# ID: svediakorp-gov2178
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 98,299
# sentences: 2,057
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
S&HHPMOIB JMKS=8»ÄHIMH3
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
FJERDE SABHiINGEN.
' * , \ *
g<i,a Åftleliiingens
Stais- Allm. Besvärs och Oeconomie- m. fi
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden
och Betankanden.
/ a:
v
-
Stals- samt Allm. Desv. och Ekon.-Vlshollens Memorial, i\':o i.
1
N:o I.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April, kl. 2 e. m.
Memorial.
För biträde vid behandlingen af de till Stais- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottens handläggning hörande mål och ärenden, hafva de
förenade Utskotten, i likhet med hvad tillförene egt rum, antagit en serskild,
sekreterare jemte en notarie, och få Ulskotten, med anmälan härom, hos
Rikets Ständer vördsamt begära, att nämnde sekreterare och notarie, hvilka
den i sistlidne Februari inträdde i tjenstgöring, måtte från och med samma
dag och så länge deras biträde erfordras, få uppbära arfvode till det
belopp, som framdeles kommer att bestämmas samt under tiden ett förskott,
sekreteraren af Ett hundrade r:dr och notarien af 70 r:dr, för månad beräknad
t.
Stockholm den 6 April 1848.
På Stats-utskoltets vägnar.
På Ridderskapels och Adelns På Preste-ståndets
ledamöters vägnar. ledamöters vägnar.
S. G. von Troil. Carl Fr. Björkman.
På Borgare-ståndets På Bonde-ståndets
ledamöters vägnar. ledamöters vägnar.
Frans Schartau. Sv. Heurlin.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets vägnar.
På Ridderskapets och Adelns På Preste-ståndets
ledamöters vägnar. ledamöters vägnar.
A. G. Gyldenstolpe. Joh. Er. Forssell.
På Borgare-ståndets På Bonde-ståndets
ledamöters vägnar. ledamöters vägnar.
C. G. Gustajsson. Pehr Benctson.
O. A. Beckman.
Sik. M R. St. Fröt. lishT och ISiB. 4 Sami. 2 Ajd. / LAftet.
i
i
Stats- samt Allm. Btsv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, K:o 2.
N:o 2.
Ank. till Exp.-Utsb. d. 20 April, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om bidrag för beredande
af nedsättning för tyngre och vigtigare varor i nu gällande
taxa för inre farten å Götha kanal.
Till Stats-utskottet liar blifvit remitterad en af herr Rosenblad, Bernhard,
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, deruti föreslås,
ali, genom stålens mellankomst, ulväg malle beredas till nedsättning för tyngre
och vigligare varor i nu gällande laxa för inre farten å Götha kanal; tillstöd
för hvilket förslag blifvit åberopadt, att Götha kanal utgjorde det hufvudsakligaste
förbindelse-medlet för likets begge förnämsta afsättningsorter;
att likväl kanalen innehade den stora längd, att afgifterne för begagnandet
af kanalfarlen, ehuruväl i förhållande lill denna längd låga, dock vore serdeles
betungande för den del af rörelsen, som begagnade hela eller större
delen af kanalen; och att kanal-bolagets ställning ej tilläte detsamma att medgifva
någon nedsättning i de nu gällande afgifterne, enär det vore att befara,
det sådant kunde verka en kännbar minskning i bolagets inkomster;
hvarjemte motionären, sorn förbehållit sig ali fu aflemna ett, med anledning
af Kongl. Majlis nådiga föreskrift, af utsedde kommilterade ularbetadt förslag
i afseende på de åtgärder, som borde vidtagas för att underlätta rörelsen
på kanalen, åberopat innehållet af den motion, som i enahanda fråga
blifvit under sisi lid ne riksdag väckt af herr friherre Carl Gyllenhaal.
Förenäninda ärende, som Stats-utskottet ansett sig böra gemensamt med
allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet handlägga, hafva Utskotten tagit
i öfvervägande; och få, vid afgifvande af sitt yttrande i ämnet, först upplysa,
att uti den af motionären åberopade, af herr friherre Gyllenhaal vid
sednast förflulne riksdag väckta, motion blifvit, på anförde skäl, föreslaget,
bland annat, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes loga anstalt om sådan skyndsam nedsättning
i taxan för inre farten å Götha kanal, som kunde finnas nödig för all befrämja
afsättning af inhemska produktioner från och lill de kanat-Iinien omgifvande
provinser, samt för sådant ändamål berättiga Kongl. Majit alt med
Slals- samt Allm. Besv- och Elton.-Vtskollens Ullnlnnde, ?l:o 2.
Götlin kanalbolag öfverenskomma antingen om inköp af Götha kanal meri
alla bolagets egande fastigheter och inventarier, emot erläggande af a5 procent
utaf aktie-kapitalet samt öfvertagande af alla bolagets fordringar och
skulder, eller ock om öfverlåtelse åt Kongl. Mnj:t eller Stntsrnakterne, att
efter godtfinnande reglera taxan för inre farten å Götha kanal, emot skyldighet
att ersätta bolaget hvad denna afgift, med tillägg af den för begagnandet
af bolagets hamnar, dockor, magasiner och upplagsställen, kunde komma
att något år understiga 72,300 r:dr banko.
Med anledning af så väl friherre Gyllenliaah berörda, som en af herr
Nordenankar_, J. U., väckt motion i ämnet, afgåfvo Rikets vid sista riksdag
församlade Ständers sammansatta Stals- och Banko-utskott utlåtande,
Samt yttrade deruti, alt, hvad frågan om Götha kanals inköpande för statsverkets
räkning beträffade, så enär några statsverkets tillgångar för omförmäldte
behof icke voro att disponera, och beslut jemväl blifvit faltadt, att
det belopp af bankovinsten, som från årets början inflöle intill näst derpåföljande
riksdag, skulle reserveras för bankens ändamål, motionerna i denna
del icke borde till någon åtgärd föranleda, och att, hvad anginge förslaget
om öfverlåtande till Kongl. Majit eller Slatsmakterne att reglera taxan
för inre farten å kanalen, emot skyldighet att ersätta bolaget hvad denna
afgift kunde komma att något år understiga 72,000 r:dr, Utskotten, som väl
funne, alt stora fördelar obestridligen skulle komma att derigenom beredas
de många orter, som, för transport af sina produkter, kunde begagna kanalleden,
dock ansågo det vara i högsta grad betänkligt, alt, under det kanalens
vård och underhåll fortfarande skulle komma alt besörjas af ett enskildt
bolag, staten iklädde sig en ovilkorlig ansvarighet till bolaget för en
viss årlig inkomst af densamma, hvarigenom angelägenheten för bolagets
styrelse att i främsta rummet uppehålla kanalens farbarhet skulle kunna,
utan våda för bolaget, förminskas eiler belt och hållet försvinna; på grund
hvaraf och då ej heller blifvit utredt, huruvida bolaget vore hugadt alt antaga
de föreslagna vilkoren, nämnda Utskott tillstyrkte Rikets Ständer att
icke, i anledning af berörda förslag, vidtaga någon åtgärd; och blef omförmäldte
utlåtande af samtlige riksstånden bifallet.
Derjemte få Utskotten anmäla, alt det af motionären åberopade, af kommilterade,
dem bolaget utsett, utarbetade förslag till underdånigt yttrande,
angående åtgärder för rörelsens underlättande å Götha kanal, blifvit till Utskotten
aflemnadt; innehållande berörda förslag ej mindre en utveckling af
de förhållanden, af hvilka trafiken å Götha kanal är beroende, än äfven
uppgift å inkomsterna för den inre farten å kanalen under loppet af flera
4
Sto's- simi Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 2.
år, jemte en fianställning, rörande nedsättning af taxan för denna del af
trafiken; oell liade kommitterade, af aidörde skäl, föreslagit, bland annat:
1:0 ali bolaget matie hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t läekles bevilja något understöd eller premium för
hvggnaden af för kanalfailen mera lämpliga segelia) tyg, än sorn
i allmänhet begagnades, och serdeles för sådana, hvilka, såsom ett
biträdande befordringsmedel, använde ångkiaft medelst s. k. piopeller,
2:0 att bolaget målle erbjuda sig alt, med afslående af den bolaget 1
2i § af dess privilegium tillförsäkrade rätt emot nedsättning i
taxan ulan dess 'medgifvande, åt Kongl. Majit öfverlåta rättigheten
ali för framliden efter godtfinnande nedsalta afgiflerna för
inre falten å Götha kanal, emot åtskilliga i föislaget uppiäknade
vilkor; och
3:o alt bolaget matte jemväl under vissa vilkor erbjuda slaten att inköpa
Götha kanal med dess tillhörigheler.
Med anledning af detta förslag, som blifvit af bolaget till Kongl. Majit
ingifvet, har Kongl. Majit, rörande den föreslagna nedsätlningen uti fö; tina
111 iida taxa och vissa dermed gemenskap egande fiågor, under den 11 i
sistlidne Februarii månad behagat infordra vedel hörandes yttrande, som dock
ej ännu hunnit till Kongl. Majit inkomma.
Utskottens uppmärksamhet har det visserligen ej undfallit, att en nedsättning
uli taxan för farten å Götha kanal voie nyttig och fördelaktig, ej
blotl för de provinser, genom hvilka kanalen löper, utan älven lör en stor
del af landet; ty otvifvelaktig! är ch L, alt en sådan nedsättning, seideles
numera, efter det Trollhätte kanal blifvit ombyggd och der kunna begagnas
fartyg af lika dimensioner, som å Götha kanal kunna framgå, skulle betydligt
öka trafiken å kanalen och således jemväl bidraga till en ökad rörelse
inom landet. Efter Utskottens tanka bör dock, under när vai ande forhållanden,
en sådan nedsättning i berörda taxa bero på bolaget sjelf, och
Utskotten kunna icke tillstyrka, att staten, genom uppoffring å sin sida, söker
bereda det af motionären åsyftade ändamål. Helt annat biel ve föi båtlandet,
0111 staten vore i tillfälle att inköpa Kanalen med dess tillhörig!)) ter
och derigenom beredde sig rätt att sjelf bestämma taxan för farlén å kanalen.
Utskotten hade då kunnat bedörnma frågan från en belt annan synpunkt
än nu, då tillgångar till ett sådant inköp ej äro att påräkna och då
tanken derpå måste, åtminstone för det närvarande, lemnäs å sido. De måste
derföre grunda sitt yttrande på det förhållande, sorn nu eger ruin, eller
Slati- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Visko! tens Utlåt ande, N.o 3.
5
alt kanalbolaget är ett enskildt bolag. I dess intresse mäste del ligga alt
sjell bidraga lill ökandet af trafiken å kanalen för alt derigenom bereda sig
de största möjliga inkomster deraf, och på bolaget mäste det alltså ankomma
att nedsalta sin taxa eller låta den förblifva vid hvad den är, alltefter
som bolaget anser det öfverensstämma med sin egen fördel. Redan
flere gånger bar staten, för kanalens fullbordande , understödt bolaget
neli något ytterligare understöd för kanalens fortfarande bestånd sy-,
nes Utskotten, icke erfordras; dessutom, så länge bolaget är egare af kanalen,
måste, på sätt förut är nämndt, det vara i högsta grad betänkligt,
alt staten ikläder sig någon ansvarighet till bolaget för en viss årlig inkomst
af kanalen, enär derigenom angelägenheten för bolagets styrelse att i främsta
rummet upprätthålla kanalens (ärbarhet, skulle kunna utan råda för bolaget
förminskas eller belt och hållet försvinna.
På dessa skäl få Utskotten tillstyrka,
att herr Rosenblads ofvanberörda motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den i3 April 1848.
N:o 3.
Ant. till Exp.-Utsk den 20 April kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om samlande aj medel
till bildande af en skattkammare för riket.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Slats-utskottet
remitterad, motion, leir liei r Hammarhjelm, C. G., anfört, hurusom i fordna
lider rikets 1 egeniet, i likhet med den omtänksamma familjefadern,
sammanförde öfverskolten af rikets intrader uti en s. k. skattkammare, hvilket
skulle hafva blifvit verksläldt sednast af Konung Carl XI, hvars sou
och efterträdare till följe deraf varit i tillfälle alt, utan sine undersåtares
betungande, föra flere åis krig; att för sådant ändamål nu funnes afsatle en
-
«
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, N;o 3.
dast en million r:dr, hvilket efter motionärens tanka vore alldeles otillräckligt;
alt, ehuru, till bildande af en sådan skattkammare, de hufvudtitlar,
sorn redan äro bestämde, väl ej kunde anlitas annorlunda, än så vidt ”något
säkert ej behöjligt öfverskott kunde förefinnas", det likväl hädanefter
.kunde erhållas ”en hittills okänd inkomst” genom skatt och bevillning å de
inrättade privat-bankerne, samt genom indragning af biskops-, presidentsxn.
fl. nu utgående löner; och har motionären ansett, att på detta sätt borde
bildas en skattkammare, som i förvar mottoge, ’’till guld och silfver förhandlade
valutor och stöde under samma kontroll och rättighet till säkerhet,
som vår nu egande riksbank, så att den ej utan Rikets Ständers gemensamma
tillstånd, för högst påträngande behof af ett pålrugadt krig m.
xn.” finge anlitas.
Denna fråga, som Stats-utskottet ansett sig böra gemensamt med allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet handlägga, hafva Utskotten tagit i
Öfvervägande, och få i anledning af hvad motionen innehåller erinra, att om
än, såsom motionären föreställt sig, inkomster skulle framdeles jrppas, som
ej voro behöflige för andra ändamål, än det motionären uppgifvit, sådana
medel kunna insättas hos Rikets Ständers riksgäldskontor samt der reserveras
till framtida behof; och få, i anseende härtill, Utskotten vördsamt
hemställa,
att herr Hammarhjelins ofvanberörda motion måtte lemnäs utan
vidare afseende.
Stockholm den i3 April 1848.
Stalt- tamt Allm Betv. och Ekon.-Utskotten» Utlåtande, A':o 4.
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 April kl. 2 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt motion om inrättande af ett
Postkontor vid Wrigstads Gästgifvaregård.
Xlii en af riksdags-fullmäkligen A. J. Sandstedt från Jönköpings län
hos hederv. Bonde-slåndet väckt, till Stats-utskottet remitterad, motion,
uti hvilken sig förenat riksdagsfullmäktige P. Jönssorij Petter Persson
och P. Mårtensson från samma län, har motionären anhållit om Rikets
Ständers medverkan till inrättande af ett postkontor vid Wrigstads i Westra
härad af länet belägna gästgifvaregård; lill stöd för hvilken anhållan motionären
åberopat: att samma gästgifvaregård läge ungefärligen midt i häradet,
som egde omkring 3o,ooo innevånare; alt dervid sammanstötte, utom
flera häradsvägar, fem större landsvägar; alt derstädes ej allenast hölles årligen
två större frimarknader samt torgdagar i hvarje vecka, utan äfven i
sednare tider bosatt sig tre handlande och flera handtverkare, samt jemväl
inrättats elt apothek, äfvensom alt eLt bolag uppbyggt ett s. k. stadshus»
der lokal för en postmästare kunde erhållas.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra gemensamt med allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet behandla förevarande motion, hafva Utskotten tagit
densamma i öfvervägande; men då hvarken af Utskotten eller Rikets Ständer
lärer kunna väntas den noggranna kännedom om lokalförhållanden och
öfrige omständigheter, som för frågans bedömande måste förutsättas, och
motionärens ofvanberörda uppgifter ej äro i sådant hänseende tillfyllest;
»Utså och då motionären eger i förevarande ämne vända sig lill Kongl.
Maj:t, som är i tillfälle att, efler undersökning och yttrande af vederbörande
embetsmyndigheler, pröfva behof vet af den anstalt, för hvars inrättande
motionären anhållit om Rikets Sländers medverkan; anse Utskotten
ofvanberörda motion icke böra föranleda till någon åtgärd af
Rikets Ständer, och hemställa således, alt den må förfalla.
Stockholm den i3 April 1848.
s
Stats- samt Allm. Besv.- och Elion.-Ulskottens Betänkande, l\:n 3.
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 April, kl. 2 e. m.
Betänkandei anledning af väckt fråga om förändrade grunder
för Beväringsmanskapets uttagande tilt vapenöfning
och annan tjenstgöring, m. m.
Sedan Kong!. Maj:t vid sistförflutna riksmöte meddelat rikets då församlade
Ständer Sin nådiga afsigt alt lala utarbeta förslag lill försvarsverkets
fullkomligare ordnande; så liar Kongl. Majit, efter det, på Dess nådiga
befallning, förslag i sådant afseende blifvit af cheferna för landt- och
sjöförsvars-departementen, med biträde af sakkunnige män, ularbelade, uti
nådig proposition af den 18 sistlidne November, N:o 20, som blifvit till
allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet remitterad, gifvit Rikets Ständer
tillkänna, att Kongl. Majit, vid pröfning af berörda förslag, i nåder antagit
och gillat nedanstående deri framställda hufvudgrunder, nemligen:
1:0 Armeen bör bildas af stående stamtrupper, såväl värfvade som indelda,
i förening med beväringsmanskap, och vissa dels värfvade och dels
indelda sjötrnpper likaledes utgöra ständig stam, med hvilken manskap af
sjöbeväringen förenas;
2:0 Genom vapenöfning under fredstid bör åt beväringsmanskapet eifvås
sådan förberedande daning, att della manskap, vid påkommande behof,
då arméen skall sättas på krigsfot, kan ofördröjligen förstärka denna och
inom dess leder emottaga vidare nödig utbildning, samt att sjöbeväringen
må vara användbar för tjenstgöringen dels på flottan, så väl den seglande,
som den roende; och dels för öfrigt såsom marinsoldater, i hvilka afseenden
årliga öfningsliden bör utsträckas lill 3i dagar, in- och utryckningsdagarne
inberäknade, sålunda fördelade, alt minst 14 dagar användas lill
förberedande rekryt-exersis, och de öfriga 17 dagarne i förening med
stammen;
3:o Med antagande, att tiden för vapenöfningarne sålunda utsträckes,
må, till vinnande af besparing så väl i arbetsdagar som i statsutgifter, blott
en viss del af första beväringsklassen årligen inkallas lill vapenöfning och
den
Stais- samt Allm. Bese.- och Ekon-VIsko tiena BetänkanJe, hi: o 5.
9
den öfriga delen blifva qvarstående i reserv, att, i fall armeen eller flottans
trupper skulle behöfva ytterligare förstärkas, till tjenstgöring uppbådas;
4:o Enär första beväringsklassen, sedan alla till krigstjenst odugliga
blifvit afräknade, ändock redan öfvers t iger 21,000 man, må antalet bevåringsskyldige,
som lill vapenöfnings undergående årligen inkallas, varda, intill
dess förändrade omständigheter kunna föranleda dess förökande för hela
riket, med undantag af Gottland och Lappmarkerne, inskränkt till i4,5a5
man, deraf fördelas på armeen 11,181 och på flottan 3,344 man;
5:o Vissa områden af landet bestämmas till utgörande af bevärings-r
manskap för armeens och vissa för flottans behof, så väl i freds-som i krigstid,
sålunda, att flottans beväringsområden komme att utgöras af hela Blekinge
och Wester-norr lands län, Öland, Södra Möre fögderi af Calmar län ,
de socknar i såväl återstående delen af sistnämnda län, som öfriga kustlän,
med undantag af Norrbottens och "Westerbottens län, hvilka antingen omedelbart
gränsa till hafvet eller äro belägna i skärgårdarne, och slutligen alla
vid hafvet belägna städer, Slockholm, Götheborg, Umeå, Piteå, Luleå och
Haparanda likväl undantagne; samt armeens beväringsområden åter upptaga
alla delar af riket, som icke, enligt det föregående, skulle utgöra sjöbeväringsmanskap;
6:0
Beväringsmanskapets uttagande, såväl lill vapenöfning som till krigstjenst,
verkslälles efter enahanda hufvudgrunder inom armeens och inom flottans
beväringsområden, hvarvid iakttages;
aatt årliga mönstringar, förrättade på lika sätt sorn hittills, verkställas
serskildt för släderne och landet samt serskildt inom armeens och flottans
beväringsområden, hvarvid mönsterrullor öfver beväringsmanskapet upprättas
serskildt för hvarje stad och hvarje fögderi, hvilket likväl ej må hindra
mönstringsförrättande serskildt med en eljer flera delar af fögderiet;
b) alt, sedan alla vid mönstringen tiifslädeskomne beväringsskyldige
blifvit, på sätt serskildt föreskrifvet är, besigligade, de approberade införas
i stadens eller fögderiels mönsterrulla efter manskapets längd sålunda, att
elen längsta erhåller forsla rummet, den, som slår honom närmast i längd,
del andra, och så vidare, med iakttagande dervid att, om två eller flere
äro af lika längd, ordningen dem emellan afgöres efter åldern, så att den
äldste erhåller första rummet, den, som dernäst är äldst, det andra och så
vidare, men, om någons födelsedag ej vore känd, eller flere af dem vore
födde på samma dag, genom lottning;
11,ik. till R. St. Erot. 1817 och ISiS. 4 Sami. 2 AJd. l h illel, £
10
Sin!*- samt Allm. besvärs- och Ekon.-Ulskotlens Betänkande, A:o 5.
c) filt (le llän mönstringen uteblifhe beväringsskyldige i serskildt stadgad
ordning elter enahanda grunder besigtiga*, samt de approberade i stallens
eller fögderiets mönsterrulla ofördröjligen införas, på sätt ofvanföre
nämndt är, dock med iakttagande, att de, sorn utan styrkt laga förfall från
första mönstringen uteblifva, alltid insättas fiamför dem af samma längd,
som vid lörsta mönstringen blifvit approberade;
</) att, som erfarenheten visat, att de bland approberade beväringsmanskapet,
som vid 20 års ålder äro de mest högvexte, älven med få undantag
äro de mest vapenföre, det beväringsmanskap, som, till visst, eller folkmängden
bestämdt, antal, från hvarje stad eller fögderi bör till vapenöfning
eller eljest till tjenstgöring uppkallas, skall utlagas i den ordning, tili hvilken
de approberade beväringsskyhlige i stadens eller fögderiets tulla finnas
upptagne;
é) att den del af approberade bevärings-manskapet, som ej uppkallas
till vapenöfning, utan blott qvarstår i rultorna såsom reserv, likväl skall
aflägga krigsmannaed och stundom deltaga i anbefallda kyrkoparader;
att det till första beväringsklassen hörande manskap, som vid mönstringen
blifvit släldt på Lill vext eller förbättring, skall tillhöra mölpålöljande
års första klass och med denna inställa sig till mönstrings undergående,
samt att den, som vid denna andra mönstring än ytterligare blifver
ställd på ti 11 vext eller förbättring, skall likaledes inställa sig med följ nide
årets första klass, men bör då antingen appioberas eller förklaras oduglig
till krigstjenst;
g) alt i de för armeen bestämda bevärings-områden, der, utom infanteri,
äfven kavalleri eller artiIleri, eller artilleri- eller sappör-depoter finnas,
mönsterherren af det antal beväringsskyldige, som enligt mönsterrullan
skall i staden eller fögderiet utlagas, utser hvilka, som böra tilldelas artilleriet,
kavalleriet eller depoterna, hvartill dock i första rummet uttagas sådane
beväringsskyldige, som sjelfva önska tjena vid dessa vapen, så vida
de i öfrigt äro dertill duglige;
li) att beväringskarl, som uppbådas till vapenöfning eller tjenstgöring,
må ega rättighet att lega karl i sitt ställe, äfven bland dem af årets klass,
som böra till reservmanskapet, emot skyldighet likväl att sjelf ingå bland
nämnda manskap i den legdes nummerordning;
/) att, då större eller mindre del af beväringsmanskapet till vapenöfning
i fredstid uppbådas, den ordning skall dervid iakttagas, alt de, sorn
höra till första klassåldern, först utgå och derefter de öfrige klasserna elier
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsl.ottrns Betänkande, y-.o 5.
Aldein, de yngre klasserne framfor de aldie, lills del anlal är fvhlt, som
hehofvet fordrar; hvaiemol, när beväringsmanskapet lill tjenstgöring i krigstid
uppbådas, af alla klasserne de, sorn undergått vapenöfning, först må
klassvis uttagas i den ordning, sorn här förut är sagd, och sedermera de,
sorn lill höra reserven, likaledes efter samma ordning deni emellan;
'yrde Den på Gottland antagna oell upprättade allmänna beväring
kommer att i dess nuvarande skick fortfara.
Och som de sålunda uttalade grunder för beväringsskyldighelens utgörande,
dels i hvad de afsåge landets fördelning i vissa områden för utgörande
af beväringsmanskap serskildt för armeens och serskildt för flottans
behof, dels ock i fråga om sältet och ordningen för uttagandet af viss del
utaf beväringsmanskapet inom samma eller serskilda ålders-klasser, äfvensom
dess indelning till vapenöfning eller annan tjenstgöring innefattade ändring
uti de för utskrifningssältet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet
förut stadgade grunder, har Kongl. Majrt i nåder velat inhemta
Rikets Ständers yttrande i berörda hänseenden.
Derjemte och då Kongl. Majrt funnit: att flottans ständiga korpser icke
voro tillräcklige för bemanning af alla dess fartyg under krig; att större
delen af det till allmänna beväringen hörande manskap inom de lill sjö—
bevärings utgörande utsedda områden erfordrades för tjenstgöringen dels
på roddflollan, dels såsom marinsoldater, till hvilken tjenstgöring samma
manskap, i följd af de årliga vapenöfningarnes beskaffenhet, jemväl vore
mest tjeidigt; att bristen på en fullt duglig och för flottans seglande fartyg
användbar bemanning icke eller kunde genom manskapet från öfriga sjöbe
viiri ngsom rå ciena fyllas, utan borde på annat sätt afhjelpas; samt att detta
lämpligast kunde ske derigenom, att handelsflottans befäl och besättningar
i händelse af krig alltid vore för ett sådant ändamål att påräkna; har
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers antagande föreslagit:
"att, jemte beväringsskyldige inom de för sjöförsvaret afsedda serskilda
områden, till sjöbeväringen äfven må hänföras alla sjökapitener och styrmän
vid handelsflottan samt machinister å enskild person eller bolag tillhörande
ångfartyg, äfvensom allt det sjöfolk, som å sjömanshusen eller i magistraternes
rullor är utskrifvet, med förbindelse för dem att, vid inträffande
krig, tjenstgöra å flottan, samt att denna förbindelse må fortfara från 20 lill
fvlIda 3o år; hvaremot de befrias från all vapenöfning i fredstid; och
skulle den, som, på sätt förrberördt är, blifver till sjökrigstjenst förbunden
12
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5.
jemväl ega att i sitt ställe sätta välfrejdad och duglig sjöman, soin redan
fullgjort sin beväringspligt, och icke är öfver 4° är gammal.”
Ilärförutan har Kongl Maj:t uti Sin högstberörda nådiga proposition
förklarat, alt, om Rikets Ständer äfven för deras del antoge, hvad Kongl»
Maj:t sålunda föreslagit, Kongl. Majrt i nåder ville, jemte den förnyade författning,
som i ämnet borde utfärdas, meddela de för verkställigheten vidare
erforderliga reglementariska stadgande!), äfvensom föreskrifter i afseende
å sjöbeväringsmanskapets formoner, och deribland hufvudsakligen rättigheten
till pension för dem, som under krig skadades, samt till nådegåfvor och
gratialer för enkor och barn efter dem, som i krig stupade eller i följd af
olyckshändelser aflede, likasom örn sjökapteners och styrmäns rättighet att
användas, de förre såsom officerare och de sednare såsom underofficerare
samt sjöbeväringsmanskapets i allmänhet rätt lill befordran och högre aflöning
i mån af ådagalaggd förtjenst och skicklighet.
I anledning af denna Kongl. Majrts nådiga proposition, hafva åtskilliga
ledamöter inom Hederv. Bonde-ståndet afgifvit yttranden och deruti anfört
hufvudsakligen: att, om också, på sätt Kongl. Majrt föreslagit, beväringsmanskapets
årliga exercistid utsträcktes till 3i dagar, sådant endast
skulle bidraga till en större öfning i handgrepp och rörelser, än som med
en kortare exercistid vore att ernå, men att, hvad fälttjensten anginge, undervisningen
deri likväl blefve ytlig, intill dess fältlifvet började; att den
fördel, som af en utsträckt exercistid skulle vinnas, ej motsvarade de olägenheter,
som derigenom uppstode, ibland hvilka svårigheten för beväringsynglingen
att erhålla tjenst och mist nili gen af arbetskraft för landtbruket under
den tid af året, som påkallade den högsta verksamheten,, förtjenade ett
synnerligt afseende; att exercistiden derföre ej borde utsträckas till längre
tid, än hittills varit öfligl, utan fastmera något förkortas.
I ämnet hafva dessutom blifvit väckta och lill Allmänna Besvärs- och
Ekonömi-utskottet remitterade följande motioner, nemligen:
i:o af Sven Jonsson från Jemtlands Jan, och
a:o af Anders Olsson från. samma län, hvilk;) hemställt, att beväringsmanskapets
vapenöfningar måtte inställas, och i stället endast mönstring
med manskapet ega rum, för att derigenom vinna kännedom om det antal
jiersoner, som vid behof vore att af beväringen för fosterlandets försvar
påräkna;
3:o. af Johannes Andersson från Skaraborgs län, som föreslagit, att
Kongl. Mapts nådiga proposition om förlängning i tiden för beväringsman
-
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon -Utskottens' Betänkande, A’;o 5.
13
skåpets vapenöfningar måtte i så måtto gillas, att den föreslagna exercistiden
nedsattes från 3i dagar lill 20, dock under förbehåll, att den slående
hären minskades tili hälften eller åtminstone med -i del af dess nuvarande
numerär.
Sedan för behandling af förevarande frågor, Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-utskottet ansett nödigt sammanträda med Stats-utskoltet, hafva
IJtskolten gemensamt tagit i öfvervägande ej mindre Kongl. Majlis högstberörda
nådiga proposition, samt de yttranden, som i anledning deraf afgifvits,
än äfven om förmälde hos Heder v. Bonde-ståndet väckte motioner.
Då Utskotten nu gå alt afgifva sitt utlåtande i detta vigtiga ärende,
torde Utskotten först få i minnet återkalla, hurusom förhållandena i slutet
af sista århundradet nödgade de flesta europeiska stater att öka antalet af
sina trupper. Äfven i Sverige blef en sådan åtgärd af nöden, och år 1808,
då riket anfölls med krig af Ryssland och Danmark, upprättades, till följd
af Kongl, kungörelsen den 14 Mars 1808, det s. k. Landtvärnet, till tjenstgöring
hvarvid förpligtades hvarje Svensk yngling emellan 18 och 25 års
ålder, af hvad stånd som helst, som ej redan ingått i rikets tjenst. Genom
Kongl, kungörelsen den 20 April 181 1 anbefalldes sedermera utgörandet af
förstärkningsmanskapet, hvilket af Rikets Ständer bestämdes till 5o,000 man,
emellan 20 och /\5 år, som Kongl. Maj:t egde efter behof reqvirera, och
som borde presteras af stads- och sockne-menigheterna i proportion till deras
personal af nämnde åldrar, antingen efter manskapets godvilliga åtagande
eller efter lottning. Ändtligen blef, lill följd af riksdagsbeslutet 181 a
och Kongl, kungörelsen den 27 Oktober samma år, allmänna beväringsmanskapet
inrättad t.
Af enahanda skäl, som Rikets Ständer uttalade, då de gåfvo sitt mecU
gifvande till inrättningen af beväringsmanskapet, och lifligt kännande, alt
ingen uppoffring är för stor, för bevarandet af fäderneslandets bestånd och
dess försvarande mot yttre våld, hafva Utskotten äfven ansett denna inrättning
böra i dess väsencltligaste delar bibehållas, såsom, efter Utskottens
tanke, både lämplig och, i förhållande till det stora och vigtiga ändamål,
som dermed afses, föga betungande; men Utskotten hafva icke förbisett, att
i den författning, genom hvilken beväringsskyldighelen ålades, flera stadganden
förekomma, sorn erfarenheten visat vara mindre ändamålsenliga.
Genom den nådiga propositionen, som blifvit till Utskotten öfverlemnad,
har Kongl. Maj:t gifvit Rikets Ständer tillkänna de grunder för bevä
-
n
Stals- samt Allm. Resö- och Ekon.-Utskottens Betänkande, ,Y'o 5.
ringsskyldighetens utgörande, sorn Kongl. Maj:t ansell böra (liljas. Men om
ock Utskotten gilla en del af dessa grunder, halva de dock ej kunnat tillstyrka
bifall åt dem alla, och Utskotten få nu afgifva sitt yttrande i ämnet,
följande dervid den ordning, som i Kongl, propositionen förekommer.
i:a Punkten.
I denna punkt har Kongl. Maj:t uttalat den åsigt, att armeen bör bildas
af slående stamtrupper, såväl värfvade som iudelda, i förening med beväringsmanskap,
och att vissa, dels värfvade och dels iudelda sjötrupper likaledes
böra utgöra ständig stam, med hvilken manskap af sjöbeväringen
bör förenas. Detta synes äfven Utskotten vara nödvändigt. Om man kastar
en blick tillbaka på förhållandena under 1808 och 1809 årens krig,
skall man lätt inse olämpligheten deri alt af ett föga exerseradt och vid
krigstjenst ej vandt manskap bilda serskilda korpser. Af detta kan man ej
fordra den stadga, uthållighet och krigslydnad, som under krig utgör ett
oeftergifligt vilkor för framgång och seger. Förenadt deremot med en uti
krigstjensten inöfvad stamtrupp, skall beväringsmanskapet snarare vinna
dessa egenskaper, genom den föresyn af mod och disciplin, som af stamtruppen
lemnäs; och sjelfva det kamratskap, som med den äldre soldaten
uppkommer, hör dessutom verka serdeles fördelaktigt lill den yngres framsteg
uti, och benägenhet för krigstjensten.
Utskotten få alltså vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. iMajrt i underdånighet förklara, alt
de emot beväringsmanskapets fördelande på slamtrupper. efter
det sätt, Kongl. Maj:l i nåder föreslagit, icke hafva något att
erinra.
2.v/ca, 3:dje och 4.de Punkterne.
I afseende på hvad uti dessa punkter blifvit föreslaget, få Utskotten väl
yttra den tanke, att, så vidt omständigheter och tillgångar medgifva, ål beväringsmanskapet
bör gifvas sådan daning, att det, vid påkommande behof,
då armeen skall sättas på krigsfot, kan ofördröjligen förstärka denna och inom
dess leder emottaga vidare nödig utbildning; äfvensom att sjöbeväringen må
vara användbar för tjenstgöringen dels på flottan, såväl den seglande som
den roende, och dels såsom marinsoldater. Men ehuru de förslag i öfrigt,
om hvilka Kongl. Maj:t behagat i iörenämnda tre punkter göra framställning,
visserligen skulle leda till den fördel, att den del af de bevärings
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, A'.o 5.
15
skyldige, som lill vapenöfning inkallades, eller i4.5a5 nian, koinnie alt vinna
en större färdighet lili krigstjensten, än som under nuvarande förhållanden
oell koi lare exercislid kan einas, så förekomma likväl så många belänkligheler
emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställningar, och så
inånga svårigheter alt sälla de föreslagna åtgärderna i verket, att Utskotten
icke Lrott sig kunna samma framställningar tillstyrka.
Hinder mola nemligen för att med rättvisa och billighet verkställa
urvalet af de beväringsskyldige, som skulle uttagas till vapenöfning eller
krigstjenst. Att såsom regel härför bestämma manskapets längd, torde vara
mindre lämpligt; ty dels utgör längden å en person icke något tillförlitligt
bevis, alt han är dugligare till krigstjenst och mera uthållig dervid, än en
mindre, men ändock slarkt byggd person, dels synes ett sådant sätt vara i
sin grund obilligt, och dels skulle troligen många finnas af ungefärligen
samma längd, så alt svårighet och tvist ofia skulle uppkomma vid urvalet.
Hos Ulskollen har väl öfverläggning egt rum om andra sätt för ett sådant
ifrågasalt urval, och dervid har jemväl blifvit föreslaget att låta antingen
åhlem eller lottning bestämma delsamma, men icke heller dessa
begge förslag hafva Utskotten funnit lämpliga.
I anseende härtill, och då det af mången skulle anses orättvist, att den
ena vidkändes beväringsskyldighetens utgörande, men icke den andra, och
då en utsträckning i liden för vapenöfningarne skulle hafva lill följd, att,
för längre lid än nu är fallet, en betydlig arbetsstyrka komme att dragas
från näringarne och serdeles jordbruket, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
alt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet yttra sin
åsigt vai a, ali med beväringsmanskapets uttagande till vapenöf
ningar
bör förhållas hädanefter som hittills;
anseende Utskotten sig härmed hafva besvarat de motioner, som, på
sätt förut är nämndi, blifvit, i fråga om beväringsmanskapets vapenöfningar,
inom Hederv. Bondeståndet väckte och till Utskotten remitterade.
5:te Punkten.
Den uti denna punkt uttalade åsigt, att vissa områden af landet böra
bestämmas lill utgörande af beväringsmanskap för armeens och vissa för
16 Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, No 5.
flottans behof, såväl i freds-, som krigstid, gilla Utskotten till alla delar,
helst det är nödvändigt att veta, hvarest bemanning till flottan kan erhållas
och att känna ungefär, huru stort antal, som i sådant afseende är af beväringsmanskapet
att påräkna. Dessutom äro innevånarne vid kusterne till sjötjenst
mera benägna och mera lämpliga, än de inuti landet boende. I afseende
å bestämmandet af dessa områden, gilla Utskotten den fördelning,
som Kongl. Maj:t föreslagit, med undantag likväl för Wester-norrlands län.
Innevånarne uti den del af deLta län, som gränsar till hafvet, äro till sjötjenst
fullt lämplige, hvaremot ett annat förhållande eger rum med folket
i den vestra delen af länet, eller de så kallade fjellsocknarnes innevånare.
Dessa hafva till sitt näringsfång hufvudsakligen jagt, äro lill följd deraf
skickliga skyttar, och således mera tjenliga att begagnas såsom jägare eller
infanterister, än till tjenstgöring å flottan. På dessa skäl få Utskotten hemställa,
att Rikets Ständer måtte antaga Kongl. Maj:ts förslag uti denna
punkt, med den förändring, att fjelisocknarna af "Wester-norrlands
län böra till armeens beväringsområden anslås.
6:te Punkten.
Det häruti förekommande förslag derom, att beväringsmanskapets uttagande,
såväl till vapenöfning, som till krigstjenst, bör verkställas efter enahanda
hufvudgrunder inom armeens och flottans beväringsområden, anse Utskotten
lämpligt, och tillstyrka alltså,
ätt Rikets Ständer äfven måtte antaga hvad sålunda blifvit föreslaget.
Beträffande de under litt: a, b, Cj d, e osli h af denna punkt framställda
förslag, så få Utskotten förklara, att, då Utskotten redan afstyrkt
Kongl. Maj:ts nådiga framställning i afseende å ett urval af dem, som borde
till vapenöfning eller krigstjenst uttagas, och hemställt, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl Maj:t i underdånighet anmäla sin åsigt vara, att med
beväringsmanskapets uttagande till vapenöfning bör förhållas på sätt, som
hittills egt rum.
Utskotten anse något annat, yttrande i anledning af berörda förslag
ej erfordras, än det, som innefattas i hvad Utskotten, redan
på sätt nämndt är, hemställt.
Det
Stats- samt Ilim Hest. och Ekon. Vt kottens Betänkande, R:o 5.
1
Det under litt. f. förekommande förslag, alt det till första bevärines
i
'
klassen börande manskap, sorn vid mönstringen blifvit stäldt på tillvexf.
eller förbättring, skall tillhöra nästpåföljande års första klass och med
denna inställa sig tili mönstrings undergående samt att det, sorn vid denna
andra mönstring än ytterligare blifver stäldt på tillvext eller förbättring,
skall likaledes inställa sig med följande årets första klass, men bör då
antingen approberas eller förklaras odugligt till krigstjenst, anse Utskotten
lämpligt, helst erfarenheten visat, att den, som vid 22 eller 23 års ålder ej
uppnått beväringsmåttet, sällan efter denna tid vinner den utbildning och
styrka, som erfordras för krigstjensten fullgörande; hvadan Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer för sin del gilla nyssberörda stadgande.
Widare få Ulskotten, i anledning af det förslag som under litt. g.
blifvit framstäldt, anföra, att, då nödvändigheten fordrar, att alla delar af
krigsmakten ega att påräkna förstärkning af beväringsmanskapet, det ej bör
vara uteslutande öfverlemnadt åt de beväringsskyldige att välja det vapen,
<de skola tillhöra. Derigenom skulle det förhållande kunna inträffa, att ett
vapen blefve utan förstärkning af beväringen, hvaremot ett annat erhölle
mera manskap, än behofvet fordrade. Så vidt omständigheterna det medgifva,
bör väl hvars och ens önskan i afseende härå uppfyllas, men bestämmandet
deraf anse Utskotten, lika med Kongl. Maj:t, böra till mönsterherren
öfverlemnas, och få derföre tillstyrka,
att, såsom Kongl. Majit föreslagit, i de för armeen bestämda bevärings-områden,
der utom infanteri äfven ka valleri, ellet artilleri-
eller sappör-depoter finnas, mönsterherren utser hvilka, som
böra tilldelas artilleriet, kavalleriet eller depöterna; hvartill dock
i första rummet uttagas sådane beväringsskyldige, som sjelfva önska
tjena vid dessa vapen, såvida de i öfrigt äro dertill duglige.
Beträffande det förslag, som under litt. i förekommer, så få Utskotten
först erinra, att de redan yttrat sig ej kunna tillstyrka den förändrade
ordning för beväringsmanskapets uttagande, som Kongl. Majit föreslagit;
men, ehuru Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 3 Juli 1812 framställt
den önskan, att icke mindre än en hel klass af beväringen i sender
måtte -uppbådas, synes det likväl Utskotten vara alldeles nödvändigt,
att Kongl. Majit i krigstid må ega att i de landsorter, der Kongl. Majit
pröfvar behofvet sådant fordra, uppbåda till och med alla beväringsklasserna,
utan afseende på, huruvida å andra orter inom riket hela bevärinBih.
till R. St. Erot 18*7 och /848. * Samt, 2 A/d. i häftet. 3
IS
Slats- samt Altin. Bese.- och Ekon.-UIskollens Betänkande, N:o 5.
gen eller någon klass deraf tillika uppbådas. Della inses tydligt, då
man betraktar, alt en del af landet kan vara hotadt, men en annan ej, och
att, serdeles under vissa tider af året, en längre lid skulle åtgå, innan beväringen
från aflägse orter hunne till ett hotadt stalie ankomma. Deremot
torde i fredstid den lättnad i bevärings-skyldigheten, efter Utskottens tanka,
böra beredas, att endast första klassen af manskapet utgår till vapenöfning.
Med afseende härå få Utskotten vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att i fredstid till vapenöfning uppbådas endast de af beväringsmanskapet,
sorn höra till första klassen, dels uttala det medgifvande,
att, när Rikets försvar det påkallar, Kongl. Majit må
ega uppbåda lill och med alla beväringsklasserne inom de landsorter,
der Kongl. Majit pröfvar sådant nödigt, utan afseende på
huruvida eller till huru stor del beväringen inom öfriga områden
kallas till vapen.
jule punkten.
Innehållet af denna punkt gilla Utskotten, som anse det vara nödvändigt,
att i en så aflägsen och från kommunikation med fasta landet stundom
afstängd provins bibehålla den styrka, som samma provins eger, och sorn
åtminstone kan förhindra en fientlig ströf-korps alt der intränga.
Med anledning häraf få Utskotten tillstyrka,
att den på Gottland antagna och upprättade allmänna beväring
må i dess närvarande skick fortfara.
Utskotlen öfvergå nu till Kongl. Majits förslag, i afseende å beväringsskyldighetens
utgörande af dem, som äro anställde vid handelsflottan eller
såsom machinister å ångfartyg.
I afseende å desse personer synas andra grunder för beväringsskyldigheten
göra sig gällande, än för dem, hvilka hafva sin sysselsättning och sitt
arbete å landet. Då de sednare skola i krig fullgöra sin beväringsskyldighet,
genom inträde i armeens leder, nödgas de lemna sitt föregående lefnadskall,
för att omfatta det dermed skiljaktiga krigareyrket, och ibland d«
mångå käubara uppoffringar, som härmed kunna vara förenade, är en fullkomlig
förändrirg af föregående lefnadsvanor icke den minsta. I detta afseende
företer sig en stor olikhet med handels-sjöfolket, eller den medborgare
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, A’:o 5.
19
klass, sorn har sjöfart till sitt näringsfång, då dessa i krig skola tjenstgöra
å rikets flotta. För dem är sjökrigstjenstens omfattande föga annat än en
fortsättning af deras eget yrke, i statens tjenst i stället för i enskildes, och
med bibehållande af yrkets hufvudsak, eller att genom sjötjenst förtjena sitt
uppehälle.
Vid bedömandet af förevarande fråga bör man alltså mindre fästa sig
vid de olägenheter, som en utsträckt bevärings-skyldighet för sjöfolk vid
första påseendet synes för dem medföra, utan fastmera taga i betraktande
hvarje medborgares pligt att, såvidt på honom ankommer, värna fosterlandet
mot yttre våld och nödvändigheten deraf, att rikets flotta eger att genast
vid ett inträffande krig påräkna ett tillräckligt antal sjövand t manskap.
Den tillgång härå, som nu förefinnes, är alldeles otillräcklig. Den
består endast af de indelde och roterade båtsmännen, jemte det vid flottan
redan under fredstid anställde manskap, ty det, som af extra roteringen och
sjö-beväringen erhålles, fordrar en icke så kort tid för att till sjöman bildas.
Dessutom bör afseende fästas derå, att större delen af sjömännen inom
beväringsåldern vanligen äro ute å sjöresor, och således hvarken under
fredstid fullgöra sin beväringspligt, eller kunna vid ett inträffande krig påräknas
för flottans behof.
I betraktande häraf, samt då ej blott i brödrariket Norrige, utan äfven
i andra länder, allt sjöfolk och alla fiskare äro skyldige till krigstjenst ända
intill femtio åis ålder, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att beväringsskyldigheten för sjöfolk ntsträckes sålunda, att, vid
inträffande krig, Kongl. Majit är berättigad att till tjenstgöring å
flottan, i mån af behof, uppbåda allt inom riket befintligt dertill
tjenligt sjöfolk, utan afseende på, huruvida det samma är inom
beväringsåldern eller ej.
Derjemte få Utskotten hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta, i enlighet med de beslut, Rikets Ständer
komma att i frågan fatta, utfärda en författning, innehållande tillika
alla reglementariska stadganden, som för verkställigheten af
beväringens organisation kunna finnas erforderlige.
Slutligen få Utskotten anmäla, att, sedan förestående betänkande var
färdigt alt afgifvas, Utskotten mottagit ett af herr Stjernsvärd, G. M., bos
Högloft. Ridderskapet och Adeln afgifvet samt den i5 sistlidne Mars till
20
Stills- samt Altin, fiesv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5.
allmänna Besvärs- oell Ekonomi-utskottet remilteradt anförande, innehållande
eli förslag lill landlförsvarels organisation; och ali Utskotten skola laga
i öfvervägande innehållet af samma anförande vid behandlingen af den utaf
herr Ekholm i Vä Hofi. Borgare-ståndet den 2g i nyssnämnda månad
väekta, till allmänna Besvärs- oell Ekonomi-ntskottet jemväl öfverleinnade
motion, angå tide nedsättande al en kommitlc, for granskning af herr Stjernsvärd.
* berörda fulslag, samt för algifvande tiil Bikels näst sammanträdande
Ständer af elL fullständigt utlåtande 0111 hela försvarsverkets lämpligaste
ordnande.
Slockholm den 18 April 1848.
Emot Utskottens Betänkande, i afseende å beväringsskyldighetens utslräckning
för sjöfolk, reserverade sig:
Herr Westfelt;
Herr Selia etan, som ansåg Utskottens förslag vara i högsta grad obilligt
och orättvist;
Herr P. II. Lindström, som förenade sig med herr Schartau;
Herr Gustafsson, herr Waern, herr Valley, herr Norin, herr Koek,
herr Wahlgren, herr Pettersson, herr Malmstedt samt riksdagsfullmäglige
utaf Hederv. Bonde-ståndet Matts Persson, Anders sindersson, Petter Persson,
Pehr Persson, Nils Strindlund, Juhan åndersson, Anders Jansson ,
Anders Johansson, och Hans Persson, af hvilka den förstnämnde eller
Matts Persson afgifvit följande skriftliga reservation:
”Emot Utskottens ifrågavarande utlåtande får jag reservera mig.
Ehuru jag erkänner hvarje medborgares pligt att i farans stund värna
sitt fädernesland, anser jag likväl denna medborgerliga pligt icke böra utkräfvas
i högre grad af en viss samhällsklass, än af andre. Utskottens pl 11-  raiitet har likväl hyllat en motsatt åsigt. För att förläna giltighet åt densamma
hafva Utskotten såsom gifvet antagit, att sjöfolk, då de anställas på
örlogsflottan, fortsätta sitt yrke blott med den skillnad, att de af kronan i
stället för af enskild person förtjena sitt lifsuppehälle; hvadan hvarken någon
orättvisa eller obillighet skulle, enligt Utskottens tanka, ligga deruti, att
allt inom riket befintligt och till tjenstgöring å örlogsflottan tjenligt sjöfolk,
utan afseende på, huruvida detsamma är inom beyäringsåldern eller ej, må
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, h':o ,5.
21
kunna, vid inträffande krig, uppbådas till tjenstgöring å flottan. Detta resonenient
tyckes visserligen vid lörsta påseende ega något sken af billighet;
men vid närmare granskning lärer äfven, efter mitt förmenande, till och
med detta försvinna. Uli kusttrakterna af liket hafva de beväringsskyldige
blifvit indelade till tjenstgöring å flottan. Huru kan man vilja föreställa
sig, att flertalet af dessa beväringsskyldige egna sig åt sjömannayrket.
Med en del är detta visserligen händelsen, men det största antalet ynglingar
sysselsätta sig med åkerbruk och andra näringsfång; men icke destomindre
skulle desse flertalet utgörande ynglingar, derest Utskottens förslag
vinner framgång, blifva ryckte från sina landtmanna-sysselsältningar,
endast af det skäl, alt de såsom bosatte inom en kustort, blifvit förpligtade
att till sjös fullgöra de vapenöfningar, beväringsskyldige åligga. —Jag hemställer
till en hvar, om sådant är rättvist? skall en husfader i en kuslort,
derföre att han tillhört sjöbeväringen, slitas från de sina för att i krigstid
tjenstgöra å örlogsflottan och blottställa sig för krigets vedermödor och fasor
samt lill och med offra sitt lif för fäderneslandet, då deremot hans granne,
som, förut bosatt upp i landet och der fullgjort sina beväringsskyldigheter,
skulle få sitta hemma i ro och sköta sina angelägenheter.
Ilar åter Utskottens mening icke varit all föreslå den snart sagdt obegränsade
värnepligt för kustboer, som jag anser följa af den dunkla redaktion,
Iivari förslaget blifvit affaltadt, ulan Utskotten endast åsyftat, att allt
”tjenligt sjöfolk” måtte anses skyldigt att vid krig tjenstgöra å flottan, så
torde det till en böljan vara nödigt få afgjordt, huru vidsträckt orden ”tjemligt
sjöfolk” böra tydas; om dermed,skall förstås endast sådant sjöfolk, som
linnés å sjömanshus eller magistrater enrolleradt, eller om dermed menas
äfven sådane personer, som, bosatte i kusttrakterna, idka den så kallade
landtmannaseglationen såsom en vigtig binäring till deras i en del af dessa
trakter svaga jordbruk. I båda dessa fall är Utskottens förslag icke annat
än ett försök att införa en pressningslag, stridande helt och hållet emot de
rättigheter, kofferdi-sjömän blifvit tillförsäkrade uti 1748 års ännu gällande
reglemente.”
I ofvanstående reservation instämde S. Heurlin.
sa
Statt- tamt .Ulm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, S:o 6.
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 April, kl. 2 e. ra.
Betänkande > i anledning af väckt motion om rotehdllarnes på
Gottland befriande från skyldigheten att anlägga båtsmanstorp.
Till Stats-utskottet har blifvit remitterad en inom Hederv. Bondeståndet
väckt motion, deruti riksdagsfullmäktige Christen Persson och Ingemund
Odin från Gottlands län föreslagit, att de rotehållare å Gottland,
för hvilkas rotar båtsmanstorp ännu icke funnes, måtte befrias från skyldigheten
att sådane torp anlägga; till stöd för hvilken motion blifvit anfördt:
att såväl rotehållare, som båtsmän funne sig med det i orten brukliga
aflöningssättet belåtne; att anskaffandet af den till torp erforderliga egovidd
af åker och äng mötte betydliga svårigheter i en landsort, der roteandelarne
voro så spridda, att de stundom lågo på flere mils afstånd från
hvarandra och der båtsmanshusen måste byggas af sLen samt således blefvo
ytterst kostsamma att uppföra; hvartill komme, att tjenliga torplägenheter
uppdrifvas till de orimligaste priser, och dessutom, alt erfarenheten
visat, hurusom båtsmän, hvilka erhållit torp, icke förmått de samma häfda,
utan råkat i obestånd och med hustru och barn fallit roten till last.
Sedan Stats-utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet
för denna frågas behandling, hafva Utskotten tagit densamma
i öfvervägande, och få vid dess besvarande erinra, att vid i84o och 1841
årens riksdag motion blifvit väckt i enahanda syftning, men af Rikets Ständer
afslagits på den grund, alt rotehållarne, jemlikt Kongl, förordningen
den 23 Maj 1690 samt sedermera ulkomne och gällande författningar, blifvit
förpligtade att gifva båtsmännen torplägenheter, bestående af nödige hus
samt åker och äng, hvarvid undantag endast vore gjordt för de rotars hemman,
der icke någon lägenhet till åker och äng funnes, såsom i skärgården,
och att, då rotehållarne på Gottland, under den allt ifrån år 1690 förflutna
tid, icke saknat rådrum alt sin skyldighet i berörda hänseende fullgöra,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 7. 23
deras hittills visade uraktlåtenhet deraf hvarken kunde eller borde lända
dem till befrielse från ifrågavarande åliggande.
Af enahanda skäl, som här ofvan blifvit uppgifne, få Utskotten vördsamt
tillstyrka,
att omförmälda motion icke må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 18 April 1848.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April, kl. 2 e. m.
Utlåtandei anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse till
Rikets Ständers Stats-utskott, angående rotering af den staden
Lund tillhörande, s. k. Vagnmansforden.
Uti nådig skrifvelse af den 8 Oktober sistlidet år, har Kongl. Majit, till den
åtgärd från Rikets Ständers sida, som deraf kunde föranledas, gifvit Rikels
Ständers Stats-ulskott tillkänna, alt, efter verkställighet af den, under den
3.1 September i83p, i nåder anbefallda extra rotering lill båtsmanshåll af
si adema tillhörande privilegierad jord, sorn i ordinarie roteringen icke ingått,
Kongl. Majit, af inkomne handlingar i nåder inhemta!, att den i staden Lund
belägna s. k. Wagnmansjorden, såsom icke varande af privilegierad natur, bordt
i ordinarie roteringen ingå, men alt sådant icke skett, och att samma jord i anseende
lill berörda sin natur, icke heller blifvit till extia rotering upptagen; alt
Kongl. Majit, uppå Förvaltningens af Sjö-ärendena samt Kammar-kollegii, uti
utlåtande den 10 December 184o, afgifna underdåniga tillstyrkan, under den 1
Februari påföljde år i nåder lörordnat, alt frågan om denna jords extra
rotering skulle förfalla, och vederbörande roleringskommission ega alt, efter
samma jords beskaffenhet, värde och afkastning, i förhållande till jord å
landet, derå bestämma rolemantal, till ingående i städernas allmänna båtsmanshåll,
på det sätt, att, till undvikande af rubbning uti den redan skedda
regleringen i detta afseende, vakans-afgifl årligen infil nästa riksdag af
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 8.
staden borde utgöras för de rotenummer, hvartill jorden blefve uppskattad,
hvilken afgift i ränteriet skulle insättas, för att af Rikets näst sammanträdande
Ständer användas; samt att, sedan kommitterade belagt den s. tu
Vagnmansjorden med ordinarie, rotering och upptagit densamma till $ rote,
sådant blifvit antecknadt uti en extra roteringslängd, sorn Kongl. Maj:t i
nåder fastställt.
Sedan Stats-utskottet, för denna frågas behandling, sammanträdt med
Allma nna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten tagit densamma
i öfvervägande; och som Utskotten mot den Vagnmansjorden sålunda åsätta
rotering icke funnit något att anmärka, få Utskotten, jemte anmälan härom,
vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte omförmälda roteringsåtgärd för sin del
godkänna.
Stockholm den 18 April 1848.
N:o 8.
Aok. till Exp.-Utsk. d. 20 April, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer_, angående Fahlu stads båtsmansrotering.
Sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 22 April i845,
hos Kongl, Majit anmält, att Fahlu stad, sannolikt genom ett begånget misstag
vid uträknandet af stadens medelbevillning af hus och tomter för åren
1828 till och med i832, fått sig påfördt ett högre båtsmanshåll, än som,
enligt de af Kongl. Majit och Rikets Ständer stadgade grunder, bort staden åläggas
samt af sådan anledning i underdånighet anhållit, att, då den nedsättning
i det på Fahlu stad fördeldta antal båtsmän, hvartill staden tilläfventyrs
voi’e berättigad, skulle, i anseende dertill, att nummerstyrkan af städer
nes båtsmanshåll blifvit enligt äldre författningar bestämd, medföra en
rubbning
Stats- samt Allm Bise.-och Elter .-riskulla, s {'Hatande, Ro ?.
25
rubbning i den allmänna fördelningen af ifrågavarande besvär emellan alla
städer och köpingar i riket, samt enär den tillökning i bålsmansroteringen
för andra städer, som blefve en följd af Fahlu stad tillerkänd minskning
deruti, skulle erfordra en mera invecklad utredning, än alt Rikets Ständer
dermed kunde taga befattning, Kongl. Majit måtte, efter undersökning af
förhållandet, och så framt staden funnes båidare roterad, än med stadgade
grunder öfverensstämde, i nåder meddela Rikets näst derpå sammanträdande
Ständer förslag till nedsättning i bålsmansroteringen för staden samt lill
en lämplig fördelning af den dymedelst uppkommande brist i städernes
båtsmanshåll, genom motsvarande tillökning deruti för andre städer och köpingar;
så bar Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse af den r8 November sistlidne
år, sonr blifvit lill Utskotten remitterad, gifvit Rikets Ständer tillkänna,
att, vid undersökning i omförmäldte hänseende, det blifvit utröndt, att,
enligt den genom Kongl. Brefvet den 21 Sept. i83c), fastställda fördelningen
af städernas oidinarie båtsmanshåll, hvilket vid dess förutvarande nummerstyrka
af 885 man skulle oförändradt bibehållas och utgöras i mån af
bevillning för borgerlig rörelse samt bus och tomter, Fahlu stad, hvars medelbevillning
för de 5 åren r 828—r832, enligt en af stadens magistrat meddelad
och af Kongl. Majits befallningshafvande utan anmärkning insänd
uppgift, upptagits för borgerlig rörelse till 1,842 rldr 16 sk. samt för bus
och tomter till 1,270 ridr sg sk. 7 rist eller trllsamnans 3,112 rldr 45 sk.
7 rist, blifvit påförde 7 bela bålsmansnummer, efter elen fastställda beräkningsgrunden
af 4?9 1 dr 3g sk. g rist för hvarje båtsmansrote; alt 1828
— 1802 årens medelbevillning, för bus och tomter, efter en derå upptäckt
missräkning af 1 1 rldr 38 sk. 5 rist, skolat utgöra 1,282 rldr 20 sk., men,
efter afdrag af deruti 01 ätt inberäknad bevillning för rörelsevinst af åtskilliga
verk och inrättningar med 606 ridr 4 !'k. 5 rist, rätteligen uppginge
endast till 676 ridr i5 sk. 7 rist, och att misstag sålunda egt rum vid bestämmandet
af Fahlu stads oidinarie båtsmansrote!ing; samt att, då den
vid 183f) års reglering beräknade bevillning för borgerlig rörelse utgjorde
1,842 ridr 16 sk., ett sammanlagdt bevillningsbelopp uppkomme af 2,518
ridr 3i sk. 7 rist, som, efter förenämnda beräkningsgrund af 429 r'dr 3g
sk. g r:st för hel rote, lemnade rotar, eller, med undvikande af
bråket, 6 bela båtsmansrotar; derjemte, i fråga om sättet, hvarpå den brist
boide ersättas, som sålunda skulle uppstå i nummerstyrkan af städernes
båtsmanshåll, förekomme, att sedan, vid ofvannämnda reglering, oidinarie
båtsmanshållet för staden Piteå blifvit fastsläldt, till i| för staden Luleå
Bik. till R. St. troi■ iS47 och 1645. 4 huml. ‘A Ajd. 1 haft. 4
26
Stååt* samt Athn. Bese.- och Ekon.-Viskolitm UUålanJe, jV:o . 8.
lill i*, etli flir staden Lund till gv rotar, men det sedermera blifvit upplyst,
att berörda städer innehade oprivilegierad jord, sorn vid ordinarie roteringen
bort tagas i beräkning, men dervid obehörigen uteslutits, Kongl.
Majit genom nådiga bref den i Februari 184* och den 18 februari i843,
beträffande Piteå ocb Luleå, samt den i Februari 184* och den 23 Juli
1842, hvad Lund anginge, förordnat, att samma städer för omförmälda oprivilegierade
jord skulle ansvara, Piteå för i, Luleå likaledes lör ^ samt Lund
för y rote, hvarigenom för dessa trenne släder uppkomme sammanlagdt iTt
båtsmansrote, eller, r? rote mera än den för staden Fahlun nu ifiågaställde
förminskning; och har Kongl. Majit, som på grund hära! för Sin del bifallit
den förminskning i ordinarie båtsmansroteringen för Fahlu stad, som
efter ofvanuppgifna grunder borde ega rum, i nåder föreslagit Rikets Ständer,
alt staden Fahlun skall ansvara för 6 bålsmansrotar i stället för 7, som
i83g års reglering af städernes ordinarie bålsmansrolering bestämmer, utan
alt likväl denna nedsättning må i samma reglering i öfrigt föranleda någon
ändring, enär den för Piteå och Luleå städer af Konung och Ständer beslutade
tillökning af 4 rote för hvardera samt tillökningen al 4. rote lör staden
Lund, hvarom Kongl. Majit a fl å ti t serskild nådig skrifvelse lill Rikets
Ständer, lemnade icke allenast full ersättning för minskningen, utan äfven
ett öfverskott af tV rote, hvarför vakans-afgift borde erläggas, men della
öfverskott vore så obetydligt, att det ej föranledde till ny reglering.
Utskotten, som anse det icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att staden Fahlun vidkännes ett större roleringsbesvär, än som,
enligt de af Kongl. Majit och Rikets Ständer stadgade grunder, staden rätteligen
åligger att utgöra, få vid de i Kongl. Majlis högstberörda nådiga
skrifvelse upplyste förhållanden, samt enär den brist, som rättelse i omförmäldte
hänseende skulle orsaka i det bestämda antalet af 885 båtsmän, kan
fyllas genom den tillökning, som dels uppkommit derigenom, att städerne
Piteå och Luleå ålagts ansvara hvardera för Ldels rote mera, än som vid
183g års reglering blifvit bestämdt, dels är alt påräkna af den staden Lund
tillhörande, till ridels rote beräknade, s. k. Wagnmansjorden, i fråga hvarom
Utskotten, med anledning af Kongl. Majits serskild derom meddelade
nådiga skrifvelse, afgifvil serskildt utlåtande; få alltså vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Majrt, på sätt ofvan
är nämndi, föreslagit.
Stockholm den 18 April 1848.
STOCKHOLM, f. d. Schaltzes Boktryckeri, löka.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Maj, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga örn båtsmanshållets indragning eller
förminskning.
Inom hederv. Bonde-ståndet hafva följande molioner uti detta ämne blifvit väckte,
nemligen:
Af riksdagsfullmäktige Arnold Svensson, G. Ii. Appelqvist, 01. Pehrsson och
Eric Månsson från Blekinge län, hvilka uttalat den åsigt, att båtsmännen, som, enligt
motionärernes öfvertygelse, voro alldeles okunnige, så väl i sjömansyrket, som
i de arbeten, hvartill de på krono-varfven användas, samt sålunda icke tillskyndade
staten någon fördel, motsvarande de uppoffringar, jordbrukaren finge, i och för roteringsbestyret
vidkännas, borde, i mån af de nuvarande båtsmännens afgång, indragas,
emot skyldighet för rotchållarne att till kronan erlägga en lämplig vakans-afgift,
hvilken motionärerne ansett böra bestämmas till 33 r:dr 16 sk. banko för hvarje
hel rote ;
af riksdagsfullmäktigen Magnus Månsson från Östergöthlands län, som föreslagit
indragning af liela det i länet förlagda båtsmans-kompagniet, såsom varande betungande
och icke motsvarande sitt ändamål, enär båtsmännen, der mera än på andra
ställen, saknade alla för en båtsman erforderliga egenskaper, såsom fallenhet för
och vana vid sjömanna-yrket, kunskap om skeppstimmermans-slöjder m. m.; i hvilken
motion riksdagsfullmägtigen Johan Johansson från samma län sig förenat; samt slutligen
af riksdagsfullmäktigen Hans Hansson från Götheborgs och Bohus län, som
föreslagit båtsmanshållets nedsättning med en tredjedel.
Sedan Stats-utskottet, lör dessa frågors behandling, sammanlrädt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten tagit desamma i öfvervägande;
och som bifall till de uti nämnda motioner framställda förslag skulle föranleda rubbning
uti indelningsverket och förminskning af det antal båtsmän, som lör flottans
behof erfordras, kunna Utskotten icke tillstyrka antagandet af berörda förslag, utan
hemställa,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 1 Maj 1848.
Bih, till B. St. Prot. 1817 <§• 18i8. 4 Sami. 3 Afd. 2 Haft.
1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o 10.
N:o 10.
Auk. till Exp.-Utsk. den 3 Maj, kl. 11 f. m.
V
Utlåtande, i anledning af väckt motion om reglering och jemkning af roterings-skyldigheten
ä Gottland.
Riksdagsfullmäktige Christen Persson och Ingemund Odin frän Gottlands län
hafva «ti en hos hederv. Bonde-ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-utskottet
remitterad, föreslagit, att, då förhoppning icke funnes att hvarken genom Konungens
befallningshafvande i orten eller Kongl. Förvaltningen af sjö-ärendena få de tryckande
ojemnheter, hvilka förefinnas i båtsmans-roteringen på Gottland mildrade elier
afhulpne, Rikets Ständer ville, med afseende så väl å behofvet af lindring uti roteringsbesväret,
som å rote-andelarnas från hvarandra alltför afskiijda läge, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa, att en sådan jemkning och reglering måtte med
båtsmans-rotarne å Gottland företagas, att hvarje rote hädanefter komme att bestå
af minst 4 fulla mantal och att afståndet emellan spridda rote-andelar i möjligaste
måtto inskränktes.
Sedan för denna frågas behandling Stats-utskottet sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet, få Utskotten gemensamt deröfver afgifva yttrande 5
och beträffande först det i motionen framställda förslag om den jemkning i båtsmansroteringen
å Gottland, att minst 4 fulla mantal borde utgöra en rote; så enär sådant
skulle medföra en rubbning uti indelningsverket och förminskning af båtsmännens
antal; få Utskotten tillstyrka,
att berörda förslag måtte förfalla.
Angående sedermera motionärernes förslag om åtgärder till spridda rotars sammandragande
, så få Utskotten erinra, att en lika beskaffad fråga förevarit vid 1840
och 1841 årens riksdag, men af Rikets Ständer ansetts böra förfalla, på den grund,
att Kongl. Cirkuläret den 30 Maj 1826 tydligen bestämmer, det ”alla anmärkningar
”om utbyte af från stamrotarne aflägsna hjelprotar, samt om roteflyttningar i allmänhet,
böra ske hos Konungens befallningshafvande i länet, som, efter att såväl den
”rotehållare, med hvilken rote-flyttningen är i fråga, som äfven soldaten eller båtsmannen,
då någotdera nummer icke är vakant, hörde blifvit, samt vederbörande
”regements- eller korps-chef jemväl i ämnet yttrande afgifvit, eger att, efter förekommande
omständigheter och gällande författningar, i anledning deraf, meddela ut”slag,
hvilket dock bör Kammar-kollegii pröfning underställas”; hvarförutan Kongl.
Maj:t genom lemnade föreskrifter, uti nådigt bref till landshöfdingarne af den 2 November
1833, äfvenledes sökt att ifrågavarande olägenheter afhjelpa; och få Utskot
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 11. 3
ten, i anseende härtill, samt enär det är vederbörande obetaget att, för
rättelse uti de af motionärerne antydda missförhållanden, begagna den väg, sorn är
i sådant hänseende anvisad, hemställa,
att motionen äfven i denna del ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 1 Maj 1848.
N:o 11.
Arik. till Exp.-utsk. den 3 Maj, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om bestämmande af 'premier för
dem, som anställa försök att bereda socker af potatis.
Vällofl. Borgare-ståndet har till Stats-utskottet remitterat en af herr Indebetou
väckt motion, hvaruti föreslås, att någon del af bankovinsten måtte användas lill
premier för dem, ”sorn vilja uppoffra tid och penningar på försök att af potatis tillverka
saker;” till stöd för hvilket förslag motionären hufvudsakligen åberopat, att
det vore för landet i högsta måtto fördelaktigt, om jordbrukets produkter, och deraf
isynnerhet potatis, kunde förädlas på annat sätt, än genom dess förvandlande lill
bränvin, hvilken vara nu vore mest vinstgifvande af egendomars afkastning; anseende
motionären, att dessa premier borde vara så betydliga, att de i någon mån kunde
ersätta de förluster, som från dylika försök äro oskiljaktiga.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att denna fråga gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet handlägga, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande;
men som de medel, af hvilka de i motionen omnämnda premier föreslagits
att utgå, äro afsedda för andra ändamål, och dessutom å riks-statens 6:te hufvudtitel
finnes uppfördt anslag för befrämjandet i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar
till belopp af 10,333 r:dr 16 sk.; alltså och då vederbörande är
obetaget att, för erhållande af det understöd, hvars beredande motionären åsyftat,
vända sig till Kongl. Majit, som, efter sig företeende omständigheter, kan sådant understöd
i nåder bevilja, få Utskotten hemställa,
att herr Inclebetous motion icke må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 1 Maj 1848.
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o 12.
N:o 12.
Ånk. till Exp.-utsk. den 3 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om bålsmans-beklädnadens öfverlag
ande af kronan, emot en viss afgift af rust- och rotehållare.
Uti underdånig skrifvelse den 13 Februari 1841 anhöllo Rikets då församlade
Ständer hos Kongl. Maj:t bland annat, att, då grundade skäl vore till den förmodan,
att båtsmans-beklädnadcn skulle på ett för både roten och båtsmannen fördel
aktigare
sätt kunna ordnas, så att den närmare öfverensstämde med det allmännas
fordringar, Kongl. Majit täcktes anbefalla en undersökning, för att utröna, huruvida,
utan rotarnes ytterligare betungande, en ändamålsenligare beklädnad för båtsmännen
skulle kunna införas, samt sedermera låta ett derpå grundadt förslag Rikets näst
derefter sammanträdande Ständer i nåder förelägga.
I anledning häraf bar Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse den 9 November sistlidet
år, som blifvit dels till Stats- och dels till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskotten remitterad, gifvit Rikets Ständer tillkänna i att rust- och rotehållare
af båtsmanshållet blifvit i ämnet hörde, hvarvid en stor pluralitet önskat beklädnads-bidragets
öfvertagande af kronan, emot årliga afgilter af rotarne, men en
del yttrat sig vilja dels vidblifva nuvarande beklädnadssätt, dels afvakta föreläggandet
af nådigt förslag till den åsyftade förändringen; att Kongl. Majit derefter förordnat
en kommitté till uppgörande af underdånigt förslag för båtsmans-beklädnadens ordnande
på ett mera ändamålsenligt sätt, hvilken kommitté, uti underdånigt utlåtande
den 16 September 1844, afgifvit ett förslag i sådant hänseende, innefattande följande
grunder lör ifrågavarande beklädnads utgörande, nemligen
att Kongl. Majit och kronan, såsom förmånligt ej mindre för rust- och rotehållarne
samt båtsmännen än för staten, öfvertager bestyret med anskaffningen af
den egentliga båtsmans-beklädnaden, men att rust- och rotehållarne hädanefter som
hittills lemna sina båtsmän skjortor, strumpor och skor in natura äfvensom kappsäck;
att kontrakter i detta afseende ej böra ingås med vissa kompagnier eller distrikter,
utan öfverenskommelsen derom vara allmän inom hela båtsmanshållet, eller
frågan i annat fall förfalla;
att den beklädnad, som af kronan kommer att beslås, skall vara bättre än den
nuvarande och lika för hela båtsmanshållet samt utgå efter en föreslagen stat;
att beklädnaden bör begagnas viss tid såsom parad-beklädnad vid stationen och
till sjöss, samt viss tid som släp-beklädnad, så väl under uppfordring som i landsorten,
hvarefter den skall blifva båtsmannens tillhörighet och af honom nyttjas till arbetskläder;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o i2. 5
att rust- och rotehållarne icke besväras med beklädnadens förvarande i rote
kista;
att
rust- och rotehällarne erlägga i fredstid en kontant ersättning till kronan,
svarande emot 4/5:delar af nuvarande beklädnadens kostnad efter medium af tio års
markegång i hvarje län, men i krigstid full ersättning efter markegång ; samt
att ett årligt statsbidrag af omkring 28,000 r:dr såsom förslagsanslag dessutom
för ändamålet lemnäs.
Och har Kongl. Majit, som i nåder hufvudsakligen gillat förenämnda af komiterade
uppgifna grunder för båtsmans-beklädnadens öfvertagande af kronan, derjemte
förklarat Sig vilja bifalla Rikets Ständers ofvanberörda framställning i ämnet, i fall
rust- och rotehållare framgent erlade fyra femtedelar af kostnaden för de beklädnadspersedlar,
Irån hvilkas utgifvande in natura rotarna frikallades, samt Rikets Ständer
anvisade ett årligt förslagsanslag af 28,000 r:dr banko.
Vid föredragning hos liederv. Ronde-ståndet af Kongl. Maj:ts högstberörda nådiga
skrifvelse, hafva åtskillige ledamöter yttrat: att i deras hemorter de flesta rotehållarne
icke velat ingå på den åsyftade förändringen i båtsmans-beklädnadens utgörande
; att en sådan förändring ledde till ökade utgifter för rotehållarne, som derigenom
sattes ur tillfälle att till beklädnaden lemna båtsmännen de persedlar, rotehållarne
sjelfva kunde hemma tillverka; att, derest kronan öfvertoge beklädnads-bestyret,
båtsmännen skulle blifva sämre, men ej bättre beklädda än förut, hvilket
skulle öka rotehållarnes svårighet att anskaffa båtsmän; att det dessutom icke vore
öfverensstämmande med rättvisa att, emot i'otehållarncs vilja, förändra de emellan
dem och båtsmännen varande förhållanden uti omförmälda hänseende, hvilka vore
grundade på ingångfla kontrakter.
Uti ifrågavarande ämne hafva dessutom blifvit inom liederv. Ronde' ståndet väckta
och till Stats-utskottet remitterade följande motioner, nemligen:
l:o af Peter Jönsson från Jönköpings län, som föreslagit, att, till lindring i rustoch
roterings-bördan, beklädnads-bidraget måtte flyttas från jordbruket och ett tillräckligt
belopp i stället af allmänna medel dertill anslås;
2:o af Lars Wenander från Götheborgs och Robus län, som, jemte en framställning
af de om båtsmans-roteringen i nämnda län gällande stadganden från och
med 1685 års kontrakt till närvarande tid, om de skyldigheter båtsmans-rotehållarne,
enligt samma kontrakt, ursprungligen varit pligtige att utgöra, samt den tillökning,
som i sednare tider derutinnan tillkommit, påyrkat, att alla efter 1685 års
kontrakt tillkomne föreskrifter i afseende å båtsmanshållets i Bohuslän utgörande
måtte till all kraft och verkan upphäfvas, och nämnde kontrakt framdeles lända lill
efterrättelse; samt
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 12.
3:o af Guslaf Bernhard Appelqvist, Arnold Svensson, Eric Månsson och Ola
Persson frun Blekinge län, sorn föreslagit, bland annat, att kronan måtte öfvertaga
hela båtsmanshållet i denna provins, emot en kontant ersättning derför af rotarne.
Derjemte har till Utskotten blifvit allemnadt ofvanberörda af utsedde kommit terade
afgifna underdåniga utlåtande i ämnet med bifogade kalkyler.
Innan Utskotten gå att meddela sitt utlåtande i detta ämne, få Utskotten fästa
uppmärksamheten vid några omständigheter, som vid frågans afgörande böra lagas i
betraktande. Det företer sig nemligen en stor olikhet uti de grunder, hvarefter
inom olika län båtsmans-beklädnaden utgöres. Indelnings- eller rusthålls-båtsmannen,
som har denna benämning deraf, att kronan till hjelp för hans underhåll anslagit
vissa räntor, och som endast finnes uti Blekinge samt Södra Möre härad af Calmar
län, eger, han må vara uppfordrad lill tjenstgöring eller ej, att årligen af rusthållaren
undfå en beklädnad, deremot roterings-båtsmannen erhåller en sådan endast vid
uppfordring till års- eller sommar-tjenst eller sjö-kommendering. Roterings-båtsmannen
undfår, sedan dess tjenstgöring till lands eller sjöss varat 6 månader, af kronan
en fullständig ny beklädnad, då deremot indelnings-båtsmannen, när dess tjenstgöring
påkallas öfver 4 månader, endast bekommer af kronan en beklädnadshjelp af
1 r:dr 16 sk. i månaden. I afseende å persedlarnes antal eger jemväl en olikhet
rum emellan de indelda och roterade båtsmännen, hvilken olikhet visar sig uti följande
tabell:
Stats- samt Ålim. Bcsv.- oell Ekon.-Utskottens Betänkande, JY.-o 12. 7
indelnings-
Koterings-
båtsmannen.
båtsmannen.
g
C/i
C:
C:
>—r>
2
TY
05
O5o cn
CfQ
05
3
P9
05
—
CD
o*
j-s
Q- o_
CL
3
CD
Vid uppfordring till 4 månaders tjenstgöring för
indelningen samt till års- eller sommartjenst eller
sjö-kommendering för roteringen erhåller:
Kapprock för 3 uppfordringsturer . . . .
st.
•
—
1
1
1
Kappsäck
1
1
1
1
1
Tröja
n
1
1
1
1
1
Vest
1
1
1
1
Halsduk
1
1
1
1
Byxor, dels fodrade, dels med lösa lårfoder .
pär
1
1
1
1
1
Hufvudbonad
1
1
1
1
1
Skjortor
T)
2
2
2
Strumpor
pär
1
1
2
1
2
Skor
Y)
1
1
1
1
1
Vid uppfordring lill handräckning af roteringen:
Skor
—
1
1
1
Strumpor
;?
—
1
1
1
Utom den olikhet? sorn, på sätt här ofvan är visadt, eger rum uti persedlarnes
antal, förefinnes äfven en annan uti deras olika beskaffenhet och sättet för deras utgörande.
Så är kavajen eller kapprocken för indelningen i Blekinge och Södra
Möre härad af Calmar län ej en ovilkorligen bestämd beklädnadspersedel, utan heter
det om densamma i roteboken, att, då den ”på olika sätt och icke alltid af rusthållaren
presteras, vill Kongl. Majit låta bero vid hvad hvarje båtsman med sina
”rusthållare derom vid antagningen öfverenskomma,” hvadan äfven högst få båtsmän
af kompagnierna i nämnda provins och härad äro med kavajer försedde. Det händer
icke så sällan, att, ehuru kläder af blå färg begagnas af nästan hela båtsmanshållet,
en och annan rusthållare ej beqvämar sig till den obetydliga tillökning i kostnader,
som genom färgningen till blått uppkommer, utan består båtsmannen grå
kläder. Kappsäcken är af många slag och olika beskaffenhet. I Blekinge har den
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 12.
ej blifvit bestådd förr än efter upphörande af den s. k. dubbla kojen, hvilken motsvarade
både koj och kappsäck. Halsdukens beskaffenhet är olika bestämd, och till
hufvudbonad lemnäs stundom hatt, stundom mössa, äfvensom det företer sig det förhållande,
att i Blekinge rusthållarne ej äro skyldige att i fredstid lemna sina båtsmän
hufvudbonad, då de bestå dem blå kläder.
En annan omständighet, hvarå jemväl uppmärksamheten bör fästas, är skilnaden
emellan utredningspersedlar, som bestås vid båtsmannens kommendering eller uppfordring,
och beklädnads-persedlarne. De förra äro kapprock samt kappsäck af segelduk,
skinn eller väf; de sednare bestå deremot af tröja, väst med ärmar och
långbyxor af vallmar, halsduk af lärft, hatt, läderskor, ullstrumpor och skjortor.
Efter att sålunda hafva redogjort för skillnaden uti sättet för utgörandet af
båtsmans-beklädnaden på olika orter, öfvergå Utskotten till det yttrande i ämnet,
som det tillhörer Utskotten att afgifva.
Att båtsmans-beklädnaden i sitt nuvarande skick icke är ändamålsenlig, och alt
den svenska båtsmannen ej är beklädd på ett sätt, som tillfredsställer ens det minsta
billiga anspråk i detta hänseende, torde vara så kändt, att Utskotten icke tro
sig behöfva ingå i någon utförligare uppgift derom. De anse sig likväl ej böra underlåta
att fästa uppmärksamheten vid de väsendtligaste olägenheterna af båtsmännens
vanliga beklädnad. Om man äfven vill lemna å sido det mindre prydliga i samma
beklädnad, och det förhållande, att ibland båtsmännen man stundom finnér en och
annan klädd i grå kläder, då deremot de liesta begagna kläder af blått vallmar, så
framställa sig dock andra vigtigare förhållanden, som ådagalägga den nuvarande beklädnadens
oljenlighet. Tröjan, byxorna, västen och kapprocken äro vanligen af
vallmar. De krympa af väta och blifva då icke tillräckligt stora, utan hindra båtsmannen
att ledigt röra sig. Vallmar motstår också mindre val regn och genomblötes
snart deraf. Under sommaren eller i ett varmare klimat har sjöfolket ock af
nöden svalfire och mera tjenliga kläder än dem, som af vallmar tillverkas.
Dessa olägenheter hafva ock, efter hvad förenämnde kommitterade upplyst och
Utskotten jemväl känna, föranledt ett förhållande, som tillfyllest ådagalägger behofvet
af en förbättrad beklädnad för båtsmännen.
Under kommenderingar på fartyg, som besöka främmande länder, hafva nemligen
båtsmännen nödgats använda en del af sin aflöning eller ock låta någon del af sin
matportion innestå för att såmedelst förskaffa sig tillgång till inköpande af kläder,
någorlunda motsvarande hvad behofvet kräfver och hvad andra natiiner bestå sitt
sjöfolk. Men äfven sättet för utgörandet af båtsmännens beklädnad är i flera delar
olämpligt. Vid 1840 och 1841 årens riksdag fastades uppmärksamheten af en ledamot
inom hederv, Bonde-ståndet vid de ofta förekommande svårigheterna för rote^
intressenter
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 12. 9
intressenter uti hemman, klufna i många och små delar, att utreda och i förhållande
till hemmantalens storlek fördela de till båtsmans-beklådnaden hörande serskilda
persedlarne; hvadan samma ledamot föreslog, att, till undvikande af berörda svårigheter
samt till beredande af mera öfverensstämmelse och likhet i båtsmännens drägt,
kronan måtte öfvertaga bestyret att förse båtsmännen med klädespersedlar, emot betalning
af rotehållarne efter det i markegångs-taxorna utsatta pris å samma persedlar;
och var det just till följe af denna motion, som Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 13 Februari 1841 hos Kongl. Maj:t framställde den anhållan, hvarom
här ofvan blifvit nämndt.
Då nu, såsom Utskotten ådagalagt, icke allenast den nuvarande beklädnaden
är mindre tjenlig för båtsmannen, som, då han uppkallas till rikets tjenst, har skäliga
anspråk på att blifva försedd med en ändamålsenlig klädsel, utan äfven sättet för
beklädnadens utgörande är mindre väl ordnadt; så måste i begge dessa hänseenden
sådana förändringar verkställas, som, utan att öka den börda, som rust- och rotehållare
af roterings-besväret vidkännas, bereda rättelse uti de svårigheter och olägenheter,
hvilka Utskotten här ofvan antydt.
Hvad sjelfva de egentliga beklädnads-persedlarne angar, så anse Utskotten det
vara uppenbart, att, med förutsättande af en för båtsmännen ändamålsenlig beklädnad,
denna skulle blifva betydligt dyrare, om rusthållarne sjelfve droge försorg om
dess anskaffande, än om kronan för hela båtsmanshållet toge bestyr dermed; ty det
är gifvet, att materialierna, uppköpta i större partier, skulle erhållas för bättre pris,
än om de inhandlades styckevis.
Det är ock af sådan anledning, som Utskotten, lika med Kongl. Maj:t, anse
kronan böra öfvertaga bestyret med anskaffningen af den egentliga båtsmans-beklädnaden,
såsom ländande såväl det allmänna som båtsmannen och hans rust- och rotehållare
till fördel.
Deremot torde rust- och rotehållarne sjelfve fortfarande in natura böra lemna
skjortor, strumpor, skor och kappsäck. Dessa persedlar kunna nemligen ofta tillverkas
utaf dem eller deras husfolk, af materialier, som fås af hemmanens afkastning,
och en lindring beredes derigenom i afseende å den kontanta utgiften. Kronan
undgår ock besväret med dessa persedlars anskaffande och omsorgen för deras
förvarande, och dessutom behöfva båtsmännen begagna dem vid resan från deras
hem till den station, der de skola samlas.
Utskotten kunna dock icke dela den åsigt, att för vinnande af ändamålet oinförmälda
af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärd i fråga om båtsmans-beklädnadens öfverI
ägande, bör ovilkorligen bero på en allmän öfverenskommelse med hela båtsmanshället,
och förfalla, derest en sådan allmän öfverenskommelse ej kan träffas. Väl
Bilt. till R. St. Prot. 1817 § 1848. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 8
10 Stats- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utskottens Betänkande, N:o 12.
skulle flera olägenheter blifva en följd af endast en partiel öfverenskommelse, och,
utom andra sädana, jemväl den, att den ena båtsmannen blefve olika eller sämre
beklädd än den andra, hvilket skulle alstra missnöje hos de i detta fall sämre lottade;
men farhågan för dessa olägenheter bör icke, efter Utskottens tanka, föranleda
för rotehållarne, emot deras vilja, ett åläggande, som icke är öfverensstämmande
med knekte-kontraktens innehåll. Utskotten kunna derföre icke tillstyrka bifall till
Kongl. Maj:ts förslag, att öfverenskommelsen uti ifrågavarande hänseende skall vara
allmän inom hela båtsmanshåll, eller frågan i annat fall förfalla, utan anse, att det
må bero af rust- eller rote-hållarnes egen fria vilja att derpå ingå eller ej.
Enligt det af förenämnde kommitterade afgifna underdåniga utlåtande, hafva vid
utlysta sammanträden med rust- och rote-hållarne inom båtsmanshållet, som utgör
5,694 rotar, 3,862 önskat, att kronan måtte, emot en viss ersättning, öfvertaga
beklädnads-bestyret och 167 förklarat sig ej vilja frångå det för närvarande gällande
beklädnadssättet, innan Kongl. Majit förelagt dem ett nådigt förslag i ämnet; hvaremot
443 icke uttalat någon önskan om förändring och 1,222 förklarat sig vilja
vidblifva hvad i berörda hänseende nu är gällande. Men, detta sednare förhållande
oaktadt, åro dock Utskotten fullkomligt öfvertvgade derom, att med afseende å den
lättnad, som skulle uppkomma i utgörandet af beklädnaden, derest kronan, emot de
af Kongl. Majit föreslagna vilkor, öfvertoge densamma, högst få, ja kanske ingen,
fortfarande skulle hysa någon betänklighet vid att antaga förslaget; och om äfven en
eller annan skulle till en början vägra sådant, så skulle han troligen snart derpå
ingå, i anseende till den ökade svårigheten för honom att anskaffa båtsman.
Det förekommer härvid en omständighet, i afseende hvarå en bestämmelse är
nödig. Man kan nemligen föreställa sig, att egarne af en rote icke alla äro villiga
att ingå öfverenskommelse uti förenämnda hänseende, utan att en eller annan intressent
af roten sätter sig deremot. Sådant bör dock, efter Utskottens tanka, icke
föranleda något hinder för öfverenskommelsens träffande, derest pluralitcten af roteintressenterne,
beräknadt efter hvarderas andel i roten, är benägen öfverenskommelsen
antaga.
För att gifva rust- och rotehållarne upplysning om kostnaden för båtsmännens
beklädande och en ledning för omdömet i frågan, anse Utskotten rust- och rotehållarne
böra meddelas uppgifter på de sednaste 10 årens markegångspris samt medelpriset
deraf å de persedlar, som bestås båtsmännen i hvarje län, så att vederbörande
rote-intressenter må vara i tillfälle att med sakkännedom sjelfve i ämnet fatta
ett omdöme.
Att den beklädnad, som af kronan skulle komma att bestås, bör vara bättre
än den nuvarande, torde, med afseende å hvad förut blifvit anfördt, vara ett oefter
-
Stats- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY:o 12. 11
gifligt vilkor för den föreslagna förändringen; äfvensom Utskotten, i likhet med hvad
Kongl. Majit antydt, anse beklädnaden böra utgå efter en bestämd stat.
Utskotten få vidare yttra, att de till alla delar tillstyrka, hvad Kongl. Majit föreslagit
om beklädnadens begagnande viss tid såsom paradbeklädnad vid stationen
och till sjöss, samt viss tid som släpbeklädnad, så väl under uppfordring som i landsorten,
äfvensom att den derefter blir båtsmannens tillhörighet och får af honom nyttjas
till arbetskläder, samt att rust- och rote-hållarne icke böra besväras med beklädnadens
förvarande uti rotekista.
Beträffande frågan om den ersättning till kronan, som de rotehållare, hvilka antaga
ofvanberörda öfverenskommelse, böra erlägga, så skulle väl ©tvifvelaktigt en minskning
uti kostnaden för beklädnads-skyldighetens utgörande uppkomma för samma
rotehållare derigenom, att de, på sätt Kongl. Majit föreslagit, endast erlade fyra femtedelar
af beklädnads-kostnaden; men utom det, att rust- och rotehållarne, så mycket
omständigheterna det medgifva, böra åtnjuta lindring uti roterings-bördan, torde
den uppoffring, som å statens sida blefve en följd af båtsmans-beklädnadens öfvertagande,
efter de föreslagna grunderna, väl förtjena att göras.
Utskotten, som dock anse, att, under krigstid, rotehållarne böra ersätta fulla
värdet af båtsmännens beklädnad, få derföre tillstyrka Kongl. Majits förslag, att kronan
må öfvertaga båtsmans-beklädnaden, emot det att rust- och rotehållare erlägga i
fredstid en kontant ersättning till kronan, svarande emot fyra femtedelar af kostnaden
för de beklädnads-persedlar, hvilka kronan består, efter medium af sednaste tio
års markegång i hvarje län, men i krigstid full ersättning efter enahanda grund.
Vidkommande härefter det förslags-anslag, som Kongl. Majit för ändamålet äskat,
eller tjugoåtta tusen ridr biko, så få Utskotten först upplysa-, alt indelningsbåtsmännen
utgöra 2,301 och roterings-båtsmännen 3,393 man; att för denna styrka,
tillsammans 5,694 man, en fullständig beklädnad skulle, efter ett pris af trettiotvå
riksdaler per man, uppgå till en kostnad af 182,208 ridr banko; att likvist en
sådan summa icke skulle vara för närvarande behöflig, enär endast omkring en
tredjedel af båtsmanshållet i fredstid uppfordras, så att blott en tredjedel af hela
kostnaden behöfver årligen anskaffas eller för 1,898 man ett belopp af 60,736 ridr
banko, att, enligt hvad förenämnde komiterades utlåtande vid handen gifver, för åvägabringandet
af den föreslagna förändringen skulle, utom rust- och rotehållares årliga
bidrag med fyra femtedelar af den egentliga beklädnads-kostnaden, hvilka bidrag,
beräknadt efter markegångsprisen för åren 1834 till och med 1843, utgöra tillsammans
32,558 ridr 6 sk., erfordras en summa af omkring 28,000 ridr banko.
Då det likväl icke ännu kan förutses, till huru stor del rust- och rotehållare
vilja på förslaget ingå, kunna Utskotten endast så till vida tillstyrka beviljandet af
12 Stats- samt Allm. Bese.- och Elcon.-Utskottcns Betänkande, iV.-o 12.
berörda anslag, som detsamma må erfordras för beklädnaden af det antal båtsmän,
hvilkas rust- och rotehållare antaga det förslag, som här ofvan är omnämndt.
I enlighet med hvad Ulskotten sålunda yttrat, fö Utskotten alltså tillstyrka:
att Rikets Ständer, för sin del, medgifva, att staten öfvertager bestyret
med anskaffningen af den egentliga båtsmans-beklädnaden, men alt rustoch
rotehållare hädanefter som hittills lemna sina båtsmän skjortor, strumpor
och skor samt kappsäck 5
att kontrakter i sådant afseende må ingås med rust- och rotehållarne,
med iakttagande dervid, att pluraliteten af hvarje rotes delegare, beräknadt
efter hvar och ens andel i roten, eger härutinnan bestämma; dock
att dessa kontrakter gälla endast så länge det för båtsmans-beklädnaden
erforderliga anslag af staten fortfar, men att om detsamma upphörer,
rust- och rotehållare inträda i sin närvarande skyldighet i afseende å båtsmans-beklädnadens
utgörande;
att Rikets Ständer likväl uttala det anspråk, att den beklädnad, som
af kronan kommer att bestås, bör vara bättre och mera ändamålsenlig än
den nuvarande, samt utgå efter en bestämd stat, äfvensom att beklädnaden
bör begagnas viss tid såsom parad-beklädnad vid stationen och till
sjöss samt viss tid såsom släpbeklädnad såväl under uppfordring som i
landsorten, hvarefter den blir båtsmannens tillhörighet och får af honom
nyttjas till arbetskläder, äfvensom att rust- och rotehållarne icke besväras
med beklädnadens förvarande i rotekistan;
att vidare Rikets Ständer bifalla, att de rust- och rotehållare, som på
ofvanberörda förslag ingå, må erlägga, i fredstid en kontant ersättning till
kronan, svarande mot lyra femtedelar af kostnaden, efter medium af nästföregående
tio års markegång i hvarje län, för de beklädnads-persedlar,
hvilka kronan öfvertager, men i krigstid full ersättning efter markegång;
samt slutligen, att Rikets Ständer, i och för ofvannämnda ändamål, anvisa
ett förslagsanslag af högst 28,000 r:dr banko årligen, för att i mån
af behof användas, allt efter som rust- och rotehållarne på omförmälda
öfverenskommelse ingå.
Härvid för Utskottet likväl erinra: att, enligt hvad förut är nämndt, de roteringsbåtsmän,
som till årstjenst uppfordras, utom de beklädnads-persedlar, hvilka dem af
rotarna tilldelas, af kronan erhålla en fullständig beklädnad vid stationen, äfvensom
att indelnings-båtsmännen efter fyra månaders tjenstetid undfå den bestämda beklädnadshjglpen
af 1 r:dr 16 sk. banko; att kostnaden derför, som nu utgår af 5:te
hufvud-titelns materiel-anslag med omkring 6,000 r:dr, i händelse kronan öfvertager
beklädnads
-
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 13. 13
beklädnads-bestyret, på sått Utskotten tillstyrkt, kommer att försvinna, i anseende
hvartill stats-bidraget för båtsmännens beklädande skulle kunna med nämnde summa
minskas, efter förloppet af tre år, derunder det likväl erfordras, för anskaffande af
fullt förråd.
Och anse Utskotten sig hafva genom detta utlåtande äfven besvarat ofvannämnde
till Utskotten remitterade motioner i ämnet.
Stockholm den 1 Maj 1848.
Reservationer anmäldes,
af herr Schartau, som ansåg sig icke kunna biträda Utskottens betänkande, enär
statens tillgångar lör närvarande ej medgåfve permanenta utgifter för andra ändamål,
än sådana, som antingen ådagalades vara af stor vigt eller i afseende å hvilka något
uppskof ej kunde ega rum, men dertill det ifrågavarande anslaget ej vore hänförligt;
samt
af herr E. G. Lindström och herr Koch.
N:o 13.
Anie. till Exp.-Utsh. den 3 Maj, kl. 11 f. m.
Uttalande, * anledning af väckt fråga om anslag till inrättande af ett folk
skolelärare-seminarium
i Piteå.
Vällofl. Borgare-ståndet har till Stats-utskottet remitterat en af herr Carl TU.
Bjuhr väckt motion, deruti anföres: att uti nordliga delen af Hernösands stift, hvilket
i areal utgör mera än en tredjedel af hela Sverige, ett tillräckligt antal folkskole-lärare
saknades; att brist på medel mången gång utgjorde hinder för dem,
som dertill ville egna sig, alt nedresa till den aflägsna stiftsstaden Hernösand; att
resan dit från Norrbottens län till större delen medtoge det stipendium af Ett Hundrade
riksdaler, som konsistorium vore berättigadt att lemna folkskolelärare-elever,
samt att således dessa stipendier icke voro för ändamålet af serdeles betydenhet;
och har motionären, på grund häraf, löreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå medel
för inrättandet af ett folkskolelärare-seminarium i staden Piteå, som egde ett dertill
med hänseende för Vester- och Norrbottens län serdeles passande läge.
Bih. till R. St. Prot. 1S47 $ 1S4S. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 3
14 Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
Sedan Stats-utskottet för frågans behandling sammanträdt med Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit densamma i öfvervägande
; men då motionären icke närmare utredt eller ådagalagt, att inrättandet af
folkskolelärare-seminarium i Piteå är för folkundervisningens ändamålsenliga gång
inom norra delen af Hernösands stift af behofvet påkalladt, och Utskotten icke ega
tillräcklig kännedom om alla de förhållanden, hvarå frågan är beroende, för att deri
afgifva ett tillförlitligt omdöme; få Utskotten, med afseende jemväl derå, att i sednare
tider kommunikationen emellan de nordliga delarna af stiftet och Hernösand
blifvit genom ångfarten betydligt lättad, tillstyrka,
att herr Bjuhrs förevarande motion icke må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 1 Maj 1848.
Reservationer anmäldes af herr biskopen Bergman samt af herr Norin.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Snus- och R c k ilin ings-Ulskottens Utlåtande, N:o 14.
\
&:o 11.
Auk. lill Exp.-Utsk. d. 19 Maj, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående ersättning åt de personer, sorn förordnas att,
i egenskap af Krono-ornbiul, öfvervara bevillningsstämplingen
af spelkort.
Sofian, i anledning af en utaf magasinsförvaltare!! G. Röding i underdånighet
gjord ansökning om ersättning för det uppdrag, han under 17 års tid
innehaft, att vara närvarande vid den inför magistraten i Carlshamn verkställda
kortstämpling, Kongl. Maj:t, under förklarande, det Kongl. Maj.t ansäge billigheten
fordra, att de personer, hvilka af vederbörande Länsstyrelser förordnas
att, i egenskap af krono-ombud kortstämplingen i orterna öfvervara, för
detta besvär erhölle lämplig ersättning, medelst nådig skrifvelse af den 7
nästlidne December, till Rikets nu församlade Ständer öfverlemna!, ej allenast
att så beskaffad ersättning i allmänhet för framtiden bestämma samt nödiga
medel dertill anvisa, utan ock att äfven för den förflutna tiden åt magasinsförvaltaren
Röding bevilja skälig godtgörelse; så har Siats-Utskottet, uppå erhållen
remiss af högstberörde nådiga skrifvelse, i utlåtande (N:o 28) af den
20 Januari innevarande år, på anförda skäl, afstyrkt bifall till Rödings i berörda
afseende framställda anhållan; hvaremot, vidkommande den af Kongl. Maj.t
tillika i nåder gjorda framställning, angående bestämmande för framtiden af
lämplig ersättning för det besvär, som de till krono-ombud vid kortstämplingen
förordnade personer, i följd af sådana uppdrag, måste vidkännas, betnälda
Utskott ansett denna del af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse bora af Statsoch
Bevillnings-utskotten gemensamt behandlas.
Till följd häraf hafva Utskotten sammanträdt och tagit i samfäldt öfvervägande
sistnämnda fråga; och som Utskotten, i likhet med hvad Kongl. Maj:t
behagat i Nåder förklara, funnit någon lämplig ersättning skäligen böra bestämmas
för de personer, hvilka, jemlikt Kongl, förordningen den 23 Februari
18i2, böra af vederbörande Länsstyrelser förordnas att, i egenskap af krono-ombud,
kortstämplingen i orterna öfvervara, helst ett sådant uppdrag i
allmänhet torde kunna anses främmande för desse personers egentliga tjenste
-
Rih. till R. St. Prat. 1817 och 184S. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft.
1
s
Stain- och Bevillnings-l tskoltens Utlåtande, TV.-o /4.
befattning; så, och jemte det Utskotten härvid bordt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
dera, att, sedan Beviilnings-utskottet i dess betänkande, N:o 10,
angående stämpling af spelkort och afgiften derför, hemstäilt, att, med bibehållande
(ill oförändrad! belopp af bevillningen af spelkort, anhållan måtte hos
Kongl. Maj:t göras, att förenämnda Kongl, förordning af den 23 Februari 1842
finge fortfarande tjena till efterrättelse, tre Stånd, nemligen Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Bonde-stånden, väl till denna hemställan lemnat bifall,
men Borgare-ståndet, hvarest anmärkt blifvit, att det vore olämpligt att med
någon sådan hemställan till Kongl. Maj:t inga, innan förevarande fråga om ersättning
åt krono-oiribuden blifvit af Stats- och Bevillnings-utskolten behandlad,
återremitterat sagde betänkande, i anledning hvaraf Beviilnings-utskottet kommer
att serskildt utlåtande afgifva — hafva Utskotten, som, i afseende å beloppet
af den ifrågaställda ersättningen, funnit den af magasinsförvaltare!) Röding
i hans underdåniga ansökning föreslagna beräkningsgrund af ett runstycke för
hvarje stämplad kortlek ingalunda vara för högt tilltagen, enär det derigenom
uppkommande belopp obetydligt öfverstiger en procent af hvad genom den
till 8 sk. för hvarje kortlek bestämda stämplings-afgiften inflyter, ansett sig,
med hemtadt stöd jemväl deraf, att Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgäldskontor
uti deras, med anledning af Rödings merberörda ansökning, afgifna underdåniga
utlåtande för sin del funnit nyssnämnda beräkning vara på billighet
grundad, böra vördsamt tillstyrka,
att de personer, hvilka, jemlikt 7 mom. af Kongl. Majlis
nådiga förordning den 23 Februari 1842, böra af Kongl.
Majäs befallningshafvande serskildt förordnas att i landsorterna
öfvervara bevillnings-stämplingen af spelkort, må
från den tid, då den af Rikets Ständer fastställande nya
bevillning kommer att vidtaga, ega att, i och för nämnda
befattning, utaf de till Riksgälds-kontoret ingående medel
för verkställd kortstämpling, tillgodonjuta ett runstycke banko
för hvarje kortlek, hvarå dylik stämpling blifvit under
deras uppsigt verkstäld; och torde Rikets Ständer, med
öfverlemnande till Kongl. Maj:t att bestämma de närmare
föreskrifterna härvid, i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte täckas nådig kungörelse i ämnet utfärda.
Stockholm den 18 Maj 1848.
Stafs- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N;o 15.
3
H>:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. flen 19 Maj, k t. 10 P. m.
Utlåtande, i anledning af ifrågaställd ersättning åt skeppsombudsmannen
vid Stockholms Sjömanshus, J. S. Freese, för uppbörden
och redovisningen af det under berörda Sjömanshus
hörande sjöfolks kronoutskylder.
Sedan skeppsomhudsmannen vid Stockholms sjömanshus J. S. Fréese hos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, med afseende å den tid och möda,
som erfordrades för uppböiden och redovisningen af det under nämnda sjömanshus
hörande sjöfolks kronoutskylder, Kongl. Majit ville derför i nåder bevilja
honom ett arfvode af 6 procent å det belopp, som redovisades och le\ererades,
pet för hvart år innehållas, och att Fréese för de sistförflutna tre åren måtte
af statsmedlen få tillgodonjuta motsvarande ersättning, samt Kongl. Majit, sorn
funnit berörda ansökning, i anseende till saknad af serskildt stadgande i ämnet
uti gällande Bevillningsförordning, icke kunna bifallas, uti nådig skrifvelse
af den 7 December nästlidet år, behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på billigheten deraf, att lämplig ersättning medelst viss procent å uppbörden
eller på annat sätt blefve bestämd för den skeppsombudsmannen vid Stockholms
sjömanshus uppdragna uppbörds- och redogörare-befattning, med rättighet
för sökanden att deraf jemväl för den förflutna tiden komma i åtnjutande;
så har, etter det denna nådiga skrifvelse blifvit af Borgare-ståndet remitterad
till Stats-utskottet, men af de öfriga tre Stånden lill Bevillnings-utskottet,
sistnämnda Utskott uti dess angående allmänna bevillningen afgifna betänkande,
Nio 9, förklarat sig anse skeppsombudsmannen vid Stockholms sjömanshus,
hvars befattning vore af alldeles enahanda egenskap med den, som
åligger de i rikets öfriga sjöstäder befintliga sjömanshusföreståndare, böra för
framtiden, lika med desse, tillerkännas samma förmåner, som äro andra dehiteringsmän
förunnade och af dem åtnjutas, samt för sådant ändamål föreslagit
ett härmed öfverensstämmande tillägg i 136 § af nu gällande bevilluingsstadga;
hvaremot, beträffande den sednare delen af frågan, eller skepps-om
-
4
Slats- och Berillnings-Ulskottehs Utlåtande, N:o 16.
budsinannen Fréeses begäran att jemväl för den förflutna tiden varda tillagd
någon ersättning för den honom i förrberörda måtto uppdragna uppbörds-och
redogörare-befattning, Utskottet ansett denna fråga böra blifva föremål för serskild
behandling.
I sådant afseende hafva Stats- och Bevfllnings-utskotten tagit samma fråga
i gemensamt öfvervägande; men dervid, och enär beviljandet af skeppsombudsmannnen
Fréeses nu framställda begäran om ersättning för den redan
förflutna tiden möjligen kunde föranleda enahanda anspråk af Fréeses företrädare
eller deras rättsjnnehafvare, hvilka med lika skäl kunde anse sig till en
dylik ersättning berättigade, funnit sig böra
å denna del af ansökningen afstyrka bifall.
Stockholm den 18 Maj -1848.
\:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Maj, kl. 10 f. e.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner örn folkskole-afgif/ens fortsatta
utgörande samt om meddelande af närmare bestämmelser
dervid,
Hos Högv. Preste-ståndet hafva af Herr doktor A. Sandberg blifvit väckta
och till Bevillnings-utskottet remitterade två serskilda motioner, uti den ena
af hvilka Herr doktorn föreslagit, att Rikets Ständer nu måtte uttryckligen förklara,
att deras vid sisthållna riksdag fattade beslut och Kongl. Maj.-ts derpå
grundade nådiga kungörelse af den 13 Mars 1846 om folkskole-afgiftens utgörande,
hvilken afgift tillkom i sammanhang med den vid sednaste riksmöte
beslutade nedsättning till hälften af personliga skyddsafgiften och bestämdes
till ett emot samma nedsättning svarande belopp, icke vid riksdagarna erfordrade
förnyelse, utan fortfore att derförutan vara för framtiden gällande, så
länge behofvet af den ifrågavarande afgiften förefunnes och intilldess samma
beslut blefve af Rikets Ständer i grundlags-enlig ordning upphäfvet; och har
Stats- och B e c ill», in g s-L Is kottens Utlåtande, N:o 16.
5
vidare, uti den andra af berörda motioner, Herr doktorn, under anförande,
hurusom föreskriften uti föreuämnda Kongl, kungörelse, att i afseende u folkskole-afgiften
skulle iakttagas hvad i öfrigt om undanlag från, lindring uti, samt
afkortning utaf personliga skyddsafgiften finnes stadgadt, vållat villrådighet; i
hvad mån folkskoleafgiften borde minskas med det afdrag, som föräldrar med
ringare förmögenhet enligt 147 § bevillnings-förordningen egde åtnjuta för
fyra eller flera minderårige barn, utåt hvilket afdrag de visserligen i allmänhet
kunde vara i behof, men hvarvid dock förekom, att det ock vore dessa
barn, som mest behöfde begagna sig af undervisnings-anstalterna, hemställt,
huruvida något tillägg eller förtydligande härvid ansåges vara behöfligt, eller
om föreskriften borde så förstås, att af sagda lindring i bevillningen, 4 sk. för
hvart barn, hälften skulle afdragas på skvdds-afgiften till staten och den andra
hälften på folkskole-afgiften; hvarjemte motionären, med anledning deraf,
att sjömän, hvilka med hustrur och barn vore boende på landet, men för
sina personer skattskrifne vid sjömanshuset i närmaste stad, der erlade så väl
bevillning som folkskole-afgift, yrkat, att till rättelse härutinnan uti meranämnde
Kongl, kungörelse måtte göras det tillägg, att folkskoleafgiften skall tillfalla
den församling, der den skattskvldige med hustru och barn är boende, eller
i hvars husförhörsböcker han finnes kyrkoskrifven, och att samma afgift af
kronans vederbörande tjenstemän derstädes skall påföras och*uppbäras.
Likaledes hafva, inom Hederv. Bonde-ståndet, motioner rörande folkskoleafgiften
blifvit väckte, hvilka remitterats till Stats-utskottet, nemligen:
af Erik Persson från Gefleborgs län, alt den vid sista riksdag anvisade tillgång
för upphjelpande och understöd åt folkskolorna i riket, eller hälften af kapitationsafgiften,
måtte äfven hädanefter få användas inom hvarje socken eller skoldistrikt
på enahanda grunder och vilkor, som vid sisthållna riksdag bestämdes;
af
Per Sahlström från Stockholms län, att, då de vid sista riksdag beviljade
anslagen för folkundervisningens befrämjande, nemligen det, som utgår till församlingarna
genom anvisande för ändamålet af ett mot då beslutad nedsättning
i skyddsafgiften svarande belopp, eller 12 sk. af man och 6 sk. af qvinna,
utaf hvarje mantalsskrifven person, samt de till Kongl. Majis nådiga disposition
å Riksgälds-kontoret anvisade belopp att årligen till och med det år, då
innevarande riksdag slutas, utgå dels till understöd för folkskolelärares aflönande
inom de socknar, der, enligt Kongl. Majis nådiga pröfning, statsbidrag
för sådant ändamål, i följd af serskilda omständigheter och förhållanden,
kunde blifva erforderligt, med 20,000 r:dr, dels till seminarierna för bildande
af lärare vid folkskolor med 9,100 r.dr, och dels till stipendier för elever vid
G Stuts- och Bevillnings- Utskottens Utlåtande, N:o 16.
nämnde seminarier med 12,000 r:dr, ännu icke kunnat å ordinarie riks-staten
uppföras, utan således borde för hvarje riksdag beviljas, så väl det förstnämnda
anslaget för folkundervisningens befrämjande måtte fortfara, som ock de
tre sistberörda beviljas och utgå för de med dem afsedda likartade ändamål
till deras sammanlagda belopp 41,100 r:dr årligen; hvarjemte motionären
hemställt, huruvida några andra åtgärder borde vidtagas för att åt anslagen
till folkundervisningen bereda nödig stabilitet; hvilken motion äfven af
andra medlemmar utaf Ståndet blifvit understödd;
af Auders Eriksson från Örebro län, med hvilken flere af Stån
dets
ledamöter sig förenat, att, jemte fortfarande af det till lika belopp
med halfva skyddsafgiften vid sista riksdag anvisade bidrag till
folkundervisningens befrämjande, äfven den återstående andra hälften af
kapitations-afgiften måtte för samma ändamål användas, på det sätt,
att dermed besörjdes fattiga barns underhåll vid skolorna under den
lid, de af undervisningen derstädes sig begagna; dervid dels Nils
Strindlund från Wester-norrlands län, med hvilken flere instämt, yttrat,
att fördelningen af medlen icke ovilkorligen borde ske på det sätt, Anders
Eriksson föreslagit, lita i att på skoldirektionerna måtte ankomma att om användandet,
efter sig företeende omständigheter, ordna och bestämma, dels
ock Ber Mattsson från Wester-norrlands län gjort det tillagg, alt medlen måtte
ölverlemnas till skol-direktionens disposition inom hvart distrikt, för att efter
eget godtfinnande användas dels till förhöjd lön åt de skollärare, som hafva
ett större antal barn att undervisa, och dels till bidrag för inrättande af tn
ändamålsenlig slöjdskola, äfvensom till kläder och föda för värnlösa och fattiga
barn; kunnande af möjligen blifvande öfverskott bildas en kassa, att under
noggran tillsyn vårdas och förräntas af bemälde direktion till framtida behof:
af Matts Persson från Stockholms län och Lars Magnus Knutsson från
Östergöthlands län, uti serskilda motioner, likaledes, att äfven den statsverket
nu förbehållna hälft af skyddsafgiften måtte afstås, och allt framgent såsom
en ständig inkomst få utgå till folkskolorna i riket, men på det sätt, att
medlen icke först inginge till landt-räuterierna och sedermera öfverlemnades
till skol-direktionerna, utan omedelbart efter uppbörden tillställdes dessa af
kronofogdarne, hvaruti andra ledamöter af Ståndet ock instämt;
af Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län, att väl måtte med utgörande och
lefverering af det nu till folkundervisningen anvisade bidrag förfäras på det sätt i
de två sistberörda motionerna blifvit vrkadt, och att äfven den återstående
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, X:o Iti.
hälften af personliga skyddsafgiften matie utaf staten afstås, men att likväl icke
herde bestämdt föreskrifvas, att den ovilkorligen skulle lill skolorna användas,
utan att det linge öfverlåtas till hvarje kommun att dermed efter eget godtfinnande
förfara, enär dessa alltid bäst vore i tillfälle all känna, hvilkendera
inrättningen skolan eller fattigvården, hade största behof af bidrag, hvarigenom
ock vunnes, att afgiften kunde komma att utgå, endast då omständigheterna
sådant påkallade;
af Lars Johan Gezelius, Lars Olsson oell Matts Mattsson från Stora
Kopparbergs län, att då, enligt 148 § af Bevillnings-förordningen, allmogen
i Öster- och Wester-Dalarna, nemligen Ofvan- och Nedan-Siljans samt
Westerdahl fögderi inom nämnde län, är befriad till hälften från bevillning
efter första och andra artikeln, hela den der utgående skyddsafgiften måtte
anslås till folkundervisningen på det sätt. som om halfva denna afgifts användande
hittills varit föreskrifvet; dervid af Anders Ersson från samma län det
tillägg blifvit gjordt, att äfven i de socknar af länet, der större eller mindre del
af skjuts-afgiften är inbegripen under kolskatten till Stora Kopparbergs bergslag
eller i den s. k. kungsgårdsbjelpen, icke destomindre hälften af skvdds-afgiften
till det belopp, hvarmed den rätteligen skulle utgå, måtte anslås till
folkundervisningens befrämjande, och att, derest hela skyddsafgiften dertill
blefve anslagen, densamma, oberoende af dylika nedsättningar eller förvandlingar,
malte i Kopparbergs och Näsgårds fögderier, likasom i andra orter, oförryckt
komma folkundervisningen lill godo;
af Jöns Ersson från Wermlands län, att enär äfven allmogen i Elfdahls
och Frvksdahls finnskog inom berörde län njöte befrielse lill hälften uti personliga
skyddsafgiften, deras folkskolor måtte komma i åtnjutande af allt hvad,
sorn från dem i sådant afseende skulle utgå, eller att, i annat fall, motsvarande
bidrag måtte dem af statens öfriga tillgångar tilldelas; samt af
Sven Jonsson från Jemtlands län, att icke allenast, på sätt Rikets Ständer
vid sista riksdag beslutit, halfva kapitations-afgiften borde få till skolans
och lärarens underhållande användas, utan äfven serskildt stats-bidrag till lärarens
aflöning nu anslås.
Stats- och Bevillnings-ulskotten, som ansett samtliga dessa motioner böra
i ett sammanhang behandlas, hafva för sådant ändamål sammanträdt och tagit
desamma, jemte hvad vid öfverläggningarna rörande dem i öfrigt blifvit anfördt,
i gemensamt öfvervägande; och hvad först angår frågan, att den vid sista
riksdag beslutade afgift för folkundervisningens befrämjande och de för densammas
utgörande meddelade föreskrifter måtte fortfarande förblifva gällande,
utan att vid hvarje riksdag hehöfva förnyas; så enär sagda afgift, hvilken med
8
Slats-orh Berillninijs-L Iskottens Utlåtande, N:o IG.
personliga skyddsafgift icke eger annan gemenskap, an att densamma blifvit
fastställd till lika belopp med den vid sista riksdag i den sednare beslutade
nedsättning (ill hälften, icke lärer kunna hänföras till de allmänna bidrag, hvilka
Rikets Ständer, enligt 60 § Regeringsformen, ega att hvarje riksdag såsom
bevillning sig åtaga, och förnyelse af beslutet om folkskole-afgiflen följaktligen
icke erfordras, men det likväl, sedan tvekan derom visat sig hafva förefunnits,
icke må vara olämpligt, att Rikets Ständer sådant uttryckligen uttala, anse Utskotten
sig böra hemställa, att, med bifall till hvad föreslaget blifvit,
Rikets Ständer ville förklara, att den vid sista riksdag beslutade
afgift af 12 sk. b:ko för man och 6 sk. banko för
qvinna till folkundervisningens befrämjande bör, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers derom då aflåtna underdåniga
skrifvelse och Kongl. Majds derpå grundade Nådiga
kungörelse af den 13 Mars 1846, utan att vid riksdagarna
erfordra förnyelse, fortfara att i framtiden utgå, så
länge behofvet af samma afgift förefinnes och intill dess
Rikets Ständer finna sig föranlåtne att beslutet derom i
grundlagsenlig ordning upphäfva.
Beträffande dernäst yrkandet, att de å Riksgälds-kontoret till slutet af
innevarande riksdag för folkundervisningen anvisade serskildta anslag å tillhopa
41,100 r.dr årligen måtte beviljas alt för framtiden fortfarande utgå, samt
den i sammanhang härmed väckta fråga, angående åtgärder för beredande af
nödig stabilitet åt dessa anslag och deras uppförande på rikets ordinarie stat;
så enär Kongl. Maj.t, i Dess nådiga proposition till Rikets Ständer angående
statsverkets tillstånd och behof, äskat, att detta belopp måtte för berörde ändamål
anvisas, att utgå under ytterligare tre år, med en sammanlagd summa
af 123,300 r:dr, och denna fråga, som i sig innefattar den om anslagens
uppförande å ordinarie eller extra stat, redan blifvit i den för regleringen af
statsverkets utgifter vanliga ordning af Stats-utskoltet ensamt behandlad och
Rikets Ständers pröfning underställd,
lärer densamma nu icke böra till någon åtgärd föranleda.
■Vidkommande sedermera de framställningar, som blifvit gjorda dels der
om,
att äfven den återstående delen af personliga skyddsafgiften måtte blifva
fiir folkundervisningens befrämjande anvisad, dels rörande de serskildta ändamål,
hvartill folkskole-afgiften företrädesvis borde få användas, dels om sättet
för densammas uppbärande samt afleverering till skolstyrelserna, dels derom,
att
Slats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 16.
9
att i de orter, hvarest lindring åtnjötes i personliga skyddsafgiften, folkskoleafgiften
måtte, oberoende deraf, utgöras till det belopp, hvarmed den å andra
orter utginge, eller motsvarande bidrag af andra statens tillgångar anvisas,
samt dels om serskildt anslag för Jemtlands län till skollärares aflöning;
så och då den inkomst, som genom berörda, nu återstående, del af personliga
skyddsafgiften påräknas, uppgår till närmare 300,000 r:dr årligen, men
staten icke lärer kunna för dess allmänna behof umbära detta betydliga belopp;
då redan genom Kongl, kungörelsen den 13 Mars 1846 är medgifvet,
att i de skoldistrikter, som hafva folkskolor så fullständigt organiserade, som
stadgan angående folkundervisningen af den 18 Juni 1842 ytterst påbjuder,
möjligen varande öfverskottsmedel må i föreskrifven ordning få användas till
fattige barns underhåll vid skolorna eller till slöjdskolors elter likartade anstalters
inrättande, hvadan ytterligare stadgande i afseende å afgiftens användande
icke synes vara af något behof påkalladt; — då den i samma nådiga kungörelse
föreskrifna ordning för afgiftens uppbärande och inlevererande till ränterierna
samt aflemnande derifrån till skolstyrelserna, onekligen, utan att kunna
anses vålla någon egentlig olägenhet, medför större kontroll och säkerhet, än
om den blefve omedelbart af uppbördsmännen tillställd skolstyrelserna; — och
då, hvad angår de orter, hvarest den utgående folkskole-afgiften, vare sig i
följd af de bidragandes ringa antal, eller deraf, att afgiften utaf dem utgöres
till ringare belopp än annorstädes, eller af andra orsaker, icke blir för behofvet
tillräcklig, serskildt anslag, på sätt ofvan är omförmäldt, af 20,000 r.dr varit
anvisadt och äfven nu, uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning,
blifvit af Rikets Ständer för de nästa tre åren beviljadt, att användas till understöd
för folkskolelärares allönande inom de socknar, der serskilda omständigheter
och förhållanden sådant påkalla; hafva Utskotten ansett sig icke kunna
å berörda framställningar tillstyrka afseende, utan hemställa,
att icke heller desamma må föranleda till någou Rikets
Ständers åtgärd.
Vidare och med hänsigt till stadgandet i nämnda Kongl, kungörelse, att,
i afseende å folkskole-afgiften jemväl skall iakttagas, hvad om undantag från,
lindring uti, samt afkortning af personliga skyddsafgiften finnes bestämdt, förekommer,
att, enligt hvad ej mindre Herr doktor Sandberg i sin motion uppgifvit,
än de upplysningar, som i öfrigt varit för Utskotten tillgängliga, skiljaktiga
åsigter gjort eller kunnat göra sig gällande, huruvida afdrag för minderåriga
barn bör ega rum endast å bevillningen, ulan att drabba folkskole
Bih.
till B. St. Brot. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft 2
10 Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 16.
afgiften, om än icke bevillningen uppgår till så stort belopp, som svarar mot
afkortningen, eller om afdragel bör lika fördelas på bevillningen och folkskoleafgiften,
eller ändtligen om, då halfva afkortningssumman öfverstiger bevillningsbeloppet,
öfverskottet bör afdragas å folkskole-afgiften; och som med ändamålet
med sistnämnda afgift icke lärer kunna finnas förenligt, att lindring
deruti får åtnjutas i samma mån, som man eger ett större antal barn och således
desto flera, som af den åsyftade undervisningen äro i behof, anse Utskotten
sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att i afseende å tillämpningen af de
ifrågavarande stadgandena besluta,
att det i 147 § Bevillnings-förordningen medgifna afdrag
af 4 sk. banko för hvart af fyra eller flera minderåriga
barn bör ega rum endast å den ålagda bevillningen, äfven
om denna icke uppgår till fulla afkortningsbeloppet,
och sålunda icke uti något fall kunna drabba folkskole
afgiften
;
Äfvensom och då det i samma motion anmärkta förhållande, att sjömän,
ehuru med hustrur och barn bosatte å landet, likväl erlade folkskole-afgiften
i den stad, vid hvars sjömanshus de voro för sina personer skattskrifne och
utgjorde bevillning, synes påkalla rättelse, enär billigheten fordrar, att folkskoleafgiften
må komma det distrikt, i hvars skola barnen njuta undervisning,
till godo, Utskotten funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer att, med bifall
till motionärens förslag, i allmänhet stadga,
att folkskole-afgiften skall tillfalla den församling, der den
skattskyldige med hustru och barn är boende eller i hvars
husförhörsböcker han finnes kyrkoskrifven, och att samma
afgift af kronans vederbörande tjenstemän derstädes skall
påföras och uppbäras.
Och torde för den händelse, att Rikets Ständer bifalla hvad Utskotten sålunda
tillstyrkt,
besluten derom böra öfverlemnas till Kongl. Maj.t, med underdånig
anhållan, att i de delar, verkställighet erfordras,
nödiga föreskrifter måtte af Kongl. Maj:t utfärdas.
Stockholm den 18 Maj 1848.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Siats- och Bevillnings-Utskottent Ullålande, N:o 17,
1
JM IT
Ank.
till. Exp. Utsk. den 19 Maj, kl. 10 f. m.
Ullätande, i anledning af väckta motioner om afgifter lill fattigvården.
Sedan, på sätt i Bevillnings-utskollels betänkande angående allmänna
bevillningen omförmäles, herr Doktor j*. Sandberg hos högvörd. Presteslåndet
föreslagit, alt personliga skydds-afgilten efter l:sta artikeln, så vida
den utgår till staten, måtte helt och hållet upphöra, har herr Doktorn, uti
väckt och till Bevillnings-uLskotlet remitterad motion, hemställt, att då
en sådan befrielse från personel bevillning blifvit af honom föreslagen endast
i afsigt, att ett motsvarande belopp måtte till fattigvården utgå, och
del syntes lämpligare, att de afgifter, som för delta ändamål erfordrades,
blefvo af Rikets Ständer vid allmän riksdag bestämda, än att de skulle
bero på beslut af de serskilda församlingarna, en afgift af hvarje mantalsskrifven
person, som uppnått 20 års ålder, äfvensom af gemenskapen vid
armeen och Holtan, målle komma att med 12 sk. b:ko af man och 6 sk.
b:ko af qvinna till fattigvården erläggas, samt alt denna afgift, som borde
debiteras och uppbäras på enahanda sätt som folkskole-afgiften, skulle ingå
till landlränlerierna för att derifrån till vederbörande faltigvårdsslyrelser
utlemnas och hvart falligvårdssamhälle återfå hvad derifrån utgått, för
att användas till uppnående af faltigvårds-förordningens ändamål och redovisas
på det sätt, densamma för^skrifver; och borde Rikets Ständer ingå
till Kongl. Majit med underdånig anhållan om meddelande af de nådiga
föreskrifter för vederbörande, som för verkställigheten erfordrades.
Derjemte har herr Doktor Sandberga uti ytterligare motion, som jemväl
blifvit till Bevillnings-utskottel öfverlemnad, bland annat, som tagits i
öfvervägande vid behandlingen af frågan om tillverkning och försäljning af
bränvin, föreslagit, alt då möjligen, i folkrika socknar med stor fattigpersonal,
ofvanberörda bidrag, om det bifölles, kunde finnas otillräckligt
och behofvet af serskildt tillskott Lill fattigvården alltså qvarstode, hvilket
behof naturligen blefve desto större och mera o vilkorligt, om Rikets Ständer
icke biföllo upphörandet af personliga skyddsafgiften eller beviljade en
Bilt. lill II. St. Brot. 184 7 dr 1848. 4 Sami. 2 Äfd. 4 Haft. 1
2
Stats- och Bevillning^-Utskottens Utlåtande, N:o 17.
deremot svarande fatUgvårdsafgift, Rikets Ständer måtte, vid bestämmandet
af den till stats-verket utgående pannerymds- eller mäskekars-afgiften
för bran vinsbränning samt minuterings-afgiften för bran vinsförsäljning, hvilka
handteringar tvifvelsutan i första rummet föranledde den tillvexande
pauperismen och näringslösheten ibland de obesntna folk-klasserna, jemväl
bestämma en lika stor pannerymds- eller mäskekars- sami minuterings afgift
att utgå till fattigvården inom länet, hvilka afgifler borde debiteras
och uppbäras i sammanhang med bran vinsbrännings- och minuterings-afgifterna
till slaten, och ingå till ränterierna samt antingen fördelas till länets
samtliga fattigvårdssamhällen efter hvartdei'as folkmängd, eller i händelse
ett mot personliga skyddsafgiften svarande belopp linge till fattigvården,
genom vederbörandes försorg, användas för tillvägabringande af större
arbetsanstalter, uti hvilka de fattiga och näringslösa af länets invånare
kunde med arbete sysselsättas och försörjas; och har motionären, som i berörda
afseende föreslagit nödiga tillägg uti nu gällande bränvinsbränningsförordning,
tillika hemställt, att uppbördsmän och redogörare måtte lör
befattningen med dessa fattigvårdsmedel tillerkännas enahanda procent,
som för öfriga bränvinsbrännings-medlen, samt att hos Kongl. Maj:t mätte
göras underdånig anhållan om utfärdande af de för verkställigheten erforderliga
föreskrifter till vederbörande.
Vidare hafva inom hederv. Bondeståndet uti motioner, hvilka till
Statsutskottet remitterats, framställningar blifvit gjorda: af Pehr Sahlström
ifrån Stockholms län, att för möjliggörande af syftemålet med Kongl, förordningen
den 25 Maj 1847, angående fattigvården i riket, att, genom tillhandahållande
af arbetsförtjenst åt behöfvande, förekomma laster och brott
samt afhjelpa den nöd och uselhet, sorn äro vanliga följder af en bristfällig
och lättjefull uppfostran, äfvensom af brist på lofliga utvägar lill sjelfförsörjning,
samt för fullgörande af fattigvårdens pligt att besörja fattiga,
värnlösa eller vanvårdade barns uppfostran, hvilket allt erfordrade betydliga
tillgångar, dertill den i berörda författning förutsatta taxation sannolikt
blefve otillräcklig, den återstående halfva skyddsafgiften måtte anslås
och, under namn af fattigvårds-afgift, ulgå och användas till understöd
för lörsamlingarnes fattigvård efter samma grunder för uppbörd, utdelning
och redovisning, som för fölkskole-afgiften blifvit stadgade; af
Lars Olsson och Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs län, hvilka,
jemte det de och flera andra bland Bondeståndets ledamöter i förenämnda
förslag instämt, dervid gjort det tillägg, alt de socknar inom
Stats- och Bcvillnings-Utshottens Utlåtande, N.o 17.
3
Öster- och Vesterdalarna, för hvilka de voro ombud, matie,, i anseende lill
den der herrskande stora fattigdom, komma i åtnjutande af lika understöd,
s ini för öfriga socknar i riket sålunda föreslagils, ehuru dessa förstnämnda,
såsom missgynnade af naturförhållanden, enligt bevillningsförordningen, icke
erlägga mer än hälften af skyddsafgift»; hvarmed Matts Mattson och Erik
Anderson från samma län sig förenat; samt af Efraim Larsson från Elfsborgs
län, att del af Sahlström väckta förslag mätte så Lydas, att hvarje
socken eller mindre samhälle borde få sin andel i berörde understöd efter
folkmängden, och att motionen icke måtte bilallas, i händelse derigenom
föranleddes sådan minskning i bevillningen, alt till beloppets fyllande någon
afgift å person., under annan benämning, eiler å jordbruket, blefve erforderlig;
deruti Anders Jonsson från Östergöthlands län instämt.
Stats- och Bevillnings-ulskotten, till hvilka, på säll ofvan öromförmäldt,
berörde motioner omvexlande blifvit remitterade., hafva för deras
behandling med hvarandra sammanträdt och tagit desamma i gemensamt
öfvervägande; och som de väckta förslagen 0111 utgörande till fattigvården
af en afgift till lika belopp med den nu återstående personliga skyddsäfgiften
för utsätta dennas upphörande såsom en allmän statsintrad, men, på sätt
i en annan fråga, angående denna afgifts anvisande till ytterligare understöd
för folkskolorna i riket blifvit åberopadl, den inkomst, sorn genom
densamma påräknas, uppgående till nära 3öo,ooo r:dr, svårligen lärer kunna
för statens allmänna behof undvaras, samt då, hvad vidare angår herr
Doktor Sandbergs förenämnde motion om utgörande till fattigvården utaf dem,
som tillverka och utminutera bränvin, af en serskild afgift till lika belopp med
den, som kommer att erläggas till statsverket, det afseende redan blifvit i Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens betänkande
N:o 1, angående grunderna för rättigheten all tillverka och omdeslillera samt i
minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen dervid, härå fästadt,
att minuteringsafgilten föreslagits i allmänhet böra tillfalla kommunerna,
hvaremot och då den skatt till staten, som kommer att utgöras för tillverkning
af bränvin, tvifvelsutan, med afseende å de för handen varande
allmänna behof ven, varder bestämd till så stort belopp, som med bedrifvandet
af denna handtering anses vara förenligt, och del följaktligen vore
att befara, att densammas beläggande med ytterligare lika afgift till fattigvården
skulle, i stället alt leda till det åsyftade ändamålet, verka derhän,
att äfven statsverket ginge i mistning af dess deimlaf beräknade inkomst,
4
Stats- och Bevillnings-Utskotlens Utlåtande, N:o 18.
si anse Utskotten sig på dessa skäl sakna anledning att i vidsträcktare
motto, än omförmäldt är, tillstyrka bifall å de ifrågavarande framställningarna,
och hemställa alltså,
att desamma icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Maj 1848.
M 18-
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Maj, kl. 10 f. in.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i vissa delar
af föreskrifterna för utgörande af mantals-penningar ne,
samt folkskole- och fattigförsörjnings-afgifter.
Sedan, på sätt af Bevillnings-utskoltels betänkande, N:o 9, angående
grunderna för allmänna bevillningen, inhemtas, Lars Venander från Götheborgs
och Bohus län uti väckt och till Bevillnings-utskottet remitterad motion
yrkat: att, då de personella utskylderna, nemligen manlalspenningarna,
bevillningen efter Ira artikeln, folkskoleafgiften, kurhusafgiften och fattigförsörjningsafgiften,
alla utgå efter sins emellan, i vissa fall skiljaktiga, grunder,
hvilket vållar utveckling och onödig vidlyftighet i räkenskaperna, till beredande
af nödig förenkling af dessa måtte stadgas, att alla personella utskylder
böra debiteras och utgöras af personer från fyllda 18 till 60 års ålder,
äfvensom efter sistnämnda ålder af de öfrige, som, enligt Ira artikeln
af nu gällande bevillningsförordning, äro skyldiga att bevillning efter
Ira artikeln erlägga; alt vidare gemenskapen af arméen och flottan borde
från folkskoleafgiften befrias, samt att de, som enligt 147 § af nyssberörda
förordning nu åtnjuta lindring i sistnämnda afgift, hädanefter måtte
varda från personella utgifter alldeles befriade; men att, för den händelse
Rikets Ständer skulle anse den nedsättning af minst 40,000 r:dr i
utskylderna, som häraf syntes blifva föranledd, icke kunna ega rum, i stället
måtte, för vinnande af den afsedda förenklingen, stadgas, att alla personella
utskylder skulle beräknas från t. ex. 17 lill och med 60 eller 61 års
ålder; så och efter det Bevillnings-utskottet, som icke funnit den ifrågasat
-
Statt- och Bevillnings-Utshottens Utlåtande, N:o 19.
5
ta befrielsen från personella ulskylder, såvidt den komme att få tillgodonjutas
för allmänna bevillnings-afgifter, vara af öfvervägande skäl påkallad,
samt ansett den fördel, som åsyftats med det alternativt framställda förslaget,
alt de personella utskylderna skulle beräknas från 17 till och med
60 eller 61 år, nemligen förenkling i räkenskaperna, icke uppväga olägenheterna
af en till en tidigare och sednare ålder utsträckt och följagtligen
ökad beskattning, i dess berörda betänkande dels hemställt, att motionen, i
hvad den då utgjorde föremål för pröfning, måtte lemnäs utan afseende,
hvilken hemställan samtlige riksstånden ock godkänt, dels anmält, att hvad
i motionen förekom me, angående mantalspenningarne samt folkskole- och
faltigförsörjnings-afgiften, skulle blifva i annan ordning behandladt och Rikets
Ständers pröfning understäldt, har i sådant afseende sammanträde egt
rum emellan Stats- och Bevilinings-ulskotten; hvarvid och enär hvad redan
blifvit anfördt rörande allmänna bevillnings- och kurhusafgiflerna i
allmänhet eger tillämpning äfven å mantalspenningarne jemte fattigförsörjnings-
och folkskole-afgiften, samt gällande skäl icke blifvit åberopadt folden
yrkade^ befrielsen från sistnämnda afgift för gemenskapen af armeen
oell flottan, för hvilken serskildt undanlag från afgiftens utgörande icke, då
densamma sistlidne riksdag af Rikets Ständer beslutades, ansågs böra ega
rum, Utskotten, på grund häraf och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
sålunda, i hvad motionen afser de egentliga bevillnings-afgifterna, redan
fattade beslut, funnit sig böra hemställa,
att motionen icke heller i hvad densamma nu utgjort föremål
för pröfning må vinna afseende.
Stockholm den 18 Maj 1848.
J\i 19
^ Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Maj, kl. 10 f. ra.
Utlåtande, angående väckt fråga om restitution af för högt erlagd
bevillning för qvarnar och sågverk m. m.
Uti en hos hederv. Bonde-ståndet räckt och till Bevillnings-utskotlet
remitterad motion har Anders Andersson från Skaraborgs län, under
förmälan, på sätt i Bevillnings-utskottets betänkande, N:o 9, angående grun
-
6
Stais- och Bevillnings-Utskotlens Utlåtande, N:o 10,
derna för allmänna bjvillningén, blifvit anfördt, hurusom det skall inträffat,
att, vid bevillnings åsättande å sågverk, qvarnar och tegelbruk, dessa
inrättningar oriktigt påförts bevillning både med 2 r:dr för hvart 1,000 v:dr
värde och med 5 procent af beräknad inkomst, yrkat, dels ali ål. de §§ i
bevillnings-förordningen, som lill en sådan dubbeldebitering gdvil anledning,
måtte gifvas en, till förekommande deraf, för framtiden erforderlig nu
saknad tydlighet, och dels att de skattskyldige, som blifvit för högt debiterade,
måtte förklaras berättigade att återfå hvad deni sålunda blifvit orikligt
påförd t.
Sedan Bevillnings-utskottet ensamt behandlat förra delen af frågan
och dervid föreslagit ett till åstadkommande af hvad i motionen åsyftats
nödigt förtydligande i bevillningssLadgan, hvilket ock blifvit af Rikets Ständer
godkändi, men, beträffande motionens senare del, eller frågan om restitution
af hvad redan skall af en del skattskyldige blifvit för högt erlagdt,
ansett sig böra inbjuda Stats-utskottet att i handläggningen deraf deltaga,
så hafva UlskoLten sammanträdt och tagit frågan i öfvervägande; och enär
det varit de skattskyldige obetaget att vid de tillfällen, då afgifter kunnat
hafva blifvit dem för högt påförda, deruti i behörig ordning söka rättelse,
hvilken motionären ock medgifvit hafva, i de fall, då sådan klagan blifvit
förd, erhållits, så och då i öfrigt all uppgift i motionen saknas, såväl angående
de personer, som skola blifvit för högt debiterade, som om beloppet
derafj finna Utskotten afseende å det ifrågavarande yrkandet icke kunna
fästas, ulan hemställa,
att motionen icke må i denna del lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Maj 1848.
Stais- och Bevillnings-Utskoltms Utlåtande, N:o 20.
7
Atik. till Exp.-Utsk. den 19 Maj, kl, 10 f. m.
Utlåtande, angående väckt fråga cm utsträckt porlofrihet för kontrakt
sprostarne^ skrifvelse/' i embetsärenden.
Uli en hos högvörd. Preste-slåndet väckt och lill Bevillnings-utskoltet
remitterad motion har herr Doktor Grafström anfört: alt för de
embetsbref, sorn från kontraktsprostarne afgå till Kongl. Maj:ls befallningshafvande
en slags portofrihet redan funnes beviljad, på det sältet, att brefven
först aflemnades till någon krono-betjent i närheten, och sedan, med hans
pask lil t om innehållet, vidare afskickades till kronofogden för att på hans
fribrefs-räkliing med posten afgå lill sin bestämmelse; alt likväl denna både
för kontraktsprosten och kronobeljeningen besvärliga och tidsödande omväg
borde kunna undvikas och ufsändaren sjelf få begagna den rättighet,
som vore beviljad kronofogden, sedan nemligen nödiga kontroller, som för
(ribrefs-rältighet äro stadgade, blifvit iagllagna; att om kontraktsprosten
ofia hade embetsskrifvelse!’ och handlingar att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afsända, det visserligen ändå oftare inträffade, att han
bade sådana att till konsistorium afskicka, för hvilka remisser kontraktsprostarne
emedlertid saknade fribrefs-rätt och årligen nödgades vidkännas
ganska dryga utgifter; med anledning hvaraf och då, i följd af den i sednare
tider allt mer ökade fordran af preslerskapet att afgifva utlåtanden
och meddela uppgifter och upplysningar, ofta nog i ämnen, som föga rörde
deras embete, tätare afsändningar af skrifter och handlingar ifrågakomme,
och då de så kallade prostetunnorna, som äro kontraktsprostarne anslagna,
knappast förslogo till de utgifter, som de måste vidkännas för embetsresor
till kyrkovisilationer, ekonomiska besigtningar, m. m. äfvensom till skrifvare-bilräden
vid de ofta vidlyftiga expeditioner, som genom kontraktsprostarne
måste verkställas, motionären funnit sig böra förnya den vid förra
riksdagen väckta, men då undertryckta, motion i detta än ne, samt yrka,
alt kontraktsprostarne mätte tillerkännas samma fribrefsrätt för embetsskrifvelse!'
lill domkapitlet, som de åtnjuta för sådana skrifvelser till Kongl.
Majlis befallningshafvande, under iagttagande af de kontroller, som i Kongl.
8
Statt- och Bevillning*-Utskottens Utlåtande, N:o 20.
förordningen af den 27 April 1756 äro stadgade, och med egen fribrefsbok
Ehuru,
på sätt ofvan är nämndt, den förevarande motionen blifvit
remitterad ensamt till Bevillnings-ulskottet, har likväl såväl densammas beskaffenhet,
som den omständigheten, att den omförmälda, vid sistlidna riksdag
förehafda, likartade frågan blef handlagd af Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-uLskolten, funnits påkalla ärendets behandling gemensamt
med Slals-ulskottet.
Det utlåtande, som vid berörda riksdag i ämnet afgafs, innehöll,
bland annat, att då vederbörandes förseende med egna fribrefsböcker skulle
leda till en serskild och opåräknad kostnad för postverket samt ett tillökadt
besvär för postförvaltarne och dessutom kontrollen mot missbruk vore
svår att handhafva, samt då kontraktsprostarne för de serskilda åligganden,
som med deras befattning voro förenade, njöto ersättning förmedelst
de så kallade prostetunnorna, och åtski 1 lige andre statens tjenstemän, hvilka
kunde anses vara lika mycket som kontraktsprostarne af fribrefs rättighet
i behof, icke kommit i åtnjutande af en sådan förmån, och alltså giltigt
skäl för tillstyrkandet af en vidsträcktare portofrihet för kontraktsprostarne,
än som dem och andre ecklesiastike tjenstemän redan vore beviljad,
icke syntes vara förhanden; så och enär, genom den, till följd af Rikets
Ständers vid 1834 års riksdag gjorda anhållan, af Kongl. Maj:t enligt nådigt
bref den 27 September samma år, lemnade tillåtelse, att alla de embetsbref,
som af preslerskapet till Kongl. Majis befallningshafvande aflåtas, lingö
genom kronobeljeningen fortskaffas på samma sätt, som Kongl, brefvet
den 16 Juni 1813 föreskrifver i afseende på infordrade utlåtanden, m. m.,
en lindring i poslutgifterne redan blifvit presterskapet beredd, hemställdes,
att den väckta frågan icke måtte till! någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Då några sådana förhållanden sedan sista riksdag icke inträffat, som
kunna föranleda till afvikande från den då af vede) börande Utskott uttalade
och af Rikets Ständer godkända åsigt i förevarande ämne, anse Utskotten
sig äfven nu böra hemställa.,
att hvad i den ifrågavarande motionen blifvit yrkadt icke
må Lill någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Maj 1848.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1848.
Stats- samt Allm. T uv. och Fkon.-Utsktns Utlåtande, fl so 21.
1
JW 31
Ank. till Exp.-Ulsk, den 9 Juni, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ts nådiga Proposition, om
upphörande, under vissa vilkor, af Botehå/larnes i Bohus
lån skyldighet att Jörse sine Båtsmän nied en månads
uppj ordringshost.
Uti nådig proposition af den 8 Oktober sistlidet år (n:o io\ bar
Kongl. Majit gil vit Rikets Ständer tillkänna, alt, sedan dels Götheborgs och
Robus läns lullmäglige af Bonde-ståndet vid sistlörflutne riksdag, dels enskilde
personer, uti till Kongl. Majit ingifna serskilda skrifter, i underdånighet
anhållit, att då, enligt det för Båtsmanshållet i Bohus län år i6'85
upprättade och under den 16 Januari 1789 i nåder stadfäslade kontrakt,
lolehållarne vore skyldige att gifva sine båtsmän vid deras uppfordring, en
månads kost, bestående af 2 lisp. bröd, 1 lisp. kött och fläsk, b skålp. smör,
4 skälp ost och 10 skålp. torr fisk, eller annat i stället, jemte något förskott
på lönen, om båtsmannen deraf vore i behof, utan någon förbindelse
att i öfrigt bestå honom vägkost, penningar eller skjuts; men rotehållarne
vid rikets öfriga rolerade båtsmanshåll, genom Kongl, förordningen den 23
Maj 1690, blifvit befriade från åliggandet att lenina båtsmännen någon
ntredningskosl, såvida de försåge dem antingen med nöjaktigt underhåll i
matsäcken eller med penningar för så mångå dagar, som båtsmännen, efter
tågordningen, borde vara på väg till samlingsplatsen, och derjemte förhjelpte
båtsmannens tross till samma plats; rotehållarne vid länets tvenne båtsmans-kompagnier
måtte befrias från eller medgifvas lindring uti skyldigheten
att förse sina båtsmän vid ileras uppfordringar meu en månads utredningskost,
förvandlad i penningar efter årets markegångstaxa för länet, eller
ortens pris, emot förbindelse att lemna båtsmännen underhåll lill samlingsplatsen;
Kongl. Majit, ilen 6 November 1845. i nåder anbefallt förvaltningen
af Sjöärendena samt Kammar-kollegium att låta böra samtliga
rotehållarne vid förenämnde båtsmans-kompagnier, dels huruvida de alla
Bih. till R. St. fröt. 1817 & 1818, 1 Sami. 2 A/d. 5 lliifu i
2
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, N:o 21.
instämde i ofVanberörde ansökan, och dels äfven huruvida de, i händelse
af bifall till densamma, vore villiga åtaga sig alt, i likhet med hvad sorn
bestodes rotebåtsman i allmänhet, förse sina båtsmän med nöjaktigt underhåll
i matsäcken eller i kontant til! samlingsplatsen, äfvensom gifva dem
skjuts dit för deras tross; nit vid de sammanträden, som i anledning deraf
med rotehållärne egt rum, ailä närvarande rotehållare instämt i den underdåniga
ansökan om befrielse från månadskostens utgörande, på det sätt och
med de vilkor, sorn i Kongl. Majlis nådiga proposition omförmäla.*»; samt
att Kongl. Majit, i Öfverensstämmelse med hvad förvaltningen af Sjöärendena
och Kammar-kollegium, uti infordradt underdånigt utlåtande, yttrat,
i nåder funnit billigt, att båtsmnns-rotehållarne i Bohus län fri kal lades
från skyldigheten att gifva en månads utredningskost lill de båtsmän, sorn
hädanefter antoges vid länets begge rotcrings kompagnier, med förpligtelse
likväl, att vid uppfordring gifva (lern samma r ätt, som åtnjötes af roteringsbålsmän
i allmänhet, nemligen nöjaktigt underhåll i matsäcken eller i kontant
till samlingsplatsen, äfvensom att lemna skjuts för deras tross dit,
samt med iakttagande dervid, alt de båtsmän, hvilka vore i tjenst när förändringen
vidtoge, bibehölles vid den rättighet till en månads vägkost vid
uppfordringar, som båtsmans-kontraktet deni tillerkände; äfvensom, vidkommande
frågan örn utsättande af bestämdt pris på den matsäckskost,
som efter förändringen borde båtsmannen tilldelas, Kongl. Majit ansett ett
sådant pris icke kunna bestämmas annorlunda än efter dag och således vara
beroende af den våglängd, sorn från roten till samlingsplatsen måste
tillryggaläggas, hvarvid, för tillvägabringande af full rättvisa i denna del,
priset på ifrågavarande kost borde bestämmas efter det i hvarje års markegångstaxa
utsatta portionspris för tågande trupper; och har Kongl Majit,
jemte tillkännagifvande häraf, velat i nåder inhemta Piikets Ständers underdåniga
yttrande i ämnet.
I anledning af Kongl. Majlis högstberörde nådiga proposition har
Biksdags-fullmaktigen från Göteborgs och Bohus län Lurs lYeuaiuler, inom
Hederv. Bonde-ståndet anfört: att den tolkning, som af vederbörande kollegier
blifvit i deras ofvan omförmälda utlåtande gifven åt i685 års rotekontrakt,
eller att rotehållärne vore pligtige att vid hvarje uppfordring
lemna båtsmannen en månads kost, vore alldeles felaktig, enär af denna
tolkning blefve en följd, att om båtsmannen under loppet af ett år uppfordrades
flere serskilda gånger, såsom lill handräckning, vapenöfning, re
-
Stais- samt sjllm. Desv. och Ekon.-U tsk:ns Utlåtande, N:o 21.
3
petren Is- och kompngni-möten, rolehållarne skulle få utgifva flere månaders
kost under ett oell samma år, hvilket så mycket mindre kunde öfverensstämma
med 1685 års kontrakt, som deri uttryckligen stadgades, att “då
intet uppbrott om året sker till flottan, skall rolen för en slik utredning
vara befriad’', och “uppbrått lill flottan", efter motionärens förmenande,
icke sedan år i S14 nini; alt, vid kontraktets upprättande, uppfordringskoslen
alldeles icke var ”någon båtsmannens ensak”, eller afsedd för resan
från roten lill tjenslgörings-orten, utan vore alt betrakta såsom en tillökning
i, eller besparing för flottans proviant-förråd; på grund hvaraf, och då
Rikets Ständer redan skull hafva anvisat tillräckligt stats-anslag för båtsmännens
underhåll och »(lönande från dagen af deras inställelse vid rendezvous-piulsen,
samt oflanämnde i685 års rotekontrakt bestämde att ”om
“båtsmannen larfvar något att taga af roten lill regements- eller kompagni”mole,
skall sådant uträknas på båtsmannens årliga lön“, motionären hemställt,
ali rolehållarne inom Götheborgs och Bohus län måtte befrias från
ulgilvandet af den s. k. uppfordi ings-kosten, samt att den kost i matsäcken,
hvaraf båtsmannen, för sitt underhåll, under vägen från roten till samlingsplatsen
kunde vara i behof, måtte ersättas af båtsmannens lön
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten samman!]
ädl för behandling af förevarande frågor och desamma i öfvervägande
tagit, få Utskotten yttra, att de jemväl finna det vara destomera billigt,
att rolehållarne vid de uti Götheborgs och Bohus län förlagde arne båtsmans-kompagnier,
på de vilkor som Kongl Maj:t i den nådiga propositionen
upptagit, befrias från skyldigheten alt utgöra den ifrågavarande månadskosten,
sorn stadgandet om densammas erläggande tillkommit påen tid, då
Carlskrona ännu var tjenstgöringsort för samma bålsmans-kompagnier, och
båtsmännen numera äro berättigade alt erhålla aflöning af slaten från den
lid, de å samlingsplatsen inträffa; men då en sådan förändring skulle medföra
en minskning i båtsmännens aflöning; hafva Utskotten, lika med Kongl.
Maj:t, ansett deD ej böra gälla för de båtsmän, som redan äro antagna, och
hvilkas konlrakler derför utgöra hinder.
Med afseende så väl härå, som å rolehållarnes, på sätt här ofvan är
nämndt, uttalade önskan i förevarande hänseende, få Utskotten tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
all de för sin del gilla Kongl. Maj:ts åsigt uti
ifrågavarande ämne, och derjemte anhålla, att Kongl.
4 Slutt- tamt Allm. Betv. ock Ekon.-Utskms Betänkande, .V.-o 22.
Maj:t täcktes låla i enlighet dermed utfärda nådig förordning.
Stockholm den 6 Juni 1848.
Jtfi SS.
Ank. till Exp,-Utsk. den 9 Juni, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt finga om den. utsockne Frälsehemmanen
i Halland åliggande rotering s-sk y Idig het.
Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den i3 Februari 18.41*
jemte uttalande af den åsigt, att de s. k. utsockne frälse-heinmunen i Halland
icke vore skyldige alt utgöra ordinarie roteling, ytlrat, alt då Kongl,
instruktionen af den 20 December 1820 för koinmitterade, till förrättande
af extra roterings-jemkningen, samt Kongl brefven den 2 November 18 53
och den 24 Octo ber i83y gåfve anledning dertill, att oinförmälde hemman
kunde anses redan vara ålagde ordinarie rotering, samt den ovisshet, som
i detta afseende egde rum, icke allenast menligt inverkade på dessa hemmans
värden och förhindrade hvarjehanda aftal 0111 desamma, utan äfven
voro oroande för hemmanens egare, Rikets Ständer, ehuru de voro öfvertygade
att Kongl. Majit ej, utan deras medgifvande, skulle anbefalla utgörandet
af den ordinarie rotering, som blifvit hemmanen påförd, äfven för de
hemmansegare, hvilka uraktlåtit-att i föreskrifven tiel anföra klagan öfver
dem ålagd rotering, funné sig böra anhålla, att Kongl. Majit täcktes genom
nådig kungörelse förklara, att alla de åtgärder, som blifvit vidtagna för de
Halländska utsockne frälsehemmanens ordinarie rotering, endast vore att anse
såsom förberedande undersökningar i ämnet, att dessa åtgärder icke
grundläde något slags anspråk till påförande af sådan 1 otering eller deremot
svarande afgifter, och att således utgörandet af ständig rotering för
hemmanen icke kunde ifrågakomma, med mindre Kongl Majit gemensamt
sned Rikets Ständer pröfvaue dessa hemman böra en dylik tunga utgöra;
Stats- samt Allm. Zfrrjrv. oc/i ££o/i. L'tsk:ns Betänkande, A:o 22.
i
så linde Kongl. Maj:t, genom nådigt beslut den a3 Februari 1844» förklarat,
bland annat, alt Kongl. Majit icke kunde bifalla utfärdandet af en sådan
kungörelse, hvarom Rikets Ständer anhållit, men att Kongl. Majit vid
nästinfallande riksmöte ville, vid öfverlemnandet lill Rikets Ständer af Hallands
läns roteringsverk, i sammanhang dermed, gifva Rikets Ständer dels
en fullständig utredning al förhållandet med de utsockne frälsehemmanens
skyldighet att draga ständig rotering, dels nådig proposition om lindring
i hemmanens båtsmanshåll.
Härefter och sedan såväl Förvailnigen af Sjöärendena som Kammarkollegium
blifvit i ämnet hörde, har vid innevarande riksdag Kongl. Majit,
genom nådig proposition den 18 Nuv. sistlidet år (nio 2q\ sorn blifvit dels
till Stats-, samt dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten remitterad,
jemte öfverlemnande af det för nva roteringar i Halland upprättade
roteringsverk, fin klarat, alt Kongl. Majit för Sin del, i öfverensstämmelse
med Kongl brefvet den a3 Febi'. 1844, funné nämnde hemman vara skyldige
att draga ständig roteling, så att frågan derom numera endast berodde
på Rikets Ständers beslut vid granskning, pröfning och fastställande af den
tillökade ordinarie och extra roleringen ej mindre i Halland än i andra
provinser; att, örn likväl Rikets Ständer för sin del funne de ifrågavarande
utsockne frälsehemmanen icke vara pligtige att vidkännas ständig rotering,
det deraf följde, alt all fråga om hemmanens så beskaffade rotering
komtne att förfalla, och dem i stället påföras extra rotering, då jemväl
borde komma under öfvervägande, huruvida de förut vanliga utskrifningspenningarne
skulle under fredstid, då effektiv rotering icke utgjordes, för
hemmanen erläggas; men att, derest Rikets Ständer delade Kongl. Majits
åsigt, i afseende å hemmanens skyldighet att utgöra ständig rotering, till
bedömande borde förekomma, 0111 och i hvad mån desamma, till följd af
deras svaga beskaffenhet och serskilda omständigheter, kunde beviljas lindring
i roterings-besvärel; och har Kongl. Majt, med afseende å de för
handen varande förhållanden samt i anseende dertill att tillförene, då fråga
varit om hemmanens indelning till ständig rotering, det blifvit hemstiildt,
alt sex hela hemman borde svara , för en rote, hvaremot i det upprättade
voterings-verket ej blifvit beräknade mera än omkring 4 hela hemman
för hvarje hel rote, föreslagit, icke allenast att de till och med för
sistlidne år belöpande vakans-afgifler för ifrågavarande hemman måtte helt
ecb hållet eflergifvas och således afsluifvas, eller, der de blifvit erlagde,
6
Stais- samt Allm. Desv. och Ekon.-Z tsk:nsr Delänkitnde, K:o 22.
ålerlemnas, ulan ock alt alla de båtsmaus-nummer, hvaruti samma hemman
hafva del, måtte ständigt så i freds* sorn krigstid hållas vakaula; med förbindelse
och rättighet alt, för deras andelar lili rotarne, i vakausafgift erlägga
a/3 delar af det belopp, hvartill vakansafgiflen för en båtsmansrote
i länet uppginge, enligt de föreskrifter och beräkningar, som nu följdes och
framdeles i behörig ordning kumlemeddelas och anlagas till efterrättelse,
hvilka i vakans-afgifler inflytande medel borde serskildt alsältas till Kongl.
Maj:ts disposition för sjöförsvaret.
Derjemte bar Kongl Majit behagat dels öfverlemna den utredning om
Halländska utsockne frälsehemmanens roterings-skyldighet, hvarom här ofvan
blifvit nämiult, dels tillkännagifva, ali Kongl. Majit, genom nådiga
bref den ?.3 Febr. 1844 och den 2 A pri 1 184 förordnat, alt den omförinälde
hemman1 debiterade rolevakans-algift icke skulle utlagas, innan frågan
om dessa hemmans roterings-skyldighet blifvit af Kongl Majit och Mikels
Ständer i sin lielbeL afgjord, äfvensom ali Kongl. Majit, under den 3o
April 1846, tillåtit, alt med verkställandet af den anbefallda debileringen
finge för de år, för hvilka den icke redan egt rum, anslå ulan att likväl
sådant skulle anses fritaga hemmanens innehafvare från utgörande af rolevakans-afgift,
till det belopp, som framdeles kunde vara bestämdt.
Vid föredragning af Kongl. Majlis högstberörda nådiga proposition bar
blifvit yltradt:
inom Wällofl Borgare-ståndet, af herr Malmstedt, att, då Hallands
län, som från längsta tider tillbaka tillhört Sverige, år 1568 afstods lill
Danmark, de ifrågavarande utsockne frälsehemmanen icke voro roterade,
samt att vid länets återställande till Sverige genom fredsfördraget i Roeskild
den 26 Februari i658, provinsen tillförsäkrades om bibehållande af sina
förra fri- och rättigheter; alt hemmanens egare städse förnekat att utgöra
ständig roteringsbörda ; ali hemmanen väl, till följd af Kongl. Majlis nådiga
skrifvelser den 2 Nov. i833 och den 24 October i83", blifvit indelade
1 båtsmansrotar samt påförde vakans-afgilf, men alt samma skrifvelser
stöde i strid med 80 § Regerings-forroen och Kongl, brefvet den ic, Sept.
i8o<y, som stadgade, att all ny eller annan rotering, än som grundade sig
på emellan kronan och landet slutna kontrakter, skulle inslällas, hvadan
nyssnämnda skrifvelser icke heller borde lända till efterföljd, serdeles som
Kongl. Majit under dea y September lySö förklarat, att utsockne frälse
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskms Betänkande, A’:o 22.
7
hemmanen i Halland skulle då och för framtiden bibehållas vids utskrifnings-penningarnes
utgörande i stället för rotering;
samt inom Hederv Bonde-stundet af Hen^t Gudmundsson ifrån Hallands
län, att, med afseende å de förhållanden, som egde runi med de
Halländska utsockne frälsehemmanen, såväl rättvisa, sorn provinsens säkerhet
oell fördel fordrade, att hemmanen bibehölles vid sin urgamla frihet
från rotering under fredstid* emot erläggande af de utaf ålder vanliga utskrilnings-penningar,
samt ålnjöte frihet från utgörande af de rotevakansafgifter,
hvilka blifvit debiterade, och återbekomme dem, sorn redan blifvit
erlagda.
Vid öfverläggning om delta ärende hafva Utskotten ansett den fråga
först böra utredas, huruvida de utsockne frälse-hemmanen i Halland må
vara underkastade ständig roter-ingsskyldighet . eller ej. Då, A den ena sidan,
Kongl. Maj:t hufvudsakligen på grund- af den utredning i ämnet, sornlinnes
den nådiga propositionen bifogad, funnit nämnde hemman böra utgöra
en sådan skyldighet, men, å den andra skian» Rikets Ständer vid i8{o
och i<S4i årens riksdag, med åberopande af den utveckling af frågan, sorn
då gjordes af sammansatta Slals- och Ekonomi-Utskotten, uttalat den bestämda
öfvertygelse, att de Halländska utsockne frälse-hemmanen ej ålåge
att utgöra ordinarie rotering, torde Utskotten, sorn dela samma af Rikets
Ständer yltrade öfvertygelse, böra, nied åberopande af Utskottens vid nyssnämnde
riksdag afgifna yttrande, redogöra för de ytterligare förhållanden
och grunder, på hvilka samma öfvertygelse sig stödjer.
Grunden till den .ordinarie roteringen är nemligen den i förra tider
vanliga utskrifningen, hvilken öfvergick alla hemman, som ej voro derifrån
uttryckligen undantagna och befriade. Sådan utskrifning egde rum icke allenast
i det äldre Sverige, utan äfven i provinserna Skåne, Halland och
Blekinge, innan dessa provinser blefvo till Sverige afträdda. I stället för
denna utskrifning inrättades den redan under Drottning Christinas tid påtänkta
ordinarie roteringen, hvilken dock grundades på frivilliga kontrakter
emellan Kronan och allmogen, och dessa kontrakter tjena ännu i dag,
med vissa förändringar, till efterrättelse.. Äfven, i afseende å provinsen
Halland kom en sådan anstalt till stånd genom ett den 9 Maj 1726 slutadt,
8
Stall- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Betänkande, I\':o 22.
af Kongl Majit den ifi Januari i sladfäsladt kontrakt, livars början liar
löljanda lydelse:
’’Wi Fredrik &c gore veterligt, att alldenstund, till underd A nigst följe
”af den lör väre Kommissioner öfver liätsmansroleringen för Provinsen
”Halland i Nåder lemnade J nslruelion, jemte ett dervid fogad t projekt
”till en förordning öfver roteringsbåtsmandiållet och hvad såväl Allmogen
”sorn Båtsmännen i anledning af dess allmänna pligt emot Oss och Kronan
”samt deras inbördes skvldigheter emot hvarandra hafva att iagltaga, med
" 11//niline n af t\/-ni/o lidi Krulln skan ellemin m derstädes ett Båtsmans-Rote”1
ings-Kontrakt slutet och författa dt är, på sätt och vis, sorn föijer:”
Detta kontrakt gadde således endast egarne af krono- och kronoskattehemman,
men ej egarne af utsockne frälsehemmanen, hvilka icke ville
ingå på utskrifningens förändrande till rotering, ehuruväl fråga om jemväl
dessa hemmans inläggande till rotering fleie gånger väcktes. Väl anfördes,
lill stöd derför, att Kongl Resolutionen den 27 Januari 1721 innehållit
det uttryck, att ”delta frälse icke lära med skaf och fog undandraga sig
rotering,” men något stiindigt knektehåll b 1 ef dock hemmanen ej påfördt,
oaktadt yrkanden gjordes derom vid riksdagarne ända intill år 1786, och sedan
upplyst blifvit att förhållandet angående så väl de Halländske, som Skånske
utsockne frälsehemmanen jemte deras förbindelse att erlägga utskrifningspenningar
så binge icke vid påträngande nöd verklig utskrifning egde
runi, härledde sin upprinnelse från de rättigheter, som, efter dessa provinsers
återgång til) Svenska Kronan, varit Ridderskapet och Adeln derstädes
förundte och genom en derefter förordnad Indelnings- och Skattläggningskommission
fastställde, samt att detta frälse varit undantaget såväl från det
der i länet tillförene inrättade ryttarehåll, sorn vid dess förvandling först
till indelning och sedan till rotering af båtsmän, vid hvilken förmån och
rättighet Adeln sedan bibehållits, — förklarade Kongl. Maj:t, under den 7
September samma år, uppå Rikets Ständers underdåniga begäran, att de utsockne
frälsehemmanen skulle då och för framliden bibehållas vid utskrifningarnes
utgörande, i stället för rotering.
Jemte allt detta hafva Utskotten tagit i betraktande: ali 011» fö rinalde
utskrifningspenningar blifvit eriagde ända tilldess att, efter extra roteringens
införande, extra roteringsmanskapet af de utsockne frälsehemmanen i Halland
1811 och 1812 utgick i och för Sveriges dåvarande krig; alt Rikets
Stan
-
Stats- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utsk:ns Betänkande, N:o 22.
9
Ständers år 1810 fattade beslut, alt extra roteringen endast borde träffa så
kallad privilegierad jord, samt alt derifrån således äfven borde skiljas alla
hemman och lägenheter af krono-skalle och frälse natur, hvilka enligt Jor/'orfuttningarne
voro underkastade ständig rotering, destomindre kan anses
vara tillämpligt på de Halländska utsockne frälse-hemmanen, som dessa hemman,
till följe af 1756 års Kongl. Bref, äfven 1810 erlade utskrifningspenmngarne,
i stället för att utgöra den ordinarie roteringen, som allmogen af
krono- och kronoskattehemmanen sig åtagit; och att Rikets Ständers vid
i8a3 års Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse om extra
roteringen ej heller kan anses innefatta något förklarande, som angick de
Halländske utsockne frälsehemmanen, enär denna skrifvelse angick förhålla
liderne i allmänhet, men ej det serskilda, som i afseende å Halländska utsockne
frälsehemmanen egde rum.
I anseende härtill och då dessa hemman således icke före 1810 varit
och icke heller derefter på ett med 80 § Regeringsformen öfverensstämmande
sätt, blifvit ålagde ordinarie rotering, få Utskotten, som icke linna
det vara med rättvisa och billighet förenligt, att hemmanen nu, emot deras
egares vilja, påläggas sådan rotering utgöra, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
att de för sin del icke kunna bifalla, att ifrågavarande
hemman påföras ordinarie rotering.
Deremot och beträffande frågan om skyldigheten för samma hemman
alt utgöra inskrifningspenningar; så få Utskotten upplysa: att sådane inskrifningspenningar
i äldre tider uIgåLt af de hemman, hvilkas egare varit utskrifning
underkastade, men af en eller annan orsak ej utgjort denna skjddighet;
alt desamme, som, enligt 1648 års kontrakt, utgingo för hvarje hemman,
år 1678 blefvo ”satte på manskapet,” och sedermera genom Kongl,
brefvet den 24 December 1692 bestämdes, att för hvarje utskrifningsgill
person utgöra 2 daler silfvermynt, efter 3 daler på riksdaler», såväl å krono
och skatte som å utsockne frälsehemman, och att de det sista året,
hvarunder de utgingo, eller 1811, beslego sig till 3,964 r:dr banko; att under
1808 års krig Kongl. Maj:t förklarade alla dem, som deltagit i landtvärnet
eller vargeringen, böra ifrån utskrifningspenningars erläggande befrias;
att sedermera Rikets Ständer, genom beslut vid 1812 års riksdag, förklarat,
Dih till li. 't. Prof. 1847 & 1818. 4 Sami. 2 AJd. 5 Haft. 2
10 Statt- tamt Allm. Betv.- och Ekon.-Utsk:nt Betänkande, N:o 22.
alt, som ali frihet frän -utskrifning upphört genom (km viel samma riksdag
af Kongl. Majit och Rikets Ständer vidtagna förändring i utski ifniugssällct
af det fastställda förslärkningsmanskapet, samt ali oroterod joni derefter
komine att roteras, ifrågavarande utskrifningspenningar börtie upphöra och
således icke vidare bland Statsverkets inkomster upptagas; samt alt, genom
Kongl, brefvet den 2J Maj 1813, Kongl. Majit forordnat, att omlörmälde
inskrifningspenningar af utsockne frälsehemmanen borde upphöra; och som
egarne af berörde hemman, i likhet med åboer å andra frälsehemman, i förra lider
utgjort den då vanliga konskriplionsskyldigheten, men derefter, enligt 1 -y5f»
års Kongl, bref, fått fullgöra delta åliggande med ulskrifniiigspenningars erläggande,
så synes det Utskotten, som borde dessa utskrifningspenningar
rätteligen hafva utgått af hemmanen, så snart som det af dem uppställda
extra roteringsmanskap från kriget hemkommit; och anse Utskotten derföre
hemmanen böra numera, i stället för den andre hemman påförde rotering,
fortfarande och så länge de icke under krig fullgöra roteringsskyldighet, erlägga
berörde utskrifningspenningar; hvadan Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer för sin del besluta, att utsockne frälsehemmanen
i Halland, ifrån början af nästkommande år,
erlägga utskrifningspenningar med 2 daler silfvermynt
för hvarje utskrifningsgill person ifrån 18 års ålder och
så länge han erlägger mantalspenningar, med de undantag
likväl, som äro i förfallningarne föreskrifne; dock
alt dessa utskrifningspenningar icke utgå, då hemmanen
i krigstid, såsom- Utskotten här nedan tillstyrkt, utgöra
extra rotering.
Som likväl, vid det förhållande, att nämnde utsockne frälsehemman
under fredstid komma att vidkännas ett mindre onus än i allmänhet öfrige
hemman af enahanda natur, och således kunna i delta hänseende anses privilegierade
och af sådan beskaffenhet, att, jemlikt Rikets Ständers vid 1S10
och 1823 årens riksdagar fattade beslut, de böra vidkännas extraordinarie
rotering; få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att den de utsockne frälsehemmanen i Halland ålagde
extra roteringsskyldighet, med de jemkningar, som deruti
böra, enligt förut fattade beslut, verkställas, måtte fortfarande
af samma hemman utgöras.
Stais- sar/it Allm. Desi'.- och Ekon.-L lsl:ns Betänkande, iV.-o 22. Ii
Sini ligen oell beli äflande frågan om de rolevakansafgifter, som blifvit
de utsoc kne frälsehemmanen i Halland påförde ifrån och med år 1835, anse
[dukullen sig böra upplysa, ali samma hemman utgöra 1,1 33”’,:dels mantal,
cili att den ifrågavarande algiflen å desamma för år 184b blifvit debiterad
med 17,604 r:dr 5 sk. 11 r:st. Då, enligt hvad Utskotten bär ofvan
sökt ådagalägga, Halländska utsockne frälsehemmanen ej äro skyldige att utgöra
ordinarie rotering, synes billighet och rättvisa påkalla, att de afgifler,
som i stället för en sådan rotering blifvit hemmanen påförde, icke rättvisligen
böra af hemmanens egare uttagas; och få af detta skäl Utskotten
vöidsumL tillstyrka,
att de rotevakans-rnedel, som blifvit ifrån och med år
1 835 de Halländska utsockne frälsehemmanen debiterade,
ej måtte, älven om debiteringen deraf finnes grundad på
laga kraftvunna beslut, af hemmanen uttagas, och att,
om sådane medel blifvit utbetalde, desamma måtte ye~
derbörande återställas.
Stockholm den 6 Juni 1848.
Res er val io ner:
af Herr Malmstedt: ’ Då sammansatta Höglofl. Stats-och Ekonomi-utskotten,
i förevarande betänkande, lika med Rikets Ständer vid 1840 och i84t
årens riksdag, på grund af de noggranna undersökningar, som egt rum, funnit,
att de Halländske utsockne-frälsehemmanen icke åligger att utgöra ordinarie
rotering, sorn fedt till det på rättvisa och billighet grundade resultat,
att sammansatta Utskotten tillstyrkt [rikets Ständer alt hos Kongl.
Majit i underdånighet anmäla, att de för sin del icke kunna bifalla, att
ifrågavarande hemman påföras ordinarie rotering, hade jag gjort mig den
förhoppning, att ämnet i andra punkten om utskrifningspenningars utgörande
af dessa hemmans egare, skulle blifvit lika noggrannt undersökt
och behandladt från synpunkten af en beskattnings- och rättsfråga, hvarigenom
lösningen deraf troligen framkallat ett annat beslut, än det, hvaremot
jag härmed vördsamt nedlägger min reservation.
12
Stats-, samt Allm. Desv.- och Ekon.-7 tsktns Betänkande, IV:o 22.
För undvikande af en tröttande vidlyftighet vill jag icke serskildt
upptaga och besvara Utskottens argumenter. De iiro till sin hufvudsakliga
del desamma, som, rätt använde, jag skall begagna och anser vara fullkomligt
öfvertygande för ernående af en motsatt bevisning. Jag förutsänder
likväl den anmärkning, alt det är mig oförklarligt, hvarifrån Utskotten
hemlat stöd för resonnementet, alt ”egare af berörde hemman, i likhet med
åboerne å andra frälsehemman, i förra tider utgjort den då vanliga konskripl
ions-skyldigheten.” Detta är en fras, som saknar vittnesbörd af historien
och legala handlingar, och deraf har ock inträffat, att Utskotten
ledt sig till den felaktiga åsigt, att ulskrifnings-penningarne rätteligen borde
hafva utgått af hemmanen, så snart det af dem uppställda extra roteringsmanskap
från kriget hemkommit, hvarpå följt det, efter hvad jag här nedan
hoppas utreda, rätts- och princip-vidriga tillstyrkande, aLt hemmanen
i fråga från och med nästa år böra erlägga utskrifnings-penningar, med två
daler silfvermynt för hvarje utskrifningSgill person öfver 18 års ålder, så
länge han erlägger mantals-penningar, etc.
Sammansatta Utskottens historik innehåller, att utskrifnings-penningarne,
som enligt 1648 års kontrakt ulgingo för hvarje hemman, år 1675
blefvo ”satte på manskapet,” och derefter, genom Kongl, brefvet den 24
December 1692, bestämdes, att, med ålskil lige undantag, för hvarje utskrifningsgild
person utgöras med 2 daler s:mt. Medgifvande riktigheten häraf,
kan jag dock icke erkänna, att de grunder, som antogos eller ansågos billiga
för beskattning af denna art, 1692, efter personlighets princip, nu ellet ett
hundra femtiosex år sednare ega lika rättvis tillämplighet. Det lärer icke
kunna undgå tänkarens uppmärksamhet, hurusom landet sedan 1692 lill
följd af stigande upplysning och förbättrade institutioner, genom storskiften,
enskiften och sednast laga skiften, i förening med utflyttningar och
tillåten hemmansklyfning, blifvit så uppodladt, alt en jemförelse emellan
det närvarande förhållandet och det, som egde rum 1692, skall leda lill en
glädjande förvåning; att isamma mån odlingen framskridit, har folkmängden
betydligt ökat sig, att i den nion folkmängden ökat sig, i samma mon
okas den al Utskotten tillstyrkta beskattning och aLt således, om än personiighets-prineipen,
med föranledande af den ringa befolkningen år 1692
befanns antaglig för beskatlnings-grund, måste, om man vill låta de beskattande
vederfaras rättvisa och icke åstadkomma en in inlinitum stigande
beskattning, samma princip, under nu förändrade omständigheter, finnas
Stats- saint .-i lim. Eesv.- och Ekon.-Ut skins Betänkande, N:o 22.
13
vara föråldrad, olämplig och förnärmande, ty man märke väl, att del egentligen
är egenskapen eller naturen af jorden, och icke annat, sorn rättsenligt
hör ligga till grund för en så beskaffad beskattning. Är, som jag hoppas,
denna slutsats riktig, måste det vara orält, att, då desse hemman, utgörande,
utom bråk. i, 123 mantal, år 1648 betalte utskrifnings-penningar, efter
1111 varande myntberäkning lill 3a sk:r /'i hvarje hamman med 748 r:dr 3a
sk , som derefter öfverflytta des från hemmanet på manskapet och således
ökades, troligen fyra till sex gånger högre belopp, skola de nu, enligt Utskottens
förslag, betala minst 10, men kanhända i de flesta fall och lill
följd af folkmängden ao gånger mer, än ursprungligen och efter första kontraktet
varit stadgadt och hvarmedelst denna beskattning för mångfaldige,
serdeles för de hemman, som blifvit utflyttade och delade i flera mindre
7 J
lotter, skall blifva långt mer betungande, än erläggande af vakans afgift.
Jag dristar förmena, att häruti ligger en uppenbar orättvisa, ledande, utom
annat dertill, alt, om förslaget, emot min billiga förmodan, skulle tillvinna
sig svenska representationens sympati, torde snart låta höra sig en allmän
missbelåtenhet och klagan öfver orättvis beskattning, såsom exempel hvarpå
jag blott vill påpeka, alt, när egaren af 1/16 mantal, med den icke
ovanliga händelsen af 4 skattskrifna söner eller andra manspersoner, måste
erlägga en hög afgift, kommer egaren af ett eller flere mantal, som förmedelst
derå befintlige torpare icke har behof af mer än a:ne skattskrifne
personer, alt erlägga endast hälften, som omöjligen och då afgiften icke är
personlig skyddsafgift, ulpn bör utgå för och beräknas af jorden, kan förklaras
såsom billigt eller rättvist, samt skall framkalla försök att eludera
föreskriften, genom det, alt frälsehemmans-egaren icke å sitt frälse, utan
kronoskatte-hemman eller hos dessa sednare hemmans-innehafvare besörjer
skatlskrifningen af de personer, som, under andra vilkor, blefve å frälsehemmanen
skattskrifne, och sålunda skulle den till statsverket beräknade
inkomst Lill stor del gå förlorad.
Men - äfven om jag förmått göra dessa skäl inför sammansatta Utskotten
gällande, till vinnande af en mera på rättsgrunder hvilande princip
för den i min tanka obehöriga och otillbörliga beskattningen af utskrifnings-penningarne,
anser jag Utskotten, just på grund af de utaf Utskotten
uppgifne skäl, nemi. Rikets Ständers beslut vid 1812 års riksdag
ogIi Kongl, brefvet den 25 Maj, 181 3 saknat stöd för sitt åtgörande, att fö
-
14 Stats- samt .liim. Bese. och Eiort.-L tsk:ns Betänkande, A:o '22.
resia, det Hallands utsockne frälsehemmans innehafvare böra utgöra de
fö ira u t sk r i fn i n ■, s- pe 11 n i nga ine.
Jag respekterar och värderar Utskottens under diskussionen framställda
afsigt all, å ena sidan, befordra statens rättmätiga anspråk och å ilen
andra att tillse, det skattdragande sker lika rätt - och jag har i närvarande
lall endast att beklaga, att hvarken del ena eiler andia lyckats.
För (rågans rättsén liga och samvetsgranna bedömande hafva för sammansatta
Utskotten varit all tillgå, jemte Rikets Ständers beslut vid 1812
års riksdag, följande handlingar, hvarur jag återgifver orden, sorn de, delta
ärende rörande der lyda:
1:0 Rikets Ständers Stats-utskolls, af Sländerna gillade, betänkande,
den i3 Juni 1812, i anledning af Kongl Majlis proposition den 18 April
samma år, i afseende å statsverkets “inkomster och utgifter — — —
”2:0 Ulskrifnings-penningar i Skåne och Halland — — — ; 'Före
'sista kriget beräknades denna afgift lill omkiing 15,000 r:dr årligen och
'lill samma belopp bl ef den äfven af Rikets Ständer uti 1810 års Riksstat
"upptagen. Under kriget, då landtvärns utslå ilning och vargerings upp -  sättning blef anbefalld, förklarade Kongl. Maj:t dem, som dessa onera ut
"gjort, böra från ulskrifnings-penningars erläggande befrias; och som all
"frihet från utskrifning numera upphört, genom den af Kongl Majit weli
"Rikets Ständer vid närvarande riksdag vidlagne förändring i utskriluings"sältet
af det fastställda förstärknings-manskapet, samt all oroterad jord
"jemväl hädanefter kommer alt roteras; sa har Stals-utskottet häraf ansett
"blifva en följd, alt denna afgift hädanefter kommer alt upphöra och såle''des
äfven icke vidare böra eller kunna bland statsverkets inkomster uti
"Riksstaten upptagas.”
"Statsverkets inkomster komma således från och med detta år alt
’*minskas med följande sedan 1810 upphörda och försvunna inkomst-titt lar,
"Utskrifmngs-penningar i Skåne och Halland i5,ooo r:dr.’*
2:0 Kongl. Majlis nådiga bref till Kammar-kollegium och Siats-kontoret
den 28 Maj 1813. — — — — — — — —
"Wi hafva i nåder låtit Oss föredragas Edert, uti skrifvelse af den 26 Mars
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. T'lsk:m Betänkande, A’:o 22
13
’ sisll , af” i fm: underdåniga utlåtande uppå Wår bcfallningshafvnndes i Halllands
liin gjorda underdåniga hemställan, örn icke ds i liinct varande utsockne
Irälse-hemman, Jivi Ika, såsom i ordinarie båtsmanshållet ej inrole'Vade,
årligen utgjort så kallade rote- eller utskrifnings-penningar med 3a
’sk. lör hvarje å hemmanet befintlig mansperson öfver femton år, hädanefter
och sedan dessa hemman blifvit med extra rotering lxdagde, må, i
"likhet med roterade kronohemman, från berörde afgift fri kallas; ocdi som
'Wi, uppå Rikets Ständers, under den i3 Juni sisth år, gjorda undeidåni
"ga hemställan, samt i betraktande af de förändringar, statens ordinarie inkomster
undergått, ansett ifråga varande afgift böra upphöra; så förständiga
’ Wi nu vår befallningshafvande i Hallands län härom.”
3:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse lill Kongl Maj:t den ir
Maj 1815. —- — — — — — — —
I följd af allt detta hafva numera ej någre utskrifnings-penningar
”från Skåne ocdi Halland i staten bort kunna påräknas, hvarföre der, i
"fall någre .sådane för 1812 och den tid, sotn sedermera förflutit, blifvit
'vederbörande affordrade. Rikets. Ständer finna skäligt, alt desainme måtte
”varda återställde och befrielse från utskrifnings-penningars erläggande meil"delad,
så länge nu varande författningar om utskrifnings-sältet gälla eller
"intill dess Rikets Ständer annorlunda besluta; och täcktes Eders Kongl.
Majit om verkställighet häraf Dess och rikets Kammar-kollegium i nåder
'förständiga.” — — — — —. — —
För den oväldige granskaren skulle jag tro ih t. efter pröfning af dessa
fakla, vara fullkomligt tydligt, att sedan Hallands län, hörande till de forna
konketerade provinserna, för hvilket län framlidne Kongl. Rådet och Fältmarskalken
Grefve Äscheberg den 17 April 1683 utfärdade instruktion,—
och således, i afseende å tillförsäkrade fri- och rättigheter icke bör förblandas
eller jemfbras med provinser i gamla Sverige, åtagit sig ej mindre personlig
utskrifning af dess söner från och med ao lill och med 20 år, än
äfven ulfäst sig att under krigstid af ulsockne-frälset uppsätta ett visst antal
manskap, kalladt extra rotering, är provinsen frigjord från de dessförinnan
af frälsehemmanen utgående utskrifningspenningar. —- I sjelfva begreppet
om åtagen utskrifning och uppsättning af extra rotering ligger begreppet
och rättsgrunden för utskrifningspenningarnes upphörande — och
annorlunda kan det ju icke vara, ty, om nu, på sätt Utskotten föreslagit,
de oerhördt tryckande utskrifningspenningarne skulle erläggas under freds
-
16 Stats- samt Allm. Fesv.- och Ekon.-Utsk:ns Fetänkande, A':o 22.
lid oell hemmanen vid infallande krig skulle uppsätta manskap, som kostade
hvarje rote flera hundrade riksdaler, men manskapet, efter endast en månad
eller någon kort lids tjenstgöring, hemkommer, till följd af ernådd fred,
borde hemmanen, ulan afräkning för de nyss föregångna uppsätlningskostnaderne,
återgå till skyldigheten alt erlägga inskrifningspenningar. Är delta
ett rättvist beskattningssätt? Jag tror det ej, och jag tror vidare, att just
de stora kostnader, som frälsehemmans egare få vid utbrott af krig vidkännas
för manskaps uppsättning, skola dem, efter Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers visa afsigter, tillgodogöras under freden, genom befiielsen från utskrifningspenningars
erläggande. Vill man icke antaga denna grund, måste
man erkänna, att frälsehemmanens fri- och rättigheter äro afvisadeoch dessa
hemman högre beskattade, än någre andre hemmans naturer."
af Herr Friherre Cedern rom, lindolf: ”1 den af Herr Mdmslrdt afgifna
reservation anser jag mig pligtig instämma, enär den deruti åstadkomne bevisning
synes mig fullt giltig.
Derutöfver nödgas jag mig reservera mot det fattade beslutet angående
restitutioner från statsverkets sida. Restitutionsfrågor måste efter min
tanke alltid ined mycken varsamhet behandlas. Derest Utskotten slädnät
i ett motsatt resultat i hufvudsaken, så hade ju då ett reslilutionsanspråk
kunnat uppkomma mot de ulsockne-frälsehemmansegare uti Halland, som
ända till år i835, och mot andra, som till nu, varit från ordinarie rotering
fritagne. Sådant har dock icke yrkats, men skulle lika väl kunnat
framställas, som hvad Utskottet föreslagit; i hvilkendera fallet som helst, lika
olämpligt. Man hör väl också något erinra sig dels Statens lör närvarande
hyrdt anlitade tillgångar, hvadan det måste med all omsorg tillses, att, icke
utan verkligt nödfall, de skattdragande öfver höfvan betungas, dels ock det
invecklade skick, hvaruti frågan hittills synts vara försatt. Genom det i
hufvudsaken föreslagna beslutet skulle den rådande ovissheten upphöra.
Visserligen har man dervid icke så förfarit, alt den rättmätiga fördelen i
fullt mått komme att erhållas; men torde hända kan man göra sig förhoppning
om nödig rättelse, jemväl i denna del, vid ärendets slutliga afgörande.
JNär således en önsklig trygghet och rältsenliga förhållanden inlrädt, så torde
väl de, som komma i besittning af dessa förmåner, skäligen kunna frånkännas
anspråket att af staten återbekomma, hvad redan tillagdt blifvit
Dock
Stats- samt Allm. Besv. och Eko.-Utsk:ns 'Betänkande, S:o 22.
17
Dock, på det att de, som för att freda sin egendom för utmätning, eller af
en aktningsvärd beredvillighet att utgifva hvad, som af vederbörande auktoriteter
äskats, verkställt dylike utbetalningar, som här äro i fråga, eiler
åtagit sig ett onus, derifrån de nu förklaras vara befriade, icke må ensamme
vidkännas en sådan förlust, anser jag, att hela den erlagde vakans-afgiften
borde fördelas på samtlige utsockne-fi älsehemmanen i Hallands län;
uppå hvilket sätt bördan blefve föga kännbar, och man undveke att belasta
statsverket med en utgift, den man, såsom förut är anmärkt, med skäl icke
torde varit benägen att i motsatt riktning restitutionsvis tillämpa, i fall anspråket
i hufvudsaken skulle hafva underkänts.”
af Herr af Sillen: ”Genom det förklarande, att Herr Ordförandens fråga
till de förenade Utskotten, om diskussionen öfver förevarande betänkande
vore fulländad, blefve besvarad med ja och att något vidare yttrande derom
icke finge ega rum, ett förklarande, som var för mig oväntadt, då betänkandet
innehåller flere punkter, öfver hvilka skulle serskildt beslutas, har
jag blifvit betagen tillfället att anföra hvad jag trott vara att emot sista
punkten i betänkandet erinra. Det återstår mig således endast att, såsom
jag förbehållit mig, genom reservation underställa de respektive riks-stånden
min åsigt angående berörde punkt.
Då de sammansatta Utskotten tillstyrkt Rikets Ständer att hos Kongl.
Maj:t i und. anmäla, alt de för sin del icke kunna bifalla, att utsockne
frälse-hemmanen i Halland påföras ordinarie rotering; men att deremot
dessa hemman böra från början af nästkommande år erlägga utskrifningspenningar
med två daler silfvermynt för hvarje utskrifningsgill person från
18 års ålder och så länge han erlägger mantals-penningar, med de undantag
likväl, som äro i författningarne föreskrifne; samt derjemte tillstyrkt,
att de rotevakans-medel, som blifvit från och med år 1835 de Halländska
utsockne-lrälse-hemmanen debiterade, ej måtte, äfven om debiteringen deraf
finnes grundad på laga kraftvunna beslut, af hemmanen uttagas, och att,
om sådane medel blifvit utbelalde, desamma måtte vederbörande återställas,
synes af detta tillstyrkande hafva boldt följa, att utskrifnings-penningarne
skulle beräknas från samma tid, för hvilken återbäring af vakansafgiften
blifvit föreslagen och således utskrifnings-penningarne minska restitution
af erlagd vakans-afgift, men till staten ingå från dem, som uraktBih.
till R. St. Prot. 1847 & 1848 , 4 Sami. 2 Af i. 5 Haft. 3
18
Stais- samt Allm. Eesv. och Ekon.-Utsk:ns Betänkande ? JY:o 22.
låtit alt vakans-afgift erlägga; ty erkänner man utsockne-frälsehemmansegarnes
i Halland skyldighet att erlägga utskrifnings-penningar från i84p
års början, emot fördelen af befrielse från ordinarie rotering, hvad skäl
finnes för bestämmandet af denna tidpunkt för afgiftens utgörande?
Derjemte synes det mig, att Utskotten bordt förskaffa sig upplysning
om beloppet af den vakans-afgift, som blifvit er lagd och bör restitueras,
äfvensom huruvida den qvarstår i landtränteriet eller blifvit remitterad till
Kongl Stats-kontoret och ingått bland statsverkets ordinarie inkomster och
förhållandet för Rikets Ständer uppgifva, emedan, i sednare fallet, serskildt
anslag måste anvisas för restitutionen och denna genom Riksgälds-kontoret
verkställas.”
Af herr tVcern: “Fullkomligt öfverensstämmande med de sammansatta
Utskotten, i afseende på de utsockne-frälsehemmanens i Halland skyldighet
alt vidkännas ordinarie rotering måste jag deremot emot Utskottens
tillstyrkande, att Rikets Ständer för sin del besluta, att dessa hemman skola
erlägga utskrifnings-penningar, mig reservera.
Utskrifnings penningarne, hvilka utgingo ej allenast af de utsocknefrälsehemmanen
i Halland, utan äfven af krono- och skattehemman i detta
län, samt af utsockne-frälsehemmanen i Skåne, upphäfdes vid 1812 års
riksdag, såsom en följd deraf, att all frihet från utskrifning, genom den då
vidtagna förändringen i utskrifningssätet af förstärknings-manskapet, upphäfdes,
och derför all oroterad jord underkastades rotering, (se Statsutskottets
betänkande den 10 Juni 1812 Bill. lill Riks-slåndens protokoller
irsta delen pag. 821) d. v. s. emot att hemmansegarne ålades beväringsskyldighet
och extra rotering. Att så var förhållandet, synes ytterligare af
Kongl. Majlis bref af den 25:le Maj 1813.
Jemte kungörande af Kongl. Maj:t bifall lill Ständernas ofvannämnda
beslut, heter det nemi. deri, “att utsockne-frälsehemmanen, hvilka årligen
utgjort så kallade utskrifnings-penningar, hädanefter och sedan dessa hemman
blifvit med extra rotering belagde, må i likhet med roterade kronohemman
från berörde afgift frikallas,“
Alt nu åter pålägga denna afgift, då dessa hemman förklaras fria
från skyldigheten att underkastas ordinarie rötning, hvilken, enligt Utskottens
tanka aldrig blifvit dem ålagd, synes mig i hög grad obilligt, så mycket
mera, som Utskotten tillstyrka fortfarandet af den extra rotering, för
hvars åtagande de en gång frikallats derifrån.
Stats- samt Mim. Besv.- oek Ekon.-Utsk:ns Betänkande, JV:o SS. It
Det motiv, Utskotten för detta sitt tillstyrkande anföra, är, att det
synes Utskotten, som borde dessa utskrifnings-penningar rätteligen hafva
utgått af hemmanen, så snart, som det af dem uppställda extra roteringsmanskapet
från kriget hemkommit; d. v. s. Utskotten anse, att Rikets Ständers
och Kongl. Maj:ts beslut om utskrifnings-penningarnes upphörande aldrig
hade bordt fattas och tillstyrka af detta skäl nu deras upphörande;
men att på detta sätt upprifva ett nu 36-årigt, enskildas rätt gällande, beslut,
synes mig ett i högsta grad farligt prejudikat och åtminstone borde
ett sådant upprifvande af ett beslut icke vara partielt för några vissa, utan
böra gälla alla de hemman, af hvilka utskrifnings-penningarne utgingo, såsom
ulsockne-fiälsehemmanen i Skåne och krono- och skattehemmanen i
Halland.
Är det verkligen rättvist, att de Halländske utsockne-frälsehemmanen
frikallas från ordinarie roterings-skyldigheten, så bör man icke återtaga med
ena handen hvad man ger med den andra och sålunda, på ett staten mindre
värdigt sätt, sälja den rättvisa, man säger sig göra.“
hvarjemte herrar Walley och Norin jemväl emot betänkandet sig reserverade.
STOCKHOLM, Londberg & Comp. 1848.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 23.
1
N:o 23.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Juni, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om tillsättande af en
kommitté såväl för granskning af ett utaf Herr Stjernsvärd,
Gustaf Mauritz, af gifvet förslag till landt försvarets organisation,
som för utarbetande af ett fullständigt utlåtande om
hela försvarsverkets lämpligaste ordnande.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln hav till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet blifvit remitleradt ett af Herr Stjernsvärd, Gustaf
Mauritz, afgifvet anförande, med ett uppgjordt förslag till landtförsvarets
organisation, äfvensom från väliofl. Borgare-ståndet blifvit till samma utskott
öfverlemnad en af Herr Ekholm väckt motion, deruti anföres, att omförmälde
förslag vore icke allenast grundadt på en nedsättning af den stående
hären, hvilken skulle leda till en betydlig minskning i statens utgifter, utan
äfven innehölle ett sätt för den nya stammens bildande, som skulle göra indelningsverket
obehöfligt och bereda jordbruket en väsendtlig lindring uti dess
nu betungande bördor, samt att förslaget vore utarbetadt i det fulländade
skick, att, om också en eller annan del deraf icke genast antages, det hela
likväl alltid blefve en ledning för en konseqvent utveckling af folkbeväpningsprincipen
i framtiden; på grund hvaraf motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att en kommitté måtte
nedsättas, för att ej mindre granska Herr Stjernsvärds ofvanberörde förslag,
än äfven afgifva ett fullständigt utlåtande så väl deröfver som öfver
hela försvars-verkets lämpligaste ordnande.
Ehuru utskotten, som, uti sitt utlåtande N:o 5, om bevärings-manskapets
uttagande till vapenöfning och annan tjenstgöring, anmält, att de skulle
taga i öfvervägande Herr Stjernsvärds omfönnälde anförande med dertill
hörande förslag till landtförsvarets organisation, i sammanhang med Herr
Ekholms motion, vid dessa ärenders behandling, icke förbisett, att Rikets
Ständer redan genom de beslut, som blifvit fattade, rörande dels anslagen
under Riksstatens fjerde hufvudtitel, dels bevärings-manskapet, måste anses
Bih. lill R. St. Prof. 1847 å 1848. 4 Sami. 2 Afd. 6 Hafi 1
Slats- samt Allvi. Best'.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 23.
hafva hufvudsakligen vidblifvit de grunder för arméens organisation, sorn för
närvarande aro gällande; så hafva utskotten likväl, i anseende (ill ämnets
synnerliga vigt, ansett sig bora ingå i en närmare granskning al Herr
Stjernsvärd# förslag, och få till en början framställa de grunder, hvarå
förslaget stödjer sig, samt en så beskaffad redogörelse för detsamma, at
en öfversigt deraf är möjlig.
Det innehåller följande hufvudgrunder:
Landt'försvars-departementet.
Styrelsen öfver arméen och alla densamma angående ärenden
handhaives af Landtförsvarsdepartementet, som utgöres af en chef
och föredragande Stats-Itåd, som tillika är Konungens rådgifvare
i kommando-mål, och sorn vid ärendenas behandling biträdes af
trenne expeditioner, nemligen Departements-chefs-expeditionen,
Kansli-expeditionen samt Förvaltnings-expeditionen.
Genevalilelets sammansättningar är lika med det nuvarandes.
General-staben utgör en serskild corps.
Arméen utgöres af:
1 Gardes-brigad.
14 linie-infanteri- brigader.
2 linie-kavalleri-brigader, hvarje brigad bestående af en bataljon
gensdarmer och 4 bataljoner dragoner.
3 linie-artilleri-brigader.
Artilleriets stab samt
i ingenieur-brigad,
och, med hänseende lill truppen, af stam-soldater och beväringssoldater.
Stam-soldaterne fördelas i sådane, sorn äro och icke äro beräknade
för striden. Den stridande delen rekryteras dels med bevärings-manskap
dels med frivillige; den icke stridande med endast
frivillige.
Skyldigheten att såsom bevärings-soldat ingå i arméens leder
vidtager med fyllda 21 år och fortfar i 6 år. Vissa kategorier
äro dock härifrån undantagne.
Tjenstetiden för frivillige är 6 år och vid förnyelse 3 år. Förnyelse
af tjenstetid åtföljes af förhöjd aflöning.
Vid bevärings-mönstringarne uttagas först de, som anses lämplige
att ingå vid kavalleriet; derefter de, som skola insättas vhS
Stais- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o 23.
3
artilleri- och ingenieur-vapnen. Åf åteistuden uttagas genom lönning
de, som skola tilihöia infanteriets stam; de återstående blifva
infanteriets bevärings-rekryter.
Frivilligt byte emellan starn- och bevärings-soldater kan få ega
rum, under iakttagande af de vilkor, som för inträde i ena eiler
andra vapnet äro föreskrifne. Fullkomlig befrielse från beväring,spligten
genom legning är förbjuden.
De af beväringen, som ingå i stammen, äro förbundne till ständig
tjenstgöring i 6 år, med undantag af pei mitteriiigstiderne. Det
öfriga bevärings-manskapet tjenstgör första året 2f dagar, andra
året 14 dagar och tredje året äfven 14 dagar, men befrias från
tjenstgöring de återstående Irenne åren, under hvilka det i rudorna
qvarstår.
Kavalleriets gensdarme-sqvadroner, rekryteras af sådant manskap,
som med utmärkelse t jent 1 år vid dragonerne.
Gardet rekryteras med sådant manskap, som förut vid linien med
utmärkelse tjent minst 4 år.
Då arméen sättes på krigsfot, skola 2:dra oell 3:dje beväringsklasserne
genast ingå i tjenstgöring.
Afgång inom arméen ersättes på det sätt, att först 6:te, sedermera
5:te och sist 4:de klassen ingår i tjenstgöring. Först derefter
inträder lista klassen eller bevärings-rekryterne i arméens
leder.
B efordrin gssätU
I afseende härå äro åtskiilige bestämmelser gifne.
Utredning och Tross.
Ålit hvad, som tillhörer arméens allmänna utredning och tross, anskaffas
och bekostas af kronan; der så ske kan, efter bestämd
brukningstid.
Aflöning: Beräknas per dag; minskas för befäl med en tredjedel under
permittering och med en fjerdedel under vistande på sjukhus.
För trupp och vederlikar upphör den helt och hållet, så vä! under
nyssnämnde förhållanden, som under arrestering.
Aflöning för manskapet är, portionen oberäknad:
l id gardet: för korporal 10 sk. 8 r.
„ vice korporal
„ soldat . .
5 — 4 —
2 — 8 —
Stats- samt Altim. Betv.- och Ekon.-Ulskotlens Betänkande, N:o 23.
vid linien: för korporal 5 — 4 —
„ vice korporal 2 — 8 —
„ soldat 1 — 4 —
Aflöningsförhöjningen utgör för allt manskap:
Eller 6 års tjenstetid 1 sk. „ r.
„ 1 års dito  *... 2 — 8 —
„ 18 års dito  4 — „ —
Proviantering: AU proviant bekostas af kronan efter ett fastståldt
portionspris af 10 sk. banko, brödet inberäknadt.
Inqvartering■ Rättighet till inqvartering eiler ersättning derför eger
hvar och en, som tillhörer arméen och befinner sig i aktiv tjenstgöring.
Truppen samt åtminstone en del af befälet böra alltid vara
kasernerade, der det sig göra later.
Beväpning, Beklädnad, Remtyg och Utredning, utgöres:
för stammen af l:o Stora monderingen, 2:o Mindre monderingen;
för beväringsmanskapet af endast en mundering, den s. k. bevärings-monderingen.
Stora monderingen anskaffas och underhålles af kronan. Re till
densamma hörande persedlar hafva bestämd brukningstid, efter hvars
förlopp de med nya af kronan ersättas.
Mindre monderingen utgöres af persedlar, som vid soldatens inträde
i krigstjensten till honom en gång för alla utdelas, och derefter
af honom underhållas fulltaligt och i ijenstbart skick emot ersättning,
dels af den s. k. monderingsfonden med 18 r:dr vid inträdet
i tjensten, och dels i kontant per tjenstgöringsdag, beräknad för
deni, som äro anställde vid kavalleriet, ridande och åkande artilleriet
samt fot-artilleriets stam till 2 sk. 6 rst banko och för dem,
som tjena vid de öfrige vapnen, (ill 2 sk. samma my^nt.
Beväringsmnnderingen utgöres af persedlar, som hafva bestämd brukningstid,
efter hvilkens slut de med nya af kronan ersättas.
Ett nytt monderingsplagg, som för alla vapen införes, är blusen.
Remontering• Arméens nummerhästar äro af tvenne slag: ständiga och
rusthålls-hästar. De ständiga anskaffas och underhållas al kronan.
Rusthålls-hästarne anskaffas, remonteras och underhållas (det sednare
likväl ej för den tid de äro i aktiv tjenstgöring) af rusthållarne
emot ett årligt afdrag 43 r:dr 16 sk. banko å den rusthålls-afgift,
de till »Statsverket böra erlägga.
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 23.
5
Sadelmonderingen för såväl ständiga, som rusthållshästar, anskaffas
och underhålles af kronan.
Furagering. Sä väl befäls- sorn nummerhästar furageras emot ett årligt
bestämdt rationspris af 120 r:dr banko.
f örvaltnin gs-Direktion er.
Så väl aflöningens utbetalande, sorn anskaffning och underhåll af
allt som i och för soldaten erfordras, såsom proviant, beväpning,
beklädnad, utredning, tross, kasernering, sjukvård, hästar, furage
m. ni., om' esöijes af en inom hvarje brigad upprättad förvaltningsdirektion,
i hvilken brigad-chefen är ordförande.
Permittering är af tvenne slag:
Den årliga eller ofrivilliga, hvilken eger rum från slutet af det
ena till början af det påföljande årets sommaröfningar, eller 288
dagar, samt
Den tillfälliga, hvilken beror på hvarje individs frivilliga anhållan.
All permission medför följande afdrag å aflöningen, nemligen:
för officerare och under-officerare samt deras vederlikar en tredjedel
af den egentliga aflöningen, samt
för korporaler och soldater samt deras vederlikar hela aflöningen,
provianteringskostnaden och underhålls-ersättningen för mindre monderingen.
Arméens öfningar. De årliga öfningarne ärO bestämda till 77 dagar
sålunda, att först öfvas stammen lör sig i 39 dagar, derefter stamocli
bevärings-soldater (j2:a och 3:e klasserne) 14 dagar, och slutligen
stam- och bevärings-rekryter (Ira klassen} 21 dagar; allt
in- och ufryckningsdag*rne oberäknade.
Inspektioner och mönstringar. Härför äro åtskillige bestämmelser
gjorde.
Själavård. I fredstid besörjes arméens religionsvård å station af den
församlings pastor, inom hvilken truppen finnes stationerad; i läger,
af pastor i den församling, inom hvilken lägerplatsen är belägen.
Ersättning till presterskapet, så väl för dess embets-åtgärder, som
för kommunion-vin, är beräknad till 24 sk. för hvarje stam-truppen
tillhörande person, eller för hela arméen till 8,581 r:dr, hvilken
summa af Staten betalas.
$
Slats- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 23.
Pensioneringen sker till högre belopp an för närvarande, efter hufvudsakligen
samma grander, som nu ega rum, dock ulan rättighet
att genom expectance-afgiflers erläggande lösa sig till bristande
tjensteår.
Alla pensioner utgå af Slats-verket, hvilket deremot skulle öfvertaga
arméens pensions-kassas samlade fonder.
Hvar och en af arméens stridande del, från och med soldaten
till och med kapten, skall öfvergå på pensions-stat vid fyllda 50
år; majorer vid fyllda 60, och personer vid den icke stridande delen
af arméen äfven vid 60 års ålder.
Två tredjedelar af rikets postmästare-tjenster böra tilldelas från
tjensien med pension afgångne officerare och under-officerare. Afskedade
korporaler och soldater skola företrädesvis användas vid
den lägre tullbevakningen.
Landtstorm. Från och med utträdandet ur 6:te bevärings-klassen,
d. v. s. från fyllda 27 till uppnådda 50 lefnadsår, tillhör hvarje
vapenför man landtstormen.
Landtstormen delas i tvenne uppbåd. Till första uppbådet räknas
hvar och en från inträdet i landtstormen till fyllda 40 år.
Till andra uppbådet alla de, som äro emellan 40 och 50 år.
Landtstormen uppbådas endast vid fiendtligt infall. Föista uppbådet
kan ej beordras utom provinsens, och andra uppbådet ej
utom häradets gräns.
Under afl tjenstgöring är hvar och en landtstormen tillhörande'
person skyldig att sjelf förse sig med vapen och öfriga förnödenheter,
utan anspråk på ersättning.
Derjemte har af Herr Stjernsvärd en jemförelse blifvit anställd emellan
det i förslaget upptagna system för landtförsvarets organisation och det,
som nu är gällande. Det sistnämnda skulle efter Herr Stjernsvärds uppgift
medföra en kostnad af sex och en half millioner riksdaler årligen, då deremot
kostnaden för landtförsvarets organisation efter det förra, eller Herr
Stjernsvärds system, endast komme att uppgå till 5,700,000 r:dr. Då
den nuvarande försvarsstyrkan utgör 115,516 man, af hvilka 34,301 man
med 5,222 nummerhästar och 128 kanoner af staten samt rust- och rotehållare
ständigt bekostas, och hvaraf icke i-del, kanske ej en åttondedel,
kan anses nog öfvad alt tjena til ledande stam för beväringen, skulle,
Sials- samt Allm. Bese,- och Ekott.-Ulsk. Betänkande, N:o 23.
7
enligt Herr Stjernsvärd# forsing, ilen för lamltförsvaret påiäkneliga styrka
komma att bestå af ända till 142,260 man, med 5,457 nummerhästar
och 152 kanoner- Uti denna styrka skulle vara inberäknad en ständig
stam af 17,100 man, hvilka alla voro i sina serskilda vapen fullt
»jfvade, samt hvaraf med tämmelig visshet hälften kunde begagnas såsom
instruktörer; och af den öfriga styrkan borde omkring 41,000 man ega fullt
lika mycken militärisk bildning, som åtminstone t-delar af vår nuvarande,
indelda och värfvade armé- Dessutom skulle försvarsstyrkan kunna ökas
med landtstormen till ett antal af 450,000 man.
Utrymmet tillåter icke utskotten att ingå i någon utförlig eller fullständigare
framställning af skillnaden emellan det nu gällande och det af
Herr Stjernsvärd föreslagna system för landtförsvarets ordnande, — en
skillnad, som hvar och en, hvilken eger kännedom af det förra, kan, åtminstone
i de hufvudsak ligaste delar, finna vid jemförelse med ofvan införda
sammandrag af Herr Stjernsvärds förslag
Hvad
utskotten emedlertid anfört, torde tillräckligt gifva vid handen,
att lie väsendtligaste fördelar, som Herr Stjernsvärd med sitt förslag afser,
äro l:o en ökad styrka, 2:o en minskad kostnad och 3:o ökade löner åt befälet.
Under hvardera af dessa sjmpunkter skola utskotten betrakta Herr
Stjernsvärds förslag i jemförelse med det system för landlförsvaret, som
nu är gällande.
Efter de i förslaget gjorda uppgifter utgör Sveriges närvarande
styrka till lands:
Officerare
1,521.
Under-officerare
1,236.
Korporaler och vice korporaler 2,911.
Soldater och vederlikar 26,513.
Summa stridande, 32,181.
Härtill kommer icke stridande  2,120.
Summa stående här, 34,301
och 5 klasser beväring
81,215.
Tillsammans 115,516.
Enligt Herr Stjernsvärds förslag skulle deremot styrkan ftll lands
komma att utgöra:
8
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N:o 23.
Officerare .... . .
Under-officerare . . . .
Korporaler och vice korporaler
Stamsoldater
1,579.
382.
4,460.
8,530.
summa stridande 14,y51
icke stridande 2.211.
Summa stam 17,162.
Bevarings-soldater
Bevärings-rekryter
Bevärings-reserv
Sex klassers beväring:
41,700.
20,850.
62.550.
Tillsammans 142,262 man.
Denna numerära öfverlägsenhet synes, i utskottens tanka, likväl
hufvudsakligen härleda sig ifrån sättet att beräkna såväl beväringsklassernes
antal, som deras styrka. Förslagets författare angifvet- nemligen, vid beräkning
af svenska härens nuvarande personal, 5 klasser beväring af tillsammans
81,215 man, eller 16,243 man i hvarje åldersklass, då deremot
det föreslagna systemet grundar sig på 6 klassers beväring, hvardera beräknad
till 20,850 man. En rättvis jemförelse emellan de båda organisationssätten
kan enligt utskottens tanka ej uppgöras utan att, genom beväringsskyldighetens
utsträckning äfven vid det gamla system till 6 år, på
begge organisationerne tillämpa ett lika antal beväringsklasser. Men om
man äfven vill åsidosätta detta hufvudvilkor för ett opartiskt bedömande, så
är det likväl aldeles nödvändigt, att under begge förhållandena upptaga beväringsklasserne
till samma numerära belopp, och det har derföre förefallit
utskotten särdeles anmärkningsvärdt, att i förslaget beväringsmanskapets
antal inom hvarje klass blifvit, vid framställningen af nuvarande organisation,
beräknadt att utgöra endast fyra 'femtedelar af hvad det i verkligheten är,
och af det belopp, hvartill detsamma i nya förslaget blifvit uppfördt. Upptagas
beväringsklasserne i båda fallen lika starka, eller till 20,850 man, så
visar sig att Sveriges försvarsstyrka, enligt nuvarande förhållanden består af;
stående här  34,301 man.
5 klasser beväring å 20,850 man  104,250 „
Summa 138,551 man.
Och
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 23
9
och enligt förslaget:
stam-soldater . . . .
6 klasser beväring, å 20,850 man
17,162 man.
125.100 „
Summa 142,262 man.
Skillnaden utgör alltså endast 3,711 man, ehuru en hel beväringsklass
blifvit tillagd den i förslaget förordade organisationen.
Frågan blir då, hvilkendera organisationen i sig innebär större kraft till
försvar, den gamla med en stam af 34,301 inan, hvaraf 32,381 stridande, i
förening med 104,250 man beväring, hvilken sednare exercerat endast ett år,
eller den föreslagna, med en stam af 17,162 man, hvaraf 14,951 stridande
och en beväring af 125,100 man, som undergått tvenne års vapenöfningar.
Att beväringsmanskapet i det nya förslaget, både genom sin numerära öfverlägsenhet
och sin fullkomligare öfning, har ett stort företräde framför det
gamla systemets beväring, kan ej nekas; men, då man tager i betraktande,
att den stridande delen af nuvarande stam är mer än dubbelt så talrik som
den i förslaget upptagna, och att den derjemte består af i allmänhet utvaldt
manskap, en följd deraf, att, vid tillsättandet af ledigheter inom indeldta arméen,
val kart göras emellan de många, som dertill anmäla sig, torde man
ega grundad anledning att betvifla, det den nya organisationen på det hela
eger större försvarsförmåga än den nuvarande.
I förslaget upptages derjemte, såsom sjelfva slutstenen i försvarssystemet,
landtstormen, hvars första uppbåd beräknas till 250.200, och det
andra til! 208.500 man. Skulle svenska nationen vilja ingå på en, ända
till 50:de ålders året utsträckt, värnpligt, så kunde denna ifrån Preussen upptagna
idé med lika förmån inympas på det gamla systemet. Men rnedgifvas
måste, alt fördelen äfven här lutar åt förslaget, i anseende till den Stånga
öfning, dess Jandtstorm undergått. Meningen med en landtstorm är dock
nästan aldrig, att den skall ensam möta fienden i öppen slagtning. Detta alden
egentliga härens åliggande, och förelagets författare synes äfven hysa
samma åsigt, då enligt detsamma landtstormen antages i allmänhet ej bära
andra vapen, än dem, som den sjelf kan förskaffa sig. Landtstormen bör
deremot resa sig i fiendens rygg, a!bryta hans kommunikationer, uppsnappa
hans konvojer, tillfångataga enskilda detachementer ro. m-, och dertill fordras
framförallt den allmänna anda, som vid en hotande fara förmår en lie! bvffgds
• .... , •
innevånare att. resa sig. Taktisk utbildning eller manöver-skicklighet kommer
dervid mindre i fråga än under öfriga krigsförhållanden.
Bih. tiU R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami.," 2 Afd. 6 Båft. 2
10
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-UlskoUcns Betänkande N:o 2$.
Efter att sålunda hafva utredt frågan 0111 det nya systemet, i afseende
å dess uppgifna numerära öfverlägsenhet, öfvergå Utskotten till undersökning,
huruvida, genom den af Herr Stjernsvärd föreslagna organisationen,
en besparing af icke mindre än 731,947 r:dr kan vara att för statsverket
påräkna.
Ätt härvid ingå i någon närmare granskning af de uppgjorda kostnadsfrirslagen,
dertill sakna Utskotten både nödig tid och tillräckliga upplysningar.
Utskotten hafva likväl ej kunnat underlåte att fästa sig vid vissa
omständigheter, som förefallit serdeles anmärkningsvärda och sorn otvifvelaktig!
torde fordia en icke obetydlig rättelse. Så har till exempel vid beräkningen
af de tillgångar, som för den nya organisationen skulle blifva till—
gänglige, inkomsten af befälets samtliga boställen vid iridelda arméen upptagits
tilt 570,441 r:dr, som utgör 50 procent, eller 190,147 r:dr mera, ku det
belopp, hvartill samma inkomst nu är uppskattad. Om äfven en sådan högre
inkomst af ett eller annat boställe erhållits de sednaie åren, då spanmålspriserne
varit högt uppdrifne, så är det deremot visst icke fallet med det stora
flertalet, och boställen gifvas till och med, hvilka icke i arrende afkasta dei
belopp, hvartill inkomsten deraf blifvit uppskattad. Utan att derför vilja bestrida,
att boställenas afkastning på det hela kan lemna något öfverskott
utöfver den summa, hvartill den blifvit uppskattad, äro Utskotten likväl fullt
öfvertygade, att densamma ingalunda kan beräknas till det af motionären
antagna belopp 190,147 itdr.
Genom indeida arméens ställande på vakans har motionären beräknat
en inkomst af 22,299 rothållsnummer ä 30 i:dr .... 668,970 — —
samt af 7005 rusthållsnummer, å 133 r:dr 16 sk. . . . 934,000 — —
och har såsom grund för denna beräkning blifvit anförd!, att, enligt från samtlige
Konungens befallningshafvande meddelade upplysningar, medel-beloppet af
de utgifter, som i och för roterings-skyldighelens fullgörande drabba rolehållarne,
utgör 53 r:dr 29 sk. och medium af samma utgifter för ett rusthåll
157 r:dr 44 sk.
Härvid är likväl att anmärka, att de ifrågavarande uppgifterne synas
vara uppgjorda efter högst olika grunder, då roteringsbördan för ett län kan
upptagas till 102 r:dr och för ett annat till 31 r:dr 2g sk. 7 rst per rote,
samt rustningsskyldigheten på det ena stället till 237 r:dr och på det andra
till 97 i:dr. Men om äfven dessa medel-belopp voro rikligt beräknade,
torde det likväl ej kunna tagas för afgjordt, att alla rote- och rusthållare
skulle vilja, äfven mot de af motionären] beräknade nedsatta belopp, med
Stats- »arnt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, W:o 23.
11
Amiant afbörda sig den nuvarande natura-prsestationen. På ganska mångå
slåilen är nemligen soldat-torpet beläget å utmarken, så aflägset från stammen,
att någon synnerlig inkomst deraf ej blelve att påräkna, i händelse af
nummei ns ställande på vakans. För mången rotehållare klefve ock det kontanta
bidraget mera (ryckande, än praesterandet af verklig rotering, och för
de provinser, som ej utsagos till garnisons-orter, skulle detta sätt att utgöra
roteringstungan blifva synnerligen kännbart derigenom, att stora summor bomme
att årligen i kontant från provinsen utgå, utan att derstädes användas.
Om man således till och med förutsatte, att den betydligaste delen af
rdtehällarne funné sin uträkning vid att hålla vakans, emot en årlig afgift
af 30 r:dr per rote, så synes det deremot vara föga (roligt, att samtlige
rusthållare skulle vara benägne att för samma ändamål betala 133 r:dr 16
sk., synnerligen då ett stort antal bland dem, enligt förslaget, skulle tillförbindas
att emot 43 r:dr 16 sk. årligen anskaffa och underhålla häst för kavalleriets
eller artilleriets behof. Dessa rusthållare skulle för vakans af karl
och frikallelse frän skyldigheten att anskaffa sadelmondeiing betala 90 r:dr
banko, eller tre gånger så mycket, sorn rotehållare»! borde erlägga för karlvakans.
Af hvad ofvan blifvit anfördt, tro Utskotten sig kunna förutsätta, att
en nedsättning, uppgående kanske till flere hundra tusen riksdaler, äfven
skalle komma att inträffa å denna del af den beräknade inkomsten.
Hvad utgiftsposterne beträffar, så förefaller äfven beräkningen deraf
något vacklande. Brukningstiden å vissa persedlar har blifvit nog långt ut
•r9
. , r * C3 c*}
sträckt, t. ex. flir gevär med tillbehör (utom rem) till 50 år, för huggare
med baija äfvenledes till 50 år. för remtyg till 20 år, o. s. v. Likaså torde
någon jemkning i priserne vara nödig. Ett gevär är nemligen upptaget
till 20 r:dr 16 sk., ehuru det i sista kontraktet med Husqvarna faktori är
beräknadt lii! 21 r:dr 45 sk. På samma sätt torde i afseende å beväringsmonderingen
kunna anmärkas, att en vapenrock upptagits att räcka 30 år,
ehuru erfarenheten gifvit vid handen, att motsvarande persedlar nu med endast
14 dagars brukningstid ej kunnat för ändamålet användas längre tid än
högst 15 år, oaktadt under denna tid betydlig reparations-kosfnad derå blifvit
nedlagd.
Förhoppningen, att beväringsynglingarne skulle, emot den i författarens
tariff upptagna siitnings-ersåttning, vilja sjelfve anskaffa och underhålla
sine mouderingspersediar, torde äfven böra räknas till antalet af fromma
önskningar. För 14 dagars exercis apptages“denna ersättning till 2 sk.
12
Stats- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 23.
2 rst. för en kask, 6 sk. 10 rst. för en vapenrock, 8 rst. för en möösa, 4
sk. 8 rst. för en kapott, 3 sk. 2 rst. för en blus, 1 sk. 4 rst. för ett par
tältduksbyxor, 2 sk. 6 i st. för ett [tar buldansbvxor o. s. v., eller för hela
monderingen, deruti afven inberäknade skjortor, strumpor och skor, sammanlagd
t 41 sk. 10 rst. b:ko.
Såsom jemförelse torde böra framhållas, att för närvarande betalas
endast för skjortor, strumpor och skor 1 r:dr b:ko till hvarje beväringsyngling.
Pensionerne äro i förslaget ökade, för öfverste från 800 till 1,400
j:dr, för major från 5 ä 600 r:dr till 1000 r:dr och för kapten från 400 till
600 r:dr o. s. v.; samt beräknas att utgå till:
427 officerare och under officerare med r:dr 242.300. — —
3000 korporaler, soldater och vederlikar .... „ 97,000. — —
Enligt hvad direktionens öfver arméens pensions-kassa till sednaste
krigsbefäl afgifna berättelse innehåller, visar nämnde kassas pensinns-reglering:
för
år 1845, 804 pensionärer med ett pensionsbelopp af r:dr 215,193: 16. —
eller ett antal pensionärer, nära dubbelt så stort som det i förslaget antagna
och en pensionssumma, som, detta oaktadt, med endast 17,000 ä 19,000
r:dr understiger den i förslaget upptagna.
Väl har i förslaget under-officerspersonalen blifvit förminskad från
1,236 personer till 382, men deremot är antalet officerare något tillökt, nemligen
från 1,521 till 1,579 personer. Och då härtill lägges den omständighet,
att, enligt förslaget, största delen af de pensionsberäliigade skulle vid inträdet
i pensionsåldern ovilkorligen öfverflyttas på pensionss at, så torde, med
afseende derå, att pensionerne blifvit i förslaget betydligen förhöjde, man
med skäl kunna betvifla den ifrågavarande kalkylens riktighet.
I beräkningarne förutsättes jemväl,' såsom förut är nämndt, att de
rustande skulle anskaffa och underhålla 2,722 nummerhästar, emot en årlig
ersättning af 43 r:dr 16 sk. b:ko, som komme att afräknas å den vakansafgift,
hvilken af dem skulle erläggas. Möjligheten att till detta pris erhålla
ett så betydligt antal, för kavalleriets och artilleriets behof fullt brukbara,
hästar, torde med skäl kunna sättas i fråga.
1846, 838
1847, 849
1848, 849
d:o „ 223.556: 32. —
d:o „ 223,173: 16. —
d:o „ 225,743: 16. —
Stals- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N:o 23.
13
Genom hvad nu blifvit anfördt, anse Utskotten sig hafva ådagalagt,
att utgifterue skulle i betydlig inon komma att öfverstiga den i förslaget
upptagna summa, och att inkomsterne på långt när icke kunna antagas uppgå
till det i beräkningen uppgifna belopp. Den vinst, 731,947 riksdaler,
som, genom förslagets sättande i verket, ansetts skola uppkomma, torde således,
om icke helt och hållet försvinna, åtminstone i högst betydlig mån förminskas.
Men dertill kommer, att i förslaget icke blifvit framlagd den ringaste
beräkning öfver alla de kostnader, som åtfölja öfvergången från det
nuvarande lill ett med detsamma så fullkomligen olika system, som det i
förslaget förordade, — kostnader, så mycket betydligare, som större delen af
nu tjenande personal endast kan successivt förafskedas. Ej eiler finnas några
kostnadsförslag öfver den mängd kaserner, stallar och öfriga etablissemenler,
som för den nya kasernerade stamtruppen skulle erfordras. Temligen
summariskt föreslås väl att dertill använda krigs-kollegii kassor och arméens
pensions kassas samlade fonder; men Utskotten hafva den mest grundade
anledning att förmoda, det arméens personal, äfven emot förespegling af
ökade pensioner från statsverket, likväl icke skulle medgifva, att en fond,
samlad under snart ett sekel, genom kännbara afdrag å egna och företrädares
löneinkomster, öfverlätes till annat ändamål, än som dermed är afsedt
Deri
tredje stora fördelen, som genom tillämpningen af Herr Stjernsvärd#
förslag skulle vara att vinna, vore förbättring af det lägre befälets
löner, — en förbättring så betydlig, att, efter årliga afdrag samt beklädnadsoch
underhållskostnader, en kapten skulle i behållning kunna påräkna 496
i;dr 32 sk., i stället för nu egande öfverskott af endast 23 r:dr 24 sk., samt
en löjtnant ett belopp af 94 r:dr 2 sk., i stället för en årlig blist af 373
30 sk.; men härvid bör dock anmärkas, att ehuru, vid beräkningen af tillgångarne
för den blifvande organisationen, afkastningen af arméens samtliga
boställen blifvit i förslaget upptagen till femtio procent utöfver deras uppskattningsvärde,
vid beräknandet af befälets lönevilkor för närvarande, samma
boställens afkastning likväl upptagits endast efter uppskattningsvärdet,
äfvensom att ett belopp af 133 r:dr 16 sk. bko, såsom motsvarande kostnaden
för rum och ved, afdragits å alla nuvarande löner från och med kaptenens
till och med under-löjtnantens, då deremot, i den nya organisationsplanen
något sådant afdrag icke egt ruin, af orsak, som det heter, att inqvartering
in natura bestås; at', i detta sistnämnde hänseende, anmärkningar med
skäl kunna göras, såsom till ex., att kompagni-cheferne vid den indelda arméen
äro försedde med boställen, och att således någon hyreskostnad åtminstone icke
14
Stals- lamt Allm. Bern.* och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N:o 23.
bordt for dem i kalkylen upptagas; och att da kompagnie-officerarne, enligt
den nya organisationsplanen, nödgas att 3 år af 4, antaga 288 dagars årlig
permission, hyres-afdrag å deras löner med samma skäl kunnat beräknas.
Bet torde val i afseende härå invändas, att desse officerare hafva rum sig
anvisade i kaserner, men då man af 52 veckor är tvungen att begagna
permission 41 veckor med betydlig minskning i sine löne-inkomster, så torde
det, med hänseende till behofvet att söka ersättning för denna löneförminskning,
blifva en ren nödvändighet att utbyta kasernen mot annan bostad.
Oaktadt af mindre vigt, torde det doek jemväl böra anmärkas, att såsom afdrag
å nuvarande löner upptagits de frivilliga bidragen till musik-korpsernes
underhållande, utan att det blifvit ifrågasatt, att dylika afdrag äfven för framtiden
kunde komma att ega rum. Äfven uppgiften å löne-beloppen fordrar
alltså troligen en icke så ringa jemkning; och ur sigte får ej elier lemnäs,
att en stor del af befälet vid den nuvarande arméen, genom jordbruk och
andra sysselsättningar, är i tillfälle att förskaffa sig biförtjenster, hvartill det
föreslagna garnisonslifvet skulle lemna föga eller intet tillfälle. En stor del
af indelda arméens yngre officerare, vanligen provinsens barn. erhålla lill
en stor del hos vänner och anförvandter både bostad och uppehälle, och det
är endast detta förhållande, som förklarar möjligheten deraf, att de, med si
ne
små otillräckliga löner, kunna draga sig fram.
Utskotten tro sig i det föregående hafva visat, att, i afseende på nu-«
rrterisk styrka och försvarsförmåga, det är serdeles problematiskt, huruvida
det föreslagna systemet är fördelaktigare än det nu gällande; att i afseende
på kostnaden^ stora jemkningar måste göras i de framlagda beräkningarne,
och alt det dernäst är tvifvelaktigt, huruvida ens någon besparing skulle komma
att ega rum; att, i afseende på den af författaren framlagda jemförelse emellan
officerarnes löner efter den nuvarande och efter den föreslagna organisationen,
äfvenledes rättelser äro af nöden, och att, ehuru lönerne i alla fall
attalia fördelaktigare efter det nya systemet, vår armées egendomliga förhållanden
likväl orsaka, att skillnaden ej blir så stor, som den på papperet
svnes. Utskotten kunna alltså för sin del ej antaga, att några serdeles sto
ra
fördelar skulle i dessa afseenden stå att erhålla genom den föreslagna
förändringen; meri frågan torde derjemte böra betraktas under synpunkterne af
den ökade personliga tjenstepligten och den tvungna permitteringen.
I förra afseendet är föreslaget, att hvarje medborgare, med vissa bestämda
undantag, skulle, från och med fyllda 21, tiil och med fyllda 50 år,
(Uttaga i landets försvar, de första ses åren tillhörande arméen, de derpå
Stais- tamt Ålim. Bcsv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 23.
S5
följande landtstormen. Af hvarje års första beväringsklass skulle så stort
antal, sorn erfordras för att fylla afgången inom stammen, uttagas, dels efter
vederbörande mönsterherrars godfinnaiiöe, dels genom lottning. De öfriga
skulle utgöra bevärings-rekryter. Stammens tjenstgöring är bestämd
till sex år. Beväringens öfningar föreslås till: l:a året 21, 2:dra året 14 och
3:dje året likaledes 14 dagar, in- och utrvcknifigsdagarne oberäknade. Utskotten
anse sig, efter att hafva framlagt dessa förhållanden, knappast behöfva
deröfver yttra sitt omdöme. Det är ej troligt, att nationen frivilligt
skulle underkasta sig en så ytterst tryckande personlig tjenstepligt, hvarigenom
individen, utan kallelse för militär-ijensten, skulle under sex beha år slitas
från hem och yrke för att utgöra en del af härens stam, eller ock, i
lyckligaste fallet, förpligtas exercera under 3 på hvarandra följande år. Inom
de länder, der folkbeväpningssystemet med så utsträckt tjenstgöringsskyldighet,
som här blifvit föreslagen, finnes infördt, beklagar man sig öfver
detsamma, såsom den tyngsta af alla bördor, och hos oss skulle man utan
nödtvång underkasta sig detsamma.
Kn annan icke mindre väsendtlig olägenhet, som systemet innebär, är
den tvungna permitteringen. Efter sia tade öfningar, skola, enligt förslaget,
5762 korporaler och soldater årligen permitteras till början af påföljande
årets exercislid, d. v. s., under loppet af 288 dagar. Öfningarne räcka i 11
veckor och kunna, åtminstone i medlersta Sverige, icke gerna börja förr, än
i Maj månad. Permissionstiden vidtager således först i medlet al Juli, då
höskörden redan är i full gång. Men om detta oaktadt det är att förmoda,
att permitterade, under den återstående delen af sommaren och hösten, kunna
finna arbetsförtjenst i sina hemorter, hvarmed skola de under vintern lifnära
sig? Hvar finna medel till kläder och uppehälle under hem-marschen, dåaflöningen
upphör med sista exercisdagen. Månne de ej under denna tvungna
permitteringstid skulle komma ätt i ej ringa mån ligga fattigvården till last?
och månne icke den nödställda belägenhet, hvaruti de otvifvelaktigt, i saknad
af arbete, skulle råka, komnie att gifva anledning till ett ännu större ökande
af brotten, än som nu allmänt öfverklagas.
Åtskilliga anmärkningar af jemförelsevis mindre vigt torde äfven böra
anföras, såsom till exempel bestämmelsen att till gardet och gensdarmerne
öfverflytta arméens utmärktaste manskap. Om å ena sidan syftemålet att af
dessa korpser bilda elit-trupper, derigenom onekligen uppnås, uppstår å andia
sidan den olägenheten, att hufvudstyrkan beröfvas de elementer, som hul
16
Stats- samt Allm. Besv.- öoh Ekon.-Utskottens Betänkanden, N:o 23.
vudsakligen grundlägga dess duglighet, och hvaraf saknaden i farans stund
bittert skulle kännas.
Kavalleriets och artilleriets öfningar äro, i afseende på tiden ej ut
sträckta
öfver infanteriets.
Vid de tillfällen, då annéen mest synes vara i behof af själavård,
under krig, är ej sörjdt för närvaron af en enda prestman.
En enda generals-person, chefen för 5;te militär—distriktet, skulle föra
befälet öfver trupper, törlagda ifrån Wenern tili Haparanda.
Skyldigheten alt hålla rusthålls-häslar blefve olika tryckande. De hästar,
som anslogos till stammen, skulle årligen öfvas, vid kava leriet i 54,
och vid artilleriet i 47 dagar, då deremot de, som anslogos till bevärings-re
kryterne,
öfvades 21 och bevärings-soldaterne endast 14 dagar. Men, som
redan är y tirad t, äro dessa anmärkningar af mindre vigt, och kunna vid tillJämpningen
lätt undanrödjas, såvida systemet i öfrigt vore antagligt och för
fäderneslandet nyttigt. Men det hvilar på förutsättningen af indelnings-verkets
upphäfvande. En sådan åtgärd vore dock, efter Utskottens tanka, af
den våda för fäderneslandet, att all tanka derå bör lemnäs å sido. Indel
nings-verket
har blifvit klandradt af mången, och uti dess organisation linnas
väl brister, i anseende till dess i lieie hänseenden intrasslade och omilitäriska
former; men til! sin hufvudgrund innefattar det, efter Utskottens åsigt,
det för Sverige mest passande organisations-system; ty den indelda arméen
är nationel och egendomlig för Sverige. Kärleken till det egna hemmet inger
soldaten en ökad kärlek för fosterlandet. Det enkla arbetssamma landt—
mannalif han förer, stärker hans helsa, gör honom ihärdig och duglig till
många i fält förefallande göromål. Då han af fri böjelse omfattat soldatlifvet
och gjort det till sitt lefnadsyrke, går han äfven med mera villighet dess
skiftande öden till mötes, än den, sorn utan inre kallelse, på grund af en lag,
som snart skulle anses tyrannisk, tvingades att, emot sin vilja, underkasta
sig' krigstjensten. Hans långa tjenstetid inplantar hos honom en krigslydnad
och en dischiplin, hvilken man förgäfves skulle söka hos en på endast
national-beväpningens grunder bildad trupp, och denna omständighet, i förening
med hans öfriga förhållanden, gör honom dessutom mindre benägen för rymning.
Spridd öfver hela landet, utgör den indelda arméen en stam, synnerligen
lämplig för beväringen, och skulle uppfylla detta ändamål ännu mera,
derest soldaternes utbildning ifrån början blefve fullständigare och undervisning
dem meddelades i alla till soldatyrket hörande delar. I detta fall finnes
väl
Stat*- •arnt lUm. B***.- oeh Ik(m.-JJ(AoUt%i BeldalantU, N:o SS. 17
väl en brist, men denna brist kan afhjelpas genom en ändaniåls-enligt ordnad
rekryt-exercis.
En sådan organisation, stark » sig sjelf och genom de ärofulla'minnen,
den för svenska hären bevarar, kunna Utskotten destomindre tillstyrka .att
tillintetgöra, som dess vidare utveckling efter tidens fordringar utan svårighet
låter verkställa sig.
Då, i anseende till hvad sålunda blifvit yttradt, Utskotten icke kunna
dela motionärens åsigter om fördelarne af Herr Stjern sv är ds ifrågavarande
förslag, följer äfven deraf, att Utskotten icke kunna tillstyrka den af Herr
Ekholm väckta motion, att en kommitté måtte nedsättas för att samma förslag
granska; hvadan Utskotten tillstyrka,
a'tt motionen i denna del må förfalla.
Motionären har jemväl föreslagit en kommittées nedsättande för att
utarbeta och till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva ett fullständigt
utlåtande om försvarsverkets lämpligaste ordnande; men då Kongl. Majit,
vid början af innevarande riksdag till Rikets Ständer öfverlemna! en plau
lill försvarsverkets ordnande, och Rikets Ständer äfven i vissa delar förklarat
sig gilla Kongl. Majlis åsigter i afseende härå, samt i andra delar uttalat
Sin önskan, att vid hvad hittills är gällande må förblifva; så anse sig Utskotten
icke för närvarande böra tillstyrka några ytterligare åtgärder för det
af motionären åsyftade ändamål, utan få, med afseende jemväl derå, att
Kongl. Majit, derest förbättringar uti annéens organisation skulle anses vara
af bebofvet påkallade, bäst är i tillfälle att låta vidtaga de åtgärder, sona för
ändamålet kunna vara erforderlige, vördsamt tillstyrka,
att Herr Ekholms motion äfven i denna del ej må föranleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm dea 6 Juni 1848.
tik. m R. Pr. )S4 7 ath ms. 4 S ami. £ Af i. 6 Rafi
STOCKHOLM, vr. r. bubas, 1848.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, 2V-'o 24.
1
JM 24.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af anmärkningar vid samt återremiss af
Utskottens betänkande JM 5, angående väckt fråga om.
Beväringsmanskapets uttagande till vapenöfning och annan
tjenstgöring.
Enligt frän Riks-stånden ankomna protokolls-utdrag, hafva höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt högvördiga Preste-ståndet och hedervärda Ronde-ståndet
återremitterat den del af Utskottens förenämnde betänkande, hvarigenom Utskotten
tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte berättigas vid inträffande krig, till tjenstgöring
å flottan, i mån af behof, uppbuda allt inom riket befintligt, dertill tjenligt,
sjöfolk, utan afseende på huruvida detsamma vore inom beväringsåldern eller ej;
äfvensom Ronde-ståndet tillika återremitterat Utskottens hemställan i 5:te punkten
af betänkandet, att vissa områden af landet böra bestämmas till utgörande af beväringsmanskap
för arméens och vissa för flottans behof; men deremot välloff. Borsäre-ståndet
afslagit Utskottens omförmälde tillstvrkan i afseende å en utsträck
“O
«/
ning af beväringsskyldigheten för sjöfolk; och hafva Riks-stånden för öfrigt dels
bifallit betänkandet och dels låtit dervid bero.
Beträffande först hedervärda Bonde-ståndets återremiss af frågan om bestämmandet
af vissa områden för utgörande af beväringsmanskap för arméens och vissa
för flottans behof; så enär Utskottens tillstyrkande i denna del blifvit af öfriga
trenne Riks-stånden godkändt, få Utskotten tillkännagifva,
att, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, någon vidare behandling deraf
ej kan ega rum.
Vidkommande derefter den af trenne Riks-stånd beslutade återremiss af den
del af betänkandet, som angår en utsträckt beväringsskyldighet för sjöfolk; så har
mot Utskottens tillstyrkande i denna del blifvit anfördt, såsom första vilkoret för
en lag, att den vore rättvis och sådan, att aila, )å hvilka den komme att tilllämpas,
åtnjöte lika rätt; men att Utskotten skulle hafva förbisett detta hufvudvilkor,
då Utskotten i sitt afgifna betänkande icke inskränkt sig till hvad Kongl.
Majit i sin nådiga proposition föreslagit, att nemligen beväringsskyldigheten för
sjöfolk måtte utsträckas till en tid af tio år, utan »gatt ända derhän i orättvisa»,
att Utskotten tillstyrkt beväringsskyIdighetens utsträckande för sjöfolk så länge de
Bill. till B. St. Prof. 1847 och 1848■ 4 Sami. 2 Afd. 7 Håft.] 1
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 24.
lefde och voro till sjötjenst användbara; att Utskotten uti sitt tillstyrkande, i detta
hänseende, dessutom gifvit anledning till den förmodan, som skulle äfven den del
af de beväringsskyldige som, utan att vara anställda vid handelsflottan, blifvit till
sjötjenst indelde, vara förpligtade att fullgöra beväringsskyidigheten lika lång tid,
som det vid handelsflottan anställda sjöfolk, enligt Utskottens tillstyrkande, borde
utgöra, men att det ingalunda öfverensstämde med rättvisa och billighet, att den
beväringsskyldige, som blifvit vid flottan indeld, skulle påläggas en svårare och
längre fortfarande beväringspligt än den, som fullgjorde denna till lands; att om
äfven nyssomförmälda tolkning af Utskottens tillstyrkan icke vore enlig med Utskottens
mening dermed, det i allt fall icke vore rättsenligt, att skyldigheten till
sjökrigstjenst å flottan utsträcktes för sjöfolk längre än för andra beväringsskyldige,
och att denna utsträckning åtminstone ej borde blifva vidsträcktare än
Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen föreslagit, hvilket skulle afskräcka hvar
och en från att egna sig åt sjömannayrket.
Med anledning af hvad sålunda blifvit erinradt, få Utskotten först yttra, att
det ingalunda varit Utskottens mening, att den tillstyrkta utsträckningen i beväringsskyidigheten
för sjöfolk vid handelsflottan skulle gälla äfven de beväringsskyldige,
som, till följd af sitt hemvist eller sin vistelse inom vissa områden, enligt
hvad Utskotten hemställt, borde för tjenstgöring vid flottan afses; att Utskotten
finna en sådan tolkning af sitt tillstyrkande destomindre kunna med skäl göras,
som dels sådant icke öfverensstämmer med de motiver, Utskotten i betänkandet
framlagt, samt dels till det begagnade uttrycket sjöfolk icke kunna bänföras andra
än de, som idka sjöfart eller af näring å hafvet hafva sin bergning. Det
var således endast dessa, för hvilka Utskotten tillstyrkte, att en utsträckt bevä
ringspligt
borde ifrågakomma.
Utskotten hafva redan till stöd för sitt förra tillstyrkande i denna del anfört,
att, i afseende å handels-sjöfolk eller dem som å hafvet hafva sitt näringsfång,
andra grunder för beväringsskyidigheten göra sig gällande än för dem, hvilka
hafva sin sysselsättning och sitt arbete å landet; att, då de sednare skola i krig
fullgöra sin beväringspligt genom inträde i arméens leder, de nödgas lemna sitt
löregående lefnadskall, för att omfatta det dermed skiljaktiga krigareyrket, och
att bland de många kännbara uppoffringar, som dermed kunna vara förenade, en
lullkomlig förändring af föregående lefnadsvauor icke är den minsta, men att i
detta hänseende företedde sig en stor olikhet med handels-sjöfolket, eller den medborgareklass,
som har sjöfart till sitt näringsfång, då desse i krig skola tjenstgöra
å rikets flotta, enär för dem sjökrigstjenstens omfattande vore föga annat, än
en fortsättning af deras eget yrke i statens tjenst i stället för i enskildes och
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcotlens Utlåtande, N:o 24.
3
med bibehållande af yrkets hufvudsak, eller alt genom sjötjenst förvärfva sitt
uppehälle.
Jemte åberopande af dessa förhållanden, få Utskotten vidare yttra, att, vid
bestämmande af handels-sjöfolks beväringspligt, man, till följd af hvad redan blifvit
yttradt, synes mindre böra afse en längre tids fullgörande deraf utaf samma
sjöfolk, än angelägenheten att handels-sjöfarten under krig icke må afstanna eller
allt för mycket försvåras eller hindras genom brist på för densamma dugligt manskap.
Om således, i anseende till denna sednare angelägenhet, Utskotten finna
sig böra frångå tillstyrkandet af en så stor utsträckning i beväringsskyldigheten,
som Utskotten föreslagit, eller att Kongl. Majit måtte berättigas att, vid inträffande
krig, till tjenstgöring å (lottan uppbåda allt inom riket befintligt dertill tjenligt
sjöfolk, så hafva dock Utskotten icke förändrat åsigt derom, att en till tiden
längre utsträckt beväringsskyldighet bör åligga sjöfolk, än dem, hvilka hafva sin
sysselsättning till lands. Detta strider hvarken mot rättvisa eller billighet, och
öfverensstämmer ock med de sjö-enroleringslagar, hvilka i flera utrikes länder äro
gällande, och enligt hvilka allt sjöfolk, jemte alla fiskare, äro skyldige till krigstjenst
från 16 ända till 50 år af sin lefnad. Man bör besinna, att, såsom redan
blifvit nämndt, sjömän, då de tjenstgöra vid rikets flotta, icke förändra sitt
lefnadsyrke, att handelsllottans personal större delen af året är ute å sjöresor, ofta
flere år efter hvarandra utan att under denna tid till riket återkomma, och att
den derföre vanligen undgår den vapenöfning, som landets öfriga i beväringsåldern
varande medborgare måste vidkännas, att ett krig under närvarande tid icke troligen
komme att räcka serdeles länge, och att således, derest Kongl. Maj:ts förslag
om beväringsskyldighetens utsträckning för handels—sjöfolket från 20:de till
50:de året antoges, detta sjöfolk i de flesta fall icke skulle komma att ens under
den vanliga tiden af fern år fullgöra beväringspligten. Men äfven en annan omständighet
förtjenar vid bedömandet af frågan att tagas i betraktande, den nemligen,
att ett så stort antal af handels-sjölölket ej skulle blifva för flottans behof
att påräkna, som vid första påseendet skulle synas. I sådant hänseende få Utskotten
gifva vid handen: att det enrollerade, i mönster-rullorna införda sjöfolket,
år 1845 bestod af 1,144 skeppare eller sjökaptener, samt 7,405 sjömän, i dessa
sednares antal inberäknade styrmän till ett antal af omkring 1000; att af nämnde
antal sjömän, hvaraf, enligt tabellverket, 1,400 å 1,500 kunna antagas vara i
beväringsåldern, en större del är ute å sjöresor, och blott omkring 1,000 å 1,100
finnas hemma i landet, bland hvilka en mindre del jemförelsevis är emellan 20
och 30 år än bland dem, som vistas å sjöresor; och att således, enligt Kongl.
Majits förslag att beväringsskyldigheten för handels-sjöfolk matte utsträckas till
4
Slals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iV- o 24.
30:de året, knappt en tredjedel al' detta sjöfolk skulle vid ett inträffande krig,
komma att för flottans behof användas. Derjemte bör icke lemnäs oanmärkt den
fördel, som i samma förslag tillägges handels—sjöfolket, att under fredstid vara
från beväringsskyldighetens fullgörande befriade.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få Utskotten, som icke förbisett
skeppsredares billiga fordringar, att beväringsskyldighetens utsträckning ej må gälla
det manskap, som först efter början af ett krig enrolleras och förhyres, ej eller
sjökaptener, styrmän och å ångfartyg anställde maschinister, och som tillika ansett
de beväringsskyldige sjömännen böra vid tjenstgöring i flottan åtnjuta vanlig månadshyra,
härmedelst fästande uppmärksamheten dervid, att den tillstyrkta utsträckningen
i beväringsskyldigheten ej gäller sjöbeväringsmanskapet, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer i så måtto bifalla Kongl. Maj:ts nådiga förslag i förevarande
fråga, att allt det sjöfolk å handelsflottan, som vid utbrottet
af krig är å sjömanshusen eller uti Magistraternes rullor inskrifvet, skall
i krigstid från 20 till fyllda 30 år tjenstgöra vid Kongl. Flottan, med
rättighet likväl att derför erhålla den månadshyra, som i enrollerings
orten
är gångbar, samt att, der så åstundas, i sitt ställe sätta välfrej
dad
och duglig sjöman, som redan fullgjort sin beväringspligt och icke
är öfver 40 år gammal, hvaremot detta sjöfolk under fredstid frikallas
från all vapenöfning; dock att denna utsträckning i beväringsskyldigheten
ej lämpas till sjökaptener, styrmän och å ångfartyg anställde maschinister,
i afseende å hvilka de för beväringspligtens fullgörande i allmänhet
stadgade grunder böra gälla.
Stockholm den 40 Juni 4848.
Reservation:
Af herr Walley: Emot Utskottens tillstyrkande att utsträcka beväringsskyi
digheten
för sjöfolk utöfver den tid, som 4842 års beväringslag föreskrifver, får
jag mig reservera.
Det synes mig vara både orättvist och obilligt, att pålägga den ene medborgaren
en till tiden längre utsträckt beväringsskyldighet än den andre. Denna
orättvisa skulle blifva ännu större för det fall att en person, som fullgjort sin
beväringsskyldighet, egnade sig åt sjömannayrket. Han skulle då få fullgöra denna
skyldighet tvenne gånger. Dessutom torde väl förtjena tagas i betraktande den
omständighet, att sjömannayrket är kanske det tyngsta och mest mödosamma inom
landet, och man borde således förr lindra än öka dess börda, serdeles som sjömännen
genom detta sitt mödosamma yrke göra fäderneslandet ganska stor nytta.
Stais- samt Allm. Besvoch Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 25„.
5
Man har invändt, att, om icke beväringsskyldigheten hos handelssjöfolket utsträcktes
till 50:de ålders-året, sjövandt folk ej skulle finnas att för flottan tillgå
vid utbrott af krig. Men denna brist kan utan en sådan åtgärd alltför väl af
hjelpas,
dels genom förhyrning af frivillige och dels derigenom att af rotebåtsmännen
ett visst antal årligen finge för viss tid antaga sjötjenst å handelsflottan,
hvarigenom, efter min tanka, staten skulle vara tillförsäkrad att under krig kunna
påräkna ett tillräckligt antal sjövandt manskap till örlogsflottans bemannande.
Visserligen behöfvas för roddflottans behof rotebåtsmän, men om någon brist derå
uppkommer, kunde den fyllas genom den till sjötjenst indelda beväring, som genom
en kort öfning kunde för roddflottan blifva användbar.
Af herr Winge.
N:o 25.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af vackt fråga om en viss del af Indelda
Arméens samt Båtsmanshållets ställande på vacance.
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion, har riksdagsfullmäktigen E. Persson från Gefleborgs län föreslagit, att,
enär svenska jordbruket obestridligt vore hårdast beskattadt af landets alla näringar,
synnerligast derigenom, att roterings-besväret blifvit detsamma uteslutande
pälagdt, Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla dels, att
hälften eller minst en fjerdedel af indelda arméen, både till häst och fot, samt
båtsmanshallet, måtte under fredstid hållas vakant intill dess Kongl. Majit funne
rikets säkerhet erfordra de vakanta numrens kompletterande; dels ock, att dessa
nummer måtte få erlägga en emot hälften eller fjerdedelen af roterings-bördan
svarande vakans-afgift, hvilken afgift, sedan derutaf blifvit afsatt en bestämd
summa till utdelning åt de rust- och rotehåll, som vid inträffande hastig rekrytering
kunde komma att få utgifva en stegrad lega, skulle tillflyta de nummer,
som fortfarande utgjorde rotering; hvarjemte motionären hemställt, att, för den
händelse båtsmansstyrkan, med afseende å behofvet af arbetsmanskap vid flottans
stationer, icke ansåges kunna minskas, Rikets Ständer, i sådant fall, ville anslå
en tillräckligt stor summa för tillvägabringande af båtsmans-rotehållarnes befrielse
från skyldighet att utgöra tre-årspersedlarna eller kapotterna.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra sammanträda med allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet för denna frågas behandling, hafva Utskotten tagit den
-
6
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 24.
samma i öfvervägande; och som Utskotten, uti förut afgifne utlåtanden, i anledning
af väckta frågor om dels båtsmanshållets indragning och dels lindring i rustoch
roteringsbesväret, uttalat den åsigt, att någon förminskning af den stående
arméen eller båtsmanshållet icke bör, åtminstone för närvarande, ega rum, samt
det icke heller kan tagas för gifvet, att rust- och rotehållare skulle vara villiga
att erlägga vakance-afgift i stället för att in natura utgöra den dem åliggande
rust- och roterings-skyldighet; få Utskotten tillstyrka,
att motionen, så vidt den afser en del af den indelda arméens och
båtsmanshållets ställande på vakance, måtte förfalla.
Hvad derjemte angår motionärens hemställan att anslag måtte meddelas, för
tillvägabringande af båtsmans-rotehållarnes befrielse från skyldigheten att utgöra
tre-års-persedlarna eller kapotterna, så få Utskotten, med åberopande af sitt utlåtande
N:o 12, angående båtsmans-beklädnadens öfvertagande af kronan emot en
viss årlig afgift af rust- och rotehållare, tillstyrka,
att motionen äfven i denna del ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 10 Juni 1818.
N:o 26.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af vackt fråga om förändrade grunder
får roterings-skyldighetens utgörande vid Uplands och
Westmanlands Regemente.
Till Stats-Utskottet hafva blifvit remitterade följande motioner i omförmälde
ämnen: nemligen från högloflige Ridderskapet och Adeln af herr friherre Hermelin,
som, jemte en framställning om grunderna för roteringens utgörande vid Uplands
regemente, och om dess beräknande dels efter öresland och dels efter mantalet,
samt om de olika tolkningar, som i fråga härom gjort sig hos vederbörande
auktoriteter gällande, hemställt, att ett allmänt lagbud måtte derom meddelas,
deruti stadgades, att soldathållet vid Uplands regemente måtte utgöras efter
öreslandstalet för hvarje rote, hvilket ock skulle öfverensstämma med 52 § af
1734 års Kongl, resolution på allmogens besvär;
samt från hederv. Bonde-ståndet af Erik Hallmén från Westerås län, som
anfört, att genom reglementet af den 20 November 1685 emellan »allmogen och
soldaten uti Salbergs och Wäsby län», som nu utgöra fögderier af samma namn
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltens Utlåtande, N:o 2i.
7
inom Westmanlands län, det blifvit förordnadt, att »knektens lön skall betalas
efter örtalet och som hemmanen ät o stora till»; att, ehuru detta beräkningssätt
nämnde tid tilläfventyrs varit den rättaste måttstocken för rotarnes inbördes förhållanden,
det likväl numera vore mindre lämpligt och rättvist, i afseende på rotar,
som ej vore belägna inom samma by- eller skifteslag, helst öreslanden voro lika endast
uti samma by och utgjorde der måttstocken och grunden för skatten och
ego-området, men vore i olika byar så skiljaktiga, att de ofta i den ena byn vore
dubbelt större än i den andra; på grund hvaraf motionären, som ansett att en
jemnare fördelning af soldat-roteringen skulle uppkomma, om den beräknades efter
hemmantalet, föreslagit, att soldat-roteringen i Salbergs och Wäsby fögderier
af Westmanlands län mätte fördelas efter förmedladt mantal och icke efter örestal,
då roten vore förlagd inom tvenne eller Hera byar, men att öreslands-beräkningen
bibehåiles för rotar inom samma byelag.
Sedan Stats-Utskottet sammanträdt med allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
för dessa frågors behandling, hafva Utskotten gemensamt tagit desamma
i öfvervägande; och som ifrågavarande motioner synas åsyfta ej så mycket en
förändring i grunderna för roteringens utgörande, som icke fastmera en annan
tolkning af de derför gifna föreskrifter, än som hittills vid flera tillfällen skall
gjort sig gällande; men frågor af denna beskaffenhet icke omedelbarligen tillhöra
Rikets Ständers åtgärd och pröfning; alltså och då vederbörande ega att sina
anspråk eller sin förmenta rätt i sådant afseende i laga ordning utföra och bevaka,
få Utskotten vördsamt tillstyrka
att ofvanberörde motioner icke må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 10 Juni 1848.
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Juni, kl. 2 e ra.
Utlåtande i anledning af väckta frågor dels om lindring i
Rust- och Roterings-besvaret, dels om stående Arméens
och Råtsmanshållets indragning eller förminskning.
Till Stats-utskottet hafva följande inom hederv. Bonde-ståndet väckta motioner
i omförmälda ämnen blifvit remitterade, nemligen:
l:o Af riksdagsfullmäktigen Petter Mårtensson från Jönköpings län, som fästat
uppmärksamheten dels derå, att Småland blifvit hårdare roteradt än andra
8
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 27.
delar af riket, till följd af den omständighet, att provinsen fordom varit gränseort
och således mera än rikets andra provinser utsatt för fiendtliga anfall, samt
dels å den ojemnhet, som förekomme i roteringstungan, och som vore en följd
deraf, att hemmantals-räntan, hvilken vid pass hundrade år före indelnings-verkets
inrättande vore bestämd, blifvit, utan afseende å den förändring i värde, som
hemmanen, under denna tidrymd, genom odlingar och andra förbättringar undergått,
lagd till grund för roteringen; samt dels derå, att oaktadt således rustoch
rotehållare blifvit genom roterings-besväret försatte uti en tryckande belägenhet,
hade dock deras bördor blifvit ökade genom tid efter annan, utöfver de
ursprungliga knekte-kontraktens innehåll, utkräfde prestationer, hvarigenom det nu
kommit så långt, att rust- och rotehållarne mången gång icke utan svårighet
skulle få sina hemman utarrenderade emot blotta förpligtelse!) för arrendatorn at
ansvara för rustnings- eller roterings-skyldigheten; och hemställde motionären, i
anseende härtill, att, inom de Småländska länen, 2:ne rotar mätte blifva sammanslagne
till underhållande af en soldat och ryttaremanskapet derstädes äfven till
hälften indragas;
2:o Af riksdagsfullmäktigen Gustaf Johansson från Kronobergs län, som, på
hufvudsakligen enahanda grunder, som Petter Martensson åberopat, föreslagit: dels
att den nuvarande »infanteri-indelningen» inom såväl Småland, som de provinser,
hvilka blifvit lika hårdt eller hårdare roterade, måtte upphäfvas, samt en ny indelning,
efter förmedladt hemmantal, med 2% mantal till hvarje soldatrote, verkställas,
och dels, att tjenstbara soldater för de rotar, som genom den nya regleringen
skulle indragas, måtte anses icke allenast berättigade, utan äfven skyldige,
att antaga transport till andra rotar, i den mån ledigheter, genom kassation eller
dödsfall, kunde inträffa, och att soldaten under tiden, från den dag hans tjenstgörings-skyldighet
upphörde, borde, med frånträdande af betingade förmåner i öfrigt,
åtnöjas med rättigheten, att bruka och begagna torpet, samt att denna sistnämnda
rättighet icke i något fall, eller för någon person, finge utsträckas längre än till
den fardag, som infölle näst efter det soldaten uppnått SS lefnadsår;
3:o Af riksdagsfullmäktigen Ephraim Larsson från Elfsborgs län, som, på
grund af hemmanens i detta län svaga beskaffenhet, föreslagit, att roteringshjelp
af allmänna medel måtte, i förhållande till hemmanens olika förmåga att bära
roterings-besväret, anslås, eller, om sådant icke kunde ske, att flera rotar måtte
sammanslås för utgörande af hvarje nummer, så att roterings-bördan inom detta
län blefve jemförlig med den inom andra bättre lottade delar af riket;
4:o Af riksdagsfullmäktigen A. Andersson från Örebro län, som föreslagit,
att
Stats- savit Allm. Besv - och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N:o 27.
«>
alt kavalleriet mätte reduceras till hälften af dess nuvarande styrka, så att tvenne
rusthåll finge förena sig om en häst och karl, samt infanteriet minskas med en
tredjedel af dess nuvarande styrka, så att Irenne rotehåll sammanslogos och ut
gjorde
tvenne soldater.
S:o Af riksdagsfullmäktigen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län,
som hemställt, att hälften af hela den stående arméen måtte indragas, hvaremot
motionären ville medgifva, att, sedan sådant skett, några dagars tillökning i exersistiden
för bevärings-manskapet finge ega runi.
6:0 Af riksdagsfullmäktigen Pehr Nilsson från Christianstads län, som, med öf
vertygelse
om den indeldta arméens ringa ändamålsenlighet och obehöfligheten
af dess nuvarande styrka, ansett sig böra föreslå, att den indeldta arméen må
nedsättas till hälften, så att tvenne rust- eller rotehåll sammanslås till ett; öfverlemnande
motionären åt Utskotten, att närmare utreda sättet hvarpå denna indragning
kunde ske.
7:o af riksdagsfullmäktigen Anders Pehrsson från Orebro län, hvars motion
innehåller en plan till försvarsverkets reorganisation, stödjande sig hufvudsakligen
på vilkoreu af indeldta arméens förminskande till något öfver hälften af dess nuvarande
styrka, de värfvade regementernes indragning, med undantag af en del
af artilleriet, båtsmanshållets indragning och flottans bemannande med förb vrelt
sjöfolk, linieskeppens utdömande samt flottans förläggande af trakten till Stockholm,
genom hvilket allt motionären ansett skola vinnas för landet ett fullkomligare
försvar och lättade skattebördor, samt för arméens personal förbättrade och
mot dess behof svarande löneförmåner; samt
8:0 af riksdagsfullmäktigen L. Larsson från Elfsborgs län, som, på grund af
det förmenande, att då landets innevånare år 1812 åtogo sig utgörandet af allmän
nationalbeväring, detta skedde i beräkning på motsvarande lindring i rustoch
roterings-skyldigheten, yrkat, att hälften af den stående arméen måtte indragas
pä det sätt, att tvänne rotar sammansloges för underhållandet af en karl.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra gemensamt med allmänna Besvärs- och
Ekonomi utskottet handlägga dessa frågor, hafva utskotten tagit desamma i öfvervägande
och få sitt utlåtande deröfver nu afgifva.
De förslag, som uti ofvanberörde motioner förekomma, synas kunna sam
manfattas
uti trenne hufvudlrågor, nemligen: l:o förminskning af indeldta arméeu;
2:o jemkning af rust- och roteringsskyldigheten, till åstadkommande af en mera
rättvis fördelning deraf, samt 5:o båtsmanshållets indragning och flottans förläggande
till hufvudstaden.
Bilt. lill It. St. Prot. 1847 och 1848 4 Sami. 2 Afd. 7 Hafi. -
10 Stais- sami Allm. Bcsv.- och Ekon-Ulskoltens Ullålande, N:o 27.
I afseende å första frågan, eller den åsyftade förminskningen af den indeldta
arméen, få Utskotten förklara, att de anse närvarande förhållanden göra det alldeles
nödvändigt, att icke minska den redan organiserade försvarsstyrkan. Den
indelta arméen utgör nu en stam för beväringen, och är, såsom sådan, behöflig
för dess bildande till krigsyrket, men skulle, om den minskades, icke blifva tillräcklig
för detta ändamål, med mindre beväringsmanskapet er holle en större öfning
och en mera utsträckt exercis än åt detsamma nu lemnäs. Med afseende
härå samt då vid beviljandet af anslag till beväringsmanskapets vapenöfningar, Rikets
Ständer ej afsett en längre exercisetid för beväringen, än som hittills egt
rum, få Utskotten tillstyrka
att omförmälde förslag må förfalla.
Hvad sedermera angår den ifrågaställa jemkningen af rust- och roteringsskyldigheten;
så ehuru det måste medgifvas, att denna skyldighet nu flerstädes
trycker rust- och rotehållare ojemnare, än vid den tid, då indelningsverket inrättades,
hvilket härleder sig deraf, att jordegendomars godhet och värde i förhållande
till hvarandra oupphörligen undergått förändring; och att således en jemkning i
rust- och roteringsskyldigheten knappast skulle hinna verkställas, innan en ny
sådan jemkning blefve af nöden; samt att det icke öfverensstämmer med rättvisa
och billighet, att den, sorn genom kostsamma odlingar förbättrar sitt hemman,
eller den, som ett sådant hemman förvärfvar, skall i och för denna förbättring
få vidkännas ett ökadt onus. Och då alltså en så beskaffad rolejemkning, som
motionären föreslagit, skulle innebära en obillighet emot dem, som förbättra sina
egendomar, och ändock icke kunna så verkställas, att ju ej, innan en föga aflägsen
framtid, nya ojemnheter i roteringsskyldigheten skulle uppkomma, anse Utskotten
sig
böra afstyrka bifall till ifrågavarande förslag.
Vidkommande sedermera det här ofvan omförmäldte förslag, om båtsmanshåilets
indragning samt flottans förläggande till hufvudstaden; så få Utskotten i
den förra frågan åberopa det af Utskotten under N:o 9 i samma ämne afgifna
och af Rikets Ständer gillade utlåtande, samt hvad den sednare frågan angår endast
yttra, att då farvattnet i Stockholms skärgård vanligen en längre tid af året
än det vid Carlskrona, är isbelagdt, samt kostsamma dockor och andra inrättningar
för flottans behof finnas i nämnde stad, men deremot saknas i hufvudstaden,
till följe hvaraf den föreslagna förändringens verkställande skulle medföra högst
betydliga kostnader, och dertill kommer att förslagets sättande i verket, skulle
medföra den olägenhet, att rikets södra provinsers kuster under en stor del af
året lemnades utan försvar, Utskotten
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iV.o 28.
11
jemväl afstyrka bifall till förslaget i delta afseende.
Slutligen och beträffande de jemväl väckta frågor, att flottan måtte »bemannas
med förhyrdt sjöfolk» samt »linieskeppen utdömas»; så få Utskotten i afseende å
förra frågan endast erinra, att Utskotten förut afstyrkt förslag om indragning af
båtsmanshållet, som är afsedt för flottans bemannande, och hvad den sednare angår,
hänvisa till hvad Stats-utskottet i ämne af enahanda beskaffenhet yttrat i
sitt utlåtande JV2 74, angående regleringen af utgifterna under riks-statens femte
hufvudtitel; och få alltså Utskotten
tillstyrka, att dessa tvänne frågor ej må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 10 Juni 1848.
Reservation anmäldes af Anders Persson från Örebro län.
M 28.
, Ank. till Exp. Utsk. den 13 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af vacht fråga om befrielse från eller
lindring uti roterings-besvdret får komminister-bostället Kåreslätt
i Wexio stift.
Uti en hos högvördiga Preste-ståndet väckt motion, har herr biskopen öfver
Wexiö stift, Heurlin, anfört att komministern i Hylletofta komministratur uti
Bringetofta pastorat af Westra härad och nämnde län, endast egde i aflöning 2S
tunnor spanmål jemte afkastningen af bostället Kåreslätt, Vs hemman, hvilket vore
af så ringa bördighet, att derå föddes, förutan den till komministerns tjensteresor
nödiga häst, endast 3 eller 4 boskapskreatur; att sädesafkastningen i allmänhet
utgjorde blott 4 tunnor råg och 16 tunnor hafre, och att, oaktadt denna komministratur
vore bland de svagaste i hela stiftet, densamma likväl vore betungad
icke allenast med skyldigheten att utgöra augmentsränta till ett medelbelopp af
10 r:dr årligen, utan äfven med ordinarie rotering, samt derjemte erlade 10 kappar
kronotionde; och har motionären derföre föreslagit, att så vida detta boställe
icke kunde befrias från utgörandet af alla dessa onera, hvilket motionären i första
rummet önskade, Rikets Ständer, enär något oroteradt hemman, på hvilket det
hemmanet Kåreslätt åliggande roteringsbesvär kunde öfverflyttas, icke, så vidt motionären
kände, funnes, måtte bevilja en årlig ersättning för detta besvär, beräknad
efter ortens markegångspris; förmenande motionären, det en sådan åtgärd
12 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltcns Utlåtande, N:o 28.
stöde i öfverensstämmelse med det beslut, som Rikets sist församlade Ständer
lättat i eu dylik fråga; och hafva i denna motion förenat sig herr professorn N.
Lindgren samt herr prosten Ahlstrand.
Sedan Stats-utskottet, till hvilket denna motion blifvit remitterad, ansett sig
böra densamma gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet behandla;
hafva Utskotten tagit frågan i öfvervägande, och få vid motionens besvarande
upplysa, att Kongl. Majit, genom resolution den 22 April 1735 uppå presterskapets
besvär vid 1734 års riksdag, förklarat samtliga kapellanerna i riket
ega rätt, att från deras boställen få öfverflyttad derå varande ordinarie rotering på
annat, inom kompagniets stånd befintligt, oroteradt hemman, för så vidt bostället
icke öfverstége ett halft mantal; och ehuru, enligt de upplysningar Utskotten erhållit,
något oroteradt hemman icke skall finnas inom det kompagnies stånd, der
bostället Kåreslätt är beläget; anse Utskotten dock de förhållanden, som herr biskopen
Heurlin, på sätt ofvan är nämndt, upplyst, vara af den beskaffenhet, att
Utskotten finna bostället böra befrias ifrån den lunga, som detsamma af dess indelning
till ordinarie rotering nu vidkännes, hvarföre Utskotten, i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer, vid 1840 års riksdag, hos Kongl. Majit i underdånighet
begärde, i afseende å kyrkoherde-bostället Torps befrielse från sådan rotering,
vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att omförmälde
komministers-boställe måtte varda fran dess nuvarande ordinarie
roteringsskyldighet befriadt, samt, i likhet med öfriga sådana boställen,
endast lill extra rotering förbindas, derest något annat, inom kompagniets
stånd varande, oroteradt hemman finnes, hvarå berörde roteringsskyldighet
kan ölverflyttas; men att, derest sådant hemman icke finnes,
utan bostället måste i rotering qvarstå, boställs-innehafvaren måtte tilldelas
ersättning af rotefrihets-medel, till så stort belopp, som, efter
hvarje års markegång, motsvarar den bostället nu åliggande roteringsskyldighet.
Hvad deremot beträffar motionärens förslag, att bostället äfven måtte befrias
från erläggandet af augments-ränta och kronotionde; så enär boställsinnehafvaren
icke eger någon rättighet till åtnjutande af en sådan förmån, hemställa Utskotten,
att motionen i denna del måtte förfalla.
Stockholm den 10 Juni 1848.
Stats- samt Allm. IScsv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, N:o 29.
13
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af väckte motioner om Smålands Husarregementes
afsittande, emot erläggande af hästvakansspanmål.
Uti serskilda inom hedervärda Bondeståndet väckte, till Statsutskottet remitterade
motioner, dels af riksdagsfullmäktige!! P. J. Pettersson från Jönköpings län, med
hvilken sig förenat Andreas Bengtsson från samma län, dels af riksdagsfullmäktige
Petter Pehrsson, i hvars motion sig förenat riksdagsfullmäktige A. Sandstedt från
nämnde län, J. P. Danielsson och C. M. Engström från Kalmar län, samt G.
Johansson från Kronobergs län, har blifvit föreslaget att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Smålands Husarregemente måtte få
afsitta, emot åliggande för rusthållarne att erlägga vanlig hästvakans-afgift, eller 7
tunnor spanmå! för hvarje häst, som komme att indragas.
Till grund för detta förslag hafva motionärerne andragit: att Sverige egde
en allt för stor kavalleri-styrka; att delta kostsamma vapen borde förläggas till
landets bördigaste provinser, deribland Småland ingalunda kunde räknas; att de
hästar, som erfordras för Smålands Hussarregemente, icke kunna uppfödas inom
provinsen, utan måste köpas från Östergöthland, till följd hvaraf ock inträffade
att de, efter någon tids vistande i Småland, der utfodringen vore mycket sämre
än på förra stället, blefvo odugliga och kasserades; att regementet vöre förlagdt
på en sträcka af 20 mil, hvaraf svåra skjutsningar uppstode vid tillfälle af stormöten
och kommenderingar; att kavalleriet i det rika Östergöthland fått afsitta,
samt slutligen att staten genom den föreslagna åtgärden skulle på 10 år vinna
den betydliga summan af 550,000 r:dr, oberäknadt alla räntor af officershästhemmanen
samt den besparing, som genom indragning af en del af befälet
skulle ernås.
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten sammanträdt
för denna frågas behandling, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande.
Yid afgifvande af sitt utlåtande få Utskotten först upplysa, att, vid 1840
års riksdag, rikets då församlade Ständer hos Kongl. Majit af anförde skäl anhöllo,
att, derest Kongl. Majit funné sådant lämpligt, Kongl. Majit måtte i Nåder
tillåta, att Smålands Hussarregemente finge mot samma %illkor, och i likhet med
hvad som för Smålands Grenadierbataljon förut egt rum, afsitta, emot erläggande
14
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N:o 29.
af hästvakansafgift; men att Kongl. Maj:t under den 6 Februari 1841, i betraktande
af kavalleriets ringa styrka, i förhållande till de öfrige vapnen, ansett sig
icke kunna Rikets Ständers önskan i omförmälde hänseende bifalla.
Vid detta förhållande samt enär de om hästvakansspannemäis erläggande slutade
kontrakter fortfara vid Lifregementet för 500 nummer och vid Smålands
kavalleri för samma nummeranlal till och med 1871 samt med Östgötha och
Vestgötha kavallerier för 1,000 nummer hvartdera till och med år 1870, äfvensom
södra bataljonen vid Bohusläns regemente blifvit på 10 år förändrad till infanteri,
få Utskotten, som icke våga tillstyrka en ytterligare förminskning i kavalleriets
styrka, hemställa
att ofvanberörde motioner må förfalla.
Stockholm den 10 Juni 1848.
Reservation
af Petter Persson från Jönköpings län: »Sammansatta Stats- och Ekonomiutskotten
hafva icke noggrant tagit i betraktande den vinst och inkomst, som
staten kunde erhålla, om hela denna korps, 800 man Smålands hussarer, finge,
i likhet med hvad den förut afsuttna delen af regementet, förvandlades till grenadierer,
emot erläggande af årlig hästvakansafgift med 7 tunnor spanmål, hvilket
skulle tillskynda staten en årlig inkomst på 3,500 tunnor spanmål, som på 10
år gifver staten en vinst eller inkomst på minst 350,000 r:dr, oberäknadt alla
hästhemmansräntor, och en del befäl, såsom Öfverste och flere officerare, kunde i
följd häraf indragas, helst öfverste och flere officerare finnas vid den redan afsuttna
delen af regementet förut, som tillika kunde blifva en stor inkomst för
staten.
Desse rusthållare begära ingen eftergift eller rubbning i roteringen, de begära
blott samma rättvisa, som den redan förut afsuttna delen har.
Rusthållarens bekymmer äro stora, rusthållshemmanen äro svaga och så sönderstyckade
att 4 å 6 åboer finnas på nästan hvarje rusthåll, så alt de måste
fodra hussarhästen turvis, hvarigenom den ena fodrar hästen väl och den andra
utsvälter den, hvarigenom hästarne dels kasseras och dels blifva rustliållarne pliktfällde
för utsvältning.
Hela denna hussarkorps är förlagd i Jönköpings, Kronobergs och Calmare
vidsträckta län, som vid alla möten och kommenderingar skall sammandragas
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlcns Utlåtande, iV;o 30.
15
från Calmare och Hallands gränser, samt från Blekinge och Östergöthlands gränser;
hvilka resor, med fourage och mera, kosta rusthållarne betydligt både penningar
och tidspillan; och härtill kommer att inga sådane tjenstbare hussarhästar
kunna uppfödas i orten, utan måste köpas från andra orter och provinser, hvarigenom
penningarne dragas ur denna redan förut utblottade provins.
Upplysningsvis får jag nämna, att förlidet är kasserades omkring 40 hussarhästar
vid denna lilla korps, som kostar rusthållarne minst 13,000 r:dr. På alla
dessa ömmande skäl anhåller jag vördsamt om Rikets Ständers höglofl. medverkan,
att Rikets Ständer ville tillstyrka en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
i önskningsväg, att Kongl. Maj:t ville bereda denna lindring emot årlig hästvakans-afgift».
Häruti förenade sig Petter Jönsson från Jönköpings och Carl Magnus Engström
från Calmare län.
Stockholm den 10 Juni 1848.
M 30.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om veckodagshemmanens
i Bolms Ian befriande från rotering.
Uti en, inom hedervärda Bonde-ståndet väckt till Stats-utskottet remitterad,
motion har riksdagsfullmäktigen från Götheborgs och Bohus län, Lars Rasmusson,
andragit, att, oaktadt Kongl, kungörelsen af den 31 Oktober 1829 icke skulle
ålägga andra frälsehemman än rå- och rörs- samt insockne- förändring från extra
till ordinarie rotering, hafva dock veckodagshemmanen i Bohus län, som, enligt
Kongl, resolutionen den 26 Oktober 1682, egde större förmåner och friheter, än
de förre, blifvit, i likhet med de insockne frälsehemman, som finnas i Sveriges
gamla provinser och som före den 6 April 1810 abalienerats från de säterier,
hvarunder de hört, ålagde ständig rotering; och har motionären, som förmenat
alt de privilegier, som för Bohus län äro gällande, horde, så länge de icke i laga
ordning blifvit upphäfde, i allo lända till efterföljd, anmärkt omlörmälde förhållande
till vederbörlig rättelse, helst motionären icke kunnat undertrycka den tanke,
att, då 1810 års riksdagsbeslut, som legat till grund för den tillkomna nya roteringen,
föreskrefve det blott sådan jord, som vore underkastad ständig rotering,
borde en sådan åsättas, en misstydning af detta stadgande skett, då Bohus läns
insockne-, eller som de rätteligen hette: veckodagshemman, de der från begyunel
-
16
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande. N:o 50.
sen varit fritagne från ordinarie rotering, blifvit beföfvade deras urgamla rättighet
att derifrån vara befriade, hvilket ock haft till följd, att dessa hemman i värde
betydligen fallit, dertill äfven den anmärkningsvärda omständighet förardedt, att
icke 3:ne hemman, som af Bohus läns skatte skola utgöra en båtsmansrote, utan
endast 2:ne hemman blifvit dertill anslagne.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt sammanträda med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet för denna frågas behandling, hafva Utskotten gemensamt tagit
densamma i öfvervägande, och få, vid afgifvande af sitt utlåtande, först upplysa,
att, i öfverensstämmelse med den anhållan Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse
den 10 September 1829, uttalat, Kongl. Majit genom nådig kungörelse den 31
Oktober samma år förklarat, att de rå- och rörs- samt insockne frälsehemman,
hvilka efter den 6 April 1810 blifvit eller vidare blefve från de säterier hvarunder
de lydt eller lydde afsöndrade, borde sådant oaktadt sin rå- och rörs- samt
insockne-frihet bibehålla, men att detta stadgande icke skulle tillämpas på de
hemman af nämnde naturer, hvilka före den 6 April sistnämnde år blifvit från
säterier skiljde.
Och som de så kallade veckodagshemmanen äro till sin natur af samma beskaffenhet,
som insockne frälsehemman, hvilka, om de blifvit före den 6 April
1810 från de säterier, hvarunder de lydt, afskiljde, förlorat sin insockne-frihet,
alltså och enär motionären icke visat, att något efter nämnde dag från säteri
afsöndradt insockne- eller veckodagshemman i Bohus län blifvit till ordinarie rotering
indeldt samt derest, på sätt motionären uppgifvit, 2:ne hemman i stället för
5:ne origtigt blifvit förpligtade att utgöra en rote, vederbörande ega att i laga
ordning deruti söka rättelse, få Utskotten tillstyrka,
att motionen icke må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 10 Juni 1848.
J*2 31.
Ank. till Exp. Etsk. den 13 Juni, kl. U e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer med öfverlemnande af roteringsverken för
den tillökade ordinarie båtsmans-roteringen.
Sedan Kongl. Majit till Rikets år 1840 församlade Ständer, för fastställelse
i nåder öfverlemnat de af Kongl. Majit i nåder gillade båtsmans-roteringsverk för
åtskilliga län, men Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 15 Juni påföljde
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltels Utlåtande N:o 51. 17
år förklarat, att Rikets Ständer ansett sig böra uppskjuta med pröfning af och
utlåtande öfver den nya roteringen, intilldess densamma öfver hela riket hunnit att
försiggå; så har Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande, att sådant numera egt rum,
samt att alla båtsmanshållet rörande roteringsverk inkommit och blifvit granskade
samt af Kongl. Maj:t för Dess del i nåder godkände, genom nådig skrifvelse den
8 Oktober sistlidet år, JV2 2, till Rikets Ständer öfverlemnat för fastställelse
samma roteringsverk, som upptager för indelningen 20 hela samt 15 styckade
rotar, och för roteringen 420 hela samt ^ styckade rotar, deruti lik
väl
inberäknad halländska tillökade ordinarie båtsmansroteringen, utgörande 295
hela samt styckade rotar, i afseende å hvilken sistnämnde rotering, för
så vidt den angår de utsockne frälsehemmanen, Kongl. Majit aflålit serskild nådig
skrifvelse till Rikets Ständer.
Sedan Stats-Utskottet, till hvilket den nådiga skrifvelsen blifvit remitterad,
för denna frågas behandling sammanträdt med Allmänna Resvärs- och Ekonomiutskottet,
hafva Utskotten gemensamt tagit densamma i öfvervägande; och som
anmärkning icke förekommit emot omförmälde roteringsverk, med undantag af
den del utaf roteringsverket för Hallands län, som rörer de utsockne frälsehemmannen
derstädes, i afseende hvarå Utskotten afgifva serskildt utlåtande, få Utskotten
vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer jemväl för sin del fastställa omförmälde roteringsverk,
med undantag af den del utaf roterigsverket för Hallands län, sorn
afser de utsockne frälsehemmanen derstädes.
Då likväl, till följd af Utskottens yttrande i sistnämnde hänseende, samt vid
det förhållande, som eger rum i afseende på den nya båtsmansroteringen i Halland,
eller att, uti flera af de nybildade, till större delen af utsockne frälsehemman
bestående rotar, finnas indeldte ett och annat krono- eller skattehemman,
en rubbning och förändring uti roteringsverket för den tillökade båtsmansroteringen
i Halland skulle uppkomma, få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit täcktes låta vidtaga de åtgärder, som omständigheterne kunna påkalla
för indelandet till rotar eller vacanceafgifts erläggande af de hemman’,
hvilka, såsom af krono- eller skattenatur, böra ordinare-rotering
utgöra.
Stockholm den 10 Juni 1848.
m. till R. St. Pral. 18-17 och 1848 4 Sami. 2 A/d. 7 Haji. 5
STOCKHOLM, tryckt iios joh. bechman, 1848.
Stats-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottens Memorial, Niis 32, 33. 1
N:o 32.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Juni, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-ståndens beslut rörande Utlåtandet
N:o 16, angående väckta motioner om folkskole-afgiftens
fortsatta utgörande samt om meddelande af närmare bestämmelser
dervid.
Detta utlåtande liar utaf Preste-, Borgare- och Bonde-stånden blifvit i allo
godkändt och af Ridderskapet och Adeln endast nied den förändring, alt uti
Utskottens tillstyrkande, att afdr>g för minderårige barn bör ega rum endast
å den ålagda bevillningen, äfven om denna ej uppgår tili fulla afkortningsbeJoppet
och sålunda icke uti något fdl kunna drabba folkskole-afgiften, mellanmeningen
”äfven om denna icke uppgår till fulla afkortningsbeloppetf ansetts
böra uteslutas; men som detta Ridd erska pets och Adelns beslut icke, vid
det ofvan anförda förhållandet, att de tre öfriga Stånden gillat Utskottens
förslag, lärer kunna leda till någon åtgärd, utan följaktligen vid hvad Utskotten
hemställt, bör förblifva, hafva Utskotten
endast skolat sådant hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 15 Juni 1848.
N:o 33.
Ank. till Exp. Utsk, den 16 Juni, kl. ir f. m.
Memorial, i anledning af gjorda anmärkningar mot utlåtandet N:o
15, angående ersättning åt skepps-ombudsmannen vid Stockholms
sjömanshus I. S. Freese, för uppbörden och redovis•
ningen af det under berörda sjömanshus hörande sjöfolks
kronoutskylder.
Mot detta utlåtande, hvilket Preste-, Borgare- och Bonde-stånden bifallit,
har hos Ridderskapet och Adeln blifvit af herr von Hartmansdorff anmärkt,
att, då Bevillnings-ulskoltet i dess betänkande N:o 9, angående allmänna bevillningen,
tillstyrkt och Rikets Ständer beviljat, att skeppsombudsmannen
vid Stockholms sjömanshus må för framtiden få tillgodonjuta enahanda ersättBih.
till R. St. Prot 1847 oc^ ^48, 4 Sami. 2 A/d. 8 Haft. 1
Stals- och Banko-Utskottens Utlåtande, IV:o 3sf.
liing för den åt honom uppdragna uppbörds- och redogörare-befattning, som
öfrige sjönianshusföreståndare i riket, samt härigenom jeni väl syntes vara medgifven
riktigheten af det nu utaf skeppsombudsmannen Freese väckta anspråk
på ersättning äfven för den förflutna tiden, skulle det vara så mycket mera
obilligt att, på sätt Utskotten hemställt, neka en sådan godtgörelse, som densamma
endast blifvit ifrågasatt för den korta tiden af tre år; och har, på
grund af denna anmärkning, utlåtandet blifvit återremitteradt.
Utskotten hafva i anledning häraf endast skolat erinra, att, då tre Stånd
bifallit hvad Utskotten hemställt, lärer
dervid komma att förblifva.
Stockholm den 15 Juni 1848.
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juni, kl. 1 e. hs.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
medel till slutligt likviderande af köpeskillingen för en
till ny lokal för mynt- och kontroll-verken inköpt egendom,
äfvensom till betäckande af öfriga med dessa verks flyttning
förenade kostnader.
Samtliga Riks-stånden hafva till Stats-utskottet remiferat högslberörde,
under N:o 8 uti 1 sami. 1 afd. af bihanget till Riks-ståndens protokoll intagne,
nådiga proposition, som hufvudsakligen innehåller, att sedan, — med
hänsigt till dels det nuvarande mynthusets lämplighet såsom gemensam lokal
för statsdepartementernas expeditioner, dels angelägenheten att förekomma
den eldfara, som genom myntverkets läge uppstått for den tätast bebyggda
delen af hufvudstaden jemte flera publika byggnader, dels slutligen behofvet
af ökadt utrymme för nämnde verk, hvilket behof blifvit mera känbart,
sedan den så kallade mindre mynttomten roed derå befintliga, till boställen
för en del af myntverkets tjenstemän upplåtne, byggnader, och hvilken tomt
dessutom lemnat plats för upplag af den för verket erforderliga ved, måst
till Stockholms stad, för uppförande af en ny fängelse-byggnad, afträdas, —
Kongl. Maj:t funnit det vara af serdeles vigt, att myntverket, jemte det dermed
förenade kontrollverket, blefve till annat för dem mera passande ställe
lot flyttad t, samt tillfälle jemväl yppats alt, på billiga vilkor, anskaffa en för
Stats- och Banko-Utsko lcns Utlåtande, N:o 3/f.
3
detta ändamål behöflig, i alla afseenden tjenlig lokal, nemligen den å Kungsholmen
belägna, för bruksidkare!) S. Owens faktori tillförene begagnade egendomen
Niis 1, 2 och 8, hvilken erbjöd den fördel, att derstädes redan befintliga
byggnader kunde till betydlig del för mynt- och kontrollverken användas,
under det att återstoden lemnade materialier för de byggnader, sorn
brliöfde ånyo uppföras; så hade Kongl. Majit, enär ifrågavarande lokals försäljning
till enskild person icke syntes böra äfventyras genom uppskof med
köpets alslutande för kronans räkning, under den 9 Februari sistlidne år anbefallt
Slats-kontoret att om inköp af förenämnde å Kungsholmen belägna
dine tomter, med derå varande åbyggnader och öfriga tillhörigheter, föranstalta,
under vilkor, bland annat, att köpesumman blefve från 50,000 r:dr till
45,000 ndr nedsatt, samt derjemte i nåder förorduat, att till köpeskillingens
liqviderande skulle användas försäljningssumman för den till Stockholms stad
aflrädda mindre mynttomten, 25,000 r:dr, jemte ett belopp af 5,000 r:dr, att
förskottsvis utgå af myntverkets egna, för ändamålet disponibla tillgångar,
hvaremot återstoden, 15,000 r:dr, skulle liqvideras medelst öfvertagande af i
egendomen befintliga premielån å tillsammans 2,275 r:dr samt andra i densamma
intecknade skuldförbindelser till belopp af 12,725 r:dr, hvilka sednare
borde, i den mån sådant erfordrades, af Stats-kontoret serskildt infrias
genom dertill förskottsvis anordnade medel, emot ersättning på sätt och i den
ordning framdeles binnie att bestämmas. Omförmäldte egendomsköp hade
derefter, i öfverensstämmelse med de föreskrifna vilkoren, blifvit afslutadt
och egendomen den 1 sistlidne Oktober af kronan tillträdd; hvarförutan Kongl.
Majit, tid efter annan, förordnat om verkställighet redan under förlidet års
sommar och höst af åtskilliga mindre reparations- och byggnadsarbeten, hvarigenom
mynt- och kontroll verkens flyttning till den nya lokalen förberedts och
hvilka för öfrigt påkallats af omsorgen för egendomens behöriga vård; varande
kostnaderne för dessa arbeten anvisade att förskottsvis bestridas af myntverket.
I sammanhang med nyssberörde köpeafhandling hade jemväl fråga
uppstått om inköp lör kronans räkning af en staden tillhörig till f. d. Owenska
faktoriegendomen gränsande och till dess innehafvare för längre tid utarrenderad
strandtomt om 668 qvadratalnar, med derutanför belägen sjöplats,
hvarigenom den fördel skulle vinnas, att egendomens område erhöile en mera
regelbunden form och egen sjöstrand längs efter hela sin södra sida; och
hade Drätsel-kommissionen förklarat sig vilja, å stadens vägnar, medgifva den
ifrågavarande strandtomtens och sjöplatsens afslående till kronan med full
äganderätt, antingen emot en köpesumma af 1,666 r:dr 32 sk. banko eller ock
emot det att den nedanföre stora mynlhuset belägna kaj finge af staden of
-
4
Stais- celi Banko-Ulskoltens UtlåtandeN:a 34-
vertagas, för att, jemte en tillämnad kaj nedanför den nja fängelsebyggnaden
och rådhuset, till allmänhetens begagnande upplåtas*
Utöfver köpeskillingen för den till ny lokal för mynt- och kontrollverken
inköpta egendom ............ . . .. 45,000: r:dr
erfordrades, enligt af Öfverintendents-embetet godkände förslag,
för verkställigheten af dessa verks flyttning till samma
lokal, en kostnad af
50,000: — •—-
eller tillsammans banko r:dr 95,U00: — —
hvilket belopp, då derifrån afräknades den till afbetalning å
förenämnde köpeskilling använda försäljningssumman fcr
den mindre mynttomten ............ 25,000: — —
minskades till banko r:dr 70,000: — ■—
Såsom utvägar alt till viss del betacka sistnämnde kostnad har Kongl. Majit nu
föreslagit dels försäljning af en kronan tillhörig egendom i hufvudstaden, f.
d. hofbageriet benämnd, belägen vid Regeringsgatan under Nio 79, hvilken
egendom, ansedd till värde af omkring 16,000 r:dr, ej vore för något allmänt
behof erforderlig eller användbar, dels anvisandet å myntverkets tillgångar
af ett till 24,000 r:dr beräknadt bidrag, derunder inbegripet hvad
berörda verk till inköp af de Owenska egendomarna, jemte derå verkställda
förberedande reparationsarbeten, redan forskjutit; dock att myntverket härjemte
borde befrias från återbetalning till Rikets Ständers bank af hvad sorn
med 23,755 r:dr 45 sk. 7 r:st ännu återstod af de från banken under åren
1830—1835 lemnade förskotter för myntningens bedrifvande; till hvilken. förskottssummas
afskrifning uti räkenskaperna skäl desto heldre vore för handen»
som, enligt hvad en på Kongl. Majits nådiga befallning upprättad närmare utredning
öfver liqvid-förhållandena emellan banken och myntverket utvisade,,
detta sednare verk kunde anses ega en berörde förskottssumma öfverstigande
genfordran hos Rikets Ständers bank för tillskjuten lojerings-koppar uti det
for banken präglade silfvermynt. Derjemte- och enär det för publika byggnaderna
i hufvudstaden å 7:de hufvudtiteln uppförda anslag icke lemnade tillgång
för betäckande af den återstående kostnaden för mynt- och kontroll verkens
flyttning, har Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat beviljandet af ett
serskildt anslag härtill å 30,000 r:dr, att, i öfverensstämmelse med hvad uti
Kongl. Majlis nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof blifvit
serskildt föreslaget, utgå af de för tillfälliga statsutgifter beräknade tillgångar
och i mån af behof från Riksgälds kontoret tillhandahållas» Slutligen är
af Kongl. Majit i nåder föreslaget, att utbyte af den vid mynthuset belägna
kaj måtte ega rutil emot ofvan um förmälde, staden tillhöriga, till f. d. Owen
-
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 3^.
5
ska faktoriegendomen gränsande strandtomt med tillhörande sjöplats, under
vilkor, att nämnde kaj i sammanhang med den, som komme att anläggas
nedanföre den nya fängelsebyggnaden och rådhuset, till allmänt begagnande
upplåtes.
Då frågan om afskrifning af myntverkets ofvanberörde skuld till Rikets
Ständers bank, hvilken afskrifning, enligt hvad den nådiga propositionen gifver
vid handen, skulle utgöra ett vilkor for möjligheten att på det föreslagna
sättet liqvidera kostnaderna för inköp af f. d. Qwenska tomten, äfvensom
for mynt- och kontroll verkens ditför flyttande, funnits vara af beskaffenhet
att jemväl påkalla yttrande från Banko-utskottets sida, hafva Stats- och Banko-utskotten
till gemensam pröfning i dess helhet förehaft innehållet af högstberörde
nådiga proposition.
Utskotten hafva härvid icke kunnat undgå att inse och erkänna ej mindre
giltigheten af af de anledningar, som påkallat anskaffandet af ny lokal
för myntverket, — hvaribland i första rummet sig företer denna eldfarliga
inrättnings nuvarande olämpliga läge i en tätt bebyggd stadsdel och i närheten
af flera publika byggnader, hvartill koralie behofvet af ökadt utrymme
for mynt-tillverkningens ändamålsenliga bedrifvande och slutligen det närvarande
mynthusets tjenlighet att användas till gemensam lokal för Statsdepartementernas
expeditioner, <— än ock den inköpte tomtens lämplighet, så till
storlek som belägenhet, för inrymmande af myntverket och det dermed förenade
kontrollverket.
Beträffande först den, såsom utväg att till en del belacka ifrågavarande
inköps- och flyttningskostnader, föreslagna försäljning af den kronan tillhöriga
egendomen N:o 79 vid Regeringsgatan eller f. d. Hofbageriet, så enär, efter
hvad i den nådiga propositionen förmäles, nämnde lägenhet icke är for statens
räkning behöflig eller användbar, hemställa Utskotten,
l:o
att berörde egendom må få, på sätt Kongl. Maj:t pröfvar lämpligast,
föryttras och den inflytande köpeskillingen användas till 1 iqviri
erantle af de med den nya lokalens för mynt- och kontrollverken
inköp samt dessa verks ditföi flyttning förenade kostnader.
Hvad sedermera angår dm ilrågaslälIde afskrifningen af myntverkets
skuld till Rikets Ständers Bank, till stod hvarför åberopats, att förstnämnde
verk skulle ega en berörde skuld öfverstigamde genfordran hos Banken ,
så hafva Utskotten dels af förharidlingarne vid sistlidne riksdag, dels af de
från Finans-departementet Ui.skotten tillställde handlingar, rörande detta ären
-
Stals- och Banko-Utskottens Utlåtande, N.o 34-
de, inhemtat, att, i afräkning å de under åren 1830—1835 från Banken till
myntverket lemnade förskotter, det ena uti aflyst kopparmynt å 7,755 r:dr
45 sk. 7 rst oell det andra för ökade myntningskostnader å 40,000 r:dr eller
tillsammans 47,755 r:dr 45 sk. 7 rst, och hvilka förskotter, enligt Rikets Sländers,
underdåniga skrifvelse af den 11 Januari 1845, borde på det salt inbetalas,
att halfva beloppet erlades inom 6 månader från den 8 November 1844 ock
återstoden inom derpåföljande 6 månader, hitintills blifvit af myntverket afbetaid
en summa af 24,000 r:dr, så att hos bemälde verk för Bankens räkning
ännu innestå 23,755 r:dr 45 sk. 7 rst. Sedan, med anledning af öfverdirektörens
för mynt- och kontroll verken i underdånighet afgifna yttrande i
fråga om återbetalningen af sistnämnde belopp och tillika gjorda framställning
angående ersättning från Banken för af myntverkets tillgångar använd koppar
till silfvermyntets lojering, Kongl. Maj:t från bemälde öfver-direktör infordrat
en efter närmare utredning af förhållandet med tillskottet af lojeringskoppar
upprättad fullständig liqvid emellan Banken och rojmtverket, så
hade öfverdirektören, jemte underdånig skrifvelse af den 18 Maj 1846, öfverlemnat
serskilde af myntverkets tjenstemän uppgjorda kalkyler, utvisande, alt
sistnämnda verk skulle hos banken ega tvänne serskilda genfordringar, den
ena till belopp af 21,221 r:dr 47 sk., utgörande värdet af förskjutne 50,932 |
snyntmarker koppar, hvilka användts till lojering af för Bankens räkning
åren 1830—1845 myntadt silfver, genom hvilken summas tillgodoberäknande
myntverkets ofvanberörde skuld alltså minskades till 2,533 r:dr 46 sk. 7 rst,
den andra å 9,794 r:dr, motsvarande omkostnaderne vid den under åren 1810
—1814 för Bankens räkning verkställda myntning af 2 och 4 skillingsstycken
i silfver, hvilka omkostnader, enligt Kongl, brefvet den 27 Juni 1810, bort
myntverket af banken ersättas, men hvarför, så vidt öfverdirektören kändt vore,
liqvid ej ännu skall egt rum, hvadan följaktligen, vid jemförelse emellan
myntverkets och Bankens inbördes fordringar, uppkomme ett saldo till förstnämnde
verks fördel af 7,260 r:dr 1 sk. 5 rst. Såsom skäl för riktigheten af
den åsigt, att erforderlig lojeringskoppar borde tillsläppas af Banken, då myntning
för dess räkning eger rum, har öfverdirektören serskildt åberopat den
omständighet, att då, på sätt nämndt är, under åren 1810—1814, myntning
af 2 och 4 skillingsstycken i specie för Banken verkställdes, hade från sistnämnde
verk aflemnats all härtill behöflig lojeringskoppar.
Sedan, till ledning vid förevarande afskrifningsfrågas bedömande, Utskotten
anmodat fullmäktige i Rikets Ständers Bank att, rörande beskaffenheten
och giltigheten af de från myntverkets sida anmälde ofvanuppgifne fordringsanspråk,
sig yttra, hafva tili följd häraf fullmäktige till Utskotten insändt ej
Stals- och Banko-Utskottens Utlåtande j N.o 34-
7
mindre eget utlåtande än Bankens understyrelses i ämnet afgifna yttrande,
uti hvilka handlingar hufvudsakligen anföres, att då, euligt banko-reglementet
af den 26 April 1810, utvexling af silfvermynt från banken skulle ska
egentligen i 4 och 2 skillings-stycken, Banko-styrelsen af dåvarande Bankoutskott
bemyndigats att hos Kongl. Maj:t begära en påskyndad myntning af
dessa sorter, emot vilkor, om så äskades, att i detta serskilda fall godtgöra
myntverket den deraf uppkommande drygare kostnad. Efter det en sådan
godtgörelss blifvit af Kongl. Majit uttryckligen begärd och af banko-fullmäglige
medgifven, hade, i följd af myntverkets afgifna räkningar, under loppet
af åren 1810—1815 från Banken utbetalts tillsammans 1,815 rtdr 20 sk. 7
r:st specie, hvilken summa påförts räkningen: omkostnader vid myntning af
jf oell 2 skillingsstyckerij samt sedermera årligen balanserats intill år 1828,
då densamma, enligt Rikets Ständers beslut, uti Bankens general-hufvudbok
afsk re fs. Uti Banko-utskottets vid 1828 —1830 årens riksdag uti memorialet
NY) 17 afgifna redogörelse för sistnämnde omkostnader hade den åsigt blifvit
yttrad, alt af berörde omkostnader ”rätteligen borde restitueras så mycket, som
Myntet hade fått vidkännas, i fall den fria myntningen utaf hela, tredjedels
och sjettedels riksdaler under tiden hade skolat i vanlig ordning fortgå”; af hvilket
yttrande vill synas, som skulle Banken hafva godtgjort myntverket hela det
belopp, som borde sistnämnde verk tillkomma i och för utmynlningen af 4
och 2 skillingsstycken. För denna mening syntes stöd äfven kunna bernias
dels deraf, alt någon fordran hos Banken icke vore uti myntverkets räkenskaper
balanserad, och dels deraf, att då, vid 1828—1830 årens riksdag,
myntverket af Banken undiick förskott i så väl kontant som aflyst koppar,
fråga ej uppstått, att Banken borde godtgöra någon skuld till myntverket, härledande
sig från myntningen under åren 1810—1815. Någon ytterligare ersättning
för kostuaderne vid sistnämnde myntning syntes för öfrigt desto
mindre kunna ifrågakomma, som den för fordrings-anspråks anmälande i allmänhet
gällande föreskrift, angående tio års pi seskriptionstid, jern väl på nu förevarande
fall vore tillämplig. I afseende på den af öfver-direktören för
myntverket gjorda framställning om godtgörelse till nämnde verk för underåren
1830—1845 för bankens räkning tillsläppt lojeringskoppar, har Bankens
understyrelse, uti sitt af banko-fullmäktige åberopade utlåtande, andragit, att
enär i 6 § af Kongl. Förordningen angående myntfoten, af den 25 Juni
1830, vore stadgadt, att å silfver, som till myntning inlemnas, bör, under
namn af mynskatt, | procent afdragas för att till en del ersätta myntningskostnaden,
utan ali nämnde stadgande i minsta mån föranledde dertill, att
Banken meia än enskilde ptisoner skulle ega skyldighet att serskildt ersätta
8
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 34-
myntverket kostnaden för silfvermyntets lojering, samt högstberörda af Öfverdirektören
åberopade Kongl, bref af den 27 Junii 1810 endast hade afseende
på den då itrågaställda myntning af 4 och 2 skillingsstycken, men ingalunda
egde tillämplighet å den efter 1830 års riksdag verkställda myntning,
hvilket ådagalades deraf, att, i motsatt fall, det icke kunnat i banko-reglementet
föreskrifvas, att myntverket skulle återgälda ofvanberörda förskott,
som, enligt samma reglemente, borde från Banken till myntverket aflemnas,
funne under-styrelsen i följd häraf förenämnde framställning sakna all grund.
Hvad sålunda blifvit af banko-styrelsen anfordt synes Utskotten innefatta
fullt giltiga skäl för underkännande af de från myntverkets sida framställda
gen fordringsanspråk å tillsammans 31,015 r:d 47 sk.; vid hvilket förhållande
den väckta frågan om myntverkets befrielse, på grund af qvittning, från
skyldigheten att ersätta banken det återstående beloppet, 23,755 r:dr 45 sk.
7 rrst., af derifrån erhållna förskotter, alltså, elter Utskottens tanka, bör förfalla,
Då emedlertid, genom åliggandet att berörd- lörskottssumma nu återgälda,
myntverkets styrelse skulle sättas utur stånd att, lill bestridande af
nödiga utgifter för verkets flyttning och den nya lokalens inredning, använda
samma verks nu disponibla, för dessa föremål påräknade, tillgångar, så
och med hänsigt derjemte till den obestridliga fördel, som genom myntningens
bedrifvande i en utvidgad och fullt ändamålsenlig lokal måste tillskyndas
det allmänna, serdeles under nuvarande omständigheter, då, i följd af
skillirigs-sedlarnes beslutade indragning, en betydligare myntning kommer
att ega rum, hafva Utskotten trott sig ega skäl att föreslå,
2:o
det anstånd med infriandet af myntverkets återstående skuld till
banken, stor 23,755 r:dr 45 sk. 7 r:st., må af Rikets Ständer medgifvas
intill nästa riksdag, då Rikets Ständer blifva i tillfälle alt
rörande sättet för beloppets återgäldande vidare besluta.
Under åberopande af hvad Utskotten, i afseende på behofvet och lämpligheten
af mynt- och kontrollverkens förflyttande från sin nuvarande till deri
inköpta nya lokalen, ofvanföre yttrat, tillstyrka Utskotten,
3:o
att, såsom bidrag till slutligt liqviderande af köpeskillingen för nämnde
lokal, äfvensom till betäckande af de i och for flyttningen erforderliga
kostnader, Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa
den af Kongl. Maj:t äskade summa af 30,000 r:dr.
Slut
-
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, tV:o 34•
9
Slutligen få Utskotten, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i nåder
föreslagit, hemställa,
4:o
*
att den nedanför nuvarande stora mynthuset belägna kaj må åt
Stockholms stad öfverlåtas emot det att, i utbyte häremot, till staten
under full eganderätt afstås den staden tillhöriga intill f. d. Owenska
faktoriegendomen gräDSande strandtomt om 668 qvadratalnar
med dertill hörande sjöplats, och under vilkor derjemte, att nämnde
kaj tili allmänt begagnande upplåtes.
Stockholm deri 16 Juni 1848.
»
Reservation
är anmäld af heir Lagergren emot 2:dra punkten af förestående utlåtande..
)
B sk. tili K St. Prot. 184J och 1848/ 4 Sami a Afä, 8 Haft.
2
STOCKHOLM, ecksteinsea roktrtckeriet, 1843.
Stats- oek Lag-7'tskuu Utlåtande, N:o 35.
i
JW 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Juni, kl. 7 e. m.
Utlåt ande, i ar. letin in g af väckt motion orri öfverflyttning till Domareinnkte/i
af prof ningen och af görandet af sä kallade
äldre kronof ordringar, samt om bestämmandet af en pre
skriptionstid,
inom hvilken alla sudatie fordrings-anspräk
skola störas gä/lande.
O O
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, som blifvit till
handläggning af Stats- och Lag-utskotten remitterad, har herr Rosenblad,
Hern hard, anmärkt hurusom, oaktadt i sednare tider den sats med skäl
gjort sig gällande, att de egentliga rättsfrågornes pröfning och afgörande
horde från den förvaltande myndigheten öfverflyttas på domstolarne, en
Stor oformlighet dock qvarstode i detta fall, i det alt ett kronans förvaltande
verk, Kammar-kollegium, pröfvade och afgjorde de så kallade äldre
kronofordringarne samt att dylika ärenden vidare fullföljdes hos Kongl.
Maj:t i Dess Statsråd, och att sålunda i en rättsfråga den ena parten vöre
domare. Då likväl denna process-ordning vore stridande emot den naturliga
grunden för pröfning af frågor parter emellan, och äfven mot hvad
som gällde i afseende på alla yngre likartade anspråk emot Statsverket, har
motionären, jemväl för att tillvägabringa ett skyndsamt slut pä alla dylika
mål, föreslagit:
i:o att pröfningen och afgörandet af de så kallade äldre kronofordringarne
måtte öfverflyttas från Förvaltande till Domare-makten;
2:0 att en kungörelse måtte införas i Stockholms Post- och Inrikes
Tidningar, Finlands Allmänna Tidning samt Hamburger Correspondenten,
uppmanande alla, som förmena sig ega dylika, i laga ordning bevakade,
men ännu icke afg orde fordrings-anspråk, att, vid förlust af all vidare talan,
inom slutet af år i84p, dem ånyo anhängiggöra inför Stockholms Kämners-rätt,
eller den domstol, som då kan vara första instansen för Stockholms
stad, medelst stämning å Kammar-kollegium och Riksgälds kontoret;
lii k. till R. St. Prat, 1847 * 1848, 4 Sami. 2 A/d. 9 Haft. i
2
Statt- och I ag-Utsk:ns Utlåtande, S':o 35.
3:o ali, vid afgörande), af dessa fordrings-anspråk, allmän lag och de
serskildt i afseende på dem utfärdade Kongl. General-resolutioner och för
ordnanden
måtte tjena till efterrättelse, och
4:o alt för öfrigt, i afseende på liqvider af de fordringsanspråk,
hvilka kunna genom laga kraftvunnet domslut fastställas, de i Riksgäldskontoret
närvarande reglemente fastställde grunder måtte tjena till efterrättelse,
så vida serskild öfverenskommelse icke mellankommer.
Då Stals- och Lag-utskotten vid sistlidne riksdag hemställde, alt herr
/{oxenb/uds då väckte motion, innefattande enahanda förslag, utom i afseende
å tiden inom och domstolen vid hvilken fordrings-anspråken borde
göras gällande, måtte lemnäs utan afseende, anförde Utskolten uti sitt under
den i5 Maj 1845 deröfver afgifne, af samtliga Riks-stånden gillade, betänkande
11:0 i3a, derför följande skäl: alt då motionären med så kallade
äldre kionofordringar syntes hafva afsett sådane enskildes fordringsanspråk
hos Statsverket, hvilka före 1719 tillkommit, och, så vidt Utskolten hade
sig bekant, preskriptionstid, genom serskilda författningar, redan funnes för
alla dylika fordringar sladgad, så alt några andra fordringsanspråk från
nämnde lid icke borde kunna göras gällande, än sådane, hvilka, inom redan
stadgad preskriptionstid, blifvit hos Kaminar-kollegium i föreskrifven
ordning anmälde och bevakade, och för hvilka, såsom på nämnde kollcgii
utredning och pröfning beroende, någon ytterligare preskriptionstid icke
kunde bestämmas, Utskotten ansåge icke erforderligt, att någon ny preskriptionstid
stadgades för de af motionären afsedde så kallade äldre kronofordringarne;
hvarjemte, i afseende på den pröfning af ifrågavarande mål, hvilken,
enligt för Kammar kollegium gällande instruktion, nämnde kollegium
tilli) ör, det förekomme, alt motionärens i öfrigt framställde förslag endast
åsyftade att samma pröfning skulle öfverflyttas från elt privilegieradt forum
till elt annat, hvilket syntes mindre lämpligt.
Utskolten hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och ehuru nu
väckte förslag finnes vara i så måtto afvikande från det af motionären vid
sistlidne riksdag framställde, som, i stället för Svea Hofrätt, Stockholms
Kämnersrätt eller den domstol, son) knnde blifva första instansen för
Stockholms stad, ansetts böra vara rätta forum för anhängiggörandet, medelst
stämning å Kammar-kollegium och Riksgälds-kontoret, af ännu icke
afgjorde fordrings-anspråk af ifrågavarande beskaffenhet; likväl och som
det lika litet i mål af denna, som annan beskaffenhet, är parten obetaget
Stals- och Lag-Utsfr.ns Utlåtande , A':o 36.
3
att, genom stämning lill vederbörlig domstol, bana sig väg för talan emot
Kongl. Majt och Kronan, äfven i sådane lall, då fordrings-anspråken blifvit
af administrativ myndighet granskade och underkände, samt, vid sådant
förhållande, något ytterligare stadgande i omförmälde hänseenden icke synes
af behofvet påkalladt, hafva Utskotten, på dessa och ofvanberörde af
Utskotten vid sistlidne riksdag anförde skäl, funnit sig böra hemställa,
att nu väckta motion må utan afseende lemnäs.
Stockholm den 19 Juni 1848.
JVF 30.
Ant. till Exp.-Ulsk. den 20 Jani, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om en reform af systemet
för landsvägarnes byggnad och underhäll i allmänhet.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt samt lill Stats- och Lagulskotten
remitterad motion, har herr H/erta, Lars, anfört, att, då nyttan
af förbättrade kommunikalions-anslalter vore allmänt insedd och ytterligare
erkänd genom det deltagande, som visat sig för anläggandet af en eller
flere jernvägslinier genom riket, det vore nödigt att, under afvaklan på
denna storartade plans verkställande, och jemväl såsom ett kraftigt understöd
åt densamma, icke förbise något, som möjligen med mindre uppoffring
kunde åstadkommas för samma hufvudändamål; att det i sådant afseende
nödvändigaste och närmast behöfliga torde vara: en reform af sjelfva
systemet for landsvägarnes byggnad och underhåll i al!mänhet, helst det
vore kändt, alt landsvägarne, ifrån förhöslens början, äro i det skick, att
längre transporter af tunga varor derå på hjuldon, väl icke öfverallt, men
på ganska långa sträckor ytterst försvåras, och att det vore omöjligt att
här åstadkomma sådane formans-inrättningar, som i åtskilliga andra länder,
hvarest landsvägarne föga lida af regnets inverkan och der man på ensior
4
Stats■ och Lag-Utsk:ns Utlåtande, N:o 36,
vagn kunde forsla ända till 8,000 skA 1 p ; samt att sådane landsvägar vore
ordentligt byggda och anlagda på en fast grund och sedan väl underhållne,
hvarföre också föga eller ingen skillnad i transportkostnaden egde rum under
de olika årstiderna
Med föranledande häraf och då en väg, en gång anlagd med ett fast
underlag på det ändamålsenliga sätt, Som erfarenheten tillräckligt gifvit vid
handen, sedermera icke erfordrade hälften så mycket grus, som en väg utan
fast botten, hvilken uppmjukades af regnet, och då goda materialier till
chausseers underhåll funnes inom riket, har motionären, som, enär de väghållnings-skyldige
hvarken egde förmåga eller skyldighet att på enskild bekostnad
en sådan vägbyggnad företaga befarat, att, utan statens mellankomst,
äfven i detta hänseende, landsvägarne i det hela eller hvad sjelfva vägbvggnads-systemet
i allmänhet anginge, komme att förblifva i sitt nuvarande
skick, anhållit, att i öfvervägande måtte tagas, i hvad mån det i motionen
antydde ändamålet kunde befordras och en allmän reform af vägbyggnads-systemet
i landet inledas genom anslående af belöningar af allmänna
medel eller räntefria lån å vissa år, eller deltagande i kostnaden från statens
sida med de väghållnings-skyldige, som åtoge sig alt, enligt gifne föreskrifter,
ombygga och sedermera underhålla sina vägstycken, allt efter
som sådant funnes mest erforderligt; hvarjemte motionären hemställt, att,
om ett sådant förslag gillades. Rikets Ständer dertill måtte anslå den största
möjliga summa, sötn kunde undvaras, såsom egnad till ett allmänt och
stort behöfs afhjelpande, samt till ett föremål, sorn snarare än de flesta
andia skulle återgälda den derpå liedlagde kostnad.
Stats- och Lag-utskotten hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och
ehuru Utskotten inse och erkänna den allmänna nyttan af goda kommunikalions-anslalter,
hvartill företrädesvis torde böra hänföras sådane vägbyggnader,
som blifvit af motionären föreslagne, hafva Utskotten likväl, i betraktande
af Statsverkets för närvarande obetydliga tillgångar och då Utskotten
icke äro i tillfälle att utreda beloppet af kostnaderne för de ifrågasatta
företagen, i hvilket hänseende motionen ej eller innefattar någon upplysning,
funnit sig böra hemställa,
att herr Hjertås förevarande motion icke må till någon
åtgärd hos Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1848
; JW 3^
Stats- och Lag-Utsk:ns Utlåtande, N:o 37.
5
JW ut.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring af stadgandet
uti 11 kap. io ,5‘ Rättegängs-balken.
Mos Bonde-ståndet har uti afgifvet memorial, som blifvit till Lagutskottet
remitterad), Petter Gabrielsson från Kronobergs län uppgifvit att
följande uti t i kap. io § Rättegängs-balken intagne stadgande: ’i brottmål
bör den, som käres till, genast å Rättens bud till svars komma; gör lian
det ej, då må lian genom kronans eller rättens beljente lill rätten bernias:”
skall bos en af rikets Mofrätter blifvit sålunda förklaradt, alt svarande part
ansetts böra, äfven i ringaste brottmål, icke åläggas inställelse vid vite,
utan, då lian ej kommer, bernias, samt, såsom olägenheter af en sådan tydning,
anfört att svarande parter, som saknade utväg att betala hemtningskostnaden,
icke sällan uteblefve för all genom tredskande bereda sig förmånen
alt gratis forslas lill tinget, eller ock bolle sig undan, hvarigenom
målens afgörande fördröjdes Med föranledande häraf och då omförmälde
olägenheter, hvartill äfven vore ali hänföra den hemlnrngskosl.nad, som, vid
kärandens oförmåga att densamma betala, drabbade svaranden, lätteligen
kunde, efter motionärens förmenande, afhjelpas genom den föreskrift att,
då fråga vore om ringare brottmål, den tilltalade borde förphgtas ali vid
vite af penningar hos rätten lillslädeskomma, då följderna af tredskandet
endast drabbade den tilltalade, liar motionären föreslagit, att nyssberörde
lagrum mätte erhålla följande lydelse: ”1 brottmål, hvilka äro sådane, att
ärelöshet eller inmanande i allmänt häkte derå följa kan, bör den, som
käres till, genast å rättens bud till svars komma; gör han det ej, då må
han genom kronans eller rällens betjente till rätten hemta»; och gånge den
kostnad af allmänna medel förskottsvis ul“
Lag-utskottet har för behandling af denna fråga sammanlrädt med
Stats-ulskoltel; och då allmänna lagen, och således äfven rältegångs-balken,
hvartill ifrågavarande lagstadgande hörer, är under omarbetning af en derin!.
till II. 1‘rot. 1817 £ ISIS, 1 Sami. 2 J/d. 9 Haft. 2:
ti
Slats- och tag-U Is/trns L Itai ande, N:o 37.
till utsedd lagberedning, som icke lärer underlåta alt äfven å delta ämne
fästa behörigt afseende, hafva Utskotten, som icke eller funnit de af motionären
antydda olägenheter uppkomma genom ofvanberörde nu gällande
lagstadgande, ansett den föreslagna förändringen deraf mindre lämplig; hvadan
Utskotten hemställa,
att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1848.
STOCKHOLM, Lu uilberg A komp.. ISIS.
Statt- och Lag-utskottens Utlåtande, N.o 38.
1
Jtä 38.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 1 Juli, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående åtskilliga frågor, som med fängelse-regieringen
ega sammanhang.
Uti nådig skrifvelse lill Rikets Ständer af den 9 sistlidne November,
(intagen under N:o 16 uti 1 Sami. 1 Afd. af hillänget till Riks-ståndens
protokoll) har Kongl. Maj:t, i sammanhang med frågorna om användandet
af de å äldre anslagen lill uppförande af cellfängelser uppkomne reservationer
och anvisandet af ytterligare anslag för dylika fängelsebyggnader, på
de grunder, som finnas utvecklade uti Juslitire Statsministerns, den nådiga
skrifvelse!! bifogade, memorialer af den 31 Mars 1846 och den 17 Februari
nästlidet år, innefattande plan till reglering af fängelserne och domsagorna
i riket, föreslagit:
att ej mindre städer, än härader, emot skyldighet att, der så fordrades,
till slats-verket afträda deras äldre häkten med tillhörande jord och
åbyggnad, måtte varda alldeles befriade från byggnad och underhåll, ej
mindre af de sålunda afstådda häktena, än ock af de nya cellfängelserna,
äfvensom från fångunderhållet och bevakningen i desamma; dock med det
undantag för Stockholm, hvilket af serskilda omständigheter påkallades;
att häraderne för framtiden, i den mån Kongl. Muj:t pröfvade fängelse-
och domsage-regleringen föranleda till uppförande af nya tingshus,
måtte erhålla den förmån all befrias från tingshusbyggnad och dess underhåll,
med vilkor för de härader, sorn nu hafva tingshus, eller dertill eller
såsom häradshöfdingebostället! anslagna jordegor och åbyggnader, att allt
sådant blefve till stals-verket öfverlåtet; och
att, efter Kongl. Maj:ts pröfning, nu varande häradshöfdinge-boställen,
likasom de här ofvan omförmälda byggnader med jord och tillhörigheter,
sorn släder och härader komme att afstå, måtte kunna, efter föregången
värdering genom ojäfvig domare och nämnd, och sedan i öfrigt nödiga upplysningar
inhemtats, utbytas eller försäljas, så vidt de ansåges icke välbe
-
Dih. till R. St. Prot. 1847 $ 1848. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft.
1
2
Stats- och Lag-utskottens Utlåtande, N:o 3S.
Jägna, eller icke behölliga på de ställen, der de befunnes; och borde alla
genom dylik försäljning inflytande medel serskildt redovisas och användas
till anskaffande af boställen, tingshus eller fängelser, der sådane behöfdes.
Sedan samtlige Riks-stånden, enligt aflåtue protokolls-utdrag, till Statsutskottet
remitterat högstberörda nådiga skrifvelse, har Ridderskapet och
Adeln serskildt beslutat, det ärendet borde jemväl af Lag-utskollet behandlas;
i följd hvaraf Stats-ulskottet, som, rörande de uti den nådiga skrifvelsea
förekommande anslagsfrågor, redan afgifvit serskilda yttranden, för handläggning
af öfriga ofvan uppgifna ämnen, med Lag-utskottet sammanträdt.
Enlist det sednare af omförmälde, utaf Justitiae Statsministern afgifna
underdåniga förslag till reglering af läns-, härads- och stadslängelserne
samt domsagorna i riket, skulle domsagornas antal, som för närvarande
uppgår till 90, komma att ökas till 134. Såsom grunder för den ifrågaställda
nya regleringen är jemväl i förslagen antaget, att i allmänhet ej
andra härader skulle i en framtid tillsammans utgöra en domsaga, än de,
hvilka kunde med fördel begagna ett gemensamt häkte; att hvarje domsaga
borde erhålla allenast ett ordinarie tingsställe, både för civila mål och
brottmål, beläget i fängelsets granskap, och att äfven domaren borde i närheten
häraf hafva sin bostad. Då emedlertid, efter hvad uti den nådiga
skrifvelsen förmäles, frågan om den förändrade fängelse- och domsage-regleringen,
hvarå de nu i nåder framställda förslag sig grunda, och i hvilken
fråga al bidades infordradl ul låtande li an en af rikets hofrälter, ännu ej
blifvit af Kongl. Maj:t hufvudsakligen pröfvad och afgjord; då, vid sådant
förhållande, antalet af de vid en framtida slutlig reglering i delta hänseende
behöfliga nya eller tillökade fängelse- och tingshusbyggnader samt häradshöfdinge-boslällen,
äfvensom beloppet af de för dylika belmls fyllande
erforderliga kostnader icke kunna med någon tillförlitlighet beräknas, och
då för öfrigt hvarken den nådiga skrifvelsen eller de deri åberopade memorialer
innefatta någon upplysning, i hvad mån de kostnader, slats-verket
finge vidkännas genom öfvertagande af den, städer och härader nu åliggande,
skyldighet att bekosta häktens och tingshusbyggnaders uppförande
och vidmakthållande samt fångarnes bevakning och underhåll, skulle komma
att betäckas genom den föreslagna upplåtelsen till stats-verket al' nuvarande
härads- och slads-häkten samt tingshus med tillhörande jord och
åbyggnader, hafva Utskotten, sorn under dessa omständigheter sakna nödig
ledning för bedömande af de utaf Kongl. Maj:t nu ifrågaställa åtgärders
lämplighet och nytta funnit sig foranlålue
Stals- och Lag-utskottens Utlåtande, N:o 38.
3
att afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad uti förevarande
nådiga skrifvelse blifvit föreslaget.
Slockholm den 30 Juni 1848,
Reservation
Emot förestående betänkande hafva herrar Ekland och Ågrell sig
O O
reserverat och i sådant afseende åberopat Stats- och Lag-utskottens sammansatta
afdelnings förslag till utlåtande, af följande lydelse:
”Enligt stadgandet i 26 kap, 4 § Byggninga-balken, hafva visserligen
liäraderne sig ålagd skyldighet att bestrida kostnaderne för byggnad och
underhåll af häradshäkten; della åliggande kan emellertid, efter Utskottens
tanka, icke afse annat än bekostandet af fängelser med tillräckligt utrymme
för fångarnes förvarande, men deremot ingalunda anses innebära förbindelse
att uppföra och underhålla, efter det nya systemet inrättade, betydligt
kostsammare fängelsebyggnader, deruti, så vidt möjligt är, fångarne
böra uti serskilda rum förvaras. Denna åsigt är jemväl uttalad af Rikets
åren 1840—1841 församlade Ständer, hvilka ansett härads- och stadshäktenas
ifrågaslällde ombyggnad och inredning med celler böra af allmänna
medel bekostas; dock att de fängelsebyggnader, som redan funnes, borde
användas för ombyggnader, derest så lirnpligen ske kunde, eller ock menighelernes
fördel att (å (ritt begagna de till fängelser förut nyttjade lägenheter
tagas i skälig beräkning till minskning i statens kostuads-anslag. I
sammanhang härmed hafva Rikets Ständer äfven förklarat, alt menigheterne
icke i vidsträcklarp mån, än dittills skett, borde vidkännas kostnaden
för tångarnes vård samt inventariers anskaffande, äfvensom byggnadernes
framtida underhåll. Då nu för framgången af det nya fängelse-systemet,
i enlighet med de vid berörda riksdag stadgade grunder, såsom nödvändigt
vilkor otvifvelaktigt erfordras, att ej mindre fängelsernas uppförande
och vidmagthållande, än ock fångarnes underhåll och bevakning genom
statens försorg ordnas och besörjes efter en viss, för alla delar af riket gällande,
plan; då de bidrag för ifrågavarande föremål, hvilka, med tillämpning
al nu gällande grunder, skulle, äfven för de nya fängelserna och fångvården
deri komma atl af liäraderne och städerne bestridas, svårligen torde
kunna med full tillförlitlighet beräknas, och då, såsom i Justitice Statsministerns
underdåniga memorial af 31 Mars 1846 jemväl förmäles, det synes
kuunaau tagas, att kostnaderne för fängelsebyggnaderne och fångvården
4
Stats- och Lag-utsJcottens Utlåtande, N:o 38.
i det hela blifva icke, eller åtminstone föga mindre, om medlen sammanskjutas
och förvaltas serskildt för hvarje härad och stad, än om de ingå
bland de allmänna utskylderne, och från stals-kassan för sina ändamål utbetalas,
anse sig Utskotten icke sakna skäl att understödja den af Kongl.
Maj:t föreslagna fullkomliga befrielsen för härader och släder från fängelsernas
byggnad och underhåll, äfvensom från fångarnes underhåll och bevakning,
emot det att nuvarande häkten till slaten öfverlåtas Härvid bör
dock ej förbises ett förhållande, som å flere orter eger rum, alt nemligen
den byggnad, deruti häktet finnes inrymdt, jemväl användes till serskilda
behof," hvilka med fängelseväsendet icke ega gemenskap. Då i sådant fall
upplåtelse till staten af hela byggnaden icke lärer kunna ifrågakomma, torde
alltså det vilkor böra bestämmas, att, så framt den till fängelse begagnade
lokalen icke kan till samma ändamål fortfarande användas, en mot
samma lokals värde svarande lösen bör till stals-verket erläggas. I öfverensstämmelse
härmed få Utskotten alltså hemställa:
l:o
att Rikets Ständer mätte medgifva, att såväl samtlige städerne
i riket, med undantag af Slockholm, som häraderne må
varda alldeles befriade från byggnad och underhåll, ej mindre
af nuvarande häkten, än ock af de nya cellfängelserna,
äfvensom från fångunderhållet och bevakningen i desamma,
emot skyldighet för städerne och häradet ne att, der så fordras,
till stats-verket afträda sina äldre häkten med tillhörande
jord och åbyggnad, eller, i händelse häktet finnes inrymdt
i byggnad, som jemväl till andra, för fängelseväsendet
främmande, behof användes, och så vida samma häkte
icke fortfarande kan för sitt dittills varande ändamål begagnas,
till stats-verket erlägga ett emot fängelse-lokalens värde
svarande lösningsbelopp, och derjemte kostnadsfritt upplåta
lämplig lokal för det nya fängelsets uppförande.”
”Hvad derefter beträffar den af Kongl. Maj:t ifrågasatta enahanda
vilkorliga befrielse för häraderne från skyldighet att bygga och underhålla
tingshus, hvilken skyldighet dem för närvarande åligger, så torde härvid
böra tagas i betraktande, att allmänna lagens stadgande uti 26 kap. 4 §
Byggninga-balken, att hvart härad skall å vanlig tingstad bygga tingsbygg
-
Stais- och Lag-ulskottsts tillåtande, N:o 38.
5
nili}» bestående af en stufva, så stor som tarf vas, och två kamrar, icke kan
innefatta förpligtelse för häraderne att uppföra och underhålla sådane tingshus,
som afses uti de vid Justitiae Statsministerns ofvanberörde memorial
fogade förslag lill reglering af fängelserne och domsagorne i riket, och hvilka
tingshus jemväl skulle komma att å ålskillige ställen innefatta boställe
för häradshöfdingen. Efter samma förslag skulle vissa bland häraderne
komma aLt emellan serskilda domsagor fördelas, i hvilken omständighet
jemväl synes ligga ett ytterligare hinder för tillämpningen af ofvanberörde
lagstadgande. Vid sådant förhållande och då för öfrigt de uti förestående
första punkt uppgifna skäl, hvilka, efter Utskottens tanka, påkalla öfverflyttandet
lill stats-verkel af det menigheterne nu tillkommande bestyr med
byggnad och underhåll af stads- och häradsfängelser, synas ega full tillämplighet
på frågan om uppförandet och vidmagthållandet af lingshusbyggnader,
hafva Utskotten ansett sig jemväl böra tillstyrka,
2:o
alt ”häraderne för framtiden, i den mån Kongl. Maj:t pröfvar
längelse-mch domsage-regleringen föranleda till uppförande af
nya tingshus, må erhålla den förmån, ali befrias från tingshusbyggnad
och dess underhåll, med vilkor för de härader,
som nu hafva tingshus, eller dertill, eller såsom häradshöfdingeboställen,
anslagne jordegor och åbyggnader, att allt sådant
varder till statsverket öfverlåtet.”
i fråga slutligen om utbyte eller försäljning i vissa uppgifna fall af
såväl häradshöfdinge-boslälJen, som här ofvan omförmälde byggnader med
jord och tillhörigheter, hvilka städer och härader kunde komma att afstå,
så är visserligen uppenbart, dels att verkställigheten af merberörde förslag
till reglering af fängelser och domsagor i riket, enligt hvilket förslag
flere härader kunna erhålla gemensamt häkLe, skulle hafva till följd, att
ett stort antal af nuvarande fängelse- och tingshusbyggnader blefve för
dessa ändamål oanvändbara, dels att det i förslaget intagne stadgande, alt
häradshöfdingen hör vara boende på eller nära tings-staden, jemväl måste
leda dertill all, ålskillige, till häradshöfdinge-boslällen upplåtne, lägenheter
icke kunna dertill vidare begagnas; då emellertid den allmänt antagna
grundsats, att statens jord icke bör annorledes!än i nödfall försäljas, äfven
Uih. till II. St. Prat. 184 7 4 184 8, 4 Sami. 2 Atil. 10 Haft. 2
6
Stats- och Lag-utskottens Utlåtande, N:o 38.
i förevarande fall icke torde böra lemnäs ur sigte, hafva Utskotten funnit
sig böra endast i så måtto tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag
i denna del, att Utskotten hemställa,
3:0
att ”de å nuvarande häradshöfdinge-boställen befintliga åbygg*
nader, äfvensom de fängelse- och tingshusbyggnader, hvilka,
i händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Utskotten of
vanföre
i detta utlåtande tillstyrkt^ skulle komma att till
staten afträdas, må, derest de icke skulle finnas för statens
räkning behöfliga eller användbara, på sätt Kongl. Maj:t pröfvar
lämpligt, föryttraSj samt alt den till häradshöfdingeboställena,
fängelserne och tingshusen hörande jord, må, efter
Kongl. Maj:ts pröfning, kunna, sedan värdering genom ojäfvig
domare och nämnd föregått och i öfrigt nödiga upplysningar
inhemtats, emot andra lägenheter utbytas eller ock på arrende
upplåtas; börande alla genom dylik försäljning eller utarrendering
inflytande medel serskildt redovisas och användas
till anskaffande af boställen, tingshus eller fängelser, der
sådana erfordras.”
STOCKHOLM, ei.mén & granbergs tryckeri, 1848.
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 59» f
M 39.
Ank. till Exp. Utsk. den lä Juli, kl. 2 e. ra.
Utlåtande i anledning af vackt fråga om npphdfvande af Kongl.
Cirkuläret den 7 Juli 1841 samt upplifvande af Kongl,
brefvet den 8 Juni 1819, angående sättet för fångars
transporterande.
Uti en hos Höglofl. Kidderskapet och Adeln väckt, samt til! Utskotten remitterad
motion, har herr Hedenstjerna, Wilhelm, anfört, hurusom Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 7 Juli 1841, angående fångars transporterande, genom föreskriften,
att endast en person, utom den skjutsande, finge åka efter en häst, och ej mer
än 4 personer, den skjutsande likaledes oberäknad, efter 2:ne hästar, väl beredt allmogen
eller de skjutsskyldige minskning i skjutsningsbesväret, men deremot åstadkommit
en betydlig och emot denna fördel ej svarande utgift för staten. Erfarenheten
hade nemligen visat, att vid forslingen af fångar, krono-rättare och fångförare,
i stället att begagna gästgifveriskjuts, forslat tångarne med egna hästar, och
ehuru de dervid användt ett mindre antal, än som, enligt 1841 års Kongl, bref,
vore medgifvet, likväl fordrat och uttagit betalning för det hästantal, som de, efter
samma nådiga bref, varit berättigade att begagna. Detta gåfve tillfälle för dem, som
till länshäktet införpassade till böter dömde eller andra fångar, att på egne eller legda
hästar förskaffa sig en betydlig förtjenst, på statens bekostnad.
I Skaraborgs län hade fångantalet år 1836 utgjort 1026, och transportkostnaderne,
jemte arrestanternes underhåll under deras resor fram och tillbaka, uppgått
till 5,410 r:dr 16 sk. 8 r:st., eller per medium för hvarje arrestant, 5 r:dr 13 sk.
l2/s r:st.; hvaremot år 1844 enahanda kostnader för 1,287 fångar utgjort 12,168
r:dr 20 sk. 10 r:st. eller i medeltal för hvarje arrestant 9 r:dr 21 sk. 1 r:st. banko,
fastän Konungens befallningshafvande, genom serskilda föreskrifter, sökt åstadkomma
besparing för statsverket.
Med anledning häraf, samt då arrestanterne numera vanligen forslades med
lätta hand- och fotbojor, har motionären, på det staten måtte inbespara den utgift,
som, på sätt nämndt är, staten nu får vidkännas utöfver hvad behofvet fordrar, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Cirkuläret af den 7 Juli 1841, angående fångars transporterande, måtte upphäfvas,
Bill. till B. St. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Afd. 11 näft. 1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Eleon.-Ulshollens Utlåtande, N:o 39.
samt Kongl, brefvet den 8 Juni 1819 återupplifvas, hvarigenom motionären ansett
en besparing af ungefär 70,000 r:dr banko årligen skola för statsverket uppkomma.
Hvad motionären sålunda framställt hafva Utskotten tagit i ett noga öfvervägande.
Att det uppgifna förhållandet i afseende på fångforslingen och betalningen derför
eger rum icke allenast i Skaraborgs, utan äfven i andra län, torde vara allt för
väl kändt, likasom att kostnaden för fångars transporterande de sednare åren till
tagit
i en serdeles stark progression.
För att bereda någon inskränkning i denna kostnad, anse Utskotten sådane
åtgärder böra vidtagas, att densamma ej blifver större, än nödvändigt är. Att likväl
återgå till de föreskrifter, som i Kongl, brefvet den 8 Juni 1819 finnas meddelade,
torde icke vara lämpligt. Frenne åkande personer efter en häst utgöra redan en
stor tyngd, och, då dertill kommer, att stundom saker medföras, att fångarne ofta äro
belagde med fjettrar, samt att stundom väglaget är svårt, torde de skjutsande ej böra
åläggas att efter en häst skjutsa mer än tvenne personer.
Deremot gifves ett annat sätt att åtminstone i någon mån bereda nedsättning
i kostnaden för fångtransporterne, nemligen genom att låta verkställa desamma medelst
entreprenad, der sådan kan tillvägabringäs, äfvensom genom det stadgande, att,
då blott en fånge transporteras, endast en häst må begagnas, men deremot den
skjutsande, i likhet med hvad som eger rum, då ridhäst vid skjutsning nyttjas, åt
njuta
gångpenningar.
Utskotten få, med anledning af hvad de sålunda yttrat, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, dels, att
uti de genom ofvan åberopade Kongl, bref af den 7 Juli 1841 meddelade
föreskrifter den ändring måtte ega rum, att, då blott en fånge, jemte
vederbörande fångförare, transporteras, betalning endast för en häst må
erläggas, men deremot den skjutsande undfå vanliga gångpenningar; och
dels, att Kongl. Majit måtte anbefalla Sine befallningshafvande att, der så
ske kan och besparing för statsverket derigenom beredes, uppgöra entreprenader
om fångars forslande, med iakttagande likväl, att kostnaden derför
ej öfverstiger de skjuls- och vagnpenningar, som efter den förändring,
Utskotten här ofvan tillstyrkt, för fångars transport bör erläggas.
Stockholm den 13 Juli 1848.
Reservationer
af Jöns Jönsson från Skåne; »Emot Utskottens beslut, att 2:ne arrestanter
eller 1 arrestant och gevaldigern skola åka efter en häst och den skjutsande således
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, iV-o 40.
3
blifva tvungen att springa bredvid åkdonet för 6 sk. milen, får jag mig reservera,
emedan jag anser det obilligt att på sådant sätt söka åstadkomma en besparing för
statsverket, på de förut hårdt betungade skjutsandes bekostnad.»
af Nils Strindlund,
» Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län,
» Anders Jansson och Lars Magnus Knutsson från Östergöthland,
» Christen Persson från Gottland.
M 40.
Ank. till Exp. Utsk. d. lä Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
rörande vården och tillsynen å samt hushållningen vid
de i riket varande harads-allmanningar m. m.
Sedan Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdagar, i sammanhang med
åtskilliga frågor om vården å samt hushållningen med de i riket varande häradsallmänningar,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, enär uti 3 § af Kongl.
Majits den 16 Mars 1838 för skogs- och jägeristaten utfärdade nådiga instruktion,
som innehölle, att vederbörande distrikt-förvaltare skulle, efter verkställd uppmätning,
författa behöriga skogskartor samt den växande skogen dervid uppskatta och
till trakthuggning förslagsvis indela, icke tillika funnes bestämdt, af hvilka kostnaden
för dessa kartors upprättande skulle bestridas, men, efter hvad Rikets Ständer inhemtat,
jägeribetjeningen i Upsala län, i anledning af derom gjord underdånig framställning,
genom Kongl. Majits nådiga bref till Dess befallningshafvande derstädes
af den 21 September 1838, fått sig ålagdt, att utan arfvode verkställa indelningar å
allmänningarne med begagnande dervid af det biträde, som intressenterne till bestämdt
antal dagsverken skulle bestå, äfvensom att derefter författa behöriga skogskartor,
ett allmänt stadgande måtte utfärdas, i enlighet med den serskilda föreskrift,
som, på sätt nämndt är, blifvit Kongl. Majits befallningshafvande i Upsala län meddelad;
så har Kongl. Majit, uti nådig proposition af den 12 November sistlidne år,
jemte meddelande af de beslut, som Kongl. Majit fattat i anledning af ej mindre
Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse, än afven den af Rikets Ständer
vid sistlidne riksdag uti skrifvelse den 8 Januari 1843 gjorda anhållan om en fullständig
utredning af förhållandet med skogsplanteringskassans tillgångar och inkomster,
gifvit Rikets Ständer tillkänna, dels att chefen för Kongl, skogs-instilutet, i
4
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 40,
anseende till de svårigheter och hinder, hvilka inom de fleste län i riket, der häradsallmänningar
funnes, uppstått för införande af en förbättrad skogshushållning, i underdånighet
hemställt, att staten måtte hädanefter från skogsplanteringskassan bestå
kostnaden för dessa allmänningars uppmätning, jemte dertill erforderlige handtlangaredagsverken,
samt tillika aflöna de vid dessa skogar anställde bevakare; dels att
Kongl. Maj:t, med anledning af gjord underdånig anmälan om de hinder och svårigheter,
sorn mött för det nya skogshushållningssystemets införande, såväl i följd af
de i tjenst varande äldre öfverjägmästarnes mindre skicklighet att leda de för all—
manningsskogarnes uppmätning och indelning till trakthuggning erforderlige arbeten,
hvilka ej heller kunde af det inskränkta antalet öfverjägare på längre tid medhinnas,
som äfven genom häradsboernes visade obenägenhet att biträda vid de i och för
skogarnes förnyade uppmätning, affattning och indelning till trakthuggning behöfliga
dagsverken, funnit Sig föranlåten bemyndiga chefen för skogsinstitutet att låta inom
vissa län genom eleverne vid samma institut, under ledning af deras lärare, ifrågavarande
arbetep verkställa; och som erfarenheten sedermera ådagalagt behofvet jemväl
inom andra orter af en dylik anstalt, hvars allmänna utsträckning otvifvelaktigt
skulle på ett verksamt sätt bidraga till det nya skogshushållningssättets skyndsamma
införande, så och då, i fråga om den bevakande personalens aflöning, serskildt förekomme,
att den vid nya löneregleringen för jägeristaten antagna grundsats, att
allmännings-interessenterne borde ansvara för den egentliga bevakningskostnaden å
de under allmän vård bibehållna allmänningar, föranledt en i flera orter yttrad obenägenhet
hos interessenterne att underkasta sig de förfoganden i afseende på bäradsallmänningarne
och de lill vissa menigheters begagnande upplåtna kronoallmänningar,
hvilka, för införande derå af en ordnad och ändamålsenlig skogshushållning,
funnits nödiga, och hvilka ofta måste vara af beskaffenhet att medföra uppoffring
dor längre eller kortare tid af mot kostnaden svarande fördelar, har Kongl. Maj-t i
nåder föreslagit Rikets Ständer, dels att i de fall, då det än vidare, i följd af jägeribetjeningens
fåtalighet eller af andra skäl, kunde finnas nödigt, att för allmänningsskogarnes
uppmätning och affattning å karta samt deras indelning till trakthuggning
jemte uppgörande af erforderlige planer, uppskattningar och förslag, anbefalla biträde
af skogsinstitutets lärare och elever, under ledning och inseende af chefen för samma
institut, kostnaden härvid, så hvad anginge rese- och traktamentsersättningen till
skogsinstitutets lärare och elever, som beträffande ersättning och erforderliga bandtlangare-dagsverken,
dem allmännings-interessenterne borde vara skyldige alt tillhandahålla,
emot skälig betalning, dock aldrig öfverstigande markegångsvärdet å ett
drängdagsverke, finge af skogsplanteringskassans medel godtgöras, dels ock att af
samma medel måtte likaledes få bestridas kostnaden för den bevakande personalens
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 40.
5
aflöning med kontanta anslag till det för dem vid löneregleringen afsedda belopp»
efter afdrag af hvad dem antingen uti bostadsförmåner eller tilldelda räntor redan
tillgodokommit, dock under vilkor, att, jemlikt den för skogsregleringarne redan stadgade
grund, interessenterne underkastade sig en viss afgift, som skulle till bemälda kassa
ingå för alla de skogs-eflekter, som till dem, enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fastställd fördelning, årligen utsynades, och hvilken afgift borde vid hvarje
allmännings reglering, efter vederbörandes hörande och undersökning vid häradsrätten
i orten, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslås, och af Kongl. Maj:t fastställas,
med hänsigt så väl till den för bevakarnes aflöning erforderliga utgift samt godtgörande
af skogsplanteringskassans förskott dertill, som äfven till andra, i och för
återväxtens befordrande genom skogsplantering och stängsel samt en i öfrigt ändamålsenlig
hushållning, oundgängliga kostnader.
Denna Kongl. Maj:ts nådiga proposition, som blifvit dels till Stats- och dels
till Stals- och Ekonomi-utskotten remitterad, hafva Utskotten tagit i betraktande,
och få, med afseende å angelägenheten af en mera vårdad och noggrann hushållning
med de i riket befintlige allmänningar, än som hittills varit följd, samt enär de åtgärder,
som Kongl. Maj:t ansett böra för sådant ändamål vidtagas, synas vara för
vinnande deraf lämpliga, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer bifalla, hvad Kongl. Maj:t i förevarande fråga, på sätt
nämndt är, föreslagit.
Derjemte få Utskotten erinra, att Stats-utskottet uti sitt Utlåtande N:o 42 serskildt
yttrat sig öfver Kongl. Majrts högstberörde nådiga proposition, så vidt den
afser förslag, att af skogsplanteringskassans medel ett belopp af 66,666 r:dr 32 sk.
måtte till Rikets Ständers disposition öfverlemnas, samt att hvad den Kongl, propositionen
för öfrigt innehåller icke föranleder till något yttrande af Utskotten.
Stockholm den 13 Juli 1848.
Från Utlåtandet reserverade sig riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund från
Westernorrlands län, som ansåg bifall till Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga proposition
komma att medföra häradsailmänningarnes totala förstörande.
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 41.
N:o 41.
Ärik. till Exp-Utsk. den IS Juli, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets Stander
aflåtna nådiga skrifvelse, angående inqvarteringsskyldigheten
i Stockholm.
Sedan, med anledning af Kongl. Maj:ts derom gifna nådiga uppdrag, en serskild
tillförordnad kommitté utarbetat förslag till ny inqvarteringsordning för Stockholms
stad, samt detta förslag, jemte serskildt betänkande i ämnet, till Kongl. Majit i underdånighet
afgifvit, och Kongl. Majit, efter det vederbörande fått sig deröfver yttra,
vid 1840 års riksdag öfverlemnat ärendet till Rikets då församlade Ständer, som
uti skrifvelse den 20 Februari 1841 hos Kongl, Majit i underdånighet anhållit, att,
för bedömande af ärendet i dess helhet, erhålla nödiga uppgifter å kostnaderna för
anskaffande af kasern åt Svea artilleri-regemente samt för underhållet af de trenne
lifgardes-regementernas kaserner och lifgardets till häst stall, så hade Kongl. Majit
vid sistförflutna riksdag, jemte meddelande af de äskade uppgifterna, ånyo öfverlemnat
frågan till Rikets Ständer.
Då likväl de Rikets Ständer meddelade kostnadsförslag upptogo, för uppförande
af kasern med öfriga byggnader för Svea artilleri-regemente, hvartill någon tjenlig,
staten tillhörig, odisponerad byggnad eller tomt ej kunnat uppgifvas, en utgift af
313,000 ridr, utom köpeskillingen, 50,000 ridr, för åtskilliga å den föreslagna byggnadsplatsen
belägne, till enskilda personer upplåtna, tomter, eller tillsammans 343,000
ridr samt till erforderliga byggnads- och reparationsarbeten vid gardesregementernas
kaserner och stall en kostnad för en gång af 82,724 ridr 40 sk. och derjemte för
årliga underhållet af berörde byggnader 3,860 ridr, oberäknadt det bidrag härtill,
som å den för staden utgående inqvarteringsersättning för nämnde regementens gemenskap
innehölles, funno Rikets Ständer, att medel till bekostande af omförmälda
nya kasernbyggnad och de ifrågastälda reparationerna å redan befintliga kaserner icke
kunde af förhanden varande tillgångar beredas samt att frågan om kasernernas årliga
underhåll af statsmedlen stöde i ett så oskiljaktigt sammanhang med den örn byggnaden
och iordningställandet af desamma, alt dessa begge frågor icke kunde lämpligen
åtskiljas, och anmälte uti underdånig skrifvelse den 5 April 1843 hos Kongl.
Majit, att några medel för ifrågavarande ändamål då ej funnos att anvisa.
Derefter har, vid innevarande riksdag, Kongl Majit uti nådig skrifvelse den 20
December sisllidne år (Nio 37) gifvit Rikets Ständer tillkänna, att, vid skedd föredragning
af Rikets Ständers berörde underdåniga anmälan, till följd af hvilken frå
-
Stats- samt Allm. Besv;- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 42.
7
gan om anskaffande af kasern för Svea artilleri-regemente tills vidare förfallit, Kongl.
Maj:t, som fann billigheten fordra, att den af Rikets Ständer vid flera riksdagar uttalade
och jemväl på städerna utom Stockholm redan tillämpade grundsats, att statsverket
borde vidkännas kostnaden för i ständig garnison förlagda truppers inqvartering
och att endast den så kallade servisen tills vidare utgöres af städerna, i tillämpningen
utsträcktes äfven lill hufvudstaden, anbefallt krigs-kollegium och stats-kontoret
att, på det frågan om inqvarteringens reglerande måtte vid en blifvande riksdag,
då densamma kunde blifva till Rikets Ständers pröfning hänskjuten, finnas uti ett så
mycket som möjligt utredt skick, sig öfver det uppgjorda förslaget till ny inqvartering
för Stockholms stad i underdånighet utlåta samt dervid tillika utreda och uppgifva,
hvad uti de förslaget bifogade tariffer kunde anses utgöra egentlig inqvarterings-ersättuing;
att sedan bemälda embetsverk fullgjort berörde nådiga uppdrag och
ärendet derigenom vunnit all den ytterligare utredning, som deråt möjligen kunnat
gifvas, så att detsamma borde anses vara fullständigt beredt, Kongl. Maj:l velat detsamma
till Rikets Ständer ånyo öfverlemna, på det Rikets Ständer skulle blifva i
tillfälle att, i fall omständigheterna sådant medgåfve, bereda äfven Stockolms stad en
behöflig lindring i dess inqvarteringsbesvär.
Utskotten, som tagit ifrågavarande ärende i ett noga öfvervägande, finna väl
det vara med billighet öfverensstämmande, att Stockholms stads inqvarteringsskyldige
få åtnjuta den lindring uti inqvarteringsskyldighetens utgörande, som Kongl. Maj:t i
den nådiga skrifvelsen behagat antyda; men som för tillvägabringandet af en sådan
lindring fordras betydliga penningeanslag, och medel dertill icke för närvarande finnas
att anvisa, få Utskotten, som, i anseende härtill, finna frågan böra till näst infallande
riksdag anstå, hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälg, att medel
för det ifrågavarande ändamålet icke för närvarande finnas att tillgå.
Stockholm den 13 Juli 1848.
M 42.
Ank. till Exp. Utsk. den 43 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtandei anledning af vackt fråga om anslag till premier
och understöd för utgifvande af läroböcker för folkskolorna
och läseböcker för allmogen.
Uti en inom Högvördiga Preste-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad
motion, har herr professorn N. Lindgren, med fästadt afseende ej mindre på folk
-
8
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 42.
skolans stora inflytande, såsom bildnings-anstalt för pluraliteten af Sveriges ungdom’
som utgör Sveriges framtid, än äfven på vigten af föräldra-undervisning och hemläsning,
jemte skol-undervisningen, hvarigenom en för skolan och hemmet välgörande
vexelverkan uppstår och bibehålies, fästat uppmärksamheten på behofvet att framkalla
och för möjligen bästa pris tillhandahålla så väl läroböcker för folkskolan, som
utförliga, goda och lättfattliga läseböcker för allmogen, serdeles i de ämnen, sora
utgöra föremål för undervisningen i folkskolan; och- bar motionären, under yttrande
af den tanke, att ett ringa anslag för detta ändamål, begärdt i svenska folkets namn
och åsyftande dess förädling och upplyftande, icke skulle vägras af svenska folkets
ombud, föreslagit, att, »en summa af 10,000 r:dr banko måtte af Rikets Högloft.
Ständer ställas till Kongl. Majrts disposition, med underdånig anhållan, att Kongl.
Maj:t ville vidtaga de åtgärder, hvilka till ifrågavarande nyttiga ändamål kunna finnas
bäst och säkrast ledande.»
Sedan Slats-utskottet ansett nödigt att, gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet, behandla denna motion, hafva de förenade Utskotten tagit densamma
i noggrant öfvervägande.
Hvad först angår tjenliga läroböckers utarbetande och tillhandahållande för möjligaste
bästa pris; så, ehuru vigten deraf icke kan förnekas, anse dock Utskotten,
att delta ändamål lika säkert kan vinnas, om det lemnäs åt den enskilda omtankan,
utan att det allmänna behöfver dervid direkt inverka. Med den utveckling, som vårt
folkskoleväsende redan vunnit, gör sig behofvet af goda läroböcker allt mer gällande, och
då så många seminarier till folkskoitdärares bildning äro stiftade, synes det ej vara någon
öfverdrifven fordran eller förhoppning, alt tjenliga skolböcker just under sjelfva undervisningen
böra likasom sjelfmant uppkomma, äfven om inga andra medtäflare
skulle vilja sträfva efter äran och fördelen att genom sådane arbeten bidraga till det
unga slägtets framsteg i kunkaper. Många lör detta ändamål mer eller mindre tjenliga
läroböcker finnas redan att tillgå och flera med hvarandra om försteget tällande
skola säkerligen härefter framträda, såvida staten icke i något hänseende störande ingriper
i sakens jemna gång och, genom förklarande af någon läroboks företräde och
antagning till allmänt bruk, inskränker både tillfället och hågen till vidare täflan.
Det är också väl bekant, att knappast någon artikel i bokhandelsväg är så lönande,
som läroböcker, för hvilka, sedan de vid undervisningsverken blifvit antagne, utgif—
varén kan påräkna en jemn och långvarig afsättning, hvarföre ock brist på förläggare
af sådane arbeten ingalunda är att befara. Af dessa skäl anse sig Utskotten
sakna anledning att åt denna del af motionen tillstyrka bifall.
Hvad åter utgifningen af läseböcker angår, så torde dermed vara ett olika förhållande
-
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, iV.o. 42.
9
hållande. Oförpekligt är, att folkskolans verkningar blifva mindre inflytelserika om
bildningens utveckling stadnar vid den i skolan lemnade undervisningen. För att
tillväxa och blifva lefvande behöfver den i skolan inhemtade kunskapen alltjemt underhållas
och förökas genom egen läsning. Svenska allmogen läser gerna och begrundar
noga hvad den läser. Men tillfälle till god och nyttig läsning saknas oftast,
enär inköp af goda böcker och skrifter fordrar icke obetydliga penninge-uppoffringar
och ert förmåga af riktigt urval, hvilken ej kan antagas såsom allmän. De
som mest tillhandahålla böcker åt allmogen äro i afseende på valet icke nogräknade
och kunna knappast vara det i anseende till det ringa förrådet på verkligt goda och
passande arbeten. Allmogen nödgas derföre ej sällan tillfredställa sin läslust med
läsning af föga tjenliga, stundom till och med skadliga och missledande skrifter, som
råka i deras händer. Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande har på ett berömligt
sätt sökt afhjelpa denna brist genom sin »Läsning för folket,» som innehåller
många artiklar af utmärkt värde, skrifna i en populär stil. Men en tidskrift af
denna omfattning, hvilkens artiklar ofta äro afbrutna och i många häften fortsatta,
torde dock, dels genom sin vidd, dels genom valet och behandlingen af ämnen, e|
alltid fullt motsvara det afsedda ändamålet, och få exemplar deraf lära väl kommit
lill den egentliga allmogens bokförråd. Då det likväl är ett af de vigtigaste föremålen
för statens verksamhet, att göra alla sina medlemmar i möjligaste måtto delaktige
af upplysningens välgärningar och aflägsna alla anledningar till förvillelser, synes
det vara angeläget, att folkläsningen icke vanvårdas och lemnäs åt sitt öde, utan
ledes och befrämjas genom framkallandet af goda läseböcker. Derigenom beredes
nemligen för allmogen tillfälle till god och bildande läsning, som dels omedelbart
afleder från sämre tidsfördrif, dels ökar kunskaperna och skärper omdömet samt
derigenom gör dem, den talrikaste delen af folket, skickligare att handla både i sin
inskränktare ekonomiska och den för dem lika öppna vidsträcktare medborgerliga
spheren. Sällan vänder sig likväl någon utmärktare författare af egen drift till detta
skriftställeri, hvilket har sin lätt förklarliga grund deruti, att för att deri lyckas fordras
en sällsynt förening af omfattande kunskap och förmåga, att densamma klart och populärt
framställa, hvaremot utsigten, att få sin möda på denna väg någorlunda betald,
är temligen inskränkt. Staten behöfver således här träda emellan, väckande,
uppmuntrande och understödjande, och Utskotten tro sig derföre böra förorda denna
del af motionen, ehuru de icke anse ett så stort penninge-anslag, som motionären
föreslagit, på långt när erforderligt. Utskotten få således vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte lill Kongl. Maj:ts nådiga disposition för en gång
ställa ett anslag af 1,000 r:dr banko att användas för att befordra för
Bih.
lill B. St. Brot. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Afd. 11 Hä/l. 2
10 Stals- saint Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, N:o 43.
fattandet och utgifvandet af goda läseböcker för allmogen, serdeles i de
ämnen, hvari folkskolan lemnat förberedande undervisning.
Stockholm den 13 Juli 1848.
Jtä 45.
Ank. till Exp. Utsk. d. lä Juli, kl. 2 «. m.
Utlåtande, i anledning af vdckte förslag om befrielse från eller
lindring uti postskjutsen, postföringens öfverlåtande på entreprenad
eller öfverflyttande på reserv-skjutslagen samt
skjutslegans förhöjning m. m.
Hos hedervärda Bonde-ståndet hafva åtskilliga motioner i omförmälde ämnen
blifvit väckte och till Stats-Utskottet remitterade, nemligen af riksdagsfullmäktige
Olof Johansson från Stockholms län, G. Johansson från Kronobergs län, Johan Pehrsson
från Upsala län, Jöns Månsson från Malmöhus län, Jöns Jönsson och Pehr
Nilsson från Christianstads län, Nils Jeppsson och S. Pehrsson äfvenledes från Skåne,
Gustaf Pettersson och Anders Jonsson från Östergöthlands län, Pehr Pehrsson
Edén och Pehr Östman från Westernorrlands län, Carl Ersson från Westerås län,
Magnus Hallberg från Hallands län samt Ola Pehsson från Gefleborgs län; hvarförutan
till Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-utskotten blifvit öfverlemnad
en hos välloflige Borgare-ståndet af herr Malmstedt väckt motion uti förevarande
ämne.
Uti dessa motioner, hvari flere af Bonde-ståndets ledamöter sig förenadt, har
hufvudsakligen blifvit yrkadt: att posthemmanen, emot åtagande att utgöra de onera
hvarifrån de nu, till följd af postförings-skyldigheten, äro befriade, måtte hädanefter
från detta besvär frikallas och detsamma antingen bestridas med gästgifvare- och
hållskjuts, å postverkets bekostnad, eller ock ställas på entreprenad eller ackord,
hvaremot, om sådant icke kunde ske, lindring i postföringen måtte beredas dels
genom förhöjning i skjutslegan, den flertalet af motionärer ansett böra utgå med
24 sk. banko, men andra åter med 20 och 28 sk. banko per mil eller efter vanlig
skjutslega jemte vagnpenningar; dels genom rättigheten att erhålla skjutslega för
det antal hästar, som för postens förskaffande utgår; dels genom väntpenningars
erhållande till samma belopp, som för gästgifveriskjuts beräknas, och dels derigenom,
att postskjuts-skyldigheten för den, före år 1830 ålagda, dubbla ordinarie
postföringen finge beräknas till sex mil i veckan eller 312 mil på året för helt
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 43.
11
hemman och i förhållande dertill för mindre hemmantal, och all postföring härutöfver
ersättas med 24 sk. banko milen; hvarförutan riksdagsfulimäktigen Carl Ersson
från Westerås län föreslagit, ali, så framt postskjutsen icke öfver hela riket
kunde påläggas gästgifverierna och poslhemmanen derifrån befrias, full skjutslega
och vagn-penningar likasom väntnings-penningar i Arboga och Köping måtte, efter
gällande taxa, tillgodokomma åboerna på akademihemmanet stora Forsby i Köpings
socken samt egarna till Nederby i Arboga socken, så väl för den dem åliggande
ordinarie, som extra postföringen, samt åboerna å Nederby hemman derjemte tillerkännas
skjutsersättning för 6 mil i veckan, dertill vägiängden nu skall uppgå, sedan
postföringen blifvit förflyttad till Forsby och Nerbo i Fellingsbro socken, och befrias
från skyldigheten att måndags- och fredagsaftnar afhemta posten i Arboga.
Till stöd för dessa motioner har blifvit andragit: att då allmänna postgången
år 1636 först inrattades bär i landet inskränkte sig postförarnes skyldighet endast
till brefvens förskaffande genom gående bud, och kunde då anses godigjord genom
de friheter denna skyldighet medförde, i motsats till det förhållande som nu inträdt;
alt postföringen redan på 1700-talet började anses för en tung börda, ithy
att 4 poster, ehuru blott efter en bäst hvardera, redan passerade de större vägarna
hvarje vecka; att densamma nu så förökats att ofta 7 å B hästar om dagen
utgå från de stationer, der posterna mötas; att ladugården på posthemmanen måste
betydligt inskränkas för att der kunna bålla de erforderliga posthästarna samt
tjenstefolkets antal ökas i ett till hemmanets storlek oproportionerligt förhållande;
att postens tyngd ofta fordrar flera hästar än hvarföre skjutspenningar erhållas; att
3 till 4 man stundom måste medsändas till postkontoren, endast för af- och pålastning
af de tunga postväskorna; att, i anseende till de utländska och extra posternes
till tiden obestämda ankomst, postförarne nödgas flera timmar, ofta nattetid,
å stationerna qvardröja till stort men för jordbruket, serdeles vid sådd- och bergningsliderna;
att för ankommande extra poster en person alltid måste hetnmavara vid
gården för att passa på, samt att postförarne ofta måste vaka flera nätter hvarje vecka.
Derjemte har uti en serskild inom hedervärda Ståndet väckt motion, som blifvit
till Stats-utskottet remitterad, Pehr Nilsson från Cristianstads län yttrat sin
åsigt vara, att åtminstone de s. k. snäll- och paketposterna, hvilka med reservskjutsen
nu fortskaffas, borde blifva derifrån afskiljda, samt derföre föreslagit, att
denna skjuts-skyldighet måtte upplåtas å entreprenad, och kostnaderna derför, hädanefter
som hittills, af postverket godtgöras.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt alt gemensamt med allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet handlägga dessa motioner hafva Utskotten tagit desamma i öfvervägande.
12
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, N:o 45.
Då Utskotten nu gå att, i anledning af nämnde motioner, afgifva sitt utlåtande,
få Utskotten först erinra, att i sednare tider flera åtgärder blifvit vidtagna
för beredande af lindring i postföringsskyldigheten, så att detta onus icke synes/ vara
så betungande, som i motionerna antydes.
Genom Kongl brefvet den 3 December 1842 är nemligen förordnadt, att,
ifrån och med år 1843, skjutslegan skulle ökas för den före år 1830 ålagda ordinarie
postföringen från 8 till 10 sk. för enkel och från 10 till 12 sk. milen för
dubbel postföring i hvarje vecka; att för all den postföring, som bestrides utöfver
6 mil i veckan eller 312 mil om året för helt mantal, skulle betalas 16 sk. milen,
att de posthemman som forsla posten emellan Ostersund och Herjeådalen åtnjuta
12 sk. milen för denna enkla postföring, och att den nya ordinarie postföringen,
som tillkommit efter 1829, godtgöres hemmanen med full gästgifvareskjutslega jemte
vanlig ersättning för åkdonens begagnande.
Vid sistlidno riksdag väcktes åtskilliga förslag om enahanda åtgärder till lindring
i postföringsskyldigheten, som i ofvanberörde motioner blifvit framställda, men dessa
förslag afstyrktes af sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
af de skäl, som Utskottens den 13 Maj 1845 afgifna, af Rikets Ständer
gillade utlåtande N:o 129 innehåller.
Hufvudsakligen instämmande uti de i nämnda utlåtande yttrade åsigter, anse
Utskotten likväl postskjutsskyldigheten vara ett för jordbruket tryckande onus; och
som Utskotten tillika fästat uppmärksamheten dervid, att, (ill följd af en ökad industri,
en tilltagande folkmängd, lättade kommunikationer samt hvarjehanda andra
förhållanden, antalet af de bref, paketer och tidningar, som med posten fortskaffas,
med hvarje år tilltager, så att snart nog transporten af sådana bref, paketer och
tidningar måste komma alt medföra ett onus, vida öfverstigande det, som vid hemmanens
anslående till postskjutsens utgörande, togs i beräkning, ett onus, som icke
skulle blifva ersatt genom den förhöjning i postskjutslegan, som, på sätt ofvan är
nämndt, redan blifvit beviljad; så anse Utskotten, med anledning häraf, sådane åtgärder
böra vidtagas, att framdeles antingen postskjutsskyldigheten skiljes från jordbruket
eller ock att detta onus åtminstone icke hårdare än nu kommer de postskyldige
lill last, hvilket torde vara så mycket nödvändigare, som de sednare åren
ej allenast antalet af tidningar och tidskrifter, som med posten transporteras, tilltagit
i en ganska stark progression, utan äfven brefvens antal betydligt ökats. För
att visa delta sednare förhållandet, få Utskotten anföra att de från postkontoren i
riket afgående brefvens anlal var
år 1839.
3,157,150.
3,609,035.
och år 1847,
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:u 45.
Med anledning af hvad Utskotten sålunda anfört, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
alt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit täcktes låta anställa undersökning huruvida, utan någon betydlig
minskning i den inkomst, som staten af postverket för närvarande erhåller,
postskjutsskyldigheten kunde, genom postföringens bestridande medelst
entreprenad eller anuat lämpligt sätt, skiljas från jordbruket, mot åliggande
för posthemmanen, att fullgöra de onera, hvarifrån de nu äro befriade,
samt derefter, och sedan vederbörande blifvit hörde, afgifva nådig
framställning i ämnet till Rikets Ständer; men att Kongl. Majit, oberoende
af en sådan organisation af postväsendet, måtte låta vidtaga de
förändringar i afseende derå, hvilka, utan Rikets Ständers hörande, kunna
åvägabringas till lindring uti omförmälda besvär, vare sig genom brefvens
afsändandc med ångbåtar eller på annat tjenligt sätt.
Serskildt, och i afseende å riksdagsfullmäktigen Carl Erssons motion om vissa
fördelar för åboerne å hemmanen Stora Forssby och Nederby, så anse Utskotten
motionärens förslag derom vara ett ämne af så enskild beskaffenhet, att det icke
tillkommer Rikets Ständers upptagande och pröfning, hvadan Utskotten tillstyrka,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 13 Juli 1848.
M 44.
Ank. till X!xp. Utsk. den 15 Juli, kl. 2 e. rn
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om befrielse får rustoch
rotehållare från skyldigheten att under krig rekrytera,
remontera samt ersatta förlorade mundering spersedlar.
Inom hedervärda Ronde-ståndet hafva riksdagsfullmäktige Pehr Pålsson från
Christianstads samt Petter Pehrsson från Jönköpings län uti serskilda motioner, som
blifvit till Stats-utskottet remitterade, föreslagit, att rust- och rotehållare, sedan de
vid infallande uppbrott lill krig behörigen utgjort alla sina rustningsskyldigheter, såsom
uppsättning af karl, häst, mundering, beväring, tross och utredning, de måtte
vara befriade för all skyldighet att under kriget ersätta uppkommande förluster å
dessa prestationer; och hafva motionärerne, till stöd för detta yrkande, andragit: att
rusthållarne, enligt Kongl, kungörelserna den 10 December 1690, den 23 April
14
Sfals- sami Allm. Besv.- och Ehon.-Utskollens Utlåtande, N:o 44.
1811 och den 27 Oktober 1812 samt riksdagsbeslutet den 1 Maj 1810, sedan
de en gång vid utbrottet af krig atlemnat tjenstbar karl, vore, mot erläggande af
6 daler silfverin; nt, befriade från skyldigheten att ersätta »de i ofred timade skador»,
intill trenne månader efter den tid, då truppen återkommit, och att denna
befrielse förmodligen äfven gällde kavalleri-hästarne; att det vore obilligt att låta en
serskild och fåtalig klass af medborgare, på bekostnad af hela sin välfärd, utgöra en
dyrbar del af landets försvar, under det att andre medborgare, endast med uppoffring
al i förhållande till förmögenhet lämpade penningebidrag, medverka till det gemensamma
ändamålet; samt slutligen att bela landsorter kunde blifva utarmade, om större
olyckor under ett krig skulle flere gånger å rad drabba samma regementen.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt och tagit densamma
i öfvervägande.
Hvad först angår frågan om rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet; så
enär Kongl, kungörelsen den 12 Oktober 1812 innehåller, alt rust- och rotehållares
rekryteringsskyldighet upphör under den tid kriget påstår och vidtager, efter återställd
fred, tre månader sedan trupperna återkommit till sin hemort; samt rust- och
rotehåliarne genom delta stadgande redan åtnjutit den fördel, motionären i afseende
å rekryteringsskyldigheten påyrkat, lä Utskotten hemställa,
att motionen i denna del förfaller.
Hvad sedermera beträffar frågan om befrielse från skyldigheten för rusthållare
att i krig remontera och ersätta förlorade bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar;
så, enär en sådan skyldighet blifvit i rustbållskontrakterne bestämd, anse
Utskotten befrielse derifrån destomindre böra medgifvas, som sådant skulle orsaka
en betydlig utgift för statsverket, och rusthåilarne, genom åtnjutande af de dem anslagna
jordeboks- och manlalsräntor, hafva en ersättning för rustningens bestridande.
Härvid få Utskotten tillika nämna, att vid sistlidne riksdag Kongl. Maj:t i nåder
föreslog Rikets Ständer, att, med undantag af Jemtlands häsljiigarekorps och Bohus
läns regementes södra bataljon, med hvilka serskilda förhållanden egde rum, rusthållarne
vid öfriga rusthållsregementen och korpser i riket måtte vid utlysta sammankomster
erbjudas att ingå öfverenskommelser, samtliga rusthåilarne vid de beridna
regementerna och korpserna serskildt och samtliga rusthåilarne vid de afsuttna
serskildt, att, efter en andel, som kunde på hvarje rusthåll belöpa, icke allenast ersätta
alla förluster i hästar eller persedlar, som under krigstjenstgöring kunde för de
i öfver enskommelsen deltagande ruslhållen inträffa, utan ock under tiden för persedlarnas
underhåll ansvara; att Rikets Ständer biföllo Kongl. Maj:ts berörde nådiga
örslag, men tillika i underdånighet anhölio, att, derest allmänna föreningar till er
-
Stals- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, iV.o A5. 15
sättande af i krig inträffande förluster och skador å hästar och rustningspersedlar
mellan rusthållen vid de beridna regementerna och korpserna samfäldt och rusthållen
vid de afsuttna samfäldt icke kunde till vägabringas, Kongl. Majit täcktes till de rustande,
regements- och korpsvis sammankallade, låta ånyo framställa förslag till dylika
föreningars afslutande inom hvarje regemente och korps serskildt; samt att, sedan
vederbörande rusthållare, som blifvit i frågan hörde, i allmänhet icke velat antaga
någotdera af de framställda förslagen, Kongl. Majit under den 16 Mars 1847 ansett
frågan böra förfalla, men, med afseende å förloppet vid de för de rustandes hörande
sednast hållna sammankomster med 2:dra Lifgrenadier-regementet och Yestgötha regemente,
i nåder förklarat, att, så framt rusthållarne vid dessa regementer träffade öfverenskommelser,
att enhälligt för någotdera regementet antaga det sednare af förslagen,
Kongl. Majit ville, efter underdånig anmälan derom, frågan, i hvad dem rörde,
å nyo till pröfning företaga.
Och som rusthållarne sålunda ej velat antaga de förslag, som, till beredande
af lindring uti ifrågavarande ersättningsskyldighet, blifvit, på sätt nämndt är, till dem
framställda; få Utskotten, jemte meddelande af den upplysning, att ofvanberörde till
stöd för de väckta nu ifrågavarande motioner åberopade författningar icke äro till
denna fråga lämpliga, hemställa,
att motionerna jemväl i dessa delar må förfalla.
Stockholm den 13 Juli 1848.
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
«5lats- samt /liim. Bus v. och Ek on.-TJ lsk:ns Utlåtande, lY:o 45.
1
JW 15.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 15 Juli, kl. 2 e. m.
L, lät mule j i anledning aj vackt fråga om åläggande för Svenska
befolkningen i Lappmarker ne att fullgöra den allmänna
be vä t in g s-skyldigliel en.
Uti en, inom llögv Presle-slåndet väckt samt till Utskotten remittelad
motion, har Prosten Sidnei■ hemställt, att den svenska befolkningen i
Lappmarkerne måtte, i likhet med öfrige svenska undersåter, åläggas skyldigheten
alt deltaga i allmänna beväringen. Till stöd för denna framställning
har motionären andragit, alt nämnde befolkning, till följd af den befrielse
från skattebidrag till staten, som den åtnjöle, befunne sig uti ekonomiskt
hänseende i en vida bättre belägenhet än innevånarne uti de närmast
derintill varande delar af landet; samt att fäderneslandet icke borde
gå i mistning af det ej ringa antal kraftfulle och härdade ynglingar, som
dessa Lappmarker i behofvets stund kunde uppställa Lill dess försvar.
Utskotten, som sammanträdt för behandlingen af denna fråga, hafva
tagit densamma i öfvervägande; och sorn Kongl, kungörelsen den 37 Oktober
1812 ålägger hvarje svensk man, som fyllt 21 års ålder, med vissa
föreskrifna undantag, att ingå i allmänna beväringen, men motionären icke
uppgifvit samt Ulskolten ej känna något stadgande, som frikallar den svenska
befolkningen i Lappmarken från utgörandet af bevärings-skyldigheten;
så sakna Utskotten anledning att tillstyrka motionen, och hemställa deiföre,
alt densamma måtte förfalla.
Stockholm den i3 Juli 1848.
lith. till R. St. Brot. 1817 & 1S48, 4 Samt. 2 J/d. 12 Haft.
2
Stats- samt Allm. Desv. ock Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, N:o 46.
JW 46.
Arik. till Exp. Utsk. d. 15 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga o/n upphof vande af Kongl.
brefvet den 26:te April 1814, angående extra roteringen
och dermed gemenskap egande frågor.
Inom Hederv. Bonde-ståndet har Riksdags-fullmäkligen Olaus Eriksson
från Götheborgs och Bohus län, uti en till Stats-utskoltet remitterad motion,
hemslällt, att, emir ofvannämnde Kongl, bref, som skulle medgifva
extra roterings-skyldige rättighet att, i stället för utgörandet af soldat eller
båtsman, få erlägga fem tunnor spanmål årligen för hvarje extra roteringssoldat
eller båtsman, icke inom ofvannämnde län iakttages, samma författning
måtte blifva upphäfd.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-utskottet handlägga denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande; och som det af motionären
åberopade Kongl, bref af den 26 April 1814 tydligen innehåller, att, i anseende
till de hinder, som dåvarande krigstillstånd och rotehållares med
utkommenderade extra roteringskarlar afslutade kontrakter lade för en allmän
reglering af frågan om extra roterings-skyldighetens utgörande med 5
tunnor spanmål årligen af hvarje rote, någon påföljd af Kongl. Majrts till
extra roterings-skyldige derom framställde proposition icke komme att ega
rum, utan att hvars och ens skyldigheter i detta hänseende skulle fortfarande
blifva bibehållne, likmätigt hvad gällande författningar derom stadgade;
dock att de rotehållare, som varit i tillfälle att från sig skilja sina extra
roteringskarlar och ovilkorligen antagit omförmälde förslag, skulle, om de
dermed voro belåtne, och sådant åstundade, få från nämnde års början vara
vakante, mot erläggande för hvarje år af 5 tunnor spanmål; alltså och
för den händelse, på sätt motionären uppgifvit, författningen i denna sednare
del ej blifvit efterkommen, den, som anser sig derigenom lidande, eger
sin talan i berörde hänseende hos vederbörande anhängiggöra och utföra,
Stats- samt Allm. Desv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, N:o 47.
3
få Utskotten, som dessutom anse ämnet vara af beskaffenhet, att ej omedelbarligen
ankomma på Rikets Ständers åtgärd, hemställa,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den i3 Juli 1848.
JW 4t.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt Jråga om samlande af de för
hvarje regemente gällande stadga/iden och deras uppläsande
jure hvarje förrättning.
Uti en inom Hederv. Bonde-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad
motion, har Riksdags-fullmäktigen Auders Gustafsson från Östergöthlands
län yrkat:
i:o att alla de författningar, konungabref och skrifvelser, som röra
roteringsverket och hvari kronan och de roterings- och rustnings-skyldiges
förhållanden till hvarandra finnas fastställde, måtte granskas samt i ett gemensamt
tryckt arbete utgifvas; oeh
2:0 att vid hvarje rekrytering, sammanträde eller vid annat förhållande,
i hvilket de roterings- och rustnings-skyldige kunna stå till kronan eller
dess civila eller militära myndigheter, de delar eller paragrafer i författningarne,
som specielt röra den serskilda förhandlingen, måtte af den ti listades
varande civila eller militära myndigheten uppläsas före förrättningens
början; stödjande motionären detta yrkande hufvudsakligen deruppå, att
rust- och rotehållare, som sällan vore i tillfälle att förskaffa sig kännedom
om alla de författningar och Kongl, bref, som vid sådane tillfällen åberopas,
just derigenom äro urståndsatte att på ett nöjaktigt sätt bevaka sina
intressen.
4
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshrns Utlåtande, N:o 43.
Sedan Siats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs-
oell Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten samnianträdt
och tagit densamma i öfvervägande.
Och hvad först angår förslaget, att alla de författningar, som röra 10-  teringsverket, måtte granskas samt i ett arbete utgifvas.; så la Utskotten
upplysa, att ett sådant arbete under titeln: ”Stadganden rörande rolehållarne
och soldaten vid indelda infanteri-regemenlerna”, innehållande de för
hvarje regemente gällande föreskrifter är, med understöd å statens sida, under
bearbetning och att åtskilliga delar deraf äro genom tryck atlmängjorda;
hvadan ock Utskotten hemställa,
att motionen i denna del måtte förfalla.
Hvad sedermera beträffar motionärens hemställan derom, att, före
hvarje förrättning, de författningar, som röra det ämne, som förrättningen
angår, måtte uppläsas; så tro Utskotten, att sådant skulte medföra ett ganska
stort besvär, utan att åtföljas af någon serdeles nylla; och då vederbörande
rust- och rotehållare ega biil tre utvägar att vinna kännedom om sina
åligganden och rättigheter i afseende å rust- och rolerings-skyldighelens
utgörande, hemställa Utskotten,
att motionen äfven i denna del må förfalla.
Stockholm den i3 Juli I848.
JW 48.
Ank. till Exp.-¥tsk. dea 15 Juli, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förenkling, af Statsförvaltningen
j genom indragning af rikets kollegier.
Uti en inom Hederv. Bonde-ståndet väckt samt till Stats-utskottet
remitterad motion, har Riksdags-fullmäktigen Anders Andersson från Skaraborgs
län andragit, att, ehuru Rikets Ständer vid flere riksdagar påyrkat
Stats- St mt Alla. Basv. och Ekon.-Utshns Utlåtande, N:o 48.
borttagandet af den kollegiala formen tili vårt styrelseskick och dervid
framställt, såsom fullt bevisad, den mening, alt densamma vore hinderlig
för en, med tidens anda och nationens behof öfverensstämmande, slats-förvaltning,
och ehuru, genom Slats-rådels förändrade organisation, de Linder
för kollegiernas omskapande, som tillförene städse framdrogos, numera vore
undanröjde, hade likväl ännu icke något lillfyllestgörande steg blifvit taget
för denna vigtiga förändring. Val hade Kongl. Majit vid denna riksdag uti
afgifven nådig proposition angifvit den väg, hvarpå förändringen syntes
höra ske, då Kongl. Majit föreslagit aine kollegiers ombildande; men det
säll, hvarpå denna ombildning skulle till vägabringas, vore, i motionärens
tanka, allt för litet tillfredsställande, enär förändringen, utan alt medföra
någon serdeles besparing för statsverket, hufvudsakligen bestode uti benämningarne
Öfverstyrelse i stället för Kollegium och af General-direklör i stället
för President, hvaremot den stora fördel, kollegial-styrelsen medförde, derigenom,
alt dess utlåtanden och åtgärder vore frukten af flere sakkunnige
mäns öfverlagda och väl betänkta beslut, icke voro alt påräkna af den nya
organisationen, motionären, sorn i anseende härtill ansett den vigtiga frågan
om kollegiernas indragning hafva ”blifvit lagd Lill handlingarna”, har af sådan
orsak och för att förekomma dess nedläggande hemställt, alt ett förslag
af vederbörande Utskott måtte utarbetas, ”sorn kunde tjena till grund
"och rättelse vid kollegiernas upphäfvande” samt alt, i den mån sådant
medhunnes, detsamma måtte Rikets Ständer meddelas, på det Rikets Ständer
måtte blifva satte i tillfälle att hos Kongl. Majit göra underdånig anmälan
om detta ärendes snara afgörande.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs
och Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande.
Då Kongl. Majit bäst är i tillfälle att bedöma, om, när och på hvad
sätt indragning eller förändring af rikets kollegier bör ifrågakomma, och
Utskotten icke ega tillräcklig kännedom om alla de förhållanden, hvilka vid
ett sådant bedömande böra tagas i betraktande, få Utskotten, sorn anse
frågan böra på Kongl Majits eget höga bepröfvande ankomma, vördsamt
tillstyrka,
alt motionen icke må till någon åtgärd å Rikets Stäflö
ders sida föranleda.
Stockholm deri i3 Juli iS4.8.
6
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, JS':o 49.
JW 49.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga, att åtskilliga rusthålls-nLimmer
vid Smålands hus, a/ -regemente mätte hällas vakante.
Uti en af Riksdags-fullmäktigen Petter Persson från Jönköpings län
hos Hederv. Bonde-ståndet vackt, till Slats-utskottet remitterad motion, har
blifvit föreslaget, att de rusthållare vid Smålands husar-regemente, som till
följd af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3o Juni i832 och enligt ingångna
kontrakter, under i5 år från den i Juni 1833, fått vara vakante, emot en
årlig afgift för hvart rusthåll af 116 r:dr 32 sk. banko jemte trosspassevolans
och tross-kusklön, måtte, enär de genom en hastig uppsättning af
häst och karl skulle ruineras, fortfarande bibehållas vid deras vakans-kontrakter,
hvilket skulle inbringa en årlig inkomst för staten.
Sedan Stats-ulskottet ansett sig böra behandla denna fråga gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten densamma
till behandling förehaft, och få, vid afgifvande af sitt utlåtande derom, upplysa,
att Kongl. Maj:t, dels genom nådigt bref den 26 Mars i832 anbefallt
cheferne för vissa sådana indelda infanteri-regementer och korpser, vid hvilka
en tillökning i vakante eller indragne rust- och rotenummer, till befrämjande
af beslutad löne-reglering, skulle ega runi, att med de rust- och
rotehållare, som derpå ville ingå, afsluta kontrakt om så stort antal vakanser,
som för löneregleringen erfordrades; och att, genom det af motionären
omförmälda Kongl, bref af den 3o Juni i832, Kongl. Majit, med anledning
af derom gjord hemställan, förständigat vederbörande chefer att, i likhet
med hvad, i afseende å infanteriet, blifvit föreskrifvet, vid, bland andra regementen,
Smålands hussar-regemente afsluta konLrakt om vakans-afgifts erläggande
för det antal rusthålls-nummer, som för ändamålet ytterligare erfordrades,
eller vid nyssnämnde regemente för 55 nummer; hvarjemte, och
med anledning af väckt fråga örn tiden, för hvilken vakans-kontrakterna
skulle uppgöras, Kongl. Majit tillåtit, att vederbörande chefer finge sådana
kontrakter afsluta på högst 15 års tid.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Uts/cns Utlåtande, N:o 49. 7
Då således den af motionären framställda fråga är beroende på regements-chefen
och den reglering, som i omförmälda hänseende förhållandena
inom regementet kunna påkalla, men icke omedelbarligen ankommer på
Rikets Ständers åtgärd, få Utskotten tillstyrka,
att ifrågavarande motion ej må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den i3 Juli 1848.
T
STOCKHOLM, Lundberg & t*omp. 1848.
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, IV.-o 5o. i
N:o 50.
Ank. lil! Exp. Utsk. den 18 Juli, kl. i e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga orri indragning aj militär*
distriktchefs- samt kavalleri-inspektörs-embetena.
R iksdagsfullmägtigen Anders Olsson från Jemtland har uti en, hos Hederv.
Bonde-ståndet väckt, till Stats-utskottet remitterad, motion andragit, att då
militär-distriklchefs- och ka valleri-inspektörs-embeteuas ogagnelighet samt öfverflödighet
vore så allmänt känd och erkänd, serdeles inom sjelfva armeen,
att öfvertygelsen derom längesedan hunnit stadga sig, samt regeringen sjelf,
genom militär-distriktens miuskande till endast fem, erkänt, alt inrättningen
icke hvilade på någon fast grundsats; trodde motionären sig böra föreslå,
att de nuvarande militär-distriktschefs- samt kavalleri-inspektörs-embetena,
med åtföljands löner, i mån af innehufvarnes afgång, måtte, tillika med desse
embetsmäns staber indragas, hvarigenom motionären ansett landet tillgodokomma
en betydlig vinst.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva CJtskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande; och få Utskotten, som icke dela motionärens
åsigter om obehöfligheten eller ogagneligheten af de ifrågavarande embetena,
endast yttra, att då, Rikets S-änder vid innevarande riksdag redan
fastställt lönerna för generalitets-staten, och desamma blifvit i statsregleringen
upptagne, Utskotten anse,
att motionen bör förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1848.
Bilt, till R. St. Erot. i84l 0CÄ * 4 Sami. 2 A/d- i3 Haft.
1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottent Utlåtande, N:0 5/.
N:a 51.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juli, kl. i e. in.
Utlåtande x i anledning af väckt fråga om anslag till inrättande
af en öfverstyrelse för fromma stiftelser och. fattiginrättningar
i riket.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, sorn blifvit till
Statsutskottet remitterad, har herr Munck af Rosenschöld x Nils Rudolfa
anfört, att de i riket varande fromma stiftelser mindre väl förvaltades af de
personer, åt hvilka det blifvit anförtrodt att om densamma hafva vård, samt
att derföre det vöre af högsta behof, att en öfverstyrelse inrättades,, som hade
tillsynen öfver de många sådana, genom enskilda donationer bildade, stiftelser;
och har motionären, i anseende härtill, föreslagit, alt Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att en general-direktör förtrdnades
för i riket befintliga fromma stiftelser, samt att Rikets Ständer till
hans aflönande ansloge ett belopp, motsvarande den lön, sorn general-direktören
för fängelserne åtnjuter; men att, om Rikets Ständer ej bi föl le berörde
anslag, Rikets Ständer då måtte hos Kongl. Majit i underdånighet hemställa,
att nämnda styrelse ställdes under uppsigt af general-direktören för fängelserna.
Sedan Stals-ulskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Bes v är soch
Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande, samt få sitt utlåtande derom nu afgifva.
Utskotten få dervid erinra, att, så vidt motionen angår fromma stiftelser
i allmänhet, en stor del af desamma redan är ställd under kontroll af
antingen Kongl. Kammar-rätten eller annan vederbörlig auktoritet, hvarföre
också Utskotten anse en sådan öfverstyrelse sorn motionären föreslagit, icke
vara med hänseende till dessa af behofvet påkallad; samt alt, hvad beträffar
öfrige i riket varande fromma stiftelser, desamma tillkommit genom enskilda
personers eller korporationers donationer, vid hvilka vanligen serskilda föreskrifter
i afseende å förvaltningen äro gifua, så att staten icke lämpligen bör
med granskning eller kontroll af denna förvaltning i allmänhet taga befattning;
och få Utskotten af dessa skäl, samt enär hvar och en, sorn anser sig.
på ett eller annat sätt förnärmad genom det sätt, hvarpå dessa sednare för
-
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsksllcts Vilåtande, No 52. 3
valus, eger att derom vid laga domstol väcka och utföra talan, vördsamt hemställa
,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1848.
N:o 52.
Ank. till Exp. TJtsk. den 18 Juli, kl. t e. tn.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om rättighet för Thuns m.
Jl skolor att erhålla utsyning frän Halle- och Hunnebergs
allmänningar.
Riksdagsfullmägtigen Carl Tholsson från Skaraborgs län har uti en, inom
Hederv, Bonde-ståndet väckt motion, sorn blifvit till S^ats-utskoltet remitterad,
anfört, alt Thuns, inom Thuns församling uti Åse härad varande, skola,
som, jemlikt Konungens befallningshafvandes i länet utslag den 13 November
1766, varit berättigad till utsyning af 45 lass ved årligen å kronoparkerne
Halle- och Hunneberg, blifvit, vid sista regleringen af nämnde parker
beröfvad denna förmån; och då, enligt hvad motionären inhemtat, Thuns skola
vore i stort behof af en sådan förmån, har motionären föreslagit, att skolan
måtte få åtnjuta dess lätt uti ifrågavarande hänseende; hvarjemte motio
nären
yttrat det vara af vigt, att skolorna i Flo, Ås och Särestad inom Åse
härad tillerkändes utsyning af 6 famnar ved för hvardera årligen, dock emot
betalning efter ett visst minimi-pris,
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande; och som det ämne, hvilket blifvit i motionen
framställdt, är af den beskaffenhet, att detsamma icke omedelbarligen
ankommer på Rikets Ständers behandling och åtgärd; så få Utskotten, som i
allt fall icke äro i tillfälle att bedöma Thuns skolas rätt till den ifrågaställa
da utsyningen, vördsamt hemställa,
att motionen måtte förfalla»
Stockholm den 17 Juli 1848.
I
k Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o S
N:o 53.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juli, kl. i e. na.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om befrielse f är åtskilliga
hemman i Götheborgs och Bohus län att utgöra krono-båtsskjuts
skyldighet till Marstrands fästning.
Uti en hos Hederv. Bonde-slåndet väckt, till Stats-utskottet remitterad,
motion, har riksdagsfullmägtigen Lars Wenander från Götheborgs och Bohus
län anfört: att åtskilliga hemman uti Inlands södre härad af nämnde län
samt Thorsby pastorat ansåges vara pligtige att för kronans räkning hålla båtar
för krono båtsskjutsens utgörande ifrån fasta landet vid gästgifvare-gården
Tjufkils-hufvud till Marstrands fästning, och att turvis, 3 å 4 gånger om å»
ret, öfverföra kommenderingar till och från fästningen; att likväl denna skyldighet
icke vore i lag föreskrifven, och att det stundom vore för hemmansegarne
förenadt med största svårighet att verkställa de transporter, som dem
ålades; äfvensom att hemmansegarne, som icke, enligt tåg*ordningen den 6
September 1842, skulle vara förpligtade att hålla båtar för öfverfarten, likväl
nödgades att anskaffa och underhålla sådane; på grund af hvilket allt motionären
föreslagit och begärt, att de ifrågavarande hemmanen måtte befrias
från ifrågavarande onus, hvilket för deras egare vore destomera angeläget,
som de numera icke skulle förmå att tjenliga båtar för ändamålet anskaffa.
Sedan Stats-utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
för frågans handläggning, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande;
och som det af motionären framställda förslag åsyftar att fritaga de
ifrågavarande hemmanen från ett onus, hvilket i allmänhet åligger hemman
af enahanda natur, samt de förra af ålder utgjort sin krono-skjuts-skyldighet
genom transporter sjöledes till förutnämnde fästning, hvarmed de i Utskottens
tanka, desto heldre böra fortfara, som eljest betydlig svårighet skulle uppslå
för att vid förekommande tillfällen erhålla nödigt biträde vid dylika
transporters verkställande; alltså och för den händelse, att, på sätt i motionen
antydes, fullgörandet af andra skyldigheter, än hemmanen åligga, skulle
hafva blifvit eller blifva deras egare eller innehafvare affordradt eller pålagdt,
det är öppet för dem, som anse sig i dylikt fall lidande, att å ort och ställe
som vederbör, deröfver föra klagan, få Utskotten tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1848.
Siats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Vllalandej N.o S/f.
5
N:o 54.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juli, kl. i e. ra,'
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Skånska kavalleri-regemente
mes förminskande till hälften af deras nuvarande
styrka.
Inora Hederv. Bonde-ståndet har riksdagsfullmäktigen Sone Pehrsson
från Malmöhus län, uti väckt, och till Stats-utskottet remitterad motion, föreslagit,
att de inom provinsen Skåne förlagda kavalleri-regementer, nemligen
Skånska hussarerna och dragonerna, måtte, i mån af inträffande vakanser,
förminskas till halfva antalet nummer hvartdera, derigenom att 2 rusthåll
sammanslogos till underhållande af en ryttare med häst, samt att befälet äfven
minskades till ett behofvet motsvarande antal, och att de vakans-afgifter,
som derigenom kunde uppkomma, matte ingå till statsverket.
Till stöd för detta förslag har motionären åndragit: att Sverige för sitt
försvar icke hade behof af den kavalleri-styrka, det nu egde; att icke femtedelen
af Svenska rytteriet kunnat användas i de krig, hvilka sedan Konung
Carl den XII.s död blifvit förde, hvarföre ock man skall användt dess manskap
till besättning å flottan; att äfven vid sednaste fälttåget i Tyskland, på
hvars slätter vapnets egentliga plats skulle varit, icke 1,000 man sammandrabbade
med fienden; att inom vårt eget land få fält skulle finnas, der
ens hälften af detta kavalleri kunde röra sig; att i behofvets stund det ginge
ganska lätt alt bilda en kavalleri-trupp, i tjenstbarhet jemförlig med vårt illa
exercerade indelda kavalleri; att nu, då beväringen funnes och landets stridskrafter
sålunda ökats, under det krigstillfällena deremot minskats, borde man
gå hand i hand med tiden och indraga de öfverflödiga, för jordbruket så betungande,
stridskrafterna och framför allt den öfverllödigaste delen deraf: kavalleriet.
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten sammanträdt
för frågans behandling, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande.
Vid afgifvande af sitt utlåtande N:o 29, i anledning af väckta motioner
örn Smålands hussar-regementes afsittande, emot erläggande af häst-vakansspanmål,
hafva Utskotteu redan fästat uppmärksamheten dervid, att de om
häst-vakans-spanmåls erläggande slutade kontrakter fortfara vid lif-regementet
för 500 nummer och vid Smålands kavalleri för samma nummerantal till och
med 1871 samt vid Östgötha och Westgötha kavallerier, för 1,000 nummer
livartdera, till och med år 1870, äfvensom att södra bataljonen vid Bohus läns
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande j N;o SS.
regemente blifvit på 10 år förändrad till infanteri; i anseende hvartill Utskotten,
som icke vågade tillstyrka en ytterligare förminskning i kavalleriets
styrka, hemställde, att frågan om Smålands hussar-regementes afsittande måtte
förfalla.
Af enahanda skäl, som till stöd för berörde, af riks-stånden godkända, utlåtande
blifvit anförda, hemställa Utskotten,
att ifrågavarande motion måtte förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1848.
N:o 55.
Ank. till Exp. Utsk. elen 18 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande} i anledning af väckt fråga om befrielse för rusthållare
att förse manskapet med gevär och öfrige vapen.
Inom Hederv. Bonde-ståndet har riksdagsfullmägtigen Ephraim Larsson
från Elfsborgs län uti en till Stats-utskottet remitterad motion yrkat, att rusthållarne
inom riket måtte, i likhet med rotehållarne, befrias från skyldigheten
att bekosta manskapet exercis-gevär och öfrige vapen, samt att denna befrielse
måtte ega rum, ehvad manskapet är afsutet eller icke.
Till stöd för detta yrkande har motionären andragit, att, ehuru rusthållarnes
åliggande i berörde hänseende hade skäl för sig vid den tid då rusttjenslen
först uppkom och då hvar och en, som ställde rustad karl samt häst
till kronans tjenst, åtnjöt vissa friheter för sitt hemman, så egde ett sådant
förhållande nu icke rum, då ansenliga gevärs-faktorier på statens bekostnad
underhålles, i anseende hvartill rusthållaren äfven borde få tillgodonjuta fördel
af d essa, till hvilkas kostsamma anläggande och underhåll de lika så väl
som landets öfriga innevånare finge bidraga.
Sedan Stats-utfkottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna B svärsoch
Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande, samt få nu derom afgifva yttrande.
Då motionären, till stöd för ofvanberörde förslag, åberopat förhållandena
i afseende å den så kallade rusttjensten, så synes motionären hafva förbisett
skillnaden emellan denna och rustnings-skyldigheten. Om den förra, som utgjorde
den så kallade Adels-fahnan, kan så mycket mindre här vara fråga, som
Stats- samt Allm. Besv.- ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 56.
7
samma skyldighet blifvit förvandlad i rustijenst-bevillning. Den sednare eller
ruslnings-skyldigheten deremot har tillkommit på det sätt, att dertill blifvit
i vissa län anslagne kronohemman, å hvilka kronan, med vissa undantag, eftergifvit
alla jordeboks- och mantalsräntorna, emot det att derför skulle presteras,
utom karl och häst, enligt författningarne, jemväl beklädnad och beväring,
— och derest icke dessa räntor voro motsvarande rustnings-skyldigheten,
så blefvo, till hjelp derutinnan, lemnade räntor af så kallade augmentshemman.
Att befria rusthållarne från skyldigheten att bekosta bevärings-persedlarne,
en skyldighet, för hvilken de, på sätt nämndt är, undfått och ännu
alltjemt njuta ersättning, — skulle väl innefatta en lindring för rusthållarne,
men staten komme derigenom att få vidkännas en betydlig kostnad, som skulle
till största delen drabba rikets öfriga innevånare. Utskotten kunna derföre
icke biträda motionärens förslag, destomindre som rusthållarne genom befrielsen
från mötes-passevolansens erläggande redan åtnjutit en ganska betydlig
lindring uti rustningens utgörande.
Utskotten hemställa alltså,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1848.
N:o 56.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juli, kf. i e. ra.
Utlåtande , i anledning af väckt fråga om åläggande för kronofogdarne
i riket att redovisa vissa af dem uppburne, häraderne
tillkommande, medel.
Inom Hederv. Bonde-ståndet bar riksdagsfullmägtigen Jöns Jönsson från
Christianstads län, uti afgifven och till Stats-utskottet remitterad motion, anfört:
att kronofogdarne, i sådan sin egenskap, uppbära och förvalta åtskillige hära
der ne tillhörige medel, såsom bropenningar, snöplogspenningar m. m., utan
att likväl någon redovisningsskyldighet derföre funnes i lag föreskrifven, hvaraf
ock varit en följd, att dylika medel flere år innehafts af sådane tjenstemän,
hvilka efter godtfinnande användt desamma.
Till undanrödjande af den osäkerhet, som härigenom vållades och på det
8 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 5j.
medlen, vid förekommande behof, måtte vara att tillgå, har motionären föreslagit,
att kronofogdarne måtte åläggas att inom slutet af Juni månad hvarje
år aflemna redovisning öfver alla de, häraderne tillhörande enskilde medel,
som af dem blifvit uppburne; hvilken redovisning borde underställas inom
församlingarne valde revisioner, som, på kallelse af domhafvande!! i orten,
borde sammanträda den 1 Juli hvarje år.
Sedan Stats-ulskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet handlägga denna motion, hafva Utskotten sammanträdt
samt tagit densamma i öfvervägande; och som det är beroende af menigheterne
sjelfve att af vederbörande uppbördsman fordra redovisning för de medel,
som desse kunna för samma menigheters räkning uppbära; så anse Utskotten
Rikets Ständer icke böra med det i motionen framslällda ärende taga
befattning, hvadan Utskotten tillstyrka,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1848.
N:o 57.
Ank. till Exp. Utsk. den i8 Juli, kl. i e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt fråga, att kronan mätte öfvertaga
remonteringen och anskaffandet af munderingspersedlar
för Lifregementets hussar-korps, emot en viss ärlig afgift af
rusthållarne.
Uti en hos Ilederv. Bonde-ståndet väckt och till Stats-ulskottet remitterad
motion, har riksdagsfullinägligen Johan Johansson från Örebro län föreslagit,
att, då det vore ett för rusthållare i högsta måtto betungande onus och
förenadt med många obehag att prestera häst och munderingspersedlar, kronan
måtte öfvertaga anskaffandet af hästar och sådana persedlar för Lifregementets
hussar-korps, emot skyldighet för rusthållarne att erlägga en viss öfverenskommen
penningeafgift; men att, om denna, motionärens, hemställan ej
vunne bifall, befälet vid nämnde korps åtminstone måtte åläggas att vid antagandet
af hvarje häst eller munderingspersedel gifva rusthållaren betyg om
tiden då sådant skett.
Sedan
Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Vtskotlens Utlåtande, N:o 5<j. 9
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra behandla denna fråga gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande.
Vid afgifvande af sitt utlåtande i förevarande ämne, få Utskotten erinra,
att det af ålder, ända från rusthållsskyldighetens uppkomst, varit ett åliggande
för rusthåilarne att anskaffa remonter; att, om rusthållarne helt och
hållet vore frikallade från skyldigheten att anskaffa sådana, det ej mera skulle
på deras egen fördel bero alt vårda rusthållshästarna, hvilka i sådant fall
tilläfventyrs stundom kocame att vanskötas; och att hvad munderingspersedlarna
angår, rusthållarne kunna, genom beklädnadsdirektioner, anskaffa dessa
persedlar för ett lika godt pris, som kronan kan dem erhålla. Utskotten få
i anseende härtill vördsamt tillstyrka,
att motionen i denna del ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Hvad sedermera beträffar motionärens hemställan, att befälet vid ofvannämnde
korps måtte åläggas att, rid antagandet af hvarje remont eller munderingspersedel,
gifva rusthållaren betyg om när sådant skett; så enär så väl
hos sqvadroncheferna, som hos Konungens befallningshafvande rullor föras
öfver remonternas ålder och antagningstid, samt rusthållarne ega att bevis
härom utlösa, i händelse de för sin säkerhet akta sådant nödigt; altså och då,
i afseende å munderingspersedlarna, det finnes stadgadt, att de skola af regements-qvartermästaren
i behörig ordning besigtigas, samt det ej lärer vägras
rusthållarne att till de öfver sådana besigtningar upprättade instrumenter
få tillgång, hemställa Utskotten,
att motionen äfven i denna del må förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1848.
Sik. till & St, Prof. t847 och 1848 > 4 Sami. 2 A/d, i3 ll&fl.
2
10 Slats- samt Allm l'esv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, IV:o 58.
N:o 58,
Ant. till Exp, Utsk. den 18 Juli, kl. i e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anslag till en profskola
för ytterligare utbildande af det gamla skolsystemets
lärosätt, med gemensam undervisning för lärdoms- och apologist-skolans
lärjungar, och en friare flyttning.
Uti en hos Högv. Preste-sländet vackt, till Stats-utskottet remitterad,
motion, har körominister Delin anfört, att, medan det nja skolsystemet i
Bära 20 år fått obehindradt utbilda sig i en af staten bekostad profskola, hade
den gamla skolan varit af gällande skollag i många och väsendtliga fall
förhindrad att göra försök med utbildningen och förbättringen af sin organisation,
hvarföre det syntes vara i sin ordning, att äfven en profskola i den
gamla skolans rigtning och roed dess lärosätt, men med gemensam undervisning
i vissa ämnen för alla lärjungar och en friare flyttning, på det allmännas
bekostnad upprättades i samma stad, som nya elementar-skolan, på det
att, genom jemförelse emellan de båda profskolorne och deras resultater, en
säker grund måtte vinnas till bedömande af det ena eller andra systemets
företräde i allmänhet eller i serskilda delar, I Stockholm vore en läroanstalt
redan inrättad under namn af Stockholms lycaeum, hvars föreståndare, akademi-adjunkten
C, O. Ramström sökt uppfylla ändamålet med en sådan profskola,
och vid sistlidue riksdag hade Rikets då församlade Ständer beviljat
en gratifikation af 3,000 r:dr, hvilken Kongl. Maj:t låtit till Ramström utbetalas,
men om ock skolans föreståndare derigenom erhållit en uppmuntran
och uppmaning till fortsättning af sina bemödanden, så vore dock utgifterne
till läråre-arfvoden och hyra för skolrum så betydliga, att skolan icke utan
årligt anslag kunde for tfara fullt svarande mot ändamålet. Denna skola hade
■visserligen vunnit det förtroende, att den räknade 150 lärjungar, men deribland
voro många, som endast kunde betala en mindre afgift, eller åtnjöto
undervisning utan afgift. Då detta förhållande skulle komma att fortfara i
anseende till många föräldrars inskränkta tillgångar, och då härtill komme,
att större delen af dessa 150 lärjungar, om de icke i lycaeum er holle undervisning,
skulle öka antalet af lärjungar i Stockholms redan uppfyllda skolor,
hvaraf den oundvikliga följden komme att uppstå, att skolbusen måste utvidgas
och löner till nye lärare utbetalas, sä vore ett årligt anslag af 2,000 rtlr
banko tilt lycaeum, såsom profskola, både behöJJigt för det åsyftade ändainå
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ehon.-Utskottens Utlåtande, N.o 58* 11
lets ernående, oell i jemförelse med anslaget till nya elementar-skolan, hvilket
sednare utgjorde 6,800 r:dr banko utom fria husrum, ganska ringa.
Jemte det motionären underställt denna fråga Rikets Ständers ompröfning,
har han föreslagit, att skolan måtte ställas under vederbörlig direktion.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet behandla denna motion, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande, samt få sitt yttrande derom nu afgifva.
Då Rikets SLänder, med afseende å adjunkten Ramströms3 genom inrättandet
och vidmakthållandet af Stockholms lyeteuro, ådagalagda förtjenster om
ungdomens bildande, vid sisth riksdag anvisade de i motionen omförmälde
3,000 r:dr banko, begärde Rikets S änder hos Kongl. Majit, att denna summa
måtte såsom gratifikation till Ramström utbetalas endast för den händelse, att,
efter anställd undersökning om den vid nämnde lycasum följda läromelhod
och den framgång, densamma kunde hafva vunnit, adjunkten Ramström skulle
finnas vara förtjent af en sådan uppmuntran ifrån statens sida; och som Kongl.
Majit icke vid innevarande riksdag äskat något ytterligare anslag för ifrågavarande
skol-inrättning, samt Utskotten icke äro i tillfälle att bedöma nödvändigheten
deraf för Stockholms stad, eller huruvida denna läro-inrättning må
kunna, utan understöd eller anslag från statens sida, foitlarande bestå; alltså
och då skolan dessutom är helt och hållet en privat inrättning, få Utskotten,
med afseende jemväl derå, att Stats-utskottet tillstyrkt en förhöjning i anslaget
för elementar-läroverken, med 90,000 rrdr, vördsamt hemställa,
att motionen icke må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 17 Juli 1847.
STOCKHOLM, ecksteihska. boktryckeriet, 1848.
Statt- samt liim. Bett.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 69.
1
N:o 59.
Ank. till Exp. Utsk. det 18 Juli, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Krono- och Kruttransport-skjutsens
skiljande frän jordbruket.
Riksdagsfullmäktige^ J. Bergström från Stora Kopparbergs län
har, uti eti hos Hederv. Monde- ståndet väckt motion, sorn blifvit till Statsutskottet
remitterad, hemställt, att krut-transport-skjutsens utgörande under
fredliga tider måtte skiljas från jordbruket på det sätt, att kronan, medelst
entreprenad elier ackord, sjelf besörjde utgörandet af denna skjuts, så att
jordbrukare, som äro boende aflägse ifrån de vägar, der omförinälde transporter
verkställas, kunde befrias från berörde för dem ganska betungande
onus.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra behandla denna motion gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande; och som kronoskjutsen, dermed
kruttransporter vanligen befordras, är ett af ålder hemman i allmänhet med
vissa undantag åliggande onus, hvilket i sednare tider blifvit i så måtto lindradt,
som kronoskjutsen nu mera, enligt Kongl, förordningen den 6 Maj
1830, betalas lika med gästgifvare-skjuts; alltså och då kruttransporter, hvilka
motionären synes hafva egentligen gjort till föremål för motionen, icke
inträffa serdeles ofta, och det skulle blifva förenadt med både svårighet och
kostnad att vid hvarje tillfälle, som kruttransport egde rum, genom ackord
anskaffa så stort antal hästar, som till sådane transporter kunde erfordras,
hemställa Utskotten,
att ofvannämnde motion må förfalla
Stockholm
den 17 Juli 1848.
Bih. tål R. St. Prot. 1847 * 1848. 4 Sami. 2 Afd., 14 Baft
2
Stat»- tamt Allm. Besvärt- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 60.
N:o 60.
Ank. till Eip.Utsk. den 18 Juli, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Provinsen Jemtland
måtte roteras, i enlighet med Rikets tStänders fattade
beslut.
Hos Hedervärda Bonde-ståndet hafva Riksdagsfullmäktige Anders
Olsson och Jonas Ersson från Jemtlands län, uti ingifven motion, anfört,
att ehuru Rikets Ständer för sin del beslutit och uti underdånig skrifvelse
den 30 December 1840 hos Kongl. Majit anhållit, att, jemte det provincen
Jemtlands soldater skulle åläggas samma skyldigheter, som kronans indelda
manskap i det öfriga riket, roteringen i samma provins måtte jernnäs till
likhet med roteringen i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet, grundränta
och öfrige utskylder blifvit emellan länen behörigen jemförde och tagne i
beräkning, så hade likväl den rotering af provincen, som derefter egt rum, icke
blifvit verkställd på ett med Rikets Ständers begäran öfverensstämmande
sätt. Oaktadt i Jemtland, i förhållande till öfriga roteringen i riket, det
borde belöpa en soldat på lf mantal eller Tio tunneland skatt, så hade dock,
enligt den af Kongl. Maj:t utfärdade instruktion för kommitterade till förrättande
af ifrågavarande rotering, provincen blifvit roterad med en soldat pä
5j:dels tunneland skatt eller f:dels mantal, hvadan densamma fått vidkännas
en högre börda än vederborde; och har i anseende härtill motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Jemtland måtte roteras, i enlighet nied Rikets Ständers fattade beslut,
samt att 4000 rjdr, som Rikets Ständer förut beviljat alt årligen utgå till
understöd för roteringen inom Jemtland, måtte tills vidare och intill dess den
nya roteringen komme i verkställighet, årligen fortfarande utgå.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att denna fråga gemensamt med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet behandla, hafva Utskotten tagit
densamma i öfvervägande och få sitt utlåtande derom nu afgifva.
Hvad dervid först angår frågan, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att provinsen Jemtlands rotering blefve verkställd,
i enlighet med Rikets Ständers uti deras här ofvanomförmälde skrifvelse
Slats- samt Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Utlåtande, N:o 60.
3
gjoida begäran; så få Utskotten upplysa, att Kongl. Maj:t, vid föredragning
af samma underdåniga skrifvelse under den 3 December 1842,, beslutat, att
provinsen Jemtland skulle, i enlighet med ett af Krigs- och Kammar-koIIegierne
uppgjordt förslag, omroteras, efter den grund, att soldaten i provinsen
skulle åläggas samma skyldigheter, som kronans indelda manskap i det öfriga
riket och roteringen jernnäs till likhet med roteringen i det öfriga Sverige;
samt alt Kongl. Maj:t den 22 Maj 1846 låtit utfärda nådig instruktion
för kommitterade till förrättande af provinsen Jemtlands rotering.
Vid detta förhållande och då, efter den upplysning, Utskotten erhållit,
roteiingsverket för den sålunda beslutade roteringen ännu icke blifvit af
Kongl. Maj:t för Dess del giiladt, och Kongl. Majrt icke heller under innevarande
riksdag äskat Rikets Ständers yttrande i denna fråga, anse Utskotten
densamma utgöra ett ämne, som, under förhanden varande omständigheter,
icke ännu ankommer på Rikets Ständers åtgärd, hvadan Utskotten tillstyrka,
att motionen i denna del måtte förfalla.
Hvad sedermera angår motionärens hemställan, att ett artigt anslag af 4000
r:dr måtte utgå, intilldess den nya roteringen i Jemtland komme till verkställighet;
så enär af det anslag, 12,000 r:dr, som vid sistlidne riksdag
Rikets Ständer anvisade och ställde till Kongl. Majrts disposition att årligen
från Riksgälds-kontoret med högst 4000 r:dr om året utgå, till lindring uti
rustnings- och roteringsbesväret för rust- och rotehållare i Jemtland, efter
den fördelning, Kongl. Majrt i nåder pröfvade skäligt och i den mon behofvet
fordrade, endast utgått 8000 r:dr, så att 4000 r:dr ännu af berörde
anslag återstå; alltså och då med anledning af Rikets Ständers jemväl vid
sista riksdag gjorda underdåniga begäran, att den definitiva regleringen af
rustnings- och roterings-besväret uti Jemtland måtte så påskyndas, att något
ytterligare anslag för ändamålet icke behöfde ifrågakomma, Utskotten förmoda,
att Jemtlands rotering snart blir till slut bragt och att Kongl. Majrt
vid nästinstundande riksdag förelägger Rikets Ständer roteringsverket för
vinnande af fastställelse derå; få Utskotten, som, då Kongl. Majrt icke
äskat vidare anslag för lindring i rust- och roteringsskyldigheten i Jemtland,
icke äro i tillfälle att bedöma, om ytterligare anslag derför är af nöden,
hemställa,
att motionen i denna del ej må vinna Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 17 Juli 1848.
4
Stais* tamt Allm. Ben.* och Ekon.-Vith. Utlåtande, N:o 61.
N:o 61.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juli, kl. 1 e. R
Utlåtande, i anledning af väckte frågor, dels om kronobrefbä~
ringens öfverlåtande pä entreprenad, dels om ersättning
för dess utgörande, samt jemnare fördelning deraf, m. m.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet hafva motioner i omförmälda ämnen
blifvit väckte och till Stats-utskettet remitterade nemligen: af G■ B. Appelqvist
och Arnold Svensson samt Eric Månsson fran Blekinge län, Lars
Larsson, Sven Svensson, Anders Gunnarsson och P. Haraldsson från
Elfsborgs län, A. J. Sandstedt och Petter Mårtensson från Jönköpings
län, Hans Hansson och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län,
Anders Persson från Örebro län, Anders Andersson från Wermlands län,
J. Bergström från Skaraborgs län samt Carl Nilsson och Oiof Nilsson
från Östergöthlands län; uti hvilka motioner åtskillige Ståndets ledamöter sig
lörenat.
De uti dessa motioner framställde förslag åsyfta hufvudsakligen följande
åtgärder för beredande af lindring uti ifrågavarande skyldighet att fortskaffa
kronobref, nemligen att kr onobrefbäring en ställes på entreprenad,
samt bekostas antingen af postverket ensamt eller af detta och häradsmenigheterne
gemensamt eller ock endast af desse sednare; att de bref bärings -  skyldige för hvarje mil, som de fortskaffa brefven, tillgodonjuta en kontant
ersättning, sorn blifvit under vissa vilkor föreslagen dels till 8, dels till 12
samt dels 6 skir milen; att en jemnare fördelning af brefbäringsskyldigheten
verkställes sålunda, att så många hemman som möjligt ålades densamma;
till vinnande af hvilket ändamål Lars Larsson serskildt föreslagit, att Konungens
befallningshafvande i länen måtte anbefallas att genom kronofogdarne
socknevis efter verkställd undersökning afgifva förslag till reglering
af det så kallade extra brefbäringsbesväret, innefattande bestämmelser om
såväl postgångens sträckning de dagar, då sådan skulle utgöras, som ersättningen
derför samt hvilka hemman, sora med afseende å deras läge
kunde till brefföringen lämpligast anslås. Till
Stati- tanti Allm, S-sv,- ci>h Fknn.-Utsk. Utlåtande, ,Y-e 6.1.
5
Till stöd för dessa motioner liar blifvit sndraget. att kronobrefbälinden
nästan uteslutande drabbade de hemman, sorn äro belägna nära stora landsvägen
och salunda vore i högsta måtto ojemnt fördelad; att de friheter från
åtskilliga onera, som de brelbäringsskyldige åtnjöte, voro högst olika på olika
ställen: att icke sällan 3 å 4 personer mäste utgå för att fortskaffa på en
gåjng ankommande till olika håll bestämda kronobref, samt slutligen att missbruk
vid kronobref'bäringens begagnande egde rum, hvilka lika litet kunde
förekomrnas som kontrolleras.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit densamma i öfvervägande.
Vid besvarandet af ofvannämnde motioner få Utskotten meddela, att
vid sistlidne riksdag frågor af enahanda syftning utgjorde föremål för Rikets
då församlade Ständers åtgärd, samt att med anledning af de yrkanden om
lindring uti kronobrefbäringskyldigheten, som då framställdes, Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse af den 22 April 1845 uttalat den åsigt, att den
brefbäringsskyldige hemman förunnade frihet från utgörande af skjutsningsskyldigheten
icke uppvägde besväret af brefbäringen; att derföre det vore med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att alla de hemman, hvilka kunde
åläggas kronobrefbäring, borde deltaga i utgörandet af detta onus gemensamt
och efter enahanda grunder, som följdes i afseende på skjutsningsskyldigheten ,
men att, då större delen af dessa hemman, just till följd af sin aflägsenhet
från den väg, der brefgången vore, icke kunde in natura bestrida brefbäringen,
som derföre, om annan anstalt icke för ändamålet vidtoges, måste
utgöras af de hemman, hvilka voro belägna vid eller nära den väg, hvarå
brefven skulle framkastas, desse sistnämnde hemman alltså egde bilTiga anspråk
på ersättning af dem, som genom sitt läge tillfälligtvis vore från ifrågavarande
tunga frikallade, samt att en reglering af kronobrefbäringen borde
fögderi- eller härads vis verkställas; hvarjemte Rikets Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhöllo om utfärdande af en författning, i öfverensstämmelse
med följande grunder:
a) Kronofogdarne uppgöra inom fögderiet en ordinarie brefgång emellan
alia de ställen, hvarifrån och till hvilka bref måste fortskaffas. Instrumentet
deröfver delgifves derefter vid näst inträffande lagtima ting i hvarje
inom fögderiet varande härad inför häradsrätten de brefbäringsskvldige, sorn
då böra ega att granska dest upprättade brefgången, och emot den göra de
anmärkningar, dertill de kunna ega fog.
m. till R. So Prof. 18fr och 1848. i Sami., 2 AfiL, *4 B4fi. i
6
Stats- tamt Allm. Btsi\- ock Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:0 61.
b) l)e brefbäringsskyldige inom hvarje härad må sedermera inför häradsrätten
antingen öfverenskomma att bestrida brefbäringen, på det sätt, att
dess fullgörande upplåtes åt personer, som, emot ersättning, vilja besväret
sig åtaga, å de brefstationér, som kunna utsättas, eller ock bestämma en
viss ersättning till de hemman, som, i anseende till sitt läge, varda ålagde
att brefbäringen ombesörja.
c) De medel, som för bestridande af förenämnde ersättning, i ena eller
andra fallet, blifva nödvändiga, böra utgå af alla de hemman, som kunna
kronobrefbäring åläggas, i förhållande till deras skyldighet att denna tunga
utgöra; och bör uppbörden af dessa medel verkställas på samma sätt, som
den af andra kommunala afgifter.
d) Med pröfningen af de anmärkningar, som emot den upprättade bref
gången
kunna framställas, eller af de öfrige frågor, som angående krono*
brefbäringen och dess utgörande kunna väckas, förhålles, på sätt redan i gällande
författningar stadgadt är; derjemte Rikets Ständer, under anhållan, a<t
kronobrefbäring i allmänhet icke måtte ifrågakomma vid sådane till tallen, då
brefven kunde med ordinarie post fortskaffas, åt Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna! att för kronobrefbäringens reglerande, i öfverensstämmelse
med omförmälde grunder, meddela de ytterligare föreskrifter, som Kongl.
Maj:t kunde i nåder finna nödue.
Härefter har Kammar-kollegium, efter inhemtande af samtlige länsstyrelsernes
yttranden, den l Juni sisth år till Kongl. Maj:t afgilvit underdånigt
utlåtande i frågan, hvilken, enligt den upplysning, Utskotten erhållit,
för närvarande är beroende på föredragning hos Kongl. Maj:t.
Utskotten, som, i anseende dertill, att post-verket, hvarutaf en årlig
inkomst af 100,000 i:dr banko redan är beräknad för slats-verkets behof
intill nästkommande <iksdag, anse detsamma icke böra vidkännas något ytterligare
afdrag å dess inkomster, få, i betraktande deraf, alt Kongl. Majit
ännu icke fattat beslut, med anledning al Rikets Ständers ofvanberörde vid
sistlidne riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse, och frågan om reglering af
krono-brefbärings-skyldigheten således är på Kongl. Majus nådiga prölning
beroende; alltså vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motioner måtte förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1848.
STOCKHOLM, w.j. daima», 1848.
Stats- och B c v illnings- Ul skottens Utlåtande, N:o 62.
1
J\a 62.
Ank. lill Exp. UUk. den 20 Juli, kl. 6 e. m.
XIHutande angående vissa ifrågastäl/de förändringar i beskattnings-väsendet
samt uppbörds- och redogörelse-verket.
Sedan , vid förehafvande hos Slats-ulskottel af dels Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående beskattnings väsendets samt uppbörds- och redogörelse-verkets
förenkling, dels enskilde i samina ämnen väckta motioner,
vissa af de deruti förekommande frågor funnits vara af beskaffenhet
aLt påkalla yttrande jemväl från Bevillnings-ulskollets sida, få Utskotten,
efter gemensam behandling af samma frågor, deröfver afgifva följande utlåtande:
l:ö
Uti högstberörde nådiga proposition har Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med den åsigt, som blifvit yttrad uti det af serskilde kommitterade
sistlidet år afgifne underd. betänkande, angående förenklande af
beskatlningsväsendet samt uppbörds- och redogörelse-verket, föreslagit, att
taxering å fast egendom måtte verkställas endast hvart femte år, med uttryckligt
stadgande, att uppskattningen bör ske efter taxeringsmännens, på
grund af deras närmare kännedom örn förhållandena, och med ledning af
allmänna försäljningspriserne inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms verkliga värde.
Såsom skäl för den i förenämnde hänseende ifrågaslällde förändring
hafva bemälde kommitterade hufvudsakligen anfört: alt en årlig uppskattning
af egendomar, för hvilka eganderätts-bevillning skall erläggas, ingalunda
vore af behofvat påkallad, enär det icke kunde förutsättas, att i allmänhet
under loppet af allenast ett år så väsendlliga förändringar i egendomsvärdena
inträffa, att de böra på taxeriugs-beloppet inverka, utan dertill
alltid fordrades någon längre tidrymd. Fastmera och då, i följd häraf,
de årliga uppskattningarne sällan föranledde till allmännare jemkningar,
utan lörändnngarne till det mesta inskränktes till sådana partiella,
Bih, till R, St. Vrot, 1847 1848, 4 Sami, 2 Afd. 15 Haft. i
2
Stais- och Ilcvillnings-Utskoltens Utlåtande, N:o 62.
som påkallats af under årets lopp inträffade köp, eller egarne sjelfve af
serskilda intressen önskade, Loide, efter kommillerades tanka, häruti sökas
orsaken till nu befintliga missförhållande emellan taxerings-värden oell
egendomarnes verkliga värde. Detta vore ock så mycket mera obilligt
och oriktigt, som det vore högst skiljaktigt både provinserna emellan och
för egendomar inom samma ort. Bland andra häraf uppstående olägenheter
förekomme ock, att laxerings-värdet vid belåningar och andra tillfällen
, då kännedom om egendomarnes värde erfordras och ofta är af
stor vigt, icke lemnade den säkra ledning, som deraf borde kunna bernias.
Ifrågavarande egendomstaxeringars verkställande endast hvart femte år
skulle, jemte öfriga dermed åsyftade hufvudsakligare fördelar, bereda en
högst betydlig förenkling i krono-räkenskaperna samt följaktligen minskning
i häradsskrifvares och alla vederbörande kontrollerande tjenslemäns
göromål.
Ehuruväl, efter Utskottens tanka, verkställigheten af Kongl. Maj:Is
i afseende på taxering af fast egendom framställda nådiga förslag kom me
att leda till en jemna re och med rättvisa mera öfverensstämmande uppskattning
af egendomarnes värden, än som under nuvarande förhållanden
kan förväntas, samt dessutom medföra öfriga af kommilterade uppgifne fördelar;
likväl och då, i enlighet med Beviilnings utskottets hemställan, Rikets
Ständer vid innevarande riksdag beslutat, att vid hvad nu om taxering
af fast egendom linnes stadgadt må förblifva, finna Utskottet sig
för närvarande icke kunna till Kongl. Majlis högstberörde
nådiga förslag tillstyrka Rikets Ständers bifall.
2:o Vidare är af Kongl. Maj:l i nåder föreslaget, att, lill beredande
af förenkling vid debi leringen och i räkenskaperne, hittills medgifna alkorlningar
i mantalspenningarne och bevillningen efter Usta artikeln för
sådana till arbetsklassen hörande personer, som hafva fyra minderåriga
bariij måtte, så vida de icke, efter numera skedd nedsättning i personella
bevillningen, ansåges kunna försvinna, framgent medelst afdrag vid debiteringen
iakttagas, och nedsältningen utredas uti sammandragen öfver de
personer, som enligt allmänna grunder böra nyssnämnda afgifler erlägga.
Som, till följd af Rikels Ständers vid denna riksdag redan fattade
beslut, bestämmelserna uti 147 § af nu gällande bevillnings-förordniug,
angående ej mindre beloppet af ifrågavarande afkorlningar i mantalspenningarne
och bevillningen efter första artikeln samt vilkoreu för deras
Stats- och Bevillnings-Uts/cottens Utlåtande, N:o G2.
3
tillgodonjutande, än ock sättet för berörde afkortningars iakttagande, komma
att fortfarande oförändrade bibehållas,
lärer, vid sådant förhållande, Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
framställning nu icke kunna lill någon åtgärd å Piikets
Ständers sida föranleda.
3:o Med afseende å den lättnad, sorn ej mindre vid mantalsskrifningen
än debiteringen och redovisningen skalle uppkomma , derest i
afseende å utgörandet af mantalspenningarne och bevillningen efter första
artikeln enahanda grunder vore gällande, hafva förbemälde kommilterade,
hvilkas afgifna underdåniga betänkande blifvit af herr A. Berg_, uti en
hos Borgare-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad motion, såsom
eget förslag åberopadl, hemställt, dels att manlalspenningarna hädanefter
måtte beräknas ifrån fyllda aderton år och i de fall, då, enligt nuvarande
stadganden, befrielse derifrån efter 63 års ålder tillgodonjutits,
upphöra med fyllda 60 år, dels att de föreskrifter, som i afseende å bevillningen
efter första artikeln framgent meddelas, jemväl för öfrigt i möjligaste
måtto lämpas efter de rörande manlalspenningarnes utgörande
gällande förordnanden.
I öfverensstämmelse med Bevillnings-utskottels, i betänkandet N:o
9, utlåtandet N:o 14 och memorialet N:o 17, samt Stals- och Bevillnings-utskottens
i utlåtandet N:o 18 gjorda hemställanden, hafva Rikets
nu församlade Ständer lemnat utan afseende ett inom Bonde-Ståndet af
Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län väckt förslag, “att alla
personella utskylder måtte debiteras och utgöras af personer från fyllda
18 lill 60 års ålder, äfvensom efter sistnämnde ålder af de öfrige, som,
enligt första artikeln af nu gällande bevillnings-förordning, äro skyldige att
bevillning efter första artikeln ulgöra‘!, eller ock de personella utskylderna
beräknas från 17 till och med 60 eller 61 års ålder. Yid sådant förhållande,
och då de i afseende på mantalspenningarna och bevillning efter
första artikeln nu gällande bestämmelser blifvit af Piikels Ständer förändrade
bibehållna, hemställa UlskotLen,
att det uti herr Bergs förenämnde motion väckta förslag må
få förfalla.
4:o Uti koinmiterades merberörde betänkande är vidare hemstäldt,
att föreskrift måtte meddelas derom, att debetsedlarna skola utfärdas så
4 Stats- och Bevillnings-Utskottcns Utlåtande, AT:o 62.
tidigt efter taxerings-förrältningarna, alt besvär deröfver må kunna hos
pröfnings-kommittén anföras.
Enligt hvad kommitterade jemväl erinrat, hafva debetsedlarna, med
undantag för Stockholms stad, hvarest desamma utgilvils, då taxeringen
varit verkställd , icke ullemnats förr än någon kortare lid före uppbördsstämman,
och således sedan pröfnings-kommitléns förrättning slutats, hvartill
orsaken egentligen varit, att tiden för markegångs-sättningen afbidals för
alt kunna de deraf beroende ulskylder debitera. Då nu en förändring i
detta hänseende, hvarigenom de skattskyldige, utan att behöfva derom serskildt
söka upplysning, erhölle kännedom om de dem påförda afgifter och
blefve i tillfälle att, i händelse af befogenhet, sig deröfver besvära, onekligen
är af omständigheterna påkallad, och något hinder för en dylik förändring
icke möter, derest de uti Stats-utskottets utlåtande N:o 242 framställde
förslag angående sältet för hemmans-räntornas och kronotiondens
utgörande varda af Rikets Ständer bifallna , hafva Ulskotten funnit sig ega
skäl tillstyrka,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära,
det föreskrift måtte meddelas derom, att debetsedlarna
skola utfärdas så tidigt efter taxerings-förrättningarnes slut,
att besvär öfver de påförda afgifterna må kunna hos pröf-nings-kommitlen
anföras.
Stockholm den 18 Juli 1848.
STOCKHOLM, Elmen & Granbergs Tryckeri, 1848.
Siats- samt Allm. C t sv. och Ekon.-tIsktns Utlåtande, K:o 63.
1
JW ®£.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 3 Aug., kl. 11 f. m.
XJthMav.de
22j angående väckt fråga om den utsockne frälsehemmanen
i Halland åliggande roterings-skyldighet m. m.
Nämnde betänkande, som blifvit af Hederv. Bonde-slåndet bifallet,
hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högv. Presle-ståndet samt Yällofl.
Borgare-ståndet återremitterat, på grund af anmärkningar, som deremot
blifvit framställda; innehållande dessa anmärkningar hufvudsakligen:
i:o i afseende å skyldigheten för omförmälde hemman att utgöra ordinarie
eller endast extra rotering: att Utskottens hemställan, att Rikets
Ständer måLte hos Kongl. Mai:t i underdånighet anmäla, alt de för sin del
ej kunde bifalla ifrågavarande hemmans indelande lill ordinarie rotering,
icke vore grundad på de förhållanden, som i fråga om dessa hemman verkligen
egde rum. Om nemligen man ginge tillhaka till de författningar,
som rörde denna fråga, skulle man tydligen finna, att Utskottens åsigt ej
vore rigtig, ty, ehuru 8 § af Malmö recess den 18 September 1662 innehölle,
att "Ridderskapet och Adeln blefve bibehållen viel de immuniteter och privilegier,
som de af ålder njutit hafva, såvida de icke stöde i strid med
Sveriges Fundamental-lag och stadgar och dess välfärd och intresse”, samt
skulle förblifva ”oturberadt vid sine gamle privilegier efter handfästningens
innehåll!', äfvensom angående rustljensten och kneklehållet, alt det ”skulle
bestå vid det, sorn uti kommissariernas svar och resolution på Adelns besvär
och gravamina funnes vara beviljadt och förklaradt", och derjemte uti \\
§ af denna resolution förekomtne, att de Kongl, kommissarierne 'bevände
vid Adelns anhållan angående utskrifningen, alt ingen sådan måtte blifva
dem utan deras vetskap ålagd;” så förekomme deremot, att Ridderskapet
och Adeln, genom 4 § i 1664 års Riksdagsbeslut, antagit, att ''allt frälse
derefter mätte blif va lika gjordt uti båtsmanshållet”, och att jemväl Ridderskapet
och Adeln i Halland derpå ingått, med förbehåll likväl af sätesgårDih.
till R. St. Prot. 1847 & 1848. 4 Sami. 2 Afd. 16 Haft. 1
2
Stals- samt Allm. Desv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, N:o 63.
dar och veckodagsbönder; alt i i4 § af i683 års riksdags-beslut, hvarigenom
närmare bestämdes, hvilka hemman som borde från knektehåll befrias,
Halländske utsockne frälsehemmanen icke vore bland dessa upptagna; att
genom ett Kongl, bref den 20 November i6p3 frälse förklarades med kronooch
skalle stå lika i båtsmanshåll; att i Kongl, resolutionen den 27 Januari
1721 Kongl. Maj:t förklarat utsockne frälset i Halland icke böra med
skäl och fog undandraga sig rotering, och att uti 1723 års privilegier för
Kidderskapet och Adeln detta frälse ej heller blifvit undantaget från berörde
lunga.
I dessa författningar skulle alltså icke ligga något stöd för hemmansegarnes
påstående att blifva frikallade från ordinarie rotering, och fråga
vore således endast, huruvida hemmanen derefter serskildt fått en rotefrihet,
som hvarken genom Malmö recess eller andeliga privilegierna dem tillkomme.
I sådant hänseende egde väl det förhållande rum, att vid början
af provinsen Hallands rotering ifrågavarande hemmansegare protesterat emot
påförandet af rotering å deras hemman; att de vid flera riksdagar förnyat
dessa protester, samt, att, med anledning af Rikets Ständers skrifvelse, Kongl.
Maj:t den 7 September 1756 förklarat, alt samma frälse skulle då och lör
framtiden bibehållas vid ulskrifnings-penningarnes utgörande i stället för
rotering; — men deremot förekomme, alt Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 2g Juni 1812, förklarat, att all frihet från utskrifning upphört
genom den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vidtagna förändring i
ulskrifningssältet af det fastställda förstärknings-manskapet, samt alt all
oroterad jord derefter komme att roteras; att i hevillnings-förordningen af
den 18 Augusti 1812, stadgades, bland annat, "att, ela a/l i riket befintlig
oroterad jord, son ro c uj lika beskaffenhet med sadan jord, hvilken dittills
dragit ständig rotering, enligt Rikets Ständers beslut, blefve till knekte- och
båtsmanshåll indelad;” så följde ock deraf, att rotefrihets-afgiften för alla
sådane då med extra rotering belagde hemman och lägenheter borde upphöra,
men att, om dylika funnes, som icke hunnit blifva roterade, och ej
utgjorde mot roteringen svarande annan skyldighet, de skulle erlägga rotefrihets-afgift;
att enahanda föreskrifter blifvit bibehållna uti 1815, 1818,
1823 och i83o årens bevillnings-förordningar; att Rikets Ständer, med anledning
af förslag om jemkning uti extra roteringen inom riket, uti underdånig
skrifvelse den 17 December 1823, i fråga örn hvilken jord, som bor
-
Stats- samt Allm. Besv. och Bkon.-Utsk:ns Utlåtande, N:o 63.
3
de uti extra roteringen inga eller derifrån befrias, yttrat, att ”i betraktande
”deraf, att efter hvad genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut varit
”åsyftadt, extra roteringen endast borde träffa s. k. privilegierad jord samt
”att derifrån således äfven hurde slii1jas alla hemman och lägenheter af kro”noskatte
och frälse natur, hvilka enligt för fattningar ne vore underkastade
''ständig rotering", Rikets Ständer ansåge, att, vid de blifvande jemkningsförrättningarne,
borde från upptagande i extra roteringen, uteslutas åtskilliga
hemman och lägenheter, hvilka uppräknades, utan att utsockne frälset i
Halland dervid omtalades; samt slutligen, att Kongl. Maj:t, efter att hafva
hört förvaltningen af Sjöärendena och Kammar-kollegium i nådigt bref den
24 Oktober 1887 förklarat: att, ehvad tydning än kunde gifvas åt Malmö
recess och handfästningen 1662, och utan afseende å det åberopade förhållandet
med frälsehemman i Skåne, det genom r683 års riksdags-beslut, 1721
års Kongl, resolution, 1825 års Kongl, instruktion och cirkulärbref angående
roteringen i Halland samt Kongl, brefvet den 2 November 1833, vore
bestämdt afgjordt, alt utsockne frälset i Halland, hvilket vid det derstädes
förr befintliga kavalleri-regementets indelning, icke kunde dertill användas,
af orsak, att icke af detsamma, såsom af krono- och skattehemman egde
rum, till kronan utgingo så beskaffade grundräntor, som, lika med sistnämde
hemmans, kunde till kavalleri regemente indelas, skulle till följe af
Konungs och Rikets Ständers sednare beslut, i den beständiga eller ordinarie
och således icke i extra roteringen deltaga.
2:0 Beträffande frågan om erläggandet af ulskrifnings-penningar af
hvarje utskrifningsgill person ifrån r8 års ålder och så länge han erlade
mantalspenningar: att utskrifnings-penningarne af de utsockne frälsehemmanen
i Halland, som redan upphört, till följe af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den i3 Juni 1812 samt Kongl. Maj:ts nådiga bref den^5 Maj 1813
icke kunde ifrågakomma, om Rikets Ständer bifölle Kongl. Maj:ts nådiga proposition;
samt om hemmanen åter icke blefvo ordinarie roterade, de dock i
allt fall icke borde åläggas en skatt eller ett onus, hvarifrån de redan en gång,
genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut, blifvit befriade; att
dessutom all slags utskrifning genom inrättningen af den allmänna beväringen
upphört; hvadan ock några utskrifnings-penningar icke vidare borde utgå;
att den grund för desammas utgörande, som Utskotten antagit eller att de
borde beräknas med två daler för hvarje utskrifningsgild person ifrån 18 års
4
Slats- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utsk.-ns Utlåtande, X:o 63.
ålder och så länge lian erlade mantalspenningar, vore orättvis, enär på ett
hemman kunde af tillfälliga orsaker finnas flere sådana personer än på amlia,
så att på många hemman den af Utskotten föreslagna afgiften skulle blifva
vida drygare, än att erlägga rolevakans-afgifl; samt
3:o angående eftergift af de hemmanen påförde rotevakans-afgifler, alt
det visserligen, då hemmanens egare i så många år eller ända sedan år 1812,
underlåtit att erlägga dessa afgifter, vore nödvändigt alt deraf göra någon
eftergift, men att denna ej borde sträcka sig så långt, som Utskotten föreslagit,
och alt om också eftergift komrne alt ega rum, hemmanens egare dock
borde vidkännas utskrifnings-penningar flir de sednare åren, samt slutligen,
alt restitution af de afgifter, som redan blifvit erlagde, ej borde ifrågakomma
eller att åtminstone afdrag derå måtte beräknas för de utskrifnings-penningar,
som å utsockne frälsehemmanen bordt utgå.
Detta med hvad mera hos Högloft. Ridderskapet oell Adelil, Högv.
Preste-ståndet samt Vällofl. Borgare-ståndet blifvit, vid föredragning af Utskottens
ofvannämnde betänkande yttradt och anfördt, hafva Utskotten tagit
i ett noga öfvervägande.
Hvad 1111 först beträffar frågan, huruvida de utsockne frälsehemmanen i
Halland böra förklaras skyldige att utgöra ordinarie rotering eller endast extra
rotering; så hafva Utskotten funnit: att dessa hemman, under den tid provinsen
lydde under Danmark, voro underkastade utskrifning, och att denna skyldighet
ej förändrades genom provinsens läggande under Sveriges krona; att genom
fredsfördraget den 26 Februari i658 innevånarne erhöllo den gemen
O
0
samma försäkran, att blifva vid deras vanliga rätt, lag och gamla privilegier
och friheter olwb< rädt och obehindradt bibehå line, såvida det icke stridde
emot Sveriges fnndamenlallagar; alt genom 26 § uti resolutionen på Ridderskapet
och Adelns besvär den 26 November 1(160, Kongl. Maj:t försäkrade
dem. som innehade gods i Halland och de öfriga konqueterade provinserne,
att de skulle vid deras vanliga fri- och rättigheter bibehållas; att genom
Malmö recess den 18 September 1662, Ridderskapet och Adeln i dessa provinser
erhöll försäkran att förblifva vid de ”immuniteter och privilegier, som
det af ålder njutit häfver”, såvida det icke vore i strid med Sveriges fundainentallag
och dess välfärd och intresse; alt vidare, vid 1672 års riksdag, det
belefvndps, att Ridderskapet och Adeln i Halland skulle hafva samma utskrifnings-förfatlning,
som gällde de öfriga provinserna, såvidt deras skattlagdt
Stats- samt Allm. Btsv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, i\:o 63. 5
bönder anginge, samt att, genom flere Kongl, iesolnlioner föreskrifvits, att
den, hemmanen i Halland åliggande utski ilnings-skvldighet, skulle fullgöias
genom erläggandet af ntskrifnings-penningar, hvilka genom Kongl, brefvet
den 24 December 1692 bestämdes till 2 daler silfvermynt af hvarje utskrifningsgild
person å såväl krono- och skatte-, som utsockne-frälsehemman.
Alt i afseende å fullgörandet af denna ulskrifnings-skyldighet de Halländska
utsockne frälsehemmanen voro i lika vilkor, som krono- och kronoskattehemman
i provinsen, är således otvifvelaktig!. En annan fråga åter alden,
om de böra åläggas den sedermera, i stället för utskrifning, genom kontrakt
inrättade rotering.
Vid bedömandet af denna fråga torde först böra tagas i öfvervägande,
huruvida roteringens åtagande genom kneckte-kontrakten var en, för hemmansegarne
ovilkorligen gällande, skyldighet.
Att detta icke var förhållandet, utan att dessa kontrakter voro frivilliga,
kan tillräckligen inhemtas, dels af iG83 års riksdagsbeslut, i hvars 21 §
det heter: ”Vi allmogen i Uppland etc. välbetänkt slutit och ändt
ligen
therutinnan stannat håfve, ett. visst knecktehåll att undergå’ , dels af
de upprättade kontraktens innehåll. De utskrifnings-skyldige provinserna
ingingo nemligen kontrakterne om åtagande af rotering derföre, att de ansågo
sådant för sig mera fördelaktigt än att utgöra utskrifningen
I provinsen Halland blef något sådant kontrakt ej ingånget förr än
1726 den 9 Maj, och det endast med allmogen af krono och skatte. Då man
efterforska!- anledningen til! uppkomsten af detta kontrakt, finner man densamma
bestå deruti, alt sedan, år 1685, på krono- och skattehemmanen i Hallands
län blifvit indeldt Riks-Enke-Droltningens Lifregemente till häst, (dervid
frälset ej kunde ifrågakomma, emedan kronan deraf ej åtnjöt räntan)
krono- och skattehemmanens egare funno denna indelning för sig så tryckande,
att de hos Kongl. Majit anhöllo om befrielse derifrån emot utfästelse
att i stället åtaga sig rotering.
Sedan, i följd häraf, utsedde kommissarier på Kongl. Majits befallning
upprättat ett roteringsverk för krono- och skattehemmanen i Halland, blef
slutligen den 16 Januari 1739 berörde den 9 Maj 1726 upprättade kontrakt
faststäldt.
Att Ridderskapet och Adeln i Halland ej var i detta kontrakt inbegripet,
synes bestämdt af sjelfva kontraktets och den derå meddelade stadfä
-
6
Stats- samt Allm. Desv. och Ekon.-Uisk:ns Utlåtande, N:o 63.
stelsens ordalydelse, äfvensom deraf, att i ett annat, den 6 Januari 1739
stadfästadt, kontrakt om provinsen Bohus läns rotering, Ridderskapet och
Adeln serskildt nämnes såsom varande inhegripet i samma kontrakt. Val
väcktes vid flere riksdagar fråga att de Halländska utsockne frälsehemmanen
måtte åläggas att deltaga i roteringen, men sedan dessa hemmans egare protesterat
emot en sådan förändring i sättet att utgöra sitt bidrag till försvarsverket,
förklarade Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 7 September 1756,
såsom i Utskottens förra betänkande blifvit upplyst, att de utsockne frälsehemmanen
skulle då och för framtiden bibehållas vid utskrifmngs-penningarnes
utgörande i stället för rotering,
Härigenom var således afgjordt, huruledes de utsockne frälsehemmanen
i Halland frun berörde tid borde utgöra sitt bidrag till försvarsverket. Men
då man icke destomindre af åtskilliga författningar och riksdagsbeslut, som
blifvit utfärdade före den tid rotering af provinsen Halland egde rum, velat
draga den slutsats, att äfven ifrågavarande hemman vore skyldige att
deltaga uti roteringen; så anse Utskotten sig böra erinra, att dessa åberopade
författningar och beslut, med undantag af 1721 års Kongl, bref, icke innehålla
något om de utsockne frälsehemmanens i Halland roterande, men
väl om förhållandet i de redan roterade provinserna och om skyldigheten
för de Halländska utsockne frälsehemmanen att utgöra utskrifning eller utskrifnings-penn
ingar samt om sättet och vilkoren derför; och sistnämnde
Kongl, bref af år 1721, som man jemväl velat lägga till grund för hemmanens
roterings-skyldighet, i sådant hänseende icke innehåller någon bestämd
föreskrift, utan endast såsom en premiss följande uttryck: 'ehuruväl
”hvarken utsockne frälse eller desse krono- och skattebönder i norra Halland,
med skäl och fog borde sig en sådan rotering undandraga, hvilken
"deras vederlikar i andra landsorter äro undergifne;” detta uttryck S3rnes
snarare bevisa, att vid den tiden hemmanen ansågos ej kunna, emot deras
egares vilja, lagligen påföras rotering; anmärkningen att i 1723 års privilegier
för Ridderskapet och Adeln, hvilka privilegier gällde äfven Adeln i
Skåne, Halland och Blekinge, utsockne frälsehemmanen ej blifvit upptagne
såsom befriade från rotering, är visserligen enlig med förhållandet, men
deremot förekommer uti 10 § af samma privilegier följande bestämmelse:
”När Riksens, i lagen omförmälde, tarf förefalla, att någon kontribution må”ste
utgöras, skulle ej Adelns landtbönder och utsockne frälsehemman nå
-
Siats- samt Allm. Best. och Ekon.-TJtslc.ns Utlåtande, N:o 63.
7
”got påläggas utan menige Ridderskapet och Adelns, som sjelfve landtgods
”ega, goda ja och samtycke”; hvadan ock nämnde privilegier ej heller kunna
åberopas såsom stöd för hemmanens roterings-skyldighel.
Då nu, på sätt ofvan är visadt, de utsockne frälsehemmanen, år 1756,
ej vore skyldige till rotering, så återstår att tillse, huruvida efter denna tid
dem blifvit ålagdt detta onus. För att ådagalägga sådant hafva blifvit åberopade
dels 2 art. 3 § 5 mom. i Bevillnings-Jöiordningen den j8 Augusti
1812 samt de sedermera till och med 1823 års riksdag utkomne bevillningslörordningar,
dels Rikets Ständers underdåniga skrifvelse lill Kongl. 3Vlaj:t
den 17 December 1823, äfvensom 1825 års Kongl, instruktion ocb cirkulärbref
samt Kongl, brefvet den 2 November i833. Men alt af dessa författningar
och beslut berörde slutföljd ej kan dragas, skola Utskotten nu
söka visa.
Nyssnämnde bevillnings-förordning af 1812 innehåller nemligen, på
sätt förut är nämndt, väl den föreskrift, alt, du ali i t ild befintlig a olerud
jad, sini icre af lila beskuj)enhet med sudan jordj hvilken dittills dragit
rulei ing, enligt Bihets Ständers beslut blif vit till kneckle- celi båtsmanshåll
indeldj så följde oek deraf, alt rotefrihets-afgiften för ulla säd an c, med extra
rotering beiugde, lammön teli lägel heter skulle upphöra. Men hvarken
nämnde bevillnings-förordning eller det i densamma åberopade Rikets
Ständers beslut innehåller någon föreskrift derom, alt de utsockne frelsehemmanen
i Halland skulle cidinarie rott rasj ty Rikets Ständers beslut, som
i denna bevillnings-förordning åsyftas, innefattas uti Rikets Ständers, den 28
April 1810, aflålna underdåniga skrifvelse, och der heter det: att all oroterad
jord, af hvad namn den vara må, militär-boställen endast undantagne,
skulle eatia rotti as till j 1 esti rar de af nan slup i krigstid. Af de sednare
utfärdade bevillinings-förordningar kan ej heller någon slutsats i nämnde
syftning hämtas. I den lindel dåniga skrifvelse, som Rikets Ständer vid j823
års riksdag afläto till Kongl. Maj:t förekommer väl följande: ”Vidare och i
betraktande deraf, alt, efter hvad, genom Rikets Ständers år 1810 fattade
beslut varit åsyftadi, extra lotering endast bolde träffa s. k. privilegierad
jord, samt alt derifrån således äfven böra skiljas alla hemman och lägenheter
af kronoskatte och ii alse natur, hvilka enligt förfatlningarne äro underkastade
ständig rotering; anse Rikets Ständer alt vid de blifvande jemknings-förrällningarne
böra från upptagande i extra roleringen uteslutas:
8
Stats- samt .liim. Besa. oell Ekon.-Utskms Ullutande, N:o 63.
i:o alla vid iSii års extra rotering antecknade hemman af förenämnde
beskaffenhet”, etc. Härvid torde endast hora anmärkas, alt då Rikets
Ständers skrifvelse rörer “alla hemman af frälse natur, hvilka äro underkastade
ständig rotering", men utsockne frälset i Halland icke var ständig rotering
underkastadt, så kunde det icke vara inbegripet bland de hemman,
som enligt Rikets Ständers skrifvelse borde från extra rotering uteslutas.
Åberopade i$25 års Kongl instruktion och cirkulär samt Kongl,
brefvet den 2 November 1833 kunna icke hedler anföras såsom stöd för
Halländske utsockne frälsehemmanens skyldighet i förevarande hänseende,
enär, enligt 8o § regeringsformen, ingen ny eller tillökad rotering kan tillkomma
ulan genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut.
Oin man, jemte det Utskotten sålunda anfört, tager i betraktande,
att roleringsverket i riket är grundad t på frivilliga kontrakler emellan kronan
å ena och provinset nes innevånare å andra sidan; alt, i kontraktet om
Hallands rotering, nämnes endast allmogen af krono och skatte såsom de
der, med hvilka öfverenskommelsen gjordes, men att, i öfrige kontrakter,
deri Adeln för sina frälsegods deltog, sådant finnes utsatt såsom t. ex. uti
det med Bohus län ingångna kontraktet, samt alt aldrig Ridderskapet och
Adeln i Halland medgifvit för sina utsockne frälsehemman ordinarie rotering;
så tro Utskotten det blifva för en hvar tydligt och klart, att dessa
hemman icke äro skyldige att utgöra någon sådan roteling, och finna Utskotten
ett ytterligare skäl för denna åsigt uti den omständighet, att i Skåne
flera såväl utsockne-frälse- som krono-skallehemman ännu finnas, som
endast äro extra roterade, af orsak att deras egare vägrat samtycka lill
Kongl. Maj:ls år i8i3 dem gjorda förslag alt, emot en viss nedsättning i
rotehållet, draga ordinarie, i stället för den dem då åliggande extra rotering.
På dessa samt de af Utskotten förut anförda skäl, vidhålla Utskotten
sitt tillstyrkande,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
alt de för sin del icke kunna bifalla att ifrågavarande
hemman påföres ordinarie rotering.
Beträffande härefter frågan om skyldigheten för samma hemman alt
erlägga ulskiifnings-penningar; så få Utskotten först åberopa den utredning
i afseende å dessa, sorn i Utskottens förra betänkande förekommer, samt
dernäst
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande. N:o 63.
9
dernäst yttra: att, då Utskotten slödt sin öfvertygelse om hemmanens frihet
från skyldighet att utgöra ordinarie rotering, hufvudsakligen på den
omständighet, ott deras egare ej åtagit sig förändringen från utskrifningspenningarnes
utgörande till sådan roteling, Utskotten anse hemmanen, som,
genom ofvan åberopade 1^56 års Kongl, bref, erhållit rättighet att vid utskrifnings-penningarnes
utgörande, i stället för rotering, derefter framdeles
bibehållas, hafva bort, så snart det af dem uppställda extra roterings-manskapet
ifrån 1812 års krig hemkom, fortfarande erlägga berörde afgift. Då
likväl en längre tid förflutit, sedan hemmansegarne, enligt Kongl. Majrts och
Rikets Ständers beslut, upphörde att betala omförmälde afgift, och i afseende
å sältet för dess utgörande förekommer, att densamma, om den utginge
efter den uti 1692 års Kongl, bref stadgade grund, skulle ojemnt trycka
vissa hemman, men deremot blifva desto lindrigare för andra, allt efter
som å desamma funnes flere eller färre utskrifningsgilde personer, och enär
det synes vara en lämpligare grund för utgörande af en dylik afgift alt lägga
densamma å hemmantalet, desto heldre, som derigenom det lätt verkställda
missbruk skulle förebyggas, att de utskrifningsgilde personerne läto
mantalsskrifva sig å hemman, som ej voro skyldiga betala ulskrifnings-penningar,
hvarigenom kronan kunde gå i mistning al sin tillbörliga rätt, få
Utskotten, med fästadt afseende jemväl derå, att nämnde utskrifnings-penningar
redan förut, såsom det år 1648 med provinsen upprättade kontrakt
innehåller, utgått med viss afgift af hvarje hemman och i betraktande deraf,
att desamma år 1811, eller det sista året de ulgingo, bestego sig till 3,964
r:dr, sorn, fördelade på de 1,1 o5 89/720 mantal Halländska utsockne frälsehemman,
ulgöra något mindre än 4 ,;dr banko på hvarje hemman; samt alt
utskrifnings-penningarne, om de utgöras med en viss afgift för hvarje person,
skulle, i anseende till provinsen Hallands sedan år 1811 förökade folkmängd,
för närvarande otvifvelaktig! utgå med ett något högre belopp än sistnämde
år, tillstyrka,
att Rikets Ständer för sin del besluta, att utsockne frälsehemmanen
i Halland, från början af nästkommande år,
erlägga utskrifnings-penningar med 4r:drbanko för hvarje
helt hemman, hvilka medel böra bland statsverkets inkomster
ingå och reserveras till kommande Ständers dis(lik.
till n. St. prof. 1847 <fc 1848 , 4 Sami. % Afi. 16 Haft. 2
10
Stais- samt Allm. Besv, och Ekon.-Utsk‘.ns Utlåtande, l\T:o 63.
alt denna afgift skall på hemmanen fördelas
position
efter den grund, sorn blifvit följd vid upprättandet af roteringsverket
för Halland, men att deremot samma afgift
icke utgår, då hemmanen, i krigstid* såsom Utskotten bär
nedan tilIstjrrka, åtgöra extra rotering.
På de grunder, Utskotten redan anfört, vidhålla Utskotten sitt yttrande,
i fråga om de utsockne frälsehemmanens i Halland extra roterings-skyldighet.
Hvad slutligen beträffar frågan om eftergift af de rotevakans-afgifter,
som blifvit de utsockne frälsehemmanen påfö-rde, oell återbetalning af deni,
som redan blifvit erlagde, så få Utskotten upplysa, att för åren 184T> 1842
och i843 sådane rote-vakans-afgifter blifvit debiterade* oell deraf inlevererats
lill Halmstads ränteri följande belopp, nemligen:
4,241: 42
/
4,834
4.291:
3,337:
'9-
1.
4-
I o.
I.
År 184 f. Debiteradt:
ä 55 r:dr 39 sk. 1 rst. per rote:
För Laholms fögderi - - - -
. — Halmstads fögderi - - - -
— Warbergs fögderi - - - -
— Fjäre fögderi ------ - 0,307: 10. 10.
Ar 1842'.
a 69 r:dr 10 sk. 7 rst, per rote:
För Laholms fögderi ------ 5,260: 36.
- - - - 5,995:
deraf inbetaklt:
IOO: 22. 10.
83: 7. —
45: 15. 8.
ingenting.
— Halmstads fögderi
— Warbergs fögderi
å 68 r:dr I7 sk. 4 rst. per rote:
För Fjäre fögderi - -
År 1843.
För Laholms fögderi -
— Halmstads fögderi
— Warbergs fögderi
Fjäre fögderi -
29.
5,32i: 33.
4-
i.
6.
124:
roa:
56:
24.
7*
8...
II.
ingenting.
5,235: 20^
5,966: 35.
5,240: 6.
4.)Såvidt af räkenska3.
'perne synes, är af
5.fmolstående belopp
4,026: l4- lo.) ej något inbetaldt.
hvarvid likväl bör anmärkas, att i de belopp, som, på sättnämndt är, blifvit
erlagde, ingå rotefrihets-afgifter äfven af sådane krono- oell kronoskattehemmansdelar,
sorn vid uppgörandet af det nya roteringsverket för Hallands
Stats- samt Allm. tesv. och Ekon. Utshns Utlåtande, N:o 63.
ii
län varit oroterade, men ansetts böra ordinarie rotering påföras, och till
följd deraf blifvit med sådan rotering belagde.
Den rotefrihels-afgifl, som skulle af staten återbetalas, komme således
alt på sin böjd uppgå lill 5oo rtdr, men sannolikt alt betydligt understiga
delta belopp; och få Utskotten alltså, på de skäl, sorn det återremitterade
betänkandet innehåller,
vidblifva sitt yttrande äfven i denna del.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
Res e rvat ion:
åf Herr von Troil:
”Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens betänkande
n:o 22 blifvit af Irenne Riksstånd återremilteradt och frågan, lili följd
deraf, undergått ny behandling, sladnade den sammansatta Afdelningen L
det beslut ott i allo tillstyrka bifall till Kongl. Martts nådiga proposition;
men då målet förekom i Utskottens plenum, från hvilket för tillfället ganska
mångå ledamöter voro frånvarande, underkändes förslaget och beslut
fattades, i enlighet med hvad nu förevarande betänkande utvisar. Emot
detta beslut reserverar jag mig, såsom, i min tanka, den af alla minst ly^ck —
liga utvägen att komma till ett slutligt afgörande af detta visserligen ganska
intrasslade ämne.
Frågan är i korthet denna: Halländska ulsoekne-frälse-hemmanen, ont
hvilkas rotering man i åi hundraden tvistat och hvarom representationen vid
olika tillfällen fattat olika beslut, erlade, i stället för rotering, så kallade
ut^krifningspenniagar intill år 1812, då desamma upphörde, emedan Rikets
Ständer da ansågo dessa hemman vara ordinarie rotering underkastade. Men
sorn vid samma tiel den år 1810 beslutade extra rotermgen uppsattes för
alt under krigsåren tjenstgöra, hafva innehalvarne af nämnde hemman sökt
göra gällande den mening, att de genom extra roleringens införande blifvit
fiikallade från att betala utskrifningspenningar. Orimligheten häraf faller
klart i ögonen, då man betänker, att extra roteringen pålades ej blott Halland,
utan hela riket. Det var således en tillökning i onera, pålagd all i
12
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, A :n 63.
riket oroterad jord, men ej en tjensteskyldighet, som kunde medföra befrielse
från förut egande åligganden, Allra minst kunde den nya författningen
för Hallands län ensamt medföra en sådan fördel. Emedlertid hafva
Hallands läns innevånare, ända från 1812 och lill våra dagar, lyckats att genom
protester förhindra roterings-frågans slutliga afgörande. På grund af
1823 års riksdags-beslut är roterings-verket uppgjordt och af Kongl. Maj:t
för Dess del faststäldt, med en beräkning af omkring fyra hemman på roten,
samt role-vakans-afgifter derefter debiterade och af en del hemman uttagne.
Kongl. Maj:t har nu föreslagit Rikets Ständer, att för framliden endast
två tredjedelar af vakans-afgifterne skulle komma att erläggas samt att,
för det förflutna, de redan debiterade afgifterne skulle helt och hållet efterskänkas,
eller, der de blifvit erlagde, återbekommas. Jag frågar, om en mera
lindrig rot.eringsgrund kan upptänkas, och för min del tillstyrker jag således
i allo bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition. Märkvärdig är emedlertid
den behandling, denna fråga erhållit. Röster hafva visserligen höjt
sig, som ifrat för att de ifrågavarande hemmanen skulle frikallas både ifrån
utskrifningspenningar och ordinarie rotering samt således för rikets försvar
underkastas endast extra rotering. Obilliglielen häraf var likväl allt förstärkt
i ögonen fallande alt vinna medhåll Man stadnade alltså på Afdelningen
i den mening, alt antingen skulle jemte extra rotering utskrifningspenningar
åter erläggas, eller ock borde ordinarie rotering införas. Afdelningen tillstyrkte
i sitt första betänkande det förra, i det sednare det andra af dessa
alternativer; men i Utskottens plenum gjorde sig den mening gällande, som
i betänkandet finnes uttryckt. Den är af alla den sämsta. Utskrilningspenningarne
hade för sig gammal häfd. Den 1111 föreslagna skatten är en ny
pålaga, som, ehuru i sig sjelf jemnare, drabbar vissa hemman mer, andra
mindre än ulskrifningspenningarne. Man anser sig ej ega rätt att pålägga
den lindrigaste rotering, som för någon del af Sverige blifvit föreslagen,
men man tilltror sig att kunna pålägga hemmanen en efter alldeles nya
grunder utgående beskattning. Jag är öfvertygad, att de respektive Riksstånden
skola inse olämpligheten häraf, och täger mig derföre friheten förorda
Afdelningens här nedan anförda förslag, hvilket jag såsom min reservation
upplager.
’ Hvad först beträffar frågan, huruvida de utsockne frälsehemmanen i Halland
böra förklaras skyldige att utgöra ordinarie rotering, eller endast ex
-
Stais- samt Allm. Besv. oih Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, A: o 68.
13
Ira rotering, så liar Utskottens Afdelning väl funnit, att, genom Malmö Recess
den i3 September 1662, Riddeiskåpet och Adeln i Skåne, Halland och
Blekinge tillförsäkrades att blifva bibehållne vid de privilegier och förmåner,
som det af ålder njutit och då egde, så framt sådant ej stöde i
strid med Sveriges lagar; äfvensom att egarne af de utsockne frälse-hemmanen
icke voro inbegripne i det knekte-kontrakt, som den 9 Maj 1726 upprättades
med allmogen af krono- och krono-skatte i Halland, samt derefter
den 16 Januari 173p af Kongl. Maj:t fastställdes; men Utskottens afdelning
bar deremot tagit i betraktande, att genom riksdags-beslutet den 27 Augusti
1664 bestämdes, att allt frälse, med undantag af sätesgårdar och veckodags-hemman,
”skulle blifva lika uti båtsmanshållet;” att vidare uti i683 års
riksdags-beslut, som föreskref, bland annat, hvilka hemman borde från rotering
vara befriade, ej upptages allmänt frälse, hvarmed utsockne-frälset i
Halland lill sin natur är lika; samt att i Ridderskapet och Adelns privilegier
af år 1723 någon befrielse för utsockne-frälset i Halland från utgörandet
af ordinarie knektehåll ej blifvit medgifven. Utskottens Afdelning
anser derföre de ifrågavarande hemmanen redan vid denna tid hafva varit
skyldige att utgöra ordinarie rotering
Att hemmanen, oansedt en sådan deras skyldighet, ej indelades till
ordinarie knektehåll redan vid nämnde tid, synes härröra derifrån, alt, då
år i685 på Hallands län indelades Riks-Enke-Droltningens Lif-regemente
till häst. och till dess underhåll vissa af kronans ordinarie räntor anslogos,
de utsockne frälse-hemmanen ej kunde ifrågakomma vid denna indelning,
enär icke kronan utan Ridderskapet och Adeln egde större delen af de
utaf hemmanen utgående räntorna, samt hemmanens egare sedermera vid
roteringens verkställande i piovinsen Halland åberopat berörde omständighet
jemte deras privilegier såsom skäl för sin vägran att rotering utgöra.
Om nu, genom förutnämnde Kongl bref den 7 September 1766, utsockne
frälsehemmanen i Halland skulle hafva erhållit en frihet från deltagande
i rotering, som andra hemman af enahanda natur ej fingo åtnjuta, så
anser dock Utskottens Afdelning en sådan frihet redan hafva upphört till
följd af stadganden, som i afseende å roteringen i allmänhet derefter utkommit;
och åberopar Afdelningen, till stöd för en sådan sin mening, ofvannämnde
Rikets Ständers skrifvelse den 29 Juni 1812, Bevillnings-förordningen
den 18 Augusti samma år, Rikets Ständers skrifvelse den 17 December
11 Sta'ls- sami Allm. desv. och Ekon.-Ulsk:ns -Utlåtande, A':o 63.
iS23 samt Kongl, brefven den 2 November 1833 oell den 24 Oktober i83^p
af hvilka alla det är tydligt, att all i riket befintlig oroterat! jord, sorn är
af lika beskaffenhet med den, sorn-utgör ordina! ie rotering, skall till sådan
rotering indelas.
I anseende härtill, samt på de skäl för öfrigt, sora innefattas i de anmärkningar,
hvilka blifvit emot Utskottens betänkande i denna fråga framställde,
bar Afdelningen funnit omförmälde hemman vara skyldige att ordinarie
rotering utgöra, hvadan Utskotten alltså frångå det tillstyrkande, Utskotten
i det återremitterade betänkandet gifvit i denna fråga; och sorn, på
sätt Kongl. Majrt i den nådiga propositionen omförmält, de utsockne frälsehemmanen
i Halland äro, i förhållande till hemman af enahanda eller lika
natur i andra orter, af serdeles svag beskaffenhet, hvadan en lindrigare grund
för voteringen eler torde böra följas ian i rikets-öfriga provinser, får Utskottens
Afdelning, med afseende jemväl derå, att nuvarande egarne möjligen
förvärfvat hemmanen under förutsättning, att dem ej bomme att åläggas högre
bidrag till försvarsverket, än i -i 756-år-s Kongl.-bref omförmäles, tillstyrka,
alt Rikets Ständer bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
alt alla de båtsinansnummer, hvaruti omförmälde
utsockne frälse-hemman hafva del, må ständigt, så i freds-,
■sorn krigstid, hållas vakanle, med förbindelse oell rättighet
för hemmansegarne att för deras andel i rolarne i
vakans-afgift erlägga endast 2/3 af det belopp, hvartill
vakans-afgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de
föreskrifter och beräkningar, sorn nu följas och framdeles-
i behörig ordning kunna meddelas och antagas Lill
efterrättelse^ samt att de i vakans afgifter inflytande medel
böra serskildt afsätlas lill Kongl. Majis disposition
för sjöförsvaret.
Viel detta tillstyrkande komma
frågorna om hemmanens indelande till extra rotering
samt skyldighet till uLskrifningspenningnrs erläggande alt
förfalla.
Stats- samt Allin. Besa. och Ekon.-Utslnns Utlåtande, Nio 63. io
Slutligen och beträffande Kongl. Majlis nådiga förslag, alt de rotevakans-medel,
som blifvit ifrån ocdr med år 1835 de Halländska ulsockiie
frälse-bemmanen debiterade, cj måtte, äfven om debiteringen deraf funnes
grundad på laga kraftvunna beslutj af hemmanen uttagas, oell alt, 0111 sådanc
medel blifvit utbetalde, desamma måtte vederbörande återställas; så elium
genom denna eftergift staten visserligen ginge miste, om en betydlig summa
penningar, som kunde erhållas, ifall berörde vakans-afgifter hos vederbörande
utloges, kom me likväl sådant att hafva till följd, alt hemmansegarne,
hvilka icke saknat allt skäl till den förmodan, att de voro alldeles befriade
från ordinarie roteringsskyldighet, skulle genom vakans-afgifternes uttagande
för flera förflutna år, att alla eller till stor del åtminstone utarmas; och
de, hvilka redan betalt deni påförde afgifter, böra ej bi 11 ig t v is derföre mera
än öfrige hemmansegarne af ulsockne-fiälset vidkännas samma afgifter.
På dessa skäl vidhåller Utskottens Afdelning
det tillstyrkande, sorn Utskottens förra betänkande i denna
fråga innehåller, nemligen att de rote-vakans medel,
som blifvit de Halländske utsockne frälse hemmanen debiterade,
ej mätte, äfven 0111 debiteringen deraf finnes
grundad på Jaga kraftvunna beslut; af hemmanen uttagas,
och alt, om sådane medel blifvit utbetalde, desamma
rnåtle vederbörande återställas.”
Med: lif. von Troil förenade sig Hrr af Sillén, Ridderborg, af Georgii,
vnn Hohenhausen, Biskop Hedrén, Doktor Björkman, Doktor i Hallin., Doktor
Gunnelius, Hr E. G. Lindström samt Ur Sjögvist*,,
sif llr fdnil af flugeby, som, på den grund, alt, efter hvad honom
syntes, det af dé sammansatta Utskottens afdelning uppsatta utlåtande egde
mera stöd af de i Utskottens betänkande åberopade författningar, än della
sednare, såsom sin enskilda tanka i frågan åberopade afdelningens förslag.
Af Hr Prosten Trenceus, som icke instämde i Utskottens beslut att
afvika frän det i Kongl, brefvet den 7 Sept. SySS meddelade stadgande 0111
utskrifnings-penningars erläggande, och ej heller gillade Utskottens tillstyrkande,
att den föreslagna afgiften af /\ r:dr på hvarje hemman skulle ingå
till statsverket, i stället att samma afgift, efter Hr Prostens lunka, borde
lemnäs till Kongl. Majtts disposition att användas för sjöförsvarets behof.
16
Statt- samt Allm. Desv. och Ekon.-Utsk:ns Utlåtande, lY.o 63.
Af Hr Walley, som gillade afdelningen ofvanberörde förslag, utom
livad anginge rotevakans-medlens lemnande till Kongl. Maj:ts disposition,
för att till sjöförsvaret användas; anseende Hr Walley samma medel böra
till statsverket ingå och reserveras till Rikets nästkommande Ständers disposition.
Med Hr Valley förenade sig Hrr Norin, Winge och Wahlgren.
STOCKHOLM, Lundborg <fc C:o.. i848.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 64. 1
N:o 64.
Ank. till
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottens betänkande N:o 31, angående
roteringsverkel för den tillökade ordinarie båtsmans-roteringen.
Omförmälda betänkande, som blifvit af hederv. Bonde-ståndet afslaget, har deremot,
enligt till Utskotten ankomne protokolls-utdrag, blifvit återremitteradt af öfriga
Riksstånden, på den grund, att 2:a punkten af betänkandet vore beroende af den
utgång, som frågan om utsockne frälsehemmanens i Halland ifrågasatta skyldighet
att utgöra ordinarie rotering kunde hos Rikets Ständer erhålla, samt Utskottens utlåtande
N:o 22, angående samma fråga, blifvit till Utskotten återremitterad.
Och som Utskotten uti sitt utlåtande N:o 63 förklarat sin åsigt vara, att de
utsockne frälsehemmanen i Halland ej böra åläggas ordinarie rotering, så få Utskotten
förklara,
att Utskotten vidblifva sitt förut uti ofvannämnde betänkande N:o 31 afgifna
tillstyrkande.
Stockholm den 2 Aug. 1848.
Reservationer :
af herr von Troil, som, under åberopande af sin vid utlåtandet N:o 63 fogade
reservation, ansåg Utskotten böra tillstyrka Rikets Ständer att, för sin del, fastställa
de af Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse den 8 Oktober sisth år till Rikets Ständer
öfverlemnade roteringsverk för båtsmanshållet i riket.
Med herr Troil förenade sig herr Lind af Hageby, herr af Sillén, herr Ridderborg,
herr af Georgii, herr von Hohenhausen, herr biskop Hedrén, herr doktor
Björkman, herr doktor Wallin, herr doktor Gumaelius, herr Valley, herr Norin,
herr E. G. Lindström, herr Winge, herr Wahlgren och herr Sjöqvist.
Bih. till R. St. Prof. 1847 # 1848. 4 Sami. 3 Afd■ 17 Raft.
1
2 Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 65 och 66.
N:o 65.
Ank. till Exp.-utsk. den 3 Aug., kl. 11 f. m.
Memoriali anledning af återremiss å utlåtandet N:o 6.
Nämnde utlåtande, rörande väckt motion om rotehållarnes på Gottland befriande
från skyldigheten att anlägga båtsmanstorp, har blifvit återremitteradt af hederv.
Bonde-ståndet den 2:a, men gilladt af höglofl. Ridderskapet och Adeln, högv. Preste-ståndet
samt vällofl. Borgare-ståndet den 3:dje sisth Maj; och som nämnde utlåtande
blifvit af 3:ne Riksstånd bifallet, anse Utskotten, med stöd af 75 § riksdagsordningen,
den erhållna återremissen icke kunna till vidare åtgärd å Utskottens sida
föranleda.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 66.
Ank. till Exp.-utsk. den 3 Aug., kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss å utlåtandet N:o 13.
Utskottens berörde utlåtande, angående väckt fråga om anslag till inrättande
af ett folkskolelärare-seminarium i Piteå, har blifvit bifallet af höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 15, af vällofl. Borgare-ståndet den 17 och af hederv. Bonde-ståndet
den 18 sisth Maj, men deremot återremitteradt af högv. Preste-ståndet den 17 i
samma månad; och som, enligt 75 § riksdagsordningen, frågan sålunda är genom
3;ne Riksstånds beslut afgjord, så få Utskotten tillkännagifva,
att å Utskottens sida någon vidare behandling af samma fråga icke kan
ega rum.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 67. 3
N:o 67.
Ank. till Exp.-utsk. den 3 Aug., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om åtskilliga förändringar med
elementar-lär ov er ken i riket.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet hafva följande, dels hos höglotl.
Ridderskapet och Adeln samt dels inom högvördige Preste-ståndet väckta motioner
blifvit remitterade, nemligen af herr Tersmeden, Nils, som hemställt, dels ”att de
anslag, hvaraf elementar-läroverken kunde komma i åtnjutande, måtte, hvad förbättring
af lärarnes löne-förmåner beträffar, användas der behofvet vore störst, utan
afseende å begagnad läromethod; och att den förhöjda tjensteårs-beräkningen, i mån
af en sådan löneförbättring, samt indigenatsrätten måtte upphöra, i likhet med hvad
Kongl. Majit i nådig proposition föreslagit ;” dels ”att de tillgångar, som kunde erhållas
genom besparingar, vare sig tillfälliga inom titeln, eller i mån af lärares afgång,
eller sammanslående af lärdomsskola och gymnasium, der sådana finnas å en
ort förenade, äfvensom behållningen utaf en afgift al högst 5 r:dr banko, som borde
för hvarje termin utgöras af alla bemedlade lärjungar, måtte till följande ändamål i
främsta rummet användas, nemligen:
l:o till utvidgande af en utaf rikets större lärdomsskolor, till exempel kathedral-skolan
i Upsala eller Lund, så att den i allt, utom till form, disciplin och läromethod,
ställdes på samma linie med den nya elementar-skolan i Stockholm 5”
2:o till den sistnämnde skolans utvidgande derhän, att den, ”i likhet med skolor
i allmänhet, blefve förbunden att mottaga ett obegränsadt antal lärjungar;”
3:o till inrättande af en med den nya elementar-skolan likartad skola i någon
provinsstad, t. ex. Gelle, Örebro eller Fahlun, eller förändring dertill af en redan
varande offentlig skola;
hvarjemte motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, det rikets skolverk föröfrigt måtte lemnäs oförhindradt att
fortgå i den utveckling, hvartill gällande skol-ordning redan lemnat tillfälle, intilldess
en stadgad erfarenhet hunnit praktiskt och på ett öfvertygande sätt ådagalägga, hvilka
förändringar i vårt skolsystem äro de mest ändamålsenliga;
af doktor Annerstedt, s,om föreslagit: att de äldre läroverken måtte erhålla större
frihet till utveckling enligt sitt system, än som enligt nu gällande skollags föreskrifter
finnes medgifvcn; att utvidgad lokal åt nya elementar-skolan måtte beredas, med
förbindelse för denna skola, att, i likhet med de äldre läroverken, emottaga lärjungar
så långt utrymmet tilläte; att någon talrikare besökt skola i landsorten måtte,
4 Stats- samt Allm. Besv.- o,ch Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 6t.
der lärare och ephorus voro derom ense, inrättas i likhet med nya elementarskolan,
för att pröfva dess method under likartade förhållanden, som de, hvilka i allmänhet
vid de äldre undervisningsverken ega rum; att likväl härvid ingen annan förhöjning
i denna skolas stat i och för förändringen måtte ega rum, än aflöning för nya behöfliga
lärare, möjligen något förökadt arfvode åt rektor samt ersättning åt kollegerne
för förlorade terminspenningar; att, om Rikets Ständer beviljade anslag till
löneförhöjning, i afsigt att borttaga den förhöjda årsberäkningen, detta anslag icke
ensamt borde användas för de förändrade skolorna, utan, i förhållande till lärarnes
antal, fördelas emellan så väl de äldre, som de nya skolorna, med förbindelse för
den lärare, som erhölle löneförhöjning, att frånträda rättigheten till förhöjd tjenstårsberäkning,
men att lärare likväl måtte ega rättighet att sin förhöjda tjenstårsberäkning
behålla, om han ifrån löneförhöjningen afstode.
Till stöd för dessa motioner har hufvudsakligen blifvit andragit, att den uti nya
elementarskolan följda läromethodens företräde framför den, som uti de gamla skolorna
antagits, icke vore till full visshet utrönt; att pluraliteten af i ämnet sakkunnige
män alldeles icke erkände ett sådant företräde; att en friare utveckling af
den gamla skolans lärosätt visserligen af behofvet påkallad, men icke borde verkställas
efter den nya elementar-skolans method, enär, oaktadt de lysande resultater,
denna sednare framvisat, det likväl ingalunda vore erkändt att derifrån utgående lärjungar
i klar uppfattning och förmåga att på egen hand fullfölja och utveckla de
kunskaper, hvartill de inom densamma lagt grunden, stöde framför de från den gamla
skolan utgångne, utan erfarenheten vid akademierna tvertom skall visat ett motsatt
förhållande; och att således ytterligare försök borde anställas de båda lärosätten emellan,
men under enahanda förhållanden och utan förmåner för det ena som det
andra såknade;
af doktor Sandberg, som föreslagit, att, då nuvarande innehafvares afgång sådant
medgifver, de theologiska och philosophiska lärostolarne vid gymnasierna måtte
förenas samt en Lektor i dc lefvande språken tillsättas, med skyldighet att undervisa
uti modersmålet samt tyska, fransyska och engelska språken och tillika att uti alla
dessa ämnen examinera och gifva betyg, ej blott vid afgång från gymnasierna, utan
äfven vid inträde uti prest-embetet och vid alla tillfällen, då språkförhör kunna ifrågakomma;
stödjande motionären sitt förslag derpå att de gamla skolorna fästa för
litet afseende på undervisningen uti de lefvande språken, hvarutaf skall hafva blifvit
en följd, att den fullkomligaste okunnighet uti dessa icke sällan träffades bredvid
mycken lärdom uti latin och grekiska.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ansett nödigt att för behandling
af dessa ämnen sammanträda med Stats-utskottet, hafva Utskotten tagit desarmma
i öfvervägande och få nu deröfver afgifva sitt utlåtande.
Med
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 68. 5
Med anledning dels af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående reglering af
utgifterna under riksstalens 8:de hufvudtitel, dels åtskilliga väckta motioner, hafva
Rikets Stander redan beslutit angående de förändringar, som efter Rikets Ständers
åsigt inom elementar-läroverken böra ifrågakomma, samt anslagit de medel, som dertill
ansetts nödiga; och som Utskotten anse sig icke böra med ytterligare förslag i
detta ämne, under innevarande riksdag, till Rikets Ständer inkomma, hemställa Utskotten
vördsamt,
att ofvannämnde motioner icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 68.
Ank. till Exp.-utsk. den 3 Aug., kl. Ii f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Umeå lärdoms-skolas utvidgande
eller bibehållande dervid af det derstädes redan anställda antal lärare.
Uti en inom högv. Preste-ståndet väckt samt lill allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet
remitterad motion har doktor Grafström hemstäldt, att, då i det förslag
till reglering af rikets elementar-läroverk, som Kongl. Majit till Rikets Ständer
aflåtit, Umeå skola, i stället att erhålla utvidgning, blifvit nedsatt till klassen af skolor
med endast 4 lärare, hvartill skälet borde sökas i den besparing, som åsyftades
genom en lärares förflyttande från Umeå till Piteå skola, men jemförelsen emellan
de begge skolornas behof af lärare icke visade en sådan flyttning till förmån för
Norrbottens län vara rättvis, enär, om folkmängden toges i betraktande, ett motsatt
förhållande snarare borde hafva egt rum, och Umeå skola dessutom, genom ortens
lifligare handelsrörelse, lättade kommunikationer m. m., hvarigenom folkmängdens
hastiga förökning voro att motse, innan kort skulle komma att anlitas i vidsträcktare
mån än clementar-skolan i Piteå; Rikets Ständer måtte bereda medel för inrättandet
af lika läro-anstalter i begge länen, eller, om tillgångarna för närvarande ej medgåfve
sådant, att Umeå lärdomsskola åtminstone måtte få bibehålla den lärare-personas,
som den redan egde.
Bih. till R. St. Erot. 1847 $ i848. 4 Sami. 3 Ajd. 17 Haft. 2
6 Stats- samt Allm. liese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 68.
Sedan Allmänna Besvärs- samt Ekonomi-utskottet ansett nödigt att behandla
denna motion gemensamt med Stats-utskottet, hafva Utskotten sammanträdt och tagit
frågan i öfvervägande.
Enär, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående reglering
af utgifterne under riksstatens 8:de hufvudtitel samt åtskilliga väckta motioner, Rikets
Ständer redan fattat beslut om elementar-läroverken i riket och dervid jemväl
afsedt Umeå skola; alltså, och då en förändring i skolans organisation är beroende
af Kongl. Majit, få Utskotten, som vid sådant förhållande anse sig icke böra ingå i
pröfning af ändamålsenligheten utaf motionärens förslag, vördsamt hemställa,
att motionen icke må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Wallden.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskollens Utlåtande, N:o 69.
1
M 69.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om ett stats-anslag af
1000 r:dr b:ko för uppförande af ett skolhus i södra
Finskoga kapellförsamling af Carlstads stift.
Uti en inom Högv. Preste-Ståndet väckt samt till Stats-utskottet remitterad
motion har Komministern Schagerberg anfört, att i södra Finskoga kapellförsamling
af Carlstads stift vore folkundervisningen i flera hänseenden otillfredsställande och alldeles
ej sådan, som med gällande stadganden derom åsyftades. Förnämsta orsaken
dertill vore allmogens fattigdom och den omständighet, att nödige byggnader för en
fast skola saknades, och församlingen ej egde medel till anskaffande deraf; till bestyrkande
af hvilket förhållande motionären åberopat ett motionen bilagdt utdrag af
det med södra Finskoga kapellförsamling vid utlyst sockenstämma den 28 November
sistlidet år hållna protokoll, innehållande, bland annat, att af de 14S barn, som
församlingen egde inom skolåldern, knappast en femtedel bevistat skolan och större
antalet af dessa blott några få veckor af den stadgade skoltiden, hvilket härrörde derifrån,
att barnen om sommaren sysselsatte sig med vallgång och det ej funnes husrum,
der barnen om vintern i något större antal kunde vara tillsammans för att erhålla
undervisning; att det således vore nödvändigt, att skolan förvandlades från ambulatorisk
till fast, så att ett större antal barn, den tid efter jul, då alla barnen
vore från valltjenst återkomne, och medan något matförråd ännu hos föräldrarne
funnes i behåll efter höstens skörd, kunde erhålla den undervisning, de om sommaren
måste försumma, samt att församlingen icke egde förmåga att bekosta uppbyggandet
af skolhus till en sådan skola; och har motionären, under åberopande af
nämnde protokolls innehåll samt det deruti motionären gifna uppdrag att för ändamålet
begära understöd af Rikets Ständer, föreslagit, att Rikets Ständer mätte anslå
en summa af 1,000 r:dr b:ko till understöd för uppbyggandet af ett skolhus i södra
delen af södra Finskoga kapellförsamling.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Resvärs- och
Ekonomi -utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt och tagit densamma
i öfvervägande.
Bill. tiU R. St. Prot. 1847 och 1848, 4 Sami. 2 Afd. 18 Häft. 1
2
Stals- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Ulskollens Utlåtande, R:o 70.
Vid besvarandet af denna motion få Utskotten först fästa uppmärksamheten vid
3 § af Kongl. Maj:ts nådiga stadga om folkundervisningen i riket den 18 Juni
1842, deri föreskrifves: att hvarje skoldistrikt åligger anskaffa och underhålla Ijen—
liga rum för de folkskolor, som inom distriktet finnas eller blifva inrättade; samt
att i kostnaden härtill alla inom distriktet boende skola deltaga, efter de grunder,
som inom orten följas i fråga om kyrkobyggnad, så framt ej annorlunda derom öfverenskommes.
Från detta stadgande anse Utskotten undantag ej böra göras, utan de mest
talande skäl. Hvad södra Finskoga kapellförsamling beträffar, så ehuru de i ofvannämnde
sockenslämmo-protokoll anförda omständigheter synas utvisa, att folkundervisningen
inom församlingen ej fortgår på ett tillfredsställande sätt, och att en orsak
dertill kan sökas uti brist på fjenligt skolhus till en fast skola, så är dock detta
förhållande ej så utredt eller styrkt, att Utskotten ensamt på motionärens framställning
kunna grunda ett tillförlitligt omdöme i frågan, serdeles då vederbörande
stifts-styrelse ej derom afgifvit något yttrande, likasom Utskotten ej heller kunna bedöma,
huruvida en fast eller ambulatorisk skola må vara för folkundervisningens
behöriga framgång inom denna del af församlingen mest tjenlig.
I anseende härtill få Utskotten tillstyrka,
alt ifrågavarande motion ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
M 70.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring af nuvarande
sältet för Presterskapets aflönande, Biskops-embetenas
indragning m. m.
Uti serskilda hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckte motioner, som blifvit
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade, har herr Munck af Rosenschöld,
Nils Rudolf, föreslagit, dels att Rikets Ständer måtte besluta, »att det
»beskattningssätt, medelst tionde och andra gåfvor», som hittills egt rum, för att
anskaffa tillgång till presterskapets aflöning, måtte upphöra, samt medel dertill beredas
genom en, efter hvars och ens uppskattning efter egendom, förmögenhet, rörelse, eller
tjenst, till Stats-kontoret ingående bevillning, hvaraf borde till stiftsstyrelserna qvartaliter
utbetalas presterskapet anslagne löner, hvilka skulle bestämmas efter uppskat
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Ulskoltens Utlåtande, N:o 71.
3
tad inkomst af dess boställen samt innehafvande penningelöner; och dels, att, i man
af inträffande ledigheter, biskopslönerna måtte indragas samt användas för undervisningsverken.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ansett nödigt alt gemensamt
med Stats-utskottet behandla dessa frågor, hafva Utskotten sammanträdt och tagit
desamma i öfvervägande.
Vid besvarande af ofvannämnde motioner, få Utskotten fästa uppmärksamheten
dervid, att Allmänna Besväis- och Ekonomi-utskottet afgifvit yttrande öfver motioner
i enahanda frågor, genom utlåtanderna N:ris 68 och 102, angående Biskopsembetenas
indragning, samt N:ris 96 och 117, angående presterskapets aflöning,
och att således dessa utaf herr Munck af Rosenschöld väckta frågor redan utgjort
föremål för Bikets Ständers pröfning.
Vid detta förhållande tillstyrka Utskotten,
att herr Munck af Rosenschölds omförmälda motioner ej må föranleda till
någon Bikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
JfS 7L
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning, af vackt förslag att hvarje moderkyrka
och annex i riket må förpligtas inlåsa ett exemplar af den
Psalmhistoria, som af Komministern Johan Willhelm Beckman
utgifves, under titel »Den nya Svenska Psalmboken,
framställd uti försök till Svensk psalmhistoria».
Uti serskilde hos Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Presteståndet
väckte motioner, hafva herr Tham, S. M., samt herr komminister Delin
fästat uppmärksamheten vid det af komministern J. W. Beckman under bearbetning
varande samt till en del på tryck utkomne arbete, under litel: »den nya Sven»ska
Psalmboken, framställd uti försök till Svensk Psalmhistoria», samt derjemte anfört,
att de delar, som af arbetet utkommit, vittnade om vidsträckt forskning, noggran
undersökning, redig och klar framställning samt uppdagande af en mängd inom
fäderneslandet förut ej kända litterära och kyrkliga, serdeles liturgiska förhållanden;
att detta arbete, som af Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien
serskilde gånger blifvit på det mest fördelaktiga sätt förordadt, för dess fullständighet
och kritiska behandling egde ett stort värde, och vore af serdeles betydelse för
4 Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 71.
svenska kyrkan, som genom detsamma skulle finna en förut saknad reda på det
verkliga ursprunget och den fortgående utbildningen af sina andliga sånger; att likväl
detta arbete, ehuru innehållande värderika föremål äfven för den lägsta bildningsgrad,
endast kunde påräkna en ringa afgång, emedan det för sin vidd komme alt
falla sig nog dyrt; att visserligen, till underlättnad för komminister Beckman vid
arbetets utgifvande, Kongl. Maj:t bifallit, att derutaf skall för statens räkning inlösas
24 ark af 200 exemplar efter 4 sk. brko arket, men att denna uppmuntran
icke vore tillräcklig, enär för hvarje häfte han sjelf af egna medel måste tillskjuta
och ligga i förskott för ett belopp af minst 333 r:dr 16 sk. tuko, oberäknadt ersättningen
för de omnämnde 200 exemplaren; och hafva motionärerne, för att befrämja
utgifvandet af ifrågavarande arbete och förekomma dess afbrytande, föreslagit,
att hvarje kyrka i riket måtte inlösa ett exemplar af detsamma, hvilket förslag motionärerne
ansett desto hellre böra vinna bifall, som man nyligen icke tvekat att
förorda en sådan åtgärd i afseende å en Psalmbok, åtföljd af en med siffror tecknad
koral, hvars åstadkommande erfordrat högst ringa möda, och hvars ändamålsenlighet
vore ganska problematisk.
Utskotten, till hvilka ofvannämnde motioner blifvit remitterade, hafva tagit desamma
i öfvervägande samt få sitt utlåtande derom nu afgifva.
Väl instämma Utskotten uti motionärernes framställning om värdet och vigten
för svenska kyrka af ofvannämnde arbete, hvilket, utgifvet efter den plan, hvarefter
detsamma hittills fortgått, skulle på ett värdigt sätt fylla en lucka inom den svenska
litteraturen; men ehuru Utskotten derjemte tagit i betraktande, att detta arbete förutsätter
en vidlyftig forskning samt att dess utgifvande är förenadt med betydlig
kostnad, kunna Utskotten likväl icke dela motionärernes åsigt i afseende på medlet
att befrämja detta företag. Att, såsom motionärerne föreslagit, ålägga kyrkorna i
riket att af arbetet inköpa hvardera ett exemplar, synes Utskotten destomindre öfverensstämma
med rättvisa och billighet, som arbetets vidlyftighet och kostnad icke
kan på förhand bestämmas. Då likväl framgången af företaget, på sätt Utskotten
redan yttrat, är af serdeles stor vigt så väl i kyrkligt som litterärt hänseende samt
i väsendtlig mån beror på den afsättning, arbetet kan komma att erhålla, få Utskotten
vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit, med afseende å ifrågavarande arbetes stora förtjenst, måtte anbefalla
samtlige konsistorier i riket att uppmana församlingarne inom stiften att
för hvarje kyrka inköpa ett exemplar af samma arbete.
Stockholm den 14 Augsti 1848.
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N:o 72.
Jfs 72.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om rättighet får åboer
å såväl annex- och mensal- som stomhemman att få lösa
desamma till skatte.
Uti tvenne inom hedervärda Bondeståndet väckta och till Stats-utskottet remitterade
motioner, hafva riksdagsfullmäktige Christen Andersson från Skåne och Bengt
Petter Skantze från Hallands län föreslagit, att det måtte tillåtas åboer å annexoch
mensalhemman i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län att få sådane af
dem innehafvande hemman till skatte lösa, med rättighet för vederbörande pastorer
att intill sin afgång åtnjuta den inkomst, som af samma hemman utginge eller i
lagligen upprättade kontrakt blifvit öfverenskommen; hvarförutan Bengt Petter Skantze
yrkat, att denna rätt måtte utsträckas äfven till stomhemman.
Till stöd för dessa motioner har blifvit anfördt: att berörde hemman under
nuvarande förhållanden icke vårdades så väl, som de skulle blifvä, om de af åboerne
innehades med full egande-rätt, enär åboerne nu vore underkastade en hög
och ständigt stigande beskattning samt icke kunde med säkerhet påräkna, att de
mödor, som de å jorden nedlade, skulle komma dem eller deras efterkommande till
godo; att, genom stegrade arrende-afgifter, åboernes belägenhet blifvit i högsta måtto
beklagansvärd, helst ingen gräns funnes för ett ytterligare stegrande deraf, och
åboerne således kunde blifva nödsakade att lemna hus och hem.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet behandla ofvanberörde motioner, hafva Utskotten sammanträdt och
tagit desamma i öfvervägande.
Yid afgifvande af sitt utlåtande i frågan, få Utskotten upplysa, att motion i
enahanda syftning förevar jemväl vid sednaste riksdag, men ansågs ej böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, enär emot bifall dertill förekomme: att, genom
4 mom. i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, presterskapet blifvit tiilförsäkradt
om bibehållandet vid indelningsstommar och annex, att dem bruka, häfda
eller häfda låta; och att denna dispositionsrätt öfver hemmanen skulle väsendtligen
inskränkas genom den yrkade rättigheten att lösa hemmanen till skatte, hvilket ock
blifvit bestämdt förbjudet genom Kongl, förordningen den 19 September 1723; att
vidare det blifvit genom Kongl, resolutionen på presterskapets besvär den 23 December
1747 föreskrifvet, att, då till skatte försålde preslestommar och mensalier
såldes utom börd, de finge af kyrkorna eller församlingarne åter inlösas och af pre
-
6
Slats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utshotlens Utlåtande, N:o 75.
sterskapet sedermera oqvaldt nyttjas; att skatteköp å annex- och mensal-hemman i
Skåne och Halland ovilkorligen och i Bohus län vilkorligen, eller, derest besittnings-rätten
före år 1810 tillkommit, genom kyrkoherdens städsmål eller antag
ningsbref,
blifvit förbjudne medelst Kongl, brefven den 22 April och den 22 Maj
1819, samt att, enligt Kongl, brefvet den 4 Maj 1833, annex- och mensal-hemman
inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, med undantag af enkesäten
och de hemman, som kyrkoherde, kapellan eller klockare brukade, böra bortarrenderas
på 50 års tid, och konsistorierna ega att, efter vederbörlig pröfning, stadfästa
eller afslå de gjorda arrendeanbuden.
Af enahanda skäl, och enär bifall till motionärernes förslag skulle föranleda
en minskning i presterskapets, i behörig ordning fastställda, löneförmåner, få Utskotten
tillstyrka,
att ifrågavarande motioner må förfalla.
Slockholm den 14 Augusti 1848.
JW 73.
Ank. till Evp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Ullålande, i anledning af vackt fråga, angående tillsynen d
karantdns-bevakningen vid rikets kuster och gränser samt
dess bekostande af statens medel.
Inom vällofliga Borgareståndet har herr Bjuhr, uti en till Slats-utskottet remitterad
motion, anfört, att, då all sådan karantäns-bevakning, som för betryggande
af hela rikets välfärd anordnades och vore förlagd utom territorium af viss kommun
samt stöde under Kongl, karantäns-kommissionens eller Konungens befallningshafvandes
omedelbara förfogande, icke rimligen kunde betraktas såsom ett kommunal-bestyr,
hvilket äfven bevisades deraf, att staten bestridde utgifterne för karantäns-inrättningarne
vid Furusund, Djurhamn, Slitö, Drottningskär och Känsö; så
vore det äfven statens pligt att bekosta all dylik bevakning. På grund häraf har
motionären föreslagit: att karantäns-bevakningen å rikets kuster och gränser måtte,
såsom varande i grunden ett statsbestyr, uti alla dess detailler ordnas och handhafvas
utaf de rikets embetsverk, som sådan bevakning nu ombesörja, samt att kostnaden
derför malte af staten bestridas, emot rättighet att af de farkoster, som undergå
karantän, uppbära lämplige afgifter; alt de kommuner, hvilka redan fått vidkännas
kostnader för dylik bevakning, måtte derför, enligt vederbörligen verificerade
räkningar, erhålla ersättning af statsmedlen, dock emot skyldighet att till statsverket
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcoltens Utlåtande, N:o 73.
7
inbetala do afgifter, de för samma ändamål af sådane fartyg uppburit, samt slutligen,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t meddela
det beslut, som Rikets Ständer uti ifrågavarande ärende kunde fatta.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra gemensn-mt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande.
Motionen synes åsyfta hufvudsakligen tvänne frågor: den ena, att karantänsbevakningen
vid rikets kuster och gränser måtte ordnas och handhafvas uti alla sina
detailler af rikets embetsverk, som karantäns-bevakning nu besörja; samt den andra,
att bevakningskostnaderna böra af statens medel bestridas.
I afseende å den förra frågan, så torde Utskotten böra erinra, att i riket finnas
2:ne karantäns-kommissioner, hvilka hafva öfverinseendet öfver karantäns-anstalterna,
hvar inom sitt distrikt, och alt således en del af hvad motionären påyrkat
redan är verkstäldt. Att dessa kommissioner icke kunna uti alla detailler omedelbarligen
verka, synes vara temmeligen gifvet, då man besinnar vidsträcktheten af
Sveriges kuster; och det är alltså nödvändigt, att kommunerna sjelfva bidraga, så vidt
på dem kan ankomma, till mötande af farsoters införande och spridande i riket.
Utskotten anse således motionen i denna del ej böra till någon .åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Hvad sedermera angår frågan om kostnaden för karantäns-anstallernas bestridande;
så torde Utskotten böra upplysa, att, genom Kongl, brefvet den 26 April
innevarande år, Kongl. Maj:t, med anledning af derom väckt fråga, förordnat, att
ersättning till karantäns-befälhafvarc för de resor, som af karantäns-kommissionerne
eller Konungens befallningshafvande anbefallas, eller, om de utan föregående ordres
måste företagas, sedermera befinnas hafva varit af behofvet påkallade, skola, derest
sådant erfordras, utan afseende å karantäns-befälhafvarnes olika grad, efter lika grund
för alla, utgå jemlikt 7:de klassen af rese-reglementet och godtgöras af de under
karantäns-kommissionerna ställda medel; hvaremot och sorn de tillförordnade karantäns-befälhafvarne
i landsorterne, hvilka skulle inom karantäns-koinmissioncns i Stockholm
område utgöra ett antal af öfver 80, endast inom inskränktare dislrikter utöfvade
ett ordningsmannabestyr, hvilket blott undantagsvis kunde för dem medföra
någon kostnad, och för hvilket bestyr de lika litet som för andre dylika borde af
allmänna medel njuta vedergällning, Kongl. Maj:t funnit något arfvode ej kunna de
ifrågavarande karantäns-befälhafvarne tilläggas.
Då slaten således ersätter den hufvudsakliga delen af karantäns-befälhafvarnes
egentliga kostnader i och för sådane dem uppdragne befattningar; så anse Utskotten
någon vidare ersättning af slaten ej böra lemnäs. Om det ock måste medgifvas, att,
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utskottens Utlåtande, N:o 74.
stundom för kommunerna kunna uppkomma några serskilda omkostnader för mötande
af en farsot och dess förhindrande att i riket inkomma, så bör dock tagas i
öfvervägande, att dessa kommuner sjelfva draga fördelen af dessa omkostnader,
hvilka i allt fall ej kunna blifva af serdeles stor betydenhet, då staten vidkännes
de hufvudsakliga utgifterna för karantäns-anstaiterne i riket.
I anseende härtill samt enär det skulle uppgå till serdeles betydligt belopp att
aflöna alla de personer, som i ett eller annat hänseende kunde biträda vid karantäns-bevakning
i landsorterna, helst, såsom förut blifvit nämndt, ensamt inom karantäns-kommissionens
i Stockholm område finnas öfver 80 tillförordnade karantänsbefälhafvare,
få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att motionen äfven i denna del ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
M 74.
Ank. tili Exp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om utdelning åt församlingarne
i riket af 2:ne exemplar utaf Svensk Författningssamling.
Genom remisser från det hedervärda Bondeståndet har Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet till handläggning fått emottaga följande i ofvanberörde ämne framställda
motioner:
l:o. Af riksdagsfullmäktigen Tokas Lind, från Götheborgs och Bohus län,
som anfört, att, då endast ett exemplar af utkommande förordningar tillsändes hvarje
pastor, för att, sedan förordningen blifvit från predikstolen uppläst, i kyrkans arkiv
förvaras, men detta exemplar icke finge utlånas, eller ibland allmogen circulera,
mången, som, vid uppläsningen af förordningen, icke rätt kunnat fatta dess innehåll,
blefvo i okunnighet om föreskrifter, som för honom kunnat vara ganska maktpåliggande
att känna; i anseende hvartill motionären föreslagit, att hvarje hädanefter
utkommande författning måtte, i tvenne exemplar tilldelas hvarje pastors-arkiv,
så att ett alltid kunde vara tillgängligt för församlingsboerne att läsa, och tillfälle
sålunda beredas hvarje enskild man att lära känna sina rättigheter och skyldigheter.
2:o. Af riksdagsfullmäktigen Lars Rasmusson, från förenämnde län, som,
under åberopande af hufvudsakligen enahanda skäl, som dem Tobias Lind anfört,
jemväl
Stais- samt Allm. Vesv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 74.
9
jemväl yrkat utdelning af författningssamlingen i tvänne exemplar, hvaraf det ena
borde, såsom redan stadgadt vore, bland kyrkans handlingar förvaras, samt det
andra till ordföranden för socknenämnden öfverlemnas, för att genom hans försorg
tillhandahållas dem, som af densamma åstundade del; samt alt detta exemplar, med
deröfver förd förteckning, vid hvarje års slut mätte öfverlemnas till skolstyrelsen,
som skulle låta de äldre barnen i folkskolan läsa författningarue, hvarigenom motionären
ansett »otvifvelaktigt, att i barnaminnet skulle fästa sig begrepp om rättigheter
och skyldigheter, till förmån för det uppväxande slägtet.»
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ansett nödigt att gemensamt
med Slats-utskoltet behandla dessa motioner, hafva Utskotten sammanträdt och tagit
frågan i öfvervägande.
Det kan visserligen ej nekas, att, vid förfaltningarnes uppläsande från predikstolen,
en fullständig kännedom af desamma svårligen kan af åhöraren vinnas; men
då det blifvit föreskrifvet, att hvarje kyrka skall kostnadsfritt erhålla ett exemplar af
Svensk Författningssamling, som bör vid kyrkan förvaras, samt hvar och en, som
behöfver tillgång till författningssamlingen, eger att vid kyrkan få genomläsa den
elter de förordningar deruti, om hvilka han åstundar vinna en närmare kännedom;
sä tro Utskotten staten hafva fullgjort allmänhetens skäliga anspråk på tillfälle att
taga kännedom om utkommande författningar. Att utom nämnde exemplar ytterligare
lemna ett till sockennämnden för de ändamål, som blifvit angifna, anse Utskotten
icke behöflig!, ty sockennämnden är alltid i tillfälle alt, vid förefallande behof,
få del af det exemplar, kyrkan erhållit, Genom samlingens circulerande
bland allmogen, skulle den snart förstöras eller göras defekt, helst numrorne deraf
utkomma efter hand; och någon serdeles nytta kan ej väntas deraf, att skolbarnen,
de må vara än så mycket för sig komne, läsa Författningssamlingen, då de af
andra böcker kunna hemta en för deras ålder mera lämplig kunskap.
Af dessa skäl och enär molionärernes förslag skulle medföra betydlig kostnad
för staten, få Utskotten hemställa,
att ifrågavarande motioner ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm der. 14 Augusti 1848.
Vilt. lill B. St. Prot. 1847 och 1848■ 4 Sami. 2 Afd. 18 Ifäft.
2
10
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltcns Utlåtande, N:o 75.
JfS 75.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om rättighet får magistratspersoner
och borgare att erhålla dagtraktamente, då
de biträda vid syner och forrättningar för kronans räkning,
äfven om sådane räcka blott en dag m. m.
Uti en hos Vallöf]. Borgare-ståndet väckt och till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet
remitterad motion, har herr Stenberg föreslagit, att, då, genom Kongl,
kungörelsen den 18 Januari 1841, det blifvit föreskrifvet, att magistratspersoner och
borgare, hvilkas biträde för Kongl. Maj:ts och kronans räkning fordrades vid syner, värderingar
och inventeringar, egde undfå 1 r:dr i traktamente dagligen, derest sådane
förrättningar räckte mer än en dag; men det ej funnes uågot giltigt skäl, hvarföre
godtgörelse icke skulle lemnäs för dylika förrättningar, äfven då de ej medförde mera
än en dags hinder, det måtte alltså vederbörande magistratspersoner och borgare förklaras
berättigade att åtnjuta det i åberopade Kongl, kungörelse bestämda dagtraktamente,
utan afseende på, huruvida förrättningen räckte en eller flere dagar, samt
att sådant traktamente måtte utgå jemväl för nödiga expeditionsdagar, äfvensom att
ränteri-inventeringar måtte i författningen införas bland öfrige der omnämnde förrättningar,
på det något tvifvel ej måtte ega rum derom, att äfven dessa inventeringar
voro i samma författning afsedde.
Till stöd för dessa yrkanden har motionären anfört, att embets- och tjenstemän,
enligt rese-reglementet af den 5 Juli 1827, voro berättigade till dagtraktamente,
utan afseende på den tid, en förrättning kunde räcka, samt att om än en
förrättning varade blott en dag, det arbete, som deraf blefve en följd, kunde upptaga
ytterligare en eller flere dagar, hvilka, enligt motionärens tanka, icke borde för
den vid förrättningen biträdande gå förlorade utan ersättning.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ansett nödigt att gemensamt
med Stats-utskoltet behandla denna motion, hafva Utskotten sammanträdt och tagit
frågan i öfvervägande.
Det stadgande, hvaruti motionären, på sätt nämndt är, sökt vinna ändring, är
af följande lydelse:
»Magistratspersoner och borgare, hvilkas biträde för Wår och kronans räkning
»fordras vid syner, värderingar, inventeringar m. m., brandsyner å kronans hus lik—
»val undantagne, må, när förrättningen varar längre än en dag, undfå lika trakta»mente,
som är dem tillagdt, dä besigtning eller värdering sker utom stad, eller en
»riksdaler banko om dagen».
Stats- samt Allm. Besv - och Ekonomi-Ulskoltens Utlåtande, N:o Tå. 11
I detta stadgannde hafva redan llikets Ständer, med anledning af derom väckt
motion, uti underdånig skrifvelse den 25 sistl. Juli, N:o 144, hos Kongl. Majit
begärt den förändring, att Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna, att de vid besigt—
ningar och kostnadsförslags uppgörande för Kongl. Maj:ts och kronans räkning biträdande
handtverkare skola, äfven då förrättningen icke varar längre än en dag, tilläggas
ersättning efter den i högstberörde nådiga kungörelse den 18 Januari 1841 stadgade
grund.
I Utskottens tanka fordrar likväl billigheten, att så väl magistratspersoner, som
alla de borgare, hvilka biträda vid besiglningar, uppgörandet af kostnadsförslag samt
andra förrättningar för kronans räkning, åtnjuta ersättning derför, helst hvad borgare
beträffar, den genom förra författningar burskapegande handtverkare tillagda uteslutande
rätt till handtverks idkande upphört, hvadan ock borgare icke böra utan ersättning
besväras med ett onus, som de handtverkare, hvilka ej erhållit burskap, ega rätt
att sig undandraga.
Utskotten få alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om den förändring
i Kongl, kungörelsen den 18 Januari 1841, att äfven magistratspersoner
och borgare, då de biträda vid besigtningar, värderingar och inventeringar
(brandsyner å kronans hus likväl undantagne) må, utan afseende
å huruvida förrättningen räcker en eller flere dagar, undfå lika dagtraktamente,
som dem nu tillkommer för dylika förrättningar, hvilka räcka
mer än en dag.
Hvad åter angår motionärens förslag, att ersättning jemväl borde lemnäs för
expeditionsdagar; så enär de flesta förrättningar för kronans räkning utgöras af besigtningar
och värderingar, de der icke erfordra någon serdeles vidlyftig eller besvärlig
expedition, anse Utskotten motionärens förslag
i denna del ej höra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Då så väl i Kongl, kungörelsen den 18 Januari 1841, som Utskottens här—
ofvan gjorda tillstyrkan inventeringar blifvit serskildt nämnde och detta uttryck måste
anses omfatta jemväl ränteri-inventcringar, anse Utskotten sig böra
afstyrka motionärens förslag, att så beskaffade inventeringar borde i författningen
upptagas, såsom hörande till dem, för biträde hvarvid ersättning
må erhållas.
Slutligen och som det anslag af 900 r:dr, som Rikets Ständer beviljat för bestridande
af ifrågavarande ersättning, icke torde efter den af Utskotten tillstyrkta
förändring, blifva för ändamålet tillräckligt, få Utskotten tillstyrka,
12
Stais- samt Allm. Besv - och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, A.-o 73.
att Rikets Ständer förändra det ifrågavarande bestämda anslaget till ett
förslagsanslag.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
Reservation
af herr friherre Cederström, Jacob: »Då embets- och tjenstemän i allmänhet
äro skyldige att verkställa, eller biträda vid, sådane förrättningar vid deras stationer,
sorn uti ifrågavarande motion finnas antydda, utan att Kongl. Maj:t och kronan åligger
att derför gifva ersättning, och den magistratspersoner tillagda rättighet att njuta
traktamente för sådane förrättningar, synbarligen har afseende på det fall, då dessa
förrättningar fordra mera än en dags sysselsättning, enär eljest ali sådan besigtning,
som rörer till staden ankomne effekter, jemväl skulle betalas, hvilket aldrig ifrågakomma,
icke heller vid brandsyner å kronans hus, hvilket af Utskotten jemväl blifvit
undanlaget; alltså och enär ett sådant besvär tillhörer embets- och tjenstemän i och
för deras innehafvande embeten och tjenster, anser jag motionen böra i denna del
ogillas.
Beträffande sedermera Utskottens yttrande i afseende å förslaget, att ränteriinventeringar
borde serskildt upptagas bland de förrättningar, för hvilka ersättning
borde vederbörande tillkomma; så enär det åligger magistraten att för kontrollen
öfver ränteri-uppbörden utse en sin ledamot att förvara den ena nyckeln till ränterikassakistan,
så följer ock, att, i och med detta uppdrag, den dertill utsedde ledamoten måste
vara närvarande hvarje gång kistan öppnas och för sin säkerhet annotera beloppet af
hvad från kassan uttages eller dit nedlägges, vare sig såsom lefvereradt eller deponeradt;
samma ledamot bör lika litet som landskamereraren och räntmästaren, hvilka
hvardera förvara de tvänne öfriga nycklarue, kunna tilläggas traktamente för den
timme eller del af timme, som fordras för kassa-inventering. Jag anser mig derföre
böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att ränteri-inventeringar aldrig
kunnat vara inbegripne under termen af inventeringar, som i författningen finnas
nämnda, och hvilka afse inventering i kronans förråder, hvilka fordra daglig
närvaro i månader och möjligen år, och att således Utskottens yttrande i denna del
jemväl bör afslås.»
Med herr friherre Cederström förenade sig herr af Sillén i fråga om Utskottens
yttrande rörande ränteri-inventeringar.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, N:o 76.
13
JIS 76.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om nedsättning i räntan
för äldre qvarnar, sorn genom nya qvarnars anläggande
lidit eller lida minskning i mäld-afkastning.
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet väckt samt till Stats-utskottet remitterad
motion, har riksdagsfullmäktigen Ola Månsson från Skåne anfört, hurusom nya
tullmjölqvarnar ej sällan anlades, till mehn för äldre skaltlagde qvarnar, hvilkas egare
dervid (ingo vidkännas den förlust i sin inkomst, som vore en följd af de nya
qvarnarnes begagnande för tullmäld. Detta oaktadt ålåge de äldre qvarnarne enahanda
skatt, som förut blifvit dem åsatt efter beräkning af en viss gifven inkomst.
1 Skåne funnos till och med qvarnar, som egde endast tvänne par stenar, men icke
destomindre rustade häst och karl vid Skånska dragon-regementet, utan att hafva
något tillskott från augmentshemman.
Med anledning af berörde förhållanden har motionären föreslagit: att om vid
de undersökningar, som, enligt nu gällande författningar, böra af domhafvande och
nämnd hållas, då skattläggning af qvarn blifvit sökt, det skulle finnas, att äldre skattlagde
qvarnverk genom beviljandet af sökt skattläggning och vid jemförelse af i orten
uppförde husbehofsqvarnar, komme att lida minskning i sina påräknade, ingångna
eller eljest vanliga mäldelag, syne-rätten då borde, efter noggrann pröfning af sig
företeende omständigheter, meddela utlåtande, om och till hvad belopp de äldre qvarnarne
borde få tillgodonjuta nedsättning uti den dem påförda räntan, eller der de
äldre qvarnarne skulle vara indelda till rusthåll, huru stor andel af sedermera tillkomna
qvarnars ränta skulle till augment åt de förra anslås, samt att derefter Konungens
befallningshafvande och Kongl. Kammar-kollegium, på hvilkas pröfning
skattläggningsfrågan beror, derom vidare måtte förordna; och att innehafvare af
redan beskattade qvarnverk jemväl måtte, efter undersökning af Häradsrätten, på
enahanda sätt kunna vinna nedsättning i ålagda räntor, eller tilläggas augment, om
qvarnverken voro indelde tili rustning, såframt de, genom sedermera tillkomna tulleller
husbehofs-qvarnar, fått vidkännas minskning i sina inkomster.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet behandla dessa frågor, hafva Utskotten sammanträdt och tagit
desamma i öfvervägande.
Då Utskotten nu gå alt afgifva yttrande, i anledning af ofvanbcrörde motion,
få Utskotten först erinra, att fråga om grundskattens upphäfvande för qvarnar redan
14
Stals- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iV;o 76.
vid flera riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers åtgärder; och att de till utarbetande
af en allmän plan för beskattningsväsendels samt uppbörds- och redovisningsverkets
förenkling utsedde kommitterade förebaft frågan om mjölqvarnars framtida
beskattning* och uti sitt den 30 April sistlidet år afgifna betänkande yttrat
den åsigt, att mjölqvarnar borde vara från skattläggning undantagne, samt att, då
qvarnar egentligen icke vore annat än ett slags fabriksinrättniugar, och någon tillförlitlig
grund destomindre förefunnes för åsättandet derå af en ständig ränta, som
inkomsten helt och hållet berodde på ej allenast verkens beskaffenhet, utan ock
mälde-tillgången, som af mångfaldiga orsaker kunde högst betydligt omvexla, samt
då genom Kongl, kungörelsen den 29 April 1830 i afseende på sågar, som derefter
anlades, eller, ehuru förut anlaggde, då ännu icke undergått skattläggning,
blifvit stadgadt, att grundränta icke borde desamma åsättas, utan dylika sågar
såsom fabriksinrätlningar betraktas och endast bevillning påföras, kommitterade ansågo
lämpligast, om på enahanda sätt med tullmjölqvarnar, som derefter anlades
eller icke då skattläggning undergått, förfores. Derefter har Stats-utskottet uti utlåtandet
N:o 242 anfört, att Utskottet val delade den åsigt, att tullmjölqvarnar
egentligen vore att betrakta såsom frabriksinrättningar och följaktligen borde, med
befrielse från grundränta, efter bevillningsgrunder beskattas, men då, i händelse
sistnämnde beskattningsgrund komme att tillämpas endast på de mjölqvarnar, som
derefter anlades, sådant skulle innebära en orättvisa mot äldre qvarnverk, å hvilka
grundränta blifvit åsatt, enär denna ränta komme att oförändradt bibehållas, oaktadt
genom anläggning af nya qvarnar betydlig minskning tillfogades de äldre qvarnverken
uti deras vid skattläggningen påräknade inkomst, så förklarade Utskottet sig,
innan en fullständigare utredning af förhållandet emellan gamla och nya qvarnar blifvit
åstadkommen, icke kunna understödja kommillerades förslag om mjölqvarnars beskattning
efter bevillningsgrunder.
Det kan icke bestridas, att ganska många qvarnar, som i äldre tider blifvit
skattlagde efter beräkning af den inkomst, som då kunde af det för qvarnen afsedda
mäldelag erhållas, lidit betydlig mehn derigenom, att i deras granskap flera
nya håde husbchofs- och tullmjölqvarnar blifvit anlagde, hvarigenom de äldre verkens
mäldelag minskats. Om man förr sökte förekomma ett sådant mehn, genom
att sparsamt utdela tillstånd till tulllägt åt nybyggda qvarnar och genom förbud att
anlägga husbehofsqvarnar, der sådant ledde till skaltlaggde tullqvarnars skada och
förfång, så har man likväl måst allt mer och mer frångå en sådan princip, i anseende
till förändrade förhållanden inom landsorterne, såsom ökad folkmängd, lättade
eller nya kommunikationer, och jemväl af den anledning, att man funnit nödvändigheten
af att icke inskränka tillgångarne på medlen för anskaffande af en så nöd
-
Stais- samt Alim. Besv.- och Ekonomi-Ulskollens Utlåtande, N:o 76.
15
vändig vara sorn mjöl. Så har genom Kongl, kungörelsen den 14 Juli 1835 egare
af skalle- och innehafvare af kronojord, erhållit rätt att, i likhet med hvad för säteri-
och frälsejord egde rum, å sine egor, till eget husbehof, anlägga mjölqvarnar,
hvaremot egare af skattlagde mjölqvarnar, då den af dylika verk vid deras skattläggning
påräknade inkomst genom anläggning af husbehofsmjölqvarnar funnes minskad,
skulle ega alt i den fastställda räntan i vanlig ordning söka och erhålla förmedling.
Men en sådan förmedling kan icke erhållas, om den sökes till följd deraf, att
tullqvarnar i trakten uppkommit, de der draga till sig de äldre qvarnarnes mäldeiag.
Rättvisa och billighet påkalla alltså åtgärder, hvarigenom de äldre skattlagde qvarnar,
som genom anläggandet af nya sådane lidit ett vid denna anläggning icke förutsedt
intrång eller förminskning i inkomster, erhålla en deremot svarande nedsättning i sin
skatt. För att likväl uppgöra förslag till sådane åtgärder, fordras en noga kännedom
om förhållanderna emellan de äldre och nyare qvarnarne och dem åliggande
skattebördor, äfvensom om deras ruste- eller roterings-skyldighet, och denna kännedom
kan icke påräknas hos Utskottens ledamöter.
I anseende härtill kunna Utskotten icke i vidsträcktare mån tillstyrka motionärens
förslag, än att Utskotten vördsamt hemställa,
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
sedan genom vederbörande embetsmyndigheter det blifvit utredt, hvilka och
huru många qvarnar blifvit skattlagde samt grundränta åsätta eller till rustning
eller knektehåll indelda, Kongl. Maj:t måtte vid en blifvande riksdag
framlägga en sådan utredning för Rikets Ständer samt tillika meddela
nådig proposition i ämnet, med förslag till de åtgärder, som Kongl. Maj:t
kan i nåder finna vara tjenliga för vinnande af en lika och rättvis beskattning
å qvarnar.
Stockholm den i4 Augusti 1848.
Reservation
af herr friherre Cederström, Jaeol: »Den af sammansatta Utskotten begärda
undersökning är en i alla afseenden öfverflödig åtgärd, helst af så väl jordeböckerne
och skattläggningshandlingarne i Kammar-kollegium, som af indelningsverken redan
är utredt, huru många qvarnar äro skattlagde och hvilka på militien, civil- eller ecklesiastik-staterne
blifvit indelde. Den nådiga proposition till Rikets näst sammanträdande
Ständer, som Utskotten tillstyrka Rikets Ständer att i underdånighet begära,
innefattande förslag till de åtgärder, som Kongl. Majit kan i nåder finna vara tjenlige
16
Slats- samt Allm. Besv.- oell Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 76.
för vinnande af en lika och rättvis beskattning å qvarnar, måste, ett af två, antingen
innebära en afsigt att bereda tillälle till rubbning i sedan urminnes tid bestämda
författningar, rörande qvarntullens utgörande, hvilket icke utan den våldsammaste
rubbning i egande-rätten kan tillvägabringas, eller ock vara en onyttig begäran,
som icke kan leda till annat från Kongl. Maj:ts sida, än ett nådigt afslag,
helst som den af Stats-utskottet ej godkända grundsats i kommitterades förslag,
rörande skatlejemkningen, att qvarnar hädanefter skulle anses såsom fabriks-inrättningar,
de der ingen grundränta, utan endast bevillning, ålades, och således kunde när
som helst försvinna eller af innebafvarnc nedläggas, skulle verka menligt på nu befintliga
tullqvarnar, och derföre blifvit af Stats-utskottet rättvisligen afstyrkt, dervid
Utskottet likväl ansett, alt efter en sådan undersökning, som den af de sammansatta
Utskotten föreslagne förändringen, möjligen skulle kunna tillvägabringas. Med förbigående
af det oformliga deri, att, sedan Stats-utskottet beslutat rörande punkten om
nya qvarnars skattläggning efter bevillningsgrunder, ånyo öppna frågan genom att
begära sammanträde med Ekonomi-utskottet i och för frågan om undersökningen,
hvilket ledt till det resultat, det gemensamma betänkandet innefattar, vill jag fästa
Bikets Ständers uppmärksamhet derå, att uti Sveriges kameral-lagsliflning qvarnanläggningar
städse varit ansedde såsom ett behof för allmänheten, för att med visshet
kunna få sin säd till mjöl eller gryn förmald; att således antalet qvarnar eller
par stenar städse beräknats med hänsigt lill den folknummer, som vid angränsande
hemman befanns, dervid i allmänhet beräknats såsom behof, öfver hufvud för gammal
och ung, 2 tunnor mäld på person. Häradsrätterne har det redan från äldre
tider ålegat alt, då anläggandet af nya qvarnar ifrågakommit, undersöka bebofvet
deraf och der folkmängden ej tilltagit, eller mäldetrång icke kunnat styrkas, afstyrka
bifall till nya qvarnanläggningar, hvilket ock ofta bänder, emedan de äldre tullqvarnarnes
rätt eljest skulle förnärmas. Att olofliga tullqvarnar genom inläggning af flere
par stenar, än som skattlagde blifvit, eller derigenom att å nya qvarnanläggningar
allmänheten betjenats med mäld emot tull utan dertill bekommet tillstånd, och således
i smyg, förnärmar äldre qvarnars rätt, är kändt, men det är äfven kändt, att genom
de undersökningar om sådane qvarnar eller tillökade stenpar, som i de sednare
åren blifvit anställde, en mängd sådane oloflige stenpar blifvit utrifne och sådane nya
qvarnar förvandlade till husbehofsqvarnar, der de ej genom Häradsrättens undersökningar
pröfvats vara behöflige för en tillökad folkmängds behof inom distriktet, och ifall af
ett sådant behof blifvit skattlagde.
Det hade ej bordt undfalla de sammansatta Utskottens uppmärksamhet, alt genom
allmänna lagen häraderne åligger att till skattlagde qvarnar hålla väg; att detta
allmänna
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 76.
17
allmänna onus har sin grund i den allmänna nytta, som qvarnens tillvaro för allmänheten
medför och att således icke qvarnegaren, utan samhället, åligger skyldigheten
att bereda en hvar tillfälle att af qvarnens malningsförmåga sig begagna.
Från detta förhållande härleda sig jemväl de stadganden, som ålägga qvarnegare
att betjena mäldsökande i den ordning, de till qvarnen med sin spanma! anlända.
Det obetänksamma uti kommitterades förslag att ställa qvarnar i samma kategori
med vanliga fabriksinrättningar, är icke nytt. En af Sveriges landshöfdingar,
nemligen herr Nehrman i Calmar, har redan för några år sedan, för att undgå fullgöra
den skyldighet, honom, efter instruktionen, ålåg att bestämma lullkapparne
inom distrikten i länet, der sådant icke skett, hvilket var nödvändigt för Kammarkollegii
bestyr med skattläggning af sådane qvarnar, som derstädes blifvit till tull—
tägt tillåtne, men der sådant icke kunde ske förr, än tullkappen var bestämd, hos
Kongl. Maj:t framställt samma förslag, och dervid yrkat befrielse från den af Kammarkollegium
honom ålagda skyldighet att fastställa tullkappen; men efter det Kammarkollegium
sig deröfver i underdånighet utlåtit, pröfvade Kongl. Maj:t rättvist
ogilla Landshöfdingens tilltag och ålägga honom skyndsamt verkställa Kammarkollegii
beslut.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag vördsamt, att Rikets Ständer
måtte afslå de sammansatta Utskottens nu ifrågavarande betänkande.»
Bilt. lill R. St. Prol. 1847 och 1818. 4 Sami. 2 Afd. 18 Bäft.
3
%
STOCKHOLM, tryckt hos joii. beckman, 1848.
Stati- tamt Allm. Betv.- och Ekon.-Uuk. Memorial, N:o 77.
1
N:o 77.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Äng., kl. 11 f. m
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voteringspropositioner,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande den, utsockne f rälsehemmanen i Halland påförda,
rotering', m. m.
Sedan Stafs- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten, uti
sitt den 6 sistlidne Juni afgifna betänkande Nio 22, i anledning af väckt
fråga om den, utsockne frälsehemmanen i Halland åliggande, roteringsskyldighet,
på anförde skäl, tillstyrkt:
l:o Att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla,
att de för sin del icke kunde bifalla, att ifrågavarande
hemman påfördes ordinarie rotering;
2:o att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att utsockne frälsehemmanen
i Halland, ifrån början af nästkommande år, erlade
utskrifningspenningar med 2 daler silfvermynt för hvarje utskrifningsgild
person ifrån 18 års ålder och så länge han erlade mantalspenningar,
med de undantag likväl, som vore i författningarne
föreskrifne; dock att dessa utskrifningspenningar icke skulle utgå,
då hemmanen i krigstid utgjorde extra rotering;
3:o att den, hemmanen ålagde extra roteringsskyldighet, med de
jemkningarj som deruti borde, enligt förut fattade beslut, verkställas,
måtte fortfarande af samma hemman utgöras; samt
4:o att de rote-vakans-medel, som blifvit ifrån och med år 1835 de
Halländska utsockne frälsehemmanen debiterade, ej måtte, äfven
om debiteringen deraf funnes grundad på laga kraft vunna beslut,
af hemmanen uttagas, och att om sådane medel blifvit utbetalde,
desamma måtte vederbörande återställas;
så hade berörde betänkande blifvit bifallet af Hederv. Bonde-ståndet, men
deremot återremitteradt af Högloft. Ridderskapet och Adeln, Högv. Presteståndet
samt Vällofl. Borgare-ståndet.
Bih. lill R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Afd. 19 Haft. i
2
Statt- tamt AUm. Be tv,- oth Ekon.-Vtsk. Memorial, N.o 77.
Derefter hafva Utskotten uti sitt, med anledning af berörde återremisser,
den 2:dra uti innevarande månad meddelade utlåtande N:o 63
angående l:sta punkten
förklarat, att Utskotten vidhölle sitt i denna punkt gjorda tillstyrkande;
angående 2:dra punkten
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att utsockne frälsehemmanen
i Halland, från början af nästkommande år, erlägga
utskrifnings-penningar med fyra riksdaler banko för hvarje helt
hemman, hvilka medel borde bland stats-verkets inkomster ingå
och reserveras till kommande Ständers disposition; att denna afgift
skulle på hemmanen fördelas efter den grund, som blifvit
följd vid upprättandet af roterings-verket för Halland, men att
deremot samma afgift icke skulle utgå, då hemmanen i krigstid
utgjorde extra rotering;
angående 3:dje punkten
yttrat, att Utskotten vidblefve sitt tillstyrkande i fråga om de utsockne frälsehemmanens
i Halland extra-roteringsskyldighet samt
angående 4:de punkten
förklarat sig vidblifva hvad Utskotten i denna punkt yttrat.
Vid föredragning af Utskottens sistnämnde utlåtande N:o 63, har
Höglotl. Ridderskapet och Adeln beslutat, att, med afslag å Kongl. Maj:ts
i ämnet atlåtna nådiga proposition samt Utskottens nyssberörde utlåtande,
gilla det af Kongl. Maj:t för Halland fastställda roterings-veik.
Deremot har Högv. Preste-ståndet, med ogillande af Utskottens samma
utlåtande, till sitt beslut i ämnet antagit det af Herr von Troil, Samuel
Gustaf\ i dess utlåtandet bifogade reservation framställda förslag, innefattande
bifall till Kongl. Maj:(s nådiga proposition.
Vällofl. Borgare-ståndet åter har ogillat Utskottens yttrande i Usta
punkten samt fattat beslut i enlighet med Herr von Troils reservation, med
den förändring likväl, att de rote-vakans-medel, som skulle af de Halländska
utsockne frälsehemmanen utgöras, borde till statsverket ingå, samt ansett, att,
till följd af detta beslut, andra och tredje punkterna af utlåtandet borde förfalla,
hvaremot Ståndet gillat 4:de punkten.
Hederv. Bonde-ståndet har vidhållit sitt förut i ämnet fattade beslut.
Då således 3:ne stånd, nemligen: Högloft. Ridderskapet och Adeln,
Högv. Preste-ståndet samt Vällofl. Borgare-ståndet ansett, att ordinarie rote
-
Stats- samt Mm. Besv.- och Ekon. Utsk. Memorial, N:o 77.
3
ring bör åligga de utsockne frälsehemmanen i Halland; men i afseende å grunden
för en sådan rotering samt sättet för dess utgörande förekommer, att
Ridderskapet och Adeln ansett densamma böra utgöras på det sätt, som det
utaf Kongl. Maj:t fastställda roteringsverk för den tillökade ordinarie roteringen
i Hallands län bestämmer, men deremot Preste- och Borgare-stånden beslutat,
att roteringen bör af de ifrågavarande hemmanen utgöras så, som
Kongl. Maj:ts uti den nådiga propositionen föreslagit, så anse Utskotten sig böra
inbjuda Ridderskapet och Adeln att antaga Preste- och Borgareståndens
beslut uti omförmälda fråga.
För den händelse, att Ridderskapet och Adeln antager denna inbjudning,
har berörde fråga blifvit genom 3:ne Riks-stånds beslut afgjord, hvaremot
för det fall, att Ridderskapet och Adeln afslår inbjudningen, Utskotten
föreslå följande voterings-proposition:
Den, som bifaller Kongl. Maj:ts nådiga proposition, att alla de
båtsmansnummer, hvaruti omförmälda utsockne frälsehemman hafva
del, må ständigt, så i freds- som krigstid, hållas vakante, med
förbindelse och rättighet för dessa hemmans egare att för deras
andel i rotarna i vakans-afgift erlägga endast i af det belopp,
hvartill vakans-afgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de
föreskrifter och beräkningar, som nu följas och framdeles i behörig
ordning kunna meddelas och antagas till efterrättelse, röstar:
Ja;
den, det ej vill, röstar:
Nej;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva, med afslag å Kongl. Maj:ts i ämnet
aflåtna nådiga proposition samt Utskottens förenämnda utlåtanden,
godkänt det af Kongl. Maj:t fastställda roteringsverk för
den tillökade ordinarie roteringen i Hallands län.
Skulle antingen Ridderskapet och Adeln antaga Utskottens här ofvan
gjorda inbjudning, eller ock den föreslagna Ja-propositionen, vid anställd
votering, blifva segrande; så återstår att afgöra den frågan, huruvida ofvan
omförmälda vakans-afgiftev skola, i enlighet med Preste-ståndets beslut, serskildt
afsättas till Kongl. Maj:ts disposition för sjöförsvaret, eller, i öfverensstämmelse
med Borgare-ståndets beslut, ingå till statsverket; och få Utskotten
för afgörande af denna fråga inbjuda Ridderskapet och Adeln samt
4
Statt- tamt Allm. Betv.- och Ekon. Utskottens Memorial, N:o 77.
Borgare-ståndet att antaga Preste-ståndets, med Kongl. Majrts nådiga proposition
öfverensstämmande, beslut i samma fråga. Om likväl denna inbjudning
icke af begge dessa stånd antages, måste votering för frågans afgörande
anställas och föreslå Utskotten för sådant fall följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att de rote-vakans-afgifter, hvilka skola af de
utsockne frälsehemmannen i Halland erläggas, serskildt afsättas till
Kongl. Maj:ts disposition för sjöförsvaret, röstar
Ja,
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att nämnde rote-vakansafgifter
skola till statsverket ingå.
Hvad dernäst beträffar de uti 2:a och 3:e punkterna af Utskottens
Utlåtande förekommande frågor, angående hemmanens skyldighet att erlägga
utskrifnings-penningar eller utgöra extra rotering; så enär Rikets Ständer
genom trenne Riksstånds beslut jemväl för sin del afgjort, att Halländska
utsockne frälsehemmanen skola utgöra ordinarie rotering, komma Utskottens
uti nämnde punkter meddelade tillstyrkanden att förfalla.
Slutligen och hvad angår Utskottens uti Betänkandet N:o 22 gjorda
och i 4:de punkten af Utlåtandet N:o 63 vidhållna tillstyrkande, att de rotevakansmedel,
som blifvit ifrån och med år 1835 de Halländska utsockne
frälsehemmanen debiterade, ej måtte, äfven om debiteringen deraf finnes grundad
på laga kraftvunna beslut, af hemmanen uttagas, och att, om sådana
medel blifvit utbetalda, desamma måtte vederbörande återställas; så enar så
väl Preste- som Borgare- och Bonde-stånden bifallit Utskottens berörde tillstyrkande,
är denna fråga genom trenne Riksstånds beslut afgjord; hvilket
allt likväl underställes Rikets Höglofl. Ständers vidare ompröfvande.
Stockholm den 25 Augusti 1848.
Stais- samt Allm. Besv- och Ekon. Utskottens Memorial, N:o 78.
5
N:o 78.
Ank. till Exp. Utsk. d. 26 Aug., kl. 11 £. m.
Memorial, med förslag till sammar jemkning af Riksståndens
skiljaktiga beslut, rörande Rotering sverket för den tillökade
ordinarie båtsmans-roteringen.
Sedan de sammansatta Utskotten uti sitt den 10 sistlidne Juni meddelade
Utlåtande N:o 31, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till
lii! <ets Ständer, angående roteringsverken för den tillökade ordinarie båtsmans-roteringen,
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte l:o jemväl för sin del
fastställa omförmälda af Kongl. Maj:t gillade roteringsverk, med undantag
af den del utaf roteringsverket för Hallands län, som afsåge de utsockne
frälsehemmanen derstädes, samt 2:o hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga de åtgärder, som omständigheterne
kunde påkalla för indelandet till rotar eller vakansafgifts erläggande af de
hemman, hvilka, såsom af krono- eller skattenatur, borde ordinarie rotering
utgöra, och berörde utlåtande, som blifvit af Bondeståndet bifallet, återremitterats
af de öfrige 3:ne Stånden; men Utskotten uti sitt den 2 uti innevarande
månad afgifna Utlåtande N:o 64 förklarat sig vidblifva hvad Utskotten
i det förra Betänkandet tillstyrkt; så har vid föredragning af det sednare
Utlåtandet Ridderskapet och Adeln fastställt omförmälde roteringsverk,
samt derjemte ansett sednare punkten af samma utlåtande hafva förfallit.
Preste-ståndet har till sitt beslut antagit hvad Herr von Troil i den
Utlåtandet åtföljande reservation i afseende på förevarande ämne föreslagit,
Hendigen att Rikets Ständer måtte för sin del fastställa de till Rikets Ständer
öfverlemnade roteringsverken.
Deremot har Välloft. Borgare-ståndet lagt till handlingarne l:a punkten
af Utskottens i Utlåtandet N:o 31 gjorda samt uti Utlåtandet N:o 64
vidhållna tillstyrkande, men bifallit 2:dra punkten af samma Utlåtande; hvarjemte
Bonde-ståndet förklarat sig vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut.
Genom frenne Riksstånds,- nemligen Ridderskapefs och Adelns samt
Preste- och Bonde-ståndens beslut, hafva således Rikets Ständer fastställt
Bih. till R. st. Pr. 18A7 & 1848, 4 Sami. 2 Afd. 19 Haft. 2
6
Stais- sami Allm. Sesv.- och Ekon. Utskottens Memorial, JV.-o 78.
de ifrågavarande roteringsverken, med undantag för så vidt det rörer de utsockne
frälsehemmanen i Halland; men sorn roteringsverket för Haiiand äf
ven,
så vidt det rörer dessa hemman, blifvit gilladt af Ridderskapet och Adelil
samt Preste-ståndet. få Utskotten, vid det för handen varande förhållande,
att Borgare-ståndet bifallit Kongl. Maj:ts nådiga proposition om de Halländska
utsockne frälsehemmanens skyldighet att utgöra ordinarie rotering, på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit, men icke desto mindre lagt till handlingarne
Utskottens i l:a punkten af Utlåtandet N:o 31 framställda förslag samt bifallit
hemställan i 2:a punkten, härmedelst inbjuda Borgare-ståndet, inom
hvilket anmärkning icke förekommit emot roteringsverken,
att förena sig i Ridderskapets och Adelns samt Preste-ståndets
sammanstämmande beslut i fråga om fastställande af roteringsverket
för Halland, äfven så vidt det afser de utsockne frälsehemman i
provinsen.
Stockholm den 25 Augusti 184?.
STOCKH OL M, *• palman, 1848.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 79.
1
N:o 79.
Anie. till Exp.-utslt. den 29 Apg., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att proste-tunnan i Bohus län måtte
godtgöras efter marhegångspris m. m.
Uti en inom högv. Preste-ståndet väckt samt till Stats-utskottet remitterad motion,
har herr prosten Tranarus hemställt, att den s. k. proste-tunnan, som kontraktsprostarne
för sin befattning säsom sådana latt sig anslagen, måtte i Bohus län, liksom
annorstädes i riket, blifva kontraktsprostarne ersatt efter markegång, i stället
att, som nu eger rum, lösas med 3 daler silfvermynt, beräknade såsom lag-daler;
eller, om sådant icke kunde medgifvas, att dessa embetsmän måtte erhålla portofrihet
för deras angelägna och kostsamma brefvexling med M. V. Konsistorium, på
samma sätt, som presterskapet redan, genom kongl, resolutionen den 27 September
1834, erhållit fribrefsrättighet för brefvexlingen med Konungens befallningshafvande.
Till stöd för denna motion har blifvit anlördt, dels att kontrakts-prostarne vore,
för deras befattning såsom sådane, så illa aflönade, att deras arfvoden på mänga
ställen icke motsvarade de utgifter, som embetet medförde; dels ock, att Kongl, resolutionen
den 22 Maj 1770, som medgåfve, att räntegifvare egde lösa kyrkofonden
i Bohus län med 24 sk. banko tunnan, mot skyldighet för allmogen att, om
brist i kyrkokassorna uppstode, sjelf bestrida kostnaden för kyrkornas tarfvor, icke
kunde inverka på enskilde personers lagliga rätt, eller i någon del upphäfva Presteståndets
privilegier af den 16 Oktober 1723, samt slutligen att motionären hyste
så mycket mera hopp, det 1770 års Kongl, resolution ej skulle lägga hinder i vägen
för bifall till motionen, som Kongl. Kammar-rätten sistlidet år genom utslag
skall stadgat, att en annan del af kyrko-tionden, nemligen bibeltrycks-tunnan, skulle
efter markegång af kyrkorna betalas.
Uti denna motion hafva instämt herr biskopen Heurlin och herr biskopen Bruhn,
under förklarande, att pastorerne inom länet med möda kunde öfvertalas att emottaga
prost-embetena, i anseende lill dermed förenade besvär, ansvar och kostnader
samt den ovilkorliga nödvändigheten för kontrakts-prostarne, att hålla och aflöna en
eljest ofta ej behöflig adjunkt.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet behandla denna motion, hafva Utskotten sammanträdt och tagit
densamma i öfvervägande.
Bih. tilt R. St. Prot. 1847 $ 1S48. 4 Sami. 2 Ajd. 20 Haft. 1
•2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 79.
Vid sistlidne riksdag förevar jemväl motion om rättighet för kontrakts-prostarne
att erhålla proste-tuunan efter markegångspris, men denna motion afslogs under åberopande
hufvudsakligen af den allmogen medgifna rätt att lösa kyrkotionde inom
länet med 3 daler silfvermvnt för tunnan. Utskotten hafva dock fästat uppmärksamheten
vid den omständighet, att här icke är fråga om upphäfvande af denna allmogens
rätt, utan om åläggande för hvarje kyrka inom kontrakts-prostens distrikt,
att ersätta denne prost-tunnan efter markegångspris. Om man betraktar, att kontrakts-prosten
har att fullgöra flera vigtiga och ansvarsfulla göromål, som äro förenade
med icke obetydliga kostnader, så lärer man ock finna billigt att ersättningen
för dessa, hans kyrkoherde-befattning ej tillhörande göromål "bör åtminstone betäcka
de kostnader, som han till följd deraf måtte vidkännas, och då denna ersättning icke
utgör mera än 3 daler silfvermynt af hvarje kyrka inom distriktet, så faller sig jemväl
klart, att densamma måste vara otillräcklig.
I anseende härtill vill det väl synas Utskotten, som borde kontrakts-prostarne
i Bohus län för deras befattning såsom sådana erhålla tillökning i den till dem nu
utgående ersättning, men som denna fråga dels är beroende på åtskilliga förhållanden
i afseende å kyrkornas i Bohus län tillgångar, äfvensom andra omständigheter,
hvarom Utskotten ej ega den kännedom, att de kunna afgifva ett fullständigt yttrande
i ämnet, samt dels synes vara af beskaffenhet att böra bero på ecklesiastik-styrelsens
inom stiftet förberedande åtgärder, anse Utskotten sig icke böra ingå i någon vidare
pröfning af motionen, och tillstyrka alltså,
att samma motion ej må för närvarande föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Hvad sedermera angår det i motionen alternativt framställda förslag, att kontrakts-prostarne
måtte erhålla portofrihet för deras brefvexling i embetets ärender
med Konsistorierna, så enär Rikets Ständer redan bifallit Stats- och Bevillnings-utskottens
utlåtande N:o 20, deruti Utskotten, af anförde skäl afstyrkt herr doktor
Grafströms motion om enahanda förmån för kontrakts-prostarne, anse Utskotten
ifrågavarande, af herr prosten Tranceus väckta förslag ej böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Augusti 1848.
Reservationer:
Af herr friherre Cederström, Jacob:
”Ehuruväl jag instämmer i de sammansatta Utskottens tillstyrkande, att ifrågavarande
motion ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd, kan jag dock ej
gilla de motiver, som Utskotten till stöd för sitt yttrande åberopat.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 79. 3
Genom flera äldre författningar är det afgjordt och bestämdt, att prostetunnan,
som af krono-tionden uti hvarje inom kontraktet varande kyrkoherberge afkortas,
skall utgå i rågadt mål; till bevis härför åberopar jag dels bifogade afskrift af Kongl,
brefvet den 19 Januari 1683 (bil. litt. A), dels häradsfogde-instruktionen af 1688,
samt dels ock närlagde afskrift af Kongl, resolutionen den 7 Februari 1822 (bil.
litt. B), hvaraf inhemtas, att Kongl. Maj:t förklarat proste-tunnan böra in natura
utgå och forslas.
Då således föreskrift redan är gifven om huru proste-tunnan skall utgå, anser
jag det böra på vederbörande sjelfva ankomma, att efter dessa föreskrifter göra sina
rättigheter gällande; i anseende hvartill, och då, enligt 90 § regerings-formen, frågor
af sådan beskaffenhet, som den förevarande, ej må under Riksens Ständers eller
deras Utskotts öfverläggningar och pröfning komma, jag tillstyrker,
att omförmälde motion icke må af Rikets Ständer till pröfning upptagas.”
Bil. litt. A.
Af Jönköpings läns copie-bok fol. 1,279.
1683 den 19 Januari.
Förordning om råkat måhl på alla kyrkiors Spanmåhl och struket måhl
ålh Prästers Wederlag sampl Militie spanmåhlen.
CARL med Guds Nåde etc.
Yår ynnest och nådiga benägenhet med Gud altzmechtigh Troo Man och Landshöfding,
såsom det är heelt billigt, att alla afkortningar, som uthtagas af Kyrckiotionde-spanmåhlen,
såsom Kyrkiors Wijn och bvggningssädh, Dombkyrkio-, ProbsteBibeltrycke-tunnan,
Barnhuus 40:de dehlén samt Dambspan uthmätas med rågat
måhl effter valmlighecten, så finne WI åther både skiäligt och nödigt, att presternes
Vederlag!; och officerarnes löhningsspanmåhl bör uthmätas med strukit måhl, och
när något brister, så måste hvar och een proportionaliter mista, hvarföre befalle WI
eder hermed Nådeligen, det i uthi edert Höfdingedöme sådant vid uthmätandet öfver
alt behörigen observera låthen, så dhen ene som dhen andra till entelig efterrättelse,
hvarmedh förrättas dhet oss till Nådigt behagh länder. Och WI befalle etc.
Stockholm den 19 Januari A:o 1683.
CAROLUS.
Rätteligen afskrifvet, och att stadgandet derom, att proste-tunnorna böra levereras
i rågadt mål, äfven är intaget i 1688 års Häradsfogde-instruktion, betygar
Carl Sandberg.
Kamererare i Kongl. kam.-koll. arkif-kontor.
i
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 79.
Bil. Litt. B.
Afskrift:
CARL JOHAN etc.
W år ynnest ete. Hos Oss hafva underdåniga besvär blifvit anlörda af Kongl,
räntmästaren Cronsioe samt bönderne Johan Åkasson, Michel Pehrsson och Åke Andersson
deröfver, att J, i anledning af deras hos Eder förda klagan öfver Wår Befallningshafvandes
i Malmöhus Län meddeldta Resolution unders den 9 Mars 1820,
hvarmedelst dem uppå andragne skäl blifvit ålagdt, att, i enlighet med en af Kontrakls-prosten
11. Schartau utgifven forselsedel, till Landskrona stad forsla den honom
i egenskap af proste-tuuna för år 1819 tillkommande En tunna Råg från Hardeberga
socken, medelst Utslag af den 7 derpåföljande December, nämnde Wår Befallningshafvandes
beslut fastställt samt derjemte, i förmågo af 14 Kap. 7 & Rättegångs-Balken,
ådömt klaganderne för missfirmligt skrifsätt mot deras vederdeloman
Tio riksdaler banko i böter; derutinnan klaganderne uppå flere i den underdåniga
besvärsskrilten upptagna skäl om ändring i underdånighet anhållit samt af såväl Kongl.
Förordningen den 22 Juli 1803 som Kongl. Instruktionen af den 12 April 1815
förment sig ega anledning till den underdåniga begäran, att dem mätte tillåtas ifrågavarande
proste-tunna efter markegångspris med stadgad förhöjning lösa; anhållande*
derjemte underdånigst att återbekomma de af dem, till följd af Edert Utslag, er1
agde böter; öfver hvilka underdåniga besvär så väl kontrakts-prosten Schartau som
J, enligt Nådig befallning, med underdåniga förklaringar inkommit.
WI håfve nu detta besvärsmål i behörigt öfvervägande tagit samt i Nåder pröl\at
skäligt Edert öfverklagade Utslag, såsom i Författningarna grundadt, gilla och
fastställa; velandes WI icke hafva bifallit klagandernes underdåniga anhållan om återfåendet
af de dem af Eder för nyttjadt missfirmligt skrifsätt mot deras vederpart
rätteligen ådömda böter. Detta gifve WI Eder härmed till svar och vederbörandes
förständigande i nåder tillkänna. Befallandes etc. Stockholms Slott den 7 Februari
1822.
CARL JOHA N.
G. von Schantz.
Till Kammar-kollegium ang. räntmästaren Cronsioés m. fl:s besvär öfver dem
ålagd forselskyldighct af proste-tunnan från Hardeberga socken.
Vidimeras ex officio.
Albin Johansson.
t f. Aktuarie i Kgl. Kammar-kollegium.
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Ut skott ens Utlåtande, N:o 79.
j
Af herr prosten Tranalus:
”Proste-tunnan har sin upprinnelse frän tider långt före reformationen. Då Gustaf
Wasa indrog lill kronan två tredjedelar af församlingens tionde, och kallade den
kronotionde, men lät församlingen behålla en tredjedel, under namn af kyrkotionde,
för kyrkans många behof, fick prosten, till ersättning för sitt besvär i detta embete,
äfven behålla proste-tunnan, att utgå in natura från hvarje kyrkoherberge, det alden
kornbod, som borde finnas vid hvar kyrka till förvar af tiondesäden, oftast kro
nobonden,
så väl som kyrkotionden. På detta kyrkoherberge gaf kronan många iuvisningar
att undfå spanmål till olika behof; men som tionden gafs efter årsvexten,
var årliga tillgången olika och svarade stundom ej mot invisningarne, mellan hvilkas
innehafvare då uppstod tvist om förmånsrätt, hvilken tvist, länge förd, ändtligen slutades
genom Kongl, resolutionen den 19 December 1664, som bestämde, att spanmålen
borde, utan afkortning, ur kyrkoherberget lefvereras i följande ordning: vinoch
byggnadssäd, domkyrko-tunna, proste-tunua, bibeltrycks-tunna och barnhusets 40:de
del, ailt med rågadt mål; men vederlag m. m. utan råga. Denna föreskrift intogs
sedan uti Preste-ståndets privilegier den 16 Oktober 1723 (se ock Kongl, resolu
tionen
den 19 Januari 1683). Under följande tid infördes ordentlig tiondesättning,
så att ett visst mått säd årligen betaides till kyrkoherberget, hvarigenom anordningarne
utgingo säkrare. Den ofvannämnde anordnade säden betalas af tiondegifvare
nu på olika sätt. På en del ställen inbetalas den ännu in natura, och förvaras då
af pastor eller kyrkovärdar m. m., tills den hunnit antingen forslas till vederbörande,
eller på auktion säljas. På andra ställen har man anordnat vinsäden att utgå af
vissa hemman, proste-tunnan af andra, bibeltrycks-tunnan åter af andra. Allmännast
torde vara att den en gång för alla numera bestämda kyrkotionden betalas till kyrkan
efter markegång med forlön, hvarefter kyrkan godtgör alla de ofvannämnda anordningarne,
som utan afkortning böra af kyrkotionden utgå, nemi. domkyrko-, prosteech
bibeltrycks-tunnorna.
Kontrakts-prostarnes rätt till denna lön är således urgammal och genom en
mängd Kongl, resolutioner samt privilegier försäkrad, med uttryckligt vilkor, att den
skall utgå in natura och oafkortad, hvarföre den betalas än efter gångbart pris, än
efter markegång. Alla författningar visa, att proste-tunnan icke är anslag af kronotionde
utan af den kyrko-tionde, Gustaf Wasa medgaf kyrkorna att behålla för sina
behof. Undantag finnas endast der nybildade församlingar uppstått, hvilkas kyrkor ej
hafva kyrkotionde, af hvilken orsak staten dä beviljat proste-tunna af sin behållna tionde.
Men i Bohus län upptages väl proste-tunnan bland kyrkans utgifter, men betalas
blott efter kronovärdi. Det är rättelse häruti,» som motionen åsyftar, så att
denna säd måtte betalas efter markegång med forlön. Sammansatta Utskotten synas
erkänna rättvisan och billigheten häraf, men våga dock ej uttala sin öfvertygelse full
-
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 80,
ständigt, utan hänskjuta tili noggrannare undersökning af förhållandet och ansökning af
Konsistorium hos Kongl. Maj:t om lönefyllnad för kontrakts-prostarne. Men som kontraktsprostarnes
lagliga lön i sådant fall svårligen lärer kunna bekommas utan genom statsanslag,
fruktar jag att ändamålet ej vinnes, emedan sådant anslag ej torde beviljas, då
kyrkorna i Bohus län i allmänhet äro försedde med tillräcklig kyrko-tionde, likaväl som
de i gamla Sverige. Orättvisan ligger deri, att kyrkorna betala proste-tunnan blott
efter kronovärdi, hvilket är orätt, då den allmogen beviljade förmån, att lösa sin
kyrko-tionde efter kronovärdi, ej bör förnärma tredje mans laga rätt. På dessa skäl
anhåller jag att få reservera mig emot sammansatta Utskottens betänkande.”
N:o 80.
Ank. till Exp.-utsk. den 89 Awg., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, alt jordegarne inom hvarje härad
och tingslag mätte tilläggas förmånsrätt till skattelösen af fjerdingsmans-hoställen
ni. m.
Uti en inom hederv. Bonde-ståndet väckt samt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten
remitterad motion, har riksdagsfullmäktigen Anders Gustafsson från
Östergöthlands län föreslagit, att jordegarne inom hvarje härad eller tingslag måtte
dels tilläggas bestämd och ovilkorlig förmånsrätt ätt till skatte inlösa sådana fjerdingsmans-boställen,
som, till följe af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens riksdag
fattade beslut, blifvit eller efter innehafvarnes afgång blefve till kronan indragne, samt
dels medgifvas rättighet, att å sålunda inlösta fjerdingsmans-bostållen såsom åboer
insätta pålitlige personer, åt hvilka det kunde befinnas lämpligt, att uppdraga förrättandet
af fjerdingsmans-tjensten inom distriktet, emot åtnjutande af boställets afkastning
såsom lön.
Till stöd för delta förslag har motionären anfört, att, utom det påtagliga gagn,
en så beskaffad rättighet skulle bereda åt jordegarne inom hvarje landsort, der gamla
fjerdingsmans-boställen finnas, derigenom att allmogen befriades från det för den
så betungande fjerdingsmanna-bestyret, hvars åtföljande skyldigheter dessutom sällan
på kortare tid kunde inläras af den, som detta bestyr ålåge, hade staten den stora
fördelen att dessa tjenster komme att bestridas af fullt dugliga personer, hvarigenom
kronobetjeningen icke blefve i saknad af det säkra stöd och biträde, som för ordningens
vidmakthållande vöre af stor vigt och utan hvilket det blefve nödvändigt att
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 81.
7
öka länsmännens antal, samt i följd deraf stats-utgifterne; och ansåg motionären' statens
fördel så mycket mindre kunna genom den föreslagna åtgärden vara förbisedd,
som staten genom den ingående skatteköpeskillingen samt hemmanens beläggande
med skattejords vanliga onera skulle erhålla en icke ringa inkomst.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ansett nödigt att gemensamt
med Stats-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sammanträdt och tagit densamma
i öfvervägande.
Och som de boställen, hvilka efter fjerdingsmäns afgång blifvit eller framdeles
blifva till staten indragne, äro att anse såsom andra kronolägenheter, hvilka, enligt gifna
föreskrifter, böra i vanlig ordning utarrenderas; och fjerdingsmanna-tjensten numera
är att anse såsom en municipal-befattning, till följd hvaraf det måste i allmänhet
åligga kommunerne sjelfva att om fjerdingsmännens aflönande draga försorg, antingen
genom anskaffande af boställen eller på annat sätt; alltså och då bifall till motionärens
förslag skulle förminska den inkomst, som kronan af de indragne fjerdingsmansboställena
kunde hemta, enär den skatte-köpesumma, som för dessa boställen skulle
erhållas, icke motsvarar den fördel, som af deras utarrenderande vore att erhålla;
anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande motion ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 25 Augusti 1848.
N:o 81.
An/c. till Exp.-utsk. den 29 Äng., kl. 1 e. rn.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor dels om inrättande af ett serskildt
styrelseverk för vården och tillsynen öfver de offentliga undervisnings*
verken samt dels om tillsättande af ständiga revisorer öfver rikets
elementar-läroverk.
Inom högv. Preste-ståndet samt vällofl. Borgare-ståndet har, uti serskilda till
Stats-utskottet remitterade motioner, blifvit anfördt: af herr prosten Arrhenius, att eliuru
Kongl. Maj:t uti sin till Rikets Ständer vid innevarande riksdag afgifna nådiga
proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, att, ”då de åtgärder,
hvilka för skolväsendets ordnande komme att vidtagas, blefve af det omfång,
att de icke kunde inom ecklesiastik-departementet medhinnas, utan serskildt biträde
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 81.
af personer, sorn i ämnet egde speciel kännedom och erfarenhet, Rikets Ständer
mätte på stat uppföra ett årligt anslag af 3,000 r:dr banko, alt i nämnde afseende
användas,” så vore likväl de åligganden, som skulle tillkomma de sakkunnige män,
hvilkas biträde borde i berörde hänseende anlitas, icke i den Kongl, propositionen
närmare bestämde; och då det åsyftade vigtiga ändamålet icke syntes på det af Kongl.
Majit i nåder föreslagna sätt kunna med någon fullständighet, jemnhet och säkerhet
vinnas, har motionären föreslagit, dels att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att, i stället för det obestämda biträde af sakkunnige män vid
skolväsendets ordnande, som med det begärda anslaget åsyftades, Kongl. Majit täcktes
i nåder utse tvenne eller trenne för insigt och erfarenhet i skolväsendet utmärkta
män, hvilkas åliggande,det skulle vara:
l:o att, i egenskap af revisorer öfver rikets elementar-läroverk och såsom regeringens
ombud, årligen under läse-terminerna besöka rikets samtlige elementarläroverk,
för att om deras tillstånd och behof inhemta fullständig kännedom; att för
sådant ändamål bevista lektionerna och i samråd med ephorus och lärarne öfverenskomma
om de methoder, som borde följas, de läroböcker, som vid undervisningen
skulle begagnas, och de åtgärder, som till läroverkets förbättring borde vidtagas;
2:o att under ferierna, och efter inhemtad fullständig kännedom af elementarläroverkets
tillstånd i riket, under ledning och ordförandeskap af chefen för ecklesiastik-departementet,
uppgöra underdånigt förslag till förbättring af elementar-läroverken
i ett sammanhang, men med fästadt afseende å hvarje orts serskildta behof, och till
de åtgärder, som för hvarje läroverk serskildt kunde pröfvas nödiga; samt
3:o att årligen afgifva berättelse om elementar-läroverkets tillstånd i riket; och
dels att, så framt Rikets Ständer skulle lemna bifall till denna framställning, ett årligt
anslag måtte å stat uppföras till bestridande af revisorernas löner, de der syntes
böra bestämmas till 2,000 ridr för hvardera jemte ersättning för resekostnader ;
af herr 7horn, som, på anförda skäl, hemställt, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes inrätta ett serskildt
styrelseverk för vården och tillsynen af ej mindre universiteterna, elementar-läroverken
och folkskolorna, än äfven tecknologiska institutet och slöjdskolorna samt öfriga
tillämpningsskolor eller högre undervisningsverk, med undantag blott af de militära,
hvilka sistnämnde borde fortfarande stå under de militära autoriteternas inseende och
ledning; att, till ledamöter uti denna öfver-styrelse för läroverken, endast personer
med speciel kännedom och erfarenhet uti undervisnings-väsendet borde utnämnas,
samt slutligen, att Rikets Ständer måtte för ändamålet bevilja ett årligt anslag af
8,000 ridr banko, att på ordinarie stat uppföras.
Sedan
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o Så. 9
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet behandla dessa frågor, hafva Utskotten sammanträdt och tagit desamma
i öfvervägande. Vid afgifvandet af sitt utlåtande i frågan få Utskotten först
erinra, att sedan chefen för ccklesiastik-departementet, enligt hvad protokollet för
ecklesiastik-ärendena af den 9 sistlidne November innehåller, hos Kongl. Majit angilvit
behofvet af en öfver-styrelse för undervisningsverken, Kongl. Maj:t uti sin nådiga
proposition om statsverkets tillstånd och behof gifvit Rikets Ständer tillkänna,
det Kongl. Maj:t icke funnit skäl att rörande detta behof för närvarande göra någon
framställning till Rikets Ständer, hvaremot Kongl. Maj:t, på sätt här ofvan är
nämndt, äskat ett serskildt årligt anslag al 3,000 r:dr för bekostandet af det biträde,
som för skolväsendets ordnande komme att lemnäs af personer, som i ämnet egde
speciel kännedom och erfarenhet.
Då nu Rikets Ständer redan bifallit Stats-utskottets uti betänkandet N:o 124
gjorda tillstyrkan, att såväl det öfverskott, sorn kunde uppkomma å den med skolafgifterna
afsedda statstillgång, som ock besparingarne å elementar-läroverkens anslag,
mätte användas till arbetsbiträde, till resekostnader, äfvensom till öfriga för den nya
organisationens verkställande nödiga utgifter; så och enär Kongl. Majit eger att så,
som Kongl. Majit anser lämpligast, ordna tillsynen öfver rikets läroverk, finna Utskotten
sig böra hemställa,
att dessa motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Augusti 1848.
Nio 82.
Anie. till Eocp.-utsk. den å9 Aug., kl. t e. in.
Utlåtande, t anledning af väckt fråga om ändring i nu gällande föreskrifter
för stämmo-böters fördelning.
Uti serskilda, inom hederv. Bonde-ståndet väckta motioner, som blifvit till Statsutskottet
remitterade, har blifvit föreslaget i af riksdagsfullmägtigen Magnus Månsson
från Östergöthlands län, att då de böter, hvilka debiterades för uraktlåtenhet att erlägga
krono-utskylder vid första krono-uppbördsstämman och hvilka, enligt nu gällande
föreskrifter, fördeltcs emellan kronofogden och församlingarnes fattigvård, finge
indrifvas af Ijerdingsmännen, biträdde af nämndemän, dessa stämmoböter, i stället att
Bih. till B. St. Erot. IS47 Sf IS4S. 4 S ani. å Afd. åt) Hti/t. 2
10 Stats- samt Allm. lies v.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N‘.o SH.
såsom hittills fördelas mellan kronofogden och församlingarnes fattigvård, hädanefter
måtte uteslutande tillfalla denna sednare, helst församlingarne numera ålåge att sjelfva
löna sina fjerdingsman; samt af riksdagsfullmägtigen Ola Pehrsson från Blekinge
län, på grund af hufvudsakligen samma skäl, att den andel af stämmo-böterna, som
enligt författningarna tillfaller uppbördsmännen, hvarmed man hittills förstått kronofogden,
måtte framgent tillfalla fjerdingsmännen, som med uppbörden af dessa böter
egde den hufvudsakliga befattningen.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att för behandling af dessa motioner sammanträda
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten sammanträdt
och tagit frågan i öfvervägande.
Vid afgifvande af sitt yttrande öfver förenämnde motioner, få Utskotten erinra,
att Rikets Ständer redan i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 23 September
1840 uttalat den åsigt, att Ijerdingsmanna-befattningen utgjorde ett municipalbestyr,
och att fjerdingsmännen således borde befrias ifrån sådana göromål, som rätteligen
tillkomme krono-betjeningen att besörja; och som fjerdingsmännen således
icke rätteligen tillkommer, att befatta sig med indrifning af ofvanberörde stämmoböter,
hvadan de icke heller böra genom någon lag tilläggas ersättning derföre, anse
Utskotten
sig böra afstyrka förslaget, att den del af stämmo-böterne, som, enligt författningarnp,
kronofogden erhåller, må fjerdingsmännen tillkomma.
Beträffande derefter det i Magnus Månssons motion gjorda förslag, att stämmoböterna
må tillfalla endast församlingarnes fattigvård, så enär de skattskyldiges uraktlåtenhet
att i tid erlägga sina utskylder obestridligen orsakar vederbörande kronofogdar
både besvär och kostnad, alltså och då verkställigheten af och ansvaret för
utmätningar för stämmoböter, liksom för andra medel, åligger kronofogdarne, samt den
enligt Kongl, kungörelsen den 15 Juli 1841 bestämda fördelning af två tredjedelar
till de fattiga och en tredjedel till kronofogden öfverensstämmer med billighet, fa
Utskotten vördsamt tillstyrka,
att omförmälda förslag ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 25 Augusti 1848.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon. Ulskoltcns Utlåtande, N:o 83.
1
N:o 83.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Sept., kl. 1 e. m.
Ut låt and<>, i anledning af väckt fråga, att ett eller två kro
nohemman
måtte åt hvarje församling upplåtas till beredande
af bostad ät Skollärare samt uppförande af fattig
hus-byggnader.
Uti en inom Hederv. Bonde ståndet väckt samt till Stals-utskottet remitterad
motion, liar riksdagsfullmäktigen Lars Wenander från Götheborgs
och Bohus län anfört, att, för verkställigheten af Kongl. Majrts nådiga förordning
af den 25 31aj sist!, år, angående fattigvården i riket, oundgängligen
fordrades, att fattighusbyggnader blefve inom socknarne uppförde; men
då sådane byggnader ej kunde af liera medellösa kommuner anskaffas utan
Statens mellankomst och understöd, och samma beklagliga förhållande egde
rum jemväl i afseende på skolhusbyggnader; så ansåg motionären sig böra
föreslå: det måtte Kongl. Maj:t och Bikets Ständer för framlida begagnan
de
upplåta åt hvarje socken, i mån af dess storlek, ett eller tvenne, inom
socknen belägne, kronohemman, hvarå ifrågavarande byggnader kunde uppföras;
och hvilka hemmans afkastning kunde användas af skole- och fatdgvårds-styrelserna
för omförmälde ändamål efter de i sockenstämma derom
lemnade föreskrifter; att de socknar, sorn bestodo af 20 till 30 mantal, skulle
erhålla ett hemman, de af 30 till 40 mantal ett och ett halft, och derutöfver
till 50 mantal 2:ne hemman o. s. v.; men att, om någon socken eller kommun
innehölle mindre än 20 hemman, minst ett halft hemman till sådant samhälle
borde upplåtas, samt att, om någon församling funnes, inom hvars område
något kronohemman icke vore att tillgå, densamma skulle erhålla antingen
ett lämpligt kontant stats-anslag, eller något i en nästgränsande socken
beläget så beskaffadt hemman jemte rättighet att detsamma åt den högstbjudande
försälja, för att derefter inom kommunen anskaffa en för ändamålet
tjenlig lägenhet; hvarjemte »motionären, under yttrad önskan, att förslaget för
begge ofvanberörde ändamål måtte vinna bifall, likväl för den händelse, att
frågorna icke kunde grundlagsenlig! i ett sammanhang behandlas, .hemställt,
Sih. till R. St. Pr. 1847 & 1848, 4 Sami 2 Afd. 21 Helft. 1
«>
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o 83.
att motionen åtminstone måtte för fattigvårdens organisation och framtida bestånd
i så måtto bifallas, att hälften af det föreslagna antalet hemman ansloges
för lindring i fattigvårdens bestridande.
Sedan Stats-utskottet ansett nödigt att gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet behandla denna fråga, hafva Utskotten sarnmanträdt
och tagit densamma i öfvervägande, samt få sitt yttrande derom
härmed afgifva.
Med anledning af en utaf nämnde motionär väckt, till Stats-utskottet
remitterad motion i enahanda ämne, hvilken skiljer sig ifrån den förevarande
endast derigenom, att motionären i den förra, jemte begäran om förenämnde
understöd till fattigvården och skolundervisningen, för den händelse, att dessa
begge frågor ej kunde grundlagsenlig! gemensamt behandlas, hemställt, att
åtminstone hans förslag i afseende å understödjandet och befrämjandet af
skolundervisningen måtte bifallas, har Stats-utskottet redan uti sitt den 17
Februari innevarande år afgifna utlåtande N:o 71 tillstyrkt, att berörde motion
måtte förfalla, och till skäl för detta yttrande anfört, att den ifrågaställda
upplåtelsen af kronans jordegendomar skulle leda till en ganska betydlig
förminskning i Statens inkomster, hvilken minskning borde ersättas medelst
ökad bevillning, samt att de hemman, hvilka (ill det af motionären framställda
behof skulle vara att anvisa, bestå af kronohemman, antingen upplåtne
under stadgad åborätt till innehafvarne samt deras efterkommande, eller ock
såsom boställen anslagna till stater och korpser och således redin disponerade.
Under åberopande af de skäl, som finnas anförde uti detta af Rikets
Ständer godkända utlåtande, få Utskotten tillstyrka,
att den ifrågavarande motionen ej må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 31 Augusti 1848.
Stals- samt Allm. Eesv.- och Ekon. Visit. Memorial, N:o 84 och 85. 3
N:o 84.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Sept., kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet N:o 44.
Enligt från Riks-slånden ankomna protokolls-utdrag, har Hederv.
Bonde-ståndet bifallet l:a punkten af förenämnde utlåtande, men deremot
återremitterat 2:a punkten deraf, hvarigenom Utskotten tillstyrkt, att frågan
om befrielse från skyldigheten för rusthållare, att i krig remontera och ersätta
förlorade bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar, måtte, på uppgifne
skäl, förfalla. Ridderskapet och Adeln, Preste- samt Borgare-stånden
hafva deremot bifallit betänkandet i sin helhet; och som, enligt 75 § Riksdags-ordningen,
frågan sålunda ar genom 3:ne Riksstånds beslut afgjord, så
få Utskotten tillkännagifva, .
att å Utskottens sida någon vidare behandling af samma fråga icke
kan ega rum.
Stockholm den 31 Äng. 1848.
N:o 85.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Sept., kl. 1 e. m
Memorial, i anledning af återremiss å utlåtandet, IS:o 60.
Nämnde, utlåtande, rörande vackt motion, att provinsen Jemtland måtte
roteras i enlighet med Rikets Ständers fattade beslut, har blifvit återremittera
dt af Hederv. Bonde-ståndet, men gilladt af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Högv. Freste-ståndet samt Vällofl. Borgare-ståndet; och som nämnda
utlåtande blifvit af 3me Riksstånd bifallet, anse Utskotten, med stöd af
75 § Riksdags-ordningen,
den erhållna återremissen icke kunna till vidare åtgärd å Utskottens
sida föranleda.
Stockholm den 31 Au g. 1848.
4
Statt- tamt Allm. Beve.- och Ekon.-Vlskoltens Utlåtande, N:o 86.
N:o 86.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Sept., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändrad organisation
af fattigvården i riket, m. m.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskotten remitterad
motion, har Herr Cederschjöld, Robert Theofron, jemte en framställning
om brottens lillvext, och fångantalets ökande, de orsaker, som i
främsta rummet de.till vore vållande, samt om de åtgärder, som borde till
förekommande deraf vidtagas, uttalat den åsigt, att det vore samhällets pligt
ej blott att bereda vård och underhåll åt fattiga till arbete oförmögne personer,
utan äfven att anskaffa tillfälle till arbetsförtjenst åt dem, sorn voro
arbetsföre, men äfventyrade nöd till följd af brist på arbetsförtjenst. Väl
hade i Kongl, förordningen den 25 Maj sisth år, angående fattigvården i
riket, enahanda princip lill en del gjort sig gällande, men efter motionärens
tanka vore författningen olämplig uti 3:ne punkter, nemligen:
l:o deruti, att hvarje socken eller pastorat utgjorde ett serskildt fattigvårdssamhälle
för sig, i stället för att, enligt motionäres åsigt, fattigvården
borde ordnas länsvis, så att icke de mindre fattigvårdssamhäliena matte, såsom
hittills egt rum, uppbjuda all förmåga för att från sig på annan socken
öfverflytta skyldigheten att underhålla de fattiga, och så alt alla måtte lifvas af
samma intresse i frågan samt inom länet ega en gemensam centralförvaltning,
till hvars omvårdnad kunde öfverlemnas sådane arbetssökande och orkeslöse
fattige, som antingen icke tillhörde någon viss socken eller ock ej
der kunde behörigen sysselsättas och vårdas;
2:o deruti, att de utgifter, som utöfver de befintliga tillgångarne för
fattigvårdens förvaltning måste bestridas, enligt den nådiga förordningen,
icke skulle ersättas af staten, utan serskildt inom hvarje fattigvårdssamhälle
af dess medlemmar bekostas, till följd hvaraf någon rättvis fördelning af
dessa utgifter emellan rikets samtlige skattdragande innevånare icke egde
rum, utan berodde af tillfälliga omständigheter, huruvida den ena kommunen
klefve med så beskaffad utgift öfver höfvän betungad, medan den andra deremot
kunde vara derifrån nästan helt och hållet befriad, samt
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskotlens Utlåtande, N.o 86.
5
3:o deruti, att den nådiga förordningen icke bestämdt påbjuder, att
arbetsförtjenst skulle anskaifas åt alla, som deraf vara i behof, uian endast
innehölle en uppmaning åt fattigvårds-styrelserne, att söka sådant förskaffa,
hvarigenom det olyckliga och beklagliga förhållande, att arbetsföra personer,
antingen i anseende till bristande arbetsförtjenst, af nöden tvingades att begå
brott, som ådrogo dem straff, eller, i brist af laga försvar, utan eget förvållanden,
blefvo dömda ti'l tvångsarbete, icke blifvit undanröjdt, utan äfven
efter förordningens tillämpning fortfore.
På grund deraf har motionären föreslagit:
l:o alt inom hvarje län genom dess innevånares försorg måtte beredas
arbetsförtjenst åt alla länet tillhörande personer, som till erhållande af arbete
sig anmälde; hvarvid iakttagas borde, dels att arbetslönens belopp understege
hvad annan fri arbetare i orten erhölle, och dels att arbetslönen i allmänhet
utginge på det sätt, att en del deraf lemnades arbetaren medelst underhåll in
natura och en del för dess räkning besparades till framtida hjelp;
2:o att de länet tillhörande nödlidande, som icke kunde genom arbete
förtjena sitt uppehälle, skulle genom länets fattigstyrelses förfogande erhålla
nödtorftig vård; dock så, att de fattige, hvilka icke finge erhålla understödet
kontant, utan in natura, ovilkorligen borde, efter sin förmåga, genom
arbete derför lemna valuta;
3:o att staten skulle utgifva de medel, som utöfver för ändamålet
befintlige tillgångar erfordrades för de fattiges underhåll, dock så, alt full
underhållskostnad erlades endast för sådane fattige, som helt och hållet voro
i saknad af arbetskrafter, men för de öfrige deremot endast i förhållande
till deras större eller mindre arbetsförmåga, så att å de ställen, der årliga
undeihållsbeloppet för den, som vore till arbete alldeles oduglig, blifvit bestämdt
t. ex. till 60 rdr, borde för den, som ansåges kunna med sitt arbete
till en fjerdedel lemna valuta för kostnaden, erläggas 45 rdr; för den till
hälften arbetsföre, 30 r:dr och för den, som vore det till tre fjerdedelar,
endast 15 r:dr, samt
4:o att Konungens befallningshafvande, sedan de fattiges nödställda
belägenhet och bristande arbetsförmåga blifvit med vederbörliga prest- och
läkare-attester fullständigt bestyrkte, genom formligt utslag skulle bestämma
det ersättningsbelopp, som kommunen för den fattiges vård och underhåll
egde att undfå; och har motionären ansett, att, genom verkställandet af hvad
han sålunda föreslagit, skulle vinnas flera för samhället vigtiga fördelar.
Ingen komma nemligen derefter att blifva dömd till straff för olofligt tillgrepp
6
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o 86.
eller ålagd tvångsarbete för bristaude laga sysselsättning, derest lian icke
sjelf genom eget uppsåtligt förvållande dertill gjort sig förfallen eller egenvilligt
underlåtit, att begagna sig af de förmåner, samhället åt honom beredt.
Så väl fångantalet, som statens utgifter för fångvården, skulle komma att betydligen
minskas. Allt tiggeri på gator och vägar komme att helt och hållet
upphöra, då, för anskaffande af lifvets uppehälle, denna utväg ej mera behöfde
alt anlitas. De många tvisterna emellan serskilda socknar om skyldigheten
att bestrida kostnaden för de fattiges underhåll skulle upphöra, och denna
kostnad, utan afseende på den tillfälliga omständigheten, huruvida flera eller
färre fattiga personer tillhörde den ena eller andra socknen, komma att emellan
hela samhällets alla skattdragande medlemmar fördelas uti ett lättvist
förhållande; och slutligen skulle samhällets bättre lottade medlemmar i allmänhet
kunna med större trefnad och belåtenhet utöfva sin verksamhet hvar
inom sin bestämda krets, då deras sinne ej längre nedstämdes af en mängd
kringvandrande tiggare, utan de egde visshet derom, att ingen af dessa deras
olyckliga likar vidare skulle förgås af elände eller, för undvikande deraf, nödgas
beträda brottets bana.
Motionären har derjemte, under den med anledning af motionen föranledda
discussion hos Ridderskapet och Adeln, föreslagit, att, derest hans
yrkande om statens skyldighet att utgifva fattigvårdskostnaden, ej vunne bifall,
det måtte bestämmas, att fattigvården skulle länsvis ombesörjas och att
medlen dertill måtte af länets samtlige innevånare utgå.
Detta, med hvad mera som under discussionen hos Ridderskapet och
Adeln blifvit yttradt, hafva Utskotten tagit i noga öfvervägande och få härmed
afgifva sitt yttrande i ämnet.
Härvid torde Utskotten först böra åberopa, att Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskotten, uti sitt den lista uti innevarande månad
afgifna betänkande N:o 35, i anledning af väckta frågor om upphäfvande af
eller ändringar och tillägg uti de angående fattigvården i riket gällande bestämmelser,
redan yttrat sig uti flera frågor, som med de uti förevarande
motion framställde hafva ett oskiljaktigt sammanhang, så att Utskottens utlåtande
icke torde böra omfatta några andra frågor än dem, som motionären
lagt till stöd för de uti moiionen framställda förslag, nemligen statens skyldighet
att bekosta eller deltaga i utgifterne för fattigvården inom kommunerne
eller dessa utgifters "bestridande länsvis af innevånarne inom hvarje län.
Den princip, som ligger till grund för den af Kongl. Majit under
den 25 Maj sistlidne år utfärdade stadga om fattigvården i riket, att nemli
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskoltens Utlåtande, N:o 86.
7
gen defbör åligga hvarje stad eller församling att draga vård om sina fattiga,
liar här i Sverige i långliga tider varit gällande och utgör, efter Utskottens
öfvertygelse, den för vårt land lämpligaste grunden för organisationen
af fattigvården. Det kan väl icke bestridas, att ju några fördelar
skulle vara förenade med det sätt att ordna fattigvården, som af motionären
blifvit anvisadt, såsom att de tvister skulle till större delen upphöra, som
nu ega rum emellan församlingar, angående skyldigheten att underhålla
fattiga, och att bidraget till de fattiges underhåll skulle jemnare drabba samhällets
skattdragande medlemmar, än nu är fallet; men äfven om dessa fördelar
hade varit ännu större, hade Utskotten likväl icke kunnat dela motionärens
åsigter eller tillstyrka hans förslag. Skälen härför skola Utskotten här söka
utveckla.
Att staten, såsom sådan, icke har någon ovilkorlig pligt att underhålla
de fattiga, synes Utskotten temligen gifvet. Skyldigheten att försörja sig
måste i främsta rummet tillhöra hvarje individ sjelf, och då han för sin berg-,
liing åtnjuter understöd, erhåller han detta, icke såsom en rättighet, utan
såsom en gåfva eller välgerning af sina bättre lottade likar. Om staten öfvertoge
kostnaden för fattigvården, skulle dock snart en förändring i föreställningen
härom inträffa. Man skulle anse såsom en rättighet hvad som
nu utgörer ett barmhertighetsverk, och tilloppet af fattige eller behöfvande,
som fordrade fattigunderstöd, skulle tilltaga i samma mån som en sådan
förändring i tänkesättet inträdde. Bemödandet att utfinna medel forsin bergning
skulle blifva allt svagare, och mången, som eljest, ehuru kanske med
besvär och möda underhölle sig sjelf, komme då säkerligen att falla fattigvården
till last.
Dessa följder äro icke så mycket att befara, om fattigvården besörjes
inom kommunerne eller församlingarne, såsom nu eger rum. Der är den
fattiges bebof både insedt lättare och afhjelpt med mindre kostnad, än om
hans underhåll skulle tagas från en för ändamålet samlad, för rikets alla fattige
gemensam fond. Kommunernes enskilda intresse skulle nemligen i sednare
fallet, då fattigförsörjningen ej mera tillhörde densamma, råka i strid med
pligten att söka förekomma och minska tillvexten i de fattiges antal, och
det skulle naturligtvis för kommunerne blifva ett bemödande att af den
samlade fonden söka erhålla så stor del som möjligt, och att för sådant ändamål
få det största möjliga antalet af sina torftiga inedlemmar upptagne
bland fattighjonen. Men utom alla dessa förhållanden och menliga följder af
fattigvårdens ordnande efter motionärens plan, förekommer jemväl, att der
-
8
Stals- och Bevillnings Utskottens Utlåtande N:o 87.
lill skulle fordras en mängd nya tjenstemän, hvilka skulle hafva inseendet
och bestyret med hvad till fattigvården hörde. Inom hvarje församling är
nu fattigförsörjningen en kommunal angelägenhet, sorn icke kostar staten någon
uppoffring, men efter motionärens plan skulle den blifva ett statsbestyr,
som icke billigen kunde åläggas förut varande tjenstemän, utan till hvars
fullgörande personer med ej obetydliga löner skulle komma att förordnas.
Beträffande serskildt förslaget i afseende å beredandét af arbetsförtjenst förde
till arbete förmögne personer, så bör den omständighet ej förbises att
det icke alltid är möjligt att anskaffa det slags arbete, som fattige kunna
verkställa, när deu ene lärt sig ett, den andre ett annat yrke, samt af de
fattiga vanligen finnas flera, som icke kunna förrätta tyngre arbete.
På alla dessa grunder få Utskotten tillstyrka,
att Herr Cederschjölds ofvanberörde motion ej må föranleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 31 Augusti 1848.
N:o 87.
Ank. till Exp.-UUk. den 3 Sept., kl. 1 e. ns.
Utlåtande i anledning af erhållna återremisser å betänkandet
N:o 62, angående vissa ifrågaställa förändringar
i beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverket.
Stats- och Bevillnings-utskottens förenämnde under N:o 62 afgifne
betänkande, hvilket Preste- och Bonde-stånden bifallit, har, i anseende till
sitt sammanhang med Stats-utskottets utlåtande N:o 242, angående dds Kgl.
Maj:ts nådiga proposition rörande beskattningsväsendets samt uppbörds- och
redogörelseverkets förenkling, dels enskilda i samma ämnen väckta motioner»
blifvit af Ridderskapet och Adelil återremitteradt på grund af de anmärknfhgar,
som föranledt sistnämnde utlåtandes återremitterande. Från Borgareståndet
hafva Utskotten jemväl erhållit återremiss å 4:de punkten af förstberörde
betänkande, hvaremot öfriga delar deraf blifvit utaf Ståndet godkända.
Då
Slats- och Bcvillnings-Ulskotkns Utlåtande N-:o 87.
9
l)å följaktligen
i:a punkten, angående taxerings å fast egendom verkställande endast
livart 5:te år,
2:a punkten, beträffande sättet för iakttagande af afkortningar i mantalspenningar
och bevillning efter lista artikeln för sådana tili arbetsklassen
hörande personer, som hafva fyra minderåriga barn, och
Sidje punkten, rörande yrkad öfverensstämmelse af stadgandena om
mantalspenningar med dem om bevillning efter lista artikeln,
blifvit af Irenne Riksstånd godkända och dessa frågor således, jemlikt 75 §
Riksdags-ordningen, öro af Rikets Ständer afgjorda, hafva Utskotten funnit
Ridderskapet och Adelns å berörde 3:ne punkter meddelda återremisser
icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Emot Utskottens i d:de punkten gjorde hemställan, att Rikets Ständer
ville hos Kongl. Majit i underdånighet begära, det föreskrift måtte meddelas
derom, att debetsedlarna skola utlärdas så tidigt efter taxerings-förrättningarnes
slut, att besvär öfver de påförde afgifterna må kunna hos Pröfnings-kommittéen
anföras, hafva hos Borgare-ståndet följande hufvudsakliga
anmärkningar förekommit: att då, enligt 115 § af gällande bevillnings-förordning,
hvilken i denna del blifvit af Rikets nu församlade Ständer oförändrad
bibehållen, Pröfnings-kommittéérne borde sammanträda två månader efter
det laxeringarne blifvit fulländade, häradsskrifvarne svårligen kunde under
en så inskränkt tid, hvilken till fullo upptoges genom det med taxeringslängdernas
uppgörande förenade arbete, medhinna utfärdandet af debetsedlarne,
hvaruti för öfrigt måste intagas åtskilliga utskylder, som icke varit på
taxering beroende; att denna svårighet ytterligare ökades derigenom, att,
jemlikt bevillnings-förordningens 86 <$, det ålåge häradsskrifvare!) att, inom
tre veckor efter taxerings-förrättningarnas slut, till Kongl. Majits befallningshafvande
insända taxerings-kommittéens protokoll, handlingar och längder, efter
verkställighet hvaraf häradsskrifvare)) alltså saknade ali grund för debetsedlarnes
uppgörande, så vida lian icke upprättat dubbla längder, hvilket åter
tiden icke medgåfve; att då, till följd af meranämnde förordning, taxeringskommittéernas
åtgärder dels i vissa fall borde pröfnings-kommittéerne underställas,
dels kunde hos desamma öfverklagas, samt förstbemälde kommittéers
beslut ofta hos de sednare underginge förändring, i följd hvaraf nya debetsedlar
alltså måste utskrifvas, den föreslagna förändringen komme att medföra
en betydlig tillökning i häradsskrifvarnes förut nog betungande göroBih.
Ml R. St. Fröt. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Afd. 21 Haft. 2
10
Slats- och Eevillnings-Ulskollens Utlåtande, N.o 87.
mål; sami ali Utskottens förslag icke stöde tillsammans med gällande föreskrift,
alt ali debitering bör grunda sig på af Kongl. Majlis befallningshafvande
förut granskad och med nödiga uppbörds-ordres försedd uppbördsbok.
Uti sitt under N:o 242 afgilna och af tvenne Riksstånd godkända
utlåtande, har Stats-utskottet hemställt, att å landet måtte hållas 2:ne serskilda
uppbördsstämma!', den ena för uppbärande af alla personella och bevillnings-afgifter,
från medlet af September till medlet af Oktober, med rättighet
likväl för Kongl. Majus befallningshafvande att, efter sig företeende
omständigheter, bestämma en sednare termin, sist före medlet af November,
och den andra stämman emellan medlet af Februari och medlet af April påföljande
år, för uppbärande af lösen för hemmansräntor och tionde, jemte
öfriga af hemman utgående utskylder. Då Utskotten föreställa sig, att, i
händelse den sålunda ifrågaslällde förändring varder tillvägabragt, någon betydlig
svårighet icke lärer för häradsskrifvarne förefinnas att emellan taxerings-förrättningarna
och pröfnings-kommittéernas sammanträden medhinna
debetsedlarnas upprättande, så och enär förevarande fjerde punkt är af Preste-
och Bonde-stånden bifallen, hafva Utskotten funnit sig böra
sitt i ämnet förut afgifna yttrande vidblifva.
istockholm den 1 September 1848.
STOCKHOLM, w. f. dalman, 1848.
Stais- samt Allm. Bett.- och Ekon. Utskottens Memorial N:o 88.
1
N:o 88.
Ant. till Exp. Utsk. d. 9 Sept., kl. i e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utskottens memorial
N:o 77, angående fråga om den utsockne frälsehemman
i Halland åliggande roterings-skyldighet.
Sedan Utskotten uli berörde memorial,
uti l:a punkten inbjudit Ridderskapet och Adeln att antaga Presteocli
Borgare-ståndens beslut, i afseende å de Halländska utsockne frälsehemmanens
roteringsskyldighet, men för den händelse inbjudningen afslogs, föreslagit
voterings proposition till frågans afgörande;
uti 2:a punkten, rörande användandet af den rotevacance-afgift, sorn, i
händelse Ridderskapet och Adeln antoge omförmälde inbjudning eller ock den
föreslagna Ja-propositionen blefve segrande, komme att af de utsockne frälsehemmanen
utgå, inbjudit Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet att
antaga Preste-ståndets, med Kongl. Majrts nådiga proposition öfverensstämmande
beslut i frågan, men i händelse Ridderskapet och Adelil samt Borgare-ståndet
icke bägge antoge denna inbjudning, föreslagit voterings-proposition; samt uti
3:e punkten, angående hemmanens skyldighet att erlägga utskrifningspenningar
eller utgöra estra rotering, förklarat frågorne derom vara genom trenne Riksstånds
beslut afgjorde; så har Hederv. Bonde-ståndet, på anförde skäl, återremitterat
dessa Irenne punkter af memorialet.
Då likväl Ridderskapel och Adeln icke antagit inbjudningen i afseende
å lia punkten, utan lika med Preste- och Borgare-stånden, godkänt de
af Utskotten föreslagne voterings-propositioner; anse Utskotten Bonde-ståndets
återremiss, jemlikt 75 g R. O., ej kunna till någon förändring af samma
voterings-propositioner föranleda; och som Borgare-ståndet afslagit Utskottens
i 2:dra punkten gjorda inbjudning, så kan det förhållande, att Ridderskapet
oell Adeln densamma antagit för det fall, att vid voteringen i lia punkten
Ja-propositionen blifve segrande, icke föranleda något bruder för voterings
verkställande efter den uti ifrågavarande punkt föreslagna voterings-propositionen.
Stockholm den 8 September 1848.
Bih. till /(• St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Afd. 22 Haft. 1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Memorial, N:o 89.
N:o 89.
Ant. till Exp. Utslc. den 9 Sept., kl. 1 e. m.
Memorial, till följd af Riks-ståndens skilj aktie) a beslut i anledning
af Utskottens utlåtande JV:o 75.
Uti berörde utlåtande hafva Utskotten uti första punkten tillstyrkt:
att Rikets Ständer hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla om den förändring
i Kongl, kungörelsen den 18 Januari 1841, att äfven magistratspersoner
och borgare, då de biträda vid besigtningar, värderingar och inventeringar
(brandsyner å kronans hus likväl undantagne) må, utan afseende å
huruvida förrättningen räcker en eller (lere dagar, undfå lika dagtraktamente,
som dem nu tillkommer för dylika förrättningar, hvilka räcka mer än en dag.
uti 2:a punkten:
angående yrkad ersättning för expeditionsdagar, uttalat den åsigt, att förslaget
derom ej måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda;
uti 3:e punkten:
af det skäl, att såväl i Kongl, kungörelsen den 18 Januari 1841, som Utskottens
tillstyrkan i l:a punkten, inventeringar blifvit serskildt nämnde och
detta uttryck måste anses omfatta jemväl ränteri-inventeringar, afstyrkt förslaget
att så beskaffade inventeringar borde i författningen upptagas, såsom
hörande till dem, för biträde hvarvid ersättning skulle erhållas, samt
i 4:e punkten tillstyrkt:
att det bestämda anslag 900 r:dr, som Rikets Ständer beviljat för ifrågavarande
ersättning, måtte förändras till förslags-anslag.
Enligt ankomne protokolls-utdrag har första punkten blifvit bifallen af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Rorgare-ståndet samtHögv. Presteståndet,
af det sednare ståndet likväl med den ändring, att orden i Utskottens
tillstyrkande: „brandsyner å kronans hus likväl undantagne" förändrades
till: „ränteri-inventeringar och brandsyner å kronans hus likväl undantagne
hvaremot Hederv. Bonde-ståndet afslagit Utskottens i denna punkt gjorda
tillstyrkande.
Den tredje punkten har Ridderskapet och Adeln godkänt. Presteståndet
har afslagit det tillstyrkande, som ansetts vara i denna punkt af Ut
-
Stati- samt Allm. Eesv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 90.
3
skotten meddeladt. Borgare-s åndet liar godkänt Utskottens afstyrkande,
men ogillat den lill grund derför åberopade tydning af Kongl, kungörelsen
den 18 Januari 1841; och liar Bonde-ståndet ansett denna punkt vara besvarad
genom dess afslag å Ira punkten af Utskottens utlåtande.
Vid sådant förhållande anse Utskotten Preste-ståndets omförmälda
beslut i frågan icke kunna tydas annorlunda, än att Ståndet, lika med Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet, ogillat förslaget att ränteri inventeringar
måtte upptagas bland de förrättningar, för hvilka betalning borde
erhållas; i anseende hvartill och då frågan härom således blifvit genom trenne
Riks-stånds beslut afgjord, någon vidare åtgärd icke å Utskottens sida erfordras
i anledning af Riks-ståndens beslut öfver Usta och 3:dje punkterna
af Utskottens utlåtande.
Som Utskottens yttranden i 2:a och 4:e punkterne blifvit bi fallne, det
förra af samtliga Riks stånden och det sednare af Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-stånden, så äro de i dessa punkter afhandlade frågor
afgjorde, så ätt någon ytterligare åtgärd ej heller i afseende derå från
Utskottens sida erfordras.
Stockholm den 8 September 1848.
N:o 90.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Sept., kl. 1 e. m.
Utlåfande, angående väckt fråga om en ny reglering af
Bålsmanshållet i Blekinge.
Uti en hos Hederv. Bonde-ståndet väckt, till Utskotten remitterad motion,
har riksdagsfullmägtigen Erik Månsson från Blekinge län, med hvilken
sig förenat Ola Persson ifrån samma län, anfört: att den genom Kgl.
brefvet den 14 Julii 1835 anbefallda, sedermera verkställda jemkning af
rustningsbördan inom Blekinge län, blifvit utförd på ett sätt, som vållat, att
flera hemman fått sig påförd en börda mer än dubbelt så stor som den, hvilken
de förut fingo vidkännas. I stället att inom provinsen bringa rustnings
dalern
till likhet, i förhållande till hemmanens godhet, bibehöll man densamma
efter dess fordna olikhet, och någon rättvis jemkning i grundräntan kunde
4
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Memorial, N:o 90.
således icke uppkomma. Dessutom hade om förmälda Kongl bref icke blifvit
allmogen i Blekinge i laga tid kungjordt, utan hade kännedom derom
först år 1844 meddelats allmogen genom då utfärdade extra debetsedlar.
Många hade väl sökt anstånd med den förhöjda räntans erläggande, intilldess
de enligt det Kongl, brefvet skulle få tillgodonjuta nedsättning i grundräntan,
för att genom ett sådant anstånd få tillfälle att sjelfva öfverväga och afgöra
huruvida de, med den rätt nämnde bref deni förunnade, kunde föredraga
att deltaga i effektiv rustning i stället att utgöra penningar, men ett sådant
anstånd vägrades af uppgifven anledning, att de sökande försummat att inom
föreskrifven tid anmäla sig till utgörandet af effektiv rustning, och de besvär,
som deröfver anfördes, blefvo af Kongl. Maj:t afslagna. Vid sådant förhållande
och då Rikets Ständer icke bifallit vid innevarande riksdag föreslagen
förminskning i båtsmanshållet, har motionären ansett sig böra föreslå, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att en ny omsorgsfullt
och rättvist utförd reglering måtte, sedan rustnings-dalertalef i hela
provinsen blifvit bringad till likhet och grundräntan nedsatt, verkställas;
att åt en kommitté måtte uppdragas, att på lämpligt sätt sammanjemka rotarne
inom hvarje socken och härad, så att de, som sådant önskade, måtte tillerkännas
rätt att deltaga i effektiv rustning i stället för att med kontanta
penningar erlägga öfverskottsräntan; och att de, som före den nya jernkningens
verkställande, betalt öfverskottsränta, borde »bibehållas vid förra vanligheten
“ samt återfå hvad de derutöfver, i följd af högstberörde Kongl, brefs
oriktiga tillämpning, betalt; äfvensom att den föreslagna regleringen matie på
Statens bekostnad anställas.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, hafva Utskotten tagit i
öfvervägande och få sitt yttrande i frågan nu afgifva.
Med anledning af tid efter annan vffckte frågor om förändring och
jemkning uti båtsmans-indelningen i Blekinge län, hade, genom anställd undersökning,
det blifvit utredt, att rättelse vore af nöden uti det olika och
ojemna sätt, hvarpå rustningen af hemmanen utgjorts. Det hade nemligen
förekommit, att hemmanen i Blekinge deltoge i båtsmanshållet i mån af sina
grundräntor, men för öfrigt efter sin vid indelningstiden befunna beskaffenhet,
så att nu varande bättre hemman rustade för lägre, men sämre hemman för
högre rustnings-dalertal af hemmanens räntor; att endast ett mindre antal
hemman hade räntor, jemnt motsvarande rustnings-dalerlalet, hvilka hemman
hvarken betalade ölverskotts- eller erhöllo tillskotts-räntor; att, i afseende å öfriga
hemman,
Stals- samt Allm, Besv.- och Ehon.-lHskottcns Memorial, N:o 90.
5
hemman, de, hvarå räntan var högre än rustnings-dalertalet, presterade båtsmän
för detta dalerta], men erlade ränte-öfverskottet till uppbördsmannen,
hvaremot de hemman, hvilkas ränta voro mindre än rustnings-dalertalet, frngo
af uppbördsmannen uppbära ett, skillnaden emellan grundräntan och rustnings-dalertalet
jemnt motsvarande, tillskott, samt alt ränta och rustningskostnad
länge varit hvarandra nära motsvarande, men att sedermera, genom myntets
försämring, ett högst ojemnt förhållande emellan räntor och effektiv rustning
uppkommit, så alt öfverskottsräntorne under sednare tider utgjorde allenast
en ringa del af verkliga rustningskostnaden.
Med anledning af dessa förhållanden hafva åtgärder blifvit vidtagna
för jemkning af indelnings-besväret, och, sedan Kongl. Maj:t uti till Rikets
vid 1834 och 1835 årens riksdag församlade Ständer afbiten Nådig skrifvelse,
jemte meddelandet af Sitt beslut i andre med indelnings-jemkningen i
Blekinge gemenskap egande frågor, föreslagit åtgärder till beredande och fullbordande
af denna jemkning, och deribland, att öfverskottsiäntorna borde till
räntetagarnes förmån framdeles utgöras med förvandling efter årlig markegång
å de till båtsmansrustningen enligt 16Q5 års kontrakt hörande prestationer,
men icke egentligen under de år 1835 varande räntegifvande hemmansegares
åbotid, så att detta liqvidationssätt borde vidtaga först efter 20
ars förlopp, räknadt ifrån och med år 1834; och att innehafvarne af sistnämnde
hemman, hvilka heldre än att räntorne sålunda liqvidera, önskade deltaga
i effektiv rustning med närbelägne rusthåll, skulle ega i föreskrifven ordning
derom göra ansökning; så hade Rikets Ständer, eldigt underdånig skrifvelse
den 29 December 1834 gillat dessa af Kongl. Maj:t för ändamålet
föreslagna åtgärder, med den förändring, att anståndstiden för ränte-öfverskotts-gifvaren
att erlägga dessa ränte-öfverskott efter markegångsförvandling
skulle utgöra 10, i stället för 20 år, som af Kongl. Maj:t föreslagits,
till hvilken förändring Kongl. Majit äfven lemnat Sitt Nådiga bifall, uti bref
af den 14 Juli 1835, genom hvilket Kongl. Maj:t jemväl anbefallde vederbörande
att till verkställighet bringa hvad Kongl. Majit och Rikets Ständer
sålunda i ämnet beslutat.
Derefter hafva längder blifvit, i enlighet med Kongl. Majlis och Rikets
Ständers beslut, upprättade öfver ofvannämnde öfverskotts indelningsränta,
och i enlighet, med dessa längder utgår ock för närvarande samma
ränta till dem, som deraf böra komma i åtnjutande.
Bih. lill R. St. Pr. 1847 & 1818, 4 Sami. 2 Afd. 22 Hdft.
2
c
Stalf- iaml Allm. Besv.- och Ekon. Vtsk. Memorial, K:o 90.
Hvad nu beträffar motionärens förslag om en ny rotejemkning i Blekinge;
så emedan jemkning uti rustnings-prestationen i provinsen redan blifvit,
till följd af Kongl. Maj:(s och Rikets Ständers derom fattade beslut, förrättad,
och tillfälle lemnats dem, som önskade utgöra effektiv rustning, att
dertill anmäla sig; alltså och då motionären icke visat, att vid verkställigheten
af samma jemkning någon felaktighet blifvit begången, eller att de af
Kongl. Majrt och Rikets Ständer beslutade grunder derför blifvit i något
hänseende oriktigt tillämpade1; och motionären icke heller ådagalagt, att i afseende
å kungörandet af Kongl, brefvet den 14 Juli 1835, någon försummelse
å vederbörandes sida ägt rum, men, i händelse sådant varit fallet, det
ej varit förmenadt den, som ansett sig derigenom hafva blifvit förnärmad, att
öfver en dylik omständighet i laga ordning föra klagan för vinnande af erforderlig
rättelse, få Utskotten hemställa
att motionen ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 8 September 1848.
STOCKHOLM, w. f. dalman, 1848.
Stais-, Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 91. 1
N:o 91.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Sept., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om straff-frihet får den,
som foröfvar olofligt tillgrepp, till afvdrjande af trängande
lifsfara, samt att tvångsarbete får bristande laga försvar
ej må ådomas den, som dr villig mottaga den tjenst, eller
förrätta det arbete, som honom anvist varder.
Sedan, uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskotten remitterad,
motion, herr Cederschiöld, Robert Theofron, föreslagit, bland annat, att inom hvarje
län genom dess innevånares försorg måtte beredas arbetsförtjenst åt alla länet tillhörande
personer, som till erhållande af arbete sig anmälde, och att de hvarje
län tillhörande nödlidande, som icke kunde genom arbete förtjena sitt uppehälle,
skulle genom länets fattigstyrelses förfogande erhålla nödtorftig vård; så har för
den händelse berörde förslag ej skulle vinna bifall, utan det olyckliga förhållande
således komme att fortfara, att personer ej allenast af verklig nöd tvingades att
föröfva olofligt tillgrepp för att icke förgås af svält, utan äfven vara blottställde
för åläggandet af tvångsarbete, för bristande laga försvar, ehuru de kunde vara
villige att förrätta det arbete, dem anvisades, — samma motionär uti en hos Rid
derskapet
och Adeln väckt, till Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
remitterad, motion föreslagit:
l:o att den, som föröfvar olofligt tillgrepp, till afvärjande af trängande lifsfara,
ej skall derföre till straff fällas; och
2:o att den, som är villig att emottaga den tjenst eller förrätta det arbete,
som anvist varder, ej må för bristande så kalladt laga försvar dömas till tvångsarbete.
Till stöd för detta förslag har motionären åberopat, att hvarje straff, för att
vara rättvist, måste förutsätta, att den, som ådömdes straffet, varit i utöfning
af sin fria vilja, så att det berott af hans eget val att uppfylla lagens fordran eller att åsidosätta
densamma, hvilket dock icke vore händelsen i detvänne fall, motionären uppgifvit
; att det således vore nödvändigt, att arbetsförtjenst bereddes åt alla, som deraf voro
i saknad, och att vård lemnades den kraftlöse nödlidande, så att ingen skulle finna
lith. till R. St. Fröt. 1847 och 1848■ 4 Sami. 2 Afd. 23 Bä/t.
2 Stats-, Lag- samt Allm. licsv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, N:o 91.
sig nödsakad att begå brott, för att inom fängelsets murar erhålla förmoner, som
han saknade inom det fria samhället; att det uti förordningen, huru med försvarslöse
personer borde förhållas, förekommande stadgande, att den, som ej
förskaffade sig laga försvar, skulle dömas till tvångsarbete, uti tillämpningen kränkte
en af menniskans dyrbaraste rättigheter, den personliga friheten, och således innefattade
ett uppenbart våld, ja en verklig grymhet; att, om det än vore rättvist,
att den, som, i stället för att förrätta anvist arbete, tredskades genom fortfarande
lättja och liderlighet, ålades tvångsarbete, för att återföras till ordning
och flit, det dock vore orättvist att till tvångsarbete döma den, som icke tredskades,
utan vore villig förrätta det arbete, honom anvisades; att detta äfven i
ekonomiskt hänseende vöre oriktigt, enär det måste vara obestridligt, att kostnaden
för de arbetslöses underhåll vore betydligt större inom fängelserna, än om
de åtnjöte underhåll utom dessa; och att, enligt motionärens tanka, tusentals
personer, som varit och vore på fångvårdens bekostnad underhållne, icke skulle
hafva belastat densamma, derest man för 20 å 30 år sedan vidtagit de af motionären
föreslagna åtgärder, i stället för att i korrektionsinrättningar med tvångsarbete
sysselsätta äfven dem, som villigt erbjöde sina arbetskrafter åt samhällets
tjenst.
Hvad motionären sålunda anfört hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och
få sitt utlåtande i ämnet nu afgifva.
Utskotten få först fästa uppmärksamheten dervid, att Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten uti sitt den 31 sistlidne Augusti afgifna, af samtliga
Riks-stånden bifallne, utlåtande JU 86, på deri anförde skäl, afstyrkt herr
Cederschiölds förstnämnde till samma Utskott remitterade motion om statens skyldighet
att bekosta eller deltaga i utgifterna för fattigvården inom kommunerna,
och om dessa utgifters bestridande länsvis af innevånarne inom hvarje län; samt
att Lag- och Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten uti sitt Betänkande, i
anledning af väckta frågor om ändringar uti Kongl, stadgan den 29 Maj 1846,
angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer, tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, dels att 2:dra moni.
af 5 § i samma stadga erhölle följande förändrade lydelse:
»Öfver försvarslös, som icke är att hänföra under § 6 mom. 1, men visar
lättja och liderlighet, ege tillsyningsman enahanda husbonderätt, som i förra mom.
sägs; och må en dylik person, derest han underlåter att af erbjudet arbetstillfälle
sig begagna, samt efter inför socknenämnden 3:ne serskilda gånger erhållne maningar,
sig ej rättar, anmälas hos Konungens Befallningshafvande, som ege att med
honom förfara, på sätt i § 8 föreskrifves»;
Stats-, Lag- samt Alim. Besv.- och Ekon.-Ulskoltcns Utlåtande, N:o 91. 3
dels ock att till 8 § i den Kongl, stadgan måtte fogas ett tillägg, hvarigenom
samma § skulle komma att lyda på följande sätt:
»Finner Konungens Befallningshafvande ej skäl att förlängdt anstånd, enligt
7 §, bevilja, eller har den, som äfven erhållit detta anstånd, föreläggandet ändock
icke uppfyllt, och är ej tillfälle till personens sysselsättande under nödig tillsyn
vid arbetsinrättning, som är orten serskildt tillhörig; varde den försvarslöse dömd
att anväudas till allmänt arbete på viss tid, hvilken bestämmes sålunda: till fyra
år för den, som undergått straff för tredje resan stöld, eller ock blifvit för annat
brott dömd till lifstidsarbete å fästning eller tukthus, eller att mista lifvet, men
i det straff af nåd erhållit mildring; till tre år för den, som undergått straff för
andra resan stöld eller andra resan inbrott; till 2 år för andra i § 6 mom. 1
nämnde försvarslöse; samt till ett år eller derunder för sådane personer, som uti
5 mom. af 2 § omförmälas.»
Hvad i sistberörde, af samtlige Riks-stånden godkända, utlåtande, blifvit föreslaget
anse Utskotten innefatta alla de förändringar, som i afseende å arbetsoeh
försvarslöse personer för närvarande böra vidtagas. Dessutom innehåller Kongl.
Maj:ts nådiga förordning den 23 Maj 1847 om fattigvården i riket, uti 6 § 3
morn., att, då arbetsföra personer äfventyra nöd, till följd af brist på arbetsförtjenst,
fattigvårdsstyrelsen skall, serdeles under svårare år, söka bereda dem arbete
för att, genom behofvets tidigare afbjelpande, hindra dess utsträckning, och uti
6 mom. af samma § att, om till följd af allmännare olycka, anledning visar sig
att befara behof så vidsträckt, att större företag erfordras för dess afhjelpande,
fattigvårdsstyrelsen skall tidigt vara betänkt på förslag dertill, samt efter det samhället
å sockenstämma deröfver yttrat sig, och derest företaget icke genom samhällets
enskilda försorg kan åstadkommas, göra anmälan derom hos Konungens
Befallningshafvande för den åtgärd, som vidare bör vidtagas.
Med åberopande af förenämnde författningar, samt under förutsättning, att
de ändringar deruti, som här ofvan blifvit omnämnda, komma att verkställas,
anse Utskotten, att, under vanliga förhållanden, hvarje individ är tryggad från nödvändigheten
att begå brott, för att icke förgås af svält. Till ganska sällsynta
fall måste det hänföras, att en arbetsför och arbetsam person är utur stånd att erhålla
sysselsättning, dermed han kan förvärfva sitt lifsuppehälle; men, när sådant
må inträffa, så eger han uti ofvannämnde 6 § 3 mom. af Kongl, förordningen
om fattigvården en anvisning att anmäla sig hos vederbörande fattigvårdsstyrelse,
som skall söka bereda honom tillfälle till arbetsförtjenst.
I anseende härtill finna Utskotten motionärens förslag, att den, som är villig
att mottaga den tjenst eller förrätta det arbete, som anvist varder, ej må för
4 Stals-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 91.
bristande laga försvar dömas till tvångsarbete, vara öfverflödigt, och då tillika,
genom ett sådant stadgande, omtankan och bemödandet för att sjelf anskaffa sig
arbete otvifvelaktigt skulle aftaga, hemställa Utskotten,
att samma förslag ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad derefter angår motionärens yrkande, att den, som föröfvar olofligt tillgrepp,
till afvärjande af trängande lifsfara, ej må derföre till straff fällas; så äro
Utskotten af den öfvertygelse, att ett lagstadgande i den syltning, motionären
föreslagit, skulle blifva till sina följder högst menligt, enär de flesta, som begått
olofligt tillgrepp, sannolikt komme att söka urskulda sig med åberopande af sin
nödställda belägenhet; och då ett tillägg till den nu gällande lagstiftningen, åsyftande
lindring i straffet för den, som, dertill föranledd af trängande nöd, använder
annans egendom, icke lämpligen bör komma under pröfning utan i sammanhang
med den ifrågaställde reformen af brottmålslagstiftningen; anse Utskotten,
att motionen äfven i denna del ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 21 September 1848.
STOCKHOLM, tryckt iios joh. beckman, 1848.
Stats- och Bevillnings-Utskottens Memorial, N<o 92.
N:o 92.
1
Ant. till Exp. Utsk. den 27 Sept., kl. 12 midd.
Stats- och Bevillnings-utskottens Memorial, i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut, rörande én i Utskottens utlåtanden
N'ds 6u och 8y förekommande fråga.
Den af Stats- och Bevillnings-utskotten i 4:de punkten af utlåtandet
N:o G2 gjorda och i utlåtande N:o 87 förnyade hemställan, att Rikets Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underd. begära, det föreskrift måtte meddelas
derom, att debetsedlarna skola utfärdas så tidigt efter taxerings-förrättningarnes
slut, att besvär öfver de påförda afgifterna må kunna hos Pröfningskonmiitén
anföras, är, enligt aflåtne protokollsutdrag, bifallen af Preste- och
Bonde-stånden, men deremot afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet.
Enär således, i afseende å besluten Öfver detta ärende, två Riksstånd
stadnat emot två, samt, efter Utskottens tanka, frågan icke är att hänföra
till sådana, hvilka vid ofvanberörda förhållande skola till votering i förstärkt
Utskott hänskjutas,
lärer samma fråga alltså, jemlikt stadgandet i 75’ § Riksdagsordningen,
komma att förfalla.
Stockholm den 27 September 1848.
Nto 93.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Okt., kl. 11 f. m.
Stats- och Lag-utskottens utlåtande, i anledning af väckt motion
om befrielse för städerna från åliggandet att bekosta
fångars underhåll och forslande.
Under förmälan, hurusom hela kostnaden förfångar, tilltalade vid domstol
å landet, bestriddes af staten, utan att landets invånare dertill bidroge
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 2 Åfd. 24 Haft.
2
Stalt* och Lag-VlikoUens Utlåtande, N:o 93.
med någon serskild afgift, hvaruti städerna icke deltoge, samt då billighet
och rättvisa syntes fordra, att förhållandet blefve enahanda äfven med dem,
som hållas häktade för brott, begångna i stad, har Herr P. O. Norin, uti
en hos Borgare-ståndet väckt och till Lag-utskottet remitterad motion, hemställt,
att städerna måtte befrias från allt åliggande att af egna medel fångar
underhålla, likasom från skyldigheten att deras forslande bekosta.
Som förevarande motion funnits tillhöra jemväl Stats-utskottets befattning,
hafva Stats- och Lag-utskotten gemensamt tagit densamma i öfvervägande.
Enligt hvad Kongl, brefvet af den 4 December 1816 gifver vid handen,
hafva städerna sig ålagdt att underhålla de personer, som der för brott
häktas, så länge de vid stads-doinstol äro under ransakning och målet utgör
ämne för den polis, städerna sjelfva böra vidmakthålla; hvaremot, när antingen
brottet finnes vara af den gröfre beskaffenhet, att det skall öfver-domstols
granskning underställas, eller ock saken genom besvär drages under
högre rätts pröfning, kostnaden till de häktades underhåll bör utgå af allmänna
medel från den dag, målet blifvit af stads-domstol hufvudsakligen afgjordt.
Då, i enlighet med Utskottens i utlåtandet N:o 38 gjorda hemställan,
Rikets Ständer funnit sig, i saknad af erforderlig utredning af ämnet, icke
kunna bifalla det af Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse af den 9 Nov. sistlidet
år framställde förslag, att så väl städerna, utom Stockholm, sorn häraderna
måtte, emot skyldighet att till statsverket afträda sina äldre häkten
med tillhörande jord och åbyggnad, helt och hållet befrias från fängelsers
uppförande och vidmakthållande, äfvensom från fångunderhållet och bevakningen
i desamma; så och enär, efter Utskottens tanka, den nu serskildt
väckta fråga om upphörandet af städernas åliggande att bekosta fångars underhåll
och forslande icke synes lämpligen böra till behandling företagas förr,
än ofvanberörde allmänna förslag kan vid en blifvande Riksdag ånyo komma
under Rikets Ständers pröfning, hafva Utskotten ansett sig böra hemställa,
att Herr Norins förevarande motion icke må till någon åtgärd å
Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 12 Oktober 1848.
Slolt- och lag-Utskottens Utlåtande, N:o 94. 3
Reservation
emot förestående utlåtande är anmäld af Herr Norin, sorn ansåg den omständighet,
att frågan om en allmän reglering af fängelse-väsendet blifvit
uppskjuten, icke utgöra hinder för pröfning af det uti förevarande motion
intagna partiella förslag.
N:o 0.4.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Okt. kl. 11 f. m.
Stats-och Lag-utskottens utlåtande, i anledning af väckt motion^
att, i händelse af Lagmans- och Kämners-rätternas indragning,
Hof-rätterna måtte fördelas eller f örstärkas med nye
ständige ledamöter.
Med hemtad anledning af det utaf Rikets Ständers Justitie-ombudsman,
uti dess vid innevarande riksdag afgifna berättelse framställde förslag cm
upphäfvande af Lagmans-, Kämners- och Riddaresyne-rätterne och i sammanhang
dermed gjorda hemställan, att, i händelse rätlegångsärenderna i
Hof-rätterna skulle befinnas genom ifrågaslällde lagförändring tilltaga i den
rnon, att deras tillbörligt skyndsamma handläggning icke af Hof-rätternas
nuvarande ledamöter medhunnes, flere ledamöter måtte, efter förekommande
behof, tills vidare förordnas och medel till deras aflönande ställas till Kongl.
Majus disposition, med vilkor, att sådana aflöningsmedel framdeles, så vidt
omständigheterna medgåfve, måtte kunna indragas, — har. uti ett hos Ridderskapet
och Adeln afgifvet memorial, Grefve Mörner, Carl Göran, föreslagit,
att, i sammanhang med frågan om Lagmans- och Kämners-rätternas
indragning, äfven frågan om Hof-rätternas fördelning eller förstärkning samt
anslag al härtill nödiga medel måtte tagas under öfvervägande, och detta, i
hvad på Rikets Ständer ankomme, så ordnas och bestämmas, att Hof-rätterna
icke genom det af Justitie-ombudsmannen tillstyrkta provisoriska skick förvandlades
från domstolar med oafsättlige ledamöter till ett slags |kommissioner,
deii ledamöterne kunde efter godtfinnande, utan känd eller åtminstone
erkänd anledning, insättas eller afskedas.
4
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 94.
Stats- och Lag-utskotten, till hvilkas behandling förevarande motion
blifvit remitterad, få till besvarande deraf erinra, hurusom Lag-utskottet, uti
sitt under N:o 56 afgifna betänkande, jemte hemställan om Lagmans- och
Kämners-rätternas upphörande, tillika yttrat den åsigt, att, ehuru verkställigheten
af detta förslag otvifvelaktigt måste medföra tillökning i Hof-rätternas
göromål samt behof af nye ledamöter i nämnde öfverdomstolar, likväl
och då, efter Utskottets förslag, den tillstyrkta domstols-indragningen ej
skulle ega rum förr än år 1850 samt säker erfarenhet för bedömande af den
behöiliga förstärkningen i Hof-rätteVnas personal ej kutide vinnas förr än
någon tid derefter och således först sedan Rikets Ständer nästa gång sammanträda
det vid sådant förhållande ick<e syntes erforderligt, att Rikets Ständer
för närvarande anvisade några medel för nye ledamöters aflönande i Hofrätterne;
hvarförutan Lag-utskottet, af uppgifne skäl, ansett sig icke kunna
understödja de af Riksdagsfullmäktige Nils Strindlund och Lars Wenander
inom Bonde-ståndet framställda förslag, att, vid Lagmans- och Kämnersrätternas
indragning, serskilda divisioner af Svea och Götha Hof-rätter måtte
utflyttas i landsorterna och förläggas på lämpliga ställen. Då nu Rikets
Ständer, genom bifallande af förenämnde betänkande, godkänt de deri uttalade
åsigter, rörande lämpligheten af uppskof med pröfningen af de väckta
frågorna om Hof-rätternas förstärkning eller fördelning, äfvensom angående
medels anvisande till aflöning af nye ledamöter i dessa domstolar, hafva Utskotten
funnit sig böra tillstyrka,
att Grefve Mörners rörande samma ämnen gjorda ifrågavarande
framställning nu icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Härigenom anse sig Utskotten jemväl hafva besvarat en af Herr Bruce, R
hss Ridderskapet och Adeln väckt samt till Utskotten remitterad motion,
innefattande förslag, att en serskild öfverdomstol för de fvra nordligaste länen
måtte, under benämning af Kongl. Majits och Rikets Hof rätt öfver
Norrland, inrättas i Umeå eller Hernösand.
Stockholm den 12 Oktober 1848.
STOCKHOLM, w. f. dalmas, 184$.
i
Register
öfver Stats- och Ekonomi-Utskottens Betänkanden,
Utlåtanden oell Memorial under 1847—1848
årens Riksdag.
A. ;
Afgift till folkskolorne .......
„ till fattigvården .......
Arméens och båtsmansliållets ställande på vakans .
Allmänningarnes vård, m. m.
Aflöning, presterskapets .......
Annex-, mensal- och stomhemmans lösande till skatte
Anslag af kronohemman alt derå uppföra skole- och fattighus
B.
Beväringsmanskapets uttagande, förändring i sättet . . .5, 24.
Båtsmanstorp på Gottland, befrielse Lån sådanes anläggande . 6, 65.
Båtsmansliållets indragning ........ 9.
Båtsmansbeklädnadens öfvertagande af kronan . . . .12.
Bevillningsstämplingen af spelkort, ersättning derför åt krono-ombud i4-  Bevillning för qvarnar och sågverk, restitution af för högt erlagd 19.
Båtsmansliållets och armeens ställande på vakans .... 25, 27.
Beväringsskyldigheten i Lappmarken ...... 45.
Båtskjutsen till Marstrands fästning ...... 53.
Bref bäringen, krono-, dess skiljande från jordbruket m. m., . .61.
. 16, 32.
. 17, 18.
. 25, 27.
. 4 o.
. 70.
• 72,
. 83.
2
Beskattningsväsendet m. ra, ,
Biskopslöners och embetens indragning
Boställen, fjerdingsmans
C.
Committe'e för granskning af hr Stjernsvärds förslag till organisation
af försvarsverket m. ra. . . . . .. 23.
E.
Embetsshrifvelser, prosta mes portofrihet derför .... 20.
Extra rotering,, upphäfvande -af kongl, brefeet derom, den 26
April 1814 , . 4^.
Embeten, indragning af: mililär-distrikt-chef samt kavallei i-in
spekcor
......... 5o.
Biskops- ......... 70.
J62, 87.
■ 19*-  . 70.
. 80.
Fahlu stads roterande ......... 8.
Folkskole-lärare- seminarium i Pitea . . . . . . i3, 66.
Fölkskole-afgiftens fortsatta utgående . . . . . .16, 32.
Fattigvårds-afgiftens utgående . . . . . . 17, 18.
Försvarsverkets reorganisation, angående nedsättande af en ko
mittee
för frågans utredande .... 23.
Fängelse-regleringen , . ..... . 38.
Författningar, samlandet af dem, som röra roteringsverket m. m. 47•
Fångtransporter, förändrade stadganden derför .... 3g, g3.
Finskoga kapellförsamling, anslag till skolhus .... 6g.
Författningssamlingens utdelande i 2:ne ex. till församlingarne i
riket
74.
Förmedling i qvarnränta
76.
Fj erdingsmans-boställens lösande till skatte- , r. . 80.
Fattigvårdens förändrade organisation ...... 83, 86.
(22 63.
Frälsehemmanens i Halland (de utsockne) roterande . . (77* 88*
Försvarslösas beläggande med tvångsarbete, m. m. . . . 91.
Fångars underhåll, städernes befriande derifrån .... q3.
G.
■Gevär och öfrige vapen, rusthållarnes befriande från skyldigheten
att förse manskapet dermed ...... 55. i
Härads-a\\männingar, angående vården deraf, m. m. . . 40•
Hofrätternes förstärkande, då lagmans- och kämners-rätterne indragas
......... 94.
Inkvarteringen i Stockholm . . . . . . . . 41*
Jemtland, roteringen derstädes ....... 60, 85.
K.
Kronofogdars skyldighet att redovisa vissa uppburna medel . 56.
Kanslipersonal, aflöning åt de sammansatta Utskottens . . 1.
Krono-ombud, traktamente för bevillningsstämplingen af spelkort . i4-
för andra kronoförrättningar och syner m. m. . 75, 89.
Käreslätts komministers-boställe, dess befriande från rotering . 28.
Köpeskillingen för mynt- och kontrollverkens nya lokal . . 34-
Kronof ordringar och preskriptions-tiden derför . . . . 35.
*
Kavalleri-inspektörs- samt militär-distrikt-chefs-embetenas indrag
99
ning • i i • • • » ■ 5o.
Kronobätsskjutsen lill Marstrand ....... 53.
Kavalleri-regementenas i Skåne förminskning .... 54-
Krono- och kruttransport-skjutsens skiljande från jordbruket . 5g.
Kronobrefbäringens d:o d:o . . . . . . . . 6i.
Kronohemmans upplåtande för skole- och fattigvården . . . 83.
Karantänsbevakningens bekostande af staten . . . . 7 3.
L.
Landsvägarnes byggnad och underhåll ... . 36.
Lappmarken, Svenska befolkningens i Lappmarken skyldighet att
deltaga i allmänna beväringen .... 4^-
Läroböcker för folkskolan och läseböcker för allmogen . . 42-
Lyceum i Stockholm, anslag dertill ...... 58.
Läroverken i riket, förändringar dervid ..... 67.
Mantalspenningar, förändring i sättet för utgörandet deraf . .18.
Mynt- och kontrollverkens nya lokal, köpeskillingen derför . . 34*
Munderingspersedlar. befrielse för rusthållare att under krig ersätta
förlorade ...... 44> 84.
99 vid lifregementets husarkorps, deras bekostande
af kronan ..... 5y
Militär-distrikt-chefs samt kavaileri-inspektörs-embelenas indragning 5o. j i
Mensal-, annex- och stomhemman, rättigheten att lösa sådane till
skatte ..... 72.
Ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus, redovisnings-arfvode i5, 33.
Olofligt tillgrepp, straff-frihet derför .91.
i
p.
Postkontors inrättande vid Wrigstads gästgifvaregård
Premier för sockerberedning af potates
„ för utgifvande af läseböcker för allmogen, m
Portofrihet för kontraktsprostarnes embets-skrifvelser
Preskriptionstid för kronofordringar
Postskjutsen, förändringar deri .
Presterskapets aflöning, d:o ....
Psalmhistoria, komminister Beckmans, dess inlösen af
Hogarne .....
Proste-tunnan i Bohus län .....
m.
försa inlin
4-  11.
4a.
20.
35.
43.
7°.
V
79-
-
Qvarnar, restitution af för högt erlagd beevillning derför . iq.
Quarantaines-bevakningens bekostande af staten m. m. . . 73.
Qvarnränta, förmedling deraf ....... 76.
R.
Redogörelse- och Uppbördsverkets förändring .... 62.
Rotering, af komminister-bostället Kåreslätt .... 28.
,, Yagnmansjorden ....... 7.
„ Fahlu stad ........ 8.
,, Utockne frälsehemmanen i Halland .... j2^’
*77»
på Gottland, jemnkning deri . . . . .10.
vid Uplands och Westmanlands regementen . . 26.
af veckodagshemmanen i Bohus län .... 3o.
extra, upphäfvånde af Kongl, brefvet derom den 26
April 1814 • • • • • • • • 46*
författningarnes derom samlande och uppläsande, m. m. 47*
i Jemtland ......... 60, 85.
Roteringen i allmänhet ........ 27.
Roterings-verken för den tillökade ordinarie roteringen . . j^g’ ^
Rotejemnkning i Blekinge ........ 90.
Restitution af för högt erlagd bevillning för qvarnar och sågverk 1 9.
Rättegångsbalken, förändring af 11 kap. 10 § deri . . . 3n.
Rekrytering och rernontering under krig ..... 44» 84
„ ,, vid lifregementets hussarkorps . 67.
Skattkammare, bildandet deraf ....... 3.
Seminarium för folkskole-lärare, inrättande af ett sådant i staden
Piteå . . . . . . . . 13, 66
Spelkortens stämpling, derför . . . . . . .14.
Skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus, ersättning för
' redovisning af vissa personers krono-ut
skylder
....... i5.
Sågverk, restitution af för högt erlagd bevillning derför . . 19.
Stjernsvärd, förslaget till försvarsverkets reorganisation . , 23.
Smålands hussar-regementes afsittande ...... 29.
„ „ hållande vakant ..... 49-
Statsjörvaltuingens förenkling ....... 48-
Styrelseverk för fromma stiftelser och fattig-inrältningar . . 5o.
,, för undervisningsverken i riket .... 81.
Skånska kavalleri-regementenas förminskning .... 54-
Stockholms lyceum, anslag dertill ...... 58.
Skjuts, krono- och krut-transport-, dess skiljande från jordbruket 5g.
Skolhusbyggnad i Södra Finskoga kapellförsamling, anslag dertill . 69.
Skatteköp af annex-, mensal- och stomhemman . . . .72.
,, af fjerdingsmans-boställen ...... 80.
Stämmoböter, fördelningen deraf ....... 82.
Skada å, eller förlust af munderings-persedlar, ersättning derför . 44» 84
Städernes befriande från skyldigheten att forsla samt underhålla
fångar .......... 93.
Taxan för inre farlén å Götha kanal ...... 2.
Thulis ni. fl. skolors rättighet till ved-utsyning från Halle- och
Hunnebergs allmänningar ....... 52.
Traktamente åt magistratspersoner och borgare för biträde vid
krono-syner och förrättningar ..... y5, 8g.
Tillgrepp till afvärjande af trängande lifsfara, straff-frihet derför . 91.
U.
Uppfordringskost till båtsmännen i Bohus län,, dess upphörande . 21.
Utsyning af ved till Thuns m. fl. skolor .... . 52.
Uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling
Utsockne frälsehemmanens i Halland roterande
Umeå lärdoms-skolas utvidgande .
Y.
Vagnmansjordens roterande ....... 7.
Veckodagshernmanens i Bohus län dito ..... 3o.
Vapenbefrielse för rusthållarne att förse manskapet dermed - 55.
Öfverstyrelse för fromma stiftelser och arbets-inrättningar i riket,
inrättande deraf . r . . . . 5i.
,r för undervisnings-verken dito . . . 81.
62, 87.
92.
22, 63,
77, 88.
68.
STOCKHOLM, f. d. Sebaltzei Boktryckeri, 1848.
