# ID: svediakorp-gov2179
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,158
# sentences: 2,710
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


A N G
TILL
)UmW<W
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 184? och 1848.
FEMTE SAMLINGEN.
IS Afdelningen;
B e villn i ags- TJ t skol tets Memorial, Utlåtanden och
Bet lin ka aden.
Bevillnings-Utskottels Memorial, N:o 1.
1
& • © JL
Alik. till Exp.-Utsk. d. 8 Dec. 1847, kl. 1 e. m.
Memorial, om anlagande af en Kanslist utöfver den i Riksdagsordningens
24 § bestämda Kansli-personal.
Bevillnings-Utskottet, som, med stöd af 24 § Riksdagsordningen, antagit
3 kanslister, hvilka, i egenskap af notarier, äro på Utskottets 3 afdelningar till
tjenstgöring anställde, liar, för •göromålens behöriga och skyndsamma gång,
funnit ytterligare biträde af En kanslist vara af bchofvet påkalladt; med anmälan
hvaraf Utskottet alltså hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt anhåller,
att det må tillåtas Utskottet att utöfver den, jemlikt Riksdagsordningen,
redan tillsatta kanslibctjening antaga En
kanslist, med åtnjutande af arfvode från och med den 3 i
denna månad, då hans tjenstgöring börjat.
Stockholm den 7 December i 847.
Tå Högh Ridderskapets och Adelns Ledamöters vägnar: PåHögv. Preste-Ståndets Ledamöters vägnar:
Henning Hamilton. ' A. Bruhn.
På Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöters vägnar: På Hederv. Bonde-Ståndets Ledamöters vägnar:
Jacob Weslin. Joh. Persson.
Erik Ljungstedt.
Bih. till B. St. Prot. 1847 oeh 1848. 5 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
\
2
Bevillnings- Utskottets Memorial, N:o 2.
X:o 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. 1848, kl. 2 e. m.
Memorial, angående återlemnande af en utaf Riksdagsfullmäktig en Johan
Jacob Rutberg med flere väckt motion, i afseende å
föreskrifterna om produktions-bevis för lax och smör, som
frän Norr- och Westerbottens Län till annan inrikes ort
a/lastas.
Genom protokolls-utdrag af den 29 nästlidne December, hvilket denne
dag till Bevillnings-Utskottet ankommit, har Hederv. Bonde-ståndet till Utskottet
remitterat en af ledamot erne i nämnde Stånd Johan Jacob Rutberg
och Herman Öbom från Norrbottens län samt Gustaf Glad och Johan Westermark
från Westerbottens län väckt motion, innefattande framställning, att Rikets
Ständer måtte, i öfverensstämmelse med den åtgärd, de redan förut vid
1840—1841 årens Riksdag vidtagit, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om upphäfvande af gällande föreskrifter, angående produktionsbevis vid afsändning
från Norr- och Westerbottens län sjöledes till annan inrikes ort af saltad
lax och smör.
Som likväl detta ärende icke synes ega oskiljaktigt sammanhang med något
af de ämnen, som, enligt G0 och 70 §§. Regeringsformen samt 31 §. Riksdags-ordningen,
tillhöra Bevillnings-utskottets handläggning, och en vid 18 40
och 1841 årens Riksdag väckt enahanda fråga då jemväl blef af annat Utskott,
nemligen Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, behandlad; så
anser Bevillnings-Utskottet sig icke tillkomma att med förevarande
motion taga befattning, hvilket för fullgörande af
föreskriften i 44 §. 3 mom. Riksdags-ordningen härigenom
vördsamt anmäles.
Stockholm den 10 Januari 1848.
Betillnings- Utskottets Memorial, N:is 3, 4.
3
H:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan., kl. 2 e. m.
Memorial, om antagande af två Kanslister.
Sedan Bevillnings-utskottet, enligt Rikets Ständers beslut, redan antagit
en Kanslist utöfver det i Riksdagsordningen bestämda antal, men göromålen
inom Utskottet numera vunnit den utsträckning, att de icke utan ytterligare
tillökning i kanslipersonalen kunna behörigen handläggas; så får Utskottet, med
anmälan härom, vördsamt anhålla,
att Utskottet må tillåtas antaga ytterligare två Kanslister,
med åtnjutande af arfvode från och med den 11 i denna
månad.
Stockholm den 10 Januari 1848.
3¥:o 4.
Ank. Jill Exp.-Utsk. d. 14 Jan., kl. 2 e. m.
Memorial, angående återlemnande af ledamöternes inom Hedervärda
Bondeståndet Magnus Månssons från Östergöthlands och
Ola Pehr ssons från Blekinge län motioner, om ändring i nu
gällande föreskrifter, angående stämmoböternas fördelning.
Under den 10 i denna månad har Hederv. Bondeståndet till Bevillnings-utskottet
remitterat två serskilda motioner, den ena af Magnus Månsson
från Östergöthlands län, hvari hemställes, att de s. k. stämmoböterna hädanefter
borde helt och hållet tillfalla fattigvården inom hvarje församling, och
4
Bevillnings-Utskoltets Memorial, N:o 5.
den andra af Ola Pehrsson från Blekinge län, innefattande framställning, att
den andel af ifrågavarande böter, som nu tillkommer nppbördsmannen, matte
tillfalla fjerdingsmännen.
Bevillnings-utskoltet, som inhemtat, att motioner af enahanda syftning med
de nu förevarande väl blifvit vid 1840 och 1841 årens Riksdag till Utskottet
remitterade och af detsamma handlagde, men att deremot vid sistförflutne 1844
och 1845 årens Riksmöte så beskaffade frågor behandlats af Stals- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten, har, enär samma frågor, enligt
den åsigt, Bevillnings--utskottet för dess del hyser, icke ega gemenskap med
de ämnen, som, jemlikt 60 och 70 §§. Regeringsformen och 31 §. Riksdagsordningen,
höra till dess befattning,
ansett sig icke kunna ofvanberörde motioner till hufvudsaklig
pröfning upptaga, hvilket härigenom vördsamligen
anmäles till den åtgärd, sorn 44 § 3 mom. Riksdags-ord
ningen
föreskrifver,
Stockholm den 11 Januari 1848.
\:o 5.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 14 Jan., kl. 2 e. m.
Memorial, angående återlemnande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
, rörande befrielse för de vid Kongl. Maj-.ts Beskickningar
A utrikes orter anställde Embets- och Tjenstemän från
bevillning å den del af deras aflöning, som utaf Norrska
Statens medel bestås.
Genom serskildta protokolls-utdrag af den 8:de nästlidne December, hvilka
den 13 i samma månad till Bevillnings-utskottet ankommit, hafva Högvördiga
Preste- och Hedervärda Bonde-Stånden till Utskottet remitterat en af
Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition, som, enligt dess
rubrik, skulle afse befrielse lör de vid Kongl. Maj:ts Beskickningar å utrikes ort
anatällde embets- och tjenstemän från bevillning å den del af deras aflöning,
sorn af Norrska statens medel bestås, men hvilken Proposition dervid likväl icke
varit följaktig, så att Utskottet kunnat af densamma taga närmare kännedom;
och
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 5.
och som Utskottet, sedan nämnde proposition numera blifvit till trycket befordrad
och derigenom för Utskottet tillgänglig, inhemtat, att densamma icke afser,
såsom i rubriken antydes, fråga om "befrielse från bevillning” för de omförmälde
embets- och tjenstemännen, utan restitution till dem eller deras rättsiunehafvare
af den bevillning, som från och med år 183G till och med år 1 846
blifvit för de å Minister-staten uppburna traktamenten, aflöningar och pensioner
m. m. erlagd, utöfver hvad som, enligt författningarna, belöper för Svenska
stats-verkets andel i samma traktamenten och aflöningar, m. m., men
denna fråga icke lärer kunna hänföras till något af de ämnen, hvilka, jemnlikt
60 och 70 §§ Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen, utgöra föremål
för handläggning af Beviltnings-utskottet, som icke heller ännu från de två
öfriga Riks-stånden fått emottaga remisser å denna Nådiga Proposition; så
har Utskottet ansett sig icke kunna detta ärende till pröfning
upptaga, hvilket för den åtgärd, hvartill 44 § 3 mom.
Riksdags-ord ningen föranleder, härigenom vördsamt anmäles.
Stockholm den 13 Januari 1848.
Bih. lill B. SI. Brot. 1847 och 1848. 5 Sami. 1 A/d. 1 Han.
2
STOCKHOLM. Östlind & Berling, 184-8.
Betillnings-Utskottets Memorial, iV.o 6.
\
>:o 6.
Auli. (ill Gxp Disk. den 15 Jan., kl. 3 e. m.
Till Rikets Högloft. Ständers Expeditions-utskott.
Sedan Rikets Ständer, i följd af gjord framställning, beslutat, att det betänkande,
som af den utaf Kongl. Maj:t i frågan rörande bränvinsbränningen
och dess beskattning nedsatte kommitté blifvit afgifvet och till Bevillnings-utskottet
öfverlemnadt, skall, med dertill hörande bilagor, bland öfrige Riksdagshandlingar
till trycket befordras, sa får Bevillnings-utskottet barbos till*Expeditions-utskottet
öfverlemna berörda betänkande och bilagor, med anhållan, att
Utskottet behagade om den sålunda beslutade tryckningen af desamma gå i
författning
Stockholm den 13 Januari 184-8.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
i
Uti underdånig skrifvelse af den 26 Mars 184-5, hafva Rikets sednast församlade
Ständer förmält, hurusom Rikets Ständer, med fästad uppmärksamhet på
den ekonomiska lagstiftningens utveckling inom vårt land, funnit den vigtiga
gren af denna lagstiftning, som rörer bränvinstillverkningen och dess beskattning,
ehuru alltsedan äldre tider och vid hvarje återkommande Riksdag utgörande
föremål för allvarsamma strider mellan olika intressen, dock
just genom den omväxling i lagstiftningen, som uppkommit derigenom, att än
den ena och än den andra åsigten vid omröstningarné gjort sig gällande, aldrig
förmått vinna den stadga, som endast kan byggas derpå, att princip, ej
enskildt intresse, förestafva!- lagen. Således hade man än förbjudit tillverk
ningen,
än ytterligt frigifvit den, samt derefter lika ytterligt inskränkt densamma,
hvaraf de naturliga följderna blifvit, att denna näring, sorn dock', i anseende
till massan af de produkter, hvilka dervid användas, troligen vore för
landets välstånd en af de vigtigaste, befunne sig på en ytterst låg ståndpunkt,
till oberäknelig skada för så väl det allmänna, som den enskilde; att vårt
Rik. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 5 Sami. i Afd. 2 IJäft. \
2
Betillnings-Vt&kotlets Memorial, N:o 6.
landtbruk till följd häraf införts pä en så origtig bana, att nara en fjerdedel
af landets import utgjordes af landtmannaprodukter; att staten af samma näring
ej erhölle en inkomst, sorn ens någorlunda svarade emot hvad den kunde
och borde lemna, just emedan produkten ar skadlig, samt slutligen och förnämligast,
att den utöfvat ett menligt inflytande å sedligheten och motverkat
de ansträngningar, som blifvit gjorda för ått bland folket sprida bildning och
gudsfruktan.
Då af den hittills följde lagstiftningen för berörde näring följder af en så
bedröflig och för hela samhällets bestånd vådlig art sålunda hade uppkommit,
och erfarenheten äfvenledes numera torde hafva ådagalagt, att en pä sunda
grunder byggd lagstiftning härför Svårligen kunde erhållas på den väg, som
hittills blifvit följd, med mindre än att ett på full sakkännedom och rationella
grunder byggd t förslag till författning blefve utarbetadt och för Rikets
Ständer framlagdt, att af deni diskuteras och antagas, hade Rikets Ständer i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Majit täcktes, med fästadt afseende så
väl å vårt lands förhållanden, som å hvad inom andra länder blifvit i afseende
på bränvinstillverkningen och beskattningen tillgjordt, låta af sakkunnige
män utarbeta ett förslag till författning, omfattande så väl nödige reglementariska
föreskrifter för bränvinstillverkningen, som den grund för beskattningen
af densamma, hvilken kunde anses innefatta den säkraste kontroll, och att
Eders Kongl. Majit derefter täcktes i ämnet afgifva nådig proposition till Rikets
näst sammanträdande Ständer.
Bondeståndet vid samma Riksdag har ock under den 30 April ofvannämnde
år till Eders Kongl. Majit ingifvit, en serskild underdånig skrifvelse,
deruti Ståndet hufvudsakligen anfört: att då vid flera föregående Riksdagar de
öfriga Stånden uttalat den åsigt, att nu gällande föreskrifter för bränvinsbränningen
vållade en betydlig national-förlust, derigenom att tillverkningen utöfvades
på ett sådant sätt, att ett betydligt värde i råämnen ginge förloradt,
samt att dels det låga priset på bränvin och dels den omständigheten, att det
tillverkades i nästan hvarje koja, bidroge till en öfverhandtagande sedeslöshet
och deraf följande brott, och med antagande, att dessa åsigter äfven legat
till grund för den underdåniga skrifvelse i ämnet, sorn Rikets Ständer till
Eders Kongl. Majit aflåtit, det lage i öppen dager, att syftemålet dermed måste
vara att utrota husbehofsbränningen med enkla redskap. Men om det ock
vore en obestridlig sanning, att den i vårt land öfverdrifna bränvinsproduktionen
hufvudsakligen medverkat till berörde sedeförderf hos nationen och deraf
följande brott, och att landets ekonomiska välstånd på sednare tider icke
gått framåt, utan tillbaka, så vore den erfarenhet icke mindre grundad, att
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 6.
3
icke husbehofsbränningen, utan de stora bränvinsfahrikerna med deras konstapparater
frambragt det öfverflöd af bränvin, som nu öfversvämmade landet,
ty tänkte man sig tillbaka före den lid, eller 1843 års Riksdag, dä rättighet
gafs att genom konstens uppfinning förstora bränvinstillverkningen i möjligen
högsta grad, så erinrade man sig, att bränvinet då hade mera värde och nyttjades
mera sparsamt och med större måtta bland den arbetande klassen än
nu, då det snart sagcll gällde intet och vöre lättare åtkomligt äfven för den
mest obemedlade. Med skäl torde icke heller kunna bestridas, att den före
nyssnämnda tid i ordets rätta bemärkelse bedrifna husbehofsbränning varit gagnelig
ej mindre för den större, än för den mindre jordbrukaren; åtminstone
stod denna näring intill den tiden väl tillsammans med en klokt inrättad ladugårdsskötsel,
hvarigenom landets uppodling i betydlig mån befrämjades. Nu
vore förhållandet beklagligen annorlunda, och det syntes derföre vara högtid
att rätta de misstag, som blifvit begångna. Sättet härlöre ansåge Bondeståndet
endast vara att afskaffa all fabriksbränning med större pannor och apparater,
hvilken fabriksbränning nu mera utgjorde en kräfta, icke allenast för
fabrikanterne sjelfve, utan för hela landet. Om åter den ifrågavarande nalängen
endast med enkla redskap under stränga kontroller med inskränkt tillverkningstid
och en måttlig beskattning finge utöfvas, så skulle snart deraf de
mest välgörande verkningar visa sig. Att den stora öfverproduktionen af bränvin
icke förorsakats af husbehofsbränningen, utan af fabrikstillverkningen, insåges
bäst, då man jemförde antalet af enkla bränvinsredskap år 1834-, utgörande
omkring 110,000, med nuvarande beloppet, som endast uppginge till
73,000. De enkla bränvinsredskapen voro till antalet förminskade nära hälften,
men qvantiteten af tillverkadt bränvin derför icke mindre, utan snarare
större, orsaken hvartill således vore den tillåtna tillverkningen med större
konstapparater. Om nu lagstiftaren på rättsenliga grunder kunnat förbjuda andra
till sedeslöshet och brott föranledande inrättningar, mäste han, uppmanad
af ställningen inom landet, äfven vara berättigad att vidtaga åtgärder till förminskning
i tillverkningen af en vara, som allmänt erkännes utöfva ett skadligt
inflytande på landets sanna väl. En sådan minskning kunde, efter Bonde-ståndets
tanka, endast ske genom utfärdande af förbud mot all konstbränning
och hade Ståndet derföre hos Eders Kongl. Maj:t L underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t med fästadt afseende å landets förhållande, äfvensom
det öfverflöd af bränvin, hvaraf det besvärades, och serdeles den klagan,
som från alla orter förspordes öfver den mängd bränvin, som fabriksmessig!
med konstapparater nu tillverkades, hvaraf så många olyckor och brott
uppkommit, täcktes uti nådig Proposition till Rikets näst församlade Ständer
4
Bevillnings-llskottets Memorial, N:o 6.
framlägga ett förslag till författning angående bränvins-tillverkningen, innehållande
stadganden till hämmande af det öfverhandtagande omåttliga förtärandet
af rusgifvande drycker, samt förbud mot all slags konstbränning, och endast
tillåtelse att tillverka bränvin med enkla redskap, dem Rikets Ständer utan
all villrådighet och med tillförlitlig noggranhet kunde beskatta.
Med anledning af hvad sålunda hos Eders Kongl. Maj;t af Rikets Ständer
och Bonde-ståndet serskildt i underdånighet blifvit framstäldt, har Eders Kongl.
Maj:t i nåder uppdragit åt undertecknade kommitterade att, med fästadt afseende
såväl å inhemska förhållanden, som å hvad inom andra länder blifvit
rörande bränvinstillverkningen och beskattningen tillgjordt, utarbeta och till
Eders Kongl. Maj t inkomma med förslag till förändrade stadganden om bränvinsbränningens
utöfvande här i Riket, omfattande såväl nödiga reglementariska
föreskrifter för bränvinstillverkningen, som de grunder för beskattningen
å densamma, hvilka kunna anses innefatta den säkraste kontroll.
Vid fullgörande af denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning har Kommittéen
trott sig böra i första rummet fästa sin uppmärksamhet vid de förhållanden,
under hvilka bränvin sbränningen för närvarande här i riket utöfvas,
för att af det omdöme om dessa förhållanden, som Kommittén grundar
icke blott på några dess ledamöters egen lokal-könnedom, utan ock på de
officiella uppgifter och enskilda underrättelser, som Kommittéen i detta afseende
kunnat förskaffa sig, hemta ledning vid uppgörandet af de grunder och
deraf följande bestämmelser, rörande ordnandet af bränvinsbränningen i riket,
hvilka, efter Kommitténs tanka, kunna befordra den öfvergång till förbättring
i denna maktpåliggande del af den ekonomiska lagstiftningen, hvartill af skäl,
som längre fram skola närmare utvecklas, Kommittén ar.sett lagstiftaren för
närvarande böra inskränka sig.
Af de förteckningar öfver taxerade brån vinspannor, som finnas upptagna
i kapital-räkningarna till riks-hufvudböckerna från år 1824 till och med år
1844, inhemtas,o att antalet af bränvinspannor utgjorde
Ar
antal
kannor pannerryi
1824.
169,703.
3,631,469.
1825.
172,349.
3,651,210.
1826.
1 72,586.
3,583,253.
1827.
162,733,
3,362,352.
1828.
169,744.
3,483,856.
1829.
173,126.
3,542,956.
1830.
170,572,
3,530,560.
Bevillning*-Utskottets Memorial, N:o 6.
5
1832.
1 50,348.
3,098,652.
1833.
156,823.
3,248,556.
1834.
161,751.
3,385,586.
1835.
152,273.
3,136,483.
1836.
120,907.
/
2,555,111.
1837.
121,878.
2,782,231.
1838.
109,484.
2,225,640.
1839.
110,299.
2,238,836.
1840.
106,350.
2,143,753.
1841.
101,682.
2,012,312.
1842.
75,418.
1,470,581.
1843.
72,143.
1,404,144.
1844.
72,113.
1,380,920.
1845,
76,802.
1,326,598.
1846.
64,172.
1,100,707.
Det för åren 1845 och 1846 anförde antal grandar sig på de uppgifter
i detta afseende, sorn af Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande på
nådig befallning innevarande år blifvit till Chefen för Eders Kongl. Maj.ts Civil-departement
insände.
Då dessa förteckningar endast upptaga antalet, storleken och klassen af
de i riket befintliga taxerade bränvinspannor, och således i så måtto äro
ofullständiga, att de icke lemna upplysning, huru många och hvilka af dessa
pannor drifvas med eld eller ånga, saknar Kommittéen härigenom tillförlitlig statistisk
grund för att kunna bedöma bränvinsbränningens närvarande ståndpunkt
i afseende på den större eller mindre tillverkning, som med de till taxering
uppgifne pannorna åstadkommits, destomer som, då pannerymden utgör grunden
för beskattningen och redskapens form ej på något sätt blifvit begränsad,
uppfinningsförmågan förstått att, isynnerhet sedan ångpannor dervid blifvit begagnade,
i högst betydlig mån öka averkningen. Kommittéen vågar derföre icke
med någon säkerhet afgöra, huru många och hvilka af de uppgifna pannorna
böra anses hafva blifvit begagnade endast till bränvinsbränning för husbehof,
eller kunna anses hafva tillverkat bränvin med beräkning af ett större eller
mindre qvantum till afsalu, ty icke må man antaga, att alla mindre bränvinspannor,
äfven då de äro af första klassen, drifvas uteslutande för förstnämnde
ändamål. Yäl är det sannt, att i en stor del af landet, serdeles i de nordliga
och vissa af de medlersta länen, annan bränvinsbränning med små pannor
är sällsynt, än den, som idkas utan ansträngning, endast för att, med en eller
6
Bevillnings-l 'tskottets Memorial, N:o 6.
annan tillmäskning i månaden, ofta af den sämsta säden eller skadad potatis,
förse hushållet med sitt bränvinsbehof, och sådan bränvinsbränning utöfvas då
med ganska enkel redskap, som längre fram skall närmare beskrifvas; men i
andra delar af landet har mångenstädes tillverkriingen med de till rymden små
pannorna, inrättade likväl i en för ändamålet gynnande form, blifvit ganska
högt uppdrifven, så att den lemnat betydliga qvantifeter till afsalu.
Hvad beträffar brännerier, som drifvas med större eller sammansatt redskap
och i allmänhet alltid afse tillverkning till afsalu, äro äfven desse sig
emellan högst skiljaktige. l)e mindre af dessa s\nas inrättade för att till bränvin
förvandla en del af gårdens egna produkter och att under vintern sysselsätta
en då från åkerbruksarbetet ledig arbetsstyrka, oftast drifna för att på
stället bekomma dranken till hjelp vid utfodringen, och äro således att anse
såsom en af jordbruket beroende binäring. De större åter, hvilka vanligen
numera drifvas med ånga, träffas lika ofta inrättade på små som på större
egendomar, och äro merändels för kostsamma i sin anläggning och utgöra en
alltför stor rörelse för att stå uti beroende af jordbruket, som deremot ofta
får bero af bränneriet. Således hafva, oaktadt bränvinsbränningen skolat, såsom
det heter, åtfölja jorden, dock sä godt som oberoende af jordbruk ett
icke obetydligt antal brännerier uppstått, hvilka rätteligen äro att a ise såsom
fabriker, framkallade af beräknadt tillfälle såväl till inköp af råämnen som till
afsättning af bränvin.
Kommittéen, som icke ansett behöfligt att anföra innehållet af äldre författningar,
rörande bränvinsbränningen i riket, har låtit upprätta och får härvid,
under litt. A., i underdånighet bifoga ett tabellariskt sammandrag, som visar
alla omvexlingar ifrån och med 1809 till innevarande tid i denna gren af ekonomiska
lagstiftningen. Den frihet i handteringen, som beslöts vid 1809 och
1810 årens riksdag, kom i sjelfva verket aldrig att vinna tillämpning.
Bland de utvägar, som Kommittéen begagnat lill vinnande af upplysningar
i afseende på förhållandet med bränvinsbränningen i olika delar af riket, har
varit att derom i skrifvelse från en af Kommittéens ledamöter till åtskilliga ledamöter
af Bonde-ståndet vid sednast förflutne Riksdag framställa flera förfrågningar,
och har Kommittéen genom de derpå ingångna svar erhållit såväl speciella
uppgifter om beskaffenheten af de redskap, som allmogen pä olika ställen
till bränvinsbränning begagnar, som ock andra upplysningar om bränvinsbränningen
i allmänhet, hvilka bekräfta, hvad ock den årliga minskningen af antalet
bränvinspannor synes gifva vid hand och med Kommittéens egen erfarenhet
instämmer, att, oaktadt lagstiftningen synnerligast vid beskattningen gynnat de
små pannorna, har dock den egentliga husbehofsbränningen, den, som ej afser
Bevillnings-Ut&hottels Memorial, N:o 6.
någon försäljning af varan, årligen aftagit, under det att bränvinsbränningen
liktidigt utvidgat sig dels i mindre verk, skötte såsom binäring vid jordbruket,
men uppenbart beräknade på bränvinstillverkning öfver husbehof till försäljning,
dels i större verk, drifne såsom egentlig fabriksrörelse.
Kommittéen anser det således med skal kunna antagas, att bränvinsbränningen,
under den hittills alltför omvexlande lagstiftningen för dess utöfning, småningom
ordnat sig sjelf till trenne slag. nemligen den, som utöfvas endast för
husbehof, den, som utöfvas såsom binäring vid jordbruket till afsalu, och slutligen
den, sorn utöfvas såsom fabriksrörelse. Kommittéen har ock ansett denna
sålunda redan bestående indelning böra läggas till grund för det förslag till
förordning rörande bränvinstillverkningen i riket, sorn Kommittéen nu härhos
i underdånighet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnar, Litt. B.
Men innan Kommittéen öfvergår till redogörandet för de åsigt er, den dervid
följt, har Kommittéen trott sig icke böra underlåta att till besvarande upptaga en
fråga, som ofta blifvit framställd såväl af ifrarne icke allenast emot missbruket
af bränvin, utan äfven emot dess måttliga begagnande, som ock af andre, hvilka,
om de äfven ej fördöma ett måttligt bruk af bränvin, dock anse, att det
öfverflöd deraf och den lätta tillgång dertill, som måste blifva följder af en i
friare rigtning affattad lagstiftning för nämnde varas tillverkning och försäljning,
äro de förnämligaste orsakerna till den öfverhandtagande dryckenskapslasten,
och att denna i samma mån skulle aftaga, som en inom landet minskad produktion
af varan åstadkomme ökade svårigheter och kostnader för dess erhållande.
Denna fråga är nemligen, huruvida ej tillverkningen af bränvin, hvars
missbruk visat sig i så betydlig män hafva bidragit till ett ökadt sedeförderf
och deraf följande brott, bör och kan förbjudas eller åtminstone inom ganska
trånga gränsor inskränkas?
Dä erfarenheten tillräckligen vitsordat, att dryckenskapslasten mer eller
mindre direkt varit källan till de fleste af de gröfre brott, som under den
sednare tiden föröfvats, och otvifvelaktig! är, att ett bättre förhållande i detta
afseende snart skulle visa sig, om man egde medel att förekomma eller åtminstone
i någon betydligare mån hämma den till sina följder så fruktansvärda
omåttliga förtäringen af bränvin, så finner Kommittéen, att, om detta stora mål
derigenom med någon grad af visshet kunde ernås, man icke borde tveka att,
äfven med uppoffrande af grundsatsen om frihet i näringar och af en påräknad
icke obetydlig statsinkomst, samt utan hänsigt till en under nuvarande förhållanden
för många individers välstånd menlig rubbning i egendomsvärde och
utvägar till försäljning föreslå en lagstiftning, åsyftande att i väsendtlig mån
försvåra och derigenom betydligen minska tillverkningen af bränvin inom riket.
8
Bevillningsutskottets Memorial, N:o G.
Men Kommittéen hyser den af erfarenheten bestyrkta öfvertygelse, att en dylik
lagstiftning icke allenast skulle vara för vinnande af ofyannämnde mai fruktlös,
utan äfven svårligen kunna ega bestånd.
Alltsedan bränvinet blef, i början af 16:de århundradet, kändt i landet,
har något absolut bränvinsbrännings-förbud aldrig kunnat bibehålla sig. Den längsta
tid, som ett sådant varat, var från 1757 till 1760. Under denna tidrymd,
då stora summor gingo ur landet för införande på loflig och oloflig väg af
viner och spirituosa, visade det sig vara omöjligt att vidmakthålla ett sådant
förbud, hvilket gäckades med lönnbränning och lurendrägeri, åtföljdes af beslags-åtgärder
och rättegångar, samt föranledde till våld och falska eder, lika
förnedrande af menniskovärdet, som det onda, man velat bota. Vid Storthinget
i Norrige 1842 beslöts, alt ali bränvinsbränning skulle efter 10 år upphöra,
och detta beslut, som icke erhöll Konungens stadfästelse, blef af nästföljande
Storthing upphäfvet och återtaget. Då Sverige åren 1809 och 1718, 1740,
1757 till 1760 haft totala bränvinsbränningsförbud, hafva dessa alltid måst,
såsom alla ytterligheter, gifva vika för sin motsats och bränvinsbränningen, frigifven,
har derefter begagnats med ökad begärlighet. Hvad åter angår en
inskränkning af tillverkningen inom ytterst trånga gränsor, så är det troligt, att
förbrukningen af denna vara mera framkallar produktionen deraf än tvärtom.
Så länge nemligen bränvinet finner köpare, kommer det aldrig att saknas,
vare sig tillverkadt i stora eller små brännerier, i lagligen tillåtna eller i löndom
inrättade, vare sig af inhemskt eller utländskt ursprung, och om äfven
priset möjligen kunde genom lagstiftningen för någon tid bringas till dubbelt
belopp, skulle, under en tilläfventyrs något minskad daglig förtäring, likväl missbruket,
som torde få anses för det farligaste, föga förekommas. Det numera
vanligtvis låga priset på bränvin och dess deraf följande tillgänglighet för hvar
man har måhända i sin män bidragit till den inskränkning i förbrukningen,
som uppenbarar sig ej endast inom de såkallade högre klasserna, utan ock
hos den upplyslare allmogen, det egentliga Bondeståndet.
Det skulle således, efter Kommittéens tanka, hvarken leda till det der
med
åsyftade ändamål eller möjligen för framtiden ega bestånd eller utan
stora betänkligheter kunna under nuvarande förhållanden verkställas, attinförä
en lagstiftning, som, för att derigenom undanrödja en för landets innebyggare
genom dess missbruk förderflig vara, åsyftade att, om ej på en gång genom
eli maktspråk förbjuda all tillverkning af bränvin, åtminstone genom en
alltför högt drifven beskattning eller andra tvångsmedel undertrycka denna
näring. Men, ehuru Kommittéen hyser den öfvertygelse, att. dryckenskapslasten
-
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 6.
9
sten slutligen kan endast genom moraliska medel utrotas, finnér kommittéen
likväl ett hufvudsakligt afseende vid lagstiftningen för bränvinsbränningen
böra fästas dervid, att de ekonomiska och financiella bestämmelserna rörande
bränvinets tillverkning, äfvensom polisföreskrifterna om försäljningen deraf så
inrättas, att de hvar i sin män, utan öfverdrift, på ett ändamålsenligt sätt
medverka till det önskade ändamålets ernående. Kommittéen tror sig härvid
böra uttala den mening, hvartill den vid öfvervägande af de olika åsigterna
rörande bränvinsbränningens ordnande i riket kommit, att denna handterings
bedrifvande endast i fabriksväg skulle vara det sätt, hvarigenom ofvannämnde
stora ändamål, dryckenskapslastens förekommande, så vidt det på tillverkningssättet
beror, närmast kunde vinnas. Derigenom blefve ock lagstiftningen helt
enkel, tillverkningen kunde beläggas med hög afgift, som antingen beredde en
ökad statsinkomst eller bidrag till förbrukningens minskande; beskattningen
vore lättare att kontrollera vid ett mindre antal större brännerier; de bästa
tillverkningsmethoder skulle utan tvifvel antagas till besparing i material och
arbetskostnad och den demoralisation i betydlig mån undvikas, som bränvinsbränningens
utöfning i en mängd små brännerier nödvändigt alstrar genom
frestelsen till dryckenskap för den dermed sysselsatta, sålunda mångfaldigt
ökade, personalen, och sprider till det ena uppväxande slägtet efter det andra.
Härtill torde ock böra läggas, att en i smått utöfvad bränvinsbränning vanligen
har menlig verkan på de betjenande personernes helsa, alldenstund arbetet
i ett litet bränneri sällan medgifver tillfälle för en eller par der sysselsatte
personer att njuta ordentlig nattro, och äfven i detta afseende haf.a de
större bränvinsfabrikerna företräde, då personalen derstädes måste vara så
stor, att den, med bestämda ombyten, bör få tillfällen till ordentligare hvila.
Att denna riktning också är den naturliga för utvecklingen af ifrågavarande
näringsgren, visas bäst af det redan antydda anmärkningsvärda förhållande,
att, ehuru de mindre brännerierna här i riket af lagstiftningen varit uppenbart
och i ej ringa mån gynnade framför de större verken, deras antal
likväl under de senaste 18 åren till öfver hälften aftagit, under det samtidigt
dermed en mängd större verk eller fabriker uppstått. Antalet af pannor under
23 kannors rymd, som år 1829, då det var störst, utgjorde 123,303
stycken, har nemligen sedermera nästan oafbrutet minskats och uppgick endast
till 55,043 år 1844, det sista, för hvilket speciell uppgift är att tillgå.
Ett likartadt exempel lemnar äfven förhållandet med brännerierna i Preussen,
hvarest, under det att från år 1834 till och med år 1840 tillverkningen
Bi.h. tili R. St. Prat. 1847 och 1848. 5 Samt. 1 Afd. 2 Haft.
2
10
Berillnings-Utskottets Memorial, Avo 6*.
af bränvin, enligt beräkning af den derför erlagda skatt, ökades nied 25 procent,
bränneriernas antal dock minskades så, att då detta, år 1834, uppgick till
21,031, funnos år 1841 endast 15,333. Antalet af sådana bränneriet1, för
hvilka skatten öfversteg 1000 Thaler, växte likväl under samma tid från 1252
till 1739, hvaremot de, sorn betalade emellan 500 och 1000 Thaler, minskades
med en femtedel och de, för hvilka mindre än 500 Thaler erlades i afgift,
aftogo i en proportion af 3 till 2. Sedan denna tid har förhållandet varit
enahanda, ehuru kommittéen saknar speciella uppgifter derom.
Kommittéen gör sig ock den föreställning, att de mindre brännerierna här
i riket, hvilka sålunda redan i följd af den stigande upplysningen af sig sjelfva
så betydligen minskats, skola utan allt förbud ytterligare aftaga och kanske
inom en icke aflägsen tid i det närmaste försvinna. Detta är den naturliga
vägen, den fria öfvertygelsens väg, pä hvilken alla samhällsförbättringar, all
industriell utveckling bäst åstadkommas, och kommittéen anser, att lagstiftaren
under nuvarande förhållanden skulle begå ett misstag, om han, med undertryckande
af all annan bränvinsbränning, skulle på en gång åt fabrikanten allena upplåta
denna näring. En sådan åtgärd skulle dels innebära en orättvisa mot alla
dem, som nu på grund af vår närvarande bränvinslagsliftning, hvilken, ehuru
i öfrigt omvexlande, deruti varit bestående, att den fästat bränvinsbränningsrättigheten
vid jorden, inrättat sin hushållning med begagnande af bränvinsbränning
såsom en binäring, dels kan kommittéen icke förbise, att mången gäng en mindre
bränvinsbränning till afsalu, utöfvad under de sex månader af året, då jordbruket
kräfver minsta arbetet, af egna produkter, annars ofta svåra att afsätta, med
eget bränsle och egna arbetare, kan just genom dessa fördelar uthärda täflan
med fabrikerna, och det så mycket heldre, som bränvinets affall, dranken, ett vigtigt
foderämne, användes på stället, och som förlagskostnaden för inrättandet
af ett mindre bränneri är obetydlig, jemförd med den, som erfordras för en
fabriksanläggning. Att neka jordbrukaren denna binäring, den han funnit för sig
fördelaktig, vore ett ingrepp i hans välfärd, åtminstone skulle det så betraktas.
Det är ock ur sistnämnda synpunkt och ingen annan, som den egentliga
husbehofsbränningen, hvartill rättigheten uppskattas så högt, åtminstone af den
mindre jordbrukaren, kan försvaras. Om det ej kan förnekas: att en jordlägenhet
af ett så ringa värde, som 500 R:dr Banko, sällan lemnar sin innehafvare
full afkastning till föda för sig och hushåll, långt mindre öfverskott till
bränvinsbränning; att en tillverkning af bränvin i så inskränkt skala ofta sker
med ren förlust, då värdet af materialierna jemföres med produktens, och att
åtgången af en vara, den man tillverkat, af egna produkter, om ock ersättning
sedan får skaffas till födoämnen, vanligen blir större, än om den för
Bevttlnings-Utshottets Memorial, N:o 6.
11
kontanta penningar skolat inköpas; så har kommittéen dock funnit sig ej kunna
undgå att, med eftergift för ett ännu allmänt rådande, om ock vilseledt,
begrepp om en sådan husbehofsbrännings nytta för jordbruket, tillstyrka, att
den, med de begränsningar, som blifvit föreslagna, må tills vidare medgifvas
åt den mindre såväl sorn åt den större jordbrukaren. Härvid är icke fråga
om. den bränvinstillverkning i något större skala, som en stor del hemmansegare
af Bonde-ståndet i alla provinser, och i vissa orter nästan uteslutande,
utöfva såsom binäring vid jordbruket, utan om det slag af bränvinsbränning, som
endast alser tillverkning till husbehof, och hvilket vanligen sker med så föga
kunskap om sältet och så ofullständiga inrättningar, att utbytet sällan svarar
mot värdet af de använda produkterna.
Förbud mot utöfning af detta slags bränvinsbränning skulle dessutom leda
till många lagöfverträdelser och blifva svårt att handhafva, hvilket erla
renheten så väl i andra länder som hos oss bekräftat. 1 Danmark blef genom
en Kongl. Förordning år 1773 bränvinsbränning på landet förbjuden och tillverkningen
förvandlades till fabrikshandtering i stad. Ehuru bränvinsbränningsafgiften
derstädes, beräknad efter mäskekarens rymd, icke är öfverdrifvet
hög, omkring 8 sk. b:ko för hvarje kanna 6-gradigt bränvin, och ehuru, i
följd af landets beskaffenhet och tätare befolkning, samt genom tillvaron af
en talrik accis- och tullpersonal, kontroller emot oloflig bränvinsbränning äro
vida lättare att der handhafva, än i Sverige, hade likväl lönnbrännerier på
landet så tilltagit, att Kongl. Danska Regeringen fann sig föranlåten att genom
påbud den 23 Februari 1843 förklara, att de, sorn under den förflutna
tiden hade ololligen bränt bränvin, kunde inom en bestämd dag, med befrielse
från ansvar för öfverträdelsen, i allmän vård mot ersättning derför af
staten aflemna sin bränvinsredskap, då endast i Jutland blefvo allemnade
11,000 bränvinspannor, som hade varit ololligen använde. Ett annat sorgeligt
exempel lemna kronobrännerierna i Sverige och de oroligheter, som i följd
af deras inrättande uppkommo.
På alla dessa skäl har kommittéen i underdånighet föreslagit, att bränvinsbränningen
skall få utöfvas i 3:ne klasser, den Esta såsom husbehofsbränning,
den 2:dra såsom binäring vid jordbruket och den 3:dje såsom fabriksrörelse.
Kommittéen anser sig nu böra i underdånighet redogöra för de åsigter,
hvilka hos kommittéen gjort sig gällande vid föreslåendet af den afgift, som
bör af bränvinsbränningen utgå.
De stora stats-utgifler, som erfordras ej blott för befrämjandet af samhällets
förkofran och utveckling, utan ock för vidmakthållandet af det förbätt
-
12
Bevillnings-Utskoltets Memorial, N:o 6.
rade samhällskickel, kunna icke lämpligare utgå, än genom beskattning af föremål,
som icke äro oundgängliga lefnadsbehof, men likväl i större mängd
förbrukas. Bränvinet är ett sådant och bör desto mindre undgå att fylla en
del af statsbehofvet, som denna varas missbruk beklagligen ofta föranleder
betydliga utgifter för staten. Allt sedan 1638 har bränvinsbränningen här i
landet varit under omvexlande former beskattad. I alla andra länder hafva
styrelserna, liksom här, redan tidigt ansett denna näringsgren böra uppbära
en dryg del af statens bördor.
Afgiften för bränvinsbränningen i Stor-Britannien, hvilken beräknas per
tillverkad gallon med 7 sh. 10 d. Sterl. i det egentliga England, med 3 sh.
8 d. i Skottland och med 2 sh. 6 d. i Irland, inbragte år 1845,
i England .... Pund Sterl. 2,859,046: 8 sh. 7 d.
i Skottland .... „ 1,703,678: 14 „ 2 „
i Irland .... 1,196,837: 11. „ 2 „
eller tillsammans Pund Sterl. 5,759,562: 13. „ 11. „
Dessutom inflöto i afgifter för försäljning af bränvin
i England och Skottland . Pund Sterl. 965,991 9. 6 l/2.
i Irland . . . . . . „ 105,755: 17. 3.
Pund Sterling 1,071,747: 6. 9 Va
tillsammans
Pund Sterling 6,631,310: — 8 ‘/2 d. På Stora Britannien och
Irlands folkmängd, tillsammans 30,000,000, uppgå således afgifterna för tillyerkning
och försäljning af bränvin öfverhufvud till omkring 4 sh. eller 2Va
R:dr Svenskt Banko på hvarje person. Om det vore möjligt att lika högt beskatta
bränvinstillverkningen i Sverige, som i England, skulle på detta sätt, äfven
utan hänsigt till den här jemförelsevis större förbrukningen än i nämnde
land, inkomsterna kunna bringas till mer än 8,000,000 R:dr.
I Preussen utgår ifrågavarande afgift efter mäskekarens rymd och motsvarar
ungefärligen 8 sk. Banko per Svensk kanna. Beskattningen inbragte år
1844 5,915,475 Thaler, som, fördelade på en folkmängd af 16,000,000, göra
omkring 33 sk. B:ko för hvarje person.
1 Danmark gör skatten, äfven beräknad efter mäskekarens rymd, omkring
8 sk. Banko pr Svenskt kanna 6-gradigt bränvin. Till ungefär samma
belopp uppgår den ock i Norrige, och är der lagd på pannerymden i 2 klassen
samt beräknad att inbringa 160,000 Specie. Bränvinsbrännings-afgiften
här i landet, lagd på pannerymnden med från 3 r.st. till och med 2 sk. bko
Bevillnings- Utskottets Memorial, No 6.
13
för hvarje kanna, sora antagits kunna med redskap i serskilta klasser tillverkas,
har ifrån år 1824 till och med år 1844 lemnat följande resultat:
Är
Beräknad i Riksstaten till
Influten
Inkomst.
1824
R:dr B:ko 429,000 R:dr B:ko 454,867
—■ —
1825
d:o.
467,839
— —
1826
d:o.
467,620
— .—.
1827
d:o.
440,743
.— —
1828
d:o.
448,567
— —-
1829
d:o.
456,804
— —
1830
460,000.
439,891
— —
1831
d:o.
429,768
— —
1832
d.o.
227,308
— —
1833
d:o.
462,520
— —
1834
d:o.
467,851
— —
1835
750,000.
316,083
.
1836
d:o.
705,166
1837
d:o.
729,181
1838
d:o.
630,507
1839
d:o.
503,360
1840
d:o.
631,730
1841
d:o.
563,224
1842
d:o.
672,354
1843
d:o.
685,838
1844
d.o.
685,652
Kommittéen hyser för sin del den öfvertygelse, att bränvinsbränningen
här i landet bör småningom kunna underkastas en vida högre beskattning, än
den, som för närvarande af densamma utgår. Afgiften drabbar visserligen i
första hand producenten, men endast såsom förskott, hvilket måste återgäldas
af konsumenten, för hvilken ett eller annat runstycke högre pris på glaset
ar desto mindre känbart, som den, hvilken har råd att dagligen förtära
bränvin, också utan afsaknad kan erlägga några procent högre pris derför,
och den, för hvilken denna tillökning i pris vore i någon mån känbar, gjorde
väl, om han minskade sin förtäring af bränvin och än bättre, om han alldeles
afstode från dess bruk.
Kommittéen skulle således anse det vara väl, om bränvinsbränningen kunde
i vårt land beskattas lika högt som i Danmark och Norrige, eller med om
-
14
Bevillninys-Utskottets Memorial, N:o 6.
kring 8 sk. B:ko per kanna, men kommittéen anser sig ej böra i underdånighet
tillstyrka, att skatten nu på en gång må höjas till sådant belopp, hufvudsakligen
derför, att en hög skatt icke låter uttaxera sig, så länge något
slags husbehofsbränning för en lag afgift skall qvarstå vid sidan af den bränvinsbränning,
som skulle bära den höga. Om nemligen den större bränviusbränningen
alägges högre beskattning i förhållande till husbehofstillverkningen,
än som fullt ersättes genom sparad produktionskostnad, skulle ofelbart hvarje
jordbrukare förstå och de fleste också begagna den fördel, som skattskillnaden
erbjöde åt husbehofsbrännaren, och varan bränvin, med förlust af tid,
ved och materialier, lika ymnigt flöda från 100,000:tals små husbehofspannor,
som den förut gjort eller annars skulle göra ur de större’, men den påräknade
stora statsinkonsten komme att uteblifva. Att åter tillintetgöra detta husbehofsbränningens
inflytande på salubränningen genom en hög beskattning äfven
å den förra, synes innebära en motsägelse mot begreppet om husbehofsbränning
och möter dessutom den betänklighet, att derigenom idkarne af delta
slags bränvinsbränniug, som nu sällan drifves med synnerlig omsorg, skulle
finna uträkning att genom den lilla pannans oafbrutna gång åstadkomma
en betydlig tillverkning utöfver husbehofvet. På dessa skäl, som närmare
skola utvecklas under de olika klasserna af bränvinsbränningen, har kommittéen
icke tilltrott sig att i underdånighet tillstyrka högre beskattning för 2:dra
och 3:dje klassernas brännerier, än att alla 3 klasserna må kunna bestå vid
sidan af hvarandra, utan någonderas undertryckande.
Sedan kommittéen sålunda uppgifvit de allmänna grunder, hvarpå den
anser bränvinsbrännings-lagstiftningen här i riket böra för närvarande byggas,
för att derigenom bereda en öfvergång till dess bättre ordnande i ekonomiskt
och financielt hänseende, får kommittéen i underdånighet redogöra
för motiverna till de hufvudsakligaste detaljerna i det förslag till förordning,
som af kommittéen blifvit uppgjordt, vid bestämmelserna, i hvilket förslag kommittéen
trott sig serdeles böra rigta sin omtanka deråt, att söka förekomma
den såkallade husbehofsbränningens utsträckning öfver sin angifna gräns, och
framför allt så ställa föreskrifterna i afseende på beskattningen, att måttligen
förhöjd afgift må kunna indrifvas utan de underslef, hvartill nu gällande beskattningssätt
ger anledning och lätthet.
Kommittéen har i underdånighet föreslagit, att bränvinsbränning må hädanefter,
såsom hittills, under loppet af de sednaste 12 åren, fortfarande vara
Bevillnings-Ulskotlets Memorial, N:o 6.
15
inskränkt till Sex månader af året. Den mening har blifvit yttrrad, att, då
lagstiftaren vill tillstädja inrättande af fabriksbrännnerier och sådana anläggningar
erfordra betydliga kapilaler, skall bränvinsbränningens inställande ander
halfva året alltid föranleda ränteförlust för innehafvarne af ett sådant verk,
hvarföre man yrkat, att bränvinsbränningen borde för fabrikerna vara tillåten
hela året, eller åtminstone åtta månader deraf. Det kan ock ej nekas, att
detta skäl vore fullt gällande, 0111 afsigten vore att draga fabrikerna till städerna,
men i vårt land, der endast få släder äro belägna i en så bördig och
uppodlad trakt, att den icke blott kan förse dem med tillräckliga lifsmedel,
utan ock deröfver lemna en ymnig tillgång för större bränneri-anläggningar,
torde bränvinsbränningen, äfven såsom fabriksrörelse, i allmänhet bättre lämpa
sig för landsbygden, der denna näring understödjes icke blott genom ymnigare
tillgång för lindrigare pris af nödigt bränsle, utan ock af de arbetskrafter,
som öfriga halfåret företrädesvis erfordras för jordbruket, och der dranken
i allmänhet kan med mera fördel ttllgodogöras, än i städerna. Deremot skulle
det göra ett skadligt intrång i vårt jordbruk, som just i sednare åren börjat
vinna ett allmännare intresse och synbar förkofran, om de för landtbruket så
högst vigtiga månaderna Maj och Oktober, då arbetskraften tages i strängt
anspråk för jordens beredning och andra landtmannasysslor, uppoffrades åt
bränvinsbränning. Om det ock vore beroende af hvars och ens eget skön
att till bränvinsbränning begagna nämnde månader, skulle likväl i de flesta
fall bränvinsbränningen fortgå äfven denna tid, ty den enskilde gifver ofta i
sina beräkningar företrädet åt den, som hastigast inbringar honom kontanta
inkomster. Att åter, vid bestämmandet af de till bränvinsbränning tillåtna månader,
göra ett undantag till städernas förmån, vore en orättvisa mot näringens
talrika idkare pä landet. Vid föreskriften om den tid af året, under hvilken
bränvinsbränningen skulle vara tillåten, har kominiltéen icke upptagit det
tillägg, som i föregående förordningar allt sedan år 181 i! varit infördt, nemligen,
att bränvinsbränningen skall vara tillåten under vissa månader af året,
"sä framt icke högst vigtiga omständigheter föranledde inställandet af denna
tillverkning'.'
Ehvad ett sådant förbehåll finnes i Förordningen utsatt eller ej, lärer
Eders Kongl. Maj:ts höga rätt att dermed förfara, efter hvad Eders Kongl. Majit
finner för landet nyttigast, icke kunna dragas uti tvifvel. Utsättandet i Förordningen
deraf är således obehöfligt. Men ej nog dermed, det är jemväl,
efter kommittéens tanka, skadligt, då det nemligen synes liksom moraliskt
förpligta Regeringen, att vid inträffad svagare skörd eller befarad brist för
längre eller kortare tid inställa bränvinsbränningen. En sadén regeringsåtgärd
16
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o ti.
kan aldrig vidtagas, utan att medföra betydliga omstörtningar i den enskilde
hushållarens och affärsmannens beräkningar, till oskälig vinst för den ene, till
undergång för den andre, oell omöjligt är att vid tveksamma förhållanden och
under de mångfaldigt vexlande uppgifter, som af dolda intressen eller uppskrämda
sinnen framställas, på förhand rätt afväga om förbudet är af behofvet
påkalladt eller ej, om det mera gagnar än skadar, hvarom man sällan
blir säker förrän efteråt. De exempel af bränvinsbränningsförbud, som här i
landet egt rum, stödja denna kommittéens öfvertygelse. Låter Regeringen
genom utfärdad kungörelse tillkännagifva ett blifvande bränningsförbud långt
före tiden, då det skall vidtaga, anstränges så bemödandet att under mellantiden
utvidga och påskynda tillverkningen, att förbudet snarare föranleder en
tillökning deri, än den åsyftade inskränkningen. Skulle ett förbud åter träda
i allt för hastig verkställighet efter kungörandet, innebure detta en öfverrumpling,
hvaröfver ganska många medborgare egde grundadt skäl att beklaga sig.
Om ock Eders Kongl. Maj.t icke begagnar sin höga rätt att förbjuda bränvinsbränuingens
inställande, medförer dock en i Förordningen utkastad antydan
derom intet gagn, men mycken skada, ty den föranleder bemödanden från
motsatta intressens eller välmenande omdömens sida att verka för eller emot
ett sådant förbud, alstrar falska rykten derom, hvilka åter åstadkomma dels
skadliga fluktuationer i varans pris, dels hastig utvidgning och ansträngdt påskyndande
af dess tillverkning, samt gifver slutligen förmenta anledningar till
klander å ena eller andra sidan, att Regeringen antingen begagnat eller underlåtit
begagna sin rättighet i detta hänseende. På dessa grunder kan kommittéen
ej annat än i underdånighet afstyrka, att Eders Kongl. Maj:t uti Förordningen
må utsätta något förbehåll om bränvinsbränningens inställande för
längre eller kortare tid.
Då kommittéen vidare, såsom redan blifvit nämndt, i underdånighet föreslagit,
att bränvinsbränningen skall få utöfvas i 3:ne klasser: 1:o såsom husbehofsbränning
, 2:o såsom binäring vid jordbruket, och 3.0 såsom fabriksrörelse,
har kommittéen genom denna klassifikation helt enkelt gifvit rätta benämningen
åt och indelat näringen i de afdelningar, hvarunder den för närvarande
i sjelfva verket utöfvas, och kommittéen har redan i det Föregående
sökt utveckla de skäl, hvarföre den ansett sig icke böra i detta afseende afvika
från det bestående.
t.sta
lisritt niny a-1 '/skotte ta Skrifvelse, N:o 6.
17
l.sla Klassen.
Rättighet till bränvinsbränning i Irsta klassen skulle, efter kommittéens
åsigt, tillerkännas egare eller innehafvare af jord, som hittills egt sådan rättighet.
Visserligen kan häremot med skäl anmärkas, att husbehofsbränning ej
bör skäligen tillåtas innehafvare af mindre jordlott, än den, som, utöfver tillräcklig
föda för hushållet, lemnar öfverskott till brän vinsbränningen, men deis
är det svårt att bestämma gränsen för ett sådant jordvärde, dels anser kommittéen
hela husbchofsbränningen, såsom i sig sjelf föga gagnande för den
enskilde, än mindre för samhället, böra endast i följd af nuvarande förhållanden
medgifvas.
Den uti gällande Förordning städerna medgifna bränvinsbränningsrättighet
kan dock ej komma under denna klass, alldenstund den ej får utöfvas
med mindre pannor än af 30 kannors rymd. Att nu till städerna utsträcka
en rättighet, den man endast velat tills vidare medgifva åt dem, som förut
deraf varit i åtnjutande, vore destomindre lämpligt, som städerna, i fråga om
fabriksbrännericr, skulle få sig medgifven en förut saknad rättighet att anlägga
sådana.
Vid öfvervägande af grunderna för beskattningen af pannor i denna klass,
har kommittéen väl funnit, att det sätt, sorn kommittéen för fabriksbrännerierna
föreslagit, äfven här skulle vara tillämpligt och medföra en säkrare garanti,
att averkningen ej öfverstege det medgifna qvantum, men dels befarar
kommittéen, att detta beskattningssätt såsom nytt och följaktligen för mängden
icke genast fattligt, skulle väcka missnöje, då dertill afven komme, att den
hittills på de flesta ställen vanliga inmurningen af pannan ej alltid kunde på
samma sätt som nu verkställas, dels skulle ock derigenom förorsakas mera
besvär vid afgiftens uträkning och tilläfventyrs kostnader för ändring af de
mindre pannorna. Kommittéen har derföre, ehuru den i nu gällande förordning
antagna grund för beskattningen efter redskapens pannerymd är i hög
grad felaktig, då den hvilar på det oriktiga antagande, att pannornas afverkningsförmåga
förhåller sig såsom deras pannerymd, utan hänsigt till formen,
likväl trott sig kunna i underdånighet föreslå bibehållandet för pannor i de båda första
klasserna af denna grund för beskattningen, men med det nödvändiga vilkor af
sådana inskränkningar i pannornas form, att denna strängt begränsas, då derigenom
äfven med denna beskattningsgrund pannornas högsta afvärkningsförmåga med
temlig säkerhet kan beräknas, och de missbruk således väsendtligen förekom
Bih.
titt Ii. Si. ttrut. 1847 och 1848. J Samt. 1 Afd. 2 Haft 3
18
ti evil lainy s~Utskottets Skrifvelse, N:o ti.
mas, hvartill nuvarande förordning ger anledningar, som torde alltför ofta
hafva blifvit begagnade.
I afseende på lämpligaste sättet att bestämma ofvannämnde form för
pannor i första klassen, har kommittéen, som, genom erhållna upplysningar
från landsorterna, inhemtat, att i alla rikets landskap, med undantag af Skåne
och Blekinge, brukas ännu, mer eller mindre, höga pannor med liten hatt
och ingen annan afkylningsredskap än 1,2, någon gång 3, raka pipor, eller
på några få ställen såkallad enkel kylare, ansett denna konstruktion, med de
närmare bestämmelser, sorn i den föreslagna förordningen utstakas, böra antagas
såsom den enda tillåtliga för redskap i denna klass, och då erfarenheten
visat, att alla beskrifningar på bränvinsbränningsredskap blifvit underkastade
olika tydning, ofta förtydning, har kommittéen ansett säkrast, att genom Förordningen
vidfogade ritningar de former utvisas, inom hvilkas latitud redskapen
må kunna inrättas.
I fråga om beloppet af afgiften för bränvinsbränning i denna klass, har
kommittéen ansett sig icke böra taga sådana pannors högsta afverkningsförmåga
till grund, ty ehuru deras form är sådan, att pannan ej med fördel bör
kunna användas för en hastig afverkning, får dock kommittéen erkänna,
att den, drifven med oafbruten omsorg, kan afverka betydligt mer än nedan
föreslagna skattebelopp antvder, men kommittéen, som antagit att de ökade
omkostnaderna i ved och det arbete, som erfordras att sköta dessa små pannor,
skola afhålla mängden af deras begagnare från oafbruten bränning, har
ansett skatten böra sättas till ett jemförelsevis ringa belopp, på det att dessa
pannor, utan serdeles kännbar förlust, må kunna tidtals få stå obegagnade,
ehuru till användande uppgifne. Af detta skäl och då den på ofvananförde
sätt begränsade tillverkningen egentligen afser, att den mindre jordbrukaren
må kunna, utan penninge-utgift, åstadkomma bränvin till sitt husbehof,
men icke deröfver till afsalu, har kommittéen föreslagit endast 24 sk. b:ko
per kannerum för bränvinspannor i denna klass under hela tiden af sex månaders
bränvinsbränning, och då kommittéen jemväl i underdånighet tillstyrkt
rättighet för bränvinsb rännaren, att dela dessa sex månader i tre terminer,
om två månader hvardera, hvilket icke blott för den mindre hemmansegaren
underlättar möjligheten att för ringa skatt tillverka sitt husbehof, utan ock
bättre än den förra indelningen lämpar sig efter årstiden, och särdeles fardagen
i Mars, utgör skatten under en termin endast 8 sk. b:ko kannerummet,
eller lika belopp, som nu erlägges per kannerum af en 20 kannors enkel panna,
under en termin af tre månader.
tio v illnings - Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
Såsom en nödvändig följd af denna låga beskattning, har det ock blifvit
destomera maktpåliggande, att genom ofvan uppgifna inskränkning till form
skilja redskapen i denna klass från den i den nästföljande, som, i fall endast
pannans rymd, ej dess beskaffenhet i öfrigt, lades till grund för gränsen emellan
1:a och 2:a klassernas redskap, skulle, hvarhelst denna gräns sattes, ett
för stort missförhållande uppstå emellan beskattningen i de båda klasserna och,
såsom redan ofvan blifvit antvdt, alltför många ofelbart företrädesvis begagna
den Ira klassens bränvinsbränning, anlägga sådan på ”hvarje gård der utfodring
sker”, tillverka stora qvantiteter bränvin för ringa skatt och dermed undertrycka
all bränvinsbränning på annat sätt, då nemligen de båda öfriga klassernas
brännerier genom tillbörliga bestämmelser hållas vid oundvikligt tvång, att,
för den alVerkning de kunna åstadkomma, erlägga den skatt, som derföre
varder bestämd.
En panna af 18 kannors rymd och af sådan konstruktion, som ofvan blifvit
uppgifven, kan med visshet afverka 200 kannor i månaden, om hon drifves
natt och dag, och då synes det vara fullt tillräckligt att antaga denna
pannerymd, nemligen 18 kannor, såsom den högsta i Irsta klassen, desto
hellre.som, enligt hvad af förteckningarna öfver taxerade bränvinspannor loide
förflutna åren synes, det ojemnförligt största antalet jordbrukare utöfvat
sin bränvinsbränning med pannor under och vid nämnde pannerymd.
Att uppställa någon tariff för rättigheten till pannerymd under besagde
18 kannor, har kommittéen ej ansett nödigt, hufvudsakligen af det skäl, att
kommittéen, i förhoppning att inga nya pannor för denna klass skola förfärdigas,
ej velat hindra bruket af äldre pannor, som i öfrigt till formen äro
tillåtna i denna klass, utan ali föranleda innehafvarne behofvet att bekostaderas
ändring.
2 :dra Klassen.
Af de 19,863 bränvinspannor, som 1844 funnos uppgifna i t:a och 2:a
klasserna af emellan 21 och 63 kannors rymd, var ofelbart största antalet
att hänföra till dén bränvinsbränning, som kommittéen velat under denna
klass beteckna med bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket, det vill
säga med större eller mindre öfverskott i produktionen utöfver husbehof! et.,
Att fordra det ett så stort antal jordbrukare skulle helt och hållet förändra
sin hushållning, somliga nedlägga sin bränvinsbränning, andra utvidga de» tilt
fabriksrörelse, vore hvarken öfverensstämmande med rättvisa mot dem eller
något öfvervägande gagn för det allmänna. Kommittéen har i del föregåen
-
20
Bevillnings-Utskottels Skrifvelse, A:o 6.
de redan angifvit de hufvudsakliga skäl, hvarföre kommittéen mäst erkänna,
att denna bränvinsbränning, om också mindre ändamålsenlig, än den, som drifves i
fabriksväg, dock kan i vårt land uthärda tällan med fabrikerna. Om bränvinsbränning
får fortgå i denna klass vid sidan af fabrikerna, med en beskattning,
sorn är väl beräknad, i förhållande till de andra klassernas, skall ofelbart, allt
efter lokala förhållanden, bränvinsbränningen småningom i den ena fruktbarare,
mera uppodlade, mindre skogrika trakten sammandraga sig i större verk,
och deremot i den andra, mindre uppodlade och odlingsbara, skogbevuxna,
der längre afstånd skilja hemman och odlade fält, förblifva fördelad i mindre
brännerier. 1 andra orter, der en lätt afsättning kan påräknas för de råa
produkterna, och inga serdeles gynnande omständigheter uppehålla bränvinsbränningen,
torde den alldeles upphöra.
Kommittéen, som således ansett ifrågavarande mellanklass af brännerier
icke böra undertryckas, har i underdånighet tillstyrkt, att äfven hädanefter rättigheten
dertill må grundas på innehafvande af jord uti en lämplig progression
af värdet å densamma. Det vore ej rättvist, att den, som eger eller
innehafver jord för ett värde af 1,000 r:dr, skulle dela lika med den. som
innehar jord för ett värde af 20,000 r:dr och deröfver. Det har ock varit
under synbar afsigt att rättvist fördela bränvinsbränningsrältigheten på jordbruket,
som tariffen i 3 § af 1845 års Förordning blifvit uppgjord. Denna
tariff, oförändrad sedan 1812, har imedlertid visat sig ingenting mindre än rättvis, ty
med den tillåtelse, som nu är lemnad ät hvarje bränvinsbrännare att öka pannans
afverkningsförmåga genom förändring af dess form, samt tillsatts af
mäskvärmare, riktifikator, ång-apparat m. m., visar sig att för närvarande kan
jord af ett ringa värde vara tillräcklig för att derpå anlägga en bränvinsfabrik af
flera hundrade kannors daglig tillverkning. Kommittéen har derföre uppgjort
en annan beräkning för paunerymderna i förhållande till hemmansvärdet. Vid
denna beräkning har kommittéen antagit 1,000 r:drs hemmansvärde såsom det
minsta, hvilket berättigar till bränvinsbränning i denna klass. Svårligen lärer
någon kunna påstå att hemman af lägre värde lemna så stort öfverskott i
produktion, att icke detsamma skulle kunna afverkas till bränvin med panna i
1:a klasen. Snarare torde Kommittéen kunna anses hafva satt denna gräns
alltför lågt och att hafva medgifvit redan vid detta låga värde alltför stor
bränvinsbränningsrättighet. Denna anmärkning torde likväl bortfalla vid öfvervägande
deraf, att, då flera tusende innehafvare af jord af 1,000 å 2,000
r:drs taxeringsvärde för närvarande idka bränvinsbränning till afsalu, skulle
kommittéen icke utan obilighet mot dem och motsägelse i sin egen uppgifna
grundsats att ej föreslå alltför stora rubbningar i nu bestående förhållanden
Kerillninys-Utskottels Skrifvelse, N:o 6.
21
kunna frånkänna jordinnehafvare af 1,000 r:drs hemmansvärde rättighet att
idka liränvinsbränning till afsalu, och om lagstiftningen verkligen alser att härmedelst
bevilja honom någon förmån och bereda staten en motsvarande skatt,
måste tillverkningsbeloppet medgifvas så stort,1 att det kan bära omkostnaderna.
Vid uppgörande af tariffen för beräkning af pannerymderna i förhållande till
hemmansvärdet, har kommittéen antagit 20 till 24 kannors panna utan, eller
18 kannors panna med mäskvärmare, motsvarande ett hemmansvärde af från
1,000 till och med 2,000 r.dr, såsom minsta, och 63 kannors panna utan, eller
47 kannors panna med mäskvärmare för ett hemmansvärde af 26,000
r.dr och deröfver, såsom största tillåtna pannerymd. För bestämmandet af
ofvannämnda minimum torde ej behöfva anföras annat motiv, än det nyss om
bränvinsbräuningsrättighelen för ett hemmansvärde af 1,000 r:dr ofvan framställda,
med tillägg, att det skulle varit olämpligt att icke sätta minimum i
denna klass högre än maximum i den förra. Hvad åter föreslagna maximum
beträffar, har kommittéen ansett det en tillverkning af omkring 1,200 kannor
i månaden eller 7,560 kannor under hela den lofgifva tiden, hvartill en 63
kannors panna af den beskaffenhet, som af kommittéen blifvit föreslagen, bör
kunna hinna, synes vara det högsta, hvartill en jordbrukare med 26,000 r:drs
hemmansvärde kan billigen sjelf vilja uppdrifva en bränvinsbränning, skött
såsom ”binäring vid jordbruket”, med egen under vintern umbärlig arbetsstyrka
och beräknad att endast medtaga en del af egendomens egna produkter.
Vill han drifva tillverkningen högre, står det honom öppet att för detta
ändamål anlägga fabrik.
Då städerna, efter hvad 1844 års förteckning å taxerade bränvinspannor
utvisar, idka bränvinsbränning med icke mindre än 302 pannor af emellan
30 och 63 kannors rymd i 1:a och 2 a klasserna af de i nu gällande
förordning om bränvinsbränningen beskrifna, har kommittéen icke trott sig böra
föreslå borttagandet af den rättighet de innehaft och sålunda begagnat.
Likväl har kommittéen, med vidblifvande af nämnde Förordnings i 1 Att. 7 §
gifna föreskrift om 30 kannors pannerymd såsom minimum för städerna, i
öfrigt ansett några mindre förändringar i afseende på städernas bränvinsbränning
af nöden, hvilka synas af förslaget till förordning och här ej torde
behöfva närmare motiveras.
Kommittéen har i underdånighet föreslagit, att beskattningen för bränvinsbränning
i denna klass skall, såsom hittills, utgå efter pannerymd, af skäl, som
vid 1:sla klassen blifvit anförde, och hvilka äfven för denna klass hos kommittéen
gjort sig gällande, men med antagande af denna beskattningsgrund,
22
Bevillniiujs-Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
har kommittéen också här måst uppställa bestämda föreskrifter, 1 afseende pä
redskapens form och beskaffenhet. Kommittéen har härvid antagit sådan redskap,
som i allmänhet nu är bruklig, och föreslagit dess konstruktion så förmånlig,
som ändamålet af en viss nödig inskränkning kan medgifva. Föreskriften
att pannans höjd ej får vara större än högst en femtedel af dess diameter,
afser ej blott denna inskränkning, utan ock att förekomma den af erfarenheten
kända olägenheten med flatare pannor, att de icke allenast äro
allt för mycket blottställda för vidbränning, utan också att de ega föga varaktighet.
Förhållandet af höjden till diametern, såsom I till 5, minskar i allt
fall ej mera än 7'procent afverkningen mot proportionen 1 till 6, hvaraf vill
synas, att fördelen af redskapens längre varaktighet med den förra proportionen
i värde torde fullt uppväga så väl den något ökade produktion, som den vedbesparing,
hvilken den sednare åstadkommer.
Mäskvärmare, hvilken först i 1824 års förordning förklarades tillåten och
få begagnas utan föregången mätning och utan afgift, blef sedermera genom
1830 års förordning, utan att någon inskränkning i rymden då gjordes, belagd
med en afgift, som för en enkel panna, då mäskvärmare begagnades,
med 25 procent öfversteg den, då sådan icke användes. Denna afgift ökades
i 1835 års lörordning till 50 procent och förklarades tillika, att mäskvärmare,
ehuru af hvad form eller ämne som helst, ej finge innehålla mer än en
femtedel utöfver pannans rymd, hvilka stadganden sedermera förblifvit oförändrade.
Mäskvärmaren kan ock anses påskynda afverkningen 50 procent
och deröfver, om den nemligen får så inrättas, att ångorna under vandringen
genom mäskvärmaren afsätta en stor del af deras vattenhalt. Men genom tillstädjandet
af sådan inrättning, vore man ock inne på området af rektifikation,
och bränvinsbrännaren kunde med fog fråga, hvarföre ej denna må genom
en ytterligare liten tillsatts göras fullständig. Hvar funnes väl sedan gränsen,
der man skulle stanna, för att ej medgifva begagnandet af de mest sammansatta
redskap? Kommittéen har derföre trott lämpligast, alt endast mäskvärmare
af det enkla slag, som i medlersta och södra delarna af landet allmännast
användes, finge vid redskap i denna klass begagnas. Användandet af
mäskvärmare är emellertid ändamålsenligt, ty derigenom sparas ved och arbete,
vidbränning undvikes lättare och pannornas botten blottställes ej så för
glödgning och deraf följande förstöring, som då mäsken slås kall i pannan,
och har derföre kommittéen, som ansett mäskvärmare af denna form icke
åstadkomma högre tillökning i afverkning än 33‘/ö procent, trott sig ej böra
hindra dess begagnande genom en högre uppskattning. Efter detta antagan
-
Ber ilin in f/s-1 '/s k o Hels Skrifvelse, N:o 6.
“23
de hafva pannor försedda med väskvärmare blifvit i tariffen ansedda lika med
enkla pannor af 33l/s procent större rymd utan mäskvärmare.
Äfven för bränvinsbränningsredskapen i denna klass har kommiltéen ansett
af nöden, att icke allenast så noggrant som möjligt beskrifva formen, utan
också att genom bifogande till förordningen af ritningar åskådliggöra denna
beskrifning och utstaka de gränsor, hvaröfver den ej får gå i form eller
inrättning.
Vid bestämmandet af ziffran för beskattningen har kommittéen, som, på
de skäl ofvan blifvit uppgifne, anser omöjligt, att, så länge husbehofsbränningen
för en nedsatt skatt får fortfara, uttaga en hög skatt af salubränningen,
ej trott sig kunna föreslå den högre, än att salubränningen må, under
vanliga prisförhållanden, genom sin större afverkning och jemförelsevis mindre
omkostnader, kunna, i täflan med husbehofsbränningen, tillverka bränvinet
med lika förmån som denna. Denna ziffra har kommittéen antagit till
2 sk. b:ko för hvarje med pannor i denna klass tillverkad kanna 6-gradigt
bränvin, och har kommittéen uppgjort härpå grundad tariff för beräknandet
af det belopp, hvilket de olika pannerymderna i denna klass böra i afgift
erlägga. Enligt denna tariff skulle en 20 kannors panna, söm är den minsta
i denna klass, komma att i skatt erlägga 100 r:dr. Denna panna kan,
så vidt kommittéen kunnat utröna, afverka ungefär 400 kannor bränvin i månaden.
För att medhinna lika mycket under samma tid skulle erfordras 2:ne
18 kannors pannor i Irsta klassen, för hvilka skatten ej komme att utgöra
mer än 18 r:dr. Denna skillnad är visserligen betydlig; dock torde den
ej vara större, än att den i väsendtlig mån uppväges af de ökade kostnaderna
för de båda mindre pannornas drifvande, ehuru föga ock husbehofsbrännaren
tar i beräkning sitt eget arbete och eget bränsle.
Då kommittéen, vid uppgörande af skatte-tariffen, antagit en progressiv tillökning
af 5 r:dr för hvarje pannerymd, har den visserligen icke förbisett,
hvad såväl på vetenskaplig grund blifvit upplyst, som ock af erfarenheten intygadt,
att en mindre brån vinspanna, i följd af jemförelsevis större upphettningsyta,
hinner afverka i proportion till sin kannerymd mera än en större,
om båda hafva samma förhållande emellan höjd och diameter, och de för öfrigt
äro lika inrättade. Tvänne 20 kannors pannor afverka på så sätt 2G procent
mer än en 40 kannors panna, och 3:ne 20 kannors pannor således ännu mycket
mera än en 60 kannors panna. Med antagande af lika beskattning å hvar •
je kanna tillverkadt bränvin, som med redskapen kan åstadkommas, borde
derför rätteligen hvarje kannerum af den mindre pannan beskattas högre, än
den större, enligt det förhållande, som i afseende på deras olika afverknings
-
Bevillnings-lIskottets Skrifvelse, N:o G.
förmåga eger rum, men dels skulle en sådan bestämmelse förekomma mängden,
som ej länkt sig in uti förhållandet, såsom en orättvisa, så mycket större,
som de mindre pannorna hittills varit betydligt gynnade vid beskattningen,
dels kan den större arbetskraft och vedåtgång, som de mindre pannorna
i förhållande till de större erfordra, antagas uppväga fördelen af deras
större afverkningsförmåga, hvarföre kommittéen ock på dessa skäl ansett större
och mindre pannor i 2:dra klassen böra åläggas en lika beskattning efter
pannerymden.
Dessa båda ofvannämnda 1 :a och 2:a klasserna kunde ock, om så för
godt finnes, sammanslås till en gemensam klass under benämning uf bränrinsbränning
för husbehof och såsom binäring vid jordbruket, med bibehållande i
öfrigt af samma föreskrifter, beträffande såväl pannornas form och storlek, som
beskattningssättet och afgifternas belopp, i öfverensstämmelse med hvad härhos
under Litt. C. i underdånighet bilagdt förslag utvisar.
3:dje Klassen.
Den här ofvan intagna skildring af bränvinsbränningens närvarande tillstånd
i landet visar, att, oaktadt bränvinsbränningen skolat åtfölja jorden, har
dock ett icke obetydligt antal brännerier uppstått, hvilka, hell och hållet oberoende
af jordbruk, rätteligen äro att anse för fabriker. Då t. ex. för utöfning
af bränvinsbränning med en 33 kannors panna erfordras ett hemmansvärde
af endast 2,000 r:dr, men bränvinsbränningen med denna 35 kannors
pannan kan så inrättas, att flera hundrade kannors afverkning om dagen derigenom
åstadkommes, är det iinga jordvärdet visst icke grunden, hvarpå en
sådan anläggning hvilar. Beräknadt tillfälle till inköp af råämnen till fabrikens
drifvande å ena och afsättning af bränvin å andra sidan hafva framkallat densamma.
Skyldigheten att åtminstone på papperet innehafva 1000 r:drs jordvärde
har helt och hållet varit en bisak.
Föreskrifter, så lätt kringgångne som denna, böra ej bibehållas. Antingen
måste jordbrukarens uteslutande rättighet att tillverka bränvin göras till
en sanning, eller också måste hans förmenta monopolium upphäfvas. Det förra
skulle ske genom beräkning, alldeles sä som i 2:dra klassen, af stigande
tillverkningsrätl i förhållande till större jordvärde, det sednare genom förkla
-
Bevillnings-Utskottels Skrifvelse, N:o 6.
n
randet, att fabriksbränningen är en fri näring för hvarje Svensk medborgare.
Kommittéen har dock ej kunnat vara tveksam i valet mellan dessa alternativer.
Yäl erkänner kommittéen, att bränvinsbränningen bäst egnar sig för landsbygden
och att den kau bedrifvas i förening med jordbruk, utan att någondera
näringen åsidosättes, men kommittéen kan ej underlåta att fästa uppmärksamhet
å de förluster, som, i fall ett högre jordvärde lades till grund för
rättigheten till fabriksbränning, skulle drabba alla dem, hvilka, dertill af hittills
gällande förordningar föranledda, redan anlagt och nu innehafva bränvinsfabrb
ker på mindre egendomar eller jordlägenheter, och hvilkas anspråk på skydd
för innehafde rättigheter och deraf beroende ekonomiskt välbeställd skäligen
fordra afseende. Kommittéen tror ock, att ett fabriksbränneri, grundadt på
uppköp af råämne och bränsle i sin omkrets och anlagdt på i delta afseende
tjenliga ställen, kan gagna både den större och mindre jordbrukaren fullkomligt
lika mycket genom del afsättningstillfälle, den öppnar för deras produkter,
som idkandet af egna brännerier med inbördes täflan att, under monopoliets
skydd, undersälja hvarandra, skulle göra det.
Det är således med full öfvertygelse, att förslaget i denna del stödjer sig
på rättvisa mot den enskilde och fördel för det allmänna, som kommittéen i
underdånighet föreslagit, att rättigheten till idkande af bränvinsbränning såsom
fabriksrörelse mätte, oberoende af innehafvande jord, upplåtas åt hvarje välfrejdad
Svensk medborgare, som uppfyller de vilkor, som för sådan rörelse
blifvit stadgade.
Härvid har kommittéen i första rummet ansett nödigt utstaka de gränser,
hvarunder och hvaröfver dylik bränvinsbränning ej må sträckas. Om ej ett
minimum bestämdes, hvarigenom man försäkrar sig örn, att dylika anläggningai
icke urarta till stugubränning, skulle icke blott sjelfva det begrepp af tillverkning
i större skala, som man fäster vid benämningen fabrik, gäckas, utan ock
alla de fördelar, fabriksbränningen kan medföra, tillintetgöras, hvaremot alla de
olägenheter, som vidlåda husbehofsbränningen, här skulle framträda i så mycket
större grad, som samhället ej hade samma band på fabriksbrännaren i
smått, som det har på husbehofsbrännaren, hvilken måste vara jordegare.
Ett minimum måste således bestämmas, och kommittéen har ansett detta böra
sättas så högt, att den minsta fabriksegare skattar för en betydligen högre
tillverkning, än bränvinsbrännaren i 2ulra klassen. Om ock lagstiftaren lyckas
föreskrifva sådana bestämmelser, som böra försäkra staten om den åsätta beskattningen
och förbud af minutförsäljning åtföljes af aldrig så stränga straffbestämmelser,
hvilar dock en stor del af samhällets garanti för dessa på
Hih.
till fl. St. Fröt. 1847 och 18/8. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 4
26
B emllnings-Ut skottets Skrifvelse, N:o ti.
buds åtlydnad på fabrikantens personlighet. Det är således af vigt, att denna
eger något att förlora, utom sin egen person, och då en större anläggning
brafver ett större kapital, hvars innehafvare alltid måste vara sorgfällig alt ej
genom lagöfverträdelser förlora detsamma, ligger häruti skäl, som för kommittéen
gjort sig gällande vid bestämmandet af ifrågavarande minimum, hvilket
kommittéen derföre ansett höra sättas till en tillverkning af 5,400 kannor
6-gradigt bränvin i månaden, eller på sex månader 32,400 kannor, hvilket ej
torde få anses för mycket, då tillverkningen sker under benämning af
fabrik.
Hvad angår maximum, har kommittéen väl funnit, att ett sådant icke egentligeh
är förenligt med begreppet af fabriksbränning och syftemålet dermed,
men kommittéen har dock ansett, att, åtminstone i början, ett maximum lämpligen
kunde utsättas till lugnande af farhågan för öfverdrifven bränvins-tillverkning
och till förekommande af den möjligen inträffande spekulationen i
någon ort eller stad, att genom ett kolossalt bränneri söka egen uppkomst i
andras störtande. En sådan spekulation skulle sannolikt snart straffa sig sjelf,
men emedlertid kunde mångens ofärd beredas på försöket. Om det ej kan
nekas, att, bränvinsbränning i så stor skala, att den kan bära aflöning till en
skicklig föreståndare, lofvar det största utbytet, anser också kommittéen, att
här är den gräns, hvaröfver dylika inrättningar ej behöfva att utvidgas. Kommiitéen,
som underrättat sig om de stora bränneriernas omfång här i landet,
har antagit till maximum ett tillverkningsbelopp, större än i de största, och
tillstyrker i underdånighet, att det må bestämmas till 27,000 kannor 6-gradigt
bränvin i månaden eller på sex månader 162,000 kannor.
En hufvudfråga, hvars lösning synnerligen tagit kommitténs tid och omsorg
i anspråk, har varit sättet, huru bränvinsbränningen i större skala lämpligast
och säkrast skall kunna beskattas. Huru föga nu gällande förordning
i detta afseende uppfyllt sitt ändamål, då dess bestämmelser härom hvilat på
det origliga antagande, att bränvinsbrännings-redskapens afverkningsförmåga förhåller
sig såsom dess pannerymd, oberoende af pannans form, är fullständigt
ådagalagdt nti ett serskildt härvid under Litt. D. i underdånighet bifogadt yttrande
af én kommiltéens ledamot, hvilket kommittéen anhåller att få i denna
del åberopa.
Då det skulle stå föga tillsammans med upplysningens närvarande ståndpunkt
att vilja begränsa sträfvandet till fullkomlighet uti närings-företag, och
kommittéen visserligen icke hade kunnat våga försöket att stänga La och 2:a
klassernas redskap inom gränserna af utritade former, om den ej på samma
gång haft i sinnet alt tillstyrka den fullkomligaste frihet i inrättandet af red
-
Bevillnings- Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
skapen i 3:dje klassen, men med en sådan frihet åter oell tilllåtelse till ånganäs,
begagnande i brännerier, ingen beräkning af tillverkningen efter patroerymd
kan göras, så har komroittéen måst vara betänkt att kunna för denna klass
föreslå en säkrare grund för beskattningen.
I England roed ett ringa antal stora brännerier, vid hvilka mindre bränvinspanna
än om 400 gallons eller omkring 600 kannors rymd ej m,å finnas,
och med en hög afgift, går det an att hålla ständigt närvarande aocisbetjenter
vid hvarje bränneri, och detta är enda vilkoret för möjligheten att, såsom der,
genom kontroll å hvarje, kanna, sorn tillverkas, uttaga elen derefter bestämda
skatten.
I Frankrike gifves ingen skatt på sjelfva branvinstiljverkningen, men deremot
accis på bränyinet, då det utbjudes till försäljning. Att följa sådan be*
skattningsgrund här i landet, der bran vinsbränningen för närvarande är utbredd
emellan 60 och 70,000 brännerier, synes icke lämpligt. Kommittéen
förmår ej inse, huru, äfven med kostsamma och besvärliga be\akningsanstak
ter, någon kontroll skulle, kunna vinnas för accisens ordentliga erläggande,
då bränvinef i större eller mindre qvantiteter öfvergick ifrån tillverkarens j
försäljarens eller förbrukarens händer, och kan alltså icke fästa sig vid denna
beskattningsgrund.
I Norrige har man antagit 2:ne klasser af redskap, den t a enkel
panna, att drifvas omedelbart af eld, med eller utan mäskvärmara, och berak»,
nät denna redskaps högsta möjliga afverkning. Den 2:a klassen omfattar ali
annan redskap och är ansedd att hinna 3 gånger så hög afverkning sorn den
förra. Detta beskaltningssätt, hvilande på samma grunder, sorn det här i
landet allt sedan 1835, följda, ehuru i flera klasser invecklade, kan icke af
kommittéen förordas.
Ett annat beskattningssätt är det, sorn alltsedan 1820 finnes infördt och
följdt i Preussen och är antaget i Österrike, Sachsen, Danmark med flera länder.
En af kommittéens ledamöter har ock, såéom ett af andra länders erfarenhet
pröfvadt, ändamålsenligt sätt för bränvinsbränmngens beskattning förordat
dess tillämpning äfven här i landet å fabriksbränning, och för detta ändamål
utarbetat derpå hvilande fullständigt förslag till förordning för 3:dje
klassens bränvinsbränning. Ehuru visserligen detta beskattningssätt är förenadt
med stora olägenheter, hvaribland här endast torde behöfva anföras de vidlyftiga
kontroller, som deraf skulle blifva en nödvändig följd och hvilka skulle
visa sig ytterst svåra att med tillbörlig noggranhet handhafva, samt dep omtvistade
beräkningen af det qvantum tillverkadt bränvin, som rätteligen bör
anses motsvara ett gifvet och med en bestämd afgift belagdt qvantum, mäsk,
28
Bevillnings- Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
skulle dock kommittéen ej tvekat att med nämnde ledamot förena sig i framläggandet
af detta förslag, om icke kommittéens pluralitet ansett företräde
böra lemnäs åt ett annat på vetenskaplig grund hvilande sätt för beskattningen,
hvartill förslag af en annan bland kommittéens ledamöter blifvit framställdt,
och i samma ledamots ofvan åberopade serskilta yttrande motiveradt,
nemligen, att beskatta tillverkningen efter upphettningsytan af den ångpanna,
eller, der sådan ej begagnas, af den mäskpanna, som till bränvinsbränningen
begagnas. Ett härpå grundadt beskattningssätt har den stora fördelen att icke
allenast säkert träffa den verkliga åstadkomna qvantiteten bränvin, utan ock
att i tillämpningen vara ytterst enkelt, då man endast behöfver eller gifna
formler uträkna upphettningsytan och påföra den bestämda afgiften å hvarje
qvadratfot af densamma.
I afseende på afgiftens belopp kan kommittéen icke tillstyrka, att det måtte
blifva högre, än att fabriksbränningen må kunna bestå vid sidan af bränvinsbräuning
i 1 :a och 2:a klasserna. Hvad kommittéen ofvan yttrat om
vigten af att ställa beskattningen å andra klassens pannor i förhållande till
den å 1:a klassens, gäller bär i fullt mått för beskattningen af fabrikerna.
Kommittéen anser, att 8 rist banko per kanna bränvin är det högsta, som fabriksbränningen
kan i beskattning bära utöfver den afgift, som ålägges 2:a
klassen. Då t. ex. en tillverkning af 15,000 kannor i fabrik således skulle få
draga öfver 200 r:dr b:ko högre beskattning, än samma qvantum bränvin, ffllverkadt
i 2;dra klassens brännerier, är denna skattetillökning allt hvad fabriken
kan bära mer än de andra brännerierna, utan att undertryckas. Kommittéen
har derföre ansett, att fabriksbränningen borde beskattas efter 2 sk 8 rst. b:ko per
kanna. Efter en beräkning, hvilken icke allenast är theoretiskt riktig, utan
äfven grundad på trovärdiga uppgifter om begagnade bränneri-apparater, skulle
en väl inrättad apparat för hvarje qvadratfots upphettningsyta af bränvinspannan,
då ångpannna icke begagnas, kunna afverka 540 kannor i månaden,
hvilket, å 2 sk. 8 rst, per kanna, utgör 30 r:dr, och för hvarje qvadralfot
af ångpannans upphettningsyta, då redskapen drifves med ånga, 450 kannor,
för hvilka, på lika sätt beräknadt, skatten komme att utgöra 25 r:dr.
Vid denna beräkning af averkningen har behörigt afseende blifvit fästad! å
sådana hinder och tidsförluster, som erfarenheten visat vara oundvikliga. Enligt
denna beräkning skulle således afgiften för det minsta fabriksbränneri,
som linge inrättas, utgöra 300 r:dr i månaden, eller 1800 r:dr för sex månader,
och för det största 1500 r:dr i månaden, eller 0000 Rdr på sex månader.
Till förekommande af alla anledningar för fabriksbrännaren att anse sig
i något fall nödsakad till bran vinsbränningens fortsättande, har kommittéen
Bevillnings-Ulskottets Skrifvelse, N:o 6.
29
ansett sig böra i underdånighet föreslå, att anmälan till sådan bränvins»
bränning må, om bränneriegaren så åstundar, göras blott för en månad i
sender; och har kommittéen derjemte föreslagit, att fabriksbrännarc;n här, liksom
förhållandet är i Danmark, skall, såsom ett vilkor för rättigheten att få
tillverka bränvin, förskottsvis erlägga skatten, hvarigenom icke allenast kontrollerna
vid uppbörden underlättas, utan ock staten förvissas om säkert och
oafkortadt utbekommande af sin rätt.
Kommittéen anhåller i underdånighet få fästa synnerlig uppmärksamhet på
vigten deraf, att, om Rikets Ständer skulle på bränvinsbränningen i allmänhet
höja eller minska den beskattning, som kommittéen föreslagit, en riktig skillnad
klasserna emellan varder bibehållen, såvida eljest den åsigt gillas, att
dessa skola kunna bestå jemte hvarandra. Om t. ex. den föreslagna beskattningen
skulle å alla klasser antingen fördubblas eller nedsättas till hälften,
skulle, i förra fallet, husbehofsbränningen utvidgas på bekostnad af 2:a klassen
och fabriksbränningen ej kunna uthärda tällan med någondera, och i det sednare
skulle förhållandet blifva alldeles motsatt, ty, med antagande, att bränvinsbränningen
i alla tre klasserna kan, ulan någonderas undertryckande, bestå
vid hvarandra just med den skillnad i beskattning, som kommittéen föreslagit,
varder detta förhållande rubbadt till förmån för ena eller andra klassen,
ej om brännvinet i alla klasser fördyras genom beskattningen, men om skillnaden
i beskattning klasserna emellan blir större eller mindre. Kommittéen
får härvid såsom exempel åberopa det förut uppgifna förhållandet, att nemligen
då en 20 kannors panna i 2:a klassen ej kan anses afverka mera än
2:ne pannor om hvardera 18 kannor i 1:a klassen tillsammans, men kostar i
skatt 82 r:dr mera än dessa båda, kan man dock förmoda, att den förre redskapen
skall kunna bestå vid konkurrens med de sednare, derigenom att den
har en bestämd besparing i mindre arbete och vedåtgång, än de andra båda,
men fördubblas nu beskattningen å båda klassernas redskap, hvarigenom 20
kannurs pannan skulle i skatt betala 200 r:dr och de andra båda tillsammans
6 r:dr, uppstår den betydliga skillnaden af 164 r:dr, hvilken summa är vida
större än värdet af den besparing i ved och arbete, som med 20 kannors
pannan kan åstadkommas. Följden blefve uppenbarligen den, att båda 18
kannors pannorna kunde med fördel begagnas i stället för 20 kannors pannan.
Om distillering af rått bränvin har i nu gällande förordning varit tillåten
dols lill husbehof utan afgift, dels såsom en serskild näringsgren och såsom
30
BevHlnings-Utskotlets Skrifvelse, N:o 6.
sådan beskattad, hvarförutan det alltsedan äldre tider varit apothekare tillåtet
att för farmaceutiska behof få begagna mindre distilleringspannor.
Kommittéen, som ansett denna varu-förädling icke böra försvåras,
har dock, till förekommande af missbruk, funnit nödigt att föreslå några lorand
ringar i hittills gällande föreskrifter.
Det skulle måhända anses öfverflödigt att i förordningen utsätta, att en
hvar, som skattar för bränvinsbränning, må med samma redskap omdistillera
bränvin af egen tillverkning, då detta svårligen, om man ock sådant åsyftade,
stöde att förhindra. Kommittéen har dock ansett säkrast att i förslaget upptaga
denna rättighet för bränneriidkaren, hvilken kommittéen äfven anser gagnelig,
med afseende på en derigenom befrämjad möjlighet att exportera bränvin,
för hvilket ändamål dess förvandling till sprit måste föregå.
En hvar, som utöfvat bränvinsbränning, har hittills under de månader,
då tillverkning varit tillåten, men ej på annan tid af året, varit berättigad att
afgiftsfritt verkställa omdistillering med en 6 kannors panna. I denna föreskrift
har kommittéen föreslagit 3:ne väsendtliga ändringar: 1:o att hvarje innehafvare
åfjord till 1000 r.drs värde och deröfver må för eget husbehof omdistillera
bränvin, utan afseende derpå, att han idkar bränvinsbränning eller
icke ; 2:o att ifrågavarande rättighet till distillering för husbehof endast må få
utöfvas under den tid af året, då bränvinsbränning ej är tillåten, eller från
den I Maj till 1 November, och icke, såsom nu gällande förordning före-*
skrifver, under den tid bränvinsbränning får utöfvas; samt 3:o att rymden för
dessa serskilda pannor till omdistillering af bränvin må inskränkas till 4 kannor,
kokrummet inberäknadt.
Som bruket af omdistilleradt bränvin vanligen mindre urartar till missbruk,
än det af finkelbränvin, har kommittéen föreslagit, att, hädanefter såsom hittills,
omdistillering af bränvin må, såsom serskild näringsgren, kunna idkas oberoende
af bränvinsbränning. Enligt 1845 års förordning har det tillhört Eders
Kongl. Majrts och Rikets Kommerse-kollegium att bevilja tillåtelse till anläggning
af sådana distilleringsverk. Kommittéen anser Eders Kongl, Maj:ts befallningshafvande
bäst vara i tillfälle att bedöma både behofvet af sådana verks
anläggning och att utröna pålitligheten hos de personer, som begära tillstånd
dertill, hvarföre ock kommittéen föreslagit, att frågor derom må af nämnde
embetsmyndighet pröfvas och afgöras.
Kommittéen har i det underdåniga förslaget till förordning i sammanhang
uppställt de serskilda bestämmelser, sorn röra mätning och stämpling afbrän
-
iBetiUnings-Utskotlets Skrift-else, N:o 6.
:ii
vinsbränningsredskapen och densammas försegling, samt föreskrifter angående
debitering och uppbörd af afgiften, jemte hvad iakttagas bör i afseende på
förordningens verkställighet och ansvarsbestämmelser för förbrytelser mot densamma.
Dessa bestämmelser, hvilka hufvudsakligen äro antingen desamma,
som redan i nuvarande förordning finnas föreskrifna, eller ock sådana, som
blifvit en nödvändig följd af de förändringar i vilkoren för bränvinsbränningens
utöfning, som ofvan i underdånighet blifvit föreslagna, torde icke erfordra
att af kommittéen närmare motiveras.
Då kommittéen har sig bekant, att sädesbränvin af högre sprithalt är föremål
för betydlig exporthandel ifrån Hamburg och andra hamnar vid Nordsjön,
får kommittéen i underdånighet hemställa, om det icke må finnas ändamålsenligt
att bevilja en, efter medeltalet af de föreslagna afgifterna lämpad restitution
af erlag A beskattning för bränvin, som från Sverige till utrikes ort försändes,
exempelvis 2 sk. b:ko för hvarje kanna sexgradigt bränvin, och i vanligt förhållande
dertill för bränvin af högre gradtal, under iakttagande af nödiga kontroller,
till förekommande af missbruk vid denna utförsel.
Kommittéen har ansett lämpligast, att föreskrifterna rörande försäljning
af bränvin, som äro intagne i nu gällande förordning om bränvinsbränningen,
må utgöra föremål för en serskild författning, helst dessa ordningsföreskrifter
äro af en tillfällig och mera föränderlig beskaffenhet än sjelfva grunderna för
bränvinstillverkningen. Underdånigt förslag till en sådan serskild förordning
får kommittéen härhos under Litt. E bifoga.
Kommittéen har, vid uppgörandet af detta förslag, antagit den grundsatts,
att försäljning af bränvin icke bör vara för alla fri, utan inskränkt till dem,
som antingen tillverka bränvin, eller bedrifva handelsrörelse, eller undfått
serskildt tillstånd att sälja bränvin i mindre partier. Det är känd sak, att handel
med bränvin hitintills idkats af en mängd personer, hvilka icke tillverka
bränvin och ingalunda hafva handeln till sitt näringsfång, utan blott undantagsvis
med denna vara uppträda såsom köpmän, för att drifva ett slags hazardspel med slutsedlar
på bränvin. Kommittéen inser icke det lämpliga deruti, att t. ex. en
tjensteman, som icke är jordbrukare och i sådan egenskap kunde hafva bränvin
att afyttra, må befatta sig med utöfning af handelsrörelse med denna va
-
32
BetiUnings-UlskolMs Skrifvelse, N:o 6.
ra, mera än med andra handelsvaror, och bestämdt skadlig är den mindre
bränvinshandl, sora ofta och mångenstädes idkats af personer, hvilka företaga
sig att inköpa ett fat, haltfat, ankare bränvin, för att dels dermed bedrifva
den mycket öfverklagade gårdfarihandel^ dels ock utsälja bränvinet,
såsom det uppgifvas, kantals, hvilken handel ofta befrämjar och underhåller
lönnkrogar. Kommittéen, som tillika trott, att försäljningsqvantiteten för producenten
och handlande kan och bör höjas från det hittills tillåtna minsta
mått af en kanna, har således föreslagit, att den, som i fabrik tillverkar bränvin,
äfvensom grosshandlare, må sälja bränvin i parti af minst 60 kannor,
samt bränvinsbrännare i 1 a och 2:a klasserna och minuthandlare i parti af
minst 7V2 kannor, dervid kommittéen med antagande, att den hittills medgifna
rättighet för jordbrukare, att till sina underhafvande och arbetare sälja
en fjerdedels kanna bränvin icke är rätt förenlig med det förhållande, som
bör ega rum mellan husbonden och hans underhafvande, och jemväl kan ganska
lätt missbrukas såsom förevändning för begången öfverträdelse af de allmänna
gränserna för rättigheten till bränvinsförsäljning å landet, funnit sig
icke böra föreslå bibehållande af nämnde rättighet. Deremot och då antagas
måste, att oloflig försäljning af bränvin å landet otvifvelaktig! skall oftare inträffa,
om icke tillfälle beredes till inköp af denna vara i mindre mått för dem,
hvilkas tillgångar icke medgifva större uppköp på en gång, och enär anledning äfven
torde vara till förväntan, att husbehofsbränningen lättare skall kunna för
den mindre jordbrukaren umbäras, om sådant tillfälle till lofligt inköp af varan
i mindre mått beredes, har kommittéen föreslagit tillåtelse för en eller två
personer i hvarje socken till försäljning af bränvin till afhemtning med minst
en fjerdedels kanna hvarje gång, emot afgift till socknen, att användas för fattigvården.
För grunderna till öfriga föreslagna stadganden i afseende på försäljning
af bränvin torde någon serskild redogörelse icke erfordras.
Kommittéen bifogar detta underdåniga betänkande ett utdrag af författningarna
i Norrige, Ryssland och Finland, rörande tillverkning och försäljning
af bränvin. Litt. F.
Någre kommittéens ledamöters serskilde meningar och reservationer innefattas
i underdånigst bilagde protokoll, Litt. G.
De
Bevillnings-Utskotlets Skrifvelse, N:o 6.
33
Dc till kommittéen remitterade handlingar återställas i underdånighet, och
kommittéen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl Maj.ts
underdånigste, tropiigtigste uudersåter och Ijenare
C. D. Skogman. A. P. Baab. Joh. Äng. Södergren.
\
G. E. Pasch. E. Norberg.
Vict. Melin.
Stockholm den 21 Juli 1847.
Till Kongl. Maj:t med und:t förslag till Förordningar rörande tillverkning och
försäljning af bränvin.
Bi/i. till R. Sl. Brot. 1847 och 1848. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft fe
W
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Lii A.
S a ni m a n d r
a
1S09.
den 20 Mars.
Tiden för
utöfning aj
bränvinsbränning.
Rättigheten
till
bränvinsbränning,
d. 23 September.
Dränvins'
brunning tillåten
till årets
slut.
d. 9 Oktober.
Bränvinsb/
ärtningsr
edskapen.
Bränvins
brännings
beskattningen.
Brän vinsförsäljningen
-
Särskilda
föreskrifter
och
anmärkningar.
Utländskt
bränvin tilläts
till införsel emot
sammy
tull för 18
kannor, sorn
för en tunna
Råg och en ^
tunna Korn.
1S10.
8
a f
Författning
arne
rörån
d
Bränvin sbränningen
1811.
1812.
1813.
den 13 Juni.
Kongl, kungörelse om JbranvinsLrlnningen,
Får utöfva* alla tider af året.
den 4 Maj.
lnställes
från och
med den 18
Maj till* vidare
-
den 2 Sep -  tember.
lnställes
tills vidare.
den 9 Oktober.
d. 4 November.
Kongl, kungörelse ang. husbehofsbräuningen och de derföre bestämda afgifler ifiän och med den 1 Januar Kongl- kungö181-3.
reisen om verk
ställigheten
af
Kongl, kungörelsen
d. 9 Oktoler.
d. 11 November.
Kongl, kungörelse.
d. 29 September.
Kongl, kungörelse.
1814.
d. 14. September.
Kongl, kungörelse.
d. 14 December.
Kongl, kungörelse.
1813.
1816—1823.
d. 15 April.
Kongl, kungörelse.
d. 6 September.
Kongl, kungörelsen.
Tillåten under 8 månader af året, Januari — Maj, Oktober — December, så vida den icke al
vigliga skäl inställes.
lnställes intilldess
resultatet
af
1813 års
skörd blifvit
känd.
Åtföljer på landet hemmansbruk. 1 städerna, utom Stockholm och Götheborg,
må alla husegande invånare idka bränvinsbianning.
Ingen begränsning af pannans storlek, hvarken pä det bela eller med hänsigt
till bemmansvärde.
Intet
om
Uvad redskap sorn helst får begagna*.
brån vin
Pannerymden på landet rättar sig efter hemmansvärdet
högst 50 k:is pannervmd, hvartill fordras
5.000 R:dr huimnansvärde.
kl. högst 75 lurs pannerymd, hvartill fordras
10.000 R:dr bemmansvärde.
kl. högst 90 k:rs rymd, hvaröfver ingen bränvinspanna
må nyttjas och hvartill fordras
15.000 l!:dr bemmansvärde.
t- 0. lil.
i 3 klasser:
500 Hulr värde 20 kannor.
750 — —
25 __
1,000 — —
30 —
2,000 — —
65 — o. s.
v.
10,000 — —
75 —
11,000 — —
7S —
12,000 — —
81 — o. s.
v.
15,000 — —
90 —
fr må dessutom en annan
panna nylljas , i
stor
_
.-...v., uuw uiunj, ■ m nu ener nu summa uoislau l
2 pannor örn 90 k:r
1 städerna grundas tillverknings-rättigheten på folknummer, så ali för 80 mantalsskrifne
inä nyttjas en parina om 50 k:r o. s. v., för 300 mantalsskrifne personer en panna om
ner ina
perso
.
... panna om 90 k:r.
festad ma ej nyttjas mindre panna än 50 eller större än 90 k:r; men stadens fleste löslegande invånare
ma eslåmma, 0m tillverkningen skall drifva* i sammansatta veik eller ej; Slockholm, Gölliehorg
och Carlskrona härifrån undantagne.
Beskattning: 2 l!:dr p:r hemman å landet, 8 sk. å hvar mantalsskrifven
person i städerna, ehvad bränning utöfvas eller ej.
Afgift af bränvinspannor efter rymden, enligt serskild progressiv tariff:
pannor fran
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
1 t. o
35 —
50 —
90 —
180 —
300 —
400 —
m 34 k:r
— 50 —
—• 90 —
— 180 —
— 300 —
— 400 —
— 500 —
1 sk.
1.— 6
5.
14. — 8.
34.
1: 22.
2: 33.
Inko p:r k:a
r:st — — —
9:
55:
212:
583:
34 sk.
1: 27. -  IS -
24. —
16. —
1,343: 36.—
För pannor öfver 500 k:rs rymd ökas progressiva afgiften så, att å de 3
första 10 talen tillägges för hvar kanna 8 sk. och derefter för hvart lOtal ytterligare
1 sk. För en panna om 600 k:r skullo t. ex. betalas 4 lt:dr 29 sk.
p:r kanna, eller tillsammans 2,762 R:dr 24 sk.
Minuteringsafgift å krogar i 4 klasser: 2: 24., 5:, 7; 24., 10 R:dr.
Försäljningsqvantitet minst £ stop.
Utländskt
bränvin förbjöds
till införsel.
//or till B*viän..-Uuk Skri/velse, JV.o 6J Bil, bilt, D
Tillalen ifrån
den 1
November
till den 15
December.
Tillåten ifrån
den 15
October till
och med deri
31 December.
Tillåten lill
den 30 April
1815.
Tilläten till
Maj månads
slut.
Tillåten ifrån
den 1
Oktober tili
årets slut.
Bevillningsofgifler;
på landet, af pannerymd, hemmansvärde och förbrukning
i städerna: al pannerymd, personal och förbrukning.
Pannerymdsafgift lika pä landet och i stad
l panna t. o. m. 16 k:r för hvarje k:a 2 sk.
från 16 till 25 ■ — —.
— 25 — 35
_ _ 6; __
8. —
12. —
20. —
32. —
it:dr —
35
50
60
70
80
16 k:r för hvarje k:a
25 — _
50
— _
60
— __
70
— _
SO — — _ _
90 — — _ 1
Dessutoni^fop jon amira parman, då sådan begagnas
10 k:r
20 —
30 —
40 —
50 —
60 --  70 —
80 —
90 — 2; ■.
pannerymdsafgiften med
1:
1:
1:
1:
1:
1:
32
40.
8.
16.
24.
32.
40.
sk. kannan.
för hvar månad, som
Om hränvinsbränningen inställes, minskas
förbudet varar.
Elter hemmansvärdet: 24 sk. för hvarje 1,000 R:dr värde, dock affdrig under 12 sk
Efter personalen i stad; 2 R:dr 24 sk. lör 80 mantalsskrifne personer.
Efter förbrukningen: så val på landet sorn i stad, 12 sk. för hvarje mantalsskrifven mm.n»
sora oj afsagt sig bruk af bränvin. mansperson
Minuteringsafgift för krogar i 4 klasser: 5, 10, 15 och 20 R:dr.
Upbörden
af ponnerymdsafgificn
för 1813
inställes.
Den, som icke
erhållit minulerings-rättigIret,
må icke
sälja bränvin i
mindre qvantum
än 2 k:r.
r
d. 6 September.
Kongl, kungörelse om busbehofsbränuingen och de derför
bestämda afgifler.
d. 20 December.
Kongl, kungörelsen
om verkställigheten
af
Kongl, kungörelsen
d. 6 September.
Tillåten hela året, så framt ej högst vigtiga omständigheter
föranleda dess iustäilande.
Tillåten hela året, så vida den ej af serdeles vigtiga
omständigheter inställes.
Intet
Pannerymd på landet efter hemmansvärdet i 3 klasser,
likasom 1812. 2 pannor fä likaledes begagnas,
hvardera af högst 90 kannors rymd.
Pannerymd i stad likasom 1812.
om
bränvin.
Pannerymd på landet efter hemmansvärdet i 3 klasser,
lika med 1812 ecb 1815; i stad efter värdet af
dess jordlotter, likasom på landet. 1822 års taxeringsvärde
tjenar till efterrättelse till nästa riksdag.
Högsta pannerymd 90 k:r och 2 sådana pannor
maximum.
Undantagen för Stockholm, Götheborg och Carlskrona
borltogos, sodan kronobrännerierne i dessa städer
upphörde.
Så kallade Skollska bränvinspannor, eller sådana,
hvilkas höjd understiger J af deras diameter, fä nyttjas
endast till hälften af vanliga pannors rymd. Andra
ovanliga bränvins-rcds/r«p böra serskilt undersökas,
ankommande på Kongl. Maj:ls pröfning, om och pä
hvad hvilkor sådan redskap må nyttjas.
DeviUnings-af gifter:
på landet: af pannerymd och hemmansvärde.
i stad: af pannerymd och personal.
Afgiften efter pannerymd, lika med 1812.
— efter hemmansvärde, 8 sk. för hvarje 100
r:dr värde, dock ej undpr 4 sk.
— efter personal i stad, 6 r:st för hvarje
mantalsskrifven person.
Förbruknings-afgiften borttogs.
Om hränvinsbränningen inställes, afdrages ‘ af
pannerymds-afgiften för hvar månad, utan beräkning
af Juni, Juli, Augusti och September månader.
Afgift å krogar i 5 klasser: 10, 15, 20, 25 och
30 r:dr.
Gästgifverier i 7 klasser: 3, 5, 10, 15,20, 25 ocå
30 r:dr.
1824.
1S25.
d. 19 Maj.
Kongl, kungörelse angående bränvinsbräimlngen och dermed
gemenskap egande ämnen.
d. 15 Juni.
Kongl, förklaringen
ang.
pistoriskapau
nors beskattning
in. m.
1S26—1828.
Intet
1829.
d. 18 Juni.
Kongl, kungörelse.
Inställdes
under Juli
och Augusti
månader.
Bränvinspannor af hvad fonn som helst li 11atos
med lika vilkor af rymd och afgift för alla. Mäslsvärmare
tillätos afgiftsfrilt, men hvarje redskap, som af
elden omedelbarligen vidrördes., skulle betraktas såsom
serskild panna.
bränvin.
Afgifter efter pannerymd samt hemmans eller stadsjords
värde.
Ny progressiv tariff för pannerymds-afgiften ifrån
6 k:r 12 sk. till 180 ft:r — 270 r:dr. 90 k:r — 90 r:dr
likasom 1812 och 1815. Den, som bär flera pannor,
betalar afgift efter deras sammanslagna rymd.
Afgiften efter jordvärdet likasom 1812 och 1815.
Afgiften för krogar och gästgifverier likaledes.
d. 24 Juli.
Kongl, kungörelse.
Inställelsen
förlängdes
lill September
månads
slut.
Försegling
af pannor.
Bränvin må ej
försäljas i mindre
qvantum
än 1 kanna
utom af dom
som äga minuteringsrätt.
Vid 1818 års
riksdag bibehöllos
do vid 1815
års riksdag antagna
grunder för
bränvinsbränningen
och afgifterna
derå; men vid
1S23 års riksdag
gjordes några modifikationer.
Mindre qvantitet än 1 kanna må ej säljas af den,
som icke har minuteringsr&tt.
Mi
40
45
50
55
60
65
70
75
80
85
90
unde
rings
vid
vid
varg
lion
vin
med
gon.
derti
inräl
-
V
R
e t
f r
a n
a r
8
182».
Juni.
d. 24 Juli.
Kongl. kun
gdrelse.
älldes
Juli
»Justi
er.
Inställelsen
förlängdes
till September
månads
slut.
•glinc
irior.
1830.
1831.
1832.
1833 S»1S34.
d. 25 Juni.
kongl, förordniugeu om hräavinsbränningen.
d. 30 April.
Kongl, kungörelss.
d. 13 September.
Kongl, kungörelse.
d. 10 Mars.
Kongl, kungörelse.
d. 30 November.
Kongl, kungörelse.
de
Tillåten
deraf.
hela året, så framt ej högst vigtiga orsaker föranleda instållan
-
Inställdes
ifrån och
med den 1
Juni tift September
månads
slut.
Rättigheten till brftnvinshränning, grundad pd jordvärde både på landel och
i städerna; 1830 års taxeringsvärde, gällande till nästa riksdag för panneryradens
bestämma nde.
Ingen fördelning i klasser, men pnnnerymden efter taxeringsvärdet lika med
1812, 1815 och 1824, t. o. ni. 500 r:dr 20 k:rs, 15,000 r:dr och deröfver 90
k:rs panna.
Mer än 1 panni af 90 k:rs rymd må oj nyttjas i ett verk eller å samma
egendoms bolstad. Ej heller må flera sammanlagda pannors rymd ölverstiga 90
K.r. Hedan befintliga större bränneriet' (Ingo fortfara till 1831 års slut.
Sättet för bränningens ulöfvande i stad bestämmes af de fleste röstägande.
Föreskriften om 50 kas minimum för panna i stad borttagen.
Inställdes
ifrån 18 32
års början
lills vidare.
Fortsatt
inställande
till den 1
Oktober.
Tillåten till
Maj månads
slut 1833, utom
i Norrbottens,
Westerbottens,
Wester-Norrlands
och Jemtlands
Län. Inslälles
allmänligen ifi
ån den 1 Juni
till September
månads slut
1833.
o 9
till
a r
i 8 4 6-
1S35.
1836.
d. 7 Februari.
Kongl, kun-
görelse.
d. 19 Juni.
Kongl, kungörelse.
Inlställdes
ifrån och
med den 1
April tillsvidare.
Intel
Bränvins-apparater må nyttjas af hvad form och ämne sorn helst, under lika
vilkor för alla, att pannerymden bestämmes efter jordvärdet.
Mäskvärmare få nyttjas utan föregången mätning.
Vid brännings-förbuii skall redskapen förseglas på kronans bekostnad.
Af gifte ma utgå:
Iro eltpr jordvärde lika med år lc24. — 8 sk. p:r 1,000 R:dr, minst 4 sk.
2:o med 1 sk. b:Uo för hvarje tillverkad kanna bränvin, men om denna afgift
pj uppgår till lika eller högre belopp än det, som genom särskilda tariffer bestämmes,
efter pannerymden, så skall detta såsom mimmiofgift erläggas.
Tarif N.o 1.
för nu brukliga enkla pannor, lika med 1821, men afgiften
förhöjes med 25 proc. för mäskvärmare;
— — 33 ^ proc. för enkel rektifikator,
— — 50 proc. för dubbel rcktifikations-apparaf. t. ex. Elgftmdska.
Tarif N:o 2.
Minimiafgifter efter pannornas sammanslagna kanncrymd:
10 kannor 65 H.dr med 5 fl:dr tillökning för hvar kanna t. o. m. 45 kr
45 — 90. — — 1: 16. — ______ 50 _
50 — 96. 32. — 2 — — — — — _ — 55 __
55 _ 10G: 32. — 2: 32. — _____ 60 _
60 — 120: _ _ 3; 16. — — — — _ _ 65 —
65 — 13(i: 33. — 4: — — — — — — — 70 —
70 — 156: 32. — 4: 32. — _____ 75 _
75 — 180: — — 5: 16. — — — — — — 80 —
80 — 206: 32. _ 6: — — — — _ _ _ 85 _
85 — 236: 32. — 6: 32. — — _ _ _ _ 90 _
90 — 2.0: —
Hvar och en bör vid mantalsskrifningen uppgifva det qvan turn bränvin, som
under det förflutna året, räknadt frän den 1 October, blifvit tillverkadt. Taxeringskommittéerna
pröfva och beskatta.
Afgift A försäljning af bränvin i minut:
vid gåslgifyerier i 6 klasser: 4, 6, 10, 15, 25 och 30 K:dr.
vid krogar i 5 klasser: 10, 15, 20, 25 och 50 It:dr.
Försäljning å landet må i allmänhet ej ske under 1 k:a, utom vid gästgifvargårdar
och krogar, dock må jordbrukare sälja minst | k:a till dem, som hos
honom förrätta arbete. I stad, utom å minnteringsslållen, må distilleradt brän>in
cf s3lias i mindre qvantum än 1 ka, ratt oj i mindre än 7£ k:r
Försegling
af redskapen
egde vid
detta tillfälle
ej rum.
Undantag
från föreskriften
om
redskappns
försegling
gafs icke
denna gång.
om
bränvin.
Viii transporter af bränvin inrikes orter emellan, bör tillverkningsbevis
medfölja.
Undersökning i afseende på oloflig bränvinsbränning får ifrån kl. 5 om morgonen
till 9 om aftonen anstolius uti kök, brygg- och bageri-stugor och andra
dertill nyttjade rum eller byggnader, hvilka för bränvins-brånning kunna vara
inrättade.
1837.
1S3S.
1839.
d. 19 Juni.
Kongl, förordning om bränvinsbräaningen ifrån och med år 1836.
Tillåten un- Tillåten under 6 månader af året, Januari, Februari
der Novem- Mars, April, November och December,
ber och December
®å
nador.
Endast
förklarin
-
gar öfver
Intet
d. iO Oktober.
Kongl, kungö -  reise.
Inställdes
under Januar
och Febi na1
månader 1819
men förbavalles
fä-dölvas
unde' November
och December
1838
arnt Mars och
April 1839.
ISTO.
!1.26 Oktober.
Kongl, kungörelse.
Intet
Rättighet till bränvinsbränning, på landet och i stad åtföljer
jord, dock i allmänhet ej af lägre taxeringsvärde än
300 r:dr. ö
Pannerymden bestämmes till nästa riksdag efter 1834 års
taxorigsvärden, dock så att åbyggnaders värde ej må upptagas
till mer än * af jordens.
Ifrån 300 t. o. m. 500 r:dr värde 20 k:rs, 15 000 r:dr
och öfver 90 k:rs panna.
Mer än en panna om 90 k:r eller flere pannor af störe:
sammanslagen rymd må ej nyttjas i ett verk eller å samma
egendom.
Bränvinsbränning i stad ina ej utöfvas med mindro panna
än 30 k:r. Eljest lika som 1830 års förordning.
vissa
1835 års
förord
-
om
bränvin.
om
bränvin.
l:a klassen
2: a —
dito
dito
dito
dito
dito
i>„uskap ma nyttjas af hvad lorin och ämne som helst,
aen indelas i 7 klasser:
enkel panna,
med mäskvärmare, högst j af pannans rymd,
med enkel rektifikator,
med dubbel dito
med mäskvärmare och enkel rektifikator,
med dilo och dubbel dito,
7:e den s. k. pisloriska apparaten med 2:ne pannor
så förenade , all änga går ur den ena iden andra,
och till hvilka mäskvärmare och enkel eller dubbel
rektifikator a ro applicerade.
Ångrör tili redskap får ej hålla i diameter öfver 8 tum.
Lösa halsar fä icke begagnas.
Försegling af redskapen under den tid tillverkningen Ar
,nställd.
ning.
Försegling af
redskapen egde
ruin.
1841.
1842—1844.
1843.
den 6 Augusti.
Kongl, förordning ang. vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Under 6 månader, likasom i 1835 års förordning.
Rättigheten till bränvinsbränning å landet lika med 1835 års förordning. Pannerymden efter jordvärdet och ej mer än 1 panna om
90 k:rs rymd.
Vid konstbrännerier får sammanräknade kantalet af alla dithörande pannor, mäskvärmaren oberäknad, ej öfverstiga den högsta pannerymd,
hvarmed brånning med enkla pannor är tilläten.
Föreskrifterna om bränvinsbränning i stad, lika med 1835 års förordning.
Intet
den 13 Juni.
Kongl, förordning ang. villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin ifrån och med år 1846.
Lika med 1841.
om
bränvin.
Lika med 1841.
Bevillnings-afgifterne endast efter pannerymden i 7 klasser,
progressive. Afgift efter jordvärde upphörde
4 A I. r. A , . ~ .
l:a klassen: ifrån 10 k:r
2:a
3:e
4:e
5:e
6:0
7:e
uppiiorue.
1 r:dr 12 sk. till 90 k:r 135 r:dr
d:o
— _ 20 —
— — d:o —
— — <!:j —
— — d:o —
— — d:o _ 154 — _
Redskap, som ej kan hänföras till de 7 klasserna, be
skattas serskildt efter föregången undersökning. Om tilly
ningen inslälles, minskas afgilten med j för livar månad.
Minuterings-afgift:
Gästgifverier ilrån 6 t. o. m. 50 r:dr.
Krogar ifrån 20 t. 0. ra. 100 r:dr.
42 d o — 202: 24.
_ 24 d:o — 236: 12.
— 24 — — d:o — 270: —
_ 24 d:o — 371: 12.
— — — —r d:o — 405: —
— d:o — SlO: —
irna,
Om tillverk
-
Försa Ijningsqvan ti te terna lika med 1830 års förordning.
‘orsäljmng får icke ske på landsväg, tore, pata eller i hamn.
Burskap a krogrörelse må ej bevilljas.
Undersökning eller visitation må anställas alla tider på
dygnet i brännerier, kök, brygg- och bagerislugor, samt andra
rum eller byggnader, sorn för bränvinsbränning eller omdistillering
af bränvin kunna begagnas.
Tillverkningsbevis bör åtfölja bränvin vid transpot af mer
än 60 k:r landvägen. Dylikt bevis och förpassning vid all
transport af bränvin, då saltsjön passeras.
Redskap må nyttjas af hvad form och ämne som helst, under följande bestämmelser:
Med enkel panna förstås en sådan, som består af en panna för mäskens kokning samt af en till pannan hörande halt och afkylningsredskap.
Hatten får ej innehålla mer än ? af pannans rymd. Afkylningsredskap får bestå af rör, pipor eller annorlunda bildade ytor.
Mäskvärmare, i hvilken mäsken genom den från pannan utgående ångan uppvärmes, må vara af hvad form eller ämne som helst,
men icke innehålla mer än ± utöfver pannans rymd, eller inrättas för åstadkommande af någon rektifikation, med mindre den uppeifves
såsom rektiflkations-apparat.
Med rektifkations-apparat förstås den del af bränvinsbrännings-redskap, hvarigenom större eller mindre del af produktens vattenhalt
afskiljes under sjelfva bränningen, det må vara klarkula, lalriks-apparat etfér hvilken annan inrättning sora helst och utgöra serskildt redskap
eller inneslutas i den öfriga.
Redskapen delas i 5 klasser: i.sta klassen: enkel redskap, hvars produkt, för att blifva bränvin, mäste omkokas i samma elier dylik
panna. 2 klassen: enkel redskap med mäskvärmare. 3 klassen: dito med rektifkations-apparat. 4 klassen: -dito med både mäskvärmare
och rektifkations-apparat. 5 klassen, innefattande dubbla pisloriska apparater eller andra sammansättningar, som ej kunna hänföras till
någon af de föregående 4 klasserna.
Bränvinspanna må drifvas genom eldens verkan omedelbart på pannan eller medelbart genom vattenånga från serskilt panna, sorn
antingen omgifver den förra eller är ställd utom densamma.
Försegling af pannor eller deras aflemnande under allmän vård skalf ske för den tid, då bränning ej får utöfvas.
1835 års
förordning
kommer, äfven
i afseende
på bevillnings-afgifterna,
att
gälla till
18 4 1 års
slut.
Beskattningen utgår endast efter pannerymden, enligt serskild progressiv tariff, beräknad för 6 månaders bränning, och med åtskillnad
emellan tillverkning med eld och med ånga.
Panneryinds-af^ilten utgöres i 5 klasser:
l:a klassens pannor ifrån 10 k:r med eld 2 r.dr 24 sk., med ånga 3 r:dr 36 sk., till 90 k:r med eld 180 r:dr, med anea
2=a — — — — 3 — 36— _ — 8 — 22
—
5:0 — — — — — 140 —  — —. 240 — —-
För pannor under 10 k:r betalas efter 12 sk. kannan af rymden.
För dem, som anmäla sig till bränning endast under 3 månader, minskas afgiften till hälften. Om tillverkninpen inställes under
den tdlatna tiden, minskas afgiften med £ lör hvar månad. .o ö
Minulerings-afgifl, lika med 1835.
270
360 —
720 _
1,440 —
270 r:dr
405 _
,540 —
1,080 —
2,160 —
sina ^rb"’tar™sålja''3/ |“inuterinBs'räUiS»*et, må icke, hvarken å landet eller i stad, sälja bränvin under 1 k:a. Jordbrukare må dock tili
..■»“sä! * u„d,t, i Iandll,,mnar
Lika med 1841.
Redskap af i;a klassen anses afvreka 8 gånger pannans rymd i månaden,
dito 2:a — — — 12 — •— —• •—■
dito 3:o — —■ — 24 — — — —
dito 4:e —• — — 36 — — — —•
dito 5:o — — — 72 — — _ _
Afverkningsförmågan anses fördubblad för pannor i alla 5 klasserna genom begagnande af ångapparator.
För enkla pannor beräknas (t. o. ra. 15 k:r) pannerymds-afgiften efter 3 r:st för hvar kanna bränvin, som kan med dem til!ver
kas; ökas derefter med ‘ r:st för hvarje enhet i pannerymden till och med 30 k:r, samt med T*r r:st för hvarje dylik enhet ifrån 30 till
90 k:rs panna, för hvilken afgiften blir 2 sk. för hvar k:a bränvin, som anses dermed kunna tillverkas.
Pä dessa grunder är följande tariff upprättad för pannerymds-afgiften under 6 månader:
l:a klassens pannor ifrån 10 k;r med eld 2 r:dr24 sk., med ånga 6 r:dr 32 sk., till 90 k:r med eld 180 r:dr, med ånga 360 r:dr
— — — — —• —■ 3 —- 36
— — — — _ — 39 — 18 —
För pannor under 10 k:r efter 12 sk. kanne-rummet.
Afgiften minskad till hälften för 3 månaders brånning,
terings-afgift lika med 1841.
— — 360
—
— — 270 —
— — 540 — —
— — 810 — —
— — 1,620 — —
540
1,0S0
1,620
3,240
} afdrag för hvar månad, då bränningen af Kongl. Maj:t inställes. — Minu
-
Förpassning och tillverkningsbevis under edlig förpligtelse, lika med 1835,
Föreskrifterna om visitation lika med 1835,
Lika med 1841.
Lika med 1841,
Bil.j N.o 2, till Eevillnings-Ulskolttls Skrifvelse, IT:o 6.
i
Litt. B.
Förslag till Förordning angående tillverkning och
omdistillering af bränvin.
Allmänna grunder för bränvinsbränningens utöfning.
§ t
I^ränvinsbränning
af säd, potates eller annat ämne, skall vara tilläten under
sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November
och December, emot de villkor här nedan föreskrifvas, och i frenne
klasser, nemligen:
usta Klassen: bränvinsbränning till husbehof;
a:dra Klassen: bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket; och
3:dje Klassen: bränvinsbränning såsom fabriksrörelse.
§2-
Den tid al året, under hvilken bränvinsbränning är tillåten, indelas för
l:sta och 2:dra klasserna i trenne rerskilda terminer, om 2 månader hvar,
nemligen:
Januari och Februari,
Mars och April, samt
November och December.
För 3:dje klassen vare bränvinsbränning tillåten under en eller under
flere eller under alla dessa sex månader:
i:sta klassen: bränvinsbränning till husbehof,
§ 3-
Bränvinsbränning i l:sta klassen, till husbehof, som endast på landet må
utöfvas, vare der tillåten för hvar och en, som eger eller innehafver hemman,
hemmansdel eller annan jordlägenhet, hvars värde, efter 1847 års taxering
och utan beräkning af åbyggnaderna, uppgår till minst 300 rldr.
Den högsta pannerymd, hvarmed bränvinsbränning i denna klass får
utöfvas, är 18 kannor, kokrummet inberäknadt.
Sih. till R, St. Prot. l84? och 1848, S Sami, i Afd. 2 Haft.
1
2
Bil, IV.o 2j till E evillnings-l] tskotlets Skrifvelsej Nio G.
§ 4.
Bränvinsbrännings-redskapen skall vara af följande beskaffenhet och
ingen annan:
Pannans höjd, beräknad å lägsta stället af densamma, skall vara minst
|:delar af dess diameter, •
Aftappnings rör, hvaraf innehållet inbeiäknas i pannans rymd, må anbringas;
Hatten,
inberäknadt fastsittande ångrör, får innehålla högst !:del af pannans
rymd;
Ångornas afkylning får icke ske med annan redskap, än I eller 2, högst
3, raka rör af högst 2^ alnars längd och \\ tums diameter, eller ock med så
kallad enkel kylare i cylinder-form, hvars rymd ej får öfverstiga hattens och
hvars höjd ej får öfverstiga pannans;
Mäskvärmare, rektifikator eller klarningsanstalt, ångapparat eller någon
annan inrättning af hvad beskaffenhet den vara må, tili afverkningens
fortskyndande, får icke vid dessa redskap anbringas;
Ingen särskild öppning för pannans fyllande för omröringsanstalt eller
annat ändamål får å redskapen göras;
Pannan får inmuras, men ej någon annan del af redskapen;
Bilagde ritning, N:o 1, utvisar närmare den form, som för dessa redskap
är tillåten.
g 5.
Bi än vinsbränning i denna klass må ej i något fall idkas på samma egendom
med flera än en bränvinspanna; egare eller innehafvareaf flera hemman,
hemmansdelar eller jordlägenheter, sorn hvardera uppgår till ett värde af minst
300 r:dr, vare likväl berättigad att på hvardera af dem, der serskild ladugård
finnes och utfordring sker, idka bränvinsbränning i denna klass.
§ 6.
Rättighet till bränvinsbränning i denna klass må ej öfverlåtas å annan
man, utan i sammanhang med jorden,
§ 7-
Anmälan till bränvinsbränning i denna klass sker vid de årliga mantalsskrifningarne,
och må sådan anmälan göras antingen för alla de till bränvinsbränning
tillåtna månaderna af året på en gång, elier för i eller 2 terminer
deraf.
Éil.j N.o 2, lill Pevillnings-Utskottets Skri/velse, N.-o 6.
3
§ 8.
Den som, berättigad till bränvinsbränning i denna klass, sig dertill vid
mantalsskrifningen antingen icke angifvit eller ock anmält sig till begagnande
af mindre pannerymd än 18 kannor,' eller blott för en eller 2 terminer,
men sedermera önskar utöfva sådan bränvinsbränning eller den utvidga, gore
derom anmälan bos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, sorn ege att det sökta
tillståndet meddela, så vida sökanden styrker sig hafva till krono-uppbördsmannen
eriagt den för tillverkningen belöpande pannerymds-afgift.
Likaledes må den, som vid mantalsskrifningen uppgifvit sig till bränvinsbränning,
meri sedermera, innan tiden för bränvinsbränningen infaller, vill
densamma nedlägga eller förminska lill tid eller pannerymd, derom göra anmälan
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, sorn bör skyndsamligen meddela
beslutet i ämnet.
§ 9.
4Jgiften för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges efter
pannerymden, på sätt nedanstående tariff utvisar:
Pannerymd
Afgift för i termin
eller 2 månader
ift för 6
månader
Kalr
sk.
R:dr sk.
10
kannor
32. . . .
11
99
1:
40. . . .
.... 5
24.
12
99 *
2:
— ...
.... 6
.—
13
99 *
8. . . .
24.
14
99
16. . . .
15
99
..... 2:
24. . . .
.... 7
24.
16
99
2:
32. . . .
.... 8
—
17
99
2:
18
99
3:
—
.... 9
2 dra klassen: bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket.
§ io.
Rättigheten till bränvinsbränning i 2:dra klassen, såsom binäring vid
jordbi uket, åtföljer hemman, hemmansdel eller annan jordlägenhet på landet,
som efter 1847 års taxering, utan beräkning på åbyggnaderna, uppgår
lill ett värde af minst 1,000 r:dr, och får utöfvas i förhållande till
det sålunda beräknade värdet, med följande pannerymder, kokrumuiet inberäknade
-
*
Bil.j N.-o 2, till B evillnings-UIskottets Skrifvelse, iV.O 6.
För elt taxerings värde af minst
______ _ lion mäskvärmare Med måslivårmare
1,000 till
och
med
2,000 R:dr
20
t. 0.
m. 24 k:r
•
• •
18 k:r
2,000
))
99
99
4,000
—
25
99
„ 27 —
19
t. 0.
H).
20 —
4,000
99
99
99
6,000
—
28
99
„ 30 —
21
99
99
22 —
6,000
»
99
99
8,000
—
31
99
„ 33 —
23
99
99
25 —
8,000
99
99
99
10,000
—
34
99
„ 36 —
25
99
99
27 —
10,000
99
99
99
12,000
—
37
99
„ 39 —
28
99
99
29 —
12,000
99
99
99
14,000
—
40
99
„ 42 _
30
99
99
31 —
14,000
y
99
99
16,000
—.
43
99
„ 45 —
32
99
99
34 —
16,000
99
99
99
18,000
—
46
99
„ 48 —
34
99
99
36 —
18,000
99
99
99
20,000
—
49
99
„ 51 —
37
99
99
38 —
20,000
99
99
99
22,000
—
52
99
„ 54 —
39
99
99
40 —
22,000
99
99
99
24,000
—
55
99
„ 57 —
41
99
99
43 —
24,000
99
99
99
26,000
—
58
99
„ 60 —
43
99
99
45 —
26,000 och deröfver
• • •
. •
61
99
„ 63 —
46
99
99
47 —
Mindre eller större pannor, än i ofvanstående tariff äro upptagna, få
icke i denna klass begagnas.
Hvar och en, hvars egendomsvärde berättigar till någon af de större af
dessa pannerymder, vare obetaget alt begagna en af de mindre.
§ it
Den,
som inom samma fögderi eger två eller flera hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, hvilka bränvinsbrännings-rättighet i denna klass
åtföljer, må utöfva tillverkningen, om lian så för godt finner, blott på en af
dessa egendomar, med en pannerymd svarande mot deras sammanlagda värde,
enligt tariffen i föregående §, men vare ock berättigad att för en eller
flere ibland dem, der serskild ladugård finnes och utfordring sker, serskildt
idka brännvinsbränning med så stor panna, som emot taxeringsvärdet al hvardera
egendomen svarar.
§ 12.
Särskilde egare eller innehafvare af hemman, hemmansdelar eller jordlägenheter,
som hvar för sig uppgå till minst 1,000 r:dr i taxeringsvärde
och som äro belägna i samma bylag eller eljest angränsa hvarandra, må med
en gemensam panna i rymd svarande, enligt tariffen i §10, emot deras sammanlagde
värde, utöfva bränvinsbräunings-rältigheten på den af dessa lägenheter,
som dertill uppgifves,
Eil.j N;ö 2j till Bevillningi-Utskotlets Skrifvelse, N.o 6.
5
§ 13.
Rättighet till bränvinsbränning i denna klass åtföljer äfven städerna
tillhörig jord, utan beräkning likväl af sådan, som begagnas till tomter, gator
eller allmänna platser.
För stadsjord, hvartill enskild person har full eganderätt eller ständig
besittningsrätt, må bränvinsbränning af egaren eller innebafvaren utöfvas
med en panna af minst 30 kannor utan eller 22 kannor med mäskvärmare,
så vida jordens taxeringsvärde, utan någon beräkning af derå uppförde byggnader,
för en eller flere sammanslagne sådana jordlotter uppgår till minst
6,000 r:dr; och må pannerymden för högre jord värde, på lika sätt beräknadt,
ökas enligt § 10 till högst 63 kannor utan eller 47 kannor med mäskvärmare.
— För den stadsjord åter, som icke på nämnde sätt är afsöndrad,
utan för stadens gemensamma räkning brukas eller är anslagen till tjensteroäns
aflöning eller på viss tid utarrenderad, får bränvinsbränning icke
utöfvas.
Bränvinsbränning för stadsjord vare underkastad de föreskrifter, sorn.
af behörig myndighet meddelas om bränneriels läge och byggnadssätt, med
hänsigt till snygghet och försigtighetsmått emot eldfara.
§ 14.
Bränvinsbrännings-redskapen skall vara af följande beskaffenhet och
ingen annan:
Pannans höjdj mätt å lägsta stället af densamma, skall vara minst |:del
af diametern;
Hattens rymd, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder
pannan med kylaren eller mäsk värmaren, skall utgöra högst] 2:delar af
pannans' rymd;
1 fyllningslucka och omröringsanslalt må anbringas å pannan eller å
hatten, äfvenså aftappningsrör å pannan, med beräkning af dess innehåll i
kannervmden; inrättande af ventiler å hatt eller ångrör vare äfven tillåtet;
Mäskvärmare af bestämd form får begagnas till högst |:dels rymd utöfver
pinnan;
Ett ajkylningsredskap, bestående af slang eller kylare, äfven af bestämd
form, får till redskapen användas;
Rektifikator, ångapparat eller någon annan inrättning, af hvad beskaffenhet
den vara må till al verkningens fortskyndande, får ej vid dessa redskap
anbringas eller i någon af dess serskilde delar inrättas, hvaraf följer, att spritångorna,
sedan de utgått från hattröret, ej må hvarken i mäskvärmaren eller
6
Bil i N. o ij lill Bevillnings-Utskotlets Skrifvelse, N.o 6.
annorstädes ledas i uppåt gående riktning. Pannan får inmuras men ej någon
annan del af redskapen.
Bifogade ritningen N:o 2 och 3 utvisar närmare de Tunner, som för redskap
och särskildta delar deraf i denna klass äro tillåtna.
§ 15.
Bränvinsbränning i denna klass må ej i något fall idkas med flera än
en panna i samma bränneri eller å samma egendom, ej heller i förening
med bränvinsbränning i l.a klassen eller på samma egendom, der sådan
bedrifves; egare af flere egendomar obetaget, att på hvardera af dem utöfva
siu bränvinsbrännings-rättighet i den klass han åstuudar, då jord värdet dertill
berättigar.
§ 16-
Rättigheten lill bränvinsbränning i denna klass må icke öfverlåtas till
annor man utan i sammanhang med jorden.
§ 17.
Anmälan till idkande af bränvinsbränning i denna klass sker, såsom i
§ 7 for 1 :a klassen föreskiifves, vid de årliga mantalsskrifuingarne, men skall
afgifvas skiiftligen i 2:ne exemplar.
§ 18.
Ansökning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande om utöfvandet af bränvinsbränning-rättighet,
hvartill anmälan ej skett vid mantalsskrifningen, elier
om utvigdning eller inskränkning till tid eller pannerymd af förut anmäld
biänvinsbränning, får för denna klass ega rum, liksom i § 8 föreskrifvel är
för l:a klassen.
§ 19.
Afgijten för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges efter
pannerymden, på sätt nedanstående tariff utvisar:
Pannor ulan
Pannor med
Afgift för i ter-
Afgift för
mdskvärmare.
mäskvärmare.
min eller 2 månader.
6 månader.
kannors rvmd
kannors rymd
R:dr sk.
R:dr sk.
20 ... .
21 ... .
. . . 35: . .
. 105: —
22 .
23 ... .
. . .38: 16. .
115: —
24 ... .
. 18 . .
. . . 40: — . .
. 120: —
Bil, N:o i, till Bevillning*-Utskottats Skrifvelse, N:o 6.
7..
Bannor med
mäskvdrmare
nors rymd
Pannor utan
mäskvärmare
kannors rynn
Afgift för 1 termin
eller 2 månader.
Il:dr sk.
. .41: 32.
Afgift för
6 månader.
R:dr sk.
12 i: —
. 43:
16. .
. 130: —
. 45:
.
. 135: —
. 46:
32. .
. 140: —
. 48:
16. .
. 145: —
. 50:
— .
. 150: —
. 51:
32. .
. 155: —
. 53:
16. .
. 160 —
. 55:
.
. 165: —
. 56:
32. .
. 170: —
. 58:
16. .
. 175: —
. 60:
— .
. 180: _
. 61:
32. .
. 185: —
. 63:
16. .
. 190: —
. 65:
.
. 195: —
. 66:
32. .
. 200: —
. 68:
16. .
. 205: —
. 70:
.
. 210: —
. 71.
32. .
. 215: —
. 73:
16. .
. 220: —
. 75:
'
. 225. —
. 76:
32. .
. 230: —
. 78;
16. .
. 235: —
. 80;
#
. 240: —
. 81:
32. .
. 245: —
. 83:
16. .
. 250: —
. 85:
. 255: —
. 86:
32. .
. 260: —
. 88:
16. .
. 265: —
. 90:
_
. 270: —
. 91:
32. .
. 275: —
. 93:
16. .
. 280: —
. 95:
.
. 285: —
. 96:
32. .
. 290: —
. 98:
16. .
. 295: —
100:
— .
. 300: —
a
Bil.j K.o 2, till Fevillnings-Utskottets Skrifvelse, No 6.
Pannor utan PannOr med Afgift för 1 ter- Afgift för
mäskvärmare. mäskvärmare. min eller 2 månader. 6 månader.
kannors rymd kannors rymd R:dr 8k. R;dr sk.
6
6
63 ... f . 47 ... . 105: — ... 315
3die klassens bränvinsbränning sdsom Jabriksrörelse.
§ 20.
Bränvinsbränning i 3:dje klassen, såsom fabriksrörelse, må så väl d landet
som på stadsgrundj utan hänsigt lill innebafvande jord, utöfvas af hvarje
välfrejdad person> som dertill erhållit tillstånd af Kongl. M;ij:ts befallningshafvande
i länet.
Fabriksbränneri å stadsgruud vare underkastadt vederbörande myndighets
föreskrift i afseende på snygghet och försigtighetsmått mot eldfara såsom
i § 13 säges.
« 21.
Vid ansökningen om tillstånd till bränvinsbränning i denna klass bör
sökanden bifoga uppgift på stället för fabrikens anläggning och på den redskap
han ämnar begagna, jemte ritning roed skala i 2:ne exemplar, utvisande
den bränvins eller ångpanna, som vid bränvinsbränningen är afsedd att
omeddelbart af eld vidröras. Det ena af dessa exemplar, försedt ufed Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes påskrift, återställes sökanden.
§ 22.
Bränvinsbränning i denna klass må utöfvas méd redskap af hvad form
som helstj dock så att vid redskap, som drifves utan ångapparat, bränvinspannans
upphettningsyta ej får utgöra mindre än 10 eller mer än 50 qvadratfot,
samt att vid redskap, som drifves med ångapparat, ångpannans upphettningsyta
ej får vara mindre än 12 eller större än 60 qvadralfot.
Med upphettningsyta förstås den del af pannans yta, som är under
den gräns, hvartill vattnet stiger, när pannan dermed är fylld till hälften
af hela dess rymd, denna räknad till öfversta kant eller läckande bredd.
Om ångpanna, uLom nödige rör, har någon tillsatts, som ökar dess rymd,
så inberäknas äfven rymden deraf vid den uppmätning af pannan, som för
upphettningsytans beräkning sker.
Särskil
-
Bil. N:o 3, till Bevillnings-Vtskotlets Skrifvelse, N;o 6.
9
Särskilda eldrör få så väl genom bränvinspannan, som ångpannan ledas,
men då skall dessas halfva yta vid beräkningen läggas till öfriga uppliettriingsytan.
Endast ångpannan, der sådan finnes, eller bränvinspannan, der ångapparat
icke begagnas, får utsättas för eldens omedelbara verkan eller med rör
från eldstaden omgifvas.
Hatt, meskvärmare, rektifikations-apparat och kylredskap , äfvensom
bränvinspanna, då ångapparat nyttjas, få begagnas af hvilken beskaffenhet
och storlek sorn helst.
Af redskap, som drifves utan ångapparat, får ingen annan del än bränvinspannan
vara inmurad eller med eldstad försedd; likaledes får ej, då ångapparat
begagnas, någon redskapsdel utom åogpannan vara inmurad eller
hafva serskild eldstad.
§ 23.
Ångpannor, som i bränneri begagnas till kokning af potates eller vatten,
eller till andra behof än bränvinsbränning, må ej på något sätt förenas med
någon del af bränvinsbrännings-apparaten, till hvilken icke heller ånga må
ledas från någon utom bränneriet befintlig ångpanna.
§ 24.
En bestyrkt afskrift af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes tillslånds-resolution
för bränneriet samt det med påskrift af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
försedda exemplar af den i § 21 nämnde ritning, väl vårdadt, skola
alltid finnas på lämpligt ställe och sätt i bränneriet anslagne.
§ 25.
Bränvinsbränning i denna klass får icke utöfvas i förening med bränvinsbränning
i Esta eller 2:dra klasserna, eller på samma ställe, der sådan
bränning idkas.
§26.
Den, som, efter erhållet tillstånd, anlagt fabriksbränneri, anmäle hos
Kongl. Maj:ls befallningshafvande, när han det drifva vill under den i allmänhet
medgifna tiden af året, antingen för en full kalender-månad i sender,
eller ock för flera eller alla sex månaderna på en gång, och foge vid
siu anmälan så väl vederbörligt mätnings- och stämplings-bevis, som ock intyg,
att belöpande afgift för den tid, hvarunder bränneriet kommer att drif
Bih.
till R. St. Prot. 1847 och 184.8, 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 2
10;
Bil., N:o 2, till Bevil/nings-Ulskottets Skrifvelse, N-.o 6.
vas, förut blifvit till vederbörande kronouppbördsman erlagd. Kongl. Maj:ts
befallningshafvande utfärde då tillåtelse för fabrikens drift och underrätte
derom vederbörande kronobetjent.
§ 27.
Afgift för bränvinsbränning i denna klass beräknas efter qvadratfot upphettningsyta,
och utgår för hvarje månad med 30 r:dr för hvarje qvadratfot
af bränvinspannans upphettningsyta, då redskapen drifves utan ångapparat,
och med 25 r:dr för hvarje qvadratfot af ångpannans upphettningsyta, då
redskapen drifves med ångapparat.
Vid afgiftens bestämmande beräknas ej hvad af upphettningsytan icke
uppgår till full qvadrat decimaltum.
Omdistillering af bränvin.
§ 28.
Hvar och en, som lofligen idkar bränvinsbränning på landet i någon af
förenämnde 3:ne klasser, må under den tid, för hvilken han härtill sig anmält,
med samma redskap, som blifvit till bränvinsbränning uppgifven, utan
serskild afgift, omdistillera det råa bränvin,' som han i samma bränneri tillverkat.
S 29. ‘
Hvar och en på lande! boende egare eller innehafvare af jord till 1000
r:dr taxeringsvärde vare, ehvad han idkar bränvinsbränning eller ej, berättigad
att under den för bränvinsbränning icke lofgifna tiden, eller från och
med den 1 Maji till och med den 31 Oktober, för omdistillering af bränvin
till eget husbehof, utan serskild afgift begagna en panna af högst 4 kannors
rymd, kokrummet inberäknadt, och af den form, som för pannor i l:sla klassen
är föreskrifven.
§ 30.
Apothekare må för farmaceutiska behof, alla tider af året, utan afgift
nyttja 2:ne distilleringspannor, en om högst 20 och en om högst 12 kannors
rymd, utan afdrag af kokrummet.
§ 31.
Omdistillering af bränvin, oberoende af rättighet att sådant tillverka,
må alla tider af året utöfvas med pannor af högst 47 kannors rymd, kokrummet
inberäknadt.
Tillstånd till sådan omdistillering på landet meddelas af Kong1. M«j:is
befallningshafvande.
Bil. j N.o 2 3 Bevillnings-Viskottets Skrifvelse j !V:o 6.
11
I fäderne utarrenderas för 3 år i sender rättigheten att omdistillera
bränvin med det antal pannor af högst 47 kannors rymd, som af Kongl.
Ma j;ts befallningshafvande hvar i sitt län bestämmes.
Sådan distillering får icke idkas i förening med eller på samma ställe
som bräuvinsbränning.
§ 32.
De pannor, hvilka användas för ändamål, som §§ 30 och 31 afse, få
vara af hvad form som helst, och lill dem må begagnas rektifikations-apparat
och hvad afkylningsredskap som helst, men ej serskilda uppvärmnings- eller
ång-apparater.
§ 33.
Vid de årliga mantalsskrifningarne skola pannor, som enligt § 31 på
landet begagnas, skriftligen anmälas, på sätt § 17 bestämmer för pannor i
2:dra klassen.
§ 34.
I afgift erlägges årligen för de i § 31 omförmalda dislilleringspannor
samma paunerymdsafgift, som enligt § 19 för bränvinsbränning i 2:dra klassen
utan mäsk värmare under sex månader är föreskrifven; börande afgiften
för l:sta året erläggas vid tillstånds-resolutionens utfärdande och sedermera,
såsom vilkor för handteringens fortsättande, hvarje år inom December månads
slut, för det påföljande året.
Föreskrifter i afseende på bränvinsbrännings-redskapens mätning
och stämpling.
§ 35.
Det åligger kopparslagare eller den, som bränvinsbrännings-redskap tillverkar,
att, innan han samma redskap från sig lemnar, med serskild stämpel
af sitt namn, hemvist och årtalet, då den förfärdigats, förse å redskap
för vsta klassen: panna, hatt och enkel kylare, der sådan finnes;
å redskap för 2:dra klassen: panna hatt med fast eller löst ångrör, af
kvlningsredskap
samt mäskvärmare, der sådan finnes;
å redskap för 3:dje klassen: den bränvins- eller ångpanna, som omedelbart
skall af eld vidröras; och
å redskap för omdistillering af bränvin: panna, hatt med fast eller
löst ångrör, afkylningsredskap och rektifikations-apparat, der sådan finnes,
samt att besörja det dessa redskaper varda undersökta af tillförordnad justerare,
den det åligger att mäta alla pannor, hattar, losa ångrör, mäskvärmare
12
Bil.j IV: o i j till Bevillnings-Utskoltets Skrifvelse, N.o 6.
och enkla kylare, samt förse såväl dessa redskapsdelar, som ock de öfrige ofvanuppräknade,
med stämpel.
Den, som genom nya bottnars eller aftappningsrörs insättande eller an»
norledes förändrar bränvinsbrännings-redskap, eller förfärdigar nya delar till
sådan redskap, besörje likaledes stt den förändrade redskapen eller nya delen
deraf varder uppmätt och stämplad, innan den från verkstaden utlemnas.
Vid sådan förnyad stämpling å gammal redskap skall den förra stämpeln
utplånas.
§ 36.
A bränvinsbrännings-redskap, äfvensom å ångpannor till sådan redskap
af tackjern, som hädanefter gjutes, böra pannerymd och bruksstämpeln, jemte
årtalet, då de förfärdigats, utsättas i pannans öfre kant.
§ 37.
Till mätning och stämpling af bränvinsbrännings-redskap, som enligt §
35 skall mätas och stämplas, förordne Kongl. Majrts befallningshafvande behöfligt
antal af landtmätare eller justerare, och tilldele dem vissa distrikter,
lämpade efter hvars och ens hemvist.
§ 38.
Vid mätning af bränvinsbrännings-redskap, som begagnas för usta och
s:dra klasserna, samt af redskap för omdistillering af bränvin, skall redskapen
med alla dess tillbehör uppvisas och hvarje af de, enligt § 35, mätning
underkastade delar med vatten uppmätas till öfversta kant eller läckande
brädd, utan något afdrag för af- eller tilloppsrör eller andra inrättningar.
Den falls å hatten, som är ämnad att nedskjutas i pannan, ingår likväl ej i
mätningen till större del, än hvarmed den öfverskjuter 11 tum. Alla uppmätta
delar af bränvinsbrännings- eller distillerings-redskapen skola af justeraren
stämplas, med utsättande af kannerymd, årtal och initial-bokstäfverna
af hans namn, samt stämplingsbevisets nummer. Å öfrige icke uppmätta delar
utsättas endast årtalet, initialbokstäfverna och Hummern.
Kannerymden räknas i jemna enheter, brutna tal anses för full enhet,
då de öfverstiga 1 kanna i men uteslutas i annat fall.
Stämpeln å pannan sättes å halsen eller dess öfversta del och på hvar
och en af öfriga delarne å det ställe, der den blir väl synlig, utan att göra
skada; och iakttages vid iumurning af panna, att stämpeln alltid skall vara
lätt åtkomlig.
Bil., N.-o i, till Bevillning-Utskottets Skrifvelse, N.-o 6.
13
Om någon del af redskapen är af gjutgods och ej af justeraren kan stämplas,
undersökes dock uppgifna rymden, som utsättes i mätnings- och stämplings-beviset.
§ 39.
Vid mätning af bränvinsbrännings-redskap för 3:dje klassen, skall ångpannan,
eller, der sådan ej linnes, bränvinspannan till hälften af dess kannerytnd
fyllas med vatten, och beräkning af uppheltningsytan derefter ske i
enlighet med § 22, med iakttagande dervid af hvad stadgadt är angående
beräkning af eldrör, som ledas genom pannan.
Ångpannan eiler, då åugapparat ej begagnas, bränvinspannan skall sedan
af justeraren stämplas, med utsättande såväl af innehållet på det hela,
sorn ock af upphettnirlgsytan, jemte årtalet och initial-bokstäfverna af hans
namn samt stämplingsbevisets nummer.
I afseende på stämpling af redskap utaf gjutgods, galle hvad i § 38 är
stadgadt.
§ 40.
Justerare, som kallas från sitt hemvist för att mäta och stämpla bran-'
vinsbrännings- och distilleringsredskap, bör sig skyndsamligen dertill inställa.
Kallas justeraren till sådan förrättning af enskild man, åtnjute han af
denne skjutsersättning och dagtraktamente, såsom gällande rese-reglemente
bestämmer för landtmätare, samt arfvode för förrättningen med 6 r:st för
hvarje kannerum af de redskapsdelar, han måste uppmäta.
Kallas han samtidigt af flere i samma stad, by eller granskap, tillkommer
honom endast skjuts och traktamente såsom för en resa, jemte ofvannämnde
arfvode för förrättningarne.
Ske mätning och stämpling å det ställe, der justeraren bor eller vistas,
uppbäre han likaledes 6 r:st för hvarje kannerum af de redskapsdelar, han
uppmäter.
Erforderligt handtlangare-biträde vid förrättningen lemnar den, sorn
justerarens biträde äskat, men med behöriga målkäril bör denne sjelf vara
försedd;
Justeraren skall utan serskild lösen aflemna mätnings- och stämplingsbevis,
innehållande för redskap af Esta och 2:dra klasserna samt distilleringsredskap,
noggran beskrifning på redskapens beståndsdelar och dessas dimensioner,
samt uppgift till hvilken af nämnde klasser redskapen hörer, allt i
öfverensstämmelse med denna förordning bifogadt formulär, och för redskap
af 3:dje klassen endast hvad i § 39 omtörmäles.
ii
Bil., IV-0 7, till Fevillnings-Utskottets Skrifvelse, N.o 6.
Justeraren insände, vid hvarje månads slut, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
duppletter af de bevis, han under månaden utfärdat.
Föreskrifter i afseende pä bränvinsbrännins-redskapens försegling.
§ 41.
Biänvinsbrännings-redskap skall icke blott under den tid af året, då
bran vinsbränning icke får utöfvas, utan ock under de terminer eller månader,
då innehafvaren sig till bränvinsbränning icke anmält, alltid vara förseglad
eller inlemnad i allmänt förvaringsrum.
Dislilieringsredskap, som i § 31 omförmäles, skall vara förseglad eller
inlemnad i allmänt förvaringsrum den tid, då innehafvaren icke är till dess
bf?agnande berättigad.
§ 42.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande antyde vederbörande kronobetjening
eller tillförordnade andre personer, att verkställa försegling på landet, hvar
inom sitt distrikt. I stad ombesörje magistraten förseglingen.
Det åligge dem, som förseglingen skola verkställa, att, hvar inom sitt
distrikt, utan föregången anmälan af panne-egaren, med ledning af de till
den från vederbörande mantalsskrifvare insände förteckningar och Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes dem delgifne tillståndsresolutioner, i behörig tid
föisegla alla redskap, som lill bränvinsbränning begagnas.
§ 43.
Försegling af bränvinsbrännings-redskap verkställes efter utgången af
hvarje till bränvinsbränning anmäld termin eller månad å en af de första
dagarne i påföljande månad;
för icke inmurade eller lyftpannor med tillhörande redskapsdelar å tid
och ställe, sorn genom utfärdad kungörelse bestämmes inom distriktet, och
för inmurade pannor med tillhörande redskapsdelar å hvarje ställe, der
de äro uppgitne att linnas.
Till den i § 41 föreskrifua försegling af dislilieringsredskap anmäle sig
redskapens innehafvare inom åtta dagar, sedan rättigheten till dess begagnande
upphört.
§ 44.
Bränvinsbrännings- eller distilIerings-redskap,j som finnes å kopparslagares
eller annan tillverkares verkstad eller i hans vård, eller inlemnad i allmänt
förvar, behöfver ej vara förseglad; men, om den derifrån flyttas, skall
Bil., N.o i, till Bevillnings-U tskotiets Skrifvelse, IV.o 6.
15
innehafvare!), om han ej sednast inom åtta dagar derefter är berättigad att
densamma begagna, den till försegling anmäla. Detsamma iakttage den, sorn
sig till bränvinsbränning anmält, men innehafver flera brukbara bränvin*»
brännings-redskap eller delar deraf, än han till begagnande uppgifvit.
§ 45.
Af redskapen skola följande delar genom försegling sättas i det skick, att
de icke med förseglingens bibehållande kunna nyttjas, nemligen:
Brännvinspanna, eller distilleringspanna,
hatt, och
afkylningsredskap.
Sådan försegling sker med messingstråd sålunda, att tråden trädes uti
borrade eller stampade fina hol och sedan hopknytes genom en linnelapp,
som förseglas på begge ändarne med förrättningsmannens sigill.
§ 4-6.
Arfvode för forseglingsbestyret betalas af bränneri-idkarne och utgår som
följer:
för försegling af redskap, som föres till ett gemeusamt ställe med G
r:st; och
för försegling af redskap för l:a och 2.‘a klasserna samt af dislilleringsredskap,
som förseglas hvar på sitt ställe, med l sk. kanneruramet af hvarje
del, sorn förseglas, jemte 12 sk. serskildt för försegling af afkylningsredskap,
som icke är uppmätt; samt för försegling af redskap för 3:dje klassen, med
3 rtdr för hvarje gång förseglaren till förrättning kallas.
Emot åtnjutande af detta arfvode, bekoste förrattningsmannen de till förseglingen
åtgående materialier, och vare icke berättigad till rese- och traktainenlspenniugar
vid dessa tillfällen.
§ 47.
Föreskrifter i afseende på debitering och. uppbörd af bränvins
brännings-afgiften.
Mantals- och skattskrifvare åligge att inom Januari månads utgång, enligt
mantals- och skattskrifningshandlingarne, soeknevis upprätta förteckningar
på alla dem, som sig vid mantalskrifbingarne till bränvinsbränning i l:a
ooh 2:a klasserna anmält; börande å förteckningarna utsättas, hvilka månader
tillverkningen får af hvar och en utöfvas, äfvensom pannerymden och den
klass, till hvilken redskapen hörer. Dessa föi teckningar insändas till Kongl.
16
Bil.j N:o 2j till Bevillnings-Utskottets Skrifvelse> N.o 6.
Maj:ts befallningshafvande, som eger att deraf lemna vederbörande del för
kontroll och eftersyn. Mantals- och skattskrifvare vare dessutom skyldige att,
inom ofvan föreskrifne tid, tillställa vederbörande kronobetjent samt de personer,
åt hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppdragit försegling af
bränvinsbrännings-redskap, enahanda förteckningar å alla dem, som inom
socknen sig till branvinsaränning anmält; och böra sistnämnde förteckningar
i församlingens sockenstuga eller å annat lämpligt ställe anslås.
Ofvannämnde förteckningar böra äfven upptaga dem, som vid mantalsskrifningarne
anmält sig till begagnande af distilleringspannor, med utsättande
af deras uppgifna rymd.
§ 48.
Debitering och uppbörd af afgifterne för bran vinsbränning i l:a och 2:a
klasserna ske i sammanhang med debitering och uppbörd af öfriga kronoutskylder.
För bränvinsbränning i 3:dje klassen erlägges afgiften till vederbörande
kronouppbördsman förskottsvis för så lång tid af minst 1 kalendermånad,
som bränneri-egaren vill, i enlighet med § 26, sig till bränvinsbränning
anmäla.
§ 49.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må,
uppå derom gjord ansökning, Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i förhållande
till tiden, hvarunder bränvinsbränning i följd deraf måste inställas, bevilja
afkortningsrestitution af påförd eller erlagd bränvinsbränningsafgift.
§ 50.
En procent af den summa, som genom bränvinsbränningen inflyter,
skall innehållas och till Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor ingå, för att,
enligt hvad af Kongl. Maj:t, efter pröfningskommitteens underd. förslag, för
hvarje län fastställes, användas till ersättning för de ökade besvär och de
kostnader, som med debiteringen och redovisandet af denna afgift äre
förenade.
5 51.
Ansvarsbestämmelser för öfverträdelser emot förordningen.
Beträdes någon, som enligt §§ 3 och 10, icke får utöfva bränvinsbränning
i l:a eller 2;a klassen, eller som icke dertill behörigen sig anmält, eller
-
Bil., N:o 2j till Bevillnings-Ulskottets Skrifvelse, N;o 6.
17
ler som icke undfått tillstånd till bränvinsbränning i 3:dje klassen, att hafva
anställt eller låtit anställa tillverkning af bränvin, skall han, efter omständigheterne,
böta 2 till 3 gånger beloppet af den afgift, som för den olofligen
brukade bränvinsbrännings-redskapen, om den lofligen varit nyttjad, efter
behörig mätning skolat erläggas för den tid, hvarunder den olofliga tillverkningen
blifvit bedrifven, dock ej för mindre än en termin för redskap i l:a
och 2:a klasserna, samt en månad, efter beskattningsgtunden i 3:dje klassen,
för all annan redskap.
Har redskapen icke blifvit i beslag tagen och kan den ej framskaffas
eller upplysi i ig annorledes vinnas om dess beskaffenhet, skola böterna bestämmas
från 500 r:dr till 1,000 r:dr.
§ 52.
Oa någon, som är till bränvinsbränning i l:a eller 2:a klassen berättigad
och dertill behörigen sig anmält, tillverkar bränvin med större eller an
norlunda
beskaffad redskap, än hvartill han eger och stämplingsbeviset innehåller,
eller vid bränvinsbränningen öfverträder de föreskrifter och förbud,
som uti §§ 4, 5, 14 och 15 äro för hvardera af dessa klasser meddelade,
bote han från 50 r:dr till 300 r:di.
Nyttjar den, som idkar bränvinsbränning i 3:dje klassen, större eller
annorlunda beskaffad bränvinsbrännings-redskap, än hvartill han erhållit tillstånd,
eller bryter han mot någon af de i §§ 22, 23 och 25 gifne föreskrifter
och förbud, bote han från 100 r:dr till 1,000 r.‘dr, och miste rättig—
heten att vidare utöfva bränvinsbränning eller omdistillering af bränvin,
§ 53.
Verkslälles bränvinsbränning under den tid, då sådan icke är i allmänhet
tillåten, skall förbrytaren, ehvad han till dylik handtering å annan tid
vore berättigad eller icke, dömas till ansvar enligt § 51 och derutöfver böta
50 r:dr.
§ 54.
Den, som utöfvar bränvinsbränning med ostämplad redskap, skall derför,
utom det ansvar, hvartill han, enligt §5 51, 52 eller 53, kan hafva gjort
sig skyldig, vara förfallen att böta 20 r:dr.
§ 55.
Uti de fall, som i §§ 51, 52, 53 och 54 omförmälas, skola alla lill
bränneriet hörande redskap och det derstädes vid beslagstillfället befint
Bil.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848, 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3
18
Bil., !V:o 2, till Bevilhungs-Utskoltels Skrifvelse, N-o 6.
liga bränvin, jemte de käril, i hvilka bränvinet förvarades, vara förbrutne,
ulan afseende derå, om redskapen, då förbrytelsen skedde, var förbrytaren
eiler annor man tillhörig.
§ 56.
Skulle någon, som jemlikt § 11 är berättigad att på ett enda ställe utöfva
bränvinstillverkuing“i 2:a klassen för flere, nära hvarandra belägna, hemman,
hemmansdelar och jordlägenheter, beträdas med tillverkning af bränvin
på annat ställe, än det af honom bestämdt uppgifna, vare han förfallen
tili det ansvar, som i § 52 mom. 1 och i § 55 stadgas.
$ 57.
Har den, som behörigen anmält sig till bränvinsbränning i Ira eller 2ra
klassen för blott en termin, icke begagnat denna rättighet, utan låtit redskapen
hela terminen vara under försegling eller i allmänt förvar, men under
nästa termin bränvinsbränningen verkställt utan sådan anmälan, som uti § 8
mom. 2 och i § 18 omförmäles, vare han skyldig att de i denna förordning
stadgade afgifter för begge terminerne erlägga, hvarom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eger att förordna.
Finnes någon utan behörig anmälan verkställa bränvinsbränning under
termin näst före den, för hvilken han till sådan tillverkning redan sig anmält,
pröfve domaren, efter förekommande omständigheter, om sådant må
antagas hafva härrört af misstag i afseende på den till bränvinsbränningen
uppgifne tid, utan uppsåt att bryta mot denna förordning, eller om gerningen
bör medföra de påföljder, som för oloflig bränvinsbränning äro stadgade.
Hörnes ej till sådane påföljder, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande, sorn
genom domarens försorg bör af beslutet undfå del, låta påföra den tilltalade
dubbel bränvinsbrännings-afgift för den termin, under hvilken den åtalade
tillverkningen skett.
§ 58.
Den, som omdistillerar bränvin, utan att vara dertill berättigad, straffas
såsom för oloflig bränvinsbränning i §§ 51 och 55 stadgas.
5 59.
Om den, som är till omdistilleiing af bränvin berättigad, dertill nylfjar
större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han eger rättighet,
eller utöfvar sådan handtering på annat ställe, än det af honom uppgifne,
vare han underkastad det ansvar, som i § 52 mom. i och § 55 är stadgadt.
Bil.j IV.-o tj till BeviUnings-Utskottels Skrifvelse , N.O G.
19
§ 60.
Beträdes någon att hafva inom de byggnader, som för ättiksberedning
äro inrättade, eller med de pannor, som dertill begagnas, tillverkat bränvin
eller afvttrat förbränna eller så kallad lank, eller apothekare, eller
den, som är till omdistillering af bränvin berättigad, att hafva missbrukat
de dem tillåtna distilleringspannor till bränvinsbränning, skall han dömas,
att utom det ansvar för oloflig bränvinsbränning, som är i §§ 51 och 55
stadgadt , böta 100 r:dr; vare ock i dessa fall rättigheten alt ättiksberedning
såsom fabriksnäring bedrifva, apothekare-privilegium eller rättigheten lill omdistillering
af bränvin förverkade.
Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större rymd eller antal,
än tillåtet är], bote 50 r:dr.
§ 61,
Uraktlåter den, som tillverkat eller förändrat bränvinsbrännings-redskap,
att iakttaga föreskrifterna i § 35, bote 33 r:dr 16 sk.
§ 62.
Försummar någon att å utsatt tid och ställe till försegling aflemna icke
inmurade bränvinspannor med tillhörande redskapsdelar, på sätt i § 43 sägs,
eller i allmänt förvar dem inlemna, bote 10 r:dr och varde försegling på
hans bekostnad föranstaltad.
Innehafvare af redskap till omdistillering af bränvin, som uraktlåter, hvad
i §§ 41 och 43 föreskrifves, bote 10 r:dr.
För uraktlåtenhet att iakttaga föreskrifterne i § 44 vare bot 20 r.dr.
§ 63.
Bryter någon uppsåtligen försegling å bränvinsbrännings- eller distillerings-redskap
under den tid, redskapen ej får till bränvinsbränning eller distillering
begagnas, bote 50 r:dr och vare redskapen förbruten.
§ 64.
För uraktlåtenhet att iakttaga föreskriften i § 24, vare bot 20 r:dr hvarje
gång åtal sker.
§ 65.
När åtal sker för olofligt innehafvande af bränvinsbränningsredskap eller
för oloflig bran vinstillverkning, skall mannen ansvara för hustruns åtgärd,
såsom vore den af honom begången, änskönt hon förebära skulle, alt förbry
-
20
Bil. j N:o 2j till Tevillnings-UtskoUets Skrifvelse, N. o 6.
telsen utan hans vilja och vetskap tillkommit. Husbonde ansvare ock för
förbrytelser emot denna förordning, begängne af hans husfolk, med undantag
af förseglings brytande å bränvinsbrännings- eller dislillerings-redskap,
såvida visas kan, att sådant skett å den tid, då han vistats å annan ort,
och ej ådagalägges, att åtgärden skett på hans derom gifne befallning. Är
i slikt fall husbonde oskyldig, behålle lian den honom tillhörige redskap,
hvars värde förbrytaren bör betala.
§ 66.
Beträdes justerare alt hafva orätt stämplat bränvinsbrännings- eller distillerings-redskap
eller i stämpiingsbeviset hänfört brån vinsbrännings-redskapen
till lägre klass, än hvartill den rätteligen hörer, skall han böta 33 ijdr
16 sk., och derjemte dömas tjensten förlustig, eller på längre eller kortare
tid från utöfningen deraf skiljas, allt efter domarens pröfning, huruvida förseelsen
härrört af uppsåt eller af större eller mindre vårdslöshet.
Har redskapens egare med full kännedom af det utaf justeraren begångna
fel, då detta är af beskaffenhet att föranleda till lägre beskattning för redskapen,
än som rätteligen bordt ega rum, till begagnande anmält redskapen,
i enlighet med det oriktiga stämpiingsbeviset, bote han 33 r:dr 16 sk. och
vare redskapen förlustig.
Föreskrifter i afseende på förordningens verkställighet.
§ 67.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra hålla allvarlig hand öfver efterlefnaden
af allt hvad i denna förordning stadgadt blifvit, och skall det åligga
krono-, stads- och polisbetjente samt andra i sådant afseende särskildt förordnade
personer att förbrytelser deremot beifra'; egande dessutom hvar och
en rättighet att förbrytelser emot förordningen angifva och åtala, undantagande
barn emot föräldrar, samt tjenstehjon under den tid, de i tjenstenläro,
emot husbondefolk.
Angifvare vare berättigad att, vid målets utförande, njuta biträde af
krono-åklagare, der han det äskar.
Rättighet alt, så i stad som på landet, anställa visitation och göra beslag,
tillkornme endast kronofogdar, lands- och sladsfiskaler, länsmän samt
andre af Jusliliekanslers-embelet eller Kongl. Majrts befallningshafvande förordnade
personer, äfvensom polis- och sladsbeljente, livar och en inom sitt
tjenslgörings-dislrikt eller det, hvartill han blifvit serskildt förordnad.
Bil., N:o 2, lill Bevillning-Ulskotlets Skrifvelse, N:o 6.
21
Undersökning eller visitation må all<y tider på dygnet anställas uti
brännet ier, kök, brygg- och bageristugor sämt andra rum eller byggnader,
hvilka för bränvinsbränning eller omdistiliering kunna begagnas.
Dä beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro och efter
det branvinsbrännings-redskapens innehafvare eller, i dennes frånvaro,
bans på stället varande ombud eller någon af hans husfolk derom blifvit
tillsagd.
De fall undantagne, då någon utan rättighet eller serskildt tillstånd,
eller utan föregången behörig anmälan idkar bran vinsbränning eller omdistiliering
af bränvin, eller då bränvinsbrännings-redskap linnas af större innehåll
elier högre klass eller annan beskaffenhet, än hvartill egaren sig anmält
och är berättigad, må, vid skeende beslag hos någon till bränvinsbränning
eller omdistiliering berättigad och behörigen antecknad, tillverkningen
icke inställas, utan åiigge beslagaren att ofördröjligen anmäla förhållandet
bos Kongl. Majlis befallningshafvande, på hvars pröfning ankonime, om tillverkningen
skall inställas, samt redskapen förseglas och sned qvarstad beläggas.
Vid beslag må icke i något fali hos den, som är till bränvinsbränning
berättigad, brön vins- eller ångpanna utbrytas och jemte annan redskap egaren
fråntagas, innan, efter föregånget laga åtal, förste domstol i målet förklarat
redskapen förbruten, utan ege åklagaren blott, vid af honom gjordt beslag,
att, till förekommande af förblandning eller förkylning, märka panna och
öfriga redskap, medelst påslående af en tjenlig stämpel.
Eeslagare, som under den tid, bränvinsbränning är tillåten, vill undersöka
rymden af en i bruk varande panna, vare skyldig afbida tiden, då den
afrunnit.
Ingen må, vid 33 r:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på ofvannämnda
ställen visitation företaga. Beslagare vare icke helier något ansvar för visitationen
underkastad, oansedt någon förbrytelse icke upptäckes, såvida visita»
lionen icke företages emellan kl. 9 om aftonen och 5 om morgonen, då, i
händelse någon för bry te ise icke skulle finnas vara begången, beslagaren bote
33 r:dr 16 sk., bränneri-egarens ensak.
Våldföras vid dessa och dylika tillfällen krono- eller stadsbetjente eller
andre tillförordnade beslagare, eiler sker våld i anledning af redan gjordt beslag,
eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed, såsom
allmänna lagen för slika fall utstakar.
Så framt beslagare vill tillgodonjuta det honom lagligen tillkommande
skydd, bör lian vid beslagstillfällen synbarligeri bära påsig sin bricka eller andre
påbjudne tecken, eller, i brist deraf, på stället uppvisa sin fullmagt eller
22
Bil., JV.-o 2, till Bevillnings-Utskottets Skri/v he, N.o 6.
sitt förordnande; dock vare i orten boende ordinarie kronofogdar och länsmän
samt lands- och stadsfiskaler frikallade från skyldigheten att styrka sin
behörighet vid sådana förrättningar.
§ 68.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna
förordning, sjelf bryter deremot, förmedelst oloflig bran vinstillverkning eller
olofligt innehafvande af bränvinsbrännings-redskap, vare han förfallen till
dubbla böter och miste tjensten,
§ 69.
Beträdas de i § 67 omförmälde betjente eller de, som förordnas att
bränvinsbrännings-redskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse
i deras skyldigheter och den tillsyn, dem åligger öfver hörsammandet
af hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterna, alldeles eller
på viss tid af vederbörande från tjensten skiljas eller ock varda belagda
med ansvar enligt allmän lag.
§ 70.
Alla i denna förordning utsatte böter, utom de, hvartill beslagare enligt
§ 67 fällas, skola, då de komma att utgå, i vederbörlig ordning fördelas sålunda,
att församlingens fattige tillfälle |:del, och roåiseganden, derest lian
saken vid domstol sjelf utförer, |:delar.
Varda förbrytelserna hos fiskaler eller kronobetjente eller andré för tillsynen
behörigen tillförordnade personer angifne samt målen af dem, på sätt
§ 67 innehåller, instämda och utförda, då skall målseganderätten, eller tvåtredjedelar
af böterna emellan angifvaren och åklagaren lika fördelas.
Förbrutne bränvinsbrännings-redskap, bränvin och käril skola fördelas
på enahanda sätt; börande såväl redskapen, som bränvinet och kärilen på
offentlig auktion försäljas och beloppet i saköreslängden redovisas.
§ 71.
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt
den räcker, med förvandling endast i mon af bristen; börande de fattiges
rätt icke förr utgå, än målseganden sin andel njutit.
Böterna förvandlas till fängelse, enligt deu grund, allmänna lagen för
sådan förvandling utstakar. Under fängelsetiden bör fången till tjenligt arbete
hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna förordning, äfven
ålägges böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter försl uttagas oeh, i
Bil, N.o 2, till Bevillning-Utskottets Skrifvelse, No 6.
33
händefee tillgång till sabbatsbroltsböterna saknas, skall förvandling af dem
ske enligt allmän lag.
§ 72.
Besvär rörande debitering och taxering af de för till verkning eller omdistillering
af bränvin bestämda afgifter fullföljas i den ordning, som för behandling
af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen är föreskrifven.
Handläggningen af de i § 49 omförmälde frågor angående afkortning eller
restitution af påförde eller erlagde bränvinsbrännings-afgifter sker i den ordning,
som för mål rörande afkortning af andra utskylder eller restitution af
andra i kronans kassor lefvererade medel är föreskrifven.
Besvär öfver Kongl. Maj:ls befallningshafvandes beslut i öfrige frågor
enligt denna förordning anföras hos Kongl. Maj:t genom Dess Ci vil-departement
inom den tid, som för besvär öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i politiemål stadgad är
§ 73.
Förbrytelser emot denna förordning böra, så i stad som pålandet, vid allmänna
domslolarne åtalas och afdömas. Då den tilltalade skriftligen erkänner
förbrytelsen, må han svara genom fullmägtig och personlig inställelse
undvikas, der ej domaren finner sådan nödvändig.
§ 74.
Denna förordning skall tjena till efterrättelse från och med början af
år 18.., då hitintills) gällande föreskrifter i ämnet till kraft och verkan upphöra.
Mätnings- och stämplingsbevis..
34 Bil., N;0 2, till Bevillning!-Utskottets Skrifvelse, N.-o 6.
Mätnings- och stämplingsbevis å 1 ^,1 ^ Lil lc r i 11 gs ” rec^s^aPeu N:o 00
(för l:a (2:a) klassen).
>■
3
cs
SJ
c2*.
Tillverkarens
pn
c
t, hvaraf redskapen
ir förfärdigad.
altens diameter.
3‘
03
O
O
ca
P-*
5*
3
ro
«T
d å lägsta stället.
Namn.
Hemvist.
2?
sr
3
fp
-3
ro
'-j
i*r
3.
a*
03
t/i
p3*
T
B’
p
o
cr
CEO
pr
o
P
53
C
fot.
dec.
tuni
fot.
dec.
tum
fot.
dec.
tuni
Panna .....
n. n.
00
0
00
0
00
0
11.
11.
11. 11.
11.
11.
00
1
0.
0.
Hatt fastsit-  lutanJ
tande ångrör
n. n.
11.
11.
11. 11.
11.
11.
IS-
0.
0.
Löst ångrör.
n. n.
11.
11.
11. 11.
11.
11.
IS—
0.
0
Mäskvärmare s .
n. n.
00
0
00
0
00
0
11.
11.
11. 11.
11.
11.
1 ~
CO
T—<
0.
0.
slang 3
kylarej
n. n.
11.
11.
11. 11.
11.
11.
Rektifikationsapparat
n. n.
11.
n.
11. 11.
11.
11.
På panna, hatt, löst rör, mäsk värmare, slang (kylare), rektifikationsapparat
åsatt min namnstämpel S. S. årtalet 18.., Hummern 00 och kanne*-  ryinden å uppmätte delar.
N. N. den 18 ..
N. K
Litt. C.
Bil, N.-o a, till Bevitinings-Vt sko! tets Skrifvelse, N;o 6. 25
Lii. C.
Förslag till förordning angående bränvinsbränning till
husbehof och såsom binäring vid jordbruket.
Allmänna grunder för brännvinsbränningens utöfning,
§ 1.
Bränvinsbränning af säd, potates eller annat ämne skall vara tillåten
under sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November
och December, emot de vilkor bär nedan föreskrifvas, och i z:ne
klasser, nemligen:
l:a klassen: bränvinsbränning till husbehof och såsom binäring vid
jordbruket.
2:a klassen: bränvinsbränning såsom fabriksrörelse.
§ 2.
Den tid af året, under hvilken bränvinsbränning är tillåten, indelas för
den l:a klassen i trenne serskilda terminer om två månader hvar, nemligen:
Januari och Februari;
Mars och April; samt
November och December.
För 2:a klassen vare bränvinsbränning tillåten under en, under flere
eller under alla af dessa sex månader.
§ 3.
Rättigheten till bränvinsbränning i l:a klassen åtföljer hemman, hem»
mansdel eller annan jordlägenhet å landet, som efter 1847 års taxeringar,
utan beräkning af åbyggnaderne, uppgår till ett värde af minst 300 r:dr,
och får utöfvas, i förhållande till det sålunda beräknade värdet, med följande
pannerymder, kokrummet inberäknadt:
För ett taxeringsvärde af minst
Utan mäskvärmare. Med mäskvdrmarc.
300 tili och med 1,000 r:dr högst 18 k:r
1.000 „ „ „ 2,000 — 20 t. o. m. 24 — .... 18 k:r
2.000 „ „ „ 4,000 — 25 „ „ 27 — 19 t. o. ro. 20 —
4.000 ;, „ „ 6,000 — 28 „ „ 30 — 21 „ „ 22 —
6.000 „ „ „ 8,000 — 31 „ „ 33 — 23 „ „ 25 —
BHi. till R. St. Fröt. i84l och 1848, S Sami. 1 Afd. 2 Hiift- 4
26.
B it. t N.-o- 2j till Bevillning!-Utskottets Skr fveise, IV.-o G.
För ett taxeringsvärde af minst
8,000 till och med
10,000 R:dr
Utan mdskvdrmare.
34 t» o. m. 36 k:r
Med mdskvdrmare.
25 t, o. m. 27
10,000
»
it 99
12,000 —
07 „
„ 39 —
28 „
„ 29
12,000
99
99 99
14,000 —
40 „
„ 42 —
30 „
„ 31
14,000
99
99 tt
16,000 —
43 „
„ 45 —
32 „
„ 34
16,000
99
JP 99
18,000 —
46 „
„ 48 —
34 „
„ 36
18,000
99
99 99
20,000 —
49 „
„ 51 —
37 „
,» 38
20,000
99
99 99
22,000 —
52 „
„ 54 —
39 „
„ 40
22,000
99
99 99
24,000 —
55 „
„ 57 —
41 „
,, 43
24,000
99
99 99
26,000 —
58 „
„ 60 —
43 „
„ 45
26,000 och deröfver
61 „
„ 63 —
46 „
„ 47
Större panoerymd än i ofvanstående tariff är upptagen, får icke i dentia
klass begagnas»
Hvar och en, hvars egendomsvärde berättigar lill någon af de större af
dessa pannerymder, vare obetaget att begagua en af de mindre,
. § 4‘
Den, sorn inom samma fögderi eger två eller flere hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, hvilka bränvinsbrännings - rättighet åtföljer, må
utöfva tillverkningen, om han så för godt finner, blott på en af dessa egendomar
med en pannerymd, svarande emot deras sammanlagda värde, pnligt
tariffen i föregående §., men vare ock berättigad att för en eller flere ibland
dem» der serskild ladugård finnes och utfodring sker, serskildt idka bränvinsbränning
med så stor panna, som emot taxeringsvärdet af hvardera egendomen
svarar.
§ 5.
Serskilda egare eller innehafvare af hemman, hemmansdelar eller jordlägenheter,
som hvar för sig uppgå till minst 300 r:dr i taxeringsvärde och
sorn äro belägne i samma byalag eller eljest angränsa hvarandra» må med en
gemensam panna, i rymd svarande, enligt! tariffen i § 3, emot deras sammanlagda
värde, utöfva brän vinsbrännings-räfctigheten på den af dessa lägenheter,
som dertill uppgifves.
Se.
Rättighet till bränvinsbränning i denna klass åtföljer äfven städerna tillhörig
jord, utan beräkning likväl af sådan, som begagnas till tomter, gator
eller allmänna platser.
För stadsjord, hvartill enskild person har full egande rätt eller ständig
besittningsrätt, må bränvinsbränning af egaren eller innehafvaren utöfvas med
Bil., iV.o 2, till Bevillnings-Vtskottets Skrifvelse, IV.-o 6.
77
panna af minst 30 kannor utan, eller 22 kannor med mäskvärmare, så vida
jordens taxeringsvärde, utan någon beräkning af derå uppförde byggnader,
för en eller flere sammanslagne sådana jordlotter uppgår till minst 6,000 r:dr,
och må pannerymden för högre jordvärde, på lika sätt beräknadl, ökas enligt
§ 3 till högst 63 kannor utan, eller 47 kannor med mäskvärmare.
För den stadsjord åter, som icke på nämde sätt är afsöndrad, utan för
stadens gemensamma räkning brukas eller är anslagen till tjenstemäns aflöning,
eller på viss tid utarrenderad, får bräuvinsbianning icke utöfvas.
Bränvinsbränning för sladsjord vare underkastad de föreskrifter, som af
behörig myndighet meddelas om bränneriets läge och byggnadssätt med hänsigt
till snygghet och försigtighetsmått emot eldsvåda,
§ 7.
För bränvinsbrännings-redskapeu i denna klass gälie följande bestämmelser:
Bränvinsbrännings-redskap
af tS kannors pannerymd och derunder,
skall vara af följande beskaffenhet och ingen annan:
Pannans höjd, beräknad å lägsta stället af densamma, skall vara minst
|:delar af dess diameter.
Åftappnings rör y hvaraf innehållet inberäknas i pannans rymd, må
anbringas.
Hattenj inberäknadt fastsittande ångrör, får innehålla högst Jidel af pannans
rymd.
Ångornas afkylning får icke ske med annan redskap, än 1 eller 2
högst 3 raka rör hoest 21 alnars längd och 1| tums' diameter, eller ock
med så kallad enkel kylare i cylinderform, hvars rymd ej får öfverstiga
hattens och hvars höjd ej får öfverstiga pannans.
Mäskvärmare, rektifikator eiler klarningsanstalt, ängapparat eller
någon annan inrättning at hvad beskaffenhet den vara må, tili al vei kmngeiii.
fortskyndande, får icke vid dessa redskap anbringas.
Ingen serskild öppning för pannans fyllande, för omröringsaiistalt eller
annat ändamål, får å redskapen göras.
Pannan får inmuras, men ej någon annan del af redskapen.
(Bilagde ritning N:o 1 utvisar närmare den form, som för dessa redskap
är tillåten.)
Bränvinsbrännings-redskap af 20 till och med 63 kannors panne
rymd
skall antingen vara sådan, som första momentet föreskrifver, eller ock
af följande beskaffenhet, meu ingen annan:
28
Bil. j N.o ij till Bevilln;ngs-Utskotteis Skrifvelse, N:o 6.
Pannans höjd, mätt å lägsta stället af densamma, skall vara minst |:del
af diametern.
Hattens rymd, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder
pannan med kylaren eller raäskvärmaren, skall utgöra högst § af pannans
rymd.
ijyllningslucka och omröringsanstalt må anbringas å pannan elier å
hatten, äfvenså ajtappningsror å pannan, med beräkning af dess innehåll i
kannerymden; inrättande af ventiler å hatt eller ångrör vare äfven tillåtet.
Mäskvärmare af bestämd form får begagnas till högst |:dels rymd utöfver
pannans.
Ett afkylningsredskap , bestående af slang eller kylare, äfven af bestämd
form, får till redskapen användas.
Rektifikator; ångapparat eller någon annan inrättning af hvad beskaffenhet
den vara må, till afverkningens fortskyndande, får ej vid dessa redskap
anbringas eller i någon af dess serskilde delar inrättas, hvaraf följer,
att spritångorna, sedan de utgått från hattröret, ej må, hvarken i mäskvärmaren
eller annorstädes, ledas i uppåt gående riktning.
Pannan får inmuras, men ej någon annan del af redskapen.
(Bifogade ritningar N:o 2 och 3 utvisa närmare de former, som för
redskap och serskilda delar deraf i denna klass äro tillåtna.)
§ 8-
Bränvinsbränning i denna klass må ej i något fall idkas med mer än
, en panna i samma bränneri eller på samma egendom, ej heller i förening
med bränvinsbränning i 2:dra klassen eller på samma egendom, der sådan
bedrifves.
Bränvinsbrännings-rättigheten i denna klass må icke öfverlåtas å annan
man, utan i sammanhang med jorden.
§ 9‘
Anmälan till idkande af bränvinsbränning i denna klass sker vid de årliga
mantalsskrifningarna, och må sådan anmälan göras antingen för alla de
till bränvinsbränning tillåtne sex månaderne af året på en gång eller för 1
eller 2 terminer.
Då pannerymden uppgår till 20 kannor eller deröfver skall anmälan
vara skriftlig.
§ 10.
Bil.j N:o 2j lill Bevillnings-Vtskottets Skrifvelset N.-o 6.
29
§ 10.
Den som, berättigad till bränvinsbränning i denna klass, sig dertill vid.
mantalsskrifningen antingen icke angifvit eller ock anmält sig till mindre pannerymd,
än hvartill han egt rättighet, eller blott för 1 eller 2 terminer,
men sedermera önskar utöfva sådan bränning eller den utvidga, gore derom
anmälan hos Kongl. Majlis Befallningshafvande, som ege att det sökta tillståndet
meddela, så vida sökanden styrker sig hafva till Kronouppbördsmannen
erlagt. den för tillverkningen belöpande pannerymds-afgift.
Likaledes bör den, som vid mantalsskrifningen uppgifvit sig till bränvinsbränning,
men sedermera vill densamma, innan tiden för bränvinsbränningen
infaller, nedlägga eller förminska till tid eller pannerymd, derom göra
anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
§ il
Afgiften
för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges efter
pannerymden på sätt nedanstående tariff utvisar:
Pannor utan Pannor med Afgift för l ler
mäskvärmare.
måskvärmare. min.
kannors rymd kannors rymd It:dr sk.
lill och med 10 . .
11 . .
12 . .
13 . .
14 . .
15 . .
16 . .
1’7 . .
18 . .
20 . .
21 . .
22 . .
23 . .
24 . .
25 . .
26 . .
27 . .
28 . .
29 . .
30 . .
Bih. tili Fi. St. Fröt.
18
: H
20
21
1: 32.
1: 40.
2: —
2: 8.
2: 16.
2: 24.
2: 32.
2: 40.
3: —
33: 16.
35: _
36: 32.
38: 16.
40: _
41: 32.
43: 16.
45: —
Afgift för
6 månader.
R:dr sk.
5: —
: Ii
46:
48:
50:
32.
16.
7
8
8
9
100
105
110
115
120
125
130
135
140
145
150
24.
24.
24.
24.
8^7 och 1848 j 5 Sami. 1 /rfcl. 2 Höft.
30
Bil.j N:o 2j till Bevillning-Utskottets Skrifvelse t IV:o 6.
Pannor ulan
Pannor med
Afgift för i ter-
Afgift för
mdskvärmare.
mäshoärmare.
min.
6 månader.
kannors rymd
kannors rymd
Ii:dr sk.
R:dr sk.
31 . . .
. . 23 '. .
. . 51: 32. .
. 155: —
32 . . .
. . 24 . .
. . 53: 16. .
. 160: —
33 . . .
• (oc.)
• -r •
. . 55: — .
. 165: —
34 . . .
35 . . .
. . 26 . .
. . 58: 16. .
. 175: —
36 . . .
. . 27 . .
. . 60: — .
. 180: _
37 .
• $2&\
. . 61: 32. .
. 185: —
38 . . .
.. n •
. . 63; 16. .
. 190: —
39 . . .
. . 29 . .
. . 65: — .
. 195: —
40 . . .
. . 30 . .
. . 66: 32. .
. 200: —
41 . . .
: :H :
. . 68: 16. .
. 205: —
42 . . .
. . 70: — .
. 210: —
43 . . .
. . 32
. . 71: 32. .
215: —
44 . . .
. . 33 . .
. . 73: 16. .
. 220: —
45 . . .
: :[»} :
. . 75: — .
. 225. —
46 . . .
. . 76: 32. .
. 230: —
47 . . .
. . 35 . .
. . 78; 16. .
. 235: —
48 . . .
. . 36 . .
. . 80: — .
. 240: —
49 . . .
: : i ,:i :
. . 81: 32. .
. 245: —
50 . . .
. . 83: 16. .
. 250: —
51 . . .
. . 38 . .
. . 85: — .
. 255: —
52 . . .
. . 39
. . 86: 32. .
260: —
53 . . .
54 . . .
: : H :
. . 88: 16. .
. . 90: —. .
. 265: —
. 270: —
55 . . .
. . 41
. . 91: 32. .
275: —
56 . . .
. . 42
. . 93: 16. .
280: —
57 . . .
58 . . .
: : i,!i :
. . 95: — .
. . 96: 32. .
. 285: —
. 290: _
59 . . .
. . 44
. . 98: 16. .
, 295:
60 . . .
. . 45 . .
. 100: — .
. 300: —
61 . . .
: :rs} :
. 101: 32. .
. 305: —-
62 . . .
. 103: 16. .
. 310: —
63 . . .
. . 47 . .
. 105: — .
. 315: —
■
ii — . ■.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Upphettnings-
yta.
Qvadratrot.
Diametern =
= Höjden.
Diametern: Höjden => 2: t
Diameter.
Fot.
Pannerymd.
Kannor.
Diameter.
Fot.
Pannerymd
Kannor.
1.
0,651
2,172
0,798
1,995
2.
0,911
6,142
1,128
5,612
3.
1,128
11,284
1,382
10,365
4.
1,303
17,373
1,596
15,958
5.
1,457
24,279
1,784
22,302
6.
1,596
31,916
1,954
29,316
7.
1,724
40,218
2,112
36,942
8.
1,843
49,137
2,257
45,135
9.
1,954
58,632
2,394
53,857
10.
2,060
68,671
2,523
63,079
11.
2,161
79,225
2,646
72,772
12.
2,257
90,270
2,764
82,919
13.
2,349
101,786
2,877
93,407
14.
2,438
113,750
2,986
104,489
15.
2,523
126,160
3,090
115,882
16.
2,606
138,982
3,192
127,662
17.
2,686
152,210
3,290
139,815
18.
2,764
165,840
3,385
152,331
19.
2,840
179,850
3,478
165,200
20.
2,913
194,200
3,568
178,382
Hör lill Bevilln. Utslås Skrifvelse, N:o 6, Bil. Litt. D.
Tab. I.
Diametern: Höjden = 4: 1.
Diameter.
Fot.
Pannerymd.
Kannor.
0,921
1,536
1.303
4,343
1,596
7,979
1,843
12,284
2,060
17,164
2,257
22,567
2,438
28,439
2,606
34,745
2,764
41,460
2,913
48,557
3,056
56,020
3,192
63,831
3,320
71,974
3,448
80,436
3,568
89,206
3,685
98,273
3,799
107,630
3,909
117,275
4,016
127,271
4.120
137,318
Diametern: Höjden = G: 1
Diameter.
Fot.
0,977
1,382
1,693
1,954
2,185
2,388
2,585
2,764
2,932
3,090
3,241
3,385
3,523
3,656
3,785
3,909
4,029
4,146
4,260
4 370
Pannerymd.
Kannor.
1,222
3,455
6,347
9,772
13,657
17,952
22,623
27,640
32,980
38,627
44,564
50,777
07,255
63,986
70,963
78,176
85,619
93,283
101,164
109,231
Diametern: Höjden = 8: 1.
Diameter.
Fot
1,009
1,427
1,748
2,019
2,257
2,472
2,670
2,855
3,028
3,192
3,347
3,496
3,639
3,776
3,909
4,037
4,161
4,282
4,399
4^513
Pannerymd.
Kannor.
1,009
2,855
5,244
8,074
11,284
14,833
18,692
22,837
27,250
31,916
36,820
41,954
47,306
52,868
58,632
64,593
70,741
77,074
83,585
90,270
Tal». 2.
Pannerymd.
Diametern
— Höjden.
Diametern Höjden = 2\ 1.
Diametern Höjden — 4: 1.
Diametern: Höjden = 6: i.
Diameter.
Upphetta, yta.
Diameter.
Uppheltn. yta.
Diameter.
Upphetta, yta
Diameter.
Upphettn. yta.
Kannor.
Fot.
Qvadratfot.
Fot.
Qvadratfot.
Fot.
Qvadratfot.
Fot.
Qvadratfot.
.0
1,084
2,768
1,366
2,929
1,721
3,487
1,970
4,062
11
1,119
2,950
1,410
3,121
1,777
3,716
2,033
4,329
12
1,152
3,126
1,451
3,307
1,828
3,938
2,093
4,586
13
1,183
3,297
1,490
3,489
1,878
4,151
2,150
4,838
14
1,213
3,464
1,528
3,666
1,925
4,364
2,203
5,083
15
1,241
3,627
1,563
3,839
1,970
4,570
2,255
5,323
16
1,268
3,787
1,597
4,001
2,012
4,771
2,304
5,557
17
1,294
3,943
1,630
4,172
2,053
4,967
2,350
5,786
18
1,319
4,096
1,661
4,334
2,093
5,160
2,396
6,011
19
1,342
4,246
1,691
4,494
2,131
5,350
2,439
6,231
20
1,366
4,394
1,721
4,650
2,168
5,536
2,481
6,448
21
1,388
4,539
1,749
4,804
2,203
5,719
2,522
6,661
22
1,410
4,682
1,776
4,955
2,238
5,899
2,562
6,871
23
1,431
4,823
1,803
5,104
2,271
6,076
2,600
7,078
24
1,451
4,962
1,828
5,251
2,304
6,251
2,637
7,281
25
1,471
5,099
1,853
5,396
2,335
6,424
2,673
7,482
26
1,490
5,234
1,878
5,539
2,336
6,594
2,708
7,680
27
1,509
5,367
1,902
5'680
2,396
6,762
2,743
7,876
28
1,528
5,499
1,924
5,820
2,425
6,928
2,776
8,070
29
1,516
5,629
1,947
5,957
2,454
7,092
2,809
8,260
30
1,563
5,758
1,970
6,093
2,481
7,254
2,841
8,449
31
1,580
5,885
1,991
6,228
2,509
7,414
2,872
8,636
32
' 1,597
0,011
2,012
6,361
2,535
7,573
2,902
8,821
33
1,614
6,135
2,033
6,493
2,562
7,730
2,932
9,001
34
1,630
6,259
2,053
6,62.3
2,5S7
7,885
2,962
9,185
35
1,646
6,381
2,073
6,752
2,612
8,039
2,990
9,363
36
1,661
6,502
2,092
6,880
2,638
8,192
3,019
9,511
37
1,676
6,622
2,112
7,007
2,661
8,313
3,046
9,714
38
1,691
6,740
2,131
7,133
2,685
8,492
3,073
9,891
39
1,706
6,858
2,150
7,258
2,708
8,641
3,ioo
10,064
40
1,721
6,975
2,168
7,381
2,731
8,788
3,126
10,236
41
1,735
7,090
2,186
7,504
2,754
8,913
3,152
10,405
42
1,749
7,205
2,203
7,625
2,776
9,078
3,178
10,574
43
1,763
7,319
2,221
7,746
2,798
9,222
3,203
10,711
44
1,777
7,432
2,238
7,865
2,819
9,364
3,227
10,907
45
1,789
7,544
2,255
7,984
2,840
9,505
3,252
11,073
46
1,803
7,658
2,271
8,102
2,861
9,646
3,276
11,235
47
1,816
7,76G
2,287
8,219
2,882
9,785
3,299
11,397
h 48
1,828
7,876
2,304
8,335
2,902
9,923
3,322
11,558
49
1,841
7,985
2,319
8,450
2,922
10,061
3,345
11,718
I 50
1,853
8,093
2,335
8,565
2,942
10,197
3,358
11,877
51
1,866
8,201
2,351
8,679
2,962
10,333
3,390
12,035
52
1,878
8,308
2,366
8,792
2,981
10,467
3,412
12,192
53
1,890
8,414
2,381
8,904
2,999
10,601
3,434
12,318
54
1,902
8,520
2,396
9,016
3,019
10,734
3,455
12,503
55
1,913
8,624
2,411
9,127
3,037
10,866
3,477
12,656
56
4,925
8,729
2,425
9,237
3,055
10,997
3,497
12,809
57
1,936
8,832
2,439
9,347
3,073
11,128
3,518
12,961
58
1,947
8,935
4,454
9,456
3,091
11,257
3,539
13,113
59
1,959
9,038
2,468
9,564
3,109
11,388
3,559
13,263
60
1,970
9,139
2,481
9,672
3,126
11,515
3,579
13,412
61
1,980
9,241
2,495
9,779
3,144
11,643
3,590
13,561
62
1,991
9,341
2,509
9,886
3,161
11,769
3,618
13,709
63
2,002
9,442
2,522
9,992
3,178
11,896
3,638
13,856
64
2,012
9,541
2,535
10,097
3,194
12,021
3,657
14,002
t 65
2,023
9,640
2,549
10,202
3,211
12,146
3,676
14,147
66
2,033
9,739
2,562
10,307
3,227
12,270
3,694
14,292
67
2,043
9,837
2,574
10,410
3,244
12,394
3,713
14,436
68
2,053
9,935
2,587
10,514
3,260
12,517
3,731
14,580
69
2,063
10,032
2,600
10,617
3,276
12,639
3,750
14,722
70
2,073
10,129
2,612
10,719
3,291
12,761
3,768
14,864
71
2,083
10,225
2,625
10,821
3,307
12,883
3,785
15,005
72
2,093
10,321
2,637
10,922
3,322
13,003
3,803
15,146
73
2,103
10,416
2,649
11,023
3,338
13,123
3,821
15,286
74
2,112
10,511
2,661
11,123
3,353
13,243
3,838
13,425
75
2,122
10,605
2,673
11,223
3,368
13,362
3,855
15,564
76
2,131
10,699
2,685
11,323
3,383
13,480
3,872
15,702
77
2,140
10,793
2,697
11,422
3,398
13,598
3,889
15,839
78
2,150
10,886
2,708
11,521
3,412
13,716
3,906
15,976
79
2,159
10,979
2,720
11,620
3,427
13,833
3,923
16,112
80
2,168
11,072
2,731
11,717
3,441
13,949
3,939
16,248'
81
2,177
11,164
2,743
11,814
3,455
14,065
3,955
16,383
82
2,186
11,255
2,754
11,912
3,470
14,181
3,972
16,517
83
2,195
11,347
2,765
12,008
3,484
14,296
3,988
16,652
84
2,203
11,438
2,776
12,104
3,498
14,411
4,004
16,785
85
2,212
11,528
2,787
12,200
3,511
14,525
4,019
16,918
86
2,221
11,619
2,798
12,296
3,525
14,638
4,035
17,050
87
2,229
11,708
2,809
12,391
3,539
14,752
4,051
17,183
88
2,238
11,798
2,819
12,485
3,552
14,865
4,066
17,314
1 89
2,246
11,888
2,830
12,580
3,566
14,977
4,081
17,445
90
2,255
11,976
2,841
12,674
3,579
15,089
4,097
17,575
Diametern: Höjden = 8: 1
Diameter.
Fot.
Upphetta, yta
Qvadratfot.
2,168
2,238
2,301
2,366
2,425
2,481
2,535
2,587
2,637
2,685
2.731
2,776
2,819
2,861
2,902
2,942
2.981
3,018
3,055
3,091
3.126
3,161
3,194
3,228
3,260
3,292
3,322
3.353
3,383
3,412
3.411
3,470
3,497
3,525
3,552
3,579
3,605
3,631
3,657
3,681
3,707
3.731
3,755
3,779
3,803
3,826
3,849
3,872
3,895
3,907
3,939
3,961
3.982
4,001
4,025
4,016
4,066
4,087
4,107
4.127
4,147
4,166
4,186
4,206
4,224
4,243
4,262
4,280
4,299
4,317
4,335
4.353
4,371
4,389
4,407
4,424
4.411
4,458
4,475
4,492
4,509
4,613
4,916
5,208
5,495
5,773
6,045
6,311
6,571
6,82G
7,073
7,323
7,565
7,803
8,038
8,269
8,498
8,723
8,915
9,165
9,381
9,596
9,808
10,018
10,225
10,431
10,634
10,836
11,036
11,234
11,430
11,625
11,817
12,009
12.199
12,387
12,574
12,760
12,944
13,127
13,309
13,489
13,668
13,846
14,023
14.199
14,371
14,548
14.720
14,892
15.063
15.232
15,401
15,569
15,736
15,902
16,067
16.232
16,395
16,558
16.720
16,881
17,041
17,201
17,360
17,518
17,676
17,832
17,989
18,144
18,299
18,453
18,606
18,759
18,911
19.063
19,214
19,364
19,514
19,664
19,812
19,960
Hör lill Bevilln. Utsk:s Skrifvelse, IV:o 6, Bil. Litt. D.
Teli). »9. (Bihang till Tub. 4-)
Enkel Apparat.
Diametern =
Höjden.
Diam.: Höjd
= 2: t.
Diam.: Höjd
= 4: t.
Diam.: Höjd
== 6: 1.
Diam .:
= 8
Höjd
t.
Pannerylnd.
Afgift för 6 må-
Afgift för 6 må-
Afgift för 6 må-
Afgift för 6 m u-
Afgift för 6 må-
nader efter 2
sk.
nader, efter 2
sk.
nader, efter 2
sk.
nader efter 2
sk.
nader elter 2
sk.
för kannan.
för kannan.
för kannan
för kannan
för kannan.
Kannor.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Rtdr
sk.
r.
10.
90
32
6
95
46
1
114
11
9
133
3
4
151
6
2
11.
96
30
—
102
12
3
121
35
6
141
38
5
161
2
1
12.
102
18
10
108
17
5
129
—
7
150
12
11
170
31
5
13.
108
—
5
114
14
10
136
3
11
158
24
3
ISO
—
8
14.
113
23
120
4
4
142
46
9
166
25
7
189
6
4
15.
118
39
4
125
35
8
149
33
9
174
17
10
198
1
7
16.
124
2
1
131
13
156
13
8
182
1
10
206
35
6
17.
129
7
8
136
32
11
162
35
1
189
26
3
215
12
10
18.
134
8
6
141
47
9
169
2
6
196
13
7
223
30
2
19.
139
4
10
147
9
11
175
12
4
204
6
5
231
40
1
20.
143
45
2
152
15
8
181
16
11
211
11
4
239
43
3
21.
148
33
7
157
17
5
187
16
9
218
10
6
247
39
11
22.
153
18
4
162
15
5
193
12
—
225
4
5
255
30
8
23.
157
47
10
167
9
9
199
3
—
231
41
5
263
15
8
24.
162
26
1
172
8
204
38
—
238
25
9
270
43
6
25.
167
1
4
176
36
6
210
21
—
245
5
7
278
18
3
26.
171
21
9
181
9
3
216
—
10
251
29
4
285
36
3
27.
175
39
5
186
3
2
221
25
—
258
1
2
293
1
8
28.
180
6
6
190
30
4
226
21
11
264
17
—
300
10
11
29.
184
19
2
195
7
2
232
15
10
270
29
4
307
16
—
30.
188
29
6
199
29
1
237
42
9
276
38
3
314
17
3
31.
192
37
7
204
9
242
43
1
282
13
11
321
14
8
32.
196
13
7
208
18
3
248
4
2
288
46
5
328
8
7
33.
200
47
5
212
33
7
253
11
—-
291
45
10
334
47
—
34.
205
1
4
216
46
10
258
15
3
300
42
6
341
34
3
35.
209
1
5
221
10
263
17
1
306
36
3
318
18
i
36.
212
47
7
225
19
4
268
16
11
312
27
4
354
47
5
37.
216
44
1
229
23
7
273
10
7
318
16
—
361
25
6
38.
220
38
10
233
32
5
. 278
9
7
324
2
1
368
—
9
39.
224
32
237
36
10
283
3
—
329
33
9
374
21
4
40.
228
23
7
241
38
7
287
42
3
335
15
2
380
39
3
41.
23;
13
7
245
39
9
292
31
7
340
42
4
387
6
8
42.
236
2
2
249
38
4
297
14
3
346
19
5
393
19
7
43.
239
37
3
253
35
11
302
4
11
351
42
2
399
30
2
44.
243
23
1
257
32
306
36
9
357
15
—
405
38
5
45.
247
7
6
261
26
9
311
18
—
362
33
11
411
44
5
46.
250
38
7
265
20
315
47
8
368
2
7
418
—
4
47.
254
20
5
§69
10
8
320
26
8
373
18
2
424
2
—
48.
258
1
273
2
8
325
4
2
378
31
4
. 130
1
9
49.
261
29
8
276
40
1
329
28
2
383
42
11
436
1
5
50.
265
6
9
280
28
3
334
2
8
389
1
10
441
43
3
51.
268
31
10
284
15
3
338
23
9
394
12
11
447
21
1
52.
272
7
11
288
1
342
43
5
399
19
7
453
29
2
53.
275
30
10
291
33
9
317
13
9
104
24
7
459
19
5
54.
279
4
9
295
17
4
351
30
10
409
28
—
465
7
11
55.
282
25
7
298
47
10
355
46
7
414
30
—
470
42
8
56.
285
45
6
302
29
3
360
13
1
419
30
6
476
27
11
57.
289
16
5
306
9
8
364
26
1
424
29
7
482
11
5
58.
292
31
5
309
37
—
368
38
4
429
27
3
487
41
4
59.
296
3
5
313
15
6
373
1
3
434
23
7
493
21
9
60.
299
19
7
316
40
11
.377
11
•—
439
IS
8
499
—
8
61.
302
34
10
320
17
6
381
19
8
444
12
4
504
26
—
62.
306
1
2
323
41
1
385
35
9
449
4
9
510
2
—
63.
309
14
9
327
15
9
389
33
9
453
43
11
515
24
7
64.
312
26
1
330
37
7
393
39
1
458
33
10
520
43
8
65.
315
39
3
334
10
7
397
43
6
463
22
8
526
17
6
66.
.319
2
4
337
30
9
401
46
11
468
10
4
531
36
—
67.
322
12
8
341
2
4
405
44
10
172
14
8
537
5
2
68.
325
22
2
344
20
6
410
2
11
477
30
—
512
21
•—
69.
328
31
347
38
2
414
3
3
482
38
2
547
35
8
70.
331
39
351
7
1
418
2
10
486
45
4
553
1
-
71.
334
46
4
354
23
3
422
1
—
491
27
5
558
13
4
72.
338
5
—
357
38
7
425
47
3
496
46
7
563
24
4
73.
311
10
11
361
5
3
429
44
2
500
36
5
568
34
2
74.
314
16
2
364
19
2
433
40
2
505
15
5
573
42
11
75.
347
20
8
367
32
5
437
35
4
509
41
6
579
2
6
76.
350
24
8
370
45
441
29
9
514
18
7
584
9
1
77.
353
27
11
374
8
10
445
23
3
518
43
4
589
14
6
78.
356
30
6
377
20
449
16
—
523
17
10
594
18
11
79.
359
32
6
380
30
6
453
7
11
527
40
1
599
22
3
80.
362
33
11
383
40
4
456
47
1
532
13
5
604
24
7
81.
365
34
9
387
1
8
460
37
8
536
34
—
609
26
11
82.
368
34
11
390
10
2
464
27
3
541
5
6
614
26
2
83.
371
34
6
393
18
1
468
16
2
545
24
3
619
25
6
84.
374
33
6
396
25
6
472
4
3
549
42
2
624
23
10
85.
377
32
—,
399
32
1
475
39
10
554
11
3
629
21
3
86.
380
29
10
402
38
5
479
26
7
558
27
6
634
17
9
87.
383
27
3
405
44
—
483
12
8
562
42
11
639
13
5
88.
386
24
409
1
—
486
15
11
567
9
7
644
8
—
89.
389
20
4
412
5
6
490
26
1
571
23
5
649
1
11
90.
392
16
1
415
9
4
494
14
11
575
37
9
653
42
9
Hör till Bevilln. Utslf.s Skrifvelse, N'.o S, Btl. Litt. D.
Ta b. ]%:o 3.
S a bii sia a 11 s a t t Apparat.
Afgift för 6 må-
/
Diametern
Höjden.
Diam. : Höjd = 2
: 1.
Diam. : Höjd = 4
.• i.
Diam. : Höjd = 6
.• 1.
Diam. : Höjd == 8
: /.
Anses
kunna af-
nader, enligt nu
verka i manaden.
gällande För-
ordning.
Afgift
för
Afgift för
Afgift för
Afgift för
Afgift för
Fanne-
o mananer.
tv manaaer.
d manaaer.
0 inanaocr.
mana ner.
vy tnd.
Kan afverka
7
Kan afverka
Kan afverka
Kan afverka
7
Kan afverka
7
Med
Med
Med
Med
efter 2
sk.
för
efter 2
sk.
för
efter 2
sk.
för
efter 2
sk.
för
efter 2
sk.
Tor
i mänaden.
i månaden.
i månaden.
i månaden.
i månaden.
eld.
änga.
eld.
änga.
kannan.
kannan.
kannan.
kannan.
kannan.
Kannor.
Kannor.
Kannor.
R:dr.
R:dr.
Kannor.
R:dr
sk
r.
Kannor.
R:dr
sk.
r.
Kannor.
R:dr
sk
r.
Kannor.
R:dr
sk.
r.
Kannor.
R:dr
sk.
r.
10
720
1440
180
360
1494,67
373
32
1581,76
395
21
1
1883,16
470
38
2193,46
548
17
7
2491,11
622
37
4
11
792
1584
198
396
1592,72
398
8
8
1685,53
421
18
4
2006,70
501
32
5
2337,36
584
16
3
2654,54
663
30
5
12
864
172S
216
432
1687,82
421
15
10
1786,19
446
26
4
2126,06
531
30
7
2176,95
619
11
5
2813,03
703
12
4
13
936
1872
234
468
1780,36
445
4
4
1884,09
471
1
7
2243,11
560
37
4
2612,71
653
8
6
2967,26
741
39
2
14
1008
2016
252
504
1870,53
467
30
4
1979,52
494
42
2
2356,71
589
8
5
2745,04
686
12
6
3117,54
779
18
7
15
1080
2160
270
540
1958,57
489
30
10
2072,69
518
8
3
2467,64
616
43
9
2874,25
718
27
—
3264,28
816
3
5
16
1152
2304
288
576
2044,68
511
8
2
2163,82
540
45
10
2576,13
644
1
7
3000,62
750
7
5
3407,80
851
45
7
17
1224
2448
306
612
2129,01
532
12
2
2253,06
563
12
9
2682,38
670
28
9
3124,37
781
4
5
3548,35
887
4
2
18
1296
2592
324
648
2211,70
552
44
5
2340,57
585
6
11
2786,57
696
30
10
3245,73
811
20
8
3686,17
921
26
1
19
1368
2736
342
684
2292,88
573
10
6
2426,48
606
29
9
2888,84
722
10
2
3364,85
841
10
2
3821,46
955
17
7
20
1440
2880
360
720
2372,64
593
7
8
2510,89
627
34
8
2989,34
t 747
16
1
3481,90
870
22
10
3954,40
988
28
9
21
1512
3024
378
756
2451,08
612
37
—
2593,90
648
22
10
3088,17
772
2
1
3597,02
899
12
3
4085,14
1021
13
8
22
1584
3168
396
792
2528,27
632
3
3
2675,60
668
43
3
3185,44
796
17
4
3710,32
927
27
11
4213,78
1053
21
4
23
1656
3312
414
828
2604,33
651
4
—
2756,08
689
1
—
3281,26
820
15
1
3821,92
955
23
1
4340,56
1085
6
8
24
1728
3456
432
864
2679,20
669
39
5
2835,40
708
40
10
3375,69
843
44
3
3931,92
982
47
6
44.65,48
1116
17
9
25
1800
3600
450
900
2753,20
688
14
5
2913,63
728
19
6
3168,74
867
8
11
4040,39
1010
4
8
4588,67
1147
8
1
26
1872
3744
468
936
2826,14
706
25
9
2990, ol
747
33
9
3560,72
890
8
5
4147,43
1036
41
2
4710,24
1177
26
10
27
1944
3888
486
972
2898,15
724
25
10
3067,02
766
36
2
3651,44
912
41
4
4253,10
1063
13
3
4830,25
1207
27
28
2016
4032
504
1008
2969,27
742
15
4
3142,29
785
27
5
3741,05
935
12
7
4357,41
1089
16
11
4948,79
1237
9
6
29
2088
4176
522
1044
3039,56
759
42
8
32i6,66
804
8
—
3829,60
957
19
3
4460,62
1115
7
5
5065,93
1266
23
2
30
2160
4320
540
1080
3109,03
777
12
4
3290,19
822
26
4
3917,14
979
13
8
4562,59
1140
31
—
5181,72
1295
20
7
31
2232
4464
558
1116
3177,75
794
21
—
3362,91
840
34
11
4003,80
1000
45
8
4663,42
1165
41
1
5296,25
1324
3
32
2304
4608
576
1152
3245,73
811
20
9
3434,85
858
34
2
4089,36
1022
16
3
4763,18
1190
38
0
5409,54
1352
18
6
33
2376
4752
594
1188
3313,00
828
12
—
3506,04
876
24
5
4174,11
1043
25
4
4861,90
1215
22
10
„ 5521,67
1380
20
—
34
2448
4896
612
1224
3379,59
841
43
1
3576,51
894
6
1
4258,02
1064
24
3
4959,63
1239
43
7
5632,65
1408
7
11
35
2520
5040
630
1260
3445,54
861
18
5
3616,30
911
27
7
4341,11
1085
13
5
5056,41
1264
4
11
5742,56
1435
30
9
36
2592
5184
648
1296
3510,86
877
34
4
3715,43
928
41
2
4423,11
1105
40
10
5152,27
1288
3
3
5851,14
1462
41
2
37
2664
5328
666
1332
3575,57
893
42
11
3782,82
945
33
10
4503,64
1125
43
8
5247,24
1311
38
11
5959,30
1489
39
7
38
2736
5472
684
1368
3639,72
909
44
7
3Säl,79
962
45
6
4585,75
1146
21
1
5341,37
1335
16
5
6066.19
1516
26
4
39
2S08
5616
702
1404
3703,28
925
39
5
3919,07
979
36
11
4665,86
1166
22
4
5434,67
1358
32
1
6172,14
1534
1
8
40
2880
5760
720
1440
3766,33
941
28
—
3985,78
996
21
5
4745,28
1186
15
4
5527,18
1381
38
2
6277,22
1569
14
7
41
2952
5904
738
1476
3828,SI
957
10
1
4051,94
1012
47
3
4824,04
1206
—
—•
5618,92
1404
35
-
6381,41
1595
16
10
42
3024
6048
756
1512
3890,85
972
34
3
4117,56
1029
18
9
4902,16
1225
25
11
5709,91
1427
23
—
6484,75
1621
9
—
43
3096
6192
774
1548
3952,37
988
4
5
4182,56
1045
30
9
4979,67
1244
44
1
5800,19
1450
2
4
6587,28
1646
39
5
44
3168
6336
792
1584
4043,41
1003
16
il
4247,26
1061.
39
2
5056,58
1264
7
—
5889,77
1472
21
3
1672
12
3
45
3240
6480
810
1620
4073,99
1018
23
11
4311,38
1077
40
7
5132,91
1283
10
10
5978,68
1494
32
1
6789,98
1697
23
10
46
3312
6624
828
1656
4134,12
1033
25
6
4375,01
1093
36
1
5208,67
1302
8
1
6066,64
1516
31
9
6890,21
1722
26
6
47
3384
6768
846
1692
4193,83
1048
21
11
4438,18
1109
26
2
5284,89
1321
10
8
6154,54
1538
30
5
6989,71
1747
20
7
48
3456
6912
864
1728
4253,10
1063
13
3
4500,92
1125
11
—
5358,57
1339 '
30
10
6241,52
1560
18
4
7088,50
1772!
6
49
3528
7056
882
1764
4311,97
1077
47
8
4563,22
1140
38
8
5432,75
1358
9
—
6327,92
1581
17
1
7186,62
1796
31
6
50
3600
7200
900
1800
4370,44
1092
29
4
4625,09
1156
13
—
5506,41
1376
28
11
6413,73
1603
20
9
7284,07
1821
11
51
3672
7344
918
1836
4428,52
1107
6
3
4686,56
1171
30
8
5579,58
1394
43
—
6498,95
1624
35
5
7380,87
1845
10
5
52
3744
7488
936
1872
4486,22
1121
26
8
4747,02
1186
43
5
5652,28
1413
3
5
6583,63
1645
43
, 7
7477,03
1869
12
5
53
3816
7632
954
1908
4543,55
1135
42
8
4808,29
1202
3
6
5724,52
1431
6
2
6667,77
1666
15
3
7572,59
1893
7
1
54
3888
7776
972
1944
4600,53
1150
6
4
4868.59
1217
7
—
,5796,30
1449
3
7
6751,38
1687
40
7
7667,55
1916
42
7
55
3960
7920
990
1980
4657,15
1164
13
10
4928,51
1232
6
1
5867,64
1466
43
8
6834,48
1708
29
8
7761,92
1940
23
56
4032
8064
1008
2016
4713,43
1178
17
2
4988,07
1247
—
10
5938,55
1484
30
7
6917,07
1729
12
10
7855,72
1963
18
10
57
4104
8208
1026
2052
4769,38
1192
16
6
5047,27
1261
39
4
6009,04
1502
12
5
6999,17
1749
38
1
7948,96
1987
11
6
58
4176
8352
1044
2088
4824,99
1206
11
11
5106,14
1276
25
8
6079,11
1519
37
' 4
7080,79
1770
9
7
8041,65
2010
19
10
59
4248
8496
1062
2124
4880,30
1220
3
7
5164,00
1291
7
11
6148,79
1537
9
6
7161,95
1790
23
5
8133,83
2033
22
60
4320
8640
1080
2160
4935,29
1233
39
6
5222,80
1305
34
3
6218,07
1554
24
11
7212,65
1810
31
10
8225,48
2056 ■
17
9
61
4392
8784
1098
2196
4989,97
1247
23
8
5280,73
1320
8
9
6286,97
1571
35
8.
7322,90
1830
34
10
8316,62
2079
7
6
6ä
4464
8928
1116
2232
5044,36
1261
4
4
5338,28
1334
27
5
6358,42
1589
29
1
7402,72
1850
32
7
8407,27
2101
39
3
63
4536
9072
1134
2268
5098,46
1274
29
6
5395,53
1348
42
4
6423,65
1605
43
10
7482,11
.1870
25
3
8497,43
2124
17
2
64
4608
9216
1152
2304
5152,27
1288
3
3
5452,47
1363
5
8
6491,45
1622
41
5
7561,07
1890
12
10
8587,11
2146
37
4
65
4680
9360
1170
2340
5205,80
1301
21
7
5509,13
1377
25
6
6558,89
1639
34
9
7639,63
1909
43
7
8676,33
2169
3
66
4752
9504
1188
2376
5259,05
1314
36
8
5565,48
1391
17
10
6625,99
1656
23
11
7717,78
1929
21
5
8765,09
2191
13
1
67
4824
9648
1206
2412
5312,04
1328
—
6
5621,09
1405
20
4
6691,21
1672
34
7
7795,55
1948
42
7
8853,40
2213
16
10
68
4896
9792
1224
2448
5364,77
1341
9
3
5677,37
1419
16
6
6759,18
1689
38
2
7872,92
1968
11
1
8941,28
2235
15
5
69
4968
9936
1242
2484
5417,24
1354
14
10
5732,80
1433
10
4
6825,29
1706
15
6
7949.92
1987
23
1
9028,72
2257
8
9
70
5040
10080
1260
2520
5460,45
1367
17
5
5788,l4
1447
1
8
6891,08
1722
36
11
8026,55
2006
30
7
9115,75
2278
44
10
71
5112
10224
1278
2558
5521,42
1380
17
—
5843,14
1460
37
8
6956,39
1739
4
8
8102,41
2025
33
8
9202,36
2300
28
5
72
5184
10368
1296
2592
5573,14
1393
13
8
5897,87
1474
22
6
7021,72
1755
20
7
8178,71
2044
32
7
9288,57
2322
6
10
73
5256
10512
1314
2628
5624,63
1406
7
6
5952,36
1488
4
4
7086,58
1771
31
—
8254,27
2063
27
3
9374,38
2343
28
7
74
5328
10656
1332
2664
5675,87
1418
16
6
6006,59
150 L
31
1
7151,15
1787
37
10
8329,50
2082 '
18
—
9459,79
2364
45
6
75
5400
10800
1350
2700
5726,89
1431
34
8
6060,58
1515
7
—
7215,43
1803
41
2
8404,35
2101
4
2
9544,82
2386
9
10
76
5472
10944
1368
2736
5777,69
1444
20
3
6114,26
1528
27
1
7279,43
1819
41
2
8478,89
2119
31
9
9629,48
2407
17
9
77
5541
11088
1386
2772
5828,26
1457
3
1
6167,S5
1541
46
3
7343,15
1835
37
9
8553,11
2138
13
3
9713,77
2428
31
2
78
5616
11232
1404
2808
5878,61
1469
31
4
6221,14
1555
13
9
7406,59
1851
31
—
8627,00
2156
36
—
9797,69
2449
20
3
79
5688
11376
1422
2844
5928,75
1482
9
—
6274,20
1568
26
5
7469,76
1867
21
1
8700,58
2175
7
—
9881,25
2470
15
80
5760
11520
1440
2880
5978,69
1494
32
3
6327,04
1581
36
6
7532,66
1883
7
11
8773,85
2193
22
2
9964,48
2491
5
9
81
5832
11664
1458
2946
6028,42
1507
5
1
6379,08
159 4
44
3
7595,34
1898
40
1
8846,85
2211
34
3
10047,37
2511
40
6
82
5904.
11808
1476
2952
6077,91
1519
22
11
6432,00
1608
—
8
7657,69
1914
20
3
8919,48
2229
41
9
10129,85
2532
22
3
83
5976
11952
1494
2988
6127,22
1531
38
8
6484,24
1621
2
11
7719,82
1929
45
10
8991,85
2247
46
2
10212,04
2553
6
84
6048
12096
1512
3024
6176,34
1544
1
1
6536,22
1634
2
8
7781,70
1945
20
5
9063,92
2265
47
1
10293,90
2573
22
10
85
6120
12240
1530
3060
6225,26
1556
15
2
6587,99
1646
47
11
7843,34
1960
40
1
9135,72
2283
44
7
10375,44
2593
41
3
86
6192
12384
1548
3096
6273,99
1568
23
11
6639,50
1659
42
9
7904,73
1976
8
10
9207,23
2301
38
9
10456,65
2614
7
10
87
6264
12528
1566
3132
6322,53
1580
30
5
6690,93
1672
35
2
7965,89
1991
22
9
9278,47
2319
29
7
10537,56
2634
18
8
88
6336
12672
1584
3168
6370,89
1592
31
8
6742,16
1685
25
11
8026,82
2006
33
10
9349,43
2337
17
2
10618,15
2654
25
9
89
6408
12816
• 1602
3204
6419,06
1604
36
10
6793,09
1698
13
1
8087,51
2021
42
2
9420,13
2355
1
6
10698,44
2674
29
4
90
6480
12960
1620
3240
6467 06
1616
36
8
6843,87
1710
16
5
8147,98
2036
47
9
9490,56
2372
30
9
10778,43
2694
29
2
Hör till Bevillnings-Ulshs Skrifvelse N:o 6, Bil. Litt. D.
Tali». I
Enkel Apparat
Panne-
rymd.
Anses kunna af-  verka i månaden.
Afgift för 6
månader, enligt nit
gällande För-  ordning.
Hed eld.
Kannor.
Med ånga.
Kannor.
Med eld.
R:dr sk.
Med ån
R:dr
ga.
sk.
10
SO
160
2
21
6
32
11
88
176
2
36
8
3
12
96
192
3
—
9
28
13
104
208
3
12
11
12
14
112
224
3
21
13
3
15
120
240
3
36
15
16
128
256
4
12
17
28
17
136
272
4
36
20
19
18
144
288
5
19
23
19
19
152
301
6
—
26
28
20
160
320
6
32
30
21
168
336
7
16
33
28
22
176
352
8
3
37
19
23
184
368
8
39
41
19
24
192
384
9
28
45
28
25
200
400
10
20
50
26
208
416
11
12
54
28
27
216
432
-12
7
59
19
28
224
448
13
3
61
19
29
232
464
14
—
69
28
30
240
480
15
—
75
31
248
496
16
13
80
28
32
256
512
17
28
. 86
19
33
264
528
18
46
92
19
34
272
544
20
19
98
28'
35
280
560
21
42
105
36
288
576
23
19
lil
28
37
296
592
24
46
118
19
38
304
608
26
28
125
19
39
312
624
28
13
132
28
40
320
640
30
—
140
41
328
656
31
37
147
28
42
336
672
33
28
155
19
43
344
688
35
22
163
19
44
352
704
37
19
171
28
45
360
720
39
18
180
46
368
736
' 41
19
184
47
376
752
43
22
188
48
384
768
45
28
192
49
392
7S4
47
37
196
50
400
800
50
—
200
51
408
816
52
13
204
52
416
832
54
28
208
53
424
848
56
46
212
54
432
864
59
19
216
55
440
880
61
42
220
56
418
896
64
19
224
57
456
912
66
46
228
58
46 4
928
69
28
232
59
472
944
72
13
236
60
480
960
75
240
61
488
976
77
37
244
62
496
992
80
28
248
63
504
1008
83
22
252
64
512
1024
86
19
256
65
520
1040
89
18
260
66
528.
1056
92
19
264
67
536
1072
95
22
268
68
544
1088
98
28
272
69
552
1104
101
37
276
70
560
1120
105
.
280
71
568
1136
108
13
284
72
576
1152
lil
28
288
73
584
1168
U4
46
292
74
592
1184
118
19
296
75
600
1200
121
42
300
76
608
1216
125
19
301
77
616
1232
128
16
308
78
624
1248
132
28
312
79
632
1264
136
13
316
80
640
1280
140
320
81
648
1296
143
37
324
82
656
1312
147
28
328
83
664
1328
151
22
332
84
672
1344
155
19
336
85
680
1360
159
18
340
86
6S8
1376
163
19
344
_
87
696
1392
167
22
348
88
704
1408
171
2S
352
89
712
1424
175
37
356
90
720
1440
180
—
360
—
Viametern = nöjden.
Diam. : Höjd = 2 : 1.
Kan afverka
i månaden.
Afgift för 6
månader.
Kannor.
R:dr
sk.
362,71
11
16
386,50
12
4
409,57
12
38
432,03
13
24
453,91
14
8
475^28
14
40
496,18
16
25
516,64
18
14
536,71
20
6
556,40
22
1
575,76
23
47
594,80
26
1
613,53
28
5
631,99
30
13
650.18
32
24
668'11
34
38
685.81
37
7
703,29
39
26
720,54
42
1
737,60
44
27
754,46
47
7
771,13
50
29
787,63
54
7
803,95
57
37
820,11
61
24
830,12
65
15
851,20
69
10
867,67
73
10
883,24
77
13
898,67
81
21
913,96
86
32
929,13
90
—
944,18
94
20
959,11
98
43
973,92
103
23
988,62
108
6
1003,21
112
41
1017,70
117
32
1032,09
122
26
1046,47
127
25
1060,56
132
27
1074.65
1088.66
137
33
142
42
1102,57
148
7
1116,39
153
24
1130,13
158
44
1143,79
164
20
1157,37
169
47
1170,87
175
30
1184,29
-181
16
1197,63
187
6
1210,90
192
47
1224,10
198
41
1237,23
201
44
1250,18
210
47
1263,27
217
6
1276,20
223
16
1289,06
229
29
1301,85
235
16
1314,58
242
18
1327,25
218
41
1339,86
255
19
1352,41
262
1
1364,91
268
34
1377,35
275
22
1389,73
282
13
1402,05
289
8
1414,32
296
5
1426,54
303
6
1438,71
310
10
1150,83
317
17
1462,90
324
27
1474,91
331
41
1486,87
339
9
1498,79
346
28
1510 66
354
3
1522,49
361
28
1534,27
369
8
1546,oo
376
40
1557,09
384
26
1569,34
Ml- Litt. D.
392
16
Kan afverka i
månaden.
Kannor.
Afgift för 6
månader.
R:dr sk. r.
Diam. : Höjd = 4 : 1.
Kan afverka i
månaden.
Kannor.
Afgift för 6
månader.
R:dr sk. r.
Diam. : Höjd =6:1.
Kan afverka i
månaden.
Kannor.
Afgift för 6
månader.
R:dr sk. r.
Diam. : Höjd =8:1.
Kan afverka i
månaden.
Afgift för 6
månader.
Kannor.
R:dr
sk
. r.
604,51
18
42
9
644,17
20
6
9
682,62
21
15
9
720,06
22
24
756,52
23
30
10
792,13
24,
36
3
826,96
27
27
8
861,06
30
23
11
894,51
33
26
2
927,34
36
34
—
959,60
39
47
3
991,33
43
17
9
1022,55
46
41
8
1053,31
50
22
8
1083,63
54
8
9
1113,52
57
47
9
1143,02
61
43
10
1172,14
65
44
10
1200,91
70
2
7
1229,33
74
13
1
1257,43
78
28
4
1285,22
84
16
6
1312,72
90
12
1339,92
96
14
9
1366,86
102
24
9
1393,53
108
41
9
1419,95
115
17
10
1416,12
122
.—.
10
1472,06
128
38
9
1497,44
135
35
5
1523,27
142
38
9
1548,55
150
—
10
1573,63
157
17
6
1598,51
164
10
8
1623,20
172
22
4
1647,70
180
10
6
1672,02
188
5
—
1696,17
196
5
10
1720,14
204
12
10
1744,12
212
26
2
1767,60
220
45
7
1791,09
229
23
2
1814,43
238
6
11
1837,61
246
44
8
1860,66
255
40
4
1883,56
264
42
1906,32
274
1
7
1928,95
283
15
2
1951,44
292
34
5
1973,81
302
11
6
1996,65
311
42
5
2018,17
321
31
2010,16
331
25
4
2082,04
341
25
4
2083,61
351
30
10
2105,46
361
42
-
2126,99
372
10
9
2148,43
382
33
10
2169,75
393
12
10
2190,97
403
46
1
2212,06
414
36
10
2233,11
425
33
2254,03
436
34
5
2274,85
447
41
5
2295,58
459
5
6
2316,21
470
23
1
2336,75
481
45
10
2357,21
493
25
11
2377,57
505
11
4
2397,85
517
1
9
2418,04
528
45
6
2438,16
540
46
5
2458,18
553
4
4
2478,12
565
15
6
2497,99
577
31
8
2517,44
590
4
11
2537,48
602
31
4
2557,11
615
14
9
2576,67
628
3
2596,16
640
44
6
2615,57
653
42
10
383,84
409.02
433.45
457.21
480,36
502.97
525,08
546,75
567.98
588.83
609,31
629.46
649,28
668,81
688,06
707,04
725,77
744.26
762,53
780,58
798,42
816,07
833,52
850,80
867,90
884.84
901,61
917,97
934,70
951.03
967.22
953.27
999,20
1014.99
1030.67
1046,2.3
1061.67
1077,00
1092.22
1107.34
1122.34
1137,27
1152.09
1166,82
1181.45
1195.99
1210,44
1224,81
1239.09
1253,29
1267.41
1281.46
1295.42
1309 32
1323.14
1336,88
1350,56
1364,20
1377 71
1391,18
1404.59
1417 94
1431.22
1444,41
1457.60
1470 70
1483 75
1496 73
1509,66
1522,54
1535,36
1548.14
1560,85
1573,51
1586,12
1598 69
1611 20
1623 66
1636.09
16 io,46
1660,78
11
12
13
14
15
15
17
19
21
23
25
27
29
32
34
36
39
41
44
47
49
53
57
61
65
69
73
77
81
86
90
95
99
104
109
114
119
124
129
134
140 '
145
151
156
162
168
174
179
185
191
198
204
210
216
223
229
236
243
249
256
263
270
277
284
291
298
306
313
320
328
335
343
351
358
366
374
382
390
398
406
415
47
37
26
13
31
24
17
11
14
18
25
36
2
19
39
15
41
23
7
43
26
i I
7
4
6
12
21
37
9
32
12
44
32
24
20
21
25
33
45
14
34
10
38
21
8
42
11
43
1
11
24
41
13
37
16
2
34
24
17
14
14
17
25
35
1
,18
38
14
41
23
9
45
3S
33
31
33
38
16
9
456,98
14
13
6
532,28
16
486,96
15
10
6
567,20
17
516,04
16
6
1
601,07
18
544,33
17
—
6
634,02
19
571,89
17
41
10
666,13
20
598,82
18
34
3
697,49
21
625,14
20
40
3
728,15
24
650,93
23
2
7
758,18
26
676,21
25
17
o
787,63
29
701,03
27
32
11
816,54
32
725,41
30
10
10
844,94
35
749,40
32
27
9
872,88
38
773,01
35
20
7
900,37
41
796,25
38
7
4
927,45
44
819,17
40
16
—
954,15
47
841,75
43
10
4
980,47
50
864,07
46
38
7
1006,45
54
886,os
49
40
5
1032,09
58
907,82
52
15
11
1057,42
61
929,32
56
7
1
1082,44
65
950,56
59
19
8
1107,19
69
971,59
63
35
7
1131,66
74
992,35
68
1(1
9
1155,87
79
1012,92
72
38
7
1179,82
84
103:3,28
77
23
10
1203,54
90
1053,41
S2
14
5
1227,02
95
1073,41
87
10
4
1250,28
101
1092,ss
92
10
2
1273,34
107
1112,81
97
17
10
1296,17
113
1132,25
102
29
4
1318,82
119
1151,52
107
15
10
1341,26
125
1170,63
113
19
5
1363,52
132
1189,60
118
16
1
1385,61
138
1208,40
124
29
7
1407,51
145
1227,06
130
18
—
1429,25
151
1245,58
136
11
4
1450,82
158
1263,97
142
9
5
1472,21
165
1282,22 ‘
148
12
4
1493,50
172
1300,35
154
20
—
1514,61
179
1318,35
160
32
4
1o3o,58
187
1336,22
167
1
1
1556,40
191
1353,97
173
23
1
1577,08
201
1371,62
180
1
2
1597,63
209
1389,15
186
32
—"
1618,05
217
1406,57
193
19
1
1638,33
225
1423,88
200
11
2
1658,50
233
1441,09
207
7
6
1678,54
241
1458,19
211
8
3
1698,47
249
1475,20
221
13
5
1718,27
257
1492,11
228
23
—
1737,97
266
1508,92
235
36
11
1757,55
274
1525,64
243
7
1
1777,02
283
1542,98
250
35
3
4796,39
291
1558,81
258
8
6
■1815,65
300
1575,26
265
39
7
1834,82
309
1591,62
273
26
11
1853,89
318
1607,91
281
18
5
-1872,85
327
1623,73
289
11
—
1891,72
336
1640,23
297
14
—
1910,50
346
1656,27
305
18
—
1929,18
355
1672,24
313
26
1
1947,78
365
1688,09
321
38
—
1966,28
374
1703,94
330
6
8
1987,88
385
1719,68
338
27
—
2003,04
394
1735,35
347
3
4
2021,29
404
1750,94
355
31
9
2039,45
414
1766,48
364
16
2
2057,54
424
1781,94
373
4
6
2075,60
434
1797,33
381
44
10
2093,49
44o
1812,66
390
41
1
2111,34
455
1827,93
399
41
1
2129,12
465
1843,13
408
45
5
2116,84
476
1858,27
418
5
1
2161,46
487
1873,34
427
17
1
2182,02
497
1888,36
436
32
10
2199,51
508
1903,32
44.6
4
4
2216,93
519
1918,22
455
27
8
2234,29
530
1933,06
465
6
10
2251,57
541
1947,84
474
37
9
2268,79
553
1962.57
484
24
6
2285,95
564
1977.24
494
14
11
2303,oi
575
32
34
37
39
39
38
13
40
25
15
9
9
12
21
33
45
24
2
32
19
9
12
22
38
12
41
28
21
19
24
35
4
26
7
41
32
29
32
41
7
26
44
33
20
13
10
13
22
35
6
29
10
43
31
30
30
36
46
13
33
10
39
7
17
12
12
17
27
3
12
35
15
42
30
28
30
37
16
36
3
10
8
3
3
1
11
9
5
11
1
10
2
11
7
9
8
9
1
7
9
4
5
9
4
1
11
7
8
5
3
2
10
11
11
4
2
5
4
1
7
10
11
2
7
1
8
3
11
6
1
7
3
4
3
6
4
2
4
8
9
10
5
5
9
10
2
8
7
6
11
8
U
6
6
Här lill Jievilln. Utsi;.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Coup. 1848.
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utshottets Skrifvelse, N:o 6.
1
Litt. n.
Enligt nuvarande beskattningssätt för bränvinsbränningen erlägges bevillningsafgiften
efter den begagnade bränneri-apparatens pannerymd, hvilken är antagen förhålla
sig såsom samma apparats afverkningsförmåga, utan afseende på pannans form.
Att detta antagande är origtigt, och följaktligen grunden för beskattningen felaktig,
blir af det följande tydligt.
För hvar och en vätskas afdunstning gäller den allmänna lag, att myckenheten
af den på en gifven tid af dunstande vätskan förhåller sig såsom myckenheten af det
henne på samma lid utförda värmet. Denna värmeqvantitet beror, vid oförändrad
temperatur, på afdunstningskärlets för elden utsatta yta, så att hvarje bestämd del
af denna motsvarar ett visst mått afdunstad vätska på den gifna liden. Tillämpas
detta på bränvinspannan, hvilken icke är annat än en afdunstningsapparat, så följer,
att hennes afverkningsförmåga måste förhålla sig såsom upphettningsytan, oberoende
af pannerymden. Närmare upplysningar inhemtas af de här bifogade tabeller, hvilka,
för att göra pannformens inflytande på afverkningen så mycket åskådligare, upptaga
5 särskilda former af stående cylindriska pannor med plan botten, hos hvilka upphettningsytan
är antagen utgöras af hela botten och halfva sidoytan tillsammans,
nemligen:
l:sta Formen. Höjden och diametern lika,
2:dra Formen. Höjden = hälften af diametern,
3:dje Formen. Höjden = ly4 af diametern,
4:de Formen. Höjden = \fo af diametern,
5:te Formen. Höjden = 1/8 af diametern.
Tabellen 1 visar de emot olika upphettningsytor från 1 till 20 qvadratfot svarande
kantal hos pannor af de förenämnda 5 formerna. Man finner, att rymden af
de pannor, som hafva lika upphettningsytor, minskas, då skillnaden emellan diametern
och höjden ökas, och att således samma afverkningsbelopp kan erhållas med pannor
af ganska skiljaktig rymd. T. ex. med 12 qvadratfots upphettningsyta innehåller
en panna af första formen 90,270, af andra 82,919, af tredje 63,831, al
fjerde 50,777 och af lemte formen 41,954 kannors rymd, men hvar och en
af dessa pannor afverkar, detta oaktadt, lika mycket på samma tid.
Fullständigare upplysningar lemnar Tabellen 2, hvilken framställer upphettningsytorne
hos pannor af de fem formerna för hvarje pannerymd ifrån 10 till 90 kannor.
Man ser deraf, att upphettningsytan hos pannor af lika rymd blir större, då
skillnaden emellan diametern och höjden ökas. Af båda tabellerna inses således, att,
Bih. till R. S. Prot. 1S47 § 1848. 5 sami. 1 Afd. 2 Haft. 1
2
Bil. N:o 3, till Bivilln.-Utskottets Skrifvelse, iV.-o 6.
då pannerymden beskattas, det alltid blir för bränneriegaren fördelaktigare att begagna
en vid, men låg, panna. T. ex. om en panna af 5:te formen nyttjas i stället
för en lista formens panna af samma rymd, så ökas afverkningen med 66 2/3
procent, men bevillningsafgiften blir oförändrad. Man finner derjemte, att, hos pannor
af samma form, upphettningsytan tilltager långsammare än hannerymden, i följd
hvaraf, med nu gällande beskattning, de större pannorna äro betungade med en för
hög afgift i jemförelse med de mindre, och att det följaktligen är mera förmånligt
att, såsom Förordningens 31 § medgifver, uti flera Smärre pannor fördela den pä
det hela belöpande pannerymden, samt att vinsten blir större, ju flera pannor man
på detta sätt använder. Om man t. ex. i stället för en 90 kannors panna nyttjar
2:ne af 45 kannor hvardera och al samma form som den förra, så finnes genom
en lätt beräkning, af Tab. 2, att den större pannans upphettningsyta förhåller sig
till summan af de båda mindres som l,oo till 1,26, eller att vinsten blir 26 procent.
Begagnas 3 pannor, hvardera af 30 kannors rymd, så blir vinsten 44 procent.
Utbytes en större panna emot flera mindre af en bättre form, så ökas vinsten
ännu mera. Om t. ex., i stället för en 90 kannors panna af lista formen,
2 pannor af 5ite formen hvardera af 45 kannors innehåll begagnas, så finnes af
tabellen den förras upphettningsyta vara 11,976 qvadratfot och de sednares tillsammans
2 + 12,574= 25,148 qvadratfot. Afverkningsförmågan förhåller sig såsom
dessa ytor; följaktligen afverka de båda mindre pannorna 2 1/10 gånger så mycket
som den större på samma tid.
Det nu anförda torde tillräckligt visa denna beskattnings fel i allmänhet. Det
återstår att visa dess brister i tillämpningen på bränneriredskap af olika beskaffenhet.
Denna sistnämnde finnes indelad i fem klasser, nemligen:
Första klassen. Enkel redskap (panna med imkylare.)
Andra klassen. Enkel redskap med mäskvärmare.
Tredje klassen. Enkel redskap med rektifikations-apparat.
Fjerde klassen. Enkel redskap med både mäskvärmare och rektifikations-apparat.
Femte klassen. All sådan redskap, vare sig den såkallade dubbla Pistoriska
apparaten eller af annan uppfinning, som icke kan hänföras till
någon af de föregående.
De fyra första af dessa klasser äro, i afseende på redskapens beskaffenhet,
noga bestämda. Den femte klassen deremot finnes icke i verkligheten, ty en panna,
i förening med mäskvärmare, rektifikator ocb afkylningsanstalt, uppfyller allt hvad
en fullkomlig bränneriapparat kan åstadkomma, så vida det bela är behörigt inrättadt.
Den dubbla pistoriska apparaten, hvilken i förordningen är hänförd tili denna
femte klass, tillhör bestämdt den fjerde klassen.
Bil. N:o 3, till B evi lin.- lits kottet s Skrifvelse, N:o 6.
3
Bevillningsafgiften för hvar och en af dessa klassers bränvinsredskap är lämpad
efter tillverkningsbeloppet, dock med vissa afvikelser. För de sammansatta apparat
terna är den beräknad efter 2 sk. för hvarje kanna bränvin, som antagits kunna
med apparaten tillverkas, så vida dennes afverkningsförmåga ej understiger den enkla
90 kannors pannans, i hvilket fall skatten räknas likasom för den enkla panna, till
hvars afverkningsförmåga den sammansatta apparaten uppgår. Detta sednare undantag
förorsakar betydliga ojemnheter i beskattningen. Annu ojemnare utfalla afgifterna
för den enkla pannan, hvilken, till 15 kannors rymd, är belagd med en skatt
af 3 rst. för hvarje kanna bränvin, som anses kunna afverkas, hvilken afgift derefter
ökas med 1/5 runstycke för hvarje enkelt i pannerymden, till dess- att
denna uppgår till 30 kannor, samt med 3/10 runstycke för hvarje enkelt i pannerymden
från sistnämnde panna till 90 kannors pannan, för hvilken afgiften blir 2
sk. för b varj ^ afverkad kanna bränvin. Efter detta beräkningssätt är nu pannerymdsafgiften
för en 65 kannors enkel panna 89 r:dr 18 sk. och för en panna af 23
kannor 8 r:dr 39 sk., ehuru för den sednare borde, i förhållande till pannerymden,
betalas 31 r:dr '30 sk. Tages deremot den verkliga afverkningsförmågan i
betraktande, och de nyssnämnda båda pannorna anses vara af samma form, så finnes
af Tabellen 2, alt den större pannan har i det närmaste dubbelt så stor upphettningsvta
och afverkar följaktligen dubbelt så mycket som den mindre, och att
således, om för den förra skattas lika som förut 89 r:dr 18 sk., afgiften för den
sednare borde blifva 44 r:dr 33 sk.
Bränneri-redskapens indelning i flera klasser medförer åtskilliga olägenheter.
Afgiften för hvarje särskild klass låter mindre säkert beräkna sig, i anseende till
svårigheten att med noggranhct uppskatta de olika apparaternas verksamhet. Rättigheten
för bränneri-idkaren att välja sin apparat i hvilken klass han vill, mot den
till samma klass hörande afgift, har framkallat de flesta öfverträdelserna emot förordningen,
derigenom aU den lockat till försök att i de till första och andra klasserna
hörande apparatei så inrätta mäskvärmaren eller kylredskapen, att rektifikation
åstadkommes och afverkningen således ökas utöfver det tillåtna beloppet.
Särdeles anmärkningsvärdt är, att förordningens 28 § tillåter drifvande! af
bränneri med ånga, emot erläggande af blott dubbel afgift, utan allt afseende på
ångpannans beskaffenhet. Denna tillåtelse kan sägas upphäfva all kraft och verkan
af det, som nämnde § stadgar angående bevillnings-afgiften, emedan den lemnar
bränneri-idkaren öppet att utan ökad afgift drifva en större tillverkning, hvilken
skulle blifva alldeles oinskränkt, om icke föreskrifterna om mäskpannans rymd deremot
satte en gräns, hvilken likväl ligger långt utom den, som i förordningen är
afsedd. Detta blir tydligt, då man besinnar, att i de apparater, hvarom här är
fråga, mäsken icke uppvärmes omedelbart af elden, utan medelst vattenånga, sorn
4
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
från en ångpanna inledes i mäsken. Det värme, som tillföres denne sednare på
en gifven tid, måste således förhålla sig såsom den på samma tid alstrade ångans
myckenhet, hvilken åter, enligt förut anförda grunder, beror på storleken af ångpannans
upphettningsyta, till hvilken följaktligen bränvinsafverkningen kommer att stå
i direkt förhållande.
Antagandet i förordningens 28 §., att afverkningsförinågan hos de särskilda
klasserna af bränvinsredskap kan i allmänhet uttryckas genom en multipel af pannerymden,
är, såsom förut blifvit visadt, alldeles oriktigt. Då det för beskattningen
är af vigt att känna upphettningsytans verksamhet, i synnerhet hos den enkla och
den fullständiga bränneri-apparaten, har jag derom sökt förskaffa mig upplysning,
dels i de bäste författares skrifter, dels af härvarande bränneriegare. Med ledning
häraf har jag funnit de qvantiteter bränvin af 6 graders styrka eller 49 procents
alkoholhalt, hvilka med nämnde apparater i hvarje timma kunna erhållas af 1 qvadratfots
upphettningsyta, vara följande:
Upphettningsytans verkan på afdunstning en, så som i det föregående blifvit
framstäldt, är icke allenast theoretiskt sann, utan äfven fullkomligt bekräftad af erfarenheten.
Ett derpå grundadt beskattningssätt för bränvinsbränningen är utan tvifvel
ett ibland de säkraste, och är äfven ytterst enkelt, isynnerhet då fråga är om
en stor tillverkning. Man behöfver blott beskatta upphettningsytan i stället för panne
rymden. För den större bränvinsbränningen bör redskapens indelning i särskilda
klasser, hvars olägenheter förut blifvit anförda, icke bibehållas, utan skatten bör beräknas
endast efter den tillverkning, som under den för bränningen föreskrifna tiden
kan erhållas af fullständig apparat, bränneriegaren för öfrigt obetaget att begagna
mindre fullkomlig redskap, dock utan att derföre tillgodonjuta någon minskning i
afgiften. Då skatten erlägges i förhållande till upphettningsytan, och denna alltid
motsvarar ett bestämdt tillverkningsbelopp, så följer, att bränneri-idkaren bör ega full
frihet att, utan hinder af föreskrifter om pannans, mäskvärmarens, rektifikatorns eller
kylredskapens storlek och beskaffenhet, inrätta sin apparat huru han behagar, blott
med det vilkor, att upphettningsytan icke rubbas. Häraf följer vidare, att, då bränningen
drifves med ånga, ångpannan icke får hafva större yta än den, som fordras
för det tillåtna afverkningsbeloppet, och att, då ånga dessutom skall begagnas till
kokning af potatis, uppvärmning af vatten eller till andra behof, och således en sär
-
Afverkning å
timma.
proportioner.
Afverknings
-
Panna med blott immkylare 0,182 = 2/11 kanna
Fullständig apparat, utan ångpanna 0,750 = 3/4 kanna
Dito dito med ångpanna 0,625 = 5/8 kanna
1.
4 1/8.
3 7/16.
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6. a
skild ångpanna dertill blir nödig, denna sednare måste så inrättas, att hon hvarken
kan sättas i förening med någon del af den egentliga bränneri-apparaten eller för
sig sjelf nyttjas till bränvinsbränning.
Den fullständiga apparaten passar endast för en stor tillverkning, hvarföre skattens
beräknande endast efter denna apparats verksamhet skulle göra det omöjligt att
med någon vinst drifva den mindre bränvinsbränningen. Då likväl för det närvarande
ej lärer kunna undvikas, att äfven å denna sednare fästa afseende, så måste
för densamma medgifvas en särskild klass af mindre fullkomlig redskap, hvilken jag
anser böra bestå af endast enkel apparat, eller panna med immkylare. Mäskvärmare,
hvilken i sig sjelf nyttiga inrättning gifvit upphof till så många underslef, bör här
ej fö begagnas, aldraminst bör det tillåtas bränvinsbrännarena att efter behag nyttja
apparat med eller utan mäskvärmare, emedan derigenom en tredje klass redskap
skulle uppkomma och följaktligen största delen af de olägenheter, som åtfölja den
närvarande klassindelningen, blifva qvarstående. Ehuru den ofullkomligare redskap,
som för den mindre bränvinsbränningen kan tillåtas, nödvändigt måste medföra en
bestämd förlust af tid, bör den likväl vara så inrättad, att den ej äfven förorsakar
en onödig förlust af det till bränningen begagnade ämnet, säd eller potates. Alla
hinder för spritångornas behöriga afkylning äro således i statsekonomiskt hänseende
skadliga, hvarföre bränvinsbrännaren bör ega full frihet att nyttja den fördelaktigaste
kylredskap, blott icke genom densamma rektifikation åstadkommes, hvilket lätt förebygges,
om det rör, hvarigenom ångorna gå ifrån pannan, göres stupande mot immkylaren,
och det tillika stadgas, att ingen condenserad vätska för rinna tillbaka till
pannan eller utkomma från någon annan öppning på kylaren än det vanliga utloppsröret.
Pannans hatt i den enkla apparaten bör endast få ega den rymlighet, som är
nödvändig och bör, till form och beskaffenhet för öfrigt, så begränsas, att den icke
i någon mån kan tillvägabringa rektifikation. I den sammansatta apparaten deremot
lemnäs pannhatten utan allt afseende.
Till upphettningsyta kan i allmänhet anlagas den under vattenlinien belägna
ytan af äng- eller mäskpannan, då denna är till sin halfva rymd fylld med vatten.
Endast för mycket små tillverkningsbelopp kan ett sådant bestämmande blifva
oanvändbart. T. ex. för en tillverkning, svarande mot 2 qvadratfots upphettningsyta,
skulle pannans rymd blifva endast 6 1/7 kanna, om hennes diameter
och höjd göras lika. Gifver man pannan en v annan form, så minskas hennes
rymd. I sådant fall som detta, då pannans litenhet skulle göra henne nästan obrukbar,
finnes likväl den utvägen att på en större panna inskränka upphettningsytan,
så att denna svarar emot den tillverkning, som skall beskattas, derigenom att pannan
fylles till mindre än hälften, och ytan af den då fyllda delen antages till upp
-
6
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, JV.-o 6.
hettningsyta. Om t. ex. en 11 1/4 kannors panna fylldes till blott en fjerdedel
af sin rymd, så blir den fyllda delens yta äfven 2 qvadratfot," såsom
förut. För att förekomma begagnandet af en för stor upphettningsyta bör likväl
här den del af pannans sidoyta, på hvilken elden skall verka, så begränsas, att pannans
afverkning ej kan ökas utöfver det medgifna beloppet. Denna begränsning
verkställes lätt derigenom, att pannan stämplas på sidan, så högt öfver botten, att,
då pannan är inmurad och stämpeln synlig öfver muren, icke större del af pannan
blir tillgänglig för elden, än som fordras för den beskattade tillverkningen. I anseende
till eldens svagare verkan på pannans sidoyta, bör nämnde stämpel icke anbringas
vid gränsen för upphettningsytan, utan så högt upp, som vattenlinien stiger,
om pannan fylles med dubbelt så mycket vatten, som blifvit användt för upphett
ningsytans
bestämmande. Den härigenom medgifna förmån vinnes i vanliga fall derigenom,
att ingen föreskrift om pannans inmurning der eger rum.
I följd af det förut uppgifna förhållandet emellan de särskilda bränneriredskapen,
skulle, under afbruten gång, den enkla apparaten kunna lemna 131, den fullständiga
apparaten utan ångpanna 540 och med ångpanna 450 kannor 49 procents
bränvin i månaden för hvarje qvadratfots upphettningsyta. Dessa tal, grundade på
uppgifter om verkligen begagnade bränneriredskap, uttrycka de högsta tillverkningsbelopp,
som med förenämnde apparater kunna åstadkommas, då afseende göres på
de binder och tidsförluster, som erfarenheten visat vara oundvikliga. Afgiften för en
qvadratfots upphettningsyta, efter 2 sk. bko kannan tillverkadt bränvin, blir således
lör enkel apparat 5 Rdr 22 sk., för fullständig apparat utan ångpanna 22 Rdr 24
sk. och med ångpanna 18 Rdr 36 sk. i månaden.
Tabellerna 3, 4 och 5 innehålla en jemförelse emellan den nu gällande och
den föreslagna beskattningen. Tabellen 3 visar, för alla pannerymder ifrån 10 till
90 kannor, den fullständiga bränneri-apparatens afverkningsbelopp, då ånga icke användes,
jemte afgifterna efter 2 sk. Bko för hvarje kanna tillverkadt bränvin af 49
procents balt, sammanställda med de uti närvarande förordning antagna afverkningsbelopp
och afgiller lör den högsta eller 5 klassens redskap. För apparater med
ångpanna bör i Tabellen afgiften minskas med en fjerdedel. Tabellen 4 framställer
en jemförelse emellan den enkla apparatens antagna och beräknade afkastning
jemte motsvarande afgifter efter den af förordningen för denna apparat stadgade
progression.
Tabellen 5, som endast är ett bihang till den föregående, visar de i förhållande
till den verkliga afkastningen beräknade afgifterna efter 2 sk. för hvarje afverkad
kanna.
Det bär föreslagna beskattningssiittet är icke allenast högst enkelt och lätt att
använda, utan äfven i hög grad betryggande emot de inom bränneriyrket så vanliga
Bil. N:o 3, till Bcvilln.-U tskottets Skrifvelse, N:o 6. 7
öfverträdelser och underslef, emedan upphettningsytan svarar emot ett, så mycket
möjligt är, noga bestämdt tillverkningsbelopp, hvarigenom bränneri-apparaten kommer
att innehålla sin egen kontroll. Häraf följer äfven, att bränneriegaren blir befriad
ifrån en mängd föreskrifter om pannans rymd samt om de till apparaten hörande
delars storlek och beskaffenhet. Uträkningen af upphettningsytan medförer inga
svårigheter, emedan det fordras endast vanliga geometriska kunskaper, som egas af
hvarje landtmätare och alltid måste förutsättas hos hvar och en annan person, som
till befattning med bränneriredskapens justering kan komma i fråga. Stockholm den
17 Februari 1847.
G. E. Påseh.
Litt. E.
Förslag till Förordning angående försäljning och transport af bränvin.
Om försäljning af bränvin i parti.
§ 1.
Handel med bränvin i parti må ej idkas af andre personer eller i annan ordning,
än här nedan säges.
§ 2.
Idkare af bränvinsbränning till husbehof eller såsom binäring vid jordbruket,
enligt hvad derom i serskild förordning, rörande tillverkning af bränvin bestämmes,
må icke sälja bränvin i mindre parti, än 7 1/2 kannor, till afhemtning på en gång.
Tillverkare af bränvin vid fabriksbränneri må icke sälja bränvin uti mindre
parti, än 60 kannor till afhemtning på en gång.
§ 3.
De, som äro berättigade att idka grosshandel, må sälja bränvin uti parti af
minst 60 kannor, till afhemtning på en gång.
De, sorn äro berättigade att i städerna eller på landet idka minuthandel, må
i öppna bodar sälja bränvin uti parti af minst 7 1/2 kannor, till afhemtning på
en gång.
8 Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottcts Skrifvelse, N:o 6.
Till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning och på det att begagnande af
rättigheten till husbehofsbränning må lättare kunna undvikas, ega Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter pastors och vederbörande sockennämnds hörande, meddela
tillåtelse för en eller två personer i hvarje socken å landet, att å lämpligt ställe
sälja rått, renadt eller distilleradt bränvin till afhemtning med minst en fjcrdedels
kanna hvarje gång $ för hvilken försäljningsrättighet bör, efter sockennämndens förslag,
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmas afgift, att, utom den allmänna
bevillning, som i Bevillnings-Stadgan föreskrifves, utgå med minst 33 Bdr 16 sk.
om året och odelad tillfalla socknen, att för fattigvården efter sockennämndens bepröfvande
användas.
§ 4.
De, som erhållit serskildt tillstånd till omdistillering af rått bränvin, må, i öppna
bodar eller magaziner, sälja omdistilleradt och renadt bränvin, till afhemtning uti
käril, innehållande hvart minst en fjerdedels kanna.
§ 5.
Af bränvin, som enligt föregående §§ 2, 3 och 4 försäljes, må förtäring å
försäljningsstället icke tillåtas.
Bränvin må ej heller utdelas eller utmätas å öppna farvägar eller offentliga
samlingsplatser på landet, i segelleder, i ut- och landthamnar eller vid stränder
eller å torg, i hamn ej heller å öppen gata inom stad.'
§ 6.
Bränvin får å landsbygden icke föras ifrån by till by, eller från gård till gård,
att dermed köpslaga.
Om Försäljning af bränvin i minut.
§ 7.
Försäljning af bränvin i minut, hvarmed förstås denna varas afyttrande glastals
eller annorledes i mindre parti, än §§ 2, 3 och 4 bestämma, må ej idkas af andra
personer eller i annan ordning, än här nedan säges.
% 8.
Bil. N:o .9, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
9
§ 8.
Försäljning af bränvin i minut till förtäring på stället lar på landet ske vid
gästgifvaregårdar, äfvensom å de vid allmän segelled eller sommar- eller vintervägar
belägna ställen, eller vid grufvor, bruk och större landtegendomar, der Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, sedan vederbörande pastor och sockennämnd blifvit hörde,
anser en sådan försäljning erfordras.
Ar gästgifvarehållning fördelad emellan flere åboer, tillkomme försäljningsrättigheten
hvarje åbo endast under den tid han gästgifveriet besörjer.
§ 9.
Rättighet att uti stad utminutera bränvin till förtäring på stället skall, genom
vederbörande Magistrats försorg, utbjudas på auktion för 3 år i sender, antingen
odelad eller för vissa distrikter; börande antalet och belägenheten af försäljningsställen
i hvarje stad förut bestämmas, för Stockholm af Öfverståthållare-embetet och
för öfrige städer af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på hvilka embetsmyndigheter
äfven ankomme att meddela de ordningsstadganden, som pröfvas af nöden i afseende
på tiden och sättet för försäljningens utöfning, jemte sjelfva lokalernas beskaffenhet,
tiil vinnande af ordning och snygghet, samt förelägga lämpliga vitén för öfverträdelse
af dessa ordningsstadganden; skolande dylika stadganden, jemte öfriga vilkor, i
auktionskungörelsen tillkännagifvas.
Då innehafvare af sådan försäljningsrättighet, på sätt här nedan i §§ 24 och
29 omförmäles, densamma förverkat, varder rättigheten i enahanda ordning, som nu
föreskrifven är, ånyo utarrenderad.
De, som, utan att på arrende innehafva ofvannämnde försäljningsrättighet, i stad
idka värdshus- och spisqvarters-rörelse, må sälja bränvin till förtäring på stället vid
måltider, emot afgift till den eller dem, som af staden arrenderat sådan försäljningsrätt;
egande Öfverståthållare-Embetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, då
vederbörande icke åtsämjas om afgiftens belopp, derom efter omständigheterna
förordna.
Vid utarrendering af ofvannämnde försäljningsrättighet i stad, skall afseende
göras å nuvarande innehafvare af krogar, så att regleringen i mån af deras afgång
bringas till verkställighet.
§ 10.
Med rättighet att sälja bränvin till förtäring på stället följer icke den, att sälja
bränvin till afhemtning, hvilken i stad är handlande och distillatorer förbehållen.
Bih. till R. S. Prof. 1847 Sf 1848. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 8
10 Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
% 11.
Under söndagen och andra helgedagar mä bränvin icke till förtäring på stället
säljas annorlunda, än vid maltider, och böra alla försäljningsställen vara tillstängda
under gudstjensterna.
§ 12.
A landet må vid ting, mantalsskrifning, uppbördsstämmor, mönstringar, auktioner,
kronoskjutsningar och andra sådana till större folksamlingar ledande förrättningar
bränvin till förtäring på stället icke försäljas annorlunda, än vid måltider
åt spisande gäster.
Lag samma vare i afseende på dylik försäljning af bränvin vid marknader å
landet hos personer, som på stället ega försäljningsrättighet eller dertill för tillfället
erhållit serskildt tillstånd af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
§ 13.
Bränvin må i intet fall säljas eller skänkas åt en person, som redan är synbarligen
öfverlastad.
§ 14.
Hvad, som i nästföregående §§ 11, 12 och 13 stadgadt är om utminutering
af bränvin, gälle äfven för andra brända eller distillerade starka drycker.
§ 15.
De rum, i hvilka försäljning af bränvin eller andra distillerade starka drycker
till förtäring på stället idkas, la icke vara stängda under den tid försäljning är
tillåten,
I skänkrummet skall ett exemplar af denna förordning eller ett serskildt tryckt
utdrag, innehållande 11, 12, 13, 14 och 15 §§, alltid vara anslaget.
§ 16.
Uti öppna salubodar, bodkamrar och på kontor eller apothek må icke bränvin
med eller utan droguer eller andra tillsatser, mot eller utan betalning, i minut utdelas,
eller annorlunda tillhandahållas.
§ 17.
Gästgifvare och andra på landet, som erhållit tillstånd att sälja bränvin till för
-
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6. 11
täring på stället, erlägge, utom allmän bevillning för rörelsen, särskildt minuteringsafgift
af minst 10 r:dr och högst 100 r:dr, efter taxeringsmännens bepröfvande.
§ 18.
På det att Taxcrings-kommittéen må komma i tillfälle att ålägga dem, som erhållit
särskildt tillstånd att vid marknader eller andra sammankomster utöfva tillfällig
försäljning af bränvin till förtäring på stället, afgift enligt gällande Bevillnings-stadga,
skall embetsmyndighet, som meddelat tillstånd till sådan försäljning, derom underrätta;
vederbörande skattskrifvare.
§ 19.
Af den summa, som i stad erlägges för rättighet att der utminutera bränvin
till förtäring på stället, tillfälle en fjerdedel Kongl. Majit och kronan, återstoden
stadens kassa.
Staden vare ansvarig för erläggandet af kronans andel 5 och ege vederbörande
Magistrat att bestämma tiden för arrende-afgiftens betalning och den säkerhet, som
derför ställas bör.
Om transport af bränvin.
% 20.
Till förekommande af oloflig införsel af utländskt bränvin, bor tullförpassning
tagas å bränvin, då det sändes ifrån stad med fartyg, som passerar saltsjö; dock
inbegripes härunder icke skeppsbesättningens förråd, räknadt till 4 kannor på man.
Sådan förpassning må icke af tullkammaren utfärdas, innan afsändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse, utgifna tillverkningsbevis.
När bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, bör dylikt tillverknings-bevis varan
åtfölja.
Vid transport af bränvin landvägen i större parti än 60 kannor skall detsamma
äfven åtföljas af lika beskaffadt tillverkningsbevis.
Om åtal och ansvar för öfverträdelse af denna Förordning.
% 21.
Säljer någon bränvin till afhemtning i sådana partier, som uti §§ 2, 3 och
4 bestämmes, utan att vara till handel med bränvin berättigad, eller finnes den,
som eger rättighet att försälja bränvin till förtäring på stället, missbruka denna rät
-
12 Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N;o 6.
tighet genom försäljning af bränvin till afliemtning, vare underkastad de påföljder,
sorn i lag eller författningar för olaga handel särskildt äro stadgade.
§ 22.
Den, som utminuterar bränvin till förtäring på stället eller till afhemtning/utan
att vara till försäljning af sådan vara berättigad, säljer bränvin till mindre mått, än
hvartill han enligt §§ 2, 3 eller 4 eger rättighet, eller tillåter, att det hos honom
till afliemtning lotligen köpta bränvin må till större eller mindre del på stället förtäras,
bote första gången 20 r:dr och andra gången eller oftare, hvarje gång han
lagföres, 40 r:dr.
Är den olofliga försäljningen af beskaffenhet att kunna hänföras till krogrörelse,
vare dessutom det i försäljningsrummet befintliga bränvin jemte de käril, i hvilka det
finnes förvaradt, beslag underkastadt och förverkadt.
§ 23.
För förbrytelser emot § 16 vare bot såsom i § 22 sagdt är.
§ 24.
Öfverträder den, som eger att bränvin försälja, föreskrifterna i § 11, jemförd
med § 14, straffes med böter, enligt § 22.
För sådan förbrytelse tredje gången vare, med undantag af gästgifvare, den,
enligt §§ 8 eller 9 idkar minutförsäljning, rättigheten dertill för alltid förlustig.
§ 25.
Förbrytelse emot § 12, jemförd med § 14, umgälles med böter, såsom §
22 stadgar.
§ 26.
Bryter någon emot föreskrifterna i § 13, jemförd med § 14 eller i § 15
mom. 1, böle första gången 10 r:dr, andra gången och oftare, hvarje gång han
lagföres, 20 r:dr.
§ 27.
Bryter någon mot hvad i § 5 mom. 2 är stadgadt, bote 10 r:dr och håfve
dessutom förbrutit värdet af det olofligen skänkta eller utmätta bran vinet.
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
13
Förbrytelse mot § 6 straffes med böter af 16 R:dr 32 sk. och förlust af
varan.
Har under dessa förbrytelser bränvin blilvit i parti eller minut såldt af den,
som icke eger rättighet till sådan bränvinsförsäljning, plikte förbrytaren derför särskilt,
såsom här ofvan i hvarje fall är stadgadt.
§ 28.
För försummelse att iakttaga föreskrifterna i § 15 mom. 2, vare bot 10 r:dr
hvarje gång den åtalas.
§ 29.
Den, som, enligt § 9, i stad idkar försäljning af bränvin till förtäring på stället,
vare, utom de här ofvan i hvarje fall stadgade böter, för alltid förlustig sin försäljnings-rättighet,
då han tredje resan pliktfälles för öfverträdelse af denna förordning
eller af de ordningsstadganden, som, med stöd af nämnde §, blifvit af vederbörande
embets-myndighet meddelade.
§ 30.
1 fråga om åtal för oloflig bränvins-försäljning ansvare mannen för hustruns
åtgärd, såsom hade han sjelf gerningen begått, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen
utan hans vilja och vetskap tillkommit. För oloflig bränvinsförsäljning,
som med husbondens tillåtelse eller vetskap verkställes af hans lagstadde tjenstehjon
eller andra af hans husfolk eller i hans arbete antagne personer, skall husbonden
ock ansvara, såsom vore förbrytelsen af honom sjelf gjord.
§ 31.
Beträdes någon under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvins-försäljning,
med fortsättning af sådan förbrytelse, skall han, för hvarje gång han lagföres,
plikta det belopp, som för den olofliga bränvins-försäljningen, efter dess särskilda
beskaffenhet, blifvit bestämdt.
§ 32.
Den, som försäljer bränvin olofligen, äfvensom den, hvilken med behörigt tillstånd
idkar försäljning af bränvin till förtäring på stället, ege icke rätt till utbekom
mande
af fordran för bränvin, som han på räkning eller kredit utlemnat.
14
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N:o 6.
§ 33.
Hvad till förekommande af oloflig bränvins-försäljning är förordnadt, må icke
tillämpas å den, som, under påstående tåg, med vederbörande befalhafvares eller kronobetjenings
vetskap och tillåtelse, utgifver bränvin åt dem af manskapet, som blifvit
hos honom inqvarterade.
§ 34.
Vid uraktlåtenhet af föreskrifterna i § 20, vare bränvin under transport förverkadt,
derest egaren ej gitter med tiliverkningsbevis eller annorledes tillförlitligen
styrka, att detsamma icke är i riket ololligen infördt.
Är förbrytelse mot gällande författningar, rörande införsel af utländska varor,
begången, varde förbrytaren dömd, såsom för sådane mål är stadgadt.
$ 35.
Hvar och en bar rättighet att förbrytelser emot denna förordning åtala, undantagande
barn emot föräldrar, samt tjenstehjon, under den tid de i tjensten äro,
emot husbondefolk; men isynnerhet skall det åligga Lands- och Stadsfiskaler, samt
Krono-, Stads- och Polisbetjente att å dylika förbrytelser hafva noggrann uppsigt
och dem vederbörligen åtala, vid laga ansvar, der sådant åsiclosättes.
Sådana förbrytelser böra, så i stad som på landet, vid allmänna domstolarne
åtalas och afdömas, med undantag i de städer, der Poliskammare finnes och hvarest
dylika mål i hitintills vanlig ordning behandlas.
Då den tilltalade skriftligen erkänner förbrytelsen, må han svara genom fullmäktig
och undgå personlig inställelse, derest icke domaren finnér sådan nödvändig.
§ 30.
Om någon af de betjente, som böra vaka] öfver efterlefnaden af denna Förordning,
sjelf bryter deremot förmedelst oloflig bränvins-försäljning, vare han förfallen
till dubbla böter och miste tjensten.
§ 37.
Alla i denna Förordning utsatta böter skola, då de komma att utgå, i vederbörlig
ordning fördelas sålunda, att församlingens fattige tillfaller en tredjedel och
målseganden, derest han saken vid domstol sjelf utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserna
hos Fiskaler eller Kronobetjente eller andra för tillsynen behörigen till
-
Bil. N:o 3, till Bevilln.-Utskottets Skrifvelse, N'.o 6.
15
förordnade personer angifne, samt målen af dem instämde och utförde, då skall
målsegande-rätten eller två tredjedelar af böterna till hälften emellan angifvaren och
åklagaren fördelas.
Bränvin och käril, som förbrutits, fördelas på enahanda sätt; börande såväl
bränvinet, som kärilen, på offentlig auktion försäljas och beloppet i saköres-längden
redovisas.
§ 38.
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt den
räcker, med förvandling endast i mån af bristen; börande församlingens fattiges rätt
icke förr utgå, än målseganden sin andel njutit.
Böterna skola förvandlas till fängelse, enligt den grund, som för förvandling
af böter efter allmänna lagen är gällande. Under fängelsetiden bör fången till tjenligt
arbete hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna förordning, äfven ålägges
böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter först uttagas, och i händelse tillgång
till sabbatsbrotts-böterne saknas, skall förvandling af dem ega rum, enligt den grund,
allmänna lagen stadgar.
§ 39.
Besvär öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes eller Öfverståthållare-embetets
beslut i frågor om tillstånd till försäljning af bränvin till afhemtning i mindre partier,
eller att på stället förtäras, äfvensom angående omflyttning eller indragning af
värdshus, spisqvarter eller andra näringsställen såväl i städerna som på landet, anföras
hos Kongl» Maj:t, genom dess Civil-departement, inom den tid, som för besvär
öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i politimål stadgadt är.
Besvär rörande debitering och taxering af de för minutförsäljning af bränvin
bestämda afgifter fullföljas i den ordning, som för behandling af frågor om debitering
och taxering af allmänna bevillningen är föreskrifven.
§ 40.
Denna förordning skall från och med början af år 18 .. vara till efterlefnad
gällande; kommande de bestraffningar, hvilka förut kunna vara för de i §§ 22, 23,
24, 25 och 26 omförmälde förbrytelser undergångne, att beräknas, och straffet således,
i enlighet med hvad för hvarje förnyad brottslighet här finnes utstakadt, att
bestämmas.
STOCKHOLM 1848, hos /. A. Walldén.
Bil. N:o 4 till Bev.-Utsli. Skrifvelse, N:o G.
1
Litt. F.
Sammandrag af författninganie, rörande bränvinstillverkning
och försäljning i Norrige, Ryssland och Finland.
Sammandrag af författninganie., rörande tillverkning af bränvin
i Norrige, af den 4 Augusti 182g och den 4 Augusti 1845.
Rättighet alt under liden från den 1 Oktober till den 31 Maj tillverk
a bränvin tillkommer i städerna hvarje borgare och på landet livar och
en, sorn eger eller brukar matrikulerad jord, med undantag för ålskillige
embets- och tjenstemän, för så vidt de ej redan innehafva och lagligen nyttja
någon bränvinsbrännings-apparat.
Med bränvinsbränning förstås såväl beredning af rått bränvin som omdis
ti 11 er ing deraf.
Hvarken i stad eller på landet får någon apparat begagnas, som baldera
än två pannor. Har apparaten blott en panna, skall denna innehålla
minst 200 potter, till öfversta brädd, har den två pannor, skall hvardera
hålla minst 100 p:r, likaledes lill öfversta brädd; dock må hvar och en, som
sedan den 1 Januari 1843 begagnat apparater af mindre pannerymd, än de
ofvan stadgade, desamma nyttja intill den 31 December 1848. Till omdisLillering
af bränvin må begagnas pannor af minst 100 p:rs rymd.
Med panna lörstås hvarje kärl af metall eller träd, hvari distillation
kan försiggå, dock räknas icke dertill ångrummet i de s. k. pistoriska mäskvärmarne,
för så vidt deri ej distilleras annat än de från pannan kommande
och deri condencerade ångorna Med enkel mäsk värmare förstås en sådan,
hvarest de condencerade ångorna icke kunna gå tillbaka i pannan, eller,
vid uttappning, skiljas från de till afskylnings-apparaten öfvergående ångorna.
Vid ingen apparat må, för mäskens uppvärmning, nyttjas mera än
ett rum, det dertill i mäskvärmaren bestämda, hvilket ej får vara större
än pannerymden af apparater med en panna eller hälften af sammanlagde
pannerymden af apparater med två pannor, äfvensom den deri varande
Bih, till R, St. Brot, 1847 S; 1848, 5 Sami, 1 Afd. 2 Haft.
1
2
Bil. N:o 4 till Bev.-Utsk. Skrifvelse, N:o 6.
mäsk icke må uppvärmas på annat salt, än genom de från bränvinspannan
kommande ångor. Läckhammare med angrum i pistoriska mäskvärmare
få ej innehålla mera än hälften af panuefymden af apparater med en panna
och en fjerdedel af sammanlagda pannerymden af apparater med 2 pannor.
Ingen apparat får till bränvinsbränning begagnas innan den, sedan egaren
allemnat en noggrann och fullständig ritning derå till alla dess delar,
blifvit behörigen uppmätt, stämplad och classificerad till bestämmande af
skattens belopp
Vill egare af brön vinsredskap under någon del af den tillåtna tiden
inställa bränningen, bör han, för att befrias från afgift under samma lid,
derom göra anmälan bos vederbörande tjensteman, som då åligger försegla
redskapen och, då densamma ånyo skall nyttjas, förseglingen öppna.
All förut ej förseglad bränvinsredskap skall 1 Juni förseglas.
Ofvannämnde förrättningar, för hvilka redskapens egare erlägger bestämd
betalning, jemle resekostnads-ersättning till förrällningsmannen, skola
verkställas af vederbörande tjenstemän, med undanlag för de distrikter, der
nödvändigheten sådant fordrar, och hvarest två eller flera edsvurne män
må verkställa försegling och öppning af redskap.
Minst en gång årligen skola vid det tillfälle, då försegling eller öpp
ning
af redskapen ske, de pannor, som begagnas till bränvinsbränning, ommätas
och anteckning derom göras i det protokoll, sorn vid alla ofvannämnde
förrättningar bör föras. För dylik ommätning njute vederbörande ingen
betalning.
Bränvins-bränningsafgiften, som beräknas för dygn, erlägges lika för hvarje
panna, antingen den begagnas till bränvinsbränning eller distillering af
bränvin, enligt följande tariff.
1. Af enkel redskap: 1846. 1847. 1848.
beslående endast af en panna med hatt och
afkylningsmachin samt med eller utan enkel
mäskvärmare, pannan drifven omedelbart och
endast med eld, för hvarje pottrum af pannan,
per dygn 2? sk. 3 4.
2. Af all annan redskap, för hvarje pol
terum
af pannan eller pannorna, per dygn 12 12 12.
Med potterum förstås kubik-innehållet ej endast af den egentliga pannan,
utan af hela det rum i apparaten, som kan fyllas till distillation, och
hvari det fyllda fluidum kan uppstiga och af egen tyngd falla tillbaka.
Bil. N:o 4 till Bcv,-Utsk. Skrifvelse, N:o C.
3
Det beräknade potterummet må i intet fall vara mindre än pannans
kubik-innehåll lill öfversta brädd.
Afgiflen erlägges sista dag i månaderne Februari, Maj och December,
och beräknas endast efter hel potta, men äfven för timmar, om ej helt
dygn kan beräknas.
Är afgiflen icke inom en månad efter förfalloliden betald, eller uppslår
före förfalloliden grundad anledning lill tvifvel om den afgiftskyldiges
vederhäftighet och fullkomlig säkerhet för stats-kassan ej genom beslag å
förhand varande bränvinslager och bränneriegarens fasta egendom kan vinnas,
skall bränvins-bränningen inställas och redskapen förseglas.
Vederbörande uppsyningsman ega alltid obehindradt tillträde i bränneri.
Utöfning af bränvinsbränning med förfalskad redskap straffas med
fängelse på vatten och bröd eller straffarbete i 5:le grad, redskapens konfiskation
samt ersättning af den besvikna afgiflen.
Annan oloflig bränvinsbränning straffas med böter och konfiskation af
redskapen.
Angifvaren af oloflig bränvinsbränning erhåller, antingen han är polistjensteman
elier ej, hälften af böterna och konfiskations-beloppet.
Sammandrag af förfat'ningen rörande försäljning af bränvin, af
den 4 Augusti 18 45.
Bränneri-idkare få ej, hvarken i stad eller på landet, försälja det af dem
tillverkade bränvin i mindre partier än 40 p:r och icke dermed till försäljning
kringresa i landsorterne.
Rättighet att i städerne såväl försälja bränvin i mindre partier än 40
p:r, som att det lill förtäring på stället utskänka, meddelas genom serskilda
borgarebref, som äfven medföra rättighet att sälja bränvin i slörre partier
än 40 p:r. Sådan försäljning får ej af någon på mer än ett ställe utöfvas.
Med undantag af omdistillering af bränvin, får ingen annan borgerlig
näring förenas med bränvinsförsäljning, dock må de handlande i städerne,
som, vid författningens trädande i verkställighet, innehade borgerskap, utsälja
bränvin i mindre partier än 40 p:r, men rättighet till utskänkning af
bränvin tillkommer endast dem bland de handlande, som förut innehade
sådan rätt, samt förut varande traktörer, värdshusvärder m. fl., hvilka ega
att utskänka och försälja bränvin i hvad parti som helst.
4
Bil. N:o 4 till Bev.-ZJtsk. Skrifvelse, N:o 6.
Städernas vederbörande förmän bestämma bogsta antalet af dem, som
må ega rätt att ulskänka och i mindre partier än 40 p:r försälja bränvin. Är
antalet för närvarande större, inskränkes det i mån af rättighets-innehafvarnes
afgång.
Försäljning af bränvin pä landet skall vara tillåten de landthandlare,
gästgifvareg, fl., som före 1837 års lag dertill erhållit tillstånd. En dylik försäljningsrätt,
utan inskränkning i partiets storlek, kan äfven hädanefter beviljas
landthandlare, dock skall försäljningen alltid ske i säljarens hemvist.
Utskänkning af bränvin på landet må endast, eller erhållet tillstånd, idkas
vid gästgifveriet
Tillstånd för gästgifvare att utskänka och för landthandlare att i mindre
partier än 40 potter försälja bränvin må ej meddelas, utan att socknens
vederbörande förmän dertill förordat utskänknings- eller försäljningslokaler.
Såsom oloflig försäljning anses om bränvin i bodar eller å andra allmänna
försäljningsplatser under namn af gåfva vid handel utskänkes af dertill
oberättigade.
Så anses äfven om någon, som endast eger rätt till försäljning af minst
40 potter, tillåter att det sålda partiet på olika tider afhemtas i mindre
poster än 40 p:r i sender.
Sammandrag af Kejserliga Förordningen af den 16 Juli 1841 > angående
bränvin s-tillverkningen i Finland., samt Kungörelsen
den 2g Oktober samma år, angående tillämpningen af samma
Förordning.
B r ä n v i n s b r ä n n i n g s - r e d s k a p e 11
i 4 klasser, enligt deröfver uppgjord ritning och beskrifning, hvilken redskap,
utan föregången anmälan eller serskildt tillstånd, får af dertill berättigade
begagnas.
1 klassen. Normalpanna
l;o med inböjda sidor och handtag; bottnens diameter lill sidornes
höjd som 11 till 12.
2:o med raka sidor, hvilkas höjd är minst ? af diametern och försedd
med aflappningsrör för d ranken.
Bil. N:o lill -t Bcv.-Utsk. Skrifvelse, N:o 6.
5
Hallens rymd, högst i af sjelfva pannans.
Afkylnings-redskapen hör endast beslå af 2:ne raka rör.
2 klassen. Enkel panna med imkylare.
3 klassen. Enkel panna med mäs’kvärmare och imkylare.
4 klassen. P is lo risk t verk, hvars hufvudsakliga beståndsdelar illgöras
af 2:ne pu en gäng verksamma di tiUations-apparaler för förbränning
och klarning, i förening med mäskvärmare och en deröfver slående
a fkylnings-apparat, kyl jatet obe rä k na dt.
I tie Irenne sisla klasserna skall pannans höjd vara minst | af diametern
och hattens rymd ej öfver ? af pannans.
Till hränvinslillverkning, som grandas på mindre än 5 sammanslagna
mantal, får äfven hittills nyttjad, och annorlunda, än normalformen utvisar,
beskaffad redskap tills vidare begagnas, så länge den kan genom lagning
i brukbar!, skick hållas, dock att sjelfva pannerymden ej öfversliger
den i författningen medgifna.
Önskar någon tili bränvins-bränning för minst 5 sammanslagne mantal
berättigad, att begagna redskap af annan beskaffenhet än den genom
ritning fastställda, ege att derom göra anmälan hos vederbörande, som prötvar
och, efter förekommande omständigheter, bestämmer vilkoren lör dylik
redskaps begagnande.
Bränvinsbrännings-rättigheten åtföljer på landet jord sålunda, att tor
lill och med f mantal får begagnas 15—18 k:rs pannerymd i 1 klassen.
| z z z 26 : z z z
I - - — 30 „ - . —
o. s v. progressive, enligt uppgjord tabell, lill
41 — — — 87 „ — — -
42 - — - 88 „ - - -
5 — — — 90 — — —
hvilken är den högsta pannerymd i l:a klassen, som får begagnas.
De öfriga klassernas redskap få endast begagnas af dem, som ega tillverk
ningsi-äLt för minst 5 sammanslagna mantal, i enlighet med genom prof
och uträkningar uppgjord tabell, sålunda att lör
i 2:a kl. i 3:e kl. i 4:e kl.
5 mantal beräknas 68 k:rs 34 k:rs 12 k:rs pannerymd.
52 — — 75 — 38 — 13 — —
6
Bil. N:o 4 lill B ev. Ulsk. Skrifvelse, N:o 4.
6 mantal beiäknas 81 k:rs
41 k:rs
14 k:rs
pannerymd
i
1
CO
00
1
1
— 'p
-o
44 —
15 —
.
o. s. v. progressive till
38 _ — 513 —
257 —
86 —
— -
39 — — 527 —
264 —
88 —
40 — — 540 —
270 —
90 —
Vid bränneriet-, grundade å mer än 40 mantals rättighet, ökes pannerymden
för hvarje mantal (beräknadt efter 18 k:r för l;a klassen) i 2:a klassen
med |:delar, i 3:e klassen med |:delar och i 4:e klassen med g:del af
18; dock sålunda att bråk höjas till närmaste jemna tal.
Innehafvare af mindre hemmansdelar i en gård eller i samma by
bibehålla rättigheten att med gemensam panna utöfva bränvins-bränning,
på sätt och under vilkor, som 1800 års förordning stadgar.
Vill egare al liera i samma län befintliga lägenheter å en af dem,
lör alla eller liera af desamma, förena utöfningen af dessas sammanslagna
hrännings-rältighet, ege vederbörande, efter gjord anmälan, dertill lemna
bifall, dock må pannerymden lör det gemensamma bränneriet, ehvad detsamma
till ena eller andra slaget af tillåten redskap hörer, ej öfverstiga 90
kannor. Sökes tillåtelsen i afseende å större pannerymds begagnande, förordne
vederbörande i hvilket förhållande dylik gemensam tillverkning må
cga rum.
Lägenhets-innehafvare berätLigas att under loppet af de tre första åren
efter denna författnings kungörande, för de 15 derpå följande åren, afsäga
sig sin brännings rättighet med befrielse från afgifterna. Då egare af
den sålunda afsagde brännings-rättigheten icke sjelf, å annan honom tillhörig
lägenhet, vill eller tillåtes att dess idkande i gemensamt bränneri förena,
kommer denna rättighet att lör hvarje län serskildt på allmän auktion
utbjudas; dock är enskilde lägenhets-innehafvare inom länet tillåtet alt lör
anläggning al brännerier med 90 kannors pannerymd eller mindre, underhand
tillköpa sig andra lägenheters rätt. Mindre tillverkningsrätt, än som
motsvarar tillsammans 5 mantal, må ej i sender å auktionen utbjudas, och
må å denna auklion endast de göra anbud, som ega jordegendom inom
samma län. Denna sålunda genom auktions-inrop erhållna rättighet kan
sedan, efter derom gjord anmälan och erhållet tillstånd, till annan lägen
-
Bil. N:o 4 till Bev.-Utsk. Skrifvelse, N:o 6.
7
hetsinnehafvare i länet öfverlåtas. Tillverkningsrätt för lägenheter, hvarå
anbud ej skett eller varit antagliga, ulbjudes sedan genom ny auktion till
joidegare å andra orter utom länet. Vid pröfning af anbuden åligger vederbörande
i allmänhet att tillse det ej alltför stora brännerier uppkomma
eller, genom den sålunda sammandragna branvins-tillverkningen, större produktion
å ett ställe medgifves, än ortens behof kan anses fordra.
De inom Wiborgs län anlagda större brännerier må under vissa vilkor
fortfara; dock att, sedan deras tillverknings-qvanlum blifvit utredt, de
underkastas en lämplig afgift, i enlighet med denna författnings grunder.
Yid hvaije bränneri tillätes nyttjande af serskild distillerings-panna,
på sätt och vilkor 1800 års förordning innehåller.
Tillverknings-tiden med redskap af l:a klassen såsom hitintills, eller
en månad om hösten och tvänne om vintern. Men tillverkningen, såväl
den, som grundar sig å icke mindre än 5 sammanslagna mantal, som den
hvilken, med undanlag af den ofvannämnde äldre redskapen, försiggår med
annan redskap än den med normalformen öfverensstämmande, inskränkes
lill tiden från den 15 Januari till den 15 April.
Bräll vins-bränning i städerna i enlighet med 1800 års författning,
antingen i ett sammansatt verk, eller af hvarje dertill berättigad stadens invånare.
1 sednare fallet får endast begagnas pannor af första klassen. För
ile sammansatta brännerierna gäller, angående pannornas storlek och beskaffenhet,
hvad ofvan hit tillämpligt föreskrifvits; och är för dessa brännerier
serskild tabell uppgjord, som utvisar den pannerymd af 2:dra, 3;dje
och 4:de klassernas redskap, som motsvarar hvarje tiotal kannors pannerymd
i lista klassen.
Bränvins-brännings-afgiftev:
Afgiften beräknas, i enlighet med 1800 års författning, efter mantal och
den dermed förenade bränningsrältighet, sålunda, enligt deröfver uppgjord
tabell:
1
24
mantal 1 lisp.
torr
råg,
t
1 6
— K —
—
—
1
i 2
— 2 —
—
—
1
8
0.
- ~
s. v. progressive
till
—
H
— 45 —
—.
•
H
— 46| —
—
5
48 —
—
8
Bil. N:o 4 lill Bev.-Utsk, Skrifvelse, N:o G.
hvarefter afgiften ökes efter beräkning af 12 lispund för hvarje helt mantal
utöfver fem.
De lägenheter, som hafva sig åsatt sådana bråk af mantal, för hvilka
brännings-afgiften icke finnes i tabellen jemtll utsatt, beräknas till närmaste
högre mantal eller mantalsbråk.
Bränneriet-, grundade på liera lägenheters sammanslagna rättighet, betala
afgiften med summan af de afgifter, som för hvarje al de sammanslagna
lägenheterna böra erläggas, utom i det fall, då hemmansdelar i ett och
samma mantal eller i samma by, sorn förut varit brukade af serskilda egare,
blifva sammanslagne och af en egare brukas.
Vid afgiftens erläggande för bränningsrällighet, ulöfvad i enlighet med
1800 års förordning, kommer det uti denna förordning medgifna förhållande.
, att den må utgöras antingen in natura eller i penningar efter markegång,
äfven hädanefter att tillämpas, men för annan lägenhets öfvertagna
bränningsrätt, ehvad den är grundad på auktions-inrop, enskildt köp eller
sammanslåendet af flera egna, inom samma län belägna, lägenheters rätt,
skall afgiften ovilkorligen utgå i penningar efter årets verkliga markegångspris.
Sammandrag af författningarna rörande bränvinsbränning och
försäljning i Ryssland.
J) Om b r ä n v i n s b r ä n n i n g.
Bränvinsbränning bedrifves i Ityssland både på kronans och enskilde
personers brännerier.
Om enskildes brännerier.
a) 1 stora eller egentliga Rysslands Gouvernementer och Kaukasiska
provinsen.
Rättighet alt tillverka bränvin ega: adelsmän, tjenstemän med rang
samt kolonister, som derå erhållit serskildt privilegium.
Enskildt bränneri är ej tillåtet, om derå ej tillverkas årligen åtminstone
2000 vedro (en ved ro = 4| kanna).
Bränvins-tillverkning på enskildt bränneri får bedrifvas endast i följande
fall: 1)
Bil. N:u -1 till B ev. Utsk.-Skrifvelse, A':o 6.
8
1) då egaren genom kontrakt, afslutadt uti kameral-hofvet, förbundit
sig att leverera sprit eller bränvin till kronans magazinerj!
2) då bränvin levereras åt bränvinsförpaktare utom stora Ryssland,
enligt de grunder, som äro fastställde i förpaktnings-vilkoren;
3) då bränvin utskeppas utomlands, på beställning af handelsm ani
Archangel, Astrakan, S:t Petersburg och Narva.
Egare af bränvinsbränneri bör underrätta landtpolisen om tiden,
då bränningen börjar och slutar,' äfvensom å tillverkningsbeloppet inlemna
till polisen uppgift för att meddelas förpaklaren.
Enskildt bränneri, som icke är förbundet leverera bränvin till kronan,
förpaktare eller för utskeppning, förseglas med krono-sigill, så att derå
någon bränvinstillverkning ej må ega rum.
b) 1 Siberien och ät killiga privilegierade gouvernemen'er:
Rättighet alt tillverka bränvin i Siberien tillkommer adelsmän å deras
gods. Bränvins-bränning1 eger derstädes rum endast för leverans åt
förpaktare.
I gouvernementerne Kiew, Charkow, Pultava och Tschernigow, äfvensom
nya Ryssland, är godsegarne tillerkänd rättighet att bränna bränvin
på sina gods.
I vestra gouvernementerne och östersjö-provinserne tillkommer denna
rättighet:
1) godsegare uti deras byar och köpingar;
2) på kronans bebodda gods, de personer, som för tiden innehafva
desamma.
Uti städerna i östersjö-provinserne och gouvernementerne Wilna och
Grodno och på tvänne versts afstånd kring staden, äfvensom i staden Narva,
ega sladsinbyggarne rättighet att bränna bränvin.
1 Bessarabien få godsegarne bränna bränvin uti sina byar och köpingar.
Alla förenämnde personer i de privilegierade gouvernementerne tillåtas
bränna bränvin, såväl för eget behof sorn för tillåten försäljning och
leverans till förpaktare, samt i östersjö-provinserne jemväl för leverans lill
kronan.
Godsegare i de privilegierade gouvernementerne må antingen sjelf
bedrifva den honom medgifna brän vins-bränningen, eller utarrendera den
åt annan person, som dertill eger rättighet.
Bih. till R. St. Brot. 1847 ^ 1848. 5 Sami. 1 Åfd. 2 Hafi. 2
10
Bil. N-‘o 4 till Bev.-Utsk. Skrif reise, N:o G.
B) O m B r ä n v i n s - f ö r s ä 1 j n i 11 g.
Rättigheten alt försälja bränvin ulbjudes i allmänhet på offentlig
auktion lill förpaktning för kronans räkning.
Accis erlägges lill kronan:
a) för rättigheten alL bränna och försälja bränvin uti städerna i östersjöprovinserna
och gouvernementerne Wilna och Grodno samt i staden
Narwa.
Accisen uppbäres antingen 1) af kronans tjenstemän, 2) genom förpaktning,
eller 3) genom slädernes styrelse.
Då accisen är förpaktad eller uppbäres af kronans tjenstemän, tillfaller
en del deraf staden, enligt regeringens serskilda bestämmande.
Uppbäres åter accisen genom städernas styrelse, så bestämmes en
viss summa för året, hvilken bör erläggas till kronan.
b) För bränvinsförsäljning i de vestra gouvernementerna och östersjöprovinserne,
uli enskilde personer tillhörige byar och köpingar, å kronans
bebodda jord och i kossack-byar. Denna accis utgör 58 kopek silfver för
hvarje mantalsskrifven person.
c) För ställen der starka drycker försäljas i minut, såsom värdshus,
krogar och gästgifvaregårdar m. fl. uti de gouvernementer, der fri bränvinsförsäljning
eger rum. Tillstånds biljetter härtill ulgifvas af kretsränlerierna.
I följande gouvernementer eger fri bränvinsförsäljning rum, nemligen
Pultava, Tschernigow, Charkow, Kiew, Wolhynien, Podolien, Minsk, Mobilew,
Witebsk, Wilna, Grodno, Cherson, Jekaterineslaw, Krim, Estland, Liffland
och Kurland samt provinserne Bjaslostock och Bessavabien.
Rättighet till försäljning af bränvin, ulan ali afgift, ega endast a)
i nya Rysslands gouvernementer och Bessarabien godsegare i deras byar och
köpingar; kolonister på deras boningsort, på viss tid eller för alltid, allt efter
de dem nådigst förunnade privilegier; b) uti Svarta-hafs- och Donska
kossackernas land, här-sty reiser ne.
Judar, sorn äro jordbrukare, få ej försälja bränvin.
STOCKHOLM, ei,mén & granbergs tryckeri, 1848.
Bil. AT;o 5 till B ev. Utsi. Skrifvelse, N:o 6.
1
Litt. G.
Protokoll, hållet i kommittén till utarbetande af förslag till
förändrade stadganden om brunvinsbrunningen i riket
den 21 Juli 1847.
Närvarande:
Herr Presidenten och Kommendeuren med stora korset m. m. Skogman.
Herr Kammarherren Friherre Raab.
Herr Kammar-rättsrådet Södergren.
Herr Professor Pasch.
Herr Riksgäldsfullmäktigen Norberg.
S. D. Justerades de af kommittén utarbetade förslag till förordningar angående
tillverkning och försäljning af bränvin och afgåfvos dervid af Friherre Raab,
Herrar Södergren, Pasch och Norberg, bilagde serskilde yttranden och reservationer.
Ut supra
Victor Melin.
Reservation:
Ehuru jag hufvudsakligen instämt i de åsigter, som inom kommittén gjort
sig gällande, hyser jag dock en, från majoritetens beslut i vissa delar skiljaktig,
mening, den jag underdånigst vågar framställa.
1 afseende på det af kommittén föreslagna minimum och maximum för fabriks
bränneriers
storlek.
Kommittén har föreslagit, att ingen bränvinsbränningsfabrik må tillåtas af
mindre storlek, ari en efter eldyta beräknad afverkning af minst 32,400 kannor
på sex månader.
Jag anser detta minimum vara alldeles för högt och innebära en motsägelse
till kommitténs i dess motivering uttalade åsigt, att bränvinsbränningen, likasom
all annan näring, hvilken ej hämmas af onaturliga band eller framdrifves af orättvist
gynnande fördelar, af sig sjelf drager sig till de trakter och ordnar sig i det
skick, hvaruti den med största fördel kan bedrifvas.
ltih. till II. St. Prof. 18{7 och 1848■ 5 Sami. 1 Afd. 2 Helft. 4
2 Bil. N:o 5 till B ev. Utsi:. Skrifvelse, N:o 6.
Der lokala förhållanden äro gynnsamma för stora anläggningar, skola, såsom
kommittén antydt, tvifvelsutan de stora fabrikerne småningom uttränga de mindre,
utan behof af förbud för dessa sednares tillvaro — ett förbud, som vore orättvist
emot de många bränneriegare, som redan gjort sina anläggningar med beräkning
på större afverkning, än med den enkla 63 kannors pannan kan medhinnas, meri
dock på vida mindre än 30,000 kannor — ett förbud, som ofelbart skulle föranleda
mången att utvidga sin bränvinsbränning utöfver de gränser, han ämnat,
men ännu flere att i ett ökadt antal af små brännerier fördela densamma, hvilket
åter skulle motverka det syfte, som kommittén i sina motiver uppgifvit sig
ega, nemligen befrämjandet af näringens koncentrerande i större verk å alla orter,
der sådant med fördel kunde ske.
Minimum för fabriksbränning i Preussen är en daglig inmäskning af 260
kannors kar-rymd, i Dannemark af 360 kannors kar-rymd, och mig synes, att, då
man här i landet med afseende å den vid sidan stående husbehofsbränningen väl
kan bestämma ett högre minimum än i dessa länder, man dock bör stanna vid
den gräns, der anläggningen redan utmärker en större rörelse, än som skäligen
kan betraktas såsom ett bihang till jordbruket, och der arbetspersonalen redan
erfordras så stor, att de kontroller, sora vinnas genom närvaron af flere arbetare
i bränneriet, äro att påräkna. Af dessa skäl har jag föreställt mig, att minimum
för bränvinsbränningsfabrik ej bör bestämmas högre än till circa 12,000 kannors
årlig tillverkning, som jag, enligt hvad här nedan skall utvecklas, vill uttrycka
med inmäskning hvarje söcknedag af minst 730 kannors kar-rymd.
Kommittén har såsom maximum för bränvinsbränningsfabrikers anläggning
föreslagit en tillverkning på sex månader af 162,000 kannor bränvin.
För att underhålla en så stor brännerirörelse med potates, skulle erfordras
circa 20,000 tunnor, eller vida mer, än i de alldra flesta orter i landet skulle
kunna hopsamlas på så liten yta, att icke transportkostnaden för denna tunga
vara skulle alltför mycket öka tillverkningskostnaden. Anläggningen af så stora
brännerier skulle således icke bära sig på landet, men deremot och så vidt bränvinsbränningen
af säd kan konkurrera med den af potates, vara fördelaktigare i
städerna, serdeles i Stockholm, der sädesdrank genom de höga mjölkpriserne kan
fördelaktigare än annorstädes tillgodogöras. Jag tviflar, att det skulle vara någon
vinst för samhället att, med undertryckande af potatesbränning på landet, befrämja
sädesbränning i städerne, och derföre har jag ansett, att maximum för fabrikers
tillverkning bör begränsas till circa 96,000 kannor, som jag vill uttrycka
med daglig inmäskning af högst 6,000 kannors kar-rymd.
Bil. IS:o 5 till Bev. Utsi. Skrifvelse, l\:u 6.
3
1 afseende på sättet alt beskatta fabriksbr anning en.
Kommittén har föreslagit, att ytan af den bränvinspanna eller ångkittel, som
omedelbart vidröres af eld, skall antagas till mätare för redskapens afverkningsförmåga,
och således efter sitt qvadratinnehåll beskattas.
Ehuru jag erkänner detta beskattningssätt vara enkelt och oförtydbart och
ehuru jag hvarken saknar förtroende lill den utmärkte vetenskapsman, som förelagt
kommittén detta förslag, eller tillåter mig tvifla på de vetenskapliga beräkningar,
hvarpå det hvilar, har jag dock ansett mig förfara försigtigast, då jag gifvit
företrädet åt en förut i andra länder antagen och försökt beskattningsgrund.
Min betänklighet må visserligen kunna tillskrifvas bristande insigter i ämnet, och
det torde förlåtas, att jag hyser en viss farhåga att antaga, och isynnerhet att
såsom lagstiftning för ett helt folk föreslå bestämmelser, dem jag icke fullt förstår,
och som sakna erfarenhetens vittnesbörd, men om jag också kunde för mig
undanrödja ali misstanka, att icke uppfinningsförmågan möjligen skulle kunna gifva
åt den från hvarje qvadratfot eldyta utvecklade gifna qvantitet af ånga, förmågan
att skilja spriten från en större qvantitet af mäsk, än vetenskapen nu beräknat,
qvarstå dock i min föreställning de oundvikliga följder af detta beskattningssätt,
dels att, då hvarje bränvinsbrännare, för att frambringa största qvantitet ånga, ville
utsätta hela eldytan för skarp låga, skulle ock mycket mer bränsle och det af
bästa qualité till bränvinsbränningen åtgå, än hittills skett för lika afverkning.
Möjligen skulle ock bruket af Engelska stenkol uttränga bruket af ved eller bränntorf;
dels att nästan alla nuvarande större bränneriidkare skulle föranlåtas att göra
nya redskap eller åtminstone nya ångkittlar, hvilka sednare, såsom hittills icke beskattade,
vanligen varit tilltagna i storlek vida öfver behofvet. Ångkitteln utgör
dock den dyrbaraste delen af ett bränneri-inventarium.
Af dessa skäl har jag gifvit företrädet åt det beskattningssätt, som följes i
Österrike, Preussen, Sachsen, Mecklenburg, Dannemark med flera länder, nemligen
beskattningen efter rymden af hvarje inmäskning.
För denna beskattningsgrund talar dels den omständighet, att den kan införas,
utan alt påkalla stora eller kostsamma förändringar af nuvarande brännerier;
dels att en bränneriegare kan, utan all annan kostnad än för förseglings verkställande
eller brytande å en del mäskekar och jästkäril, inskränka eller åter utvidga
sin bränvinsbränning för den eller de kalender-månader, han det önskar, dels
ock att, då bränneriegaren får inrätta sin bränvinsbränningsredskap af hvilken
storlek och beskaffenhet som helst, kan han undvika det för arbetsfolket, åtminstone
fysiskt, skadliga nattvaket, och likväl hinna att förvandla bränvinet till sprit,
4 B il. N:o 5 till B ev. Utsk. Skrifvelse, N:o 6.
hvarmed Sverige, då dess årliga spannmålsproduktion öfverstiger dess konsumtion,
kan och bör konkurrera på verldsmarknaden.
Mot denna beskattningsgrund kan visserligen invändas, att, då mäskens rymd
beskattas, söker bränvinsbrännaren med biträde af vetenskap och uppfinningsförmåga
att bringa inmäskningarne till jäsning med en mycket mindre tillblandning
af vatten, än man hittills anat, och således afverkar han ur ett visst mått karrymd
mera bränvin, än lagstiftaren förmodat. Så har skett i Preussen. Men der
har man också ökat beskattningen, sedan den tjocka mäskningen börjat blifva
allmän. Om man nu vid denna beskaltningsgrunds införande här i landet, gör
sin beräkning efter den tjockaste mäskning, som man med här kända jäsningsmedel
anser förenlig med full afkastning i bränvin, bör något betydligt misstag
ej cga rum.
Skulle nya, ännu okända, utvägar alt utdraga spriten ur säd eller potates
uppfinnas, som paralysera mäskbeskattningen, måste, ehuru skadliga alla omvexlingar
i näringslagstiftningarne äro, ett annat beskattningssätt då antagas.
Vidare kan man med mycket skäl invända mot denna beskattningsgrund, att
alla den åtföljande kontroller äro för bränneri-idkareu besvärliga, och att förbrytelser
dock skulle spårlöst kunna ega rum. Jag erkänner visserligen, att mäskekarens
beskattning kräfver många föreskrifter, som taga bränvinsbrännarens omtanka
i anspråk, men de äro ingalunda af invecklad art, eller i någon mon svåra
att iakttaga, ej eller hinderliga för näringens utöfning. Det torde då ej få au
ses
för mycket fordradt af denna näringsidkare, att han skall på förhand utstaka
sitt arbete och sedan efterlefva den ordning, han sjelf åt sig uppgjort. Med en
sålunda föreskrifven arbetsordning, med föreskrift, att alla mäskekar skola vara af
lika stort kubikinnehåll och att hvarje söknedag lika många tillmäskningar skola
verkställas, tror jag, att i större brännerier, der alltid flera personer äro sysselsatta,
hvilka omöjligen kunna af bränneri-idkaren med någon säkerhet bindas till
tystlåtenhet, öfverträdelser af författningen ej ofta skola förekomma. Om öfverträdelse
bestraffas med redskapens förlust och höga böter, torde äfven den mindre
ärligt sinnade, af fruktan för följderna, afhållas från dylika försök, helst tillmäskningar
i annan ordning, än uppgifvet är, ej kunna döljas, om beslagare skulle besöka
bränneriet.
Att här motivera alla de serskilta föreskrifter, som jag tillåtit mig föreslå
för vinnande af nödig kontroll vid mäskekarsbeskattningen, skulle leda till alltför
stor vidlyftighet. De flesta äro hemtade från andra länders bränvinsbränningslagstiftning
och deras ändamål inses lätt af den, som förstår näringens praktiska
utöfning och vill förstå behofvet att förebygga underslef.
Bil. N;o 5 till B ev. Utsi'. Skrifvelse, N:o 6 5
Dä det torde förefalla öfverflödigt, att bränvinsredskap och käril, som ej begagnas
för jästs eller mäsks inrymmande, skola mätas och stämplas, har jag till
försvar för mitt förslag i denna del ansett mig böra dels uppgifva, att en sådan
föreskrift eger ock rum i andra länder, der mäskbeskattning är antagen, dels att
närvaron i bränneriet af en för dess drift öfverflödig ostämplad och obestämd
mängd af redskap och käril skulle möjligen kunna missbrukas till inrymmande al
mäsk under jäsningstiden, och måste derföre förekommas.
Med antagande, såsom kommitteen föreslagit, af 2 sk. 8 rst. banko för
hvarje kanna bränvin, som afverkas, har jag ansett, att en beskattning af 3 rst.
banko för hvarje kanna kar-rymd, som inmäskas, skulle, så nära man skäligen kan
komma sanningen, just uttrycka detta skattebelopp per kanna tillverkadt bränvin.
Till jäsrum i karen erfordras, såsom ock i Preussen är föreskrifvet, Vio af karets
rymd. Då detta fråndrages, äro för hvarje kanna bränvin beräknade 92/3 kannor
mäsk, som efter sädens eller potatesens olika beskaffenhet ungefär motsvarar 3'/>
till 4 delar vatten till en del torrt ämne, då man öfver hufvud räknar 1 Vi kanna
bränvin af hvarje lispund sädesgröpe och l/2 kanna af hvarje lispund potates.
Den afvikelse från kommitteens förslag, som jag här ofvan antydt, rörer visserligen
endast serskilt underordnade delar af detsamma, men inverkar dock så
på uppställningen af de serskilta bestämmelserna, att jag trott mig böra närmare
åskådliggöra min mening med det serskilta förslag till alla de <§ §, som röra fabriksbrännerierna
och jemväl till åtskilliga § § »om mätning och stämpling» och
»om redskapens försegling,» hvilka § §, såsom en följd af mäskens beskattning,
skulle antingen tillkomma eller få en förändrad lydelse. Föreskrifterna i afseende pä
ansvarsbestämmelserna och förordningens efterlefnad måste, om mäskekars-beskattningen
blefve antagen, omarbetas och lämpas derefter, men jag har icke tilltrott
mig, i saknad af dertill erforderliga juridiska insigter, på egen hand härtill kunna
uppgöra tillförlitligt förslag.
A. Raab.
3:dje Klassen. Bränvinsbränning såsom, fabriksrörclse.
§ 20.
Bränvinsbränning i 3:dje klassen såsom fabriksrörelse må såväl på landet
som å stadsgrund, utan hänsigt till innehafvande jord, utöfvas af hvarje välfrejdad
person, som dertill erhållit tillstånd af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.
(i Bil. N:o 5 till Bev. Utslc. Skrifvelse, JV.-o 6.
Fabriksbränneri å stadsgrund vare underkastadt vederbörande myndighets
föreskrift, i afseende på snygghet och försigtighetsmått mot eldfara, såsom i 15
.§ säges.
§ 21.
I ansökning om tillåtelse till anläggning af fabriksbränneri bör sökanden uppgifva
stället för anläggningen, jemte antal och storlek af de miiskekar, han der
ämnar begagna. Malle,s denna ansökning, ingifve han derefter till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande fullständig skriftlig uppgift, åtföljd af vederbörliga mätningsoch
stämplingsbevis, så väl å de mäskekar och öfriga käril, som ock å de bränvinsbrännings-redskap,
som skola i bränneriet begagnas, och enligt nästföljande §
liro mätning och stämpling underkastade. Finnes vid granskning af dessa handlingar
hinder för tillstånd till fabrikens drift icke möta, utförde Kongl. Maj:ts
befallningshafvande sådan tillståndsresolution.
§ 22.
I fabriksbränneri äro följande käril och redskap underkastade mätning och
stämpling:
Mäskekar, jästkäril, förmäskare eller tillmäskningskar, svalskepp, mäskreservoire
till mottagande af fardigjiista mäsken, kar eller käril för vattenkokning,
kar eller käril för potateskokning, vattenreservoirer, bränvinsbrännings-redskap
för eld eller ånga, serskild ångpanna, der sådan finnes för potates- och vattenkokning
eller för drifvande af machin, gryta eller kittel, samt stöpkar för maltberedning.
Käril af mindre kubikinnehåll än 7Va kannor, såsom dragkannor, baljor, ämbar
och stäfvor, äro ej underkastade mätning och stämpling; icke heller bränvinsfat.
Utom ofvan uppräknade, få ej i bränneriet finnas några käril af beskaffenhet
att deri kunna förvara flytande ämne.
§ 23.
Mäskekaren må ega hvad form, och vara gjorda af hvad ämne som helst,
men böra alla vara af alldeles lika kubikinnehåll, vid påföljd, att beskattningen beräknas
för alla lika hög som för det största i bränneriet.
Mäskekar af mindre rymd än 750 kannor få ej till begagnande uppgifvas.
Hvarje mäskekar skall, utom ofvan föreskrifne stämpling, förses med stora,
tydliga, inbrända eller inslagna siffror, utmärkande deras nummer från och med 1
till och med det högsta antal kar, som i bränneriet finnas, utider iakttagande
deraf, alt karen numereras i den ordning, de stå bredvid hvarandra.
Bil. N:o 5 lill Bev. Utsi. Skrifvelse, N:o 6.
7
§ 24.
I fabriksbränneri måste å hvarje söknedag i en kalendermånad inmäskas
eller tillsättas ett lika antal kar.
Fabriksidkaren måste således erlägga afgift för inmäskning hvarje söknedag
af minst 750 kannor i ett kar, och får ej anmäla sig till att verkställa inmäskning
å hvarje söknedag af mer än högst 6,000 kannors karrymd i ett eller fördelade
i två, tre, högst fyra kar.
§ 25.
För inmäskning af ett kar hvarje söknedag får ej finnas flera än högst fyra
mäskekar i omgången, hvaraf följer, att för daglig inmäskning af två kar må användas
högst åtta, för daglig inmäskning af tre kar högst tolf, och för daglig
inmäskning af fyra kar högst sexton mäskekar, hvilket är det största antal, som
får finnas i något bränneri.
§ 26.
Vid inmäskningarne iakttages, att, då bränvinsbränningen börjar, eller, efter
det att bränneriet längre eller kortare tid varit under försegling, ånyo företages,
sker första tillsättningen i karet N:o 1, den andra i karet N:o 2, o. s. v. till
och med högsta numret i bränneriet, hvarefter åter börjas med karet N:o 1, o. s. v.
§ 27.
Tillmäsknings-arbetet, hvilket anses börja med målning eller krossning af
potates, der sådan till bränvinsbränningen användes, eller, der säd dertill begagnas,
med syftning af gröpet, får ej företagas tidigare än klockan 4 om morgonen
eller sednare än klockan sju om aftonen.
§ 28.
I bränneriet må ej finnas mer än en förmäskare eller käril, i hvilket tillmäsknings-arbetet
verkställes. Det får ega hvad form som helst, men ej i rymd
innehålla mer än tvåtredjedelar af hvardera mäskekarets, och deri får mäsk ej
afsvalas eller jästas.
§ 29.
Af jästkäril får i ett bränneri finnas: 3 jästtinor för hvarje kar, som dagligen
inmäskas; de må ej innehålla hvardera mer än högst Vi6 af mäskekarets
8 Bil. N:o 5 till Bev. Utsi-. Skrifvelse, N:o 6.
rymd; en eller flera tinor för bevarande af moderjäst må finnas, men ej tillsammans
innehålla större rymd än högst Vio af samtlige tillåtne jästtinor; samt ett
har eller käril för att deri »göra upp» jäst straxt före dess begagnande till mäskens
jästning. Det må ej innehålla mer än högst '/io af hvardera mäskekarets
rymd.
Just kärilen få icke användas för andra ändamål, än beredning af den jäst,
som vid tillsättningarne skall begagnas.
§ 30.
Mäskreservoiren får ej innehålla större rymd, än högst lika med ett af mäskekaren,
och endast användas för emottagande af färdigjäst mäsk från mäskekaren.
§ 31-
Svalskepp, kar till vattenkokning, stöpkar för maltberedning, äfvensom vattenreservoirer
må finnas till ett för bränneri-inrättningen behöiligt antal och storlek,
men de få icke begagnas för något annat ändamål, än det, deras benämningar
tillkännagifva.
§ 32.
I fabriksbränneri får finnas ett eller högst tvänne bränvinsbrännings-redskap
af hvad form och storlek som helst, att drifvas med eld eller ånga.
§ 33.
Oberuknadt den eller de ångpannor, som tillhöra bränvinsbrännings-redskaperne,
får en serskild ångpanna, äfvensom en kittel eller gryta, utan inskränkning
i form eller storlek, i bränneriet finnas, meii ej liera af någotdera slaget.
S 34.
En bestyrkt afskrift af Kongl. Maj:ts befaliningshafvandes tillstånds-resolution
för bränneriet samt af den till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inlemnade
förteckning på alla derstädes befintliga stämplade käril och redskap, skola, jemte
denna förordning, i bränneriet ständigt finnas anslagne på sådant ställe och sätt,
att innehållet väl kan ses och läsas.
§ 33-
I bränneriet skall alltid finnas en fullständig journal, i enlighet med bilagdt
formulär, som, med utsättande af mäskekarets nummer, datum och dag i veckan,
upptager
Bil. N:o 5 till B ev. Utsi. Skrijvelse, N:o 6. 9
upptager hvarje gjord inmäskning och de ämnen, sorn dertill begagnats. Kolumner
inrättas såväl för averkningen, den det likväl beror på bränneriegareu att
införa eller ej, som ock för anteckningar af den eller dem, som behörigen visitera
bränneriet.
§ 36.
Minst en vecka före ingången af den till bränvinsbränning tillåtna månad,
då fabriksidkaren vill företaga bränvinstillverkning, skall han i tredubbla exemplar
å tryckta blanketter, i enlighet med bilagde formulär N:o 1, till kronouppbördstnannen
i orten afgifva fullständig anmälan för en kalendermånad i sender af det
antal kar, som han ämnar hvarje söknedag under månaden låta inmäska. Denna
anmälan skall utvisa numret eller numren å det eller de kar, som skola dagligen
inmäskas, med alltid lika många för hvarje söknedag.
Vid samma tillfälle, som denna anmälan göres och med anteckning å densamma,
inbetalar fabriksidkaren till kronouppbördsmannen förskottsvis afgiften för
de anmälda inmäskningarne.
Vill fabriksidkaren göra sådan anmälan för flera månader, vare det honom
obetaget, då den åtföljes af belöpande afgift.
Ett exemplar af denna anmälan återlemnar kronouppbördsmannen till fabriksidkaren,
försedt med qvitto å den erlagda afgiften; det andra exemplaret öfversänder
han till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och det tredje förvarar han sjelf.
Det till fabriksidkaren återlemnade qvitterade exemplaret af anmälan eller
ock vidimerad tydlig afskrift deraf, äfven på tryckt blankett, skall alltid finnas i
bränneriet uppsatt å samma ställe, som de i föregående § påbudne anslagen.
§ 37.
Afgift för bränvinsbränning i denna klass erlägges förskottsvis, på sätt ofvan
stadgadt är, med 3 rst. banko för hvarje kanna mäskerymd, som inmäskas
och kommer således att minst utgöra för hvarje söknedag i månaden 3 rtdr 43
sk. 6 rst. banko, motsvarande minsta lodiga inmäskning af 750 kannors karrvmd.
§ 38.
Vill fabriksidkare utvidga bränuerirörelsen inom det i § 24 medgifna omfång,
antingen genom begagnande af större eller tillägg af liera mäskekar, ege
han att derom hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande göra anmälan, och foge dervid
förnyad uppgift på samtlige både förut varande och tillkomna redskap och
käril, på sätt i 21 § föreskrifves.
rith. Ull R. St. Prot. 1847 och 1848. 5 Sami. 1 Afd. 2 Baft. 2
10
Bil. N:o 5 till Bev. Utsi. Skrifvelse, \ :o fy.
§ 59.
Om förändring annorledes i bränneriet företages, genom ändring till form,
storlek eller antal af de bränvinsbrännings-redskap eller käril, som äro uppgifna
att der finnas och äro stämpling underkastade, bör skriftlig ansökan derom, med
vidfogande af det förändrades eller nya mätnings- och stämplingsbevis hos Kongl.
Maj-ts befallningshafvande göras minst en vecka, förrän ändringen sättes i verket,
och tillståndsresolutionen, säsom § 34 föreskrifver, i afskrift biläggas de öfriga
anslagen.
Dä, i stället för äldre behörigen uppgifne käril eller redskap, nya anskaffas,
hvilkas dimensioner och rymd äro, enligt af justerare påsatt stämpling, lika med
de förras, må de begagnas utan föregången anmälan, sedan de äldre blifvit från
bränneriet flyttade eller gjorda obrukbara.
§ 40.
lista mom. Bränvinsbrännings-redskap i denna, liksom uti I:sta och 2:dra
klasserna, skall vara under försegling å de tider, då bränvinsbränning der ej får
utöfvas.
v 2:dra mom. Vill bränneri-idkare, som erhållit Kongl. Maj:ts befallningshalvandes
tillståndsresolution att hvarje söknedag tillsätta 2 eller flera kar under en
eller flera tillstundande kalendermånader, med ett elier flera kar minska den dagliga
tillmäskningen, ege han dertill rätt; men då skolade mäskekar, som genom denna
inskränkning i bränvinsbränningen öfverskjuta det antal, som enligt § 25 är fabriks-idkaren
tillåtet att i förhållande till den dagliga inmäskningen begagna,
antingen flyttas från bränneriet, eller ock, om han önskar, att de der skola qvarstanna,
förses med vederbörlig försegling; likaså förseglas under samma tid de
jästtinor, som genom inskränkningen öfverskjuta det tillåtna antalet.
3:dje mom. Fabriks-idkaren skall, före ingången af den månad, då antingen
bränvinsbrännings-redskapen för inställande af all bränvinsbränning elier en del
af mäskekaren för inskränkning deri, skola ställas under försegling, göra skriftlig
begäran om förseglingsåtgärden hos den, som åligger densamma verkställa.
4:de mom. Då bränvinsbrännings-redskapen skola förseglas, verkställes denna
åtgärd ej förrän å sjette dagen af kalendermånaden näst efter den, då inmäskningar,
enligt gjord vederbörlig anmälan, finge i bränneriet verkställas, på det
fabriksidkaren må få tid att med bränvinsbrännings-redskapen afverka alla de iri
mäskningar,
för hvilka lian erlagt afgift.
Bil. N:u 5 till Bev. Utsi. Skrifvelse, N:o 6.
11
3:le mom. Då mäskekar skola förseglas, skall det alltid ske med dem af
högsta numrorna i bränneriet, och sådan försegling bör försiggå å första dag af
den månad, då de ej få till inmäskning användas, eller i händelse dessa kar då
stå fyllda med mäsk, å första dag, då de blifva tömda, hvilket måste inträffa sednast
å fjerde dagen af nästa kalendermånad.
% 4*
Vill fabriksidkare, som för en eller flera månader, på sätt föregående § föreskriiver,
inskränkt bränvinsbränningen, åter för en eller flera påföljande månader
utvidga den inom omfånget af den rätt, Kongl. Maj:ts befaliningshafvandes
tillståndsresolution lemnar, skall han, med företeende af del i 36 § omnämnda,
af kronouppbördsmannen qvitlerade, exemplar af anmälan, hos den, som förseglings—
bestyret åligger, begära förseglingens brytning, hvilket denne bör verkställa å 3:dje
dagen före ingången af den månad, dä karen få till inmäskning användas.
Underlåter vederbörande att bryta förseglingen inom utgången af den dertill
bestämda dagen, må fabriksidkaren sjelf bryta den i närvaro af Sä ne ojäfvige vittnen,
som kunna intyga, att den då var obruten.
§ 42.
Tillmäskningsarbetet får ej förrättas i något annat käril, än uti den dertill
uppgifna förmäskaren.
All inmäskning eller så kallad tillsättning i andra käril än de stämplade,
till bräuvinsbränning anmälde, mäskekaren, eller flera inmäskniugar i dessa kar,
än vederbörligen anmäldt är, vare förbjuden.
All utvidgning till rymd af de stämplade mäskekaren, utan vederbörlig anmälan,
vare likaså förbjuden.
Det vare jemväl förbjudet att genom beläggning af lösa kransar, vedträd,
tegelstenar, torf eller annorledes, tillfälligt öka mäskekarets höjd, för att under
jäsningen hindra mäsken att rinna öfver.
Mäsk må väl, om den under jäsningen vill rinna öfver karets bräddar,
flyttas uti det i nummerordning nästföljande till inmäskning anmäldta mäskekaret,
men ej annorledes upptagas, eller bevaras till jäsning under längre elter kortare
tid, i något annat större eller mindre käril.
§ 43.
Det vare förbjudet att till bränneriet föra, der bevara eller dei* afverka
mäskning, förbränna, eller lank, som icke blifvit berédd i de Uti bränneriet varande,
dertill behörigen uppgifna, karil och redskap.
12 Bil. N:o 5 till B ev. Utsk. Skrifvelse, N:o 6.
§ 44.
Uti de intill bränneriet belägna hus, byggnader eller källare, som på något
sätt äro med bränneriet förenade, får icke finnas något kar eller käril, tjenligt att
berymma mäsk under dess jäsningstid.
Ej heller får någon underjordisk eller annars osynlig gjord gång eller rörledning
från annat äfven aflägse hus, tjenligt att derstädes hafva mäsk under jäsningstiden,
föra till bränneriet.
§ 45.
Tillmäskning uti dertill stämplade mäskekar får icke ske i annan nummerordning
eller på andra dagar, än vederbörligen anmäldt är, äfven om det anmälda
antalet inmäskningar ej skulle dermed öfverskridas.
Skulle hinder möta för inmäsknings verkställande i uppgifvet kar å anmäld
dag, blifver det bränneri-idkarens förlust, och karet måste stå obegagnadt, tills den
dag åter infaller, på hvilken det får i sin angifna nummerordning ånyo till inmäskning
användas.
%. (§ 28-34.)
Föreskrifter i afseende på bränvinsbr anning sredskapens mätning och stämpling.
§■ (S 35.)
A redskapen för 3:dje klassens panna, hatt med fast eller löst .ångrör, afkylningsredskap,
mäskvärmare och rektifikationsapparat.
§• (§ 36, 37.)
§• (S 38.)
Vid mätning af all bränvinsbränningsredskap, skall redskapet med alla dess
tillbehör uppvisas och hvarje af de enligt 35 § mätning underkastade delar med
vatten uppmätas till öfversta kant eller läckande brädd, utan något afdrag för atelier
tilloppsrör eller andra inrättningar. Den fals å hatten, som är ämnad att
nedskjutas i pannan, ingår likväl ej i mätningen till större del, än hvarmed den
öfverskjuter 1 */* tum.
Uppmätning af kar eller andra käril bör, då kärlets form det tillåter, ske
med måttstock och uträkning derefter göras af kubikinnehållet.
Bil. N:o 5 till Bev. Utsk. Skrifvelse, iV;o 6. 13
Skulle karets eller kärilets form vara af den beskaffenhet, att uträkningen
försvåras eller göres osäker, måste uppmätningen ske med vatten, likasom för
bräuvinsbränningsredskap är föreskrifvet.
Såväl alla uppmätte delar af bränvinsbränningsredskapen, som ock alla uppmätta
kar eller käril skola af justeraren stämplas, med utsättande af kannerymd,
årtal och initialbokstäfverna af hans namn samt stämplingsbevisets nummer.
Stämpling å trädkäril sker medelst inbränning å tjenligaste ställe på yttre
sidan.
Alla mäskekar skola, utom föreskrifne stämpling, förses med ordningsnummer,
såsom § 26 föreskrifver.
Dä redskap för 3:dje klassen är inrättad att drifvas med ånga, skall sådant
i beviset anmärkas.
§• (S 40-)
Kallas justeraren till sådan förrättning af enskild man, åtnjute han af denne
skjutsersättning och dagtraktamente, såsom gällande resereglemente bestämmer för
landtmätare samt enahanda arfvode för förrättningen, som då mätning och stämpling
ske i hans hemvist.
Kallas han samtidigt af flere, boende i samma stad, by eller grannskap,
tillkomme honom endast skjuts och traktamente såsom för en resa, jemte nyssnämnde
arfvode för förrättningen.
Ske mätning och stämpling å det ställe, der justeraren bor eller vistas,
uppbäre han för hvarje kannerum af de redskapsdelar och käril, han uppmäter
med vatten sex runst. banko, samt för dem han uppmäter genom uträkning, tolf
skillingar banko för hvarje, som innehåller 100 kannor och deröfver, samt utta
skillingar banko för hvarje mindre.
Justeraren skall, utan serskild lösen, aflemna mätnings- och stämplingsbevis,
serskildt å bränvinsbränningsredskap, innehållande noggrann beskrifning på redskapens
beståndsdelar och deras dimensioner, samt uppgift, till hvilken af de i denna
förordning bestämda klasser redskapen hörer, och serskildt i fråga om fabriker, å
alla i fabriken uppgifne stämpling underkastade kar och käril, allt i öfverensstämmelse
med bilagda formulärer N:o 2.
14 Bil. N:o 5 lill B ev. Utsi-. Skrifvelse, N:o (j.
Föreskrifter, i afseende pä bränvinsbrönningsredskapens försegling.
§• (§ 41.)
§■ (S 42-)
Det åligge dem, som förseglingen skola verkställa, alt, livar inom sitt distrikt,
utan föregången anmälan af panneegaren, med ledning af de till dem från
vederbörande mantalsskrifvare insända förteckningar och Kongl. Majits befallningshafvandes
dem delgifne tillstånds-resolutioner, i behörig tid försegla alla redskap,
som till bränvinsbränning begagnas i 1 och 2 klasserne, utan ock att, då de
kallas af bränvinsfabriksegare, verkställa försegling i fabrikcrne.
§• (S 43-)
Försegling af bränvinsbränningsredskap i lista och 2:dra klasserna. — —
För förseglings verkställande uti fabriksbränneri skall alltid fabriksidkaren sjelf
göra anmälan hos förseglaren, hvilken det åligger att derpå sådan anmälan i behörig
tid verkställa den försegling, som 40 § föreskrifver.
%■ (S 44.)
.§• (S 48.)
Mäskekar och jästkäril, som skola förseglas, böra af bränueri-egaren förses
med lock, som, genom en lika försegling med den för redskapen påbjudna, å
trenne eller flere ställen fästes vid kärilet.
Bil. N:o 5 till B ev. Utsh. Skrifvelse. N:o C. 15
JW 1.
A n mäla n
från undertecknads bränvinsbränningsfabrik vid för månad år
18 . . Fabriken drifves i enlighet med tillståndsresolution af
18 . . med mäskekar, hvardera stämpladt til! kannor, deraf hvarje söcknedag
tillmäskas kar.
a»
3
Dag.
1
dag
2
dag
3
dag
4
dag
5
dag
6
dag
7
dag
8
dag
9
dag
10
dag
11
dag
12
dag
15
dag
14
dag
15
dag
16
dag
17
dag
11!
dag
19
dag
20
dag
21
dag
22
dag
23
dag
2 4
dag
25
dag
26
dag
27
dag
28
dag
29
dag
30
dag
31
dag
Mäskekarens Nummer.
Summa.
Summa |
För ofvanuppgifne
jag med
sig till
I ! i I ! I I I I I I I I I I I
tillmäskningar af hvardera kannors karrymd får
för hvarje härmedelst förskottsvis inbetala afgiften, belöpande
banko. N N. den 18 . .
N. N.
Ofvanstående banko qvitteras
å N. N. kontor
i N. N. den 18 . .
N. N.
16 Bil. N:o 5 till Bev. Utsi. Skrifvelse, N:o 6.
M 2.
Formulär
för
Mätnings- och stäraplingsbevis å mäskekar och öfriga mätning och stämpling underkastade
käril i fahriksbränneriet vid
Ämnet, hvaraf
redskapen är
förfärdigad.
SS
O
O-.
sr _
CSC ^
O
3
3
re
re
5
3
UD
o.
F
os T3
3 3.
O 3
CD *=
T 3
E
*31
cr
ar y
as ~
re re
a re
o re
-s '
!
fot
dec.
tum
fot
dec.
turn
fot
dec.
tum
hvardera
st. mäskekar J¥i (alla lika)
st. dito M . . . .
N. N.
N. N.
(runda)
(ovalt)
00
00
00
0
0
0
00
00
00
0
0
0
00
00
00
0
0
O
000
000
st. dito M . . . .
(runda)
00
0
00
0
00
0
000
st. jäst-tina
dito . .
dito
N. N.
(runda)
(rund)
(oval)
00
00
00
00
0
0
0
0
00
00
00
00
0
0
0
0
00
00
00
0°
0
0
0
0
000
000
000
st. förmäskare
st. svalskepp
(rund)
(fyrsidig)
00
00
00
0
0
0
00
00
00
0
0
0
00
00
00
0
0
0
000
000
st. mäskreservoir
st. käril till vattenkokning . .
st. vattenreservoir
N. N.
N. N.
(rund)
(rund)
(fyrsidig)
00
00
00
00
0
0
0
0
00
00
00
00
0
0
0
0
00
00
00
00
0
0
0
0
00
00
000
st. dito
N. N.
(rund)
00
0
00
0
00
0
000
serskild ångpanna för . . .
st. gryta, (kittel), (inmurad) .
N. N.
N. N.
000
Ofvanstående käril (utan ångpannan), (grytan som är gjuten) stämplade med äsatta kannerymden
och min namnstämpel N. N. 184 .
N. N. den 184 .
NB. Käril af alldeles lika dimensioner kunna föras på samma rad. Radernas antal rättas
efter antalet käril af lika dimensioner.
Bil. N:o 5 till B ev. Utsk. Skrifvelse, N:o 6. 17
Sedan jag, under öfverläggningarne iuom den af Kongl. Majit i Nåder förordnade
kommitté för utarbetande af förslag till förändrade stadganden, angående
bränvinsbränningens utöfning här i riket samt grunderna för beskattningen ä
densamma, i vissa frågor förklarat mig icke biträda pluralitetens beslut, får jag
härigenom närmare utveckla mina åsigter i dessa frågor.
Uti min till kommittéen den 17 sistlidne Februari afgifne skrift har jag sökt
framställa bristerne i det närvarande sättet att efter pannerymden beräkna afgiften
för bränvinsbränningen, och i detsammas ställe föreslagit en på bränneri-apparatens
upphettningsyta grundad beskattning, hvilken jag anser vara lika tillämplig på den
större som på den mindre tillverkningen. Kommittéen, som äfven insett felaktigheten
af det förra, har antagit det sednare beskattningssättet för den högsta klassen
af bränvinsbränning, men deremot trott sig böra bibehålla pannervmdsafgiften
för de lägre klasserna, likväl med den väsendtliga förändring, att en viss form för
pannan blifvit föreskrifven. Genom denna sistnämnda åtgärd blifva gränsorna för
tillverkningsbeloppen onekligen mycket mera bestämda än de nu äro, likväl qvarstår
den ojemnhet i afgiften, som uppkommer deraf, att pannornas afverkningsförmåga
icke tilltager i samma förhållande som deras rymd, hvarföre de större
pannorna blifva för högt beskattade i jemnförelse med de mindre, så att, i andra
klassen den största, eller 63 kannors pannan, i verkligheten belastas med en nära
50 procent högre afgift för hvarje kanna tillverkadt bränvin, än den minsta, eller
20 kannors pannan. Detta har ock icke undfallit kommittéen, som likväl dels
befarat, att pannerymdsskattens utbytande emot beskattningen efter apparatens
största afverkningsförmåga kunde förekomma mängden såsom en orättvisa, då de
mindre pannorna hittills varit gynnade framför de större; dels afsett att genom de
mindre pannornas lindrigare skatt bereda en ersättning för den större arbetskraft
och vedåtgång, som de, i förhållande till de större pannorna, erfordra. Utan att
vilja ingå i någon undersökning om vigteu af förenämnde skäl, får jag dock yttra
den tanka, att det, i de fall, der en minskad afgift kunde finnas nödvändig, vore
lämpligare att medgifva en nedsättning af vissa procent under de efter den högsta
averkningen beräknade skattebeloppen, så att icke de grundtal, på hvilka hela
beskaltningssystemet hvilar, blefve rubbade. Detta sker likväl genom afgiftens bestämmande
efter pannerymden, utan afseende på upphettningsytan; och antagandet
af den i § 19 af kommittéens förslag uppställda tariff, som tillika förutsätter för
den enkla apparaten en mindre afverkningsförmåga, än den, som af mig blifvit beräknad,
skulle göra den olägenhet, som redan uppkommer af tvänne olika beskattningssätts
införande inom bränvinstillverkningen, ännu större, derigenom att
Hill. till R. St. Prof. 1847 9ch 1848. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 5
18 Bil. N:o 5 till B ev. Utsi. Skrifvelse, N:o 6.
dessa blefve oförenliga. Missförhållandet ökas ännu mera genom den olika afgiften,
som i 2:dra klassen blifvit bestämd till blott 2 sk., men i den 3:dje till
2 sk. 8 r:st. för hvarje kanna tillverkadt bränvin. Allt detta upplyses närmare,
om den högsta averkningen, hvilken jag ansett böra läggas till grund för afgift
ten, jemföres med den lägre, hvarefter förenämnde tariff är uppgjord. Enligt beräkning
efter upphettningsytan, kan en 20 kannors panna af den för 2:dra klassen
föreslagna formen tillverka 786, och en 63 kannors panna 1,688 kannor
bränvin i månaden, hvaremot kommittéen ansett den förra af dessa pannor kunua
gifva blott 400, och den sednare 1260 kannor bränvin på den nämnda tiden.
Skatten för den minsta pannan utgör, enligt tariffen, 16 r:dr 32 sk. banko och
för den största 52 r:dr 24 sk. i hvarje månad. Följaktligen, om icke afverkningsförmågan
hos 3:dje klassens redskap nedsättes i samma proportion, som i
2:dra klassen, så blir, i denna sistnämnda klass, skatten för hvarje kanna bränvin,
tillverkadt med en 20 kannors panna, egentligen blott 1 sk., och med en
63 kannors panna 1 sk. 6 r:st., då den i 5:dje klassen utgör 2 sk. 8 r:st. Bränvinstillverkningen
i denna sistnämnda klass synes knappt blifva möjlig under sådana
förhållanden, helst om tillika tages i betraktande, att den mindre bränneriidkaren
begagnar arbetare, som han i alla fall måste underhålla för sitt jordbruk,
och använder egna jordprodukter samt behöfver mindre kostsamma redskap och
byggnader, hvaremot den större tillverkaren, hvilken skall drifva bränvinsbränningen
såsom en fabriksrörelse, icke allenast behöfver dertill en serskild arbetspersonal,
utan äfven måste köpa råämnen och får vidkännas kostnaderna af en vida
dyrbarare brännerianlöggning.
Alla här antydda ojemnheter i bränvinsafgiften försvinna, om denna rättas
efter storleken af redskapens upphettningsyta. Med åberopande af min förut nämnda
skrift, hvaruti jag upptagit de allmänna grunderna för detta beskattningssätt, får
jag nu närmare utveckla desamma, med hänseende till de af kommittén antagna
båda lägre klasserna af bränvinsbränning. Jag har framställt de skäl, hvarföre
jag anser bränvinsredskapen böra vara af endast två slag, nemligen enkel, bestående
af blott en panna med kylare, och sammansatt, innehållande tillika sådana
anstalter genom hvilka mäskens uppvärmning och bränneriets rektifikation åstadkommas.
Hos båda dessa slags redskap beror averkningen på upphettningsytan,
hvarföre alla stadganden om pannans storlek och form, hvilka blifva likgiltiga,
komma att förfalla. Hvad deremot den enkla apparatens inrättning angår, böra
åtgärder vidtagas till förekommande af bränvinets rektifikation under sjelfva averkningen.
Utom de säkerhetsmått i detta afseende, hvilka jag i min förra skrift
uppgifvit, anser jag nödvändigt att stadganden införas angående såväl pannhatten
Bil. N:o 5 till B ev. Utsk. Skrifvelse, N:o 6. 19
sorn det från denne till kylaren gående ångröret, hvilka lätt kunna missbrukas
såsom rektifikationsanstalter. Ett icke ovanligt underslef är att gifva hatten form
af ett från pannans bröst uppstigande högt rör af tillräcklig yta för att condensera
och till pannan återföra en betydlig del af bränvinsångornas vattenhalt. Till förekommande
häraf kan föreskrifvas, att pannhatten skall vara cylindrisk och innehålla
högst 'Adelar af pannerymden, samt ej hafva större eller mindre diameter
än :i/4:delar af pannans, hvarjemte ångrörets diameter ej bör öfverstiga V8:del af
pannans, och dess inre knä ej vara beläget högre öfver hatten än hälften af samma
rörs diameter utgör.
För bränvinsbränningen i l:sta klassen har kommittéen, i afsigt att hindra
en för stor afverkning, föreskrifvit en ofullkomlig afkvlningsanstalt. Jag har förut
tillkännagifvit min tanka om skadligheten af en sådan utväg. Ändamålet kan både
säkrare och utan onödig förspillning af råämne vinnas genom inskränkning af
pannans upphettningsyta. Jag anser för öfrigt samma slags redskap kunna tillåtas
för denna klass, som för den 2:dra, helst den mindre jordbrukaren svårligen torde
vara i tillfälle att, äfven med den fullkomligaste apparat, öka sin såkallade husbehofsbränning
öfver det tillverkningsbelopp, som är honom förunnadt. Kommittén
har ansett en 18 kannors panna af den form, som för denna klass blifvit fastställd,
kunna, om den drifves natt och dag, afverka 200 kannor i månaden. Den
afverkar dock mycket mera; ty endast dess bottenyta, som utgör nära 1 4/5:deIs
qvadratfot, kan, på nämnde tid, frambringa 234 kannor. Om denna yta tages
till den högsta för denna klassens pannor, och för densamma erlägges i skatt 9
r:dr för 6 månader, så utgör detta, för hvarje qvadratfot, 40 sk. i månaden. Genom
denna beskattning, som i sitt resultat icke mycket afviker från den af kommittéen
föreslagna, vinnes, utom jemnhet i afgiften, tillika den fördelen, att troligen
de flesta husbehofspannor kunna förblifva oförändrade till storlek och form,
och endast deras upphettningsyta möjligen behöfva minskas, på sätt här nedan
kommer att förklaras.
1 2:dra klassen är, såsom förut blifvit anmärkt, pannornäs afverkningsförmåga
för lågt beräknad. Den minsta eller 20 kannors pannans upphettuingsyta är
i det närmaste 6, och den största eller 63 kannors pannans 12,88 qvadratfot.
Uti den i § 10 uppställda progression blir då 6 qvadratfot den mot ett egendomsvärde
af 1000 r.dr svarande upphettningsytan, hvilken sedan för hvarje 1000
r:dr ökas med ungefär 27 qvadrat decimaltum. Denna tillökning kan utan stort
fel minskas till 25 qvadrat decimaltum, hvarigenom den största upphettningsytan,
som skulle tillkomma ett taxeringsvärde öfver 26,000 r:dr, blefve 12,SO i stället
för 12,88 qvadratfot. Skillnaden 38 qvadrat decimaltum är obetydlig. På grund
20 Bil. A7: o 5 till Bev. Utsh. Skrifvelse, N:o 6.
af hvad jag förut anfört, anser jag skatten i denna klass böra bestämmas, i likhet
med afgiften i 3:dje klassen, till 2 sk. 8 r:st. för hvarje kanna tillverkadt
bränvin, eller ock i denna sistnämnde klass nedsättas till lika belopp, som i den
2:dra klassen, eller 2 sk. för kannan.
Hvarje qvadratfot yta kan i månaden afverka 131 kannor bränvin, inom
denna klass, och följaktligen de mot 1000 r:dr svarande qvadratfot 786 kannor,
för hvilka skatten, om den högre afgiften 2 sk. 8 r:st. för kannan antages, kommer
att utgöra 43 r:dr 32 sk., hvilken summa sedan, för hvarje 1000 r:dr taxeringsvärde,
ökas med 1 r:dr 39 sk. 4 r:st.; hvarigenom en jordegendom, hvars
värde öfverstiger 26,000 r:dr, kommer att skatta 90 r:dr 46 sk. 8 r:st i månaden.
Om upphettningsytan Iägges till grund för beskattningen af bränvinsbränningen
äfven i l:sta och 2:dra klasserna, så blifva i kommittéens nu afgifne förslag
följande förändringar erforderliga:
§ 3. Mom. 2. Panna, hvarmed husbehofsbränning i denna klass utöfvas, får
hafva högst 1V> qvadratfots hel eller minskad upphettningsyta.
Med hel upphettningsyta förstås den under vattenlinien belägna ytan af pannan,
då denna är till sin halfva rymd fylld med vatten, hela rymden räknad till
öfversta kant eller läckande brädd.
Med minskad upphettningsyta förstås den under vattenlinien belägna ytan af
pannan, då denna är till mindre än sin halfva rymd fylld med vatten.
§ 4. Bränvinsbränningsredskapen i denna klass får endast vara enkel apparat,
bestående af blott panna och kylare.
Pannan får vara af hvilken form och storlek som helst.
Bränneriegaren må, efter eget val, begagna en mindre panna med hel eller
en större panna med minskad upphettningsyta; med vilkor likväl, att ytan i båda
fallen blir lika stor. I förra fallet får pannan inmuras ända till bröstet, på
hvilket stämpeln då bör vara anbragt; i det sednare fallet deremot får pannan
icke stämplas eller inmuras högre upp, än till den linie, hvartill vattnet skulle
stiga, om pannan fylldes med dubbelt så mycket deraf, som blifvit användt för
den minskade upphettningsytans bestämmande. I båda fallen bör stämpeln vara
synlig öfver pannans mur.
Pannans hatt bör hafva cylindrisk form. Dess innehåll får vara högst Va
af dess diameter jemte % af pannans.
Ångröret, som sammanbinder hatten med kylaren, får ej hafva större diameter
än V8 af pannans, och dess inre knä ej vara beläget högre öfver hatten,
än samma rörs diameter utgör. Från knäet bör röret gå i en från pannan till
Bil. N:o 5 till Bev. Utsh. Skrifvelse, N:o 6. 21
kylaren alltjemt stupande riktning, så att ingen vätska genom detsamma kan ledas
tillbaka till pannan. Röret får för öfrigt hafva hvilken rymd och längd
som helst.
Ifyllningslucka och omrörningsanstalt må anbringas å pannan eller å hatteu,
äfvensom aftappningsrör å pannan, med beräkning af dess innehåll i pannerymden
vid upphettningsytans bestämmande; inrättande af ventiler å hatt eller ångrör
vare äfven tillåtet.
Afkylningsredskapen får vara af hvad storlek och beskaffenhet som helst,
men ej vara så inrättad, att någon del alkoholhaltig vätska derifrån kan rinna
till pannan eller utkomma från någon annan öppning än det vanliga utloppsröret.
Rektifikator, mäskvärmare, ångapparat eller någon annan inrättning, af hvad
beskaffenhet den vara må, till afverkningens fortskyndande, får ej vid dessa redskap
anbringas, eller i någon af dess serskilda delar inrättas.
Endast pannan får inmuras, men ej någon annan del af redskapen.
§ 8. Afgift i stället för »pannerymdsafgilt» och upphettningsyta i stället för
»panuerymd».
§ 9. Afgiften för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges efter
hvarje qvadratfots upphettningsvta för en termin eller 2 månader med 5 r:dr b:ko.
§ 40. — — — — till ett värde af minst 1000 r:dr b:ko, och får för
detta värde utöfvas med en bränneriapparat af 6 qvadratfots upphettningsyta,
hvilken yta ökas för hvarje 1000 r:dr egendomsvärde med Vt qvadratfot till
dess den uppgår till 12‘A qvadratfot, som är den högsta inom denna klass och
tillkommer ett taxeringsvärde, öfverstigande 26,000 r:dr b:ko.
Hvar och en, hvars egendomsvärde berättigar till en större upphettningsyta,
vare obetaget att begagna en mindre.
§ 11. Orden »pannerymd» och »panna» utbytas mot upphettningsyta.
§ 12. — — panna, hvars upphettningsyta svarar, i stället för «panna i
rymd svarande».
§ 13. Mom. 2. För stadsjord, hvartill enskild person har full eganderiitt
eller ständig besittningsrätt, må bränvinsbränning af egaren eller inuehafvaren utöfvas
med panna af minst 7'/4 qvadratfots upphettningsyta, såvida jordens taxeringsvärde,
utan någon beräkning af derå uppförda byggnader, för en eller flera
sammanslagna sådana jordlotter, uppgår till minst 6,000 r:dr b:ko; och må upphettningsytan
för högre jordvärde, på lika sätt beräknadt, ökas enligt § 10 till
högst 12 y2 qvadratfot.
§ 14. Bränvinsbränning i denna klass är tillåten blott med sådan apparat,
som i § 4 är föreskrifven.
22 Bil. N:o 5 till Bev. Utsk. Skrifvelse, jV:o 6.
§ 19. Afgiften för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges
efter hvarje qvadratfot upphettningsyta, för en termin eller 2 månader, med 14
r:dr 26 sk. 8 r:st., och för 6 månader med 43 r:dr 32 sk. b:ko.
§ 22. Mom. 2. («Med upphettningsyta etc.») utgår.
§. 29. —- — «och af den form, som för pannor i l:sta klassen är före
skrifven.
» utgår.
§ 32. — — »men ej serskilda uppvärmnings- eller ångapparater.» utgår.
§ 34. I afgift erlägges årligen för de i § 31 omförmälda distillerings
pannor
samma efter upphettningsytan beräknade skattebelopp, som enligt § 19
för bränvinsbränning i 2:dra klassen under 6 månader är föreskrifven; börande etc.
§ 33. Det åligge kopparslagare eller den, som bränvinsbränningsredskap tillverkar,
att, innan han samma redskap från sig lemnar, med serskild stämpel af
sitt namn, hemvist och årtalet då den förfärdigats, förse;
å redskap för lista och 2:dra klasserna: panna, hatt och ångrör;
å redskap för 3:dje klassen: den mäskpanna eller ångpanna, som omedelbart
skall beröras af eld; samt
å redskap för omdistillering af bränvin: distilleringspannan; samt att besörja
det dessa redskapsdelar varda undersökte af tillförordnad justerare, den det åligger
att uträkna upphettningsytor samt, der sådant erfordras, mäta pannans och
hattens rymd och desamma med stämpel förse:
Den, som genom nya bottnars etc. — —
§ 38. Vid mätning af bränvinsbränningsredskap, skall redskapen med alla
dess tillbehör uppvisas och för de i § 35 omnämnda redskapsdelar uträknas eller
uppmätas upphettningsyta eller rymd, i enlighet med hvad §§ 3 och 4 stadga.
Den fals å hatten, som är ämnad att nedskjutas i pannan, ingår ej i mätningen
till större del, än hvarmed den öfverskjuter IV2 tum.
Alla uppmätta delar af bränvinsbränningsredskapen skola af justeraren stämplas
med utsättande af pannans upphettningsyta och kannerymd, äfvensom kannerymden
af hatten till pannor i Irsta och 2:dra klasserna, årtal och initialbok
stäfverua
af hans namn samt stämplingsbevisets nummer; och bör, i fråga om
redskaper i nyss nämnde klasser, beviset äfven innehålla uppgift om ångröret är
af den beskaffenhet, som i § 4 är medgifven.
Stämpeln å panna anbringas så, som § 4 föreskrifver.
Om någon del af redskapen är af gjutgods och ej af justeraren kan stämplas,
undersökes dock upphettningsytan och rymden, som utsättas i mätnings- och
stämplingsbeviset.
§ 39 utgår.
Bil. N:o 5 till B ev. Utsi;. Skrifvelse, A7.-o 6.
23
För öfrigt har jag uti en fråga, som dock är af mindre vigt, funnit mig
icke kunna instämma i pluralitetens åsigt. Då nemligen, såsom pluraliteten i det
underdåniga utlåtandet anfört, Kongl. Majits i regeringsformen grundade höga rätt
att, då Kongl. Maj:t Anner omständigheterna det fordra, påbjuda bränvinsbränningens
inställande i riket, qvarstår oberoende af de bestämmelser, som i författning
rörande bränvinsbränningen meddeles, angående den tillåtna tiden för en
sådan tillverkning, anser jag, att författningen, hvarigenom bränvinsbränningen
förklaras vara under vissa uppgifna månader tillåten, tillika bör, i likhet med
föregående författningar i samma ämne, antyda det undantag, som, genom begagnandet
af omlörmälda rätt till bränvinsbränningens inställande, kan lör en eller
liera af dessa månader eller för dem alla inträffa; och, enär jag icke ansett lämpligt
att till Kongl. Majit afgifva något yttrande i fråga om det nyttiga eller skadliga
i tillfälliga förbud af Kongl. Majit för bränvinsbränningens utöfning, har jag
icke instämt i det anförande i detta ämne, som i kommittéens underdåniga utlåtande
förekommer.
G. E. Pasch.
Undertecknad instämmer i ofvanstående reservation.
Joh. Aug. Södergren
-
Såsom ledamot i deu af Kongl. Majit i nåder förordnade kommitté för utarbetande
af förslag till ny författning angående vilkoren och grunderna för tillverkning
och försäljning af bränvin inom riket, bär jag icke lyckats göra mina
åsigter gällande i den del af denna angelägenhet, som rörer husbehofs bränvinsbränningen.
Jag nödgas derföre härmed afgifva min reservation emot pluralitetens
beslut i detta, serdeles för rikets allmoge, högst vigtiga ämne och med detsamma
uttala de åsigter, som, efter mitt omdöme, derutinnan synas böra blifva
gillade.
Då med husbehofs-bränvinsbränning, enligt hvad denna benämning antyder,
endast förstås sådan bränvinstillverkning, som motsvarar landtbrukaren eget behof
af bränvin för honom och hans arbetsfolk; drank för hans kreatur samt ett
ändamålsenligt användande af sådana mindre fullhaltiga jordprodukter, som eljest
skulle till största delen blifva oanvändbara; så synes det ligga i sakens natur.
24 Bil. N:o 5 till B ev. Utsi'. Skrifvelse, N:o 6.
att denna tillverkning bör, likasom hvarje annan husslöjd och landtmannanäring,
till exempel bryggd och bak, så litet som möjligt hindras eller försvåras af inskränkande
och motverkande författningar. Kommittéens pluralitet har dock, i
motsatts af denna åsigt, framställt ett sådant förslag, rörande husbehofs bränvinsbrännings-redskapens
beskaffenhet och beskattningen derå, att all bränvinsbränning
af detta slag, efter min öfvertygelse, derigenom göres nästan omöjlig, så att
den följaktligen måste upphöra, landtbrukaren blifva urståndsatt att åtnjuta de
fördelar, som med husbehofs-bränvinsbränningen afses, samt nödsakad att för sitt
behof af bränvin och drank vända sig till dem, hvilka idka bränvinsbränningen
såsom fabriksrörelse. Sådant är dock obestridligen ett steg, som i väsendtlig mån
kommer att hämma jordbrukets utveckling, och följaktligen äfven bidraga till undergräfvande
af jordbrukarens välstånd; men då dessa begge omständigheter obestridligen
äro af alltför stor vigt, för att såväl af Kongl. Maj:t som af Rikets
Ständer lemnäs obemärkta, är jag fullkomligen öfvertygad, att berörde förslag skall
uti ifrågavarande afseende erhålla den rättelse, som af behofvet påkallas. Husbehofs-bränvinsbränningen
borde, efter min åsigt, här i riket, likasom i vissa andra
länder, såsom t. ex. Preussen och Österrike, der jordbrukets förkofran på allt sätt
befordras och der detsamma af sådan orsak jemväl befinner sig på en ganska
fördelaktig ståndpunkt, ehuru till inskränkt belopp, lemnäs utan serskild beskattning
samt, i afseende å tillverkningstiden, icke underkastas annan inskränkning, än
den sjelfva årstidernas naturliga gång föreskrifver, nemligen att endast den varma
tiden af året från dylik bränvinstillverkning undantages, eller tiden från deri lista
Juni till den lista October, då samma tillverkning icke lämpligen kan ega rum
och behofvet af drank för kreaturen, som under denna årstid hemta sin föda ute
å marken, icke förefinnes. För den händelse att sådan fullkomlig befrielse från
beskattning icke skulle kunna för husbehofs-bränvinsbränningen medgifvas, hemställer
och föreslår jag vördsamt att beskattningen derå icke må komma att öfverstiga
hvad i nu gällande författning är stadgadt.
Ehuru det onekligen är naturligast och rättast att den, som endast idkar
bränvinsbränning till husbehof, bör få inrätta redskapen dertill på det sätt, hail
för sig finner lämpligt, vill jag dock icke bestrida, att en bestämd form derföre
genom allmän författning måste stadgas, enär man i annat fall har skäl att
befara det de, som idka bränvinsbränningen fabriksmässigt, skola, för att undandraga
sig beskattning, endast angifva sig till bränvins-tillverkning för husbehof,
Men jag kan derföre icke inse eller medgifva att husbehofs-bränvinsbränningsredskapen
bör så inrättas och konstrueras, att tillverkningen blifver nästan omöjlig;
-
Bil- N.-o 5 lill B ev. Ukk. Skrifvelse, N:o (5, 25
lig; hvilket, enligt min tanke, inträffar om deri af koraroittéens flertal för husbe
hols-bränvinsbränningen
föreslagna redskap fastställes.
Jag hemställer derföre: att, i stället för detta förslag, mä förordnas, att pannans
rymd må få utgöra 22 kannor, kokrummet inberäknadt; att pannans höjd
må få uppgå till minst hälften af hennes största vidd eller diameter; att hatten
får innehålla tvåtredjedelar af den för pannan bestämda rymd; samt att lör afkylningen
må kunna nyttjas imkylare, pipor eller slang, utan annan inskränkning
än den, att dervid icke får finnas rektifikation, så att förbrännan alltid måste
omklaras, hvarmedelst äfven kunde undvikas den betydliga kostnad, som af redskapens
förnyade omgöring skulle blifva en följd.
Men äfven om detta mitt sista alternativ skulle vinna afseende, så är likväl
husbehofs-bränvinsbränningen derigenom redan så inskränkt, att den kan anses
såsom undantag, då fabriksbränningen är vorden regel. Genom de af kom
mittéer!
nu föreslagna åtgärder, blefve denna husbehofs-bränning ännu ytterligare
så förtyngd, att den kan anses de facto upphäfd. Hvilken ersättning erhålla Sveriges
mindre hemmansegare för denna uppoffring? så vidt jag kan inse, ingen i
materielt hänseende, måhända också ingen i moraliskt, då bränvin, ehuru ej till—
verkadt hemma i husen, likväl säkerligen icke komme att tryta i handeln; med
anledning hvaraf jag pä det högsta yrkar, att en större del af den skatt, som efter
husbehofs-bränvinsbränningens tillintetgörelse af fabriks-bränningen kommer att
utgå, må lända jordbruket till godo genom förminskning af någon bland dess
många onera.
Att jordbruket är Sveriges hufvudnäring, att den varit öfver höfvau nedtyngd
af skatter till staten, och att den ännu behöfver förtjena lindring deri, det
lärer ingen, som vill göra anspråk på att följa med sin tid, kunna neka.
När staten afstod ekskogen till skattejordsegaren, skedde det icke utan lösen,
ehuru det var högst naturligt att den, som egde jorden, borde ock ega skogen.
Nu tages den jordbrukaren lika naturligen tillhöriga husbehofs-bränvinsbränningsrättigheten
från honom, ehuru i flera repriser; hvarföre skall detta ske utan lösen?
Denna lösen, efter hvad jag ofvan yttrat, kan och bör lämpligast utgå i
lindring af jordbrukets skatter.
Stockholm den 28 Juli 1847.
E. Norberg.
Bill. lill B. SI. Prat. 1847 och 1848. 5 Saini. 1 A fä. 2 mfl.
4
STOCKHOLM, tryckt nos i,, j. hjerta, 1848.
Jourlin! vid N. N. fabriksbränneri vid N. N. egendom med
Mäske
karels
nummer
-
Månad.
Dag i
veckan.
00
(Nov.)
1
dag
1
dag
0
dag
2
dag
5
dag
5
dag
4
dag
4
dag
n
dag
s
dag
6
dag
6
dag
7
dag
7
dag
8
dag
8
dag
9
dag
9
dag
10
dag
JO
dag
11
dag
11
dag
12
dag
12
dag
13
dag
13
dag
14
dag
14
dag
15
dag
15
dag
16
dag
16
dag
17
17
dag
dag
18
dag
18
dag
19
dag
19
dag
20
dag
20
dag
21
dag
21
dag
22
dag
22
dag
23
dag
23
dag
24
dag
24
dag
23
dag
25
dag
26
dag
26
dag
27
dag
27
dag
28
dag
28
dag
29
dag
29
dag
30
dag
30
dag
31
dag
31
dag
Bör till Bil. Litt. G. Bill. till R. st. Prot. 1847 och 1848. 5 Sami. 1 Afd. 2 Bä/t.
mäskekar af
kannor kubik innehåll hvardera, deraf
st. hvarje söcknedag inmäskas.
Gjorde inmäskningar.
Jästsatts.
Reg
gröpe.
L®. tt. I.tC. U. I.U. “ti.
Maltgröpe.
Korn.
Hafre.
«. LS. S. LtC.
Gröpe af omältad säd.
Hvete. Råg.
Korn.
Hafre.
l«. a. l«. a. l®. a. ls. «. i.&. <5.
Potates.
Sprit.
utgör
g
O
05
i brän-
3
C
05
vin
05
y
3
05
med
O
CL
49 %.
L<£. ®.
A fve r kn i n g.
I
Anteckning af den, som
visiterar bränneriet.
1
BRÄNVIN SBRÅNNINGSREBSKAP FÖR HTJSBEHOFS.BRÅN NING.
M Rl i i i
SS * s 2 ■/ c
/å
-frim
J/orW Bi/., till R. Si.Proh M7 f-/84-8j 5 SanSJ.Jfå. BJ/oJh
REDSKAF FÖR BRÄNVIN SB RÄNNING SÅSOM BINÄRING VID JORDBRUK
fy/m .
JGrffllBik. bl! Ti. SI.Proh. 7114-7 P/Slå; S Sami., /, Jfd. h'/lahh.
Bevillnings-Utskottets Betänkandej IV.-o 7.
i
N:o 7.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Febr., II. 1 e. m.
Betänkande> angående postbevillningen.
I detta ämne har Utskottet fatt emottaga en inom Heder v. Bondeståndet af
riksdagsfo 11 mäktigen Peter Mårtenson från Jönköpings län väckt motion,
hvilken först blifvit till Stals-ulskoltet remitterad, men, derifrån återlemnad,
sedermera utaf samtlige Riksstånden öfverlemnats lill Bevillnings-utskottets
handläggning, och uti hvilken motion bemälde Peter Mårtensonj under anförande
af de stora fördelar, man rönt i England genom en derstädes verkställd
nedsättning af postporto, beräknadt till en penny (omkring 4 sk r:gs
Svensk?) för hvarje breflod , oberoende af den längre eller kortare väg brefven
inom landet befordrades, föreslagit vidtagandet af följande förändringar
vid svenska postverket nemligen:
l:o en nedsättning af nuvarande postporto till 4, högst 5 sk. banko för
hvart breflod, och lika till alla rikets postkontor, oberoende af väglängden;
2:o att, när denna nedsättning i portobeloppet verkat en ökad brefväxling
och följaktligen en högre inkomst för postkassan, hvilket borde kunna
antagas skola åstadkommas inom 2 till 3 år, en ytterligare nedsättning
då måtte ske af ännu en skilling för hvart breflod, eller till 3 ä 4 sk. banko,
allt efter som det lägre eller högre portobeloppet komme att vid den i
första punkten omnämnda nedsättning blifva antaget;
3:o att, efter ytterligare 2 till 3 år, eller efter längre tid, om så skulle
anses nödigt, en lika nedsättning af en skilling banko borde ske för hvart
breflod, allt efter som brefväxlingen ökade portoinkomsten, till dess att portot
ned ginge till 2 sk. banko per lod, hvarefter någon vidare nedsättning
icke skulle komma i fråga;
förmenande motionären, att, genom denna nedsättning af det nu ojemna
och höga portot, någon så tryckande kris icke skulle uppkomma, som i händelse
nedsättningen skedde på en gång, helst brefväxlingen, enligt motionärens
förmodan, nu komme att öka inkomsterne progressivt med den småningom
skeende nedsättningen.
Utskottet inser och medgifver visserligen nyttan af den förenkling i uppbörden
och redovisningen utaf postmedlen, som ett sådant system, som det
ifrågasatta, skulle medföra, och vill icke heller bestrida, att ju en ökad brefvexling
bör af detsamma blifva en följd; med då, för att tillförlitligen kunBih.
lill R. St. Prot. 1847 och 184.8, 5 Sami. 1 /tfd. 3 Iiiift. 1
*
Bevillnings-Utskotlets Betänkandej N.o 8.
na bedöma förslagets lämplighet och de sannolika följderne af dess antagande,
med hänsigt till portointraden, nödigt är att hafva tillgång till fullständiga
på förhållandet der, hvarest systemet redan blifvit infördt, grundade
upplysningar och beräkningar i berörde hänseenden, har Utskottet, i saknad
deraf och då kändt är, att i andra länder, der ett öfver hela landet bestämdt
lika postporto blifvit antaget, åtminstone till en början högst betydliga minskningar
i de vanliga inkomsterne uppkommit, hvilket här skulle blifva destosnera
betänkligt, som postverkets inkomster de sednare åren i allt fall betydligen
medtagits dels genom den förhöjda skjotsiegan och dels genom det större
antal hästar, som i anseende till posternes ökade tyngd och utsträckning
måst användas, ansett sig böra hemställa,
att Peter Mårtensons ofvannänmde motion icke måtte till någon åtgärd
föranleda;
hvarjemte Utskottet, som i öfrigt, vid förehafd granskning af nu gällande
posttaxor, icke funnit anledning föreslå någon förändring i portoafgifterna, vördsamt
tillstyrker,
att de för postbevilluingens utgörande nu gällande grunder må oförändrade
bibehållas.
N:o 8.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Febr., kl. i e. m,
Betänkande, i anledning af så väl Kongl. Maj.ts Nådiga proposition,
angående kurhusafgiftens jortfarande, som Friherre
Palmstjernäs, C. O., Herr aj Grubbens, N. W., och Herr
Westins i ämnet väckta motioner.
Uti nådig proposition till Rikets Ständer af den 3 December för]idet år,
hvilken ifrån samtlige Riksstånden blifvit till Bevillnings-utskottet remitterad,
har Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad Kongl, kungörelsen den 8
Maj 1845 innehåller, om utgörande intill innevarande riksdag af en årlig afgift
till veneriska smittans hämmande, behagat i nåder gifva Rikets Ständer
tillkänna, att Kongl. Seraphimerordens-gillet, med öfverlemnande till Kongl.
Maj:t af ett, i enlighet med inkomna summariska räkningar och revisionsberättelser
för år 1845, uppgjordt sammandrag öfver lazaretts- och kurhusrnedien
i samtliga länen, med undantag af Stockholms stad, hvilket sammandrag
Bevillning- Utskottets Betänkande, N.o 8.
3
utvisade, att kurhusafgiften för året utgjort 144,222 r:dr 19 sk. 2 r:st och
att öfriga inkomster vid sjukhusen gemensamt uppgått till 72,922 r:dr 4 sk.
3 r:st eller tillsammans 217,144 r:dr 23 sk. 5 r:st, och att utgifterne vid
dessa sjuk vårdsanstalter, oberäknade afskrifniugar, för samma år stigit till
170,264 r:dr 11 sk. 5 rist banko, upplyst, att, enär kurhusafgiften fortfar
att utgöra den bufvudsakligaste inkomsten vid kurhusen och lazaretten , dessa
inrättningar sålunda, i saknad af samma afgift eller annan deremot svajande
inkomst, omöjligen kunde ega bestånd eller uppfylla det med dem åsyftade
ändamål, äfvensom att hospitalsfouden, i följd af de högst betydliga
utgifter, densamma fått vidkännas genom inrättandet, jemlikt Rikets Ständers
underdåniga önskan och Kongl. Majus nådiga befallning, af central-hospitaler,
blifvit försatt i den belägenhet, att derifrån ej kunde erhållas bidrag till understöd
för lazaretten eller kurhusen; med anledning hvaraf och då kraftiga
åtgärder framgent fordras för veneriska smittans hämmande, samt det, enligt
Kongl, brefvet af den 10 Oktober 1765, åligger länens innevånare att på egen
bekostnad anlägga och underhålla deras lazarett, hvilka således icke heller
ega någon egentlig rättighet lill bidrag från hospitalsfonden, Kongl. Majit,
som funnit della länens innevånares sistberörda åliggande icke kunna anses
oo
ringare eller mindre magtpåliggande, än deras skyldighet att underhålla kurhusen,
i nåder föreslagit, att ifrågavarande så kallade kurhusafgift måtte till
samma belopp och med enahanda vilkor, som vid sista riksdagen af Rikets
Ständer bestämdes, fortfarande utgå till och med det år, då nästa riksdag
slutas.
I sammanhang med nyssnämnde nådiga proposition, har Utskottet till
behandling förehaft ofvannämnde, lill dess handläggning öfvet lemnade, inom
Höglofl. Riddeiskåpet och Adeln utaf herr af Grubbens och inom Vällofl.
Borgare-ståndet af herr Westin väckte motioner rörande kmhus-afgiften för
Stockholms stad, af hvilka den förra innefattar förslag, att, då den skuld,
hvaruti Stockholms stads och läns kurhus iråkat, utgjort anledningen till den
vid riksdagen 1840—1841 beslutade förhöjning i kurlius-afgiften för Stockholms
stad, men denna skuld nu mera borde förmodas vara betald, enär
flera mindre nödvändiga löneförhöjningar sedermera vid denna inrättning egt
rum, samma afgift nu måtte nedsättas till 6 sk.; — hvaremot herr Westin,
ansett kurhus-afgiften i Stockholm böra höjas till 18 å 20 sk., enär det belopp,
12 sk. af hvarje mantalsskrifven person, hvarmed den nu högst finge
utgå, icke vore för ändamålet tilli äckligt, utan direktionen för stadens kurhus,
på det icke inrättningens bestånd skulle äfventyras, varit nödsakad pä
kommande års inkomster anticipera samt jemväl upptagit ett lån af 4,000
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.o 8.
r:dr banko, och stads-nämnden måst inrätta en serskild kuranstalt samt aflöna
två besigtnings-läkare, hvartill kostnaderne förskjutits emot framtida ersättning
af kurhusmedlen.
Utskottet har tagit i Öfvervägande hvad sålunda blifvit ej mindre af
Kongl. Maj:t i Dess proposition i nåder framställdt, än äfven hvad herrar
af Grubbens och Westin i deras motioner andragit; och ehuru, enligt hvad
upplyst bill vit, Stockholms kurhus icke för närvarande häftar för någon egentlig
eller stående skuld, likväl och då dess inkomster, serdeles under det sistförflutna
året, skola varit i den mån otillräcklige för behofvet, att, på sätt
i herr Westins motion uppgifvits, medel måst för betäckande af utgifterne
under slutet af nämnde och de första måuaderne af innevarande år, tilldess
uppbörden ingår, förskottsvis på detta års inkomster anskaffas till belopp af
4,000 r:dr, har Utskottet, med afseende härå, och enär tillika blifvit upplyst,
att för hvarje skiliings förhöjning i kurhus-afgiften för Stockholms stad, kari
i allmänhet påräknas en tillökning i hela inkomsten af 1,000 r:dr, ansett sig
böra hos Rikets Ständer vördsamt föreslå,
att, till veneriska smittans hämmande och botande, en kurhus-afgift
må beviljas, att fortfarande till och med det år, då näsla riksdag
slutas, årligen utgöras af hvarje mantalsskrifven person för Stockholms
stad med högst 16 sk. och minst 1 sk., samt inom öfriga delar af
riket med minst en skilling och högst 5 skillingar, hvilket sednare
maximum dock inom de lazaretts- eller kurhus-distrikt, der lasa
rettets
och kurhusets bestånd det oundgängeligen fordrar, må kunna
böjas till 6 sk., allt banko, lika för alla betalande inom hvarje kurhus-distrikt,
efter dess behof, under enahanda villkor och stadganden
i och för verkställigheten, som vid sistförflutne riksdag blefvo
bestämda och uti Kongl, kungörelsen den 8 Maj 1845 innehållas.
Under anförande, hurusom sednare tiders ökade anspråk på omsorgsfull
vård om sjuka och deras behandling på allmänna sjukhus, kuranstalter och
läns-lazaretter i flere orter medfört större utgifter vid dessa inrättningar,
än som motsvarade den åtagna kurhus-afgiften, hvars höjande sjmtes betänkligt,
då densamma drabbade äfven de fattigaste personer, men fullt skäl vore
för handen att tillse, det de förmögnare inom samhället i detta afseende
finge vidkännas större kostnader än de fattigare, på sätt i de flesta andra samhälls-inrättningar
egde rum, har herr Friherre Palmstjerna i sin förenämnda
motion föreslagit, att uti Rikets Ständers beslut om enahanda afgilts fortfarande
utgörande måtte införas en puukt af följande lydelse: ”mot den stad
-
Bevillningi-ZJtskottets Betankandej N:o 8.
5
”gade årliga kurhus-afgiften erhåller hvar och en medellös, sorn' på kurhus
”eller motsvarande anstalt blir intagen, derstädes kostnadsfritt underhåll och
”vård. Fastighetsegare och andra förmögnare, som intagas, skola derjemte erlägga
den betalning, som af länets för kurhus-angelägenheterna valda kom”mitterade
bestämmes.”
Utskottet erkänner visserligen rättvisan och billigheten i det af herr
Friherre Palmstjerna sålunda framställdta förslag, men då för mindre bemedlade
fastighetsegare, och i synnerhet dem pä små hemmansdelar, kostnaderne
för deras eller deras husfolks intagande och vård å kurhus tilläfventyrs
kunde komma att öfverstiga deras förmåga eller synas så afskräckande,
ali de, till undvikande deraf och af okunnighet om foljderne af den veneriska
sjukdomens vanvård, lemnade en ådragen venerisk smitta i sin ohejdade
gång eller ock hos mindre insigtsfulle och erfarne för densamma sökte råd
och hjelp, hvarigenom ej blott de sjelfve kunde blifva obotligt förstörde, utan
äfven smittan vidare sprida sig; så och då dessutom svårighet stundom torde
möta att med full rättvisa kunna bestämma, hvilka sjuka borde såsom ”förmögnare”
anses och i följd deraf betalningsskyldighet åläggas, samt det i allt
fall merändels är af de fattigare folk-klasserne, som de veneriska kurhus-inrättningarne
kostnadsfritt anlitas, har Utskottet, vid betraktande af berörde
förhållanden, anseit sig,
icke kunna å nu ifrågavarande förslag tillstyrka bifall.
Stockholm den 24 Februari 1848.
Bih. till R. St. Fröt. i847 och 1S48, S Sami. t A/d. 3 Haft.
2
STOCKHOLM, ecksteikska boktryckeriet, 1848.
Bcvilln ngt-Ut skottets Betankandej 19;0 Q,
i
N:o 9.
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Mars,, kl. 2 e. m.'
Betänkande, angående grunderna för den blifvande allmänna
bevillningen, samt föreskrijterna för deras tillämpning.
TUi fullgörande af föreskriften i 70 § regeringsformen och 31 § riksdagsordningen,
får Bevillnings-utskottet nu till Rikets Hoglofl. Ständer afgifva förslag
till de allmänna grunderna för den blifvande bevillningen, äfvensom
till de reglementai iska stadganden, som för tillämpningen af berörde grunder
erfordras; och bor Utskottet, i afseende å de i förslaget förkommaude procent-
eller sifferbelopp, erinra, att, enär Utskottet icke förr, än efter det
summans belopp blifvit fastställdt, kan tillkomma att meddela yttrande angående
bevillningeus utgörande, desamma endast äro all anse såsom förlagSvis
utförda.
Utskottet, som härvid till pröfning förehaft samtliga de i ämnet till
Utskottet remitterade motioner, har funnit lämpligast att öfver de i dem
framställda förslag afgifva yttranden i den ordning, hvartill nuvarande be vil 1-  ningsstadga i allmänhet föianleder; hvarjemte, i de fall, då beslutade förändringar
i berörde författning endast afsett beredande af större tydlighet, Utskottet,
utan att för sådana ändringar serskildt redogöra, desamma, liksom
alla öfriga förändringar i den nuvarande lydelsen, uti det nya författningsförslaget
med kursiv stil utmärkt.
Bland de omförmäldta motionerna förekommer först det af herr Friherre
Cederström , Jakobj väckta förslag, att Rikets Ständer måtte ”besluta
"återgång till de grunder för allmänna bevillningens fördelning, som vid riksdagen
1809 fastställdes, jemte dem om progressiva afgifter för den högre inkomsten,
och med uteslutande af minimi-tariffen, samt med den förändring,
”att för tjenstehjon och arbetsfolk beräknas inkomsten för mankön till 150
*’r:dr och för qvinkön till 100 r:dr, deraf en half procent bestämmes såsom
”afgift, och för all högre inkomst föihöjd procent enligt förenämnda tariff; —
vdtt inga afgifters belopp utföras, roed undantag af förenämnda, utan, sedan
”alla medborgares inkomster blifvit hopsummerade, det ålägges Rikets Ständers
fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret att uträkna den procent,
”sorn fordras för den af Rikets Ständer bestämda bevillningssummans utgörande,
samt i underdånighet öfverlemna denna uträkning till Kongl. Maj:t
’*iör allmänt kungörande."
Bilt. till fl. St. Prot. 1847 och 1848, 5 Sami. 1 Afd. 4 Hi/t. 1
i
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.o g.
Vidare har blifvit yrkadt, dels af herr Kröningssvärd, Carl Gustaf,
att, till fyllande af den vid denna riksdag ifrågasatta förökning i statsverkets
utgifter, Rikets Ständer måtte stadga en bevillningsafgift af minst 16
sk. att utgå af hvarje mantalsskrifven person, som förbrukar cigarrer, vare
sig af inhemsk eller utländsk tillverkning, samt af 3 r:dr 16 sk. att erläggas
af hvarje egare till en hund, som icke bevisligen till jagt eller till gårdseller
boskapsvakt begagnas, och dels af herr Friherre Duvall, Xlxel, ait, till
bevarande och förbättrande af villebrådsjigten, en årlig skatt af 6 r:dr 32
sk. å 8 r:dr borde utgöras af hvarje person, som vill nyttja jagtgevär, samt
hälften mindre för jagthund.
För ett rätt bedömande af dessa frågor har Utskottet ansett en något
fullständigare redogörelse såväl för de, i öfverensstämmelse med Rikets åren
1809 och 1810 församlade Ständers beslut, genom bevillningsstadgan af den
28 April 1810 fastställda grunder för bevillningens fördelning och utgörande,
som ock för anledningarna till deras snara frånträdande, äfvensom för de
samtidigt dermed hyllade, men innan korf åter förkastade, åsigterna om direkt
beskattning å en del konsumtions- och öfverflödsartiklar, vara af nöden.
I förstberörde hänseende biefvo uti nyssnämnda bevillningsstadga antagna
två serskildta tariffer, den ena utvisande en efter behållen inkomst beräknad
afgift, hvilken, då den för 50 rtdr eller l:a klassens inkomstbelopp
var bestämd till 1 procent eller 24 sk., sedermera, för livaije af följande
49 serskildta gradationer af behållen inkomst, höjdes i en fortgående progression
så, att berörda afgift för 50:de klassens inkomstbelopp, nemligen 20,000
r:dr, utgjorde 10 procent eller 2,000 r:dr; och skulle vidare bevillningsafgiften
ökas för hvart tusende riksdaler derutöfver ända till 40,000 r:dr med ^
procent på det hela, för inkomst öfver 40,000 r:dr till 80,000 r:dr för hvart
tusende r:dr med —tedels procent på hela inkomstbeloppet, för ännu större
inkomster till 150,000 r:dr med procent för livart tusende på hela beloppet,
samt för hvart överskjutande tusende riksdalers inkomslbehållning med
blott procent på det hela. Den andra tariffen åter innehöll afgift af person
och synbar egendom eller rörelse eller för skydd till person och egendom,
med utsatta afgiftsbelopp, dels sålunda att t. ex. aktörer och aktriser
voro uppförda i fem klasser till 48, 24, 12, 6 eller 3 r:drs afgift, advokater
i tre klasser till afgift af 20, 10 eller 5 r:dr, dels ock så, att t. ex. ankars
smiden
voro uppförda till en afgift af 15 r:dr för hvart 100 Sk#, glasbruk i
tre klasser till afgift af 80, 50 eller 30 r:dr o. s. v.; och var för tillämpningen
häraf föreskrifvet, att hvar och en skulle antingen efter första tarif
fen,
genom progressiv afgift för behållen inkomst eller efter andra tariffen,
Bevillning!- Utskottets Betänkande , N.o g.
3
såsom skydds- eller minimiafgift, utgöra den bevillning, som å honom efter
ettdera af dessa taxeriogssätt sig högst belöpte, till utrönande hvaraf uträkning
borde för hvarje skattskyldig person efter begge tarifferna uppgöras oeh
i taxeringslängden uppföras; doek skulle för tjenstefolk samt alla blott med
sin arbetsförmåga sig försörjande personer, sorn ej egde någon serskild inkomst,
dessa uträkningar uppgöras endast efter den sednare tariffen.
I öfrigt stadgades, att med behållen inkomst skulle förstås allt det öfverskott,
som under året vunnits genom afkastning af egendom, penningar
eller hvad slags näring, rörelse och befattning som helst, sedan derifrån blifvit
afdragna icke allenast de omkostnader, som för öfverskottets erhållande
varit oundgängliga, utan ock räntor för skulder, jemte utbetalda hushyror för
eget och rörelsens hehof, hvaremot det, som åtgick till underhåll för den
skattskyldige sjelf, hans familj och aila sådana personer, som i och för ulöfningen
af hans yrke, rörelse och näringsfång icke voro oundvikligen nödige,
ej fick afdragas; och skulle för all sålunda uppkommen behållen inkomst
hvar och en skattskyldig hänföras till den af de i första tariffen bestämda
50 klasser, till hvilken hans behållning närmast uppgick, men för sådan behållning
under 50 r:dr erlades ingen afgift. Vidare föreskrefs, att hvar och
en skulle för den egendom, han egde eller begagnade, eller den näring han
idkade med eller utan behållen inkomst, erlägga afgift för person och egendom
enligt andi a tariffen, så framt han icke kunde efter den förra anses och
skattas till högre belopp; samt siuteiigen att alla embets- och tjenstemän
skulle erlägga i bevillning för sammanräknad inkomst af till och med 600
r:dr hälften, af mera till och med 1,000 r:dr |:deiar, och för inkomst derutöfver
|:delar mot hvad för behållen inkomst till följd af första tariffen vore
utsatt; — att embets- och tjenstemän utan lön borde utgöra bevillning
med hälften mot hvad deras vederlikar ined minsta lön erlade; — att hustru
af hvad stånd som helst, äfvensom hemmavarande mantalsskrifven son
och dotter skulle betala serskild afgift, de bägge förstnämnde svarande mot
en och dotter mot en half procent af den afgift, hvartill mannen eller fadren
för sin person, egendom eller inkomst ansåges, ingen af dessa personer
likväl under ett visst minimum; samt att enka eller ogift qvinna utan egendom
eller näring ålåge erlägga i bevillning den förra 8 och den senare 16 sk.
Utom förenämnde bevillning, från hvilken undantag och lindring i vissa
fäll egde rum, utgjordes en serskild afgift för åtskilliga verk och inrättningar,
hemman, näringar, testamenten och gåfvor, såsom af dykerikompaguiet
2000 r:dr, af enskilde aktie-egare i diskontverken samt tull-arrendet tionde
penningen af hvad i årlig utdelning öfverstege sex procent, med flere.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande , IV.-o £.
Redan vid näst derpåföljda, i Örebro år 1812 hållna, riksdag upplyste Bevillningsutskottet
i dess betänkande angående allmänna bevillningen, att de vid föregångna
riksdagen antagna bevillningsgrunderna, ’*men i synnerhet tillämpningen
af då uifärdade förordning, vållat följder, som icke svarat emot Rikets
Siänders förmodan att derigenom erhålla, hvad påräknadt blifvit, utan att,
enligt den erfarenhet, sorn bevillningstaxeringarna för år 1810 kunnat lemna,
en brist uppstått, hvadan Ulskoiiet sett sig föranlåtet söka andra bevillliingsgrunder,
innebärande mera säkerhet i beräkningen och en större visshet,
att denna beräkning icke måtte uLfa 1 la till en för statens upprätthållande
vådlig brist;” och hade Utskottet vid bestämmandet af berörde grunder och
sättet för bevillningens fördelande funnit sig för beloppets utgörande kunna
hemta det säkraste stöd, dels af en allmän och på alla rikets skattskyldige innebyggare
lika fördelad afgift, och dels af den inkomst, som af hvars och ens synbara
förmögenhet efter föregången uppskattning och verkstäldt bedömande kunde
anses uppkomma, hvarvid, till vinnande af erforderlig säkerhet i beräkningen,
afdrag för skuld icke finge ega rum, utan den skattskyldige i stället
berättigas att å ränta på skuld innehålla och afdraga, hvad han sålunda for
fordringsegaren erlägger af hvad denne för sin förmögenhet borde lill staten
utgöra. Men ehuru Utskottet hade önskat att kunna stanna vid hvad genom
tillämpning endast af nu anförda grunder uppkomme, såge Utskottet sig dock
nödsakadt att till erhållande af den erforderliga bevillningssumman föreslå
bibehållande i viss mån af progressiva afgifter, nemligen för större förmögenhet,
äfvensom antagande af afgifter för så kallade öfverflödsartiklar; och
blef i följd häraf genom den sedermera utfärdade bevillnings-förordningen
af den 18 Augusti 1812 en progressiv afgift fastställd, att utgöras af hvar
och en, som efter 2:a artikeln erlade i bevillning 50 r:dr och deröfver,
samt utgå i sådan progression, att, då den för 50 r:dr var bestämd till 11
procent eller 36 sk., utgjorde den t. ex. för 100 r:dr 31 procent, för 500 r:dr
29 procent, för 1,000 r:dr 48 procent, för 2,000 r:dr 67 piocent samt för
5,000 r:dr årlig bevillning oell derutöfver 731 procent, äfvensom serskilda
afgifter blefvo bestämda för huspresler och för öfverflödig betjening, för begagnande
af tobak, sidentyg och förgyllda möbler, fickur, spelkort och biljarder
samt för hundar.
När vid 1815 års riksdag fråga åter väcktes om återgång lill 1810 års
bevillningsgrunder, yttrade dåvarande Bevillnings-utskott i dess om allmänna
bevillningen afgifna batänkande bland annat, att, såvida antingen en redlig
uppgift af inkomst kunde bos en hvar forutsättas eller beskattningsmäunen
kunde anses ega förmåga att noga genomskåda hvarje medborgares sanna be
-
Bevillning -Utskottets Betänkande j N:o g.
5
lägenhet, samt viljan alltid vöre med förståndet i dessa vigtiga ämnen ense,
skulle 1810 års bevillningsstadga gifva ett alltid tillfredsställande resultat,
men då någon säkerhet i dessa hänseenden icke gåfves, måste, med antagande
af detta system, hela beskattningen komma att bero på ett godtycke,
destomera vådligt, som det ofta vore öfverlåtet åt peisoner, som saknade
både förmågan af djup forskning och ett uppoflYande medborgerligt nit. De
ifrågavarande beskattningsgrundernas olillforlitlighet visade sig ock deraf, att
de beräkningar, som med tillämpning af dem blifvit inom Utskottet uppgjorde,
visat en inkomst, nära tredubbel mot hvad den högst varit förmodad,
och nära femdubbel mot den, hvarmed bevillningen för år 1810 i verkligheten
utgått. Utskottet ansåge sig derför, med vidbiifvande af 1812 års bevillnings-forordnings
utaf erfarenheten pröfvade grunder, böra åt dem gifva
de rättelser, som funnits oundgängligen nödige, och dervid slutligen borttaga
den progressiva afgiften, enär densamma, för den gäldbundne hårdt tryckande
och af förmögenheten lätt gäckad, skulle med hvart år blifvit ringare
i produkten och ändtligeu icke lönat den vidsträckta brefvexling, sorn.
deraf föranledes, eller ersatt det dröjsmål i uppbörd och redovisning, som
blef en oundviklig följd, samt ytterst emedan lagsLiftuingen icke syntes böra
motarbeta den medborgerliga andan eller föranleda till illusion af lagens
kraf. I öfrigt anför Ulskoltet, alt, då en öfveiflödsafgift å sådana förbrukningsartiklar,
som inom landet tillvexlas, skulle qväfva inhemsk industri, Utskottet
ansett den icke böra ega rum, och å utländska öfvei flods- och
Ivx-artiklar trodde Utskottet afgift icke annorlunda böra stadgas, än såsom
tull, enär den derigenom säkrast träffade konsumenten och drabbade honom
i ett rättvist förhållande, nemligen i den mån lian konsumerade; i öfverensstämmelse
med hvilken åsigt de i 1813 års Be viliniiigs-forordning härom intagna
föreskrifter uteslötos i Bevillningsstadgan af den 8 Augusti 1815.
Emedlertid återfördes väl bevillning för konsumtion och öfverflöd vid
1818 års riksdag och utsträcktes då jemväl till vin, kafle, the samt möbler
af utländskt trädslag, men borttogs å nyo vid påföljda riksdag år 1823, dertill
såsom skäl bland annat ytterligare anfördes: att en slik afgift vore obillig
oell för den fattige tryckande, då ingen proportion funnes emellan hohom
och den rike; att den föranledde vidlyftighet i räkenskaperna, svårighet
vid kontrollen och vore menlig för nationens moralitet, samt att, då det
i allmänhet borde stå en hvar fritt att, sedan han i mån af sina tillgångar
kontribuera! till slaten, desamma efter eget behag använda, denna afgift iunebure
en orättvisa och derjemte vid tillämpningen ej sällan föranledde chikaner,
prejerier och förhatliga rättegångar.
<5
Bcvillnings-UlskotUls Betänkande, N.o $.
Detta, jemte hvad i öfrigt härvid förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande;
oeh hvad först angår herr Friherre Cederströms ofvanberörda
förslag om återgång lill de vid 1809 års riksdag i allmänhet antagna bevillningsgrunder,
så och om än det belopp, hvilket tillämpningen af dessa
genom 1810 års Bevillnings-förordning fastställda grunder inbragte, vida närmare
motsvarade hvad påräknadt varit, än näst på föl jda riksdags Bevillningsutskott
synes hafva velat medgifva, och om än allt äfventyr af den då och
sedermera öfverklagade otillförlitligheten af hvarje på dessa grunder byggd
beräkning af en blifvande inkomst må anses undanröjdt genom motionärens
från nämnda bevillningsstadga derutinnan afvikande förslag, att inga afgifters
belopp skulle utföras, utan, sedan alla medborgares inkomster blifvit
hopsummerade, den procent uträknas, som för bevilluingssummans utgörande
erfordrades, har Utskottet likväl funnit de i öfrigt mot lämpligheten af berörda
hevillningsgrunder här ofvan omförmälda förut åberopade skäl ega full
giltighet, hvadan och då den fullkomliga ovisshet hos den skattskyldige om
haus årliga bevillnings-utskylders belopp i förhållande till egande inkomst,
som af den ifrågasatta på summan af allas inkomster grundade uträkningen
deraf måste härflyta, skulle komma att för den enskilda innebära icke mindre
anledning till obehag, än den visserligen lika stora ovissheten, huruvida
den erforderliga beviliningssuraman skulle i verkligheten utgå, derest afgiftens
förhållande til! inkomsten, enligt de ifrågavarande grunderna, på förhand
bestämdes, vore för det allmänna äfventyrlig, Utskottet anser sig
böra afstyrka allt afseende å herr Friherre Cederströms ofvanberörda
motion.
Btträffande sedermera herr Friherre Duvalls och herr Kröningssvärds
förenämnda motioner om serskild beskattning för bruk och begagnande af
vissa effekter och djur, så anser sig Utskottet likaledes, på grund af hvad
emot sådan beskattning tillförene blifvit åberopadt och anfördt,
böra å samma förslag afstyrka bifall.
§ 1-
Med hänsigt lill personliga skyddsafgiften enligt l:a artikeln har uti serskilda
motioner herr Doktor Sandberg hemställt, dels att persouella bevillningen
efter nämnda artikel, såvida den utgår till staten, måtte helt och
hållet upphöra och ersättning för den derigenom uppkommande minskning i
statsinkomsten beredas genom förhöjd bevillning å enskildta banker och å
den större fastighetsförmögenheten, dels ock alt, då en sådan befrielse från
personel bevillning blifvit föreslagen endast i afsigt, att ett motsvarande be
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N;o g.
7
lopp mätte till fattigvården utgå, borde af hvarje mantalsskrifven person,
som uppnått 20 års ålder, äfvensom af gemenskapen vid armen och flottan
erläggas 12 sk. banko af man och 6 sk. af qvinna lill fattigvårdsafgift.
"Vidaie är uti motion af Lars Wenander från Götheborgs och Bohus
län yrkadt, att, då de personella utskylderna, nemligen mantalspeuningarne,
bevillningen efter Ira artikeln, folkskoleafgiften, kurhusafgiften oell fattigförs»t
jnings-afgiften, alla utgå efter sius emellan i vissa fall skiljaktiga grunder,
hvilket vållar inveckling och onödig vidlyftighet i räkenskaperue, till beredande
af nödig förenkling af dessa måtte stadgas, att alla personella utskylder
böra debiteras och utgöras af personer från fyllda 10 lill 60 års ålder,
äfvensom efter sistnämnde ålder af de öfriga, sorn enligt 1 § af nu gällande
bevillningsförordning äro skyldiga att bevillning efter Ira artikeln erlägga; —
att vidare gemenskapen af armen och flottan borde från folkskolealgiften
befrias; — samt att de, som enligt 147 § af nyssberörde förordning nu åtnjuta
lindring i sistnämnda afgift, hädanefter måtte varda ifrån personella
utgifter alldeles befriade; men att. för den händelse Rikets Ständer icke skulle
anse den nedsättning af minst 40,000 rrdr i utskylderna, som häraf syntes
blifva föranledd, icke kunna ega rum, i stället måtte, för vinnande af
den afsedda förenklingen, stadgas, att alla personella utskylder skulle beräknas
Irån t. ex. 17 till och med 60 eller 61 års å!d»r: i sammanhang hvar
o
med
motionären uppgifvit förslag till mantals- och taxeringslängdernas sammanförande
och förändring i vissa delar.
Hvad nu först angår doktor Sandbergs omförmäldta motioner, så enär,
på sätt ofvan är nämndt, förslaget om personella skyddsafgifteus upphörande
blifvit framställdt endast under den uttryckliga föi utsättning, att ett motsvarande
belopp skulle utgå till fattigvården, men sistnämnde fråga funnits,
såsom saknande gemenskap med allmänna bevillningen, böra blifva föremål
för serskildt behandling, får Utskottet, med anmälan, att serskildt utlåtande
kommer att angående sistnämnda motion »fgifvas, hemställa, att
för närvarande och intill dess Rikets Ständer beslutat öfver den
väckta frågan om utgörande till fattigvården af en afgift till lika
belopp med personliga skyddsafgiften, denna sistnämnda må såsom
beviilningsgruud bibehållas.
Som, beträffande dernäst Lars Wenanders föreuämnda motion, jemväl
hvad deri förekommer angående snanlalspenningarne samt folkskole- och fattigförsörjuings-afgiften
blifveri annan ordning behandladt och Rikets Ständers
pröfning understäldt,
varder i dessa delar yttrande nu icke meddeladt;
8
Bevillning-Utskottets Betänkande, IV.-o g.
och enär, i afseende å den befrielse från personella utgifter, som blifvit ifrågasatt
för dera, hvilka njuta lindring efter 147 § i bevillningsförordningen,
en slik befrielse icke, så vidt den komme att få tillgodonjutas för allmänna
bevillningsafgifter, synts Utskottet vara af öfvervägande skäl påkallad, samt
i öfrigt med det af motionären alternativt framställda förslaget, att de personella
utskylderna skulle beräknas från 17 till och med 60 eller 61 år, icke
åsyftats annat än någon förenkling i räkenskaperna, men den fördel, som
dermed kunde vinnas icke lärer uppväga olägenheterna af en till en tidigare
och senare ålder utsträckt och följaktligen ökad beskattning, så anser Utskottet
sig å dessa delar af motionen icke kunna tillstyrka bifall, utan hemställer,
att densamma, i hvad den sålunda nu utgjort föremål för pröfning,
må lemnäs utan afseende.
§2-
Vid 2:dra och följande paragrafer i bevillnings-förordningen, i hvilka stadgas
bevillning af embets- och tjenstemäns löner, hafva uti väckta motioner
yrkanden blifvit framställda af:
Hans Excellens Herr Grefve Lövenhjelm} Carl Axel} att då, obe
räknadt
de omsorger och kostnader, som ertordr«des tor vinnande af inträde
på tjenslemannabanan, och otillräckligheten af de anslagna löneförmånerne,
dessa sistnämnda hvarken kunde anses sora ett kapital, eller rörelse eller industri,
— då dessutom lönen innebure ett kontrakt imellan staten å ena samt
embetsmannen å andra sidan, och då, hvad vidare anginge pensioner, dessa
till större delen vore resultatet af den tjenandes egna insättningar, alla löner,
pensioner och arfvoden måtte befrias från bevillning;
Herr Hammarberg, Carl Axel} att enär det vore obilligt, att staten
skulle af tjeustemannen återtaga en del af den lön eller pension, den gåfve,
och det vore vida riktigare, att lönen, om den ansåges för stor, minskades,
§§ 2, 3, 4, 5, 6 och 7 måtte helt och hållet försvinna; samt af
Herr Rosenblad, Bernhard} att bevillningen å embets- och tjenste
mäns-löner, ari voden m. m., måtte nedsättas till hälften, destohällre, som,
då deras inkomster kunde på det nogaste beräknas och kontrolleras, de, i
förhållande till verklig behållen inkomst, komme att utgöra vida högre bevillning
än de öfriga samhällsklasserna.
I anledning af en vid sistförflutna riksdag väckt motion om upphörande
af bevillningen å embets- och tjenstemäns löner, anförde Bevillnings-utskot
tet,
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N.o g.
9
tet, att, då alla medborgare i samhället och följaktligen äfven embets- och
tjenstemän borde bidraga till statsbehofvens fyllande, ansåge Utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall å motionen; och enär berörda förslag af Rikets Ständer
då blifvit godkändt samt förändrade omständigheter sedermera icke i afseende
å denna fråga inträffat,
finnér Utskottet skäl icke nu vara förhanden att, med anledning af
ofvanberörda utaf Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm och
herr Hammarberg väckta motioner, tillstyrka upphörande af bevillning
å löner, art voden och pensioner;
Och som, beträffande vidare herr Rosenblads motion om nedsättning
deruti till hälften, denna fråga nu, innan statsbrist-summan blifvit bestämd,
rätteligen icke kan till pröfning förekomma,
torde Rikets Ständer fiona densamma icke för det närvarande böra
till någon åtgärd föranleda.
Då föreskriften i 2 § 3 morn., att, om en embets-eller tjenstemans ”inkomst
för året icke till hela beloppet utfaller, rättelse uti debiteringen eller restitution,
derest afgiften blifvit erlagd, må i laga ordning ega mm,” möjligen
skulle kunna tydas så, att om den del af lönen, som utfallit, understege det belopp,
för hvilket högsta afgiftsprocent vore bestämd, den afgift, som den skattskyldige
korome att erlägga, blefve beräknad efter den grund, som för det
lägre lönebeloppet vore stadgad, men en sådan tydning icke lärer böra godkännas,
hemställer Utskottet,
att vid ifrågavarande moment må göras följande tillägg: ”hörande
dervid endast så stor del af den for hela året belöpande bevillning
erläggas, som motsvarar di-t uppburna belopp ts förhållande till hela
den för året beräknade inkomst.”
§4.
I 4 § 2 morn. af 1835 års bevillningsstadga intogs föreskrift, att för all
den inkomst, sorn uppbäres af tjenstemän i följd af enskilda uppdrag, utan att
omedelbart vara föranledd af stat, expedilionstaxa eller serskild bestämmelse,
eller i ovillkorlig följd af innehafvande tjenstebefattning, ^'utgöres bevillning
efter samma beräkningsgrund, som i 9 § finnes bestämd”; och innehöll
denna 9 §, att för inkomst af borgerlig rörelse skulle erläggas bevillning med
fem procent af hvad inkomsten nästföregångna året utgjort. 18-fO års Beviiluings-utskott
föreslog för slutet af momentet följande förändrade lydelse: ”ufc
Bih.
till R. St. Brot. i8få och 1848, 5 Sami. 1 Afd. 4 Ilåft. 2
10
Bevillnings-ZJ tskotlets Betänkande j N.o g.
göres enahanda bevillning, som andre personer, enligt i denna stadga föreskrifne
grunder, för dylik inkomst böra erlägga,’’ men frångick sedermera,
till följd af gjord anmärkning, detta förslag, och hemställde, att i stället
måtte antagas uttrycket: 'erläggas fem procent.” Detta godkändes ock, men
med anledning deraf, alt för inspektörer är gällande en serskild beskaltningsgrund,
nemligen efter betydenheten af deri egendom de förestå, med uttrycklig
föreskrift, att den skall tillämpas på tjenstemän, som tillika hafva inkomst
för befattning med enskild mans egendom, gjordes vid 1844 års riksdag
härvid följande tillägg: ”dock med undantag af hvad i 27 § stadgas under
rubriken inspektörer.**
Utom det att uttrycket ”med undantag af” torde linnas vara oegentligt,
har i öfrigt den af 1840 års Bevillnings-utskott först föreslagna lydelse synts
Utskottet i alla afseenden ega företräde framför den nuvarande, hvadan Utskottet
hemställer,
att det ifrågavarande momentet må, på sätt det bifogade förslaget
utvisar, i öfverensstämmelse dermed förändras.
§ 7.
Under förmälan, hurusom vid tillämpningen af stadgandet i 2 mom. af
7 §, att bevillning skall utgöras af den kyrkorna uti Skåne, Halland och Bohuslän
tillhörande tionde, som ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie
utgifter anslagen, fråga skulle uppstått, huruvida dermed afsågs annan tionde
än spanmål, hvarom paragrafens l:a mom. handlar, har herr Tham > Sebastian
Mathiasj uti väckt motion hemställt, att momentet måtte förtydligas
genom utbyte af ordet: ”tionde” mot uttrycket ”spanmål och annan tionde;’*
men som Utskottet funnit det vara uppenbart, att, då någon inskränkning i
afseende å tionden icke är gjord, med föreskriften måste afses ali tionde af
hvad slag den vara må, och följaktligen anser förändringen obehöflig, torde
förslaget derom icke böra till någon åtgärd föranleda.
§ 8.
I afseende å den i 8:de och följande paragrafer stadgade bevillning af
städerne har herr Rosenblad, Bföreslagit, att åtminstone för de större sta—
derne ett minimibelopp för sammanräknade bevillningen å all borgerlig rörelse
måtte fastställas, samt att deremot i samma släder det hittills fastställde
minimum för bevillningen af hvarje enskild borgerlig rörelse idkande person
borde upphöra.
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:o Q.
Il
Då emedlertid hvarken förenkling i taxeringen eller ändamålet af en
jemnare fördelning utaf bevillningen synes dermed kunna vinnas, och förslaget,
för hvars verkställighet något sätt icke blifvit uppgifvet, tvifvelsutan skulle,
med hänsigt till föränderligheten i städernes förmögenhet, såsom till hufvudsakligaste
delen af mera rörlig beskaffenhet, blifva förenadt med svårigheter
och orättvisa i tillämpningen, så anser Utskottet sig icke kunna berörda
förslag understödja, utan hemställer,
att detsamma må lemnäs utan afseende.
§ 9.
Enär l:a mom. af 9 § innehåller, att idkare af de deri uppräknade
stadsmannanäringar ej må påföras bevillning under der utsatta afgiftsbelopp,
har den i sista mom. af samma paragraf förekommande enahanda bestämmelse
funnits öfverflödig, och då derjemte stadgandet i sistnämnde moment,
att bevilluingeu skall bestämmas efter den i 8 § uppgifna grund, eger tilllä
mpning äfven på de näringsidkare, som nästa eller 10 § omfattar,
så har hela det ifrågavarande momentet ansetts böra ur 9 § uteslutas
och en den sednare delen deraf motsvarande erinran inflyta
i 11 §, hvilken har afseende å begge de nästföregående;
§ 11.
äfvensom i sista mom. af 11 §
någon jemkning i lydelsen funnits påkallad af de under den 22
December 1846 utfärdade handels- samt fabriks- och handtverksordningar;
hvaremot,
beträffande en af herr Hammarberg gjord anmärkning vid det
såväl i berörde moment af 11 § som i 28 § förekommande stadgande, att.
då ringare bevillning, än som motsvarar minimi-afgiften, påföres, sådant skall
”genom utdrag af taxeringslängderna” Pröfningskommitten underställas, hvilkets
ansetts öfverflödigt, eftersom taxeringslängderna i sin helhet skola till
Pröfningskommitten öfverlemnas, Utskottet icke, enär uppmärksamheten derigenom
blefve mera omedelbart fästad på nämnda undantagsåtgärder, anser
denna anmärkning
böra till någon ändring föranleda. — Den ifrågavarande 11 § lärer
alltså böra erhålla den lydelse, det bifogade förslaget innehåller.
12
Bevillningi-Utskottets Betänkande, N.o g.
§§ 12 och 13.
Som det, genom nyssnämnda handels- samt fabriks- och handtverksordningar,
blifvit i allmänhet medgifvet, att äfven å annan ort, än der man
är bosatt, idka rörelse och näring, men det bör antagas, att den inkomst, som
deraf härflyter, säkrast bedömes å den ort, der sådan rörelse eller näring
utöfvas, hemställer Utskottet,
att den, som å serskilda orter drifver handtering eller rörelse, bör
å hvartdera stället påföras bevillning för den inkomst, han der anses
hafva, samt nödiga tillägg, på sätt förslaget utvisar, i öfverensstämmelse
härmed vid 12 § göras;
och torde jemväl, såsom rätteligen hörande till denna §,
hit böra flyttas hvad i 13 § förekommer, angående såväl gårdfarihandlande,
som de af Ridderskapet och Adeln samt magistrats- och
andra personer, hvilka idka stadsmannanäring;
äfvensom och då benämningen ^'kontingentborgare” numera, efter utfärdandet
af förrberörda handels-, fabriks- och handtverksordningar, lärer finnas
vara oegentlig, Utskottet ansett, att vid 13 §, hvilken omfattar äfveu sådane
borgare, i stället bör uti serskildt moment
föreskrifvas, huru lång tid före upphördsårets ingång de, sorn utan
burskap idka handel eller annan näring, böra hafva dermed upphört,
för att undgå bevillnings utgörande för rörelsen under samma
år.
§§ 14, 27 och 29.
Uti väckta motioner har dels herr Hörnstein , i afseende på den uti 14,
27 och 29 §§, såväl arbetsfolk på landet och i städerna, hvilka ej njuta ständig
lön, utan arbeta för dagspenning eller beting, och hvilkas arbete icke
inbringar dem 200 r:dr årligen, som den gesäller ålagda bevillning, yrkat
befrielse från densamma, enär icke arbetet, utan den vinst, det kunde lemna
utöfver de nödiga behofven, borde beskattas, dels ock herr Tham, S. M., hemställt,
att arbetsfolk på landet måtte från bevillning efter 2 art. befrias, men,
om sådant icke bifölles, att åtminstone för inhyseshjon, backstugusittare, fördelsstagare,
med flere, bevillning efter denna artikel borde upphöra, äfvensom
att, då ifrågasatt blifvit att påföra gesäller hos gerningsmän och sockenhandtverkare
på landet enahanda bevillning, som här utgöres af gesäller i
städerne, eller 2 r:dr, hvilket likväl syntes mindre billigt, enär gerningsmän
och sockenhandtverkare med en mantalsskrifven arbetare skola i bevillning
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 9.
13
utgöra endast i r:dr, bestämmas måtte, antingen gesäller på landet äro från
bevillning frie, eller ock till hvad belopp dylik afgift af dem skall utgöras.
1 anlednig af de vid sednaste riksdag i enahanda syftning väckta motioner,
yttrade Bevillnings-utskottet, att, då arbetskraften i vårt land vore
af den vigt, att man svårligen kunde undgå att vid beskattningen taga den
i betraktande, så, och på det ej benägenheten att undandraga sig laggstadd
tjenst målte uppmuntras, ansåge Utskottet den serskilda bevillningeo för arbetsfolk
i städerna och på landet destohellre böra fortfarande utgöras, som,
jemte det att det syntes billigt, att arbetaren med värdet af ett dagsverke
bidroge till staten, denna folkklass, serdeles i städerna, egde tillfälle till så
förmonlig arbetsförtjenst, att den ifrågasatta bevillningsafgifteu icke skäligen
kunde anses betungande.
Dessa skäl, hvilka Rikets då församlade Ständer funno giltiga och till
hvilka Utskottet icke anser nödigt nu foga några nya, ega äfven full tillämplighet
på gesäller, så väl i städerne sorn å landet, hvadan och då, hvad serskilt
angår desse sistnämnde, ordentliga handtverks-verkstäder numera jemväl
kunna å landet anläggas, samt gesäller, då de å sådana verkstäder äro anställde,
äfvensom då de arbeta hos gerningsmän eller sockenhandtverkare,
hvilkas handtering är af så lönande beskaffenhet, att gesäller kunna af dem
med fördel användas, skäligen synas böra Lill lika beskattning med dem i
städerna hänföras, Utskottet, som icke heller funnit anledning vara för handen
att tillstyrka det af herr Tham för inhysesfolk, fördelstagare m. fl. yrkade
undantag från utgörande af denna bevillning,
hemställer, att nuvarande föreskrifter om afgifter efter 2:dra artikeln
af arbetsfolk och gesäller må bibehållas oförändrade, men med ut
tryckligt
tillägg i 27 §, att gesäller på landet skola anses lika med
dem i städerna; dock med förbehåll, att, derest nedsättning i bevillningen
på det hela skulle finnas kunna ega rum, det då må vara
Utskottet öppet att afgifva förslag, i hvad mån arbetsfolk eller
gesäller deraf böra företrädesvis komma i åtnjutande.
Med åberopad anledning af den betryckta ställning, hvar.uti konstnärsklassen
sig för närvarande i allmänhet befunne, har herr Anckarsvärd, Michael
Gustaf, uti väckt motion, yrkat, att artister, hvilka i bevillningsförordningen
äro upptagne till beskattning i 8 olika klasser, från 5 till 100 r:dr
och deröfver, måtte, i likhet med vetenskapsidkare och litteratörer, hädanefter
vara befriade från bevillning i och för deras yrke, elier, om detta icke kunde
beviljas, att åtminstone den för artisters beskattning gällande klassifikation
måtte upphöra, såsom ledande tili för mycket godtycke, och desse personer
14
DeviUnhigs-TJlsKOttels Betänkande ^ N:o g.
likasom de fleste andre, beskattas efter uppgifven inkomst, dock så, att den
artist, hvars arbetsförtjenst ej öfverstege 500 r:dr, måtte från sådan bevillning
åtnjuta befrielse, enär han då, så väl som dagakarlen, hvilken arbetar
för sitt dagliga bröd, icke syntes böra vidkännasj andra afgifter, än de personella.
Då hvar och en, som af något yrke hemtar inkomst, lärer böra i förhållande
dertill bidraga till det allmänna, i öfverensstämmelse hvarmed också,
emot hvad motionären förutsatt, äfven arbetsfolk äro, och, jemlikt Utskottets
ofvan yttrade åsigt, fortfarande böra vara underkastade bevillning
efter 2:dra artikeln, utan hänsigt till någon viss årlig minimi-inkomst, anser
Utskottet sig sakna all giltig anledning att tillstyrka befrielse från sådan bevillning
för artister; — men med afseende å det anspråk på lättnader och
uppmuntran från det allmännas sida, konstnärsyrket billigen bör i viss mån
ega, äfvensom derå, att detsamma i allmänhet icke lärer kunna anses vara
för dess idkare serdeles lönande, hemställer ( Utskottet, om icke Rikets Ständer
skulle, med anledning af den ifråga varande motionen, Snna skäligt stadga,
att antalet af de nu för artister bestämda 8 beskattningsklasserna
må få inskränkas till 7, sålunda att de tvänne högsta uteslutas och
att dels beloppen af hvardera utaf de sex nästföljande förslagsvis antagas
för den första till 50 för den andra till 35, för den tredje
till 25, för den fjerde till 15, för den femte till 10 och för den
sjette till 5 r:dr, samt dels ytterligare en klass tillägges med ett till
2 r:dr förslagsvis utfördt belopp.
Sedan, i sammanhang med åliggandet för läkare att undergå kirurgisk
examen, det egentliga fältskärsyrket upphört och i följd deraf de sedan äldre
tider i hevillnirigsförordningen qvarstående rubrikerna fältskärsgesäller i 14
§ samt bruksfältskärer i 29 §, numera sakna deras fordna betydelse, hemställes,
dels
att rubriken fältskärsgesäller må ur författningen uteslutas,
dels ock,
att rubriken fältskärer i 29 § må ubytas emot kirurger.
Med anledning af den förenämnde fabriks- och handtverks-ordningen,
har tillägg i 14 § angående handtverkare, hvilka, utan mästerskaps eller burskaps
förvärfvande, såsom försörjningsmedel åstadkomma handlverksarbeten,
äfvensom någon jemkning i lydelsen af rubriken hårfrisörer erfordrats,
hvilka uti det bifogade förslaget iakttagne tillägg och rättelser Rikets
Ständers pröfning underställas.
Bi<villnings~U t skottets Betänkande* N.o g.
15
I anseende på den i samma 14 § förekommande rubriken hästhandlare*
har Jonas Ersson från Jemtlands län yrkat, att nämnde läns invånare måtte,
utan erläggande af den här stadgade bevillning, 25 r:dr för hvar och en,
som med hästhandel sig befattar, vara berättigade att egne och sina grannars
hästar hvar som helst afyttra.
Som, enligt sista momentet af ifrågavarande rubrik, det icke afsetts, att
denna beskattning skulle ega rum för andre än dem, som sysselsätta sig med.
hästbandel såsom ett yrke, men något förtydligande i berörda hänseende
möjligen må vara erforderligt, så har Utskottet, i anledning af Jonas Ers~
sons motion,
med uteslutande af samma moment, gifvit den för ändamålets vinnande
föräudrade lydelse åt rubrikens l:a morn., som det bifogade
förslaget utvisar.
Uti väckt motion har herr Gustafsson , med anledning af den tydning,
som gifvits åt föreskrifterne vid rubriken krögare m. Jl. * yrkat, att uti ea
blifvande bevillnings-förordning måtte varda uttryckligen stadgadt, att bränvins-minuteringsafgift
icke finge påföras andra, än dem, som icke å sådan
försäljning ega serskilt burskap, med åtföljande förpligtelse att ovillkorligen
finnas med denna vara försedde åt gäster af alla klasser och stånd, och alltså
icke påföras Stockholms traktörs-societet, som för sin skyldighet att hålla
biänvin till salu droge serskild borgerlig tunga.
Herr Hörnstein har i sin ofvanberörde motion ansett, att hvad i denna
rubrik stadgades, angående borgen för bevillnings utgörande, borde upphäfvas,
och att såsom tillräckligt korrektiv kunde i stället stadgas, att bristande
betalning af bevillningen medförde förlust af rättigheten att rörelsen vidare
idka.
Under anförande, hurusom, då stadgandet uti förevarande rubrik, att
den här bestämda bevilluings-afgift skulle erläggas äfven af hvar och eu annan,
som med behörigt tillslånd i minut försäljer bränvin, vore gällande
jemväl för landet, det icke kunnat undvikas, alt personer, som med vederbörlig
tillåtelse vid marknader, regementsmöten, auktioner och andra sammankomster
utöfvat näringsrörelse i förening med bränvinsminulering, delför
mist påföras bevillning med minst 10 r:dr utöfver den serskilda afgift,
som under namn af bevillning för bränvinsminutering skolat af taxeringskommitteen
bestämmas; så och enär härigenom inträffat, att för försäljning
under endast en dag kommit att betalas lika mycket, som för den rörelse,
hvilken bedrifvits under helt år, och då denna beskattning nästan uteslutande
drabbade den fattige, har herr Tham, S. M,t hemställt, att, med ute
-
Bevillning!-Utskotle's Betänkande, N:o g.
slutande i rubrikens sisla moment af orden: ”denna afgift erlägges äfven a£
hvar och en, som med behörigt tillstånd i minut försäljer bränvin,” i stället
måtte stadgas: ”att de, som vid marknader, auktioner, regementsmöten samt
andra tillfällen med vederbörligt tillstånd utöfva näringsrörelse, skola utom
afgift för bränvinsminutering, då den tillåtes, erlägga bevillning med minst
3 r:dr;” äfvensom i sammanhang härmed blifvit erinradt, att i nuvarande
bevillnings-förordning ej vore tydligen föreskrifvet, till hvad belopp och efter
hvilken grund bevillning skall utgöras för den restauration eller näringslörelse,
som idkas å ångfartyg, hvilket motionären ansett böra afhjelpas sålunda,
att för slik rörelse bestämdes enahanda skatt, som för krögare m. Jl.
är stadgad.
Beträffande först herr Gustafssons motion, så enär rubriken krögare
m. JL. uti 14 § af bevillnings-förordningen, från hvilken rubriks ordalydelse
motionären ansett anledning hafva hemtats dertill, att bränvins-minuteringsafgift
blifvit burskapsegande traktörer i hufvudstaden påförd, uttryckligen
alser endast sådane näringshållare, ”sorn icke äro borgareoch uttrycket i
rubrikens 2 morn., ”vare sig borgare eller andre” icke har afseende å annat,
ätt skyldigheten att ställa borgen för utgörande af bevillningen för rörelsen
efter 2:dra artikeln, så anser Utskottet någon
ändring eller tillägg i bevillnings-förordningen icke af den ifiågavarande
motionen påkallas;
Men enär i:a mom. i 57 § af gällande förordning, angående vilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin, innehåller, att för ”värdshus, källare,
spisqvarter eller andra näringsställen” skall, utom den vanliga bevillningen,
erläggas en serskildt branvins-minuteringsafgift af 20 till 100 r:dr eller deröfver,
så anhåller Utskottet,
att i det betänkande, Utskottet kommer att afgifva, angående brännvinsbränningen
och dess beskattnings med dertill hörande reglementariska
föreskrifter3 få meddela det vidare yttrande angående
motionen, hvartill Utskottet vid detta ärendes behandling kan finna
sig föranlåtet.
Som den ifrågavarande bränvinsbrännings-förfatlningen i dess 42 § 2:a
moro. jemväl innehåller stadgandet, angående ställande af borgen för den å
ifrågavarande näringsyrken belöpande skatt, så och jemte erinran, att den af
herr Hörnstein föreslagna påföljd af näringsrättighetens förlust för uraklåten
betalning af skatten, tvifvelsutan bör för näringshållare finnas vida mer betungande
än skyldigheten att derför ställa borgen, hemställer Utskottet,
att
Bevillnings-Utshottets Betänkande, N o g.
17
att herr Hörnsteins motion i denna del icke må till någon åtgärd
föranleda i annan händelse, än alt vid behandlingen af bränvinsbrännings-frågan
det motsvarande stadgandet i författningen derom
finnes böra undergå förändring.
Vidkommande slutligen herr Thams ofvanberörde yrkanden, anser Utskottet
val, lika med molionären,
att för restauration å ångfartyg bör gälla, hvad i 14 § underrubriken
krögare är stadgadt, oell att följaktligen bestämd föreskrift derom
bör i nämnde rubrik intagas, samt hvad angående denna beskattning
i 16 § förekommer der utgå.
Men hvad sedermera angår frågan om nedsatt minimi-bevillningsafgift
för personer, som vid marknader, auktioner med flere tillfällen utöfva näringsrörelse,
så enär det lärer kunna antagas, att sådana personer, derest de
icke jemväl å visst ställe idka dylik rörelse, åtminstone utöfva densamma vid
de flere så beskaffade sammankomster, som inom orten, der de äro boende,
linder årets lopp inträffa, och alltså äro i tillfälle att deraf hemta icke så ringa
inkomst, hemställer Utskottet, som det i öfrigt nu icke tillkommer att
om nedsättningar i bevillningsafgifterna meddela yttrande,
att yrkandet derom för det närvarande, och innan statsbrist-sumraan
blifvit bestämd, icke må till någon åtgärd föranleda.
I öfrigt tillstyrker Utskottet, att, såsom till den förevarande rubriken
krögare m. Jl. hänförliga, i densamma må
upptagas ”kaffeskäukar och kaffehusidkerskor.”
Utskottet föreslår vidare, alt vid rubriken spisqvarters-, värdshus- eller
näringshållare må föreskrifvas, att de spisqvarters- eller värdshusidkare,
hvilka njuta understöd af kommunen, mot förbindelse att icke tillhandahålla
spritdrycker,
skola för sådan rörelse vara fria från bevillning efter 2:a artikeln;
äfvensom att, då, i afseende å tobaksplauterare och plantage-egare, om
hvilka stadgas, att de taxeras tili afgift efter deras jordlägenheters värden , detta
torde böra, äfven utan sådan serskildt föreskrift, iakttagas, men, hvad
tobaksplanterarne angår, de synas vara närmast jemförlige med trädgårdsmästare,
berörda föreskrifter må uteslutas och för tobaksplanterare lemnäs
hänvisning till lika beskattning med trädgårdsmästare; — i öfverensstämmelse
med hvilka förslag nödiga tillägg och rättelser blifvit
gjorda.
Bih. till R. St, Prot, 1847 och 1848, 5 Sami. t Afd. 4 Häjt. 3
18
Bevillnings-Utskottets Belånkandej N.o g.
I afseende slutligen å den uti denna § utländingar, som resa omkring i
Jandet och utbjuda eller sluta handel om utländska varor, ålagde bevillning
af 50 r:dr för de tre första månaderna, de härstädes sig uppehålla, samt
af ytterligare 50 r:dr för hvarje månad, som de derutöfver i riket qvardröja,
har Utskottet väl icke funnit anledning föreslå någon förändring i sjelfva
afgiftsbeloppen, men då annat stadgande om sättet och ordningen för afgiftens
erläggande och redovisande icke finnes meddeladt, än att den skall i
gränseorten betalas och anteckning derom å resepasset göras, har Utskottet
ansett
uttryckligen böra föreskrifvas, att afgiften skall vid ankomsten uppbäras
af vederbörande uppbördsman för kronobevillningen i gränseorten
och bevis derom, äfvensom om den tid, den resande uppgifvit
sig vilja i riket qvardröja å det medhafvande passet meddelas,
hvarförutan pass till resans fortsättande inom landet eller återresa
ur riket icke skal! kunna utfärdas;
äfvensom, till närmare kontroll å sådane utländningars handelsföretag,
Utskottet lämpligen trott
böra stadgas, att de, innan utländska varor må af dem i någon
stad utbjudas eller handel derom afslutas, skola hos stadens vederbörande
embetsmyndighet så väl styrka sig hafva afgiften betalt,
som ock uppgifva den tid, de i staden vilja vistas, vid enahanda
påföljd, som förut är bestämd för det fall, att sådan handel utöfvas,
utan att den stadgade afgiften blifvit erlagd.
§§ 17, 19 och 24.
Som den af doktor Sandberg s enligt hvad ofvan är omförmäldt, gjorda
framställning om förhöjd bevillning, bland annat, å den större fastighetsförmögenheten,
står i omedelbart sammanhang med hans i samma motion
väckta förslag om personliga skyddsafgiftens upphörande, hvilken afgift sagds
förhöjning, som af motionären föreslagits till 3 för tusende af fastighet eller
inrättning i en egares hand, till värde öfverstigande 20,030 r:dr, afsåg alt till
en del ersätta, men frågan om personliga skyddsafgiftens afskaffande åter är
beroende på det beslut, Rikets Ständer komma att fatta öfver herr doktorns
serskilta motion om afgift till enahanda belopp till fattigvården, så lärer ieke
den föreslagna förändrade grunden för fastighets-bevillningen nu eller förr,
än i sammanhang med frågan om personliga skyddsafgiften, böra till slutlig
behandling förekomma, hvadan Utskottet hemställer,
Bevillnings-U Iskottets Betänkande, Nto g.
19
alt icke heller denna del af doklor Sandbergs förstberörda motion
må för närvarande till någon åtgärd föranleda.
I afseende å den för fastigheter stadgade bevillning af 2 r;dr för hvart
tusende riksdalers värde, har vidare herr Hammarberg, C. A., hemställt, att,
då beräkningen deraf Liefve ytterst svår, när värdena slutade sig på andra
än jemna tusendetal, så att afgiften utgjorde t. ex. för 100 r:drs värde 9 sk.
7t r:st, bevillningen kunde i stället antagas till 10 sk. för hvart hundrade
riksdalers värde; men då samma invändning i viss mån gäller äfven emot
detta beräkningssätt, nemligen i afseende å de värden, som sluta på andra
än 10, 100 eller l,000:de tal, och den åsyftade lättnaden alltså icke blefve
af serdeles betydenhet, v
afstyrker Utskottet bifall å herr Hammarbergs berörda förslag.
§ 21.
I 21 § har Ulskottet för beredande af större tydlighet
vidtagit någon jemkning i redaktionen;
§ 22.
och vid 22 § haft att taga i betraktande två serskilda motioner, nemligen
af herr Hammarberg och herr biskop Heurlin, hvilka, under anförande,
hurusom i vissa fall, t. ex. då frälseskatt erlades efter kontrakt, det kunde
inträffa, att rusltjenstbevillningen, otn hvilken vid sistlidne riksdag föreskrefs,
att den skulle utgöras af ränteegaren, ehuru den i äldre bevillningsförordningar
varit ålagd jordegaren, uppginge till mera än hela frälseräntan, yrkat
rättelse häruti.
Utskottet får härvid upplysa, att i Bevillningsförordningarna före 1824
icke varit föreskrifvet, hvilkendera, jord- eller ränteegare, som borde rustjenstbevillningen
utgöra, utan endast att sådan bevillning skulle för frälse-egendomar
till stadgadt belopp fortfara. I sistnämnda års bevillningsstadga åter
blefvo, i öfverensstämmelse med Bevillnings-utskottets vid 1823 års riksdag dertill
afgifna förslag, men, som det synes, utan stöd af något utaf Utskottet
anfördt skäl, orden ”för jordegare” inskjutna, hvilken bestämmelse qvarstod
till sist förflutna riksdag, då, uppå hemställan af dåvarande Bevillningsutskott,
som ansett det åligga ”rantegaren” att ansvara för bevillningen, såsom
numera motsvarande prestation af rusttjenst, ordet jordegare utbyttes mot
ränteegaren.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande j IV;0 9.
Hvad sjelfva saken angår, så lärer det vara ostridigt, att, då skatten eller
räntan af jorden först blef af staten åt den enskilde egaren upplåten,
dermed var förenad skyldighet för denne att utgöra rusttjenst, och att den
enskilde alltså endast mot denna prestation egde räntan tillgodonjuta Istället
för skyldigheten att åter utgifva sagda ränta till staten, när sedermera
rusttjenstens utgörande såsom natura-prestation upphörde, fick den rustljenstskyldige
sig ålagd viss bevillning i förhållande till storleken af räntan, beräknad
efter hvad den gjorde i myntslaget marker; och då, på sätt nyss är
visadt, sjelfva rusttjensten motsvarade räntan, lärer det icke heller kunna
ifrågasättas, att icke den bevillning, som sedermera kom i rusttjenstens ställe,
bör utgöras af den rustljenstskyldige d. v. s. den, som är i åtnjutande af
räntan. När nu härtill kommer, att med ordet jordegare i Bevillningsförordningarna
af åren 1824, 1831, 1835 och 1841, icke i dess obestämda form
nödvändigt måste hafva afsetts egaren till jorden, i hvilket fall den bestämda
formen jordegaren bort användas, utan lika riktigt kan hafva afsett ränte*
egaren> hvilken ur flera synpunkter är att betrakta såsom jord- eller fastig—
hets-egare, enär för förvärfvande eller afyttrande af frälseränta m. m. gälla
alldeles samma bestämmelser, som om fast egendom i allmänhet är stadgadt;
så och utan afseende derå, att räntan någon gång, vid skedda öfverlåtelser
på annan man utaf den, som från början varit i besittning af både jorden
och räntan, kunnat bestämmas att utgå på ett sätt, som numera icke svarar
mot hennes rätta värde, och derigenom möjligen kan komma att icke lemna
öfverskott åt egaren, sedan belöpande onera blifvit utgjorda, anser, med anledning
af allt detta, Utskottet hvad i berörda motioner blifvit anfördt och yrkadt,
icke böra till någon åtgärd föranleda.
§ 26.
Då i 26 5 bevillnings-afgiften för kolnings frihet på kronans allmänningar
eller rekognitionsskogar blifvit beräknad per stig af 24 tunnor, och i
paragrafens 2:a mom. stadgats, att afgiften skall utgå efter det belopp, för
hvilket bruken erlägga rekognitionsafgift, antingen der kolas eller icke, men
härvid förekommit, dels att i taxerings-resolutionerne, angående ifrågavarande
skogar, rekognitionsafgiften blifvit bestämd efter det staf rumtal ved, som
skogarne ansetts kunna årligen afkasta, och allmänt är anlaget, att af ett stafrum
ved erhållas 18 tunnor kol, dels ock att rekognitionsskogar varit upplåtna
icke allenast åt brukutan äfven åt hyttor, samt att, enligt Kongl.
Majtts den 29 Januari 1824 meddelade nådiga fastställelse af Rikets Ständers
vid 1823 års riksdag fattade beslut, angående upplåtande mot rekognition af
Bevillning-Utskottets Betänkande, N.o g.
21
grufveskogarne, jemväl desse blifvit rekognitionsafgift åsatte, har Utskottet,
lill undanrödjande af all tvätydighet vid tillämpningen af denna paragraf,
ansett de begge första momenterne
böra erhålla den förändrade lydelse, det bifogade förslaget utvisar.
§ 27.
Enär uti 27 § af Bevillningsförordningen är medgifvet, att de gästgifvaregårdar,
som icke hafva någon förtjenst af gästgifverirörelsen, ”utan endast
kunna anses såsom skjutsombytningsställen,” må af taxeringsmännen kunna från
afgift för näring och rörelse befrias, men, enligt 2:a mom. i 57 § af gällande
bränvinsbränningsförordning, innehafvarne af sådane gästgifvaregårdar likväl
skola, derest de vilja begagna bränvinsminuterings-rättigheter», afgift derför
erlägga, har herr Friherre Ridderstolpe, Fredrik3 uti väckt motion yrkat,
att befrielse från bevillning efter 2:a art. icke borde få ega rum i annan
händelse, än att bränvin icke å dessa gästgifvaregårdar i minut försaIjes; och
sorn Utskottet för sin del häruti instämmer, så föreslår Utskottet,
att, med bifall till hvad motionären hemställt, den i öfverensstämmelse
härmed enligt förslaget gjorda ändring må godkännas; förbehållande
sig Utskottet att i frågan angående ny bränvinsbräuningsförfattning
få föreslå de förändrade bestämmelser, sorn häraf må i
densamma finnas påkallade.
I afseende å det uti samma 27 § vid rubriken inspektörer förekommande
stadgande, att den, som vid annans egendom eller landtbruk har när
maste
tillsyn eller styrelse sig anförtrodd, skall taxeras såsom rättare, då egendomen
består af 2 till 4 mantal, och derutöfver såsom inspektor, har be
mälde
Friherre_, enär ett sednare moment innehölle1, att ”de egare eller in
nehafvare
af jord, som sjelfva densamma bruka, och således icke hafva hos
sig anställde rättare, skola ifrån den för rättare stadgade bevillning vara befriade,
” och vid tillämpningen häraf i de fall, då af egare lill gårdar om 2
mantal och derutöfver rättare eller inspektörer icke uppgifvas, svårighet mött
att få utredt, huruvida egarne sjelfve bruka jorden, föreslagit, att, i stället
för sagde föreskrifter, ovillkorligen måtte stadgas, att vid hvarje under gemensamt
bruk varande egendom om 2 till 4 mantal bevillning skulle påföras
såsom för rättare, och vid större egendom såsom för inspektor.
Då, enligt de i allmänhet för bevijlnings utgörande gällande grunder,
icke någon bör beskattas för annan befattning eller inkomst deraf, än som
■verkligen eges, och sistberörda moment följaktligen bör vara alldeles öfverflödigt,
så och enär de svårigheter, som vid tillämpningen skola uppstått, sy
-
22
Bevillnings-Utskottets Betänkande j N:o g.
nas hafva från innehållet af sagda moment, hvilket tillkom först genom 1835
års bevillningsförordning, härflulit, hemställer Utskottet,
att detsamma må ur författningen uteslutas.
Åf Anders Andersson från Skaraborgs län är i väckt motion yrkadt,
att vid rubriken skeppsredare och fartygsegares hvarest stadgas, att desse
skola taxeras lika med dem i städerne, samt för alla däckade elier odäckade
fartyg af minst fem svåra lästers drägt och derutöfver å 4 sk. banko per läst,
måtte tilläggas: ”härifrån dock undantagne sådane, hvilka endast begagnas
såsom pråmar att ifrån stränderne vid gård eller bruk, liggande vid sjön,
framföra dess behof af egna skogseffekter, såsom ved, timmer, kol m. m.”
och att, om missbruk häraf befarades, sådant kunde förekommas genom stadgande
af lika ansvar derå, som i 64 § är bestämdt för bristande uppgift till
bevillning al fartyg och dess lästetal; men enär det nuvarande ofvanberörda
stadgandet icke skäligen synes kunna tillämpas å sådane farkoster, som icke
begagnas till annan slags färt, än den i motionen omförmälda, deraf någon
inkomst eller behållning icke kan påräknas, anser Utskottet
det föreslagna tillägget icke vara af behofvet påkallad t.
Från den spanmålshandlande på landet ålagda bevillning lika med städernas
handlande har undantag blifvit gjordt för jordegare, arrendatorer eller
brukare af hemman; men då till spanmålshandel icke synas kunna hänföras
de försäljningar eller uppköp af serskilda sädesslag, hvaraf jordbrukare i och
för deras Sandtmannahushållning må hafva behof, samt desse å en annan
sida icke lära böra befrias från beskattning för den verkliga spanmålshandel,
som de, oberoende af ett sådant behof, kunna idka , så hemställes,
att berörda i rubriken spanmålshandlande för jordbrukare intagne
undantagsstadgande må utgå.
I öfrigt har Utskottet ansett, att, med uteslutande af specifikationerne
uti denna 27 § af klasser och afgifter för rubrikerne advokater och sakforarelotsar
och lotsdrängar samt trädgårdsmästarej
för dessa rubriker hänvisning tilt de dem motsvarande i 14 §, från
hvilka de föga afvika, lämpligen må kunna lemnäs.
§ 28.
Vid 28 § har herr Tham, S. M-, för det der förekommande stadgandet,
att taxeringsmännen ega att för personer, som på landet idka någon borgerlig
näring, utsätta afgift efter 2:a artikeln under den fastställda minsta,
föreslagit en i viss mån förändrad redaktion, hufvudsakligen åsyftande, att
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.-o p.
23
åt den i sammanhang härmed intagna föreskrift, det en slik åtgärd bör i
protokollet antecknas och genom utdrag af taxeringslängden pröfnings-kommittéen
underställas, gifva mera bestämdhet, sålunda, att dervid tillika uttryckligen
stadgades, det lindringen ej finge tiligodonjulas förr, än densamma
blifvit af sistnämnde kommitté godkänd; men då, enligt 128, 129 och 132
§§, debitering af bevillnings-afgifter icke kan ega rum förr, än både taxeringsoch
pröfningskommittéerna fulländat sina arbeten, och således icke förr, än
ail på den sistnämnda kommittéen beroende granskning af taxeringsmänuens
åtgärder egt rum, samt den nuvarande ofvanberörda föreskriften, att serskildt
medgifven lindring äfven skall pröfnings-kommittéen serskilt underställas, redan
synes innefatta all den bestämdhet, som erfordras, så anser Utskottet
någon ändring af paragrafens lydelse i denna del icke behöflig.
Vidare har samma motionär yrkat, att paragrafens sednare moment, angående
befrielse från bevillning för landtmät!, som afyttra egne husslöjdalster
och andra sådana varor och tillverkningar, med hvilka, enligt Kongl,
kungörelsen af den 28 Augusti 1834 jemte flera serskilta författningar, fri
handel för landtmän är medgifven, bör utgå.
Utskottet kan väl icke tills yrka, att berörda stadgande, hvilket vid
sednaste riksdag i följd af väckta motioner tiiikom, bör uteslutas, men hemställer
dock, med anledning af sednast utfärdade handelsordning, och till
förekommande af den alltför stora utsträckning i tillämpningen, som af den
nuvarande lydelsen må kunna föranledas, att, med bibehållande af den ifrågavarande
befrielsen i fråga om afyttrande af husslöjdalster, hvarmed förstås
sådane tillverkningar, som icke af dertill serskilt antagna arbetare åstadkommas,
skaltfriheten i öfrigt må inskränkas till landtmän, som afyttra egna
eller sina grannars landtmannaprodukler.
§§ 30 och 76.
Under förmälan, hurusom det skall inträffat, att, vid bevillnings åsättande
å sågverk, qvarnar och tegelbruk, 30 och 76 §§ af bevillningsförordningen
tolkats olika, så att bevillning efter 2:a artikeln påförts dessa inrättningar
antingen både med 2 r:dr för hvart 1,000 r:drs värde och med 5
procent af beräknad inkomst eller ock efter endera af dessa beskattningssält,
liar Anders Andersson från Skaraborgs län yrkat, att dessa §§ måtte i berörda
hänseende gifva erforderlig tydlighet, och de skattskyldige, sorn blifvit
för högt debiterade', förklaras berättigade att återfå, hvad dem sålunda oriktigt
påförts.
24
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N;o g.
Jemte anmälan, att sistberörda fråga om restitution af för högt erlagda
umgälder kommer att serskildt behandlas, får Utskottet, i afseende på motionens
förra del, nu anföra, att Utskottet väl funnit innehållet af 30:de paragrafen
derutinnan vara tydligt och klart, att der uppräknade inrättningar,
hvaribland tegelbruk dock icke förekomma, skola, då de äro skattlagdtt,
taxeras efter 2 per mille af värdet, men i annan händelse åter till 5 procent
af nästförutgångna årets behållna inkomst, men att, då den allmänna
föreskriften i 76 §, att, bland andre, äfven ifrågavarande verk och inrättningar
skola efter de för värdering af hemman, bruk och bergverk stadgade
grunder uppskattas, möjligen kunnat gifva anledning till den nu öfverklagade
dubbel-debiteringen, Utskottet ansett nödigt,
att ett till förekommande deraf lämpligt tillägg i berörda 76 §
göres.
§§ 33, 34 och 35.
Herr Hörnstein har uti sin ofvanberörda motion yrkat, att 33 och 34 §§
angående bevillningsafdrag å ränta af utlånta kapitaler m. m. måtte, såsom
innefattande för bevillnings-förordningen främmande ämnen, ur densamma
uteslutas, hvartill velat hemtas ökad anledning deraf, att dess stadganden
utgjorde ändring i rikets allmänna lag samt derpå grundade rättsförhållande
emellan enskilde personer; — att de icke öfverensstämde med fri ränta,
som redan vore föreslagen och förordad hos annat Utskott; — samt att de
dessutom syntes snart blifva utan all verkan, då räntan folie till 5 procent
och derunder; i sammanhang hvarmed motionären föreslagit, att till 35 §,
som innehåller, att bevillning bör utgöras utaf alla aktiebolag med flere allmänna
inrättningar med fem procent af utdelningen, må tilläggas: ”samt af
alla utlånta räntebärande kapitaler med 5 procent af den årliga räntan;
hvarifrån dock undantagas sparbanker och fattigkassor med flere dylika inrättningar
och fonder samt Rikets Ständers Bank.”
Då berörde af herr Hörnstein väckta fråga om direkt beskattning å kapitaler
vid flera riksdagar och sist under den nästförflutna varit föremål för
Rikets Ständers öfverläggningar, men, i anseende till de flere olägenheter,
som vid tillämpningen ansetts skola uppstå, hvaribland den synes förtjena
en serdeles uppmärksamhet, att svårligen skulle kunna undvikas att göra enskildta
transaktioner till föremål för offentlighet, hvilket komme att menligt
inverka på allmänna krediten, icke funnits kunua till någon åtgärd föranleda,
så och då den nuvarande beskattningsgrunden, att nemligen låntagaren, sorn
måste
Bevillning -Utshollets Betänkande, N.o p.
25
måste anses innehafva kapitalet eller valuta derför, utgjorde den derå belöpande
direkta skatt, mot lättighet att lör densamma uttaga godtgörelse af
långifvare!! genom afdrag å lantan, alltsedan 1813 utan afbrott och tued
endast smärre modifikationer i föreskrifterna varit tillämpad, har Utskottet,
som icke funnit bestärnmelserna härom vara i vidsträcktare målto beroende
af frågan om fri ränta, an tued hänsigt till ansvarspåföljden, derest afdraget
vägras, hvilken påföljd naturligen förfaller, om någon sådan icke kommer att
ega ruin för hvad i allmänna lagen förstås med ocker, ansett sig
böra afstyrka bifall till herr Hörnsteins angående de ifrågavarande
paragraferna gjord* förslag;
men då den i slutet af sista momentet utaf 33 § intagna slutföljd, att
"hela intresset och tiondedelen af hufvudstolen skol* de fattiga tillfalla,’* när
for vägradt bevillningsafdrag ansvar eger rum, icke instämmer med innehållet
af 9 kap. 6 § handelsbaden, till hvilken hänvisning angående ansvarspåföljden
i förr* delen af momentet lemnäs, och uti hvilken paragraf stadga^,
att den, som tager högre ränta äu sex för hundradel om året eller tager ränta
på ränta, ”bafve förbrutit hela räntan och bote tiondedelen af hufvud
stolen
till de fattige,” så hemställer Utskottet,
att berörda slutföljd må ut momentet utgå.
Derjemte har Utskottet angående 35 § fått emottaga följande motioner,
nemligen af herr Rosenblad, Batt, för utdelning å aktier i kanalbolagen,
Höganäs stenkolsverk och andra likartade med Kongl. M*j:ts privilegium försedda
bolag för allmänt nyttiga företag, den lindring i bevillningen måtte
medgifvas, att, då årliga utdelningen icke öfverstege 3 procent af det tillskjutna
aktiekapitalet, bevillningen bör fastställas till lika procent af utdelningen,
som denna utgör procent af aktiekapitalet;
af herr Hohenhausen, Mikael Silvius, att privatbank-bolagen böra, i
likhet med andra bolag, soiu förmögenhet besitta, åläggas en lämplig bevillning
till staten, och att deuna bevillning bör ingå till Rikets Ständers bank
för att användas till inköp af silfver;
af herr Hammarhjelm , Carl Gustafa att privatbankerna malte beskattas
till minst |:delar af deras behållna räntevinst;
af doktor Sandberg, att, for den händelse statsverket icke kunde um
bära
den personlig* skyddsafgiften, hvars utgörande till staten herr doktorn,,
på sätt ofvan är omformäldt, föreslagit bör* upphöra, mot det att ett lika
belopp kotnme alt lill fattigvården utgå, ersättning deiför måtte beredas genom
förhöjning, bland annat, å bevillningen för privatbanker, så att samm*
liili. till R. St. Prat. 1847 oc^ 1$48> 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 4
26
Bcvillnings-Utskotlets Betänkande, N.-o g.
bevillning hädanefter kommer att utgöras med en procent af tecknings»
summan;
af herr Kock, att af enskilda banker borde erläggas bevillning efter
fern procent af den utdelning, som icke öfverstiger sex för hundradet, men
med tjugo procent af hvad derutöfver utdelas, allt beräknadt efter det kontant
tillskjutna beloppet af teckningssumman eller grundfonden; dock att ordalydelsen
borde blifva sådan, att icke bevillningens utgörande kunde undvikas
derigenom, att större eller mindre del af vinsten afsattes till reservfond;
af
Sven Heurlin från Kronobergs län, att de enskilda bankbolagen böra
åläggas att för hvart år, innan utbetalning af delegarnes räntevinst verkställes,
till vederbörande uppbördsverk utbetala deras bevillning efter följande
grunder, nemligen:
då behållna vinsten uppgår till 6 procent af de kontant insatte medlen,
fem procent af inkomsten;
då vinsten utgör från sex till tolf procent å nämnde insättningar, tio
procent af inkomsten; samt
då vinsten öfverstiger 12 procent, f:del af det öfverskjutande beloppet,
d. v. s. 20 procent deraf;
hvarjemte, och sedan en af Jons Jönsson ifrån Christianstads län väckt
motion, att privatbanker och hypoteksforeningar borde åläggas en beskattning,
motsvarande hälften af deras behållna räntevinst, samt att, för utvidgning
af bankens lånerörelse, ytterligare sex lånekontor måtte inrättas, blifvit med
de flera yttranden, som deröfver afgifvits, remitterad till Banko-utskottet,
men nämnde Utskott samma motion återlemnat, under anmälan likväl, att
öfver den del deraf, som afsåge reglering af bankens lånerörelse, Banko-utskottet
framdeles, med föranledande af åtskilliga i enahanda syftning dit
hänvisade förslag, komme att till Rikets Ständer afgifva utlåtande, den ifrågavarande
motionen blifvit till Bevillnings-utskoltet remitterad, tillika med
förenämnde öfver densamma afgifna serskilda anföranden, hvarigenom, jemte
bestridande af en del ledamöter utaf motionen, i hvad den afsåg förhöjd beskattning
å hypoteksforeningar, blifvit yrkudt:
af Anders Gunnarsson från Elfsborgs län, att hos Kongl. Maj:t måtta
göras underdånig anhållan, att, efter slutet af de för privatbankerna redan
beviljade oktrojer, förnyade oktröjer icke må dessa banker medgifvas, eller
åtminstone ej utan serskilda förbehåll, nemligen: att ej få utgifva sedlar å lägre
valör än 6 r:dr 32 sk.; att de böra till riksbanken årligen betala procent
af deras högst utelöpande kreditsedelstock, samt antingen inom riksbast
-
Bcvillnings-Utskotlcts Betänkande, N.o g.
27,
ken eller i dess granskap hålla vexlingskommissionärer, äfvensom förskaffa sig
kreditivrätt i riksbanken; —
af Lars Olsson från Stora Kopparbergs län: att förlängd oktroj icke
måtte heviljas för någon gammal bank, och icke heller någon ny hank få bildas;
samt att de, sorn redan finnas, måtte upphöra, så snart sådant blefve
möjligt; att, intill dess det sker, aktieegarnes vinst utöfver sex procent å
deras verkliga deponerade kontanta kapital må beläggas med hög bevillning;
att, så snart någon privatbank upphört, en filialafdelning af banko-diskonten
inrättas i dess ställe, och att räntan vid dessa diskonter bör nedsättas
till 4 procent, och | af kapitalet afbetalas en gång om året; samt
af Jonas Pettersson från Calmar län, att då, genom 62 mom. af Kongl,
kungörelsen dea 1 Augusti 1845, angående bankoverkets styrelse och förvaltning,
vore, i fråga om så kallad straffränta för lån ur bankodiskonten, stadgadt,
att sådan ränta, nemligen tre procent öfver den i allmänhet bestämda,
icke påföres under de första fjorton dagarne efter förfallotiden, derest lånet
under dessa fjorton dagar varder inbetaldt eller omsatt, samt, äfven om liqvid
uteblifver, upphör att beräknas tre månader efter förfallodagen, eller, i
händelse låntagaren dessförinnan råkar i konkurs-tillstånd, å den dag, då konkursen
anses börjad, men privatbankerna, hvilka icke syntes i detta hänseende
böra gynnas med större förmåner än dem, som åtnjutas af bankodiskonten,
likväl uppbure öfverränla ända från förfallo- till betalningsdagen, Rikets
Ständer måtte uttala den åsigt, att berörda för beräkning af straffränta å diskontlån
medgifna lindring borde blifva gällande äfven för privatbanks-lån,
så att det härutinnan anmärkta missförhållandet måtte för den återstående
tiden af dessa inrättningars tillvaro varda afhjelpt.
Beträffande först frågan om förändrad grund för bevillning å utdelning
på aktier i kanalbolagen, Höganäs stenkolsverk, med flera dylika inrättningar,
sålunda, att bevillnings-afgiflen blefve ställd i samma förhållande till utdelningen,
som det, hvari denna befunne sig lill aktie-kapitalet; så enär, enligt
de för bevillnings utgörande i allmänhet gällande grunder, beloppet af afgiftsprocenlen
icke är beroende af den mer eller mindre lönande egenskapen af
den näring, rörelse eller företag, som skall beskattas, och då det i öfrigt må
antagas, att, bland de nuvarande egarne till aktier i de ifrågavarande inrättningarna,
de äro ytterst få, hvilkas aktier stå dem högre än till deras verkliga
mot afkastningen svarande värde, finner Utskottet
sig sakna anledning att å berörde af herr Rosenblad gjorda framställning
tillstyrka bifall.
28
Ecvil/nings-UtskoUets Betänkande , N.o Q.
Jemte anmälan, att hvad, som blifvit föreslaget så väl i herr von Hohenhausens
motion, att bevillningen af de enskilda bankerna borde ingå lill
Mikels Ständers bank för att användas till inköp af silfver, som i de yttranden,
hvilka blifvit afgifna i anledning af Jöns Jönssons förenämnda motion,
nemligen att underdånig anhållan måtte göras, att uya oktrojer icke må hvarken
for de nuvarande privatbankerna eller för några nya beviljas; att
dessa banker icke böra få uigifva sedlar å lägre valör än 6 r:dr 32 sk.,
att de skola till riksbanken uigifva viss procent af deras kreditsedelstock; och
j dess grannskap hålla vexlingskontor; samt att de icke måtte ega uppbära
straffränta under längre tid eller andra vilkor än riksdiskonten, kommer
att samfäldt med annat Utskott behandlas, har Utskottet, som förmodar, att
hvad uti ett bland nyssnämnda yttranden jemväl blifvit hemstäldt derom,
att, i den mån privatbankerna upphöra, filialafdelningar af bankodiskonten
böra i stället inrättas, att mot 4 procents ränta och | årlig afbetalning meddela
lån, kommer att ingå i det utlåtande, Banko-utskottet, på sätt ofvan är
nämndt, förmält sig vilja i sammanhang med behandlingen af åtskilliga andia
förslag afgifva öfver den del af Jöns Jönssons motion, som afser reglering af
bankens lånerörelse, nu skolat meddela yttrande öfver den i de omförmälda
motionerna föreslagna bevillning å enskilda banker och hypoteksinrättningai;
hvarvid och enär, hvad först angår ej mindre herr von Hohenhausens yrkande,
alt lämplig bevillning måtte privatbankerna i allmänhet åläggas, än
äfven herr Hammarhjelms förslag om bevillningens bestämmande lör desamma
till ?:delar, och Jöns Jönssonsj att såväl enskilda banker som hypoteksinrättningar
borde i bevillning erlägga hälften af deras behållna räntevinst,
beviliningsafgift redan är för dessa inrättningar stadgad, och Utskottet icke
bar för afsigt att föreslå deras befriande fiån all bevillning, men fråga om
densammas höjande, utan ändring i grunden, ännu icke kan till behandling
företagas, Utskottet hemställer,
att herr von Hohenhausens, herr Hammarhjelms och Jöns Jönssons
uti dessa på Bevilluings-utskotteis åtgärd beroende delar väckte
motioner icke må för närvarande lill någon åtgärd föranleda.
Beträffande dernäst de förändrade grunder för utgörande af bevillning
utaf enskilda banker, för hvilka sådan bevillning för närvarande utgår med
viss procent af utdelningen, oberoende af det högre eller lägre belopp, hvartill
denna uppgår, som blifvit föreslagna af Doktor Sandberg, herr Kock,
Sven Heurlin och Lars Olsson; så och då, hvad först angår Doktor Sandbergs
yrkande, att nemligen bevillningen borde utgöras med en procent af
teckningssuinman, dervid lörekomtner, att, om än, på sätt herr Doktorn för
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o g. 29
utsatt, icke större del af densamma i allmänhet kontant tillskjutits än i, och
årliga vinsten å detta tillskott kunde beräknas till 16 procent, eller till 4
procent å teckningssumman, i hvilken händelse bevillningsafgiften således
komme alt uppgå ända till 25 procent af behållningen, den orättvisa likväl
skulle genom tillämpningen af denna beskattningsgrund inträda, att afgiften,
såsom utgående efter teckningssumman, icke komme att undergå någon förändring
deraf, att mera än fjerdelen af densamma kunde vara kontant tillskjuten,
ehuru den verkliga vinsten, fastän till beloppet oförändrad, dock blefve
i samma mån minskad, anser Utskottet sig, oberoende af den fråga, nemligen
personliga skydksafgiftens upphörande såsom stalsintrad, hvarmed det förevarande
försiaget blifvit stäldt i sammanhang,
bora å samma förslag afstyrka bifall;
och vidkommande sedermera de öfrige nyssnämnda motionerne om förhöjd
bevillning på den del af årliga vinsten å det kontant tillskjutna beloppet,
som öfversuger sex för hundrade, så har Utskottet väl ansett det ökade
besvär vid kontrollerandet af vederbörandes uppgifter och vid debiteringen,
som den af Sven Heurlin föreslagna gradation i beskattningen skulle medföra,
böra föranleda till ogillande af hans förslag i denna delj
men med afseende å den betydliga vinst, de ifrågavarande associationerna,
efter hvad kändt är, upphämta af den penninge-rörelse de bedrifva, och
då ej mindre, på sätt af herr Kock blifvit åberopadt, Götheborgs och Malmö
diskonter genom 1815 års bevilloings-förordning varit ålagde 15 procents
bevillning för all den utdelning, som öfversteg sex procent, under det att, för
lägre utdelning, bevillningen utgjordes till lika belopp, som för annan rörelse,
nemligen med fem procent, än äfven alla andra aklieverk och allmänna inrättningar
alltsedan 1813 ända intill 1842 måst utgöra förhöjd bevillning af
10 procent å den utdelning, som öfversteg sex för hundrade, har Utskottet
likväl ansett sig böra på det sätt tillstyrka bifall till hvad föreslaget blifvit,
att bevillning bör af enskilda banker utgöras med fem procent af
den årliga behållning, som icke öfverstiger sex för hundradet, men
med femton procent^af det belopp, hvartill behållningen för året derutöfver
uppgår, allt beräknadt efter hvad af teckningssumman eller
giundfonden blifvit kontant tillskjutet; börande Utskottet härvid likväl
erinra, att, då bestämda belopp nu icke kunna för detta, mera
än för något annat beskattnings-föremål, uppgifvas, de här utförda
alltså böra betraktas endast såsom förslagsvis antagna, och att framdeles
i Utskottets förslag till bevillningens utgörande hufyudsakiigt
30
Bevillnings-Utshottets Betänkande, IV; o g.
yttrande i denna del kommer att, i sammanhang med öfriga procent-
och sifferbelopp, afgifvas.
§ 36.
Med anledning af en utaf Olof Persson från Gefleborgs län väckt motion,
att, i öfverensstämmelse med Kongl, förordningen af den 19 Maj 1845,
angående förändring i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och arfsrätt,
befrielsen från bevillning enligt 36 § för syskons barn måtte utsträckas
till syskons afkomlingar, får Utskottet
sådant tillstyrka, hvadan rättelse härutinnan i förslaget iakttagits,
§ 37.
Uti sin ofvanberörde motion har Hans Excellens herr Grefve Löwenhjelm
jemväl hemställt, att då karaktersfullmakter voro alt anse såsom bevis
af Konungens nåd och af Hans uppmärksamhet på gjorda tjenster, mea Rikets
Ständer, genom att lägga skatt på Konungens nådebevis, icke allenast
beträdde ett område, som borde vara fredadt från Ständers bevillning, utan
jemväl inkräktade på Konungamakten, karaktersfullmakter måtte ifrån bevillning
befrias.
Då emedlertid denna beskattning, som genom 1835 års bevillningsstadga
tillkom, och under de begge sedermera hållna riksmötena varit föremål för
öfverläggningar inom Riksstånden, dervid, i stället att till upphörande ifrågakomma,
blifvit utöfver det förut bestämda beloppet förhöjd, och då det
icke bör synas obilligt, att den, som emottager en titel, hvilken medför högre
värdighet än den, som åtföljer innebafvande ställning eller befattning, erlägger
en mot den högre grad, hvarå karakters-fullmakten lyder, i någon mån
svarande bevillning, så
anser Utskottet sig böra afstyrka bifall å berörde motion.
§ 39.
Vid 39 § har herr Hammarberg, U. _, framställt anmärkning i afseende
på föreskriften, att mantals- och skaltskrifningarne skola börjas i medlet af
November, och i stället föreslagit, att de bordö begynna den 20 Oktober eller
åtminstone vid November månads ingång; men dä några olägenheter af det
nuvarande stadgandet icke försports, har Utskottet
icke funnit skäl att deruti tillstyrka den af motionären föreslagna ändring.
fteviUningt-Utskottets Betänkande, N:o g. 31
1 afseende vidare å hvad denna paragraf innehåller derom, att mantalsech
skattskrifning skall förrättas i närvaro antingen af Konungens befallningshafvande
eller ett sådant dess ombud, som med nödiga kunskaper förenar
anseende i orten, har såväl Lars Wenander, i sin förenämnda motion, sorn
Per Bengtsson från Calmar län yrkat, att, med Landshöfdings frikallande
hån (i-ttd åliggande, hädanefter må, på lika sätt, som angående val till ledamöter
i taxeringskommitté är stadgadt, uti allmän sockenstämma väljas
fullmäktige af hvart stånd, hvilka, sedan de inom sig utsett ordförande, skola
vid raantalsskrifningarne närvara och angående uppförande i mantal eller
befriande derifrån och från belöpande utskylder besluta, hvarefter och sedan
mantalslängden blifvit i socknestätnma justerad och undergått ytterligare
granskning hos taxeringskommitteen, densamma borde ligga till grund för
debiteringen, och anmärkningar, i afseende å derigenom vunnen befrielse från
utskylder, icke kunna i Kammar-rättens revision göras; äfvensom herr Hammarberg
i sin berörda motion ansett, att mantalslängden, sedan den blifvit
uppgjord och granskad i den ordning, som för det närvarande är stadgad,
borde vara fri från ytterligare revision, så vidt fråga är om mantalspenningar
och bevillning efter l:a artikeln.
U skottet, som angående den ifrågasatta inskränkningen i Kammar-rättens
anmärkningsrätt vill här nedan, i sammanhang med handläggningen af en
utaf Nils Jeppsson väckt motion om upphörande af den Kammar-rätten för
närvarande tillkommande pröfningsrätt al de åtgärder och beslut, som vid
de årliga taxerings- och pröfningskommitteerna inom länen vidtagas, meddela
yttrande, får nu endast, i afseende på förslaget, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller något dess ombud icke bör vid mantals- och skattskrif-,
niogarne närvara, anmäla, att, då något gällande skäl till en slik förändring
icke blifvit anfördt, Utskottet
saknar anledning att derå tillstyrka bifall.
§ 41.
Ett af herr Hammarberg väckt förslag, att föreskriften i 41 §, att den,
som icke inom tredje timman från den tid, skattskrifning-förrättningen är
bestämd att börjas, sig inställer, är till böter förfallen, mätte sålunda ändras,
att den skattskyldige skulle vid påföljd af böter vara tillstädes, när han
uppropades, anser Utskottet sakna stöd af billighet,
och alltså böra nfstyrkas.
it
B* v ilin i tigs- Utskotte 's Betänkande, N:o Q.
§ 42.
Hvad sistbemälde motionär jemväl föreslagit derom, att på de i 42 §
föreskrifva uppgifter till mantals- och skattskrifuiogen endast borde vara nödigt
upptaga sådana personer, som jemte husbondens eget hushåll finnas i
hans ”direkta lön och kost,” samt alla hemman, lägenheter, verk och inrättningar,
han eger, men icke öfriga på hans egor boende personer, har Utskottet
icke
heller funnit höra till någon ändring af nämnda paragraf
föranleda.
§ 43 m. fl.
Då föreskrift i bevillnings-förordningen saknades, om och efter hvilken
grund de i 43, 57, 58 och 64 §§ stadgade böter skulle, vid bristande tillgång
till deras gäldande, till motsvarande kroppsstraff förvandlas, har herr
Tham, S. M., hemställt, att erforderligt stadgande i berörda afseende måtte
i bevillnings-förordningen intagas; men enär allmänna lagen uti 10 kap.
utsökningsbalken, jemförd med Kongl, förklaringen den 23 Mars 1807, bestämmer,
huru vitesböter, dertill de, sorn i ofvanberörda paragrafer finnas utsatta,
äro att hänföra, skola förvandlas, sä anser Utskottet
något serskildt stadgande härom icke vara af behofvet påkalladt.
§§ 43 och 46.
Af den anledning, att, genom Kongl, förordningen af den 25 Maj nästlidna
år angående fattigvården i riket, Kongl, kungörelsen den 5 December
1788 angående skyldigheten att underhålla sådane från en till annan församling
inflyttade personer, som icke kunna sig sjelfva försörja, blifvit upphäfven
och friare val af vistelseort i allmänhet medgifvits, har herr von
Post, Ernst Jakob, uti väckt motion, föreslagit ett tillägg i 43 § samt förändrad
lydelse af l:a momentet i 46 §; och som Utskottet funnit sådana
jemkningar, som motionären åsyftat, vara af de förändrade föreskrifterna i omförmäldta
hänseende påkallade, har Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motionärens förslag, vidtagit och får Rikets Sländers pröfning
underställa
de tillägg och förändringar, sorn 43 § och 46 § lia mom. af det
bifogade förslaget utvisa.
Vid
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.o g.
33
Vid 2:a mom. hafva till närmare förtydligande tillagts orden ”och lönei*’;
och i afseende såväl å den förändrade lydelse, sorn enligt författningsförslaget
blifvit gifven åt 3 och 4 morn., i hvilka nu stadgas, att rätter borgare
skall mantalsskrifvas och taxeras i den stad, der han är borgare, —
kontingent eller genantborgare, der han är bosatt,— samt kofferdiskeppare för
förande fartyg taxeras i den stad dit fartyget hörer, som ock å tilläggandet
af ytterligare ett moment i denna paragraf, får Utskottet
åberopa hvad här ofvan, med hänsigt till taxeringen för näring och
rörelse, blifvit vid 12 och 13 §§ anfördt och föreslaget.
§ 50.
Uti sin förenämnda motion har herr Rosenblad, B., med hänsigt till
hvad 50 § innehåller derom, att den minimi-tariff för hemmansvärdet i hvart
län, Rikets Ständer år 1823 fastställt, skall lända till efterrättelse och i intet
fall får understigas, föreslagit, att minimitaxerings-värdet å fastigheter på Ian»
det, för hvart län sammanräknadt, bör bestämmas på det sätt, att man
multiplicerar länets hela hemmantal med hvad ett mantal i medeltal under
de sista 10 år, för hvilka Justitie-statsministerns sammandrag öfver skedda
försäljningar finnas att tillgå, kostat, samt halfva den sålunda uppkommande
summan fastställas såsom minimi-tariff för länet, för så vidt den icke understiger
nu gällande minimi-tariff, i hvilket fall denna senare fortfar.
Yid öfvervägande häraf har det visserligen icke undgått Utskottets uppmärksamhet,
att genom den föreslagna åtgärden summorna af de serskilda
länens fastighetsvärden skulle komma i ett någorlunda sannt inbördes förhållande
till hvarandra, men då det ändamål, som i afseende å fastighets taxeringar
hufvudsakligen synes böra sökas, alt nemligen kunna i det närmaste
utröna hvarje fastighets rätta värde, så väl i och för sig, som relativt till
aila öfriga fastighetsdelar i hela riket, icke på sådant sätt jemväl kan ernås,
så och då motionären icke sökt visa, i hvad mån beloppen i den närvarande
tariffen, hvilken, likasom den af motionären föreslagna, endast upptager de
minimisummor, hvilka länens taxeringsvärden icke få understiga, äro sins
emellan oriktiga, anser sig Utskottet
icke böra till den ifrågasatta åtgärden tillstyrka bifall.
Vidare har komminister Schagerberg uti väckt motion hemställt, att,
på det den fastighets-taxering, hvarom förevarande jemte andra paragrafer i
bevillnings-förordningen innehålla föreskrifter, måtte kunna grunda sig på
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848, 5 Sami. 1 A/d. 4 Haft- 5
Bevilinings-Utskottcts Betänkande, N:o g.
fullkomlig bekantskap med verkliga värdet serskilda hemman emellan, stadgas
måtte:
att socknenämnderna skulle ega rättighet att hvar för sin kommun uppgöra
en billig och på sakkännedomen om egendomarnes inbördes verkliga
värde grundad taxering for socknen, samt att taxerings- och pröfningskommittéerna
borde ställa sig densamma vid debitering till efterrättelse, så vida
icke desto giltigare skäl funnos till dess förkastande, hvarom socknenämnden
genom protokollsutdrag borde med besvärshänvisning underrättas; eller ock
att kommunen skulle ega frihet att genom socknenämnden ensamt eller
andra i socknestämma valde och befullmägtigade ombud ombesörja en ny
taxering af socknens hemman, verk och lägenheter, under tydlig föreskrift,
att taxeringssumman icke finge understiga, men väl höjas öfver det totalvärde,
hvartill hela kommunen förut varit taxerad.
Men enär taxeringskommittéerna, lika väl som socknenämnderna eller
serskildt utsedde ombud, utgöra valda delegationer af kommuoerna, och
hvarje socken i öfrigt är oförhindrad att, på sätt lämpligast må synas, meddela
dess ombud i taxeringskommittéen fullständig kännedom om de serskilda
hemmanens inom socknens verkliga värde, hvarigenom det med motionen
åsyftade ändamål synes böra ernås, så anser Utskottet sig
sakna anledning att å något af de i densamma framställda förslag
lillskyrka bifall.
§ 55.
Då i 55 § föreskrifves, att, vid val till ledamöter i taxeringskommitté å
Jandet, rösterna skola beräknas efter förmedladt hemmantal, men vid sockenstämmor,
enligt Kongl. Maj:ts derom den 29 Augusti 1843 utfärdade förordning,
annan röstberäkning ifrågakomme, har Herr Friherre Ridderstolpe,
uti sin förr omförmälda motion, hemställt, att, till vinnande af likhet
vid omröstning i sockenstämma, och enär äfven andra än jordegare borde
få deltaga i val för ifrågavarande ändamål, i stället måtte stadgas, att rösterna
dervid skola beräknas efter samma grund, som vid sockenstämma i
allmänhet är föreskrifvet. Och som Utkottet ansett sig härå böra tillstyrka
bifall, likväl utan rubbning i den nu jordegare förbehållna rätt att sjelf rösta,
om han ej genom serskild öfverenskommelse sin rätt till åboen öfverlåtit,
så har Utskottet
i dét bifogade förslaget vidtagit en härmed öfverensstämmande ändring
af paragrafens lydelse.
Bevillning!-Utskottets Betänkande , iV.-o g.
3ä
§ 58.
Vid det förhållande, att, jemligt 54 §, flera pastorat ega förena sig om
en taxeringskommitté, har Utskottet funnit föreskriften i 58 §, att, der omförmälda
böter skola tillfalla ”pastoratets” fattiga, böra sålunda förändras, att
nämnda böter
skola tillfalla de fattige inom taxerings-distriktet och, då detta består
af flore socknar, dem emellan lika fördelas.
§ 62.
Herr Hammarberg> C. 3 har, i öfverensstämmelse med hvad af honom
vid 42 § föreslagits angående beskaffenheten af uppgifter till mantals- och
skattskrifningarna, yrkat, att, då skriftliga uppgifter, som enligt 62 § skola
till taxeringskommittéerna afgifvas, icke voro behöfliga från andra än tjenstemän,
sådana uppgifter å hemman och lägenheter m. m. icke borde anses erforderliga;
niet» Utskottet har häraf
icke funnit skäl att föreslå någon förändring i hvad berörda § i
dessa delar stadgar.
S 63.
Med anledning af hvad här ofvan vid §§ 12 och 46 förekommer, angående
taxeriug å näring och rörelse, der den idkas, hafva vid 63 §, som
innehåller, att den, som på en ort idkat näring och rörelse, men under löpande
året flyttat den till annan ort, der han sjelf skattskrifves och taxeras,
vore pligtig att från taxeringskommittéen i den ort, hvarest han näst förut
varit bosatt, förete bevis, huru han der det förlidne året varit taxerad,
de jemkningar i sistnämnde § funnits nödiga, som af det bifogade
förslaget inhemtas.
§ 73.
Till stadgandet i 73 §, att vid uppskattning af bruksegendom skall till
serskildt värdering upptagas beloppet af såväl den för hvart bruk tillåtna
tillverkning, beräknad efter brukets privilegierade smide, som äfven, vid de
bruk, der rekognitionssmide är tillåtet, den tillverkning, sorn, i följd af sådan
tillåtelse, för det föregående året, utöfver det privilegierade smidet, blifvit
å våg levererad, har funnits nödigt foga serskild föreskrift, efter hvilken
grund värdering skall ske af de bruk, vid hvilka, i följd af Kongl, förord
-
36
Bevillnings-U tskotlets Betänkandej 2V.-0 g.
ningen den 27 April 1846, angående stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen,
obegränsad smidesrält begagnas; och som genom Kongl, kungörelsen
af samma dag angående hamraarskattens utgörande är stadgadt, huru ti 11-  verkningsbeloppet vid dessa bruk skall för bestämmande af hammarskalten
utrönas, har Utskottet ansett
samma tillverkningsbelopp böra ligga till grund för uppskattningen
äfven af brukens värden, och i öfverensstämmelse dermed uti förslaget
intagit erforderliga rättelser och tillägg till den förevarande
paragrafen.
§ 75.
Sedan, genom Kongl, brefvet af den 12 Maj 1819 och Bergs-kollegii derpå
grundade kungörelse af den 12 Juli samma år, den af nämnde kollegium
den 17 Juli 1810 utfärdade uti 75 § åberopade kungörelse, angående rättighet
för bruk att nedlägga smide, med befrielse från derå under liden belöpande
kronoutskylder, förklarats hafva till kraft och verkan upphört, så hemställer
Utskottet, att berörde §, hvari medgifves befrielse fråu bevillningsafgifter
för sålunda nedlagda smiden, under den tid, desamma icke begagnas,
må ur författningen utgå, samt, i sammanhang härmed, alt, för
undvikande af rubbning i de följande paragrafernas numerordning,
sista momentet i den nästföregående må komma att utgöra en serskild
paragraf.
§ 86.
Herr Friherre Ridderstolpe , Fhar uti sin oftanämnda motion anfört,
att, då i 86 § 1 mom. stadgas, att de hos taxerings-kommilteen förda protokoll
och längder skola jemte mantalslängden och dess bilagor af häradsskrifvaren
emottagas, det i nästa moment intagna förpligtande för kronofogdarne
att vid 1 r:dr laga böter gemensamt med häradsskrifvarne ansvara
för handlingarnas insändande inom föreskrifven tid till Konungens befallningshafvande,
syntes innefatta en orättvisa, samt yrkat rättelse häri.
Utskottet, som instämmer i hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer på
grund deraf,
att i paragrafens senare moment orden krono fogdarne och må uteslutas.
Btvillnings-TJIskoltzts Betänkande; N-o g.
37
§ 88.
Vid granskningen af 88 §, som handlar om sammansättningen af Stockholms
stads taxeringskommitté, har antalet af taxeringsman, nu utgörande 72,
sjnts Utskottet lämpligen kunna nedsättas med hvarmed hvarje klass följaktligen
bör minskas, samt föreskriften, att kommittén må kunna arbeta på
sex fördelningar, funnits böra göras mindre bindande med hänsigt till antalet,
äfvensom Utskottet ansett närmare böra bestämmas sättet, huru ordförande
på hvarje afdelning skall utses, i hvilket afseende Utskottet, på sätt
det bifogade förslaget utvisar,
dels verkställt häraf påkallade rättigheter och dels gjort erforderderligt
tillägg i paragrafen rörande val af afdelningsordförander.
§ 102.
För beredande af närmare öfverensstämmelse af hvad 102 § innehåller
rörande taxeringsman i stad med hvad i 57 § stadgas angående^taxeringsman
å landet, såväl i afseende å förbindelsen att icke utan laga förfall kunna
uppdraget sig afsäga, hvarom i förevarande 102 § saknas tydlig föreskrift,
som med hänsigt till beloppet af böter för uteblifvande utan sådant förfall,
hvilka nu äro bestämda till endast 2 r:dr för taxeringsman i stad,
föreslår Utskottet den förändrade lydelse af paragrafen, förslaget
utvisar.
§ 119.
Stadgandet i 119 §, att af de sex personer, som taxeringskommitté i
Stockholm eger nämna till ledamöter i pröfnings-kommitté, en skall utses
ifrån hvarje af taxerings-kommitléens afdelningar, har desto hellre funnits
böra göras något mindre ovillkorligt, sorn, på sätt nyss vid 88 § är
föreslaget, afdelningarnas antal icke nödvändigt skulle utgöra sex.
§ 121.
Då, enligt hvad fullmägtige i Riksgälds-kontoret hos Stats-utskoltet tillkännagifva,
samt bemälda Utskott, i dess utlåtande N:o 66, hvilket Ilögvördige
Preste- och Vä 1 loll. Borgare-stånden till Bevillnings-utskoltet öfverlemnat, hos
Rikets Ständer anmält den enligt 121 § anvisade andel af hvarje läns bevillningssumma
till kostnaders bestridande vid de hållna taxeringarne för
ISorrbottens län, inberäknadt det åt detta län i berörda afseende anslagna
Bevillning)-Utskottets B. tankande, N.o g.
serskilda belopp af 220 r:dr, icke för år 1845 utgjort mera än 462 r:dr 30
sk„ under det att skjuts- och traktameuts-ersättningen åt Pröfnings-kommittens
ledamöter ensamt uppgått till 549 r:dr 10 sk. 10 r:st; så och enär berörda
anslag, som sålunda med 86 r:dr 28 sk. 10 r:st understigit sagde skjutsoch
traktamentskostnader, men hvilket belopp dock blifvit af bevillningsmedlen
serskildt utbetaldt, icke lemnade någon tillgång för alla de öfriga kostnader
och ersättningar till tjenstemän, som med detsamma afsetts, får Utskottet,
som inhemtat, att sådane ersättningar under år 1844 utgått inom
de med det ifrågavarande närmast jemförliga län, nemligen Jemtlands med
198 r:dr och Westerbottens med 233 r:dr 40 sk. 8 r:st, till Rikets Ständer
hemställa,
att ett, sistnämnde summa, med tillägg af ofvanberörda 86 r:dr
28 sk. 10 r:st, ungefärligen motsvarande belopp, eller 320 r:dr,
må, utöfver det fyllnads-anslag af 220 r:dr, som redan lörut är anvisadt,
få inom Norrbottens län, med sammanräknade 540 r:dr,
serskildt af bevillningsmedleu för det ifrågavarande ändamålet årligen
användas.
§ 125.
I anledning af Nils Jeppssons ofvanomförmälda förslag, att den Kammar-rätten
nu medgifna protningsrätt utaf vederbörande beskattnings-kommitteers
åtgärder målte upphöra, bör Utskottet erinra, hurusom, då Bevillningsutskottet
vid 1840—1841 årens riksdag föreslog sådan förändring i 1835 års
Bevillnings-förordning, som Nils Jeppsson nu åsyftar, blef uti Riks-stånden
deremot anmärkt bland annat: att, om utväg en gång bereddes de taxerande
korparationerna att för deras orter förminska bevillningeu emot Rikets Ständers
afsigt och bevillningsförordningens bokstaf, det äfven kunde vara fara
Trärdt, att tillfället ej alltid lemnades obegagnadt; att olika principer för tolkningen
af bevillningsstadgan möjligen kunde göra sig gällande i olika län,
deruti någon rättelse till vinnande af enhet icke skulle kunna erhållas, om
icke besvär öfver pröfningskomitteernas beslut finge anföras; att folkets konstitutionella
säkerhet hvilade derpå, att ej i en enda provins kunde bilda sig
en sådan ensidig makt, att icke någon skulle ega att klaga öfver ett gifvet
maktspråk, äfven om statens rätt derigenom påtagligen förnärmades; samt
att den största konstitutionella garantien i dylika frågor låge deri, att både
den beskattade och den skatt-tagande kunde underställa sina påståenden den
högsta myndighetens pröfning; — äfvensom att Utskottets berörda då afgifna
Bevillnings-Utskottets B länkande, N:0 Q.
3®
förslag icke blef af mer än ett Riksstånd, nemligen Bondeståndet, godkändt,
samt följaktligen förföll; och bar Utskottet ansett sig,
med åberopande häraf, böra afstyrka bifall å berörda motion.
§ 126.
Deremot har Utskottet funnit herr Hammarbergs samt Lars Wenanders
och Per Bengtssons ofvanomnämnda yrkande om inskränkning i Kammar-rättens
anmärkniugsrätt, med hänsigt till de vid mantals- och skattskrifningarne
vidtagna åtgärder, böra i den mån vinna afseende, att då, genom
pröfningskommities beslut, någon blifvit från bevillning alldeles befriad, anmärkning
dervid icke må af Kammar-rättens revision kunna göras eller sådan
anmärkning af Kammar-rätten till pröfning upptagas; hvadan Utskottet hemställer,
alt i bevillningsförordningens 126 § må inflyta det stadgande härom,
förslaget innehåller.
§ 128.
Friherre Ridderstolpe, Fj har ansett den i 128 § bestämda tid, nemligen
den 1 November, hvarinom uppbördsböckerna bora af' häradsskrifvarne
aflemnas till Landskontoren, numera, då endast en uppbördsstämma hålles
samt i öfrigt markegångspriserna ej förr än i slutet af November blifva
kände, icke vara tjenlig, och har af sådan anledning yrkat, alt tiden för
uppbördsböckernas insändande måtte i stället utsättas till den 15 Januari;
men då bäradsskrifvarne i slutet af året äro sysselsatte med mantals- och
skattskrifnings-förrättningarne, hvilka enligt 39 § skola börja i medlet af November,
och bestyret med uppbördsböckernas upprättande lämpligen synes
dessförinnan böra vara undangjordt, så anser sig Utskottet
icke böra den föreslagna ändringen tillstyrka.
§§ 130 och 131.
Uti väckt motion har Anders Kylander från Wermlands län föreslagit,
att stadgas måtte, att alla utskylder, af hvad natur de vara må, böra på en
enda debetsedel af häradsskrifvaren uppföras, och att samfäldta onera, såsom
hammarskatt m. m., böra af häradsskrifvaren serskildt fördelas på hvarje i
hemmanet varande delegare.
Då emedlertid gällande bevillnings-förordning innehåller i 130 §, att debetsedlarne
skola specifikt enligt hvarje artikel upptaga, hvad den skaltskyl
-
40
BeviUnings-Ulskotlets Betänkande j N.o 9.
dige för sig, hustru, barn och öfrige skattskrifne personer samt tjenstehjon
hör erlägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering, rörelse och
tjenst blifvit påfördt, samt i 131 §, att icke, vid ansvar såsom för tjenstefel,
mera än en debetsedel må utfärdas för de utskylder, som inom samma taxeringsdistrikt
den skattskyldige påföras, så och enär hvad motionären åsyftat
redan finnes uttryckligen stadgadt,
lärer motionen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 131.
Under anförande, hurusom, genom skyddsafgiftens nedsättande vid 1840
och 1841 årens riksdag till nära hälften, och vid sistlidna riksdag tili hälften
af återstoden, kronans uppbördsman förlorat nära | af dem förut tillkommandp
debiterings- och uppbördsprovision, har herr Wetterberg, S. G.j i
väckt motion hemställt, att för den händelse, att det förslag till aflöningsstat
för landstatens tjenstemän, som kommitléen för uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling afgifvit icke skulle fastställas, ersättning för den förlorade
provisionen måtte nämnde tjenstemän beredas genom en förhöjd debetsedelslösen,
sålunda att, då denna nu utgör 1 sk., då utskyldsbeloppet ej öfverstiger
5 r:dr, 2 sk. då det är högre till och med 50 r:dr samt 8 sk. för utskyldsbelopp
derutöfver, sagde lösen måtte bestämmas för afgift under 2 r:dr
till 1 sk., och för afgift från 2 till 5 r:dr, till 2 sk. samt derefter ökas,
för afgift från 5 till 20 r:dr med 1 sk. för hvar femte full riksdaler, och
för afgift från 20 till 50 r:dr med en skilling för hvar tionde full riksdaler,
samt utgå för afgift, öfverstigande 50 till och med 100 r:dr, med 16 sk. och
derefter ökas med 4 sk. för hvarje fulla 50 r:dr.
Då minskning till så stor del af hvad provisionen eljest utgjort, som
motionären uppgifvit, destomindre kunnat, genom de vid sednaste riksdagar
skedda nedsättuingar i skyddsafgiften, uppkomma, som det anslag, hvilket
är till sådan nedsättning afsedt, utgår med viss procent af hvart läns hela
bevillningssumma, så och enär Kongl. Majit, under den 16 December nästlidet
år, behagat i nåder förklara vederbörande skallskrifvare och uppbördsman
berättigade att, för debitering och uppbörd af folkskole-afgiften, hvilken motsvarar
den nedsättning till hälften af personliga skyddsafgiften, som vid sisthållna
riksdag egde rum, tillgodonjuta enahanda provision, som för bevillningsmedel
i allmänhet är medgifven, samt i öfrigt förslaget icke blifvit
framstäldt under annan förutsättning, än att en ifrågasatt förändrad aflöningsstat
-
Bevillnings-VIskottets Betänkande , N:o g.
41
stat för landtstatens tjenstemän icke kommer till stånd, men denna fråga icke
ännu är af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet ansett motionen
för närvarande ej böra till någon åtgärd föranleda.
§ 136.
Sedan Skeppsombudsmannen vid Stockholms sjömanshus J. S. Freese hos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit att, med afseende å den tid och möda,
som uppbörden af och redogörelsen för kronoutskylderna utaf det under nämnde
sjömanshus hörande sjöfolk erfordrade, Kongl. Maj:t täcktes derför i nåder
bevilja Freese ett arfvode af 6 procent å det belopp, som redovisades och
levererades, samt tillåta att arfvodet för framtiden finge af uppbördsbeloppet
för hvart år innehållas, och att Freese för de sistförflutna tre åren måtte
af statsmedlen få tillgodonjuta motsvarande ersättning, har Kongl. Majit,
som funnit berörda ansökning, i anseende till saknad af serskildt stadgande i
ämnet uti gällande bevillnings-förordning, icke kunna bifallas, uti nådig proposition
behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på billigheten deraf,
att lämplig ersättning medelst viss procent å uppbörden eller på annat sätt
blefve bestämd för den skeppsombudsmannen vid Stockholms sjömanshus
uppdragna uppbörds- och redogörare-befattniug, med rättighet för sökanden
att deraf jemväl för den förflutna tiden komma i åtnjutande.
Hvad sistberörda del af frågan angår, lärer den nådiga propositionen,
som af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-stånden blifvit till
Bevillnings-utskotlet remitterad, men af Borgare-ståndet lärer öfverlemnats
till Stats-utskottet, komma att blifva föremål för serskild behandling; men
beträffande arfvode för framtiden åt bemälde skeppsombudsman, så enär,
enligt 136 § af beviilnings-förordningen, sjömanshusens föreståndare äro för
debiteringen, uppbörden och redovisningen af det vid sjömanshusen skattskrifne
eller i deras milor intagne sjöfolks bevillning och öfriga personella kronoutskylder
lillagde samma förmåner, som blifvit andre debitei ingsmän föruntjade
och af dem åtnjutas, samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, skeppsorabudsmannen
vid Stockholms sjömanshus, der någon föreståndare ej finnes anstäld,
utan hvars angelägenheter handhafvas af en serskild direktion, verkställer
uppbörden och redovisningen af det i sjömanshusets rulior intagna sjöfolks
kronoutskylder, hvilket blifvit af Freese under bans tjenstetid sedan April
månad år 1843 fullgjordt, anser Utskottet skeppsombudsmannen vid Stockholms
Bik till R, St. Prot. 184^ och 1848 a 5 Sami 1. Afd. 4 Häjt. 6
42
Bevil/nings-Utskotlets Betänkandej AT:0 g.
sjömanshus, hvars befattning är af alldeles enahanda egenskap med den, som
åligger de i rikets öfriga sjöstäder befintliga sjömanshus-föreståndare,
böra, lika med dessa, tillerkännas samma förmåner, som äro andra
debiteringsmän förunnade och af dem åtnjutas, för hvilket ändamål
nödigt tillägg blifvit i 136 § af förslaget gjordt.
§ 137.
Då, genom Kongl, stadgan af den 29 Maj 1846, angående försvarslösa
och till allmänt arbete förfallna personer, den ansvarighet för kronoutskylder
och rätt till godtgörelse derför, sorn i 137 § finnes bestämd för de personer,'
hvilka meddela sådana försvarssedlar eller antagningsbevis, på grund hvaraf
försvarstagaren är befriad från skyldighet att taga årstjenst enligt lego-stadgan,
numera upphört att ega tillämpning,
lärer föreskriften härom böra ur sagde paragraf utgå.
§ 138.
Som Utskottet ansett den i 138 5 husbonde medgifvna rätt, att, för
befrielse från skyldigheten att ansvara för å egorna bosatta arbetares kronoutskylder,
med intyg genom ”gockenstämmo-protokoll eller eljest behörigen”'
styrka att de äro fattiga, böra så inskränkas, att endast sockenstämmas intyg
skall i det afseendet vara giltigt.
så föreslås, att orden eller eljest behörigen må uteslutas.
§T143.
Tdl undanrodjande af all tvätydighet, huruvida den i 143 § manufakturister
och fabriksidkare i Eskilstuna fristad medgifna befrielse från bevillning
efter lta artikeln bör utsträckas jemväl till deras arbetare, hvilket Utskottet
anser vara med syftningen af 2 § i Kongl, kungörelsen af den 16
April 1771, angående inrättandet af nämnde fristad instämmande, föreslår
Utskottet
att nödigt tillägg härom må, på sätt det bifogade förslaget utvisar,
till berörda 143 § göras.
§ 144.
En af herr Hammarberg, C.t vid 3:dje mom. i 144 § gjord hemställan,
om ett sådant förtydligande af momentet, att Kammar-rätten icke egde ålägga
personel afgift då skattskrifnings-förrättningen meddelat befrielse derifrån,
lärer, på grund af hvad här ofvan vid 126 § blifvit anfördt och tillstyrkt,
icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.
Bevillnings-Utskottets Betänkande3 N.-o Q.
43
Men med anledning af hvad vid 137 § anförts
torde uttrycket, ”ehvad de hafva lörsvar eller icke,” böra utgå.
§ 145.
I afseende på den genom Ira mom. i 145 § medgifne befrielse från afgift
efter 2:dra artikeln för beslagare-andelar af förbrutet dömdt i riket olofligen
infördt gods, har herr Prytz, Lars Adolf, uti väckt motion yrkat, att
då, enligt 27 § i Kongl, förordningen till förekommande al oloflig införsel eller
utförsel af varor af den 22 December 1841, beslagare tillkommer viss
andel så väl i de böter, som ådömmas sakfäld godsegare eller forslare, sorn
i värdet af det förbrutet dömda godset, och beslutet vid sednaste riksdag om
befrielse från bevillning afsåge, i öfverensstämmelse med detta stadgande, beslagare-andelar
i deras helhet, men ofvanberörde föreskrift någon gång så tillämpats,
att befrielse fått tillgodonjutas endast för beslagare-andelen i .godset,
hvaremot bevillning blifvit beslagaren ålagd för hans andel i böterna, sådant
förtydligande måtte i bevillnings-förorduingen göras, hvarigenom oftanämnde
befrielse uttryckligen medgåfves äfven för beslagareandel i böterna; och har
Utskottet ansett sig
böra härå tillstyrka bifall, och i sådant afseende uti det bifogade
förslaget gjort erforderligt tillägg.
I anledning af förskriften i 4:de mom. af samma §, att under den byggnader,
verk och inrättningar, som äro till allmänt behof anslagne, i allmänhet
medgifna befrielse från bevillning efter 2:dra artikeln icke inbegripes sådana,
genom hvilka hyresmedel eller annan inkomst till enskilde personers
eller korporationers verkliga förmån inflyta, har uti en af herr Westin väckt
motion blifvit yrkadt, att, då detta undantag från slik befrielses tillgodonjulande
icke borde kunna afse barmhertighetsinrättningar, enär i slutet af momentet
sagde befrielse vore uttryckligen medgifven för sådana hus i städerna
och på landet, som begagnas till boställen för barmhertighets-inrättningar,
och de medel, som inflyta för uthyrda, dessa inrättningar tillhöriga, lägenheter
icke kotume enskilde personer eller korporationer till godo, utan för inrättningarnes
behof användas, men den tydning emedlertid blifvit åt ifrågavarande
stadganden gifven, att t. ex. fattighus taxerats till bevillning för de
åt dem upplåtna egendomar, erforderligt förtydligande till förekommande deraf
för framtiden måtte i bevillnings-förorduingen göras; äfvensom herr Tham,
S. M., föreslagit, att fastigheter, som tillhöra barmhertighets-inrättningar, måtte
genom uttrycklig föreskrift i bevillnings-förorduingen från ali bevillning befrias.
44
Bevillnfngs-Ulskottets Betänkande IV: o g.
Likaledes har, i afseende å detta moment, framställning blifvit uti väckt
motion gjord af herr Gillbergj innefattande, att då för den del af städernas
jord, som är upplåten till ailöning åt sådane städernas tjenstemän, hvilka
till bevillning för deras löne-inkomst sjelfve taxeras, befrielse från bevillning
vore genom förevarande moment medgifven, sådan bevillning icke, på
sätt som skett, borde kunna påföras jorden, när den icke omedelbart innehades
af löntagaren, utan utarrenderades af städernes drätselverk, som med de
inflytande medlen aflönade tjenstemännen, hvilka jemväl för sina löneinkomster
lingö utgöra bevillning, hvarigenom jorden kommit att draga dubbel beskattning;
till afhjelpande hvaraf motionären yrkat, att äfven den städernas
jord, hvaraf afkastningen blefve använd till aflöning åt deras tjenstemän,
måtte uttryckligen inbegripas under den medgifna befrielsen.
Som Utskottet funnit hvad sålunda blifvit anfördt vara både med billighet
och syftningen i denna del af bevillnings-förordningen instämmande,
anser Utskottet sig
böra tillstyrka bifall så väl å herrar Thams och Westins som å
herr Gillbergs omförmälda förslag, i enlighet hvarmed nödiga jemkningar
blifvit i momentets lydelse vidtagna.
Då den, genom 1841 års bevillningsstadga, bokhandlare, som icke anses
hafva 200 r:drs inkomst, medgifna befrielse från bevillning, icke synes vara
på något giltigt skäl grundad, föreslår Utskottet,
alt detta undantagsstadgande må ur författningen uteslutas.
§ 147.
Herr Friherre Ridderstolpe, F.y och herr Hammarberg , C., hafva uti deras
förr omförmälda motioner yrkat, att då bland dem, som enligt 147 § ega tillgodonjuta
afdrag i bevillningen för 4 eller flera minderåriga barn, statfolk
icke blifvit uttryckligen medgifne denna förmån, hvilken de likväl syntes
böra få tillgodonjuta;, paragrafen måtte i sådant afseende erhålla nödigt förtydligande.
Sorn emedlertid statfolk icke äro att betrakta annorlunda än som tjenstehjon,
hvilka af nämnde förmån alldrig varit i åtnjutande, så och då lindringen
i allmänhet skulle komma deras husbönder tillgodo, hvilka vanligen betala
sina tjenstehjons personella kronoutskylder, på grund hvaraf, jemte flera
anförda skäl, en vid sista riksdag i samma ämne gjord framställning af Bevillnings-utskottet
afstyrktes och af Rikets Ständer afslogs, anser Utskottet sig
böra hemställa,
att, hvad härutinnan nu blifvit föreslaget, må lemnäs utan afseende.
Bevillning*-Utskottets Betänkande, N:o $■
45
§ 148.
Som, enligt hvad Utskottet erfarit, af stadgandet uti 148 §, att allmogen
i Herjeådalen samt Öster- och Westerdalarne, äfvensom innebyggarne i
Elfdals och Fryckdals finnskog i Carlstads län, skola åtnjuta befrielse till
hälften från bevillning efter Ira och 2:a artikeln, hemtats anledning att medgifva
slik befrielse jemväl för ståndspersoner3 som i sistnämnde ort ega bruk
el-ler annan fastighet, har Utskottet, till förebyggande af en sådan, såsom
Utskottet synes, mot syftningen af berörde stadgande stridande tillämpning
deraf, verkställt och får Rikets Ständer underställa
den jemkning i redaktionen, förslaget innehåller.
I afseende vidare å föreskriften i samma paragraf, att de af allmogen i
Kopparbergs län, som afbörda sig manta lspe<nningarne med kol till Stora Kopparbergs
bergslag, njuta befrielse till hälften af bevillningen efter Ira art.,
så förekommer väl, att Kongl. Majrt uti serskild nådig proposition (N:o 9),bland
annat föreslagit upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af nämnde
län skyldighet att in natura till bergslaget leverera deras mantals-eller qvarn»
tulls-kol, men som Kongl. Majit dervid tillika förklarat, att frågan om upphörandet
af berörda nalura-prestation5 för de flera socknar, hvilka förklarat
sig vilja densamma fortfarande fullgöra, komme att för det närvarande förfalla,
så lärer, oberoende af det beslut, som i anledning af berörde nådiga
proposition varder fattadt, stadgandet, såsom i alla händelser å sistnämnde
socknar tillämpligt,
böra oförändradt qvarstå.
Beträffande dernäst föreskriften att de, som icke deltagit i extra grufvehjelpen,
men äro ålagde att utgöra grufvehjelp till Löfås silfververk samt den
så kallade kungsgårdshjelpen, skola, så länge dessa oriera fortfara, förskonas
från en fjerdedel af bevillningen efter Ira och 2:a artikeln, med mindre än
att de på ofvananförda grund njuta lindring till hälften från personella afgifter,
då den icke vidare dem efter Ira artikeln kan tillgodokomma; så enär
samtliga de förläningar och förmåner, som varit intressenterna i Löfås silfververk
för detsammas bedrifvande upplåtne och förunnade, blifvit, enligt
Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse af den 15 Maj 1845 anmäldta beslut
samt Kongl. Maj:ts, i öfverensstämmelse dermed, under den 17 Juni samma
år samt den 6 Mars 1846, meddelade föreskrifter, till kronan inlöste, så
alt någon grufvehjelp till Löfås silfververk, nu mera icke utgöres,
lärer den derför åtnjutna lindring böra upphöra;
46
Bevillning!-Utskottets Betänkande, N.-o g.
hvaremot och då upphörandet af den s. k. kungsgårdshjelpen blifvit ifrågasatt
i Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående förenklande af beskattningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelseverket, men Rikets Ständer deröfver
ännu icke fattat beslut, Utskottet anser paragrafens lydelse i denna del
böra tills vidare lemnäs oförändrad.
Derförutan har Utskottet bort anmäla, att det icke funnit anledning
föreslå upphörandet af den lindring i bevillning, som i öfrigt är för innevånarne
i vissa orter intill denna riksdag medgifven, hvadan Utskottet hemställer,
att sådan lindring må äfven intill nästa riksdag fortfara.
§ 149.
Angående den, genom 149 §, staden Wenersborg, intill denna riksdag, i
anseende till öfvergåugen eldsvåda, förunnade befrielse från bevillning för
alla tomter, hus och byggnader, har väl herr Agrell uti motion väckt det
förslag, att samma befrielse måtte under ytterligare fem år, från och med
det innevarande, eller åtminstone intill nästa riksdag, få fortfara; men som
nämnde förmån åtnjutits ända sedan år 1836, och Wenersborg otvifvelaktigt
numera vunnit den förkofran, att sagda lindring icke vidare bör anses oumbärlig,
får Utskottet, under afstyrkande af bifall å motionen, hemställa,
att denna § må ur förordningen utgå, på sätt i förslaget är iakttaget.
Då Utskottet icke förrän Rikets Ständer fastställt grunderna för allmänna
bevillningen samt bränvinsbrännings-rättighetens utofvande b.lir i tillfälle att
tillse i hvad mån de vid bevillningsstadgan fogade formulärer till debetsedlar
och längder m. m. erfordra förändring eller derom afgifva utlåtande, har Utskottet
nu
endast skolat sådant vördsamt anmäla.
Slutligen och då uti den föreslagna bevillningsstadgan förekomma såväl
bötes-bestämmelser som åtskilliga föreskrifter i afseende på verkställigheten,
hvilka äro af den beskaffenhet, att de grundlagsenligt erfordra Kongl. Maj:ts
nådiga godkännande, har Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad vid sednaste riksmöte blef af Bevillnings-utskoltet föreslaget och af Rikets
Ständer beslutadt, ansett sig böra
Eevillnings-Vt skot tels Betänkande, ET: o g.
47
tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t, vid öfverlemnande!
af bevillningsstadgan, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t,
efter öfvervägande af hvad i afseende å såväl bötes-beslämmelser
som öfriga föreskrifter, hvilka äro af den beskaffenhet att de grundlagsenligl
erfordra Kongl. Majlis nådiga godkännande, må täckas låta
allmän författning i ämnet utfärda.
Stockholm den 7 Mars 1848.
Reservationer:
Af herr Friherre Raab, A. E. ”Emot följande delar af Utskottets betänkande
får jag anmäla min reservation.
§§ 14, 26 och 29. Bevillningen efter 2 art. af arbetsfolk.
Då det gröfre materiella arbetet, som är grunden och villkoret för all
produktion, all förmögenhet, och kräfver den största försakelse af lifvets njutningar,
i allmänhet betalas så lågt, att dess idkare sällan förmå att under
helsans dagar med sitt anletes svett förvärfva sig mera, än hvad, som oundgängligen
erfordras för lifvets torftiga uppehälle, vill det synas obilligt att
staten likvisst skall belägga arbetskarlen med en beskattning, den hau i de
Hesta lall icke utan uppoffring af brödet för dagen mäktar utgöra. Jag anser
derföre staten böra afstå från denna fattigmans skärf, som föga fyller i dess
kassa, ty den uppgick 1845 ej till högre belopp, än 9,447 r:dr 29 sk., och
det så mycket hellre,£som staten skjutit ifrån sig på kommunerna åliggandet
att försörja arbetaren, då sjukdom eller ålder medtagit hans enda inkomstkälla,
arbetskraften.
Men jag erkänner ock att en af de betänkligheter, som Utskottets majoritet
anfört såsom motiv för beskattningens1 bibehållande, förtjenar afseende.
Man har befarat att, i anledning af de ändrade föreskrifterna om laga försvar
i 1846 års lösdiifveristadga, skall en stor del af den nu tjenande arbetsklassen,
de år, då priserne på lefnadsförnödenheter blifva låga, föredraga friheten
att vara sina egna, framför tvånget af lagstadd årstjenst, och många,
som nu ega en med dagligt arbete förenad säker, om ock knapp, utkomst,
tidtals blifva arbetslösa och tidtals allt för högt stegra sina anspråk.
Om så inträffar, skola icke blott jordbruk och näringar i allmänhet derpå
lida, utan ock den icke tjenande dagakarlen under de årstider, då arbetet
mest eftersökes, och således högre betalas, blottställas för en ökad frestelse
till utsväfningar, men under andra komma i ett ökadt betryck. Jag delar
denna farhåga och tror att varsamhet bör iakttagas vid borttagande af de
48
Bevillnings-U t skottets Betänkande, N-o g.
få band, som mana arbetaren att företrädesvis söka årstjenst. Bland sådana
är onekligen fraktan för den egna debetsedeln.
Det är emedlertid, såsom jag ofvan förklarat, icke statskassan som bör
tillegna sig ifrågavarande bevillnings-afgift, men kommunen, socknen, hvilken
först lider af det missbruk arbetaren till äfventyrs gör af sin frihet, och sedan
har skyldigheten försörja honom, då han förlorat eller spillt sina krafter;
det är socknen, säger jag, som bar ett billigt anspråk på att få använda denna
lilla inkomst till sin fattigkassa. Det blefve då socknens intresse att vid
mantalsskrifningen tillse att den, som är nog betungad med omsorgen att
försörja sig och'de sina, icke varder ytterligare tryckt med denna afgift,
som endast skulle föra honom närmare fattigstugan, men att åter den, sorn
af sjelfsvåld försakar årstjenst, icke må undgå afgiften.
Denna min åsigt, som tycktes ega många sympatier i Utskottet, kunde
dock ej nu föranleda till beslut, då Suts-utskottet borde deri deltaga, och
motion i frågan ej varit väckt, som gifvit rättighet lill sådan behandling.
Jag har dock härpå velat fästa uppmärksamheten, under förhoppning att
ärendet skall ännu, genom begagnandet af den i 56 § riksdagsordningen medgifne
motionsrätt, kunna erhålla den af mig åsyftade utgång.”
Häruti instämde herr Stuart, F. C., prostarne Carlander och Schröder
, herrar Tjernberg och Rhodin samt Sven Isacsson.
§ 19, 50, 68, 72.
Angående bevillning af fast egendom på landet.
”Den klagan är allmän och mångårig, att taxeringsvärden å fast egendom
äro Öfver hela riket högst ojemna, så att man icke sällan påträffar hemman,
hvilka ega ett mångdubbelt högre saluvärde än det, hvartill de äro taxerade,
då deremot ett och annat hvarken vid försäljning betingar eller i opinionen
motsvarar detta värde. Detta missförhållande uppenbarar sig icke blott emellan
olika län, härader och socknar, utan till och med inom samma by. Det
är icke allenast såsom gärd åt det allmänna begreppet om rätt, utan äfven
till vinnande af en för våra kreditförhållanden både nödig och nyttig bestämning
i omdömet om fastigheternas relativa och verkliga värden, som jag
föreställt mig att lagstiftaren, hvilken den ena riksdagen efter den andra förgäfves
med någon förändring i ord återupprepat den gamla uppmaningen till
taxeringskommittéerne att årligen medelst höjning eller sänkning jemka hemmansvärden
-
Bevillnings-Vtskottets Betänkande; N.o g.
49
mansvärden sig emellan, dock så att länens minimi-tariffej understiges, ändtligen
borde skrida till några bestämdare föreskrifter för det äskade ändamålets
uppnående.
I nära öfverensstämmelse med det förslag till ”förändring i stadgarne
rörande taxering af fast egendom”, som kommitteen för förenklande af beskattningsvärdet
(pag. 150) afgifvit, har jag i Utskottet tillstyrkt:
l:o att taxeringsmänneii skulle årligen åläggas att, på grund af deras
närmare kännedom om förhållandet och med ledning af allmänna försäljningspriserna
inom orten, uppskatta fastigheterna till det värde, de ansåge dem
verkligen ega;
2:o att bevillningsafgift af fast egendom bestämmes sålunda, att, sedan
uppskattningen försiggått, egendomsvärdet, hvaraf dylik afgift bör utgå, för
hvarje län uppgifves till fullmäktige i Rikets Ständers Riksgäldskontor, hvilka,
efter det nämnda värdet för hela riket blifvit kändt, låta uträkna, hvad
innevarande års eganderätts-bevillning, derå fördelad, utgör för hvarje 100
rtdrs värde, då detta belopp, likväl jemnkadt lill närmaste fullt skillingtal,
blifver den så beskaffade afgift, som till nästa riksdag bör erläggas;
3:o att, sedan denna bevillnings-förordniug första gången tillämpats och
egendomar dervid undergått en allmän upptaxering till deras verkliga värden,
ingen ändring i taxeringsvärdet derefter skulle under loppet af påföljande
sex år få ega rum.
Under allmänt erkännande af behofvet, nyttan och rättvisan af föreskrifter
i ofvannämnde syftning, fann majoriteten dock allt för betänkligt att bifalla
denna reform, den jag vågar underställa Rikets Höglofl. Ständers upplysta
ompröfning. Serskildt vågar jag fästa uppmärksamhet derpå, att, om ock
detta förslag ej i sin helhet godkännes, skulle kronoräkenskaperna betydligt
förenklas och vederbörande taxeringskommittéer ofelbart förmås att åt taxeringen
egna närmare och noggrannare pröfning, om blott 3:dje punkten af mitt
förslag eller föreskriften af 6-årigt mellanstånd emellan hvarje ändring i jordtaxeringen
föreskrifves.
§ 35.
Angående bevillning af Privatbanker.
Man erkänner, att associationsandan ■— denna mäktiga häfstång till upplyftande
af all industri-— bör väckas, befrämjas och uppmuntras; man erkänner,
att tillförsigt till bestående lagars helgd är vilkoret för kapitalernas användning
i stora, på mångårig verksamhet beräknade, företag; man erkänner,
Bih. till R. St. Prot. 1847 oc^ 1848* $ Saini. 1 Afd. 4 Käft. 7
50
Bevillnirtgs- Utshotte 's Betänkande, N:o g.
att statsmakternas egen värdighet fordrar, att den ena af dem ej må använda
sin makt för att paralysera den andras bud, och likväl drager man ej i
betänkande att tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att bruka eller rättare missbruka
deras oinskränkta beskattningsrätt till en åtgärd, som står i uppenbar
strid emot dessa sanningar! Aktiegarne i de gamla privatbankerne hafva onekligen
förtjent penningar, — det är sannt — men hafva de dermed , begått
ett fel, för hvilket de nya privatbanks-delegarne skola straffas? Eller
dväljes man ännu med den falska längesedan förkastade sattsen i statsläran,
att hvad den ena medlemmen i samhället förtjenar, förlorar den andra? Mäktar
eller vill man ej förstå, att det alltid är samhällets vinst, om indi vider eller
bolag inom detsamma förkofra sig, och att en sådan förkofran kan vara fullt
förenlig med andra individers sanna fördel?
Jag vill éj här inlåta mig i en utförligare undersökning om halten af
de sig så kallande ”privatbankshatarnes” påstående, att privatbankerne, genom
de lånetillfällen, de erbjudit, skadat samhället, och utgöra vampyrer, som suga
landets must m. m. Jag hänvisar blott till det faktum, som ligger öppet
för hvar mans öga, att landet, just sedan privatbankerne inrättades och erbjödo
förlager åt spekulationen, vaknat från ett slumrande till ett rastlöst,
verksamt näringslif, som, ehuru ännu outveckladt, likväl företer en för fosterlandsvännen
glädjande syn af uppblomstrande välmåga, serdeles uppenbarad
vid vårt jordbruk, som numera, oaktadt befolkningens tillväxt, redan
förvandlat Sverige från ett sädesimporterande till sädesexporterande land.
Är det detta tillstånd, som misshagar, denna förkofran, som skall hämmas?
Vill man likvist höja bevillningen på privatbankernes behållning, bör
det åtminstone ske på ett sätt, hvarigenom Rikets Ständer uttrycka den åsigten,
att dessa och andra associationer ej böra beskattas för en vinst, sorn står
i skäligt förhållande till deras omtanka, risk och besvär. Jag har derföre
föreslagit och vågar härigenom hos Rikets llögloll. Ständer förorda den ändring
uti Utskottets förslag, att
privatbanker erlägga 5 procents bevillning af den utdelning, som ej
öfverstiger 10 procent å insatt kapital, men 15 procents bevillning
af all utdelning derutöfver,
§ 39.
O/n mantals- och skattskrifning.
Motionen har, såsom af betänkandet synes, varit väckt af Lars Fenander
och Per Bengtsson om bildandet af en kommitté, som skulle ega att
Bcvillnings- Utskottets Betänk ande j jV.o <).
51
afgöra tvistiga frågor vid mantalsskrifningarne, hvilken motion Utskottets majoritet
afslagit.
Ehuru jag icke i allo instämmer med motionärerne, har jag dock ansett
det vara af nöden att i författningen föreskrifva hvem, eller hvilka, som vid
inantalsförrättningen egde att der afgöra tvistiga frågor. En mängd sådane
Slafva alltid vid hvarje mantalsskrifning förekommit om rätta skaltskrifningsorten
enligt 46 §, och om tillvaron hos olika individer af de egenskaper eller
villkor, som, enligt 144 § 3 morn., berättiga till befrielse ifrån afgift.
Flere torde efter detta, med afseende på den nya fattig vårds-förordningen,
förekomma.
Dessa frågor måste på stället afgöras, på det att personerne måtte blifva
i mantalslängden uppförde och för bestämmandet af den kolumn, i hvilken
de skola införas. Afgörandet beror åter på omdömet hos den eller dero,
som tillämpa författningen. Men på hvilkens omdöme beror detta afgörande?
Derpå gifver författningen icke bestämdt svar och af Bevillnings-utskottets
ledamöter stod det ej heller att tillförlitligt erhålla. Somlige förmenade,
att det berodde ”på lanclshöfdingens ombud ,” andre ”på samtlige de versöner,
som hade åliggandet öjvervara mantalskrijningen ,” några åter ”vä
häradsskrifvarén och andra ”på ingen,” alldenstund, sade roan, här ej vo
re
frågan om beslut, utan blott en förberedande åtgärd. Men så snart någon
åtgärd skall vidtagas, måste också frågan, huru och på hvad sätt det skall
ske, ifrågakomma, det vill här säga: det måste på stället afgöras, huru författningen
skall tillämpas. Väl medgifver jag, att författningens 46 § andra
moment gifver någon anledning till den förmodan, att det är skattskrifvaren,
på hvars arbitrage afgörandet skulle bero; men dels är detta icke i författningen
tydligt utsagdt, dels anser jag, att det vore oiätt att åt honom ensam
upplåta denna makt. Skall väl laudshöfdingens ombud sitta vid mantalsförrättningen
såsom en siffra, eller på sin höjd såsom ett vittne? Hvem bör
bättre än presten och länsman känna folket, deras tillgångar och arbetsförmåga?
Skall ej socknen kollektivt, hvars gemensamma fördel i så hetydlig
mån fordrar uppmärksamhet på mantalsskrifningen, hafva något inflytande?
Jag tror det skulle vara för erhållande af föreskrift, der föreskrift saknas,
nödigt, och för förrättningens ändamålsenliga verkställande nyttigt, och
har derföre i Utskottet yrkat, hvad jag härmedelst reservationsvis föreslår:
att afgörandet af tvistiga frågor vid ruantalsskrifningarna uppdrages
åt en kommitté, bestående af skattskrifvaren, presten, stadsfiskalen i
städerna eller kronolänsmanen på landel , ett ombud, valdt af socknen
och en af Konungens befallningshafvande utsedd ordförande, hvil
-
52
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o 9.
ken sednare, i händelse af lika meningar vid någon ledamots frånvaro,
med sin röst skulle afgöra frågan.”
I denna sista del af herr Friherre Raabs reservation instämde herr Tornerhjelm,
R , prostarne Setterblad och Schröder , komministern Schagerberg,
herr Rhodin och Sven Isacsson.
Af Grefve Ugglas, K. L T.
”Mot Utskottets beslut att ali 37 § af Bevillningsförordningen bibehålla
den bevillning, som af 1834 och 1840 årens Ständer der blifvit införd, får
jag nedlägga min reservation. Denna bevillning, åsyftande att försvåra, om
ej förhindra, utöfningen af den makt att belöna, som Konungen såsom statens
representant tillkommer, står, enligt min öfvertygelse, i strid, så väl
emot den monarkiska principen, som emot den sunda statslära, som, för
samhällets inverkan på medborgaren, bredvid straffet för öfverträdelser, sorn
en mäktig häfstång ställt belöningen, för utmärkelsen, för förtjensten. Man
har sagt, att den utmärkelse, hvarom här är fråga, endast afser att alstra fåfänga,
samt att den sålunda moraliskt skadligt på samhället inverkande icke
af staten bör begagnas. Denna höga stats-theorie lider blott af ett fel, det,
att den icke vid sin lagstiftning afser menniskan. Då samhället genom lag
stiftning
åsyftar att inverka på den enskilde, måste det tillse, att denna lagstiftning
med den enskilde medborgarens tankar och känslor eger någon samklang.
Fåfängan, som i sin vidsträcktaste mening är hos hvarje menniska
inneboende, och som lika visst är upphofvet till stora dårskaper, som ock
roten till de största bragder, till det sträfvande, som hos mängden finnes att
framför annor utmärka sig, kan och bör sålunda, enligt min tanka, af staten
för dess ändamål begagnas. Missbruk af tillämpningen kan visserligen
ske och skall ej af mig försvaras. Den ligger dock ej i tidens anda. Den
tomma utmärkelsen är ej nu mera någon utmärkelse. Men tillåtlig, ja loflig,
måste den fåfänga vara, som, då hon vet sig af samhället förtjent, äfven älskar
att af samhället se sin förtjenst erkänd. Man bör äfven betänka, att
den bana, man genom den 37 §;s tillämpning beträder, föga skiljer sig ifrån
den af sednare tiders upplysning utdömda, på hvilken den rika odugligheten
kunde köpa sig den utmärkelse, som var den fattiga förtjensten förvägrad.
På dessa skäl, och då dessutom denna bevillning endast till omkring 1,300
r:dr uppgår, då förlusten deraf sålunda icke för staten kan vara kännbar,
önskar jag, att all bevillning efter 37 § måtte försvinna.”
Af herr Aminoff, J. F.
”1 likhet med Utskottets pluralitet, har jag tillstyrkt, att å de till Utskottet
remitterade motionerna om upphörande af bevillning för embets- och
Bcvillnings-Utskoltcis Betcinkandej N-o g. 53
tjenstemäns löner, något afseende icke borde fästas; men jag liar gjort detta,
icke på de skäl, som Utskottet efter omröstning godkänt, utan derför, alt jag
anser staten för närvarande icke kunna umbära denna inkomst. I afseende
på sättet för bevillningens utgörande, har jag icke varit af pluralitetens tanka,
hvadan jag emot beslutet får mig reservera, och då ett af mig uppgjordt förslag
till progressiva afgifter vann afdelningens bifall, fast det sedermera underkändes
i plenum, har jag ansett mig böra detsamma här intaga:
”Bevillning af embets- och tjenstemän samt betjente, m. fl.
Af alla löner, som öfverstiga:
200 r:dr, en afgift af 1 procent • . , 2: —
300 „ „ „ „ —
3: —
400 „ „ „ „ —
4: —
boo ,, „ ,, i, ■ )>  5: —t
600 „ „ „ „ — „
. . 6: —
700 „ „ „ „ li „  8:36.
800 „ „ „ „ li 12: —
900 „ „ „ „ 1| „  15:36.
1,000 „ „ „ „ 2 „  20: —
1,100 „ „ „ „ 21 „
24:36.
1,200 „ „ „ „ 21 „
30: —
samt af alla löner derutöfver tre för hvarje fullt hundrade.
Och vågar jag hoppas det Högloft. Riks-stånden vid föredragning af bevillningsbetänkandet
täcktes åt detta mitt förslag lemna behörigt afseende,
helst detsamma afser någon lindring uti bevillningsafgifternas utgående af de
ringare lönerne.”
Härmed förenade sig prostarne Setterblad och Sidner.
Af herr AminoffJ. F.
”Emot Utskottets beslut att ålägga privatbankerne en bevillning af femton
procent för all den behållning, som öfverstiger sex för hundradet, får jag
mig reservera.
Den missbelåtenhet, som gifvit sig tillkänna mot privatbankerne inom
vårt land, innebär, efter mitt förmenande, att öfvertygelsen om desammas
nytta eller skada ännu icke vunnit erforderlig stadga; hvaraf ock uppkommit
ensidiga begrepp, som sökt att med all kraft framkalla sattser, hvilka
förvilla omdömet, i stället att reda detsamma, genom ämnets skärskådande
från en allmännare synpunkt samt ådagaläggande af det inflytande, dessa in
-
54
Bevillnings-Vtskollets Betänkandej N.-o g.
rättningar utöfva, ej allenast för det närvarande, utan äfven, efter ali sannolikhet,
på våra kommande förhållanden.
Orsaken, att Sverige, der jord- och bergsbruks-handtering, landets egentliga
rikdoms källa, utan ock handel och näringar, de der af de förra äro i
så hög grad beroende, ännu ieke hunnit till den höjd och utveckling, sorn
de långt för detta bort och kunnat uppnå, är utan tvifvel saknad af stadga
och säkerhet i vår ekonomiska lagstiftning, men hufvudsakligen brist på kapitaler
och rörelse-medel. Och då statens tillgångar ej svarat mot de behof,
som erfordrades, borde man anse gynsamt, att denna brist kunnat ersättas
af den enskilda omtanken.
Berjan till afhjelpande af detta behof gjordes väl med Götha kanals,
Götheborgs och Malmö diskonter; och ifrån den tidpunkten kan man måhända
antaga, att Sverige upphörde att vara ett spanmåls-importerande rike.
Men dessa diskonter, som voro illa organiserade och förvaltade, folio år 1817.
Och villervallan ökades derigenom, att man begick mot dem den orättvisa
att icke tillåta dem sjelfve få utreda sig. Också hafva följderne af denna
obetänksamma handling utöfvat ett skadligt inflytande å opinionen samt uppväckt
öfverdrifna farhågor, hvilka hos åtskilige individer oafbrutet fortlefvat
ända till närvarande tider. De brådstörtande, i sammanhang dermed
oförsigtigtvis vidtagne, så kallade strypuings-åtgärderne förorsakade derjemte
många enskilda förluster, samt verkade menligt på den allmänna rörelsen,
hvarförutan den väckt en hög grad af misstroende man och man emellan. —
Följden blef också en temligen allmän förlägenhet och svårighet att på billiga
villkor erhålla penningar och således en viss stagnation uti affärerna. —
Rikets Ständer, inseende det trångmål, hvaruti industrien och näringarne
sålunda sig befunno, äfvensom otillräckligheten af de i Banken och
Riksgäldskontoret varande sedlar till uppfyllande af de mångfalldiga bebofven,
beslöto, redan vid först derpå inträffande riksdag, 1823, att hos Kongl.
Maj:t göra underdånig anmälan, det Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit
fästad derpå, hurusom den öfverklagade penninge-förlägenheten i allmänna
rörelsen skulle kunna minskas genom upprättande af enskilda bolag, hvilka,
oberoende af Rikets Ständers penningeverk, skulle förena de kapitalegandes
och kapitalbehöfvandes intressen och småningom göra den vidsträckta kreditrörelsen
umbärlig, som hittills måst för allmän räkning bedrifvas; hvadan
Rikets Ständer ansågo diskontrörelsen heldre böra öfverlemnas åt den enskilta
omtankan, än att vara föremål för statsförvaltningens omsorg.
Kongl. Maj:t, som insåg, att Rikets Ständers underdåniga framställning
var byggd på goda grunder, lemnade år 1824 nådigt bifall till inrättande af
Bevälnings~Utskoltets Betänkande, N;o g.
55
privatbanker, under det uttryckliga förbehåll, att dessa inrättningar hvarken
då eller framdeles skulle kunna påräkna något understöd af allmänna medel,
samt att, under ingen förevändning, staten skulle blifva, mera i deras, än i
andra enskilda företag inblandad, eller på något sätt komma att bidraga till
deras upprätthållande eller utredning.
Med stöd af denna Kongl. Majrts nådiga tillåtelse uppstodo, tid efter annan,
privatbanker inom riket och med detsamma en större liflighet uti handel,
näringar och rörelse.
Det klander, man numera vill rikta mot regeringen för privatbankernes
uppkomst, återfaller således på Rikets Ständer ensamt, så framt dessa inrättningar
i verkligheten äro förijente af något klander.
Den första fråga, man bor göra sig, är, hvarföre inrättade icke Rikets
Ständer sjelfva filialbanker uti provinserne, i likhet med dem, som finnas uti
Götheborg och Malmö?
Troligen var orsaken härtill den, att Rikets Ständer dels saknade tillräckliga
medel i Riksbanken, för att kunna fylla behofvet i denna del, dels
ock insågo omöjligheten att på ytterst säkra grunder kunna då organisera dylika
banker; — eller måhända hyste Ständerna den ganska riktiga öfvertygelsen,
att sådane inrättningar, förvaltade af enskilde bolag, skulle mera verksamt
och ändamålsenligt kunna bedrifvas, än om detta skedde för allmän
räkning och med allmänna medel, eller ock befarade Rikets Ständer, att filialbanker,
uti större skala tilltagna, icke skulle medföra de fördelar, man med
dem borde åsyfta, utan snarare skulle kunna framkalla förluster, för hvilka
Rikets Stäuder ej ville utsätta Riksbanken, helst experimerterne i denna del
kunde, om försöket misslyckades, åstadkomma en ytterligare realisation och
orättvis behandling mot Riksbankens fordringsegare, hvilka redan nog ofta fått
vidkännas den ena Riksbankrutten efter den andra.
Om dessa beräkningar voro motiverne för Rikets Ständers handlingssätt,
så bör svenska folket derföre vara dem serdeles förbundet, — ty med den
sjelfherskande makt, Rikets Ständer ega öfver vårt penningeväsende, behöfva
de blott uttala ordet varde, och nationen måste ovillkorligen lyda, samt
ånyo underkasta sig godtycket af denna Ständernas makt, hvilken är långt
större, än den, de lemnat Konungen öfver vårt lif, vår ära och vår egendom.
Klokheten och rättskänslan bjödo derföre Rikets Ständer att öfverlemna
det såsom vågsamt ansedde företaget åt enskilde associationer. Och Rikets
Ständer samt hvarje sann fosterlandsvän böra med tillfredsställelse och erkänsla
se, att enskilde medborgare bildat och förenat sig till bolag, för att
derigenom afhjelpa penningebristen inom fäderneslandet.
56
Bevillning-Utskottets Betänkande, N.-o g.
Men låtom oss undersöka den säkerhet, privatbankerne lemna samt den
nytta i de åstadkommit och vidare böra bereda det allmänna och enskilda intresset,
för att derefter bedöma, om de förtjena att betungas med en högre
bevillningsprocent till staten, än någon annan lofgifven enskild inrättning
inom Sverige.
Privatbankerne lemna otvifvelaktigt den största säkerhetj som skäligen
kan fordras, dels genom den solidariska ansvarigheten, dels genom de insatta
kontante medlen, och dels genom de under allmän vård deponerade sekerhetshandlingarne,
oberäknadt de utestående fordringarne i diskontväg m.
in., hvartill ytterligare kommer rättigheten för Konungens befallningshafvande
att, när som helst, taga kännedom om privatbankens ställning, i hela sin
vidd, samt kontrollera, huruvida dess qvartalsuppgifter till Kongl. Maj:t öfverensstämma
med sanna förhållandet.
Hvad nyttan, åter beträffar, så hafva privatbankerne, genom att utlåna sina
penningar till endast fem procent, bidragit att nedtvinga räntan i allmänna
rörelsen till ofvannämnda belopp och derunder, hvarförutan de medverkat
att qväfva eller åtminstone förminska det penningeocker, som vållat så
inånga individers undergång och varit upphofvet till otaliga bedrägerier, till
hvilkas förekommande lagarne, fastän stränga, likväl befunnits alltför vanmäktiga.
Privatbankerne lemna penningeförslräckningar lätt och hastigt, samt med
mindre kostnad och omväg, än förut varit vanligt, hvarigenom jord- och
bergsbruk, handel och näringar kunnat raskare och med större framgång bedrifvas.
Verkningarne häraf hafva ock uppenbarat sig uti den början till den
mera omfattande förkofran, desamma redan utvecklat.
Privatbankerne gifva tillfälle att med dem öppna kreditivrörelse; fördelen
deraf är, att kreditivtagaren kan, när som helst, erhålla medel ur banken,
allt som den deponerade säkerheten sådant medgifver; och att redan
dagen derpå, om låntagaren så för godt finner, kunna göra inbetalning på
sin skuld till banken, för hvilken inbetalning erhålles lika stor ränta, som å
det utbekomna lånet är bestämd, eller fem procent, hvadan kreditivtagaren
ej behofver hos sig onödigtvis hafva inneliggande penningar ofruktbara.
Privatbankerne mottaga depositioner al penningar samt gifva derföre tre
procents ränta, likasom de lemna tillfälle att hos dem öppna upp- och afskrifningsräkning,
hvarföre bankerne, för de insatta medlen, erlägga ränta,
till och med lika stor med sistnämnde belopp, utan att banken deraf drager
någon egentlig fördel, men väl deponenlen å sitt i annor händelse varande
döda kapital.
Privat
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o g.
57.
Privatbankerne hafva för egen räkning och säkerhet förskaffat sig kreditiver,
så inom riket som på större summor utom detsamma, allt för att
vara i tillfälle kunna uppfylla sina förbindelser, äfven i klingande mynt, om
så skulle fordras.
Privatbankerne hafva hittills med utmärkt ordning och redlighet blifvit
förvaltade samt fullgjort sina förbindelser till det allmänna och till enskilda,
hvarföre de ock tillvunnit sig ett rättmätigt förtroende hos alla de personer,
som gjort sig mödan att om desamma taga en närmare kännedom. Och om
en eller annan person, i låneväg, förlupit sig hos privatbankerne, lärer sådant
likaså litet böra tillskrifvas dem, som om förlöpningen skett hos sjelfva
Riksbanken, eller hos enskilda långifvare.
Om den olycka skulle träffa någon privatbank, att den måste inställa
sin verksamhet, så löpa dess skulder, kreditsedlarne, med högsta lagliga ränta,
tills de blifva inlöste, hvaremot, om sådan olycka träffade Riksbanken,
så uteblifver räntan, och hvad af kapitalet erhålles, berodde på Ständernas
gunst och nåd.
Af hvad jag i det föregående anfört, kan man med skäl fråga, om
man kan fordra mer af privatbankerne, så i afseende till säkerheten, som ock
till den nytta, de åstadkomma, samt om de förtjena, enligt motionärerues
yrkande, att beläggas med en bevillning af 20 till 25 procent för sin behållna
inkomst, å hvilken inkomst Utskottets majoritet bestämt bevillningea
till 15 procent för ali den behållning, som öfverstiger sex för hundradet?—-  Svaret ligger i öppen dag och kan ej utan den mest uppenbara orättvisa göra
sig gällande mot privatbankerne.
Må Rikets Ständer besluta, att alla privatbanker, som hädanefter uppkomma,
erlägga till staten en högre bevillning, än den nuvarande; — må de
bos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att inga nya privatbanker mer få
organiseras, äfveusom att de nuvarande privatbankerne, vid oktrojernas slut,
alldeles skola upphöra, — och jag skall gerna med min röst härutinnan instämma,
dock under det uttryckliga vilkor, att Riksbanken fyller de indragnas
ställe, samt lemnar allmänheten samma fördelar och säkerhet, hvilka privatba
nkerne för det närvarande erbjuda; men intilldess sådant skett, motsätter
jag mig all godtycklig brådstörtande eller till privatbankernes qväfvande ledande
åtgärd, hvars skadliga följder icke på förhand ens kunna beräknas.
Man anför, att den stora behållning, privatbankerne gifvit sina aktieegare,
bör ock högre beskattas, och grunden härtill är, att man kan krontrollera
deras inkomster, likasom statens löntagares. Om samma kontrolle
Bih.
till R. St. Trot. 1847 och 1848 , 5 Sami. 1 A/d. 4 Haft. 8
58
Bevillnings-Utskottels Bt tankande , N:o 9.
rande rätt egde rum för ali annan enskild lofgifven rörelse m. m., så skulle
resultaterna utvisa förhållanden, som säkerligen vore, i många fall, likstämmiga
med privatbankernes; men denna kontrollerande rätt är ej Ständerne
för det närvarande medgifven, och derföre inskränkes ock deras beskattningsrätt
i detta afseende. Jag nämner ej denna inskränkta rätt för Ständerne,
i afsigt att derigenom vilja åstadkomma en högre beskattning för andra lofgifna
näringar, tvärtom önskar jag dem all möjlig lycka och framgång, men
jag har endast framdragit de olika forhållanderna, för att tydligen visa den
i ögonen fallande orättvisa, man vill begå emot de närvarande privalbankerne,
hvilka grundade sin organisation på samma rättsförhållanden, som gälde
för de år 1847 afgångne, och som de ostörde fått tillgodonjuta, nemligen
på Rikets Ständers egen begäran till Kongl. Maj:t om inrättande af privatbanker,
på Kongl. Maj:ts derå gifne nådiga tillstånd,, samt på utfärdade och
ännu gällande bevillnings-förordning; hvartill kommer, för de nuvarande pr i—
vatbankerne, privatbankslagen af år 1846, sträng och allvarlig till sin huf■vudgrund,
samt inskränkt och återhållande vid tillämpningen.
Rikets Ständer böra äfven taga i betraktande, att de gamla privatbankerne
fingo röra sig med kreditsedlar af äfven 2 riksdalers valör, hvaremot
de nu uppkomne pri vatbankerne ej få utgifva sedlar, från slutet af år 1850, på
.mindre summa än 6| riksdaler, samt att vinsten af bankrörelsen hädanefter
delas af flere privatbanker, men synnerligen af de i sednare tider upprättade
liypotheks-föreningar.
Vidare må anföras vigten af dea solidariska ansvarigheten, genom hvilken
man kan förlora hela sin egendom, blott för egandet af en enda aktie
uti bolaget, i händelse privatbanks-rörelsen af inträffande olyckshändelse mäste
upphöra, äfvensom^ att de deponerade säkerhetshandlingarne äro otillgänglige
för egaren under den tid oktrojen fortgår, samt kunna således af
honom ej disponeras till andra ändamål. Allt omständigheter af serdeles egen
beskaffenhet, som hos den rättänkande statsmannen bör tagas i betraktande,
innan han skrider till någon handling, som åsyftar inskränkning i förut
varande förmåner åt dessa inrättningar.
Billigheten och rattskänslan fordrade derför,, att de nuvarande privatbankerne
äfven ostörda få behålla sina förmåner och rättigheter, så länge
de ieke förverka desamma eller åtminstone till nästa riksdag, för att under
tiden må, med säkerhet, kunna utrönas,, huruvida privatbankernes vinst,
i verkligheten, blifver så stor, att den bör beläggas med en högre bevillning,
än all annan lofgifven, och måhända mera vinstgifvande rörelse inom riket.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N.o g.
59
Fordrar statens behof en högre bevillning, än den nuvarande, må dea
öfverallt förhöjas, detta är både rättvist och billigt; all anDan åtgärd är ett
våld, en mannamån mot förvärfvade rättigheter, dem Rikets Ständer, såsom
varande den andra statsmakten, tverlom böra i sin mån beskydda och vårda.
Och Rikets Ständer böra taga sig till vara att icke inträda på en bana, der
orättvisan nu skulle börja med de sednaste uppkomna privatbankerne, för att
sedan lättare öfvergå till andra näringar och företag, måhända äfven till löntagare
ro. fl.
Det är icke en absolut omöjlighet, att privatbankerne, efter erhålien kännedom
om sannolikheten , att de skola åläggas en högre bevillning till staten,
än alla andra lofgifne inrättningar, besluta sig till upphörande af ali rörelse.
Sådant är deras rätt enligt bolags-regiorna. Och jag vill ej tänka mig den
förlägenhet, hvaruti så väl mången enskild', som ock det allmänna, då å nyo
komme att befinna sig, — säkert långt större och svårare, än den, sorn inträffade,
då Götha kanals, Götheborgs och Malmö diskonter indrogos.
Rikets Ständer böra derföre noga begrunda det möjliga, innan de skrida
till handling, ej . förbiseende, att, ehuru de äro allsmäktige uti beskattningsfrågor
och penninge-väsendet, så hafva de likväl dyra pligter att uppfylla
mot svenska folket och landets allmän vigtiga intressen. Anmärkningsvärde
är, att, orri någon enskild inrättning sköter sig väl och går framåt i vårt kära
fädernesland, skall den framkalla flender. Förhållandet borde dock vara
tvertom, eller att fienderne först uppstodo, då det visar sig, att företagen
går illa, så att det allmänna och enskilda derigenom tillskyndas lidande eller
skada.' Och man vore i sanning frestad tro, att orsaken till denna motvilja,
sora här och der röjer sig mot privat-bankerne, till någon del torde vara att
återfinna i den så kallade gamla svenska afundsjukan, hvilken härvid så
mycket mindre borde komma i fråga, som det stått en hvar öppet att såsom
delegare inträda i dessa bolag.
Om jag såsom kapitalist yttrade mig, så skulle jag säkerligen finna stor
enskild fördel i privat-bankernes upphörande, ja — ojemförligt större, än den
problematiska vinst, som jag kan erhålla af några bank-aktier. Det torde fördenskull
lätt inses, att det varit i strid med mitt enskildta intresse, som jag
yttrat mig till försvar för privat-bankerne, och i samma riktning skall jag
alltid handla, då det förekommer frågor af den beskaffenhet, att de angå
landets gemensamma och allmänna fördel.
Jag reserverar mig alltså emot Utskottets betänkande, som tillstyrker en
högre bevillning för privat-bankerne, samt anser dessas beskattning böra förblifva,
sådan den uti nu gällande bevillnings-förordnlng finnes bestämd.”
Häruti instämde herr Gullström,
60
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 9.
Af herr Munck> Br. G. R
37 §.
”Emot denna §, får jag mig reservera. Rikets Ständers vid 1840—41
årens riksdag begagnade motiv för den högre bevillning, hvarmed karaktersfullmakter,
hvilka komme att meddelas från och med 1842, skulle beläggas,
var: ”att den för karaktersfullmakter stadgade afgift icke synes hafva nog
^kraftigt medverkat till det dermed åsyftade ändamålet att minska begäret
”efter titlar.”
Under de sistförflulna 4 åren hafva, som kändt är, dylika fullmakter ytterst
sparsamt, och endast då de af verkligt behof påkallats, blifvit utdelade,
till följe hvaraf det, enligt min tanka, vore riktigt och 1848 års Ständer
värdigt att, med erkännande häraf, icke fortfarande vidhålla en opinionsyttring,
som numera är obehöflig, utan återgå till det belopp för bevillning å
karaktersfullmakter, som vid 1834—35 årens riksdag bestämdes.
Det undantag från bevillning å ifrågavarande fullmakter, som 3:dje mom.
innehåller, anser jag ej heller vara tillfyllestgörande, utan deremot högst 0-  billigt, alt, om Kongl. Maj:t till en viss statens tjenst, hvartill en viss värdighet
hörer, vill använda en person, och denne sålunda tilldelas den erforderliga
karakteren, samma person sedermera, då tjénstgöringen af en eller
annan orsak upphör, skall betala bevillning för karaktersfullmakt, hvilken
han hvarken erhållit för tillfredsställande af egen fåfänga eller endast af
Kongl, nåd, utan derföre att den var nödvändig för den tjenstgöring, hvartill
han varit använd. Min åsigt är således, att den, som erhållit karaktersfullmakt
och så lång tid gjort deremot svarande tjenst, att hans skicklighet hunnit
pröfvas, icke allenast må för det året, under hvilket han tjenstgjort, utan
äfven allt framgent, befrias från bevillning för denna karaktersfullmakt.
I öfverensstämmelse härmed, anser jag, alt § bort få följande lydelse:
§ 37.
l:o För fullmakter, öppna bref eller resolutioner, hvilka från och med
år 1836 meddelats eller hädanefter meddelas på karakter eller namn, heder
och värdighet af embete eller tjenst eller å sådan beställning, med hvars
innehafvande ej åtföljer lön på stat eller arfvode eller tjenslgöringsskyldighet,
skall i bevillning årligen erläggas sex procent af beloppet utaf allt det stämplade
papper, hvarmed dylika fullmagter, öppna bref eller resolutioner efter
den i Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse, angående stämplade pappersafgiften,
stadgade grund, blifvit belagdej
Bevillnings-TJlskottets Betänkande , N.-o g.
61
2:o den, som erhållit högre karakter, än som åtföljer innehafvande tjenstegrad,
och, efter behörigt förordnande, minst tre månader förrättat den tjenst,
som motsvarar den högre karakteren, samt sådant vederbörligen styrker, erlägger
icke under löpande året, eller derefter för densamma någon karaktersbevillning;
3:o
undfår någon afsked utan högre karakter, än som åtföljt förut innehafd
tjenst, påföres honom icke karakters-bevillning.”
Af Grefve Hamilton, H.:
”1 öfverensstämmelse med min, under 1840'—41 årens riksdag, vid Bevillnings-utskottets
betänkande IN:o 27, afgifna reservation, anser jag karaktersfullmakter
icke utgöra en lämplig eller billig grund för beskattning; men då
jag icke vågar hoppas, att denna åsigt redan vid innevarande riksdag skall
blifva Rikets Ständers, har jag röstat för det af herr Munck framställda förslag
och instämmer i den af honom i ämnet afgifna reservation/’
Af herr Prytz, L. A.:
§ 2.
”Emot det i Utskottets betänkande anförda motiv för fortfarande bevillning
efter 2:a art. af embets- och tjenstemäns löner reserverar jag mig, förenande
mig med herr Fåhreeus i de uti dess reservation framstälde åsigter i
detta hänseende; i beräkningen åter af denna bevillning lemnar jag företräde
åt den af herr Aminoff föreslagna tariff, framför den gamla bibehållna,
emedan genom den förras antagande en lindring skulle tillgodokomma
de embets- och tjenstemän, som innehafva de minsta löner och äro i största
behof af en sådan lindring.
§§ 14, 27 och 29.
Då arbetsfolk borde, efter min öfvertygelse, kunna anses hafva fullgjort
sin gärd åt staten genom mantalspenningars och personlig skyddsafgifts erläggande,
men fortfarande skola påföras bevillning äfven efter 2:dra art.,
fordrar billigheten, att denna sednare afgift, enligt Friherre Raabs förslag,
anslås åt kommunernes fattigförsörjning.
§ 35.
I bevillnings utgörande af privatbanker delar jag likaledes Friherre
Raabs åsigt, att den må utgå med fem procent af till och med tio procents
utdelning å insatte kapitalet, men med femton procent, när utdelningen utgör
öfver tio procent å insatte kapitalet,
02
Bevill/iMgs-Uisiiottels Betänkande, N.o g.
§ 37.
Förgäfves hafva förnyade yrkanden blifvit gjorda om orimligheten af
afgift för karaktersfullmakter, hvaremot jag mig äfven reserverar; roen instämmer,
för det fall, att också inom de Höglofb Riks-stånden den mening gör
sig gällande, att så beskaffade vedermäle!» af Konungens nåd böra beskattas,
i den af herr Munck föreslagne förändring af denna
F den del af förestående reservation, som rörer § 14, instämde herr
Tjernberg.
Af herr Fåhreeus, O. J.
§ 2.
”Jag har med Utskottets pluralitet instämt uti tillstyrkandet, att de
gjorda motionerna om upphörande af bevillning för embets- och tjenstemäns
löner nu icke må bifallas; men jag har gjort det endast af det skäl, att ett
sådant bevillnings-bidrag för närvarande ännu torde för stats-verket vara beh
öflig t. — Det äf pluraliteten använda skäl, att hvar och en medborgare och
således äfven tjenstemän böra till samhällets uppehållande bidraga, kan jag
icke, under här ifiågaställda synpunkt, godkänna. Embets- och tjenstemän,
såsom sådane, bidraga till samhällets uppehållande genom sitt åt samhället
egnadé arbete. Såsom medborgare, husfäder, innehafvare af egendom eller
idkare af någon industri, äro de underkastade samma beskattning, som hvar
och en annan. Utskottet har emedlertid uttalat en grundsats, som för all
framtid och under alla omständigheter bör vara orubblig. För att ådagalägga
det haltlösa af en sådan grundsats, tror jag det göra tillfyllest att påkalla
uppmärksamheten på en enda omständighet. Den del af skatterna i
Sverige, som utgår under namn af allmän bevillning, är endast en fyllnadsafgift.
-— Det låter tänka sig och, — med den erfarenhet, att allmänna bevillningen
vid de 2:ne sista riksdagarne, i följd af de öfriga stafsinkomsternas
tillväxt, blifvit till beloppet nedsatt, — kan man hoppas, att ifrågavarande
fyllnadsskatt omsider skall blifva obehöflig och upphöra. Antingen
skola då embets- och tjenstemän ensamme blifva underkastade bevillningsskatt,
eller är grundsatsen öfverändakastad.”
Härmed förenade sig herr Grefve Hamilton, Henning, herr Grefve af
Ugglas, herr Grefve Posse, Fr., herr Tornerhjelm, R., herr Stuart, F. C.,
herr Munck, herr Prytz, L. A., herr Grefve Sparre, A-, samt proslarne
Nibelius och Klintberg.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o $
63
§ 10.
"Emot det beslut, som Utskottets pluralitet fattst, att bibehålla den i §
10 af nu gällande bevillnings-förordning upptagne klassindelning af städernas
handtverkare, med dem jemförlige manufakturist er och andra förut icke
uppräknade borgare, får jag anmala niia reservation. Denna klassindelning,
sorn upplager lulla 3 sidor af författningen, linner jag ej till något ändamål
tjenande, enär, i olikhet med hvad som gäller om de i § 14 förekommande
klasser, för hvilka afgifterne skola utgå till någotdera af de klassvis bestämda
beloppen, ”såvida den till 5 procent af inkomsten beräknade bevillningeu
”icke uppgår till högre belopp,” taxeringen, enligt hvad i §§ 10 och 11 uttryckligen
är stadgadt, i hvarje fall bör ske till 5 procent at inkomsten, och
att taxeringsmännen ega att ”uppföra till bevillning, så väl öfver den hög~
”sta, som emellan tvänne af de stadgade klas seme, denu person, hvilken
’’de pröfva icke skäligen bora påforas afgift elier någon af samma klasser.”
Jag anser, i följd häraf, att, med uteslutande af klassindelningen i § 10,
endast minimiafgifts-beloppen böra för de serskilda klasserna af städer bestämmas,
i likstämmighet med hvad i § 9 för handlande m. fl, finnes
iakttaget.”
Häruti instämde herrar Aminoff, Munck, Murén, Akesson, Tjernberg
och Rhodin,
§ 35.
''Jag kan icke instämma i det beslut, som Utskottets pluralitet fattat, att
föreslå bevillningsafgiften till 15 procent å den årliga utdelning från privatbankerne,
sorn öfverstiger 6 procent. Uti 1830 och 1835 årens bevillnings-forordningar
var en sådan afgift bestämd till 10 procent å alla slags
aktiebolags utdelningar utöfver 6 procent årligen. Men vid 1840—41 årens
riksdag nedsattes denna afgift i allmänhet till 5 procent, utan afseende på
vinstutdelningens belopp. Att åter höja denna afgift till hvad den var, innan
1841 års bevillnings-förordning trädde i verkställighet, eller 10 procent,
finner jag icke vara oskäligt; men att utsträcka den ända till 15 procent,
en afgift, hvarmed jag i nu gällande och flera föregående bevillnings-förordningar
icke funnit någon annan jemförlig, än den å vinster från fordna nummerlotteriet,
anser jag desto mindre med billighet förenligt, som det måste
såsom säkert antagas, att privatbankernes vinster hädanefter, sedan de mindre
sedelvalörerna icke vidare få i rörelsen begagnas, blifva ringare än förr,”’
Härmed förenade sig herr biskop Bruhn.
64
Bevillnin^s-Utskolteis Betänkande j N.o g.
Art. 3.
"Utskottets beslut att i sitt förslag till ny bevillnings-förordning vidhålla
den af Rikets Ständer vid sednaste 3:ne riksdagar fastställda bevillningsskatt
å karaktersfullmakter kan jag ej godkänna.
Införandet af denna nya beskattning härledde sig från den bevekelsegrund,
att det vore samhällsnyttigt att genom ett sådant korrektif tillbakahålla
fåfängan. — Jag lemnar å sido allt omdöme om det egna försöket att
i bevillningsstadgan inlägga en häfkraft för den allmänna uppfostran. Men
om det finnes angeläget att medelst återhållande af hvarje driffjäder till utmärkelse
i samhället qväfva den slags ärelystnad, som eldar och härdar till
ansträngningar för allmänt gagn, — om det må anses för en straffvärd fåfänglighet
att emottaga offentliga utmärkelsebevis, — hvarför gäller detta då
icke äfven ordenstecken, belöningsmedaljer, doktorshattar, Akademiernas mentions
honorables, häradsdomare-titlar, o. s. v.? Dock •— saken har ännu en
allvarsammare sida. Här är fråga om ett kronans prarogatif. Det beror af
Konungen, om eller i hvad mån Han vill begagna det; men att Han eger
det, lider ingen gensägelse. Må man icke invända att begagnandet af ifrågavarande
belöningsmedel kan urarta, att bruket kan blifva missbruk.
Utöfvandet af Rikets Ständers beskattningsrätt kan äfven urarta, men
möjligheten deraf skulle icke kunna rättfärdiga ett försök af regeringsmagten
att egenmägtigt uppställa ett korrektif deremot; och jag kan från samma synpunkt
icke heller för min del vilja inrymma åt den andra statsmakten någon
behörighet alt vidtaga åtgärder, det må vara genom beskattning eller annorledes,
hvarmedelst kronans prserogativer förtrampas eller lida intrång.”
Häruti instämde biskopen Bruhn och prosten Nibelius.
Af komminister Hallén:
”Emot Höglofl. Utskottets beslut, hvarigenom Herr Friherre Fredr. Ridderstolpes
motion, angående framflyttning af tiden för uppbördsböckernas inlemmande
å landskontoren, får jag mig reservera, på grund att, då bevillningsstadgan
föreskrifver, att ordinarie ränta samt afrads- och kronotiondespanmål
skola uti uppbördsböckerna debiteras, samt markegångssättningarne
för länen vanligtvis ej ske förrän uti början af November månad och då dertill
kommer, att äu ytterligare omkring trenne veckor åtgå, innan Kongl. Kammarkollegii
fastställelse af markegångstaxan hinner att komma vederbörande
uppbördsår valtningar tillhanda, så vill det synas, som ofvannämnda stadgande
-
Pevillnings-UIskottets Betänkandej N:o g.
65
de helt och hållet blifvit glotndt att förändras sedan tiden då bevillningsstadgan
föreskref att 2:ue stämmor skulle hållas för skatternas inbetalning.”
Häruti instämde prosten Klintberg och komminister Schagerberg■
Af herr Westin:
”Mot Utskottets betänkande får jag reservera mig i följande punkter af
bevilluings-förordningen:
10 §.
Denna paragraf, utgörande hela tre sidorna, är öfverflödig och jag anser
den långa listan på klasser böra alldeles försvinna och ersättas med några
rader i 9 §. — Allt, hvad man velat vinna genom hela paragrafen, upphäfves
genom den litle. Dessutom uppslår mera konseqvens och priucipenlighet
genom handtverkares behandling på samma sätt sorn handlande, fabrikanter,
skeppsredare, o. s. v.
Äfven får jag, i enlighet med min förut yttrade mening, reservera mig'mot
beslutet, att Ständerna måtte, på sätt vid sista riksdag skedde, ingå till Kongl.
Majit med hela den blifvande bevillnings-förordningen, i stället för att fordom
sanktion endast sökts å de delar, som angå bötesbestämmelser och ordningsstadgar,
och dessa delar i serskild kungörelse till efterlefnad utfärdats.
Det var först vid 1844—45 årens riksdag, som den formen vidtogs, att hela
förordningen ingick till Kongl. Maj:t och under Dess sanktion kungjordes; och
detta är, efter min öfvertygelse, en hvarken af behofvet påkallad eller nyttig
innovation. Tvärtom kan den leda till följder, som stå i strid med grundlagens
mening. Det bestämmes nemligen icke, när Kongl. Maj:t skall meddela
sin nådiga sanktion; och sålunda kan inträffa, att en af Ständerna besluten
ny bevillning icke kommer att taga sin början vid den tid, som Ständerna
åsyftat och med grundlagarne öfverensstämmer.”
Herr Tjernberg instämde uti förestående reservation samt herr Rhodin,
Per Mattsson, Efraim Larsson > Kristen Anderssonj Anders Johan Sandstedt
och Eric Persson i sednare delen deraf.
Af herr Embring:
”För de skäl på hvilka Utskottets pluralitet funnit anledning beskatta privatbankerne
finner jag inga billiga eller rättvisa grunder anförda.
l:o har af mitionärerne, äfvensom inom Utskottet, åberopats f. d. Malmö
och Götheborgs diskonter, som skolat i bevillning varit pålagde 15 procent å
den del af årliga vinsten, som öfversteg sex procent; om detta då befanns
rättvist, så är ej nu samma förhållande med privatbankerne, som lemna soBih.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848 j 5 Sami 1. Afd. 4 Hajt. 9
66
B*villnings-Vtskolte's Betänkande, N:o Q.
lidarisk ansvarighet, då de förre deremot blott i banken deponerat en viss
summa, som kanske icke till ^del motsvarade beloppet af deras utelöpande
assignationer, hvaremot privatbankerna för hela sin rörelsefond har motsvarande
valuta.
Häremellan ligger ju således en allt för stor skillnad att kunna förbises,
om man vill vara rättvis i sina påståenden, ty, man sage hvad man vill,
så, om icke mer än ^del af aktiebeloppet kontant är inbetaldt, så har ju för
de öfrige J måst ställas full säkerhet genom inteckningar, och då sålunda en
fastighet blifvit satt i sticket med icke obetydlig risk, kan väl ej bestridas att
detta är fullt ut så godt som kontant betaldt, emedan denna fastighet kunnat
lemna tillgång lill penningar, som måhända i annan spekulation kunnat
lemna större vinst; dessutom är temligen klart, att i Sverige väl aldrig sådane
bolag uppkommit, om ej denna utväg kunnat begagnas, ty med fullt
tillskjutet kapital blir ej den årliga vinsten större, än hvad en kapitalist kan
erhålla i ränta på vanlig låneväg;
2:o har anförts den skada privatbankerne gjort Riksbankens lånerörelse
och
3:o den skada desamma tillskyndat landet i allmänhet.
Beträffande skadan, som tillskyndats Riksbanken, så har ju denna bordt
kunna föi utses. Den allmänna penningeförlägenhet, som var rådande på de
orter och tider då Rikets Ständer funno nödvändigt bevilja desse bolags bildande,
bevisar ju tydligt att deras nytta då erkändes, och att, enligt min
öfvertygelse, den fördel, som genom dessa inrättningar tillskyndats hvarje förnuftig
och ordentlig affärsman, jemte många af allmogen (ehuru detta nu icke
vill erkännas), fullkomligt uppväger till landets fördel, den för Riksbanken
förmenta förlusten.
Den skada, som för öfrigt kunnat tillskyndas landet, kan jag ej finna, ty
man kan väl icke kalla det skada, om flere eller färre oduglingar skaffat sig
lån ur desse inrättningar och derigenom påskyndat sitt obestånd; detta har
säkerligen i alla fall inträffat förr eller sednare genom att söka skuldsättning
annorstädes. Icke heller kan jag kalla det skada att tillgång på penningar
varit i orterna närmare att Lillgå mot 5 procents ränta (då äfven de dryga orakostningar
kunnat sparas, som åtfölja lån från hufvudstaden), hvarigenom
handel, sjöfot, bergs- och landtbruk, kunnat utvidga sin verksamhet, och
gifva uppehälle åt flere arbetare, samt slutligen den stora fördelen för jordbrukare,
hvilka kunnat utan sårighet skaffa sig lån ur ifrågavarande nu så
förhatliga blifne inrättningar, till bestridande af förhanden varande utgifter
till den tidpunkt, då de med största fördel kunnat försälja sin jords afkast
-
Bevillnings-Ut skottets Betänkande 3 ZV.-o g.
67
ning, och hvarigenom äfven priset betydligt blifvit på de sednare 10 åren
uppdrifvet på nästan alla landtmanmvaror.
Om det vore möjligt, skulle man kunna föras på den tanke, att desse
privatbankernes förföljare aldrig haft behof af mera penningar, än de i verkligheten
egt, eller ock hafva de funnit sig väl af de låne-inrättningar, som på
närmare håll af staten från Riksbanken blifvit för dem beredde.
Att privatbankerna icke hädanefter kunna få så stor vinst, som de hittills
haft, är ganska naturligt, då man tager i betraktande hypotheks-föreningarne,
som snart med lån försträcker hela jordbruket, äfvensom att med 1850
års början icke mindre sedelvalörer än 6| r:dr banko få utgifvas. —
På de skäl jag nu anfört, har jag ansett privatbankerna bordt bibehållas
vid den beskattning de förut haft, och om någon förhöjning funnits nödig,
den bordt grunda sig på billighet, och vara sådan, att dessa inrättningar
icke tvingas till en hastigare upplösning, än som kunnat förmodas, emedan
en sådan brytning ovillkorligt skulle i flera delar af landet vara högst
skadlig och ruinerande, så vida icke riksbanken i samma ögonblick kunde
mellankomma, och lemna orten ett lika rörelse-kapital på lika billiga grunder,
i förening med de förra privatbanks-bolagen. Skulle emedlertid nu en
högre beskattning icke kunna undvikas, vill jag föreslå att, då föitjensten
uppgår öfver 10 procent för den öfverskjutande vinsten, en bevillning af 10
procent måtte erläggas.”
Härmed förenade sig herrar R Tornerhjelmj Stuart och Akesson.
Af herrar Tjernberg och Rhodin;
”Det af Höglofl. Utskottet aflålna förslag till betänkande, § 46 innehåller
, att burskaps egande sjökaptener, äfvensom kofferdi-skeppare, ■— hvilka väl
kunnat under en och samma kathegori upptagas, — skola för förande fartyg
taxeras till bevillning i den stad eller ort dit fartyget hörer. Denna åsigt
hafva äfven vi bilrädt af skäl, att taxerings-kommilléen derstädes är i tillfälle
att säkrast bedöma hvad afgift, som till staten erläggas bör; men som,
under delta ärendes handläggning, den mening gjort sig inom Utskottet gällande,
att burskapsegande sjökaptener samt kofferdiskeppare, som alltid måste
såsom rätte borgare anses, enär det kan inträffa, att de ej ega annan bostad,
åtminstone under flera år, än deras fartyg, derjemte skola oafkortadt utgöra
bevillning inom den stad, hvarest burskap innehafves, anse vi mot en sådan
tillämpning af bevillningsförordningen böra oss reservera.
Innehafvande burskapsrätt uti någon af rikets stapelstäder, är ett i författningarne
föreskrifvet villkor för befälhafvare å fartyg, begagnadt til! kofferdi-sjöfart,
sådan denna i Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 7:de Maj 1842
@1
Bevillnings-Utskotlets Betänkande j TT.o g.
1 § 2 och 3 moro. finnes utstakad, med undantag likväl för officerare och
examinerade under-ofllcerare vid Amiralitetet och Arnffiens flotta, eller i allmänhet
de, som här i riket aflagt sjöofficers-examen. Följden af ofvan antydda
tillämpning skulle således blifva, att alla befälhafvare å till kofferdisjöfart
gagnade fartyg, då dessa befälhafvare ej undergalt sjö-officers-exa men,
skulle drabbas med dubbel bevillning. Detta vore dock, efter vårt förmenande,
en obillighet i beskattningen, hvarigenom allt för stor tunga lades å
de personer, hvilka egna sig åt det äfventyrliga och mödosamma sjömanoayrket,
som i stället borde på allt möjligt sätt njuta uppmuntran.
Euligt nu gällande bevillningsförordning hafva sjökaptener icke blifvit
bevillning åsatte i den stad, hvarest burskap af dem innehafvas, med mindre
än att de fört samma stad tillhörigt fartyg, då de i sådant fall blifvit taxerade
i mon af den inkomst, de deraf ansetts varit i åtnjutande. Har åter
denna sednare varit mindre lönande, hafva, hvad jemväl synes billigt, endast
minimiafgifter dylika personer påförts. Skulle detta förfarande ej allestädes
iakttagits, är det emedlertid säkert att det i flera städer egt rum.
Det kan väl synas lämpligt, att burskapsegande sjökaptener, så länge de
fortfarande vilja vid innehafvande burskapsrätt bibehållas, äfven om de deraf
icke draga någon fördel, åtminstone erlägga de i hvarje fall stadgade minsta
beviilningsafgifter; men då burskapet för dem endast är ett oeftergifligt vilkor
för idkande af kofferdi-sjöfart, fordrar jemväl rättvisan, att de dem i
burskapsorten påförda afgifter, som således alltid kunna antagas utgöra stadgadt
minimi-belopp, afräknas å den bevillningssumma, som drabbar dem i
den stad eller ort, dit de af dem innehafvande fartyg höra.
Med stöd af hvad här anfördt är och på det blifvande bevillningsförordning
må allestädes lika samt rättseuligt tillämpas, våga vi vördsamt
uttrycka den åsigt:
"Att burskapsegande sjökaptener skola för förande fartyg taxeras till bevillning
i den stad eller ort, dit fartyget hörer, likväl om fartyget ej tillhörer
den stad, hvarest burskapet innehafves, må afdrag å sålunda åsätta bevillning
ega rum för de minimi-afgifter, som de i sistnämnde stad alltid böra
utgöra.”
Härmed förenade sig herr Murén.
Bevillnings-Utskoltets Betänkandej N.o Q. §$ 11 2.
69
Art. I.
Personlig Skyddsafgift.
§ 1.
l:o Personlig skyddsafgift erlägges af alla i mantalslängd skattskrifne
porsoner inom nedannämnde åldrar3 utan afseende på stånd eller förmögenhet,
nemligen:
Af hvarje mansperson, från och med fyllda 18 till och
med fyllda 60 år *
— 12 sk. banko
Af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till om med
fyllda 60 år —■ 6 sk. „
2:o Denna afgift fortfar att årligen utgå, äfven efter fyllda 60 år, af alla
dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting vid afhandlingar
om öfverlåtelse af egendom, ega 100 riksdalers årlig inkomst, äfvensom
af dem, hvilka efter 2:dra art. utgöra bevillning för fast egendom af öfver
200 r:drs värde.
Art. II.
Afgift af Lön, Egendom och Rörelse, m. m.
a) Bevilln ing af Emhets- och Tjenstemän samt Betjente m. fl.
§ 2.
l:o Alla embets- och tjenstemän samt betjente, af hof-, civil-, minister-,
militär- och ecklesiastik-staterne, äfvensom vid öfrige allmänna verk, privilegierade
bolag och inrättningar, af hvad beskaffenhet de vara må, i städerne
och på landet, skola för den sammanräknade lön, de af en eller flere tjenster
åtnjuta, antingen i penningar, utan afseende derpå, att den fond, hvaraf anslaget
skett, kunde vara med bevillnings-afgift belagd, kronotionde, spanmål
från kronans magaziner, indelte hemmansräntor, anslagen åker och äng, eller
andra sådana lägenheter erlägga:
af alla löner, som öfverstiga 200 lill och med 300 r:dr b:ko, en afgift af 2 r:dr b:ko
300  400 „
3
70
Bevillning*-Utskottets Betänkande, IV.-o p.
§ 2*
af alla löner som öfverstiga 600 lill och med 700 r:drb:ko, en afgift af 10 r:drb:ko.
700
800 „
13
800  900 „
17
900 1,000 „
21
1,000  1,100 „
26
1,000  1,200 „
32
samt af alla löner derutöfver tre för hundrade; kommande den lön, som är
indelt eller utgår i spanmål eller andra persedlar, att förvandlas i penningar
efter den för orten, der lönen utgår, näst före taxeringen satte markegång,
enligt hvilken lönen åtnjutes.
2:o Den, som på flere ställen eller olika orter åtnjuter löne-inkomster,
skall, för deras sammanlagda belopp, på ett ställe taxeras.
3:o Vid beräkning af beullning för löntagares bestämda inkomst, må inga
andra afdrag ega rum, än de, som finnas upptagna i 145 § af denna stadga;
äfvensom en ernbets- och tjenstemans hela påräknade inkomst för löpande
året skall till bevillning taxeras; men om nämnde inkomst sedermera icke
till hela beloppet utfaller, må rättelse uti debiteringen eller restitution, derest
afgiften blifvit erlagd, i laga ordning ega rum; börande dervid endast
sd stor del af den för hela året belöpande bevillning erläggas, som motsvarar
det uppburna beloppets förhållande till hela den för året beräknade
inkomst.
4:o Ofvanstående bevilluings-grunder gälla således äfven:
a) för ecklesiastik-slaten och dertill hörande betjente, organister och klockare
på landet och i städerne, i anseende till tionde och öfrige rättigheter af
församlingarne, löner och lönings-tillökningar i penningar eller hemmans-räntor,
vederlag, förläningar och andra inkomster, sorn i och för tjensten verkligen
åtnjutas, hvarunder äfven begripes för ordinarie kapellaner den inkomst
de, efter slutad och behörigen fastställd öfverenskommelse, njuta af kyikoberdarne,
hvilka sistnämnde derföre ega att berörde utgift från sina egna inkomster
afdraga;
b) för akademie-, gymnasii- och skolstaterne, domkyrko-sysslomän, kyrko-inspektorer,
m. fl.;
c) för städernes magistrater samt öfrige tjenstemän och betjente;
d) för dem, som åtnjuta pensioner, gratialer och benådningar, hvilka utgå
efter stat, eller af allmänna medel;
e) för qvinna, som njuter lön eller annan inkomst, så ock pension, gratial
eller nådegåfva af allmänna medel;
Bcvillnings-U tskoltcts Betänkande, N-o ff.
71
§§ 3-6,
med de undanlag för dessa sisla tvänne punkter, som i 145 § intagne
äro.
§ 3'
Till förekommande af misstag och på det statens inkomst må med säkerhet
kunna påräknas, skall hvarje ordinarie embets- och tjensteman, utan
afseende å hvad dess medhjelpare eller vikarie må åtnjuta, oafkortadt erlägga
bevillning för alla tjensten åtföljande löneförmoner; hvaremot medhjelparens
eller vikariens löneinkonst befrias från bevillning.
§ 4.
l:o Under lön förstås all den inkomst, som löntagare påräknar att under
loppet af året genom tjensten förvärfva. Beloppet deraf skall på det
sätt uppgifvas, att hvad efter stat utgår, derifrån icke undantagne löner, pensioner
och arfvoden å ministerstaten eller af konvoykassan, ehvad dithörande
embetsman vistas in- eller utrikes, äfvensom tingsgästningspenningar eller ersättning
derför, uppföras såsom ordinarie inkomst, men hushyror och värdet
af fria husrum i släderne, inqvaiterings-penningar, honorarier för fullmäktige
i Bunken och Riksgäldskontoret samt direktörerne uti diskontlånekontoreu,
med flere, extra arfvoden, traktamenten för tillfällige 1 jensteförrättniugar
(på vanliga tjenstgöringsorler), kompagnie-revenuer, procenter, remisslage,
expeditionslösen, permitteringsersättning och andra sportler, hvilka under
serskilda rubriker summariskt uppgifvas, sammanföras under titel ”extra ordinarie
inkomst,” hvilken sednare beräknas efter det belopp, hvartill den året
förut uppgått.
2:o För all den inkomst, som uppbäres af tjenstemän, i följd af enskilta
uppdrag, utan att omedelbart vara föranledd af stat, expediiionstaxa eller
serskild bestämmelse, eller i ovillkorlig följd af iunehufvande tjenstebefattning,
utgöres enahanda bevillning, som andre personer, enligt i denna
stadga föreskrifna grunder, för dylik inkomst böra erlägga
§
5.
För alla ecklesiastika embets- och tjenstemän beräknas taxeringsåret från
den 1 Maj det år, taxeringen sker, till samma tid påföljande år.
§ 6.
l:o Boställen och på lön anslague annex-, mensal- och stomhemman,
samt de under ecklesiastik-, civil- och militärboställe!] lydande hemman och
72 Bevillnings-Utskottets Betänkande j N.o g, $§ 7—g.
lägenheter skola, lika med andra hemman, till deras värden uppskattas, och
den deraf till fyra procent beräknade inkomst tilläggas innehafvarens öfriga
löningsförmoner, och bevillning efter redan stadgad grund påföras, med iakttagande
att, då bevillningen utgått af boställsvärdet, den indelta boställsräntan
från löneberäkningen försvinner.
2:o För militiaeboställe!!, hvilkas afkomst ingår till gemensam löningsfond,
utgår bevillning på sätt uti 84 § stadgas.
§ 7.
Patroni ecclesiarum i Skåne, Halland och Bohus län, som njuta spannmål
af krono- eller kyrkotionde, betala fem procent af spanmålens värde, uträknadt
efter den för orten, der spanmålen utgår, näst före taxeringen satte
markegång. Lika afgift erlägges ock af den kyrkorne i dessa orter tillhörande
tionde, som ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen,
och uträknas värdet på nyssnämnda sätt; äfvensom af domkyrkorna i
riket, för deras inkomster i spanmål eller hemmansräntor, sedan derifrån
blifvit afräknade endast sådane, efter serskild stat utgående, löner, för hvilka
innehafvarne, efter denna artikels ofvanstående §§, till det belopp förut
stadgadt är, bevillning erlägga.
b') Bevillning af städerne.
§ 8.
Handlande, skeppsredare samt egare af skeppsvarf och fabriker taxeras
och utgöra bevillning, i förhållande till deras villkor och rörelse, med fem
för hundrade af den inkomst, de under nästföregående året njutit. Endast
aflöning för verkliga arbetare och arbetskostnad samt bevisliga förluster, i
och för sjelfva rörelsen eller handteringen, få derå afräknas.
§ 9-
Efter denna artikel må bevillning icke under nedanstående belopp påföras
handlande, skeppsredare, egare af skeppsvarf och fabriker med flere,
nemligen:
I Stockholm, och Götheborg.
Grosshandlare, mäklare, skeppsklarerare och apothekare banko r:dr 30: —
andre handlande . .
„ 20: —
egare
B evilla!ngs-Ut skottets Betänkandej N:0 g. $ g'. 73
egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier . . . banko r:dr 15: —«
skeppsredare, för hvarje egande läst  „ — 8.
1 första klassens städer.
Handlande, mäklare, skeppsklarerare och apothekare . . „ 20:
egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier ... „ 15: __
skeppsredare, för hvarje egande läst  „  >7,
I andra klassens städer.
Handlande, mäklare, skeppsklarerare och apothekare . . „ 16: 32.
egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier . . , 13: 16.
skeppsredare, för hvarje egande läst ....... „ — 6.
7 tredje klassens städer.
Handlande, mäklare, skeppsklarerare och apothekare . , „ 15:
egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier ... „ 12:  .
skeppsredare, för hvarje egande läst  n
6,
7 fjerde klassens städer.
Handlande, mäklare, skeppsklarerare och apothekare ; : „ 13: 16.
egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier ... „ 10: —
skeppsredare, för hvarje egande läst  „ — 5.
7 femte klassens städer.
Handlande, mäklare, skeppsklarerare och apothekare . . „ 10:
egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier ... „ 8:
skeppsredare, för hvarje egande läst  n
5.
och alla andra fartyg, däckade eller odäckade, af fem
svåra lästers drägtighet och deröfver, tillhörige köpingar,
lastageplatsen fiskare, som idka fragtfart eller
landtman, för hvarje läst  f>
4.
Bilt. till R. St. Prot. 1847 och 1S48, 5 Sami. 1 d/d. 4 Haft. 10
BeviBnings-Vtskottets Betänkande, N;o g. 5 10-
Då skeppsredare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst utaf
sitt skeppsrederi, utöfver hvad den här intagna lästeafgiften utgör, erlägge
han ej den serskildt stadgade lästeafgiften.
Ega flere del uti skepp, påföres hela bevillningsafgiften hufvud- elter
korrespondent-redaren.
Intilldess uppmätning af fartyg hunnit verkställas, böra sådaue, sorn
äro ouppmätte, af taxeringsmännen anses till den drägtighet, i lästetal beräknad,,
som, efter egarens uppgift, jemförd med de upplysningar, hvilka derjemte
kunna erhållas, kan bestämmas.
Om uppgift öfver egande fartyg, se § 64.
§ 10.
Handtverkare, med dem jemförliga manufakturister och andra förut icke
uppräknade borgare, skola, med bibehållande af den i allmänhet fastställda
grund, till fem procent af inkomsten taxeras, med ledning af nedanstående,
till närmare rättelse fastställde, klassifikation, nemligen:
I Stockholm och Götheborg.
Fjorton klasser.
Forsla klassen ...............
Ändra d:o ..............
Tred je d.o ... . .. . .... . ... . .
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Sjunde d:o .
Åttonde d:o
Nionde d:o ,
Tionde d:o ..............
Elfte d:o .. . . ......... . . .
Tolfte d:o
Trettondedio ..............
Fjortonde d:o
banko r:dr
350
250
200
150
120
100
75
60
45
35
25
20
15
10
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.o g. § 10■ 75
I städerna af första klassen.
Tolf klasser.
Första klassen
banko r:dr 150: —
A iidra d:o ,
. . ,, 125: —.
Tredje d.‘o
„ 100: —
Fjerde d:o
}> 85: —
Femte d:o >, 70: —
Sjette d:o
60: —
Sjunde d:o
„ 50: —
Åttonde d:o .............. . » 40: —
Nionde d:o .....
. » 30: —
Tionde d:o
„ 20: —
Elfie d:o
15: —
Tolfte d:o
„ 10: —
I städerna af andra klassen.
Tio klasser.
Första klassen ............... •» 100: —
Andra d:o
,, 80: —-
Tredje d?o ........
■> 60; —
Fjerde d:o ............... >> 45: -
Femte d:o
„ 35: —
Sjette d:o
„ 25: —.
Sjunde d:o
„ 20: —.
Åttonde d:o  „ 15: —
Nionde d:o ............... „ 10: •
Tionde d:o . . . ; ,» 8: —>
* I städerna af tredje klassen.
Nio klasser.
Första klassen i ...... , . „ 80: —.
Andra d:o
. „ 65: —
Tredje d:o .............. . „ 50: —
76 Bevillnings-Utskollets Betänkande, N:0 g. J til
Fjerde klassen , . . banko r:dr 40: —
Femte d:o  „ 30: —
Sjette d:o
„ 20: —
Sjunde d:o . . . •  „ 12: —
Åttonde d:o  ft 9;
Nionde d:o  t> 7;
I Städerne af fjerde klassen.
Tio klasser.
Första klassen . . . .
b:ko rrdr 60: •—
Andra d:o  (> 50:
Tredje d:o . . . .
„ 40: —
Fjerde d:o
. . n 30; —
Femte d:o  „ 20:
Sjette d:o  „ 13:16.
Sjunde d:o
,r 9: ■—-
Åttonde d:o  „ 7:24.
Nionde d:o  „ 6: ~—
Tionde d:o  „ 4: —
I Städerne af femte klassen.
Åtta klasser.
Första klassen
„ 45: —
Andrä d:o  „ 30: —•
Tredje d:o
„ 20: —
Fjerde dro ,
„ 15:
Femte d:o
„ 10:
Sjette v d:o  „ 7: —
Sjunde d:o
„ 5:24.
Åttonde d:o  „ 4;
5 u.
Taxeringsmännen ega dock rättighet att efter den i 8 § uppgifna grund
påföra bevillning, så val öfver minimiafgifterne enligt g som ockj en
-
Bevillnings-Utskcltets Betänkande, IV.o g. §§ /2—13.
77
ligt 10 både öfver elen högsta och emellan tvänne af de stadgade klasserne,
för den person, hvilken de pröfva icke skäligen böra påföras afgift efter
någon af samma klasser. Äfven ega de att utsätta en ringare minimiafgift,
så väl för alla i 9 och 10 §§ nämnde personer, som för fiskare i städerne,
de der äro borgare, då de, utan att vara alldeles utfattige och på sådan grund
från afgift frie, likväl ej mäkta den fastställda minsta afgiften inom deras
klass erlägga. Detsamma iakttages i afseende å dem, som, ehuru egande enskild
förmögenhet, likväl drifva så obetydlig rörelse, att deu icke anses motsvara
minimiafgiften inom klassen. Dessa förhållanden, skola dock, med bevis
af vederbörlig handels-, fabriks- eller handtverks förening , eller fiskeri•
societet, eller ock, der någon fiskeri-societet icke finnes , i dess ställe, af
stadens magistrat bestyrkte, i protokollet antecknas och taxeringsmännens åtgärd
härvid, genom utdrag af taxeringslängderne, pröfnings-kommittéen underställas.
§ 12.
l:o Den, som i samma stad drifver serskilda handteringar och rörelser,
erlägge bevillning af deras sammanräknade inkomst, hvilken dock för hvarje
handtering serskildt upptages.
2:o Den åter, som å serskilda orter drifver handtering eller rörelse,
påföres å hvardera stället bevillning för den inkomst han der anses
hafva.
3:o För gårdfarihandel skall den, som sådan handel idkar, taxeras
till bevillning i den ort, der han är mantalsskrifven , och efter den grand,
som här nedan för gårdfarihandlande på landet stadgas.
4:o De af Piidderskapet och Adeln, samt magistrats- och andra personer,
som i någon stad hafva sådan handtering och rörelse, att de, i anseende dertill,
kunna räknas bland gross- eller andra handlande och idkare af borgerlig
näring, ehuru de burskap icke antagit, skola, ehvad de äro löntagare eller
ej, serskildt taxeras, i förhållande lill deras rörelse, lika med borgare.
§ 13.
l:o Borgare, som ej i laga ordning och inom sex månader före uppbördsårets
ingång uppsagt burskap, erlägge emedlertid afgift i egenskap af borgare,
fastän han näring eller handtverk icke idkar.
78
Devilln'ngs-Ulskoltels BetånKanae, A.o g. J >4-
2:o Likaledes åligger hvar en, som eljest författningsenligt idkar
handel, fabrik eller handtverk, samt icke inom sex månader före uppbördsårets
ingång dermed upphört och sådant behörigen anmält, att under
samma år för rörelsen utgöra bevillning.
4.0 Borgare-enka, som idkar handels-, fabriks- eller handtverks-rörelse,
eller icke inom förenämnde tid afsigt sig läitigheten dertill, anses lika med
borgare; men bar hon i behörig tid och ordning uppsagt burskap, och idkar
ej någon borgerlig näring, påföres henne icke någon sådan afgift, utan
anses hon efter omständigheterna, på sätt i öfrigt är förordnadt.
§ 14.
För öfrige tili städerne hörande personer skall afgiften, såvida den till
fem procent af inkomsten beräknade bevillningen icke uppgår tili högre be
lopp,
bestämmas sålunda:
Advokater och sakförare, i sex klasser:
Forsta klassen b:ko r:dr 100: —
Andra d:o
,, 75: —
Tredje d:o
„ 50: —
Fjerde d:o
,, 30: —
Femte d:o
„ 20: ——
Sjette d:o
„ 10: —
Aktörer och aktriser, musikanter, sångare, sångerskor, dansmästare m.
fl., som tillhöra de Kongl, spektaklernas stat, taxeras, då de njuta in
komst
af information, i fyra klasser:
Första klassen .............. b:ko r.dr 25. ■
Andra d:o  „ 15: —
Tredje d:o
. „ 8.—
Fjerde d:o  . „ 5: —
och för löneförmånerne serskildt, efter förut stadgad grund.
Aktörer och aktriser, musikanter, sångare, sångerskor , dansmästare m.
fl., sorn tillhöra öfriga spektakel-trupper, taxeras i fyra klasser:
Första klassen b:ko r:dr 25: —
Andra d:o
„ 15: —
Tredje d:o .
„ 8: —
Fjerde d:o
„ 5: —-
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.-o p. J
79
Arbetsfolk i städerne, från och med fyllda 18 år, som icke äro lagstadda
och ej eller njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspenning, eller
efter serskild öfverenskommelse och beting t
Mankön :
I Stockholm:
Ogifte och enklingar, samt gifte utan minderårige barn
Gifte samt enklingar med ett minderårigt barn .
Gifte samt enklingar, med flere minderårige barn, frikallas
från denna afgift,
b:ko r:dr 1:
24.
I de öfrige städerne:
Ogifte och enklingar, samt gifte utan minderårige barn „ — 32.
Gifte samt enklingar med ett minderårigt barn . . , „ — 16,
Gifte samt enklingar, med flere minderårige barn, äro
från denna afgift fria,
Q vinkönet :
är från denna afgift fritaget.
Artisterj i sju klasser:
Första klassen
b:o r:dr 50: —
Andia d:o ,  » 35: —
Tredje d:o
„ 25: —
Fjerde d:o •  „ 15: —
Femte d:o
„ 10: —
Sjette d:o
„ 3: —-
Sjunde d:o
„ 2: —
och för löneförmånerna serskildt, efter förut stadgad grund.
Auktionsbetjente * se städernes betjente, 2 §.
Betjenler, hofmästare j jägare, kammartjenare , kuskar, lakejer och taffeltäckare
i lagstadd tjenst y samt alla andra manspersonery som till
uppassning njttjaSj med undantag af minderåriga gossar:
For en eller två', hvardera b:ko r:dr 2: —
den tredje
„ 4: —
den fjerde . . . .
„ 6: —
den femte
„ 8: —
den sjette, och hvar och en derutöfver .' . .' . „ 16: —
80
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, N:o g. J i4<
Ali sådan betjening i ett hushåll skall sammanräknas, så att för hustru
eller minderåriga barn någon serskild betjening ej må uppgifvas och den förhöjda
afgiften derigenom minskas.
Hofmästare och kammartjenare betala dessutom den här nedanföre
stadgade afgift.
Billardegare, för hvarje hillard, der så kallade partipenningar betalas, i trenne
klasser.
I Stockholm och Götheborg:
Första klassen . . . .
b:ko r:dr 150: —
Andra d:o
n 100:
Tredje d:o  „ 66: 32.
I öfriga städerna:
Första klassen  „ 100: —
Andra d:o  „ 75: —
Tredje d:o  „ 50: —
För hillarder på inrättade sällskap och klubbar betalas:
i Stockholm och Götheborg  „ 50: —
i de öfriga städerne  „ 33: 16.
vid helsobrunnar, och som endast begagnas under
brunnsterminerne, erlägga ........ ., 25: *—.
Men då inkomsten deraf tillfaller brunnskassan eller de fattige, erlägges
icke någon bevillning.
Bokhandlare, lika med handlande, § 9.
Bokhållare , vid bruk, manufakturier och boktryckerier, se handelsexpediter.
Boktryckare , lika med manufaklurister, § 9.
Boktryckeri konstförvandter b:ko r:dr 2: —
Brädvräkare  „ 2: —
Byggmästare, skepps-j i fem klasser:
Första klassen
„ 40: —
Andra d:o  „ 30: —
Tredje d:o  „ 20: —
Fjerde d:0  „ 15: —■
Femte d:0  „ 10: —
öfrige byggmästare, lika med handtverkare, § 10.
Kassö
-
Revilinings-Utskottets Betänkandej N:o g. 5 14-
81
Cassörer, vid bruk, manufakturier och boktryckerier, se handelsexpeditör.
Chirurger, uied praktik, saint badare, och de, som hålla rakstugor, i fem
klasser:
Första klassen banko r:dr 30: —
Andra di Lo
„ 20:
Tredje dito
10:  •
Fjerde dito
f> 5: —
Femte dito ............. „ 3: —
Commissions-kontors föreståndare och) ,
Commissionär, sorn icke ära borgare J Se ^ndelsexpediter.
Consertgijvare , utländska och inländska, erlägga förskottsvis
för hvarje konsert i Stockholm .... banko r:dr 3:
samt i alla öfriga städer och orter  „ 1: 16.
Direktörerj theater-, vid andra än Konungens spektak
ler,
erlägga årligen  „ 25: —
Alla kringresande in- eller utländska personer, hvilka med serskildt tillstånd
gifva representationer af mekaniska konster, lindansning, konstridning
in. m., eller sådane, som kringföra och visa främmande djur m. m., erlägga
för hvarje rcpresentationsdag:
i Stockholm banko r:dr 4: —
samt i alla öfriga städer och orter  „ 2: —
Åliggande alla förenämnde att, innan de från staden eller orten afresa
eller pass dem meddelas, med bevis af kronans uppbördsman styrka, att representations-afgiften
blifvit eriagd; och skall qvitto derå, jemte betyg, att
bevillningen för löpande året blifvit gulden, eller säkerhet der för ställd, ovilligen
företes å den ort, dit de sig bevifva, innan någon representation der
får uppföras.
Afreser sådan person ifrån orten, utan att hafva denna bevillning för
hvarje representationsdag erlagt, ansvarar derför den, som pass till resan meddelat,
eller för resans fortsättning detsamma åtecknat.
Doktorer, medicinae- eller läkare, för inkomst af praktik, utom tjensten, fyra
procent, dock ej under banko r:dr 10: —
Entreprenörer, renhållnings- och lyckttändnings- i fyra klasser:
Första klassen
banko r:dr 20: —
Andra dito  ,, 10: —■
Bill. till R. St, Prot. 1847 och 1848, 5 Sami, 1 A/d, 4 Haft. 11
82
Bcvillnings-Utskottets Betänkande, N.o 9. $ 14.
24.
12.
Tredje klassen . • banko r:dr 5: —
Fjerde dito
,, 2: ——
Faktorer, vid städernas bruk, manufakturier och boktryckerier, se handelsexpediter.
Fiskare, ehvad de bro borgare eller ej, i nio klasser:
Första klassen .
banko r:dr 20:
Andra dito
„ 15
Tredje dito
„ 12
Fjerde dito
»»
Femte dito
» 8
Sjette dito  „ 5
Sjunde dito
,, 2
Åttonde dito ...
„ 1
Nionde dito
„ — 52.
Fruntimmer, som idka klädsöm med en eller flere medhjelperskor, erlägga
hälften emot handtverkare, § 10, och deras medhjelpeiskor hälften emot
han dtverksgesäller.
Försälj erskor, så kallade biödjungfrur, samt alla öfriga personer af qvinno»
konet, som förestå försäljning i bodar eiler på näringsställen för andras
räkning, i fyra klasser:
Första klassen . . ..... b:ko i:dr 10
Andra d:o
,, °
Tredje d:o  ,, 5
Fjerde d:o
„ 2
Gesäller
., 2
Gouvernanter och informations-fruntimmer i privata hus „ 1
Fruntimmer , som hemma hos sig hålla pensions-inrättningar eller skolor,
betala i sådan egenskap ingen afgift efter denna artikel.
Gästgifvare , lika som på landet, § 27.
Hampvråkare
b:o r:dr 2: —
Handelsexpeditör, föreståndare för kommissions-kontor och kommissionärer,
som icke äro borgare, kassörer, bokhållare och betjente san t inspektörer
och faktorer, med flere vid bruk, manufaklurier och boktryckerier,
jemte provisorer, i Stockholm och Götheborg samt första klassens städer,
i åtta klasser:
Första klassen
b:ko r:dr 50: —
Andra d:o .
. „ 25; —
24.
Bevil/nings-Utskottcts Betänkande, N.o g. 5 f4-
83
Tredje klassen . .... b:ko r:dr 16
Fjerde d:o
„ 12
Femte d:o
,, 8
Sjette d:o
,, 6
Sjunde d:o
„ 4
Åttonde d:o .
I • * * 3
32.
I de öfrige städerne, i sex klasser:
Första klassen
Andra d:o
b:ko r:dr 15
10
7
5
3
2
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Och skall den, som antingen efter taxerings-kommitteens kännedom
sig med kommissionshandel befattar, eller ock sjelf uppgifver sig vilja
blifva för så beskaffad handel beskattad, ovillkorligen taxeras såsom kommissionär,
utan att taxerings-kommitte^n må ega ingå i pröfning, om
den skattskyldige är till kommissionshandels idkande berättigad.
Handtverkare, vid hofvet och de Kongl, spektaklerna } sä ock kronans vid
amiralitetet, artilleriet och fortifikationen m. fl. stater, belala efter deras
lönevilkor; dock ej under 2 r:dr; och skola de bland dessa handtverkare,
hviika drifva serskild rörelse, dessutom taxeras lika med borgare,
se § 10.
Handtverkare, hvilka utan mästerskaps eller bur skaps förvärfvande erhållit
tillstånd att såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverkeri
arbeten
b:ko r:dr 2: —
Hofmästare hos privata
. „ 10: —■
Hushållerskor ........ „ 1: 24.
Huspredikanter, som i vederbörlig ordning dertill blifvit
kallade
„ 33: 16.
Hyrkuskarj se handtverkare, § 10.
Hyrlakejer - . ,> 4: «—
Hårfrisörerj som icke äro borgare
. „ 2: —
Hästhandlare eller sådane, hvilka såsom yrke sälja och byta
hästar, erlägga utan åtskillnad på hufvudman eilif jöl
-
84
Bevillnings-UIskottets Betänkande, IV.o g. £ f4°
jeslagare på resor, hvarje person, som sig med sådan
handtering befattar  b:ko r:dr 25: —
Och skall med vederbörande uppbördsmäns qvittens styrkas, att bevillnings-afgiften
för löpande året blifvit riktigt erlagd, eller säkerhet
derföre stäld, innan Konungens befallningshafvande eller vederbörande
magistrat meddelar dem pass, hvilket pass bör uttryckeligen innehålla
innehålla, att de till en sådan handel äro berättigade.
Informatorer hos eoskilde, lika med tjenstemän, se 2 §.
Inköpare för de Kongl, hofven, jemföras med handlande, § 9.
Inspektörer vid bruk, manufakturier och boktryckerier, lika med handelsexpeditör.
Jernbärare, vid stång- och tackjernsvågar
b:ko r:dr 1: —•
Kaffeskänkar och kaffehusidkerskor, se krögare.
Kammarjungfrur, lika med betjenter.
Kammartjenare
„ 5: ——
Klädmäklare och klädrnäklerskor, som hålla bodar, i sex klasser:
Första klassen b:ko r:dr 50: —
Andra dito
„ 40: —
Tredje dito
„ 30: —
Fjerde dito
„ 20: —
Femte dito
„ 10: —
Sjette dito . ... ■  „ 5: —
Kock, bos private
„ 10: —
Kock, skepps-, se sjömän.
Krögare, krögerskor, kajffeskänkar och kaffehusidkerskor samt de, som hålla
likör-kammare, spisqvarter, värdshus och restauration eller näring
å ångfartyg, äfvensom traktörer och källarmästare, som icke äro borgare,
oberäknad bevillning för bränvinsminulering, då den tillätes,
i Stockholm och Götheborg minst b.ko r.-dr 15: -•
i öfriga städer minst  „ 10: —<
Sorn detta är en afgift, hvilken icke dår afkortas, så åligger del den,
som meddelar tillståndsbref, att genom antagande af borgen försäkra
kronan om afgiftens utgörande. En sådan säkerhet bör årligen förnyas,
vid påföljd af tillståndets förlust. De redan antagne näringshållare af
denna klass, vare sig borgare eller andre, åligger enahanda skyldighet, i
afseende på borgens ställande och dess årliga förnyande, så vida rättigheten
vill bibehållas. Den, som vill undgå borgens ställande för året,
vare skyldig att förskottsvis betala afgiften.
Bivillnings-TJ tskotlels F e tunkan de j IV.-o g. jj 14-
85
Alla krögare, ktögerskor, spisqvarters- och värdshushållare samt traktörer
och källarmästare, som icke äro borgare, hvilka hafva en bättre
och förmonligare rörelse, än de minst taxerade krögare, skola taxeras
till fem för hundradel af den inkomst, de anses hafva af hela rörelsen.'
Denna afgift erlägges äfven af hvar och en annan, som, med behörigt
tillstånd, i minut försäljer bränvin; och taxeras sådane personer
serskildt, oansedt de utgöra bevillning för borgerlig rörelse.
Kyparej i fern klasser:
Första klassen
bauko r:dr 12: —
Andra dito
„ 8:
Tredje dito
„ 4:  ■
Fjerde dito ............. „ 3:
Femte dito
„ 2: —
Källarmästarej se krögare.
Licentiaterj medicinal- med praktik utom tjensten, se doktorer.
Linvräkare ................ b:ko r:dr 2: —•
Lotsar och lotsdrängarj i fem klasser:
Första klassen
b:ko r:dr 4: —.
Andra dito
() 2: —
Tredje dito  >t 1:
Fjerde dito .
)t — 32.
Femte dito .
)( —24.
Mjölnarej se qvarnar, § 30.
Modekrämare och modekrämerskor af alla slag, lika med handlande, § 9^
Mdnglerskorj af alla slag, i nio klasser:
Första klassen b:ko r:dr 50: —
Andra d:o  40: —.
Tredje d:o .
y 30; —,
Fjerde d:o  20. —
Femte d:o  12:
Sjette d:o .
8:
Sjunde d:o  Q- _
Åttonde d:o
4:
Nionde d:o  2:
Mästarej vid sockerbruk, manufakturier och fabriker, i fem klasser:
Första klassen b:ko r:dr 25: —
Andra d:o
„ 15: —
Tredje d:o ... . 10: —
86
Bevillnings-Utskotlets Betänkandej IV;0 g. 5 14-
Fjerde klassen
b:ko r:dr 6: —
Femte d:o  „ 4: —
Mäster svänner och gesäller vid dito, i två klasser:
Första klassen  » 4: —i
Andra d:0 .  » 2: —
Mätare
»
Packare och packhuskarlar
„ 2: —
Parmmätare, i sex klasser:
Första klasseu  »
Andra d:o
„ 30:
Tredje d:J .
» 20:
Fjerde d:o
■» 12:
Femte d:o
» F
Sjette d:o  >» 3:
Provisorer, se handelsexpediler.
Sjömän, styrmän, i två klasser:
Första klassen .
„ 4: —
Andra d:0
» 2; '
Undersljrmän och konstaplar samt matroser och
timmermän, m. fl
» !'• 24.
kockar och jungman .
<, *: —
Skeppare, kcfferdi-, äfvensom sjökaptener med burskap, och bejälhafvare ä
ångfartyg > roed tillämpning al löreskriften uti 40 § 3 momentet, lika
med handtverkare i den stad, dit fartyget hörer, § 10.
Skeppare, skut båt-, som icke äro borgare, i fem klasser:
Första klassen b:ko r:dr 20:
Andra d:0
>, 12:
Tredje d:o
» b: —
Fjerde d:o
„ 5: —
Femte d:o
„ 2: 24.
Ega flere del i skuta eller båt, påföres förenämnde afgift den, som
förer skutan eller båten.
Skollärare, som antingen hafva egna skolor, eller biträda vid sådane inrättningar,
lika roed tjenstemän, se 2 §.
Spisqvarters-, värdshus- och dylika näringshållare, se krögare.
Aum. För den spisqvarters- eller värdshusrörelse, som idkas med understöd
af kommunen mot förbindelse, att spritdrycker dervid icke tillhandahålles,
eger bevillning efter denna artikel ej rum.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N;0 9. 5 14.
87
Spanmåls handlande, som icke äro borgare, taxeras efter deras rörelse, lika
med städernes öfrige handlande, § 9.
Språkmästare, oberäknad lön på stat, taxeras med afseende på deras inkomst
af information, dock ej under ...... b:ko r:dr 2: —
Stadstjenare eiler polisbetjente , se städernas betjente, §. 2.
Sy-jungfrur bos nipperhandlare, hattstofferare, bundtmakare, skräddare och
andre handtverkare, till hälften emot gesäller.
Tidningsskrifvare taxeras till bevillning efter fem procent af den inkomst,
de njuta.
Ti miner- och brädhandlande , se handlande, § 9.
Timmer- och murgesäller , lika med gesäller.
Tjäruvräkai e
b:ko r:dr 2; —■
Tobaksplanterare , se trädgårdsmästare.
Traktörer, se k löga re.
Trädgårdsmästare, so;n ej äro borgare, i fem klasser:
1‘ orsta k'assen
,, 15: —>•
Andra d:o
„ 10: —
Tredje d:o .............. ,, 5:
Fjerde d:o .............. „ 3: —-
Femte d:o
„ 1: 24-,
Utländningar, (deruti ej inbegripne norrmän för noriska produkter) sorn resa
omkring i landet och för egen läkning eller såsom utskickade för andra,
utbjuda rf‘er sluta handel 0111 utländska varor, skola vid ankomsten,
med uppgifvande af tiden, huru långe de vilja i riket sig uppehålla,
till vederbörande uppbördsman för kronabevillningen i gränseorten
erlägga 5o r;dr för tiden, till och med tre månader, samt för hvarje
månad, sorn de derutöfver ämna i riket qvardröja, ytterligare
5o r:dr, emot rättighet att af den för sednare tiden nedsatta afgitlen,
vid utresan återhehomma hvad, efter 1111 stadgade beräkningsgrund,
för hel månad kan vara for mycket erlagdf. Förr än hvad sålunda är
föreskrifvet blifvit fullgjordt, derom bevis bör af uppbärdsniannen å
medhafvande passet meddelas, må pass ]ör resans fortsättande inom landet
eller för återresa ur riket icke kunna utfärdas; skolande sådan
utländning, innarijhan eger i någon stad inom riket utbjuda eller sluta
handel om utländska varor, jemväl åligga att i Stockholm hos
Handelskollegium och i de öfriga städerna hos magistraterne styrka
sig hafva den stadgade af giften betalt, och tillika uppgifva den tid,
han vill i staden sig uppehålla. Den utländning, sorn, utan att halv;»
88
Bevillnings-Ulskottets Betänkande j N.-o g. §§ i5—
sådant fullgjort eller den stadgade af giften behörigen erlagt, beträdes
med att utbjuda eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens
erläggande, böta 300 r:dr b:ko, hvaraf hälften tillfaller åklagaren
och hälften fattigkassan i den stad eller socken, der förseelsen egt rum.
För öfrigt iakttages hvad allmänna lagen i 5 och 7 kap. handelsbaden
och serskilde författningar, i afseende på dylik handel, stadga.
Utländningarj som i städerne drifva handel och rörelse, anses i mon deraf
till alldeles lika afgift med handlande i samma städer.
TVindragare ............. . . b:ko r:dr 2: —
Wågkarlar
. „ 2: —
'Åkarej sorn ej äro borgare:
I Stockholm och Götheborg i fem klasser:
Första klassen
, . : b:ko r:dr 20
Andra d:o ............. „ 15
Tredje d:o
„ 10
Fjerde d:o .............. „ 5
Femte d:o
„ 3
I de öfriga städerne j i fyra klasser.
Första klassen „ 10
Andre d:o ............. , „ 6: 32,
Tredje d:o
„ 4
Fjerde d:o „ 2:
§ 15.
Städernes öfrige innevånare, hvilka här icke blifvit nämnde, taxeras efter
den i hvarje serskildt fall föreskrifne grund för afgiftens beräknande.
§ 16.
För ångfartyg betalas bevillning efter fem för hundradet af behållna inkomsten,
inberäknad lästetalsafgiften.
§ 17.
För fastigheter i städerne, hus, gårdar, fabriksbyggnader, verk och inrättningar,
tomter, jord, skog och mark, erlägges bevillning efter värdet, med två
af hvarje tusende och i enahanda förhållande med mindre summa.
§ 18.
flevillnings-Utskottels Belänkandej IV: o g. $§ 2f. 89
§ 18.
För öfrigt utgöres den af rikets städer utgående salu-accis efter den vid
denna stadga fogade tariff och på sätt serskildt af Kongl. Maj:t utfärdad nådig
kungörelse derom föreskrifver.
c) Bevillning af Jordbruket.
§ 19.
Af fast egendom, hemman och lägenheter å landet, som med egande-rält
innehafvas, erlägges, utan afseende på deras natur, bevillning med två r:dr
för hvarje tusende af det uppskattade värdet, och i samma förhållande för
värde derunder.
Torp och lägenheter, som på längre eller kortare tid äro afsöndrade från
sin rätta bolstad, och sådane, som från äldre tider blifvit upptagne å allmänningar,
äfvensom till enskildes nöje och beqvämlighet uppförde åbyggnader å
upplåtne platser, värderas och utgöra bevillning lika med annan jord på landet
samt fastigheter i städerna.
Alla öfrige torp och lägenheter inbegripas under hemmanens värde, och
komma således icke att serskildt taxeras.
Utjordar och urfjällar, som ej äro i hemmansvärdet inbegripne, anses efter
deras beskaffenhet, lika med annan jord.
§ 20.
För kronohemman samt alla andra hemman och lägenheter, hvilka innehafvas
med åbo-rätt, böra åboerne erlägga enahanda bevillning, som vore de
sjelfve egare.
Åboer, sorn besitta hemman med lifstids städja, erlägga bevillning såsom
egare.
§ 21.
Frälseräntor beräknas efter föregående årets markegång till kapital ef ter
fem procentj och erlägges för det sålunda uppkommande belopp af ränte
egaren afgift likasom för fastighet.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848 j 5 Sami 1, /t/d. 4 Haj t. 12
90
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.-o 9. § 22—2 4-
§ 22.
Utom denna bevillning efter egendomsvärdet, komma nedannämnde förut
erlagde utskylder, såsom af grundskatts natur, att för ränte-egaren fortfara,
nemligen:
För frälse egendomar :
Tio skillingar för hvarje rusttjenst-mark, efter ingifven och riktig befunnen
rusttjenst-iängd och jordebok i det län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsättes, och eger icke
rum för sätes- och ladugårdar samt de till Danviks hospital hörande fräJsehemman.
De frälsehemman, som icke utgöra ränta i rusttjenst-persedlar, eller icke
äro i rusttjenstlängden uppförde, anses vid bevillningens beräknande lika med
andra närmast belägna frälse-hemman, med hvilka de kunna jemföras, men
för utsockne frälsehemman betalas: i Skåne tre rrdr tjugusex skillingar; i
Blekinge tre riksdaler sexton skillingar samt i Halland och Bolms län tre
riksdaler elfva skillingar banko, allt efter helt mantal, och i lika förhållande
för mindre hemmansdelar.
För rå- och rörs- samt insockne-hetnman erlägges hälften emot det, sorn för
utsockne stadgadt är; börande, i händelse af rustningens uppsättande, ej mindre
för rå- och rörs-, än insockne-hemman, samma afdrag ega rum, som för
frälsehemman är faslstäldt; och iakttages för öfrigt, att förestående afgifter,
efter förmedladt hemmantal, beräknas.
För serskildt skattlagde qvarnar och lägenheter af frälse natur, utan
ha mmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, erlägges sjutton skillingar
banko för hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta.
§ 23.
För de post- och lots-hemman, som äro frikallade från rotering och kronoskjuts,
betalas serskildt, efter hemmantalet, två r:dr banko för hvarje helt
mantal och i lika förhållande för de mindre; men för dem, hvilka endast
njuta frihet för kronskjuts, försvinner afgiften.
d) Bevillning af bergverken, sä ock af serskilde maniljakturier, fabriker,
verk och inrättningar pä landet.
§ 24.
Af alla nedan anförda, samt andra med dem jemförliga, men här icke
upptagne, veik, hvilka uppskattas, enligt föreskriften i 4:de art. af denna
Bevillning- Utskottets Betänkande, IV.-o g. j
stadga, erlägges bevillning efter enahanda grund, sorn för annan egendom
med två r:dr for tusende af värdet, och i samma förhållande för ett min.
dre, nemligen:
Alunbruk,
Ankar smiden,
Beckbruk,
Bergsmanshamrar,
Berlinerblått-fabriker,
Bleck- och plåthamrar.
Buldans- och segelduksfabrikerJ
Cattuns-tryckerier ,
Coboltsverk ,
Degel fabriker ,
Gevärsfaktorier ,
Glasbruk ,
Kalkugnar ,
Knip- och spikhammar stockar ,
Kopparhamrar,
Kopparverk ,
Kopparvalsverk ,
Kortfabriker, af hvilka dessutom betalas stämpelafgift,
Krutbruk , af dessa utgår destutom sex skillingar för hvarje tillverkad €ent«
ner krut, enligt attest från Kongl. Krigs-kollegium,
Linne-, bomulls- och yllefabriker ,
Garfverier ,
Marmorbrott,
Masugnar, och andelar deruti, hvilkas tillverkning försäljes; så vida de nemligen
icke ingått i värdet af den egendom, hvarunder de höra.
Mekaniska verkstäder,
Messingsbruk ,
Oljeslagerier ,
Pappersbruk ,
Porslinsbruk ,
Bly hartz- och
Blyvitt
-
fabriker
(Spermaceti- )
Ljus i Stearin- eller > fabriker
\Wacc-
92 Bevillning -Utskottets Betänkande , N.-o 9. J 2 5'“
Puder- och stärkelsebruk,
Repslagerier }
RödJärgs-j svafvel- och vitriolbruk;
Dessutom erlägges af Dylta bruk:
För hvart skeppund svafvel .... B:ko r:dr — 36 sk.
d:o d:o vitriol .... „ — 8 —.
För hvarje tunna rödfärg .... „ — 3 —•
Saltraffineringsbruk ,
Sillsalterier och trankokerierj i hvilka någon rörelse drifves,
Skedvattens fabriker A
Sockerbruk x
Stenkolsverk A
Stålugnar ,
Stångjernsbruk ,
Såpbruk j,
Tackjerns-j gjuteri- och reverberugnarA
Tegelbruk *
Tobaksfabriken och snus qvarn ar A
Tobaks-pipbruk j
Vitriololje- fabriker }
Valsverk och
Ättikefabrikör.
§ 25.
Öfriga verk och inrättningar, som till beskaffenhet, rörelse och inkomst
äro skiljaktige från de förra, utgöra bevillning efter följande grunder:
Ask-cjlcinerbrnk, i tre klasser:
Första klassen ....... B:ko r:dr 20: —»
Andra d;o .. 12: —
Tredje d:0 ........ >. 5: —-
De, som endast förrätta raffinering, äro från bevillning fria.
Fahlu grufvor: fjerdepartsdelegare deri betala fem procent af förra årets
behållning, hvilken afgift innehålles vid årliga utdelningar och af bergslagen
godtgöres, hvaremot de verk, af hvilka denna inkomst utgår, icke
skola med serskild afgift eller denna artikelbeläggas, eller till värde upptagas.
Grufvor och grufve-lotter, utur hvilka malm af hvad art sorn helst lill
afsalu bry tes, taxeras till fyra procent af den behållna inkomst, de anses
gifva.
Bevillnings-Utskctlets Betänkande , N.o g. J 26.
93
B:ko r:dr
8: —
4: —
Kimsröksbruk, i två klasser:
Första klassen .
Andra d:o .
Klinge- och bajonettssmiden, i två klasser:
Först?» klassen ....... „ 25: —
Andra d:o ....... „ 16: —
Silfververk erlägga bevillning med fem procent af förra årets behållning,
hvilken afgift af verkets disponent, vid årliga utdelningen, innehålles och
till vederbörande uppbördsman aflemnas, på lika sätt och med lika vilkor,
som förut om Fahlu grufvor stadgadt finnes.
Skeppsbj ggeri-inrättningar, i sex klasser
Första klassen
Andra d:o
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
d:o
d:o
d:0
d:0
B.ko r:dr 100
66:
32.
50:
—r—
33:
16.
16:
32.
10:
—
ier, som icke ega 200 r:drs inkomst, äro fria från be
-
Skeppsbyggeri
villning.
Sten- samt lerkärls-fabriker, i tre klasser:
Första klassen banko r:dr 10: •—
Andra d:o . . . . . . . „ 5: —•
Tredje d:o ......... „ 3: —-
Då något verk, inrättning eller rörelse, för hvilka permille-afgift icke
är stadgad, befiunes afkasta större inkomst, än som motsvarar bär otvan stadgade
högsta klasser, bör afgiften för hela inkomsten bes'ämmas till fem för
hundradel.
§ 26.
1:0 För rättigheten till skogsfång pä kronans , emot rekognition , till
bruk, hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar erläggas för hvarje
stafrum vid eller motsvarande 18 tunnor kol . . . b:ko ■— 6 sk.
2:0 Afgiften beräknas efter det belopp ved eller kol, för hvilket rekognitions
afgiften, enligt privilegier eller taxerings resolutioner utgår,
antingen skogs/änget årligen begagnas eller icke.
3;o För kolniugsfrihele.i på härads- eller sockenallmänningar, när till
häradet eller socknen icke erlägges en betalning, svarande emot den, somför
rekognitionsskogars eller kronoallmänningars begagnande, eller Rikets Sländers
författning år 1752, jemte bevillningen, utgöres, skall afgiften så höjas,
94
Bevillnings-Utskotlels Betänkande, N:o g. $ 27.
att beloppet blifver enahanda med hvad för nyttjanderätt af kronoskogarne
erlägges.
§ 27.
I öfrigt betala på landet efter denna artikel:
Advokater och sakförare} lika med dem i städernay § 14.
Arbetsfolk från och med fyllda 18 år, som icke innehafva årstjenst:
Mankön:
Ogifte och enklingar, samt gifte ulan minderårige barn b:ko — 24 sk.
Gifte, samt enklingar med ett minderårigt barn . . „ .—,12 sk.
Gifte, samt enklingar, med flere minderårige barn, äro från denna afgift
fria.
Q vin könet:
är från denna afgift fritaget.
Betjenter} jägare , kuskar y lakejer och taffeltäckare w. fl., lika med demi
städerne, § 14.
Byggmästare y läns- eller härads y i fem klasser:
Första klassen ........ b:ko r:dr 2C: —
Andra d:o . , . . . . . . „ 15: —
Tredje d:o ........ „ 10: —
Fjerde d:0 ........ „ 8: —
Femte d:0 ........ „ 5: —
Färjemän, som hafva egna båtar, lika med skut- och båtskeppare, § 14.
Gerningsmän eller socknehandtverkarej af hvad handtverk som helst, samt
handsägarej stampare och sockenbyggmästarey i fyra klasser:
Första klassen med öfver tre mantalsskrifne arbetare b:ko r:dr 5
Andra' d:o med tre d:o d:o „* 3
Tredje d:o med, två d:o d:o „ 2
Fjerde d:o med en eller ingen ,, 1: —
Gesällerj lika med dem i städerna, se § i4'
Glas- och porcellaines-försäljarej i två klasser:
Första klassen ........ b:ko r:dr 10: —
Andra d:0 ........ „ 5: —•
Gårdfarihandlande, äfvensom sådane borgare ifrån städerne Borås och Ulricehamn,
som idka gårdfarihandel, i sex klasser:
Första klassen ........ b:ko r:dr 30: —
Andra d:o ........ „ 25: —
Tredje d:o ........ „ 20: —•
*
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o g. § 27.
95
Fjerde klassen ........ b:ko r:dr 15: —-
Femte d:o ..•••••• ,» 10: ■
Sjette d:0 ........ ,, 5: —
Hvarförutan de, som ega att sjelfve ellör genom ombud idka berörda
bandel, för hvarje person skola erlägga:
Vid resor till utrike^ ort (med undantag af JNorrige) b:ko r:dr 30: —
Denna afgift skall uppbäras af Landssekreteraren, då pass meddelas,
och i behörig ordning redovisas, enligt den kontroll, som af vederbörande
embetsverk kommer att bestämmas.
Gårdshandtverkare . . ..... b:ko r:dr — 24 sk.
Gästgifverier på landet utgöra bevillning efter värdet, lika med öfrige hemman
och lägenheter, men taxeras för näring och rörelse efter belägen
-
heten, utom bränvins-minu
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Sjunde d:o
Åttonde d:o
eringsafgift, i åtta klasser
b:ko r:dr 30
20
15
10
5
3
2
1
16.
På de ställen, der gästgifveriet emellan flere är fördeldt, delas äfven
ofvanstående afgifter emellan dem alla, efter den andel, de i gästgifveriet
ega. De gästgifvaregårdar, som icke hafva någon förtjenst af
sin gästgifverirörelse, och hvarest bränvin i minut icke försäljes y ega
laxeringsmännen, om de så finna skäligt, alt befria från all atgitt för
näring och rörelse.
Mlika mei1 .lle” ‘ S,sdern':§
Huspredikanter, se dem i städerne, § 14.
Hästhandlarej se afgift och kontroll för dem i städerne, § 14.
Inspektörer j frälse- och gårds- samt kassör er, bokhållare, fogdar faktorer
och skrifvare i privat tjenst på landet, taxeras efter betydenheten
af den egendom, de föreslå, eller af den befattning och lön, de hafva,
i åtta klasser:
Första klassen ........ b:ko r:dr 40: —
Andra d:o ........ „ 30: —
Tredje d:o ........ ,, 20. ■
90
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.o p. 5 27-
Fjerde klassen b:ko r:dr 15: —
Femte d:o „ 11:
Sjette d:o ....... „ 6: —
Sjunde d:o ...... „ 3: —
Åttonde d:o . . . . . . . • ,, 2:
Den, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
eller styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring,
utan hinder af annorledes skedd uppgift, såsom rättare, då egendomen
består af två till fyra mantal, och derutöfver såsom fogde elier inspektor.
All annan betjening af man- eller qvinkön hos enskilde anses efter
beskaffenheten och deras göromål, utan hinder af dea benämning, som
de i uppgiften erhållit.
Skulle likväl någon af statens embets- och tjenstemän tillika hafva
inkomst för befattning med enskild mans egendom, hör denna inkomst,
vid bevillningens beräknande, icke sammanslås med den ordinarie eller
extra ordinarie lön, han af staten erhåller, utan skall han då för sin
privata tjenst efter här uppgijna grund serskildt taxeras.
Kammarjungfrur och kammartjenare, lika med dem i städerne., § 14.
Kamererare och sekreterare, frälse, i fyra klasser:
Första klassen ....... b:ko r:dr 40: —
Andra d:o ....... „ 30: —
Tredje d:o .
„ 20: ■—
Fjerde d:o ....... „ 15: —
Kockar, lika med dem i städerne, § 14.
Krögare och kr oger skor, m. fl., se krögare m. fl. i städerne, § 14.
Lotsar och lotsdrängar, lika med dem i städerne, § 14.
Lumpsamlare, i tre klasser:
Första klassen ........ b:ko r:dr 3: —
Andra dito . . , . . . . }J 2: *—
Tredje dito ........ „ 1: —
Läkare, se doktorer i städerne, § 14.
Rättare och ladufogdar vid landtegendomar . . , „ 1: 24.
se anmärkningen för inspektörer, frälse-.
Salpetersjudare: kronans, fria från afgit efter denna artikel.
Private  „ 2: —
Skepps
-
Bevillnings-Utskottcls Betänkande, IV.o g. § 27—28.
97
»
— 24.
— 8.
Skeppsredare och fartygsegare , å hvad ort och ställe som helst, taxeras
lika nied dem i siäderna, ^ g, saint för alla däckade eller odäckade
farrtyg af minst fem svåra lasters drägt och deröfver ä 4 skillingar
banko per läst.
Skut- och båtskeppare, lika med dem i städerna, § 14.
Skärkarlar, strandsittare eller fiskare, utan jordbruk, i fem klasser:
Första klassen b:kor:dr5: —>
Andra d:o ......... 3
Tredje d:0 ......... 1
Fjerde d:o
Femte d:0
Smidesförsäljare, bosatte och stadigt vistande på viss ort, i två klasser:
Forsta klassen ....... b:ko r:dr 10; •—•
Andra d:o ....... „ 5: —
Andre af bruksegare till handelsresor med jernsmiden antagne och
vederbörligen förpassade personer i två klasser:
Första klassen ....... b:ko r:dr 20: —•
Andra d:o ....... „ 10: —
Desse sistnämnde skola derjemte, till säkerhet för afgiftens erläggande
iakttaga hvad rörande hästhandlare är föreskrifvet.
Spanmålshandlande, taxeras efter deras rörelse lika med städernas handlande,
§ 9.
Spelmän, härads- och sockne* ...... b:ko r:dr 2: —■
Trädgårdsmästare, lika med dem i städerna, $ 14-
§ 28.
Alla på landet vistande personer, som idka handel, handtverk, sjöfart
eller annan borgerlig näring, erlägga enahanda afgift, som personer i städerne,
med hvilka de kunna jemföras; dock ej under minimi-afgiften uti 5:te
klassens städer. Taxeringsmännen ega likväl rättighet att utsätta en ringare
minimi-afgift för dem, som, utan att vara alldeles utfattiga och på sådan
grund för afgift frie, det oaktadt ej mäkta den fastställda minsta afgiften erlägga;
hvilken åtgärd i protokollet antecknas och, genom utdrag af taxeringslängden,
Pröfnings kommitleen underställes; dock befrias från sådan afgift
landtmän, hvilka afyttra husslöjdsalster (hvarmed förstås sådane tillverkningar,
som icke af dertill serskildt antagne arbetare åstadkommas) samt egne eller
sina grannars landtmannaprodukter.
Bilt. till R. St. Prot. 1847 oc* 1848, 5 Sami. 1 Afd, 4 Haft. 13
98
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:og. $$ 28—sp.
Alla öfrige personer å landet af begge könen, hvilka till något visst stånd
icke höra och här ej äro nämnde, taxeras för rörelse, näring och yrke, i likhet
med personer af enahanda vilkor och inkomst, så vida det ej styrkes,
att de å annan ort taxering undergått.
§ 29.
De vid bruk, bergverk och alla öfriga inrättningar antagne personer påföras
följande bevillning:
Arbetsfolk, från och med fyllda 18 år, som icke innehafva årstjenst:
se § 27.
Byggmästare, skepps-, lika med dem i städerne.
Bälgmakare och gårmakare, i två klasser:
Forsta klasseu ........ b:ko rrdr 10: —
Andra d:o ...... „ 5: —
Chirurger, i två klasser:
Första klassen ........ „ 6: —
Andra d:o ........ „ 3: —
Disponenter, grufve-, som af grufve-egare äro antagne och för deras räkning
drifva grufvearbetet, i fem klasser:
Första klassen med 50 arbetare och deröfver . . b:ko rrdr 20
Andra d:o med 30 dito och deröfver . . „ 12
Tredje d:o med 20 dito och deröfver .. . „ 8
Fjerde d:o med 10 dito och deröfver , > . „ 4
Femte d:o med under 10 arbetare
Fogdar, grufve-, i tre klasser:
Vid större grufvor:
Första klassen
Andra dito
Tredje dito
b:ko r:dr 20
15
10
Vid mindre grufvor:
Första klassen ........ „ 6
Andra dito ........ „ 4
Tredje dito ........ „ 2
Gesäller vid fabriker och öfrige inrättningar; se gesäller i städerna,
Glasblåsare, i fem klasser:
Forsta klassen .... . . . . b:ko r:dr 8:
Andia dito ......... ,, 8.
14.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o g. 2g—3o. 9!>
Tredje klassen | b.ko r:dr 4: —
Fjerde dito ........ „ 3:
Femte dito ........ „ 2:
Inspektörer, faktorer, kassörer, bokhållare och skrifvare, lika med dem
i 27 §.
Masmästare, byggmästare och hammarsmedsmästare, med flere andra arbetsföreståndare
vid bruk och bergverk, i tre klasser:
Första klassen ........ b:ko r:dr 5: —.
Andra dito ....... „ 3: —
Tredje dito ... ...... „ 2: —.
Mjölnare, se qvarnar.
Mäster svänner. . . . • • . . . „ 1:16.
Mästare vid fabriker och öfriga inrättningar, i fem klasser:
Forsta klassen ........ „ 8: .—
Andra dito ........ „ 6: —-
Tredje dito . . . . . . . „ 4: -—
Fjerde dito . ' . . » . . . . „ 3: .—
Femte dito . . . . . . . . „ 2: —.
Predikanter, bruks-, i två klasser:
Forsta klassen ........ „ 5: —
Andra dito ........ „ 2: —
Uppsyningsmän vid grufvor, i tre klasser:
Första klassen .:.... „ 3: —
Andra dito ........ „ 2:
Tredje dito ........ „ 1: —.
ej Bevillning af Qvarnar och flere Inrättningar.
§ 30.
l:o Efter den i allmänhet fastställda grund, Två r:dr af tusende, och i
lika förhållande af ett mindre värde, utgöres bevillning af alla skattlagda
mjölqvarnar i städerne och på landet, af sågar, äfvensom af alla valk-, stamp»
och andra qvarnar, som icke äro mjölqvarnar, ehvad de begagnas för tull
eller till afsalu. Tull-mjölqvarnar i städerna samt lego- och salusågar, valk-och
stampverk i städerne och på landet, som antingen hädanefter inrättas, utan
att grundränta för dem bestämmes, eller, ehuru redan anlagde, ännu icke
blifvit skattlagde, skola till bevillning anses till fem för hundrade af den behållna
inkomst, de under nästföregående året åtnjutit.
100
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 9. §<j 31—32.
2:0 Från denea afgift frikallas likväl de mjölqvarnar, som innehafvas af
tjenstemän eller andra, i hvilkas inkomst af lönen eller handteringen qvarnens
afkastning blifvit upptagen och till bevillning räknad; de mjölqvarnar
och sågar i städerne och på landet, som nyttjas endast till husbehof och ej
för tuiltägt, vedergällning af främmande och grannar eller till afsalu; de för
egna manufakluriers och fabrikers behof anlagda stampar och valk verk, samt
slutligen de qvarnar och verk, som, under gårdens skattläggning begripne, i
dess värde blifvit upptagne och till bevillningsafgift beräknade.
§ 31.
Personer, som med qvarnar och sågar ega handtering eller sj^sselsättuing,
erlägga:
1:0 Vid skattlagda mjölqvarnar af tre par stenar och derutöfver, betalas
för mjölnare lika afgift med frälseinspektorer i den klass, taxeringsmännen
bestämma, och vid sådana qvarnar af ett eller två par stenar, lika med rättare,
såvida ifrågavarande qvarnar gå minst fyra månader af året. Enahanda
förhållande ege rum vid sågar, som efter denna författning till serskild
bevillning uppskattas, samt gå minst fyra månader om året; och bör vid sågar,
der flere ramar nyttjas, en såg med en eller två ramar jemföras med en
qvarn af ett eller två par skattlagda stenar, samt sågar med 3 ramar eller
deröfver jemföras med qvarnar af 3 par stenar och deröfver. Börande sålunda
qvarnarnes och sågarnes beskaffenhet i taxeringsuppgiften intagas.
2:o Om qvarn och såg af berörde beskaffenhet äro så belägna, att de
skötas af en och samma person, bör denne taxeras till afgift, beräknad efter
stenarnes och ramarnes sammanlagda antal.
3:o Uraktlåter egare af förenämnde skattlagde sågar och qvarnar att uppgifva
någon såsom mjölnare och sågare, påföres likväl afgift efter 2:dra art.,
såsom vore en mjölnare eller sågare uppgifven; dock att egare af mjölqvarnar
med ett par stenar och sågqvarn med ett blad, som sjelfva sköta qvarnen
och således icke hafva hos sig anställde mjölnare eller sågare, skola ifrån
denna, för mjölnare och sågare stadgade, bevillning vara befriade.
f) Bevillning af Fisker ier.
§ 32.
l:o Sådane fiskerier, som utgöra serskilde, i jordeboken upptagne, lägenheter,
utan att vara i hemmanens skattläggning inbegripne, eller hafva i deras
Bevi/lnings-Utskotlcts Betänkande, N-o 9. §§ 3a—33.
101
uppskaltningsvärde ingått, taxeras lika med annan egendom, efter deras värde,
hvilket bestämmes sålanda, att behållna afkastningen uträknas till kapital
efter fern procent.
2:o Kronofiskeriers; samt flere dylika lägenheters innehafvare, hvilka endats
erlägga räntan efter jordeboken, betala bevillning efter enahanda grund.
3:o Höra dessa lägenheter under hemmanets skattläggning och hafva således
ingått i dess värde, äro de från denna afgift befriade.
g~) Bevillning af Kapitaler, Aktiebolag, Associationer, Societeter, Kassor,
Verk, Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar.
§ 33.
l:o Då af fastigheter, efter deras värde, samt af handel, näring och rörelse,
efter inkomsten, bevillning utgår, utan allt afdrag för gäld, så komma
icke de intecknade och i rörelsen instuckne kapitalen, såsom, enligt ofvanberörde
grund, redan till bevillning beskattade, att i sådant afseende serskildt
upptagas.
2:o Som likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning,
hvilken för utlånta medel belöper, vare det hans ovillkorliga rätt att detta
förskott af långifvaren återfå, med fem procent af räntan för alla utlånta kapital,
utan afseende derpå, om de äro intecknade eller icke, så framt nemligen
räntan är till mer än fem procent bestämd. Låntagaren åtnjute detta afdrag
vid hvarje räntebetalning, och gifve han derå qvitto. Gitter ej långifvaren
med sådant qvitto eller annat laga bevis styrka, att bevillningsafdrag
vid hvarje ränteliqvid låntagaren verkligen tiligodokommit, ege då den sednare,
vid slutliga liqviden för lånet, föra honom det till last, för alla de år,
inom den för fordringars utsökande i lag stadgade tid, det icke förut fått åtnjutas;
vare ock låntagaren i detta fall berättigad till laga ränta för beloppet
af hvarje års afdrag ifrån den tid, då det rätteligen bordt honom tillgodoheräknas.
Domare och exsekulorer åligge att, då rättegång eller lagsökning uppstår,
ställa sig stadgandet härom till noga efterrättelse; och skall i dom eller
utslag, som utfärdas, föreskrift om iakttagande af föregående stadgande meddelas.
3:o Utsökes åter fordran i konkurs, åligge det borgenärer att behörigen
styrka, det bevillningsafdragen af gäldenären fulleligen fått åtnjutas.
4:o Vägrar långifvare detta afdrag eller blifver beträdd med sådane underslef
eller tillställningar, som åsyfta gäldenärens betungande i detta afseen
-
102
Bnvillnings-Utskottets Betänkande , N.-o g 55 ^4—^6.
de, varde han då, enligt IX kap. 6 J Handelsbaden, ansedd lika med den,
sorn tager högre ränta, än lag bjuder.
§ 34.
Ofvanberörde stadgande gäller ock för alla kassor, hvilka njuta mer än
fern för hundrade af deras ullånte medel, så att enahanda afdrag å räntan, i
anseende lill dem, ofelbart skall eea rum; dock undantagas härifrån sparbanker,
fattigkassor , samt statens och riksbankens diskont-inrättningar.
§ 35.
1;o Bevillning utgöres vidare af enskilde banker med fem procent af
den årliga behållning, sorn icke öfverstiger sex för hundradet, men med
femton procent af det belopp, hvartill behållningen för året derutöfver
uppgår, allt beräknadt efter hvad af teckningssumman eller grundfonden
blifvit kontant tillskjutet.
2:o Af alla öfriga aktiebolag, associationer, societeter, verk, hypoteksoch
andra allmänna inrättningar med fem procent af utdelningen.
3:o Af insatte kapital i Trollhätte gamla slussverksbygggnad, för hvilka
tolf procent af Kongl. Maj:t och kronan årligen betalas, en fjerdedel af samma
ränta.
4:o af jernkontoret, tre tusende riksdaler.
5:o Skolande all sådan bevillning påföras och uppbäras i den ort, der
afkastningen och vinsten utdelas, samt derefter i vanlig ordning redovisas;
men hvad beträffar Stockholm, insättes denna direkte i Riksgälds-kontoret,
hvarest beräkningens riktighet granskas.
h~) Bevillning af Testamenten, Gåfvor, Fideikommisser, Arf och Fjrnd.
§ 36.
l:o För testamente, gåfva och fideikommiss af lös och fast egendom, kapital
och fordringar skall, då det gifna uppgår i värde till trehundrade r:dr b:ko
och deröfver, bevillning erläggas med sex för hundradet; från hvilken afgift
likväl befrias maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon
och deras afkomlingar, samt allmänna undervisnings- och skol-inrättningar,
kyrkor, stipendiifonder, pensionsinrättningar, arbetshus, hospital och fattigförsörjningsanstdlter
och i allmänhet fromma stiftelser, äfvensom konst- oeh vetenskapliga
samlingar.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o g. 55 36—3j.
103
2:o Arfvingar i fjermare led, än ofvan sagdt är, betala lika bevillning
af det testaroents- eller gåfvovärde, som öfverstiger deras egen arfsdel, så vida
det öfverstigande beloppet uppgår till trehundrade riksdaler banko.
3:0 För testamente eller gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan eganderä t
till sjelfva egendomen, vare bevillning två procent af kapitalsumman, utan
afseende på, till hvilken kapitalet anslaget är, med undantag, som 1 mora. af
denna § omförmäler, samt för arfvingars laga arfslolter, äfvensom för en livar,
då af kornsten icke svarar emot fem procents ränta af trehundrade riksdaler
banko kapital.
4;o Af arfsmedel i lös eller fast egendom, kapital och fordringar, sorn tillfalla
andra arfvingar, än i rätt upp- och nedstigande led, samt syskon och
deras afkomlingar, tre procent, så vida arfsbeloppet uppgår till trehundrade
riksdaler banko; efteriefvande makas rätt i boet likväl från afgift undantagen.
5:o Af fidei-koramiss i fast eller lös egendom, som hädanefter stiftas till
arfvinge, skyld eller oskyld person, erlägges af första emottagaren af fideikommisset,
tio procent, och må domstolarne, efter stiftarens död, fidei-kommissbrefvet
till bevakande i protokollet icke intaga förr, än styrkt blifvit,
att afgiften är gulden eller säkerhet för densamma hos uppbördsmanuen ställd ;
från hvilken afgift likväl befrias konst- och vetenskapliga samlingar..
6:o Hvad i öfrigt, i anseende till kontrollen öfver ofvannämnde bevillning
af testamente, gåfvor och arf, skall iakttagas, derom länder till efterrättelse
Kongl. Majrts nådiga kungörelse den 11 December 1811, eller hvad
i detta ämne ytterligare stadgas.
7:o BeviIlningen af fast egendom utgår efter det'derå sist satte taxeringsvärde,
samt för lösören, efter bouppteckuings-värdet.
8:0 Af fynd erlägges bevillning med fem för hundradet af värdet; härifrån
likväl undantagne fynd af antiqvarisk^ och historiskt värde, hvilka från
ali bevillning fritagas.
Ar t. III.
Afgift för karaktersfullmakter.
§ 37.
l:o För fullmakter, öppna bref eller resolutioner, hvilka från och med år
1842 meddelats eller hädanefter meddelas på karakter eller namn, heder och
värdighet af embete eller tjenst, eller å sådan beställning, med hvars innehafvande
ej åtföljer lön på stat eller arfvode eller tjenstgör ingssky Idig het, skalk
104 Bevillnlngs-Vtskoltets Betankande, N:o g. $$ 3)—3g.
i bevillning årligen erläggas tio procent af beloppet utaf allt det stämplade
papper, hvarmed dylika fullmakter, öppna bref eller resolutioner, efter den i
Koijgl. Maj:ts nådiga kungörelse, angående stämplade pappersafgiften, stadgade
grund, blifva belagde. Dock må denna afgift ej understiga tre riksdaler
banko.
2:o För fullmakter, öppna bref eller resolutioner, af hvilka, enligt bevilfningsstadgan
den 14 Maj 1835, i årlig bevillning erlägges sex procent af
beloppet af det stämplade papper, hvarmed desamma äro belagde, skall enahanda
afgift fortfarande utgöras.
3:o Den, som erhållit högre karakter, än som åtföljer innehafvande tjenstegrad,
och, efter behörigt förordnande, minst en månad förrättar den tjenst,
som motsvarar den högre karakteren, samt sådant vederbörligen styrker, erlägger
icke under löpande året någon karakters-bevillning.
4:o Undfår någon afsked utan högre karakter, än som åtföljt förut innehafd
tjenst, påföres honom icke karakters-bevillning.
§ 38.
Vid den mantals- och skattskrifning eller taxerings-kommitte, som först
inträffar efter det karaktersfullmakt erhållits, eller, i händelse en sådan karakteriserad
person, för hvilken karaktersbevillning kan komma i fråga, skulle
till annor ort afflytta, än den, hvarpå han förut varit skattskrifven, bör den
karakteriserade personen, vid ansvar, såsom för felande uppgift i öfrigt finnes
stadgadt, förete karakters-fullmakten, antingen i original eller vederbörligen
styrkt afskrift, som tillika utvisar beloppet af allt det stämplade papper, hvarmed
fullmakten är belagd.
Art. IV.
Föreskrifter , angående hvad vid Mantals- och Skattskrifning ar,
Taxerings- samt Pröfnings-Kommitteer bör iakttagas, om
ändrings sökande i Debiterings- och Taxeringsmål, samt om
besvär öfver ådömde böter.
Om Mantals- och Skattskrifning.
§ 39.
I hela riket skola mantals- och skattskrifningar börjas i medlet af November
månad, då alla, som inom den 31 December samma år, fylla 17 år,
i man
-
Bevillnings-Vtskotlcts Betänkandej NtO g. 4°~43-
105
t mantal skattskrifvas och de, som vid lika tid fyllt 18 år, antecknas till
personlig skyddsafgifts ei läggande. Mantals- och skallskrifningen förrättas inom
hvarje stad, pastorat eller socken, i närvaro af antingen Konungens befallningshafvande
eller ett sådant dess ombud, som med nödiga kunskaper
förenar anseende i orten. Bland presterskapet må, till dylikt ombud, endast
kunna förordnas ordinarie eller tjenstförrättande pastorer, hvilka dessutom
alltid sjelfve böra dervid vara tillstädes, eller ock i sitt ställe hafva utsett
någon af församlingens prester; men är pastor ensam prest i församlingen,
och laga förfall hindrar honom från inställelse, må han foga den anstalt; att
annan person tillstädeskommer, som, med pastors ansvar, ur den medförde
husförhörsboken meddelar all den upplysning, som lagligen kan äskas.
§ 40.
Med mantals- och skattskrifningen i Stockholm och Götheborg förhålles
efter hvad serskildt derom stadgas.
§ 41.
Konungens befallningshafvande skall om mantals- och skattskrifningarne
tidigt utfärda sådane kungörelser, som för landet utsätta uti hvilken ordning
desamma hvarje dag på för- eller eftermiddagen förrättas, samt att den, som,
inom tredje timman från den tid, då förrättningen, enligt kungörelsen, är bestämd
att börjas, sig icke inställer, är lill böter förfallen; hvarförutan kungörelsen
bör innehålla tydliga föreskrifter för de skattskyldige om de uppgifter
till mantals- och skattskrifning, som, enligt författningarne och denna bevillningsstadga,
af dem skola aflemnas.
§ 42.
l:o Alla husbönder, så i städerne sona på landet, skola, å den dag, som
till mantals- och skattskrifning utsättes, sjelfve eller genom ombud sig infinna
och till skaltski ifvaren aflemna de uppgifter, som i Konungens befallningshafvandes
derom utfärdade kungörelse föreskrifvas.
2:o Dessa uppgifter, som tväfallt författas, skola noga upptaga alla de
personer, hvilka till hvars och ens hushåll höra, med utsättande af namn,
ålder, mer eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet o. s. v.; äfven skall bestämdt
uttryckas personens embete, tjenst eller befattning, den rörelse, nä
Bih.
till R. St. Prot. i8fö och 1848, 5 Sami. 1 A/d. 4 Hdft. 14
106
Bevillnings-Utskottels Te'.'änkande, No Q. § /j.3.
ring, eller handtering han idkar, hans fastigheter, veik och inrättningar, äfvensom
fartyg om fem svåra Jästers drägtighet och derutöfver, samt ändtligen.
de
sig och sitt folk, äro pligtige att enahanda förteckningar och uppgifter aflemna.
3:o Samma skyldighet åligger ock förmyndare, i afseende på sina myndlingar
och dessas egendom, samt styresmän af bolag, verk och inrättningar,
outredt sterbhus eller under konkurs varande bo, för den egendom, en hvar
af dem förvaltar och vårdar.
4:0 Allmogen och mindre skrifkunnige invånare i städerne ega alt muntligen
meddela dessa uppgifter.
§ 43.
l:o Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, alt personligen, skriftligen
eller genom ombud, vid mantals- och skattskrifningen sig inställa samt
alla nödiga uppgifter meddela, bote En riksdaler banko, hvaraf två tredjedelar
tillfalla socknens fattiga och en tredjedel åklagaren; och vare samma bot
för den, som underlåter att anmäla de på egorna inhyses boende personer,
skulle de än för afgift böra befrias, eller uti annat distrikt mantals- och
shattskrijvas. Hvaremot den, som antingen sjelf betiädes med oriktig uppgift,
eller bidrager dertill, att någon ulan skäl från skatt uteslutes, skall bebetala
den skattskyldiges afgift och böta dess dubbla belopp; skolande dessa
bölet tillfalla fattigkassan i den stad eller socken, hvartill ilen pliktfällde hörer;
med iakttagande likväl, alt nämnde böter icke utgå förr, än Konungen»
befallningshafvande derom förordnat.
2:o Före mantals- och skattskrifningens slut upprättas å hvarje ställe en
förteckning öfver dessa böter, hvilken, till riktigheten styrkt af pastor eller
den i hans ställe närvarande och tväune socknemän, till Konungens befallningshafvande
öfversändes, som hos den föisumlige låter uttaga böterue, så
vida giltiga skäl till hans befrielse ej företes.
3:o Mantals- och skattskrifvaren åligger att bevisligen underrätta den,
som för uteblifvande är till böter fälld, så väl om deras belopp, som att honom
åligger, inom fjorton dagar, vid fördubblad bot och förlust »f vidare talan,
å ort, som utsältes, de bristande uppgifterne aflemna. Uteblifva de ändock,
anmäle han förhållandet hos Konungens befallningshafvande, i afseende
pä bölerne, och varde mantals- och skattskrifningen veikställd, enliöt de
upplysningar, som kuuna erhållas.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, Nio Q ^ ^—^6.
107
§ 44.
Vid universiteten förrättas mantals- och skattskrifningen af akademibokhållaren
för akademistaten och dem, sorn under akademiska jurisdiktionen lyda,
i förening med och vid samma tillfälle, som mantals- och skattskrifningeu
verkställes för den öfriga församlingen i den stad, der universitetet är
förlagdt, i närvaro af akademiens rektor eller ett af honom ulsedt ombud.
§ 45.
l:o De vid mantals- och skattskrifningen meddelade uppgifter om personers
namn och ålder skola med husförhörsboken på stället noga jemforas,
så all ingen skattskyldig förbigås eller uteslutes från mantalslängden; och när
större eller mindre del af en sockens innevånare är i annat distrikt mantalsoch
skaltskrifven, bör ett af vederbörande pastor, så vida icke han eller den
person, som hans ställe företräder, är vid förrältningsti 11fä 1 let närvarande,
undertecknat utdrag af husförhörsboken till nödig upplysning vid mantals-och
skattskrifningen företes, hvilket äfven gäller, då någon från annan församling
till mantals- och skattskrifning sig anmäler,
2:o Skatlskrifvare skall om de personer, som af honom böra antecknas,
derjemte söka alla nödiga upplysningar, för hvilkas säkrare och skyndsammare
meddelande slatsfiskaier i städerne, länsmän, fjerdingsman och sexmän eller
rotemästare, de tvänne sistnämnde vid lika ansvar, som i 43 §, angående
uleblifvande från mantals- och skattskrifningen stadgadt är, skola vid förrättningen
vara tillstädes.
§ 46.
l:o Hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras der han bosatt
är, till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehåller,
såvida han icke antingen skall skattskrif vas annorstädes, jemlikt hvad nedan
i denna stadgas _, eller med vederbörligt sockenstämmobeslut eller
behörig fattigvårdsstyrelses tillstånd styrker sig ega rätt att skattskrijvas i
annat distriktj eller såvida icke, då någon första gången anmäles till
skattskrifning inom något skattskrifningsdistrikt, fattigvårdsstyrelsen derstädet
sådant vägrar, i hvilket fall anteckning derom göres. Jeander sådan
vägran genom tvist fullföljd och godkänd, förblifve den skattskyldige
mantals och skattskrif ven der, hvarest han nästföregående året varit i
mantal uppförd; men fullföljes ej sådan tvist i laga tid och ordning, eller
varder fattigvårdsstyrelsens vägran ogillad, då skall den skattskyldig
108
Bevllnings-Utskottets Betänkande , N.o g. §§ 4l—4$-
ge mantals- och skattskri fvas der anmälan derom skett; och åligge det
alltid den fattigvårdsstyrelse, som vunnit, att om utgången behörigen underrätta
vederbörande häradsskrifvare för verkställande af de rättelser i
mantalslängderna, hvartill beslutet föranleder.
2:o E arbets- och tjenstemän skattskrifvas och taxeras för sine egne personer
och löner, der de hafva tjenst.
3:o Rätter borgare skall för sin person mantals- och skattskrif vas i den
stad, der han är borgare, och jemväl der taxeras till bevillning, för den
borgerliga näring, han der idkar; men för näring och rörelse, som af
honom å annan ort drifves, skall bevillning derstädes påföras och utgöras;
och bör följaktligen koffar diskeppare, sjökaptener och befälhafvare
d ångfartyg för den inkomst de i denna egenskap åtnjuta taxeras uti dea
stad eller ä den ort, dit fartyget hörer.
4:o Hvar och en, som utan burskap författningsenligt idkar handel
eller annan näring, uppföres likaledes i mantal och erlägger skatt för sin
person i den ort, der han eger sitt hemvist eller är bosatt, samt taxeras
för handtering och rörelse, der han densamma idkar.
5:o Gårdsfarihandlande mantalsskrifvas och taxeras både för sin person
och för gårdsfarihandelsrörelsen, der han är boende.
6:o Dä fråga uppstår örn den ort, der uågon skall skatlskrifvas, profves
den af Konungens befallningskafvande, med besvärs hänvisning till ort
och ställe som vederbör.
§ 47.
Alla uppgifter, skriftliga eller muntliga, skola i mantalslängden noga intagas,
de skriftliga numereras och numren anmärkas i mantalslängden, hvilken
de bifogas.
§ 48.
Dan sålunda upprättade mantalslängden skall, minst tre veckor före taxeringskommitleens
sammanträde, skattskrifvaren aflemna till vederbörande pastorsembete,
som nästpåföfjande söndag utlyser allmän sockenstämma tilldess
granskning och i samma pålysning tillkännagifver det ställe, hvarest den, före
sockenstämman, blifver för socknemännen till genomseende att tiilgå. Vid
sockenstämman företes, eller, om så begäres, uppläses mantalslängden, hvarefter,
och sedan genom vederbörande pastors och tvänne socknemäus underskrifter,
utan eller med anmärkningar, hvilka å serskild förteckning upptagas,
dess enlighet med verkliga förhållandet blifvit styrkt, densamma pastor till
taxeringskommitteen för ytterligare granskning öfverlemnas.
Bevillnings-Utskotlets Belänkande, N:o g. 5S 49—$2.
109
Om Taxeringskommitté på Landet.
§ 49.
Häradsskrifvareii åligger att författa och lill Konungens befallningshafvande,
under loppet af Januari månad, insända förslag till terminer för taxerings-kommittéernes
inom fögderiet sammanträden, hvilka så bestämmas,
att häradsskrifvaren dervid kan vara tillstädes, och att förrättningarne inom
medlet af Juni månad må kunna fullbordas.
§ 50.
l:o Konungens befallningshafvande bestämmer, så fort sig göra låter,
terminerne för taxerings-kommittéernes sammanträden, så att de inom förr
nämnde tid må vara slutade. De kungörelser härom, som öfver hela länet
böra utfärdas och uppläsas, skola innehålla bestämda föreskrifter, så väl i afseende
på de uppgifter till taxerings-kommittéen, hvilka det åligger den skattskyldige
att aflemna, som ock hvad af kommittéen sjelf iakttagas bör.
2:0 Då denna bevillningsstadga första gången sköll lända till efterrättelse,
bör af Konungens befallningshafvande i kungörelsen tillkännagifvas, att
den minirni-tariff för hemmansvärdet i hvarje län, Rikets Ständer år 1823
fastställde, nu å nyo stadfästad och vid bevillningsstadgan fogad, skall lända
till efterrättelse och i intet fall får understigas, samt att kommitlcerrie ega
rättighet alt, när behofvet det verkligen fordrar, med iakttagande deraf, att
hemmanen icke uppskattas under deras med hvarandra jemförliga värde, göra
den nedsättning, samma tariff medgifver, förnämligast till jemkning i värdet
hemman emellan, men äfven i händelse en socken, härad eller län skulle af
en sådau nedsättning, efter kommitléernes pröfning, vara i verkligt behof.
§ 51.
Å. nästa söndag derefter skola allmänna sockäuslämmor utlysas lill val
af ledamöter uti taxerings-kommitteen.
§ 52.
l:o Till ledamot deruti är pastor alltid sjelfskrifven, och väljes dessutom,
å utlyst sockenstämma, bland besutne personer inom pastoratet, högst tolf
ledamöter, nemligen sex af Ridderskapet och Adeln eller ståndspersoner samt
110
Bevi/lnings-Uiskotleis Betänkande, N.o g. §$ 53—5j.
sex af Bondeståndet, dock kan taxerings-kommitle', om så åslundas, bestå af
ett mindre antal ledamöter, likväl, pastor oberäknad, ej under åtta, hvaraf
fyra af Ridderskapet och Adeln eller ståndspersoner, samt fyra Bönder, med
det undantag som 57 § omförmäler.
2:o Skulle pastor af ålder, sjuklighet eller annat laga förfall vara hindrad
att i taxerings-kommitléen deltaga, skall han utse någon bland föisamlingens
presterskap, sorn hail linner mest tjenlig att sitt ställe företräda, dock
emot dem emellan öfverenskommen ersättning för resekostnaden.
§ 53.
Finnes ej i ett pastorat besutne män af adel, ståndspersoner och bonden
till det antal och förhållande, som erfordras, må bristen ersättas med
personer, som äro eller varit i Kongl. Maj:ts och kronans tjenst eller, i saknad
deraf, med personer inom den klass, hvarå tillgång är.
§ 54.
Vilja flera pastorat förena sig om en taxerings-kommitte, väte sådant
tillåtet; dock bör tidig underrättelse härom ineddelas häradsskrifvare!!, och
må en sådan kommitté, vederbörande pastorer oberäknade, ej bestå af flera
än sexton och ej mindre än tolf ledamöter. Endast i det fall, som här upptages,
må taxeringskommitté kunna utom pastoratet sammanträda,
§ 55.
Skulle församlingen utan omröstning ej kunna förena sig om ledamöter,
anställes af de närvarande ordentligt val, hvarvid rösterne beräknas efter
samma grund., som vid socknestämma i allmänhet är föreskri/vet och jordegaren
sjelf röstar, om han ej genom serskild öfverenskommelse sin rätt till
åboen upplåtit.
§ 56.
Hvarje laxerings-kommitle välje inom sig ordförande, I händelse af skiljaktighet
, anställes omröstning, och emellan elem, som erhållit lika röstetal,
lottning. Är landshöfding närvarande, vare han sjelfskrifven ordförande, med
rätt att i öfverläggningarne, ej i besluten, deltaga.
§ 57.
Utan laga förfall, samt anmälan derom, må den, som lill ledamot i taxerings-kommitléen
blifvit vald, detta förtroende sig icke afsäga eller från kom
-
tlevilliiings-Uukoitets Te iinkmdej N.o g §S 58—6f.
lil
mittéen uteblifva. Sker del likväl, vare den uleblifvande förfallen till ett
vite af tre riksdaler 16 sk. banko till socknens fattige, oell tillkalle kommittéen
genast annan ledamot af samma klass, som den uteblifne, hvilken ersätter
den tillkallades resekostnad och traktamente, detta sednare beräknadt
till två r:dr banko om dagen. Taxeringskommittéen fortfare likväl med sina
göromål, så vida, ordföranden inberäknad, sju ledamöter äro tillstädes.
§ 58.
l:o Iläradsskrifvaren skall, om han ej är lagligen hindrad, i taxeringskommittéen
vara tillstädes, men, i händelse af laga förfall, som hos
Konungens befallningshafvande tidigt anmälas bör, eger Konungens befallningshafvande,
efter häradsskrifvarens förslag, en skicklig man i hans ställe
förordna. Underlåter Iläradsskrifvaren att i rätter tid förfall anmäla, eller
uteblifver han, utan laga förfall, längre än två timmar utöfver den tid, som till
förrättningen utsatt är, vare förfallen till tjugo riksdaler banko böter, hvilka
skola tillfalla de fattige worn taxeringsdistriket, och, dä detta utgöres
aj flere socknar, dem imellan lika fördelas• egande kommittéens ledamömöter
i sådan händelse att åtskiljas.
2:o Kronofogden skall äfven vara tillstädes, vid enahanda bot för förfallolöst
uleblifvande, som ofvan stadgadt är.
§ 59.
fjo Kronofogden, som tillbandagår med nödige upplysningar, före, under
tjensteausvar, protokollet samt Iläradsskrifvaren längderne öfver hvad taxeringskommittéens
befattning tillhörer, utan anspråk på något arfvode.
2:o Så väl Iläradsskrifvaren som kronofogden åligger, vid påföljd, sora
för andra fel i tjeristen, att, när antingen vid värdering af hemman och lägenheter,
eller annars, kronans lätt varder förnärmad, sådant i protokollet
anmärka; skolande taxei ingskommiUeen vara förbunden, alt de gjorde anmäl
kuingarne gr. nska oell utlåtande deröfver i protokollet meddela.
§ 60.
Tdxerings-kommillé må icke sammanträda utom taxeringsdistriklef.
§ 61.
Texerings-kommitté må hålla sina sammanträden inom slutna dörrar, dock
så, alt skattskyldig lemnäs företräde, då han vill något serskildt andraga.
Taxeringsledamot afträde, då han sjelf skall taxeras.
Bevillnings-Utskotlcls Bclankand ■, N.-o Q 62—65.
§ 62.
Till taxerings-kommittéen behöfver ej busbonde afgifva förteckning å de
personer, för hvilkas bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovillkorligen
åligger alt anmäla, och, på sätt om mantals- och skattskrifning stadgadt är,
uppgifva sitt embete och tjenst, den lön och inkomst han deraf njuter, den
rörelse och näring han idkar, jemte de skepp och farkoster af fem svåra lästers
drägtighet och deröfver, samt de fastigheter och lägenheter, han, under egandeeller
nyttjande-rätt innehafver, äfvensom å dessa sistnämnde det värde, hvartill
han anser dem höra uppskattas.
§ 63.
Den, som på en ort idkat näring eller rörelse, men under löpande året
flyttat den till annor ort, vare pligtig att från Laxerings-kommilléen i förstnämnde
ort förete bevis, huru han der det förlidna året varit taxerad.
§ 64.
l:o Den, som, efter hvad förut stadgadt är, bör skriftlig uppgift till taxerings-kommiltéen
aflemna, men förfallolöst uteblifver och ej sjelf eller genom
ombud denna skyldighet fullgör, bote två riksdaler banko till socknens fattige;
skolande taxerings-kommittéen, utan hinder af uteblifvande eller försummad
uppgift, efter egande kännedom, den skattskyldiges bevillning föreslå.
2:o Egare af fartyg, i stad eller på landet, hvilken icke kan i bevis leda,
alt han för hvarje år hos vederbörande kommitté uppgifvit sig till bevilliiings
erläggande för egande fartyg elier andel deruti, med uppgift å lästetal,
bote för slik försummelse tredubbla beloppet af den derigenom försnillade bevillniogen,
och tillfälle ena hälften af böterne angifvaren, samt den andra
socknens fattige; hvarförutan bevillningsafgiften skall erläggas. Om detta
stadgande skall erinrar införas i Konungens behallningshafvandes allmänna
kungörelse, angående mantals- och skattskrifning.
3:o Med böternes uttagande förhålles, på sätt om böter för försummelse
vid mantals- och skattskrifning' redan stadgadt är.
S 65.
Taxeringsmännen ega alt, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva något
sammanhang med publika verks befattning, ovägerligen af dessa undfå de
upp
-
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N.o Q. §jj 65—70.
113
upplysningar, sorn kunna erfordras. Skulle, efter inhemtande deraf, någon
anledning vära till tvifvelsmål om riktigheten, antingen af sjelfva uppgiften
eller af de gjorda afdragen, ege taxeringsmännen att specifike uppgifter i begge
delarne den skattskyldige affordra.
§ 66.
I enlighet med de sålunda inhemtade upplysningar och utrönte förhållanden,
skall taxerings-kommiltéen, efter aflagd ed, på sätt 122 § föreskrifver,
stadga de grunder, efter hvilka hvarje skattskyldig bör taxeras, och i följd
deraf pröfva uppgiflerne, samt, efter egande kännedom, på ära och samvete,
dess beslut meddela, och ändtligen, med afseende å de här gifna föreskrifter,
egendomars och lägenheters värden föreslå.
§ 67.
Ehuru egare af en fastighet, på sätt 62 § föreskrifver, uppgifvit det
värde, hvartill han förmenar den böra anses, vare kommitteen likväl håde
berättigad och skyldig alt, utan afseende på uppgiften, efter förefallande skäl
och nu stadgade grunder, bestämma det värde, hvarefter bevillning bör utgå;
dock bör anledning till denna förändring i protokollet antecknas.
§ 68.
Af de handlingar och upplysningar, kommittén samlat, och den lokala
kännedom, kommitteen bör ega, åligger den att utröna egendomarnes beskaffenhet,
till utrymme, jordmån, åbyggnad, belägenhet, afsättningstillfälle, förmoner
och onera, för att, på grund af en sålunda verkställd undersökning om
förhållandet, kunna tillvägabringa en rättvis taxering, hvarvid äfven bör afses,
huruvida den ifrågavarande egendomen genom eldsvåda, vattuflöde eller
andra olyckshändelser blifvit försämrad.
§ 69.
Öfverlåles frälseränta till jordegaren, kommer hemmanets uppskattningsvärde
att ökas i förhållande till den förut erlagda räntan.
§ 70.
Vid taxering af skattlagda mjölqvarnar, så i städerne som på landet,
bör deras värde utrönas, i förhållande till den afskomst, de gifva sina egare,
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848 j 5 Sami t, Afd. 4 IlaJt. 15
114
Bevillnings-Vtskotlets Betänkandej N;o g. §§ 70—73.
med fäsladt afseende å qvarnarnes belägenhet i mer eller mindre sädesrika
orter, vid större eller mindre betydliga städer, samt qvarnstenarnes antal
och gång, antingen för hela året eller större eller mindre del deraf; kunnande
inga andra qvarnar under egendomsvärdet innefattas, än de, som under
gårdens skattläggning äro uttryckligen iubegripne, eller i sednare tider såsom
husbehofs-inrättningar tillkomne.
§ 71.
Åbyggnader å landet, som blifvit eller blifva brand försäkrade, böra icke
serskildt efter brandförsäkringssummans belopp till bevillning anses; hvaremot
brandförsäkring å hus, hvilka på mindre lägenheter eller lustställen blifvit
uppförde och deraf utgöra egentliga värdet, bör lända till hufvudsaklig ledning.
§ 72.
Vid den uppskattning af fastigheter, som, efter nu stadgade grunder, först
anställes, åligger det taxerings-kommittéerne att, med hänsigt till det förhållande
för hvarje län, som serskilt bifogade tabell utmärker, lika noggrant
som allvarligt utreda de orsaker, hvilka åstadkommit nedsättning i fastighetsvärdet,
och med omsorg tillse, att alltid värdet må så bestämmas, att alla
medborgare i samhället, i förhållande till deras egendom, lika beskattas; egande
kommittéerne att, så länge denna stadga, enligt Rikets Ständers beslut och
Regerings-formen, länder till efterrättelse, årligen medelst höjning eller nedsättning
jemka egendomsvärdet till närmaste möjliga inbördes likhet; dock alltid
tued noga iakttagande deraf, alt den för hvarje län i Labelleu fastställda
mimmi-summan icke understiges; och böra skälen till alla förändringar alltid
i protokollet omständligt anföras.
§ 73.
l:o Vid bruks- och bergverks värdering bestämmes först och serskildt
värdet å alla derunder lydande hemman, qvarnar, sågar, fiskerier och andra
lägenheter, sorn tiil landtegendom räknas.
2:o För bruk, anlagde före den 1 November 1847 ■> och hvilka icke j
pd sätt och i den ordning Kongl förordningen af den 27 April 1846, ängd
ende stångj ernssmidet och den gröfre jern förädlingen , medgifver} öfver
gått till oinskränkt smidesrätt, skall derefter till serskildt värdering
upptagas beloppet af så väl den för hvarje bruk tillåtna tillverkning, beräknad
elter brukets privilegierade smide, sora äfven vid de bruk, der rekog
-
Bevillning- Utskottets Betänkande, N.-o 9. $ 73—7^.
115
nitionssraide är tilläte^, deu tillverkning, som i följd af sådan tillåtelse för det
föregående året, utöfver det privilegierade smidet, blifvit å våg levererad.
För de bruk åter, vid hvilka, på grund af i:a och s:a af nyssberörda
Kongl, förordning, obegränsad smide srätt kommer att begagnas, skall
nästförutgångna smidesårets tillverkningsbelopp, hvilket taxerings-kommittéerna,
enligt Kongl, kungörelsen af den 27 April 1846, angående hammarskattens
utgörande, bestämma, i värde uppskattas. Vid sådan värdering
af tillverkningen, för hvilken hvarje oris hammarskatls jernpris skall tjena kommittéerne
till grund, bör, för att utröna egarens verkliga behållning, afdragas
tillverkningskostnadens belopp, beroende icke allenast på det högre eller lägre
pris, som alla rudicnaterier af malm, tackjern och kol kunna anses ega, antingen
de äro köpte eller erhållits från bruksegarens egna grufvor, masugn eller
hemmansskogar, helst, så väl hvad egna skogstillgångar som rekognitionsskogar
beträffar, de förra jemte hemmanen, och de sednare serskildt, äro tili
bevillningsafgift uppskattade, än äfven af brukens onera, längre eller kortare
transporter och alia öfriga oundvikliga omkostnader. Sedan tillverkningskostnaden
sålunda uträknad blifvit, afdrages den från värdet af det privilegierade
samt rekognitionssmidet eller af det föregångna årets tillverkningsbelopp,
1 då återstoden antages såsom sjelfva verkets behållna inkomst, hvilken
uträknas till kapital efter I m procent. Af den kapitalsumma, som för hvarje
bruk härigenom uppkommer, skall erläggas lika afgift för hvarje tusende, som
för landtegendom stadgadt är. L;kväl, och pä det slaten å ena sidan må vara försäkrad
om enviss minimi-bevillning, lika så väl af bruk sorn landtegendom, samt
bruksegare å andra sidan icke må taxeras öfver hvad billighet fordrar, stadgas
härmed, att i intet fall mindre än en niondedel eller mera än en tredjedel må
anses såsom egarens behållna vinst af hvarje skeppund så väl frälse- och hammarskattssmide,
som äfven för året vågfördt rekognitionssmide, efter haramarskatts-jernpriset.
Åliggande det kommittörade ovillkorligen att, i enlighet
med de uppgifne värderiugsgrunder, emellan sistnämnde tvenne grader bestämma
egarens behållna vinst af hvarje skeppund smide, med rättighet att
i de fall, der det privilegierade smidet anses gifva större behållning än rekognitionssmidet,
till afgift värdera hvart för sig, dock med förbehåll, att det
stadgade minimivärdet icke vid något fall får understigas. Vinsten uträkna?
alltid, på sätt förut sagdt är, till kapital efter fem procent, och af detta kapital
erlägges lika bevillning, som af landtegendomars värdesumma.
§ 7*
Vid de bruk, der liela elier en del af smidet till manufaktur förädlas,
116
Bevillnings-UtskoUets Betänkande, ]V:0 g. —77.
värderas tillverkningen efter den grund, nästföregående § stadgar, så alt för
hvarje skeppund stångjernssmide, s )m sålunda till manufaktur förädlas, anses
egarens behållna vinst från högst hälften till minst en sjettedel af samma
bruks stångjernspris, hvilken behållning på lika sätt, som för stångjernssmide
är stadgadt, efter fem procent beräknas till kapital, för hvilket bevillning,
på sätt förut bestämdt är, erlägges. Der åter manufakturverk äro anlagde,
med rättighet tili förädling af köpt ämnesjern, eller utan eget stångjernssmide,
värderas förädlingsrätten till manufaktur salund?, att egarens behållna
vinst af hvarje skeppund smide anses från högst en fjerdedel till minst en
tolftedel af hammarskattspriset uti den landsort, der bruket är beläget. I begge
dessa händelser iakttages, att egarens vinst alltid beräknas utan afseende
på den serskildt till bevillning uppskattade landtegendom, som med bruket
är förenad.
§ 75.
Innehafvare af bruk eller manufakturverk böra tili taxerings-kommitlé
uppgifva det qvantum jern, som till manufaktur förädlas.
§76.
Hvad angår alunbruk, ankarsmiden, bergsmanshamrar, bleck- och plåt»
hamrar, valsverk, beckbruk> masugnar, med andra redan i 2:dra art. upräknade
verk, fabriker, manufaklurier och med dem jemförliga inrättningar,
sågverk, samt valk-, stamp-, olje- och andra än mjölqvartiar, så skola de,
då bevillning såsom för fastighet för dem eger rum, med tillämpning af
grunder, som för värdering af hemman, bruk och bergverk äro föreskrifne,
uppskattas efter den afkomst, de kunna och böra gifva åt sina egare; skolande
bevillningsafgiften alltid påföras verket och utgå i den ort, der det är beläget,
ehvad en eller flera deruti hafva del. Dock skola sådane masugnar,
hvilkas tillverkning bevisligen förädlas af egaren vid jemväl honom tillhörigt
stångjernsbruk, taxeras gemensamt med bruket på det ställe, der detsamma
är beläget. Alla andra masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och till värde
beskattas, der de äro belägne.
§ 77.
Yid dessa verks värdering länder till efterrättelse, hvad i 68 § blifvit
stadgadt, med iakttagande, att sådane inrättningar, som ingen del af året blifvit
Begagnade, endast till värdet af bus och byggnader uppskattas; hvaremot
Bevillnings-Utskoiiets B clank ande j IV:o g. 77—81.
117
alla öfriga, äfven för sina privilegier, förlag, rörelsefond och den i jemförelse
dermed kalkulerade afkastning, skola afses, så att de verk, hvilkas åbyggnader
ega ett ringa värde, likväl för den rörelse, som drifves, och den inkomst,
som deraf hemtas, varda taxerade, emedan här, likasom vid handel och annan
lörelse, det är årliga afkomsten, som bör uppskattas.
§• 78.
Skulle, efter föregången noga granskning af mantalslängderne samt de,
så väl vid mantalsskrifningen, som vid längdens uppläsande eller företeende
å sockenstämma, gjorde anmärkningar derå, anledning förekomma, att någon,
utan laga skäl, blifvit från skatt utesluten, böra utskylderne honom ovilkorligen
påföras. Har åter, af hvad orsak som helst, en person blifvit skattskrifves
hvilken, oförmögen att draga de ålagde utskylderne, för sin nödställda
och utblottade belägenhet hade bordt frikallas, ege då taxerings-kommitteen
alt rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl, som dertill föranledt, i protokollet
intages.
§ 79.
All taxering skall verkställas i öfverensstämmelse med uppgifterne till
mantalsskrifningen. En hvar taxeras således enligt mantalsskrifningen för sin
person, der han embete, tjenst eller hufvudnäring idkar; för egendom och lägenhet,
der den är belägen, samt för rörelsen, der den med laglig rätt eller
enligt privilegier drifves; tjenstehjon alltid vid den egendom, der de äro
skattskrifna och tjena.
§ 80.
l:o Allt hvad, enligt denna bevillnings-stadga är bestämdt utfördt för
personeller egendom, och således ej beror på taxei ingsmännens pröfning, utan
blott på debitering ankommer, skall häradsskrifvaren, vid det i uppbördsförfattuingarne
för honom stadgade ansvar, i taxeringslängden utföra; kunnande
likväl taxerings-kommitteen anmärka missräkningar och rättelse meddela.
2:o Kronofogden åligger att tillse, det hvarje skattskyldig, enligt taxeringstnännens
beslut, behörigen debiteras.
§ 81.
Uppstå emellan taxeringsman olika meningar, så att omröstning blifver
k
118
Bcvillnings-TJ Iskotlets Betänkande, N.o g. JJ 8'—85.
nödig, hvilken alltid bör vara öppen, anslälles den efter ledamöternes antal;
skolande, när rösterne äro lika, den mening gälla, som länder till den skatt*
skyldiges förmon.
§ 32.
En hvar, sorn det åståndar, vare berättigad att på stället erhålla underrättelse
om beloppet af den bevillning, honom blifvit påförd.
§ 83.
Efter fulländade taxeringar, åligger del häradsskrifvaren, dels att genast
eller sist inom tre veckor meddela utdrag öfver alla vidtagne ändringar till
hvarje socken, för hvilken, sedan föregående året, ändring egt rum, för alt
å predikstolen behörigen kungöras, dels ock att till Konungens befallningshafvande
uppgifva de värden, som blifvit hvarje tili bostad afsedt boställe
vid de inom länet förlagde regementer och korpser åsatte; skolande dessa
sistnämnde uppgifter derefter af Konungens befallningshafvande öfversändas
till vederbörande chefs-embeten, att tillställas regementsskrifvaren eller uppbördsmannen
vid regementet, som derefter skall påföra hvarje högre och
lägre tjensteman vid regementet den bevillning, som, i och för bostället,
samt för alla andra löneinkomster efter deras i staten upptagne belopp, bör
erläggas; skolande, för behörig efterrättelse, alla ofvannämnde tjenstemän vid
regementet alltid afjemna fullständiga uppgifter öfver sina löneinkomster.
Regementsskrifvaren eller uppbördsmannen, som bör af löne-inkomsterne innehålla
de deraf utgående bevillningsmedel, skall utan uppehåll lefverera desamma
i landt-ränteriet och verificerad räkning deröfver till lands-kontoret
afgifva; men annan bevillning, så väl som andra kronoutskylder, hvilka af
militäre ernbets- och tjenstemän böra utgöras, debiteras och uppbäras af vederbörande
uppbördsman å den ort, der personen är mantals- och skattskrifves
s.
84.
Bevillning för de af regementennas löntagare, som njuta afkomst af indragne
boställen, kronotionde, hemmansräntor och statsanslag m. m., påföres
dem af regementsskrifvaren eller uppbördsmannen, efter den på stat fastställde
lönen, såsom vöre densamma till hela sitt beloppet kontant utgående.
§ 85.
Innan taxerings-kommitté åtskiljes, skall den bland sina medlemmar väl
-
Bevillning-Utskottets Betänkande, IV.o g. ^5—89.
119
ja och föreslå en af hvarje stånd och klass till ledamöter i pröfnings-kommitteen,
hvilket val i protokollet antecknas.
§86.
1:0 De hos taxerings-kommittéen förda protokoll och längder, sedan da
blifvit behörigen justerade samt af ordföranden och tvänne ledamöter åtecknade,
skola, jemte mantalslängden och dess bilagor, af häradsskrifvaren emottagas.
2:o Senast inom Irenne veckor, efter det taxeringskommitteerne slutat
sitsa förrättningar, skola häradsskrifvarne tili Konungens befallningshafvande
insända kommitteernes protokoll, handlingar och längder vid bot
• f en riksdaler banko till pastoratets fattige, för hvarje dag dermed längre
dröjes.
Om taxerings-kommitte i städer ne.
§ 87.
Dessa taxeringar förrättas i Stockholm inför Öfver-ståthållaren eller den,
han dertill i sitt ställe förordnar, och i de öfrige städerne inför Konungens
befallningshafvande eller deras ombud, med rättighet för dem att, utan deltagande
i omröstningarne, vara kommitte'ernes ordförande. Ej må Öfverståthållare
eller Konungens befallningshafvande till taxeringsman väljas, ej eller
den, som serskildt varder tilKordförande utsedd.
§ 88.
Taxeringsman för Stockholm skola vara åtta af Ridderskap och Ådel,
åtta af Preste-ståndet och tjugufyra af Borgare-ståndet; af hvilka sistnämnde,
sex skola höra till grosshandels-, sex till minuthandels-, fyra till fabriks-
och åtta till handtverks-klasserne, samt åtta ståndspersoner, som icke
till något af Riks-stånden höra, tillsammans fyratioåtta personer, hvilka kunna
arbeta på fördelningar, som hvardera inom sig ega utse en af deras
ledamöter , att å de bland dessa af delningar, der Öfver ståthållaren eller
den han i sitt ställe till ordförande i taxerings-konimittén förordnat, icke
är närvarande j föra ordet; börande likväl det belopp, som hvarje
skattskyldig- blifvit i afdelningen påfördt, i kommitléens pleno pröfvas och
bestämmas.
120
Devillnings-Uiskoltets Betänkande, N.o g. §§ 8g—g2.
§ 89.
1:0 I Götheborg och första klassens städer utgöres texeringskommitte af
fyra personer bland Ridderskap och Adel, fyra af Preste-ståndet, fyra ståndspersoner
samt tolf borgare, hvaraf ett jemförligt antal ur hvarje klass.
2:o I andra och tredje klassens släder skall taxeringskommitté bestå af
tre ledamöter af Ridderskap och Adel, tre af Preste-ståndet, tre ståndspersoner
samt nio borgare af de serskilda inom städerne varande klasser; men i
Upsala och Lund, der akademier äro, af två ledamöter bland Ridderskap och
Adel, två af Preste-ståndet, två af akademie-staten, två ståndspersoner och åtta
borgare.
3:o I alla öfriga städer skall antalet af taxeringsman vara två af Ridderskap
och Adel, två af Preste-ståndet, två ståndspersoner och sex borgare,
med iakttagande, i anseende till dessa sistnämnde, att, så vida klasser inom
staden finnas, ett efter styrkan af hvarje klass afpassadt antal utur en hvar
yäljes.
4:o I Fahlun och Sala skola taxeringsmännen utgöra lika antal, som för
andra och tredje klassens städer stadgadt är, hvarvid Borgare-ståndets ledamöter
utgöras till hälften af borgare och bergsmän; dock så, alt i Fahlun
det ena året fem borgare och fyra bergsmän och det andra fem bergsmän
och fyra borgare blifva stadens taxeringsman.
§ 90.
Ej må till taxeringsman af Borgareståndet väljas annan person, än den,
som idkar verklig borgerlig rörelse.
§ 91.
I de städer, der gymnasium finnes, skall ibland Preste-ståndet en Lektor
Väljas till taxeringsman.
§ 92.
Akademiska taxeringar förrättas under rektors ordförande af två ledamöter
af Ridderskap och Adel, två af Preste-ståndet, två borgare och två ståndspersoner,
samt åtta af akademie-staten, helst sådane som ega fastighet i staden;
och skola taxeringslängderne för akademien allemnas till rektor, för alt
pröfningskommitléen vidare tillställas.
Bevillnings-Utskotteti Betänkande, IV.o 9. $$ 9^—®7-
121
§ 93.
De tvänne ledamöter af akademie-staterne i Upsala och Lund,som väljas
att deltaga i dessa städers taxerings-kommitteer, och de tvänne borgare, hvilka
i samma städer utses att deltaga i akademiska taxeringarne, böra såsom
ledamöter öfvervara båda dessa taxeringar, för att på båda dessa ställen kunna
meddela nödiga upplysningar.
§ 94.
För städerne gäller, att, då fullt antal taxeringsman af någon klass saknas,
bristen må ifrån annan ersättas, hvarvid iakttages, att, om bristen uppkommerinom
Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet, den ersättes genom
ståndspersoners inväljande^
§ 95.
Vid samma tillfälle, som ledamöter utses till städernes taxerings-kommitteer,
skola suppleanter utväljas till minst en tredjedel af hvarje taxeringsmannaklass.
§ 96.
I städerne ombytas årligen taxeringsmännen, på det sätt, att en tredjedel
hvarje år utgår, der sådant med antalet öfverensstämmer, men eljest hälften,
under iakttagande deraf, att i Fahlun och Sala, borgare och bergsmän
med hvarannan alternera; de väljande likväl obetaget, att åter inkalla de afgående;
hvarvid dock det afgående antalet skall vara i förhållande till personalen
inom hvarje klass, samt de taxeringsman skola afgå, åt hvilka en sådan
befattning längsta tiden varit uppdragen. De, hvilka erhållit flesta rösterne,
skola, genom magistratens försorg, så tidigt derom underrättas, att, i
händelse några afsägelser inträffa, suppleanterne må kunna tillkallas.
§ 97.
Öfverståthållaren och Konungens befallningshafvande skola, på anmälan
af handelskollegium i Stockholm samt magistraterna i de öfrige städerne, att
skattskrifningarne jemte allt öfrigt, som bör tjena till grund för taxeringskommitteernes
åtgärd äro verkställde, i vederbörlig ordning bestämma tiden
för deras sammanträden.
Bih. till Ä. St. Prot. 1847 och 1848S Sand. t Afd. 4 Haft.
16
122
Bevillnings-Utskolte's Betänkande, N:o g, §S g8—102.
§ 98.
Ledamöter dertill väljas på allmän rådstuga, så väl af Borgerskapet,
som öfrige inom staden skattskrifne invånare af de stånd och klasser, som,
enligt hvad förut stadgadt är, ega i taxeringen deltaga och hvilka, der så
tillgång är, höra i staden ega hus och tomt.
§ 99.
Detta val förrättas antingen på det sätt, att de väljande, genom allmän
omröstning utse, samtlige taxeringsmännen, eller att de valberättigade inom
hvarje klass utse det antal af ledamöter, som af densamma bör utgöras; kunnande
äfven denna rättighet uppdragas åt elektorer, som antingen af de väljande
gemensamt eller af hvarje klass serskildt utses; dock skall, i detta sistnämnda
fall, elektorernes antal inom hvarje klass utgöras i förhållande tili
antalet af dess taxeringsman.
§ 100.
Kunna ej de väljande sig om valsättet förena, varde denna fråga genom
allmän omröstning afgjord, hvarvid, likasom vid val af elektorer, rösterne
efter antalet af de närvarande beräknas; hvilket röstningssätt äfven vid alla
tillfällen inom taxerings-kommittéen skall ega rum. Då personer skola
utnämnas, varde, då rösterne för flera lika utfalla, en utlottad; och böra
dessa omröstningar alltid verkställas med slutna sedlar.
§ 101.
I Stockholm väljer Borgerskapet taxeringsman efter vanlighrten. ÖJverståthdllaren
anmodar riddarhusdirektionen och Stockholms stads konsistorium
att, hvar på sitt ställe, kalla de inom staden boende ledamöter af dessa stånd
att å viss dag sammanträda och taxeringsmannaval förrätta; skolande af dessa
valförrättningar tidig del lemnäs Öfverståthållaren, för att vid taxeringskommittéens
första sammanträde, då de utsedde ledamöterne böra ovillkorligen
tillstädeskomma, kunna kommittéen meddelas.
§ 102.
Den, som blifvit till ledamot i taxerings-kommittc vald, må icke, utan
laga förfall, detta uppdrag sig afsäga. Taxeringsman, som, på grund
Bcvillnings-Utskoltets Betänkande, N.o Q. $§ 107—loff.
123
af sådant förfall, från taxerings förrättning uteblif ver , vare pligtig att
derom i så god tid hos kommittéen göra anmälan, att suppleant må
kunna i stället tillkallas. Uteblir taxeringsman utan att laga förfall anmäla,
bote för hvarje gång Tre r:dr 16 sk. banko till stadens fattiga;
och vare taxeringskommittéen likväl oförhindrad att påbörja och fortsätta
sina göromål, så vida, oberäkiiadt ordföranden, minst hälften af ledamöterne
äro tillstädes.
§ 103.
Af Öfverståthållaren och Landshöfdingarne beror, att till protokollsförande
antaga den, de dertill anse skicklig; kommande arfvodet för honom att
af allmänna medel utgå, efter hvad i i21 § stadgas. Taxeringslängden inom
hvarje stad föres af den person, som det antingen tillhörer, eller magistraten
dertill utser.
§ 104.
De för städernes taxering nödige upplysningar böra i synnerhet hemtas
af föregångne skattskrifningar samt de uppgifter, som hvarje skattskyldig åligga.
Blifvande i detta afseende, och så vidt det kan tillämpas, hvad för landet
är stadgadt äfven för städerne gällande, till följd hvaraf Konungens befallningshafvande
böra på enahanda sätt, som angående taxering på landet är
föreskrifvet, genom allmänna kungörelser underrätta de skattskyldige hvad.
dem i afseende på uppgifter, så vid skattskrifning som vid taxering, åligger
iakttaga; kommande på enahanda grund den, för underlåten eller oriktig uppgift
å landet stadgade bot och påföljd, äfven för städerna att gälla; och skola
böterne på lika sätt fastställas, uttagas och användas.
§ 105.
På taxeringsmännen allena beror pröfningen af de skattskyldiges uppgifgifter,
hvilka skola med strängaste rättvisa granskas. Alla nödiga upplysningar
skola för detta ändamål noggranut sökas, utskeppningen, importen, skeppsfarten,
afstämplingen, handelsrörelsen m. m. tagas i betraktande, äfvensom,
jemte allt detta, en synbart yppigare lefnadskostnad, vid bedömandet af inkomsternes
belopp, skall tjena taxeringsmännen till vägledning.
§ 106.
I de städer, der hofrätter, kollegier, publike verk, akademier och gymnasier
finnas, skola, till upplysning för taxerings-kommittéerne, från sådane
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 9. $$ 107—108.
publike verk, förteckningar öfver embets- och tjenstemäns lönevilkor till Öfverståthållaren
och Konungens befallningshafvande tidigt insändas; kommande
desse verk att för förteckningarnes både riktighet och tidiga meddelande
ansvara.
§ 107.
Taxerings-kommitte bör vid bestämmandet af den synbara förmögenhet,
som uppkommer af handel, rörelse, näring och handtering, söka all möjlig
upplysning om hvarje skattskyldigs belägenhet och inkomst, för att, jemlikt
aflagd ed, på sätt i 122 § föreskrifves, utan väld, mannamon eller ensidig
afgift, samvetsgrannt påföra hvarje skattskyldig hvad, efter de i denna stadga
antagne grunder, af honom bör erläggas; hvarvid den allmänna föreskrift
gäller, att afdrag för skuld eller ränta derå icke må ega rum.
§ 108.
l:o Hus, åbyggnader och tomter i städerne samt hus å lägenheter och
lustslällen på städernas grund skola uppskattas i förhållande till deras beskaffenhet,
läge, förmåner och onera, hvarvid de hyresbelopp, som egendomar
möjligtvis lemna i afkastning, må tjena taxeringsmännen till ledning och jemförelse;
skolande, i afseende på brandförsäkrade byggnader, minimum af värdet
blifva det, hvartill hus eller byggnad blifvit uti allmänna inhemska
brandstodsbolag till försäkring antagne, utan att likväl kommitteen deraf hindras,
att, med anledning af verkliga skäl och tillkomna förbättringar, höja
egendomens eller husets värde öfver försäkringssumman.
2:o Enär, vid stadgande af husets värde i allmänna brandstodsbolag,
tomten ej blifvit beräknad, bör, vid bevillningstaxering, värdet deraf serskildt
tilläggas det brandförsäkrade husets; hvilket förhållande äfven iakttages i afseende
på den jord, som i vissa städer är med tomterne förenad; hvaremot,
då i Stockholms stads brandförsäkringsinrättning tomt och åbyggnad fått ett
sammanlagdt värde, någon serskild uppskattning af den förra för bevillningen
ej erfordras. Om eldsvåda inträffar, afräknas vid taxeringen den del af
huset, som är uppbränd, och, i fall hela huset brunnit, uppskattas endast
tomtens värde, ända till dess huset åter blifvit uppbygdt. För verkställigheten
häraf åligger det ej mindre allmänna brandstods- och brandförsäkringsinrättningars
direktioner än, i afseende å Stockholms stads brandförsäkring,
Öfverståthållaren, att låta upprätta och infordra förteckningar, så vidt förstnämnde
verk angår, länsvis författade öfver de, under beloppet af hvarje år,
antingen beviljade nya brandförsäkringar, eller, i de förut varande, gjorde
BeviZlnings*Utskottets Betänkande , N:o g. JS 109—?*2'
125
förändringar, jemte de å husen antagne värden; skolande dessa förteckningar,
inom Januari månads utgång hvarje år, af vederbörande direktioner öfversändas
till Öfverståthållaren och Konungens befallningshafvande i länen, för att
i rätter tid kunna taxerings-kommitteerne tillställas.
§ 109.
Vid uppskattning af de hemman och bebyggda eller obebyggda lägenheter,
som ligga inom städernas områden, äfvensom den till städerne hörande
jord, med derå varande byggnader, värderas serskildt åbyggnaderne och serskildt
jorden efter enahanda grund för öfrigt, sorn för landtegendomar är
stadgad, med afseende likväl å den större afkastning, som stadsjord vanligen
gifver.
§ no.
Efter slutad taxering, åligge taxerings-kommitteen att, jemte en ur hvardera
af de tre öfriga klasserna, föreslå tre borgare till ledamöter i pröfningskonomittéen,
hvilket i protokollet antecknas.
§ lil.
Sednast inom tre veckor efter det taxerings-kommitteerne i städerne slutat
sina förrättningar, skola protokoll, handlingar och längder af de personer,
som, enligt 103 §, blifvit förordnade att deni föra, vid bot af En r:dr banko
till stadens fattigförsörjning, för hvarje dag dermed längre dröjes, ingifvas
till magistraten, hvilken vid enahanda bot åligger, att samma handlingar till
Konungens befallningshafvande inom åtta dagar derefter insända.
Om en allmän Pröfnings-kommitte' i hvarje Län.
§ 112-
För att granska taxerings-kommitléens åtgärder vid tillämpning af denna
stadga, skall i hvarje län en pröfnings-kommitte hållas, som åligger vidtaga
alla nödiga rättelser, och, efter inhemtad noga kännedom, tillse, att fastigheterna
å landet, äfven med afseende på de skiljaktigheter, som emellan
laxeringsdistrikten sig förete, alltid sättas till deras med hvarandra jemförliga
värden, men aldrig under den summa, som för hela länet blifvit påräknad,
och i bifogade minimi-tariff är upptagen.
126
Dnvillnings-Utskollets Betänkande, N.-o 9. $$ 113—116.
§ 113.
Denria kommitté skall bestå af Landshöfdingen, som med rösträttighet
förer ordet, samt tjugu ledamöter, hvilka Landshöfdingen utser bland de af
taxerings-kommittéerne föreslagna medlemmar, med fyra af hvarje stånd och
klass; hvarvid iakttages, att icke flere från en kommitté kallas, än kommittéernes
antal det medgifver, så att en cirkulerande ordning kommittéerne emellan,
så vidt sig göra låter, följes.
§ 114.
Lands-kammereraren skall, såsom allmänt ombud , och för att meddela upplysningar,
vara tillstädes, utan rösträttighet, men med skyldighet att aiimärka,
huruvida kronans rätt vid taxeringarne blifvit iakttagen.
5 115.
Pröfnings-kommittéen, som eger att hålla sina öfverläggningar inom slutna
dörrar, sammanträde å tid och ort, som af Konungens befallningshafvande
utsattes, med iakttagande af två månaders rådrum, ifrån det taxeringarne
blifvit fulländade, på det besvär öfver taxerings-kommittéernes åtgärder
må kunna hos pröfnings-kommittéen anföras inom den tid, som här
framdeles föreskrifves. Är Landshöfdingen af förfall hindrad att i kommittéens
göromål deltaga, anmäle det i underdånighet hos Konungen, som, så
vida det anmäldta förfallet godkännes, lärer täckas en annan ordförande i
nåder förordna; men skulle förfallet inträffa så nära den tiden för pröfningskommittéens
sammanträde, att ett slikt serskildt förordnande icke hinner att
ankomma, sammanträde kommittéen och välje inom sig ordförande.
§ 116.
Sedan taxeringsprotokoll, handlingar och längder inkommit, utfärde Konungens
befallningshafvande allmän kungörelse, som innehåller dagen för
pröfnings-kommittéms sammanträde, namnen å de utsedde ledamöterne, samt
föreskrift för den, som af pröfnings-kommittéen äskar någon rättelse, att antingen
förut hos Konungens befallningshafvande, eller sednast klockan tolf å
den dag kommitteen sammanträder, skriftligen ingifva sina anmärkningar vid
den åfverklagade åtgärden, skälen till den rättelse, som sökes, jemte hvad
till upplysning och bestyrkande af förhållandet tjena kan.
Bevillnings-Ut skottets Betänkande, N.o Q. 55 ti7—1tg.
127
§ 117.
l:o Konungens befallningshafvande utnämne att föra protokoll och längder
en person, som icke i annan egenskap vid kommittéen skall vara närvarande,
och som af allmänna medel njuter arfvode, på sätt derom stadgas.
2:o De från serskilda distrikt i länet tillkalla ledamöter njuta från och till
deras hemvist skjutslega för två hästar, samt traktamente En r:dr banko för
hvarje resedag, hvartill de, enligt gällande resereglemente, kunna anses vara
berättigade, äfvensom enahanda traktamente för hvarje förrättningsdag, räknadt
ifrån kommitténs sammanträde, till dess göromålen blifvit fullbordade.
§ US.
De förändringar i taxeringen, som af pröfnings-kommittéen göras och i
protokollet intagas, skola, genom utdrag deraf, meddelas landskammererarea
och af honom utföras i serskild längd, som för hvarje skattskyldig, hvilkens
taxering blifvit förändrad, visar både hvad vid taxeringen blifvit påfördt och
hvad pröfnings-kommittéen stadgat,- kommande dessa längder att, till uppbördsmaunens
efterrättelse, taxeringslängden bifogas.
§ H9.
l:o I Stockholm vare serskild pröfnings-kommitté, hvilken, under ordförande
af öfverståthållaren, i dess frånvaro af underståthållaren, eller den
Konungen i deras ställe i nåder förordnar, med laglig rösträttighet, skall bestå
af tre af ridderskapet och adeln, tre prester, två af Stockholms magistrat,
dem öfverståthållaren utser, tolf rörelseidkande borgare, nemligen tre af grosshandels-,
tre af minuthandels-, två af fabriks- och fyra af handtverksklasserne,
samt fyra ståndspersoner.
2:o Med valet af dessa sednare, så väl som riksståndens ledamöter, förhålles
på det sätt, att taxerings-kommitléen i dess plenum bland sina ledamöter
utser sex personer, nemligen en af ridderskapet och adeln, en prest,
tre borgare och en ståndsperson; hvarvid iakttages, att en af dessa helst utses
ifrån hvarje af taxerings-kommitteens afdelningar, och afgifve taxeringskoinmittean
om detta utnämnande serskilde protokollsutdrag till hvardera af
de väljande stånden, samt till magistraten för slåndspersonerne, hvarefter
med valet af öfrige ledamöter i pröfnings-kommittéen förhålles, på sätt
om val af ledamöter till taxerings-kommillé i Stockholm redan stadgadt är;
128
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o p. SS 170—171 •
dock må till ledamöter i pröfnings-kommilteen icke flere, än här ofvan nämndt
är inväljas af dem, som i årets taxeringsfönättning deltagit.
§ 120.
Till protokollsförande namne öfverståthållaren den, han tjenlig finner,
dock ingen, som i någon annan egenskap skall vid pröfnings-kommitteen vara
närvarande. Kamereraren vid Öfverståthållare-embetet i kronouppbördsärenden
skall, utan rösträttighet, på sätt och i ändamål 114 § angående landskamereraren
stadgar, vid pröfnings-kommitteen vara tillstädes; äfvensom kronouppbörds-kommissarierne,
till nödiga upplysningars meddelande och längdernas
förande, böra tillstädeskomma. Öfverståthållaren utsätter tiden till
pröfnings-koromitteens sammanträde, och galle allt, som tillämpa kan, hvad
om pröfnings-kommitté i landsorterne blifvit förordnadt.
§ 121.
1:0 Till kostnaders bestridande vid de hållne taxeringarne, såsom förtryckte
formulärer, härads- och läns-sammandrag öfver bevillningen, skjutsoch
traktaments-penningar för ledamöter i pröfnings-kommiteen, arfvode för
protokollsföranden derstädes, äfvensom till uppmuntran för städernes uppbördsman
och protokollsförande vid taxerings-kommitte'erne derstädes, häradsskrifvare
och öfrige tjenstemän, hvilka vid mantalsskrifning och taxering genom
flit och noggranhet gjort sig deraf förtjente, anslås en och en tredjedels
procent af hela länets bevillningssumma, hvilken af pröfnings-kommilteen,
innan den åtskiljes, fördelas. Jemte denna procent får, till dessa kostnaders
bestridande, af inflytande bevillningsmedel serskild användas femhundrafyratio
riksdaler banko inom Norrbottens län och tvåhundrade riksdaler banko
inom "Westerbottens samt Jemtlands län; skolande protokolls-utdrag, som innefattar
fördelningen, af Konungens befallningshafvande emottagas, hvarefter
summan af Riksgälds-kontorets i ränteriet först inflytande medel ulbetales
på en gång, i ränteriförslaget afFöres, samt i landsboken, med biläggande af
berörde protokollsutdrag, redovisas; ingen efterräkning af bevillningsprocenten
för föregående år eger vid beräkning eller utbetalning rum, utan skall pröfnings-kommittéen
blott fördela den procent, sorn å taxeringsårets bevillning
sig belöper.
2:o Såväl för mantals-kommissariernes och de, vid taxerings- och pröfning*-
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N;o g. 5§ 121—)24-
129
ttings-kommittéerne i Stockholms stad biträdande, personers tjenstgöring, som
ock till kostnaders bestridande vid taxeringar, bestås en procent af hufvudstadens
hela taxerade bevillningssumma, hvilken procent af pröfnings-kooimittéen
fördelas; derom protokolls-utdrag, som innefattar fördelningen, afiemnas
till Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, hvilka genast låta utbetala summan,
som i kontorets hufvudbok redovisas, hvaremot ali den bevillning, som till
uppbördsverket i Stockholms stad inflyter, skall, utan afdrag till Riksgäldskontoret
lefvereras.
Om edgång vid taxeringar.
§ 122.
Ordförande med rösträttighet och ledamöter, så i taxerings-som pröfningskommitté,
skola, då de första gången träda i utöfning af de i denna stadga
dem ålagda göromål, aflägga följande ed:
”Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att
jag, som ordförande (ledamot) i (taxerings-) (profuings-) kommitté, skall påföra
hvarje förekommande skattskyldig person den beskattning, som flan bör
vidkännas, så att, under ett noga iakttagande af föreskrifterne i nu gällande
bevillningsstadga, hvarken kronan eller de skattskyldige förnärmas i deras
tillständiga rätt. Denna förbindelse skall jag på heder och samvete, utan ensidig
afsigt och mannamon, redligen uppfylla; så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själ.”
Om skydd Jör taxeringsman.
§ 123.
Ledamöter af taxerings- samt pröfnings-kommilté njuta, i och för utöfningen
af deras kall, enahanda skydd och säkerhet, som uti lil § Regerings-formen
och 77 §. Riksdagsordningen är åt riksdagsmän försäkrad.
Om ändrings sökande i debiterings- och taxeringsmål,
samt om besvär öfver ådömde böter.
§ 124.
l:o Vill skattskyldig söka ändring i den bevillning, som af debitering
beror, och, i den ordning, 80 § föreskrifver, blifvit påförd, anmäle och fullfölje
sin talan hos Konungens befallningshafvande inom två månader från
den dag, debetsedeln fått afhemtas, och vidfoge besvärsskriften vederbörligt
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848 j 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 17
130
Bevillnings-Utskottets Betänkande> N.o g. J5 l24—,3^-
betyg derå. Är den klagande missnöjd med Konungens befallningshafvande*
utslag, ege hau deröfver anföra besvär hos Kongl. Kammar-rätten inom trettio
dagar från deraf erhållen del.
2:o Besvär öfver Konungens befallningshafvandes och Kongl. Kammarrättens
beslut, i frågor rörande debitering, uppehälle ej uppbörden af hvad
påfördt blifvit, hvilket ovägerligen bör gäldas, med rättighet likväl för den
skattskyldige att, efter vunnen lindring, kostnadsfritt bos vederbörande, mot
qvittens, återfå hvad för mycket blifvit erlagdt.
3:o Med debitering förstås påföring af så väl personliga skyddsafgiften,
som allt hvad i öfrigt, enligt denna stadga, är bestämdt utsatt för person eller
egendom, och således ej på taxeringsmännens pröfning beror.
§ 125,
l:o Nöjes den skattskyldige ej åt taxerings-kommittes beslut rörande egendoms
och lägenhets, verks och inrättningars värden, den inkomst kommitléen
ansett honom ega, eller den klass, uti hvilken han till bevillning efter
2:Jra art. i denna stadga blifvit taxerad, vare han då berättigad att hos
pröfnings-kommittéen i länet söka ändring och rättelse, på sätt 116 § här
ofvan föreskrifver. Öfver pröfnings-kommittéens beslut må så väl af kronans
ombud, som den skattskyldige anföras besvär, hvilka, ställde till Kongl.
Kammar-rätten, skola, inom tre månader från at beslutet erhållen del, ingifva®,
i Stockholm till Öfver-ståthållaren och i orterne till Konungens befallningshafvande,
som dem, med hvad de dervid hafva att erinra, ofördröjligen
till Kammar-rätten insända, att i laga ordning behandlas. Dock må besvären
icke uppehålla uppbörden af hvad påfördt blifvit, utan gånge dermed,
som uti 124 § stadgas.
2:o Har skattskyldig icke klagat öfver taxerings-kommittes åtgärd, men
lands-kamererare, kronofogde eller häradsskrifvare dervid anmärkning gjort,
och finner pröfnings-kommittéen skäligt att, antingen med anledning deraf
eller i öfrigt, utan föranledande af några anmärkningar, taxeringsmäos åtgärder
rätta, skall protokolls-utdrag, som upptager allt hvad för besvärens anförande
bör iakttagas, utfärdas och de skattskyldige behörigen delgifvas.
3:o Alla expeditioner, i följd af pröfuings-kommitléens beslut, utgifva*
kostnadsfritt.
§ 126.
l:o Kongl. Kammar-rätten, som är Öfverdomstol i frågor, hvilka angå
tillämpning af denna författning, då någon vill öfverklaga Konungens befalluingshafvandes
beslut, skall dessutom tillkomma alt endast upptaga och af
-
Revillnings-Utskottets Betänkande , IV;o g. $S 126—128.
131
göra anmärkningar, som, vid revision af räkenskaperne, kunna förekomma mot
debitering, uppbörd och redovisning af bevillningsmedlen. Besvär öfver
Kammar-rättens beslut må hos Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, enligt
den hänvisning, som utslaget eller resolutionen bör innehålla.
2:o När, genom pröfnings-kommittées beslut, någon blifvit från bevillning
alldeles befriad, må anmärkning dervid icke kunna hos Kammar-rätten
göras eller till pröfning upptagas.
å.o Konungens befallningshafvandes och Kongl. Kammar-rättens utslag
eller resolutioner, rörande debitering, skola kostnadsfritt meddelas den klagande.
4:o Ej må, af hvad anledning sorn helst, till taxerings- eller pröfningskommittes
handläggning, återförvisas mål, som af dessa kommittéer redan
blifvit pröfvade; eller profnings-kommitté besväras med förklarings afgifvande,
utan kunna, öfver besvär och anmärkningar i taxeringsfrågor, yttranden
och förklaringar, efter omständigheterne, infordras af kronans ombud vid
pröfnings-kmnmittéen, och af den enskilde, hvars rätt är i fråga.
§ 127.
Den, som ej nöjes åt Konungens befallningshafvandes utslag, hvarigenom
han till böter blifvit fälld i något af de fall, som finnas uppräknade ej mindre
i denna bevillnings-stadga, än uti de om mantals- och skattskrifning
gällande serskilda nådiga författningar, må ega att besvära sig i Kongl. Kammarrätten,
inom eller sist å fyrationdefemte dagen efter af Konungens befallningshafvandes
utslag erhållen del, kommunikationsdagen oräknad, med
iaktagande i öfrigt af hvad, angående böters nedsättning vid ändrings sökande,
i allmänhet är föreskrifvet.
Art. V.
\
Om Uppbörd, Afkortning, Undantag och Lindring
samt Redogörelse.
Om Uppbörd.
§ 128.
Sedan taxerings- samt pröfnings-kommitteerne Fulländat sina förrättningar,
skola ordentliga uppbördsböcker, med deröfver författade sammandrag, af
132
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o p. $S 12g—l3t.
häradsskrifvaren på landet samt uppbördsman i städerne och vid regementerne,
genast upprättas, och i Stockholm till uppbördskontoret, i orterne till
landskontoren inlemnas, inom den i November hvarje år, för att, efter undergången
granskning, påtecknas ordres till uppbörden, kontrasignerade, i Stockholm
af kamereraren vid Öfverståthållare-embetet för krono-uppbördsverket,
samt i orterna af landskamererare!).
§ 129.
Häradsskrifvaren åligger vid ansvar, såsom för tjenstefel, att, enligt upp»
bördsboken, öfver all den bevillning, som blifvit påförd, författa debetsedlar,
så skyndsamt, att de, fyra veckor förr än uppbördstiden infaller, kunna af»
iiemtas hos någon inom socknen boende, hvilken om utdelning besörjer, och
hvarom kungörelse skall till vederbörandes underrättelse utfärdas. Länsmän,
fjerdings- och sexman, som inom socknen bo, vare ovilkorligen pligtige att,
på häradsskidfvarens begäran, dessa sedlar emottaga och till en hvar, som sig
anmäler, utdela. Regementsskrifvare eller uppbördsman vid regementet bör
äfven, inom närande tid, till chefsembetet, i och för behörigt delgifvande,
aflemna debetsedlar öfver bevillningen af embets- och tjensiemännens löner,
och i krigstid skola de tillställas den hemmavarande chefsexpeditionen så tidigt,
att vederbörandes ombud må, efter deras erhållande, få tillgodonjuta
laga besvärstid.
§ 130.
Debetsedlarne skola specifikt, enligt hvarje artikel, upptaga, hvad den skattskyldige
för sig, liustu, barn och öfrige skattskrifne personer samt tjenstehjon,
hör erlägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering, rörelse och
tjenst blifvit påfördt, i likhet med härvid bifogadt formulär.
§ 131.
Skattskrifvaren må, till ersättning för debetsedlarne, njuta för hvar och
en, som ej öfverstiger Fem r:dr banko, en skilling; deröfver lill och med
Femtio r:dr banko, två skillingar, samt för debetsedel af ännu högre summa,
åtta skillingar banko; hvilken lösen i debetsedeln intages. Likväl må, vid
ansvar såsom för tjenstefel, icke mera än en debetsedel utfärdas för de utskylder,
som inom samma taxeringsdistrikt den skattskyldige påföras; äfvensom serskilda
debetsedlar'icke få utfärdas för sådane tjenstehjon, som å husbondens
förteckning blifvit upptagne.
Bevillnings-Vtskottels Betänkande, IV:o g. §§ 182—136
133.
§ 132.
Hvad i anseende till debetsedlars författande för landet stadgadt är, kommer
äfven för städernes uppbördsman att gälla ; skolande magistraterne på eget
ansvar tillse, att debetsedlarne af de skattskyldige i rätter tid kunna uttagas.
I Stockholm och Götheborg kommer att härmed så förhållas, som serskildt
förordnad t är, eller framdeles kan varda stadgadt.
§ 133.
Efter erhållne uppbördsordres, och minst fjorton dagar före den till kronouppbördsslämmans
företagande inom hvarje län, bestämda tid, skola Kronofogdarne
till Konungens befallningshafvande insända uppgift å dagarne till
uppbördens förrättande; börande häradsskrifvaren vid uppbördsstämman vara
närvarande, för att meddela behörig annotation å de skattskyldiges debetsedlar,
enär dei förutan uppbördsmanneus qvittens, enligt uppbördsförfattningarne,
icke är gällande
I städerne skola uppbördsterminerne, efter förutgången anmälan bos Öfverståthållaren
eller Konungens befallningshafvande, vederbörligen kungöras
och uppbörden på vissa dagar, efter qvarter och nummer eller hvad annan
ordning inom hvarje stad kan vara vidtagen, af uppbördsmannen, i närvaro
af en magistratsperson, förrättas; kommande i Stockholm att dermed förfaras,
som vanligt och redan faststäldt är.
§ 135.
Sedan uppbördsstämman är hållen, kommer med restantiers indrifvande,
och hvad dertill hörer, att förfaras, såsom författningarne bjuda, eller vidare
kan vara stadgadt, så att alla utskylderne inom slutet af uppbördsåret, eller
den 1 Maj, må vara å vederbörlig ort redoviste och i räuteriet nedsatte.
§ 136.
1:0 Skeppsombudsmannen i Stockholm samt sjömanshusens föreståndare
i de öfrige städerne åligger, att, för det vid sjömanshuset skattskrifne eller
i deras rullor intagne sjöfolk, debitera och uppbära hela bevillningen efter
denna stadga, äfvensom öfriga personella kronoutskylder, till följd hvaraf de,
både vid sjömäns utmönstring skola sådane afgifter dem för löpande året på
-
§ 134.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o g. §§ t36~~i3j.
föra och affordra, samt, vid afmönstringen, för de förflutna åren af förtjent
' hyror innehålla den så beskaffade bevillning, jemte öfrige personella utskylder,
dessa personer under deras frånvaro erlägga bordt, så vida ej genom vederbörlige
qvittenser styrkes, att utskylderne å annor ort inom riket guldne blifvit,
antingen af sjötolket sjelfve eller deras redare; och skola sjömanshusens
föreståndare, i likhet med andre uppbördsman, inom den 1 Maj och 31 Augusti
hvarje år, genom stadens magistra', de uppburne medlen hos Konungens
befaliningshatvande i länet redovisa och lefverera samt debiteringen verificera
med bifogade specifike sjömansrullor, som upptaga, jemte sjömännens
namn, deras hemvist och redare, och till sjömännens in- och utmönstring besiyrkas,
af hvilka rullor bestyrkte utdrag för hvarje län, hvartill sjömännen
böra, redogörelsen jemväl åtfölja, att ingå till Konungens befallningshafvande,
som samma utdrag, jemte underrättelse derom, att medlen blifvit behörigen
redoviste, derefter med första tillsänder vederbörande öfrige Konungens
befallningshafvande; kommande sjömanshusens skeppsombudsman i Stockholm
och sjömanshusens Jöreståndare i de öjrige städerne att för deras sålunda
fullgjorda redovisning, erhålla samma formoner, som blifvit andre debiteringsuiän
förunnade och af dem åtnjutas.
2:o Sjömän hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne på landet för
det år, under hvilket de sedermera anmäla sig hos sjömanshusen till sjöfart,
skola påföras personella afgifterne, der de äro mantals- och skattskrifne, samt
sjömanshusen af dem för samma år ega att uppbära bevillning endast efter
2:dra art., med skyldighet likväl att, vid redogörelsen för sistnämnde bevillning,
bifoga bevisen, att de personella afgifterne blifvit annorstädes påförde;
kommande de, hvilka låLit hos sig skattskrifva sådane sjömän, att ansvara
för personella utskyldernes erläggande till vederbörande uppbördsman.
3:o Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att låta in- och utmönstra
sig å sjömanshus, förbjudas vid enahanda ansvar, som för underlåten
uppgift till taxerings-kommitlé är stadgadt, att begifva sig från orten på sjöresa,
förr än de derom anmält sig till anteckning hos församlingens pastor,
som meddelar denna uppgift till vederbörande häradsskrifvare, hvilken det
åligger vaka deröfver, att sjömansbevillningen varder sådane personer for de
år, sjöfart af dem idkas, behörigen påförd, för att uttagas vid deras återkomst
till orten.
§ 137.
Husbonde häfte för tjenstehjons, och mästare ansvare för hos honom mantalsskrifven
gesälls eller arbetares, jemte deras hustrurs och barns utskyldar,
Fevälnings-Utskottels Betänkande, N;o g. JJ i3j—1/f.t.
135
med rättighet att, genom afdrag å gesällens eller arbetarens arbetsförtjenst,
derföre göra sig betald. Enahanda förhållande ege rum, i afseende å gesäll
eller arbetare, som 3:ne veckor före mantalsskrifning från mästare afflyttat,
utan alt sedermera låta sig skattskrifvas, då i slikt fall betalningsskyldigheten
drabbar den mästare, hos hvilken han sednast under skatteåret arbetat. Till
gesäll eller arbetare, som efter mantalsskrifning afflyttat, lemne mästare bevis,
att utskyiderne blifvit innehållne; och bör detta bevis, af gesäll eller
arbetare företes, då han hos vederbörande auktoritet om pass anhåller, för att
sig till annor ort begifva. Åliggande det den mästare, hos hvilken han derefter
först arbete erhåller, att honom beviset affordra, eller ock, i saknad deraf,
för utskyiderne ansvara, med samma vilkor, som redan nämnde äro;
men innehar tjenstehjon, gesäll eller arbetare egendom, handtering eller rörelse,
som är beskattning underkastad, ansvare sjelf för den deraf utgående
bevillning.
§ 138.
Husbonde häfte jemväl för dess landtbönders, torpares och å egorne bosatte
arbetares kronoutskylder, vid bristande tillgång; dock att för de sistnämnde
denna ansvarighet icke eger rum, så framt, med intyg genom sockeustämmo-protokoll,
kan styrkas, att de äro fattige samt ega så ringa arbetsförmåga,
alt de icke kunna förvärfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina,
§ 139.
Flytta tjenstehjon, landtbönder, torpare och arbetsfolk, eller byta de bostad,
sedan skattskrifningen verkställd är, vidkännes likväl förre husbonden
det förut stadgade ansvar för deras kronoutskylder, med rättighet att för desamma
njuta ersättning af den, som dera sedermera under året antagit.
§ 140.
Har skattskyldig efter mantalsskrifningen uppgifvit sin egendom till borgenärer,
eller dör han efter uppbördsårets början, skall, efter skedd bevakning,
bevillning gäldas af konkursmassan eller sterbhuset, utan att utredning
eller slut behöfver afvaktas.
Om ajkortnirtgar.
§ 141.
Afkortning å bevillning må ega rum endast: l:o för dera, som aflidit före
dea 1 Maj, då uppbördsåret börjas, i hvilket fall den aflidne* bevillning,
136
Bevillnings-Utskottets Betänkandej N;o g. §§ 141—*44-
efter 1 art. i denna stadga, kommer att försvinna; men dör tjensteman under
årets lopp, eller erhåller han afsked, erlägges bevillning endast till den dag,
då lönen honom eller dess sterbhus frångår; 2:o för gesäller och arbetare, som1
före uppbördsårets början aflidit, då, jemte bevillningen efter lista art., den
bevillning, hvartill den aflidne, enligt 2:dra art., varit taxerad, försvinner;
och 3:o för dem, som icke mäkta påförde utskylder erlägga. Afkortning eger
aldrig rum för den bevillning, som af jord eller egendom utgå bör.
§ 142.
l:o Afkortningslängd underteckne, med ansvar för riktigheten, vid regementen
och korpser chefen, i stad uppbördsman, samt å landet kronofogde
och häradsskrifvare.
2:o I stad skall denna längd dessutom af magistraten och minst tvänne
af taxeringsmännen granskas, verificeras och underskrifvas. A landet skola
längderne å utlyste allmänna sockenstämmor uppläsas, då pastor och 2:ne
socknemän skola intyga, om något vid dem varit att erinra, samt huruvida
sådane förhållanden i afseende på arbetsfolk förekommit, som, enligt 138 §.,
befria jordegare ifrån ansvarighet för utskylderne.
3:o Afkortningslängderna skola derefter i Stockholm till Öfverslåthållaren,
i länen till Konungens befallningshafvande, aflemnas till ytterligare pröfning,
och, om något dervid icke varder påmindt, till afföring i räkenskaperne beordras.
Om undantag och lindring i bevillningen.
§ 143.
Från afgift efter l:sta art. befrias: l:o ynglingar, som vid akademier,
gymnasier, carolinska institutet och allmänna skolor idka studier, samt elever
vid teknologiska undervisningsanstalter; 2:o manufakturister och fabriksidkare
i Eskilstuna fristad, så för egne personer, som för deras hustrur och barn,
samt de i och för deras slöjder begagnade arbetare.
§ 144.
Befrielse från afgift enligt lista och 2:dra art. åtnjuta:
l:o I tjenst varande så väl som med rättighet till pension afskedade gemenskapen
af indelda och värfvade armeen till lands och sjös, jemte båtsmanshållet;
2;o
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o g. §5 '44—14^-
137
2:o Gemenskapen af extra roterade krigsfolket och beväringsmanskapet
för det krigsår, då de gjort någon garuizons- eller fälttjenst; oell skall, till
bestyrkande at verklig tjenstgöring, när afkortning eller restitution sökes, behörigen
upprättad oell underskrifven förteckning å manskapet till Konungens
befallningshafvande i orten af chefen aflemnas.
Dock sträcke sig de, uti dessa tväune punkter stadgade, undantag endast
till krigsfolkets egne personer;
3:o Upptagne fattige barn till den genom Kongl, lego-stadgan af den
23 November 1833 föreskrifne ålder, fattighjon, sådane personer, som njuta
understöd af barmhertighetsverk och allmänna inrättningar, svagsinte, bräcklige
och andre, som äro fattige och ega så ringa arbetsförmåga, att de icke
kunna förvärfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina, äfvensom medellösa
fångar;
4:o Innevånarne i Särna socken af Österdalarne;
5:o Krono-nybyggare i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westerbottens,
Wester-norrlands, Norrbottens och Jemtlands län, under de första femton frihetsåren
för sig sjelfva, hustrur och hemmavarande barn, men icke för tjenstefolk;
torftige krono-nybyggare måga under frihetsår tillgodonjuta denaa
befrielse, äfven sedan de (orsta femton åren ti i lä nd a 1 u pi t, efter den pröfning
af deras belägenhet, som taxerings-kommitteerne skall åligga.
§ 145.
Befrielse efter 2 art. njuta:
l:o Innehafvare af en eller flere tjenster, antingen utan lön eller in
komst,
eller hvars sammanräknade belopp ej öfverstiger tvåhundrade r:dr
banko, med iakttagande af hvad 3:dje §. föreskrifver; auskultanter och extra
ordinarie tjenstemän af alla stater, hvilkas inkomster genom arfvoden eller
sportler icke öfverstiga sistnämnde summa; de personer, hvilka af slaten eller
allmänna verk åtnjuta pensioner, som icke öfverstiga tvåhundrade i:dr banko;
afskedade eller blott karakteriserade personer ulan tjenst och löneinkomst,
jemte studerande, hvilka för enskild undervisning icke hafva mer än tvåhundrade
r:dr banko lon, äfvensom i beräkning af lönebelopp eller extra inkomster
icke upptagas å stat heslådde expenser och skrifvarehjelp; traktamente
under kommenderingar utom station; få 1 ta flön i ng i krig på längre eller kortare
tid; pensioner till delegare af armeens, amiralitets- eller civilstatens
pensionsinrättningar samt alla andra p-msionsinrättningar, till hvilka delegarne
sjelfva bidragit eller hvilka från enskilde donationer härröra; embels- och
Bih. till R. St. Prot. 1847 och •848, 5 Sami. 1 Afd 4 Iläft. 18
138
Bevillnings-Uiskotlcls Betänkande, N.o p. §
tjenstemäns resepenningar och traktamenten i kronans ärenden, äfvensom å
stat uppförd häst- och båtlega samt beklädnads- och beyärings-anslag för tjenstemän
och betjente vid tullverket; beslagare-andelar i såväl varuvärde som
böter för förbrulet dömdt, i riket olofligen infördt, gods; häradsskrifvares debetsedelslösen;
kassörers missräkningspenningar; landl-räntmästares remisslage;
presterskapets så kallade prostetunnor; reseunderhåll och arfvoden i och för riksdagar,
det afdrag, som, då embels- och tjensteman tillträder lön, innehålles
rinder namn af begrafningshjelp, samt de af officerares och landshöfdingars löner
utgående ackords- ränte- och amorterings-afdrag.
2;o Lagstadde drängar på landet och i släderne, torpare, lärlingar i handel,
handtverk, manufakturier och fabriker; allmogens hemmavarande söner
och mågar, såvida de ej drifva sådan handtering, rörelse och näring, för hvilken
bevillning eger rum. Dock njute drängar, äfvensam hemmavarande söner
och mågar, som på landet mantaisskrifvas hos inhyses- eller backstuguhjon,
slat-torpare, förr varande bönder eller så kallade fördelstagare, tjenstgörande
eller afskedade krigsmän, icke denna befrielse till godo, utan taxeras
enligt 27 §., med mindre vid taxerings-kommitteerne utredes och styrkes, att
de af laglige orsaker äro skattfrie, eller att de, för husbönders och anhöriges
oundgängliga biträde, vård och skötsel, äro behöflige; hvilket kommitleerues
intyg bör i protokollet intagas till verifikation för befrielsen.
3:o Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar, för den belöning, sona
i sådant afseende åtnjutes.
4:o Kronans och statens jemte andra lill allmänt behof anslagna byggnader,
verk och inrättningar, hvarunder likväl icke må inbegripas sådane,
hvarigenom hyresmedel eller annan inkomst till enskilde personers elier korporationers
verkliga förmån inflyta; barmhertighetsinrättningars egendom;
den del af städernes jord, som är upplåten eller hvaraf af kastningen användes
till aflöning åt sådane städernes tjenstemän, hvilka till bevillning för
deras löneinkomst sjelfve taxeras; distrikt- och socken-magazin, äfvensom
boställshus, antingen boställs-innehafvaren desamma bebor eller icke;
5:o Skolinrättningar, för den afkomst, som de, i följd af gåfva eller testamente,
åtnjuta från jordegendomar på landet, så länge den för dessa egendomars
fulla värde belöpande bevillning af desammas egare betalas; dock
att de tjenstemän, hvilka af sådan afkomst njuta lön, böra för densamma erlägga
bevillning, då den öfverstiger tvåhundrade r:dr banko, efter stadgad
förvandlingsgrund;
6:o Sparbanker.
Ecvillnings- Ulsholtets Betänkande, 7V:0 g. $$ i/fC—t^S.
139
§ 146.
Sedan i 35 § allmänna bolag blifvit bevillning ålagd genom föreskrif▼eti
afgift å utdelningen, följer deraf, att vidare bevillning ej kan påföra»
de synbara tillhörigheterne under dessa bolag, såsom redan beskattade.
Af sådan anledning skall bevillning jemväl alkortas, när} lill vinnande
af säkerhet och reda för statens inkomster, bevillning måst påföras eller erläggas
af hemman, verk och lägenheter, sorn rikets akademier tillböra, i den
raoii det behörigen styrkes, att inkomsten deraf antingen är anslagen till lön
för vederbörande emhets- och tjenstemän, och således, enligt 2 § af denna stadga
, redan beskattad, eller, till betäckande af andra genom akademiens stat
och vederbörandes förordnanden fastställda behof, blilvit beräknad och använd.
§ 147.
De af allmogen, som ega eller bruka hemman, hvilkas värde icke öfverstiger
ett tusende r:dr banko, torpare, gerningsmän, inhyseshjon, bruks- och
fabriksasbetare å landet, arbetskarlar, så å landet som i städerne, fiskare på
landet, fiskare och sådane torftige personer i städerne, som ej äro borgare,
så väl som förenämnde personers enkor, samt gemenskapens hustrur och enkor
skola, när de hafva fyra barn och derutöfver, af ett eller flere giften, under
femton år, i den ålagde beviiiningen njuta ett afdrag af fyra skillingar b:ko
för hvarje barn, hvarjemte föräldrarne från mantalspenningar äro frikallade,
likmätigt Kongl, förordningen den 8 Mars 1770. Häradsskrifvaren upptage
sådane minderårige barn i mantalslängd Lill namn, födelseår och äfven fÖdel-|
sedag för det äldsta af de minderårige, samt utföre i de tvänne tillökta kolumner
främst deras antal, som få eftergift på nämnda grund frän mantalspenningar,
och dernäst de barns antal, för hvilka bevillningsafdraget åtnjutes,
då mantalslängden kommer att ligga till grund för afkortningen.
§ 148.
Allmogen i Herjeådalen, samt Öster- och Vester-Dalarne, nemligen Ofvan-
och Nedan-Siljaus, samt Westcrdahls fögderi, och Gagnefs socken af
Säthers fögderi uti Stora Kopparbergs län, äfvensom i Elfdahls och Frykdal*
Finnskog uti Carlstads län befrias till hälften ifrån bevillning efter Irsta och
2:dra art.; de åter af allmogen i Kopparbergs län, som afbörda sig mantalspenningarne
med kol till Stora Kopparbergs Bergslag, njuta befrielse till hälften
af beviiiningen endast efter l:sta art.; hvarjemte de, som icke deltagit i
140
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, N:0 p. §§ >49—<5t.
extra grufvehjelpen, men äro ålagde att utgöra den så kallade kungsgårdslijelpen,
förskonas, så länge detta onus fortfart frän en fjerdedel af be vill ningen
efter l:sta oell 2:dra art., med mindre äu att de på ofvananförda grund
njutit lindring till hälften från personella afgiften, då den icke vidare dera
efter l:sta art. kan tillgodokomma. Befrielse till hälften af bevillningen efter
Irsta art. njuta, intill nästa riksdag, fiskare i Bohus län, som icke ega jord,
idka näring eller hafva annat yrke, samt de af allmogen i Westerbottens,
Norrbottens och Jemtlands län, äfvensom fjell trakter ne i Wester-norrlands
län, hvilka, enligt taxeringsmänuens pröfning, anses deraf vara i behof. Dd
i Östersunds stad bosatte borgare, hvilka der idka rörelse och näring, njuta,
likaledes intill nästa riksdag, efter enahanda pröfning af taxeringsmännen,
eftergift till en tredjedel af hvad femte klassens släder, efter 2:dra art. af
denna stadga, utgöra.
§ 149.
Från bevillning,, beräknad efter lästetalet, fritages skeppsredare för det
år, fartyget bevisligen legat i hamn obegagnadt.
Om Redogörelsen.
§ 150.
De instruktioner och förordnanden, rörande räkenskaperne öfver Kongl.
Ma j:is och kronans lill statsverket anslagne räntor, samt uppbörden och redovisningen,
sorn nu äro gällande, eller framdeles kunna utlärdas, skola jemväl
i allt, som angar bevillningen, lända uppbördsmän och de flere vederbörande
till ofelbar efterlefnad. Dock må, i landsböcker och räkningar, bevillningen
och öfrige Riksgäldskontoret tilIslagne fonder icke sammanblandas med
Statskontorets och andra verks medel.
§ 151.
l;u Öfver hela bevillningen efter denna stadga skall för Stockholms stad
af kronouppbörds-kamereraren och för länen af landskontoren, vid ansvar,
upprättas sammandrag, i nogaste öfverensstämmelse med de härvid bilagda
formulärer, hvarvid största uppmärksamhet bör användas, att alla uppgifter
blifva med verkliga förbållandet en lige', hvilka sammandrag af Öfverståthållaren
och Konungens befallningshafvande till Riksgäldskontoret insändas inom
Januari månads slut under uppbördsåret.
2:o
Bevillnings-Utikoftets Betänkande, N.-o 9. §§ 151—/5a.
2:0 Dessa sammandrag skola i Riksgäldskontoret på det nogasle till summorna
granskas, och om, vid jemförelse af föregående årens sammandrag,
olikheter skulle finnas i antal af hemman, lägenheter och räntor eller andra
uppgifter, som till rättelse tjena, skola vederbörandes förklaringar deröfver
infordras, hvilka vid sammandragen hiläggas, samt derefter, jemte sammandragen,
öfverlemnas till kammarkollegium, för att pröfva felens beskaffenhet
och hvad ansvar derå följa bör. Sedan förrberörde handlingar blifvit till Riksgäldskontoret
återställde, upprättas derstädes ett generalsammandrag öfver bevillningen,
hvilket genom trycket utgifves.
§ 152.
På det hvarken uppbördsmännen må ådraga sig balans, eller den skaitskyldige
åsamka sig flere års rester, skall det åligga det embetsverk, hvilket,
jemlikt instruktion och författningar, inseendet öfver uppbördsverket i hela
dess vidd är uppdraget, alt, enär af de årligen inkommande berättelser inhemtas
eller al Fullmäktige i Riksgäldskontoret anmäles, att restantierne på
nigot ställe, utan uppgifven serdeles giltig orsak, stigit till mera, än vanlig
höjd, genast låta genom Konungens befallningshafvande i orten eller annan
vederbörligen förordnad person, behörige restransakningar anställa, samt, derest
vårdslöshet, fel eller försummelse hos någon uppbördsman förmärkes, utan
allt uppehåll låta den felaktige tilltala och till lagligt ansvar befordra; äfvensom
embetsverket åligger vidtaga sådane anstalter, alt de befunne restantierne
med möjligaste skyndsamhet indrifvas.
Bih- Ull R. St. Prot. 1847 och 1848, 5 Sami 1. /l/d. 4 Hujt.
19
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848.
V
Revillnings- Uls kol tets Relänkande, N:o 10.
N:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Mars, kl. 5 e. m.
Betänkande, angående Stämpling af spelkort och af giften derför.
Det åligger Bevillnings-ntskottet, bland annat, att afgifva förslag, angående
den bevillnings-afgift, som bör erläggas för spelkort och de öfver afgiftens
behöriga utgörande erforderliga kontroller; och sorn, enligt hvad
l tskoltet i n hemta t, beloppet af de medel, som för kortstämplingen influtit år
1841, eller året näst före tillämpningen af den förhöjning i stämplingsafgiflen
från 6 lill 8 lk., sorn vid dåvarande riksmöte beslutades, samt af
de förändrade bestämmelser i afseende å stämpiingens verkställande, som då
tillika föreslogos, och genom Kongl. Förordningen den 28 Februari 1842
föreskrefvos, utgjort endast 6,781 r:dr i5 sk, 6 rst, men deremot under
de år, som följt närmast efter utfärdandet af berörde Kongl, förordning,
uppgått år i843 till 21,602 r:dr 42 sk. 4 rst., år 1844 22,870 r:dr
37 sk. 6 rst., år 1845 till 26,068 r:dr 26 sk. 2 rst., år 1846 till 31,887
r:dr 44 s^- 7 rsb, samt år 1847 till 3a,564 r:dr 21 sk. 1 rst. banko; så
och enär utaf den betydliga, oafbrutet stigande inkomst, som sålunda genom
kortstämplingen influtit under dessa sislberörde år, jemförd med den, som
före år 1842 kunde påräknas, ändamålsenligheten af de nu härom gällande
föreskrifter synes vara öfvertygande ådagalagd, samt någon ändring deruti
icke blifvit inom Riksstånden ifrågasatt, anser Utskottet sig böra förnva
dess vid sista Riksdag gjorda, af Rikets Ständer godkända, hemställan,
att bevillningen af spelkort må intill nästa statsreglering utgå
till oförändradt belopp, nemligen Atta skillingar banko för hvarje
kortlek, samt att, med anmälan härom, anhållan bör hos Kongl.
Maj:t i underdånighet göras, att ofvanberörde nådiga förordning
af den 23 Februari 1842 må fortfarande få tjena till efter
rättelse.
Bih. till R. St. Fröt. t8*T och 1848. 5 Samt. i Afd. 5 Haft.
i
2
Devitlnings-Ulshaltets Betänkande, A':o //.
N:o 11.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 10 Mars, kl. 5 e. m.
Betänkande, angående Stämplade p appers- af g iften.
Då det, jemlikt Regeringsformens 70 oell Riksdagsordningens 3i §§„
jemförda med 60 § i förstnämnde grundlag, åligger Bevillhrngs-utskollet
att bland annat äfven afgifva förslag i afseende på grunderna för utgörandet
af stämplade pappers-afgiften, får Utskottet, som för sådant ändamål
granskat nu gällande karla-sigillata-förordning oell dervid jemväl till pröfning
förehaft de i ornförmälde hänseende bos Riksstånden väckte motioner,
hvilka blifvit till Utskottet remitterade, nu, lill fullgörande af ofvanberörde
föreskrift, för Rikets Ständer framlägga de åsigter, som vid Utskottets öfver
läggningar i denna fråga gjort sig gällande.
Härvid anser sig Utskottet först böra till besvarande upptaga två inom ,
vallöf! Borgare-ståndet af herrar S. G. Wetterberg: och J. B. Fagerberg,
hvar för sig, väckta motioner, som med ifrågavarande ämne stå uti oskrljaktligt
sammanhang, i det de nemligen åsyfta uppbäfvande eller förändring
af de genom Kongl, kungörelsen den i5 Maj 184och Kongl, cirkulärbrefvet
till Hofrätterne af den 11 Februari nasti, år stadgade serskilda
kontrollbeslämmelser i afseende å karteringen af köpe-, bytes- och gåfvobref
m. fl. handlingar, hvilka i förhållande till värdet böra med slämpladt
papper förses.
De skäl, motionärerne såsom stöd för deras i detta afseende framställde
yrkanden andragit, sammanstämma hufvudsakligen deruti, att de genom
ofvannämnda Kongl, författningar stadgade kontrollbestämmelser skulle innefatta
en för landets underdomare i allmänhet förnärmande förutsättning
om oredlighet eller vårdslöshet, samt medföra en olämplig tillökning i domarens
redan förut nog mångå och ruag t på liggande göromål, hvilka icke
borde utsträckas till uppbörden och redovisningen af statens medel; hvarförutan
berörde kontrollföreskrifter förmenats icke fullkomligt uppfylla det
dermed åsyftade ändamål att förekomma försnillning 111. 111.; och hafva motionärerne
på dessa grunder ansett underdomstolarne böra beli ias från uppbörd
af och nu stadgad kontroll öfver de kai ta-sigillala-mede1, förenämnde
författningar afse, samt bestyret härmed böra ställas på en mera lämplig
Bevillnings-V Iskottets Betänkande, N:n ii.
3
■och ändamålsenlig fot; i hvilket afseende Herr Wetterberg framställt; arne
alternativa förslag:
aAtt häradshöfdingar och rådhusrätter, i sammanhang med upprättandet
af de, i och för debiteringen af Wadstena krigsmanshusafgift, föreskri
foa förteckningarne öfver uppbud ne fastigheter, som till häradsskrifvarne
och magistraterne insändas, borde uti kolummer, upptagande handlingens
egenskap och datum samt för hvars räkning den blifvit företedd, äfvensom
väidet eller prestationerne, hvarefter rekognitionen för karta-sigiIlata skall
utgå, uppföra alla vid domstolen för inteckning aflemnade skuldesedlar, köpe-,
bytes- och gåfvobref, hvarå lagfart sökts, bouppteckningar, som inregistrerats,
fastebref, sorn utfärdats, köpeafhandlingar om lös, i säljatens vård
qvarbKfven, egendom, äfvensom kontrakter om nyttjanderätt till fast egendom,
hvilka vunnit någon slags inteckningsåtgärd, jemte äktenskapsförord och morgongåfvobref,
som bevakats, samt afgifva dessa förteckningar, antingen för
hvarje helt år i Januari månad det nästföljande, eller ock rådhusrätterne
hvarje halfår och häradshöfdingarne efter hvarje slutadt lagtima ting; att,
sedan häradskrifvarne eller de tjenstemän, som kunde komma att öfvertaga
deras befattningar, samt vederbörande i städerne verkställt debiteringen af
karta-rekognitionen, i öfverensstämmelse med gällande förordning, kronofogdarne
och städernes uppbördsman ål åge att emot qvitto å handlingen eller,
om den förkommit eller icke kunde företes, emot annat qvitto uppbära
samma afgift antingen gemensamt med öfrige kronoutskylderna, i händelse förstnämnde
lid för förteckningarnes aflemnande fastställdes, eller ock, med antagande
af den sistnämnda tiden, i månsom förteckningarne inkomme; att uppbördsmännens
redogörelse .‘■kulle aflemnas på samma gång med summariska räkningarne
lill landskontoren, samt domstolarnes meddelade förteckningar tjena
till verifikationer derstädes och i Kammar-rätten; samt att debiterings- och
uppbördsmännen, i ersättning för deras härigenom ökade arbete, skulle ega
all af redovisningssumrnan afdraga för debiteringen 3, och för uppbörden 2
af de 5 procent, som af karta-sigillata-medlen annars tillfalla lörsäljningsluännen,
hvarjemte Landskontoren och 'Ränteri erna i samma ändamål borde
bibehållas vid den dessa embetsverk tillagda procent af medlen, och af
det till de serskilda kontrollörerna i Hofra Iler na nu anvisade arfvode så stor
del tillfalla vederbörande tjenstemän i Kammarrätten, som kunde motsvara
deras genom den föreslagna uppbörden ökade granskningsbestyr;
b) Att försäljningen och uppbörden af stämpladt papper skulle emot
gällande arfvode öfverlemnas åt serskilde, i hvarje ort af Kongl. Majrts befallningshafvande
dertill förordnade, personer eller, der sådana icke vore
4
Hen Hinny»-Dts/ioitets Betänkande, N:o il,
att tillgå, åt kronobetjeningen å landet samt uppbördsmännen eller fisk aler ne
i städerne, med bemyndigande derjemte för desse försäljningsman, att såsom
allmänna åklagare vaka öfver karta-sigillata-förordningens efterlelnad; ait
det skulle åligga underdomarne, vid ansvar för underlåtenhet deraf såsom
för annat embetsfel, att å handlingen teckna beloppet af det biiagda stämplade
papperet och tillse riktigheten af beloppets uträkning; samt att i följd
häraf domaren, vid enahanda ansvar, icke skulle ega att sjelf eller genom
andra taga någon befattning med karta-sigillata-försäljniugen, de kartor undantagne,
hvarå expeditionerne skrifvits, men icke heller borde vara åtal
underkastad för försummelse i ofvanberörda krontroll-åtgärd för längre tid,
än 2 år från den dag, handlingen blifvit till parten ullemnad.
Den af Herr Fagerberg väckta motion innefattar åter hufvudsakligen
det förslag, att för alla handlingar, ehvad de inlemnas till landskanslierna
eller domstolarna, hofrätterna dock undantagne, karta-bevillningen , då den
efter värdet utgår, borde med penningar erläggas; alt uppbörden och redovisningen
deraf skulle åligga karta-sigillata-försäljningsmännen; att landskanslien
och underdomstolarne skulle lemna uppgifter för uppbördens kontrollerande,
hvilken kontroll lämpligast kunde ske å landskontoren , sota
ändå hafva att granska karta-sigillata-försäljningsmännens räkningar för stämplade
papperet;, samt alt landskontoren för denna revision skulle åtnjuta den
godtgörelse, sorn nu beslås kontrollerande tjenstemännen i hofrälterne.
Enär de sålunda framställda förslagen åsyfta dels att, genom stämplade
pappers-afgiftens erläggande i penningar, återinföra hvad under namn af
karla-sigillata-rekognilion redan blifvit, såsom olämpligt och stridande mot
nämnde afgifts egentliga ändamål, för längre lid tillbaka afskaffadt, dels
ock att på kronans uppbördsman öfverflytta den betydliga uppbörden af
karta-sigillata-medlen, hvilket synes så mycket mindre välbetänkt, sorn
dessa medel, hvilka under alla tider af året inflyta, skulle bidraga att för
bemälde uppbördsman underlätta fördöljandet af möjligen åsamkade balanser;
så och då de öfverklagade föreskrifterna icke, enligt Utskottets öfvertygelse,
mer än andra kontroller, hvilka statens embetsman äro underkastade
, kunna anses innebära någon förutsättning om oredlighet eller vårdslöshet,
men väl skydda den redbare domaren för de misstankar r som förut
någon gång, med stöd af uppdagade missbruk, kunde mot honom framkastas;
samt då de af motionärerne till stöd för deras yrkanden i öfrigt
anförda skäl icke heller synas vara af den beskaffenhet, att de böra föranleda
till någon ändring i de kontrollföreskrifter för karteringen af ofvannämnde
handlingar, hvilka Kongl. Maj:t och Rikets Ständer nyligen efter
Beviflnimjs Utskottets Betänkande, N:o ii.
5
sorgfällig pröfning funnit vara, med hänsigt till såväl statens fördel som
kontrollens enkelhet, de mest ändamålsenliga, och som endast varit under
flen korta tiden af omkring ett år tillämpade, till följd hvaraf påståendet .
om deras olämplighet icke synes kunna vara af någon fullständig erfarenhet
bekräftad t,
anser Utskottet sig böra tillstyrka, att förenämnde motioner må
lemnäs utan afseende.
Då Utskottet härefter öfvergår lill framställningen af de anmärkningar,
som vid granskningen af 1845 års Kongl, kungörelse angående stämplade
pappei s-afgiften förekommit, tror Utskottet det, till undvikande af onödig
vidlyftighet, vara lämpligast; att, i afseende å vissa förändringar eller tilllägg,
som härvid ansetts böra ega mm, endast hänvisa till Utskottets härli
os bifogade förslag till förnyad författning i ämnet; och anser sig Utskottet
ej heller behöfva upprepa sådana obetydligare jemkningar i redaktionen ,
hvilka ej medföra någon förändring i sak, helst dessa, likasom alla öfriga
redaktionsförändringar och tillägg, finnas uti förslaget med kursiv stil utmärkte.
De delar af karta-sigillata-förordningen, vid hvilka Utskottet sålunda,
dels med anledning af väckte motioner, dels till följd af inom Utskottet
nödige ansedde förändringar, nu har att sig uppehålla, äro följande:
§ 2.
Sorn ett ganska betydligt antal handlingar, och det ibland alla från
Kongl. Majit utgående resolutioner och utslag å allmogens ansökningar och
besvär, äfvensom Kongl. Maj:ts för allmoge utfärdade domar under 2,000 r:dr,
samt sådana, hvilka icke röra något bestämdt värde, beläggas med stämpladt
papper till ett belopp af jemnt 7 r:dr, har Utskottet ansett lämpligt,
att beläggningskartor å denna valör jemväl blifva att tillgå.
§ 3.
Då Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den i5Maj 1846, den Utskottet,
jemlikt dess bär ofvan, i anledning af Herrar Wetterbergs och Fagerbergs
motioner, yttrade åsigt, anser fortfarande böra lända till efterrättelse, uti
1 mom stadgar, att vid kartering af köpe-, bytes- och gåfvobref m. fl.
handlingar skall begagnas beläggningskartor af serskildt föreskrifven beskaffenhet,
och att i följd deraf den i 3 § af nu gällande karta-sigillataförordning
medgifua rättighet, att på stämpladt papper skrifva dylika handlingar,
kommer att upphöra,
6
Beviltnings-Utskottets Betänkande, A';o Il
-
lvar Utskottet ansett nödiga stadgande» härom höra vid ifrågavarande
§ inflyta, och föreslår i sådant hänseende dels hildi aude
af ett nytt mora. efter det nuvarande a:dra, och dels ett häraf
fö ra nied t tillägg uti sistnämnde moment, på sätt förslaget närmare
utvisar;
hvarjemte, och då, genom det sålunda föreslagna nya momentet, nummerföljden
vid de öfriga skulle komma att rubbas, Utskottet, så väl till förekommande
häraf, som ock i synnerhet med afseende å det nära sammanhanget
emellan de nuvarande 3 och 4 morn.,
hemställer, att sistnämnde momenter mätte under ordningsmimniern
4:o sammanföras till ett.
Sorn stadgandet i ro moni. af denna §, hvilket innehåller, ”att i de
fall, der flere än en tillämpning af författningens föreskrift skulle kunna
ega rum för kartans beräknande, den bör gälla, efter hvilken afgiften blifver
högst,” synes vara i flera afseenden mindre lämpligt, enär det skäligen
bör förutsättas att, vid utfärdandet af en författning, densamma blifver
så tydligt uppställd, att någon villrådighet vid tillämpningen deraf icke bör
ifrågakomma, samt dessutom statens rätt befinnes tillräckligen tryggad genom
ansvarsbestämmelser och kontrollföreskrifter, likasom den enskilde är
oförhindrad, att i besvärsväg söka rättelse i en förment oriktig tillämpning
af författningen,
har Utskottet ansett ifrågavarande moment böra ur författningen
helt och hållet uteslutas.
§ 4-
Med anledning dels af Kongl. Majrts nådiga förordning af den 25 Februari
1846, angående Hallrätternas upphörande, dels af Kongl, kungörelsen
den 12 December 1845, angående förändring af Stockholms stads kollegier
till afdelningar af stadens Rådstufvurätt och Magistrat, dels ock af
de förändrade förhållanden, som uppkommit genom de under den 22 December
1846 utfärdade Fabriks- och Handtverks- samt Handels-ordningar,
anser Utskottet uppställningen af de vid ifrågavarande §:s 1 mom.
under ”Första Afdelningen” uppräknade embetsmyndieheter böra
blifva sådan, sorn förslaget utvisar.
At den vid slutet af samma moment intagna tariff öfver handlingars
kartering i de serskilda afdelningarne af embetsverken har Utskottet ansett
skäligen böra gifvas en mera redig och systematisk uppställning; hvarvid
tillika, enär denna tarifF icke innehåller någon tydlig bestämmelse i afse
-
Bcvillnings—Utskottets Betänkande, N:o U.
7
ende å de frAn Kongl, Majit utgående Resolutioner, hvilka icke äro att hänföra
under den nu befintliga allmänna rubriken ”Handlingar, som utgifvas,”
utan böra karteras lika med de från Kongl. Majrt utgående ”Domar och
Utslå",” under hvilka benämningar de dock icke eller egentligen inbegripas,
Utskottet funnit detta förhållande böra, till undvikande af missförstånd»
behörigen afhjelpas; och hemställer Utskottet alltså att, för beredande af
mera tydlighet och lättare öfversigt,
ifrågavarande tariff måtte erhålla den i förslaget upptagna förändrade
redaktion, hvilken icke medför någon rubbning i de nuvarande
kar te rings-be loppen.
Vid rubriken ”Borgare-bref” i mom. 2 af ifrågavarande §, har Utskottet,
med föranledande af den nya Fabriks- och Handtverks-ordningen, funnit
de i de serskilda klasserne upptagne under-rubrikerne: ”Coopvaerdieskeppare,
Skråhandtverkare och Manu fak turister,” samt ”Andre Borgare, som
ej höra under skrå”,,
böra komma att lyda, elen förra: Sjökaptener, Coopvaerdie-skeppare
och Handtverkare, samt den sednare: Andre Borgare:
äfvensom Utskottet, då något skäl ej synes förefinnas, hvarför icke
borgarebref för fabrikörer äfver i 5:le klassens städer skulle karteras efter
enahanda grund, som i de öfriga klasserna,
ansett rubriken ”Fabrikörer” böra jemväl vid förstnämnde klass
upptagas till lika afgift med ”Andre Handlande.”
Rubriken ”Mästarebref i skrän och manufakturier” vid samma moment
har äfven, på grund af nya Fabriks- och Handtverks-ordningen,
skolat utbytas mot: Mästarebref till fabriks- och handtverksrörelse.
Då den nuvarande ordställningen i stadgandena under rubriken ”Bouppteckningar”
vid mom. 3:o af nu ifrågavarande § skall gifvit anledning
till olika åsigter vid författningens tillämpning i afseende å bouppteckningssummor,
sorn öfverstigit 100 r:dr, har Utskottet, till förekommande af vidare
missförstånd härutinnan,
ansett det böra, vid hvar och en af de för olika sådana summor under
denna rubrik uppförde klasser, uttryckas, att de utsatte karten
ngs-afgi (terna beräknas för hvarje 100 r:dr af hela beloppet.
Den i samma moment förekommande rubriken ”Privilegier eller Tillståndsbref
till handels- och handaslöjders idkande” har, med anledning af
de nya näringsförfattningarne,
8
Bevillnings-Utskotlels Betänkande, Ro ii.
funnits endast böra komma att lyda: Privilegier eller Tillståndsbevis
till handels idkande.
Då den uti allmänna lagen, 2 kap. Ärfda-halken, stadgade arfsrätt för
syskon och deras barn blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga förordning af
den 19 Maj 18/p utsträckt till syskon och deras afkomlingar, bär Utskottet,
med afseende härå och i öfverensstämmelse med dess i fråga om bevillning
för testamenten gjorda hemställan,
ansett jemväl den uti nu ifrågavarande § af ka r ta-sigi 1 la ta-förordningen
för syskon och deras barn medgifna befrielse från
stämpladt-pappers-afgift för testamenten, böra utsträckas till ”syskon
och deras afkomlingar."
§ 5.
Uti en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterad motion bar
H. E. Herr Grefve Löwenhielm, Carl Axel, yrkat, att de i denna och
nästföljande 6 § stadgade karterings-afgifter för löner, pensioner, arfvoden,
resolutioner på afsked, karaktersfullmakter, upphöjelse i adeligt stånd
och upptagande i de Kongl, ordnarna, måtte helt och hållet upphöra; men
då Utskottet ansett sig ej kunna frångå de grunder, hvilka föranledt Rikets
Ständers vid föregående riksdagar i dessa hänseenden fattade beslut, tror
Utskottet, under åberopande i öfrigt af dess, i anledning af enahanda motioner
i fråga om upphörande af bevillning för embets- och tjenstemäns
löner m. m., yttrande åsigter,
sig ej kunna å Herr Grefve Löwenhielms ifrågavarande motion
tillstyrka bifall.
Hvad nu vidare beträffar redaktionen af ifrågavarande §, så, enär den
fordna kansligebiihren och sportlerne inom Kongl. Maj:ts Kansli, äfvensom
sigillpenningarne numera, jemte den förra egentliga karta-sigillata-afgiften,
utgå i stamphult papper, har Utskottet ansett hela det sålunda uppkommande
sammanräknade kartabeloppet, för beredande af en lättare öfversigt
oell till undvikande af förbiseende vid författningens tillämpning, böra vid
hvarje serskild rubrik uti en summa sammanföras; hvarvid dock, med afseende
hufvudsakligen å det förhållande, att, på sätt här nedan kommer
att närmare utvecklas, den uti 7 § i vissa fall medgifna befrielse från stämpladt
papper icke lärer kunna anses sträcka sig till den del deraf, som motsvarar
kansligebiihren och sigillpenningarne, hvilka således i dylika fall
böra kunna från det sammanförda kartabeloppet afräknas, Utskottet ansett
nödigt,
Bevillnings-Ulskcttets Betänkande, N:o il.
9
nödigt, dels att vid hvarje rubrik inom, parenthes anmärkes, huru stor del
af nämnde belopp motsvarar den fordna kansligebiihren, dels ock att vid
slutet af paragrafen, liksom nu, utsattes beloppet af sigillpenningarne, hvilket,
såsom i de flesta fall lika, synes, för korthetens skull, icke behöfva vid
hvarje serskild rubrik anmärkas;
och hemställer Utskottet alltså, att 5 § må erhålla den förändring
i redaktionen, som förslaget, i öfverensstämmelse med dessa
grunder, innehåller.
Dessutom har Utskottet vid den speciella granskningen af denna §
funnit, dets att rubriken: ”Kommendörs- och Riddarebref af Vår Svärds Or”den,
hvilka, i följd af under påstående fälttåg skedd utnämning, utgifvas
— tina, —
bör vid ifrågavarande § utgå, enär stadgandet härom finnes infördt
vid 7 §, der det ock rätteligen bör hafva sin plats;
dels att uti rubriken: ”alle Väre domar under 2000 r:dr samt sådana, deri
icke något qvantum nämnes,” etc. — —
orden: ”deri icke något qvantum nämnes,” må utbytas mot ”hvilka
icke röra något bestämdt värde;”
dels ock att, då, i afseende på rubrikerne: ”Stats-ministerns för utrikes ären
derne
pass för utländske resande att i riket inkomma” — samt: ”Väre pass
för skepp med lastning till barbaresk-slaterna eller andra utrikes orter”, —
förekommer, att pass af förstnämnda beskaffenhet numera, med anledning
af Kongl, förordningen af den 28 November 1844» i allmänhet icke behöfvas,
och hvad de sistnämnda beträffar, utfärdandet af sådana, enligt hvad Utskottet
inhemtat, hädanefter icke lärer ifrågakomma,
nämnde rubriker alltså skäligen torde kunna ur författningen uteslutas.
§ 6.
Då Utskottet ansett Folkskole-lärare vara att hänföra till samma kaIhegori,
sorn de i denna § upptagne ”ringare skolbetjente, paedagoger, ”m. fl,
har afgiften för deras fullmakter ansetts böra utgöras efter enahanda
grund, som för de sislnämde, bland hvilka de alltså blifvit
uppförde.
Rubriken: ”Gerningsmän och öfrige å landet, som, försedde med antagningsbref
af Väre Befallningshafvande, ej ega löner och här förut icke
äro nämnde,” —
har ansetts endast böra komma att lyda "Gerningsmän ålandet”
m. lill It. St. Brot. 1S47 och 1S49. 5 Samt. i Afd. 5 Höft. 1
10
Bevillning*- U Iskol tels Betänkande, A’:o il.
En i N:o 45 af i 845 års författnings-samling intagen rättelse af de
tvänne första raderna å pag. 26 i nuvarande karta-sigillala-förordning
har blifvit i förslaget iakttagen.
§ '7*
Vid granskningen af denna § har Utskottets uppmärksamhet blifvit
fästad å ett förhållande, som med skäl kunnat föranleda olika åsigter vid
författningens tillämpning. Då nemligen rikets ständer vid sista riksdagen
vidtogo den förändring i 1841 års Kongl, kungörelse angående stämplade
pappers-afgiflen, att den dåvarande 10 §:n, hvilken endast omfattade de
karte-afgifter, som för expeditioner, utfärdade från Kongl. Maj:ts kansli, utgå
i ersättning för den fordna kansli-gebiihren och sigill-peningarne, för mera
enkelhets skull sammanfördes med den del af 5 §, som innehöll föreskrifterne
om den förra egentliga kartan å dylika handlingar, men dervid
tillika uteslöts det i förstnämnde § förut befintliga stadgandet, att de i författningen
medgifna undantag ifrån och lindring uti stämplade pappers-afgiftens
erläggande icke skulle sträcka sig till nyss omförmälde, kanzli-gebiihren
och sigill-penningarne motsvarande, afgift, utom i de fall, då befrielse i
anseende till fattigdom borde ega rum, — har häraf blifvit en följd, alt,
då någon föreskrift i sistberörda hänseende icke heller finnes införd vid
nu ifrågavande 7 §, hvilken, liksom den motsvarande 6 §, i förra författningen,
har till rubrik: '"undantag ifrån och lindring uti föregående stadganden,
” — nämnde undantag och lindringar skäligen skulle kunna anses
inbegripa äfven kanzli-gebiihrs-kartan och sigill-penningarne, hvilka numera i
det föregående finnas upptagne. Utskottet anser emedlertid en dylik tillämpning
af författningen destomindre vara af Rikets Ständer åsyftad, som
härvid förekommer, dels attRikets Ständer, vid omflyttningen af föreskrifterna
angående kanzli-gebuhren och sigill-penningarne från 10 § uti förra
till den 5:te uti nu gällande karta-sigillata-förordning, med sorgfällighet uti
sistnämnde § gjort skillnad mellan de båda, af serskilda anledningar tillkomne,
benämningarne "karta-sigillala och kanzli-gebuhr"’, hvilket noggranna
upprepande af dessa benämningar vid hvarje serskildt fall hela §:n igenom
hade varit en öfverflödig vidlyftighet, derest desamma ansetts fullkomligt
liktydiga; dels ock att Rikets Ständer, uti deras underdåniga skrifvelse
af den 7 Maj 1845, med öfverlemnande af förslag till ny författning angående
stämplade pappersafgiften, förmält, alt den deri vidtagna, här ofvan
omnämnda, förändring, hvarigenom 10 § i förra förordningen blifvit ti 11—
bakaflyttad och sammanslagen med 5 §, endast hade för ändamål att för
-
