# ID: svediakorp-gov2183
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,279
# sentences: 2,642
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
1
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 184? och 1848.
SJETTE SAMLIN GEN.
IS Afdelningen:
Banco-Ulskottets Memorial, Utlåtanden och
Belänkanden.
Banko-Utskottets Memorial, N:is 1, 2.
1
JfS 1.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Dcc. 1847, kl. 1 e. m.
Memorial, med anhållan om arfvoden, i och för erforderligt
Kansli-biträde hos Högloft Utskottet.
Som den förberedande handläggningen af de Banko-Utskottet tillhöriga ärenden
fordrat Utskottets organisation, till en början på 2:ne Afdelningar, af hvilka
den ena framdeles torde behöfva att i två fördelas, samt det tillförene funnits nö
digt,
att för hvarje Afdelning begagna en Notarie och för öfrige inom Utskottet
förefallande Cancellie-göromål 2:ne Kanslister; så får Utskottet, som, jemnlikt 24
§ 1 Mom. i Riksdags-Ordningen, endast eger att för hvarje division förordna en
Kanslist, härigenom hos Rikets Ständer tillstyrka
ej mindre att den Kanslist, som för hvardera Afdelningen kommer att antagas,
får uppbära Notarie-arfvode, än äfven, att Utskottet må berättigas,
att, från och med den 3:e dennes, använda dels 2:ne af berörde Notariearfvoden
och dels 2:ne Kanslist-arfvoden.
Stockholm den 2 December 1847.
På Kidderskapet och Adelns vägnar: Pä Presteståndets vägnar:
P. Cronhielm. C. 1. Heurlin.
På Borgareståndets vägnar: På Bondeståndets vägnar:
J. F. Gråå. Per Pålson.
C. O. Ossbahr.
M 2.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Dec. 1847, kl. 1 e. m.
Memorial, med öfverlemnande af Banko-Fullmäktiges till Utskottet
afgifne Berättelse.
Då Utskottet nu, likmätigt föreskriften i 2 § af den för Utskottet gällande
Instruktion, till Rikets Ständer öfverlemnar Banko-Fullmäktiges Berättelse, angående
Bankens tillstånd, rörelse och förvaltning i sin helhet, från sednaste Riksdag till den
15 nästlidne November, har Utskottet skolat tillkännagifva, att det framdeles, i samband
ej mindre med den Utskottet åliggande undersökning och granskning af BankoBih.
till R St. Prot. 1847 & 1848. 6 Sami. 1 A(d. 1 Häftet. 1
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 2.
Verkets tillstånd samt huru detsamma efter berörda Riksdag styrdt och förvalladt
blifvit, än äfven med afgifvande förslag till det reglemente, hvilket, efter denna
Riksdags slut, skall vid Bankens förvaltning tjena till efterrättelse, kommer att
taga under behörigt öfvervägande de yttranden och framställningar, som uti nämnde
berättelse förekomma.
Enligt åberopade § i Instruktionen, tillhör det Utskottet att vid detta tillfälle
meddela Rikets Ständer nödige upplysningar, till befordrande af en fullständig kännedom
om Bankens ställning vid Riksdagens början. Som likväl Bankens räkenskaper,
i hvad angår Tillgång och Skuld, endast vid hvarje års utgång afslutas, kan
någon annan fullständig redogörelse härutinnan för närvarande icke lemnäs, än den,
som inhemtas af tryckta öfversigten af Bankens hela ställning efter 1846 års bokslut;
men ehuru Banko-fullmäktiges berättelse upptager dels beloppet af utestående
lån och kreditiv den 23 sistförflutne Oktober, samt dels sedelstockens och metalliska
kassans förhållande den 13 derpåföljde November, har Utskottet trott sig böra
i omförmälde afseenden framlägga uppgifter vid de närmaste tidpunkter, för hvilka
sådane kunnat erhållas; och hvad sålunda först angår låne- och kreditiv-rörelsen,
så befinnes af den deröfver i Banko-fullmäktiges Expedition förde tabell, att den
20 i nästberörde månad utestodo:
Emot pant af guld och silfver, ett låne-belopp af  407,280: — —
» » » jern, koppar m. fl. vågförde effekter:
i Stockholm 134,490: 37. 7.
i Götheborg 178,610: — —
» » » tackjern, i Stockholm  960: — —
» » » fast egendom på landet och återbetalnings skyldighet
i sedlar  3,503,272:47. 9.
» » » d:o i städerne och d:o i d:o .... 853,131:29. 6.
» » » d:o på landet samt i städerne och d:o i silfver *) 367,393: 14. 3.
Till skiften och odlingar  70,739: 33. —
Till Fahlu Bergslag på s. k. kopparsedlar  36,964: 2. 3.
Till Sparbankerne i riket  26,600: — —
Vid BanJco-Diskont-Verket i Stockholm:
Uti allmänna rörelsen  4,694,902: 20. 1.
» Handels- och Närings-Diskont d:o  1,362,227:34. 4.
» Publika pappers d:o  163,886:32. 9.
Transport 13,620,661: 13. 6.
*) Approximativ
Banko-Utskottets Memorial, N:o 2.
Transport 13,620,661: 13. 6,
Vid Götheborgs Lånekontor:
Uti allmänna rörelsen  2,099,416:23.10.
» Handels- och Närings-Diskont d:o  698,794: 21. 7.
» Publika pappers d:o  127,388:31. 7.
Vid Malmö Lånekontor:
Uti allmänna rörelsen  710,900: — —
» Handels- och Närings-Diskont d:o  256,466: 52. —
Å kreditivet till Manufaktur-Diskonten  1,302,194: 24. 9.
» d:o till Jernkontoret  379,520: — —
» d:o till Skånska Hypotheks-föreningen  46,200: — —
» d:o lill Bruksegares Hypotheks-kassa
248,000: — —
Sgr 19,489,572: 3. 5.
Emot pant af Lane-Banko-Obligationer  45,217:15. —
Till städer och korporationer  44,103:11. 5.
Summa 19,578,892:29. 8.
Yid jemförelse emellan de för hvarje lane- och kreditiv-rörelse uti Banko
Beglementet
anvisade förlag samt utestående lånebeloppet, voro ofvanberörde dag den
20 Nov. uti följande lånerörelsegrenar oanvände nedanupptagne belopp, nemligen:
Uti Lånerörelsen emot pant af guld och silfver, jern och koppar m. fl. vågförde
effekter samt tackjern, hvartill Banko-Beglementets 173 § anvisar, sammanräk
nadt
3,500,000 B:dr  2,758,659: 10. 5.
Af fonden för lån till skiften och odlingar, genom Banko
Reglementets
187 § bestämd till 80,000 R:dr .... 9,260: 15. —
Å Kreditiverne till Fahlu Bergslag, Stockholms Stads Brandförsäkrings-Kontor
samt Sparbankerne i Riket, utgörande enligt
194 § i Banko-Reglementet ett sammanlagdt belopp af
300,000 R:dr  216,435:45. 9.
Uti Banko-Diskont-Verket:
Å fonden lill allmänna rörelsen, jemlikt 215 § i Banko-Reglementet
uppgående till 5,800,000 R:dr. . . 1,105,097:27.11.
» d:o till Handels- och Närings-Diskont-rörelsen, bestämd
till 2,200,000, hvartill kommer upplånta sparbanksmedel
50,000 R:dr (se 219 och 220 §§
i Banko-Reglementet)  887,772:13. 8.
Transport 4,977,225:14. 9.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 2.
Transport 4.977,225: 14. 9
Å fonden till publika pappersrörelsen, för närvarande, på grund
af 210 § i Reglementet, fastställd till 500,000 R:dr . . 136,115:15. 3.
Uti Götheborgs Lånekontor:
Å fonden, 2,100,000 R:dr till allmänna rörelsen .... 555: 24. 2.
» d:o 900,000 R:dr till Handels-och Närings-Diskont d:o 201,205:26. 5.
» d:o 190,000 R:dr till publika pappers d:o .... 62,411: 16. 5.
Uti Malmö Lånekontor:
Å fonden, 1,100,000 R:dr till allmänna rörelsen .... 589,100: — —
» d:o 400,000 R:dr till Handels- oell Närings-Diskont d:o 143,535:16. —
Hela fonden till publika pappersrörelsen  10,000: — —
Å kreditivet till Manufaktur-Diskonten, 1,500,000 R:dr 197,805:25. 5.
)> d:o till Jernkontoret, 600,000 R:dr  220,680: — —
)> d:o till Skånska Hypotheks-Föreningen, 500,000 R:dr 255,800: — —
» d:o till Rruksegares Hypotheks-Kassa, 300,000 R:dr . 52,000: — —
samt det Östgöta Hypotheks-Förening beviljade kreditiv af . . 200,000: — —
Summa oanvände medel 6,844,427: 40. 5.
Förhållandet med Rankens sedelstock samt guld- och silfvertillgång, den 4
innevarande månad, inhemtas af nedanstående uppsats:
Utelöpande Sedlar R:dr R:ko 29,541,959:34. 7
Rehållning å räkningen för Riksgäldspoletternes inlösen . . . 74,055:15. 6
D:o å öfrige räkningar i Depositions-Afdelningen, fördelade
i följande 6 Klasser, nemligen:
1 Klassen: Dukater. R:dr Banko.
Medel, som bero af Rankens egen
Transport 955. 7,018,249:19. 9.29,415,995: 2. 1.
2 Klassen :
Äldre kreditiv eller förlag utaf Banken
till Disconterne, m. fl. . . — 5,058,418:40. 7.
3 Klassen :
Medel, tillhörige Staten samt dess
allmänna verk och kassor, ej ägande
natur af kreditiv eller för
-
Banko-Utskottets Memorial, JS-o 2.
5
Dukater. R:dr Banko. Dukater. R:dr Banko.
Transport 953. 7,048,249:19. 9. 29,415,995: 2. 1
4 Klassen:
Alla de under Stockholms Stads
styrelse hörande embetsverk
och kassor, samt åtskilliga
allmänna inrättningar, välgörenhetsanstalter,
konkursmassor,
m. fl  2,205,924: 27 5.
5 Klassen:
Medel tillhöriga stiftelser, bolagsföreningar
och enskildta,
hvilka erlägga foliiafgift . . 1,327,741:38. 5
6 Klassenc
Kassa-kreditiv till Hvpotheks
-
föreningar
583,400:
ggg
11,135,515: 57
5.
Utelöpande attester
654: 50.
—
Oannoterade insättningsbevis för Låneafdelningen .
23: 17.
1.
Sedel-
och Depositionsskuld 953.
40,551.988:38.
5.
Tillkommer:
Enligt föreskriften i Banko-Reglementets 123 §:
Upptaget lån af allmänheten åren 1830—1837 .
125: —
—
Sgr 955.
40,552,113:38.
5.
Afgår, jemlikt berörde § i Banko-Reglementet:
Riksgälds-Kontorets Kreditiv .
. 1,000,000:
Vexlingsförskott till landsorterne .
61,305: 8. —
Inlöste otydliga sedlar af äldre slaget 8,874: 45. 4
D:o d:o d:o af nya d:o
2,583:16. —
Metalliska värdet af Riksgälds-Kon-
torets utelöpande kopparpolletter
54,885: 4. 7.
1.127,648: 25. 11
Summa Sedelstock
59,424,465:12.
6.
Guld- och Silfver tillgången:
Dukater.
R:dr Silfver.
Myntadt
24,243.
1,258,832: —
—
Utländskt mynt
. . . . —
1,342,523:10.
5.
Transport 24,243.
2,601,355:10.
5
Bih till R. St. Prat. 18-17 & 1848. 6
Sami. 1 Afd. 1 Häftet.
2
0 Banko-Utskottets Memorial, N:o 2.
Dukater. R dr Silfver.
Transport 24,243. 2,601,355: 10. 5.
Orayntadt  108,5688"/W 4,885,329:11. 6.
Hos Kongl. Myntet innestäende, i och för ut
myntning
46,543: 25. 6.
På utrikes ort innestäende samt ännu icke förfallna
vexlar  428,362: 8. 6
Sgr i32,81180/xno- 7,961,590: 7. 11.
Guldtillgången 132,8118%no, efter afdrag af Dukatskuldeu 955,
belöpande sig till 131,858sn/mn utgör ä 102 sk. silfver . . 280,199:45. 7.
Summa R:dr Silfver 8,241,790: 5. 6.
motsvarande enligt myntbestämningsgrunden Banko R:dr . . 21,978,106: 46. 8.
Jemlikt Banko-Reglementets 124 § får Sedelstocken derutöfver
utgöra högst  20,000,000: — —
Tillhopa 41,978,106: 46. 8.
Men enär sedelstocken uppgår till allenast olvanupptagne . . 39,424,465: 12. 6.
förefinnes en skillnad emellan Sedel- och Depositionsskulden
samt maximibeloppet af sedelstock, af  2,553,641:34. 2.
Stockholm den 15 December 1847.
\
STOCKHOLM, tryckt ros i. j. hjerta, 1847.
Rättelser
uti Banko-Fullmäktiges, vid Utskottets Memorial N:o 2 fogade, Berättelse
*
Sid. 18 rad. 20 uppifr. st. 28,455: 34. 5. läs: 23,180: 8. 7.
„ 19 „ 13 „ „ 29,449: 18. 4. „ 24,173: 40. 6.
„ „ „ 16 „ „ 77,723: 27, 10. „ 82,999: 5. 8.
„ „ „ 24 „ „ 67,567: 38. 6. „ 72,843: 16. 4.
Bih. till R. St. Prot. 1847 % 1848, G Sami. 1 Åfd. 3 B&ft.
1
STOCKHOLM, Elmcn et Granbergs Tryckeri, 1848.
Berättelse lill Rikets Ständers Bimco-Utskolt, angående förvaltningen
af llikels Ständers Bank, gifven i Slockholm den 15 November
1847.
I den ordning, hvartill upställningen al' Banko Reglementet under den 23 Maj
1843 föranleder, och till åtlydnad af föreskriften i 20 § af samma Reglemente,
få Bankofullmäktige härmedelst afgifva berättelse om Bankens tillstånd, rörelse och
förvaltning i sin helhet samt de hos Fullmäktige förekomne hufvudsaklige ärenden
från sedriaste Riksdag till nedanstående dag, under tillkännagivande, att Rikets
Höglofl. Ständers åren 1845 och 1847 församlade Revisorer, som granskat Bankens
räkenskaper för åren 1844, 1845 och 1846, samt genomgått Fullmäktiges,
Understyrelsens och Ivommissariernes i Låne-Cancelliet protokoll till den 15 nästlidne
September, hos Rikets Höglofl. Ständer tillstyrkt, att full decharge måtte
varda Fullmäktige meddelad för den tid, granskningen omfattar.
Angående lianliens Öfverstyrelse och några serskildta åt samma styrelse
gifna uppdrag.
l:o.
Mom. 1. Efter Grosshandlaren Carl Norman, som den 22 Mars 1846 med döden
afgått, har, i den ordning 3 § 2 mom. i Banko-Reglementet föreskrifver, lista
Supleanten för Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöter, Grosshandlaren och Riddaren
af Kongl. Nordstjerne-Orden Carl Anders Scharp blifvit inkallad uti Banko-Styrelsen.
Någon annan förändring har den af Rikets sednast församlade Ständer valde
personal inom Öfverstyrelse!) icke undergått; men i anseende till förfall för Ledamöter
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, har,
för de förra, Kaptenen och Riddaren af Kongl. Svärds-Orden, Friherre Jac. Th,
Stjernstedt samt för de sednare, dels Riksdagsfullmäktigen Olof Johansson från
Stockholms Län och dels Riksdagsfullmäktigen Carl Ersson från Westerås Län, på
kortare tider i Bankens Öfverstyrelse deltagit.
1
2 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Mom. 2. Till undvikande af missförstånd om rätta tolkningen af l.-sta punk
ten
uti uyssberörde 2:a mom. af 3 § i Banko-Reglementet, hemställa Fullmäktige,
att åt detsamma måtte gifvas följande förändrade lydelse:
»Kommer någon Fullmäktig i den författning, att han icke kan vara Riksdagsman
och Ledamot af Utskott, uphör genast hans Fullmäktigskap och hans
rum anses ledigt; skolande vid dylika fall eller då eljest någon Fullmäktig ur
Styrelsen afgår, protokollsutdrag derom, samma dag, sådant hos Fullmäktige anmäles,
till vederbörande Stånds Kansli-Direktion allåtas, med anmodan att inkalla
Supleant, som i den afgångna Ledamotens ställe kommer att i Styrelsen inträda.
2:o.
Det Fullmäktige, genom 5 § i Reglementet, gifne åliggande, hafva de fullgjort
medelst inom sig valde Deputerade, hvilka, för elt år i sender, haft att utöfva
en speciellare tillsyn öfver göromålens gång inom Verkets Afdelningar och
Kontor; och har, angående verkställigheten af en sådan tillsyn, anmälan skett till
Fullmäktiges protokoll, vid de tillfällen, då densamma till anmärkning föranledt.
5:o.
Mom. 1. Enligt upprättade, vederbörligen styrkte, förteckningar äro, på sätt
protokollerne närmare utvisa, under hvartdera af de förflutne åren uti Maj månad,
den uti Banko-Reglementets 6 § anbefallde inventering i Bankens alla kassor
och öfriga förvaringsrum af Fullmäktige anställd, utan att vid desse inventeringar
någon anmärkning förekommit.
Mom. 2. Bankens hus och inventarier i Stockholm besigtigades af Fullmäktige
sednast den 21 Oktober detta år.
Likaledes hafva Fullmäktige, genom Deputerade, anställt besigtning å Bankens
hus och inventarier vid Tumba Bruk, jemlikt de berättelser derom, som äro
intagne uti Fullmäktiges protokoll.
Mom 3. Fullmäktige höra i samband härmed fästa Högloll. Utskottets uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att 2:dra punkten i 6:te <§ och början af
247 § af Banko-Reglementet bringas till öfverensstämmelse med hvarandra. Den
uti förstnämnde stadgande af Rikets Högloll. Ständer åt Fullmäktige lemnade rätt,
att kunna, genom Deputerade, anställa besigtning å Tumba Bruk innefattas icke
uti 247 §, hvilken jemväl omförmäler besigtningen å Tumba.
4:o.
Härhos öfverlemnas följande, på grund af 20 § i Banko-Reglementet algifne
och till Högloll. Utskottet stälde berättelser, nemligen:
Berättelse af Banlo-Fullmäktige. 3
l:o af Direktionerne vid Banko-Diskonten och Låne-kontoren, om desse Diskont-inrättningars
rörelse;
2:o af Bankens Understyrelse, om den samma Styrelse äfvensom Departemental-Styrelserne
åliggande förvaltning och
3:o af Bankens Fiskals-Embete, om de till samma Embetes befattning hörande
ämnen.
Det yttrande, från Fullmäktiges sida, hvartill de uti berörde berättelser förekommande
framställningar kunna gifva anledning, skall serskildt Högloft. Utskottet
meddelas.
5:o.
Af Bankens Embets- och Tjenstemän eller Betjente äro besvär öfver förment
lidande vid befordringar, eller andre dem rörande, af Fullmäktige vidtagne, åt
gärder
och beslut icke inlemnade.
6:0.
Den uppgift, som det, enligt 22 § 1 mom. åligger Fullmäktige att meddela,
återfinnes uti 68—71 punkterne bär nedan.
Till Fullmäktige äro inkomne följande ansökningar, nemligen:
l:o af Kommissarien L. G. Wilblingen om högre missräkningspenningar;
2:o af Iiamereraren A. W. Wäsström;
3:o af Kamereraren G. Korsgren;
4:o af Tjenstemännen inom 3:dje Tjenste gr aden;
5:o och 6:te af äldre och yngre hammardrängarne i Banken, samt
7:o af Vaktmästarne vid Banko-Diskont-Verket, alla afseende tillökning i lönein
komster.
Öfver dessa ansökningar skola serskilda utlåtanden af Fullmäktige afgifvas.
Angående några åt Fullmäktige gifne uppdrag.
7:o.
Mom 7. Enligt 5 § i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars
1830, åberopad i 24 § af Banko-Reglementet, skall för hvarje halft år, inom en
månad efter förloppet deraf, en öfversigt, som klart och fullständigt visar VexelBankens
ställning, genom Fullmäktiges försorg, tryckas och med allmänna tidnin—
game ntdelas.
Åt den till följd häraf uprättade öfversigt eller upgift har gifvits en förändrad
upställning, föranledd af Rikets Höglofl. Ständers, vid senaste Riksdag
fattade beslut, angående sättet för beräkning af Bankens sedelstock.
4 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Denna uppställning, hvilken af 1843 års Revisorer ansetts tillfyllestgörande,
underställes nu Höglofl. Utskottets bepröfvande.
Mom, 2, Af Bankens hela ställning efter hvarje års bokslut är öfversigt
upprättad, tryckt och med allmänna tidningarne utdelad.
Uti 1847 års Revisions-berättelse § 4 omförmäles, med gillande, den förändring
i Capital-räkningen till nämnde öfversigt, hvarom Fullmäktige förordnat;
men vid afslutningen utaf bilagan JVs 3 till 1845 års öfversigt anmärkes, att
Ilufvudstols-tillökningen under året upptagits till ett belopp af 1,038,152 R:dr
36 sk. 4 rst., i stället för 1,289,721 R:dr 40 sk. 1 rst. hvartill densamme rätteligen
uppgått. Då Fullmäktige redan uti 1845 års öfversigt tillämpade den
beslutade ändringen uti kapitalräkningen, för att derigenom göra förhållandet med
Bankens behållning utöfver grundfonden mera åskådlig, måste berörde bilaga uppställas
i öfverensstämmelse med nämnde räkning, hvilken åter icke kan leda till
någon förvillelse, då liqviden med Riksgäldskontoret ingått under serskild bilaga
JVS 2.
Mom. 3. Det af Fullmäktige antagne förändrade sätt för beräkning af Bankens
utestående räntefordran har uti sistberörde Revisions-Berättelse jemväl blifvit
gilladt. I händelse Höglofl. Utskottet godkänner Fullmäktiges åtgärd härutinnan,
torde den föreskrift i omförmälde afseende, som bör inflyta i tjenstgöringsordningen
för Boksluts-afdelningen, vinna Höglofl. Utskottets stadfästelse.
Mom. 4. Af de efter sednaste Riksdag meddelade öfversigter af Bankens
hela ställning, behagade Höglofl. Utskottet inhemta förhållandet med Tillgångar
och Skulder vid 1845 och 1846 årens utgång; och som afslutning utaf räkenskaperne
i dessa delar icke verkställes oftare än vid hvarje års slut, äro Fullmäktige
nu'ej i tillfälle, att, i vidsträcktare mån, lemna öfversigt af Bankens hela
ställning, än medelst de utredningar, här nedan på sina ställen förekomma, angående
Sedel- och Depositionsskuld, Metallisk kassa, Låne- och Kreditivrörelse samt
utestående fordringar bos Staten och allmänna Inrättningar.
8:o.
Uti 26 § Banko-Reglementet stadgas, bland annat, huru förfaras bör, då,
emellan Riksdagarne, de som blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige
Preste-Ståndet samt Valloll. Borgare-Ståndet utsedde till Direktörer och Supfeanter
vid Låne-kontoren med döden afgå eller genom laga förfall sättas ur
stånd, att ett slikt uppdrag bestrida.
För fullständighetens skull, torde föreskriften angående val af Direktör och
Suppleant af Hedervärda Bonde-Ståndet, vid ifrågavarande tillfällen, jemväl böra i
Banko-Reglementet inflyta.
Berättelse af B a nit o- Ful lin äk t, ig e.
5
9:o.
Med anledning af 27 §, hafva Fullmäktige, gemensamt med Fullmäktige i
Riksgäldskontoret, ärligen utsett oell valt Ledamot i Götha Kanal-Direktion, samt
under detta år ett ombud, för deltagande i granskningen af Götha Kanal-Verks
räkenskaper och förvaltning för åren 1845 och 1846.
Enär Revisionerne af nämnde Kanal-Verks räkenskaper numera icke inträffa
årligen, lärer från 27 § orden »de årliga» böra borttagas.
10:o.
Sedan Fullmäktige, genom 29 § i Reglementet, blifvit berättigade, att utfästa
ett premium för förslag till en förändrad organisation af Ranko-Verket samt,
i ändamål att ät denna föreskrift lemna större offentlighet, låtit åtskilliga gånger
införa densamma i allmänna tidningarne, så har inom den bestämda prescriptions
tidens
utgång ett förslag till reorganisation af Bankoverket samt reglering af dess
tjenstemannapersonal till Fullmäktige ingifvits; kommande berörde förslag, hvaröfver
Understyrelsens utlåtande blifvit af Fullmäktige infordradt, att jemte Memorial
till Höglofl. Utskottet öfverlemnas.
1 l:o.
För fullgörande af föreskriften, att, i anledning af D. D. M. M. Konungens
och Drottningens kröning, låta, tili enahanda storlek, som i sådaue fall tillförene
varit bruklig, uppå Bankens bekostnad, prägla en skådepenning med tjenlig inskrift
och sinnebild, hafva Fullmäktige, elter det Kongl. Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademien, till berörde skådepenning upprättat förslag, låtit, genom
Professoren Qvarnström, dertill utarbeta en tjenlig modell och genom Gravören
Lundgren förfärdiga stamparne.
Af denna Skådepenning äro sedermera, till åtlydnad af Rikets Ständers förordnande,
exemplar i Guld af Fullmäktige i underdånighet öfverlemnade till
D. D. M. M. Konungen och Drottningen samt öfrige medlemmar af det Kongl,
huset; hvarförutan exemplar i Silfver blifvit tillställde Deras Excellenser Rikets
Ilerrar, Svenska och Norska Stats-Rådets Herrar Ledamöter, Herr Landtmarskalken
och de 3:ne ofrälse Ståndens Talmän vid sednaste Riksdag, Universiteterne
i Upsala, Lund och Christiania, Kongl. Mynt-Kabinettet, Gymnasierne i
Stockholm, Linköping, Skara, Strengnäs, Westerås, Wexiö, Götheborg, Calmar, Carlstad,
Hernösand och Wisby, Kongl. Vitterhets, Historie-och Antiqvitets-Academiens
Sekreterare samt Bankens Mynt-Kabinett; och i Brome 420 exemplar till Höglofl.
Riddarhus-Direktionen, 40 exemplar till Högvördige Preste-Ståndets Cancellie-Di
-
6
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
rektion, 40 exemplar till Valof!. Borgare-Ståndets Cancellie-Direktion samt 63 exemplar
till Hedervärda Bonde-Ståndets Cancellie-Direktion.
Utöfver berörde sammanräknade 563 exemplar i Bronze, äro slagne 137,
af hvilka en del på förhand blifvit till vederbörande utdelade och de öfrige förvaras
i Banko-Fullmägtiges Expedition, för att, i händelse af reqvisition, tillhandahållas
Höglofl. Riddarhus-Direktionen samt de ofrälse Riks-Ståndens CancellieDirektioner,
hvilka fått emottaga ett mindre antal än som erfordras, i fall alla
de vid sednaste Riksdag antecknade Riksdagsmän uttaga hvar sitt exemplar.
Kostnaderne för ifrågavarande Skådepenning uppgå till en sammanräknad
summa af 5,374 R:dr 43 sk. 10 rst. Banko, nemligen:
Till Professoren Qvarnström för modelleringen samt tillsyn öfver graveringen
B:ko R:dr 500. — —
Till Gravören L. P:son Lundgren för gravering af
Medaljstamparne  » » 1,000. — —
För Exemplar i Guld, Silfver och Bronze . . . . » » 3,874: 43. 10.
Sgr. B:ko R:dr 5,374: 43: 10.
hvilka utanordnats från räkningen: "Extra Administrations-Utgifter.”
Frågor, angående Banko-Verkets organisation samt Embets- och
Tjenstemännens ansvarighet.
12:o.
Som vid den verkställde reorganisationen af Banko-Verket, TjenstgöringsOrdningar
för Banko-Fullmäktiges Expedition samt Fiskals-Kontoret icke upprättades,
af anledning, att, enligt Rikets Iiöglofl. Ständers beslut, nämnde Expedition
och Kontor borde i afseende på Tjenstemannapersonal och göromål oförändrade
bibehållas; men Fullmägtige, vid det förevetande, att någon fullständig
och efter nuvarande förhållanden fullt tillämplig Tjenstgörings-Ordning ej finnes
för samma Expedition och Kontor, ansett nödigt att sådane uppgjordes; så skola
Fullmägtige, som härom föranstaltat, framdeles förslag härtill Höglofl. Utskottets
pröfning underställa.
13:o.
Vid 2:ne serskildta tillfällen, har tillämpning skett af den uti 32 g. af
Banko-Reglementet intagne Ansvarighets-Lag för Bankens Embets- och Tjenstemän,
såsom af 49 punkten här nedan närmare inhämtas.
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
/
Med Löneregleringen samband egande ämnen.
14:o
Till Extract-arbeten samt lönlöse Extra-ordinarie Tjenstemäns uppmuntran
är, uti den för Verket gällande och i 35 <§. af Reglementet införde Stat, afsatt
ett belopp af 1500 R:dr B:ko, som blifvit sålunda användt, att deraf i första
rummet anvisats nödige medel i och för Extract-arbetet samt tjenstgörings-arfvoden
åt Vicarier för Tjenstemän, som af sjukdom eller andre laga förfall undfått
ledighet under en tid af högst 14 dagar; hvarefter återstoden, vid slutet af hvarje
år, i smärre summor utdelats åt Extra-Ordinarie Tjenstemän, hvilka under det
tilländalupne året flitigt tjenstgjort.
Enär likväl de under årets lopp verkställde anvisningar å det ifrågavarande
anslaget deraf medtagit så stor del, att föga mera än hälften varit öfrig till fördelning
emellan Extra-Ordinarie Tjenstemän, hvaraf ock inträffat, att, som de
fleste gjort sig af uppmuntran förtjente, större delen icke kunnat undfå mera än
10 R:dr eller till och med 6 R:dr 32 sk. B:ko för hela året; så och då det icke
skäligen kan fordras, att en Tjensteman för berörde ringa ersättning åt Verkets
tjenst egnar sin tid, samt anslaget blifvit, enligt ordalydelsen, bestämdt för Extractarbeten
och Extra-Ordinarie Tjenstemäns uppmuntran, och ingalunda i och för
bestridande af kostnader för Ordinarie tjenstgöring, förordnade Eullmägtige, att
detsamma från och med detta års början uteslutande skall för omförmäldta ändamål
användas.
Ehuru det Extract-arbete, hvarför en del af ofvanberörde anslag anvises,
är ett årligen ifrågakommande bestyr, och sålunda af Ordinarie egenskap, har
dock för detsammas besörjande Extra-Ordinarie Tjenstemän blifvit afsedde.
Detta synes påkalla förändring, hvarpå Fullmäktige jemväl varit betänkte,
men de uppskjuta att med yttrande i ämnet till Höglofl. Utskottet ingå, intilldess
sig visat, huruvida det förslag till reorganisation af Banko-Verket, hvilket inkommit,
varder af Rikets Höglofl. Ständer gilladt.
15:o.
Vid tillämpning af den uti sednare delen af 36 § intagne föreskrift, har
det synts vara obilligt, att då t. ex. en Tjensteman af lägre grad blifvit förordnad
att bestrida Kassörs tjenst under en tid af 14 dagar, denne icke fått uppbära
missräknings-penningar, ehuru han, såsom ovan, snarare bör vara underkastad
förlust genom missräkning, än Ordinarie innehafvaren; hvadan Fullmägtige
jemväl varit nödsakade förordna, att den som besörjer tjensten lör en på 14
8 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
dagar eller kortare tid för sjukdom eller annat laga förfall tjenstledig Kassör,
har att åtnjuta ett arfvode motsvarande skillnaden emellan sin egen och Kas
sörslönen.
Men enär, med de undantag, uti berörde § omförmälas, alla uti Supplementar-Stat
upptagne arfvoden och ersättningar vid ordinarie tjenstebefattningarne,
desamma åtfölja, och skäl följakteligen ej förefinnes, att ordinarie innehafvaren af
en sådan tjenst skall, då han är hindrad, att, för längre eller kortare tid den
samma
utöfva, uppbära derför i Supplementar-Stat utfördt arfvode eller ersättning,
hemställa Fullmägtige, att nämnde g måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Med undanlag af de uti Supplementar-Stat upptagne ersättningar till Bankens
Brand-Chef och Brandmästare för ökade hyreskostnader samt lönerne för
Bankens Garde des Médailles och Brandmästare, komma alla å samma Stat för
någon tjenst utförde arfvoden, anslag eller ersättningar att åtfölja utöfvandet af
sjelfva tjenstebefattningen; hvadan den, som tjenstgör för innehafvaren, eger att,
i mån af vicariatets längd, njuta del i arfvodet, anslaget eller ersättningen.»
16:o
De, i följd af Banko-Verkets sednaste reorganisation, på Indragnings-Stat
uppförde Tjenstemän hafva till större delen afgått. Personela löneförhöjningar
inberäknade uppgår nämnde Stat för närvarande till ett årligt belopp af 3,323
B:dr B:ko.
17:o.
Uti så väl 2 mom. af 22 §, som 38 § i Reglementet omförmälas ansökningar
från personer inom Verket, rörande arfvoden utöfver fastställd Stat, gratifikationer,
eftergifter eller afskrifningar. På sednare stället uppgifves hvarest de skola
ske och inom hvilken tid de böra inlemnas. Den förra föreskriften afser ordningen
för desammas insändande till Högloll. Utskottet.
Fullmägtige hålla före, att det vore till enkelhet och reda ledande, i händelse
omförmäldte stadganden sammanföras.
Angående grunderne för befordringar inom Banko-Verket.
18:o.
Som det ej bör kunna förnekas en skicklig och duglig tjensteman inom 4:de
graden, vid hvilkens befattning något serskildt arfvode, utöfver lönen, icke är
fästadt, att erhålla transport till en ledigblifvande bättre lönad tjenst inom samma
grad, torde Litt. G. of 40 §, innefattande kompetente sökande till tjensterne
Berättelse aj Banko-Fullmäktige. 9
i 4:de graden böra upptaga: »Tjenstemän, tillhörande samma grad samt Verkets
Kassaskrifvare och öfrige Extra-Ordinarie Tjenstemän;» hvilken förändring äfvenledes
stär i närmare öfverensstämmelse med föreskrifterne i Litt. E. och F. af
åberopade §.
Förflyttningar få Pensions-Stat.
19:o.
Med undantag af Banko-Kommissarien Sal. Thurdfjell, om hvilkens förllvttning
på pensions-stat anmälan gjordes hos sednasle Höglofl. Banko-Utskott, som
gillade denne åtgärd, har, under den tid, närvarande berättelse omfattar, endast
en Tjensteman, eller Kontorsskrifvaren, Hof-Kamereraren D. L. Nåthberg blifvit,
med begagnande af den rättighet 57 §. 1 mom. tillägger Fullmäktige, på nämnde
stat förflyttad; Börande Fullmäktige för detta af dem den 19 Juni 1845 lättade
beslut, hänvisa till deras protokoll för nämnde dag.
Frågor, afseende förvaltningen af Diskont- Verken.
20:o.
I enlighet med den stadgade ordningen och på sätt uti 80 §. 1 mom. af
Banko-Reglementet föreskrifves, har vid hvarje års utgång val skett af Ledamot
bland Fullmäktige till deltagande i Banko-Diskont-Direktiorien.
21:o.
Angående verkställd granskning af ej mindre Banko-Diskont-Verkets samt
Handels- och Närings-Diskontens i Stockholm, än äfven Låne-Kontorens i Götheborg
och Malmö räkenskaper och förvaltning för åren 1845 och 1846, äro af
dertill utsedde Revisorer Berättelser afgifne, hvilka blifvit till sednast församlade
Revisorer öfver Banko-Verket aflemnade.
Med stöd af gällande föreskrifter är af Fullmäktige decharge för förvaltningen
Lånekontorens Direktioner meddelad, med undantag af hvad angår Götheborgs
Låne-Kontors förvaltning för år 1846, hvilken frågas slutliga behandling
måst uppskjutas af orsak, här nedan närmare förmäles.
22:o.
Uti § 14 af 1847 års Revisions-Berättelse är fullständig upplysning lemnad,
angående den balance, förre Ombudsmannen vid Låne-Kontoret i Götheborg,
W. M. Stenberg sig åsamkat.
2 i
10 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Under åberopande häraf, få Fullmäktige tillkännagifva, att de, före pröfniogen
af frågan om decharge åt Götheborgs Låne-Kontors Direktion för år 1846,
införvänta yttrande från Bankens Fiskals-Embete, huruvida någon åtgärd å Banko-Styrelsens
sida kan, i anledning af berörde balance, vara att vidtaga.
Derjemte äro Direktionerne öfver så väl Banko-Diskont-Verket, som LåneKontoren
i Götheborg och Malmö anmodade, att till Fullmäktige afgifva förslag
till sådane föreskrifter, hvarigenom fullständig kontroll i de delar, der sådan nu
saknas, må kunna för framtiden vinnas; men enär svar härå ej inkommit från
Direktionen öfver förstnämnde Verk, kunna Fullmäktige för närvarande icke utlåta
sig, angående behöfligheten af ifrågasatte ytterligare kontroller.
23:o.
Till åtlydnad af Höglofl. Banko-Utskottets, under den 23 Maj 1843, lemnade
föreskrift, äro formulärer upprättade för de tabellariska sammandrag öfver
Uåne-Kontorens rörelse, hvilka från Direktionerne inlemnas lill de årliga Revisionerne
af Läne-Kontorens förvaltning.
24:o.
Efter att vederbörande i ämnet hörde blifvit, hafva Fullmäktige låtit upprätta
och skoja till Höglofl. Utskottet aflemna förslag till en Pensions-Inrättning
för Enkor och Barn efter Tjenstemän och Betjente vid Banko-Diskonten, LåneKontoren
samt Tumba Bruk.
Angående Bankens ut- och invexling af silfver, guld samt kopp ar skiljemynt.
23:o.
Mom. 1. Enär de, tid efter annan från vederbörande Konsuler, genom Kongl.
JV!aj:ts och Rikets Kommerce-Kollegium, infordrade uppgifter, angående halt och vigt
å de utländska silfvermynts-sorter, hvilka, jemlikt 104 §. 1 morn., så väl i Banken,
som vid Låne-Kontoren i Götheborg och Malmö mot Bankens sedlar invexlas,
icke föranledt till någon förändring uti de derå bestämda pris, äro desamma
bibehållne.
Under tiden från den 1 Juli 1843 hafva invexlats:
170 Franska Femfrancs-stycken uppgående i Rdr silfver till . . 145: 42. 8.
samt 60 Spanska Piastrar  55: 7. 10.
Säger Rdr 201: 2. 6.
i följd hvaraf Bankens tillgång i utländskt mynt, som omförmälde
dag, i Rdr Specie evalverad, uppgick till . . . 1,342,322: 7. 11.
nu utgör Rdr 1,342,523: 10. i!
Berättelse af Banko-Fullmäktige. U
Någon utvexling af dylikt mynt har deremot icke ifrågakommit.
Mom. 2. Jemlikt 2 mom. i nyss åberopade §, är det åt Fullmäktige öfverlemnadt,
att kunna, i stället för Svenskt silfvermynt, utgifva silfver- och guldplantsar,
emot det i Myntbestämningslagen stadgade pris af 128 sk. Eko för hvarje
Riksdaler i silfver och för guldet efter det vid utvexlingen gällande pris å dukater,
med tillägg i begge fallen af den stadgade slagskatten, utgörande för silfver
3/4:dels och för guldet 3/10:dels procent.
Uppå derom gjord ansökning, har silfver i plants blifvit från Banken utgifvet
till ett belopp i Rdr silfver af 118,314: 25 sk. 6 rst.
För Banken har härigenom uppkommit en vinst af 2,588 Rdr 57 sk. 11
rst. Banko, motsvarande den till 3/4.-dels procent bestämda slagskatt, hvilken, i händelse
nämnde silfverplantsar skolat utmyntas, Kongl. Mynt-Verket tillfallit såsom
ersättning för myntningskostnaderne.
Hos Fullmäktige har, vid tillämpning af berörde föreskrift, fråga uppstått,
huruvida icke, såsom med Bankens fördel närmare förenligt, priset å silfver i plants,
som frän utrikes ort till Banken inkommit, borde, dä försäljning deraf eger rum,
beräknas till hvad samma silfver vid uppköpet kostat Banken.
För den, hvilken med omyntadt silfver har att betäcka utländsk skuld, uppslår
icke någon förlust, genom erläggande betalning för sådant silfver, enligt Hamburger-prof
och vigt, samt det pris, hvartill sillret står Banken, emedan dels
nämnde prof och vigt gälia till efterrättelse vid sillrets försäljning i Hamburg,
och dels priset derstädes å finsilfver numera sällan understiger 27 mark 12 sk.
per mark fint Kölnisk vigt, sedan Banken i Hamburg antagit detta såsom fixt pris.
För Banken åter skulle härigenom en minskad förlust uppstå, hvilket inhemtas
af nedanstående uppsatts.
Det under den 11 Maj innevarande år hitkomna silfver uppgick till fint
10,812: 15. 1. och kostade efter 27 12 sk. per Hamburger Banko
500,055: 10 sk. eller H:r-Bko Rdr 100,018: 26. —
Enligt Kongl. Mynt-Verkets attest, uppgick detta
silfver i Rdr Specie, utan afdrag af myntskatten, till 99,119: 24. 7.
hvadan Banken, i händelse detsamma försäljes
efter nu gällande och i ofvan åberopade § ut
fäste
pris, skulle förlora i Silfver-Specie  899: 1. ä.
Utlemnades berörde silfver deremot efter inköpspriset, så komme Banken att
derå förlora allenast det belopp, hvilket motsvarar hvad som i och för proberingen
å Kongl. Myntet härstädes får aftagas eller 15/iono v. v. af hvarje plants,
som för 90 plantsar, hvaraf partiet bestod, uppgår till omkring 60 Rdr Bko.
12 Berättelse af Banko.fullmäktige.
Provision, Assurance, Frakt m. m. äro naturligtvis icke här ofvan tagne i
beräkning, enär dessa utgifter, i alla händelser, böra drabba Banken.
Af hvad sålunda anfördt blifvit, hemta Fullmäktige stöd för den hemställan,
att Höglofl. Utskottet måtte denna fråga i öfvervägande taga vid granskning af fö
reskrifterne,
angående försäljning af silfver i omyntad form.
26:o.
Vid bestämmandet af invexlingspriset å Dukater, hafva Fullmäktige tagit
ledning af noteringarne i Hamburg å guld under den nästförutgångne och då
närvarande tiden. Någon anledning till ändring af det pris, som redan den 4
September 1843 fastställdes, har icke förekommit; hvadan detsamma eller 3 Rdr
28 sk. per dukat fortfarande gäller till efterrättelse. Det under nämnde dag bestämda
utvexlingspriset har jemväl oförändradt bibehållits vid 3 R:dr 32 sk. B:ko
per dukat.
Angående de förändringar, Bankens guldtillgång undergått under tiden från
och med den 1 Juli 1844, intill hvilken dag redovisning härför lemnades uti Berättelsen
till Rikets Höglod. Ständers, berörde år församlade, Banko-Utskott, inhemtas
upplysning af nedanstående 31 punkt.
27:o.
Af orsaker, omförmiildte uti 1843 års Revisorers Berättelse sidd. 10 och
11, utlemnades från Banken till Kongl. Majrts Befallningshafvande i nedanstående
Län förskott i kontant å följande belopp, i och för inköp inom Länen, för Bankens
räkning, af kontrolleradt verksilfver, efter det i 108 § af Banko-Reglementet
utsatta pris af 1 R:dr 3 sk. 4 rst. per lod, nemligen:
Till Upsala Län R:dr 10,000.
Stockholms d:o  » 3,000.
Vestmanlands d:o  » 10,000.
Södermanlands d:o  » 10,000.
Gefleborgs d:o  » 4,000.
och » Gottlands d:o  » 10,000.
Omförmälde förskott äro sålunda redovisade:
Upsala Län.
Ademuadt Silfver för ... . Bko Rdr 7,498: 42. 8.
Kontant  » » 2,301: 5. 4.
Stockholms Län.
Allemnadt Silfver för . . . Bko Rdr 2,078: 42. 8.
Kontant » » 2,905: 17. l.
49,000.
10,000.
Transportkostnad  » » 15: 56. 5.
3,000.
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 13
Westmanlands Län.
Aflemnndt Silfver lör .... Bko Rdr 8,614: 21. 4.
Kontant . : » » 1,319: 19. 2.
Transportkostnad » » 66: 7. 6. qqq
Södermanlands Län.
Aflcmnadt Silfver för  10,000.
Gefleborgs Län.
Ademnadt Silfver för ... Bko Rdr 1,812: 10. 8.
Kontant  « « 2,182 28. —
Transportkostnad’  « « 5: 9. 4. 4^00
Gottlands Län.
Allemnadt Silfver för Bko Rdr 5,960.
Kontant “ « 4’040- 10,000. 49)000-
Till de Län, uti hvilkas redovisningar transportkostnaden icke är vorden
upptagen, har densamma serskildt blifvit vederbörande godtgjord.
28:o.
Genom 109 § i Banko-Reglementet stadgas, att de uti Bankens förråd redan
varande eller genom vexling dit ingående Specier af äldre prägel må kunna
utlemnas efter stycketal emot ett pris, icke understigande 129 skillingar Banko
för hvarje Specie. Någon försäljning af dylika Specier har ej kommit i fråga;
men som tvåtredjedels och entredjedels R:drs-stycken äro af samma halt, som hela
Specier, hafva berörde R:drs-stycken icke blifvit ommvntade, utan förvaras, i ändamål,
att, efter enahanda grund, som hela Specier frän Banken afyttras.
29:o.
Vid ett tillfälle har, med tillämpning af Banko-Reglementets 110 §, befrielse
från erläggande af slagskatt å lefvereradt silfver i plants egt rum, såsom protokollet
för den 25 September 1845 utvisar.
30:o.
På grund deraf, att, enligt Kongl. Kungörelsen den 9 Maj 1835 § 5,
Kopparmynt utlemnas ifrån Kongl. Mynt-Verket, uppå reqvisition af så väl Rikets
14 Berättelse af Bartko-Fullmäktige.
Ständers Bank som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och andra offentliga myndigheter,
föreslog Högloft. Banko-Utskottet vid sednaste Riksdag, att åt § 109 uti
1841 års Banko-Reglemente, måtte gifvas den förändrade uppställning, hvilken,
genom Rikets Ständers bifall till berörde förslag, lil § i nu gällande Reglemente
innehåller, nemligen, att Kopparmynt emottages jemväl i Banken, dock ej
till högre belopp vid hvarje vexling eller liqvid, än det uti Kongl. Kungörelsen
af den 9 Maj 1855 bestämda, eller 52 sk. Banko.
Då det icke lagligen lärer kunna någon förvägras, att få i Banken emot
silfver eller sedlar förvexla Kopparskiljemynt å hvilket belopp, som helst, har
tillämpning af nämnde föreskrift i vidsträcktare man ej ifrågakommit, än att vid
liqvider hvarje gång emottagits endast 32 sk. Banko i Kopparmynt.
Det misstroende till sjelfva myntet och Bankens säkerhet, som otvifvelaktig!
skulle uppstå af en vägran, att i Banken emottaga till förvexling det kopparmynt,
hvilket i sådant afseende erbjudes, vore, efter Fullmägtiges öfvertygelse, af vådligare
egenskap, än den följd för Banken, afsigten varit att förebygga, medelst omförmälde
föreskrift.
I bestämmandet af grunden för Kopparutmyntningen, kan det bästa korrektiv
emot rörelsens öfverhopande med ifrågavarande mynt vinnas; men utan afseende
härå, lärer väl samma mynt böra, utan någon inskränkning till beloppet, uti
Banken, fortfarande såsom hitintills utgifvas och emottagas såsom bytesmedel för
silfver eller sedlar; Och 141 g erfordrar en härmed öfverensstämmande förändrad
uppställning.
Angående Bankens Metalliska Kassa, samt de utvägar sorn till förstärkning äf densamma
blifvit begagnade.
3l:o.
För de förändringar, nämnde Kassa undergått efter den 50 Juni 1844 är
redovisning meddelad uti Revisorernes Berättelser af åren 1845 och 1847.
Fullmäktige inskränka sig således till en sammandragen redogörelse härutinnan,
och upptaga till en början förändringarne med Bankens tillgång i Guld.
Guldtillgången utgjorde den 30 Juni 1844, efter afdrag af dukat
skulden
dukater 218,34047/ioo
den 6 September 1845, till h vilken dag redovisning lemnäs uti Revisions-Berättelsen
af nämnde år, uppgick guldet till 191,45455/i00
dukater, och hade sålunda minskats med . dukater 26,885!'2/ino
Transport 218,5404I/ioo
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 15
Transport 218,34047/i0o
från berörde dag till den 4 nästlidne September, eller
den tid, senaste Revisions-Berältelse omfattar, hade
en ytterligare minskning uppkommit af  55,07275/i
ino
hvilken till den 13 dennes ökats med
3,635 — 85 6136T/i0o
så att Guldtillgången sistnämnde dag, efter afdrag af dukatskulden,
företedde ett belopp af dukater J32,7268Vion
Silfver-Kassan har deremot ökats:
från den 30 Juni 4844 till den 6 Sept.
1845 med . ... Silfver Rdr 4,844,257; 6. —
från sistnämnde dag till d. 4 Sept. detta år 3,078,730: 26. 7.
från den 4 sistl. Sept. till den 4 3 dennes 544,626: 29. 2. 5467614- 43 9
Då härifrån afdrages guldtillgångens minskning, utgörande i
Silfver förvandlad  181,929: 2. 4.
visar sig, att Metalliska Kassans ökning på det bela utgjort Rdr 5,285,685: 11. 3.
hvadan nämnde Kassa, som den 30 Juni 1844 hade Rdr 2,911,325: 28. 3.
hvartill kommer ökningen . .
5,285,685: 11. 5.
den 13 dennes uppgick till  8,197,010: 59. 8.
hvilket sålunda redovises:
Myntadt, gångbart Dukater. Rdr Silfver.
I större General-Kassan .... 17,500. 1,252,832: — —
» mindre d:o
2,700. 21,000: — —
» Special-Kassorne  459. — — — —
Utländskt Mynt — — 1,342,523: 10. 3.
Omyntadt
108,56887mn 4,588,726: 47. 4.
Hos Kongl. Myntet liggande  4,176. 41,336: 51. 10.
På utrikes ort dels innestående och dels ännu
ej förfallet  — — 66 8,547: 24. 6.
Säger 133,40387ioo~ 7,914,966: 18. l.
Guldtillgången 153,4038°/10o, efter afdrag af
dukatskulden  677. — — — —
belöpande sig till 152,72687ioo, utgör å 102
sk. Silfver
282,044: 21. 7.
Summa Silfver Rdr 8,197,010: 59. 8.
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
1 sammanhang härmed få Fullmäktige anmäla, att de, i Mars månad detta år,
uppköpte Östgötha Hypotheks-Förenings å utländskt myntslag utställde Obligationer,
till ett belopp af 600,000 M:k Hamburger Banko, efter ett pris af 94 procent
samt efter en kurs af 127 skillingar med tillägg af 6 proc. disconto å 60 dagar,
för 502,390 Rdr 40 sk. Banko, som i Bankosedlar erlades.
Då 113 §, hvilken innefattar hvad såsom Bankens metalliska Kassa anses
och beräknas, icke medgifver, alt uti densamma beräkna Obligationer, ställde å
utländskt mynt, hvilka dock lika med vexlar kunna till silfver förvandlas; så äro
berörde Obligationer uti Bankens räkenskaper bokförde i Banko, efter den antagna
förvandlingsgrunden af Hamburger Banko till Rdr Silfver och denne efter
2 Rdr 32 sk. B:ko i sedlar; varande skillnaden emellan inköps- och bokföringspriset
godtgjard Vinst- och Förlust-räkningen.
De förfallne Ränte-kouponerne å ifrågavarande Obligationer, jemte en utlottad
Obligation å 3000 M:k Hamburger Banko, äro till Bankens hus i Hamburg
öfversände, i och för inkassering.
32:o.
Uti den af Revisorerne år 1845 afgifne Berättelse är omförmäldt hvilka
förberedande åtgärder, Fullmäktige vidtagit, för att bringa till verkställighet Rikets
Ständers genom 116 § i Banko-Reglementet Fullmäktige gifne bemyndigande, att
för Bankens räkning uppköpa och försälja vexlar.
Jemte hänvisning till så väl berörde, som den under innevarande år af Revisorerne
aflåtne berättelse, få Fullmäktige tillkännagifva, att endast köp men icke
försäljning af vexlar ifrågakommit; att dessa köp skett efter en kurs varierande
emellan 126'/2 och 127'/> skillingar; att silfver indragits så ofta sådant pröfvats
nödigt; att Banken icke inlåtits i förbindelser med andra Handelshus i Hamburg,
än Salomon Heine och Peter Siemsen & Co.; att undertecknade, Frans Schartau
och C. D. Arfwedson, oafbrutet haft sig uppdraget, att utöfva de med vexelköp och
försäljning förenade göromål och bestyr, samt att denna rörelse bedrifvits, som
följer:
Vid den tid uppköp af vexlar började, eller den 2 Juni 1845, hade, för
Bankens räkning, på grund af Rikets Ständers beslut, blifvit efter ett pris af 128
sk. Bko per Rdr Hamburger Banko uppköpte Depositions-bevis å Silfver, nedsatt
hos Handelshusen Salomon Heine och Peter Siemsén & Co. i Hamburg, å ett belopp
af Hamburger Banko m$.  1,779,335: 9. —
Efter samma tid inköptes sådane bevis å  280,000:
efter en kurs af 127 '/> sk.
Berättelse af Banko-Fullmäktige'. 17
Sammanräknade beloppet af upphandlade Depositions-bevis har följaktligen uppgått
till . HB:ko 2,059,333: 9. med en vinst af Bko Rdr 972: 10. 8.
Yexlar äro uppköpte:
år 1845 å . . . . 3,437,688:15% dito dito 28,455:31.3.
år 1846 å . . . . 2,912,526:11V, dito dito 19,858: — 2.
samt under innevarande år
t. o. m. nedanstående dag 7,655,381: 5. dito dito 49,415:16.3.
Säger lIB:ko m#. 16,044,932: 9 l/4. Bko Rdr 98,701: 15. 6.
Det indragna silfret har, efter afräkning af Mynt-skatt, uppgått:
År 1845 till Rdr Specie 1,368,064: 58. 1.
» 1846 till
dito 689,862: 26. 1.
» 1847 till och med nedanskrifne dag, till . . dito 2,679,841: 17. 2.
Kostnaderna för det inkomne silfret hafva utgjort:
År 1845 .
Bko Rdr 97,806: 29. 11.
nemligen: Provision, Assurance, Courtage, Speser i Lubeck,
Myntskatt, m. m Rdr 86,575: 13. 1.
Frakt » 10,129: 2. 10.
Packhus-afgift » 26: — —
Proberare-afgift  » 1,022: 21. —
Transport till och från Kongl.
Myntverket »  55: 56. — ; :
Säger Rdr 97,806: 29. 11.
År 1846, för Silfver ifrån Hamburg, 611,549: 55. 11. Specie . 42,954: 15. 5.
nemligen: Provision m. m  40,158: 52. 3.
Frakt .
2,270: 5. —
Packhus-afgift  19: 38. —
Froberare-afgift  479: 8. —
Transp. till oell från Kongl. Myntverket 27: 8. —
Säger Rdr 42,954: 15. 3.
År 1846 för Silfver, uppköpt i Norrige, 78,512: 58. 3. . . . 5,654: 15. 5..
eller: Provision, m. m  2,753:11. 7.
Transport ifrån Norrige  839: 29. 8.
Proberare-afgift  60: 10. -—
Säger Rdr 3,654: 15. 5.
Transport 144,415: 10. 5.
3
18 Berättelse af Banko-!1 ullmäktige.
Transport 144,418: 40. 5.
År 1847
183,861: 33. 3.
eller: Provision, m. ni. ....... 171,612: 2. 3.
Frakt  9,95 2: 29. —
Proberare-afgift 2,114: 8. —
Packhus-afgilt
73: 26. —
Transport till och från Kongl. Myntverket 109: 16.—
Säger Rdr 183,861: 33. 3.
Summa Bko Rdr" 328,277: 23^8!
Enligt gällande föreskrifter, åligger det Fullmäktige, att uti denna Berättelse
omständligen upptaga och för hvarje år serskildt utreda alla kostnader för den
reela fondens förstärkning.
För så vidt sådant låter sig verkställa, skola Fullmäktige nu, lill åtlydnad
af sagde föreskrifter, framlägga å ena sidan den genom uppköp af Depositionsbevis
och vexlar uppkomna vinst samt å den andra, kostnaderne i och för berörde
uppköp samt Silfrets indragning.
Inkomst. 1845. 1846. 1847.
Vinst å uppköpta Deposit.-bevis 972: 10. 8.
d:o å d:o Vexlar . . . 28,455: 34. 5. 19,858: — 2. 49,415: 46. 3.
d:o å protesterade Vexlar . . 21: 21. 3. 14: 24.10. 84: 23. —
d:o fi till Hamburg återsände
underhaltige plantsar . .
250:12. —
Säger Bko Rdr 29,449: 18. 4. 20,122: 37. — 49,500: 21. 3.
Utgift. 1845. 1846. 1847.
MäklareCourtage å upköpte Vexlar 3,653: 6. 5. 2,920:12. —
Postporto i Stockholm . . . 393:32. 6. 363:25. 6. 533: 46. —
Postporto och stämpel i Hamburg 2,319:25. 4. 2,076:24.—
Arfvoden för Vexelhandel och
Silfverindragningen .... 3,000:  2,850:
Provision, Assurance, Courtage,
Speser i Lubeck samt skillnaden
emellan det belopp, Silfret
lemnat, enligt Kongl. MyntVerkets
attester, och det, hvartill
detsamma blifvit upköpt . 59,007:14. 2. 29,011: 1. 5. 117,610:10.11.
Transport 68,373:30. 5. 37,221:14.11. 118.144: 8.11.
Berättelse aj Banko-Fullmäktige. 19
Transport 68,373:30. S, 37,221:14.11. 118,144: 8.11.
Myntskatt % procent å
Silfver från Hamburg 27,568: — 11. 12,323:20.— 54.001:39. 4.
» » Norrige
1,578: 4. s.
Frakt  10,129: 2.10. 2,270: 5.— 9,9 5 2:29.—
Packhus—afgift  26:  19: 58. — 73: 26. —
Proberare-afgift  1,022: 24 — 5 4 0:  2,114: 8. —
Kostnad för transport till och från
Kongl. Myntverket .... 53:36.— 27: 8.—• 109:16.—
Dito för dito från Norrige . .
839:29. 8.
Säger Bko Rdr 107,172:46. 2. 54,819:24. — 184,395:51. 3.
Då inkomstbeloppet afdragcs med 29,449:18. 4. 20,122:57.— — —
visar det sig, att reela fondens
förstärkning, genom uppköp af
vexlar, kostat  77,723: 27. 10. 34,696: 5S. — — —
Som likväl Banken fått sig till
godo beräkna ränta å de medel,
hvilka hos vederbörande Handelshus
i Hamburg innestått,
har derigenom en räntevinst
uppkommit af  10,155:37. 4. 35,531: 42. 8.
för år 1845 minskande kostnaden
till  67,567: 38. 6.
samt föranledande, att för år 1846
inkomsterne, räntevinsten deruti
inberäknad
55,654: 31. 8.
öfverskjuta utgifterne ....
54,819:24.—
med
835: 7. 8.
Enär vexel-köpen och Silfver-indragningen ännu fortgå, kan för detta år någon
fullständigare redogörelse för Inkomst och Utgift, än som här ofvan blifvit
framlagd, för närvarande icke meddelas.
Bankens Sedelstock.
33:o.
De förändringar, berörde sedelstock undergått från den 30 Juni 1844, upptagas
uti 1845 och 1847 årens Revisions-Berättelser; och det torde sålunda göra
20 Berättelse af Bcmlco-Fullrnäktige.
tillfyllest, att här redovisa för densammas ställning den 13 i denna månad, genom
följande utdrag af den uppgift deröfver, som till Fullmäktige ingått:
Utelöpande Sedlar 29,166,798: 14. 2.
Behållning å räkningen för Riksgälds-Poletternes inlösen . . 74,055: 13. 6.
Dito å Deposit- och Kreditiv-räkningarne 11,173,314: 12. 2.
Oannoterade insättnings-bevis  23: 17. 1.
Säger
40,414,191: 10.11.
Tillkommer, enligt föreskriften i 1845 års Banko-Reglementes
123 §:
Upptaget obetaldt lån, i följd af upplåningen åren 1843—1845
125:
40,414,316: 10. 11.
Afgår, jemlikt berörde §:
Riksgälds-Kontorets kreditiv .
1,000,000:
vexlingsförskott till Landsorterna .
60,561: 12. —
inlöste otydlige sedlar af äldre slaget .
8,874: 43. 4.
» » » » nyare dito
2,583: 16. —
Metalliska värdet af Riksgälds-Kontorets ute-
löpande Koppar-poletter
54,885: 4. 7.
1,126,904: 29. 11.
Summa Sedelstock
39,287,411: 29. —
Bankens Guld-och Silfvertillgång uppgick samma dag till 8,197,010: 59. 8.,
som evalverad till Rdr Bko utgör 21,858,695: 25. 9.
Sedelstocken får derutöfver, likmätigt 124 g, uppgå till högst 20,000,000:
Sgr Bko Rdr 41,858,695: 25. 9.
Men som Sedelstocken endast belöper till  39,287,411: 29. —
visar det sig att densamma med  2,571,283: 44. 9.
understiger berörde maximum.
54:o.
Som ae i sednare tider hos Allmänheten upptagne lån blifvit, med undantag
endast at 125 R:dr, återbetaldle, torde sista delen af 123 g kunna utgå.
35:o.
Enligt 124 § i Banko-Reglementet är maximum för den del af Sedelstocken,
som icke motsvaras af metallisk valuta, fastställd till 20,000,000 R:dr.
Bestämmandet af nämnde belopp grundar sig på de af sednast församlade
Högloft. Banko-Utskoft uti utlåtandet N:o \4 framlagda beräkningar. Af dessa
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 21
visar det sig dock, att Sedelstpckep, med de förhöjningar i Låne- och flrecjitivanslagen,
hvilka vid 1844—1845 årens Riksdag anvisade skulle uppgå till 20,535,705
IUdr, ehuru, dels såsom genast disponibel tillgång beräknats utestående beloppet
af Lån till Städer oph Korporationer med 55,533 R:dr 27 sk. 5 rst saint dels
j betraktande icke tagits summan af de lån, som utestodo emot pant af LåneBanko-Obligationer.
Såsom skäl, hvarför Högloll. Utskottet det oaktadt ansåg sig kunna föreslå
maximum för den del af Sedelstocken, hvilken icke motsvaras af metallisk valuta,
till endast 20,00Q,000 R:dr, anföres, att Låne- och Creditiv-anslagen sannolikt
icke varda till fulla beloppet anlitade samt att innan befiållpa vinsten för ett tilländalupet
år till Riksgälds-Kontoret lefvereras, ny vinst Banken tillllptit.
ljvad nu det förra skälef beträffar, så medgifva Fullmäktige visserligen, att
under den sedan Riksdagen förflutna tid, en del af Låne- och Creditiv-anslagen
icke varit, af välkände orsaker, till fulla beloppet anlitade; men då det icke allenast
är möjligt, utan äfven ganska sannolikt, att sådant framdeles kan komma
att inträffa; så och för det fall, att behållna vinsten skall under de kommande
åren till Riksgälds-Kontoret öfverlåtas, blifver det icke möjligt för Fullmäktige
att hålla berörde del af Sedelstocken vid det genom ofvanomförmälde § bestämda
maximum.
Det anförda sednare skälet är tillfredsställande för så vidt nemligen inflytande
vinst upplägges i Banken, men då densamma användes till inköp af Obligationer,
beredes derigenom icke någon förminskning af sedelstock.
Fullmäktige fästa^ härå Högloll. Utskottets uppmärksamhet, till den åtgärd,
Högloll. Utskottet kan, vid pröfning af frågan om beloppet af Bankovinst, som
skall till Riksgäldskontoret allemnas, finna skäligt att vidtaga.
Angående utmyntningen af Bankens Silfver och Guld.
56:o.
Med anledning af Rikets Ständers år 4845 församlade Revisorers erinran,
att tillgång saknades å Vi Rtdr Stycken, läto Fullmäktige genast föranstalta om
utmyntning deraf, och ehuru 101 § af Banko-Reglementet gifver vid handen,
det Banken icke behöfver, att städse vara försedd med alla de Silfvermynt-sorter,
hvilka, enligt 127 §, skola utmyntas; funno Fullmäktige sig dock, med afseende
å det i Banken befintliga större förråd af omyntadt Silfver, böra förständiga understyrelsen
tillse, att förrådet of myntadt Silfver inom hvarje valör uppbringades
til| otti bibehölles vid ett af Fullmäktige utfäst belopp.
22 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Den långsamhet, hvarmed myntningen bedrifvits, har val icke ännu medgifvit
uppnåendet af det fastställda maximum; men Banken är dock för närvarande
försedd med Silfvermynt af alla sorter, och hvarken har något afbrott i utvexlingens
jemna gång inträffat eller hinder mött, att, om så påfordrats, med Svenskt
gångbart Silfvermynt, förskottsvis infria Kongl. Mynt-Verkets attester. Skolande
Fullmäktige, vid fråga om utmvntning af Silfver, icke förbise den omständighet,
hvarå deras uppmärksamhet blifvit fästad uti 26 § af 1847 års RevisionsBerättelse,
eller att förådet ej uppbringas till högre belopp än vexlingsbehofvet
kräfver, serdeles inom de valörer, hvilka, efter det den af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer antagna förändrade räkne-enhet kommer att gälla till efterrättelse,
möjligen anses böra ommyntas,
Bankens behållningar i Guld hafva, i mån af behof, blifvit till dukater utmyntade.
37:o.
I afräkning å Bankens fordran hos Kongl. Mynt-Verket för lemnadt förskott
från Banken till ökade myntningskostnader m. m. har någon vidare afbetalning
icke egt rum, än den som omförmäles i Herrar Revisorers Berättelse för år
1845; så att i Bankens räkenskaper ännu balanceras en fordran af 23,755 R:dr
45 sk. 7 rst. Banko
Hvad 27 g uti 1847 års Revisions-Berättelse innehåller, angående Bankens
ifrågavarande fordran, åberopa Fullmäktige.
38:o
För det Silfver och Guld, Kongl. Mynt-Verket af Banken eller för dennes
räkning emottagit, har bemälde Verk redovisat icke allenast för hvarje qvartal,
utan äfven vid hvartdera årets slut, medelst räkningar, som, efter derå anställd,
granskning, befunnits riktiga.
Af den för 3:dje Qvartalet detta år afgifna, utan anmärkning granskade räkning
befinnes, att Banken hos Kongl. Mynt-Verket eger en fordran af 36,473
R:dr 4 sk. 1 rst Silfver-Specie och 4176 dukater; och som denna en längre tid
derstädes innestått, hafva Fullmäktige förständigat understyrelsen att från Kongl.
Mynt-Verket densamma genast infordra i myntad eller omyntad form.
39:o.
Till ett antal af fyra, en af hvartdera Riksståndet, hafva Fullmäktige deltagit
i den inventering, hvilken årligen i Januari månad är vorden å Kongl. Mynt
-
Be rättelse aj Banko-fullmäktige. 23
Verket anställd. Dervid har, i hvad Banken rör, någon anmärkning icke förekommit.
40:o.
Ofver den för Bankens räkning verkställda Kopparmyntning, är redogörelse
quartaliteter till Banken ademnad; och ehuru utvexlingen af Kopparmynt vid åtskilige
tillfällen varit ganska betydlig, har något afbrott i vexlingen icke egt
rum, i följd af brist på dylikt mynt.
Angående Bankens Sedlar och några dermed gemenskap egande föreskrifter.
4i:o.
De åtgärder, Fullmäktige vidtagit, i anledning af rikets sednast församlade
Högloil. Ständers beslut, hvarigenom ett prsemium af 8000 R:dr B:ko blifvit bestämdt
för förslag till ett förbättradt sedelmynt, omförmäles så utförligt i 1843
och 1847 årens Revisions-Berätteiser, att Fullmäktige, till undvikande af en onödig
vidlyftighet, till desamma deslohelldre hänvisa, som sednast församlade Revisorer,
hvilka haft tillfälle taga kännedom af de prof på förbättradt sedelmynt,
som före den för belöningens erhållande utfästa praescriptionstidens utgång till
Fullmäktige inlemnades, för deras del, gillat berörde åtgärder, samt några besvär
öfver Fullmäktiges i denna fråga fattade beslut icke blifvit af vederbörande
anförde.
42:o.
Genom 135 § i Banko-Reglementet är det åt Fullmägtige öfverlemnadt,
att, efter det vederbörande i ämnet hörde blifvit, besluta och till efterrättelse
fastställa de förändringar i systemet för tillverkning af Bankens sedlar, sorn i
följd af det fattade beslutet om en förändrad räkneenhet blifva erforderlige, samt
att följaktligen vidtaga alla härmed gemenskap egande åtgärder.
Sedan Fullmäktige afbidat utgången af den tid, inom hvilken, enligt Rikets
Ständers i nästföregående punkt omförmälda beslut, prof på ett förbättradt sedelmynt
borde, för vinnande af den utfäste belöningen, vara till Fullmägtige aflemnadt,
samt Fullmägtige erfarit, att något antagligt förslag icke vore att på
denna väg erhålla, så och ehuru Kongl. Majit ännu ej i Nåder bestämt tiden
från och med hvilken det nya räknesättet komme att vidtaga, hafva Fullmägtige
dock, till åtlydnad af ofvanberörde föreskrift, dels under behörigt öfvervägande tagit
de i samband härmed stående frågor, och dels infordrat förslag till ett för—
ändradt sedelmynt.
24 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Det forsta ärende, hvilket, i anledning häraf, hos Fullmäktige förekom till
pröfning, angick bestämmandet af de blifvande sedlarnes valör. Härvid åligger
det Fullmäktige, jemlikt ofvanåberopade 435 §, att tillse, det förblandning emellan
de nuvarande och blifvande sedlarne i möjligaste måtto förekommes samt att
nödigt afseende fästes å allmänhetens beqvämlighet i förening med Bankens fördel
och säkerhet.
Frågan huruvida sedlarne å 16, 42 och 8 skillingar fortfarande skulle förfärdigas
och utgifvas, har under de sednare Riksdagarne utgjort föremål för Rikets
Ständers bepröfvande. Det skäl, som vid sednaste Riksdag hufvudsakligast
löranledt deras bibehållande, var tillståndet då af Bankens metalliska Kassa, hvilken
nedgått så mycket, att Banken anSågs icke lämpligen kunna afse den del
deraf, som erfordrades, för att ersätta berörde sedlar. Detta skäl har nu upphört,
och svårligen torde vid någon tidpunkt berörde Kassa kunna med mera
lätthet erbjuda en dylik ersättning, än vid den närvarande; hvadan ock härifrån
någon rimlig anledning ej kan hemtas för dessa sedlars vidare bibehållande.
De både för och emot meranämnde sedlars fortsatta utgifning från Banken
vid de 3:ne sednaste Riksdagarne anförde skäl torde icke behöfva upprepas. Fullmäktige
vilja endast fästa uppmärksamhet dels derå, att oberäknadt den förenkling
i göromål och deraf föranledda förminskning af tjenster, som skulle följa af ifrågavarande
sedlars indragning, en årlig besparing i utgift uppkomme af omkring
40,000 R:dr, hvartill deras tillverkning och spridande i rörelsen uppgår, dels ock
derå att, innan silfver kommit i allmänna rörelsen, myntets värde icke kan anses
vara befästadt.
Fullmägtige instämma således i den vid de 2:ne sednaste Revisionerne gjorda
tillstyrkan, att all tillverkning och utgifning af sedlar å 46, 42 och 8 skillingar
måtte upphöra.
På sätt uti 4847 års Revisions-Beriittelse omförmäles, hafva Fullmägtige väl,
för deras del, bestämt valören å de sedlar, hvilka, i följd af den beslutade förändrade
myntenheten, skola från Banken utgifvas; men enär från vederbörande
förslag ännu ej inkommit till nytt sedelmynt, hafva Fullmäktige icke heller kunnat
till slutlig pröfning företaga denna fråga; Börande Fullmäktige dock nu upplysa,
att de, som insett angelägenheten deraf, att, till undanrödjande af den emot
indragningen af skillings—sed lar ne gjorde anmärkning, att de nuvarande minsta
silfvermynten ärö svårhandterliga, utmyntningsgrunderne för desamma ändras så
att, genom tillsatts af mera koppar, de kunna blifva Större och prägeln mera i
ögonen fallande; hoppas att i detta afseende oförtöfvadt blifva i tillfälle, att till
Högloft. Utskottet inkomma med serskildt förslag.
Berättelse af Bankofullmäktige
25
Angående Bankens Depositions-rörelse.
43:o.
Om rätta förståndet af 144 § Usta morn. i hvad detsamma innefattar de räkningshafvare,
som skola hänföras till Fjerde och Femte Klasserne, har tvekan
uppstått.
Uti nämnde fjerde klass upptagas »alla de under Stockholms Stads styrelse
hörande Embetsverk och Kassor samt sådane Allmänna Inrättningar, Välgörenhetsanstalter,
Konkursmassor m. fl. sorn begagna Depositions-Banken egentligen till
förvaring sställe och om hvilka med tillförsigt kan förutsättas, att öfverassignering
icke kommer i fråga.»
Till den femte klassen höra: »medel, tillhörige alla Stiftelser, Bolag sföreningar
och enskilde, hvilka, utställa invisning ar, med beräkning på omloppstid, och
af sådan orsak äro underkastade folii-afgift.
Som nu icke allenast de Heste Stiftelser och Bolagsföreningar, utan äfven enskilde,
hvilka hafva sine medel å Depositräkning innestående, utställa invisningar
derå, utan beräkning på omloppstid, samt i följd häraf begagna DepositionsBanken
egentligen tili förvaringsställe, så skulle med afseende å de förekommande
orden »med flere,» den slutsatts kunna dragas, att sådane Stiftelser, Bolagsföreningar
och enskilde böra tillhöra 4:de klassen och följaktligen från folii-afgift befrias;
men då meningen sannolikt varit, att ej mindre alla enskilde, utan ock alla
Stiftelser och Bolagsföreningar, uppkomna i beräkning på enskild vinst, skola underkastas
dylik afgift, ehvad de begagna Depositions-Banken blott såsom förvaringsställe,
eller utställa invisningar med beräkning på omloppstid, torde, till undvikande
af oriktig tydning för framtiden af ifrågavarande föreskrift i olvanberörde
§ och morn., densamma böra erhålla en förändrad uppställning.
44:o.
Uti 148 § stadgas, jemte annat:
»Banken må, så vidt lägligt är och utrymme dertill inom Banken gifves,
under försegling af inlemnaren, till förvar emottaga paketer eller annan flyttbar
egendom, utan att om innehållet undfå uppgift och utan ansvarighet å Bankens
sida för oförvållad skada eller tillfällig olycka;» skolande vid det nedsatta godsets
återtagande till Banken erläggas den genom berörde § bestämda afgift.
De bevis, hvilka, på grund häraf, från Banken till vederbörande inlemnare
utfärdas, gälla uti innehafvarens hand, och vid utgifvandet af bevisen tillses en
4
-
26 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
dast, att inlemnaren erhåller desamma, utan att dervid någon kontroll utöfvas,
huruvida en inlemnare verkligen är den person, han uppgifver sig vara.
Emot detta förfaringssätt har blifvit anmärkt, dels att en inlemnare lätteligen
kan gå i mistning af det nedsatta godset, derigenom att beviset deröfver honom
beröfvas, samt dels att Banken kan komma att förvara stulet gods och hindra
stöldens upptäckt på det sätt, att det stulna, hvilket i Banken nedsättes, först en
längre tid efter brottets föröfvande och sedan detsamma möjligen blifvit förgätet,
från Banken uttages.
Dessa anmärkningar skulle i det närmaste undanrödjas medelst den föreskrift,
att bevis öfver inlemnade deposita utfärdas till viss person, som i Banken bör
styrka sin identitet och att belöpande afgift för depositum årligen till Banken inbetalas,
i och för sådane deposita, som utöfver året i Banken innestå.
Genom en så beskaffad föreskrift skulle fördel beredas både den enskilde
och Banken, den förre såmedelst, att nedsatt gods, om hvilkets tillvaro inlemnarens
rättsinnehafvare möjligen af en eller annan anledning saknade kännedom,
kunde det oaktadt komma rätter egare tillhanda, och Banken, som härigenom
komme att erhålla den bestämda afgiften.
Fullmäktige hemställa, på dessa skäl, att Höglofl. Utskottet ville taga denna
fråga under pröfning.
Angående utlåningarne till Staten och vissa Allmänna Inrättningar.
4S:o.
Af de Obligationer, Riksgälds-Kontoret till Banken utfärdat såsom ersättning
till Banken för förskjutne krigskostnader år 1808, äro, enligt gällande och uti
149 § intagen föreskrift, 22 st. vid hvarje års utgång infriade, samt ifrågavarande
skuld sålunda med 88,000 Rdr årligen förminskad.
46:o.
I afräkning å f. d. Allmänna Magasins-Inrättningens skuld till Banken för
lyftadt kreditiv till inköp af myntbare metaller, har, under den tid, för hvilken
nu redovises, ett belopp af 20,000 Rdr till Banken ingått.
47:o.
Jemlikt 4 Art. 3 Afd. 9 § uti 1823 års Banko-Reglemente samt 6 Art.
5 § uti det samma år för Riksgälds-Kontoret utfärdade Reglemente, skulle den
summa af Kreditsedlar, reducerade till Bankomynt, genom en tredjedels afdrag,
B (‘.rättelse af B anko-Yullmäktige. 27
hvilken den 51 December 1823, enligt Riksgälds-Kontorets räkenskaper, vore
utelöpande, efter derom från Riksgälds-Kontoret erhållen uppgift, medelst assignation
af Låne-Banken, uppföras såsom en för Riksgälds-Kontoret tillgänglig behållning
eller avance från 182-4 års början, på en serskild räkning, som i och
för liqviden om kreditsedlar, i Vexel-Bankeu borde öppnas; uppå hvilken räkning
Riksgälds-Kontoret ej egde att utställa invisningar för andra behof än till Kreditsedlars
inlösen; likasom det för utvexlade Kreditsedlar till Kontoret inflytande
Bankomynt ovilkorligen skulle på samma räkning insättas, så att dess saldo alltid
jemnt svarade emot den utevarande Riksgälds-sedelstockens belopp i Bankomynt
efter realisationsgrunden; och borde detta saldo följaktligen, till förekommande af
missförstånd och irringar vid beräkning af rörelsekapitalet, finnas äfven uti Bankens
generela Hufvudslut, afskiljdt från den öfriga Vexel-Banko-skulden.
Sedan, af en från Riksgälds-Kontoret meddelad uträkning, upplysning vunnits
derom, att beloppet af de vid 1823 års slut utelöpande Kreditsedlar och Kopparskiljemynts-poletter
utgjorde 6,037,643 Rdr 34 sk. 6 rst. Riksgäldssedlar eller
4,025,093 Rdr 39 sk. Bko, utassignerades denna summa från Låne-Banken till
insättning såsom behållning från år 1824 på Riksgälds-Kontorets räkning JV2 2
i Vexel-Banken, och balancerades, såsom en fordran hos Riksgälds-Kontoret intill
1829 års slut, då, i följd af stadgandet i 4 Art. 3 Afd. 6 g af 1830 års
Banko-Reglemente, Riksgälds-Kontorets berörde skuld affördes från Bankens beräknade
tillgång, och upptogs ibland fordringarne inom linien; hvarest densamma
oafbrutet balancerats med 3,968,411 Rdr 23 sk. 2 r:st., hvartill nämnde skuld
rätteligen uppgått, efter derilrån, på grund af Höglofl. Banko-Utskottets förordnande
under den 4 Februari 1830, verkställdt afdrag för kopparvärdet uti Riksgälds-Kontorets
utelöpande Kopparskiljemynts-poletter, hvilket värde skulle uti räkenskaperne
såsom tillgång upptagas.
Af Rikets Ständers vid 1834—1835 årens Riksdag fattade, af Kongl. Majit
i nåder gillade och genom kungörelse af den 14 Februari 1855 meddelade, beslut
inhemtas, att Riksgälds-Kontorets Kreditsedlar, som i uppbörden af allmänna
medel ej komme att emottagas längre än till och med år 1842, i RiksgäldsKontoret
endast inlöstes till och med år 1845, samt att för de sedlar, hvilka
elter sistberörde års utgång i Riksgälds-Kontoret företeddes, all rätt till betalning
förlorats.
Som denna nådiga Kungörelse icke afser bestämmandet af någon praescriptionstid
för Kopparskiljemynts-polletternes inlösen, följde väl deraf, att RiksgäldsKontoret,
äfven efter 1845 års utgång, kunde assignera på återstoden af den, på
sätt ofvan är förmäldt, utaf Banken förskjutne fond; men då, likmätigt ofvanåberopade
uti 151 g af nu gällande Banko-Reglemente förnyade föreskrift, Riksgälds
-
28 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Kontoret ieke eger, att för andre ändamål, än till Kreditsedlars och Kopparskiljemynts-polletters
inlösen, utställa invisningar på den, i sådant afseende, år 1824
öppnade räkning, ansågo Fullmägtige sig böra förordna, att af den behållning, som
förefunnes å Riksgälds-Kontorets räkning JM 2 i Depositions-Afdelningen, sedan
den för infriande af bemälde Kontors kreditsedlar stadgade prsescriptionstid till—
ändagått, borde för Kopparskiljemynts-polletternas fortfarande inlösen hållas Riksgälds-Kontoret
tillhanda ett så stort belopp, som svarade emot värdet i Bankomynt
af berörde, då ännu utelöpande polletter; hvaremot och då ISO § i BankoReglementet
innehåller, att hvad som efter 1845 års början kan varda afbetaldt
å de i samma § uppräknade fordringar (bland hvilka äfven förefinnes den hos Riksgälds-Kontoret
för Kreditsedlarnes inlösen), kommer att upptagas bland Bankens
vinst för året, den summa, hvilken, efter ofvanomförmäldte afdrag, återstode å
berörde räkning, skulle ingå till 1846 års vinstmedel samt ett motsvarande belopp
förminska Bankens hos Riksgälds-Kontoret egande, inom linien förde, fordran.
Då, på sätt i det föregående är vordet ådagalagdt, Banken, i och för godtgörande
af en Riksgälds-Kontorets skuld till Allmänheten, förskjutit ett belopp,
enligt gäldenärens upgift, jemnt motsvarande skulden; så vill det synas, som skulle
fordringsegaren närmast vara berättigad till utbekommande af den del utaf de förskjutne
medlen, hvilken, antingen till följd deraf, att gäldenärens uppgift varit
oriktig, eller att Allmänheten icke inom behörig tid företett förbindelserne till
inlösen, eller, af andre orsaker, ej behöft att för det afsedde ändamålet begagnas.
Och Fullmägtige, hvilke, dels genom 150 § undfått förständigande, huru förfaras
bör med de i afräkning på Bankens osäkre fordringar ingående medel; och dels
genom 229 § erhållit föreskrift om sättet för användande af de behållne vinstmedel,
som intill nästa Riksdag tillflyta Banken, egde således uti gällande stadganden
stöd för den af dem vidtagne, här ofvan omförmälde, åtgärd.
Emedlertid hafva Herrar Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, hvilka synas hafva
betraktat den uppkomna behållningen på enahanda sätt, som en räkningshafvare,
hvilken sjelf bildat fonden på räkningen i Banken, anser den derå varande behållning,
eller såsom sin egendom, den der Banken oförryckt bör honom tillhandahålla,
uti skrifvelse af d. 8 Februari detta år, bland annat, yrkat, att det från
Riksgälds-Kontorets räkning afförde belopp måtte åter utassigneras och insättas på
samma räkning; hvarå Fullmäktige dock icke fästat något afseende i vidsträcktare
mån, än att Fullmäktige förständigat vederbörande att till insättning å meranämnde
räkning anordna, af de derifrån afförde 275,245 Rdr 46 sk. B:ko, ett belopp af
26 Rdr 32 sk. samma mynt, hvilket, till följd af ofullständigheten uti en af
Kommissarierne i Riksgälds-Kontoret meddelad uppgift öfver beloppet af utelöpande
Kopparskiljemvnts-pollctter, blifvit för mycket afförde.
(1 'Ulli iii ■ niel■ 29.)
Bilagan Litt. A.
Förlags-
1S45
den
30 Juni.
1846
den 30 Juni.
1S47 den 30 Juni.
1847
den 23 Oktober.
Ivapital.
Utestående
lån.
Oanvändt belopp.
Utlåning
In beta In in
o*
Utestående.
Oanvände.
Utlåning.
Inbetalnin
or
o
Utestående.
Oanvande.
Utlåning.
Inbetalning.
Utestående.
Oanvände.
Lån på guld och silfver
1
463,921
11,694
9.980
481.744
8,722
8,252
435,814
_
5,995
7.585
412,998
_
Lån på jern, koppar m. 11. effekter istockholm
i Götheborg
^ 5 500,000
869.054
209,890
6
11
^1,935,912
41
1
2.000
9,500
—
25,055
25
2
653,773
275,660
58
1
S-2,108,822
9
11
19,000
—
—
15,584
7,000
41
5
538,949
511,250
6
11
>2,213,986
41
1
17,000
—
6,920
12
5
257,197
256,620
12
8
1-2,592,224
55
4
Lån på tackjern i Stockholm
i
23,222
s
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
960
—
Lån på Landtegendomar
1
4,715,815
7
1
21,096
52
6,965
45
8
5,248,418
55
s
4,083
16
—
12,445
8
5
5,264,601
41
«
15,066
52
—
5,995
52
6
5,297,610
56
3
1
Lån på Stadsegendomar
1 6,500,000
840,096
38
7
\ 502,720
18
5
—
—
1,185
25
1
858,527
16
1
—
—
1,400
—
—
857
25
7
841.187
4
6
} 16,615
35
7
—
—
—
687
12
5
840 305
55
11
—
—
Lån mot återbetalningsskyldighet i silf-er . . .
441,567
51
11
(
—
—
*"500
—
—
414,505
2
■1
—
—
—
”*500
—
—
577,595
14
5
—
—
—
“**500
—
—
369,595
14
5
Lån till skiften och odlingar
80,000
61,060
46
-
18,939
2
—
—
—
—
—
70,178
26
8
9,821
21
4
—
—
—
165
22
1
72,881
40
5
7,118
7
9
—
—
—
591
24
9
70,759
35
—
9,260
15
—
Kreditiv åt Fahlu Bergslag
Kreditiv åt Sparbankerne i Riket
j. 500.000
70,470
26,600
16
5
j. 202,929
51
7
—
_
_
68,736
26 600
47
6*
J. 204,663
—
6
—
—
16,099
15
9
55,988
28,600
40
3'
j- 235,411
7
9
—
_
_
_
40,849
26,600
3
6
232,550
44
6
Banko-Diskont-Verket, Allmänna rörelsen . . .
5,800 000
**6,521 886
58
7
—
—
—
—
—
—
—
‘*5,880.790
46
11
—
—
—
—
—
—
—
—
5,131,034
—
9
668.965
47
5
47,600
—
—
70,719
16
5
4,776,516
45
5
1,025,483
4
9
Handels och Närings-Disk.
*2,250,000
1,948,048
—
5
301,951
47
9
—
—
—
—
1,619,276
51
6
650,723
16
6
—
1,425 562
18
4
826,437
29
8
74,974
50
—
87,492
20
—
1,545,901
43
1
904,098
4
11
Belåning af Publ. Papper
500.000
163.711
31
il
156,280
16
1
—
—
—
—
153,153
17
6
146,846
30
6
—
—
—
—
—
—
170,761
15
6
129,258
34
6
6,400
—
—
7,200
—
—
145,076
52
9
156,925
15
5
Götheborgs Lånekontor, Allmänna rörelsen . . .
2,100,000
*‘2,255,466
22
1
—
—
50.950
—
55,244
10
10
1,964,107
11
4
155,892
56
8
51,020
—
—
30,198
1
4
2,102,483
17
5
—
—
26,750
—
—
26.558
26
8
2,104,440
55
9
—
—
Handels och Närings-Disk.
*920,000
699,256
5
1
220,743
U
11
52,114
55
4
25,100
—
—
620,055
55
1
279,966
14
11
2 4,084
16
—
65,500
10
—
743,522
42
7
156.477
5
5
15,410
50
—
34,281
39
4
682,757
45
7
217,242
4
5
Belåning af Publ. Papper
190,000
142,605
1
1
47,396
46
11
1,450
—
2.500
—
—
156,487
57
1
53,512
10
1!
4,950
—
—
4,500
—
—
127,058
51
7
62,941
16
5
—
—
—
—
—
—
111,188
31
7
78.811
16
5
Malmö Lånekontor, Allmänna rörelsen
1,100,000
*1,183.596
51
8
—
15 150
—
15491
52
—
960,291
55
11
139,708
14
1
10,590
—
—
53,656
—
—
784,569
40
—
315,650
8
—
14,900
—
—
13,054
40
—
738,644
24
—
561,555
24
—
Handels och Närings-Disk.
400.000
520,900
—
—
79,100
—
—
—
—
—
9,000
—
—
215,800
—
—
186,200
—
—
10,500
—
-
8,000
—
—
277,552
16
—
122.447
32
—
44 000
—
—
4,000
—
—
254,700
—
—
165,500
—
—
Belåning af Publ. Papper .
10,000
—
—
10,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10,000
—
—
Kreditiv till Kongl. Ivommerce-Kollegiuin . . .
1,500,000
1,440,809
41
i t
59,190
6
1
4,065
52
6
11,678
5
2
1,416,409
36
4
83,590
11
8
3,474
55
4
54,588
11!
8
1,295 597
46
10
204,402
1
2
12,842
2-4
6
20,244
44
4
1,525,951
55
11
176 048
12
1
Kreditiv till Jernkontoret
600,000
575,410
—
—
26,590
—
—
15,190
—
21,450
—
—
569,650
—
30,350
—
—
23,050
—
—
22,650
—
—
562,090
—
—
57 910
—
-
9,420
—
—
19,190
—
—
407,290
—
—
192,710
—
—
Kreditiv lill Skånska Ilypotheks-Föreningen . .
500,000
20,100
—
—
279,900
—
—
—
—
—
—
—
1,300
—
—
298,700
—
—
—
-
—
—
—
—
900
—
—
299,100
—
—
200
—
—
—
—
—
16,200
—
—
283,800
—
—
Kreditiv till Bruksegares Hypotheks-Kassa . . .
500,000
48,000
—
—
252.000
—
—
—
—
17,000
—
—
64,000
—
—
236,000
—
—
281.000
—
—
44,000
—
—
265,000
—
—
55,000
—
—
27,000
—
—
—
—
—
202,000
—
—
98.000
—
—
Kreditiv till Östgötha Hypotheks-Förening. . .
200.000
-
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
40,000
—
—
20,000
—
—
100,000
—
—
100,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
200.000
—
—
Summa
Län emot pant al' Låne-Banko-Obligationer
Lån till Städer och Korporationer
| 22,819,086|29| 6| 4,071,663114110|
— | — | 21,677,0451291 6| 4,554,796j251—|
| —120,690,8001581101 5,441,682126 j 7|
1 — 119,640,142 |45| 61 6,701,8071 50 | 8
110,300 14
54,976140
4 5,946112
50,798 16
45,445 41] —
45,266 321 5
117 9 2
45,2481 6 [ 91
44,277|24 5|
*) Uplånte Sparbanksmedel ingå uli denna summa.
") Häruti inbegripes upplupne räntor m. m.
•) Förslagsvis bcräknadt.
Berättelse af B aril'O-Fullmäktige. 29
Det torde derjemte tillåtas Fullmäktige fästa Höglofl. Utskottets uppmärksamhet
derå, att enär, äfven om den ifrågavarande behållningen på RiksgäldsKontorets
räkning qvarstått, Kontoret icke kunnat densamma till större eller mindre
del sig tillgodogöra, det måste roed antagande deraf, att Riksgälds-Kontoret
kan komma att undfå någon del af den upplupna Bankoviusten, hafva ledt till
Riksgälds-Kontorets fördel, att Banken förfarit på sätt, som nu egt rum, emedan
derigenom del endast blifvit möjligt, att, medelst behållningens användande till
uppköp af räntebärande papper, göra medlen fruktbara.
Rikets Ständers innevarande år församlade Revisorer, hvilka uti den afgifne
Berättelsen, under § 39, upptagit detta ärende, hafva, uppå anförde skäl, förklarat,
att Fullmäktige uti gällande föreskrifter egt stöd för deras i ofvanberörde afseende
vidtagne åtgärd.
Angående Bankens Låne-rörelse.
48:o.
Med tillkännagifvande, att från och med den 1 Juli 1845 uti Fullmäktiges
Expedition blifvit förd en tablå, utvisande ej mindre utestående beloppet vid hvarje
veckas utgång i de serskilda lane- och kreditiv-rörelse-grenarne jemte inbetalningar
och utgifningar under veckan samt den till utlåning disponible summan, utan
äfven lane- och kreditiv-rörelsens belopp på det hela; hafva de år 1845 församlade
Revisorer, angående berörde tablå, yttrat det omdöme, att densamma med
ordning och redighet företer de upplysningar, som deraf böra hemtas, samt att
tillfälle numera finnes, att, vid hvilken tidpunkt som helst, under året, undfå kännedom
om icke allenast hvarje serskild låne- och kreditiv-rörelses ställning, utan
äfven förhållandet på det hela.
Uti nyssbemälde Revisorers berättelse upptages visserligen en jemförelse emellan
Bankens fordringar vid 5:ne serskilde tidpunkter, af hvilka för 2:ne ledning
är hemtad från ofvanomförmälde tabell, men då derigenom upplysning icke vinnes
om dennas uppställning; framlägga Fullmäktige härmedelst en redogörelse för Bankens
låne- och kreditiv—rörelse nedanstående dagar, vid hvilka upplysning derom
oj kan hemtas utaf afslutad räkenskap:
(Se Bilagan Litt. A.)
30 berättelse af Banko-Fullmäktige.
Af förestående tabell ådagalägges, att ganska betydliga summor den 23
nästlidne Oktober voro outlånade. Någon annan lånegren än allmänna Diskontutlåningen
vid Götheborgs Låne-Kontor har icke, under den sednast förflutna tiden,
företedt brist på medel; men, ehuru full tillgång för fyllande af nämnde
lånebehof funnits uti fonderne för Allmänna Diskontutlåningen vid så väl
Banko-Diskonten i Stockholm, som Låne-Kontoret i Malmö, har dock någon åtgärd
icke kunnat af Fullmägtige härutinnan vidtagas.
Banko-Reglementets 134 § berättigar Fullmägtige allenast att. inom de för
belåning af aktier och Publika Papper samt af Jern, koppar m. fl. vågförde effekter
anvisade fonder, använda icke utlånade medel; och, i olikhet med hvad sorn
finnes stadgadt, angående fonderne för Handels- och Närings-Diskontrörelse samt
Publika Pappers belåning, är den för allmänna Diskontutlåningen afsatta fond,
fördelad på de särskilda Diskont-Verken, utan rätt för Fullmägtige, att i denna
fördelning göra någon ändring.
Emellertid, och med afseende å nu inträffade förhållande, behagade Högloft.
Utskottet öfverväga om icke åt Fullmägtige må öfverlemnas, att uti den bestämda
fördelningen af fonden för allmänna Diskontutlåningen göra de jemkningar, hvilka
omständigheterna kunna påkalla.
Belåningen af guld och silfver.
49:o.
Då, efter verkställd försäljning af förfallne guld- och silfverpanter, det befunnits,
att såsom silfver i Banken belånade, men af annan metall förfärdigade,
panter, bestående af mat- och desertskedar, blifvit afyttrade; så, och på gifven anledning
af Under-Styrelsen, förordnade Fullmägtige, att, till förekommande för
framtiden deraf, att falska panter varda på auktiouerne i Banken försålde, alla
förfallne panter skola, innan de å auktion utbjudas, af sakkunnig person granskas.
De tjenstemän inom Banken, som besörjt de falska panternes belåning, hafva,
i de fall, der bevisning kunnat åstadkommas, att de oriktige panterne varit i Banken
belånade, med stöd af 2 §. 6 punkten i Tjenstgörings-Ördmngen för LåneAfdelningen,
jemförd med 52 §. 4 mom. i Banko-Reglementet, blifvit ålagde att
ersätta Bankens förlust.
Belåning af jern, koppar nu. fl. vågförde effekter.
50:o.
Under den tid, för hvilken nu redovises, har anledning icke förekommit, att
Berältetse af Banko-Fullmäktige. 31
låta anställa inventering och besigtning öfver panternes vårdande på Vågar utom
Stockholm.
Deremot är i Stockholms Jern- och Metall-Våg inventering hvarje år anställd
af ett utaf Fullmägtige dertill utsedt ombud.
Utlåningen emot pant af fast egendom.
51:o.
Om fortfarande behofvet af det särskildta Kommissariebiträde, hvilket, med
stöd af Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, uti Låne-Kansliet är
anställdt, hänvisa Fullmägtige till deras, i anledning af åtskillige i Under—Styrelsens
berättelse förekommande framställningar, afgifne utlåtande.
Angående Skiftes- och Odlings-Lån.
52:o.
För den händelse, att ifrågavarande lånerörelse skall äfven hädanefter genom
Banken bedrifvas, torde densamma, lika med Bankens öfrige lånerörelsegrenar,
böra af vederbörande Tjenstemän inom Banken omedelbart besörjas.
Derigenom uppkomme för Lånsökanden fördelen, att kunna underställa annan
Autoritets-pröfning en afslagen låneansökning, och Öfver-Stvrelsen befriades från
ett, under andre förhållanden, för den mera främmande bestyr.
Som, vid nästlidet års slut, tillgångarne i och för Skiftes- och Odlings-Lån
icke motsvarade antaglige Iåneansökningar, fördelades summan på Länen, i förhållande
till det inom hvarje sökte belopp.
Låneunderstöd medelst Kreditiv från Banken.
55:o.
Riksgälds-Kontoret har, på grund af 188 § i Banko-Reglementet, begagnat
kreditiv å Banken till den summa och på de tider, hvilka genom samma § bestämmas.
54:o.
För det, till Manufakturernes och Fabrikernes understöd. Kongl. KommerceKollegium
tillhandahållne Kreditiv å 1,500,000 R:dr, har förnyad förbindelse blifvit
till Banken aflemnad och är kreditivet begagnadt i öfverensstämmelse med föreskrifterne
i 189 § af Banko-Reglementet.
32
Berättelse of Banko-Fullmäktige.
55:o.
Riikenskaperne öfver Jern-Kontorets Kreditivfond uro granskade för hvarje
Sr, utan anmärkning, efter hvad de derom till Fullmägtige aflemnade berättelser
gifva vid handen.
56:o.
I hvad män Fahlu Bergslag anlitat den genom 191 § i Banko-Reglementet,
Bergslaget medgifne Kreditiv- eller Läne-rättighet å så kallade kopparsedlar, utvisar
48 punkten här ofvan.
57:o.
Malmö, Lunds och Christianstads Spur-Bauker hafva fortfarande å Malmö
Låne-Kontor innehaft Kreditiv.
Öfver en af Direktionen vid nämnde Låne-Kontor gjord framställning, angående
ändring i vilkoren för begagnandet af dylika Kreditiv, skola Fullmägtige
afgifva särskildt yttrande:
Uti 1847 års Revisions-Berättelse omnämnes, att för Sparbankens i Wisby
räkning, uppå gjord ansökning, väl blifvit uti Gottlands Läns Landt-Ränteri såsom
Kreditiv nedsatte 2000 Rdr Bko; men att dessa medel hvarken till större
eller mindre del anlitats.
58:o.
Sammanräknade summan af Kassa-Kreditiv, Fullmägtige hafva att anvisa,
får, enligt 197 § 1 mom. i Banko-Reglementet, icke öfverstiga 800,000 R:dr
för Hvpotheksföreningar.
Af Fullmägtige äro intill denna Riksdag beviljade följande Kreditiv, nemligen:
Till Bruks-Egares Hypotheks-Kassa Rdr 500,000:
« Skånska Ilypotheks-Föreningen » 300,000:
samt till Östgötha Hypotheks-Förening » 200,000:
Säger Rdr 800,000.
eller hela beloppet; så att för närvarande tillgång ej finnes för meddelande af
Kreditiv från Banken till Ilypotheks-Förening.
De såsom Kassa-Kreditiv till Associationer och Privat-Banker, hvilka befatta
sig med spanmålsbelåning, afsatta 400,000 R:dr hafva väl ännu icke blifvit till
någon del för det afsedda ändamålet anvisade; men på Fullmäktiges pröfning beror
en af Central-Direktionen för Mälare-Provinsernes Privat-Bank gjord begäran
om Kreditiv å 150,000 Rdr Bko.
Berättelse af B a riku-¥ ullin äktjge. 33
Angående Bankens Diskontrörelse.
59:o
De för belåning af Aktier och Publika Papper af Rikets Ständer
anvisade  Rdr 500,000:
äro af Fullmäktige sålunda fördelade emellan de 3:ne DiskontKontoren,
att
Banko-Diskonten i Stockholm erhållit 300,000.
Låne-Kontoret i Götheborg 190,000.
samt Låne-Kontoret i Malmö  10,000. gQO 000
Af den här ofvan, under 48 punkten lemnade redovisning för Låne- och
Kreditiv-rörelsen på det hela, inhemtas förhållandet med ifrågavarande lånerörelse
vid de der upptagne tider.
De belånade papperen hafva till hufvudsaklig del bestått af Götha KanalAktier
af lista klassen, hvilka, ehuru i allmänna rörelsen endast gällande 12 å
16 procent, uti Diskont-Verken, emot tillika ställd antaglig horgen för den brist
i Verkets fordran, som vid användandet möjligen kan uppkomma, till belåning
antagas efter 25 procent å primitiva Aktie-Kapitalet.
60:o.
Rikets Ständers år 1845 församlade Revisorer omnämna under g 53 uti den
isf dem afgifne berättelse, hvad Fullmäktige med stöd af 5 mom. 215 § i BankoReglementet
förordnat, i afseende på tiden och sättet för inlevererande till Banken
af Banko-Diskont-Verkets och Låne-Kontorels i Malmö reservfonder samt
den å Diskontrörelsen under år 1844 uppkomna vinst; och Fullmäktige torde
derföre endast böra anmäla, att, efter hvad räkenskaperne utvisa, den föreskrifne
inlevereringen blifvit inom stadgad tid fullgjord.
61:o.
Sedan, bos Banko-Diskont-Direktionen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Vestmanlands Län anhållit om lättade betalningsvilkor för åtskillige af DiskontVerkets
gäldenärer inom nämnde Län, samt Direktionen sedermera inhemtat, att
den ifrågaställde underlättnaden afsåge endast Väsby och Salbergs fögderier; så
hafva Fullmäktige, under den 6 November 1845, med bifall till bemälde Direktions
gjorda hemställan, medgifvit Direktionen, att för inlösen af lagsökta lån,
5
34 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
tillhörande fonden för lån å namn och reverser, upptagne af Jordbrukare inom
nämnde fögderier af Vestmanlands Län, kunna, efter förutgående pröfning, bevilja
nya Lån å lika eller mindre belopp, än det eller de till inlösen ifrågakommande
lånen, samt att dervid antaga de förre låntagarnes namn; dock under åtskilige
dervid fästade vilkor, innefattande, jemte annat, att denna underlättnad
icke finge beviljas efter Juni månads utgång år 1B46.
Den sålunda medgifna lindringen i återbetalningsvilkor lemnades, uppå derom
af Kongl Majis Befallningshafvande i Länet gjord hegäran, jordbrukare inom
Upsala Län, hvarförutan, efter hvad Fullmäktige förnummit, Diskont-Direktionen,
utan att Fullmäktige i ämnet rådfrågades, tillåtit jordbrukare inom Stockholms
Län, att begagna enahanda förmån; hvarför tiden sedermera för alla af Fullmäktige
utsträcktes till den 15 November nyssnämnde år.
Fullmäktige måste medgifva, att den vidtagne åtgärden, såsom i 1847
års Revisionsberättelse äfven anmärkes, icke varit med Banko-Reglementets
föreskrifter förenlig; men enär de lån, hvilka i följd häraf beviljades, på sätt
Fullmäktige inhemtat, i allmänhet behörigen omsättas, vill det synas, som skulle
åtgärden hafva ledt till Diskont-Verkets fördel.
62:o.
De för utlåning genom Handels- och Närings-Diskonten afsatta 5,500,000
Rdr äro fördelade på följande sätt emellan de 5:ne Diskont-Kontoren:
Stockholms Handels- och Närings-Diskont Rdr 2,200,000:
Götheborgs Låne-Kontor » 900,000:
Malmö Låne-Kontor : « 400,000:
Anledning har icke förekommit, att i denna genast efter slutet af nästförflutne
Riksdag verkställda fördelning göra någon ändring.
65:o.
Efter det vederbörande i ämnet uppgjort förslag, hafva Fullmäktige, med
stöd af sednare punkten uti Banko-Reglementets 224 §, till efterrättelse fastställt
reglementariska föreskrifter i och för diskonteringen af vexlar samt accepterade
invisningar.
Dessa föreskrifter upptagas i Protokollet för den 27 November 1845 och
hafva från och med 1846 års början tjenat till efterrättelse.
Angående denna rörelse inhemtas upplysning af de till Höglofl. Utskottet afgifne
Berättelser från Direktionerne öfver Handels- och Närings-Diskonten i Stockholm
samt Låne-Kontoren f Götheborg och Malmö.
Berättelse af Banko-Fullmäktige. . 35
Uppå förekommen anledning, hafva Fullmäktige under den 12 November
1846 meddelat det förklarande, att hinder icke möter för diskontering i Ilandelsoch
Närings-Diskonten af vexlar eller invisningar, utgifne eller accepterade af de
Ledamöter uti Direktionen öfver nämnde Diskont, hvilka icke tillika deltaga i
Banko-Diskont-Direktionen.
Fullmäktige grundade detta förklarande derpå, att Banko-Reglementet endast
innefattar förbud för Ordinarie eller vicarierande Ledamot i Banko-Diskont-Direktionen
att sätta sig i skuld hos Diskont-Verket.
Angående Bankens Grundfond eller Kapital-Ofver skott samt användandet
af äldre vinst.
G4:o.
Grundfonden skall, enligt Banko-Reglementets 226 §, så vidt sig göra låter,
till ett belopp af Fem Millioner Rdr bestå af Obligationer, löpande med minst
4 procents ränta och utgifne af Riksgälds-Kontoret, eller andre Verk och Inrättningar,
hvilkas Obligationer Fullmäktige anse lemna full säkerhet; och böra Fullmäktige,
medelst anskaffande af berörde räntebärande papper, ersätta den minskning,
som, genom infriande eller försäljning af Obligationer, uppkommer, så att
Banken i möjligaste måtto alltid förblifver innehafvare af lätt realisable förbindelser
till omförmäldte belopp af 5,000,000 Rdr Bko.
Som Banken vid 1844 års utgång, enligt hvad Öfversigten af Bankens hela
ställning, efter nämnde års bokslut, gifver vid handen, uti räntebärande papper
innehade 4,245,000 Rdr; så ålåg det Fullmäktige att anskaffa sådane till
ett belopp, motsvarande skillnaden emellan berörde summa och 5,000,000 Rdr
eller 755,000 Rdr.
I sådant afseende, och ehuru någon tillgång för förvandling af motsvarande
del utaf Kapital-Öfverskottet eller Grundfonden till Obligationer icke blifvit beräknad
vid bestämmandet af Sedelstockens maximum; anmodades uti skrifvelse Herrar
Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, att för Banko-Fullmäktige tillkännagifva om och när
någon försäljning kunde ifrågakomma af de Obligationer, Kontoret innehade; men
innan för uämnde Kontor behofvet inträdde att realisera berörde Obligationer,
fingo Fullmäktige, för Bankens räkning, inköpa:
Arméens Accords-Amorteringsfonds-Obligationer å  100,000:
Skånska Hypotheks-Föreningens d:o å  50,000:
samt Östgötha Ifypotheks-Förenings d:o å 300,000:
så att Banken vid 1845 års slut, oansedt den då skedda vanliga 'årsafbetalningen
med 88,000 Rdr å Riksgälds-Kontorets Obligationer, egde uti räntebärande papper
ett sammanräknadt belopp af 4,607,000 Rdr.
36 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Genom de under år 1846 hos dels Riksgälds-Kontoret och dels Obligationsutgifvarne
verkställde uppköp, uppbringades förrådet af omförmälde papper till
5,589,400 R:dr
nemligen:
Riksgälds-Kontorets löpande förbindelser för
återstoden af Rankens fordran för län till
1808—1809 årens krigskostnader . 5,344,000: — —
Arméens Accords Amorteringsfonds Obligationer
1,395,400: — —
Skånska Hypotbeks- Föreningens Obligationer
550,000: — —
Östgötha Hvpotheks-Förenings dito . . 500,000: — *—
5,589,400:
Under innevarande år äro vidare inköpte,
utom Östgötha Hvpotheks-Förenings å
utländskt myntslag utställda, och i Bankens
räkenskaper till ett värde af . . 533,355: 16. —
upptagna förbindelser
Skånska Ilypotheks-Föreningens dito å . 30,000: — —
samt Hypotheks-Föreningens öfver Småland
och Halland dito å ... 100,000: — —
663,333: 16. —
hvadan sammanräknade beloppet af Obligationer
nu uppgår till B:ko R:dr 6,252,735: 16. —
Innan Fullmäktige för inköp af räntebärande papper kunde använda behållna
vinstmedlen, skedde ett sådant köp med begagnande af en del utaf de medel,
som i Låne- och Kreditiv-rörelsen icke blifvit upptagne, men sedan Fullmäktige
erfarit, att influtne behållna vinsten ej behöfde att, för Bankens säkerhet, reserveras,
anlitades den tillgång, densamma lemnade för Bankens förseende med räntebärande
papper.
Att behållna vinsten jemväl blifvit för berörde ändamål i det närmaste använd,
ådagalägges af följande:
Enligt 1846 års Bokslut, utgör behållningen utöfver Grundfonden en summa af
B:ko R:dr 2,537,084: 11. 4.
Från början af år 1845 intill närvarande
tid äro uppköpte Obligationer å . . 2,185,735: 16. —
hvartill kommer en Riksgälds-Kontoret d.
7 Januari detta år lemnad och d. 1
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
37
sistl. Oktober återgulden försträckning å 500,000:
Dä dessa sammanräknade
2,483,733: 16. —
afdragas från behållna vinsten, återstå allenast . . .
53,350: 43. 4.
i oanvände Vinstmedel.
Genom återbetalning af de till RiksgäldsKontoret
utlånade
300,000: —
samt beräkning af influten kapital afbetalning
å Riksgälds-Kontorets Obligationer
vid 1845 och 1846 årens utgång
176,000: —
äro dock för närvarande oanvände . . . . B:ko R:dr 529,550: 43. 4.
Uti Rikets Höglod. Ständers innevarande år församlade Revisorers Berättelse
§ 65 har blifvit anmärkt, att Fullmäktige, som den 10 Juni nämnde år beslutat
att uppköpa räntebärande papper för då disponible 400,000 R:dr B:ko, icke
vidtagit någon åtgärd för verkställighet af samma beslut.
Till svar å denna anmärkning, få Fullmäktige anföra, att de icke ansågo
behöfligt, att, genom Allmänna Tidningarne, kungöra, det Banken vore i tillfälle,
att Obligationer uppköpa, enär det tillförene visat sig, att Banken ulan en sådan
åtgärd erhållit dylike papper.
Det är äfven ganska sannolikt, att, i fall, under den då rådande fördelaktiga
penninge-ställning i landet, från Bankens sida ett tillkännagifvande skett om inköp
af räntebärande papper, endast ett obetydligt belopp kommit Banken till godo,
möjligen till skada för Valgörenhets-Inrättningar, för hvilka den redan mycket
nedtryckta räntan blifvit än mera nedtvingad.
65:o.
Vid 1845 års utgång har till Riksgälds-Kontoret utanordnals sista femtedelen
med 462,245 R:dr 18 sk. 1 rst. af den del utaf behållna vinsten, enligt
1859 års Bokslut, som skulle till nämnde Kontor öfverlemnas.
Den liqvid med Riksgälds-Kontoret, Fullmäktige, jemlikt 228 § i BankoReglementet
hade att uppgöra, återfinnes uti Bilagan 2 till 1845 års tryckta
öfversigt af Bankens hela ställning.
Såsom förklaring af den anmärkning vid berörde liqvid, hvilken framställdes af
Rikets Ständers nämnde år församlade Revisorer, åberopa Fullmäktige det afgifna
och vid berörde Revisions Berättelse fogade utlåtande till Rikets Höglofl. Ständer,
af hvilket Höglofl. Utskottet behagade inhemta, att Fullmäktige uti ifråga
-
66:o.
38 Berättelse af B an ko-Fullmäktige.
varande fall handlat i öfverensstämmelse med föreskrifterne i ofvan omförmälde §
af Reglementet.
67:o.
Som, under den sedan 1844—1845 årens Riksdag tilländalupna tid, Rankens
Silfverkassa städse tillvext, samt Bankens säkerhet blifvit så väl derigenom,
som i följd af de influtne vinsterne, ytterligare betryggad, så hafva Fullmäktige,
efter hvad de här ofvan i 64 punkten förmält, icke behöft att från rörelsen indraga
berörde vinst, utan kunnat densamma använda till inköp af räntebärande
papper.
Anordningar utom Stat.
f68:o.
Af det arfvode, som, enligt 230 § i Banko-Reglementet, Fullmäktige ega
att disponera, har hälften, eller 150 Rdr B-ko, efter år räknadt, blifvit från och
med den 1 Juli 1845 använd, i och för upprättandet af tabellariska öfversigterne
af Låne- och Kreditiv-rörelsen.
69:o.
De på grund af 231 och 232 §§ utgående årliga arfvoden och anslag torde
böra oförändrade bibehållas.
70:o.
I sammanhang med del förslag till Pensionsreglering för Enkor och Barn efter
Tjenstemän och Betjente vid Banko-Diskont-Verket och Lånc-Kontoren, Fullmäktige
komma att afgifva, skall uppgift angående de i 233 § upptagne anslag Höglofl.
Utskottet meddelas.
71:o.
Angående de med stöd af 234 § utgående tillfälliga föränderliga anslag, få
Fullmäktige anföra följande:
De under Litt. a) och b) upptagne äro fortfarande behöflige och torde vid nu
stadgade belopp varda bibehållne.
Ofver de i Litt. c), d) och e) förekommande ersättningar för sedlars skrifning,
skola Fullmäktige yttra sig i sammanhang med utlåtandet öfver en af UnderStvrelsen
i dess berättelse till Höglofl. Utskottet gjord framställning om förhöjd
ersättning för berörde göromål.
Inre detalj-förhållanden.
72:o.
Uti 66 § af 1847 års Revisions-Berätlelse anmärkes, att Fullmäktige å
räkningen: »Bötesmedel till disposition åt de fattige, år ifrån år, till samma per
-
(Tillhör sid. 39.)
Bilagan Litt. C.
Vinst- och Förlust-Konto
1 B
4 2.
1
4 5.
1 8
4 4.
1 8
4 5.
1 8
4 6.
Debet.
Afgång på lump
8
21
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Skillnad i Bokförings- och Försäljningsvärde af hvete
85
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Vid Bankens Tryckeri makulerade Tullstämpel- och Kortstämpel-blanketter. . . .
29
19
1
Af Låneafdelningen påförd förlust å försåldt papper
524
41
Rättegångskostnadsersättning till Vaktmästaren Westerlunds borgensmän
—
—
—
—
—
—
—
—
—
19
16
—
—
—
Afskrifning för makuleradt Charlmpapper
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
784
35
4
D:o för inventarier
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
194
40
o
Difference, uppkommen genom runstycksbråk
—
—
3
—
—
2
—
4
11
—
6
6
—
—
—
Jordbruket påfördt utöfver hvad det inbringat . . .
548
1B
10
.
_
_
Mjölqvarnen påförd utöfver hvad den inbringat
11
36
10
142
18
5
—
—
—
—
—
Papperstillverkningen dro d:o ... .
9,055
4
9
____
___
____
Brukets påförda Kapitalbehållning ökad med
9,598
42
2
20,300
5
11
50,219
39
—
65,539
22
—
Summa
10,029
21
6
| 9,610
51
2 | 20,442
29
3
50,239
13
6 | 66,519
1
7
Kredit.
Vinst genom utbyte af lumpaffall och sopor ,
44
44
Skillnad i bokföringsvärde och försäljningsbelopp af gammal koppar
945
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Influtne hyresmedel för Magazinet i Stockholm
—
—
—
153
16
—
—
—
—
264
6
—
240
—
—
Värdet å gammalt bly från kasserade formkypar och andre inventarier
—
—
—
—
—
88
—
—
11
47
6
—
—
—
Värdet å gammalt jern
__
42
—
.
—
Värdet å gammal koppar
283
42
8
Räntemedel och kostnadsersättning af Vaktmästaren Westerlunds borgensmän . . .
135
—
Difference uppkommen genom runstycksbråk
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
8
2
Jordbruket påfördt mindre än det inbringat
—
—
—
35
14
—
30
24
9
622
11
5
316
50
11
Mjölqvarnen påförd mindre än den inbringat
190
9
5
220
5
5
232
34
7
Papperstillverkningen d:o d:o
9,444
1
2
20,524
4
5
48,659
44
10
65;729
25
11
Brukets bokförda Kapitalbehållning, minskad med
8,879
16
3
—
—
Summa
10,029
21
6 | 9,610
31
2 | 20,442
29
3 | 50,239
13
6I
66,519 |
* 1
7
(Tillhör sid. 39.)
Bilagan Litt. B.
B’« pjicrstillverkiiänss-Sionto.
1
8
4 2.
1
8
4 3.
1
8
4 4.
1
8
4 5.
1
8
4 6.
Debet.
Papper under arbete från föregående året
1,972
—
—
1,400
—
—
600
—
—
3,000
—
—
5,000
—
—
Ordinarie aflöning
12,949
19
5
12,907
16
—
13,596
55
8
14,196
37
2
14,666
9
1
Öfverarbete, Premier, Qvinfoiksarbete m. in
5,237
5
5
5,027
15
—
5.126
47
3
4,970
2
6
6,644
5
11
Extra Pappersarbetares aflöning
4
16
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Rudimaterier
15,627
2
11
11,519
24
5
15,012
47
11
19.017
11
2
25,080
34
10
Ycd och Kol
2,159
—
8
1,700
19
4
2,263
56
10
2,446
14
6
2,908
26
—
Förslitne och använde inventarier
495
2
10
90
41
4
1,318
42
2
1,143
52
11
2,432
38
10
Utfodring för dragare
549
26
4
785
25
7
1,145
55
11
1,694
20
1
1,842
37
11
Skäring af Papper för Privat-Bankerne
105
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Diverse omkostnader
105
47
6
553
14
7
2,088
9
10
1,949
21
10
4,488
34
11
Tillverkningskostnad
55,222
52
11
31,984
12
3
39,153
15
7
48,417
44
2
61,063
41
6
Hvartill kommer:
Medikamenter och Läkarevård
795
27
2
679
47
—
950
5
6
—
691
5
1
862
30
10
Pensioner och understöd lill fattige
1,157
25
9
1,516
16
10
1,166
36
4
—
1,294
46
10
1,289
15
10
Rese- och traktamenls-kostnader
590
19
8
1,285
5
4
1,121
26
6
—
947
29
8
533
28
—
Nybyggnad och Reparationer
7,495
15
5
821
47
4
5,385
6
2
—
4,722
44
—
11,161
41
—
Brukets allmänna omkostnader
4,759
26
6
14,776
18
4
3,881
19
10
5,155
12
8
—
2,453
40
9
3,555
26
—
7,984
40
4
11,758
39
2
10,110
22
4
17,402(45
8
Vinst på Papperstillverkningen
—
—
—
—
—
—
9,444
1
2
17,428
41
6
20,324
4
5
32,062
43
7
48,659
44
10
58,770
19
2
65,729|23
11
83,132
21
7
Summa
49,999
5
3I
49,413
5
»1
71,216|11
2|
H5
■H
cö~
cc
i>
o
4I
1
144,196|15
1
Kredit.
Värde af färdigt papper: för Bankens räkning . . .
16,184
20
10
29,314
40
6
63,868
21
11
94,901
5
3
128,392
33
10
för främmandes d:o ...
22,659
40
8
18,945
45
3
5,606
36
5
7,677
21
5
9,643
23
8
för Brukets d:o ...
741
55
—
552
18
346
28
10
1,545
—
8
1,320
5
7
D:o af Silfverfigurer från förnötte pappersformar,
som förut varit denna räkning påförde . .
—
—
—
59,565
46
6
—
—
48,815
5
9
594
20
68,216
11
2
64
36
—
104,188
15
4
—
—
—
139,356
15
1
D:o af papper under arbete till följande året. . .
—
—
—
1.400
—
—
—
—
600
—
-
—
3,000
—
—
—
—
—
3,000
—
—
—
-
-
4,840
Förlust på papperstillverkningen
-
—
9,055
4
9
-
-
Summa
49,999
5
3|
49,413
5
9| | I
71,216(11
2
I
107,188|15
4
144,196
15
1
(Tillhör sid. 39.)
Bilagan Litt. E.
Hapital-Iionto.
1 8 4 2
1 8 4 3.
1 8
4 4.
1 8 4 5.
1 8 -
1 6.
Debet.
Utgående balance
273,677
45
5
283,276
59
7
305,576
45
6
553,796
56
6
419,536
10
6
Nedsättning i Brukets bokförde Kapitalbehållning
8,879
52
Ö
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
Summa
282,337
29
8 j 283,276
59
7
503,576
45
6
553,796
36
6
419,556
10
6
Kredit.
Ingående balance
282,537
29
8
273,677
45
5
285,276
39
7
503,576
45
6
553,796
56
6
Ökning af Brukets bokförde Kapitalbehållning
—
—
—
9,598
42
o
20,300
5
11
50,219
39
—
65,539
22
—
Summa
282,557
29
»1
283,276
59
7I
303,576
45
6I
353,796
36
6I
419.336
10
6
Utgående Balancc-Monto
Debet.
Kassabehållning å räkningen N:o 1 för Bruksdriften
1,988
10
10
6,183
21
4
388
28
5
429
3
708
15
8
D:o d:o N:o 2 för Nybyggnader och Reparationer . .
—
—
—
—
—
—
414
2
9
—.
—
—
Tumba Bruk med jordegendom, åbyggnader och fasta inventarier
250,000
—
—
250,000
—
—
250,000
—
—
250,000
—
250,000
Rudimaterier, förråder och lösa inventarier
56,806
53
5
70,278
6
6
98,631
22
1
107,824
47
8
98,765
13
1
Fordringar hos främmande
18,070
53
4
16,827
52
11
10,869
22
9
9,283
42
10
15,305
8
8
Låneafdelningen erhållit utöfver dess fordran
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
54,557
23
1
Summa
326,865
29
7 j 345,289
12
9
360,303
27
10 j
567,537
42
9I
419,336
10
6
Kr e d i t.
Skuld till Låneafdelningen å räkningen N:o 1
53,187
52
2
60,012
21
2
52,726
50
4
13,741
6
3
å räkningen N:o 2 .
.
—
—
—
—
—
—
4.000
—
—
Kapitalbehållning
273,677
45
5
283,276
39
7
303,576
45
6
555,796
56
6
419.336
10
6
Summa
526,865
29
7
343,289
12
9I
560,305
27
10 | 367,557
42
9 | 419,336
10
6
(Tillhör sid. 39.)
Bilagan Litt. D.
Faueafdelningen på Förlagsräkningen \:a 1 för
1 8 4 2.
181
3.
1 8 4 4.
1 8
5.
1 8 4 6.
I5r uks tiri flen.
Debet.
Under året lefvereradt papper, upptaget i värde till
.
16,089
47
3
29,175
11
2
62,238
25
9
93,493
1
5
129,079
28
—
Bokförde värdet å en till Banken öfverlåten läderslang
670
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Främmande insättningar lill liqvid med Bruket
—
—
—
—
—
—
11,027
15
1
9,492
22
8
4,003
28
6
Difference, uppkommen genom runstycksbråk
—
—
—
—■■
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
2
Tumba Bruks skuld till Låneafdelningen
53,187
32
2
60,012
21
2
52,726
30
4
13.741
6
3
—
—
—
Summa
69,947
31
3
89,187
32
4
| 126,012
21
2 j 116,726
30
4
133,083
16
8
Kredit.
Ingående balance
33,422
38
5
53,187
32
2
60,012
21
2
52,726
30
4
13,741
6
3
Förskott under året
36,000
—
—
36,000
—
—
66,000
—
—
64,000
—
—
64,000
—
—
Tumba Bruk påförd förlust på i Banken försåldt papper
524
41
Difference genom runstycksbråk
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Tumba Bruk påförd förlust för makuleradt stämpladt papper
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
784
35
4
Låneafdelningen erhållit utöfver dess fordran af Tumba Bruk .
54,557
23
1
Summa
69,947
31
| 5 | 89,187
32
4 | 126,012
21
2 | 116,726
30
4i
133,083
16
8
Tumba Bruk har härförutan af Låneafdelningen på Förlagsräkningen N:o 2 erhållit, till bestridande af Nybyggnads- och Reparationskostnader, år 1844 ett förskott af 4.000 R:dr, hvaraf
samma år utgifvits 3,383 R:dr 43 sk. 3 r:st. och år 1843 återstoden, eller 414 R:dr 2 sk. 9 r:st., på sätt serskild Kassaräkning för hvartdera året utvisar. Hela detta förskott har, i öfverensstämmelse
med Fullmäktiges resolutioner den 7 och 21 Augusti 1843, blifvit i sistnämnde års Hufvudbok afskrifvet.
(Tillhör sid. 39.)
Bilagan Litt. F.
Antal Ordinarie Arbetare: Äldre
Gossar
Extra d:o Äldre
Antal Formningsdagar
Värde af tillverkadt Papper
Papperstillverkningen påförde
utöfver tillverkningsvärdet
mindre än tillverkningsvärdet
Beloppet af Allmänna omkostnader
Kostnad för Nybyggnad och Reparationer
Reparation af öfre Verkhuset
Jordbruket: Vinst
Förlust
Mjölqvarnen: Vinst
Förlust
Låneafdelningens förskott på räkningen N:o 1 för Rruksdriften
D:o d:o på räkningen N:o 2 för Nybyggnader och Reparationer
Brukets skuld till Låneafdelningen vid årets slut på räkningen N:o 1
men hvarifrån i Bankens räkenskaper afdrages: Brukets Kassabehållning
så att skulden der balanceras med
D:o d:o på räkningen N:o 2
Brukets skuld till Låneafdelningen på räkningen N:o 1: ökad med
minskad med
Afskrifning af skulden på räkningen N:o 2
Låneafdelningen erhållit utöfver dess fordran vid årets början
Nedsättning i Kapitalvärdet, enligt 1840 års Banko Utskotts beslut
Brukets bokförde Kapitalbehållning
ökad med
minskad med
\ 8 3
7.
18 3
8.
18 3
9.
18 4
0.
18 4
1.
1 8 4
2.
CO
3.
00
4.
18 4
3.
18 4
6.
35
JU 45
1 å 2
885
34
J2 46
2 å 3
973
51
J£ 45
1 å 2
931
55
45
1
512
55
J^ 45
1
687
35
11 46
798%
55
J2 4.
791
53
10 43
785
50
15 43
1029%
51
Jf 45
1163
52,515
3
7
61,705
25
5
64,086
40
3
29,401
22
2
54,541
25
4
40,965
46
6
49,413
5
9
70,821
39
2
107,123
27
4
144,196
15
1
32,753
46
10
41,515
1
11
46,845
—
5
58,525
14
—
41,208
57
2
49,999
5
5
59 969
4
7
50,892
6
9
58,528
18
6
78,466
59
o
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9.121
59
10
6,667
11
10
9,055
4
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
19,761
4
9
20,590
21
6
17,241
40
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9,444
1
2
20,524
4
5
48.659
14
10
65,729
23
1 I
2,857
47
2
5,816
8
5
4,173
2
11
4,156
10
2
5,788
27
2
4.739
26
6
5,881
19
10
5,135
12
8
2,453
40
9
3,555
26
—
2,529
13
8
6,952
52
1
12,162
46
2
4,075
—
4
6,584
10
—
7,495
15
5
821
47
4
5,385
6
2
4,722
44
—
11,161
41
—
7,458
42
l
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
58
4
7
—
—
—
—
191
13
7
—
—
—
—
—
—
53
14
—
50
24
9
622
11
5
516
30
11
—
—
150
46
11
844
18
5
—
—
—
129
35
5
548
16
10
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
286
46
1 l
475
28
—
555
8
11
267
5
11
591
23
5
190
9
5
—
—
—
—
—
—
220
5
3
252
34
7
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
11
56
10
142
18
5
—
—
—
—
—
—
55,511
10
»
26,000
—
—
57,000
—
—
29.000
—
—
36,000
—
—
56,000
—
—
56,000
—
—
66,000
—
—
64,000
—
—
64,000
—
—
4,000
66,050
10
46,965
46
4
24,851
58
5
26,275
46
5
55,422
58
5
55,187
52
2
60,012
21
2
52,726
50
4
13,741
6
5
—
—
—
64,177
8
43,221
57
7
24,666
15
4
25,882
28
3
35,389
7
11
51,199
21
4
55,828
47
10
52,558
2
1
15,312
6
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,422
8
_
7,148
40
—
19,764
41
9
6,824
37
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8,856
2
19,084
12
—
22,114
7
11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7,285
58
10
38,985
24
1
13,741
6
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4,000
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
54,557
23
1
—
—
55,587
13
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
516,151
51
355.926
55
10
551,713
11
8
288,548
15
9
282,557
29
8
275,667
45
5
285,276
59
7
505,576
45
6
353,796
56
6
419,536
10
6
13,916
36
19,795
2
7
15,786
25
10
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9,598
42
2
20,500
5
11
50,219
39
—
65,559
22
—
—
—
—
—
—
—
—
—
65,564
45
11
5,790
52
5
8,879
52
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 39
söner utanordnat till beloppet bestämda gratifikationer, hvilka derigenom synas
hafva iklädts egenskapen af pensioner.
Fullmäktige böra, i anledning häraf, upplysa, att de, med stöd af den vid
1828—1830 årens Riksdag dem lemnade rättighet, till sådane, i behöfvande omständigheter
stadde, Enkor och Barn efter Tjenstemän i Banken, hvilka icke äro
berättigade till pension från Banko-Statens Enke- och Pupill-Kassa, anordnat
smärre understöd, utan att dervid något löfte lemnats vederbörande, att årligen
få ett dylikt påräkna, än mindre till enahanda belopp, ehuru det med en och annan
kunnat inträffa, att de, under någre på hvarandra följande år, då tillgångarne
sådant medgifvit, samt deras behof af understöd blifvit behörigen styrkt, sådant
åtnjutit till oförändradt belopp.
Anvisningarne hafva under de sednare åren per medium uppgått till omkring
400 Rdr Bko, en summa, som är obetydlig, då i betraktande tages att 12 å 14
serskilde personer deraf åtnjutit ett understöd, utan hvilket de möjligen nödgats
att söka sitt uppehälle genom betlande.
75:o.
De åtgärder, Fullmäktige vidtagit för åstadkommande af någon förminskning
i Bankens förvaltnings-kostnader, omförmälas i § 64 af 1845 års och § 71 af
1847 års Revisions-Berättelser; hvadan Fullmäktige i dessa delar endast hänvisa
till nämnde Berättelser.
Angående Tumba Pappers-Bruk.
74:o.
Förvaltningen af Tumba Bruk skall, enligt 5 <§ i Reglementet, utan UnderStyrelsens
deltagande, af Fullmäktige samfäldt verkställas, under specielt inseende
af en deras Ledamot.
Detta inseende, som till Mars månad 1845 besörjdes af Landshöfdingen m. m.
Herr Grefve C F. Horn, har från berörde tid oafbrutet utöfvats af undertecknad,
Anton Gabriel Gyldenstolpe.
75:o.
Af Brukets räkenskaper, granskade utan anmärkning af Rikets Högloflige
Ständers Revisorer, meddela Fullmäktige nedanstående utdrag, omfattande de sednast
förllutne 5 åren:
(Se Bilagorna Litt. B., C., D. och E.)
För att lätta öfversitteri af Tumba Bruks rörelse under tiden från och med
1837 till och med 1846 öfverlemna Fullmäktige derjemte följande redogörelse:
(Se Bilagan Litt. F.)
40 Berättelse -af Banko-Fullmäktige.
Då det vid flerfaldiga tillfällen är af nöden att i Banken hafva tillgång till
Brukets Hufvudböcker, men dessa ej eller kunna å Bruket undvaras, är Förvaltaren
förständigad, att, efter det Brukets Hufvudbok för 1846 och följande
åren undergått granskning, låta af densamma taga en afskrift, hvilken å Bruket
qvarstadnar, hvaremot originalet skall i Banken förvaras.
Genom 235 § är medgifvet alt, jemte sedelpapper, vid Bruket förfärdiga
andre papperssorter, som med förmån kunna afyttras. Sedan tillverkningen af papper
till Charta Sigillata vidtog, har Bruket haft tillräcklig sysselsättning, i och för
lörlärdigande af beställda papperssorter, så att någon tillverkning af papper till
afsalu ej ifrågakommit.
Beställningarne af stämpladt papper äro fullgjorde med all möjlig skyndsamhet;
men som Kongl. Stats-Kontoret utöfver de vanliga årsreqvisitionerne inlemnat
högst betydliga extra reqvisitioner å dylikt papper, har det stundom inträffat, att
desse sednare icke kunnat till alla delar fullgöras så tidigt, som vederbörande fordrat.
Under förmodan alt extra reqvisitioner framdeles skola uteblifva eller åtminstone
till beloppet inskränkas, hysa Fullmäktige den förhoppning, att, i fall
oförutsedda hinder icke inträffa, beställningarne af stämpladt papper händanefter
skola utan uppskof verkställas.
Enligt det med Kongl. Stats-Kontoret upprättade kontrakt, angående nämndepapper,
hafva Fullmäktige att till ersättning för de serskilda kostnader, samma
pappers emottagning och bokföring kunna ådraga Banken, af Charta} Sigillataamedlen
utbekomma 600 Rdr Bko, hvilka af Kongl. Stats-Kontoret erläggas elter
det stämplade papperet för hvarje år blifvit lefvereradt. Af denna summa har
större delen användts såsom arfvode för vården af det magasin, hvaruti papperet
i Banken förvaras, intilldess detsamma till stämpling utlemnas.
Den förlagsskuld, hvarför Bruket häftade till Banken, är numera godtgjord,
och Bruket har derutöfver, på sätt sednast församlade Revisorer anmält, till Banken
allemnat en behållen vinst af 55,265 Rdr 36 sk. 9 r:st. Banko.
Med anledning deraf, att Fullmäktige, under den 19 November 1835, utfäst
en belöning af 666 Rdr 32 sk. Banko för införande vid Tumba Bruk af sättet
att från ohäcklad hampa och lin samt frånhäcklade blånor afskilja skäfven, så
att felfritt papper deraf kan åstadkommas, har Förvaltaren vid Tumba hos Fullmäktige
anhållit, det han, som vid Bruket infört omförmälde method, måtte derför
undfå den stadgade belöningen.
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 41
Som Fullmäktige, genom utdrag af Brukets räkenskaper för åren 1844—
1846, vunnit upplysning derom, att, i följd af det alltifrån förstnämnde år vid
Bruket begagnade sätt för vaskning af gröfre lumpsorter, en besparing i utgift
uppkommit
år 1844 af  1,229: 35. 7.
år 1845 » 3,550: 14. 1.
samt år 1846 »  2,285: 7. 2.
eller af tillhopa B:ko Rdr 7,065: 8. 10.
Samt t llika inhcmtat, att den i berörde afseende vidtagne förbättring varit förenad
m icke obetydliga enskilda uppoffringar för Förvaltaren; så tillstyrka Fullmäktige,
att en godtgörelse af 666 Rdr 32 sk. Banko må honom derför tiller
kännas;
dock under vilkor, att, i fall sådant icke redan skett, så väl Pappersmästarne
som arbetarne vid Bruket i det nu begagnade sättet för vaskning af lump
varda fullkomligen inöfvade.
76:o.
Brukets Förvaltare, hvilken, på grund af läkarebetvg, för sin helsås återställande,
under år 1846 åtnjutit 4 månaders tjenstledighet, anhöll hos Fullmäktige
den 28 Januari detta år, att han, som, efter hvad ett bifogadt läkarebetyg jemväl
utvisade, i följd af för mycket stillasittande och ihållande arbete, hade ytterligare
behof af 6 månaders ledighet, måtte densamma förunnas, eller ock att Fullmäktige
ville förordna om utbetalning af ett arfvode å 500 Rdr, efter år räknadt, för att
användas till ett kontorsbiträde; förmälande Förvaltaren, att, efter den utsträckta
verksamhet Bruket erhållit, det för honom icke vore möjligt att med biträde af
allenast en Bokhållare besörja göromålen, utan en för hans helsa menlig öfveransträngning;
dock hyste han den förhoppning, att, sedan orsaken till hans iråkade
sjuklighet upphört, det serskildta biträdet skulle kunna undvaras.
Som tjenstledighet ej kunde Förvaltaren förvägras, men det visat sig att kostnaden
för besörjande af de, Förvaltaren tillhörige göromål uppgått till ett belopp,
vida öfverstigande det begärda arfvodet i och för ett kontorsbiträde, funno Fullmäktige
med Brukets fördel närmast förenligt medgifva, att, intilldess Förvaltaren
blifvit till helsan återställd och till en början under 6 månader, hvilken tid sedermera
blifvit till ett år utsträckt, af Brukets medel finge till ett kontorsbiträde
utbetalas ett arfvode af 500 Rdr Bko, efter år räknadt.
77:o.
Sedan Rikets Ständers år 1845 församlade Revisorer, af anledning den af
déhn afgifne Berättelse (sid. 63) innefattar, från Fullmäktige infordrat yttrande,
6
42 Berättelse aj Banko-Fullmäktige.
huruvida både Mekanikus L. G. Ståhle och Pappersmästaren J. R. Ullander voro för
Tumba Bruks-tjenst erforderlige, samt, efter öfvervägande af de härför utaf Fullmäktige
utvecklade skäl, förklarat, att 2:ne personer fortfarande äro behöflige, i
och för bestridandet af pappersmästare-göromålen vid Tumba; så hafva Fullmäktige,
under åberopande af hvad sålunda i denna fråga förekommit, skolat tillkännagifva',
att, sedan ene Pappersmästaren Ståhle förmält sig ämna från Bruket
afflytta, de funnit oundgängligen nödigt att vidtaga åtgärd för återbesättande
af den derigenom ledigblifvande Pappersmästare-befattningen.
Enär emedlertid den af Fullmäktige till Ståhles efterträdare antagne Pappersmästare,
endast under det vilkor i Brukets tjenst inträder, att han tillförsäkras
enahanda löneförmåner, som han tillförene vid annat pappersbruk innehaft; så nödsakades
Fullmäktige, att för bemälde tjensteman vid Bruket anvisa uti dylika förmåner
ett belopp, som med 100 R:dr öfverstiger hvad Ståhle åtnjuter.
Då Fullmäktige nu till Höglofl. Utskottets bedömande öfverlemna detta, under
den 8 nästlidne Juli fattade beslut, böra de upplysningsvis meddela, att till
undvikande af de olägenheter, hvilka kunna uppstå deraf, att Bruket för någon
tid komme att sakna erforderligt Pappersmästare-biträde, Bruksförvaltaren blifvit
förständigad, att uti det med den nye Pappersmästaren upprättade kontrakt utfästa
en längre tid för detsammas uppsägning.
78:o.
Kosthållningen vid Tumba för de personer, som i Brukets ärenden detsamma
besöka, har af ålder besörjts af Förvaltaren, enligt en af Fullmäktige uppgjord
taxa; men sedan, med anledning af de anmärkningar, hvilka härutinnan blifvit
framställde, Bruksförvaltaren den 14 Januari detta år förmält sig icke vara villig,
alt detta, utöfver kontrakt, honom gifne åliggande, på enahanda vilkor, fortfarande
besörja, har, under nämnde dag, den öfverenskommelse i omförmälde afseende
med honom träffats, att han för innevarande år emot en summa af 200
R:dr B:ko skall bestrida kosthållningen så väl för Inspekterande Fullmäktigen
vid hans besök å Bruket samt Fullmäktige jemte deras Kanslibiträde, vid den
årliga besigtningen och inventeringen, som äfven för de personer, hvilka i Brukets
ärenden under kortare tider uppehålla sig å stället, hvaremot kosthållningen
för de Bankens Kommissarier och Tjenstemän, som vistas vid Bruket, för att,
enligt gällande föreskrifter, öfvervara formningen af papper till högre sedelvalörer,
bestrides efter den uppgjorda taxan.
Den sålunda träffade öfverenskommelsen är för Braket fördelaktig, då kosthållningen
tillförene årligen, efter medeltal räknadt, uppgått till mera än 200 R:dr
B:ko, eller den ersättning, Förvaltaren derför sig betingat.
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
43
79:o.
Enligt ‘240 § åligger det Inspekterande Fullmäktigen att, efter September
månads utgång hvarje år, i samråd med Förvaltaren och Pappers-mästaren upprätta
detaljerade förslag till såväl arbetsplan, som utgifts- och inkomst-beräkning
för följande året, hvilka förslag till Fullmäktiges pröfning och stadfästelse öfverlemnas.
Så länge Brukets hufvudsakliga sysselsättning bestod af tillverkning utaf sedel-
och annat papper till Bankens behof, kunde af en så beskaffad arbetsplan
ledning hemtas för bestämmande af de quantiteter materialier af hvarjehanda
slag, hvilka för det kommande årets tillverkning behöfde uppköpas; men sedan
numera berörde papperstillverkning i hänseende till mängden, är vida underordnad
den af papper till Charta-Sigillala, Hallstämplar, Kortkonvoluter, PrivatBankssedlar
m. m. samt beställningarne derå i de liesta fall först under året ingå,
skulle en under det föregående året, på grund af då befintlige rcqvisitioner, uppgjord
arbetsplan icke tjena till någon ledning, hvarken i fråga om arbetets ordnande,
eller upprättandet af en utgifts-och inkomst-beräkning.
Af nu angifne, uti 82 g af 1847 års Revisions-Berättelse gillade skäl,
har under de sednast förflutne 2:ne åren, ifrågavarande föreskrift ej blifvit fullgjord;
och Fullmäktige hemställa, huruvida icke densamma kunde från BankoReglementet
uteslutas.
80:o.
Uppå skäl, protokollerne för den 16 Oktober och 4 December 1845 innehålla,
äro uti den, likmätigt 241 § i Banko-Reglementet, för arbetarne vid
Bruket årligen upprättade Stat, åtskillige af dem uppförde till åtnjutande, i ett
för allt, af dagspenning, i stället för vecko-aflöning, med dervid åtföljande spannmål
in natura; dock med rättighet för desse, att, om de så önska, vid Bruket få,
efter gällande Markegång, uttaga spannmål för eget behof; och som denna förändring
i aflöningssättet är för både Bruket och dess arbetare af större fördel,
torde uti omförmälde § ordet ”veckoaflöning” få utbytas till aflöning.
81:o.
Med stöd af 242 §, hafva Fullmäktige medgifvit, att, för åstadkommande
af minskning uti det vid tillverkning af papper till Charta-Sigillata fallande utskott,
vid de tillfällen, då detsamma understiger 25 procent, såsom praemium får
44 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
till lika fördelning emellan Formare och Afsättare utbetalas 1 R:dr B:co för hvarje
1000 ark Skrifchartor, och 12 sk. för hvarje 1000 Biläggningschartor.
Säsom uppmuntran åt arbetarne, har, med anledning af den ständigt pågående
stora tillverkningen, vid Jul- och Midsommartiderne ett belopp af dels 50
R:dr och dels 66 R:dr 32 sk. B:ko blifvit af Bruks-Kassan utbetaldt.
82:o
Vid den sortering af lump, som före densammas användande egt rum, hade
under en längre följd af år bildat sig större qvantiteter Not- Beck- och Yllelump,
hvilka icke kunde vid Bruket tillgodogöras, emedan nämnde lump ej vore användbar,
i och för förfärdigande af de papperssorter, som numera taga Brukets hela
verksamhet i anspråk.
Då betydligare afgång inträffar å dylik lump under magasineringen, beslöto
Fullmäktige, under den 8 nästlidne Julii, att till försäljning utbjuda ej mindre
nämnde lump, utan ock det parti pappersspån, hvilket uppkommit genom skä
ring
af vid Bruket tillverkade finare och gröfre papperssorter.
På grund af anbud har större delen af håde lump och pappersspån blifvit
försåld.
83:o.
Som de, under sednare åren, för Bruket upphandlade varor och effekter blifvit
dit afförda, så snart lägenhet dertill sig yppat, samt det mera sällan ifråga—
kommit att här i Stockholm för längre tid upplägga hvad, som för Bruket uppköpts;
hvadan ock en del af det Banken tillhörige, i Skinnarviken belägne Magasin
varit åt enskild person uthyrdt, så ansågo Fullmäktige sig kunna, med bifall
till Stockholms Stads Drätsel-Kommissions derom gjorda anhållan, åt bemäida Kommission
uthyra nämnde Magasinshus från den 1 April detta år till samma tid
1849, emot en förbehållen årlig hyresersättning af 500 R:dr B:ko.
Sedermera har nämnda Kommission, jemte anmälan att omförmälde Magasin,
sorn för närvarande skall af södra afdelningen utaf Hufvudstadens Slagtare-Embete
till slagteri begagnas, för nyssberörde ändamål, vore för framtiden fortfarande be
höfligt,
hos Fullmäktige anhållit, att de måtte hos Höglofl. Utskottet hemställa,
att berörde egendom må till Staden upplåtas, antingen genom köp, eller ock emot
årlig hyra, icke öfverstigande det belopp, Kommissionen derför i hyra nu betalar.
Ehuru för Tumba Bruk för närvarande ej erfordras större utrymme för upplag,
än som kan erhållas för en summa af 100 R:dr årligen, samt det under
sådane omständigheter kunde vara likgiltigt, om Banken genom försäljning af
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 45
hände sig ifrågavarande Magasin; likväl och som detta, isynnerhet då transporter
sjövägen skola verkställas, har ett serdeles godt läge, och det icke är möjligt,
att nu på förhand bestämma, huruvida icke i en framtid detsamma kan för Bankens
eget behof behöfva att användas, afstyrka Fullmäktige den ifrågasatte försäljningen;
hvaremot Fullmäktige hos Höglofl. Utskottet hemställa, att den Banken
tillhörige, i Skinnarviken här i Stockholm belägne, egendom må, emot årlig
hyra af 500 Rdr Bko samt underhållsskyldighet, under en tid af tio år, räknade
från den 1 April 1849, till Drätsel-Kommissionen upplåtas; och torde Fullmäktige
berättigas att på enahanda vilkor förlänga hyrestiden, derest icke egendomen
behöfver att af Banken eller Tumba Bruk användas.
84:o.
Sedan Höglofl. Banko-Utskottet vid sistlidne Riksdag, uppå Fullmäktiges
derom gjorda hemställan, förordnat, att en å Tumba Bruks gård, i och för Brandanstalterne
uppförd, Prässpump finge borttagas och försäljas; så hade, då berörde
pump nedtogs, det befunnits, att sjelfva Pumpen är i fullkomligt godt stånd och
att den anmärkte oanvändbarheten härledde sig från ett fel i anläggningen, hvilket
lätteligen kunde afhjelpas. Med anledning häraf och som nämnde pump, hvilken
uti inköp kostat omkring 1100 Rdr, nu blifvit värderad till allenast 90 Rdr,
hemställa Fullmäktige att berörde prässpump må vid Bruket fortfarande bibehållas
och, med iakttagande af nödig omsorg vid uppsättningen, ånyo uppföras.
85:o.
Sorn, i anseende till Brukets ökade verksamhet, Rruksskrifvar*n numera blifvit
alldeles oumbärlig, har någon öfverenskommelse icke kunnat träffas om indragning
af dennes befattning; och tillsättning i hans ställe af en tjensteman för
kontroll öfver penning»- och material-förvaltningen vid Bruket har sålunda ej
eljer ifrågakommit.
Öfver utgifterne åligger det Förvaltaren att månadtligen afgifva verificerade
Kassaförslag, hvilka, efter undergången granskning, förvaras i Fullmäktiges Expedition.
Af Pappersmästarne förås för hvarderas detalj material- och arbetsräk
ningar,
och verifikationerne till Hufvudboken äro för hvarje år åtföljde af inven
tarie-räkningar,
hvilka a( sednast församlade Revisorer ansetts nöjaktige.
Sedan alla Tumba Bruk rörande, tid efter annan meddelta, föreskrifter blifvit
ordnade, hvarom Fullmäktige gått i författning, kommer det förslag, hvilket i
249 § af Banko-Reglementet omnämnes, att af den person, som dertill af Fullmäktige
kan varda utsedd, under ledning af Inspekterande Fullmäktigen öfver
Bruket, upprättas.
46
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
86:0,
Med auledning af föreskriften i 250 g af Banko-Reglementet, utfärdade
Fullmäktige, redan under den 14 Augusti 1845, kungörelse om utarrendering af
jordbruket vid Tumba.
I följd af denna kungörelse inkom endast ett anbud, hvilket lydde å 50
Rdr Bko årligen, med befrielse från alla onera. Som detta anbud icke kunde
antagas, blefvo arbetarne vid Tumba tillfrågade, huruvida de emot någon nedsättning
i den dem tillerkände aflöning ville emottaga jordegendomen, i vissa lotter
fördelad; men sedan arbetarne förklarat sig icke vara dertill villige, förnyades kungörelsen
om jordbrukets utarrendering.
Tvänne anbud inkommo, det ena å 80 Rdr och det andra å 66 Rdr 32
sk., allt Banko och för år räknadt.
Enär Brukets dragare, så länge jordbruket sköttes vid Tumba, hade under
2 å 3 månader sommarbete, men i annat fall måste jemväl under berörde tid
födas på stall, och sådant skulle kosta mera än arrendesumman utgjorde, kunde
ej eller dessa anbud af Fullmäktige godkännas.
Något vidare kungörande hafva Fullmäktige ansett vara utan ändamål; och
då jordbruket under de sednare åren lemnat vinst samt anledning icke förefinnes,
att ett motsatt förhållande skall inträda, torde ifrågavarande föreskrift kunna från
Banko-Reglementet uteslutas.
87:o.
Uti gällande Aflönings-Stat för de vid Tumba Bruk anställde Tjenstemän
och Betjente m. fl. upptages, bland annat, »till Brukets första Formbinderska lön,
äfven sedan bristande synförmåga möjligen satt henne ur stånd att längre med
formarbetet fortfara, 100 Rdr,» hvarförutan, enligt samma Stat, Bruks-Styrelsen
eger att till en elevs inöfvande i formbindning årligen använda högst 66 Rdr
32 sk., allt Bko.
Sedan Fullmäktige under den 14 Maj 1845, uppå derom gjord, af Läkarebetvg
åtföljd ansökning, med stöd af åberopade föreskrift, endtledigat första formbinderskan
från sin befattning vid Bruket, med rättighet för henne, att i sin
återstående lifstid, såsom pension, bibehålla lönen, 100 Rdr Bko; så har någon
tillsättning icke skett af samma befattning, hvilken ansetts kunna undvaras, då
formbindningen numera till större delen besörjes efter beting vid Rruket af arbetare,
hvilka icke åtnjuta särskild lön; hvadan nämnde belopp kunnat för Bruket
besparas.
Berättelse af Banko-Bullin äktige. 47
Undertecknade åberopa, hvar för sig, de särskilde meningar, hvilka emot en
del af här ofvan upptagne, utaf Fullmäktige fattade beslut blifvit till deras protokoll
anförda.
Stockholm den 15 November 1847.
På Ridderskapet och Adelns vägnar:
A. G. GYLDENSTOLPE. Aco. von HARTMANSDORFF. j
På Presle-Slåndels vägnar:
M. C. BERGWALL. Abr. Z. PETTERSSON. Josef WALLIN.
På Borgare-Ståndets vägnar:
Frans SCHARTAU. C. D. ARFWEDSON. “ Carl A. SCHARP.
På Bonde-Slåndets vägnar:
Jgii. olsson. s. heurlin. b. gudmundsson.
C. O. Ossbahr.
STOCKHOLM, tryckt nos l. j. hjerta, 1847.
Bank o-Utskottets Memorial, N:o 3.
Y:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Jan. 1848, kl. 5 e. m.
Memorial, med hemställan dets angående inköp af 100 exemplar utaf
Skriften: "Anteckningar om Rikets Ständers Bank ock
Allmänna Lånerörelsen i Sverige" samt dels om utgifvande
till berörde skrifts författare af Bankens Jubelmedalj i
Guld.
Under förmälan, alt det enda från trycket utgifna historiska arbete, rörande
Rikets Ständers Bank, hvaraf fullständiga upplysningar kunna vinnas om
denna Banks rörelse och förvaltning ifrån dess stiftelse intill närvarande tid,
är en af Herr Presidenten och Commendeuren C. D. Skogman författad bok,
med titel: ”Anteckningar om Rikets Ständers Bank och Allmänna Lånerörelsen
i Sverige”, har inom Utskottet en af dess ledamöter väckt det förslag, att af
berörde bok måtte af Bankens medel få inköpas omkring 100 exemplar, för
att tillhandahållas Utskottets ledamöter.
Om en hvar, yttrar motionären, torde medgifva, att ett af de vigtigaste
föremålen för Rikets Ständers verksamhet är Bankens Styrelse, samt genom
den, myntvärdets upprätthållande, såsom utgörande grunden för all egendomsoch
all produktions-värde, lärer det på samma gång icke kunna nekas, att
många af dem, som till ledamöter i Banko-Utskottet utses, förut icke varit
i tillfälle, att åt studier i Finans-vetenskapen egna deras tid, under det att
de få åter, som kunnat förskaffa sig dylika insigter, fått erfara, att några för
alla förhållanden gifna axiomer, hvad bankförvaltning angår, icke derigenom
stått att vinna. Erfarenheten är deremot i detta, som i de flesta fall, en god
läromästare, och då en sådan lärdom kan, hvad Rikets Ständers Bank beträffar,
vinnas genom en uppmärksam läsning af ifrågavarande arbete, skall, enligt
motionärens öfvertygelse, ett bifall till hans förslag bära goda frukter.
Vitsordande nyttan och fördelen för dem, hvilka det åligger att utreda
ärenden angående Rikets Ständers Bank samt uppgöra förslag till densammas
framtida förvaltning, att ega tillgång till ett arbete, af det erkända värde,
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 3.
som det ifrågavarande, hvilket genom sina lärorika exempel innefattar en helsosam
varning för Bankens styresmän att icke förbise Bankens vigtigaste föremål,
myntvärdets upprätthållande; har Utskottet destomindre tvekat, att instämma
uti motionen, som det tillförene, både inom Banko-Utskottet och andra
Rikets Ständers Utskott varit brukligt, att lemna de deruti deltagande ledamöter
sådana skrifter af mer eller mindre omfång, hvilka ansetts i ett eller
annat afseende behöfliga, för vinnande af nödiga upplysningar om förekommande
ärendens pröfning och behandling.
Utskottet tror sig sålunda icke träda grannlagenheten för nära, då Utskoftet
härigenom tillstyrker,
att Ett hundrade exemplar af arbetet: ”Anteckningar om
Rikets Ständers Bank och allmänna lånerörelsen i Sverige”
måtte få af Bankens medel inköpas, för att tillhandahållas
Banko-Utskottets ledamöter samt Rikets Ständers Revisorer
öfver Banko-Verket.
Uppå derom i sammanhang härmed gjord framställning, har Utskottet i
bepröfvande tagit, huruvida icke till Herr Presidenten Skogman, med anledning
af utgifvandet af omförmälda förtjenstfulla arbete, borde, såsom ett vedermäle
af Rikets Ständers högaktning, öfverlemnas ett exemplar i Guld af Bankens
Jubelmedalj.
Och enär författaren af mera besagda arbete, utom den möda, han
derå nedlagt, otvifvelaktig! äfven i följd deraf fått vidkännas kostnader, samt
således dermed ensamt afsett det allmännas gagn; anser Utskottet författaren
väl förtjent af ett uttryck af Rikets Ständers belåtenhet i förevarande fall och
hemställer fördenskull,
att ett exemplar i Guld af Bankens Jubelmedalj måtte få
tillställas bemälde författare, Herr Presidenten och Commendeuren
C. D. Skogman.
Stockholm den 16 December 1847.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 4
3
7X:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Jan., kl. 5 e. m.
Memorial, om utseende af Revisorer för granskning af Låne-Kontorens
räkenskaper m. m.
Jemlikt föreskriften i 94 § af Banko-Reglementet under den 23 Maj 1845,
skola revisionerna af Banko-Diskontens och Låne-Kontorens räkenskaper taga
sin början dan 1 Mars hvarje år.
Med anledning häraf, och enär revisorer, i och för granskning af lånekontorens
i Götheborg och Malmö räkenskaper för nästlidet och följande åren
intill nästa Riksdag icke äro valde; har Utskottet ansett sig böra fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på angelägenheten deraf
att för hvartdera Låne-Kontoret en Revisor och en Suppleant
inom hvarje Riksstånd varder, i och för berörde revissionsförrättningar,
utsedd.
Som Utskottet kommer att granska Banko-Diskont-Verkets räkenskaper och
förvaltning för nästlidet år; torde allenast för 1848 och påföljande åren till
nästa Riksdag
grunderna böra bestämmas för val af revisorer och suppleanter,
i och för granskningen af sistbemälde Verks förvaltning,
samt dessa grunder för Kongl. Maj: t i underdånighet
uppgifvas, på det att 2:ne revisorer för hvartdera
Riksståndet må blifva till berörde förrättningar utsedde och
kallade.
Stockholm den 3 Januari 184&.
4
Banko-itskottets Memorial, N:o 5.
Ii':o 5
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 7 Jan., kl. 5 e. m.
Memorial, i fråga om öfverlemnande frän Banken till RiksgäldsKontor
et af ett belopp, motsvarande Stockholms Handels- och
Närings - Diskonts, Banko-Diskontens samt Malmö LåneKontors
reservfonder vid 1844 års slut.
Genom 228 §. i det vid sistförflutna Riksdag för Banko-Verkets Styrelse
och Förvaltning utfärdade reglemente är vordet stadgadt: att sedan Rikets
Ständer vid nämnde Riksdag förordnat, ej mindre att det belopp af Bankens
vinst för år i 844, hvilket icke erfordrades för uppbringande af kapital-öfverskottet
eller grundfonden till 10,000,000 r:dr banko, skulle till Riksgälds-Kontoret
aflemnas, än äfven att Handels- och Närings-Diskontens, Banko-Diskontens
samt Låne-Kontorets i Malmö reservfonder skulle till Banken ingå, hvaraf
följde, att desamma, såsom tillfälliga kapitalvinster, komme att i Bankens räkenskaper
uppdebiteras; så öfverlemnades åt Banko-Fullmäktige, att, innan
slutlig lefverering till Riksgälds-Kontoret skedde af det Kontoret tillkommande
belopp af Bankens vinst för år 1844, låta upprätta vederbörlig liqvidationsräkning,
grundad på ett uppgjordt omslut af Bankens räkenskaper för berörde
år, vid upprättandet af hvilket omslut borde iakttagas, bland annat, att
de belopp, som i sjelfva verket tillhörde Bankens vinst för samma år, eller
räntevinsterna å diskontrörelsen, fördes Riksgälds-Kontoret tillgodo.
I anledning häraf hafva Bänko-Fullmäktige, som ansett något omslut af
1844 års räkenskaper icke kunna verkställas, väl låtit med Riksgälds-Kontoret
uppgöra en liquidationsräkning för bestämmande af den Kontoret tillkommande
andel af Bankens kapitalbehållning vid nämnde års slut, men dervid, beträffande
frågan huruvida i berörde kapitalbehållning jemväl borde inbegripas
Stockholms Handels- och Närings-Diskonts, Banko-Diskontens samt Malmö Låne-Kontors
reservfonder, funnit, att, enär desamma, enligt innehållet af ofvan
åberopade §. i Banko-reglementet, skulle såsom tillfälliga kapitalvinster i Bankens
räkenskaper uppdebiteras, men sådant först uti 1845 års räkenskaper
kunde ega rum, af ordalydelsen i samma §. följde, att omförmälda reservfonder,
vid den skeende liqviden, icke kunde Riksgälds-Kontoret tillgodokomma,
utan borde såsom vinstmedel hos Banken innestå; hvaremot Rikets Ständers
Ii (tuko-(Isko Hels Memorial, A: o 5.
ö
år 1845 församlade Revisorer, uti tryckta Berättelsen (pag. 48—öl), uppå
anförda skäl, förmält sig anse, att den uppgjorda liqnidations-räkningon, pä
sätt 228 §. föreskrifver, bordt vara på ett omslut af 1844 års räkenskaper
grundad; i hvilket fall, och då ett sådant omslut, bland annat, kommit att
upptaga Riksgälds-Kontoret lill godo reservfonderna och 1844 års räntevinster
å diskontrörelsen, Banken jemväl skolat till Riksgälds-Kontoret lefverera sammanräknade
beloppet af dessa reservfonder vid nämnde års slut, och således
419,422 r:dr 4- sk. 8 rst. banko mera, än som, enligt den af Banko-Fullmäktige
uppgjorda liqvid, till Kontoret aflemnats.
Öfver den af Revisorerne sålunda framställda anmärkning kommer Utskottet
att yttra sig uti den berättelse, angående verkställd undersökning, huru Banko-Verket
efter sednaste Riksdag styrdt och förvaltadt blifvit, som det åligger
Utskottet alt till Rikets Ständer afgifva; men emellertid och då af Rikets Ständers
vid samma Riksdag fattade och uti ofvanberörde §. af Banko-reglementet
omförmäldta beslut tydligen följer, att hela det belopp af Bankens behållna
vinst vid 1844 års slut, hvilket icke erfordrades för uppbringande af kapital-öfverskottet
eller grundfonden till 10,000,000 r.dr banko, skulle till Riksgälds-Kontoret
aflemnas, och till denna vinst, efter Utskottets tanka, destoheldre
mäste hänföras ifrågavarande reservfonder, som desamma, tillkomna
genom besparingar af vinstmedel under de föregående åren till och med 1844,
uti Bankens och Diskont-Verkens räkenskaper för sistnämnde år balanserades
såsom en vinst, hvilken blifvit till utlåning genom vederbörande Diskonter från
Banken anvisad, så
anser Utskottet, att ett belopp, motsvarande merberörde
reservfonder vid 1844 års slut, eller 419,422 r:dr 4 sk.
8 rst, banko, bör afskiljas från den efter 1845 års början
upplupna, behållna Banko-vinst och, genom Banko-Fullmäktiges
föranstaltande, genast till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor
öfverlemnas.
Hvilken åsigt Utskottet härmed får till Rikets Ständers gillande anmäla.
Stockholm den *7 Jan. 1848,
Reservationer:
Af Herr Skot/man, C. D.: ”Då Banko-Utskottet funnit, att ifrågavarande
reservfonder bordt, i följd af Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade och i
228 § af Banko-Reglementet intagna beslut till Riksgälds-Kontoret aflemnas,
Bilt. till B. St. Prot. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 2
6
Banko-Utskottets Memorial, N:o 5.
jemte öfriga till 1844 års slut upplupna diskontvinster; så anser jag det, enligt
5 § i instruktionen för Utskottet, hafva ålegat detsamma att genom föreskrift
till Banko-Fullmäktige bringa till verkställighet Rikets Ständers beslut,
utan att besvära Rikets Ständer med särskild framställning i ämnet.
För öfrigt åberopar jag, såsom ytterligare stöd för Utskottets åsigt i hufvudfrågan,
den reservation, som vid dess afgörande hos Banko-Fullmäktige Herr
Presidenten von Hartmansdorff afgifvit”
Uti denna reservation hafva Herr Akerman, Fredrik, oell Herr Prosten
Ljungdahl instämt.
Af Herr Doktor Lyth: ”Emot Utskottets fattade beslut , att till Rikets Stän
der
ingå med ofvanstående förklaring, rörande från föregående år reserverade
summors öfverlemnande till Riksgälds-Kontoret, måste jag reservera mig,
alldenstund jag anser, att Banko-Fullmäktige af ordalagen i 228 § Banko-Reglementet
varit fullt berättigade att samma medel till Bankofondernas förstärkande
behålla."
Herr Doktor Sandberg har häruti instämt, med tillägg, att, i händelse Banko-Fullmäktige
till Riksgälds-Kontoret öfverlemnat ifrågavarande reservfonder,
de likväl, på grund af ofvanåberopade §:s otydlighet, varit lika utsatte för
klander, som om denna åtgärd icke vidtagits, hvarjemte Herr Doktorn trodde,
att med anmälan af detta förhållande hade kunnat anstå till dess dechargebetänkande!
och förslag om bankovinstens användande kommer alt ingå lill
Rikets Ständer.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Banko-V Ishotlett Memorial, N:s 6, 7.
i
N:oG.
Ank. till Exp.-Ut«k. d. 15 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial^ med återlemnande af Riksdags-fullmåktigen Jöns Jönssons
motion; angående beskattning å Privat-banker och Ilypotheks-föreningar,
m. m.
Hederv. Bonde-slå lidet lrar, genom protokolls-utdrag af den 22 nästlidne
December, som denne dag ankommit, till Utskottets handläggning remitterat
en af Riksdags-fullmäktigen Jöns Jönsson från Christianstads län
vackt motion, deruti han dels föreslagit, att Privat-banker och Hypotheksföreningar
böra åläggas en beskattning, motsvarande i procent af deras behållna
räntevinst, samt dels yttrat den önskan, att, för utvidgning af Bankens
lånerörelse, ytterligare sex lånekontor måtte inrättas.
Som det icke tillkommer Banko-ulskotlet alt yttra sig öfver frågor, angående
beskattning; så får Utskottet, på grund af föreskriften i 44 § 3 mom.
Riksdagsordningen,
till Hederv. Bonde-ståndet återlemna ofvanberörde motion.
Utskottet anser sig böra, i samband härmed, anmäla, att öfver den del
af nämnde motion, hvilken innefattar frågan om reglering af Bankens lånerörelse,
Utskottet framdeles, med föranledande af åtskilliga i enahanda syftning
lill Utskottet hänvisade förslag, kommer att till Rikets Ständer afgifva
utlåtande.
Stockholm den 7 Januari 1848.
N:o 7.
\
Ank. till Exp.-Utsk. d, 15 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial.
Jemte protokolls-utdrag, hade Hederv. Bonde-stundet till Utskottet remitterat
en näsllidne dag till Utskottet inlemnad motion af Lars Rasmusson
från Götheborgs och Bohus län, innefattande det förslag, att nya oktro
-
Bih. lill R. St. Prot. 18*7 och 18*8. C Sami. I Afd. * Höft.
Banlco-Ulskoltets Memorial, N:o 8.
jer icke måtte för Privatbanker utfärdas, samt att Hypotheks-föreningarrre
jemväl må i framtiden upphöra.
Enär berörde motion icke, såsom fallet är med åtskilliga under denna
riksdag i enahanda syftning till Utskottet hänvisade motioner, tillika innehåller
den framställning, att privatbanks-rörelsen måtte, genom Filialkontor,
af Rikets Ständers Bank ersättas; så anser ULskottet sig ej kunna
med nämnde motion taga befattning, utan får, med åberopande af 44 § ^
mom. i Riksdags-ordningen,
återlemna densamma till den åtgärd, Rikets Ständer finna med
nämnde § öfverensstämmande.
Stockholm den ii Januari 1848.
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial.
Uti Vällofl. Borgare-ståndet har Herr C. G. Indebetou väckt en tilt
Utskottets behandling hänvisad och nästlidne dag inkommen motion, deruti
hemställes, att någon del af bankovinsten måtte afses till praemier åt dem,
som anställa försök att bereda socker af potatis.
Likmätigt 2 § i den för Banko-utskottet gällande instruktion, åligger
det väl Utskottet att till Rikets Ständer ingå med uppgift, örn och huruvida
någon del af den upplupna bankovinsten erfordras för Bankens konsoliderande;
men som det ej tillkommer Utskottet att behandla frågor, angående
dispositionen af den del utaf berörde vinst, hvilken Rikets Ständer
icke anse för omförmäldta ändamål behöflig, har Utskottet, som sålunda
saknar anledning att yttra sig öfver ofvanberörde, för bankoförvaltningen i
öfrigt främmande, förslag, skolat, med stöd af föreskriften i 44 § 3 inom.
Riksdags-ordningen,
återlemna samma motion, för den åtgärd af Rikets Ständer, hvartill
åberopade § kan föranleda.
Stockholm den u Januari 1848.
Banko-Utskottets Memorial, N:s Öy iO.
3
N:o 9.
Ånk. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial.
Till Banko-utskoltet bar Hög v. Preste-ståndet remitterat en den 12
dennes till Utskottet ankommen, af Herr Prosten Setterblad väckt, motion,
angående afskrifning af Kottholms kanal-bolags skuld; men som, efterjhvad
Utskottet inbemtat, något lån icke från Banken utgått till bemälde bolag,
kan Utskottet ej med denna motion taga befattning, samt får fördenskull
återlemna densamma till den åtgärd, Rikets Ständer finna med 44 § 8 morn.
Riksdags-ordningen öfverensstämmande.
Stockholm den i4 Januari 1848.
N:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial, med hemställan om afskrifning af 2:ne från Banken
utgifna odlings-lån.
Bankens Fiskals-embete har, uti dess till Utskottet afgifna berättelse,
angående af bemäldta embete handlagda ärenden, hemställt, att af de 19
stycken skiftes- och odlingslån, hvilka, enligt förut fattade beslut, blifvit
såsom osäkra inom linien förda, följande 2:ne måtte få alskrifvas[, nemligen:
a)
N:o 651, å i33o r:dr, som nu mera aflidne bonden Juders Andersson
den äldre i Esperud Larsagården, emot borgen af jemväl aflidne A.
Berndtsson i Romsås och Jonas Andersson i Lida, år 1821 upptagit till odling
af Esperud Larsagården, och å hvilket lån nu varande kapital-återstoden
utgör 269 r:dr 3o sk. 8 rst.; samt
b) N:o 1012, å 6o3 r:dr 36 sk., hvilket, till odling å frälsehemmanet
Öfra Lida, blifvit af Kommissions-Landlmätaren J. N. Segerdahl i lifstiden
upptaget emot borgen af jemväl aflidne Fält-Kamereraren A. W. Segerdahl,
4
Banko-Ulskollets Memorial, N:o 10.
och Kaptenen Carl Sundler, utgörande, efter skedda afbetalningar, kapitalåterstoden
å detta lån 474 r:dr ap sk. 9 rst., allt banko.
Och sorn angående dessa lån blifvit upplyst, beträffande det förra: att,
sedan låntagaren och ene löftesmannen, Jonas Andersson, förpligtats att
fordringsbeloppet gälda, men funnits dertill sakna all tillgång, låntagaren
aflidit i utfattigt tillstånd och, efter Jonas Sindersson jemväl timade död,
dennes sterbhusdelegare sökt och vunnit urarfva förmån, samt att den andre
löftesmannen, A. Berndtsson, före lagsökningens delgifvande, afstått sin
egendom till sina borgenärers förnöjande och, innan konkursmassan hunni
utredas, med döden afgått; och i afseende på det sed na 1 e lånet: att så väl
låntagaren, som löftesmannen, då de icke förmått fullgöra den dem ålagde
betalningsskyldighet, blifvit försatte i konkurstillstånd, hvaruti låntagaren
och A. W. Segerdahl aflidit, samt att, efter det Sundler likaledes med
döden afgått, oell hans sterbhusdelegare sökt urarfva förmån, Bankens fordran
blifvit i sistnämnda konkurs- och urarfva-mål lagligen bevakad och
fastställd; så och då, enligt Fiskals-emhetet tillhandakomma redovisningar
för berörde konkursmassor, någon afbetalning, utöfver hvad å ifrågavarande
lån redan influtit, icke är för Banken att erhålla, och, vid sådant förhållande,
möjlighet icke finnes att för samma lån undfå ytterligare godtgörelse,
får Utskottet hos Piikets Ständer hemställa, att
ofvanomförrnälda a:ne lån må tili deras återstående belopp i kapital,
ränta och lånepåkostnader utur Bankens räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den i4 Januari 1848.
STOCKHOLM, f. d. Schultzes Boktryckeri, 1S48.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 11.
1
M:o 11
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Jan., kl. 6 e. m.
Memorial, med hemställan om afskrifning af ett utaf Grosshandlaren
A. Broberg Andersson i lifstiden uti Banken upptaget lån.
Uti den Berättelse, Bankens Under-Styrelse till Utskottet afgifvit, är vordet,
bland annat, hemstäldt, att ett utaf nu mera aflidne Grosshandlaren Anders
Broberg Andersson, mot pant af '12 Skepprd 6 Lisp. bergsmans-jern, 20
Skepp.d 11 Lisp. smidt bandjern och 5 Skepp:d. 5 Lisp. brännstål hos banken
upptaget lån å 500 R:dr Banko måtte få afskrifvas utur räkenskaperna.
I afseende på berörde lån har Utskottet inhemtat: att sedan, till följd af
försummad bevakning å inställelsedagen uti låntagarens konkurs, Banken blifvit,
genom dels Kongl. Maj:ts dom den 28 December 1832 och dels Kongl.
Maj:ts och Rikets Svea Hofrätts dom den 10 November 1834, förpligtad att
till sysslomännen i konkursen, utan lösen, aflemna de för lånet pantsatta jerneffekter,
samt Banko-fullmäktige, som ansett de vid försummelsens inträffande
tjenstgörande Låne-Banko-Komissarierna Å. Th. Gyllencreutz,, A. Toran och
B. A. von Hofstén skyldige att ersättning för lånet till Banken utgifva, den
25 Augusti 1836 ålagt Gyllencreutz, Toran och då mera aflidne von Hafstens
Sterbhusdelegare, att, till en tredjedel hvardera, godtgöra Banken lånets kapital-belopp,
500 R:dr, jemte derå upplupen och intill skeende slutliqvid
upplöpande föreskrifven ränta ä 3 procent årligen, med skyldighet derjemte
för dem, att, en för alla och alla för en, ansvara för godtgörandet af
den hvardera af dem sålunda ådömde andel; men Rikets åren 1840 —1841
församlade Ständers Banko-Utskott, med upphäfvande af Fullmäktiges omförmäldta
beslut, åt dem öfverlemnat att låta i laga ordning inför vederbörlig
domstol tilltala den eller dem, hvilka ansågos skyldige ansvara för den förlust,
som blifvit Banken, i följd af den uraktlåtna bevakningen, tillskyndad; så hafva
nu mera jemväl aflidne Banko-Kommissarien Toran samt Banko-Kommissarierne
Gyllencreutz s och von Hofsténs sterbhusdelegare, å hvilka Bankens
Fiskals-Embete, i anledning häraf, utverkat stämning lill Stockholms Kämners
Bih.
till B. St. Brot. 1847 och 1848. 6 Sami, 1 Afd, 5 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 12.
Rätt, med påstående om deras förpligtande att ersätta Bankens ifrågavarande
förlust, blifvit så väl genom berörde Domstols, som Stockholms RådstufvuRätts
beslut den 31 Januari och 8 Maj 1843 från käromålet frikände; vid
hvilken utgång af målet Fullmäktige, enligt Fiskals-embetets tillstyrkande, och
enär Banken emot sig hade 2:ne domstolars sammanstämmande beslut, lålit
bero; hvarefter, och enär emedlertid, jemlikt Fullmäktiges förordnande, ett
belopp af 217 r:dr 26 sk. 2 rst. blifvit å Banko-Kommissarien Gyllencreutz'Slön
innehållne och å särskild räkning insatte, för att derå förblifva stående, intilldess
slutlig dom i målet meddelats, Kongl. Svea Hofrätt, uppå yrkande af
bemälde Gyllencreutz's Sterbhusdelegare, genom utslag den 14 Maj 1847,
hvilket vunnit laga kraft, förpligtat Styrelsen öfver Banken att till dem utgifva
nämnde belopp jemte ränta samt ersättning för rättegångskostnaden.
Vid dessa förhållanden, och då Banken således för ifrågavarande lån nu
mera icke har att förvänta någon godtgörelse, får Utskottet, i enlighet med
Under-Styrelsens hemställan, hvaruti Banko-Fullmäktige jemväl sig förenat, hos
Rikets Ständer tillstyrka, att
ofvanomförmäldta af Grosshandlaren Anders Broberg Andersson
i lifstiden, mot pant af 12 Skeppid. 6 Lisp. bergsmansjern,
20 Skepp:d. 11 Lisp. bandjern och 5 Skepp:d. 5
Lisp. brännstål, i Banken upptagna lån å 500 r:dr måtte
få i räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 18 Januari 1848.
l\:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. den 2? Jan., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af täckt motion om skyldighet för Bankens
tjenstemän att afsäga sig tjenstebefattningar i andra
Verk.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt och, enligt Protokolls-utdrag af
den 23 December nästlidet år, till Utskottets behandling remitterad motion
Banko—Utskottets Utlåtande, No 12.
3
har Riksdags-Fullmäktigeen Lars Larsson från Elfsborgs Län, jemte det han
fästat uppmärksamhet på de flere olägenheter, som uppkomma deraf, att tjenstemän
tillåtas innehafva tjenstebefattningar i flera embetsverk, föréslagit, att,
till beredande af en ändamålsenlig förändring härutinnan i afseende på Rikets
Ständers eget Verk, Banken, det måtte stadgas såsom framtida vilkor för ingående
på stat derstädes, eller för befordran, i följd af egen ansökning, till
annan tjenst eller till högre syssla inom Verket, att den sökande bör afsäga
sig all tjenstebefattning i Kongl. Majrts och Rikets embetsverk, eller i städers
korporationers eller allmänna stiftelsers tjenst.
1 anledning häraf får Utskottet upplysa, att det vid sednaste Riksdag för
Banko-Verkets styrelse och förvaltning utfärdade Reglemente i 45 § innehåller:
att ”till Kommissarie i Banken, äfvensom tili Banko-Sekreterare, må ej någon
befordras, utan med förbehåll att, sedan han kommit i åtnjutande af full
lön, och sålunda inljent begrafningshjelpen, lemna annorstädes innehafvande
tjenst; och anses för öfrigt vid alla befordringar inom Banko-Verket det vilkor
fästadt, att den, sorn innehar syssla vid annat Verk, skall, derest den
ena tjenstebefattningen finnes för den andra hinderlig, vara förbunden att
från endera afgå, när Fullmäktige sådant äska; skolande erinran härom göras
uti de till tjensterna utfärdande anslag”.
Då uti Banko-Reglementet således redan innefattas ett bestämdt förbud
för innehafvare af vissa befattningar inom Banko-Verket att dermed förena annan
tjenst, och det i öfrigt på Banko-Styrelsen ankommer, att, med begagnande
af den nämnde Styrelse enligt åberopade § tillagda rättighet, undanrödja
de olägenheter, som kunna uppstå i följd deraf, att Bankens tjenstemän
innehafva sysslor i andra Verk, har Utskottet, ehuru med erkännande af
den goda syftningen i motionärens förslag, skolat hos Rikets Ständer hemställa,
att ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Januari 1848.
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 13.
\:ö 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Jan., kl. 6 e. m,
Memorial, i anledning af vackt motion om ersättning af Banken för
3:ne falska Banko-Sedlar.
Enligt Protokolls-Utdrag af den 29 December nästlidet år, har Hederv.
Bonde-Ståndet till Utskottet remitterat en af riksdagsfullmäktigen Eric Norberg
från Westerås Län väckt motion, innefattande anhållan att till Landt-räntmästaren
F. A. Alm måtte från Banken utgifvas ersättning för 3:ne falska BankoSedlar,
hvardera å 3 r:dr; hvilka bemälde Alm i uppbörd emottagit, och som,
jemlikt Banko-Fullmäktiges beslut under den 28 September 1837, blifvit fctill
inlösen i Banken kasserade.
Vid anställd granskning af berörde till Utskottet aflemnade sedlar har
befunnits, att den ene ar efterapad samt att de 2:ne öfrige blifvit hopfogade
utaf sådane ofullständige bitar, af hvilka ingendera för sig är inlösningsbar;
och enär således Fnllmäktiges omförmäldta beslut grundar sig på föreskrifterna,
angående inlösen af stympade och förslitne sedlar af äldre slaget; hemställer
Utskottet vördsamt,
att ofvanberörde motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 27 Januari 1848.
Banko-Ulskottets Berättelse, N:o 14.
JU:© 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Jan., kl. 6 e. m.
Berättelse, angående verkställd undersökning om styrelsen och förvaltningen
af Rikets Ständers Bank under tiden från nästförflutna
Riksdag.
Genom remiss af samtlige Riks-Stånden har Utskottet fått emottaga Rikets
Höglofl. Ständers åren 1845 och 1847 församlade Revisorers afgifna Berättelser,
angående verkstälLd granskning af dels Bankens samt Tumba Pappersbruks
räkenskaper för åren 1844, 1845 och 1846, och dels förvaltningen för
tiden från och med den 6 Juli 1844, intill hvilken dag decharge blifvit Banko-Fullmäktige
meddelad till den 15 September 1847.
Sedan Utskottet ej mindre genomgått såväl berörde, som den af Fullmäktige
författade, jemte memorialet N:o 2, till Rikets Ständer öfverlemnade
Berättelse, än ock föietagit läsning af både Fullmäktiges Protokoll till och med
den 15 November nästlidet år och de berättelser, Direktionen öfver BankoDiskontverket,
Handels- och Närings-Diskonten i Stockholm samt Låne-Kontoren
i Götheborg och Malmö, äfvensom Bankens Under-Styrelse och FiskalsEmbete
till Utskottet aflemnat; så får Utskottet, efter att sålunda hafva fullgjort
den, genom Instruktionens 4 §, Utskottet åliggande undersökning och
granskning af Banko-Verkets tillstånd samt huru detsamma efter nästförflutne
Riksdag styrdt och förvaltadt blifvit, nu härom afgifva den genom 32 § i Riksdags-Ordningen
föreskrifna Berättelse.
Uti denna Berättelse, upptagande ärendena i enahanda ordning, som iakttagits
uti Revisorernes och Fullmäktiges ofvanomförmälde berättelser, har Utskottet
till Rikets Ständers bepröfvande hänskjutit endast sådane af Fullmäktige
angående Bankens förvaltning vidtagne åtgärder och förfoganden, hvilka
afse tillämpning af redan utaf Rikets Ständer gifne föreskrifter och hvaröfver
antingen Revisorerne uttalat ett gillande eller ogillande omdöme, eller som
af Utskottet ansetts vara af serskildt uppmärksamhet förtjente; kommande Utskottet
att framdeles till Rikets Ständer utlåta sig, angående de uti meranämnde
berättelser gjorde framställningar, hvilka omfatta Verkets framtida för
-
6
Banko-1 Is ko (tets Berättelse, N:o 14.
vältning och följaktligen böra behandlas i samband med de reglementarisk»
stadgandena.
Jemte det Utskottet bordt erinra, att Revisorerne tillstyrkt full decharge
för Fullmäktiges förvaltning från och med den 1 Juli 1844 till den 15 September
1847, samt att Utskottet utsträckt granskningen till och med den 15
November samma år; får Utskottet således anföra följande:
Angående några serskildta ät Fullmäktige gifne uppdrag:
§ 1-
(1845 års Revisions-Berättelse § 4. Bankofullmäktiges Berättelse
pag. 7 mom. 1.)
Det uti 24 § af Banko-Reglementet Fullmäktige lemnade uppdrag, att åt
den uppgift öfver förhållandet emellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och depositionsskuld, eller öfversigt af Vexel-Bankens
ställning, hvilken, enligt 5 § i lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars
1830, hvarje halft år skall tryckas och med allmänna tidningarne utdelas, gifva
den förändrade uppställning, som föranleddes af föreskrifterna, angående
beräkningen af Bankens sedelstock, har blifvit på det sätt fullgjordt, att berörde
uppgift, som förut visade i Debet a) Utelöpande Banko-sedlar, b)
Riksgälds-sedlar och Kopparskiljemynts-polletter, c) innestående medel på räkningar
i Depositions-Afdelningen, efter afdrag från Depositions-skulden af obegagnade
kreditiv-andelar, samt från summan på det hela af: Utestående vexlings-förskott,
, inlöste otydlige sedlar och metalliska värdet i Riksgälds-Kontorets
utelöpande kopparskiljemynts-polletter — samt i Credit: Bankens Guldoch
Silfx er-tillgång, förvandlad i Riksdaler Banko, tillika med det belopp, hvarmed
Sedel- och Depositions-skulden öfversteg sistnämnda summa, nu mera
upptager i Credit Bankens Guld och Silfver-tillgång, förvandlad till Riksdaler
Banko, jemte den summa af 20,000,000 r:dr nämnde mynt, hvarmed sedelstocken,
jemlikt 124 § Banko-Reglementet, högst får öfverskjuta metalliska
kassan — samt i Debet: a) utelöpande sedlar, b) Behållning å räkningen
för kopparskiljemynts-polletternes infriande, c) Innestående medel på öfriga
räkningar i Depositions-afdelningen, och d) återstoden af de hos allmänheten åren
1830—1837 för Handels-och Närings-Diskonten upptagna lån, efter afdrag från
den sålunda uppkomna sammanräknade summan af kreditivet till Riksgälds-Kontoret,
Vexlings-förskott till landsorterna, inlöste otydliga sedlar samt metalliska vär
-
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
7
det af Riksgälds-Kontorets utelöpande kopparskiljemynts-polletter, med utförande
slutligen af skillnaden emellan den sålunda utrönte sedel- och depositionsskulden
samt det belopp, hvartill sedelstocken, enligt sistnämnda § beräknad,
högst får uppgå.
Då härigenom det med ifrågavarande uppgift afsedda ändamål, att klart
och fullständigt visa, så väl Vexel-Bankens, som metalliska kassans ställning,
i allo vinnes, har Utskottet gillat den sålunda förändrade uppställningen.
§. 2.
(1847 års Rev. Ber. § 4. Banko-Fullmäktiges Berättelse pag. 7 mom. 2.)
Uti berörde Revisions-Berättelse omförmäles en, enligt Fullmäktiges förordnande,
vidtagen förändring uti uppställningen af hufvudräkningen till öfversigten
af Bankens hela ställning efter hvarje års bokslut. Denna förändring,
som Revisorerne ansett leda till mera åskådlighet, får Utskottet af nämnde
skäl godkänna.
Beträffande deremot det af Revisorerne anmärkta misstag, som vid upprättandet
af Bilagan N:o 3 till 1845 års öfversigt skall hafva egt rum och
hvarigenom hufvudstolstillökningen för året, hvilken, rätteligen beräknad, uppgick
till 1,289,721 r:dr 40 sk. 1 rst., upptagits att utgöra endast 1,038,152
r:dr 36 sk. 4 rst,, så har Utskottet väl af Fullmäktiges, uti deras Berättelse
häröfver meddelade, förklaring samt af protokollen inhemtat, att, vid beslutets
fattande om den förändrade uppställningen, hvilken redan borde uti 1845 års
öfversigt tillämpas, nämnde års hufvudräkning blifvit till sitt nuvarande utseende
bestämd, samt att följaktligen Bilagan N:o 3 måst i enlighet dermed upprättas;
men, ehuru anmärkningen emot öfversigten på det hela härigenom icke
förringas; så och då likväl, på sätt Fullmäktige an ty dt, någon förvillelse ej
bör ega rum, enär hqviden med Riksgälds-Kontoret ingått nnder särskild Bilaga
N:o 2, samt Bankens ställning uti 1846 års öfversigt blifvit upptagen i
fullkomlig öfverensstämmelse med Räkenskaperna, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande anmärkning måtte få förfalla.
§. 3.
(1847 års Rev. Ber. § 4, sid. 8. Banko-Fullmäktiges Berättelse, p. 7, mom. 3.)
Som ådagalagdt blifvit, att det af Fnllmäktige, uppå Under-Stvrelsens derom
gjorda hemställan, antagne och uti 1847 års Revisions-Berättelse omförmäldta
förändrade sätt för beräknande af Bankens utestående rån tefordringar,
8
Ranko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
närmare utvisar verkliga förhållandet samt följaktligen ar ändamålsenligare, än
det förut följda, har Utskottet, godkännande de skäl, som blifvit anförde emot
speciella ränteuträkningars upprättande för hvart och ett af de, till ett antal
af omkring 22,000 st. uppgående lån, skolat anmäla, att det till intagande i
tjenstgörings-ordningen för Boksluts-Afdelningen ansett sig böra fastställa ofvanberörde
förändring.
Förflyttning på Pensions-Stat.
(1845 års Rev Ber. § 8. Banko-Fullmäktiges Berättelse p. 19.)
Efter inhemtunde af de skäl, som blifvit anförda till stöd för Fullmäktiges
den 19 Juni 1845 vidtagna åtgärd, att på pensions-stat förflytta Kontorsskrifvaren,
Hof-Kamereraren D. L. Nåthberg, oaktadt han sig ej till afsked anmält,
har Utskottet, lika med Revisorerne, funnit berörde åtgärd vara med Banko
Reglementets
innehåll öfverensstämmande, och fördenskull, för sin del, densamma
gillat.
Frågor angående Diskont-Verken.
§. 5
(1847 års Rev. Ber. § 8.)
Revisorerne, som inhemtat, att Fullmäktige, den 3 Januari 1846, oaktadt
skedd anmälan, att den till deltagande i Banko-Diskont-Direktionen utsedde
ledamot af Borgare-Ståndet vore af sjukdom hindrad att omförmälde befattning
utöfva, likväl beslutat, att suppleant för bemälde ledamot då icke behöfde
utses, för att under hans fortfarande sjukdom i Direktionen inträda, hafva,
i anledning deraf, yttrat, att, enligt Revisorernes åsigt, Fullmäktige vid ofvan
uppgifna tillfälle bordt, genom suppleants inväljande, fylla det lediga rummet
i Direktionen.
Enär den ifrågande Direktions-ledamoten, numera aflidne Grosshandlaren
Norman, vid fattandet af förenämnde beslut, redan varit mer än 2:ne månader
förhindrad från deltagande uti Direktionens sammanträden, samt det, i frågor
om låns lifgifvande i allmänhet och synnerligast till medlemmar af Borgerskapets
synes vara af vigt för Direktionen att påräkna upplysningar af någon
Bor
-
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
9
Borgare-ståndets ledamot, hade jemväl, enligt Utskottets åsigt, Fullmäktige,
sedan deras uppmärksamhet derå blifvit fastad, desto heldre bordt, genom
suppleants inväljande, fylla den lediga platsen, som Fullmäktige, ehuru BankoReglementet
icke innefattar någon föreskrift derom, att diskont-direktionen
städse skall vara fulltalig, likväl af stadgandet i likartadt fall, i afseende å
låne-kontoren, uti § 81, mom. 4, att då någon ledamot af Riks-Stånden,
för längre tid än 3:ne veckor, är hindrad att i direktionens sammanträdon
deltaga, den för honom utsedde suppleanten bör i direktionen inkallas, kunnat,
derest någon tvekan huru förhållas borde, hos dem förefunnits, hemta
fullkomlig ledning för frågans bedömande.
Som emedlertid något hinder eller uppehåll i ärendenas jemna gång härigenom
ej inträffat, alldenstund det för besluts fattande bestämda antal af ledamöter
vid Direktionens sammanträden tillstädesvarit, och Fullmäktige dessutom,
enligt hvad protokollen gifva vid handen, under den sedermera förflutna
tiden, och således äfven innan ifrågavarande anmälan blifvit framställd
af Revisorne, iakttagit, att, genom suppleanters utseende, fylla uppkomae vakanser
i Diskont-Direktionen, anser Utskottet
förevarande anmälan icke böra till någon vidare åtgärd
föranleda.
§■ 6.
(1847 års Rev.-Ber. § 12.)
Sedan Banko-diskont-direktionen af den uti nämnde revisions-berättelse
omförmälda anledning förordnat en person att, från och med December månad
1845, inom ombudsmannens expedition vid kanslistgöromålen tills vidare
biträda, emot ett arfvode af 300 r.dr banko för år räknadt; hafva revisorerne
öfver diskont-verkets förvaltning för är 1845 förklarat, att de, som
visserligen icke förbisett, att direktionen af gällande Banko-reglemente saknat
stöd för den i ofvanberörde måtto vidtagna åtgärd, dock funnit de anförde
omständigheterne innefatta så tillfyllestgörande skäl, att diskont-revisorerne
icke kunnat anse den ifrågavarande åtgärden, såsom beredande diskont-verkets
fördel, böra till anmärkning föranleda; hvarförutan sist församlade diskont-revisorer
förmält sig så mycket mindre hafva något att deremot erinra,
som det måste vara en af diskont-direktionens närmaste omsorger att tillse,
det Verkets angelägenheter vårdas och handhafves på ett med detsammas
gagn och bästa förenligt sätt.
Bih. till B. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 2
10
Banko- Utskottets Berättelse, N:o 14.
Utskottet, sorn instämmer uti det af förstnämnde revisorer afgifne yttrande,
vill, i sammanhang med granskningen af Banko-diskont-verkets förvaltning,
utlåta sig öfver en af diskont-direktionen, uti dess berättelse till Utskottet,
gjord framställning om behöfligheten jemväl för framtiden af ifrågavarande
arfvode.
Åtgärder lill förstärkande af Bankens Metalliska Kassa.
§• 7-
(1845 års Rev.-Ber., § I I. 1847 års Rev.-Ber., § 22. BankoFullmäktiges
Berättelse, p. 27.)
Med afseende å den år 1845 inom vissa delar af riket inträffade större
penningeförlägenhet och deraf synnerligast för allmogen föranledda behof att
till ett jemförelsevis ringa pris afyttra sitt, under lyckligare omständigheter
förvärfvade, husgerådssilfver, utlemnades från Banken till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms, Upsala, Nyköpings, Westerås, Gefleborgs och
Gottlands Län kontanta förskotter å ett sammanlagdt belopp af 49,000 r:dr,
till uppköp inom dessa län, för Bankens räkning, af kontrolleradt verksilfver,
efter det i 108 § af Banko-reglementet utsatta pris af 1 r:dr 5 sk. 4 rst. per
lod, samt under vilkor, att Kongl. Majds befallningshafvande förbunde sig att
hålla Banken skadeslös för de förluster, som i ett eller annat hänseende kunde
ifrågakomma, och således jemväl besörjde, att det kontrollerade verksilfver,
hvilket kunde komma alt för Bankens räkning upphandlas, derstädes blefve,
på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes äfventyr, aflemnadt emot ersättning
af Banken för transportkostnaden, enligt meddelande uppgift; varande samteliga
dessa förskolter, på sätt Fullmäktiges Berättelse gifver vid handen, numera
vederbörligen redovisade.
I likhet med hvad 1845 års revisorer yttrat, anser Utskottet, att Fullmäktige,
vid beviljande af ifrågavarande förskotter, handlat i öfverensstämmelse
med så väl Bankens som allmänhetens fördel.
§ 8-
(1845 års Rev.-Ber. § 13. 184-7 års Rev.-Ber. § 23. Banko-Fullm.
Ber. p. 32.)
Utskottet, som det, likmätigt 4 § uti Instruktionen, åligger att med synnerlig
uppmärksamhet följa de banko-styrelsens åtgärder, hvilka afse silfver
-
Banko-Utskottets Berättelse, IV:o 14.
utvexlingeus fortgång och bestånd, har, till fullgörande häraf, tagit noggrann
kännedom af alla de frågor, som, angående den recla fondens förstärkning
och hvad dermed eger sammanhang, under ifrågavarande tidervmd hos Fullmäktige
förekommit, och får nu i korthet redogöra för de hufvudsakligaste af
Fullmäktiges härutinnan vidtagna beslut och åtgärder.
Sedan på grund, af ej mindre Banko-Utskottets vid nästförflutna riksdag
Fullmäktige lemnade uppdrag, att, efter en kurs af 128 sk. eller derunder,
inköpa bevis öfver, för Bankens räkning, hos något eller några säkra handelshus
i Hamburg nedsatt metallisk valuta, än äfven Rikets Ständers förklarande,
att det silfver eller Hamburger banko, som till belopp af högst50ö,000
r:dr silfver-specie sålunda blifvit å utrikes ort för Bankens räkning deponeradt,
linge såsom metallisk kassa anses och beräknas, Fullmäktige, efter 128
sk. kurs, inlöst bevis öfver på nämnda sätt hos Handelshusen Salomon Heine
och Peter Siemsén & Comp. i Hamburg nedsatt valuta, så blef, för behörig
verkställighet, Fullmäktige meddeladt Rikets Ständers i Uti § af Banko-Reglementet
intagna beslut, hvarigenom de bemyndigades att för Bankens räkning
uppköpa och försälja vexlar. Fullmäktige uppgjorde härefter reglementariska
föreskrifter i afseende på bokföringen och redovisningen vid vexlars köp samt
försäljning; och blefvo, för besörjande af de med vexelhandeln förenade göromål
och bestyr, till deputerade utsedde herr grosshandlaren F. Schartau
och herr grosshandlaren C. I). Arfwedson, hvilka, i följd af förnyade val, allt
sedermera nämnde uppdrag innehaft. Vexelköpen för Bankens räkning börjades
redan den 30 Maj 1845 och hafva derefter under den tid Utskottets
granskning omfattar, nästan utan afbrott fortgått efter en kurs, varierande
mellan 126 */a och 127 */* sk- p:r r:dr Hamb. banko; hvaremot någon för
säljning af vexlar under denna tid icke ifrågakommit. Ej eller har, efter det
vexelhandeln bragtes till stånd, inlösen af depositions-bevis skett efter högre
kurs, än den för tillfället för å vista vexlar gällande, med hvilka sådana be
vis
ansetts vara jemförlige. Indragning af silfver från de 2:ne handelshus i
Hamburg, med hvilka Banken, såsom ofvan omförmäles, inlåtits i förbindelser,
är verkställd i den mån sådant pröfvats nödigt.
Fullmäktiges Berättelse innefattar redogörelse, angående ej mindre den
genom inköp af depositions-bevis och vexlar uppkomna vinst, jemte Banken
tillgodoberäknad ränta å de medel, hvilka hos vederbörande handelshus innestått,
än äfven kostnaderna i och för berörde uppköp samt silfrets indragning.
Den vinst å vexelköpen, som under år 1845 uppkommit, utgörande skillnaden
mellan 128 sk. kurs och den, hvartill köpen skett, är uti Revisorernes
Berättelse rätteligen upptagen till ett sammanräknadt belopp af 23,180 r:dr 8
12
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
sk. 7 rst., men uti Fullmäktiges genom misstag utförd till 28,455 r:dr 34 sk.
5 rst. Med skillnaden mellan dessa 2:ne summor, 5,275 r:dr 25 sk. 10 rst.,
bör kostnaden för reela fondens förstärkning under berörde år ökas, hvadan
den i sjelfva verket uppgår till 72,843 r:dr tö sk. 4 rst. banko.
Ibland utgifterne förekomma arfvoden för vexelhandeln och silfverindragningen,
år 1845 till belopp af 3,000 r.dr, år 1846 till 2,850 r.dr och år
1847 till 3,766 r:dr 32 sk.; hvilka arfvoden blifvit sålunda fördelade:
1845. 1846. 1847.
till Deputerade . . 2,000: — — 2,000: —- — 2,666: 32. —
„ Deputerades biträde 600: — — 600: — — 600: — —
„ åtsldllige Bankens
tjenstemän . . 400: — — 250: — — 500: —- —
S:ma 3,000: — — 2,850:  3,766- 32. —
Som, vid den tidpunkt, då Fullmäktiges berättelse afgafs, fullständig redogörelse
icke kunde meddelas, angående kostnaden för metalliska kassans
förstärkning under nästlidet år, 1847, mende förhållanden, som erfordras för
afgifvande af en sådan redogörelse, nu mera äro kände, har Utskottet ansett
sig böra i ett sammanhang här framlägga följande utredning öfver kostnaden
för det silfver, som under åren 1845, 1846 och 1847 tillgodokommit Banken,
i följd af uppköpte depositions-bevis och vexlar, nemligen:
Banken har inköpt:
under åren 1844 och 1845 Depositions-bevis
å m:k Hainb. B:ko . 2,059,335: 9. för B:ko R:dr 1,829,548: 13. 4.
samt vexlar:
År 1845 å „ „ . 3,437,688: 15 V4. „ 3,032,543:17. 5.
„ 1846 å „ „ . 2,912,526: 11 % „ 2,569,054:30. 6.
„ 1847 å „ „ . 7,834,869: 9.  6,913,590:21. 3.
eller tillhopa m:kHamb.B:ko 16,244,420: 13 V4. för B:ko R:dr 14,344,736: 34. 6.
Oberäknad den under nästlidet
år uppkomna ränta
å depositionerne i
Hamburg, hade Banken,
vid samma års slut, dels
uti innestående medel
hos Husen i Hamburg,
lianko-(fia ku (te la Berättelse, N:o 14. 43
och dels uti då ännu ej
förfallna vexlar
Hamb. B.ko 4,31 4,098: 4 4 f/2, inköpte för B:ko R:dr 1,157,4 44: 40. 10.
Hvadan återstoden
m:k Hamb. B:ko 14,933,322: 1 s/4- inköpteförB:ko R:dr 13,487,591: 41. 8.
blifvit under åren 184-5—1847 i silfver indragen; och har det inkomna silfret,
enligt Kongl. Mynt-Verkets attester, efter afdrag af Myntskatten, uppgått:
År 1845 till R:dr silfver  1,368,064: 38. 4.
„ 4 846 „ „ „
689,862: 26. 4.
samt „ 1847 „ „ „
2,828,255: 17. 11.
Summa R:dr silfver 4,886,182: 34. 7.
De, i och för vexel-handeln samt silfver-indragningen, i banko-sedlar
erlagde omkostnader hafva utgjort:
för Vexel-handeln
1845. 1846. 1847.
Mäklare-courtage  3,653: 6. 5. 2,920:12. — 7,180:22.11.
för Silfver-indragningen ;
Frakt , 10,129: 2. 10. 2,270: 5. — 10,502:43. —
Packhus-afgift ...... 26: — -—- 19:38 — 82: 4. —
Proberare-afgift  1,022:24.— 540:  2,239: 8. —
Transportkostnad till och ifrån
Kongl. Myntet  53:36.— 27: 8.— 115:28. —
Dito från Konungariket Norrige — — 839:29. 8.
för Vexelhandeln och Silfverindragningen
gemensamt.
Post-porto  393:32. 6. 363:25. 6. 757:33. 6.
Arfvoden . .
3,000:  2,850:  3,766:32. —
Summa 18,278: 5. 9. 9,830:22. 2. 24,644:27. 5.
52/753: 7. 4.
Då till sammanräknade beloppet af omkostnader
lägges hvad Banken i öfrigt kontant
utgifvit för det inkomna Silfret
eller  13,187,591:41. 8.
samt denna summa .... B:ko R:dr 13,240,345: 1. —
14
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
fördelas på berörde silfver, utgörande 4,886,182: 34. 7. Silfver-Specie, visar
det sig, att hvarje r:dr silfver kostat Banken nära 130 sk. 1 rst.
b:ko, eller utöfver 128 sk., som motsvarar myntvärdet, Två skillingar Ett rst.
Banko, myntskatten deruti inberäknad, hvilken utgör omkring 11 rst. banko
för hvarje r.dr silfver; minskande kostnaden till En sk. 2 rst. banko pr r:dr
specie, för det silfver, hvilket icke kommer att utmyntas.
Den ränta, som för åren 1845 och 1846 kommit Banken till godo å innestående
medel hos Bankens hus i Hamburg, utgörande, efter afdrag af stämpel
och porto, 46,453 m:k 1 '/å sk. Hamb. Banko, har ökat silfvertillgången.
I händelse denna tillfälliga inkomst icke varit att beräkna, hade hvarje r.dr
silfver kostat Banken 4 76 rst. banko mera, eller Två skillingar 5 Te rst.
samma mynt.
Bäntan åter för nästlidet år 1847, uppgående, efter afdrag af stämpel och
porto, till 31,862 m:k 13 ‘/a sk. Hamb. Banko, har icke ingått i förestående
utredning.
Om denna summa, i banko förvandlad, på del under alla 3 åren inkomna
silfret fördelas, minskas kostnaden med nära 3 7, rst. banko pr r:dr silfver;
hvadan hvarje sådan r:dr utöfver myntvärdet kostat allenast En skilling
9 V3 rst., eller, då myntskatten icke afräknas, 10 s/j rst. banko.
Utskottet instämmer i vitsordande af den varsamhet och skicklighet
hvarmed vexelköp för Bankens räkning blifvit verkställda. Den betydliga tillväxt
Bankens metalliska kassa sedan sista Biksdag vunnit, om ock befrämjad
genom de då fattade beslut, bör likväl tillskrifvas dels förnämligast de under
tiden inträffade gynsamma förhållanden, då liflig afsättning egt rum af både
jern och trädvaror, utförseln af spanmål på det hela öfverstigit införseln, och
Svenska handelsflottan haft god fraktförtjenst, dels ock i någon mån den tillfälliga
vexeltillgång, söm varit en följd af hypotheks-föreningars utrikes upptagna
lån, en förening af omständigheter till lättnad för silfverköp, som sällan
torde kunna förväntas.
§ 9.
(Banko-Fullm. Ber. p. 31, sid. 16.)
Jemte anmälan om ett i Mars månad 1847 för Bankens räkning verkstäldt
inköp af Östgötha Hypotheks-Förenings, på utländskt myntslag utställda,
obligationer, hafva Banko-Fullmäktige fästat uppmärksamhet derå, att BankoReglementets
113 §, hvilken innefattar hvad såsom Bankens metalliska kassa
B wiko-Ltskottets Berättelse, IV: o 14.
15
anses och beräknas, icke medgifver att uti densamma beräkna obligationer,
ställda å utländskt mynt, änskönt sådana, lika med vexlar, kunna tiil silfver
förvandlas; i anledning hvaraf Utskottet förbehåller sig att öfver denna fråga
framdeles afgifva yttrande.
Angående Bankens förhållanden till Kongl. Mynt-Verket.
§ 10.
(1845 års Rev.-Ber. § 17. 1847 års Rev-Ber § 27. Banko-Fullm.
Ber. p. 37.)
I likhet med hvad så väl Revisorerne som Fullmäktige anmält, anser Utskottet
sig böra tillkännagifva, att, sedan, till följd af Kongl. Maj.ls nådiga
Bref den 17 Juni 1845, en summa af 24,000 r:dr blifvit den 6 nästpåföljde
Augusti till Banken inbetald, i afräkning å de till Kongl. Myntverket af Banken
lemnade förskott för ökade myntningskostnader m. m. å tillsammans
47,755 r;dr 45 sk. 7 rst. banko, har hvarken det beslut, Kongl. Maj:t förklarat
sig vilja, uppå serskild underdånig anmälan, meddela, angående det återstående
fordringsbeloppets ersättande, kommit Fullmäktige tillhanda, eller någon
ytterligare afbetalning å Kongl. Myntverkets ifrågavarande skuld egt runi;
viljande Utskottet, i anledning häraf, framdeles till Rikets Ständer inkomma
med det yttrande, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
§. 11.
(1847 års Rev.-Ber. § 29.)
Rikets Ständers nästlidne år församlade Revisorer hafva fästat uppmärk
samhet
å den i deras tanka betydliga kostnad för Banken, som, enligt gällande
taxa, åtföljt probering, uppvägning och värdering å Kongl. Myntverket af
de från utrikes ort införde och till Banken indragne silfverpartier; och då
ifrågavarande taxa ansetts vara nog dryg med afseende på ett statens verk,
som kommer i tillfälle att, för sådant ändamål, låta på en gång till Kongl.
Myntverket aflemna större partier, hade Revisorerne trott en lämplig nedsätt
ning
i nämnde taxa böra tillvägabringas.
Enär ifrågavarande af Revisorerne anmärkte större utgift till vissa af
Kongl. Myntverkets tjenstemän egentligen berott af den sannolikt hädanefter
mera sällan förekommande tillfällighet, att en högst betydlig silfverinförsel in
-
16
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
träffat under loppet af ett enda Ar, och, efter hvad till Utskottets kunskap
kommit, de göromål, för hvilka ersättningen utgått, fordrat en skyndsamhet i
handläggningen, hvilken ej kunnat utan stor ansträngning åstadkommas, så och
då de genom Kongl. Brefvet den 26 Mars 4 831 för siifvers probering, vägning
och värdering å Kongl. Myntet bestämde afgifter böra anses vara lämpade
efter vanligen förekommande förhållanden, har Utskottet funnit Revisorernes
i delta hänseende gjorde framställning icke kunna till någon åtgärd
föranleda.
/ fråga om Bankens sedlar.
§• 12.
(184-5 års Rev.-Ber., § 62. 1847 års Rev.-Ber., § 32. Banko-Fullmäktiges
Ber., p. 41.)
Vid sistförflutna riksdag beslöto Rikets Ständer, att Gravören J. E. Akerberg
egde att från Banken undfå dels ett visst månadtligt underhåll r ch dels
ett förskott af 1000 r:dr, för åstadkommande och aflemnande till Fullmäktige
af prof på ett förbättradt sedelmynt; hvarjemte Fullmäktige berättigades att
utgifva ett premium af 8000 r:dr för det sedelprof, som, inlemnadt före 1846
års utgång, ansåges bäst betrygga mot efterapning.
Af 1845 och 1847 årens Revisions-Berättelser inhemtas, hvilka åtgärder
Fullmäktige i anledning af berörde beslut vidtagit; att endast 2:ne prof inom
den stadgade preskriptionstiden till Fullmäktige ingifvits, det ena af f. d. Guldoch
Silfverarbetare!! J. P. Ljungström., och det andra af ofvanbemälde Åkerberg,
samt att Fullmäktige, efter sakkunnige mäns hörande i ämnet, funnit
intetdera af dessa täflingsprof berättiga till erhållande af den utaf Rikets Ständer
bestämda belöning, eiler kunna användas för det ändamål, som af Rikets
Ständer, genom ofvan omförmäldta beslut, är vordet afsedt.
Utskottet, som, efter tagen kännedom af förenämnde prof, jemväl forsin
del anser desamma icke hafva bordt medföra rättighet till undfående af den
stadgade belöningen,
tillstyrker, alt Fullmäktiges i förevarande fråga vidtagna
beslut och åtgärder, hvaröfver några besvär ej blifvit af vederbörande
anförde, må af Rikets Ständer-godkännas.
§• 13.
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 44.
17
§ 13.
(184-5 Ars Rev-Ber., § 22. 184-7 års Rev.-Ber., § 33. Banken
Fullm. Ber., p. 42, sid 24.)
Öfver den af så väl Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade
Revisorer, sorn Fullmäktige gjorda hemställan om upphörande af all tillverkning
och utgifning från Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och
10 sk. kopparskiljemynt, ämnar Utskottet till Rikets Ständer afgifva serskildt
utlåtande.
Med Bankens låne-rörelse samband egande frågor.
§ H
(1847
års Rev.-Ber., § 39. Banko-Fullm. Ber., p. 47.)
I anledning af Banko-fullmäktiges den 12 Februari 1846 meddelade förordnande,
att hvad, som, efter förloppet af den stadgade preskriptionstiden
för infriande af Riksgälds-kontorets kreditsedlar, återstode å bemälde Kontors
räkning N:o 2 i Depositions-afdelningen, sedan derifrån afräknats ett så stort
belopp, som svarade mot värdet i bankomynt af kontorets då ännu utelöpande
polletter, borde ingå till Bankens vinst för år 1846, och en motsvarande
summa i följd deraf förminska Bankens hos Riksgälds-kontoret egande, inom
linien, förda fordran, hafva Rikets Ständers nästlidet år församlade Revisorer,
uppå anförda skäl, förklarat, det Banko-fullmäktige uti gällande föreskrifter egt
stöd för deras i ofvanberörde afseende vidtagna åtgärd; och får Utskottet, efter
öfvervägande af så väl dessa skäl, som hvad Banko-fullmäktige, uti deras
afgifna Berättelse, i förevarande fråga yttrat, tillkännagifva, att Utskottet
äfven för sin del anser, att, vid den utsatta preskriptionstidens utgång, ett de
oinfriade kreditsedlarne motsvarande belopp bordt, på sätt som skedt, från
ofvanomförmälda räkning afföras.
§ 13.
(1845 års Rev.-Ber. § 41.)
Som åtskilliga hinder och betänkligheter mött vid tillämpningen, enligt ordalydelsen,
af Banko-Utskottets vid sednaste Riksdag meddelade beslut, att å
Bi/i. till B. St. Prof. tS47 och 1848. 6 Samt. i Afd. 5 Haft 3
18
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
de qvittenser, hvilka från Banken utfärdas öfver verkställde inbetalningar å
lån mot inteckning i fast egendom uti städerna och på landet, uppgift skall
lemnäs om återstående oguldna kapitalbeloppet af samma lån, enligt det låne-extrakt,
som hvarje år varder upprättadt, hafva Fullmäktige, på det att
ändamålet med berörde beslut ändock måtte vinnas, förordnat, att Låne-afdelningens
nummerböcker öfver fastighetslån, i stället för låne-extrakterne,
skola vid meddelande af de anbefallda uppgifterna begagnas, samt att således
å omförmälda qvittenser bör, i enlighet med nämnde böcker, antecknas
lånets återstående oguldna kapitalbelopp, efter nästföregående inbetalning;
och får Utskottet, beträffande denna Fullmäktiges åtgärd, hvilken synts Revisorerne
lämplig och ändamålsenlig, tillkännagifva, att Utskottet, för sin det,
icke funnit något emot densamma att erinra.
§ '<>•
(1847 år Rev-Ber. § 59 samt Banko-Fullm. Ber. pag. 61.)
Uppå derom af Kongl. Maj.ts befallningshafvande i Westmanslands län
gjord framställning, att, med afseende å den nödställda belägenhet, hvaruti
den jordbrukande klassen inom länet vid hösten 1845 sig befunne, någon
lättnad i betalningsvilkoren måtte Diskont-verkets dervarande gäldenärer förunnas,
hafva Fullmäktige, enligt hvad ofvan åberopade Berättelser närmare utvisa,
under den 6 November 1845, med bifall till Banko-Diskont-Direktionens
i ämnet gjorda hemställan, medgifvit Direktionen att, för inlösen af lagsökta
lån, tillhörande fonden för lån på namn och reverser upptagna, af jordbrukare
inom Wäsby och Sahibergs fögderier af nämnde län, kunna, efter förutgången
pröfning och med åtskilliga dervid fästade vilkor, under tiden till och
med Juni månads utgång år 1846, bevilja nya lån å lika eller mindre belopp,
än det eller de till inlösen ifrågakommande, hvilken förmån sedermera blifvit
utsträckt jemväl till jordbrukare inom Upsala och Stockholms län, samt tiden,
hvarunder densamma komme att beviljas, förlängd till den 13 November nyssnämnde
år.
Yid pröfning af desse Fullmäktiges åtgärder, hafva Revisorerne yttrat sig
finna medgifvandet att till inlösen af lagsökt lån bevilja nytt lån, med antagande
af elen förre gäldenärens namn, destomindre vara med Banko-reglementets
innehåll öfverensstämmande, som, enligt samma reglemente, omsättning
af lagsökt lån icke får medgifvas, hvarvid Revisorerne likväl förklarat, att
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
49
do till stöd för berörde åtgörd anförda utomordentliga förhållanden, enligt
Revisorernes öfvertygelse, varit af serdeles ömmande beskaffenhet.
Ehuru Banko-reglementets föreskrift bestämdt förbjuder en så beskaffad
lindring i återbetalningsvilkor, som sålunda är vorden medgifven; likväl och
då i betraktande tages, att den allmänna nöd, som, till följd af 2me års efter
hvarandra inträffade starka missväxt, hotade att utarma äfven dem, hvilkas
förmögenhetsvilkor och redbarhet gjort dem kände såsom de mest ordentliga
uti uppfyllandet af sina förbindelser, desto heldre påkallade utomordentliga
åtgärder, som ett strängt iakttagande af reglementets föreskrifter otvifvelaktig!
skulle hafva försatt en stor mängd jordbrukande låntagare i konkurstillstånd,
vid utredning hvaraf, under dåvarande penningeförlägenhet, Diskon
ten sannolikt måste vidkännas förluster, af hvilka den icke blifvit träffad, då
anstånd lemnats de af missväxten hemsökte gäldenärerne, hemställer
Utskottet,
att hvad i omförmalde måtto emot Fullmäktige förekommit,
icke må till någon åtgärd föranleda.
§ 17-
(1847 års Rev.-Ber. §§ 60 och 61.)
De uti 1847 års Revisions-berättelsé §§ 60 och 61 omförmälda frågor,
angående dels eftergift af upplupen ränta å Kommmerse-rådet m. m. B. H.
Santessons skuld till Låne-kontoret i Götheborg, och dels återställande af
skillnaden emellan 8 och o procent å det af Postkontrollören Warenberg i lifstiden,
såsom ansvarig inlemnare, utgifna ränlebelopp för 2:ne emot sedermera
falska befunne lånehandlingar, i Banko-diskonten upptagna lån, äro beroende
på pröfning af derom till Utskottet ingifna ansökningar.
§ 18.
(1847 års Rev.-Ber. § 64. Banko-Fullm. Ber. p. 63.)
Fullmäktige hafva, till följd af det uti Banko-reglementets 221 § dem
lemnade uppdrag, till efterrättelse fastställt de uti 1847 års Revisions-berättelse
ordagrant intagne reglementariska föreskrifter i och för diskonteringen
af vexlar samt accepterade invisningar.
Dessa reglementariska föreskrifter, jemte deröfver af Fullmäktige medde
lade
förklaringar, kommer Utskottet, med fästadt afseende jemväl å hvad Re
-
20
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
visorerne i anledning häraf yttrat och i sammanhang med öfrige stadganden
för Handels- och Närings-diskontens styrelse och förvaltning, att under pröfning
taga, samt derefter utlåtande i ämnet till Rikets Ständer afgifva.
Angående uppköp af obligationer.
§ 10-
(4 847 års Rev-Ber. § 65. Banko-FuIIm. Ber. p. 64., sid. 37.)
Med anledning af Revisorernes anmärkning, att Fullmäktige, som den 10
Juni 1847 beslutat att då uppköpa räntebärande papper för dertill disponibla
400,000 r:dr b:ko, icke vidtagit någon åtgärd för verkställighet af samma beslut,
hafva Fullmäktige anfört: att de ansågo det icke vara behöfligt att, genom
allmänna tidningarne, kungöra, det Banken vore i tillfälle att obligationer
uppköpa, enär tillförene visat sig, att Banken, utan en sådan åtgärd, erhållit
dylika papper, samt att det äfven vore ganska sannolikt, att, i fall under
den då rådande fördelaktiga penninge-ställning i landet ett tillkännagifvande
från Bankens sida skett om inköp af räntebärande papper, endast ett
obetydligt belopp kommit Banken till godo, möjligen till skada för välgörenhets-inrättningar,
för hvilka den redan mycket nedtryckta räntan blifvit än mera
nedtvingad.
Ehuru Utskottet, lika med Revisorerne, anser, att Fullmäktige, sedan
de vid ofvanberörde tillfälle, den 10 sistlidne Juni, beslutat att då genast
inköpa obligationer till det uppgifna beloppet, äfven varit förbundne att vidtaga
nödig åtgärd för verkställighet af berörde beslut, helst Fullmäktiges pligt
att för omförmäldte ändamål använda dertill disponibla medel finnes i Bankoreglementet
bestämdt uttryckt, har Utskottet likväl, enär i följd af kort derefter
skedt anbud, försäljning af obligationer till Banken egt rum samt med afseende
å hvad Fullmäktiges förklaring i öfrigt innefattar, trott sig böra hemställa,
att
ifrågavarande anmärkning icke må till någon påföljd föranleda.
§. 20.
Under den af Utskottet verkställda undersökning, huru Banko-verket, efter
sednaste riksdag, blifvit förvaltadt, har inhemtats, att Banko-fullmäktige
den 23 December 1846, vid pröfning af Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret för
-
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
21
slag om försäljning till Banken af en del Kontoret tillhöriga räntebärande
obligationer, ansett sig icke böra detta anbud antaga, men deremot erbjudit
Riksgälds-kontoret att, intilldess kontoiets blifvande inkomster kunde ersätta
för hand varande behof, begagna ett låneunderstöd från Banken till belopp
af omkring 500,000 r:dr banko, emot förbindelse att, efter förutgångne 6
månaders uppsägning, kapitalet, jemte 4 '/j, procent ränta derå, till Banken återbetala,
samt att nämnde Kontor, till följd af detta erbjudande, emot afgifven
och enligt faststäldt formulär upprättad förbindelse, den 7 Januari 1847, hos
Banken upptagit ett lån å 300 000 rdr banko, hvilket den 1 påföljde Oktober
blifvit tillika med ränta återbetaldt; i anledning hvaraf, och då rättighet för
låns utlemnande till Riksgälds-kontoret icke finnes i Banko-reglementet medgifven,
Utskottet anmodat Fullmäktige att inkomma med yttrande, på hvad grund
omförmäldta låne-understöd blifvit af dem beviljadt.
Uti det till följd häraf afgifna utlåtandet hafva Fullmäktige, till stöd för
den anmärkta åtgärden, åbaropat Banko-reglementets 226 §, som medgifver
och ålägger Fullmäktige att inköpa Riksgälds-kontorets eller andra Verks och
Inrättningars obligationer, de der Fullmäktige ansågo lemna full säkerhet; men
enär med härvid begagnade uttrycket "obligationer", enligt allmänt antaget
språkbruk, icke kan menas annat, än sådana, på grund af någondera statsmaktens
beslut eller medgifvande, å mindre summor samt vanligen å tryckta
blanketter utfärdade förbindelser, hvilka, i följd af deras nyssnämnde beskaffenhet,
innehafva den i slutet af §:n föreskrifna egenskapen att vara
"lätt realisable”, lärer under sådan benämning desto mindre kunna hänföras
den af Riksgälds-kontoret för det lemnade lånet utfärdade skuldsedel, som
sjelfva dess belopp, 300,000 r:dr banko, innefattade hinder för densamma att
vara "lätt realisabel” — ett vilkor af stort inflytande med afseende å Bankens
rörelse; och då Utskottet ej kunnat undgå erinra sig, hurusom Bankens tillförene
vid flere tillfällen inträffade oförmåga att fullgöra sina förbindelser alltid
härledt sig från dess transaktioner med stats-verket, samt derföre anser det
vara af största vigt, att hvad Rikets Ständer, rörande Bankens förhållanden
till stats-verket, föreskrifvit, noggrant efteiiefvas, har Utskottet bordt anmärka,
det Fullmäktige saknat stöd af Banko-reglementet för deras i ofvanberörde
afseende vidtagna åtgärd.
Som likväl ifrågavarande lån sedermera blifvit återbetaldt och skada således
icke skett, hemställer Utskottet, att
någon vidare påföljd i anledning af Fullmäktiges förfarande
icke må ega rum.
22
B a n ko-1 Is k atlets Berättelse, N:o 14.
§• 21.
Derjemte har Utskottet inhemta!, att, sedan ett uppköp för Bankens rakning
af Smålands och Hallands Hypotheks-förenings obligationer, till belopp af
200,000 r:dr, blifvit beslutadt, Fullmäktige, uppå Direktionens för berörde förening
gjorda framställning, den 12 Augusti 1847 bifallit, att, i händelse föreningens
obligationer icke hunne blifva färdiga till den för inköpet deraf bestämda
dag, omförmälde 200,000 r:dr likväl finge, emot. serskild af Direktionen,
i öfverensstämmelse med af Fullmäktige afgifvet formulär, utfärdad förbindelse
i Banken lyftas den 7 nästpåföljde September, under vilkor, att samma
förbindelse, så fort ske kunde och sednast före årets slut, utbyttes mot
föreningens obligationer; varande dock, i följd af Direktionens sedermera
framställda begäran, en summa af allenast 100,000 r:dr emot dylik förbindelse
från Banken utgifven.
Enär den förbindelse, Direktionen för Smålands och Hallands Hypolheks-förening
sålunda till Banken afgifvit, i följd at de skäl, som här ofvan i fråga om utlåningen
till Riksgälds-kontoret blifvit anförda, icke kan, såsom Fullmäktige
uti infordradt utlåtande förutsatt, hänföras till egenskapen af sådana, utaf allmänna
Verk och Inrättningar utfärdade, lätt realisabla obligationer, hvilka Fullmäktige,
enligt Banko-reglementet, äro berättigade att uppköpa, samt i afseende
på berörde förbindelse vidare förekommer, att densamma blifvit af
Föreningens Direktion, utan åberopande af dertill af Föreningens delegare
lemnadt uppdrag och bemyndigande, utgifven, hvadan den ock måste såsom
en af enskilde personer afgifven skuldförbindelse betraktas; så och då Fullmäktige
icke i Banko-reglementet äro bemyndigade att bevilja lån eller förskotter
åt Hvpotheks-föreningar, anser Utskottet, att Fullmäktige saknat stöd i
Reglementet för deras åtgärd alt, emot omförmälda förbindelse, hafva i låneform
från Banken utgifvit ofvanberörde medel; men som, efter hvad Fullmäktige
upplyst, utbyte af nämnde förbindelse mot föreningens obligationer
nu mera blifvit verkstäldt, hemställer Utskottet, att
Fullmäktiges ifrågavarande åtgärd ej må till vidare påföljd
föranleda.
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
23
Liqriden med Biksgälds-Kontoret.
§ 22.
(1845 års Rev.-Ber. § 57, sid. 68—70. Banko-Fullmäktiges Ber.
p. 66.)
I fråga om det belopp af Bankens vinst, vid 1844 års slut, som, på
grund af 228 § i Banko-reglementet, borde till Riksgälds-kontoret aflemnas,
har Utskottet, efter noggrant bepröfvande af så väl Revisorernes härutinnan
framställde anmärkning, som Fullmäktiges deröfver afgifne och uti deras berättelse
åberopade förklaring, skolat anföra följande:
Af berörde § inhemtas, alt det belopp af Bankens vinst vid 1844 års
slut, hvilket icke erfordrades för uppbringande af kapital-öfverskottet eller
grundfonden till 10,000,000 r:dr banko skulle aflemnas till Riksgäldskontoret.
Då detta förordnande meddelades, voro Bankens räkenskaper för år
1844 redan afslutade, och derföre blef det nödigt, att, med afseende på öfrige
härmed samband egande, af Rikets Ständer fattade, beslut, genom ett
serskildt omslut af nämnde räkenskap, utreda Bankens tillgång på det hela vid
1844 års slut uti influtna vinstmedel.
Med anledning häraf stadgades jemväl uti nyssåberopade § af Bankoreglementet,
att, innan slutlig lefverering skedde af det Riksgälds-kontoret
tillkommande belopp af vinstmedel, vederböilig liqvidationsräkning, grundad
på ett så beskaffadt omslut, som här ofvan omförmäles, skulle uppgöras, på
det att de medel, hvilka i sjelfva verket tillhörde Bankens vinst för 1844 och
de föregående åren, måtte, vid den skeende liqviden, komma Riksgälds-kontoret
till godo.
Dessa medel utgjordes af dels' räntevinsterna å diskontrörelsen under
år 1844, hvilka, enligt då gällande föreskrifter, först det påföljande året till
Banken lefvererades, och dels de af äldre årens vinstmedel tid efter annan
bildade reserv-fonder vid Stockholms Handels- och Närings-Diskont, BankoDiskonten
samt Malmö Låne-kontor, hvilka tillförene, såsom förlag till Diskontrörelsens
bedrifvande åt vederbörande Diskont-kontor öfverlåtne, enligt Rikets
Ständers beslut, borde från lånerörelsen indragas, och såsom tillfälliga kapitalvinster
i Bankens räkenskaper upptagas.
Enär emellertid ofvannämnda Reglementes §, i fråga om sättet för upprättande
af omslutet utaf 1844 års räkenskap, endast hänvisar till räntevin
-
Banko- Ttskottets Berättelse, N:o 14.
sterne å Diskont-rörelsen, utan serskildt tillägg af reservfonderne; hafva Fullmäktige
ansett det af ordalydelsen följa, att berörde fonder icke borde uti
liqviden med Riksgälds-kontoret ingå, och följaktligen desamma för Banken
reserverat.
Ehuru, efter hvad i det föregående blifvit yttradt, med de i §:n förekommande
orden: "räntevinsterne å Diskontrörelsen” måste förstås icke allenast
1844 års diskontvinst, utan äfven den under namn af reservfond upplagda
äldre vinst, samt det belopp af samtliga dessa vinstmedel, hvilket icke erfordrades
tor uppbringande af kapital-öfverskottet eller grundfonden till 10,000,000
r:dr banko, sålunda bordt, på sätt Revisorerne anmärkt, till Riksgälds-kontoret
aflemnas, hvarom Utskottet uti dess under N:o 5 till Rikets Ständer aflåtna
memorial, jemväl gjort framställning, så anser Utskottet dock, i betraktande
deraf, att §:s uppställning kunnat gifva anledning till missförstånd, sig böra
hemställa, att
ifrågavarande anmärkning icke må till vidare afseende föranleda.
Inre delad-för hållande.
§• 23
(1847 års Rev.-Ber. § 66. Banko-Fullm. Ber. p. 72.)
Efter öfvervägande af hvad Fullmäktige anfört , i anledning af den uti 1847
års revisionsberättelse framställda anmärkning, att Fullmäktige å räkningen:
”Bötesmedel till disposition åt de Fattige’', år från år till samma personer utanordnat
till beloppet bestämda gratifikationer, hvilka derigenom syntes hafva
iklädts egenskapen af pensioner, har Utskottet ansett berörde anmärkning,
såsom nöjaktigt förklarad, böra förfalla.
Angående Tumba Pappers-Bruk.
§. 24.
Då Industri-inrättningar, som bedrifvas för det allmännas räkning, sällan
pläga lemna någon betydligare behållning, och öfver enahanda förhållande med
Tumba bruk klagan ofta tillförene försports, är det med desto större tillfredsställelse
-
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
25
slällelse Utskottet fäster Rikets Ständers närmare uppmärksamhet på det fördelaktiga
resultatet af brukets rörelse under åren 1814—1846, för hvilka år
räkenskaperna blifvit af Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade Revisorer
granskade, med vitsord, att vara med omsorg förde och till ziffran
riktige.
Revisions-Berättelserna utvisa nemligen, att vinsten på det hela uppgått:
År 1844 till R:dr 20,300: 5. 11.
„ 1845
„ 50,219:39. —
,,1846  .•  „ 65,539:22. —
tillsammans B:ko R:dr 136,059:18.11.
samt att sedan Bankens vid 1843 års slut, enligt Fullmäktiges
Berättelse till sednaste Banko-Utskott, befintliga
hela förlagsfordran R:dr 53,828:47.10.
blifvit godtgjord och bruket derutöfver,
enligt sednaste Revisisions-Berättelse,
till Banken lefverera! . . , „ 55,265: 36. 9.
109,094:36. 7.
brukets rudimaterier, förråder och lösa inventarier,
som, jemte utestående fordringar vid 1846 års utgång,
uppgingo till R'dr 114,070:21. 9.
men vid 1843 års slut utgjorde. . „ 87,105:39. 5.
blifvit ökade med
26,964: 30. 4.
§ 25.
I anledning af de anmärkningar, som utaf näslförutgående Banko-Utskott
blifvit framställde mot Tumba bruks styrelse och förvaltning, samt hvad i
detta hänseende uti Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade Revisororers
Berättelse förekommit, får Utskottet, efter noggrann pröfning af de utaf
Fullmäktige från sednaste Riksdag vidtagne åtgärder i denna del af deras
befattning, meddela följande yttrande:
Genom Protokolls-utdrag af den 15 Mars 1845 har Rikets då församlade
Ständers Banko Utskott, dels, i anledning af byggmästaren L. G. Slå/iles
anställande såsom mekanikus eller verkmästare vid bruket med högre aflöning,
än den för pappersmästaren anslagne samt åliggande bland annat, att öfver
-
Bih. till B. St. Brot. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Åfd. 5 Höft.
4
26
Banko- Ilskottets Berättelse, N:o 14.
taga en betydlig del af pappersmästaregöromålen, sig utlåtit, att derest den
förut anställde pappersmästaren verkligen skulle hafva befunnits för sin befattning
mindre användbar, Fullmäktige bort, utan brukets betungande med
ökade utgifter, begagna den dem medgifne rättighet, att honom från sin befattning
skilja, dels ock anmodat Fullmäktige, att låta uppgöra förslag till en
fullständigare bokföring vid Tumba bruk, hvartill bland annat hörde
ej mindre ordentlig och så beskaffad material-räkning öfver in- och utgående
effekter, som för Kronans verk i allmänhet begagnades, än äfven en specialräkning
för öfverarbete, med uppgift om personer, timmar, ändamål och betalning
för sådant arbete, i öfverensstämmelse hvarmed Fullmäktige jemväl
genom 249 § af Banko-Reglementet blifvit ålagde, att, så fort ske kunde, låta
utarbeta förslag till föreskrifter för framtida hushållningen vid Tumba bruk
i allmänhet, samt införa sådan ordning för bokföringen vid bruket, som vore
vanlig vid enskilde personers bruk, och hvarigenom verklig kontroll å bruksförvaltningen
på stället kunde göras möjlig; i hvilket sislberörde afseende
Fullmäktige derjemte fått sig uppdraget, att, efter med förvaltaren träffad öfverenskommelse
om indragning af nuvarande bruksskrifvare-befättningen, tillsätta
och uppgöra instruktion för en tjensteman, hvilkens hufvudsakliga åliggande
skulle blifva att öfver penninge- och material-förvaltningen vid bruket
hålla en kontrollerande tillsyn.
Af 1845 års revisions-berättelse (§ 74) inhemtas, att Fullmäktige, uppå
anmodan af Revisorerne alt inkomma med yttrande, huruvida både mekanikus
Ståhle och pappersmästaren J. B. illander voro för Tumba bruks tjenst behöfliga,
till svar derå meddelat, att då tillverkningen af papper särskilde sig i
2:ne bestämda hufvudafdelningar, hvaraf den ena börjades med den osorterade
lumpens emottagande och slutades då papperet efter limning och torkning
öfverlemnades till färdiggöring på pack-kammaren, samt således omfattade
de mångfaldiga manipulationerna af lumpens (samt vid Tumba äfven hampas
och blånors) sortering, skäring, målning till halftyg, bykning,kemisk blekning,
finvalsning och beredning till materie, färgämnenas tillredning, pappersmateriens
formning, det formade papperets omläggning, pressning, upphängning,
limning och torkning; och den andra afdelningen omfattade det så kallade
pack-kammare-arbetet, hvarunder hvarje ark öfverses, utskottet afskiljes, det
goda papperet färdiggöres, hvarefter det falsas och skäres samt slutligen
uppbindes i ris och packor, tillsynen öfver alla dessa samtidigt och dagligen
fortgående detaljer, såväl i Irsta som 2:dra hufvudafdelningen af papperstilltillverkningen,
i fordna tider, då denna tillverkning utfördes mera mekaniskt
än vetenskapligt och då densamma egentligen omfattade endast sedelpappers
Banko- Utskottets B o rätt else, N:o 14.
n
förfärdigande af nära nog en enda beskaffenhet, möjligtvis kunde utöfvas af
en och samma person, särdeles som denne dervid hade att påräkna biträde
af serskildt antagne och aflönade mästarelärling, valsmästare och lumpsorterare;
men att dä pappers-tillverkningen vid Tumba numera blifvit så betydligen
förökad, ej blott lill beloppet, utan äfven till mängden af de olika slag,
som der föilaidigas, en enda uppsyningsman omöjligen kunde medhinna att
med noggranhet tillse alla detaljerna af denna tillverkning, med anledning
hvaraf Fullmäktige på det säll fördelat tillsynen öfver de 2:ne ofvannämnde
hufvudafdelningarna, att de uppdragit tillsynen öfver den lista, med hvilken
jemväl vore förenad uppsigten öfver de gående vattenverken,’ ät mekanikus
Ståhle, samt öfverlenmat tillsynen öfver den 2:dra åt pappersmästaren Ullander,
af hvilka h ardera, denna fördelning oaktadt, med undantag allenast af
de 2:ne mattimmar om dagen, som bestås arbetarne, egde jemn sysselsättning
från klockan 4 om morgonen till kloskan 8 på aftonen, hvilket allt närmare
kunde inses deraf, alt, oberäknad! de flera olika slags papper, sorn
samtidigt förfärdigades, endast tillverkningen af skrifpapper till karta-sigillata
utgjorde omkring 24,000 hela ark dagligen; tilläggande Fullmäktige slutligen
att nödv ändigheten af 2:ne tjenstemän för tillsynen öfver papperstillverkningen
vore destomera bestämd, som det vore omöjligt för en person, att på °en
gifven tid verkställa samma arbete, som erfordrar 2:ne, samt äfven, om denna
tillverkning vid Tumba framdeles blefve så ringa, att tillsynen kunde utöfvas
al en pappersmästare allena, den dock fortfarande borde blifva fördelad
emellan 2:ne af hvarandra oberoende personer, för att derigenom kunna kontrollera,
att intet underslef sker vid tillverkningen af så väl Bankens sedlar
som karta-papperet.
1 a de al 1 ullmäktige sålunda anförda skäl och i betraktande jemväl der-,
af, att, utom pappersmästaren, tillförene vid Tumba bruk alltid funnits en mästarelärhng,
hvilken, vid inträffande förfall för den förre, kunnat öfvertaga dennes
göromål, och att dessutom, ända intill tiden kort före Stå/des antagning
vid Tumba, äfven varit anställd en valsmästare, genom hvilka båda befattningars
indragning en tillgång vunnits, som fullt motsvarade den Ståhle tillagde
aflöning, hafva Revisorerne icke allenast utan anmärkning lemnat Ståhles fort-,
farande bibehållande, utan äfven uttalat den åsigt, att 2:ne personer fortfarande
vore behöfliga i och för bestridandet af pappersmästare-göromålen
vid Tumba.
Sedermera hafva Fullmäktige, uti deras till Utskottet afgifna Berättelse (p.
77), tillkännagifvit, att, efter det Ståhle förmält sig ämna från bruket afflytta,
28
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
Fullmäktige, som funnit oundgängligen nödigt att vidtaga åtgärd för återbesättande
af den derigenom ledigblifna pappersmästare-befattningen, nödsakats tillförsäkra
efterträdaren enahanda löneförmåner, som han tillförene vid annat
pappersbruk innehaft, hvilka med 100 r:dr banko öf\ erstiga det för Std/de
bestämda belopp
Efter öfvervägande häraf, har Utskottet, på de derför anförda skäl, funnit
sig böra instämma uti Revisorernes ofvan yttrade åsigt, och hemställer således,
att de af Fullmäktige härutinnan vidtagne åtgärder måtte
af Rikets Ständer godkännas.
Beträffande dernäst den ifrågaställda förändringen med bokföringen vid
Tumba så visar sig af 1845 års Revisions-berättelse (§ 75), att dag-journaler
för arbete, ej mindre med papperets beredande, än å packkammaren, blifvit
upprättade och till begagnande päbjudne, hvarjemte 1847 års Revisorer (Ber.
§ 83) Vitsordat, att material-räkningar öfver vid bruket in- och utgående effekter,
uti de af dem granskade bufvudböcker, funnits intagne, äfvensom att
räkningar för öfverarbete, upprättade på sätt sednaste Banko-Utskott antydt,
varit hufvudboks-verifikationerna bilagde, hvilka räkningar Revisorerne ansett
vara nöjaktiga och icke kunna vid en inrättning, der betydlig bruksrörelse
jemte jordbruk bedrifves, ulan alltför stor möda, vidare förfullständigas.
Då det härförutan åligger förvaltaren, att månadtligen afgifva verificerade
kassaförslag, hvilka, efter undergången granskning, i Fullmäktiges expedition
förvaras, finner Utskottet något annat härvid nu icke vara att åtgöra, än
alt afbida det förslag till föreskrifter för framtida hushållningen vid bruket,
som Fullmäktige (Ber. p. 85), sedan de af dem, tid efter annan, i ämnet meddelade
föreskrifter blifvit ordnade, tillkännagifvit sig ämna att, jemlikt 249 §
Banko-reglementet, låta upprätta.
1 afseende slutligen å det Fullmäktige gifna uppdrag att, efter med förvaltaren
träffad öfverenskommelse om indragning af nuvarande bruksskrifvarebefattningen,
i hans ställe tillsätta en tjensteman för kontröll öfver penningeoch
material-förvaltningen vid bruket; sa och utom det att 6:te punkten uti
det emellan Fullmäktige i Rikets Sländers Bank och professorn Bagge den
4 Mars 4 838 upprättade kontrakt, innehållande det: "Bagge eger att, såsom
bruksförvaltare, till sitt biträde antaga en bruksskrivare, som på Tumba bruksslat
eger att åtnjuta den lön och öfriga förmåner, som äro närvarande bruksskrivare
beviljade”, samt således uppställd i fullkomlig öfverensstämmelse med
254 § 3 mom. utaf 4 835 års då gällande Banko-reglemente, obestridligen
gifver vid handen, ej mindre alf förvaltaren blifvit tillförsäkrad all få till sitt
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
29
biträde begagna en bruksskrivare, än att nuvarande bruksskrifvaren, så länge
lian ordentligen fullgör sina åligganden, icke kan af Fullmäktige från sin
befattning skiljas, hafva Fullmäktige (Ber. p. 85) förklarat, att, i anseende till
brukets ökade verksamhet, bruksskrifvaren numera blifvit alldeles oumbärlig;
vid hvilket förhållande Utskottet anser Revisorernes anmälan, det någon öfverenskommelse
icke blifvit träffad örn indragning af bruksskrifvare-tjensten,
ej kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 20.
(1847 års Rev.-Ber. § 80. Banko-Fullm. Ber. p. 76.)
Revisorerne hafva anmält, att Fullmäktige för biträde vid de bruksförvaltaren
åliggande kontorsgöromål den 28 Januari och 19 Augusti 1847 anvisat
ett arfvode af 500 r:dr banko, efter år räknadt, att af brukets medel
utgå till den person, förvaltaren till nämnde uppdrag utsåge att begagnas under
den tid af inalles 12 månader, förvaltaren, enligt företedde läkarebetyg,
af sjukdom vore hindrad att utöfva alla honom tillhöriga kontorsgöromål; och
enär tjenstledighet ej kunde förvaltaren förvägras, samt det, enligt fullmäktiges förklarande,
visat sig, att kostnaden för besörjande af de förvaltaren tillhörige göromål
under honom förut beviljad tjenstledighet uppgått till ett belopp, vida öfverstigande
det begärda arfvode!, tillstyrker Utskottet
att Fullmäktiges berörde åtgärd måtte gillas.
§. 27.
(1847 års Rev.-Ber. § 81. Banko-Fullm. Ber. p. 78.)
Den under den 14 Jan. 1847 med bruksförvaltaren träffade öfverenskommelse,
hvarigenom han åtagit sig, att under nämnde år, emot en summa af
200 r:dr banko, bestrida kosthållningen så väl för inspekterande fullmäktigen
vid hans besök å bruket samt fullmäktige, jemte deras kanslibiträde, vid den
årliga besiglningen och inventeringen, som äfven för de personer, hvilka i
brukets ärenden under kortare tid uppehålla sig å stället, hafva Fullmäktige
ansett vara för bruket fördelaktig, då kosthållningen tillförene årligen, efter medeltal
räknadt, uppgått till ett den betingade summan öfverstigande belopp;
och har Utskottet så mycket mindre funnit något att härvid erinra, sorn det
under föregående förvaltares tid icke varit ovanligt, alt, utom ersättning för
mathållning efter derför uppgjord taxa, förvaltaren, för detta utöfver kontrakt
30
Banko-l:tskutte(s Berättelse, N:o 14.
honom gifne åliggande, fått sig tillerkändt ett arfvode af till och med 133 r.dr
4 6 sk. banko för året.
§ 28.
(1845 års Rev-Ber. § 72. 1847 års Rev.-Ber. § 82. Banko
Fulhn.
Ber. p. 79.)
Rikets Ständers år 1847 församlade Revisorer hafva, under förmälan, att
detaljerade förslag till arbetsplan samt utgifts-och inkomst-beräkning icke blifvit
under åren 1845 och 1846 uppgjorde, förklarat sig gilla de af Fullmäktige,
såsom anledning dertill anförde skäl, att då brukets slörsta verksamhet
tagits i anspråk för tillverkning af papper (ill karta-sigillata, hallstämplar,
kortkonvoluter och privatbankssedlar, saint beställningarne derå ingå
först under löpande året, kan året förut lika litet upprättas någon arbetsplan, användbar
för det dermed afsedda ändamål, som det vid sådant förhållande är
möjligt, att uppgöra utgifts- och inkomst-beräkning.
Jemte tillkännagifvande det Utskottet ansett den af Fullmäktige härutinnan
lemnade förklaring nöjaktig, förbehåller sig Utskottet att, då enahanda förhållanden
synas komma alt fortfarande ega rum, få i sammanhang med förändradt
förslag till reglementariska föreskrifter för brukets styrelse och förvaltning, sig
utlåta öfver Fullmäktiges hemställan, huruvida icke stadgandet om så beskaffade
förslags upprättande kunde från Banko-Reglementet uteslutas.
§ 29.
(1845 års Rev. Ber. § 73.)
Uti 1845 års Revisions-Berättelse är vordet anmärkt, att ehuru så väl
4 841 som 4 845 årens Bankoreglementen stadga, att alla större upphandlingar
för brukets behof skola i allmänna tidningarna kungöras samt anbud derå inbegäras
och af Fullmäktige pröfvas, alia under år 1844 för bruket erforderliga
materialier af hampa, lin och lump blifvit till ett sammanräknadl belopp af
omkring 19,400 rdr, ulan förutgången kungörelse i tidningarna eller anbuds
infordrande, under hand uppköpte, hvilket förhållande fortfarit äfven efter slutet
af sednaste Riksmöte, oaktadt den af Banko-Utskottet uti utlåtandet N:o 27
framställde anmärkning emot vidtagne åtgärder af enahanda beskaffenhet vunnit
Rikets Ständers godkännande; hvarjemte Revisorerne anmält, att lin blifvit
vid 2:ne tillfällen till bruket levereradt af bruksskrifvaren.
Banko-l laka!tets Berättelse, N:o 14.
31
I afseende härå hafva Fullmäktige, uti Revisions-berättelsen bifogad förklaring,
anfört, att enär lump, hampa och lin alltid kanna med större fördel
uppköpas under hand, än genom anbuds-aukiion, emedan hvad lump anginge,
sådan i sistnämnde fall endast komme att utbjudas af de personer, hvilka
tillhandlat sig densamma af så kallade lumpsamlare, som både tillförene och
för det då närvarande lill så väl Tumba som andra afnämare försälja varan
för lägsta pris, saint beträffande lin och hampa, det förra på bästa vilkor
uppköpes på marknader och det sednare genom införskrifning från utrikes
ort; så vore det med brukets fördel närmast förenligt, att under hand låta
anskaffa dylika materialier, vid hvilket förhållande Fullmäktige jemväl förmält
sig vara sinnade, att hos Utskottet hemställa om en så beskaffad förändring af
245 § i nu gällande Banko-reglemente, hvarigenom de blefvo berättigade att,
vid upphandlingar för Tumba bruks räkning, kunna föreskrifva iakttagandet af
det sätt, som för bruket är fördelaktigast både hvad priset och varans godhet
beträffar.
Med anledning häraf och då upplyst blifvit, ej mindre att Fullmäktige,
genom kungörelse, som införts uti allmänna tidningarna, infordrat anbud för
leverering till Tumba bruk af sådana derstädes tid efter annnan behöfliga materialier
och varor, hvilka varit af egenskap att desamma kunnat vid en anbuds-auktion
erhållas till lägre eller lika pris, som vid direkta köp, än äfven
att bruksskrifvaren, som understundom haft sig uppdraget att, för brukets räkning,
till möjligen lägsta pris, uppköpa lin å de marknader, h\arest denna
vara i större partier hålles till salu, i följd deraf kommit att i räkenskaperna
synas såsom leverantör af lin, ehuru han i sjelfva verket vid dylika fall endast
uträttat brukets ärenden, anser Utskottet
ofvanberörde anmärkning numera icke till åtgärd, föranleda.
§. 30.
(1847 års Rev.-Ber. § 79. Banko-Fullm. Ber. p. 83.)
Uppå derom af Stockholms Stads Drätsel-kommission gjord framställning,
hafva Fullmäktige den 3 September 1846 beslutat, alt under en tid af tvenne
år, räknadt från den 1 April 1847, till bemälde kommission emot en årlig
hyressumma af 500 r:dr banko, upplåta det Tumba bruk tillhöriga, här i
staden belägna, magasinshus, för att till slagteri begagnas,
32
Banko-Lfa kottets Berättelse, N:o t4.
Utskottet, som, på de derför uti Fullmäktiges berättelse anförda skäl,
icke funnit något att emot denna åtgärd erinra, bar till serskild pröfning förehaft
den af bemälde kommission gjorda anhållan, att omförmälde egendom
må antingen genom försäljning eller emot årlig hyra på längre tid till Stockholms
stad upplåtas, samt meddelat Fullmäktige det fattade beslutet.
§• 31.
(1845 års Rev-Ber. § 67. 1847 år Rev.-Ber. §§ 75 och 76. Banko
Fullm.
Ber. p. 86.)
Sedan Fullmäktige, med anledning af stadgandet i 250 § af Banko-Reglementet,
låtit i allmänna tidningarna införa samt i de Tumba angränsande kyrkor
uppläsa kungörelser om anbuds emottagande i och för utarrendering af
Tumba bruks jordbruk, men endast fått emottaga 3:ne anbud, hvaraf det
högsta befanns lyda å 80 r:dr banko, för år räknadt , samt bruksarbetarne, uppå
tillfrågan, förmält sig icke vara benägna att, under något vilkor, jordbruket
vid Tumba emottaga, hafva Fullmäktige, som ansett något vidare kungörande
vara utan ändamål, helst jordbruket under de sednare åren lenmat
vinst, samt anledning icke förefinnes, att ett motsatt förhållande skall inträda,
hemställt, att ifrågavarande föreskrift måtte från Banko-Reglementet uteslutas.
Utskottet kommer framdeles att öfver denna hemställan sig yttra; och inskränker
sig således nu till den hemställan, att de af Fullmäktige i ofvanberörde
hänseende vidtagna åtgärder måtte godkännas.
§. 32.
(Banko-Fullm. Ber. p. 87.)
Banko-Fullmäktige hafva anmält, att de, uppå derom gjord, af Läkarebetvg
åtföljd, ansökning samt med stöd af den vid 1840 års riksdag för Tumba
bruk fastställda atlöningsstat, som bland annat föreskrifver, att beloppet af
den lill brukets första formbinderska anslagna lön 100 rdr banko finge till
henne utgå, äfven sedan bristande synförmåga möjligen satt henne ur stånd
alt längre med formarbetet fortfara, den 14 Maj 1845 entledigat bemälda
formbinderska, med rättighet för henne, alt i sin återstående lifstid, såsom
pension, bibehålla lönen 100 r.dr banko, samt att någon tillsättning icke skett
af
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14. 33
af samma befattning, hvilken ansetts kunna undvaras, då formbindningen numera
till större delen besörjes efter beting vid bruket af arbetare, hvilka icke
åtnjuta serskild lön; hvadan nämnde belopp kunnat för bruket besparas.
Som Styrelsen och förvaltningen af Rikets Ständers Bank under tiden,
från den 30 Juni 1844 till och med den 15 November nästlidet år 1847, i
■Sllmänhet blifvit på ett tillfredsställande sätt besörjd, samt någon sådan anmärkning
icke förekommit, som, enligt Utskottets åsigt, bör till åtal föranleda;
får Utskottet hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att Banko-Fullmäktige måtte för de af dem under omförmälde
tidrymd vidtagna åtgärder tillerkännas décharge.
Stockholm den 27 Januari 1848.
Reservation er:
Vid 14 §,
af Herr Mannerskantz, C. A: ''Emot Utskottets beslut i 14 punkten får
jag mig reservera. Efter min åsigt hade det ej bordt tillhöra Fullmäktige hvarken
i Banken eller Riksgälds-Kontoret, utan endast Rikets Ständer att afgöra,
huruvida det vid preskriptionstidens slut icke inlösta beloppet af Riksgäldskontorets
utelöpande sedlar skulle såsom Bankens eller Riksgälds-kontorets behållning
anses; och jag har derjemte yrkat, att denna fråga, till förekommande
af möjligen olika förslag i samma ämne från serskilda Rikets Ständers Utskott,
hade bordt blifva af Stats- och Banko-Utskotten gemensamt behandlad”.
Vid 20 och 21 §§,
af Herr Doktor Sandberg-. "Efter min öfvertygelse är ett minutiös reglemenlerande
för ett penningeförvaltande verk till mera hinder än gagn. Iiufvudsaken
måste vara ett grundadt förtroende till redliga förvaltares nit, klok
-
Bih. till B. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
5
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
het och omtanka. Och ehuru Ständerna sammanskrifva en vidlyftig bok till
rättesnöre för sina deputerade i Banken, synas de dock hafva godkänt denna
åsigt, då de uti sin framför Reglementet införda skrifvelse förklara: ”Vi
”äro förvissade att de deruti gifna föreskrifter skola af Herrar Fullmäktige tillkämpas
enligt andan och syftningen deraf, med iakttagande för öfrigt af allt,
”som kan leda till Banko-verkets säkerhet och förkofran, samt myntvärdets
"orubbliga bibehållande”. Enligt denna grundsats har Banko-Utskottet gillat
penningeförskotter till åtskilliga länsstyrelser för att inköpa silfver: — förlängning
för åtskilliga Diskontlån utan föreskrifven afbetalning m. m., som Reglementet
icke uttryckligen medgifver. På samma grund synes mig man kunnat*
underlåta anmärkning emot låneförsträckningen af 300,000 r.dr på några månader
till Riksgälds-kontoret, ty full säkerhet för återbetalning förefanns uti
de till Riksgälds-kontoret ingående skatterna, och ingen den minsta anledning
var förhanden, att Banken för sin säkerhet skulle behöfva realisera den erhållna
obligationen inom G månader. ■— Och af ungefär enahanda skäl tyckes
icke heller tillräcklig anledning vara till anmärkning i afseende på utlemnandet
af 100,000 r:dr till Smålands och Hallands Hypotheks-förening emot serskild
solidarisk ansvars-förbindelse af dess Direktion på några månader, till dess de
tryckta obligationerna blefvo färdiga. Såvida Hypotheks-bolaget medgifvit åt
sin Direktion att utfärda en dylik förbindelse, hvilket väl torde hafva egt rum,
ehuru det ej omförmäles, synes förbindelsen i det hela hafva medfört samma
säkerhet som Föreningens obligationer, hvilka så fort ske kunde, eller sednast
inom årets slut, skulle aflemnas, hvilket ock lärer skett den 6 Decembersamma
år. — Genom dessa operationer har i alla fall Banken, utan något äfventyr
eller någon fara, vunnit förkofran af en tillökning uti Banko-vinsten, hvaröfver
Ständerna nu ega att förfoga.
Vidare heter det i Betänkandet § 20, angående låneförsträckningen till
Riksgälds-kontoret: ”Att Bankens tillförene vid flera tillfällen inträffade oförmåga
att fullgöra sina förbindelser alltid härledt sig från dess transaktioner
'med Statsverket.”
Det bestrides ingalunda, att väl alla oredor i penningeväsendet, som haft
riksbankrutter till påföljd, hafva ifrån en sådan inblandning haft sin upprinnelse.
Och sjelfva den myntbestämningslag af den 1 Mars 1830, som nu vid
realisationen fortfarande tillämpas, är väl i grunden icke annat än en konkursdom
af det innehåll, att Banken icke kan betala till sina kreditorer mera än
37 Vä procent, eller blott något öfver en tredjedel af deras fordran. Men
månne de öfverklagade oredorna någonsin kommit från Banko-förvaltningens
egenmäktiga förfarande? Eller äro de icke alla fastmera endast att härleda
O O
Banko-Utskottets Berättelse, N:o 14.
35
från beslut af Bankens principaler, Rikets Ständer, som hafva ålagt eller medgifvit
Banken att utgifva stora sedelmassor, d. v. s. en mängd skuldsedlar,
som löpa såsom mynt, utan någon deremot svarande reel valuta, och hvilka
principaler tillika hafva fråntagit Banken dess vinst och användt den för Statsverkets
behof? — Det vore önskligt, att man aldrig fattade några beslut, soto
på Bankens förmåga att under svåra tider uppfylla sin bestämmelse hade någon
menligare inverkan än Herrar Fullmäktiges här klandrade åtgärder kunnat
hafva.
Hvad angår anmärkningen i 22 §, rörande Banko-styrelsens underlåtenhet
att till Riksgälds-kontoret genast öfverlemna Diskonternas reserv-fonder, 419,422
r:dr 4 sk. 8 rst., får jag vördsammast åberopa min reservation vid Banko-Utskottets
memorial N:o 5, emedan jag icke kan skilja mig från den öfvertygelse,
att, i den händelse Banko-Fullmäktige handlat annorlunda och icke underställt
frågan Rikets Ständer, utan på eget bevåg ofördröjligen öfverlemnat dessa fonder
åt Riksgälds-kontoret, så skulle ordalydelsen i 228 § i Banko-reglementet
gifvit lika stora, om icke ännu större anledningar till anmärkning emot en sådan
Herrar Fullmäktiges åtgärd".
Vid 14 och 20 §§.
Herr Professor Selander har anmält att han icke deltagit i afgörandet af
de frågor, som uti berörde §§ innefattas.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 4848.
Hanko-Utskoltels Vllälande, N:o 15.
1
N;o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3t Jan., kl. C e. m. 1
Utlåtandemed hemställan om förhöjning i de åt Kommissarien
vid Pantiåne-Expeditionen anslagna missräkningspenningar.
Hos Utskottet liar, uti ingifven skrift, Kommissarien vid pantlåneexpeditionen
i Bankens låne-afdelning L. G. tViblingen anhållit om tillökning
i de åt honom anslagna missräknings-penningar samt, till stöd för
denna anhållan, hufvudsakligen anfört, dels att Pantlånc-kommissarien, hvilken,
för alt skyndsamt kunna betjena allmänheten, icke, såsom andra vexlingsförrättare,
finge odeladt egna sig åt en åtgärd i sender, utan måste,
jemte vexlingen af medel för nya, omsatta och utlösta lån, sysselsätta sig
med kollationering och underskrifvande af de utgående pantsedlarna, samt
i öfrigt tillse, att allt inom expeditionen verkställes i behörig ordning, mer
än någon annan uppbördsman vore utsatt för missräkningar; och dels att,
utom ilo förluster, som derigenom uppkomme, han äfven fått vidkännas
sådana, så väl till följd af undervigt å till försäljning å auktion förfallna
guld- och silfverpanter, som äfven genom i sednare tider belånade, ined
tuiska kontrollstämplar försedda, panter.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Understyrelsen, jemte upplysning
att då, vid lånebankens år 183^ vidtagna nya organisation, ibland annat,
den förändring i afseende å belåningen af guld och silfver egde rum , att,
i stället för det de nya lånen före nämnde tid utgåfvos genom invisningar,
samt liqviderna för omsatta och slutbetalda lån verkställdes genom medlens
insättande i vederbörlig kassa och attestens aflemnande i lånebanken ,
kommissarien, genom den införda nya ordningen, fick sig ålagdt att icke
allenast kontant utgifva de nya lånen, utan äfven, vid lånens omsättning
och panternas utlösen, af allmänheten direkte uppbära de belopp , sorn för
sådant ändamål borde inbetalas, vid verkställigheten hvaraf han alltså äfven,
måste ombesörja de vexlingar, sorn dervid kunde förekomma, bade det
ansetts nödigt att åt bemälde kommissarie anslogs någon ersättning för de
missräkningar, hvilka, vid tillfällen af öfverhopande göromål, icke alltid
kunde undvikas, för hvilket ändamål åt honom, såsom missräkningsBih.
till R. St. Prot. IS57 och ISIS. 6 Sami. 1 Afd. 6 Haft, 1
2
Ranbo-Uts k o Hets Utlåtande, N:o 15.
penningar, anvisades ett belopp af 5o r:dr banko årligen, yttrat »tt, enligt
Underst yre Isens öfvertygelse, berörde belopp, hvilket redan under första
tiden af pantlåne-kommissariens befallning, befanns icke nigöra full ersättning
för de missräkningar och förluster, hvilka, oaktadt all använd uppmärksamhet,
inträffade, nu mera destomindre vore tillfyflestgörande, sorn
möjligheterna af förluster för beina Ide kommissarie, under utöfniugen af
hans befattning, otvifvelaktig! under de sednare åren i högst betydlig mott
förökat sig, icke blott i följd af den till växande lånerörelsen på guld och
silfver, i hvilket afseende Understyrelsen meddelat, att då, under år 1836,
sorn närmast föregick den nya organisationens införande, endast utgåfvos
8,3 i i stycken lån, med en utlånings- och oinsättnings-suinma af 3oy,3q3 r:dr,
under det inbetalningarna utgjorde 296,272 r:dr, hade lånen år 18.4b uppgått
till 16,749 stycken, eller mer än dubbelt mot år (836, utlånings- och
omsältningssumman till 4*36,534 r:dr samt inbetalningarna lil! 43o,5o6 r:dr,
och år 5846 lånen till 14,o58 stycken, med en utlånings- och omsättningssuratna
af 464,368 r:dr, samt inbetalningarna till 470,756 r:dr; än äfven
i anseende dertill, att vid pantlåne-expedilionen blifvit till belåning inlemnade
falska silfverpanter, försedda med eftergjorda kontrollstämplar, för
hvilka panter oftanämnde Kommissarie, som dem antagit , fått för de derå
utgifna län lemna Banken godtgörelse; hvadan, och uppå i öfrigt anförda
skäl, Understyrelsen ansett sig böra föreslå, att det, såsom missräkningspenningar,
på aflönings-stat (supplementar-statj åt pantlåne-kommissarien
utgående arfvode af 5o r:dr, måtte förhöjas till Elthundrafemtio r:dr banko
för år räknadt.
I betraktande af de flerfaldiga tillfällen till förluster, hvarför innehaf■yaren
af pantlåne-kommissariebefattningen är blottställd, så väl i anseende
till mängden af ole utbetalningar och inkasseringar , oftast slutande sig å
skillingar och runstycken, som dagligen af honom besörjes, som ock lill
följd af honom åliggande ersättningsskyldighet för de panter , hvilka , före
deras antagande till belåning, under hans tillsyn uppvägas, men sedermera,
då de vid ifrågakommande försäljning å auktion ånyo omvägas, befinnas
innehålla mindre vigt, än hvarför lån å dem utgått, anser Utskottet, för
sin del, det såsom missräkningspenningar åt bemälde tjensteman för närvarande
anvisade belopp af endast 5o r:dr vara för ändamålet otillräckligt,
och får derföre, i öfverensstämmelse med Understyrelsens, af Bankofullmäktige
jemväl biträdda, förslag, hos Bikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att de kommissarien vid pantlåne-expeditionen i låne-afdelningen
tillagde missräknings-penningar, 5o r:dr, mätte förhöjas till ett
Banko-VIskol'tets Utlåtande, 1V.o 16. 3
belopp af 15o r:dr banko, elter år räknadt, alt från innevarande
års början utgå.
Stockholm den 27 Januari 1848.
IV.o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Jan., kl. 6 c. ra.
Utlåtande, i anledning af Kamreraren A. TV. TVäs ströms ansökning
ait komma i åtnjutande af kamrerare-lön efter nya
o fl ön ingsstaterij samt ait derå undfå fullmakt.
Banko-fullmäktige hafva till Utskottet öfverlemoat en af Kamreraren i
Bankens Depositions-afdelning A. TV. Wäsström tili dem ingifven, till Utskottet
ställd, skrift, hvaruti hall anhållit om förhöjning af den, enligt gamla
löne-staten, utaf honom innehafvande kamrerare lön, 1,080 r:dr, till likhet
med hvad Bankens öfriga kamrerare i lön åtnjuta, eller 1,200 r:dr, allt
banko om året, samt att fullmagt å sistnämnde lönebelöpp måtte för honom
utfärdas.
Utskottet bör, i anledning häraf, till en början upplysa : att Wäsström,
före Bankens nya organisation, på konstitutorial innehade en kamrerare-syssla
uti f. d. småsedels- och afräknings-kontoret med 1080 r:dr i årlig löne-inkomst;
men, efter det Bankofullmäktige dels fastställt uppgjorda förslag till
organisation af ej mindre det nya sedelkontoret, än kassa- och depositionsafdelningai
ne, att provisoriskt sättas i verkställighet från och med den 1
April 1806, genom hvilken åtgärd den af Wäsström uti förra småsedelsodfa
afräknings-kontoret innehafde kamrerare-befaltning med samma dag
upphörde, dels förordnat om anslags utfärdande för emottagande af ansökningar
lill den nya kamrerare-sysslan i sedelkontoret, hvilken icke allenast i
afseende på göromålens större vigt och omfattning, utan äfven till lönevilkoren,
hvilka bestämdes till 1000 r:dr i lön och 200 r:dr i arfvode årligen,
var olika den, sorn Wäsström innehade, och dels uppgjort reglering af tjenstemanna-personalen
uti omförmälda 3:ne afdelningar, med förklarande tillika,
alt, med undantag hvad angick de nya kamrerare-sysslor na i sedelkontoret
och kassa-afdelningeii, den gamla lönestaten komme att för öfriga tjenste
-
*
Banlio-UlsRollets Utlåtande, N:o IG.
befattningar inom verket tills vidare bibehållas, blef Wäsström, hvilken
icke anmälde sig såsom sökande till den nya kamrerare-tjensten i sedelkontoret,
med bibehållande al sin, enligt gamla löneslaten, egande aflöning,
den i April i836 förflyttad lill den af honom nu innehai vande syssla i
depositions-afdelningen, hvilken uti det då antagna organisalions-förslaget
hänfördes till kamrerare-tjenslegraden, men vid upprättandet af den nya aflönings-stalen
ansågs, med afseende på göromålens beskaffenhet, böra, vid
Wäsströms afgång, förändras till bokhållare-tjenst, med högsta löneinkomst,
800 r:dr; och har Wäsström, som å indragnings-slat åtnjuter skillnaden
mellan bokhållare-lönen, enligt nya, och kamrerare-löneinkomster efter gamla
staten, eller 38o r:dr, jemlikt Banko-utskottets resolution den 28 December
1840, undfått fullmakt å den äldre kamrerare-lönen 1080 r:dr, allt banko.
Öfver ifrågavarande ansökning har Bankens understyrelse afgifvit utlåtande
och deruti förmält, alt enär Wäsströms befattning i förra småsedelsoch
afräknings-kontoret upphörde i samma stund det nya sedelkontoret
trädde i verksamhet, och han följaktligen, lika med öfriga i förstnämnda
kontor anställda tjenstemän, på surnumerär stat förflyttades, kunde understyrelsen
destomindre anse Wäsström ega grundade anspråk att undfå fullmakt
å högre lön, än som åtföljde den indragna kamrerare-tjensten i förra
småsedels- och afräknings-kontoret, eller 1080 r:dr, som Wäsström vid verkets
nya organisation, såsom då varande surnumerär tjensteman, förflyttades
till en befattning, hvilken, ehuru från början afsedd att blifva kamrerare-tjenst,
dock vid organisationens definitiva fastställande befanns, med
afseende på göromålens omfång och jemförelsevis mindre vigtiga och ansvarsfulla
beskaffenhet, böra tillhöra 3:dje eller bokhållare-ljenstegraden med
i stat bestämda löneförmåner af endast 800 r:dr årligen; till följd hvaraf,
och då Wäsström redan erhållit fullmakt å den af honom före organisationen
innehafvande kamrers re-lön, understyrelsen funne sig icke kunna
understödja ofvanberörde ansökning; och får Utskottet, uppå de af understyrelsen
sålunda anförda skäl, hvilka Bankofullmäktige äfven för deras del
gillat,
vördsamt afstyrka bifall till Kamreraren Wäsströms anhållan
att komma i åtnjutande af kararerarelön efter nya staten, samt
att derå erhålla fullmakt.
Men enär, vid pröfningen af omförmälda ansökning, hos Utskottet förekommit,
att, på sätt understyrelsen upplyst, Wäsström, som snart uppnår
en lefnadsålder af Gi år, hvarunder han uti 43 år med nit och redbarhet
Ijenat Banken i trägna och mödosamma befattningar, ensam bland
Banko-Utskottets Utlåtande, No 17.
5
liela elen i tjenst varande Bankostaten icke egt att undfå den löneförbättring,
som enligt nya aflönings staten i allmänhet tillgoclokommit de uti
verket anställde personer, har Utskottet, med (»stadt afseende jemväl derå,
att Wäsström, på grund af innehafvande kamrerare-fullmagt, är i verket
tjenstgörande, funnit det vara med billighet öfverensstämmande, att han, så länge
han är i verlig tjensteutöfning, får såsom arfvode åtnjuta skillnaden mellan
den lön, hvarå han innehar fullmagt, och kamrerareiön, efter nya aflöningsstaten;
hvadan Utskottet, i enlighet med hvad ej mindre understyrelsen, än
banko-fullmäktige härutinnan hemställt, anser sig böra hos rikets ständer
vördsamt tillstyrka, att till kamreraren Wäsström måtte, så länge
han i verkets tjenst, qvarstår, få, ifrån och med innevarande års
början, på indragningsstat utbetalas ett årligt arfvode af iaorrdr
banko, motsvarande skillnaden mellan den lön 1,080 r:dr, hvarå
fullmakt är honom meddelad, och lönen i 2:dra tjenstegraden,
eller 1,200 r:dr.
\
Stockholm den 27 Januari j8/[8.
M:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Febr., kl. ii f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ökade löneförmåner för
Bankens tjenstemän inom 3:dje tjenstegraden.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln har, enligt protokolls-utdrag af
den 15 December nästlidet år, blifvit till Utskottet remitterad en af Herr
Rosenblad, Bernhard, väckt motion, deruti han, under anförande att, vid
sednast verkställda organisation af Banko-verket, lönevilkoren för tjenstemännen
i den högsta tjenstegraden väl någorlunda lämpats efter befattningarnas
vigt och ansvarighet, hvaremot de lägre tjenstemännens löneförmåner
i allmänhet icke blifvit i samma förhållande förbättrade; att lönen för den
3:je eller så kallade Bokhållare graden, hvilken personal förminskades från
45 till 28, blifvit bestämd till allenast 700 r:dr, oberäknad! 10 serskilda
arfvoden, å 100 r:dr hvartdera, för trägnare tjenstgöring, under det att en
löneinkomst af 800 r:dr utom åtföljande spanmålslillökning samt sportler,
«
Eanho-Ulskotlets Utlåtande, ]V:o 17.
vöre anslagen för motsvarande tjenstegrad uti statens veik, samt all tjensleinännen
i nyssnämnde grad inom Banken, hvilka, efter motionärens tanka,
hade att derstädes förrätta det mesta och mödosammaste arbetet, nu meia
icke egde samma utsigten lill befordran sorn tillförene, enär, i följd af de
nya befordringsgrunderna, till de högsta befallningarna ofia utnämndes yngre
personer med för varfv ad skicklighet i kansligöromål, — föreslagit, alt lönen
för de 2:ne äldsta Ijeuslemännen inom 3:dje Ijenstegraden i Banken måtte
förhöjas till i ooo r:dr, och för de öfrige till Boo r:dr.
Derjemte bar till Utskottets pröfning öfverlemnats en af åtskilliga tjenstemän
inom nyssnämnde tjenstegrad till Banko-fullmäktige ingifven skrift,
innefattande anhållan, att lönen för sysslorna i samma grad måtte bestämmas
till <Soo r:dr, oberäknadt de 10 serskilda arfvoden, sorn, enligt Bankoreglementet,
blifvit för trägnare göromål vid vissa befattningar inom graden
anvisade; i anledning af hvilken anhållan fullmäktige, efter understyrelsens
börande, förmält sig anse det vara billigt och rättvist, alt bemälde tjenstemän
tillädes enahanda lön, hvaraf deras med göromål oftast mindre betungade
vederlikar i andra verk redan äro i åtnjutande, serdeles sorn lönebeloppen
vid tjensterna inom Bankens öfriga tjenstegrader voro efter denna
grund bestämda, samt, i följd deraf, hemställt att en löneförhöjning från 700
v.dr till 800 r:dr kuntfe samlelige tjenstemännen i 3:dje Ijenstegraden beviljas.
Sorn, efter hvad Banko-fullmäktige upplyst, sysslorna Inom ifrågavarande
tjenstegrad äro i afseende på göromålens mängd lika trägna och mångå
af dem vida besvärligare, än i allmänhet motsvarande tjenster inom statens
verk, vid hvilka lönen är bestämd till 800 r:dr, oberäknadt densamma åtföljande
spanmålstillökriing och sportler till icke obetydliga belopp, så har
Utskottet, med fästadt afseende jemväl derå, att, såsom motionären anfört, utsigterne
till befordran för denna klass af Bankens tjenstemän blifvit, till
följd af nu mera gällande befordringsgrunder, i väsendtlig mån förminskade,
ansett sig böra hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
alt lönen för Bankens tjenstemän inom 3:dje eller så kallade bokhållare-tjenstegraden
måtte förhöjas från 700 till 800 r:dr banko
årligen, att utgå från och med innevarande års början; utan inskränkning
i antalet af de på indragnings- och supplemenlar-staterne
till nämnde tjenstegrad anvisade arfvoden i och för trägnare
göromål.
Banho-UlsRotte.ts Utlåtande, N:o 17.
7
Hvaremot Utskottet, soro funnit sig icke ega skäl att biträda motionärens
förslag, att lönen för de 2:ne äldste tjenstemännen inom ofvannämnde
grad måtte bestämmas till i,000 r:dr, afstyrker
bifall till detta förslag.
Slockholm den 27 Januari 1848.
Reservationer:
Af TIerr Mannerskantz, C: ”Emot Utskottets ofvan framställda för
slag
måste jag anmäla min reservation. Enligt min åsigt hade Utskottet
bordt i ett sammanhang behandla alla till Utskottet inkomna frågor, angående
löneförbättring för Bankoverkets tjenstemän och vaktbetjenter saint
uppskjuta denna behandling intill dess Utskottet kunnat på samma gång
pröfva det förslag till reorganisation af Bankoverket, hvilket, i följd af Rikets
Ständers vid r844—1848 års riksdag derföre utsatta premium, blifvit
af enskild person uppgjorclt och till Banko-styrelsen inlemnadt, men, af denna
styrelses granskning ännu beroende, icke hunnit att Utskottet föreläggas.
— Genom ett sådant förfarande hade Utskottet, innan Utskottet föreslog
den ifrågaställda löneförbättringen, fått tillfälle att undersöka om ej dertill
behöflig tillgång genom motsvarande reduktion på annat håll skulle kunna
beredas, ulan förhöjning uti den vid 1840—4! års Riksdag för Bankoverket
fastställda aflönings stat. Och, om det ej varit möjligt att undvika denna
förhöjning, skulle, när hela dess erforderliga belopp blifvit på en gång af
Utskottet uppgifvet, Rikets Ständer åtminstone icke hafva blifvit förledda
att, ett efter annat, bevilja anslag, hvars sammanräknade summa de ej kunnat
från början öfverskåda.”
Häruti har Herr Doktor Sandberg instämt.
Af Riksdagsfullmäktigen Per Nilsson från Christianstads Län, som ansett
sig med afseende derå, att de tjenstemän inom 3:dje tjenstegraden, hvilkas,
befattningar äro förenade med trägnare göromål, såsom en ersättning derför
åtnjuta arfvoden, icke kunna tillstyrka någon lönetillökning.
Af Riksdagsfullmäktige Petter Mårtensson från Jönköpings och Petter
Gabrielsson från Kronobergs län: ”Emot Högloft. Banko-utskottets med endast
två 'rösters genom votering segrande beslut om löneförhöjning åt Bankoverkets
bokhållare, få vi afgifva vår reservation, under den säkra öfverty
-
s
Banko-Utskottets Utlåtande, Ko 17.
gelsen, att desse tjenstemän äro så väl lönade, att ingen vacance i dessa tjenstebefattningar
kommer att uppstå. Betraktar man 35 §. i lagar, instruktioner
och reglemente för förvaltningen för Sveriges Rikes Bank, 3:dje tjenstegraden,
der det står: '■'för 22 bokhållare, 2 revisorer, registratorn tillika
actuarie, 2:ne notarier uti lånecancelliet, lön å 700 r:dr . . 19,600: —J>
Då styrkes man i den tron att ingen tillökning i deras lön hade ens
bort ifrågasättas. Låt dem afgå från sina befattningar i Banken, då de ej äro
belåtne med denna lön för sin utkomst, och nedsatt lönen till 6 i stället
för 700 r:dr banko; annoncera de lediga platserne jemte thy åtföljande lönevilkoren,
och man skall få se sig öfverhopad af en talrik mängd kompetente
sökande, hvilka med största välbehag ville emottaga de afgångnes tjenstebefattningar.
”
Af Riksdagsfullmäktigen Pehr Östman från Vester-Norrlands län: "Emot
O O
Höglofl. Banko-utskottets genom votering fattade beslut, att öka bokhållarnes
inom 3:dje tjenstegraden löner med 100 r:dr, hvarigenom dess lön uppgår
till 800 r:dr banko hvardera, utom dem, i mån af mer eller mindre trägen
tjenstgöring, tillkommande arfvoden, får jag mig reservera på den grund, att
jiig anser det ifrågavarande tjenstemän icke innehafva sådan befattning, att
för dess utöfning erfordras hvarken juridisk eller annan hög lärdom, utan
kunna skötas af personer, som, med redbar karakter, förena säker kännedom
i bokföring, hvadan dess uppfostran och lärdom kostat honom betydligt mindre,
än den, sorn bar mera maktpåliggande tjenstebefattning. Ombudsmandeu
i Götheborgs låne-kontor har hittills åtnjutit endast 5oo r:dr banko i
lön, oaktadt han måste besitta juridiska kunskaper m. m., och hvars uppfostran
således kostar betydligt mera, och äfven ställa en betydlig borgen, innan
han antages, och hvartill må läggas att lefnadskostnaden är betydligt
större i Götheborg än i Stockholm. Mot denna jemförelse torde invändas.,
att ombudsmannen i Götheborg kan såsom kommissionär öka sina inkomster
betydligen, men sådant kan likväl betraktas som tillfälligheter och osäkra
att såsom löne-inkornst påräkna, och då man lärer snart hafva att förvänta
en generel lönereglering inom Banken, hade jag trott att det vore för tidigt,
att genom förhöjda löner åt boklrållarne belasta Banken med 2,800 r:dr bankos
utgift årligen.”
Med Pehr Östman hafva Riksdagsfullmäktige Johan Petter Andersson
från Elfsborgs län, Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län samt
Lars Olsson fiån Stora Kopparbergs län sig förenat.
N:o 18.
Banko-Utskottets Utlåtande, N.o 18.
9
ISto 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Febr., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kammardrängarnes i Banken ansökningar
om löne-förhöjning.
Bankens äldre oell yngre kammardrängar hafva hos Utskottet anhållit,
de förre: alt, så vida icke någon löneförhöjning kunde deni beviljas, dc
åtminstone mätte komma i åtnjutande af de före sednaste lönereglering åt
deni, utöfver lönen, anslagna så kallade skopenningar jemte den serskilda
ersättning för arbete i bankohusens källare,sorn under namn af "källargångspenningar”
lill deni utgått, och de sednare: att de, i öfverensstämmelse
med hvad sorn eger rum för Riksgälds-kontorets och Banko-diskont-verkets
vaklbetjening, kunde erhålla enahanda löneförmåner, sorn Bankens äldre
kammardrängar för närvarande innehafva.
Jemte tillkännagifvande alt, före sednast verkställda allmänna lönereglering
inom Bankoverket, löneförmånerna utgjorde för hvar och en af
Bankens kammar dr än gar, motsvarande samma tjeiistegrad, som de nu varande
äldre kammardrängarne:
lön på stat ............... R:dr 220: — —■
årligt arfvode
. , . . „ 45: — —
såsom ersättning för arbete i bankohusens källare lill samtlige
kammardrängarne iG r:dr 3a sk., sorn, fördeladt på då
varande antalet af i5 st., lemnade åt hvarje „ 1: 5. 4*
samt skopenningar lill hvardera „ 3o: — ~
tillsammans B:ko R:dr 3oi: 5. 4-
och för husdrängarnej eller, såsom de nu mera benämnas, de yngre
kammardrängarne:
lön på slat
.. R:dr i5o:
årligt arfvode
3o: — —
”kallargångs-penningar” åt samtlige 12 husdrängar i6r:dr
82 sk., eller åt hvardera „ 1: 18. S.
och skopenningar
„ 3o:
tillsammans B:ko R:dr 211: 18. 8.
Bih. litt R. St. Prol. 1S4-7 och 1848. 6 Sami. 1 Af<’. 6 Iläft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o tS.
hvilka lönevilkor hlefvo vid omförmälde reglering sålunda förändrade, alt
nu mera utgår, till i silfvervägare, i makulerings-stämplare och t4 äldre
kammardrängar, lön åt hvardera ....... B:ko R:dr 3oo: — —
samt åt 12 yngre kammardrärtgar, lön åt hvarje ,, „ 220: — —
hvaremot de så kallade sko- och ”källargångs-penningarne” äro indragne,
har Bankens Understyrelse, uti afgifvet utlåtande, hufvudsakligen anfört:
att af berörde jemförelse visade sig, hvad de äldre kammardrängarne beträffade,
att desse genom löneregleringen icke erhållit någon förhöjning,
utan tvertom fått vidkännas en, ehuru ringare, nedsättning uti de årliga
bestämda afiöningsviikor, sorn derförut voro, genom Banko-reglementet, dem
tillförsäkrade, samt, i afseende åter på de yngre harn mardi ängarne, alt den
åt dem meddelade löneförhöjning endast utgjort något olver 8 r:dr för hvardera
om året; att, om derjemte tages i betraktande, att Bankens vaklbeljening,
intill 1828—i83o årens riksdag, åtnjutit den fördelen, att af Bankoutskoltet
vid hvarje riksdag och af Rikets Ständers revisorer , så ofta de
voro församlade, varda hugnade med serskilda gratifikationer, hvilka ulgingo
med det betydliga belopp, att hvar och en af kammardrängarne erhöll
4o r:dr och hvarje husdräng 3o r:dr, allt banko, måste det erkännas, att
vaktbetjeningen , genom den skedda löneregleringen, på det hela blifvit, i
afseende å inkomsterna, sämre lottad än förut; att görornålen för denna klass
af Bankens betjening, lill sin beskaffenhet lika mödosamma som tillförene,
icke elfer genom den nya organisationen blifvit till omfånget förminskade;
att det åråge livar och en af så väl äldre sorn yngre kammardrängarne,
med några få undantag, att, på serskilda tider, min sainmanlagdt under
mära en fjerdedel afåret, förrätta ständig vakthållning inom bankohusen,
hvarest de således under berörde tider måste vistas både natt och dag,
samt att de under den återstående delen af året vore hvarje $öckn ed a g
upptagna af tragen tjenstgöring från tidigt på morgonen; och arisågeUndcrstyrelsen,
i betraktande häraf och med fästadt afseende derjemte å nuvarande
stegrade lefnadskostnader, sig böra tillstyrka, att ett arfvode, ungefärligen
motsvarande de upphörde sko- och ”källargångs-penningarne”, eller
33 r:dr 16 sk. banko årligen, måtte anslås åt hvar och en af Bankens äldre
och yngre kammardrängar.
Efter öfvervägande af hvad, till stöd för de gjorda ansökningarna, sålunda
förekommit, har Utskottet, inseende billigheten deraf, att Bankens
vaklbetjening beviljas någon tillökning i dess nuvarande lönevilkor, ansett
sig borå i så måtto biträda Understyrelsens, af Banko-fullmäktige understödda,
förslag, att Utskottet nu hos Rikets Ständer tillstyrker,
Banko-V tskollets Utlåtande, A.o IS.
Ii
att såsom årligt arfvode måtte anslås åt livar och en af Bankens
äldre kammardrängar 20 r:dr, och lill hvardera af de yngre
kammardrängarne 3o r:dr, allt banko, att från och med innevarande
års början utgå.
Stockholm den 27 Januari 1848.
STOCKHOLM, f. d. Schultze* Boktryckeri, 1#*8.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Febr. kl. 4 e. m.
Memorial, med uppgift om och huruvida någon del af den sedan 1845
års början upplupna bankovinst erfordras för bankens konsoliderande.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga en af Grefve
Anckarsvärd, C. H., väckt motion, innefattande begäran derom, att Banko-utskottet
måtte utreda, ”om och till hvilket belopp banko vinsten, med afseende å bankens
bestämmelse att, under hvilka konjunkturer som helst, upprätthålla myntvärdet, kan
och bör, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga proposition, i och för statsverkets
behof anlitas”; hvarförutan motionären yttrar den förmodan, att Utskottet,
vid infordrande af bankostyrelsens utlåtande i berörda ämne, dervid tillika förskaffar
sig del ”af det betänkande, som tvifvelsutan i denna vigtiga fråga blifvit från Kongl.
Maj:t Bankostyrelsen affordradt före den Kongl, propositionens afgifvande”.
Banko-utskottet, genom 2:dra § i den för Utskottet af Rikets Ständer utfärdade
instruktion, ålagdt att, så fort sig göra låter, till Rikets Höglofl. Ständer ingå
med uppgift, om och huruvida någon del af den, sedan 1845 års början, upplupna
bankovinst erfordras för bankens konsoliderande, skulle sålunda, äfven om den väckta
motionen uteblifvit, icke hafva underlåtit, hvarken att afgifva den ifrågavarande
uppgiften eller att före meddelandet deraf med noggrannhet undersöka bankens tillstånd,
samt huruvida den eger erforderlig soliditet, för att uppfylla dess vigtigaste
bestämmelse att upprätthålla myntvärdet; men Utskottet, som ej mindre för bestämmande
af sitt utaf en dylik undersökning beroende omdöme, än äfven för att inhemta
kännedom angående ungefärliga beloppet af bankens behållna vinst för nästlidet
år, varit nödsakadt att dels fullborda granskningen af bankens tillstånd, styrelse
och förvaltning sedan sista riksdag, och dels förskaffa sig ett af vederbörande inom
banken upprättadt öfverslag af ungefärliga vinsten för 1847, hvilket först nyligen
kommit Utskottet tillhanda, har således icke förr än nu kunnat fullgöra sitt berörda
åliggande.
Som det, vid behandlingen af förevarande ärende, torde för Rikets Höglofl.
Ständer vara upplysande att ega tillgång till en sammandragen jemförelse för åren
1845, 1846 och 1847 af bankens inkomster och vinster, å ena, samt dess utgifter
och förluster, å den andra sidan, för så vidt en sådan jemförelse kan åstadkommas,
innan ännu räkenskaperna för sistnämnda år hunnit fullständigt afslutas; så har Utskottet
ansett sig böra meddela följande utdrag af räkenskaperna för berörda 3:ne år:
Bih. till R. St. Prot. 1847 $ 1848. 6 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1
2 Banko-Utskottets Memorial, A5o 19.
1845* 1846- 184?.
Inkomster och vinster:
l:o Ränteinkomster af
bankens lånerörelse 577,554:38. 7, 576,370:44.11. 608,914.11. 5.
2;o Vinst på diskonter
nes
rörelse . . . 998,015:36. 9. 485,154:42.10, 441,373:42. 3,
3:o Tillfälliga inkomster
och kapitalvinster . 475,119:38. 8. 514,522:28.11. 131,590:11. 4,
S:gr 2,050,690: 18. — 1,576,048: 20. 8. 1,181,878: 17. —
Utgifter och förluster:
l:o Ränte-utgifter . . 113,332:43. 6. 22,632:21.10. 34,931:36.10.
2:o Förvaltningskostnad 225,654:32. 6. 240,932: 8. 4. 262,499:36. 6.
3:o VälgÖrenhetsbidrag 7,733: 16. — 7,733: 16. “ 7,733: 16, —
4:o Afskrifningar och
förluster .... 414,247:29.11. 57,388: 3. 3. 121,288:17.11.
Saldo, behållen vinst
föråret .... 1,289,721:40. 1. 1,247,362:19. 3. 755,425: 5. 9.
S:gr 2,050,690:18. — 1,576,048:20. 8. 1,181,878:17. —
Af förestående utdrag visar det sig, att vinsten utgjort:
Är 1845
1,289,721:40. 1.
(uti hvilken summa inbegripes beloppet af de såsom tillfällig vinst
upptagne reservfondeime 419,422: 4. 8.).
Är 1846  _  1,247,362:19. 3.
(deruti jemväl såsom tillfällig vinst inbegripits återstående beloppet
af fonden för riksgäldssedlarnes inlösen 275,245: 46.)
samt år 1847 ungefär .
755,425: 5. 9.
Summa banko r:dr 3,292,509: 17. 1.
Enär likväl Rikets Högloft. Ständer, genom bifall till Utskottets
uti memorialet N:o 5 yttrade åsigt, förklarat, att ett belopp,
motsvarande Handels- och Näiings-diskontens, Banko-diskontens
samt Malmö Lånekontors reservfonder vid 1844 års slut,
eller
419,422: 4. 8.
bör afskiljas från den efter 1845 års början upplupna behållna
bankovinst, och, genom Banko-fullmäktiges försorg, genast till Rikets
Ständers riksgäldskontor Öfverlemnas, så utgör summan af
vinsterna vid nästlidet års slut ...... banko r:dr 2,873,087: 12. 5.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 19.
3
Som emedlertid, efter hvad här ofvan är vordet anmärkt, vinsten för 1847
grundar sig på en ungefärlig beräkning, hvilken möjligen kan angifva beloppet till
eirka 10,000 r:dr mera, än det i sjelfva verket kommer att utgöra, enär räntefordran
och ränteskuld icke ännu kunnat fullständigt före årets bokslut utrönas, har
Utskottet ansett sig böra antaga den behållna vinsten vid nämnde års slut till
2,862,000 r:dr.
Sedan Utskottet sålunda uppgifvit ungefärliga beloppet af bankovinsten, tillhör
det Utskottet att yttra sig, om och huruvida någon del deraf för bankens konsoliderande
erfordras; i hvilket afseende Utskottet får anföra, att, då bankens metalliska
kassa numera vunnit den tillökning, att nämnde kassa genom begagnande af ändamålsenliga
utvägar, enligt Utskottets öfvertygelse, bör kunna motstå äfven de starkaste
påkänningar; då banken jemte omförmälda tillgång, men utan beräkning af ofvanberörda
vinstmedel, utöfver skulderna eger ett kapital-öfverskott af tio millioner
r:dr, hvilket, enligt lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd
med Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 19 Augusti 1845, skall vid oförminskadt
belopp bibehållas, genom ersättning från årets vinst af möjligen inträffande kapitalförminskning;
varande dels i nyssnämnda kapital-öfverskott och dels uti ifrågavarande
vinstmedel inbegripen en summa af öfver sex millioner riksdaler räntebärande obligationer,
af hvilka en del äro ställda å sådant myntslag, att de, i händelse af behof,
kunna till silfver förvandlas, samt de öfriga, äfven under en ofördelaktig konjunktur,
kunna realiseras och såmedelst förminska bankens utelöpande sedlar; dåde
på utsökning beroende fordringar, som bland tillgångarne öro inberäknade, fullt motsvaras
af sådana bankens skulder, hvilka aldrig komma att utfordras, nemligen för
komna
bankosedlar och obligationer, samt då banken följaktligen för den sedel- och
depositionsskuld, för hvilken den är eller, enligt nu gällande föreskrifter, kan blifva
ansvarig, ocb som uppgår till något öfver 42 millioner r:dr, har metallisk valuta,
motsvarande 22 millioner r:dr, och för öfrige 20 millioner eger fordringar, hvilka
kunna beräknas till nära 33 millioner r:dr; så och med förutsättning, att någon anvisning
på förhand icke sker å den vinst, som under innevarande år och de följande
åren intill nästa riksdag kommer att till banken inflyta, får Utskottet för Rikets
ITöglofl. Ständer vördsamt tillkännagifva,
alt den ifrån 1845 års början upplupna bankovinst icke erfordras för bankens
konsoliderande, utan att samma vinst, beräknad, på sätt här ofvan
är vordet uppgifvet, till 2,862,000 r:dr banko, kan vid slutet af hvart
dera
åren 1848, 1849 och 1850 med en tredjedel, eller Nio Hundra
Femtio Fyra Tusen riksdaler årligen, ifrån banken i och för statens allmänna
behof allemnas.
4
Banko-Utskottets Memorial, N:o 19.
Med föranledande af hvad Grefve Ancltarsvärds förut omnämnda motion i öfrigt
innefattar, får Utskottet vördsamt anmäla, att det, under läsningen af Bankofullmäktiges
protokoll till innevarande riksdags början, icke funnit, att något betänkande,
i fråga om bankovinsten, blifvit af Kongl. Maj:t från fullmäktige infordradt
eller af dem i underdånighet afgifvet.
Stockholm den 31 Januari 1848.
Reservationer.
Af Doktor Sandberg: ”Emot Höglofl. Utskottets beslut att öfverlemna hela
bahkovinsten till statsverkets behof, lår jag vördsamt reservera mig på följande skäl:
Vid sista riksdag beslutade Ständerna att ”det belopp af bankovinsten, som
från 1845 års början till nästa riksdag inflyter, ”reserveras för bankens ändamål”.
Detta välbetänkta beslut synes mig böra vidmakthållas. Frågan blir då: hvad är
bankens ändamål?
Af inledningen till Banko-reglementet, sid. 4 och 5, synes detta ändamål, enligt
stiftelse-urkunden, hufvudsakligen vara treggehanda: l:o att upprätthålla myntvärdet;
2:o att understödja näringarne; och 3:o att med sitt öfverskott bispringa
statsverket.
l:o Att upprätthålla myntvärdet är det allravigtigaste, för hvilket ändamål allt
annat måste vika. Nu är väl bankens ställning i detta fall ganska god, men huru
lätt kan den icke förändras?
Den metalliska valutan har under 3 år vunnit en tillökning af omkring 5 millioner
r:dr silfver specie, men det har skett genom utgifvande af ett motsvarande
belopp uti nya bankosedlar, hvilka banken är skyldig att med samma silfver inlösa.
Det är likasom då en enskild man ökar redbarheterna i sitt bus derigenom, att, för
allt hvad han inköper, utgifver han idkeligen nya skuldsedlar, dem han vid anfordran
måste åter inlösa. Han blir genom sådana operationer icke synnerligen rikare.
Huru mycket fördelaktigare skulle icke förhållandet blifvit, om han med sin
samlade vinst kunnat betala de redbarheter, som han inköpt, utan att behöfva för
hvarje inköp öka sin skuld? •— Af de 6 1/2 millioner, som banken eger i räntebärande
obligationer, är blott en mindre del eller omkring 533,000 r:dr betalbar i
silfver å utländsk ort. För de öfriga kunna visserligen utelöpande bankosedlar indragas,
men då behofvet påtränger och penningebrist uppstår i landet, är det kanske
möjligt, att dessa icke utan svårighet och förlust kunna säljas. Härvid torde
kanske äfven böra anmärkas, att af denna rikedom på räntebärande obligationer mera
än hälften eller 3,256,000 r:dr äro utgifna af Riksgälds-kontoret och utgöra gammal
statsskuld, för hvilkas inlösen till både kapital och ränta Ständerna måste anskaffa
medel. Hvad slutligen vidkommer den stora behållning, som banken för öfrigt eger,
Banko-Utskottets Memorial, N:o 19.
5
sedan dess skulder blifvit afdragna från dess tillgångar, så är den i nödens stund föga
användbar. Bankens säkerhets-handlingar för utgifna lån kunna icke förvandlas till silfver.
Att indrifva större eller mindre del af dessa lån, skulle väl vara uti yttersta nödfall
en verksam utväg till sedelstockens minskning, men huru förfärlig vore icke en sådan
strypning för landet! — Men, säger man, hvartill behöfvas så mörka förespeglingar,
då Banken för det närvarande är uti den mest lyckliga ställning? Till svar
härå vill jag blott anmärka, att, om handels-konjunkturerna, i afseende på export och
import, i betydlig grad blifva missgynnande, kan ställningen blifva ganska olycklig på
några få år. Vi hafva en erfarenhetsläxa härutinnan, som icke är så gammal, att
den bör vara glömd. Vid 1840—41 årens Riksdag fanns också i Banken en samlad
vinst på 4,118,568 rdr. Något mera än hälften deraf, eller 2,311,216 rdr,
öfverlemnades till statsverket. Penningar utöstes då med fulla händer åt alla håll.
Och huru gick det? På mindre tid än 3 år, eller inom 1843 års slut, nedsjönk metalliska
valutan i Banken ifrån 18,218,800 rdr banco till 7,892,400 rdr banko.
Hvem minnes icke, att vid den kort derpå år 1844 inträffade riksdagens början motioner
väcktes om förbud mot silfveruttagning ur Banken till utförsel? Hvem erinrar
sig icke ännu de högljudda jemmerropen öfver strypning och penningebrist, som då
herdes från alla landsändar, serdeles från de orter, som voro välsignade med privatbanker?
Och hvad som då inträffade, kan hända ännu en gång. Utur alla dessa
skäl anser jag, att Banken för sin verkliga förstärkning bör behålla minst 1/3
al sin samlade vinst och derföre köpa vexlar under en viss bestämd kurs, och
för dessa vexlar dels köpa utländska säkra räntebärande obligationer, dels skaffa
sig silfver, hvilket sednare också emot ränta qvarblifver hos något säkert hus i Hamburg,
på sätt nu sker med en del af den öfriga silfverfonden. Härigenom skulle
Banken konsolideras på ett dubbelt sätt, nemligen: dels öka sin räntevinst, utan att
taga den af egna landsmän; dels ega uti samma räntebärande tillgång en valuta, på
hvilken anvisning kunde gifvas, då silfveruttagning ur Banken kom i fråga.
2:o Bankens andra ändamål är att medelst lån på billiga vilkor understödja näringarna,
och härtill hade jag önskat att den andra tredjedelen af bankovinsten blifvit
använd. Jordbruket är landets modernäring. En utsträckt skuldsättning är visserligen
icke nyttig. Men om några lån kunna vara till gagn för jordbrukaren, så
måste det vara amorteringslånen emot lindrig ränta och successiv inbetalning på längre
tid. Fonden för dessa lån är otillräcklig och den behöfver en tillökning af minst
500,000 rdr. — Af fonderna för Bankens Diskontrörelse m. m. ligga visserligen
liera millioner härstädes obegagnade, emedan privatbankerna upptaga de flesta så beskaffade
låntagare, som äro redbara och säkra. Fördenskull anser jag, att dessa obegagnade
diskontfonder, förökade med en del af bankovinsten, böra emplojeras uti
fdial-kontor i landsorterna, hvarest jordbrukaren och näringsidkaren kunde erhålla
6
Banko-Utskottets Memorial, N:o 19.
biträde genom kreditiv eller lån på billigare vilkor än hos privatbankerna, hvarigenom
en större både enskild och allmän fördel skulle beredas.
3:o Bankens tredje ändamål är, enligt stiftelse-urkunden, ”att en nödhjelps- och
tillgångskassa må beredas”, eller att med sitt öfverskott bispringa statsverket. Härtill
må nu den återstående tredjedelen af bankovinsten användas. Man säger väl, att
statsverket bchöfver hvarenda skilling af den bankovinst, som är samlad. Den skulle
vara en nödhjelpskassa, men staten är ju icke för närvarande i någon nöd. Statsverkets
behof äro för öfrigt elastiska. De kunna utvidgas elter tillgångarna. Det
visar förhållandet vid 1840—41 årens riksdag. Då egde Riksgälds-kontoret uti
samlade öfverskotter omkring 3 milloner rdr, och erhöll dessutom vid samma riksdag
öfver 2,300,000 rdr af den då befintliga bankovinsten. Utan att riket sedermera
varit i någon serdeles nöd eller fara, äro dessa nu helt och hållet medtagna
och Riksgälds-kontoret i skuld. För att betäcka denna skuld må alltså nu 1/3 af
bankovinsten användas. Men statsutgifterna för de kommande åren torde väl böra
regleras och rättas efter de statsinkomster, som med tillförlitlighet kunnna påräknas
att inflyta. Att uti propositionen om statsverkets tillstånd och behof till den s. k.
extra statsregleringen hela den samlade bankovinsten blifvit tagen i beräkning och
anspråk förr än det var afgjordt', huruvida Banken utan egen skada eller möjlig fara
kunde lemna den hel och hållen från sig, torde väl icke vara så alldeles vanligt.
På extra statsregleringen uppföras några utgifter af permanent natur. Och om man
vill anordna oundvikliga statsutgifter på Bankens vinst, torde man väl beträda en lärlig
bana. Det är ju allmänt erkändt, att alla oredor och olyckor i vårt penningeväsende
härledt sig från den oriktiga åsigten, ” att Riks-banken skall fylla statsverkets
behof.”
Med Dotkor Sandberg hafva sig förenat
Riksdags-Fullmäktige Pehr Pålsson från Christianstads län, Pehr Nilsson från
samma län, Petter Mårtensson från Jönköpings län, Niss Jeppsson från Malmöhus
län, Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus län och Lars Olsson från Stora
Kopparbergs län.
Af Doktor Lyth: ”Emot Utskottets beslut att ifrån Riks-banken abalienera liela
bankovinsten för 3:ne år, utgörande 2,862,000 rdr, måste jag reservera mig. Jag
tror nemligen, att, ehuru Banken, till bedrifvaude af dess vanliga rörelse, väl kunde
umbära och uppoffra äfven denna summa, ställningar och förhållanden i fäderneslandet
just nu bordt uppmana Rikets Ständer att i alla riktningar utvidga Riks-bankens
verksamhet och att förlagskapitaler dertill icke bordt förskringras under en tid, då
Privatbanker hota att ej allenast undergräfva Riks-bankens bestånd, utan ock att utsuga
hela landets enskilda förmögenhet.”
Sanko-Vtskottets Memorial, N:t> 19.
7
Af RiksdagsMlmäktigen Pehr Östman från Vesternorrlands län :
”Då Banken befinner sig i den lyckliga ställning, att den från 1845 års början
till nästlidet års slut letnnat en vinst, påräknad att uppgå till 2,862,000 rdr banko,
hvilken vinst hufvudsakligen tillkommit genom dess lånebedrifvande och derigenom
influtna räntor, således en frukt af den effektiva folkklassens verksamhet, är det min
Öfvertygelse, att, om ej hela, åtminstone hälften af denna vinst bordt användas till underhjelpande
af jordbruket, landets modernäring och andra industriella företag och
bedrifvande, hvarigenom jordbrukaren, bergs* och bruksidkaren kunde med säkerhet
af egen utkomst sysselsätta den arbetssökande folkmassan, och dymedelst minska den
öfverhandtagande fattigdom, som vanligen liar brott till följeslagare» Höglofl. Utskottet
har i sitt beslut, om ej i bestämda ordalag, dock låtit Ständerna förstå, att
ifrågavarande vinstmedel ej erfordras för bankens konsoliderande. Detta kunde visst
vid första påseendet få gälla som riktigt, då man låtit förstå, att diskont-lånefonderna
icke blifvit fullt anlitade, och att fastighets-Iånefonden, som nu visat sig otillräcklig,
kan förstärkas med andra inom banken tillgängliga medel»
Men orsaken, hvarföre diskont-lånefonderne icke blifvit fullt anlitade, torde säkert
återfinnas i en allt för hög ränta för lånet och i straffräntans stränghet För uraktlåten
inbetalning) men om räntan å bankens lånekapitaler nedsättes, så att verksamma
medlemmar af samhället funne sin fördel i att genom lån heldre sätta riksbankens
medel i omlopp, än vända sig till de på samhället skadligt verkande privatbankerna,
i så måtto då den från lånebehöfvande utgående räntan icke kommer staten
till godo, utan i dess ställe faller i enskilde kapitalistens och penninge-aristokratiens
händer, ar jag öfvertygad, att medlen nog blefve anlitade, äfvensom att bankovinsten
derigenom blefve på ett för det allmänna fördelaktigaste sätt använd, äfvensom
att Banken derigenom blefve ännu ytterligare förkofrad och kunde således i en
framtid medlande träda emellan, derest en större uppoffring för riket blefve af nöden.
Att den upplupna vinsten öfverlemnas till statsverket, skulle väl synas bära lända
till det allmännas fördel derigenom, att den ökar statsinkomsterna, hvaraf skulle
följa, att de skattdragandes utskylder kunde nedsättas; men en sorglig erfarenhet har
visat, att desto mera medel äro att påräkna, desto mindre sparsamt går det till väga
vid statsregleringen och händelsen blir säkert, att medlen komma att användas till
anslag för för riket mindre nyttiga ändamål, än om de genom lån mot billig ränta få
utgå i allmänna rörelsen. Således stannar jag i den öfvertygelse, att, om ej hela
bankovinsten, åtminstone sedan 1,500,000 r.dr blifvit till Riksgälds-kontoret öfverlemnade,
återstoden bör i Banken qvarblifva”.
I denna reservation hafva instämt riksdagsfullmäktige Joli. Pet. Andersson från
Elfsborgs län och Peter Gabrielson från Kronobergs län.
8 Banko-Utskottets Memorial, N:o 19.
Af Herr Lagergren, P. J.: ”Högloft. Banko-utskottets förestående tillstyrkan har
blifvit beslutad genom votering inom Utskottet. Då denna tillstyrkan är ämnad att
grundlägga ett Rikets Ständers beslut, rörande den till och med år 1847 upplupne
behållna bankovinst, ansåg minoriteten, att sådana ordalag bordt i Utskottets tillstyrkan
begagnas, som kunnat, utan vidare omgång, derest de af Riksstånden bifallas,
utgöra ett fullständigt beslut, icke blott i afseende på bankovinstens utlåtande till
andra ändamål, än Bankens, utan äfven derom, att samma vinst skulle på det af
Utskottet föreslagna sätt hållas Riksgälds-kontoret tillhanda, för att till statens behof
användas. Den af minoriteten föreslagna tillstyrkan, hvilken härmedelst vördsamt
hemställes till Högloft. Riksstånden, hade följande lydelse:
att den ifrån 1845 års början upplupna bankovinst icke erfordras för Ban
kens
konsoliderande; och att berörda vinst, beräknad på sätt här ofvan
är vordet uppgifvet, till 2,862,000 r:dr banko, må vid slutet af hvardera
åren 1848, 1849 och 1850 med en tredjedel, eller Nio Hundra Femtio
Fyra Tusen riksdaler årligen, ifrån Banken i och för statens allmänna be
hof
till Riksgälds-kontoret aflemnas”.
Häruti hafva instämt: Hr Grefve Cronhjelm, P., Herrar Leijonancker, F. W., Mannerskantz,
C. A., Bråkenhielm, P. R., Bogeman, C. A., Reuterskiöld, C. L., Nordensvahn,
O., Gråå, J. F., samt Palander, C. W.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Banko-Utskottets Utlåtande, N;o 20.
1
N:o 20.
ADk. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr., kl. 11 F. m.
Utlåtande_, i anledning af återremiss utaf Utskottets Memorial
JY:o 3.
Nämnde memorial, innefaltande hemställan dels att ioo exemplar af
det på trycket utgifna arbete: ''Anteckningar om Rikets Ständers Bank och
Allmänna Lånerörelsen i Sverige” måtte få af Bankens medel inköpas, för
att tillhandahållas Banko-utskottets ledamöter samt Rikets Ständers Revisorer
öfver Bankoverket, och dels att till författaren af berörde arbete, Herr
Presidenten och Kommendören C. D. Skogmanj måtte öfverlemnas ett exemplar
i guld af Bankens jubelmedalj, har, enligt ankomna protokolls-utdrag
af den i5, 19 och 22 nasti. Januari, blifvit af Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Högvördiga Presteståndet i sin helhet bifallet, af Yällofl. Borgareståndet
bifallet i afseende på det första tillstyrkandet, men afslaget i
hvad angår det sednare, samt af Hedervärda Bondeståndet, på grund af
gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Då Utskottets förslag, angående inköp af 100 exemplar utaf ifrågavarande
skrift, blifvit af 3:ne Riks-slånd bifallet och sålunda utgör ett Rikets
Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande öfver de hos Hederv.
Bondeståndet i denna del gjorda anmärkningar icke erfordras; dock liar Utskottet,
med tillkännagifvande häraf, trott sig, i anledning af åtskilliga ledamöters
inom nämnde Riks-stånd uttalade önskan, böra upplysa dels att
priset å hvarje häftadt exemplar af berörde skrift utgör 4 •'•dr 24 sk. banko,
och dels att vid jemförelse af Utskottets Framställning i ämnet med de derför
anförda motiver, synes det Utskottet afsett, att hvar och en ledamot af
Banko-utskottet samt Revisor öfver Bankoverket, som sådant åstundar, må
få behålla det honom tilldelade exemplar af omförmälde skrift.
I anledning åter af de anmärkningar, som hos Hederv. Bondeståndet
blifvit framställde mot Utskottets hemställan, angående öfverlemnande
af ett exemplar i guld af Bankens jubelmedalj till författaren af oftanämnde
skrift, Herr Presidenten m. in. Skogman; så får Uiskottet å nyo uttala
sin öfvert37gelse, att ifrågavarande arbete, innefattande ej mindre fullständiga
historiska upplysningar, rörande Bankens styrelse och förvaltning från
L Bill. lill R. SI. Fröt. 1847 och 1848. 6 Samt. 1 Afd. 8 Hä[U
1
2
Banlw-Vtskotlets Utlåtande, N:o 21.
dess sliftelse intill närvarande tid, än äfven åtskilliga af Herr Presidenten
med föranledande deraf yttrade omdömen och reflexioner, eger ett så högt
värde, att Herr Presidenten, genom utgifvande af samma arbete, gjort
sig väl förtjent af den utmärkelse, Utskottet, på sådan grund, åt honom
föreslagit; och Utskottet bör derjemte dels till följd af en ledamots
af nyssbemälda Riks-stånd erinran, att, så vida det af Utskottet tillstyrkta
inköp af omförmälda arbete verkställdes, författaren redan derigenom
erhölle skälig godtgörelse för den möda och kostnad, som arbetets utgifvande
för honom medfört, lemna den upplysning-, att Herr Presidenten
redan långt före detta till annan person afstått förlagsrättigheten till berörde
arbete, så att hvad som genom försäljning deraf kan inflyta, icke i någon
mån kommer Herr Presidenten till godo; dels ock meddela, att de
exemplar i guld af ifrågavarande medalj, hvilka, i och för åtskilliga Bankostyrelsen
lemnade upplysningar, på sätt af 5g § i i845 års revisionsberättelse
inhemtas, till vederbörande konsuler blefvo aflemnade, utpräglades
af 5o dukater hvardera.
Utskottet anser sig, på grund häraf, böra vördsamt förnya sin, af a:ne
Riks-stånd redan bifallna hemställan,
att till Herr Presidenten och Kommendören C. D. Skogman
måtte få öfverlemnas ett exemplar i guld af Bankens jubelmedal j.
Stockholm den 7 Februari 1848,
K: 0 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Febr., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att vederhäftighetsbevis,
utfärdade af den i hvarje församling valde Sockennämnd,
måtte för Länsökande i Diskontverken såsom giltiga antagas.
Uti en inom Hederv. Bonde-ståndet väckt motion, har Riksdagsfullmäktigen
Magnus Månsson från Östergöthland fästat uppmärksamhet å
de besvär och omkostnader, som anskaffandet af domarens i orten påskrift
Banko-V Iskallets Utlåtande, 1V.o 2/-
3
å Banko-diskont-reversal för lånsökande medföra, samt föreslagit, ”att vederhäftighetsbevis
för erhållande af lån i Rikets Ständers Banko-diskontverk,
äfvensom vid hvarje skeende omsättning, hädanefter måtte få utgifvas af
sockenniimnden i de församlingar, der låntagaren och löftesmännen bo, emot
lösen af 24 sk i 11 i siga r banko, hvilken bör tillfalla fattigvården i den församling,
der låntagaren har sitt'hemvist, samt, till stöd härför, yttrat, att sockennämnden
bättre, än domaren i orten, kände så väl låntagarens, som löftes
m a n n e n s ekonomiska ställning”; uti hvilken motion flere af bemälde Iriksstånds
ledamöter sig förenat.
Då vid sistförflutne riksdag fråga blifvit i enahanda syftning väckt, har
Utskottet tagit kännedom af det, i anledning deraf, från direktionen öfver
Banko-diskontvei ket då infordrade yttrande. Bemälde direktion har deruti,
med åberopande af de uti Kongl, förordningen örn sockenstämmor å landet
af den 29 Augusti i843 gifna föreskrifter, angående ej mindre nämndens
sammansättning, såsom bestående af obegränsadt antal ledamöter, de der
årligen kunna ombytas, än dess sammanträden, hvilka skola ega rum på
vissa, efter förut fattadt beslut, bestämda tider, och i öfrigt endast efter
ordförandens bepröfvande, eller nämndens Jlesta ledamöters påkallan, hvarvid
minst hälften af ledamöternes antal måste vara tillstädes, derest ett mål
skall kunna företagas, anfört, att då det för Diskont-direktionen vore omöjligt
alt känna af hvilka ledamöter nämnden utgjordes och om densamma
vid betygs meddelande varit fulltalig, samt härtill ytterligare komme, dels
att, med afseende å föreskifterna rörande nämndens sammanträden, för en
extra sammankomst med skäl torde kunna motses tidsutdrägt, oftast oförenlig
med den skyndsamhet, som erfordras för anskaffande af vederhäftighetsbetyg
vid diskontlåns omsättning, dels ock att, om än rättighet till
vederhäftighetsbetygs utfärdande sockennämnd medgåfves, af högstberörde
förordning likväl ingalunda följde skyldighet för nämnden att sådana bevis
utgifva, utan deremot bestämdt stadgades, att åt nämnden icke må uppdragas
sådana angelägenheter, hvilka tillhöra embets- och tjenstemäns-befaltningar;
så syntes det direktionen, alt nu gällande föreskrift om meranämnde
officiella intygs utfärdande af antingen länsstyrelsen eller domhafvande i
orten, eller magistrat, eller å embetes vägnar af borgmästare , borde bibehållas.
I betraktande af hvad sålunda blifvit emot den föreslagna förändringen
anfördt, och enär det för diskont-direktionerna icke torde vara möjligt
alt känna hvarken de olika grunder hvardera socken-nämnden kunde för
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 22.
bevisens meddelande följa, eller de serskilda ledamöternas i hvarje sockennämnd
namnteckningar, i följd hvaraf icke allenast väldet af sådana bevis
skulle betydligen förringas, utan äfven förfalskningar af desamma ofta kunna
förekomma, får Utskottet vördsamt
afstyrka bifall till Magnus Månssons ifrågavarande motion.
Stockholm den 7 Februari iS/jS»
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Febr., kl. 11 «. m.
Utlåtande j i fråga om afskrifning af åtskilliga frun Lanekontoret
i Götheborg utgifna Diskont-lån j äfvensom af
derstädes balanserade öfverräntor.
Hos Utskottet har Direktionen öfver Pukets Ständers Lånekontor i Götheborg
hemställt, att ej mindre 17 stycken i kontorets böcker balanserade lån,
till hvilkas gäldande all tillgång skall saknas,~sedan så väl låntagare, som
löftesmän, antingen för flera år sedan i konkurstillstånd aflidit, eller blifvit
försatta i så utblottade omständigheter, att någon vidare betalning af dem
icke vore alt förvänta, måtte till återstående kapital, r:dr 8<) 14: 24* *•> 211
äfven sammanräknade beloppet 1497 r‘dr 24 9 rst- upplupna öfver
räntor
å andra 17 stycken lån, för hvilka, efter det kapitalbeloppen blifvit
indrifne, ytterligare liqvid icke vore att vinna, få utur räkenskaperna afskrifvas.
Utaf de för hvarje serskildt lån meddelade upplysningar har Utskottet
inhemtat, att de gäldenärer, som ännu ej med döden afgått, finnas urståndsätta
att för det närvarande gälda det ringaste af Lånekontorets hos dem
egande fordringar, men då det likväl är möjligt, att åtminstone någon af
dem i en framtid kan komma i förbättrade omständigheter, anser Utskottet
sig icke böra i vidsträcktare mån understödja Direktionens, i afseende på
de utestående lånen, gjorda hemställan, än att Utskottet hos Rikets Ständer
vördsamt tillstyrker,
att, af ofvanberörde 17 st. inom linien förda lån, följande 10 lån,
om
Banko-Vtskotlets tlHatande, No 22.
5
om hvilka tillförlitlig upplysning vunnits, att sa viii låntagare,
sorn löftesmän i utfattigt tillstånd allidit, niåtLe lill deras nuvarande
kapital-återstod, utgörande å
Lånet,DiariiM »88, J. F.Degerholm,förfallet år r825,R:dr54: 16.—
555, Sven åndersson . . . 182(1, i5o:— —
568, G. Pettersson . . . . ,, 2^3: 16.—
5^3, D. Wennerblad . . . 1827, i58:2Ö. 4-
801, G. Horn
5,902:40.—
1064, Hans Bachman . . . 1828, 207:— —
i493, Sven Larsson .... 1829, 3*4* 41 * 7*
iq35, Andr. Olsson .... i83o, 82: 12.—
2358, Sven Svensson .... „ 261:46. 8.
3420, Z. Ullander .... i832, 6o3: 36.—
tillsammans
B:koR:dr 8,008:42. 7.
få utur räkenskaperna afskrifvas.
Och som, vid verkställd granskning af ofvan omförmälda öfverräntebalans,
befunnits att, sedan för 7 stycken lån, genom dels utmätningar,
dels från konkursmassor erhållna utdelningar, jemte kapitalbeloppen,influtit
281 r:dr 3r sk. 11 rst. i afräkning å upplupne öfverräntorna , någon godtgörelse
hvarken nu eller framdeles kan påräknas för derå återstående 297
r:dr 32 sk. 11 rst., samt alt skillnaden emellan detta och det till afskrifning
hemställda belopp, eller 1 199 r:dr 89 sk. 10 rst., utgöres af öfverräntor
å 10 stycken lån, hvilka, utgångne emot sedermera falska befunna
reversaler, efter hvarje måls utredning, blifvit till kapitalbeloppen fullt betaldta
af lånedokumenternas inlemnare, sorn, jemlikt Kongl. Maj:ts i dylika
frågor gifna nådiga beslut, icke äro skyldige att vidkännas annan ränta, än
5 procent å kapitalen från den dag, då infemnaren blifvit för sin förbin
delse
sökt, får Utskottet, vid sådant förhållande, hos Rikets Höglofl. Ständer
vördsamt hemställa.
att de för berörde 17 stycken lån, med en sammanräknad summa
af i4,Q7 r-dr 24 sk. 9 rst., balanserade öfverräntor mätte få från
räkenskaperna afföras.
Stockholm den 7 Februari 1848.
Bih. lill H. St. Prot. 184-7 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 8 Håff.
\
STOCKHOLM, f. d. Schnltzes Boktryckeri, 1848.
Banko-Utskottets Utlåtande A':o 23.
1
N:o 23
Ank. till Eip. Utsk. den 15 Februari kl. 11 f. m.
Utlåtande öfver väckt fråga om bestämmande af preskriptionstid
för inlösen af åtskilliga Läne-banko-obligationer,
Bankens under-styrelse har uti dess till Utskottet afgifne berättelse
anmält, att följande i äldre tider utfärdade Tio Låne-banko-obligationer
för insatte kapitaler ännu finnas utelöpande, derå ränta för en tidrymd
af 84 till och med 146 år är outtagen, nemligen:
Num
-
Kapital-belopp
efter evalvation
vid 1820
Innestående ränta
års slut.
från.
1237
30:
3.
ÖjV
1701
Novemb. 12
1978
24:
11.
2.
1709
Novemb. 12
4132
33:
46.
1.
1721
Septemb. 30
5725
228:
30.
9.
1715
Oct. 17
5801
161:
32.
99
1709
April. 30
6304
16:
8.
99
1711
April, 24
7273
6:
25.
8.
1713
Mars. 1
7762
27:
9.
2b
1713
April. 5
8089
132:
11.
8.
1713
Juli. 4
11,411
50:
9.
11b
1763
Juni. 12
Ränta, beräknad
dels till fiirfallodagen
år
1756, och dels
till 1846 års slut.
Q Q Q. H\
” å 4 procent med ränta
4/1: 16. 6\ på ränta.
166: 18. 21
421: 35. 91
873: 38. 61
86: 7. U\ å 4^ procent ränta.
12: 3fi! 8/
53: 4. 9l
685: 19. 5|
148: 30. 41
Summa 680: 40. 6.
2919: 15.
Som vid det förhållande, att ränta under en så lång följd af år icke
blifvit å ifrågavarande obligationer lyftad, med säkerhet kunde antagas,
att samma obligationer på ett eller annat sätt förkommit, har under-styrelsen
hemställt* att någon viss preskriptionstid måtte bestämmas, efter
Ilvars förlopp obligationerne icke af Banken inlösas; uti hvilket förslag
Banko-fullmäktige, uppå anförda skäl, instämt.
Bilt. till B. St. Prat. 1847 & 1848. 6 Sami. 1 Afd. 9 Baft. 1
2
Banko- Utskottats Utlåtande, N:o 24.
Genom vidtagande af den föreslagna åtgärden, skulle visserligen, såsom
Fullmäktige antydt, reda och enkelhet i räkensk. pen vinnas, men ehuru
det är sannolikt att ofvanberörde obligationer förkommit, och att, i följd
deraf, fråga om desammas inlösen aldrig skall uppstå; likväl och som
det i allmänhet icke torde vara lämpligt, att, medelst bestämmande af
preskriptionstid, Banken befrias från betalning af ett i föilitande till dess
säkerhet derstädes insatt kapital, samt besagde obligationer framdeles
kunna komma att i Banken företes; anser Utskottet någon preskriptionstid
ej böra bestämmas; dock enär Banken icke fortfarande bör påföra
sig ränta för medel, hvilka i och för dess rörelse ej erfordras, samt lånebanko-obligationerna
innefatta det vilkor, att insatta kapitalet skall efter
6 veckors uppsägning återbetalas; så och då allenast å trenne af ofvanupptagna
obligationer, nemligen N:ris 5725, 7273 och 7762 ränteberäkningen,
till följd af Kongl, kungörelse under den 26 April 1756
redan upphört, får Utskottet till Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande öfverlemna
den vördsamma hemställan,
att öfriga sju låne-banko-obligationer måtte få genom kungörelse i
Post och Inrikes Tidningar till betalning uppsägas sex veckor
ifrån den dag, kungörelsen linnes Irsta gången i berörde Tidningar
införd, samt att, efter omförmälda 6 vecko-rs förlopp, ali
ränteberäkning å de insatta kapitalen upphör.
Stockholm den 10 Februari 1848.,
Nro 24.
Ant. till Exp. Utsk. den 15 Februari, kl 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition_, angående
serskilda jemkningar uti det af Kongl. Majit och
Rikets Ständer antagna mynt-system.
Sedan Rikets SLänder vid sistförflutna Riksdag beslutat, att Svenska
myntets räkneenhet skulle fastställas till i Rrdr Silfver, i enlighet
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
3
med det skrot och korn, som Myntordningen af den 9 Maj 1835 bestämmer,
och att denna väkne-enhet, svarande mot 1 R:dr R:gs eller 32 skilling
banko, borde benämnas Riksdaler samt indelas i 48 skillingar, och
hvarje skilling i 4 styfver; samt Kongl. Majrt, uppå Rikets Ständers derom
gjorda underdåniga anhållan, härå lemnat sin nådiga sanction, med förklarande
derjemte, att Kongl. Majrt, sedan de för det nya myntsystemets
fullständiga ordnande och tillämpning i afseende på allmänna räkenskapers
förändring, utskylders debitering, vexelkursens noterande, höters beräkning
m. m., nödiga upplysningar hunnit inhemtas, ville i nåder förordna
om tiden och sättet att bringa samma system i verkställighet; så
har Kongl. Majrt, uti en till Rikets nu församlade Ständer aflåten proposition
af den 20 December nasti, år, gifvit i nåder tillkänna: att vid de
öfverläggningar, som föregingo Kongl, Majrts nyssomförmäldta beslut, det icke
undfallit Kongl. Majrts uppmärksamhet, hurusom, bland de flere förslag till
ett ordnadt myntsystem, hvilka tid efter annan blifvit framställda, de, som
afsett decimal-räkningens införande, rättvisligen tillvunnit sig många anhängare
och att, bland åtskilliga härvid uppgifna alternativer, räkne-enhetens
indelning i 100 delar erbjöde Väsendtliga fördelar, så väl med hänsigt
till enkelhet och lättnad vid räkenskapsföring, enär i afl räkning skulle
erfordras endast 2:ne kolumner och vid serskilda summors sammanräknande
blott behöfde användas enkel addition med de 2:ne sista zifli ornas frånskiljande,
för att finna det i slutsumman ingående belopp af hvardera
myntsorten, som ock i anseende till detta systems öfverensstämmelse med
bruket inom de fleste civiliserade länder; dock hade Kongl. Majrt trott
sig, det oaktadt, böra lemna företräde åt Rikets Ständers ofvanberörde
förslag, emedan detsamma i afseende på verkställigheten syntes vara
förenadt med ett, jemförelsevis till fördelarna af förändringen, ringare mått
af kostnader och besvär, än införandet af den, från förra räknesättet mera
afvikande, tio- och hundradetals räkningen; att de utlåtanden angående
sältet för det vid sednaste Riksdag antagna myntsystemets tillämpning i
afseende på allmänna räkenskapers förändring m. m., hvilka sedermera
till Kongl. Maj:t inkommit, emedlertid utvecklade förhållanden, på grund
hvaraf det kunde antagas, alt decimalräkningens införande hvarken åstadkomme
betydligare kostnader eller företedde andra och större svårigheter,
än som skulle uppkomma vid tillämpningen af förstnämnde myntsystem,
helst om samtida verkställighet komme att beredäs ät det förslag i afseende
på hemmansräntornas förenkling och nya jordeböckers upprättande,
4
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 24.
om antagande hvaraf Kongl. Maj:t beslutat att vid denna riksdag hos Rikets
Ständer göra framställning; att mynt-enhetens indelning i 100 delar
äfven stöde i samband med det på 100:tals räkningen grundade nya systemet
för mått, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer redan år 1823 för sin del
antagit; och då Kongl Maj:t vore sinnad, att inom en icke aflägsen tidpunkt
bringa detta i verkställighet, hade Kongl. Maj:t ansett det jemväl af
denna anledning vara lämpligare, att förändringen af systemet för rikets
mynt verkställdes efter decimai-systemet; samt att Kongl. Maj:t, som i
öfrigt, vid förnyad granskning af frågan om den nya räkne-enhetens benämning,
funnit öfvervägande skäl vara för handen att, till åtskiljande
från de flere slags Riksdaler, som under namn af Specie, Banko eller Riksgälds,
för det närvarande i räkning förekomma, antaga en annan än blott
Riksdaler, utan något tillägg, ville då tillfälle nu erbjöde sig att, efter
ytterligare samråd med Rikets Ständer, gifva åt det nya räknesättet en
större fullkomlighet, uti sådant afseende i nåder föreslå:
l:o att, med bibehållande af beslutet om räkne-enhetens fastställande
till i R:dr silfver, enligt mynt-ordningen af den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet,
motsvarande 1 R:dr R:gs, eller 32skiiling banko, må, i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer vid 2:ne föregående Riksdagar beslutat,
benämnas Riksdaler Kurant, till skillnad ej blott från den nu varande
räkne-enheten, R:dr banko, utan ock från den ursprungliga myntenheten
R:dr silfver;
2:o att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnda penning,
deraf alltså hvar och en i värde motsvarar l/A rst. i silfver, 3T8„V rst. banko,
5 rst. riksgälds, eller nära 4 skilling sistnämnde mynt;
3:o att, efter det nya systemets verkställighet, all räkning föres i 2:ne
kolumner, Riksdaler Kurant och Penning; hvarvid, likasom i andra länder,
der myntets indelning i lOOdelar är antagen, je mte penningtalet utsättas
deraf uppkommande bråk;
4:o att, vid omsättning eller reduktion af jordeboks- och hemmanstalsräntor,
äfvensom vid debitering af afgifter, som, e fter det nya myntsystemets
införande, äro i annan myntsort bestämda, må, under iakttagande
af de närmare föreskrifter, som af Kongl. Maj:t varda meddelade till förmån
lör den skattskyldige uteslutas allt bråk, som icke uppgår till 1 penning,
samt att bråk, öfverstigande 1 penning, dertill jernnäs;
Banko- XJlskottets Utlåtande, N:o 24.
5
5:o att taxor för allmänna afgifter undergå skälig jemkning, till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet, så att bråk öfver eller understigande
| penning i möjligaste måtto undvikes;
6:0 att, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt af silfver
och koppar må präglas:
af silfverenligt Mynt-Ordningen af den 9:de Maj 1835, så att alla
mynten blifva 12-lödiga, eller innehålla 3 delar fint silfver mot en del
koppar, silfret till den i nämnde förordning bestämda vigt, under förbehåll
af deri tillika utsatta remedia, nemligen:
1 å 1 R:dr Silfver eller 4 R:dr Kurant = 400 penning = 2|R:dr B:co = 4R:drRgs.
^ I 1) 33 33 ^ 33 33 = ^00 33 '= ' H 33 33 = 2 „ „
t a ? )3 33 33 t 33 33 100 „ = | 3- eller 32 sk. b:co = 1 33 33
1 å 5 33 33 33 | 33 33 = 50 33 = | 33 „ 16 sk. b:co = 24 sk. „
1 å 33 33 33 q 33 33 = 25 33 r-z= ^ j3 33 8 sk. b:co = 12 sk. 5,
hvadan de tvenne minsta silfvermynten blefve i värde lika med 16 oell
8 sk. banko, eller 24 och 12 sk. riksgäld,
samt af koppar:
1 st. å 10 penning , som utmyntas efter 600 r:dr kurant, per skepp, koppar
stapelstadsvigt och i värde motsvarar 3 sk. 2f rst. b:ko = 4 sk. 9| rst. rgs.
1 st. å 5 penning, d:o d:o 500 d:o = 1 „ 7| „ „ =2 „ 4| „ „
1 st. å 2 penning, d:o d:o 400 d:o = 1\\ „ „ = 11|| „ „
1 st. å 1 penning, d:o d:o „ d:o = 3l| „ „ = 5|| „ „
1 st. å | penning, d:o d:o „ d:o = lil „ „ = 2|| „ „
och komme sålunda de nya kopparmynten, af hvilka det minsta behandlas
i räkning såsom T5T penning, alt i värde nära motsvara 5, 21, 1,
\ och | skilling rgs, och lill storleken blifva ungefärligen lika med de nu
präglade, för allmänheten beqvämliga, kopparmynten å 2, 1 och | sk. b:ko.
För öfrigt har Kongl. Maj:t ansett att, i sammanhang med heslutet om
det nya kopparmyntets prägling, bör, i öfverensstämmelse med nu gällande
stadgande, förklaras, att ingen är pligtig i betalning eller vexling på
en gång emottaga mera, än en r:dr kurant; hvarförutan Kongl. Maj:t slutligen
ansett:
7:o att det nya räknesättet kan träda i verkställighet under loppet
af år 1850, från och med den dag, som af Kongl. Maj:t genom minst sex
månader förut utfärdad kungörelse bestä.nmes, och inom hvilken tidpunkt
Kongl. Maj:t ville låta iakttaga aila de förberedande åtgärder för detta
6
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
ändamål, som af Kongl. Maj:t bero och hvarförinnan de för Bankens sedlar
erforderliga nya formulärer äfven borde hinna förfärdigas.
Denna Kongl. Majrts nådiga Proposition, som under den 23 och 29
December nästlide tår af Hogv. Preste-ståndet, Vällofl. Borgare-ståndet och
Hederv. Bonde-ståndet remitterades till Banko-utskottet, blef deremot sistnämnde
dag af Högloft. Ridderskapet och Adeln hänvisad till Stats- och
Banko-utskottens gemensamma behandling; men efter det Högloft. Statsutskottet,
uti dess till Rikets Ständer aflåtna memorial, N:o 11, hemställt,
att högstberörde nådiga proposition måtte till Banko-utskottet ensamt remitteras,
hafva samtlige Riks-stånden, enligt Utskottet tillhandakomne Protokolls-utdrag,
denna hemställan bifallit; varande derjemte till Utskottet
öfverlemnade cj mindre de i Stats-Rådet uti förevarande fråga hällne protokoll,
än äfven de yttranden, som vid föredragning hos Riks-stånden,
blifvit af åtskillige ledamöter inom Högloft. Ridderskapet och Adeln, Vällofl.
Borgare-ståndet och Hederv. Bonde-ståndet afgifna.
Då Banko-utskottet, som i följd häraf funnit sig förpligtadt att ensamt
behandla alla de frågor, Kongl. Maj:ts nådiga Pioposition omfattar,
nu går att sitt utlåtande deröfver afgifva, får Utskottet, hvad först angår
förslaget, att den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag
antagna räkne-enhet måtte benämnas Riksdaler kurant, vördsamt
anmäla, att Utskottet, i likhet med sednast församlade Banko-utskott, hyser
den åsigt, att ordet ^kurant” möjligen kan leda till förvillelse, angående
myntets rätta värde, helst uti vissa länder med denna benämning förstås
ett mynt af ringare värde., än sjelfva hufvudmyntet; och då Utskottet
derjemte anser skäl destomindre vara för handen att tillstyrka någon förändring
uti den af Rikets Ständer vid nämnda riksdag å räkne-enheten
antagna benämning, som denna, i Utskottets tanka, icke bör komma att
föranleda missförstånd eller förvillelse, enär beräkning i banko-mynt,
hvarmed en förvexling möjligen torde kunna förutsättas, icke är serdeles
gängse bland den större allmänheten, utan denna redan vant sig vid att
med ”riksdaler” betecknas riksdaler riksgälds, eller det räknevärde, sorn af
den nya enheten motsvaras, håller Utskottet före, att räkne-enhetens af
Rikets Ständer sålunda gillade benämning af riksdaler bör oförändrad bibehållas,
serdeles som det föreslagna tillägget ”kurant” utgör ett för Svenska,
språket främmande och följaktligen för Sveriges allmoge mindre bekant
ord.
Banko-Vtskoslrls Vlåtande, N:o 24.
7
Beträffande dernäst den ifrågavarande räkne-enhetens indelning i 100
lika delar, benämnda penning, och i sammanhang dermed förslaget om
decimalsystemets införande i rikets mynt- och räkneförhållanden; såyenär
berörde system, i följd af dess enkelhet icke blott vid all räkenskapsföi ing,
utan äfven vid liqvider, man och man emellan, erbjuder så väsendtliga
och öfvervägande fördelar, att, utan antagande af detsamma, det ändamål,
som med elt väl ordnadt mynt-system åsyftas, icke kan anses vara i allo
vunnet; samt, efter Utskottets öfvertygelse, det icke bör befaras att decimal-systemets
införande skall föranleda misstag och oredor, då erfarenheten
ådagalagt, att decimalräkningen blifvit med lätthet fattad äfven af
tfe arbetande klasserna i länder, der för dessa klassers bildning och upplysning
sådana utvägar icke funnits att tillgå, som inom detta land redan
af ålder äro vidtagna, har Utskottet, för hvilket den föreslagna benämningen:
”penning” synts lämplig, ansett sig böra instämma uti hvad Kongl.
Maj:t i omförmäld te måtto behagat i nåder föreslå.
I afseende på frågan om silfvermyntets utprägling, bör Utskottet anmäla,
att det i sammanhang dermed förehaft till pröfning en af Bankofullmäktige
hos Utskottet gjord framställning om den förändring i grunden
för det mindre silfvermyntets utmyntning, att detta mynt, med bibehållande
af sitt nuvarande innehåll i fin-silfver, måtte uppblandas med
mera koppar, för att kunna erhålla större dimensioner och dymedelst blifva
lättare att handtera och förvara, samt i sådant ändamål utpräglas af 8-  lödigt silfver, eller innehålla 8 delar fint silfver och 8 delar koppar; men
enär, i jemförelse med åtskilliga andra länders gångbara mynt, det nuvarande
silfvermyntet å £ och T‘T r:dr icke synes böra vara för allmänheten
obeqämt att handtera, och någon billig klagan öfver svårigheten att detsamma
förvara, ej heller bör kunna anföras om det för dylikt mynt brukliga
och ändamålsenliga för varin gssätt begagnas; så och då en förändring
i utmyntningsgrunden för silfvermyntet till öfverensstämmelse med Bankofullmäktiges
förslag — utom det att en sådan åtgärd möjligen kunde komma
alt betraktas såsom en myntförsämring — tvifvelsutan skulle icke allenast
leda till förvexling mellan det redan gångbara 12-lödiga och det nya 8-lödiga
silfvermyntet, utan äfven, i följd af den jemförelsevis betydliga koppartillsatts,
som till mynt af sistnämnda halt erfordras, för Statsverket medföra
en större kostnad samt dessutom åt myntet gifva ett sämre utseende;
hvartill kommer att i Bankens förråd af prägladt silfvermynt för närvarande
finilas omkring 682,000 r:dr i h r:drs stycken och 10,000 r:dr i TV
8
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
r:drs stycken, allt specie, hvilka, i händelse den nu ifrågasatte utmyntningsgrunden
antoges, icke kunde från Banken utgifvas, utan sannolikt
måste, till förlust lör Banken, antingen nedsmältas i plants eller ornmyntas,
synes någon förändring uti den halt, som, enligt gällande myntordning,
är vorden för silfverrnyntet fastställd, icke vara af omständigheterna
påkallad.
Vidkommande åter tidpunkten för det nya räknesättets bringande till
verkställighet, så, enär densamma icke lärer kunna nu på förhand med
visshet bestämmas, torde åt Kongl. Majit höra i underdånighet öfverlemnas
att derom besluta, sedan alia för ändamålet nödiga förberedande åtgärder
blifvit vidtagna.
Utskottet, som ansett sig böra biträda de förslag, Kongl. Majlis nådiga
proposition i öfrigt innefattar, dock, hvad förslaget i 4:de punkten
beträffar, med den förändring i redaktionen, som här nedan förekommer,
får, på grund af hvad sålunda anfördt blifvit, vördsamt tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte besluta: att, med bibehållande af det utaf
Kongl. Majit och Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag fattade
beslut öm räkne-enhetens fastställande till \ ridr silfver, enligt
Myntordningen af den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande
1 ridr rgs, eiler 32 sk. banko, må, i öfverensstämmelse
med samma beslut, benämnas riksdaler;
att räkne-enhelen indelas i 100 lika delar, benämnda penning,
deraf alltså hvar och en i värde motsvarar lTVo- rst. i silfver,
3Te„V rst. banko, rst. riksgälds, eller nära skilling sistnämnde
mynt;
att, efter det nya systemets verkställighet, all räkning föres
i 2:ne kolumner, riksdaler och penning; hvarvid jemte penningtalet
utsättas deraf uppkommande bråk;
att, vid den omsättning eller reduktion af jordeboks- och
hemmantalsräntor, som af Kongl. Majit och Rikets Ständer kan
varda beslutad, äfvensom vid debitering af afgifter, som, efter
det nya myntsystemets införande, äro i annan myntsort bestämda,
må, under iakttagande af de närmare föreskrifter, som af
Kongl. Majit varda meddelade till förmån för den skattskyldige
dels uteslutas allt bråk, som icke uppgår till £ penning, och dels
allt bråk, öfverstigande \ penning, lill '2 penning jernnäs;
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 24.
9
att taxor för allmänna afgifter undergå skälig jemkning till
öfverensstämmelse med det nya myntsystemet, så att bråk, öfvereller
understigande j penning, i möjligaste måtto undvikes;
att, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt
af silfver och koppar må präglas:
af silf ver j enligt Myntordningen af den 9 Maj 1835, så att
alla mynten blifva 12-Iödigu, eller innehålla 3 delar fint silfver
mot en del koppar, silfret till den i nämnde förordning|bestämda
vigt, under förbehåll af i förordningen tiliåtne afvikelser eller
så kallade remedia, nemligen:
1 å i r:dr silfver eller 4 riksdaler = 4C0 penning = 2| r:dr b:ko = 4 rtdrras.
« s i o ' — 200 — \ > — 9
X a f „ 55 55 * 5) • ’ 55
Xj- „ „
g, 55 „
1 å i „ „ 5, 1. „ = 100 5, = f r:dr eli. 32 sk. b:ko = 1 „ „
1 å l 55 5, » { 5) = 50 5, = j „ eli. 16 5, „ = 24sk. ,,
1 ^ tV n v 11 t n = 25 „ = ’ „ eli. 8 „ „ = 12 sk. „
blifvande alltså de tvänne minsta silfvermynten i värde lika med
16 och 8 sk. banko, eller 24 och 12 sk, rgs;
samt af koppar:
1 st. å 10 penning, sorn utmyntas efter 600 riksdaler per skepp, koppar stapelstadsvigt
och i
värde motsvarar
3
sk.
2}
rst.
banko
=
4
sk. 9J
rst. rgs
1
st.
å 5 penning,
d:o
d:o
500
d:o
i
n
v
55
=
2
55 ty
n 55
i
st.
a 2 „
d:o
d:o
400 .
d:o
ii
7 i}
77
55
=
litt
55 55
1
st.
å 1 „
d:o
d:o
v
d:o
ii
Q 2 1
55
77
V 77
1
st.
d i n
d:o
d:o
n
d:o
ii
1 2 3
55
55
=
2-tt
77 77
kommande sålunda de nya kopparmynten, af hvilka det
minsta behandlas i räkning såsom ^ penning, att i värde
nära motsvara 5, 2f, 1, | och >. sk. rgs, och till storleken blifva
ungefärligen lika med de nu präglade kopparmynten å 2, 1 och
ä sk. banko;
att, i sammanhang med beslutet om det nya kopparmyntets
prägling, bör, i öfverensstämmelse med nu gälkinde stadgande,
förklaras, att ingen är pligtig i betalning eller vexling på en
gång i sådant mynt mottaga mera än en riksdaler;
samt att det nya räknesättet må träda i verkställighet från
och med den dag, som af Kongl. Maj:t genom minst sex månader
förut utfärdad kungörelse i nåder bestämmes; och torde Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täckes
Bih. till B. St. Brot. 1847 & 1848. 6 Sami. 1 Afd. V Haft.
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
inom nämnde tidpunkt låta iakttaga alla de förberedande åtgärder,
som af Kongl. Maj:t bero.
Slutligen anhåller Utskottet alt få fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derå, huruvida, — vare sig att det af Utskottet nu föreslagna
system för myntindelningen af Rikets Höglofl. Ständer godkännes, eller att
det vid sednaste riksdag antagna myntsystem bibehålles —
någon ändring i lagarne angående myntbestämniugen och tor
Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830 kan anses vara af
behofvet påkallad.
Slockholm den 14 Februari 1848
Reservationer:
af Herr Bogeman C. A. ”Jag anser decimalsystemets införande, så
vidt Kongl. Maj:ts nådiga proposition dertill föranleder, icke medföra serdeles
nytta, och ela, i min tanka, man aldrig bör reformera, derest icke
förändringen innebär en allmännare insedd och erkänd förbättring, har
jag icke, lika med Höglofl. Utskottet, kunnat tillstyrka bifall till den nå
diga
propositionen. Om ock, å ena sidan, måste medgifvas, att decimalsystemet
för räknemästaren och den större bokföringen leder till lättnad
och reda, synes mig likväl, å den andra, för bestämdt att antaga, att detsamma,
i landet infördt, skall, i allmänna rörelsen , under långliga tider,
verka och medföra både obehag och oreda; men skulle, delta oaktadt,
det nya räknesättet införas, önskade jag att verkställigheten göres på det
ändamålsenligaste sätt, som ske kan, och, med afseende härpå, har jag icke
kunnat instämma i Kongl. Majlis nådiga, af Höglofl. Utskottet understödda,
förslag att antaga En rull- rgs till mynt-enhet och dess indelning i penning,
utan har jag ansett nyttigare och vida ändamålsenligare vara att
bestämma mynt-enheten lill ett lägre värde, motsvarande 24 sk. rgs, un
der
benämning krona, och att hundradedelen deraf borde kallas styfver,
ett förslag, som vid föregående riksdagar blifvit, efter hvad mig synes, på
goda skäl, af flere personer inom representationen redan förordadt och
framstäldt, och som uti Herr Grisettstedis vid sista riksdagen afgifne reservation
finnes fullständigt moliveradt.”
Banko-Utskotlets Utlåtande, A’:o 24.
11
Af Herr Åkermani^r. ”Emot Utskottets beslut att föreslå myntenhetens
benämning af riksdaler, utan något tillägg, till undvikande af
den tvekan om dess värde, som i den dagliga rörelsen måste blifva en
följd af denna mynt-benämnings nu egande 3-faldiga valör, såsom specie-,
banko- och riksgälds-riksdaler, måste jag reservera mig, och tillstyrker för
min del bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, hvarigenom, i likhet
med hvad Rikets Ständer, så väl vid 18.34—1835, som vid 1840—1841
årens riksdagar för deras del beslutat, mynt-enheten, motsvarande \ r:dr
silfver, eller En r:dr rgs, föreslagits erhålla benämningen riksdaler kurant.
Hvad åter förslaget om decimalsystemets införande angår, bör jag,
under erkännande af dess beqvämlighet vid all räkning och bokföring,
anmäla den åsigt jag hyser, att den vinst, som i detta fall är ostridig,
endast kan uppväga olägenheterne, åtminstone under en längre följd af
år, al folkets obekantskap och ovana vid detta räknesätt, om mynt-enheten
gjordes sådan, att icke allenast 100-delen deraf, utan äfven vid användande
å enheten af den af folket förtroligt kända 4-delningen, jemt
antal hundradedelar komme alt motsvara förut existerande, i handel och
vandel ofta förekommande, myntvärden. Endast på sådant sätt, skulle,
efter mill omdöme, förändringen i räknesättet omfattas med välvilja af
allmogen och de lägre klasserna,, som i allmänhet icke älska nyheter och
minst sådana, hvilka de, icke ens till beskaffenheten, kunna redigt upphitta.
Jag har derföre inom Utskottet tillstyrkt, att man, vid bifall till
förslaget till decimalsystemets införande, borde dermed förena underdånig
begäran hos Kongl. Maj:t om den förändring af beslutet angående myntenheten,
alt denna bestämmes till motsvarighet af | r:dr silfver, eller ^
r:dr rgs, på sätt ett i delta afseende under 1840 och 1841 årens riksdag
af Friherre Fabian Jakob JFrede framstäldt, klart och fullständigt ulveckladt,
förslag innehåller; och då detta mitt förslag icke vunnit bifall af
Utskottets pluralitet, måste jag äfven i detta fall emot betänkandet mig
reservera.
Genom antagande af Friherre Wredes förslag, skulle man återfinna,
icke blott i 100-delen af enheten, den väl bekanta styfvern, både till
valör och namn, utan äfven i |:delen, i och pdelen af enheten de lika
kända samt i handel och vandel ofta förekommande myntvärdena 18 sk., 12
och 6 sk. rgs. Genom riksdalerns fördelning i 100 penningar, får man visserligen
i i och i deraf motsvarigheter af de bekanta myntvärdena 24 sk,
och 12 sk., men den minsta enheten, penningen, blifver både till narn
-
12
Banko- Utskottets Utlåtande, iV;o 24.
net nj och dessutom dubbelt öfverstigande det minsta myntvärde, styfvern,
som nu i bandel sällan förekommer, och hvaraf mutipeln i många landsorter
begagnas lör att beteckna värden, motsvarande flera sk illin gar eller
bråk deraf, såsom 6, 12, 16, 18, 24 styfver, i stället för 1|, 3, 4, 4^ och 6
skillingar. Man anmärker visserligen, att olägenheten i vissa fall skulle
ega rum, i följd af mynt-enhetens bestämmande så lågt, som till motsvarighet
af \ r:dr rgs. Jag delar för min del icke dessa inkast, men då
det skulle föra mig för långt att nu upptaga och söka vederlägga dem,
inskränker jag mig till uppmärksamhetens fästande deruppå, att i flera
delar af landet ännu i allmogens och de lägre klassernas penningeförhandlingar,
äfven af större omfång, vida ringare mynt-enhet begagnas, nemligen
dels ”silfverdalen!”, motsvarande 8 sk. rgs, dels den gamla ”koppardalen!”,
motsvarande allenast 2 sk. 8 rst. rgs.
För den händelse alt dessa mina åsigter skulle vinna Rikets Höglofl.
Ständers bifall, bör jag dock anmäla, det jag anser den af Friherre TVrede
för mynt-enheten föreslagna benämningen ”krona”, lämpligen kunna utbytas
emot benämningen ”bankdaler”, deri den nu bekanta värdebeteckningen
”daler” återfinnes, och hvilken benämning jemväl eger någon betydenhet
deraf, att mynt-enheten jemväl motsvarar det bekanta värdet af ”bötesdalern”
samt 3-dubbelt ”silfverdalern” och g-dubbelt ”koppardalern.”
Uti den del af förestående reservation, som rörer antagandet af l i:dr
silfver till mynt-enhet, hafva Herrar Leyonanker F. IV., Bråkenhjelm P. B.
samt Skjöldebrand, C. F., instämt.
Af Herr Biskop Heurlin: ”Då jag icke kunnat instämma i pluralite
tens
beslut om decimalsystemets införande i vårt myntväsende, bör jag angifva
de betänkligheter jag deremot hyser.
Sedan Rikets Ständer vid sednaste riksdag fattat beslut om ordnandet
af vårt myntväsende och detla vunnit Kongl. Maj:ls sanktion, hade jag
förmodat att någon förändring deruti icke så Hastig t skulle ifrågasättas
och de ofta förut härom förda stride!' åter uppgifvas. Den reform, som åsyftas,
kommer att göra ett tvärt afbrott uti allmänhetens föreställningssätt,
urgamla vanor och llerfaldiga förhållanden — denna reform är icke af något
hebof påkallad •—. den medför icke någon allmänt insedd och erkänd förbättring
— den tvetydiga reformen skall på lång tid ej blifva i verkligheten
använd; sekelsgamla vanors makt är stark och brytes endast långsamt,
den skall på många orter väcka oh.elåtenhet, och ej utan missnöje
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
13
skall man framtvinga efterlefnad. Lagen må bjuda aldrig så bestämdt —
allmänheten skall likväl under mansåldrar ej i daglig bandel och vandel
underkasta sig det nya räknesättet.
Man har såsom skäl för reformen sagt, att decimalsystemet är rationell.
Meningen måste val vara att dermed uttrycka något dess företräde
framför duodecimal-systemet, och att detta sednare således skulle varairrationelt.
En sådan förebråelse förtjenar sannerligen icke det af så mångå bildade
nationer ifrån urminnes tider begagnade räknesätt. Äfven med theoretiska
grunder låter det väl försvara sig. Decimalsystemet är beqvämare för större
kalkyler i räkneskaper och bokföring; duodecimalsystemet åter eger ostridigt
företräde vid den mindre dagliga handeln man och man emellan.
Grundtalet i det sednare, Tolfvan, bar 4 divisorer; i det förra bar Tian
endast 2:ne, och tredjedelen kan deruti icke ens uttryckas. Decimalsysteraet,
helst sådant, Utskottet detsamma föreslagit, är alldeles oljenligt för hufvudräkning.
Täljarne uti centesimalbråken kunna stiga till för höga siffror.
Man får räkna med 70, 80 och 90 penningar, hvilket, när flera poster skola
adderas, icke kan ske utan på papper eller med tillhjelp af räknemachin.
Duodecimal-räkningen underlättar så kallad räkning i hufvudet. Denna är
bos vår allmoge allmän och drifven till en förvånande höjd. Hufvudräkning
bar man 1 skolan ansett som en god tankeöfning. Ett räknesystem,
som dertill lemnar ypperligt tillfälle, bör ej förkastas som irrationelt.
Man har vidare förordat decimal-systemet såsom ett steg framåt på
civilisationens bana och uppräknat de nationer, som hafva ett sådant. Jag
ville lästa uppmärksamheten på det upplysande Doktor Sandbergs reservation
i detta afseende innehåller. Icke kunna England och Tyskland sägas
slå efter i civilisation. De olika räknesystemerna äro ingalunda någon måttstock
på folkens civilisation. De hafva sin grund i urgamla, till en del
för oss okända, förhållanden. Jag lemnar hegge systemerna i sitt värde —
de hafva hvarje sina fördelar och sina olägenheter. Hade Svenska folket
från längre tid egt och med sina föreställningar och vanor införlifvat decimalsystemet,
icke skulle jag velat deruti göra förändring. Det är mindre
ur theoretisk än praktisk synpunkt jag betraktar frågan. Man åberopar
Frankrike, der decimalsystemet blifvit infördt. Jag känner det; men
tillika att man i Frankrike ännu i denna dag, mer än femtio år efter det
nya systemets dekreterande, bibehåller det gamla räknesättet i sous; reformen
underlättades derigenom att dessa sous så lätt deruti inpassades. Man
anförer vidare Rysslands exempel; men förtiger, att decimalsvslemet i mynt
14
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24,
der är uråldrigt och häfd vunnet — och ännu mindre omtalar man de
de derstädes allmänt begagnade räknemachiner. Jag har hört sägas alt
en sådan finnes i alla handelsbodar — att den, jemte löken, är liksom
ett vade mecum för den Ryske bonden, som räknar säkert och hastigt, men
icke i hufvudet, utan nära mekaniskt, med tillhjelp af räkenmachinen och
dess kulor. Ryssland är ett mindre lyckligt valdt exempel, när man af
räkne-systemet vili bestämma civilisationsgraden.
Finland deremot skall vara mera bevisande. Der skall folket hastigt
gjort sig bekant och vara väl hemmastadt uti det nya myntsystemet. Jag
(einnar derhän hvad belåtenhet förändringen uppväckte. — Af pålitlig person
har jag hört att man uti skolorna infört de Ryska räknemachinerna
— och med deras tillhjelp tviflar jag ingalunda att den mekaniska färdigheten
lätt förvärfvas. Dessutom tviflar jag alls icke, att vår upplysta
och på en hög bildningsgrad stående Svenska allmoge skall kunna latta
och förstå decimal-systemet samt småningom inöfvas att begagna detsamma
— men det skall ske med motvilja; — endast en till tvång gränsande
nödvändighet skall långsamt komma den att glömma dess af fäderna
ärfda, välbekanta och inöfvade räknesätt, hvarmed ingen annan obelåtenhet
försports än af några theoretiserande vetenskapsmän och en del affärsmän,
som önska större enkelhet och beqvämlighet i räkenskaper och bokföring.
Massan af folkel, de omtalade delarne, längta visst icke elter
denna reform.
Jag har redan anmärkt, att ULskottets förslag icke utgör ett egentligt
decimal-system. Man kaste blott ögat på myntenhetens underafdelningar.
Grundfelet ligger i de högre siffror, hvartill täljarne i centesimalbråken
kunna stiga, hvarigenom hufvudräkning försvåras, blir nära nog
omöjlig. Biskop Agardh anmärkte vid förra Riksdagen, att man i alla
andra länder varit synnerlig angelägen ocb ansett för en hufvudsak, alt
icke nödgas räkna med stora summor af mynt-enhetens delar. Utskottets
förslag upptager icke någon mellansort mellan 1 r:dr och 100 penningar
med serskild benämning. En sådan låter sig ock svårligen utfinna enligt
Utskottets centesimal-system. Förslaget kommer att medföra oändliga svårigheter,
serdeles under öfvergångsperioden, och den räcker nog i mansåldrar,
enär alla våra gamla och kända mynt- och räknesätt med ens
tillintetgöras. Uti det nya mynt-systemet uteslutes styfvir, skilling, mark,
daler — utom riksdaler, som likväl kommer att bibehålla olika betydelse,
har man endast den nya penningen till hjelp för räkning. Olägenheterna
Banko-Utskottets Ulåtande, N:o 24.
15
okas då icke något enda af de nyssnämnda gamla räknesätten låta inpassa
sig i det nya systemet, elier jemnt uttrycka sig genom penningen. Då
tillika icke blott dessa räknesätt, utan äfven nu gängse mynt i sedlar och
koppar länge komma att bibehålla sig, måste oreda och osäkerhet uppkomma,
som ingalunda godtgöres af den för bokförare vunna vigheten. Utan
vinst eller förlust kunna smärre liqvider omöjligen verkställas. De nya
kopparmynten motsvara icke något enda af nu allmänt gängse räknesätt —
de innefatta deraf delar oell bråk. Dertill kommer äfven den olägenhet,
att en del allmänt brukliga räknebenämningar, hvarefter en del varupriser
för de dagliga behofven fixerat sig, t. ex. 6 sk., icke kunna liqvideras ulan
med 3 af de nya kopparmynten, 18 sk. fordra 1 silfver- och 3:ne kopparmynt.
Följden blir — utom villervallan — alt en större mängd kopparmynt
måste sättas i omlopp, och att man nödgas för smärre liqvider ständigt
medföra ett icke ringa antal dylikt mynt. Denna olägenhet ökas,
när de små skiliingssedlarne försvinna ur rörelsen. Olägenheterna vid
penninge-remisser hörer lill ett annat af denna fråga likväl Lill hufvudsaklig
del beroende kapitel, jag menar det om småsedlarnes indragning.
Men oaktadt alla dessa betänkligheter emot decimal-systemets införande,
skulle jag likväl vikit för de theoretiske herrarnes önskan, om Utskottet
trott sig kunna föreslå förändring i sjelfva myntenheten, i likhet
med Baron Wredes vid 1840 års Riksdag väckta förslag. Den beprisade
theorien och den lättnad och enkelhet i bokföring, man åsyftat, kunde,
enligt detta förslag, vinnas utan någon våldsammare rubbning uti våra
gamla räknesätt och förhållanden. Med en myntenhet, bestämd till 24
sk. rgs, neli fördelad i 100 styfver, hade 25 styfver motsvarat 6 sk. = 3
mark. 50 styfver = 12 sk. = 6 mark, 75 styfver = 18 sk. = 9 mark,
alla välkända och allmänt brukliga. Man hade tillika kommit dalers-räkningen
nära — lill och med tredjedelar hade gjort föga svårighet. Den
ringa skillnaden emellan 96 och 100 styfver h. de, särdeles i mindre delar,
icke vållat någon synnerlig vinst eller förlust. Med ett sådant system
tror jag att begge partierna, som nu länka olika, skulle jemkat sina meningar
tillsammans. Ölvergången hade blifvit lätt och någon särdeles missbelåtenhet
icke varit alt befara. Dock — som ingen motion i denna
syftning blifvit väckt och (Våga om en så beskaffad föiändring icke kan
vid denna Riksdag uppslå — anser jag ändamålslöst att härom vidare
utbreda mig.”
Herr G. fV. Gidberg har häruti instämt.
16
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
Af Herr Biskop Agardh: ”Emedan jag, såsom förut icke ledamot i
Utskottet, endast öfvervarit slutet af dess öfverläggningar rörande myntenheten
och dess indelning, får jag reservationsvis endast yttra mig öfver
den inom Utskottet under min närvaro afgjorda frågan, huruvida myntindelningssystemet
bör stå i något sammanhang med frågan om indelningen
af mått, mål och vigt, och förklara, att jag, afvikande från Utskottets
pluralitet, anser detta sammanhang vara aldeles nödvändigt att iaktaga,
så framt ej det hela skall blifva ett ganska ofullkomligt företag, till föga
gagn och föga heder för vår nation.
Hela denna förändring åsyftar att vara på en gång vetenskaplig till
sina principer och nyttig vid dess användande. Den hör således blifva
så vetenskaplig som möjligt, och så nyttig och användbar som möjligt.
Vetenskapligt blifver detta system icke ensamt derigenom, att det
utgör en decimai-delning, utan derigenom, att deruti icke finnes något
tillfälligt, elier något osystematiskt. Men det är gifvet, att allt mynt är
grundadt på vigten af en ädel metall, uti en viss volum. Dess bestämningar
förutsätta både mått, mål och vigt. Att alldeles icke fästa vid
dess nya omskapning ringaste afseende på mått, mål och vigt-systemet är
att grunda det på en tillfällighet, d. v. s. på något traditionel! eller godtyckligt.
Derföre har man ock nu behandlat frågan om sjelfva räkueenheten,
utan att derföre söka den ringaste grund i något absolut eller nödvändigt, och
man har voterat efter tycke och smak, om räkne-enheten skulle väga så mycket
eller så mycket. Men det är gifvet, att derföre måste uppsökas någon absolut
eller vetenskaplig princip, så framt hela systemet skall vara vetenskapligt; och
denna grund kan icke vara någon annan än, densamma, som finns för
mått, mål och vigt-enheterna. Allt detta är matheinatiskt klart.
Men, taget på detta godtyckliga sätt, blir det för det andra icke heller
så nyttigt, som det kunde vara, om systemet byggdes på vetenskaplig
grund. För närvarande hafva de flesta nationer icke allenast sitt egel mål,
mått och vigt-system, utan äfven sitt eget mynt-sy-,lem. Det är klart, att
det skulle blifva af oberäknelig nytta för den stora handeln, för handeln
emellan nationerna, om de olika nationernas mått, mål, vigt och mynt
vore detsamma. Men sådant kan det aldrig blifva, så länge nationerna
vidhänga sina gamla traditionella mått, mål, vigter och mynt,
sorn uppstått antingen genom godtycke elier tillfällighet och bibehållit sig
genom en osäker tradition. Men det kan blifva annorlunda. Dessa nu
olika
Banko-Utskottets. Utlåtande N:o 24.
17
olika mått, mål och vigter kunna blifva enahanda öfver hela jorden om
de byggas det ena på det andra och alla på en vetenskaplig grund. Denna
vetenskapliga grund erbjuder sig af sig sjelf, då längdmåttet bestämmes
uti ett verklsmått, hvilket är lika för alla länder. Det var på en sådan
grund, som den Fransyska lagstiftande församlingen, under dess vackraste
tid, innan den färgat sig med blod, och under enthusiasmen för allt stort,
genom dekretet af den 36 Mars 1791, beslöt alt ett nytt system för mått,
mål och vigt skulle införas, men icke på grund af fransyska traditionella
och således tillfälliga enheter, utan på en viss del, nemligen 1/10,000,000
af jordquadranten såsom längdmåtts enhet, hvarpå de öfriga skulle byggas.
Under alla de vexlingar och omstörtningar, sorn sedermera skedde i Frankrike,
under det grymma konventet, det slappa direktorium, det lysande
konsulatet och kejsaredömet, vidhölls denna idé, såsom en tanke värdig
en sådan nation, och utfördes genom den Delambreska gradmätningen
med den aldra största möjliga noggranhet. Sedan denna mätning var
färdig, inbjödos alla de nationer, som icke voro i krig med Frankrike,
att sända vetenskapsmän för att gemensamt öfverlägga om slutbestämmelserne;
äfven en Dansk deputerad, Astronomen Bugge, befanns deribland.
Men Sverige sände ingen. Denna uppfattning af frågan — och ett sådant
utförande deraf bar haft till följd, att alla nationers vetenskapsmän numera
ingalunda begagna sina egna länders tillfälliga mått, mål och vigtenheter
och indelningar, äfven om man skulle gifva dem decimal-indelningen,
utan den Fransyska, icke såsom Fransysk, utan tillika Svensk, Rysk,
Tysk, Engelsk etc.
Hvar och en annan nation, som sedermera förändrat sitt system för
mått, mål och vigt, hafva antagit denna kosmopolitiska ide, t. ex. Holland,
Nassau, Belgien etc. Skulle de öfriga nationerna småningom antaga
samma system, så skulle den omätligen vigtiga förändringen för handeln
uppstå, att hela verlden räknade i samma mått, mål, vigt och mynt. Men
man kan förutse, att sådant en gång måste ske, ty vetenskapen har en
sådan makt, att till slut tvingas menniskorna att följa den och, hvad nu
vetenskapsmännen göra, communicera sig med hvarandra genom samma
mått, mål och vigt öfver hela verlden, det skall en gång handeln göra.
Nyligen är i Tyskland en post-förening stiftad för alla Tyska stater, sorn
antager såsom princip likheten i mått, mål, mynt och vigt att begagnas ifrån
den 7 Feb. 1848. Sverige har nu den vackra tanken att göra sina räkneBih.
till B. St. Brot. 1847 & 1848. 6 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 3
18
Banko- Ustkoltets Utlåtande, N:o 24.
indelningar vetenskapliga. Men till hvilken litenhet, till hvilken obetydlighet
nedsjunker ej denna förändring, då den inskränkes till en blott decimalindelning?
Huru aflägsnar den icke Sverige från att bidraga till denna stora och
vigtiga lättnad för kommunikationen emellan nationerne.
Jag förblifver således vid min tanka, att mynt-systemet bör sättas i ett
vetenskapligt sammanhang med mått, mål och vigt-systemet, samt göras
sådant, att det tillika närmar verldshandeln det stora målet, att en gång
erhålla ett och samma system öfver hela jorden, liksom man slutligen fått
en och samma tideräkning öfver hela den bildade verlden, — utom i Ryssland.
Antages en sådan grundval, så följer decimal-systemet på köpet och
af sig sjelf, hvilket genom en ganska obetydlig reglering kan göras användbart
äfven för den enfaldigaste.”
Af Herr Prosten Grönvall. ”Jag har tillhört den pluralitet, som förklarat
sig för decimalräkningens tillämpning på det nya myntsystemet,
öfvertygad derom att detta, utan en sådan tillämpning, icke kan anses
på ett fullt ändamålsenligt sätt ordnadt; men vid besinnandet af det naturliga
sammanhang, hvari mynt- eller värdemått-enheten står med alla
öfriga sätt att mäta, har jag ansett denna del icke böra lösryckas från det
hela, eller, med andra ord, decimalräkningen, så önskvärdt och fördelaktigt
dess införande än är, icke böra tillämpas på mynt- och penninge-väsendet
ensamt, utan på en och samma gång och i rationelt samband med mättj
mål och vigt, på det att systemet måtte i alla dessa afseenden blifva helt
och samtidigt genomfördt och tillämpadt. Ehuru jag nogsamt vet att frågan
om mättj mål och vigt icke tillhör Banko-utskottets pröfning och
behandling, har jag dock hemtat anledning att här framställa denna min
åsigt af sjelfva den Kongl, propositionen, som dels omtalar det samband,
hvari mynt-enhetens indelning i modelar står med det på lo.tals räkningen
grundade nya systemet för mättj mål och vigt, som Rikets Ständer
redan år i8%3 för sin del antagit, dels vid handen gifver, att Kongl. Maj:t
är sinnad att, inom en icke afägsen lid, bringa detta i verkställighet.
Förslaget till det nya mått, mål och vigt-systemet, ehuru konseqvent det
må vara utfördt i afseende på dessa förhållanden, har dock icke knnnat
blifva bygdt på fullt vetenskapliga grunder, helst den komitté, sorn erhållit
uppdrag att upprätta förslaget, var bunden af en bestämd instruktion,
som föreskref, att liufvudsakligt afseende borde fästas_, mindre på vetenskaplig
noggranhet, än på hvad som i tillämpningen skulle leda till stör
-
Banko-Ulskottets Utlåtande, N:o 23.
19
sta /ätthet och redighet; i anledning hvaraf komitten ock förklarade,
att den icke kunde föreslå till införande i Sverige det Fransyska metriska
decimal-systemet, oaktadt detta systems stora fullkomlighet, oaktadt
alla de jördelar, det erbjuder åt ett folk, som redan vant sig dervid, pch
oaktadt detta system är till alla sina detaljer redan gifvet. Detta förslag
hade dessutom icke blifvit eller kunnat blifva satt i sammanhang
med mynt-systemet, om förändring hvari fråga då icke blifvit väckt, hvarföre
ock denna fråga låg utom gränserna för komitténs behandling. Den
långa tid af i sekel, som sedermera förflutit, sannolikheten af den fullständigare
utveckling, hvartill ideerna i denna samhällsvigtiga fråga, under
tiden hunnit upparbeta sig, de anmärkningar, som emot ifrågavarande
förslag till ett nytt system för mått, mål och vigt, äfven helt nyligen i
allmänna tidningar blifvit gjorda, torde, efter mitt förmenande, göra en
närmare pröfning deraf nödvändig, innan det sättes i verkställighet, och
det i synnerhet med afseende på det sammanhang, hvari det i tillämpningen
bör sättas med det nu ifrågasatte ordnandet af myntväsendet.
Af dessa skäl har jag, för min del, trott att Utskottet Bort hos
Rikets Ständer föreslå, att i svaret på den Kongl, propositionen och med
hemtad anledning af hvad Kongl. Maj:t deri yttrar om det samband, hvari
mynt-enhetens indelning i looldelar står med det på loltals räkningen grundade
nya systemet för mätt, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer redan
år 18std, för sin del, antagit och det Kongl. Majit förklarat Sig vara
sinnad att, inom en icke aflägsen tid, bringa i verkställighet, underdånigst
uttrycka sin önskan, att förslag till ett helt sammanhängande system
för decimal-räkningens tillämpning på mått, mål, vigt, och mynt, hvilande
på rationella och vetenskapliga grunder, måtte blifva uppgjordt, samt att
förändringen i afseende på alla dessa förhållanden måtte blifva samtidigt
satt i verställighet.”
Af Herr Doctor Sandberg: ”För min del är jag icke mycket benägen
för någon förändring i det antagna sättet, hvarpå Svenska folket är vandt
att räkna sina penningar. Märkvärdigt är, att nästan hos alla nationer afGermaniskt
ursprung igenfinner man uti deras räknesystemer mera sällan talen
5 och 10, men vanligen, jemte tu-delningen, talen 3, 6, 12, likasom hos oss.
Det kan dock icke nekas, alt liotalsräkningen mycket lättar all slags bokföring,
och de olägenheter, som deraf skulle förorsakas för arbetsklassen
vid hufvudräkning och vid den dagliga småhandeln, äro icke större, än
att de lika lätt kunna öfver vinnas af Sveriges allmoge, som af Finlands,
20
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
der ett dylikt räknesätt blifvit infördt. Men om man, i stället för det hittills
brukliga och med folkets vanor införlifvade räknesättet, skall antaga ett
decimal-system, så måste delta icke blott vara rationelt, utan framför
allt enkelt, lätt användbart och kunna jemnt motsvara nuvarande väl kända
och allmänt brukliga penningevärden. Ett decimal-system för vår penningeräkning
uppgafs vid 1840—41 årens riksdag af Friherre Wrede och finnes utförligen
utveckladt uti Herr Löjtnant JJ A. Gripenstedts reservation till
Banko-utskottets betänkande N:o 15 vid sist förflutne riksdag. Det synes
mig förtjena, att man derpå fäster ytterligare uppmärksamhet, ty det erder
flere af förutnämnde fördelar. Deruti antages den gamla Lag-dalern
eller 24 sk. r:gs tili räkne-enhet och kallas krona. Denna delas i 100 delar,
hvilka kallas styfver. Härigenom blifva 2 kronor lika med 1 r:dr r:gs,
3 kronor lika med 1 r:dr banko, och således förvandlas lätt r:dr b:ko till
nya mynt-enheter genom multiplikation med 3. En krona lika med 3
daler silfvermynt eller 9 daler kopparmynt. En hundradel af kronan blir
både till namn och värde lika med vår välbekante sty fver, eller skilling
riksgäld, hvilket mynt är så lågt, att något bråk deraf icke behöfver präglas
eller begagnas. Vidare medför detta system den fördelen att nu allmänt
brukliga penningevärden 6 sk. r:gs motsvaras precist af » krona eller
25 styfver, och 18 sk. r:gs precist af f krona eller '75 styfver. Äfven 8
sk. r:gs eller en daler silfvermynt motsvaras i det närmaste af 33 styfver.
En krona eller i r:dr specie skulle också komma att innehålla jemnt tto Ht
v. v. tolflödigt mynlsilfver. Yid utmyntningen synes lämpligast att minsta
silfvermyntet blir ^ krona, lika med 12 sk. r:gs eller 50 styfver, och största
kopparmyntet blir £ krona, lika med 6 sk. r:gs eller 25 styfver.
Vill man uti detta system införa en serskild benämning får tiondedelen
och kalla den mark, så undviker man att sammanlägga så stora
zifferlal som 60,70 styfver, o. s. v., och man erhåller ett verkligt decimalsystem:
1 krona 10 mark, 1 mark 10 styfver; men då kan värdet 6 sk.
r:gs icke uttryckas uti mark annorlunda,, än med 2i mark och 18 sk. r:gs
med 7] mark. Bokföring behöfver derföre icke ske uti 3 kolumner, ty
ziffrornas rum angifver alltid deras valör.
Emedlertid kan man roa 'sig med åtskilliga arithmetiska exercilier i
detta ämne och uppgöra decimal- och centecimal-systemer på mångahanda
sätt, allt efter snille och smak. Det system, som Höglofl. Utskottet förordat,
tyckes icke vara ett af de lyckligaste. För att kunna betala 6 sk.
r:gs fordras deraf 3 stycken mynt, det ena af 10 penningar om 4 sk. 9f
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
21
rst. r:gs, det andra af 2 penningar om 11^ rst. r:gs och det tredje på ^ penning
om 2U rst r:gs. Med aila dessa bråk får man ihop 6 sk. r:gs. För
att kunna liqvidera 18 sk. r:gs fordras samma trenne stycken kopparmynt
med sina bråk jemte ett silfvermynt af T'T r:dr specie. Om icke Ständerna
blifva ense om något enklare och med nuvarande vanliga penningevärden
lättare jemförligt räknesystem, synes det mig vara bättre att behålla det
man bar, och hvarvid man är van. En r:dr r:gs har 48 sk., och 1 skilling
har 4 styfver elier 12 runstycken, livilketdera man behagar. Ty r:dr r:gs
och styfver komma jemte skillingar att i handel och vandel begagnas, antingen
Konung och Ständer derom lagstifta eller icke. Reformen synes
mig icke vara ibland de vigtigaste, ty om man blott har pengar, nog kan
man räkna dem både efter tiotal och dussin-tal.”
Af Herr P. J. Lagergren. ”Emot Banko-utskottets i detta Betänkande
gjorde tillstyrkanden reserverar jag mig i följande delar:
l:o angående räkne-enhetens benämning.
Jag kan ej undgå gilla de betänkligheter, som uppstått emot införandet
af en ny hufvud-enhet för mynt och penningar under den gamla benämningen”
riksdaler,” men utan något tilläggs-ord, som utmärker den från de förut
genom Lag stadgadej riksdalrar i silfver eller i banko. Att oredor och förvillelser
deraf skola uppkomma, säger sig sjelf och detta kan ej genom något serskildt
påbud förhindras. I en skriftlig handling, deri äldre transaktioner med riksdaler
banko omnämnas, blifver ordet ”riksdaler,” nyttjadt för att angifva en
penning-qvantitet af nya slaget, alltid tvetydigt och kan lätt] missbrukas
till en snara för den enfaldige. Jag anser fördenskull nödvändigt, att ett
tilläggs-ord, som Bestämdt angifver myntsorten, påbjudes, men då jag, lika
med Utskottets pluralitet, ogerna skulle dertill vilja använda det både
för språket och för allmänna begreppet främmande ordet 'Turant,” vet
jag ej något annat att sätta i stället, än ordet "riksmynt,” hvilket är kort
och lätt tecknadt, samt motsvarar äfven verkligheten, då det lämpas till
det inom riket i handel och vandel hittills mest gångbara och brukliga
myntnamnet riksdaler riksgälds.
2:o angående fördelningen af räkne-enheten och införande af det
föreslagna decimal-systemet.
Jag instämmer med de många ledamöter af Utskottet, som afstyrkt
utbyte af det hos oss och nästan alla våra stamförvandter uråldriga Tolfte-'
sjrstemet, emot decimaler. Vanan är en mäktig lagstiftarare, och daghud
22
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
sorn solia bryta den, mäste ega stora och lätt insedda företräden, om de
skola förmå att göra sig gällande. Men sådana eger ej decimal-systemet,
utom för räkningsförande. I dagliga lifvet och vid de många muntliga uppgörelser
och liqvider, som der förefalla, är Tolf-talet, genom sin större delbarhet,
vigare och beqvämligare, än Tio-talet, hvaremot decimaltalet, såsom
det är uti Banko-utskottets förslag tiliämpadt, bland andra olägenheter
tillika medför den, att endast ansluta sig till tvänne af de i den
mindre rörelsen nu oftast förekommande sedel- och varu-värdena, nemligen
16 och 8 sk. banko, men ej kunna upptaga de lika allmänna värden,
sorn uttryckas med 12 och 4 skillingar. Jag vågar af dessa orsaker påstå,
att enhetens fördelning i hundradedelar skulle hos mängden af rikets
innevånare mötas med ovilja och missnöje; och då den i och för sig
sjelf är af ingen vigt och af ringa nytta, afstyrker jag vördsamt dess antagande,
likasom jag tror, att det vid sista riksdagen godkända system af
riksdalerns indelning i 48 skillingar, och skillingens i 4 styfver, är och
förblifver för alla möjliga fall det tjenligaste, såsom med folkets vanor och
räknesätt mest öfverensstämmande.”
Uti denna reservation har Herr J. F. Gråå instämt till alla delar och
Herr I\. A. Ahngren i första punkten, angående räkne-enhetens benämning.
Af Herr C. C. Hörnstein. ”Enligt min åsigt hade Höglofl. Utskottet
bort, i fråga om nytt mynt-system, taga i Öfvervägande, hvilket som
vore det bästa. Dertill saknades icke anledningar, då, vid remissen af
Kongl, propositionen, inom Borgare-ståndet flera anmärkningar i det hänseendet
gjordes, i ty att Herr A. F. Ericsson förordade Herr Baron TFrecles
förslag med 24 sk. rgs till mynt-enhet, fördelad i 100 styfver och jag
framlade följande förslag: att mynt-enheten måtte bestämmas till l lod
verksilfver = 40 sk. rgs = 5 daler siffvermynt =15 daler kopparmynt
= 2^ plåt, kallad t. ex. krona, bankdaler, riksbankdaler eller något dylikt.
Denna bankdaler indelas i 10 delar, å 4 sk. rgs, eller 1 sk. specie, kallad
t. ex. mark. Marken indelas i 10 slantar, hvardera något mindre än fsk.
rgs, eller lika med 4| rst. Man finge visserligen 3 kolumner i räkningar,
men mark och slantkolumnerna kommo likväl icke att innehålla mer än
1 ziffra hvardera, och blifva beqvämare än 1 kolumn med dubbla ziffror,
från och med 1 ända till 100. — Derjemte bar detta förslag den fördelen,
, att jemnt slå in med vårt nu varande mynt och räknesätt, emedan
t. ex. 2 mark = dalem 8 sk. = 3 daler kopparmynt. — 3 mark = 12 sk.,
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
23
4 mark = 16 sk., 4^ mark = 18 sk. o. s. v. — 9 mark = 1 franc, 12
mark = 1 r:dr rgs, 18 mark = 1 r:dr banko. — 48 mark = 1 r:dr specie
= 1 r:dr Hamb. banko. — Kursen komrae således atl noteras i mark och
slantar. — Då Norrige och Danmark hafva tolf och fyra, eller qvarträkningen,
nemligen Norska specien, indelad i 120 sk., och Danska riksbankdalern,
indelad i 96 sk., så är det utom tvifvel, att min markräkning skall
slå in med deras räknesätt och mynt. — Den svårighet man ser så väl i
della, som i Herr Baron PPredes, förslag, deruti, att en alldeles ny myntenhet
skulle uppkomma, är icke af någon serdeles vigt, då meningen är,
att alla de andra mynt-enheterna skola med tiden försvinna eller komma
ur bruk, såsom redan flera gånger bändt med många förr allmänt begagnade
mynt-enheter. Att folket har stor böjelse för att fästa sig vid och
antaga den minsta mynt-enhet, som framställes för dess begrepp och gifves
det i händer, är af erfarenheten bestyrkt. I Sverige har t. ex. 1 r:dr
banko aldrig|varit präglad eller i sedel utgifven, och likväl har man allmänt
räknat i r:dr banko, ända tills den utträngdes af r:dr riksgälds, med
hvilken nu så allmänt räknas, att man är färdig antaga den såsom norm
för myntet.
Vidare får jag reservera mig: l:o deremot, att silfvermyntet blifvit
föreslaget alt utmyntas i 1, j och T'ff r:dr silfver. Jag ville att det
skulle i prägeln benämnas med samma valör och namn, som det i allmänna
rörelsen skall hafva. Folket kallar t. ex. TV r:dr silfver för 12 sk.
och derföre bör den äfven heta så i prägeln; och 2:o deremot, att en del
kopparmynt skall utmyntas till 600 r:dr skepp.” —
Af Riksdagsfullmäktigen Johan Peter Andersson från Elfsborgs Län:
”Då Rikets sednaste församlade Ständer antogo ett förändradt mynt-system,
med förkastande af decimal-räkningen, borde man bafva kunnat hoppas,
att vid denna riksdag få slippa försöken till införande af en förändring,
sorn nyligen blifvit tillbakavisad.
1 min tanka bör man nemligen undvika hvarje alltför genomgripande
rubbning i ett bestående mynt-system, emedan, jemte kostnaderna, oreda
och förvillelse äro derifrån oskiljaktiga, utan att fördelarna befinnas så öfvervägande,
att de ju icke kunna umbäras.
Att förbättra sjelfva den financiella ställningen genom ett rätt användande
af myntet, så att det folk, som skall tillsläppa detsamma, finner
sig lyckligt och belåtet, det torde väl vara hufvudsaken, deruti nyhetsbegäret,
om det nödvändigt vill släcka sin törst, har ett rikt och tacksamt fält att odla4
2é
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 24.
Myntets benämning är deremot något ganska likgiltigt, som icke behöfver
komma i fråga förr, än i andra rummet, ty icke uppbielpas affärerna derigenom
att man räknar riksdalern i hundrade penningar, i stället för fyratioåtta
skillingar o. s. v.
Kostnaden, som genom ifrågaställde förändring! skulle uppkomma, blir
säkert ingen obetydlighet, om, såsom man förespegla t, äfven en förändring
i nu gällande mått, mål och vigt derefter komme att påyrkas. Att nationen
i allmänhet skulle blifva mindre belåten med de föreslagna ”fotingar”
och ”mått”, ”tummingar”, ”orter” och ”korn”, lärer ej vara tvifvelaktigt,
enär utom alla olägenheter och förvirring i enskilda handels-affärer, leveranser,
m. m., man jemväl skulle inledas i det vidlyftiga besväret med
räntepersedlarnes förvandling i de nya räknesorterne, en förvandling, som,
äfventyrlig både för Statsverket och för enskilda räntegifvare och räntetagare,
derjemte har det obehaget, att aldrig gifva ett precist resultat, utan
mäste bereda antingen vinst eller förlust.
När härtill kommer, att alla taxor och räkenskaper för allmänna afgifter
skola undergå jemkning eller förändring, samt myntlagen af år 1830
torde, i följd af det nu tagna steget, också behöfva omskapas, så kan man
ana, men icke beräkna, alla de olägenheter och omkostnader, som komma
att följa af detta, icke af ringaste behof påkallade, förslag.
Jag anser derföre Rikets Ständer böra vidhålla deras vid sistlidne
riksmöte fattade beslut, nemligen riksdalerns fördelande i 48 skillingar, och
skillingen i 4 styfver, hvarigenom, efter mitt förmenande, så mycket är
i denna sak gjordt, som skäligen kan fordras.”
Uti denna reservation hafva instämt: Riksdagsfullmäktige Petter Gabrielsson
från Kronobergs Län, Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län
och Ariders Ersson från samma Län.
För öfrigt äro reservationer anmälda:' I fråga om decimal-sjstemets
införande: af Herr Prosten Ljungdahl och Herr Doktor Norström; hvarförutan
Herr Prosten Gellerstedt tillkännagifva, att han, som i afseende
på nämnde fråga, delar minoritetens inom Utskottet åsigt, icke varit närvarande
då Utskottets beslut fattades.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS MARCUS & COMP. , 1848.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 25.
N:o 25.
1
Anie. till Exp.-Utsk. den 16 Fehr., kl. 2 e, m.
Utlåtande, i /råga om tillverkning och utgifning från banken af sedlar å
16, 12 och 8 skillingar samt 14 och 10 skillingar kopparmynt.
Jemte förmälan, hurusom i 136 § af det vid sednaste riksdag utfärdade Bankoreglemente
den föreskrift blifvit af Rikets Ständer meddelad, att sedlar å 16, 12
och 8 skillingar få tills vidare förfärdigas och från banken utgifvas på samma sätt,
som hittills, likasom att det i banken varande förråd af färdiga sedlar å 14 och
10 skillingar kopparmynt må, under tiden, i allmänna rörelsen utlemnas, hafva Rikets
Ständers år 1845 församlade revisorer (tryckta berättelsen § 22) yttrat, att då
silfvermynt af så låga valörer, som 1/16, 1/8 och 1/4 r:dr präglas och hållas allmänheten
tillhanda, torde ifrågavarande slags sedlar icke kunna vara för de dagliga
liqviderna inom den mindre rörelsen vidare behödiga, utan lämpligen böra afskaffas
och ersättas af det mindre silfvermyntet, hvarigenom de betydliga kostnader, som
nu äro förenade med tillverkningen af bankens sedlar, skulle i väsendtlig mån förminskas;
hvadan och, enär det vid sistförllutna riksdag mot dessa sedlars indragning
hufvudsakligen åberopade hinder, eller att dertill erfordrades ett större belopp af
metallisk valuta, än banken, under dåvarande förhållanden, för detta ändamål lämpligen
kunde afse, efter den förstärkning bankens metalliska kassa sedermera erhållit,
icke vidare förefunnes, revisorerna, som fästat uppmärksamhet derå, att utgifningen
af omförmälda sedlar motverkar spridandet af reelt mynt, ansåge sig böra tillstyrka,
att, med innevarande riksdag, all tillverkning och utgifning från banken af ofvannämnde
slags sedlar måtte upphöra.
I detta tillstyrkande instämde Rikets Ständers nästlidet år församlade revisorer
(tryckta berättelsen § 33), och Banko-fullmäktige hafva, uti deras till Utskottet afgifna
berättelse (pag. 24) gjort framställning om upphörande af all tillverkning och
utgifning af sedlar å 16, 12 och 8 sk., samt till stöd för denna hemställan anfört:
dels att bankens metalliska kassa svårligen torde vid någon tidpunkt med mera lätthet
kunna ersätta berörda sedlar, än vid den närvarande; dels att, oberäknadt den
förenkling i göromål och deraf föranledda förminskning af tjenster, som skulle följa
af dessa sedlars indragning, en årlig besparing i utgift uppkomme af omkring 40,000
r:dr, hvartill deras tillverkning och spridande uppgår; samt dels att myntets värde
icke kan anses vara befåstadt, förr än silfver kommit i allmänna rörelsen,
Bih. till R. St. Prot. 1847 § 1848. 6 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 25.
I förevarande fråga har dessutom, jemte protokolls-utdrag af den 22 December
nästlidet år, Utskottet från Vällofl. Borgareståndet emottagit en af Herr A. F. Ericsson
väckt motion, deruti han, på anförda skäl, tillstyrkt, att allt utgifvande från banken
af sedlar å 16, 14, 12, 10 och 8 skillingar måtte upphöra med innevarande
riksdag, eller någon annan derför utsatt tidpunkt; men i motsatts till så väl denna
motion, som de af Rikets Ständers revisorer och Banko-fullmäktige gjorda framställningar,
har Herr prosten Berlin, uti en inom Högv. Presteståndet väckt och enligt
protokollsutdrag af den 23 i ofvannämnde månad till Utskottet hänvisad motion, hemställt,
att tillverkning och utgifning af sedlar å 16, 12 och 8 skillingar må hädanefter,
sorn hittills, fortfara, till det årliga belopp, som af allmänna rörelsen påkallas,
samt i sådant afseende hufvudsakligen förmält: att den årliga tillverkningskostnaden
för ifrågavarande skillingssedlar skulle kunna i väsendtlig mån inskränkas; att banken,
genom utgifning af silfvermynt i deras ställe, komme att tillskyndas en icke obetydlig
förlust, i följd af den nötning, som, under myntets omlopp, drabbade den
ädla metallen; att flertalet af folket icke skulle vilja, med undvarande af berörda sedlar,
i deras ställe i allmänna rörelsen begagna klingande mynt, samt att det belopp
i silfver, som till skillingssedlarnas ersättande åtginge, syntes lämpligare och med
större fördel för banken böra användas till uppköp af utländska räntebärande statspapper,
hvarom serskildt förslag blifvit af Herr prosten framstäldt.
Utskottet, som vid behandlingen af detta ärende tillika tagit kännedom af det
hos Banko-fullmäktige i ämnet hållna protokoll, får, efter noggrannt bepröfvande af
de både för och emot den ifrågaställda indragningen af skillingssedlarna anförda skäl,
afgifva följande yttrande:
Då, i följd af realisationen och det i sammanhang dermed antagna myntsystem,
tillgång finnes på silfvermynt å så låga valörer, som 1/4, 1/8 och 1/16 r:dr, lärer,
såsom ofvan blifvit yttradt, ett fortsatt utgifvande från banken af omförmälda sedlar
icke vara behöfligt för de dagliga liqviderna inom den mindre rörelsen. Att indragningen
af dessa sedlar och deras ersättande med silfver bör medföra ganska stora
fördelar för så väl banken, som det allmänna, skall Utskottet här nedan vidare utveckla
; och Utskottet anser dessutom att, genom vidtagande af en dylik åtgärd, det
ändamål, som med realisationen åsyftades, skulle väsentligen befrämjas. Det är nemligen
otvifvelaktigt, att, så länge banken utgifver sedlar å sådana valörer, hvarigenom
äfven mindre liqvider kunna med pappersmynt åstadkommas, skall silfver ej i
någon betydligare mängd spridas och bibehålla sig i rörelsen, likasom att, innan
detta sker, myntets värde icke kan anses vara i det allmänna till fullo insedt och
erkändt.
Genom silfvermyntets spridande förminskas ock det äfventyr, som skall uppstå
derest, i följd af ett fiendtligt infall eller andra olyckor, bankens redbara valuta un
-
Banko-Utskottets Utlåtande> N:o 25.
3
derkastades förskingring eller förstöring, emedan i sådant fall åtminstone den del
deraf vore räddad, som funnes i allmänhetens händer. Beloppet af de utelöpande
ifrågavarande skillingssedlarna utgör omkring 2,000,000 r:dr banko, och för deras
inlösen med silfver erfordras en summa af ungefär 800,000 r:dr specie. Då kostnaden
för dessa sedlars tillverkning och utgifning belöper sig till omkring 40,000
ndr årligen, skulle banken deremot för anskaffande af silfvermynt till det uppgifna
beloppet komma för en gång att vidkännas en utgift, allenast motsvarande slagskatten,
som för 800,000 r:dr specie utgör, å 3/4 procent, 6,000 r:dr specie, eller
16.000 r:dr banko; och som, efter hvad erfarenheten ådagalagt, ett silfvermynt bibehåller
sig i rörelsen under en tid af 40 å 50 år utan att behöfva ompräglas, så
och ehuru medgifvas må, ej mindre att banken skall tillskyndas någon förlust i följd
af den nötning, sådant mynt är underkastadt •— en nötning, som, beroende dels
af myntets halt, och dels af dess storlek, enligt de underrättelser Utskottet varit i
tillfälle sig förskaffa, icke lärer, i afseende å bankens nuvarande mindre silfvermynt,
kunna på 50 år uppskattas till mera än 2 1/2 procent af primitiva värdet, eller för
800.000 r:dr specie till omkring 1,100 r:dr banko för året, än äfven att tillverkningskostnaden
för skillingssedlarne torde kunna i någon, ehuru ringa, mån inskränkas,
synes dock af ofvananförda förhållanden vara uppenbart, att en högst betydlig besparing
i utgift skulle genom omförmälda sedlars indragning ocb silfvermynts utgifvande
i deras ställe, för banken uppstå, äfven om icke i betraktande tages, att den
förenkling i göromål inom banken, som deraf blefve en följd, komme att leda till
förminskande af dess tjenstemanna-personal.
Den för skillingssedlarnes bibehållande åberopade omständighet, att allmänheten
visat sig mindre begärlig efter silfvermyntet, förklaras ganska naturligt, dels af rådande
ovana vid begagnandet af dylikt mynt, och dels deraf, att hvar och en nä
stan
utan undantag för sin dagliga kassa nu betjenar sig af endast det för sedlar
passande förvaringssätt och, i saknad af tjenligt förvaringsrum för silfvermyntet, befarar
att lätt borttappa detsamma. Betvillas bör dock ej att allmänheten, sedan
förenämnde olägenheter blifvit undanröjde, skall, på sätt förut egt rum då silfver
varit det gångbara myntet här i landet, gerna mottaga detsamma och finna sig dermed
mera belåten, än med de ifrågavarande sedlarne, hvilka, i följd af ett långvarigt
kringlöpande, vanligen blifva nedsölade och ofta så förslitna, att de, till förlust
för innehafvaren, icke af banken inlösas.
På grund häraf, och då det vid sistförffutna riksdag hufvudsakligen anförda skäl
för ofvanberörda sedlars fortsatta utgifning, eller att deras ersättande skulle erfordra
ett större belopp i metallisk valuta, än banken under då varande förhållanden kunde
dertill lämpligen afse, nu mera förfallit, sedan bankens metalliska kassa vunnit
tillräcklig styrka för meddelande af en sådan ersättning; anser Utskottet rätta tid
-
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 25.
punkten vara inne för vidtagande af den föreslagna åtgärden; och som, efter hvad
Utskottet inhemtat, sammanräknade beloppet ej mindre af i banken befintliga, til!
utgifvande färdiga sedlar å 16, 12 och 8 sk., än äfven af de blanketter till dylika
sedlar, hvilka dels redan finnas i bankens förråd och dels, enligt Banko-fullmäktiges
förordnande, böra för innevarande år vid Tumba bruk tillverkas, uppgår till omkring
1,900,000 r:dr banko, hvilken sedelqvantitet, enär beloppet af i banken invex
lade
förslitna skillingssedlar, beräknadt efter medeltalet under de 3:ne sistförflutna
åren, utgjort omkring 950,000 r:dr för året, bör, med antagande af enahanda beräkning,
komma att motsvara ungefär 2:ne års behof, så har Utskottet trott sig
böra hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka:
att all tillverkning af sedlar å 16, 12 och 8 sk. må upphöra, sedan de
blanketter till dylika sedlar, hvilka dels redan finnas i bankens förråd och
och dels för innevarande år äro från Tumba bruk reqvirerade, blifvit till
sedlar fårdiggjorda;
att de sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt,
som hädanefter i vexling eller liqvid till banken ingå, icke må derifrån
åter utgifvas;
O 7
att med slutet af nästinstundande år, 1849, all utgifning från banken
af sedlar å samtlige ofvanuppräknade valörer må upphöra;
samt att, i följd deraf, det i banken vid nämnda tidpunkt möjligen qvarvarande
förråd af sådana sedlar måtte få förstöras;
Och torde derjemte åt Banko-fullmägtige böra öfverlemnas att vidtaga alia de
åtgärder, som finnas vara af nöden till befordrande deraf, att silfvermynt å de lägre
valörerna må, från och med nästa års början, uti landsorten allmänheten i vexlingsväg
tillhandahållas.
Utskottet anser sig slutligen böra upplysa, att bankens förråd af silfvermynt uti
l/8:dels och l/16:dels r:drsstycken uppgår till omkring 682,000 r:dr af det förra
och 10,000 r:dr, allt specie, af det sednare slaget, hvadan någon betydligare utmyntning
i och för skillingssedlarnes ersättande icke erfordras.
Stockholm den 14 Februari 1848.
Reservationer:
af Herr biskop Agardh: ”Jag reserverar mig emot Utskottets tillstyrkande att
borttaga skillingssedlarne på följande grunder: l:o Kan man förutse att om detta
beslut nu skulle fattas, skall inom några riksdagar man blifva nödsakad att omgöra
detsamma. Allmänheten föredrager skillingssedlarne framför silfvermyntet; detta svnes
nogsamt deraf, dels att, vid utvexling från banken, skillingsedlar fordras, men
icke småmynt, dels deraf, att när någon råkar få några skillingsmynt, skyndar han sig
att
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 25.
5
alt göra sig af dermed. Allmänheten anser sedlarne beqvämligare, säkrare. Tagas
de bort, skola de allmänt saknas, derefter återbegäras och slutligen åter utgifvas.
Jag inser icke hvarför man ej i detta afseende bör rätta sig efter allmänhetens smak;
2:o har jag aldrig sett att någon annan sedelbank bemödat sig att, då dess sedlar
åro begärliga, sjelfmant indraga dem, tvinga allmänheten att emottaga silfver i stället,
samt sålunda försvaga sin metalliska kassa. Jag har, som jag tror, med rätta
kallat ett sådant förfarande icke rätt bankmässigt, hvaremot sådana bankers exempel
icke bör åberopas, som ej hafva till princip att utgifva sedlar; 3:o, och detta är det
vigtigaste skälet, skall man härigenom till en högst betydlig grad, nemligen med
nära 800,000 r:dr silfver, försvaga riksbankens metalliska kassa, hvilket visserligen
för närvarande icke är af någon vigt, men som för kommande tider kan blifva högst
betänkligt. Om det,nu föreslagna förhållandet hade varit gäll nide år 1840, så hade
Svenska banken icke kunnat uthärda krisen genom annat än att operera enligt 122
§ Banko-Reglementet, d. v. s. upptaga lån, försälja sina obligationer och säkerheter,
indraga sedelstocken och minska utlåningen, samt derigenom framkalla en allmän
penningekris inom landet; 4:o det är en allmän regel, att af ju större valör
sedlarne äro, desto förr återgå de till banken, då deremot ju mindre de äro, desto
längre måste de qvarblifva i rörelsen. Vid ett uppkommet misstroende är det de
stora sedlarne, som först uttaga bankens silfver, de mindre sednare, de »lindsta, såsom
oumbärliga och spridda på alla händer, aldrig.
De skäl, som blifvit anförda för den föreslagna förändringen, hafva icke kunnat
öfvertyga mig. Andra bankers exempel icke, emedan exempel endast bevisa ett faktum,
men icke en princip. Dessutom finnas skillingssedlar både i Norrige och
Danmark, som jag tror, äfven i sednare tider. Hvad realisationens konsoliderande
genom silfrets varande i rörelsen angår, tror jag förhållandet vara, enligt hvad ofvan
nämndt är, alldeles motsatt. Den försvagas derigenom. Allmänhetens vänjande
vid sparsamhet genom samma medel anser jag vara en chimmére, huru ofta än detta
skäl blifvit upprepadt. Kostnaden må vara betydlig; men en bank, som hittills
dragit af sin sedelrörelse ärligen en million riksdaler nettovinst, bör ej se på några
1,000 r:dr för denna rörelses lämpande efter allmänhetens önskan och beqvämlighet.
Snyggheten är, såsom en stor kännare anmärkt, det hufvudsakliga skälet, men dennas
fordringar kan genom ganska enkla utvägar tillfredsställas. Det är ett eget sätt,
att för borttagandet af de osnygga sedlarne, äfven borttaga de snygga. Det är ungefär
som om, för att förmå folk att bortlägga sina osnygga och trasiga kläder,
man påbjöde, att de skola gå utan kläder”.
Uti denna reservation har Herr biskop Heurlin instämt.
Samt af herr doktor Grafström och herr doktor Lyth.
Bih. till B. St. Brot. 1847 # 1848. 6 Sami. 1 A/d. 10 Haft. 8
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Banko-Utskottels Utlåtande, N.o 26.
i
N:o 26.
Ani. till Exp. Utsk. den 22 Febr. kl. 10 f. m.
Utlåtande öfver ett af Komministern B. Wongers gjordt ackordsanbud.
U ti en till Utskottet inlemnad skrift, har komministern B. Wongers, som
i egenskap af löftesman häftar för ett år 1827 från Banko-diskonten till dåvarande
inspektoren A■ Bergman utgifvet lån å 900 r:dr, anhållit om eftergift
och afskrifning af den derå upplupne ränta samt hälften af lånet, under
vilkor, att skillnaden emellan hitintills verkställda inbetalningar och lånets
andra hälft till diskontverket liqvideras inom detta års utgång; i hvilket afseende
sökanden förmält, att, om en sådan eftergift honom beviljades, han
hoppades kunna förmå några för hans nödställda belägenhet ömmande vänner
att verkställa den såsom vilkor derför erbjudna inbetalning; men att, i annat
fall, han, som redan uppnått 55 års ålder och saknade all utsigt alt genom
befordran komma i förbättrade omständigheter, icke egde någon tillgång
till skuldens gäldande.
Direklionen öfver Banko-diskont-verket har, uti häröfver infordradt utlåtande,
förmält, att, sedan så väl låntagaren Bergman som bemälde Wongers
gjort konkurs, uti hvilken diskontverkels fordran bevakats, samt Bergmans
massa icke lemnat ringaste utdelning och Wongers s endast 9 procent, sorn.
med 81 r:dr blifvit å lånet afförde, hade Bergman antagit värfning till gardist
och sedermera år 1844 aflidit uti utfattigt tillstånd, hvaremot, vid den
å Wongers yrkade bysättning, prosten Ol. Boström, till hans fredande derifrån,
iklädt sig borgen för ett af Wongers gjordt erbjudande att, under 2:neår, eller
till början af innevarande riksdag, årligen inbetala 100 r:dr banko, hvilka inbetalningår
jemväl för åren 1846 och 1847 blifvit fullgjorda, hvarigenom
meranämnde lån minskats till nu återstående kapitalbelopp 6l9 r:dr banko.
Enär komminister Wongers fortfarande skall befinnas sakna all tillgång
för skuldens gäldande samt det icke är sannolikt, att den nu erbjudna inbetalningen
kan verkställas utan mellankomst af några för hans belägenhet ömmande
vämier, hvilka, efter hvad för gifvet kan antagas, undandraga sig en
sådan uppoffring, så vida det dermed afsedda ändamål ej vinnes, eller att
Wongers från skulden befrias; så och då all utsigt saknas, att denna diskontverkets,
sedan flera år såsom osäker inom linien balanserade, fordran skall
till nu erbjudne belopp framdeles komma att gäldas, äfven med användande
Bill. till R. St, Prot■ 1847 och 1848, 6 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtandej N.o 27.
«f bysättningstvång, hvilket, om än detsamma icke afböjes af en ny cessionsansökning,
troligen icke medför annan följd, än ytterligare kostnad för diskontverket;
får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad diskont-direktionen jemväl
tillstyrkt, vördsammeligen hemställa,
att det af komminister IVongers gjorda erbjudande på det sätt må
' antagas, att, under vilkor, det han, inom slutet af innevarande år,
till 13•nko-diskonten inbetalar 50 procent af återstoden å förenämnde
kapitalskuld, med 309 r:dr 24 sk. banko, samt för denna inbetalning,
inom 2:rie månader efter af beslutet erhållen del, ställer
Bankodiskont-direktionen godkänd säkerhet, återstående kapitalbeloppet,
jemte öfverräntan, får afskritvas.
Stockholm den 21 Februari 1848.
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Febr. kl 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af handlanden A. P. Rhenströms ansökning
om eftergift af straffränta å ett i handels- ock nä
-
rings-diskonten upptaget lån.
Sedan handlanden A. P. Rhenström bos direktionen öfver handels- och
närings-diskonten anhållit, a'.t, med afseende å den bekymmersamma belägenhet,
hvaruti Rhenström med hustru och fem barn sig befunne, honom
måtte förunnas eftergift af så stor del utaf den i hans konkurs bevakade öfverränta
394 r:dr 44 sk. banko, som svarade mot 3 procents straffräntan å
det af Rhenström uti nämnde diskont upptagna och den 27 Januari 1844
förfallne lån å 3,000 r:dr, hvilket, genom det till säkerhet derför aflemnade
bvpothekets infriande, blifvit till sjelfva kapitalet fullt betaldt, så hade direktionen,
under den 16 April nästlidet år, förklarat, att direktionen, som
icke egde att eftergifva något af diskontverkels fordran, ej eller kunde bevilja
den sökta afskrifningen af skillnaden emellan 8 och 5 procents räntan, men
att, enär ansökningen, med hänsigt till Rhenströms utfattiga tillstånd, hade
billighet för sig, direktionen ville hos Banko-utskottet understödja hans ansökning
om eftergift af straff räntebeloppet 128 r:dr 12 sk. bauko, så vida 5
procents ränta å lånet med 266 r:dr 32 sk. nämnde mynt genast inbetaides.
Bemälde Rhenström> som ordentligen fullgjort det honom af direktionen
föreskrifne vilkor, har, uti en till Utskottet ingifven skrift, sökt befrielse
Banko-Utskottets Utlåtande j IV.-o 28.
3
från erläggandet af nyssberörde straffränta, och anser Utskottet, med anledning
af de härvid förekomne omständigheter, samt enär diskontverket blifvit godtgjordt
tor dess atlanta kapital jemte derå upplupen 5 procents ränta, under
det Rlienströms öfrige borgenärer hitintills fått för sina fordringar uppbära
allenast de 43 procent, haus massa i utdelning lemnat, sig ega skäl till den
vördsamma hemställan,
att eftergift för nu oguldne skillnaden emellan 5 och 8 procentsräntan
å förenämnde lån måtte handlanden Rhenström beviljas.
Stockholm den 21 Februari 1848.
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsk. den ii Febr. kl. io f. ra.
Utlåtande , i anledning af förre fastighetsegaren P. IV. Håkanssons
ansökning om eftergift af ränta å lån från Bankodiskonten.
Hos Utskottet har förre fastighetsegaren P. TV- Håkansson anhållit om
eftergift af ränta och expenser å ett utaf e. o. kammarskr il varén C. M. von
Linde den 22 Mars 1838 hos banko-diskont-verket upptaget lån, stort 750
i:di , hvarför Håkansson> tillika med löjtnanten B. E. von Linde, tecknat
borgen såsom for egen skuld, under vilkor, att han till diskontverket inbetalar
lånets nuvarande kapital-återstod 585 r:dr banko, på det sätt, att 85
r:dr genast erläggas och återstoden med 100 r:dr banko årligen, intill dess de
öfrige 500 r:dr blifvit godtgjorde.
I afseende å denna ansökning är vordet upplyst: att låntagaren, som
tillika är ansvarig inlemnare af lånedokumeutet., före lagsökningen inbetalt
65 r:dr banko, men att, oaktadt han sedermera varit för skulden bysatt och
utmätningsförsök åtskilliga gånger hos honom blifvit anställda, någon ytterligare
godtgörelse derigenom icke kunnat diskontverket beredas; att vid deri
emot löjtnanten von Linde den 6 April 1839 anställda förnyade lagsökning,
målet förklarats tvistigt, i anseende dertill, att han förnekat den å reversalet
befintliga namnteckning, hvarefter Stockholms stads Kämners-rätt, dit lian instämdes,
genom utslag af den 12 Augusti 1840, förklarat, att, då, emot löjtnanten
von IJndes enständiga nekande, någon bevisning ej kunnat åstadkommas
derom, att han skrifvit eller låtit skrifva sitt namn under borgensförbindelsen,
han från käromålet frikändes; samt slutligen att Håkansson
ofta förändrat vistelseort, så att vid de mot honom anställda lagsökningar
Banko-Utskottets Utlåtande, N;0 29.
och utmätningsförsök, hvarvid ingenting varit att erhålla, han än befunnits
boende här i staden, än å Wermdön och än i Enköping.
Då sökanden hvarken har bestämdt yrke eller stadigvarande vistelseort
och anledning icke är för handen, att något af honom i exsekutiv väg finnes
att uttaga och ännu mindre att han någonsin skulle kunna till fullo gälda
sin ifrågavarande skuld till diskontverket, för hvilken icke eller det ringaste
är att påräkna hos låntagaren, anser Utskottet sig ega skäl att, i öfverensstämmelse
med banko-diskont-direktionens hemställan, på det sätt till ansökningen
tillstyrka bifall,
att, så vida Håkansson till banko-diskont-verket genast inbetalar 185
r:dr banko samt återstoden 400 r:dr banko, med 100 r:dr samma
mynt under hvarje påföljande halfår, och för fullgörandet häraf
ställer diskontverket godkänd säkerhet, inom 2:ne månader från af
beslutet erhållen del, han må befrias från erläggande af upplupen
ränta och expenser.
Stockholm den 21 Februari 1848.
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Febr. kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af ö'fv erränta
för q .ne, emot numera aflidne Stadsläkaren J. AFalcks
borgen, upptagne diskontlån.
Uti en af Wällofl. Borgareståndet till Utskottet remitterad moth n, har
herr J. Rhodin, föreslagit, att eftergift måtte beviljas aflidne stadsläkaren J.
A. Falcks sterbhusdelegare af upplupne öfverräntorne å tvänne från Rikets
Ständers lånekontor i Götheborg under loppet af år 1830 utgifne lån, det
ena å 300 r:dr till postmästaren J. Simmingskjöld, mot borgen af Falck och
handlanden J. Pettersson, och det andra å 120 r:dr till hökaren Petter
Holmström, mot borgen af Falck och skomakaren J, W. Teyffel', hvilken eftergift
vid det förhållande, att Falcks enka, nu vid 60 års ålder, med flera
oförsörjda barn, befunne sig i så knappa omständigheter, att hon genom utsökning
af lånekontorets fodran skulle beröfvas all sin egendom, utan att
ändock liqvid för de upplupne öfver-räntorne derigenom kunde vinnas, enligt
motionärens åsigt, vore att betrakta såsom en barmhertighet af det allmänna
mot den enskilde, hvaraf för det förra någon egentlig förlust icke
blefve en följd.
Utaf
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ap.
5
Utaf det i anledning häraf från direktionen öfver lånekontoret i Götheborg
infordrade yttrande har Utskottet inhemtat, att, sedan såväl nyssnämnde
låntagare, sorn Falcks medkautionister aflidit och urarfvaförmån efter dem
af sterbhusdelegarne vunnits, någon annan tillgång till gäldande af lånekontorets
sagde fordringar, hvilka redan åren 1834 och 1836 blifvit bland osäkra
lån inom linien afförde, ej funnits, än Falcks stadsläkarelön, deruti införsel
jemväl är vorden sökt och beviljad samt att de, i följd af bercrde
införsel, erhållne afbetalningar uppgått till ett sammanräknadt belopp af
337 r:dr 7 sk. 4 r:st, som å lånen fördelats på det sätt, att 270 r:dr blifvit
afförda å det af Simmingskföld och 67 r:dr 7 sk. 4 rrst å det af Holmström
upptagne, hvarefter å förstnämnde lån nu återstå i kapital 30 r:dr och
upplupen öfverränta 309 r:dr 28 sk. 6 r:st, samt å det sednare i kapital 52
r:dr 40 sk. 8 r.*st, jemte öfverränta 142 r:dr 36 sk, 4 r:st, med en för båda
sammanräknad lagsökningskostnad af 3 r:dr 24 sk., allt banko; och har
direktionen, enär med officiella handlingar styrkt blifvit, att Falcks enka,
med flera barn, befinner sig i så medellös belägenhet, att, derest konkursskulle
uppstå, större delen af boets tillgångar säkerligen åtginge till betäckande
af konkurs-omkostnaderne, hvarvid föga sannolikhet vore, att ens lånekontorets
återstående kapitalfordran, än mindre upplupne räntor, kunde af erhållande
utdelningar gäldas, för sin del tillstyrkt bifall till det väckta förslaget, under
vilkor, att återstoden af förenämnde kapitalfordran till lånekontoret inbetalas.
På grund af hvad sålunda förekommit, anser Utskottet sig böra vördsamt
tillstyrka,
att all ränta för ofvanberörde af postmästaren J. Simmingskjöld och
hökaren Peter Holmström upptagne lån må alskrifvas, emot vilkor’,
att Falcks sterbhusdelegare, inom två månader,, efter af beslutet
härom erhållen del, tili lånekontoret inbetala lånens nuvarande
kapital-återstod, tillsammans 82 r:dr 40 sk. 8 rrst banko, jemte lagsök
nings kostn a derne 3 rrdr 24 skill ingar samma mynt,
Stockholm den 21 Februari 1848.
Bill till R. St. Prot, 1847 och lS-18, 6 Sami t A/d. it Haft
2
b
Banko-Utikottels Utlåtande j IV.-o 3o,
N:q 30.
Alik. till Exp. Utsk. den 22 Febi’., kl. 10 f. im.
Utlåtande, i anledning af Juveleraren J. Nilssons ansökning om
eftergift af upplupen öfverränta ä ett lån i Bankodiskonten.
Hos Utskottet lur förre juveleraren J. Nilsson anhållit, att, sedan han,
genom dels afytlrande af äfven de nödvändigaste husgerådssaker och dels
upptaget lån, lackats att i Augusti månad sistlidet år kunna liqvidera sin
återstående kapi ta 'skuld till diskontverket och i afräkning å öfverräntan erlägga
43 rtdr 12 sk., samt med en sjuklig hustru och liera små barn, sage
sig alldeles oförmögen att gälda den ännu resterande öfverräntan, eftergift af
densamma måtte honom förunnas.
I afseende å denna ansökning, har diskont-direktionen, som å densamma
tillstyrkt bifall, upplyst, att, sedan Nilsson den 22 September 1822, mot
borgen af numera aflidne hofdistillatorn C. D. Wancke och enkan Anna
Falk, undfått ett lån å 300 r:dr, de 2:ne sistnämnde tore lagsökningen utträdt
sin egendom till borgenärers förnöjande, hvarvid diskontverket erhållit
utdelning från Wanckes konkursmassa af 10 r:dr 31 sk. och från enkan
Falks al 49 r:dr 40 sk. 10 i:st; samt att, på grund af Öfverståthållare-embetets
kanslis utslag, utmätningsförsök tid efEr annan varit hos Nilsson anställda,
dervid han befunnits sakna tillgång; men att han likväl for personliga
frihetens bibehållande, dels verkställt 2:ne afbelalningar ä tillsammans
108 r:dr och dels den 7 sistlidne Oktober godtgjort resterande kapitalet 131
r:dr 24 sk. 2 r:st, tillika roed 43 r:dr 12 sk. allt banko, i afräkning å den
tili 365 r:dr 45 sk. 11 r:st nämnde mynt upplupne öfverräntan.
Med fästadt afseende å sökandens medellösa belägenhet, och enär en betydlig
del af den till högre belopp, än det erhållna lånet, upplupne öfverräntan,
utgöres af så kallad straffränta, påförd ifrån lånets förfallotid 1823
till den 1 Juli 1845 och således omkring 22 år, då numera sådan ränta beräknas
endast för 3:ne månader från lånens förfallodag; får Utskottet hos
Rikets Höglofl. Ständer vördsamt hemställa,
att återstående beloppet af den å ofvan omförmäldta lån balanserade
öfverränta måtte få afskrifva?.
Stockholm den 21 Februari 1848.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1 848.
Banko Utskottets Memorial, N:e 31.
1
M 31.
Ank. till. Exp. Utsk. elen 25 Febi’., kl. 2 e. m.
Memorial, med hemställan, alt ett tillfälligt förskott mätte
meddelas åt fonden för belåning af fast egendom.
Med anledning ej mindre deraf, att antalet af godkände ansökningar
om lån emot pant af fast egendom, hvilka för närvarande, i brist
på tillgång inom den dertill anvisade fond, äro hvilande, uppgår till 641
å ett sannnanräknadt belopp af 568,000 r:dr b:ko, än äfven å det förhållande,
att ölrige lånegrenar, sorn genom banken och diskonlerne bedrifvas,
i allmänhet äro till ringa belopp anlitade och, i följd deraf, förete ett öfverskott
at mera än fem millioner rrdr. har inom Utskottet fråga blifvit
väckt, att af odisponerade medel i sistnämnde låne-rörelse-grenar ett förskott
al 568,000 rrdr brko måtte meddelas fastighets-låne-fonden, hvarigenom
å de godkände ansökningarne, af hvilka de äldste i banken hvilat
nära 18 månader, lån nu kunde ulgifvas till fördel för både vederbörande
lånesökande och banken; för de förre, emedan de, genom erhållandet
af de sökta lånen, för mången möjligen det enda räddningsmedlet ftån lagsökning
för andra skulder och deraf härflyta (ide utmätning samt slutligen
förlust af den lilla hemmansdelen, skulle befrias från ölyckan att öka de
obesutnes ständigt växande antal; och för banken, som under nuvarande
förhållanden endast pä detta sätt kan komma i tillfälle att fruktbargöra en
del outlånade medel.
Då Utskottet, i sammanhang med upprättandet af förslag till reglering
af bankens låne- och creditiv-rörelse på det hela, kommer att afgifva
yttrande öfver de flerfaldige motioner angående; tillökning i fonden för
fastighetslån, hvilka, inom respektive Riksstånden väckta, blifvit till Utskottets
handläggning hänvisade, samt dei vid får tillfälle att tillkännagifva
sin åsigt, huruvida berörde låne-rörelse bör utsträckas eller icke, torde det
nu, då fråga endast är om ett tillfälligt förskott» icke vara lämpligt att ingå
i bepröfvande af nämnda frågor.
Det lärer för närvarande göra tillfyllest fästa uppmärksamhet derå,
att, om äfven Rikets högloft. Ständer icke skulle medgifva någon tillökning i
Bilt. till R. St. Prot. 1847 $ 1848. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
2
Banlio-Utslwttets Memorial, N:o 31.
berörde fond, det ifrågasatta förskottet sådant oagtadt kan efterhand återgifvas
den eller de låne-fonder, hvarifrån detsamma lemnäs; ty om de afbetalningar,
hvilka inflyta på redan utgifne fastighets-lån emot återbetalningsskyldighet
i så väl sedlar, som silfver, från och med den dag, då det tillfälliga
förskottet utanordnas, till liqvid af samma förskott varda använde;
så skulle afbetalningen börja, innan ännu hela förskottet blifvit utgifvet,
samt de lånegrenar, som förskjutit medlen, elter ali anledning ateria desamma
inom tillräcklig tid, för att till sina ursprungliga ändamål begagnas;
helst det icke synes Utskottet sannolikt, alt de för lånerörelsen afsatta fonder
skola så snart till fulla beloppet anlitas.
På desse skäl och enär, i fall ett förskott icke meddelas, större delen
af redan godkände låne-ansökningar skulle, till oberäknelig skada och förlust
för vederbörande lånesökande, som, i och för Jånehandlingarnes komplettering,
måst vidkännas betydliga upoffringar, komma att hvila under ännu en
tid af ett ä två år, får Utskottet hos Rikets högloll. Ständer vördsamt hemställa,
att ett förskott, till beloppet motsvarande godkända ansökningar
0111 lån emot pant af fast egendom, stort 568,000 r:dr
banko, måtte få af de till bankens och diskonternes lånerörelse
anvisade odisponerade medel utanordnas, för att användas
till lån på berörde pant, under vilkor, att alla till
fastighetslånefonden ingående al- och slut-betalningar varda
från och med den dag, förskottet meddelas, och intill dess
detsamma blifvit till fullo ersatt, för sådant ändamål innehåll
ne.
Stockholm den 21 Februari 1848.
Reservationer.
af Herr Grefve Cronhjelm, P. E. ”Då jag ansett mig icke kunna bilräda
det af Högloll. Utskottet fattade beslut att hos Rikets Ständer tillstyrka,
att ett tillfälligt förskott måtte åt fastighets-lånefonden meddelas, får jag härmed
anföra skälen för denna, från pluralitetens afvikande, mening.
Om älven Högloll. Utskottet skulle komma att föreslå, och Rikets
Ständer att bifalla en ytterligare tillökning uti den vid hvarje riksdag förhöjde
och nu till 6,500,000. riksdaler fastställde fond för belåning af fast
egendom i städerne och på landet, och om äfven denna tillökning skulle
Banko-Utsliollcts Memorial, N:o 31.
3
tomma att, i afseende å beloppet, motsvara det förskott, som äskas; så
vore derigenom någon annan fördel ej vunnen, än att nu hvilande låneansökningar
kunde med slut afhjelpas, till föga fromma för efterkommande
lånesökande, hvilka, lockade af den fonden beredde tillökningen, skulle
i större mängd tillströmma och i följd deraf under lägre tid, än nu är
fallet, få afbida de sökta lånens utgifning.
Godkände ansökningar, hvarå lån ännu ej utgått, bestiga sig till en
sammanräknad summa af 568,000 r:dr. Som de årligen inflytande medlen
endast kunna antagas till 300,000 r:dr, så skulle en tid af omkring 2 år
erfordras, innan det ifrågavarande förskottet hunnit återgäldas. Under dessa
år skulle, enligt hvad erfarenheten hitintills visat, i fråga om summan
af årligen inkommande låneansökningar, otvifvelaktigt ingifvas sådane ansökningar
å ett belopp af minst 1,335,333 r:dr 16 sk. banko.
Häraf följer, att, under förutsättning af tillökningen, vore ändock,
vid nästa riksdag ansökningar hvilande å större sammanräknadt belopp,
än det för närvarande befintliga.
Äfven då skulle således anspråk på fondens förhöjande upstå, och
denna fond, på detta sätt, efter en icke aflägsen tidpunkt, till sig draga
en stor del af de för andra föremål nu bestämda lånemedlen.
1 händelse åter Rikets Ständer skulle finna skäligt att icke bevilja
tillökning åt ifrågavarande fond, hvilket, i betraktande af fastighets-lånens
skadlighet för banken, såsom ställde på en återbetalning af nära 30 år,
torde vara lämpligast, kunde, sedan förskottet blifvit användt, något dylikt
lån ej före nästa riksdag utgifvas. De grundade anledningar till missnöje,
som härå skulle upstå, torde af en och hvar lätteligen kunna inses. —
För öfrigt bör jag fästa upmärksamhet på det orätta deruti, att Utskottet,
emot 5 §. i den för Utskottet gällande instruktion, genom lösryckande
af denna del utaf låne-rörelsen från det hela, torde kunna anses på
sätt och vis söka förleda Rikets Ständer att gifva fasta på ett bifall till
ständig förhöjning i fastighets-lånefonden. —
Då det kan antagas, att, efter 2 å 3 månaders förlopp, Rikets Ständer
reglerat bankens lånerörelse för den kommande tiden, hade förevarande
fråga gerna kunnat, till fromma för sjelfva saken, och till föga skada
för vederbörande låntagare, upskjutås; och jag anhåller således, att Rikets
Höglofl. Ständer måtte afslå Utskottets framställning.”
Häruti har Herr Leijonancker, F. }V., instämt.
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 31.
Af, Herr Bogeman C. ^.4”Eraot Utskottets, efter votering, med en rösis pluralitet
fattade beslut att till Rikets höglofl. Ständer ingå med hemställning om lorskott
till fastighets-lånc-fonden af 568,000 r:dr b:ko, får jag reservera mig och
i korthet angifva de skäl, hvarpå min öfvertygelse om olämpligheten af
denna majoritetens åtgärd stödjer sig;
l:o anser jag beslutet härom slå i uppenbar strid emot instruktionen
för Banko-utskottet, enär, uti sista mom. i 5 §. af nämnde instruktion,
Utskottet blifvit ålagdt att, så vidt ske kan^ i ett sammanhang behandla
alla frågor, som angå bankens låne-rörelse; och som någon nödvändighet,
sorn tvingar Utskottet till detta ovanliga och brådskande steg,
icke finnes för handen, måste jag ogilla Utskottets ifrågavarande förfarande,
såsom oriktigt och saknande stöd af gällande föreskrifter;
2:o förekommer mig mer än oformligt, alt Utskottet företagit
den partiella frågan till afgörande och pröfning, innan ännu hufvudsviken,
frågan om fastighels-låne-fondens belopp, blifvit af Utskottet behandlad och
afgjord;
3:o de lånesökande, hvilkas handlingar redan blifvit af vederbörande
tjenstemän i banken granskade och godkände, hafva visserligen icke
kunnat föreställa sig att utbekomma lånen förr än efter hand, och i den
mån, på fastighets-låne-fonden inflytande medel dertill lemnade tillgång,
och för fleratalet af dem torde det således blifva en verklig öfverraskning
att se sig så hastigt, som Utskottets åtgärd afser, hulpne; och
4:o skärskådar man ställningen för närvarande i riket, i afseende
på landets penninge-tillgångar och cirkulationsmedel, visar sig, snart sagdt
öfver allt, om icke rent af öfverflöd, dock serdeles ymnig tilgång på penningar
i allmänna rörelsen, och att nu, just vid sådan tidpunkt, från Rikets
Ständers bank släppa ut på en gång från blott en lånegren ytterligare
något öfver en half million r:dr bankoserllar, synes mig obetänksamt och
icke kunna annat än menligt inverka på landels flere ekonomiska förhållanden.
”
Af Herr Akerman, Fr. ”Emot det beslut, Utskottets majoritet fattat, att, i
strid med hvad instruktionen för Utskottet stadgar derom, alt alla frågor
rörande bankens lånerörelse skola i ett sammanhang behandlas, nu lösrycka
frågan angående fastighdtsbelåningen, får jag mig härmed reservera.
Jag anser denna åtgärd icke blott oriktig, utaf äfven olämplig, dels
derföre, att man, derest Utskottets betänkande komme att af Rikets Ständer
godkännas, icke allenast skulle nu komma att utassignera en mängd lån,
Banko-UIskottets Memorial, N:o 31.
5
hvilkas utbekommande utan tidsutdrägt lånesökanderne sannolikt icke beräknat,
utan äfven förorsaka en flerårig- stagnation i denna lånerörelse, så
vida Rikets Ständer icke skulle vilja äfven vid denna riksdag betydligt oka
fonderne för denna med bankens ändamål oförenliga lånegren, dels ock derföre,
att åtgärden i viss mån innefattade en anvisning på framtiden om
enahanda förfarande, då, utan tvifvel, enahanda skäl skola förefinnas.”
Uti denna reservation hafva Herrar Bråkenhjelm, P. fi., Sköldebrand,
K, skogman, C. D., och Herr Biskop Agardh instämt.
Af Herr Gråå, I. F.\ ”Uti 5 §. af den för Banko-utskottet gällande
instruktion är stadgadt, att Utskottet bör, så vidt ske karn, i ett sammanhang
behandla alla frågor, som angå Bankens lånerörelse. Skälet till
detta stadgande igenfinnes deruti, att Rikets Ständer, för att ega riktig öfversigt
af ämnet, velat på en gång fä sig förelagd en fullständig plan för
lånerörelsens ordnande. Men, utan afseende härå, har Utskottet företagit sig
att, på grund af inom Utskottet väckt motion, från det hela utbryta en
del och, under namn af förskott, tillstyrka fastighels-lånefondens förstärkande
med 568,000 r:dr banko. Då Utskottets kansli- och finans-afdelning
för det närvarande är sysselsatt med utarbetande af förslag till reglering
af bankens lånerörelse i sin helhet, och detta förslag oförtöfvadt kommer
att i Utskottets plenum behandlas, för att derefter Rikets Ständers pröfning
underställas, synes all giltig anledning hafva saknats att nu tillstyrka
ett förskott, hvilket, i stället för att medföra någon egentlig nytta, tvertom
kommer att förorsaka flere olägenheter. Om nemligen det skulle inträffa,
att Rikets Ständer icke bevilja någon tillökning i de 6,500,000 r:dr
banko, som nu äro för belåning af fastigheter anslagne, men förskottet it>
ke dess mindre utginge, så skulle, i anseende lill den långa lid, sorn-erfordras
för detsammas återgäldande, fastighelslåne-rörelsen på en gång helt och
hållet afstanna, då deremot, om denna rörelse finge i mån af tillgång orubbadt
och i vanlig ordning fortgå, lånen komme att successivt utgifvas,
ulan att något tvärt afbrott egde rum. För mängden af de personer, sorn
ingifvit låne-ansökningar och som tvifvelsutan beredt sig på att under kor-*
tare eller längre tid tå vänta på lånens utfallande, skulle dessutom, i händelse
af Rikels Ständers bifall till förslaget, hela åtgärden, såsom alldeles
opåräknad, sannolikt förblifva obekant. För Utskotlet torde jemväl svårighet
uppslå för lånerörelsens fullständiga reglerande i anseende till ovissheten
om det beslut, som i fråga om förskottet må af Rikets Ständer
fattas. Jag har således icke kunnat biträda Utskottets, efter mitt tönne
-
6
Banfto-Utslcottets Memorial, N:o 32, och Utlåtande, Jtä 33.
nande, olämpliga och, emot Ulskottels instruktion stridande förslag, emot
hvilket jag följaktligen mig reserverar.’
Med Herr Gråå hafva sig förenat Herr Friherre Oxenstjerna, Carl,
Herrar Reuterskiöld, C. L., Bergman, L, Lagergren, P. J., Östberg, Carl,
Palander, C. IV., Hörnstein, C. C,, och Roth, C. R.
Hr Biskop Heurlin har ansett, att frågan bordt hvila, till dess Bankoutskottet,
i enlighet med 5 §. i instruktionen, lill Rikets Ständer afgifvit
sitt betänkande angående Bankens låne- och kreditiv-rörelse på det hela;
hvaruti Herr Professor Selander, Herr Doktor Norström och Herr Gillberg
instämt.
M 32.
Anis. till Exp. Utsk. den 26 Febr., kl. 4 e. na.
Memorial, i anledning af åter remiss af Utskottets utlåtande, N-'o ta.
Heder v. Bonde-ståndet har, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat
berörde utlåtande, hvaruti Utskottet, i anledning af riksdagsfulimägtigen
Lars Larssons från Elfsborgs län motion om skyldighet för
hankens tjenstemän att afsäga sig tjenstebefaltningar i andra verk, hemställt,
att nämnde motion ej måtte till någon åtgärd föranleda; men som
de 3:ne öfrige riks-stånden, jemlikt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag
för den 12 och 16 innevarande månad, denna hemställan bifallit,
anser Utskottet, på grund af föreskriften i 49 §. 3 mom. Riksdags-ordningen,
något yttrande i anledning af den skedda återremissen icke erfordras.
Stockholm den 25 Februari 1848.
M 33.
Ank. tilL Exp. Utsk. den 26 Februari, kl. 4 e. tn.
Utlåtande, i anledning af mjölnaren Isak Forssells ansökning om
eftergift af straffränta samt rältegångskostnads-ersättning till
Banko-diskontverket.
I anledning af en utaf mjölnaren Isak Forssell i Ullervad hos Utskottet
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 33.
7
gjord ansökning om eftergift af ej mindre den så kallade straffräntan, eiler
skillnaden mellan 5 och 8 procent, å ett af skräddaren A. G. Nordberg
i bankodiskonten upplaget lån, stort 800 r:dr, för hvilket sökandens
numera aflidne son, vice öfverjägmästare!! Aug. Forssed, jemte läderhandlaren
L. J. Forssell, ingått borgen, och hvilket sökanden vid det förhållande,
att han vid sonens frånfälle underlåtit att efter honom bereda sig
urarfvaförmån, blifvit dömd att till återstående kapital och ränta betala,
än äfven af den sökanden ådötnde rättegångskostnads-ersättning, under vilkor,
att lånets kapitalåterstod, jemte upplupen ränta å 5 procent, genast erlades,
har direktionen öfver nämnde verk, uti infordradt utlåtande, meddelat,
att, sedan hufvudgäldenären Norberg, vid lånets förfallotid 1843, afstått
sin egendom till borgenärernes förnöjande, samt hos läderhandlaren.
Forssell i lagsökningsväg uttagits 230 r:dr, innan äfven han i konkurstillstånd
försattes, lånet blifvit uti nyssnämnde tvänne konkurser bevakadt,
hvarefter och då underrättelse erhållits, att A tig. Forssell, som vid de mot
honom anställde lagsökningar icke kunnat anträffas, år 1843 aflidit, men
att hans fader, mjölnaren Isak Forssell ännu lefde och vore boende inom
Skaraborgs län, samt icke sökt urarfvaförmån efter sonen, sistbemälde
Forssell blifvit hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande lagsokt, med påstående
att sonens skuld gälda; alt sedan, i anledning al gjorde invändningar,
frågan härom blifvit hänvist till domstols pröfning, mjölnaren Forssell,
genom Wadsbo Häradsrätts utslag den 10 December 1845, blifvit ålagd att
till Banko-diskonten genast inbetala lånets kapital-återstod, 570 r:dr, jemte
å länet upplupen ränta med § procent i månaden, samt att ersätta rättegångskostnaden
med 26 r:dr 14 sk. 4 r:st. banko, hvilket af Forssell motvädjade
utslag blifvit af Skaraborgs läns Lagmansrätt i allo faststäldt, med förpligtande
derjemte för Forssell att ersätta diskontverkets kostnader med 13 r:dr 16
sk. banko; samt att, efter af Forssell äfven häremot eriagdt och fullföljdt
vad, målet för närvarande vore uppå Kongl. Götha hofrätts pröfning beroende;
men att emedlertid det mjölnaren Forssell till betalning ådömde kapitalbelopp
blifvit minskadt genom erhållne utdelningar utur läderhandlaren L.
J. Forssells och skräddaren Norbergs konkurser, med 95 r:dr af den förres
och 28 r:dr 24 sk. af den sednares, så att lånets kapitalåterslod för närvarande
utgör 446 r:dr 24 sk. banko.
Ehuru förutses kan, att under-rälternes förenämnde utslag varda af
Kongl. Hofrätten hufvudsakligen fastställde, hvarvid den mjölnaren Forssell
ådömde ? procent ränta i månaden från ifrågavarande Iåns förfallodag till
8
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 34.
full liqvid sker, dock torde komma att jemkas, i öfverensstämmelse med
föreskriften uti nu gällande banko-reglementes 202 §. 2 och 3 moni., i enlighet
hvarmed beräkningen af straffränta för detta lån bordt upphöra med
den i Juli 1845, och såsom följd hvaraf minskning uti den Forssell ådömde
rättegångskostnadsersättning äfven torde komma att ega rum; likväl och
som den betalningsskyldighet, hvilken blifvit mjölnaren Forssell ådömd, ieke
härleder sig från någon hans egen till diskontverket ingången förbindelse,
utan uppkommit genom hans försummelse att iakttaga föreskrifven laga
åtgärd för att freda sig från skyldigheten att gälda sin aflidne sons efterlämnade
skuld, anser Utskottet med billighet öfverensstämmande, att, då
diskontverket genast kan erhålla sin hela fordran i kapital jemte 5 procents
lätita, utan att afvakta slutliga afgörande! af den ännu anhängige rättegången,
bifall till ansökningen må lemnäs; i följd hvaraf Utskottet, på sätt diskont-direktionen
äfven tillstyrkt, vördsamt hemställer,
alt skillnaden mellan 5 och 8 procent å merhesagde lån, äfvensom
den ådömde rättegångskostnaden, 39 f:dr .30 sk. 4
r:st. banko må mjölnaren Isak Forssell eftergifvas, under vilkor,
att han, genast eller sist inom en månad efter af beslutet
erhållen del, till Banko-diskonlverket inbetalar lånets nuvarande
kapital-återstod 446'i:dr 24 skilhr banko, jemte 5
procents å lånet upplupen, till liqvidationsdagen beräknad
ränta.
Stockholm den 25 Febr. 1848.
JK 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Febr. kl. 4 e. m.
Utlåtande j i anledning af Kommers-rådet B. H. Santessons ansökning
om ejler gift af öfver-räntan af åtskilliga diskont-lån.
Kommers-rådet m. m. B. II. Santesson har hos Utskottet skriftligen
anhållit om eftergift af upplupne öfver-räntan å 6 st. dels af honom emot
borgen af hans numera aflidna svärmoder, enkefru Anna M. Matsen^ född
Hjerta, och dels af henne emot Santessons borgen, hos Rikets Ständers låne-kontor
i Götheborg upptagne lån, samt, såsom stöd för bifall härtill, au
-
Banko-Ulikottets Utlåtande, N:o 34.
9
fört, att berörde lån upptagits icke för hans egen, ulan för hans svärmoders
räkning, i hvars urarfva bo han förlorat omkring 30,000 r:dr Inko;
att han, som förut hos såväl banko-diskont-verket, sorn låne-kontoret i
Götheborg, häftat för högst betydliga förbindelser, synnerligast emot liypothek
af götha kanal-aktier, af hvilka iian i flera år varit egare till ett
belopp af 700,000 r:dr b:ko, städse sökt, så länge han dertill egt förmåga,
att godtgöra sin skuld, så att, sedan några af hans vänner, utaf deltagande
för hans iråkade medellösa belägenhet, till kapitalen inbetalt de lån, hvarom
nu är fråga, hans enda återstående diskont-skuld utgöres af förenämnde
öfver-ränla, uppgående tillsammans till 1834 r:dr 44 sk. 11 rst. b:ko;
samt att han uppå sina förra förbindelser, uti räntor och öfverräntor, dels
å 12 och dels å 8 procent, inbetalt minst 30 gånger det nu till eftergift
ifrågasatta belopp.
Af direktionens öfver lånekontoret i Götheborg, i anledning häraf,
infordrade utlåtande, har Utskottet inhemta t, att Kommers-rådet Santesson,
som för flera år tillbaka uti de olika lånefonderne vid kontoret ofta innehaft
lån till så betydliga belopp, att han, enligt hvad de derstädes förde
anteckningar gifva vid handen, år 1835, på eget och andras namn, hos
kontoret häftat för ett sammanräknadt kapitalbelopp af 167,270 r:dr ban
ko,
genom omsättningar och inbetalningar småningom förminskat och slutligen
godtgjort desse skulder, så alt han för närvarande icke hos kontoret
eger annan gäld, än obetalda öfverräntor och lagsökningskostnader å följande,
den 5 Maj 1841 förfallne, lån, nemligen:
a) ett af enkefru Matsen, emot Santessons borgen, å 1320 r:dr,
b) ett af d:o d:o, mot enahanda borgen, å 1350 r:dr,
c) ett af Kommersrådet Santesson, mot enkefru Matsens borgen, å 600 r:dr,
d) ett af d:o d:o, mot sistnämnde borgen, å 1500 r:dr,
e) ett af d:o d:o, mot enahanda borgen, å 400 r:dr, och
f) ett af d:o d:o, mot enahanda borgen, å 600 r:dr;
af hvilka lån de fyra förstnämnde blifvit slutbetalde den 30 Maj 1846,
och de två andra den 7 Augusti samma år; utgörande upplupne öfverräntan
å de af enkefru Matsen upptagne 1009 r:dr 19 sk. 9 r:st., och å de
öfrige 825 r:dr 25 sk. 2 r:st., tillika med en sammanräknad lagsöknings
kostnad
af 24 r:dr 10 sk., allt banko.
Direktionen har för öfrigt upplyst, att, sedan Kommersrådet Santesson
Bih. till R. St. Prof. 1847 ^ 1848, C Sami. 1 A/d. 12 Häft. 2
io
Banko-V'Iskottets Utlåtande, M 34.
till ytterligare säkerhet för sine skulder till låne-konlorel såsom hypothek aflemnal
eii förbindelse ä 8,OOU r:dr banko, intecknad i Carlsfors bruk, och berörde
fastighet, den enda tillgång, Sanlesson dä egde, för skulden blif vit utmätt,
så hade med försäljningen deraf, tid efter annan, lemnals kortare anstånd,
emot det alt Santesson å sin skuld afbetalt serskilda mindre belopp, intill
dess slutligen år 1846, vid då uteblifven afbetalning och vidtagne åtgärder
att få den intecknade egendomen på exekutiv auktion försåld, Sanlesson,
efter derom gjordt1 och af direktionen antaget anbud, emot återfående at
den intecknade förbindelsen, inbetalt återstoden af kapitalskulden och ställt
vederhäftig borgen för den upplupne öfverräntan, med hvars inbetalande
honom lemnats anstånd, intill dess utlåtande blifvit meddeladt öfver den
fråga om afskrifning af sagde ränta, sorn Santesson förklarat sig eina hos
Rikets Ständer framställa; och enär Kommersrådet Santesson, vid de mångfaldiga
låne-transaktioner, han med låne-kontoret. haft, städse visat ett nitfullt
och kraftigt bemödande att, efter yttersta förmåga, för sig göra rätt,
och, tid efter annan, dels öka säkerheten för sine förbindelser och dels nedsätta
desammas belopp, hvarigenom det jemväl lyckats kontoret att få dess
betydliga fordringar småningom godtgjorde, med undantag af den nu ifrågavarande,
jemförelsevis ringa, räntefordran, så bar direktionen ansett dessa
omständigheter, ehuru icke förminskande kontorets rätt till utfående af dess
fordran, likväl, med afseende å Santessons vid en hög ålder blottställd^
belägenhet, sedan genom de ansträngningar och bemödanden, hvarunder
det allenast för honom varit möjligt att godtgöra sin öfriga betydliga skuld
till kontoret, alla hans tillgångar blifvit medtagne, skäligen böra föranleda
till eftergift af kontorets hos Saritesson egande återstående räntefordran,
hvilken eftergift direktionen alltså för sin del tillstyrkt.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, och då jemväl, i
betraktande tages, att Kommers-rådet Santesson, för att med eget exempel
verka på andra, uppoffrat största delen af sin dels ärfda, och dels genom
egen drift och omtanka förvärfvade ganska betydliga förmögenhet för det
stora fosterländska företaget af Götha kanals anläggning och fullbordande,
att han deraf gjort sig så förtjent, att, på sätt till Götha kanal-bolagsstämmas
protokoll för den 20 September nasti, år blifvit anfördi, ”ingen, som
kan minnas den tid, då anläggningen af Götha kanal beslöts, och sorn med
någon uppmärksamhet följde gången af sjelfva arbetet och de tilldragelser
af mångfaldig art, som derunder föreföllo, lärer kunna bestrida, att tacksamheten
och hedern för tillkomsten och utförandet af detta storverk må
-
Banlio-Uiskottets Utlåtande, M 34.
11
sle räll,visligen egnas i första rummet åt grefve Baltzar von Platen, och i
andra rummet ät Kommersrådet Santesson, som från början, inseende hela
vigten för fäderneslandet af ett sådant företag, omfattade förslaget med
ungdomens hänförelse, deltog i verkställigheten med styrkan af en kraftfull
mannaålder, och nedlade i detta allmänna förelag sin betydliga enskilda
förmögenhet;” att Santesson äfven i öfrigt förvärfvat sig anspråk på
svenska nationens erkänsla, genom sina förtjenster om Trollhätte slussverks
ombyggnad, om förbättringen utaf farten på Götha eif, om Motala verkstads
anläggning oell utbildande, med flere fäderneslandets industri och rörelse
befrämjande inrättningar; så tvekar Utskottet icke att hos Rikets
Ständer vördsamt hemställa,
att Kommersrådet B. H. Santesson måtte förunnas eftergift
af upplupne öfverräntan å förenämnde 6 st. lån, äfvensom
af lagsökningskostnaderne.
Stockholm den 25 Februari 1848.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1848.
Banko-Ulskollels UtlåtandeIV.s 35j 36.
i
N:o 35.
Ank. lill Exp. Utsk. den 27 Febr., kl, 5 e, m.
Utlåtandej i anledning af vaktmästarnes vid Banko-diskontverket
ansökning om löneförhöjning.
De vid Banko-diskontverket anställde sex vaktmästare hafva, under åberopande
af den alltmera ökade lefnadskostnaden och deras trägna tjenstgöring,
som hindrade dem att förskaffa sig någon biförtjenst, bland annat anhållit
om förhöjning i lönen från 300 till 365 r:dr banko årligen, beräknadt efter
1 r:dr om dagen och motsvarande hvad hvarje arbetare i och för tillfälligt
tjenstebiträde vanligen skall påräkna.
Yid öfverlenänandet af omförmälda ansökning, med det från Banko-diskont-direktionen
deröfver infordrade yttrande, hafva banko-fullruäktigé, uti
afgifvet utlåtande, tillstyrkt en lönetillökning af 33 r:dr 16 sk. banko årligen
för hvardera af banko-diskontverkets vaktbetjente; och då Utskottet uti dess
utlåtande, N:o 18, redan hemställt, att Bankens äldre kammardrängar må tilldelas
ett årligt arfvode af 20 r:dr utöfver lönen, anser Utskottet, efter öfvervägande
jemväl af i öfrigt derför anförda skäl, sig äfven böra föreslå en sådan
löneförbättring åt diskont-verkets vaktbetjente, hvilka hittintills med
Bankens äldre kammardrängar åtnjutit enahanda löneförmåner och med dem
innehafva lika ansvarsfulla oell trägna tjensteåligganden, samt får alltså hos
Rikets Ständer vördsamt hemställa,
alt åt hvardera af banko-diskontverkets sex vaktbetjente måtte anslås
ett årligt arfvode af 20 r:dr banko, att från och med början af
innevarande år utgå.
Stockholm den 25 Februari 1848.
N:o 36.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Febr., kl. 5 e. m.
Memorial, i fråga öm afskrifning af f. d. Riks-diskontverkets utestående
fordringar.
Rikets Ständers år 1846 församlade revisorer för granskning af Bankodiskontverkets
räkenskaper och förvaltning för nästförutgångna året hafva, i
afseende på utredningen af f. d. Riks-diskonten, förmält, att utestående laueBih.
till R. St. Prot. 184l ock 1848 j 6 Sami. 1 A/d. i3 Haft. 1
2
Banko-V tskotlets Memorial, N:o 36.
beloppet i nämnde diskont utgjorde 8,985 r:dr 27 sk. 8 r:st banko, samt att,
då innehafvaren af de enskilda aktie-egarnes tredjedel uti nämnde summa,
förklarat, att någon afbetalning å densamma icke vore att påräkna, revisorerne
Öfver Diskont-verket finge hos Banko-utskoltet hemställa om afskrifning af
återstående fordringsbeloppet, hvarigenom f. d. Riks-diskonten kunde blifva
slutligen utredd, hvilken framställning sednast församlade revisorer Öfver
Brnkoverket till Rikets Ständers pröfning hänskjutit.
Efter tagen kännedom af hvad Diskont-direktionen i afseende på f. d.
Riks-diskonten anfört och upplyst, får Utskottet meddela följande utredning
öfver förhållandet med f. d. Riks-diskontverkets förenämnde lånebalans.
Sedan Rikets Ständer vid 1834—1835 årens riksdag roedgifvit afskrifning
af tillsammans 33,043 r:dr 39 sk. 4 r:st, utgjorde bemälde diskontverks på utredning
och konkurser beroende fordringar en summa af b:ko r:dr 34,888: 17. 3.,
hvarå på bankens och enskilda aktiegarnes samfällda andelar in
flutit
nedanstående afbetalningar, nemligen r
år 1834
348: 24. ~
,„ 1835 .
389: — 10.
„ 1836
481: 31. 8.
1837 ........... 958: 14. 11.
” 1838 • *
206: 6. — 2.383:29. 5.
af återstoden
r:dr 32,504:35.10.
hafva Rikets Ständers revisorer Öfver diskontverket lill afskrifning
anmält:
vid 1836 års revision 5 lån å tillhopa r:dr 6,962: — 2.
„ 1837 „ ,, 8 lån 3,153:
„ 1838 „ 9 lån  13,404: 8. — 23 519; 8 2
hvarefter återstående i balans-extraktet till år 1839 upptagna 18
stycken lån, å hvilka någon afbetalning allt sedan år 1838 icke
influtit, på sätt ofvan är nämndt, blifvit vid 1846 års revision
till afskrifning anmälde, med r:dr 8,985:27. 8.
Och har Utskottet, vid noggrant genomgående af ombudsmannens redogörelse
för dessa lån, funnit desamma vara af den beskaffenhet, att verket icke å
dem kan förvänta någon vidare afbetalning; vid hvilket förhållande och enär
innehafvaren af de enskilde aktiegarnes andel i f. d. riks-diskontverket, häradshöfdingen
J. Ljungberg, hvilken jemväl haft sig uppdraget att, under
vanlig redovisningsskyldighet, indrifva hankens två tredjedelar i samma verks
utestående fordringar, emot åtnjutande af 33 i procent af hvad genom hans
Banko-Utskottets Memorial, iV.-o 3j.
3
åtgärder eller i ackordsväg kunde å bankens andel i fordringarna inflyta,
skriftligen förklarat, att å bans sida hinder icke möter för afskrifning utaf de
qvarstående fordringarna, såsom varande af beskaffenhet att något vidare icke
på dem kan erhållas, Utskottet velat hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att f. d. Riks-diskontverkets ännu balanserade fordringar måtte få
afskrifvas och den deröfver förda räkenskap, i följd deråt, upphöra.
Under handläggning af detta ärende, har Utskottet jemväl inhemta!, att
å f. d. Riks-diskontens räkning i depositions-afdelningen för närvarande innestå
r:dr 2,816: 11. 9.
hvaraf privata interessenterne tillkomma:
för outtaget aktiekapital . . , . . , , , i 100: — —-
,, outtagen utdelning å aktier 1,033:24.— j ^4
utgörande återstoden . , - - banko r:dr 1,662: 33. 9.
«n hankens tillgång, hvilken följaktligen
torde få ibland bankens tillfälliga vinster uti räkenskaperna för nästa
år upptagas.
Slockholm den 25 Februari 1848.
JNT:o 37.
Ank. lill Exp. Utsk. den 28 Febr, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Memorialet JY;o
tgj med uppgift om och huruvida någon del af den sedan
1845 års början upplupna Banko-vinst erfordras för Bankens
consoliderande.
Uti berörde memorial liar Utskottet, till fullgörande af det Uiskottet»
enligt 2 § af dess instruktion, gifna åliggande, tillkännagifvit, att den ifrån
1845 års början upplupna bankovinst icke erfordras för bankens consoliderande,
utan att samma vinst, beräknad till 2,862,000 r:dr banko, kan vid slutet af
hvartdera åren 1848, 1849 och 1850 med en tredjedel eller 954,000 r:dr
årligen, ifrån Banken i och för Statens allmänna behof aflemnas,
I anledning af detta memorial, som från Hederv. Bonde-ståndet blifvit
till Utskottets förnyade handläggning åteiTemitteradt, hafva de öfrige 3:ne
Riks-stånder, enligt till Utskottet ankomne protokolls-utdrag, fattat följande beslut,
nemligen:
4
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 3y.
Högl. Ridderskapet och Adeln har förklarat, att sagde vinst icke erfordras
för Bankens consoliderande, och att densamma skall för år 1848 genast
och derefter vid början af åren 1849 och 1850 med en tredjedel eller 954,000
r:dr årligen ifrån Banken, i och för Statens allmänna behof, till Riksgäldskontoret
aflemnas.
Högv. Preste-ståndet har likaledes ansett, att den ifrågavarande bankovinsten
må för innevarande år genast samt för åren 1849 och 1850, vid
hvartdera årets början, med en tredjedel årligen, ifrån Banken, i och för
Statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret ailemnas.
J^ällojl, Borgare ståndet har fatlat enahanda beslut, med den afvikelse
allenast, att vinstens aflemnande må ske vid slutet af hvartdera åren 1848,
1849 och 1850.
Då sålunda 3:ne Riks-stånd sammanstämmande beslutat, att den ifrån
1845 års början upplupna banko-vinst icke erfordras för Bankens consoliderande,
och alt berörde vinst, beräknad till 2,862,000 r:dr banko, skall under
hvartdera åren 1848, 1849 och 1850, med. en tredjedel eller 954,000 r:dr
årligen ifrån Banken, i och for Statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret
aflemnas; så lärer, i följd af 49 § 3 mom. i Riksdags-ordningen, Bonde-ståndets
återremiss icke erfordra någon åtgärd från Utskottets sida. Men enär, i afseende
på tiden för vinstens aflemnande från Banken, 2:ne Riks-stånd ansett
delta böra ske för innevarande år genast och vid början af åren 1849 och
1850; Borgare-ståndet deremot förklarat, att berörde aflemnande skall verkställas
vid slutet af hvardera åren 1848, 1849 och 1850 samt Bonde-ståndet
härutinnan icke fattat något beslut; får Utskottet härigenom inbjuda sistbemälde
2:ne stånd, att med Högl. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Presteståndet
sig förena.
Stockholm den 25 Februari 1848.
Reservationer:
Af herr doktor Sandberg:
Såsom ledamot i Banko-utskottet anser jag mig böra företrädesvis fästa
afseende på Bankens säkerhet och bästa: och fördenskull syntes mig råd ligast
att Banken behållit ? af sin vinst och blott aflemnat | till Statsverket.
Af samma skäl anser jag nu, då efter 3:ne Riksstånds beslut hela bankovinsten
måste frångå Banken, att aflemnandet deraf bör ske på elt sådant
sätt, att det icke för Banken medförer ytterligare förluster.
Banko-utskottets pluralitet föreslog uti Mern. 19, som blifvit återremitteradt,
att hela bankovinsten kunde aflemnas till Statens behof med i om
Banko-Utskottets Memorial, 2f;o 3j.
5
året vid slutet af åren 1848, 49 och 50. Detta är det liqvidationssätt, som
ådrager Banken minsta förlusten, och det antogs af Borgare-ståndet. Bondeståndet
återremitterade med den allmänna önskan, att ingalunda hela bankovinsten
utan blott 5 deraf skulle bortlemnas, och det är derföre troligt, att
nu, då hela vinsten enligt 3:ne Riks-stånds beslut ovilkorligen måste fråntagas
Banken, samma Stånd älven önskar alt den måtte aflemnas på en sådan tid,
att icke derigenom tillskyndas Banken ytterligare förluster. Utan serdeles
misstag torde man således kunna antaga, att denna åsigt delas af dessa 2:ne
Riks-slånd; och enligt förenämnde memorial var det också detta vilkor — att
Blbetalningeu skulle ske i slutet af hvarje år — som Utskottet fästade vid
banko-vinstens afträdande lill Statsverket.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva deremot, utan uppgifne
skäl och utan något föranledande af Utskottet, funnit för godt antaga,
att banko-vinsten skall aflemnas till Stats-verket med \ om året, icke vid
slutet af hvarje år, utan | nu genast, samt sedermera i i början af nästa år
1849 och | i början af 1850. Att denna förändring uti betalningsterminerna
skall tillskynda Banken ytterligare förlust och förminska de kommande
årens räntevinst visar sig af följande förhållande:
Den samlade banko-vinsten för de föregående åren befinnes icke kontant
inneliggande, utan genom bankostyrelsens omtanka är större delen deraf, i
öfverensstämmelse med 229 § i reglementet, förvandlad till säkra obligationer,
hvilka indraga till banken, så länge han får behålla dem, 4 procents
ränta årligen. Enligt Fullmägtiges berättelse till Utskottet sid. 36, 37, voro
den 15 November 1847 af de under åren 1845 och 1846 samlade vinstmedlen
kontant inneliggande (i runda summor) ...... 529,400: — —
sedermera äro köpta obligationer för  200,000: •— ■—
åLerslå inneliggande .... 329,400: — —
Nu tillkommer bankovinsten för år 1847, upptagen till . 755,400: — —
(ehuru Utskottet befarar att den möjligen kan vara 10,000
j:dr mindre än den här uppgifna).
Eller tillsammans kontant inneliggande
1,084,8J0: — ■—
häraf äro väl redan aflemnade till Riksgäldskontoret, på
grund af memor. N:o 5, som af alla Stånden är bifallet, de så
kallade diskonternas reservfonder med  419,400:
Således återstå nu kontant  665,400:
I detta betänkande föreslår Utskottet att genast | af den samlade bankovinsten
skall utbetalas med . . . .
954,000:
Transport 954,000: —•
6
Banko-TJtskotlels Memorial j N.o 3j.
Transport 954,000s —
härtill finnas kontanta inneliggande vinstmedel .... 665,400: — —
Således för att nu genast få de öfrige '266,600: — —
måste ett motsvarande belopp räntebärande obligationer försäljas, hvarigenom
Bankens vinst till 1850 års slut kommer att minskas med 4 procents ränta
för 288,600 r:dr i 2 | år, som utgör omkring 31,700 r:dr.
Vidare skulle i Januari 1849 utbetalas ytterligare 1 med 954,000 ildr
och dertill skall användas den räntevinst, som inflyter under innevarande år
1848. Huru stor den kan blifva vet man ännu icke. Men antag att den
för hvardera åren 1848 och 1849 blir ungefärligen lika stor, som man kalls
idera t den för år 1847 eller omkring ..... 754,000 r:dr;
nu skola uibetalas den 1 Januari 1849
954,000:
vinsten för 1848 influten med ........ 754,000:
Således å!er en brist på  200,000:,
för hvilken obligationer ytterligare måste säljas, hvarigenom en ränteförlust å
4 procent på 200,000 r:dr i 2:ne år eller till 1850 års slut uppkommer, som
gör 16,000 r:dr.
Och slutligen skulle efter detta förslag den 1 Januari 1850 också utbetalas
954,000 r:dr, hvartill den under 1849 ingångna vinsten 754,000 r:dr
och derjemte obligationer för 200,000 r:dr skola användas, hvarigenom ett
års ränta för dessa sistnämnda går för banken förlorad, utgörande 8,000 r:dr.
Gen om den föreslagna förändringen uti betalningstiderna kommer alltså
under de 2:ne kommande åren alt tillskyndas Banke# en sammanräknad rönteförlust
på 55,700 r:dr. Denna förlust skall blifva ännu större, i den händelse
alt den behållna bankovinst, som påräknas alt inflyta under åren 1848
och 1849 skulle blifva betydligen mindre, än den roan antagit för år 1847.
Och en sådan minskning är mycket sannolik, ty de kringgi ipande enskilda
penninge-associationerna draga till sig mer och mer den vinstgifvande lånerörelsen,
och i samma mån som deras räntevinst ökas, lärer väl Riksbankens
minskas. Riksbankens vinst för år 1846 var  972,100: — —
och för år 1847 är den upptagen till 755,400: — —
och således en minskning af  216,700: ■— —
Skulle en dylik minskning inträffa, så blifva tydligen ränteförlusterna större,
ty då måste banken afhända sig en ännu större mängd räntebärande obligationer
för alt kunna liqvidera Riksgäldskontoret på de förändrade betalningstider,
som nu blifvit foreslagne.
Banko-Uiskottels Memorial, N.o 3j.
7
Dessutom skulle Banken genom detta förslag under innevarande och
nästkommande år icke hafva den minsta räntevinst att disponera, hvarken
till arfvoden för vexelköp eller till bestridande af kostnaderna för silfveriadragning,
så vida något sådant vidare blir möjligt, ej eller någon den minsta
tillgång att köpa några nya obligationer, — således ingen utväg till förstärkning;
utan den måste i dess ställe försvagas genom försäljning af eu
mängd räntebärande obligationer, som den nu eger.
Under närvarande omständigheter synes mig hafva varit lämpligast, alt
först ingå till Bondeståndet med begäran, att, sedan nu 3:ne Riksstånd beslutat
hela bankovinstens öfverlemnande till Riksgälds-kontoret, Bondestån let
ville förklara, huruvida det ansåg aflämnandet böra ske med 1 vid slutet
af hvartdera året, såsom Utskottet i sitt förra memorial på goda grunder såsom
vilkor föreslagit och Borgareståndet beslutat, eller om | af bankovinsten
skulle utbetalas i början af hvartdera året, såsom Adeln och Presteståndet
antagit. Sedan Bondeståndets beslut i detta afseende kommit Utskottet
tillhanda, tyckes först hafva varit lätta tiden att göra en inbjudning efter sig
då företeende förhållande."
Uti denna reservation hafva instämt:
Riksdagsfullmägtige: Pehr Pålsson från Christianstads län, Nils Jepp*
son från Malmöhus län, Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län och
Pehr Östman från Wester-Kor ilands län.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryck f.ri i: t, 184 8.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 38.
i
N:o 38.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Mars,, kl. n f. ra.
Memorial, med förslag till samman]emkning af Rikets Ständers
beslutj i fråga om tiden för den behållna vinstens aflemnande
från Banken.
C
•^edan, på sätt Utskottet i memorialet N:o 37 anmält, Rikets Höglofl. Ständer
väl beslutat, att den ifrån 184-5 års början upplupne bankovinst icke erfordras
för Bankens konsoliderande och att berörda vinst, beräknad till
2,862,000 r:dr banko, skall under hvartdera åren 1848, 1849 och 1853, med
en tredjedel eller 954,000 r:dr årligen, ifrån Banken i och för statens allmänna
behof, till Riksgäldskontoret a flem nas; men 2:ne stånd, nemligen Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-ståndet ansett, att aflemnandet af
berörda vinst boivie för innevarande år genast oell derefter vid början af åren
1849 oell 1850 verkställas; samt, enligt Utskottet tillhandakomne protokollsutdrag,
Yällofl. Borgare-ståndet och Ilederv. Bonde-ståndet, med afslagå
den till dem i berörde memorial ställda inbjudning-, sammanstämmande förklarat,
att öfverlemnande! af nämnda vinst må ske vid slutet af hvartdera
åren 1848, 1849 och 1850; så åligger det Utskottet, jemnlikt 73 § riksdagsordningen,
att meningarne sammanjemka och med förslag deröfver ingå; oell
som 2:ne stånd uti sina beslut stadnat emot 2:ne, får Utskottet härigenom,
för frågans afgörande genom votering i förstärkt Banko-utskott, underställa
Rikets Ständers bepröfvande följande förslag till voterings-proposition:
Den, som, i likhet med hvad Utskottet i memorialet N:o 19 yttrat samt
Borgare- och Bonde-ståndens beslut innefatta, anser,att bankovinstens aflemnande
må ske vid slutet af hvartdera åren 1848, 1849 och 1850, röstar ja;
den det ej vill, nej. Vinner nej, så kommer berörda aflemnande, i enlighet
med hvad Ridderskapet och Adeln samt Pi’este-ståndet beslutat, att verkställas
för innevarande år genast och derefter vid början af åren 1849 och 1850.
Stockholm den 14 Mars 1848.
Bih. till B. St. Vrot. i84j och 1848, 6 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
1
2
Banke-Ulskottels Memorial, N;is 3g och 4°.
N:o 39.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Mars, kl. ii f. ta.
Memorialj i fråga om det för registratorn vid Bankodiskontverket
idolph von Ehrenclou tills vidare uppförda personella
arfvode.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, med bifall till Utskottets
då afgifna utlåtande IN: o 65, tillerkänt registratorn vid Banko-disk ont-verket,
Adolph von Ehrenclou, ett personelt arfvode af 160 r:dr banko, att utgå till
och med slutet af det år, då innevarande riksdag upphör, bar direktionen
öfver Banko-diskont-verket, under förmälan, att registratorns göromål fortfara
att vara trägnare, än under den tid, samma tjenst innehades af bans bägge
företrädare, hvilka med ett lika arfvode voro hugnade, hos Utskottet hemställt,
att, då de skäl, uppå hvilka registratorn von Ehrenclou hittills fått åtnjuta
ifrågavarande arfvode, sålunda i allo oförminskade qvarstå, detsamma
jemväl hädanefter måtte till honom årligen få utgå; hvilken hemställan bankofullmäktige,
uti deröfver meddeladt utlåtande, förordat.
Med anledning häraf, och då, under nuvarande förhållanden, registratorns
göromål onekligen äro af högst trägen beskaffenhet, men Utskottet icke
kunnat förbise, att, om diskontens utlåning fortfarande skulle aftaga i samma
mån, som under sistlidet år, registratorns göromål i sådan händelse äfven kom
me
att betydligen minskas, har Utskottet ansett sig endast böra hos Rikets
Ständer vördsamt tillstyrka,
att nuvarande registratorn vid Banko-diskont-verket Adolph von Ehrenclou,
så vida han vid tjensten qvarstår, måtte, intill slutet af
det år, då nästa riksdag upphör, varda bibehållen vid det personella
arfvode af 160 r:dr banko årligen, som han för närvarande
åtnjuter.
Stockholm den 14 Mars 1848.
N:o 40.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Mars, kl. n f. re.
Memorial, i fråga om löneförhöjning för vaktmästaren vid Malmö
låne-kontor.
Direktionen öfver Rikets Ständers lånekontor i Malmö har fästat Utskottets
uppmärksamhet derpå, att det för lånekontorets vaktmästare icke vore
Banko-Utskottets Memorial, iV.O 4°'
3
möjligt att, under nu gängse prisförhållanden, sedan kostnaderne för de oundgängligaste
lefnadsbehofven alltmera ökats, ega sin bergning af den för
honom anslagna ringa aflöning, utgörande endast 200 r:dr banko, synnerlig
gast som beskaffenheten af hans tjenstebefattning såsom ensam vaktmästare,
den der nästan ständigt och jemväl sent på aftnarne, måste i kontoret vara
tillstädes, icke medgåfve honom det tillfälle till biförtjenst af enskild uppassning,
hvarmed eljest personer i hans ställning pläga kunna öka sina inkomster;
med anledning hvaraf och då direktionen ansåge det hvarken vara
med verkets säkerhet förenligt, att en person, till hvars flera ansvarsfulla åligganden
det bland annat hörde att från postkontoret afhemta och dit bortbära
alla de bref med betydliga penningesummor, som till lånekontoret ankomma
eller derifrån afgå, vore försedd med så otillräckliga löneinkomster,
att han af derifrån härrörd förlägenhet kunde sättas i frestelse för eget behof
använda de medel, honom sålunda anförtros, eller af Iukois Ständers rättskänsla
och billighet läte sig förvänta, att de ej skulle afhjelpa ett i detta
hänseende, till följd af numera förändrade varupriser, uppkommet missförhållande;
funne direktionen sig af sådan anledning ega skäl tillstyrka, att
lönen för lånekontorets vaktmästare måtte för framtiden höjas till 300 r:dr
banko; hvilken framställning bankofullmäktige, med afseende derå, att vaktbetjenten
vid lånekontoret i Malmö vore sämst lönad bland ali vaktbetjening
inom så väl banken sorn diskontkontoren, uti afgifvet utlåtande med förord
beledsagat.
Vid det kända förhållande, att lefnadskostnaden i Malmö betydligen ökats
sedan år 1835, då vaktmästarelönen bestämdes till dess nuvarande belopp,
200 r:dr, anser Utskottet billigheten fordra, att någon förhöjning deruti
medgifves, hvilken förhöjning Utskottet likväl, i betraktande deraf, att
vaktmästaren, utom lönen, åtnjuter förmånen af fria husrum, icke velat föreslå
till högre belopp, än 50 r:dr årligen; hvadan Utskottet tillstyrker,
det lönen för vaktmästaren vid Malmö lånekontor måtte ökas från
200 till 250 rrdr banko.
Stockholm den 14 Mars 1848.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 41; Betänkande, N:o 42.
\
i\:o 41.
Anil. till Exp.-Utsk. d. 20 Mara, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss å Memorialet N:o 31,
nied hemställan, att ett tillfälligt förskott mätte meddelas
åt fonden för belåning af fast egendom.
Ofvanberörda memorial, enligt ankomne protokolls-utdrag, af Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare- ståndet afslaget, men af Hederv.
Bonde-ståndet bifallet, har af Högvörd. Preste-ståndet blifvit återremitteradt,
på grund af anmärkningar, hufvudsakligen innehållande, ätt då det, jemnlikt
5 §” i den för Banko-utskottet gällande instruktion, åligger Utskottet att, så vidt
ske kan, i ett sammanhang behandla alla frågor, som angå Bankens lånerörelse,
så hade Utskottet icke bort från det hela lösrycka ifrågavarande del af
lånerörelsen, angående ett förskott till fonden för belåning af fast egendom.
Som emedlertid 2me Riks-stånd redan afslagit Utskottets framställning, samt
förevarande fråga är af beskaffenhet, att, i händelse 2 Stånd stadna emot 2,
böra förfalla; så lärer, ehvad beslut Högvörd. Preste-ståndet än kan komma
att fatta, detsamma ej föranleda till någon annan följd, än att frågan förfallit;
hvilket Utskottet, såsom svar å den erhållna återremissen, skolat vördsamt
anmäla.
Stockholm den 17 Mars 1848.
IiT:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Mars, kl. 7 e. m.
Betänkande, med förslag lill reglering af Bankens Låne- och Kreditivrörelse.
Enligt sista punkten i 5 § af den för Utskottet gällande instruktion,
bör Utskottet, så vidt ske kan, i ett sammanhang behandla alla frågor, som
angå Bankens låne-rörelse.
Bih. till B. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 1
2 Banko-Utskottets Betänkande, A.-i? 42.
I sådant afseende har Utskottet afbidat den tid, inom hvilken alla de uti
Riks-stånden väckta och lill Utskottet hänvisade motioner, rörande Bankens
löne- och kreditiv-rörelse, till Utskottet inkommit, samt derefter samtidigt till
pröfning förehaft så väl berörda motioner, som de vid sednaste riksdag meddelade
föreskrifter, hvilka upptagas under 6:te Art. i Banko-reglementet.
Då Utskottet nu, i den ordning berörde artikel angifvet-, till Rikets Ständers
bepröfvande öfverlemnar förslag till reglering af Bankens låne- och
kreditiv-rörelse under den kommande tiden intill nästa riksdag; får Utskottet
tipplysa, att det åt uppställningen af nämnda förslag gifvit den form, att,
i händelse detsamma bifalles, de föreskrifter i detta ämne, som skola inflyta
i blifvande Banko-reglemente, icke, för sådant ändamål, erfordra någon förändrad
redaktion; och äro alla motioner, hvilka i större eller mindre mån
omfatta lånerörelsen, här nedan besvarade.
Uti l:a Afdelningen utaf 6 Artikeln igenfinnas föreskrifterna, rörande utlåningar
till staten och vissa allmänna inrättningar.
Ibland dessa utlåningar förekommer i första rummet Bankens fordran hos
stats-verket för utbetalde medel till 1808 års krigskostnader. Af berörda fordran,
hvarom 149 § i reglementet närmare förmäler, återstå, efter sednast
verkställd inbetalning, 3,256,000 r.dr banko, på grund af 814 st. af Riksgäldskontoret,
under den 30 September 1841, till Banken eller ordres uthändigade
förbindelser å 4000 r:dr banko, hvardera åtföljd af ränte-kuponer till en början
för 10 år.
Som, likmätigt Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksdag fattade
beslut, omskrifning af de utaf Riksgälds-kontoret år 1830 till Banken utfärdade
obligationer redan 1841 blifvit verkställd enligt det formulär, som uti nyssberörda
§ af Banko-reglementet finnes ordagrannt intaget; så torde åt samma
§ få gifvas följande uppställning:
1:o
Sedan de af Riksgälds-kontoret, för liqviden af svenska statsverkets
vid 1830 års slut återstående skuld af 4,400,000
r:dr till Banken, för derifrån förskjutna medel till 1808—
1809 årens krigskostnader utfärdade 440 st. räntebärande
förbindelser, blifvit, enligt Rikets Ständers vid 1840—1841
årens riksdag fattade beslut, under den 30 September 1841,
utbytte mot 968 st. nya 4-procents obligationer å 4000 r:dr
hvardera, eller å tillsammans 3,872,000 r:dr banko, hvartill
berörda skuld, genom de derå under åren 1835—-1840
af Riksgälds-kontoret verkställda afbetalningar blifvit minskad;
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
3
så komitier, jemnlikt berörda förbindelsers innehåll, 22 st
obligationer å tillhopa 88,000 r.dr att årligen infrias, jemte
erläggande af ränta å 4 procent, enligt obligationerna vidfogade
ränte-kiiponer; skolande, för den händelse Banken
behöfver att afyttra berörda obligationer, den del deraf,
som icke blifvit af Riksgälds-kontoret infriad, nämnde kontor
till inlösen hembjudas, förrän obligationerna varda af
Banken å annan man öfverlåtna.
Då af Bankens fordran hos Riksgälds-kontoret för afsatt fond till inlösen
af bemäldte kontors vid 1823 års slut utelöpande kredit-sedlar och kopparskiljemvnts-pollelter,
efter afdrag af de sednares metalliska värde, 275,245 r:dr
4G sk., motsvarande beloppet af utelöpande dylika sedlar, efter den för deras
inlösen bestämda preskriptionstidens utgång, blifvit afförda och såsom tillfällig
kapitalvinst i Bankens räkenskaper för år 1846 upptagna; så har härigenom
Bankens inom linien balanserade fordran för den i omförmäldta afseende afsätta
fond, förminskats från 3,968,414 r:dr 23 sk. 2 r.st. till 3,693,465 rrdr
25 sk. 2 r.st,, hvilken sednare summa sålunda bör under följande titel införas
i den § af blifvande Banko-reglemente, som kommer att motsvara 150 §,
nemligen: ”För inlösen af Riksgälds-kontorets kreditsedlar och kopparskiljemyntspolletter,
efter afdrag af de sednares metalliska värde.”
Med ändring för öfrigt af de uti sista punkten af nämnde § förekommande
orden ”1845 års” till "innevarande års";
2:o
torde stadgandet i samma § få förblifva oförähdradt.
Sedan preskriptionstiden för inlösen af Riksgälds-kontorets kreditsedlar
numera gått till ända, samt Banken sålunda endast för kopparskiljemynts
polletternas
infriande har att tillhandahålla Riksgälds-kontoret nödig fond; hemställer
Utskottet, att föreskriften i 151 § af Banko-reglementet måtte undfå
följande lydelse:
3:o
Uppå den i Depositions-afdelningen varande räkning för
kopparskiljemynts-polletternas inlösen eger ej Riksgäldskontoret
att utställa invisningar för andra behof, ätt till
4
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
infriande af nämnde polletter, utaf hvilka de, sorn tilläfventyrs
i vexling inflyta, skola till Banken levereras;
Lärande, i händelse af bifall härtill, nämnda förändring få kommuniceras
Höglofl. Stats-utskottet, på det att en likartad föreskrift må intagas i Reglementet
för Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Som Utskottet, uppå de i utlåtandet N:o 43 anförda skäl, afstyrkt bifall
till en af Herr Aminoff, J. F., väckt motion om afskrifning af Bankens hos Södertelje
kanalbolag egande inom linien förda fordran af 100,(HH) r:dr för år
1815 lemnadt lånebiträde; så
4:o
lärer föreskriften i 152 § af Banko-reglementet få bibehållas
oförändrad.
Banko-reglementets 6 Artikels 2 Afdelning, som innefattar föreskrifterna,
angående utlåning från Banken emot pant af guld och silfver, vågförda effekter
och låne-banko-obligationer, äfvensom emot inteckning i fast egendom och
emot hypothek af intecknade, på Banken transporterade, skuldebref samt till
odlingars befrämjande, upptager till en början några ”allmänna bestämmelser'’
af hvilka en del hänföra sig till låne- och kreditiv-rörelsen i allmänhet och de
öfriga uteslutande till ofvan uppräknade låne-grenar.
Af de förre torde stadgandet i 153 § om skyldighet för Fullmäktige att,
då de finna sådant för Bankens säkerhet nödigt och med dess fördel öfverensstämmande,
vägra nya lån och kreditiv, äfven när intet är att anmärka mot
den erbjudna säkerheten,
5:o
böra oförändradt bibehållas.
Före sistförflutna riksdag var något maximum icke bestämdt för utlåningen
emot pant af guld och silfver samt vågförde effekter. Grunden härtill låg
i den säkerhet, sådan pant lemnar. Men då lån, upptagna äfven emot den
bästa pant, under en ofördelaktig konjunktur, kunna verka till förminskning i
metalliska kassan samt en begränsning af den del utaf sedelstocken, som saknar
motsvarighet i metallisk valuta, icke är möjlig under annat vilkor, än att
Banko-ltskottels Betänkande, N:o 42.
samtliga låne- och kreditiv-fonder bestämmas till ett visst belopp; så anser
Utskottet 1:a punkten i 154 § böra bibehållas, så lydande:
6:0
För hvarje gren af den lane- och kreditiv-rörelse, som bedrifves
genom Banken och Diskonterna, bestämmes ett
maximum.
Det till förändring af sednare delen utaf berörda § åsyftande förslag har,
uti en inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Grefve Gyldenstolpe, A. G.,
väckt motion blifvit framstäldt, att nemligen ”Banko-fullmäktige må berättigas
att, då i någon af Bankens låne-rörelsegrenar, hvartill äfven räknas kreditiver,
större eller mindre del af det derför anslagna förlags-kapital ligger obegagnad,
använda beloppet för längre eller kortare tid till förstärkning af den eller
de öfriga låne-rörelsegrenar, som deraf kunde vara i behof.”
Den oviikorliga öfverflyttningsrätt, som sålunda blifvit föreslagen, anser
Utskottet vara af ganska vådlig egenskap. De lånegrenar, hvilka redan ega
de största förlagskapitalen, eller lånen på fast egendom och utlåningen på
namn och reverser genom diskonterna, skulle sannolikt komma att af den öfriga
lånerörelsen medtaga en icke obetydlig del, hvilken sedermera, i händelse
af behof, ej kunde utan svårighet till de ursprungliga ändamålen återföras,
enär, hvad faslighets-lånefonden beträffar, de derå ingående kapital-afbetalningar
utgöra allenast omkring 30,000 r:dr i månaden. Vid detta förhållande
och då genom den reglering af lånerörelsen, Utskottet nu föreslår, några
större öfverskott icke torde uti någon af låne-grenarne uppkomma, tillstyrker
Utskottet, att ifrågavarande föreskrift måtte bibehållas, med den till mera tydlighet
ledande förändring, alt de i slutet förekommande orden 'då genast”
utbytas emot: "efter hand och så fort ske kan,” i hvilket fall föreskriften skulle
lyda sålunda:
7:o
Finnes någon del af de fonder, hvilka blifvit anvisade för
belåning af aktier och publika papper eller af guld och silfver
samt jern, koppar m. fl. vågförde effekter obegagnade, ega
Fullmäktige att, under en tid af högst tre månader, öfverlemna
de icke använde medlen till den af dessa låne-rörelsegrenar,
som deraf kan vara i behof, med förbindelse
för Fullmäktige att, i handels® berörde medel före nämn
-
6
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
da tid varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga
desamma efterhand ock så fort ske kan återtaga*
I afseende åter på de allmänna bestämmelser, hvilka ensamt angå de uti
ofvanberorda 2 afdelning af 6:te art. beskrifne lånegrenar, har det ej kunnat
undgå Utskottets uppmärksamhet, att Banken fortfarande å en del förfallna
lån beräknar ränta på ränta, ehuru Banken numera icke efter enahanda
grund godtgör ränta på upplånta medel, hvilket förhållande emedlertid hufvudsakligen
föranledt denna ränteberäkning, enligt s. k. Banko-method.
Banko-reglementets 157 § innehåller nemligen, att ”räntan å alla lån, som
öfverskjuta 10 r:dr banko och äro meddelade på ett år eller derutöfver, förfaller
till betalning endast en gång om året och skall vid hvarje tolf månaders
eller ett helt års förlopp tilläggas kapital-skulden, så att för nästföljande 12
månader eller till betalningsdagen, i händelse den dessförinnan inträffar, räntan
jemväl upplöper å den uträknade och, såsom obetald, vid helårets slut
tillagde intresse-skulden.”
Som beräkningen af ränta på ränta icke ifrågakommer förr, än då ränteliqviden
blifvit utöfver förfallodagen fördröjd, så har densamma, betraktad såsom
ett vite för den försumlige gäldenären, hittills ansetts böra bibehållas;
men utom det att detta vite, i anseende till dess obetydlighet, ej förmår att
tvinga till ordentlighet, förekommer emot ifrågavarande ränteberäkning, att en
dylik beräkning, stridande emot föreskriften i 9 kap. 6 § Handelsbaden, icke
begagnas af någon annan inrättning och föranleder dertill, att det för vederbörande
låntagare blifver nästan omöjligt att sjelfva utröna beloppet af deras
återstående skuld till Banken.
Då för öfrigt denna ränteberäkning, utan att för Banken medföra någon
vinst af betydenhet, orsakar dess tjenstemän serdeles möda och besvär samt
motverkar en eljest möjlig förenkling i göromål, har Utskottet ansett sig böra
8:o
hemställa, att all beräkning af ränta på ränta måtte från
och med 1849 års början upphöra.
Och torde, i händelse af bifall härtill, föreskriften i 157 § af Banko-reglementet
få emot en så lydande ulbvtas:
9:o
Det för närvarande brukliga säll att beräkna ränta på ränta
begagnas till och med slutet af år 1848, hvarefter all
sådan ränteberäkning upphör icke allenast å de lån, hvarå
Banko-Utskottet» Betänkande, N:o 42.
7
räntan från och med den 1 Januuari -1849 lill betalning
förfaller, utan äfven å de lan, för hvilka räntebetalningen
derförinnan förfallit.
Beträffande de bestämmelser, §§ 155 och 156 innefatta; så, enär någon
ändring af desamma icke synes vara af behof påkallad, tillstyrker Utskottet
10:o
att desamma må bibehållas.
Innan Utskottet öfvergår till behandling af föreskrifterna, angående de
serskilda låne- och kreditiv-rörelse-grenar, hvilka genom Banken och Diskonterna
bedrifvas, anser Utskottet sig böra framlägga en utredning, som visar,
i hvad mån låne- och kreditiv-fonderna voro anlitade vid nästlidet års ut "ån"
samt det belopp inom hvarje fond, som, vid jemförelse med det i nu gällande
Banko-reglemente fastställda maximum, fanns odisponeradt.
g Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
Utestående Län och Kreditiv den 31 December 1847.
Förlags-kapital, Utestående Oanvändt
enligt nu gällande den 31 December den 31 December
BanUo-regleraente. 1847. 1847.
Emot pant af guld och silfver . .) 384,046: )
„ „ « Jern och andra expor-f 3 500 000:  582,275: 26. 1 >2,532,718: 21. 11.
tabla effekter . \
» Tackjern . . . .) 960: )
„ „ „ Fast egendom i städerna
och på landet . 6,500,000:  6,484,720: 8. - 15,279:40. —
Till skiften och odlingar .... 80,000:  70,532: 31. 3. 9,467: 16. 9.
Kreditiv åt Fahlu Bergslag och Sparbankerna
m. fl  300,000: - - 94,460:  205,540:
Vti Banko-Diskontverket:
Utlåningen mot namn och reverser . 5,800,000:— — 4,583,180:17. 3. 1,216,819:30. 9.
på publika papper . . 300,000:  157,661: 6.8. 142,338:41. 4.
„ genom Handels- och Nä
rings-diskonten
. . . 2,200,000:  1,358,360:26.9. 841,639:21. 3.
Vti Lånekontor et i Götheborg:
Utlåningen mot namn och reverser . 2,100,000: — — 2,052,084:41. 9. 47,915: 6. 3.
„ pä publika papper. . . 190,000:— — 127,488:31. 7. 62,511:16. 5.
„ genom Handels- och Nå
rings-diskonten
. . . 900,000: — — 681,098: — 7. 218,901:47. 5.
Uti Lånekontoret i Malmö:
Utlåningen mot namn och reverser . 1,100,000: — — 695,010:  404,990: — —
„ på publika papper . . 10,000: — —
10,000: — —
„ genom Handels- och Nä
rings-diskonten
. . . 400,000: — •— 256,533: 16. — 143,466: 32. —
Kreditiv till Kongl. Kommers-kollegium 1,500,000:— — 1,325,877:19. 1. 174,122:28.11.
„ „ Jernkontoret .... 600,000: — — 438,360:  161,640: — —
„ M Skånska Hypotheks-för
eningen
300,000: — — 59,900:  240,100: — —■
„ „ Bruksegares Hypotheks
kassa
300,000:  51,000:  249,000:
„ „ Östgötha Hypotheks-för
ening
200,000:  60,000:  140,000:
Summa 26,280,000:- - 19,463,548:33.— 6,816,451:15. —
" 26,280,000.
Belåningen
lianko-lllskottets Betänkande, N:o 42. 9
Belåningen af guld och silfver, afhandlad uti 158 —163 §§ af Banko-reglementet,
har icke vid denna riksdag föranledt till något inom Riksstånden vackt
förslag, åsyftande förändring i en eller annan del af de derför meddelade föreskrifter;
och Utskottet, som ej eller ansett skäl vara för handen att för
närvarande föreslå någon afvikelse från berörda föreskrifter,, får alltså hos Rikets
Ständer vördsamt tillstyrka,
11:0
att omförmälda lånerörelse måtte oförändrad bibehållas;
dock med följande mindre förändringar i redaktionen af föreskrifterna, nemligen:
1:o
att, med borttagande frän § 158 af den del deraf, som har afseende
på verkställigheten af vid nästlidne riksdag fattade förändrade beslut om minimi-lånebeloppet,
stadgandet i nämnde § uppställes sålunda:
12:o
Af Bankens låne-afdelning utgifvas lån emot pant af guld
och silfver, arbetadt eller oarbetadt, som är försedt med
svensk kontroll-stämpel, Svenska och Holländska dukater
samt guld- och silfver-medaljer, dock ej något lån till mindre
belopp än Tio r:dr banko.
2:o att, enär denna låne-inrättning begagnas icke allenast af invånare i
Stockholms stad och orter näst deromkring, utan äfven i atlägsnare delar af
riket, de kungörelser, hvilka omförmälas uti 162 § af reglementet, måtte få
införas
13:o
uti Post- och Inrikes-Tidningar samt Stockholms Dagblad;
samt 3:o, alt, då Fullmäktiges depositionsräkning N:o 1 numera upphört,
1 i: o
benämningen afN:o 2 i 163 §, måtte få uteslutas.
I afseende på belåningen af jern, koppar och andra vågförda effekter,
uppräknade i 164 § af Banko-reglementet, hvarom något till förändring ledande
förslag ej är vordet inom respektive Riks-slånden vid denna riksdag
väckt; har Utskottet skolat hemställa,
15:o
att nu gällande och i Banko-reglementets 164—I70§§dels
Bih. till B. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
2
10
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
intagna och dels åberopade föreskrifter, angående omförmälde
lånerörelse måtte få förblifva oförändrade.
Vidkommande låne-rörelsen på tackjern, hvarför grunderna äro utstakade
i 171 och 172 §§ af reglementet, har riksdagsfullmäkligen Better Pettrsson
från Örebro län förnyat en vid förra riksdagen väckt, men då afslagen motion,
om intagande uti reglementet af en så lydande föreskrift:
"Masugnsegare inom bergslag skola anses berättigade att lån på tackjern erhålla,
sedan inom det hyttelag, lånet sökes, delegarne förut, genom af bergmästaren
i orten utlyst hy ttestämma, dervid protokoll af bergmästaren skall föras, utsett
en inom hyttelaget boende, besuten och välkänd, delegare att i sitt förvar taga allt
tackjern, sorn i Rikets Ständers Bank skall belånas. För detta tackjern bör icke
allenast bemälde delegare stå i fullt ansvar, utan ock alla de öfrige delegarne
i hyttelaget uti protokollet, en för alla och alla för en, såsom för egen
skuld förbinda sig att ansvara för och ersätta, i händelse den till förvarare
af det belånade tackjernet utsedde person skulle i ringaste mån befinnas åsidosätta
eller brista i samvetsgrant uppfyllande af det honom lemnade uppdrag.
Hyttestämmo-protokollet skall sedan, efter att af bytfe-intressenterne hafva blifvit
undertecknadt, öfverlemnas i förvar till vederbörande bergs- eller kronofogde
i orten; äfven tillåtas 2:ne svagare hyttelag sig förena."
Sorn förslaget hvilar på den förutsättning, att det belånade jernet skall
ligga under enskild vård, och ett dylikt förvaringssätt icke är med Bankens
säkerhet förenligt, så afst\rkte Banko-utskottet vid nästförflutna riksdag bifall
till den likartade framställning, som då gjordes.
Utskottet hyser jemväl den åsigt, att det uppgifna sättet för pantens
förvarande icke är med Bankens säkerhet öfverensstämmande. Enligt förslaget
skulle nemligen det pantsatta jernet kunna komma att ligga under gäldenärens
förvar. Då allmänna lagen, såsom vilkor för erhållande af förmånsrätt uti lös
pant, bestämmer, att panten skall finnas hos långifvaren eller 3:dje man; kan
Banken således icke medgifva, att belånadt tackjern qvarstadnar under gäldenärens
egen vård. Utan att derjemte öfverväga, huruvida ett lättadt tillfälle
för masugnsegare att i Banken undfå lån på nämnde pant, komme att för honom
medföra den fördel, motionären synes taga för gifven, måste Utskottet
äfven af den anledning
16:o
till förslaget afstyrka bifall, att vid detsammas verkställighet
flera svårigheter, med afseende dels å sjelfva låne
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
11
transaktionerna och dels å vidmakthållandet af behöfliga
kontroller skulle komma att uppstå.
Enär i öfrigt hvarken någon ändring af eller något tillägg vid föreskrifterna,
i fråga om tackjerns-belåning, blifvit föreslagen,
17:o
hemställer Utskottet, alt desamma måtte oförändrade bibehållas.
Hankens förlag"'för lån emot pant af silfver och guld, jern, koppar och
andra vågförda effekter samt tackjern, beslämdes vid sednaste riksdag, enligt
173 § i Banko-reglementet, till 3,500,000 r:dr banko.
Den fördelaktiga konjunktur för jernexport, som under de nästförflutna
åren varit rådande, har naturligtvis föranledt, att nämnde förlag i obetydligare
mån anlitats; men då det ingalunda är anledning förmoda, att berörda
gynsamma förhållande skall äfven under den kommande tiden fortfara, anser
Utskottet sig böra tillstyrka,
18:o
att förlaget till lån emot pant af silfver och guld, jern;
koppar och andra vågförda effekter samt tackjern må bi
behållas
vid Tre millioner Fem hundra tusen riksdaler
banko.
Härvid har Utskottet till pröfning förehafl den af Grefve Gyldenstolpe, A,
G., uti en till Utskottet från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterad motion,
gjorda framställning, det Banko-fullmäktige må berättigas att till förstärkande
af lånefonden för jern, koppar m. fl. vågförda effekter, då sådant för en längre
tid kan erfordras, äfvensom vid alla tillfällen, då nytta deraf kan för Banken
beredas, af allmänheten upptaga lån mot utfärdande obligationer å 1000,
250 eller 100 rdr banko, löpande med 3 procent ränta och ställde på högst
tre månaders uppsägning.
Genom bifall härtill, skulle, enligt förmenande af Herr von Hohenhausen,
M. S., uti ett, i anledning af berörda motion hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln afgifvet samt till Ctskottet. öfverlemnadt anförande, fördel egentligen beredas
penuinge- och kapitalist-intresset samt alla i Stockholm boende, hvilka
12
Banko-llukottets Betänkande, N:o 42.
nödgas att hålla kassa i riksmynt, emedan tillfälle på detta sätt dem bereddes
att fruktbargöra sina kassa-behållningar; hvadan Herr von Hohenhausen
afstyrkt en sådan åtgärd.
Som upplåning från Bankens sida måste leda till den påföljd, dels att
Banken får vidkännas ränta för en del af de medel, hvilka eljest å depositräkning
i Banken innestå utan ränta, och dels att, då Banken utlånar de upplånade
medlen, depositioner förvandlas till utelöpande sedlar; så bör, efter
Utskottets öfvertygelse, Banken icke vid andra tillfällen verkställa upplåning,
än när dess säkerhet kräfver, att i Banken fästa derstädes insatta medel och
till Banken indraga utelöpande sedlar; men vid sådane fall är det nödigt, att
de obligationer, som utfärdas, icke ställas å mindre summor, enär dylika obligationer
antaga naturen af sedlar, och följaktligen öka det cirkulerande
myntet.
På dessa skäl och då Fullmäktige kunna, i händelse af behof, från oanvända
medel i en annan låne-gren hemta understöd åt fonden för jernlån,
torde någon vidare åtgärd icke vara för nämnde fonds förstärkning erforderlig;
och Utskottet får fördenskull
19.0
afstyrka bifall till Grefve Ggldenstolpes ofvanberörda
förslag.
Enligt Bikets Högloft. Ständers vid sistförflutna riksdag fattade beslut,
skulle utlåningen emot pant af låne-banko-obligationer upphöra från och med
början af 184-6, men de derförinnan utgifna län få fortfarande qvarstå. Vid
nästlidet års slut utgjorde beloppet af utestående lån emot berörda pant
45,132 r:dr 5 sk. 3 r:st„ banko; och enär någon anledning till förändring af
hvad sålunda stadgadt blifvit, ej förekommit, torde, i afseende på utlåningen
mot pant af låne-banko-obligationer, följande föreskrift få, i stället för §§ 174,
175 och 176, i blifvande Banko-reglemente inflyta:
20:o
Obligationer af Låne-banken, härledande sig från dess före
år 1830 gjorda upplåningar, få icke i Banken belånas.
För de lån, hvilka emot berörda pant utestå oliqviderade,
erlägges fortfarande 5 procent ränta årligen; och så
snart Banko-lånet med obetald ränta uppgått till lika belopp
med obligationen och dess upplupna ränta, skall i allmänna
tidningarna derom 3:ne serskilda gånger tillkännagifvas,
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
13
samt, med upptagande af så väl obligationens som lånets
nummer, summa och namn, utsättas en preskriptionstid af
ett år, inom hvars förlopp låntagaren, så framt han önskar
att obligationen vidare begagna, eger att till liqvid sig
infinna, vid påföljd, att Bankens skuld i annat fall emot
dess fordran qvittas samt obligationen, såsom fullt infriad,
afskrifves och dödas. Egande Fullmäktige att äfven hädanefter
låta infria Låne-banko-obligationer, då sådant af innehafvarne
äskas.
De föreskrifter, som afse sättet för återbetalning till Banken af lånen
emot pant af fastighet och återbetalning i silfver, äldre fastighets-lån, öfrertagna
frän statsverket samt lånen till städer och korporationer, och hvilka
föreskrifter igenfinnas uti 177, 178 och 180 §§ af Banko-reglementet,
21:o
torde få oförändrade gälla till efterrättelse.
Som anmanings-räkningar för fastighets-lån i allmänhet fortskaffas genom
Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, anser Utskottet något serskildt
stadgande i förevarande fall, hvad lånen på fast egendom i Stockholms stad
beträffar, destomindre erfordras, som dylika lån nedgått till ett antal af endast
43 st., samt
22:o
tillstyrker sålunda, att 179 § i Banko-reglementet måtte
få utgå.
Cirkulations-kapilalet emot inteckning i fast egendom, vid 1834—1835
årens riksdag faslstäldt till 4,780,000 r:dr, vid 1840—1841 årens riksdag förhöjdt
till 5,500,000 r:dr och vid sednaste riksdag lill 6,500,000 r:dr, deruti
inbegripet beloppet af lånen emot återbetalningsskyldighet i silfver, har, oaktadt
dessa vid hvarje riksdag meddelade tillökningar, under den sednare Iliden,
visat sig vara otillräckligt, enär, på sätt Utskottet i memorialet N:o 31 hos
Rikets Höglofl. Ständer anmält , vid början af Februari månad detta år, låneansökningar
å ett sammanräknadt belopp af 568,000 r:dr banko voro, i brist
på tillgängliga medel, hvilande.
14
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
Åberopande denna omständighet, hafva ock följande ledamöter af Heder v.
Bonde-ståndet, nemligen G. B. Appelqvist från Blekinge län, P. Olsson från
Upsala län, A. Gunnarsson från Elfsborgs län samt A. Sandstedt från Jönköpings
län, uti serskilda till Utskottets behandling remitterade motioner, i
hvilka flere af bemälde Biks-stånds ledamöter sig förenat, framställt yrkande
derom, att ofvannämnda cirkuiations-kapital måtte förhöjas.
Då det med Bankens fördel närmast torde öfverensstämma, afl de lån,
Banken utgifver, med lätthet kunna realiseras, vill det väl synas, sorn skulle
lånen mot pant af fastighet, hvilka, genom årlig inbetalning, fordra en tid af
28 år, för att slutligen liqvideras, icke vara för Bankens rörelse lämplige.
Men då dessa län, hvilka böra anses för Banken innebära tillräcklig säkerhet,
enär fastighet ej får belånas till högre belopp, än motsvarande halfva taxerings-värdet,
och detta i de flesta landsorter vanligen utgör frdelen af försäljningspriset,
kunna, enligt lydelsen uti de derför afgifna förbindelser, från
Bankens sida till betalning efter 6 månader uppsägas; har Utskottet tagit under
öfvervägande, huruvida en tillökning i fonden för ifrågavarande lånerörelse
kan, inom nu bestämda maximum för Bankens låne- och kreditivrörelse
på det hela, åstadkommas.
Härvid har förekommit, att, genom förminskning af andra låne-rörelsegrenar,
hvilka under den sednare tiden icke upptagit de åt dem anvisade medel, en
tillgång af 500,000 r:dr skulle kunna beredas fastighets-lånefonden, hvarigenom
denna blefve uppbringad till ett belopp af 7,000,000 r:dr, samt att, i händelse
nämnde tillökning beviljas, största delen af nu, i brist på medel, hvilaude låne
ansökningar
kunna bifallas och de sökta lånen utgifvas.
Vid dessa förhållanden, och då ifrågavarande lån äro för den mindre
jordbrukaren af större fördel, än Banko-diskont-lånen, emedan de förra sätta
honom i tillfälle att kunna småningom afbörda sig den gäld, han nödgats
åsamka sig vid inköp af hemmanet, och bereda honom en sjelfständighet i
ekonomisk väg, förutom hvilken det icke är för honom möjligt att motstå ens
en enda felslagen skörd, samt då egare af mindre hemmansdelar svårligen
kunna på andra håll undfå lån å sina fastigheter; får Utskottet hos Rikets
Ständer tillstyrka,
23:o
att cirkulations-kapitalet, för lån emot pant af fast egendom
i städerna och på landet, måtte förhöjas från 6,500,000 r:dr
till 7,000,000 r:dr, allt banko.
Banko-Utskottets Betänkande, N\o 42.
15
Det nu bestämda eirkulations-kapitalet i berörda låne-rörelse är, enligt
181 §, morn. 2, litt. b, sålunda fördeladt, att 5,650,000 r.dr hållas tillhanda
för inteckningar i egendom å landet, och 850,000 r.dr för inteckningar
uti hus och jord i städerna utom Stockholm.
Som nämnde 850,000 ndr icke varit tillräckliga för fyllande af låne
behofvet,
torde af den ofvan tillstyrkta förhöjningen någon mindre del böra
afsättas för stads-Iån; och Utskottet får fördenskull, under förutsättning af
Rikets Ständers bifall till nästförestående tillstyrkan, härigenom föreslå:
24:o
att de deruti upptagna 7,000,000 r.dr sålunda fördelas, att
6,100,000 r:dr hållas tillhanda för inteckningar i egendom
å landet, och 900,000 r.dr för inteckningar uti hus och
jord i städerna utom Stockholm.
I enlighet med hvad tillförene brukligt varit, har, såsom grund för lånesummans
bestämmande, tagits taxeringsvärdet för året näst före det, då riksdag
börjat.
Enär det emedlertid måste antagas, att, då beslutet härom kan varda
promulgeradt, flere lånsökande redan anskaffat och sina ansökningshandlingar
bifogat utdrag af taxeringslängd för 1843, hvilket för närvarande erfordras;
hemställer Utskottet, det Rikets Ständer måtte besluta,
25:o
att grunden för lånsummans bestämmande blifver för alla,
efter den I Januari 1849 inkommande, låne-ansökningar,
1846 års taxeringsvärde, enligt behörigen styrkta utdrag
af vederbörandes taxeringslängder.
Jemnlikt 181 §, mom. 2, litt. d, i Banko-reglementet, är högsta lån af
denna fond bestämdt till 6,000 r:dr och minsta lån till 200 r:dr.
Vid 1840—1841 årens riksdag förhöjdes visserligen minimi-lånebeloppet
från 150 r:dr till 200 r:dr, men som det derjemte bestämdes, att faslighet
finge belånas till hälften af taxeringsvärdet, i stället för f:del, skedde i sjelfva
verket en nedsättning af minimum, enär, före nämnde riksdag, fastighet, för
att kunna till belåning antagas, borde vara taxerad lill minst 450 r:dr b:ko.
Då en fastighet med det låga taxeringsvärdet af 400 r:dr i allmänhet
lemnar ringa säkerhet för det derå från Banken utgifna lån, vore visserligeD,
med afseende jemväl å förvaltningsbestyrens utsträckning, allt skäl för handen
att söka åstadkomma en förhöjning i omförmälda minimi-länesumma; men enär
16
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
något bestämdt förslag härutinnan ej blifvit inom riks-stånden väckt, samt den
mindre jordegaren i sådant fall möjligen skulle sakna tillfälle att på sin
hemmansdel undfå lån; tillstyrker Utskottet,
26:o
att ofvanberörda föreskrifter måtte oförändrade bibehållas.
I fråga om räntan och kapital-afbetalningen å omförmälda lån, nu bestämd
den förre till 4 procent och den sednare till 2 procent, har uti några
af nyss omnämnda motioner yrkats, att räntan måtte nedsättas till 3 procent,
och kapital-afbetalningen fastställas till 2, högst 3 procent; varande enahanda
framställning jemväl gjord af Sone Persson från Malmöhus län, uti en från
Hederv. Bonde-ståndet till Utskottet öfverlemnad och af åtskillige ledamöter
inom bemälda riks-stånd biträdd motion.
Då räntan för lån, sorn upptagas hos Hypotheks-föreningar emot pant af
fastighet, utgör minst 5 procent, bevisar sådant, att för dylika lån, hvilka
Banken utgifver, vilkoret) äro billigare, än de vanligen i frågakommande. En
räntenedsättning skulle dessutom på samma gång förminska Bankens vinst och
öka det redan högt uppdrifna antalet af låne-ansökningar.
På dessa skäl och enär förändringen i amorterings-procenten synes vara
yrkad endast under den förutsättning, att räntan skulle förminskas, hemställer
Utskottet
27:o
att föreskrifterna, i afseende på ränta och kapital-afbetalning
å ifrågavarande lån, måtte förblifva oförändrade.
Enligt mom. 3 af 181 §, antagas såsom pant uti rikets städer, med undantag
af Stockholm, hus och byggnader, som blifvit försäkrade antingen i
Städernas allmänna Brandstods-bolag eller i Skånska brandförsäkrings-inrättningen,
eller i Götheborgs nya brandstodsförening, samt tomter, arf och egna
åkrar och vretar i och utom städerna, dock under iakttagande, vid belåningen
af hus och byggnader, af de serskilda föreskrifter, hvilka finnas intagna uti
Usta afdelningen 29:de punkten af Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 13
Maj 1830.
Under förmälan, hurusom det möjligen skulle kunna i någon mån befordra
stenhusbyggnad i städerna, i fall egare af dylikt hus hade företräde
till
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
17
till Iåns erhållande framför egare af trähusbyggnad, har fråga om ett så beskaffadt
tillägg till berörde mom. blifvit inom Utskottet väckt; och då det vore
serdeles fördelaktigt, i händelse stenhus mera allmänt uppfördes i rikets mindre
städer, anser Utskottet det föreslagna företrädet böra medgifvas, samt får
i sådant afseende tillstyrka,
28:o
att vid mom. 3, litt. b, af 181 § i Banko-reglementet följande
föreskrift måtte få införas, nemligen:
På stenhus, som hädanefter i rikets städer, utom Stockholm
och Götheborg, uppföras och förses med brandbotten,
stentrappor och stengolf i förstugorna, meddelas företrädesvis
lån, enligt de grunder i öfrigt, hvilka äro stadgade
i afseende på lån emot pant af fast egendom i städerna.
Uti sednare punkten af 5 mom. i merberörde 181 § af Banko-reglementet
stadgas, bland annat, dels att vid nya låns utgifning låntagare skall tillställas
en tryckt promemoria, innefattande underrättelse om grunderna för det
under benämning af bankostil iakttagna ränleberäkningssätt, och dels att beloppet
af de lånpåkostnader, Banken förskjutit, skola antecknas å qvittenset
för den inbetalning, af hvilken desamma blifvit godtgjorde
Om Rikets Höglofl. Ständer bifalla Utskottets här ofvan gjorde hemställan
angående upphörande af ränleberäkningen efter bankomethod eller bankostil;
så lärer föreskriften om en promemorias utlemnande böra borttagas.
Enär åter Rikets Ständer bifallit den i Banko-utskottets berättelse N:o 14,
§15, yttrade åsigt, torde vid det sednare stadgandet böra tilläggas föreskriften
om afbetalningarnas anteckning å qvittenserna.
I följd häraf tillstyrker Utskottet, att förenämnde punkt af 181 §:s 5 mom.
måtte erhålla följande lydelse:
29:o
Fullmäktige tillse, att granskning af lånehandlingar, som till
Banken blifvit inlemnade eller inlemnas, så tidigt af vederbörande
kommissarier verkställes, att antingen lånet, i händelse
tillgångarne det medgifva, kan utbetalas, eller anmärkningar,
i fall sådana förekomma, meddelas lånsökanden
eller hans ombud inom 14 dagar efter lånehandlingarnas
Bi/i. till B. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 15 lläft. 3
48
Banko-l Isko Hels Betänkande, No 42.
inlemnande, derest icke sjukdom eller annat förfall skulle
göra sådant omöjligt: börande å qvittenserna öfver ränteoch
kapitalafbetalningar antecknas ej mindre beloppet af
de lånpåkostnader, banken förskjutit och som, genom då
skedd betalning, blifvit godtgjorde, än äfven, enligt låneafdelningens
böcker, lånets återstående oguldne kapitalbelopp,
efter nästföregående inbetalning.
I samband härmed, har Utskottet till pröfning förehaft ett inom Bondeståndet
af G. B. Appelqvist från Blekinge län väckt förslag, att vederbörande
låntagare måtte hos Landshöfdinge-embetet i länet få uppbära och qvittera det
utfallna lånet samt derstädes verkställa de åiliga inbetalningarna.
För de låntagare, som hafva sitt hemvist i närheten af landshöfdinge-residenset,
skulle genom bifall till nämnda förslag en väsendtlig fördel beredas;
men då vederbörande alltid måste, för lånehandlingarnas inlemnande i Banken,
hafva ombud å den ort, der Banken är, vunnes i alla fall icke fullkomligt det
ändamål, motionären åsyftat; och enär, förutsatt äfven, att dylika enskilda bestyr
skulle kunna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åläggas, det är ©tvifvelaktigt,
att oberäkneliga svårigheter skola vid verkställigheten möta, så väl inom
Banken, som hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; tillstyrker Utskottet
30:o
att nämnde förslag måtte få förfalla
Vid öfriga nu ej vidrörda föreskrifter, angående utlåningen emot pant af
fast egendom, har fråga om förändring icke uppstått; hvadan Utskottet föreslår
31:o
att omförmälda stadganden må förblifva oförändrade.
Föreskrifterna, angående belåning af intecknade och på Banken transporterade
skuldebref, intagna uti Banko-reglementets 186 §, innehålla, bland annat,
att vid lånebeloppets bestämmande iakttagas skall, att afdrag sker för den
ränteskillnad, hvilken, i följd af ränt eber åkning en efter banko-method, kan
uppkomma, då uti den hypothiserade förbindelsen ränta är förskrifven till allenast
4 procent eller derunder.
Banko-Ltskottets Betänkande, N:o 42.
I fall nämnde sätt för ränteberäkningen skulle komma att upphöra, torde
åt morn. litt. a) i berörde § böra gifvas följande lydelse:
32:o
Vid lånebeloppets bestämmande iakttages, att afdrag sker
ej mindre för en summa, motsvarande den lagsökningskostnad,
som för Bankens säkerhet jemväl skall vid fastighetslåns
sökande intecknas, än äfven för den ränteskillnad,
hvilken kan uppkomma, då uti den såsom hypothek
aflemnade förbindelsen lägre ränta än 4 procent är föreskrifven.
Med anledning deraf, att Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den Ira Augusti
1845, i anledning af Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag vidtagna
beslut, angående Banko-verkets styrelse och förvaltning, i punkten 48:o innehåller,
att ansökningarna om skiftes- och odlingslån skola till Bankorfullmäktige
insändas, hafva bemälde Fullmäktige, uti deras till Utskottet afgifna berättelse,
förmält, att, för den händelse, skiftes och odlingslåne-rörelsen äfveu hädanefter
skall genom Banken bedrifvas, det torde vara lämpligast, att densamma,
lika med Bankens öfriga låne-rörelse-grenar, af vederbörande tjenstemän inom,
Banken omedelbart besörjes.
Som Utskottet biträder denna åsigt, under åberopande af de derför i
omförmälde berättelse anförda skäl; får Utskottet tillstyrka,
33:o
att, med bibehållande i öfrigt af de uti åberopade Kongl,
kungörelses 48 punkt intagna föreskrifter oförändrade, den
del deraf, som börjar vid sid. 34, måtte undfå följande
lydelse:
”Del sålunda upprättade sammandraget, jemte alla dertill
hörande handlingar, insände Landthushållnings-sällskapet
(eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande) till Bankens kommissarier
så tidigt, att de inom den 15 November dem
tillhandakomma.
Efter föregången granskning af de inom hvarje län författade
sammandrag, uppgöra bemälde kommissarier en gemensam
fördelning af den för kommande året till utlåning
användbara summa, hvilken fördelning i mån af den befintliga
tillgången upptager i hvad ordning och till hvad be
-
20
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
lopp lånen komma attutgifvas, och skola Landthushållningssällskapen
(eller Kongl. Majcts befallningshafvande) inom den
Usta derpåföljande Februari, medelst utdrag af nämnde
fördelning, erhålla underrättelse om de åt sökande inom
hvartdera länet beviljade låne-understöd, hvarvid tillika skall
bifogas en tryckt blankett till skuldförbindelsen för hvarje
af dessa bifallna lån; och återsändas derjemte alla specialhandlingar,
för att hos Landthushålluings-sällskapet (eller
Kongl. Maj.fs befallningshafvande) lill nödig kontroll vara
att tillgå; hvaremot sammandragen deraf qvarblifva hos
Banko-kommissarierne.”
Om detta förslag till förändring bifalles, torde Rikets Ständer uti aflåtande
skrifvelse hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att uti den nådiga kungörelse,
angående Bankens låne-rörelse, som i följd af de vid innevarande
riksdag af Rikets Ständer i berörde ämne fattande beslut kommer att till allmänhetens
efterrättelse utfärdas, omförmälde förändring måtte få iakttagas.
Vid granskning af Banko-reglementets föreskrifter, angående skiftes- och
odlingslån, har Utskottet ansett någon annan ändring ej erfordras, än att uti
mom. 2 litt. c. af 187 §, 1846 års taxeringsvärde antages i stället för 1843 års,
hvadan Utskottet tillstyrker
34:o
att berörde föreskrifter, med allenast nyssomförmälde jemkning,
måtte få oförändrade bibehållas;
dock torde för fullständighetens skull de stadganden, hvilka nu i berörde §
åberopas,
35:o
få i blifvande Banko-reglemente införas.
Tredje afdelningen utaf 6 art. i Banko-reglementet innefattar föreskrifterna
angående låneunderstöd medelst kreditiv från Banken.
Enligt 188 § eger Riksgälds-kontoret att, för liqviden af statsfyllnadssumman
och för bestridande af öfriga Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar, i
Banken räntefritt begagna kreditiv, till belopp af högst En million r:dr banko
från den 1 September det ena året till den sista Juni det nästpåföljande.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
21
36:o
Detta kreditiv torde fortfarande få i enahanda ordning, sorn
hitintills, af Riksgälds-kontoret begagnas.
Uti det till manufakturernes och fabrikernes understöd anvisade kreditiv
af 1,500,000 r:dr har förhöjning med 300,000 r:dr blifvit yrkad af Herrar L.
Bergman och J. Wahlgren uti serskilda af den inom Yällofl. Borgare-ståndet
väckte och till Utskottet remitterade motioner.
Till stöd för detta yrkande är vordet anfördt, att genom den tillväxt,
manufakturer och fabriker erhållit efter den tid, då ifrågavarande kreditiv
först beviljades, lånerälten icke uppgår till hälften af det belopp, hvartill densamma
beräknats, samt att, då Banken eger medel, som ej äro räntebärande,
näringarna borde genom bidrag i låneväg befordras.
Som jemförelsevis till de understöd i låne- och krediv-väg, Banken meddelar
i och för jernhandteringen samt jordbruksnäringen, en ringare summa
utgår till manufakturerna och fabrikerna, har Utskottet ansett destomera billigt,
att någon tillökning af ifrågavarande kreditiv eger rum, som fabrikstillverkningar
betydligen ökats; och Utskottet tillstyrker fördenskull,
37:o
att kreditivet till Kongl. Kommers-kollegium, i och för manufakturernas
och fabrikernas understöd, måtte förhöjas
från 1,500,000 r:dr till 1,800,000 r:dr banko, att utgå under
enahanda vilkor och förbehåll, som nu äro stadgade.
Kreditivet till Jernkontoret, stort 600,000 r:dr, hvilket begagnas på sätt
och med de vilkor 190 § i Banko-reglementet bestämmer, har ansetts fortfarande
behöflig!; och Utskottet hemställer i följd deraf
38:o
att nämnde kreditiv måtte till oförändradt belopp få på
enahanda vilkor, som nu äro gällande, intill nästa riksdag
hållas Jernkontoret tillhanda.
I afseende på den Fahlu bergslag, genom 191 § i Reglementet, förunnade
kreditiv- eller lånerättighet å så kallade kopparsedlar till ett belopp af
22 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
högst 3,000 skeppd. råkoppar, är någon förändring icke föreslagen, hvadan
Utskottet hemställer
39:o,
att samma kreditiv eller Iånerättighet måtte få på oförändrade
grunder fortfara.
Ehuru Stockholms stads Brandförsäkrings-kontor icke begagnat den
Kontoret, genom 192 § i Banko-reglementet, medgifna kreditiv-rätt af högst
33,333 r:dr 16 sk. banko, torde, enär fråga om dess upphörande ej blifvit
väckt,
40:o
berörde kreditiv-rättighet få tills vidare bibehållas på nu
gällande vilkor.
Sparbankerna i riket ega, enligt Banko-reglementets 193 §, kreditivrättighet
i Banken till belopp af högst 50,000 r:dr banko för Stockholms,
20,000 r:dr banko för Götheborgs och 10,000 r:dr banko för en hvar af
de öfriga sparbankerna.
Denna kreditiv-rättighet har under den förflutna tiden endast anlitats
af Malmö, Lunds och Christianstads sparbanker.
Jemte upplysning i hvad mån berörde sparbanker begagnat de åt
dem anvisade kreditiv, har Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö hemställt,
huruvida ej sparbanker borde för kreditiv-rättigheten erlägga någon
viss folii—afgift, hvarigenom ersättning erhölles för bokförings-kostnaden.
Men Utskottet har, lika med Banko-fullmäktige, ansett det icke vara
skäl, att med serskild afgift betunga sparbankerna i och för den dem medgifna
kreditiv-rätt; hvaremot och då orsaken, hvarför blott 3:ne sparbanker
begagnat kreditiv torde härröra från den höga ränta af 5 procent bemälda
banker skola erlägga för de af kreditiven uttagna summor, Utskottet
tillstyrker,
41 :o
att räntan för de summor, sparbankerna af beviljade
kreditiv uttaga, måtte bestämmas till fyra procent.
Lärande
Banko- Utskottets Betänkande, N:o 42.
A2:o
öfriga föreskrifter i 193 § af Banko-reglementet få oförändrade
bibehållas.
Förlaget för kreditiv till Fahlu Bergslag, Stockholms stads Brandförsäkrings-kontor
samt Sparbankerna är faststäldt till 300,000 r:dr; och
ehuru nämnda summa ej skulle vara tillräcklig i händelse alla förenämnda
inrättningar till fulla beloppet begagna de dem förunnade kreditiv; likväl
och som det är sannolikt, att sådant lika litet hädanefter som hittills skall
samtidigt inträffa; hemställer Utskottet
42:o
att berörde förlags-kapital måtte förblifva oförändradt.
Kassa-kreditiv — hvarmed förstås rättigheten, att inom visst bestämdt
maximum kunna af Banken undfå låne-understöd för tillfälligt begagnande,
på sådant sätt, att ränta påföres för hvad af det medgifna beloppet, tid
efter annan, lyftes, men enahanda ränta åter godtgöres kreditiv-hafvaren
för derå efter hand skeende återbetalningar — får, enligt nu gällande föreskrifter,
icke beviljas åt andre, än följande, nemligen:
a) Hypotheks-föreningar;
b) Associationer, som på större handelsplatser kunna bilda sig, för att
upplägga och belåna svensk spanmål samt vårda och bereda densamma
till afsättlig handelsvara; och
c) de Privat-banker, som för nämnda ändamål vilja i större skala sig
befatta med belåning af svensk spanmål; dock under vilkor att alla
förenämnda inrättningar, hvar för sig, förete af Kongl. Majrt i nåder
fastställda reglementen för idkande af deras rörelse.
Jemte det Utskottet bort upplysa, att endast Hypotheks-föreningar
begagnat sig af kassa-kreditiv, får Utskottet tillkännagifva, att inom det
motion blifvit af Herr C. C. Hörnstein väckt, af innehåll, att de åt Hypotheks-föreningar
meddelade kreditiv måtte indragas samt nya sådana hädanefter
icke beviljas; såsom stöd för hvilken åsigt motionären anfört, att
nämnde föreningar äro enskilda bolag, hvilka icke synas gagna någon annan
än sig sjelfva och derför ej eller mera än andra dylika inrättningar
böra gynnas af Banken, samt att dessa inrättningar, som ej hafva något
24
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
allmänt eller annat mål, än enskild vinst, äro tillräckligt gynnade, genom
redan skedt uppköp till betydliga belopp af deras utfärdade obligationer.
I motsats till detta förslag, har dels Grefve Hamilton, Jakob Essen,
uti en inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, under åberopande
af den nytta Hypotheks-föreningar medföra för fastighetsegare, anhållit,
att Direktionen för Hypotheks-föreningen emellan jordegare i Småland,
Halland och Blekinge måtte förunnas ett kassa-kreditiv stort 500,000
r:dr banko å i procent ränta emot Direktionens gemensamma förbindelse,
dels Grefve Gyldenstolpe, A. G., uti en tillförene omförmäld motion, ibland
annat, tillstyrkt: att kassa-kreditiv må beviljas Hypotheks-föreningar, associationer
för belåning af spanmål och allmänna korporationer, dock ej till
högre belopp, än 100,000 r:dr banko för hvarje; att för kreditiv-rätten skall
erläggas årligen 1 procent af kreditivets belopp samt i 1/2 procent ränta
för hvad, som å kreditivet finnes lyftadt; att kassa-kreditiv jemväl må andre,
enskilde eller bolag, beviljas på enahanda grunder, dock icke till högre
belopp åt en och samma person, än 50,000 r:dr och icke lägre, än
5,000 r:dr, allt emot ställande godkänd säkerhet, som af Banko-fullmäktige
pröfvas; att för medlens lyftande endast skrifna assignationer å jemna 100:tal
r:dr få begagnas, samt att samfäldta beloppet af kassa-kreditiv icke får öfverstiga
En million r:dr; och dels Rikdagsfullmäktigen Chr. Andersson från Malmöhus
län, uti en från Hederv. Bonde-ståndet remitterad motion, föreslagit
den utsträckning af kassa-kreditiv-rörelsen, att sådana kreditiv må beviljas:
”åt allmänna associationer, Hypotheks-föreningar, enskilda banker
m. fl. inrättningar, som stå under offentlig kontroll eller eljest anses
lemna tillräcklig säkerhet för deras offentliga förvaltning", och
6) åt enskilda personer eller bolag.
Som afsigten med de åt Hypotheks-föreningar förunnade kassa-kreditiv
synes hafva varit att uppmuntra till deras stiftande, men ingalunda,
att sedan Hypotheks-förening redan uppstått och trädt i full verksamhet,
förmedelst kreditiv ifrån Banken understödja vissa låne-operationer, hvilka
för en sådan förenings idé äro mera främmande; så torde nu utgående kreditiv
böra indragas och några dylika hädanefter ej hypotheks-föreningar
beviljas.
Beträffande åter den associationer och privat-banker för spanmåls-belåning
förunnade kreditiv-rätt; så enär någon association i berörde ändamål
ej bildat sig, ehuru icke allenast den sednare tiden derför varit gynsam,
utan äfven vilkoren för kreditivs begagnande äro ganska billiga, samt den
enda
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
25
enda Privatbank eller Mälare-provinsernas bank, hvilken hitintills medgifvit
spanmålsbelåning, icke förmodas kunna bedrifva denna rörelse i den
större skala, som fordras för att få i Banken begagna kassa-kreditiv; anser
Utskottet sig sakna skäl tillstyrka berörde kreditiv-rörelses fortfarande.
På grund häraf får Utskottet hemställa
44:o
att den åt hypotheks-föreningar samt associationer och
P. •ivatbanker för spanmåls-belåning förunnade kreditivrätt
i Banken måtte upphöra.
Skolande, i händelse af bifall härtill, de kreditiv, som för närvarande
äro Hypotheks-föreningar beviljade, i enlighet med föreskriften i 199 % 2
mom. af Banko-reglementet, till Banken inbetalas inom Nio månader efter
det Hypotheksförening af ett sådant Rikets Ständers beslut erhållit del.
Såsom följd häraf torde de motioner, hvilka afse utsträckning eller
bibehållande af kassa-kreditiv-rörelsen åt Hypotheks-föreningar och andre
Bolag,
45:o
få förfalla.
Derest Rikets Ständer medgifva, att kassa-kreditiv hädanefter ej må
Hvpotheks-föreningar eller associationer och Privatbanker för spanmålsbelåning
förunnas; hemställer Utskottet
46:o
att föreskrifterna i 195—200 §§ af Banko-reglementet
måtte såsom obehölliga få från blifvande reglemente uteslutas.
Deremot har den erkändtstora nytta och fördel, som blifvit rörelsen
inom provinserna beredd genom de af Privatbankerna enskilda personer
förunnade kreditiv, föranledt de förslag, hvilka här ofvan äro upptagne,
angående rättighet för enskilde till erhållande af kassa-kreditiv i Banken
och dess lånekontor.
Och då detta sätt för meddelande af låne-understöd, närmast förenligt
med en Banks verksamhet, åt näringarna förskaffar nödiga förlag samt för
Bi/i. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. i Afd. 15 Häft.
4
26
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
den enskilde innefattar en uppmuntran, att söka förkofra sin ekonomiska
ställning, hvilket icke inträffar i afseende på diskontlån, hvilkas återbetalning
ofta fordrar uppoffringar, som verka till en ökad skuldsättning; så
har Utskottet, som håller före, att det i flera afseenden vore af fördel, om
diskontutlåningen småningom förvandlades till kassa-kreditiv-rörelse, skolat
härigenom
47:o
tillstyrka, att kassa-kreditiv måtte från Banken och dess
Lårié-kontor enskilde meddelas, under de vilkor, som
här nedan i samband med utlåningen genom Handelsoch
Närings-Diskonterna blifvit af Utskottet föreslagna.
Kommande, i fall Rikets Ständer medgifva, att, på sätt Utskottet i utlåtandet
N:o 44 hemställt, kreditiv må i Rikets Ständers Bank begagnas
af Stockholms stads Drätsel-kommission, enahanda grunder, som varda
fastställda för kassa-kreditiv åt enskilde, att jemväl tillämpas i afseende på
förstberörde kreditiv, med endast den förändring, dels att det må Bankofullmäktige
åligga, att pröfva säkerheten för och bevilja samma kreditiv;
och dels att maximum för kreditiv åt Stockholms stads Drätsel-kommission
må bestämmas till 50,000 r:dr banko.
Utskottet, som deremot icke kan understödja de gjorda framställningarna
om rättighet för enskilda banker, att erhålla kreditiv å Rikets Ständers
Bank, emedan, genom bifall dertill, Banken skulle komma att meddela
understöd åt inrättningar, hvilka medelst sina operationer understundom
ofördelaktigt inverka icke allenast på Bankens förmåga att upprätthålla
myntvärdet, utan äfven på möjligheten att fruktbargöra de för lånerörelsen
afsedde kapital; har i följd häraf skolat
48:o
afstyrka bifall till nämnda förslag.
Föreskrifterna angående Bankens diskontrörelse, upptagna i 4:de afdelningen
utaf Banko-reglementets 6:te artikel, innefatta till en böljan några
allmänna bestämmelser, gemensamma för belåningen af aktier och
publika papper, för utlåningen på namn och reverser och för utlåningen till
handel och näringar.
Jemlikt Irsta mom. af Reglementets 202 §, utgör räntan 5 procent,
hvilken vid lånets utassignerande för hela lånetiden afdrages.
I afseende på detta stadgande, har Utskottet fått emottaga motioner:
från Höglo/l. Ridderskäpet och Adeln, af Grefve Löwen, Axel, som före
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
n
slagit, att räntan för lån, som utgå från handels- och närings-diskonten,
måtte nedsättas till 4 procent;
från Vällofl. Borgareståndet af Herr G. W. Gillberg, hvilken tillstyrkt, att
för Banko-diskont-lån räntan måtte bestämmas likaledes till 4 procent;
samt från Hederv. Bonde-ståndet
af G. B. Appelqvist från Blekinge.... län,
Sone Pehrsson „ Malmöhus „
Ephraim Larsson „ Elfsborgs „
Jöns Månsson „ Malmöhus „
M. Månsson „ Östergöthlands „
Christen Andersson „ Malmöhus „
Tobias Lind „ Götheborgs och Bohus „
samt af A. Andersson „ Wermlands „
hvilka alla yrkat, att räntan för utlåningen på namn och reverser måtte
nedsättas. Såsom skäl för den ifrågaställda räntenedsättningen har hufvudsakligen
anförts: att de flesta allmänna kassor nödgats utlåna sina medel
mot 4 ä 4| procent ränta; att, i händelse Banken icke vidtager en dylik
åtgärd, lånefonderna komma att, till skada för Banken, ligga ofruktbara,
samt att, för den jordbrukande delen af låntagarne i Banko-diskonten, 5
procent ränta vore alltför hög.
Härförutan har Herr C. C. Hörnstein, uti en inom Vällofl. Borgareståndet
väckt motion, uppå anförda skäl, föreslagit, att Bankofullmäktige
måtte få sig öppet lemnadt, att, såsom i andra banker skall tillgå, på
diskontfonderna höja eller sänka räntan efter penninge-tillgången och behofvet,
dock med den inskränkning, att räntan icke får höjas öfver 5 procent
och ej eller sänkas lägre än till 4 procent.
Vid pröfning af denna vigtiga fråga, har Utskottet icke förbisett,
hurusom under den sednare tiden ganska betydliga delar af de för diskontrörelsen
anvisade fonder ej kunnat, i saknad af lånsökande, fruktbargöras.
Denna brist på lånbehöfvande torde emellertid ingalunda härflyta deraf, att
räntan fortfarande varit bestämd till 5 procent, emedan denna räntefot, hvad
lånen på namn och reverser med omsättningsrätt beträffar, synes vara afpassad
efter lånens natur, och hvarken någon publik kassa eller enskild
person utlemnar så beskaffade lån för lägre ränta än 5 procent. Bankens
under de sednare åren i betydlig skala bedrifna, medelst ökad sedelstock
verkställda, silfverköp, möjliggjorda och föranledda dels af den fördelaktiga
handelsställningen och dels af den omständighet, att en inom landet bildad
Hypotheks-förening upptagit ett större utländskt lån, har, till väsendtlig
28
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
del, gifvit anledning till det öfverflöd på penningar, som för närvarande
finnes; hvartill kommer, att de kredit-anstalter, hvilka uti orterna uppstått,
serdeles till följd af egenskapen utaf den låne-rörelse de bedrifva, ej ringa
bidragit dertill, att Banken haft och ännu har outlånade fonder. Men då,
såsom Utskottet förut antydt, orsaken dertill icke bör ensamt söka< uti
räntebeloppet; så kan Utskottet destomindre biträda de förslag, hvilka afse
räntans nedsättning till 4 procent, som derigenom skulle inträffa, att en
mängd publika kassor och välgörenhets-inrättningar nödgades, till skada för
sådana enskilde, som af deras inkomster draga fördel, nedsätta räntan äfven
derunder, utan att Banken derför tillskyndades någon större vinst,
enär det vid beräkning visat sig, att, hvad åtminstone fonden för lån på
namn och reverser angår, denna, till hela beloppet utlånad mot 4 procent,
ej skulle hafva lemnat större ränte-inkomst, än den nu utlånade delen
deraf gifvit.
Utskottet anser, i följd häraf, att nedsättning af räntan från 5 till 4
procent nu ej bör ifrågakomma; och enär det af flerfaldiga skäl icke lärer
vara lämpligt, att åt Fullmäktige öfverlemna rättigheten, att, efter omständigheterna,
sänka och åter höja räntebeloppet, samt det för öfrigt synes kunna
antagas, att under tidrymden intill nästa riksdag sådana förhållanden icke
skola uppstå, som kunna gifva giltig anledning till en ränte-nedsättning;
får Utskottet,
49:o
jemte hemställan, att ifrågavarande motioner måtte få
förfalla, härigenom föreslå, att Irsta momentet i Bankoreglementets
202 § oförändradt bibehålies.
Enligt 2:dra mom. i nyssberörde § är straffräntan bestämd till 3 procent
utöfver ordinarie räntan; dock upphör beräkningen af sådan ränta 3:ne
månader efter lånets förfallodag, eller, i händelse låntagaren dessförinnan
råkar i konkurs-tillstånd, å den dag, då konkursen anses börjad.
Uti flera af de motioner, deruti nedsättning yrkas af ordinarie räntan,
har det förslag jemväl blifvit framstäldt, att straffräntan måtte bestämmas
till 6 procent, att utgå ifrån lånets förfallodag; hvarjemte direktionen öfver
låne-kontoret i Malmö, uti dess till Utskottet afgifna berättelse, fästat uppmärksamhet
å den väekelse till försumlighet, berörde stadgande medför,
då, sedan 3:ne månader ifrån förfallodagen lupit till ända, skulden, utan
några serskilda afgifter, enligt nu gällande föreskrifter, löper med allenast
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
29
5 procent ränta, samt af detta med flera anförda skäl, yttrat den åsigt,
att, med diskont-verkens fördel vore närmare öfverensstämmande, om,
i stället för nu stadgade öfverränta, den på allmänna lagen i 9 kap. 10 §
Handels-balken grundade föreskrift i Banko-reglementet infördes, att den,
som ej å förfallodagen sin skuld betalar, vare skyldig att, intilldess liqvid
sker, derå erlägga 6 procent, dock utan bevillningsafdrag, hvarifrån diskontverken,
enligt bevillningsförordningen, äro befriade.
Och som, genom antagande af detta förslag, beräkning af en i motsats
mot allmänna lagens stadgande hittills föreskrifven straffränta kunde
upphöra, samt mera enkelhet vinnas vid länte-liqviderna; anser Utskottet
sig böra hemställa,
50:o
att mom. 2 och 3 i Banko-reglementets 202 § måtte få
utbytas emot följande föreskrifter:
För de lån, som ej sednast fjorton dagar efter för
fallotiden
blifvit inbetaldta, eller genom omsättning liqvi
derade,
i de fall der den sistnämnde får ega rum, beräknas
från förfallodagen sex procent ränta, utan bevillningsafdrag;
kommande detta ränteberäkningssätt att iakttagas
för alla lån, hvilka från och med den 1 Juli 1849
utgifvas eller omsättas.
Vid de uti §§ 203, 204, 205, 206, 207 och 208 intagna allmänna
bestämmelser har någon erinran icke förekommit, hvadan desamma
51 :o
torde få oförändrade bibehållas.
Som Riksdagsfullmäktigen Ingemund Odin från Gottlands län inom
Hederv. Bonde-ståndet väckt det till Utskottet remitterade förslag, att ett
lånekontor måtte i Wisby stad på Gottland anläggas ; så har Utskottet,
innan det granskat de följande föreskrifterna, angående Bankens lånerörelse,
till pröfning förehaft ej mindre omförmälda, än de till Utskottet i öfrigt
hänvisade motioner, om inrättande af flera lånekontor, och hvilka motioner
här nedan närmare beröras.
Beträffande nu först ofvannämnde förslag; så bör Utskottet erinra, att,
med afseende å de omständigheter, motionären till stöd för detsamma anfört,
eller att Gottland, genom sitt aflägsna och isolerade läge, under vissa
tider af året saknar all kommunikation med fasta landet, hvilket föranleder
rörelsens afstannande i följd af penningebrist , Rikets Höglofl. Ständer redan
vid, 1840—1841 årens riksdag beviljade diskont-verkets gäldenärer
30
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
på nämnde ö flerfaldiga, ännu för dem fortfarande och i 209 § af Bankoreglementet
närmare beskrifna förmåner, samt att härigenom den fördel
blifvit invånarne på Gottland beredd, som skäligen kan fordras.
Då för öfrigt, efter hvad erfarenheten hitintills gifvit vid handen, det
rörelse-kapital, hvilket kunde för Gottland erfordras, icke blefve så stort,
att, genom ränteafkastningen, förvaltningskostnaderna kunde betäckas, för
så vida icke det lättade tillfället till erhållande af lån lockade till en improduktiv
skuldsättning, hvilken dock i en framtid möjligen torde leda till
både ortens och Bankens skada och förlust; så kan Utskottet icke understödja
det väckta förslaget om inrättande af ett lånekontor på ön Gottland;
och får sålunda
52:o
afstyrka bifall till Riksdagsfullmäktigen Odins motion;
Hvaremot Utskottet hemställer,
53:o
att föreskrifterna i ofvannämnde 209 § måtte fortfarande
få gälla till efterrättelse.
I fråga om inrättandet af flera låne-kontor äro motioner väckta inom
Högloft. Ridder skåpet och Adeln af Herrar Hammarhjelm, C. G., och Munck
af Rosenschöld, N. B., samt inom Hederv. Bonde-ståndet af G. B. Appelqvist
från Blekinge län, Sone Persson från Malmöhus län, C. M. Engström från
Kalmare län, Ephraim Larsson från Elfsborgs län, Erik Ersson frän Gefleborgs
län, samt Johan Bergström från Skaraborgs län.
Uti dessa motioner yrkas, dels att Privat-bankerna måtte upphöra,
och i desses ställe filial-afdelningar af Rikets Ständers Bank inrättas, och
dels att, utan afseende derå om privat-bankerna komma att fortfara eller
icke, lånekontor måtte anläggas antingen i alla landshöfdinge-residensstäder
eller åtminstone i de städer, der privatbanker finnas.
Enär sålunda en del motioner , såsom vilkor för inrättandet af flera
lånekontor, förutsätta, att närvarande Privatbanker skola upphöra; men Utskottet
destomindre kan ingå i bepröfvande af sistnämnde fråga, som, efter
hvad Utskottet inhemtat, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet har
under handläggning inom riks-stånden väckta frågor, angående nämnde
bankers upphörande; så och då filial-kontor af Riks-banken, först efter
det Privatbankerna upphört, skulle ifrågakomma, samt oktrojerna för närvarande
privatbanker ej före nästa riksdag löpa till ända;
Banko-ltskottets Betänkande, N:o 42.
31
54:o
torde ofvanberörda motioner för närvarande böra lemnäs
utan afseende.
Hvad åter inrättandet af flera lånekontor, genast oell ulan afseende
derpå om privatbankerna upphöra eller icke, angår; får Utskottet anföra,
att som det, enligt Utskottets öfvertygelse, hvarken vore lämpligt eller
behöfligt, att förlägga afdelnings-kontor utaf riks-banken i de städer,
hvarest privat-banker äro inrättade eiler hafva filial-kontor, samt invånarne
i de provinser, uti hvilka privat-banker icke finnas, äro i tillfälle att
antingen hos banken eller redan varande låne-kontor undfå lånebiträden i
en eller annan väg; så och med hufvudsakligen fästadt afseende dera, att
låne-kontor, hvilka omfatta ett mindre distrikt af t. ex. ett större eller
tvänne mindre län, icke skulle kunna använda så stort kapital, att ränteinkomsten
deraf motsvarade förvaltningskostnaderna; helst åt styrelsens
organisation vid ett sådant kontor svårligen kan gifvas den enkelhet i form,
som för privat-bankernas filial-kontor är iakttagen; får Utskottet
55:o
afstyrka bifall till de väckta motionerna om inrättande
af liera låne-kontor.
Belåning af Aktier och Publika papper.
Den för ifrågavarande belåning afsatta fond, enligt § 210, uppgående
till 500,000 r:dr, har väl under den sedan nästlidne riksdag förflutna tid
ej varit till fulla beloppet anlitad; men enär öfverskottet, i händelse behof
deraf göres, kan, på sätt Utskottet i 7:de punkten här ofvan föreslagit,
till annan lånerörelse förflyttas, hemställer Utskottet,
56:o
att ej mindre fondens belopp, än äfven föreskrifterna,
angående densammas fördelning på de serskilda diskontkontoren
, måtte oförändrade varda bibehållna.
Enligt 211 § i Banko-reglementet, må såsom Hgpothek antagas och
belånas:
1:o till högst nittio procent af kapitalbeloppet:
Obligationer med 4§ procent ränta och deröfver, utfärdade af Riksgälds-kontoret,
Arméens ackords-amorteringsfond, Stockholms stads drätsel
-
32
Banko-Utskottels Betänkande, N:o 42.
kommission, Bruksegares hypotheks-kassa, Skånska hypoteksföreningen, samt
sådana Svenska hypotheksföreningar, hvilka hädanefter på likartade grunder
med de begge sistnämnde kunna bildas och som blifva af Kongl. Maj:t i nåder
stadfästade, samt af Fullmäktige finnas innebära nödig säkerhet.
Som likväl större delen af de utaf berörda inrättningar utfärdade obligationer
löpa med allenast 4 procent ränta, men dessa obligationer, det oaktadt,
i handeln stå al pari, är någon förlust icke att befara, i händelse sådana
obligationer antagas till belåning efter 90 procent af kapital-beloppet; vid
hvilket förhållande Utskottet tillstyrker att början af nyssberörde stadgande
sålunda förändras:
57:o
Obligationer med fyra procent ränta och deröfver etc.
Hvarförutan och som 2:ne nya hypotheks-föreningar sedermera uppstått,
efter orden Skånska hypotheks-föreningen torde få inflyta:
58:o
Östgötha hypotheks-förening, Smålands och Hallands hvpotheks-förening
samt sådana svenska hypotheks-föreningar,
hvilka hädanefter på likartade grunder med ofvanbemälda
kunna bildas, och som blifva af Kongl. Maj:t i nåder stad
fästade
samt af Fullmäktige finnas innebära nödig säkerhet.
2:0 till högst 75 procent af kapital-beloppet:
Ofvanberörda obligationer med lägre ränta än 41 procent.
I händelse af bifall till framställningen uti punkten 57:o lärer sistnämnde
stadgande böra förändras till
59:o
”Ofvanberörda obligationer med lägre ränta än 4 procent.”
3:0 emot tillika ställd antaglig borge?i för den brist i verkets fordran, som
vid hypothekens användande möjligen skall kunna uppkomma:
a) Aktier i Hjelmare kanal och slussverks bolag, till 50 procent af aktiekapitalet;
b)
Aktier i Södertelje kanal och slussverks bolag till 50 procent af det
ursprungligen tecknade kapitalet, belöpande sig till 10 procent af den summa,
nuvarande aktierna upptaga; och
c) aktier i Götha kanal-bolag, af första klassen lill 25 procent å primitiva
aktie-kapitalet. Ut
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
33
Utskottet tiar väl af Banko-full mäktiges vid riksdagens början afgifna berättelse
inhemtat, alt omförmälda Götha kanal-aktier i allmänna rörelsen endast
gälla 12 ä 16 procent; likväl och som Rikets Höglofl. Ständer vid
1828—1830 Arens riksdag beslutat, dels att Götha kanal-bolag skulle tillsvidare
bibehållas vid den belåningsrätt i Banko-diskonten af deras aktier till
16 f procent al primitiva aktie-kapitalet, som vid 1823 års riksdag beviljades
och dels att nämnda belåningsrätt skulle ökas till 20 procent, sedan bolaget
insatt halfva beloppet af en utaf aktie-egarne äskad insättnings-summa, samt
till 25 procent jemväl A primitiva aktie-kapitalet, då Götha kanal blifvit fullbordad;
så och då några förluster på lån emot hypothek af ifrågavarande
aktier icke böra ifrågakomma, i händelse den serskilda fyllnadsborgen vederbörligen
pröfvas, hemställer Utskottet
60:0
att ofvanberörda 3:dje moment af 211 § i Banko-reglementet
må förblifva oförändradt.
De grunder i afseende på belåningen af aktier och publika papper, som
äro stadgade uti 212, 213 och 214 §§ af Banko-reglementet,
61:0
torde få oförändrade bibehållas.
B. Utlåning få namn och reverser.
Fonden för denna rörelse, enligt 1 mom. af 215 §, bestämd till 9,000,000
r:dr, på det sätt fördelad, att Stockholms diskont innehar 5,800,000 r:dr, Götheborgs
d:o 2,100,000 r:dr och Malmö d:o 1,100,000 r:dr, har under de sednare
åren icke varit till fulla beloppet anlitad.
Af sadan orsak har Utskottet ansett rätta tidpunkten nu vara inne att
återbringa nämnda fond till det belopp, som vid 1823 års riksdag fastställdes,
eller Åtta millioner r:dr, hvarigenom tillgång jemväl blefve i någon mån beredd
för bildande af en serskild fond, att användas till kreditiv åt enskilde
personer, enligt de grunder, hvilka här nedan närmare bestämmas.
Uti den afgifna och vid Utskottets memorial N:o 2 fogade berättelsen,
hafva fullmäktige förmält, att fonden för utlåningen på namn och reverser vid
Götheborgs låne-kontor ej kunnat fylla lånebehofvet. Sorn detta förhållande
sannolikt upphör, då Götheborgs privatbank kommer i full verksamhet; så be
Bih.
till 11. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 5
34
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
farar Utskottet ingalunda, att för den kommande tiden brist på medel skall
sig förete; men då fonden för ifrågavarande lånerörelse, på samma gång den
i Götheborg varit otillräcklig, i Stockholm lemnat ett öfverskott af mera än En
million r:dr; torde det åt fullmäktige böra öfverlemnas att förflytta större eller
mindre obegagnade andelar af fonden från ett till ett annat diskontkontor.
I öfverensstämmelse härmed och som mom. 2, 3, 4 och 5 numera icke
ega tillämplighet, tillstyrker Utskottet, att åt den emot § 215 svarande före
skrift
i blifvande Banko-reglemente matte få gifvas följande lydelse:
62:°
Fonden för denna rörelse bestämmes till Atta millioner
r:dr banko, hvaraf tillhandahållas 5,300,000 r:dr banko
diskontverket i Stockholm till utlåning för rikets samtlige
provinser, med undantag af dem, som ega belåningsrätt i
låne-konloren, enligt hvad här nedan stadgas; 1,800,000
r.dr låne-kontoret i Götheborg, för provinserna Wester
göthland,
Dalsland, Bohus län och Halland, samt 900,000
r:dr låne-kontoret i Malmö, till utlåning för provinserna
Skåne och Blekinge; dock vare det fullmäktige förbehållet
att, efter sig företeende omständigheter, kunna nämnde
summor inom de serskilda diskontverken annorlunda
fördela.
I afseende på de för denna utlåning stadgade och i §§ 216, 217 och
218 intagna grunder, har endast, hvad lånetiden och afbetalningens belopp
beträffar, förändring blifvit föreslagen.
Likmätigt nu gällande föreskrifter, får lånetiden ej öfverstiga sex månader,
men lånen kunna omsättas, dock på högst nämnda antal månader hvarje
gång, och fordras vid omsättning på jemna sex månader minst en femtedels
afbetalning efter ursprungliga kapitalet.
Uti motioner, inom Hederv. Bonde-ståndet väckte och till Utskottet remitterade,
hafva G. B. Appelqvist från Blekinge län, Anders Andersson från Wermlands
län, J. Månsson från Malmöhus län, M. Månsson från Östergöthlands län
och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län yrkat, att hufvudsakligen för
jordbrukare och bergsmän lånetiden måtte utsträckas från sex månader till
helt år med antingen 1/4:dels eller ock 1/5:dels afbetalning hvarje år.
Detta förslag till förändring har under de sednare 2:ne riksdagarna varit
föremål för Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande; och som de skäl, hvilka
grundlagt ett förkastande af detsamma, ännu qvarstå, anser Utskottet sig nu
allenast böra erinra, att, genom lånetidens förlängning, vida större förluster
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
35
skola för diskontverken uppstå, än hitintills varit händelsen, enär gäldenärens
ekonomiska ställning kan under den långa tiden af ett år undergå betydliga
förändringar, oberäknadt, att vederbörande låntagare svårligen skulle kunna
anskaffa antaglige löftesmän för en lånetid, utsträckt till fern år.
Med stöd häraf, tillstyrker Utskottet,
63:o
att nu gällande grunder för utlåningen på namn och reverser
med omsättningsrätt må förblifva oförändrade.
C. Utlåning genom Handels- och Närings-diskonten.
Denna utlåning skiljer sig för närvarande i 2:ne afdelningar, nemligen
a)
Diskontering af inrikes vexlar och accepterade invisningar; samt
b) utlåning emot hypothek af enskildes löpande förskrifningar och accepterade
invisningar eller af inrikes vexlar.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till Utskottets förslag, angående
rättighet för enskilde till erhållande af kassa-kreditiv, uppkommer en
3:dje afdelning utaf handels- och närings-diskonten, eller
c) Kassa-kreditiv åt enskilde personer.
Utskottet skall derför till behandling företaga hvardera af berörda underafdelningar
för sig; men torde derförinnan böra afgifva yttrande, i fråga om
beloppet af den för de 2:ne första afdelningarna gemensamma fond.
Denna fond utgör nu, enligt 219 § i Banko-reglementet, 3,500,000 r:dr,
af hvilka omkring 1/3:del varit under de sednare åren oullånad.
Pä grund häraf och enär en del af dem, som för närvarande begagna
sig af utlåningen genom handels-och närings-diskonten, i stället sannolikt komma
att förskaffa sig kassa-kreditiv; anser Utskottet, att af berörda fond en
summa af 500,000 r:dr må anvisas i och för kassa-kreditiv-rörelsen och hemställer
derför, att
64:o
fonden för diskontering och utlåning genom handels- och
närings-diskonten må bestämmas till Tre millioner r:dr b.ko
och fördelas, i enlighet med stadgandet i Usta momentet
af 219 §.
36
Banko-Utskottats Betänkande, N:o 42.
Andra momentet, af samma § lärer, såsom innefattande en förvaltningsföreskrift,
böra hänföras till det enahanda stadgande om tiden, när räntevinsterna
å allmänna diskontrörelsen skola till Banken inlefvereras, hvilket reglementets
87 § 1 mom. innehåller; hvadan Utskottet ifrån detta förslag utesluter
nämnda mom. af 219 §.
Den sparbankerna i riket förunnade förmån att emot 3 procent ränta i
Banken insätta kapital, hvilka-genom handels- och närings-diskonterna utlånas,
65:o
tillstyrker Utskottet, att bemälda Banker måtte fortfarande
få begagna.
Beträffande diskonteringen af inrikes vexlar och accepterade invisningar,
medgifven uti 221 § af Banko-reglementet och efter hvad Utskottet inbemtat,
från och med 1846 begagnad, får Utskottet anföra följande:
Med anledning af det, uti sednare punkten af berörda §, Banko-fullmäktige
lemnade uppdrag, hafva de, på sätt Rikets Ständers nästlidet år församlade
Revisorer (se tryckta rev:s-ber. § 64) anmält, till efterrättelse fastställt reglementariska
föreskrifter för omförinälda diskontering; vid upprättandet hvaraf
i allmänhet blifvit följde de grunder, som, i afseende på utlåning genom
Handels- och Närings-diskonten, innefattas i 222 § af Banko-reglementet, med
allenast den afvikelse, att stadgandet i 5 mom. af samma § borde, vid fråga
om diskontering af vexel, tillämpas endast å den af endossenlerne, som vexeln
i sista hand öfverlåtit.
Jemte hänvisning till de i omförinälda § af Berättelsen ordagrannt intagna
föreskrifter, får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, det Revisorerne, i anledning
af berörda afvikelse från stadgandet i 5 mom. af 222 §, yttrat, att, ehuru
Revisorerne medgåfvo, att, då högsta beloppet, hvarför någon får häfta uti
Handels- och Närings-diskonten, är bestämdt till 40,000 r:dr, det ändamål, Rikets
Ständer, genom vexel-diskonteringen afsett, skulle hafva motverkats, i
händelse alla å en vexel befintlige öfverlåtare antecknats såsom gäldenärer,
borde likväl denna åtgärd för diskont-verkets säkerhet iakttagas; dock vore, i
sådant fall, enligt Revisorernes åsigt, nödigt, att omförmäldta maximum betydligen
förhöjes, eller ock att föreskriften om ett maximibelopp alldeles uteslutes.
Lika med Revisorerne, anser Utskottet det icke vara med diskont-verkets
säkerhet förenligt, att af de å en till diskontering antagen vexel befintlige endossenter,
såsom gäldenär betrakta endast den, som i sista hand vexeln öf
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
37
verlåtit; och ehuru Utskottet icke befarar, att vexel-diskontering skulle motverkas
genom bibehållande af nu stadgade maximum, enär det ingalunda är
sannolikt, att i allmänhet de vexlar, hvilka diskonteras, skola med flere endossenter
vara försedde, har Utskottet likväl här nedan föreslagit, att nämnda
maximum måtte förhöjas.
Derjemte hafva Revisorerne förmält, att, om det i 7 § af ofvanberörda
reglementariska föreskrifter intagna stadgande, att sista öfverlåtaren a en domicilierad
vexel skall hafva sitt hemvist å diskonteringsorten, icke funnes, så
skulle vexlars uppkomst och spridande i rörelsen befrämjas.
I anledning häraf bör Utskottet förklara, att, då borttagandet af nämnda
föreskrift förutsätter behofvet deraf, att diskontverken på alla orter inom riket,
hvarest vexel kan komma att accepteras, hafva pålitlige kommissionärer; så
måste Utskottet afstyrka en förändring, hvilken skulle föranleda den tillökning
i förvaltnings-kostnaderna, att någon inkomst af diskonteringen troligen ej vore
att påräkna.
Det af Revisorerne omnämnda och af dem ogillade förslag att till diskontering
antaga vexel inom riket af utländsk man, dragen pä inländsk man,
kan Utskottet ej heller biträda, och får, såsom skäl derför, åberopa hvad Revisorerne
i ämnet anfört.
Deremot gillar Utskottet det af Banko-fullmäktige gifna och af Revisorerne
anmälda förklarande, att något hinder icke möter för diskontering af vexlar
eller invisningar, utgifna eller accepterade af de ledamöter i handels- och näringsdiskont-direktionen,
hvilka icke tillika äro ledamöter af Banko-diskont-direktionen;
och skall Utskottet framdeles, i samband med de reglementariska föreskrifterna
för diskont-verkens förvaltning, underställa Rikets Ständers bepröfvande
förslag till stadgande i berörda- afseende.
I samband härmed har Utskottet förehaft den del af en utaf Herr von
Hohenhausen, M. S., hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, som
innehåller det förslag, att Banko-fullmäktige må berättigas "att diskontera å
utrikes ort här på platsen dragna vexlar, accepterade af godkända handelshus.”
Under förutsättning, att motionären härmed afsetl, det vexlar, som blifvit
i Sverige trasserade på utrikes ort, böra tilläggas diskonteringsrätt, får Utskottet
gifva den utsträckning, nämnda förslag innefattar.
Utom det att stora svårigheter skulle för Handels- och Närings-diskontdirektionen
möta vid pröfningen af dylika låne-frågor, komme verkställigheten
otvifvelaktigt att leda till båda betydliga kostnader och förluster; hvadan Utskottet
-
38
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
66:0
afstvrker bifall till Herr von Hohenhausens berörda
motion.
Enär skäl icke förefinnes att fortfarande iörunna acccpteradö invisningar
de förmåner, som för inrikes vexlar äro medgifna; har Utskottet, med erinran,
att invisningar kunna i Handels- och Närings-diskonten belånas, uteslutit dem
från följande förslag till föreskrifter, angående diskontering af inrikes vexlar.
67:o
Vexel, som är dragen af inom riket bosatt svensk undersåte
på annan inländsk man, och utställd i enlighet med
den i lagen för inrikes vexlar den 20 Maj 1835 stadgade
form, diskonteras i Handels- och Närings-diskonten i Stockholm
samt låne-kontoren i Götheborg och Malmö, under
följande vilkor, nemligen:
a) Den till diskontering erbjudna vexeln skall, ställd i svenskt
mynt på högst 6 månader, vara accepterad. Är acceptanten
icke bosatt å diskonteringsorten, skall i accepten
uppgifvas namnet på en derstädes boende person, hos
hvilken betalningen vid förfallotiden tillhandahålles. I sådant
fall erfordras jemväl, att sista öfverlåtaren (endossenten)
har sitt hemvist i diskonteringsorten;
b) Diskontering å kortare tid än 30 dagar är icke medgifven;
c)
Räntan, hvilken förskottsvis afdrages, utgör Fyra procent;
d) Diskontering sker företrädesvis framför belåning;
e) Vexel å lägre belopp, än 166 r.dr 32 sk. banko antages
ej till diskontering;
f) Högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet under alla de förhållanden,
uti hvilka någon, vare sig i egenskap af låntagare,
vexel- eller hypotheks-utgifvare, acceptant, endossent
eller löftesman, kan blifva hos diskontverket häftande
deruti ej inbegripet hvad han må vara skyldig
lill Banko-diskont-verkel, samt i och för kreditiv, får
icke öfverstiga 50,000 r:dr banko.
Som de närmare bestämmelser, rörande diskontering, hvilka af fullmäktige
blifvit upprättade, kunna med afseende å förändrade förhållanden möjligen
vid tillämpningen erfordra någon jemkning;
Banko-lUskottets Betänkande, N:o 42.
39
68:0
tillstyrker Utskottet, alt åt Fullmäktige må öfverlenmas att,
med iakttagande af ofvan stadgade grunder för diskontering
af inrikes vexlar, till efterrättelse fastställa sådana
jemkningar eller förändringar i detalj-föreskrifterna angåen
de
samma diskontering, som kunna finnas behöfliga.
I fråga dernäst, angående utlåning genom Handels- och Närings-diskonterna,
hvarom 222 § i Banko-reglementet bestämmer, har Utskottet emottagit
följande inom Riks-stånden väckta motioner, nemligen:
1:o af Herr von Hohenhausen, Af. S., som tillstyrkt, att, då sådant pröf
vas
vara för Banken fördelaktigt, lån må kunna från Handels- och Närings
diskonterna
utgifvas, emot hypothek af inteckning i fastighet, jemte borgen på
högst 6 månader och till ett maximi-belopp för hvarje person af 50,000 r:dr b:ko;
2:o af Herr Hjerta, L. J., hvilken föreslagit, dels att det för lån i Handels-
och Närings-diskonten hittills fastställda maximi-belopp hädanefter må
försvinna, och lånens beviljande med förtroende öfverlemnas åt Banko-styrel
sens
bepröfvande; dock med den generella föreskrift, att, der tillgången ej
medgifver alla godkända ansökningars beviljande, de mindre lånen i allmänhet
må ega företräde framför de större, samt dels, att Utskottet måtte till Rikets
Ständer inkomma med förslag till föreskrifter, som kunna medgifva belåning
äfven af sådana handelsvaror i allmänhet, som kunna ställas under publik
kontroll, samt icke lätt äro underkastade förskämning.
Beträffande nu först frågan om belåning i Handels- och Närings-diskonten
af intecknade förbindelser, så enär granskningen af sådana säkerhetshandlingar
ofta kunde komma att medtaga mycken tid, samt inteckningar i fastighet, i anseende
till de tysta förmånsrätterna, understundom icke erbjuda bättre säkerhet,
än förbindelse på namn, hvilka sednare i så måtto hafva företräde framför
de förra, att mindre omgång erfordras vid beloppets utkräfvande medelst
lagsökning, får Utskottet
69:o
afstyrka bifall till detta förslag,
hvilket ingalunda skulle bereda någon lättnad för låntagaren, då han, genom
de af Utskottet här nedan tillstyrkta förändringar, skulle, utan den kostnad,
som anskaffning af bilagorna till en intecknad förbindelse alltid måste
medföra, kunna, om han är fullkomligt vederhäftig och har att förete antagligt
hypothek af löpande förbindelse, erhålla det lånebelopp af 50,000 r:dr, motionären
ifrågasatt.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
Då maximi- och minimi-lånebelopp finnas genom Banko-reglementet bestämda
för så väl allmänna diskont-utlåningen, som lånen på publika papper,
tror Utskottet det icke vara lämpligt att härutinnan göra undantag för utlåningen
genom Handels- och Närings-diskonten, samt såmedelst på Banko-styrelsen
öfverflytta en rättighet, som, hvad den öfriga lånerörelsen beträffar, Rikets
Ständer sig förbehållit; och då det af Utskottet tillstyrkta maximum af 50,000
r:dr banko torde i de flesta fall uppfylla ändamålet med denna låne-inrätlning,
eller beredandet af lättnad åt handeln och den större rörelsen,
70:o
afstyrker Utskottet bifall till Herr Hjertås i berörda afseende
gjorda framställning.
Till den af bemälde motionär ifrågasatta belåning af sådana handelsvaror
i allmänhet, hvilka kunna ställas under publik kontroll, måste Utskottet jemväl
71:o
afstyrka bifall;
enär, hvad åtminstone kolonialvaror angår, om hvilkas belåning fråga vid föregående
riksdagar varit väckt, sådana variera betydligt i pris och äro underkastade
förskämning, oberäknadt, att tillsynen öfver deras behöriga vårdande
i städerna utom Slockholm, Götheborg och Malmö, komme att medföra kostnader,
hvilka möjligen icke ersättas af vinsten på denna lånerörelse, som, under
äldre tider i Banken medgifven, blifvit, till följd af derå gjorda förluster,
åter indragen.
Vid granskning af föreskrifterna i 222 § af Banko-reglementet, angående
utlåningen genom Handels- och Närings-diskonten, har Utskottet ansett sig
böra föreslå följande förändringar.
Genom 1 mom. är medgifvet, att lån under den bestämda minimi-summan
af 1000 r:dr få ullemnas, då lån icke genast kunna från allmänna diskonten
utfalla.
Enär likväl Handels- och Närings-diskonten icke är tillkommen, för att
biträda sådane lånbehöfvande, hvilka hufvudsakligen anlita allmänna diskonten,
torde berörda medgifvande böra utgå.
Som inrikes vexlar få diskonteras för lägre ränta, än den för utlåningen
bestämda, lärer någon belåning af sådana vexlar icke komma i fråga; hvadan
Utskottet från belåningsrält uteslutit dylika hypothek.
Uti 3:dje mom. stadgas, att, för erhållande af lån, icke öfverstigande
10,000 r:dr, erfordras minst 2:ne namn, och uti 4:de morn., att lån utöfver
nämnda summa icke få utgifvas utan emot 3:ne namn.
Då
/
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42. 4-1
Då dessa föreskrifter kunna föranleda dertill, att mera ansedda handelshus,
fastighetsegare och fabriksidkare ej begagna handels-och närings-diskonten,
emedan de, heldre än att anlita en person om borgen å en fullkomligt god
förbindelse, förskaffa sig lån derå på annat håll, om äfven detta skulle draga
högre ränta; så och enär .diskonten i de flesta fall torde mindre äfventyra
på 2:ne sådana namn, här ofvan omförmälas, än på 3:ne af de namn, hvilka
nu förekomma, då större lån äro i fråga; håller Utskottet före, att de anmärkta
föreskrifterna böra borttagas.
Den förhöjning uti högsta tillåtna skuldsättningsbelopp, Utskottet tillstyrkt,
i afseende på diskontering, torde äfven få tillämpas i fråga om utlåning, såsom,
efter Utskottets öfvertygelse, medförande fördel för handels- och näringsdiskonten.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu anfört, tillstyrker Utskottet,
att föreskrifterna i 222 § af Banko-reglementet måtte erhålla denna lydelse:
72:o
Mom. 1. Mindre lån, än å Ett tusen riksdaler banko få
ej utgifvas.
Mom. 2. Lånen meddelas på sex eller mindre antal
månader, och utan omsättning.
Mom. 3. För erhållande af lån erfordras, jemte lån
sökandens
förbindelse, hypothek, som bör motsvara hela
den reverserade lånesumman och utgöras af enskildes,
samtidigt med lånet, eller några dagar före eller efter
detsamma, förfallande, löpande förskrifningar och accepterade
invisningar.
Morn. 4. 1 afseende på högsta tillåtna skuldsättnings
belopp,
gäller till efterrättelse hvad derom i 67 punkten,
mom. litt. f, här ofvan är stadgadt.
Mom. 5. I öfrigt tillhör direktionen att, med afseende
å hvarje sökt lånebelopp, pröfva antagligheten af de derför
erbjudna lånehandlingar, samt med uppmärksamhet och
noggrannhet tillse, att verkets säkerhet genom desamma
betryggas; och må direktionen icke underlåta att, för vinnande
af detta ändamål, förskaffa sig alla de upplysningar,
Bih. till B. St. Prut. 1847 och 1848. 6 Samt. 1 Afd. 15 It afl,
6
42
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
sorn kunna inverka på omdömet om lånsökandes ställning
och förmåga att i allo uppfylla ingångna förbindelser.
Mom. 6. Vid uteblifven liqvid å förfallotiderna böra lånedokumenterna
genast till lagsökning utlemnas.
Hvad slutligen frågan om kassa-kreditiv angår, så och under förutsättning,
att sådana kreditiv komma att enskilde personer beviljas, får Utskottet afgifva
följande förslag till reglementariska föreskrifter för nämnda kreditiv-rörelse:
73:o
Mom. 1. Med kassa-kreditiv förstås rättigheten att, inom
visst bestämdt maximum, kunna af Banken undfå låneunderstöd
för tillfälligt begagnande, på sådant sätt, att
ränta påföres för hvad af det medgifna beloppet tid efter
annan lyftes, men enahanda ränta åter godtgöres kreditivhafvaren
för derå efter hand skeende återbetalningar.
Mom. 2. Fonden för denna rörelse är bestämd till
1,850,000 r:dr; hvaraf '1,000,000 r:dr tillhandahållas handelsoch
närings-diskonten i Stockholm, 500,000 r:dr låne-kontoret
i Götheborg, samt 350,000 r:dr låne-kontoret i Malmö;
egande Fullmäktige dock att, efter sig företeende omständigheter,
dessa belopp inom de serskilda diskont-verken
förändra.
Mom. 3. Emot säkerhet, som af vederbörande direktion
pröfvas och godkännes, beviljas kreditiv på högst ett år,
räknadt från den dag, kreditiv-rättighet blifvit förunnad,
med vilkor, att såsom inträdes-afgift erlägges \ procent
af kreditiv ets hela belopp.
Mom. 4. Kreditiv meddelas icke någon till högre belopp,
än 10,000 r.dr eller å lägre summa än 1000 r:dr,
allt banko; börande, i öfrigt, kreditivbeloppet lämpas efter
beskaffenheten och omfånget af den rörelse, kreditivsökanden
bedrifver.
Mom. 5. Utassigneringar och afbetalningar få i mohn af
behof verkställas, dock aldrig på mindre summa hvarje
gång, än 50 r;dr, och deröfver endast på jemna 10-tal r:dr.
Mom. 6. För utassigneringar få allenast handskrifna
assignationer begagnas.
Mom. 7. Kreditiven skola, enligt deras egentliga bestämmelse,
begagnas, och få sålunda icke användas såsom
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
43
stående lån, vid äfventyr att, i motsatt fall, varda till hela
beloppet, eller någon del, till inbetalning inom en månad
derefter uppsagda.
Mom. 8. För de summor, som å kreditiven lyftas eller
insättas, beräknas fem procents ränta.
Mom. 9. Fullmäktige låta, efter det vederbörande direktioner
i ämnet hörde blifvit, i enlighet med ofvan utstakade
grunder, upprätta de föreskrifter, hvilka kunna erfordras,
för att till verkställighet bringa ifrågavarande krediti
v-rörelse; börande Fullmäktige, vid fastställandet af
nämnda föreskrifter, tillse, att kreditivens begagnande för
kreditiv-tagarne så underlättas, att det med denna rörelse
afsedda ändamål må i möjligaste måtto befrämjas.
Som den för Stockholms handels- och närings-diskont afsatta reservfond
redan blifvit, på sätt 223 § i Banko-reglementet bjuder, till Banken
aflemnad,
74:o
lärer föreskriften derom, såsom numera obehöflig, få från
blifvande reglemente uteslutas.
Utskottet har slutligen, i samband med låne- och kreditiv-rörelsens reglering
på det hela, under öfvervägande förehaft nedan upptagne, till Utskottet
hänvisade, motioner, nemligen •
1:o af Friherre Hermelin, Aug. Söderling, som hemställt, att direktionen
för de gemensamma arbets-inrättningar, hvarom flera fattigvårds-samhällen
kunna öfverenskomma och hvilkas reglemente af Kongl. Maj:t blifvit faststäldt,
må ega rätt att, på billiga ränte- och afbeta]nings-vilkor m. m., samt å kommunernas
vägnar, upptaga lån i Rikets Ständers' Bank, till förlag för större
arbeten, för hvilket ändamål en summa af 250,000 r:dr banko må afsättas,
att intill nästa riksdag utgå till dylika försträckningar.
Utan att ingå i bedömande, huruvida sådana associationer kunna blifva
af fördel eller icke, får Utskottet endast erinra, att, då det för Bankens ändamål
torde vara främmande att bevilja dylika förlags-lån, lära, i fall hufvudsaken
anses vara förtjent af uppmärksamhet, nödiga medel böra från annat
håll för det afsedda ändamålet beredas; hvadan Utskottet
75:o
afstyrker bifall till Friherre Hermelins ifrågavarande motion.
44
Banko-1 Is kol tels Betänkande, N:o 42.
2:o af Herr C. C. Hörnstein, hvilken uppå anförda skäl föreslagit,
det Banko-stvrelsen må berättigas att tillåta upp- och afskrifnings-räknings
öppnande i Banken mot 2, högst 3 procents ränta; hvarvid nämnda styrelse
skulle ega att bestämma minimum för depositionerna , vilkoren för
återlyftningen, samt att deponent aldrig får på dylik räkning utställa löpande
assignationer.
I händelse motionären genom detta förslag skulle afse att bereda
Banken tillräcklig fond för dess lane- och kreditiv-rörelse, får Utskottet
upplysa, att, utom det att Banken för närvarande icke kan fruktbargöra
egna kapital, innestå vanligen på deposit-räkning, utan ränta, Hera
millioner r:dr, på hvilka, i händelse af behof, låne-rörelse kunde till en del
grundas.
Om åter, såsom af de för motionen anförda skäl vill synas, afsigten
med den föreslagna upp- och afskrifnings-räkningen vore att vid ofördelaktig
konjunktur kunna från rörelsen indraga utelöpande sedlar; så vinnes
detta ändamål på ett mindre kostsamt och mera verksamt sätt, genom upplåning
på längre terminer af allmänheten, hvilket ock tillförene blifvit med
fördel begagnadt. (
Genom öppnande af en upp- och afskrifnings-räkning skulle Banken
komma att få erlägga ränta på betydligare summor, hvilka dels redan i
Banken innestå räntelösa, och dels ligga ofruktbara i allmänna kassor och
hos enskilde, utan att Banken kunde på något sätt tillgodogöra sig de
sålunda mot ränta insatta medlen, helst ändamålet med en dylik räkning
är, att insättaren vid anfordran skall återbekomma större eller mindre del,
eller hela det belopp, han insatt.
På dessa skäl afstyrker
76:o
Utskottet bifall till ofvanberörda förslag.
3:o af Grefve Gyldenstolpe, Anfon Gabriel, som hemställt: att af Bankens
nu oanvända förlagskapital för allmänna diskonterna, handels- och näringsdiskonten,
belåningen af publika papper samt kreditiver, 3 millioner r:dr
må afsättas, hvaraf hälften användes till inköp af säkra räntebärande obligationer,
löpande med minst 4 procents ränta och sex månaders längsta
uppsägning samt andra hälften utlånas företrädesvis till hypotheks-föreningar
emot deras utgifvande obligationer å 1000, 250 eller 100 r:dr med 4 1/2
procents ränta och, då hypotheks-föreningarne sådant åstunda, endast på
deras sida uppsägbara; att hvad som sålunda icke af hypetheks-föreain
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
4”>
gar upptoges, skall utlånas till jordegare på lika vilkor samt efter samma
grunder, som i öfrigt aro gällande för Bankens nuvarande utlåning mot inteckning
i fast egendom på landet, dock att dessa lån ej må beviljas till
lägre belopp än 1000 r:dr, men deremot kunna, i förhållande till pantens
värde inom halfva taxerings-beloppet, utgifvas till högre summa än 6000
r:dr; samt att, om de lånerörelsegrenar, hvilkas oanvända öfverskott sålunda
blifvit till utlåning afsedde, framdeles skulle komma i behof af det maximum,
sorn för dem kan varda bestämdt, borde, i händelse annan utväg till
behofvens fyllande ej funnes, sådant ske genom uppsägning, försäljning eller
belåning af de obligationer, som erhållits, på sätt ofvan omförmäles.
Som Utskottet föreslagit, att en del af de fonder, hvilkas fruktbargörande
motionären afsett, skola till andra föremål användas, och det icke är
osannolikt, att, i händelse nämnda förslag bifalles, föga skall blifva oupptaget
af berörda fonder, så och då motionen hvilar på den förutsättning, att
Banken skall sakna tillfälle att förränta en del af de till lane- och kreditiv-rörelsen
afsedde medel; anser Utskottet, att af berörda anledning den
väckta motionen måste hafva förfallit.
Men om äfven låne- och kreditiv-rörelsen skulle vid något tillfälle förete
större eller mindre oanvände öfverskott; tror Utskottet det icke vara
lämpligt att tillgodogöra dem genom inköp af sådana obligationer, hvilka
från långifvarens sida äro ouppsägbara, enär, genom vidtagandet af en dylik
åtgärd, de fastställda lånefonderna skulle komma att till beloppet förminskas,
eller ock Batiken möjligen nödgas att med förlust afyttra dylika obligationer.
Under anmälan, att Utskottet framdeles, i fråga om uppköp för Bankens
räkning af räntebärande obligationer, kommer att yttra sig i förevarande
ämne; får Utskottet
77:o
nu afstyrka bifall till Grefve Gyldenstolpe^ ofvanberörda
motion.
Sedan Utskottet sålunda genomgått låne- och kreditiv-rörelsen samt
till besvarande upptagit de angående densamma väckte och till Utskottet
remitterade motioner, får Utskottet framlägga följande jemförelse emellan
förlagskapitalen för de serskilda låne- och kreditiv-rörelsegrenarna, enligt
nu gällande Banko-reglemente och likmätigt det af Utskottet här ofvan upprättade
förslag:
46
Bauko-Utskottets Betänkandey N;o 42.
För lån på guld och silfver, jern,
koppar m. fl. vågförda effekter
samt tackjern ....
„ »på fast egendom ....
„ „ till skiften och odlingar
Kreditiv till Riksgälds-kontoret . .
Dito till Kongl. Kommers-kollegium
för manufakturernas
och fabrikernas understöd
Dito till Jern-kontoret . . .
Dito till Fahlu bergslag, Stock
holms
stads brandförsäkrings-kontor
samt sparbankerna
i riket
Dito till hypotheks-föreningar .
Dito „ associationer och privat
banker
för spanmåls-be
-
Dito
larling
Till belåning af
Enligt Bankomentet.
3.500.000
6.500.000
80,000
1,000,000
M a x i m u m.
regie- Enligt Utskottets
förslag.
3,500,000
7.000.000
80,000
1.000.000
1,500,000:  1,800.000:
Stockholms stads drätsel-kommission
. . .
aktier och publika
papper
utlåningen på namn och reverser
diskonteringen och utlåningen
genom handels- och näringsdi
skonten
Kassa-kreditiv åt enskilde . .
600,000:
300,000:
800,000:
400,000:
600,000:
— 300,000:
500,000:
9,000,000:
3,500,000:
50,000:
500.000:
8,000,000:
3,000,000
1,850,000
Summa 27,680.000:
27,680,000
Af förestående jemförelse visar det sig, att lane- och kreditiv-rörelsen
på det hela skulle, enligt Utskottets förslag, komma att uppgå till enahanda
summa, som för berörda ändamål vid sednaste riksdag fastställdes;
och enär Utskottet ansett sig icke böra afgifva något förslag, hvarigenom
nämnda summa blefve öfverskriden, har, såsom fond i och för kassa-kredi
-
Hanka-Utskottets Betänkande, N:o 42.
47
tiv-rörelsen endast uppförts ett belopp af 1,850,000 r:dr banko, ehuru det
ar sannolikt, att, i händelse kassa-kreditiven komme att allmännare begagnas,
omförniälda fond ej blifver för ändamålet tillräcklig.
Afdelningen 5 utaf Banko-reglementets 6:te artikel innehåller föreskrifterna
om sättet för fyllande af privat-bankernas sedel-utgifning, i fall en eller
/lera af dem skulle innan nästa riksdag indraga deras rörelse, för att
vid oktroj-tidens slut upphöra.
Som den för nuvarande privat-banker meddelade oktroj-tid icke före
nästa riksdag löper till ända, samt det ej eller är anledning förmoda, alt
någondera af berörda banker skall före nämnda tid upphöra; så tillstyrker
Utskottet, att omförmälde föreskrifter
78:o
måtte från Banko-reglementet få uteslutas.
Stockholm den 27 Mars 1848.
Reservationer:
af Herr Mannerskantz, C. A.:
”Jag reserverar mig emot Utskottets beslut att föreslå en tillökning
för fastighetsbelåningsfonden af 500.000 r:dr banko och för manufakturdiskont-kreditivet
af 300.000 r:dr banko. Jag anser det nemligen vara ett
fortsatt och vådligt återgående ifrån de vid 1834 års realisation för myntvärdets
upprätthållande lagda grunder, då man riksdag ifrån riksdag ständigt
förökar de lånegrenar inom Banken, derifrån de till utlåningar anvisade
medel, såsom för längre tid fästade, icke kunna så flätt och så hastigt
disponeras, som någon gång i behofvets stund för Bankens säkerhet ovilkorligen
erfordras. Och då den svenska riksbankens förnämsta hufvudändamål
är och skall vara att upprätthålla stadga i myntvärdet, måste jag
bestrida hvarje derifrån förande afsteg, och följaktligen så mycket heldre
äfven den af Utskottet nu föreslagna åtgärd, som jag aldrig kan godkänna,
att enskilda, om än så mäktiga och väl förbundna, intressen få göra sig
gällande på den allmänna nyttans bekostnad.
En bevekande omständighet har visserligen blifvit anförd för tillökning
i fonden för belåning af fastighet å landet, då man inom Utskottet har
sagt, att, sedan de större jordegarne, genom inrättande af privat-banker
och hypotheks-föreningar, kunnat åstadkomma en relativ förhöjning af de
-
48
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
ras egendomars värde, så måste man, för att jemna detta missförhållande
genom den föreslagna ökningen, försöka att bereda de mindre jordegarne
någon motsvarande fördel. Men detta skäl — som dessutom ej eger den
ringaste tillämpning å den äfven beslutade förhöjningen af fonden för belåning
af fastighet i stad — huru vigtigt det än må synas, måste dock vika
för Bankens trygghet och det allmänna bästa, som fordrar orubblig
konseqvent tillämpning af de erkändt riktiga grundsatser, hvarefter hvarje
Bank bör styras och förvaltas. Och derjemte tror jag, att den fördel, sorn
man velat förskaffa åt de mindre jordbrukarne på det sätt, som Utskottet
föreslagit, ej skall komma flere än några jemnförelsevis högst få individer
till godo, saint att en vida bättre, både för det allmänna, Banken och så väl
mindre, som större jordegare, mera gagnande utväg skulle kunna föreslås,
den nemligen: att Riksens Ständers Bank till redan bildade eller framdeles
uppkommande hypotheks-föreningar, emot en t. ex. till 3 procent betingad
ränta, afstår så stor del af den till belåning af fast egendom å landet
anvisade fond, som för hvardera hypotheks-föreningen ungefärligen
kan motsvara den eller de uti densamma ingångna provinsernas hittills begagnade
lånerätt i Banken, samt på fördelaktiga vilkor till dessa hypotheksföreningar
beviljar kreditiv-rätt å Banken, emot det uttryckliga förbehåll,
att hypotheks-föreningarna emot åtnjutande af dem af Banken erbjudna
förmåner, skola meddela full rättighet till inträde äfven för alla så låga fastighetsvärden,
som för närvarande i Riksbanken få belånas, samt att hypotheks-föreningarna,
såsom säkerhet för de emottagna lånebeloppen, till
Banken utfärdar sådana räntebärande för bindelser, som lätt å in- och utländska
börser kunna realiseras.”
af Herr Skogman, C. D.: ”Under öfverläggningarna i Banko-utskottet
har jag biträdt den mening, att det för både Banken och allmänheten
är rådligast, att det vid sista riksdag bestämda maximum för Bankens låne-rörelse
icke, under närvarande penninge-förhållanden inom landet, öfverskrides,
utan snarare minskas, helst en betydlig del deraf under förlidet år
varit och ännu är oanvänd. Inkastet, att genom låne-rörelsens inskränkning
Bankens räntevinst skall nedsättas, har icke synts mig förtjena afseende;
ty dels vore det ett mindre ondt, än att genom öfverlättade penninge-tillgångar
inleda illa beräknade företag och äfventyrliga spekulationer, dels
kunna Bankens öfverlopps-medel, om sådana finnas, användas till inköp af
räntebärande obligationer, som lemna en större behållen vinst, än en med
dryga
Banko-Ltskottets Betänkande, N:o 42.
49
dryga omkostnader förenad låne-rörelse och derjemte ytterligare befästa
Bankens goda ställning.
Med tillämpning häraf reserverar jag mig emot följande punkter i Banko-utskottets
betänkande, N:o 42.
1:o Emot den i 23 punkten föreslagna tillökning af 500,000 r:dr i
cirkulations-kapitalet för lån emot inteckning i fast egendom, hvilken tillökning
dessutom icke synes vara af verkligt behof påkallad, enär flera
under sednare tiden tillvägabragta hypotheks-föreningar lemna tillfälle till
amortissements-lån för större jordegare, hvarigenom Bankens, äfven vid
sista riksdag, tillökta fond för dylika lån bör bli så mycket mera tillgänglig
för mindre jordegare.
2:o Emot den uti 34 punkten tillstyrkta förhöjning af kreditivet för
manufaktur-diskonten ifrån 1,500,000 till 1,800,000 riksdaler. Det är visserligen
sannt, att under de sistförflutna 10 åren svenska slöjde-alster betydligen
tillväxt i både mängd och godhet, samt att värdet af de tillverkningar,
för hvilka lån i Manufaktur-diskonten erhållas, stigit ifrån 8 till 11
millioner riksdaler; men kreditivet i Banken har under samma tid vunnit
tillökning i större förhållande, eller ifrån 1 million riksdaler, som den utgjorde
ända till år 1842, till 1,500,000 riksdaler, som nu gällande Bankoreglemente
fastställer.
3:o Emot den af Utskottet i 73 punkten föreslagna tillökning i fonden
för kassa-kreditiver utöfver de 1,500,000 riksdaler, som för sådant ändamål
blifvit öfverflyttade ifrån fonderna för allmänna diskonten, samt Handels-
och Närings-diskonten.
4:o Jag reserverer mig äfven emot tillstyrkandet i 73 punkten, mom.
2, att maximum för kassa-kreditiv må bestämmas till 10,000 riksdaler, börande,
efter min tanka, detta maximum sättas till minst 20,000 riksdaler.'’
I Usta och 2:dra punkterna af sistnämnda reservation har Grefve
Cronhjelm, P. E., instämt.
I Irsta, 2:dra och 3:dje punkterna af samma reservation hafva Friherre
Oxenstjerna, Carl, samt Herrar Reuterskiöld, C. och Akerman, Fr., sig förenat;
hvarförutan Herr L. Bergman instämt i 4:de punkten, Herr Östberg i
Usta och 4:de punkterna samt Herr Palander i Usta, 2:dra och 4:de punkterna.
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 6 Sami. 1 Afd. 15 Häft.
7
50
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
Af Herr Bogeman, C. A.:
”Af skiljaktig och från majoritetens inom Högloft. Banko-utskottet beslut,
i flera frågor, afvikande mening reserverar jag mig emot Utskottets
utlåtande, angående Bankens lånerörelse, uti nedan förekommande fall.
1:o Uti cirkulations-kapitalet emot inteckning i fast egendom, hvilket
“vid 1834—1835, 1840—1841 samt 1844—1845 årens riksdagar blifvit,
gång efter annan, ökadt och för närvarande utgör det redan betydliga beloppet
af 6,500,000 r:dr banko, föreslås en ytterligare förhöjning af 1/2
million r:dr samma myntsort. Det ser ut, som denna fond aldrig skulle
blifva nog förstärkt, och som anspråken på Banken att underlätta, för att
icke säga befordra, jordegarnes i Sverige skuldsättning, aldrig skulle upphöra.
Visserligen har Riksbanken sig ålagdt, bland andra, äfven det onus
att vara lånebank, men, enligt denna mera allmänna, och, i min tanka, fullt
riktiga åsigteri, är dess väsendtligaste bestämmelse att upprätthålla landets,
en gång för alla, bestämda myntvärde. Huruledes Banken i längden, skall
kunna honorera denna sin vigtiga förbindelse, är mig icke fattligt, enär man
ideligen ökar just de fonder, som för Banken, såsom garant af sedelmyntets
silfvervärde, äro mest vådliga. För att Banken, vid svårare kris och
under större påkänningar, skall kunna upprätthålla myntvärdet, fordras ovedersägligen,
att dess utlåningar göras på kort tid och endast emot sådana
fordringshandlingar, som, utan svårighet eller hinder, kunna försäljas. Fastighets-lånen,
med afsedd återbetalning på 28 å 30 års tid äro af rakt motsatt
natur, och motverka således, i behofvets stund, Bankens ofvan antydda
hufvudsakligaste ändamål: realisationens bestånd. Slutligen anser jag mig
ock böra fästa Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet derpå, att någon olämpligare
tidpunkt att öka fastighets-lånefonden än det närvarande ögonblickets,
svårligen torde någonsin inträffa, ,ty bifalles förökningen i fonden, blifver följden
att alla i banken nu redan inkomna, gran skade och godkände lån, uppgående
till belopp af 568,000 r:dr banko, genast varda meddelade, och att
vid det obestridliga förhållande, som öfver allt i landet, för närvarande, äger
ram, att tillgången på penningar och cirkulationsmedel är ej allenast ymnig,
utan till och med öfverflödig, från Rikets Ständers Bank släppa ut på
en gång, blott från en enda lånegren, ytterligare 1/2 million r:dr banko,
synes mig högst vådligt och obetänksamt, och skall, om så tillstädjes, ofelbart
inverka mer än menligt på landets flera ekonomiska förhållanden.
Serskildt får jag ock reservera mig emot Utskottets hemställan, rörande
den föreslagna ökade låne-fondens fördelning emellan landt- och stadsegendomarna.
Då de skäl, som blifvit anförde till ådagaläggande af be
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
51
hofvet af fastighetslånerörelsens utvidgning, icke i flere fall aro tillämpliga
för städernas lius och egendomar, har jag ej heller med min röst till Utskottets
beslut härutinnan bidragit.
2:o I afseende på Utskottets beslut att föröka kreditivet för manufaktur-diskonten
från dess närvarande belopp 1,500,000 r:dr till 1,800.000 r:dr
banko, instämmer jag i allo uti den, rörande denna punkt, utaf Herr Skoginan
afgifna reservation.
3:o Vid kassa-kreditivers meddelande åt Jern-kontoret, Stockholms
stads Brandförsäkrings-kontor och åt Sparbankerna i riket har, för min
del, jag ansett, att Bankens fördel ej bordt helt och hållet lemnäs utur
sigte. Då banken hugnar nyssomförmälda inrättningar med den stora fördel
att inom visst belopp ega tillgång på penningar att under 3:ne års tid
när som helst kunna lyftas, emot endast 3 ä 4 procent ränta för hvad å
kreditiven upptages, så synes mig billigt, att Banken borde tillförsäkras någon
ersättning för dess åtagna förbindelse att hålla betydliga summor, såsom
kassa-kreditiver i reserv. Om kreditiven icke begagnas, och ingen
lyftning således skedde, till större eller mindre belopp, skulle, enligt Utskottets
förslag, ingen enda skilling komma Banken till goda, oansedt den
flera år hållit vederbörande stora kreditiv-belopp tillhanda. Jag har derföre
yrkat, fast förgäfves, att vid kreditivers meddelande, kreditivtagaren
alltid skulle vara pligtig erlägga 1/2 procent i och för sjelfva rättigheten
att af kreditiv få sig begagna.
4:o Rörande Utskottets synnerligt inkonseqventa förfarande att föreslå
Rikets Ständer, att, medelst uteslutande af § 196 uti nu gällande Banko-reglemente,
indraga de kassa-kreditiver, som hittills varit förunnade,
a) Hypotheks-föreningar;
b) Associationer på större handelsplatser för belåning af svensk spanmål,
och
c) de Privat-banker, som för samma ändamål i större skala sig befatta
med spanmålsbelåning — får jag förklara, det jag i dessa hänseenden
instämmer till alla delar uti den på goda skäl utaf Herr
Biskop Agardh, i dessa frågor motiverade och afgifna reservation.
5:o instämmer jag uti Hr Skogmans, emot Utskottets betänkande i
73:dje punkten, morn. 2, uttalade mening, att maximum för kassa-kreditiv
borde bestämmas till minst 20,000 r:dr b:ko; och
5.2
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
6:0 slutligen reserverar jag mig emot Utskottets beslut att utur
Banko-reglementet utesluta nuvarande föreskrifter om sättet för fyllande
af privat-bankernas sedel-utgifning, i fall en eller flera af dem skulle indraga
deras rörelse och såsom skäl för min mening, att dessa stadgar
bort bibehållas, åberopar jag de utaf Hr Prosten Grönvall i dess reservation
anförda grunder, i hvilka jag i allo instämmer.
Af Herr Biskop Agardh:
Vid 44ule punkten: ”Jag kan ej annat än reservera mig emot Bankoutskottets
beslut, att tillstyrka indragning af de förut beviljade krediti ven
till hypotheksföreningar och spanmålsbelåning. Vid förra riksdagar satte
man sig emot enskilda kassa-kreditiver, och beviljade dem ensamt till hypotheksföreningar
och spanmålsbelånings-föreningar. Nu beviljar man deremot
enskilda kassa-kreditiver, men sätter sig emot sådana till hypotheksföreningar
och spanmålsbelåning. Då var det förra lätt; nu är motsatsen
rätt. Dä ansågos hypotheksföreningar nyttiga anstalter, som försäkrade
jordbrukaren om besittningen af sin egendom; nu äro de gjorda endast
för den enskildes vinst. Förra riksdagen funnos inga spanmålsbelåningsanstalter,
och då beviljade man dem kassa-kreditiver; nu finnas de, eller
åtminstone en, och just då indrager man kassa-kreditiven fördem. Bankoutskottet
, som nu nekar kassa-kreditiver åt hypotheks-föreningar och
spanmålsbelånings-anstalter, beviljar deremot ett sådant till Stockholms Drätselkommission.
Såsom hypotheks-inrättningar äro grundade på ränte-accumulation,
så följer att de icke få hålla den ringaste räntelösa kassa, så framt de till slut
skola kunna uppfylla sina förbindelser. Derföre äro kassa-kreditiver vida
nödvändigare för deras bestånd, än för någon annan. Jag känner icke någon
annan hypotheks-inrättning än den skånska; och man behöfver blott höra
hvilken skåning som helst, för att erhålla det enhälliga intyg, att Skånes utomordentliga
utveckling till välstånd i sednare tider daterar sig från den dag
då denna blef stiftad. Man säger, att hypotheksföreningar endast äro
nyttiga för de stora possessionerna, ej för de små, som icke få ingå deruti.
Detta är ett misstag. Derigenom att de stora possessionerna genom
dem kommit i värde, hafva äfven de mindre erhållit ett högre värde, och
i samma proportion. Hvarje nuvarande hemmansegare i Skåne har en
possession, huru liten den är, dubbelt värd emot hvad den var 1834.
Jag fritager mig således ifrån att hafva deltagit i ofvannämnda beslut.
Jag har röstat för kreditivets bibehållande åt hypotheksföreningar.
Emot spanmälsbelånings-kreditivet kan visserligen vara mera att säga,
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
ä3
men mig synes, att det bör stå qvar, åtminstone till nasta riksdag, och
det af två skäl: 1:o emedan nu först en spanmålsbelånings-anstalt uppstått,
och det ej är tiden att precist då indraga det dertill bestämda kreditivet;
2:o emedan handelns ställning kan göra en temporär stockning i vår
spanmåls-export. Det är då möjligt att spanmålen nedfaller till vanpris;
och för att förekomma detta, finns ej annat medel än spanmålsbelåning.
Vid 73:dje punkten, 3 morn.: Jag har reserverat mig emot Bankoutskottets
beslut, att bestämma \ procent i afgift för den beviljade kreditivsumman,
i stället för att höja låneprocenten på de uttagna kreditivposterna.
Härmed förfares visserligen olika i olika svenska privat-banker.
Men Wermlands-banken brukar det sednare; och det utgör ett väsendtligt
moment i det skottska bank-systemet. Skillnaden i verkan är betydlig.
Det förra sättet har nemligen den tendensen att göra krediti ven till lån;
det sednare deremot har tendensen att bibehålla kreditivet vid sin natur
af kreditiv. I förra fallet, sedan kreditiv-tagaren en gång för hela året
betalt sin kreditiv-afgift, har han ingen annan fördel af att på kreditivet
göra insatser, än den han har af att inbetala ett annat lån. Derigenom
begagnar han det såsom ett lån, och gör afbetalningar på kortare tider,
och endast för syns skull. Införer man således sådana slags kassakreditiver
i riks-banken, så införer man blott ett nytt slag af diskontlån,
eller snarare af stående lån, som fortfara år för år, blott man har
den skickligheten att göra några inbetalningar emellanåt. I sednare fallet
åter, då räntan för både de uttagna och insatta summorna är högre än på
andra lån, sä har kreditivtagaren fördel af att insätta hvarje penningsumma,
som han får i sin kassa. Kreditiv-rörelsen i skottska banken är den,
hvilken, enligt allmänt erkännande, varit det förnämsta medlet till Skottlands
invånares sparsamhet, och derigenom till det fordom fattiga landets uppkomst
och nuvarande rikedom. Afven vi behöfva lära oss att spara, att
draga ränta af hvarje liten behållning, hvilken hos oss oupphörligen förslöses.
I Wermlands-banken betalas för diskont-lån 5 procent, och för
kassa-kreditiver både på uttagna och insatta poster 6 procent. Detta synes
en dryg ränta, men det har till verkan, att ingen penning uttages
utan på den dag den behöfves, och ingen inkommen penning ligger qvar
i kassan längre, än till den dag i veckan, då insättning får ske i Banken,
hvarigenom räntan i det hela blir mindre, än af andra lån, vid hvilka
penningar måste ligga obegagnade en längre tid. Jag reserverar mig
således emot ett beslut, som i sjelfva verket gör hela kreditiv-rörelsen till
intet, och hvarigenom vi äfven här skaffa oss ett namn i stället för en sak.”
54
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
Af Prosten Grönvall: "Att i det nya Banko-reglementet utesluta den 224 §:n
i det nu gällande, anser jag ganska betänkligt och får emot Utskottets beslut
i detta afseende reservera mig. För detta uteslutande har såsom hufvudsakligt
skäl blifvit anfördt, att oktrojen för nuvarande Privatbanker icke upphör
förr än efter 9 ä 10 år, och att det alltså vöre för tidigt att nu besluta om
åtgärders vidtagande för att vid denna tidpunkt ersätta dem, hvilket ej kunde
vara af nöden förr än nära invid oktroj-tidens slut. Men då det möjligen
kan inträffa, att en eller flera privatbanker, antingen frivilligt eller till följd af
tvingande omständigheter, upphöra med sin lånerörelse förr än deras oktroj
upphör, och då i detta fall stora vådor och olägenheter måste uppstå för
allmänna krediten och allmänna rörelsen på den ort, för hvilken en sådan
bank varit inrättad, men blifvit indragen, så vida ej någon anstalt vöre fogad
att fylla den genom den plötsliga indragningen uppkommande brist, så hade
jag, med afseende härpå, önskat, att ifrågavarande § blifvit bibehållen i det
nya reglementet, endast med den förändring, att orden: för att vid oktrojtidens
slut upphöra, uteslutas.”
Häruti halva Prosten Gellerstedt och Doktor Grafström instämt.
Af Doktor Sandberg:
§ 1-
Vid 7:de punkten:
Af Banko-fullmäktiges berättelse till Utskottet (Bil. litt. A, sid. 28) inhemtas,
att anslaget för vissa lånegrenar varit otillräckligt, under det stora öfverskolter
på andra varit obegagnade Detta visar, att man icke pä förhand kan
sestämma hvad hvarje lånegren behöfver, och att det maximum, som utsättes,
är temligen godtyckligt. Under sådant förhållande och då i alla fall något
maximi-belopp måste på förhand antagas, både såsom regulativ och för att
kunna beräkna sedelstocken, synes det likväl böra öfverlemnas åt Bankostyrelsen,
att från en lånegren, som har öfverskott obegagnadt, till en annan,
der brist uppstått, på längre eller kortare tid öfverflytta medel, med vilkor
att sådana förskotter, af hvad sedermera inflyter, ersättas till den lånegren,
som lemnat förskottet, i händelse densamma skulle deraf komma i behof.
Härigenom skulle en jemnare fördelning af låne-anslagen blifva möjlig, och
hvarje lånegren skulle blifva hugnad med det understöd, som vore närmare
afpassadt efter dess behof, i förhållande till hela den fond, som Banken får
begagna i lånerörelsen. Till och med ett tillfälligt förskott till fastighets-lånefonden
i behofvets stund vore ingalunda äfventyrligt, och, om så påfordrades,
kunde det äfven utan serdeles svårighet ersättas, enär på lånen utur denna
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42. 55
o
fond årligen inflyta 6 procent, eller omkring 400,000 r:dr. Åtminstone borde
Banko-styrelsen i alla händelser vara bemyndigad, att, om anslaget till fastighetslån
i städerna icke till fulla beloppet begagnas, få använda öfverskottet
till fastighets-lån å landet, och tvertom.
§ 2.
Vid 41:sta punkten:
Det ar allmänt erkändt, att sparbankerna bland alla penninge-associationer
äro de aldra gagneligaste, ty de uppmuntra till sparsamhet samt emottaga
och förkofra de små kapitaler, som arbetare och landets torftigaste invånare
kunna förvärfva och för dagens behof undvara. Utskottets afdelning hade
också af sådan orsak föreslagit, att sparbanker vid förefallande behof skulle
få begagna kreditiv i Banken emot 3 procent, inom det förut medgifna ringa
maximi-beloppet. Detta tycktes vara så mycket billigare, som en sådan förmån,
att begagna kreditiv emot 3 procent, åtujutes både af manufakturdiskonten
på 3,500,000 r:dr, af jernkontoret på 600,000 r:dr och af Fahlu
koppargrufva. Afdelningens förslag synes mig fördenskull böra antagas och
sparbankerna hugnas med krediliv-rätt i Banken, emot 3 procent för hvad
som begagnas. Det vore ändå en väl behöflig uppmuntran för dessa nyttiga
anstalter, ty kreditiver för så hög ränta, som hittills varit bestämd, hafva de
omöjligen kunnat begagna, då de sjelfva hafva stor svårighet att få sina medel
så fruktbärande, att de kunna gifva de fattiga insättarne 5 procent om
året och derjemte ränta på ränta, såsom deras reglementen utlofva.
§ 3.
Vid 49:de punkten:
Det är en gammal klagan, som jag hört i många år, att industrien och
näringarna i vårt land aldrig kunna vinna någon förkofran, så länge räntefoten
vore så hög, och att enda vilkoret för att uppnå detta stora ändamål,
vore räntans nedsättande till hvad den är i andra länder. Denna åsigt har
idkeligen blifvit upprepad och var utan tvifvel den väldiga häfstång, som åren
1836 och 1837 bragte sex stycken privatbanker i dagen och 10 år derefter,
oaktadt alla protester, icke blott skaffade åt de gamla förnyade oktrojer, utan
äfven framkallade ytterligare 2:ne yngre bröder till lifvet. Nu har man ändtligen
kommit så långt, att man talar om öfverflöd på penningar, tillverkade
på en fingerad kredit, och man har vunnit det åsyftade välgörande ändamålet,
räntans nedsättande. Ty allestädes utbjudas och sökas nu lån för 4 \ å 4
procent ränta. Att under sådana förhållanden af Bankens lånfonder ligga 6
å 7 millioner obegagnade och räntelösa är lätt förklarligt, och att nu vilja
bibehålla Bankens diskentränta lika hög, som förr, eller 5 procent, är ändamåls
-
56
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
vidrigt, så vida man vill att Bankens lånefonder skola blifva fruktbärande.
Ty afsigten kan väl ingalunda vara att lemna denna förmån mer och mer uteslutande
åt de enskilda penningefabriks-bolagen, och att till deras förmån
söka, så vidt möjligt är, uppehålla räntan vid fem procent. Om Ständernas
Bank skall utlåna penningar, måste den bevilja sådana vilkor, att lånsökande
åtminstone lika så gerna vända sig dit, som annorstädes. En nedsättning af
räntan, åtminstone på diskontlån, är alltså af omständigheterna påkallad och
bör så mycket heldre medgifvas, som på dylika lån erlägges på förhand och
ha/fårs-vis. Om privatbankerna göra på samma sätt, så mycket bättre, att
akfie-egarne härigenom skola vinna en procent mindre än nu , kan icke bestridas,
men dessa herrar se ju icke på deras egen vinst, utan på folkets väl
och landets bästa. Och efter de under många år predikade grundsatserna,
mäste landets fabriker och alla näringar så mycket bättre komma i flor, ju
lättare och ymnigare tillgången är på penningar för låg ränta.
Att nu såsom skäl emot räntans nedsättning anföra den cirkulerande sedelstockens
utomordentliga storlek eller kapitalisternes och de allmänna kassornas
deraf följande förluster, synes mig vara ett underligt tal. Ar '1837, den
30 September, utgjorde Riksbankens utelöpande sedlar 34,597,023 r:dr banko,
och år 1847 den 11 September, efter samma beräkningsgrund, 34,026,361 r:dr
banko. Detta förhållande utvisar att, om, under det tiotal af år, som ligger
emellan dessa tidpunkter, den utelöpande sedelmassan blifvit så utomordentligen
ökad, det åtminstone icke varit Riksbanken, sorn utsläppt dessa sedlar i
rörelsen. Dernäst kan man fråga: hvarför tog man icke i betraktande både
de myndiga och omyndiga kapitalisternas, och framför allt hvarföre fästade man
icke det ringaste afseende på pensions- och barmhertighets-inrättningars och
alla allmänna kassors möjliga lidande, när så många enskilda Banker, utan någon
grnnd i förordningen af den 14 Januari 1824, och utan något stöd al 72
§ Regeringsformen, bemyndigades att sjelfve tillverka och såsom cirkulerande
mynt i allmänna rörelsen utsläppa 10 å 12 millioner riksdaler uti egna kreditsedlar?
Att nu åter, då det är fråga om en förmån för Riksbanken, som
skulle täfla med privatbankerna och på billiga vilkor bispringa de lånebehöfvande,
man vill med serdeles eftertryck framhålla dessa betänkligheter, synes,
lindrigast sagdt, vara att frånträda de grundsatser, som man förr proklamerat
såsom vilkor för landets förkofran och som ligga till grund för den mängd
enskilda låne-anstalter, som blifvit inrättade. Fördenskull anser jag det förslag,
som afdelningen uppgjort, men i Utskottets plenum förkastades med 2:ne
rösters pluralitet, böra antagas, hvilket var af följande innehåll:
Banko
-
Hanko- Utskottets Betänkande, N:o 42.
57
Bankofullmäktige bemyndigas att vid de tillfällen, då inom
någondera eller alla fonderna större < andelar deraf ligga
outlånade, nedsätta räntan för lån från sådana fonder till
4 1/2 eller 4 procent, med skyldighet att åter höja räntan
till 4 1/2 eller 5 procent, när förhållanderna dertill för
anleda.
Om någon fara för Banken skulle förmodas hota och en krisis anses vara
i annalkande, eger ju alltid Banko-styrelsen att minska utlåningen, först genom
räntans höjande till 5 procent och dernäst, om detta icke är verksamt,
genom underlåtenhet att åter utlåna de till diskonterna inflytande afbetalningarna.
§ 4.
Vid 54 och 55 punkterna'.
Banko-utskottet har afslagit alla motioner, som från Riks-stånden inkommit,
angående inrättande af filial-kontor i landsorterna, ehuru, efter min öfvertygelse,
samma skäl, som här förut blifvit anförda för nedsättning af Bankens
diskontränta, äfven tala för utgreningar i laudet af Riksbankens afdelningar.
En stor svårighet för lånebehöfvande i landsorterna att tillåta riksbanken förorsakas
genom afståndet från densamma och från dess låne-kontor. Denna
svårighet skulle genom sådana åtgärder, som motionärerne föreslagit, kunna
afhjelpas. Man invänder väl häremot åtskilligt, såsom att landets invånare ändå
äro nog skuldsatte, och derföre bör man icke ännu mera öka eller lätta
utvägarna dertill; men att skuldsättning äfven måtte vara något högst nyttigt
ocb gagneligt, måste man antaga, ty för landets väl och folkets bästa hafva
ju alla enskilda låne-anstalter blifvit anlagda; för landets väl och folkets bästa
blifva ju allt flera afdelnings-kontor från privatbankerna förlagda uti åtskilliga
småstäder, och vi hafva nyligen sett, huru 2:ne privatbanker för samma välgörande
ändamål tvistade med hvarandra om bättre rätt att anlägga kontor i
Borås. Och hvarföre skall man då icke tillåta Riksbanken att också till landets
och folkets välfärd, få flera låne-anslalter utgrenade i landsorterna? Att
en privatbank förut finnes uti en provins, bör ingalunda vara något hinder för
Riksbanken att derstädes förlägga ett afdelningskontor, likasom det icke varit
något hinder, utan tvertom blifvit ansedt såsom för orten något högst förmånligt,
att privatbanker uppkommit och blifvit oktrojerade äfven i Skåne och Götheborgs
län, der Riksbanken förut och från längre tider tillbaka hade större
Bih. till 11. St. Prot. 1847 och 1848. 6 Sami 1 Afd. 15 Haft.
8
88
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
låne-konlor. Det är klart, att sådant mäste grunda sig på den förutsättningen,
att ju flera låne-anstalter man kan inrätta, som erbjuda lån, desto bättre vilkor
måste de lånebehöfvande kunna erhålla, och i samma mån befrämjas landets
väl. Täflan och konkurrens måste väl häruti, som uti allt annat, medföra
både enskild och allman båtnad. Icke heller lärer man med allvar kunna påstå,
alt skuldsättningar uti privatbankerna äro gagneliga och nyttiga för låntagare,
men deremot att skuldsättningar uti riksbanken eller dess afdelningar
äro högst skadliga och förclerlliga för dess gäldenärer. Ty den sednare kan
bevilja samma vilkor, om ej bättre än de förra. Förvaltningen af riksbankens
filial-afdelningar kan också, om man allvarligen vill, inrättas med samma enkelhet,
som privatbankernas, och om dertill användas rättskaffens och insigtsfull
personer på stället, som känna ortens invånare och lokalförhållanden, så
synes det icke vara omöjligt, att riksbankens nya filial-kontor och afdelningar
i landsorterna skulle kunna förvaltas med förstånd och äfven med fördel håde
för banken och för dess låntagare.
Vid 73:dje punkten:
Att minskningen af diskont-fonderna ifrån 9 millioner till 8 millioner riksdaler
och öfverflyttningen derifrån för att kunna bilda en kreditiv-fond på omkring
1,800,000 r.dr för enskilde personer, skulle vara till riksbankens fördel,
kan jag icke inse. Kreditiv-rörelse samt depositions- eller upp- och afskrifnings-räkning
anses mera förmånlig för kreditiv-tagaren och räkningshafvaren,
än för Banken. Att en sådan rörelses bedrifvande med rikets allmänna mynt
varit afsigten med privatbanks-inrättningen, synes tydligen af den förut åberopade
Kongl, förordningen den 14 Januari 1824. Om riksbanken anlägger filial-afdelningar
uti alla landsorter, vore det lämpligt och tillbörligt att äfven
härutinnan betjena landets innevånare. Men då sådant icke medgifves och
dessutom minsta kreditiv-summan blifvit bestämd till 1,000 r:dr banko, med
maximum ända till 10,000 r.dr, så kan denna rättighet att erhålla kreditiver
icke begagnas af andra än större jordbrukare, näringsidkare och handlande,
som bo i eller nära Stockholm, Götheborg och Malmö. Deremot kunna diskontlånen
begagnas på större afstånd, äfven af de mindre förmögne, enär minimum
af dessa lån ej är högre än 100 r:dr. När nu riksbanken minskar
sin diskontrörelse, så blir derigenom tillfälle för privatbankerna att utlemna så
många flera diskontlån och derå skörda en större vinst, som i annat fall skulle
tillfalla riksbanken, hvilken nu får åtnöja sig med de mindre fördelar, som kreditiv-rörelsen
inbringar, och uti hvilken rörelse man gerna vill tillåta riksban
-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
59
ken deltaga. Ty det är klart, att, om kreditivrätt beviljas på 10,000 r:dr och
blott 6,000 r:dr deraf begagnas, kanske endast på kortare tider, så erhåller
Banken för de öfriga 4,000 r:dr antingen ingen ränta eller också endast en
half procent. Riksbanken lärer icke heller härutinnan kunna gå till väga på
ett för sig så förmånligt sätt som privatbankerna, hvilka, efter hvad upplyst
blifvit, t. ex. bevilja kreditivrätt på 10,000 r:dr, men afsätta dertill endast
6,000 r:dr, under den vissa förutsättning, att icke mera på en gång skall begagnas,
hvarigenom de undvika att hålla något betydligare förlagskapital ofruktbart;
utan riksbanken måste väl afsätta kela kapitalbeloppet, hvarpå kreditivrätt
blifver beviljad, hvaraf alltså en stor del måste blifva nästan räntelös.
Det är kanske äfven möjligt, att enskilda kreditiv-tagares invisningar på riksbanken
kunna cirkulera under en längre eiler kortare omloppstid och tilläfventyrs
också begagnas på ett med riksbankens fördelar mindre öfverensstämmande
sätt. Jag hade trott, att åt enskilde personer kreditivrätt i Banken och
dess afdelningar skulle beviljas endast i den händelse, att filial-kontor af densamma
blefve inrättade uti landsorterna."
lili denna reservation hafva sig förenat: Doktor Lyth, Riksdagsfullmäkti
gen
Per Pålsson från Christianstads län, Petter Mårtensson från Jönköpingslän
och Nils Jeppsson från Malmöhus län; samt Per Nilsson från Christianstads län,
den sistnämnde dock endast i den del af 7:de §, hvilken angår minimi-beloppet
för kassa-kreditiv, som enligt hans åsigt bordt bestämmas lill allenast 500
r.dr, hvarigenom en fördel blifvit den mindre bemedlade beredd.
Dessutom hafva instämt:
i § 2 af Doktor Sandberys reservation:
Prosten Grönvall;
samt i § 3 af nyssberörda reservation:
Professor Selander och Prosten Gellerstedt;
samt af Riksdagsfullmäktige!) Pehr Östman från Wester-Norrlands län:
”Emot Högloft. Banko-utskottets fattade beslut att bibehålla räntan å
diskont-utlåningen vid fem procent, får jag reservationsvis anföra, att jag icke
kunnat biträda detta beslut af det skälet, att, då den ränta, som en låntagare
till långifvare!! erlägger, för det han under viss tid får begagna dess valuta,
alltid måste ingå i kalkulen hos låntagaren vid beräkningen af det företag,
vare sig af hvad natur som helst, som han med den belånta valutan ämnar
utföra. Låntagaren måste således kunna genom säker beräkning förvissa sig
om alt af sitt företag vinna så stor reveny öfver sina utgifter, att han med
iakttagen sparsamhet kan återgälda ränta och kapital; men varupriserna ännu
iner genom den kris, som föregår i utlandet, troligen kommer att ännu ytter
-
GO
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 42.
ligäre nedtryckas och sätter den lånebehöfvande ännu mer i bryderi alt bålla
sig uppe. Då en låntagare vänder sig till Banken, erhåller han genom ränleafdraget
i stället för 100 r:dr, 95, som utgör den valuta, han har att röra sig
med för att betala samma 100 r:dr, utom det ofta dryga kommissions-arfvode
och postporto, m. m., som med låne-transaktionen äro förenade, hvadan, efter
mitt förmenande, den, som söker och erhåller ett diskont-lån, måste betala
minst 7 procent för hundrade och hvilka således blir honom ett afdrag af den
behållning, som medlen genom dess användande lemnar. Känslan hos lagstiftaren
för den i ekonomiskt hänseende mindre lottade medborgaren har äfven
stadgat förbud för den förmögne att genom en hög ränta allt för myckel
göra sig till herre öfver sin like, och bestämt, att 6 procent är det högsta,
som någon långifvare får betinga sig, som dock genom det bevillningsafdrag,
som derå eger rum, icke fullt kommer långifvaren till godo. Hvad Banken
och dess lånerörelse vidkommer, anser jag, att, då dess valuta är en hela rikets
tillhörighet, hvarom Ständerna sjelfva besluta, samhällets medlemmar, och
i synnerhet den mindre bemedlade eller lånebehöfvande med all rätt kunna
göra anspråk på moralisk känsla och billighet, och som äfven med sina beslut
böra lemna exempel åt den enskilde, som intager den lyckliga ställning i samhället,
att han med sitt kapital kan undsätta sin behöfvande like, hvilket på
så sätt stöde tillsammans med Bankens fördel, att lånefonderna blefve hädanefter
mera än hittills anlitade. Hvadan jag föranlåtes föreslå, att 20,2 § i
Banko-reglementet må erhålla följande förändrade lydelse:
Ordinarie räntan för lifgifvande lån förblifver fyra och en
half procent, efter år räknadt, etc.”
Riksdagsfullmäktige Joh. Petter Andersson från Elfsborgs län , samt Liss
Lars Olsson från Stora Kopparbergs län hafva uti sist upptagne reservation
sig förenat.
I öfrigt äro reservationer anmälda,
vid 23:dje punkten:
af Herrar Leijonancker, F. W., Bråkenhjelm, P. B., och Bergman;
vid 41 :sta punkten:
af Herr Bergman;
vid 49:de punkten:
af Biskop Heurlin och Herr Hörnstein;
och vid 52:dra punkten:
af Doktor Lyth.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 18i8.
Manko-Ut*hotlels tillåtande, N:o 43.
1
Nio 43.
Ant. till Éxp. Utsk. den 29 Mars, kl. 2 e. »,
Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning af Bankens
hos Södertelje Kanalbolag egande fordran iOO.OOO Rdr Eko.
Uti en Ims Högloil. Ridderskapet och Adeln väckt samt, enligt piotokollsutdrag
af den 11 December nasti, år, till Utkottets behandling hänvisad niotion,
bar Herr Aminoff\ Johan Fredrik, förmält, att då Kongl. Maj.“t år
1806 i nåder beslöt, att en segelled linge öppnas emellan mälaren och saltsjön,
genom anläggande af en kanal och sluss vid och förbi Södertelje, fästades
såsom villkor vid detta medgifvande, att arbetet skulle, mot vissa
förmåner, verkställas af ett enskildt aktie-bolag; och ehuru teckningen till
detta bolag tycktes gynna företaget, blef likväl tecknings-summan otillräcklig
för arbetets fortgång och fullbordan, hvadan Rikets Ständer vid 1815
års riksdag nödgades bevilja bolaget ett låne-biträde från banken af 100,000
i:dr b:ko, emot pant-förskrifning af kanalen och med skyldighet för bolaget,
att erlägga 3 procents årlig ränta och 4 proc. årlig inbetalning å primitiva
kapital-beloppet från den tid kanal-verket hunnit så till vida fullbordas,
att någon afkastning deraf kunde med säkerhet beräknas; att kanalen
om hösten år 1819 öppnades till genomfart, samt att räntan å det beviljade
lånet godtgjordes banken till 1823 års slut, egentligen genom nya statsbidrag:
men att, enligt Rikets Ständers beslut vid riksdagen sistnämnda år,
bolaget å berörda 100.000 rldr förunnades ränte-frihet, äfvensom tillika medgafs,
att någon kapital-afbetalning å denna skuld icke komme att fordras,
hvilka förmåner sedermera oafbrutet fortfarit, jemte det att bolagets omförinälda
skuld blifvit flyttad inom linien: att, vid sådana förunnade betydliga
förmåner för bolaget, den slutsats borde kunna dragas, att bolaget befunne sig
i goda omständigheter, men att förhållandet vore motsatt, emedan från och
med 1832 till och med 1846, eller för en tid af 15 år, den sammanräknade
uldelnings-summan uppgått till 78 r:dr b:ko per aktie, hvarje sådan på 500
r:dr samma mynt, eller lill omkring 1 procent på aktiens primitiva värde; till
följd hvaraf och som ingen möjlighet gåfves för bolaget, äfven i en aflägsen
Bih. tilt R. St. Prof. 1847 och 1848. 0 Sami., 1 Afd. 16 Baft. 1
Battko-Utskoltcts Utlåtande, ■ N;o 45.
framtid, att kunna afbörda sig denna skuld, motionären föreslagit, att1 densamma
måtte i behörig ordning varda afskrifven.
I afseende på ifrågavarande lån får Utskottet meddela, att sedan, vidi
1815 års riksdag, Rikets Ständer åt Södertelje kanal- och slussverks bolag
anslagit ett lane-biträde från banken af 100,000 r:dr b:ko, verkets direktion,
efter uppdrag af bolaget och på dess vägnar, den 12 December nyssnämnda
år till banken derför utfärdat förskrifning, hvarigenom direktionen, i enlighet
nied de af Rikets Ständer vid lånets beviljande stadgade villkor,-  förbundit sigt' att endast begagna nämnde biträde,, i deri mån det för bygg-*
nådens fullbordande funnes oundgängligt; att för pröfningen af årliga behofvet
till banko-fullmäktige ingifva fullständiga kostnads-förslag; att för allt
hvad af låne-summan utbekommes till banken erlägga 3 procent årlig ränta
efter banko-stil, som vid hvarje halft års förlopp skulle inbetalas; att, så:
snart verket' hunnit så vida fullbordas, att någon reveny deraf kunde erhållas,
årligen , utöfver nyssberörda ränta, afbetala 4 procent å primitiva kapitalet,
intill dess hela lånet blifvit till fullo liqvideradt, samt att för iånesumman,
. jemte derå löpande ränta, direktionen pantförskref, till bankens säkerhet,
hela kanal-verket med alla dess tillhörigheter och effekter; att, på grund af
omförmälda förbindelse, förenämnda lån i tvänne serskilda poster blifvit från
banken utbetalda emot direktionens qvittenser af den 19 December 1815 och
den 16 Juli 1816; att Rikets Ständer vid 1823 års riksdag förordnat, att
kanal-bolagets skuld till banken för berörda låne-biträde skulle, oförändrad
och ifrån 1824 års början; utan någon räntas beräkning, i bankens bok bland
fordrings-posterna balanseras, intill dess i framtiden bestämdt blefve utredt,
huruvida Södertelje kanal-verk någonsin kunde komma i den ställning, att
genom större afkastning bereda möjligheten för godtgörande af bankens fordran,
samt att vid riksdagen åren 1828-—1830 förslag blifvit väckt om afskrifning
af bolagets skuld, hvilket förslag dock icke af Rikets Ständer bifallits,
utan skulle denna bankens fordran, lika med flera andra af samma
egenskap, endast afskiljas från den beräknade säkra tillgången, för att inom
linien balanseras, hvilken öfverföring; ock iakttagits vid upprättandet af 1829
års general-bufvudbok, hvarefter låne-summan fortfarande i bankens hufvudböcker
inom linien balanserats..
Öfver förevarande motion har Utskottet inhemtat utlåtande af bankofullmäktige,
hvilka,, efter under-styrelsens hörande* och i enlighet med dess:
hemställan, afstvrkt bifall till det i motionen framställda förslag; och sorn,,
på sätt bemälda: styrelse yttrat,, pröfningen af den väckta* frågan om afskrif
-
Éanféo-Utskotléts Utlåtande ,■ N:o 45. 3
ning af bankens omförmälda fordran måste vara beroende på utredning ab
det förhållande , huruvida kanal-bolagets nuvarande financiella ställning är sådan,
att någon utsigt för banken icke finnes att återbekomma det lemnade
låne-biträdet, hvilket åter icke kan bedömas utan fullständig, på kanal-verkets
räkenskaper grundad, kännedom angående kanal-verkets tillgångar och skulder
samt en jemförelse i afseende på kanal-fartens tillväxt eller förminskning
under flera på hvarandra följande år; men motionären härom icke lemnat vidare
Upplysningar, än att från och med år 1832 till och med år 1846 sammanräknade
utdelnings-summan uppgått till 78 r:dr b:ko per aktie, hvarje sådan
på 500 r:ilr; anser Utskottet, i sakens sålunda outredda skick, och då Utskottet
derjemte inhemtat, att under de sednare åren icke allenast trafiken å
Södertelje kanal betydligen ökats, utan äfven jemförelsevis större utdelningar
å aktierna än tillförene egt rum, hvadan också dessa sednare stigit i
värde, samt än fördelaktigare förhållanden i framtiden möjligen kunna uppstå,
hvarigenom kanal-bolaget tilläfventyrs kunde blifva i tillfälle att lårtet
återgälda, sig destomindre böra understödja den väckta1 motionen, sorn någon
olägenhet för bolaget icke kan uppstå dymedelst, att dess skuld till banken
uti räkenskaperna fortfarande inom linien balanseras; i följd hvaraf Utskottet
hos llikets Ständer vördsamt
afstyrker bifall till ifrågavarande motioni
Stockholm den 27 Mars 1848.
Reservation af Grefve Cronhjelm, P :
„Då det icke är sannolikt, att Södertelje kanal-bolag någonsin kan
komma i tillfälle att till banken återgälda ifrågavarande låne-understöd, och
då bolagets förmåga att, genom en ökad kredit, hålla kanalen vid makt i
väsendtlig mån beror deraf, huruvida afskrifning af bolagets berörda skuld
beviljas, samt en dylik åtgärd alltså måste leda till fördel och gagn jemväl
för (let allmänna, helst bidrag af staten till kanalens underhåll eljest möjligen
skulle kunna framdeles erfordras; hvartill kommer, att Rikets Ständer
redan vid förutgångna riksdagar förordna! om afskrifning af de låne-biträden
tili vida högre belopp, hvilka, i enahanda ändamål, blifvit till så väl Götha
kanal-bolag, som Hjelmare kanal- och slussverks-bolag af banken meddelade,
anser jag mig bora tillstyrka afskrifning af Södertelje kanal-bolags ifrågavarande
skuld till banken.,,
Häruti hafva instämt: Herrar Skogman, C. D.y Åkerman, Fr*v
Gråå. ./. F., Bergman, L., och Lagergren, P. X
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ii.
N:o 44.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Mars, kl. 2 e. m
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
beviljande af kreditiv-rätt ä Rikets Ständers Bauk för
Stockholms stads Drätsel-kommission.
Sedan Stockholms stads drätsel-kommission hos Kongl. Majit i underdånighet
anmält: att då nämnde stad, till följd af sitt naturliga läge och
sin egenskap af rikets hufvudstad, i förening med andra förhållanden, sedan
längre tid tillbaka nödgats för sina vidsträckta hamnar, broar och farleder
samt sina allmänna inrättningar och byggnader vidkännas så betydliga utgifter,
att dessa icke kunnat med de dertill anslagna och afsedda tillgångar
bestridas, stadskassan måst åsamka sig skuld, som, enär utgifterna för omförmäldta
ändamål tid efter annan ökats, under det att deremot åtskilliga
intrader varit mindre vinstgifvande, vid slutet af år 1846 uppgått till omkring
760,000 riksdaler banko, löpande med årlig ränta af dels 6, dels 5
och till någon ringa del 4{ för hundrade; att som nedsättande af räntefoten
på detta betydliga skuldbelopp synts drätsel-kommissionen vara i hög grad
påkalladt af omtankan vid en omsorgsfull förvaltning af stadens finanser,
drätsel-kommissionen derföre vidtagit tjenliga åtgärder, och under förlidet
år jemväl lyckats uppnå detta ändamål sålunda, att, vid de äldre skuldernas
omsättning eller omflyttning på andra händer, med fordringsegarne t räfla ts
aftal, i följd hvaraf stadskassans samtlige obligationer numera löpte med 4
procents ränta, eller 4\ proc. då obligationerna å långifvarnes sida icke vore
uppsägbara; samt att, för att kunna upprätthålla och betrygga detta gynnsamma
förhållande och om möjligt befordra en ännu större ränte-nedsätlning å stadens
skuld, hvarigenom vunnes ökad förmåga för staden att utföra större
allmänt nyttiga företag, det skulle för drätsel-kommissionen vara serdeles
gagneligt att i Rikets Ständers Bank ega kreditiv-rätt (ill ett belopp, icke
öfver
-
Banko-Utskollels Utlåtande, N:o 44.
öfversligande 200,000 r:dr b:ko; i anseende hvartill, oell då medgifvandet ai
ett sådant kreditiv, hvarom Stockholms stad en gång förut, ehuru utan framgång,
hos Rikets Ständer väckt fråga, så mycket mindre kunde medföra någon förlust
lör Banken, som staden vore i tillfälle att, om så skulle äskas, för hela
kreditiv-summan lemna intecknings-säkerhet i ograverade brandförsäkrade
fastigheter, hvilkas halfva brandförsäkringsvärde uppgår till vida högre belopp;
då det vore ovedersägligt, att den båtnad, som härigenom tillskyndades
hufvudstaden, i sin mån jemväl medförde fördel och gagn för hela riket;
oell då tillfälle till begagnande af en likartad kreditiv—rätt, sorn den af di ät—
sel-kommissionen nu ifrågaställa, kunde, mot en ringa uppoffring, vara öppen
för de liesta andra städer inom riket, om de derom ville anlita de i flera
provinser inrättade enskilda banker, men denna utväg saknades för Stockholm,
dels i följd af det större behof, stadens jemnförelsevis vidsträcktare pen—
ningerörelse medförde, dels i anseende till de serskilda bestämmelser, som
för riks-bankens verksamhet hittills egt rum, drätsel-kommissionen i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majrt täcktes om beviljande af ofvannämnda
förmån för kommissionen hos Rikets Ständer göra nådig framställning; så
har, med afseende å de till stöd för berörda anhållan sålunda uppgifna förhållanden,
Kongl. Majit, uti en till Fikets nu församlade Ständer afbiten och
af samtliga riks-stånden till Utskottets behandling hänvisad proposition af
dea 2 December nasti, år, i nåder föreslagit, att kreditiv-rätt å Rikets Ständers
Bank till ett belopp, icke öfverstigande 200,000 r:dr banko, måtte
drätsel-kommissionen beviljas, under de för kreditiv å Banken i allmänhet
bestämda vilkor, samt mot erläggande af ränta, dock icke öfver 4 proc., för
år räknadt, å den del af kreditiv-beloppet, som kommer att lyftas eller
begagnas.
Utskottet, inseende fördelen för Stockholms stad att för tillfälligt begagnande
undfå kreditiv-rätt å Banken, har väl icke funnit något att erinra
mot beviljandet af en sådan förmån, men, i fråga om kreditivets belopp,
ansett sig, med afseende å de för ändamålet disponibla tillgångar samt öfriga
förhållanden, icke kunna föreslå detta Jåne-understöd (ill högre summa
än 50,000 r:dr b:ko; hvilken summa ock torde, i händelse af inträffande behof,
vara för drätsel-kom missionen i de liesta fall tillräcklig; i följd hvaraf
Utskottet vördsamt hemställer,
att kreditiv å Banken må Stockholms stads drätsel-kommission
förunnas till ett belopp af högst 50,000 riksdaler banko, samt
Bih. till R. St. Pr. 1847 och 1848. 6 Sami., 1 Afd. 16 Häft. 2
6
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 44.
att åt Banko-fullmäktige må öfverlemnas att pröfva den säkerhet,
som för kreditivet bör aflemnas, och detsamma bevilja, i
enlighet med de grunder, Utskottet, uti dess till Rikets Ständer
afgifna utlåtande, N:o 42, i fråga om kassa-kreditiv åt enskilda
föreslagit.
Stockholm den 27 Mars 1848.
STOCKHOLM, w. f. dalman, ms
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial, N:o 45 och Utlåtande, N:o 46. i
N:o 45.
Ani;, till Exp.-utsk. den 1 April, kl. half 3 e. m.
Förstärkta Banko-utskottets Memorial, med anmälan om en verkställd omröstning.
Sedan, enligt ankomna protokolls-utdrag af den 18, 21 och 24 i denna manad,
samtlige Riksstånden godkänt den af Banko-utskottet, uti memorialet N:o 38,
med sammanjemnkning af Rikets Ständers beslut, i fråga om tiden för den behållna
vinstens aflemnande från Banken, föreslagna voteringsproposition; så har Bankoutskottet,
förstärkt till det antal ledamöter, 73 S Riksdagsordningen bestämmer, nedanskrifne
dag, i stadgad ordning, verkställt omröstning öfver följande proposition:
Den som, i likhet med hvad Utskottet i memorialet N:o 19 yttrat samt Borgare-
och Bonde-ståndens beslut innefatta, anser, att bankovinstens aflemnande må ske
vid slutet af hvartdera åren 1848, 1849 och 1850, röstar Ja;
den, det ej vill, Nej;
Vinner Nej, så kommer berörda aflemnande, i enlighet med hvad Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet beslutat, att verkställas för innevarande år genast och
derefter vid början af åren 1849 och 1850.
Som voteringen utfallit med 64 Ja och 55 Nej; samt Ja följaktligen vunnit;
så har det blifvit beslutadt, att bankovinstens aflemnande må ske vid slutet af hvartdera
åren 1848, 1849 och 1850; hvilket Förstärkta Banko-utskottet skolat för Rikets
höglofl. Ständer anmäla.
Stockholm den 31 Mars 1848.
N:o 46.
Ani;, till Exp.-utsk. den S April, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om återbetalning till hemmansega,
ren W. Hcillanders sterbhus af erlagd öfverränta å diskontlån.
Hederv. Bonde-ståndet har till Utskottet remitterat en af riksdagsfullmäktigen
Bengt Petter Skantze från Hallands län väckt motion om återbetalning af de ränteBih.
till R. St. Prot. 4847 Sf 4848. 6 Sami. 4 Afd. 17 Höft. I
BankoUtskottets Utlåtande, N:o 46.
medel, som landtbrukaren W. Hallanders sterbhusdelegare till L&nekontoret i Götheborg
,erlagt vid infriandet af ett utaf öfverjägmästaien A. R. E. Kjellsson i lifstiden,
mot Hallanders borgen, derstädes upptaget lån å 430 r:dr, samt såsom skäl
för bifall härtill anfört, att förenämnda skuld blifvit till förre ombudsmannen vid lånekontoret,
lagmannen Stenberg, i lifstiden inbetald, men af honom ej redovisad.
Af Direktionens öfver lånekontoret i Götheborg infordrade utlåtande har Utskottet
inhemtat, att, sedan ifrågavarande, utaf öfver-jägmästaren Kjellsson, mot borgen
af Hallander och säteriegaren S. H. Rhode, upptagna lån å 430 r:dr, till betalning
förfallit den 21 Juni 1831, och den af Kjellsson derför Iemnade skuldsedel
blifvit, för bristande betalning, till lagsökning utlemnad, hade Konungens befallningshafvande
i Hallands län, genom utslag den 30 Januari 1832, förpligtat Kjellsson,
Rhode och Hallander, en för alla ocb alla för en, att lånebeloppet utgifva med derå
upplupen ränta samt ersättning för lagsöknings-kostnaderna. För verkställighet af
detta utslag skedde derefter sistnämnda år undersökningar hos gäldenärerna, hvarvid,
enligt inkomna utmätningsbevis, Rhode saknade andra tillgångar än hans fasta
egendom, hvilken, å exekutiv auktion försåld, icke betäckte inteckningshafvarnes fordringar,
att Hallander ej egde någon tillgång, samt att Kjellsson endast hade en på
utredning beroende köpeskillingsfordran. Under år 1833 gjorde samtliga gäldenärerne
konkurs, deruti skuldbeloppet bevakades, utan att deras konkursmassor lemnade
någon utdelning. Efter Hallanders år 1841 inträffade död, blef, vid den af
hans sterbhusdelegare sökta årsstämning, fordringsbeloppet anmäldt vid Faurås häradsrätt,
samt, enär bemälda sterbhusdelegare icke sökt urarfvaförmån, verkställighet
å Konungens befallningshafvandes i Hallands län ofvanberörda utslag emot dem begärd
och utmätning till gäldande af Utslagets innehåll anställd. Emot denna utmätning
anfördes af Hallanders sterbhusdelegare hos Konungens befallningshafvande i
Hallands län besvär, hvaruti de bland annat invände, att lånebeloppet blifvit till förre
ombudsmannen, lagmannen Per Stenberg, i lifstiden till fullo inbetaldt. Vid pröfning
af dessa besvär, fann Konungens befallningshafvande, i utslag den 25 Juli 1842,
sig icke kunna å berörda invändning fästa afseende, utan fastställde den öfverklagade
utmätningen, emot hvilket beslut Hallanders sterbhusdelegare besvärade sig hos
Kongl. Götha Hofrätt, som, uti utslag den 6 December 1843, Konungens befallningshafvandes
öfverklagade utlåtande gillade; och hafva, sedan sistberörda utslag vunnit
laga kraft, samt verkställighet deraf blifvit sökt, bemälde sterbhusdelegare, emot
återbekommande af Kjellssons förbindelse, den 19 Januari sistlidet år till lånekontoret
inbetalt ej mindre kapitalbeloppet af ifrågavarande skuld, 430 r:dr, än äfven den
derå till sagda dag upplupna ränta 515 r:dr 40 sk. 1 r:st. samt lagsökningskostnaden
4 r:dr 24 sk., allt banko.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
3
Till betryggande af Lånekontorets rätt, hade emedlertid Direktionen, ehuru densamma
betviflade uppgiften att lagman Stenberg i lifstiden uppburit liqvid för det af
Kjellsson upptagna län, är 1842 vid Götheborgs rådhusrätt reservationsvis bevakat
krafvel i derstädes då anhängiga konkurs- och urarfvamålet efter lagman Stenberg,
samt, i följd af konkursdomen, i September månad 1843, hos kämnersrätten i Götheborg
utverkat stämning å sysslomannen i Stenbergs urarfva bo, fältkamereraren
A. Ekström, med påstående, att Lånekontoret måtte för sin fordran tillerkännas rättighet
till betalning i den ordning rådhusrättens dom innehölle; men sedan Halländers
sterbhusdelegare, på grund af Kongl. Götha Hofrätts ofvanberörda utslag, till
Lånekontoret erlagt full liqvid för lånet, har Direktionen mäst medgifva, att det vid
kämnersrätten i Götheborg mot Ekström framställda stämningspåstående fick förfalla,
hvarvid Kämnersrätten, enligt numera laga kraftvunnen dom, låtit bero.
Att likväl lagmannen Stenberg redan i Februari månad 1834 från låntagaren
Kjellsson verkligen erhållit medel till liqviderande af det lån Hollanders sterbhusdel
egare
sedermera nödsakats inbetala, är, genom numera företedda och af Direktionen
öfver Lånekontoret i Götheborg jemväl till riktigheten vitsordade handlingar, fulleligen
ådagalagdt.
Sålunda har, enligt ett af lagmannen Stenberg under den 1 Mars 1834 till
borgmästaren L. Bergström i Falkenberg aflåtet enskildt bref, Stenberg erkänt sig
hafva af borgmästaren Bergström emottagit ”skrifvelse med åtföljande 600 r:dr b:ko
”för herr öfver-jägmästaren Kjellsson”, samt, jemlikt ett bemälde Stenbergs bref till
borgmästaren Bergström af den 7 Mars 1835, den förre, jemte förmälan, att göromålen
dels i och för beredelserna till Lånekontorets revision och dels under sjelfva
förrättningen nekat och nekade honom att kunna göra den uträkning och den afsilning,
borgmästaren uti skrifvelse af den 23 Februari sistnämnde år begärt för
öfver-jägmästaren Kjellsson, yttrat: ”Emedlertid erkänner jag emottagandet af de med
”brefvet den 15 Februari förlidet år insände 600 r:dr b:ko, hvarmed ett lån på
”430 r:dr är kontant inbetaldt, och resten afskrifvet på andra lån. Nämnda lån vay
”i Kjellssons namn, med borgen af Rhoda och W. Hallander, hvilken således är
”ifrån ansvarighet för densamma”.
Med afseende å hvad berörda skrivelser innehålla, och då något tvifvel numera
icke kan ega rum derom, att medel till betalning af Lånekontorets förenämnda fordran
hos Kjellsson redan den 15 Februari 1834 blifvit till lagmannen Stenberg i
lifstiden insända, hvarigenom det af Ilallanders sterbhusdelegare godtgjorda lån kunnat
och bort sednast den 25 Februari sistnämnda år till Lånekontoret inbetalas,
så vida ej Stenberg uraktlåtit att för medlen redovisa, samt medgifvas måste, det
Lånekontorets gäldenärer bort kunna till Stenberg, i egenskap af Kontorets om.
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
budsman, hysa det förtroende, att han redligen skulle använda de medel, som till
honom öfverlemnades, för att i Lånekontoret insättas, anser Utskottet det vara med
billighet öfverensstämmande, att Hallanders sterbhusdelegare, som, till följe af uraktlåtenhet
å deras sida att, genom reservations-bevakning, hålla sin talan emot
Stenbergs urarfvabo öppen, blifvit underkastade den förlust de fått vidkännas, för*
unnas en sådan eftergift, att, efter afdrag af lånets kapital-belopp 430 r:dr, med
derå till den 25 Februari 1834 upplupen 8 procent ränta 92 ridr 5 sk. 6 rist- samt
lagsökningskostnaden 4 r:dr 24 sk., eller tillsammans 526 r:dr 29 sk. 6 rist. b:ko,
dem kunde tillåtas återbekomma återstoden af hvad de, med tillsammans 950 r:dr
16 sk. 1 rist. nämnda mynt, på grund af Kongl. Götha Hofrätts ofvanomförmäldta
utslag, till Lånekontoret erlagt, och får alltså, i öfverensstämmelse med hvad Lånekontorets
Direktion jemväl tillstyrkt, hos' Rikets höglofl. Ständer vördsamt hemställa,
att berörda återstod måtte få till hemmansegaren W. Hallanders sterbhusdelegare
återbetalas med 423 r:dr 34 sk. 7 rist. banko.
Slockholm den 6 April 1848.
Nio 47.
Ånk. till Exp.-Uisk. den 8 April, kl. 4 e. m.
Utlåtande> i anledning af de inom Riks-stånden gjorda anmärkningar vid
Utskottets Utlåtande N:o 24,
Samtliga Riks-stånden hafva den 4 nästlidna Mars till Utskottets förnyade behandling
återremitterat berörda Utlåtande, uti hvilket Utskottet sig yttrat i anledning
af Kongl. Majits nådiga proposition, angående serskilda jemkningar uti det af
Kongl. Majit och Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag antagna mynt-system; hvarförutan
Utskottet, i sammanhang dermed, latt emottaga en af Herr A. F. Erksson
inom Vällofl. Borgare-ståndet, med stöd af 56 § i Riksdags-ordningen, väckt motion,
innefattande den hemställan, att mynt-enheten måtte bestämmas till ett värde,
lika med 1/8 r:dr specie, eller 1/2 ridr riksgälds, och indelas i 100 styfver, i enlighet
med det af Friherre F, Wrede vid 1840—1841 årens riksdag framställda
förslag.
Vid öfverläggningarna inom Riks-stånden i anledning af Utskottets tillstyrkan^
att den utaf Kongl. Majit och Rikets Ständer vid sednaste riksdag antagna räkne
-
Banko-lltslcottets Utlåtande, N:o 47.
5
enhet, i varde motsvarande 1/4 r:dr specie eller 1 r:dr riksg., måtte oförändrad
bibehållas 5 men i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga proposition indelas i
100 lika delar, hafva, på sätt de till Utskottet ankomna protokolls-utdrag visa, i
väsendtlig mån skiljaktiga meningar och åsigter blifvit anförda. Sålunda är vordet
yrkadt, dels bifall till Utskottets omförmälda förslag, dock under dervid af några
ledamöter fästadt förbehåll, att decimal-systemets införande i rikets mynt- och räkneförhållanden
måtte ske samtidigt med detta systems tillämpning på mått, mål och
vigt; dels att, i likhet med hvad Herr Ericsson uti ofvanberörda motion föreslagit,
mvnt-enheten borde fastställas till 1/8 r:dr specie eller 24 sk. riksg., och indelas i
1Ö0 lika delar, benämnda styfver, hvilket system skulle i flera afseenden ega företräde
framför det af Utskottet tillstyrkta; dels att frågan om förändring i systemet
för rikets mynt borde tills vidare uppskjutas och Rikets Ständer för närvarande inskränka
sig till en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta på vetenskapliga
grunder utarbeta och vid en kommande riksdag för Rikets Ständer framlägga
förslag till ett nytt sammanhängande system för rikets mynt, mått, mål och vigt;
samt dels att någon ändring i förenämnda, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer redan
antagna, mynt-system icke måtte beslutas; och har dessutom en ledamot af Välloll.
Borgare-ståndet afgifvit ett serskildt förslag till nytt system för mått, mål, vigt och
mynt, innehållande, bland annat, att ”ett stycke prägladt mynt silfver, bestående af
åtta delar fm-silfver och två delar koppar samt vägande en hundrade-del af 1 skålpund,
enligt den i berörda förslag uppgifna grund, skall utgöra mynt-enheten och
kallas dahr, samt att en daler indelas i 10 mark och en mark i 10 ören.
I likhet med den åsigt, som under sistförflutna riksdagar gjort sig gällande,
hyser Utskottet den öfvertygelse, att räkne-enhetens bestämmande till ett värde, som
motsvarar den allmänt kända och i handeln vanligen förekommande riksgälds-riksdalern,
är mera ändamålsenligt, än att antaga till enhet ett annat värde; och då Utskottet
af de anmärkningar, som inom Riks-stånden blifvit anförda, icke funnit sig
föranlåtet att tillstyrka någon ändring i dess på förut utvecklade skäl grundade framställning
om decimal-systemets införande, eller föreslå någon åtgärd, hvarigenom
nämnda systems bringande till verkställighet skulle för en längre tid uppskjutas, har
Utskottet ansett sig böra vidblifva sitt förslag, att, med bibehållande af den vid
sednaste riksdag antagna räkne-enhetens värde, denna enhet må indelas i 100
lika delar.
Hvad serskildt beträffar den af åtskilliga ledamöter inom Riks-stånden, i sammanhang
med frågan om decimal-systemets antagande, yttrade mening, att Rikets Ständer
borde hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det nämnda system måtte samtidigt
tillämpas i afseende å så väl rikets mynt, som mått, mål och vigt, får Utskottet anmäla
att, då Kongl. Majit, uti Dess till Rikets Ständer aflåtna proposition i ämnet,
6
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
behagat i nåder gifva tillkänna, det Kongl. Maj:t vore sinnad, att, inom en icke af
lagsen tidpunkt, bringa till verkställighet det på 10-tals-räkningen grundade nja system
för mått, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer redan år 1823 för sin del an
tagit, lärer någon framställning härutinnan icke vara af behof påkallad.
Emot den benämning af Riksdaler, Utskottet föreslagit må gifvas åt räkne
enheten, är inom Riks-stånden anmärkt, att denna benämning sannolikt skulle komma
att förorsaka oredor och förvillelser vid transaktioner man och man emellan, samt
att fördenskull något serskildt uttryck borde begagnas, hvarigenom den antagna enheten
utmärktes och skiljdes från de i rörelsen nu förekommande riksdaler specie, riksdaler
banko och riksdaler riksgälds; i hvilket afseende uppgifvits orden: riksmark,
riksmynt, bankdaler, riksdaler kurant, riksdaler papper, sedel-riksdaler, svensk riksdaler
samt riksdaler svensk.
I det återremitterade utlåtandet yttrade Utskottet, att benämningen riksdaler,
hvarmed i allmänhet betecknas riksdaler riksgälds eller det räkne-värde, som af den
nya enheten motsvaras, icke bör komma att leda till missförstånd eller oredor, hvilket,
enligt Utskottets öfvertygelse, snarare skulle inträffa i händelse den nya räkneenheten,
jemnt motsvarande ett redan kändt och i rörelsen begagnadt mynt, erhölle
en från dettas i någon mån afvikande eller alldeles ny benämning; dock har Utskottet,
till undanrödjande af all tvetydighet, här nedan tillstyrkt, det Rikets Ständer
måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit, i sammanhang med beslutet om det
nya mynt-systemets bringande till verkställighet, täcktes meddela sådana föreskrifter,
hvarigenom missförstånd vid transaktioner enskilda emellan, med afseende å räkneenhetens
benämning, må förekommas.
Likaledes anser Utskottet sig böra vidblifva sin förut gjorda hemställan, att den
nya räkne-enhetens under-afdelningar må, i enlighet med hvad Kongl. Maj:ts nådiga
proposition i detta afseende innehåller, benämnas penning; och hvad angår den af
några ledamöter yttrade mening, att åt räkne-enhetens 10:del borde gifvas en serskild
benämning, såsom krona eller mark, tror Utskottet, att sådant skulle leda
mera till förvillelse än till någon verklig fördel och ej eller vara behölligt; hvadan
Utskottet icke kunnat förslaget derom biträda.
I anledning af hvad Utskottet yttrat och tillstyrkt, angående silfvcr-myntets utmyntning
och grunden derför, är inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmärkt,
att den nu gällande 12-lödiga halten icke vore lämplig i afseende å det större silfver-myntet,
enär detsamma, genom den betydliga koppar-tillsatsen, förlorade sin glans,
samt att silfver-myntet å de lägre valörerna borde utmyntas af 8- eller 10-lödig halt,
för att blifva mera beqvämt och lättare att handtera; varande derjemte af en ledamot
inom bemäldta Riks-stånd hemstäldt, att något silfver-mynt å 25 penning icke
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
7
mätte, pä sätt Utskottet tillstyrkt, präglas, utan deremot slas två mynt-stycken, det
ena å 20 penning och det andra å 10 penning, båda af 8-lödig halt.
Åberopande de skäl, Utskottets ofvanberörda utlåtande innehåller i fråga om förändrad
grund för det mindre silfver-myntets utmyntning, får Utskottet anföra, att
den finhet, som enligt gällande mynt-ordning är vorden för silfver-myntet bestämd,
synts Utskottet vara ändamålsenlig, och att någon förändring i densamma icke torde
vara af omständigheterna påkallad; vid hvilket förhållande, och då mynt-stycken af
12-lödig halt af den låga valören å 20 och 10 penning skulle blitva alltför små
och ohandterliga, samt det förra dessutom lätt kunna förblandas med myntet af 25
penningsvärdet, Utskottet funnit sig icke ega skäl att föreslå utprägling af silfvermynt
å andra eller flera valörer än dem, som i Utskottets omförmaldta utlåtande
upptagas; hvaremot, och med afseende å angelägenheten deraf, att värdet af det blifvande
silfver-myntet må kunna med lätthet utrönas, Utskottet här nedan afgifvit serskildt
yttrande, angående detta mynts utseende.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln har en ledamot ansett Utskottets förslag
till koppar-myntets utmyntning, såsom innefattande tre serskilda utmyntningsgrunder,
fordra någon jemkning, och i sådant afseende hemställt, att koppar-mynt
å 10 penning ej må präglas, samt koppar-mynten blifva följande:
1 k 5 penning, utmyntadt efter 400 r:dr riksg. per skeppund koppar, stapelst. vigt.y
1 å 2 penning, efter 320 r:dr dito.
1 å 1 penning, dito dito.
1 å £ penning, dito dito.
Men enär, efter hvad Utskottet inhemtat, de koppar-mynt, som, enligt nyssberörda
förslag, skulle utmyntas, komme att till omfånget alldeles öfverensstämma med
nuvarande silfver-mynt å ^ och ^ r:dr silfver, och en sådan öfverensstäm
melse
städse ansetts olämplig, har Utskottet funnit sig icke kunna samma förslag
biträda.
Till följd af hvad nu anfördt blifvit och Utskottet tillförene i frågan föreslagit,
får Utskottet hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att, med bibehållande al det utaf Kongl. Majit och Rikets Ständer vid
sistförflutna riksdag fattade beslut om räkne-enhetens fastställande till j r:dr
silfver, enligt mynt-ordningen af den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet,
motsvarande 1 r:dr riksg. eller 32 sk. b:ko, må, i öfverensstämmelse med
samma beslut, benämnas riksdaler',
att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnda ‘penning, deraf
alltså hvar och en i värde motsvarar 1 tto r:st i silfver, 3 tVu r:st b:ko,
5tVV r:st riksgälds, eller nära 1/2 skilling sistnämnda mynt;
att, efter det nya systemets verkställighet, all räkning föres i två ko
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
lumner, riksdaler och penning; hvarvid, jemte penninge-talet, utsättas deraf
uppkommande brak;
att vid den omsättning eller reduktion af jordeboks- och hemmantalsräntor,
som af Kongl. Majit och Rikets Ständer kan varda beslutad, äfvensom
vid debitering af afgifter, som, efter det nya mynt-systemets införande,
äro i annan myntsort bestämda, må, under iakttagande af de närmare
föreskrifter, som af Kongl. Majit varda meddelade till förmån för den
skattskyldige, dels uteslutas allt bråk, som icke uppgår till 1/2 penning,
och dels allt bråk, öfverstigande 1/2 penning, till en half penning jernnäs;
att taxor för allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya mynt-systemet, så att bråk öfver- eller understigande
1/2 penning i möjligaste måtto undvikes;
att, med tillämpning af det nya räkne-sättet, följande mynt af silfver och
koppar må präglas:
af silfver, enligt mynt-ordningen af den 9 Maj 1835, så att alla mynten
blifva 12-lödiga, eller innehålla 3 delar fint silfver mot 1 del koppar,
silfret till den i nämnda förordning bestämda vigt, under förbehåll af deri
tillåtna afvikelser eller så kallade remedia, nemligen:
1 st. å 1 r:dr silfver eller 4 riksdaler = 400 penning = 2f r:dr b:ko = 4r:drr:gs.
1., å y „ 2 ,, = 200 ,, — ly ,, „ = 2 „
1„ „ 1 „ = 100 „ = J r:drell.32sk.b:ko = 1 „
1., å 4 5» i = 50 ,, = 4 5, 16 ,, = 24 sk.
1 il å tV 57 I 77 = ^5 55 = k 77 8 5, =12 „
blifvande alltså de två minsta silfver-mynten i värde lika med 16 och 8
sk. biko eller 24 och 12 sk. riksgälds;
samt af koppar:
1 st. å 10 penning, som utmyntas efter 600 riksdaler per skepp, koppar, stapelst. vigt och i värde
motsvara 3 sk. 2| r:st b:ko = 4 sk. 9| r. r:gs.
1 7, å
5
55
55
500
55
i „
n
55
= 2
55
4 4
55
1 ,, ä
2
55
55
400
55
55
7 n
55
=
55
\ i 5 S
55
1 „ å
1
55
400
5 5
55
3 2 1
55
=
55
Ä 1 9
55
1 „ å
i
55
55
400
55
55
\ 23
1 TS
55
=
55
0 22
55
kommande sålunda de nya koppar-mynten, af hvilka det minsta behandlas
i räkning såsom 5/10 penning, att i värde nära motsvara 5, 2 1/2, 1,
1/2 och 1/4 sk. riksg., och till storleken blifva ungefärligen lika med de
nu präglade koppar-mynten å 2, 1 och 2/3 sk. banko;
I
Banko~Utskottets Utlåtande, N:o 47. 9
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att å det silfver-mynt, som hädanefter kommer att präglas, må utsättas:
å mynt, motsvarande 1 r:dr silfver = 1 specie 4 r:dr.
å dito }f „ = i „ 2 „
å dito J „ = 5 „ J si
å dito 1 » =50 penning,
å dito TV „ =25 penning.
att, i sammanhang med beslutet om det nya koppar-myntets prägling,
bör, i öfverensstämmelse n ed nu gällande stadgande, förklaras, att ingen
är pligtig i betalning eller vexling, på en gång, i sådant mynt emottaga
mera, än en riksdaler;
att det nya räkne-sättct må träda i verkställighet Irån och med den
dag, som af Kongl. Maj:t, genom minst sex månader förut utfärdad kungörelse,
i nåder bestämmes;
samt att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
dels låta, inom nämnda tidpunkt, iakttaga alla de förberedande åtgärder,
som af Kongl. Majit bero, och dels, i sammanhang med beslutet rörande
det nya räkne-systemets verkställighet, meddela sådana föreskrifter,
hvarigenom misstag och oredor, i följd af räkne-enhetens benämning, må
vid transaktioner enskilda emellan förebyggas.
Förbehållande sig Utskottet att, sedan sig visat, om det af Utskottet nu föreslagna
mynt-system varder af Rikets Ständer gilladt, få inkomma med serskildt yttrande,
huruvida och hvilken förändring af ordalydelsen i lagarne, angående myntbestämningen
och för Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830, må vara af behof
påkallad.
Stockholm den 6 April 1848.
Reservationer.
i' *— Af Herr Bogeman, C. A.: ”Emot Höglofl. Banko-utskottets förnyade tillstyrkan
al decimal-systemets antagande i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga proposition,
får jag reservera mig, under åberopande af den reservation, jag redan förut
afgifvit och till betänkandet Nio 24 fogat”.
Af Herr Åkerman, Fr., som åberopat sin, betänkandet Nio 24 följaktiga, reservation.
Af Biskop Agardh: ”Jag skulle icke hafva belastat detta betänkande med en
Bih. till R. St. Prat. 1847 1848. 6 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 8
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
reservation, om icke de otaliga anmärkningarna, som blifvit i Riks-stånden gjorda
emot Utskottets förra betänkande, ådagalagt en ganska allmän tvekan vid dess antagande
äfven hos dem, som önskade decimal-systemet. Anmärkningarna hafva vid
denna riksdag icke så mycket vändt sig emot decimal-systemet i allmänhet, som fastmera
angått det förmånligaste sättet att använda decimal-systemet. Detta har äfven
gjort, att inom Utskottet, der äfven öfvertygelsen om decimal-systemets företräden
varit den rådande, nödvändigheten af en revision af hela förslaget i sammanhang med
den förut antagna förändringen af mått, mål och vigt blifvit så allmänt insedd, att
frågan derom såsom kontra-proposition föll endast med en rösts pluralitet. Under
sådana förhållanden är det minoritetens skyldighet att med större fullständighet framlägga
grunderna för dess mening, än som annars skulle hafva ansetts vara tillbörligt.
Så väl den förut antagna förändringen af mått, mål och vigt, som den nu af
Utskottet tillstyrkta förändringen i mynt-indelningarna, är byggd på alldeles felaktiga
grunder, och det i två afseenden: först i afseende på reduktionen af de gamla räkneenheterna
och deras afdelningar till de nya, för det andra i afseende på dessas
förhållande till andra länders och reduktionen dem emellan.
l:o 1 afseende på våra egna räkne-indelningar. Det nya förslaget antager
en större räkne-enhet för mått, mål, vigt och mynt och indelar den i 100-delar,
hvarigenom det gamla systemets räkne-enhets-delar, som äro 48 eller 32, eller 20
eller 12-delar, naturligtvis icke kunna passa in dermed, utan måste reduceras, hvarigenom
ett bråk eller en rest uppkommer vid nästan hvarje reduktion. Sålunda blir
t. ex. 25 sk. = 52.08333 penning, 26 sk. = 54,1666 penning, 27 sk. = 56,ss
penning. Man säger väl att det öfverblifna decimal-bråket är så litet, att det kan i
handel bortkastas. Men detta är ej riktigt, då man skall multiplicera det; ty om
1 skålpund, som kostar 26 sk., skal multipliceras med t. ex. 5,233, så uppstår ett
olika resultat om jag antager 26 sk. vara = 54 eller = 54,i eller = 54,16 eller
54,166 o. s. v.; korteligen, jag får ingen exakt summa, utan endast approximationer.
Då nu detta icke blott eger rum vid reduktioner af mynt, utan äfven vid mått,
mål och vigt af de varor, som köpas för mynt, så visar sig en stor brist på noggranhet
i detta system. Så litet pris man än vill sätta på denna noggranhet i praktiken,
så utmärker en sådan indelnings-princip otvifvelaktigt den högsta grad af ovetenskaplighet,
och man bör besinna, att reduktionen icke blott eger rum i den dagliga
handeln, utan äfven när äldre räkne-uppgifter, som alla äro grundade på de
gamla enheterna, skola reduceras till de nya räkne-enheterna.
Man kunde låta denna anmärkning fara, om denna brist vore nödvändig och
om det icke vore ytterst lätt att afhjelpa den och att få en decimal-indelning, hvar
vid
icke denna oreda eller brist på noggranhet eger rum. Dertill behöfves nemligen
icke mer, än att taga en af de minsta nu gällande räkne-delarna, sådan den är,
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
11
alldeles oförändrad till 1/100, och 100 delar af denna till räkne-enliet. Då inpassa,
såsom af sig sjelf, alla de gamla indelningarna uti det nya systemet, utan någon bråk
reduktion.
Vi hafva t. ex. nu i serskilda provinser, mark, daler, plåt, riksdaler
banko, riksdaler specie o. s. v. Om man nu antager t. ex. 1 sk. r:gs till 1/100,
och således 100 sk. till en ny riksdaler, hvilken blefve ungefär lika med Danska
riksbanks-dalern, så är 1 mark = 2 sk. och tillika 2/100, en daler = 8 sk. och
tillika 8/100, en plåt = 10 sk. och tillika 16/100, 1 r:dr b:ko 144 sk., men tillika
144/100; således sammanfaller det gamla myntet alldeles med det nya, samt
decimal-systemet blifver infördt, ulan att det behöfves ringaste bråk-reduktion. Sak
samma är, om man antager styfvern, eller half-skillingen, eller skillingen till 1/100;
systemet blir lika enkelt.
Lika klar blifver evalvationen till det Hamburgska myntet; ty 1 r:dr hamburg.
b:ko blifver då 192 sk. eller 192/100, då som nu.
Då nu förhållandet är enahanda och lika enkelt med mått, mål och vigt, så visar sig,
att det nya förslaget har jemnt utletat den svåraste och mest invecklade utvägen och gått
förbi den enklaste, hvilken gör nästan ingen rubbning i det närvarande. Den enda olikheten
är, att om t. ex. 1 sk. r:gs antages till 1/100, så blir den nya riksdalern precist
= 2 r:dr 4 sk. r:gs, om 1/2 sk. antages till 1/100, så blir den precist = 1 r:dr
2 sk., om 1 styfver antages till 1/100, så blir den precist = med 25 sk. Men reduktionen
härvid åstadkommer icke något bråk, emedan den icke göres genom division,
utan genom addition. Man lägger helt simpelt 4 sk. eller 2 sk. till den gamla
riksdalern för att få den nya. Detta är så oändligen lätt, att det är lärdt i ett
ögonblick.
Det är klart, att ett system, byggdt på en sådan grund, upphäfver alla tvister
om ett decimal-systems antagande. De, som vilja hafva det, huru det än må vara,
erhålla ett sådant, och de, som icke vilja vara af med sin så kallade tolftals-räkning,
få behålla den. Den sednare räknar ännu sin skilling eller sin siyfver och den förra
skrifver blott i stället 100-delar i sin bok, och förer räkningen i decimal-bråk. Småningom
uttränger den nya riksdalern den gamla, då alla offentliga räkenskaper antaga
den förra.
2:o I afseende på förhållandet lill utländska räkne-enheter. En mycket större
brist i det nya förslaget, än den ofvannämnda, är att dervid icke är fästadt afseende
på den fördel, som för handeln deraf skulle uppkomma, att ett allmänt system
för mått, mål och vigt samt mynt vore gällande öfver hela den handlande verlden.
Under det man fördjupat sig i minutiösa undersökningar om reduktionen emellan
våra egna gamla och nya räkne-enheter, och velat lätta dem, har man icke tänkt
på att oändligen svårare och nyttigare reduktioner måste oupphörligen göras emellan
andra länders och vårt eget lands räkne-enheter, och att man borde väl tänka
12
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 4t.
på att äfven underlätta dem. Denna anmärkning träffar icke Kongl. Vetenskapsakademien,
som på nådig befallning uppgjort det antagna förslaget för mått, mål
och vigt, emedan densamma förklarat, att då det vore henne föreskrifvet, att mindre
göra afseende på dess vetenskapliga rigtighet än på allmänhetens beqvämlighet, hon
vore förhindrad att föreslå det fransyska meter-systemet, hvilket vore det enda vetenskapliga.
Då man nu uti några inom Stånden gjorda anmärkningar förklarat tanken
på ett allmänt system för alla nationer innebära något, som vore omöjligt att
verkställa, utgöra blott en poetisk idée, ett förslag bygdt på alltför sanguiniska förhoppningar,
och som man helt kort kan förvisa till Utopien, så nödgas jag, ehuru
afseendet på ett sådant mål borde vara det första, som framställt sig, vid bestämmandet
af ett nytt system för handelns räkne-enheter, redogöra för en sådan tanke.
Jag behöfver icke visa dess theoretiska rigtighet, ty den härleder sig från verldens största
mathematici vid slutet af förra århundradet. Icke heller torde jag behöfva bevisa
dess praktiska möjlighet, då hela det förundransvärda fortskridandet af vår närvarande
industri härleder sig endast ifrån att man begagnat vetenskapliga theorier,
och då vida större förändringar än denna, alla utgångna från vetenskapens upptäckter,
till lättande af kommunikationer mellan folken, föregå under våra ögon, och då
slutligen vårt lands underlägsenhet i industri härleder sig endast derifrån att vi här qvarlefva
i gamla traditionella vanor, under det man utomlands begagnar hvarje ny upptäckt
till förbättringar deruti. Det enda jag har att ådagalägga är att alla andra
nationer, som sedan 1815 företagit en förändring i räkne-enhelssystemet, icke allenast
fästat afseende på fördelen af en likhet i detta afseende emellan nationer, utan
tillika företrädesvis antagit det fransyska meter-systemet.
Det är tydligt att denna tanke icke är utförbar utan genom den grundsatsen,
att hufvud-enheten skall bestämmas uti någon sådan naturqvantitet, som är lika för
alla nationer. Men denna grundsats är icke ny, utan den är tvertom, den är lika
gammal med all handel. Hvad är foten, alnen (ulna), tummet, annat än sådana naturqvantiteter,
lika i det närmaste hos alla nationer, under en tid då en större noggranhet
ej var behöflig. Denna grundsatsen är således äldre än vetenskapen, som
dervid icke annat gjort än att bestämma en natur-qvantitet, som vore noggrannare.
Detta har äfven blifvit erkändt af alla nyare nationer, som förändrat sitt räknesätt.
Så vidt jag vet, har icke uti något annat land, mer än i Sverige, man, bestämt
längdemåtts-enheten genom pendelns längd under någon viss inom hvarje land fallande
latitud. Ty derigenom skulle nödvändigt alla länders räkne-systemer hvila på
en olika basis och blifva evärdeligen olika. Det är endast hos oss man utgått från
en sådan bestämning och derpå hvilar det hos oss år 1823 antagna förslaget för
mått, mål och vigt. Alla andra nationer hafva vid en sådan förändring påtänkt ett
närmande till andra länders räkne-enheter. Jag vill blott i förbigående nämna grun
-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
13
den till Danmarks nya mynt-enhet, som gjordes till hälften af 1 r:dr hamb. b:ko;
Preussens nya mynt-indelningar, som gjordes lika med Sachsens; och om äfven vår
nuvarande specie är lika med 1 r:dr hamb. b:ko, så är detta en fördel, som för
skrifver
sig från Gustaf III:s tid och icke är det nya förslagets förtjenst. Man har i
sednare tider gått mycket längre i denna riktning, än att närma sig blott till sina
grannländers räkne-enheter. År 1796 infördes det nya systemet, åsyftande ett lika
system för alla nationer, i Frankrike. Derefter blef det, visserligen under fransyskt
inflytande, infördt i Holland, Belgien, Rhenprovinserna, konungariket Sardinien och i
Lombardiet. Efter det stora fransyska väldets fall har det blifvit infördt uti Schweitz
och Grekland. I Schweitz mötte emot detsammas antagande den stora svårigheten,
att denna stat utgöres af många sjelfständiga kantoner, hvilkas mening var svårare
att förena. Det antogs också, efter 13 års fortsatta strider, först år 1836. 1
Grekland möttes det af det hinder, att folket icke hade begrepp om decimal-räkningen,
och dock infördes det i dessa länder. I de länder, der ej hela meter-systemet
kunnat införas, har man dock infört vissa delar deral; sålunda har det fransyska vigtsystemet
blifvit antaget af Tyska tullföreningen och således i största delen af Tysklands
många stater, samt serskildt i den inre handeln uti Baden, Darmstadt och
Sachsen. Slutligen befinnes det äfven vara antaget i vårt grannrike Danmark. Det
finnes således nu inga andra länder i Europa, der meter-systemet ej är erkändt till
sin princip och antingen helt och hållet eller delvis antaget, än Pyreneiska halfön,
Ryssland och England, der ock det af helt och hållet speciella orsaker ej kommit
till införande. I förstnämnda land genom dess oroligheter, i det andra, emedan der
alltid blir sednare vår än i det öfriga Europa; och i det tredje emedan frågan derom
uppstod år 1818, straxt efter det England krossat och förödmjukat Frankrike,
och således icke ville erkänna något fransyskt såsom efterföljansvärdt.
Det visar sig således att detta system långt ifrån att vara en blott poetisk fiktion,
omöjlig att realisera, hvarje dag träder i verklighet öfver hela Europa. Ingen
nekar, att det har vissa svårigheter och dock antager man det, icke för decimalräkningens
skull, ty det är den som gör svårigheten genom reduktioner, utan i
trots af denna svål ighet, för det att den antagna räkne-enheten blir lika i flera länder.
Sverige har lättare att antaga det fransyska meter-svstemet än något annat land,
ty våra små-enheter äro antingen fullkomligt, eller i det närmaste lika med småenheterna
i meter-systemet. Sålunda är t. ex. 1 sk. sv. r:gds = 3 fransyska centimer,
och en sv. decimal-tum så lika 3 fransyska centimeter, att, som jag tror,
skillnaden icke blir synbar på mät-instrumentet. Sålunda blir 100 sv. nu gällande
skilling r:gds = 3 franks, och 100 sv. tum lika med en fransysk meter, med en
skillnad, som icke behöfver bestå uti bråk af meter, utan i ett plus af tum. Allt
detta, hvilket jag naturligtvis ej haft tid att noggrannt undersöka, förtjenar, såsom
14
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
det synes mig, att tagas i närmare betraktande. Meningen kan icke vara, att man
nödvändigt skall i vårt land intaga den fransyska metern, eller den fransyska franken,
utan endast enheter, som äro antingen dermed kommensurabla, eller skilja sig
derifrån med ett jemt plus, hvilket allt må bero på närmare undersökning. Det är mig
icke obekant, att den Delambreska gradmätningen skiljer sig något ifrån senare mätningar,
t. ex. ifrån den under vår Svanberg företagna, men denna skillnad affekterar
icke, som jag tror, m. terns praktiska bestämmande på mät-instrumentet, emedan
skillnaden der blir så liten, att den i handeln icke kan räknas, utan gör sig
endast märkbar uti större mätningar. Allt leder oss således till nödvändigheten af
en ny undersökning utaf della ärende, genom en förening af vetenskapsmän och affärsmän',
och det hr detta som jag och flere inom Utskottet ansett böra blifva det
andra alternativet vid frågans behandling och afgörande”.
Af professor Selander:
”Ehuru jag, då denna fråga första gången förevar, för min del förordade det
i Banko-utskottets memorial N:o 24 framställda, samt i förevarande Betänkande åter
oförändradt framlagda myntsystem, och ehuru jag anser Utskottet af den genom
återremissen från samtliga riksstånden meddelade diskussionen hafva hemtat full anledning
att fortfarande tillstyrka mynt-enhetens hundradelning, reserverar jag mig
dock så till vida mot Utskottets åtgörande, att jag anser Utskottet hafva bort, vid
återremissens besvarande, fästa större afseende å de inom riksstånden yttrade äsigter,
än nu skett”.
Uti slutmeningen af denna reservation hafva biskop Heurlin, prosten Gellerstedt
och doktor Nordström instämt.
Af prosten Grönvall:
”Sedan Banko-utskottets utlåtande N:o 24 från alla fyra riks-stånden blifvit återremitteradt,
och af de inom Stånden förda diskussioner i frågan inhemtats, att mot
det af Utskottet uppgjorda förslag till nytt myntsystem ganska många välgrundade
anmärkningar blifvit framställda, åsyftande dels mer eller mindre ingripande förändringar
i serskilda delar af detta förslag, dels att, på sätt af herr biskop Agardh
och mig vid förra Utlåtandet reservationsvis blifvit yrkadt, mynt-systemet borde sättas
i ett vetenskapligt sammanhang med mått, mål och vigt-systemet, samt att Rikets
Ständer i sitt svar på den Kongl, propositionen borde uttrycka den underdåniga
önskan, att, för tillvägabringande af ett så beskaffadt helt, sammanhängande system,
förslag dertill måtte intill nästa riksdag blifva uppgjordt, för att då Rikets
Ständer föreläggas; så hade man i sanning kunnat vänta, att Utskottet vid frågans
förnyade behandling fästat något afseende vid de af icke obetydliga majoriteter inom
de serskilda riksstånden uttalade åsigter och önskningar. Men då detta icke skett,
utan fast heldre Utskottet helt och hållet vidblifvit sitt först afgifna förslag, endast
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
15
med n5gon förändring deri, i afseende på präglingen — en förändring, som dock
icke ens af något yrkande inom Stånden varit påkallad — så finnér jag mig föranlåten
att mot detta Utskottets förfarande reservera mig, under åberopande i öfrigt
af den fullständigt utförda och motiverade reservation, herr biskop Agardh afgifvit”.
Af doktor Sandberg, under åberopande af sin vid Betänkandet N:o 24 afgifna
reservation.
Af herr J. F. Gråå:
”Jag reserverar mig emot förestående utlåtande och anser Utskottet hafva bort
tillstyrka Rikets Ständer att vidblifva deras vid förra riksdagen i denna fråga fattade,
af Kongl. Majit i nåder sanktionerade, beslut, endast med den förändring, att någon
benämning blefve den nya mynt- eller räkne-enheten tillagd”.
Friherre Oxenstjerna, C., herr L. Bergman och riksdagsfullmägtigen P. Östman
från Vester-norrlands län hafva instämt i sednare delen af sistberörda reservation.
Herr P. J. Lagergren samt riksdagsfullmägtige Joli. Petter Andersson från
Elfsborgs län och Liss Lars Olsson från St. Kopparbergs län hafva åberopat sina
emot Utskottets betänkande N:o 24 anförda reservationer.
Af riksdagsfullmägtigen Petter Gabrielsson från Kronobergs län:
”Emot majoritetens lättade beslut, medelst en röst, af behandlingen af från
samtlige riksstånden återremitterade Betänkande N:o 24, rörande af Kongl. Majit
föreslagna serskilda jemnkningar i mynt-systemet och derbredmed decimal i räk
nesättet
skulle införas; får jag mig reservera, på denna grund: De af Utskottets
ledamöter, som ifrat för dess antagande, äro visst icke andra än handlande och patroner,
hvar i sitt slag; det är onekligt, att det icke blir en lättnad för dem i deras
handtering och bokföring; men hvad vill denna lilla klass betyda inom Sverige
emot den stora massan af menige allmoge, som kommer derigenom att lida, till följd
af missförstånd af myntets rätta valör och värde, som alltid bör stå i bredd med
varuvärden i en tid, som man sådant behöfver.
Jag skulle visst icke varit emot decimal-systemets införande, om dermed vore
något vunnet för rikets sannskyldiga väl och nytta, äfvensom, om det endast hade
medfört någon högtidlighet, så hade jag, som måhända många tycka, att det är stort
att vara med om att kunna tillvägabringa en reform; men som denna reform icke
är, efter mitt förmenande, hvarken smakande eller passande efter nuvarande tidens
anda, så får jag, till följd häraf, åberopa ståndsbrodren Joli. Pet. Anderssons vid
förra Betänkandet intagna reservation, i hvilken jag instämt; och för öfrigt får jag
erinra om den med säkerhet kommande riksförlust, som der bredmed kommer efter
att åtfölja, hvilken ståndsbrodren S. Hörlin inom vårt stånd uttalat och beräknat”.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Banko-Utskottets Beiiinkandej IV;o 4$'
i
N-.o 48.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 April, kl. 1 e. i«.
Betänkande j med förslag till föreskrifter 3 angående bankens
metalliska kassa j m. m.
Utskottet har granskat de vid sistförflutna riksdag af Rikets Ständer meddelade
celi i 112—125 samt 225—229 §§ af då utfärdade banko-reglemente
intagna föreskrifter, sorn angå bankens metalliska kassa och de utvägar, hvilka
till bibehållande och förstärkning af densamma må begagnas; bankens sedelstock;
dess grundfond eller kapital-öfverskott, samt användandet af redan
influten och vidare ingående vinst å bankens rörelse; och får Utskottet, som
i sammanhang med berörda granskning till pröfning förehaft de motioner,
hvilka i hithörande ämnen blifvit inom riks-stånden väckta och till Utskottets
behandling hänvisade, utlåtande deröfver nu afgifva.
I afseende å 112 § af banko-reglementet är något till förändring ledande
förslag ej inom riks-stånden fraraistäldt, och Utskottet, som ansett
nämnda § böra bibehållas, dock med utbytande af de i slutet förekommande
orden: ”allt på sätt och i den ordning vidare stadgadt är” mot följande mening:
”allt på sätt och i den ordning detta reglemente föreskrifver,” tillstyrker,
i följd deraf, att i nästblifvande banko-reglemente må tutagas en, mot
berörda § svarande, föreskrift, så lydande:
1 :o
Fullmägtiges första pligt är att upprätthålla myntvärdet:
a) genom reglering af bankens sedelutgifuing med fortfarande upp»
märksamhet å metalliska kassans ställning samt vexelkursens förhållande
;
b) genom inlösen, efter fastställd grund, af bankens sedlar, antingen
med svenskt mynt, eller med utländskt mynt, eller med omyntadt
silfver och guld, eller med vexlar å den metalliska valuta,
banken kan hafva å utrikes ort nedsatt;
det första ovilkorligen; i de andra formerna, efter sedelinnehafvarens
önskan och fullmägtiges pröfning af omständigheterna i
hvarje serskildt fall; samt
Bih. till R. St. Prot. 78^7 och 1848 j 6 Sami. 1 /Ifd. ?8 Haft. 1
2
B arik o-TJ iskol tels Betänkand ■ j N.o 4&’
c) genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska kassans förstärkning
eller till förminskning af bankens förbindelser och utlåningar;
allt på sätt och i den ordning, detta reglemente föreskrifver.
Innan Utskottet yttrar sig öfver den, i anledning af 113 §i reglementet,
utaf banko-fullmägtige gjorda och uti deras vid riksdagens böi jan afgifna berättelse
(pag. 16) förekommande framställning, huruvida icke i bankens metalliska
kassa må inräknas obligationer, ställde å utländskt mynt, har Utskottet trott
sig böra till besvarande upptaga nedan omförmälda, från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högv. Preste-ståndet till Utskottet remitterade, motioner,
nemligen:
l:o af Grefve Gyldenstolpe, A. G.j som föreslagit, att i utfärdande
banko-reglemente må intagas ett s adgande af denna lydelse: ”Då bankens
metalliska kassa i guld och silfver öfverstiger fyra millioner riksdaler specie,
böra fullmäktige, när sådant sig göra låter, med öfverskottet inköpa säkra
skuldförbindelser, ställda för så väl kapital som ränta i utländskt mynt, som
äro säljbara på den Europeiska penningemarkriaden. Inköpspriset må aldrig
öfverstiga det förskrifna kapitalbeloppet och räntan alidrig vara lägre, än att
hon utgör 3 procent af inköpspriset. Engelska och Fransyska 3 procent statspapper
böra förnämligast inköpas; dock må jemväl svenska bvpolheksföreningars
i utländskt mynt utgifna obligationer kunna upphandlas;” samt
2:o af herr prosten Berlinhvilken, under anförande, hurusom bankens
metalliska kassa, förvandlad lill utländska räntebärande statspapper, kunde,
utan att upphöra att fungera såsom valuta, bereda banken en högst betydlig
årlig vinst, som nu, då nämnda valuta vore ofruktbart liggande i bankohvalfven,
till förlust för banken ginge honom ur händerna, tillstyrkt, att den metalliska
kassan, med undantag af det belopp, som anses oundgängligen erforderligt
att hafva till hands för realisationen eller den banken åliggande
silfverutvexlingsskyldigheten, må, i den mån sådant lämpeligen ske kan, förvandlas
till eller utbytas mot Fransyska, Engelska eller andra fullt tillförlitliga
räntebärande stålpapper;” anseende motionären, att, allt efter sora dylika
papper kunde erhållas, bankens silfverplantsar borde till erforderligt belopp,
genom banko-fullmägtiges föranstaltande, öfversändas till Hamburg, for att
mot berörda papper utbytas, en åtgärd, som visserligen vore förenad med
kostnader, men hvilka kostnader måste blifva af mindre betydenhet i jemförelse
med den vinst, som komme att banken beredas.
Sora, efter hvad erfarenheten ådagalagt och närvarande för hållanden ytterligare
bekräfta, utländska statspapper, i följd af politiska tilldragelser,
högst betydligt fluktuera i värde, och det, enligt Utskottets öfvertygelse, skul
-
Banko-Ulskotlels Betänkande j Pf.o 4&-
3
le för banko-fullmäktige blifva förenadt nied stora, om icke oöfvervinneliga,
svårigheter att vid uppköp och försäljning af dylika papper så bevaka bankens
intresse, att denna handel kunde utan skada för banken bedrifvas, anser
Utskottet, att banken, genom bifall till förslaget om inköp af ifrågavarande
slags papper, komme att inledas i allt för äfventyrliga företag, vid hvilket
förhållande, och då det således icke kan vara med bankens fördel och
säkerhet förenligt, att större eller mindre del af bankens reela valuta användes
lill inköp af sådana papper, som i förenämnda motioner afses, Utskottet
skolat *
2:o
afstyrka, att någon del af bankens metalliska kassa må förvandlas,
vare sig i utländska statspapper eller i Svenska, på utländskt mynt
ställda obligationer,
I sammanhang härmed bör Utskottet dock erinra, att då, enligt de i
226 och 229 §§ af gäliande banko-reglemente meddelade föreskrifter, hvilka
Utskottet, på sätt här nedan under punkterne 15 och 17 förmäles, ansett
böra fortfarande tjena lill efterrättelse, blifvit åt bankofullmägtige öfverlemnadt,
att, med användande af influten vinst å bankens rörelse, i den mån
omständigheterna medgifva, inköpa obligationer, löpande med minst 4 procent
ränta och u'gifna af riksgälds-kontoret eller andra verk och inrättningar,
hvilkas obligationer fullmägtige anse lemna full säkerhet, så följer deraf
berättigande för fullmägtige alt, då de finna sådant lämpligt och med bankens
fördel öfverensstämmande, för den bankovinst, som icke erfordras för
bankens konsoliderande, uppköpa Svenska å utländskt myntslag ställda obligationer
— en rättighet hvaraf fullmägtige sig ock begagnat, då de, efter hvad
deras vid innevarande riksdag afgifna berättelse pag. 16 innehåller, i Mars
månad 1847 för bankens räkning uppköpt Östgötha hypotheks-förenings å sådant
myntslag utställde obligationer till belopp af 600,000 mark Hamburgerbanko
för 502,390 r:dr 40 sk. banko, som i bankosedlar erlades.
Hvad angår fullmägtiges, i anledning af reglementets 113 §, gjorda ofvanberörda
framställning, alt i utländskt mynt ställde Svenska obligationer,
hvilka, lika med vexlar, kunna till silfver förvandlas, må inberäknas i bankens
metalliska kass*; så och i betraktande deraf, att omförmälda papper
till sitt värde äro föränderlighet underkastade, kau Utskottet ej biträda nyssnämnda
förslag, utan får, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
Utskottets i nästföljande punkt 4:o upptagna hemställan, tillstyrka,
att 113 § må i utfärdande banko-reglemente blifva af detta innehåll:
i
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 48.
3:o
Såsom bankens metalliska kassa anses och beräknas:
a) gångbart Svenskt silfvermynt;
b) dukater, Svenska och Holländska;
c) aflyst Svenskt silfvermynt;
d) utländska silfvermyntsorter;
e) omyntadt silfver och guld;
f) silfver- och guld-poster, dem Kongl, myntverket af banken eller
andra, för bankens räkning, enligt dit ingångna, af myntverket
utgifna qvittenser och bevis, emottagit och under sin vård eger;
g) det silfver eller Hamburger-banko, som genom vexelköp blifvit
hos något eller några kända och säkra handelshus i Hamburg för
bankens räkning nedsatt, samt det silfver eller Hamburger-banko,
hvilket är under transport från utrikes ort till banken; och
b) beloppet af de uppköpta vexlar, hvilka icke till liqvid förfallit
eller blifvit för inkassering till bankens antagna bankil bus i Hamburg
afsände.
I anledning af det, enligt reglementets 115 §, fullmägtige lemnade uppdrag
att, efter en kurs af 128 skillingar eller derunder, för bankens räkning
å deposition i Hamburg emottaga silfver, dock ej i mindre partier hvarje
gång, än 10,000 r:dr Hamburger-banko, samt hos något eller några kända
och säkra handelshus i Hamburg berörda valuta under de för banken för
delaktigaste
vilkor förvara, bör Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att detta
stadgande, vid sistförflutna riksdag meddeladt i afvaktan på Rikets Ständers
beslut om rättighet för fullmägtige att uppköpa och försälja vexlar, icke är
tillämpligt, sedan fullmägtige blifvit till vexelhandel bemyndigade, hvadan
Utskottet föreslår,
4:o
att den föreskrift, som innefattas i åberopade 115 §, måtte utur
nästa banko-reglemente få utgå.
Vid 1 morn. i reglementets 116 §, som innefattar, att ”fullmägtige, för
bibehållande och förstärkning af bankens metalliska kassa, bemyndigas
att af välkända och solida trassenter eller endossenler, efter en kurs af 128
skill ingar och derunder, uppköpa vexlar, dragne å högst 67 dagars dato på
Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara,v har Grefve Gyldenstolpe, uti
förenämnda hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckta samt till Utskottets
behandling hänvisade motion, föreslagit följande ändringar och tillägg, neni
-
Banko-V tskottels Betänkande, N.-o 4$.
5
ligen: att vexlar, dragne på 90 dagars dato, jemväl måtte få inköpas; att
den kurs, som för vexelköp af fullmägtige bestämmes, aldrig må understiga
126 sk. för 90 dagars vexlar och efter samma förhållande för vexlar med
kortare omloppstid, samt att fullmägtige ej må underlåta att verkställa inköp
af vexlar, då sådana af välkända och solida trassenter eller endossenter erbjudas
till nyssnämnda pris.
Då vexlar å 90 dagars dato erhållas efter eri lägre kurs, än kortsigtigare
papper, och banken icke behöfver att taga i beräkning ränta å de penningar,
hvilka användas till uppköp af vexlar, har Utskottet trott sig desto
häldre böra biträda förslaget om berättigande för fullmägtige att inköpa äfven
på 90 dagars dato ställda vexlar, som, efter hvad Utskottet inhemtat,
vexlar å nämnda tid numera lära i rörelsen allmänt begagnas; hvaremot och
enär banken med vexelköpen måste hafva för ändamål att förstärka sin metalliska
kassa, men ingalunda att styra kursen, Utskottet ansett sig icke kunna
understödja öfriga delar af Grefve Gyldenstolpes nyssberörda motion, hvari
afses ett närmare bestämmande af det pris, hvarefter det skulle åligga fullmägtige
att vexelköp för bankens räkning verkställa.
Utskottet hemställer, på grund häraf, att 1 morn. af banko-reglementets
116 § måtte erhålla följande förändrade lydelse:
5:o
För bibehållande och förstärkning af bankens metalliska kassa bemyndigas
fullmägtige att af välkända och solida trassenter eller endossenter,
efter en kurs af 128 sk. och derunder, uppköpa vexlar,
dragne på 90 dagar eller kortare tid å Hamburg eller Altona, i
Ha mburg betalbara.
1 öfrigt har Utskottet funnit något annat tillägg vid föreskrifterna i reglementets
116 § icke erfordras, än att, enär serskilda arfvoden, på sätt Utskottet
i betänkandet N:o 14 § 8 anmält, blifvit för hvarje år beviljade åtski
11 ige bankens tjenstemän i och för dem utöfver deras egentliga tjensteäligganden
tillskyndade göromål och bestyr, i följd af den sedan sista riksdag
verkställda silfverindragning, banko-fullmägtige böra berättigas att så beskaffade
arfvoden, i händelse af behof, till vederbörande utgifva; i följd hvaraf
Utskottet tillstyrker,
6: o
att, med bibehållande af öfriga uti reglementets 116 § förekommande
bestämmelser oförändrade, åt sednare punkten af 6:te momentet
må gifvas denna lydelse:
6
Banko-Utskottcls Betänkande, N:o 4$-
På deputerade ankommer alt antaga oell endtlediga nödigt biträde
i göromålen, men på fullmäglige att bestämma beloppet af
det arfvode, som för sådant biträde kan påkallas; egande fullmägtige
i öfrigt att anvisa de arfvoden, sorn i och för vexelhandeln kunna
erfordras.
Genom reglementets 117 § äro fullmägtige berättigade att, för bankens
räkning, hafva i Hamburg stående ett belopp af 500,000 riksdaler Hamburger
banko, hvilken summa dock under vintermånaderne får ökas till 1,000,000
riksdaler samma mynt.
Uti berörda § bar Grefve Gyldenstolpe föreslagit den ändring: att silfver
för bankens räkning måtte få finnas stående äfven å annan utländsk oit
än Hamburg; samt att sammanräknade beloppet af detta utestående silfver
under alla årets tider finge uppgå till 1,000,000 riksdaler Hamburger-banko
och dessutom under vintermånaderne tillökas med beloppet af ej allenast alla
de inköpta vexlar, som icke före sjöfartens upphörande hinna alt förfalla, utan
ock af dem, hvilka, innan sjöfarten ånyo öppnas, varda inköpta och förfalla.
Då det, serdeles under nu inträffade förhållanden i utlandet, måste blifva
förenadt med större äfventyr för banken att hafva silfver nedsatt å flere utrikes
orter och till högre belopp, än det för närvarande medgifna, samt någon
olägenhet hvarken för banken eller det allmänna hittills försports af de
i detta afseende nu gällande bestämmelser, får Utskottet,
7:o
jemte afslyrkande af bifall till Grefve Gyldenstolpes omförmäldta
förslag,
hemställa, att åberopade 117 § må, med uteslutande af den del deraf, som
angår mottagande af silfver på deposition i Hamburg, samt med någon jemkning
för öfrigt i redaktionen, erhålla följande lydelse:
8:o
Fullmäglige berättigas att, för bankens räkning, hafva i Hamburg
stående ett belopp af 500,000 riksdaler Hamburger-banko; varande
det fullmägtige derjemte tillåtet att, under vintermånaderne, utöfver
nämnda belopp, emottaga silfver eller Hamburger-banko, som ti11 -  godokommit banken i följd af uppköpta och liqviderade vexlar, dock
under vilkor, dels att sammanräknade summan deraf ej får öfversti
-
Banko-Vtskollets Betänkande, N.o ^8.
7
ga En million riksdaler Hamburger-banko, och dels att fullmäglige,
när årstiden sådant medgifver, sjöledes låta till banken indraga det
silfver eller Hamburger-banko, som öfverskjuter 500,000 riksdaler
nyssnämnda mynt.
Enär inköp af silfver från främmande länder till förstärkning af bankens
metalliska kassa, under de i 118 § af banko-reglementet föreskrifna vilkor, i
Utskottets tanke, icke bör utgöra ett ovilkorligt åliggande för fullmägtige, har
Utskottet ansett de, i början af § förekommande orden: 'Fullmägtige skola”
böra utbytas mot orden: 'Fullmägtige bemyndigas” samt tillstyrker, i enlighet
dermed, alt åt nämnda § må i blifvande banko-reglemente gifvas denna
lydelse:
9:o
Fullmägtige bemyndigas att, genom inköp af silfver från främmande
länder, förstärka bankens metalliska kassa, då sådant, utan lemnadt
förskott, för banken icke medför större utgift, utöfver vexlingsgrunden
enligt mynlhestämnings-lagen, än hvad som erfordras för
transporten af silfver från uppköpsorten till banken.
Jemte det Utskottet föreslår:
10:o
att de i 114, 119, 120 och 121 §§ af nu gällande banko-reglemente
intagna bestämmelser måtte oförändrade bibehållas,
får Utskottet anmäla, att, vid granskning af 122 §, Utskottet, i följd af dess
uti betänkandet N:o 42 gjorda hemställan, att kassa-kreditiv må enskilde beviljas,
ansett, alt i momentet litt. a) af samma § föreskrift bör meddelas, som
ålägger fullmägtige att, när bankens ställning det påkallar, afslå ansökningar
om dylika kreditiv; hvadan den mot berörda § svarande föreskrift i utfärdande
banko-reglemente skulle lyda som följer:
ll:o.
Oberoende af de åtgärder, fullmägtige hafva att vidtaga till förstärkning
af bankens metalliska kassa, åligger det fullmägtige att,
när större uttagningar af silfver från banken ega rum eller bankens
ställning i öfrigt det påkallar,
a) minska utlåningen genom handels- och närings-diskonlerne samt
afslå ansökningar om kassakreditiv;
g
Banko-Utskottets Betänkande 3 N:o 4§-
b) alldeles inställa nämnda utlåning samt indraga större eller mindre
del af utlåningen på namn och reverser med omsättningsrätt
genom banko-diskonten och lånekontoren;
c) samtidigt härmed: antingen emot betalning i bankosedlar försälja
innehafvande obligationer, eller upptaga lån emot förbindelser
med 2, högst 3 procent ränta, under ömsesidigt förbehåll af 3,
högst 6 månaders uppsägning; samt
d) genom vägran af nya lån, efter hand, minska öfriga grenar af
bankens låne-rörelse, den på fastigheter dock i sista rummet; börande
desse för metalliska kassans bibehållande, medelst förminskning
af bankens vid anfordran betalbara förbindelser, anvisade
utvägar begagnas i den ordning, de här ofvan äro uppräknade.
Beträffande beräkningen af bankens sedelstock, hvarom 123 § i bankoreglementet
stadgar, får Utskottet anföra, att då, efter förloppet af den stadgade
preskriptionstiden för infriande af riksgälds-kontorets kredilsedlar, den
i och för deras inlösen vid 1823 års riksdag afsatta fond nu mera till banken
ingått, kommer, till följd deraf, nämnda sedlars inberäknande i sedelstocken
att upphöra, hvaremot uti sedelstocken fortfarande lära böra inberäknas
riksgälds-kontorets i omlopp varande kopparskiijemyntspolletter, för
hvilkas infriande medel å serskild räkning i banken innestå. I enlighet härmed,
och då Utskottet ansett den i slutet af åberopade 123 § intagna föreskrift,
att såsom sedelstock skall beräknas obetaldta beloppet af de i sednare
åren hos allmänheten och i riksgälds-kontoret upptagna lån, böra utur nästblifvande
banko-reglemente uteslutas, enär samtlige desse lån, med undantag
af endast 125 riksdaler, numera äro af banken återguldne, torde berörda §,
med någon jemkning i redaktionen, böra lyda sålunda:
12:o
Såsom sedelstock anses och beräknas:
a) alla i omlopp varande bankosedlar och kopparskiljemyuts-polletter
samt utelöpande insättningsbevis och attester;
b) alla på räkningar i depositions-afdelningen innestående medel; och
c) hela summan af beviljade kreditiv, som kunna vid anfordran
disponeras.
Här
-
Banko-Ulskottels Betänkandej IV.o 4$-
9
Härifrån afräknas:
l:o kredilivet till riksgälds-kontoret på en million riksdaler-;
2:o de förskott, som blifvit från banken utlemnade lill förslitna
smärre sedlars inväxlande i landsorten^
3:0 sådané transportsedlar samt sedlar af nya slaget å de högre valörerne,
hvilka, såsom otydliga icke kunnat under sina numror
afforas, utan i stället blifvit af låne-afdelniugen infriade; samt
4:o metalliska värdet af kopparskiljemynls-poletterne.
Oell skola likaledes från sedelstocken vid beräkningarne öfver densamma
uteslutas upplupne, men outtagne, läntor å de af banken upplånte
medel, äfvensom lånebankens förfallna skulder, enär för in
lösen
af dess till betalning förfallue äldre räntebärande förbindelser
en summa af 80,000 riksdaler banko är vorden å serskild
räkning i depositions-afdelningen insatt.
Då Utskottet, i betänkandet ,N:o 42 tillstyrkt borttagandet af 224 § l
gällande banko-reglemente, hvilken angår 'sältet för fyllande af privatbankernes
sedelutgifning, i fall en eller flera af dem skulle före nästa (innevarande)
riksdag indraga deras rörelse, för att vid oktroj-lidens slut upphöra,'”
lärer, såsom följd af detta tillstyrkande, reglementets 124 §, hvilken, enligt
Utskottets tanke, bör i öfrigt bibehållas oförändrad, komma att blifva af
följande innehåll:
l3:o.
Maximum för den del af sedelstocken, beräknad eldigt föreslå»
ende §, som icke motsvaras af bankens metalliska kassa, fastställes
till ett belopp af tjugu millioner riksdaler banko.
125 § i banko-reglementet stadgar, att ”öfver de kreditiver, som blifvit
vissa allmänna eller enskilda verk och inrättningar beviljade, förås i depositionsafdelningen
serskilda räkningar, vid hvilkas öppnande det beviljade kred
i ti vet varder vederbörande verk såsom ett saldo lillgodofördt;” men enär
denna föreskrift, hvilken ensamt afser bokföringen, redan innefattas uti mom.
litt. c af 123 § i samma reglemente och sålunda icke kan anses vara af behof
påkallad, tillstyrker Utskottet:
14:o
att berörda 125 § måtte få uteslutas utur det reglemente, som vid
denna riksdag varder för bankens styrelse och förvaltning utfärda dt,
Bih. till R- St. Prot. 1847 och 1848 3 6 Sami. 1 Afd 18 Haji
-
2
10
Banko-Utskottets Betänkande j N:o
De angående bankens grundfond eller kapitalöfverskott, vid sednaste riksdag
meddelade och i 225 och 226 §§ af nu gällande banko-reglemente upptagna
föreskrifter, hemställer Utskottet
l5:o
måtte få förblifva oförändrade.
Istället åter för de stadganden, som innefattas i banko-reglementets 227
eeh 228 §§, och hvilka, såsom numera fullgjorde, icke vidare ega någon tilllämplighet,
torde, i följd af Rikets Ständers vid innevarande riksdag genom
votering i förstärkt Banko-utskott, enligt hvad Utskottets memorial N:o 45
innehåller, fattade beslut, en så lydande §, få i utfärdande banko-reglemente
införas, nemligen:
l6:o
Enligt Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut, kommer den
från 1845 års början tili nästlidet års utgång upplupne bankovinst,
beräknad till ett belopp af 2,862,000 r:dr banko, att vid slutet af
hvartdera åren 1848, 1849 och 1850, med en tredjedel, eller 954,000
r:dr årligen, ifrån banken, i och för statens allmänna behof, till
riksgälds-kontoret aflemnas.
Hvad slutligen angår reglementets 229 §, så hemställer Utskottet, att denna
§ måtte i nästa banko-reglemente få motsvaras af följande, endast i afseende
på redaktionen från den nuvarande något afvikande, föreskrift:
17:o
Det belopp af banko-vinsten, som från innevarande års början tili
nästa riksdag inflyter, bör i den mån nämnda vinst till banken ingår
af fullmägtige användas till uppköp af sådana räntebärande papper,
§ här ofvan upptager, så vida icke fullmägtige anse för bankens
säkerhet nödigt att de inflytande behållne vinstmedlen i banken reservera.
Stockholm den 18 April 1848.
Reservationer :
Af Friherre Oxenstjerna, C.3 som, med afvikelse från hvad Uskottet i
ll:te punkten tillstyrkt, ansett den förändring i mom. c af 122 § i nu gäl
-
Banko-Utskottets Betänkande j N;o 4$-
It
lande banko-reglemente böra vidtagas, alt vid upplåning för bankens räkning,
dess obligationer kunde få utställas jemväl med 4 procents ränta.
Af herr biskop Agardh:
vid l:a punkten:
”Uti 112 § äfvensom uti 104 § stadgas, att bankens sedlar må inlösas
med omyntad t silfver och guld. Detta strider emot 2 § myntbestämningslagen
t der det föreskrifves, att bankens sedlar skola ”mot svenskt silfvermynt’*
inlösas. Så förstods denna lag ända till 1840 års riksdag, då ofvannämnde
stadgande intogs i banko-reglementet. —- Banken förvandlas härigenom från
en vexelbank, som det åligger att upprätthålla det cirkulerande myntets värde,
lill en inrättning, som handlar med silfver och guld. Men i sådant fall
borde den, liksom den redan nödsakats göra med guldet, som är en vara,
höja och sänka priserne af silfverplantsar, såsom alla andra, som handla med
silfver, göra. Verkan af denna handel kan blifva högst menlig för banken.
Svenskt silfvermynt är ej antagligt utan i Sveriges grannländer, och äfven der
icke gångbart. Deremot äro silfverplantsar en vara, begärlig öfver hela
verlden. Dermed drifves en serskild handel på alla större handelsplatser,
synnerligen i de länder, der guld är lagligt mynt. Silfverplantsar reqvireras då
från de ställen, der man säkert vet alt förråd finnas, der det beqvämligast
kan utskeppas, och der priset hålles lågast. Vid stark efterfrågan höjes priset
öfver allt, men i svenska banken blifver det oförändradt. Då nu dertill kommer,
alt det omyntade silfret kan ulbekommas från vår bank, utan föregående
underhandling om priset, emedan delta är bestämdt; utan besvär, emedan
dervid erfordras blott att flytta det från bankens hvalf till ångbåten; med
säkerhet i afseende på finheten, emedan det är kontrolleradt, så följer,
alt man företrädesvis, och förr än af någon enskild handlande, uppsöker silfret
i en sådan bank. Antag t. ex. alt bankerne i Köpenhamn och Christiania
vid efterfrågan, antingen icke alls utlemna silfver utan vexlar; eller ock
alls icke silfverplantser, utan silfvermynt, så är klart, att om efterfrågan efter
silfver uppkommer utomlands, kan man med stor fördel och företrädesvis
vända sig till svenska banken, som håller silfverplantsar till handa. •—• Deremot
emottager man icke större partier svenskt silfvermynt utomlands, utan.
för alt uppsmälta det; en omgång som gör det mindre begärligt. Häraf följer,
att silfvei utskeppningen förökas, då man ullemnar omyntadt sill ver.
Vid 11 punkten:
122 § af banko-reglementet stadgar, att när större silfverutlagningar ega
rum, skall det ”åligga’’ bankostyrelsen att minska utlåningen snccessivt i alla
12
Banko-Utskottets Betänkande, N.o 4%.
lånegrenar, och tillika genom försäljande af obligationer och upptagande af
lån minska och indraga sedelstocken ännu mera.
Jag har icke gifvit min röst till detta stadgande, emedan denna åtgärd
är l:o onyttig, 2:o förderflig.
l:o Sveriges jpenningerörelse skiljer sig ifrån de flesta andra länders i flera
afseenden. Uti andra länder äro sedlar och mynt gemensamt och bredvid
hvarandra gångbara, hvadan när sedlar gå in i landels hufvudbank, fortfar
rörelsen genom metalliskt mynt, hvaraf föijer att när sedelstocken minskas, är
det ingalunda sagdt, att rörelse-kapitalet derföre i samma mån minskas. Uti
andra länder äro, sedlarne icke erkända, af staten såsom mynt. De hafva således
icke der den garanti sorn ett sådant erkännande gifver. Derföre måste metalliskt
mynt alltid i sådane länder hafva företräde framför sedlar, och vid
minsta misstroende eller uppkommen penniiigebrist, söker hvar och en genast
realisera dem. Utskeppningen af metalliskt mynt sker icke der medelst
invexding af sedlar, utan genom af banken diskonterade vexlar. Slutligen är
bankorörelsen inskränkt i andra länder till försträckningar på kortare tid;, ocb
der känner man alldeles- icke de så kallade diskontlån,, och fastighetslån sorn
vår riksbank utgifver..
I Sverige är förhållandet således olika. Der är sedlar ett af staten garanteradt
mynt. De emoltagas och inlösas på två ställen; både i banken
och i statens liqvider,, och hafva derigenom en dubbel säkerhet. De blifvadet
enda gångbara myntet, samt hafva i sjelfva verket högre värde än metalliskt
mynt. Aldrig uppkommer således här någon kris genom misstroende inomlands
till sedlarne. Ännu aldrig har någon så kallad existerat i Sverige.
Således förorsakas silfverultagningen i vår bank aldrig af inre och inhemska
förhållanden,, utan endast af utländska..
I andra länder är det allmänheten, som vid en uppkommen kris injagar
sedlarne i banken.. Der behöfver sannerligen icke banken sjelf minska
sedelstocken; utan tvertorn der gör banken allt i verlden för alt hålla sina
sedlar ute i rörelsen, och att derigenom bibehålla rörelse-kapitalet vid sitt
förutvarande belopp.. Så mycket mera orimligt är det att i Sverige, der sedlarnes
värde aldrig ifrågasättes och der de äro lagligt mynt, dess riksbank sjelf
indrager desamma af fruktan för något sorn icke finnes.
Jag slutar häraf att indragningen af sedelstocken icke i ringaste måns
mindskar utskeppningen till utlandet af bankens silfver..
Samma förhållande är med lånerörelsens minskning under en uppkommen
kris och då utskeppning lill utlandet eger rum. I andra länder minskas
Banko-V t skottem Betänkande> IV.-o 4%-
1$
visserligen under en uppkommande kris diskonteringen? men icke genom
minskning af beloppet, ulan genom höjning af diskonträntan,, hvarigenom det
blir allmänheten, som bestämmer minskningen, men icke banken. Hos oss
har man antagit en annan princip; man minskar beloppet och bibehåller räntan,
derigenom åstadkommes mycket ondt? de sorn mot säkra dokumenter beviljas
lån, få vänta flera veckor och månader, innan det beviljade lånet utbekommes,
då redan för fallotiden af det, hvarföre det skulle an vändas, är förbi.
2:o Derigenom att nästan bela vårt lands produktion och inre rörelse är
grundad på riksbankens försträckningar, så åstadkommer! en indragning af lånerörelsen
en belt annan verkan i Sverige än i andra länder. I dessa sednare,
der bankens försträckning består i diskontering, åstadkommer den högre
diskonträntan endast en större varsamhet i aflarerne för dagen. Men i Sverige,
der bankens försträckning är af belt annan art, försvårar en indragning
af lånerörelsen produktionen,, då förlag saknas? den förstörer krediten emellan
enskilta, den nedsätter egendomsvärdet och omstörtar derigenom den enskilda
förmögenheten.
Af det föregående följer att man måste uppgöra för sig en aldeles egen
theori för vårt lands penningerörelse , såsom aldeles olika allt hvad man känner
i andra länder.
Såsom det endast är utländska föihållanden, men icke det inhemska
misstroendet, sorn kunna åstadkomma si'lfveru«lbagning ur vår bank, så måste
man göra för sig klart, hvaruti dessa utländska förhållanden kunna bestå.
Dessa äro hufvudsakligen af tvenne ganska olika slag*. Den ena och vanligaste
orsaken dertill äro utländska handelsfordringar, som måste betalas- med1
bankens silfver,, när vår export är underlägsen varuimporten. Den andra orsaken
kan vara elt större behof af metalliskt mynt i andra länder uppkommet
genom krig, inre oroligheter, osäkeibet och deraf förorsakad kreditbrist
och således aldeles oberoende af vår handelsstäMnimg. Understundom kunna
båda orsakerna förena sig, såsom fället synes blifva under instundande tid.
Fä ingendera af dessa förhållanden har den förenade indragningers
af vår sedelstock och af bankens lånerörelse den ringaste hindrande j titan
tvertom en ökande>, verkan. Ty det är klart, att dem utländska 1'randelsfordran
måste betalas; och detta antingen genom export af bankens silfver
eller en ökad export af andra varor. Men den sednare mäste- nödvändigt
minskas, när banken undandrager sina förlagslån, samt genom sedelstockens
indragning förorsakar en allmän penninge- oell kredilbrist. Således måste
bankens silfver uppfylla äfven denua< minskning.. Vill banken behålla-sitt
14
Banko-Utskottets Betänkande, N--0
silfver, så bör banken vidtaga en motsatt åtgärd, nemligen medverka till en
ökad produktion, men icke vidtaga just den anstalten, som förstör densamma.
Man säger väl att genom bankens indragningar minskas förbrukningen
af utländska varor, hvilket, menar man, verkar alldeles lika sorn förökning
af vår export; men detta är tydligen ett misstag. Det är förbrukningen
af inhemska men icke af utländska varor, som deraf minskas. Eller hvem
minskar väl, under hvilken penningbrist som helst, förbrukningen af kaffe,
socker, tobak, sill och salt; nej, man minskar sina beställningar hos handtverkare;
man bygger icke hus; man köper icke vagnar; man afstår från alla
nya företag, och man skickar bort sina arbetare.
På det andra förhållandet, eller utländningens behof af silfver och deraf
uppkommen förskrifning af silfver till utlandet från sverige, der det ligger
så till hands och beqvämligt upplagdt i banken, har naturligtvis indragning
af bankens sedelstock och dess lånerörelse ännu mindre någon verkan. Ty
antag, att alldeles inga sedlar varit gångbara i vårt land; så reqvirerades och
utskeppades under ett uppkommande behof utomlands svenska bankens silfver
lika väl, som om någon annan vara, t. ex. jern eller säd, behöfdes utomlands
och skulle betalas aldeles såsom dessa med kaffe, socker, tobak, sill och salt,
som förut. Sedlarnes existens, d. v. s. om sedlar finnas i landet eller icke,
om de äro många eller få, allt detta har icke ringaste inflytande på qvarliållandet
af bankens silfver, så snart det behöfves utomlands.
Jag behöfver icke utmåla de följder, som af förlags-kapitalernes indragning
skola åstadkommas; jag vill blott nämna, att den sista länken i den
kedja af olyckor man dermed drager öfver landet är arbetslöshet; således
just den sak, hvilken nu försatt hela Europa i de våldsammaste skakningar,
och från hvilken en mild försyn skulle hafva skyddat ensamt den skandinaviska
halföu, om vi ej sjelfva nu med berådt mod framkalla den.
Silfver och guld äro i verldshandeln icke något annat än varor. De äro
ingalunda mera mynt än jern eller lenn, eller hvilken annan vara som helst.
I verldshandeln finnes nemligen icke någon betalning genom mynt. Man byter
der endast varor. Således om t. ex. sverige, såsom nu är fallet, har upplag
både af jern och silfver, och jernet ej är eftersökt, men silfret är det,
så utbyter och utskepper sverige silfver, men icke jern, för de varor det inköper
af utländningen; och detta fortfar så länge sverige har en enda silfvertacka
qvar i banken eller till dess den sista silfver-riksdalern är utvexlad.
Banko-reglementet i 121 § föreskrifver väl, att när silfverförrådet minskas
i banken, skall ett lån i silfver upptagas och dermed metalliska kassan
Banko-Utskottets Betänkande, N.o 4$-
15
förstärkas. Men äfven detta tjenar till intet; ty denna tillökning, sedan den
väl blifvit införd i bankens bvalf, går ut alldeles samma väg som det, sorn
förut blifvit samladt, så framt silfvret efterfrågas utomlands.
Dessa äro de grunder, hvarpå jag icke kunnat lemna min röst till den
för ändamålet alldeles onyttiga, men för landets industri skadliga ålgården,
att undar en tilltagande silfveruttagning minska sedelstocken och lånerörelsen.
Det kan, då orsakerne äro tvenne till silfveruttagningen, icke finnas mera
än två medel alt minska och hämma den. Den ena består uti förökningen
af vår produktion och vår export. Den andra uti, att leda silfverförskrifningen
ifrån vårt land till andra länder genom alt göra den förra för
utlänningen ofördelaktig.
Långt ifrån att minska landets förlagskapitaler, långt ifrån att genom
våldsamma åtgärder åstadkomma en artificiel penningbrist, och derigenom en
allmän kreditbrist, och slutligen en allmän stagnation, bör derföre riks-banken,
just för sitt eget bestånds skull, om ej för annat, tvertom snarare understödja
produktionen med tillfälliga försträckningar. Man bör besinna, att under sådana
omständigheter, hvarom här är fråga, den blancokredit, som vår handel
åtnjuter, kan komma att uppsägas, hvilken derföre banken medelst vexeldiskontering
eller genom lån utur handels- och näringsdiskonlen borde söka ersätta,
så att aff,irenie måtte kunna fortgå någorlunda orubbade.
Sverige har stor fördel framför andra länder deruti, att dess sedlar,
såsom sagdt är, äro af mycket mera stadgadt värde än en banks sedlar i
andra länder, der de icke äro erkände för statens mynt.
Under Europas nuvarande belägenhet, genom hvilken sveriges neutralitet
synes vara för alla andra stater ett nödvändigt behof, måste det ock vara af
yttersta vigt, att sverige begagnar denna sin ställning, hvarigenom det kan
till sig draga utomordentliga fördelar, om detta land ej nu, såsom så ofta
förut, sjelf skjuter dem ifrån sig, hvilket otvifvelagtigt skulle ske, om man
just då ruinerar vår industri och minskar våra penningetiligångar. Ty då
skall hända, hvad som skedde under kontinental-systemet, att otaliga utländningar
temporärt nedsätta sig i våra sjöstäder, draga parti af vår lyckliga
ställning, och när åter allt är lugnt, flytta ifrån sverige med de stora kapitaler
de der samlat.
Det andra medlet är, att svenska banken förskaffar sig en utländsk kredit,
samt på denna kredit drager vexlar och försäljer dem till ett pris, som
gör silfverutskeppningen ofördelaktig. Så förhåller sig Danska banken, som
skyddar sin metalliska kassa endast genom sin vexelrörelse; och på ett likartad!
sätt har paan nu förhållit sig i Norige, der en kredit blifvit upptagen till
16
Banko-Utskottets Memorial > N.-o 49-
ett belopp af 600,000 r:dr, dels för att derpå draga vexlar, dels för att genom
diskontering understödja näriogarne.
Det är mig icke tillständigt att ingi i några detaljer af dessa tvenne
åtgärder, då majoriteten i Utskottet icke delat mina åsigter i detta afseende,
<©ch de sannolikt ehuru förlägenheten står för dörren kunna finnas antagliga.
Vid 12 punkten.
Jag anser, tvertemot majoritetens mening, att uppköpte svenska obligationer,
betalbara i utländskt mynt, böra inberäknas i metalliska kassan; emedan
de utomlands kunna realiseras i metalliskt mynt och hafva säkerhet i
vårt eget lands fastigheter.
Uti denna reservation, i hvad den angår Utskottets förslag i 1 Ute punkten,
hafva sig förenat: herr biskop Heurlint herr prosten Grönwall och herr
doktor Lyth.
N:o 49.
Ank. till Exp. Utsk. den ni April, kl. i *. ro.
Memorial, angående föreskriften om försäljning af silfver i
omyntad form.
Uti 25 punkten mom. 2 af banko-fullmägtiges till Utskottet afgifna och
vid memorialet N:o 2 fogade berättelse, hafva bemälde fullmägtige fästat uppmärksamhet
derå, hurusom det, utan att leda till förlust för den, hvilken
önskar att med omyntadt silfver betacka utländsk skuld, för banken skulle
vara af fördel, i händelse det omyntade silfver, banken från utrikes ort inbekommit,
finge försäljas efter Hamburger prof och vigt samt ett pris af 27
mark 12 sk. Hamb. banko per mark fint, Kölnisk vigt.
Likmätigt banko-reglementets 104 § 2 morn., är det, bland annat, åt
fullmägtige öfverlemnadt att kunna, i stället för svenskt silfvermynt, från
banken utgifva silfverplantsar, emot det i myntbestämningslagen stadgade
pris af 128 skillingar banko för hvarje riksdaler i silfver med tillägg af
slagskatten |:dels procent.
Då det omyntade silfver, banken innehar, i dess räkenskaper upptages till
det värde i riksdaler silfver, detsamma vid utmyntning lemnar, så bespares
vis
-
Banko-Utskottets Memorial, lV:o 49■ 17
visserligen vid sleende försäljning af silfver i omyntad form slagskatten, soia
i händelse af utmyntning, tillfaller Kongl, myntverket, i ersättning för myntningskostnaden,
och hvilken slagskatt genast såsom förlust för banken påföres
vinst- och förlust-räkningen; tnen i följd dels af den olika grund för proberingen
utaf silfver, sona iakttages i Hamburg och å Kongl, myntverket härstädes,
samt dels deraf, att Eu r:dr svenskt silfver i värde näsrot öfverstiger
. , O Ö
En r:dr Hamburger-bariko, uppstår för banken vid försäljning af silfver i oinyntad
form, efter det i ofvanberörda föreskrift af banko-reglementet bestämda
pris, en förlust af omkring dLtdels procent, hvilket af banko-fullmägtiges
här förut åberopade berättelse närmare inhemtas. För den trafikerande
deremot kan någon förlust icke uppkomma deraf, att han för omyntadt silfver
erlägger betalning efter det prof å si 1 frets fin-innehåll, sora i Hamburg blifvit
taget och hvaröfver vederbörligt bevis hvarje serskild plants åtföljer samt
efter Iiölnisk vigt och det pris å fin-silfver, Hamburger-bank antagit, eiler 27
mark 12 sk. per mark; emedan det omyntade silfrets värde vid liqviden å
utrikes ort, naturligtvis kommer att enligt nämnda grunder bestämmas.
Det måste dessutom alltid för den trafikerande vara af större fördel
att utbekomma silfver i plants än myntadt silfver, enär det sednares transport
medför större kostnad, oberäknadt, att, då svenskt mynt i allmänhet
icke är gängse på utrikes ort, nedsmältuingen deraf lärer vara förenad med
utgifter, drabbande afsändaren.
Emedlertid och som priset å silfver i Hamburg är underkastadt förändring,
samt förhållanden möjligen kunna inträffa, föranledande dertill, att
den trafikerande finner med sin fördel närmare förenligt att använda myntadt,
än omyntadt silfver, då för delta sednare betalning skall erläggas efter
27 mark 12 sk. Hamburger-banko per mark finsilfver Kölnisk vigt; så ock
med fästadt afseende derå, att enär myntning af silfver medför utgift för
både banken och statsverket, uttagandet från banken af omyntadt silfver ej bör
motverkas; torde den nu gällande prisbeslämmelsen å dylikt silfver deslohellre
böra jemväl bibehållas, som det visat sig, alt, med iakttagande af densamma,
omyntadt silfver uttagils företrädesvis för myntadt.
På grund häraf får Utskottet bos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att det åt banko-fullmägtige må öfverlemnas att kunna, i stället för
svenskt silfvermynt, från banken utgifva silfver i plants, antingen
emot det i myntbestämningslagen stadgade pris af 128 skillingar
banko för hvarje riksdaler i silfver, med tillägg af slagskatten |:de!s
procent, eller ock emol 27 mark 12 sk. Hamburger-banko, motsvaBih.
till R. St. Prot. '>84'] och tS48j 6 Sami. i S/d. 18 Bä/t. 3
I
18 Banko-Utskottets Memorial, N.o /fa
rande
24 rrdr 32 sk. svenskt banko för hvarje mark finsilfver Kölnisk
vigt, sorn plantsen, enligt Hamburger prof, innehåller;
kommande Utskottet, om denna framställning bifalles, att framdeles, i samband
med de reglementariska föreskrifterna, föreslå den ändring af 2 naom.
i 104 § utaf nu gällande banko-reglemente, hvilken i sådant fall blifver erforderlig.
Stockholm den 18 April 1848.
Reservation:
Herr biskop Agardh reserverade sig emot detta beslut, och ansåg att
omyntadt silfver icke borde få utvexlas emot bankens sedlar, på de i bans
till memor, N:o 48 bifogade reservation vid Ira punkten bifogade grunder.
STOCKHOLM,
Ecks te
Banko-Utsk:s Utlåtande, I\':o 50.
1
jw so.
Ank. (ill Exp.-Utsk. den 22 Apri', lil. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af Enkan Christina /Carenbergs ansökning
om återbekornmande af erlagd straffränta för diskontlån.
Hos Utskottet har förste postkontrollören Jacob IVarenbergs efterlemnade
enka, Christina /Varenberg, född Mahngren, anhållit örn återbekommande
af 599 r:dr 10 sk. 9 rst. banko, hvilket belopp hon förmodade
utgöra skillnaden emellan 8 och 5 procent å den af /Varenberg i lifstiden,
såsom ansvarig inlemnare af arne sedermera falska befunne lånedokumenter,
inbetalda ränta.
I afseende härå har diskont-direktionen upplyst, att sedan underrättelse
erhållits derom, att reverserne för a:ne år 1841 från Banko-diskontverket
utgifne lån, upptagne det ena i Anders Carlssons i Almsta namn å
a,ooo r:dr och det andra i Johan Gustaf Johanssons i Kyllösa namn å
3,ooo r:dr, voro falska, hade postkontrollören (Varenberg, som för lånehandlingarnes
rigtighet iklädt sig ansvarighet, anmält sig hos verkets förste
ombudsman att desamma inlösa, innan ännu lagligen utredt blifvit, huruvida
de personer, hvilka betalnings-skyldigheten i första rummet ålåge,
dertill saknade tillgång, samt således äfven innan anspråk å betalning lagligen
kunde emot /Varenberg, i följd af hans ingångna ansvarighet, väckas,
vid hvilket förhållande ombudsmannen, som egde att tillse, det liqviden
verkställdes efter förskrifningarnes innehåll, för diskont-verkets räkning af
(Varenberg uppburit ej mindre lånekapitalen, än ock de derå upplupne öfverräntor,
utgörande, för lånet i Anders Carlssons i Almsta namn r:dr /\6: 32. —
och för lånet i Johan Gustaf Johanssons i Kyllösa namn . . 552r 26. 9.
eller tillsammans r:dr 599: 10. 9.
utgörande denna summa följaktligen hela den erlagda räntan, beräknad efter
8 procent, och icke skillnaden emellan 5 och 8 procent, såsom uti
enkan (Varenbergs ansökning blifvit uppgifvet, hvilken skillnad, enär ränBih.
till R. St. Prot. 1847 & 1848, 6 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 1
2
Banko-Utsk:s Utlåtande, N:o 51.
tan a 5 procent för begge lånen uppgår till 3^5 r:dr 29 sk. G rst., rätteligen
utgör 223 r:dr 29 sk 3 rst.; hvarförutan diskontdirektionen erinrat,
att postkontrollören iV arenberg, uti en till diskontrevisionen 184G ingifvenan
sökning, icke begärt åtei bekommande af mera än skillnaden emellan
5 och 8 procent å det af honom erlagde räntebelopp, samt att revisorerne,
som ansett frågan icke vara af beskaffenhet att kunna af dem till hufvudsaklig
pröfning upptagas, till Rikets Ständers afgörande pröfning hänskjalit
omförmälda ansökning.
Med fästadt afseende derå, att numera aflidne postkontrollören IVarenberg,
derest han, i stället för att godvilligt och utan anfordran infria
ifrågavarande lånedokumenler, så till kapital som ränta, med sådan liqvid
fördröjt, till dess betalning blifvit honom affordrad, ej kunnat tillförbindas
att å merberörda 2tne lånebelopp erlägga högre ränta än 5 procent från
den dag, han blifvit sökt, anser Utskottet sig ega skäl att, på sätt diskontdireklionen
tillstyrkt, hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att af det räntebelopp, postkontrollören tVarenberg lill
diskontverket inbetalt, skillnaden emellan 8 och 5 procent
må med 223 r:dr 29 sk, 3 rst. banko få till hans
eflerlemnade enka, Christina BVarenberg, återställas.
Stockholm den 20 April 1848.
51.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 22 April, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjda löneinkomster
för kassa-afdelningens chef och kamererare samt Bankens
kassören
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har, jemte protokolls-utdrag af dea
i5 December nästlidne år, till Utskottets behandling öfverlemnat en af Hr
