jemnbredd med penningetillgången;
och närmaste beviset torde knnna hemtas ifrån 1835 och 184-5 årens
lagstiftning om lösöreköp.
Att ändamålet med denna lagstiftning var att förekomma, det personer,
som befarade utmätning, icke skulle kunna genom ett i bast diktadt köp,
draga sin egendom undan borgenärer, är allmänt bekant. Men det kan
icke heller hafva undfallit någon, hurusom 1835 års författning öppnade tillfället
för de mindre bemedlade, hvilka icke egde annan tillgång än den
lösegendom de för sitt dagliga bruk behöfde, att, under sken af försäljning,
begagna samma egendom för erhållande af kredit; och, om man följer Ständernas
förhandlingar vid senaste riksmöte, inhemtas äfven, att erkännandet
af behofvet utaf omförmälda kreditmedel utgjorde det vigtigaste stödet
för fortgången på ilen år 1835 beträdda lagstiftningsbana.
Lay-Utskottets rihl lande, N:o 54.
41
.lian vågad e emellertid icke taga steget fullt ut: och derom kan im
ej heller blifva fråga; inen behofvet af real kreditens ytterligare utsträckning
erkändes dock.
Ett dylikt behof har äfven märkbarast framstått under senare tider.
Den fasta egendomen är nu mera ej den ensamt betydande. Ju mera civilisationen
går framåt, ju mera industriella förhållanden utvecklas, desto mera
ökas lösegendomens vigt: och den är äfven ofta af icke mindre värde
än den lästa. Men deri ligger ock mången gång icke allenast egarens enda
tillgång, utan äfven enda medlet för hans bergning och förkofran. Vore
det dä rättvist och billigt att betaga honom tillfället att begagna denna tillgång
för att vinna ett behölligt understöd, utan att nödsakas afstå densamma
och såmedelst beröfva sig berörda medel?
Man invänder härvid, att den säkerhet han såmedelst har att erbjuda
är obetydlig, 0111 ej ingen, då det står i hans egen makt att den tillintetgöra,
samt att hos den för redlighet och ordentlighet kände, är de» personliga
krediten tillräcklig; — men, till svar härå, torde blott behöfva erinras.
alt redligheten och ordentligheten innefatta en borgen mot tilli ntetgörelse
af säkerheten och att således den, som, egande dess» egenskaper, är i
tillfälle att erbjuda en reel säkerhet, har lättare att erhålla ett låneunderstöd,
än om han stöde med tomma händer. Dessutom är att anmärka, det obetydligheten
af säkerheten ej lärer kunna åberopas såsom ett skäl emot lagstiftningen,
enär långifvaren kan sådant förutse vid kontraktets ingående,
och följaktligen måste anses godvilligt underkasta sig det äfventyr eller
den förlust, som deraf kan drabba honom.
I andra länder, der lagstiftningen erkänner denna underordnade panträtt,
hvilken i vår grannstat Danmark kallas underpant, har man jemväl funnit
obilligt att inskränka begagnandet deraf till förmån för blott vissa industrigrenar;
och, enligt hvad Utskottet ofvan antydt, torde man äfven här
i landet, i en kanske ej långt aflägsen framtid, finna godt att ur lagen
borttaga den inskränkning, sorn i nämnda hänseende för närvarande
qvarstår.
Att emellertid ifrågavarande kreditmedel varit gagneligt och behöflig*,,
derom vittnar uppkomsten af lagstiftningen ; och att det ännu tjenar till erhållande
af nödiga förlager, för näringars bedrifvande, hafva åtskilliga talare
bekräftat, hvilket vederlägger påståendet, att lagstiftningen, såsom obehöflig,
fallit i glömska. Om likväl den förmögne näringsidkareitskulle kunna
reda sig utan detta kreditmedel; så är dock obestridligt, att deruti är
för den obemedlade, för den, sorn med blott arbetskraften till kapital, bör
-
12
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 54
jar en industri, förvarad en utväg till vinnande af den hjelp, sorn är nödig
för framgången af hans företag, som har sin grund i både rättvisa och
billighet.
Det mer eller mindre vidsträckta begagnandet af en lag lärer i allt fall
ej kunna läggas till grund för bedömandet af lagens rältsenlighet; och minst
torde man ifrån eli tillfälligt förhållande kunna hemta stöd till densammas ©behöflighet.
Man har emellertid hufvudsakligen bestridt den föreslagna lagstiftningsåtgärden,
af farhåga, att den skulle gifva anledning till missbruk, vådliga för
den allmänna krediten, och följaktligen verka skadligt på samhället; men, vid
betraktande af skälen för denna farhåga, synes den ej förtjena åsyftadt afseende.
Först och främst har man härvid utgått från antagandet, alt nu gällande
lagstiftning om förlag fallit i glömska; men att häri ligger ett misstag, en obekantskap
med förhållanderna, inses ej allenast af hvad ofvan är nämndt, utan
äfven deraf, att det just varit i senare tider uppkomna tvister angående förlagsrätt
och derunder yppade brister i lagstiftningen derom, som gifvit anledning
lill det förslag, som Kongl. Maj.-t framlagt till förbättring af samma lagstiftning;
och redan häraf finnes, att man i verkningarna af 1835 års åberopade
författning ej eger stöd för ifrågavarande farhåga.
Denna författning utgjorde icke en utbildning af varande lagstiftning, utan
en helt och hållet ny, byggd på grundsatser, okända i och oförenliga med
våra lagar. Det var delta lagstiftningens afsteg, som alstrade missbruken.
Behofvet lärde snart allmänheten, att under skydd af den nya lagstiftningen
begagna sin lösegendom såsom ett kreditmedel, och att således använda en
af lag godkänd form för vinnande af en fördel, som lagen ej afsåg; och oredligheten
egde jemväl deri ett tillfälle att bedraga
Utskottet vågar dock icke motsäga, det ju icke förlagsrätten kan föranleda
missbruk. Men alt tillfället till missbruk blefve större genom den föreslagna
författningen, än under för hand varande förhållanden, förnekar Utskottet,
likasom att den omständighet, att en rättighet kan missbrukas, innefattar
ett tillfyllestgörande motiv för rättighetens borttagande. Lagstiftarens uppgift
måste vara alt söka förekomma missbruken, utan alt hindra ett lofligt bruk af
rättigheter.
Han skulle eljest ålägga den, som lyder lagen, att lida för den, som öfverträder
densamma.
Härmed har Utskottet sökt att i korthet vederlägga de anmärkningar, som
afse det nådiga förslaget i allmänhet; och om man härefter kastar en blick
Lag-Utskottets Utlåtande, lST:o 54.
13
på nu gällande lagstiftning uti förevarande ämne, synes ali tvekan om svaret
på den genom anmärkningarna uppkastade frågan, huruvida en lagstiftningsåtgärd
uti ifrågaställa syftning är af behofvet påkallad, böra försvinna.
Med vidhållande af sin åsigt angående ett dylikt behof, öfvergår således
Utskottet till granskning af de anmärkningar, som äro riktade emot del nådiga
förslagets serskilda bestämmelser.
Dessa anmärkningar bestå deruti:
a) att rättigheten att, med åtnjutande af förlagsrätt, gifva förlag, blifvit utsträckt
i förslaget, enär, efter detsammas lydelse i \ §, förlagen kunna, med
enahanda rätt, lemnäs för drifvande af alla inrättningar till beredande och förädling
af råa ämnen, och således jemväl lill brännerier och osttryckerier m
m., hvilket dock syntes betänkligt;
b) att en närmare bestämmelse, än den som i förslaget förekommer, är nödig
i afseende på den egendom, uti hvilken förlagstagare skall åtnjuta förmånsrätt,
helst ordet lösegendom vore ett vidsträckt och omfattande, men
obestämdt uttryck, som ej i denna del lemnade tillförlitlig ledning; att specifikation
af den lösegendom, som intecknas, derföre syntes nödig för undvikande
af tvister; och alt förmånsrätten i fordringar vore en vådlig utsträckning
af samma rätt, hvartill fullt giltiga skäl saknades;
c) att förlagsaftal borde gifvas en större offentlighet än den föreslagna,
och att inteckning för lemnadt förlag ej må beviljas förr än förlagstagarens
öfriga borgenärer blifvit underrättade om inteckningsansökningen och erhållit
tillfälle att bevara deras rätt, innan gäldenärens egendom varder för dem
oåtkomlig;
d) att förlagsinteckning ej bör beviljas, utan att ett formligt kontrakt blifvit
afslutadt emellan förlagstagare och förlagsgifvare, helst sådant i väsendtlig
mån skulle förekomma de olägenheter, man af förlagsrättens begagnande
fruktat;
e) att det vore oegentligt, att intaga förlagsinteekningar i samma protokoll,
som angår inteckning af fast egendom, och att följaktligen förenämnda
inteckningar borde göras till föremål för ett serskildt protokoll; samt slutligen
/') att ifrågaställa förslag ej lemnade tillförlitlig ledning i följande fall:
om köpares rätt, derest han tillhandla!' sig intecknad lösegendom, men låter
densamma förblifva i säljarens vård; om den rätt, som uppkommer derigenom,
alt sådan egendom af förlagslagaren öfverlemnas till en tredje person, såsom
pant; om lösegendom, som är intecknad, kan utmätas; och om utskylder lill
kronan och tjenslehjons löner hafva företräde framför inteckningen.
u
Lag-Llskottcts iflätande, .V.» 54.
Dessa anmärkningar har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru förslaget
ej uttryckligen uppräknar alla de inrättningar, för hvars bedrifvande
förlag, med den rätt \ § utstakar, skulle kunna gifvas, lärer man, vid uppkommande
frågor, ej blifva villrådig derom, huruvida en uppgifven inrättning
är af den art, som förslaget alser. Att de i omedelbart sammanhang med
jordbruksnäringen stående anstalter ej till berörda art kunna hänföras, synes
vara temligen klart; och om än hos någon, vid lagtolkning ovan, tvifvelsmål i
denna del kan uppstå, föreställer sig dock ej Utskottet möjligheten, att någon
domare stannar i förlägenhet härutinnan. Likasom gällande lagstiftning har
förslaget afseende å serskilda för sig oberoende inrättningar, hvilka till
bergsbruk, fabrik eller verkstad kunna hänföras. Men då förslaget har lill
föremål att blifva en allmän lag, har det äfven varit nödigt alt i omförmäld»
hänseende blott angifva en allmän regel. Eljest skulle man blifva nödsakad
att, för hvarje uppkommande industri, som är af den beskaffenhet att den,
med bibehållande af antagna grundsatser, bör njuta lill godo fördelarna af
förlagsrätten, stifta en ny lag; och derigenom råkade man åter i samma olägenhet
som hittills, eller att i spridda sladganden finna en lagstiftning, sorn
alser samma förhållanden och hvilar pä samina princip.
Då förslaget i 1 § tydligen utsätter, att förmånsrätt ej eger rum i annan
lösegendom än den, som till bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen
hörer, synes härmed äfven vara angifven en tillfyllestgörande ledning för bedömande
af de tvister, s m kunna uppstå angående den egendom, hvilken
förlagsinteckningen omfattar. All närmare specifikation är ej allenast onödig, än
äfven omöjlig. Hittills har man hjelpt sig fram t hy förutan, och Utskottet förmodar,
att så äfven skall blifva förhållandet framdeles. Är meningen med anmärkningen
i denna del, att förekomma tvister, fruktar Utskottet att föreslagna medlet
ej är fullt tillräckligt. Ännu har man ej genom lagar gillat förekomma stridigheter;
men då lagen innefattar sådana bestämmelser, att stridigheterna kunna
slitas och hvar och en förhjelpas lill sin räll, synes lagstiftaren hafva löst sin
uppgift.
Någon annan offentlighet ål förlagsaftal, som intecknas, än den, som ligger
i inteckningsåtgärden, finner Utskottet icke behöflig; och kan Utskottet ej heller
fatta motivet till det yrkande, att, innan förlagsinteckning beviljas, förlagstagarens
öfriga borgenärer böra lemnäs tillfälle bevaka deras rätt till den gäldenärens
egendom, hvari inteckning är sökt. Förhållandet i omförmälda hänseende
tyckes böra vara lika, antingen fråga är om inteckning i fast eller lös
egendom, ty genom en inteckning i den förra, för en borgenärs fordran, kunna
öfriga borgenärer lika mycket förnärmas, sorn medelst lösegendomens intecknande;
Lag-ltskottets Utlåtande, N:o 54.
15
nion det oaktadt lärer ingen vilja fästa det vilkor för erhållande af inteckning
i fast egendom, som det ifrågaställa. Hafva emellertid andra borgenärer
en föregående, laglig bättre rätt till egendomen, minskas icke samma rätt genom
inteckningen. I allt fall skulle ett vilkor af denna art ej kunna uppfyllas.
För sådant ändamål måste hvarje borgenär behörigen underrättas om den
gjorda ansökningen. Men om inteckningssökanden ej känner gäldenärens borgenärer,
samt denne antingen nekar att uppgifva desamma eller derom gör en
oriktig uppgift, huru skall man då förhålla sig? För sin okunnighet eller gäldenarens
tredska i berörda hänseende är väl förlagsgifvaren ej skyldig att lida;
och derföre torde jemväl vara bäst, att ej vidare sätta vilkoret i fråga.
Att en verklig oegentlighet ligger i förslaget derom, att förlagsinteckning
skall intagas i Rättens protokoll öfver inteckning i fast egendom, kan Utskottet
ej inse. Det torde visserligen hafva varit mest formelt riktigt, att göra dessa
inteckningar till föremål för ett serskildt protokoll; men då ärenden af denna
beskaffenhet mera sällan förekomma, på vissa orter nästan aldrig, skulle ett
påbud derom varit mindre lämpligt. Arten af frågorna, det lika behandlingssättet
och behofvet af att hafva protokollen rörande förlagsinteckningar och
inteckningar i fast egendom samlade och städse till hands för lika lång tid,
äro omständigheter, sorn rättfärdiga föreskriften om inteckningarnas sammanförande.
Det förnekas icke, att tillfyllestgörande ledning i förslaget saknas för pröfning
af alla de fall, som i punkten f upptagas; men det tillhör ej heller den
lag, hvarom fråga är, att lemna sådan ledning. Den bör finnas på annat
ställe i lagstiftningen och den saknas ej heller; men vore det förhållandet, så
kunde detsamma ändå aldrig räknas såsom en brist i förevarande förslag.
Utskottet, som således anser nu besvarade anmärkningar ej förtjena afseende,
erkänner deremot vigten af de återstående, rörande den ena förmånsrätten
i fordringar, och den andra beskaffenheten af det förlagskontrakt, som
berättigar till erhållande af inteckning.
Hvad den förra angår, så torde vara tvifvelaktigt, huruvida förslaget i
denna del verkligen innehåller en utsträckning af redan existerande företrädesrätt,
så vidt fråga är om förlag, lemnade lill bedrifvande af bergsbruk. Gällande
författningar innehålla nemligen, på sätt Utskottet i sitt afgifna betänkande
upplyst, att för förlag hos bruksegare eger förlagsgifvaren företräde rätt i inventarier
och effekter samt annan lös och redbar egendom. Nu förstås i allmänhet
i lag med lös egendom icke allenast ting, utan ock penningar; och af
sådan anledning borde kunna antagas, att den föreslagna företrädesrätten i
eit fall redan eger rum. Men i lagskipningen har, efter hvad Utskottet in
-
16
Lag-l (skottets It/ålande, N:o 54.
hemlat, en annan åsigt gjort sig gällande; och derföre blir frågan, huruvida
skäl är för fastställandet af en sådan företrädesrätt?
Då en förlagstagares fordringar hos arbetare eller andra för sådana förskott
i penningar eller varor, som till bedrifvande af förlagst agarens näring
blifvit lemnade, i viss man kunna anses hafva genom förlaget och för handteringens
skull tillkommit, har man funnit företrädesrätten böra utsträckas till
dessa fordringar; men vid öfvervägande af de svårigheter, som skulle uppstå
tor utredande af grunden för serskilda fordringar, de tvister, som häraf kunde
yppas, och som städse måste bero på bevisning, den der oftast vore vansklig
alt åstadkomma, och de oredor, som af allt delta blefve en följd, tvekar
icke Utskottet att instämma i den inom de Riksstånd, som ärendet återförvisat,
enhälligt uttalade åsigt om vådan af företrädesrättens utsträckning till
fordringar.
Beträffande dernäst förlagskontraklets formella beskaffenhet; så innehåller
visserligen 4 § i förslaget en föreskrift i denna del. Men ehuru väsendtlig
denna föreskrift än är, kan icke Utskottet, efter frågans närmare prof ing, undgå
alt, lika med de talare, som härutinnan sig yttrat, finna de vigtigaste omständigheter,
som karakterisera eli verkligt kontrakt, hvars afslutande innebär någon
garanti derför att handlingen ej är blott skenbar, i förslaget vara förbigången.
Således saknas föreskrift derom, att handlingen bör vara af kontrahenterna
underskrifven , samt upptaga vilkoren för förlagets återbetalning.
Dessa omständigheter höra likväl till kontraktets fullständighet, och utgöra
jemväl till en del omförmälda garanti. Också har man i den år 1841 uti
Danmark utfärdade författning, angående inteckning i lös egendom , lagt synnerlig
vigt derpå, att nämnda omständigheter vid kontraktets upprättande iakttagas;
och Utskottet anser följaktligen en föreskrift om ett dylikt iakttagande
utgöra ett väsendtlig vilkor för åstadkommande af den lagförbättring, Kongl.
Maj:t i nåder åsyftar.
Vid detta förhållande och då Kongl. Majrts propositioner endast i sin
helhet kunna antagas, föranlåtes Utskottet alt, med frånträdande af sitt förra
tillstyrkande, vördsamt hemställa,
det måtte Rikets Stunder förklara, det Kongl. Maj.ts ifrågavarande
nådiga förslag ej kan bifallas.
Men som, enligt hvad Utskottet sökt ådagalägga, det är af vigt. att en
författning uti ifrågaställda syftning varder utfärdad, samt den föreslagna, med
iakttagande af de förändringar, som Utskottet här ofvan funnit nödiga , efter
Utskottets omdöme, skulle på ett fullt tillfredsställande sätt afhjelpa de brister
och
Lag-Ulskottets Utlåtande, N.o 54.
17
och den oreda, som för närvarande förefinnas i lagstiftningen angående förlag,
får Utskottet vördsamiigen tillstyrka, det malte Rikets Ständer besluta
utfärdande af en författning af enahanda innehåll med den
af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna, utom hvad angår Usta
och 4:de §§ i samma förslag, hvilka torde erhålla följande
lydelse:
§ 1.
G ifver någon förlag i penningar eller varor att anlägga
eller drifva bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan inrättning,
till beredande eller förädling af råa ämnen, ege förlagsman
låta förlaget inte eknäs, på landet hos Häradsrätt
och i stad hos Rådstufvurätt, inom hvars domvärjo bruket,
fabriken, verkstaden eller inrättningen anlägges eller finnes;
och njute sedan, i den ordning sista punkten af 7 § i 17
kap. Handelsbalken bestämmer, förmånsrätt i det, som tillner
kadi är, i de för tillverkningen nödiga råa ämnen, så
ock i all den lösegendom, vare sig redskap, dragare eller
annat, som till bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen
hörer. Då i stad Rådstufvurätt icke finnes, vare Häradsrätt
i orten behörig att inteckning meddela.
§ *•
Ej må för lag sinteckning meddelas utan för visst öfverenskommet
belopp i penningar eller varor, eller utan skriftligt
af förlagsgifvare och förlagslagare underskrifvet och
af vittnen styrkt kontrakt, upptagande så väl försträckningens
egenskap af förlag för viss uppgifven inrättning och,
när delta lemnäs till något af de i § / nämnda ändamål,
jemväl ställd för inrättningen, som ock vilkor en för återbetalningen
af förlaget; och må inteckning icke fastställas
ulan att förlags tagaren i handlingen sådant uttryckligen
medgifvit.
Slockholm den 29 Maj 1848.
Rih. till R. S(. Prat. 1847 och 1848. 7 Sami. t Afd. 18 Hätt
3
18
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 55.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E., Herr Agrell samt riksdagsfullmäktige Johan Johansson
från Örebro län och Olof Pehrsson från Gefleborgs län, hvilka åberopat
deras vid Utskottets betänkande fogade reservationer.
H:o oö.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Juni, kl. 4 e. ra.
Memorial med förslag till samman jemkning af de inom Riks-stånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets utlåtande
N:o 44, i anledning af Utskottets betänkande No
27, öfver Kongl. Majds nådiga proposition med förslag till
lag om aktie-bolag.
Sedan Lag-utskottet i berörda betänkande tillstyrkt, att Kongl. Majits
omförmälda nådiga proposition måtte af Rikets Ständer antagas, samt Högv.
Preste-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet bifallit delta betänkande, men Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-ståndet, på grund af gjorda anmärkningar,
detsamma till Utskottet återremitterat; så har Utskottet i sitt ofvannämnda
utlåtande hemställt, att Rikets Ständer måtte, med förklarande, att
Kongl.Maj.ts ifrågavarande nådiga proposition ej kan bifallas, för sin del besluta
en lag om aktiebolag af enahanda innehåll med den i nåder föreslagna, men
med tillägg af ett nytt moment i 10 §, af denna lydelse: ”Uti bolags fa
sta
egendom må inteckning icke beviljas för delegares enskilda gäld; ej heller
må för sådan gäld någon bolagets tillhörighet i mät tagas.”
Enligt nu mera till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag har dock Ridderskapet
och Adeln, med afslag å Utskottets utlåtande, antagit Kongl. Maj:ts nådiga
proposition oförändrad; hvarjemte Bonde-ståndet vidblifvit sitt, i öfverensstämmelse
med Utskottets första betänkande, fattade beslut; men deremot
hafva Preste- och Borgare-stånden, det förra med frånträdande af sitt föregående
beslut, godkänt hvad Utskottet i utlåtandet tillstyrkt.
Lag- Visko Hets Utlåtande, N:o 55.
19
Då således (vå Riks-stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet,
antagit Kongl. Maj:ts oftanämnda nådiga proposition oförändrad, meri
Preste- och Borgare-stånden stannat i ett derifrån skiljaktigt beslut, föranlåtes
Utskottet, för sammanjemkning af dessa olika meningar, att, med anledning af
§ Riksdags-ordningen, vördsamt
inbjuda sistnämnde två Riksstånd att med Ridderskapet och
Adeln samt Bondeståndet sig förena.
Derest denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antages, samt Ridderskapet
och Adeln eller Bonde-ståndet ej heller vill öfvergå på de öfriga Riksståndens
mening, hvilken, i händelse den biträdes af ettdera utaf nämnda Riksstånd,
kommer att utgöra Rikets Ständers beslut, får Utskottet, i öfverensstämmelse
med nvssberörda grundlagsbud, föreslå att omröstning öfver frågan
måtte anställas i förstärkt Lag-utskott efter en så lydande
Voterings -Proposition:
De n, sorn bifaller Kongl. Maj.ts nådiga Proposition med förslag
till lag för aktie-bolag, röstar:
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat en lag för
aktie-bolag af enahanda innehåll med den af Kongl. Maj:t
i nåder föreslagna, med tillägg af ett nytt mom. i 10 § af
följande lydelse: ''Uti bolags fasta egendom må inteckning
icke beviljas för delegares enskilda gäld; ej heller må för
sådan gäld någon bolagets tillhörighet i mät tagas."
Stockholm den 7 Juni 184-8.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N;0 56,
l
N:o 56.
1 /
Ank. lill Exp. Utsk. den 8 Juni, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels indragning
af Kämners-, Lagmans• och Riddaresynerätlerna, dels ock
förändring af vissa domstolars organisation.
Uti den allmänna redogörelse, som, vid början af innevarande Riksmöte,
blifvit till Rikels Ständer af deras då varande Justitieombudsman öfverlemnad,
har denne å nyo väckt den vid flera föregående riksdagar behandlade
frågan om indragning af Kämners-, Lagmans- och Padda re sy ne rätt erna, i
sammanhang hvarmed förslag blifvit framstäldt till de nya stadganden och
de förändringar i gällande lagstiftning, hvartill en dylik indragning syntes
föranleda, med hemställan derjemte, det måtte—för den händelse att rät•
tegängsärenderna i Hofrätterna skulle finnas, genom ifrågaställa lagförändring,
tilltaga i den män, att deras tillbörligt skyndsamma handläggning
icke af Hof rätternas nuvarande ledamöter medhinnas, utan flera ledamöter
dersammastädes måste tillförordnas — Rikets Ständer anslå och
till Kongl. Maj:ts disposition ställa nödiga medel för dessa ledamöters aflönande.
Lag-utskottet, till hvars granskning berörda fråga blifvit hänskjuten, har
derförutom mottagit serskilda inom Yällofl. Borgare-ståndet och Hederv. Bondeståndet
af herr Winge samt Riksdagsfullmäktige Nils Strindlund från Westerbottens
län, Lars Wenander från Bohus län, Sone Persson från Malmöhus
län, Petter Persson från Jönköpings län och Adolf Fredriksson från
Upsala län afgifna memorial, deruti Kämners- ich Lagmansrätternas indragning
likaledes blifvit påyrkad, under anhållan af herr Winge, att Utskottet
måtte uppgöra serskilda förslag i ämnet, så att de representanter,
som vilja bibehålla endera domstolen, må vara oförhindrade att bifalla
indragningen af den andra.
1 sammanhang med berörda yrkande hafva emellertid Nils Strindlund
och Lars Wenander fästat uppmärksamheten på nödvändigheten att, enär
Hofi ätt varder andra instansen, dylika Rätter finnas på flera ställen i Riket
än för det närvarande. I följd hvaraf och då Svea och Götha Hofrätter utgöras
af flera divisioner hvardera, motionärerna föreslagit, att serskilda divisioner
af dessa Hofrätter måtte utflyttas i landsorterna och förläggas
Bih. tili R. St. Prol. och 1848, 7 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 1
2
Lag-Ulskottets Betänkande , N.o 56.
på lämpliga ställen. Härigenom syntes någon ökad kostnad icke böra komma
i iråg». Om det nemligen stadgades, att äldsta ledamoten skall fungera
såsom ordförande i Rätten, kunde nu varande presidentsplatser indragas och
lönerna besparas. Derigenom och medelst besparing af lagmanslönerna uppkom
en så betydlig tillgång att den nära nog vore tillräcklig för sakens genomdrifvande,
serdeles som, genom en förändrad arbetsordning i Hofrätterna,
deras tjenstemannapersonal kunde minskas; och har Nils Strindlund slutligen
anmärkt att, då Rådhusrätt i stad kommer att motsvara Häradsrätt å landet,
så synes del äfven af vigt, att dessa domstolar ”till sammansättning och egenskaper
bi ingas i så nära likhet som möjligt,” på det att rättsökande må kunna
med samma trygghet anlita båda, hvilket nu ej vore förhållandet, enär
Rådhusrättens ledamöter egde individuel rösträtt, utan afseende å förvärfvad
skicklighet alt domareembetet utöfva. Med anledning häraf har motionären,
som ansett Häradsrätterna höra förblifva oförändrade, hemställt om icke stadgas
bör, att icke någon hädanefter må förrätta domareemhete eller antagas
till domare med individuel rösträtt, som ej vid Rikets universiteter
aflagt föreskrifna lärdomspiof i lagfarenheten; att utnämning till sådana
doniarebefattningar skall ske af Konungen , efter de grunder, som följas
vid tillsättandet af häradshöf (linge- beställningar; samt att, om någon stad
ej kan underhålla lagfarna ledamöter i Rådhusrätten, domstolen skall bestå
af en lagfaren domare och af bor ger skåpet utsedd nämnd, med enahanda
makt, som häradsnämnd, sä vida staden ej i judicielt hänseende
vill höra under närmaste Häradsrätt.
I anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget och hemstäldt får nu Utskottet
si t utlåtande afgifva:
På sätt ofvan är antydt, har frågan om indragning af Kämners-, Ligmansoeh
Riddaresynerätterna vid flera riksmöten varit föremål for Sländernas ofverläggningar.
Den väcktes först vid 1828—30 årens riks lag, och har sedermera
vid hvarje af de följande blifvit åter upptagen. Vid alla dessa tillfallen
hafva Rikets Ständer uttalat den åsigt alt en sådan indragning vore behöflig
och nyttig, hvilket jemväl föranledt att beslut derom blifvit vid tre
riksdagar fattade; och denna omständighet, detta vidhållande af åsigten, synes
bekräfta att densamma grundas på giltiga skäl.
Det är bekant att Sverige tillförene blott haft tre rättegångsinstanser.
Äfven 1734 års Dg synes hafva åsyftat bibehållande af samma antal, enär
den benämner såsom allmänna Rätter och Domstolar blott Härads- och Lagmansrätt
på landet, samt Kämners- och Rådstufvurätt i stad, och öfver dessa
Hofrätt, som var Konungens högsta nämnd, emot hvars dom ingen egde
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 56.
3
vädja. Den revision, hvilken, i följd af tillåtelsen att anhålla om Konungens
pröfning af Hofrättens dom eller utslag, emellertid blef inrättad, iklädde sig
likväl omsider egenskapen af allmän domstol och var i sjelfva verket att anse
som en fjerde instans, redan innan den, såsom sådan, i nu gällande grundlag
formligen erkändes och stadgades, under namn af Konungens Högsta domstol.
Men erfarenheten har dock nogsamt ådagalagt, att den tillökning i instansernas
antal, som sålunda tillkommit, långt ifrån att i och för sig sjelf gagna de rättsökande,
fastmera endast åstadkommit långsamhet i lagskipningens gång utan
att öka dess säkerhet; och frågan kan derföre blott blifva den, huru en instans
lämpligast må kunna borttagas, och skyndsamheten i lagskipoingen, utan
säkerhetens förnärmande, derigenom befordras.
Om man vid besvarandet af denna fråga tager i betraktande att andra
instansen bör hafva sådan sammansättning eller vara så organiserad, att man
der kan vänta en skarpsyntare granskning eller vidsträcktare omfattning i åsigter
än hos första domstol; så torde ej kunna förnekas att Lagmansrätten, som
i alla civila tvister å landet utgör andra instansen, ej motsvarar sin bestämmelse.
Denna domstol är nemligen icke annorlunda organiserad än Häradsrätten;
hvadan man ej eller der kan vänta denna skarpsyntare pröfning af
rättsförhållanden, som den är satt att utöfva; och då dertill kommer att, enär
lagtima Lagmansting hållas endast en gång om året, ett helt år från den
dag, då Häradsrättens beslut meddelas, stundom förflyter, innan målet kan
hos Lagmansrätten fullföljas, förmodar Utskottet någon tvekan ej kunna uppstå
om lämpligheten att genom Lagmansrätternas indragning befordra den
nödvändiga minskningen i rättegångs-iustansernas antal.
Hvad Kämnersrätlerna åter beträffar, så beslyrkes deras umbärlighet tillräckligen
af det föihållande, att bland de städer, der Kämnersrätt ej är,
några hafva dubbelt större folkmänd, än den del af dem i hvilka Kämnersrätter
finnas, utan att rättvisans skipande eflersättes mera i de förra än i de
senare; och att bibehålla en öfverflödig instans, dertill inser Utskottet ej
något skäl.
Enheten i rättegångsordningen fordrar dessutom att instansernas antal
skall vara lika antingen man tvistar å land eller i stad; och då Utskottet
således finner indragning af ifrågaställa domstolar samtidigt böra ega rum,
följer deraf, att Utskottet ej anser skäl att, på sätt herr Winge hemställt, för
indragning af hvardera domstolen upprätta serskildt förslag.
Att omförmälda åtgärd kommer att öka Hofrätternas göromål kan Utskottet
icke förbise; men då en stor del mål nu fullföljas från Härads- och
Kämnersrätterna till Lagmans- och Rådstufvurätterna blott af den anled
-
4
Lag-ZJtskottets Betänkandej N.o 55.
ning att den tappande dymedelst vinner ett belalningsanstånd, tror Utskottet
den farhåga man hyser för Hot ratternas öfverhopande i väsendtlig mån böra
försvinna, otn det lemnäs vinnande part rätt att få verkställighet å Underrätts
dom, utan afseende å deremot eriagdt vad, så framt vadet derigenom ej göres
onyttigt. En sådan rättighet är ock stadgad i det af Justitieombudsmannen
framlagda lagförslag, hvilket Utskottet, vid granskning, till dess serskilda
delar godkänt.
Men såsom ostridigt kan det oaktadt, på sätt Utskottet yttrat, antagas att
Hofrätternas göromål, i följd af omförmälde domstols indragning, komma
att ökas; och då Hofra lernas tid redan är fullt upptagen med bandläggningea
al nu inkommande mål, lärer behofvet af nya ledamöter ej heller uteblifva.
Detta behof, kan dock ej inträda förr än någon lid elter det indragningen
för sig gått, och då först blir man i tillfälle bedöma den tillökning, som erfordras
i ledamöternas antal. I följd häraf och då Utskottet anser domsto
larnas
indragning ej böra ega rum loir än år 1850, och någon säker erfarenhet
i förenämnde hänseende således ej kunnat vinnas förr än efter det Rikets
Ständer nästa gång sammankommit, anser jemväl Utskottet obehölligt att Rikets
Ständer, i enlighet med hvad Justitieombudsmannen hemställt, för närvarande
anvisa några medel för nya ledamöters aflönande i Hofrätterna.
Deremot linner Utskottet högst tvifvelaktigt, huruvida domstolsindragningen
bör leda till fördelning af nu varande Hofrälter elier inrättandet af flera.
Men i allt fall fordras äfven i denna del en ledning af erfarenheten. '
Verkan af Lagmansrätlernas indragning måste först visa sig, innan något
kan beslutas i en så vigtig och omtvistad fråga, som omförmälda af Riks
dagsfullmäktige
Strindlund och Wenander uppkastade.
Utskottet, sorn således ej anser förslaget i denna del för det närvarande
böra föranleda lil! någon åtgärd, kan ej eller understödja den yrkade förändringen
i Rådstufvorälteris organisation. Så länge städerna, enligt grundlag
och privilegier äro berättigade att sjelfva upprätta förslag till borgmästare och
Konungen, vid utnämnandet, ej eger gå utom förslaget, möta oöfverviunerliga
hinder mot hvarje förändring uti ifrågavarande syftning.
I anledning af hvad Utskottet nu anfört, får Utskottet vördsamt
tillstyrka det måtte Rikets Ständer, med afslag å Riksdagsfullmäktige
Strindlunds och TVenanders hemställan i afseende på Hofrätternas
fördelning, samt den förres yrkande angående Rådstufvurätternas organisation,
besluta en författning hvarigenom stadias som följer:
’’i:o Alla Kämnersrätter skola från och med den 1 Januari i85o upphöraj
och sådane mål och ärendenj somj enligt lag eller serskilda Jörfatt
-
Lag-Utskottets Betänkande , N:0 56.
5
nirigar, nu höra till Kämnersrätt> derefter omedelbarligen upptagas af Rådstufvurätt,
på sätt för närvarande sker i de städer, der Kämnersrätt ej
är; börande jemväl de mctl, hvilka intill nämnde dag blifvit hos Kämnersrätt
anhängigegjorda , men då ännu icke är o af slutade , öfver lemnäs till
vederbörande Rådstufvurätt, att der vidare handläggas.
2:0 Likaledes skola alla Lagmansrätter upphöra, på det sätt, att vad,
som emot Häradsrätts eller Häradssynerätts beslut erlägges eller anmäles
senare än tre veckor före lagtima Lagmansting år 1849 samt ej å Set
tinget fullföljes, bör hänvisas till fullföljd i vederbörande Hofrätt, såsom
hår nedan sägs, och att de saker, hvilka, å Lagmansting fullföljde, icke
derstädes inom nyssnämnde års slut af göras, skola äfven till vederbörande
Hofrätts handläggning öfverlemnas.
3:o Riddaresjnerätter varda ock, ifrån och med 1849 års slut, af skaffade:
och skall med fullföljd frän Häradssynerätt af tvister om ägor och
botstada skäl, samt med dessa måls behandling i Hofrätt och hos Konungen,
förhållas, på sätt här nedan i denria förordning stadgas. Dock skall
den, som ej nöjes åt dom, den Lagmanssynerätt gifver före slutet af
nämnde år, ega att, såsom hittills tillåtet varit. Riddaresyn hos Konungen
begära. Har Lagmansrätt dömt till syn, men saken ej med slut afhulpit
före den 1 Januari i85o; varde den till vederbörande Hofrätts behandlig
öfverlemnad.
4:o i sammanhang härmed varda nedannämnde lagrum upphäfne eller
ändrade, på sätt, som följer:
Rättegångsbalken.
1 Kap.
Af 1 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 18 December 1823,
ändras första punkten sålunda:
Underrätt å landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding med
Tolf Bönder, som i häradet bo och dertill valde äro.
2 oell 3 §§ varda till all kraft och verkan upphäfne.
Följande §§ ändras till denna lydelser
4 §.
Underrätt i stad är Rådstufvurätt. Der äga stadens Borgmästare
och Rådmän döma.
6
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 56.
5 §.
Öfver dessa är o Hofr atter, dit rättegångssaker från Underrätterna
komma måge, som framdeles i denna balk sägs.
8 §.
Häradshöfding skall denna ed svärja inför Hofrätten. Är han fjerran
derifrån stadd, eller kan han sig der ej infinna, förr än ting skall
hållas; förordne Hofrätten, hvar det ske må. Nämndeman lägge eden af
ä tinget. Borgmästare och Rådman gore ed sin å Rådstufva, i närvaro
af Konungens Befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar.
10 §, sådan den lyder i omförnsälde Kongl, förordning, ändras sålunda:
Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt embete ej förrätta
kan; kungöre det Hofrätten. Prof vas det lagligt; förordne Hofrätten en
skicklig man, som embetet i hans ställe f örestår. Samma lag vare om Borgmästare,
der Rådstufvur ätten utan honom ej domför är. Häfver Nämdeman
förfall och varder förthy Häradsrätten ej domför, eller saknas eljest
fulltalig nämnd, i andra full än det, som i i3 kap. 4 $ sägs: kalle Häradshöfding
af de bönder, som närmast bo, en eller flere, efter thy som
behof vet fordrar.
Tredje kapitlet om Lagmaiisting upphäfves.
4 Kap.
Öfverskriften af detta kapitel ändras sålunda:
Huru serskildt Häradsting skall hållas, som kallas Urtima Ting.
Sista punkten i 2 § eller orden: ”om särskildt Lagmansting vare lag
samma” uteslutes.
Femte kapitlet om Kämnersrätt upphäfves.
6 Kap.
DeLta kapitel kommer att erhålla följande lydelse:
1 §.
Staden, med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägne äro,
vare Rådstuf vur ätts domsaga.
Lag-Utshotlets Betänkande , tV:o 56.
7
2 §.
/ de städer j der målens antal sä fordrar, böra Jlere af delningar af
Rådstuf vur ätten vara, och göromålen dem emellan fördelas, såsom ä hvarje
ställe lämpligast finnes; dock sä, att lagfarts-, intecknings , äktenskapsförords
, boupptecknings-, arfs-, testmnents- och förmjnderskaps ärenden
samt frågor om rätt till börd och lösen af fast egendom för hela staden
till en och samma afdelning höra.
§ 3.
livar måndag, eller, när helgedag å måndag inträffar, nästa socknedag
derefter, skall Rådstufvurätt hållas; träde ock Rätten dessemellan tillsamman,
så ofta det ta rf vas och Ordföranden derom tillsäger. Då skola
Borgmästare och Rådmän klockan tio till Rådstufva komma.
4 §.
Vid årets början, innan Rådstuf vut ätt första gång till domsäte träder,
skall gudstjenst hållas.
5 §.
Rådstufvurätts dombok skall skrifvas under af alla, sorn i Rätten sitta;
och varde den, med saköreslängd, till Hofrätten sänd inom Michaelsdag
året derefter, vid bot tjugu daler Ager staden sjelf sakören; dd är ej
nödigt sako re slän gden till Hofrätten sända. Huru med dombok, som af
Rådstufvurätt i Stockholm hålles, förfäras skall, är serskildt stadgadt.
9 K ap.
Fo!jnide §§ skola hafva denna lydelse:
§ 1.
Kommer ej Häradshöfding till laga ting, utan låter Rätten ligga neder
; bote tretio dale/, der han ej laga förfall viser, och gälde dem skadan
åter, som Rätten sökte. Elif ver han en tingsdag ute, då ting flera
dagar står; bote tio daler. Försummar han syn eller urtima ting, vare
bot hälften mindre.
5 3.
Kommer ej Borgmästare till Rådstufva den dag rätte.äng skall hållas;
bote tre daler, och Rådman, som blifver från Rätten ute, två daler»
8
Lag-Vtsholtets Betänkande, N:o 56.
10 Kap.
Slutet af 5 § J'gånge dermed, sorn i 6 kap. 1 § sagdt är” ändras tili
följande lydelse:
döme derom Rätten i samma stad
Andra punkten i 27 § eller orden: ”1 staden gånge om dessa mål, sora
sägs i 5 kap. 1 §” ändras till denna lydelse:
i staden skall Rådstufvurätt dessa mål upptaga.
11 Kap.
Följande §§ erhålla denna lydelse:
4 §•
Käranden vare skyldig att låta svaranden få stämning fjorton dagar
förut, der han inom häradet bor: utom häradet eller i annan stad, tre
veckor: utom länet, sex veckor: i tredje eller fjerde länet, eller längre
bort, nio veckor. Stockholms stad räknas för serskildt län. År den utom
riket, som stämmas skall; håfve sex månaders tid ifrån det han stämningen
fick. Der stämning genom offentligt anslag sker å Rättens dörr, skall
ock sex månaders dag föreläggas. Om stämning i konkursmål är serskildt
stadgadt. I alla dessa fall, der stämning fordrar längre tid, än om lysning
till ting stadgadt är, må den svarande stämmas till viss månad, och
underrätte han sig sedan sjelf, å hvad dag tinget hållas skäll.
5 §. '
Till Rådstufvurätt stämmes åtta dagar förut; utan sd är, att målet
ej tål uppskof och derå förr svaras k än.
12 Kap.
Första punkten af 2 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 12
Mars 1830, ändras på följande sätt:
Ar någor förfallolös borta, då han ropas af Rätten fram att kära
eller svara, bote två daler.
5 § varder till all kraft och verkan upphäfven.
Sisla punkten i 7 §, ”Är någor borta från Lagmanssyn; vare lag samma;
dock må man ej der vädja mot, utan gånge dermed, som i 25 kap. 10 §
stadgas”, upphäfves.
13 Kap.
Lag-Utskottets Betänkande, IV; o 56.
9
13 Kap.
Följande §§ ändras sålunda:
2 §.
Jäfvctr någor Domaren obeskedliga; böle i Underrätt tjugu daler, i
Hofrätt femtio daler.
Prof vas jäf lagligt emot Häradshöfding, eller Borgmästare i den stad,
der ej mer än en Borgmästare är, och Rådstuf vur ätten utom honom ej
finnes domför; förordne Hofrätten en annan i hans ställe, på kärandens
begäran och kostnad, och stadne den kostnad sedan å den, som saken
tappar.
^ §•
Jäf vas någor i Ii ärads > n ä tn n d ; sätte Häradshöfding, om det tarf vas,
annan i hans stad, så länge det målet slites. Jäf vas Rådman; nämne
Rådstuf vur ätten den i hans ställe sitta må, der Rätten ej annars domför
är. Ar Rådstufvurätt aller jäfvad; förordne derom Hofrätten. Nu
kan så hända, alt så månge af Hofrättens ledamöter jäfvade varda, att
Rätten i thy mål ej fullsuten är; gifve Hofrätten det Konungen tillkänna,
då Konungen förordnar andra i deras ställen. Ej må någor i Hofrätten
jäfvas, der son eller mdg i Underrätten dömt; utan sä är, att de
för embetesbrott der lagliga anklagade varda.
14 Kap.
1 och 2 §§ ändras till följande lydelse:
1 §.
I Underrätt bör kär omålet muntliga föreställas, der sakens vigt och
vidlyftighet eller andra omständigheter ej fordra, att det skriftliga ske
må; och varde då parterna ej tillåtet, att flera än en skrift hvardera inlägga,
der saken ej är af dess större vigt.
2 §.
Kommör käranden till Rådstufvurätt å dag föresattan, och gifver
dess käromål vid offentligt upprop skriftliga in, och svaranden då när är;
Bilt. till 11. St. Vrot. tS47 och 1848' 7 Sami. 1 A/d. 1g Iliift. 2
10
Lag-l hkoltets. Felankande , N:o 56.
skrifve Rutten Jerå, att han åtta dagar derefter svara skall Försummar
han då att ställa sig vid uppropet in, men kommer med svar innan
klockan tolf; bote två daler. Blifver han alldeles ute, eller kommer han
oberedd, utan laga ursäkt; bote fyra daler, och gånge åter upprop i saken
ätta dagar derefter. Kommer han ej ändå med svar in; bote sorn
sagde är, och varde på kärandens inlaga i saken dömdt; dock må han
muntligen höras, om han det förut begärer: vare ock honom tillåtet, der
han tappat, emot domen vädja. Försummar käranden den dag, dä han
sin vederparts svar emottaga skulle; bote två daler.
Ån ifra punkten i 6 § ändras sålunda:
Hvar sorn dä förfallolös blifver ute; bote i Råd stuf vitr ätt en fem daler,
i Hofrätten tio daler.
8 § skall lyda sålunda:
Skrifver någor, eller talar inför Rätta, det han vet ej sant vara, och
vill domaren dermed förleda: varder han derom öfvertygad; bote i Underrätt
tio daler, i Hofrätt tjugu daler, eller mera, allt sorn Domaren
det pröfvar.
Foista punkten af 9 § erhåller följande lydelse:
Vrångoed måge parterne ej äska af hvarannan i någon Rätt; dock
åge Hofrätt, då hufvud saken dit kommen är, pålägga endera parten eller
begge denna vrångoed utan uppskof i rättegången svärja, om sanning ej
annars utletas kan:
15 Kap.
15 och 16 skola lyda sålunda t
15 §.
Aile äga Rätten heder och vördnad visa: Ty skall ej någor, i stället
för laga fullmäktig, låta öfverväga, tjenstedräng, eller annan otjenlig,
gifva dess skrifter in, eller till muntligt förhör skicka. Gör det någor,';
bote i Underrätt fem daler, i Hofrätt tio daler.
16 §.
Täger någor sig talan för Rätta i den sak, der han hvarken är målsägande
eller ombudsman, eller äger å embetes vägnar kära och söka, el
-
Lag-ZJtskottets Betänkande, N\o 56. 11
ler efter lag dertill lof häfver; bote i Underrätt fem daler, i Hofrätt tio
daler, eller mera, sorn saken är till: Sker det hos Konungens Befallningshafvande;
bote fem daler, Konungens ensak: fylle ock i dessa fall allan
skada.
16 Kap.
Andra punkten i 1 § ändras till följande lydelse;
Nöjes endera parten ej deråt; gifve han det Rätten tillkänna genast,
eller sist innan nästa dagen till ända gått, och lä g ge sedan dess besvär in
i Hofrätten, inom hälften af den tid, som i lagvadda saker föreskrifven
är; vare ock Domaren skyldig att teckna å utslaget hvad dag, klockan
före tolf, det ske bör.
17 Kap.
Fjerde punkten af 3 § ändras sålunda:
Kommer ej vittne, som stämdt är; böle i Underrätt tre daler, i H frätt
fem daler: och lägge Rätten sedan viss dag och vite före.
Slutet af 31 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 30 Maj 1835:
”Faller Lagman någon till ed, då bör lian den gånga, innan Tinget slutes:
är lian sjelf ej tillstädes, lagge eden af inför nästa domstol i orten, inom den
tid, som Lagman föreskrifver”, kommer alldeles att utgå.
18 Kap.
Första punkten af 3 § skall lyda sålunda:
Är någor sak genom vad kommen till Hofrätt, och gifver sig en annar
först der an: finnes hans talan sådan, soini 1 § sägs; gånge dermed,
som der föreskrifves.
19 Kap.
1 § ändras sålunda:
Reser någor bort, då hans sak fir Rätta är, utan han häfver Domarens
lof dertill, eller laga fullmäktig ställt, och Rätten det kungjort; bote
i Underrätt fem daler, i Hofrätt tio daler, och gånge ej dessmindre dom
i saken.
20 Kap.
Andra punkten af 1 § ändras sålunda:
12 Lag-Utskottets Betankande, IV.-o 56.
Göra de det ej; bote så svaranden , som käranden, i Underrätt tio da*
ler, i Idof rätt tjugu daler,
21 Kap.
4 § ändras till följande lydelse:
Häfver.man Underrätts dom för sig, men tappar i Hofrätten; då bör
kostnaden å båda sidor emot hvarannan qvittas, der Domaren ej finnér
de omständigheter i något mål vara, att endera ändå rättegångskostnad
gälda bör. Åro i saken åtskillige käromål, och vinna eller tappa parterne
deri ömsom; då stände ock hvar sin skada.
22 Kap.
Da två första punkterna i 1 § erhålla följande lydelse:
1 Hofrätt skall någor af Rättens Ledamöter, i lagvadda eller der instämda
saker, skriftlig berättelse om deras sammanhang uppsätta, innan de
till dom företagas. I Underrätt måge parterne det ej äska, der Rätten ej
sjelf finnér, att sakens vigt eller vidlyftighet det fordrar.
Tredje punkten i 2 § skal! lyda sålunda:
Sist upptecknes inlagorna, att kunna Rätten föreläsas, efter den tid,
som de inkommit; och Rätten gifve sedan den berättelse till parterna ut,
med förelagd tid och vite, i Hofrätten tio, i Underrätten fern daler, att
den hvar för sig genomse, underskrifva och återställa.
23 Kap.
1 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 15 Juni ISIS, ändras
sålunda:
Å Häradsting, så ock vid laga syn i jordatvist, må ej dömas, der ej
sju i Nämnden äro. Rådstufvurätt vare domför, der tre i Rätten sitta.
1 Hofrätt må ej färre än fem ledamöter döma i mål, som ä ära eller lif
gå. I andra mål må fyra ledamöter utgöra domfört antal, der alle om
slutet ense äro.
2 § skall hafva följande lydelse:
När dom å Häradsting fällas skall; underrätte Häradshöfding Nämnden
om saken, och de skäl deri äro, så ock hvad lag i t hy fall säger.
Lag-Utskottets Betänkande , Nso 56.
13
Varcler Nämnd frän Häradshöfding skiljaktig; gä lie den mening, som
Nämnden faller på , och svare den för dom sin. Äro ej alle i Nämnden
ense; stånde vid det, sorn Häradshöfding rättvist prof var.
24 Kap.
5 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 10 September 1823,
jemförd med Kongl, brefvet den 19 Augusti 1761, Expeditionstaxan den 5
Maj 1821 oell Konkurslagen den 12 Mars 1830, ändras sålunda:
I Häradsrätt skall dom offentliga af sägas, så snart den författad är;
och gifve Häradshöfding domen skriftliga ut, innan lian från tingstad reser,
om det sä tidigt äskas, att det ske kan: gör han det ej; bote tjugufem
daler. 1 Rådstufvurätt böra parterne vid middagstima dagen förut
stämmas, genom anslag å Rättens dörr, att dom å tid föresattan afhöra •
dock må Rådstufvurätt genast och utan anslag dom muntliga eller skriftliga
kungöra, der saken af ringa värde är. I Hofrätt skall dom, efter
anslag som sagdt är, till parterna utgifvas. Tager någor Rättens offentliga
anslag bort; bote tjugu daler. Om ingifvande af dom i konkurssak
är särskildt stadgadt.
II § ändras sålunda:
Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter, sedan dom och
utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras. Är
Häradshöfding, som dömt, ej dä i samma Rätt; gifve den, som i hans
ställe kommit, förklaring med Nämnden. Äro i Rådstufvu-och Hofrätten
ej så månge qvar af dem, sorni utslaget ense varit, att de domföre äro; då
böra de, som sedan der domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller
den förklaring, som parten gifves, något sådant, som i utslaget ej är tydliga
utsatt; då må vad deremot tillåtas.
25 Kap.
1 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen af den 12 Mars 1830, ändrad
sålunda:
Nöjes man ej ät den dom eller utslag, som Häradsrätt i hufvud saken,
å Tinget eller vid laga syn i jordatvist, eller husesyn ä frälse- eller
skattehemman, fällt häfver; då må han vädja med tre daler under Hofrätt,
antingen genast eller sist innan åttonde dagen gått till ända, den
14
Lag-Utskottets Betänkandej IV.-o 56.
inräknad, då domen föll: och häradshöfding skrifve straxt å domen, att
han lagliga vädjat, och sätte dagen ut, då parterna skola till Hofrätten
komma, den vädjande att gifva sin inlaga in, och svaranden att den anamma,
utan stämning eller annan kungörelse; så ock att borgen förut bör
ställas för kostnad och skada, efter thy som i 2.6 kap. stadgas: vare ock
den, som vunnit, skyldig att underrätta sig af Domaren, om vädjadt är:
och der så skett, läte ock harl det teckna, till sin rättelse, å dombref
sitt; der må ej fordras särskild betalning före. Vädja de både, gånge
dermed sammaledes Vädja de ej, som nu är föreskrifvet; stände Häradsrätts
dom fast.
2 § skall erhålla följande lydelse:
Vill den, som under Hofrätt vädjat, sitt vad sedan öfvergifva; kungöre
det sin vederdeloman, inom hälften af den tid, som han eljest skulle
till Hofrätten komma. Gör han det ej, och kommer svaranden dit; njute
han betalning för kostnad sin.
3 § upphör alt vara gällande.
4 § skall hafva följande lydelse:
Vädjas emot Häradsrätts dom i mål, der ofrälseman, efter offentligt
anslag, sökt att afstå all dess egendom till sina borgenärer: eller endera
maken begärt skilnad i ofrälse bo: eller tvist varit om borgenär ers rätt
och företräde till sådan gäldbundens gods; sände Häradsrätt de skrifter,
som parterna der vexlat, till Hofrätt in, tre veckor förr, än de skola sig
der inställa.
Första punkten af 5 § äudras sålunda:
I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, hafva ej någon lof
att vädja, antingen emot värjemålsed, böter eller kostnad och skada, som
Underrätt i thy fall ålagt; utan må den, som ej nöjes åt dess dom, besvära
sig deröfver i Hofrätten, inom hälften af den tid, som lagvadda
saker der fullföljas böra.
S;sta punkten, så lydande: ”On mindre brott, som följa något tvistemål
åt, sägs i 3 kap. 4 §” upphälves.
6 och 7 §§ upphöra att vara gällandp.
9 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 29 November 1823,
ändras sålunda:
Lag-Utskottets Betänkande j v.O 55.
15
I de saker, som genom laga vad gå till Svea Hofrätt ifrån Häradsrätt
i Upland, Södermanland, Vestmanland, Kopparbergs län, Nerike
och Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga, innan klockan tolf på den
fyrationde dagen, den oräknad, då Häradsrättens dom föll, eller håfve
sitt hvad förlorat; ifrån Häradsrätt i Vermland, Helsingland, Jemtland,
Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån
Häradsrätt i Vesterbotten och på Gottland på den nittionde dagen: I
Götha Hofrätt från Häradsrätt i Östergöthland, Calmar län, Småland,
Skaraborgs och Elfsborgs län på fyrationde dagen; från Häradsrätt i Halland,
Dahl och Bohus län på sextionde dagen; i Hofrätten öfver Skäne
och Blekinge från Häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen.
1 vexel och s/örättssak vare tid hälften kortare, att full föll ja vad från
Häradsrätt i hvarje ort till Hofrätt.
10, 11, 12, 13 och 14 §§ varda till al! kraft oell verkan upphäfna.
Andra punkten i 13 § andras sålunda:
Huru vittnesbörd derom af Rätten gifvas bör, vare lag samma, som
i 1 § af detta kapitel för Häradsrätt stadgadt är:
16 och 17 §§ upphöra att vara gällande.
24 § erhåller följande lydelser
Besinnar han sig, som emot Rådstuvurätts dom vädjat, och vi/l ej
sitt vad sedan fullfölja, kungöre det vederparten, såsom i 2$ om Häradsrätt
sagdt är, vid äfventyr, som der stadgadt finnes.
26 Kap,
Öfverskriften till detta kapitel ändras sålunda:
Huru borgen skall sättas, innan laga vad i Hofrätt full följes; sdock
huru Underrätts dom, deremot vädjadt är, verkställas må.
1 § kominer att er hålla följande lydelse:
Hvar, som ifrån Underrätt vädjar, ställe för sig två löftesmän, sorn
borga, begge för en och en för begge, för kostnad och skada, den han
kan skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå, och lägge den vid
sin inlaga i Hofrätten in Nu kan så hända, att han hellre vill penningar,
eller silfver, elter guld, till säkerhet för kostnad och skada ställa,
och sätter det hos Konungens Befallningshafvande in, eller i taka händer;
16
Lag-Utskottets Betänkande, N:c 56.
då vare oek det för borgen gildt, när Domaren det pröfvat häfver. Försummar
han det; håfve sitt vad och talan emot Underrättens dom förlorat.
2 §. ändras sålunda:
Underrätts dom, deremot vädjadt är, gånge i verkställighet, ef ter thj,
som i 3 kap. 5 § Utsökningsbalken sägs, der den, som vunnit, det äskar,
och vadet ej derigenom onyttigt blefve.
3, 4, 5, 6 och 7 §§ varda till all kraft och verkan upphäfne.
27 Kap.
3 § erhåller följande lydelse:
Menar svaranden, att käranden ej bör njuta dess vad till godo, förthy,
att han ej ställt borgen för kostnad och skada; gifve dess påstående
skriftliga vid uppropet in, och Hofrätten höre vederparten deröfver.
Häfver han det försummat, som i 26 kap. 1 föreskrifvet står; gånge
derom efter tliy, som der sagdt är. Finnes det annorlunda; då svares i
saken, när anslag deri sker. Vill någondera parten emot Idof rättens utslag
i detta fall Konungen söka; gore det å sätt, som i 3o kap. 1 och 6
SS sägs.
. 28 Kap.
Detta kapitel varder sålunda ändradt:
1 §•
Hvar, som ånyo drager den sak för Rätta, deri dom eller utslag förr
är, sorn vunnit laga kraft; eller tadlar sådan dom för Rätten, eller utom:
bote för Underrätts dom tio daler; för Hofrätts dom etthundrade daler.
Är det Konungens dom; plikte med femhundrade daler.
2 §.
Qväljes Underrätts dom för Rätta; döme deröfver den Rätt, der det
sker. Tadlar man sådan dom utom Rätten; döme deröfver Underrätt i
den ort, der brutet är. Qväljes Hofrätts eller Konungens dom, ehvad
det är för Rätta, eller eljest; det skall i Hofrätten dömas.
29 Kap.
Lag-TJ l skottets Betänkande, K.-o 56.
17
29 Kap.
1 och 2 §§ af della kapitel skola hafva följande lydelse:
1 §•
Djerf ves någor missbruka rättegång, och emot klara skäl och bättre
vett, af arghet, drager någon för Rätta; bote i Underrätt ifrån tio till
tjugu daler, de fattigas ensak; och gälde dertill rättegångskostnad, hinder
och skada.
2 §•
Häfver någor tappat i Underrätt, och gillar Tiof rätten i allt Under•
rätts utslag; prof ve Idof rätten ock, om han för ohemul klagan gjort sig till
ansvar förfallen: finnes det; bote han då från trettio till etthundrade
daler. I alla dessa fall plikte fullmäktig, som i i5 Kap. if ff sagdt är.
Orkar den brottslige ej böta; plikte med fängelse, som i io Kap. Utsökningsbalken
stadgadt är.
30 Kap.
Detta kapitels öfverskiift skall lyda sålunda:
Huru sökas skall, att Konungen må Hofrätts dom öfverse och skärskåda;
så ock huru det, som dömdt är, skall utgifvas, innan saken hos
Konungen fullföljes.
Af 3 §. ändras tredje punkten sålunda:
Parten ställe ock borgen för kostnad och skada, som i s5 kap. om
vad från Underrätt föreskrifves.
5 § erhåller följande förändrade lydelse:
Den, som tappat i Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve
omant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande
eller i taka händer. År det, hvarom dömdt är, sådant, att ändringssökandet
onyttigt blefve, der dom Jullgöras skulle; dä gånge den ej till
fullbordan Skola penningar efter dom gäldas, och säger han, att han
dem ej äger, ej eller silfver eller guld: styrke det, der vederdeloman det
äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande, eller Domaren i
orten, om det beqvämligare der ske kan; och håfve sedan lof, men ej
förr, att gifva andra lösören dertill upp, med laga värde derå. Finnas
Itih. till H. St. Prat. iS.f.7 och 1S48: 7 Sami. 1 A/d. 19 Haft. 3
IS
Lag-V t^kollcts Betänkande, IV.c 56.
n
ej de; gifve då upp gods och jord A landet, eller hus och tomt i staden,
med Rättens bevis, om de för annan gäld häfta eller ej. År tvifvelsmål,
om den egendom svarar emot det, som dömdt är, och kan den ej mätas,
innan tid är inne, att han saken hos Konungen Julifölja bör; sätte borgen,
till dess värdering derå ske kan Gitter han ej någotdera, som nu sagdt
är; sälte för hvad dömdt är full borgen. Kan han ej eller det; ställe
då borgen för sig sjelf, eller träde i fängelse till sakens slut. Jr i ett
utslag öfver flera skärskilda mål dömdt, och häfver den, sorn ändring
sökt, det i ett eller flera fullgjort; gälte ändringssökandet derij och håfve
i de andra ingen talan Huru det lyftas må, sorn ut gifvet är, sägs i 3
kap 5 Utsökningsbalken Häfver den, sorn gifvit gods, hus eller gård
upp, till doms fullbordan, ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed,
som i 5 kap. 8 § samma Balk stadgadt är. Vill den, som vunnit,
ej lyfta det, som utgifvet är, eller kan han ej borgen sätta ; kungöre det
Straxt Konungens Befallningshafvande, eller Domaren: och vederdeloman«
nen tage det åter, och sätte han borgen i stället. Om pröfning af borgen
sägs i 26 kap. 8 : äge ock Konungen att borgen godkänna, när så om
tränger.
32 Kap.
3 ^ skall, efter den förändrade redaktion, som densamma, genom Kongl.
Förordningen deri 20 Januari 1779, erhållit, lyda sålunda:
Af Häradets lott i sakören behålte en tredjedel Häradshöfdingen, annan
Nämnden, tredje Häradet. I Rådstufvurätt tage Borgmästare dubbel
lott emot Rådman.
Utsökningsbalken.
3 Kap.
5 § skall hafva följmde lydelse;
Häfver någor vunnit hos Underrätt, och varder deremot vädjadt;
njute ändå utmätning, och ställe borgen för det han om händer får, eller
läte godset sättas i qvarstad. När godset så utmätt är, må det sedan ej
skingras, eller utom ägarens vilja föryttras, förr än saken i Hofrätten af dömd
varder. Tappar han der; gånge det, sorn, utmätt, eller i qvarstad satt
är, åter, med dess ränta och afgäld
Första afdelningen af 6 §, eller orden: ’*Nu gitter ej den, som tappat
kafver, gifva ut,, hvad dömdt är, innan saken för Hofrätten kommer; sätte
Lag-Utskottets Betänkandej N:o 56.
19
der full borgen före: gillar han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf,
eller träde i fängelse lill sakens utslag”: skola från lagtexten uteslutas.
Jordabalken.
14 Kap,
3 § andras sålunda:
Nu vill någor med den synedom sig ej åtnöja; vädje då under Hofrätt,
som i Rättegångsbalken sägs. Fullföljes vadet och finnér Hofrätten
ny syn tarf vas ; utnärnne Hofrätten en af sina Ledamöter, att synen hålla,
och kalle två Underdomare i orten att honom biträda Det protokoll,
som vid synen föres, gifve han till Hofrätten in, och Hofrätten döme
sedan i saken. Drages saken under Konungen och finnes den ej tillräckligen
utredd, ändå att syn föregått; då må ytterligare syn hållas, och
nä inne Konungen i Högsta Domstolen dertill en af dess Ledamöter; läte
ock genom Hofrätten kalla två Underdomare, att vid synen biträda. Öfver
denna syn skall protokoll till Konungen ingi fnas, på sätt om den syn,
sorn Hofrätt förordnat, sagdt är. Uid dessa syner måge ock vittnen häras,
der någon af parterna det äskar. Göres jäj emot vittne, varde vittne
ändå hördt; och prof ve sedan Hofrätt eller Konungen jäfvet, så ock hvad
verkan vittnesmålet äga må Finner Hofrätten eller Konungen syn nödig,
och är den ej af Underrätt hållen; då må Hofrätten eller Konungen
låta synen af Underrätten verkställas, och pröfve sedan saken.
5:o I öfrigt förklaras alla de särskilda, tid efter annan utkomna,
författningar, som angå Lagmansätter, Riddaresynerätter och Kämnersrätter
hafva för fallit, i hvad de icke, så vidt de angå Kämner sr ä tter,
böra lämpas pä Rådstufvurätt, såsom i de förras ställe utgörande förste
domstol i stad; äfvensom alla de bestämmelser, hvilka, genom särskilda
Kongl. Resolutioner, i afseende på en del Rådstufvurätter gifna äro derom,
att emot deras domar ej finge vädjas, der hufvudsaken ef ginge öfver
ett visst värde, till ali kraft och verkan upphäfvas.
6:o De i fjerde punkten af denna Förordning stadgade tag förändringar
skola från den 1 Januari i85o gälla för alla de mål, i hvilka vad
emot Häradsrätts eller Rådstufvurätts dom eller utslag erlägges eller anrnäles,
så ock för de mål, hvilka efter nämnde dag från Kämnersrätt till
Rådstufvurätt, eller från Lagmansrätt till Hofrätt oafgjorda öfverlemnas.
Likaledes gälla dessa lagförändringar före 184<J års utgång i de fall, dä
vad under Idof rätt dessförinnan äger rum, såsom i andra punkten här of
-
20
Lag-Ulskoltels Betänkande, N.-o 56.
vart sagdt är; och iaktta ges harvid, att de mål, hvilka oafgjorda öfverlemnäs
från Kämnersrätt till Rådstufvurätt, eller från Lagmansrätt till
Hofrätt, böra anses och behandlas, de förra, såsom voro de till Rådstufvurätten
omedelbarligen instämda, och de sednare, såsom hade de genom
vad kommit från Häradsrätt till Hofrätten ; dock att verkställighet å Häradsrätts
beslut i sistnämnde mål ej må äskas; men för alla före den i Januari
i85o från Kämnersrätt till Rådstufvurätt, eller inom laga tid efter
1849 drs Lagmansting från Lagmansrätt till Idof rätt vädjade mål, skola
hitintills gällande föreskrifter, i afseende på vads fullföljande och målens
behandling i Rådstufvurätt och Hojrätt, oförändrade tjena till efterrättelse.
**
Slutligen får Utskottet fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet derpå,
alt, enär hinder möjligen skulle kunna möta för verkställighet af berörda
lagförändring, vid den tid, som i Utskottets ofvan intagna förslag omförmäles,
samt öfverflyltandet af Kämnersrätternas domsrätt till Rådstufvurätterna,
torde hafva den följd, att för Stockholm och tilläfventyrs jemväl för någon
bland de öfriga af rikets städer, der Käranersrälter nu finnas, flera afdelningar
af de nuvarande Rådstufvurätterna blifva erforderliga, hvilket fall
i synnerhet lärer inträffa i förstnämnda stad, der dessutom det egna förhållande
eger rum, att flera serskilda domstolar äro förordnade, som, jemlikt serskilda
stadganden och författningar, nu såsom första instans upptaga åtskilliga
judiciella mål, i hvilka besvär öfver samma domstolars beslut skola fullföljas
hos Rådstufvurätten, såsom andra domstol, men, som, derest endast en
Underrätt kommer att finnas i hvarje stad, böra af Rådstufvurätt såsom första
domstol handläggas; så, ehuru ej mindre Kämnersrälterna i allmänhet, än
äfven omförmälda serskilda domstolar i Stockholm lätt kunna, i mån af behof,
tifl afdelningar af Rådstufvurätter förändras, blifva dock åtskilliga reglementariska
föreskrifter, i afseende på sistnämnda domstolars organisation, samt
målens och arbetets fördelning af nöden; och som dylika speciela föreskrifter
ej synas hafva lämpligt rum i en allmän författning samt Utskottet dessutom
saknar den noggrannare kännedom om serskilda lokalförhållanden, förutan
hvilken tjenligt förslag, huru den ifrågavarande förändringen ändamålsenligt
må till vägabringas, ej kan uppgöras, föreslår Ulskottet vördsamt:
att, i händelse ofvanstående förslag vinner Rikets Höglofl Ständers
bifall, den härom afgående underdåniga skrifvelsen till
Kongl. Maj:t må innefatta det förklarande :
att, derest Kongl Maj:t anser den af Rikets Ständer beslutade
indragningen ej kunna verkställas å den i förslaget utsatta
Lag-Ulskoliets Betankandej N.o 56.
21
tidj Rikets Ständer i underdånighet öfverlemna till Kongl. Majit
att bestämma tiden, då samma indragning lämpligen må kunna
för sig gå; och
att Rikets Ständer jemväl i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktesj efter vederbörandes hörandej och i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer föreslagna författningsgrundj
att endast en Underrätt skall finnas, så i städerna som på landet
j vidtaga de anstalter och åtgärder samt stadga och till efterrättelse
kungöra de reglementariska föreskrifter3 som pröjvas
lämpliga för Rådstuf vur ätternas organiserande och ordnande.
Stockholm den 8 Juni 1848.
Reservationer:
af Herr Cederstråhle} J. K.:
''Emot Utskottets beslut att lemna frågan om anvisande af medel till aflönande
af flera ledamöter i Hofrätterna å sido, reserverar jag mig. Behofvel
af ett sådant anslag kan icke vara tvifvel underkastadt och Utskottet har
äfven erkänt det, men trott, att detta behof ej skulle inträffa före nästa riksdag.
Detta är efter min tanka ett misstag; ty enligt den föreslagna förändringen
i Domstolarnas antal, skola alla mål, sorn afdömas redan vid höstetingen
1849, fullföljas från Häradsrätt till Hofrätt och således har det nya
förhållandet egt rum ett år, när Ständerna om hösten 1850 sammankomma.
Frågan om anslag för ofvannämnda ändamål kan derefter icke förekomma till
afgörande hos Ständerna förr ån 1851 och förmodligen utgår icke anslaget,
örn det beviljas, förr än med 1852 års början och under denna tid af två
och ett halft år skola Hofrätterna, som redan äro öfverhopade med göromål,
olvifvelaktigt hafva åsamkat sig en ganska betydlig balans af mål, som af den
nuvarande personalen icke hunnit handläggas. Jag anser det derföre hafva
varit mera välbetänkt att söka förekomma obehörigt uppehåll i lagskipningen,
än att, sedan man föranledt detsamma, kasta bekymret för dess afhjelpande
på efterkommande. De rättsökandes rätt och fördel har man åtminstone härvid
icke behörigen afsett. Den erfarenhet, Utskottet förmodar alt Ständerna
vid nästa riksdag skola ega i och för bestämmande af anslagets storlek, fruktar
jag då ännu blifver ganska otillförlitlig och jag förutser, att man äfven
då nödgas stadna vid ett obestämdt anslag. Min öfvertygelse är derföre, att
denna fråga icke bort skiljas från den om Lagmans- och Kämnersrätternas
samt Riddaresynerätternas indragning.
22
La”- Utskottets Betänkande, IV:o 56.
En så vidlyftig omarbetning af vår nu gällande rättegångsbalk, sotn blifvit
föreslagen, skulle jag visserligen önskat undvika, äfvensom jag byser betänkligheter
i afseende å det nya stadgandet om rättighet till verkställighet
på Underrätts dom i alla mål; men du förslaget blifvit uppgjordt och granskadt
af flera personer, som ega större erfarenhet, än jag vågar tilltro mig,
samt jag är öfvertygad om nyttan af den föreslagna minskningen i rältegångsinstansernas
antal och derföre önskar dess framgång, har jag ansett mina betänkligheter
i omförmälda fall böra vika.”
Af herr Berg von Linde:
"Då jag till alla delar instämmer uti Utskott* ts förslag om indragning
af Kämners-, Lagmans- och Riddaresynerätter, anser jag min
pligt fordra att fästa uppmärksamhet vid ett förhållande, som endast lösligen
blifvit uti betänkandet vidrördt, det nemligen att genom den föreslagna
förändringen i domstolsorganisationen någon minskning i statsutgifter icke är
alt påräkna, utan att dessa, åtminstone till en början, komma att ökas, emedan
Hofrätten», som redan äro af göromål öfverhopade, icke kunna medhinna
att afgöra inkommande mål så skyndsamt, sorn parter skäligen böra kunna
fordra, med mindre än att antalet af ledamöter förökes, hvartill kommer
alt nu varande innehafvare af de Lagmansembeten, som skulle komma att
indragas, icke lära underlåta att framställa anspråk å ersättning för föilorade
inkomster, hvilka svårligen lära kunna alldeles afvisas.
Om än af de skäl, Utskottet anfört, det må anses för tidigt att nu ifrågasätta
anslag af löner för ett tillökt antal Hofrättsledamöter, vore det dock
icke olämpligt alt, på sätt Rikets Ständers Justitieombudsman i dess motion
föreslagit, medel ställas till Kongl. Maj:ts disposition för aflönande af de adjungerade
ledamöter, hvarmed Hofrätterna till en början kunna komma att förstärkas”.
Af herr doktor Säve, med hvilken herr Grefve Sparre, E, herr lektor
JVallman samt herr prosten Odelberg sig förenat:
”Rikets Höglofl. Ständer hafva, såsom i ofvanstående memorial är au ford t,
vid trenne föregående riksdagar uttalat sin öfvertygelse om rättegångsordningens
i vårt land behöfliga förenkling genom Kämners-, Lagmans- och i sammanhang
dermed Riddaresynerätternas afskaffande, utan att förslagen dertill, i deras
då oförberedda och bristfälliga skick, kunnat vinna Kongl. Majits höga bifall,
och Lag-utskottet fann sig i följd deraf vid sistförflutna riksmöte, då
samma önskningar från en del af representationen förnyades, föranlåtet att,
Lag-Utskoltets Betänkande > N.-o 56.
23
med godkännande af principen i öfrigt, rent af afstyrka den ifrågasatta reformens
verkställande på försök, utan att alla nödiga garantier mot deraf
uppkommande olägenheter förut blifvit vidtagna; en åsigt, som då vanntvänlte
Riks-stånds fullkomliga godkännande. Fiågan är nu, om genom sedan
tillkomna skäl eller genom Lag-utskotlets behandling vid denna riksdag, nyttan
och nödvändigheten af reformens snara genomdi i vande blifvit satt så
»tom allt tvifvel, eller saken blifvit bragdt i det väsendtligen olika och fullt
förberedda skick, att den iiu, ulan vidare tillgöranden från de bägge statsmakternas
sida, bör inom ett och ett halft år vinna framgång. Val har förslaget
om ofvannämnda Underrätters indragning och rättegångsinstansernas i
följd deraf inskränkning lill blott trenne, denna gången blifvit utvidgadt genom
f. d. Justitieombudsmannens af Lig-utskottet upptagna och fullständiga
förslag till de nya stadganden och förändringar i gällande lagstiftning, hvartill
en dylik indragning måste föranleda, men samme embelsmans i förening
dermed gjorda hemställan, att "Rikets Ständer måtte anslå och till Kong1.
Majus nådiga disposition ställa nödiga medel för Hofrätternas förstärkning med
nya ledamöter”, dock "med vilkor, alt sådana aflöningsmedel framdeles, så vidt
omständigheterna medgifva , må kunna indragas,” har af Utskottet blifvit underkänd.
Väl hafva enskilde motionärer, riksdagsmännen JY. Strindlund och
L Wenanderfästat uppmärksamhet på den af andra rättegångsinstans^ns
»llägsnande eller indragning fö'junde nödvändigheten, att ”serskilde divisioner
af ldofrätterna måtte utflyttas i landsorten och förläggas på lämpliga ställen,”
men förslagen så väl härtill, som till Rådstufvurätternas ordnande och reorganisation
hafva lika litet vunnit Utskottets afseende. Då följaktligen tvänne så
vigtiga olägenheter af den yrkade reformens till en del redan före 1840 års
utgång tillvägabringande, som å ena sidan försvårandet för rättsökande att i
andra instansen sjelfva bevaka sina rättsanspråk, hvilken olägenhet för isynnerhet
de från Kongl. Svea Hofi ätt långt aflägsna norra orterna måste blifva
ytteist kännbar, och å andra sidan omöjligheten för rikets Höfrätter att utan
utvidgning af sin embetsmannapersonal från och med början af år 1850, således
minst ett helt år, förrän deras på nästkommande Ständers reglering beroende
nya löningsstat kan blifva tillämpad, medhinna stna genom isynnerhet
L igmansi ätternas indragning betydligt förökade göromål, oförminskade qvarstå.
så befinner sig saken i hufvudsakligen samma oförberedda skick, som vid
förra riksdagen, och Utskotle:s tillstyrkande hade derföre efter vår förmening
bort inskränka si» til! hvad Lag-utskottet äfven då föreslog, nemligen:
det Rikets Ständer matte besluta en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t i deruti Rikets Ständer> med åberopande af de skäl, Rikets Ständer
24
Lag-Utskoltcts Betänkande, Pt.-o 56.
tillförene yttrat för Kämners- och Lagmansrätternas samt, i sammanhang
med dessa sistnämnda, Riddarsynerätternas af skaff ande och rättegångsinstansernas
inskränkning till blott Irenne , i underdånighet anhålla, att,
derest berörda domstolars indragning finnes kunna på ett ändamålsenligt
sätt verkställas, utan att å ena sidan rättegångsordningen i öfrigt behof ver
undergå sådan förändring, hvarigenom utvägarna till ändringssökande
för parter i allmänhet för mycket försvåras, eller å andra sidan statsverket
alltför mycket betungas med ökade utgifter för de nuvarande Tiofrätternas
förstärkande till antal eller personal, Kongl. Majit täcktes låta
utarbeta och efter vederbör andes hörande, i nådig proposition vid nästa
riksdag, eller så fort ske kan, för Rikets Ständer framlägga ett fullständigt
förslag, ej mindre till alla de förändringar i allmänna lagen eller
serskildt utfärdade författningar, hvartill den ifrågasatta indragningen
föranleder, än äfven till den förändrade organisation af de öfriga allmänna
domstolarna, som i sammanhang härmed kan finnas af behof vet
påkallad; men då denna mening ej blifvit af nuvarande Lag-ulskolls majoritet
giliad, få vi densamma såsom reservation hos Rikets Höglofl. Ständer
fördsamt anmäla."
STOCKHOLM, Ecksteinska. Boktryckeriet, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N;o 5j.
1
N:o 57.
Ant. till Exp. Etsk. den 20 Juni, kl. u f. m.
Betänkandej i anledning af framställda förslag för tillvägabrin
gande
af förbättring i författningarne rörande inteckning.
JSerörde till Lag-utskottets granskning oell yttrande öfverlemnade förslag hafva
blifvit framställda, hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af herrar Dal
man_,
W. F. A.j och Coyet j C. A. /, samt, hos Heder v. Bonde-ståndet, af
Riksdagsfullmäktige Erik Andersson från Skaraborgs län och Per Haraldsson
från Elfsborgs län; och får nu Utskottet derföre redovisa i den ordning, hvartill
frågornas beskaffenhet föranleder.
Herr Dalman har yrkat, att ”enär nu gällande intecknings-förordning af
den 13 Juli 1818, angående inteckning i fast egendom, ofta gifvit anledning
till en i dess resultat orättvis tolkning, serdeles i de fall, då inteckning blifvit
i flere fastigheter för samma fordran beviljad”, Rikets Ständer måtte, såsom
inteckningslag, antaga de i g kap. af lagberedningens förslag till Jordabalk
innefattade stadganden angående inteckning, hvilka genom fullständighet
och enkelhet syntes ega ett ostridigt företräde framför nyssnämnde
förordning.
Erik Andersson har åter blott ansett förändring af vissa bestämmelser i
berörde Kongl, förordning vara af behofvet påkallad. Han har nemligen till
förekommande deraf, att ansökning om inteckning för förment fordran må
göras hvilande på den grund, att sökanden genom rättegång väckt anspråk på
fordringen samt inan den uppgifne gäldenärens eganderätt till den fastighet,
hvari inteckning sökes, blifvit behörigen ådagalagd, föreslagit, det måtte följande
rum i nyssberörde Kongl, förordning erhålla denna förändrade lydelse:
1 §.
Vill borgenär sig till säkerhet låta inteckna gäldenärs fasta egendom;
SÖke det hos rätten i det härad eller den stad, der egendomen ligger, och lagge
derhos in skuldebref eller annan handling, hvarigenom hans fordran ådagalägges/
och varde det offentligen uppläst och i rättens intecknings-protokoll
infördt.
Bih. till R. St. Prot. %S4l och iSJ.8, j Sami. 1 /.1fd, 10 Haft. 1
Lag-Ciskottets Betänkandej N.o 5j.
9 §.
Har borgenär företett sådan handling, som i 1 § föreskrifves , och
nekar gäldenär till den handling eller gör han emot sökandens fordran annat
jäf, och tinner rätten den fordran för ty så tvistig vara, att sökanden
bor, genom laga rättegång, sin talan utföra; gifve då rätten honom anvisning
att stämma. Viser ej sökanden sedan, i stad inom tre månader och på landet
å det ting sorn infaller näst efter tre månader, att han stämt, vare hans
ansökning då förfallen. Lag samma vare, der sökanden saken vinner, men ej
inom sagde tid, sedan domen vunnit laga kraft, den i iältens inteekningsprotokoll
anteckna låter.
12 §.
Ej må inteckning beviljas i hus eller annan byggnad och vattenverk,
hvarmed ständig rätt till grunden icke är förenad. Ej heller må inteckning
beviljas i annan egendom än den gäldenären veterligen genom laga fång förvärfvat
och deraf han egare är, då inteckning sökes: är egendomen kommen i
hans hand genom fång, som lagfaras bör; varde ej inteckning fastställd förrän
uppbud skett. Inteckning, som blifvit sökt, men är beroende på rättegång,
efter sådan hänvisning, som g § föreskrifver, skall, innan rättegången
blifvit af dömd, icke vidlåda annan fastighet än den, hvartill gäldenärens
eganderätt finnes ådagalagd, på sätt nu är stadgadt.
Vidare har herr Coyet anmärkt, att, ehuru ett bifall till herr Dalmans
motion skulle verka till förbättring i lagstiftningen, den erforderliga säkerheten
i kreditväsendet dermed likväl ej vunnes. Denria säkei het berodde nemligen
till stor del på fullständighelen och tillförlitligheten af de gravationsbevis,
som domare utfärda; dessa bevis vore visserligen i allmänhet nöjaktiga,
men förhållandet kunde likväl ej alltid vara sådant. Om t. ex. två personer
roed samma namn hvardera ega lika stor del i ett hemman, samt hvar af
dem låtit inteckna sin andel, men den ena inteckningen sedermera blifvit
dödad, kan domaren, med ledning af intecknings-protokollerna endast meddela
det bevis, att en af de inteckningar, som varit fastställde i hemmanet,
blifvit dödad, men ej bestämma hvilkendera egarens lott derigenom befriats
från inteckning. Ett dylikt bevis vore emellertid för den senare ingalunda
tillfyllestgörande;; och angeläget vore alltså det sådana föreskrifter varda meddelade,
att domare blifva i tillfälle utfärda fullständiga gravationsbevis. I
följd deraf har herr Coyet hemställt om icke stadgas må: att, då inteckning
i fast egendom beviljas, de handlingar, som styrka egarens åtkomst,
böra ovilkorligen företes, äfvensom att domaren åligger så väl vid inteckningars
beviljande, som dä dessa dödas eller förändras, derom göra
Lag-Utskottets Betänkande, IVto 57.
anteckning d dtkomsthandlingarne j hvilka sedermera skola tjena till rättelse
j vid utfärdandet af omförmäldta bevis.
Af enahanda orsak, sorn herr Coyet, har Per Haraldsson yrkat att
domare, så i stad som å Iand, måtte åläggas:
l:o att upprätta diarium elier liggare, upptagande de inteckningar, soro
sökas och beviljas, jemte alfabetiskt register å hemmanens nummer och inteckuingshafvarnes
namn, samt konto ofver fastigheternas namn och natur,
intecknings- eller andra gravationsbelopp;
2:o att i diarium anteckna då uppbud å pantförskrifven egendom för ny
egare sker, eller inteckning dödas; och
3:o att i gravationsbevis utsätta namnet å den person, som lemnat inteckningen,
lili hvem den blifvit lemnad, beloppet, som blifvit intecknadt, och
slutligen hemmansdelens namn, nummer, storlek och natur.
Utskottet, som tagit hvad sålunda blifvit föreslaget i det noggranna öfvervägande,
som ämnets vigt kräfver, har dervid icke kunnat förbise hurusom
en förbättring af lagstiftningen är nödig för beredande af stadga och säkerhet
i inteckningsväsendei. Om än det är oförnekligt, att genom Kongl,
förordningen den 13 Juli 1818 många brister i denna del af vår äldre lagstiftning
blefvo afhulpne; så kan dock ej bestridas att denna författning saknar
den fullständighet, bestämdhet och tydlighet, som uti frågor af denna art
företrädesvis måste eftersträfvas och hvaraf behofvet tilltagit i samma mån ,
som ett vidsträcktare anlitande af realkrediten invecklat förhållandena. Att emellertid
vinna ändamålet eller åstadkomma den erforderliga förbättringen i
lagstiftningen på deri väg herr Dalman föreslagit eller genom att helt enkelt
utbyta omförmälda författning emot de stadganden, som 9 kap. af lagberedningens
förslag till Jordabalk innefattar i afseende på de inteckningsfrågor,
som utgöra föremål för berörde författning, låter sig icke göra. Flere af dessa
stadganden stå nemligen i oskiljaktigt sammanhang med och grundas på serskilde
af lagberedningen antagna, från nu gällande lagstiftning afvikande bestämmelser,
hvilka tillhöra andra delar af civil-lagen, och kunna således blott
i förening med dessa bestämmelser upphöjas till lag. Men, på sätt anmärkt
blifvit, har dock lagberedningen sökt att åt ämnet gifva en hittills saknad
fullständighet, och dermed lemnat en vigtig ledning för tillvägabringande af
den lagförbättring, som omständigheterna påkalla och hvartill Utskottet följaktligen
anser sig böra verka.
För sådant ändamål har Utskottet utarbetat förslag till en ny lag, angående
inteckning i fast egendom eller kanske egentligare omarbetat den nu gäl
-
Lag-Utskollets Betänkande, N.-o 5j.
lande. Under ärendets behandling hos Utskottet har visserligen fråga upp»
stått huruvida ändamålet icke skulle kunna vinnas, medelst utfärdande af en
författning, upptagande de ändringar uti förenämnde Kongl, förordning, som»
efter Utskottets omdöme, i synnerhet erfordras; men då en sådan författning
nära nog skulle blifva lika vidlyftig som berörde förordning, och då till den
redan hörer serskilda författningar, hvilka innefatta ändringar uti och tillägg
till densamma; så och enär det, efter Utskottets öfvertygelse, leder till största
reda och säkerhet, i lagskipningen, att de stadganden och föreskrifter, som
afse samma ämne, kunna sökas och finnas på ett ställe, har Utskottet, sorn
dessutom funnit smärre förändringar i redaktionen af de stadganden, som Utskottet
till sjelfva meningen ansett böra förblifva oförändrade, vara nödige, ej
tvekat att i förevarande hänseende välja den utväg, Utskottet ofvan tiilkännagifvit.
Då nu Utskottet går att till Rikets Ständers pröfning framlägga omförmälte
lagförslag, tillhör det äfven Utskottet att redogöra för de grunder»
hvarpå de förändringar i gällande lagstiftning och de nya stadganden, som
Utskottet ansett nödiga, hvila; och vill Utskottet i sammanhang dermed
meddela yttrande öfver de serskilda förslag, sorn herr Coyet j Erik Andersson
och Per Haraldsson framställt.
Uti 9§ af 1818 års författning är stadgadt, att, om gäldenär nekar skuldebref
eller annan handling, derå inteckning sökes, eller gör emot sökandens
fordran jäf, och rätten förty finnér den fordran vara tvistig, sökanden skall
anvisas att stämma inom viss tid, med skyldighet att, inom samma tid, sedan
laga kraft egande dom i saken fallit, derest sökanden vinner, åter anmäla
ärendet hos inteckniugsdomaren. Härvid har Utskottet likasom lagberedningen
tillagt, att, om någon söker inteckning för fordran, hvarom tvist redan
är anhängig, ansökningen bör hvila tills tvisten är afdömd , med enahanda
förbindelse för sökanden om domens företeende, som nyss är nämnd.
Ett dylikt tillägg har erfarenheten visat vara behöfligt. Fråga har nemligen
vid domstolar flera gånger blifvit väckt om vinnande af inteckningssäkerhét
för fordring, sedan rättegång derom uppstått, men innan rättegången
varit slutligen afgjord; och olika åsigter hafva då uppstått bland domare
om den verkan, en sådan ansökning borde medföra. Den mening har emellertid
i allmänhet gjort sig gällande, att i detta fall borde förfaras efter enahanda
grunder, som då fordran förklarats tvistig när inteckningsansökan göres,
hvaraf följt att, om ansökningen blifvit gjord hvilande och sökanden
i rättegången vunnit och derom gjort anmälan inom rätter tid, han erhållit
inteckning med förmånsrätt från ansökningsdagen.
Lag-Utskottets Betänkandej IV.-o 5<j.
5
Det lärer ej heller kunna ifrågasättas, det ju icke förhållandet är detsamma,
antingen inteckning sökes före eller efter rättegångens .början; och något
skäl finnes derföre icke att i förra fallet medgifva borgenären större rätt än
i det senare.
Huruvida den rättighet, som uti ifrågaställde § i allmänhet tillägges borgenärer,
må anses lämplig, är åter en annan fråga. Det synes nemligen vara
betänkligt, att, då en fordrans verklighet beror på tvist, tillåta det en ansökning
om inteckning för samma fordran må hvita intill rättegångens slut, enär
gäldenärernes egendom, under tiden, anses graverad för fordringsbeloppet; men
då man tager i betraktande att, utan denna rättighet, blefve borgenärer i
allt för hög grad beroende af gäldeuärers godtfinnande, torde all betänklighet
i berörde hänseende bora förfalla. Skulle emellertid det af Erik Andersson
framlagda förslag till förändrad redaktion af 1 och 9 §§ i 1818 års förordning
antagas, vore omförmälda rättighet i sjelfva verket dermed borttagen,
ty då en handling icke förr kan anses ådagalägga en fordran , än den blifvit
antingen af gäldenären erkänd eller domaren förklarat handlingen ega dylikt
vitsord, hvilket ej kan ske utan rättegång, skulle följden af det föreslagna
stadgandet, att ansökning om inteckning ej må göras hvilande i annat fall,
än att borgenären grundat densamma på handling, hvarigenom hans fordran
ädagaläggesj uppenbart blifva, att, så snart en gäldenär förnekar verkligheten
af en till grund för sökt inteckning företedd handling, inteckningsdomaren,
som ej kunde pröfva handlingens bevisande kraft, måste helt enkelt afslå
den gjorda ansökningen; och denna anmärkning torde tillräckligen visa
oantagligheten af omförmälta serskiita förslag.
Gällande inteckningslag föreskrifver att, om gäldenär, efter det inteckning
i hans egendom af någon borgenär är sökt, men ej fastställd, gör konkurs,
den rätt, som eger konkursmålet upptaga, skall pröfva den sökta inteckningens
verkan. Denna föreskrift har Utskottet ej ansett fullt lämplig.
Det är nemligen af vigt, att hvarje inteckningsansökan från början till
slut behandlas af den domstol, hvarunder egendomen lyder; ty det är der,
som alla upplysningar höra vara att tillgå om de åtgärder, som i anledning
af en sådan ansökan vidtagas; der, som det säkrast kan undersökas om gäldenären
har så beskaffad rätt till egendomen, att den lagligen må intecknas.
Vid sådant förhållande har Utskottet jemväl trott det vara lämpligast att, om
egendom afträdes till borgenärer sedan inteckning deri är sökt, ansökningen
Lag-Utskottets Betänkande, N:0 Sj.
slutligen pröfvas af den rätt, till hvilken den från början hört. Att bestämma
inteckningens verkan i fråga om förmånsrätt, tillkommer deremot konkursdomstolen;
och enär härigenom den olägenhet äfvenledes förebygges, som
eljest skulle kunna inträffa, att inleckningsansökningen, om konkursen af en
elier annan orsak komme att förfalla, blefve aldeles opröfvad, derest den icke
ånyo gjordes anhängig vid samma domstol, som förut behandlat densamma,
har Utskottet i 14 § af sitt förslag infört en härmed öfverensstämmande föreskrift.
18 § af Utskottets förslag innefattar stadgande för ett fall, hvarom uttrycklig
föreskrift för närvarande saknas. Då en gäldenär eller den, som utgifvit
en skuldsedel, hvilken blifvit intecknad i hans fastighet, sedermera
sålt fastigheten och köparen åtagit sig intecknade gälden, uppstår ovilkorligen
den fråga: är skuldebrefvets utgifvare derigenom befriad från personlig ansvarighet
för samma gäld eller, med andra ord, har fordringsegaren dymedelst
lörlorat sin rätt emot den förre? Denna fråga har på olika sätt blifvit besvarad.
Någon stridighet har dock ej kunnat förekomma i den händelse, att
skuldens öfvertagande skett på grund af en öfverenskommelse, hvari borgenären
ej tagit del. Men i det fall, att köparen af fastigheten utfärdat sin förbindelse
å skulden till inteckningshafvaren, utan att likväl denne återställt
intecknade skuldbrefvet, hafva skiljaktiga åsigter i omförmäldta hänseende varit
rådande. Å ena sidan har man nemligen antagit, att, då borgenären af en
annan person emottagit en ny förbindelse, han såmedelst låtit den sistnämnde
träda i förra gäldenärens ställe, samt i och dermed befriat denne från personlig
ansvarighet; och man har funnit detta så mycket billigare, som det
eljest kunde inträffa, att, enär borgenärens krafsrätt kan förvaras genom inteckningens
förnyelse, gäldenären kunde blifva ålagd att infria sitt skuldebref
efter mer än tio års förlopp, utan att han under tiden erfarit det ringaste
om fordringens tillvaro; — men, å den andra, har deremot blifvit amärkt:
alt den omständighet, att borgenären emottagit nya egarens förbindelse, ej kan
antagas såsom ovilkorligt bevis om medgifven befrielse för förre gäldenären,
så länge hans å skulden utfärdade förbindelse af borgenären icke återställes
eiler denne formligen bifaller en dylik befrielse; att ett sådant antagande
destomindre kan erkännas af lagstiftaren, som tredje mans rätt derpå är beroende,
enär den intecknade förbindelsen oförändrad sedermera kan af borgenären
öfverlåtas till annan man, hvilken, derest förbindelsen i öfrigt i hans
liand är betalningsgild, ej rättvisligen bör kännas skyldig att lida af ett för
Lag-Utskoltcts Betänkande, &;o 5j.
7
honom obekant förhållande, samt alt gäldenärer i allmänhet kunna komma
att åläggas infria förbindelser, om hvilkas tillvaro de ej blifvit erinrade förr
än efter tio års förlopp från utgifvandet, emedan, för bibehållande af förbindelsers
gällande kraft, enligt lag, ej erfordras annau åtgärd, än att å vissa
tider uppvisa desamma infor rätta eller hos Konungens befallningshafvande.
Lagberedningen har emellertid hyllat den förra åsigteu, och alltså förklarat
att, om inteckningshafvare tagit ny egares förbindelse för sin fordran,
förre gäldenären är från sin förbindelse fri, der ej annorlunda aftaladt är.
Den senare åsigten är åter den, som, vid tillämpning af nu gällande
lag, hufvudsakligen varit rådande; och det är äfven den, som hos Utskottet
segrat.
Utskottet bar nemligen, vid öfvervägande af de å ömse sidor anförda skäl,
funnit de, som tala for senare åsigten, ej kunna, utan våda, af lagstiftaren
förbises. Om endast dens rätt, som emottagit den nya förbindelsen, kunde
komma i fråga, så vore visserligen billigheten för lagberedningens mening;
men då ett förklarande i den syftning, som beredningens, kunde, enligt
hvad anmärkt blifvit, medföra en menlig, med grundsatserna i gällande
lagstiftning oförenlig verkan på tredje mans rätt; lärer vådan af omförmäldte
förklarande jemväl vara uppenbar.
Ett stadgande angående ifrågavarande fall är emellertid af behofvet påkalladt.
Att den åsigt, som Utskottet biträdt, på sätt nämndt är, redan
gjort sig i lagskipningen gällande, utesluter icke ett dylikt behof. Lagen
skrifves icke blott för domaren, utan äfven för folket, som deri måste finna
en ledning för dess åtgöranden; och en sådan ledning är i synnerhet af vigt
i frågor, som sammanhänga med det allmänna affärslifvet.
Då nu erfarenheten visat hurusom mången gång säljare af fastighet, då
köparen öfvertagit intecknad gäld, ansett sig befriad från all vidare ansvarighet
för gälden; men efter längre tid blifvit nödsakad att den godtgöra; har
Utskottet, till förekommande af sådana misstag, och anvisande af det sätt,
hvarpå befrielsen lagligen befästes, derest aftal derom verkligen sker, uppställt
det stadgande, som utgör föremål för 18 § i Utskottets förslag»
Bland de stadganden uti 1818 års inteckningslag, sorn r synnerhet varit
föremål för anmärkningar, äro 18 och 19 §§”, hvilka afse de händelser, att
någon fått inteckning i flera fastigheter för samma fordran, utan att uppgifvet
är för huru stor del hvarje fastighet svarar, samt att en eller anuau af
dessa fastigheter samtidigt eller sedermera blifvit serskildt iuteeknad.
8
Lag-Utskottets Betänkande, ff.-o 51/.
Utgående från den princip, alt, då odelad inteckning i flera fastigheter
blifvit meddelad, samma fastigheter alla för en och en för alla häfta för denna
inteckning, ansågo 1818 års lagstiftare blott nödigt att bestämma den odelade
inteckningens inflytande på serskilda i fastigheterna beviljade inteckningar
eller rättare de senares på den odelade; och blef, i sådant afseende,
stadgadt, att den, som eger odelad inteckning i flera fastigheter, må icke,
derest andra borgenärer å samma tid, med eller efter honom, erhållit inteckning
i en eller annan af fastigheterna, låta sin inteckning i någondera fastigheten
förfalla eller, utan de sistnämndes samtycke, dödas, vid påföljd, alt
han eljest ej njuter annan rätt, än efter sista inteckningshafvaren; eller ur
serskildt intecknad fastighet taga betalning för mer, än som i de andra fastigheterna
brister.
Om det å ena sidan måste medgifvas, alt dessa stadganden i någon mån
och under vissa förhållanden voro billiga; så kan deremot, å den andra, icke
bestridas, att verkningarna deraf varit af en serdeles menlig beskaffeidiet.
Det var nemligen billigt, att, då man förklarade, det alla de fastigheter,
som häfta för odelad inteckning, äro, utan inskränkning , solidariskt ansvariga,
och således hvar för sig kunna tillgripas för inteckningens gäldande,
förbjuda innehafvare af sådan inteckning, att låta den dödas eller förfalla i
någondera fastigheten, emedan den med serskild, men senare, inteckning besvärade
fastigheten eljest helt och hållet skulle kunna komma att användas
för odelade inteckningen; men genom detta förbud och påföljden af dess öfverträdelse
lades nära nog oöfvervinnerliga hinder ej allenast för gäldenären
sjelf, i händelse han vilie försälja en af fastigheterna, utan äfven för köpare
deraf, att göra den från inteckning fri, enär, äfven om hela fastighetens värde
eller den utfästa köpeskillingen öfverlemnades till innehafvaren af den
odelade inteckningen, denne likväl icke kunde samtycka till dödande af inteckningen
i den serskilda fastigheten, utan att till större delen, om ej fullkomligt,
förlora den säkerhet, han i de öfriga fastigheterna vunnit;-— och om
det stadgande, att, för odelad inteckning, betalning ej får tagas ur den fastighet,
som häftar för serskild inteckning, för mera än i de andra brister, skulle
kunna stå tillsammans med rättvisa i det fall, att alla egendomarne äro i
gäldenärens hand; så leder det åter, efter hvad erfarenheten visar, till motsatsen,
vid det förhållande, att fastigheterna kommit i serskiide personers ego.
Om då egaren till en af fastigheterna låter inteckna densamma, så hvälfver
han dymedelst, i enlighet med den tydning detta stadgande i tillämpningen
erhållit, hela ansvarigheten för odelade inteckningen på de andra och fredar
der
-
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 5y.
9
derigenom sig, på öfriga egares bekostnad, intill dess sig visat om de sistnämndes
fastigheter förslå till gäldande af den odelade inteckningen eller ej,
i hvilken senare händelse blott bristen må ur hans fastighet tagas.
Men utom de tryckande band, som således genom denna lagstiftning blifvit
lagda på den fria egande- och dispositionsrätten, utom de förluster och
lidanden, som, under skydd deraf, kunna tillskyndas enskilde, gifver förevarande
lagbud anledning till de mest invecklade liqvidationsfrågor emellan köpare
och nya egare af serskilda, med odelad inteckning graverade fastigheter,
hvilkas lösning derförutan försvåras genom saknaden af all bestämd grund för
inteckningens fördelning på samma fastigheter.
Att angifva en sådan grund, att bereda möjlighet för innehafvare af
fastighet, som gemensamt med andra är intecknad för samma fordran, att
kunna lossa densamma från inteckningen samt att förekomma det inflytande,
som en senare inteckning uti endera fastigheten, på sätt visadt blifvit, anses
utöfva, äro således de hufvudsaklig'aste vilkoren för tillvägabringande af den
förbättring utaf lagstiftningen i denna del, som behofvet påkallar; och det är
i sådan syftning, som Utskottet öfverenskomma om de bestämmelser, hvilka
upptagas i 19—27 §§ af Utskottets förslag.
Vid lösningen af denna uppgift, har Utskottet haft att besvara följande
frågor:
a) hvad rätt må en i flera fastigheter beviljad odelad inteckning rätteligen
medföra? och
b) hvilken verkan bör en samtidig eller senare i någondera egendomen
fastställd inteckning tillerkännas? eller, med andra ord, kan en förbättrad lagstiftning
i detta ämne byggas på enahanda grunder, hvarpå den närvarande
hvilar, och således det åsyftade ändamålet vinnas vid tillämpning af den oinskränkta
solidaritets-princip, som för närvarande gäller?
Emot denna princip står den så kallade delningsprincipen, enligt hvilken
vid intecknings meddelande bör bestämmas för hvad belopp eller del af fordringen
inteckningen skall i hvarje del af fastigheten gälla; och under da
öfverläggningar, som vid föregående riksmöten hos Rikets Ständer i detta ämne
egt rum, hafva röster äfven höjt sig för införande af omförmälda princip;
men ehuru sådant skulle leda till en serdeles förenkling af uppkommande
rättsförhållanden, har det ej kunnat undfalla Uiskottet, hurusom alltför tunga
band derigenom komme att läggas på friheten i aftal: en frihet, som i
kreditfrågor, om någonsin, är af yttersta vigt.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848, 7 Sami. 1 Afd. 20 Haji.
2
10
Lag-Utskottets Betänkandej N.o 5j.
Alt för den utbildning eller föi bätti ing af lagstiftningen, som är t
fråga, helt och hållet frånträda förstnämnda grundsats, har således Utskottet
ansett betänkligt; men deremot har Utskottet trott en sådan modifikation
deraf kunna ega rum, att, utan minskning af den rätt innehafvare af odelad
inteckning for närvarande tillkommer, reda och sakel het i frågor af denna
art kunna vinnas.
För detta ändamål har Utskottet antagit: att hvarje serskild fastighet
ovilkorligen skall häfta för en viss del x och derutöfver endast för hvad.
ur de andra fastigheterna ej kan utfås > samt i förenlighet dermed föreslagit:
att då, vid intecknings beviljande, ej är utsatt för hvad belopp eller del
af fordringen hvarje serskild fastighet häfiar, ansvarigheten dem emellan skall
beräknas efter förhållandet af hvardera fastighetens värde till sammanlagda
värdet af dem alla> äfvensom alt, om, vid någondera fastighetens
försäljning, köpeskillingen ej letnnar full tillgång till gäldande af det ansvarighetsbelopp,
hvarför denna fastighet häftar, den uppkomna bristen skall
falla de öfriga fastigheterna till last efter nyssnämnde grund.
En beslamd måttstock är härigenom gifven för ansvarigheten, och bor
genären
ttyggad i sitt anspråk på full betalning, så vidt den kan ei hål las
ur alla fastigheterna, utan att dessa behöfva hvar för sig belastas med den
solidära ansvarigheten för fordringens hela belopp; hvaraf åter häiflyter dea
fördel, att en innehafvare af odelad inteckning, som, efter nu gällande inteckningslag,
ej vågar medgifva relax af någon bland de intecknade fastigheterna*
skulle kunna göra det utan annat äfventyr, än att frånsäga sig rättigheten att
för brist, sorn skulle utgå ur den relaxerade fastigheten, njuta ersättning i de
andra, hvilken rättighet utan våda kan afstås i de flesta fall, då sällan nå
gon
fastighet för odelad fordran är öfveriutecknad, och då dessutom den, som
soker relaxen, alltid bör kunna, om det äskås, skaffa annan säkerhet för nå»
got mindre betydligt belopp, som må antagas för det högsta, hvartill dea
blifvande bristen möjligen kan utgå.
Den modifikation i solidaritetsprincipen, som Utskottet således härutinnan
tillstyrkt, är redan af lagberedningen föreslagen; och, i öfverensstämmelse
med beredningen’, har Utskottet jemväl antagit, att, om ej gäldenären i
sjelfva inteckningshandlingen utsatt visst värde å hvarje fastighet, grunden för
ansvarighetsförhållandet skall hemtas från fastighetens uppskattning till bevillning
eller taxeringsvärde året näst före det, då inteckningen meddelades;
men härvid har Utskottet dock ansett nödigt tillägga, att, om för det år, någon
uppskattning ej skett, den, som först derefter skedde, skall tjena till efterrättelse.
Lag-Utskottets Belankande^ N.o Sy.
11
Utskoltet har nemligen ej förbise!t, det fall kunna inträffa, då uppskattning
till bevillning å hvarje serskild fastighet ej skett året näst före det, då
inteckningen söktes: såsom då en fastighet varder styckad och flera smärre
egendomar i flera egares händer uppstå. Om hela fastigheten varit intecknad
och fordringen skall uttagas ur de serskilda egendomarne, så saknas i lagberedningens
förslag all grund för bestämmande af hvardera fastighetens ansvarighet,
emedan något taxeringsvärde ej kunnat åsättas desamma före styckningen
och således än mindre före inteckningen. Sådant kan ej ske förr än
efter styckningen; och för denna och andra händelser af enahanda beskaffenhet
har Utskottet ansett den uppskattning, som skett näst ejter intecknin
gen
vara den lämpligaste fördelningsgrunden.
Men härefter afviker Utskottets förslag helt och hållet från beredningens.
Utskottet har nemligen ansett senare, serskild inteckning i fastighet, som gemensamt
med andra är graverad för odelad inteckning, böra medföra rätt
till vidare än det öfverskott, som finnes, efter det den andel, som på odelade
inteckningen sig belöper, ur fastigheten utgått. Så länge den grundsats
gäller, att innehafvare af odelad inteckning får hålla sig till hvilken af intecknade
fastigheterne, som han finnér för godt, skulle serskild inteckningshaf
vares
rätt helt och hållet kunna tillintetgöras, utan den restriktion till hans
fördel, som lagen nu innehåller; men förhållandet blir annorlunda då innehafvares
af den odelade inteckningen rättighet fått den begränsning, Utskottet
föreslagit. Han kan då mera ej ur den serskildt intecknade fastigheten uttaga
mera, än en viss del, eller så mycket, som, vid jemförelse af alla intecknade
fastigheternas värde, derå faller; och då den, som får serskild inteckning
uti en faslighet, som gemensamt med andra är intecknad för samma
fordran, kan, sedan lagen angifvit den grund, hvarefter fastigheterna skola
ansvara för den odelade inteckningen, redan på förhand inse för huru star
andel af den odelade inteckningen samma faslighet häftar, har han, som det
oansedt åtnöjt sig med inteckning i blott en af fastigheterna, ej heller giltigt
anspråk på någon af de andra, derest den säkerhet, han sig förvärfvat,
finnes otillräcklig. Endast derigenom att man på så sätt bestämmer förhål
landet
mellan omförmälda serskilda inteckningar kan enkelhet i frågor af denna
art uppnås och den säkerhet vinnas, som hittills saknats.
På det serskild innehafvares rätt emellertid, så vidt ske kan, må kunna
bevaras, har Utskottet inlagt bestämmelsen i 21 §, hvilken, likasom de öfrige
stadganderne i denna del, ej torde fordra annan redogörelse än den nu
lemnade.
12
Lag-T. Iskotlets Betänkandej lV. o 57.
28 § i Utskottets förslag motsvarar den 20 § i 1818 års Iuteckuingslag,
som stadgar, att, om intecknad fastighet varder utmätt för en borgenärs fordran,
då må alla öfriga borgenärer, som ega inteckning i fastigheten, genast
derutur njuta betalning hvar efter sin rätt, ändå att deras fordringar ej
åro till betalning förfallne. Som emellertid en borgenär, hvilken ej sökt
utmätning, ej bör kunna tvingas att taga betalning för sin icke förfallna fordran,
om iian vill låta den i egendomen innestå, sedan densamma blifvit försåld,
bar Utskottet derom infört en bestämmelse* Om man ser på uttrycket
i gällande lag, synes meningen ej heller varit att i detta hänseende ålägga någon
ovilkorlig förbindelse; men i tillämpningen har man likväl ansett hvarje
inteckningshdfvare nödsakad att emottaga liqvid, så framt köparen sådant
påstått. Då emellertid i detta fall äfvenlyret måste stanna på inteckniugshafvaren
sjelf, så att förre egaren blir fri från ansvarighet för hvad som vid
den exekutiva försäljningen kunnat gäldas af köpeskillingen, emedan det vora
orätt, om denne skulle lida deraf, att egendomen vid en framtida försäljning,
med hvilken han ej hade att skaffa, icke ginge lika högt, har Utskottet
i sådan syftning gjort ett tillägg vid förenämnde af Utskottet föreslagna
bestämmelse.
I 1818 års Kongl, förordning föreskrifves att, om gäldenär afträdt sin
egendom till konkurs förr än tiden till intecknings-förnyelse gått till ända, borgenär,
som sin fordran bevakar, eger, utan förnyelse, njuta intecknings-rätten
till godo, ändå att dagen till bevakning efter sagde tid infaller.
Enär detta stadgande kunde leda till den följd, att, änskönt inteckning
uti domarens gravationsbevis blifvit, såsom ej förnyad inom tio år, utesluten,
densamma likväl, genom fordringens bevakning i gäldenärens konkurs, skulle
blifva gällande framför andra i samma bevis upptagna fordringar, har så väl
Lag-kominitteen som lagberedningen, i anseende till den häraf uppkommande
osäkerhet, föreslagit det motsatta stadgande, att inteckning, som ej inom föreskrifven
tid är förnyad, förfaller, ändå att gäldenärens egendom inom samma
tid lill konkurs afträdes; och som ett sådant stadgande jemväl är behöfligt,
för den händelse att konkursen kommer att förfalla och inteckningen att
fortfarande i egendomen qvarstå, har Utskottet ansett nödigt att förändra na
gällande föreskrift i denna del till likhet med hvad lagberedningen föreslagit.
Men utom denna förändring af föreskriften om intecknings förnyelse,
har Utskottet funnit en ny bestämmelse härutinnan vara af behof vet påi
kallad.
Lag-Utskotlels Betänkande, N:o 5j.
te
Det har nemligen varit omtvistadt, huruvida postposition af inteckning
skulle hafva samma verkan till inteckningens bibehållande, som en förnyelse;
och som olika åsigter jemväl derom varit rådande, är det af vigt, att lagstif
taren
bestämdt uttalar sin mening i detta afseende.
Man har väl påstått att då, medelst postposition, som skett inom den
för förnyelse af inteckning föreskrifna tid, inteckningen blifvit hos domstolen
anmäld och uti intecknings-protokollet antecknad, samma åtgärd fullt uppfyller
ändamålet med förnyelsen; men om man tar i betraktande, att post
position
blott innefattar en reglering af rättsförhållanden emellan serskildeinteckningshafvare
eller en hos domstolen anmäld öfverenskommelse dem emellan,
som ej förändrar deras ställning till de öfriga, anser Utskottet en sådan
åtgärd ej heller böra medföra den vidsträckta verkan, som en i laga ordning
Verkställd förnyelse; och denna åsigt är gruuden till det tillägg, som för omförmäldta
fall innefattas i den af Utskottet föreslagna 29 §.
I fråga, huruvida det voie nödigt, att vid den domstol, som beviljat inteckning,
förete den handling, hvarå inteckningen grundas, då man söker förändring
af intecknings-rätten, vare sig genom postposition deraf eller genom re1
ax af någon del i den intecknade egendomen eller på hvad annat sätt sorn
helst, hafva skiljaktiga meningar hos domstolarne likaledes gjort sig gällande.
I den allmänna föreskrift, att lundlingen vid hvarje åtgärd, som sökes, skall
uppvisas vid iuteckningsdomslolen, medgifver dock 181Ö års lag blott ett enda
undantag, det nemligen, som förekommer i 23 § och innefat!as i tillåtelsen
att vid annan rätt, der inlecknings-protokoll hålles, förete handlingar, i
afseende på tillernad ansökning om förnyelse vid inteekningsdomstolen. Då
nu en undantagslag ej får tydas extensivt och postposition eller relax, enligt
hvad förut är visadt, ej kan anses för förnyelse, synes det vara ett uppenbart
misstag om lagens rätta mening, alt i fråga om postposition och relax
tillämpa stadgandet om förnyelse.
Ehuru anledning äfven är till ett olika förfarande i dessa fall, har det likväl
icke undfallit Utskottet, att uppvisandet af originalhandlingen vid inteckningsdomstolen
hvarje gång någon förändring af inteckningsrätten sökes har stora
olägenheter med sig; och, till undvikande deraf, har Utskottet trott en utväg
böra beredas den borgenär, som vill låta sin inteckning under annan nedsättas
eller eljest förändras eller till någon del dödas, att, likasom vid förnyelse,
kunna vinna målet genom handlingens- uppvisande vid annan rätt, än
14
La g-TJt skottens Betänkande j N:o Sj.
inteckningsdomstolen. Men, jemte det Utskottet för begagnandet af denna
rätt stadgat det vilkor, att borgenären å sjelfva handlingen skriftligen förklarar
i hvad mån nedsätlningen, förändringen eller dödandet må ega rum,
har Utskottet funnit nödigt att i förevarande hänseende göra ett undantag,
eller för den händelse, att flera inteckningar i samma egendom äro beviljade
samma dag, på grund af serskilda lika lydande handlingar, och inteckningarne,
i fall förnyelse skött, äfven blifvit samma dag förnyade. I denna händelse
anser nemligen Utskottet nedsättning eller förändring af någondera inteckningen
ej böra tillåtas, utan alt orginalhandlingen företes vid inteckningsdomstoler.
Behofvet af detta undantag upplyses af följande exempel: om två alldeles lika
lydande skuldsedlar blifvit utfärdade och intecknade på samma dag, vore
det möjligt, att innehafvaren af den ena medgåfve postposilion, men icke innehafvaren
af den andra; att således blott en af sedlarne uppvistes vid annan
rätt, än inteckningsdomstolen; att likväl den, som hade fördel af postpositionen,
uttoge två exemplar af protokollet öfver uppvisandet; och att han
bomme med bägge exemplaren till inteckningsdomstolen; och der kunde han
då lätteligen utverka sig postposition af båda inteckningarne. Det kan visserligen
invändas, att detta ej borde hända, om uppmärksamhet fästes derå,
att båda protokollsutdöagen hade samma nummer; men för det första finnas
domstolar, som icke bruka numerera sina protokollsutdrag, och för det andra
blefve det, äfven om sådant föreskrefs, ganska äfventyrligt att låta en sak af
så stor vigt, som den ifrågavarande, bero på någonting så tillfälligt, som om
numret på ett protokollsutdrag är riktigt eller ej.
Och härmed har Utskottet redovisat för motiverne lill det nya stadgande,
som återfinnes i 32 § af Utskottets förslag.
Vidare har Utskottet i 34 och 35 §§ infört serskilde i gällande lag saknade
bestämmelser.
Den förra afser det i allmänna kreditrörelsen häfdvunna bruk, att inteckningar,
som blifvit inlösta, åter sättas i omlopp med oförändrad panträtt. Då
detta kan ske utan minsta orättvisa, enär hvarje inteckning behåller det rum,
den en gång fått, och innehafvaren af en senare inteckning således ej förlorar
det ringaste af hvad honom rätteligen tillkommer, derigenom att en äldre
inteckning, för hvilken han alltid skolat vika, öfvergår med oförändrad
tidsordning i annans hand, sedan den varit af gäldenären inlöst, har Utskottet,
som finner ifrågavarande bruk medföra väsendtliga fördelar, ansett det
-
Lag-Utskottets Betänkande, IV. o Sj.
15
samma böra, till förekommande af tvister, utaf lagen sanktioneras; och då Utskottet
i 35 § förklarat, att, om någon innehar inteckning på högre belopp än
han verkligen eger att fordra, han må begagna inteckningen efter dess fulla
lydelse, så långt det är nödigt för utbekommande af hans fordran, har Utskottet
äfven haft till ändamål att gifva säkerhet åt ett förhållande, sorn ofta
inträffar och för allmänna krediten är af vigt. Det händer nemligen nästan
dagligen att intecknade skuldebref lemnäs såsom pant för fordringar, som ej
uppgå till inteckningsbeloppet, och innehafvarne af intecknings-dokumentetii*
anses alltid berättigade att begagna desamma, så vidt det erfordras för fordringarnes
godtgörande. Andra fall inträffa jemväl då tillämpning af denna
§ är nödig och rättvis. Orri t. ex. någon samma dag låter inteckna i sin egendom
två skuldebref, hvartdera å 5,000 r:dr banko, och sedermera försöker
få upplåna penuingar på samma handlingar; så kan hända att en person lern»
nar fulla beloppet å ena skuldsedeln, men att på den andra ej kan erhållas mer
än 3,000 rrdr, emedan långifvaren ej anser egendomen värd hela iutecknade
beloppet» Nu säljes ock egendomen för 6,000 rsdr; och ehuru inteckningshafvarne
hafva olika fordringar, hafva de likväl hvar för sig lika stor panträtt
i egendomen. Derefter måste deras rättigheter mätas, och deraf följer
att, då köpeskillingen skall delas lika, den mindre fordriugsegaren får full
betalning» men ej den andra. Ehuru detta ej strider emot gällande lag, synes
likväl förevarande bestämmelse vara af vigt, såsom bidragande till säkerhet
i kreditförhållanden»
Genom det i 39 § innefattade, från lagberedningens förslag hemtade
stadgande om skyldighet för den, som besvärar sig öfver beslut, hvarigenom
Underrätt afslagit ansökan om intecknings beviljande eller bifallit ansökan om
intecknings nedsättning, förändring eller dödande» att, inom viss tid, efter
det hans besvär inkommit till Öfverrätten, derom inlemna bevis till Underrätten
för att i dess protokoll intagas; har Utskottet till syftemål att gifva de
protokoll, efter hvilka gravationsbevis skola meddelas, sådan fullständighet,
att dessa bevis må kunna med tillbörlig säkerhet utfärdas och begagnas. För
närvarande saknas all föreskrift i denna syftning. Sedan Underrätt afslagit
en gjord ansökning om inteckning, kan man af rättens protokoll ej få Dågon
kännedom, huruvida ärendet blifvit draget under högre rätts pröfning, förr
än, derest så skett och sökanden vunnit, han hos Underrätten anmäler sådant,
hvarförinnan längre tid dock alltid måste förflyta. Yid Underrätten böra emelleitid
alla upplysningar vara att tillgå, sorn röra förhållandet med der
16
Lag-Utskottets Betänkande, N:o Sj.
handlagda inteckningsfrågor, emedan endast derigenom är möjligt att derifrån
erhålla fullt tillförlitliga gravationsbevis; och detta mål synes lämpligen befordras
genom ifrågaställde förskrift.
Utskottet, som nu sökt att i korthet redovisa grunderna för de väsendtligaste
stadganden i Utskottets förslag, som antingen afvika från gällande lagstiftning
eller ock innefatta helt och hållet nya bestämmelser, får derjemte
upplysa, att 13 § i detta förslag är hemtad från Kongl, förordningen den 9
November 1844, om vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfarts och
nyttjanderätts inteckning. — Genom denna författning upphäfdes 13 § i 1818
års inteckningslag, den der angick det fall, då inteckning söktes i fastighet,
som kommit i ny egares hand, af förre egarens borgenärer; och ett förändradt
stadgande för delta fall upptogs i 3 § af förenämnde författning. Uti
nu ifrågavande lag har emellertid delta stadgande sin rätta plats; och af så
dan anledning har Utskottet föreslagit dess återflyttning.
1 öfriga delar har Utskottet ej funnit skäl att afvika från hvad nu är
stadgadt i I8l8 års inteckningsförordning, jemförd med Kongl, kungörelsea
den 18 December 1823, angående rätta förståndet af 1 mom. i 12 § och ändring
i 24 § af berörde förordning, och Kongl, kuugörelsen den 30 Maj 1835,
angående förändrad lydelse af samma förordnings 16 §. ehuru Utskottet, enligt
hvad ofvan är antydt, ansett nödigt verkställa förändringar i redaktionen
af åtskilliga bland dessa stadganden. Att ingå i någon speciel redogörelse för
dessa förändringar torde vara öfverflödigt. I denna del synes nog att anmärka,
det Utskottet härvid haft till föremål att åt omförmäldte stadganden gifva
den klarhet och bestämdhet, som äro oeftergifliga vilkor i all lag.
Af det nu anförda följer, att Utskottet ej anser Erik Anderssons framställning
i någon del böra bifallas; men ehuru Utskottet ej heller kan understödja
de förslag, som herr Coyet och Per Haraldsson framlagt, erkänner
likväl Utskottet, att desamma förtjena uppmärksamhet.
Det är nemligen bekant hurusom, vid de af motionärerne uppgifna förhållanden,
inteckningsprotokollen ofta ej innefatta tillfyllestgörande ledning
för meddelandet af fullständiga gravationsbevis å serskilda delar i samma
hemman. Men denna olägenhet lärer icke kunna afhjelpas på någotdera af
de sätt, motionären föreslagit.
Att
Lcrg-Ulskottets Betänkande, IV: o 57.
17
Att, vid inteckning af fast egendom, egarens åtkomst måste styrkas, och
de handlingar, som ådagalägga denna åtkomst, således företes, är redan stadgadt;
men då under en längre följd af år en faslighet kan komma att tillhöra
flera egare, hvilka än inteckna egendomen, än döda och än förändra deri
meddelade inteckningar; visar sig redan häraf svårigheten, om ej omöjligheten,
att uppnå målet, på den väg, herr Cojet anvisat. Dessutom torde böra anmärkas:
att, enär åtkomsthandlingarne icke förblifva i rättens vård, hvilket
icke lärer kunna föreskrifvas, domaren deraf ej heller kan erhålla någon ledning
i andra fall, än då egaren sjelf äskar gravationsbevis; att åtkomsthandlingar
lätteligen kunna förkomma; och att det vore oförenligt med i öfrigt
antagna grundsatser, att ålägga den, som med uppvisande af en intecknad
originalförbindelse, begär inteckningens dödande, att förete de handlingar, sorn
styrka egarens åtkomst till intecknade egendomen.
Till syftningen är emellertid Per Haraldssons förslag lämpligare;
men icke heller det synes under närvarande förhållanden vara tillfyllestgörande.
Det öfverensstämmer till någon del med hvad lagberedningen föreslagit
i 32 § af Jordabalkens 9 kap., hvadan pröfningen af denna fråga jemväl kan
anses vara af herr Dalman påkallad.
Berörde § innehåller, att vid Underrätt skall finnas bok i öfverensstämmelse
med protokollet, så inrättad, alt deraf lätteligen skönjas kan: hvarje egendom,
deri inteckning blifvit sökt; tiden, då det skett; sökandens namn; beloppet
af fordran eller beskaffenheten af nyttjanderätt; afkomst eller annan förmån,
hvarför inteckning sökt är, så ock, om den blifvit beviljad, förnyad, nedsatt,
annorledes förändrad eller dödad, tiden, då sådant skedde; men i sammanhang
dermed har beredningen föreslagit upprättandet af ett register öfter
alla de förändringar, som försiggå med eganderätten till fast egendom.
Och utan ett så beskaffadt register, kan det af Per Haraldsson åsyftade
ändamål icke vinnas.
Detta synes motionären jemväl hafva insett, enär han föreslagit, alt, i
det af honom ifrågasatta diarium, anteckning skall göras, då uppbud å pantförskrifven
fastighet för ny egare sker; men då lagfart å alla fång ej är nödig,
följer häraf, att detta diarium ej kan, uti förevarande hänseende, varda
fullständigt.— Lagberedningen åter, som föreskrifva, att hvarje fång af fast
egendom skall lagfaras, har derigenom kunnat påräkna den fullständighet i
denna del, som för ändamålet erfordras. Men vid sådant förhållande lärer
man dock finna, att, lika litet som bpredningens förslag härutinnan kan antagas,
lika litet skulle ett bifall till Per Haraldssons lända till någon verket/».
tili R. St Prat- 1S4 7 och 1847 Sami. t Afd. ao Haft. 3
18
La^-UIsko Hels Betänkande , N:o 57.
lig båtnad. Man finge väl ett lätt öfverskådligt sammandrag af inteckningsprotokollen;
men någon större säkerhet och fullständigare upplysning om förhållandena
vunnes ej. Den säkra följden af en föreskrift i omförmälte syftning
vore deremot den, att domares göromål och ansvarighet i hög grad komme
alt ökas, och således att olägenheterna blefve större än de möjliga fördelarna.
Det kan emellertid icke förnekas, att det i väsendtlig mån skulle bidraga
till hypotheksväsendets fullkomnande, om vid hvarje underrätt, der inteckningar
beviljas, funnes en väl ordnad, med tillbörlig kontroll förd bok,
deri man med lätthet kunde öfverskåda hela raden af egare till hvarje fastighet,
kunde se dess omvexlande vardén för olika tider, och förvissa sig om
beloppet af de skulder, som dervid häfta, eller beskaffenheten af de öfriga
gravationer, sorn följa egendomen; men, på sätt redan är anmärkt, fordras
derför en vidsträcktare lagförändring än den, som nu kan komma i fråga.
Utskottet hyser dock den öfvertygelsen, att de hufvudsakligaste brister, som
hittills öfverklagats i lagstiftningen angående inteckning, blifvit afhulpne i
Utskottets förslag; och det är i denna öfvertygelse, som Utskottet vördsamligen
tillstyrker,
det måtte Rikets Ständer, under förklarande att herr Coyets,
Erik Anderssons och Per Haraldssons förslag ej till åtgärd
föranleda, med anledning af herr Dalmans motion, besluta
följande
Förordning angående inteckning i fast egendom:
Med ändring af 7 kap. rättegångsbalken och Kongl, förordningen den 13
Juli 1818, med deri genom Kongl, kungörelserna den 18 December 1823 och
30 Maj 1835 gjorda tillägg och förändringar, samt med undaurödjande af 3
§ i Kongl, förordningen den 9 November 1844, angående vissa förändrade
föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjande-rätts inteckning, så vidt densamma
ej har afseende å nyttjande-rätts inteckning, kommer förstnämnde
kapitel att erhålla följande lydelse:
1 Vill man till säkerhet för fordran erhålla inteckning i fast
egendom; söke det hos den rätt, hvarunder egendomen lyder, och lägge
då in skuldebref eller annan handling, hvarå fordran grundas. Rätten
läte brefvet eller handlingen, eller den del deraf, som till grund för
ansökningen åberopas, offentligen uppläsas och i protokollet införas„
2 Ej må inteckning i egendom å landet sökas, utan ä lagtima
ting.
Lag-Vlskollets Hetankaride, N:0 57.
19
3 $. Har gäldenär i skuldebref eller annan handling samtyckt, att
inteckning beviljas må, och är skuldebref vet eller handlingen af vittnen
styrkt; då ege rätten bevilja inteckning, utan att gäldenären hörd
varder.
4 S- Sökes inteckning, utan att gäldenär dertill samtyckt såsom i
3 S sägs; dd skall rätten honom öfver ansökningen höra: är han tillstädes,
när den göres; svare genast derå: är lian frånvarande; sätte rätten
ut viss dag, då han svara skall, och kungöre honom borgenär det
rättens beslut inom tid och på sätt som uti 11 kapitlet denna balk om
stämning sägs; gifve ock bevis derom till rätten in sist ä den dag som föresatt
är.
5 Finnes gäldenär i riket, men kan ej i sitt hemvist träffas;
ege borgenär att, i tvä vittnens närvaro, fästa rättens beslut å hans
husdörr: är gäldenärs vistande okändt eller å utrikes ort, dä inteckning
sökes; anmäle borgenär det hos rätten, och läte dess beslut införas uti
allmänna tidningarne tre gånger, första gången 6 månader, innan gäldenär
svara skall.
6 Har borgenär försummat att kungöra gäldenär sin ansökning
såsom i 4 eller 5 § sägs, och viser ej laga förfall sist å den dag, som
blifvit gäldenär förelagd; vare den ansökning, som gjord är, förfallen,
utan så händer att gäldenär ej dess mindre å den utsatta dagen svarar,
y Kommer ej gäldenär å föresatt tid med svar; varde inteckning
ändå beviljad, der borgenär styrker att rättens beslut gäldenären rätteligen
kungjordt är.
8 §. Viser gäldenär genast med klara skäl, att borgenärs fordran
är gulden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; då må ej inteckning
beviljas.
g <$‘. Nekar gäldenär skuldebref eller annan handling, derå inteckning
sökes, eller gör han emot sökandens fordran annat jäf, och finnér
rätten förty den fordran så tvistig vara, att sökanden bör, genom rättegång,
sin talan utföra; gifve då rätten honom anvisning att stämma.
Viser ej sökanden sedan i stad inom tre månader och på landet å det lagtima
ting, som infaller näst efter tre månader, att han stämt; vare
hans ansökning då förfallen: lag samma vare, der sökanden saken vinner,
men ej å tid, som nu sagd är, sedan domen vunnit laga kraft, den
inför rätten företer. Söker någon inteckning för fordran, hvarom tvist
redan instämd är; då skall ock den ansökning hvila, till dess dom uti
20
Lag-Utskoltets f’etankand.e, ål: O 5y.
tvisten fallit; och galle sedan, om skyldighet för sökanden att domen förete;
hvad förut sagdt är.
10 Vill borgenär låta inteckna fordran, hvarför sådan säkerhet
ej utfäst blifvit; håfve gäldenär våld att den fordran betala, ändå att
förfallotiden ej inne äril
§, Inteckning må ej beviljas för fordran, som ej till visst belopp
i penningar eller varor bestämd är.
12 § Ej må för fordran inteckning beviljas i hus, annan byggnad
och vattenverk, så framt dermed ej är förenad ståndig eganderätt till
grunden, eller i städerne för besittning af tomten en viss årlig tomtöreafgift
erlägges, och innehafvaren på grund deraf ej kan från tomten skiljas,
med mindre än att lösen för derå uppförde byggnader till honom betalas.
Ej heller må inteckning beviljas i annan egendom, än den gäldenären
veterligen genom laga fång förvärfvat, och deraf hatt egare är
då inteckning sökes: är egendomen kommen i hans hand genom fång, som
lagfaras bör; vare ej inteckning beviljad förr än uppbud skett.
13 §. Är i egendom, den gäldenär till annan öfverlåtit, inteckning
för förre egarens skuld sökt förr än nya egaren sökt lagfart å öfverlåtelsen;
då må ej den öfverlåtelsen ligga i vägen för inteckningen, utan
hålle nya egaren sig till f ångesmannen för hvad han förlorar: sökes å
samma rättegångsdag i staden eller vid samma ting å landet inteckning
för fordran och lagfart å öfverlåtelse; vike fordrmgsegaren för den, som
eganderätten förvärf vat, der ej inteckningen sökes för fordran, som i
11 kap. 2 § Jordabalken omtalas.
14 &■ Dnr gäldenär, i hvars egendom inteckning för fordran sökt
är; prof ve rätten, sedan sterbhusdelegarne hörde blifvit, om den inteckning
beviljas må. Karder gäldenärs egendom, sedan inteckning deri sökt
blifvit, till konkurs afträdd; prof ve ock rätten ansökningen; och bestämme
konkursdomstolen hvad verkan inteckningen ega må, om den beviljad
varder.
15 S" Då inteckning beviljas, varde rättens bevis derom tecknadt på
hufvudskriften af den handling, hvarå borgenären sin fordran grundat.
16 i$\ Inteckning, som beviljad varder, gälle för borgenär med förmånsrätt,
som i »7 kap. handelsbalken skils ifrån den dag i staden och
det ting å landet, då han inteckningen inför rätten sökte. Ej må dock ränta
å intecknad fordran tilläggas förmånsrätt för flere än tre år Om
ränta å intecknad fordran, då gäldenär sin egendom till konkurs afträdt,
Stadgas i konkurslagen.
Ljg-Utskottels Reta karine, A', o Sy.
21
#7 intecknad egendom i annans ego än gäldenärens, och räc
ker
den ej till intecknade gäldens betalning; vare egaren ej till ansvar för
bristen bunden, der han ej gälden ä sig tagit
18 §. Har den, som förvärfvat fast egendom, åtagit sig deri intecknad
gäld; vare ändock tttgif varén af den handling, som intecknad blifvit,
från ansvarighet ej fri, sä vidt anteckning derom ej skett å huf
vudskrijten
af samma handling.
19 $ dro flera fastigheter intecknade för samma fordran,, utan
alt uppgifvet är för huru stor del deraf hvarje fastighet häftar; vare
dä ansvarigheten för den odelade fordran fastigheterne emellan beräknad
efter förhållandet af hvardera fastighetens särskildta värde till sammanlagda
värdet af dem alla.
20 $ Finnes ej, när inteckning i flera fastigheter för odelad fordran
beviljas, visst värde å hvarje fastighet af gäldenären bestämdt och
i den handling, sorn in tecknas, utsatt; dä skall, för bestämmande af det
förhållande, som i ig omtalas, hvardera fastighetens värde beräknas efter
den uppskattning derå till allmän bevillning, som var gällande äret
näst före det, då inteckningen söktes, eller, derest sådan uppskattning för
det är ej finnes, den, som efter sagde tid först skedde.
21 Skola för gäldande af intecknad fordran, som odelad är, flera
fastigheter försäljas, och häftar någon af dem för särskild inteckning,
eller är någondera kommen i särskild egares hand; varde hvarje sådan
fastighet till försäljning särskildt utbjuden.
22 $. Gä ej, vid försäljning efter 21 §, fastigheterna tillsamman sä
högt, att den odelade fordringen fullt gäldas kan; då skola, der ej innehafvar
en af den odelade fordringen annorledes åtnöjes, alla fastigheterne
på en gång å nyo utbjudas. Gäldenär håfve ock rätt att fordra sådan
ny utbjudning af de fastigheter, som finnas i hans ägo qvar. Ej skola
dock fastigheter i särskilda län eller städer, eller fastighet å landet och
fastighet i stad gä i en försäljning, der ej alla rättegande det medgifva,
eller de fastigheter å landet, som i särskildta län ligga, utgöra tillsamman
en egendom.
23 &. Gä ej fastigheterna, dä de ånyo utbjudas på en gång, öfver
det belopp, sorn förut, bjudet var vid försäljning af hvarje fastighet särskildt;
stånde vid första försäljningen fast: gå de högre; galle sista försäljningen;
och varde of verskottet på de sä/skilda fastigheterna fördeladt
efter den för hvardera bjudna köpeskillingen.
22
Lctg-TJtsho’ie s Betänkande, IV.o Sj.
24 $• Kan den, sorn för odelad fordran eger inteckning i flera fastigheter,
ur någondera fastighetens köpeskilling ej fullt utfå det belopp,
hvarför fastigheten enligt 1g ,§‘ ansvarar; varde bristen på öfriga fastigheterna
fördelad efter det förhållande, som i samma sågs: sakrias i
någondera fastigheten tillgäng till gäldande af dess lott i bristen ; falle
den lott de öfriga fastigheterna likaledes till last.
q5 §. Har den, som för odelad fordran fått inteckning i flera fastigheter,
låtit inteckningen i någondera dödas eller förfalla; vare då ej
berättigad att för ansvarighetsbelopp, som å den fastighet falla skulle, efter
ty i ig och 24 SS sägs, hålla sig till de andra fastigheterna, der ej
emellan honom och öfrige rättegande annorledes aftaladt är.
26 Har fastighet, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad;
vare ock då om hvardera fastighetsandelens ansvarighet för det intecknade
beloppet, och om sättet för försäljning, lag samma, som om flera
fastigheter nu sagdt är.
27 ff. Varder af odelad fordran, som i flera fastigheter intecknad
är, större belopp guldet af egaren till endera fastigheten, än hvarför ansvarighet
honom åligger; håfve han, för hvad han sålunda öfver sin ansvarsskyldighet
betalar, mot egaren af annan bland de intecknade fastigheterna
samma rätt, sorn den borgenär hade, hvars fordran gulden
blifvit.
28 Varder intecknad fastighet efter utmätning såld för en borgenärs
fordran; njuten då alla öfriga borgenärer, som ega inteckning i
den fastighet, genast derutur betalning, hvar efter sin rätt, ändå att deras
fordringar ej äro till betalning förfallna; dock vare borgenär, som
ej sökt utmätning, ej skyldig att betalning genast taga för fordran, sora
ej förfallen är, om han vill låta den i egendomen längre innestå: i ty
fall vare förre egaren fri från ansvarighet för den del af fordran, som
med köpeskillingen gäldas kunnat.
2g §. Har gäldenär ej betalt; läte borgenär förnya inteckningen,
första gången inom tio år sedan den beviljades och ytterligare inom tio
från hvarje förnyelse. Inteckning, som så förnyad varder, ege förmånsrätt,
efter ty i 16 § sagdt är. Försummas förnyelsen; vare inteckningen
förfallen, ändå att inom tid, som nu är sagd, gäldenärens egendom
blifvit till konkurs afträdd, eller borgenären låtit sådan åtgärd med
inteckningen vidtagas, som i 3u § sägs.
Lag-Utskoltets Betänkande, IV: o Sj.
23
3o $. Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet förnyas
bör, till ända innan nästa lagtima ting; anmäle borgenär sig hos domaren,
som har att särskildt ting, pä hans kostnad, inom sagde tid hålla; vare ock
borgenär skyldig att inteckningshandlingen eller urtima tingsrättens bevis
öfver den skedda förnyelsen å nästa lagtima ting hos rätten förete,
att i dess inteckningsprotokoll ånyo tecknas. Försummar borgenär något
häraf; håfve inteckningsförnyelsen förlorat all kraft.
3t Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför rätten i
hufvudskrift den handling, hvarå inteckning beviljad är; och skrifve rätten
inteckningsförnylsen derå; stånda ock borgenär fritt, att inför annan
Underrätt inteckningshandlingen förete: den rätt läte, dä sådant sker, i
sitt inteckningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller med
dag och årtal då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen beviljad är
med dag och årtal, då det skedde, och då inteckningen förnyades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen, att den, till vinnande af inteckningsforny
else, företedd varit: sedan ingifve borgenär protokollet deröfver
till den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 2g § sägs;
och vare detta så gil dt, som om handlingen der företedd blifvit.
32 Vill borgenär låta sin inteckning under annan nedsättas, ellar
eljest förändras, eller till större eller mindre del dödas; uppvise dä
inteckningshandlingen i hufvudskrift för rätten; och skrifve rätten derå
bevis om den åtgärd, som meddelad varder, sedan den i protokollet tecknad
är; stände dock borgenären fritt att, äfven i sådant ändamål, vid
annan Underrätt förete handlingen, om han derå skriftligen förklarar i
hvad män inteckningen nedsättas, f örändras eller dödas må; och läte rätten,
dä detta sker, handlingen, med det förklarande, i sitt inteckningsprotokoll
ordagrannt införas; teckne ock bevis å handlingen, att den så
f öretedd varit: sedan varde protokollet ingifvet till den rätt, som inteckningen
beviljat; och vare det så gild t, som hade handlingen der företedd
blifvit. Aro flera inteckningar i samma egendom beviljade å samma dag,
på grund af särskilda lika lydande handlingar; och hafva, i fall inteckningarne
förnyade blifvit, förnyelserna äfven å samma dag skett; dä må
ej någon af de inteckningar nedsättas, förändras eller dödas, utan att den
handling, hvarå inteckningen grundad är, i hufvudskrift företes för den
rätt, som inteckningarna beviljat.
33 ff. Då gäldenär inför ratten företer den handling, hvarå inteckning
beviljad blifvit, och sålunda visar, att han skulden betalt, må inteck
-
24
Lag-Utskottets Betänkande, \.o 5j.
ningen dödai; och varde det i protokollet skrif vet, sä ock ä handlingen
tecknadt.
34 <$'■ Låter gäldenär ej döda inteckning, då handling, hvarå den
beviljad är, i hans hand finnes; vare honom ej förment att den handling,
med fortfarande inteckningsrätt., åter utgifva.
35 4>. Borgenär, som innehafver inteckning, njute, så vidt för fulla
gäldandet af hans fordran nödigt finnes, säkerhet i den intecknade egendomen
till hela det belopp, hvarå inteckningen lyder, ändå att fordran ej
till så stort belopp uppgått eller afbetalning derå skett.
36 §. Har intecknad egendom blifvit såld, efter utmätning å offentlig
auktion eller under konkurs; ege köparen rätt att fä egendomen lossad
från inteckning för fordran, som ej kunnat af köpeskillingen gäldas, ändå
att han ef kan i hufvudskrift förete den handling, hvarå inteckningen
beviljad blifvit. Åslundar köpare, för hvilken uppbud beviljadt är,
att sådan inteckning dödas må, ingifve till domaren ä landet eller rättens
ordförande i stad bevis om de inteckningar, som vid egendomens försäljning
deri funnits, så ock om köpeskillingens fördelning fordringsegare
emellan, sedan den fördelning blifvit af dem godkänd eller laga kraft
vunnit Domaren eller ordföranden utförde derefter kallelse å inteckningshafvare,
som ej fått sin fordran ur köpeskillingen gulden, att hos
rätten anmäla, om han mot inteckningens dödande har något att påminna.
Den kallelse varde, genom köparens försorg, tre g ånger införd i
allmänna tidningarne, minst fjorton dagar emellan hvarje gång. Kommer
ej inteckningshafvare, å landet sist å det lagtima ting, som infaller näst
efter en månad från sista kungörelsedagen, och i stad inom två månader
från samma dag, med påminnelse till rätten in, eller ogillar rätten påminnelse,
som gjord är; varde inteckning dödad för hvad af köpeskillingen
ej gäldas kunnat.
3y Utan hinder af beviljad inteckning må jäf, som gäldenär se
dan
gör emot intecknad fordran, prof vas, der ej inteckningett är grundad
på hans erkännande inför rätten eller jäfvet förut pröfvadt varit.
38 Nöjes man ej åt rättens beslut i dessa mål; håfve lof att be
svära
sig deröfver i Hofrätt inom den tid, som i 16 kap. 1 denna balk
stadgas.
39
Lag-Utskottets Betänkande, N:o
25
3g <$*. Besvärar sig någon öfver beslut, hvarigenom Underrätt helt
och hållet eller till någon del af slagit ansökning om intecknings beviljande
eller bifallit ansökning om intecknings dödande, nedsättning eller förändring;
vare då skyldig att å landet sist å det lagtima ting, som infaller
näst efter en månad sedan tiden för besvärens ingifvande i Öfverrätt utgick,
och i siad inom en månad från nämnde tid, till Underrätten inlemna
bevis att, besvären till Öfverrätten inkommit; och varde det bevis i
Underrättens inteckningsprotokoll intaget; försummar den, som besvärat
sig, att fullgöra hvad nu sagdt är, och ändras Underrättens beslut i högre
rätt; äge den ändring ej annan verkan, än att inteckning, som derigenom
beviljad eller bibehållen blifvit, gäller såsom vore den sökt å samma
dag beslutet om ändringen vid Underrätten företes.
4o Inteckningar, uppbud och lagfarter, äktenskapsförord, så ock
mål, som angå förmyndares förordnande, skola, hvardera för sig, uti
särskildta protokoller införas, men alla protokollerna i ett band sammanhäftas.
I bredden af hvardera protokollet skall ock för hvarje mål, tecknas
namnet på personen, som det angår, eller egendomen, som inte eknäs
eller uppbjudes. Har någotdera af de mål, sagde äro, ej förevarit; varde
det på sitt ställe anmärkt.
fi §. Sedan häradshöfding hvarje gång om året hållit ting i sitt
häradshöfdingedöme, sände han in till hofrätten, inom en månad derefter,
protokollerna i alla de mål, som i 4° § nämnde äro, vid bot tre
daler för hvar dag, han uteblifver, vare sig med ettdera af dessa protoko/ler,
eller med alla. Rådstufvurätt gore det för hvar månad, inom
fjorton dagar derefter, vid lika bot. År ej anmärkning gjord, som i 4o
„5‘ sägs, då någotdera af dessa mål icke förevarit; vare derföre bot, som
för uteblifvandet med protokoll.
4 2 Om inteckning af ej mindre lifstidsstädja och undan tagsaft al,
än och a/l annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet
stadgas särskildt.
Slockholm den 19 Juni 1848.
Bih. till K. St. Fröt. i84j och 184.8, 7 Sami. 1 Afd. 20 Haft.
4
26
Lag-Utskottets [betänkande, N:o 07.
Rättelser
uti Lag Utskottets förestående Betänkande, N:o 57.
9 sid. 6 rad. uppifr. står: gifver läs: gifva
10 „
10 „
nedifr.
jy
utgå läs: uppgå
11 »
14 „
uppifr.
jy
böra läs: ej böra
13 „
3 „
>>
yy
jemväl derom läs: jemväl bland domare derom
16 „
1
nedifr.
yy
motionären läs: motionärerne.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o S8.
I
JfS 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Aug , kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om antagande af ny Strafflag, med flere tillhörande
lagbestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner
i afseende på Kriminal-Lagstiftningen.
Sedan Kongl. Majit till Rikets sist församlade Ständers antagande öfverlemnat
särskilda af Lagberedningen utarbetade förslag till dels ny Strafflag, dels ock Lag
om verkställighet af fängelsestraff, med de förändringar, hvilka Kongl. Majit, enligt
bilagde utdrag af Statsrådets protokoll för den 17 och 19 December 1844,
funnit af nöden; och samma Ständer, i skrifvelse den 22 Maj 1843, med erkännande
af behofvet utaf en ny Brottmålslag, i underdånighet anmält, att ehuru de
ej medhunnit, att fullständigt granska och pröfva dessa lagförslag, de likväl till en
del gillat de hufvudgrunder, hvarpå den föreslagna lagstiftningen hvilar; så har
Kongl. Majit, under åberopande häraf, vid innevarande riksmöte å nyo allåtit Nådig
proposition i ämnet, och således till antagande framlagt omförmälte förslag
med ej allenast ofvanberörde af Kongl. Majit beslutade afvikeiser, än ock en ytterligare
förändring i förslaget till lag om verkställighet af fängelsestraff; hvarjemte
Kongl. Majit behagat till Rikets Ständers pröfning öfverlemna förslag till förordning
om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.
Den således af Kongl. Majit väckta lagstiftningsfråga har äfven af Rikets Ständers
Justitieombudsman blifvit upptagen. Han har nemligen i sin vid början af
nu pågående riksdag afgifna allmänna redogörelse »till Rikets Ständers grundlagsenliga
pröfning och till antagande oförändradt eller med nödiga befinnande ändringar»
hemställt Lagberedningens förenämnde förslag till ny strafflag och fängelselag,
under åberopande likväl af den särskilda mening han, såsom ledamot i Beredningen,
yttrat angående fängelsestraff och deras verkställighet.
Lagutskottet, hvars utlåtande i förevarande ärende blifvit af Rikets Ständer
infordradt och som, på grund deraf, erhållit del alalia samma ärende rörande handlingar,
har dessutom från samtlige Riksstånden emottagit dels åtskilliga emot ifrågavarande
lagförslag gjorda anmärkningar, samt i anledning deraf väckta motioner,
lith. till K. SI Prol. 1817 och 1818- 7 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
2
Lag-Utskoltels Betänkande, N:o 58.
dels ock särskilda, vissa delar utaf brottmålslagstiftningen rörande förslag, dem Utskottet
ansett böra tagas i betraktande vid pröfningen af förstberörde mera omfattande
lagstiftningsfråga.
Då Utskottet, som kommer att för dessa särskilda motioner och förslag redovisa
i den ordning, hvartill ämnenas beskaffenhet föranleder, nu går att uti ifrågavarande
ärende sig yttra, får Utskottet till en början tillkännagifva, att de anmärkningar,
som inom Riksstånden emot den föreslagna strafflagen blifvit gjorda,
äro hufvudsakligen riktade dels emot det i förslaget uppställda straffsystem, samt
dels emot den deri antagna princip, enligt hvilken det åligger domaren att, inom
vissa i lagen bestämda gränser, för hvarje brott afmäta straffet, efter derför gifna
allmänna grunder; och således emot de delar af ifrågaställa lagförslag, som utgjorde
föremål för senaste Ständers godkännande och pröfning.
Det är ock oförnekligt att ifrågaställa förslag i synnerhet i dessa delar afviker
från nu gällande brottmålslagstiftning, äfvensom att man med omförmälde
anmärkningar vidrört de väsendtligaste grundvalar, hvarpå samma förslag Ii vilar;
och enär berörde godkännande icke lärer inskränka närvarande Ständers grundlagsenliga
pröfningsrätt, samt den Utskottet ålagda granskning följaktligen ej heller
deraf är begränsad, anser Utskottet sig i första rummet böra ingå i den pröfning,
som blifvit påkallad medelst förenämnde anmärkningar och i sammanhang dermed
väckta förslag.
Den vigtigaste fråga som dervid blifvit uppkastad, är den: huruvida nu brukliga
kropps- och skamstraffen böra i ny lag bibehållas eller, på sätt i lagförslaget
skett, utbytas emot frihetsstraff. Flera röster hafva höjt sig för bibehållande af
de förra. Man har nemligen ansett dem i flera hänseenden, och i synnerhet i
anseende till deras afskräckande egenskap, hafva ett ostridigt företräde framför frihetsstraffet,
äfven så verkstäldt som lagförslaget förutsätter; och under förmenande
att den i senare tider gjorda inskränkning i tillämpningen af kropps- och skamstraffen
varit egentliga orsaken till klagan öfver brister i gällande brottmålslagstiftning,
samt med bestridande af lagförslagets antagande innan inhemsk erfarenhet bekräftat
ändamålsenligheten af föreslagna frihetsstraffet, hafva Herr von Hartmansdorff
A. samt Riksdagsfullmäktige!! Nils Strindlund från Westernorrlands län, för
åstadkommande af en nödig förbättring i lagstiftningen och för vinnande af berörde
erfarenhet, yrkat, den förre: att kropps- och skamstraffen måtte, med vissa möjligen
behöfvande mildringar för mindre förbrytelser, återgifvas den vidsträckta tillämpning
de hade före 1840—1841 årens riksdag, intill dess man hunnit pröfva
verkan och lämpligheten af det föreslagna frihetsstraffet; samt att denna pröfning
måtte anställas derigenom, att det af nåd tillätes vissa dömde brottslingar att, i
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o S8.
stället för kropps- och skamstraff, välja nämnda frihetsstraff, hvilket, om antalet
af dem, som häldre undergingo detsamma, blefve öfvervägande, då, såsom uppenbart
mindre afskräckande än kropps- och skamstraffen, icke borde emot dessa
utbytas; — och Nils Strindlund: att straffet för stöld af olla arter och delaktighet
deri måtte skärpas och dessa brott beläggas med cellfängelse, utom annan be
straffning.
Innan Utskottet ingår i besvarande af förevarande fråga, fordrar sammanhanget
att Utskottet närmare redogör för det i lagförslaget uppställda straffsystem
och de åsigter, som derföre legat till grund.
Med uteslutande af ej mindre kropps- och skamstraffen eller spö och ris,
afbön inför rätta, brottslings utställande vid påle att skämmas samt kyrkoplikt,
än ock landsförvisning och konfiskation af förbrytarens egendom, hafva såsom allmänna
straffarter i förslaget blott blifvit bibehållna: dödsstraff, frihetsstraff och
böter, af hvilka, enär dödsstraffet blifvit till högst få fall inskränkt och böter vida
sparsammare än hittills användts, frihetsstraffet skulle komma att erhålla en utsträckt
tillämpning.
Antagande Statens rättighet att straffa såsom gifven och erkänd, har man
vidare trott den positiva lagstiftningen kunna med säkerhet antaga den i förnuftet
djupt grundade föreställning, att lagen hotar förbrytare med straff i det hufvudsakliga
ändamål, att genom sådan varning förekomma brott; hvaraf ansetts följa
att straffen borde hafva egenskapen att afskräcka från brott. Men då lagstiftnin
gen
emellertid icke kunde påräkna att, genom sjelfva straffhotet, tillvägabringa
allmän laglydnad och utrota hvarje brott, så att strafflagarne af sig sjelfva förföllo,
måste den tillika, vid valet af straff, afse brottslingens förbättring, och det
är i öfverensstämmelse med dessa åsigter, som man ansett förenämnda ur lagförslaget
uteslutna straffarter ej böra i ny lag upptagas. Varande derjemte anmärkt
emot spö- och risstraffen, att de ej voro förnuftsenliga, emedan vid deras antagande
menniskan betraktas endast såsom sinnligt väsende, med åsidosättande af
allt afseende å hennes förnuftiga natur; att de icke verkade till förbättring, utan
til! förstöring på den, hvars känsla af menniskovärde ej vore alldeles förslöad,
nedslog hans sinne, qväfde hvarje föresats att öfvergifva brottets väg och bragte
honom till förtviflan och förbittring emot samhället, under det den mera moraraliskt
förderfvade föga afskräcktes genom dessa hastigt öfvergående straff, som
lemnade honom snart tillfälle att fortsätta en lastbar lefnad; samt att de äfven voro
orättvisa, emedan deras verkan, så i fysiskt som moraliskt afseende, kunde vara
mycket olikartad; —• emot landsförvisning, att det vore ett föga verksamt var
ningsmedel,
hvilket ej heller afsåg den brottsliges förbättring; alt detta straff
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
kunde i sin tillämpning urarta till ytterlig stränghet emot den medellöse, som
tillika saknade personlig förmåga att förvärfva nödig utkomst på främmande ort,
då det deremot medförde ingen olägenhet för den rike, eller den, som eljest vore i
tillfälle att sig försörja; att det innefattade en orättvisa emot den Stat, som belastades
med brottslingen och vore opolitiskt, emedan ett utbyte af brottslingar
Stater emellan deraf kunde föranledas; att landsflygten för den, som brutit alla
band, hvilka förenade honom med familj och samhälle, innebure en ringa bestraffning,
men åter för den, som skildes från ömma anhöriga, ett kärt hem och ett
älskadt fosterland, vore ett grymt straff, som verkade i så måtto oriktigt, att
det drabbade mindre hårdt den som blott ägde känsla af sin person och egen
vinning, än den som vore fästad vid samhället och följaktligen för allmänna säkerheten
vore den minst farlige; — mot skamstraffen: att en del af dem äfven
stämplade förbrytaren med offentlig vanära och uteslöte nära nog möjligheten af
hans förbättring, samt att de i öfrigt, så vidt varning dermed åsyftades, helt och
hållet förfelade ändamålet; men deremot, efter hvad erfarenheten visat, i verkstäl
ligheten
ofta åstadkommo förargliga och med lagens helgd oförenliga uppträden; —
och slutligen emot konfiskation af förbrytarens egendom, att denna, i vissa fall nu
stadgade tillsats vid dödsstraffet, drabbade icke förbrytaren utan hans oskyldiga
familj.
Efter öfvervägande häraf, kan Utskottet ej annat än instämma i de åsigter,
som sålunda blifvit vttrade till stöd för omförmälde straffarters uteslutande; och
häri ligger äfven svaret på förenämnda fråga. Det medgifves väl att straffen böra
så inrättas, att de afskräcka från brott; men då yttersta grunden för straff är
att söka i förnuft och rättvisa, måste straffen framför allt vara öfverensstämmande
dermed. Att hårda och vanhedrande straff företrädesvis afhålla från brott; betviflar
emellertid Utskottet. Alla tiders och alla länders erfarenhet utvisar deremot,
att dylika straff, genom det misskännande de innebära af menniskans natur
och samhällets pligter äfven mot brottslingen, snarare bidraga att minska afskyn
för brott, väcka deltagande för brottslingen och hat mot lagstiftningen, samt således
mera förhärda än afskräcka.
Den reform i brottmålslagstiftningen, som nu är i fråga, har äfven länge
varit förberedd. Sedan Kongl. Majit, till följd af 1809 års Ständers önskan, år
1811 utsett en kommitté till lagarnes förbättring, fästade kommilterade uti ett
underdånigt betänkande Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på olämplighelen af åtskilliga
i gällande lagstiftning antagna bestraffningssätt, i synnerhet spö och ris, såsom
motarbetande ändamålet med allt straff, hindraude den brottsliges förbättring
och kränkande menskligheten i det dyrbaraste och heligaste hon öfverlemnal åt
Lag-Ulskoltels Betänkande, JS:o 58.
5
samhällsmaktens skydd, under hemställan om man icke, i likhet med Europas
mest upplysta nationer, genom användande af fängelse, arbets- och korrektionsstraff,
i stället för kroppsstraffen, borde söka aflägsna det barbari som vållat deras
uppkomst; och detta betänkande, hvilket af Kongl. Maj:t godkändes, blef af
Honom öfverlemnadt till 1815 års Ständer, hvilka, efter frågans pröfning, förklarade,
att rättsläran och envis lagstiftnings grunder till alla delar talade för förslagets
antagande, samt att Rikets Ständer derföre lemnade kommittéen öppet, att efter en
sådan plan föreslå så beskaffade bestraffningar, som instämde med nämnde tids hyfsning
och som, skilda från förra tiders barbari, voro afpassade efter en bättre bildning,
till upplysning och känsla hos hvarje individ af dess eget värde.
Om än, på sätt Utskottet ofvan yttrat, hvad föregående Ständer beslutat i
afseende på grunderna för ifrågavarande förslag ej inskänker närvarande Ständers
pröfningsrätt; så torde man likväl, vid frågans ytterligare bedömande, ej kunna förbise
vigten och betydelsen af dessa beslut och de åsigter, som derföre legat til!
grund.
Att strafllagarne äro säkra mätare på folkens kulturtillstånd lärer icke kunna
motsägas. Om man blickar tillbaka på samhällenas utveckling, finner man att i
samma mån, som civilisationen gått framåt, okunnighet gifvit vika för upplysning,
råhet i seder och tänkesätt för mildhet och humanitet samt aktning för menniskovärde
ökats, i samma mån har man sökt att ur brottmålslagstiftningarne utplåna
alla om fordna tiders råhet vittnande, grymma och barbariska samt menskligheten
vanärande straff, och ehuru dessa civilisationens verkningar varit mest framstående
i andra länder, saknas likväl icke ojäfaktiga bevis derom i de förändringar,
som under tidernas lopp föregått i våra lagar. Redan 1734 års lagstiftare,
mildrade till någon del de förut brukliga kroppsstraffen. Men do bibehöllos likväl;
och genom del oupphörliga användandet ej mindre deraf, än af dödsstraffet
med dess särskilda qvalifikationer, såsom rådbråkning, ena handens afhuggande,
kroppens stegling och förbränning m. m. påtrycktes lagstiftningen prägeln
af en sårande grymhet och hårdhet. Småningom inträngde dock en mildare anda
i lagstiftningen. De rättsbegrepp, som tillhörde en förfluten tid, måste falla undan
för den nyare tidens, och den brytning i åsigter, som uppenbaras i 1815
års Ständers ofvananmärkta beslut, hade redan förut inlrädt och föranledt minskning
i dödsstraffen. Det är likväl ifrån nämnde period, som den isynnerhet inverkat
på lagstiftningen. Utom del att dödsstraffet ytterligare för vissa brott afskaffats,
alla qvalifikationer af samma straff borttagits och skamstraffen minskats,
har, i enlighet med Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksmöte fattade beslut,
en betydlig inskränkring skett af de fall, då spö- och risstraffen må äga
6
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o o!!.
rum; och det bör ej förgätas, hurusom desse Ständer, med antagande attén strafflag,
för att vara ändamålsenlig, bör innehålla sådana straffbestämmelser, som äro
lämpade efter den bildningsgrad, hvarpå samhället sig befinner, samt, jemte det
de afskräcka från brott, lemna den felande tillfälle till förbättring och återförsoning
med samhället, i afseende på nyssberörde straff yttrade: »Betraktar man
dessa straffs nesliga beskaffenhet och offentligheten af deras verkställande, så finner
man från dem oskiljaktiga en grymhet och ett nedsättande af menniskovärdet,
som äro i hög grad stridande mot närvarande tids bildning i seder och tänkesätt,
samt måste hos den straffade verka en till fortsättning på brottets bana
eggande förhärdelse och göra hans försoning med samhället nästan omöjlig.»
Genom de förändringar, som således i brottmålslagstiftningen skett, har
emellertid all harmoni deruti försvunnit. Ytterlig stränghet och ytterlig mildhet
utmärka densamma i närvarande ögonblick; och följden har onekligen varit en
rättvis klagan öfver förslappning i denna del af lagstiftningen. Att likväl afhjelpa
dessa olägenheter medelst att åt kropps- och skamstraffen återgifva deras förra
utsträckning, torde vid betraktande af de omständigheter, som föranledt deras inskränkning
ej kunna komma i fråga; och vid sådant förhållande lärer någon
annan utväg för ändamålets vinnande icke heller finnas, än frihetsstraffets utsträcktare
tillämpning.
Då all öfverträdelse af lag är en kränkning af en annans rätt och med detsamma
ett missbruk af den brottsliges frihet, så synes den naturliga följden af
ett sådant missbruk vara, att den brottsliges frihet bör, i mån af missbruket,
inskränkas. Att emellertid detta straff, sådant det hittills blifvit verkstäldt, ej
uppfyllt sitt ändamål, torde vara nogsamt bekant. De straffades moraliska försämring
och brottens stigande antal, hafva varit dess bedröfliga frukter. Men
likväl torde detta straff, rätt användt, vara mest tjenligt att med allvar i bestraffning
förena den straffides förbättring; och det har varit denna orsak, som
kommit de fleste andra civiliserade länders lagstiftare att göra ett allt mer och
mer utvidgadt bruk af detta straff, ty man har ej kunnat förbise att samhällets
pligt icke ensamt består deri att beifra och straffa brotten, utan att det i utöfningen
af sin straffmakt måste handla i förenlighet med sin högsta bestämmelse,
som är att befordra sedlig och intellektuel förädling, och således söka att på de
brottslige utöfva en förädlande inflytelse för att, om möjligt, låta dem, sedan den
straffande rättvisans fordran är uppfylld, förbättrade i samhället åter inträda.
Arten och beskaffenheten af det nu föreslagna frihetsstraffet synes af den
särskilda lagen om verkställighet af fängelsestraff.
Det system, som nu är i fråga, benämnes, efter hvad bekant är, Penitentiär
-
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 58.
7
eller Förbättrings-systemet, hvilket åter sönderfaller i två särskilda systemer, af
hvilka det ena, kalladt det Auburnska, hvilar på den princip, att tångarne skola
arbeta tillsammans under tystnad samt hållas i enslighet under de mellantider då
arbetet upphör, hvaremot det andra, eller det Philadelphiska är grundadt hufvudsakligen
på fängarnes fullkomliga afskiljande både natt och dag, och deras sysselsättning
med arbete; och båda dessa arter hafva i föreslagna lagen vunnit tillämpning.
Man har likväl bestridt införandet af en lag, grundad på detta straffsystem,
emedan inhemsk erfarenhet om systemets verkningar saknas; och, för vinnande
af sådan erfarenhet, hafva herr von Hartmansdorffs och Nils Strindlunds här
ofvan anmärkta förslag blifvit framställda. Emot antagligheten af den förres,
kunde vara nog att åberopa hvad derom redan är vordet yttradt, hulst samma
förslag hvilar på förutsättningen om kropps- och skamstraffens återupplifvarrde;
men dervid anser Utskottet sig ytterligare böra erinra, att då en förbrytare ej
vore i stånd att bedöma, hvilketdera, kroppsstraffet eller penitentiär-fängelset, är
strängast, innan han försökt bägge dessa straffarter, begagnandet af den föreslagne
valfriheten ej skulle kunna innefatta ringaste bevis uti ifrågaställde hänseende
förr, än någon tredje gången återfölle i gröfre brott, i hvilken händelse likväl
den, som en gång hade slitit spö, efter hvad erfarenheten ådagalagt, troligen
ej tvekade att häldre välja detta hastigt öfvergående straff, än att underkasta sig
en längre förlust af friheten, samt att i allt fall, en lag i denna syftning vore
oförenlig med Konungens i regeringsformen stadgade oinskränkta benådningsrätt;
och enär, beträffande Nils Strindlunds yrkande, att straffet för stöld måtte skärpas
med cellfängelse, verkan of detta fängelse, sådan den ofvan blifvit antydd,
helt och hållet skulle tillintetgöras genom dess sammanblandning och förening
med nu brukliga, menskligheten förnedrande kroppsstraff, hvadan den af motionären
åsyftade erfarenhet om cellfängelsets verkningar ej heller kan vinnas på den
af honom anvisade väg, torde denna väg icke böra beträdas.
Saknad erfarenhet om ändamålsenligheten af föreslagna frihetsstraffen, lärer
emellertid icke kunna åberopas såsom stöd för uppskof, med frågan om en förbättrad
brottmålslagstiftning. Man saknar nemligen ej en sådan erfarenhet. Penitentiärsvstemet
har hos andra nationer redan länge varit antaget; och öfverallt,
der det vunnit insteg och blifvit behörigen tillämpadt, har det visat sig äga ett
stort företräde framför kropps- och vanhedrande straff, ej allenast i fråga om straffade
brottslingars afhållande från nya brott, utan äfven i afseende å brotts förekommande
i allmänhet, hvarigenom såväl dess förbättrande egenskap, som allvarliga
och afskräckande karaktär ådagaläggas.
8
Lag-Utskollels Betänkande, N:o 38.
Man invänder visserligen att, då straffen måste, för att blifva ändamålsenliga,
rättas efter folkens åsigter, lefnadsvanor, seder och föreställningar, man från andra
länders erfarenhet ej kan hemta någon tillförlitlig ledning för bedömandet af oraförmälte
frihetsstraffs lämplighet här i riket; men Utskottet kan ej föreställa sig,
att svenska folket står på lägre kulturgrad, än andra Europeiska folk, från hvilka
man hemtat den erfarenhet angående verkningarne af berörde straff, som nyss är
anmärkt; och lika med Lagkommitléen hyser Utskottet alltför mycken aktning för
detta folk, för att tro, det vissa menskligheten förnedrande straff, såsom spö och
ris, dem man hos de gamla fria folken brukade egentligen för slafvar, och hvilka
äfven hos alla civiliserade nyare folkslag, mer och mer försvunnit i samma mån
som föraktet för de lägre samhällsklasserna aftagit, skulle hafva med svenska nationallynne!
så sammanvuxit, att de icke jemväl här, när som hälst, utan våda, skulle
kunna borttagas, för att ersättas af andra med förnuft och rättvisa mera öfverensstämmande
straff. På sätt visadt blifvit, har ock lagstiftningen länge syftat derhän;
och så småningom har nödvändigheten af reformens genomförande inträdt.
Herr Friherre Cederström, J. har emellertid yrkat, att ifrågavarande system
helt och hållet mätte frånträdas och alla, som göra sig förfallne till frihetsstraff,
dömas till arbete pä sex är vid straffkolonier i Lappmarken, för utförande af hvilken
kolonisation, han uppgjort en till Utskottet öfverlemnad plan; men då ali visshet
saknas angående möjligheten att genomföra denna plan, eller att, på ett ändamålet
fullt motsvarande sätt, kunna ordna ifrågaställde straffkolonier; då i allt fall
bebofvet af andra anstalter för verkställighet af frihetsstraff icke, på sätt motionären
synes haft till ögonmärke, genom förslagets antagande skulle undanrödjas, och
då en lag, som straffar alla förbrytelser, utan afseende på deras art och beskaffenhet,
med lika långt straff, saknar hufvudegenskapen hos all lag, eller öfverensstämmelse
med rättvisa; anser sig Utskottet hvarken kunna understödja omförmälte
yrkande, eller deraf äga anledning, att i någon mån föreslå förändring i
det straffsystem, som uti förslaget till ny strafflag blifvit antaget.
Huruvida någon modifikation deraf i den af Justitieombudsmannen anvisade
syftning eller i öfrigt är nödig, är åter en fråga, som först, vid lagförslagets närmare
granskning, synes böra tagas i öfvervägande. Till en början har Utkottet
blott ansett sig böra ingå i den genom ofvanberörde anmärkningar och förslag påkallade
pröfning af de väsendtligaste grundsatser, hvarpå förslaget är bygdt; och
sedan Utskottet nu yttrat sig om den ena, återstår således den andra, eller principen,
att domaren skall, inom vissa i lagen bestcämda gränser, för hvarje brott afmäta
straffet, efter derför gifna allmänna grunder.
Lag-Ulskollels Betänkande, jV.'o 58. 9
Åtskilliga anmärkningar emot denna grundsats hafva blifvit gjorda. Man har
befarat alt den skulle leda till godtycke, ojemnhet i lagskipningen, samt misstroende
till och minskad aktning för domaren; och Herr Hartmansdorff har slutligen
hemställt huruvida det må anses lämpligt »alt med bibehållande af vår gamla rättegångsordning
och domslolsorganisation, införa en strafflag, deri så vidsträckt utrymme
lemnäs åt domarens godtycke.»
Redan vid sista riksdag framställdes enahanda anmärkningar emot ifrågavarande
grundsats, förespeglades samma vådor deraf; och som, hvad dåvarande Utskott
yttrade i ämnet instämmer med Utskottets åsigter, får Utskottet åberopa
samma yttrande. Det lyder som följer:
»Då lagen bestämmer straff för förbrytelser, kan den icke betrakta de menskliga
handlingarne i annat än deras allmänliuhet. Deras yttre följder bero på en
mängd omständigheter, hvilkas inflytelse ej förut kan beräknas, och det är ej heller
möjligt att från den allmänna regeln göra alla de undantag, som kunna föranledas
af förbrytarens ställning, sinnelag och andra i oändlighet skiftande förhållanden.
Lagstiftningen skulle endast derigenom fördjupa sig i en kasuistik, som
ändå alltid blefve ofullkomlig. Det är derföre, som man i alla upplysta länders
lagstiftningar åt domaren öfverlemnat att vid straffbestämmelsen göra afseende på
dessa mångfaldiga omständigheter och förhållanden, som karakterisera brottsligheten.
Denna grundsats har jemväl af Sveriges äldre lagstiftare varit hyllad. Om man
genomläser 1754 års lag, finnér man en pröfningsrätt i vissa fall öfverlenmad åt
domaren, vida större, än den som nu är i fråga. Att här upptaga alla de stad
ganden,
som medgifva en sådan pröfningsrätt, är öfverflödigt; men såsom exempel
rriå anföras: enligt 2 Kap. 12 § Giftermålsbaiken, skall den, som viger lill
äktenskap, utan att vara prest, straffas med arbete å Konungens slott eller fäste
i try eller flera år, som Irottet är till; enligt 4 Kap. 4 § Missgerningsbalken,
skall den, som försummar upptäcka förrädisk stämpling, plikta efter som hans brott
pröfvas vara, och den, som för sådan stämpling nämner viss man, utan att kunna
honom öfvertyga, straffas som saken och omsländiyheterna är o; enligt 5 Kap. samma
balk, skall den, som utsprider lögner och falska rykten, de der röra rikets
säkerhet, mista lifvet eller straffas med landsflykt, spö eller fängelse, eftersom brottet
är till; och enligt 8 Kap. 2 § samma balk, skall den, som förfalskar Rättens
domböcker eller Kronans räkenskaper, straffas med arbete å Konungens slott eller
fästning, på vissa år eller hela sin lifstid, som gerningen är till. På (lera andra
ställen i Missgerningsbalken finnas likartade stadganden; och att senare tiders lagstiftare
godkänt grundsatsen, synes dels af Kongl, förordningen angående negerBih.
till It. St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. lAfd.21 Baft. 2
10
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 38.
handel och delaktighet deri af den 7 Januari 1830, hvilken, för särskilda grader
af delaktighet i nämnde brott, stadgar särskilda straff af fästnings- eller tukthusarbete,
från fem till tjugo, frän två till åtta och från ett till fyra år, samt dels
af Kongl, förordningen den 30 Maj 1835, som utsätter straffet å den, hvilken
talar eller skrifver lasteliga om Konungen, Drottningen eller Thronföljaren, till lifvets
förlust eller fängelse å fästning från två till tio år, allt efter brottet och omständigheterna
dervid. Den väsendtliga skilnaden emellan den nu gällande och den
föreslagna lagstiftningen är emellertid dels den, att då, enligt den förra, domaren
endast vid en del förbrytelser äger pröfva brottslighetens art och derefter lämpa
straffet, söker den senare att låta honom i alla de fall, der omständigheterna sådant
bjuda, rätta påföljden efter förbrytelsen, samt gör sålunda en dylik pröfniugsrätt
till allmän regel, i stället för undantag, dels ock den, att då domaren,
i nu gällande lag, ej har annat rättesnöre för sin pröfning, än det, som kan innefattas
i de ömsom begagnade uttrycken: »som saken och omständigheterna äro
till, som saken och personen är till, efter omständigheterna,» och så vidare, så angifver
lagförslaget med mera fullständighet och bestämdhet de grunder, som böra
följas.»
»Man har dock invändt emot den utsträckta tillämpning af grundsatsen, som
äger rum i berörde förslag, att deraf skulle härflyta en ojemnhet i lagskipningen
och dermed minskad aktning för lagen och dess tolkare; men man synes härvid
hafva förgätit den oändliga vexlingen af menskliga förhållanderna, som har till
följd, att sällan, om ej aldrig, två handlingar, fastän till arten lika, i alla dess
inre och yttre beståndsdelar äro fullt lika, och att således den likstämmighet i
lagskipningen man tyckes åsyfta ej kan äga rum, der handlingarna böra bedömas
sådana de i sjelfva verket äro, och icke sådana de i allmänhet blifvit i lagen rubricerade.
Det är endast genom bedömande af dessa särskilda omständigheter, och
på hvarje handling inflytande förhållanden, som dess större eller mindre brottslighet
kan afmätas, — endast derigenom, som den allmänt erkända regel kan göra
sig gällande: att straffet bör motsvara brottet, eller att ingen bör straffas hårdare
än han förtjenar. Så bjuder äfven förnuft, så rättvisa, så den hos menniskan
inneboende känslan. Det bör ock anmärkas, att de, som ifra för ovilkorligen bestämda
straff, söka grunden till straff endast i behofvet deraf till förebyggande af
och afskräckande från brott; hvadan för dem, måttstocken för det quantitativa i
straffet egentligen igerifinnes blott i dess tjenlighet för ändamålet. Men då denna
grund, enligt Utskottets åsigt, ytterst måste sökas i sjelfva rättvisan, ligger häri
den mest bjudande väckelse att lämpa straff efter förbrytelse. Det är visserligen
härvid att förutse, det till namnet lika brott någon gång kunna komma att olika
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
11
bestraffas; men då rättvisan så kräfver, befarar icke Utskottet, att denna olikhet
skall minska aktningen för lagen eller de bland dess tolkare, som göra rättvisans
befordrande till målet lör sina bemödanden.»
Och härtill må läggas att närvarande Ständer, genom det bifall de lemnat
till Utskottets särskilda förslag till lag mot uppror ock olofliga folksamlingar, deri
ifrågavarande princip vunnit tillämpning, äfven godkänt densamma. Om man vill
utöfva rättvisa är också nödvändigt att frånträda den fordna methoden, att upprätta
ovilkorliga strafftariffer; och ingen lärer vilja förneka, att rättvisan bör vara
lagstiftarens högsta ledstjerna. Det inflytande, denna princip allt mer och mer
utöfvat på lagstiftningen torde jemväl kunna tydas såsom ett bevis för giltigheten
deraf; och Utskottet kan ej föreställa sig, att dess införande såsom allmän regel
skulle föranleda vådor, dem man ej erfarit i de många fall den hittills varit använd.
Det är likväl icke obekant för Utskottet, att man i flera andra länder i ett
sammanhang företagit reform af strafflagarne och kriminalprocessen, ja till och med,
ansett reformen af den senare böra föregå; men deraf följer icke att en förbättring
i strafflagen ej kan ske oberoende för sig. Hvarje lands rättsinstitutioner
mäste härvid afses; och i vår gällande rättegångsordning kan Utskottet ej finna
något hinder för vidtagande af nu ifrågaställa reform. Domaren är deruti bunden
af bestämda former, och den anklagade värnad mot den förres förhastande
och godtycke. Man har, på sätt nämndt är, hittills kunnat med trygghet öfverlemna
åt Sveriges domare, att efter speciella lagar mäta straff inom utsatta gränsor;
och hvarföre skulle det blifva vådligare att lemna honom denna rätt i alla
fall? — Hittills har han vid pröfningen varit helt och hållet lemnad åt sitt eget
omdöme; men den lag hvarom nu är fråga; angifver bestämda grunder derför,
samt undanrödjer således den våda man af grundsatsens utsträckning befarat; och
af denna anledning torde man ej heller från gällande rättegångsordning kunna
hemta giltigt stöd emot lagförslagets antagande.
Utskottet har härmed fullbordat den genom särskilda anmärkningar och motioner
påkallade pröfning af de väsendtligaste och på systemet i berörde förslag
mest ingripande grundsatser; och som, af hvad Utskottet härvid yttrat, följer, att
Utskottet för sin del gillar samma förslag så vidt det öfverensstämmer med dessa
grundsatser, och således ej kan biträda deras mening, som från saknad erfarenhet
om föreslagne frihetsstraffets lämplighet här i landet, eller från den i afseende
på straffmätning antagne princips oförenlighet med gällande rättegångsordning, sökt
föranleda uppskof med slutliga pröfningen af förenämnda lagstiftningsfråga, öfvergår
Utskottet till redovisning af sina åsigter angående förslaget i öfrigt.
12
Lag-Ulskollels Betänkande, ]S:o 58.
Den, som jemnför hittills gällande brottmålslag med det af Kongl. Maj:t framlagda
förslag till strafflag, inser genast att en väsendtlig olikhet dem emellan äger
rum ej allenast till innehåll, utan ock till form.
Lagens yttre eller formella beskaffenhet är emellertid det, som först fäster
granskafens uppmärksamhet; och Utskottet anser sig derför till en begynnelse böra
i denna del uttala sitt omdöme.
Vid granskning af förslaget visar sig, hurusom detsamma sönderfaller i två
afdelningar, af hvilka den ena, omfattande de första åtta kapitlen, upptager generella
bestämmelser, jemte reglor för pröfningen af förekommande fall. I den
andra åter, äro brotten, hvart för sig, karakteriserade, och de särskilda straffbestämmelserna
utsatte. Helt och hållet nytt är likväl icke detta ämnenas åtskiljande.
Redan 1734 års lagstiftare funno nödigt att i ett särskildt kapitel af
Missgerningsbalken meddelta allmänna stadganden i afseende på delaktighet i missgerningar;
men om än ytterligare stadganden af denna art, med afseende å de
af desse lagstiftare antagna system, kunde undvikas; så lärer man icke kunna
undgå att erkänna behöfligheten deraf, då man åt brottmålslagstiftningen vill gifva
den utbildning och fulländning, som närvarande tid kräfver och som Kongl.
Majit med det nådiga förslaget har till ändamål att befrämja. Det skulle nemligen
leda till en vidlyftighet utan ända och säkerligen gifva mindre tillfredsställande
resultater om man, vid hvarje brott, sökte upptaga alla de mångfaldiga
omständigheter, som på bedömandet af brottet kunde äga inflytande och domaren
vid lagens tillämpning hur att iakttaga. En stor del af dem inträffar vid alla
brott och måste följaktligen medföra enahanda verkan, i afseende på hvart brott
för sig; också har den grundsats, som i denna del gjort sig gällande vid utarbetandet
af omförmälte lagförslag, blifvit hyllad af lagstiftarne i de flera andra
civiliserade länder, der man i senare tider infört nya strafflagar. Men det är
icke blott i omförmälta hänseende, som den anmärkte formella olikheten ligger.
Den röjes jemväl i ämnenas uppställning och ordnande i fråga om de konkreta
fallen. Således finnas, bland annat, ämnen, som nu utgöra föremål för särskilda
kapitel af Missgerningsbalken, uti förslaget vara behandlade i ett enda. Detta är
t. ex. förhållandet med de olika arterna af stöld, äfvensom med mord och dråp
samt annan misshandel å person; och om man oväldigt pröfvar denna förändring,
kan man icke neka att derigenom vinnes en konseqvens, en enhet och ett sammanhang
i lagstiftningen, som för närvarande saknas. Då hvarje ämne förekommer
i en ordnad, systematisk följd har den, som med uppmärksamhet vill läsa
lagen, ock lättast att fatta densamma. I flera fall har denna afvikelse jemväl
varit oundviklig, så framt man ej velat bibehålla grundsatser, som, oförenliga med
Lag-Ulskotlels Belänkande, N:o 5!?.
13
tidens bildning oell rättvisans fordran, af allmänna tänkesättet långt före detta
blifvit ogillade. Man har dock härvid endast fortgått på den bana, 1734 års
lagstiftare beträdde, då de, efter tidens fordringar, omskapade den äldre, i spridda
balkar innefattade, till anda och språk föråldrade, brottmålslagstiftningen; och den,
sorn gör sig mödan att anställa jemnförelser, skall snart öfvertygas, att ifrågavarande
lagförslag, i formelt hänseende, ej mera afviker från gällande brottmålslag,
än denna från sin föregångare.
Enhet och sammanhang i de särskilda bestämmelserna äro dessutom fordringar,
som ej kunna eftergifvas, då fråga är om stiftande af en ny lag; och det
är dessa fordringar, som, efter Utskottets omdöme, påkallar den förändring i lagens
uppställning, som nu blifvit omnämnd.
Hvad innehållet sedermera angår; så måste i första rummet erkännas att lagförslaget
utmärker sig genom en särdeles fullständighet, och att man deri om
sorgsfullt
sökt fylla de brister, som vidlåda närvarande brottmålslagstiftning. Icke
något till den allmänna Lagen hörande ämne synes deruti förbigånget; och i följd
deraf finnas här straffbestämmelser, hvilka i gällande lagstiftning måste sökas på
särskilda ställen uti Civillagen. Brottens karaktärer, deras olika nyanseringar äro
med noggrannhet angifna, och förhållandet emellan brott och straff är, enligt Utskottets
omdöme, i de flesta fall, efter rättvisans fordringar, afmätt. Med aktning
för menniskovärde, har man deri vidare sökt förena allvar i bestraffning;
och ostridigt är att förevarande förslag i vissa afseenden är vida strängare än
1734 års Lag.
Men ehuru Utskottet således erkänner värdet af samma förslag, har likväl
Utskottet ansett betänkligt att förorda dess oförändrade antagande. Utom några
tillägg, förändringar och jemnkningar i enstaka fall, finner nemligen Utskottet
vissa modifikationer och afvikelser af mera genomgripande och hufvudsaklig art
vara af nöden; och för dessa får nu Utskottet redogöra, med framläggande af de
grunder, hvarpå Utskottet stödjer sin öfvertygelse i denna del.
a) På sätt redan är nämndt, utgör frihetsstraffet den straffart, som i förslaget
mest användes. Detta straff förekommer under benämning fängelse, indeladt
i sju grader, den första på lifstid, den andra från åtta till och med tio år, den
tredje från sex till och med åtta år, den fjerde från fyra till och med sex år,
den femte från två till och med fyra år, den sjette från sex månader till och
med två år, och den sjunde från trettio till och med etthundraåttatio dagar. Och
föreskrifves derjemte i den särskilda fängelselagen att detta straff, utom då det
ådömes i första graden, skall verkställas antingen i gemensamhetsfängelse i öfverensstämmelse
med Auburnska systemet, eller i ensamhetsfängelse, efter Philadelphia
-
14
Lag-Ulskoltels Betänkande, N:o S8.
systemet, med tillägg (i 9 §) att senare arten fängelse bör till en början begagnas
för den, som dömes till fängelse i sjunde eller sjette grad; med rättighet
för Konungen att pröfva i hvad mån sådant straffsätt i hvar af dessa, och sedermera
äfven i andra fängelsegrader, under den första, införas må. '
Det är i denna del, som Justitieombudsmannen hänfört sig till sin inom
Lagberedningen yttrade skiljaktiga mening. Denna skiljaktighet afser emellertid
icke straffets intensitet, utan endast dess benämning. Han har nemligen ansett
frihetsstraffet i de första sex graderna böra kallas straffarbete, och i den sjunde
fängelse; och han har dermed bibehållit den indelning, som var gjord i det af
Lagkommittéen först utarbetade och, efter verkställd revision, år 1839 från trycket
utgifna förslag till allmän kriminallag, hvilket hufvudsakligen legat till grund
för det förslag till strafflag, som nu är föremål för pröfning. Men i denna indelning
låg icke endast,en skilnad till namn, utan ock till beskaffenhet. Det frihetsstraff,
som kallades straffarbete, ansågs böra äga en svårare karaktär än fängelset.
I det förra ingingo såsom hufvudsakliga momenter, frihetens förlust för
längre tider, i förening med tvång till arbete och en behandling efter Auburnska
systemet; hvaremot fängelset icke ovilkorligen var förenadt med något arbetstvång;
men äfven fängelset hade vissa modifikationer. Det borde nemligen tillämpas på
tre sätt, eller såsom enkelt fängelse, ensligt fängelse och fängelse vid vatten och
bröd; och skulle domaren, vid straffets ådömande, bestämma hvilketdera sättet
borde användas med afseende å förbrytarens ålder, kroppsbeskaffenhet och yrke,
samt de (lera omständigheter, som på valet af det ena eller andra sättet kunde
inverka. Men på det alla dessa arter af fängelset skulle blifva mot hvarandra
svarande, bestämdes minimum och maximum för tid af enkelt fängelse till dubbelt
så långa tider som för ensligt, och för detta senare till dubbelt så långa, som
för fängelse vid vatten och bröd.
Då Lagkommittéens omförmälte förslag uppgjordes var det Auburnska fängelsesystemet
hufvudsakligen bekant och pröfvadt i Europa. Philadelphia- eller det
fullkomliga isoleringssystemets företräden visade sig först efteråt; men den erfarenhet,
man under senare tider derom hade vunnit, gaf Högsta domstolen anledning
att, vid granskning af Lagkommittéens berörda förslag, tillstyrka införande af detta
system. Denna åsigt delades äfven af Lagberedningen. Men då ensamhetsfängelset,
i hvad rätta tidsmåttet för dess användande och betydelsen af sjelfva enslighetskaraktären
beträffade, ej kunde anses tillräckligt pröfvadt, och då man på andra
ställen ännu fortfor med nya försök, att mer och mer utbilda detta straffsystem,
ansåg Beredningen icke rådligt att, äfven om sådant lät sig göra, på en gång
föreslå systemets fullständiga genomförande här i landet. Den antog emellertid
Lag-Ulsliotlcts Betänkande, iV. o 38.
15
grundsatsen; och i öfvertygelsen derom, att fängelse i enrum vore bland hittills
försökta straffsätt det, som bäst uppfyller ändamålet af en allvarlig bestraffning,
förenad med möjligheten af den straffades förbättring, äfvensom att detsamma vore
vida mera afskräckande och lämpligt än fängelse vid vatten och bröd, fann Beredningen
sig böra föreslä att Philadelphia-systemet, till en början och i män af
tillgängliga utvägar till dess införande, måtte blifva gällande för de två lägsta fängelsegraderna,
men att samma system sedermera måtte antagas för den ena straffgraden
efter den andra, allt elter som detta, genom erfarenheten här och annorstädes,
kunde utrönas vara mot ändamålet svarande och med de modifikationer,
till hvilka de blifvande försöken i vårt eget land kunde gifva anledning. Vid detta
förhållande fann man likväl lämpligast att i strafflagen endast utsätta fängelsegradernas
tidsmått och att lemna de bestämmelser, som fordras för straffets verkställighet
inom hvarje grad och efter de olika systemerna, åt en särskild lag, på det
lagstiftande makten kunde blifva i tillfälle, att i denna del göra tilläfventyrs nödiga
förändringar, utan rubbning af hvad allmänna strafflagen stadgar i afseende på
sjelfva straffens afmätning, hvaraf åter ansågs följa att särskilda straffgrader ej borde
med olika benämningar utmärkas i lagen; Sådant vore ej heller förenligt med den
af Beredningen hyllade grundsats, att vanhedern, då någon genom brott gjort sig
dertill förfallen, skall ådömas honom, såsom en påföljd af sjelfva brottet och icke
utgöra en tillfällig fläck, den der åkommer hvarje person, som dömes till en viss
straffart, ehvad det brott han begått, varit till sin natur förnedrande eller icke;
och för att fullt utföra denna grundsats, har Beredningen ansett sig böra antaga
namnet af fängelse för hvarje straff, som på längre eller kortare tid beröfvar den
dömde friheten.
Det är äfven ostridigt att, om man, lika med Beredningen, blott anser en
art af frihetsstraff böra äga rum, det egentliga skälet för de olika benämningarne
förfaller, ty det kan icke nekas att vanhedern bör åtfölja brottet och ej straffet.
Men den åtskilnad, som är mellan den gröfre och den mindre förbrytaren, torde
ej kunna anses vara tillbörligen iakttagen, derest man å dem tillämpar lika beskaffade
straff, utan annan olikhet än till tidsmåtten. Till frihetsstraffets väsendtligaste
fördelar har man ock räknat att detsamma låter sig användas efter brottens alla
modifikationer, såsom roed eller utan arbetstvång, med flera eller färre inskränkningar,
med strängare eller lindrigare behandling m. m., utan att dess välgörande
verkningar derigenom förfelas; och dessa fördelar synes lagstiftaren ej böra lemna
åsido. Om man för den, som i mindre mån brutit, begagnar ett till karaktären
lika hardt straff, som för den gröfre missgerningsmannen, måste man jemväl hos
båda förutsätta en likstämmighet i afseende på motiverna till deras brottsliga före
-
16
Lag-Utskottets Betänkande, N:o SO.
tag, den der likväl ej torde kunna antagas. Visserligen ligga dessa motiver, dessa
brottets innersta driffjedrar utom mermiskoögats synkrets; men i menniskans bröst
är dock nedlagd en känsla, som ej skulle fördraga det gröfre brottets sammanblandning
med den ringare förbrytelsen; och denna känsla, en sann uppenbarelse
af den eviga rättvisan, mäste finna ett gensvar i lagen, derest den skall blifva aktad,
såsom ett uttryck af samma rättvisa. Det är således icke för att genom
sjelfva straffet stämpla förbrytaren, som Utskottet anser frihetsstraffet böra på olika
sätt modifieras eller annorlunda än genom tidsmåtten lämpas efter brotten, utan
på det samma straff må bära prägeln af rättvisa och således i allmänna tänkesättet
vinna ett stöd. Det var ock för att motsvara denna fordran på rättvisa, som
Lagkommittéen i 1859 års förslag delade frihetsstraffet i två hufvudsakliga arter
eller straffarbete och fängelse och föreskref olika sött för verkställighet af senare
arten. Denna indelning hade ock ett stöd i närvarande förhållanden. Frihetsstraffet
förekommer nemligen i gällande brottmålslagstiftning såsom arbete å fästning,
enkelt fängelse i häkte utan arbetstvång och fängelse vid vatten och bröd. Fästningsstraffet
drabbar dock endast gröfre brottslingar, hvaremot de öfriga tillämpas
äfven på de ringaste förbrytelser, enär de, vid bristande tillgång tili böter, såsom
förvandlingsstraff användas; och härigenom har allmänheten kommit att fästa olika
begrepp vid dessa frihetsstraffets olika arter.
Frihetens förlust på längre tider, förenad med tvång till arbete är ock, på
sätt Lagkommittéen yttrar, ett i nästan alla civiliserade länder antaget bestraffningssätt
för den klass af brott, som ligger emellan de svåraste, för hvilka dödsstraff
är bibehållet, och de ringare som med förlust af frihet å kortare tider, utan
arbetstvång, eller med ännu lindrigare slraffarter beläggas; och benämningen straffarbete
uttrycker ostridigt närmast detta bestraffiiingssätts bestämmelse.
Man invänder väl alt ensamheten eller den ovilkorligt ålagda tystnaden jemväl
äro väsendtliga beståndsdelar i straffet, och detta förnekar icke Utskottet; men
man mäste noga skilja emellan sättet för straffets verkställighet och sjelfva straffet.
Frihetens förlust med arbetstvång är hufvudkaraktären och den bör genom namnet
uttryckas. I följd häraf, anser Utskottet frihetsstraffet böra delas i två slag
eller straffarbete och fängelse, eller den i 1859 års förslag, i öfverensstämmelse
med existerande förhållanden, uppdragna skilnad bibehållas.
Någon förändring uti ifrågavarande förslag, hvad de första sex fiingelsegraderna
angår, sker derigenom i sjelfva verket icke annorlunda än till namnet, enär
tidsmåtten i dessa grader äro lika som i 1859 års förslag, beräknade efter straffets
verkställighet i enlighet med Auburnska systemet.
Af
Lag-Utskoltets Betänkande, AV o 38.
17
Åf fängelselagens 9 § synes dock, hurusom afsigten är, att delta system
småningom skall försvinna för det Philadelphiska, hvars begagnande i andra grader,
än de två lägsta, blifvit gjordt beroende på Konungens förordnande; och, på sätt
anmärkt blifvit, grundas detta stadgande på öfvertygelsen att fängelse i enrum är
ett ändamålsenligare straff, än Auburnska fängelset. Den erfarenhet, man vunnit
i andra länder om dessa systemer, gifver ock stöd för en sådan öfvertygelse. Men,
enligt hvad Lagberedningen yttrat, äro likväl meningarne ännu delade angående
rätta tidsmåttet för ensamhetsfängelsets användande på längre tider; och derföre
synes någon utsträckning af detta fängelse utöfver den tid, hvarpå detsamma, jemnlikt
erfarenhetens vittnesbörd, kan lämpligen användas, icke böra i lagen medgifvas.
Att åt ena statsmakten öfverlemna en sådan bestämmelse och således rättigheten,
att afgöra huruvida det ena eller andra straffet skall begagnas, torde ej vara öfverensstämmande
med den i Grundlagen föreskrifna ordning för behandling af lagstiftningsfrågor.
I följd häraf och då, efter hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta,
meningarna äro ense derom, att ensamhetsfängelset kan med fördel användas
till och med två år, tror äfven Utskottet, det i lagen bör utsättas, att
ingen må på längre tid ådömas sådant fängelse.
Skulle erfarenheten här i landet sedermera ådagalägga, att detta fängelse har
sä väsendtliga företräden framför Auburnfängelset, att ett vidsträcktare användande
deraf må äga rum, så må sådant bero på ytterligare förordnande af lagstiftande
makten. Emellertid torde ej kunna antagas att ensamhetsfängelset verkar lika på
alla naturer, eller att ju icke Auburnfängelset för vissa menniskor är ett ändamålsenligare
straff. Att derföre ovilkorligen stadga att alla, som dömas till straffarbete
på högst två år, skola hållas i ensamhetsfängelse, anser Utskottet icke lämpligt,
äfven om mau ägde sådan tillgång på ensamhetsfängelser, som i detta fall
erfordrades. Hvilketdera fängelset bör användas är ingen i närmare tillfälle att
bedöma än domaren, som ser den brottslige, pröfvar driffjedrarne till hans brott
och noggrant utforskar hans lynne och sinnesart; och af sådan anledning har Utskottet
lunnit, det bör domaren, då någon till straffarbete dömes, bestämma, om
och i hvad mån straffet skall verkställas i ensamhets- eller gemensamhetsfängelse.
Hvad dernäst den af Utskottet föreslagna andra arten af frihetsstraffet angår,
eller fängelse, som skulle komma, att motsvara den lägsta eller sjunde fängelsegraden
i lagförslaget, så har hos Utskottet fråga uppstått, om detsamma bör, pä
sätt skedt i 1839 års förslag, på olika sätt modifieras eller ej; och dervid har
Utskottet i första rummet ansett sig böra taga i betraktande huruvida fängelse
vid vatten och bröd må bibehållas.
Bih. lill R. St. Brot. 1847 sch 1848. 7 Sami. 1 Afd. 21 Baft. 5
18
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58,
Flera anmärkningar hafva blifvit gjorda mot detta för det närvarande mest
använda bestraffningssätt. I allmänhet har man anmärkt deremot att, om detsamma
i sin stränghet verkställes uuder någon längre tid, vore detta straff i högsta
grad menligt för den straffades helsa; att det ej heller kunnat med noggrannhet
verkställas, enär man ej fömått förekomma alla de försök, som skett för att mildra
straffet, samt att det i följd deraf djupt fallit i opinionen, och således visat
sig såsom föga verksamt till förekommande af återfall i brott.
Ehuru Utskottet ej kan bestrida befogenheten af dessa anmärkningar, medgifver
likväl Utskottet derföre icke, att detta bestraffningssätt bör helt och hållet
afskaffas. Att detsamma, utan afbrott verkställdt under den långa tid, hvarpå det
för närvarande kan ådömas, i hög grad kan skada den straffades helsa har erfarenheten
nogsamt ådagalagt; men man har af sådan anledning på andra ställen,
der det ännu är bibehållet, funnit nödigt att verkställa straffet med vissa afbrott,
såsom i Norrige, der den, som är dömd till detta straff på längre än fem dagar,
skall undergå straffet med en dags afbrott efter den femte och tionde, två dagars
efter den femtonde och tjugonde, och tre dagars efter den tjugofemte, för att
uuder afbrottsdagarne bespisas med vanlig fångkost.
Så verkställdt har samma straff ej funnits hafva något menligt inflytande på
helsan, utan att det på något sätt förlorat den allvarliga karaktär, som det vid en
sträng verkställighet ostridigt äger. Om noggrannhet härvid tillförene varit svår
att iakttaga, bör man deremot kunna påräkna sådan, sedan snart nog alla länshäkten
blifvit så inrättade, att omförmälte straff kan verkställas i enrum. På flera
orter, der nya länsfängelser blifvit uppförde, sker detta redan; och erfarenheten
har visat, att vatten- och brödstraffet på dessa orter allmänneligen fruktas, såsom
ett särdeles strängt och allvarligt straff.
Att vid sådant förhållande förkasta detsamma anser Utskottet icke vara välbetänkt.
Det finnes en mängd förbrytelser af den beskaffenhet, att straffarbete
derföre vore för strängt, men hvilka dock böra ådraga förbrytaren en allvarlig
näpst. Härvid är fängelse vid vatten och bröd särdeles lämpligt. Det innebär
en allvarlig erinran om lagens makt, tämjer öfverdådet och tillrättavisar med
stränghet lättsinnets utbrott och öfverilningar. Det är icke det djupa inrotade
förderfvet, som i dylika brott uppenbaras, eller denna brottsliga vilja, hvars bestraffande
kräfver ett långvarigare straff; och då dertill kommer att en väsendtlig besparing
i de betydliga kostnader, som från frihetsstraffets utsträckta tillämpning,
blifva oskiljaktiga, kan vinnas genom begagnande af ifrågavarande bestraffningssätt,
har Utskottet deri ett ytterligare skäl att tillstyrka dess bibehållande, såsom
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
19
en art af fängelsestraffet, att verkställas med vissa dagars afbrott, på sätt, efter
hvad nämndt är, tillgår i brödrariket.
Den andra arten af fängelse anser Utskottet böra benämnas enkelt fängelse.
Utskottet har redan ofvan antydt, hurusom Utskottet anser denna art af frihetsstraffet
hufvudsakligen böra skiljas från den svårare, eller straffarbetet, genom dels
friheten för fången att arbeta eller icke, och dels straffets mindre långvarighet.
Man har visserligen häremot anmärkt, det olämpligt vore att låta någon i fängelse
tillbringa ett lättjefullt lif, äfvensom det syntes vara en skyldighet för brottslingen,
att med arbete i någon mån afbörda de kostnader, han tillskyndar samhället;
men om man erkänner nödvändigheten, att dela frihetsstraffet i olika arter,
i svårare och lindrigare, mäste man äfven medgifva att någon annan utväg, ännu
omförmälde, icke finnes, att tillvägabringa denna skilnad. Ålade man arbetstvång
i båda, så upphäfdes skilnaden utom till namnet; och dermed vore ej det ändamål
vunnet, som Utskottet sökt, eller att, genom olika arter af frihetsstraffet,
kunna lämpa samma straff efter brottens olika modifikationer, för att såmedelst
uppfylla rättvisans fordran. Att ålägga arbetstvång endast på den grund, att de
kostnader, som samhället får vidkännas i och för straffets verkställighet, dermed
måtte ersättas, skulle hvarken låta förena sig med berörde fordran, eller med begreppet
straff; och derföre har Utskottet ej ansett sig kunna lemna ett sådant
tillstyrkande.
För att emellertid denna art af fängelsestraffet må blifva ett ändamålsenligt
straff, har Utskottet funnit den, sorn dÖmes till enkelt fängelse, alltid böra hållas
i enrum om tillgång dertill är, och i öfrigt behandlas med lika allvar, som
straffarbetsfånge. Rättigheten att arbeta bör deremot förvaras den, som dömes
till detta fängelse; men om han vill arbeta, synes han i första rummet böra arbeta
för det allmännas räkning, och blott i det fall att, inom häktet, tillgång
på arbete ej finnes, fä sjelf förskaffa sig sådant. Härigenom kännes ytterligare
straffets tyngd, samt att frihetens förlust icke blott består i ett till tid och rum
inskränkt tvång.
Och härmed har Utskottet uppgifvit karaktären af fängelsestraffets särskilda
modifikationer.
Uti fängelselagen omnämnes emellertid en art af fängelse, hvars hela svårhet
ligger i frihetens förlust, nemligen det fängelse, hvartill böter, vid bristande
tillgång skola förvandlas; men att för detta fall ordna en särskild art af fängelse
anser Utskottet icke lämpligt. För den, som icke orkar böta, som är beröfvad
alla lifvets njutningar och beqvämligheter, är det icke svårt att någon kortare tid
hållas innestängd, då han derunder blir underhållen och ej betages tillfället att
20
Lag-Ulskollels Betänkande, JS:o 58.
njuta af umgänget med vänner och bekanta, eller att efter behag välja sysselsättning;
och fara är att mången skulle, i förlusten af sina tillgångar, se ett svårare
straff, än detta milda fängelse, och derföre undandölja hvad han äger, för
att få försona sin förbrytelse med en icke fruktad påföljd. Redan i det betänkande,
som Lag-utskottet vid sista riksdag afgaf, angående de uti förevarande
lagförslag upptagna straffarter, anmärktes ock den öfverdrifna mildheten i det föreslagna
förvandiingsfängelset, och man ansåg straffet böra vara sådant att den
brottslige ej kan komma att glömma sin belägenhet, samt att han, för öfverträdelse
af lag, gjort sig hemfallen under lagens straffande hand. — I gällande lag
göres icke helier någon skilnad emellan urbota- och förvandlingsfängelse. Det är
ofvan nämndt att, enligt denna lag, den, som icke förmår böta, kan i stället
åläggas antingen enkelt fängelse eller fängelse vid vatten och bröd; och i denna
del tror Utskottet giltigt skäl ej vara att göra någon förändring; hvadan Utskottet
anser, att den, som ej gitter gälda ådömda böter, bör undergå fängelse på
ett af de sätt Utskottet här förut föreslagit.
Dessa äro hufvuddragen i de modifikationer eller förändringar, som Utskottet
anser böra äga rum i omförmälda hänseenden, af förevarande förslag. Fråga
har emellertid inom vällofl. Borgare-ståndet och hederv. Bonde-ståndet blifvit af
Herr Indebetou och Riksdagsfullmäktigen Andreas Bengtsson från Jönköpings län
väckt om deportationsstraffcts upptagande bland allmänna straffarter, med domaren
lemnad rättighet att, utbyta långvarigare fängelsestraff emot deportation;
men ehuru detta straff, vid första anblicken, synes kunna medföra många fördelar,
inser man likväl, vid närmare undersökning, att betänkligheter af väsendtlig
vigt deremot förekomma. För att derom öfvertygas, behöfver man endast rådfråga
erfarenheten i det land, hvarest deportationsstraffet mest varit användt,
eller England. De oerhörda kostnader, som deraf varit en följd, de ogynsamma
resultater, som detsamma medfört, hafva långt före detta kommit detta land att
ångra sitt försök på denna väg; och likväl är England, genom sina många och
vidsträckta besittningar på snart sagdt alla delar af jorden, det land, som med
minsta svårighet bort kunna begagna ifrågavarande straff. Om man emellertid,
i besittning af en ort, dit fångar kunde deporteras, endast behöfde inskränka sin
åtgärd till deras handlösa utsläppande, så vore visserligen detta ett beqvämt sätt
att skilja sig från brottslingar; men dervid lärer man icke kunna stanna; och då
uppkomma alla kostnader, alla svårigheter, som man i England öfverklagat. Dessutom
är detta straff oförenligt med den rättvisav hvarpå allt straff måste grundas.
Den dömde ådömes icke något visst lidande; han förskjutes egentligen från samhället
och öfverlemnas åt oförutsedda äfventyr och vådor; och allt hvad som blif
-
Lag-Ulsliollcls Betänkande, N:o 38.
21
vit sagdt emot lämpligheten af landsflygt guller äfven här. Den landsf!ygtige är
dock i sä måtto bättre lottad, att han fri lemnar fosterjorden för att söka ett
hem der han finner sig bäst. Men härförutan bör ej en omständighet förglömmas,
som i än högre grad uppenbarar olärapligheten af deportationsstraffet. Efter
hvad erfarenheten i England visat, åstadkom deportationsstraffet en fruktansvärd
tillväxt af brott. Mången i hemlandet nödställd ansåg fördelaktigt att blifva deporterad
till någon af deportationsorterna, och begick brott endast för att blifva
på Statens bekostnad förflyttad till ett ställe, der han hoppades förändring i en
för honom tryckande belägenhet; och i stället att afskräcka från brott, blef ifrågavarande
straff således en uppmuntran dertill. Man fann derföre nödigt att,
jemnte deportation, använda ett verkligt straff; men om så äfven här i landet
blefve nödigt, hvilka voro då fördelarne af deportationsstraffets upptagande? För
Utskottet synas de i allt fall ej kunna blifva betydliga, mot alla de olägenheter
och svårigheter, som deportation enligt erfarenheten medför; och då erfarenhetens
lärdomar i detta fall ej kunna förbises, anser Utskottet sig ej hafva anledning
tillstyrka deportationsstraffets upptagande i ny lag bland allmänna straffarter,
hvilka, enär Utskottet ej hyser någon tvekan om nödvändigheten för det närvarande
af dödsstraffet, och lämpligheten af bötesstraffet, såsom det ringaste af alla
straff, således skulle blifva dödsstraff, straffarbete, fängelse och böter.
Bland öfriga straff, som i lagförslaget upptagas äro för embetsmän särskildt:
afsättning och mistning af embete; medförande afsättning, förlust af de embeten
den dömde innehar jemnte rättigheten att i allmänt värf vidare brukas; och mistning
af embete, förlust af ej allenast det embete, hvari den dömde sig förbrutit,
utan ock annat dylikt embete om han sådant innehafver; hvaremot den i i kap.
12 § Rättegångsbalken af 1754 års lag upptagna påföljd, mistning af embete
på viss tid, vanligen kallad suspension, blifvit ur förslaget utesluten.
Man har nemligen befarat, att suspensionsstraffet nedsätter embetsmannens
anseende, inom den krets der han är salt att verka, samt att straffet, såsom
förödmjukande, snarare måste nedtrycka an väcka håg och nit för embetsgöromålen;
men häri finnes emellertid, efter Utskottets omdöme, icke tillfyllestgörande
anledning till uteslutande af omförmälde påföljd. Att uppehålla embetsmannens
anseende är visserligen ett vigtigt mål för lagstiftaren; och Utskottet skulle således
ej ett ögonblick tveka att förkasta suspensionsstraffet, derest Utskottet vore
förvissadt, att dess användande, under alla förhållanden, undergräfde detta anseende;
men likasom vid andra brott vanhedern bör blifva en följd af brottet och
ej af straffet, torde man i detta fall ej böra alltför mycket fästa sig vid sjelfva
straffet. Ofelbarhet är icke någon dödligs lott; detta känner hvarje rättänkande
22
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 88.
och således alla inför hvilkas opinion embetsmannen bör söka bibehålla sitt anseende
okränkt. Men dervid veta också desse att skilja emellan det verkligt brottsliga,
och det endast felaktiga, emellan handlingars olika bevekelsegrunder; och
det lider intet tvifvel det ju icke de fortfarande skola skänka sin aktning åt den
embetsman, om hvars rättrådighet, oegennytta och skicklighet de äro öfvertygade,
äfven om han genom en försummelse eller oförsiktighet, ådragit sig oftanämnde
ansvar.
Att hvarje ansvar, som embetsmannen sig ådrager, för den samvetsgranne,
om sin heder och anseende ömtålige, städse skall blifva sårande ligger dock i
sakens natur; men derifrån synes minskadt nit likväl ej vara att förmoda, än
mindre att, såsom ovillkorligt, antaga. Erfarenheten bekräftar åtminstone icke
detta. Är ansvaret rättvist, är det en rättvis påföljd för försummad pligt; för
en begången oförsiktighet skall det åter blifva en väckelse till pligtens noggrannare
utöfvande och til! större uppmärksamhet dervid; och härpå saknas ej heller
exempel.
Man har emellertid uti ifrågavarande lagförslag sökt afhjelpa behofvet af
suspensionsstraffet genom användandet af höga böter; men om än denna utväg i
flera fall kan vara lämplig, bör man ej glömma att en mängd fattige embetsoch
tjenstemän finnas, sorn ej skulle förmå böta, samt att de följaktligen, i stället
blefvo nödsakade, att med fängelse försona hvad de felat. Dermed spilldes
dock i än högre grad deras anseende; deras framtid kunde i sjelfva verket derigenom
anses förlorad; och derför att de voro fattige, fingo de följaktligen vidkännas
en strängare påföljd, än deras brott, enligt lag förtjena.
Utskottet medgifver väl, att man har rätt att kräfva yttersta uppmärksamhet
af Statens tjenare och att med stränghet bedöma deras handlingar; men man
måste äfven härvid förfara skonsamt, ty man bör ej glömma de tunga och mödosamma
pligter dem ofta äro ålagde. I känslan af pligt ligger emellertid den
enda och sanna driffjedern till dess uppfyllande; men derföre får dock ej lagens
hot saknas. Detta hot bör likväl ej vara af den beskaffenhet att det verkar förlamande,
hvilket lätteligen kunde blifva fallet, om det genom öfverdrifven stränghet
tvingade embetsmannen att oaflåtligen söka undvika alt derför blifva blottställd,
ty såmedelst kunde han komma att mera se på handlingarnes yta, än på
deras inre.
Dessutom har Utskottet ej kunnat förbise, att borttagandet af suspensionsstraffet
tilläfventyrs kunde föranleda till en större mildhet i bedömandet af embetsmäns
felaktiga handlingar, än tillbörligt vore. Då nemligen domaren, vid bestämmandet
af ansvaret för embetsfel, blott har att, välja emellan embetets förlust
Lag-Ulskoltels Betänkande, N:o 58.
23
och böter, är sannolikt, att han i allmänhet tillämpar sistnämnde ansvar, derest
icke förbrytelsen är af den svåra art, att lian ej kan undgå att ådöma det förra,
ty man kan ej föreställa sig att domaren är döf för hjertats röst och känslan af
medlidande. Men om han vet, att den felaktige är fattig, att hans fällande till
höga böter, skulle föra honom i fängelse och att hans undergång dermed äfven
vore gifven, manas han af samma motiv, att jemväl här rädda den under lagen
hemfallne. Domaren handlar här icke i strid emot lagen. Han söker blott att
tillämpa den så, att den ej visar sig hård och omensklig. — Genom användandet
af suspensionsstraffet, kan deremot allvar förenas med nödig skonsamhet; och det
är på dessa grunder, som Utskottet tillstyrker bibehållandet af ifrågavarande straff,
att tillämpas i de fall, då det kan anses billigt och rättvist; såsom följd hvaraf
mistning af embete skulle komma att ådömas för alltid eller pä viss tid.
b) Bland frågor, hvilka i Kriminallagstiftningen förekomma, är nästan ingen
af mera ömtålig beskaffenhet än deri: om och i hvad mån skall försök till brott
straffas? — Denna fråga är besvarad uti lagförslagets tredje kapitel, hvarest förklaras,
att försök till alla brott, som äro belagda ined svårare straff, än fängelse
i sjunde grad, må bestraffas; och man har af sådan anledning uppdragit de kännetecken,
som man ansett utmärka ett straffbart försök, samt i sammanhang dermed
uppställt en allmän regel angående förhållaudet emellan straff för fullbordadt
brott och för försök, med öfverlåtande åt domaren att, efter dessa grunder, utan
vidare anvisning i lagen, ådöma straff för försök till alla brott, utom dem, som,
enligt hvad nyss är nämndt, blifvit undantagna.
Någon tvekan om giltigheten af sjelfva den grundsats, hvarpå förslaget i denna
del hvilar, synes icke böra uppstå. Man har visserligen anmärkt, att om försök
till brott varder slraffadt, så är det egentligen uppsåtet som bestraffas och således
något, som ej faller inom straffrättens område. Men man måste härutinnan
skilja emellan ett uppsåt, som ej framträdt i yttre handling, och ett, som genom
sådan handling sig uppenbarat. Om i det förra fallet lagen måste tiga, så är det
deremot, i det senare, icke mera den utom menniskans domsrätt liggande tanken,
utan den onda viljans uppenbarelse i handling eller en i brottslig afsigt företagen
gerning, som påkallar straff; och ostridigt är att det skydd, lagstiftningen
bör gifva åt de rättigheter, som genom samhällsinrättningen skola försäkras, blefve
ofullständigt, om endast de brott, som gått i fullbordan, belädes med straff, och
alla försök till brott lemnades ostraffade. Också hafva redan 1734 års lagstiftare
godkänt omförmälde grundsats; men i dess tillämpning röjes en märkbar olikhet
24
Lug-Utskollets Betänkande, N:o 58.
emellan gällande och nu föreslagna lagstiftning. Den förra straffar nemligen försök
blott i få fall; men den utsätter uttryckligen vid hvilka brott sådant må ske.
I lagförslaget deremot, har man, på sätt nämndt är, ansett alla försök till svårare
brott böra straffas; men för deras bestraffning endast uppställt en allmän regel,
att vid alla försök tillämpas.
Att härigenom ej något straffbart försök skulle blifva ostraffadt, synes kunna
antagas; men om än det ej kan förnekas, att en väsendtlig brist i gällande lagstiftning
dymedelst blefve afhulpen, nemligen den, att försök till brott, hvilkas bestraffning
allmänna rättskänslan lifligen påkallar, måste, såsom ej uttryckligen med
straff belagde, i flera fall lemnäs ostraffade, anser likväl Utskottet betänkligt att
afhjelpa denna brist på nu föreslagna sätt.
Utskottet har icke kunnat förbise de vådor, som kunde härflyta, genom inskränkningen
till allenast uppställandet af en allmän regel i detta fall. Deraf kunde
illviljan lätteligen taga sig anledning att i en oskyldig gerning spåra försök till
brott, hvilket kanske icke ens kan försökas utan att på samma gång fullbordas;
deraf en mängd rättegångar och åtal framkallas, utan att leda till någon bestraffning,
eller åtminstone till någon, som allmänna säkerheten kräfde; och deraf vore
att befara det i sjelfva verket oskyldiga gerningar kunde komma att stämplas såsom
försök till brott och såsom sådana bestraffas. Man har väl föreställt sig möjligheten
att genom bestämdhet i föreskrifter kunna förebygga dessa vådor; men
ehuru Utskottet erkänner den omsorg man härvid användt, fruktar likväl Utskottet,
att ändamålet icke står att uppnå på denna väg; och efter Utskottets öfvertygelse,
återstår således icke någon annan, än att fortgå på den af 1754 års lagstiftare
beträdda bana, eller att uttryckligen utsätta i hvilka fall försök till brott
må straffas.
Sådant må då bero på, vid hvarje brott, företagen undersökning, huruvida
försök till samma brott verkligen kan göras, utan att brottet dermed fullbordas;
och om försök dertill är af den för allmänna säkerheten vådliga beskaffenhet, att
det måste bestraffas. — Endast härigenom kan nödig fullständighet i denna del af
lagstiftningen vinnas i förening med en nödig säkerhet. Att uppoffra den senare
för den förra, kan Utskottet icke tillstyrka; och häri ligger motivet till den förändring,
som Utskottet anser förslaget böra undergå i förevarande hänseende.
c) Slutligen har Utskottet ej kunnat uudgå att fästa sin uppmärksamhet vid
ett förhållande, som på lagförslagets redaktion utöfvat ett stort inflytande. Af 2;a
Kap.
Lag-Utskollels Betänkande, N:o 58.
25
Kap. inhemtas nemligen, hurusom frihetsstraffet blifvit indeladt i särskilda grader,
af hvilka hvar och en, under den första, innefattar en viss tidrymd af dels två år
och dels mindre; och finnes i öfverensstämmelse härmed, i alla de fall då frihetsstraff
bestämmés för brott, detsamma utsatt till fängelse i någon eller några af berörde
grader, med anvisning för domaren att bestämma straffet till ett visst tids
moment
inom samma grader.
Att en sådan method är någonting helt och hållet nytt i Sveriges lagstiftning
är lika ostridigt, som att en, i enlighet dermed inrättad lag, skulle komma
att sakna den popularitet, den lättfattlighet, som man i allmänhet bör i lagstiftningen
eftersträfva; och deraf härflyter den fråga: är denna method ett oeftergilligt
vilkor för lagstiftningens åsyftade fulländning? Om man granskar lagförslaget, så
synes omförmälde method egentligen blifvit begagnad för genomförande af den i
förslaget antagna grundsats, att domaren skall inom vissa gränser för hvarje brott
afmäta straffet; men deraf framkallas åter den frågan: kan målet ej vinnas på annat
sätt eller utan uppoffring af lagens lättfattlighet?
Svaret på denna fråga ligger ej aflägset. Det finnes i gällande lagstiftning,
som, på sätt redan blifvit visadt, i flera fall lemnar domaren rättighet, att för
vissa brott emellan bestämda gränser afmäta straffet.
Då i dessa fall frihetsstraff skall åläggas, utsättes ett bestämdt maximum och
minimum af straffet, såsom från två till åtta år, från ett lill fyra o. s. v.; och
den i förevarande hänseende sålunda begagnade method, hvars större lättfattlighet
och tydlighet än den föreslagna, ej torde kunna motsägas, lärer äfven framdeles
kunna användas.
Man har visserligen trott att, medelst användande af den senare, möjligt vore
att gifva reglorna för straffmätningen mera bestämdhet; men i verkligheten synes
ett sådant ändamål dermed ej kunna uppnås; hvaremot å andra sidan kan anmärkas
att, om man alltid måste utsätta straffen i vissa grader, man derigenom bindes
vid vissa tidsmått och således är förhindrad att inskränka eller modifiera tidsbestämmelserna
och att vidtaga enstaka förändringar i de bestämda straffen.
Man kan t. ex. efter lagförslaget, ej ålägga frihetens förlust från ett till tre år,
från två till fem, eller ovilkorligen på vissa år, äfven om man skulle anse dylik
bestämmelse, med afseende å någon förbrytelses art och beskaffenhet, böra stadgas;
och denna omständighet synes ensam utgöra tillfyllestgörande anledning för
Utskottets betänkligheter mot den föreslagna afvikelsen från det hittills, i förevarande
hänseende, brukliga sätt, hvilket medgifver alla möjliga modifikationer i tidsbestämmelserna.
Bih. lill n. St. Prof. 1847 och 1848. 7 Sami 1 Afd. 21 Bäft. 4
26
Lag-Ulskottets Betänkande, N;o 68.
Det kan dock icke förnekas, alt graders användande bidrager till korthet i
redaktionen; men denna fördel torde ej motväga olvanberörde olägenhet eller böra
sökas med uppoffring af lagens lättfattlighet och tydlighet. För den egentliga juristen
blefve det likväl ej svårt att snart göra sig förtrogen med den nya metho
den;
men lagen skrifves icke endast för domaren utan äfven för folket. Den måste,
såsom Lagkommittéen sig uttryckt, »vara en bok för folket», och dertill fordras,
i första rummet, att den skall kunna af hvar och en med lätthet fattas.
Allmänheten skulle dock få svårt att förstå meningen af ett stadgande, alt den,
som begfir brott, skall dömas till fängelse i andra eller tredje grad eller dylikt;
hvaremot hvar och en utan svårighet begriper lagen, då den bestämdt utsätter
maximum och minimum af straff.
Det hittills begagnade sätt finner Utskottet alltså ej skäl att frånträda; hvadan
Utskottet anser lagförslaget i öfverensstämmelse härmed böra förändras.
Utskottet har nu tillkännagifva de väsendtligaste och mest genomgripande förändringar,
som efter Utskottets öfvertygelse böra verkställas uti ifrågavarande förslag
till ny strafflag, innan samma förslag må till lag upphöjas. Detta kräfver
emellertid en nära nog total omarbetning deraf, och således ett vidsträcktare arbete,
än som i allmänhet kan fordras af ett Rikets Ständers Utskott; men då behofvet
af en ny brottmålslag med hvar dag tilltager och nödvändigheten bjuder
dess snara afhjelpande, har Utskottet, med fullkomlig insigt af de svårigheter, som
äro förenade med ett dylikt arbete, likväl ej tvekat att detsamma företaga. De
förslag, som nu öfverlemnas till Rikets Ständers pröfning äro frukter af Utskottets
trägna bemödanden.
Utom ofvananmärkte förändringar, har emellertid Utskottet, på sätt redan
blifvit antydt, funnit ytterligare ändringar och tillägg i speciella delar af den föreslagna
nya strafflagen af nöden. För de väsendtligaste af dessa kommer Utskottet
att redovisa vid de kapitel, hvilka upptaga de förändrade eller tillagde
stadganderna. Men deremot anser Utskottet någon annan motivering för de af
Utskottet vidtagna mindre betydliga ändringar och jemnkningar i ansvarsbestämmelserna
ej erforderlig, än den, som innefattas i det förklarande att Utskottet härvid
sökt iakttaga hvad, som, efter Utskottets omdöme, öfvensstämmer med rättvisa;
och som Utskottet ej haft något att anmärka emot lagförslagets 1 kap., hvilket
handlar om dem, som svensk straffrätt underkastade äro, öfvergår Utskottet till
Lag-Ultkoltets Betänkande, N.o S8
27
2 Kap.
Om straff, som efter denna lag ådömas må.
Utskottet har här ofvan redogjort för de förändringar som, efter Utskottets
åsigt, böra äga ram i det straffsystem, hvilket i lagförslaget blifvit uppställdt.
Det återstår således att redovisa för de förändringar i förevarande kapitel, som
antingen påkallas af de förre, eller Utskottet, vid granskning af detta kapitel, i
öfrigt funnit af nöden.
Hvad dervid först angår de bestämmelser, som i afseende på verkställigheten
af dödsstraffet i 2 § förekomma, så har Utskottet, i stället för föreskriften att
den afrättades kropp »skall i stillhet å närmaste begrafningsplats jordfästas» stadgadt,
att den skall å särskild dertill utsedd plats begrafvas. Utskottet befarar
nemligen, det en föreskrift att en afrättad persons kropp skall i kyrkogård begrafvas,
ej skulle af allmänheten utan missnöje emottagas.
Visserligen torde kunna anmärkas, att eft sådant missnöje grundas på en
fördom; men ostridigt är dock, att denna fördom utgår från alskyn för brottet,
och det torde derföre vara rådligast att skona densamma. Att, på sätt för närvarande
tillgår, nedgräfva den afrättades kropp på galgbacken eller afrättsplatsen,
är åter att utsträcka Statens straffrätt utöfver dess gräns; och af dessa orsaker
har Utskottet föreslagit, att en dylik kropp skall begrafvas å särskild för ändamålet
utsedd plats.
Beträffande sedermera frihetsstraffet, i afseende på hvilket Utskottet måst
föreslå till större delen nya bestämmelser, så får Utskottet till en början anmärka,
att Utskottet ansett strafflagen böra upptaga de väsendtligaste egenskaper, som
karakterisera de olika arterna af omfönnälte straff, men alt deremot de mera
speciella löreskrifterna om fångars behandling rätteligen höra till en särskild lag.
— Det är af sådan anledning, som 6, 10, 11 och 12 §§ i Utskottets förslag
till strafflag blifvit uppställda.
Då straffarbete skall motsvara de första sex fängelsegraderna i lagförslaget,
följer deraf att detsamma skall ådömas antigen på lifstid, eller på viss tid, och
att det i senare fallet ej får sättas öfver tio år eller under sex månader.
Lika med hvad i Norriges lag är föreskrifvet, har Utskottet stadgat att fängelse
vid vatten och bröd må ådömas på minst fyra och högst trettio dagar, med
de afbrottsdagar, som förut äro omtalade, utan att likväl dessa dagar må i straffet
beräknas.
Motsvarande andra arten af fängelsestraffet synes ej böra utsträckas öfver
28
Lag-Vtskoltelt Betänkande, AV o 38.
etthundraåttatio dagar eller utöfver maximum af sjunde fängelsegraden i lagförslaget;
men deremot har Utskottet bestämt att, ehuru minimum i nämnde grad
är trettio dagar, ifrågaställa fängelse må åläggas på minst sexton dagar.
Denna nedsättning har nemligen varit nödig, enär berörde fängelse jemväl
skall såsom förvandlingsfängelse användas. Hos Utskottet har väl fråga varit, om
icke minimum borde, af berörde anledning, än vidare nedsättas; men då Utskottet
ansett böter böra förvandlas till antingen enkelt fängelse eller fängelse vid vatten
och bröd, och det senare fängelset icke lämpligen må ådömas på mindre än
fyra dagar, har Utskottet, med afseende å den svårare karaktären af senare fängelsearten
, icke, med bibehållande af motsvarighet, kunnat tillstyrka ytterligare nedsättning.
I allt fall kan man, så vidt enkelt fängelse skall blifva ett straff, ej
sätta minimum deraf för lågt.
Öfriga i afseende på frihetsstraffet i Utskottets förslag till strafflag upptagna
bestämmelser, som ej genom det ofvanstående äro motiverade, synas af den beskaffenhet,
att någon särskild redogörelse derföre ej fordras.
Ehuru principen är fullt riktig i det stadgande, att böter skola tillfalla Kronan,
har likväl Utskottet funnit betänkligt att införa en ovilkorlig bestämmelse
derom. För närvarande gå böter till än Kronan, än åklagare och målsägare, än
kommuner och än kyrkor, fattige och fromma stiftelser. Huruvida sådant fortfarande
bör äga rum, är emellertid en fråga, som icke omedelbarligen sammanhänger
med kriminallagen; och derföre har Utskottet ansett ett särskildt stadgande
böra meddelas derom och således uti den af Utskottet föreslagne lo § infört en
hänvisning till ett dylikt stadgande.
Lika med Lagberedningen anser Utskottet att böter skola uttagas så vidt ske
kan, och att hvad som ej utgår bör förvandlas; men på det att det erlagda
beloppet alltid må komma den bötfällde till godo, har Utskottet i 16 §
föreslagit en bestämmelse i sådan syftning.
Uti lagförslagets 10 § motsvarande den 17 i Utskottets förslag, är stadgadt
att från utmätning af böter skola undantagas nödiga gång- och sängkläder
för den sakfällde, hans hustru och oförsörjde barn, jemte en månads underhåll af
det förråd, som i huset finnes.
Utskottet medgifver äfven billigheten af detta stadgande; men den obillighet
följer likväl deraf, att t. ex. en handtverkare skulle kunna i och för böter beröfvas
den redskap, som är nödig för bedrifvande af hans näring och såmedelst urståndsättas
att sig försörja. — Derhän synes man emellertid ej böra gå; och som
dertill kommer, att det alltid skulle blifva svårt att bestämdt uträkna huru mycket
af ett befintligt förråd kan erfordras för att under en månad försörja en sak
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
29
fällds familj, har Utskottet, som anser ej allenast hustrus och barns utan äfven
tjenares rätt böra tagas i betraktande, i 17 § sökt inlägga en sådan bestämmelse
i omförmälta hänseende, att böter ej kunna utsökas af den, som ej förmår
dem betala, utan att han derigenom urståndsättes, att sin näring bedrifva,
eller att hans husfolk derigenom kommer att lida brist på föda och uppehälle;
härmed har Utskottet äfven bibehållit den grundsats, som redan är gällande och
hvars billighet och rättvisa ej lärer ifrågasättas.
Utskottet har redan antydt det förhållande, som vid böters förvandling synes
böra iakttagas emellan enkelt fängelse och fängelse vid vatten och bröd. I
öfrigt har Utskottet vid uppgörande af den i 18 § innefattade förvandlingstariff
beräknat så, att, enär böter är en ringare art af straff än fängelse, högsta bötesbeloppet
eller etthundra riksdaler i silfver ej må motsvara längsta fängelsetiden.
Eljest kommo fängelse och böter att i sjelfva verket blifva paralelt bredvid hvarandra
gående straff, och dermed vore ett riktigt förhållande emellan dessa straffarter
ej iakttaget.
Då Utskottet föreslagit att böter må förvandlas till enkelt fängelse eller fängelse
vid vallen och bröd , anser Utskottet alla bötesförvandlingar böra verkställas
af domaren. — Den sakfälldes förhållande, sinnesstämning och kroppsbeskaffenhet
böra vid valet af straffarter tagas i öfvervägande; och ingen är i bättre tillfälle
att bedöma hvad inflytande dessa omständigheter må medföra, än den domare, som
ransakat i målet. Dessutom är förvandling af böter en demare-åtgärd, och bör
således icke öfverlemnas åt exsekutor, hvilken deremot utan våda kan anförtros
att, efter den uppgjorda förvandlingstariffen, utbyta fängelse vid vatten och bröd
mot enkelt fängelse, derest någon, vid undergåendet af förra fängelset, funnes dermed
ej kunna uthärda. Dessa grunder äro tillämpade i 19 och 20 §§.
Såsom ledande till förkortning, har Utskottet i en § (22) sammandragit 15,
16 och 17 §§ i lagförslaget, hvilka upptaga qvalifikatiouer af de särskilda straffen
för einbetsmän, dervid Utskottet tillagt hvad som i anledning af suspensionsstraffet
påkallats. Utskottet har emellertid ansett mistning af embete blott böra medföra
förlust af det embete, hvari den förbrytelse skett, som föranleder straffartens
tillämpning. Det kunde nemligen gifva anledning till olika tydningar hvad med
dylikt embete förstås; och dessutom synes den, som icke förbrutit sig i högre
grad, än att han fortfarande må brukas i Statens tjenst, utan fara kunna bibehållas
i det embete han oklanderligen förrättat.
Slutligen har Utskottet i 25 och 26 §§ motsvarande 20 och 21 §§ i lagförslaget,
fästat afseende på en af Högsta domstolen vid lagförslagets granskning
framställd anmärkning.
30
Lag-Ulsliollels Betänkande, N:o 38.
3 Kap.
Om försök till brott
Ehuru
Utskottet ansett försök till brott ej böra straffas i andra fall, än då
sådant i lagen uttryckligen utsattes, hörer likväl till lagens fullständighet, att deri
upptagas allmänna bestämmelser i afseende på försök i den syftning, som lagförslaget
i denna del innehåller, och således angående dels de kännetecken som stämpla
en handling till ett straffbart försök, dels de grunder, som böra följas vid bestämmande
af straff för försök och förhållandet emellan straff för försök och för
fuilbordadt brott, dels ock hvad verkan de omständigheter, att någon försökt verkställa
brott med otjenliga medel eller dervid nyttjat tjenliga medel på oriktigt
sätt, eller afvärjt följderna af ett försök eller från försök af egen fri vilja afstått,
kunna på straffbarheten utöfva.
Utskottet, som godkänner den karakteristik å försök, som i lagförslagets 1
§ är gjord, delar deremot icke den åsigt att, såsom allmän regel för bedömandet
af försöks olika straffbarhet, försöken böra indelas i fulländade och ofulländade.
Att uppdraga en bestämd skilnad emellan dessa grader, synes icke vara görligt,
och i iagtillämpningen skulle det i många, kanske de flesta fall blifva nära nog
omöjligt att bestämma om ett försök är fulländadt eller ej. I föreskriften, »att
gerningsmannen skall för försök straffas, i den mån försöket till brottets fullbordan
sig närmat», anser Utskottet deremot en tillfyllestgörande ledning vara gifven domaren
att, i hvarje förekommande fall, bedöma den större eller mindre brottsligheten
af ett gjordt försök; och vidare föreskrift torde derföre icke erfordras. I
följd deraf har Utskottet uteslutit 2 och 5 §§ i förslaget till förevarande kapitel,
samt i i § inlagt ett stadgande angående straffet för försök, i afseende hvarpå
Utskottet funnit den i lagförslaget uttalade grundsats icke böra frånträdas.
Ehuru den, som uppsåtligen gör försök till brott, men misslyckas derföre
att han dervid begagnat otjenligt medel, eller nyttjat tjenligt medel på sådant sätt
eller under sådana förhållanden, att den åsyftade verkan ej kunde inträffa, är i
subjektift hänseende lika brottslig, som om han begagnat tjenliga medel på ett
ändamålsenligt sätt, måste likväl, i fråga om straff för en dylik handling, den
omständighet, att ringaste skada deraf icke följt, hafva ett betydligt inflytande.
I lagförslaget har ock berörde omständighet ansetts böra verka till mildring i
straffet; men, efter den bestämmelse, som i denna del är gjord, skulle dock ett
försök af förevarande beskaffenhet kunna ådraga gerningsmannen ett högre ansvar,
än allmänna säkerheten synes påkalla. Derföre har Utskottet ansett att straffet i
detta fall aldrig må sättas till högre än fängelse, äfvensom att, vid synnerligen
Lag Utskottets Betänkande, N.o 58.
31
mildrande omständigheter, strafflöshet må äga rum. Det torde kunna anmärkas, att
man härigenom gör alltför mycket afseende på den objektiva skadan; men häremot
må erinras, att de handlingar, hvilka nu blifvit omtalade, enligt gällande lag, ej
ådraga gerningsmannen någon påföljd, hvadan densamma ej heller nu torde böra
stadgas allt för sträng.
Då den, som sjelf afvärjt följderna af ett gjordt försök, bör skonsamt bedömas,
har Utskottet i detta fall föreslagit enahanda stadgande, som nyss är nämndt.
4 liap.
Om vällande.
Då föremålet för detta kapitel dels är att besvara den frågan, huru vållande,
efter dess olika modifikationer, i motsats mot uppsåt, bör bedömas, eller att angifva
reglor för tillämpning af de särskilda i lagen för vållande utsatta straffbestäm
melser,
synes, efter Utskottets omdöme, i första rummet böra bestämdt utredas hvad
med vållande förstås eller, med andra ord, hvilka omständigheter karakterisera en
handling till vållande. En antydan derom finnes visserligen i i §; men för redande
af begreppet är den icke tillfyllestgörande. Då uppsåtligt brott förutsätter dels
medvetande af gerningens brottsliga beskaffenhet, dels ock vilja att densamma, det
oansedt, begå, saknas deremot vid vållande antingen kännedom om gerningens
brottslighet eller vilja att åstadkomma den skadliga följden. Man har derföre antagit
att en gerning, som skett genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, är
vållande; men då således vårdslösheten, oförsiktigheten eller försummelsen karakteriserar
handlingen, torde sådant ock böra bestämdt uttryckas. I den ordning dessa
ord i förslaget förekomma kunna de likväl, på sätt gjorda anmärkningar utvisa, tydas
såsom utmärkande olika gradationer af vållande och alltså något helt annat än
de verkligen afse. Denna ordning förklaras emellertid genom föreskriften att af
»omständigheterna» skall bedömas om handlingen skett af uppsåt eller af vållande,
af vårdslöshet etc. Men en dylik föreskrift är, efter Utskottets omdöme, hvarken
nödig eller lämplig. De reglor för bevisning af brott, som i allmänhet äro gifna,
torde äfven i denna del böra lända till efterrättelse; och derom är en föreskrift lika
litet behöflig i detta som i andra fall.
I öfrigt har Utskottet funnit rättast, att i mom. i 2 §, eller stadgandet,
att vållande endast må straffas i de fall lagen utsätter, inlägges uti 1 §, som då
upptager de kännetecken, hvilka karakterisera en handling till vållande, och bestämmer
när en sådan handling skall straffas; samt att i 2 § stadgas hvad domaren
32
Lag-Ulshollcls Betänkande, N:o 58.
har att vid tillämpning af straffet iakttaga. Men i senare hänseendet torde den
föreskrift, »att domaren skall pröfva om och i hvad mån vållandet för groft eller
ringare anses må» vara tillräcklig; hvaraf åter följer att 3 § måste utgå. Denna §
upptager nemligen endast åtskilliga exempelvis anförda fall då vållande skall för groft
betraktas. Om det emellertid vore möjligt att med erforderlig fullständighet och
klarhet upplaga alla berörde fall, skulle mindre vara att anmärka emot ett sådant
uppräknande; men då så ej är förhållandet, då hvarje försök i denna syftning lätteligen
kan missleda domaren, hvilken ej har mindre svårt i detta, än andra fall,
att bedöma en gernings mer eller mindre brottslighet, synes ock rådligast, att
stanna vid den allmänna i 2 § uttryckta grundsats: att domaren skall af omständigheterna
bedöma om vållande må för groft eller ringare anses. Definitioner och
exempel af ifrågavarande art, har man jemväl städse sökt undvika i lag; och Utskottet
finner ej skäl att i förevarande fall frånträda denna i lagstiftningen godkända
maxim.
Då det är klart att för ringare vållande jemväl skall ådömas ringare straff,
samt sådant jemväl följer af föreskriften i 2 §, kan den 4 § utan fara äfvenledes
uteslutas. Då, såsom i lagförslaget, en särskild § gjordes till föremål för groft vållande,
kunde omförmälde stadgande i 4 § rättfärdigas; men då den förra utgår,
måste den senare följa med.
Det är visserligen sanni att, då lagstiftningen, utan att störa menniskors fria
verksamhet, ej kan göra anspråk på större uppmärksamhet, än man vanligen, vid
den mångfalld af föremål i allmänna lefvernet, emellan hvilka uppmärksamheten
måste delas, är i stånd att lemna åt hvart och ett för sig, den ej heller kan
sträcka sin fordran på uppmärksamhet utöfver en viss gräns; men hvar ligger denna
gräns — när kan gerningsmannen anses hafva iakttagit eller icke underlåtit den
uppmärksamhet, som en hvar, till undvikande af rättskränkande handlingar, är förbunden
att använda — och när inträder således strafflöshet för orsakad skada?
Lagförslaget svarar i 5 § af detta kapitel: då en händelse skett mera af våda än
af vållande; och 1734 års lag i 38 kap. Missgerningsbalken: då gerning timat af
våda, den man ej förese eller vägja kunde. Och dessa svar synas i grunden öfverensstämma,
enär sällan någon handling, som medfört skada, lärer förekomma, dervid
gerningsmannen med en ytterlig grad af uppmärksamhet, ej kunnat afböja den skadliga
följden; men den skilnad är likväl emellan dem, att det anspråk på uppmärksamhet
och försiktighet i företag och uppförande, som man har rätt alt fordra och
allmänna säkerheten kräfver, är bestämdare uttryckt i gällande lagstiftning. Att afvika
från densamma härutinnan har alltså Utskottet ej funnit skäligt; och det är af
sådan
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
33
sådan anledning, som Utskottet ansett en förändring i redaktionen af ifrågavarande
§ nödig.
5 Kaj).
O771 delaktighet i brott.
Den, som förmår annan, att brotts utförande sig åtaga, utan att dock brottet
kommer till försök, har, enligt 2 § af detta kapitel, ansetts böra straffas såsom för
ofulländadt försök. Utskottet, som på sätt vid 3 kapitlet anmärkes, ansett de olika
försöken ej böra bibehållas, måste följaktligen här föreslå en annan bestämmelse;
och ehuru Utskottet härvid ej kunnat förbise att, i sjelfva öfvertalandet till begående
af brott, en brottslighet uppenbaras, som ej kan lemnäs utan uppmärksamhet,
torde likväl den omständighet alt anstiftningen ej medfört ringaste brottslig följd,
vid bestämmandet af straff å anstiftaren, böra verka särdeles mildrande. I följd
deraf har Utskottet ansett straffet i denna del ej kunna sättas högre än till fängelse
eller böter, särdeles som brott af denna art hittills varit ostraffade.
Uti 8 § stadgas ansvar för föräldrar, som underlåta att hindra deras barn,
så länge de under föräldrarnes vård och lydnad stå, från utförande af brott, hvarom
de äga vetskap. Denna ansvarighet har Herr Grefve Löwenhjelm,, C. A. ansett böra
än vidare utsträckas. Han har nemligen uti en till Utskottet öfverlemnad motion
föreslagit, att föräldrar måtte göras ansvarige för alla brott och förseelser af deras
barn tills desse blifvit admitterade till den Heliga Nattvarden, och sjelfva äro skyl
dige
att för sina gerningar ansvara; men enär det vore orättvist, att straffa någon
för en gerning, den han ej afvetat och således ej heller kunnat förekomma, kan
Utskottet icke tillstyrka en vidsträcktare ansvarighet, än omförmälde § bestämmer.
6 Kap.
Om de allmänna grunder, hvarefter straff mätas skola; så ock om
nedsättning och förändring af straff i vissa fall
I
enlighet med den åsigt, som Utskottet vid 4 kap. i afseende på difinitioner
och exempel i lagen uttalat, har Utskottet ansett de i 1 § af detta kap. exempelvis
uppräknade mildrande och försvårande omständigheter böra utgå. De kunna
lika litet som en mängd andra, mera till doktrinen än lagboken hörande föreskrifter,
gifva någon tillförlitlig ledning för lagskiparens omdöme vid förekommande speciella
Vik till R. St. Prot. 1847 och 1848 7 Sami 1 Afd. 21 Häft. 5
34
Lag-Utskollets Betänkande, N:o Sli.
fall; hvaremot dylika reglor ofelbart skulle blifva en outtömlig källa för dem, som
deri ville söka skenbara grunder till höjning eller sänkning af straff. Äfven här
synes derföre sorn om ändamålet bäst och säkrast vinnes genom angifvande! af en
allmän föreskrift.
Att, på sätt i 9 § skett, i vissa fall medgifva straffnedsättning för den, som
begår brott emellan femton och aderton år, synes högst betänkligt. Man bar väl
till stöd härför åberopat, att bos en förbrytare, som ej fyllt aderton år, en så stor
och inrotad ondska i viljan ej må antagas, att dess förbättring icke skulle kunna
med mycken sannolikhet förväntas; men då man hos den, som uppnått femton år,
förutsätter den förståndsutveckling och den urskilning, att ban är mäktig inse en
gernings brottslighet, samt att fullt tillräknande följaktligen för honom bör äga rum,
fordrar ock rättvisan att ban för hvarje brott, som han derefter begår, lider det
straff, lagen i allmänhet å brott utsätter och som antages vara detsamma motsvarigt.
Att från hoppet om förbättring hemta stöd för en ovilkorlig straffnedsättning,
vore dessutom att bygga på en slipprig grund, ty då, såsom dagliga erfarenheten
visar, mången förbrytare före aderton år redan kan hafva så djupt sjunkit i laster
och brott, uppenbarat så inrotad ondska i vilja, att föga hopp om bans förbättring
är, saknas ock i detta fall den grund, hvarpå stadgandet om straffnedsättningen
hvilar. Men om det sannolika hoppet om brottslingens förbättring af lagstiftaren
erkännes såsom en grund för straffnedsättning, så är svårt att inse hvarföre just
grundsatsens tillämpning är begränsad af förbrytarens ålder. Sannolikheten att åstadkomma
förbättring kan ofta vara större bos förbrytare, som fyllt aderton år, än hos
dem, som ej uppnått denna ålder; och då söker man förgäfves svar på den frågan:
hvarföre skall den förre straffas hårdare än den senare? — Att likväl brottslingens
förbättring ej får af lagstiftaren förbises, bar Utskottet förut anmärkt; men sådant
får dock ej ske med uppoffring af rättvisa. Fall kunna visserligen förekomma af
den beskaffenhet, att förbrytarens ungdom, antingen ensam för sig eller i förening
med andra bevekande omständigheter, utgör skäl till mildring i de af lagen bestämda
straff; men, på sätt flera Lagberedningens ledamöter yttrat, torde sådana fall tillhöra
dem, som lämpligen utgöra föremål för benådningsmaktens mellankomst. Hvad
Utskottet nu anfört lärer innefatta tillräckliga skäl för uteslutande af 9 § uti ifrågavarande
kapitel, hvilket åter påkallar införandet i 10 § af det straff, som i stället
för dödsstraff skall ådömas de i samma § nämnde personer.
Genom den förändring i frihetsstraffet, som Utskottet föreslagit, bar en förändring
af de i detta kapitel intagna föreskrifter angående sammanläggning af straff
jemväl blifvit nödig. Dervid har Utskottet dock hufvudsakligen följt de grunder,
hvarpå lagförslaget i denna del är bygdt, med den afvikelse likväl att, om någon
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 88.
35
gjort sig förfallen till både urbota straff och böter, böterna ovilkorligen skola till
det svårare straffet förvandlas; och härigenom har Utskottet gifvit full tillämpning åt
den grundsats, som i omförmälte hänseende redan gjort sig i lagstiftningen gällande.
7 Kap.
Om de grunder, som utesluta eller upphäfva straffbarhet.
Uti 7 § stadgas, bland annat, att emot den, som gör inbrott eller eljest olofligen
och med våld tränger sig in i annans hus, gård eller fartyg nattetid, må det
våld utöfvas, som nöden kräfver. Utskottet har ansett orden: och med våld böra
utgå. Då någon olofligen intränger nattetid till annan, skulle denne, derest den förre
dervid ej använder våld, eljest vara förhindrad att för bans aflägsnande, så framt sådant
ej sker godvilligt, begagna våld; och ban skulle derigenom nödsakas att i sin
boning bysa en fruktad person, så länge denne behagar. Man kan väl invända, det
laglig handräckning för hans aflägsnande kan reqvireras; men man kan ju föreställa
sig den händelsen, att någon bor ensam och således ej kan gå bort utan att på
samma gång lemna sin egendom till pris åt förödelse. Yisserligen bestämmes i 9
§ af lagförslagets 13 kap. ansvar för den, som intränger i annans hemvist och
vägrar att derifrån, efter tillsägelse, sig begifva; men härmed synes dock ej hemfriden
vara tillräckligen värnad. Hedan i det olofliga inträngandet ligger ett våld
emot denna frid, och belgden deraf bjuder att detta våld må mötas med våld. Någon
våda deraf är ej att befara, då man ej må utöfva vidare våld än nöden kräf
ver;
men ett stadgande i omförmälde syftning kunde deremot verka till minskning
af det skydd, våra lagar alltjemnt lemnat hemfriden.
Utskottet, som, lika med Lagberedningen, ansett den i gällande lag stadgade
preskription af två år för åtalande af ringare brott eller sådana, som ej äro belagde
med svårare straff, än fängelse i sjunde grad, motsvarande det af Utskottet föreslagna
fängelse, och böter, böra bibehållas, finner deremot betänkligt att, hvad gröfre
brott angår, till någon tid inskränka åtalsrätten. Någon egentlig rättsgrund finnes
icke för de i lag förekommande stadgander om preskription. De utgå, hvad
brottmålslagstiftningen vidkommer, hufvudsakligen från billigheten, och måste följaktligen
ur sådan synpunkt försvaras. Nu har man ock derifrån sökt hemta stöd
för den inskränkning i åtalsrätten af gröfre brott, som i 2 mom. 12 § af dettla
kapitel blifvit föreslagen; men då billigheten ej får gälla der den kan komma i strid
med samhällsordningen och rådande rättsbegrepp, torde man, vid betraktande af
följderna utaf omförmälde inskränkning, finna grundad anledning till den betänklighet
36
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 08.
Utskottet deremot yttrat. Genom det stadgande Lagberedningen i denna del föreslagit,
skulle nemligen, bland annat, den, som stulit och lyckats att under fem år
dölja sin brottslighet, vara helt och hållet fri från annat ansvar än ersättningsskyldighet;
han skulle, sedan han hållit sig undan under nämnde tidrymd, kunna oblygt
framträda och trotsa lagen; men att han dermed skulle åstadkomma allmän förargelse
och såra folkets rättskänsla, torde vara temligen uppenbart. Enahanda kunde
förhållandet blifva vid en mängd andra brott; och det är i följd häraf, som Utskottet
uteslutit 2 morn. 12 § af detta kapitel.
De nu anförde skäl gälla till en del äfven för borttagandet af IS §. Tillämpning
af denna g skulle icke gerna komma i fråga i andra fall, än då en dömd förbrytare
hållit sig undan i tio år, sedan domen öfver honom föll, emedan Utskottet
ej kan föreställa sig möjligheten att verkställigheten af ådömd bestraffning, genom
underlåtandet å exsekutors sida, kan komma att öfver berörde tid uppskjutas. Men
vore det då rätt att låta förbrytaren på så sätt gäcka lagen och håna rättvisan, den
der obevekligt kräfver straff å den, som brutit emot dess bud? — Svaret synes ej
kunna blifva annat än nekande, och således äro vidare motiver för stadgandets borttagande
obehöfliga.
Slutligen anmärkes, att enär Utskottet, vid granskning af 20 Kap. 4 §, ej
funnit skäl bibehålla deri förekommande stadgande, att horsbrott ej må åtalas förrän
till skilnad i äktenskap dömdt blifvit, den hänvisning, som i 13 § af förenämnde
kapitel lemnäs till nyssnämnde §, måtte utgå.
9 Kap.
Om Religionsbrott.
Till de religionsbrott, som upptagas i 1734 års lag, höra, bland andra, affall
från vår rena Evangeliska lära, samt utspridande af villfarande lärosats; och bestämmes
uti 1 Kap. 3 och 4 §§ Missgerningsbalken ansvaret för det förra, till landsförvisning
och förlust af arf samt borgerlig rättighet inom Sverges rike, och för det
senare, till landsflykt. Denna ansvarsbestämmelse återfinnes ock uti 1 Kap. 1 § af
1686 års ännu gällande Kyrkolag, derifrån denna bestämmelse således blifvit bemtad
af 1734 års lagstiftare.
I förevarande lagförslag äro emellertid omförmälte fall icke omnämnde; och fråga
har hos Utskottet uppstått, huruvida dessa brott böra i ny strafflag intagas; men,
för besvarande af denna fråga, är nödigt alt Utskottet först meddelar yttrande i anledning
af ett utaf Herr Grefve Stedingk L. framställdt yttrande, att det för affall
Lag-Utskottets Betänkande, iV.o 38.
37
från den rena Evangeliska iäran stadgade straff af landsflygt och förlast af arfsrätt
här i riket måtte upphäfvas, såsom stridande emot både 16 § i Regeringsformen
och den tolerans, som egnar ett fritt och upplyst folk.
Hvad alltså detta hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckta och öfrige Riksstånd
delgifna yrkande angår; så enär ifrågavarande ansvarspåföljder hafva till ändamål,
att motverka möjliga försök, att undergräfva den här i landet antagna troslära
och såmedelst bevara Statskyrkans fasthet och renhet, samt af de diskussioner, hvartill
förevarande förslag gifvit anledning inom Riksstånden, visar sig, att allmänna meningen
är emot den föreslagna förändringen, anser Utskottet sig ej helier böra densamma
understödja. I frågor af denna art torde allmänna rösten företrädesvis förtjena
uppmärksamhet; och lagstiftaren skulle föga motsvara sin bestämmelse, derest
han undanryckte de stöd, hvarmed det för svenska folket dyrbaraste i århundraden
varit omgärdadt, innan sådant vore öfverensstämmande med folkets täukesätt. Dess
religiösa lif måste omsorgsfullt vårdas, och det vill i lagen so ett uttryck af aktning
för den lära, som gör det lyckligt och som Staten åtagit sig att skydda. I fullgörandet
af detta åtagande ligger icke något samvetstvång, men väl ett stöd för den
frid, som utgör vilkoret för en fri utöfning af religionen, hvars befrämjande afses
i Regeringsformens 16 § och höfves ett fritt och upplyst folk.
Då Utskottet således ej kan tillstyrka upphäfvandet af ifrågastälide ansvarsbestämmelser,
återstår följaktligen frågan, huruvida desamma böra i allmänna strafflagen
jemväl inflyta. Om än sådant för närvarande är förhållandet, lärer dock ej kunna
förnekas, att det är mindre lämpligt att samma fall göres till föremål för två på en
gång gällande lagar. Ämnets vigt torde emellertid hafva gifvit anledning till denna
dubbla lagstiftning; men då fråga är om stiftande af ny lag är nödigt, att tillse det
endast sådant deri upptages, som dertill rätteligen hörer. I följd häraf och då
Utskottet, lika med Högsta domstolen, anser oftanämnde ansvarsbestämmelser hafva
sin rätta plats i Kyrkolagen, der de ock till en början blifvit upptagne och ännu
med full gällande kraft qvarstå, finner Utskottet ej heller skäl, att desamma intagas
i den lag, hvarom fråga är. Men då dessa bestämmelser hittills äfven funnits i allmänna
strafflagen, synes en hänvisning till Kyrkolagen i denna del böra i den förra
lemnäs; och af sådan anledning har Utskottet tillagt 3 §.
Vid granskning af det Nådiga förslaget har Utskottet vidare deri saknat bestämmelser,
motsvarande dem, som innefattas i 5 § 3 Kap. Missgerningsbalken och
Kongl, brefvet d. 7 Okt. 1752, jemnfördt med Kongl, brefvet d. 21 Mars 1728,
och som angå de händelser då någon går drucken eller oskriftad till Herrans Nattvard
eller begår brott samma dag han varit till Nattvarden; och enär dessa, till
allmänna lagen hörande, samt till förevarande kapitel hänförliga fall, lika litet lia—
38
Lag-Utskottets Betänkande, N:o S8.
danefter, sora hittills kunna lemnäs utan påföljd, har Utskottet ansett sådan derför
jemväl höra stadgas i en ny § eller den 4:de i ordningen, samt ett tillägg till den
6:te, som motsvarar den 4:de i lagförslaget, således böra införas.
10 Kap.
Om förräderi; så ock om andra för Rikets säkerhet menliga brott.
Då försök till de brott, som i S, 7 och 9 §§ omtalas, ej utan våda skulle
kunna lemnäs ostraffade, har Utskottet, i enlighet med den vid 5 Kap. uttalade
åsigt, ansett här böra stadgas, att försök till omförmälte brott böra straffas.
Enär 22 § har till ändamål att förekomma förräderi och sådana brott emot
Rikets säkerhet, som förut i detta kapitel omtalas, synes ock lämpligare att bestämdt
uttrycka detta ändamål, än att hänvisa till de §§ som afse berörde brott. Derigenom
göres lagbudet mera fattligt; och det är af sådan orsak, som Utskottet an
sett
redaktionen af denna § böra förändras.
11 Kap.
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse eller Rikets
Ständer.
Enligt 4 §, är dråp å Drottning, Enkedrottning, Thronföljare eller annan person
af Konungahuset, som kunglig eller furstlig värdighet inom riket åtnjuter, belagdt
med dödsstraff i det fall att dråpet skett med vilja eller genom uppsåtlig
misshandel, ändå att afsigten ej var att döda, men deremot med fängelse på lifstid
eller (rån åtta till tio år, om det skett, genom misshandel af hastigt mod.
Utskottet har dock funnit betänkligt, att för senare fallet göra något undan
tag
från tillämpning af dödsstraffet. Då, efter nu gällande lag, hvarje, äfven den
obetydligaste misshandel å någon af förenämnde personer medför lifvets förlust, är
alt befara, det ett dylikt undantag skulle komma i alltför mycken strid med rådande
föreställningar och begrepp. Hos Svenska folket är rotfästad en djup vördnad
för Konungahuset; och denna vördnad, hvarpå samhällets lugn i väsendtlig mån
beror, bör icke spillas. Ju vigtigare ett föremål är för nationen, desto brottsligare
blir hvarje angrepp derå; och derför har Utskottet ansett dråp i alla de fall, som
ofvan omtalas, böra beläggas med dödsstraff.
Enahanda förändring har Utskottet jemväl funnit nödig i 7 §, hvilken handlar
om våld emot Riksstyrelse, som, enligt grundlagen, i Konungens ställe förer
Lag-Utskottets Betänkande, N:o S8.
39
Regeringen. Då någon, för att störa friheten i denna Styrelses öfverläggningar och
beslut eller för alt dess sammankomster hindra, utöfvar våld och dervid dräper någon
af Styrelsens medlemmar, är brottet af den svåra art att det i alla händelser
bör medföra lifvets förlast.
12 Iiap.
Om brott mot offentlig Myndighet.
Utskottet anser 3 § böra sammanföras med den i:sta i detta kapitel. Den
förra innefattar nemligen endast en difinition eller närmare bestämmelse af hvad
med embetsman, som i den senare nämnes, förstås; och denna bestämmelse synes
alltså lämpligast deri hafva sin plats. Att i lag inlägga stadganden, hvilka blott innefatta
difinitioner bör så vidt möjligt är undvikas.
Då deputerade vid markegångssättning böra åtnjuta lika skydd vid utöfning af
deras åliggande, som ledamöter i taxerings- och pröfningskommitteer, har Utskottet
funnit en bestämmelse derom böra inflyta i 4 §.
Statens väl är i hög grad beroende på utöfningen af de befattningar, den uppdragit
dess embets- och tjenstemän; men derföre måste ock Staten skydda de senare
i fullgörandet af deras uppdrag. De brott, som emot desse under sådana förhållanden
föröfvas, hafva jemväl alltjemnt varit af våra lagar allvarligen bestraffade.
Så stadgas i 18 kap. 8 g Missgerningsbalken, att hvilken, som bär hugg och slag
ä någon domare eller Konungens embetsman i embetsärende eller hämnas derför å
honom, håfve förverkat lifvet. Det medgifves visserligen att häri. ligger en långt
drifven stränghet; men å andra sidan kan icke förnekas, att det vore en vådlig mildhet
att stadga, det man hädanefter kan dräpa en embetsman i och för hans embete
utan att förlora annat än personlig frihet. I denna händelse anser Utskottet
den brottslige äfven framdeles hafva gjort sig förfallen till dödsstraff. Det är väl
sannt att man ej utan i högst trängande fall bör använda denna påföljd; men, enligt
Utskottets öfvertygelse, inträffar ett sådant fall, då embetsmannen dödas i och
för utöfningen af sitt kall. Om t. ex. en anklagad, missnöjd med domarens åtgärd,
dödade denne på domstolen, synes en sådan gerning vara för Statens säkerhet så
farlig, att den ej kan försonas med mindre än lifvets förlust. Hvarje brott af denna
art kan anses såsom riktadt emot Staten sjelf; och ehuru af stadgandet i 6 Kap.
följer att, om våld eller förolämpning emot embets- och tjensteman, i och för utöfning
af hans befattning, är af den beskaffenhet, att svårare straff derför i allmänhet
är i lag utsatt, detta straff skall tillämpas och den omständighet att brottet begås
emot embetsman såsom en försvårande omständighet anses, likväl och som, vid be
-
40
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
traktande af ordalagen i förenämnde kapitels 1, 2 och 5 §§, sådant kan synas
tvifvelaktigt, finnér Utskottet nödigt att här, likasom i andra likartade fall, en ledning
lemnäs för bedömande af nyssberörde förhållande.
Hvad sålunda är anfördt innefattar skälen till 6 § i Utskottets förslag.
De bestämmelser, som i detta kapitel förekomma rörande uppror och olofliga
folksamlingar, öfverensstämma hufvudsakligen med det förslag till lag emot dylika
brott, som redan öfverlemnats till Rikets Ständers pröfning, och som i allmänhet
blifvit godkändt. Således torde någon vidare motivering för de smärre förändringar
i förslaget, som Utskottet härutinnan verkställt, ej vara af nöden.
Uti detta kapitel har Herr Grefve Spens, J. M. föreslagit införande af ett så
lydande stadgande:
»Bryter man emot påbud, som gifvet är af Konungen eller offentlig Myndighet,
som Konungen berättigat, att slikt påbud utfärda, i mål rörande Rikets allmänna
hushållning och styrelse, förutan hvad i denna lag omförmäles; straffes med fängelse
eller böter samt förlust af visst gods, såsom särskild påföljd, allt efter ty samma
påbud innehåller».
Detta stagande öfverensstämmer i det närmaste med 28 g af delta kapitel uti
Lagberedningens förslag, den Kongl. Maj:t, i följd af Högsta domstolens anmärkning,
i Sin proposition uteslutit; och som Utskottet biträder den åsigt Kongl. Maj:t i
denna del uttalat, torde Utskottet endast behöfva åberopa de skäl, som föranledt
§:s uteslutande. Denna § skulle nemligen, på sätt Högsta domstolen yttrat, medföra
ej allenast begränsning för framtiden af Konungens, jemnlikt 89 § Regeringsformen,
ägande lagstiftningsrätt i mål, som röra Rikets allmänna hushållning, utan
äfven rubbning af åtskilliga i nu gällande författningar, rörande sådana ämnen, meddelade
straffbestämmelser. I förra hänseendet, eller hvad angår Konungens lagstiftningsrätt,
hvaraf de honom underordnade myndigheters beror, skulle bestämmelsen,
såsom innefattande ändring eller förklaring af grundlagen, här ej vara på sitt ställe;
och hvad åter beträffar de uti nu gällande ekonomiska författningar stadgade straffpåföljder
af annan beskaffenhet, än här sägs, synes det ej vara nödigt att sålunda upphäfva
desamma, i utbyte emot det för en mängd skiljaktiga förhållanden alltför allmänna
och obestämda stadgande, som här blifvit föreslaget. Dessutom torde det
vara mest lämpligt, att straffbestämmelser för öfverträdelser af påbud i ekonomimål
utsättas i sjelfva påbudet eller författningen.
13 Kap.
Lag-Utskottets Betänkande, JS:o 58.
41
13 Kap.
Orri fridsbrott.
Att den, som dräper annan vid Gudstjenst eller religionsförrättning, bör mista
lifvet, torde ej behöfva bevisas. Äfven härutinnan finner Utskottet betänkligt frånträda
nu gällande lag, samt anser således ett tillägg i sådan syftning böra ske vid
detta kapitels 1 §.
Den, som söker, men ej gitter med våld till annan intränga, för att honom
misshandla, har dermed uppenbarat en sådan brottslighet att rättvisan derföre kraf—
ver straff. En bestämmelse derom finner alltså Utskottet nödig i 9 §.
14 Kap.
Om förfalskningsbrott.
Uti 4 § stadgas straff å den, som falskeligen i annans namn, sig eller annan
till nytta eller för att dermed skada göra, skrifver köpebref, kontrakt, skuldebref
eller andra dylika handlingar. Erfarenheten bar emellertid visat, hurusom bedrägerier
föröfvas genom handlingar, skrifna i diktade personers namn; och då en dylik
gerning ej är mindre brottslig än den förra, har Utskottet ansett sådant böra i denna
§ uttryckas.
Då de förfalskningsbrott, som omtalas i 7, 11 och 14 §§ äro för allmänna
säkerheten af en högst vådlig art, måste man ock på allt sätt söka förekomma desamma,
Lemnades emellertid den, som börjat att förfalska stämplar, eller att ef
tergöra
mynt eller sedlar ostraffad, derest han påträffas innan han hunnit fullborda
sitt brottsliga företag, vore ej allmänna säkerheten omsorgsfullt bevarad. Det är
derföre som Utskottet anser försök till omförmälte brott böra straffas, och alt ett
tillägg derom således bör göras till nyssnämnde §§,
Om någon söker utprångla en falsk sedel, men hans bedrägeri varder upptäckt
innan kan lyckats, att någon skada, torde ej heller ett slikt försök böra aflöpa utan påföljd.
Det brottsliga uppsåtet hade redan uppenbarats i handling; och af sådan orsak har
Utskottet funnit en bestämmelse för detta fall böra inflyta i 15 §.
Då förlust af medborgerligt förtroende ej bör drabba andra andem, som gjort
sig sakre lill svårare brott, och Utskottet ansett flera af de förbrytelser, som äro
föremål för delta kapitel, ej vara af svårare beskaffenhet, än att de kunna försonas
med fängelse eller böter, har Utskottet ansett 21 § böra så förändras, att omförDih.
till B. St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 6
42
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
malde särskilda påföljd ej, efter förenämnde kapitel, må tillämpas i andra fall, än
att någon för de i samma kapitel omtalade brott gjort sig förfallen till straffarbete.
16 Kap.
Om spridande af pest eller annan för menniskor smittosam sjukdom;
så ock om allmänt farlig förgiftning.
Jemte det Utskottet ansett försök till det i 1 § omnämnda brott böra straffas,
bar Utskottet funnit ett tillägg i 5 § af nöden. Här talas om det fall att någon,
utan uppsåt, orsakat förgiftning, men, sedan han det varseblifvit, faran deraf
ej afvärjer, Om då annan af förgiftningen får svår kroppsskada, skall den förre,
enligt lagförslaget, straffas med fängelse från två till sex år, utan att straffet ökes,
derest döden följer. Utskottet finner deremot denna omständighet i hög grad försvåra
brottsligheten, och i följd deraf, att straffet i detta fall bör sättas till straffarbete
från åtta till och med tio år. Då menniskolif spilles antager förbrytelsen en
eftertänkligare karaktär; och den yttre följden af en handling får lagstiftaren icke
förbise.
Af enahanda anledning har Utskottet inlagt en bestämmelse i 6 § för den
händelse att någon får död af gift, som, mot föreskrift, utleinnats af den, som är
berättigad sälja sådan vara; hvarförutan Utskottet vid denna § hänvisat till de särskilda
stadganden, som äro gifna eller framdeles komma att gifvas emot oloflig1;
innehafvande af arsenik. Erfarenheten har ådagalagt de olyckor, som föranledts af
lätt tillgång på gift, och behofvet af kraftiga medel till afvärjande af dessa olyckor;
och af denna orsak anser Utskottet en erinran i denna del böra finnas i allmänna
strafflagen.
Enär den förbrytelse, som omnämnes i 3 §, efter Utskottets omdöme, ej är
af ärekränkande art, har Utskottet ej heller funnit förlust af medborgerligt förtroende
böra ådömas den, som varder förfallen till straff, jemnlikt berörde §. Hänvisningen
till förevarande § bör således uteslutas.
17 Kap.
Om mord och dråp; sä ock om annan misshandel å person.
Till 1 §, som bestämmer straff för mord, anser Utskottet böra göras ett
tillägg i afseende på straffet för försök till dylikt brott.
Lag-UtsJcoltels Betänkande, N:o 58.
43
Utskottet föreslår uteslutandet af 3 §. I gällande brottmålslag saknas något
motsvarigt stadgande; och fara är, att dess införande kunde komma alt främja verkliga
mord, medelst förbrytaren lemnad anledning att beräkna och påyrka befrielse
från det svårare straff, som sådant förljenar. För det högst sällsynta fall, då hän
delser
af den beskaffenhet, som omförmälde § afser, skulle kunna komma i fråga,
lärer någon särskild ansvarsbestämmelse icke mera hädanefter än hittills vara behöflig.
Uti 7 § af lagförslaget stadgas strängare straff för dråp å skyldeman i rätt
uppstigande led, än för dylikt brott å maka, stjuf- och svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde, lärare eller annan, under hvars lydnad man står. Så be
stämmes
straffet för sådant dråp, som omtalas i föregående 4 och 5 §§, å den
förstnämnde till lifvets förlust, men, om det sker å de senare, till endast förlust
af friheten på vissa år eller lifstiden. Utskottet anser emellertid någon olikhet i
denna del ej böra äga rum. Att dråp å föräldrar städse måste betraktas såsom
ett af do svåraste brott kan ej förnekas; men att den, som dödar sina svärföräldrar,
sina fosterföräldrar eller sin lärare o. s. v. skall hafva rätt att mildare af lagen
bedömas, kan Utskottet ej antaga. Ju heligare och betydelsefullare de band
äro, hvarmed menniskor äro förenade, ju närmare deras inbördes förhållanden äro,
och ju större fara kränkningen af dessa förhållanden kan medföra för samhället, desto
mera måste de af lagstiftaren skyddas. Om dråp å svärföräldrar och fosterföräldrar
ej af lagen anses annorlunda, än dråp å en person, till hvilken dråparen ej
haft ringaste förbindelse, fruktar Utskottet, att denna lag ej gillas af allmänna rättskänslan,
hvars tolk lagen likväl måste vara; och på sådan grund har Utskottet ansett
del straffhot, som denna § uttalar mot dråp å skyldeman i rätt uppstigande
led, böra utsträckas till öfriga nu ifrågavarande fall.
Enligt förslagets 19 § skall den, som uppsåtligen utsätter barn, hvilket han
pligtig var att vårda och som sig ej sjelf kunde hjelpa, eller det i hjelplöst tillstånd
försätter, straffas, derest det skedde å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att barnets räddning ej med sannolikhet kunde väntas, med fängelse i
fjerde och tredje grad, och, om barnet får svår kroppsskada, med fängelse i första
och andra grad; och skulle denna senare påföljd, jemnlikt 42 §, tillämpas, äfven i
den händelse att barnet omkommer. I denna händelse synes likväl rättvisans fordran
ej uppfylld genom tillämpning af stadgade straffet, ty, på sätt Utskottet redan
anmärkt, måste lagstiftaren, vid bestämmande af straff för gerningar, afse deras
yttre följder. Här har man dessutom, å ena sidan, en uppsåtlig gerning, och, å
den andra, såsom följd deraf uppoffring af en menniskas lif. Huruvida denna uppoffring
varit gerningsmannens afsigt torde väl oftast blifva svårt att utreda, men ett
ostridigt faktum är dock att ett menniskolif blifvit genom en uppsåtlig gerning spildt,
44
Lag-Ulskottets Betänkande, Nio 38.
och brottsligheten deraf ökes genom den hjertlöshet och hårdhet samt den pligtförgätenhet,
som gerningen ådagalägger. Med afseende härå och i öfverensstämmelse
med de grundsatser Utskottet i allmänhet följt, har Utskottet stadgat att, om i förevarande
fall, barnet omkommer, gerningsmannen äfven skall mista lifvet. Att nedsätta
påföljden i detta fall, kunde leda till vådliga försök.
Hvad Utskottet sålunda anfört gäller ock såsom skäl för den ökning af straffet,
som i nästpåföljande § blifvit föreslagen derest lif spilles i det fall, denna § omtalar.
Sedan i lagförslagets 52 § blifvit stadgadt huru den, som, i uppsåt all skada,
gifvit annan gift eller annat lifsfarligt ämne, skall straffas, derest deraf kommersvår
kroppsskada eller ringare eller ingen skada följer, bestämmes ansvar för den
händelse att någon i samma uppsåt tillredt gift eller lifsfarligt ämne, utan att gitta
uppsåtet fullborda eller dertill försök göra. Då man ser på töregående bestämmelser
synes uppenbart, att sistnämnde stadgande blott har afseende på det fall, att
gerningsmannen ej lyckats få föremålet för sitt brottsliga uppsåt att förtära giftet,
emedan brottet då är fullbordad t antingen skada följer eller ej. Genom tillägget
»eller dertill försök göra» blir meningen emellertid dunkel, ty derigenom skulle man
tilläfventyrs kunna draga den slutsats, att föregående ord »men gitter ej sitt uppsåt
fullborda», afser det fall, alt giftet blifvit ingifvet, utan att skada skett. Men då,
på sätt nämndt är, meningen ej är sådan, har Utskottet funnit orden: »eller dertill
försök göra» böra utgå.
IS Kap.
Om brott emot annans frihet.
Då Utskottet i 3 kapitlet ej bibehållit skilnaden emellan fulländadt och ofall—
ändadt försök, kan den hänvisning till senare arten af försök, som i 5 § af detta
kapitel lemnäs, ej heller af Utskottet bibehållas. Att bestämma, det sådant brott,
som i denna § afses, skall straffas såsom försök, efter de grunder som Utskottet
uppställt i förstnämnde kap., kunde emellertid leda till för mycken stränghet; och
derföre har Utskottet, med hufvudsakligt godkännande af den åsigt, som legat till
grund för stadgandet i denna del af förslaget, trott lämpligast att i omförmälde §
bestämdt utsätta straffbestämmelsen.
Ur 9 § har Utskottet uteslutit orden »för olaga häktning», enär dessa ord
förutsätta bestämmelser, som för närvarande saknas och ej höra till strafflagen.
Uti en särskild § (14) har Utskottet föreslagit huru den skall straffas, som i
uppsåt att med qvinna öfva otukt begagnar våld, hot eller list, utan att likväl upp
-
Lag-Ulskollets Betänkande, N:o 38.
45
såtet fullborda. Försök af denna beskaffenhet är redan i gällande lag belagdt
ined straff.
Genom 17 § i lagförslaget stadgas straff om man bortförer omyndig qvinna,
med hennes vilja, men utan samtycke af målsman. Då nu en mängd qvinnor dels
sakna målsmän, dels ock äro öfverlemnade åt sig sjelfva, äfven om målsmän finnas,
synes det vara alltför bård t, om den, som begifver sig bort med en dylik qvinna
med hennes vilja, alltid skulle derföre kunna dragas till Rätta. Dertill kunde emellertid
ifrågavarande § gifva anledning. Försiktigare hafva 1754 års lagstiftare varit
i denna del. De hafva nemligen endast stadgat straff för den, som bortförer
qvinna från fader och moder eller dem, som i deras ställe äro; och som dermed
blifvit lemnadt det skydd, som af lagstiftaren härutinnan kan fordras, har Utskottet
ansett ifrågavarande stadgande böra i omförmälte hänseende bringas till öfverensstämmelse
med gällande lag.
20 § torde helt och hållet böra utgå. Densamma synes så obestämd, att den
sannolikt skulle föranleda till obefogade rättegångar. Behofvet af ett dylikt stadgande
har hittills icke visat sig; och detta behof måste än mera undanröjas, då
man i lagen söker inlägga ansvar för alla upptänkliga brott. Att lemna domaren
tillfälle att såsom brott slämpla en, såsom sådan, i lagen icke upptagen handling,
har städse ansetts vådligt; och dertill kunde ifrågaslällde § gifva anledning.
Då, efter Utskottets omdöme, den, som till slafbandel utrustar fartyg, fastän
fartyget ej kommer att för ändamålet begagnas, eller begår sådant brott, som i 12
och 13 §§ sägs, gjort sig ovärdig medborgerligt förlroende, har Utskottet funnit
ett tillägg i sådan syftning af nöden i 23 §.
19 Kap.
Om falsk angifvelse; så ock om annan ärekränkning.
Då ärekränkning mot föräldrar alltid innebär en större brottslighet, än då den
riktas mot annan person, kan Utskottet ej inse hvarföre denna brottets svårare art
blott bör komma i betraktande vid det förhållande, att ärekränkningen i allmänhet
är med böter belagd, på sätt 13 § i lagförslaget innehåller. Den skilnad gällande
lag gör emellan brott af denna art emot föräldrar och andre torde ej kunna förbi
ses.
Då smädeord emot oskyld man är belagdt med sexton skillingar böter, stadgas
åter derföre spö eller ris derest det blifvit fälldt emot fader eller moder. Att
frånträda den grundsats, som således är gällande kan ej vara rådligt; och då den
erhållit full tillämpning i 17 Kap., i afseende på misshandling, synes man i fö
-
46
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 88.
revarande fall ej böra derifrån afvika. Utskottet finner alltså att förhöjning af det för
ärekränkning i förslaget stadgade straff i alla händelser bör ske, då ärekränkningen
är riktad emot skyldeman i rätt uppstigande led, och följaktligen att 13 § i öfverensstämmelse
härmed måste ändras.
Jemnte det att 14 § stadgar, att den, som tilltalas för ärekränkande tillvitelse,
må med bevisning om sanningen af gjorda tillmälet sig från ansvar fria, innehåller
samma §, att denna bevisningsrätt likväl ej må begagnas i det fall, bland
annat, att tid till åtal af tillvitade brottet är försuten. Men i detta undantag kan
Utskottet icke instämma. Den inskränkning, som i denna del blifvit föreslagen, vore
hvarken rättvis eller gagnelig. I förra hänseendet torde blott behöfva anmärkas, att
den, som sanningsenligt omtalar en af annnan föröfvad gerning, som för dennes
goda namn och rykte finnes menlig, ej är den egentlige ärekränkaren, utan att det
är gerningsmannen sjelf, som kränkt sin ära. Den förstnämndes straffbarhet bör
endast bero derpå, om han ljugit. Men dessutom måste man ihågkomma, att man
mångengång, utan afsigt att skymfa, föranlåtes att uppdaga förhållanden, som röra
andra menniskor. Så inträffar nemligen, i händelse någon, hvilken föröfvat ett nesligt,
ehuru ej åtaladt brott, skulle komma i fråga vid val till en befattning, hvarpå
allmänt väl vore beroende. Då inträder nära nog en pligt för en hvar, som känner
personens förhållanden, att dem yppa; och derföre bör ej lagen uppställa några
hinder. Sådant läge likväl i förbudet att bevisa hvad man sagt, derest tid till åtal
af yppade brottet vore försuten. Man skulle då ej kunna freda sig från ansvar i
händelse man anklagas för tillvitelse, och man skulle följaktligen ej heller våga omtala
hvad man vet. I följd deraf torde omförmälde inskränkning ej böra i lagbudet
biebhållas.
Då ärekränkning emot föräldrar och svärföräldrar ej bör lemnäs ostraffad, men
de förolämpade deremot måste kunna undgå att sjelfve påkalla straff, bar Utskottet
ansett dessa brott böra vara underkastade allmänt åtal; och ett tillägg derom är alltså
nödigt i 16 §. Derigenom kommer denna § ock i öfverensstämmelse med 17
Kap. 42 §•
SO Kap.
Om äktenskapsbrott.
Ehuru Utskottet, lika med Lagberedningen, anser det vara mot äktenskapets
natur stridande, att den ena maken under fortfarande äktenskap drager straff öfver
den andra, äfvensom att allmän åklagare åtalar af ena makan föröfvadt horsbrott,
när den förnärmade makan vill fortsätta sammanlefnaden med den brottsliga; kan
Lag-Utskollcls Betänkande, N:o 38.
47
likväl Utskottet icke biträda den åsigt, som i 4 § af detta Kap. uttalas, att nemligen
horsbrott ej må till bestraffning åtalas, der ej för det brott till skilnad i äktenskapet
dömdt är. Då den förnärmade makan för brottet sökt skilnad, synas alla
band mellan makarne vara brustne. Den förnärmade har dermed förklarat, att den
ej vill fortsätta äktenskapet, och den har sjelf gifvit offentlighet åt den andras brott.
Då qvarstå ej heller de skäl emot åtals anställande, som förut funnits, och således
synes rättigheten att utkräfva straff böra inträda, då skilnad blifvit sökt. Derigenom
undvikes jemväl en ny rättegång; hvadan Utskottet, i enlighet med denna
åsigt, förändrat ifrågavarande §.
21 Kap.
Om sedlighetsbrott.
För det i 1 mom. af 1 § upptagna, i gällande lag med dödsstraff belagda
blodskamsbrolt anser Utskottet mindre ansvar än lifstidsfängelse ej böra kunna i lagen
utsättas; och som, efter Utskottets omdöme, väsendtlig olikhet i anseende till
brottsligheten är emellan de i 1 och 2 mom. af 6 § omtalade sedlighetsbrott, måste
straffen äfven derefter lämpas. Det lärer nemligen ej kunna ifrågasättas det ju
icke den religionslärare, som öfvar otukt med ungdom, hvars undervisning honom
är ombetrodd, är vida brottsligare, mera bryter emot sedlighetens och moralens bud,
än om en vaktbetjent vid straffanstalt inlåter sig i kärlekshandel med en häktad
qvinna. Den förre, hvars pligt det är att i det ännu oförderfvade sinnet inplanta
religionens läror, att stärka detsamma mot frestelsen och förförelsen, handlar i uppenbar
strid mot denna pligt; hvaremot den andre vanligen har framför sig en redan
genom brottet fallen, inför verlden prostituerad varelse. Med afseende härå
och på det straffet må kunna lämpas till alla de fall omförmälte lagrum i öfrigt
afser, har Utskottet trott straffet i 1 mom. böra bestämmas till straffarbete på
högst fyra år, och i det senare, till dylikt arbete på sex månader eller fängelse.
Derigenom synas brott och straff komma i ett, så vidt möjligt är, med rättvisans
fordran öfverensstämmande förhållande.
Vid utarbetandet af förevarande kapitel har inom Lagberedningen fråga uppstått,
huruvida deri jemväl borde intagas ansvar till förekommande af äfventyrligt
spel och grym behandling af kreatur; och i sistnämnde hänseende har förslag äfven
blifvit väckt hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Prytz, L. A., och hos
Vällofl. Borgare-ståndet af Herr Winge, P. E.
Vid öfvervägande af denna fråga, har det icke kunnat undfalla Utskottet, hurusom
man med sedlighetsbrott vanligen förstår blott dem, som begås genom otukt och skör
-
48
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58.
lefnad; men då sederna kränkas, förförelser åstadkommas, förderf i vilja ock böjelse
grundlägges äfven genom andra laster, påkalla likaledes de lagstiftarens uppmärksamhet.
Emot afventyrliga spel har ock Sverges lagstiftare redan uppträdt, och
om faran deraf för sedligheten lärer ej vara mer än en röst; men mot kreaturs
misshandling saknas alla bestämmelser. Grymhet i behandling af kreatur vittnar dock
om ett rått och omenskligt sinne, hvaraf, om det lemnäs otygladt, de vådligaste utbrott
äro att befara; den sårar den bättre hos menniskan inneboende känslan, och
ar oförenlig med mildare seder. Också hafva de flesta nyare lagstiftningar bestraffat
en sådan grymhet — detta hånande af mensklighetskänslan; och i den strafflag, som
i Norrige år 1842 blifvit antagen, förekommer detta brott.
I följd häraf och då, jemnlikt Utskottets åsigt, man i strafflagen bör upptaga
alla de gerningar, som man, för upprätthållandet af hvad man förstår med allmän
sedlighet, aktar nödigt att med straff belägga, har Utskottet ansett straffbestämmelser
böra uti nu ifrågavarande lag, för ofvanberörde sedligheten kränkande handlingar,
inflyta, äfvensom att deras lämpligaste plats är i detta kapitel, hvilket af så
d^n
anledning måste tillökas med två §§. För de förslag Utskottet dertill uppgjort,
torde vidare redogörelse ej erfordras, än att Utskottet deri sökt utsätta mot gerningarne
svarande bestraffningar.
33 Kap.
Om eldskada af uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse
å egendom.
Försök till de brott, som i 8 och 9 §§ omtalas, ådagalägga en särdeles
brottslighet och kunna ej, utan våda, förbises. Detta är anledningen till den hänvisning
till 3 Kap., hvilket bestämmer grunderna för bestraffning af brottsliga försök
, som Utskottet vid berörde §§ tillagt.
För uppsåtlig förstörelse af grufva, eller uppfordrings- eller annat konstverk,
som för grufvedrift inrättadt är, har i 17 § straffet blifvit utsatt till fängelse på
högst två år. Omförmälle brott synes emellertid kunna vara, å ena sidan, af
den svåra beskaffenhet, att det förtjenar en allvarligare påföljd än efter berörde
stadgande kan ådömas, och, å den andra, af den obetydlighet, att urbota ansvar
derföre ej bör äga rum. Om t. ex. någon, för att hämnas eller i annan ondskefull
afsigt, helt och hållet förstör ett konstverk, som för en grufvas drift är nödigt,
och såmedelst sätter ägaren ur stånd att fortfara med sin näring, hvilket åter kan
medföra
Lag-Utskoltcts Betänkande, N:o 38.
49
medföra arbetslöshet för en mängd fattiga, synos hans brott ej vara försonadt med
förlasten af ett par års frihet. Visserligen höra brott af denna art lyckligtvis till
sällsyntheterna; men lagens straffhot bör vara sådant, att det, om möjligt, kan qväfva
ondskans utbrott och egennyttans beräkningar. Ju större skada man i delta fall gör,
desto större brottslighet i viljan är att förutsätta; men häraf följer ock, att en rin
gare
och obetydligare skada mera är alt anse som en följd af lättsinnighet än af
brottslig afsigt, och att den således måste mildare bedömas. För att utmärka denna
skilnad, dessa olika modifikationer af brottet, har Utskottet funnit ifrågavarande §
böra delas i två morn., upptagande det första den större brottsligheten, och det senare
den mindre; och har Utskottet, i enlighet med de åsigter Utskottet ofvan yttrat,
ansett straffet i förra fallet böra sättas lill straffarbete från två till och med
fyra år, och i det sistnämnda, till böter eller fängelse.
23 Kap.
Om stöld och snatteri.
Innan Utskottet ingår i redogörelse för motiverna till de förändringar, som Utskottet
anser böra äga rum i detta kapitel, hvilket afser det slag af brott, som oftast
förekommer, är nödigt anmärka: att, ehuru den i lagstiftningen antagna skilnad
emellan stöld och snatteri blifvit bibehållen, den afvikelse likväl härutinnan skett, att
då, enligt gällande lag, olofligt tillgrepp betraktas såsom stöld, när värdet af det
tillgripna stiger öfver tre riksdaler sexton skillingar banko, förslaget stadgar, att ansvar
för stöld ej må ådömas förr än tillgreppet går öfver tre riksdaler i silfver,
motsvarande tolf riksdaler riksgäldssedlar; — alt, då straffet för stöld, efter 1734
års lag, alltid bestämdt uträknas efter det tillgripnas värde, förslaget endast bjuder,
att, vid straffets mätande, afseende skall göras å det tillgripnas större eller mindre värde;
— att förslaget, som lika med gällande lag förklarar att vissa tillgrepp, af hvad värde
de vara må, skola såsom stöld ovilkorligen anses, och straffas sträng;re än annan
tjufnad, deremot icke upptager olofliga tillgrepp från barn, från husbonde, från badande,
simmande, sjuk eller sofvande å marken, m. m., såsom särskilda arter af
tjufnad, på sätt skett i 1734 års lag, utan föreskrifver, att vid straffets mätande
för olofligt tillgrepp inom derföre satta gränser, skola såsom försvårande omständigheter
anses, om tillgreppet skett från husbonde, från badande etc.; — alt i förslaget
icke blifvit stadgadt förhöjdt ansvar för andra resan olofligt tillgrepp, utan endast
förklaradt att återfallet skall såsom en försvårande omständighet betraktas, hvaremot
Vib. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 21 Baft. 7
50
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 5<5.
förhöjning i ansvaret för ytterligare återfall är vordet utsatt; samt slutligen, att då
ansvaret för snatteri samt första och andra resan stöld, utom i några få fall, i 1734
års lag är bestämdt till böter, lagförslaget för all stöld utsätter urbota straff, samt
för snatteri både fängelse och böter.
Häraf visar sig således först och främst att, då den objektiva brottsligheten eller
förorsakade skadan, af 1734 års lagstiftare antagits såsom en allmän måttstock vid
bestämmandet af straff för olofligt tillgrepp, den subjektiva brottsligheten, efter förslaget,
jemväl dervid skall afses. Utom skilnaden i varde, gifvas ock mångfaldiga
omständigheter, som kunna inverka på straffbarheten; och det torde ej kunna förnekas
det ju icke stöld är ett bland de brott, i hvilka den subjektiva brottsligheten i
synnerhet synes böra komma i betraktande vid straffets afmätande. Men häremot
strider dock den gjorda skilnaden emellan stöld och snatteri, såsom blott beroende
på värdet af det tillgripna, eller rättare på en ren tillfällighet. Den, som stjäl tolf
riksdaler, kan vara lika brottslig, ja brottsligare än den, som tillgriper tretton. Det
förra tillgreppet kan nemligen vara förenadt med de mest försvårande omständigheter,
men det senare deremot med blott mildrande; och man söker då förgäfves nöjaktigt
svar på den frågan: hvarföre anses det sistnämnda af lagen så mycket svårare?
—- Den som stjäl uppenbarar i sjelfva verket samma brottsliga vilja antingen
han lyckas åtkomma litet eller mycket, antingen det tillgripna är värdt tolf riksdaler
eller några skillingar deröfver, och inför rättvisan är det mindre tillgreppet lika van
ärande
som det större. Denna vanära har emellertid genom lagstiftningen ej kommit,
att i lika grad drabba snattaren, som den, hvilken blifvit dömd för stöld; och
i förevarande förslag har man äfvenledes stadgat att den, som dömes för stöld, är
förlustig medborgerligt förtroende, och såmedelst gifvit uttrycklig sanktion åt den
skilnad, som allmänna omdömet hittills gjort i förevarande hänseende. Men ehuru
häraf följer att Utskottet ej anser skilnaden mellan snatteri och stöld vara öfverensstämmande
med stränga rättsbegrepp, vågar likväl icke Uttkottet att föreslå det denna
skilnad må helt och hållet ur lagstiftningen utplånas. Den förekommer i flera andra
lagstiftningar, den instämmer med de hos Svenska folket rådande begrepp, och den
tjenar att för tillgrepp af ringare art, hvilka ej sällan härleda sig från obetänksamhet
och lättsinne, från den felande afvärja de svåra och vanärande följder, som tjuf—
nadsbrottet i allmänhet och rättvisligen medförcr. Dock synes Utskottet, sorn om
den i lagförslaget i denna del antagna gräns blifvit salt alltför hög.
Till stöd för bestämmelsen härutinnan är visserligen åberopad den förändring
penningevärdet undergått sedan 1734; men om än fem riksdaler riksgäldssedlar då
hade lika värde med tolf riksdaler i närvarande tid, torde ej kunna lemnäs utan
uppmärksamhet, att förstnämnde belopp nu utgör grunden i omförmälte hänseende;
Lag-Ulskollets Betänkande, N:o S8.
51
att förändringen i penningevärdet så småningom föregått; samt att lagen skrif
ves
icke för försvunna utan närvarande och kommande generationer; och Utskottet
befarar att Svenska folket ej skulle gilla en åtgärd, som innefattade en lindring i
straffet för ett brott, hvars öfverhandtagande varit den största anledningen till ropet
på en förbättrad strafflag.
I följd af dessa åsigter är det Utskottets öfvertygelse, alt gränsen emellan
snatteri och stöld snarare bör nedsättas än höjas. Den torde tilläfventyrs en gång
alldeles försvinna, då rättsbegreppen hunnit klarna och folket lösgöra sig från de föreställningar,
som i detta hänseende från fordna tider till det öfvergått. Ur Norriges
lagstiftning har denna skilnad redan försvunnit; och såsom ett steg dertill anser Utskottet
en riksdaler i silfver, motsvarande fyra riksdaler, böra antagas såsom gräns
uti ifrågaställde hänseende; hvaraf åter följer, att 1 och 2 §§ måste i enlighet
härmed förändras.
Då 2 morn. i 4 § blott har afseende på tillgrepp föröfvade af tjenstehjon,
köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan sådan enskild tjenare, men ej å dylika
brott af skeppare och formän, hvarom handlas i nästföljande 4 morn., har Utskottet,
enär likväl alla dessa personer äro nämnde i 3 <§, till hvilken i förstnämnde mom.
hänvisas, ansett denna hänvisning böra utbytas emot ett uttryckligt tillkännagifvande
af hvilka personer, som i mom. afses.
Som Konungen, i egenskap af enskild ägare, inför lag ej betraktas annorlunda
än såsom annan privat person, synes lagen ej heller, i hänseende till brott
emot denna enskilda äganderätt, böra göra det afseende, som i 8 mom. af 4 §
blifvit föreslaget. Att vid gods, ehvar det befinnes, fästa en viss helgd är särdeles
betänkligt. Det kan i tillämpningen leda till många svårigheter, och om rättvisan
deraf torde mången tvifla. Om t. ex. någon stjäl en Konungens tillhörighet vid Hans
i en aflägsen trakt af riket belägna enskilda egendom; så lärer man ej kunna påstå
alt brottet varit större, än om det tillgripna godset tillhört någon vid egendomen
boende person; och att bevisa det Konungens äganderätt varit brottslingen veterlig
skall alltid blifva svårt. Af denna anledning kan Utskottet ej tillstyrka antagandet
af ifrågavarande mom. oförändradt. Deremot anser Utskottet den omständighet att
tillgrepp skett i Konungens slolt böra såsom en försvårande omständighet betraktas.
Sådant påkallas af ställets helgd, och står tillsammans med i öfrigt antagna
lagstiftningsgrunder.
Den, som olofligen insmyger sig i bebodt hus och under nattens mörker för—
öfvar tillgrepp, uppenbarar dymedelst sådan uppsåtlig brottslighet, sådan låghet i karaktären
och djerfhet i viljan, att brottet synes närmast bänförligt till den art af
tillgrepp, hvarom handlas i 5 <§, och bör således, utan afseende å det tillgripnas
52
Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 58.
värde, såsom stöld anses; hvadan Utskottet funnit att 9 mom. i 4 § bör inflyttas
i förenämnde §; hvaremot Utskottet ansett 6 mom. i 5 § rätteligen hafva sin plats
i den 4:de. Detta mom. afser det fall alt den, som föröfvar tillgrepp, genom ansigtets
färgning eller betäckning eller genom förklädning sökt göra sig okännbar. Visserligen
försvåras brottsligheten af detta försök, men deri ligger egentligen ingenting
annat än ett bemödande att undvika upptäckt, att undgå straff, hvilket vanligen är
fallet med förbrytare. Sådant sker äfven genom nekande till brott; men derföre må
ingen straffas; och härmed förmodar Utskottet sig hafva angifvit skäl för sin åsigt
att omförmälle försök ej kan anses annorlunda än såsom en försvårande omständighet.
Efter gällande lag straffas den, som i afsigt att stjäla, med våld eller list sönderbryter
eller öppnar skåp, kista, skrin eller annat dylikt, hvilket med lås försedt
och igenlöst är, lika med den, som i samma afsigt bryter sig in i gård eller hus,
och således såsom för inbrott. I lagförslaget har dock den väsendtliga afvikelse härifrån
ägt rum att förstnämnde gerning endast blifvit betraktad såsom en försvårande
omständighet vid tillgrepp. Utskottet finner likväl vådligt att i denna del göra någon
afvikelse. Den, som bryter sig in i ett skåp för att begå tillgrepp, visar sig
lika farlig, lika dristig, som den, hvilken gör inbrott i gård eller hus. I båda fallen
utöfvar han likartadt våld i enahanda afsigt; och det hörer dessutom till allmänhetens
föreställning, att hvad som finnes inom lås och nyckel tages af lagen i
samma hägn. Det är brytandet af detta värn i brottslig afsigt, som i och för sig
stämplas såsom ett brott, hvilket under alla förhållanden torde, hädanefter såsom
hittills, böra af lagen lika bedömas. Enligt denna åsigt måste 11 mom. i 4 §
utgå och såsom ett nytt mom. inläggas i 6 §, den der handlar om hvad med inbrott
förstås, så ock huru det bestraffas skall.
På sätt ofvan är anmärkt, är iteration af stöld icke i lagförslaget belagd med
förhöjdt ansvar förr än den tredje gången sker, utan skall återfall i brottet första
resan blott såsom en försvårande omständighet anses; och stadgas vidare i 10 §,
att för tredje resan stöld, dömes till nästa straffart öfver den, som eljest å gerningen
följa bort; för fjerde, till andra slraffarten deröfver, och för femte, till fängelse
i första grad; hvaraf följer alt det högsta straffet, som kunde ådömas, vore, för
tredje gången föröfvad stöld, fyra års fängelse, och för fjerde, sex års.
Det är redan nämndt att stöld är det brott, som oftast förekommer, och nödigt
är derföre alt det allvarligen bestraffas. Det straff, som i förslaget bestämmes
å sådant brott första gången, synes äfven vara lämpadt efter de fordringar man kan
göra på allvar i bestraffningen i förening med rättvisa. Men deremot synes någon
skonsamhet utmärka de bestämmelser, hvilka afse iteration af brottet. Om den,
som en gång blifvit straffad för stöld med det högst utsatta straffet, åter begår så
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
53
dant brott med de mest försvårande omständigheter, skulle han icke kunna åläggas
högre straff är han förut undergått. Han hade likväl genom återfallet, efter den erhållna
varningen, visat en större och straffbarare förhärdelse, och således en brottslighet,
som, derest brott och straff skola vara molsvariga, kräfver en svårare påföljd;
och enahanda är förhållandet vid ytterligare återfall. Rättvisan bjuder följaktligen
ett förhöjdt straff för hvarje och att det lagens straffhot, som visat sig overksamt,
blir strängare. I gällande lag är ock denna åsigt uttalad. Redan vid första återfallet
ökes straffet, och Utskottet anser samma åsigt ej heller böra i ny lag frånträdas.
Med anledning häraf har Utskottet funnit att den, som andra gången begår
stöld, ovilkorligen bör dömas lill straffarbete, äfvensom att straffet må ökas
med dylikt arbete på ett år; men att straffet å den, som tredje resan gör sådant
brott, skall ökas med straffarbete från två till fyra år. Fjerde resan åter har Utskottet
ansett böra beläggas med tio års straffarbete; och för den femte synes någon
annan påföljd, än den i lagförslaget bestämda, eller frihetens förlust för lifsti
den,
ej kunna komma i fråga.
Härigenom ökes ansvarigheten i jemnt förhållande till den uppenbarade brottsligheten.
Att under tio år nedsätta straffet för fjerde resan stöld, har Utskottet
trott hvarken vara lämpligt eller rådligt. Hetta brott är för närvarande belagdt med
lifstidsfästning; och om än denna påföljd må anses allt för sträng, torde man ej
kunna gå längre i mildhet än Utskottet härvid gjort. Visserligen kan anmärkas,
att en ovilkorlig bestämmelse af tio års straff utesluter möjligheten, att lämpa straffet
efter brottets modifikationer, såsom vid första, andra eller tredje resan stöld;
men utom det att denna anmärkning äfven träffar straffbestämmelsen för femte resan,
får Utskottet i anledning häraf erinra att, efter Utskottets åsigt, en fjerde
gången föröfvad stöld ådagalägger en sådan brottslighet hos gerningsmannen, att derföre
i lag ej bör stadgas ringare straff än det omförmälte. Allvarliga straff å ifrågavarande
brott äro dessutom, enligt hvad Utskottet här ofvan yttrat, både af rättvisa
och nödvändighet påkallade; och deri ligger grunden till de förändringar, som
Utskottet föreslagit i 10 § af förevarande kapitel.
94 Kap.
Om rån.
Att rån å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan olycka är i nöd eller fara, rätteligen
blifvit belagdt med syårare straff, än rån i allmänhet kau icke förnekas. Då likväl,
54
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 38.
efter den lydelse 2 mom. i 3 § erhållit, tilllämpningen af det svårare straffet
kunde komma att blifva beroende deraf om den nödställde haft mer eller mindre
svårt att sig och sin egendom värja, men, enligt Utskottets omdöme, den omständighet
alt någon rånat en i olycka och nöd stadd är tillräckligt skäl för straffets
skärpande, har Utskottet ansett omförmälte mom. böra till öfverensstämmelse med
denna åsigt förändras; och enär det förhållande, att någon nattetid begått rån i be
bodt
hus, likaledes synes höra ådraga gerningsmannen det strängare straff, som berörde
§ utsätter, antingen han inkommit i huset genom inbrott eller ej, har Utskottet
i 3 mom. uteslutit orden: »och rånaren dit inkommit genom inbrott, som i
23 Kap. 6 <§ sägs.» Denna senare förändring påkallas äfven af den, som i sist—
berörde Kap. blifvit föreslagen i afseende på stöld, som nattetid föröfvas i bebodt hus.
Enär med öppen sjö vanligen förstås öppna hafvet, men det brott, som om
förmäles
i 7 § jemväl kan föröfvas i skärgård, har Utskottet funnit sådant böra
uttryckas.
Kap.35
Om bedrägeri
Då
flera bedrägerier af enahanda art med dem, som i 2 g uppräknas, tilläfventyrs
kunna förekomma, så och på det de må varda lika med de senare bestraffade,
anser Utskottet början af denna § böra lyda sålunda: »Efter 1 § anses dessa
och dylika fall.»
Att återtaga det gods man satt i annans förvar, eller för lega eller till låns
utlemnat, lärer, äfven om man härvid icke går öppet tillväga, ej kunna lill bedrä
geri
hänföras. Då likväl ett dylikt återtagande så stämplas i 10 mom. af 2 §,
är följaktligen en förändring af detta morn., efter Utskottets åsigt, nödig.
Den, som utbjuder veterligen förfalskade, för menniskors lif och helsa farliga
lifs- eller läkemedel, och således gör försök till de brott, som omtalas i 8 och 9
§§, torde ej kunna lemnäs onäpst. För bestraffning af dylika försök måste alltså
till 3 kap. hänvisas.
Jemte det Utskottet, med afseende å det obetydliga ansvar, som nu är stadgadt
för utgifvande af osann orlofssedel, hvarom talas i 24 <§, funnit högre ansvar
derföre ej böra sättas än böter till tjugofem riksdaler, har Utskottet ansett denna förbrytelse
ej vara af den beskaffenhet att annan än målsägande derå må tala; hvilket
föranleder ett tillägg i 26 §, den der inskränker de fall, då allmän åklagare, efter
förevarande kapitel, äger utöfva sin åklagaremakt.
Lag-Ulslwllets Betänkande, N:o 38.
55
27 Ii.ap.
Örn åverkan
Det har ofta blifvit ifrågasläldt, huruvida åverkan eller tillgrepp af växande vilda
träd bör anses och bestraffas lika med stöld; och Riksdagsfullmäktige Hans Hansson
från Bohus län, Ingemund Odin från Gottland och Anders Jansson från Westmanlands
län hafva jemväl i särskiltc memorial framställt yrkande i sådan syftning.
Utskottet, som vid behandlingen af förevarande kapitel, varit nödsakadt att besvara
denna fråga, inser visserligen att någon verklig skiljaktighet icke finnes emellan
olofligt tillgrepp af växande skog och annan egendom, enär äganderätten kränkes
lika mycket genom det ena, som det andra; men det oansedt finner Utskottet betänkligt,
att upphäfva den skilnad, som våra lagar göra i denna del. Om man forskar
efter grunden till denna skilnad, så synes den endast kunna härledas från en
tid, då skogarna knappast voro tagna i enskild besittning eller då tillgången på skogseffekter
var så betydlig att de ägde ringa värde emot annan egendom. Ett annat
förhållande har väl numera inträdt; och i följd deraf har straffet för åverkan äfven
blifvit genom senare lagar skärpt; men då, efter det hos menigheten ännu allmänt
rådande begrepp, åverkansbrottet icke är nesligt eller stämplar förbrytaren med den
vanheder, som drabbar tjufven, torde det ej vara rådligt att i lagen inlägga ett häremot
stridande stadgande.
Till förekommande af oinförmälte brott fordras dock ett strängare ansvar än det
nu bestämda, hvilket, efter hvad erfarenheten visat, varit föga verksamt; och af denna
orsak har Herr Wetterberg, S. G. yrkat skärpning af samma ansvar, med hemställan
om icke den som föröfvar åverkan bör dömas förlustig medborgerligt förtroende.
Att emellertid denna för stöld nu föreslagna påföljd, här ej kan komma i fråga,
torde af det ofvanslående vara klart; och i öfrigt synes strängare ansvar ej lämpligen
kunna för ifrågavarande brott bestämmas, än det i lagförslaget utsatta, lämpadt
efter de modifikationer i frihetsstraffet, som Utskottet funnit nödiga.
28 Kap.
Om brott af Embetsman.
Det af Utskottet föreslagna suspensionsstraffet har Utskottet ansett böra tillämpas
i 2, 9, 19 och 20 §§.
Då det brott, som i 2 § afses, ej härrör af uppsåt, utan blott af försummelse,
synes påföljden derför äfven skäligen kunna nedsättas; och ehuru det strider emot
56
Lag-Utskotlels Belänkande, N:o 58.
embetsmannens värdighet, att för embetsåtgärder emottaga annan ersättning än den,
hvartill han är ovilkorligen berättigad, torde likväl, om så sker, detsamma ej böra
medföra förlust af embetet för alltid, då han i och för belöningen ej handlat orätt
och dymedelst gjort brott i embetet.
Uti 19 § afses visserligen uppsåtliga förbrytelser, men genom vidsträcktheten
af denna § kunde den komma att tillämpas på felaktiga åtgärder, hvilka, om än
uppsåtliga, äro af en ringa betydenhet; och då 20 § har än större omfattning, ligger
deri en tillräcklig anledning att äfven i samma § använda suspensionsstraffet.
Då en embetsman ej synes böra straffas, derest han för något godt ändamål
uppmanar menniskor till sammanskott, men väl, i händelse det sker för egen vin
ning,
eller i egennyttig afsigt, är nödigt att sådant varder uttryckt i 10 §, af hvars
lydelse man eljest kunde hemta anledning att blottställa embetsmannen för de oegennyttigaste
och ädlaste handlingar.
Sedan i 23 § blifvit stadgadt, att den embetsman, som utom embetet begått
brott, derför han till fängelse i sjette grad, motsvarande straffarbete, dömd varder,
skall mista embetet, förklaras i påföljande §, att om embetsman, för brott utom
embetet, dömes till ringare straff, än nyss nämndt är, då skall han ock mista embetet,
derest brottet är sådant, att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende
derigenom befläckas eller spilles.
Dessa §§ har Utskottet sammanfört i en enda, innehållande, alt den embetsman,
som begått brott utom tjensten af den beskaffenhet att hans embetsvärdighet
eller medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spilles, skall mista embetet.
På denna omständighet synes nemligen ensamt böra bero om embetet må bibehållas
eller ej; och då man i ena fallet varit nödsakad, att öfverlemna åt domaren att bedöma
sådant, torde ock lämpligast vara, att i alla händelser åt honom öfverlåta en
dylik pröfning.
Utskottet har nu fulländat redovisningen för grunderna och de väsendtligaste afvikelser
från det af Kongl. Maj:t i Nåder framlagda förslag till ny Strafflag, som
Utskottet funnit nödiga och som föranledt skiljakligheterna i det af Utskottet omarbetade
förslag.
Denna redovisning innefattar äfven motiverna till de flesta af de förändringar,
Utskottet föreslagit i den särskilda lagen angående verkställighet af fängelsestraff.
Dessa förändringar äro nemligen till större delen ovilkorliga följder af dem, som Utskottet
vidtagit i frihetsstraffet. I öfrigt har Utskottet ur denna lag uteslutit dels
åtskilliga bestämmelser, såsom efter Utskottets åsigt, hörande till den särskilda ordningsstadga,
som, enligt hvad i denna lag sägs, skall i afseende på fångars vård och
be
-
Lag-Ulsholtets Betänkande, N:o 58.
57
behandling utfärdas, dels ock stadgandet att, om kroppsaga måste användas å hallstarrig
fånge, läkaren ovilkorligen dervid skall vara närvarande Då denna aga har till
ändamål att till ordning och lydnad återföra en uppstudsig och oregerlig fånge, måste
den, för att vara verksam, ögonblickligen användas, hvilket dock ej kunde ske om
läkare alltid skulle vara närvarande. Något behof af denna försiktighet synes Utskottet
ej heller vara för handen, då agan ij får tilldelas utan förordnande af styresman,
å hvars vårdnad det ligger att förekomma missbruk.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla att Utskottet ännu ej medhunnit granska
det af Kongl. Mnj:t framlagda förslag till förordning om nya Strafflagens införande
och hvad i afseende dera iakttagas bör, eller pröfva i hvad man den omarbetning
af strafflagsförslaget jemte dermed sammanhängande fängelselag, som Utskottet
företagit, föranleder några förändringar i berörde förordning En sådan granskning
synes dessutom ej böra komma i fråga, förr än Rikets Ständer pröfva!, de förslag,
som Utskottet nu öfverlemnar.
I följd häraf får Utskottet vördsamligen tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer förklara att Kongl. Maj:ts Nådiga förslag till
ny Strafflag samt till lag af verkställighet af fängelsestraff icke kan
bifallas;
Hvaremot Utskottet, på de af Utskottet anförda grunder och med anledning af lill
Utskottet öfverlemnade förslag, till Rikets Ständers antagande
föreslår
de vid detta betänkande fogade förslag till Ny Strafflag samt Lag om verkställighet
af straffarbete och fängelsestraff.
Stockholm den 11 Augusti 1848.
Bill. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 A/d. 21 Bä/l.
8
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
1
* ti a fl*-1,aii.
1 Kap.
Om dem, som Svensk straffrätt underkast de ur o.
1 Inländsk man varde efter Sveriges lag och vid Svensk domstol
dömd för brott, sorn han begått inom eller utom Riket.
2 g. Utländsk man, som här i Riket finnes, varde jemväl efter Sveriges
lag och vid Svensk domstol dömd för brott, som han begått inom Riket, eller å
Svenskt fartyg utom Riket; så ock för brott, som han utom Riket begått mot
Sverige eller Svensk man, der Konungen förordnar, att det brott här i Riket åtalas må.
3 §. Ej skall någon för brott, som han utom Riket begått, här i Riket
straffas, der han förut, för samma brott, straff å annan ort undergått. Om särskild
påföljd å sådana brott i vissa fall skils i 2 Kap. 23 <§.
4 §. För främmande makts beskickning gälle hvad allmänt vedertaget är,
(dier genom fördrag stadgadt blifvit.
3 §. Om hvad emellan Sverige och Norrige iakttagas skall, i de fall, som
i delta Kapitel sägas, vare ock gällande hvad särskildt stadgadt är.
2 Kap.
Om straff, sorn efter de na lag udömas må.
1 §. Allmänna straffarter äro:
1. Dödsstraff
2. Straffarbete.
3. Fängelse.
4. Böter.
2 §. Dödsstraff skall offentligen verkställas ^enom halshuggning. Deri
dömde gilves lämplig tid att sig till döden bereda; och varde han utan ståt eller
utmärkelse till afrättsplatsen utförd. Innan han dit kommer, skall domen der
Bih. till B. St. Prol. 18-17 och 1848. 7 Sami. 1 Afd. 22 Hafi. I
2
2 Kap.
offentligen uppläsas; men ej må tal till menigheten hållas. Den afrättades kropp
varde å särskild dertill utsedd plats i tysthet begrafven. Skola flere undergå
dödsstraff; då må det ej å endera verkställas i den andras närvaro.
5 §. Dödsstraff skall ej verkställas å qvinna, som hafvande är, utan uppskjutas
till dess hon efter barnsbörden tillfrisknat; ej heller å den, som för sjukdom
ej kan sig till döden bereda, innan med honom bättre varder.
4 §. Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen förordnat, att
domen verkställas må.
5 §. Straffarbete ådömes antingen på lifstid eller på år eller månad; och
må, i senare fallet, straffet ej sättas öfver tio år och ej under sex månader.
Der år utsättes, skall för slutdag räknas den dag, som med den, på hvilken tidräkningen
börjas, lika nummer häfver i samma månad nästa året derefter: äro
flera år utsatta; vardén de på enahanda sätt räknade. Nu börjas den tid, som
räknas skall, uuder skottår på dag, mot hvilken ej någon svarar i samma månad
af det år, hvarunder tidräkningen slutas; då varde sista dagen i månaden för
årsdag ansedd. Räknas tid månadsvis; då skall räkningen ske efter dagnummern
från den ena månaden till den andra: börjas den tid, som räknas skall, på dag,
mot hvilken ej någon svarar i den månad, hvarunder tidräkningen slutas; varde
sista dagen i den månad för slutdag ansedd.
6 §. Straffarbete skall verkställas uti ensamhets- eller gemensamhetsfängelse.
Ej må dock någon i ensamhetsfängelse qvarhållas längre än två år. Den dömde
skall hållas till det arbete, som för fångens kön, ålder och krafter lämpligt är;
och varde i öfrigt med honom förfaret såsom i särskild lag om verkställighet af
sådant straff stadgas.
7 <§. Då någon till straffarbete dömes, bestämme Domaren om och i hvad
mån straffet skall verkställas i ensamhets- eller gemensamhetsfängelse.
8 §. Fängelsestraff är:
a) enkelt fängelse, eller
b) fängelse vid vatten och bröd.
9 §. Enkelt fängelse ådömes pär minst sexton och högst etthundraåttatio
dagar, och fängelse vid vatten och bröd på minst fyra och högst trettio dagar.
Dag varde till tjugofyra timmar räknad.
10 §. Den, som till enkelt fängelse dömd är, njute derunder vanlig fångkost.
Ej skall han till arbete tvingas. Vill han arbeta, håfve der lof till, om
tillgång till arbete inom häktet finnes, eller han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar.
Och skall med honom i öfrigt förfaras såsom särskildt finnes stadgadt om verkställighet
af fängelsestraff.
2 Kap.
3
11 §. Är någon dömd till fängelse vid vatten och bröd på längre tid än
fem dagar; skall han undergå strafFet med en dags afbrott efter den femte och
tionde; två dagars efter den femtonde och tjugonde, och tre dagars efter den
tjugofemte dagen.
12 §. De dagar, då strafFet afbrytes, må ej i den ådömda fängelsetiden
beräknas. Fången njute de dagar vanlig fångkost.
13 §. Då fängelsestraff ådömes, bestämme Domstolen å hvilket af de i 8 §
nämnda sätt strafFet skall användas; och gore dervid afseende å förbrytarens ålder,
yrke och krpppsbeskafFenhet, så ock öfriga omständigheter.
14 §. För qvinna, som hafvande är eller barn ammar, eller för den, som
yngre är än aderton år, äge fängelse vid vatten och bröd ej rum.
15 g. Böter skola i penningar ådömas. Minsta bot vare en Riksdaler i
silfver elter 1830 års myntfot, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt
beräkningsgrund, kunde ringare blifva. Högsta bot vare etthundra Riksdaler i
sådant mynt, der ej annorledes i lagen uttryckligen bestämdt är, eller ock ett
högre belopp, efter särskild, för vissa fall stadgad beräkningsgrund,'kan äga rum.
Hvem böter, som efter denna lag ådömas, tillfalla skola, derom är särskildt stadgadt.
16 §. Saknas hos den, som blifvit till böter fälld, tillgång till deras gäldande;
då skall hvad han af böterna ej gälda kan, efter 18 § förvandlas till fän
gelse;
dock bör, der en del af böterna erlägges, vid förvandling af återstoden,
fängelsestraffet icke sättas till längre tid, än att det står i samma förhållande till
det fängelse, hvilket motsvarar hela bötesbeloppet, som återstoden af böterna till
ådömda summan; men ej må strafFet understiga fyra dagars fängelse vid vatten
och bröd eller sexton dagars enkelt fängelse. Går talet af fängelsedagar ej jemnt
upp emot böterna, då hela det ådömda beloppet förvandlas skall; vare det öfverskott
af böterna förfallet, som ej mot hel dag svarar. Skall endast en del af
böterna till fängelse öfvergå, förfalle den del af fängelsestraffet, som öfver
skjuter
hel dag.
17 §. Ej må böter utsökas af den, som icke förmår dem betala, utan att
deraf blifva urståndsatt att sin näring bedrifva; ej heller af den, hvars husfolk
derigenom kommer att lida brist på föda och uppehälle.
18 §. Vid böters förvandling svare:
böter till och med 8 Riksdaler mot 4 dagars fängelse vid vatten och bröd och 16 dagars
enkelt fängelse
deröfver » 10 .... 5
20 »
» » 14 .... 6 .  24 »
» » 18 .... 7 ... * 28 »
2 Kap.
deröfver till och med 22 Riksdaler mot 8 dagars fängelse vid vatten och bröd och 32 dagars
enkelt fängelse
» 26 .... 9 ... .  36 »
» » 30 .... 10 40 »
,, » 36 .... 11
46 »
,, » 42 .... 12
• 32 »
.» » 48 .... 15
• 38 »
» » 54 .... 14  . 64 »
» 60 .... IS 70 »
» » 68 .... 16
76 »
>, » 76 . . . . 17
82 »
» » 84 .... 18 .... t 88 »
» » 92 .... 19 94 »
» » 100 .... 20
100 »
,, » 110 .... 21 108 »
» » 120 .... 22  H6 »
» » 130 .... 23 i ' 124 »
,> » 140 .... 24
132 »
» » 150 .... 25
140 »
» » 162 .... 26
• 148 »
» » 174 ..... 27
156 »
» » 186 .... 28  : 164 »
» » 198 .... 29
172 »
» » 210 och mera 30 190 »
19 §. Om förvandling af böter efter 16 och 18 §§ förordne den Underrätt,
som sist i målet dömt. Lag samma vare, då böter skola öfvergå till fängelse,
eller böter eller fängelse lill straffarbete, efter hvad i 6 Kap. sägs.
20 §. Finnes någon, vid verkställighet af fängelse vid vatten och bröd,
ehvad det såsom urbota- eller förvandlingsstrnff ådömdt blifvit, ej kunna utan våda
för helsan detsamma undergå; läte då Konungens Befallningshafvande honom i stället
undergå enkelt fängelse under så lång tid, som efter 18 § svarar emot hvad af
förra straffet icke blifvit verkstäldt.
21 §. Särskilda straff för embetsman äro:,
1. Afsättning.
2. Mistning af embete
a) för alltid, eller
b) på viss tid.
2 Kap. 5
SJ2 § Genom afsättning förlorar den dömde det eller de embeten, han innehafver
samt de rättigheter och förmåner, dermed följa; vare ock förfallen till den påföljd,
som i 25 § sägs.
Den, som dömes lill mistning af embete, bafve förlorat det embete, hvari
han sig förbrutit, med åtföljande rättigheter och förmåner, antingen för alltid eller
på viss tid. Om rättighet till pension gälle hvad särskildt stadgadt är.
23 §. Ar den, som till afsättning-eller mistning af embete gjort sig skvl
dig, ej i besittning af embete; då skall, i stället för förlust af ernbetet, dömas
till fängelse, om hail till afsättning, och till böter, efter ty i 28 Kap. 24 § sägs,
om han till mistning af embete skyldig var. Ilan vare ock förfallen till hvad i
öfrigt af 22 § i detta Kapitel emot honom tillämpas kan.
24 §. Hvad om embete i 22 och 23 §§ sggdt är, gälle ock om tjenst
eller annan allmän befattning, ehvad den af förordnande eller medborgares val beror.
25 §. Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, alt den dömde
ej må i allmänt värf brukas; och varde den, som till sådan påföljd gjort sig förfallen,
oberättigad att utöfva embete, tjenst eller annan -allmän befattning, att till
allmän befattning välja, så ock att föra annans talan inför Rätta.
26 §. I några fall straffas brott med påföljder, utom dem, som nu sagda
äro, efter ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes.
27 §. Är någon utom Riket för brott straffad, och förty, efter 1 Kap. 3
g, från straff här i Riket fri; må dock förlust af embete, eller påföljd, som i 25
§ sägs, honom här ådönias, der brottet efter denna lag sådan förlust eller påföljd
medförer.
28 §. Är någon genom benådning förskonad frän straff, som -medförer förlust
af embete, eller påföljd, som i 25 § kägs; vare dock ej fri från den förlust
eller påföljd, der ej sådant vid benådningen förklaradt är.
3 Kap.
Orri försök till brott.
4 §. Ilar någon uppsåtligen börjat verkställa brott, utan att brottet till
fullbordan kommit; varde gerningsmannen för försök straffad, i den mån försöket
till brottets fullbordan sig närmat; dock högst med det straff, som är närmast
under det lindrigaste, hvarmed brottet, om det fullbordadt blifvit, belagdt är.
Straff för försök efter denna § må ej ådömas i andra full, än sorn i logen särskildt
utsatta äro.
6
3 Kap.
2 §. Har gerningsmannen af oförstånd eller villfarelse nyttjat medel, hvar -  med brottet ej verkställas kunde, eller nyttjat tjenligt medel på sådant sätt eller
under sådana förhållanden, att den verkan, som åsyftad var, ej kunde inträffa; då
må han ej dömas till svårare straff än fängelse. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande; må han från straff frias.
3 Har gerningsman, som gjort allt hvad å hans sida till det åsyftade
brottet nödigt var, sjelf afvärjt följden deraf; vare lag, som i 2 § sägs. Är försök
till brott gjordt, och har den, sorn försöket gjorde, af egen fri vilja och ej
för yttre hinder eller annan tillfällighet, derifrån alstått; vare han från straff för
det försök fri.
4 §. Vissa fall af försök, så ock vissa gerningar, som endast i förberedelse
till brott bestå, straffas efter ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes.
5 §. Är fullbordadt brott belagdt med påföljd, som i 2 Kap. 25 §, sägs;
varde ock den påföljd ådömd, der någon för försök till sådant brott gjort sig
skyldig till straffarbete.
4 Ii.ap.
Om vållande
1 §. Har brott skett utan uppsåt, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller
försummelse; då skall gerningsmannen för vållande straffas, efter ty derom för
hvarje fall i lagen sägs.
2 g. Vid tillämpning af det å vållande stadgade straff, skall Domstolen,
efter omständigheterna, pröfva om och i hvad mån vållandet för groft eller ringare
anses må.
3 §. För händelse, som pröfvas hafva timmat af våda, den man ej förese
eller afvärja kunnat, skall ej någon till straff dömas.
\
5 Kap.
Om delaktighet i brott.
1 §. Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest uppsåtligen förleder annan
till brott; den anstiftare skall, för brottet, om det fullbordas, eller för försök,
om gerningen dervid stannar, straffas som vore han sjelf gerningsman. Har anstiftaren
så tidigt, att brottet afvärjas kunnat, gjort hvad på honom berott för att
hindra verkställigheten deraf, och varder brottet ändå fullbordadt eller försökt; då
må straffet för anstiftaren nedsättas till hvad i 4 § sägs.
o Kap.
7
2 §. Har man, på sätt i 1 § sägs, förmått annan att brotts utförande sig
åtaga, utan att brottet till försök kommit; varde ändå, för den anstiftan, dömd
till fängelse eller böter. Har anstiftaren i det fall nu sagdt är, sjelf lörekommit
brottets utförande; vare strafflös.
3 §. Den som, vid brotts utförande, annan med råd eller dåd uppsåtligen
hjelper, så att gerningen derigenom sker, straffes som vore han sjelf gerningsman.
4 §. Har någon, före brotts utförande, eller vid utförandet, dock i mindre
mån, än i 3 § sägs, med råd eller dåd gerningen främjat; straffes efter ty som
han pröfvas hafva till brottet bidragit, dock högst med det straff, som är närmast
under det lindrigaste, som honom drabba bort om han sjelf gerningsman varit:
är det straff böter; varde ock sådan medhjelpare med böter straffad.
5 g. Har gerningsmans hustru eller skyldeman i rätt nedstigande led, som
under hans vård och lydnad står, eller fosterbarn, vid utförandet af brott, så
medverkat, som i 3 § sägs; straffes efter 4 §, der af omständigheterna finnes,
att beroendet af gerningsmannen till den medverkan föranledt.
6 §. Hafva två eller flere i samråd beslutit verkställandet af något brott;
då skall hvar som i den stämpling deltagit och vid brottets utförande när varit
eller, före eller vid utförandet, gerningen främjat, eller efteråt gerningsmannen till—
handagått, straffas som vore han sjelf gerningsman. .
7 <§. Har deltagare i stämpling ej vid brottets utförande när varit, eller det
främjat eller gerningsmannen tillhandagått, såsom i 6 § sägs; straffes efter 4 §,
der han ej anstiftare är och förty efter 1 straffas bör.
8 §. Underlåta föräldrar, fosterföräldrar eller andre uppfostrare, eller förmyndare,
att från utförandet af brott, hvarom de vetskap äga, hindra den, som
under deras vård och lydnad står, när det utan angifvelse till åtal ske kan; vardén
straffade efter 4 <§, dock högst med fängelse, der det ej skett för egen vinning.
9 §. Har annan, än de personer, som i 8 § nämnde äro, vetat brott,
deraf någons lif, helsa, frihet eller egendom i synnerlig fara sattes, å färde vara,
och underlåtit att det i tid, så att faran afvärjas kunde, upptäcka, när det utan
angifvelse till åtal ske kunnat; varde ock han straffad såsom i 8 <§ sägs.
10 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brött, som förr sagdt är,
sedan brottet timmat, med vetskap derom, gått den brottslige tillhanda, såsom att
han liulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande
af gerningen eller till undanrödiande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt
eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning
eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse eller böter:
8
5 Kap.
har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete på längre tidean
åtta år eller svårare straff belagdt; då må till straffarbete på högst två år dömas.
11 §. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom till
handagålt,
på sätt i 10 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka;
straffes med böter.
12 g. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som
med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall
ej till straff fällas efter 11 §; ej heller efter 10 §, för den brottsliges döljande
eller för befordrande af hans flykt.
13 §. Vissa fall af delaktighet straffas efter ty derom i lagen särskildt
stadgadt finnes.
14 §. Har någon, efter 4, 8 eller 9 §, gjort sig skyldig till straffarbete,
för delaktighet i brott, som är belagdt med den i 2 kap. 25 § utsatta påföljd;
varde ock den påföljd honom ådömd.
(i Iiap.
Om de allmänna grunder, hvarefter straff mutas skola; så ock om
nedsättning eller förändring af straff i vissa fall
1 §. Straff skola, inom de i I igen derföre satta gränser, mätas efter ger
ningens
mer eller mindre svåra beskaffenhet, och den större eller mindre brottslighet
i viljan, gerningsmannen ådagalagt, så ock öfriga omständigheter, som för
svårande
eller mildrande äro.
2 §. Förmår man, på sätt i 5 Kap. 1 § sägs, till brottslig gerning den.
som ej fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, fosterföräldrar
med fosterbarn, förmyndare med myndling, husbondefolk med tjenstehjon, eller
förman med den, som under hans lydnad står; varde det, vid straffets mätande
för anstiftaren, såsom försvårande omständighet ansedt.
3 §. Gör någon, sedan han för brott blifvit till straff dömd, nytt brott,
så beskaffadt, att till fortfarande fallenhet för brottsliga företag deraf slutas må;
varde ock det såsom försvårande omständighet ansedt, der ej i lagen särskildt
straff för sådant återfall utsatt finnes.
4 §. Har den brottslige sjelf angifvit brottet eller, när han tilltalades,
derom gjort sannfärdig bekännelse och den sedan vidhållit, eller har lian, utan
egen skuld, varit för brottet längre tid i häkte hällen; varde det, vid straffets
bestämmande, såsom mildraude omständighet ansedt.
5 §
v
I
6 Kap. 9
5 §. Förekomma både försvårande och mildrande omständigheter; pröfve
Domstolen hvilkadera öfvervägande äro.
6 g. Äro för en gerning olika straffarter stadgade, utan att i lagen an
gifves
särskild grund för användandet af den ena eller den andra; då skall den
straffart användas, som först utsatt finnes, när den svårare är, om ej mildrande
omständigheter öfvervägande äro, och när den lindrigare är, om ej försvårande
omständigheter öfvervägande äro.
7 §. Är straff beroende af värdet å viss egendom; gälle det värde egendomen
hade å den tid brottet föröfvades.
8 §. Begår den brott, som fyllt tio, men ej femton år, och pröfvas han
hafva ägt nog urskilning att gerningens brottslighet inse; .varde dömd till straffarbete
på högst fyra år, om gerningen i allmänhet med dödsstraff belagd är, och
till fängelse eller straffarbete på högst två år, om straffarbete på längre tid för
brottet i allmänhet stadgadt är.
Pröfvas han ej hafva ägt nog urskilning att gerningens brottslighet inse,
eller är brottet ringare, än nu sagdt är; vare lag, som om yngre barn i 7 Kap.
1 § stadgas.
Ej må sådan påföljd, som i 2 Kap. 25 § utsättes, ådömas brottsling af den
ålder här sagd är. Ej heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom
tillräknas till förhöjning af straff för återfall i brottet, der sådan förhöjning särskildt
i lagen utsatt finnes, efter ty i 19 § sägs.
9 §. Pröfvas någon, som brottslig gerning begått, dervid hafva af kroppseller
sinnessjukdom, ålderdomssvaghet eller annan, utan egen skuld iråkad förvirring
saknat förståndets fulla bruk, ehuru han ej kan för strafflös anses efter
7 Kap. 2 eller 3 §; då skall dödsstraff till straffarbete på lifstid nedsättas; och
må i ty fall, efter omständigheterna, annat straff jemväl nedsättas under hvad i
allmänhet å gerningen följa bort.
Samma lag vare om döfstum, som ej efter 7 Kap. 4 § strafflös är.
10 §. Innefattar en handling liera brott, och är straffet å ettdera svårare,
än å annat; då skall det svåraste straffet ådömas: är hvartdera brottet belagdt
med samma straff; varde det straff ådömdt. I båda dessa fall skall brott, hvarföre
särskildt straff ej ådömes, betraktas såsom försvårande omständighet. Är
någotdera brottet belagdt med förlust af embete, eller påföljd, som i 2 Kap. 25
och 26 §§ omtalas; varde ock den förlust eller påföljd ådömd.
11 <§. Utgöra flera brottsliga handlingar fortsättning af ett och samma brott;
Bill. till R. St. Fröt. 1847 och 1848 7 Sami. 1 Afd. 22 Eäfl. 2
/
10
6 Kaj).
varde sådant, vid straffets bestämmande för det brott, såsom försvårande omständighet
ansedt.
12 §. Har någon i liera handlingar föröfvat särskilda brott; varde dömd
till straff för hvarje brott särskildt, med iakttagande af föreskrifterna i 13, 14
°ch 15 §§.
15 §. Är någon till dödsstraff eller straffarbete på lifstid förfallen; då må
ej annat af de i 2 Kap. 1 § nämnda straff dermed förenas.
14 §. Är någon för särskilda brott förfallen till straffarbete på viss tid ;
då må ej, vid förening af straffen, det straff, hvartill förbrytaren för det svåraste
af de begångna brotten gjort sig skyldig, med mer än två är öfverskridas;
dock må ej i något fall straffet sättas öfver straffarbete på tio år.
15 §. Har den, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid, tillika
begått brott, som med fängelse eller böter belägges; då skall det ringare straffet
jemväl till straffarbete förvandlas, dervid två dagars enkelt fängelse motsvara en
dags straffarbete, ehvad det fängelse såsom urbota- eller förvandlingsstraff ådömas
skolat: gå de dagar, som förvandlas skola, ej till jemnt tal; varde den dag cj räknad,
, som öfverskjuter jemna talet. Har någon gjort sig förfallen till fängelse
och böter; då skola böterna jemväl till fängelse öfvergå, efter ty i 2 Kap. 18 §
stadgas. Ej må, genom sådan förlängning, straffarbete öfverskrida den tid, som
lagen högst utsätter för det brott, hvarföre samma straff varder ådömdt, eller
fängelsestraff sättas öfver etthundraåttatio dagars enkelt fängelse eller trettio dagars
fängelse vid vatten och bröd.
16 §. Skola straff af enkelt fängelse och fängelse vid vatten och bröd
sammanläggas; då skall det enkla fängelset till fängelse vid vatten och bröd, efter
2 Kap. 18 § förvandlas; dock må ej, vid sammanläggning af fängelsestraff
för särskilda brott, de i 9 § samma Kapitel utsatta längsta fängelsetider öf
verskridas.
17 §. Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit, genom laga kraft
ägande dom, till straff för brott fälld, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat
annat brott; då skall han så dömas, som hade han på en gång varit för alla
brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, alräknadt hvad han af det
honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått. Har han i det fall nu sagdt
är, till fullo undergått straffet och var det straffarbete; då skall han, der han för
det sedan åtalade brottet gjort sig förfallen till fängelse eller böter, dömas lill
fängelse på så lång tid som, efter 15 §, svarar emot den tillökning i straffarbetet,
som bort äga rum, i händelse han för de särskilda brotten på en gång
varit lagförd.
6 Kap.
11
18 §. Ilar någon föröfvat nytt brott, sedan han, genom laga kraft ägande
dom, blifvit till straff fälld, men innan han det. straff till fullo undergått; då skall
hvad af förra straffet återstod, då det nya brottet begicks, sammanläggas med
det straff, som för senare brottet ådömes, i öfverensstämmelse med hvad, rörande
sammanläggning af straff, i allmänhet stadgadt är; och skall på sammanlagda
straffet alräknas hvad som af sagde återstod kan vara verkställdt sedan det nya
brottet begicks.
19 §. Der lagen utsätter särskildt straff för den, som ånyo begår brott,
skall det straff ådömas, då sådant återfall skett, sedan den brottslige blifvit, genom
laga kraft ägande dom, här i Riket till straff för förra brottet fälld; varde
dock iakttaget hvad om förening eller sammanläggning af straff förut sagdt är,
der han förra straffet ej till fullo undergått, innan senare brottet begicks.
20 <§. Föröfvar den, som till straffarbete på lifstid dömd är, brott som
dödsstraff ej medförer; varde straffet skärpt genom hans inneslutande i mörkt enrum
på högst tjugoen dagar; och må denna skärpning, i svårare fall, verkställas
tre gånger, dock med minst tre månaders uppehåll emellan hvar gång.
9 Map.
Gm de grunder, sotn utesluta eller upphäfva straffbarhet
1
§. Gerning, som eljest straffbar är, vare strafflös, om den begås af
barn, innan det fyllt tio år; dock äge Domstolen efter omständigheterna förordna,
att barnet af föräldrar eller annan, under hvars vård och lydnad det slår, med
aga hemma i huset rättas skall, eller i tjenlig uppfostringsanstalt insättas, om
tillgång dertill finnes.
2 §. Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets
bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare strafflös.
3 §. Ilar någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att
han ej till sig visste; vare gerning, den han i det medvetslösa tillstånd föröfvar,
strafflös.
4 §. tiar döfstum begått gerning, hvars straffbarhet han, för bristande
undervisning eller erfarenhet, ej kunnat inse; vare från straff fri.
5 §. Ilar någon, för att afvärja trängande lifsfara, föröfvat gerning, hvarförutan
räddning ur den fara ej möjlig var; derföre skall han ej till straff
fällas.
• 6 §. Varder man af annan med våld eller hot så öfverfallen, att fara är
för lif eller helsa, eller sker våld eller hot, för att någon till otukt tvinga, eller
12
7 Kup.
någon dess frihet olofligen beröfva; då äge man rätt till nödvärn, och vare strafflös
för all skada, som man deri gjort, der man ej sträckt värnet längre, än till
farans afvärjande nödigt var.
7 §. Emot den, som begår inbrott eller eljest olofligen tränger sig in i
annans hus, gård eller fartyg nattetid, eller sätter sig till motvärn, ehvad det är
natt eller dag, emot den, som sin eller annans egendom värja eller å bar gerning
återtaga vill, må ock det våld utöfvas, som nöden kräfver.
8 §. Sätter sig fånge eller häktad person till motvärn emot fångvaktare
eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare eller
uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom till ordning inom
inrättningen eller häktet hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till
motvärn emot den, som äger häktningen verkställa, eller dervid biträder; då må
ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande
eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samma vare, der annan sätter sig med våld eller hot emot den, sorn
rymningen hindra, ordningen bibehålla eller häkningen verkställa vill.
9 <§. Finnes någon, i fall som i 5 § sägs, hafva öfverskridit hvad för hans
räddning nödigt var, eller i fall som i 6, 7 eller 8 § sagdt är, hafva gjort
större våld, än nöden kräfde; pröfve Domstolen, efter omständigheterna, om han
för uppsåtlig gerning, eller blott såsom för vållande, straffas bör. Var så trängande
nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde; då må han från straff frias.
10 <§. Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty
förut sagdt är; vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
11 §. Dör förbrytare, förfalle allt straff; dock varde, när så ske kan,
påföljd tillämpad, hvarom i 2 Kap. 26 § sägs. Aro böter under förbrytarens
lifstid, genom laga kraft ägande dom, ålagde och hafva äfven, under hans lifstid,
penningar eller andra lösören, för gäldande af de böter, blifvit i mät tagna eller
i allmänt förvar satta; gången böterna af den egendom ut.
12 §. Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt inom två år,
om det ej i lagen med svårare straff, än fängelse belagdt är.
13 §. Den i 12 § bestämda tid skall räknas i allmänhet från den dag
brottet begicks, men i fall, som i 18 Kap. 18 eller 20 § sagdt är, från den
dag laga kraft ägande dom om återgång af giftermål eller skilnad i äktenskap
gais. Åtal anses vara börjadt, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall,
i laga ordning kungjord, eller han för brottet häktad blifvit.
14 §. Är åtal å brott, som i 12 § sägs, börjadt inom tid, som der bestämmes,
och har det åtal blifvit afbrutet, utan att den tilltalade dertill skuld
7 Kap.
13
varit; då skall, för rättigheten att åtalet fullfölja, tiden räknas från den dag afbrottet
skedde.
15 §. För brott, som af embetsman begås i embetet, gälle ej viss tid till
åtal, der brottet med annat straff, än böter, i lagen belagdt är.
8 Kap.
Om skadestånd.
1 §. Skada, som någon genom brott annan tillfogar, skall af den brottslige
gäldas, ehvad brottet skett med uppsåt eller af vållande. Har den, som skadan
led, genom eget vållande dertill medverkat; varde skadeståndet jemnkadt, efter ty
som skäligt pröfvas.
2 §. I mål, som kroppsskada angår, skall under skadeståndet räknas icke
allena läkarelön och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist
i den skadades näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande
men, om sådant blifvit honom tillfogadt.
3 §. För lidande, som genom brott emot personliga friheten, eller genom
falsk angifvelse eller annan ärekränkande gerning, må anses vara någon tillskyndadt,
skall ock ersättning gifvas.
4 §. Komma dödad persons make eller barn att, genom hans frånfälle,
sakna nödigt underhåll; då skall hvad för makan eller barnen skäligen tarfvas, till
dess de sig eljest försörja kunna, såsom skadestånd gäldas; och må det skade- '
stånd, efter omständigheterna, sättas att utgå i ett för allt, eller å särskilda tider.
5 §. Den, som olofligen befriar någon ur bysättningshäkte, vare skyldig att
skaffa honom åter, eller att, der han ej framkommer, gälda det belopp, hvarföre
han bysatt var, ändå att gerningen efter 42 Kap. 21 § strafflös är.
6 §. Hafva flere i brott tagit sådan del, som i 5 Kap. 1, 3, 4, 6, 7
eller 8 § sägs; svaren de, en för alla och alla för en, till skadestånd; varén ock
de, som efter 40 <§ i samma Kapitel gjort sig delaktige i brottet, derigenom att
de dolt, köpt eller föryttrat det de vetat vara genom brott åtkommet, eller besörjt
omarbetning deraf, hvar för sig lika med gerningsmannen skyldige att gifva
skadestånd för det, hvarmed de sådan brottslig befattning tagit.
7 §. Är skada gjord af den, som ej fyllt femton år, eller af sådan person,
som i 7 Kap. 2, 3 eller 4 § omtalas, och kan ej den, som skadestånd njuta
bör, det utfå af någon, som för underlåten vård öfver den, som skadan gjorde,
är förfallen till ansvar för vållande; då håfve han, som skadan led, rätt att ska
-
14
f! Kap.
deståndet erhålla af dens egendom, som skadan gjorde; varde dock, med afseende
så väl på dennes större eller mindre förmåga att sin handlings skadlighet inse,
som på de tillgångar han äger till skadeståndets gäldande, beloppet deraf jemnkadt,
efter ty som skäligt pröfvas.
Ej skall till skadestånd, i det fall nu sagdt är, tagas hvad som till uppfostran
för barn, eller underhåll för afvita eller döfstum, nödigt finnes.
8 §. Är någon från straff fri efter 7 Kap. 5 §, eller har straff förfallit,
eller tid till afbrutet åtals fullföljd blifvit försuten, efter hvad i 11, 12 eller 14
§ af samma Kapitel sägs; vare dock målsägande ej derigenom betaget att det skadestånd
söka, hvartill han eljest kan berättigad vara.
9 §. Målsägande är den, mot hvilken brott begånget är, eller som deraf
förnärmad blifvit eller skada lidit; så ock den, som för den förnärmade eller ska
dade
målsmannarätt äger eller eljest satt är att talan föra.
9 Kap.
Om religionsbrott.
1 §. Hvar som hädar Gud, eller lastar eller gäckar Guds heliga ord eller
sakramenten, dömes till straffarbete på högst tre år. Sker det af obetänksamhet
eller lättsinnighet; vare straffet fängelse eller böter.
2 §. Gör man gäckeri af Gudstjensten eller annan religionsförrättning»
straffes med böter eller fängelse.
3 §. Om affall från vår rätta Evangeliska lära och utspridande af villfarande
lärosats, skils i kyrkolagen.
4 §. Går man drucken eller oskriftad till Herrrans heliga nattvard, eller
sedan man af prest efter kyrkoordning blifvit varnad att hålla sig derifrån; straffes
med böter.
5 §. Idkar man handtverk eller annat arbete å sön- eller högtidsdag, emellan
klockan sex om morgonen och klockan nio om aftonen; bote till tjugo Riksdaler,
utan det sker till egen eller annans nödtorft, som uppskof ej tåla kan.
Lag samma vare, om kramlåda eller annan bod å sådan sabbatstid, till salu öppnas.
6 §. Begår någon brott å sabbatstid, eller å dag då han begått den heliga
nattvarden; varde den omständighet såsom försvårande ansedd.
10 Kap.
15
lO Kap.
Om förräderi; så och om andra för Rikets säkerhet menliga brott.
1 §. Hvar som, i uppsåt:
4. att lugga Sverige eller Norrige under främmande Makt, eller frän något af
dessa Riken söndra en dertill hörande del eller besittning; eller
2. att bryta Rikenas förening, eller med våldsamma medel upphäfva eller ändra den
emellan Rikena stadgade föreningsform, eiler någon af deras grundlagar; eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från thronen uttränga; eller
4. att Thronföljare eller annan Prins, som till; thronen arfvinge är, lifvet beröfva,
eller någon af dem från thronföljden utestänga;
gör uppror, eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan eller försök
dertill, som i 3 Kap, i § sägs; en sådan förräddare miste lifvet, eller dömes,
der faran ringa var, till straffarbete på lifstid.
2 §. Regår någon brott, som, efter 410 § i Regeringsformen och 77 § i
Riksdagsordningen, skall såsom förräderi anses; varde dömd efter ty i 1 § skils.
3 §. Har stämpling till förräderi, sorn i 1 eller 2 § sagdt är, blifvit gjord,
utan att förräderiet till försök kommit; då skall anstiftare af stämplingen dömas till
straffarbete från åtta till och med tio år, eller, der faran ringa var, från sex till och
med åtta år. Deltagare i sådan stämpling dömes till straffarbete på högst åtta år.
4 §. Ilar någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller
1 skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat till förräderi, som i 4 eller
2 § sagdt är; dömes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, till straffarbete
på högst sex år. Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida
låtit., att dermed komma sådant förräderi åstad.
5 §, Har Svensk eller Norsk man uppsåtligen förmått främmande Makt att
med krig anfalla de förenade Rikena, eller Makt, som med deni i krig förbunden
är; miste lifvet. Gör man försök till brott, som nu sagdt är; straffes efter de
grunder, som i 3 Kap. stadgas.
6 §. Bär Svensk eller Norsk man vapen mot något af de förenade Rikena,
eller mot någon med dem i krig förbunden Makt; miste lifvet.
7 <§. Svensk eller Norsk man, som
4. till Irämmande Makt förråder krigsfolk eller andra innevånare i något af de
förenade Rikena, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus,
magazin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt, som
tillhörer något af de förenade Rikena eber Makt, som med dem i krig förbunden
är, eller något sådant, i förrädlig afsigt, förstörer eller lörderfvar; eller
IG
10 Kap.
2. förleder de förenade Rikenas eller med dem förbunden Makts krigsfolk att till
fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade Rikenas eller med dem
förbunden Makts krigsfolk mot fienden;
miste lifvet.
8 §. Försök till förräderi, som i 7 § omtalas, straffes efter de grunder,
som i 3 kap. stadgade äro. Om stämpling eller uppmaning till sådant förräderi,
gälle hvad i 3 och 4 §§ sagdt är.
9 §. Svensk eller Norsk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter
eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning
eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom, eller genom tekning eller annorledes
meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn, farled eller väg,
eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han vet falsk vara, eller i förrädlig
afsigt hyser eller döljer fiendens spejare eller krigsfolk, eller åt fienden värf
var
eller anskaffar sådant folk, eller på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dö
mes
till straffarbete på lifstid eller på tio år. Försök till brott, hvarom i denna
§ förmäles, böra efter de i 3 Kap. stadgade grunder straffas med straffarbete på
högst åtta år.
10 §. Den, som i krigstid låter sig såsom spejare af fienden brukas, miste
lifvet.
11 §. Hvad i 5, 6, 7 och 9 §§ om Svensk eller Norsk man sagdt är,
gälle äfven om utländsk man, den der, medan han i något af de förenade Rikena
vistas eller i dess tjenst anställd är, begår brott som i nämnde §§ omtalas.
12 §. Bådar någon upp krigsfolk eller håller manskap samman, som hemlof
fått, att dermed utföra brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet;
varde dömd till straffarbete på lifstid eller på tio år. Var faran ringa; då må
till straffarbete från sex till och med åtta år dömas.
13 §. Sprider någon kring landet ut lögner eller falska rykten, de der för
Rikets säkerhet farliga äro, i uppsåt att dermed komma allmänt buller eller oväsende
åstad; dömes till fängelse eller straffarbete på sex månader, der gerningen
ingen verkan hade, som svårare straff medförer.
14 §. Har den, som uppdrag fått att i ärende, som Riket rörer, med
främmande Makt något afhandla eller sluta, uppsåtligen dess fördel emot Riket
främjat eller Riket eljest skadat; dömes till straffarbete på lifstid eller på tio år.
Tager han, i sådan afsigt, gåfva eller förläning af främmande Makt; dömes, ändå
att skada deraf ej kom, till straffarbete från sex till och med åtta år.
IS §.
10 Kap.
17
13 §. Tager annan, än den, som i 14 § sägs, gåfva eller förläning af
främmande Makt, för att dess fördel mot ltiket främja eller Riket eljest skada;
dömes till straffarbete från fyra till och med sex' år.
16 §. Hvad den, som mot 14 eller 13 § sig förbrutit, af främmande
Makt tagit, vare till Kronan förverkadt.
17 §. Har den, som betrodd är att veta hemliga underhandlingar, rådslag
eller slut i ärende, derå Rikets säkerhet eller rätt mot främmande Makt ligger,
dem uppenbarat, eller handling, som han i ty mål lönlig hålla bort, utan lof ut
gifvit
eller kungjort; dömes till straffarbete på lifstid eller på tio år. Skedde
brottet utan uppsåt att skada göra, och var faran ringa; då må till straffarbete
på högst fyra år dömas.
18 <§. Nu hafva sådana hemligheter eller handlingar, som i 17 § sägas,
kommit till annan persons kunskap eller i hans hand, och är honom veterligt,
att de böra lönliga hållas: uppenbarar, utgifver eller kungör han dem i uppsåt
att skada göra; varde dömd till straffarbete från fyra till och med sex år. Sker
det utan dylikt uppsåt, och var faran ringa; straffes med fängelse eller-böter.
19 §. Hvar som, i uppsåt att Riket skada, förfalskar, undanhåller, förstörer
eller förderfvar handling, som innefattar bevis för Rikets säkerhet eller rättig
heter
emot annan Stat; varde dömd till straffarbete från åtta till och med tio år.
20 §. Den som, utan sådant uppsåt, som i 19 § sägs, men med kännedom
om vigten af handling, som der omtalas, den med vilja undanhåller, förstö
rer
eller förderfvar, dömes till straffarbete på högst två år.
21 §. Rubbar man uppsåtligen Rikets gränsemärken; dömes till straffarbete
på högst två år.
22 §. Hvar, som vet förräderi eller sådant brott emot Rikets säkerhet,
som ofvan sagdt är, å färde vara, och ej i tid uppenbarar de omständigheter,
honom derom kunniga äro, dömes till fängelse eller straffarbete på högst fyra år.
Ej skall dock någon af de i 5 Kap. 12 § nämnda personer till straff i ty mål
fällas, der brottets upptäckande icke utan angifvelse till åtal ske kunnat.
23 §. De i 12, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22 §§ gifna bestämmelser
skola ock tillämpas, om de der nämnda brott mot Norrige föröfvas.
24 §. Svensk eller Norsk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka
sig såsom sändebud frän främmande Makt, i angelägenhet, som något af de förenade
Rikena rörer, eller inlåter sig i underhandling derom med främmande Makt
eller dess sändebud, dömes till fängelse eller straffarbete på sex månader.
Bill. lill R. St. Brot. 1847 och 1848. 7 Sami. 1 Åfd. 22 Höft. 3
I
18 10 Kap.
25 g. Yärfvar man folk i Riket till främmande krigstjenst; dömes till fän
gelse
eller böter.
26 g. Den, som förleder eller hjelper krigsman till rymning, straffes, om
det skor i krigstid, med fängelse, och om det sker i fredstid, med böter till
trettio Riksdaler.
27 g. Förgriper sig någon, med våld eller annan misshandel, å främmande
Stats Regent, medan han här i Riket vistas; dömes till straffarbete på lifstid eller
på tio år. Sker slik förgripelse å främmande Makts sändebud här i Riket; då
må, om brottet i allmänhet är med straffarbete på viss tid belagdt, tiden för
straffet ökas tili och med två år utöfver den som eljest för gerningen högst utsatt
är; dock får strafftiden i detta fall ej bestämmas öfver tio år. Ar brottet
belagdt med fängelse eller böter; dömes förbrytaren i förra fallet till straffarbete
på högst två år och i det senare lill fängelse. Sker dråp, som i 17 Kap. 5
eller 4 g sägs, å någon af de personer nu nämnda äro; miste dråparen lifvet.
28 g. Talar eller skrifver -man smädligen mot person, som i 27 g nämnd
är, eller förgriper man sig mot honom med hotelse eller annan missfirmlig gerning;
dömes högst till straffarbete på två år.
29 g. Ej må brott, som i 27 eller 28 g sägs, der ej dråp skett, åtalas
af allmän åklagare, utan att Konungen dertill lof gifver.
50 g. Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 14,
15, 17, 19 eller 21 g dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap.
25 g utsatt är.
13 Kap.
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse eller
Rikets Stunder.
1 g. Förgriper sig någon mot Konungen, med våld eller annan misshandel
å hans person; miste lifvet.
2 g. Förgripelse, som i 1 g sägs, mot Drottning, Enkedrottning eller
Thronföljare, varde med straffarbete på lifstid eller på tio år belagd.
3 g. Begår någon förgripelse, som i 1 g sägs, mot annan person af Konungahuset,
som Konglig eller Furstlig värdighet inom Riket åtnjuter, än de i
2 g nämnda; då må, om brottet i allmänhet är med straffarbete på viss tid belagdt,
tiden för straffet ökas till och med två år utöfver den som eljest för hvarje
fall högst utsatt är; dock får strafftiden i detta fall ej bestämmas öfver tio år.
11 Kaj).
19
Är brottet med långelse eller böter belagdt; dömes gerningsmannen till straffarbete
på högst två år.
4 §. Varder å någon af de i 2 eller 3 § nämnda personer dråp föröfvadt;
miste dråparen lifvet.
5 §. Talar eller skrifver man smädligen mot Konungen, Drottning, Enke
drottning
eller Thronföljare, eller förgriper sig mot någon af dem med hotelse
eller annan missfirmlig gerning; dömes till straffarbete på högst sex år. Sker
det mot person, som i 3 § nämnd är; vare straffet fängelse eller böter till tvåhundra
Riksdaler.
6 §. Ej må brott, som nu sagda äro, der ej dråp skett, åtalas af allmän
åklagare, utan att Konungen dertill lof gifver.
7 <§. Förgriper sig någon med våld mot Riksstyrelse, som, i de fall grund
lagen
utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, oell sker brottet för att störa
friheten i sådan Styrelses öfverläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster
hindra; dömes till straffarbete på lifstid eller på tio år: varder i det brott
dråp å någon af Styrelsens medlemmar föröfvadt; miste dråparen lifvet. Innefattar
gerningen förräderi; gälle hvad derom i 10 Kap. 1 § stadgadt är.
8 <§. Förbryter man sig, på sätt i 3 § sågs, mot Riksstyrelse, som i 7
§ omtalas; dömes högst till straffarbete på två år. Lag samma vare, om sådan
förbrytelse sker mot Rikets Ständer, eller deras Afdelningar eller Utskott.
9 §. Gör någon mot Norriges Riksstyrelse, eller mot Norriges Storting,
eller dess Afdelningar eller Utskott, brott som i 7 eller 8 § nämnes; vare ock
lag, som der för hvarje fall stadgas.
1% 14a i».
Om brott mot offentlig Myndighet.
1 §. Den, som å Domare eller å annan Embetsman, hvilken med Konungens
fullmakt försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan
embetsmans ställe lagligen satt är, begår våld eller annan misshandel, då någon
af dessa i embetets utöfning är stadd; eller för att honom till någon embetsåtgärd
tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas,
dömes till straffarbete från fyra till och med åtta år.
2 §. Talar eller skrifver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse
eller annan missfirmlig gerning mot sådan embetsman, som i 1 § sågs, i eller
för hans embete; vare straffet böter till tvåhundra Riksdaler eller Tängelse.
I
20
12 Kap.
3 §. Hvad om brott mot embetsman i 1 och 2 §§ stadgadt är, galle äfven
för det fall, dä den som i Riksdagsmannaval deltager, eller deputerad vid
Markegångssättning, eller ledamot i Taxerings- eller Pröfningskommité eller i
Styrelse öfver allmänt Verk eller allmän Inrättning, eller den, som i Nämnd eller
Jury sitter, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan befattning.
Lag samma vare ock,«om sådant brott begås mot Norsk embetsman.
4 §. Begår någon mot Riksdagsman, eller mot annan, som i 24 §, 63 §
3 morn., eller 70 § 2 mom. af Riksdagsordningen nämnes, sådant brott, som
efter lil g i Regeringsformen eller 77 <§ i Riksdagsordningen, skall såsom edsöresbrott
anses; varde ock efter 1 eller 2 § straffad, såsom hade han brottet
mot embetsman begått.
5 §. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, mot tjensteman eller
annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i 1 § om
talas,
men är förordiiad eller vald att tjensteärende eller annan allmän befattning
utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; då skall, i det fall,
som i 1 § sagdt är, till fängelse eller straffarbete på högst två år, och i det
fall, som i 2 § sägs, till böter eller fängelse dömas. Lag samma vare ock, om
sådant brott begås mot Norsk tjensteman.
6 §. Varder någon af de i förestående §§ nämnda personer, i eller för
embete, tjenst eller allmän befattning, dräpen; miste dråparen lifvet. Ar misshandel
eller ärekränkning sådan, att den i lag belägges med svårare straff, än i
1, 2 eller 5 § stadgadt finnes; gånge som uti 6 Kap. 10 § sägs.
7 §. Gör man, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att för
rättningsman
våldföres; straffes med fängelse eller böter.
8 §. Nu samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga,
att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets
bud, eller att den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd
hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig Myndighets befallning, och låta
sig till ordning bringas; då skola anstiftare oqh anförare till straffarbete på högst
två år eller fängelse dömas; men de öfrige varén från straff frie.
9 §. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga
Myndighetens befallning; vardén dömde, anstiftare och anförare till straffarbete
på högst fyra år, och annan deltagare i upproret till straffarbete pä högst Iva
år eller fängelse.
10 §. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,
eller plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de dömas anstiftare
och anförare till straffarbete från sex till och med tio år, och annan deltagare i
12 Kap.
21
upproret lill straffarbete frän två till och med sex år; varde ock, för våld eller
annan brottslig gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen straffad efter ty
i 6 Kap. 10 § skils.
11 ,§ Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet.
Varder upprorsman dräpen; ligge ogild.
12 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller
i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när
uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit,
för att dermed komma uppror åstad.
13 §. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej
å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civilmyndighet tre
gånger ljudligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äfventyr
att eljest vapenmakt användes. Öfvergå upprorsmän så hastigt till våld, att Civilmyndigheten
ej kan så förfara, som nu sagdt är; då äge den Myndighet förordna,
att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i något fall, vapen
längre brukas, än Civilmyndigheten finnér sådant, för upprorets stillande, nö
digt
vara.
Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande, Borgmästare
eller Polismästare i stad och Kronofogde å landet, eller den, som i sådan
embetsmans ställe satt är.
Är ej Civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då äge
på stället varande högste Militärbefälhafvare så förfara, som för Civilmyndigheten
nu stadgadt är.
14 §. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 8 § sägs, och skingrar
sig ej den folkmängd, på offentlig Myndighets befallning, utan visar trotsighet
deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till fängelse eller straffarbete
på sex månader, och annan deltagare i upploppet till böter eller fängelse
dömas. Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som f 10, 11
och 13 §§ om uppror sägs.
15 §. Ej vare menighet å landet eller i stad förment, att sammankomma
till öfverläggning om mål eller ärende, som menigheten rörer; ej heller må sådan
sammankomst af offentlig Myndighet upplösas, så framt dervid ej företages
något, som emot lag stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Om tid och
ställe för sammankomsten, der den ej redan, genom lag eller särskildt stadgande,
bestämd är, skall dock anmälan göras hos offentliga Myndigheten i orten eller
12 Kap.
staden, så långt förut, att den kan dervid tillstädesvara, om så nödigt anses
Sker sammankomst utan sådan anmälan; straffes den, som sammankomsten föranstaltade,
med böter till femtio Riksdaler.
16 §. Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf; straffes med
böter till tvåhundra Riksdaler eller fängelse. Lag samma vare, om någon, genom
hot eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest å val obehörigen inverkar.
17 §. Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom
gripit eller i vård häfver, eller befriar man honom genom häktes eller fän
gelses
brytande; varde dömd till straffarbete på högst fyra år. Gör man försök
till brott, som i denna § sagdt är; straffes efter de grunder, som i 3 Kap.
stadgas.
18 §. Refriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes,
utan våld; dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år.
19 §. Vid tillämpning af straff i fall, som i 17 eller 18 § sagdt är, skall
synnerligt afseende göras å beskaffenheten af brott, hvarför den undkonme häktad
eller dömd varit.
20 §. Var den undkomne för gäld häktad; då skall, i det fall, som i 17
§ sägs, till fängelse eller sex månaders straffarbete, och i det fall, som i 18 §
sägs, till böter eller fängelse dömas.
21 §. Häktad persons eller fånges make, syskon, skyldeman i rätt uppeller
nedstigande led, eller den, som med honom i första svågerlag lika nära förenad
är, eller hans fosterbarn, skall ej till straff dömas för hans befriande, i det
fall, som i 18 § sägs.
22 g. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig
Myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är,
straffes med böter till tjugo Riksdaler.
23 <§. Griper någon Konungens Befallningshafvande i embetet, i ty att han
pantar något till sig eller egenmäktigt skiljer annan vid det han innehafver, eller
eljest sjelf tager sig rätt; straffes med böter till femtio Riksdaler.
24 <§. Bryter man offentlig Myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter
tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller
utmätt; vare straffet böter eller fängelse.
25 §. Bryter någon mot förbud att gods skingra, eller mot förbud att
gifva annans gods ut; straffes med böter till tjugofem Riksdaler.
26 §. Vägrar man inträde, ehvar det vara må, åt den som, i offentlig
förrättning, äger att det fordra; bote till femtio Riksdaler. Vägrar man honom
handräckning, den han berättigad är att fordra; bote till tjugofem Riksdaler.
13 Kap.
23
13 Kap.
Om fridsbrott.
1 §. Gör man våldsgerning å den, som bevistar Gudstjenst eller annan
religionsförriittning; dömes till straffarbete på högst två år. Yar våldet ringa,
och kom ej deraf synnerlig förargelse; då må till fängelse eller böter dömas.
Sker dervid dråp; miste dråparen 1 ifvet
2
§. Störer man Gudstjenst eller annan religionsförrättning, genom svordom
eller oljud, eller kommer dervid eljest förargelse åstad; straffes med böter
eller fängelse.
3 §. Hvad i 1 och 2 §§ stadgadt är, gälle ock, om sådana brott föröfvas
vid Gudstjenst eller annan religionsförrättning, som dem tillåten är, hvilka till
främmande lära sig bekänna. Åstadkommer man hos dem, vid annat tillfälle,
förargelse genom gäckeri med deras troslära; straffes med böter till femtio Riksdaler.
4 §. Störer man griftefrid, i ty alt man olofligen upptager eller eljest misshandlar
lik, som i graf lagdt är; dömes till fängelse eller straffarbete på sex
månader. Misshandlar man obegrafvet lik; straffes med böter eller fängelse.
5 §. Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden
eller annorstädes i slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der
Rikets Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott församlade äro, eller inför
sittande Rätt, Konungens Befallningshafvande eller annat allmänt Embetsverk; vare
lag som i 1 oell 2 mom. af 1 § sägs.
6 §. Åstadkommer man, å ställe som i 5 § sagdt är, förargelse genom
svordom eller oljud, eller annorledes; straffes med böter eller fängelse.
7 §. Gör man våldsgerning å annan, för det han i sak inför Rälta, hos
Konungens Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller annans talan
fört, eller vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets
utläggande hindra; dömes till straffarbete på högst två år eller fängelse.
8 §. Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds- eller sockenstämma,
läsförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig sammankomst,
eller då allmänt ärende eljest förehafves; straffes med böter eller fängelse.
För svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant tillfälle, vare bot till tjugofem
Riksdaler.
9 §. Bryter man annans hemfrid, i ty att man med våld, eller eljest mot
hans vilja, intränger i hans hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar
24
15 Kap.
att derifrån, efter tillsägelse, sig begifva, eller ock dit sig insmyger eller der
gömmer sig undan, utan att kunna skälig anledning dertill visa; straffes med bö
ter
eller fängelse. Begår någon sådant hemfridsbrott i uppsåt att annan våldföra;
då må lian, ändå att han uppsåtet ej fullbordar, till straffarbete på högst ett år
dömas. Gör han, i uppsåt, som sist sagdt är, försök att med våld intränga i
annans hemvist, men gitter det ej; straffes med böter eller fängelse.
10 §. Brytes hemfrid genom husransakan af obehörig person eller i olaga
ordning; vare straffet böter eller fängelse.
11 §. Bryter man hemfrid, i ty att man, af ondska eller öfverdåd, slår
in fönster i annans hus, eller kastar i annans hus, gård eller fartyg in sten eller
annat; straffes med böter till tjugofem Riksdaler. Sker det af okynne; vare bot
till tio Riksdaler.
12 Brott, som i 9, 10 eller 11 § sagdt är, må ej åtalas af allmän
åklagare, der det ej af målsägande till sådant åtal angifves.
13 §. Har man, utan sådant hemfridsbrott, som i 9, 10 eller 11 § sägs,
gjort våld å annan, i hus eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han i
fara tillflykt tog, eller å fartyg, ehvad han till besättningen hörde eller eljest hade
lof eller lega för sig, eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; varde den
omständighet, vid straffets mätande för våldet, såsom försvårande ansedd.
14 §. Gör man oljud eller oväsende, eller far öfverdådigt fram, så alt
annan deraf skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad, å allmän väg, gata
eller torgplats, eller der allmän marknad hålles; bote till tjugo Riksdaler. Våldförer
man annan å sådant ställe, som nu sagdt är; då skall den omständighet,
vid straffets mätande för våldet, såsom försvårande anses.
14 Kap.
Om förfalskningsbrott.
1 §. Hvar som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra,
falskeligen skrifver allmän handling, eller sådan handling, genom tillägg eller utplåning,
eller annorledes, falskeligen förändrar, eller å falsk skrift förskaffar sig
underskrift eller besegling, hvarmed egenskap af allmän handling deråt beredes,
dömes till straffarbete från fyra till och med åtta år. Är ej bruk gjordt af den
förfalskade handlingen; då må straffarbetet nedsättas, dock ej under två år.
2 §. Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass eller betyg om frägd,
fattigdom,
14 Kup.
25
fattigdom, sjukdom eller annat dylikt, och har man förfalskningen gjort, för att
dermed sig eller annan forthjelpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån
åt sig eller annan förskaffa; varde dömd lill fängelse. Är ej bruk gjordt af
den förfalskade handlingen; vare straffet böter till femtio Riksdaler.
3 §. Med allmän handling förstås den, som skrifves eller utgår i Konungens
namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars, eller i Domstols,
Konungens Befallningshafvandes eller annan offentlig Myndighets, eller i särskild
embets- eller tjenstemans, uti ärende, som till embete eller tjenst hörer.
4 §. Den som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra,
falskeligen i annans eller diktadt namn skrifver köpebref, testamente, kontrakt,
skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan en
skild
handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse tjenar,
eller sådan handling, genom tillägg eller utplåning, eller annorledes, falskeligen
förändrar, eller å falsk skrift förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande
handling deråt beredes, dömes till straffarbete på högst fyra år. Är ej bruk
gjordt af den förfalskade handlingen; vare straffet fängelse eller böter.
5 §. Begår någon förfalskning, som i 4 § sägs, af annan enskild handling,
än de der nämnda, såsom af orlofssedel eller betyg om frägd, fattigdom,
sjukdom eller annat dylikt; dömes till fängelse på högst tre månader. Är ej bruk
gjordt af den förfalskade handlingen; vare straffet böter till tjugofem Riksdaler.
6 <§. Brukar någon, i afsigt som förut sagd är, allmän eller enskild hand
ling,
den han vet falsk vara; straffes såsom hade han förfalskningen sjelf gjort.
7 §. Den som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra,
eftergör eller annorledes förfalskar Statens eller andra allmänna stämplar eller
märken, hvarmed papper, vara, mått, mål, vigt eller annat dylikt teknas skall,
dömes till straffarbete från fyra till och med sex år. Är ej bruk gjordt af det
förfalskade; då må straffarbetet nedsättas, dock ej under två år. Har någon börjat
eftergörande, som nu är sagdt, utan att brottet fullbordadt blifvit; varde för
försök straffad efter de grunder, som i 5 Kap. stadgas.
8 §. Den som, i bedräglig afsigt, brukar falska stämplar eller märken,
som i 7- § sagda äro, eller begagnar sig af stämpling eller märkning sorn falske
ligen
gjord är, eller missbrukar äkta stämplar eller märken, eller stämpling eller
märkning som rätteligen gjord är, straffes såsom förfalskare efter 7 g.
9 §. Har någon, utan behörigt uppdrag, förfärdigat stämplar eller märken,
som i 7 § sagda äro; straffes, ändå att han om brottsligt uppsåt ej öfvertygad
varder, med böter eller fängelse.
flik. lill B. St. Prol. 1847 och 1848- 7 Sami. 1 Afd. 22 hä/l. 4
26
JU Kap.
40 §. Straffbestämmelserna i 1, 2, 6, 7, 8 och 9 §§ skola ock tillämpas,
om Norska allmänna handlingar, stämplar eller märken varda eftergjorda,
annorledes förfalskade eller missbrukade, såsom der sägs. Förfalskning af utländsk
offentlig Myndighets handling, eller bruk af sådan veterligen falsk handling, straffes
efter 4 eller 5,§.
11 §. Eftergör någon guld- eller silfvermynt, som inom eller utom Riket
gångbart är; dömes till straffarbete från sex till och med åtta år. Ilar någon
börjat eftergörande, som nu är sagdt, utan att brottet fullbordadt blifvit; varde
för försök straffad efter de grunder, som i 5 Kap. stadgas.
12 §. Den som, i bedräglig afsigt, filar eller klipper guld- eller silfvermynt,
eller det eljest på hvarjehanda sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt
sken af det, som högre är, dömes till straffarbete från två till och med fyra år.
15 §. Eftergör man kopparmynt; dömes till straffarbete på högst två år.
14 §. Eftergör eller förfalskar man annorledes sedel, som af Rikets Bank
eller annat Rikets allmänna Penningeverk utgifven är och för mynt i Riket gäller;
dömes till straffarbete från åtta till och med tio år. Eftergör eller förfalskar
man Norska Riksbankens sedlar; vare lag samma. Sker det med utländsk
Statsbanks penningesedel, eller med sedel, som inom Riket, med behörigt tillstånd,
af enskild Bank eller annat enskildt Penningeverk utgifven är, för alt såsom penningar
allmänneligen gå och gälla; då skall till straffarbete från sex till och med
åtta år dömas. Har någon börjat eftergörande, som nu är sagdt, utan att brottet
fullbordadt blifvit; varde för försök straffad efter de grunder, som i 5 Kap.
stadgas.
45 §. Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel'
straffes såsom hade han förfalskningen sjelf gjort. Yppas bedrägeriet innan någon
derigenom skadas; varde gerningsmannen straffad såsom för försök, efter de
grunder, som i 5 Kap. stadgas. Sker utprångling eller försök dertill af för falskaren
; varde den omständighet för honom såsom försvårande ansedd.
16 §. Ilar någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel be
dragen,
och, ändå att han sådant märkt, sedan gifyit det mynt eller den sedel
till,annan ut; dömes till fängelse eller straffarbete på sex månader.
17 §. Den som, i uppsåt att eftergöra eller annorledes förfalska mynt eller
penningesedel, eller med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat
eller anskaffat stämpel, form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningsbrottet
verkställas skulle, straffes, ändå att det ej till försök kommit, med straffarbete på
högst fyra år.
18 §. Har någon, utan behörigt uppdrag, förfärdigat stämpel, form eller
ii Kap.
27
verktyg, som i 17 § omtalas; straffes, ändå att lian om uppsåt eller vetskap
som der sägs, ej öfvertygad varder, med fängelse eller böter.
19 §. Nu komma stämplar, märken, formar eller andra verktyg, som i
detta Kapitel omtalas och äkta äro, någon lofligen tillhanda: hörer honom ej till
att dem vårda, och Iemnar han dem ej af till Konungens Befallningshafvande eller
i annan allmän vård; bote till femtio Riksdaler.
Lag samma vare, om den, som efter behörigt uppdrag förfärdigat slika stämplar,
märken, formar eller verktyg, underlåter alt dem aflemna omedelbart till det
Embetsverk, som dem beställt, eller till dess kända bud, eller ock annorledes
dem missvårdar, så att missbruk deraf ske kan.
20 §. Med falska stämplar, märken, formar eller andra till förfalskning
ämnade verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras,
att missbruk deraf ej ske kan.
21 §. Pröfvas någon efter delta Kapitel hafva gjort sig till straffarbete
skyldig; vare ock förfallen till den påföljd , som i 2 Kap. 25 § utsatt är.
15 Kap.
Om mened.
1 §. Har någon, mot bättre vetande, burit falskt vitnesbörd eller eljest
afgifvit falsk utsaga, och det vitnesbörd eller den utsaga med laga edgång inför
Domstol, eller annorstädes efter Domstols förordnande, bekräftat; dömes, för mened,
till straffarbete från fyra till och med sex år.
2 §. Har någon genom mened bidragit dertill, att den, som oskyldig är,
blifvit fälld till straff, det han till fullo eller någon del undergått; vare ock menedaren
förfallen till straff efter 19 Kap. 3 §; och gånge, vid straffens tillämpning,
som i 6 Kap. 10 § skils.
3 §. Återkallar menedare, af egen fri vilja, falskt vittnesmål eller annan
falsk utsaga, förr än annan deraf skada lidit; då må han sitt brott med fängelse
försona.
4 §. Förtiger den, som vitnar eller eljest på ed höres, hvad till upplysning
i målet honom veterligt är, och pröfvas han hafva det af obetänksamhet
gjort; straffes med böter eller fängelse.
5 §. Har bekännare af lära, hvari edgång ej tillåten är, på annat, i stället
för ed, vedertaget sätt, bekräftat falskt vitnesbörd eller annan falsk utsaga.
28
13 Kap.
eller har någon vitnat -falskt inför Rätta, då ed honom eftergifven varit; varde sä
ansedd, som hade han ed gått.
6 §. Den, som till straff efter 1 eller 2 § dömes, vare ock förfallen till
den påföljd, som i 2 Kap. 23, § utsatt är, så ock oskicklig att ed aflägga.
16 Kap.
Om spridande af pest eller annan for menniskor smittosam sjukdom ;
så ock om allmänt farlig förgiftning.
1 §. Sprider någon uppsåtligen ut pest eller annan sådan, allmänt för menniskor
smittosam och farlig sjukdom; vare förfallen till straffarbete på lifstid. Ljuter
någon af den sjukdom döden; miste gerningsmannen lifvet. Gör någon försök
till brott, som nu är sagdt; varde straffad efter de grunder, som i 3 Kap. stadgas,
2 §. Nu har någon veterligen, men utan sådant uppsåt, som i 1 § sägs,
hrutit mot föreskrift, som gifven är till afvärjande af pest eller annan sådan smit
Jtosam
och farlig sjukdom: var faran af gerningen stor och uppenbar; dömes, om
sjukdom deraf kom, till straffarbete från åtta till och med tio år, och i annat
fall till straffarbete från fyra till och med sex år: var faran mindre; dömes, om
sjukdom ändå orsakad blef, till straffarbete från två till och med fyra år, och i
annat fall till sex månaders straffarbete eller fängelse: var ingen fara för handen;
då .skall till böter dömas, efter ty som derom särskildt stadgadt finnes.
5 §. Brukar någon våld till verkställande af brott, som i 2 §, sägs; då
skall, i det fall, der gerningen, efter samma §, kan med straffarbete på tio år
beläggas, lill straffarbete på lifstid dömas, och då straffarbete på annan viss tid
kan äga rum, strafftiden ökas till och med två år utöfver den som i hvarje fall
högst utsatt är, samt när brottet med böter belagdt är fängelse åläggas. Varder
han i den gerning dödad; ligge ogild. Försöker någon utan våld sådant brott
verkställa, och varder han varnad, men afstår ej derifrån; då må ock emot honom
det våld brukas, som till gerningens hindrande nödigt är.
I fall, der förbränning af fartyg eller annan egendom till afvärjande af pest
eller annan sådan smittosam sjukdom nödig är, gäfle hvad derom särskildt stadgas.
4 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada menniskor till lif eller helsa, varor,
som till allmän salu hållas, eller hvad annat som helst, så alt allmän fara
för menniskors lif eller helsa deraf kommer; dömes till straffarbete från åtta till
och med tio år. Får någon af den förgiftning svår kroppsskada; vare straffet
straffarbete på lifstid. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet.
17 Kap.
29
3 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 4 § sägs, och söker
ej, ändå alt han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast af
värja;
straffes med fängelse eller straffarbete på högst två år. Fick någon af förgiftningen
svår kroppsskada; då skall till straffarbete från fyra till och med sex år
dömas. Ljuter någon deraf döden; straffes gerningsmannen med straffarbete från
ålla till och med tio år.
6 §. Bryter den, som berättigad är att gift sälja, mot föreskrift, som till
förekommande af missbruk eller skada deraf gifven är, eller säljer eller utlemnar
den gift, som dertill oberättigad är; bote lill tvåhundra Riksdaler. Får någon af
giftet döden eller Svår kroppsskada; då dömes, i förra fallet, till straffarbete på
högst tre år, och i senare fallet, till fängelse eller sex månaders straffarbete. Om
olofligt innehafvande af arsenik och ansvar derföre, galle hvad särskildt stadgadt
är.
7 §. Den, som till straffarbete efter 1 eller 4 § dömes, vare ock förfallen
till den påföljd, som i 2 Kap. 23 § utsatt är,
17 Kap.
Om mord och dråp; så och om annan misshandel å person.
1 §. Den som, med berådt mod och i uppsåt att döda, beröfvar någon lif -
vet, miste, för mord, lif sitt. Gör man försök till brott, som nu är sagdt; straffes
efter de grunder, som i 3 Kap. stadgas.
2 §. Har någon gifvit annan gift eller annat lifsfarligt ämne, ej i uppsåt
att döda, utan ondast att skada honom, och dör han ändå deraf; miste gerningsmannen
lifvet.
3 §. Den som, af hastigt mod, med vilja beröfvar någon lifvet, dömes, för
dråp, till straffarbete på lifstid.
Yar gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig,
misshandel, af den dräpne till vrede retad; dömes till straffarbete från sex till
och med tio år.
4 §. Ilar någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den han ej dräpa
villo’, och skedde den misshandel med berådt mod; dömes dråparen till straffarbete
på lifstid eller på tio år.
3 §. Yarder någon dräpen såsom i 4 § sägs, och skedde misshandeln af
hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från sex till och med tio år.
\
30
17 Kap.
Var han, utan egen skuld, af den drapne till vrede retad, såsom i 3 §
sägs, eller var misshandeln af den beskaffenhet, alt döden, såsom sannolik verkan
deraf ej väntas kunde; dömes till straffarbete från två till och med sex år.
6 §. Begår någon dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å maka, skyldeman i
rätt uppstigande led, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde,
lärare eller annan, under hvars lydnad man står; miste lifvet. Den som, å någon af
nu nämnda personer, begår dråp, som i 5 § sägs; dömes till straffarbete på tio
år eller på lifstid; och må, i dessa fall, mildring i straffet ej äga rum efter ty
i 3 eller S § sägs.
7 §. Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 § sägs, utan de mildrande omständigheter,
som der nämnda äro, eller begår han dråp, som i 4 § sägs; miste lifvet.
8 §. Hafva flere deltagit i dråp, som i 3, 4 eller 5 § sägs; då skall en
hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig skada, och, der ej viss skada, såsom i och
för sig lifsfarlig, någondera lihräknas kan, en hvar, som tillfogat den döde någon
af de skador, hvilka i förening orsakat döden, dömas till det straff, som för hvarje
fall stadgadt är. Den, som å den döde gjort ringare misshandel, straffes för delaktighet
i dråpet, efter 5 Kap. 4 §.
9 §. Kan, vid dråp, deri flere deltagit, ej utrönas, hvilken eller hvilka tillfogat
den döde skador, som i och för sig eller genom deras förening, lifsfarliga
varit; då skola alla, efter 5 Kap. 4 §, för delaktighet i dråpet straffas.
10 §. Har qvinna med uppsåt dödat sitt oäkta barn, vare sig genom handaverkan,
eller genom underlåtenhet af det, som till barnets bibehållande vid lif nödigt
var, och skedde den handaverkan eller underlåtenhet vid födseln, eller inom
ett dygn derefter; dömes, för barnamord, till straffarbete från åtta lill och med
tio år eller på lifstid.
Är någon i barnamord delaktig; straffes såsom hade han med annan, än
modren, deltagit i barnets dödande.
11 §. Har qvinna, inom tid som i 10 § sägs, utsatt sitt oäkta barn, eller
det uppsåtligen ifrån sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fanns barnet vid
lif igen; varde straffad med straffarbete på högst tre år, och der barnet fick svår
kroppsskada, med straffarbete från Iva till och med sex år. Sattes barnet ut å sådant
ställe eller under sådana omständigheter, som i 20 § sägas; vare lag som
der stadgas.
12 §. Har qvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder barnets död, ulan
hennes uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, deri hon sig försatt; dömes till
straffarbete på högst tre år.
13 §. Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande varit, födt i enslighet
