# ID: svediakorp-gov2182
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 57,736
# sentences: 1,562
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BevillnLag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o r' 35
hvilka oftast sakna tillgängar alt gälda de betydliga böter och ersättningsbelopp,
sorn för sådana öfverlrädelser kunna ådömas. — Det blir nemligen oftast
svårt, om icke omöjligt, för en åklagare att åstadkomma laglig bevisning
derom, att en af brännmästaren vidtagen olaglig åtgärd, i afseende på bränvinstillverkningen,
skett efter busbondens befallning, eller med hans minne
och vetskap; och jag bar derföre trott bevisningsskyldigheten böra åligga
husbonden, och att det alltid skall för honom blifva möjligt och lätt att
ådagalägga, det den åtalade öfverträdelsen skett mot hans förbud, och att han
icke kunnat densamma hindra eller förekomma, så vida nemligen} förhållandet
verkligen varit sådant.
2:o 28 § i förslaget till förordning om försäljning och transport af bränvin,
hvilken §, efter mitt förmenande, bör vara af alldeles enahanda lydelse
med deri af mig föreslagna 71 § i förordningen om bräuvinstillverkning.
For en sådan ändring i 52 § af nu gällande förordning torde knappast något
annat skäl behöfvas, än att det vill synas otroligt, att en husbonde, som
befaller eller tillåter sitt tjenstefolk att olofligen försälja bränvin, meddelar
en sådan befallning eller tillåtelse i vittnens närvaro; och det blir således nära
nog omöjligt för åklagaren att visa, det försäljningen skett med husbondens
vetskap och tillåtelse, med mindre denne begår den ©försigtigheten att
vistas i samma rum, der den olofliga försäljningen sker, utan att vända ryggen
dertill.
Slutligen får jag förklara, att jag instämmer uti Friherre Raabs reservation
mot lydelsen af 3 § 3 morn., 4 § 1 och 2 mom. samt 7, 9, 30 och 38
§§ i förslaget till förordning om försäljning af bränvin.”
Af lektor Wallman:
Mag förenar mig, rörande husbehofsbränning^!, i hufvudsaken, uti den af
ledamöterne utaf Bonde-ståndet afgifna reservation, med herr Oxehufvud
i afseende på ansvarsbestämmelserna, och med herr Friherre Cederströmj i
hvad denne reservant anmärkt emot underlåtenheten att i förslaget intaga något
om Kongl. Maj:ts höga rätt att vid inträffande missväxt och hungersnöd
eller andra tvingande omständigheter inställa bränvinsbränningen, samt reserverar
mig slutligen emot den i 73 § beslagare medgifna förmånsrätt framför
fattigvården, vid bristande tillgång till böternes fulla gäldande.”
Af doktor Säwe:
”Då jag vid riksdagens början vågade uttala den mening, alt Rikets nu
församlade Ständer, i stället för att uppgöra nya grunder för bränvinstillverk
-
36 Sevilla.-, Lag- samt Allm. Vesv-.o. Ekon.-Uiskotlens Betänkande, N.o 1„
ringen och dess beskattning, ett arbete, sorn vid riksdagarne vanligen medtagit
mycken tid, utan att sprida ökad belå enhet, borde låta den (orra författningen
i det hela qvarstå med successiv inskränkning endast af tiden, sä
att hela denna olyckliga näringsgren inom 10 eller 12 år i vårt land konda
upphöra, så lärer hvar och en deraf finna, att pg ej heller med synnerligt
intresse kunnat deltaga i de Utskolis-sammanträden och förhandlingar, som
sedan egt rum, och hvilka luft till föremål snarare att af en betydligt ökad
bränvinslillverkning bereda förhöjda inkomster åt staten, än att på något sätt
inskränka varans produktion och njutning. Jag hade trott, att de samman*
s.itta Utskotten kunnat stadna vid att tills vidare låta brän vinsbränningen
fortgå såsom en, om icke oumbärlig, likväl önskad binäring till jordbruket
och den som sådan beskatta, utan att, såsom nu skett, än vidare legalisera
densamma såsom en till alla utsträckt och riksgagnelig handtering. Men de
sammansatta Utskotten hafva haft att besvara en i detta afseende meddelad
Kongl, proposition, och frågan har derföre måst behandlas i sin största ut*
sträckning. Man har förlorat sig i ändlösa strider, och, för alt (lomma af de
många reservationerna, synes resultatet nu ej ens tillfredsställa Utskotts-leda*
möterne sjelfva. Hvad som härvid är att klandra, torde jag få tillfälle att
anföra, då saken förekommer till behandling i riksstånden. Emedlertid fortfar
j*g att anse bela denna lagstiftning vara ett det aldra bedröfligasle bevis,
huru ett belt folk, ehuru vaknadt till medvetande och behof af sin fullkomliga
emancipation undan allt det förtryck, så i andeligt, som ekonomiskt hänseende,
hvilket bränvinets tillverkning och förtäring pålägger detsamma, ändock
fortfar alt i detta ämne dagtinga med sina böjelser och fördomar.”
Af Friherre Cederström, R.:
"Uti förevarande förslag till författning, rörande bränvinstillverkning, utminutering
och försäljning, kan jag ingalunda till alla delar instämma. Ansåge
jag förslaget för öfrigt ega dels full konseqvens vissa serskilda stadganden
emellan, dels önskvärd enkelhet i det hela, dels slutligen någon utsigt
att med belåtenhet mottagas, skulle jag finna mig skyldig att här utförligare
utveckla, hvilka delar deraf jag önskade annorlunda aflfatlade, än som skett.
Men då erfarenheten vitsordat, dels huru från hvarandra afvikaride öfvertygelserne
i detta ämne, rörande hvad lämpligast vare att stadga, från hvarandra
äro, hvadan en synnerlig svårighet sig yppat att kunna genomfora ett
förslag i hela den syftning, här varit afsedd, dels ock att, under inverkan af
hittills gällande författning, ett betydligt antal mindre pannor blifvit nedlagde,
till följd, antagligen af egarnes egen vunna insigt i umbärligheteu af
Hevilla.-' Fag- san,t Allm. Besv.- o. Fion.-Utskottens Betänkande, N\o 1. 37
dylik hemtillverkning, så skulle jag tro, det llikets Ständer för närvarande
ändaina'sonligast förfore, genom bibehållande af 1845 års bran vinsförfattning,
dock med stadgande af några få, till förekommande af missbruk, ländande
föreskrifter, hvilkas uppställning jag åt de mera sakkunnige vill öfverlemna;
äfvensom, på det staten måtte erhålla en för dess många och stora behof nödig
inkomst af rörelsen, att skatten för utöfning deraf blefve bestämd till förluijdt,
förslagsvis må jag uppgifva ett fördubbladt, belopp mot livad den nu
utgör, eller hvilken annan förhöjda afgift den torde skäligen kunna nu redan
vidkännas.
Hvad jag serskildt måste anmärka såsom en klandervärd och högeligen
betänklig brist i det framställda förslaget, är att deri icke upptagits det stadgande,
som i alla bränvinsförfattningar under långliga tider förefunnits och
jemväl i den hittillsvarande af år 1845 anträffas i dess §§ 1, 23 och 32,
förvarande åt Kongl, Maj:t Dess höga rätt att, då '‘högst vigtiga omständigheter”
kunna föranleda ett inställande af bränvinsbränningen, nämnda åtgärd
vidtaga. Om landet genom inträffad missväxt hotas med hungersnöd, eller
om utländska handelsförhållanden gifva grundad anledning till farhåga för
dylik brist, eller andra omständigheter af högst vigtig art erfordra, att spånlinden
ej till bränvinstillverkning bör få användas, så måste regeringen, efter
mintanka, helst när man tager i betraktande Sveriges afskilda läge, det hårda
luftstrecket m. m., hafva sig öppet att, på sätt den hittills egt, sörja för landets
viii medelst en åtgärd, som, om den uraktlåtes, måhända icke står att
med något annat steg godtgöras. Då man uttryckligen förbehåller denna
rätt att, först vid högst vigtiga omständigheters inträffande, utöfvas, synes faran
af möjligt missbruk deraf icke böra föranleda till undanrödjande af sjelfva
rättigheten. Den bör ock bestämdt vara i bränviusförfattningen tillkännagifven,
på det en hvar må veta hvad han har att förvänta sig, derest nödvändigheten
bjuder verkställighet af ifrågavarande uppehåll i bränningen.
Uteslutes stadgandet ur författningen, och den svåra ställning sedermera påkommer,
i hvilken regeringen funne ett bränvinsbränning.sförbud af behofvet
oundgängligen påkalladt; då uppstode med skäl den största tvekan, huruvida
ett sådant kunde lagligen utfärdas; ty hvar hade man då Kongl. Maj:ts höga
rätt i nämnda hänseende förvarad? Och, om man, till följd af hotande
nöd och trängande fara, likväl beslöte sig till användande af ofvanbemälde
åtgärd, huru oförväntad blefve den ej då för näringens idkare, hvilka, på grund
af stadgandets uteslutande ur författningen, gjort sig en säker räkning på, att
det icke vidare komme att tillämpas? Och huru mycken, ökad och då kanske
oöfvervinnerlig svårighet att freda sig för klander öfver begånget ingrepp i
38 Bevilln.-j Lag- samt Alim. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Betänkande^ N.-o 1.
den enskildes fördelar åsamkades icke sålunda. Alltså får jag vördsammast
yrka, att, ifall det afgifna förslaget skulle för öfrigt godkännas, det uteslutna
stadgandet likväl måtte vaf Rikets Ständer beslutas till återinförande på sina
behöriga ställen i författningen. Såväl regeringens som näringsidkarnes och
landets gemensamma intressen synas mig allvarligen bjuda en dylik omtänksamhet,
på det, om och när nödens stund kan vara för handen, den icke må
drabba dem alla, utan rådrum till en åtgärd, som, om den rätt handhafves
och ej annat än vid verkligt behof, på sätt författningens hittills nyttjade
ordalag utmärka, i verket sättes, bör kunna lända till betydligt gagn och
hjelp.”
Herr von Engeström instämde i första delen af denna reservation.
Af herr Oxehufvud, O. Ph.:
”Enrot sammansatta Utskottens, med några få rösters pluralité, fattade beslut
derom, att bränvinsbrännings-rättigheten, som af ålder i Sverige uteslutande
tillhört jordbruket, hädanefter skall såsom fabriksrörelse få utöfvas af
hvarje svensk man, utan afseende på innehafvande jord, får jag nedlägga min
reservation. Då 1845 års förordning om bränvinstillverkning uppenbart visat
den följd, att begagnandet af mindre bränvinspannor, eller den så kallade
husbehofsbränningen, under sednaste åren betydligen aftagit, och man således
med redan befintlig fabriksbränning, lika säkert, dock mera på öfvertygelsens
väg, kunde ernå det sökta målet, att genom bränvinsbränningens bedrifvande
såsom fabriksrörelse undertrycka och tillintetgöra husbehofsbränningen, så
synes mig bränvinsbränningens utsträckning utom jordbruket vara i fullkomligaste
måtto, lindrigast sagdt, obehöflig. Jordbruket i Sverige är betungadt
med en mängd stats- och kommunala onera och det är derföre en naturlig
följd, att bekymmer skall Iros' landtmannen uppstå5, då någon af ålder häfdvunnen
rättighet för honom förminskas, utan motsvarande ringaste lindring
på annat håll. Alla föregående riksdagars historia ådagalägger nogsamt förevarande
frågas ömtåliga beskaffenhet, och jag beklagar, att den nu blifvit väckt
och förfäktad. För mången, hvars uppmärksamhet icke blir ledd djupare
i ämnet, kan det dessutom lätteligen förefalla förunderligt, att man vill
utvidga bränvinsbrännings-rättigheten, under det man vill hafva nykterhetspredikanter
tillsatte på stat.
Emot Utskottens i öfrigt vidtagna beslut och meddelade bestämmelser i
afseende på bränvinstill verkning, denna rörelses beskattning och bränvinets
försäljande, får jag mig likaledes reservera. Man har velat bygga reglementcrandet
angående bränvin på rationela grunder, men man synes dervid haf
-
Eevilln.-j Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N;o 1. 33*
va förgätit, att sjelfva saken, eller statens rätt att derom förordna, saknar
rationel grund. Statens behof af inkomster, och åsigten, att sådane med största
skäl böra utgå af en rörelse, som för de vanliga lefnadsbehofven är mest
umbärlig, om icke rent af öfverflödig, har påkallat bränvinstillverkningens
beskattning framför tillverkning af bröd eller dricka; men ehuru denna beskattning
på nämnda skäl således måste ega rum, följer deraf icke, att de för
berörda ändamåls vinnande nödiga bestämmelser skola vara onödigtvis tryckande.
Det nu af Utskotten föreslagna reglementerande rörande bränvin
är i hög grad inveckladt, i de flesta fall obilligt, och nästan omöjligt att kontrollera,
samt alltsammans ledande till en mängd åtal, olika domslut, mycken
bränvinsredskaps omgörande, samt till och med ombyggnad af brännerihusen
för vinnande af nödigt utrymme för nu föreskrifna mängd krönta mäskekar,
med mera dylikt. Lägger man härtill den föreslagna orimliga skatten,
till ex. 60 rrdr banko för bränvinsbränning i sex månader med enkel redskap
utan mäskvärmare och med en panna af endast 20 kannors rymd, kokrummet
inberäknadt, så torde hvar och en lätteligen finna, att nu föreslagna
författning om bränvinslillverkning och försäljning rättvisligen skall röna
ett allmänt ogillande och djupt missnöje.
Det skulle leda till en tröttande vidlyftighet och utöfver gränsen för en
reservation, att, närmare än hvad jag här ofvan antydt, upptaga Utskottens
beslut och bestämmelser hvar för sig, och jag anser mig endast böra tillägga,
det min enskilda tanka är, att för närvarande vöre lämpligast att bibehålla
1845 års förordning om bränvinstillverkning och försäljning, med en i afseende
till statens behof fördubblad beskattning, samt med förtyclliganden och
rättelser i de delar, hvarest erfarenheten ådagalagt bchofVet deraf. Yid sådant
förhållande kunde den nya författningen med nästa års början träda i
verksamhet.”
Häruti instämde prosten Forssell, hvad fabriksbränningcn angår.
Af herr Hammarberg, C.;
”Emot sammansatta Utskottens nu fattade beslut reserverar jag mig på
följande grunder:
Att medgifva en större fabriksbränning, oberoende af innehafvande jordbruk,
anser jag framkalla en obegränsad produktion, skadlig i moraliskt samt
ekonomiskt' hänseende, hvarjemte jordegarens rätt förnärmas, då hränvinsbrännings-utöfningen
honom direkt eller indirekt
att Kongl. Maj:ts, på kommitterades förslag, nådigst afgifna proposition, beträffande
produktion samt beskattningen (de föreslagne klasser och redskap
40 Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- o. Elon.-Utsköttens BetänkandeN.-o 1.
emellan), blifvit beräknade och utförde så, att de skulle kunna beslå bredvid
hvarandra, följer ock häraf, att då sammansatta Utskotten beslutat förhöjning
eller nedsättning i beskattningen för den ena klassen, jemväl så bort ske för
den andra. En sådan princip har likvist vid tillämpningen blifvit frånträdd
sålunda: att då t. ex. skatten för en 18 kannors panna till husbehof höjes
från 9 till 54, har man nedsatt beskattningen för 20 kannors panna från 100
till 60, och vidare i motsats af det nådiga förslaget nedsatt beskattningen för
jordbruksbränningen med 33 t procent, under det den för fabriker föreslagna
qvarstår med 3 r:st banko för hvarje kanna mäsk, beräknad att utgöra
2 sk. 8 r:st för en kanna bränvin, men som i verkligheten uppgår till 3 sk.,
enär kommitterade till 1 kanna bränvin antagit 9 ? kannor mäsk, men, öfver
hufvud taget, bör vara 12 kannor. Jag anser således denna föreslagna
beskattnings-grund orimlig och orättvis redskapen emellan, och dessutom alldeles
för hög att i en öjvergäng utföra, hvilket belyses af följande exempel:
Då 1845 års förordning beskattar 22 kannors panna enkel form, under
6 månader, med 6: 32, föreslås nu 73 r:dr 16 sk., således en förhöjning af ej
mindre än 1,100 procent. Likaledes 63 kannors panna enkel form, såsom
den största för jordbruket tillåtna, skattar 75 r:dr, och nu föreslås 210: —,
således närmast 300 procent.
Förhållandet med den föreslagna beskattningen för fabriken visar sig sålunda,
att då man antager 3 r:st för en kanna mäsk, samt 12 kannor deraf
till 1 kanna bränvin, uppkommer en beskattning af 625 r:dr för 10,000 kannors
tillverkning, hvilket närmast svarar mot enahanda tillverkningsbelopp
under närvarande förhållande mot en afgift af 75 r:dr, således en förhöjning af
öfver 800 procent.
1 öfrigt befinnas de för fabriken föreskrifne kontroller alltför småaktiga
samt för egaren besvärande och kostsamma. Jag nämner exempelvis:
Att alla inventarier och käril utöfver 7 2 kannors rymd måste mätas
och stämplas till onödig kostnad;
att bränneri-journal skall föras, redovisande till och med inmäskningsämnet
m. m., för hvilket ändamål en skrifkunnig person erfordras på stället,
den man annars kunnat undvara; att man vill föreskrifva den nummerordning,
karen emellan, efter hvilken inmäskning får ske, oansedt mellankommande
fall kunna tvinga att derifrån afvika; och om mäsken, t; 11 följd
af en eller annan orsak, jäser öfver, må man ej använda det redan beskattade
ämnet annorlunda, än efter gifven föreskrift o. s. V., så kärt man vill undvika
bestämda höler.
Ilvad
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Betankandej N.-o 1. 41
Hvad försegling af redskapen beträffar, anser jag, att sådant bör ske antingen
nied ångpannan allena, eller oek endast sjelfva bränneri-redskapen. Andra
inventarier af träd än mäskekaren i fabriksbränneriet, hvilka äro de, som
beskattas, torde icke heller behöfva underkastas mätning och stämpling.
Af dessa uppgifna skäl, många liera att förtiga, kan man gerna antaga,
att den genom förslaget afsedda fabriksbränning icke kommer till stånd, och
då, efter samma förslag, för jordbruk icke får begagnas större panna än om
63 kannors rymd af enkel form, hvilken redskap kan vara tjenlig för en landtman,
som. innehar 2 ä 3 mantal, följer, att alla större jordegare de facto uteslutas
från den bränvinstillverkning, som vore relativ till deras jordbruk,
hvilket allt synes orättvist.
Dessutom att, om denna föreslagna reform i bränvins-lagstiftningen på en
gång skulle genomföras, tillskyndades de liesta jordbrukare en oerhörd förlust
derigenom, att deras brännerier måste förändras samt redskap och inventarier
omarbetas, med en utgift till in- och utländske kopparslagare af en eller annan
million, hvaraf allt den största obelåtenhet skulle uppstå.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran framställa vill synas, att
flen föreslagna brälrvinslagstiftningen icke är antaglig, och då allmänna
meningen är ense derom, att nu gällande förordning bör läggas till grund
för en blifvande, sedan åtskilliga förändringar i densamma, dem man under
tillämpningen funnit nödige, blifvit utförde, äfvensom beskattningen redskapen
emellan, relativt till produktionen i allmänhet, förhöjd, får jag, med 1845
års förordning till föresyn, uti densamma blott föreslå följande förändringar:
Till förekommande deraf, att en obegränsad fabriksbxänning (hvarmed
jag afser en fabriksmässigt bedrifven handtering), de facto skall fortfara, bör
ett högre taxeringsvärde ovilkorligen ligga till grund för större produktion
, åtminstone då fråga är om konstapparater med ånga. Genom förbiseende
af denna uti 1845 års förordnings 3 § uttalade princip, är det ock,
som en mängd fabriksbrännerier nu uppstått, enär det icke varit förbjudet
begagna lika pannerymd i högre klass samt för ånga, med hvilken kan afverkas
30 ä 40 gånger mera, än sorn varit afsedt med enahanda pannerymd
i l:a klass och derefter beräknadt taxeringsvärde.
Jag föreslår derföre: att, om redskap begagnas i 2:a klass till fulla taxeringsvärdet,
bör kannetalet nedsättas 25 procent af det för l:a klass föreskrifna,
t. ex.: då på ett taxeringsvärde af öfver 2,000 r:dr får nu begagnas
en panna i l:a klass om 40 kannor, skulle densamma i 2:a klass få innehålla
30 kannor, o. s. v.
Bih. till B. St. Prot. 1847 och 1848j 5 Sami. 2 A/d. 1 Haft. 6
42 Bevilln.-j Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o t.
Begagnas redskap i 3:e klass utan ånga, höjes taxeringsvärdet 25 procent
och i 4:e klass utan dito 33 1 dito; men med afseende å den större
produktion, som kan åstadkommas, då ånga anbringas, skulle serskilt tariff förefinnas,
för 3:e och 4:e klasserne med ånga sålunda att för hvarje kanna
höja taxeringsvärdet 200 r:dr i 3:e samt 250 i 4:de klassen.
3:dje klass. /f:de klass.
12
kannors
panna
8.000.
12
kannors
panna
10,000.
13
dito
med
200 8,200.
13
dito
med 250
10,250.
14
dito
99
8,400.
14
dito
99 99
10,500.
15
dito
99
8,600.
15
dito
9 9 9 9
10,750.
16
dito
99
8,800.
16
dito
99 99
11,000.
17
dito
99
9,000.
17
dito
99 9 9
11,250.
20
dito
99
9,600.
20
dito
99 99
12,000.
25
dito
99
,, 10,600.
25
dito
99 99
13,250.
30
dito
99
„ 11,600.
30
dito
99 99
14.500.
40
dito
99
„ 13,600.
40
dito
99 99
17,000.
50
dito
99
„ 15,600.
50
dito
99 99
19,500.
70
dito
>>
„ 19,600.
70
dito
99 99
24,500.
90
dito
99
„ 23,600.
90
dito
99 99
29,500.
För 5:e klassens redskap höjes taxeringsvärdet 25 procent.
8:e §.
Att anmälan till bränvinsbränning må ske för en, flera och högst
6 månader, äfvensom från den 15 Oktober, med afdrag af lika mån
ga
dagar i November eller December månader,
13:e §.
Genom förbiseende i 1845 års förordning att bestämma ångrörets
diameter, har understundom en större fabrikation tillkommit, än som
efter sjelfva pannans rymd varit afsedd hufvudsakligen med redskap
sorn drifves med ånga. Detta bör förekommas, hvadan föreslås:
Att ångröret å pannan f. o. m, 12 till 30 k:rs rymd skulle hafva
högst 8 t. diameter
dito 30 — ■—60 — ■— 10 „
dito 60 t.o.m. 90 — —18 „
Hevilla.-j Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Ut skottens Belänkande> N.-o 1. 43
3l:a §.
Att dea hitintills medgifna rättighet att i ett och samma bränneri
fördela den tillåtna pannerymden i flera pannor med ånga må
upphöra; såvida man icke med 20 procent på samma hemmansvärde
vill nedsätta den lofliga pannerymden, då den fördelas i flere
pannor, t. ex. i stället för 1 om 60 begagua 2:ne om 25 hvardera.
Bevillningen.
Skatten efter 6 månader och i förhållande derefter föreslås att:
25 kannors panna, enkel form, som anses till husbehof, skulle beskattas
likasom hitintills, och den öfriga l:sta och 2:dra klassens redskap ökas
med e^er 16 | procent.
3:e och 4:e klassen utan ånga i:del eller 25 „
d:o d:o med ånga i eller 50 „
samt för 5:e klassen med d:o 75 „
Beträffande försäljningen, anser jag den af sammansatta Utskotten nu föreslagna
böra antagas, såsom grundad på goda skäl, och bidraga till ordning
och sedlighet.
Skulle nu de åsigter, jag här haft äran framställa, i hufvudsaken göra sig
gällande, vågar jag hoppas, att allmän och enskild belåtenhet befrämjas, enär
föga rubbning af närvarande förhållanden kom att ega rum; äfvensom mindre
produktion, i förening med ökad statsinkomst, (den jag vill antaga till
|), med visshet kan emotses.”
Af komminister Janzon:
”Jag har instämt med doktor Säwe i hans yrkande, att all bränvinstillverkning,
så vidt den afser annat än teckniska och medicinska behof, måtte
upphöra.
På sätt bränvinsväsendet nu bedrifves, bidrager det kraftigt att upplösa
familjen, omöjliggöra barn-uppfostran; hvadan ett slägte uppstått, lika fiendligt
mot kyrka och stat, och som, om samma uppfostringsmethod fortfar,
skall, likasom det afkastat sig lagens band, snart spränga äfven fängelsets bommar,
och segrande strida mot den bestående ordningen, till dess den omstörtat
allt, och sluta med att förtära sig sjelf.
Då hela bränvinshandteringen, med undantag af den för ofvannämnda
tvänne ändamål, hvilar på en lögn, att nemligen en frisk menniska behöfver
bränvin för att uthärda arbete och emotstå klimatets inverkan, och underhål
-
44 Bevilln.-j Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Vtskotlens Betänkande j N:o 1.
les af girigheten, lyxen och njutningsbegäret; så är det lika omöjligt att, genom
åtgärder i lagstiftningsväg, af detta onda göra något godt, sorn det är
omöjligt att krama vattnet ur snön. — Men alldenstund genom ett hastigt
eller mindre förbered t brän vinsbränningsförbud mångens ekonomiska välstånd
skulle äfventyras, helst bränvinspannan varit och mångenstädes är landlhushållningens
centrum, ville jag, att bränningstiden måtte förkortas successivt
med leiler! månad årligen, tills denna rörelse efter 6, sist 12 år måtte alldeles
upphöra.
På hvad sätt bränvinsbränningen under tiden bedrifves, kan i det hela
vara mig likgiltigt; dock förekommer mig den Kongl, propositionen mest rationell,
så väl i beräkningen af skatten, relativt till produktionsförmågan, som
ock i skattens förhöjning i allmänhet på bränvinstillverkningen; på det att
bränvinet mätte tillhållas att i någon mån städa och göra rent elter sig.
Derför har jag i Utskotten röstat för antagandet af den Kongl, propositionen,
med blott en liten förändring till förmån för husbehofsbränningen
under 2 månader. Men då nämnda Kongl, proposition blifvit under behandlingen
i Utskottet söndersplittrad och proportionen mellan beskattningen af
de enkla pannorne och fabriksbränningen rubbad, och dessutom de principer,
på hvilka han är byggd, äro ännu för nya och icke synas hafva Jyckats tillvinna
sig sympathier inom riksförsamlingen, har jag med min åsigt af hela
saken ingenting emot att, efter nödiga rättelser tili förebyggande af eludering,
och med förhöjning af skatten, nu gällande brän vinsförordning bibehåi—
les. Då jag i mensklighetens namn dömt bränvinspannan till döden, skulls
det vara inhumant att icke låta henne under beredelsetiden sjelf välja trädet,
hvari hon skall hängas.
Den fattige bör veta, att han mot verkan af en industri, som hotar att
förkrossa honom, i Konungen har ett värn. Ått således Kongl. Majrts rättighet
att inställa bränvinsbränningen, när omständigheterna så fördra, i blifvande
brän vinsförordning måtte inflyta, får jag, i likhet med Friherre C&*
tierström och på de af honom ytterligare anförda och utvecklade skäl, på det
högsta yrka; äfvensom alt böter för bränvinsbränning å sön- och helgdagar,
utom hvad allmänna lagen för sabbatsbrott stadgat, måtte bibehållas vid det
minimibelopp och sedan höjas i den proportion, som närvarande förslag lill
brän vinsförordning innehåller.
Med prosten Nibelius förenar jag mig i hvad som rörer brän vinsförsäljning,
samt att, till stäfjande af lönnkrögeri, köpare måtte till vittne antagas,
afven i fråga om försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhaudlat.'’
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottens Betänkande , N:o 1. 45
Af herr doktor Annerstedt:
”Som Friherre Cederströms reservation i sin förra del hufvudsakligen öfverensstämmer
med prosten JSibeliij har jag redan förut uttryckt i detta
fall mig uti hans åsigter instämma, men anhåller nu serskildt få förklara, att
jag, lika med Friherre Cederström^ på det högsta yrkar bibehållandet af den
i alla branvinsförfattningar hittills intagna föreskrift, att Kongl. Maj:t eger, när
nöden så kräfver, att bränvinsbränningen inställa.”
Af prosten Tranceus:
”Uti många af de serskilda beslut, som finnas i detta betänkande, har jag
visserligen deltagit; men då grunderne, hvarpå kronans förslag var bygdt,
blefvo genast i början upprifne, och hvarje serskildt beslut, tillkommet genom,
tillfällig röstflerhet, ej kunnat inpassas till ett sammanhängande helt, känner
jag mig förpliglad att reservera mig emot betänkandet i dess helhet, helst
bränvinslagstiftningeu är af ett oberäkneligt inflytande på folkets dygd och
seder.
Hvarje sann människovän bör arbeta på bran vinsförtäringens förminskande
och, om möjligt, dess utrotande. Under detta bemödande hänvisar man till
viljans förädling och förståndets upplysning. Sedan det första menniskoparets
daning, har den Gudomliga anden verkat till viljans förädling; men den
i verldsordningen nödvändiga viljans frihet motstår med framgång dess inverkan
hos enskilda. Förståndets upplysning har tillvuxit och växer med allt
större kraft; men de, som man aktat för mest upplyste, äro ofta brottslingar.
En vis lagstiftning är derföre nödvändig för samhället, på det att brotten
må hämmas, dygd främjas. Ibland lagstiftningens flera områden är det så
kallade ekonomiska al ganska stor vigt, emedan derpå bygges folkens yttre
välstånd, med deraf flytande fördelar både för enskilda och samhället. Och
uti denna ekonomiska lagstiftning intager åter det, sorn rörer bränvinshandteringen,
ett serdeles vigtigt rum inom vårt fädernesland genom serskilda förhållanden.
På det denna i sig sjelf skadliga handtering måtte blifva oskadlig, så
vidt möjligt är, och i viss rnon gagnelig, måste lagstiftningen derom vara
grundad på sanning, det är på vetenskap och erfarenhet, hvilken sednare efter
yttre förhållanden jemkar den förras läror; samt dertill på rättvisa i afseende på
både tillverkare och afnämare, så att de förre behandlas lika af lagen;så att de
senare, då de anse bränvin nödigt, må på lofligt sätt kunna bekomma denna
vara; och så att dess, för goda seder förderfliga, verkningar i möjligaste måtto
förekommas eller hämmas, genom hinder for lönnkrögeri, näpst för drin
-
46 Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv - o. Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
karen och lättade utvägar för honom att återvända från lasten, äfven om den
redan blifvit hans andra natur, genom sinlighetens segrande öfvermakt, och
således, i likhet med hvarje ovanas inflytande, verkat ett sjukligt behof, som
ej kan afvisas.
Med största glädje inhemtade derföre menniskovännen, att dessa grundsatser
hyllades uti Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 26 Mars 1845. Kongl. Majit biföll och förordnade en kommitté af sakkunnige
män; statens fördelar iakttogos närmare genom de ändringar, som i
den Kongl, propositionen blifvit föreslagna; och det hela har ytterligare blifvit
af erfarenheten jemkadt uti sammansatta Bevilln.- och Ekou.-ufskottens
afdelning, hvilket förslag varit föremål för sammansatta Utskottens öfverläggningar.
De vetenskapliga grunderne, den sedliga och rättvisa syftningen kan
jag inse och bedöma; men saknar tillräcklig erfarenhet om enskiidheterne i
handteringen. Jag gillar derföre afdelningens förslag i allt hufvudsa kligt.
Bränvinstiliverkningen har utvecklat sig från husbehofsbränning till binäring,
från denna till fabriksrörelse. Alia 3 formerne finnas, och så länge
bränvin anses behöfligt, böra de skyddas jemte hvarandra. Men i anseende
till det förderf, som åtföljer handteringen, bör den stå under statens uppsigt.
Erfarenheten har ock visat den vara en ganska lämplig källa till inkomst för
staten. Till statens uppsigt och beskattningens rättvisa fördelning hörer såsom
villkor, att redskapen skall vara af viss bestämd form, och utöfningen för
öfrigt begränsas af föreskrifter. Jag bifaller således de framlagde meningarne,
som äro grundade på vetenskap och konsterfarenhet, samt öfrige föreslagne
inskränkningar, i afseende på till verkningstiden och redskapens rymd m.
m. Men jag inser, att, om en viss form af redskapen bestämmes, måste mängden
af idkare låta omgöra sin redskap. Då nu bi än vinslagstiftningen hittills
blifvit omgjord ofta hvart femte år, och denna tidrymd kan blifva än mera
förkortad, så företer detta en svårighet, gränsande till det omöjliga , att, om
en så allmän ändring beslutas, få denna dyra förändring verkställd förr än
fram emot den tid, då nya lagbestämningar skola sannolikt företagas, genom
hvilken osäkerhet förorsakas kostnad, oro och missbelåtenhet. Jag vet ej mer
au ett medel häremot, och är djerf nog att uttala denna åsigt, äfven med
fara af allmänt ogillande; men sanningen består dock till slut. Alla tillerkänna
kronan enligt grundlagen full lagstiftningsrätt i s. k. ekonomiska mål,
och jag har till och med hort medgifyas, att kronan har rätt att alldeles förbjuda
tillverkningsrätt. Kronan tillhör det alltså att bestämma och utfärda
lag för bränvinshandteringen och att fastställa den till gällande kraft för
en längre tid. Är denna lag grundad på vetenskap, erfarenhet och rättvisa,
Beviltn.- La*- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotlens Betänkande, N.o 1, 47
vinner den först alla upplysta och rättsinniga medborgares bifall, småningom
åtföljdt af mängdens. Sedan författningen blifvit bestämd, vidtager Ständernas
rätt att beskatta, bögre eller lägre, efter godtfinnande, samt att anmäla
sina önskningar till kronans ombepröfvande. På annat sätt inser jag icke möjlighet
att tillvägabringa ändamålsenlighet, rättvisa och varaktighet.
Beträffande beskattningen, anser jag densamma vara nog hög för husbehofsbränningen
och nog låg för fabriksrörelsen. Jag tager nemligen i betraktande,
att genom hög beskattning upptvingas husbehofsbränningen till öfverdrift,
hvilket jag anser såsom det skadligaste af allt, enär den, i och för sig,
genom barns invänjande och många andra missbruk, är skadligare än fabrikshränningen;
samt att fabriken genom konstens åtgärd kan ge 50 till 100
procent större varutillverkning af lika mycket råämne, emot den lilla, inmurade
enkla och lyftpannan.
Hvad försäljningen angår, känner jag mig förpligtad att bestrida rättigheten
för tillverkaren att försälja ända ned till \ kanna till sina arbetare;
och förbudet för honom att sälja i större belopp till andra än handelsmannen
och gästgifvaren. Detta har föranledt och skall alltid föranleda en sort lönkrögeri
och ett lågt gäckeri mot lagen; ty när en ärlig landtman, sorn ej
bränner, icke kan få köpa en eller två kannor bränvin, utan att göra en må
hända lång stadsresa, blir oftast svårt att öfvervinna frestelsen att förskaffa
sig behöfiigt bränvin i minut genom tillverkarens arbetare, såsom en välgörande
förmedlare.”
”Undertecknade kunna icke i alla delar godkänna det af sammansatta Utskotten
uppgjorda förslag till ny författning, angående tillverkning och försäljning
af bränvin, och få till följd häraf mot samma förslag oss reservera
af följande skäl.
Till en början må vi erinra, att de täta förändrrngarne uti ifrågavarande
lagstiftning icke synas oss vara af något behof påkallade. Deraf följer en osäkerhet
och ovisshet så väl uti den enskildes ekonomi, som uti stats-ekonomiskt
afseende, som icke kan medföra goda följder. Utom det att de förändrade
s»adganden, angående bräuvinsrättighetens utöfning, föranleda dryga
kostnader för omändring af bränvinsredskap och förorsaka inköp af ny sådan,
ligger i sakens natur, att när man, under beräkning af en ekonomisk författnings
varaktighet, derefter ordnar sitt landtbruk och sin ladugårdsskötsel, så
skall hvarje stadgande, som omintetgör möjligheten att bedrifva hushållningen
på samma sätt, leda till kostnader och uppoffringar samt sålunda menligt
inverka på den enskildes, och i och med detsamma, på det allmännas väl och
48 Sevillu.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Vlskottens Betänkande, N:o 1.
belåtenhet. Såsom något besynnerligt må man också anmärka, att våra stats*
ekonomer, som företrädesvis bråkat deras bjernor med det ifrågavarande förslaget
till bränvinsförfattning, på en gång velat 2:ne olika ändamål, nemligen:
bränvinstillverkningens totala inställande, och tillika den rikaste vinst af bevillning,
beräknad på bränvins tillverkning.
Det förra ändamålet vinnes otvifvelaktigt, om Utskottets förslag får framgång;
men följderna af den missbelåtenhet, som deraf skall uppstå, vilja vi
icke räkna oss till skuld. Det naturligaste, i afseende på husbehofs-bränvinsbränningen,
hvarvid vi hufvudsakligen fästa oss, är att denna, begränsad till
redskapens storlek, hvars beskaffenhet dock icke må vara så inskränkt till kantal,
att bränvinsbränning blir lönlös, belt och hållet frigafs utan all afgäld,
om också något obetydligt qvantum bränvin kunde tillverkas öfver husbehofvet
till afsalu. I sådant fall visade man, att man följde den af tidsomsländigheter
framkallade friare grundsatts, som gjort sig gällande i afseende på
andra landtmannen tillagda rättigheter, att utan afgift tillverka och försälja
bröd och dricka m. m., men att emedlertid derhän söka drifva saken, vore
fruktlöst arbete, och vi inskränka derföre vårt påstående endast dertill, att
de stadganden, som gälla uti 1845 års författning, i afseende på husbehofsbränningen,
eller första klassens pannor, måtte uti den författning i samma
ämne, hvarom Rikets Ständer nu kunna sig förena, antagas, endast med den
föränd ring, att jordbrukare må anmäla sig till bränvinsbränning högst ses
månader, men också endast till i eller flere deraf, i hvilket fall afgiften
derefter proportioneras, så att t. ex. för en månad erlägges |:del af den för
6 månader bestämda afgiften, samt för 4 månader | af samma för 6 månader
bestämda belopp o. s. v.
Det har redan visat sig, att 1845 års författning haft till följd, att en
otalig mäng af husbehofsbränvinspannor försvunnit i orter, der afsättningen
af säd varit gynuad af lättade kommunikationer m. m.; men allvarsamt bör
man i denna fråga betrakta och lägga synnerlig vigt, dels vid den nödvändighet
för landtmannen af husbehofsbränningen, då sädes- eller potates-grödan
skadas af frost eller af annan orsak blir tjenlig endast för bränvinsbränning,
och dels vid den stora skillnad, som eger rum uti olika landskaper af sverige.
Sådane orter finnas många, som, antingen aflägse från tjenliga afsättningsorter,
till följd deraf skulle nödgas se spanmålslörråderne hopas hos prodi»-  centerne, till förlägenhet och lidande för dem, derest ej bränvinsbränningen i
detta afseende vore ett nyttigt korrektif, eller ock till jordmonen äro så beskaffade,
att hufvudsakligaste alstret af jorden är potates, som vid sådant förhållande
dels för ersättning i fodertillgången och dels för beredande af någon
kon
-
Bevilln.- Lag- sami Ailm. Ees v.- o. Eken.-Utskottens Betänkande > N.o t
49
kontant inkomst till utskylder, nödvändigt måste förvandlas till bränvin, såsom
derjemte en lättare transportabel vara. Dessa orter äro icke mindre än
andra betungade med knektehåll och andra onera; och magtpåliggande är
derföre att tillse, det icke, genom nedtryckande af den ifrågavarande näringen,
som der är att anse såsom hufvudnäring, betages dem all möjlighet till
utkomst och förmåga att fullgöra sina skyldigheter till staten; må man i tid
åtminstone härutinnan besinna, att man kan, om man vill, bereda någon
lindring för jordbrukaren, som i andra afseenden, då fråga är om skatternas
nedsättning i förhållande till dem, som andra näringar draga, förgäfves påkalla
rättvisa. —
Man kan också antaga för visst alt förhållandena med liusbehofbränningen
numera så reglerat sig, att den upphört, der den naturligen icke bör
bedrifvas, och att den qvarstår endast der ingen annan utväg för jordbrukarne
finnes att hålla sig uppe. Längre bör man icke drifva saken; det allt för
nitiska äflandet att hindra bränvins-supandet, vinnes icke genom husbehofsbränvinsbränningen
direkta eller indirekta undertryckande. Medlet dertill är
en genom sann upplysning vunnen öfvertygelse hos suparen om dryckens
skadlighet.
På dessa skäl yrka vi alltså att 1845 års författning, i hvad den
innehåller om husbehofsbränningen, eller första klassens pannor, må9
med ofvan antydda rättelse, bibehållas.
Stockholm den 31 Mars 1848.
Christen Andersson.
Ephraim Larsson.
Anders Jansson.
P. Mattsson.
A. S. Sandstedt.
Jöns Jönsson.
Christen Pehrson.
Eric Andersson.
L. Larsson.
Carl Ersson.
Johan Johansson.
1 öfrigt reserverade sig
mänhet herr Malmstedt.
G. B. Appelqvist.
Sven Isacsson.
Erik Mallmin,
Sven Jonsson.
Pehr Benctson.
Petter Jönsson.
C M. Engström.
Anders Petersson.
Ol. Pehrsson.
Gustaf Pettersson.
Jöns Ersson.
L. Gezelius.
Joli. Persson.
Lars Magnus Knutsson.
A AnderssonHans
Hansson.
Anders Jonsson.
P. Sahlström.
emot Utskottens betänkande och förslag i all
-
Bih. till R. St. Trot. 1847 och 1848, 5 Sami. 2 Afd.. 1 Hafi.
7
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848.
Hör till Dedlin.-, Lag- samt Ailm. Best}.- och Ekon.-UUkoltens Betänkande, N:o i. i
Förslag lill Förordning, angående tillverkning och omdestilering
af bränvin.
Allmänna grunder för bränvinsbränningens utöfning.
§ 1.
Bränvinsbrännlng af stid, potatis oell annat ämne sitall vara tillåten
under sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November
och December, emot de villtor här nedan föreskrifva®, och i 2:ne
klasser, nemligen:
usta klassen: Krän vinsbränning på grund af innehafvande jord, och
2ulra klassen: branvinsbränning såsom labriksrörelse, ehvad jordbruk
innelialves eller ej.
§ 2.
Morn. 1. Den tid af året, under hvilken bränvinshränning är tillåten,
indelas uti sex serskilda terminer af en månad hvardera, och må bränningen
utöfvas under en, under flere eller under alla dessa sex terminer.
Mom. i. Åslundar någon att börja bränvinsbranningen den i5 Oktober
i stället för den i November, må sådant, efter bos Konungens befallningshafvande
derom gjord anmälan, stå honom öppet, i hvilket fall de
tvänne sista bi änvinshräuningsterminerna af året räknas från och med den
i5:de i hvarje månad.
va klassen, Bränvinshränning på grund af innehafvande jord.
§ 3.
Mom. 1. Rättigheten till bränvinshränning i i:sta klassen åtföljer
hemman, hemmansdel eller annan jordlägenhet på landet, sorn efter 1847
års taxering uppgår lill ett värde af minst 3oc r:dr b:ko, och får utöfvas
i förhållande lill det sålunda beräknade värdet, med följande pannerymder,
koKrumrnet. inberäknadt, dock under iakttagande att, såsom grund för bränhih.
till 11. St. Brot. tSä-T och ISIS. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft. i
2 Hör till Bevilln.-, Lag- samt Atlin. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o i.
vinsbrännings-rättigheten, värdet af åbyggnaden i hvarje fäll ej får i beskattningen
ingå till större belopp, än sorn motsvarar högst -j:del afjordens
taxeringsvärde, nemligen:
För taxeringsvärde af
Utan mäskvärmare. Med mäskvärmare.
från och med 3oo till och med 5oo rrdr högst 22 k:r högst 16 k:r
olver boo
—
700
— 27
— 20 —
— j5o
—
I 000
32
— 24 —
— 1000
—
2000
— 37
— 27 —
— 2000
—
3ooo
— 42
— 31 —
— 3ooo
—
4000
- 43
- 36 —
— 4°oo
—
5ooo
— 53
— 3 Q —
— 5ooo
—
6000
— 58
43 -
— 6000
—
— 63
— 47 —
Moni. 2. Hvar och en, hvilkens egendomsvärde berättigar till någon af
de i tariffen utförde pannerymder, vare obelaget att i stället begagna en
mindre pannerymd.
§ 4.
Den, sorn inom samma fögderi eger tvä elter flere hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, hvilka bränvinsbränningsrättighet i denna klass
åtföljer, må utöfva tillverkningen, om han så för godt finner, blott på en
af dessa egendomar, med en pannerymd svarande emot deras sammanlagda
värde, enligt tariffen i föregående §, men vare ock berättigad att vid en
eller flere ibland dem, der serskild ladugård finnes och utfodring sker,
utöfva bränvinsbränningen med så stor panna, som emot taxeringsvärdet
af hvardera egendomen svarar.
§ 5.
Moni. 1. Serskilde egare eller innehafvare af hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, som äro belägna i samma byalag eller eljest angränsa
hvarandra, må med en gemensam panna, i rymd svarande mot den, sorn,
enligt tariffen i § 3, för deras sammanlagda värde är tillåten, och, emot
samfäldt erläggande af den på gemensamma bränvinsbrännings-redskapen
belöpande afgift, utöfva bränvinsbränuingsrätligheten på dem af dessa lägenheter,
som dertill uppgifvas.
Hör till HemlinLag- samt Mim. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, j\’;o i. 3
Mom. 2. Åboer å sådana hemman, hemmansdelar eller lägenheter på
landet, som icke uppgå till 3oo r:dr i taxeringsvärde, men hvilka uti ordinarie
eller extra-ordinarie rotering deltaga eller vacance-afgift utgöra, äfvensom
icke roterade, men med serskild ränta lill kronan eller till innehafvare
af dess rätt helagde torplägenheter åtnjuta äfven samma förmån,
med vilkor att det sammanlagda jordvärdet uppgår till minst 3oo r:dr.
§ 6.
Mom 1. Rättigheten till bränvinsbränning i denna klass åtföljer äfven
städerna tillhörig jord, utan beräkning likväl af sådan, som begagnas till
tomter, galor eller allmänna platser.
Mom 2. För stadsjord, hvartill enskild person har full eganderätt eller
ständig besittningsrätt, eller som för stadens gemensamma räkning brukas,
eller är anslagen till tjenstemäns aflöning, eller på viss tid utarrenderad,
må bränvinsbränning utöfvas med panna af minst 3a kannor utan
mäskvärmare och 24 kannor med mäskvärmare, såvida jordens taxeringsvärde,
utan någon beräkning af derå uppförda byggnader, för en eller flere
sammanslagna sådana jordlotter uppgår till minst 760 r:dr; och må pannerymden
för högre jordvärde, på lika sätt beräknadt, ökas enligt förestående
tariff till högst 63 kannor utan eller 47 kannor med mäskvärmare. Ankommande
i öfrigt å de fleste röslegande invånare i hvarje stad, der jorden
tillhör staden, att, i den ordning, som för beslut 0111 stadens inkomst
eller utgift iakttages, bestämma, huruvida den bräuvinsbränning, hvartill
staden efter värdet af de serskilda jordlotterna är berättigad, skall åt dessas
innehafvare upplåtas eller för stadens gemensamma räkning utöfvas,
och om bränvinsbränning skall ske med serskilda pannor, efter hvarje
jordlotts värde, eller ock uti ett eller flere sammansatta verk efter alla
eller flere jordlotters sammanlagda värde. Uti de städer deremot, der
jorden är med eganderäLt fördelad på stadens invånare, må sådan bestämmelse
bero på det beslut, som ibland dem af pluralileten, beräknad
i mån af jordvärdet, fattas. Är förhållandet med eganderätten till jorden
blandadt, bestämmes ändå sättet för bränvinsbränningens utöfning efter
de grunder, som nu sagde äro.
Mom. 3. Bränvinsbränning för stadsjord vare underkastad de föreskrifter,
som af behörig myndighet meddelas om bränneriels läge och byggnadssätt,
med hänsigt lill snygghet och försigtighetsmått emot eldsfara.
4 Hör till Bevilln.-, Lag- sami Allm.- Besv. och Ekon-Utskottens Betänkande, N:o f.
§ T.
Morn. 1. BränvinsbränningsFedskapen skall vara af följande beskaffenhet:
Pannans
höjd, mätt å lägsta stället af densamma, skall vara minst |:del
af diametern;
Hattens rymd, inberäknadt löst eller fastsiltande rör, sorn sammanbinder
pannan med kylaren eller mäskvärmaren, skall utgöra högst |:delar af
pannans rymd;
Ifyllningslucka eller ornröringsanstalt må anbringas å pannan eller å
hatten, äfvenså aftappningsrör å pannan, med beräkning af dess innehåll i
kannerymden; och vare inrättande af ventiler å hatt eller ångrör likaledes
tillåtet;
Mäskvärmare får begagnas till högst -|:dels rymd utöfver pannans,
men får ej vara försedd med dubbla bottnar eller lankrum, eller så inrättad,
alt med densamma kan åstadkommas rektifikation;
Till afkylningsredskap må begagnas pipor, slang eller kylare;
Pipor, en, två, högst tre till antalet, skola vara raka rör af högst 2*
alns längd och i £ tunis diameter;
Slang eller kylare må vara af hvilken vanlig form som helst;
Rektifikator eller ungapparat, eller någon annan inrättning af hvad beskaffenhet
den vara må till afverkningens fortskvndande, får ej vid dessa
redskap anbringas eller i någon af dess serskilda delar inrättas, hvaraf följer,
att spritångorna, sedan de utgått från hattröret, ej må hvarken i mäskvärmaren
eller annorstädes ledas i uppåt gående riktning. Pannan får inmuras
men ej någon annan del af redskapen.
Mom. 2. För hemman eller lägenhet, derå bränvins-bränning emot
belöpande skatt, på grund af Kongl, förordningen angående vilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin den i3 Juni 1845, egt rum med
behörigen stämplad redskap af annan beskaffenhet i afseende å pannans
diameter, jemförd med dess höjd, än som i denna författning föreskrifves,
må samma redskap, så framt rättighet till bränvins-bränning med panna af
lika stor kannerymd enligt denna författning fortfar, kunna begagnas intill
slutet afår i85i, eller om den dessförinnan, författningarne likmätigt, skall
omstämplas, intilldess sådant sker; dock må bränvinstillverkning i denna
Hot till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Hav.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N:o 1. 5
klass icke i något fall utöfvas med panna af större rymd än 63 kannor
utan mäsk värmare, eller /py kannor med mäskvärmare; och får ej eller rektifikator,
ångapparut eller annan inrättning till afverkningens fortskyndande
dervid begagnas, utan skall, hvad i dessa fall stadgadt är, i alla delar lända
till efterrättelse. Vid anmälan till bränvinsbrann ng med redskap, som i
enlighet härmed tills vidare kan få begagnas, skola vederbörliga mätningsoch
stämplings-bevis företes, till upplysning om rymden och beskafienhetea
af redskapen samt om tiden, dä den blifvit stämplad.
Bränvinsbränning i denna klass må ej i något fall idkas med flera är»
en panna i samma bränneri eller å samma egendom, ej eller i förening med
bränvinsbränning i 2:a klassen, eller på samma egendom, der sådan betirif—
ves; egare af flera egendomar dock obelaget, alt på hvardera af dem utöfva
den bränvinsbrännings-rättighet, hvartill jordvärdet berättigar.
§ 9.
Rättigheten till bränvinsbränning i denna klass må ej öfverlåtas till
annor man, ulan i sammanhang med jorden.
§ 10.
Mom. 1. Anmälan till idkande af bränvinsbränning i denna klass
sker vid de årliga manlalsskrifningarna, och må sådan anmälan göras antingen
för alla de lill brån v nsbränning tillåtna månaderna af året eller för
en eller flera af dessa månader.
Morn. 2. Den i föregående mom. omnämnde anmälan skalPskriftligen
uti Ivaline exemplar algifvas, då pannerymden öfverstiger 20 kannor.
§ 11.
Mom. 1. Den som, berättigad lill bränvinsbränning i denna klass, sig
dertill vid manslalskrifningen antingen icke angifvit eller ock anmält sig
till begagnande af mindre pannerymd, än den hans jordvärde medgifver,
eller blott för 1, 2, 3, l\ eller fem terminer, men sedermera önskar utöfva
sådan bränvinsbränning eller den lill tid eller pannerymd utvidga, gore
derom anmälan har Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ega att det sökta
tillståndet meddela, såvida sökanden styrker sig hafva till krono-upp
-
6 Hår lill Beviltn.-, Lag- sami Allm. Besa.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o i.
bördsmannen erlagt den för tillverkningen belöpande pannerymdsafgift,
i hvilket afseende sökanden, om han vill utöfva bränvinsbränning med panna
af 20 kannors r}rmd eller derunder, bör hos krono-uppbördsmannen företes
bevis af vederbörande mantalsförrättare, huruvida sökanden vid mantalsskrifningen
anmält sig till bränvinsbränning eller icke, samt i förra fallet
för huru lång tid sådan anmälan skett.
Mom. 2. Likalades må den, som vid mantalsskrifningen uppgifvit sig
till bränvinsbränning, men sedermera vill densamma innan tiden för bränvinsbränningen
infaller, nedlägga eller förminska till tid eller pannerymd,
derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som bör skyndsammeligen
meddela beslut i ämnet.
§ 12.
Afgiften för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges efter
pannerymden, på sätt efterföljande tariff utvisar.
lior titl Beilin-, Lag- samt Allm. Bese- och Ekon- Ulstcttens Betänkande, IS-.o /.
Turiff pci P'annerjrmds-afgiften.
Panneiyrad.
för 1 månads
bränning.
för 2 månaders
bränning.
lOdr
sk.
r-.st
tt.dr
sk.
r:st
Kannor
10
—
40
—
1
32
>»
ii
—
44
—
1
40
n
12
1
—
—
2
)»
13
1
4
—
2
8
n
14
1
8
—
2
16
>»
15
1
12
—
2
24
n
16
1
10
—
2
32
ii
17
1
20
—
2
40
J>
18
1
24
—
3
ii
19
1
28
—
3
8
ii
20
1
32
—
3
16
v
21
11
32
—
2.3
16
ii
22
12
10
8
24
21
4
»
23
12
37
4
25
26
8
91
24
13
16
—
26
32
91
25
13
42
8
27
37
4
11
26
14
21
4
28
42
8
11
27
15
—
—
30
11
28
15
26
8
31
5
4
1)
29
16
5
4
32
10
8
11
30
16
32
—
33
16
11
31
17
10
8
34
21
4
11
32
17
37
4
35
26
8
11
33
18
16
—
36
32
11
34
18
42
8
37
37
4
11
35
19
21
4
38
42
8
11
36
20
—
—
40
n-
37
20
26
8
41
K
4
i*-
38
21
5
4
42
10
8
39
21
32
—
43
16
»
40
22
10
8
44
21
4
n
41
22
37
4
45
26
8
H
42
23
16
—
46
32
H
43
2.3
42
8
47
37
4
■i
44
34
21
4
48
32
8
för 5 månaders
bränning.
h ■ dr
3
4
4
4
5
5
6
6
6
7
7
35
36
38
40
41
43
45
46
48
50
51
53
55
56
58
60
61
63
65
66
68
70
71
73
r:sl
sk
36
6 —
24
42 -  12
30
18
36 —
6
24 —
32
16
32 —
lii
32
16
32
16
32
16
32
16
32
16
32
16 —
li:dr
26
22
24
26
28
30
32
34
36
38
40
46
48
51
53
55
57
60
62
64
66
68
71
73
75
77
80
82
84
86
88
91
93
95
97
lånaders
aning.
för 5 månaders
bränning.
för 6 månaders
bränning.
sk.
r:St
K:dr
sk.
r:sl
K:dr
sk.
r:st
—
—
25
—
—
30
—
—
27
24
-
33
-
-
—
30
—
—
36
—
—
32
24
•
39
—
—
35
—
42
—
37
24
_
45
___
—
—
40
—
48
___
—
—
42
24
51
—
—
45
—
—
54
—
—
47
24
57
—
—
50
—
60
32
—
58
16
70
42
8
61
5
4
73
16
__
5
4
63
42
8
76
32
16
—
66
32
—
80
—__
26
8
69
21
4
83
16
37
4
72
10
8
86
32
,
—
—
75
—
—
90
.
10
8
77
37
4
93
16
21
4
80
26
s.
96
32
32
—
83
16
100
42
S
86
5
4
103
16
_
5
4
88
42
8
106
32
16
91
32
—
110
26
S
94
21
4
113
16
___
37
4
97
10
8
116
32
—
—
100
—
-
120
10
8
102
37
4
123
16
21
4
105
26
8
126
32
32
—
108
16
—
130
42
8
lil
5
4
133
16
5
4
113
42
8
136
32
16
—
116
32
—
140
26
8
119
21
4
143
16
37
4
122
10
8
146.32
-
8 Hör lill Bevilln-, Lag- sami Allm. Besv.- och Eken.-Vlskoltens Belänkande, No 1.
Kannor
45
25
|_
50
75
100
—
—I
125
150
11
46
25
26
8
51
5
4
76
32
—
102
10
8
127
37
4
153
16
—
11
4?
26
5
4
52
10
8
78
16
—
104
21
4
130126
8
156
32
—
11
48
26
32
—
53
16
—
80
—
—
106
32
1
133
16
—
160
—
—
11
49
27
10
8
54
21
4
81
32
—
108
42
S:
136
5
4
163
16
—
11
50
27
37
4
55
26
8
83
16
—
lil
5
4,
138
42
8
166
32
—
11
51
28
16
—
56
32
—
85
—
—
113
16
—I
141
32
—
170
—
—
11
52
28
42
8
57
37
4
86
32
~
115
26
8
144
21
4
173
16
—
11
53
29
21
4
58
42
8
88
16
—
117
37
4
147
10
8
176
32
—
11
54
30
—
—
60
—
—
90
—
—
120
—
—|
150
—
—
180
—
—
11
55
30
26
8
61
5
4
91
32
—
122
10
8
152
3 7
4
183
16
—
11
56
31
5
4!
62
10
8
93
16
—
124
21
4!
155
26
8
186
32
—
ii
57
31
32
—|
63
16
—
95
—
—
126
32
—
158
16
—
190
—
—
11
58
32
10
8
64
21
4
96
32
—
128
42
8!
161
5
4
193
16
—
11
59
32
37
4!
65
26
8
98
16
—
131
5
4!
163
42
8
196
32
—
11
60
33
16
1
66
32
—
100
—
—
133
16
-
166
32
200
—
—
11
61
33
42
s!
67
37
4
101
32
—
135
26
8
169
21
i
203
16
—
»
62
34
21
*|
' 68
42
8
103
16
—
137|37
4!
172
10
8
206
32
i
ii
63
35
—
—!
70
—
—
105
—
—
140
—i
175
—
—
210
—
1
“1
Panna till hvilken mäskvärmare begagnas beskattas lika med enkel panna,
sorn är till rymden 33^ procent större.
För enkla pannor under io kannors rymd skattas för en eller två månaders
bränvinsbränning efter 4 sk., för tre månaders bränning efter 6 sk.
och för fyra, fem eller sex månaders bran vinsbränning etter 24 sk. kannerummet
i hvarje månad.
2:dra klassen, Bran vinsbränn in g såsom fabriksrörelse.
§ 13.
Mom. 1. Bränvinsbränning i 2:dra klassen såsom fabriksrörelse må så
väl på landet som å stadsgrund, utan hänsigt till innehafvande jord, utöf
vas
af hvarje välfrejdad person, sorn dertill erhållit tillstånd af Kongl.
Maj.ts befallningshafvande i länet.
Mom. 2. Fabriksbränneri å stadsgrund vara underkastadt vederbörande
myndighets föreskrift, i afseende på snygghet och försighetsmått mot eldfara,
såsom i § 6 säges.
§ 14.
I ansökning om tillåtelse till anläggning af fabriksbränneri bör sökanden
-
Höt till Hevilla.-, Lag- samf Allm. Besv. och Elion.-Ulskoltens Betänkande, N:o i. 9
kandell uppgifva stället För anläggningen, jemte antal och storlek af de mäskekar,
han der ämnar begagna. Bi falles denna ansökning, i ngifve han derefter
lill Kongl. Majlis befallningshafvande fullständig skriftlig uppgift, åtföljd
af vederbörliga mätnings- och slamplingsbevis, så väl å de mäskekar
och öfriga käril, sorn ock å de bränningsredsknp, som skola i bränneriet
begagnas, och enligt 11‘ästföljde § äro mätning och stämpling underkastade.
Finnes vid granskning af dessa handlingar hinder för tillstånd till fabrikens
drift icke möta, ulfärde Kongl. Maj:ts befallningshafvande sådan tillstånds-resolution,
§ 15.
Mom. /. I fabriksbränneri äro följande käril och redskap underkastade
mätning och stämpling:
Mäskekar, jäst käti 1, förmäskare eller lillmäskningskar, svalskepp, mäskreservoir
till mottagande af färdig-jästa mäsken, kar eller käril för vattenkokning,
kar eller käril för polatiskokning, valten-reservoirer, bränvinsbränningsredskap
för eld eller ånga, serskild ångpanna, der sådan finnes för potatis
och vallenkokning eller för drifvande af maschin, gryta eller kittel,
samt stöpkar för inål t beredning.
Mom. 2. Käril af mindre kubik-innehåll an kannor, såsom drag
kannor,
baljor, ämbar och släfvor, äro ej underkastade mätning och stämpling;
icke eller brån vinsfat.
Mom. 3. Ulom ofvan uppräknade, få ej i bränneriet finnas några käril
af beskaffenhet att deri kunna förvara flytande ämne.
§• 16.
Mom. t. Mäskekaren må ega hvad form, och vara gjorde af hvad ämne
som helst, men böra alla vara af lika kubik-innehåll, vid påföljd, att
beskattningen beräknas för alla lika hög, sorn för det största i bränneriet.
Morn. 2. Mäskekar af mindre rymd än y5o kannor få ej till begag
nande
uppgifvas.
Mont. 3. Hvarje mäskekar skall, utom ofvan Föreskrifna stämpling,
förses med stora, tydliga, inbrända eller inslagna siffror, utmärkande deras
nummer från och med i lill och med det högsta antal kar, som i bränneriet
finnes, under iakttagande deraf, att karen numereras i den ordning,
de stå bredvid hvarandra.
Bih. till R. St. Prol. iSAT och 48*8. 5 Sami. S Afd. H Höft.
a
10 flår till Devi lin.-, Lag- tamt Allm. Besa. och Ekon.-U Iskallens Betänkande, N:o t.
§ ti.
Morn* t. I fabriksbränneri bör å b varje söcknedag i en kalendermånad
inmäskas eller tillsättas lika antal kar.
Mom. 2. Fabriksidkaren mäste således erlägga afgift för inmäskning
hvarje söcknedag af minst ^50 kannor i ett kar, och får ej anmäla sig till
att verkställa inmäskning å hvarje söcknedag af mer än högst 6000 kannor*
kar-rymd i ett, eller fördelade i två, tre, högst fyra kar.
§ 18.
För inmäskning af ett kar hvarje söcknedag får ej finnas flere än högst
fyra mäskekar i omgången, hvaraf följer, att för daglig inmäskning af två kar
Biå användas högst åtta, för daglig inmäskning af tre kar högst tolf, och
för daglig inmäskning af fyra kar högst sexton mäskekar, hvilket är det största
antal, som får finnas i något bränneri.
§ 19'.
Vid inmäskningarne ia k Ilin ges, att, då bränvin sbränningen börjar, eller,
efter det alt bränneriet längre eller kortare tid varit under försegling, ånye>
företages, sker första tillsättningen i karet N:o 1, den andra i karet N:o
0. s. v. till och med högsta numret i bränneriet, hvarefter åter börjas med:
karet N:.o 1, o, s. v.
§ 2-0.
I bränneriet må ej finnas mer än en förmäskare eller käril, i hvilket
inmäsknings-ai betet verkställes. Delta käril får eg» hvad form som helst,
men ej i rymd innehålla mer än två tredjedelar af hvar idera mäskekarets,
och deii, får mäsk ej alsvalas eller jästas.
§: 21-
Mom. 1. Äf jäslkäril får i ett bränneri finnasr tre jäsltinor för hvarje
kar, sorn dagligen inmäskas; de må ej innehålla hvardera mer än en sextondeldel
af mäskekarels rymd; en eller flera linor för bevarande af moderja
t,, hvilka ej få innehålla, större rymd än högst en tiondedel af samtligetillåtne
jäsltinor; samt ett kar eller käril, för alt deri ”göra upp" jäst
strax! före dess begagnande lill mäskens jäsning, hvilket ej må innehålfte
iner än högst en tiondedel, af hvartdera. mäskekarels rymd.
lior till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vlskoltens Betänkande, A’:o f. 11
Morn. 3. Jästkärilen få icke användas för andra ändamål, än beredning
af den jäst, sorn vid tillsältningarne skall begagnas,
§ 22.
Mäskreservoiren får ej inneliålla större rymd, an högst lika med eli af
rnäskekaren, och endast användas till emottagande af färdig-jäst mäsk från
rnäskekaren.
'% 23-
Svalskepp, kar till vattenkokning, stöpkar för maltberedning, äfvensom
valten reser voirer må finnas till ett för bränne, ri-im ättningen behöfligt antal
och storlek, men de få icke begagnas för något annat ändamål, än det, deras
benämningar tillkännagifva.
'§ 21.
I fabriksbränneri får finnas ett eller högst tvenne brånvinsbränningsredskap
af hvad form och storlek sorn helst, att drifvas nied eld eller ånga.
§ 25.
Oberäknad! den eller de ångpannor, som tillhöra bränvinsbrfinningsredskaperne,
får en serskild ångpanna, äfvensom en kittel eller gryta, utan
inskränkning i form eller storlek, i bränneriet finnas, men ej lieie af någoldera
slaget.
* 26.
F.n bestyrkt afskrift af Kongl. Maj.ts befallningshafvandes tillstå nds-resolntion
för bränneriet, samt af den lill Kongl. Majrls befallningshafvande inlemnade
förteckning på alla derstädes befintliga stämplade käril och redskap, skola
jemte denna förordning i bränneriet ständigt finnas anslagna på sådant
ställe och sält, alt innehållet väl kan ses och läsas.
§ 27.
I bränneriet skall alltid finnas en fullständig journal, i enlighet med
bilagde formulär, sorn, med utsättande af mäskekarels nummer, dalum och
dag i veckan, upptager hvarje gjord inmäskning och de ämnen, som dertill
12 Hör till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N:o t.
begagnats. Kolumner inrättas sä väl för averkningen, flen det likväl beror
på bränneriegaren att införa eller ej, sorn ock för anteckningen af den
eller dem, som behörigen visitera bränneriet.
§ 28.
Moni. t. Minst en vecka före ingången af den till bränvinsbränning
tillåtna månad, då fabriksidkaren vill företaga bränvinstillverkning,
skall han i treduhbla exemplar å tryckta blanketter, i enlighet med bilag—
de formulär N:o i, till krono-uppbördsmannen i orten afgifva fullständig
anmälan för en kalendermånad i sender af det antal kar, som han ämnar
hvarje söcknedag under månaden låta inmäska. Denna anmälan skall utvisa
numret eller numren å det eller de kar, som skola dagligen inmäskas,
och alltid lika många för hvarje söcknedag.
Mom. 2. Vid samma tillfälle, som denna anmälan göres och med anteckning
å densamma, inhetalar fabriksidkaren till uppbördsmannen förskottsvis
afgiften för de anmälda inmäskningarne.
Morn. 3. Yill fabriksidkare göra sådan anmälan för flere månader
på en gång, vare det honom obetaget, då den åtföljes af belöpande afgift.
Main. 4* Ett exemplar af denna anmälan återlemna!' krono-upbördsmannen
till fabriksidkaren, försedt med qvitto å den erlagde afgiften; det
andra exemplaret öfversänder han till Kongl. Majrts befallningshafvande och
det tredje förvarar han sjelf.
Mom. 5. Det till fabriksidkaren återlemnade qvitterade exemplaret
af anmälan eller ock vidimerad tydlig afskrift deraf, äfven på tryckt blankett,
skall alltid finnas i bränneriet upsatt å samma ställe, sorn de i 26 §
påbjudna anslagen.
§ 29*
Afgiften för bränvinshränning i denna klass erlägges förskottsvis, på sätt
ofvan stadgadt är, med 3 rtst. banco för hvarje kanna af mäskekarets rymd,
som inmäskas och kommer således att minst utgöra för hvarje söcknedag i
månaden 3 r:dr 4^ sk. 6 r:st b:ko, motsvarande minsta lofliga inmäskning
af 750 kannors karrymd.
S 30.
Mom. 1. Yill fabriksidkaren utvidga brännerirörelsen inom det i § 17
llör lill Beri lin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-V Iskof tens Betänkande, R:o i. 13
medgifna omfång, antingen genom begagnandet af större eller tillägg af flere
mäskekar, ege lian all derom bos Kongl. Majrts befallningshafvande göra
anmälan, och loge dervid förnyad upgift pä samtliga både förut varande
och tillkomna redskap och käril, på sätt i 14 § föi eski ifves.
Mom. 3. Sådan förändring må först med ny bränningstermins ingång
inträda.
§ 31.
Mom. i. Om förändring annorledes i bränneriet företagas vill, genom
ändring till form, storlek eller antal af de bränvinsbränningsredskap eller
käril, som äro upgifne att der finnas och äro stämpling underkastade, bör
skriftlig ansökan derom, med vidfogande af mätnings- och stämplings-bevis å
de nya eller förändrade redskapen eller kärilen, hos Kongl. Majrts befallningshafvande
göras minst en vecka förr, än ändringen sättes i verket och t i 11—
stånds-resolutionen, såsom § 26 föreskrifver, i afskrift bifogas de öfrige anslagen.
Mom. 3. Då, i stället för äldre behörigen upgifne käril eller redskap,
nya anskaffas, hvikas dimensioner och rymd äro, enligt af justerare påsatt
stämpling, lika med de förras, må de begagnas utan föregången anmälan,
sedan de äldre blifvit från bränneriet flyttade eller gjorde obrukbara.
S 32.
Mom. 1. Vill bränningsidkare, sorn erhållit Kongl. Majrts befallningsliafvandes
tillstånds-resolution att hvarje söcknedag tillsätta två eller flere
kar under en eller flera tillstundande kalendermånader, med ett eller flere
kar minska den dagliga tillmäskningen, ege han dertill rätt; men då skola
de mäskekar, som genom denna inskränkning i bränvinsbränningen öfverskjuta
det antal, som enligt § 18 är fabriksidkare tillåtet att i förhållande
till den dagliga inmäskningen begagna, antingen flyttas från bränneriet eller
ock, om han önskar, att de der skola qvarstanna, förses med vederbörlig
försegling. Likaså förseglas under samma tid de jäst-linor, som genom inskränkningen
öfverskjuta det tillåtna antalet.
Mom. 2. Vill fabriksidkare, som för en eller flere månader, på sätt
föregående mom. föreskrifver, inskränkt bränvinsbränningen, åter för en eller
flere påföljande månader utvidga den inom omfånget af den rätt, Kongl.
Majrts befallningshafvandes tillstånds-resolution lemnar, skall han, med företeende
af det i 28 § omnämnda, af krono-uppbördsmannen qvitterade, exem
-
14 Hör lill Berntin.-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon-Utskotten* Be'änkan le, iy.-o i.
fdat af anin''ilan, hos den, sora förseglingsbestyret Åligger, begära förseglin
brytning,
hvilket denne bor verkställa å tredje dagen före ingången af
sten månad, då karen (å tilt inmäskning begagnas.
Moni. 3. Underlåter vederbörande att bryta förseglingen inom utgången
at den (dertill bestämda dagen, må fabriksidkaren sjelf bryta den i närvaro
ad a:ne ojälviga vittnen, som kunna intyga, att den då var obruten.
§ 33.
Morn. 1. Tillmäskningsarbetet får ej förrättas i något annat käril, än
arti ilen dertill uppgifne förmäskaren.
Mom. 2. Ali inmäskning eller så kallad tillsättning i andra käril än
de stämplade, för bränvinsbränning anmälde, mäskekaren, eller flere inmäskningar
i dessa kar, än vederbörligen anmäldt är, vare förbjuden.
Morn 3. All utvidgning till rymd af de stämplade mäskekaren, utan
vederbörlig anmälan, vare också förbjuden.
Mom 4• Det. vare jemväl förbjudet alt genom beläggning af lösa
kransar eller annorledes tillfälligt öka mäskekarens höjd för att under jäsningen
hindra mäsken att rinna öfver.
Mom. 5. Mäsk må väl, om den under jäsningen vill rinna öfver karets
bräddar, flyttas uti det i nummerordning nästföljande, lill inmäskning
anmäldte, mäskekar, men ej, lill jäsning under längre eller kortare tid, i
något annat större eller mindre käril bevaras.
S 34.
Det vare förbjudet att till bränneriet föra, der bevara eller der afverka
mäsk, förbränna eller lank, som icke blifvit beredd i de uti bränneriet varande,
dertill behörigen uppgifne, käril och redskap.
I 35.
Mom. i. Uti de intill bränneriet belägna hus, byggnader eller källare,
som på något sätt äro med bränneriet förenade, får icke finnas något
kar eller käril, tjenlig! att inrymma mäsk under dess jäsningstid.
Mom. 9. Ej eller får någon underjordisk eller annan osynlig gjord
gång eller rörledning från annat äfven aflägse hus, tjenligt att derstädes
hafva mäsk under jäsningstiden, föra lill bränneriet
Hör litt Beviltn.-, Lag- sami Allm. Bes v. och Ekon.-Ulshottens Uttänkande, Piro i. 15
8 36.
Moni. i. Tillmäskning uti dertill stämplade mäskekar får icke ske i
annan nummerordning eller på andra dagar, än vederbörligen anmäldt är,
äfven om det anmäldta antalet inmäskningar ej skulle dermed öfverskridas.
Mom. 2. Skulle binder möta för inmäsknings verkställande i uppgifvet
kar å anmäld dag, blifver det bi änneri-idkai ens förlust, och karet måste
stå obegagnadt, lills den dag åter infaller, på hvilken det får i sin angifna
nummerordning ånyo till inmäskning användas.
Örn desti/lering af bränvin.
§ 37.
Hvar och en, som lofligen idkar bränvinsbränning på landet, må under
den tid, för hvilken han härtill sig anmält, med samma redskap, sorn
blifvit till bränvinsbränning uppgifven, utan serskild afgift omdestillera det
råa bränvin, han tillverkar.
§ 38.
Hvar och en på landet boende egare eller innehafvare af jord, för
hvilken han får idka bränvinsbränning, må under den derför icke lofgifna tiden
för omdestillering af bränvin till eget husbehof, utan serskild afgift,
begagna en panna af högst 6 k:rs rymd, kokrummet inberäknade och af
den form, som för pannor i i:sta klassen Ur föreskrift en.
$ 39.
Apothekare må alla tider af året, för pharmaceutiska behof, utan afgift
nyttja Ivänne deslilleringspannor, en om högst 20 och en om högst iaktrs
rymd, ulan afdrag af kokrummet.
S *0.
Atom. 1. Omdestillering af bränvin, oberoende af rättighet att sådan
tillverka, må alla tider af året ulöfvas med pannor af högst 47 k;is rymd,
kokrummet inberäknadt.
Moni. 2. Tillstånd till sådan omdestillering på landet meddelas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
16 Hör till Bevitln.-, Lag- samt Allm, Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, jV.e f.
Mom. 3. I släderna utarrenderas För tre å i sender rättigheten att
omdestillera bränvin med det antal pannor af högst 47 k:rs rymd, som af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvar i sitt län, bestämmes.
Mom. 4• Sådan omdestillering får icke idkas i förening med eller på
samma ställe som bränvinsbränning, hvaraf följer, att panna, angifven till
omdestillering af rått bränvin, icke må till klarning af så kallad förbränna
eller lank användas.
S 41.
De pannor, hvilka användas för ändamål, som §§ 3g och \o afse, må
vara al hvad form som helst; och får till dem begagnas i ektifikationsapparat
och hvad afkylningsredskap som helst, men ej serskilda uppvärmningseller
ångapparater.
S 42.
Vid de årliga mantalsskrifningame skola pannor, som enligt 4° § P&
landet begagnas, skriftligen anmälas, på sätt § io bestämmer.
§ 43.
För de i 4° § omförmälda destilleringspannor erlägges samma pannerymdsafgin,
sorn enligt i a § för bränvinsbränning i irsta klassen utan
mäskvärmare under Sex månader är föreskrifveil; börande afgiften för första
året erläggas vid tillstånds-resolutionens utfärdande och sedermera, såsom
vilkor för handleringens fortsättande, hvarje år inom December månads
slut för det påföljande året.
Före skr ijler, i afseende pä bränvinsbrännings-redskapens mätning
och stämpling,
§ 44.
Morn. i. Det åligger kopparslagare eller den, som bränvinsbränningsredskap
tillverkar, att, inan lian samma redskap från sig lemnar, med serskild
stämpel af sitt namn, hemvist och årtal, då den förfärdigats, förse å
redskap för i:a klassen: panna, hatt med fast eller löst ångrör, afkylningsredskap
samt mäskvärmare, der sådan finnes.
Mom. 2.
Hår till Bevilln.-, Lag- sami Allm. Bese.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, Av o 1. 1?
Morn. a. Å redskap för a: cl ra klassen: panna, hatt med fast eller
löst ångrör, afkylnings-redskap, mäskvärraare och reklifikations-apparat;
och
Mom. 3. 1 redskap för omdestillering af bränvin: panna, hatt med
fast eller löst ångrör, afkylningsredskap och rektifikationsapparat der sådan
finnes.
Mom. 4- Det åligger honom äfven att besörja det dessa redskaper
varda undersökta af tillförordnad justerare, hvilken är pligtig mäta alla
pannor, hattar, lösa ångrör och mäsk värmare samt förse såväl dessa redskapsdelar,
som de öfriga ofvan uppräknade, med stämpel; börande tillverkaren
för justernren noga uppgifva redskapens beskaffenhet till alla dess
dela r.
Mom. 5. Den, som genom nya bottnars eller aftappningsrörs insättande
eller annorledes förändrar brällvinsbränningsredskapen, eller förfärdigar
nya delar till sådan redskap, besörje likaledes att den förändrade redskapen
eller nya delen deraf varder uppmätt och stämplad, innan den från
verkstaden utlemnas.
Mom. 6. Vid sådan förnyad stämpling af gammal redskap skall den
förra stämpeln utplånas.
5 45.
Å brännvinsbrännings-redskap, äfvensom å ångpannor till sådan redskap
af tackjern, som hädanefter gjules, böra pannerymd och bruksstämpeln, jemte
årtalet då de förfärdigats, utsättas i pannans öfre kant.
§ *«•
Till mätning och stämpling af bränvinsbrännings-redskap, som enligt §
4; skall mätas och stämplas, förordne Kongl. Maj:t befallningshafvande behöfligt
antal af landtmätare eller justerare och t il Idele dem vissa dislriklcr,
lämpade efter hvars och ens hemvist.
§ 47.
Mom. 1. Vid mätning af all bränvinsbrännings-redskap, skall redskapen
med alla dess tillbehör uppvisas och hvarje af de enligt 44 § mätning
underkastade delar med vatten uppmätas lill öfversta kant eller läckande
lith. till Ii. St. Prot. IS47 och IS4-S. 5 Sami. 2 A/d. 2 Baft. i
18 Hör till Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-liskultens Betänkande, N:o 1.
brädd, ulan något afdrag för af- eller tilloppsrör eller andra inrättningar.
Den fals å hatten, som är ämnad alt nedskjutas i pannan, ingår likväl ej
i mätningen till större del, än hvarmed den öfverskjuler turn.
Morn. 2. Uppmätning af kai- eller andra käril bor, då kärilets form
det tillåter, ske med måttstock, och uträkning derefter göras af kubikinnehållet.
Moni. 3. Skulle karets eller kärilets form vara af den beskaffenhet, att
uträkningen göres osäker, måste uppmätningen ske med vatten, likasom för
bränvinsbrännings-redskap är föreskrifve!.
Mom. 4' Sfi väl alta uppmätte delar af brånvinsbrännings-redskapen,
som oek alla uppmätta kar eller käril, skola af justeraren stämplas, med utsättande
af kannerjmd, årtal och inilialhokstäfverne af haus namn samt
stämplings-bevisets nummer.
Moni. 5. k öfrige icke uppmätte delar utsattes endast årlalet, initialbokstäfverne
och numero.
Moni. 6. Kannerymden räknas i jemna enheter; brutna tal anses för
full enhet, då de öfverstiga i kanna, men uteslutas i annat fall.
Moni. y. Slämpeln å pannan sättes å halsen eller dess öfversta del
och på hvar och en af öfriga delarna å del ställe, der den blir vid synlig
utan att göra skada; och iakttages, vid inmurning af panna, alt slämpeln
all Lid skall vara lätt åtkomlig.
Morn. 8. Om någon del af redskapen är af gjutgods och ej af justeraren
kan stämplas, undersökes dock uppgifna rymden, som ulsältes i mätnings-
och slämplings-beviset.
Morn. g. Stämpling å trädkäril sker medelst inbränning å tjenligaste
ställe på yttre sidan.
Moni. 10. Alla mäskekar skola, utom föreskrifven stämpling, förses
med ordningsnummer, såsom § 16 förskrifver.
Moni. 11. Då redskap för andra klassen är inrättad att drifvas med
ånga, skall sådant i beviset anmärkas.
§ 48.
Moni. '. Justerare, som kallas från sitt hemvist f >r att mäta och stämpla
bränvinsbrännings- och clestilleringsredskap, bör sig skyndsammeligen
dertill inställa.
Mom. 2. Kallas justeraren till sålan förrättning af enskild man, åtnjute
han af denne skjutsersättning oeh dragtraktamente, såsom gällande
flör till Beotlin.-, Lag- sami Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, K: o i. 19
reglemente bestämmer för landtmålare, samt enahanda arfvode för förrättningen,
som då mätning och stämpling ske i lians hemvist.
Morn. 3. Kallas lian samtidigt af flere, boende i samma stad, hy eller
gianskap, tillkom.me honom endast skjuts och traktamente såsom för en
resa jemte nyssnämnde arfvode för förrättningen.
Moni. 4* Ske mätning och stämpling å det ställe, der justerare» hor
eller vistas, uppbär han för hvarje kap nerum af de redskapsdelar och käril
han uppmäter med vatten 6 r:st. banko, samt för dem lian uppmäter
genom uträkning tolf skillingar b:ko för hvarje, som innehåller ioo kannor
och deröfver, samt åtta skillingar banko för hvarje mindre.
Moni. 5. Erforderligt handtlangare-bilräde vid förrättningen lemnar
den, som justerarens biträde äskat, men med behörige målkäril bör denne
sjelf vara försedd.
Moni. 6. Justeraren skall, ulan serskild lösen, aflemna mätnings- och
stämplingsbevis, serskildt å bränvinsbrännings-redskap, innehållande noggrann
beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner samt uppgift,
till hvilken af de i denna förordning bestämda klasser redskapen hörer,
oell serskildt, i fråga om fabriker, å alla i fabriken uppgifne stämpling
underkastade kar och käril, allt i öfverensstämmelse tued bilagde formulär
N:o 2.
Moni. y. Justeraren insände vid hvarje månads slut lill Kongl. Majlis
befallningshafvande duppletter af de bevis han under månaden utfärdat.
Föreskrifter ' afseende på bränvinsbrännings-redskapens försegling.
§ 49.
Mom. 1. Bränvinsbrännings-redskap skall icke blott under den tid af
året, då bränvinsbränning icke får utöfvas, utan ock under de terminer eller
månader, då innehafvaren sig till bränvinsbränning icke anmält, alltid
vara förseglad eller inlemnad i allmänt förvaringsrum, som af församlingen
å soeknestämma eller af kommunen utses.
Morn. a. Deslilleringsredskap skall äfven vara förseglad eller inlemnad
i allmänt förvaringsrum den tid, då iunehafvaren icke är till dess begagnande
berättigad.
§ 50.
Morn. 1. Kongl. Majlis befallningshafvande antyde vederbörande kronobetjening
eller tillförordnade andre personer alt verkställa försegling på
landet, hvar inom sitt distrikt. I stad orabesörje Magistraten förseglingen.
20 Hur till Hevilla.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslwltens Betänkande, N:o f.
Moni. 2. Det åligge dem, som förseglingen skola verkställa, att, hvar
inom sitt distrikt, utan föregången anmälan af panneegaren, med ledning
af de till dem från vederbörande mantalsskrifvare insände förteckningar och
Kongl. Maj:ls befallningshafvandes dem delgifne lillslånds-resolutioner, i
behörig lid försegla all redskap, som till bränvinsbränning begagnas.
§ 51.
Mom. 1. Försegling af redskap till bränvinsbränning i ira klassen
verkslälles efter utgången af hvarje lill bränvinsbränning anmäld termin eller
månad å en af de första dagarne i påföljande månad.
Moni. 2. För icke inmurade eller lyftpannor med tillhörande redskapsdelar
å tid och ställe, som genom utfärdad kungörelse bestämmes inom
staden eller socknen.
Mom. 3. För inmurade pannor med tillhörande redskapsdelar å hvarje
ställe, der de äro uppgifne att finnas.
Mom. 4• Å redskap till bränvinsbränning i andra klassen verkställes
ej försegling förr än å 6:te dagen af kalender-månaden näst efter den, då
inmäskningar, enligt gjord vederbörlig anmälan, få i bränneriet verkställas,
på det fabriksidkare!! må få tid alt med bränvinsbrännings-redskapen afverka
alla de inmäskningar, för hvilka han erlagt afgift.
Mom. 5. Till den i 4,9 § föreskrifva försegling af destilleringsredskap
anmäler sig redskapstnnehafvare inom åtta dagar sedan rättigheten till dess
begagnande upphört.
§ 52.
Bränvinsbrännings- och destilleringsredskap, som finnes å kopparslagares
eller annan tillverkares verkstad eller i haus vård, eller inlemnad i allmänt
förvar, behöfver ej vara förseglad; men, om den derifrån flyttas, skall innehafvare!],
om han ej sednast inom åtta dagar derefter är berättigad att densamma
begagna, den till försegling anmäla. Detsamma iakttage den, som
sig till bränvinsbränning anmält, men innehafver flera brukbara bräuvinsbrännings-redskap
eller delar deraf, än han lill begagnande uppgifvit.
§ 53.
Morn. 1. Af redskapen skola följande delar genom försegling sättas
Hör till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskoltcns Betänkande, 21
det skick, all de icke med förseglingens bibehållande kunna nyttjas, nemligen
:
Bränvinspanna med fast bröst eller destilleringspanna, batt och lösa
pannebröst samt afkylningsredskap med undantag af pipor.
Morn. 2. Sådan försegling sker med messingstråd sålunda, alt tråden
trädes uti borrade eller stampade fina bål och sedan hopknytes genom en
linnelapp, som förseglas på bägge ändarne med förrältningsmannens sigill.
Morn 3. Mäskekar och mäskkäril, hvilka under den tid bränvinsredskapen
är förseglad icke äro försegling underkastade, böra, då de enligt 32
§ skola förseglas, af bränneriegare!! förses med loek eller galler, som, genom
en lika försegling med den för redskapen påbjudna, å trenne eller flere ställen
fästes vid kari let,
Morn. 4• Försegling å redskap till bränvinsbränning i i:a klassen må
ej brytas förr än den dag då redskapen får begagnas, men å redskap lill
bränvinsbränning i a:a klassen först å 4:<Je dagen i den månad eller termin,
under hvilken redskapen är till begagnande anmäld.
S 54.
Mom. 1. Arfvode för förseglingsbestyret betalas af bränneriidkarne,
och utgår som följer:
För försegling af redskap, som föres till ett gemensamt ställe, med 3
rist; och
för försegling af bränvins- och destilleringsredskap, som förseglas hvar
på sitt ställe, med i sk. kannerummet af hvarje del som förseglas, jemte
is sk. serskildt för afkylningsredskap, som icke är uppmätt.
Morn. 2. Emot åtnjutande af detta arfvode, bekoste föriätlningsmannen
de till förseglingen åtgående malerialier, och vare icke berättigad lill
rese- och traklamenls-penningar vid dessa tillfällen.
Mom. 3. Vid den i 32 § föreskrifna försegling af mäskekar och jästtirior
Stn ju te förseglaren deremot ersättning för skjuts och traktamente enligt
gällande resereglemente, och vare jemväl berättigad till godtgörelse för
de malerialier, som till förseglingen åtgå, med 4 sk. banko för hvarje kar
eller käril, sorn förseglas, mtn bafve ej lätt till något annat aifvode för förrätlningen.
22 //dr lill Berntin.-, l.aij- samt Allm.- Bese. och Ekon.-Vlskoltens betänkande, N:o i.
Föreskrifter i afseende pä debitering och uppbörd af bränvinsbränningsafgiften.
§ 55.
Mom. 1. Mantals- och skattskrifvare åligge att inom Januari månads
utgång, enligt mantals och skatlskrifningshandlingarne, socknevis upprätta
förteckningar på alla dem, som sig vid mantalsskrifningarne till brån vinsbränning
anmält; börande å förteckningarne utsättas, hvilka månader tillverkningen
får af hvar och en utöfvas, äfvensom pannerymden samt om mäskvärmare
hegagnas eller icke. Dessa förteckningar insändas lill Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som eger alt deraf lemna vederbörande del för kontroll
och eftersyn. Mantals- och skaltskrifvare vare dessutom skyldige att, inom
ofvan föreskrifne tid, tillställa vederbörande kronobetjent samt de personer,
åt hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppdragit försegling af bränvinsbrännings-redskap,
enahanda förteckningar å alla dem, som inom socknen
sig till bräll vinsbränning anmält; och böra sistnämnde förteckningar i församlingens
sockenstuga eller å annat lampi gt ställe anslås.
Moni. 2. Ofvannämnde förteckningar böra äfven upptaga dem, som vid
mantalsskrifningarne anmält sig till begagnande af destilleringspanna, med
utsättande af deras uppgifna rymd.
§ 56.
Moni. 1. Debitering och uppbörd af afgifterna för bränvinsbränning i
i;a klassen ske i sammanhang med debitering och uppbörd af öfriga kronoutskylder.
Moni. 2. För bränvinsbränning i 2:a klassen erlägges afgiflen till vederbörande
krono-uppbördsman förskottsvis för så lång tid af minst en kalendermånad,
som bränneriegare!! vill, i enlighet med § i4> sig till bränvinsbränning
anmäla.
§ 57.
“Warder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse, hvarigenom
bränvinsbränningen måste för en lid af 8 dagar eller derutöfver inställas,
förstördt, och sådant af bränneriegaren lagligen styrkes, må, uppå derom
gjord ansökning, Kongl, Maj:ts befallningshafvande, i förhållande lill tiden,
hvaraf bränvinsbränning i följd deraf måste inställas, bevilja restitution eller
afskrifning af påförd eller erlagd bvänvinsbrännings-afgift.
Hör lill Beotlin-, Laj- sami Allm.
§ 58.
En procent af den summa, som genom bränvinsbevillningcn inflyter,
skall innehållas och till Kongl. Majlis och rikets Slats-konlor ingå, för att,
enligt hvad af Kongl. Majit, efter pröfnings-kommilléens undåniga förslag, för
hvarje län faslställes, användas lill ersättning för de ökade besvär och de
kostnader, son) med debileringen och redovisandet af denna afgift, äfvensom
med kontroller öfver författningens efterlefnad, äro förenade.
Ansvar s-bestämmelser för öfverträdelser emot förordningen.
§ 59.
Mom. 1. Beträdes någon, som lill hränvinsbränning ej är bera!ligad
eller dertill sig icke behörigen anmält, alt hufva anställl eller låtit anställa
tillverkning af bränvin under den tid af året, då sådan tillverkning tillåten
är, höte han tre gånger beloppet af den afgift, som, efter behörig mätning
af bränvinspannan, i händelse redskapen hörer lill i:a klassen, men af mäskekaren,
i händelse redskapen hörer till aldia klassen, skolat, om redskapen
lofligen nyttjad varit, erläggas för den eller de terminer eller månader,
hvarunder den olofliga tillverkningen blifvit bedrifven; dock att när, efter
sådan beräkning, böterne ej uppgå till 25 r:dr förbrytaren ådönies delta
minsta belopp.
Mom. 2. Lag samma vare, om någon, som till hränvinsbränning berättigad
är, tillverkar bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap,
än hvartill han eg r rätt och behörigen sig anmält, eiler under tillverkningen,
genom hvad medel som helst, anbringar mäsk i redskapen utöfver
det kanntal, hvartill den är stämplad och anmäld.
Mom. 3. Sker bränvinslillverkning under den lid af året, då sådan
tillverkning ej tillåten är, botes derföre dubbelt mot hvad i i morn. sagdt
är; och vare i thy fall minsta bot 5o r:dr.
Mom. 4• Har i något af de fall nu sagde äro, förbrytaren begagnat
redskap, som hvarken lill na eller 2:a klassen hänföras må, och kunna böterna
förthy ej bestämmas efter den i r:a mom. stadgade grund, varde han
fälld att för hvarje termin eller månad, hvarunder den olofliga tillverkningen
blifvit bedrifven, plikta från 5o lill 3oo r:dr, om förbrytelsen skett då
brän vinst i ll verkning til luten varit, men från ioo till 6oo r:dr om den skett
under förbuden lid.
Hör till Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-rrtskottens Betänkande, N\o i.
§ 60.
Skulle u5gon, som jemlikt 4 eller 5 §§ är berättigad att på ett enda
ställe utöfva bran vinstillverkning i irsta klassen för flera hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, beträdas med bränvinstillverkning å annat ställe,
än det för sådant ändamål uppgifna, vare han förfallen till ansvar, som
för oloflig bränvinstillverkning.
§ 61.
Den, som olofligen eller med större eller annorlunda beskaffad redskap,
än hvartill han eger rättighet, omdestillerar bränvin eller utöfvar sådan
handtering, då den oberoende af rättigheten lill bran vinstil Iverkning bedrifves,
på annat ställe, än hvartill han fått tillstånd, vare underkastad samma
ansvar, som om redskapen varit begagnad till oloflig bränvinslillverkning
under den tid af året, då sådan tillverkning tillåten är.
§ 62.
Morn. 1. Beträdes någon, som idkar ättiksberedning, alt inom de
byggnader, som dertill inrättade äro, eller med de pannor, som dertill begagnas,
hafva tillverkat bränvin, eller att hafva afyltrat förbränna eller såkailad
lank, eller beträdes apothekare eller den, som är till omdestillering
af bränvin, efter serskildt tillstånd, berättigad, att hafva missbrukat sin destilleringsrätt
till bränvinsbränning, skall han dömas att, utom ansvar
för oloflig bränvinsbränning, enligt 5p §, böta esta gången 5oo r:dr, a:dra
gången iooo r:dr och 3:dje gången i5oo r:dr; vare ock i sistnämnda fall
rättigheten att ättiksberedning såsom fabriksnäring bedrifva, apothekare-privilegierna
eller rättigheten att omdeslillera bränvin förverkade.
Mom. a. Apothekare, som för pharmaceutiska behof nyttjar destilleringspannor
till större rymd eller antal, än tillåtet är, bote 5o r:dr.
§ 63.
Nyttjar någon vid tillverkning eller destillering af bränvin sådan redskap,
som, enligt denna förordning, är stämpling underkastad, men ostämplad
är, skall han derför, utom det ansvar, hvartill han i öfrigt kan hafva
gjort sig skyldig,* vara förfallen att böla 20 r:dr.
Hör till Beotlin,-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.• Utskoltens Betänkande, N o l.
25
§ 6*.
Morn. 1. Sker förbrytelse mot 5q, 6o, 6i, 62 eller 63 <§§ och harden
blifvit åtalad efter föregången undersökning och verkstäldt beslag, såsom i
73 § sägs; då skola äfven alla vid den åtalade bränvinstillverkningen eller
destilleringen nyttjade redskap, så ock det i bränneriet vid beslagstillfället
befintliga bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras, dömas förbrulna, utan
afseende derå, om redskapen eller kärilen äro innehafvarens eller annans
tillhörighet.
Morn. 2. Har ej, vid beslaget, redskapen blifvit förbrytaren fråntagen,
och kan den ej, sedan den blifvit dömd förverkad, af honom tillrätlaskaffas;
gälde han i stället redskapens värde med högsta belopp, hvartill den
skäligen uppskattas kan.
§ 65.
Tillverkas bränvin eller verkställes tillmäskning dertill af någon, som
till bränvinsbränning eljest berättigad är, å sön- och helgedagar, bote han,
utom hvad allmän lag rörande sabbatsbrott stadgar, serskildt 3 r:dr x6 sk.,
om han är berättigad till bränvinsbränning i i:a klassen, men dubbla beloppet
af den afgift, som, efter dag räknadt, för den nyttjade redskapen i
denna förordning bestämmes, om han anmält sig till bränvinsbränning i
2ta klassen.
§ 66.
Uraktlåter den, som till fabriksbränning fått tillstånd, att iakttaga något
af de stadganden, som lör sådan handtering i denna förordning serskildt
gifne äro, och har han ej derigenom gjort sig förfallen till ansvar
efter 5p § 2 mom. eller 63 §, bote han, för så beskaffad uraktlåtelse, från
ao r:dr till 100 r:dr, hvarje gång åtal sker.
§ 67.
Mom. 1. Uraktlåter den, som tillverkat eller förändrat bränvinsbrännings-
eller destillerings-iedskap, att iakttaga föreskriften i 44 §> bote 33
r:dr 16 sk.
Mom. 2. Lag samma vare för bruksegare, som uraktlåter hvad uti 4^
§ stadgadt är.
Bilt. till R. St. Brot. 1847 och 184S. 5 Sami. 2 Afd. 2 Raft. i
26 Hör lill Beotlin.-, Lag- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottem Betänkande, N:o t.
v § 6S.
Mom. 1. Beträcles landtmätare, eller annan, som till mätning och
stämpling af bran vinsbrännings- eller destillerings-redskap satt blifvit, att
hafva redskapen orätt stämplat, eller underlåter lian att iakttaga något af
hvad honom i öfrigt, enligt 4? §§, åligger; ansvare derföre, suni för
tjenstefel i allmänhet stadgadt finnes.
Morn. 2. Då redskapen finnes orätt stämplad, vare den, sorn, efter behörig
anmälan, i enlighet med slämplings-beviset, begagnat redskapen, fri
från ansvar derför, så framt ej visas kan, att lian om det af justeraren begångna
felet haft full kännedom; dock skall lian, i händelse redskapen finnes
större, än hvartill den stämplad blifvit, för löpande året betala den
högre afgift, som rätteligen erläggas bort.
Morn. 3. När kannerymden i bränvinsbrännings-redskap befinnes större,
än den uppgifvits, men öfverskottet ej öfverstiger rVtdel af den rymd,
hvartill pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses
hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen
ej derför underkastad beslag, utan må, vid derom vppad fråga, innehafvaren
debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans
ökade rymd föranleder, och redskapen genom hans försorg å nyo mätas
och stämplas innan påföljande år, på sätt och under det ansvar, sorn
uti 67 § stadgas.
§. 69.
Moni. t. Försummar någon att å utsatt tid och ställe till försegling
aflemna icke inmurade bränvins- eller destilleringspannor med tillhörande
redskapsdelar, på sätt i § 5i sägs, eller i allmänt förvar dem inlemna, bote
10 r:dr, och varde försegling på hans bekostnad verkställd.
Moni. 2. För uraktlåtenhet att iakttaga föreskrifterna i § 52, vare bot
20 r:dr.
§ 70.
Mom. i. Har bränvinsbrännings- eller destillerings-redskap blifvit förseglad,
och finnes förseglingen sedan, under den tid redskapen ej får begagnas,
bruten, utan att egaren gitter visa, att sådant af våda eller utan
hans vållande och vetskap skett, bote han 5o r:dr, och vare den oförseglade
redskapen, som bort förseglad vara, derjemte förverkad.
Mom. 2. Kan ej utredas, af hvilken förseglingen blifvit bruten, och
lior till Becilia.-, Lag- samt Allm. Ue.sv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, Nio /. 27
liar egaren, eller, i lians frånvaro, deri, sorn i lians ställe satt är, inom två
dagar efter erhållen kunskap att brytning skett, derom gjort anmälan lus
den, som öfver förseglingen tillsyn eger; vare egaren ock i t hy fall från
ansvar fri; betale dock kostnaden för redskapens försegling ä nyo.
Mom. 3. Varder annan öfvertygad ali,, utan egarens vetskap och samtycke,
hafva förseglingen brutit, böle han, som sagdt är, och gulde redskapens
värde, så ock kostnaden för dess törnyade försegling.
§ 71.
I fråga om oloflig tillverkning eller destillering af bränvin, vare husbonde
ansvarig för sitt husfolks åtgärder, der ej förbrytelsen sker i hans
frånvaro och det i sådant fall ej visas kan, alt den olofliga tillverkningen
eller deslilleringen på husbondens föranstaltande eller med hans vetskap och
samtycke egt rum. Finnes husbonde, efter thy nu sagdt är, utan skuld,
slånde den ansvaret, som förbrytelsen verkställt eller verkställa låtit, och
gälde lian redskapens värde i de fall, den skulle förverkad vara.
§ 72.
Finnes någon, som anmält sig till branvinstillverkning endast under en
viss del af året, verkställa bränvinsbränning å annan tid, då tillverkningen
tillåten är, pröfve domaren, efter förekommande omständigheter, om sådant
må antagas hafva härrört af misstag i afseende på den till bränvinsbränning
uppgifne Lid, utan uppsåt att bryta mot denna förordning, eller om
gerningen bör medföra de påföljder, som för oloflig bränvinsbränning äro
stadgade. Dömes ej lill sådane påföljder, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
sorn genom domarens försorg bör af beslutet undfå del, låta påföra
den tilltalade dubbel bränvinsbrännings-afgift för den termin eller månad,
under hvilken den åtalade tillverkningen skett.
Föreskrifter i afseende på förordningens verkställighet.
S 73.
Morn. 1. Kongl. Majlis befallningshafvande böra hålla allvarlig hand
öfver efterlefnaden af allt hvad i denna förordning stadgadt blifvit; och
skall det åligga krono- stads-, och polisbetjente samt andre i sådant afseende
serskildt förordnade personer att förbrytelser deremot beifra; egande
dessutom hvar och en rättighet att förbrytelser emot förordningen angifva
28 Hör lill B evil ln.~, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-V Iskottens Betänkande, N:o i.
oell Atala, undantagande barn emot föräldrar, samt tjenstehjon under den
tid, de i tjernsten äro, emot hushondefolk.
Moni. 2. Angifvare vare berättigad alt, vid målets utförande, njuta
biträde al krono-åklagare, der lian det äskar.
Mom 3. Rättighet att, så i stad som på landet, anställa visitation och
göra beslag tillkomme endast kronofogdar, lands- och stadsfiskaler, länsmän,
samt andra af Justitie-kanslers-embetet eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade personer, äfvensom polis- och stads-betjente, hvar och en
inom sitt tjenstgörings-distrikt eller det, hvartill han blifvit serskildt förordnad.
Mom 4- Undersökning eller visitation må alla tider på dygnet anställas
uti brännerier, kök, brygg- och bageristugor samt andra rum eller
byggnader, hvilka för bränvinsbräuning eller omdestillering kunna begagnas.
Morn 5. Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro
Och efter det bränvinsbrännings-redskapens innehafvare, eller, i dennes
frånvaro, hans på stället varande ombud eller någon af hans husfolk derom
blifvit tillsagd.
Mom. 6. De fall undantagne, då bränvinsbrännings-redskap, antingen
ostämplade eller stämplade, finnas af större innehåll, än egaren får dem bruka
och hvartill han sig anmält, eller mera än en femtondedel större, än stämpeln
utvisar, må, vid skeende beslag hos någon till bränvinsbräuning berättigad
och i behörig ordning antecknad, hvarken panna utbrytas och, jemte
tillhörande redskap, egaren fråntagas, eller rättighet till bräll vinstillverkning
honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, första domstol i målet
lörklarat redskapen förbruten, ulan ege åklagaren blott, vid af honom gjordt
beslag, att, lill förekommande af förblandning eller förbytning, märka så
beskaffad panna och öfriga redskap, medelst påslående af en tjenlig stämpel.
Mom. y. Beslagare, som, under den tid, bränvinsbränning är tillåten,
vill undersöka rymden af en i bruk varande panna, vare skyldig afbida
tiden, då den afrunnit.
Mom. 8. Ingen må, vid 33 r:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på de
i 4 morn. nämnda ställen visitation företaga. Beslagare vare icke eller något
ansvar för visitationen underkastad, oansedt någon förbrytelse icke upptäckes,
så vida visitation icke företages emellan kl. 9 om aftonen och 5 om
morgonen, då, i händelse någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången,
beslagaren bote 33 r:dr 16 sk., bränneri-egarens ensak.
Mom 9. Våldföras vid dessa och dylika tillfällen krono- eller stadsbetjente
eller andre tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af
Hör lill Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, A: o i. 29
redan gjordt beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål,
gånge dermed, sorn allmänna lagen för slika fall utstakar.
Mom. 10. Så framt beslagare vill tillgodonjuta del honom lagligen tillkommande
skydd, bör lian vid beslagstil 1 fällen synbart bära på sig sin bricka
eller andre påbjudne tecken, eller, i brist deraf, på stället uppvisa sin
fullmakt eller sitt förordnande; dock vre i orten boende ordinarie kronofogdar
och länsmän samt lands- och sladsfiskaler frikallade från skyldigheten
alt styrka sin behörighet vid sådane förrättningar.
§ 74.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna
förordning, sjelf bryter deremot, vare han förfallen till dubbla böter och
miste tjenslen.
§ 75.
Beträdas de i § ^3 omförmälde betjente eller de, som förordnas att
bränvinsbrännings-redskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse
i deras skyldigheter och den tillsyn, dem åligger öfver hörsammande
af hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterna, alldeles eller
på viss tid af vederbörande från tjenslen skiljas, eller ock varda belagde
med det i 1 kapitlet 7 § Utsöknings-balken stadgade ansvar.
§ 76.
Mom. 1. Alla i denna förordning utsatte böter, utom de, hvartill beslagare
enligt § 73 fällas, skola, i vederbörlig ordning, fördelas sålunda,
att församlingens fattige tillfälle 4:del och målseganden, derest han saken
vid domstol sjelf utförer, T:delar.
Mom. 2. Varda förbrytelserna hos fiskaler eller kronobetjente eller andra
för tillsynen behörigen tillförordnade personer angilne samt målen af dem, på
sätt § 73 innehåller, instämde och utförde, då skall målseganderätten, eller
två tredjedelar af böterna emellan angifvaren och åklagaren lika fördelas.
Mom. 3 Värdet af redskap, bränvin och bränvinskäril, som förbrutne
dömas, fördelas på enahanda sätt, börande så väl redskapen som brän
vinet
och bränvinskärilen på offentlig auktion försäljas och beloppet i saköreslängden
redovisas.
30
Hör till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, Eko i.
Mom. 4- Med redskap, som, enligt 64 §, anses förbruten, förslås all
den redskap oell de käril, som enligt denna förordning äro underkastade mätning
oell stämpling.
§ 77.
Mom. 1. Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst. oell
fast, så långt den räcker, med förvandling endast i mån af bristen; börande
de fattiges rätt icke förr utgå, än målsegauden sin andel njutit.
Mom. 2. Vid böters förvandling, som skall ske lill fängelse, svare
emot böter
till och med 10 r:dr 7 dagar
från 10 — 25 14 dito
— 25 — 5o 21 dito
— 5o — 100 3o dito
— 100 — i5o 45 dito
— i5o — 200 60 dito
eller två månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till
böter, mer än ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra.
Under fängelsetiden bör fången till arbete hållas.
Morn 3. I de fall då förbrytaren, jemte böler efter denna förordning,
äfven ålägges böter för sabbatsbrott efter allmän lag, böra förstnämnda böter
först uttagas och, i händelse tillgång till sabbatsbrottsbölerne saknas,
skall förvandling af dem ske enligt den grund, allmänna lagen stadgar.
§ 78.
Mom. 1. Besvär rörande debitering och taxering af de för tillverkning
eller omdestillering af bränvin bestämde afgifter fullföljas i den
ordning, sorn för behandling af frågor om debitering och taxering af allmänna
bevillningen är föreskrifven.
Mom. 2. Handläggningen af de i § 5^ omförmälda frågor angående
afkortning eller restitution af påförde eller erlagde bränvinsbrännings-afgifter
sker i den ordning, sorn för mål rörande afkortning af, andre utskylder
eller restitution af andre kronans kassor lefvererade medel är Föreskrifven.
Morn. 3. Besvär öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i öfrige
frågor enligt denna förordning anföras hos Kongl. Majit genom Dess
civil-departement inom den lid, som för besvär öfver Kongl, Majits befallningshafvandes
beslut i politie-mål stadgad är.
Hur till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Best. och Ekon.-Vtnkottens Betänkande, N:o i. 3i
§ 79.
Förbrytelser emot denna förordning böra, så i stad som p;i landet, vid
allmänna domstolarne åtalas och afdömas. Då den tilltalade skriftligen
erkänner förbrytelsen, må han svara genom fullmäktig och undgå personlig
inställelse, der ej domaren finnes sådan nödvändig.
§ 80.
Denna förordning skall tjena till efterrättelse från och med början af
år 18 då hitintills gällande föreskrifter i ämnet till kraft och verkan
upphöra.
. i ... i- i • , bränvinsbrännings-1 i , i\T.„
Mätnings- och stamplmgs-bevis å ..... > redskapen JN.o oo
ö 1 0 destillenngs- j
för irsta (a:dra) klassen.
>*-
3
3
»
pc f*
3“
5 5
px os
Q.
*2 a.
6 f
"O
rD
3
^ Bottens diameter
Mynningens diameter
| Höjd å lägsta stället
Tillver&arees
j| Tillverkningsår
3
E!
E!
5’
3
3*
pa
3
3
O
•9
2
b
3
sa
ro
B
Stämpel
P ci n n ci • • • • •
n.
n.
oo
o
00
0
00
o
n. n.
n. n.
ii. n.
18
OO
Hatt!med ir-
inia n{ sit-
tande ångrör
n.
n.
n. n.
n. n.
n. n.
18
00
Löst ångrör
n.
n.
n. n.
n. n.
n. n.
18
00
Mäskvärmare
n.
n.
00
0
oo
0
00
0
n. n.
n. n.
n. n.
18
00
Slang 1
n
n.
n. n.
n. n.
n. n.
Kylare '
Rektilikalions-
apparat. . .
n.
n.
n. n.
i
|n. n.
n n.
■ii Hör till Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o /.
v *
Pa panna, hatt, löst rör, mäsk värmare, slang (kylare), rektifikationsapparat
åsatt mm namnstämpel S. S. årtalet t8—, nummern oo och kannerymden
å uppmätte delar.
-t
N, N. den 18
N. N.
.
Utgör Bil. 2 lill Förslag till För falin, om Brdnvinsbr anning
Anmälan
från undertecknads bränvinsfabrik vid
med tillstånds-resolutionen af
kannor, deraf hvarje söcknedag tillmäskas
för månad år 18 Fabriken drifves i enlighet
18 med ( ) mäskekar, hvardera stämpladt till
M ä s k ek ar e n s N
Samma
u m m e r
dag.
dag.
dag
dag.
dag.
das:.
dag.
dag.
dag.
dag.
da
dag.
dag.
dag
dag.
dag.
Summa
För ofvanuppgifna
tillmäsk »ingar af hvardera
kannors karrymd får jag med
banko. N. N. den 18
N. N.
banko qvitteras å N. N. Kontor i N. N. den
tor hvarje
härmedelst förskottsvis inbetala afgiften belöpande sig till
Ofvanstående
i8 N. N
Hör till Hevilla-, Lag- och Ekon. Utsk. BelMk. 1848, Haft. 2.
Utgör Bil. 3 till Förslag till Författn. om Brän»insbränning.
Formulär
för
Mätnings- och Stämplingsbevis å mäskekar och öfriga mätning och stämpling underkastade
käril i fabriksbränneriet vid
Ämnet hvaraf
redskapen är
förfärdigad.
Form.
Bollens
diameter.
Öppningens
diameter.
Höjd.
Kubik inne-  håll i kan-  , nor.
fot.
dec.
tum.
fot.
dea.
tum.
fot.
éec.
tum.
ltrorderj.
st.
Mäskekar N:o (alla lika)
N.
N.
(runda)
oo
0
oo
o
oo
0
ooo
st.
dito N:o
N.
N.
(ovalt)
00
O
CO
0
00
0
000
st.
dito N:o
N.
N.
(runda)
oo
0
oo
o
oo
0
ooo
st.
Jästlina
N.
N.
(rund)
oo
0
00
o
oo
O
000
dito
N.
N.
(rund)
00
o
oo
o
oo
O
000
dito
N.
N.
(oval)
00
0
00
0
00
O
000
st.
Förmäskare
N.
N.
(rund)
00
o
00
o
oo
0
000
st.
Svalskepp
N.
N.
(fyrsidig)
00
0
oo
o
00
o
000
st.
Mäskreservoir
N.
N.
(rund)
oo
o
oo
o
oo
0
ooo
st.
Käril till vattenkokning
N.
N.
(rund)
00
0
00
o
00
0
000
st. Vattenreservoir
N.
N.
(fyrsidig)
oo
o
00
o
00
0
000
st.
dito
N.
N.
(rund)
00
0
oo
0
oo
0
000
serskild ångpanna för
N.
N.
st.
Gryta (kittel) (inmurad)
N.
N.
000
é
Ofvanstående käril (utan ångpanna), (grytan som är gjuten) stämplade med åsätta kannerymden
och min namnstämpel. N. N. 184
N. N. den 18
Nb. Käril af alldeles lika dimensioner kunna föras på samma rad. Radernas antal rättas efter antalet
käril af lika dimensioner.
Hör lill Bevilln-, Lag- och Ekon. Utsk. Betänk. 1848, Haft. %.
Utgör Bil. 1. till Förslag till Förfaltn. om Bränvinsbränning.
Journal vid N. N. fabriksbränneri vid N. N. egendom med
st. hvarje Söcknedag inmäskas.
mäskekar af kannors kubikinnehåll hvardera, deraf
Mäske
kareos
nummer.
00
ör till Bevilln.-, Lag- och Ekon. Utsk. Betdnk.
1848, Höft. 2.
Nov.
tGjorde i m m ä s k n in g a r.
ver kn / n
&•
Dag
öf
3
i
veckan.
1
dag.
1
dag.
2
dag.
2
dag-
3
dag.
3
dag.
4
dag-
4
dag. 1
r
dag-
t
da g. j
t
dag. ;
6
dag.
7
dag.
7
dag.
fe
dag.
fe
d a g.
s
dag.
9
dag.
10
dag.
10
dag.
11
dag.
11
dag.
12
dag.
12
dag.
13
dag.
13
dag.
14
dag.
14
dag.
15
dag.
15
dag.
10
dag.
16
dag.
17
dag.
17
fkig.
18
dag.
18
dag.
19
dag.
ie
dag.
20
dag.
20
dag.
21
dag. |
21
dag.
22
(las;.
22
dag.
23
dag
23
dag.
24
dag.
24
dag.
25
dag
25
dag.
26
dag.
26
dag.
27
dag.
27
dag.
28
dag.
28
dag.
29
dag.
29
dag.
30
dag.
30
dag.
31
dag.
31
dag.
Jäslsalls.
Korn
malts
gröpe.
Tä %
Råg
gröpe
-
L% %
L%
Maltgröpe.
Korn.
L%
Hafre.
LW W
L%
Gröpe af mättad säd.
Hvete.
Råg.
le
Ej IM %
Korn.
Hafre.
LW W
Potates.
L% %
Sprit.
Utgör i
brän
r
| vin med
I « °i.
Anteckning af den
som visiterar
bränneriet.
Hör till Bevilln.-, Lag- »arnt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-.o 1. 33
Förslag till Förordning angående försäljning
och transport af bränvin.
Om försäljning af bränvin
§ i.
Handel med bränvin i allmänhet samt försäljning deraf i minut må ej
idkas af andra personer, eller i annan ordning, än bär nedan säges.
§ 2.
Mom. 1. Den, sorn till bränvinsbränning, enligt bvad derom i ser
skild
förordning angående tillverkning och omdestillering af bränvin bestämmes,
berättigad är och sig dertill för längre eller kortare tid af året
anmält, må sälja bränvin, men icke i mindre parti, än 'jk kannor till afhemtning
på en gång.
Mom. a. Är lian derjemte jordbrukare, må ban dock till underhaf
vande
och och till sådana personer, som hos honom förrätta arbete, till
hemtning försälja ett mindre qvantum, men icke under |:dels kanna åt en
livar.
§ 3.
Mom. 1. De, som äro berättigade att i städerne, eller på landet, eller
i köpingar idka handel, må försälja bränvin i parti af miwst kannor till
afhemtning på en gång.
Mom. 2. Handlande i städerna må dock, mot erläggande af serskild
kommunal-skatt, som af magistraten och stadens äldste bestämmes, kunna
till afhemtning försälja ett ringare qvantum, men icke under t kanna på
en gång.
Bill. till R. St. Brot. iSä-7 och iSi-8. 5 Sami. 2 Afd. 2 Haft: 5
34 Hör till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o i.
Mom, 3. Enahanda rättighet må, efter pastors och socknemäns hörande,
kunna af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelas handlande i köpingar,
äfvensom, derest pastor och socknemän dertill lemna samtycke,
handlande å landet; dock må den serskilda afgift, som för sådan försäljningsrätt
bör uppå socknemännens förslag af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmas och till kommunen utgöras, ej understiga 16 r:dr 32 sk.
b:ko; ankommande det å Taxerings-kommitteeu att denna afgift förhöja.
§ 4.
Mom. /. De, som erhållit serskildt tillstånd atti stad omdestillera rått
bränvin, må i öppna bodar eller magasiner sälja omdestilleradt och renadt
bränvin till afhemtning uti käril, innehållande hvart minst f:dels kanna.
Moni. 2. På landel må, derest pastor och socknemän dertill lemna
samtycke, sådan försäljningsrätt äfven kunna af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
medgifvas, dock icke till mindre belopp än i kanna.
§ 5.
Mom. /. Af bränvin, som enligt föregående §§ 2, 3 och 4 försäljes,
må förtäring på försäljningsstället icke tillåtas.
Mom. 2. Bränvin må ej heller uppmätas eller utdelas å Öppna farvägar
eller offentliga samlingsplatser på landet, i segelleder, i ut- och landtliamnar,
eller vid stränder, eller å torg, ej heller i hamn eller å öppen gata
i stad.
§■ 6.
Ej må å landsbyggden någon föra bränvin ifrån by till by, eller från
gård till gård, att dermed köpslaga.
Om försäljning af bränvin i minut.
§ 7.
Morn. 1. Försäljning af bränvin i minut, hvarmed förstås denna varas
afyttrande glastals elter annorledes i mindre parti, än §§ 2, 3 och 4 bestämma,
får, så vidt pastor och socknemän dertill lemna samtycke och
Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser en sådan försäljning erfordras, på
Hör lill Bertlin-, Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskotlens Betänkande, A: o i.
35
landet ske vid gästgifvaregårdar, äfvensom å de vid allmän segelled, eller
sommar och vintervägar belägna ställen, eller vid grufvor, bruk och större
land tegend omar.
Mom. 2. Är gästgifverihållningen fördelad emellan flere åboer, tillkommer
försäljnings-rätten hvarje åbo endast under den tid han gästgifveriet
besörjer.
Mom. 3. Med gästgifveri-lrållning å landet må icke vara, såsom ovilkorligt
åliggande, förenadt att till salu hålla bränvin.
§ 8.
Mom. 1. Rättigheten att i stad försälja bränvin i minut skall, med undantag
af de städer, för hvilkas bränvinsminuterings-iätlighet serskilda privilegier
äro utfärdade, genom vederbörlig magistrats försorg utbjudas på
auktion för högst tre år i sender, antingen odelad eller för vissa distrikter;
börande antalet och belägenheten af försäljningsställena i hvarje stad, efter
magistratens och stadens äldstes hörande, förut bestämmas, för Stockholm
af Öfverståthållare-embetet och för öfrige städer af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
på hvilka embetsmyndigheter äfven ankorame att meddela de
ordningsstadganden, som pröfvas af nöden i afseende å såväl tiden och sättet
för försäljningens utöfning, som sjelfva lokalernas beskaffenhet till vinnande
af ordning och snygghet, samt förelägga lämpliga vilen för ofverlrädelser
af dessa ordningsstadganden; skolande dylika stadgande!), jemte öfrige
vilkor, i auklionskungörelsen tillkännagifvas. ,
Mom. 2. Då innehafvare af sådan försäljningsrättighet, på sätt här nedan
i 24 och 2<) omförmäles, densamma förverkat, varder rättigheten
i enahanda ordning, som 1111 föreskrifven är, ånyo utarrenderad.
Mom. 3. De, som, utan att på arrende innehafva ofvannämnde försäljningsrättighet,
i stad idka värdshus- och spisqvarters-rörelse, må, emot
erläggande till staden af afgift, som af magistraten och stadens äldste bestämmes,
sälja bränvin i minut vid måltider.
§ 9-
Under söndagar och andra helgedagar må bränvin icke säljas i minut
annorlunda än vid måltider; och böra alla försäljningsställen vara tillstängda
under gudstjensten.
36 Hör till Bevilln.-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-JJtskottens Betänkande, N:o i.
§ 10.
Morn. 1. Å landet må, vid ting, mantalsskrifning, uppbördsstämmor,
mönstringar, auktioner, kronoskjutsningar och andra sådana till större folksamlingar
ledande förrättningar, bränvin icke säljas i minut annorlunda, än
vid måltider åt spisande gäster.
Morn. 2. Lag samma vare i afseende på dylik försäljning af bränvin
vid marknader å landet af personer, som på stället ega försäljningsrättighet,
eller dertill för tillfället erhållit serskildt tillstånd af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
§ 11.
Bränvin må ej i något fall säljas eller skänkas åt person, som redan
synbarligen är öfverlastad.
§ 12-
Hvad, som i nästföregående §§ g, io och ii stadgadt är om utminuter!
ng af brännvin, gäller äfven för andra brända eller destillerade starka
drycker. x
§ 13.
Mom. 1. De rum, i hvilka försäljning af bränvin eller andra destillerade
starka drycker i minut idkas, få icke vara stängda under den tid försäljning
är tillåten.
Morn. a. I skänkrummet skall ett exemplar af denna förordning eller
ett serskildt tryckt utdrag, innehållande 9, 10, 11, 12 och §§, alltid vara
anslaget.
§ 14.
Uti öppna salubodar eller apothek må icke bränvin med eller utan
drouger eller andra tillsatser, mot eller utan betalning, i minut utdelas, eller
annorlunda tillhandahållas.
§ 15.
Mom. f. Gästgifvare och andra på landet, som erhållit tillstånd att
sälja bränvin i minut, erlägge utom allmän bevillning för rörelsen serskild
Hör till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vhkotlens Betankande, N:o 1. 37
minuteringsafgift af minst 6 r:dr och högst ioo r:dr, efter socknemännens
bepi öfvande.
Mom. 2. För de gästgifverier, hvilka anses endast såsom skjutsombytningsställen
och på denna grund äro från bevillning efter 2:dra artikeln
bevillningsstadgan fria, skola innehafvarne, derest de vilja begagna minuleringsrättigheten,
erlägga minst 3 r:dr; ankommande på socknemännen att denna
afgift förhöja.
I
§ 16.
De, som erhållit serskilt tillstånd alt vid marknader, auktioner eller
andra sammankomster utöfva tillfällig försäljning af bränvin i minut, erlägge
äfven, utom afgift, enligt gällande bevillningsstadga, serskild minuteriugsafgift
af minst 2 r:dr, hvilken afgift Kongl. Maj:t och kronan tillfaller;
skolande den embetsmyndighet, sorn meddelad t tillstånd till sådan försäljning,
derom underrätta vederbörande skattskrifvare, på det att taxeringskommittéen
må komma i tillfälle att berörde afgifter vederbörande påföra.
§ 17.
Morn. 1. Den i i5 § omförmälde minuteringsafgift skall på landet tillfalla
kommunen, och erlägges till hälften inom den i5 Januari och tillden
andra hälften inom den i5 Juli hvarje år, som minuteringsrättigheten innehafves;
skolande hvar och en, som icke inom om förmälda terminer afgiften
erlägger, vara minuteringsrättigheten förlustig.
Mom. 2. Den summa, som i stad erlägges för rättighet att der utminutera
bränvin, tillfaller stadens kassa; och eger vederbörande magistrat att
bestämma tiden för arrendeafgiftens betalning och den säkerhet, som derföre
ställas bör.
Om transport af bränvin.
% 18.
Mom. 1. Till förekommande af oloflig införsel af utländskt bränvin,
bör tullförpassning tagas å bränvin, då det sändes ifrån stad med fartyg,
som passerar saltsjö; dock inbegripes härunder icke skeppsbesättningens förråd,
räknadt till 4 kannor per man.
3? flör till Bernil».-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Betänkande, N:o i.
Morn. 2. Sådan förpassning må icke af tullkammaren utfärdas innan afsändaren
aflemna! tillverkarens, under edlig förpligtelse, utgifna lillverkningsbevis.
Mom. 3. När bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, bör dylikt tillverkningsbevis
varan åtfölja.
Mom. f. Vid transport af bränvin landvågen i större parti, än 60
kannor, skall detsamma äfven åtföljas af lika beskaffad! tillverkningsbevis.
Om åtal och ansvar för öjverträdelser af denna förordning.
§ 19.
Säljer någon bränvin till afhemtning i sådana parlier, som uti §§ 2, 3
och 4 bestämmes, utan att vara till bandel med bränvin berättigad, vare
underkastad de påföljder, som i lag eller författningar för olaga handel serskilt
äro stadgade,
§ 20.
Mom. 1. Den, som försäljer bränvin i minut eller till afhemtning, utan
att vara dertill berättigad, eller tillåter att det bos honom till afhemtning
lofligen köpta bränvin må till större eller mindre del på stället förtäras,
bute lörsta gången 20 r:dr och andra gången, eller oftare, 4° i;dr för
hvarje gång.
Mom. 2. Ar den olofliga försäljningen af beskaffenhet att kunna hänföras
till krogrörelse, vare dessutom det i försäljningsrummet befintliga bränvin,
jemte de käril, i hvilka det finnes förvaradt, beslag underkasladt och
för ver ka dt.
§ 21.
För förbrytelser emot § 14 vare bot såsom i 20 § sagdt är.
§ 22.
Mom. 1. Öfverträder den, som eger att försälja bränvin i minut, föreskrifterne
i § g, jemförd med § 12, straffes med böter enligt § 20.
Morn. 2. För sådan förbrytelse 3:dje gången vare, med undantag af
gästgifvare, den, som enligt §§ 7 och 8 idkar minutförsäljning, rättigheten
dertill för alltid förlustig.
Hör till Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N:o i. 39
§ 23.
Förbrytelse mot § io, jemförd med § 12, umgällas med böter, såsom §
20 stadgar.
§ 24.
Bryter någon emot föreskriften uti § 11, jemförd med § 12, eller emot
föreskriften i § i3 mom 1, bote första gången 10 r:dr samt andra gången
och oftare 20 r:dr hvarje gång.
§ 25.
Morn. 1. Bryter någon mot hvad i § 5 mom. 2 är stadgadt, bote ro
r:dr och hafva dessutom förbrutit varan.
Morn 2. Förbrytelse mot § 6 straffas med böter af 20 r:dr och förlust
af varan.
Moni. 3. Ilar under dessa förbrytelser bränvin blifvit såldt af den,
som icke eger rättighet till sådan försäljning, plikte förbrytaren derför serskildt,
såsom bär ofvan i hvarje fall är stadgadt.
§ 26.
För försummelse att iakttaga föreskriften i § i3 morn- 2, vare bot
10 r:dr hvarje gång den åtalas.
§ 27.
Den, som i stad idkar försäljning af bränvin i minut, vare, utom de
bär ofvan i hvarje fall stadgade böter, för alltid förlustig sin försäljningsrätligbet,
då han tredje resan pliktfälles för öfverträdelse af denna förordning
eller af de ordningsstadganden, som, med stöd af § 8, blifvit af vederbörande
embetsmyndighet meddelade.
S 28.
För oloflig bränvinsförsälining, som med husbondes vetskap verkställes
af lians husfolk eller i hans arbete antagna personer, skall han ansvara, såsom
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord.
§ 29.
Beträdes någon, under den tid han är under tilltal för oloflig brän
-
A
40 Hår till Beotlin.-, Lag- samt Allm.- Bese. och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o i.
vins Försal jain g, med fortsättning af sådan Förbrytelse, skall han, för hvarje
gång plikta det belopp, som för den olofliga bränvinsförsäljningen, efter
dess serskilda beskaffenhet, blifvit bestämdt.
§ 30.
Den, som försäljer bränvin olofligen, äfvensom den, hvilken med behörigt
tillstånd idkar försäljning af bränvin i minut, ege icke rätt till utbekommande
af fodran för bränvin, som han på räkning eller kredit utlemna
t.
§ 31.
Hvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt,
må icke tillämpas å den, som under påstående tåg, med vederbörande befälhafvares
eller kronobetjenings vetskap och tillåtelse, utgifver bränvin åt
dem af manskapet, som blifvit hos honom inqvarteradt.
§ 32.
Ej må köpare till vittne antagas i fråga om försäljning af det bränvin,
han sig sjelf tillhandlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes ojäfvig,
må vittna derom, alt bränvin blifvit till andra personer, vid samma tillfälle,
försåldt.
§ 33.
Mom. 1. Vid uraktlåtenhet af föreskrifterne i § 20, vare bränvin under
transport förverkadt, derest egaren ej gitler med tillverkningsbevis eller
annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma icke är i riket olofligen
in förd t.
Moni. 2. Är förbrytelse mot gällande författningar, rörande införsel
af utländska varor, begången, varde förbrytaren dömd såsom för sådane
mål är stadgadt.
§ 34.
Mom. 1. Hvar och en har rättighet att förbrytelser emot denna förordning
åtala, undantagande barn emot föräldrar, samt tjenstehjon under
den
Hör till Ber,ilin -, Lag- samt Allm. Besa - och Ekon - Utskottens Betänkande, I\:o i. 4l
den lid, de i tjernsten äro, emot husbondefolk; men i synnerhet skall det
åligga lands- och stadsfiskare, samt krono-, stads- och polisbetjent alt å
dylika förbrytelser hafva noggrann uppsigt och dem vederbörligen åtala,
vid laga ansvar, der sådant åsidosattes.
Mom. 2. Sådane förbrytelser böra, så i stad som på landet, vid allmänna
domstolarne åtalas och afdömas, med undantag i de städer, der poliskammare
finnes och hvarest dylika mål i hitintills vanlig ordning he
lland
las.
Mom. 3. Då den tilltalade skriftligen erkänner förbrytelsen, må han
svara genom fullmäktig och undgå personlig tillställelse, derest icke domaren
finner sådan nödvändig.
§ 35.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver eflerlefnaden af denna
förordning sjelf bryter deremot förmedelst oloflig bränvinsförsäljning, vare.
lian förfallen till dubbla böter och miste tjensten.
§ 36.
Morn. 1. Alla i denna förordning utsatte böter skola, i vederbörlig
ordning fördelas sålunda, att församlingens fattige tillfaller en tredjedel
och målsäganden, derest han saken vid domstol sjelf ulförer, två tredjedelar.
Varda förbrytelserne hos fiskaler eller kronobetjente eller andre för
tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne, samt målen af dem instämde
och utförde, då skall målseganderällen eller två tredjedelar af böterne
till hälften emellan angifvaren och åklagaren fördelas.
Mom. 2. Värdet af bränvin och käril, som förbrulits, fördelas på enahanda
sätt; börande såväl bränvinet, som kärilen, på offentlig auktion
försäljas och beloppet i saköreslängden redovisas.
§ 37.
Moni. i. Bilter skola gäldas af den pliktfalIdes egendom i löst och
fast, så långt den räcker, med förvandling endast i mån af bristen; börande
församligens fattigas rätt icke förr utgå, än målseganden sin andel
njutit.
Bih till 11. St. Prot. ISiT och ISiS. 5 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 6
42 Hör till B wilin.-, La]- samt Allm. Best).- och Ekon.-Utskottens Belänkande, N:o /.
Mom. 2. Böterne skola förvandlas till fängelse, enligt den grund,
som för slik förvandling efter allmänna lagen är gällande. Under fängelsetiden
bör fången till tjenligt arbete hållas.
Mom. 3. I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna förordning,
äfven ålägges böter för sabbatsbrott, böra förstnämda böter först uttagas
och, i händelse tillgång till sabbatsbrottsböterne saknas, skall förvandling
af dem ega rum, enligt den grund, allmänna lagen stadgar.
§ 38.
Mom. 1. Besvär öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes eller Öfver
Ståthållare-Embetets
beslut, i frågor om tillstånd till försäljning af bränvin,
äfvensom angående omflyttning eller indragning af värdshus, spisqvarter
eller andre näringsställen, så väl i städerna som på landet, anföras hos
Kongl. Maj:t ?enom Dess civi [-departement, inom den tid, som för besvär
öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i politie mål stadgadt är.
Mom. 2. Bpsvär, rörande debitering och taxering af de för minutför
säljning
af bränvin bestämde afgifter efter sockenstämmobeslut, fullföljas hos
Kongl. Majrts befallningshafvande; i andra fall, i den ordning, sorn för behandling
af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen är
föreskri fven.
§ 39.
Denna förordning skall från och med början af år i8 vara till eiterlenmad
gällande.
STOCKHOLM, f. il. Sckultzes Boktryckeri, 1848.
Bcvilln.-j Bag- samt Mm. Besv.- o. Ekon.-Utskotlens Betänkande^ N:o t. 1
Tryckjel och Bättelser
I Bevillnings-j Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottens
Betänkande N:o 1, angående grunderna för rättigheten att tillverka
och omdistillera samt i minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen
dervid:
i Friherre Raabs , A. C., reservation pag 20: 4:de .raden står: 3 sk.,
läs: 3 runstycken;
i förslaget lili förordning, angående tillverkning och om distiller ilig af
bränvin pag. 4, § 7 moni. 1, står (på 12:te raden i fråga om mäsk värmare):
hdels läs: hdels;
i 11 § 1 morn., pag. 6, 3:dje raden står: företes, läs: förete;
i förslaget till förordning, angående försäljning och transport af bränvin
uti 8 § 1 morn., pag. 35: 1 i:Le raden, står: vederbörlig, läs: vederbörandej
samt uti 39 §: eftcrlemnad, läs: efterlefnad.
Bih. till R St. Prot. 1847 0lfl $ Sami. a Afd 3 Haft.
1
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848..
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2.
1
M 2. '
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Juni, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Sammansatta
Utskottens Betänkande J\° 1. angående grunderna
för rättigheten att tillverka och omdistillera samt i minut
försälja bränvin, äfvensom för beskattningen dervid.
Epligt till sammansatta Utskotten ankomna protokolls-utdrag för den 22 och
26 nästlidne April har Utskottens ofvanberörde betänkande med dervid fogade
serskilta förslag till förordning, angående dels tillverkning och omdistillering af
bränvin, dels ock försäljning och transport af bränvin, blifvit från 5:ne riksstånd,
nemligen Itidderskapet och Adeln samt Preste- och Bondestånden i dess helhet,
äfvensom från Borgare-ståndet i vissa delar deraf, fiterremitteradt, hufvudsakligen
på grund af följande dervid gjorda anmärkningar nemligen:
l:o 1 afseende å grunderna och vilkor en för rättigheten att tillverka och omdistillera
bränvin samt förslaget till förordning angående- tillverkning och omdistil
lering
af bränvin:
llos Itidderskapet och Adeln:
Af herr Grefve Hamilton II. L. II.:'
Att, dä Kongl, förordningen af den 13 Juni 1845, angående vilkoren för
tillverkning af bränvin, är till sina verkningar känd och man följaktligen vore i
stånd att afhjelpa dess hufvudsakligaste brister, utan att behöfva frukta att, genom
införandet af något nytt, åstadkomma ett tillstånd, sämre än det närvarande,
hufvudgrunderna i nämnde förordning oförändrade borde bibehållas och att i deras
tillämpning endast föreslås de förändringar, hvilkas behöflighet vore af erfarenheten
bekräftad, hvarigenom äfven de fördelar vunnos, att ingen enskild rubbades i sin
hushållning och att inga onödiga kostnader förorsakades bränvinsbrännare genom
ådagaläggande att i ett eller annat afseende förändra befintlig redskap.
Af herr Hammarhjelm Carl Gustaf:
Att då Januari och Februari månader hafva korta dagar och stark köld, en
af dessa månader borde indragas och i stället Maj månad, då största bristen på
höfoder inträffade, blifva för bränvinsbränningens utöfvande tillåten;
att skatten för Usta klassens bränvinspannor, isynnerhet den af 14 och 16
kannors rymd, må oförändrad bibehållas;
Bih. till ii. st. Brot. 1847 och 1848- 5 Sami. 2 Afd. 2 Baft. 1
2 lievillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon-Visit. Utlåtande, K:o 2.
att lyftpannor om 14 och 16 kannors rymd af nuvarande konstruktion må
till branvinsbränning ostördt få begagnas året om med proportionaliter ökad skatt;
att skatten för pannor från och med 17 till .och med 63 kannors rymd må
beskattas i mån af påräknad vinst.
Af herr Tornerhjelm Rudolf:
Att förslaget att beskatta bränvinsbränningen efter mäskekar skulle medföra
en verklig statsekonomisk förlust; att den erforderliga kontrollen vöre för dyr och
nästan omöjlig att tillvägabringa;
att grunderna i 1845 års förordning borde bibehållas med de förändringar
i beskattningen och kontrollerna, som kunna finnas af behofvet påkallade.
Af herr grefve af Ugglas:
Att då den radikala förändring, Kongl. Maj:ts proposition åsyftar, skulle komma
att röna mycket motstånd, samt i närvarande stund vore bättre att så mycket
som möjligt undvika split, den föreslagna förändringen tills vidare må uppskjutas,
helst Utskottens förslag vore i flera delar inkonsequent, hvadan och ehuru 1845
års författning hvilade på oriktiga grunder densamma dock borde bibehållas utan
annan förändring, än införande af det stadgande, att hatten å bränvinspannan,
jemte ångrören till vinklarna, sammanlagdt, icke få innehålla större rymd än pannan.
Af herr friherre Cederström, Claes Rudolf:
Att 1845 års författning må bibehållas, dock med förhöjd skatt, och afskaffandet
af de mest kända och öfverklagade missbruk och att de stadganden i nämnde
förordning, som förutsätta att Kongl. Maj:t för högst vigtiga orsaker kan komma
att för längre eller kortare tid inställa bränvinsbränningen, må bibehållas.
Af herr Wästfeldt, Nils:
Att 1845 års förordning må läggas till grund för den nya förordningen med
uteslutande af sådane stadganden,,som kunna föranleda till missbruk.
Af herr von Hartmansdorf:
Att hvad hittills stadgadt varit i det närmaste må bibehållas med någre
erforderliga rättelser i vissa delar; samt
att de ord, som angå Konungens rätt att då högst vigtiga omständigheter
kunna föranleda bränvinsbränningens inställelse, vidtaga en sådan åtgärd, måtte i
den nya författningen komma att qvarstå.
Af Herr Friherre Raab, A. C,:
Att f845 års författning antingen må qvarstå med hela sin oefterrättlighet,
såvida Rikets Ständer kunna upptänka ändamålsebligare sätt att fylla statsbehofven,
eller ockalldeles undanrödjas; och att i den sednare händelsen de föreslagna grunderna
må antagas, dock, med bibehållande af konsequensen hela förslaget igenom,
Bevillnings-, Lag- sami Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Ullålande, N:o 2. 3
för hvilket ändamål följande förändringar i nedanstående §§ skulle erfordras,
nemligen:
§ 5 mom. 2. Att, då en jordlägenhet, som icke i värde uppgår till 300
r:dr banko sällan producerar spanmål och potatis tillräckligt för husbehof, långt
mindre något öfverskott för bränvinspannan, detta moment må utgå.
§ 6 mom. 2. Att detta mom. må erhålla följande redaktion:
»Till stadsjord, hvartill enskild person har full eganderatt eller ständig besittningsrätt,
må bränvinsbränning af egaren eller innehafvaren utöfvas med en
panna af minst 32 kannor utan, eller 24 kannor med mäskvärmare, såvida jordens
taxeringsvärde, utan någon beräkning af derå uppförda byggnader, för en
eller liera sammanslagna sådana jordlotter, uppgår till minst 750 r:dr; och må
pannerymden för högre jordvärde, på lika sätt beräknad, ökas enligt § 10 till
högst 65 kannor utan, eller 47 kannor med mäskvärmare. För den stadsjord
åter, sora icke på nämnda sätt är afsöndrad, utan för stadens gemensamma räkning
brukas eller är anslagen till tjenstemäns aflöning, eller på viss tid utarrenderad,
får bränvinsbränning icke utöfvas.
§ 7 mom. 1. Att mäskvärmarens konstruktion bör genom ritning bestämmas.
§ 12. Att till tariffen för pannervmdsafgiften bifogas étt serskildt moment
af följande innehåll:
För enkel bränvinsbränningsredskap utan mäskvärmare af högst 20 kannors
rymd, kokrummet inberäknadt, som ar så beskaffad, att pannans höjd, beräknad
å lägsta stället, är minst Adelar af dess diameter, hattens rymd, inberäknadt löst
eller fastsittande ångrör, utgör högst Vaidel af pannans, samt att ingen annan afkylningsrcdskap
dertill användes än pipor och som i öfrigt afviker från föreskriften
i 7 § mom. i, fastställes nedanstående tariff för pannerymdsafgift.
, . .. termin eller
uannerjmaaiguten. 4 månad 2 månader 3 månader A månader- S månader 6 månader.
10
k:r.
- AO.
1:
52.
2:
24.
3:
16.
4:
8.
5:
—
11
»
- 44.
1:
40.
2:
56.
3:
52.
4:
28.
5:
24.
12
»
1:
—
2:
—
5:
—
4:
-—
5:
—
6:
—
15
»
1:
4.
2:
8.
3:
12.
4:
16.
5:
20.
6:
24.
14
»
1:
8.
2:
16.
3:
24.
4:
52.
5:
40.
7:
—
15
»
1:
12.
2:
24.
5:
56.
5:
—
6:
12.
7:
24.
16
n
1:
16.
2:
52.
4:
—
5:
16.
6:
52.
8:
—
17
»
1:
20.
2:
40.
4:
12.
5:
52.
7:
4.
8:
24.
18
»
1:
24.
5:
—
4:
24.
6:
—
7:
24.
9:
—
19
»
1:
28.
3:
8.
4:
36.
6:
16.
7:
44.
9:
24.
20
»
1:
52.
3:
16.
5:
—
6:
52.
8:
16.
10:
4 Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Lisk. Utlåtande, IS:o 2.
§ 29. Att afgiften bestämmes till 2 rst. för hvarje kanna af mäskekarets
rymd.
§ 33. Att efter orden: »uppgifne på mäskekaren», må införas följande
tillägg: »eller i det kar, som skall inmäskas.»
§ 40 mom. 4. Att detta mom. må sluta vid ordet: »bränvinsbränning» och
att tillägget, som börjar med orden: »hvaraf följer» måtte, såsom öfverflödigt,
uteslutas.
§ 55. Att näst efter orden: »om mäskvärmare begagnas eller icke» må
inflyta,
äfvensom i fråga om redskap af 20 kannors rymd och derunder, huruvida
redskapens uppgifna form är af den beskaffenhet att den lägre beskattningstariff,
som i 12 § finnes fastställd, skall å densamma tillämpas.
§ 59. Att, i afseende på straffbestämmelsen för oloflig bränvinstillverkning,
icke nog tydligt blifvit uttryckt att underslef med mäskekar, jästtinor med flera
stämpling underkastade käril, i ett fabriks-bränneri är underkastadt samma ansvärspåföljd,
som underslef med bränvinspanna i l:sta klassens brännerier.
Af herr Berg von Linde:
§71. Att denna § skulle erhålla följande förändrade redaktion: »När åtal
sker för brott mot denna författning, skall mannen ansvara för hustruns åtgärd,
såsom vore den af honom begången, änskönt förebäras skulle att förbrytelsen utan
hans vilja och vetskap tillkommit. Husbonde ansvare ock för förbrytelse begången
af hans husfolk, så vida ej visas kan, att förbrytelsen skett emot husbondens förbud
och att han ej kunnat densamma förhindra eller förekomma. Är i slikt fall
husbonde oskyldig,' behålle han den honom tillhörige redskap, hvars värde förbrytaren
bör betala.»
Af herr Oxehufvud, 0. Ph:
Att bränvinsbränningens utsträckning utom jordbruket vore, lindrigast sagdt,
obehöflig;
att det föreslagna reglementerande vore i de flesta fall obilligt och nästan omöjligt
att kontrollera samt alltsammans ledande till en mängd åtal, olika domslut,
mycken bränvinsbränningsredskaps omgörande samt till och med ombyggnad af brännerihusen
för vinnande af nödigt utrymme för nu föreskrifna mängd krönta mäskekar,
med mera dylikt;
att skatten vore orimligt hög;
alt till följd häraf det vore lämpligast att bibehålla 184o års förordning om bränvinstillverkning
med en i afseende till statens behof fördubblad beskattning, samt
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2. 5
med för ty dliganden och rättelser i de delar, hvarest erfarenheten ådagalagt behofvet
deraf.
Af herr Hammarberg:
Att den föreslagna beskattningen vore orimlig och orättvis, redskapen emellan
och dessutom alldeles för hög att i en öfvergång utföra;
att nu gällande förordning bör läggas till grund för den blifvande, med följande
förändringar, nemligen: att det högre taxeringsvärdet ovilkorligen bör läggas
till grund för större produktion, åtminstone då fråga är om konstapparater med
ånga och att följaktligen, om redskap begagnas i 2:ne klasser till fulla taxeringsvärdet,
kannetalet biff nedsättas till 25 proc. af det för Irsta klassen föreskrifna ;
alt om redskap begagnas i 3:dje klassen utan ånga, taxeringsvärdet höjes 25 proc.
och i 4:de klassen utan ånga 55Va proc., men att i afséende å den större produktion,
som kan åstadkommas, då ånga användes, serskild tariff upprättas för
3:dje och 4:de klassen med ånga, sålunda, att för hvarje kanna taxeringsvärdet
höjes med 200 r:dr i 3:dje och 250 i 4:de klassen; att för 5:te klassensr edskap
taxeringsvärdet höjes 25 proc.
Vid 8 §. Att anmälan till bränvinsbränning må ske för en, (lera och högst
6 månader, äfvensom från den 15 Oktober, med afdrag af lika mångå dagar i
November och December månader.
Vid 13 §■ Att då, genom förbiseende i 1845 års förordning, om rörets diameter
icke blifvit bestämd och derigenom en större fabrikation understundom tillkommit,
än som efter pannans rymd varit afsedd, hufvudsakligen med redskap,
som drifves af ånga, ångröret å panna från och med 12 till och med 30 kannors
rymd borde bestämmas lill högst 8 tums diameter, från och med 30 till och med
60 kannors rymd till högst 10 tums diameter samt från och med 60 till och
med 90 kannors rymd till högst 18 tums diameter.
Vid 31 §. Att den hittills medgifna rättighet att i ett och samma bränneri
fördela den tillåtna pannerymden i liera pannor med ånga må upphöra; så vida
man icke med 20 proc. på samma hemmansvärde vill nedsätta den lofliga pannerymden,
då den fördelas i liera pannor, t. ex. i stället för 1 om 60 begagna 2:ne
om 25 hvardera;
att i afseende å beskattningen 25 kannors panna af enkel form, som anses
till husbehof, skulle beskattas som hitintills och den öfriga l:a och 2:a klassens
redskap ökas med
V# eller 162/3 proc.
3:dje och 4:de klassen utan ånga V* » 25 »
Dito dito med dito '/2 » 50 »
samt för 5:te klassen med dito .
75 »
t
6 Bevillnings-, Lag-, sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N-o 2.
Hos Preste-ståndet.
Af herr Kontrakts-prosten Nibelius:
Att 1845 års författning må med några modifikationer i föreskrifterne om
beskattningen bibehållas;
att, då den egentliga husbehefsbränningen icke bör undertryckas, beskattningen
å de pannor, som till denna slags bränning begagnas, icke bör höjas öfver
det belopp, hvartill den nu åtgår;
att någon mindre fördelaktig form icke bör för dessa slags pannor föreskrifvås,
men att någon viss rymd, till ex. 20 å 25 kannors, hvaröfver de icke få
uppgå, bör för dem bestämmas, samt att, då erfarenheten visat, att, de som
brännt till husbehof, sällan anmält sig för längre tid än 3:ne månader, och då
något korrektiv torde böra 'uppställas deremot, att icke för den låga skatten någon
betydligare bränning till afsalu må bedrifvas, — den låga beskattningen icke
må tillgodonjutas, när bränningstiden för året utsträckes öfver 3:ne månader;
att, för alla enkla pannor öfver den för husbehofsbränningen bestämda rymden,
och äfven uuder denna rymd, då bränningen utsträckes öfver trenne månader,
samt för alla sammansatta bränvinsapparater af hvad rymd som helst, skatten
bör beräknas efter hvad med dem under en jemn bränning anses kunna tillverkas,
samt att denna skatt bör i någon mån höjas för de högre tillverkningsbeloppen,
till ex., att skatten för en årlig tillverkning undef 3000 k:r bör utgå med 1 sk.,
derifrån till 6000 k:r med 1 sk. 4 r:st., o. s. v., allt för hvarje kanna bränvin,
som beräknas kunna med apparatet tillverkas;
att, för möjligheten att med någon sannolikhet kunna beräkna tillverkningsförmågan
hos de serskilda apparaterna och det deraf beroende skattebeloppet, det
vore rådligast att icke tillåtq begagnande af såkallad mäskvärmare, utan i förening
med rektifikations-apparat (se Bev.-utsk. meni. M 6, professor Pasch's anf., litt.
d),' men att om detta- tillätes, det blir nödvändigt att för mäskvärmaren föreskrifva
en sådan form, som, så vidt möjligt är, förekommer att rektifikation icke med
densamma kan åstadkommas; samt
att, då vid de apparater, till hvilka ångpanna begagnas, tillverkningsbeloppet
står i direkt förhållande till ångpannans storlek, det blir oundgängligt att beräkna
skatten, icke, som nu sker, efter bränvinspannas, .utan efter ångpannas storlek.
Af prosten Gellerstedt:
Att 1845 års förordning må bibehållas med de af herr prosten Nibelius föreslagna
förändringar.
Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, IS:o 2. 7
Af doktor Sandberg:
Att 1845 års författuing må bibehållas, dock med förhöjning af skatten till 100
eller åtminstone 50 proc., och att denna förhöjning må komma fattigvården till godo.
Af prosten Säve:
Alt 1845 års författning må i det hela fortfara, men bränningstiden inskränkas
med Vi månad årligen, så att hela den olyckliga industrigrenen må efter tolf
år upphöra.
Af prosten Setterblad:
Att förslaget' må omarbetas, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga
proposition.
Af prosten Lindberg:
Att 1845 års författning må bibehållas med de af prosten Nibelius föreslagna
förändringar:
Af prosten Arrhenius:
Att grunderne i Kongl. Maj:ts proposition må bibehållas; men att den föreslagna
afgiften i allmänhet nedsättes i enlighet med nedanstående tariff å pannerymd-afgiften:
-
Patine-
För 1 månads
För 2
För 3
För 4
För S
För 6
rymd.
bränning.
mån.
mån.
mån.
män.
mån.
10.
— 40. -
1: 52.
-
2: 24.
3:16.
-
4: 8.
—
5: —
15.
1: 12. -
2: 24.
-
3: 56.
5: —
-
6:12.
-
7:14.
20.
1: 32. -
3: 16.
-
5: —
6: 52.
-
8:16.
-
10: —
21.
5: 40. -
11: 52.
-
17: 24.
23:16.
-
29: 8.
-
35: —
22.
6: 5. 4.
-
18:16.
— —
-
— —
-
36: 52.
23.
6: 18. 8.
j-
-
19: 8.
— —
-
— —
-
38:16.
24.
6: 52. -
13:16.
-
20: —
26: 32.
-
33:16.
-
40: —
25.
6: 45. 4.
— —
-
20: 40.
— —
-
— —
-
41: 52.
30.
8:16. -
— —
-
25: —
— —
-
— —
—
50: —
35.
9: 54. 8.
-
29: 8
— —
-
— —
—
58: —
40.
11: 3.4.
22:10. 8.
33: 16.
44: 21.4.
53: 26. 8.
66: 52.
45.
12: 2£ -
-
37: 24.
- -
-
75: —
50.
13: 45. 4.
-
41: 52.
— —
-
—
83:16.
55.
15:13. 4.
—
45: 40.
— —
-
— —
—
91: 52.
60.
16: 52. -
33:16.
-
50: —
66: 52.
-
83:16.
—
100: —
63.
17: 24. -
35: —
—
52: 24.
70: —
_
87: 24.
—
105: —
samt att afgiften för bränvinstillverkning i 2:dra klassen borde bestämmas lill
lVa runstycke per kanna mäsk.
8 Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2.
Af Prosten Sidner:
Att den gamla författningen må, med få undantag, fortfarande gälla på sätt
Prosten Nibelius föreslagit.
Af Prosten Forssell:
Att den hittills gällande författning må fortfarande bibehållas med den förändring
i skatten, Prosten Nibelius föreslagit.
Af Prosten Odelberg:
Att 1843 års författning må bibehållas med de af herr Prosten Nibelius föreslagna
förändringar '
af Doktor Broman:
Att 1843 års författning må bibehållas, endast med de förändringar i beskattningen,
hvilka, efter noggrannare beräkningar af redskapens produktions-förmåga,
kunna anses billiga, och med införande af de kontroller, hvilka den alltjemt
stigande uppfinningsförmågan, i afseende på redskapens konstruktion till gifna föreskrifters
eluderande, blifva nödvändig;), samt att Kongl. Maj:ts höga rätt, att
alldeles eller partielt inställa brännvinsbränningen, då missväxt eller dyr tid inträffa,
måtte i författningen bestämdt och uttryckligen intagas.
Af Lektor Wallman:
Att 1843 års författning', i hvad deri innehåller om husbehofsbränningen, må,
på sätt Bonde-ståndet yrkat, bibehållas.
Af Biskop Bruhn:
1843 års författning må bibehållas, med de förändringar Prosten Nibelius
föreslagit.
Af Prosten Berg:
Att 1843 års författning må bibehållas med nödiga befunne förbättringar deri.
Af Komminister Janzon:
Att bränningstiden må förkortas med en eller en half månad årligen, tills
dcnnja rörelse efter 6 eller sist 12 år upphört.
Ilos Bor gare- ståndet.
Af herr Bhodin:
Att orden: »inom samma fögderi,» hvilka igenfinnas i början af Litt. A, under
ifrågavarande punkt, måtte utgå och förslaget i denna del erhålla den förändrade
lydelse, att den, som eger tvenne eller flera hemman, hemmansdelar eller
jordlägenheter, belägna på högst en half mils afstånd från hvarandra, må utöfva
den deni åtföljande bränvinsbränningsrättighet, om han så för godt finnér, blott
på en af dessa egendomar.
Vid
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2. 9
Vid 11 Punkten.
Af herr Norin:
Att all brännvinsbränning måtte lika beskattas i Usta klassen.
Af herr Schartau:
Att bestämmelsen om lägre skatt för kortare bränningstid måtte förändras
såsom endast föranledande missbruk.
Vid' 12 punkten.
Af herr Murén:
Att afgiften af 3 rst. banko vore för hög.
Vid 71 punkten af förslaget.
Af herr Stenberg:
Att husbonde alltid må vara ansvarig för sitt husfolks åtgärder, i fråga om
oloflig brännvinsbränning, derest ej han kan visa sådana förhållanden, som uppenbarligen
ådagalägga att hans husfolk handlat utan hans vetskap och tillåtelse.
Af herr Wetterberg:
Att efter ordet: »frånvaro» må tilläggas orden: »på annan ort.»
Af herr Indebetou:
Att det icke i något fall må tillåtas att uti ett verk eller på samma egendom
nyttja (lera än en brännvinspanna, att det må förbjudas åboer pä serskilda
hemmansdelar eller lägenheter att med en och samma redskap utöfva bränvins
bränning,
ehuru det sker gemensamt eller af hvardera åboen serkildt under olika
terminer af den tillåtna tiden;
att ångpanna, när den begagnas till bränvinspannas drifvande, må bestämmas
till storlek och beskaffenhet, i förhållande antingen till bränvinspannan eller till
den utgående bevillningsafgiften, så att beskattningen blifver beroende icke allenast
på bränvinspannaus rymd, utan ock på den qvantitet vattenånga, som begagnas
till dess drifvande;
att, vid uppmätning af bränvinspannans hatt, utr dess rymd inberäknas hela
det rör, som sammanbinder hatten med kylaren eller mäskvärmaren, i likhet med
hvad sammansatte Utskotten föreslagit;
att, vid bestämmandet af bevillningsafgifterna, för hvilka redskapens afverkningsförmåga
är lagd till grund, densamma beräknas i närmare öfverensstämmelse
med sednare års erfarenhet i detta afseende, än som skett i 1845 års förordning;
att, i händelse det skulle medgifvas någon serskild lindring i beskattning för
husbehofs bränningen, den då måtte inskränkas till tiden, så att dess utöfvande
endast må tillåtas under tvänne eller bögst trenne månader af året.
Cl/l. lill R. St. Fröt. 1847 och 1848 5 Sami. 2 Afd. 4 Baft. 2
10 Bevitlnings-, Lag--samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N.o 2.
JIos B ondeständet.
Af Ståndets ledamöter i Sammansätta Utskotten, hvilka ledamöters vid Betänkandet
J\s l fogade reservation, Ståndet, såsom sin gemensamma mening, antagit:
Att husbehofsbränningen med 1 klassens pannor mä få bedrifvas i enlighet
med Kongl. Förordningen den 15 Juni 1845, angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, med rättighet likväl för en och hvar att anmäla sig
till bränvinsbränning under allenast en eller flere månader.
2:o. / afseende å grunderna för rättigheten att försälja bränvin samt förslaget
till Förordning om försäljning och transport af bränvin.
Tios Ridder skåpet och Adeln:
Af herr Grefve af Ugglas:
Vid 2 §. Att då 2 mom. af denna § icke står i öfverensstämmelse med
1 morn., detsamma måtte utgå.
Vid 3, 4 och 7 §§. Att stadganderne, om socknens rätt att bestämma
huruvida utminuteringsställen inom socknen skola få finnas eller icke, saknade
praktisk tillämplighet.
Af herr Friherre Raab, A. C:
Vid 3 och 4 §§. Att det vore vådligt att öfverlemna åt pastors nyck och
sockneslämmors tillfälliga pluralitet att fälla dom i sisla instansen;
att beslutande rätten derföre i den fråga, som afhandlas i 5 mom. borde
öfverlemnas åt Landshöfdingen efter pastors och socknemännens börande;
att det vore orimligt att Taxeringskommittéen skulle ega rätt förhöja en
kommunalskatt, som skall vara bestämd, innan den mot dess erläggande begärda
rättigheten beviljas, och att 5 mom. följaktligen må erhålla följande redaktion:
»Enahanda rättighet må, efter pastors och socknenämnds hörande, kunna
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelas handlande i köpingar och på lan
det,
mot serskild kommunen tillfallande afgift, som på socknemännens förslag bestämmes
till minst 16 r:dr 52 sk. banko;
att orden; »och renadtn i 4 § 1 mom. böra bär utgå, emedan allt bränvin,
som är någorlunda klart, kan anses renadt.
Vid 7 §. Att 1 mom. af denna § må erhålla följande lydelse:
»Försäljning af bränvin i minut får på landet ske vid gästgifvaregårdar, äfvensom
å de vid allmän segelled eller sommar- eller vinterväg belägna ställen, eller
vid grufvor, bruk och större landtegendomar, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
sedan vederbörande pastor och socknenämnd blifvit hörde, anser en sådan försäljning
erforderlig.»
Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Vlsk. Utlåtande, N:o 2. 11
Vid 30 §. att denna § må erhålla följande redaktion: Den, som försäljer
bränvin i minut ege icke rätt till utbekommande af fordran för bränvin, som han
på räkningar eller kredit utlemnat.
_ Vid 32 § att denna § måtte i Förordningen uteslutas.
Af herr Friherre Palmstjerna:
Vid 7 §. Att 1 mom. må ändras i öfverensstämmelse med stadgandet härom
i 1845 års förordning, enär det vore vådligt och principvidrigt att öfverlemn aen
sadan makt ut socknemännen.
Af herrar v. Hartmansdorff, Aug., och Ribbing, Arvid:
Vid 7 §. Att, på sätt herr Prosten Nibelius föreslagit, ett så lydande stadgande
må i denna § införas:
»Derest en stad eller landsförsamling, å uttryckligen för sådant ändamål ul^
lyst socknestämma, öfverenskommer att inom staden eller församlingen någon
minutförsäljning af bränvin till förtäring på stället icke må ega rum, vid en sådan
öfverenskommelse må förblifva »
Hos P reste-ståndet:
Vid 3 §. Att handlande i städerne ej må vara berättigade att sälja bränvin
i mindre parti än 7 V2 kannor, såvida de ej vilja underkasta sig den skatt, som
för bränvinsmagasiner kan varda bestämd;
Vid 7 §. att ett så lydande stadgande må i denna § införas:
»Derest en stads- eller landsförsamling, å uttryckligen för sådant ändamål utlyst
socknestämma, öfverenskommer att inom staden eller församlingen minutförsäljning
af bränvin till förtäring på stället icke må ega rum, vid en sådan öfverenskommelse
må förblifva.»
Vid 8 §. att de städer, i hvilka det öfverenskommes att alla krogar skola
upphöra, det må vara tillåtet att inrätta bränvinsmagasiner, der bränvin lår i minut
afhemtas, men icke på stället förtäras; att desse magasiner på sön- och helgedagar
skola vara stängda; samt att, då städerna för bestridande af sina kommunalafgifter
vanligen haft af krogarne en icke obetydlig inkomst, ifrågavarande bränvinsmagasiner
äfven böra med skutt beläggas.
Ilos Borgareståndet:
Af herr Ekholm:
Vid 3 §. Att det är obilligt och stridande emot den i allmänhet mcdgifna
rättigheten till afyttring af jordbrukets alster, att bränvinsförsäljning, däfven då den
12 Bevillnings-, Lag- samt A!lm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2.
sker i parti, icke skulle vara tillåten för andra än jordbrukare på landet samt
handlande i städerne, på landet i köpingar;
Vid 8 §. att det vor-e olämpligt, att Konungens befallningshafvande skulle
bestämma lokalerna och meddela ordningsstadganden, utan att sådant borde öfverlennäs
till kommunen eller auktoriteterna på stället;
Vid 11 §. att denna § må utgå, enär enahanda stadgande finnes i fylleri
förordningen
;
Vid 21, 22, 23, 24, 25 och 26 §§.
att det leder tili inveckling och förvillelse att, såsom här skett, citera de §§
hvartill straffbestämmelserne skola hänföras, och att dessa §§ derföre böra omarbetas
och uttryck väljas, som äro behagligare för örat och mera uttrycksfulla.
Af herr Lindström E. G.:
Vid 3 §. Att handlande i städerne må, mot erläggande af serskild kommunalskatt,
försälja ett ringare qvantum än 7‘A kannor, men icke under % kanna
till afhemtning på en gång.
Af herr Stenberg.:
Vid 3 §. Att magistraten, efter stadens hörande, må ega bestämma den i
morn. 2 omförmälda afgift.;
att den grund för afgiftens bestämmande, som af magistraten bör följas i
mom. intages, eller att åtminstone ett minimi- och maximibelopp för afgiften
utsättes;
att pastor icke borde serskildt nämnas, emedan det vore olämpligt att pastor
skulle kunna vägra försäljningsrätten innan socknemännen medgifvit densamma, och
att början af § derföre borde erhålla följande lydelse:
»Enahanda rättighet må, sedan församlingsboerne blifvit i sockenstämma hörde,
af Kongl. Alaj:ts befallningshafvande meddelas» etc. etc.
Vid 7 §. att enahanda stadgande må införas med uteslutande af orden:
»till förtäring på stället».
alt följande stadgande må efter 7 § införas:
»Skulle någon stad eller landsförsamling å uttryckligen för sådant ändamål
utlyst sockenstämma öfverenskomma, att inom staden eller församlingen någon
minutförsäljning icke vidare må ega rum, eller att förut meddelad rättighet till
sådan försäljning skall i större eller mindre mån inskränkas samt beslut härom
vinner laga kraft, meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande derå fastställelse och
träde beslutet i yerkställighet med påföljande år.»
Vid 15 §. att orden i 2 morn.: «och på denna grund äro från bevillning
efter 2 art. bevillningsstadgan fria», böra utgå.
lievillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, 2V.'o 2. 13
Af herr Wahlgren:
Vid 4 §. Att ordet arenadt» borde utgå, emedan allt bränvin, som är någorlunda
klart, kan uppgifvas vara renadt;
att 2 mom. må erhålla följande förändrade redaktion: »På landet må, efter
pastors och socknenämnds hörande sådan försäljningsrätt» etc.
ätt 2 mom. må lyda sålunda: «På landet må, efter församlingsboernes hörande
i socknestämma, Konungens befallningshafvande ega» etc.
Vid 8 §. att socknarne må ega att sjelfve ordna sättet för bränvinsför
säljningen
så att ordning och snygghet afses, och att en sådan reglering må af
Konungens befallningshafvande kunna fastställas.
Af herr Fagerberg:
Vid 8 §. Att de i denna § förekommande frågor må öfverlemnas till afgörande
af stadens äldste eller Drätselkommission der sådan finnes;
Vid 12 §. att denna § måtte omredigeras i händelse den näst föregående utgår;
Vid 15 §. att stadgandet i denna § om afgiftens bestämmande af socknemännen
stöde i strid med 5 § 3 morn., der afgiften för bränvinsförsäljning, som
utöfvas af handlande i köpingar och på landet, skall bestämmas af Konungens
befallningshafvande.
Af herr Hörnstein:
Vid 8 §. Att de i 1 mom. förekommande orden: »odelad eller för vissa
distrikter» borde utgå, enär erfarenheten visat, att odelad bränvins-minuteringsrättighet
medförde usel vara och svåra kontroller samt genom bränvins-minuterings
utbjudande distriktvis det förhållande uppkommer, att en näringsidkare håller flera
småkrogar;
att det följaktligen borde öfverlemnas åt magistraten och stadens äldste att
med bränvins-minuteringens utbjudande förfara på sätt för hvarje fall kunde
finnas lämpligt;
Vid 11 §• att denna § må utgå, enär enahanda stadgande finnes i fylleri
förordningen.
Af herr Hillström:
Vid 8 §. Att städernes magistrater må, derest minuteringsrättigheten skall
utbjudas å auktion, ega att pröfva de gjorda anbuden och icke ovilkorligen vara
bundne vid det högsta, utan hafva sig öppet lemnadt att bland spekulanterne,
som gjort anbud, antaga den lämpligaste.
Ilos Bondeståndet:
Af Ståndets ledamöter i Sammansatta Utskotten, hvilka ledamöters vid betän~
kandet N:o 1 fogade reservation, Ståndet såsom sin gemensamma mening antagit:
14 Bevillnings , Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 2.
Att de i Kongl, förordningen den 13 Juni 1845 gillia föreskrifter rörande
försäljning af bränvin fortfarande mätte bibehållas och lända till efterrättelse.
Dessa anmärkningar bafva Utskotten tagit i noggrannt öfvervägande; och då
inom trenne Riksstånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde
stånden, den åsigt nära nog enhälligt blifvit uttalad, att grunderna i Kongl. Förordningen
den 13 Juni 1845, angående tillverkning och försäljning af bränvin,
borde hufvudsakligen bibehållas och endast sådana förändringar i stadgandena uti
nämnde förordning vidtagas, som, utan att förorsaka någon egentlig rubbning i
närvarande förhållanden, finnas vara af behofvet synnerligen påkallade, så hafva
Utskotten, med frånträdande af Utskottens förra förslag, ansett sig böra föreslå
Rikets Ständer
att bibehålla stadgandena i Kongl. Förordningen den 13 Juni 1845,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, med förhöjning
i afgiften för bränvinsbränning af 25 proc. för redskap, som
drifves omedelbart med eld, och 33Y3 proc. för redskap,'sorn drifves
med ånga, samt med de nödiga ansedda förändringar och tillägg i öfrigt,
som bilagde förslag till förordning, angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, utvisar och hvilka i lörslaget finnas med kursiv
stil utmärkte.
I sammanhang härmed, och då inom Borgar-ståndet anmärkning blifvit af
herr Gustafsson framställd derom, att uti Sammansatta Utskottens betänkande JM 1
icke är vorden serskildt besvarad en af herr Gustafsson väckt samt uti Bevillnings-utskottets
betänkande JM 9 pag. 15 omförmäld motion, deruti han yrkat, att
enär, till följd af Kongl. Reglementet den 23 November 1770, det ålåge traktörer,
som vunnit burskap, att, vid förlust af erhållen borgarerätt, ibland annat
äfven tillhandahålla bränvin samt bränvinsminuteringsafgiften för dessa följaktligen
utgjorde en dubbel beskattning å samma handtering, det måtte uti en blifvande
Bevillningsförordning varda uttryckligen stadgadt, att bränvinsminuteringsafgift icke
finge påföras andra, än dem, som icke å sådan försäljning ega serskildt burskap
med åtföljande förpligtelse att ovilkorligen finnas med denna vara försedda för gäster
af alla klasser och stånd och alltså icke debiteras Stockholms traktörs societet,
som för sin skyldighet att hålla bränvin till salu droge serskild borgerlig tunga,
hafva Utskotten, ehuru 8 § af Sammansatta Utskottens vid betänkandet JM 1 fogade
förslag till förordning, angående försäljning och transport af bränvin, visar,
att något afseende å berörde motion icke fästats, likväl velat densamma till serskildt
besvarande här upptaga; hvarvid, enär Rikets Ständer vid sednaste riksmöte,
i anledning af enahanda utaf herr Gustafsson då väckte motion, med godkännande
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N.-o 2. 15
af Sammansatta Utskottens derom afgifne yttrande, förklarat, att som den afgift
ifrågavarande näringsidkare i och för sin borgerliga rörelse enligt Bevillningsförordningen,
erlägga, afsåge äfven andra rättigheter än den att utminutera bränvin,
det icke ansåges lämpligt att för traktörer, som tillika äro borgare, något undantag
uti berörde hänseende gjordes och att motionen följaktligen icke kunde
vinna afseende, samt herr Gustafsson, uti ofvanberörde vid förevarande riksmöte
väckte motion, icke anfört några nya skäl för bifall till yrkandet, Utskotten ansett
sig endast böra hemställa,
att något afseende å herr Gustafssons ifrågavarande motion icke må
fästas.
Stockholm den 16 Juni 1848.
Reservationer:
af Friherre Raab, A. C. »Under de 8 månaders tid, som riksdagen redan
varat, har jag icke begagnat permission från densamma, mer än en gång 8 och
en gång 14 dagar. Under denna min sednaste frånvaro från Bevillningsutskottet
har, med ovanlig hastighet, det betänkande, som Sammansatta Utskotten nu framlägga
för Rikets Höglofl. Ständer, blifvit utarbetadt. Oaktadt jag således ej deri
deltagit, anser jag mig skyldig beledsaga detsamma med min reservation, för att
utvisa de misstag, som Utskotten, efter min förmening, begått.
Trenne Riksstånd hafva återremitterat Utskottens Betänkande N:o 1, med
förkastande tills vidare af all rationel grund för bränvinslagstiftningen och yrkande
af 1845 års författnings bibehållande i det närmaste oförändrad. Om det således
var en pligt, den äfven jag måste underkasta mig, att, med frånträdande för
denna gung, af ändamålsenligare bestämmelser, vidblifva det gamla, hade Utskotten
dock bort göra afseende på det hufvudsakligaste skäl, som i stånden blifvit anfördt
för åtcrremissen, att man nemligen borde undvika hvarje förändring, som skulle
föranleda bränvinsbrännaren kostnaden att lägga sig till ny eller ändra sin gamla
redskap. Så mycket hellre hade afseende härå bort fästas, som de fleste yttranden
i Stånden instämt med Utskottens förut yttrade åsigt att 1845 års författning
är både till sin grund och till sina detaljer förfelad och måste förr eller
sednare gifva vika för en äudamålsenligare bränvinslagstiftning. Utskotten hafva
deremot bibehållit snart sagdt allt det odugliga i 1845 års författning, men
föreslagit åtskilliga ändringar deri, som, utan att medföra åsyftadt hinder emot
missbruk, skulle i vida högre grad föranleda de flesta bränvinsbrännare att, dels
16 Bevillnings-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Vtsh. Utlåtande, lV:o 2.
såsom ren nödvändighet, dels säsom god beräkning, läta förändra deras gamla redskap,
eller lägga sig till ny, än om Utskottens, på Kongl. Maj:ts nådiga proposition
grundade förra förslag blifvit godkändt. Synbart hafva Utskotten åsyftat
att förekomma några kända missbruk af nu gällande författning, men i de nya
föreskrifterne öppnat utväg till andra. Den tillökning i beskattningen, som Utskotten
tillstyrkt, faller så ojemnt, utan proportion till redskapens verkliga afverkningsförmåga,
att statens inkomst sannolikt ej skulle vinna beräknad tillökning,
emedan bränvinsbrännaren skall finna sin uträkning att, med bortläggande af de
missgynnade redskapen, förse sig med andra, som blifvit allt för mycket skonade.
Sedan jag i ofvanstående vågat fälla en förkastelsedom öfver förslaget i allmänhet,
tillåter jag mig upptaga till granskning åtskilliga af dess §§.
§ *
Utskotten hafva här bibehållit den gamla hotelsen med bränvinsförbud. Jag
vill ej upptaga tid och utrymme i denna reservation med återupprepande af de
giltiga skäl, på hvilka kommitléen för bränvinslagstiftningen tillstyrkt borttagande
ur författningen of denna föreskrift, som aldrig gagnat, men ofta skadat fäderneslandet.
Kongl. Maj:t har icke heller i Sin nådiga proposition bibehållit detta vilkor.
Jag vågar alltså, under åberopande af de skäl, som ofvannämnda kommitté
anfört (pag. 13 Bevilln.-Utsk. mern. N:o 6) tillstyrka att ur 1 § 1 mom. måtte
borttagas orden: «Så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställande
af denna tillverkning».
§ 4.
Under öfverläggningen, då första gången bränvinsfrågan förevar i Utskotten,
uppgafs der att flere bränneriegare delat sin pannerymd i 2:ne pannor, hvarigenom de
kunde, ehuru med uppoffring af bränsle och arbete, åstadkomma en högre afverkning.
Så förhåller sig också, och i händelse en till grunden förändrad författning
blifvit, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, antagen, hade det derföre
varit angeläget att för sådane brännerier, som skulle beskattas efter pannerymd,
förbjuda pannerymdens delning; men Kongl. Majrts förslag förutsatte ej pannerymds
beskattning af större redskap än 63 kannors och tillstadde full frihet i valet af
redskap för fabriker. Nu hafva Utskotten »afklippt receptet» och, utan att lemna
utväg lör de många, som begagna 2:ne pannor, att fortfarande få nyttja'dem,
såsom de kunnat, om Kongl. Maj:ts förslag till fabriksbränning med karbeskattning
blifvit antaget, i ett penndrag ålagt dem att skaffa sig alldeles ny redskap, om
de annars vilja fortfarande utöfva en lika bränvinsbränning som hitintills. Jag finner
bil
-
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-disk. Utlåtande, JS:o 2. 17
billigt, att den vinst i afverkningens fortskyndande, sorn delningen af redskapen
kan åstadkomma, beskattas, och skall derföre vid 27:de <§ föreslå tillökning i skatt
för sådana brännerier; men anser det orimligt, allramest i en öfvergångsförfattning,
sådau som denna, att tillskynda bränneriegare en onödig utgift, hvaraf staten ej
har någon vinst, och yrkar derföre
att 4:de § af 1843 års författning måtte oförändrad bibehållas.
Om Rikets höglofl. Ständer skulle bibehålla 4 § oförändrad, faller sig deraf
såsom följd
att jemväl 9 § af 1843 års författning varder lill hela sin ordalydelse'
qvarstående.
** §•
I första mom. af denna § hafva Utskotten bibehållit tillåtelsen att göra pannan
af hvad form som helst. Efter den princip, som nu följes, att nemligen bibehålla
1843 års författning i det närmaste oförändrad, gillar jag visserligen denna
bestämning i afseende på ali redskap, som redan finnes-mätt och stämplad, men
med tankan på en framtida möjlighet att öfvergå till en säkrare grund för beskattningen,
föreställer jag mig angeläget att, hvad angår sådan redskap, som hädanefter
göres, underkasta den en föreskrift i formen, som begränsar dess afverkningsförmåga
och närmar oss möjligheten att antaga en bättre författning. Det är
kändt att pannans'eldyta bestämmer i det närmaste dess afverkningsförmåga; eldytan
åter beror af diametern i förhållande till höjden. Genom en mycket utsträckt
bottenvidd kan således averkningen betydligen påskyndas, men bränvinet blir ofta
vidbrändt och botten uppbränd.. Den fördelaktigaste proportion emellan pannans
diameter och dess höjd är som 5 till 1.
Vidare är 1843 års föreskrift bibehållen om hattens storlek i förhållande till
pannan; men deremot hafva Utskotten i nästföljande 12:te § föreslagit en bestämmelse
om ångrörens diameter, som är alldeles ändamålslös, hvilket jag i nästa <§
skall visa. ' Den begränsning, som med båda dessa föreskrifter åsyftas, vinnes säkrast,
enklast och med minsta förändring, om bottens storlek, inberäknadt röret,
varder bestämd. Den ändring, som en för stor hatt behöfver undergå, är föga besvärlig
och föga kostsam, alldenstund den icke består i annat än afklippning af en
del af hatt eller rör.
Jag vågar på dessa skäl föreslå följande redaktion af 11 §:ns 1 morn.:
»Med enkel bränvins-brännings-redskap förstås en sådan, som består af
en panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad
Bih. lill It. St. Prot. 1817 och 1848- 5 Sami. 2 Afd. 4 Baft. 3
18
Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2.
hatt och afkylningsredskap för den uppkommande bränsvins-immans afkylande.
Pannan får ega hvad form som helst, med iakttagande deraf,
i afseende på pannor, som hädanefter stämplas, att höjden, mätt Slagsta
stället af densamma, skall vara minst Vs af diametern. Hatten,
inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan med
afkylnings-redskapen eller mäskvärmaren, får icke, utan med vilkor, sorn
i 16 § 2 mom. säges, innehålla mer än trefjerdedelar af pannans rymd.» 4
§ 12.
I beskrifningen af enkel redskap har nu gällande författning följande ordalydelse
— — — —; »utan måste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas i
samma eller dylik panna».
Utskotten hafva, med afseende å förbudet att begagna mer än en panna,
här föreslagit borttagandet af orden »eller dylik». Jag vill ej fästa mig vid det
origtiga i beskrifningen att förklara det »afrinningen», för att blifva bränvin, måste
omkokas i »samma panna», ty nog kan afrinningen annorledes än genom omkokning
i samma panna förvandlas dertill; jag vill antaga hvad förmodligen
skall vara afsigten, nemligen att föreskriften innehåller ett förbud mot »afrinningens»
eller »förbrännans» omkokning annorstädes än i samma panna och på skäl,
som jag i § 4 utvecklat, äfvensom af det skäl att kontroll på efterlefnaden af
ifrågavarande förbud är omöjlig, yrkar jag
att orden »eller dylik» måtte få qvarstå.
I samma g hette det i nu gällande författnings 13:de:
»Vid bränvinstillverkning med redskap i hvardera af förestående klasser (Usla
—3:te klassen) må pannan drifvas genom eldens verkan antingen omedelbart på
pannan eller ock medelbart genom vattenånga från serskild panna, som antingen
omgifver den förra eller är ställd på större eller mindre afstånd från densamma».
Utskotten hafva nu förbjudit ångas användande till pannor i Usta och 2:dra
klassen.
Jag har ej hört eller sett några motiver till detta förbud och kan ej heller
utfundera dem. Omöjligen kan det vara för att förekomma en stor afverkning
mot en mindre skatt, ty dels hade Utskotten i beskattnings-tabellen kunnat lämpa
skatten efter averkningen, dels visa Utskotten sig, vid föreslåendet af skatten för
små pannor i 3:dje klassen med ånga, alldeles icke hafva haft för afsigt att hindra
den, som vill lägga sig till sådan redskap, att tillverka mycket bränvin mot
ringa afgift. Jag kan således icke uppsöka något giltigt skäl till denna föreskrift,
Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv - och EJcon.-Ulslc. Utlåtande, N:o 2. 19
som visst icke minskar bränvinstillverkningen, ej heller försäkrar staten om högre
statsinkomster, men tvingar många bränvinsbrännare till förändring af redskap.
Vidare har Utskottet föreslagit i näst ofvanstående moment en så lydande föreskrift:
»Vid
sådan redskap, hvartill mäskvärmare och ånga begagnas, får ångan
hvarken i mäskrummet inledas eller från detsamma utgå.»
Jag bekänner att denna föreskrift är för mig hvad den, med förlof! troligen
var för sin författare, rent af obegriplig. För det första är det ett vilkor, sine
qua non, för all bränvinsbränning att begagna ånga, d. v. s. man måste uppkoka
mäsken till afdunstning, således alltid begagna ånga. Jag tror mig dock kunna
ana att meningen dr bränvinsredskap, som drifves med ånga; men det förbättrar
ej saken. Det enda sätt, på hvilket mäsk kan med någon fördel afkokas genom
ånga är just att leda in ångan i mäsken, det är: i mäskrummet, och derigenom
åstadkomma mäskens kokning. Detta hafva Utskotten förbjudit; men ej nog dermed:
Utskotten hafva äfven förbjudit att ånga får utgå från mäskrummet. Det
är just ångan från mäskrummet eller från mäsken, sorn innehåller spriten, och således
blefve äfven ur sådan synpunkt all bränvinsbränning med reskap, som är
försedd med mäskvärmare, omöjlig. Men hvad värre är, om någon skulle våga
försöket och laglydigt tillstängde allt aflopp för ångan, skulle han ovilkorligen
åstadkomma kärlets explosion. Huru man än vill betrakta ifrågavarande föreskrift
är den derföre, väl icke oskyldig, men ett orimligt nonsens, som icke kan qvarstå
i någon författning.
Sista momentet i samma § lyder: »Ångrör, som till bränvinsbränningsred
skap
begagnas, må icke i diameter hålla mer än 8 tum.»
Denna föreskrift har förmodligen tillkommit i välment afsigt att hindra be
gagnandet
af allt för stora rör och derigenom påskynda averkningen; men före-skriften
uppfyller alldeles icke detta ändamål, ty det är dermed hvarken förbjudet
att begagna rören huru långa som helst, ej heller att begagna flere rör, och med
hvilkendera af dessa utvägar, man vidtager, kan bestämdt samma ändamål vinnas,
som man nu vill förekomma. Ett rör kan till och med göras så långt och gifvas
den riktning att det icke blott påskyndar afverkningen, utan äfven åstadkommer
rektifikation. Ett bättre korrektiv föreställer jag mig ligga uti det förslag,
som jag i denna reservation tillåtit mig framställa till 1 mom. af nästföregående
På grund af dessa anmärkningar vågar jag yrka
afslag på alla ofvanupprepade af Utskotten föreslagna tillägg uti denna §.
Utskotten hafva uti 12 § äfven föreslagit ett tillägg, så lydande:
»Icke heller må, vid sådan redskap, hvartill rektifikations-apparat ej är upp
-
20 Bevillnings-, Lag- sami Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, iV.o 2.
gifven, spritångorna, sedan de utgått från hattröret, i mäskvärmaren eller annorstädes,
ledas i uppåt gående riktning».
Detta tillägg medför visserligen tvånget af åtskilliga mäskvärmares ändring,
men som det icke kan bestridas att de mäsk värmare, hvilka dertill blifva hemfallna,
redan äro, enligt gamla författningen, olagliga, och i de liesta orter icke
fått begagnas, anser jag mig icke böra bestrida detsamma, ehuru det bordt vara
öfverflödigt om herrar justerare rätt uppfattat författningen och sin pligt.
IS §.
1 Mom. Hela sednare delen af detta morn.: »Om hatten — — — deri
kan inrymmas» är alldeles öfverflödigt, alldenstund det icke påskyndar, utan tvertom
försenar afverkningen, om mäsk fy lies icke blott i pannan, utan äfven i hatten.
Ehuru af miudre vigt, har jag velat anmärka detta förhållande, som gör det
lämpligast att denna mening måtte utgå.
2 Mom. Det heter: »hatten med fastsittande ångrör skall äfven till hela sitt
kubikinnehåll uppmätas, och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen».
Om mitt förslag till 11 g 1 mom. antages, bör ordet »fastsittande» utgå och
två tredjedelar förändras till tre fjerdedelar.
Det har beklagligen i en nu pågående rättegång visat sig att ordställningen:
»Öfverskottet skall ingå i pannerymds-beräkningen» varit illa vald, alldenstund det
af en eller möjligen flere .auktoriteter förståtts så, som skulle hela öfverskottet
läggas till pannans rymd, hvilket uppenbart ej varit lagstiftarens mening, utan
bör sä förstås, att af öfverskottet lägges den del, som motsvarar lagliga proportion
mellan pannans och hattens rymd, till pannan. En tydligare föreskrift är
således här af behofvet påkallad.
Jag tillåter mig alltså föreslå följande redaktion af detta moment:
»Hatten med ångrör skall äfven till hela sitt kubik—innehåll uppmätas
och, om den innehåller mer än tre fjerdedelar af pannans rymd, fyra
sjundedelar af öfverskottet läggas till pannerymden. Den fals etc.»
§ 16.
1 denna § hör tilläggas näst efter »stängselskifva» »lösa ångrör».
§ 22.
Utskotten hafva föreslagit följande redaktion: »Bränvins-brännings-redskap skall
ej blott under de för bränvinsbränning enligt 1 § icke tillåtne månader, utan ock
IleviHnings-, Lag- samt Allm, Besv.- och Ehon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2. 21
under den öfriga tid af året, för hvilken Kongl. Majit tilläfventyrs kan finna för
godt att bränvinsbränningen förbjuda, alltid vara förseglad etc».
I öfverensstämmelse med mina i 1 § yttrade åsigter, vågar jag föreslå följande
förändring i redaktionen:
»Bränvins brännings-redskap skall under de för bränvinsbränning, enligt
1 § icke tillåtne månader, alltid vara förseglad», etc.
§ 27.
Beskattningen är hufvudfrågan i författningen och angeläget är att så uppställa
den grundsats, hvarpå man bygger beskattningens beräkning, att skatten faller
rättvist på alla slags redskap, med behörig modifikation tor de mindre, dem
man vill antaga hufvudsakligen begagnas för husbehof.
Utskotten hafva ej lyckats i detta förslag. Den beskattnings-tariff, Utskotten
uppgjort skulle, ehuru något högre än den i 1845 års författning, bestämdt icke
gifva staten påräknad bevillning. Vid ett ögonkast på föregående årens tabeller
å bränvinspannor, erfar man huruledes alla de större pannerymderne årligen, i
mån som skatten blifvit förhöjd, minskats. Orsaken till detta förhållande är uppenbart
den, att de stora pannerymderne ej i proportion till sitt kannetal medhinna
så stor afverkning, som de små. Efter Utskottens förslag skulle 2:ne 30
kannors enkla pannor tillsammans icke beskattas högre än med 37 r:dr 24 sk.,
då deremot för en 90 kannors panna skulle erläggas 225 r.dr. Det är erkändt
att de 2:ne 30 kannors pannorna tillsammans afverka ungefär lika qvantitet bränvin,
som en 90 kannors, men skillnaden i beskattning 187‘/> r:dr banko är för
stor, att icke föranleda till bränvinsbränningens delning i 2:ne brännerier. Följden
deraf är ingen annan, än förlust för staten' i inkomst och stats-ekonomisk
förlust äfven genom bortlösadt arbete och bränsle. En lika förlust skulle föranledas
af den, i förhållande till skatten å enkel redskap allt för höga beskattningen
å mäskvärmaren, tillkommen derigenom att Utskotten förutsatt att detta redskap
skulle med 50 procent påskynda averkningen. Denna alltför höga beräkning
är antagen i nu gällande författning och derföre äro i allmänhet alla andra
mäskvärmare bortlagda än sådana, som icke bordt få efter författningens föreskrift
finnas, och mot deras begagnande hafva Utskotten nu föreslagit ett ytterligare förbud
i 12 g. Så mycket mindre skäl är det derföre att pålägga mäskvärmarne en
beskattning, som gör dem omöjliga.
Utskotten hafva deremot alldeles icke fästat någon uppmärksamhet vid de
från alla håll dem meddelade upplysningar, att det är hufvudsakligen och egentligen
med de medelstora enkla bränvinspannorna, äfvensom med de små pannor,
22 Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 2.
hvilka drifvas med änga, som största qvantiteten bränvin tillverkas i landet. Utskotten
hade icke bordt låta undfalla sig hvad major Hammarberg i sin reservation
vidgick, nemligen att han, med en 10 kannors panna för ånga, tillverkade
minst 10,000 kannor bränvin under 6 månader, och det bör icke vara Utskotten
obekant, att de flesta bränvinsfabriker ej hafva större redskap, än från 10 till 20
å 30 kannor. Under föregående diskussion är också till evidens bevisadt, att det
ickeTordras stor panna för stor tillverkning, hvilken hufvudsakligen beror på ångpannans
storlek och öfrig konstruktion af redskapen. Att träffa tillverkningen ens
approximativt är omöjligt efter pannerymds-grunden, men närmare kan den åtkommas,
än Utskottens förslag vill göra det. Hvartill tjenar att såsom Utskotten
gjort, uppstapla höga siffror för redskap, sorn ingen begagnar, då Utskotten varit
så skonsam i beskattningen just mot alla de slags redskap, som mest användas?
De, som skulle träffas af den höga skatten, förstode nog att byta sig tillden lindrigare
beskattade bränvins-rcdskapen.
Jag vågar framlägga en annan tariff för pannerymds-afgiften. Denna är icke
fullt rationell, derföre att den då skulle sannolikt ogillas af allt för många, men
den går åtminstone sanningen något närmare på lifvet, än Utskottens. I denna
tariff har jag icke föreslagit någon förhöjning af bevillningen för de minsta enkla
redskapen, som i allmänhet begagnas endast till husbehof. Ehuru det rätta vore
att ålägga lika bevillning för all enkel redskap från och med 23 till 90 kannor,
har jag, som icke vågat påräkna bifall till ett sådant förslag, progressivt höjt bevillningen
vid hvarje högre kannerum intill 30 kannors panna. Beskattningen efter
denna min tariff skulle då utgöra för hvarje kanna bränvin, som kan tillverkas med
en 10 k:rs panna knappt 1V2 r:st.; med en 20 k:rs dito 3 r:st.; en 30 k:rs dito
cirka 6 r:st., och slutligen med en 30 k:rs panna 1 sk. b:ko, under förutsättning,
att en enkel panna icke skulle medhinna mer, än 16 gånger sin rymd i månaden,
hvilket bestämdt är mindre, än med sådan redskap kan afverkas. Då redskap,
större än 30 kannor, iiro oemotsägligen mindre fördelaktiga, har jag icke funnit
något skäl att progressivt öka bevillnings-afgiften för den.
För redskap i 2:dra klassen för eld, har jag uträknat afgiften lika med den,
som skulle erläggas för 33Va procent större enkel redskap, och detta är redan väl högt.
För redskap, som drifves med ånga, är, med afseende åden afverkning, som
för närvarande med dem öfver hufvud medhinnes, afgiften beräknad till 1 sk. 4 r:st.
kannan af det bränvin med dem tillverkas. Öfver hufvud, säger jag, ty det är bekant
att åtskilliga redskap redan finnas, med hvilka en högre afverkning åstadkommes;
men deremot torde med de flesta afverkningen stanna vid ett lägre belopp.
3:te klassens redskap är ett oting, för hvilket numera ingen lärer anmäla
Bcvillnings-, Lag- sami Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Ullålande, Ar:o 2.
23
sig att erlägga skatt. Den borde utgå ur tariffen; men då dess qvarstående ej
skadar någon, har jag såsom gärd åt fördomen äfven trott mig böra upp
taga
den.
Slutligen och då det eger sin rigtighet att afverkningen fortskyndas, om pannerymden
uppdelas på flere mindre pannor, får jag föreslå ett nytt moment vid
27 g af följande lydelse:
»Då någon å en tomt eller i en byggnad eller under samma tak
eller å samma egendom begagnar flere pannor till bränvinsbränning, hvil
kas
rymd enligt 9 § skall sammanslås för debiteringen, iakttages härvid
dels att kokrummet icke afdrages af hvardera pannan, utan af sammanslagna
pannerymden, dels att tillökning i skatt för mäskvärmare
eller rektifikationsapparat, eller anbringandet af båda delar, beräknas endast
för den panna, hvartill dylika apparater begagnas. Den sålunda
uträknade afgiften för sammanslagna pannerymden skall höjas med 33Y;i
proc. om den är fördelad i 2:ne pannor; med 66% om den är delad i
3:ne; med 100 proc. om den är delad i 4, o. s. v.
' § 33.
Mom. 2. Utskotten hafva i detta moment uttagit ur 1843 års författning
följande ord: »Befinnes någon nyttja en eller flera bränvinspannor, som hvardera
eller gemensamt innehåller öfver» och i stället infört orden: »Befinnes någon nyttja
bränvinspanna, som innehålla öfver.»
På ofvan uppgifna skäl tillstyrker jag, att denna förändring måtte
ogillas, och 2 mom. qvarstå, sådant det finnes i 1843 års författning.
% 41-
Utskottens förslag i denna §, att belägga bränvinsbränning å Söndagen med
högre böter än annat sabbatsbrott, synes mig innebära ett uttryck af allt för
långt drifven ovilja mot en laglig näring. Gradationen af högre brott med afseende
å olika klass af den redskap, hvarmed bränvinsbränning drifves, förekommer
mig alldeles orimlig.
% 83.
På de skäl, som jag i en föregående reservation uppgifvit, yrkar jag, såsom
enda vilkoret för möjligheten att få författningen efterlefvad, borttagandet af denna
,§ ur författningen.
24 Bevillning*-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk Utlåtande, N:o 2.
§ 65.
Mom. 2. Utskotten hafva föreslagit att den nya författningen ej skall tilllämpas
förr än från och med 1850. Förmodligen har detta skett derföre att Utskotten
ingågo, att de flere förändringar i författningen, som de tillstyrkt, skulle
åstadkomma stora förändringar uti redskapen. Om de resp. Riks-stånden skulle
fästa afseende på denna min reservation, och besluta författningen i öfverensstämmelse
dermed, blifva högst få förändringar i redskapen af behofvet påkallade, och
då skälet till uppskof blifvit undanröjdt, torde tillämpningen af författningen böra
inträda med år 1849, så mycket hellre, som statskassan tvifvelsutan behöfver
dessa medel.
Jag får derföre föreslå följande redaktion af ifrågavarande moment:
»Hvad, i denna författning förordnas, skall tjena till efterrättelse ifrån
och med början af år 1849, ifrån hvilken tid hittills gällande föreskrifter
i ämnet komma att till kraft och verkan upphöra.»
Med bibehållande af pannerymden, såsom grund för beskattningen, kommer
bevillnings-afgiften för bränvinsbriinningen att utgå efter nedanstående tariff, som
bestämmer afgiften för hvarje serskild klass af bränvinsbrännings-redskapen under
sex månaders bränningstid.
Tariff för painierymds-afgiften.
Panne-
rymd.
l:a klassen.
2:a klassen.
5:dje klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
Med eld.
Med
ånga.
Med eld.
Med
ånga.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
K:r.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
10
g
24
80
—
5
32
106
32
55
—
240
85
—
520
—
170
640
II
2
36
85
—
4
32
110
32
44
—
255
—
98
24
540
—
197
680
—
12
5
—
86
—
0
—
114
32
53
24
270
—
108
560
216
720
13
5
24
89
—
7
16
118
32
64
—
285
—.
117
580
254
760
14
4
—
92
—
8
32
122
32
' 74
24
500
126
•_
400
—
252
800
lä
ä
—
95
—
10
—
126
32
85
—
515
_
155
—
420
—
270
840
—
16
6
—
98
—
12
32
130
32
94
—
550
144
—
440
—.
288
880
—
17
7
—
101
—
15
16
154
32
102
—
545
155
—
460
—
506
920
—
18
8
—
104
—
18
—
158
32
108
—
560
—
162
—
480
—
524
960
—
19
9
—
107
—
21
—
•142
32
114
—
575
171
—
500
342
1000
—
20
10
—
110
—
25
—
146
32
120
—
590
—
180
—
520
560
1040
—
21
12
—
115
—
29
—
150
52
126
—
405
189
—
540
578
1080
—
22
14
—
116
—
53
—
154
32
152
—
420
—
198
—
560
—
596
1120
—
25
16
—
119
—
57
—
158
32
158
—
455
—
207
—
580
—
414
—
1160
—-
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Elton.-Utsk. Utlåtande, N:o 2. 25
1 ^
a
l:a klassen.
2:a
klassen.
5:dje klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
3 a
Q. cz>
Med eld.
Med
ånga.
Med eld.
Med
ånga.
Med
ld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
K:r.
Rd.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
24
18
122
41
—
162
32
144
—
450
—
216
—
600
—
452
—
1200
—
25
20
125
—
45
—
166
32
150
—
465
—
225
—
620
—
450
—
1240
—
26
25
128
—
49
—
170
32
156
—
480
—
254
—
640
—
468
—
1280
—
27
26
151
—
55
24
174
32
162
—
495
—
245
—
660
—
486
—
1520
—
28
29
134
58
8
178
32
168
—
510
—
252
—
680
—
504
—
1560
—
29
52
137
62
32
182
32
174
—
525
—
261
—
700
—
522
—
1400
—
50
55
140
67
24
186
32
180
—
540
—
270
—
720
—
540
1440
—
31
58
145
—
72
8
190
32
186
—
555
—
279
—
757
16
558
—
1474
32
52
41
146
76
40
194
32
192
—
566
—
288
—
754
32
576
—
1509
16
55
44
149
—
81
24
198
.32
198
—
579
.—
297
—
772
—
594
—
1544
—
54
47
152
—
86
—
202
.32
204
—
592
—
506
—
789
16
612
—
1578
32
35
50
155
—
90
—
206
32
210
—
605
—
515
—
806
32
650
—
1615
16
56
55
24
158
—
94
—
210
32
216
—
618
_
524
—
824
—
648
—
1648
—
57
57
161
—
98
—
214
32
222
—
651
—
555
—
841
16
666
—
1682
32
58
60
24
164
101
16
218
32
228
—
644
—
5 42
—
858
.32
684
—
1717
16
59
64
367
8 04
—
222
.32
254
—
657
—
551
—
876
—
702
—
1752
—
40
67
24
170
106
32
226
.32
240
—-
670
—
560
—
895
16
720
—
1786
32
41
71
175
109
16
250
32
246
—
685
—
569
—
910
32
758
—
1821
16
42
74
24
176
112
—
234
32
252
—
696
—
578
—
928
—
756
—
1856
—
45
78
179
814
32
258
32
258
-
709
—
587
945
16
774
—
1890
32
44
81
24
182
S17
16
242
32
264
—
722
596
—
962
32
792
—
1925
16
45
85
8 85
120
—
246
.32
270
755
—
405
980
—
810
—
1960
46
88
188
122
32
250
32
276
748
414
997
16
828
1994
32
47
91
191
125
16
254
32
282
_
761
.—
425
—
1014
.32
846
—
2029
16
48
94
194
128
258
.32
288
—
774
—
452.
—
1052
—
864
—
2064
—
49
97
197
150
32
262
.32
294
—
787
—
441
—
1049
16
882
—
2098
.32
50
100
200
—
I 55
16
266
.32
500
—
800
—
450
—
1066
32
900
—
2155
16
51
102
204
—
136
—
272
—
506
—
812
—
459
—
1082
32
918
—
2165
16
52
104
208
—
158
32
277
16
512
—
824
—
468
—
1098
32
956
—
2197
16
55
106
—
212
—
141
16
282
32
518
—
856
—
477
—
1114
.32
954
—
2229
16
54
108
—
216
—
144
288
—
524
—
848
—
486
—
1150
32
972
—
2261
16
55
110
—
220
_
146
.32
295
16
550
—
860
—
495
—
1146
.32
990
—
2295
16
56
112
—
224
—
3 49
16
298
32
556
—
872
-
504
—
1162
.32
1008
—
2525
16
57
114
228
—
152
—
504
—
542
—
884
—
515
—
1178
32
! 026
—
2557
16
58
116
252
—
854
32
509
16
548
—
896
—
522
—
1194
32
1044
—
2589
16
59
118
256
—
157
16
514
32
554
—
908
—
551
—
1210
.32
1062
—
2421
16
60
120
240
160
520
—
560
—
920
—
540
—
1226
32
1080
—
2455
16
61
122
—
244
—
162
32
525
16
566
—
952
—
549
—
1242
32
1098
—
2485
16
Bih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 5 Sami. 2 Afd. 4 Baft.
4
26 Bevillning s-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 2.
1 Panne-  | rymd.
l:a klassen.
2:a klassen.
5:dje klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
Med eld
Med
ånga.
Med eld.
M
ån
ed
ea.
Med eld.
Med ånga
Med eld.
Medånga.
Med eld.
Medånga.
K:r.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk
Rdr.
sk
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
Rdr.
sk.
62
124
—
248
—
165
16
550
32
372
—
9 44
—
558
—
1258
32
1116
—
2517
16
65
126
—
252
—
168
—
556
—T
578
v—
956
—
567
—
1274
32
1154
—
2549
16
64
128
—
256
—
170
52
541
16
584
—
968
—
576
—
1290
32
1152
—
2581
16
65
150
—
260
—
175
16
546
32
390
—
980
—
585
—
1506
32
1170
—
2613
16
66
152
—
264
—
176
—■
552
—
596
—
992
—
594
—
1522
32
1188
—
2645
16
67
154
268
—
178
32
557
16
402
—
1004
—
605
—
1538
32
1206
—
2677
16
68
156
—
272
—
181
16
362
32
408
—
1016
612
—
1554
32
1224
—
2709
16
69
158
—
276
_
184
—
368
—
414
—
1028
—
621
-uJ
1570
32
1242
—
2741
16
70
140
—
280
—
186
32
575
16
420
i—
1040
—
630
—
*1.386
32
1260
—
2775
16
71
142
—
284
—
18!)
16
378
52
426
—
1051
—1
659
1401
IG
1278
—
2802
32
72
144
—
288
—
192
—
584
.
452
—
1062
—
648
—
1416
1296
2832
75
146
—
292
—
194
32
589
16
438
—
1075
—
657
—
1430
.32
1514
-
2861
16
74
148
—
296
—
197
16
594
32
444
—
1084
—
666
1445
16
1552
2890
32
75
150
—
500
—
200
■
400
450
—
1095
—
675
—
1460
1550
2920
76
152
—
504
—
202
32
405
16
456
—
1106
—
684
—
1474
32
1568
2949
t 6
77
154
—
508
—
205
16
410
32
462
—
1117
—j
695
—
1489
16
1386
2978
32
78
156
—
512
—
208
_
416
.—.
468
—
1128
—1
702
—
1504
.—,
1404
5008
79
158
516
—
210
32
421
16
474
—
1139
—
711
—
1518
32
1422
3037
16
80
160
—
520
—
215
16
426
32
480
—
1150
—
720
—
1533
16
1440
5066
32
81
162
—
524
—
216
—
-452
—
486
1161
—
729
1548
—
1458
3096
82
164
528
—
218
32
437
16
492
—
1172
—
738
1562
32
1476
3125
16
85
166
-=4
552
—
221
16
442
32
498
—
1185
747
1577
16
1494
5154
32
84
168
—
556
—
224
—
448
—
504
—
1194
756
1592
1512
5184
■
85
170
540
—
226
32
455
16
510
—
1205
765
—
1606
32
1530
5215
16
86
172
—
544
—
229
16
458
32
516
—
1216
—i
774
_
1621
16
1548
5242
32
87
174
—|
548
—
252
—
464
522
—
1227
783
1636
—
1566
3272
88
176
552
—
254
32
469
16
528
—
1238
—
792
—
1650
32
1584
3501
16
89
178
—T
556
—
257
16
474
32
554
—
1249
—i
801
—
1665
16
1602
5330
32
90
180
560
240
—
480
—1
540
—
1260
—I
810
—
1680
—
1620
—
5 5150
—
Af herr friherre Cederström, Rudolf:
Tillfredsställd med det framställda förslaget i dess helhet, jemte deri införda
köntrollföreskrifter, äfvensom dermed att beskattningen blifvit ökad till bidragande
af en högst nödig fyllnad i statsmedlen, hvilka till mänga, stora och oundvikliga
behof äro tagna i anspråk, anser jag att den nya författningens tillämpning icke
bordt uppskjutas till 1830 års början, utan synes mig att, på sätt herr von'
Hohenhausen uppå anlörda giltiga skal förklarat, den rätta tidepunkten för den
Bevillning Si, Lag- samt Allm Besv.- och Ekon.-Utsli. Utlåtande, N:ct 2. 27
sålunda förbättrade bränvinslagens inträde i verksamhet bordt, till fördel för det
allmänna, utsättas till nästkommande års ingång
Vidare och i det jag erkänner den böjda beskattningen utgöra en riktig åtgärd,
hade jag önskat det proportionen emellan förhöjda afgiltsbeloppen för husbehofs-
och fabriksbränning blifvit annorlunda bestämd, än som skett. Då förstnämnde
bränniogssätt fått sig ålagd en ökning i skatten till 23 procent öfver den
nuvarande, finner jag att fabriksbränningen, utan något dess i ringaste mån skeende
obehöriga betungande, hade bordt draga en dylik förhöjning till minst SO
procent, i stället för att man i detta hänseende stadnat vid allenast 33V3 procents
ökning. Med de allvarsamma kontroller, man nu tillstyrkt och med de serskilda
rättigheter åt fabriksbränningen blifvit tillerkända, utginge afgiften nog,
utan allt tvifvel.
Dessa mina anmärkningar, dem jag ansett för en skyldighet att uttala, kunna .
likväl icke rubba min öfvertygelse i öfrigt om förslagets goda egenskaper i allmänhet
och dess tillämplighet i synnerhet för den närvarande tiden, hvarutinnan
den i min tanke eger ett afgjordt företräde såväl framför den hittills gällande
författningen, — hvars principer den följt, under af hjelpande af dess kännbaraste
anledningar till missbruk, på det sätt att skattens utgående bör vara väsendtligen,
betryggadt och hela dess höjda belopp komma statsverket med säkerhet tillgodo, —
som ock framför det' af Utskottet under denna riksdag tillförene aflåtna förslag,
hvars antagande, oaktadt åtskilliga förtjenster i theoretiskt afseende, visat sig möta
svårigheter, kvilka icke lära kunna i någon mån åberopas emot den nu framlagda,
hvars praktiska egenskap af en hvar torde inses och vitsordas.
Med herr friherre Cederström förenade sig herr lektor Wallman och riksdagslullmäktigen
Erik Persson..
Af herr Wästfelt, N. C.
Emot de sammansatta Utskottens förslag till ny bränvinsförordning, får jag
emot följande beslut reservera mig.
s *•
Bränvinsbränningens indelning uti 3:ne terminer, är visserligen bättre än uti
184S års författning; men då Utskottet så betydligt ökat panneafgiften, så hade
billigheten och rättvisan fordrat, att medgifva rättigheten att få anmäla sig till
bränvinsbränning på en månad eller uti sex terminer, då skatten icke blifvit så
kännbar, som nu, då man måste betala för 2:ne månader om man icke vill
bränna mer än en månad.
28 Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Ullålande, N:o 2.
§ 12.
Beslutet att borttaga ångan för första och andra klassens pannor kan icke
förklaras på annat satt än att för majoriteten af Utskottet, denna fråga varit
främmande; hade förhållandet varit annorlunda, så är jag förvissad derom att beslutet
blifvit annorlunda. Det måtte vara både billigt och rättvist, att den som
vill och kan begagna ånga, till 1 och 2 eller hvilken klass som helst, när han
dertill anmäler sig, det icke förnekas, så länge ångan får begagnas, synnerligen
som man genom ångan uttager det mesta möjliga af produkten, och den renare
och bättre än hvad som af panna med eld kan erhållas. Hvad åter bränvinsskatten
beträffar, så synes klart, att då alla pannor uti l:a och 2:a klassen icke
få begagna ånga (och deras antal är betydligt) kommer bevillningsbeloppet att
minskas ganska betydligt, hvilket hvar och en lätteligen kan se, om han ihåg
kommer
att ångan upptar 100 proc., öfver afgiften med eld, efter 1845 års författning.
Om man skulle antaga att Utskottens förslag skulle af Rikets Ständer
bifallas, så återstår endast 334 st. pannor sorn tillhöra 3:e 4:de .och 5:te klasserna;
dessa betala en skatt in summa circa 150,200 r:dr banco, hvarje panna
beräknad per medium till 30 kannor (hvilket är högt taget); och betalas för 30-  kanspannan enligt 1845 års förordning 450 r:dr; häraf visar sig alt af det återstående
visserligen betydliga antal pannor, uti l:a och 2:a klasserna icke på långt
när den påräknade beviliningssuroman kan utgå, äfven med den af Utskotten ökade
afgiften. Utskottet borde icke heller hafva glömt den betydliga kostnad som den
enskilta nedlagt på sina ångaparater, som gå till flera tusende riksdaler, hvilka
blifva alldeles onyttiga, om de icke skola tvingas att anmäla sig till bränvinsbränning
uti 3:e och 4:e klasserna; men då uppstår synbarligen det förhållande att en
högst betydlig ökning uti produktion uppkommer, hvilket icke lärer vara enligt
med någoiis önskan.
Utskotten hafva visserligen föreslagit, och det med rättvisa och billighet, att
den nya författningen icke skall taga sin början förr än 1850, men om Rikets
Ständer behålla, enligt 1845 års författning, ångan för l:a och 2:a klassens pannor,
så kommer en ganska obetydlig förändring med bränvinsapparaterna att uppstå,
och således den högre skatten lättare, och med mindre missnöje utgå, än
som annars blir fallet. Jag tror äfven att den nya beskattningen kan då taga
sin början den 1 Januari 1849.
Utskottens beslut att icke tillåta uppåt gående ångrör från pannehalten till
afkylningsredskapen på l:a och 2:a klassens pannor, är i högsta målto okunnigt.
Det finnes nästan ingen panna med eld, som icke har och måste hafva ett rör
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2. 29
ofvan hatten, som är V2 å 1 V2 aln högt, och några tums diameter; och om nu
dessa rör borttagas, hvaremot jag med sakkännedom reserverar mig, så uppstår
det obehagliga förhållande, att alla dylika pannor mäste omgöras. Dessa pannor
innehafvas synnerligen utaf Bondeståndet eller den mindre jordbrukaren, hvilken
har minst råd att göra förändringen, hvarföre jag vördsamt anhåller det Rikets
Ständer behagade vidblifva 1845 års författning och afslå Utskottens beslut i
denna del.
Emot den föreslagna högre beskattningen reserverar jag mig äfven. Jag tror
att man dermed icke vinner hvad man önskar, en högre bevillning; jag tror och
är derom förvissad, att sedan de missbruk som 1845 års författning ger anledning
till, nu uti Utskottets förslag äro borttagna, så inträder det förhållande att
hvar och en som bränner bränvin kommer att skatta för hvad han tillverkar,
hvilket icke nu varit förhållande, hvaraf följer alt skatten betydligt kommer att
öka sig, utan den nu föreslagua högre tillökningen. Älen om Rikets Ständer
skulle anse nödvändigheten fordra en högre skatt, så tager jag mig friheten vördsamt
föreslå, en ökad skatt af 15 proc. med eld, och 50 proc. med ånga, utöfver
1845 års författning. Äfvenledes tager jag mig friheten vördsamt fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att om skatten ökas högre (och kanske
äfven jag gått för långt), så befarar jag att mången borttager mäskvärmaren eller
nedsätter sina pannor ett tiotal, och då är jag- förvissad att den högre skatten
icke kan komma att utgå, och icke ens den, som är beräknad efter 1845 års
förordning.
Emot Utskottets beslut att öka böterna utöfver allmänna lagen för sabbatsbrott
för bränvinsbränning på söndagar och helgedagar, reserverar jag mig, såsom
icke principenligt, då icke samma högre bötesbelopp tillämpas på allt arbete på
söndagen, vare sig bränvinsbränning eller hvilken näring som helst; men om Rikets
Ständer emot all billighet skulle bifalla Utskottets förslag och anse ett sådant
högre bötesbelopp böra bestämmas för sabbatsbrott, så tager jag mig friheten
föreslå, att sabbaten måtte räknas .söndagar och helgedagar från kl. 6 f. m. till
kl. 6 eft. m.
I denna .reservation förenade sig riksdagsfullmägtigerne Christen Andersson
och Jöns Jönsson.
Af Herr von Hohenhausen:
Emot det fattade beslutet att denna författning om bränning och försäljning
af bränvin, i stället för med år i849 icke förr än med år 1850 skulle komma
att tillämpas, får jag mig reservera.
SO Bevillning*-, Lag- samt Allm., Besv.- och Ekon -Ulsk. Ullålande, N:o 2.
Detta beslut tillkom vid slutet af de sammansatta Utskottens plena, närmare
kl. 11 på natten, sedan det vida vägnar största antalet af Utskottens ledamöter
sig aflägsnat, i anledning af en ledamots derom gjorda framställning, att, när
Utskotten hade betagit rättigheten att 'använda änga till första och andra klassens
pannor (hvilket skedde till förekommande af det vetterliga missbruk att på samma
gång kunna bränna och klara, som med så beskaffade pannor lät sig göra) innehafvarne
af sådan till högt pris anskaffad redskap, måtte förunnas en längre tid
att den hegagna, hvarföre han hemställde, att tiden derföre måtte utsträckas tili
år 1830. Då jag saknar ali erfarenhet af det missbruk till öfverdrifven produktion,
mot beräkning utaf afverkning och derpå grundad beskattning,, som med
dessa redskap kunnat öfvas, afhåller jag mig från allt yttrande om den saken,
men kan icke underlåta att, anmärka det högst menliga lörhållande för skattdragande
i allmänhet som uppstå skulle, derest man under år 1849 försakade dea
afsedda förhöjning i statsinkomst, som af den frivilliga bränvinsbränningen med
mycket skäl bör hemtas, och i stället uttaxera detta belopp på den allmänna bevillningen,
hvilken vi nogsamt känna, måste, till fyllande af den betydliga statsbrist,
summan ändock ökas.
Med herr v. Hohenhausen instämde herrar Berg, von Linde, von Holst, Hedenstjerna,
Biskop Bergman samt Prostarne Nibelius, Tellbom, Eurén, Klintberg,
Odelberg, Cnattingius, och Melén.
Af Riksdagsfullmäktigen G. B. Appelqvist:
»Emot sammansatte Bevillnings-, bag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens
beslut rörande bränvinsbränningen samt beskattningen derå, får
jag i efterföljande delar mig reservera.
I första punkten af 1843 års bränvinsbrännings författning rörande tiden att
tillverka bränvin, hade sammansatta afdelningen beslutat och tillerkänt bränvinsbrännare
den fördel att sjelf få bestämma hvilken eller hvilka af de sex månaderna
af året han behagade begagna emot det att han erlade Va af den blifvande
skatten för hvarje månad han till bränvinsbräuning sig anmäler, men denna fördel
borttogs af sammansatta Utskotten med en rösts pluralitet. Denna röst har till
påföljd, att först beröfva folket sin fria valrätt äfven i denna del, och slutligen
minska statens inkomster i denna näringsgren, ty då de skola tvingas att skatta
för en längre bränvinsbränningstiid än de vilja begagna, så afstå de från denna fördel,
och staten förlorar således skatten; jag önskar derföre högeligen att ständerna
ville upphäfva Sammansatta Utskottets förslag, och i det stället antaga sammansatta
afdelningens beslut, som tillåter att bränningsterminerna får indelas i 6:tedelar
och derefter proportionera skatten.
Bevillnivgs-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 2. 31
Sammansatta Utskottet har äfven med en rösts pluralitet beslutat att till 1
och 2 klassen bränvinsbränningsredskap ej får användas någon ånga. Detta beslut
verkar till betydliga förändringar af bränvinsbränningsredskapen för en mängd
panneegare, hvarföre jag äfven i denna del önskade att ständerna ville skydda
dessa medlemmar i samhället, och i följd deraf upphäfva Sammansatta Utskottets
beslut, och i det stället oförändradt bibehålla 1845 års författning rörande 1 och
2 klassens bränvinsbränningsredskap.
Äfven har Sammansatta Utskottet beslutat att all bränvinsbränningsredskap
skall antingen vara inlemnad i allmänna förvaringsrum eller ock vara förseglad.
Detta beslut tyckes mig vara både onödigt och öfverflödigt, emedan det föranleder
till dryga kostnader både för staten och folket, utan ringaste fördelar, ty då lagen
stadgar att den som olofligen bränner skall vara sin bränvinsbränningsredskap
förlustig, och plikta till, tycker jag detta lagens bud förseglar tillräckligt, och
den som vill vara lagbrytare låter icke hindra sig genom en försegling; kontrollen
är alldeles tillräcklig då häradsskrifvarens förteckning på alla dem som låtit
anteckna sig för bränvinsbränning, uppläses från prediksstolen och sedan uppspikas
på kyrkodörren, då vet folket hvilken eller hvilka inom församlingen, som
ärligt begagnar denna rättighet, och de som olofligt begagna densamma få snart
hjelpare, som vilja dela rofvet; önskligt vore om Rikets Ständer ville behjerta
denna min åsigt och i följd deraf besluta att ingen försegling å bränvinsbränningsredskap
nu mera behöfver ega rum.
Sammansatta Utskottet har äfven beslutat att bränvinsskatten skulle förhöjas
med 25 procent för all enkel bränvinsbränningsredskap och 33lA procent för alla
konstaparater. Denna förhöjning å skatten är högst obillig och orättvis, emedan
jordbrukaren i allmänhet är nog ändå hårdt tryckt af skattebördor i alla möjliga
delar. Jag yrkar således bibehållande af 1845 års författning i hvad den rörer
beskattningen, och hoppas att medstånden bifaller Bonde-ståndets gemensamma
önskan i denna del.
Häri instämde riksdagsfullmäktigen Jöns Jönsson från Cristianstads län.
I öfrigt reserverade sig riksdagsfullmäktigen Efraim Larsson emot beslutet
om bränningstidens indelning i 3 terminer i stället för 6 och emot den förhöjda
beskattningen.
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
Här till Bcv.- Lag- samt Alm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, iV-o 2. 1.
Förslag till Föi'oi'ilniiig. augåeiule vilkoret för tillverkning
och försäljning nf hräenia.
Första Artikeln.
Om brunvins-brännings-rättiglieten.
§ i
Bränvins-bränning,
af livad (jcnligt ämne sorn helsi, skall med den pannerymd
samt emot de afgifler och öfriga vilkor, här nedan föreskrifvas, vara tillåten under
sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November och December,
så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställande af denna
tillverkning.
»Den tid af äret under hvilken bränvins-bränning är tillåten indelas i tre serskilda
terminer af två månader i hvardera nemligen:
Januari och Februari,
Mars och April, samt
November och December.
Åstundan någon att börja bränvins bränningen den 15 October i stället för
den 1 November, må sådant, efter hos Konungens befallningshafvande derom gjord
anmälan, std honom öppet, i hvilket fall den sista bränvins-brännings-terminen af
året räknas från den 15 October till den 15 December».
Bränvins distillering vare under nämnde tid tillåten för dem, som äro till
bränvins-bränning berättigade; ankommande det på Yårt och rikets Kommers—
kollegii pröfning i hvarje fall, huruvida, och på hvad vilkor omdistillering af rått
bränvin må, på andra tider och för andra personer, än de till bränvins-bränning
berättigade, under serskild kontroll tillåtas.
§ 2.
Rättigheten till bränvins-bränning skall på landet åtfölja hemman och hemmansdelar,
med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda, med serskild åbo försedda
utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller extra-ordinarie rotering deltaga
eller vakans-afgift utgöra, äfvensom icke roterade, men med serskild ränta
Ttih. till R. St. Prot. 1847 och 1848 5 Sami. 2 Afd. 5 Bäft. *
2
till kronan eller till innehafvare af dess rätt belagda torp-lägenheter, samt, i stä—
derne, den till hvarje stads område hörande jord; dock tillkommer denna rättighet
icke den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår till trehundra riksdaler banko, utom
i de händelser, som 6 och 7 §§ upptaga.
§ 3-
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillätes alt bränna, skall bestämmas efter hemmanets
hemmansdelens, lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1847 års taxeringar, under
iakttagande, att, såsom grund för bränvins-brännings-rätligheten, värdet af åbyggnaden
ej får i taxationcn ingå till högre belopp, än som motsvarar högst en fjerdedel
af jordens taxerings-värde.
För hemman, lägenhet eller stadsjord, i värde från och med 500
med 500 r:dr banko, må, kokrummet oberäknadt, begagnas en panne-
r:dr
till och
rymd af ...
20
kannor
för ett värde öfver
500 r:dr lill
och
med 750
r:dr
25
—
» »
750 —
»
1,000
r:dr
50
•—
» »
1,000 —
»
2,000
— ...
55
—
» »
2,000 —
*»
5,000
— ...
40
—
» »
5,000 —
»
4,000
— ...
45
—
» »
4,000 —
»
5,000
—
50
—
» »
5,000 —
»
6,000
-—
55
—
» »
6,000 —
»
7,000
— ...
60
—
» »
7,000 —
»
8,000
— ...
65
—
» »
8,000 —
»
9,000
— ...
70
—
» »
9,000 —
»
10,000
—
75
—
» »
10,000 —
»
11,000
—
78
—
» »
11,000 —
»
12,000
—
81
—
» »
12,000 —
»
15,000
— ...
84
—
» »
13,000 —
»
14,000
—
87
—
» »
14,000 —
—
—
— .
90
—
§ 4.
r>Mer än en bränvinspanna, ej öfversligande 90 kannor, kokrummet oberäknadt,
må icke uti ett verk eller å samma egendom nyttjas; dock gäller detta stadgande
icke för redskap af 5 klassen».
3
Såsom kokrum få beråknas två kannor för hvarje bränvinspanna om 40
kannors rymd och derunder, saint tre kannor, då pannerymden öfverstiger 40
kannor.
Bränvins-brännings-redskap må icke, oberoende af innehafvande jord och utan
afgift, begagnas för åstadkommande af så kallad förbränna för ätliks—fabriker.
§ s.
Innehafvare eller brukare af tvenne eller flere hemman, hemmansdelar eller
lägenheter, som till bränvins-bränning berättigade äro och af innehafvarens folk och
dragare skötas, vare öppet lemnadt att, så vida hemmanet, hemmansdelen eller lägenheten
är försedd med egen ladugård, der utfordring sker, på hvardera af dessa
egendomar idka bränvins-bränning med så stor panna, som emot jordvärdet svarar.
Skulle åter innehafvare eller brukare af flera till bränvins-bränning berättigade hemman,
hemmansdelar eller lägenheter, vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen
efter deras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet, under vilkor, dels att dessa
egendomar äro så belägne, att afståndet från det stalie der bränvins-bränningen ulöfvas,
ifrån åbyggnad lill åbyggnad räknadt, icke är längre än 1 mil, dels att pannérymden
i intet fall får öfverstiga det i 4 § bestämda maximi-belopp.
Bränvins-brännings-rätlighet för jord å landet må icke i något fall förenas
med bränvins-brännings- rättighet för jord i släderne, eller efter sammanräknadt
taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
§ 6.
På landet vare tvenne eller (lere åboer å samma hemman eller å serskilda
hemmansdelar eller lägenheter, då dessa äro inom samma socken och högst på en
fjerdedels mils afstånd från hvarandra belägne, obetaget att, efter behörig anmälan
vid mantals- och skattskrifningen, och emot samfäldt erläggande af den på gemen
samma
bränvins-brännings-redskapen belöpande afgift, sin bränvins-brännings-rättighet
utöfva med en gemensam panna på den af dessa hemmansdelar eller lägenheter,
sorn dertill uppgifves, hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet, som icke
uppgå till 300 r:dr i taxerings-värde, men i öfrigt hafva de egenskaper, som, enligt
2 §, erfordras för rättigheten att utöfva bränvins-bränning, åtnjuta äfven
samma förmån, med vilkor, att det sammanslagna jordvärdet uppgår till minst
300 r:dr.
4
Bränvins-brämiings—rättighet må ej a annor man öfverlåta* ulan i sammanhang
med jorden.
§ 7.
Af de flesta röstegande innevånarna i hvarje stad, der jorden tillhör staden,
må det bero att, i den ordning, som uti hvarje stad för beslut, om stadens inkomst
eller utgift iakttages, bestämma huruvida den bränvins-hränning, hvartill staden efter
värdet af de serskilda jordlotterna är berättigad, 'skall åt dessas innehafvare
upplåtas, eller för stadens gemensamma räkning utöfvas, och om bränvins-bränningen
skall sko med serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller
flera sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters sammanslagna värde; men
i de städer, der jorden är med egande-rätt fördelad på stadens invånare, må det
ankomma på det beslut, som ibland dem af pluralitolen, beräknad i mån af jord
värdet,
fattas; och i den händelse förhållandet är hlandadt, skola enahanda grunder
följas, likväl under förbehåll, att bränvins-bränoing i stad ej må utöfvas med panna
af mindre rymd än trettio kannor, samt att, derest Kongl. Maj:t ej, i betraktande
af serskilda omständigheter, annorlunda redan föfordnat eller framdeles förordne, 4
§ af denna författning skall tjena till efterrättelse i afseende på den högsta pannerymd,
som af sådana föreningar må begagnas; börande för öfrigt, vid utöfningen
af städernes bränvins-brännings-rättighet, iakttagas, att de hrännerier, som hädanefter
anläggas, varda utom stadens staket, på lämpligt afstånd fiån andra byggnader,
uppförda i enlighet med stadens Byggnads- eller Brandordning.
§• 8.
Vid de årliga mantals-skrifningarne uppgifves så väl stället hvarest, som ock
det eller de hemman, hemmansdelar oller lägenheter, för hvilka bränvins-bränningen
skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det af justeraren åsalte kannetal,
med utsättande af den klass, 'hvartill pannan, jemlikt justerarens betyg, hänföres, samt
huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller ånga; och vare det en och hvar,
till brävins-bränning berättigad, obetaget att anmäla sig till bränvins-bränningens ulöfvande,
antingen för »alla de till bränvin s-bränning tillåtna månader af året på
en gång, eller för en eller två terminer deraf; skolande, i sednare fallet, bestämdt
uppgifvas, hvilken eller hvilka terminer dertill begagnas». Och kommer afgiften för
.bränvins-bränningen alt, i förhållande derefter, beräknas. Ej vare skattskyldig förbunden
att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplings-attest, icke eller mätnings-betyg,
undantagande å ostämplade lackjernspannor; och ege han dessutom rätt att
hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden, med åliggande alt för uppgiftens
riktighet ansvara; dock hör i dea skallskyldiges debetsedel lor hvarje år af vederbörande
införas, så väl beloppet af den pannerymd, hvartill lian sig anmält, sorn ock
det fastighels-värde, hvarefter bränvins-bränningen får ega rum, lill upplysning om
den pannerymd, som, på grund deraf, får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt 4 af
kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorna äro inmurade eller
lösa, med ilteslulande af bråk i pannerymds-beräkningen.
§■ »•
Mantals- och skattskrifvare åligge att, inom Januari månads utgång, enligt
mantals- och skatlskrifnings-handlingarne, socknevis upprätta förteckningar på alla
dem, som sig till bränvins-bränning anmält; börande å dessa förteckningar utsättas,
hvilka månader bränvins-bränning af hvar och en ulöfvas, äfvensom pannerymden
och den klass, till hvilken redskapen hänföres, samt huruvida den är inrättad att
drifvas med eld eller ånga, Dessa förteckningar insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som ega alt deraf lemna vederbörande del, för kontroll och eftersyn.
Mantals- och skattskrifvare äro dessutom skyldige alt, inom ofvan föreskrifne
tid, tillställa vederbörande kronobetjente samt de personer, åt hvilka Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uppdragit försegling af bränvins-brännings-redskap, enahanda förteckningar
å alla dem, som inom socknen sig till bränvins-bränning anmält; och böra sistnämnde
förteckningar i församlingens socknestuga eller å annat lämpligt ställe anslås.
§• 10.
Den, som, berättigad till bränvins-bränning, sig dertill vid manlalskrifningen antingen
icke angifvit eller ock anmält sig till mindre pannerymd, än hvartill lian egt rätt,
må, om han sedermera åstundar bränvins-bränning för en del af eller för hela värdet
utöfva, antingen under hela den tillåtna tiden, eller under någon af de i 8 § omförmälda
terminer, anmäla sig derom hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
eger att det sökta tillståndet meddela, så vida sökanden styrker sig hafva behörigen
till krono-uppbördsmannen erlagt belöpande pannerymds-afgift, beräknad i förhållande
till ofvannäinnde tid.
Andra Artikeln.
Om brunvins-brännings-redshapen.
§• 11 -
Med enkel bränvins-bränningsredskap förslås en sådan, som består af en panna
för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad batt och afkylnings
-
redskap för den uppkommande bränvins-immans afkylande. Pannan får ega hvad
form som helst. Halten med fastsittande ångrör, hvaraf sex tum närmast hatten ingå
i uppmätningen, i sammanhang med densamma, får icke, utan med vilkor, som
i 16 § 2 mom. säges, innehålla mer än två tredjedelar af pannans rymd.
Afkylnings-redskap får bestå af pipor, aslang eller kylare, hvilka mä vara af
hvilken vanlig form som helst.a
Med mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid hränvins-brännings-redskap,
i hvilken mäsken, genom den från pannan utgående ångan, förberedande uppvärmes,
så att, då den derefter slås eller tappas i hränvins-pannan, uppkokningen
och således averkningen sker fortare än eljest.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men får ej innehålla
mer än en femtedel utöfver pannans rymd, ej heller så inrättas, alt den
åstadkommer någon rektifikation, med mindre sådan inrättning uppgifves såsom rektifikations—apparat.
Med rcktifikalions—apparat förslås den del af hränvins-brännings-redskap, hvarigenom
en större eller mindre del af produktens vattenhalt afskiljes under sjelfva bränvinsbränningen,
så att afrinningen utkommer starkare eller mera sprilhallig, än då en
sådan inrättning icke begagnas. Rektifikations-apparat må bestå i klarkula, tallriks—
apparat, eller hvilken annan inrättning som helst, utgöra serskild redskap, eller inneslutas
i någon del af bränvins-brännings-redskapen.
§ 12
Genom begagnande af förenämnde 3:ne redskaps-delar, enskildt eller sammansatte,
uppkomma följand 4 klasser:
Första Klassen:
Enkel redskap.
Redskap i denna klass får ej innehålla, ej heller till den fogas, någon mrätt
ning, som afser eller kan tjena , hvarken såsom mäskvärmare lill mäskens förberedande
uppvärmning, eller såsom rektifikations-apparat, till klarning eller så kallad
rektifikation, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas i samma
panna.
7
Andra Klassen:
Består af enkel redskap med mäskvärmare.
Tredje Klassen:
Består af enkel redskap med rektifikations-apparat.
Fjerde Klassen:
Består af enkel redskap med både mäskvärmare och
rekt ifikations-apparat;
hvartill kommer
Femte Klassen:
Innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla pistoriska apparaten,
eller af annan uppfinning, som icke kan hänföras till någon af de föregående
fyra klasserna.
Yid bränvins-tillvcrkning med redskap i 3:dje, 4:de och 5:te klasserna må
pannan drifvas genom eldens verkan antingen omedelbart på pannan, eller ock medelbart
genom vattenånga från serskild panna, som antingen omgifver den förra, eller
är ställd på större eller mindre afstånd från densamma; men till redskap i l:a
och 2:a klasserna må ånga ej användas.
Lösa halsar må ej för bränvins-pannans förening med hatten användas,
«Vid sådan redskap, hvartill mäskvärmare och ånga begagnas, får ångan
hvarken i mäskrummet inledas eller från detsamma utgå.»
vicke eller må, vid sådan redskap, hvartill rektifikations-apparat ej är uppgifven,
spritångorna, sedan de utgått från hat trär et, i mäskvärmaren eller annorstädes,
ledas i uppåt gående riktning».
»Ångrör, som till bränvins-brännings-redskap hegagnas, må icke i diameter
hälla mer än åtta turn».
§ 13.
En hvar, som bränvins-brännings-redskap tillverkat, vare vid bot af 33 r:dr
16 sk. banko skyldig, innan han samma redskap från sig lemnar, ej mindre alt
förse panna och hatt, äfvensom då löst bröst, rektifikations-apparat eller mäskvärmarc
tillhöra redskapen, dessa sistnämnde apparater, med stämpel af sitt namn,
8
hemvist och årtalet, då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte
och stämplade af dertill förordnade justerare, för hvilka tillverkaren noga bör uppgifva
redskapens beskaffenhet till alla dess delar. Missleder han dervid med falsk
uppgift, vare bot samma.
Då förändring af bränvins-brännings redskap, genom nya bottnars eller aftappningsrörs
insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande af mäsk
värmare
eller rektifickations-apparat, eller annorledes vidtages, skall redskapen ånyo
af justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo stämplas och' den
förra stämpeln utplånas, samt nytt mätnings- och stämplings-bevis uttagas; och vare
den, som ändringen verkställt, skyldig att, på sätt och vid ansvar, som i 1 mom.
stadgas, om uppmätningen och stämplingen föranstalta.
k bränvins-pannor af tackjern, som hädanefter gjutas, bör pannerymden och
bruksstämpeln, jemte årtalet, utsättas i pannans öfre kant, vid ansvar för bruksegaren,
som ofvan stadgadt är.
§ I*-
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade, eller förut ej uppmätta
och stämplade bränvins-brännings-redskap, förordne Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ett behöfligt antal af landtmätare eller justerare och tilldele dem vissa
distrikt, lämpade efter hvars och ens hemvist; och vare, för denna förrättning sådan
justerare lika ansvarig, som för målkärils justering i allmänhet..
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon landtmätare icke är boende,
må, till justerare för bränvins-brännings-redskapens mätning och stämpling,
en magistrats-person kunna antagas.
§ is.
Bränvins-pannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst, då sådant
finnes, och med hält eller stängsel-skifva och rör samt öfriga tillbehör, som, enligt
nästföljande §, äro underkastade stämpling. Pannans hela kubikinnehåll mätes med
vatten eller annat flytande ämne till öfversta kant eller läckande brädd. Om hatten
är försedd med en eller flera luckor eller någon annan öppning, än ångröret,
skall den vid mätningen påsättas, och redskapen uppmätas lill öfversta luckans eller
öppningens nedre kant, till så stor höjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven till hela sitt kubik-innehåll uppmätas,
och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans rymd, öfverskottet
ingå i pannerymds-beräkningen. Den fals, som är ämnad att nedskjutas i pannan,
Hör till Be v.- Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.- Utskottets Utlåtande, N:o 2. 9.
nan, ingår ej i mätningen till större del, än hvarmed den öfverstiger en och en
half tum.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd, med afdrag
af derigenom gående rör.
Då pannan, som är försedd med aflappningsrör, iippmätes, skall tappen eller
vridhanen insättas och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
§ 16.
Med undanlag af tackjerns-pannor; skall på alla pannor och dertill hörande
hatt eller stängsel-skifva, lösa pannebröst, rektifikations-apparater och mäskvärmare,
ehvad dessa sednare äro af metall eller träd, justeraren å hvarje af dessa delar med
stämplar utmärka initial—bokstäfverna af sitt namn och årtalet, då uppmätningen
skett, samt derjemte å pannan redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln på
panna sättes å halsen eller dess öfversta del; på de öfriga ofvan uppräknade de
larne
å de ställen, der den blir väl synlig, utan att skada redskapen.
*
§ 17
Justerare, som, för att mäta och stämpla bränvins-brännings-redskap, kallas
från sitt hemvist af enskild man, ålnjute derför af denne sistnämnde resekostnadsersätlning
och arfvode, såsom för andra embets-förrättningar. Kallas han åter till
uppmätning och stämpling af flere redskap på ett och samma ställe eller by eller
socken, der flera redskap vid ett och samma tillfälle af honom kunna mätas och
stämplas, tillkommer honom resekostnads-ersättning och arfvode endast såsom för en
resa, jemte den serskilda betalning, som han hör erhålla, då mätning och stämpling
sker i hans hemvist. Sker mätningen och justeringen å det ställe, der justeraren
bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för hvarje kanna, som den mätna
och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt handtlangare-biträde vid förrättningen
må justeraren kunna af panne-egaren äska; men med behörigen justerade
och krönta målkäril bör han sig sjelf förse.
Utan serskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt bifogadt
formulär, så väl öfver mätning, som stämpling; skolande betyget upptaga en noggrann
beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner, med utsättande
af den klass, hvartill redskapen hörer, samt huruvida den är inrättad att
drifvas med eld eller ånga: och skall han vid hvarje månads slut lemna Kongl.
Majlis befallningshafvande del af de betyg, som under månaden utfärdats.
Bih. lill II. St. prot. 18-17 och 18-18■ 5 Sami. 2 Afd. 5 haft. 2
10
§ 18.
Ej må, under något vilkor, annan del af bränvins-brännings-redskapen un
panna inmuras, hvarvid iakttages, alt stämplingen alltid skall vara lätt åtkomlig;
cj heller må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller
lödning. /
§ 19.
Innehafvare af bränvins-brännings-redskap vare ifrån allt åtal i afseende på
dess beskaffenhet fri, derest den finnes i oförändrad enlighet med justerarens betyg
och i sådant skick icke öfversliger den pannerymd, till hvars begagnande innehafvaren
är berättigad och sig vederbörligen anmält; dock må, r händelse bränvinsbrännings-redskapen
genom oriktigt betyg af justeraren blifvit hänförd till lägre
klass, än hvartill densamma rätteligen hörer, redskapens innehafvare, vid derom yppad
fråga för det löpande året påföras den högre afgift, som för redskapens högre
klass i tariffen finnes bestämd.
När kannerymden i bränvins-brännings-redskap befinnes större, än den upp -  gifvits, men öfverskoltet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd, hvartill pannan
är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses hafva tillkommit genom
pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen ej derföre underkastad beslag,
utan må, vid derom yppad fråga, egaren debiteras för det löpande året med
den högre skatt, hvartill pannans ökade rymd föranleder, och redskapen genom egarens
försorg ånyo mätas och stämplas innan påföljande år, på sätt och under det
ansvar, som uti 14 § af denna artikel utstakas.
§ 20.
Beträdes_ justerare att hafva orätt stämplat bränvinspanna eller i stämplingsbetyget
hänfört bränvins-brännings-redskapen till lägre klass, än hvartill den rätteligen
hörer, skall han böta 33 r:dr 16 sk. banko, och derjemte dömas Ijensten
förlustig, eller på längre eller kortare tid från utöfningen deraf skiljas, allt efter
domarens pröfning, huruvida förseelsen härrört af uppsåt, eller af större eller mindre
vårdslöshet.
Den, som tillverkar bränvins-brännings-redskap af större rymd, än den nu till—
lålna, utan att kunna styrka, det redskajien är ämnad till export eller bestämd till
inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ts serskildt gifna nådiga tillstånd, bote första
gången 33 r:dr 16 sk., andra gången 66 r:dr 32 sk. och tredje gången 100
r:dr, allt banko.
II
§ 21-
Distilleringspannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behof auvändäs,
höra angifvas och upptecknas-vid mantals- och skattskrifning, samt mätas och stämplas,
i likhet med hvad om bränvins-pannor i allmänhet stadgadt är och under enahanda
ansvar.
§■ 22.
uBrtinvins-br tinning s-red skap skall ej blott under de för brtinvins - bränning,
enligt 1 § icke tillåtna månader, utan ock under den öfriga tid af äret, för hvilken
Kongl. Maj:t till tifventyrs kan finna för godt att bränvins-brtinningen förbjuda, alltid
vara förseglad eller inlemnad i allmänt förvaringsrum, som på landet af församlingen
i sockenstämma och i stad af magistraten utses;» dock må i städerna
endast de inmurade pannorne förblifva i enskildt förvar. Aflemnande af bränvinsbrännings-redskap
bör ske sist å andra söcknedag efter den, då rättigheten att densamma
begagna upphörer. Försegling verkställes af dem, på hvilka sådan ankommer,
utan att panne-~egaren är förpligtad att sig derom anmäla.
§. 23.
Äfven under den för biänvinsbränning lofgifna tid må bränvins-brännings-redskap
icke oförseglad af någon innebafvas den eller de terminer, för hvilka han till
bränvins-bränning sig icke anmält, eller ej, på sätt 11 § omförmäler, vederbörligt
tillstånd dertill erhållit, utan galle härvid hvad i förestående § i afseende å redskaps
aflemnande eller försegling stadgadt är.
Hvad i denna och nästföregående § stadgas, må dock ej tillämpas på ny redskap,
som är i tillverkarens vård eller på gammal redskap, sorn är under arbete på
kopparslagares verkstad.
' §■ 24.
»Bränvins-brtinnings-redskap, som finnes å kopparslagares eller annan tillverkares
verkstad eller i hans vård eller inlemnad i allmänt förvar, behof ver ej vara
förseglad; men om den derifrån flyttas, skall innehafvaren, om han ej sednast inom
åtta dagar derefter är berättigad att densamma begagna, den till försegling anmäla.
Detsamma ialcttage den, som sig till bränvins-bränning anmält, men innehafver
flere brukbara bränvins-brännings-redslcap eller delar deraf, än han till begagnande
uppgifvit.»
Åstundar någon att, i stället för den redskap, som han innehar och är be
-
12
rättigad att bruka, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat, vare delta
tillåtet, så vida hans uppgift till mantalsskrifning berättigar honom att sådan redskap
få begagna, eller han hos Kongl. Majits befallningshafvande dertill erhållit tillstånd;
åliggande honom dock, innan han får begagna den sednare redskapen, att
låta försegla eller under allmänt förvar ställa den redskap, som han förut innehaft,
eller ock inför magistraten eller kronobetjeningen styrka, alt densamma blifvit till
bränvins-bränning obrukbar gjord, eller till annan person'öfverlåten.
§. 25.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst, hattar,
fösa pannebröst och afkylningsredskap sättas ur stånd alt nyttjas, så att egaren må
kunna begagna do pannor, hvilka ej hafva fast bröst, till andra husbålls-förnödenheter.
De till ångornas afkylning begagnade pipor vare från försegling fria.
Om försegling å landet ege Kongl. Maj:ts befallningshafvande att antyda vederbörande
kronobetjente eller andre af Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnade
välkände personer, hvilka det, i följd deraf, skall åligga att, utan föregången
anmälan af panne-egaren, med anledning af de till dem från vederbörande mantalsskrifvare
insända förteckningar samt, i serskilda fall, Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
dem delgifne lillslånds-resolutioner, ofördröjligen, efter det bränvins-bränningsrättigheten
för någon eller någre panne-egare inom hvarje distrikt upphört, försegling
af bränvinsredskap verkställa; och eger förseglaren att, i förut utfärdad kungörelse,
bestämma tid och ställe inom distriktet för förseglingen, likväl så, att försegling
af inmurade pannor med bröst och dithörande redskap alltid försiggår på hvarje
ställe, der de äro uppgifne att finnas, äfvensom, då innehafvare af sådan större och
tyngre lös redskap, som icke utan svårighet kan från ort till annan forslas, åstundar
alt fåf örseglingen deraf gjord å stället, der den finnes, sådant jemväl skall åligga
förseglaren att verkställa. I städerna vare detta allt magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma trädes uti
borrade eller stampade tina hål och sedan hopknyles genom en linnelapp, samt förseglas
på båda ändarne med deras-sigill,, hvilka det blifvit anbefalldt att denna förrättning
verkställa.
Den för materielerna till förseglingen åtgående kostnad kommer att af kronans
medel från landt-ränlerien förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning
af Kongl. Maj:ts och rikets stats-kontor meddelas, emot behörig redo och räkning
i landsboken; hvaremot arfvode för förseglings-bestyret bekostas af panne-egaren, och
utgår efter kannerummet, med en skilling för inmurad redskap med fast bröst, som
å egarens hemvist förseglas, äfvensom för all sådan lös redskap, som innehafvaren,
13
enligt stadgandet i föregående moment, låter försegla å stället, der den finnes, samt
6 r:st för öfrige sådane" redskap, som till de af förseglaren utsatte mötesställen
transporteras, allt för hvarje kanna af pannans innehåll; dock må, vid dessa tillfällen,
rese- och traktaments-penningar af förseglaren icke beräknas.
§. 26.
De personer, som, enligt 58 §, ega att, i afseende på bränvins-bränning, visilationer
och beslag göra, vare berättigade, när de för kronans rätt och lill kontroll
emot underslef anse sådant nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo uppmäta förut
uppmätt och stämplad bränvinspanna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och
betyg utmärka, ansvare justeraren, som ofvan i 15 och 21 §§ sagdt är, och vare
egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln.
Om betillnings-afgifterne.
§ 27.
»Med. bibehållande af de i 28 § af Kongl. Förordningen den 13 Juni 1845
antagna grunder för beskattningen, likväl med förhöjning i afgiflen af 25 procent
för redskap, som drifves omedelbart med eld och 33Vs procent för redskap, som
drifves med ånga, kommer skatten för bränvins-bränningen alt utgå efter nedanstående
tariff, som bestämmer afgiften för hvarje serskild klass af bränvins-bränning
s-redskap under sex månaders bränning stid.»
Tariff på Paiiiierymds-afgiftcn.
II Paone-  |l rymd.
l:sta
klassen.
2:dra
klassen.
5:dje klassen.
4:de klassen.
5;te klassen.
Med eld.
Med eld.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
K:r.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
10
3
C
4
55
18
56
100
—
49
11
240
—
225
—
480
—
11
3
21
5
55
25
54
123
9
61
5
264
—
247
24
528
—
12
3
56
6
56
29
12
148
57
74
12
288
—
270
—
576
—
13
4
5
7
14
55
16
176
57
88
31
312
—
292
24
624
—
14
4
18
9
8
41
47
207
9
104
16
336
—
315
672
—
3 =
irsta
klassen.
2:dra
klassen.
3:dje klassen.
4:de k
lassen.
3:te klassen.
P* a>
Med eld.
Med eld.
Med eld.
Med änga.
Med
eld.
Med ånga.
Med eld
Med ånga.
Ka-
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rr.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
lä
4
55
10
28
49
11
240
—
121
13
360
—
337
24
720
16
5
13
11
47
56
47
256
—
139
23
384
—
360
—
768
—
17
6
1
13
26
65
16
272
—
158
46
408
—
382
24
816
—
18
6
56
13
9
74
12
288
—
179
54
432
—
405
—
864
—
19
7
24
17
43
83
54
304
—
201
53
456
—
427
24
912
—
20
8
16
18
56
93
56
320
—
225
—
480
—
450
—
960
21
9
1!
21
7
104
16
336
—
236
12
504
—
472
24
1008
22
10
4
23
54
115
24
352
—
247
24
528
—
495
—
1056
23
11
1
26
21
127
10
568
—
258
56
552
—
517
24
1104
24
11
47
29
12
139
25
384
—
270
—
576
—
540
—
1152
23
13
1
32
12
152
17
400
—
281
12
600
—
562
24
1200
26
14
5
35
16
165
33
416
—
292
24
624
—
585
—
1248
27
13
9
38
29
179
54
432
—
503
36
648
—
607
24
1296
—
28
16
16
41
47
194
12
448
315
—
672
—
630
—
1344
29
17
24
45
26
209
16
464
326
12
696
—
652
24
1392
30
18
56
49
11
225
—
480
—
337
24
720
—
675
—
1440
51
20
16
53
2
232
24
496
—
348
56
744
—
697
24
1488
32
21
47
56
47
240
—
512
—
360
—
768
—
720
—
1536
33
23
54
61
3
247
24
528
—
371
12
792
—
742
24
1584
34
23
24
65
16
235
—
544
—
382
24
816
—
765
—
1632 —
33
27
16
69
56
262
24
560
—
395
56
840
—
787
24
1680
36
29
12
74
12
270
—
576
—
405
—
864
—
810
—
1728
37
31
10
78
46
277
24
592
—
416
12
888
—
832
24
1776
—
58
33
11
83
54
285
—
608
—
427
24
912
—
855
—
1824
—
39
33
16
88
51
292
24
624
—
458
56
956
—
877
24
1872
—
40
57
24
93
56
300
—
640
—
450
—
960
—
900
—
1920
—
41
59
54
98
46
307
24
656
—
461
12
984
—
922
24
1968
—
42
41
47
104
16
315
—
672
—
472
24
1008
—
945
—
2016
—
45
44
16
109
41
322
24
688
—
483
56
1032
—
967
24
2064
—
44
46
56
115
24
530
—
704
—
495
—
1056
—
990
—
2112
—
43
49; ii
121
13
337
24
720
—
506
12
1080
—
1012
24
2160
—
46
31
56
S
127,10
345
736
i
517
24
1104
1035
2208
I
15
Panne- 1
rymd. |
l:sta
klassen.
2:dra
klassen.
5:<lje klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
Med eld.
Med eld.
Med
eld.
Med änga.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
K:r.
Rd.
sk.
lid.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
47
54
16
133
14
352
24
752
—
528
56
1128
1057
24
2256
48
56
47
139
25
360
—
768
—
540
—
1152
1080
2504
4f)
59
54
145
40
367
24
784
—
551
12
1176
1102
24
2352
50
.62
24
152
17
375
—
800
—
562
24
1200
1125
2400
51
65
16
158
46
382
24
816
—
573
36
1224
1147
24
2448
52
68
11
165
55
590
—
852
—
585
—
1248
1170
2496
53
71
10
172
32
397
24
848
—
596
12
1272
1192
24
2544
54
74
12
179
54
405
—
864
—
607
24
1296
1215
2592
55
77
17
186
45
412
24
880
—
618
56
1320
1237
24
2640
50
80
24
194
12
420
—
896
—
630
—
1344
1260
2688
57
83
34
201
55
427
24
912
—
641
12
1368
1282
24
2756
58
86
47
209
16
435
—
928
—
652
24
1392
1305
2784
59
90 16
217
4
442
24
944
—
663
56
1416
__
1527
24
2852
60
93
5 G
225
—
450
—
960
—
675
—
1440
1350
2880
61
97
10
228
56
457
24
976
—
686
12
1464
1372
24
2928
62
100
5S
252
24
465
—
992
—
697
24
1488
1395
2976
63
104
IG
236
12
472
24
1008
—
708
56
1512
1417
24
3024
64
108.
—
240
—
480
—
14)24
—
720
—
1536
1440
3072
.
65
lil
55
243
56
487
24
1040
—
731
12
1560
1462
24
3120
66
115
24
247
24
49.5
—
1056
—
742
24
1584
1485
3168
67
119
IG
251
12
502
24
1072
—
753
56
1608
1507
24
3216
68
123
11
255
—
510
—
1088
—
765
—
1632
1550
3264
69
127
10
258
56
517
24
1104
—
776
12
1656
1552
24
3312
70
151
12
262
24
525
—
1120
—
787
24
1680
1575
3360
71
135
16
266
12
552
24
1136
—
798
56
1704
1597
24
3408
_
72
139
23,
270
—
540
—
1152
—
810
—
1728
1620
3456
75
143
54
273
56
547
24
1168
—
821
12
1752
1642
24
3504
74
148
—
277
24
555
—
1184
—
832
24
1776
1665
3552
75
152
17
281
12
562
24
1200
—
843
56
1800
1687
24
5600
_
76
156
5G
285
—
570
—
1216
—
855
—
1824
1710
5648
77
161
10
288
36
577
24
1232
—
866
12
1848
1732
24
3696
_
78
165
55
292
24
585
—
1248
—
877
24
1872
—
1755
—
3744
—
IG
-j
3 =
ri- ~
lista
klassen.
2:dra
klassen.
3:dje klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
.
Med eld.
Med eld.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga.
Med eld.
Med ånga
K:r.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
Rd.
sk.
79
170
16
296
12
592
24
1264
—
888
36
1896
—
1777
24
3792
—
80
173
—
300
—
600
—
1280
—
900
—
1920
—
1800
—
3840
—
81
179
54
303
56
607
24
1296
—
911
12
1944
—
1822
24
3888
—
82
184
25
307
24
615
—
1312
—
922
24
1968
—
1845
—
3936
—
83
189
16
311
12
622
24
1328
—
933
56
1992
—
1867
24
3984
84
194
12
315
—
630
—
1344
—
945
—
2016
—
1890
—
4032
—
83
199
11
318
56
637
24
1360
—
956
12
2040
—
1912
24
4080
—
86
204
12
322
24
645
—
1376
—
967
24
2064
—
1935
—
4128
—
87
209
16
326
12
652
24
1392
—
978
36
2088
—
1957
24
4176
—
88
214
25
330
,—
660
—
1408
—
990
—
2112
—
1980
—
4224
—
89
219
54
333
56
667
24
1424
—
1001
12
2136
—
2002
24
4272
—
90
225
—
337
24
675
—
1440
—
1 012
24
2160
—
2025
—
4320
—
»Bränvins-branning må ej idkas med pannor under 10 kannors rymd.»
För dem, som anmäla sig att »under kortare tid än sex månader utöfva
bränvins-bränning, blifver den i tariffen utförda afgift i förhållandet till bränningstiden
förminskad.»
§ 28.
Skulle Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i 7 § af denna författning,
för en eller flera sfäder tillåta större pannerymd än 90 kannor, ankommer det på
Kongl. Majit att, med ledning af här ofvan stadgade beskattnings-grunder, bestämma
den afgift, som för sådan bränvins-brännings-redskap bör erläggas.
§ 29.
Den till bränvins-bränning berättigade, som ej åstundar utöfva den i 3 § bestämda
rättighet, med så stor pannerymd, tariffen efter egendomsvärdet tillåter, betale
panneafgift endast i mån af den pannerymd, han nyttjar.
§ 30.
I de händelser, då Kongl. Majit i Nåder finner nödigt att, för längre eller kortare
-
flör lill Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N-o 2. 17
tare tid, påbjuda bränvins-bränningens inställande, skal! pannerymds-afgiften förminskas
med en sjettedel för hvarje månad, ett slikt förbud varar.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förslördt, ankommer
det på Kongl. Maj:t att, i förhållande till tiden, hvarunder bränvins-bränningen i
följd deraf måst inställas, afkortning eller restitution af påförd eller erlagd bränvins-brännings-afgift
bevilja. För vinnande af sådan afkortning eller restitution
bör ansökning derom, åtföljd af vederbörliga undersökningshandlingar om olyckshändelsens
tillkomst och förloppet dervid, ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet, hvilken åligger att handlingaine, jemte eget underdånigt utlåtande i ämnet,
till Kongl. Maj:t insända.
§ 3i.
En procent af den summa, som genom bränvinsbevillningen inflyter, skall innehållas
och lill Stats-Kontoret ingå, för alt, enligt hvad af Kongl. Majit, efter Pröfnings-Comitdens
underdåniga förslag, för hvarje län fastställes, användas till ersättning
för de ökade besvär och de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet
af denna bevillning äro förenade.
§ 32.
Bränvins—distillering vare under den för bränvins-bränning, enligt § 1, lofgifna
tid af året tillåten för dem, som äro till bränvins-bränning berättigade; ankommande
det på Kongl. Majits och Rikets Commerce-Collegii pröfning i hvarje fall, huruvida och
på hvad vilkor omdistillering af rått bränvin må, på andra tider och för andra personer,
än de till bränvins-bränning berättigade, under serskild kontroll tillåtas.
Dislillerings-pannor af högst 6 kannors rymd, kokrummet inbegripet, må, utan
serskild afgift och beräkning, nyttjas på de vilkor och för den tid, som I § omförmäler.
Apothekare tillätes att för pharmaceutiska behof, utan serskild afgift, betjena
sig af distilleringspannor, till högst 20 kannors rymd, och der Apotheksrörelsen
gör bruket af flera pannor af nöden, må likväl ej öfver två sådana nvtljas, nemligen
en på 20 och en på högst 12 kannor, utan allt afdrag af kokrummet.
Fjerde Artikeln.
Om ansvar för öfverträdelse af hvad rörande bränvins-brunningen
förordnats.
§ 33.
Om någon till bränvins-bränning berättigad bränner eller distillerar bränvin med
större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han eger rätt och stämplingsllih.
lill R. St. Prol. 1847 och 1848. 5 Samt. 2 Afd. 5 Hält. ' 3
18
beviset innehåller, eller under tillverkningen, genom hvad medel som helst, anbringar
mäskning i redskapen utöfver det kannetal, hvartill den är slämplad och anmäld,
eller begagnar andra utvägar till bränvinsbränning, än han vederbörligen uppgifvit,
bote han, ehvad redskapen är hans egen eiler andras, hvarje gång tvåfaldt
det belopp, hvartill afgiten »beräknad efter sex månader» för den dervid olofligen
brukade bränvins-brännings-redskap, efter behörig mätning, skolat uppgå om denlofligen
varit nyttjad; dock alt när, efter sådan beräkning, böterna icke stiga till 16
r:dr 32xsk. banko, förbrytaren piiktfälles lill detta minsta belopp.
Beträdes någon, som till brävins-bränning ej är berättigad, eller icke behörigen
dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering af bränvin anställt eller
anställa låtit, bote han tre gånger beloppet af afgiften, enligt här ofvan stadgade
beräkningsgrund; men om, efter sådan beräkning, böterne icke uppgå till 25 r:dr b:ko, piiktfälles
förbrytaren till detta sistnämnde belopp. »Befinnes någon nyttja bränvinspanna, som
innehåller öfver» den högsta tillåtna pannerymd, beräknas böterne till tre gånger afgiften för
den högsta pantierymden, och dessutomlilllSridrbankoförhvarjeöfverskjutandekannerum.
Då, enligt 32 §, distilleringspannor af högst 6 kannors rymd få af de till
bränvins-bränning berättigade obehindradt brukas ifrån den lista Januari till påföljande
April månads slut, samt vidare från den lista November till årets slut, må
icke, om äfven bränvins-bränningen inställes, distillering under den eljest lofgifna tiden
med sådane pannor anses oloflig, eller leda till ansvar; äfvensom distillering må
obehindradt utöfvas i de fall, då serskildt tillstånd dertill, enligt 32 §, erhåller.
§ 34.
I händelse bränvins-bränning, då densamma, enligt denna författning, icke är
tillåten, verkställes af någon, ehvad han dertill eljest vore berättigad eller icke, bote
han fyra gånger beloppet af den afgift, som för den dervid nyttjade bränvins-bränningsredskap,
om den lofligen varit brukad, skolat erläggas, efter samma beräknings
grund, som i näst föregående § säges, likväl så att böterna icke må understiga 33
ridr 16 sk. banko.
Den, som beträdes att tillverka bränvin under den tid, då bränvins-bränningen,
för något serskildt fall, blifvit af Oss inställd, skall böta fem gånger beloppet af afgiften,
enligt ofvan stadgada beräkningsgrund; dock att böterne icke må understiga
50 ridr banko.
Nyttjar någon till bränvins-bränning, då den inställd är, redskap af större rymd,
än den högst tillåtna, straffas han serskildt derföre, som i 35 § säges.
Beträdes någon att utöfva bränvins-bränning med ostämplad redskap, skall han
I
19
derföre, utom det ansvar, hvartill han, enligt denna och näst föregående §, i öfrigt
kan hafva gjort sig skyldig, vara förfallen att höta 20 r:dr banko.
Uti alla i denna och näst föregående §§ ornförmälda fall vara de vid förseelsen
nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagstillfället befintliga bränvin, jemte
de käril, hvari det förvaras, förbrutne; och vare den, som tredje resan begår någon
af dessa förbrytelser, derjemte för två år förlustig rättigheten att bränvin tillverka.
§ 35.
Skulle någon, som, jemlikt 5 §, är berättigad att, på ett enda ställe, utöfva
bränvins-tillverkning för flere, nära hvarandra belägne, hemman och lägenheter, beträdas
att tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt uppgifna, vare
han förfallen till det ansvar, som i 1 mom. af 35 § stadgas.
§ 56.
»Beträdes någon, som idkar ättilesberedning, alt inom de byggnader, som dertill
inrättade äro, eller med de pannor, som dertill begagnas, hafva tillverkat bränvin,
eller att hafva af yttrat förbränna eller så kallad lank, eller beträdes Apothekare
eller den, som är till omdistillering af bränvin, efter serskildt tillstånd, berättigad, alt
hafva missbrukat sin dislilleringsrätt till bränvins-bränning, skall han dömas att,
utom ansvar för oloflig bränvins-bränning, enligt 33 §, böta 1 :sta gången 500 r:dr,
2:dra gängen 1000 r:dr och 3:dje gången 1,500 r:dr; vare ock i sistnämnde fall
rättigheten att ättiksberedning såsom fabriksnäring bedrifva, apothekare-privilegierna
eller rättigheten att omdistillera bränvin förverkade.»
»Apothekare, som för phurmaceutiska behof nyttjar distillering spannor till större
rymd eller antal, än tillåtet är, bote 50 r:dr.»
§ 37.
Den innehafvare af bränvins-brännings-redskap, som öfverlräder hvad i 12,
13 och 19 §§ är föreskrifvet, med undantag , på grund af 16 §, af hvad om
hattens rymd bestämmes, bote hyarje gång han dermed beträdes, 16 r:dr 32 sk.
banko. Lag samma vare för öfverträdelse af hvad i 23, 24 och 25 §§ är stadgadt.
Befinnes någon, under den tid af året, då bränvins-bränning förbuden eller
inställd är, samt, efter den dag, då försegling af bränvins-brännings-redskapen blifvit
Verkställd, innehafva samma redskap oförseglad, böle dubbelt; vare ock i alla ofvanberörde
fall bränvins-brännings-redskapen förbruten.
20
§ 38.
<idiar brä n v in s-brä n ning s- eller dis tiller in g s-reds kap blifvit förseglad, och finnes
förseglingen sedan, under den tid redskapen ej får begagnas, bruten utan att
egaren gitter visa att sådant af våda eller utan hans vållande och vetskap skett,
bote han 50 r:dr, och vare den oför seglade redskapen, som bordt förseglad vara,
derjemte förverkad.»
«Kan ej utredas, af hvilken förseglingen blifvit bruten och har egaren eller, i
hans frånvaro, den, som i hans ställe satt är, inom två dagar efter erhållen
kunskap att brytning skett, derom gjort anmälan hos den, som öfver förseglingen
tillsyn eger; vare egaren ock i thy fall frun ansvar fri; betale dock kostnaden för
redskapens försegling ängom
« Varder annan öfvertygad alt, utan egarens vetskap och samtycke, hafva förseglingen
brutit, bote han som sagdt är och gälde redskapens värde, sä oek kostnaden
för dess förnyade försegling.»
§ 39
((Finnes någon, som anmält sig till bränvins-br änning endast under en viss del
af året, verkställa bränvins-br anning å annan lid, dä tillverkningen tillåten är,
pröfve domaren, efter förekommande omständigheter, om sådant må antagas hafva
härrört af misstag i afseende pä den till bränvins-br anning uppgifna tid, utan uppsåt
att bryta mot denna förordning, eller om gerningen bör medföra de påföljder,
som för oloflig bränvinsbranning äro stadgade. Dömes ej till sådana påföljder, skall
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, genom domarens försorg, bör af beslutet
undfå del, låta påföra den tilltalade dubbel bränvins-brännings-afgift, för den termin,
under hvilken den åtalade tillverkningen skett.»
' §40-
»När åtal sker för olofligt innehafvande af bränvins-br änning s- redskap eller för
oloflig bränvinstillverkning, skall mannen ansvara för hustruns åtgärd, såsom vore
den af honom begången, änskönt förebäras skulle, att förbrytelsen utan hans vilja
och vetskap tillkommit. Husbonde ansvare ock för dylik förbrytelse, begången af
hans husfolk, sä vida ej visas kan att förbrytelsen skett emot husbondens förbud,
och att han ej kunnat densamma hindra eller förekomma. Ar i slikt fall husbonde
oskyldig, behålle han den honom tillhörige resdkap, hvars värde förbrytaren bör
betala.»
2)
§ 41.
»Tillverkas bränvin af någon, som till bränvinsbränning eljest berättigad är,
u sön- och helgedagar, bote han utom hvad allmän lag rörande sabbatsbrott stadgar,
serskildt 3 r:dr 16 sk., om han är berättigad till bränvinsbrärining i 1 :sta
eller 2:dra klassen, och 10 r:dr, allt banko, om han anmält sig till bränvinsbränning
i någon af de öfriga klasserna.»
Femte Artikeln.
Om briinvins-försäljning samt vilkoren oell afgift erne derför.
§ 42.
Vid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet, så i stad, som å landet,
är fästadt det vilkor, att förtäring deraf å försäljningsstället icke må tillåtas eller ega
rum, utom å gästgifvaregårdar, värdshus, källare, spisqvarter eller andre näringsställen,
på sätt och med de vilkor, här nedan stadgas.
§ 43.
Försäljning af bränvin under en kanna vare, så i stad, som på landet, icke
lofgifven på andra ställen, än sådane gästgifvaregårdar, samt värdshus, källare och
andra tillåtna näringsställen, hvarest mat alltid och ovilkorligen derjemte måste vara
att tillgå. Är gästgifvarehållningen fördelad emellan (lera åboer, tillkommer nämnde
rättighet endast den åbo, som efter tur gästgifveriet besörjcr. Jordbrukare må dock
obehindradt kunna lill underhafvande och sådane personer, som hos dem förrätta arbete,
försälja ett ringare qvantum, men icke under en fjerdedels kanna åt en hvar.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ega att, efter magistratens och stadens äldstes
hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderliga antal af värdshus, källare,
spisqvarter eller andra näringsställen, der, på sätt här ofvan stadgadt är, bränvin må
utminuteras, och hvilket antal bör vara så inskränkt, som möjligt är; skolande magistraten
noga tillse, att till dylik näringsrält antagas och bibehållas endast tjenlige,
ordentlige och välfrejdade personer, hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande
eller densamma i förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Kongl. Maj:(s befallningshafvande att å landel sparsamt
och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande pastor och socknemän, samt, der
så anses nödigt, äfven harads—rätt blifvit hörde, meddela tjenlige, ordentlige och
välfrejdade personer tillstånd, under ofvannämnde vilkor, lill enahanda försäljning af
bränvin, på obestämd tid, men icke utöfver ett år, å ett eller annat ställe, vid
segelled samt vid sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt
begagnas; äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar, vid allmänna
lands- och farvägar; och ege Kongl. Maj:ts befallningshafvande derjemte att, vid
förutvarande innehafvares afgång, eller då näringsrättigheten af desse förverkas, eller
på derom af pastor och socknemän gjord anmälan, efter omständigheterna, omflytta
eller indraga öfverflödiga värdshus spisqvarter och andra näringsställen. Pastor å landet
vare pligtig att hvarje år, vid Valborgsmässo-socknestämma, inhemta socknemännens yttrande,
huruvida något värdshus, spisqvarter eller annnat näringsställe, med ofvannämnde
minuteringsrättighet, inom socknen bör indragas, och i sådan händelse göra anmälan
derom hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Om vid grufvor, större bruk och herregårdar samt manufakturier värdshus för
resande erfordras, och rättighet åstundas att under förutnämnde vilkor der utminutera
bränvin, skall tillstånd för inrättande af dylika värdshus sökas hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som, efter pastors och socknemännens hörande, derom förordnar.
Genom de i denna förordning gifne stadganden om bränvinsförsäljning afses icke
någon rubbning af den försäljningsrätt, som dislilleringsbolaget i Stockholm, enligt
kontrakt, tillkommer.
§ 44.
Bränvin må väl i hela fastager, större eller mindre, försäljas, men icke utdelas
eller utmätas å öppna farvägar eller offentliga samlingsplatser på landet, i segelleder,
i ut- och landthamnar, samt vid stränder, ej heller å torg, i hamn eller å
öppen gata inom stad. Den häremot bryter, bote 20 r:dr banko och blifve derjemte,
vid hvarje slikt fall, förlustig det bränvin, hvaraf utdelningen eller utmätandet
skett.
Till samma ansvar vare den förfallen, som å landshvgden far med bränvin ifrån
by till by eller från gård till gård att dermed köpslaga.
§ 45.
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad, bote första
gången 10 r:dr banko. Sker sådan förbrytelse andra gången, plikte han 20
r:dr banko. Föröfvas dylik förbrytelse tredje gången, eller oftare, böle den tilltalade
hvarje gång 40 r:dr banko. Är oloflig bränvinsförsäljning af beskaffenhet att
kunna hänföras till krogrörelse, bote förbrytaren som ofvan i hvarje serskildt fall
stadgadt är; och vare'det försäljningsrummet befintliga bränvin, jemte de käril,
hvaruti det finnes förvaradt, beslag underkastadt och förverkadt.
23
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som, utan att till bränvinsrninulering
vara berättigad, tillåter, alt det hos honom köpta bränvin må till större eller mindre
del på stället förtäras.
Uti öppna salubodar och på apothek må icke bränvin med eller utan droguer
eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i minut utdelas eller annorlunda
tillhandahållas, vid ansvar, som för-oloflig bränvins-minutering här ofvan stadgadt är.
§ 46.
Gästgifvare, källare- och värdshusvärdar samt spisqvarters- eller näringsidkare,
som rättighet till bränvins-minutering innehafva, skola, derest de försälja bränvin,
utan att mat derjemte för den, det begär, finnes att tillgå, vara förfallne till enahanda
ansvar, som för oloflig bränvinsförsäljning här ofvan finnes stadgadt
§
47.
Under sön- och andra helgedagar må bränvin ej försäljas annorlunda, än i
minut å gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen, vid måltider; och
böra alla minuteringsställen under gudstjensterne vara tillstängde. Bryter någon häremot,
plikte första gången 20 r:dr banko. Sker sådan förbytelse andra gången eller
oftare, böle förbrytaren 40 r:dr banko hvarje gång; och vare, med undantag af
gästgifvare, hvar och en, som tredje gången återkommer, näringsrättigbeten för alltid
förlustig.
§ 48.
Försäljer någon, som icke innehafver rättighet till bränvinsininutering, eller den,
som dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider åt spisande gäster, bränvin till
en eller flere personer af den menighet, som är församlad vid ting, uppbördsslämmor,
mantalsskrifning, mönstringar, auktioner, kronoskjutningar, skallgångar och andra
sådane till större folksammankomster ledande förrättningar och anstalter, bote
han första gången 20 r:dr banko och sedan dubbelt. Yid enahanda ansvar må ej
heller under marknad bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som antingen
ega rättighet att på stället utminutera bränvin, eller dertill hädanefter erhålla Wår
befallningshafvandes i länet, serskildt för hvarje marknad, meddelte tillståndsbref,
och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt, som behofvet möjligen medgifver.
§ 49.
Beträdes någon under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvinförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje gång plikta det
24
belopp, som för den olofliga bränvinsförsäljningen, efter dess serskilda art och beskaffenhet,
blifvit bestämdt.
§ SO.
Den, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan är synbarligen
öfverlastad, bote 10 r:dr banko första resan, och sedermera 20 r:dr banko för
hvarje gang, sådan förbrytelse förnyas.
§ SI.
Å näringsställen i städerna skall, då minutering af bränvin der är tillåten,
dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig bränvinsförsäljning, utminuteringen
icke annorstädes än i krogrummet företagas.
På gästgifvaregårdar och andra tillåtna bränvinsminuteringsslällen å landet må,
då bränvinsminutering utöfvas, dörren till skänkrummet icke heller vara läst.
§ S2.
Ej må någon, srrm utminuterar bränvin, ega rätt till utbekommande af for
dringar
för det bränvin han sålunda utlemnat på räkning eller kredit.
§ S3.
»När åtal sker för oloflig bränvinsförsäljning, skall mannen ansvara för hustruns
åtgärd, såsom vore den af honom begången, änskönt förebär as skulle, att
förbrytelsen skett utan hans vilja och vetskap. Husbonde ansvare ock för dylik
förbrytelse, begången af hans husfolk, såvida ej visas kan, att förbrytelsen skett
emot husbondens förbud och att han ej kunnat densamma hindra eller förekomma.n
§ 54.
Hvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt, må icke
tillämpas å den, som under påstående tåg, med vederbörande befälhafvares eller kronobctjenings
vetskap och tillåtelse, utgifver bränvin åt dem af manskapet, hvilka
blifvit hos honom inqvarterade.
§ SS.
Ej må köpare till vittne antagas i fråga om försäljning af det bränvin, han
sjelf sig tillhandlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må vittna
derom, att bränvin blifvit till andre personer, vid samma tillfälle, försåldt.
§ S6
Iför lill Bev.-, Lag- sami Allm. Best.- och Ekon.-Ulsk. Ullålande, N:o 2.
§ 86.
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å bränvin, då det
sändes ifrån stad med fartyg, som passérar saltsjö, tagas förpassning, hvilken icke
skall kunna af tullkammaren utfärdas, innan försändaren aflemnat tillverkarens, under
edlig förpligtelse utgifne, tillverkningsbevis; äfvensom, när bränvin föres ifrån skärgård
sjöledes, slikt tillverkningsbevis bör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres
landvägen i större parti än 60 kannor, detsamma åtföljas af ett lika beskaffadt tillverk
ningsbevis.
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skeppsbesättningens
förråd, räknadt till fyra kannor på man, ej inbegripes, vare bränvinet förbrutet,
derest egaren ej gitter med tillverkningsbevis eller annorledes tillförlitligen styrka,
att detsamma är af inhemsk tillverkning. Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkadt,
straffes förbrytaren såsom för oloflig införsel.
§87.
Allt hvad i denna författning finnes stadgadt om ulminulering af bränvin, galle
äfven för andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ 88.
För de gästgifverier, hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker, kommer alt i afseende å denna försäljningsrätt,
utom den vanliga bevillningen, erläggas ifrån 6 till och med 30 r:dr
banko, samt för tillåtna värdshus, källare, spisqvarter eller andre näringsställen ifrån
och med 20 till och med 100 r:dr banko, efter deras mer eller mindre förmånliga
rörelse, enligt pröfning af laxeringsämnen, hvilka böra bestämma en högre afgift,
än den här i allmänhet stadgade, då afsätlningen anses vara af den betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
För de gästgifverier, hvilka anses endast såsom skjutsombytningsställen, skola
innehafvarne, derest de vilja begagna minuteringsrättigheten, erlägga minst 3 r:dr,
ankommande på taxeringsmännen att denna afgift förhöja.
»Den, som erhållit serskildt tillstånd att vid marknader, regementsmöten, auktioner
och andra sammankomster utöfva tillfällig försäljning af bränvin, erUigge
såsom afgift för dylik rörelse minst 2 r:dr för året, hvilken afgift taxering s-kommitéerna
ega att förhöja i mån af rörelsen; skolande den embetsmyndighet, som
meddelat tillstånd till sådan försäljning, derom underrätta vederbörande skönskrifvare,
på det taxerings-kommitéen må komma i tillfälle att berörde afgift bestämma.»
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 5 Sami. 2 A/d. 5 Höft. 4
26
Sjette Artikeln.
Föreskrifter i afseende på författningens verkställighet.
§ 39.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af alli hvad i denna
författning stadgadt blifvit, hålla allvarlig hand; och skall det ovilkorligen åligga krono-,
stads- och polisbetjente, samt andre i sådant afseende vederbörligen förordnade
personer, att förbrytelser deremot på det allvarsammaste beifra; egande derförutan
alle och en hvar rättighet, att förbrytelser emot denna författning angifva och åtala;
undantagande barn emot föräldrar, samt tjenstehjon, under den tid, de i tjenslen äro,
emot husbondefolk; men rättighet att, så i städerne som på landet, anställa visitation
och göra beslag, tillkommer endast kronofogdar, lands- och stadsfiskaler, länsmän
samt andre af justitia3-kanslers-embetet eller Kongl. Majt:s befallningshafvande
förordnade personer, äfvensom polis- och stadsbetjente i städerne, hvar och en inom
sitt distrikt, så vida ej, hvad kronofogdar och länsmän beträffar, desse, genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, efter bos Kongl. Maj:t föregången underdånig anmälan
blifvit bemyndigade att anställa visitation äfven utom deras distrikt.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro och efter det
bränvins-brännings-redskapens innehafvare eller, i dennes frånvaro, hans på stället
varande ombud eller någon af hans husfolk derom blifvit tillsagd; åliggande det
nämnde publike betjente att, när förbrytelser hos dem af andra angifvas, målen
lagligen instämma och utföra, dock på angifvarens äfventyr och ansvar, om angifvelsen
saknar grund eller anledning, eller diktad är.
De fall undantagne, då bränvins-brännjngs-redskap, antingen ostämplade eller
stämplade, finnas af större innehåll, än egaren får dem bruka och hvartill han sig
anmält, eller mera än en femtondedel större än stämpeln utvisar, må, vid skeende
beslag hos någon till bränvins-bränning berättigad och i behörig ordning antecknad,
hvarken panna utbrytas och jemte tillhörande redskap egaren fråntagas, eller rättighet
till bränvins—tillverkning honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal,
förste domstol i målet förklarat redskapen förbruten, utan ege åklagaren blott, vid
af honom gjordt beslag, att, till förekommande af förblandning eller förbytning,
märka så beskaffad panna och öfriga redskap medelst påslående af en tjenlig stämpel.
§ 60.
Undersökning eller visitation, i afseende på öfverträdelser af hvad i denna
författning är stadgadt, så väl om bränvinstillverkning, som om bränvinsbrännings
-
27
redskapens innehafvande och försegling, må alla tider på dygnet anställas uti bränneriet
kök, brygg- och bageri-stugor samt andre rum eller byggnader, hvilka för
bränvinsbränning eller omdistillering af bränvin kunna begagnas. Beslagare, så framt
de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen tillkommer, böra vid dylika tillfällen
synbart bära på sig sina brickor eller andre för dem påbudne tecken, eller, i brist
deraf, sina fullmakter eller förordnanden, hvilka, innan visitation eller beslag göres,
skola på stället uppvisas; vare likväl ordinarie, i orten kände och boende, kronooch
stadsbeljente frikallade ifrån skyldigheten att sin behörighet till sådane förrättningar
styrka.
Ingen må, vid 33 r:dr 16 sk. banko bot, vägra beslagare att på ofvanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar för densamma underkastade,
oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, så vida visitationen icke företages
emellan klockan nio om aftonen och fem om morgonen, då, i händelse någon förbrytelse
icke skulle finnas vara begången, beslagaren bote 33 r:dr 16 sk. banko,
egarens ensak. i >
Våldföras vid dessa och dylika tillfällen krono- eller stadsbetjente eller andre
tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan gjordt beslag, eller föröfva
beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed såsom allmänna lagen i
18 kap. 8 och 9 §§ missgernings-balken, jemförd med Kongl, förordningen den
20 Januari 1779, för slika fall utstakar.
Skulle, under den tid bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja anställa undersökning
om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas, när han sig i
detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit, så att undersökningen
icke må för panne-egaren medföra olägenhet eller skada.
§ 61.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna författning,
sjelf bryter deremot förmedelst olofligt innehafvande af bränvinsbränningsredskap,
bränvinstillverkning eller försäljning, vare han förfallen till dubbla böter, och
miste tjensten. x
§ 62.
Beträdas de i S8 § omförmälde betjente eller de, som förordnas att bränvinsbränningsredskap
under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse i deras
skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger, öfver hörsammandet af hvad här föreskrifves,
må de, efter omständigheterne, alldeles eller på viss tid af vederbörande
ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde med det i 1 kap. 7 § utsökningsbalken
utsatta ansvar.
28
§ 65.
Alla i denna författning utsatte böter, utom de, hvartill beslagare enligt 59
§ fällas, skola, då de komma att utgå, i vederbörlig ordning fördelas sålunda, alt
församlingens fattige tillfaller en tredjedel och målseganden, derest han saken vid
domstol sjelf utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos fiskaler eller kronöbetjente
eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne, samt
målen af dem, på sätt 58 § innehåller, instämde och utförde, då skall målseganderätten
eller två tredjedelar af bölerne till hälften emellan angifvaren och åklagaren
fördelas.
Bränvinsbränningsredskap eller bränvin, som, jemte de käril, deruti bränvinet
förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så väl redskapen, som
bränvinet och kärileh, på offentlig auktion försäljas och beloppet i saköreslängden
redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller den metall, hvaraf annars redskapen
består, skall med auktionsprotokoll bestyrkas.
Till redskap, som förbrutne anses, räknas bränvinspanna med kittel, pannbröst,
batt, pipor, slang och annan afkylningsredskap, mäskvärmare och reklifikationsapparat
samt hvad konstredskap som helst, dock ej till större del, än som olofligen nyttjas
eller innehafves.
§ 64.
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt den
räcker, med förvandling endast af bristen; börande församlingens fattiges rätt icke
förr utgå, än målseganden sin andel njutit.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter
till och med 10 R:dr
7 dagar
från 10 » » » 25 » i 14 d:o.
» 25 » » » 50 »  21 d:o.
» 50 » » » 100 »  30 d:o.
» 100 » » » 150 » ........ 45 d:o.
»150 » » » 200 »  ; . 60 d:o.
eller två månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till böter,
mer än ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra. Under fängelsetiden
bör fången till arbete hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna författning, äfven ålägges
böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter först uttagas, och i händelse tillgång
till sabbatsbrottsböterna saknas, skall förvandling deraf ega rum enligt de grunder,
som allmänna lagen i 5 kap. 4 § straff-balken utstakar.
§ 65.
Hör till Bev.- Lag- samt Alm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, 2V.o 2. 29
§ 63.
Besvär rörande debitering och taxering af de för tillverkning, omdistillering
eller försäljning af bränvin bestämde afgifter fullföljas i den ordning, som för behandling
af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen är före
skrifven.
Besvär öfver Kongl. Majrts befallningshafvandes beslut i frågor om »anmälan
till bränvinsbränning», tillåtelse till biiinvinsförsäljning i' minut, äfvensom angående
omflyttning eller indragning af värdshus, spisqvarter eller andra näringsställen, så
väl i städerne som på landet, anföras bos Kongl. Moj:t genom Kongl. Maj:ts Civildepartement,
inom den tid, som för besvär öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i politi-mål stadgad är.
Förbrytelser emot denna förordning böra, så i stad, som på landet, vid allmänna
domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning
i de städer, der poliskammare finnes, och i hvilka dylika frågor uti hit
tills
vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande
af förbrytelsen, må personlig inställelse undvikas. Åklagare, som besvärar med
oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada.
§ 66. ■
Af denna förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe, der försäljning
af bränvin i minut eger rum, i försäljningsrummet anslaget, vid bot af 10
r.dr banko.
Hvad i denna författning förordnats, skall tjena lill efterrättelse ifrån och med
början af år 1830, intill hvilken lid hittills gällande föreskrifter i timnet komma
att tillämpas, men derefter att till kraft och verkan upphöra.
Bilt. till It. St. Prot. 1847 och 1848- 5 Sami. 2 Afd. 5 Höft.
30
F o r in u 1 a I r e
till
Mätnings- och St änif tings-bevis ä bränvins-bränning s-redskapen N:o
Enkel
Dubbel
I jmed fast)
spanna<med löst'
| jutan I
-i
I C3
Cl
ag
CJq
o ä>
B -»
c
?!
I|
■o pT
S-Oq
bröst koppar'oo oo
Conisk 1 hatt med 00 tums
Cylindrisk J ängrör.
1 rektifikations-apparat,
finkel I fästad vid hatten, att
\ sättas emellan pannan
Dubbel I och afkvlningsredska)
pen.
Mäskvärmare.
Med (utan) äng-apparat.
oo
oo
l st. oval af
6 t. diam.
1 st. rund af
1 t. diam.
i I
Redskapens rymd är stämplad ä pannans
ih(als , . 00.
»öfversta delf
På Janna, Hatt, Mäskvärmare och Rektifikations-apparat äsatt min namnstämpel.
S. S. 184— N. N. den
184—
(Justerarens namn.)
STOCKHOLM, tryckt hos joii. beckman, 1848.
It ätt elser
uti Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande
M 2, i anledning af gjorda anmärkningar vid sammansatta Utskottens betänkande
JV2 1, angående grunderna för rättigheten att tillverka och omdistillera
samt i minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen dervid.
I utlåtandet:
Sid. t , 7:de raden nedifrån, står: ådagaläggande, läs: åläggande.
— 11, 16 raden uppifrån, näst efter rubriken: Ilos Pr es t e s t andet, läs:
Af Kontrakts-prosten Nibelius: (hvars namn blifvit utelemnadt).
I förslaget till förordning:
§ 1. Sista mom. af denna §, hvilket igenflnues under § 32, utgår.
§ 11, sid. 6, 4:de raden, star: 16 §, läs: la §.
19, sista raden, står: 14 §, läs: 13 §
'§ 23, 3:dje raden, står. 11 §, läs: 10 g.
§ 26, lista raden, stur: 58 <§, läs: 59 <§.
5:te raden, slär: 15 och 21 §§, läs: 14 och 20 §<§.
§ 33, sid. 18, 5:te raden uppifrån, står: afgiten, läs: afgiften.
,§ 34, 2:dra raden, står: 35 g, läs: 33 §.
§ 35, 4:de raden, står: 35 §, läs: 33 §.
§ 37, lista och 2 raderna, står: 12, 13 och 19 §§, läs: 11, 12 och 18 §<§.
» 2:dra raden, står: 16 <§, läs: 15 §.
» 4:de raden, står: 23, 24 och 25 §§, läs: 22, 23 och 24 §§.
§ 63, sid. 28, lista raden, står: 59, läs: 60.
» » 6:te raden, står: 58 §, läs: 59 §.
•»alli lllltt
Hilt. lill R Sl. Viol. 1847 och 1848■ 5 Sami. 2 Afd. (i lläft.
8
STOCKHOLM, tryckt iios joh. beckman, 1848.
Becilia.-j Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-U tskotlens Betänkande, IV:o 3. 1
N:0 3.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Juni, kl. i e.
Betänkande j i anledning af väckt, motion om af skaffande af de
s. k. husvisitationerna efter olojligen inför dt gods.
”Till Bevillnings-utskottet liar Vällofl. Borgare-ståndet remitterat en af herr
C. Th, Agrell väckt motion, hvari är vordet anfördt; att det i 32 och 33
§5 af Kongl, förordningen den 22 December 1841, till förekommande af oloflig
införsel och utförsel af varor, befintliga stadgande, sorn medgifver vissa
tjenstemän rättighet att anställa husvisitation efter olofligen infördt gods, syntes
lill sin princip vara falskt och till sina följder högst vådligt; att i begreppet
af personlig frihet och säkerhet obestridligen inginge rältigheten att
njuta skydd i sitt hus och hem; att allmänna lagen, som med hårdt ansvar
belade husfridens störande, väl tilläte undersökning i hus efter stulet gods,
men dervid fästade sådana restricliva vilkor, att den, hos hvilken undersökning
sker, icke skäligen kunde finna sig deraf förnärmad; att förhållandet
med husvisitationer efter olofligen infördt gods deremot vore helt olika, då
det berodde på tulltjenstemannens godtycke, hvilken han ville göra till föremål
för sitt fridstörande besök, och lian visserligen vore underkastad några
riksdalers böter, derest konfiskabel! gods ej anträffades, men, under förutsättning
af personlig ovilja, ansåge detta botoffer obetydligt emot tillfredsställelsen
att hafva oroat och beredt skymf åt en ovän, hvilken, oskyldigt förolämpad,
ej egde någon upprättelse i den ringa näpst, som drabbade tullljenstemannen;
att, om man vidare toge i betraktande hvilka våldsuppträden, som
aå ofta framkallats af dessa husvisitationer just derföre att de ogillades af allmänna
tänkesättet, man icke borde tveka att söka undanrödja en lag, sorn i
sin tillämpning mången gång visat sig medföra ett större ondt, än det, som
skolat förekommas; att staten, för bevarandet af sina tullintrader, väl egde rättighet
vidtaga stränga och verksamma kontroller emot varors olofliga inprakliserande
i landet eller äfven i enskildt hus; men att det vore betänkligt
och icke förenligt med de anspråk på säkerhet till person och egendom, som
hvarje medborgare i ett fritt och lagbundet samhälle borde ega, att åt tulltjenstermannen
öfverlemna makten, att efter behag intränga på husfridens heliga
område, för att der sprida förskräckelse bland en oftast oskyldig familj;
cxjh föreslog motionären, på grund deraf, att stadgandena i 4 oc^ 5 mom.
Bih. till R. St. Prot. i84l oc^ > $ Sami. a Afd. j Höft. i
2 Bevilln.-j Tåg- samt Allm. Besv- och Ekon.-TJIskollens Betänkande, N;o 3.
af 32 § samt 33 § af ofvannämnda förordning måtte helt och hållet utgå
samt redaktionen af sisla momentet i den förra § jemte 34, 36, 38 och 39
§§ rättas i öfverensstämmelse dermed; uti hvilken motion herrar Eriksson,
Sundler, Palander, Brinck, Kock och Tauson instämt, herr Sundler under
yttrande tillika af den mening, alt husvisitalioner åtminstone icke borde
få anställas hos andra än dem, hvilka redan en gång blifvit lagligen tilltalade
och dömde för lurendrejeri; hvaremot herrar Almgren och Lagergren
yttrat sig emot motionen, och hvarvid herr Lagergren i stället ansett den
förändring lämplig, att ansvaret för den, som anställer ifrågavarande visitationer,
der olofligen infördt gods ej anträffas, erhölle tvänne grader: en svårare,
då visitation anställes hos den, som förut icke emot tullagarne sig förbrutit,
och en lindrigare, då undersökning sker hos den redan förvunne.
Denna motion hafva Utskotten tagit i noggrant öfvervägande tillika med
de i anledning af motionen hos Vällofl. Borgare-ståndet afgifna yttranden;
och ehuru å ena sidan måste medgifvas, att de ifrågavarande visitationerna,
om de skulle utan giltiga skäl anställas, i och för sig innebära ett betänkligt
förnärmande af den frid, en hvar laglydig medborgare bör ega rätt alt i sin
enskilda boning åtnjuta, och att dessa visitationer icke sällan framkallat tilldragelser
af upprörande och för allmän ordning vådlig beskaffenhet, torde
likväl å andra sidan icke böra lemnäs utan uppmärksamhet, dels att sådana
visitationer i allmänhet och med högst få undanlag visserligen icke företagas,
utan skäliga anledningar; dels ock att de våldsamma uppträden, som vid sådane
visitationer stundom egt rum, snarare böra tillskrifvas med brottsliges
försök att omintetgöra ändamålet med visitationen eller sjelfvåldéls benägenhet
att sälta sig upp emot den verkställande makten, än någon hos den sansade
delen af folket rådande föreställning att sjelfva visitationsrätten saknade
giltig grund.
Utan alt för öfrigt, såsom under diskussionen hos Borgare-ståndet egt
rum, vilja uppställa någon jemnförelse mellan stöld, å ena, samt lurendrejeri
och tullförsnillning, å andra sidan, förtjenar dock att bemärkas, det ransakan
efter stulet gods, enligt 52 kap. missgerningsbalken, kan anställas af hvena,
på hvilken tid och å hvilket ställe, sam hälst, utan annan påföljd, der det
stulna icke anträffas, än alt den som ransakan företagit, i värsta fall, eller
der han icke bevisar eller med ed sin styrker, alt han sitt mist häfver och
ej af illvilja ransakning sökt, skall böta 10 daler silfvermynt, det är 3 r:dr
16 sk. banko, och ersätta skadan; och det, oaktadt den misstanke, sorn föranledt
en sådan ransakning, visserligen innebär en vida svårare förnärmelse
emot den oskyldiges goda namn och rykte, än den, sorn gifvit anledning till
Bevilln.-j Lag- samt Allm. Eesv.- och Ekon.-UtskoV.ens Betil .hannej N.o 3. 3
undersökningen efter olofligen infördt gods; för hvilken sednare undersökning
åter tulltjenstemannen, sorn måste förutsättas handla på god tro, icke desto
mindre, och fastän undersökningen endast under,dagens lopp och på viss bestämd
tid anställes, gör sig förfallen till böter, stundom för hvarje undersökt
rum från 20 till 300 r:dr, målsegandens ensak, samt i vissa fall dessutom
tili suspension från tjenst och lön från 3 tili 9 månader.
Den i motionen uttryckta farhåga, att ifrågavarande visitationer skola
för tillfredsställande af personlig ovilja företagas, äfvensom motionärens mening,
att den oskyldigt förolämpade icke egde någon upprättelse i det af författningen
utstakade ansvar för det honom tillskyndade lidande, kunna Ut?»
skotten vid ofvanberörde förhållanden icke dela.
Hvad åter angår statens ifrågasatta rättighet att tillåta sådana visitationer,
så torde endast behöfva erinras, att, då staten, vare sig för beredande af intrader
eller för inhemska näringarnes skydd, ansett sig föranlåten stadga tullafgifter
eller iuförselsförbud, det icke allenast är statens lätlighet utan äfven
dess pligt att bereda åtlydnad af författningarne, på det aktningen för lagarne
tillika med de laglydiges bestånd icke må undergräfvas.
För bedömande af behöfligheten utaf husvisitationernes bibehållande anse
Utskotten sig böra hänvisa till det allmänt kända förhållandet, att, å Sveriges
vidsträckta kuster, lurendrejeri och tullförsnillning svårligen kunna med nära
nog hvilken bevakning som hälst i någon väsendtligare mån förekornmas, och
att, derest lurendrejaren, för åtkommande af den vinst på statens och de laglydiges
bekostnad, han med sin förbrytelse afser, icke blefve underkastad
andra svårigheter, än de med varornas insmugglande i riket förknippade,
lurendrejeriet otvifvelaktigt skulle i betydlig mån tilltaga. Genom de flera
för tullbevakningen inom landet gifna föreskrifter är detta redan erkändt,
och äfven nu hafva Utskotten till besvarande serskild motion om återupplifvande
af den icke läugesedan, såsom hinderlig för inrikes varutiafrken, afskaffade
förpassningsskyldigbeten för åtskilliga varor, som, utan att saltsjön
befares, transporteras inrikes orter emellan. Utan att frånkänna dessa föreskrifter
det värde de förtjena, äro Utskotten likväl ötvertygade, att desamma,
likasom kustbevakningen, icke äro tillräckliga att afhålla från lurendrejeri,
men att deremot farhågan att i magasiner, salubodar eller enskilda boningar
finnas innehafva upplag af lurendrejadt gods i icke ringa mån dertill bidrager.
På grund häraf anse Utskotten sig böra hemställa,
att herr Agrells ifrågavarande motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
4 Be villa.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskollens Betänk.tide, N:o 4-
Och som i gällande författning den skillnad i afseende å visitationsrätten hos
förut för lurendrejeri straffad person och hos den, som icke dei till gjort sig förfallen,
är iakttagen, att ansvaret för visitation i den förres enskilda hus och
boningsrum är lägre än i den seduares, samt någon vidsträcktare olikhet derutinnan,
än berörde författning stadgar, icke synes lämplig,
torde de, i anledning af nämnde motion, af herrar Sundler och
Lagergren, på sä;t ofvanberördt är, förordade förändringar uti ifrågavarande
förordning icke bora af Rikets Ständer antagas.
Stockholm den 30 Juni 1848.
Häremot reserverade sig herr Agrell på de grunder han i sin motion
anfört.
N:o 4.
Ånk. till Exp. Ulsk. den f3o Juni, kt. i e. no,
Metänkande , i anledning af väckta motioner om ändringar i
Kongl, förordningen rörande nederlag och hvad dervid iakttagas
bör, af den t5 Maj i8f3.
Följande inom Borgare-ståndet väckta motioner, rörande ändringar i ncderlags-förordninger»,
hafva blifvit till Beviliuings-utskotlet remitterade, nemligen:
Af herr Rhodin, J , att, då nu gällande nedei lagsrältighet torde blifva
för det allmänna mera gagnande om den utsträcktes till alla de sjöstäder,
sorn deraf kunde sig med fördel begagna samt hvarest tullbevakningen vore
så organiserad att nödig kontroll till betryggande af kronans rätt till tulltntraderne
icke saknades, den i ofvannämnda Kongl, förordning vissa städer
tillerkända rättighet till nederlag jemväl måtte staden Marstrand förunnas;
samt
af herr Stenberg, A. M,, att, på samma skäl, enahanda rättighet nsåtle
beviljas staden Piteå; hvarjemte
herr Norin på de grunder, som af herr Rhodin blifvit framställda,
hemställt, att sådan rättighet och derjemte rätt till kredit-upplag måtte rikets
samtliga stapelstäder beviljas.
Bå, i afseende å det sistnämnda förslaget om beviljande af kredit-upplags-
och nederlagsrätt för samtliga stapelstäder i riket, behofvet och förde
-
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o S. 5
larne af ett sådant allmänt medgifvande icke blifvit ådagalagde, och, hvad
beträffar den ifrågaställda nederlagsrättighelen serskildt för städerna Marstrand
och Piteå, några omständigheter icke uppgifvits, på grund af hvilka dessa
städer företrädesvis borde af en sådan rättighet komma i åtnjutande; så och
då det är de stapelstäder, som dylik rättighet åstunda, obetaget alt derom
hos Kongl. Majit göra underdånig anhållan, hemställa Utskotten,
att de ifrågavarande framslällningarne icke må från Rikets Ständers
sida till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Juni 1848.
Reservation
af herr Rhodin uppå i dess motion anförda skäl.
N:o 5.
Ank ti» Exp. Utsk. den 3o Jani, kl. 2 e. nr.
Utlåtande_, i anledning af väckt förslag om ytterligare kontrollbestämmelser
i afseende på utländska varors införsel och
tullbehandling.
Inom Borgare-ståndet har herr Spångberg, ut i väckt motion, hvilken
blifvit till Bevillnings-utskottet remitterad, hemställt att, dä icke .dia fiån utrikes
ort till inrikes hamnar inkommande artiklar i allmänhet blefve så noggrannt,
som vederborde, till både benämning och verkligt värde af importören uppgifne,
och icke eller till behörigt ställe, såsom packhuset eller tullkammaren,
afförde för att derstädes visitation undergå, ehvad de rnkomme i vanligt emballage
eller bestode af persedlar, inrymde i s. k. kappsäckar, elier angåfvos
att tillhöra en resandes garderob, samt då någon specifikation på dem hvarken
i ortens allmänna tidning eller i den berättelse om importen lill riket,
sorn årligen af vederbörande afgåfves, infördes, och icke helfer den persons
namn uppgåfveg, för hvats räkning införseln sket!, härtill syftande erforderliga
föreskrifter och kontroller måtte, i sammanhang med de flere öfriga,
hvilka, i och för en ändamålsenlig tillämpning af den blifvande tulltaxui,
kunde anses behoflige, varda fores ta g ne.
Då motionären icke närmare ådagalagt i hvad män underlåtenhet eger
rum i författuiugarnes tillämpnbg vid utrikes ifrån kommande varors specih
-
6 Sevilla.-, Lag- samt Allm, B:sv.- och Ekon.-TJt skottens Betänkande, IV.o 6,
kadon, undersökning och tullbehandling, och icke heller afgifvit något fullständigt
förslag till de ytterligare kontrollbestämmelser, sora han förmenat i
berörda hänseenden vara nödige, hafva Utskotten ansett sig sakna anledning
att å motionen tillstyrka afseende, utan hemställa,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Juni 1848.
N:o 6.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Juni, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om återinförande af
tullboms-bevakningen i Stockholm m. m.
Sedan den bevakning, hvilken vid Stockholms tullar varit inrättad för
att förekomma införandet af olofligt gods, blifvit upphäfd och en så kallad
rörlig tullbevakning i stället införd, har inom Yällofl. Borgare-ståndet herr
Spångberg, som ansett detta sednare slag af bevakning vara utan allt ändamål
och blott underlätta trafiken med lurendrejadt gods, uti aflemriad motion,
hvilken blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet remitterad,
tillstyrkt att bevakningen vid hufvudstadens tullar måtte åter införas sådan
den sedan längre tid tillbaka varit inrättad, så mycket hellre, som de trafikerande
utan knot underkasta sig visitation i tullen, emedan den träffade
alla utan undantag, hvaremot man icke utan o vill ja sage sig antastad på landsvägen
för de obehagligheter sådant medförde och dervid mången oskyldig
blefve behandlad som lagbrytare. — I sammanhang härmed har herr Spångberg
föreslagit, att, då varuinförseln vid Riddarholmshamnen med ångfartygen
sommartiden vore högst betydlig, ett mindre packhus måtte af tullmedlen
derstädes uppbyggas samt en kontrollör anställas, under hvars uppsigt varuundersökningen
vid denna hamn borde ske.
Sammansatta Utskotten hafva, med hänsigt till olägenheten för resande
att uuderkastas visitation vid landttullarne, samt då upphörandet deraf och inrättandet
i stället af en rörlig tullbevakning så nyligen egt rum att om förändringens
större eller mindre ändamålsenlighet ännu icke lärer kunna anses
hafva vunnits någon på erfarenheten grundad kännedom, funnit sig
böra afstyrka ali åtgärd i anledning af berörde del af motionen.
BevillnLag- samt Allm. Eesv.- och Ekon.-Utskottens Betänkandej IV.-o 7. 7
Äfvensom, och då de ifrågaslällde åtgärderne, att uppföra ett packhus
vid Riddarholmen och derstädes anställa en kontrollör, synas destomindre af
behofvet påkallade, som sjöfart till Riddaiholmen blott eger rum från inrikes
orter och endast ett mindre antal af de fartyg,, sona der lägga till, passera
Östersjön, Utskotten ansett sig böra hemställa,
att icke eller denna sednare del af den förevarande motionen må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Juni 1848.
N:o 7.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Juni, kl. 2 e. m.
Betänkande j i anledning af väckt motion dels om förändring af
6 och 58 SS uti seglation sordningen den i5 Maj 18 f3, och
dels om utvidgande af Kongelfs nuvarande tullkammareområde.
Enär genom Kongl. Maj:ts förnyade nådiga seglationsordning af den 15
Maj 184-3 föreskrifves, i 6 §, att, vid inlopp till staden Kongelf, skeppare ej
må taga annan farled än genom stora Kalfsund, samt uti 58 §, att vid utgåendet
annan farled icke heller må begagnas; men genom Kongl. General-tullstyrelsens
cirkulär den 8 Juli 1843 blifvit förklaradt, att den visitation, som,
enligt 105 § af tullverkets tjenstgörings-reglemente den 1 Oktober 1831 samt
53 § seglationsordningen den 28 November 1835 å lastningsorten borde ske,
icke vidare skulle ega rum, och deraf således syntes följa, alt dylik visitation
vid utloppsstation jemväl upphört, har herr Rhodins J.j uti väckt motion,
hvilken från Yällofl. Borgare-ståndet blifvit till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet remitterad, hemställt, att från Kongelf utklarerade inländske
samt andra sådana nationers fartyg, hvilka njuta enahanda förmåner som
Svenska, måtte varda berättigade att hädanefter, om vederbörande befälhafvare
å dessa fartyg finna sådant för sig ändamålsenligt, utlöpa genom Götha
eif förbi Götheborg och Klippan, derest icke destoheldre en allmän föreskrift
i delta hänseende äfven i afseende på andra städer, der enahanda förhållande
förefunnes, borde meddelas.
8 Bevilln.-j Bag- samt Allm. Ees v.- och Ekon.-Utskoltens Betänkandej N;o 7.
I sammanhang härmed och då gränslinean för Kongelfs tullkammareområde,
enligt Kong1. Muj:ts befallningshafvandes i Götheborg skrifvelse den
8 Augusti 1787, ginge tili Kalfsund i vester, från Kalfsund till och med Rörö
norr ut och från Rörö till och med Brattön öster ut, hvilken gräns ytterligare
blifvit genom Kongl, resolutionen den 24 Februari 1790 till underdånig
efterrättelse fastställd, men samma område sedermera, enligt lulldistrikt-chefsembetets
i Götheborg skrifvelse den 11 Mars 1842, blifvit betydligen inskränkt,
har motionären anhållit att förnyadt stadgande måtte meddelas derom, alt
Kongelfs stads tullkammare-område skall oförändradt förblifva sådant detsamma
uti ofvan åberopade skrifvelse den 8 Augusti 1787 samt Kongl, resolutionen
den 24 Februari 1790 blifvit lill sina gränser bestämdt.
Beträffande först det väckta förslaget, att, med ändring af föreskrifterne
i 6 och 58 §§ seglationsordningen, skeppare i allmänhet, eller åtminstone
hvad staden Kongelf anginge, måtte befrias från skyldigheten att begagna endast
de i förstnämnde § bestämda farleder, så, enär berörda »inskränkningar
funnits för tullbevakningens behöriga handhafvande erforderliga, och det hinder,
som derigenom kan uppkomma, icke torde vara af serdeles betydenhet,
anse Utskotten sig sakna giltig anledning att detta förslag understödja, och
hemställa alltså
att denna del af motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Och hvad sedermera angår frågan om reglerandet af Kongelfs tullkammares
område, torde Rikets Ständer finna detta vara ett ämne, som icke
lämpligen bör utgöra föremål för Rikets Ständers behandling, hvadan Utskotten
å
framställningen derom afstyrka allt afseende.
Stockholm den 30 Juni 1848.
Reservation
af herr Rhodin uppå de i motionen anförda skäl.
N:o 8.
Be.villn.-y
N:o 8.
Ant. till Exp, Utsk. den 3o Juni, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl,
stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas
bör, samt om inrikes tullförpassning och tullbevakning, af
den i5 Maj i8/j3.
Inom Vällofl. Borgare-ståndet hafva följande till A-Hmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet remitterade motioner blifvit i förenämnda hänseende väckta,
nemligeu af:
l:o herr C. J. Kock, som, under förutsättning, att åtskilliga varuartiklar,
såsom kaffe, sprit, tobak och vin m. fl., hvilka, efter hvad allmänt bekant
vore, under nästlidet år, oaktadt, tullpersonalens vaksamhet och nit, utgjort föremål
förstärk insmuggling, fortfarande blefvo vid höga tullafgifter bibehållna,
föreslagit underdånig framställning till Kongl. Maj:t att, med ändring af 2 §
i 1843 års fot passningssladga, fcreski ifterna i samma § af förpassningsstadgau
den 28 November 1835 måtte till gällande kraft åter upplifvas, så att
de, enligt nyssnämnda lagrum, förpassnings-skyldighet underkastade varor
hädanefter icke mätte, utan medföljande behörig förpassning, få föras inrikes
orter emellan i större qvantiteler, än sagde § bestärnde; till stöd för hvilket
förslag, deri herr Almgren iustämt, åberopats de skäl, som finnas anförde i
en af herr E. G. Lindström under nästiidne riksdag i enahanda syfte väckt
motion; och
2:o herr P. O. Norin, som, med åberopande af sin, under nyssnämnde
riksdag, väckta motion, att, till undanrödjande af de flera olägenheter, som
för trafikerande uppkomma genom stadgandet i 22 § förpassningsstadgan om
åliggande för seglande fartyg att vid Furusunds tullkammare anlägga, befrielse
från all tullbehandling vid Furusund måtte medgifvas för sjöfart endast
emellan Stockholm och andra inrikes orter, och enär denna motion då till
stor del vunnit Rikets Ständers bifall, på sätt deras underdåniga skrifvelse
af den 5 Maj 1845 utvisade, men någon förändring i det anmärkta förhållandet
likväl ännu icke inträffat, förnyat sin berörda framställning.
Bih. lill R. St. Prot. 0°b 1848* 5 Sami. 2 Afd. 7 Haft.,
2
10 Bcvilln.-j Lag- sami Allm, Bes v.- och Ekon.-Utskott lis Betänkande, N:o 6,
Hvad nu angår den förstnämnda af dessa motioner, hafva Utskotten, di
upphörandet af den, genom 1835 års förpassnings stadga föreskrifna, förpassningsskyldighet
å vissa artiklar vid fart endast å insjöar, floder och kanaler,
samt under forsling landvågen, hvilken förpassnings-skyldighet onekligen medfört
icke ringa olägenhet och tidsutdrägt för de trafikerande, ingalunda synes
hafva ulöfvot någon menlig verkan, vare sig till förlamande af tullverkets
beslagsåtgärder eller till befrämjande af smyghandeln med de varuartiklar,
för hvilka denna kontrollanstalt egde rum, och hvaraf införtullningarne sedermera
icke obetydligt ökats, hvadan Rikets Ständers vid förra riksdagen
gjorda anhållan om upplifvande af de äldre föreskrifterna i berörda hänseende
icke vann Kongl. Majrts nådiga bifall, samt då icke heller förändrade förhållanden
sedermera inträffat, ansett sig böra hemställa,
»tt herr Kocks berörda motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Beti äflande åter herr Norins motion, åsyftande uppbäfvande af stadgandet
i 22 § förpassnings-stadgan, med afseende på åliggandet för seglande fartyg,
alt vid Furusunds tullkammare anlägga, hafva Utskotten, jemte erinran,
att Kongl. Maj:t redan under den 26 Juli 1834, uppå gjord underdånig ansökning,
funriil godt i nåder förklara, dels att slik befrielse vid inkommandet
ieke kunde medgifvas och dels att inrikes seglande skeppare tills vidare
frikallades från skyldigheten att vid utgåendet ankra utanför Furusunds tullplats,
men med förbindelse alt med båt uppsända sina förpassningar till
tullkammarens påteckning, funnit sig böra instämma uti, och, såsom deras egen
mening, åberopa de sammansatta Utskottens yttrande vid förra riksdagen,
nemligen, att då, hvad först angår till Stockholm inkommande fartyg, genom
då anställd visitation kan, om ej alltid, dock i de flesta fall utrönas,
om oloflig varutransport bedrifves, samt, derest visshet härutinnan icke genom
undersökningar kunnat vinnas, tillfälle likväl genom anläggandet bereddes att,
der så nödigt pröfvas, låta serskild tullbevakning genom skärgården till Stockholm
medfölja, så ock enär icke annorlunda än genom tilläggning vid tullkammaren
kan inhfemtas om fartyg ankomma från inrikes eller utrikes ort,
anse Utskotten föreskriften böra såsom en nödig kontroll tillämpas vid inkommandet,
och hemställa derföre,
att motionen i denna del icke må föranleda till någon åtgärd.
Men vidkommande sedermera utgående fartyg, så, och då någon kontroll
icke synes ligga i blotta påtecknandet af förpassningshandlingarne, utan att
Bevilln.-j Lag- samt Allm.- Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkandtj N.o 8, 11
dessas riktighet genom anställd visitation kan utrönas, finna Utskotten skäl
vara för handen tillstyrka,
att förnyad underdånig anhållan må hos Kongl. Maj:t göras, att
från Stockholm till annan inrikes ort gående fartyg må varda från
all slags tullbehandling vid Furusunds tullplats befriade.
Stockholm den 30 Juni 1848.
STOCKHOLM, ecksteirska boktryckeriet, 1848.
Bevilln.-f Lag- samt Alim. Besv.- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.-o g. 1
N:o 9.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 Juli, kl. io f. m.
Utlåtande j i anledning af väckta förslag rörande enskilde Banker*
J å sätt redan blifvit i Bevillnings-utskottets betänkande N:o 9, angående
grunderna för allmänna beviilningen, anfördt, hafva, i sammanhang med gjorda
framställningar angående bevillning af enskilda banker, förslag blifvit väckta
: af herr von Hohenhausen 3 M. S.} att den bevillning, som komme att
af dessa banker utgöras, borde ingå till Rikets Ständers Bank, för att användas
till inköp af silfver; af Anders Gunnarsson från Elfsborgs län, alt hos
Kongl. Maj:t måtte göras underdånig anhållan, att, efter slutet af de för privatbankerna
redan beviljade oklrojer, förnyade oktrojer icke må dessa banker
medgifvas, eller åtminstone ej utan serskilda förbehåll, nemligen: att ej få utgifva
sedlar å lägre valör än 6 r:dr 32 sk.; att de böra till riksbanken årligen
betala 1J procent af deras högst utelöpande kreditsedelslock, samt antingen
inom riksbanken eller i dess granskap hålla växlingskontor, äfvensom förskaffa
sig krediti vrätt i riksbanken; af Lars Olsson från Stora Kopparbergs län,
att förnyad oktroj icke måtte beviljas för någon gammal bank och icke heller
någon ny bank få bildas, samt att de, som redan finnas, måtte upphöra så
Snart sådant blefve möjligt; samt af Jonas Pettersson från Calmar län, att
då, genom 62 mom. af Ko igl. kungörelsen den 1 Augusti 1845, angående bankoverkels
styrelse och förvaltning, vore, i fråga om så kallad straffränta för lån.
ur bankodiskonten, stadgadt, att sådan ränta, nemligen 3 procent utöfver den i
allmänhet bestämda, icke påföres under de första fjorton dagarne efter förfal»
lodagen, derest lånet under dessa fjorton dagar varder inbetaldt eller omsatt,
samt, äfven om liqvid uteblifver, upphör att beräknas tre månader efter förfallodagen,
eller, i händelse låntagaren dessförinnan råkar i konkurstillstånd, å den
dag, då konkursen anses börjad, men privatbankerna, hvilka icke syntes i detta
hänseende böra gynnas med större förmoner, än dem, som åtnjutas af bankodiskonten,
likväl uppbure öfverränta ända från förfallo-till betalningsdagen, Rikets
Ständer måtte uttala den åsigt, att berörde för beräkning af straffränta å diskontlån
medgifna lindring, borde blifva gällande äfven för privatbankslån,
så alt det härutinnan anmärkta missförhållandet mätte för den återstående tiden
af dessa inrättningars tillvaro varda afhjelpt.
Bih. till R. St. Erot 1847 ock 184$ * Sami. 2 Afd. 8 Haft. i
2 Bevilln.-j Lag- samt Allm, Eesv.- och Ekon,•Utskott.ns Utlåtandet N:o Q,
Som Bevillnings-utskoltet, till hvilket de motioner, hvari dessa framställningar
innefattas eller af hvilka de föranledts, blifvit remitterade, icke, enär
dermed afses, dels användandet af statens inkomster, dels föreskrifter rörande
enskilda hankers tillvaro och verksamhet, ansett sig tillkomma att ensamt
behandla dessa frågor, så har sammanträde i sådant afseende egt rum med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, dervid dessa frågor tagits i gemensamt
öfvervägande.
Beträffande dervid först herr von Hohenhausens ofvanberörda yrkande,
att bevillningen af de enskilde baukerne måtte användas till inköp af silfver
och för sådant ändamål ingå till riksbanken, äfvensom Anders Gunnarssons
dermed i viss mån likartade framställning, att privatbankerna borde till riks'-  banken erlägga viss procent af deras kreditsedelstock; så enär den beskattning,
som må kunna enskilda banker under en eller annan titel åläggas, lärer hädanefter
som hittills blifva erforderlig för fyllandet af statens allmänna behof,
hafva Utskotten icke funnit skäl härå tillstyrka bifall, utan hemställa,
alt hvad sålunda blifvit föreslaget icke må till någon Riktis Standers
åtgärd föranleda.
Vidkommande dernäst de af Anders Gunnarsson och Lars Olsson gjorda
framställningar, att nya oktrojer icke måtte hvarken för de nu varande
privatbankarne eller för några nya beviljas; så enär Rikets Ständer, med godkännande
af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens betänkande
N:o 18, i anledning af väckt fråga att oktrojer för privatbanker icke vidare
må beviljas, beslutat; ”alt, uti underdånig skrifvelse, bos Kongl. Maj:t
anhålla, dels att Kongl. Maj:t täckes låta i nåder utarbeta och för Rikets
nästsammanträdande Ständer framlägga förslag om åtgärders vidtagande, hvarigenom
penningerörelsen i landet på säkrare och mera bestående grunder må
kunna så ordnas, att, vid de nu stadgade oktrojtidernes slut, privalbankerne,
utan olägenhet för det allmänna, må kunna upphöra, dels ock att, under tiden
till nästa riksdag, oktrojer för nya privatbanker icke må meddelas, anse
Utskotten någon vidare åtgärd
i anledning af Anders Gunnarsons och Lars Olssons berörde framställningar
icke erfordras;
Och som, hvad serskildt angår Anders Gunnarsons yrkande, att privatbankerne
icke måtte få utgifva sedlar å lägre valör än 6 r:dr 32 sk. och
vara pligtige att i granskapet af riksbanken hålla växlingskontor, så enär, genom
den af Kongl. Maj:t, uppå Rikets Ständers vid sisth riksmöte gjorda underdåniga
anhållan, under den 9 Januari 1846 utfärdade nådiga kungörelsa
angående enskilda banker, är vordet stadgadt, alt dc lägsta sedelvalörer, som
Bevilln.-j Lag- samt Allm.- Besv.- och Ekon.-Vtskollens Vtlåtandej IV,-o Q. 3
af dem må utgifvas, efter 1850 års utgång, icke få understiga det nu föreslagna
belopp af 6 r:dr 32 sk. samt, enligt hvad kändt är, dessa banker bär i
bufvudstaden bålla ombud för inväxling af deras sedlar med riksmynt, hvilket
sedlarnes kredit och således bankernes egen fördel tvifvelsutan mera äu
något formligt förpligtande gör för dem nödvändigt, finna Utskotten sig icke
eller å dessa förslag böra tillstyrka vidare afseende, utan hemställa,
att jemväl ifrågavarande yrkanden af Anders Gunnarsson icke må
föranleda till någon åtgärd.
Hvad slutligen beträffar Jonas Petterssons framställning, att de enskilde
bankerne icke måtte ega uppbära straffränta u-uder längre tid eller andra vilkor
än riksdiskonten, och hvad härutinnan blifvit dem medgifvit afbjelpas för
den återstående tiden af deras tillvaro, förekommer väl, alt, uti reglementena
för en del enskilda banker, dem blifvit tillagd vidsträcktare rätt i afseende
å beräknandet af öfver! äntå, än som för riks-bankodiskonten och andra enskilda
banker eger rum; men som sådant skett utöfver och i strid med Kongl,
kungörelserna af den 14 Januari 1824 och 9 Januari 1846, angående enskilda
banker, deruti, bland annat, redan finnas föreskrifvet, att endast samma öfverränta
, som för riks-bankodiskonten är stadgad, får af enskild bank beräknas,
hvadan detta förhållande ock utgjort föremål för anmärkning i annan ordning,
nemligen från Konstitutions-utskottet; så och enär berörde af Kongl.
Majit en gång gjorda medgifvande likväl icke lärer kunna återtagas, anse Utskotten
något vidare härvid icke kunna åtgöras, utan torde alltså
Jonas Petterssons berörde hemställan böra förfalla,
Stockholm den 6 Juli 1848.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Bevilln-., Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N;o 10. \
\:o ao.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Juli, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-ståndens olika beslut, angående
grunderna och vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin.
Vid förehafvande af Utskottens utlåtande, N:o 2, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottens betänkande N:o 1, angående grunderna
för rättigheten att tillverka och omdistillera samt i minut försälja bränvin,
äfvensom för beskattningen dervid, tillika med bifogadt förslag till förordning,
angående grunderna och vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin, hafva Riks-stånden, enligt till Utskotten ankomna protokolls-utdrag,
i vissa delar stadnat i skiljaktiga beslut; och får Utskotten i anledning deraf,
jemlikt 73 § Riksdags-ordningen och 71 § Regeringsformen, härmedelst
afgifva förslag såväl till sammanjemkning af de olika meningarna
som ock till voteringspropositioner i frågor af bevillningsnatur, hvilka böra
af förstärkt Stats-utskott afgöras.
/ och 8.
Preste- och Borgare-stånden hafva godkänt Utskottens sednare förslag
i I § 2 mom. samt 8 §, hvarigenom bränvinsbränningstiden blifvit indelad
i trenne terminer af 2 månader i hvardera, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-ståndet, medelst antagande af 2 g i Utskottens vid
betänkandet N:o i fogade förslag till förordning, angående tillverkning och
omdistillering af bränvin, beslutat, att tiden för bränvinsbränningen skulle
indelas i sex serskilda terminer af en månad i hvardera; och som tvenne
Riks-stånd sålunda godkänt Utskottens förslag, anse Utskotten sig böra
hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet må
inbjudas att förena sig med Preste- och Borgare-stån
den
om antagande af Utskottens förslag i utlåtandet N:o
Bilt. till B St. Prof. 1847 och 1848. 5 Sami. 2 Afd. 9 Haft.
1
2 B erilin.-, Lag- samt Allm. Bese- och Ekon.-Utskoltens Memorial, N:o JO.
2, att tiden för bränvinsbränningen rnå indelas i 3 terminer
af 2 månader i hvardera.
Skulle åter hvarken Ridderskapet och Adeln eller Bonde-ståndet antaga
nämnde inbjudning och följaktligen två Stånd komma att stadna mot
två, anse Utskotten,
att, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, frågan om förändring
i nu gällande stadgande, rörande de för bränvinsbränning
tillåtna månaders indelning i 2:ne terminer,
komma att förfalla, samt 8 § i Kongl, förordningen den
13 Juni 1845, angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin, att oförändrad bibehållas.
Utskottens förslag i 3 mom. af 1 § om rättighet för den bränvinsbrännare,
som sådant åstundar. att börja bränvinsbränningen den 15 Oktober
i stället för den 1 November är af alla fyra Stånden godkändt, endast
med den skiljaktighet i afseende å redaktionen, som varit en nödvändig
följd af de olika besluten, angående bränvinsbrännings-terminerna; och som
redaktionen af detta mom. är beroende af Rikets Ständers beslut i sistberörda
hänseende, hemställa Utskotten,
att, i händelse Rikets Ständer besluta, att, på sätt Utskotten
i utlåtandet N:o 2 föreslagit, tiden för bränvinsbränningen
skall indelas i tre terminer, ifrågavarande
mom. må erhålla den i Utskottens, vid utlåtandet N:o 2
fogade, förslag till förordning uppgifna redaktion;
hvaremot, i händelse nu gällande stadgande angående bränvinsbränningstidens
indelning i 2 terminer kommer att bibehållas, mom. torde få antagas
till följande lydelse:
åstundar någon att börja bränvinsbränningen den 15 Oktober
i stället för den 1 November, må sådant, efter hos
Konungens befallningshafvande derom gjord anmälan, stå
honom öppet, i hvilket fall (le tvenne sista månaderna af
året räknas från den 15 Oktober till den 15 December.
Tvenne Riksstånd, nemligen Borgare- och Bonde-stånden, hafva godkänt
Utskottens förslag till förändrad redaktion af 4 § 1 och 2 morn., deremot
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet antagit 4 § i Kongl,
förordningen den 13 Juni 1845, angående vilkoren för tillverkning och
/{erilinLag- samt Allm. B esf - och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 10. 3
försäljning af bränvin, oförändrad; och som två Stånd sålunda stadnat m«.t
två, kummer den föreslagna förändringen, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
att förfalla och 4 § i nu gällande förordning att oförändrad
bibehållas.
Vidare hafva Borgare- och Bonde-stånden godkänt Utskottens förslag,
att 9 § i Kongl, förordningen den 4 3 Juni 4845 borde utur den nya
förordningen uteslutas; men Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
halva, i öfverensstämmelse med nämnde Stånds beslut, angående 4 §, ansett
förstnämnda $ böra bibehållas, Preste-ståndet med uteslutande af orden:
”med afdrag af kokrum för hvarje panna” och Ridderskapet och Adeln
med utbyte af nämnde ord emot orden: ”med afdrag af kokrum för pannervmden”;
och då två Stånd sålunda, i afseende a §:ns bibehållande eller
uteslutande, stannat emot två, så torde,
jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, den föreslagna förändringen
komma att förfalla samt 9 § i Kongl, förordningen
den 4 3 Juni 4845, angående tillverkning och försäljning
af bränvin, komma att bibehållas.
Vidkommande åter de af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
uti förevarande § föreslagna förändringar, rörande beräkningen af kokrummet,
så enär Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, under förutsättning,
att det af friherre Raab' föreslagna serskilda moment till 27 § blifver
antaget, äro i afseende å sjelfva saken, nemligen beräkningen af kokrummet,
uti förevarande fall ense, men den al Ridderskapet och Adeln antagna
redaktionsförändring i 9 § synes ega företräde framför den af Presteståndet
föreslagna, anse Utskotten sig böra hemställa,
huruvida icke Preste- samt Borgare- och Bonde-stånden
skulle vilja förena sig med Ridderskapet och Adeln
i afseende å redaktionen af 9 § i nu gällande förordning,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin.
Skulle åter Borgare- eller Bonde-ståndet icke antaga inbjudningen, så
lärer, derest icke det af friherre Raab till 27 § förestagjia tillägg skulle
blifva antaget, denna fråga, såsom inverkande på beskattningens belopp,
icke kunna annorledes än genom votering i förstärkt Stats-utskott afgöras,
hvadan Utskotten få uppmana sistnämnda tvänne Riksstånd, hvilka ansett
ifrågavarande § böra uteslutas och följaktligen icke kommit i tillfälle att
angående redaktionen sig utlåta, att derom meddela yttrande, hvarförurtcau
4 BévlllnLag- samt Allm Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 10.
Utskotten icke kunna afgifva förslag till voteringspropositioner i denna
fråga.
§ 11. morn. 1.
Detta mom. liar af Ridderskapet och Adeln blifvit antaget till följande
lydelse: ”Med enkel bränvinsbränningsredskap förstås en sådan, som
består af en panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande såkallad
hatt och alkvlningsredskap för den uppkommande bränvinsimmans afkylande.
Pannan får ega hvad form som helst, med iakttagande deraf i afseende
på pannor, sorn hädanefter stämplas, att höjden, mätt å lägsta stället
å densamma, skall vara minst 1/6:del af diametern; hatten, inberäknadt
löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan med afkylningsredskapen
eller mäskvärmaren, får icke, utan med vilkor, som i 15 § 2 mom.
säges, innehålla mer än 3/4:delar af pannans rymd.”
Preste-ståndet har antagit ifrågavarande mom. till enahanda lydelse
med hvad Herr friherre Baab i sin vid utlåtandet N:o 2 fogade reservation
föreslagit, hvilket förslag endast skiljer sig från den af Ridderskapet och
Adeln antagna redaktion i den omständighet, att höjden af pannor, som hädanefter
stämplas, skall, mätt på lägsta stället, vara minst 1/o:del af diametern,
i stället att Ridderskapet och Adeli) antagit denna bestämmelse till
1/6:del.
Borgare-ståndet har äfven antagit ifrågavarande mom. i enlighet med
Herr friherre Baabs vid utlåtandet N:o 2 fogade reservation, likväl med
uteslutande af vilkoren för pannans form, eller orden: ”med iakttagande
deraf, i afseende på pannor, som hädanefter stämplas, att höjden, mätt å
lägsta stället af densamma, skall vara minst l/o:del af diametern”.
Bonde-ståndet har deremot godkänt Utskottets förslag i utlåtandet
N:o 2; och som Borgare-ståndets mening hufvudsakligen öfverensstämmer
med Utskottens förslag med allenast någon förändring i redaktionen, samt
Utskottens förslag, som till alla delar öfverensstämmer med motsvarande
stadgande i 12 § af 1845 års författning, sålunda är vordet af tvenne Riksstånd,
nemligen Borgare- och Bonde-stånden, i hufvudsaken antaget, anse
Utskotten,
att Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets sinsemellan
skiljaktiga beslut om förändring i nu gällande
stadgande i ämnet böra förfalla;
I
Bevilln-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Ulskotlens Memorial, N:o 10. 5
men då Borgare-ståndets mening innefattar en ändamålsenlig förbättring
och förtydligande i redaktionen af ifrågavarande morn., anse Utskotten sig
böra hemställa till de öfriga Riksstånden
att förena sig med Borgare-ståodet i afseende å redaktionen
af 11 § 1 mom. i Utskottens vid utlåtandet N:o
2 fogade förslag till förordning, angående vilkoret! för
tillverkning och försäljning af bränvin.
12 §.
Bonde-ståndet har godkänt 12 § i Utskottens förslag, som innefattar
åtskilliga förändringar i 13 § af nu gällande förordning, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, bland hvilka den hufvudsakligaste
förändringen innefattas i beslutet, att ånga icke får användas till 1 :a och
2:a klassens redskap, hvaremot Ridderskapet och Adeln antagit sistnämnda
§ i nu gällande förordning med tillägg af tvenne så lydande momenter:
a)
”Då mäskvärmare begagnas, må ånga hvarken från bränvinspanuan,
eller på livad annat sätt som helst, insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna
mäsken, utan blott derigenom ledas medelst rör;” och
b) "Vid redskap i 1:a och 2:a klassen får hvarken i mäskvärmaren eller
annorstädes lankruin inrättas, ej eller spritångorna, sedan de utgått från
hattröret, ledas i uppåtgående riktning.”
Preste-ståndet har jemväl bibehållit 13 § i 1845 års förordning, men,
med tillägg af följande, utaf Utskotten föreslagna, moni.: ”vid sådan redskap,
hvartill rektifikations-apparat ej är uppgifven, må sprit-ångorna, sedan de
utgått från hattröret, hvarken i mäskvärmaren, eller annorstädes, ledas i
uppåt gående riktning.”
Borgare-ståndet deremot har godkänt Utskottets förslag i 12 §, med
undantag af 3. och 4. mom. utaf vilkoren för bränvinsbränningsredskapens
begagnande, i hvilkas ställe Borgare-ståndet antagit de utaf Ridderskapet
och Adeln föreslagna, här ofvan under Litt. a och b omförmälda mom.
Då redaktionen af 1 mom. utaf de i 12 § förekommande stadganden,
rörande vilkoren för bränvinsbränningsredskapens begagnande, är beroende
af Riksståndens beslut angående beskattningen för bränvinsbränningen, så
lärer deraf följa,
att, i händelse Rikets Ständer antaga Utskottens förslag till
tariff på pamrerymds-afgiften, ifrågavarande moment kommer
att erhålla den lydelse, Utskotten i deras, vid Utlå
-
6 Bertlin.-, Lag- samt Allni. Besv.- och Ekon-Utskottens Memorial, N:o 10.
tandet N:o 2 fogade förslag till förordning uppgifvit:
hvaremot, i händelse den af friherre Baab föreslagna beskattningstariff
kommer att blifva den gällande,
momentet blifver lika lydande med motsvarande stadgande i 13 § af Kongl,
förordningen den 13 Juni 1845, angående vilkoren för tillverkning oell
försäljning af bränvin.
Beträffande åter 3 och 4 moni., så enär de af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-ståndet antagna, under litt. a och b här ofvan uppgifna
förslag till ifrågavarande moment, endast innefatta en förbättring och
ett förtydligande af berörde utaf Utskotten föreslagna, samt af Bondeståndet.
och, hvad 4 mom. angår, äfven af Preste-ståndet godkända stadganden,
anse Utskotten sig böra hemställa,
att Preste- och Bonde-stånden må förena sig med Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet i afseende å
redaktionen af ifrågavarande moment.
Hvad slutligen angår sista mom. af 12 §, så enär detta mom. blifvit
af 2:ne Riks-stånd, nemligen Borgare- och Bonde-stånden, godkändt, samt
stadgandet tillkommit i ändamål att förebygga ett kändt missbruk , hemställa
Utskotten,
huruvida icke Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet,
hvilka uteslutit ifrågavarande morn., skulle vilja
förena sig med Borgare- och Bonde-stånden om detsammas
antagande.
§ 15.
Vid denna §, som i Utskottets förslag är ord för ord lika lydande
med 16 § i Kongl, förordningen den 13 Juni 1845, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, har hos Ridderskapet och
Adeln den förändring i 1 mom. blifvit föreslagen, att sista meningen, sorn
börjar med orden: ”Om hatten är försedd’’ etc., skulle uteslutas; men som
de öfriga 3:ne Riks-stånden antagit 1 mom. af 15 § oförändradt,
lärer Ridderskapets och Adelns berörda förslag komma
att förfalla.
Hvad åter angår 2 morn., så har detta mom. endast blifvit af Bondeståndet
godkändt; hvaremot de öfriga 3:ne Riks-stånden ansett första meningen
i 15 § 2 mom. böra utbytas mot följande stadgande: ”Hatten med
ångrör skall äfven till hela sitt kubikinnehåll uppmätas och, om den inne
-
lierilln-, Lag- samt Altin. Be sv.- och Ekon’,-lisli•of/ens Memorial, N:o 10. 7
håller mer än 3/4: del ar af pannans rymd, 4/7:delar af öfverskotta läggas
till pannerymden”; och som detta förslag, hvilket endast innefattar ett förtydligande
af nu gällande stadgande i ämnet, på sätt förrberördt är, af 3:ne
Riks-stånd blifvit antaget,
lärer detsamma komma att, med kraft af Rikets Ständers
beslut, blifva gällande.
Arid 16 §, som jemväl är lika lydande med motsvarande 17 § i nu
gällande förordning, hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-stånden beslutat, att näst efter orden: ”stängselskifva” böra tilläggas
orden: ”lösa hattrör” eller, såsom Preste-ståndet uttryckt sig, lösa
ångrör, hvaremot Bonde-ståndet godkänt Utskottens förslag; och som,
under förutsättning, att Preste-ståndet, hvars förslag icke synes innefatta
någon annan skiljaktighet emot Ridderskapet och Adelns samt Borgareståndets,
än i afseende å benämningen af ifrågavarande rör, förenar sig
med sistnämnde 2:ne Riks-stånd i berörde hänseende, förslaget sålunda
blifvit af 3:ne Riks-stånd godkändt, hemställa Utskotten.
att det föreslagna tillägget af orden "lösa hattrör” näst
efter ordet ”stängselskifva" i 16 § må anses vara af
Rikets Ständer antaget.
Vid 25 § 2 mom. har Borgare-ståndet anmärkt, att ordet: ”anledning”,
som förekommer på 4:de raden af morn., borde utbytas mot ordet ”ledning";
hvilken anmärkning respektive medstånden lära godkänna.
§ 27.
Borgare- och Bonde-stånden hafva godkänt Utskottens förslag
i 27 § med deruti intagna tariff på pannerymdsafgiften; hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet antagit den af Friherre Raab, uti
hans vid Utskottens utlåtande N:o 2 fogade reservation, föreslagna tariff
för pannerymdsafgiften samt godkänt Herr Friherrens förslag till redaktion
af 27 §, äfvensom det af honom föreslagna tillägg af ett serskildt mom. i
densamma, af följande lydelse:
”Då någon å en tomt, eller i en byggnad, eller under samma tak, eller
å samma egendom, begagnar liera pannor till bränvinsbränning, hvilkas
rymd enligt 9 § skall sammanslås för debiteringen, iakttages härvid, dels
att kokrummet icke afdrages af hvardera pannan, utan af sammanslagna
pannerymden, dels att tillökning i skatt för mäskvärmare eller rektifikationsapparat,
eller anbringandet af båda delarna, beräknas endast för den panna,
hvartill dylika apparater begagnas. Den sålunda uträknade afgiften för
8 Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 10.
sammanslagna panneiymden skall böjas med 33 \ procent, om den är fördelad
i 2:ne pannor; med 66 f procent, om den är delad i 3:ne; med 100
procent, om den är delad i 4, o. s. v.”
Enär de i detta moment föreslagna stadganden kunna ega tillämpning
äfven å Utskottens förslag till beskattnings-tariff, så anse Utskotten sig
böra hemställa,
att Borgare- och Bonde-stånden må förena sig med
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet om antagandet
af ifrågavarande af Herr Friherre Baab föreslagna
tillägg till 27 §.
Skulle åter Borgare- eller Bonde-ståndet icke antaga inbjudningen,
så och då denna fråga, såsom inverkande på beskattningen, är af bevillnings
natur och följaktligen icke kan annorledes, än genom votering i förstärkt
Stats-utskotl, afgöras, få Utskotten, för sådant fall, föreslå följande voteringsproposition:
1
:o
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, godkänner
det af Herr Friherre Baab uti Friherrens vid utlåtandet N:o 2
fogade reservation föreslagna tillägg af ett serskildt moment till 27 §,
voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Pierr Friherre Baabs berörde förslag om ett serskildt
mom. till 27 § att förfalla.
Beträffande vidare frågan om beskattningen, så och enär, i händelse
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet icke skulle vilja förena sig
med Borgare- och Bonde-stånden om antagande af Utskottens förslag i
27 § med deruti införda tariff på pannerymds-afgiften , votering i denna
fråga måste i förstärkt Stats-utskott anställas, få Utskotten, härmedelst
föreslå följande voterings-proposition:
2:o
Den, som bifaller sammansatta Utskottens af Borgare- och Bondestånden
-
B ev ilin.-, Lag- sami Allm. Best.- och Ekon-Viskottens Memorial, N:o 10. 9
stånden godkända förslag vid utlåtandet N:o 2, i 27 §, med deruti införda
tariff på pannerymds-afgiften, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Herr Friherre Baabs af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet godkända och i Friherrens vid utlåtandet N:o 2 fogade
reservation uppgifna förslag till tariff på pannerymds-afgiften, med
dertill hörande ingress, att till efterrättelse antagas;
börande äfven, i den händelse, att Friherre Baabs beskattnings-tarilf
antages, de efter Utskottens tariff på pannerymds-afgiften förekommande
2:ne momenter att bibehållas.
Vid 33 § 2 mom. hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet,
i öfverensstämmelse med beslutet vid 4 §, yrkat, att orden: ”Befinnes någon
nyttja bränvinspanna, som innehåller öfver”, måtte förändras till lydelsen
af motsvarande stadgande i 33 § af nu gällande förordning, sålunda,
nemligen: "Befinnes någon nyttja en eller flera bränvinspannor, som hvardera
eller gemensamt innehålla öfver”—;
hvaremot Borgare- och Bonde-stånden godkänt Utskottens förslag till
förändrad redaktion af ifrågavarande morn.; och som två Stånd sålunda
stannat mot två, hemställa Utskotten,
att den af Utskotten föreslagna förändring uti ifråg;
varande mom. måtte anses hafva förfallit, samt 35 $
2 mom. af Kongl, förordningen den 13 Juni 1845 vara
oföi ändradt bibehållet.
§ 39.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet hafva ansett 39 §
i Utskottens vid utlåtandet N:o 2 fogade förslag till förordning böra uteslutas,
hvaremot Preste- och Bonde-stånden antagit densamma; och som
två Stånd sålunda stannat mot två, hemställa Utskotten,
att det af Utskotten i 39 § föreslagna stadgandet, som
icke förekommer i nu gällande förordning, skall anses
hafva förfallit.
Bilt. lill R. St. Prot. 1847 och 1848. 5 Sami. 2 Afd. 9 Hafi.
2
10 B evilla-, Lag- samt Allm. Bese - och Ekon.-Utskotlens Memorial, N:o 10.
§ 41-
Vidare hafva Ridderskapet och Adelil ansett, att 41 § i Utskottens
vid utlåtandet N:o 2 fogade förslag till förordning borde uteslutas, hvaremot
Preste- och Bonde-stånden antagit 41 § oförändrad samt Borgareståndet
med den förändring, att böterna, utom ansvar för sabbatsbrott, bestämmas
till 10 r:dr banko för bränvinsbränning å sön- och helgedagar,
med hvad redskap som helst; och som ifrågavarande stadgaude om serskildt
ansvar för bränvinsbränning å sabbat blifvit af 3:ne Riks-stånd antaget,
så, och under förutsättning, att Borgare-ståndet i afseende å bötesbestämmelsen
förenar sig med Preste- och Bonde-stånden, hemställa Utskotten,
att det af Utskotten i 41 § föreslagna stadgande om
serskildt ansvar för bränvinsbränning å sabbat må anses
vara genom 3 Riks-stånds beslut af Rikets Ständer
god kän dt.
§ 55.
Emot 3:ne Riks-stånds sammanstämmande beslut att bibehålla 54 § i
nu gällande förordning, hvilken § motsvaras af 55 § i Utskottens förslag,
anse Utskotten,
att Ridderskapet och Adelns serskilda mening, att ifrågavarande
§ borde uteslutas, komme att förfalla.
Utskottens förslag i 66 § 2 morn., att den nya förordningen skall tjena
till efterrättelse från och med början af år 1850, och att intill nämnde tid
hittills gällande föreskrifter i ämnet skola tillämpas, har blifvit godkändt
af Bonde-ståndet; hvaremot de öfriga 3:ne Riks-stånden ansett, att tiden
för den nya författningens trädande i verkställighet bör bestämmas till
början af nästkommande år, och att sednare mom. af 66 § följaktligen
skulle erhålla följande lydelse:
"livad i denna författning förordnats, skall tjena till efterrättelse ifrån
och med början af år 1849, ifrån hvilken tid hittills gällande föreskrifter
i ämnet komma att till kraft och verkan upphöra”; och som, i händelse
Bonde-ståndet icke skulle vilja frånträda sin serskilda mening och förena
sig med de öfriga Riks-stånden, denna fråga icke lärer annorledes än i
förstärkt Stats-utskott afgöras, så få Utskotten härmedelst föreslå följande
voterings-proposilion:
Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 10. 1 1
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden,
vill, att den blifvande förordningen, angående tillverkning och
försäljning af bränvin, skall lända till efterrättelse från början af år 1849.
voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer den nya förordningen att tjena till efterrättelse
från och med början af år 1850, intill hvilken tid hittills gällande föreskrifter
i ämnet komma att tillämpas, men derefter att till kraft och verka*
upphöra.
Stockholm den 10 Juli 1848.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 4848.
Hev.- Lat/- samt Allm. llesv.- och Ekon.-Utskoltens Memorial, N:u 11.
1
M 11.
Ank. till Exp. Utsk. ilen 24 Juli, kl. ti o. m.
Memorial till följd af dterremiss i vissa delar af sammansatta
Utskottens Memorial M 10, i anledning af Riksståndens
olika beslut, angående grunderne och vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
Af vällodige Borgareståndet har, enligt till Utskotten ankommet Protokollsutdrag
af den 19 uti innevarande månad, Utskottens memoria! N:o 10, i anledning
af Riksståndens olika beslut, angående grunderne och vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin, blifvit återremitteradt i följande delar nemligen:
I afseende å yttrandet angående 4 §, hvarvid Borgareståndet ansett voteringsproposition
böra uppsättas, då redaktionen af författningens 4 § inverkade på bevillningens
belopp; samt
i afseende å yttrandet angående 66 § 2 morn., hvarvid Borgareståndet förklarat
att ståndet ansåge den i delta mom. omförmälda fråga vara genom 3:ne
Riksstånds beslut afgjord, och således ej höra blifva föremål för omröstning i för
stärkt
Statsutskott samt att följaktligen voteringspropositionen ogillades;
Men som, jemlikt do från Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bondestånden
till Utskotten ankomne protokollsutdrag, Utskottens ifrågavarande yttranden
i Mern. N:o 10 blifvit af bemälde 3:ne Riksstånd godkände, hafva Utskotten ansett
den erhållne återremissen icke föranleda till annan åtgärd,
än att delta förhållande för vällofliga Borgareståndet anmäla.
Stockholm den 24 Juli 1848.
Bill. lill R. St. Prot. 1847 och 1848 ; 5 Sami, 2 Afd. 10 Helft.
i
STOCKHOLM, TRYCKT nOS JOH. BECKMAN, 1848.
Bevillnings-, lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. JV.-o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. d. 31 Aug., kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förtydligande i
Rikets Ständers förs lat) till reglementariska föreskrifter
rörande bränvins-tillverkningen.
Uti ett af Bustaf Pettersson fiån Östergöthlands län till Hederv.
Bonde-ståndet ingifvet och af bemäldte Riksstånd till sammansatta Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten remitteradt
memorial, deruti Anders Gustafsson från nämnde län äfven instämt, har,
j»å grund af förmenta otydligheter i föreskrifterne i litte och 12:te §§ af
sammansatta Utskottens, utaf Rikets Ständer hufvudsakligen godkända, förslag
till förordning angående vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin, blifvit yrkadt, att de sammansatta Utskotten måtte anmodas åt berörde
föreskrifter gifva ett sådant förtydligande, att intet hinder möter att å
enkel redskap låta dpt vid hatten fästade ångrör gå huru långt och i hvilken
riktning som helst, samt att blott de närmast hatten varande sex tum
deraf må ingå i uppmätningen.
1 anledning häraf fä Utskotten, som anse beiörde, af Gustaf Pettersson
äskade, förtydligande stå i uppenbar strid med stadganderne i 11
och 12 §§ af förslaget till ofvannämnde förordning, sådane desse stadganden
blifvit af Rikets Ständer antagne, vördsamt förklara,
att Utskotten anse sig icke vara berättigade att meddela något
förtydligande rörande Rikets Ständers i delta ämne redan fattade
definitiva beslut.
Stockholm den 31 Aug. 1848.
O
Bih. lill It. St. Prot. 1S47 och MS. 5 Sami. 2 Afd. 11 Haft.
1
STOCKHOLM, w. f. »alman, 1848.
Register
öfver Bevilluings- med flera sainmansatfa ilskotlsafgifna
Betänkande!!, Utlåtanden och Memoria] vid
Riksdagen i Stockholm åren 1847 och 1848.
B.
Numer a
Betänkandet m. m.
Banker enskilde, åtskilliga förslag derom ..... r
Sränvinsbränningj angående grunderna och vilkoret! derför . i.
utlåtande, i anledning af återremiss ... 2.
memorial, i anledning af olika beslut . . 10.
memorial, i anledning af återremiss å memorialet
N:o ro . . . . . . . . a.
betänkande, angående väckt fråga om förtydligande
af förut beslutade sladganden . . 12.
T.
Tulljörjattningarne, angående husvisilationerna efter olofligt in
föidt
gods ....... 3.
om ändring i nederlngsförordningen . . 4-
om ytterligare kontroller vid förtullningar . 5.
om tullbomsbevakningen vid Stockholm . 6-
om ändring i seglations-ordningen . . 7.
>, „ i förpassningsstadgan ... 8.
STOCKHOLM, f. d. Schultza’s Boktryckeri, 1848.
