# ID: svediakorp-gov2176
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 98,639
# sentences: 2,093
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N.o 272.
5
kungsladugårdar samt andra kronolägenheter, hvaraf arrenden till statsverket
ingå, af den 17 Juli 1847, hvaruti stadgas, bland annat, att ett minimum,
hvarunder, och ett maximum, hvaröfver arrendet ej får gå, skall bestämmas,
äfvensom att lägenhetens förre innehafvare, så vidt han densamma
val brukat, eger att, emot erläggande af den fastställde maximi-summan och
öfriga vilkor, enligt författningarne, arrenderätten bibehålla.
Voteringen har utfallit med 41 Ja och 78 Nej: och sorn följaktligen
Nej vunnit, hatva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontrapropositionens
innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-ulskottel skolat anmäla.
Stockholm den 19 Juni 1848.
Bih. till R. St. Pr. 1847 och 1848. 4 Sami, 1 Afd. 2 Band. 40 B4fL
i
STOCKHOLM.w. f. dalman, 1848.
Stals-UtikotteLs Utlåtande , .V.o 27J
1
N:o 273.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 21 Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande , i anledning af väckt motion om anstånd med återbetalningen
af det Jör hamnbyggnaden vid Cimbritshamn under
1840 och 1841 års riksdag beviljade tån.
(R:gs Afd.)
Sedan Rikets nu församlade Ständer, genom godkännandet af 2:dra punkten
i Stats-utskottets utlåtande N:o 194, vägrat det for istfiudsättandet af öfverbyggnaden
å hamnar marne vid Cimbritshamn äskade statsanslag, har herr L.
Billströmj uti en inom Borgare-ståndet, under åberopande af stadens borgerskaps
anmodan, väckt motion, hemställt, att anstånd till 1852 åts slut med
ärliga iubetalningarne å det lån af 25,000 r:dr, sorn för hamnbyggnaden vid
nämnde stad under riksdagen år 1840 och 1841 beviljades, måtte af Rikets
Ständer medgifvas, helst omförmälde hamnbyggnad, efter det en del deraf,
under höstetiden år 1845, blifvit förstörd, icke kunnat fullbordas, och staden,
vid sådant förhållande, ännu vore i saknad af den genom inflytande hamnafgifter
påräknade tillgång for besagde inbetalningars verkställande.
Med anledning af denna, till Slats-utskottet remitterade motion, har
Utskottet ansett sig böra upplysningsvis meddelat att Rikets åren 1840 och 1841
församlade Ständer, såsom bidrag till ofvannämnda hamnbyggnad, beviljade
staden Cimbritshamn ett anslag utan åtei betalningsskyldighet å 15,000 i:dr
och ett lån af 25,000 r:dr, emot vilkor, att stadens och ortens invånare tillsköto
hvad derutöfver skulle, enligt kostnadsförslag^, för arbetets utförande
erfordras. Detta statsbidrags hela belopp blef under år 1843 med 40,000
r:dr från Riksgälds-kontoret ulbetaldt, hvarförinnan Cimbritshamns borgerskap
samt hus- och tomtegare, dock genom ingånget samt af styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader antaget kontrakt, förbundo sig dels att, i
mån af arbetets fortgång och i lika föi hållande med statsbidraget, utgifva och
använda stadens Samt kringliggande landsoits kontanta tillsko t, utgörande
10,000 r:dr, och dels att, så vidt på staden kunde ankomma, utan något ytterligare
bidrag af statsverket, fullborda ifrågavarande arbetsforetag i öfverensstämmelse
med den derför af Kongl. Maj:t i nåder fastställda plan. Dessutom
åtogo sig stadens magistrat och äldste, genom den för lånebeloppet afgifna
skuldförbindelse, att ansvara för detta låns återbetalning på det af Ri*
Bih. till R. St. Prot 1847 och 1848» 4 8aml. 1 d/d. 2 Band. 41 Haft l
Stats-Utskoltets Utlåtande, IV:o 2y3.
kels Ständer föreskrifna sätt, att, efter fem års förlopp, sedan detsamma
blifvit utbetaldt, Ärligen skulle till Riksgälds-kontoret erlägga 5 procent å
primitiva lånekapitalet, hvaraf 3 procents ränta borde beräknas samt återstoden
utgöra kapitalafbetalning. Uppå härom under sistförflutna riksdag väckt
motion, och sedan dåvarande Slats-utskolt, i 10:de punkten af dess utlåtande
!N:o 156, yttrat, att Utskottet ansåge omtanken för det allmännas bästa oundgängligen
fordra, att åtgärder vidtogos, derigenom förlusten af de å meraliämnde
hamnbyggnad redan nedlagde kostnader kunde undvikas, samt byggnadsarbetet
bringas till ett fullständigt slut, hvarefter hamninkomsterna förmodades
blifva så betydliga, att de upptagna lånesummorna kunde medelst
dem amorteras, heslöto Rikets Ständer, med afseende derjemte å den genom
1843 års slormskada vederbörande tillskyndade opåräknade förlust, att anvisa
ett ytterligare statsanslag af 10,000 r:dr och ett låneunderstöd af 5,000
r:dr för ifrågavarande hamnbyggnads fullbordande, hvilka anslags- och lånesummor,
till följd af Kongl, brefvet den 18 September 1845, under Oktober
månad samma år, blefvo af Riksgälds-kontoret på en gång utbetalda. Enligt
den af Cimbritshamns stad för sislberörde lån afgifna och af Kongl. Majit i
nåder godkända skuldförbindelse, skall, efter förloppet af fem år från 1845
års slut, staden, under en tid af 14i år, årligen till Riksgälds-kontoret inbetala
8 procent å hela lånesumman, hvilken derigenom kommer att anses så
till kapital som ränta, efter 2 procent årligen, fullt betald. I anseende till
förut omförmälde, genom stormar under samma månad, då 1845 års statsbidrag
utbelaldes, förorsakade skada å hamnarbetena, beviljade Kongl. Majit,
enligt Dess nådiga bref den 22 Maj 1846, för denna skadas botande ett ytterligare
anslag, motsvarande den för grundens förstärkning å norra och södra
hamnarmarne beräknade kostnad, eller 11,666 ridr 32 sk., hvilket belopp
skulle utan återbetalningsskyldighet utgå af de vid sednast förflutna riksdag
till Kongl. Majits nådiga disposition för mindre hamnbyggnader och strömrensningar
anvisade medel; varande utaf den sålunda beviljade anslagssumma
ett belopp af 8,0(X) ridr, på säLt Kongl. Majit i nåder förordnat, i Juli
månad sistberörde år från Riksgälds-kontoret utanordnadt, efter företeendet af
det emellan hamnbyggnads-direktionen, å stadens invånares vägnar, samt styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader afslutade kantrakt, genom hvilket
kontrakt direktionen förbundet sig att, utan påräknande af ytterligare statsbidrag,
inom 1847 års slut hafva arbetet fullbordadt. Enligt högslberörde
Kongl, bref egde väl vederbörande att redan i medlet af Januari 1847 från
Riksgälds-kontoret u'bekomma det återstående beloppet af samma anslag, men
denna återstod har dock ännu icke blifvit lyftad, förmodligen af den utaf
Slals-Utskolett Utlåtande, PTtO 173.
5
motionären uppgifna anledning, att förstärknings-arbetet å yLtre hamnarmarne
ansetts böra fortsättas pä en gång och i förening med öfverbyggnadeu å den
skadade hamnarmen, hvarföre hela arbetsföretaget blifvit tills vidare instäldt.
Då de oförutsedda motgångar, hvilka fördröjt samt försvårat utförandet
och fullbordandet af haran-arbetena vid Cimbritshamn, förorsakat särdeles
kännbara förluster för detta samhälle och beröfvat detsamma alla förväntade
fordelar af både det allmännas och nämnde stads enskilda uppoffringar för
hamnbyggnadens tilivägabringande, anser Utskottet den obestridliga svårigheten
för stadens i allmänhet obemedlade invånare att, i saknad af den genom
hamnafgifterna härtill påräknade tillgång, kunna behörigen fullgöra den nu
förestående betalningsskyldigheten för ifrågavarande lån, desto mera förtjent
»f Rikets Ständers behjertande, som de inträffade naturhändelsernas inverkan
på merberörde arbeten icke kunnat af låntagarne förekommas. I betraktande
af dessa omständigheter och då Rikets Ständer, i anseende till statsverkets
nuvarande ställning, lunnit sig icke kunna bevilja den anslagssumma, Kongl.
Maj:t vid denna riksdag för ofvanomförmälda stormskadas afhjelpande föreslagit,
får Utskottet så till vida understödja nu förevarande motion, alt Utskottet
tilllstyrker Rikets Ständer,
alt medgifva anstånd till 1850 års slut med ränte- och k*pitalafbe
talningarne
å det för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn, under 1840
och 1841 års riksdag, beviljade lån.
Stockholm den 20 Juli 1848.
Reservationer:
af Professoren H. G. Lindgren: ”Genom ofvanstående beslut, tillkommet
genom en enda rösts majoritet vid slutet af ett plenum, sedan en betydlig
mängd af Utskottets ledamöter från sessionen bortgått, anser jag Utskottet
hafva frånträdt den af samtlige Riksstånden gillade princip, som, vid behandlingen
af frågor med denna likartade, under loppet af denna riksdag varit
i allmänhet af Utskottet följd, att nemligen, älven med äfventyr att inlöpa
beskyllningen för stränghet och hårdhet, söka upprätthålla helgden af ingångna
förbindelsers punktliga uppfyllande i låne-transaktioner mellan staten
och enskilde, och kan jag, för min del, icke medgifva, att de skäl, som föranledt
den nu tillstyrkta eftergiften för Cimbritshamns stads innevånare, äro
företrädesvis ömmande eller behjertansvärda, i synnerhet om de sammanställas
med dem, som sanningsenligt åberopats af de många motionärer inom
Riks-stånden, hvilka, för utverkande, vare sig af eftergifter, eller förlängda
4
Stats-Utskottet > Utlåtande, N:0 27^.
betalnings-lerminer, till förmån för utblottade och utarmade undsätlningstagare
från missväxtåren, vädjat till nuvarande Ständers barmhertighet, roen
hvilka likväl icke för något enda fall förmått framkalla Stats-utskottets tillstyrkande.
Enär jag till fullo gillar den rigorism, som af närvarande Statsutskott
blifvit i thy lall iakttagen, nödgas jag, for räddandet af skyldig konseqvens,
reservera mig mot detta beslut, som vittnar om ett, i min tanka,,
klajidervärdt afsteg från en förut strängt vidhållen riktig princip och hoppas,
att detta betänkande blifver af Rikets Ständer underkändt.”
Uti Henna reservation instämde herr Lind af Hageby, Carl Augustt,
herr af Georgii, Carl Evert, samt j iksdagslullmägtigen Petter Persson trän
Jönköpings län.
Dessutom anmäldes reservationer af herr Brakel, Maurits Gustaf, samt
riksdagsfullmägtige Anders Andersson från Skaraborgs lan, Nils Strindlund
Lars Rasmusson och Tobias Lind.
N:o 274.
Ank till Exp. Utsk. den 21 Juli, kl. 10 f. nu.
Utlåtande, angående löneförhöjning för bokhållarne samt kamma roch
hus drängarne vid Riksgälds-kontoret.
(R:gs Afd.)
Sedan Rikets nu församlade Siänder, i öfverensstämmelse roed Bankoutskottets
tillstyrkan i dess under Nt-ris 17 och 55 afgifna utlåtanden, bifallit,
att, från och roed innevarande års början, ''lönen för bankens tjenste
män
inom 3:dje eller så kallade bokbållare-tjenstegraden må förhöjas från
”700 till 800 r:dr banko årligen, utan inskränkning i antalet af de, på indragnings-
och supplementar staterne, till nämnde tjenstegrad anvisade art”voden
i och för trägnare göromål”; så, och med anledning af den vid Riksgälds-kontoret
anställde kassa-bokhållares om enahanda löneförhöjning gjorda
ansökning, hafva dervarande fullmågtige hos Stats-utskottet hemställt, att lönerna
for ej mindre nyssberoälde bokhållare, än den andra för närvarande
lediga bokhållare-tjensten vid samma verk, utan inskränkning i de för träg
nare
göromål auslagne arlvoden, jemväl måtte varda förhöjda tiil 800 r:dr.
Samt med detta belopp få utgå från och med början af innevarande år, det
-
Stals-btskotlets Utlåtande, N.o 274-
5
vid full nj äg t i ge yttrat: att bokhållare-ljenslerna vid Riksgälds kontoret, i anseende
till härmed förenade göromåls under, sednare lider betydligt ökade
mängd, voro mera trägna och besvärliga, än mctsvarande tjenster i statens
veik, för hvilka lönerna, utom tillökningen för derunder beräknad spanmål,
uppginge till 800 r:dr; att, vid uppgörandet af den för Riksgälds-kontoret nu
gällande aflönings-slat, den grundsats blifvit af Rikets Ständer fastställd, att
Jönerne för motsvarande tjenster vid Banken och Riksgälds-kontoret borde utgöra
samma belopp; att den uti denna stat för bokhåliarne bestämda aflöning
icke svarade mot de göromål, hvilka numera ålåge samme tjenstemän; samt
att, derest innehafvarne af bokhållare-tjensterne vid Riksgälds-kontoret, oaktadt
desse befattningars ansvarsfulla och mödosamma beskaffenhet, försågos
med mindre aflöning, än deras vederlikar i Banken och andra allmänna verk,
skicklige sökande till berörde tjenster, vid dessas blifvande ledighet, möjligen
skulle komma alt saknas.
Likaledes hafva fullmägtige, under åberopande af ofvanberörde, vid bestämmandet
af löneviikoren för Riksgälds-koniorets vaktbetjening jemväl antagna
grundsats, anmält och tillstyrkt en af derstädes anställde kammar- och
hus-drängar gjord anhållan om samma löneförbättring, som blifvit tiller känd
kammardiängarne vid Banken medelst Rikets Ständers bifall till Bauko-ntskottets
i utlåtandet N:o 18 gjorda hemställan, hvarigenom, såsom årligt arfvode från
och med innevarande års början, anslagits åt hvar och en af Bankens äldre
kammardrängar 20 r:dr och till hvar och en af de yngre 30 r:dr banko.
I anledning af sålunda väckte frågor om tillökandet af den aflöning, bokhållarne
samt kammar- och hus-drängarne vid Riksgälds-kontoret för närvarande
åtnjuta, anser sig Stats-utskoltet böra upplysa, att den af Rikets Ständer
fastställda ordinarie aflöningsslaten för embrts- och tjenstemännen samt
vaktbetjeniugen vid detta verk upplager: för en kassa-bokhållare 700 r:dr lön
och 100 r:dr arfvode, för en bokhållare i boksluts-kontoret 700 1 ;fr lön,samt
för hvardera af 3:ne kammardrängar 300 r:drs och för hvardera af 2:ne husdrängar
220 r:drs lön.
Enligt Stals-utskoltets vid 184-0 och 1841 års riksdag, under N:o 449,
afgifna utlåtande, angående den då verkställde och hittills gällande lönereglering
för Riksgälds-kontoret, hafva ”Rikets Ständer från längre tid tillbaka god”känt
och tillämpat den grundsats, att Riksgälds-kontorets embels- och tjenstemän
samt vaktbetjenter borde tillgodonjuta enahanda löneförmåner, som
”deras vederlikar inom Rikets Ständers Bank; i öfverensstämmelse hvarmed
”de föibättringar i löneviikoren, sorn, tid efter annan, beviljats Banko-bet je”11
ingen, jemväl blifvit tille!kända personalen inom Riksgälds-kontoret”. Och
s
Stats-Utshotlets Utlåtande, N.o 174-
förklarade Rikets Ständer vid samma riksdag, genom bifallandet af berörde
utlåtande, alt Rikets Sländer "ansågo likhet i aflönings-förmånerne inom Banden
och Riksgälds-kontoret äfven framgent böra iakttagas". Med fortsalt
tillämpning af denna grundsats, och då de af nuvarande Banko-utskott anförde
samt af Rikets Ständer godkände anledningar till den beviljade lönetillökningen
för bokhållare-graden inom Bankoverket äro så mycket mera gällande
för de vid Riksgälds-kontoret anställde bokhållare, som desse ega mindre utsigt
till befordran inom verket, än deras vederlikar vid Banken, och hvarken
åtnjuta sedelskrifnings-arfvoden eller andra extra inkomster samt genom den
nu beslutade förändringen i Riksgälds-kontorets bokförings-sätt erhållit förökade
göromål, anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att lönerne för bokhållarne vid Riksgälds-kontoret, oberäknadt hvad
i egenskap af arfvode för trägnare göromål är eller kan varda beviljadt,
må förhöjas från sjuhundra till åttahundra riksdaler åligen
samt med sistnämnde belopp från innevarande års början få utbetalas.
1 fråga om den af kammar- och husdrängarne vid samma verk nu sökta
löneförbättring, hafva fullmägtige för öfrigt yttrat, att sökandernes hittills
åtnjutne aflöning numera hvarken vore tillräcklig för deras utkomst eller motsvarande
de trägna göromål, som med deras tjenstebefattningar voro förenade;,
och då Utskottet äfvenledes anser, att den hittills iakttagna likhet i löueförmånerne
för vaktbetjeningen inom Banken och Riksgälds-kontoret bör fortfarande
tillämpas, får Utskottet, med erinran om den i Banko-utskottets utlåtande
N:o 18 meddelade upplysning, att husdrängarne vid Banken nu mera benämnas
yngre kammardrängar, jemväl tillstyrka,
att såsom årliga arfvoden, från och med innevarande års början, må
beviljas för hvar och en af Riksgälds-kontorets kammardrängar tjugu
riksdaler och för hvardera af husdrängarne vid samma verk
trettio riksdaler.
Stockholm den 20 Juli 1848.
Staia-Uukotteti Memorial, IV.o iyS.
7
N:o 275.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Juli, kl. 10 f. rw.
Memorial, angående ytterligare inkomne ansökningar om riksgäldssedlars
inlösande. (H:gs Aid.)
Efter det Stats-utskottet afgifvit sitt utlåtande N:o 176, angående sökt
inlösen af åtskilliga, först efter preskriptionstidens slut till Riksgälds-kontoret
inlemnade riksgäldssedlar, hafva fullmägtige i nämnde kontor ytterligare emottagit
och till Utskottet öfverlemnat åtta ansökningar om infriandet af tillsammans
29 st. dylika sedlar å ett tillhopalagdt belopp af 276 riksdaler, hvilka
sedlar, vid deras af Riksgälds-kontorets kommissariat anställde granskning,
också befunnits rikliga, men, i anseende till ilen för 1 iksgäldssedlai ites inlösbarhet
stadgade och år 1845 tiliändagångna preskriptionstid, icke kunnat
infrias.
Enär Rikets Ständer, oaktadt sedelinnehafvarne försutit den genom 1845
års preskriptions-författning bestämda tid, bifallit de enligt ofvanberörde utlåtande
under denna riksdag gjorda och af Utskottet tillstyrkta ansökningar,
om inlösandet af deruti omförmälde riksgäldssedlar, och då, efter hvad vederbörande
intygat, jemväl de sedlar, hvarom nu är fråga, derest de före
preskriptionstidens förlopp blifvit för sådant ändamål till Riksgäldskontoret
ingifna, varit ovilkorligen inlösningsbara, har Utskottet, i öfverensstämmelse
med dess, rörande enahanda ämne redan afgifna yttrande, ansett sig äfven
böra tillstyrka,
alt nu ifrågavarande 29 st. riksgäldssedlar må med deras saromanrnanräknade
belopp 276 riksdaler, eller Ett hundra åttatiofyra riksdaler
banko, af Riksgälds-kontoreL inlösas;
hvarjemte Utskottet, under åberopande af det i utlåtandet N:o 176 anförda
förhållande, och enär den af Rikets Ständer nu beslutade inskränkning uti
Riksgälds-kontorets framlida assigneringsrält å nedunnämnde behållning först
efter utfärdandet af det nva reglementet lör detta veik kommer att vidtaga,
tillika ansett sig böra hemställa,
att jemväl den for besagde sedlars inlösande erforderliga summa må,
på enahanda sätt, som vid verkställigheten af dylika sedlars infriande
tillförene iakttagits, få utassigneras af den på Riksgälds-kootolets
räkning N:o 2 i Rikets Ständers Bank innestående behållning.
Stockholm deu 2U Juli 1848.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Slals-Utskottets Memorial, N:o 276.
1
AS 276.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Juli, kl. 10 r. nu
Memorialmed förslag till 2: dr a afdelningen af det nya reg
lementet
får Riksgålds-hontoret.
Rgs Afd.
Under åberopande af sitt, under M 259 afgifna, Memorial, får Stats-utskot
tet
härmedelst till Rikets Ständers pröfning och fastställelse öfverlemna det af
Utskottet uppgjorda förslag till den afdelning af Riksgälds-kontorets nya reglemente,
som bör handla om detta verks fordringar för de af dess medel utgifna
lån, och hvilken afdelning innefattar nedan uppräknade <§§, nemi.:
21 §, angående lånet för Upsala akademis Ribliotheksbyggnad, innehåller
enahanda stadganden, som nu gällande reglementes 28 <§.
22 §, angående lånet för Carlstads läroverks utvidgning, motsvarar nu gäl
lande
reglementes 56 §.
23 §, angående lånet för reparerandet af skolhusbyggnaden i Nyköping,
innehåller de för detta lån vid sistförflutna riksdag stadgade betalningsvilkor
(92 § i 1845 års reglemente).
24 §, angående lånet för fullbordandet af den nya stiftskyrkan i Hernösand,
upptager de i nuvarande reglementes 90 § meddelade föreskrifter rörande
samma låns återbetalning.
25 §, angående det för Carlskrona stads pastorat vid 1840 och 1841 års
riksdag beviljade lån, är hufvudsakligen lika lydande med 35 § i 1845
års reglemente.
26 §, angående det byggnadslån, hvilket vid 1823 års riksdag beviljades
staden Norrköping, är af samma lydelse, som meranämnde reglementes
20 §.
27 §, angående de till staden Borås återuppbyggande efter 1822 och 1827
års eldsvådor beviljade lån, innefattar samma stadganden, som hittills
gällande 21 §; dock är det kapitalbelopp, hvarå afbetalningarne, enligt
,§:s sednare moment, skulle beräknas, i detta moment utsatt.
28 §, angående staden Öregrunds byggnadslån, är, utom en förändrad ord
ställning
i slutet af §:n, likalydande med nuvarande 22 §.
Hilt. till n. St. Prot. 1847 och 1848 4 Sami. 1 Afd. 2 Sand. 42 Baft. 1
Stals-Ulskolllcs Memorial, JYs 276.
29 §, angående byggnadslånet till staden Wenersborg, motsvarar 23 § i
1843 års reglemente; varande, sedan den i sistberörde § meddelade
föreskrift i afseende på deri der omförmälda decharge blifvit fullgjord,
stadgandet härom uteslutet.
30 §, angående det staden Söderhamn tilldelade byggnadslån, liar samma
lydelse, som nuvarande reglementes 24 §.
51 §, angående det till staden Wexjös återuppbyggande efter 1838 års
eldsvåda beviljade lån, motsvarar samma reglementes 25 § och eger
hufvudsakligen en dermed öfverensstämmande lydelse.
32 §, angående det sistnämnde stad efter 1845 års eldsvåda beviljade byggnadslån,
motsvarar 26 § i hittills gällande reglemente, hvilken §:s början
undergått en numera nödig redaktionsförändring, 13:de och
15:de punkterna i samma § äro uteslutna, emedan deruti förekommande
bestämmelser finnas införde i här nedan föreslagna 34 <§. Det
vid den föreslagna nya §:ns slut införda tillägg innehåller Rikets nu
församlade Ständers beslut genom bifallandet af Stats-utskottets utlåtande
JVs 67.
55 §, angående byggnadslånet till staden Åmål, grundar sig på Stats-utskottets,
af Rikets Ständer bifallna, utlåtande JVS 119.
54 §, angående uppbörden af kapital- och ränte-inbetalningarne för en
skilde
tomtegare tilldelade byggnadslån, innefattar samma stadganden,
som 27 § i 1845 års reglemente.
55 §, angående det, näringsidkare i Wexjö, efter 1843 års eldsvåda bevil
jade,
så kallade förlagslån, grundar sig på Rikets Ständers, genom godkännandet
af Stats-utskottets utlåtande JM 85, fattade beslut.
56 §, angående det låneunderstöd, som blifvit åtskilliga handlande och nä
ringsidkare
i Åmål tillerkändt, innehåller hvad Rikets Ständer, enligt
Utskottets ofvanåberopade utlåtande JM 119, härom beslutat.
37 §, angående det lån, staden Malmö vid 1812 års riksdag erhöll för ka
sern-
och stallbyggnaders uppförande, grundar sig på Rikets Ständers beslut,
enligt 20 punkten i Stats-utskottets utlåtande JM 78.
38 §, angående lånet till återuppbyggande af Conradsforss bruk, upptager
de för detta lån i nuvarande reglementes 93 § föreskrifna betalningsvilkor.
59 §, angående den, emot återbetalningsskyIdighet, i Riksgälds-kontoret lyftade
summa för fyr- oeh båk-inrättningarnes förbättrande, är lika lydande
med 33 § i 1845 års reglemente.
Slats-Ulshollets Memorial, N:o 276.
3
40 §, angående Riksgälds-kontorets fordran för det vid 1823 års riksdag
beviljade lån till Ystads hamnbyggnad, motsvarar oftanämnde reglementes
29 §.
41 §> angående Malmö stads hamnbyggnadslån, eger hufvudsakligen ena
handa
lydelse, som 50 § i nu gällande reglemente.
42 §, angående den, för Landskrona hamns iståndsättande, såsom lån ut
betalda
summa, innehåller det om detta låns återbetalning i nuvarande
reglementes 43 <§ meddelade stadgande.
43 §, angående lånet för hamnanläggningen i Warberg, innefattar de i 32
§ i 1843 års reglemente anförde betalningsviikor för samma lån.
Af den vid bilagde 44 § uppgifne anledning, kan Utskottet för närvarande
icke föreslå den lydelse, som denna § bör erhålla.
43 §, angående det, enligt 44 § i 1845 års reglemente, för hamnanläggningen
vid Åhus beviljade och under innevarande riksdag utbetalda lån,
samt
46 §, angående lånen till förbättrande af hamnarne vid Carlshamn och Söl
vitsborg,
enligt samma reglementes 73 §, innehålla de för dessa lån
af Rikets Ständer fastställde betalningsviikor.
47 §, angående staden Linköpings år 1841 erhållne hamnbyggnadslån, är
hufvudsakligen likalydande med den hittills gällande 31 §.
48 §, angående det, på grund af nuvarande reglementes 72 §, utbetalda
lån för upprensning af farleden genom Söderhamns skärgård, upptager
det i skuldförbindelsen för besagde lån bestämde betalningssätt.
49 §, angående den, för landshöfdingeackordernas infriande, beviljade lånesum
raa,
innefattar samma stadganden, som 37 § i 1845 års reglemente, med
tillägg af det vid denna riksdag, enligt Stats-utskottets utlåtande JV° 97, meddelade
beslut, i afseende på den ackords-amorteringsränta, hvilken af Landshöfdingen
i Wermlands län bör utgöras. Dock som det, i sammanhang
med nyssberörde beslut, meddelade förklarande, att utaf den, till 900
r:dr nedsatta, årliga inbetalningen, bör 800 r:dr beräknas såsom 4 procents
ränta och 100 r:dr såsom V2 procents kapitalafbetalning, intill
dess ackordssumman (20,000 r:dr) blifvit till fullo betald, strider emot
verkliga förhållandet vid liqviderna för ett amorteringslån, för hvilket
räntans årliga belopp efter hvarje kapitalafbetalning minskas, hvaremot
den lill lånets amorterande afsedda andel utaf den fastställda årliga inbetalningssumman
efter hvarje liqvid ökar sig; så har Utskottet ansett
4
Slats-Ulskottets Memorial, N:o 276.
detta förklarande böra uteslutas ur det, till följd af omförmälde beslut,
nu föreslagne serskilda stadgande.
Vid det förhållande, som under SO § finnes anfördt, måste Utskottet
framdeles afgifva serskildt förslag till denna §.
Beträffande de till nu förevarande afdelning hörande 34 och 39 §§ i 1845
års reglemente; så får Utskottet erinra, alt dessa §§ icke behöfva i det nya
reglementet öfverflyttas, emedan Riksgälds-kontoret redan erhållit full liqvid för
sina, uti desamma uppgifna, fordringar för det till pantlåneinrättningens i hufvudstaden
bildande och underhållande meddelade låneunderstöd, äfvensom för 2:ne
Rikets Ständers bank lemnade lån, samt för de utaf Lappmarks Ecklesiastik-fonden
utlånta medel. Likaledes utgår nuvarande reglementes 40 §, enär Riksgäldskontoret
redan återbekommit öfverskottet af de från samma verk ademnade tillgångar
för anskaffande af stall och magasinsbyggnader åt garnisonen i Ystad.
Stockholm den 20 Juli 1848.
FÖRSLAG
TILL
REGLEMENTE
FÖR
RIKETS STÄNDERS RIKSGÄLDSKONTOR.
(Fortsätlning).
Angående Riksgdlds-kontorets fordringar för de af dess medel
utbetalda eller godtgjorda län.
§ 21.
Det, Upsala akademi, för fullbordandet af akademiens nya bibliotheksbyggnad,
vid 1823 års riksdag beviljade lån af femtio tusen riksdaler, återbetalas med två
Slals-Ulskollels Memorial, N:o 276.
procent årligen å samma låns belopp, hvarjemte för den, efter hvarje kapitalafbetalning,
återstående lånesumma tre procents årlig ränta erlägges.
§ 22.
Återbetalningen af det lån af åttatusen riksdaler, som af Rikets, åren 1840
och 1841 församlade, Ständer beviljades, för utvidgandet af läroverken i Carlstad,
verkställes af Carlstads stifts domkapitel med tre procent årligen å lånets ursprungliga
belopp; hvarförutan tre procents årlig ränta erlägges för det återstående
lånekapitalet.
§ 23.
Å det, för skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation vid sednast förflutna
riksdag, beviljade och utaf Strengnäs stifts domkapitel år 1843 utbekomna
lån af tretusen riksdaler, skall, efter fem års förlopp frän länesummans lyftning,
årligen afbetalas en femtedel af denna summa och derjemte såsom ränta erläggas
tre procent å kapitalåterstoden.
§ 24.
För det, till fullbordande af nya stiftskyrkan i Hernösand, nämnde stad samt
Hernö landsförsamling, vid sist förlidna riksdag beviljade, och år 1843 jemväl
utanordnade lån af fyratiotusen riksdaler, hvilket under fem års tid får utan ränta
innehafvas, skall derefter, före slutet af hvarje år, inbetalas fem procent å lånets
ursprungliga belopp, af hvilka fem procent beräknas tre procents årlig ränta för
det återstående lånekapitalet; kommande således det utöfver denna ränta erlagde
belopp att såsom kapitalafbetalning afgå å lånesumman, intill dess denna är till
fullo godtgjord.
§ 23.
Såsom ränta och kapitalafbetalning å det Carlskrona stads pastorat vid 1840
och 1841 års riksdag tillerkända låneunderstöd af tolftusen riksdaler, inbetalas
årligen fem procent å denna summa, deraf räntan för det vid hvarje inbetalning
återstående kapital beräknas efter tre procent, och kommer således den öfriga
inbetalningssumman att minska lånebeloppet.
§ 26.
Det af Rikets vid 1823 års riksdag församlade Ständer beviljade lån af två
hundratusen riksdaler till återuppbyggandet af den del utaf staden Norrköping,
som år 1822 nedbrann, likvideras fortfarande, på samma sätt som hittills, me
-
6
Sluls-Ulskollets Memorial, N:o 276.
deist årlig inbetalning af sex procent af de ursprungliga lånebeloppen, hvarvid tre
procents ränta å låntagarnes återstående kapitalskulder beräknas, samt öfverskottet
afgår å lånesummorna.
§ 27.
Å de låneunderstöd utgörande etthundratusen riksdaler, som, jemlikt Rikets
Ständers beslut vid 1823 samt 1828—1830 års riksdagar, från Riksgälds-kontoret
utgått till återuppbyggande af staden Borås, efter de nämnde stad, åren 1822
och 1827, öfvergångna eldsvådor, återbetalas årligen sex procent, beräknade efter
de häraf utdelade lånens ursprungliga belopp, af hvilka 6 procent tre procents
ränta afdrages för hvad som å lånen återstår, hvarefter öfverskottet å lånekapitalen
afskrifves, intilldess desamma äro till fullo godtgjorda.
I öfverensstämmelse med den af Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer
medgifna ytterligare lindring uti betalningsvilkoren för det serskilda lån af
åttiofemtusen riksdaler, som, i anledning af 1827 års eldsvåda blef vid riksdagen
åren 1828—1830 beviljadt för nyssnämnde stads återuppbyggande, skola, å det,
efter 1840 års inbetalning, återstående lånekapital, åttiotvåtusen fyrahundrasextiotre
riksdaler 24 sk., två procent årligen till Riksgälds-kontoret erläggas, äfvensom
den, efter sist berörde års slut, å detta lån upplupna och vidare upplöpande
ränta skall med fyra procent årligen utgöras.
§ 28.
Återbetalningen af det, vid 1828—1830 års riksdag staden Öregrund för
uppförande af dess nedbrunna allmänna byggnader, beviljade räntefria lån al fem
tusen riksdaler verkställes genom erläggandet, vid hvarje års slut, af entjugondedel,
eller fem procent, af lånets ursprungliga belopp; börande lånet härigenom vara
till fullo inbetald t före slutet af år 1859.
§ 29.
Det, staden Wennersborg, vid 1834 och 1835 års riksdag, beviljade byggnadslån
å etthundrafemtiotusen riksdaler skall, enligt de efter 1840 års slut gällande
förändrade betalningsvilkor, liqvideras medelst erläggandet af sex procent årligen
å den ursprungliga lånesumman; af hvilka 6 procent fyra procent utgöra ränta
för det oguldna beloppet och återstoden afräknas på kapitalet.
§ 30.
Såsom ränta och kapitalafbetalning för det, vid 1840 och 1841 års riksdag,
Stats-Ulskotlets Memorial, N:o 276.
/
staden Söderhamn beviljade lån af tolf tusen riksdaler, till stadens nya reglering
och uppförandet af dess allmänna byggnader efter den år 1833 der inträffade
eldsvåda, erläggas, inora slutet af hvarje år, intill dess lånet är till fullo godt
gjordt,
sju procent å det ursprungliga kapitalet, hvarvid, sedan ränta, efter fyra
procent årligen för det återstående kapitalbeloppet afgått, öfverskotta utgör afbe
talning
å lånesumman.
§ 31-
Sedan ett belopp af 79,400 r:dr redan år 1843, genom utbekomna brandskade-ersättningsraedel,
blifvit återbetaldt utaf det, för staden Wexjös återuppbyggande
efter 4838 års eldsvåda, af Kongl. Maj:t i nåder beviljade och till utgående
utaf mindre kreditivet anvisade lån af etthundratusen riksdaler; så bör den
härefter återstående lånesumman, tjugutusen sexhundra riksdaler, enligt de i högstberörde
Kongl, bref stadgade betalnings vi Ikor, liqvideras genom en årlig inbetalning
af sex procent å detta belopp, intill dess hela lånet med ränta, efter fvra
för hundra om året, blifvit till fullo återbetaldt.
§ 32.
1 afseende på användandet, fördelningen, redovisningen och återbetalniugen
af det, enligt Kongl. Brefvet den 18 December 1843, staden Wexjö i nåder tillerkända
och jemväl å mindre kreditivet anvisade nya byggnadslån af tvåhundrafyratiotusen
riksdaler, komma de i samma Kongl, bref meddelade stadganden att
tjena till efterrättelse, så vidt dessa stadganden icke blifvit ändrade genom det af
Kongl. Majit och Rikets Ständer under sistförllutna riksdag vidtagna beslut, angående
öfverflyttandet från Kongl. Statskontoret till Riksgäldskontoret af befattningen
med lånehandlingarnes granskning och vårdande, samt ränte- och kapitalbetalningarnes
infordrande och uppbärande. Och åligger det alltså Riksgäldskontoret
att vederbörligen bevaka de på detta verk af Kongl. Statskontoret öfverlåtna fordringsanspråk
samt tillse, att de vid lånets beviljande af Kongl. Majit föreskrifna
vilkor och förbehåll varda behörigen iakttagna och uppfyllda. Efter de genom
förrberörde beslut föranledda förändringar och med uteslutande af jemväl för andra
dylika lån gällande samt i nedanstående 34 § anförda bestämmelser, innefatta
åberopade stadganden följande föreskrifter, nemligen:
l:o. Lånemedlens fördelning besörjes af en, utaf Wexjö stads brandskadade
invånare vald, serskild kommitté, med Kongl. Majlis befallningshafvande till ordförande,
under iakttagande, att lån för byggnader af tegel eller sten, för gjutna
kalkbrukshus eller för en våning höga trädhus, utvändigt beklädda med tegel och
8
Slats-Ulshotlels Memorial, N:o 276.
kalkbruk, meddelas till hälften högre belopp, än för trädhus af lika brandförsäkringsvärde,
eller i förhällande säsom tre till två.
2:o. Derest tillgångarne medgifva, må lån beviljas för byggnader af förstnämnde
beskaffenhet, till trefjerdedelar och för trädhus till hälften af den summa,
hvarför byggnaderna varda brandförsäkrade, men icke i Dågot fall derutöfver.
3:o. Lånen må till den 1 Januari 1850 innehafvas räntefritt och utan kapital-afbetalning;
hvarefter i tre år, eller till den 1 Januari 1853, skall, jemväl
utan kapital afbetalning, årligen erläggas tre för hundra i ränta för lån å tegel-,
sten- och kalkbrukshus samt tegelklädda trädhus, men fyra för hundra i ränta för
lån å trädhus; börande, från sistnämnde tid, årligen inbetalas sex för hundra å
primitiva länesumman, dervid räntan liqvideras efter nyssberörde beräkningsgrund,
och återstoden utgår såsom kapitalafbetalning.
4:o. Då lån hos kommitterade sökes, bör vid ansökningen fogas ritning och
kostnadsförslag, i 2:ne exemplar, öfver den byggnad, som skall uppföras; och bör,
innan något i afräkning å ett beviljadt lån får lyftas, till kommitterade aflemnas
låntagarnes, till Kongl. Statskontoret eller Riksgäldskontoret ställda, skuldebref å
hela lånesumman, innefattande förbindelse, att lånet i stadgad ordning återbetala
och att, till säkerhet derför, lemna första inteckningen i tomten och den byggnad,
som derå uppföres.
5:o. De uti näst föregående punkt omförmälda skuldebref böra förblifva under
kommitterades vård och redovisning, intill dess ett beviljadt lån är till fulla
beloppet utgifvet; men, i den mån detta eger rum och byggnaderna blifvit brandförsäkrade,
skola skuldebrefven till Riksgäldskontoret insändas.
6:o. Om kommitterade vid något tillfälle, af förekomna skäl och anlednin
gar,
finna sig föranlåtne att inskränka den först beviljade lånesumman, och det
intecknade skuldebrefvet, till följd häraf, kommer att innehålla en större summa,
än det verkliga lånebeloppet, skall skilnaden afskrifvas på skuldebrefvet, innan
detsamma till Riksgäldskontoret varder insändt.
7:o. Sednast efter fem års förlopp, räknadt från den 1 Juli 1844, bör
den byggnad, till hvars uppförande lån erhållits, vara i så fullbordadt skick, att
försäkring derå i städernas allmänna brandstods-bolag, enligt de för denna inrättning
gällande föreskrifter, må kunna vinnas, vid äfventyr, att lånet i annat fall
genast infordras.
8:o. Så fort försäkring å en byggnad kan erhållas, bör densamma, genom
låntagarens försorg och på dess bekostnad anskaffas, hvarefter till kommitterade
aflemnas brandförsäkrings-brefvet, jemte ett af brandstods-bolagets direktion utfär
dadt
-
Slals-Ulskottels Memorial, N:o 276.
9
dadt bevis derom, att låntagaren afsagt sig rättigheten att brandstods-bolaget frånträda,
så länge någon del af lånet är obetald; och böra jemväl dessa handlingar,
tillika med låntagarens skuldebref å lånesumman, till Riksgäldskontoret insändas.
9:o. Ofvergår tomt, innan den blifvit bebygd, till annan egare, må den nye
egaren inträda i den förres rättigheter och skyldigheter.
10:o. Hvad, som icke af de anslagna byggnadsmedien lyftes inom fem år,
från den 1 Juli 1844 räknade, får derefter ej utbetalas.
ll:o. Sednast den 1 Juli 1850, skola från kommitterade lill Riksgäldskontoret
vara insände vederbörandes skuldebref å hela den lyftade lånesusnman; kommande,
derest något eller några af dessa skuldebref efter denna termin skulle uteblifva,
ersättning att från kommitterade i laglig ordning infordras för det belopp, som
icke genom insända skuldebref blifvit behörigen redovisadt, jemte fem för hundra
i ränta å samma belopp, beräknad från och med den 1 Januari 1850 och intill
dess betalning följer.
12:o. Sedan alla skuldebrefven, inom föreskrifven tid, blifvit till Riksgäldskontoret
allemnade, böra kommitterade öfver de emottagna medlen upprätta en
generel liqvidation, som insändes till Riksgäldskontoret, för att der granskas.
13:o. Om antingen förste låntagaren, eller den, som genom köp, arf eller
testamente inträdt i hans rättigheter och skyldigheter, skulle afstå sin egendom
till borgenärers förnöjande, eller ock om, i anledning af årsproklama, fatalier skola
bevakas, innan det för lånet utgifna skuldebref till Riksgäldskontoret inkommit,
böra kommitterade opåminde, vid ersättnings-ansvar, uppgifva för Riksgäldskontoret
det å lånet uttagna belopp, som skall bevakas.
Beträffande här ofvan bestämda yttersta terminer för de nya byggnadernas
brandförsäkring och lånehandlingarnes insändande, så hafva dock Rikets nu församlade
Ständer roedgifvit, att dessa terminer må för den del af ifrågavarande
lån, som varder använd lill uppbyggande af det nya rådhuset, förlängas, så alt
det derför intecknade skuldebref, jemte tillhörande handlingar, icke behöfva vara
till Riksgäldskontoret insända förr än vid 1852 års slut.
§ 33-
Till följd af Rikets Ständers under innevarande riksdag fattade beslut, skall
Riksgälds-kontoret öfvertaga de, genom Kongl, brefvet den 6 Maj 1846, åt Kongl.
Statskontoret uppdragna bestyr och åligganden i afseende på det byggnadslån af
trettiotusen r:dr, som Kongl. Maj:t, med anledning af den i början af sagde år
inom staden Amål inträffade eldsvåda, beviljat och sedermera å mindre krediti vet
Bih. till R. St. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 42 Saft. 2
10
Stals-Ulskollets Memorial, N:o 276.
anvisat. För verkställigheten af detta beslut hafva Rikets Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit, att alla de rättigheter och fordringsanspråk, som,
genom åberopade nådiga bref och vederbörande låntagares skuldförbindelser, blifvit
Kongl. Statskontoret tillerkände, måtte, i laga ordning, på Riksgälds-kontoret
öfverlåtas, samt att ej mindre Kongl. Majits befallningshafvande i Elfsborgs län,
än magistraten och byggnadskommittén i Åmål måtte förständigas om de förändringar,
som omförmälde beslut kommer att föranleda i förut meddelade stadganden
angående lånehandlingarne och dervid förekommande anmärkningar samt lånemedlens
redovisande och inbetalning m. m.
Vid deri, efter öfverlåtelsens verkställighet och lånehandlingarnes emottagning,
Riksgälds-kontoret åliggande bevakning af de på samma handlingar grundade fordringsanspråk
samt tillsyn, att af Kongl. Majit fastställde lånevilkor behörigen uppfyllas,
komma de föreskrifter, ofvanberörde nådiga bref innehåller, att tjena till
efterrättelse; hvadan dessa föreskrifter, efter iakttagandet af de förändringar, hvilka
ofvan omförmälde beslut föranleder, och med uteslutande af de stadganden, som i
nästföljande § förekomma, här meddelas:
l:o Lånen må under de första fem åren från den 1 Januari 1847 innehafvas
räntefritt, men efter denna tid, eller från och med den 1 Januari 1852, bör
årligen inbetalas sex procent å primitiva kapitalet dels till ränta å fyra för hundra
om året, dels såsom afbetalning å kapitalskulden;
2:o Med läns erhållande följer ovilkorlig förbindelse att uppföra byggnader
af sten, brändt tegel, kalkbruk eller annat dylikt, ej eldfarligt ämne;
3:o Lånen beviljas dels i mån af de blifvande byggnadernes förslagsvärden,
och dels med afseende å de sökandes större eller mindre behof, men likväl aldrig
utöfver halfva brandförsäkrings-värdet å de byggnader, hvilka det, enligt nästföregående
punkt, åligger låntagaren att uppföra;
4:o Lånemedlens förvaltning och dertill hörande åtgärder besörjas genom en
af stadens invånare utsedd serskild kommitté, uti hvilken landshöfdingen i länet,
eller den han i sitt ställe förordnat, förer ordet; börande kommitterade pröfva och
bestämma storleken af de lånesummor, hvilka må en hvar lånsökande tilldelas
samt det belopp, som i afräkning derå hvarje gång får lyftas. Kommitterade,
på hvilkas reqvisitioner eller fullmakter lånemedlen blifvit från Kongl. Statskontoret
utbetalde, komma att för alla lyftade summor ansvara och redovisa, i den
ordning, som här nedan finnes stadgad och föreskrifven;
5:o Då någon hos kommitterade anmäler sig till erhållande af lån, bör vid
ansökningen fogas ritning och kostnadsförslag till den byggnad, som skall uppföras;
och innan några medel i afräkning å ett af kommitterade beviljadt lån få lyftas
Slals-Ulsltollels Memorial, N:o 276.
11
skall till dem aflemnas låntagarens, till Kongl. Statskontoret ställda och enligt meddeladt
formulär författade, skuldebref å hela lånesumman, innefattande förbindelse,
att de i afseende på ränte- och kapital-inbetalningar här ofvan uti l:sta punkten
stadgade vilkor skola i föreskrifven ordning fullgöras, och att till säkerhet
för lånet lemnäs första inteckningen uti den låntagaren tillhöriga tomt, jemte derå
varande och blifvande åbyggnad;
6:0 De uti nästföregående punkt omförmälde skuldebref komma att förblifva
under kommitterades vård och redovisning, intilldess ett beviljadt lån är till fulla
beloppet utgifvet; men i den mån detta eger rum och byggnaderne blifvit brandförsäkrade,
insändas skuldebrefven till Riksgäldskontoret;
7:o Skulle kommilterade, af förekomne skäl och anledningar, vid något tillfälle
finna sig föranlåtne att inskränka den först beviljade lånesumman, så att det
intecknade skuldebrefvet, i följd häraf, kommer att innehålla ett större lånebelopp,
än det verkliga, skall skilnaden på skuldebrefvet afskrilvas, innan detsamma till
Riksgäldskontoret insändes;
8:0 Sednast efter fem års förlopp, räknadt från den 1 Juli 1846, skall den
byggnad, till hvars uppförande lån erhållits, vara uti så fullbordadt skick, att försäkring
derå uti städernas allmänna brandstodsbolag, enligt de för denna inrättning gällande
författningar, kan vinnas, vid äfventyr att lånet, i annat fall, varder genast
efter nämnde tids utgång infordradt;
9:o Så snart försäkring å en byggnad kan erhållas, bör den genom låntagarens
försorg oell på dess bekostnad anskaffas, samt brandförsäkringsbrefvet till
kommitterade aflemnas jemte behörigt bevis derom, att låntagaren afsagt sig rättigheten
att bolaget frånträda, så länge någon del af lånet är obetald; börande
dessa handlingar, äfvensom låntagarens skuldebref å lånesumman, derefter till Riksgäldskontoret
insändas;
10:o Skulle en tomt, för hvars bebyggande lån erhållits, ombyta egare, må
den nye egaren inträda i den förres rättigheter och skyldigheter, med hänsigt till
det i samma tomt intecknade byggnadslån;
U:o Skulle innehafvare af byggnadslån afstå sin egendom till borgenärers
förnöjande, eller blifver, i anledning af årsproklama, låns bevakning erforderlig,
innan det för lånet utgifna skuldebref till Riksgälds-kontoret inkommit, böra vid
ersättnings-ansvar kommitterade opåminde för nämnde kontor uppgifva det å lånet
uttagna belopp, som skall bevakas; och böra kommitterade, sedan de från
Kiksgälds-kontoret erhållit edgångsbevis, på eget ansvar föranstalta om lånebeloppets
bevakande i laga ordning samt vid lånehandlingarnes insändande bifoga
vederbörligt intyg om verkställigheten häraf;
12
Slals-Ulskotlcts Memorial, N:o 276.
12:o Hvad utaf den anslagna summan icke är inom den lista Juli 1851
Ivftadt, får derefter icke utbetalas;
13:o Sednast den lista Juli 1852 skola vederbörande låntagares skuldebref
för hela den i Kongl. Statskontoret lyftade lånesumma vara från kommitterade
till Riksgälds-kontoret insända; men om något eller några af dessa skuldebref
skulle efter denna bestämda yttersta termin uteblifva, kommer från kommitterade
att i laglig ordning infordras ersättning för det belopp, som icke genom insända
skuldebref blifvit behörigen redovisadt, jemte fem procents ränta å samma belopp,
beräknad från och med den lista Januari 1852 till dess betalning följer;
14:o Sedan alla skuldebrefven inom den föreskrifna tiden blifvit till Riksgäldskontoret
aflemnade upprättas af kommitterade en general-liqvidation, hvilken
till samma verk insändes;
15:o Kommitterade äro skyldige att iakttaga och fullgöra de anmärkningar,
hvilka vid intecknings-handlingarnes granskning i Riksgälds-kontoret blifvit, med
hänsigt till desammas behöriga och fullständiga skick, gjorde samt af fullmäktige
godkände.
16:o Magistraten i Åmål åligger dessutom att gå Riksgälds-kontoret tillhanda
med erforderligt biträde ej allenast vid lånemedlens indrifvande och leverering,
utan ock vid bevakandet af Riksgälds-kontorets rätt och förmån i afseende på
de byggnadslån, som blifvit stadens invånare meddelade samt derför erhållne inteckningar.
$ 34.
Till iakttagande vid uppbörden af kapital-afbetalningar och räntor å de enskilde
tomtegare inom städerna Norrköping, Borås, Wenersborg, Wexjö och A mål
tilldelade byggnadslån skola årligen, serskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret
upprättas och Kongl. Majits befallningshafvande i länet, inom slutet af November
månad, tillsändas fullständiga förteckningar å hvad som, före samma års slut, bör
af livar och en låne-innehafvare erläggas. Dessa förteckningar komma alt af
Kongl. Majits befallningshafvande tillställas vederbörande magistrater, hvilka det
åligger att ifrågavarande medel, under enahanda redovisnings-ansvar, som för
krono-uppbörden, kostnadsfritt för Riksgälds-kontoret indrifva och till detta verk
leverera.
Derest det belopp, som, vid slutet af hvarje år, skall å ett byggnadslån inbetalas,
före den 46 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer,
må denna inbetalning anses såsom verkställd inom behörig tid; hvadan i sådant
fall den å kapital—afbetalningsbeloppet, sedan årets början, ytterligare upplupna
Slals-Ulskotlcts Memorial, N:o 276.
13
ränta eftergifves. Och är stadens magistrat, vid eget ersättningsansvar för den
eljest uppkommande tillökningen uti låneinnehafvarnes ränteskuider, ovilkorligen
skyldig att, inom besagde dag, till Riksgälds-kontoret hafva insändt alla af magistraten,
före det sednast förflutna årets utgång, uppburna byggnads-lånemedel.
Öfver alla ofvanberörde lån föres i Riksgälds-kontoret en gemensam fortgående
räkenskap, deruti hvart och ett län upptages å en för flera år löpande räkning;
hvilken räkning" dock årligen, så snart den för året stadgade inbetalningen
blifvit verkställd, bör afslutas; kommande Riksgälds-kontorets egentliga hufvudbok
att endast summariskt utvisa de förändringar, som det en och samma stad, emot
enahanda betalningsvilkor, beviljade låneunderstöd, i sin helhet, under årets lopp,
undergått äfvensom derunder å samma lån upplupne samt influtna eller balanserade
intressen.
Vid hvarje ombyte af egare till de, inom förenämnde städer, för byggnadslån
intecknade egendomar, bör stadens magistrat för Riksgälds-kontoret uppgifva den
nya egarens namn, på det att detsamma må i kontorets räkenskaper kunna antecknas.
Ränte- och kapitalafbetalnings-summorna för de låneunderstöd, som för uppförandet
af allmänna byggnader samt nya tomtregleringar blifvit några bland dessa
städer af Riksgälds-kontorets medel tilldelade, böra omedelbarligen från städernas
äldste till Riksgälds-kontorets kommissariat, inom hvarje års slut, öfversäudas.
§ 33.
Enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers under innevarande riksdag fattade
beslut, skall den till förlag åt handtverkare och andra näringsidkare i Wexiö, efter 1843
års eldsvåda, utaf Kongl. Maj:t i nåder beviljade och å mindre kreditivet Ivftade
lånesumma af trettiotusen riksdaler till Riksgälds-kontoret inbetalas; och åligger
således detta verk att, efter erhållen öfverlåtelse af nämnde stads magistrats och
äldstes för besagde lån lill Kongl. Statskontoret afgifnc ansvarighetsförbindelse, vaka
öfver lånesummans behöriga återbetalning; varande betalningsvilkoren för samma lån
fastställde genom Kongl, brefvet den 26 Okt. 1846, deruti föreskrifves, att en
tiondedel af lånesumman, jemte tre procents årlig ränta från den 1 November
sistnämnde år, inbetalas vid slutet af år 1847 samt hvart och ett af nästderefter
följande nio år.
§ 36.
Jemte det Rikets Ständer medgifvit, att hvad som icke redan blifvit återbetaldt
å de förlagslån af tillsammans tiotusen riksdaler, hvilka, med hänsigt till
den en del af staden Amål år 1846 öfvergången eldsvåda, blifvit åtskillige bland
15
Stats-Utskollets Memorial, N:o 270.
denna stads handlande och näringsidkare tilldelade, mä erläggas med en tredjedel
vid slutet af Januari månad nästkommande år 1849 och med enahanda belopp
vid samma tid under hvartdera af påföljande 2:ne år, så vida drätselkommissionen,
å stadens vägnar, förbinder sig ansvara för inbetalningen af det ännu återstående
lånebeloppet, tillika med derå upplöpande fyra procents årlig ränta från den 22
Januari 1848, hafva Rikets Ständer förordnat, att den Kongl. Statskontoret förut
uppdragna befattning, i afseende på meranämnde lån, skall af Riksgälds-kontoret
öfvertagas, för hvilket ändamål Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit om Kongl. Statskontorets förständigande, att på Riksgälds-kontoret i laga
ordning öfverlåta vederbörande låntagares skuldförbindelser och desamma, äfvensom
det redan inbetalda lånebeloppet, derefter till delta verk öfverlemna.
§ 37.
Sedan Riksgäldskontoret, emot godtgörandet af det i § af detta reglemente
.omförmäldla förskott, från Kongl. Krigskollegium återbekommit staden Malmös,
under den 16 Maj 1833, afgifna skuldförbindelse för det dessförinnan icke återbetalda
belopp af den vid 1812 års riksdag nämnde stad till kasern- och stallbyggnader
för dervarande garnison beviljade lånesumma, så bör återstoden af detta län
med två procent årligen å det föreskrifna kapitalet, tjuguett tusen trehundratretiotre
riksdaler sexton skillingar, till Riksgäldskontoret inbetalas samt derjemte fyra procents
årlig ränta för den återstående lånesumman till samma verk erläggas.
§ 38.
Det lån af trettiotusen riksdaler, som Rikets Ständer under sednasle Riksdag
beviljade bruksegaren Conrad Bleckert Fitinghoff för återuppförande af de under
1844 års sommar genom vattenllöde förstörda verkstäderna, med tillhörande byggnader,
vid Conradsforss bruk i Östmarks socken af Wermlands län, får innehafvas
räntefritt till 1849 års slut; men derefter skola sex procent å det ursprungliga
lånebeloppet, inom hvarje års utgång, inbetalas; hvarvid tre procents årlig ränta
för det obetalda kapitalet först beräknas och afgår, samt hvad derefter återstår
utgör kapitalafbetalning; kommande, derest denna betalningsskyldighet åsidosattes,
hela den utestående lånesumman alt å Riksgäldskontorets vägnar indrifvas.
Dessutom bör inför Riksgäldskontoret, före den 13 Oktober hvarje år, styrkas,
att brandförsäkringsafgifterna för den, till säkerhet för besagde lån, intecknade
egendom blifvit behörigen erlagda.
§ 39.
För det af Riksgäldskontoret under åren 1840 och 1841 utbetalda lån å
Slals-Ulsholtets Memorial, N:o 276.
15
etthundratjugutusen riksdaler till utgifter för Fyr- och Båkinrättningarnes förbättrande,
inbetalas till nämnde verk, utaf de under Riksstatens Femte hufvudtitel
anslagne medel för Lotseri- och Fyringsstaterne, det årliga belopp af niotusen
trehundratretiotre riksdaler sexton skillingar, som till ränta och amortissementsfond
för detta lån är anvisadt; börande berörde inbetalning verkställas under Januari
månad hvarje år, intill dess hela lånet till både kapital och ränta, den sednare
beräknad efter fyra och en half procent årligen, blifvit godtgjordt.
§ 40.
Riksgäldskontorets återstående fordran af staden Ystad för det till hamnbyggnaden
vid nämnde stad, under 1823 års riksdag, beviljade lån af tjugetusen riksdaler
godtgöres medelst årlig inbetalning af två procent å denna summa samt tre
procents ränta för det återstående lånebeloppet.
% 41.
I afbetalning å det lån af femtiotusen riksdaler, som Rikets åren 1840 och
1841 församlade Ständer beviljade staden Malmö, för utförandet af åtskilliga arbeten
till dervarande hamns förbättrande, erlägges årligen, till och med år 1852,
en tioudedel af lånesumman, eller femtusen riksdaler, hvarjemte för samma lån inbetalas
tre procents årlig ränta å det oguldua kapitalbeloppet.
§ 42.
Utaf det vid riksdagen åren 1840 och 1841 för Landskrona hamns iståndsättande,
emot återbetalningsskyldighet, beviljade och under år 1846 utbekomna
statsbidrag, åttatusen trehundratretiotre riksdaler sexton skillingar, skall nämnde
stad årligen från och med sistlidet år 1847 till Riksgäldskontoret inbetala femhundra
riksdaler.
§ 43.
Till godtgörande af det staden Warberg, för dervarande hamnanläggnings fullbordande,
enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, meddelade
lån af tjugutusen riksdaler erläggas, efter fem års förlopp ifrån detsammas år
1844 verkställda utbetalning, fem procent årligen å den ursprungliga lånesumman,
deraf tre procents ränta först beräknas å lånets vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp
och det öfriga utgör kapitalafbetalning.
§ 44.
(Lydelsen af denna §, hvilken kommer att handla om de för hamnbyggnaden
16
Stals-Utskoltels Memorial, N:o 276
vid Cimbritshamn, under 1840 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar,
beviljade lån, beror på Rikets Ständers beslut i anledning af nyligen väckt och
ännu icke afgjord fråga om anstånd med återbetalningen af den vid förstnämnde
riksdag Cimbritshamns stad beviljade lånesumma.)
§ 45.
Det, för hamnanläggningen vid Ahus, staden Christianstad, under 1840 oell
1841 års riksdag, i egenskap af lån, beviljade och under innevarande år utbetalda
understöd af tjugutusen riksdaler återbetalas, efter fem års förlopp, med fem
procent årligen å den ursprungliga lånesumman; hvarvid räntan och kapitalafbetalningen
beräknas i enlighet med stadgandet i ofvanstående 43 §.
§ 46.
De, för hamnens iståndsättande vid Carlshamn samt fullbordandet af en kajbyggnad
och upprensningen af hamnen vid Sölvitsborg, utaf Rikets sednast församlade
Ständer anvisade tvenne lånesummor, af hvilka det staden Carlshamn beviljade
belopp, under år 1846, blifvit utbetaldt med trettiotusen riksdaler och lånet
till staden Sölfvitsborg sistlidet år 1847 med tiotusen riksdaler, skola, efter
fem års förlopp från slutet af det år, derunder hvartdera lånet utbekommits, återbetalas
sålunda, att åtta procent å det erhållna lånebeloppet årligen under fjorton
och ett halft års tid erläggas, hvaraf två procent anses sjisom ränta för det vid
hvarje liqvid återstående kapital och öfverskottet utgör kapitalafbetalning.
§ 47.
För det till hamnbyggnaden vid Linköping, under 1840 och 1841 års riksdag,
beviljade och sistnämnde år utbetalda lån af tjugutusen riksdaler erläggas
årligen fem procent af det ursprungliga kapitalbeloppet, af hvilka fem procent
först godtgöres tre procent årlig ränta för den vid hvarje liqvid återstående lånesumma,
hvarefter öfverskottet anses såsom kapital-afbetalning, intilldess hela lånet
blifvit återbetaldt.
§ 48.
Återbetalningen af det för upprensningen af farleden genom den närmast Söderhamn
belägna skärgård, vid sednaste riksdag, beviljade och år 1846 utbetalda
lån af tio tusen riksdaler vidtager efter 1851 års slut samt verkställes inom enahanda
tid och med samma ränteberäkningssätt, som i förestående 46 § finnas
bestämda.
§ 49.
Stais Utskottets Memorial, N:o 276.
17
.§ 49.
Den lånesumma af etthundra femtiofyratusen niohundrafemtiosju riksdaler SJÖ
sk. 4 r:st., som Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade för
inlösandet af de med landshöfdinge-beställningarne i åtskilliga län då förenade acltorder,
kommer, med iakttagande af den, på sätt här nedan förmäles, medgilna nedsättning
uti landshöfdingens i Wermlands län ackordsränta, att, jemlikt de för
besagde låns hittills lyftade belopp, 131,000 r:dr, af Kongl. Statskontoret utgifna
obligationer å 1000 r:dr hvardera, fortfarande liqvideras på det sätt, att, sedan
utaf den för hvarje landshöldinge-beställning, dervid ackord varit fästadt, anslagna
lön, sex procent årligen af det ersatta ackordsbeloppet, genom Kongl. Statskontorets
försorg, innehållits, inbetalas den sålunda för hvarje år innehållna summan
till Riksgäldskontoret eller dess ordres, inom den 1 Juli nästpåföljande år. Härigenom
godtgöres den för det lyftade oguldna lånekapilalet till sistförfluten årets
slut upplupna ränta efter fyra procent årligen , hvarefter så många af ofvanberörde
obligationer, eldigt deras nummerordning, infrias, som det efter ränteliqviden uppkomna
öfverskott medgilver. Det belopp, hvarmed detta öfverskott kan komma
att öfverstiga de till fullo infriade obligationernas kapitalsumma samt den å dessa
sednare till inlösningsdagen ytterligare upplupna ränta, bör å någon af de återstående
obligationerna afskrifvas.
Å den till 20,000 r:dr fastställda ackordssumma för landshöfdinge—beställningen
i Wermlands län kommer dock, jemlikt Rikets nu församlade Ständers
beslut, den årliga ränte- och kapital-inbetalningen, som för de förflutna åren bort
utgå med 1200 r:dr, att hädanefter icke utgöra mer än niohundra riksdaler.
För det belopp, tretusen niohundra lemtiosju riksdaler 26 sk. 4 r:st., som
utaf ifrågavarande lån ännu icke blifvit i Riksgäldskontoret lyftadt, bör detta verk,
före samma belopps utbetalning, erhålla ett motsvarande antal sädane obligationer,
som för den redan utbekomna lånesumman blifvit till Riksgäldskontoret aflemnade;
och bör den serskilda obligation, som kommer att utfärdas ä det belopp, hvarmed
hela lånesumman öfverstiger jemna 1000 r:dr, vid först derefter skeende liqvid inlösas.
§ 30.
(Då en del al de stadganden, som i denna § komma att införas, angående
liqviderandet af utgifna lån för vatlenaftappningar och andra odlingsföretag, måste
lämpas efter Rikets Ständers ännu icke Stats-utskottet delgifna beslut, i anledning
af den väckta frågan om förändring i återbetalningssättet förd) lika, enskilda per
Bih.
till II. St. Prot. 1847 och 1848■ 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 42 Baft. 3
18
Slals-Utslioltels Memorial, N:o 276.
söner beviljade låneunderstöd; så har följaktligen förslag lill berörde stadganden,
hvilka skola motsvara de i hittills gällande reglementes 38 § meddelade föreskrifter,
ej heller kunnat ännu uppgöras.)
M 277.
Arik. till Exp. Utsk. den 21 Juli, kl. I e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående försäljning
eller utarrendering af kronohemman.
(I. A.)
Från Bonde-ståndet har till Stats-utskottet blifvit remilteradt ett hos hemäldte
Riksstånd af riksdagsfullmägtigen Elof Andersson från Wermlands län afgifvet
memorial, deruti han föreslagit, att, då kronohemman blifva lediga och ej lill
serskild disposition behöfva af staten användas, desamma måtte, efter förutgången
laga besigtning och värdering, till den högstbjudande pä auktion antingen lörsäljas
eller utarrenderas. Genom vidtagande af sådane åtgärder, förmenade motionären,
att staten skulle tillskyndas stora fördelar, hvilka enskilde nu innehade på
statens bekostnad, till ådaläggande hvaraf blifvit anfördt, att inom Wermlands län
funnes 2:ne kronohemman, hvaraf det ena, % mantal Sulvik, alltid innehades al
länsmannen i orten, och det andra, '/s mantal Fröbohl, åboddes af enskild person,
utan att någondera af dessa åboer i följd af slägtskap erhållit besittningsrätten.
Om dessa båda hemmansdelar, hvaraf staten hade endast 10 r:dr uti årlig inkomst,
blefve försålde eller utarrenderade, skulle, enligt motionärens förmodan,
köpeskillingen uppgå till 6000 r:dr eller derutöfver, samt arrendet utgöra minst
5 procent å berörde summa.
Då gällande författningar föreskrifva, huru med åbolediga kronohemman skall
förfaras,
anser Utskottet motionärens förevarande framställning icke böra föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 20 Juli 1848.
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
FSrstarhta Stats-Utskottett Memorial, N.o ajS.
I
N:o 278.
Ani. till Exp. Utsk. den 24 Juli, kl. 6 e. tu.
Memorial, i anledning af verkställda omröstningar, angående
tullbevillningen.
^edan, vid pröfning af Bevillnings-utskottets memorial N:o 23, i anledning
af Riks-slåndens skiljaktiga beslut angående tullbevillningen, en del utaf de i
berörde memorial till serskilde Riks-stånd framställde inbjudningar blifvit antagne,
och, i följd häraf, åtskillige uti nyssnämnde memorial föreslagna voterings-propositioner
förfallit, har förstärkta Stats-utskottet, jemnlikt 31 § riksdagsordningen,
vid sammanträden den 19,20,21 och 22 uti innevarande månad
samt denna dag, anställt omröstning öfver nedannämnde, i samma memorial
upptagne och al Riks-stånden godkända, så lydande propositioner, nemligen:
i:ä
voteringen: (5:o i förenämnde memorial.)
Den, som, i öfverensstämmelse med 3 Stånds beslut, å slöjdevaror, ej spedficerade,
vill bibehålla gällande införselstull, 33 | procent af värdet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, nedsättes denna tull till 25 procent af varuvärdet.
Voteringen har utfallit med 80 ja och 39 nej; och som alltså ja vunnit,
kommer den å slöjdevaror, ej specificerade, nu gällande införselstull att
bibehållas.
a: a voteringen: (I0:o)
Den, som bifaller Bevillnings-utskottets, af 3 Riks-stånd godkända, förslag
om tullfrihet vid utförsel för rubriken jern, gjutet: bomber och kulor,
champlounerade till visst mått och renfilade, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, stämplade och borrade, samt finare och gröfre lavetter, röstar
Ja;
den, det ej \i 1, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Ridderskapets och Adelns beslut att å denna rubrik
bibehålla 4 sk. utförselstull per skeppund.
Bih. till R, St. Prot. i84l oc^ *84$ * 4 Sami. 1 Afd. a Band. 48 Hafi. 1
2 Förstå' kia Stats-Vtsliottets Memorial, N:o 278.
Resultatet af omröstningen har varit 43 ja och 76 nej; och sota alltså
nej vunnit, har Riddeiskapet och Adelns beslut blifvit al Rikets S'änder antaget.
Den dernäst i ordningen förekommande voterings-proposition, så lydande:
3:dje voteringen: (14:o)
Den, som b*faller Utskottets förslag att utesluta ur sjelfva taxan och i
roten till ej specificerade slöjdevaror hänvisa artiklarne fjedrar, andra ej specificerade,
än urfjädrar, flaskfoder, oberäknadt våtvarorna, korgar af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, korgmakeri-arbeten ej specificerade,
lackerade arbeten, ej specificerade, lampor af sammansatta eller,
såsom arbetade, éj specificerade ämnen, ljuskronor af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen eller delar deraf, nät af alla namn och slag,
speglar och lampetter samt urband och urkedjor af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej , komma alla dessa artiklar att i taxan qvarstå, med inforselslull
af 33 i procent af varuvärdet;
har, i följd af det fattade beslut om införselstullens å slöjdevaror, ej specificerade,
bibehållande vid 33 1 procent af värdet, förfallit.
zj:de voteringen: (l5:o)
Den, som vill, att, på sätt 3 Stånd beslutat, införsels'ullen å gevär, alla
slag, eller delar deraf, skall bibehållas vid 33 1 procent af varuvärdet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer iulorselslullen å denna artikel alt bestämmas till
25 procent af värdet.
Voteringen har utvisat 71 ja och 48 nej. Som följaktligen ja vannit, är
införselstullen å gevär, alla slag, eller delar deraf, bibehållen vid 33 f procent
af värdet.
5:te voteringen: (22:o)
Den,- som bifaller Utskottets förslag att, med förändring af rubriken
bomulls- ylle- och linneband till andra slag, nedsäita införselslullen derå
från i r:dr till 24 sk. skålpundet, röstar
Förstärkta Stals-Utskottets Memorial, N.o ifS. 3
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förblifva gällande bestämmelser härutinnan oförändrade.
Voteringen har utfallit med 47 ja och 72 nej; och som alltså nej vunnit,
komma de i afseende på ifrågavarande artiklar nu gällande tullbe
slämmelser
att oföräudrade bibehållas.
6:te voteringen: (23:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att å ekbark bestämma 16 sk. utförselstull
per tunna, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bibehålies nu gällande Ql sk. utförselstull tunnan.
Omröstningens resultat har varit 6l ja och 58 nej. Som alltså ja vunnit,
har utförselstullen å ekbark blifvit fastställd till lo sk. per tunna.
y:de voteringen: (26:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att å elfenben, arbetadt, bestämma
1 r:dr införselsafgift per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nei>
Vinner nej, bibehålies å denna artikel nu gällande införselstull, 1 rtdr
24 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 47 ja och 72 nej; och som nej alltså vunnit,
är nuvarande införselstull å elfenben, arbetadt, oförändrad bibehållen.
8:de voteringen: (27:o)
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag att å ben,
oarbetade, krossade samt förmalda eller s. k, benmjöl bestämma 5 sk. utförselstull
per lispund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bestämmes udorselstullen å denna artikel till 3 sk. lispundet.
i
Fcrstärkta Stats-Ulskottets Memorial, N:o 278.
Vid öppnandet af volerings-sedlarne hafva befunnits 53 ja och 66 nej;
hvadan och enär nej således vunnit, utförselstullen å ifrågavarande artikel
blifvit fastställd till 3 sk. lispundet.
g:de voteringen: (34:o)
Den, som instämmer i Utskottets förslag alt å coboltmalm och coboltmetall
nedsätta gällande inforselsafgifter, å den förra från 1 r:dr till 24 sk.
och å den sednare från 4 r:dr till 3 r:dr skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förblifva nu gällande inforselsafgifter å coboltmalm och metall
oförändrade.
Som vid denna votering rösterne utfallit med 40 ja och 79 nej3 och
nej således vunnit, komma införselsafgifterne å ifrågavarande artiklar att bibehållas
vid de uti nu gällande taxa stadgade belopp.
io:de voteringen: (53:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att å fernbock, raspad eller malen,
nedsätta införselstullen till 3 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Borgare-ståndets beslut alt bestämma införselstullea
å denna artikel till 2 sk. per skålpund.
Voteringen har utfallit med 78 ja och 40 nej, samt 1 kasserad sedel;
1 följd hvaraf, och då ja vunnit, införselstullen å fernbock, raspad eller malen,
blifvit bestämd till 3 sk. per skålpund.
n:te voteringen: (57:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införselstullen å färger och färgnings-ämnen,
andra slag, ej specificerade, må nedsättas från 4 till 3 sk. skålpundet,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Borgare-ståndets beslut alt nedsätta denna tull tili
2 sk. per skålpund.
Förstärkta Stats-Utskoltets Memorial, N;o 178. 5
Resultatet af omröstningen har varit 75 ja och 44 nej; och som ja alltså
vunnit, är införselstullen å ifrågavarande artiklar bestämd till 3 sk. per
skålpund.
fs:te voteringen: (68:0)
Den, som bifaller Utskottets förslag att å färgadt silke bestämma införselstullen
tili 1 r:dr skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages gällande tnllbeslämmelse, 2 r:dr per skålpund.
Voteringen har utfallit med 44 ja och 74 nej, jemte en kasserad sedel;
och som alltså 7iej vunnit, är ioförselstullen å färgadt silke bibehållen vid
sitt nuvarande belopp.
i3:de voteringen: (70:o)
Den, som till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen angående
stål antager Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets beslut att bibehålla
nu gällande indelning och bestämmelser, nemligen: gjut- med 2 r:drs,
garf- med 5 r:drs och andra slag med 3 ndrs införsels-tull per 100 skålpund
stapelstadsvigt, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
. Nej;
Vinner nej, antages till kontraproposition Borgare ståndets beslut att å
stål, alla slag, bestämma införsels-tullen till 2 r:dr per 100 skålpund stapelstadsvigt.
Sedan voteringen utfallit roed 79 ja och 40 nej, har alltså för votering
i bufvudsaken följande proposition blifvit antagen till
t4-de voteringen: (71 :o)
B-n, som bifaller Utskottets förslag att å stål, alla slag, under en rubrik
bestämma införsels-tullen till 3 r;dr per 100 skålpund stapelstadsvigt, röstar
Ja;
den, det ej viff, röstar
Nej;
Vi nher nej, antages Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets beslut.
Och som resultatet af denna omröstning varit 15 ja och 104 nej, samt
nej följaktligen vunnit, komma de för artikeln stål nu gällande indelning ©eli
bestämmelser att bibi hållas.
6
Forstarkla Stats-Vtskotlets Memorial, N:o 278.
i5:de voteringen: (82:o)
Den, sorn bifaller Utskoitets förslag att å hartz bestämma 12 sk. införsels-tull
per lispund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Ridderskapet och Ådelns samt Preste-ståndets beslut,
alt denna införsels-tull skall bibehållas vid 16 sk. per lispund.
Vid öppnandet af volerings-sedlarne hafva befunnits 44 ja och 75 nej;
hvadan, och som alltså nej vunnit, införsels-tullen å hartz kommer att fortfarande
utgöra 16 sk. lispundet.
)G:de voteringen: (83:o)
Den, som bifaller Utskottets af 3 Stånd godkända förslag att bibehålla
gädlande införsels-afgifter å hudar och skinn, oberedda, som ej inbegripas under
pelsverk, nemligen å torra 2 sk. och å andra slag 1 sk. per skålpund,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, nedsättas dessa afgifter å torra hudar och skinn till 1 sk. 8
rtst. och andra slag till 10 r:st. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 77 ja och 42 nej. Som fö'jaktligen ja vunnet,
komma nu gällande införsels-afgifter å hudar och skinn^ oberedda, som
ej inbegripas under pelsverk, att utan förändring bibehållas.
4~:de voteringen: (85:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att bestämma införsels-afgiften å
ohäckladt lin till 40 sk., och å det häcklade till 1 r:dr 32 sk. lispundet,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
. Nej;
Vinner nejj antages Bonde-ståndets beslut, att införsels-afgiften å ohäckladt
lin skall förblifva 1 r:dr 8 sk. och å häckUdt lin till 2 r:dr lispundet.
Resultatet af omröstningen har varit 46 ja och 73 nej; och som följ
aktligen
nej vunnit, komma införsels-afgifterna å lin} häckladt och ohäckladt
j att utgå till de uti nu gällande taxa stadgade belopp.
Förstärka Slais-Uiskoltets Memorial, N-o 278.
1
i8:de voteringen: (89:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att bibehålla gällande indelning af
ull samt å grof jutsk &c. bestämma 2 sk. och å all annan 6 sk. införsels-tull
per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner nej, antages Borgare-ståndets beslut att å ull, okammad och
kammad, under en rubrik, bestämma 2 sk. införsels-afgift per skålpund.
Voteringen bar utfallit med 86 ja och 33 nej; och som alltså ja vinn»
net, har Bevillnings-utskottels i ja-propositionen intagne förslag blifvit af Rikets
Ständer antaget.
ig:de voteringen: (90:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att å bleckslagare-arbeten nedsätta
gällande införsels-afgifter, å olackerade från 12 till 8 sk. och å lackerade från
16 till 10 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förblifva gällande införsels-afgifter oförändrade.
Vid voterings sedlarnes öppnande hafva befunnits 34 ja och 85 nej. Som
följaktligen nej vunnit, kommer någon förändring i afseende på införsels-afgifterne
å bleckslagare-arbeten icke att ega rum.
20:de voteringen: (91:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsels-tullen å blodiglar bestämmes
lill 3 r:dr skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner nej, kommer gällande utförsels-tull, 4 r:dr per skålpund, att bibehållas.
Som voteringen utfallit med 33 ja och 86 nej, samt nej således vunnit,
kommer utförsels-tullen å blodiglar att fortfarande utgöra 4 r:dr per
skålpund.
2t:sta voteringen: (92;o)
Den, sorn bifaller Utskottets förslag att bestämma införsels-afgifterna å
8
FSrstarhla Stats-Utskottets Memorialj N:o 278,
artificiella blommor till 10 r:dr och å delar af artificiella blommor till 4 r:dr
per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej , bibehållas gällande införsels-afgifter å artificiella blommor,
15 r:dr, och å delar deraf, 6 r:dr 12 sk. skålpundet.
Omröstningens resultat har varit 34 ja och 85 nej; och som följaktligen
nej vunnit, komma införsels-afgifterne å artificiella blommor och delar deraf
att utgå i likhet med hvad för närvarande eger rum.
22:dra voteringen: (98:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag att å broderade arbeten, andra slag,
bestämma införsels-tullen till 25 proc. af varuvärdet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bibehålies gällande tull, 33 i procent.
Sora voteringen utfallit med 39 ja och 80 nej , samt nej således vunnit,
kommer gällande införsels-tull å ifrågavarande artikel att bibehållas.
23:dje voteringen: (100:o)
Den, sora bifaller Utskottets förslag, att genievrc, Holländsk, rumm och
arrack af till och med 8 graders styrka åsättes 24 sk. införsels-tull per kanna,
och att tullen för hvarje överskjutande grad ökas med 1 sk., röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, komma gällande tull-afgifter för dessa slag bränvin och sprit
att bibehållas oförändrade, nemligen för dem ”af till och med 12 graders
styrka,’’ 32 sk. och “deröfver” 1 r:dr per kanna.
Omröstningen har utfallit med 42 ja mot 77 nej. Som alltså nej vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat tull-afgifternes å ifrågavarande artiklar bibehållande
vid deras nuvarande belopp.
i/f-de voteringen: (105:o)
Den, som vill, att Preste-ståndets beslut om 4 sk. införsels-tull per
skål
-
Förstarkta Slals-TJtskottets MemorialIV:o 27#. 9
skålpund å kaffe skall antagas till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen
om denna artikel, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut alt införsels-tullen
å kaffe skall blifva 3 sk. skålpundet.
Efter denna votering, som utvisat 65 ja mot 54 nej} och hvarvid följaktligen
ja vunnit, har, för omröstning i nufvudsaken, följande proposition
blifvit antagen till
2.5:te voteringen: (106:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsels-tullen å kaffe skall förblifva
oförändrad, eller 3 sk. 4 r:st per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Neji
Vinner nej, antages Preste-ståndets beslut.
Resultatet af omröstningen har varit 68 ja och 51 nej; hvadan och då
ja vunnit, införsels-tullen å kaffe kommer att bibehållas vid 3 sk. 4 r:st per
skålpund.
2Ö:te voteringen: (110:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å campher, oraffiaerad och raffinerad,
i en rubrik bestämma 6 sk. införsels-tull per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer oraflinerad och raffinerad campher att fortfarande
upptagas i särskilda rubriker med 6 sk. införselstull å den förra och 12 sk.
tull å den sednare, per skålpund,
Voteringen har utfallit med 56 ja mot 63 nej; och som alltså nej vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontra-propositionens in
nehåll.
2jule voteringen: (117:o)
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att införsels-tullen å chokolad nedsättes
lili 12 sk. skålpundet, röstar
Ja;
I)ih. till R. St. Prot. 1S47 och 4 Sami. 1 Afd. % Band. 4$ Hafi. 2
1C
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N;o 2j8.
den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej j vidblifves gällande tullsats, 16 sk. per skålpund.
Vid öppnandet af voterings-sedlarne hafva befunnits 43 ja och 76 nej;
i följd hvaraf och då nej vunnit, nuvarande införselslull å chocolad förbhfver
oförändrad.
2S:de voteringen: (118:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att cirklar, passare och cirkel-bestick
skola förtullas efter det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, komma dessa artiklar att, på sätt nu är stadgadt, beläggas
med införselstull af 25 procent å värdet.
Voteringen har utvisat 27 ja och 92 nej. Enär således ney vunnit, kom
mer
införsels-tullen å cirklar, passare och cirkelbestick att fortfarande utgå
med 25 procent af värdet.
ig:de voteringen: (119:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å cubeber nedsätta införselstullen
från 8 till 4 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej; _
Vinner nej> bibehålles 8 sk. införselstull derå.
Voteringen har utfallit med 10 ja och 109 nej > hvadan och då nej vnnnit,
nuvarande tullbestämmelse å ifrågavarande artikel vidblifves.
3o:de voteringen: (l21:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att lacca, gummi-, uteslutes ur sjelfva
kontexten och i noten hänvisas till lika tullbehandling med gummi, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förblifver gällande taxa i detta hänseende oförändrad.
Efter verkställd omröstning hafva befunnits 42 ja och 77 nej; och då
således nej vunnit, kotnmer någon förändring i hvad gällande tulltaxa i förevarande
hänseende innehåller icke att äga rum.
Förstärkta Stats-Ut skottets Memorial, Nio 27 8.
U
3i:sta voteringen: (123:o)
Den, som bifaller Tjtskoltets förslag, att nedsätta införselslulleo å tonander
till 1 sk, skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej , bibehålies gällande införsels-afgift 2 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 41 ja och 78 nej, i följd hvaraf och då
nej vunnit, införselstullen å coriander kommer att fortfarande utgå med 2 sk.
per skålpund.
3a:dra voteringen: (126:o)
Den, som gillar Utskottets förslag, att införselstullen å filar bestämmes
till 4 sk. per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej> bibehålies gällande införselstull, 6 sk. skålpundet.
Resultatet af denna omröstning har varit 45 ja och 74 nejs hvadan och
då nej vunnit, nu gällande införselstull å filar vidblifves.
33:dje voteringen: (l29:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsels-tullen å fisk, saltad eller
inlagd: ”anjovis, sardeller och thonfisk” nedsättes från 8 till 5 sk. skålpundet,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förblifver gällande införselstull oförändrad.
Voteringen har utvisat 42 ja och 77 nej; hvadan och då nej vunnit,
nuvarande införselslull å ifrågavarande artiklar kommer att bibehållas.
34-'de voteringen: (13l:o)
Den, som gillar Utskottets förslag, alt, derest den för införsel från Norrige
nu stadgade tull, till hälften af hvad tariffen bestämmer, skulle komma
att upphöra eller förminskas, motsvarande nedsättning i införsels-afgifterna för
”saltad sill” samt ”torra gråsidor” eller ”sej” jemte 'långor och torsk, med der
-
12
Förstärkta Stais-Utskottets Memorial, N.o 27S.
under inbegripna rolscher samt klippstock- och platt- eller bredfisk, må eg»
rum, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
J ...
Vinner nej, medgifves icke en sådan nedsättning.
Voteringen har utfallit med 44 ja och 75 nej.. Då således nej vunnit,,
har den ifrågaställde tull-nedsättningeu icke blifvit beviljad.
35:te voteringen:. (133:o)
Den, sora bifaller Utskottets förslag, alt nedsätta införselstullen å fläsk tilli
36 sk. per lispund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Ridderskapels och Adelns,, Preste» och Bonde-standens
beslut, alt bestämma denna tull till 1 r:dr lispundet.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 44 ja- och 75 nejj,.
och då således nej vunnit, är införsels-tullen å fläsk bestämd till 1 r:dr per
lispund.
36:te voteringen: (l34:o)
Den, som biträder det af 3 stånd fattade beslut, att foglar, slagtade, skela,
såsom hittills, åsättas 6 sk. införselstull per stycke, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Neji
Vinner nej, komma slagtade foglar alt ur kontexten uteslutas och i noten
hänvisas till lika tullin handling med kött.
Voteringen har utvisat 89 ja och 30 nej; hvadan och enär ja vunnit,
den för foglar, slagtade, nu gaiiande inforselstull vidblifves.
3/:de voteringen:: (l35:o)
Den, som, lika med hvad 3 stånd beslutat, anser gällande införselstull
af 2 r:st skålpundet böra bibehållas för ”formar, krukor och potten för socker
bruken,
” röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Förstärkta Slats-Utskotlets Memorial, N.o 278.
13
Vinner nej > nedsättes denna tull till 1 r:st per skålpund.
Voteringen har utfallit med 78 ja och 41 nej; och enär således ja vunnit,
, kommer införselstullen å ifrågavarande artiklar att bibehållas.
38:de voteringen: (136:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att ”frukter och bär, ej specificerade,
” som icke äro inlagda i bränvin eller ättika, må, utan åtskillnad för jordoch
trädfrukter, indelas i ”friska” med 36: sk. iuförselstull per tunna, och ”torra”'
med inför selsafgift af 32 sk. lispundet, röstar
Ja;
den , det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej» bibehålles gällande indelning och tullbsestämmelser för nämnde
slags frukter och bär, ej specificerade, nemligen::
friska, jord-, 36 sk. införselstull per tunna
träd-, 2 r:dr dita dito
torra, jord- 30 sk.. dito dito
träd- 1 r:dr 12 sk, dito dito.
Voteringen har utfallit med 46 ja mot 73 nej;: och enär således nej vunnit,
, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontrapropositionens innehåll.
3g:de voteringen: (138:o)
Ben, som bifaller Utskottets, af 3 Stånd godkända förslag, att å ofärgadt,,
otvinnadt, bomullsgarn bestämma införselstullen till 5 sk., skålpundet röstar
Ja;:
den, det ej; vill, röstar
Nej;:
Vinner nej» bestämmes denna införselstull till 4 sk. per skålpund.
Som denna omröstning utvisat 60 ja mot 59 nej, och ja således vunnit,
är införselstullen å ofärgadt, otvinnadt, bomullsgarn fastställd till 5 sk.,
per skålpund.
4ö:de voteringenr (l39:o)
Ben, sorn bifaller Utskottets förslag, alt å färga dt bomullsgarn under en
rubrik sätta gemens in iuförselstull af 8 sk. per skålpund,, rostaF
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;:
Vinner nej» bibehålles i detta hänseende gällande taxa, sorn indelar får
-
i A- 'Förstärkta Stats-Utskotlels Memorial, N:o irg,
gadt bomullsgarn i ''turkiskt rodi'’ med 8 sk. och 'allt annna!* med 12 sk.
införselstull per skålpund.
Voteringen har utfallit nied 50 ja och 69 nej. Som alltså nej vunnit,
åro de i afseende på införselstullen å färgadt bomullsgarn nu gällande bestämmelser
oförändrade bibehållne.
4i:ta voteringen: (140:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å bomullstråd under en rubrik
sätta 16 sk. införselstull per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bibehållas gällande tuilafgifter, nemligen för nystad bomullstråd
24 sk. och för den i härfvor 16 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 49 ja och 70 nejj och då följaktligen nej
vunnit, komma de för bomullstråd nu gällande tullbestämmelser alt utan föiändring
fortfara.
4z:dra voteringen: (l42:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att rubriken ”Gorder- eller sejlergarn5'
må ur taxan uteslutas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej , förbi i f ver rubriken, med derå gällande införselstull af 12
sk. skålpundet, oförändrad.
Denna omröstning har utfallit med 40 ja och 79 nej. Enär således nej
vunnit, kommer rubriken "corder- eller sejlergarn” med derå nu gällande införselsafgift
att oförändrad bibehållas.
43:dje voteringen: (143:o)
Den, som antager Ridderskapet och Adelns samt Preste- och Bondeståndens
beslut, att å ullgarn bibehålla gällande bestämmelser, nemligen:
Kamulls- eller redgarn:
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt 1 skålp 6 sk. införselstull
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt 1 skålp 8 — dita
Kar dulls-:
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt 1 skålp 18 — dit®
För ät arkla Stals-Utskotlels Memorial, JY:o zjS.
15
färgadt, olvinnadt och odubbleradt 1 skalp 20 sk. införselstull
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt, eller så kalladt broderbarn
1 skålp 16 — dito
Streichgarn för fabrikstillverkning af sådan hel- och halfylle-väfnad,
hvartill uppå serskild anmälan hos Kommers-kollegium, utländskt så beskaffad!
garn pröfvas erforderligt, och med af Kollegium lemnadt tillstånd:
ofärgadt 1 skålp. 8 sk. införselstull
färgadt 1 skålp. 10 — dito,
röstar
Ja,
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nejj antages Borgareståndets beslut, att indela ullgarn, alla
slag, i ofärgadt med 8 sk. och färgadt med 12 sk. införselstull per skålpund.
Resultatet af omröstningen har varit 77 ja mot 42 nej; och då följaktligen
ja vunnit, vidblifvas de för ullgarn nu gällande lullbestämmelser.
44;de voteringen: (145:o)
Den, som till kontraproposition i hufvndsakliga voteringen, angående ar-t
tiklarne linnegarn och tråd, antager Ridderskapet och Adelns samt Preste?
ståndets beslut, att vidblifva gällande bestämmelser, nemligen för
Linnegarn:
ofärgadt 1 skålp. 24 sk. införselstuf
färgadt 1 skålp. 36 — dit®
Linnetråd:
oblekt 1 skålp. 24 — dito
blekt, hvit 1 skålp. 1 r:dr dito
färgad 1 skålp. 32 sk. dito,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
. Nei ’
Viuner nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut, att
bestämma införselstullen å linnegarn, ofärgadt, till 8 sk. och färgadt till
12 sk. samt å linnetråd, alla slug, till 16 sk. skålpundet.
Efter denna votering, som utfallit med 76 ja och 43 nej, har för omröstning
i hufyudsaken följande proposition blifvit antagen till
16
Förstärkta, Stats-U.skotte s Memorial, N.o 278.
45;te voteringen: (146:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att bestamma införselstullen å linnegarn,
ofärgadt till 16 sk, och färgaclt, till 24 sk, samt å linnetråd, alla
slag, till 32 sk. per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, anlages Riddrtskapets och Adelns samt Preste-ståndels beslut.
Resultatet af omröstningen bar varit 53 ja oell 66 nej. Då således nej
vunnit, komma nuvarande tullbestämmelser lor linnegarn och linnetrad alt
bibehållas.
46:te voteringen: (147:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att nedsätta införselstullen a segeloch
bindgarn till 5 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bibehålies gällande införselstull, 8 sk. skålpundet.
Voteringen har utfalliL med 41 ja och /8 nej. Som nej följaktligen vunnit,
kommer införselstullen å segel* och bindgarn alt bibehallas vid det i nu
gällande taxa upptagne belopp.
4y:de voteringen: (148:o)
Den, som, i öfverensstämmelse med 3 stånds beslut, anser gällande införsels-afgifter
å 'buteljer, burkar och flaskor (karafiner och slipade flaskor derunder
ej inbegripna)’* böra bibehållas oförändrade, nemligen för
”buteljer &c. till och med i kanna” — — 32 sk.
”deröfver lill och mel - kanna” 2 r:dr 16 —
”af större rymd” 4 —- 32 —
per 100 stycken, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, nedsättas dessa afgifter å
”buteljer &c. af till och med i kanna till  24 sk.
”deröfver till och med \ kanna” till 1 r:dr 36 —
^ 9} C
a t
FörstärJ.ta Stals-Vtskoltet» Memorial, N:o 2y8.
17
waf större rymd” till
3 r:dr 24 sk.
per Ov) stycken.
Denna votering lur utvisat 78 ja och 41 nej; hvadan och då ja vunnit,
de för ifrågavarande artiklar i 1111 gällaude taxa stadgade iuförsels-atgifter äro
bi belia II ne.
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-stånden , anser fensterglas,
alla slag, böra under en rubrik åsältas 40 sk. inforselstull per lispund, röstar
sterglas 6 r:dr 32 sk. införselstull per 120 skifvor, och för hvitt 16' r:dr 32
sk. införselsafgift per 20 band, beräknade på det sätt serskild i taxan intagen
tariff utvisar.
Voteringen har gifvit till resultat 60 ja och 59 nej, I följd häraf och
då ja vunnit, hafva Rikets Ständer antagit Borgare- och Bonde-ståndens uti
ja propositionen intagne förslag.
4g:de voteringen: (l51:o)
Den, som godkänner Utskottets förslag, att införselstullen å glasögon och
lorgnetter nedsättes från 25 till 20 procent af värdet, röstar
Vinner nej 3 förblifver införselstullen oförändrad.
Som voteringen utfallit med 41 ja och 78 nej; samt nej således vunnit,
vi d bl i f ves nuvarande införselsafgift å glasögon och lorgnetter.
5o:de voteringen: (152:o)
Den, som bifaller ULskottets förslag, rtt ”urglas” icke må serskildt specificeras,
utan inbegripas under rubriken glas, 'andra slag,” röstar
48:de voteringen: (150:<>)
Vinner nej, bibehållas gällande bestämmelser, nemligen för grönt fen
den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
18
Förstärkta Stats-Utskotlels Memorial, N:o 278. J
den, det ej vill, röstar
Nej ;
Yinner nej, upptagas urglas fortfarande i taxan med 12 sk. införselstull
per skålpund.
Vid uppräknandet af voterings-sedlarne hafva befunnits 40 ja och 79 nej.
Då således nej vunnit, kommer artikeln urglas att med 12 sk. införsels-afgift
per skålpund i taxan qvarstå.
5i:sta voteringen: (164:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införselstullen å handskar, alla
slag, uedsältes från 3 r:dr till 2 r:dr per skålpund, röstar
Yinner nej, bibehålies tullen å handskar med 3 r:dr skålpundet.
Som denna votering utfallit med 47 ja och 72 nej, samt nej således
vunnit, vidblifves den för handskar nu gällande tullsats.
5 2: dr a voteringen: (l67-.o)
Den, som, lika med hvad 3 Stånd beslutat, vill för horn, arbetadt, bibehålla
gällande bestämmelser, nemligen: genombrutet 4 r:dr, knappar 12 sk.
och andra slag 1 r:dr införselslull per skålpund, röstar
knappar med 8 sk. och andra slag med 32 sk. införselstall per skålpund.
Resultatet af omröstningen har varit 79 ja och 40 nej. Som följaktligen
ja vunnit, komma de för artikeln horn, arbetadt, i gällande taxa stadgade
iuförselsafgifter att utan förändring bibehållas.
53:dje voteringen: (168:o)
Den, som, i öfverensstämmelse med 3 Stånds beslut, anser följande indelning
och bestämmelser för artikeln läder böra bibehållas, nemligen:
den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
den, det ej vill, röstar
Vinner nej, antages Borgare-ståndets beslut, att indela arbetadt horn i
Förstärkta. Stats-Utsko'(els Memorialt IV;o 275,
19
Hvita, samt sämskade skinn och hudar 1 skålpund 12 sk. införselstull.
Karduans- samt färgade eller tryckta skinn 1 skålpund 1 r:dr 24
sk. införselstull.
Lackerade hudar och skinn 1 skålpund 20 sk. införselstull.
Sulläder, i skålpund 12 sk. införselstull.
Andra slag, ej specificerade, hudar och skinn 1 skålpund 24 sk. in
förselslull;
röstar
Ja;
den,
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nejj kommer artikeln läder alt erhålla följande rubriker och tullsatser
:
Karduans- pergaments- samt färgade eller tryckta skinn 1 skålpund
36 sk. införselstull.
Sulläder, 1 skålpund 8 sk. införselstull.
Andra slag, med eller utan lackering, 1 skålpund 16 sk. införselstull.
Voteringen har utfallit med 72 ja och 47 nej; och då således ja vunnit,
komma de för artikeln läder gällande, i /a-propositionen upptagne indelning
och införsels-afgifter att bibehållas.
54:de voteringen' (170:o)
Den, som, på sätt 3 Stånd beslutat, anser gällande taxa böra för oberedda
pelsverk bibehållas oförändrad till indelning och införsels-afgifter, nemligen
:
bäfverskinn
i skå! p.
— —'20 sk. införselsl
chinchilla-skinn
1 skålp.
2 r:dr — —
dito
får- och lamskinn:
grå, krimska och äkta svarta
kalmuck
i skålp.
30 —
dito
svarta, öfriga slag ....
1 skålp.
15 —
dito
alla andra oklippta . .
1 skålp.
— — 4 —
dito
hermelin- eller lekatt-skinn .
1 skålp.
18 —
dito
hiller-skinn
1 skålp.
24 —
dito
20
F.rstärkta Stats-Ulskoltet; Memorial, No 2j8.
jr oslar
jerf- eller til fras-skinn . .
loskinn . • . * - * .
roårdskinn och mårdsvansar
nerlz- eller menucker-skinn
renskinn .......
räfskinn
sjuppskinn ......
skjälskinn
sobelskinn och sobelsvansar
utterskinn
alla andra slag ....
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
— — 12 sk. införselstull
16 —
dito
1 r:dr 32 —•
dito
32 —
dito -
10 —
dito
18 —
dito
20 —
dito
3 —
dito
6 r:dr
dito
24 —
dito
32 —
dito,
den, det ej vill, röstar
Ja ;
Nej;
Vinner nej, antagas för oberedda pelsveik följande indelning och lullafgifter:
getskinn
1 skålp.
får- och lamskinn:
grå, krimska samt svarta .... 1 skålp.
andra slag
i skålp.
3 sk. införselstull
jerf- eller
skinn
skjälskinn .
andra slag .
filfras
lo-, ren- och räf
16 —
4 —
dito
dito
1 skålp. 10 —
1 skålp. 3 —
1 skålp. 24 —
dito
dito
dito
Enär fölgällande
-
Resultatet af denna omröstiiing har varit 75 ja och 44 nej.
jaktligen ja vunnit, komma de för artikeln oberedda pelsverk nu 0
taxe-bestämmelser, så till indelning, som införsels-afgitler, att oförändrade bi
behållas.
55:te voteringen : (171:o)
Den, som, i enlighet med 3 Stånds beslut, anser införselstullen å häcktor,
hakar och hyskjor böra bibehållas vid 1 r:dr per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej-,
Förstärkta Stats-Vtskottets Memorialj IV.o ij8.
21
Vinner nej, nedsättes denna tull till 16 sk. skålpundet.
Ocli som denna votering utfallit med 81 ja och 38 nej, samt följaktli
gen
ja vunnit, är nu gällande införselsafgift å lfiågavarande artiklar bibehållen.
56:te voteringen: (l72:o)
Den, som, i öfverensstämmelse med 3 Stånds beslut, vill för hängslen
bibehålla gällande införselstull af 2 r:dr per dussin par, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, nedsättes tullen å hängslen till 1 r:dr 16 sk. på samma
qvantitet.
Voteringen har utfallit med 78 ja och 41 ne]. Som följaktligen ja vunnit,
kommer införselstullen å hängslen att bibehållas vid sitt nuvarande
belopp.
5y:de voteringen: (l75:o)
Den, som, till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen angående musikaliska
instrumenter, antager "Ridderskåpets och Adelns samt Preste-ståndets
beslut, att för nedannämnde artiklar bibehålla följande bestämmelser i
gällande taxa, nemligen:
Flöjter, oboer och klarinetter . . 1 st. 1 r:dr 16 sk. införselstull
guitarrer och lutor 1 st. 2 — — — dito
violer 1 st. 1 — -— •— dito
violonceller och kontrabaser . . . 1 st. 3 — 16 — dito
valdhorn och trompetter . . . . 1 st. 4 — — — dito
trummor och pukor 1 par 5 — —- — dito
claver och positiv 1 st. 16 — 32 — dito
ej specificerade, förtullas lika med sådane bland ofvan uppräknade, hvarmed
de närmast kunna jemföras, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut, att
n
Förstärkta Ståts-Utskottets Memorial, N\o 27S.
alla nu omförmälda instrumenter, med undantag af positiv, sorn åsättas 10
r:dr iuförseistull per stycke, sammanföras under rubriken ”andra slag, hufvudsakligen
af metall” med 2 r:dr och ”af träd” med i r:dr införselstull per
slycke.
Som voteringen ulfallit med 77 ja och 42 nej , samt ja följaktligen vuunit,
så har följande proposition blifvit antagen för den
58:de voteringen: (176:o)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införselsullen å positiv nedsättet
till 10 r:dr stycket, och att instrumenterna flöjter, oboer och klarinetter,
guitarrer och lutor, violer, violonceller och kontrabaser, valdhorn och trompetter,
trummor och pukor, clavér, samt andra, ej specificerade, musikaliska instrumenter
sammanföras å rubriken andra slag, hufvudsakligen af metall,
med 3 r:dr och af träd med 1 r:dr 24 sk. inlörselstull per slycke, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, antages Ridderskapets och Adelns samt Preste-ståndets beslut.
Voteringen har utvisat 41 ja och 78 nej. Som alltså nej vunnit, är det
af Ridarskapet och Adeln sdmt Preste-ståndet i afseende »å förtullningen af
musikaliska inslrumeater fattade, ofvanintagne beslut af Rikets Ständer antaget.
5g:de voteringen: (177:o)
Dan, sorn bifaller Utskottets förslag, att serskildt inkommande tillbehör
(till musikaliska instrumenter) skola förtullas efter 15 procent af värdet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, komma samma tillbehör att förtullas efter värdet med lika
procent, som sjelfva instrumenterna.
Vid öppnandet af voteringssediarne hafva befunnits 44 ja och 75 nej;
hvadan och då nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontrapropositionens
innehåll.
Förstärkta Stals-Uiskotlets Memorial, N-o 37S.
28
60:de voteringen: (l86:o)
Den, som gillar Utskottets förslag, att utförselstullen å smältstycken nedsättes
från 12 sk. till 4 sk. skeppundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej , bibehålies gällande utförselstull oförändrad.
Som denna votering utfallit med 41 ja och 78 nej , samt nej således
vunnit, kommer nu gällande u'förselstull å smältstycken att bibehållas.
6i:sta voteringen: (l87:o)
Den, som anser, att, på sätt 3 Stånd beslutat, införselstullen å jerntråd
bör bibehållas vid 6 sk. per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, nedsätles tullen till 4 sk. 6 r:st skålpundet.
Voteringen har utfallit nied 81 ja och 38 nej. Enär följaktligen ja vunnit,
är införselstullen å jerntråd bibehållen vid sitt nuvarande belopp,
62: dr a voteringen: (l89:o)
Den, som, till kontraproposition i hufvudsakliga Voteringen angående ej
specificerad t manufaktursmide, antager Ridderskapets och Adelnsmarrit Presteståndets
beslut, att rubriken ”ali annan spik samt allt manufaktur-och handtverkssmide,
ej specificeradt,” skall, utan indelning i opoleradt och poleradt,
åsättas 36 sk. utförselstull per skå pund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, anUges till kontraproposition Borgare ståndets beslut, alt,
med delning af ifrågavarande rubrik i '"opoleradt” och ”poleradt'' samt be
-
24
FÖrstarkla Stats-Vtskotlets Memorial, iV.o 278.
stämmande af 24 sk. införselstall per skålpund å det sednare, införselslullen
å rubriken ”opoleradt” bör blifva 12 sk. skålpundet.
Denna votering liar gifvit lill resultat 79 ja och 40 nej; vid hvilket
förhållande och då ja vunnitj, följande proposition blifvit anlagen för den
63:dje voteringen: (190:o)
Den, som vill, att rubriken ”ali annan spik samt allt manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt,” skall delas i ”opoleradt” med 18 sk. och
”poleradt” med 24 sk. införselstull per skålpund, röstar
Ja ;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Ridderskapets och Adelns samt Preste-ståndets beslut.
Voteringen har utfallit med 46 ja och 73 nej. Som följaktligen nej
vunnit, är Ridderskapets och Adelns samt Preste-ståndets ofvannämnde beslut,
rörande förtullningen af artiklen: all annan spik samt allt manufaktur• och
handtverkssmide , ej specificeradt, utaf Rikets Ständer antaget.
64.de
D-*n, som gillar Utskottets förslag, a 11 rubrikerne ”kalk,” 'osläckt” och
'släckt” sammanföras i en rubrik kalkj bränd, och att derå bestämmes 40
sk. införselstull per läst, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bibehållas rubrikerne kalk, osläckt och släckt, med införselstull
af 8 sk. per tunna å den förra och 40 sk. per läst å den sednare.
Denna votering har gifvit lill resultat 46 ja och 73 nej. Enär således
nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontrapropositionens
in nehåll.
65:te voteringen: (194:o)
Den, som anser, att, på sätt 3 Stånd beslutat, införsels-tullen å fruntimmers
-
Förstärkta Stats-Vtskollcti Memorial, If:o 27S
25
t^srgkläder, njft, af till införsel lofgifua tyger, skall bibehållas vid 33 \ procent
sf värdet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej ;
Tinner nej, nedsältes denna tull till 25 procent af värdet»
Som denna votering utfallit med 85 ja och 34 nejt samt ja således vunnit,
kommer ifrågavarande artikel att vid införsel fortfarande förtallas efter
33 ‘ procent af värdet,
66: te voteringen: (197:o)
Den, sorn ansar, att, såsom 3 Stånd beslutat, gällande bestämmelser för
rubriken knijvar böra bibehållas, nemligen för: ”rakknifvar’* 16 sk. och ”pennknifvar*
8 sk. införselstull per stycke samt för ”knif var, andraslag, samt gafflar,
ej specificerade’4 i r:drs införselsafgift skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Tinner nejt bestämmes införselstullen å rak- och pennknifvar, under eu
rubrik, till 1 r:dr 12 sk. och å knifva, andra slag, samt gafflar, ej specifice»
rade, till 24 sk., allt per skålpund.
Vid öppnandet af voterings-sedlarna hafva befunnits 11 ja och 42 nej.
Då följaktligen ja vunnit, komma de för rubriken knif var i gällande taxa
stadgade införsels-afgifter att bibehållas.
6y:de voteringen: (2QQ:o)
Den, som vill, att, i enlighet med 3 Stånds beslut, gällande införselsafgifter
å kreatur skola bibehållas, nemligen för hästar, utom hingstar, I6r:dr?
oxar, 12 r:dr 24 sk.; kor och ungboskap 6 r:dr; kalfvar, 3 r;dr; svin, atom
fargaltar, 3 r:dr och andra fyrfotade 2 r:dr, allt per stycke, röstar
Ja;
den, det ej vili, röstar
Nej;
Bih. till R. St, Prot. 1847 öch 1848* 4 Saml- 1 AfeL 2 Band. 4$ Höft
26 Förstärk a Stats-Vtskoltets Memorial, N;o -fff.
Vinner nej, nedsättas dessa afgifter å: hästar, utom hingstar, till 10
r:dr; oxar till Ö r:di; kor och ungboskap till 4 r:di; kalfvar till 2 r:dr 12
sk.; svin, utom fargaltar, till 2 r:dr oell andra fyrfotade till l ndr 24 sk.
stycket.
Voteringen bär utfallit med 77 ja och 42 nej; hvadan och dä ja vunnit,
de för kreatur i nu gällande taxa bestämde inforsels-afgifter bibehållas.
68:de voteringen: (201 :o)
* «
Den, som bifaller Utskottets förslag att nedsätta införsefs-afgiften å hvit
krita, omalen, till 3 sk. och malen till 18 sk. tunnan, röstar
Ja ;
deli, det ej vill, röstar
t Nej;
Vinner nej, bibehållas gällande inforsels-afgifter rå krita, omalen, 5 sk.
oeh å malen 24 sk. per tunna»
Som denna votering utfallit med 52 ja och 67 nej, samt följaktligen nej
■vunuit, komma inforsels-afgifter ne å krita, omalen och malen» att utgå till
de i nu gällande taxa fastställde belopp.
6g:de voteringen: (206:o)
Den, som, till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen angående saftad
t kött, antager Bo/gare-ståndets beslut alt bestämma införselstullen derå
till 4 rtdr tunnan, röstar
Ja;
den, dt t ej; vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages lill kontraproposition Bonde-ståndels beslut, att å
salSudt kött bibehålla nu gällände införselstull, 6 r:dr 32 sk. per tunna»
Och sorn voteringen utfallit med 56 ja och 63 nej; hvadan följaktligen
nej vunnit, har för omröstning i bufvudsaken följande proposition blifvit antagen
för den
Förstärkta Slats-Ulskottels Memorial, N.O 27#. 27
yo:de voteringen: (207:o)
Den, som bifaler Utsko tets förslag, att införsels-tullen å saltadt kött bestämmes
till 5 r:dr tunnan, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antages Bonde-ståndets beslut.
Voteringen har utfallit med 83 ja och 36 nej; hvadan och dä ja vunnit,
införselstullen å saltaclt kött hilt vit fastställd lill 6 r:dr per lunna.
y/:sta voteringen: (209:o)
D.-n, som vill, att införselst ullen å torkadt eller rökt kött skall bestämnias
till 1 r:dr lispundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, rostar
Nej;
Vinner nej, antages Borgare-ståndets beslut att bestämma denna införsels-tull
till 32 sk. lispundet.
Denna omröstning bar gifvit till resultat 65 ja och 63 nej , bvai jemte
en sedel kasserats. Då så'eles ja vunnit, är inforselslullen å torkadt eller
rökt kött bestämd till 1 ruir per lispundet,
ysvdra voteringen: (2i0:o);
Den, som lill kontraproposition i bufvudsakliga voteringen, angående leksaker,
antagtr Bonde ståndets beslut, att någon serskild rubrik för artikeln
leksaker eller N irnbergerkram icke må i taxan upptagas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
28
Förstärkta Stats-Utskottels Memorial, N,o 27S,
Vinner nej, antages lill kontraproposition Borgareståndets beslut att,
med intagande i taxan af nämnde artikel och dess fördelning i: ”af träd siler
sammansatta ämnen, med eller utan betsning, målning eller lakering^ samt
^'andra slag’* och den föreskrift vid sistnämnde rubrik, att dertill hänförliga
leksaker skola förlullas lika med ämnet, hvaraf de hufvudsakligen bestå, bestämma
införsels-tullen å den förra rubriken till 36 sk. skålpundet.
Som denna omröstning gifvit till resultat 35 ja och 83 nejj utom' 1
kasserad sedel, samt således nej vunnit, har följande proposition blifvit antagen
för den
*]3:dje voteringen: (2il:o)
Den, som vill, att i taxan skall intagas en ny rubrik: ”leksaker eller
INurnbergerkramoch att denna skall indelas i: ”af träd eller sammansatta
ämnen, med eller utan betsning, målning eller lackering” med 1 r:dr införselstull
per skålpund, och i ”andra slag” att förlullas lika med ämnet, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nejs antages Borgare-ståndets beslut
Voteringen har utfallit med 81 ja och 38 nej; hvadan och då ja vättnit,
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med /ee-propositionens innehåll.
y4-'de voteringen: (214:o)
Den, som, på sätt 3 Stånd beslutat, anser införselstullen å talgljus
bibehållas vid 2 r:dr 24 sk. lispundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Vinner nejt nedsättes tullen å talgljus till 1 r:dr 12 sk. lispundet.
Voteringen har utfallit med 73 ja och 45 neji jemte en kasserad sedel.
Som följaktligen ja vunnit, är införselstullen å talgljus bibehållen vid sitt
nuvarande belopp.
fStée
Stockholm, eksteisska boktbtci*R06f, tito.
Förstärkta Slats-lJtskottets Memorial, .V/o 278. \
75:le Voteringen (2\ 8:0 ):
Den, som, i enlighet med 3 Stånds beslut, anser införselstullen å läderarbeten,
ej specificerade, lackerade, böra bibehållas vid 24 sk. per skålpund,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 20 sk. skålpundet.
Voteringens resultat har varit 78 Ja och 41 Nej; i följd hvaraf och
då Ja vunnit, införselsafgiften å läderarbeten, ej specificerade, lackerade,
kommer att oförändrad bibehållas.
76:te Voteringen ^221 :o ):
Den, sorn godkänner det af 3 Stånd fattade beslut att för "messing
arbetad”, bibehålla gällande införselstull, 16 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 12 sk. per skålpund.
Och som denna omröstning utfallit med 79 Ja och 40 Nej, samt Ja
således vunnit, kommer införselstullen för arbetad messing att utgå i likhet
med hvad för närvarande är stadgadt.
77:de Voteringen (^222:o^:
Den, som, i öfverensstämmelse med hvad 3 Stånd beslutat, anser rubriken
metaller, sammansatta, alla andra slag, arbetade, böra bibehållas
oförändrad med 1 r:dr införselstull per skålpund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna rubrik att indelas i förgylda med 36 sk.
och andra slag med 24 sk. införselstull per skålpund.
Resultatet af omröstningen har varit 81 Ja och 38 Nej; hvadan och
då Ja vunnit, ifrågavarande rubrik bibehålies oförändrad med 1 r:drs införsels-afgift
per skålpund.
Hih. till H. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afid. 2 Band. 44 Höft. 1
2 Förstärkta- Stafs-Utskottets MemorialN:o 278.
78:de Voteringen (]223:o): _
Den, sorn godkänner det af 3 Stånd fattade beslut att å metvurst
bibehålla gällande införselstull, 8 sk. per skålpund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 4 sk. skålpundet.
Som denna votering utfallit med 71 Ja och 48 Nej, samt Ja således
vunnit, bibehålies nu gällande införselstull å metvurst.
79:de Voteringen £227: o ):
Den, som på sätt 3 Stånd beslutat, anser gällande bestämmelser för
rubriken nålar böra förblifva oförändrade, nemligen:
sy- och tambour- 1 skålp 20 sk. införselstull,
knapp- och hår- 1 skålp 20 sk. d:o
krås- och bröstnålar af oäkta metall,
100 r:drs värde 25 r:dr d:o
andra slag, ej specificerade, 1 skålp. . . 12 sk. d:o
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages för nålar följande redaktion och tullbestämmelser:
bröstnålar af metall förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå.
Knapp-, sy- och andra slag, 1 skålp. 12 sk. införselstull.
Denna omröstning har utfallit med 80 Ja och 37 Nej, hvarjemte 2
sedlar blifvit kasserade. Då således Ja vunnit, komma de för rubriken
nålar gällande, i ja-propositionen intagna, tullbestämmelser att förblifva
oförändrade.
80:de Voteringen 22 9: o ) :
Den, som gillar Utskottets förslag att å oljekakor bestämma 5 sk.
utförselstull per lispund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma oljekakor att fortfarande njuta tullfrihet vid utförsel.
Förstärkta Stats- Utskottets Memorial, N:o 278.
3
Som denna votering utfallit med 10 Ja och 109 Nej, samt Nej således
vunnit, bibehålles nu medgifna tullfrihet vid utförsel af oljekakor.
81:sla Voteringen £231 :oJ:
Den, som till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen angående
införselstullen å ost, antager Bidderskapet och Adelns samt Bondeståndets
beslut att bibehålla nu gälla tull, 2 r:dr per lispund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgareståndets beslut att å
ost nedsätta införselstullen till 1 r:dr lispundet.
Sedan denna votering utfallit nied 76 Ja och 43 Nej, samt Ja följaktligen
vunnit, har följande proposition blifvit antagen för
82:dra Voteringen (_232:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag att å ost bestämma införselstullen
till I r:dr 24 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den, det ej vili, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns samt Bonde-ståndets
beslut.
Resultatet af omröstningen har varit 63 Ja och 56 Nej. Som alltså Ja
vunnit, är införselstullen å ost bestämd till 1 r:dr 24 sk. per lispund.
83:dje Voteringen £233:o):
Den, sorn vill, att, såsom 3 Stånd beslutat, nu gällande införselstull
å papparbeten, alla slag, olackerade 12 sk. och lackerade 18 sk. per skålpund
skall förblifva oförändrad, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes tullen å olackerade papparbeten till 8 sk* och å
lackerade till 12 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 83 Ja och 36 Nej. I följd häraf och då
Ja vunnit, kommer någon förändring i afseende på införselstullen å papparbeten
icke att ega rum.
4 Förstärkta Stals-Utskottets Memorial, N:o 278.
84:de Voteringen (234:o):
Den, sorn, i öfverensstämmelse med 3 Stånds beslut, anser bestämmelserna
i nu gällande taxa böra för artikeln papper bibehållas oförändrad,
nemligen:
kardus-, färgadt omslags- och tobaks- . 1 skålp. 1 sk. 8 rst. inf.—tull,
grått makulatur- och förhydnings- . . 1 d:o 1 sk. 3 rst. d:o
tryck-, limmadt och olimmadt, koncept
och
tapet- 1 d:o 2 sk. 6 rst. d:o
imperial-, regal-, median-, olifant- skrif
och
alla andra slags hvitt, ej specificeradt 1 d:o 3 sk. — d:o
post-, alla slag  1 d:o 4 sk. — d:o
färgadt, prässadt, tryckt, figureradt, för
silfradt
eller förgyldt 1 d:o 5 sk. — d:o
press- I d:o — 2 rst. d:o
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Sej;
Vinner Nej, antagas för papper följande rubriker och tullsatser:
kardus-, förhydnings-, grått och makulatur-,
tobaks- och annat omslags- . 1 skålp. 1 sk. — införselstull,
tryck-, limmadt och olimmadt, koncept
och
tapet- samt karder eller kort- . 1 d:o 1 sk. 6 rst. d:o
imperial-, regal-, median-, olifant-, post-,
skrif- och alla andra slag hvitt, ej
specificeradt 1 d:o 3 sk. — d:o
färgadt, pressadt, tryckt, figureradt, för
silfradt
eller förgyldt 1 d:o 4 sk. — d:o
press-  1 d:o — 2 rst. * d:o
Voteringen har utfallit med 83 Ja och 34 Nej. Då således Ja vunnit,
komma de för artikeln papper nu gällande, i ja-propositionen intagne, tull—
bestämmelser att bibehållas.
85:te Voteringen (23o:o^:
Den, som, på sätt 3 Stånd beslutat, anser införselstullen å papperstapeter
och bårder böra bibehållas vid 16 sk. per skålpund, röstar
Ja;
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278. 5
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 10 sk. skålpundet.
Voteringen liar gifvit till resultat 82 Ja och 37 Nej; i följd hvaral
och enär Ja vunnit, den i afseende på införselstullen å papperstapeter och
border nu gällande bestämmelse vidblifves.
86:te Voteringen ( 236:o):
Den, sorn instämmer i det af 3 Stånd fattade beslut att bibehålla gällande
införselsafgifter å paraplyer och parasoller, nemligen å dem af siden
2 r:dr och å andra slag 1 r:dr per stycke, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättas dessa afgifter å paraplyer och parasoller af siden
till I r:dr 24 sk. och å andra slag till 36 sk. stycket.
Vid voteringssedlarnas öppnande hafva befunnits 84 Ja och 35 Nej.
Då således Ja vunnit, komma nu gällande in förs el stull-afgifter å paraplyer
och parasoller att bibehållas.
87:de Voteringen (237:o):
Den, som. på sätt 3 Stånd beslutat, anser serskild hänvisning i noten
för paraply-ställningar eller delar af paraplyer icke böra lemnäs, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma paraply-ställningar och delar af paraplyer att i noten
hänvisas till slöjd eva ror, ej specificerade.
Voteringen har utfallit med 85 Ja och 34 Nej; hvadan och då Ja vunnit,
den ifrågaställa serskilda hänvisningen icke kommer att ega rum.
88:de Voteringen (238:o):
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att för skrifpennor antaga följande
rubrik: pennor, skrif-, alla slag, röstar
Ja;
6 Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles nuvarande rubrik: pennor, .skrif-, alla slag,
utom af stål eller annan metall.
Voteringen liar utfallit med 49 Ja och 70 Nej. Då således Nej vunnit,
liar den för skrifpennor i nu gällande taxa antagne rubrik blifvit oför
ändrad
bibehållen.
80:de Voteringen ( 2 42:o ):
Den, sorn, i öfverensstämmelse med tre Stånds fattade beslut, anser
gällande införsels-afgifter å hvitt, omåladt porslin böra bibehållas, nemligen:
för ”tallrickar” 2 sk. och för "andra pjeser” o sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. nedsättas dessa tullafgifter å tallrickar till 1 sk. 6 rst.
och å andra pjeser till 4 sk. per skålpund.
D enna votering har utfallit med 77 Ja och 42 Nej; i följd hvaraf och
då Ja vunnit, införselstull-afgifterna å hvitt, omåladt porslin blifvit bibe
hållna,
i likhet med hvad nu gällande taxa föreskrifver.
90.de
Den, som bifaller Utskottets förslag att indela sadelmakare-arbeten,
ej specificerade, i två klasser:
Med äkta förgylda eller pläterade beslag, och
Andra slag, samt bestämma införselstullen å de förra till 28 sk. och k
de sednare till 16 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles för sadelmakarearbeten, ej specificerade, nu varande
rubrik och införselstull af 33 '/s procent å värdet.
Vid voteringssedlarnas öppnande hafva befunnits 51 Ja och 68 Nej.
Som följaktligen Nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med
kontrapropositionens innehåll.
Förstärkta S/ats-Utskottets Memorial, N.o 27S.
7
9t:sta Voteringen (249:0J:
Den, sorn bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införselstullen
å medicinsk salt, ej specificeradt, bibehålies vid 1 sk. skålpundet,
ros tai
yrt;
Den,
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes införselstullen till 6 rst. per skålpund.
Vid denna votering hafva rösterna utfallit med 81 Ja och 38 Nej-,
hvadan och enär Ja vunnit, nuvarande införselsafgift å medicinsk salt, ej
specificeradt, bibehållits.
92: dr a Voteringen ( 230:o ):
Den, sorn till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen, angående
införselstullen å saxar, andra slag än öfverskäraresaxar, antager Presteoch
Bonde-Ståndens beslut att bestämma denna tull till 3 r:dr 16 sk. skålpundet,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut att
nedsätta införselstullen till 36 sk. per skålpund.
Som resultatet af denna omröstning varit 73 Ja och 46 Nej, och således
Ja vunnit, har följande proposition blifvit antagen för
93:dje Voteringen ( 231 :<>):
Den, som vill, att införselstullen å saxar, andra slag än öfverskäraresaxar,
skall bestämmas till 1 r.dr 24 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste- och Bonde-ståndens beslut.
Voteringen har utfallit med 67 Ja och 52 Nej. Enär således Ja vunnit,
har införselstullen å saxar, andra slag än öfverskärare-saxar, blifvit
bestämd till 1 r:dr 24 sk. per skålpund.
8 Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278.
94:de Voteringen (254 :o):
Den, som, till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen angående
skomakare-arbeten, antager Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets
beslut att bibehålla nu gällande indelning och tullbestämmelser, nemligen:
Skomakare-arbeten:
af blankläder, färgadt skinn eller tyger:
Skor, kängor, tofflor och galoscher 1 par 1 r:dr införselstull.
Stöttor  1 „ 3 „ „
Andraslag 100 r:drs värde 33 ndr 16 d:o,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut att
för artikeln skomakarearbeten bestämma följande indelning och tullsatser:
Skomakarearbeten:
af siden 1 skalp. 2 ndr 24 sk. införselstull.
„ karduans- samt färgade eller
tryckta skinn 1 „ 1 „ 16 „ d:o.
Andra slag 1 „ 36 „ d:o.
Resultatet af denna omröstning har varit 75 Ja och 44 Nej; och som
följaktligen Ja vunnit, har följande proposition blifvit bestämd för den
95:le Voteringen £2 5 3:0 ):
Den, som vill, att för skomakarearbeten skola antagas följande indelning
och tullbestämmelser:
Skomakarearbeten:
af siden 1 skålp. 3 ndr 16 sk. införselstull.
„ annan väfnad, karduans-, färgade
eller lackerade skinn .... 1 „ 1 „ 37 „ 4 rst. d:o.
Andra slag 1 „ 1 „ fla
nista
r
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets
beslut.
Enär
Förstärkta Stafs-1 tskottets Memoria}, N:o 278.
9
Enär denna votering utfallit med 47 Ja oell 72 Nej, samt Nej således
vunnit, hafva Rikets Ständer för skomakarearbeten bibehållit nu gällande
indelning och tullbestämmelser.
96:te Voteringen £237:o ):
Ren, sorn till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen, angående
artikeln smör, antager Preste- och Bondeståndens beslut, att bestämma införselstullen
derå till 2 r:dr lispundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej}
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgare-ständets beslut, att
å smör nedsätta införselstullen till 1 r:dr per lispund.
Denna votering har utfallit med 72 Ja och 47 Nej; och som Ja alltså
vunnit, har följande proposition antagits för den
97:de Voteringen (2ö8:o}:
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å smör bestämma tullen till
i r:dr 24 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste- och Bonde-ståndens beslut.
Voteringen har gifvit till resultat 68 Ja och 51 Nej. I följd häraf och
då Ja vunnit, är införselstullen å artikeln smör bestämd till I r:dr 24 sk.
per lispund.
98:de Voteringen (260:o):
Den, som bifaller Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag, att bibehålla
nu gällande tullbestämmelser å spanmål, omalen, nemligen: å bohvete
1 r:dr, bafra 32 sk., hvete 2 r:dr, korn och malt 1 r:dr, linser 2
r:dr, råg 1 r:dr 16 sk., vicker 1 r:dr 8 sk. och ärter 1 r:dr 16 sk. per
tunna, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Bi/i. till B. St, Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 44 Höft. 2
*0
Kör »tär k la Slats-l’lskottets Memorial, N:o 278.
Vinner Nej, nedsättas dessa afgifter å bohvete, till 36 sk., bafra 24
sk., hvete 1 r:dr 24 sk., korn och malt 36 sk., linser 1 r:dr 24 sk., råg
4 r:dr, vicker 42 sk. och ärter 1 r:dr tunnan.
Sorn voteringen utfallit med 75 Ja och 44 Nej, samt Ja således vunnit,
komma nu gällande tullbestämmelser å spanmål, omalen, att bibehållas.
99:de Voteringen (262:o):
Den, som, på sätt 3 Stånd beslutat, anser införselstullen å spetsar, uddar
och blonder, silkes- och linne-, böra bibehållas vid 6 r:dr skålpundet,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 5 r:dr skålpundet.
Arid voteringssedlarnas öppnande hafva befunnits 81 Ja och 38 Nej.
Då således Ja vunnit, är nuvarande införselstull å spetsar, uddar och blonder,
silkes- och linne-, oförändrad bibehållen.
100.de
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å spillning, affall och spån
bestämma utförselstullen till 25 procent af värdet, löstalja
;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehållas nu gällande utförselstull, 10 procent af värdet.
Denna votering har utfallit med 61 Ja och 58 Nej. Enär följaktligen
Ja vunnit, har utförselsiullen å spillning, affall och spån blifvit bestämd
till 25 procent af värdet.
101:sta Voteringen (264:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å stenkols-stvbb eller grus
stadga 4 sk. införselstull per tunna, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinnner Nej, kommer denna artikel att fortfarande njuta tullfrihet vid
införsel.
Förs tar kia Stats- Utskottets Memorial, N:o 278.
Voteringen har utfallit nied 9 Ja och 110 Nej, hvadan och då Sej vunnit,
stenkols-stybb eller grus är vid införsel lrån tulJalgilt fortfarande
befriadt.
tO 2: dr a Voteringen (i67:o):
Den, sorn vill, att för artikeln strumpor skall antagas följande redaktion
och tullbestämmelser: Strumpor och andra på strumpstol eller genom
stickning tillverkade arbeten:
Silkes ......... \ skålp. 3 r:dr införselstull.
Halfsiden
1 „ i „ 24 sk. d:o.
Andra slag
. 1 „ — — 36 „ d:o.
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Villner Nej, antages Ridderskapets och Adelns, Preste- och Bondeståndens
beslut, att bibehålla hufvudrubriken strumpor oförändrad och indela
densamma i silkes med 3 r:dr, bomulls med 1 r:dr 16 sk., redgarns med
40 sk. och andra slag med 1 r:dr 16 sk. införselstull per skålpund.
Denna votering har gifvit till resultat 38 Ja och 81 Nej, hvadan Nej
vunnit. 1 följd häraf äro de för artikeln strumpor uti kontrapropositionen
intagna bestämmelser af Rikets Ständer fastställda.
103:dje Voteringen (268:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å strumpstickor bestämma införselstullen
till 8 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibebälles nu gällande införselstull, 30 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 48 Ja och 71 Nej. Då således Nej vunnit,
vidblifves den för strumpstickor nu gällande tullbestäminelse.
104:de Voteringen (269:o):
Den, som, i öfverensstämmelse med 3 Stånds beslut, anser de under
hufvudrubriken strängar upptagna rubrikerna ”messings- och stål samt
"tarm" böra bibehållas oförändrade, samt införselstullen å sistnämnda rubrik
förblifva vid 1 r:dr 24 sk. skålpundet, röstar
Ja;
12
Förstärkta Stats-1 tskottets Memorial, S:o 278.
Den, det ej vill, röstar
Neji
Vinner Nej, komma nämnde rubriker att lyda: af metall och andra slag,
samt införselstullen å sistnämnda rubrik att nedsättas till 1 r:dr per
skålpund.
Vid uppräknandet af voteringssedlarna hafva befunnits 81 Ja och 38
Nej, hvadan Ja vunnit; och hafva Rikets Ständer således beslutat i öfverensstämmelse
med Ja-propositionens innehåll.
105:te Voteringen (270:o):
Den, som, på sätt tre Stånd beslutat, anser införselstullen å ståltråd
böra bibehållas vid 6 sk. skålpundet, röstar
Ja
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Villner Nej, nedsättes införselstullen till 4 sk. 6 rst. per skålpund.
Voteringen har utfallit med 79 Ja och 40 Nej, hvadan Ja vunnit. In
förselstullen
å ståltråd är således bibehållen vid 6 sk. per skålpund.
106:te Voteringen (271 :o):
Den, som, på sätt tre Stånd beslutat, anser, att någon serskild lindrigare
tullsats för utländsk ståltråd för tillverkning af sådana arbeten, hvartill
densamma erfordras, icke bör bestämmas, röstar
Ja i
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nvj, kommer utländsk ståltråd för nämnde behof att, efter pröfning
af behofvet, och serskildt tillstånd af Kommers-kollegium införas mot
4 0 procent af värdet.
Voteringen har ntfallit med 51 Ja och 68 Nej. Som följaktligen Nej
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontrapropositionens
innehåll.
107ule Voteringen (272:o):
Den, som, jemlikt tre Stånds beslut, anser införselstullen å stålarbeten,
ej specificerade, böra förblifva 1 r:dr per skålpund, röstar
Ja i
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278. 13
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 24 sk. skålpundet.
Denna votering har gifvit till resultat 79 Ja och 40 Nej; hvadan och
då Ja vunnit, nuvarande införselstull å stålarbeten, ej specilicerade, blifvit
bibehållen.
108:de Voteringen (276:o):
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att nedsätta införselstullen å sågblad
till 8 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles gällande införselstull, 9 sk. skålpundet.
Omröstningen har utfallit med 58 Ja och 61 Nej. Enär följaktligen
Nej vunnit, kommer någon förändring i nu gällande införsels-afgift å sågblad
icke att ega ruin.
109:ile Voteringen (280:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att indela artikeln tegel i mursten,
alla slag, med 4 r:dr och i taksten med 6 r:dr 32 sk. införselstull för 1000
stycken, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehållas för tegel följande indelning och tullbestämmelser,
nemligen: "eldfast” med 6 r:dr, ”klinker” med 4 r:dr, ”mursten” med
5 r:dr och ”taksten” med 10 r:dr införselstull per 1000 stycken.
Voteringen har utvisat 52 Ja och 67 Nej. Sorn Nej alltså vunnit,
hafva Rikets Ständer antagit de uti kontrapropositionen förekommande bestämmelser.
110.de
Den, som, på sätt tre Stånd beslutat, anser gällande införselstull å
tenn, arbetadt nytt: olackeradt 12 sk. och lackeradt 16 sk. per skålpund,
böra bibehållas, röstar
Ja;
14 Förstärkta Stuts- Utskottets Memorial, N:o 278.
Vinner Nej, nedsättes införselstullen å det olackerade till 8 sk. och a
det lackerade till 12 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 78 Ja och 41 Nej; hvadan och då Ja
vunnit, nuvarande införsel-tullafgiften å tenn, arbetadt, nytt, komma alt
bibehållas.
lit-.te Voteringen (282:o):
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att bibehålla
nu gällande tullafgifter å följande slag tobak, nemligen, blad 7 sk.,
karduser eller lös i fastager 14 sk., knaster 36 sk., malen eller snus 16 sk.,
spunnen och negerhead 10 sk., stänger och karotter 18 sk. och stjelkar
4 sk., allt per skålpund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, höjas dessa afgifter å blad och stjelkar roed f sk. och
å öfriga uppräknade slag med 2 sk. per skålpund.
Vid öppnandet af voteringssedlarna hafva befunnits 78 Ja och 41 Nej.
Då således Ja vunnit, komma nuvarande tull—afgifter å de uti Ja-propositionen
omförmälda slag af tobak att oförändrade bibehållas.
1t2:te Voteringen (283:o):
Den, som till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen . angående
cigarrer, antager Preste-ståndets beslut, att höja införselslullen derå till 1 r:dr
8 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut, att
nedsätta införselstullen å cigarrer till 1 r:dr skålpundet.
Efter denna votering, som utfallit med 77 Ja och 42 Nej. och hvarvid
således Ja vunnit, har, för votering i hufvudsaken, följande proposition
blifvit antagen till
H3:de Voteringen (28l:o):
Den, som vill. att införselstullen å cigarrer skall bibehållas vid 1 r:dr
6 sk. skålpundet, röstar
Ja;
För 11 är k ta Stats-1 Iskottets Memorial. N:o 278.
\ i
Den, det ej vill. röstar
Mej;
Vinner Nej, antages Preste-ståndets beslut.
Voteringen har utfallit med 60 Ja och 59 Nej, hvadan och då Ja
vunnit, nu gällande införselstull å cigarrer vidblifves.
Il4:de Voteringen (288:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att sammanföra rubrikerna "svarfvarearbeten,
ej specificerade, med eller utan betsning, målning eller lackering”
samt ”alla andra mer eller mindre arbetade trädvaror etc.”, till en så
lydande rubrik: "alla andra, mer eller mindre arbetade trädvaror, ej specificerade,
derunder inbegripna nedslagna tunnor samt ej specificerade svarfvare-
och snickarearbeten, med eller utan betsning, målning eller lackering",
och att å denna rubrik bestämma införselstullen till 25 procent af värdet,
löstalja
,•
Den, det ej vill. i östar
Mej;
Vinner Nej, bibehålies nuvarande rubriken: "svarfvarearbeten, ej specificeradp,
med eller utan betsning, målning eller lackering” med 1 r:dr
införselstull per skålpund, och ”alla andra mer eller mindre arbetade trädvaror,
ej specificerade, derunder inbegripna nedslagna tunnor samt ej specificerade
snickarearbeten, med eller utan betsning, målning eller lackering"
med införselstull af 33 j procent å värdet.
Denna votering har utfallit med 42 Ja och 77 Nej. I följd häraf och
då Nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med hvad kontrapropositionen
innehåller.
115:de Voteringen (289:o):
Den , som antager Ridderskapets och Adelns samt Preste- och Rondeståndens
beslut, att för stäfver, lagg- och botten-, bibehålla nu gällande
indelning och bestämmelser, nemligen:
af till och med 34 verktums längd å de förra och 22 verktums längd å
de sednare:
af ek 120 stycken 24 sk. inf.-tull. 3 sk. utf.-tull.
af bok, furu eller gran . 120 „ 6 sk. „ 1 sk. „
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278.
deröfver till och med 42 verktums längd ä de förra och 27 verklums längd
å de senare:
af ek  120 stycken 40 sk. införs.-tull. 8 sk. utförs.-tull.
af bok, furu eller gran 120 „ 8 sk „ 1 sk. 6 r. „
derutöfver:
af ek ...... 120 „ 2 r.dr 24 sk. „ 24 sk. „
af bok, furu eller gran 120 „ i r.dr 12 sk. „ 12 sk. „
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Borgare-ståndets beslut, att för ifrågavarande artikel
bestämma följande indelning och tullsatser:
Stäfver, lagg- och botten-:
af till och med 42 verktums längd å de förra och högst 27 verktums längd
å de sednare:
af ek 120 stycken 40 sk. införs.-tull. 4 sk. utförs.-tull.
af bok, furu eller gran 120 „ 8 sk. „ 1 sk. „
derutöfver:
af ek 120 „ 2 r:dr 24 sk. „ 24 sk „
af bok, furu eller gran 120 „ 1 r:dr12sk. „ 12 sk. „
Resultatet af omröstningen har varit 80 Ja och 39 Nej, hvadan Ja vunnit;
och komma följaktligen för artikeln stäfver, lagg- och botten-, nu gällande
indelning och tullbestämmelser att bibehållas.
116:de Voteringen (290:o):
Den, som till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen, angående utförselstullen
å sparrar, antager Ridderskapels och Adelns beslut, att å sparrar
af furu och gran af mindre tjocklek än 8 tum midtpå, bestämma utförselstullen
till 6 sk. stycket, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgare-ståndets beslut, att endast
å sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 5 turn midtpå stadga
utförselstull och att bestämma denna tull till 3 sk. stycket.
Vid
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278. 47
Vid voteringssediarnas öppnande hafva befunnits 83 Ja och 36 Nej;
hvadan och som Ja vunnit, följande proposition blifvit antagen för den
117:de Voteringen (292:o):
Den, sorn vill, alt utförselstulleh å sparrar af furu och gran af mindre
tjocklek än 8 tum rnidtpå, skall bestämmas till 4 sk. stycket, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anlages Ridderskapets och Adelns beslut.
Denna votering har utfallit med 42 Ja och 77 Nej, hvadan Nej vunnit;
och är således utförselstulleo å sparrar af furu och gran af mindre tjocklek
än 8 tum midtpå bestämd till 6 sk. per stycke.
HSule Voteringen (293:o):
Den, som, i öfverensstämmelse med 3 Stånds beslut, anser artikeln tvål
böra bibehållas vid na gällande indelning och tullafgifter, nemligen ”parfymerad
och sra onette:” med 4 6 sk. införselstull och ”sämre slag” med 3 sk. införselstull
per skålpund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer tvål att indelas i parfymerad med 12 sk. oc-h 'andra
slag” med 3 sk. införselslidl skålpundet.
Voteringen har utfallit med 80 Ja och 39 Nej. 1 följd häraf och enär
Ja vunnnit, bibehållas för artikeln tvål nu gällande indelning och tull-afgifter.
119:de Voteringen (294:o):
Den, som tili kontraproposition i hufvadsakliga voteringen, angående införselstufl
å nytt tågvirke, antager Ridderskapets och Adelns beslut, att bibehålla
nu gällande tullsats, 36 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den, det ej viii, röstar
Bih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 A/d. 2 Rand. 44 Haft. 3
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278.
Vinner Nej, antages till kontraproposition Borgareståndets beslut, att å
nytt tågvirke nedsätta införselstullen lill 24- sk. per lispund.
Sedan resultatet af omröstningen blifvit 75 Ja och 44 Nej, och Ja följaktligen
vunnit, har för votering i hufvudsaken följande proposition blifvit antagen
för den
120:de Voteringen (295:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å tågvirke, nytt, bestämma införselslullen
tili 30 sk. lispundet, röstar
•Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapets och Adelns beslut.
Voteringen har utfallit med 51 Ja och 68 Nej, hvadan och då Nej vunnit,
införselstullen å nytt tågvirke bibehålles vid sitt nuvarande belopp.
121:sta Voteringen (297:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att ur sjelfva taxan utesluta rubriken
visitkort och i noten hänvisa densamma till lika tullbehandling med papper,
färgad t, pressadt, etc., röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles rubriken visitkort; i taxan med 32 sk. införselstull;
per skålpund.
Denna votering har gifvit till resultat 41 Ja och 78 Nej; och då Nej således
vunnit, kommer rubriken visitkort att, med nuvarande in försel st ull, bibehållas.
122:dra Voteringen (298:o):
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, alt å bomullsvadd bestämma inför--  selstullen till 6 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles nu gällande införselstull, 8 sk. per skålpund.
Vid öppnandet af voteringssedlarna hafva befunnits 44 Ja och 75 Nejhvadan
och då Nej vunnit, nuvarande- införselstuil å bomullsvadd förblifvecoförändrad;.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 278, 19
123:dje Voteringen (300:o):
Den, som bifaller Utskottets förslag, att å verktyg, för slöjderna och
handtverkerierna, ej specificerade, nedsätta införselstullen till *15 procent af
värdet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles nu gällande införselstull, 20 procent af värdet.
Som denna votering utfallit med 61 Ja och 58 Nej samt Ja således vunnit,
är införselstullen å verktyg för slöjderna och handtverkerierna, ej specificerade,
bestämd till 15 procent af värdet.
124:de Voteringen (303:o):
Den, som, på sätt tre Stånd beslutat, anser införselstullen å helsidenväfnader,
alngods: felb och peluche, böra bibehållas vid 1 r.dr 24 sk. skålpundet,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes tullen lill 1 r:dr 16 sk. för skålpundet.
Voteringen har utfallit med 81 Ja och 38 Nej. Enär således Ja vunnit,
kommer inforselstullen å helsidenväfnader, alngods: felb och peluche, att bibehållas
oförändrad.
125:te Voteringen (30i:o):
Den, som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, vill bibehålla
gällande införselstull å helsidenväfnader, alngods: flor: krus- eller krépe, 6
r:dr 24 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 5 r:dr per skålpund.
Voteringen har utfallit med 76 Ja och 43 Nej; hvadan och då Ja vunnit,
gällande införselslull å ifrågavarande artikel kommer att bibehållas.
126-te Voteringen (305:o).
Den, som instämmer i det af tre Stånd fattade beslut,att å helsidenväf
-
20 Förstärkta Siats-Utskottets Memorial, N:o 278.
nader, alngods, flor: "annat flor eller gaze” bibehålla gällande införselstull, 5
r:dr 16 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill röstar
Nej;
Vinuer Nej, nedsättes tullen till 5 r:dr per skålpund.
Resultatet af omröstningen har varit 76 Ja och 43 Nej. Enär således
Ja vunnit, är införselstullen å förenämnda artikel bibehållen vid nuvarande
belopp.
127:de Voteringen (306:o)
Den, som, i enlighet med tre Stånds beslut, anser införselstollen å guldoch
silfvertyg, äkta, böra bibehållas, vid 20 r:dr och oäkta vid 6 r:dr 24 sk.
per skålpund, röstar
Ja',
Den, dei ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull lii! 16 r:dr å det förra och 5r:dr16sk.
å dei sednare.
Voteringen har utfallit med 74 Ja och 44 Nej sami 1 kasserad sedel.
Då således Ja vimar, kommer, i afseende på i ti fö rs elsta ilen för guld- och
silfvertyg, någon förändring icke att ega rum.
i 28: (le Vale ringen (307:o):
Den, som, i öfverensstämmelse med (re Stånds beslut, anser införselst
ullen å helsiden väfnader; alngods: ”sammel” böra bibehållas vid 4 r:dr skålpundet,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej; ^
Vinner Nej, nedsättes införselstullen å sammet til! 3 r:dr skalpundet.
Sorn voteringen utfallit med 77 Ja och 42 Nej samt Ja således vunnit,
bibehålles nu gällande införscls-tullafgift å förberörde artikel.
129:<le
- SloU-hohn. IMS». Östlin,<1 Sf IleUinff —
Förstärkta Ståts-Utskottets Memorial, N:o 278.
i
129:de Voteringen (]308:o).
Den, som gillar det af tre Stånd fattade beslut, att å rubriken »alla
andra slag ej specificerade*' helsidenväfnader, alngods, bibehålla nu gällande
införselstull, 6 r:dr skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes införselstullen å denna rubrik till 5 rtdr skålpundet.
Voteringen bär utfallit med 78 Ja och 41 Nej; i följd hvaraf och då
Ja vunnit, ifrågavarande artiklar komma alt fortfarande införtullas emot 6
r:dr per skålpund.
130:de Voteringen (309:o).
Den, som gillar det af tre Stånd fattade beslut, att å helsidenväfnader,
shavlar, shavletter och andra dukar »af gaze eller annan gles väfnad,
af s. k. Bourre de Soie, samt genom tryckning eller pressning fa^onerade;
hvartill ej äro hänförliga de shavlar, shavletter och dukar, som endast med
en tryckt blomma i hvartdera hörnet äro försedde, ej heller långshavlar,
derå endast vid sidorna befinnas tryckta länder," nu gällande införselstull,
7 r:dr skålpundet, skall bibehållas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes inlörselstullen å denna rubrik till 6 r:dr per skålpund.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 76 Ja och 43
Nej, hvadan Ja vunnit. Den å förenämnde artiklar i nu gällande taxa stadgade
införselstull kommer följaktligen att bibehållas.
IStia Voteringen (310:o).
Den, sorn instämmer uti det af tre Stånd fattade beslut, att å halfsidenväfnader,
alngods, felb och peluche bibehålla nu gällande införselstull,
1 rdr 24 sk. skålpundet, röstar
Bill. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Pand. 45 Häft. 1
Föntärkta Slats-UltkotleU Memorial, N:o 278.
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes tullen till 1 r:dr 16 sk. skålpundet.
Denna omröstning liar gifvit till resultat 79 Ja och 40 Nej, hvadan,
och då Ja vunnit, nu gällande införsels-afgift å ifrågavarande artiklar bi
behålles.
13'2:a Voteringen £3liro}.
Den, som vill, att, såsom tre Stånd beslutat, nu, gällande införsels*
tull, 20 procent å värdet, skall bibehållas för halfsiden väfnader: shawlar,
shawletter och andra dukar af 10 r:drs värde och deröfver stycket, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes införselstullen å denna artikel till 3 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 74 Ja och 45 Nej. Enär således Ja
vunnit, kommer införselstullen å förberörde artiklar att fortfarande utgöra 20
procent af värdet.
i33:Jje Voteringen (3l2:o).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, anser införselstullen
å bomullsväfnader, alngods, hvita: kambrick, blekt och glättad,
samt alla andra lika beskaffade bomullstyger i finhet öfver 76 trådar på
tummen i ränningen, och af minst 6 qvarters bredd, böra bibehållas vid 1
r:dr skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsattes denna tull till 28 sk. skålpundet.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnit 76 Ja och 43 Nej;
i följd hvaraf, och då Ja vunnit, den i afseende på införseln af omförmälde
slags varor nu gällande tull-bestämmelse bibehålies.
För Hirkia Slats-UUkolteU Memorial, N:o 278. 3
134'.dn Voteringen (313:o).
Den, som gillar det af tre Ständ fattade beslut, att bibehålla nu gällande
införselstull, 32 sk. skålpundet, för bomullsväfnader, alngods, hvita:
corderoy och cordet, sammet och manchester, samt satin, jean och parkum,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej i
vinner Nej, nedsättes denna tull till 24 sk, skålpundet.
Denna votering har utfallit med 71 Ja och 48 Nej; och då således
Ja vunnit, vidblifva» de för ifrågavarande artiklar nu gällande införselstullbestämmelser.
lS5:te Voteringen (31o:o).
Den , som gillar det af tre Stånd fattade beslut, att å rubrikerna „gaze,
balflinon, musslin eller nättelduk och moll“ samt »sticktyg eller piqué och
tricot,u bibehålla nu gällande införsels-afgifter, 1 r:dr skålpundet, rösiar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes dessa afgifter till 36 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 81 Ja och 38 Nej. Enär följaktligen Ja
vunnit, komma de uti gällande taxa för ifrågavarande artiklar bestämda införseltull-afgifter
att oförändrade bibehållas.
136:te Voteringen (316:o).
Den. som, på sätt tre Stånd beslutat, anser införselstullen å bomullsväfnader.
alngods, hvita, „alla ej specificerade; genom sjelfva väfnadssättet
fa^onerade,“ böra bibehållas vid 1 r:dr 12 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes införselstullen derå till 36 sk. skålpundet.
4
Förstärkta Slats-Ut skottets Memorial, N:o 278.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 79 Ja och 40
Nej, hvadan, och då Ja vunnit, nuvarande införselstull å dessa artiklar kommer
att fortfara.
i37:de Voteringen (317:o).
Den, sons vill, att, på satt tre Stånd beslutat, gällande införselstull,
1 r:dr 4 sk. skålpundet, skall bibehållas för bomullsväfnader, alngods, tryckta
eller pressade: »öfriga nyss uppräknade, sådana färgade, som (ullbehandlas
lika med hvita, af samma slag, samt i allmänhet alla tyger i finhet öfver
80 trådar på tummen i ränningen," röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes tullen till 36 sk. skålpundet.
Och som denna votering utfallit med 77 Ja och 42 Nej samt Ja
således vunnit, bibehållas för ifrågavarande artiklar nu gällande införselsafgifter.
i38:de Voteringen ^138: o).
Den, som instämmer i det af tre Stånd fattade beslut, att å bomullsväfnader,
shawlar, shawletter och andra dukar, fa^onerade, större eller mindre,
samt tryckta, af 7 quarters fyrkant och deröfver, fransarna oberäknade,
bibehålla gällande införselstull, 1 r:dr 4 sk. skålpundet, löstalja;
den,
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes införselstullen till 40 sk. per skålpund.
Resultatet af omröstningen har varit 77 Ja och 42 Nej, hvadan Ja
vunnit. Den för berörde varor i gällande taxa bestämda införselstull kommer
således att fortfara.
139:de Voteringen (319:o).
Den, som instämmer i det af tre Stånd fattade beslut, attå bomullsväfnader,
med blandning till större eller mindre del af lin eller hampa: „da
-
Förtldrkla Stats-lltskottets Memorial, N:o 278. 5
mast" och „dräll“ bibehålla nu gällande tullafgifter, å damast 36 sk. och å
dräll 24 sk. per skålpund, löstalja
;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, komma dessa artiklar att tullbehandlas såsom lika beskaffade
tyger af lin eller hampa.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 77 Ja och 42
Nej. Då således Ja vunnit, vidblifvas de för dessa artiklar nu gällande
tull-bestämmelser.
i40-.de
Den, som vill, att rubriken casimir, hvitt, gult och rödt af högst 6
quarfers bredd, med nu gällande införselstull af 1 r:dr 24 sk. skålpundet,
skall förblifva oförändrad, röstar
Ja$
den, det ej vill, röstar
Nej-,
vinner Nej, kommer nämnde rubrik att indelas i „ovalkadt“ med 36 sk. och
„valkadt“ med 2 rdr införsels-tull per skålpund.
Voteringen har utfallit med 94 Jet och 25 Nej-, hvadan, och då Ja
vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
Ul.a T oteringen (321:o).
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att å filtar och mattor bestämma
införselstullen till 16 sk. skålpundet, röstar
Ja\
den, det ej vill, röstar
Nej-,
vinner Nej, bibehålles nu gällande införselstull, 24 sk. skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 44 Ja emot 75 Nej, och då således
Nej vunnit, komma filtar och mattor att vid införel fortfarande förtullas
emot 24 sk. per skålpund.
«
Förstärkta Stan-Utskottets Memorial, N.o 278.
142'.a Voteringen ^323:i/).
Den, som, i öfverensstämmelse med UtskotlPts förslag, vill, att införselstallen
u flaggduk och quinette skall nedsättas till 30 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej’,
vinner Nej, bibehålies nu gällande inlörselstull, 1 rsdr skålpundet.
Denna votering har utfallit med 42 Ja och 71 Nej. Enär följaktligen
Nej vunnit, är införsels-afgiften å flaggduk och quinette bibehållen vid
sitt nuvarande belopp.
i43:dje Voteringen £324:o}.
Den, som vill, att rubriken „alla andra slagr helylleväfnader skall
bibehållas oförändrad med 24 sk. införselstull per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer denna rubrik att indelas i *nvalkade„ med 36 sk. införselstull
och „valkade„: tvåskaftade med 1 r:dr 32 sk. samt „flerskaftade„
med 2 r:drs införselstull per skålpund.
Som omröstningen gifvit lill resultat 93 Ja och 26 Nej, hvadan Ja
vunnit, kommer någon förändring icke att ega rum i afseende å den för rubriken
helylleväfnader, alla andra slag, nu gällande införselstull.
i44:de Voteringen (325:o).
Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets förslag, anser införselstullen
å halfylleväfnader, alngods, alla andra slag: af 7 qvarters bredd
och deröfver, böra bestämmas till 36 sk. skålpundet, röstar
den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Förstärkta Stad-Utskottets Memorial, N:o 278.
7
vinner Nej, bibehålles nu gällande införselstull derå, I r:dr per skålpund.
Denna votering har utfallit med 45 Ja emot 74 Nej. Enär således
Nej vunnit, komma ifrågavarande artiklar att vid införsel förtullas i enlighet
med hvad för närvarande är stadgadt.
145:te Voteringen (326:o).
Den, som, jemlikt Utskottets förslag, anser shawlar, shawletter oell
andra dukar af ull, eller ull och bomull tillsammans, af 6 r:dr 32 sk. varde
och deröfver stycket, böra åsättas 1 r:dr införselstull per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
N ej;
vinner Nej, bibehålles nu gällande införselstull, 20 procent af värdet.
Voteringen har utfallit med 49 Ja och 09 Nej samt 1 kasserad sedel.
Då således Nej vunnit, bibehålles den i förevarande afseende nu gällande
tullsats.
146:te Voteringen (327:oJ.
Den, sorn, i öfverensstämmelse med 3 »Stånds beslut, anser införselstullen
å blaggarn och kainfas böra bibehållas vid 12 sk. skålpundet, löstalja;
den,
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes införselstullen (ill 6 sk. skålpundet.
Vid uppräknandet af voterings-sedlarne hafva befunnits 78 Ja emot
41 Nej, och dä således Ja vunnit, vidblifves den å blaggarn och kamfas
nu gällande införselstull.
147:de Voteringen (328:o).
Den, som, på sätt tre Stånd beslutat, vill, att införselstullen å bolstervar
skall bibehållas vid 21 sk. 4 rst skålpundet, röstar
Ja;
8 Förstärkta Slats—Utskottets Memorial, N.o 278.
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes denna tull till 12 sk. skålpundet.
Som denna votering utfallit med 80 Ja och 39 Nej, samt Ja såle
des
vunnit, kommer nuvarande införselstull å bolstervar att bibehållas.
148-.de
Den, som gillar det af tre Stånd fattade beslut, att införselstullen å
buldan skall bibehållas vid 9 sk. 4 rst skålpundet, röstar
Ja;
den, den ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes införselstullen till 6 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 76 Ja och 43 Nej, hvadan, och då Ja
vunnit, gällande införselstull å buldan vidblifves.
149:de Voteringen (330:o).
Den, som vill, att, på sätt tre Stånd beslutat, gällande införselstull å
damast, 2 rtdr skålpundet, skall förblifva oförändrad, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
ynner Nej, bestämmes tullen till 1 r:dr skålpundet.
Resultatet af denna omröstning bar varit 80 Ja emot 39 Nej, hvadan
Ja vunnit. Införselstullen å damast förblifver således vid sitt nuvarande
belopp.
150:de Voteringen (332:o).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, anser införselstullen
å kammarduk och batist böra bibehållas vid 3 r:dr 32 sk, skålpundet.
, röstar
Ja;
den,
Förstärkta Stals-Utskollels Memorial, N:o 278. 8
den, det ej vill, röstar
Nej; i
vinner Nej, nedsättes denna tull till 2 r:dr skålpundet.
Voteringen liar utfallit med 74 Ja oell 45 Nej, i följd hvaraf och
då Ja vunnit, införsels-afgiften å kammarduk och batist förblifver oförändrad.
15ksta Voteringen f333:o).
Den, som gillar det af tre Stånd fattade beslut, att å linön bibehålla
nu gällande införselstull, 1 r:dr 40 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, nedsättes tullen till 1 r:dr per skålpund.
Vid öfverräknändet af voleringssedlarne hafva befunnits 77 Ja och
42 Nej; hvadan och då Ja vunnit, artikeln linön kommer att införtullas emot
enahanda afgift som hittills.
152:a Voteringen (334:o).
Den, som, på sätt tre Stånd beslutat, vill, å lärft „alla andra slag,,,
an det hvaraf en qvadrat-aln väger till och med 3 lod, bibehålla gällande infÖrselstull,
1 rull- 32 sk. skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes tullen å lärft, »alla andra slag„ till 1 r:dr skålpundet.
Och sorn denna votering utfallit med 78 Ja emot 41 Nej, samt Ja
således vunnit, vidblifves för ifrågavarande artiklar nu gällande införselstull.
153:dje Voteringen (33C:o).
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att nedsätta införselstirllen å ångpannor
från 20 (ill 15 procent af värdet, röstar
Jet’,
lith. lill n. Si. Vrot. JSi 7 & ms. 4 ti ami. 1 Afd., 2 Band. 45 Haft. 2
10
Förstärkta Stals-Vtskoltels Memorial, N:o 278.
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bibehålles införselstullen vid 20 procent.
Voteringen bär utfallit med 38 Jci oell 81 Nej, hvadan och enär Neji
vunnit, införselstullen å ångpannor förblifver otörändrad.
154:de Voteringen (33T:o}.
Den, som gillar Utskottets förslag, att införselstullen å ägg nedsättes
till 1 sk. 4 rst skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej-,
vinner Nej, bibehålles nu gällande införselstull, 2 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit ined 45 Ja och 73 Nej, hvarjemte 1 sedel
kasserats. Då således Nej vunnit, blifver artikeln ägg fortfarande belagd
med 2 sk. införselstull per skålpund.
155:te Voteringen (338:o}.
Den, som vill, att eventuela införselstullen å nu till införsel förbjudna
slags brännvin och sprit af till och ined 8 graders styrka skall bestämmas
till 24 sk. kannan och att denna tull, för hvarje öfverskjutande full grad,
skall ökas med 1 sk. per kanna, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages å nämnde slag bränvin och sprit, af till och med 10
graders styrka, eventuel införselstull till 32 sk. kannan, som för hvarje öfverskjutande
full grad skall ökas med 2 sk. per kanna.
Resultatet af omröstningen har varit 38 Ja och 81 Nej, hvadan och
då Nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontrapropositionens
innehåll.
Förstärkta Stats-Olskollels Memorial, N:o 278. 11
156:te Voteringm (339:o).
Den, som vill, att å tack- och ballastjern skall, såsom eventuela tullafgifter,
bestämmas 2 r:dr 12 sk. in- och 3 r:dr 16 sk. utförselstull per
skeppund tackjernsvigt om 26 lispund bergsvigt, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes in- oell utförselstullen å tack- och ballast-jern af
bergmalm till 4 r.*dr 24 sk. samt å sådant jern af sjö- och myrmalm införselstullen
till 2 r:dr och utförselstullen till 16 sk., allt per skeppund stapelstadsvigt.
Voteringen har utfallit med 52 Ja och 67 Nej; då således Nej vunnit,
äro de uti kontrapropositionen intagna eventuela (ull-bestämmelser af Rikets
Ständer antagna.
157'.de Voteringen (j340:o).
Den, som vill bestämma eventuela utförselstullen å kanoner, stycken,
nickhakar och mörsare, ostämplade och oborrade, till 3 r:dr 24 sk. och å
hällar öfver H tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 1 skeppunds vigt
stycket till 3 r:dr 16 sk. per skeppund stapelstadsvigt, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes denna tull å nämnde artiklar till 4 r:dr 24 sk. skeppundet
stapelstadsvigt.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 53 Ja och 66 Nej,
i följd hvaraf och då Nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med hvad kontrapropositionen innehåller.
158:de Voteringen (342:o).
Den, som till kontra-proposition i hufvudsakligaj voteringen, angående
eventuela införsels-afgiften å kläder, tiva: andra slag (än fruntimmers af
12 Förstärkta Stats-Ulskoltcls Memorial, N:o 278.
(ill införsel lofgifna tyger) antager Ridderskapets och Adelns beslut, att
bestämma denna införselstull till 40 procent af värdet, röstar
Ja-,
den, det ej vill, röstar
Nej-,
vinner Nej, antages (ill kontraproposition Borgare-ståndets beslut att bestämma
tullen till 25 procent af värdet.
Denna votering har utfallit med 67 Ja och 52 Nej; oell sorn Ja
alltså vunnit, har för hufvudsakliga voteringen följande proposition blifvit be
stämd
för den
15fl'-de Voteringen (343:o).
Den, som vill antaga eventuela införselstullen å kläder, nya: „andra
slag,, (ill 334 procent af värdet, löstal
ja;
den,
det ej vill, röstar
Nej-,
vinner Nej, antages Riddersknpets oell Adelns beslut.
Resultatet af omröstningen har varit 77 Ja och 42 Nej, hvadan Ja
vunnit. I följd häraf är den eventuela införselstullen å kläder,, ny a', andra
slag, bestämd till 33f procent af värdet.
10Olde Voteringen (347:o)
Den, som å krut vill antaga eventuel införselsafgift af 10 r:dr per
centner, löstalja;
den,
det ej vill, röstar
Nej-,
vinner Nej, antages Borgare-slåndels beslut, att bestämma denna tull till
8 r:dr centnern.
Som omröstningen gifvit till resultat 79 Ja och 40 Nej, samt Ja
följaktligen vunnit, hafva Rikets Ständer såsom eventuel inlörselstull å krut
antagit 10 r:dr per centner.
Förstärkta, Stals-Ulskottels Memorial, N:o 278.
161:a Voteringen (348:o).
13
lien, soin vill bestämma eventuela utförselstullen a malm, rå och
osmält, ej specificerad, till 33} procent al' värdet, röstar
vinner Nej, antages denna tull till 75 procent af värdet.
Voteringen har utfallit med 50 Ja oell G9 Nej, hvadan Nej vunnit;
och kommer således malm, rå och osmält, ej specificerad, att beläggas med
eventuel utförselsafgift af 75 procent utaf värdet.
Den, som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, vill bestämma
eventuela införselstullen å måhult eller tryckt oäkta porslin: „tallrickar„ till
G sk. och »andra pjeser“ lill 8 sk. skålpundet, röstar
vinner Nej, bestämmes tullen å måladt eller tryckt oäkta porslin, alla slag,
till 6 sk. skålpundet.
Denna votering har utfallit nied 79 Ja och 40 Nej-, hvadan och enär
Ja vunnit, Rikets Ständer antagit de eventuela tullbestämmelser, som i Japropositionen
finnas uppgifna.
Den, som, till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen, angående
eventuela införsels-afgiften å salpeter, antager Riddershapets och Adelns
beslut, att bestämma denna tull å oraffinerad salpeter till 2 r;dr 24 sk., och
å raffinerad till 3 r:dr 12 sk. lispundet, röstar
den, det ej vill, röstar
162:a Voteringen (349:o}.
den, det ej vill, röstar
163:dje Voteringen (350:o).
den, det ej vill, röstar
Ja-,
Nej-,
14
Förstärkta Stats-Utskollcts Memorial, N:o 278.
vinner Nej, anfages (ill kontraproposition Borgareståndets beslut, att å,
oraffinerad och raffinerad salpeter bestämma införselstullen lill 30 sk. lispundel.
Efter denna votering, som utfallit med 80 Ja och 39 Nej, hvarvid
Ja alltså vunnit, har följande proposition blifvit antagen för den
Den, som vill, att eventuela införselstullen å salpeter, oraffinerad och
raffinerad, skall bestämmas till 1 r:dr 32 sk. lispundet, röstar
vinner Nej, antages Ridderskapets och Adelns beslut)
Vid voteringssedlarnes öppnande liafva befunnits 61 Ja och 58 Neji
hvadan och då Ja vunnit, eventuela införselstullen å salpeter blifvit bestämd
till 1 r:dr 32 sk. per lispund.
Den, som, på .sätt tre Stånd beslutat, anser eventuela införselstullen
å helsiden-väfnader, alngods: alla släta sidentyger, såsom taft, satin, levantin,
eller af hvilken annan benämning sorn helst, enfärgade, skiftande, rutiga
eller randiga, hvaruti någon inväfd blomma eller figur icke befinnes, böra bestämmas
till 10 i :dr 32 sk. skålpundet, röstar
vinner Nej, bestämmes införselstullen å denna artikel till 5 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 75 Ja emot AA^Nej. Enär således Ja
vunnit, komma ifrågavarande artiklar att eventuelt beläggas med införselstull
af 10 r:dr 32 sk. per skålpund.
fOide Voteringen (351:o).
den, det ej vill, röstar
165:te Noteringen f352:o).
den, det ej vill, röstar
Förstärkta Slats-Ulskoltets Memorial, N:o 278.
15
166:te Voteringen (353:o).
Den, sorn, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, anser eventuela
införselstullen å helsidenväfnader, shawlar, shawletter och andra dukar, rubriken:
»alla andra slag, ej mindre släta och enfärgade, än genom väfnadssättet
eller olika färgadt silke, fa^onerade," böra bestämmas till 10 r:dr 32
6k. per skålpund, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes eventuela införselstullen å till denna rubrik hänförliga
artiklar till G r:dr skålpundet.
Denna votering har utfallit med 75 Ja och 44 Nej. Enär således
Ja vunnit, är den eventuela införsel-afgiften å förenämnde varor fastställd
lill 10 r:dr 32 sk. per skålpund.
167:de Voteringen (355:o).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, anser bomullsväfnader,
alngods, dels »hvita: genom väfnadssättet släta, såsom kaliko,
bomullslärft med flera,“ dels »färgade: alla genom väfnadssättet släta, enfärgade,
“ böra åsättas eventuel införsels-afgift till belopp af 1 r:dr 5 sk. 4
r:st skålpundet, röstar
Ja;
den, det ei vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes tullen å dessa rubriker till 28 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 77 Ja och 42 Nej, i följd hvaraf Ja
vunnit; och äro således ifrågavarande artiklar belagde med eventuel införselstull
af 1 r:dr 5 sk. 4 r:st per skålpund.
168:de Voteringen (356:o).
Den, som, pil sätt tre Stånd beslutat, vill antaga eventuela införselstullen
å bomullsväfnader, alngods: »färgade: väfda af olika färgadt garn," till
1 r:dr 32 sk. skålpundet, röstar
Ja;
16
Förstärkta Slals-Utskoltels Memorial, N:o 278.
den» det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes tullen till 28 sk. skålpundet.
Ilesullatet af omröstningen har varit 76 Ja och 42 Nej, samt 1 kas»
serad sedel; hvadan och då Ja vunnit, den eventuel» inlörselstull-afgiften
utgör 1 r."dr 32 sk. per skålpund.
169:da Voteringen (357:o}.
Den, som gillar det af tre Stånd fattade beslut, att eventuela in»
förselstullen åt bomullsväfnader, alngods, tryckta eller pressade, rubriken: öfriga
nyss uppräknade, sådana färgade, som tullbeliandlas lika med hvita af
samma slag, samt i allmänhet alla tyger i finhet öfver 80 trådar på tummen
i ränningen, skall bestämmas till 1 r:dr 37 sk. 4 r:st skålpundet, röstar
Ja-, ;{<;
den, det ej vill, röstar
Nej; ^
vinner Nej, antages denna full tili 3G sk. skålpundet.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 77 Ja och 42
Nej. Enär således Ja vunnit, är för omförmälde artiklar bestämd en eventuel
infursels-afgift af 1 r:dr 37 sk. 4 rst skålpundet.;)
17Gide Voteringen (358:o).
Den, som instämmer i det af tre Stånd fattade beslut, att å bomullsväfnader,
shawlar, shawletter och andra dukar, släta af färgadt garn, större och
mindre, samt tryckta, under 7 quarters fyrkant, fransarne oberäknade, bestämma
eventuel» införselstullen till 1 rtdr 21 sk. 4 rst skålpundet, röstar ^
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej]
vinner Nej, antages tullen till 40 sk. per skålpund.
Denna
Förtldrkta Stats-Utshollels Memorial, N:o 278.
17
Denna votering har utfallit med 76 Ja och 43 Nej, hvadan Ja vunnit;
kommande således dessa artiklar att underkastas en eventuel införselstull
af 1 r:dr 21 sk. 4 rst per skålpund.
171:a Voteringen (359:o).
Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets af 2 Stånd godkända
förslag, anser eventuela införselstullen å helylleväfnader, alngods: kläde,
dråp, halfkläde, vadmal, ratin och korderoy, äfvensom kasimir af andra färger,
än hvitt, gult och rödt, eller af’större bredd än 6 quarter, böra bestämmas
å ovalkade till 36 sk., valka de, tvåskaftade till 1 r:dr 32 sk.,
och flerskaftade till 2 r:dr för skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes eventuela införselstullen å dessa artiklar, utan någon
vidare klassifikation, till 2 r:dr skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 55 Ja emot 64 Nej, och enär således
Nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontra-propositionens
innehåll.
172ta Voteringen (y560:o).
Den, som vill* att shawlar, shawletter och andra dukar af ull, eller
ull och bomull tillsammans: „under 6 r:dr 32 sk. värde stycket1' skola beläggas
med eventuel införselstull af 1 r:dr skålpundet, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes eventuela införselstullen till 33i procent af värdet.
Voteringen har utfallit med 45 Ja och 74 Nej, hvadan Nej vunnit;
och är således den eventuela införsels-afgiften fastställd till 33i procent
af varuvärdet.
Iiih. lill R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Samt., 1 Afel. 2 Band. 45
3
18
Förstärkta Stals-Vtskottets Memorial, N:o 279.
173:dje Voteringen (3öl:o).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, anser eventuela
införselstullen å linne- och hampväfnader, alngods: lärft, hvaraf en qvadrataln
väger till och med 3 lod, böra bestämmas till 5 r:dr skålpundet, röstar
ya;
dea, det ej vill, röstar
Nej-,
vinner A'ej, bestämmes tullen till 1 r:dr skålpundet.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 73 Ja och 46
Nej-, Enär således Ja vunnit, hafva llikets Ständer för ifrågavarande artiklar
bestämt en eventuel införselstull af 5 r:dr per skålpund.
Hvilket allt Förstärkta Stals-Utskottet skolat hos Rikets Ständer
anmäla.
Stockholm den 24 Juli 1848.
N:o 279.
Ank. till Exp. Utsk. den 24 Juli, kl. 6 e. m.
Förstärkta Stals-ulskottels Memorial, angående verkställd
omröstning i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut
rörande ifrågastäldt låne-understöd till reparation
af hamnen vid Westerås.
Sedan samtlige Riks-stånden godkänt den uti Stats-utskottets memorial
N:o 260 föreslagna voteringsproposition, i anledning af ftiks-ståndens
skiljaktiga beslut, angående ifrågastäldt låneunderstöd af allmänna medel för
utvidgande och förbättring af hamnen vid Westerås, har Förstärkta Statsutskottet,
på sätt 69 § Regerings-formen föreskrifver, denna dag anställt
votering öfver ofvanberörde, så lydande proposition:
Den, som, i enlighet med Slats-utskottets, af Preste- och BorgareStånden
gillade, förslag, bifaller, att, för utvidgande och förbättring af hamnen
vid Westerås, nämnde stad må beviljas ett lån af 20,000 r:dr på de
vilkor, som för dylika lån blifvit af Rikets nu församlade Ständer i allmänhet
bestämda voterar
Ja-,
Förttärkla Stats-Vtskottets Memorial, 27<J.
den, del ej vill, voterar
Nej;,
vinner Nej, kommer den väckta frågan om låneunderstöd af allmänna medel
för utvidgande och förbättring af hamnen vid Westerås att förfalla.
Resultatet af omröstningen har varit 71 Ja och 48 Nej, i följd hvaraf
och då Ja vunnit, Stats-utskottets i Ja-propositonen intagne förslag blifvit
af Rikets Ständer bifallet.
Hvilket Förstärkta Siats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 24 Juli 1848.
1
STOCKHOLM, w. f. dalman, 1848.
\
/
Stals-Utskottets Memorial, iV.o 280.
i
N:o 280.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 25 Joli, kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorels nya
reglemente, angående åtskilliga vid föregående Riksdagar
beviljade, men ännu icke verkställde, utbetalningar.
(R:gs Afd.)
Sedan Stals-utskottet, genom dess memorialer N:is a5g och 276, till
Rikets Ständer öfverlemnat förslag till de tvänne första afdelningarne af det
nya reglementet för Riksgälds-kontoret, hvilka afdelningar innefatta erforderliga
föreskrifter, rörande delta verks skulder och tillgångar, har Utskottet,
såsom fortsättning af samma förslag, uppgjort, och får härmedelst] underställa
Rikets Ständers granskning och fastställelse de stadganden, som i
nämnde reglemente böra införas, angående ännu återstående utbetalningar
af de, vid 1840 och 184 t samt 1844 °°h 1845 års riksdagar, till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade extra eller tillfälliga stats-anslag och låneunderstöd,
hvarvid Utskottet, i afseende på innehållet af de stadganden oell
bestämmelser, hvilka i bifogade §§ finnas införda, samt beloppet af deruti
upptagne anslags- och lånesummor, anser sig böra meddela följande upplysningar,
nemligen:
5i §, angående återstoden af de till fängelsernas ombyggnad och förändrade
inredning vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade anslag,
motsvarar 41 § i Biksgälds-kontorets nuvarande reglemente.
— Sedan hela det vid nämnde riksdag för länsfängelsebyggnader
anvisade belopp redan blifvit utbetaldt, har hvad i:sta momentet
af sistberörde § derom innehåller uteslutits ur den föreslagna
nya §; hvaremot derstädes intagits Rikets nu församlade Ständers
beslut, angående den i Stats-utskottets utlåtande N:o 3 tillstyrkta
Bih. till R. St. Fröt. i&47 och tS48. 4 Samt., i Afd., 2 Band. 46 Häftet. 1
Stats-Vlskollets Memorial, A:o 3SO.
faslän hittills icke begagnade, rältighelen för Kongl. M»j:t alt,
utan hinder af den förut stadgade (ördelni gen, lill fortsättande
af påbörjade fängelsebyggnader använda det alet slående bvggntidsanslagel;
skolande Utskottet i den § af reglementet, hvilken
kommer att handla om det, vid innevaiaude riksdag för enal anda
byggnader beviljade, ytterligare anslag, föreslå erforderligt stadgande,
i anledning af Rikets Ständers dervid meddelade beslut
om godtgörandet af hvad, som på grund af berörde medgifvande,
varder i nåder disponerad!, utaf anslagen för stads- och häradshäktena.
§, angående de för vattenkommunikationer, vägförbältringar och odJingsförelag,
af Rikets åren 184° och församlade Ständer
anslagna och ännu icke utbekomna medel, bestämmer hvad, sorn
fortfarande skall för dermed afsrdda ändamål tillhandahållas utaf
de i nuvarande reglementes 42> 44 oc^ 4^ §§ upptagna anslagsocb
lånesummor. Under den tid, nyssnämnde reglemente varit
gällande, hafva följande, genom dessa §§, Riksgälds-kontoret
ålagda utbetalningar blifvit till hela sitt bertili uppgifna belopp
verkställde, nemligen:
Anslaget lill Luleå elfs upprensning enligt 43 § 1 moni.
Anslaget till hamnbyggnaden vid Wisby eldigt samma <j:s
3 mom. samt
lånet för hamn-anläggningen vid Åhus, enligt 44 §•
Det, enligt sist åberopade §, Ronneby köping, för Rollneåns
upprensande m. m., beviljade lån kommer icke alt utgå, emedan
köpingen afsagt sig rättigheten till detsammas begagnande. De
uti 5:te och 6:te tnomenterne af den nu föreslagna 5a <S, med
tillsammans 5,002 r:dr i\ sk. verkställda afdrag å de för vattenaftappaingar
anvisa le medel, grunda sig dels på stadgandet
vid [840 och 1841 års riksdag, att de med då beviljade statsbidrag
understödda odlingsföretag borde sednast under loppet
af år i844 vara började, vid äfvent}^, ; tt de anvisade medlen
i annat fall komma att till Rikets Ständers disposition reserveras,
dels ock på erhållna upplysningar från styrelsen för all
manna väg- och vattenbyggnader, hvaraf Utskottet inhemtat: att
de till utdikningsarbelen inom Dalby socken i Elfdahls härad af
Wermlands län samt vid Ope, Thorvalla och Odensala byar inom
Stals-Ulskoltets Memorial, N:o 280.
3
Brunno socken i Jemtland beviljade anslagssummor blifvit af
Kongl. Maj;t nedsatta med ett sammanlagdt belopp af r:dr*i,3o2: 24.
äfvensom att vederbörande intressenter i en sjöaftappning
inom Gåsinge socken af Daga häiad och
Nyköpings län afsagl sig begagnandet af det härtill
i nåder beviljade lån „ 3,700: „
R:dr 5,002: 24.
Enär Kongl. Maj;t, vid numera verkställd disposition af de
lill vatlenaflappningar anvisade medel, redan i nåder bestämt, hvad
häraf skall utgå såsom lån eller såsom anslag ulan åteibetalningsskyldighet,
samt vilkoren för dylika understöds erhållande finnas
å andra ställen uppgifna, så har Utskottet ansett de i 42 § af
i845 åis reglemente härom intagne bestämmelser kunna ur motsvarande
§ i det nya reglementet uteslutas.
53 angående vilkoren och sältet för de i nästföregående § uppräknade
anslags- ock lånesummors utbetalning, innehåller hufvudsakligen
enahanda sladganden, söm 46 § i i845 åis reglemente;
varande de i slutet af sistherörde § tillagde ytterligare föreskrifter
förflyttade till de momenter, der öfriga sladganden rörande
samma ämne förekomma, I början af den §, hvarom nu är fråga,
har den, enligt hitlils gällande reglementes 76 <j, Kongl. Maj:t
vid sistföi flutna riksdag tillerkända rättighet att å dessförinnan
beviljade statsbidrag jemväl tillämpa då meddelade föreskrift,
blifvit omförmäld. Beträffande åter de i egde, 1 o de och rute
morn. af nuvarande reglemente meddelade bestämmelser, så enär
dessa bestämmelser icke äro vidare tillämpliga i afseende på de
ännu återstående anslagen och låneunderstöden, så bar Utskottet
ansett desamma icke behöfva i det nya reglementet öfverByttas.
54 §, angående anslaget för skeppsbyggeri-inslituters inrättande, mot
svarar
48 § > t845 års reglemente och gtundar sig på Rikets
Ständers beslut genom bifallandet af 22 punkten i Slals-utskoltets
utlåtande, N:o (>o.
55 •§, angående det för uppbyggandet af kyrkor samt inköpandet åfelt
prestboställe inom Carlstads slifts finnmark beviljade anslag och
56 §, angående ersättningsanslaget lill garnisons-skolan i Christianstad
äro, utom -några mindre redaktionsförändringar, likalydande med
5i och 52 §§ i 1845 års reglemente.
4
Slals-Ulskot/ets Memorial, N:o 280.
57 §, angående det rotehållarne vid Westerbottens fältjägare-regemente
tillerkända understöd, är af samma lydelse, sorn meranämnde
reglementes 53 §, med iakttagande likväl af den utaf Stats-ulskoltet
i utlåtandet Nio 180, tillstyrkta och af Rikets Ständer medgift)»
utsträckning af tiden för detta understöds åtnjutande.
58 §, angående kostnaderne för knekt-kontrakternas samlande och lif
gifvande
från trycket, är lika lydande med 5j § i nuvarande
reglemente.
5g §, angående ersättningen till postverket för postskjutslegans förhöjning,
motsvarar 55 § i samma reglemente. Dock som det för
besagde ändamål å Riksgälds-konloret anvisade och nyligen för
år 1847 utbetalda anslag, enligt 9 punkten i Stats-utskotlets utlåtande
N:o gi, skall ”för framtiden indragas”, så har detsamma
endast blifvit upptaget till utgående för innevarande år.
60 §, angående anslaget till lindring i rustnings- och roterings-besväret
inom Jemtland, innefattar föreskrift om utbetalningen af, återstoden
utaf den, enligt nu gällande reglementes 62 §, härtill
beviljade anslagssumma.
61 §, angående|de till vattenaftappningar under sislförflulna riksdag
anvisade medel, motsvarar 66 S i 1845 års reglemente; varande dock
hvad den sednare § innehåller, rörande de beviljade understödens
utgående med eller utan återbetalnings-skyldighet uteslutet, sedan
Kongl. Majit vid besagde medels disponerande redan härom för
hvarje serskildt fall förordnat. Det för sänkningen af sjön Lomniaren
vid Norrtelje beviljade stats-bidrag, hvilket från det outtagna
btdoppet af dessa medel med 865 r:dr afdragils, kommer,
enligt Kongl. Majits nådiga bref af den 3i sistlidne Mars, icke
alt utgå, emedan intressenterne i företaget afsagt sig samma bidrag,
och toide Utskottet härvid tillika böra erinra om Rikets
Ständers vid ifrågavarande medels anvisande meddelade föreskrift,
att de arbeten, som med dessa medel skulle understödjas,
borde sednast under loppet af sistlidet år 1847 vara började.
62 §, angående de vid sistnämnde riksdag anslagna medel för anlägg
ning
och förbättring af vägar, innehåller dem bland de i 184b
års reglementes 67 § meddelade stadganden, hvilka numera, efter
det Kongl. Majit begagnat sin dispositionsrätt öfver samma medel,
kunna komma i fråga att tillämpas. Genom nådigt bref
den 6 nästlidne Juni, har Kongl. Majit förklarat, att deltagarne
Slat*-Vtskntlets Memorial, N:o 280.
5
i eli. vägomläggnings-arbete inora Sköns pastorat af Westernorrlands
Län försutit all rätt till utbekommande af större eller mindre
del utaf det för detta arbetsföretag beviljade slals-anslag samt
att delsammas belopp, /p8o r:dr, borde till Rikets Ständers disposition
reserveras.
€3 § meddelar de föreskrifter, sorn vid utbetalningen af de enligt 6i
och 62 §§ återstående lane- och anslagssummor böra tjena till
underrättelse, och hvilka föreskrifter finnas införda i nu gällande
reglementes 74 §• Men som Riksgäldskontoret redan fåll mottaga
af Kongl. Maj:t godkända skuldförbindelser, jemte tillhörande säkerhelshandlingar,
för alla till vattenaftappningar och andra odlingsförslag
utaf nu ifrågavarande medel anvisade lån samt de i
afseende på dessa låns återbetalning gällande sladganden komma
att införas i 5o § af Riksgälds-kontorels nya reglemente, så har
Utskottet ansett sig kunna ur den nu föreslagna § i samma reglemente
utesluta, hvad motsvarande § i 18/p års reglemente härom
innehåller.
64 §, angående anslaget för upprensningsarbelena i Söderhamns skär
gård,
innefattar det genom Kongl, brefvet den 3 December 1845
meddelade förordnande i afseende på utbetalningen af hvad, som
ännu i Riksgäldskontoret innestår utaf det, enligt nuvarande reglementes
72 §, för nämnde arbeten beviljade understöd.
65 §, angående det lån, Rikets sednast församlade Ständer, jemnlikt 73
§ i åberopade reglemente, beviljat för Götheborgs hamnbyggnad,
grundar sig på Stats-utskottets vid denna riksdag afgifna och af
Rikets Ständer godkända utlåtande, N:o 21.
66 5, angående anslaget för Ordnandet af kapiten B. Cronstrands sam
lingar
rörande Egyptiska byggnadskonsten, motsvarar det i 85 §
af i845 års reglemente införda stadgande, att, så vida Kongl.
Maj:l funne, att det med della anslag åsyftade ändamål, eller
nämnde samlingars bringande i så fullständigt skick, att de kunde
utgifvas från trycket, skulle vinnas, och derest kapiten Cronstrand
årligen redogjorde för arbetets fortgång, borde anslaget af
Riksgäldskontoret, enligt Kongl. Majrts nådiga föreskrift, utbetalas
med Ett tusen riksdaler under hvartdera af åren 1845, 1846 och
1847. Enligt hvad sednast församlade revisorer, i sin berättelse
angående Riksgälds-konlorct sid. 68—69, upplyst, har Kongl.
6
Slals-Ulskottels Memorial, N:o 280.
Maj:t, sedan bemälde kapiten föiklarat sig beredd atl i 11 för "Witter
hets- Historie- och Åntiqvitets-akademieQ årligen redovisa, huru
arbetet fortgått, samt afgifvit stn försäkran att med yttersta
ansträngning söka uppfylla de af Rikets Ständer för ansi iget bestämda
vilkor, genom nådigt bref af den 3 Juni 1848, tillåtit
honom att efter då uppgifven plan utföra ifrågavarande arbete
samt anbefallt närande akademi att årligen till Kongl. Majit inkomma
med uppgift om detsammas fortgång? hvarjemte Kongl.
Majit i nåder förordnat, att af anslagssumman för år i845 iooo
ridr borde genast utbetalas, Deremot har Kongl. Majit, uti Dess
nådiga bref af den 8 December i846, förklarat, att, sorn kapiten
Cronstrand icke lemnat några bestämda uppgifter, att merberörde
arbete i väsendtligare mån fortgått, sedan föreskriften om anslagets
användande meddelades, så kunde utanordnandet af andra
tredjedelen af samma anslag, såsom stridande mot de vid anslagets
beviljande fästade vilkor och derom meddelade beslut, för
det dåvarande icke af Kongl. Majit bifallas. Vid nu anförda
förhållande och då dessa vilkor nnna icke lära vara uppfyllda,
hvadan någon ytterligare utbetalning å samma anslag hittills ej
heller egt rum, synes en viss lid för fullgörandet af de med anslaget
förenade åligganden böra bestämmas, efter hvilken tids
förlopp kapiten Cronstrand måste anses hafva förlorat allt anspråk
på den återstående anslagssummans utbekommande. Under
förutsättning, att denna åsigt varder af Rikets Ständer godkänd,
har Utskottet föreslagit den bestämmelse i besagde hänseende,
som hifogade förslag till 66 § i Riksgälds-konlorets reglemente
innehåller, och får Utskottet tillika hemställa,
att det beslut, Rikets Ständer härom fatta, mätte för Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, med anhållan, alt Kongl.
Majit läcktes låta derom merbemälde kapiten förständiga.
67 §, angående anslaget för inköpandet af Svenska Fornskrift-sällskapetoch
68 §, angående lånet för den nya kyrkobyggnaden i Christinehamn
— innefatta samma sladganden, som 86 och g 1 §§ i 1845 års
reglemente.
Utom här ofvan åberopade, i Riksgälds-konlorets nuvarande reglemente
införda, stadganden, hvilka genom deruti föreskrifna utbetalningars verkställande
redan blifvit fullgjorde och af sådan anledning icke behöfva i det
nya reglementet öfvetflyttas, hafva af samma anledning jemväl nedannämd
-
Stafs-Ulsltollels Memorial, N.o 2S0.
7
de ?§, sorn äfvenledes handla om de vid 1840 och 1841 samt iS44 0,'h
, 845 flis riksdagar på Uiksgälds-kontoret anvisade utgifter, vid uppgörandet
al IV)i slaget lill bifogade i cglementai iska stadganden, blifvit uteslutna, nemligen
:
43 §, angående stols-bidraget för Landskrona hamns islåndsällande;
41 §, angå< nde återstoden af det vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade
arfvode för civil-ingeniörers bildande vid Mariebergs läroverk.
5o §, angående anslaget för riksarkivets flyttning samt apteringen af
de för Vitterhets- Historie- och Antiqnitets-akadernien upplåtna
lägenheter;
57 §, angående kostnaderne för högstsalig Hans Majrt Konung Carl
XIV Johans begrafning;
58 §, angående godtgörande! af de uppgifne kostnaderne för Konun
gens
och drottningens kröning;
5g §, angående liqviderandet af statsves kels åteislående skuld för Lejonbackens
ombyggnad ;
Co §, angående anklaget för lagberedningens aflöning samt tryckningen
af nämnde berednings a 1 beten; kommande det jemförelsevis mindre
betydliga belopp af tryckningskoslnads-anslagct, som ännu
icke blifvit ulbetaldt, att upptagas i den § af nya reglementet,
hvarest föreskriften om utbetalningen af det vid denna riksdag
för samma ändamål beviljade anslag skall meddelas;
61 §, angående de vid sislforflnlne riksdag beviljade tillfälliga anslag
för försvarsverket lill lands;
63 § angående liq viderandet af Kri0skollegii arlilleri-afdelnings skuld
ti II mihtie-boslällskassan;
64 § angående beviljade tillfälliga anslag för försvarsverket till sjös;
65 $ angående anslagen för åren i845> 1846 och 1847 till styielscns
föi allmänna väg- och vattenbyggnader aflöning, lill rese-och nndeisökningskoslnader
för allmänna arbeten samt lill civil-ingeniörers
bildande vid förenämnde läroverk;
65 § angående anslaget till islåndsällande af broarne å den på statens
bekostnad anlagda väg genom stora Kopparbergs, Gefleborgs och
Jemlands län;
69 § angående 1845. 1846 och 1847 års ansag till amortering af ett för
hamn-byggnaden vid Linköping upptaget lån;
70, § angående samma års anslag för hamn-byggnaden vid Lidköping;
8
Stats-Ulskottets Memorial,
71 § angående del vid sednasle riksdag beviljade ytterligare statsbidrag
för fullbordandet af hamnbyggnaden vid Cimbritshamn;
73 § r oell a:dra momenler, angående de städerne Carlshamn och Solf
vitsborg
för hamnarbeten beviljade låneunderstöd;
77 § angående anslaget för boska pskölselns befrämjande;
78 § angående anslaget för s ö dexpositioner;
79 § angående ersättningen för sedermera aflidne aflidne Kapten-löjt
nanten
A. Gossel/närts resekostnader;
80 § angående inlösandet af de för Löfås silfververk anslagne förlä
ni
ngar;
82 § angående anslaget för inköpandet af ett kapellpredikantsboställe i
Undenäs socken af Skaraborgs län;
83 § angående anslaget för återstående reparations-arbeten i grafkoren
vid Vreta klosters kyrka i Östergöthland;
87 § angående den akademi-adjunkten C. O. Ramström tillagde gra
tifikation
;
88 § angående 184^, 1846 och 1847 ärs ans^a§ ^ understöd vid fat
tigvården;
90
8 angående lånet för fullbordandet af den nya stiftskyrkan i Hernösand;
92
§ angående det för reparerandet af skolhuset i Nyköping beviljade
lån; och
93 § angående lånet lill bruksegaren C. B. Fitinghoff för återuppfö
rande
af byggnaderne vid Conradsforss kruk i Wermland.
Utaf den för nationalmusei byggnaden vid sisiförlidne riksdag, enligt
nuvarande reglementes 84 §» anvisade anslagsumma af i5o,ooo r:dr, har
visserligen hittills endast ett belopp af 60,000 r:dr blifvit ifrån Riksgäldskontoret
utbetaldt, men då Rikets nu församlade ständer, för samma byggnads
fortsättande, å Riksgälds-kontoret ytterligare anvisat enahanda summa
eller i5o,ooo, rdr, att utgå på det sätt och i den ordning förut blifvit bestämdt,
har Utskottet ansett lämpligast, att stadgandena angående dessa anslagssummors
utbetalande varda på ett ställe i det nya reglementet sammanförda;
hvadan dessa stadganden skola intagas i den afdelning af reglementet, der
föreskrifterne angående alla vid innevarande riksdag beviljade och till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisade jtats-utgifler komma att meddelas.
Som de, intill 1847 års slut, förskottsvis bestridda kostnaderna för ön
S:l Barthelemys förvaltning redan blifvit af Riksgälds-kontorets medel statskontoret
-
Stais-UUkotlets Memorial, N:o 280.
9
kontoret godtgjorda; och då det af Rikets nu församlade Ständer för nämnde
ös förvaltning beviljade förslagsanslag kommer att upptagas bland öfriga
å Riksgälds-kontoret för åren 1848, 1849 och i85o anvisade serskilda anslag,
så har jemväl det i 81 § af 1845 års reglemente införda stadgande,
angående ersättningen för besagde kostnader, såsom fullgjordt, blifvit ur nya
reglementet uteslutet.
Till följd af Kongl. Maj:(s nådiga beslut, angående upphörandet af de
i Götheborg och Malmö efter 1840 och 18^1 års riksdag inrättade ullsorteringsanslalter,
och sedan det obegagnade beloppet utaf de för dessa inrättningar
i Riksgälds-kontoret ly flade medel blifvit återbetaldt, har den i
49 § af nuvarande reglemente meddelade föreskrift förfallit. Likaså måste
det i samma reglementes 89 § förekommande stadgande anses såsom förfallet,
sedan Civil-slatens fullmäktige vid sin sednaste sammankomst vägrat
den för Borgmästare och Kommissions-landtmätare ifrågaställde delaktighet i
Givil-statens pensions-inrättning; kommande naturligtvis det vid denna riksdag
vidtagne beslut, angående bildandet af en fond för bemälde tjenstemäns
pensionering, att införas bland de reglementariska föreskrifterna rörande nu
beviljade utbetalningar.
Slutligen får Utskottet anmäla, att hufvudsakligen enahanda stadganden,
som 56, ,7 5 och g4 §§ i <845 års reglemente innehålla, komma att meddelas
i den afdelning af nya reglementet, deruli Rikets nu församlade Ständers
beslut angående de å Riksgäldskontoret vid innevarande riksdag anvisade
anslag och lån skola sammanföras.
Slockholm den Juli 1848.
Bih. till K. St. Prot. 1847 oek 1848. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 46 haltet.
Skiti-Utskottels Memorial, N:o 280.
till
Reglemente för Riksgälds-kontoret.
(Fortsättning.) ;
Angående Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
A.) Återstående utgifter till följd af extra Stats-regleringen vid
1840 och . 184) års Riksdag..
§ ■ 5l
Återstoden, trehundra åttatusen femhundra riksdaler, utaf det för fängelsernas
ombyggnad och förändrade inrednings under ofvannämnde riksdag,
beviljade anslag af i,3oo,ooo r:dr, hvilken återstod, utan hinder af den
då stadgade fördelningen mellan läns-, . härads- och stads-fängelser, efter
Kongl. Majtts pröfning af behofvet, får användas till redan påbörjade fängelsebyggnaders
fortsättande, bör af Riksgälds-kontoret, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga föreskrift, utbetalas i den mån bär nedan uppgifne anslagssummor
varda för dermed afsedda ändamål eller för fortsättandet af andra cellfängelse-byggnader
disponerade och requirerade, nemligen:
1:0 den återstående anslagssumman, nittioåltatusen femhundra riksdaler.
för härads-häktenas ombyggande och förseende med erforderligt antal
©eller i den ordning, Kongl. Majrt, efter menigheternas hörande, pröfvar sådant
kunna och böra verkställas, enligt en för härads-fängelsernas ordnande
inom hela riket .uppgjord fullständig plan;,
a;o återstoden, nittiotusen riksdaler, utaf. den för en ny f ängelsebyggnad
i Stockholm, vid ifrågavarande anslags beviljande, . afsedda summa af
Ssögst 170,000 r:dr; och
'Stats-Utskotlits Memorial, N:o 280.
11
3:o den till liela sitt belopp ännu innestående anslagssumman, etthundrade
tretiotusen riksdaler, som beviljades för att användas till fängelsebyggnader
i rikets öfriga städer efter en förut uppgjord allmän plan och i den
män Kongl. Maj:t funné sådane byggnader af behofvet påkallade.
§ 5a,
Nedan omförmälda, för befrämjandet af vattenkommunikationer, väg~
förbättringar och odlingsföretag, vid 1840 och 1841 års riksdag anvisade,
fastän hittills icke lyftade anslags- och lånesummor skola, sedan de i afseende
på desammas utbekommande, enligt nästföljande §, föreskrifne vilkor
och åligganden blifvit behörigen iakttagna, till vederbörande af Riksgäldskontoret
utbetalas på sätt, samma § stadgar; dock bör från dessa summors
här upptagna belopp afdragas hvad sorn, efter sistförlidne Juni månads slut,
redan kan vara deraf utanordnadt;
1:0 Sexhundra riksdaler utaf det för Ljusne-éljs 'upprensning viå Lånda/orsén
beviljade statsanslag af 6,000 r:dr;
2:0 Trettontusen riksdaler af det statsbidrag, utgörande i5,000 r^dr, som
för hamnanläggningen vid Åhus blifvit staden Christianstad, utan ålerbetalningsskyldighet,
be vi 1 jad t;
3:o ‘Femton tusen nittiosex riksdaler i 4 sk., eller det vid slutet af nämnde
månad i Riksgälds-kontoret innestående belopp utaf den till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition ställda anslagssumma af 200,000 r:dr, för anläggning
och förbättring af backiga élier eljest för kommunikationen mindre
tjenliga delar af allmänna landsvägarne i riket, med undantag af de inom
Stora Kopparbergs och Westerås iän befintliga vägar;
4:o Ettusen sjuhundrafenitio riksdaler, utgörande återstoden utaf det,
såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet, beviljade understöd af 7,000
r:dr för anläggningen af en väg mellan öf ver- och Neder-Calisc socknar i
Norrbottens län;
5:oTrettiofyrätusenniohitndraljugusexriksdaler42sk. 8rst», eller det belopp,
sorn, efter föreskrifna nedsätlningar af tillsammans*!,3o2 r:dr 24 sk. uti statsbidragen
för aine arbétsföretag, var vid nästlidne Juni månads utgång outtagel utaf
•den till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisade stunra *&f'i20,000 r:dr för
12'
Stalx-Ulskotfets Memorial, N.o 280v
vattenaftappningar eller dammbyggnader lill motverkande af frost samt:
förberedande af större, menigheternas förmåga öfverstigande, odlingsjöretag
inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs
och Stora Kopparbergs län samt Eljdahls, Fryksdahls och Jösse härader i
Wermland,;
G:o Etltusen sexhundrasexton riksdaler 26 sk. 8 rst., hvilket belopp,
efter afdrag af ett beviljadt, men obegagnadt låneunderstöd å 3,700 r:dr, vid
samma tid i Riksgäldskontoret inneslod af de anslags- och lånesummor,
Kongl, Majit i nåder beviljat utaf dels de till Dess nådiga disposition likaledes
ställda medel, 100,000 r;dr, för befordrande af vätterlöf tappningar eliev
andre förberedande åtgärder för större odlings företag inom de i nästföregående
moment icke uppräknade delar af riket; dels ock det för Stångåns
upprensning beviljade, fastän dertill icke begagnade, utan för andra
odlingsförelag disponibla lån af i5,4oo ridr;
7:0 Elfvatusen femhundra, aderton riksdaler 24 sk., utgörande de, vid besagde
tidpunkt icke utbekomna anslags- och lånesummor, hvilka af Kongl.
Majit blifvit anvisade å det statsbidrag af 45,000 ridr, som Rikets Ständer
för Emans upprensning beviljat, men, derest dét härtill icke skulle begagnas,
anvisade till Kongl. Majits nådiga disposition för andra odlings företag
inom medlersta och södra delarne af riket.
8:0 Tiotusen tvåhundra riksdaler utaf den för myruttappningar-på
Gottlandbeviljade Iånesumma af 5o,ooo r:dr.
§ 53.,
Vid pröfningen och afgörande! af förekommande frågor om utbetalningar
utaf de i ofvanstående § uppgifna lane- och anslags-summor, skola de,
med hänsigt till dessa medels lyftning ocli användande, förut af Rikets
Ständ er meddelade och bär nedan anförda bestämmelser iakttagas, så vida
icke Kongl. Majit, med vederbörandes frivilliga medgifvande, funniljgodt att
jemväl i afseende på dessa anslag och låneunderstöd tillämpa och lill efterrättelse
fastställa de föreskrifter, hvilka för sådana statsbidrag blifvit vid
sistförflutna Riksdag bestämda och i 63 § af detta reglemente finnas in—
ta§na: Igiu
lio
Innan medlen få lyftas, skall arbetsplan, upptagande både när fö—
SlMs-Ulskottets Memorial, N:o 2S0.
neta ge t Kommer att börja och när det Kan anses fullbordadt, vara uppgjord'
och af KongL Maj:t godlund.
2:0 Der företaget med direht statsanslag understödjes, utbetalas medlen
efter det arbetet blifvit börjadt, suceessive, i män af dess fortgång, äfvensom
de bidrag, menigbeter, bolag eller enskilde förbundit sig lemna, i samma män
och i lika förhållande med statsbidraget, lill förelaget utgå och användas;
börande, utom de anslag, som äro ställda till Kongl. Majlis nådiga disposition,
och hvilkas utbetalning, enligt nu meddelade föreskrifter, verkslälles i
den af Kongl. Maj:t bestämda ordning, öfriga anslagssummor, äfvensom beviljade
lån, antingen omedelbart från Riksgälds-kontoret lill vederbörande
bolag och menigheter utbetalas, eller ock, efter erhållna requisitioner,. till
Kongl. Maj;ls befallningshafvande öfversändas.
3:o Å erhållna lånebiträden Kommer att, efter fem års förlopp sedan
medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalda, årligen erläggas fem procent
af det primitiva kapitalet, hvaraf tre procents ränta först beräknas å det,,
vid hvarje liquid, återstående kapital, samt det öfriga utgår såsom afbetalning,
intill dess bela kapitalet med ränta sålunda blifvit till fullo betaldt;
och skall den nu bestämda betalningstiden för de lån, sorn sueeessive utgått,
räknas från slutet af det år, hvarunder första andelen af lånet blifvit lyftad;
kommande, hvad liquidalions-sället för de till odlingsföretag beviljade lån
serskildt beträffar, att iakttagas dels de stadganden, som Kongl, kungörelsen
den i3 Juni 1845 innehåller, och dels det, i afseende på dylika enskilde
personer tilldelade lån, af Rikets Ständer under denna riksdag vidtagna och
I 5o § redan omförmälda beslut.
4:o Med undantag af de valtenaflappningar och odlingsföretag, för
hvilka de i nästföregående §:s 7 och 8 momenter omförmälda anslags- och
låne-summor blifvit eller varda af Kongl. Maj:l disponerade, böra arbeten,,
som åsyfta att bereda odlings-förelag, vara började sednast under loppet af
år «844» skolande i annat fall de anvisade medlen lill kommande Ständers
disposition reserveras.
>
5:o Vid alla arbeten, lill hvilkas utförande staten i större eller mindre1
mån bidrager, användas företrädesvis, och der sig göra låter, försvars- och
sysslolösa personer; och Böra, i frågor om uldikningar samt vattenaftappningar
eller vägars anläggning eller förbättring, vederbörande menigheter före
arbetenas begynnelse höras, för alt angående företagens lämplighet sig utlåta..
'14
Stais-VUkotUls Memoria!, A'.o 280.
6:o Då arbetens utförande öfverlemnas till menigbeler, bolag eller enskilde,
böra dessa alltid genom kontrakter förbinda sig alt, efter fastställd
plan, desamma fullborda, utan alt kunna af staten påräkna något ytterligare
bidrag; börande sådane vederbörligen afslutade kontrakter, i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer meddelade föreskrifter, hos fullmäktige företes,
innan medlen af dem anordnas.
7:0 Menigheter, bolag eller enskilde, till hvilka statsmedel anvisas, böra
ställa af Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd säkerhet så väl för återbetalningen
af låneunderstöden, med derå stadgad ränta, sorn för fullgörandet
af de kontrakter, hvilka, i afseende på arbetenas verkställighet, upprättas;
och skola förbindelserna för de statsbidrag, sorn i egenskap af lån utgå, granskas
af fullmägtige samt, tillika med handlingarne angående den af Kongl.
Maj:t för ej mindre samma förbindelser än kontrakterna godkända säkerhet,
i Riksgälds-kontoret förvaras; dock böra dessa säkerhetshandlingar, uppå
•anfordran, vederbörande embetsmyndigheter tillhandahållas, då desammas
begagnande af dem kan ifrågakomma.
8:0 Den af Kongl. Majit fastställda arbetsplan bör, så framt ej Kongl.
Majit, uppå derom gjord anmälan, skulle förändring medgifva, oförändrad
följas, vid det äfventyr, alt, i annat fall, Kongl. Majit eger inställa ali vidare
utbetalning af statsmedlen samt återfordra hvad deraf redan blifvit uppburet,
alt på en gång eller suceessive betalas inom den lid, Kongl. Majit kan
bestämma, dock må längre anstånd ej ega rum, än intill nästa riksdag, börande
de statsbidrag, som sålunda varda återfordrade, liksom alla afbetalningar
och räntor .å utgifna lånesummor, till Riksgälds-kontoret aflemnas.
:s 3*.
Återstoden af det för tillvägabringandet, af praktiska -skeppsbyg%eri-in~
'StitiUer, -under iSifo och 184* års riksdag, beviljade anslag, hvilket anslags
outtagna belqpp, vid nastlidne Juni månads slut, utgjorde 2Ö,5()3 r:dr 3b
•sk., kommer att till Riksgälds-kontoret indragas, sedan deför skeppsbyggeriånstitutet
i Carlskrona belöpande kostnader, sorn äf detta anslag böra för
innevarande år 1848 bestridas, blifvit deraf godtgjorde; hvaremot, för lärares
aflönande och underhållandet af elever vid‘ett sådant institut, en årlig
anslagssumma af tretusen trehundra t re t io tre riksdaler 16 sk. skall, från oöh
.med år (i849 och intilldess den vid nästa 'riksdag skeende ståts-reglering
Stats-Utskollsts Memorial, Ko 2S0.
träder i verkställighet, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, af Riksgäldskontoret
utbetalas.
§ 55.'.
Det extra stats-anslag af sextusen riksdaler, som vid riksdagen åren'
1840 och 1841 beviljades för uppförandet af kyrkor inom den Carlstads
stift tillhörande Finnmark, äfvensom för inköpandet af boställe för en prestman
derstädes, skall fortfarande af Riksgalds-kontoret tillhandahållas, för.
att till dessa ändamål, enligt Kongl. Muj:ts nådiga disposistion, användas.
§ 56.
Såsom ersättning till Garnisons-skolan 1 Christianstad för den afgift,
som under namn af portpenningar tillförene lill nämnde skola utgått, skall1
äfven framgent ett belopp af tvåhundra fyratio riksdaler årligen utaf. Riks»
gäldä-kontoret i vederbörlig ordning utbetalas.
§ Sylin
understöd för rotehållårne vid Westerbottens f. d. Fältjägareregemente
bör af Riksgälds-kontoret, efter Kongl. Statskontorets reqvisition, ■
utbetalas det belopp, hvilket för åren 1840 till och med 1846, såsom rotefrihets-afgift
af nyhemman inom Norrbottens och Westerbottens län,, lill
Statsverket influtit; varande detta belopp förslagsvis beräknadt till 2,400
r:dr årligen eller , för sju år till sextontusen åttahundra riksdaler.
§ 58-.
Af Riksgälds-kontoret skola de kostnader1 godtgöras, hvilka erfordras för;
samlandet och utgifmandet från trycket samt utdelandet till vederbörande
embetsmyndigheter och församlingar af de för hvarje serskildt regemente
eller korps, uppgjorda ursprungliga kneckiekontrakterna, jemte de Kongl,
fästställelse-resolutionerna å. samma köntrakter, äfvensom deruti sedermera
tillkomna förändringar och tillägg.
§ 5c).
För bestridandet af dp ökade utgiftér för postverket, h vilka, enligt Kongl..
Mefvet den 3 December i843» föranjedts genom den efter poslhemmanenS'
16
Stals-Utskolieis Memorial, N:o 280.
olika skjutsningsbesvär lämpade och då beviljade förhöjning i postskjutslegnn,
bör en, dessa utgifter motsvarande och förslagsvis till tiotusen riksdaler beräknad,
anslagssumma för år 1848 af Riksgälds-kontoret, efter delta års
slut, Kongl. Öfver-post-direktörs-embetet tillhandahållas.
B.) A Riks gälds-kontor et vid 1844 184$ &rs Riks lag an~
visademen ännu icke bestridda statsutgifter.
§ 60.
Det af Rikets sednast församlade Ständer beviljade och för år 1847 i
Riksgälds-koiUoret ännu innestående anslag till lindring uti det rust- och
rote-hållarne inom Jemtland åliggande rustnings- och roleringsbesvär bör
i den ordning, Kongl. Maj:t behagar i nåder föreskrifva,, med lyratusen riksdaler
utbetalas.
§ 6 T.
Återstoden af den för beredande af odlingsföretag medelst utåikningar
och af tappningar af sanka trakter och sjöar vid sistförflutna Riksdag till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition anslagna summa, etthundra femtiotusen
riksdaler, hvilken återstod, efter afdrag af ett med 865 r:dr derå anvisadt
statsbidrag, som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förklarande, icke kommer att
utgå, vid nästlidne Juni månads slut utgjorde tjugufyratusen tvåhundra
sextioen riksdaler 19 sk. 3 rst., bör med sistnämnde belopp af Riksgäldskontoret
utbetalas, under iakttagande af de, i afseende på sättet och vilkoren
för dessa medels lyftning, uti nedanstående 63 § meddelade föreskrifter,
§ 62.
Hvad som ännu icke blifvit utbetaldt utaf det belopp, 400>°00 r:dr»
hvilket af Piikets sednast församlade Stäuder anslogs, för alt, enligt Kongl,
Maj:ts nådiga disposition och efter den fördelning, Kongl. Maj:t pröfvade
lämplig, användas för anläggning af nya och förbättrande eller omläggning
af backiga och mindre goda vägar, äfvensom för strömrensningar och smärre
hamnbyggnader, bör, sedan derifrån afgått ett belopp af 4>58o r:dr, sorn,
jemlikt Kongl. Maj ts nådiga förklarande, icke kommer att för besagde ändamål
-
Stat»-Vlskoll*ts Memorial, N:o 5S0-
17
damål begagnas, fortfarande af Riksgälds-kontoret tillhandahållas, under iakttagande
af de härom *id sistförlidne riksdag beslutade och i nästföljande $
intagna stadgande». Efter nyssberörde afdrag utgjorde det utaf ofvan uppgifna
anslagssumma i Riksgälds-kontoret, vid nästlidne Juni månads slut,
inneslående belopp Femtiosjutusen Atta hundra trettiofem riksdaler 42 s^*
8 rst, nemi. af anslaget lör vägförbättringar 54,169 rdr to sk. 8 r'st och
af den för strömrensningar och hamnbyggnader disponerade summa 3,666
i:dr 32 sk.
§ 63.
Vid ej mindre utbetalningen af de, enligt nästföregående tvänne §§, i
Riksgälds-kontoret ännu innestående hine- och anslagssummor, än bevakandet
samt tillgodogörandet af Riksgälds-kontorets fordringsanspråk för dessa
summor, sedan desamma lill större eller mindre del utgått, böra följande af
Rikets sednast församlade Ständer fastställde allmänna föreskrifter iakttagas;
1:0 Innan medel få hos Riksgälds-kontoret lyftas, bör bos fullmäktige
företes, af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader eller annan af
Kongl. Maj:t dertill autoriserad embetsmyndighet, med vederbörande afslutadt,
och af Kongl. Majit i nåder godkändt, kontrakt om arbetets utförande
efter deruti åberopad, och af Kongl. Majit likaledes godkänd, arbetsplan.
2:0 Före lyftningen af beviljade statsbidrag skola derjemte till Riksgälds-kontoret
ingifvas:
a) af Kongl. Majit pröfvad och godkänd säkerhet för kontraktets fullgörande;
samt
b) derest bidraget utgår såsom lån, ej mindre en till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställd, af Kongl. Majit godkänd, skuldförbindelse, än äfven
af Kongl. Majit också godkänd säkerhet för denna förbindelses uppfyllande.
3:o Så snart här ofvan omförmälde handlingar blifvit behörigen företedda
och aflemnade, utbetalas medlen till vederbörande, å de tider, som
finnas bestämda uti upprättade kontrakter, eller af Kongl. Majit serskildt
tillkännagifva, antingen omedelbart från Riksgälds-kontoret, eller genom
den embets-myndighet, hvilken Kongl. Majit kan hafva derom lemnut nådigt
uppdrag.
4:o Sedan låne-bidragen blifvit från Riksgälds-kontoret utgifna, åligger
Bih. till fl. St, Fröt. i847 oth ISS8. 4 Sami. i A/d. 2 Band. 39 llå(t. 4
18
Stals-Utskoltets Memorial N:o 2S0.
<]et Kontorets styrelse att vaka ofver deras återbetalning i stadgad ordning.
Veider sådan ränte- och kapital-inbetalning, sorn icke skall i sammanhang
med allmänna ulskyldernä verkställas, ej på bestämd tid fullgjord,
är låntagaren pligtig alt å det tili liqvid förfallna beloppet erlägga fem
procents årlig ränta, intill dess full betalning sker.
5:o Likaså åligger det Riksgälds-kontorets styrelse ali tillse, det de statsmedel
lill Riksgälds-kontoret i behörig ordning ingå, hvilkas återfordrande,
till följd af uraktlåtet uppfyllande af hvad arbets-plan eller kontrakt innehåller,
kan af Kongl. Majit anbefallas.
60 De lane- och säker hets-handlingnr, som, för stats-bidrags utbekommande.
lill Riksgälds-kontoret aflemnas, förblifva i kontorets vård; dockskola
sådaue handlingar, sorn vederbörande embets-myndigheler kunna blifva
i behof alt begagna, till dem på behörig requisitum ullemnas.
70 Alla kostnader, som med dessa eller andra i följd af erhållna anslag
och lån uppkommande förhållanden kunna vara förenade af hvad namn de
vara må, skola utan undantag bestridas eller godtgöras al den eller
dem, sorn statsbidragen erhållit.
§ 64.
Det belopp af Ett tusen riksdaler, som i Riksgälds-kontoret ännu innestå!-
utaf den under sislförlidne riksdag, för iipprensningsarbetet i skärgården
invid Söderhamn, beviljade anslagssumma, 5,000 r:dr, bör, på sätt
Kongl. Maj:t föreski ifvit, utbetalas sedan delta arbete blifvit afsynadt och
godkäudt.
§ 65.
Det för Götheborgs hamnbyggnad af Rikets sednast församlade Strinder,
å Riksgälds-kontoret anvisade lån af Etthundra lyraliotmen riksdaler
skall, under tio års tid, med fjorton tusen riksdaler årligen, till Direktionen
för Götheborgs hamu- och el (arbeten utbetalas, efter det följande, för detta
Iåns utbekommande dels vid sislförflutna och dels vid innevarande riksdag
föreskrifva handlingar blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, nemligen:
i o Nyssnämnda Direktions, af Kongl Majt i nåder godkända, skuldebref,
hvarigenom Direktionen förbinder sig alt, efier fem års förlopp
från slutet af det år, derunder första hälften af lånesumrnan blifvit Ivftad,
lill Riksgälds-kontoret årligen erlägga åtta procent å hela lånebeloppet, hvari
-
Stals-Ulskoltets Memorial, N:o 280.
19
genom lånet hommer ritt anses så till kapital, som efter två för hundra beräknad
ränta fullt inbetaldL; börande Direktion dessutom, intill dess inbetalningen
af ett till liqvid förfallet belopp verkslälles, derför erlägga fem
procents årlig ranta;
2:0 en af samma Direktion utfärdad serskild förskrifning, hvarigenom,
till säkerhet lör ifrågavarande låns återbetalning i stadgad ordning, de under
Direktionens disposition ställda inkomster pantförskrifvas; och
3:o merbemälde Direktions förbindelse att, efter den al Kongl. Maj:t i
nåder fastställda plan och ulan alt framgent väcka anspråk å ytterligare bidrag
härtill af statens medel, fullborda det arbetsföretag, för hvilket detta
lån blifvit beviljadt.
§ 66.
Sedan ett belopp af 1,000 rdr, jemlikt Kongl, brefvet den 3 Juni iS45,
blifvit från Riksgälds-kontoret utanordnadl utaf det vid sistförflutne riksdag
kapilenen Ballzar C r otis t ra ml beviljade lindet stöd för utarbetandet och ordnandet
af bans Samlingar, angående den fordna Egyptiska Byggnadskonsten,
så bör, derest bemälde kapiten inom i85o års slut fullgör de med
ifrågavarande understöd förenade åligganden, detsammas återstående belopp,
två tusen riksdaler, enligt Kongl. Majts nådiga föreskrift, af Riksgäldskontoret
utbetalas; hvaremot lian i annat fall kommer alt anses hafva förlorat
all lätt till detta understöds vidare åtnjutande.
§ 67.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj ts nådiga föreskrift och på grund af
vedei börlige reqvisilioner, utbetalas af Riksgäldskontoret det belopp, som
erlord ras för inköpandet a 'i trehundra exemplar af Svenska fornskrijt-sällskapcts
årliga samlingar; varande kostnaden för inköpet af dessa samlingar
beiäknad att årligen utgöra omkring två riksdaler.
O O O
§68.
Det vid sednaste riksdag Christinehamns stads och Varnums landtförsamling,
till understöd för den nya kyrkobyggnaden i nämnde stad beviljade,
men ännu icke utbekomna län af tjiigofemlusen riksdaler skall, efter
mottagandet och godkännandet af vedcihörandes förbindelse att å detta lån
JO Statt-Utskottets Memorial, K:o 380.
årligen inbetala trå procent jemte tre procents ränta och sedan församlingarnes
egna härtill disponibla tillgångar först blifvit använda, i mån af
kyrkobyggnadens fortgång, utaf Riksgälds-kontoret utbetalas.
STOCKHOLM, t, 4. ».tulta*’. ».ktc.
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 281.
1
JV? u
Auli. lill Exp.-Utsk. den 26 Jul;, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af er Indine Aterremisser å vissa punkter af
betänkandet tr.o 3o, angående Sluts-verkets och andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning åren i8fl2 och 1843.
(I. A.)
Sedun samtliga riks-stånden till hufvudsaklig pröfning förehaft Statsutskottets
under n:o 3o afgifna betänkande, och Borgare-ståndet återremitterat
detsamma i vissa delar, får Utskottet, som genom protokolls-utdrag
erhållit del af riks-ståndens beslut i anledning af ifrågavarande betänkande,
härmedelst afgifva det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterne funnits
föranleda.
i:o Den uti ingressen till betänkandet förekommande anmälan, alt
åtskilliga af revisorerne gjorda, mer eller mindre nöjaktigt förklarade, anmärkningar
icke blifvit Rikets Ständers pröfning underställda, af skäl, alt
de Kongl, bref eller beslut, på hvilka de anmärkta åtgärderna sig stödja,
redan undergått behörig behandling, har af Borgare-ståndet blifvit återremitterad,
i följd af framställd erinran, att en sådan tolkning af 76 § R O.,
deruti stadgas, alt allt hvad Rikets Ständer efter granskning godkänt eller
lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade
och ingen ny till ansvarighet förbindande granskning af nya Ständer
i samma mål vara tillåten, ingrepe uti Rikets Ständers lagliga granskningsrätt,
enär denna ej kunde anses hafva upphört derföre, alt utöfningen deraf
icke medförde någon direkt ansvars-påföljd; varande vid återremissen
fogad t det tillägg, att Utskottet borde uppgifva de serskilda frågor, hvilka,
af nämnde skäl, icke blifvit uti betänkandet omförmälda och Rikets Ständers
pröfning underställda.
Då emedlertid hela ifrågavarande ingress blifvit af Ridderskapet och
Adeln lagd till handlingarne samt af Bonde-ståndet lemnad utan anmärkUih.
till R. St. Fröt. 1847 & 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 47 Haft.
2
Stats-Ulshs Utlåtande, Y:o 231.
ning, hvarjemte Preste-ståndet låtit vid Utskottets deruti gjorda anmälan
bero, så kan, på grund af ^5 § R. O.
berörde återremiss icke till någon åtgärd föranleda
2:0 Preste- och Bonde-stånden hafva bifallit, Ridderskapet och Adeln
deremot afslagit samt Borgare-ståndet återremitterat Utskottets uti 3 §
gjorda tillstyrkande, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det måtte ångfartyget ”Sverige”, för den händelse, alt detsamma
icke utan alltför stora kostnader skulle kunna för sitt närvarande
ändamål såsom reservfartyg användas, valda för postverkets räkning på
förmånligaste sätt forså 1 < 11.
De talare inom Borgare ståndet, hvilka yrkat återremiss, hafva såsom
skäl derför anfört, att genom ifrågavarande försäljning, hvilken, efter
all sannolikhet, komme alt ega rum, emot en ganska låg köpeskilling, förlust
skulle tillskyndas postverket, samt att det fördenskull vore bättre att,
äfven utan ersättning, öfverlemna fartyget till Kongl. Flottan, som, om än
fartyget icke dugde för bestyckning, likväl kunde använda detsamma, lill
bogserings- och transport-fartyg.
Som Utskottet inhemtat, att post-ångfartyget Sverige numera blifvit
försåldt och följaktligen det af Utskottet, genom dess ifrågavarande tillstyrkande,
åsyftade ändamål redan vunnits, lärer vid sådant förhållande
Utskottets framställning i detta ämne böra förfalla.
3:o Utskottets uti 7 § gjorda hemställan, alt Rikets Ständer ville hos
Kongl. Majit i underdånighet begära, att de, för försålda kasserade effekter
och persedlar af hvad slag och beskaffenhet sorn helst, till statens kassor
hädanefter ingående medel måtte ställas lill Rikets Ständers disposition,
för att vid en blifvande statsreglering tagas i beräkning såsom tillgång för
den hufvudtitel, hvilken de försålda effekterna tillhört, hafva Borgare- och
Bonde-stånden bifallit, men Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
deremot afslagit.
Då denna fråga tvifvelsutan inverkar på bestämmandet af beloppet
utaf den hufvudtitel, hvilken de försålda effekterna tillhört, och således synes,
jemlikt 6g § Regerings-formen, böra genom omröstning i Förstärkt
Stats-ulskott afgöras, får Utskottet, för den händelse, att hvarken Ridderskapet
och Adeln eller Preste-ståndet skulle finna lämpligt att instämma
uti de tvänne öfriga riks-ståndens beslut, föreslå följande voterings-proposition
:
Stals-Utsk:s Utlåtande, N:o 281.
3
Den, som vill, att, på salt Stats utskottet föreslagit, Rikets Ständer
hos Kongl Maj:t i underdånighet begära, alt de, för försålda kasserade,
staten tillhöriga, effekter och persedlar af hvad slag och beskaffenhet, som
helst, hädanefter ingående försäljnings-medel, må ställas till Rikets Ständers
disposition, för alt vid en blifvande slats-reglering (agas i beräkning
såsom tillgång för den hufvudlitel, hvilken de försålda effekterna tillhört,
voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer berörde underdåniga begäran icke att ega rum.
4to Utskottets uli 16 § gjorda förklarande, att Utskottet funnit hvad
revisorerne uti deras berättelse för öfrig t anmält och erinrat, dels genom
vcderbörandes afgifha underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels icke
rara af beskaffenhet alt från Utskottets sida påkalla något yttrande, har af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet ansetts icke 'erfordra någon
åtgärd, hvarjemte Preste-slåndet låtit vid Utskottets berörda förklarande
hero. Borgare ståndet har deremot återremitterat detsamma, med anmodan
till Utskottet att taga i öfvervägande herrar Norins. Ilörnslems och lVanns
i ämnet afgifna reservationer.
Genom den behandling, som, på sätt omförmäldt är, denna fråga hos
3:ne riks-stånd erhållit, anser Utskottet, med stöd af 75 § Riksdags-ord
ningen,
ärendet vara af Rikets Ständer afgjordt, och
linner fördenskull återremissen icke kunna till någon åtgärd
föranleda.
5:o De uti öfriga §§ af betänkandet n:o 3o omförtnälda ämnen hafva,
dels i följd af riks-slåndens bifall till Utskottets framställda förslag blifvit
slutligen afgjorde, dels funnits vara af egenskap, att från Rikets Sländers
sida icke erfordra någon åtgärd.
Stockholm den 25 Juli 1848.
4 Stats-Utsk:s Utlåtande, JV:o 282.
Reservationer:
Emot 3:dje punkten:
Af Friherre Tersmeden, Herr af Sillen, A. G., Biskop Hedt en, Professor
11. G. Lindgren och Prosten Berlin.
JW 28*-?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af erliållne Aterremisser å betänkandet nio
so6, angående dels Rikets Ständers Revisorers år >8 fy
afgifne berättelse om Statsverkets och andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning,
dels vissa uti 1840 års enahanda berättelse förekommande
f råstor.
(I. A.)
Efter det Stats-utskottets ofvannämnde betänkande, dels i anledning
af Rikets Ständers år 1847 församlade revisorers berättelse, angående samma
år verkställd granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för åren 1844 °ch i845,
dels rörande åtskilliga vid behandlingen af 1845 års revisorers enahanda
berättelse uppskjutna frågor, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet
i vissa delar till Utskottet åtcrremitteradt och riks-ståndens i afseende
på detta betänkande i öfrigt vidtagna beslut jemväl blifvit Utskottet
meddelade, får Utskottet, i anledning af hvad sålunda förekommit, sig härmed,
beträffande dessa ämnen, å nyo utlåta.
1:0 Utskottets hemställan i § 1 litt. B. af betänkandet 11:0 206, att,
derest, efter verkställd utredning af förhållandet med den å f d. 4;de hufvudtiteln
uppkomna brist af 700 r:dr, ersättning derför skulle till Statskontoret
inflyta, densamma borde debiteras under inkomst-titeln extra medel
och uppbörder, för att såmedelst öka inkomst-öfverskotterna och i sista
Stals-Utsk:s Utlåtande, N:o 288.
5
hand komma Riksgälds-kontoret tillgodo, — har af Ridderskapet och Adeln
blifvit återremitterad, men deremot af de öfriga riks-stånden bifallen.
Då, vid sådant förhållande, denna fråga är, jemlikt ^5 § Riksdagsordningen,
af Rikets Ständer afgjord,
kan berörde återremiss icke föranleda till någon åtgärd.
2:0 Det uti samma § litt. D. af berörde betänkande framställda förslag
att åt t. f. stads-kommissarien Fredin måtte anförtros uppgörandet af
en Riks-hufvudbok efter ny method, samt en formulär-hufvudbok öfver
Stats-kontorets enskilda rörelse, är af Ridderskapet och Adeln återremitteradt,
men af öfriga riks-stånden deremot godkändt.
Enär, vid sådant förhållande, ärendet är, i kraft af nS § Riksdagsordningen,
af Rikels Ständer afgjordt,
kan Utskottet med denna fråga icke taga vidare befattning.
3:o Uti 3 § hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att till Kongl.
Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, med begäran om meddelande af elen föreskrift,
alt personer, bosatte uti hufvudsladen och åt hvilka löner, arfvoden
eller gratifikationer blifvit anordnade, sjelfve må beloppet uppbära och
qvittera.
Berörde tillstjmkande är af Borgare- och Bonde-stånden bifallet, men
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet afslaget; hvadan och då två
riks-stånd sålunda stannat emot två,
ifrågavarande tillstyrkande lärer böra förfalla.
/po Utskottets förklarande i 17 §, det Utskottet funne revisorernes
anmärkning, alt ersättning af statsmedel blifvit tilldelad visse tjenstemän,
som biträdt vid granskningen af fullmakterne för de 3 ofrälse ståndens
ledamöter vid sednast hållna riksdag, icke böra föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd, har af Bonde-ståndet blifvit ålerremitteradt, men af de
öfrige 3:ne riks-stånden deremot godkändt.
Som denna fråga alltså är, på grund af 75 § R. O., af Rikets Ständer
afgjord,
tillkommer det icke Utskottet att dermed laga vidare
befattning.
5:o Ridderskapet och Adeln har återremitterat Utskoltets uti 66 §
gjorda tillstyrkande, att Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig
skrifvelse, med begäran, det Kongl. Maj:t, så snart ske kunde, med
8
Stats-7 tskis Memorial, A'.o 283.
fäsladt afseende på de föländrade fölhållanden i redovisnings-sättet, som
af den vackla frågan om skatteförenkling in. m. kunde blifva en följd,
täcktes, för verkliggörande af revisorernes framställda och Lili nyssnämnda
§ närmare omföt mälda förslag angående upprättande af nya formulärer för
kronouppbörds-verkens och öfriga förvållande verks räkenskaper, i nåder
vidtaga erforderliga åtgärder, äfvensom anbefalla vederbörande penningeförvallande
verk att öfverlemna de hos dem förda journaler eller anteckningsböcker,
jemte derå grundade hufvudböcker, till Rikets Ständers revisorers
granskning.
Då de öfrige 3:ne riks-slånden deremot bifallit Utskottets berörde
tillstyrkande, och frågan följaktligen är, jemlikt ^5 § R. O., af Rikets Ständer
afgjord,
kan förevarande återremiss icke lill någon åtgärd föranleda.
6:o De uti öfrige §§ af betänkandet n:o 206 förekommande ämnen
hafva dels, i följd af samtlige liks-ståndens eller 3:ne riks-stånds bifall till
Utskottets framställningar, blifvit slutligen afgjorda, dels funnits vara af
egenskap att från Rikets Ständers sida icke erfordra någon åtgärd.
Stockholm den 25 Juli 1848.
JW §83.
Arik. till Esp.-Utsk. den 26 Juli, kl. 10 f. os.
Memoria?j i anledning af Kongl. Majus nådiga remiss å Kammarkollegii
berättelse, angående Sala si/fververks ränte-ersättnings-fond,
för redogörelse-tiden från och med den
1 November 18fi till samma dag år 1846.
II. A-)
Uti nådig remiss af den 2 December nästlidet år har Kongl. Majit
behagat till Stats-utskottet öfverlemna en af Kammar-kollegium den 3 förutgångne
November insänd berättelse, angående Sala silfververks räntecrsättnings-fond
för redogörelse-tiden från och med den 1 November 1842
Slat.i-L'lsk:s MemoriaN:o 283.
7
till samma (Jag är 1846; af hvilken berättelse inhemtas, bland annat, att,
enligt de i Sala Bergslags hufvud-kontor upprättade och, i bestyrkte alskrifter,
till Kongl. Kammar-kollegium inkomne redogörelser öfver fonden, förhållandet
med denna fonds tillväxt under ofvanbtrörde tid varit följande:
Behållning den 1 November 1842 ------ r:di 2 2,c,35: i5. —
ränta derå till den 1 November 1848 - i,3o6: 35. 8.
är då silfvert! 11verkningen uppgått till 3,538 lödi
ga
marker i3 lod 4 1 ^2 gran fint silfver, hafva
blifvit nfsalte 555 specie silfver-riksdaler
eller efter förvandling i Bankosedlar - 1,480: — —
Ett års riinta, från ocb meri den 1 November
i843, lill samma dag år 1844» räntebärande
kapitalet, 24,2.32 r:dr 2 sk. 8 rst. - - - - 1,381: 10. 1 r>.
7 månaders ränta A kapital-beloppet, 1,480 r:dr 4ö: l0* ••
åt tS / /j du. silfvertillverkningen utgjorde 3,274 lödiga
marker 1 lod 1 gran fint silfver, hafva blifvit
afsalia 444 specie silfver-riksdaler, eller efter
förvandling i banko-sedlar ------ 1,1S4: — —
Ett års ränta, från den \ November 1844 ti 11
samma dag år 1848, å kapitalet, 27,142 r:dr
23 sk. 8 rst. - 1,547: 5. 11.
a3 dagars ränta å 800 r:dr samt 6 dagars ränta
A 384 r:dr ---------- 3: 24. —-
år i8.f5j då silfvertillverkningen uppgått lill 3,619 lödiga
marker iG i/3 gran fint silfver, hafva blifvit
afsalia 5q2 specie silfver-riksdaler, motsvarande
i banko-sedlar -------- 1,578: 32. —
Ett års ränta, från oell med den 1 November
i845 till samma dag år 1846, å kapitalet,
29,877 r:dr 5 sk. 7 rst. ------- 1,707: 3o. 7.
8 5/6 månaders ränta å 1,578 r:dr 32 sk. - - 66: 11. 6.
år 1846j då silfvertillverkningen utgjort 2,347 lödiga marker
8 lod 6 i/5 gran fint silfver, hafva blifvit
afsatta 185 specie silfver riksdaler, motsvarande
i banko sedlar - - - - - - - - - 493: 16. —
Summa ränte-ersättnings-fond den 1 Nov. 1846 b:ko r:dr 33,722: 47- 8-
8
Stats-Utsk:s Memorial, N:o 283.
hvaraf 33,229 r:dr 3t sk. 3 rst. vore mot ränta innestående i Bergslagets
kassa, och 49^ r:dr 16 sk. hos Sala grufvurätt deponerade, intilldess desamma
kunde göras fruktbärande.
Utskottet får i öfrigt upplysa, alt, med anledning af Rikets sednast
församlade Ständers underdåniga skrifvelse, n:o 162, af den 18 April 1845,
rörande förvaltningen af ifrågavarande fond, intill den tidpunkt, då årliga
afkastningen derutaf uppginge till eiler svarade emot 1,100 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, och då Bergslaget borde antingen till kronan
afträda eller lemna full ersättning för de till silfververkets drift anslagna
räntor från sex socknar inom Westmanlands län, Kongl. Maj:t. efter det
vederbörande blifvit i ämnet hörde, uti nådigt bref den i3 April 1847»
förklarat, att tills vidare och intill dess passande egendom, hvars afkastning
någorlunda motsvarade den inkomst, som genom medlens utlåning vanligen
stöde att erhålla, kunde för fondens räkning komma att inköpas, för hvilken
åtgärds tillvägabringande i stadgad ordning Bergslaget borde omfatta
första lämpliga tillfälle, fondens nuvarande kapital, tillika med hvad som
vidare årligen iuflöte genom silfver-afsättningar, räntor m. m, finge hos
Bergslaget innestå emot ränta af sex för hundrade; att, derest Bergslaget
icke skulle finna sig uti att fondens medel på sagde vilkor behålla, de då
borde genom grufvu-rättens försorg utlånas emot såket het af inteckning i
jordegendom inom halfva taxerings-värdet, med förskrifven laga ränta till
minst fern procent och med bestämmande af högst sex månaders ömsesidig
uppsägningstid; samt att, sedan försök blifvit gjorda alt på sistnämnde sätt
få fondens tillgångar förräntade, den del af fonden, för hvars utlånande,
emot intecknings säkerhet, tillfälle kunde för längre eiler kortare tid komma
alt saknas, finge hos Bergslaget innestå emot ränta, ej understigande
fem procent.
Med anmälan härom, hemställer Utskottet,
att något tillgörande i delta ärende nu icke må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 25 Juli 1848.
STOCKHOLM, Landberg & C:o., 1848.
Slals-Ulskollels Memorial ,\ N:o 284.
1
JfS 284.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juli, kl. 6 e. in.
Memorial med förslag till allmänna bestämmelser rörande utgåendet
och användandet af de vid innevarande riksdag för
tillfälliga statsbehof anvisade anslag.
(U. A.)
Sedan Stats-utskottet numera till Rikets Ständer afgifvit yttranden rörande
samtliga dels uti Kongl. Majrts nådiga propositioner, dels medelst enskilda motioner
framställde och till Utskottets behandling hänskjutna frågor, om anslag för
tillfälliga slatsbehof, har Utskottet, beträffande sättet och tiden för utgåendet af
de anslag utaf förenämnde beskaffenhet, hvilka redan blifvit eller ytterligare kunna
varda af Rikets Ständer beviljade, äfvensom i fråga om vilkoren för deras användande,
trott sig böra föreslå, att följande allmänna bestämmelser, motsvarande
hvad i berörde afseenden blifvit vid sistlidne riksdag stadgadt, måtte af Rikets
Ständer meddelas:
l:o Alla sådana anslag, hvilka ej blifvit till årligt utgående anvisade å
Riksstatens serskilda hufvudtitlar, skola af Riksgäldskontorets medel bestridas,
på de tider och i den ordning, som af Rikets Ständer för
hvarje serskildt fall blifvit eller blifva fastställde; skolande, i de fall,
der vissa terminer icke finnas bestämde och utbetalningen ej heller, i
följd af anslagets beskaffenhet, bör på en gång verkställas, anslagssummorna
från Riksgäldskontoret utgå under åren 1848, 1849 och 1850,
med en tredjedel årligen;
2:o Hvad, som af ett anslaget belopp, under ett år, icke från
Riksgäldskontoret uttages eller behöfver användas, kan, der ej annorlunda
blifvit serskildt föreskrifvet, under ett följande år disponeras
och utbekommas; samt
3:o De besparingar, som å anslagen för hvarje serskildt föremål
redan uppkommit eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, än
der sådant är uttryckligen medgifvet, till andra behof disponeras, utan
böra oafkortade till kommande Ständers disposition reserveras.
Bill. m n. Sl. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 48 Hafi. 1
2
Stals-Utskoltels Utlåtande, N:o 283.
I händelse de af Utskottet nu föreslagna bestämmelser varda af Rikets Ständer
godkände, torde sådant böra hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas och
samma bestämmelser derjemte intagas i det reglemente, som vid innevarande riksdag
kommer att för Riksgäldskontoret utfärdas.
Stockholm den 27 Juli 1848.
M 285.
Ank. till Evp. Utsk. den 27 Juli, kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om statsanslag till lonefyllnad
dt hdradsskrifvaren i Kalix fögderi af Norrbottens
lån.
(U. A.)
Från Ronde-ståndet har Stats-utskottet erhållit remiss å ett till bemälde
Riks-stånd af Johan Jahob Rutberg från Norrbottens län afgifvet memorial, deruti
auföres: att, ehuruväl Rikets Ständer vid 1828—1830 årens riksdag för häradsskrifvaren
i Kalix då inrättade nya fögderi anvisat en penningelön af 430 r:dr
årligen samt Kongl. Majit, jemlikt nådigt bref af den 23 Januari 1830, förordnat
om detta anslags uppförande å vederbörande special-stat, hade emedlertid bemälde
häradsskrifvare icke fått uppbära högre lön än 330 ridr för året. Sedan
hos Rikets sednast församlade Ständer framställning blifvit gjord, dels att skilnaden
emellan det belopp, hvartill ifrågavarande häradsskrifvarelön uti 1830 års
riksstat upptagits, och den mindre summa, hvarmed densamma utfallit, måtte med
100 ridr för hvarje år vederbörande godtgöras, dels att lönen dädanefter finge
utgå med 430 ridr, hade Stats-utskottet, enligt utlåtandet J\s 121, med afseende
derå, att genom ofvanberörde löne-nedsättning sedan år 1830 besparing årligen
uppstått å anslaget för Norrbottens läns landsstat, samt tillgång således funnes för
beredande af löneförbättring åt häradsskrifvaren i Kalix fögderi, derest Kongl.
Majit, vid underdånig anmälan om förhållandet, skulle i nåder pröfva sådan böra
nämnde tjensteman tillgodokomma, tillstyrkt, att den gjorda framställningen icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvilket tillstyrkande blifvit af
Rikets Ständer bifallet. Med anledning af häradsskrifvarens sedermera framställde
underdåniga ansökning om lönefyllnad så väl för den föregångne tiden, räknad
från och med år 1830, som för framtiden, hade Kongl. Majit, jemlikt motionen
Stals-Ulslcotlels Utlåtande, N:o 285.
3
i afskrift bi lagdt nådigt bref af den 2 Oktober 1845, förklarat, att, enär löuen
på stat för merberörde tjenst blifvit genom Kongl, brefvet af den 19 Juni 1830
bestämd till det belopp, som dittills utgått, Kongl. Majit funnit sökandens anspråk
på ersättning för den förflutna tiden för skilnaden emellan delta belopp och det,
som då kunnat, enligt hvad Rikets Ständer beslutat, för samma tjenst anvisas,
icke böra vinna något afseende, hvadan ock hans löneförmåner ej heller komme
att för framtiden förhöjas i vidsträcktare mån, än som egt rum derigenom, att ett
arfvode af 51 r:dr 26 sk. 9 rist., sökanden tillkommit af det vid 1844—1845
årens riksdag till löneförbättringar anvisade anslag. Då nu häradsskrifvaren svntes
ega fullt giltiga anspråk på ersättning för den förlust han, i följd af omförmälde
löne-nedsättning, fått vidkännas, har motionären alltså föreslagit, alt Rikets
Ständer måtte tilldela bemälde tjensteman en summa af 100 r:dr årligen, räknadt
från och och med år 1830 tili och med år 1844, eller tillsammans 1,500 r:dr
banko.
Af Stats-ulskottets förenämnde utlåtande inhemtas, att, sedan vid 1830 års
statsreglering för häradsskrifvaren i Kalix fögderi anvisats en årlig lön af 450
r:dr, samt Kongl. Majits befallningshafvande i Norrbottens län, uti häröfver afgifvet
underdånigt utlåtande upplyst, att kronofogde-lönerna i de 2:ne gamla fögderierna
af länet icke öfverstege 420 r:dr och att häradsskrifvare-lönerna, inberäknadt
mantalsskrifningsprovision m. m., i medeltal utgjorde 410 r:dr, hvadan,
derest häradsskrifvaren i Kalix fögderi erhölle 450 r:dr, jemte de serskilda inkomsterna,
denne skulle undfå vida högre lön än kronofogdarne; Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med Statskontorets underdåniga förslag, medelst nådigt bref af den
19 Juni 1830, förordnat, det skulle häradsskrifvaren i Kalix fögderi åtnjuta i lön
350 r:dr, mantalsskrifningsprovision 100 r:dr och resepenningar 6 r:dr 24 sk.
Vid sådant förhållande och då, på sätt ofvanberördt är, det vid sistlidne riksdag
väckte förslag om lönefyIlnad åt nämnde häradsskrifvare blifvit af Rikets Ständer
lemnadt utan afseende, samt, enligt hvad uti åberopade Kongl, bref af den 2
Oktober 1845 förmäles, denne tjensteman från och med sistnämnde år kommit
i åtnjutande af en årlig löneförhöjning af 51 r:dr 26 sk. 9 rist., har Utskottet
funnit sig
sakna skäl att till riksdagsfullmäktigen Rutbergs nu förevarande motion
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 27 Juli 1848.
4
Stals-Utskottcls Utlåtande, N:o 286.
M 286.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juli, kl 6 e. ro.
Utlåtande i anledning af vackt motion angående lönefyllnad åt
håradsskrifvaren i Olands Norra Mot, U. Bjoerklund.
<v. A )
Uti en hos Bonde-ståndet vackt och till Stats utskottet remitterad motion
har Riksdagsfullmäktigen Sven Isaksson från Calmar län, jemte framställning af
det inskränkta och, efter motionärens tanka, emot göromålens mängd och vigt
ingalunda svarande beloppet af de aflöningsförmåner, som åtnjutas af häradsskrilvaren
i ölands Norra Mot, U. Bjoerklund, samt under åberopande dels af den
utaf motionären vid sistförflutne riksdag gjorde framställning om ersättning åt bemälde
tjensteman för bristande indelning, dels af de skäl, som innefattades uti
en nu förevarande motion i afskrift bilagd, af Bjoerklund till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifven ansökning om löneförbättring, hemställt, att antingen den
sökta lönetillökningen, utgörande för åren 1845, 1846 och 1847 tillsammans
785 r:dr 9 sk. 7 r:st. banko, måtte varda Bjoerklund beviljad, eller ock alt,
derest delta icke kunde bifallas, den verkställda fördelningen af det, till förbättrande
af laridstats-personalens lönevilkor, vid sistlidne riksdag anvisade årliga anslag
af 6,000 r:dr, måtte förklaras ogiltig och ny fördelning deraf ega rum, så
att anslaget blefve fördeladt mark om mark, allt efter den minskning, en hvar
af landstatstjenstemännen inom Calmar län hittills fått vidkännas.
Då, efter hvad Utskottet inhemtat, håradsskrifvaren Bjoerklunds förberörda
underdåniga ansökning om löneförbättring, deröfver Kongl. Kammar-kollegium
och Kongl. Stats-konloret under den 17 September förlidet år afgifvit underdånigt
utlåtande, ännu är beroende på Kongl Maj:ts nådiga pröfning, har Utskottet,
i detta sakens skick, funnit sig böra hemställa,
att Sven Isakssons förevarande motion icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Stockholm den 27 Juli 1848.
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
Slals-Utskottets Utlåtande, iV.o 287.
1
jn 281
Ant. till Exp.-Ulsk. den 29 Juli, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, angående i/rdgaställda anslag jör aflöning af
landsstats-tjenstemän och betjente. (U. A.)
Uti den vid innevarande riksdag aflåtne nådiga proposition, angående
statsverkets tillstånd och behof (p. 32—37), har Kongl. Maj-.t, jemte framställning,
dels at det länge erkända behofvet utål en ny löne-reglering för
landsstaten, med undantag af landshöfdingarne, dels af de grunder, hvilka
vid en dviik reglering ansetts böra följas, och med tillämpning hvaraf
skulle, enligt uppgjord och uti bi lagdt statsrådsprotokoll öfver civil-ärenden
intagen beräkning, å sjette hufvudlilelu erfordras en tillökning af 99,916
r:dr 32 sk., och derjemte, i följd af häradsskrifvare tjensternas ifrågaställa
upphörande, å allmänna indragningsstaten 66,277 r:dr 16 sk. , af sådan
anledning begärt, det förenämnde anslagsbelopp, tillsammans 166,194 r:dr„
måtte al Rikets Sländer beviljas, hvaremot de å sjunde hufvudtiteln uppförde
anslag lill remisslage, uppbörds- och observations-procenter samt mantaisskrifnings-provisioner
kunde minskas med 20,000 r:dr, så att tillökningen
å riksstalen komme att blifva 146,194 r:dr; utvisande emedlertid förberörda
uträkning, att, efter afdrag för de besparingar, som i öfrigt genom
regleringen komme statsverket och de skattdragande lill godo, den effektiva
ulgiflstillökningen kunde anses blifva inskränkt till 84,294 r:dr, samt vidare,
genom de på indragningsstat förflyttades afgång, och efter det häradsbokhållare
blefve tillsatte, till 48,683 r:dr 16 sk.; hvarjemte borde i betraktande
tagas, att remisslage, uppbörds- och observations-procenter samt
mantalsskrifnings-provision, hvilka vid den nya regleringen skulle försvinna,
vanligen uppgått till 8 å 10,000 r:dr utöfver den dertill å sjunde hufvudtiteln
anvisade förslagssumma.
Med föranledande af högstberörde nådiga framställning har Statsutskottet,
i sjunde punkten af utlåtandet N:o 90, anfört, att enär mängden
och beskaffenheten af de vissa landsstats-tjenstemän åliggande göromål samt
Bik till R, St, Prut. 1847 S; 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 B:d. 40 Uäft. 1
2
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o '287.
följaktligen jemväl dessa tjenstemäns anspråk på större eller mindre aflöningsförmåner
vore i hufvudsaklig mån beroende af de beslut, som af
Rikets Ständer kunde fattas, dels i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga proposition,
angående beskattningsväsendels samt uppbörds- oell redogörelseverkets
förenkling, dels i följd al de, rörande dessa ämnen, väckta enskilda
motioner, Utskottet funnit sig, innan berörde frågor blifvit af Rikets Ständer
slutligen afgjorda, icke lämpligen böra ingå i pröfning af Kongl. Majrts
nådiga förslag, angående landsstatens löne-reglering, ulan hänvisat till det
yttrande i ämnet, hvilket framdeles komme att algifvas; och hafva Rikets
Ständer, vid detta Utskottets förklarande, låtit bero. Då likväl, eflor hvad
med sannolikhet torde kunna antagas, nu pågående riksmöte innan kort
kommer att afslutas, samt följaktligen skulle kunna inträffa, att definitiva
afgörandet af den på Rikets Ständers pröfning beroende frågan om beskaltnings-väsendets
samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenklande icke
före nämnde tidpunkt medhinnes , men u andra sidan för statsregleringens
fullbordande angeläget är, att de anslags-belopp, hvilka för de serskilda
landsslaterne skola i deu blifvande nya riksstalen uppföras, så lort ske kan,
varda slutligen fastställde, har Utskottet ansett sig böra hemställa., att
Kongl. Majis meranämnde nådiga proposition angående landsstats-regleringen
måtte, oberoende af skalteförenklings-frågan, till definitiv pröfning af Rikets
Ständer företagas; i hvilket afseende Ulskollel får anföra, att, då anvisandet
af de för landsslalsregleringens tillvägabringande erforderliga betydliga
anslag icke synes förenligt med det inskränkta beloppet af statsverket för
närvarande disponibla tillgångar, samt för öfrigt, älven under förutsättning,
att de åsyftade förenkbingarne i uppbörds- och redogörelse-väsendet skulle
vid innevarande riksdag i sin helhet eller till någon del komma ali af Rikets
Ständer beslutas, någon tids erfarenhet i allt fall ostridigt erfordras
för att bedöma, i hvad mån ifrågavarande förenklingar må föranleda minskning
i de laudsstals-ljeustemännen tillhörande göromål, och såmedelst böra
inverka på bestämmandet af desse tjenstemäns lönevilkor, Ulskollet, med
afseende härå, finnér sig ega skäl tillstyrka,
1 :o
att de af Kongl. Maj:L, för den föreslagna tjenste- och löneregleringen
med landsstaten, äskade anslag å sjette och nionde
hufvudtillarne af tillsammans lti6,194 rtclr årligen icke må
af Rikets Ständer beviljas, utan de vid 1845 års statsreglering
för landsslaterne anvisade anslagssummor i den blifvande nya
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 287.
3
riksstaten lill ofärändrade belopp uppföras, med bibehållande
jemväl, enligt förut gifna bestämmelser, af det vid
sistlidne riksdag »tili löneförhöjning för landsstaterna14 beviljade
reservations-anslug af 6,000 r:dr.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till den ifrågaställde
regleringen af landsstatens personal- och aflöningsstater, bade Kongl. Maj:t,
på sätt ofvanföi'e blifvit antyd t, föreslagit, att de å sjunde bufvudtiteln
upptagna serskilda anslag till remisslage, observations- och uppbörds-procenter
samt inautalsskrifnings-provision måtte minskas med 20,000 r:dr och,
såsom ett gemensamt förslags anslag för utgifter af nämnde beskaffenhet
å samma hufvudtilel uppföras endast 4,000 r:dr, hvilken fråga, enligt Utskottets
hemställan i I6:de punkten af utlåtandet iN’:o 91, blifvit, i sammanhang
med den om landsstalsregleriugen, af Rikets Ständer uppskjuten.
Då, i händelse at Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet, beträffande
regleringen af landsstaten och dess löner, ofvanföre yttrat, det väckta
förslaget om förändring i afseende på nyssnämnde trenne till sjunde hufvudtiteln
hörande fm slags-anslag lärer komma att förfalla, får Utskottet
hemställa,
2:o
att uti den nya riksstaten må, på sätt i den nu gällande
eger rum , under sjunde hufvudtiteln uppföras följande försiags-anslag:
till remisslage 3,500 r:dr, observations- och uppbörds-procenLer
10,000 r:dr samt inautalsskrifnings-provision
10.500 r:dr.
Enär, genom förmedling af den på landskamererare-lönen i Skaraborgs
län iudelda spannmålsränta för Lerdahla tullmjölqvarn, de å stat nu
uppförda tillgångarne för landsstaten minskats med 34 tunnor, hälften råg
och hälften korn, har Kongl. Majit i nåder äskat, att i stället motsvarande
belopp, eller omkring 306 r:dr, matte varda å riksstaten uppfördt.
Af ett vid Kongl. Majlis nådiga proposition bi fogad t statsråds-protokoll
öfver civil-ärendeu inhemlas, att omförmälde förmedling grundar
sig på Kongl. Kammar-kollegii den 23 April 1844 gifne utslag, äfvensom
att Kongl. Majit, under den 27 Augusti 1846, i nåder förklarat, det borde
ersättning för den landskamererare!) sålunda frångångne spanmål intill nästpåföljunde
statsreglering uLgå af öfverskotlen å statsverkets inkomster ; och
4
Stats-Utslcottets Utlåtande, N:o 287.
då ifrågavarande ersättnings-belopp, såsom innefattande en permanent utgift,
otvifvelaktig! bör å stat uppföras, får Utskottet, i sådant afseende, föreslå,
3:0
att anslaget å lands-staten för Skaraborgs län må ökas med
34 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, ungefärligen
motsvarande 306 rd:r.
För den händelse, att den föreslagna allmänna löneregleringen för
lands-staten icke skulle, i afseende å länsmännen och vaktbeljente vid landshöfdinge-embetena,
af Rikets Ständer bifallas, har Kongl. Maj:t, uti den nådiga
propositionen, vidare fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att,
i allt fall, antalet af länsmän behöfde ökas med sex i Westerbottens och
en i Södermanlands län, samt eri ytterligare vaktbetjent antagas vid hvarje
landshöfdingeembete, der blott en sådan nu finnes; äfvensom att länsmannen
i Frökinds härad samt de med boställen försedda länsmännen i
Upsala län af Kongl. Majit ansäges berättigade till erhållande af lönefyllnad
till 200 rd:r, den förre med 10 rd:r, och de sednare med tillsammans
543 rd:r 46 sk. 10 rst.
Hvad först beträffar de äskade löne-anslagen för sex länsmän inom
Westerbotten lärn, så har Utskottet af Kongl. Majrts befallningshafvandes i
nämnde län, äfvensom af Kammar-kollegii och Stals-kontorets år 1844 i
ämnet afgifne underdåniga utlåtanden inhemtat, att utaf förbemälde länsmän
trenne redan finnas anställde, ehuruväl utan åtnjutande af löner, nemligen
i Nysätra, Sävers och Wännäs församlingar, samt att de tre öfrige
äro ämnade att tillsättas uti de inom Lycksele och Åsele lappmarker i sednare
tider bildade nya pastora terne Stensele, Wilhelmina och Fredrika. Då
nu ej mindre läns-styrelsen, än bemälde Kollegier,un der åberopande af ofvannämnde
församlingars betydliga och stigande befolkning, utgörande för
Nysätra pastorat 2,332 personer, Sävers 2,025 WTännäs 1,782, Stensele 770,
Wilhelmina 1,465 och Fredrika 591 personer, äfvensom af deras vidsträckthet
och tilltagande odling, vitsordat behofvet af de äskade löne-anslagen,
bar Utskottet ansett sig icke sakna skäl att understödja den i förevarande
afseende gjorda nådiga framställning; hvadan och enär löne-beloppen torde
böra bestämmas till likhet med hvad af Rikets åren 1840—1841 församlade
Ständer blifvit för nämnde slags tjenstemän i allmänhet an visadt, eller
200 rd:r för hvardera, Utskottet hemställer,
Stats-Utikottets Utlåtande, N:o 287.
5
4:o
alt, till aflöning åt sex länsmän inom Westerbottens län, å
nämnde läns landsstat må uppföras ett belopp af 1,200 r:dr
för året.
\idkommande
ställande inom Södermanlands län, hvilken tjensteman, enligt livad Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes den 14 April 1847 i ämnet aflåtne underdåniga
skrifvelse gifver vid handen, skulle lill distrikt erhålla Floda, Sköldinge,
Wadsbro och Blacksta socknar inom Oppunda härad, så har Utskottet, med
hänsigt till de af läns-slyrelsen såsom skäl för berörde åtgärd åberopade
förhållanden, nemligen socknarnes betydliga folkmängd, tillsammans öfver
6000 personer, deri, särdeles inom Sköldinge socken, tilltagande sedeslösheten,
samt Floda och Sköldinge socknars läge på ett afstånd af 2 å 3 mil
från närmaste länsmans-statiou, trott sig böra tillstyrka,
5:o
alt el t belopp af 200 r:dr mätte, till aflöning af en ny länsman
inom Södermanlands län, å länets lands-slal uppföras.
Hä rigenom har Utskottet jemväl besvarat en inom Bonde-ståndet
af vice talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands län väckt och till
Utskottet remitterad motion, angående statsanslag lill aflöning åt en länsman
inom Oppunda härad af nämnde län.
Vid genomseende af nu gällande lands-slater, bar Utskottet inhemtat,
att dessa stater, hvad Gefleborgs och Hallands län beträffar, upplaga lön
för allenast en vaktbetjent vid landshöfdinge-embelet, hvaremot, lör hvart
och ett al rikets öfriga län, löner finnas å stat uppförda för två eller flere
dylika betjente. Då, vid sådant förhållande, anvisandet af löne-anslag för
ytterligare en vaktbetjent inom hvarldera af förstnämnde tvenne län synes
vara af omständigheterna påkalladt, har Utskoltet, i öfverenslämmelse med
hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende äskat, och med tillämpning af de för
sådane beljenles aflönande vanligen iagllagne grunder, funnit sig böra
hemställa,
6:o
alt, till aflöning åt ytterligare en vaktbetjent vid hvarldera
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 287.
af landshöfdinge-embetena i Gefleborgs och Hallands län, å
hvartdera länets landsstat må uppföras ett belopp af 87 rd:r
24 sk.
Slutligen och då, enligt hvad ofvanberördt är, aflöningsbeloppet för
länsmän blifvit vid 1840—-1841 årens riksdag i allmänhet bestämdt till
200 rd:r årligen, får Utskottet, i enlighet med hvad Kongl. Majrt i nåder
begärt, tillstyrka,
7:o
alt, för beredande af lönefyllnad till nyssnämnde belopp åt
länsmannen i Frökinds härad af Skaraborgs län samt ät de
med boställen försedda länsmännen i Upsala län, lands-staterne
för dessa tvenne län må ökas, den förra med 10 rd:r
och den sednare med 543 rd:r 46 sk. 10 rst.
Stockholm den 28 Juli 1848.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1848.
I
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.o 288.
1
N:o 288.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner angående förhöjning
i löner ne vid åtskillige Häradsskrifvare!] emter.
CU. A.)
Från Preste-ståndet har Stats-utskoitet erhållit remiss åtvänne, inom
bemälde Riks-stånd väckta motioner, den ena af
Prosten Traruvus, sorn anfört, hurusom de inom Bohus Län anställde
tjenstemän, derigenom att dem på lön anslagne räntepersedel- utginge
icke efter, årliga markegången, utan endast med kronovärdi, åtnjöte ringare
löner, än deras vederlikar på andra orter; att utaf vid sednaste riksdag arn
visade medel till löneförhöjning för Lands-staterne, den summa, som tillgodokommit
i Bohus län varande tjenstemän, blifvit mellan kronofogdarna och
länsmännen fördelad, men att deremot häradsskrifvarne, hvilkas extra inkomster
vore få och lätt beräkneliga, under det att, serdeles i Bohus Län,
deras göromål vore ganska besvärliga och trägna samt ej utan kostsamt
skrifvarebiträde kunde medhinnas, icke hugnats med en af behofvet påkallad
förbättring i sina lönevilkor; med afseende å hvilka förhållanden motionären
föreslagit, att häradsskrifvarne i Bohus län måtte tilldelas en löntillökning
af 300 rldr årligen för dem hvardera, på det att desse tjenstemäns mödosamma
arbeten blefve skäligen vedergällde och deras vilkor förbättrade till likhet med
åtminstone länsmännens i länet; och den andra af Prosten Setterblad, hvilken,
med anledning af det serdeles ansträngande, och i sednare tider belydligt
ökade arbete, som åtföljde häradsskrifvaretjensten i Wadsbo fögderi, det
största inom Skaraborgslän, samt enär lönen vid berörde tjenst vore ringare,
än hvad häradsskrifvarne i länets öfriga fögderier åtnjöte, hemställt, att en
löneförhöjning af 150 r:dr årligen måtte anvisas för häradsskrifvaren i Wadsbo
fögderi.
ö . __
Utskottet har tagit dessa frågor i öfvervägande; men då Utskottet, i
saknad af närmare kännedom om förhållandena, icke är i tillfälle att bedo
-
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 50 Häft.
1
2
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 288.
ina, huruvida de ifrågaställa löneliliökningarne må vara af verkligt behof
påkallade, samt dertill kommer, att Rikets sednast församlade Ständer, lill
löneförhöjning för lands-stalerna, anvisat ett årligt anslag af G000 r:dr, att
af Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras, hvilket anslag tvifvelsutan kommer
att, derest icke en allmän lönereglering för landsstats-personalen skulle varda
vid innevarande riksdag vidtagen, än vidare i riks-slaten qvarstå, och
hvarigenom alltså utväg torde kunna beredas för meddelande åt bemälde
tjenstemän af den löneförbättring, som i nåder pröfvas behöflig eller lämplig,
har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att förevararande tvänne motioner icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Stockholm den 28 Juli 1848.
Reservation.
af Herr af Sillén, L. G.
„I)en knapphändighet, hvarmed Utskottet behandlat ifrågavarande 2:ne
motioner, lemnar hvarken upplysning om det origtiga i motionernas uppgifter
eller har Utskottet gjort sig mödan att förskaffa och Rikets Ständer meddela
en lätt vunnen uppgift af rätta förhållandet med de till löneförhöjning föreslagne
tjenstemännens aflöningsinkomster och huruvida de vid sista Riksdag
till lönförbättring för svagast lönade kronofogdar och häradsskrifvare anslagna
6000 i:dr, lemnade tillgång till det begärda Iönebidraget.
Jag tror likväl att alla beslut böra grundas på rigtiga motiver och
det vacklande och obestämda i möjligaste måtto undvikas och med sådan
åsigt har jag skolat upplysa följande, som utan tvifvel måste innefatta
rätta skälet för Rikets Ständer att lemna motionerne utan afseende.
Det vid sislförflutna Riksdag beviljade anslag af 6000 r:dr till lön
förbättring
åt kronofogdar och häradsskrifvare, har icke, såsom den ena
motionären, prosten Trarneus uppgifvit, blifvit tilldeladt kronofogdar och
länsmän, utan, i enlighet med Rikets Ständers beslut, endast förstnämnde
2:ne tjenstegrader. Kongl. Maj:t har nemligen uti Nådigt Bref af den 2
October 1845 gillat Kongl. Kammar-kollegii och Stats-kontorets gemen
samma
underdåniga förslag till anslagets fördelning sålunda, att de kronofogdar,
hvars löneinkomster icke uppginge till 700 r:dr, skulle erhålla fyllnad
till detta belopp och häradsskrifvare med lägre löningsinkomst än 600 r:dr
Slals-Utskoitels Uttalande, N:o 289.
3
undfå, tillökning till sistberöide summa. Beräkningen af dessa tjenstemän»
sammanlagda inkomster hämtades från de uppgifter derå, som från Landskontoren
erhållits och efter den sålunda i nåder fastställda grunden verkställdes
utdelning af lönförhöjningen från 1845 års början, hvarefter anslaget
femmat en behållning af endast 70 r:dr.
Hvarken häradsskrifvarne i Bohus län eller häradsskrifvaren i Wadsbo
fögderi af Skaraborgs län blefvo härvid delaktige af denna lönförhöjning,
emedan de enligt ofvanberörde uppgifter redan innehade
Häradsskrifvaren i Götheborgs fögderi
Dito i Inlands dito
Dito i Orust och Tjörns dito ....
Dito i Sunnervikens dito
Dito i Norrvikens dito ......
Dito i Wadsbo dito .......
Sådant är verkliga förhållandet och detta lärer äf
den för Rikets Ständer att afslå motionerne.*
r:dr 789: 26. 4.
„ 690: 33. 6.
„ 640: 27. -
„ 647: 42. 11.
„ 607: 42. —
„ 899: — 5.
en blifva rätta grun
-
N:o 289.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. ? c. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anvisande af anslag
till lön på stat för en länsman i Loos församling.
<XT- A.)
Sfats-utskottet har erhållit remiss å en inom Bonde-ståndet, af Erik
Ersson från Gefleborgs län väckt och af Ol. Persson från samma län biträdd
motion, deruti anföres, hurusom den, jemlikt Kongl, brefvet den 30
October 1845, bildade Loos församling, i fråga om så väl administrativ sorn
juridisk styrelse, befunne sig uti et serdeles inveckladt förhållande, enär
särskilde delar af nämnde församling i verldsligt hänseende lydde under de
socknar, fögderier och landskap, till hvilka de tillförene hört; och då således,
på sätt förste landtmätaren och styresmannen för afvittringsverkel i Gefleborgs
län, P. n. Widmark, jemväl intygat, ifrågavarande församling vore
belägen i 4 länsmans-distrikter, 3 fögderier, 3 domsagor, 3 provincial
-
4
Stats-Vtskollets Memorial, N:o 290.
läkare-distrikter, 2 lagsagor och 2 landshöfdingedöme!), samt det vore
svårt, om icke omöjligt, för länsmännen att, hvar och en inom sin serskilda
del af socknen, fullgöra sina tjenste-åligganden, helst 3 af dessa
länsmän vore bosatte på 7 och en på 13 mils afstånd derifrån, har motionären,
på grund af dessa förhållanden, hemställt, det måtte å stat anvisas
lön för en länsman vid Loos och, vid beloppets bestämmande, jemväl
tagas i betraktande en sådan tjenstemans skyldighet, att verkställa långväga
och kostsamma resor till flere tingsställen.
Då Kongl. Maj:t icke i nåder föreslagit Rikets Ständer anvisandet
af anslag till lön för en länsman, serskildt för Loos församling, samt då
det ej torde vara lämpligt, att Rikets Ständer, på grund af enskild motio
närs
framställning, oaktadt den synes förtjent af uppmärksamhet, å stat uppföra
löner för nya embeten och tjenster, innan behofvet af sådane blifvit till
fullo ådagalagdt, hvilket åter i förevarande fall icke är händelsen, har Utskottet
funnit sig böra hemställa,
att Erik Erssons förenämnde motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Juli 1848,
N:o 290.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. 2 e. ra.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å utlåtandet
N:o 250.
(I A.)
Bonde-ståndet har till Stats-utskottet återremitterat dess under N:ö
250 afgifna utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående dels reglering
af dagsverksskyldigheten till boställen och kungsgårdar, dels upphörande
af hofveriskyldigheten i Skåne; men som, enligt ankomna protokolls-utdrag,
berörde utlåtande blifvit bifallet, af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet den 17 och af Borgare-ståndet den 19 i denna månad, liar
Utskottet funnit sig icke kunna, emot stadgandet i 75 § riksdags-ordnin
-
Ståts-Utskottets Utlåtande,' N:o 291. 5
gen, Jaga vidare befattning med detta, af Rikets Ständer sålunda afgjorda,
ärende.
Stockholm den 28 Juli 1848.
N:o 291.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående vidsträcktare
rätt till skatteköp och kronohemman på öland.
Cl. A.)
Uti hos Hederv. Bonde-ståndet afgifvet oell till Stats-utskottet remitteradt
memorial, har Riksdagsfullmäktigen Jan Samuelsson från Calmar län,
under förmälan, att i sednare tider blifvit stadgadt, det barnlöse kronohemmans-åboer
på Öland icke vore berättigade att till skatte lösa sina åboende
•kronohemman, anhållit, att en sådan inskränkning måtte genast upphöra, eller
åtminstone en kortare tid bestämmas, efter hvars förlopp kronohemmans-innehafvare
på Öland kunde komma i åtnjutande af samma frihet och rättighet
till skatteköp, som rikets öfrige krono-åboer vore förunnad.
Utskottet, som tagit detta ärende i öfvervägande, får upplysa, att vid
sednast hällne riksdag väcktes enahanda fråga, i anledning hvaraf då varande
Siats-utskott, uti afgifvet utlåtande N:o 225, som af Rikets /Ständer
bifölls, hemställde, att den då i ämnet väckta motionen icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, enär genom Kongl, brefven den 22 Februari
1814 samt den 21 Juni och 24 Oktober 1815 vore förordnadt, att sådane
kronohemman å Öland, som innehades af barnlöse åboer och enkor,
samt hvilka hemman, i afseende på läge och beskaffenhet, vore dertill lämplige,
borde, efter då varande åboers afgång, anslås till boställen åt visse tjenstemän,
skollärare deribland äfven inberäknade, äfvensom att skatteköp å kronohemman,
hvilkas åboer icke hade egna barn, skulle inställas intill dess alla
de tjenstemän på berörde ö, åt hvilka kronohemman borde anslås, dermed
kunnat förses, hvarjemte den utväg, som sålunda blifvit, för erhållande af
bohemman åt de inom socknarne å Öland anställde skollärare, beredd, måste
för vederbörande församlingar medföra obetydlig fördel.
Siats-Utskottet» Utlåtande, N:o 291.
HärfÖrufan inhämtas af Kongl. Maj:ls till Kammar-kollegium den 8
Augusti 1829 aflåtna nådiga bref, att, sedan Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 24 April sistnämnde år, anhållit, att barnlös? kronoherninans
åboer måtte, så vidt gällande författningar sådant medgåfve, få lösa innehafvande
hemman lill skatte, Kong'. Maj:t i nåder förklarat, att, då, rörande
boställs-regleringen på Oland, blifvit förordnadt, att, utom kronofogdarne,
häradsskrifvarne och länsmännen, äfven provincial-medicus, två veterinär-läkare
och i hvarje socken en skolmästare borde, till visst utsatt hemmantal
för hvarje, med bohemman förses; men kronobetjeningen, sorn sine
bohemman först borde erhålla, dä ännu saknade fyllnad deri, funne Kongl.
Maj: t att för närvarande hvarje åboledigt hemman, som l ärtill finge an.>lås,
kunde, utan afseende på läget, anses användbart till beholvet; på grund
hvaraf, och då angeläget vore, derest ändamålet med den förordnade boställeregleringen
på Oland skulle kunna vinnas, att alla de till boställen användbara
hemman icke finge skatteköpas, Kongl. Maj:t ansåge sig icke kunna
Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga hemställan annorlunda bifalla, än
att, sedan alla andra till bohemmans erhållande berättigade tjenstemän å ön
hunnit dermed förses och boställe äfven åt skolmästaren inom en socken kunnat
anslås, det meddelade förbudet emot skatteköp å kronohemman på Öland,
hvlika af barnlöse åboer och enkor innehades, finge för samma socken upphöra,
och Konungens befallningshafvande i följd deraf ega att inkommande
ansökningar om skatteköp äfven å sådana inom socknen belägna kronohemman
till bifall i vanlig ordning anmäla.
I)å, efter hvad sålunda blifvit upplyst, redan är stadgadt vid hvilken
tid den af motionären äskade förändring i de serskildt för Öland gällande
författningar, angående skatteköp å kronohemman derstädes, skall inträda,
hemställer Utskottet, att Jan Samuelsons i ämnet väckta motion
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Juli 1848.
Stalt Utskollelt Memorial, N:o 292,
7
N:o 292.
Ank. lill Exp.Utsk. den 29 Juli, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss A utlåtandet N:o 214,
angående åtgärder för behof t an des undsättning i missväxtår.
(RgS. Alli.)
Ilidilerskapet och Adeln har (ill Stats utskottet återremitterat fjerde
punkten af förenämnde utlåtande, deruti Utskottet, bland annat, hemställt,
att något serskildt undsättnings-kreditiv icke må vid innevarande riksdag anvisas;
men som Preste-, Borgare- och Bonde-stånden, enligt Utskottet meddelade
protokolls-utdrag, bifallit så väl denna, som öfriga punkter af omför
inälda
utlåtande, så kan, enligt riksdags-ordningens 75 den af Ridderskapet
och Adeln beslutade återremiss
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Juli 1848.
STOCKH OLM, w.t. palman. 1848.
Stals-Vlskollcls Memorial, N:o 293.
1
JW 293.
Ank. till Exp. Utsk. d. 28 Juli, kl. 7 e. tu.
Memorial, med förslag till den afdelning af Riksgälds-lcontorets
reglemente, som handlar om styrelsen och betjeningen vid
detta verk.
(Rgs. afd.)
Då Stats-utskottet nu får till Rikets Ständer öfverlemna förslag till de stadganden,
som i det nya reglementet för Riksgälds-kontoret böra införas, angående
styrelsen öfver nämnde verk samt den derstädes anställda tjenstemannapersonal
och vaktbetjening, anser sig Utskottet böra erinra, att de, till betecknande af gg
i detta förslag, begagnade ordningsnummer komma att vid samma §§:s intagande i
reglementet förändras i öfverensstämmelse med den hela reglementet genomgående
oafbrutna nummerföljd.
Utaf härhos bifogade gg är
den l:ste, angående fullmäktiges antal och ordförande, likalydande med 145 § i
1845 års reglemente;
den 2:dra, angående ersättande af ledigheter bland fullmäktige, likalydande med
144 g i samma reglemente;
den 3:dje, angående suppleauters inkallande, likalydande med 145 § i dito;
den 4:de, angående den ed, fullmäktige skola aflägga, likalydande med 146 g i
1845 års reglemente;
den 5:te, angående upphörandet af fullmäktiges befattning, likalydande med 147
§ i dito;
den 6:te, angående fullmäktiges åligganden, likalydande med 148 g i dito;
den 7:de, angående fullmäktige meddelade befallningar samt redovisnings- och
ansvarsskyldigheten för fullmäktiges åtgärder, är likalydande med 149 g
i dito;
den 8:de, angående rättigheten för fullmäktige att begära Rikets Ständers revisorers
råd och yttranden, är likalydande med 150 g i dito;
den 9:de, angående fullmäktiges honoraria samt resekostnadsersättningar, är lika
lydande med 151 g i dito;
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 51 Haft. 1
<>
Stats-Utskollels Memorial, JYi 293.
den 10:de, angående målens föredragning och afgörande, är likalydande med 132
§ i dito;
den ll:te, angående den ort, der fullmäktiges sammankomster böra hållas, äi
likalydande med 153 § i dito;
den 12:te, angående tiden för sammankomsterne och protokollsföringen dervid, är
likalydandande med 154 § i dito; dock har ordet »mmsi» framför »en
gång i hvarje vecka» blifvit uteslutet, såsom öfverflödigt, enär § föreskrifver,
att serskilda sammankomster böra hållas, då ärendena sådant
fordra;
den 13:de, angående fullmäktiges sammanträdande vid utomordentliga tillfällen, är
likalydande med 155 § i 1845 års reglemente;
den 14:de, angående tjenstledighet för fullmäktige, motsvarar 156 § i 1845 års
reglemente och innehåller enahanda, ehuru till redaktionen något för
ändrade,
stadgande!);
den 15:de, angående förfalls anmälande, är likalydande med 157 § i samma reglemente;
den
16:de, angående det för besluts fattande erforderliga antal fullmäktige, är likalydande
med 158 § i dito;
den 17:de, angående rösternas afgifvande och beräknande vid olika meningar, är
likalydande med 159 § i dito;
den 18:de, angående inhemtande af kommissariatets utlåtande m. m., är likalydande
med 160 g i dito;
den 19:de, angående föreskrifters meddelande, är likalydande med 161 § i dito;
den 20:de, angående öfverklagandet af fullmäktiges beslut, är, utom en redaktionsförändring
i §:ns sista period, likalydande med 162 § i dito;
den 21:sta, angående granskning af kommissariatets anteckningsböcker och protokoller,
samt inventering af lånehandlingarne, är likalydande med 163 §
i 1845 års reglemente;
den 22:dra, angående besigtningar å Riksgälds-kontorets och Rikets Ständers hus
samt dessa egendomars underhållande, motsvarar 164 § i samma reglemente;
varande stadgandet om underhållskostnademe för Rikets Ständers
hus utsträckt äfven till den af Riksgälds-kontoret begagnade
egendom; hvarjemte Utskottet trott sig böra uti förevarande § införa
ett tillägg om fullmäktiges rättighet att låta verkställa de för sistnämnde
egendoms underhållande erforderliga reparationer jemte andra arbeten.
I sammanhang med förslaget till denna § får Utskottet anmäla, att sedan
2:ne Riks-stånd afslagit Utskottets i utlåtande N:o 230 gjorda hemställan, angå
-
Slats-Ulskollets Memorial, N:o 295.
3
ende öfverlåtelse till Stockholms stad af en del utaf den mellan Riksgälds-koutorets
hus och Riddarholmskanalen belägna gård, samt frågan härom således förfallit,
hafva fullmäktige i Riksgälds-kontoret, uti skrifvelse till Utskottet, anhållit,
att fullmäktige måtte beredas rättighet att på Riksgälds-kontorets bekostnad
låta planera och med trädplantering förse samt på lämpligt sätt för öfrigt aptera
nämnde gård; och som Utskottet anser sig böra understödja detta förslag, hvars
verkställande lärer komma att medföra en obetydlig kostnad för det allmänna,
tillstyrker Utskottet alltså Rikets Ständer, att bifalla fullmäktiges i besagde
hänseende gjorda framställning.
Viljande Utskottet om det beslut, Rikets Ständer i anledning häraf fatta,
fullmäktige serskildt underrätta.
den 23:dje §, angående de berättelser om Riksgälds-kontoret, hvilka till Rikets
Ständer och deras revisorer böra afgifvas, är likalydande med 165 §
i 1845 års reglemente;
den 24:de, angående revisionsberättelsernas tryckning, är likalydande med 166
§ i dito;
den 25:te, angående upphandling af papper och skrifmaterialier för Rikets näst
sammanträdande Ständers behof, eger samma lydelse, som 167 § i
1845 års reglemente, med tillägg af ett stadgande i afseende å tryckpapperet
för Riksståndens protokoller, hvilket stadgande är föranledt af
det i Utskottets Memorialer ris 10 och 26 omförmälda förhållande;
den 26:te, innefattar det uppdrag, fullmäktige erhållit, enligt 8:de punkten i Utskottets
utlåtande M 229, angående inrättandet af ett arkif inom Rikets
Ständers hus;
den 27:de, angående fullmäktiges i Banken och Riksgäldskontoret gemensamma
åligganden, är, med undantag af en redaktionsförändring i afseende på
revisionerna af Götha kanalverks räkenskaper, hvilka revisioner numera
endast hvart annat år verkställas, för öfrigt af samma lydelse, som
168 § i 1841 års reglemente;
den 28:de, angående granskningen af riksdagsmäns fullmakter, är likalydande med
169 § i dito;
den 29:de, angående väljandet af direktörer vid lånekontoren i Göteborg och
Malmö, är lika lydande med 170 § i dito;
den 30:de, angående fullmäktiges kansli, är lika lydande med 171 § i 1841 års
reglemente. Härvid får Utskottet anmäla, att fullmäktige, med åberopande
af Rikets Ständers under sistförflutna riksdag, enligt dåvarande
Stats-utskotts utlåtande M 66, fattade beslut, angående ett årligt
4
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 293.
arfvode af 500 r:dr för bestridandet af de hos fullmäktige förefallande
renskrifningsgöromål, jemte öfriga kanslisten vid fullmäktiges expedition
förut åliggande bestyr, uti skrifvelse till Utskottet hemställt, att då de
förhållanden, som föranledde ifrågavarande arfvodes beviljande, ännu fortforo
samt någon betydligare minskning af göromålen vid nämnde expedition
åtminstone icke under den närmaste framtiden vore att motse,
samma arfvode måtte varda bibehållet å den nya interimsaflöningsstatem
för Riksgälds-kontoret utfärdas, helst sådant utgjorde ett oeftergifligt
vilkor för besagde göromåls vederbörliga bestridande. Som den, med
afseende å dåvarande förhållandet med de fullmäktiges behandling tillhörande
ärenden, vid 1834 och 1835 års riksdag beslutade förening af
registrator- och archivarie- samt kanslist-tjensterne lika litet efter innevarande,
som efter sistlidne riksdag, lärer utan men för ärendenas
gång kunna verkställas, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att omförmälde arfvode må fortfarande få utgå intill slutet af
nästkommande riksdag;
Och har Utskottet, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
fullmäktiges härom gjorda hemställan, bibehållit det i nuvarande reglemente
införda stadgande, angående bestridandet af de hos fullmäktige
förefallande kanslistgöromål.
den 31:sta och den 32:dra §, angående Riksgälds-kontorets kommissarier och öfriga
tjenstemän, äro, utom hvad som rörer den nu mera indragna revisorstjensten,
likalydande med 172 och 173 §§ i 1845 års reglemente;
den 33:dje, angående vaktbetjeningen vid Riksgälds-kontoret, är likalydande med
174 § i samma reglemente;
den 34:de, angående den för embets- och tjenstemännen samt vaktbetjeningen gällande
instruktion, är likalydande med 175 § i dito;
den 35:te, angående nämnde tjenstemannapersonals och vaktbetjenings aflöning,
är likalydande med 176 § i 1845 års reglemente,
den 36:te, angående anslaget till gratifikationer, är likalydande med 177 § i dito;
den 37:de, angående den till begrafningshjelp anslagna summa, är likalydande
med 179 § i dito;
den 38:de, angående det vid denna riksdag beviljade understöd för enke- och
pupillkassan vid Riksgälds-kontoret, motsvarar 180 § i 1845 års reglemente
och innehåller Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Statsutskottets
utlåtande JYS 182;
Stals-Utskottets Memorial, N:o 295.
5
den 39:de och den 40:de, angående aflöningen för dem, som förordnats till tjenstgöring
under inträffad ledighet eller beviljad permission, hafva samma
lydelse som 181 och 182 gg i 1845 års reglemente;
den 41:sta och den 42:dra, angående lediga tjensters återbesättande, äro likalydande
med 183 och 184 §§ i samma reglemente;
den 43:dje, angående vilkoret för tjenstemäns anställande vid Riksgälds-kontoret,
är likalydande med 185 g i dito;
den 44:de, angående befordringsgrunderna inom samma verk, är likalydande med
186 g i dito;
den 45:te, angående det med befordringar vid Riksgälds-kontoret förenade vilkor,
är likalydande med 187 § i 1845 års reglemente;
den 46:te, angående varningar och suspensioner för tjenstelörsummelser, är likalydande
med 188 g i dito;
den 47:de och den 48:de, angående tjenstemäns skiljande från innehafvande befattning,
äro likalydande med 189 och 190 gg i dito;
den 49:de, angående vaktbetjents suspenderande eller skiljande från tjensten, är
likalydande med 191 g i 1845 års reglemente;
den 50:de, angående behandlingen af mål rörande suspensioner och afsättningar,
är likalydande med 192 g i samma reglemente;
den 51:sta, angående extra-ordinariers skiljande från verket, är likalydande med
193 § i dito;
den 52:dra, angående pensioneringsgrunden, är likalydande med 194 g i dito;
den 55:dje, angående hela lönens bibehållande såsom pension, är likalydande med
195 § i dito;
den 54:de, angående erhållandet af lönerna understigande pensioner, är likalydande
med 196 § i dito;
den 55:te, angående tjenstemäns öfverflyttande på pensionsstat, är likalydande med
197 § i dito.
Slutligen får Utskottet erinra, att hittills gällande reglementes 178 §, angående
arfvoden för riksgäldssedlarnes granskning och annullering samt missräkningspenningarne
vid sådane sedlars invexlande, numera icke är tillämplig, af hvilken
orsak densamma blifvit ur det nya reglementet utesluten.
Stockholm den 28 Juli 1848.
Slats-Utskollets Memorial, A’:o 295.
FÖRSLAG
TILL
RE^LEIE^TE
FÖR
RIKETS STÅNDERS RIKSGÄLDSKONTOR.
(Fortsättning).
Angående Styrelsen öfver Rihsgdlds-kontoret.
§ 1-
Riksgälds-kontoret förblifver, såsom hittills, under Rikets Ständers styrelse,
inseende och förvaltning (66 g Regeringsformen). Styrelsen öfver detta verk är
af Rikets Ständer uppdragen ät tre af hvarje Riksstånd, enligt 67 § Riksdagsordningen,
valda fullmäktige, vid hvilkas sammankomster ordet föres af den Ridderskapets
och Adelns fullmäktig, som, jemlikt Riddarhus-ordningen, dertill berättigad
är.
§ 2.
Genom dödsfall eller af andra tillfälligheter, bland fullmäktige, mellan riks—
dagarne, uppkomna ledigheter ersättas, när så fordras, medelst nya val, på sätt
af det Stånd, för hvilket sådan ledighet inträffat, är föreskrifvet (69 § Riksdagsordningen).
Då någon fullmäktig afgått, bör dess Stånds kansli-direktion, genast
efter det sådant blifvit hos fullmäktige anmäldt, härom underrättas samt anmodas
foga anstalt om ny fullmäktigs inkallande i den afgångnes ställe.
§ 3.
Enär, i anseende till samtidigt inträffade förfall för flera fullmäktige, göromålens
oafbrutna gång sådant fordrar, eger fullmäktiges ordförande att, under
tiden, i den af hvarje Riksstånd bestämda ordning, inkalla erforderligt antal
suppleanter.
§ 4.
Innan fullmäktig sin befattning tillträder, skall han, vid fullmäktiges sammankomst,
aflägga och med sitt namn underteckna följande ed: »Jag utsedd
Stals-Ulskollels Memorial, N:o 293.
7
och förordnad att vara fullmäktig i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, förpligtar
mig härmedelst att, vid denna mig anförtrodda befattning, ställa mig till noggrann
efterrättelse, så väl rikets grundlagar, som det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente,
samt öfriga, rörande detta verk, af Rikets Ständer meddelade föreskrifter;
och skall jag doldt och förtegadt hålla hvad vid kontorets förvaltning
förefaller, som tyst vara bör; så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!»
§ 5.
Kommer fullmäktig i den författning, att han icke kan vara riksdagsman
och ledamot af Utskott, skall han genast sin befattning såsom fullmäktig frånträda
och ledigheten efter honom, i föreskrifven ordning, återbesättas.
,§ 6.
Jemte ett noggrannt iakttagande af hvad Rikets Ständer, i afseende på förvaltningen
af Riksgälds-kontoret och dit anslagna medel, beslutat och föreskrifvit,
åligger fullmäktige att omsorgsfullt vårda och befrämja detta verks rätt, säkerhet
och förmån, samt för öfrigt vidtaga alla på fullmäktige ankommande åtgärder, i
och för verkställigheten af de fullmäktige ntaf Rikets Ständer meddelade beslut
och uppdragna åligganden.
§ 7.
Befallningar, som af någon annan, än Rikets Ständer, meddelas, angående
användandet af Riksgälds-kontorets tillgångar eller förvaltandet af samma verk,
få icke af fullmäktige åtlydas och efterkommas; varande fullmäktige, för sina åtgärder
i denna egenskap, Rikets Ständer eller deras Stats-utskott och revisorer
allena redo skyldige, samt kunna icke för sitt förhållande till ansvar ställas, utan
i laga ordning och till följd af Rikets Ständers eller deras revisorers beslut, eller,
emellan riksdagar och revisioner, genom Rikets Ständers Justitiae-ombudsman (70
,§. 2 mom. Riksdags-ordningen, 10 § Ansvarighets-lagen).
§ 8.
Till ledning vid pröfningen och afgörandet af förekommande ärender, för
hvilkas behandling, antingen icke några, elier mindre tillämpliga och bestämda,
föreskrifter blifvit af Rikets Ständer meddelade, ega fullmäktige att af Rikets
Stäuders revisorer begära råd och yttranden.
8
Stals-Utskottels Memorial, N:o 293.
§ 9.
Såsom honorarium, åtnjuter hvarje fullmäktig sexhundra sextiosex riksdaler
trettiotvå skillingar årligen: hvarförutan fullmäktig, som ej är i Stockholm bosatt,
eger att för en resa årligen till och från hemorten uppbära kostnadsersättning,
beräknad efter skjuts för två hästar.
t
Angående fullmäktiges sammankomster.
§ 10.
Alla fullmäktiges behandling tillhörande mål skola inför fullmäktige, vid
deras sammankomster, föredragas, och få endast der afgöras.
§ 11
Fullmäktige hafva sina sammankomster i Stockholm, så vida icke riksdag å
annan ort hålles, i hvilket fall styrelsen öfver Riksgälds-kontoret anses vara till
riksdagsorten öfverflyttad, derest fullmäktige, till ett antal af minst åtta, i egenskap
af riksdagsmän, derstädes vistas. Skulle åter, vid dylikt tillfälle, fullmäktige
till berörde antal, hvarken i Stockholm eller å riksdagsorten, fortfarande sig
uppehålla, kommer styrelsen att qvarblifva i Stockholm, dit fullmäktiges ordförande
då, till deltagande i denna styrelse, bör, på sätt i § är stadgadt, inkalla det
antal suppleanter, som för ärendernas afgörande erfordras.
§ 12.
Fullmäktige sammanträda, en gång i hvarje vecka, å den af dem bestämda
dag och tid. Derjemte böra, då ärendernas beskaffenhet och oafbrutna
gång sådant fordra, serskilda sammankomster hållas. Vid hvarje sammankomst
skall protokoll föras.
§ 13.
Förmärkes något å fårde vara, som anses kunna leda till Riksgälds-kontorets
skada och förfång, eller förspörjas sådana oordentligheter inom verket, hvilka
fordra skyndsam åtgärd och handläggning, göres anmälan härom ofördröjligen hos
ordföranden, på hvars pröfning det, i sådant fall, ankommer, huruvida fullmäktige
skola genast sammankallas, eller om ärendets anmälan inför fullmäktige kan uppskjutas
till den för deras vanliga sammankomster utsatta dag. Då eldsvåda yppar
Stats Ulskoltels Memorial, N:o 293.
9
sig på Riddarholmen, eller i staden inom broarne, böra fullmäktige genast i kontoret
sig infinna.
§ 14.
Åstundar fullmäktig att, under längre eller kortare tid, frän staden afresa,
bör han sådant förut, vid sammankomst eller hos ordföranden, anmäla samt då
tillika uppgifva tiden för sin frånvaro, och bör han derjemte med öfrige fullmäktige
för det Riks-stånd, han tillhörer, träffa sådan öfverenskommelse, att något
hinder för göromålens behöriga gång genom hans frånvaro icke förorsakas.
Skulle från staden bortrest fullmäktig icke låta höra af sig inom treune veckor
efter upphörandet af hans erhållna tjenstledighet, anmärkes detta förhållande i
fullmäktiges protokoll; och skulle samma fullmäktig, utan anmäldt laga förfall,
uteblifva längre än två månader, att räkna från den dag tjenstledigheten tilländagått,
bör anmälan, enligt §, härom göras hos vederbörande Riks-stånds kanslidirektion.
§ 15.
Är fullmäktig, som icke, på sätt näst förestående § föreskrifver, till erhållande
af ledighet sig anmält, genom opasslighet eller enskilda angelägenheter, hindrad
att sammankomst bivista, bör han sitt förfall hvarje gång tillkännagifva.
% 16-
Då, vid sammankomst, samtlige fullmäktige för någotdera af Riks-stånden
saknas, må, derest uppskof kan ega rum, icke något ärende till afgörande företagas
eller beslut fattas. Frågor angående tjensters tillsättande eller pensioners
meddelande samt ärender af synnerlig vigt för verket, såsom låns upptagande eller
de i Regeringsformen omförmälda kreditivers utbetalning, med mera, få icke afgöras,
såvida ej minst åtta fullmäktige äro tillstädes.
§ 17.
Yppas under fullmäktiges öfverläggningar skiljaktighet i meningarne, böra
samtlige närvarande fullmäktige till protokollet afgifva sina röster, hvilka per capita
beräknas. Derest liera skiljaktiga meningar yttras, böra de sins emellan närmast
öfverensstämmande, så vidt möjligt är, sammanjemkas. Då ett lika antal röster
utfalla för hvardera meningen, är ordförandes röst afgörande. — Den vid sammankomst
närvarande fullmäktig, som sin röst ej serskildt afgifvit eller, efter börBih.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848; 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 51 Bäft. 2
10
Slats-Ulskotlels Memorial, N:o 293.
jad öfverläggning om ett föredraget ämne, sig aflägsnat, anses hafva det då fattade
beslutet biträdt.
Sluten omröstning må endast företagas vid val till sådana befattningar, dertill
någon bland fullmäktige kan utses.
§ 18.
Innan fullmäktiges pröfning underställda ärender till slutligt afgörande företagas,
böra Riksgälds-kontorets kommissariats utlåtande deröfver inhemtas, såvida
sådant, för utredningen af härvid förekommande förhållanden, erfordras eller af någon
utaf fullmäktige äskas; skolande hufvudsakliga innehållet af dessa utlåtanden
i fullmäktiges protokoll antecknas. Likaledes böra skälen för sådana, af fullmäktige
vidtagna, förvaltningsåtgärder och beslut, som grunda sig på serskilda omständigheter
och förhållanden, i protokollet anföras,
§ 19-
Föreskrifter och befallningar må, å fullmäktiges vägnar, Riksgälds-kontorets
embets- och tjenstemän icke meddelas, utan till följd af beslut, fattadt vid fullmäktiges
sammankomst; sekreteraren hos fullmäktige dock obetaget att, utan föregången
anmälan, emellan sammankomsterna, från vederbörande infordra de utlåtanden
och upplysningar, som för ärendernas afgörande finnas nödvändiga.
§ 20.
Öfver fullmäktiges beslut i mål, som röra Riksgälds-kontorets tjenstemän eller
audra enskilda personer, eger den eller de, på hvilkas rätt och bästa dessa
beslut kunna inverka, att hos Rikets Ständers revisorer eller Stats-utskott anföra
besvär; dervid klaganden dock, så vida besvären skola till pröfning upptagas, bör,
inom trettio dagar efter bevisligen erhållen del af det meddelade beslutet, sitt
missnöje deremot hos fullmäktige skriftligen anmäla; hvarförutan det, vid enahanda
äfventyr, åligger honom att, sednast en månad före revisorernes näst förestående
sammankomst eller riksdagens början, derest revision dessförinnan icke
inträffar, sina besvär ingifva till fullmäktige, af hvilka desamma, jemte utlåtande
deröfver, till revisorerne eller Stats-utskottet öfverlemnas.
Besvär öfver fullmäktiges, nyss före eller under Rikets Ständers eller deras
revisorers sammanvaro, i dylika mål meddelade beslut böra inom fjorton dagar
efter delfåendet, den dagen likväl oräknad, omedelbarligen af vederbörande till
Stats-utskottet eller revisorerne inlemnas.
Stals-Utskollels Memorial, N:o 293.
11
Angående fullmäktige tillhörande serskilda åligganden och uppdrag.
§ 21.
Fullmäktige skola, vid början af hvarje år, granska kommissariatets för det
föregångna året förda anteckningsböcker och protokoller samt genomgå och inventera
de under kommissariatets vård befintliga låne- och säkerhets- med flera dylika
handlingar.
S 22.
En gång hvarje år böra fullmäktige anställa besigtning å det till lokal för
Riksgälds-kontoret anvisade hus samt detta verks inventarier.
Likaledes bör besigtning årligen af fullmäktige anställas å det under deras
vård och inseende ställda hus, som begagnas till sessionsrum för Riks-stånden samt
Rikets Ständers Utskott; egande fullmäktige låta verkställa de reparationer och
andra arbeten, som för nämnde egendomars vederbörliga underhållande erfordras;
och må kostnaderna, härför äfvensom de för samma egendomar hittills utgående
årliga afgilter, utaf Riksgälds-kontorets medel bestridas.
§ 25.
Då Rikets Ständers revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verken
sammanträda, skola fullmäktige till dem afgifva berättelse om Riksgälds-kontorets
ställning och förvaltning under den tid, som revisorernes granskning kommer att
omfatta; och böra, vid samma tillfälle, serskilda berättelser af kommissariatet och
ombudsmannen vid detta verk afgifvas och genom fullmäktige till revisorerne öfverlemnas.
Dessutom skola fullmäktige, vid nästa riksdags början, till Rikets Ständer afgifva
och till Stats-utskottet aflemna en fullständig berättelse för hela den tid, som
förflutit sedan fullmäktiges berättelse till Rikets nu församlade Ständer afgafs; börande
jemväl serskilda berättelser för samma tid af kommissariatet och ombudsmannen
då afgifvas och till Stats-utskottet af fullmäktige öfverlemnas.
§ 24.
Efter hvarje revisions slut, skola fullmäktige, på sätt Rikets Ständers för
revisorerne utfärdade instruktioner innehålla, föranstalta om tryckning och utdelning
med allmänna tidningarna af revisorernes, angående Stats- och Riksgälds-verken,
afgifna och fullmäktige tillställda berättelser, jemte dertill hörande förklaringar;
hvilka handlingar äfven, genom fullmäktiges försorg, böra till näst derefter sammanträdande
revisorer och Ständer öfverlemnas.
12
Slals-Utskotlels Memorial, N:o 293
§ 25.
Före nästkommande riksdags början, böra fullmäktige:
a) föranstalta om upphandling af det, för tryckningen af Riks-ståndens protokoller
med dertill hörande bihang, under samma riksdag erforderliga papper,
och, med behörigt iakttagande af Rikets Ständers i sådant afseende meddelade
föreskrifter, låta upprätta kontrakter angående verkställandet af bihangets tryckning;
b) upprätta kontrahter om tillhandahållandet under riksdagens lopp af de
skrifmaterialier och öfriga effekter, som för Riks-ståndens och Utskottens behof
kunna erfordras;
c) låta komplettera och iståndsätta inventarie-persedlarne uti Riks-ståndens
samt Utskottens sessions- och kansli-rum inom Rikets Ständers hus; och
d) vidtaga de åtgärder, som anses mest lämpliga och ändamålsenliga, i afseende
på sättet för ekläreringens verkställande inom detta hus under riksdagens lopp.
Yid verkställigheten häraf iakttages, att anbud genom kungörelser i allmänna
tidningarne infordras af dem, som kunna vara hugade att tillhandahålla och
leverera berörde effekter eller besörja omförmälde trycknings- med flera arbeten;
och bör, innan pappersupphandlingen sker, från Ståndens kansli-direktioner inhemtas
upplysning om storleken och beskaffenheten af det papper, som för protokollstryckningen
skall anskaffas.
För öfrigt ega fullmäktige utse någon bland Riksgäldskontorets tjenstemän,
som bör, ej allenast, uppå vederbörliga reqvisitioner, tillhandahålla de upphandlade
effekterna, utan ock besörja under riksdagens fortgång ifrågakommande ytterligare
inköp, äfvensom verkställigheten af derunder erforderliga reparationer å inventariepersedlarne.
§ 26.
Jemte vidtagande af andra på fullmäktige ankommande åtgärder för verkställigheten
af det under denna riksdag fattade och i §:n omförmäldta beslut,
angående ett serskildt arkivs inrättande inom Rikets Ständers hus, böra fullmäktige
uppgöra och vid nästa riksdags början underställa Rikets Ständers pröfning och
fastställelse förslag till sådane regler och stadganden för detta arkivs framtida
begagnande, hvarigenom ej allenast der förvarade handlingars förskingring förekommes,
utan äfven samma handlingar alltid blifva att tillgå, då de för upplysningars
erhållande behöfva anlitas.
§ 27.
Gemensamt med fullmäktige i Rikets Ständers lank, skola Riksgälds-kontorels
fullmäktige:
Stats-Ulskottels Memorial, N:o 295.
13
a) afgifva sitt underdåniga yttrande och råd till Kongl. Maj:t, i fråga om
den ort, der Rikets Ständer böra samlas, i de fall, då fiendens framträngande
eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra riksdags hållande i hufvudstaden
omöjligt eller för Rikets Ständers frihet och säkerhet vådligt (50 § Regeringsformen);
b) efter stadgade grunder, uppgöra och utfärda ny bevillnings-förordning,
i den händelse alt, vid riksdags slut, bevillningens hela belopp väl vore bestämdt,
men Rikets Ständer icke hunnit om fördelningen deraf blifva ense (109 § Regeringsformen);
c)
uti Justitie-ombudsmans-embetet genast insätta den man, som Rikets
Ständer till efterträdare åt Justitie-ombudsmannen utsett, i fall denne emellan
riksdagarne afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, äfvensom
utvälja annan behörig man i stället för Justitie-ombudsmannens utsedde efterträdare,
derest han, äfven emellan riksdagarne, afsäger sig förtroendet eller i Justitie-ombudsmans-embetet
insättes eller med döden afgår (98 § Regeringsformen);
d) för framtida uppsigten och kontrollen öfver Götha kanals vidmakthållande,
utse och välja ej mindre en person, för att såsom ledamot, å Bankens och Riksgälds-kontorets
vägnar, inträda i Direktionen öfver nämnde kanal, än ock ett ombud
att, å samma verks vägnar, deltaga i revisionerna af kanalens räkenskaper;
skolande valet af ledamot af direktionen förnyas hvarje år och till ombud vid
revisionerna före desammas början; dock må förut härtill utsedde personer kunna
återväljas.
Vid fullmäktiges i Banken och Riksgälds-kontoret gemensamma sammanträden,
böra, så vida beslut skall kunna fattas, två tredjedelar af hvartdera verkets fullmäktige
och, bland dessa två tredjedelar, åtminstone en fullmäktig af hvarje Riksstånd
vara tillstädes.
§ 28.
Fullmäktige af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden skola, för upplysningars
afgifvande, vara tillstädes, då fullmakterna för riksdagsmän af det Stånd, som de
tillhöra, granskas af Justitie-statsministern eller den person, Konungen i hans ställe
förordnat (21 § Riksdagsordningen).
§ 29.
Derest, före nästa riksdags början, någon af de utaf Ridderskapet och Ade n
utsedde direktörer eller suppleanter vid lunekontoren i Götheborg och Malmö skulle
med döden afgå eller sättas ur stånd att detta uppdrag bestrida, böra fullmäktige
för nämnde Stånd, tillika med Ståndets fullmäktige i Banken samt riddarhus-direktionen,
genast efter erhållen underrättelse härom, gå i författning om nytt val
14
Slats-Ulskotlels Memorial, N:o 295.
i den afgångne suppleantens ställe. Likaledes skall, efter skedd anmälan om dylik
ledighet bland de af Borgare-ständet valde direktörer eller suppleanter vid lånekontoren,
den lediga platsen tillsättas genom val af samma Stånds fullmäktige
i Banken och Riksgäldskontoret, dervid ordet föres af den främste bland Ståndets
fullmäktige i förstnämnde verk.
Skulle åter någon af de, i och för granskningen af låne-kontorens räkenskaper,
utaf Riks-stånden valde revisorer eller deras suppleanter, emellan riksdagarne,
med döden afgå eller vara lagligen hindrad att detta uppdrag utöfva, böra, såvida
icke vederbörande Riks-stånd annorlunda förordnat, Ståndets fullmäktige i Banker,
och Riksgäldskontoret, genom omröstning per capita, annan revisor eller suppleant
utse.
Angående betjeningen vid Riksgäldskontoret.
§ 30.
De hos fullmäktige förefallande kansligöromål bestridas af
En sekreterare,
En registrator och arkivarie
samt den tjensteman, hvilken är förordnad att, emot det uti interims-staten upptagna
arfvode, förrätta de göromål, som tillförene ålegat den hos fullmäktige anställda
kanslist.
§ 31.
De med Riksgäldskontorets dagliga förvaltning förenade göromål och åligganden
besörjas, under fullmäktiges öfverinseende och med redovisningsskyldighet inför
dem, af
Tre kommissarier.
Vid kansligöromålen biträdas kommissarierne af
En referendarie eller sekreterare och
En kanslist.
Efter nuvarande referendariens afgång, indrages referendarie-ljensten samt
tillsättes i stället den wo<ane-syssla, som är å aflönings-staten uppförd.
Till kommissariernes biträde vid uppbörden af Riksgäldskontorets inkomster
och verkställigheten af dess utbetalningar, är hos kommissariatet anställd
En bokhållare (kassa-bokhållaren).
Riksgäldskontorets hufvudbok föres och afslutas i det kommissariatet underlydande
boksluts-kontor, hvarest äfven öfriga räkenskapsgöromål hufvudsakligen förrättas;
bestående detta kontor af
Stats-Utskollels Memorial, N:o 293.
15
Eli kamrerare,
En bokhållare,
En kammarskrifvare och
En kontorskrifvare, hvilken sistnämnde dessutom skall tjenstgöra der
kommissariatet finnér hans biträde erforderligt.
Granskningen af Riksgäldskontorets räkenskaper, likasom för öfrigt förefallande
revisions-arbete, med undantag af den kommissarierne sjelfve åliggande granskningsskyldighet,
besörjes i revisions-kontoret, af
En derstädes anställd kamrerare.
% 32.
Riksgälds-kontorets rätt och talan i de rättegångs- och utsöknings-ärender,
som röra detta verk, bevakas och utföras af
En Ombudsman.
§ 33.
Vaktbetjeningen utgöres af
En Vaktmästare,
Tre Kammardrängar och
Två Ilusdrängar, af hvilka den ene bestrider de denna befattning tillhörande
göromål vid Rikets Ständers hus.
% 54-
I afseende på samtliga här ofvan uppgifna embets- och tjenstemäns samt vaktbetjenters
göromål och öfriga åligganden, kommer den af fullmäktige, under den
9 Mars 1842, utfärdade instruktion och tjenstgöringsordning att fortfarande tjena
till efterrättelse.
§ 35.
Aflöningen för Riksgälds-kontorets tjenstemannapersonal och vaktbetjening utgår,
enligt de af Rikets nu församlade Ständer för detta verk fastställda ordinarieoch
interims-löne-stater, hvilka icke få öfverskridas; utan böra deremot kostnaderna
för verkets förvaltning, genom ytterligare indragning af ledigblifna tjenster,
så vidt med göromålens gång är förenligt, minskas.
§ 36.
Till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra ordinarier, som
ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, må äfven hädanefter en summa af sexhun
-
16
Stals-Vlskoltets memorial, lS:o 295.
dra sextiosex riksdaler trettotvå skillingar för hvarje år af fullmäktige disponeras;
dock får hvad häraf, under årets lopp, icke behöft ulgifvas, under ett påföljande
år ej för samma ändamål användas. För öfrigt ega fullmäktige icke att tilldela
betjeningen vid Riksgäldskontoret andra arfvoden, än de i aflönings-staterna och
detta reglemente serskilt bestämda.
§ 37.
Såsom begrafningshjelp för sterbhusen efter aflidne, obemedlade, tjenstemän
och vaktbetjenter vid Riksgälds-kontoret och f. d. General-assistans-kontoret, ega
fullmäktige att, under loppet af hvarje år, disponera en summa af högst etthundra
femtio riksdaler.
§ 38.
Derest enke- och pupillkassans vid Riksgäldskontoret afslutade och vederbörligen
granskade räkenskaper för innevarande och påföljande år intill slutet af nästa
riksdag skulle visa, att kassans inkomster under året understigit de utbetalningar,
som under samma år kassan ålegat, må den sålunda uppkomna bristen, till ett
belopp af högst ett tusen riksdaler årligen, af Riksgälds-kontorets medel få godtgöras,
med förbehåll likväl, att hvad, som af denna anslagssumma för ett år ej
behöft användas, icke får för ett annat år af kassan tillgodonjutas; varande härvid
dessutom det vilkor fästadt, att ej mindre delegarnes bidrag än pensionerne
under tiden utgå utan förändring i deras uti kassans nu gällande reglemente bestämda
belopp.
Angående lediga tjensters bestridande och tillsättande.
§> 39-
Den ordinarie tjensteman eller vaktbetjent, som förordnas att under inträffad
ledighet, eller i anseende till sjukdoms- eller annat laga förfall, förrätta annan
tjenst, än den, han sjelf innehar, är, med undantag af det i 46 § förutsatta fall,
i allmänhet icke berättigad att derför erhålla serskild aflöning; dock ankommer
det på fullmäktige att, derest sådant förordnande utöfver frenne månader oafbrutet
fortfarit, tillerkänna innehafvaren deraf ett efter omständigheterna lämpadt arfvode,
uppgående till högst halfva beloppet af skilnaden emellan hans förut åtnjutande
aflöning och löneförmånerna för den tjenst, han blifvit förordnad att bestrida.
Extra
Stals-Utskollets Memorial, N:o 293.
17
Extra ordinarie tjensteman, som vid dylikt tillfälle, på grund af vederbörligt
förordnande, under minst fjorton dagar, förrättat ordinarie tjenstebefattning, åtnjuter
deremot under hela den lid, denna tjenstgöring fortfar, den för lägsta tjenstegraden
bestämda lön. Vid enahanda förhållande, tillgodonjuter jemväl extra ordinarie
vaktbetjent, hvilken bestridt kammardrängs eller husdrängs göromål, samma
aflöning, som lör den förrättade sysslan är i staten anslagen.
Vid inträffad ledighet af sådan tjenst, som bör återbesättas, skall den, i
följd deraf, uppkommande lönebesparing, efter afdrag af hvad, som för tjenstens
bestridande måst utbetalas, tillfalla enke- och pupill-kassan vid Riksgäldskontoret.
§ 40.
Då tjensteman eller vaktbetjent, för enskilda angelägenheters besörjande, erhållit
tjenstledighet, bör han sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens förrättande
under den tid, tjenstledigheten fortfar.
§ 41.
Innan en ledig tjenst af fullmäktige återbesattes, skall sådant, jemte de med
samma tjenst förenade löneförmoner, äfvensom tiden, inom hvilken sökande ega att
sig anmäla, tillkännagifvas medelst anslag å vanliga ställen inom Riksgäldskontoret.
— Ansökningstiden bestämmes till minst fjorton dagar från anslagets utfärdande;
dock beror af fullmäktige att utsätta ny ansökningstid, derest, inom den först
bestämda tiden, någon till tjenstens erhållande fullt skicklig och lämplig sökande
sig icke anmält.
§ 42.
Före återbesättandet af de tjenster och beställningar, hvilkas innehafvare lyda
under kommissariatet, böra af detsamma upprättas förslag, hvarå en af de sökande
uppföres. Ofver dessa förslag kunna besvär hos fullmäktige anföras, inom åtta
dagar, efter det förslagen till fullmäktiges expedition inkommit; i hvilket afseende
underrättelse om dagen, då ett dylikt förslag dit ingått, bör, genom utfärdadt anslag,
meddelas samt tjenstens tillsättande, i fall flera sökande sig anmält, uppskjutas,
intilldess denna besvärstid tilländagått.
§ 43.
För att kunna antagas lill tjensteman vid Riksgäldskontoret, fordras, såvida
sökanden icke förut eger befordringrätt vid detta verk, att hafva vid ettdera af
Bih, till R. St. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 51 Haft. 5
18
Stals-Ulskoltels Memorial, N:o 293.
rikets universitetet undergått sådan examen, som berättigar till inträde i Konungens
kansli eller i allmänna rättegångs- eller räkenskapsverken; dock böra de
tjenstemän, som anställas vid fullmäktiges eller kommissariatets kansli-expeditioner,
hafva aflagt den akademiska examen, som fordras, för att få tjenstgöra antingen
i Konungens kansli eller i rättegångsverken; äfvensom den, hvilken befordras till
ombudsmans-sysslan, ovilkorligen bör hafva fullgjort hvad författningarne föreskrifva,
i afseende på dem, som i domarevärf må begagnas.
§ 44.
Till kommissarier, sekreterare och öfriga tjenstebefattningar vid fullmäktiges
och kommissariatets expeditioner, kamererare, ombudsman samt kassa-bokhållare utnämnes
bland kompetente sökande den, som fullmäktige, med afseende å verkets
fördel samt vigten och ansvarigheten af de serskilda befaltningarne, finna till den
lediga tjensten mest skicklig och passande.
Yid tillsättandet af öfriga tjenster, hör jemväl fullt erforderlig skicklighet, i
förening med ett redligt och ordentligt uppförande, utgöra den egentliga befordringsgrunden;
men under uppfyllandet af detta oeftergifiiga vilkor för hvarje befordran,
böra de inom verket förut anställde tjenstemän njuta till godo den i förut
gällande författningar dem tillerkända befordringsrätt.
§ 45.
Den, som till kommissarie befordras, måste, innan han får uppbära den med
kommissarie-beställningen förenade lön, hafva lemnat annorstädes innehafoande tjenst.
För öfrigt anses, vid alla befordringar inom Riksgäldskontoret, det vilkor fästadt,
att den, som innehar syssla vid annat verk, skall, derest den ena tjenstebefattningen
finnes för den andra hinderlig, vara förbunden att, när fullmäktige sådant
äska, från endera afgå; börande, till sökandes underrättelse, omförmälda vilkor
alltid i anslagen intagas.
Angående behandlingen af frågor, rörande tjenste försummelser m, m.
§ 46.
Om någon, kommissariatet underlydande, ordinarie tjensteman vid mindre förseelser
i tjensten, ej låtit sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelser och varningar,
eller blifvit beträdd med vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring,
eller ock i allmänna lefvernet ådagalagt ett mindro värdigt uppförande, bör han
Slals-Ulskoltels Memorial, Nio 295.
19
inför kommissariatet erhälla lämplig föreställning och åtvarning till framtida bättring.
Inträffar åter enahanda förhållande, i afseende på någon af verkets öfrige
embets- och tjenstemän, skall denne, efter härom gjord anmälan, förek allas inför
fullmäktige samt tillrättavisas och varnas. I händelse den, som på detta sätt,
antingen inför fullmäktige eller kommissariatet, undergått (örsta varningsgraden,
ej heller häraf låter sig rätta, ega fullmäktige att, med afseende å förekommande
omständigheter, på längre eller kortare tid suspendera honom från sin innehafvande
tjenst, med förlust af hela eller halfva lönen, hvilken, under tiden, må till
ersättning för tjenstens förrättande användas.
§ 47-
Derest tjensteman, hvilken förut blifvit för tjensteförsummelse eller annat
förhållande suspenderad, å nyo gör sig skyldig till dylik förseelse, ankommer på
fullmäktige att, efter förseelsens beskaffenhet, antingen ytterligare suspendera honom,
eller helt och hållet skilja honom från dess vid detta verk innehafvaude
tjenst och lön. Likaledes beror på fullmäktiges serskilda pröfning, huruvida kommissarie,
som, till följd af oordentlighet i sina enskilda affärer, blifvit bysatt,
eller varit nödsakad till borgenärer afträda sin egendom, må vidare bibehålla och
utöfva sin kommissarie-beställning.
§ 48.
Tjensteman, som är förvunnen att hafva begått ärerörigt brott eller annan
förseelse, i eller utom tjensten, af den svåra beskaffenhet, alt verkets trygghet
eller anseende fordrar hans entledigande, har derigenom gjort sig förlustig sin innehafvande
tjenst.
§ 49.
Om någon af vaktbeljeningen i sin tjenst varit försumlig eller under tjenstgöring
befunnits af starka drycker öfverlastad, eller ock eljest på ett tadelvärdt
sätt sig förhållit, må hon, efter sig företeende omständigheter, antingen inför
kommissariatet erhålla föreställning, eller genast hos fullmäktige anmälas till
suspension eller entledigande.
§ so.
Innan tjensteman eller vaktbetjent varder suspenderad elier skiljd från tjensten,
bör hans skriftliga förklaring öfver hvad emot honom förekommit infordras.
Fullmäktiges beslut, hvarigenom tjensteman suspenderas eller för alltid skiljes från
tjensten, bör, jemte hänvisning för besvärs anförande, honom skriftligen meddelas
-
20
Slats-Ulskollels Memorial, filo 295.
Tjenst, som, till följd af sådant beslut, blifvit ledig, får, derest den afsatte tjenstemannen,
inom föreskrifven tid, anmält sig ämna samma beslut öfverklaga, icke
återbesättas förr, än besvären blifvit af Rikets Ständers Stats-utskott eller revisorer
afgjorda, eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande försutits; kommande
dock den, som emedlertid förordnas till tjenstens bestridande, att de med
densamma förenade löneförmoner åtnjuta.
§ 51-
Extra ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som, utan erhållen tillåtelse
eller anmäldt laga förfall, från tjenstgöring uteblifvit under trenne efter
hvarandra följande månader, eller, vid flera tillfällen, undandragit sig att lemna
äskadt biträde, der lian blifvit anställd, anses hafva förverkat sin rätt att i Riksgälds-kontoret
vidare tjenstgöra. Den extra ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent,
som, under honom uppdragen tjenstgöring, sig försumligt eller felaktigt
förhållit, och, efter att, på sätt 188 § stadgar, blifvit varnad, sig icke rättat,
bör förklaras vara från Riksgälds-kontoret skiljd. För öfrigt anses den extra ordinarie
tjensteman eller vaktbetjent, som begått ärerörigt brott eller annan förbrytelse
af svårare beskaffenhet, vara från verket utesluten.
Angående pensionerandet af Riksgdlds-hontorels betjening.
§ 52.
Pensionerna för embets- och tjenstemännen samt vaktbetjeningen vid Riks—
gålds-kontoret bestämmas efter deras, vid afskedstagandet, å ordinarie eller interims
aflönings-staterna innehafvande löner.
§ 53.
Tjensteman eller vaktbetjent, som uppnått sjuttio års ålder eller under femtio
år varit i allmän tjenst, är, vid afskedstagandet, berättigad att,erhålla en hela
lönen motsvarande pension. Samma pension kan jemväl tillerkännas den tjensteman
eller vaktbetjent, som fyllt sextiofem år och i allmän tjenst tillbragt fyratio år,
så vida behörigen styrkt är, att han befinner sig i ett sjukligt eller försvagadt
tillstånd.
§ 54.
Den tjensteman eller vaktbetjent, sorn, efter att hafva hunnit en ålder af
sextio
Slats-Utskoltels Memorial, N:o 293.
21
tcxlio år, anhåller om afsked, må, derest han varit i allmän tjenst omkring fyratio
är, komma i åtnjutande af pension till ett belopp, som motsvarar tre Ijerdedelar
utaf haus sednast innehafda lön. Innan tjensteman eller vaktbetjent uppnått
sextio lefnads- och fyratio tjensteår, kan, endast i händelse af bevislig oför
måga
till vidare tjenstgöring, pension vid afskedstagande! honom tilldelas. I sådant
fall, lämpas densamma efter tjensteåren ensamt, på det sätt, att för hvarje
dylikt år, som brister i nyssnämnde antal, afdrages en fvrationdedel från ett, tre
fjerdedelar af lönen motsvarande pensionsbelopp. Men för den, som fyllt fyratio
tjensteår och sextio lefnadsår, ökas deremot detta pensions-beiopp med en fyrationdedel
för hvarje ölverskjutande tjensteår, eller med en sextiondedel för hvarje
lefnadsår, om ett sådant beräkningssätt finnes för afskedssökanden mera förmonligt,
§ Boskulle,
enligt 53 §, till pension berättigad tjensteman eller vaktbetjent, i
anseende till ohjelpligt sjukdomstillstånd eller försvagade sinneskrafter och arbetsförmåga,
vara urståndsatt att behörigen uppfylla sina tjensteåligganden, må, derest
göromålens oafbrutna gång eller verkets säkerhet det fordrar, fullmäktige, äfven
utan derom gjord anhållan, meddela en sådan tjensteman eller vaktbetjent afsked
från dess innehafvande tjenst, hvarvid dock pension till samma belopp, som den
med tjensten förenade lön, bör honom tilläggas.
Derest åter vaktbetjent förr, än han uppnått den för pensions erhållande bestämda
lefnadsålder och tjenstetid, skulle, genom sjuklighet eller af annan orsak,
blifva oförmögen att sina tjensteskyldigheter vidare fullgöra, ega fullmäktige att,
efter noggrann pröfning af de i hvarje fall förekommande omständigheter och förhållanden,
vid hans förafskedande, tilldela honom en årlig pension, uppgående till
högst två tredjedelar af lönen.
Bih. till R. St Fröt. 1847 och 1848 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 51 Baft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
Stalt Vtskotteti Memorial, N;o 294.
N:o 294.
Ank. till Exp, Utsk. den 31 Joli, kl. 11 (. m
Förstärkta Stats-lJt skottets Memorial, angående verkställd
omröstning, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut,
angående grunderna och vilkoren för tillverkning och försäljning
af brännvin.
Sedan de, uti Betalnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens
memorial N:o 10, i anledning af riks-ståndens skiljaktiga
beslut, angående grunderna och vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin, föreslagne voterings-propositioner blifvit af Rikets Ständer godkända,
har Förstärkta Stats-utskottet, jemnlikt 71 § Regeringsformen, öfver denna
propositioner denna dag anställt omröstning i följande ordning:
Ista Voteringen.
Den, som, lika med ftidderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, godkänner
det af Herr Friherre Haab, uti Friherrens vid Beviilnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottens utlåtande N:o 2 fogade reservation,
föreslagna tillägg af ett serskildt moment till 27 § i Utskottens vid samina
utlåtande bilagda förslag till förordning, angående grunderna och vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin (hvilket tillägg lyder sålunda: „Då
någon å en tomt, eller i en byggnad, eller under samma tak, eller å samma
egendom, begagnar flera pannor till bränvinsbränning, hvilkas rymd enligt
9 § skall sammanslås för debiteringen, iakttages härvid, dels att bokrummet
icke afdrages af hvardera pannan, utan af sammanslagna pannerymden, dels
att tillökning i skatt för mäskvärmare eller rektifikations-apparat, eller anbringandet
at båda delarna, beräknas endast för den panna, hvartill dylika
apparater begagnas. Den sålunda uträknade afgiften för sammanslagna pannerymden
skall höjas med 3 procent, om den är fördelad i tvenne pannor;
med 66$ procent, om den är delad i trenne; med 100 procent, om den är
delad i 4, o. s. v.), voterar
m. M B. St. Fröt. 1847 * 1648. 4 Sami. 1 Afd., 2 Band. 52 Raft
1
2
Stats-Utskotlels Memorial, N:o 294.
den, det ej vill, voterar
vinner Nej, kommer Herr Friherre Raabs berörde förslag om ett serskildt
inom. till 27 § att förfalla.
Voteringen har utfallit med 76 Ja och 43 Nej, hvadan Ja vunnit;
och hafva Rikets Ständer alltså godkänt ofvanberörde, af Friherre Raab föreslagna,
tillägg af ett serskildt moment till 27 § i Bevillnings-, Lag-samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottens förslag till förordning, angående
grunderne och vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Den, som bifaller sammansatta Utskottens, af Borgare- och Bondestånden
godkända, förslag vid Utlåtandet N:o 2, i 27 §, med deruti införda
tariff på pannerymds-afgiften, voterar
vinner Nej, kommer Herr Friherre Raabs af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet godkända, och i Friherrens vid Utlåtandet N:o 2 fogade, reservation
uppgifna förslag till tariff på pannerymds-afgiften, med dertill hörande
ingress, att till efterrättelse antagas.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 82 Ja och 37 Nej-,
i följd hvaraf och då Ja vunnit, Rikets Ständer bifallit Utskottens förslag
vid utlåtandet N:o 2, i 27 §, med deruti införda tariff på pannerymds-afgiften.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden,
vill, att den blifvande förordningen, angående tillverkning och
försäljning af bränvin, skall lända till efterrättelse från början af år 1849,
voterar
2:dra Voteringen:
den, det ej vill, voterar
Ja;
Nej;
3:dje Voteringen:
3a:
den, det ej vill, voterar
Slals-Utskoltels Memorial, N;o 295.
3
vinner Nej, kominer den nya förordningen att tjena till efterrättelse från oell
med början af år 1850, intill hvilken tid hittills gällande föreskrifter i ämnet
komina att tillämpas, men derefter att till kraft och verkan upphöra.
Resultatet af denna omröstning har varit 74 Ja och 45 Nej. Enär
således Ja vunnit, kommer den blifvande förordningen, angående tillverkning
och försäljning af bränvin, att lända till efterrättelse från början af
år 1849.
Hvilket Förstärkta Stats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 31 Juli 1848.
N:o 295.
Ank. till Exp. Utsk. den 31 Juli, kl. 2. e. m.
Memorial, med förslag till åtskillige §§ i det nya reglementet
för Riksgäldskontoret. (Hgs Åfd.)
Såsom motsvarande de uti §§ 133 med 142, och 198 med 205?af 1845
års reglemente förekommande stadganden. rörande uppbörden och redovisningen
af de till Riksgäldskontoret ingående bevillnings- och stämpel-afgifter
samt skatteköpeskillingar m. fl. medel, äfvensom utredningen af Götha kanalbolags
och Malmö f. d. diskonter, torde å bilagde förslag upptagne §§ varda
i det nva reglementet för nämnde verk införde under de afdelningar, deruti
erforderliga föreskrifter, angående dessa ämnen, böra meddelas; kommande
naturligtvis §§:nes nu begagnade ordningsnummer att vid reglementets utskrifvande
ändras och lämpas efter den nummerföljd, hvarunder de nästföregående
§§:ne förekomma.
Till upplysning vid granskningen af nu ifrågavarande reglementariska
stadganden, får Stats-utskottet meddela följande underrättelser om desammas
innehåll:
1 §, angående allmänna bevillningen, är lika lydande med 133 § i 1845
års reglemente;
2 §, angående tidnings- och kortstämplingen, innefattar några i hittills
gällande reglementen saknade stadganden, hvilka öfverensstämma
dels med hvad för närvarande iakttages och dels med både sednast
A
Stalt-Utskottels Memorial, JV;o 295.
utfärdade oell den nu föreslagna nya förordning om stämplade papperSafgiften
samt Rikets Ständers beslut, angående ersättning till
dem, sorn förordnas atti landsorten öfvervara kortstämplingen (^Statsoch
Bevillnings utskottens utlåtande N:o 14^. För den tidningsstämpling,
som i Rikgäldskontoret verkställes, betalas numera, enligt
fullmäktiges beslut den 27:»!e Mars 1846, till stämpeldrängarne
tio skilling för tusen stämplar samt till pappersräknaren fyra skilling
tusendet; hvarförutan kontrollören för närvarande åtnjuter ett årligt
arfvode af tvåhundra sextio-ex riksdaler 32 sk. Vedergällningen
till dem, som förrättat den under sistlidet år i Riksgäldskontoret
verkställda kortstämpling, dervid mer än 130,000 kortlekar afstämplades,
har utgått ined sextiosex riksdaler 32 sk,;
3 §, angående summariska räkningarne öfver Riksgäldskontorets medel, ar
lika lydande med 134 § i 1845 års reglemente;
4 §, angående landtränferiernes månadsförslag, är lika lydande med 135
§ i samma reglemente:
5 §, angående remitteringen af de i ränterierne influtne riksgäldsmedel, är
lika lydande med 136 § i dito;
6 §, angående riksgäldskontoret tillkommande observalionsmedel, är lika
lydande med 137 § i dito;
7 §, angående riksgäldskontorets hufvudbok, motsvarar nu gällande regle
mentes
138 §; varande de af Rikets Ständer, enligt Statsutskottets
utlåtande N:o 78, vid denna riksdag beslutade och fullmäktige redan
meddelade föreskrifter, i afseende på räkenskapsföringen vid
riksgäldskontoret, uti den nu föreslagna nya § åberopade;
8 $, angående tryckningen af årliga utdrag ur riksgäldskontorets räkenska
per,
är lika lydande med 139 § i 1845 års reglemente;
9 §, angående liquiderna emellan stats- och riksgäldsverken, är lika ly
dande
med 140 § i samma reglemente;
10 S, angående ett serskildt arfvode för upprättandet af riksgäldskontoret*
liufvudbok, är lika lydande med 141 § i dito;
11 §, angående arfvode till bankens och Stockholms postkontors tjenstemän,
är lika lydande med 142 § i dito;
12 §, angående afslutandet af filial-diskonternas utredning, motsvarar 198 §
i 1845 ars reglemente och innefattar Rikets Ständers beslut genom
bifallandet af Statsutskottets utlåtande N:o 244;
Stals-Utskottets Memorial, N:o 295.
5
13 §, angående räkenskaps- och protokollsföringen vid diskont-utredningen,
motsvarar nu gällande reglementes 199 och 200 §§ saint innehåller
samina stadgande!), sorn dessa 2:ne §§.
14 §, angående besörjandet af diskont-utredningens utsökningsärender, är
hufvudsakligen af enahanda lydelse, sorn 201 § i 1845 års reglemente;
15
angående ifrågakommande ackords-liqvider samt de återstående for
dringarnes
afskrifning, grundar sig på dels nuvarande reglementes
202 § och dels Rikets Siänders genom ofvanberörde utlåtandes bifallande
vidtagna beslut;
16 §., angående ränteberäkningen för diskonternas fordringar, innefattar sam
ma
stadgande, som 203 § i 1845 års reglemente;
17 § , angående berättelsers afgifvande, rörande diskont-utredningens fortgång
och afslutande, motsvarar 205 § i oftanämnde reglemente; dock
liar stadgandet, i fråga om serskilda berättelser till nästa riksdags
Stals-utskott ansetts kunna uteslutas, enär diskont-utredningen föie
riksdagens början torde hafva helt och hållet upphört.
Då Götha kanal-diskonts återstående skulder, enligt sednast afslutade
räkenskaper, utgjorde 913,998 r:dr 28 sk. 6 rst och Malmö f. d. diskonts
430.290 r:dr 26 sk. 8 rst., har den 204 § i nuvarande reglemente, hvaruti
stadgas, huru förhållas skulle med det öfverskott, som, efter diskont-utredningens
afslutande, möjligen kunde uppkomma, ansetts icke behöfva i nya reglementet
öfverflyttas.
Stockholm den 31 Juli 1848.
a
Slals-Utskollets Memorial, N:o 295.
%
FÖRSLAG
till
Reglemente för Rikets Ständers Riksgäldskontor.
(Fortsättning.)
Angående uppbörden och redovisningen af de till Riksgälds*
kontoret ingående bevillnings- m. fl. medell samt härmed
gemenskap egande ar frodén.
§ I
Allmänna
bevil/ningen uppbäres och redovisas, på sätt i gällande
bevillnings-förordning är stadgadt; och åtnjuta de tjenstemän samt öfrige vederbörande,
sorn med uttaxeringen och uppbörden af bevillningen ega befattning,
de uti samina förordning dem tillerkända arfvoden och traktamenten.
Likaså ega kronofogdarne och landskontoren att, för uppbörden och
redovisningen af arfs- och testaments-bevillningen, tillgodonjuta de serskilda
arfvoden, som uti Kongl. Kungörelsen den 11 December 1811 blifvit
bestämda.
§ 2.
I afseende på uppbörden, levereringen och redovisningen af de stämpelafgifter,
som för tidningar och spelkort skola erläggas, komma härom
utfärdade författningar att tjena till efterrättelse; börande kostnaden för den
i riksgäldskontoret skeende tidnings- och kortstämpling af detta verks medel
bestridas; och må vedergällningen för denna stämplings verkställande och
kontrollerande hädanefter utgå med enahanda belopp eller efter samma beräkningsgrund,
som hittills. Likaledes böra de stampar, som vid den i orterne
förefallande tidnings- och kortstämpling måste begagnas, på riksgäldskontorets
bekostnad anskaffas. Men för öfrigt skall kostnaden för sistnämnde
stämpling, med det i författningarne bestämda belopp, utaf de influtne
stämpelmedlen godtgöras.
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 295.
7
§ 3.
Öfver hvarje års uppbörd af allmänna bevillningen samt Riksgäldskontorets
öfriga inkomster, hvilka uti landsorten levereras, författas vid landskontoren
summariska räkningar, som afslutas och insändas till riksgäldskontoret
inom den tid, författningarne stadga; uti hvilka räkningar restantier
och balanser från de förra åren jemväl till redovisning upptagas. Sådana
summariska räkningar aflemnas äfven från Stockholms stad inom den tid,
som serskildt är bestämd.
% 4.
I början af hvarje månad insändas från landtränlerierna till riksgäldskontoret
Förslag öfver de, under nästföregångne månad, för nämnde
kontors räkning, influtna medel, hvilka förslag ovillkorligen böra vara af
landskontoren till riktigheten bestyrkta.
§ 5.
De till riksgäldskontorets disposition uti landtränterierna influtna uppbörds-
och anmärknings- m. fl. medel öfversändas och levereras derifrån
omedelbart till riksgäldskontoret; egande landträntmästarne att, under de vilkor
och förbehåll, författningarne stadga, sig till godo beräkna och i räkenskaperna
aiföra dem tillkommande remisslage för de penninge-remisser, sorn
från landtränterierne till riksgäldskontoret expedieras.
§ 6.
För de medel, som, till följd af Kongl. Kammar-rättens Öfver-revisions-departeinents
anmärkningar eller vederbörande Advokatfiskals-embetens
åtgärder, för riksgäldskontorets räkning inflyta, godtgör riksgäldskontoret, efter
behöriga reqvisitioner, de i författningarne stadgade observations- och
indrifnings art voden.
§ 7-
Med iakttagande af hvad Rikets nu församlade Ständer, jemlikt Statsutskottets
den 4 sistlidne April tili fullmäktige aflåtna skrifvelse, beslutat och
förordnat, i afseende på räkenskapsföringen vid riksgäldskontoret, äfvensom
s
Slats-Utsk»ltets Memorial, JT.o 295.
hvad härom för öfrigt är stadgadt, uppgöres och afslutas för hvarje år en
serskild hufmdbok öfver nämnde verks samtlige tillgångar och skulder;
hvilken hufvudbok, inom den 1 Juli året efter det, för hvilken den är uppgjord,
bör vara afslutad och renskrifven samt före den Irsta derpiföljande
Oktober behörigen granskad.
§ 8.
Under loppet af Juni månad hvarje år, böra, till upplysning för allmänheten
om riksgälds-kontoreis ställning, serskilda, elter det härmed afsedda
ändamålet lämpade, Utdrag af detta Verks rak nskaper för det nästföregångna
året genom trycket offentliggöras och jemte allmänna tidningar!!*1
utdelas.
§ 9.
I April månad hvarje år, upprättas uti riksgälds kontoret en ordentlig
liqvid med stats-verket för det sistförflutna året. Af denna liqvid meddelas
Kongl, stats-kontoret tvenne exemplar, hvaraf det ena, derå fullmäktige
tecknat sitt godkännande, bör derstädes qvarstanna, srint det andra, sedan
det blifvit försedt med anteckning om liqvidens godkännande af Kongl, statskontoret,
bör till riksgälds-kontoret återställas, för att, såsom verifikation,
dess hufvudbok biläggas.
5 10.
Då riksgälds-kontorets hufvudbok, inom den i § stadgade tid,
blifvit vederbörligen afsluiad och i fuliändadt skick till kommissariatet aflemnad,
utbetalas det för hufvudbokens upprättande och afslutande, från längta
tid tillbaka, bestämda serskilda arfvode af tvåhundra riksdaler.
§ 11.
Likasom hittills, må äfven hädanefter årliga ar frodén, till ett sammanräknadt
belopp af tvåhundra riksdaler, tilldelas vederbörande tjenstemän
ali Rikets Ständers bank samt Kongl, post-kontoret i Stockholm.
Angående
Stats-UtikoUets Memorial, N:o 295.
9
Angående Götha kanalbolags och Malmö f. d. Diskonters utredning.
§ 12.
Den återstående utredningen af Götha kanalbolags och Malmö f.
d- Diskonter besörjes, på samma sätt sorn hittills, af fullmäktige i riksgäldskontoret
intill slutet af innevarande år, hvarefter denna utredning kommer
att upphöra, dock med fullmäktige förbehållen rätt att, i händelse fullmäktige
finna sådant med det allmännas fördel öfverensstämmande, äfven
efter detta års slut vidtaga ytterligare, af omständigheterne påkallade, indrifningsåtgärder
i afseende på en eller annan af nämnde diskonters då ännu
utestående fordringar.
§ 13.
Intilldess diskont-utredningen upphör, föras för hvardera diskonten
serskilda, med hittills begagnadt bokföringssätt öfverensstämmande, räkenskaper,
hvilkas granskning verkställes i riksgäldskontorets revisionskontor.
Likaledes böra jemväl hädanefter serskilda protokoller föras öfver de hos
fullmäktige förekommande ärender, som röra utredningen af ifrågavarande
TI
diskonter.
§ 14.
Befattningen med utsökandet och indrifningen af diskonternas ännu
återstående fordringar samt utförandet af dessa inrättningar rörande rättegångar
bör fortfarande uppdragas åt någon skicklig och pålitlig person, hvilken
deremot åtnjuter vissa, af fullmäktige bestämda, procent å de medel,
som af honom indrifvas och behörigen redovisas, så att fordringarnes
indrifning och rättegångarnes utförande icke komma att för diskontutredningen
medföra andra kostnader och utgifter, än nyssberörde indrifningsprocent;
börande fullmäktige likväl härvid förbehålla sig att, utan hinder
af ombudets rätt till indrifningsprocentens åtnjutande, låta, för längre eller
kortare tid, inställa exekutiva åtgärder, samt uppgöra och afsluta ackordsliqvider
med vederbörande gäldenärer.
§ 15.
Likasom hittills, ega fullmäktige äfven framgent att till pröfning och
slutligt afgörande företaga inkommande ackordsanbud, i afseende å liqvide—
Jtih. lill R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami, 1 Afd. 2 Band. 52 Haft. 2
10
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 296.
randet af diskonternas fordringar, medelst något visst belopps erläggande,
äfvensom ait för sålunda liquiderade fordringar meddela gäldenärerne bevis
örn frihet från allt vidare kraf; ankommande på fullmäktige att, utom de
fordringsposter, hvilkas afförande ur räkenskaperne Rikets Ständer vid denna
riksdag beviljat, jemväl låta afskrifva derefter återstående fordringar, enär
utrönt oell, så vidt möjligt är, styrkt blifvit, att icke den ringaste tillgång
för desammas godtgörande till större eller mindre del finnes att påräkna.
§ 16-
Vid förefallande ytterligare liquider, beräknas räntan k diskonternas
fordringar elter samma grunder, som vid ränteberäkningen för Rikets Ständers
banks allmänna diskontlån skola iakttagas.
§ 17.
Till Rikets Ständers näst sammanträdande revisorer böra fullmäktige
afgifva serskild berättelse, angående diskont-utredningens fortgång under den,
efter sednaste statsrevision, förflutna lid, samt om livad för öfrigt vid utredningens
afslutande förekommit, och bör jemväl diskont-ombudet, derest hans
befattning då ännu fortfar, vid nästa revisions början aflemna sin berättelse
för samma tid.
N:o 296.
Ank. till Exp. Utsk. den 31 Juli, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till aflönings- och pensions stater vid
Riksgäldskontoret. ( Rgs. Afd.)
Till Rikets Ständers granskning och fastställelse får Stats-utskoftet
härmedelst öfverlemma förslag till
l:o ordinarie aflöningsstat för riksgäldskontorets embets- och tjenstemän samt
vaktbefjening;
2:o interims-aflöningsstat för nämnde kontor;
Stals-Vtskoltets Memorial, N:o 296.
it
3:o expektansstat vid riksgäldskontoret;
4:o pensionsstat vid samma verk och
5:o f. d. General-assistans-kontorets expektansstat;
hvarjemte Utskottet får upplysa:
att Rikets nu församlade Sländers beslut, genom bifallandet af Utskottets
utlåtande N:o 274, angående bokhållarne vid riksgäldskontoret
tillerkänd löneförhöjning, äfvensom derigenom beviljade arfvoden
för kammar- och husdrängarne vid detta verk, blifvit iakttaget
vid uppgörandet af förslaget tiil ordinarie aflöningsstaten;
att det på hittills gällande interimsstat upptagna arfvode för bestridandet af
kanslist-göromålen vid fullmäktiges expedition bibehållits å samma
stat, under förutsättning af Rikets Ständers bitail till Fullmäktiges
gjorde och i Utskottets- memoria! N:o 293 tillstyrkta hemställan om
detta arfvodes fortfarande intill nästa riksdags slut;
att de pensioner, som, enligt Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut,
blifvit tillerkända kamererare!) N- F. Öhman och kammardrängen
J. Broman samt revisorn A. Kuhlaus enka uppförts å riksgäldskontorets
pensionsstat (^Ståts-utskottets Uti. N:is 78 och 87 j);
att vid uppgörandet af f. d. General-assistans-kontorets expektansstat, hvilken
först efter nästa års ingång kommer att tillämpas, ersättningen
för den under lönerne inbegripna spannmål blifvit beräknad enligt
det spanmålspris af 8 r:dr tunnan, som vid nuvarande riksdag blifvit
bestämdt för de tjenstemän, hvilka före år 1841 tillträdt sine nu innehafvande
löner; samt
att den af 1844 och 1845 års Ständer fastställde pensionsstat vid sistnämnde
kontor, sedan derå uppförde personer med döden afgått, numera
upphört att vara gällande.
Vid jemförelse mellan nu ifrågavarande och enahanda vid sistförflat—
na riksdag upprättade stater, befinnes, att den nya aflöningsstaten vid riksgäldskontoret
öfverstiger hittills gällande aflöningsstat med r:dr 320: — —
samt att den nu föreslagna pensionsstaten likaledes öfverstiger
förra staten med
„ 180: — —
hvaremot den nya interims-aflönings-staten visar en minskning
af
„ 720: — —
äfvensom f. d. General-assistans-kontorets expektansstat
minskats med „ 1,063: 25. —
»Stockholm den 31 Juli 1848.
12
Stalt-U iskel tels Memorial, N:o 295.
Ordinarie Aflöning sstat
för
Rikets Ständers Riksgäldskontors Embets- och Tjenstemän
samt Vakt betjening.
Lön.
Arfvode.
Summa.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
r-
Rdr
sk.
r-
1 Sekreterare hos Fullmäktige
2,000
—
—
—
—
2,000
—
—
1 Registrator och Arkivarie
1,200
—
—
—
—
1,200
—
—
1 Ombudsman
700
—
—
100
—
—
800
—
—
3 Kommissarier, hvardera 2,000 rdr ....
6,000
—
—
—
—
6.000
—
—
1 Notarie hos Kommissariatet
700
—
—
——
—
—
700
—
—
1 Kanslist hos d:o
400
—
—
100
—
—
500
—
—
1 Kassabokhållare
. .
800
—
—
100
—
—
900
—
—
1 Kamrerare i Bokslutskontoret
1,200
—
—
200
—
—
1,400
—
—
1 Bokhållare i d:o
800
—
—
—
—
800
—
—
1 Kammarskrifvare i d:o
400
—
—
100
—
—
500
—
—
1 Kamrerare i Revisions-kontoret
1,200
—
—
—
1,200
—
—
1 Kontorskrifvare
400
—
—
—
—
400
—
-
1 Vaktmästare
400
—
—
—
—
400
—
—
3 Kammardrängar, hvardera lön 300 Rdr . . .
arfvode 20 « ... ■
• 900
—
—
60
—
—
960
—
—
2 Husdrängar, dito lön 220 «...
arfvode 30 « . . .
Anmärkning: Lönen för Notarien hos Kommissa-  riatet kommer icke att utgå förr, än efter nuvaran-  de Referendariens afgång.
’ 440
60
500
Summa R:dr
17,540
-
—
720
-
18,260
-
Slats-Vtskoltctt Memorial, N:o 295.
13
Interims-aflöning sstat
får
Rikets Ständers Riksgäldskontor.
R:dr
sk.
rst.
1 Referendarie, lön •
Denna lön utgår endast under nuvarande innehafvarens tjenstetid.
1,080
—
—
Här upptages äfven:
Arfvode för bestridandet af de renskrifnings- m. fl. göromål, som tillfö-  rene ålegat den vid Fullmäktiges Expedition anställde Kanslist, ....
utgår intill slutet af nästa riksdag.
500
—
—
Summa R:dr ^
1,580
-i
—
Expektansstat
vid.
Rikets Ständers Riksgäldskontor.
R:itr
sk.
rst.
Förre Faktorn vid Riksgäldskontorets Sedeltryckeri Samuel Rumstedt, med
skyldighet att, derest någon lämplig befattning vid Riksgäldskontoret ho-  nom uppdrages, densamma bestrida,
200
Summa R:dr
200
14 Stats-Vtskotlets Memorial, N:o 296.
Pensions-stat
vid
Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Framlidne Ilof-Jägmästaren, Friherre Gripenstjernas efterlemnade dotter, Ma-
R:dr
sk.
rst
riana C. Gripenstjerna
166
32
—
förre Kontorskrifvaren F. Sandahl
100
—
—
aflidne Notarien vid Riksgäldskontoret Fr. Bergmans omyndiga barn . . .
150
—
—
aflidne Kamreraren vid Riksgäldskontoret L. M. Lundvalls omyndiga barn
aflidne t. f. Kommissarien vid Riksgäldskontorets Kreditsedelverk, Öfver-Krigs-  kommissarien Fr. Lindstedts trenne oförsörjda döttrar, Thilda Carolina,
150
Ebba Maria och Siri Aurora Lindstedt, hvardera 50 r:dr,
150
—
-
aflidne Kommissarien D. Eks enka, Gabriella Ström,
250
—
—*
förre Bokhållaren Johan Erik Lindberg
440
21
-
förre Bokhållaren Carl August Tingberg
aflidne Kassören J. Zengerleins enka, Anna Catharina Hedbom, och hennes
700
oförsörjda barn
150
—
—
förre Kamreraren i Bokslutsköntoret Nils Fredrik Öhman
1,200
—
—
förre Kammardrängen Johan Broman
300
—
—
aflidne Revisorn A. L. Kuhlaus enka, Anna Chrislina Gauman,
Anmärkning: Ofvanstående pensioner indragas vid innehafvarnes frånfälle,
och äfven dessförinnan, så vida de för pensionernas utgående stadgade vilkor
upphöra.
30
Summa R:dr
3,787
5
-
Stals-Uiskottels Memorial, N:o 296. 15
F. d Gener al-assistuns-kont orets
Expektan sstat.
Under lön
beräknad
spanmål
Lön.
Tunnor.
R:dr
sk.
rst.
Uppbördskamreraren A. Nicodemi
66
831
—
—
Revisorn J. F. Gråberg
44
554
—
—
Vaktmästaren A. Dannström
22
281
—
—
P. N. Wessling
22
281
—
—
J. E. Norström
22
281
—
—
Kammardrängen E. Lindström
16
203
—
—
P. Blomberg
Anmärkning: Skulle någon af desse personer vinna befordran
till lön vid Riksgäldskontoret eller annat Verk, minskas
den för honom här uppförda expektanslön med ett deremot
svarande belopp, samt indrages helt och hållet, derest den
annorstädes erhållna lönen uppgår till lika belopp med expek-  tanslönen eller densamma öfverstiger.
16
203
Summa
208
2634
-
-
Förestående Fem stater, nemligen:
Ordinarie aflöningsstaten för Riksgäldskontoret, upptagande en summa af
r:dr
18,260: —
Interims-aflöningsstaten för Dito
«
1,580: -r-
Expektansstaten vid Dito
«
200: —
Pensionsstaten vid Dito
«
3,787: 5.
F. d. General-assistans-kontorets Expektansstat
«
2,634: -
uppgjorda och fastställda vid Lagtima Riksdagen i Stockholm den
1848.
STOCKHOLM, ▼. dalman, 1848.
■■■ ■■ ' ■ ■■ . . - -■ —
- -—
Sfälis-Utskoltets Utlåtande^ N;o 297.
1
N:o 297.
Anie. till Exp. Utslc. den 3 Aug,, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjord framställning. angående förvaltningen
och värden af Kongl, lust-slotten Drottningholm
och Svartsjö. (I. A.J
Uti ett hos Hederv. Bonde-ståndet afgifvet och af bemälde Riks-slånd
till Stats-utskottet remitteradt memorial har riksdagsfullmäktige!! Erik Carlsson
från Stöckholms län hemställt, att då, ehuruväl å riks-statens Irsta hufvud-titel
fortfarande blifvit uppfördt en anslag af 16,000 r:dr till bestridande
af kostnaderne för reparationer och underhåll af Drottningholms och Svartsjö
Kongl, lust-slott, sådant oaktadt, det sednare i hög grad vanvårdades, Rikets
Ständer måtte, efter erhållen kännedom derom, huru ifrågavarande anslagssumma
blifvit hittills använd samt fotdelad emellan berörde begge lustslott,
meddela de föreskrifter, som i afseende på lust-slottens underhåll och
vård kunde anses nödiga.
För att framhålla det vanvårdade skick, hvaruti Svartsjö slott och park
skall befinna sig, har motionären anfört, att, oaktadt slottet för 3 ä 4 år
sedan utvändigt reparerades, såge det redan förfallet och bofälligt ut. Uti
alla rummen vore väggarne blottade på sina förut dyrbara tapeter samt kakelugnarna
och taken sönderspruckna och förstörda. Den förut så vackra
parken omkring slottet vore ock i högsta grad vanskött och på de ställen deraf,
som varit till odling användbara, verkställdes numera för kainererarens
på stället räkning utsäde af korn eller hafra. Uti slottets rum förvarades
ofta årets gröda af säd, hö, potatis och trädgårdsfrukter och understundom
verkställdes derstädes aftröskning utaf den från parken inbergade säd.
Ehuru Utskottet icke är i tillfälle att vitsorda tillförlitligheten af de
uppgifter, motionären sålunda meddelat, angående Svartsjö Kongl, lust-slott,
har Utskottet likväl icke anledning att betvifla uppgifternes riktighet, synnerligast
hvad parken beträffar; hvadan Utskottet anser icke olämpligt, att
Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet varder fästad på det anmärkte förhål
liih.
till R. Sl. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 53 Häft. 1
2
Stats-Utskolteti Utlåtande, N:o 297.
landet, då Utskottet är öfvertygadt, att Kongl. Maj:t vid en möjligen snart
blifvande ny utarrendering i nåder låter tillse, att bland arrendevilkoren intages
skyldighet för arrendatorn att vårda slottets park med tillhöiigheter; och
tillstyrker fördenskull Utskottet ilikets Ständer att till Kongl.
Majit aflåta underdånig skrifvelse i äinnet.
Stockholm den 31 Juli 1848.
Reservationer:
Af Friherre Tersmeden, Herrar von Troil, S. G., Lind af Hageby,
Gripensvärd, J. O., af Georgii, C. E., Doktor Björlman, Professor
H. G. Lindgren, Doktor Gumcelius, Prosten Berlin och Herr
Wedberg.
Herr af Sillén, L. G. och Doktor Wallin, som ansågo någon underdånig
skrifvelse i förevarande ämne icke böra aflåtas, reserverade sig serskildt
emot innehållet af den utaf Utskottet nu föreslagna.
Af Herr Kock. „Emot förestående af Utskottet fattade beslut fårjag
härmedelst mig reservera. På sväfvande premisser följer vanligtvis en svag
konklusion. Så ock här. Utskottet erkänner sig icke vara i tillfälle att
vitsorda tillförlitligheten af de uppgifter, motionären meddelat, angående Svartsjö
Kongl, lustslott, men förklarar sig likväl icke hafva anledning att betvifla
dessa uppgifters riktighet, „synnerligast hvad parken beträffar.“ I stället för
att döma efter bevisande handlingar, hvilka väl bort motionen åtfölja eller
efter allmänt kända förhållanden, hvarom inom Utskottet ingen hade närmare
lii •
kunskap „än sedan några år tillbaka", har Utskottet antagit berättelsen på god
tro, och denna tro, ulan derföre omtaladt skäl, starkare hvad angår parkens
vanvård än slottets. Jag deremot vore färdig att tro på motsatsen eller att
genom bristande tillsyn och vård snarare slottet kan skyndsamt gå sin förstörelse
i möte än parken, hvars måhända gräslupna gångar och förvuxna
häckar och träd lättare återställas i ordnadt skick. imedlertid skall genom
underdånig skrifvelse Kongl. Majit endast anmodas att låta tillse vården om
denna park. Gånge med sjelfva slottet huru det vill. Enligt min föreställning
hade varit rättare, att slott och park fått njuta lika del af Utskottets omsorg
eller kanske ännu bättre att hela frågan fått förfalla, då del är allom bekant,
att Kongl. Majit serdeles låter Sig vårda om de Kongl, lustslottens vid
-
Stati VtskotteU Utlåtande, N:o 298.
3
makthållande ocb försköning, med nedläggande af kostnaden vida utöfver
dertill anvisade statsanslag, hvadan oek det heldre kunnat antagas, att, efter fullbordade
reparationer vid Drottningholm’ den nådiga uppmärksamheten jemväl
kommer att omfatta det närbelägna Svartsjö slott, utau en under sådana omständigheter
mindre granlaga påminnelse genom ofvan tillstyrkta underdåniga
skrifvelse. “ J
N:o 298.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Aug., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppförande å indragningsslat
af de med Lagmans-embetena förenade löne-inkomster.
(U- A.J
Med föranledande deraf, att ej mindre Rikets Ständers Justitise-ombudsman
i afgifven embets-berättelse, än ock enskilde motionärer vid innevarande
riksdag väckt fråga om lagmans-rätternas indragning, har riksdagsfullmäktigen
Nils Strindlund från Westernorrlands län, uti ett till Bondeståndet
afgifvet och till Stats-utskottets handläggning remitteradt memorial,
hemställt, att, derest nämnde domstolars upphörande blefve af Rikets Ständer
för deras del beslutadt, i sammanhang härmed och till förebyggande af
hinder för en dylik förändrings vidtagande måtte medgifvas, att de lagmän,
som ej kunna till andra motsvarande embeten förflyttas, må uppföras å allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af en årlig ersättning för sina utan
eget förvållande mistade löne-inkomster, beräknad efter medeltalet af de utaf
bemälde embetsman under de fem föregående åren till taxering uppgifne belopp
eller annan grund, som af Rikets Ständer kunde finnas lämplig.
Sedan, i öfverensstämmelse med Lag-utskottets i betänkandet N:o 56
framställda förslag, Rikets Ständer numera för sin del beslutat lagmansrätternas
upphörande från och med början af år 1850, får Stats-utskottet
rörande ofvannämnde till dess behandling hänskjutna, med den ifrågaställde
domstols-indragningen sammanhang egande, fråga härmedelst afgifva utlåtande.
Efter hvad de för innevarande år gällande stater utvisa, äro lagmännen
berättigade till åtnjutande af följande ordinarie löne-förmåner, nemligen:
4
Stals-Utskottels Utlåtande, N:o 298.
Kontanta löner.
Under lönen
beräknad
spanmål.
Indelda bo-  stälis-räator.
R:dr
sk.
rst.
Tunnor.
R:dr
sk.
rst.
544
8
—
47
17
30
—
200
29
11
4
544
8
—
47
—
—
—
—
—
—
544
544
8
8
—
47
47
,
—
—
544
8
—
47
—
—
544
8
**
47
544
8
—
47
—
—
544
8
47
544
8
—
47
—
Lagmannen i Uplands, Westmanlands och
Kopparbergs lagsaga . . .
„ i Stockholms läns, Södermanlands
och Gottlands dito . .
„ i Nerikes och Wermlands d:o
„ i Östergöthlands d:o
„ i Kalmar läns och Ölands d:o
„ i Tio häraders d:o
* i Hallands och Elfsborgs
läns d:o
„ i Westgötha, Dahls och
Bohus d:o
„ i Vesternorrlands d:o ....
„ i Ångermanlands, Vester
bottens
och Norrbottens d:o
„ i Skåne och Blekinge d:o .
J afseende på lagmans-embetel i Östgötha lagsaga är genom Kongl,
brefvet af den 20 Juni 1837 föreskrifvet, det innehafvare» af nämnde embete
bör tjena utan ordinarie lön, intilldess, genom den enligt Kongl, brefvet
af den 10 Augusti 1825 beslutade reglering, Östgötha och Kalmar läns lagsagor
kunna förenas, då den till den sistnämnde hörande lön kommer att af
lagmannen i behörig ordning tillträdas.
Beträffande åter de nied lagmans-embetena förenade extra ordinarie inkomster
eller sportler, så hafva dessa, enligt vederbörandes till taxering meddelde
uppgifter, i medeltal årligen utgjort:
För lagmannen i Uplands, Vestmanlands
och Kopparbergs lagsaga, medium för 10 år 510: — —
„ i Stockholms län, Södermanlands
och Gottlands d:o d:o 8 år 395: 13, 4.
„ i Nerikes och Vermlands d:o d:o d:o 185: 35. —
„ i Östergöthlands d:o d:o d:o 009: 28. —
„ i Kalmar läns och Ölands d:o d:o 5 år 408: — —
„ i Tio häraders d:o d:o 10 år 1,276: 14. —
Ståts-Utskottets Utlåtande,
N:o 298.
5
i Hallands och Elfsborgs
läns d:o
d:o
9 år 87:
19. 7.
7?
i Yestgötha, Dahls och
Bohus d:o
d:o
8 år 1,142:
1. 6.
;?
i Vesternorrlands d:o
d:o
10 år 294:
40. 5.
n
i Ångermanlands, Vester-
bottens och Norrbottens d:o
d:o
— —
— —
n
i Skåne och Blekinge d:o
d:o
10 år 2,408:
17. 2.
Dock bör härvid anmärkas, att, i anseende till
inträffade v
akanser,
tjänstledigheter, iråkadt konkurstillstånd eller andra omständigheter, ifrågavarande
uppgifter icke ega den fullständighet eller tillförlitlighet, att desamma
kunna tjena till grund för bestämmande af den ersättning, som, i händelse af
tjenslernas indragning, må anses böra vederbörande innehafvare tillgodokomma.
Då nu lagmännen, hvilka på grund af fullmakter sina embeten innehafva,
sålunda äro berättigade att vid en blifvande indragning af samma embeten
fortfarande åtnjuta de derför å stat anvisade löneförmoner, samt, hvad
angår de tjensterne åtföljande sportler, godtgörelse för desamma desto heldre
synes vara af billighet påkallad, som dessa sistnämnde flerestädes utgöra en
högst betydlig andel af de med tjensterna förenade förmoner och, hvad vissa
lagmans-embeten beträffar, vida öfverstiga det ordinarie allöningsbeloppet,
hvadan alltså genom förlusten af ifrågavarande sportler bemälde embetsmän
skulle tillskyndas en oförvållad och högst känbar minskning i påräknade utvägar
för egen och deras familjers bergning, har Utskottet ansett sig ega
skäl tillstyrka,
att, för den händelse, att den af Rikets Ständer för deras del beslutade
indragning af lagmans-embetena skulle af Kongl. Maj:t i
nåder bifallas, Rikets Ständer måtte medgifva, att de vid indragningens
verkställande å ordinarie stat anställde lagmän må å allmänna
indragningsstaten uppföras till åtnjutande under deras återstående
lifstid af de för vederbörande embeten enligt stat anvisade
löneförmåner, jemte ersättning för de tjensterne åtföljande sportler,
sistnämnde ersättning beräknad efter medeltalet af de under åren
1838—1847 i sådant afseende till taxering uppgifna belopp, äfvensom
att lagmannen i Östgötha lagsaga, hvilken embetsman för närvarande
icke åtnjuter ordinarie lön, må berättigas att, efter nuvarande
lagmannens i Calmar läns och Olands lagsaga frånfälle, der
-
Slats-Utskottels Memorial, N:® 299.
est detsamma eger rum efter Iagmansrättefnas upphörande, å iudragniiigsstat
uppbära ett emot lönen för sistnämnde lagrnans-embete
svarande belopp; dock under förbehåll, att samtlige ofvauberörda
till uppförande å indragningsstat föreslagne ordinarie och extra
ordinarie löne-inkomster minskas eller upphöra, i den mån vederbörande
lagmän af allmänna medel å stat undfå andra löneföiv
möner, än hvaraf de vid sin förflyttning å indragningsstat äro, efter
bär ofvan stadgade grunder, berättigade att komma i åtnjutande.
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl trott sig böra hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet framställa
den begäran, att de för närvarande lediga lagmans-embeten
icke måtte varda återbesatte, innan frågan om berörde embetens
indragning blifvit af Kongl. Majit slutligen pröfvad och afgjord.
Stockholm den 3 Aug. 18-18.
Nio 299.
Ant till Exp. Utsk. den 3 Äng., kl. 6 e. m.
Memorial, med förelag till sammanjemkninq eller voteringsprosition,
i anledning af Riksståndens skiljaktiga] beslut angående
ifrågaställd befrielse för (örre Departements-cheferne
i General-tullstyrelsen, Presidenten af Billbergh
och Kanzlirådet Valerius samt Kamer er ar en, Kammarrätts-rådet
Vinroth och Kontrollören Middendorf från
ådörndt ersättningsansvar i målet, rörande den efter aflidne
Tullförvaltaren Finér yppade balans.
(1. A.)
Uti sitt under N:o 263 afgifna utlåtande hade Stats-utskottet, på anförda
skäl, hemställt, dels att någon eftergift af den presidenten af Billbergh,
kansli-rådet Valerius, numera aflidne föne kamereraren, kammarrätts-rådet
Vinroth och förre kontrollören Middendorf ådömda ersättningsskyldighet folden
efter tullförvaltaren Finér yppade balans icke måtte beviljas, utan presidenten
af Billberqhs och kansli-rådet Valerii med qvarstad belagde så väl
fasta som lösa egendom i laga ordning försäljas och de derför inflytande köpe
-
Stils-Utskottets Memorial, N/o 299.
7
skillingsbeloppen, så långt de förslå, användas till balansens betäckande,
dels ock att staten måtte afstå från allt anspråk på större eller mindre del
af de pensioner, sistbemälde embetsman åtnjuta, oell dem tillåtas att pensioneine
hädanefter som hittills fortfarande uppbära.
Enligt Utskottet tillliandakornna protokolls-utdrag, liar förenämnde
utlåtande blifvit af Borgare-oell Bonde-stånden bifallet, hvaremot Ridderskapet
och Ådeln funnit för godt att, i öfverensstämmelse med hvad friherre
von Krtemer uti sin vid utlåtandet fogade leservation föreslagit, bifalla,
att den till statens säkerhet å presidenten af Billberyhs och kansli-rådet Våler ii
fasta och lösa egendom lagda qvarstad må fortfara, med rättighet för dem
båda att under deras återstående lifstid åtnjuta de dem tillerkända pensioner.
Likaledes har Preste-ståndet, med afslag å hvad Utskottet i berörde utlåtande
hemställt, fattat enahanda beslut, som, på sätt nämndt är, blifvit af
Ridderskapet oell Adeln vidtaget.
Genom alla Riks-ståndens sammanstämmande beslut hafva alltså presidenten
af Billbergh och kansli-rådet Valerius fått sig tillagd rättighet att
under sin återstående lifstid åtnjuta de dem tillerkända pensioner. Deremot
och då, i fråga om fortfarandet ai den å bemälde ernbetsmäns fasta oell lösa
egendom lagda qvarstad, tvenne Riks-stånd stadnat emot två, så lärer,
derest icke Ridderskapet oell Adeln samt Preste-ståndet skulle finna för
godt att med Borgare- och Bonde-stånden sig förena i godkännandet af Utskottets
i detta ämne framställda förslag, förevarande fråga, såsom rörande
statsverkets inkomster, böra, jemnlikt stadgandet i 69 § regeringsformen,
medelst omröstning i förstärkt Stats-utskolt afgöras; och får Utskottet i sådant
afseende föreslå följande voteringsproposition:
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-stånden, bifaller S(ats-utskottets
hemställan, att någon eftergift af den presidenten af Billbergh, kanslirådet
Valerius, numera aflidne förre kamerefaren kammar-rättsrådet Winroth
oell förre krontrollören Middendorff' ådömda ersättningsskyldighet för
den efter tullförvaltaren Finér yppade balans icke måtte beviljas, utan presidenten
af Billberyhs och kanslirådet Vallerii med qvarstad belagda så
väl fasta som lösa egendom i laga ordning försäljas och de derför inflytande
köpeskillingsbeloppen, så långt de förslå, användas till balansens betäckande,
votera r
Ja:
den, det ej vill, voterar
Nej;
Stati-Ulskottels tillåtande, N:o 3ÖÖ.
vinner Nej, kommer ilen till statens säkerhet ä presidenten af Billbergh$
och kanslirådet Valerii fasta och lösa egendom lagda qvarstad att fortfara.
Stockholm den 3 Augusti 1848»
Nio 300.
Ant. till Exp. Utsk. den 3 Aug., kl. 6 e. lil.
t]flätande> angående ansina ttll en ytterligare kanslistlön vid
Rikets Ständers J ustitie-ombudsmansexprdition.
(Jlgs Afd )
Från samtlige Riks-stånden har Stats-utskoitet euiottagit remiss å
ett af Rikets Ständers .Justitie-ombudsman» under den 20 sisth Juli, afgifVet
memorial, hvaruti förmäles, hurusom fånglistorna» hvilkas granskning ålåge
Justitie-ombudsmannen, till följd af den i sednare åren betydligt ökade
mängden af häktade brottslingar och lösdrifvare, vuxit lill ett flerfaldigt större
omfång än tillförene; sålunda utgjorde de sednast för ett år inkomne fånglistor
en fyra gånger större volum, än 1818 och 1819 års enahanda listor»
ehuru dessa voro betydligt utvidgade utöfver dem, som inkommo för de första
åren efter Justitie-ombudmans-embetets inrättande. Från denna tillökning
i fånglistornas vidd hade ett i samma mån förökadt arbete vid deras
granskning uppkommit, hvadan den personal, deraf Justitie-ombudsmans.-  expeditionen enligt gällande stat utgjordes, redan länge befunnits otillräcklig
för granskningsarbetets medhinnande, och hade detta arbete följaktligen
icke kunnat skyndsammare fortgå, än att, vid Justitie-ombudsmans-embetets
tillträdande af dess nuvarande innehafvare, alla fånglistorne för år 1847
(utom l:sta qvartalets från Götha Hofrätt") samt fånglistorna för 3:dje och
4:de qvartalerne af 1846 från Svea Hofrätt voro ogranskade samt att
de från Götha Hofrätt för 3:ne qvartaler af sistnämnde år och lista
qvartalet 1847 inkomna fånglistor väl voro granskade, men icke hunnit
vidare handläggas. Då den af besagde anledning uppkomna balans,
i stället för att kunna afhjelpas, tvärtom måste af samma orsak framgent
ytterligare tillväxa, i hvilket fall ändamålet med fånglistornas granskning
eller skyndsam lättelse i de upptäckta felaktigheterne skulle komma alt
förfelas,
Slats^Utskoltets Utlåtande, N:o 300.
9
förfelas, hade Justitie-ombudsmannen, sorn, med hänsigt lill de harander förekommande
anmärkningars talrikhet och oftast ingalunda likgiltiga beskaffenhet,
ansåg sig icke befogad tillstyrka någon minskning i sina åligganden
vid denna del af tjenstgöringen, fastän, ulan allt för mycket åsidosättande af
de vigtigaste, med Justitie-ombudsmans-embetets behöriga förvaltning förenade
pligter, ej kunde deråt egnas mera tid än hittills, funnit sig böra hos
Rikets Ständer anmäla nu anförde förhållande, på det att af Rikets Ständer?
förfogande måtte komma att bero, huruvida, genom beviljandet af anslag för
aflönandet af ytterligare en kanslist vid Justitie-ombudsmans-expeditionen
med 432 r:dr, eller samma belopp, som lönen för hvardera af de 2:ne derstädes
nu anställda kanslisterne utgjorde, Justitie-ombudsmannen måtte blifva
försatt i tillfälle att med nödig drift sköta sitt embete.
I anledning af denna framställning, anser sig Stats-ufskottet böra
upplysa, att den för Justitie-ombudsmans-expedition nu gällande aflöningsstat
upptager för en sekreterare 765 r:dr och för 2:ne kanslister tillsammans
865 r:dr; hvarförutan å samma stat finnes uppförd lön för en sekreterare
hos Tryckfrihets-kommittéen med 432 r:dr 24 sk.
Enär, efter hvad Utskottet inhemfat, en del af d.e fånglistor, hvilka,
enligt Justitie-ombudsmannens uppgift, icke voro granskade då han tillträdde
embetet, ej förr än nyss förut eller derefter till Justitie-ombudsmansexpeditionen
inkommit: och då de flerfaldiga göromål, som före Rikets Ständers
sammankomst måste af tjenstemännen vid denna expedition förrättas,
torde i väsendlig mån hafva förhindrat och fördröjt granskningen af de öfrige
fånglistorna, synes det anmälda förhållandet med ifrågavarande gransknings-arbete
vid besagde tidepunkt hufvudsakligen kunna tillskrifvas serskilda
anledningar. Och Utskottet anser således detta förhållande icke innefatta
tillfyllestgörande skäl för Rikets Ständer att, i och för verkställandet af den
hittills icke medhunna granskningen, anslå aflöning för en ny kanslisttjenst,
helst Utskottet föreställer sig, att den person, hvilken åtnjuter lön i egenskap
af sekreterare hos Tryckfrihets-kommittéen, hädanefter liksom hittills
kommer att biträda vid de inom Justilie-ombudsmans-expeditionen förefallande
göromål. För öfrigt torde, i fråga om behofvet af den nu föreslagna tillökningen
i tjensterna vid nyssnamnda expedition, ej heller böra förbises, att
Justitie-ombudsmannen eger att sjelf antaga personalen vid samma expedition
och följaktligen är oförhindrad att derstädes anställa sådane personer,
som ej allenast äro fullt lämplige för göromålens behöriga förrättande, utan
Bih. (ill R. St. Brot, 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 53 Baft. g
10
Siats-Utskottets Utlåtande, N.o 301.
eck kunna deråt mera uteslutande egna sin tid och förmåga. I betraktande
af nu anförde omständigheter, och då samma gransknings-arbete, som i Ju*
stitie-ombudsmans-expedilionen skall verkställas, jemväl åligger tjenstemännen
vid Justitie-kanslers-expedition samt vederbörande Advoka(fiskals**embeten,
hemställer Utskottet,
att den hos Rikets Ständer af Justitie-ombudsmannen gjorda framställning
icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Aug. 1848.
N:o 301.
Ank. till Exp.Utsk. den 3 Aug., kl. 6 c. m.
Memorial, i anledning af återremiss å förslaget till Ista af
delningen
af Riksgälds-kontorels nya Reglemente.
(Rgs. Aid.)
Ridderskapet och Adeln har, vid föredragning af Stats-utskottets Memorial
N:o 259, återremitterat sednare delen af 20 § i ofvanberörde förslag,
rörande sättet för återbetalningen af äldre kronofordringar; men sorn samma
förslag, enligt ankomne protokolls-utdrag, blifvit godkändt af Preste- och
Bonde-stånden den 20 samt af Borgare-ståndet den 29 sistlidne Ju‘i, har
Utskottet, med stöd af 75 § Riksdags-ordningen, ansett återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Aug. 1848.
Slals~Utskotlets Utlåtande, N-:o 302.
II
N:o 302.
Ank. till Exp. Utsk. dea 3 Augusti, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser, å betänkandet
N:o 216, angående väckt fråga om restitution af
erlayde bränvins-bevillningsmedeU (X A.)
Ofvannämnde betänkande, som af Borgare-ståndet blifvit bifallet, har
deremot af Ridderskapet och Adelil samt Preste- och Bonde-stånden blifvit
till Stats-utskottet återremitterad!, på det Utskottet måtte komma i tillfälle,
att, efter tagen kännedom om de vid ärendets behandling hos Utskottet
saknade, men sedermera dit inlemnade handlingar, afgifva det förnyade
utlåtande, hvartill omständigheterna kunde föranleda.
Af de Utskottet tilltiandakomne handlingar i ämnet inhämtas bland
annat, att, sedan en del hemmansägare inom Tveta, Mo samt Västra och
Östbo härader af Jönköpings län hos Konungens befallningshafvande i länet
gjort ansökningar derom,' att då, efter mantals och skattskrifnings-föriättningarne
för år 1842, hvarvid sökanderne låtit sig anteckna till bränvinsbränning,
de vunnit den öfvertygelse, att bränvinstillverkningen vore onyttig och
skadlig, och derföre afstått från rättigheten att under 1842 års sednare bränvinsbrännings-termin
sådan tillverkning utöfva, dem måtte medgifvas befrielse
från erläggande af den pannervmdsafgift för sistnämnde år, hvilken för deras
angifne bränneri-redskap för sednare terminen belöpte, hade Konungens befallningshafvande
som, medelst serskilda resolutioner af dan IG och 30 Juli
1842, meddelat atskillige föreskrifter, dem sökanderne hade att iakttaga, hvarefter,
och sedan granskning skett till utrönande deraf om de meddelade föreskrifterne
blifvit fullgjorde, Konungens befallningshafvande ville sig yttra om
och huruvida den sökta befrielsen kunde medgifvas, genom utslag den 22
Mars 1843, sig utlåtit, att, enär det varit sökandernes ostridiga rättighet, ej
mindre att vid mantals- och skatlskrifnings-förrättningarne icke uppgifva
någon bränvinsbrännings-redskap, så vidt de ämnat från bränvinstillverkningen
afstå och såmedelst undvika debiteringen af den pannerymds-afgift, från
hvilken befrielse sedermera är vorden sökt, än ock att för samma ändamål
12
Slats-Ulskotlels Ullålande, N:o 302.
få vid mantalslängdernes justering sina uppgifter i bero:de afseende rättade,
samt då, på sätt i förevarande fall egt rum, vederbörande icke begagnat denna
rättighet, utan efter berörde justering hos Konungens befallningshafvande dels
tillkännagifva sin afsigt att under 1842 års sednare brännings ermin någon
bränvins-tillverkning, såsom af erfarenheten befunnen onytttig och skadlig,
icke utöfva, dels anhållit om de debiterade afgifternes afskrifning, hvilket
varit dem enligt författningarne obetaget, helst ansökningarne i ämnet inkommit
före den tid, då den 2:dra brännings-terminen tagit sin början, och
jemväl långt förr än debetsedlarne fått afhemtas, funne Konungens befallningshafvande
sökanderne, så vidt de fullgjort Konungens befallningshafvandes,
till förekommande af obehörig afskrifning, dem uti förenämnde resolutioner
af den 16 och 30 Juli 1842 meddelade föreskrifter, till den sökta
afskrifningen vara berättigade; i följd hvaraf och enär sådan afskrifning
tillkomme alla de hemmans-innehafvare, hvilka med presterskapets och kronobetjeningens
eller andra kända och trovärdige mäns skriftliga intyg behörigen
styrkt, antingen att deras bränneri-redskap varit från och med April till och med
December månad sistberörde år försedd med kronobetjeningens obrutna försegling,
eller ock att densamma under besagde lid varit ställd i allmänt
förvar, Konungens befallningshafvande pröfvade skäligt tillåta, att pannerymdsafgiften
för 1842 års sednare termin linge afskrifvas för åtskillige uti
Konungens befallningshafvandes merberörde utslag uppräknade hemmans
innehafvare, hvilka företett så beskaffade bevis, som nyss blifvit omförmäldt,
utgörande sammanräknade beloppet af den sålunda till afskrifning medgifna
pannerymdsafgiften 251 r:dr 20 sk. 6 rst för 141 stycken bränvinspannor.
Efter det Konungens befallningshafvandes oftabesagde utslag blifvit,
dels genom anförde besvär, dels underställningsvis, draget under Kongl.
Kammar-rättens pröfning, har bemälde rätt, medelst utslag den 14 November
1844, utom yttrande i ett annat ämne, hvarom nu icke är fråga, förklarat,
att, beträffande den afskrifning, som blifvit åtskillige uti Konungens befall—
ningshafvandes ifrågavarande utslag uppräknade personer medgifven, så emedan
alla dessa personer vid mantalsskrifningen till år 1842 anmält sig vilja
utöfva bränvinsbränning under hela tillåtna bränningstiden eller båda bränningsterminerne,
samt i följd häraf fått sig belöpande afgifter för den af dem
till begagnande uppgifna bränvinsredskap påförde, ty och då uti Kongl, förordningen
den 6 Augusti 1841, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, någon afkortning af belöpande afgift för till begagnande
anmäld bränvinsredskap icke funnes medgifven i annat fall, än att Kongl.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 302.
13
Maj:t skulle för längre eller kortare tid finna nödigt påbjuda bränvinsbränningens
inställande, hvilket under sednare bränningsterminen år 1842 ej inträffat,
biel, med upphäfvande af underställda utslaget, den medgifna afskrifningen
af Kongl. Kammar-rätten ogillad; hvarefter, och sedan detta Kammar-rättens
utslag, som vederbörande delgifvits, vunnit laga kraft, den af Konungens
befallningshafvande till afskrifning beviljade afgift blifvit hos de betalningsskyldige
uttagen.
Uti en till hedervärda Bonde-ståndet inlemnad och återremmissen från
bemäldte Riks-stånd bifogad skrift har motionären tillkännagifva, att hans i
motionen framställda anhållan om restitution af erlagde bränvinsbevillningsmedel
endast anginge 85 r:dr 36 sk., fördelade på 50 st. bränvinspannor,
tillhöriga åtskillige hemmansåboer inom Vernamo, Voxtorps och Tånnö socknar;
hvarjemte motionären, till stöd för bifall å sin ifrågavarande begäran,
åberopat, att Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag medgifvit
några hemmansegare inom Östergöthlands län enahanda förmån, som den af
motionären nu sökta.
Utskottet, som tagit detta ärende under förnyad ompröfning och åt de
meddelade handlingarne egnat nödig uppmärksamhet, får nu i ämnet afgifva
ytterligare utlåtande, dervid Utskottet, på af motionären gifven anledning,
anser sig böra till en början erinra, att vid sednaste riksdag restitution af
bränvinsbevillnings-afgjft visserligen beviljades någre personer, hvilka omförmälas
uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse Nio lil, af innehåll,
att, sedan Kongl. Maj:t, som anseit billigt, att vid de tillfällen, då, i följd
af bränneriers förstöring genom vådeld eller annan olyckshändelse, hinder
uppstode för bränvinsbrännings-rättighetens utöfning med till begagnande anmäld
bränningsredskap, den skattskyldige måtte, i förhållande till den längre
eller kortare tid, ett så beskaffadt hinder fortfore, njuta afkortning eller eftergift
af bevillningsafgiften för den bränvinsbränning, hvartill han sig angifvit,
samt af sådan anledning, medelst cirkulär-bref den 4 September 1841, förständigat
Dess samtlige befallningshafvande att till allmänhetens efterrättelse
kungöra, det hvar och en, som ansåge sig ega skäliga anspåk på en dylik
eftergift, hade att ansökning derom, beledsagad af vederbörlige undersökningshandlingar
om olyckshändelsens tillkomst och förloppet dervid, ingifva,
då Kongl. Majit ville tillse, huruvida någon afkortning eller restitution af de
påförde eller erlagda afgifterna skäligen kunde vederbörande i behörig ordning
beredas, — till Rikets Ständers då varande Stats-utskott öfverlemnat från
åtskillige personer till Kongl. Majit inkomna ansökningar om dylik eftergift,
14
Stats-Utskoltels Utlåtande, N:o 302.
Rikets Ständer förklarat, att som de uti ansökningarne uppgifne omständigheter,
angående bränneri verkens och redskapens förstöring genom vådeld,
blifvit af vederbörande läns-styrelser vitsordade, billigheten syntes fordra,
att någon afkortning eller restitution af den debiterade och erlagde bränvinsbränningsbevillningen
sökanderne förunnades, hvadan ock Rikets11 Ständer
för sin del en dylik restitution beviljade.
Af hvad nu blifvit anlördt synes, att den vid 1844—1845 årens riksdag
medgifna restitution af erlagda bränvins-bevillnings-afgifter egt rum till
förmån för sådane bränneriegare, hvilkas bränneriverk och redskap genom
vådeld och andra olyckshändelser gått förlorade, i följd hvaraf och då de
sökande, för hvilka motionären väckt fråga om dylik eftergift, icke varit, i
afseende på sina bränneriverk, underkastade några olyckshändelser, utan samma
sökande, som behörigen anmält sig till bränvinsbränning, långt efteråt inställt
densamma, endast af orsak att de vunnit den öfvertygelse att bränvinsbränning
vore onyttig och skadlig, lära de grunder, hvarpå Rikets Ständers
af motionären åberopade beslut hvilar, icke vara på förevarande fråga
tillämpliga.
Stats-utskottet har vid detta tillfälle icke velat med tystnad förbigå,
att Kongl, Maj:t, dels genom nådig kungörelse den 9 Oktober 1845 förklarat,
att, för att befordra någon inskränkning i förbrukningen af spanmål efter
den samma år inom rikets bördigare landskap inträffade missväxt, de
idkare af bränvinsbränning, hvilka inom slutet af Oktober månad berörde år
vilje afsäga sig rättigheten att under påföljande November och December
månader bränna, skulle ega att, i förhållande till nämnde tid, tillgodonjuta afkortning
eller restitution af påförd eller erlagd pannerymds afgift, dels ock,
medelst nådig kungörelse den 27 Oktober 1846, i anledning af årets ofördelaktiga
potatisskörd och då gängse höga spanmålspriser, förordnat, att de,
hvilka vore berättigade att under hela December månad sistberörde år utöfvat
bränvinsbränning, men inom slutet af förutgångne November afsade sig
rättigheten dertill, egde att, i förhållande till tiden, hvarunder bränvinsbränningen
icke verkställdes, erhålla restitution eller afkortning för erlagde eller
debiterade pannerymds-afgifter.
Att af dessa Kongl, författningar, tillkomne för serskilda fall och af
serskilda orsaker, något stöd icke eller lärer kunna hemtas för bifall till motionärens
anhållan, torde vara utom allt tvifvel, helst högstberörde författningar
dessutom blifvit utfärdade långt efter den tid, motionärens framställning
omfattar.
Stats-Vlskottels Utlåtande, N:o 302.
15
På dessa skäl, hvartill äfven kommer, att, om den af motionären sökta
eftergift, hvilken ock blott angår en ringa del af de genom Kongl. Kammar-rättens
förenämnde utslag betalning ådömde hftmmans-åboer, skulle medgifvas,
stor oreda tvifvelsutan komme att uppstå vid uppbörden af de afgifter,
hvilka blifvit påförde de personer, som anmält sig till utöfvande af bränvinsbränning,
enär det skulle kunna bero af dessa, att, oaktadt den vid mantalsskrifningen
skedda anmälningen, frånträda bränningsrättigheten, då tillfälliga
orsaker gjorde utöfningen deraf mindre fördelaktig, samt vissheten att erhålla
afkortning eller restitution från de påförde eller erlagde afgifterna säkerligen
komme att hos Rikets Ständer vid blifvande riksdagar framkalla en
mängd ansökningar derom, anser Utskottet sig böra
tillstyrka, att Andreas Bengtssons ifrågavarande motion icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slockholm den 3 Aug. 1848.
STO C K HOLM, w. ». 1848.
Statt- Utskottets Memorial, A:o 303.
&
TN:o 303.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 3 Aug., kl. 8
Memorial, med förslag till reglementariska stad gauden, angående
Riksgälds-kontorets inkomster.
(R:gs Äfd.)
Jemte öfverlemnande af det förslag, Stats-utskotlet uppgjort lill de §§
ä reglementet för Riksgäl ds- feo n t o r et, hvilka böra innefatta erforderliga stadganrlen
i afseende på delta verks inkomster, samt de för detsamma anvisade
sei skilda tillgångar, får Utskottet bär nedan redogöra för innehållet af dessa
§§, hvilkas nu åsätta nummerordning, vid reglementets utskrifvande, kommer
alt'förändras:
1 §, innefattande förbud mot dels användandet af Riksgälds-kontorets
medel till andra, äu af Rikets Ständer bestämda ändamål, och dels
ackorders beviljande, är af samma lydelse, sorn 112 § i 1S45 års
reglemente.
2 §, angående allmänna bevillningen, motsvarar 1 13 § i nämnde regle
mente
och innehåller enahanda stadganden.
3 §, angående spelkort- och tidnings-stämpelafgifterne, är lika lydande
med 114 § i samma reglemente.
4 §, angående skfitteköpeskillingar, är lika lydande med 115 § i dito.
5 §, angående inflytande auklionsmedel för kronans hus i städerna,
innefattar samma stadgande, sorn 116 § i 1S45 års reglemente,
hvarvid dock ett tillägg skett, med hänsigt lill Rikets Ständers beslut,
rörande försäljningssumman för den kronan tillhöriga och
hofbageriet benämnda egendom här i hufvudstaden, sorn, enligt
Stats- och Banko-utskottens utlåtande 11:0 34, kommer alt löryttra-s.
Bilt. till Ii. St. hot. 18*7 och IS49. 4 Samt. I A/d. 2 Band. 54 Hdft. i
2
Slals-Ulskotlels Memorial, N:o 303.
6 §, angående anmärkningsmedlen, är lika lydande med 117 § i 1848
års reglemente.
7 §, angående stats-verkets öfverskotter och besparingar, innehåller
enahanda stadgande, som i:sta punkten af 118 § i meranämnde
reglemente. Då apothekare-societeten, enligt Stats-utskottets utlåtande
N:o 124, 36:te punkten, behörigen fullgjort sin förbindelse
i anledning af det för pharmaceutiska läroanstalten beviljade och
å liksstaten uppförda anslag, så torde det uti 1841 och 1845 års
reglementen intagna förbehåll, i afseende på detta anslags indragning
till Riksgälds-kontoret, kunna och böra ur det nya reglementet
uteslutas.
8 §, angående Riksgälds-kontorets ersättande förstats-anslaget till Teck
nologiska
institutet, är lika lydande med 119 § i 1845 års
reglemente.
9 §, angående de lill Stats-kontoret ytterligare inlevererade äldre de
positionsmedel,
motsvarar 120 § i 1845 års reglemente, och grundar
sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Stats-utskottets
utlåtande N:o i56; varande stadgandet, angående den Riksgälds-kontoret,
jemlikt samma beslut, åliggande skyldighet att utaf
dessa medel tillhandahålla Stats-kontoret hvad sorn för verkställigheten
af i frågakommande restitutioner kan erfordras, redan infördt
i i6 § af förslaget till det nya reglementets i:sta afdelning, bilagdt
Utskottets memorial, N:o 242.
10 §. angående a ne bland reservationerna i rikshufvudboken upptagne
poster, innehåller Rikets Ständers härom faLlade beslut, enligt Statsutskottets
utlåtande N:o 3o §1, och N:o 206 § 14.
11 §, angående odisponerade undsättningsmedel, svarar mot 122 § i 1845
års reglemente och grundar sig på sista punkten i Stats-utskottets
af Rikets Ständer godkända utlåtande N:o 214.
12 §, angående det genom försäljning af materialierna för vattenlednin
gen
till Carlskrona inflytande belopp, innefattar samma stadgande,
som nu gällande reglementes 124 §•
13 §, angående det för tillfälliga stats-utgifter anslagna belopp utaf sal
peterfondens
behållning, grundar sig på Rikets Ständers, genom
bifallandet af Stats-utskottets utlåtande N:o 72, fattade beslut. Under
förutsättning, att Rikets Ständer jemväl gilla Stats-utskottets i
memorialet N:o 284 gjorda hemställan, alt alla under innevarande
riksdag beviljade stats-anslag, som icke blifvit uppförde under
Slatå-lrls';ottels Memorial, N:o 303.
3
riksstatens serskilda hiifvudtitlar, skola bestridas af Riksgälds-kontorels
medel, liar Utskottet trott sig kunna taga för gifvet, aLt äfvenledes
aila för dessa anslag afsedda tillgångar böra lill Riksgälds-kontoret
öfveriemnas; hvadan Utskottet, jemte det nu ifrågavarande
§ föreslås till införande i reglementet för delta verk, anser
sig böra hemställa,
att Rikets Sländer mätte hos Kongl. Maj t i underdånighet
anhålla om vederborandes förständigande att till Riksgäldskontoret
öfverlemna den del af salpeterfoudens tillgångar,
som kommer att användas lör bestridande af de vid denna
riksdag beviljade tillfälliga stats-utgifter.
14 §» angående den sedan 1845 års början upplupna banko-vinst innefattar
Rikets Ständers beslut, enligt Banko-utskottets utlåtanden
N:ris rq och Zq samt Förstärkta Banko-utskottets memorial N:o 45.
»5 §, angående uppköp af räntebärande papper, innehåller samma stadgande,
som 128 § i i845 års reglemente; varande jemväl de hypotheksföreningar,
hvilkas reglementen efter sistförflutna riksdag
blifvit af Kongl. Maj t fastställde, uti det nya reglementet uppräknade.
16 §, angående realiserandet af de för Riksgälds-konlorets räkning upp
köpta
obligationer, är lika lydande med 129 § i i845 års reglemente
17
§, angående räntebärande pappers belåning, är lika lydande med i3o
§ i samma reglemente.
18 §, angående Riksgälds-kontorets kreditiv på Rikets Ständers bank, är
lika lydande med 131 § i dito.
19 §, angående upplåningen af de för Riksgälds-kontorets utgifter erfor
derliga
medel, motsvarar i32 § i i845 års reglemente och öfverensstämrner
med Rikets Ständers redan fattade beslut i afseende
på den upplåning, som måste företagas, i händelse mindre kreditivet
skulle komma att lyftas.
Utaf de stadganden, som för öfrigt finnas införda i den afdelning af
s845 års reglemente, deruti nu åberopade §§ förekomma, hafva följande redan
blifvit fullgjorda och fördenskull uteslutits ur härvid bilagde förslag,
nemligen:
1:0 stadgandet i 121 §, angående aflemnandet till Riksgälds-kontoret af
penningar, som varit inneslutna i öfverblifna bref;
K
SlatSfUtskotlels Memorial, iV.o 303..
2 0 stadgandet i 123 §, angående Norrska stats-kassans bidrag till kostnaderna
för Konung Carl XIV Johans begrafning;
3:o stadgandet i 125 §, angående återstoden af den för Riksgälds-kontorets
utgifter anvisade summa utaf Bankens kapilal-öfverskott enligt
i83g års hufvudbok;
4 o stadgandet i 126 §, angående def Riksgälds-kontoret vid sistförllatna
riksdag tillerkända belopp af Bankens vinst för år 1844» och
5:o stadgandet i 127 §, angående den till fond för stora kreditivet afsätta
summa.
Dessutom anser sig Utskottet böra erinra» alt det i f 21 § af ;845 års
reglemente stadgade åliggande för Riksgälds-kontoret alt tillhandahålla postverkets
styrelse livad, som kan återfordras utaf den i samma § omförmälda^
behållning, blifvit intaget i 17 § af rstu afdelningen utaf det nya reglementet.
Stockholm den 3 Augusti 1848'..
Reglemente
för
Rikets Ständers Riksgäldskontor;.
(Fortsättning).
Angående Riksgäldskontorels inkomster och de till detta verk'
serskildt anslagna tillgångar..
s t.
De till Riksgäldskontoret hörande och dit anslagna medel må icke,,
under någon förevändning eller med hvad vilkor sorn helst, derifrån ryckas
Slais-lTlskollels Memorial, A'o 3.03:
ä
eller användas lill andra behof, än dem, Rikets Ständer bestämt. Alli förordnande,
som deremot strider, vare kraftlöst (68 § Regeringsformen). Och
må, vid liqviderandet af Riksgälds-kontorets fordringar, ackord, utan Rikets
Sitänders serskilda samtycke,, icke inedgifvas..
§ 3.
Återstoden af den bevillning, som, enligt Rikets ftänders bevillningsförordning
af den i5 Maji r845 samt Kongl. Majlis nådiga kungörelse den
*7 Juni samma år, skall utgöras, bör, likasom ilen allmänna bevillning,
hvilken Rikets Ständer, vid innevarande riksdag, sig åtagit, till Riksgäldskontoret
levereras, i den ordning och på det säll, författningarne föreskrifva
; hvarjemte ännu utestående restantier å de förflutna årens bevillningsmedel
böra, i den mån de varda indrifna, komma detta verk lill godo..
§ £
De för stämpling af spelkort och tidningar stadgade afgifter ingå
likaledes till Riksgälds-kontoret, hvarest stämplingen af de i hufvudstaden
tillverkade kort samt derstädes utkommande tidningar verkställes, och hvarifrån
vederbörande fromma stiftelser sedermera eihålla dem tillerkända andelar
af korlstämplings-afgiflen.
§ 4.
Till Riksgälds-kontoret aflemnas, hädanefter likasom hittills, de köpeskillingar,
hvilka, vid kronan behållna hemmans äfvensom rekognitions- och
kronans öfriga disponibla skogars försäljande till skatte, varda erlagda*.
§ 5..
Äfvenledes eger Riksgälds-kontoret alt mottaga de anktionsmedel, hvilka
kunna inflyta för kronan tillhöiiga och för Kongl, flottans i Carlskrona
behof eller förra allmänna magasins-inrättningens räkning icke inköpta hus
i städerna, så vida ej dessa medel blifvit al Rikets Ständer för serskildt ändamål
anvisade,
§ 6.
Vidare skola till Riksgälds-kontorets disposition öfverlemnas de medell
hvilka, till följd aj anmärkningar vid räkenskaperna öfver alla till detta
verk ingående allrriänna ulckylder, äro eller blifva levererade..
6
Slals-Utskoltels Memorial, N:o 303.
§ 7-
Från Kongl. Stats-kontoret bör Riksgälds-kontoret, enligt en för år
1846 och hvarje påföljande år upprättad serskild liqvid, erhålla dels redan
uppkomna, men ännu icke allemnade, dels hädanefter uppkommande öfverskotte/'
å stats-verkets inkomster, äfvensom behållna och till framtida behof
icke reserverade besparingar å detta verks utgifter.
§ 8.
1 stället för det årliga bidrag till Tecknologiska institutet, som af
manufaktur-diskontens vinstmedel tillförene utgått, men numera är å riksstatens
sjette hufvudtitel uppfördt, kommer ett, della bidrag motsvarande,
belopp af fjorton lusen riksdaler att utaf nämnde vinstmedel, genom Kongl.
Kommerse-kollegium, till Riksgälds-kontoret, före hvarje års slut, inbetalas.
§ 9.
Till följd af Rikets Ständers vid innevarande riksdag fattade beslut,
bör, utaf de från landt-ränterierna samt Öfverståthållare-embetets kansli
till Kongl. Stats-kontoret inlevererade äldre depositionsmedel samt derå
upplupne räntor, ett belopp af Tiotusen riksdaler lill Riksgälds-kontoret
öfverlemnas.
§ 10.
Enligt Rikets Ständers derom hos Kongl. Maj t i underdånighet gjorda
hemställan, böra följande bland reservationerna i rikshufvudböckerna upptagna
kontanta behållningar, likaledes genom Kongl. Stats-kontoret, lill
Riksgälds-kontoret aflemnas, nemligen:
1:0 behållningen af de för tiquiderande af i8i3 och 181 f. ärs krigsskulder
anslagne medel, hvilken behållning utgör åttahundra femtionio
r=dr 2 sk. 2 rst; och
2 0 den under en längre lid med tvåtusen trehundrafemtiosju riksdaler
16 sk. 10 rst balanserade behållning utaf anslaget till inköp af
landshöfdinge-residensbyggnader.
§ 11.
Derest Kongl. Maj t bifaller Rikets Ständers i sådant afseende framställda
underdåniga anhållan, komma ej mindre de för behöf vandes undsättning
Stals-Ulskoltels Memorial, N;o 303.
7
i missväxtår anslagna och i Rikets Ständers bank nu inneslåcnde medel
än den Ytterligare behållning, som, utöfver derå anvisade utbetalningar, kan
uppkomma genom inflytande spanmålstull eller förestående liquider för undsällningsskulder,
att till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för att, intilldess
desamma behöfva begagnas för sådane utbetalningar, hvartill de äro anslagne,
kunna användas till andra statsutgifter eller minska upplånin«sbehofven;
och åligger det deremot Riksgälds-kontoret att vid skeende requisitioner för
härmed egentligen afsedda ändamål hålla Kongl. Maj:t tillhanda det belopp
utaf ifrågavarande medel, som detta verk får emottaga.
§ i 2.
I fall den påbörjade vattenledningen i Carlskrona skulle komma att
öfvergifvas och de härtill redan uppköpte jernrören icke kunna till allmän
na
byggnader användas, bör den tillgång, som genom försäljningen afdessa
jernrör, äfvensom andra för samma förelag upphandlade materialier, uppkommer,
lill Riksgälds-kontoret aflcmnas, för alt framdeles kunna tagas i
beräkning för anläggandet af en vatten-cistern vid nämnde stad.
§ i 3.
Som, enligt Rikets Ständers beslut, ett belopp af tvåhundratusen riksdaler
skall utaf salpeterfondens samlade kapitalbehållning användas lill bestridande
af sådane tillfälliga statsutgifter, som under innevarande riksdag
blifvit beviljade och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisade, så
kommer detta belopp att för besagde ändamål Riksgäldskontoret tillställas,
på sätt Kongl. Maj:t behagar i nåder föreskrifva.
§ 14.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers härom fattade och bankofullmäglige
meddelade beslut, skall Rikets Ständers banks sedan 1S45 års
början upplupna vinst, beräknad til! ett belopp af 2,862,000 r:dr, för alt
användas för statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret vid slutet af
åren 1848, 184,0 och i85o aflemnas med en tredjedel eller niohundrade
femtiofyraLusen riksdaler vid hvartdera årets slut.
§ i5.
De för Riksgälds-konlorets utgifter anvisade inkomster och kontanta tillgångar
skola, intilldess desamma behöfva användas för detta verk åliggan
-
8
Stats-Utskottet Memorial, A':o 303.
de utbetalningar, så vidt med det allmännas säkerhet och fördel öfve rensstäm
mer, göras för Riksgäld s-kontoret fruktbärande och hållas allmänna rörelsen
tillhanda, medelst uppköp för lliksgäldskontorels räkning af räntebärande
obligationer, utgifna af Arméens ackords-amorteringsfond, Trollhätte
nya kanalbolag, bruksegarnes hypothéks-hassa, Skånska och Östgötha
hypothéks-föreningar, äfvensom hypothéks föreningarne mellan jordegare
inom Upsala, Stockholms, Vestmanlands, Södermanlands och Örebro län samt
Småland och Hallund eller af andra sådane Svenska hypotheksinrättningar,
som på likartade grunder med de nyssnämnde kunna blifva bildade
samt af Kongl. Majt i nåder stadfästade, och hvilkas obligationer fullmäktige
anse innefatta full säkerhet.
5 iö.
De obligationer, som, i öfverensstämmelse med stadgandet i nästföregående
§, redan äro eller hädanefter varda för Riksgälds-kontorets läkning
uppköpta, skola, i den mån sådant för verkställigheten af Riksgälds-kontoret
åliggande utgifter erfordras eller af verkets fördel påkallas, antingen till
inlösen uppsägas eller, på det sätt fullmäktige pröfva mest lämpligt och
ändamålsenligt, försäljas.
§ 17.
För samma ändamål och under de förhållanden, stim i ofvanstående
(i5) § äro uppgifna, må derstädes uppräknade räntebärande papper, jemte
Stockholms stads drätsel-kommissions obligationer, af Riksgälds-kontoret belånas;
dock, få de lån, som emot hypolhek af sådana obligationer meddelas,
icke öfverstiga nittio procent af de hypolhiserade obligationernas kapitalbelopp,
då dessa löpa med minst, fyrra och en half procents ränta, eller sjuttio
fem procent af kapilalbeloppetäf de obligationer, hvaruti lägre ränta än fyra
etcli en half procent är förskrifven. För ifrågavarande lån skall, utan afseende å
de belånade obligationernas räntefot, till Riksgälds-kontoret erläggas fern procents
årlig ränta. För öfrigt ankommer på fullmäktige att, med hänsigt till
Förevarande förhållanden, bestämma ej mindre lånetiderna än låne-beloppen.
§ 18
För stats fy 11 nåd ssu trimans liqviderande och för bestridande af öfriga
Riksgälds
-
'Ståls-Vléliottéts Utlåtande, N:o 304.
9
Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar, eger detta veik att, från den
i September det ena året till den sista Juni det näslföljan le, begagna ett
räntefritt kreditiv ä Rikets Ständers bank till ett belopp af högst En million
riksdaler; börande alltid de å detta kreditiv lyftade medel ovilkorligen
sistnämnde dag vara Banken godtgjorda.
Då Bankens ställning dét fordrar, må berörde kreditiv af banko-fullmägtige
uppsägas, doek ej förr, än i sisla rummet, och sedan andra utvägar
blifvit begagnade. Sådan uppsägning leder till den påföljd, att kredilivet
månadtligen, till den sista derpåföljande Juni, indrages till så stor andel,
sorn motsvarar antalet af de för kreditiv-rättighetens begagnande, till samma
dag, återstående fulla månader.
§ '*!)•
I händelse sådant, för verkställandet af Riksgälds-kontoréts förestående
utbetalningar, finnes ömedgängligen nödvändigt, ega fullmägtige'att under de
i § (se Stats-utskottets memorial No ai5 sid. 6) stadgade vilkor och
förbehåll upplåna härtill erforderliga medel emot detta verks obligationer,
ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning.
N:o 304.
Ank. till Exp.-Utsk- d. 4 Aug., kl. 5 e. m.
'Utlåtande, i anledning af erhållne åtcrremisser å Betänkanclet
JY;o 205 j angående ifrågastäldt låneunderstöd af allmänna
medel för hamnanläggningen vid Warberg.
(U. A.)
Dét af Statsutskottet under N:o 265 afgifna utlåtande, deruti Utskottet
afstyrkt bifall till en af herr S. W. Malmstedt väckt motion om anvisandet
Bih. till R. St. Brot. 1847 $ 1848. 4 Samt. i Afd, 2 Band. 54 lla\t\ i
10
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 304.
af eli låneunderstöd utaf allmänna medel, stort i5,ooo r:dr, för hamnanläggningen
vid Warberg, har, enligt ankomne protokollsutdrag, blifvit bifallet
af Bonde-ståndet, men deremot från de trenne öfriga Riks-stånden, i följd
af förekomna anmärkningar, till Utskottet återremitleradt. Desse anmärkningar
äro hufvudsakligen följande: alt ifrågavarande lia innan läggning vöre
af synnerlig vigt icke allenast för Wärbergs stad, utan ock för kringliggande
landsort, hvars skogsprodukter derigenom bereddes en lättad afsättning,
äfvensom för sjöfarten i allmänhet, enär på den öppna platsen af Halland
icke funnes, någon annan hamn, hvarest sjöfarande vid inträffande storm
kunde erhålla en säker tillflykt; att, med afseende å sistnämnde förhållanden,
jemväl kunde ifrågasättas, huruvida staden vore förpligtad att ensam
bekosta meranämnde hamnbyggnad; att, då Rikets nu församlade Ständer
för ännu icke påbörjade och mindre, eller åtminstone icke i högre grad, af be—
hofvet påkallade hamn-anläggningen,, t. ex. den vid Westerås, beviljat lånebidrag
af allmänna medel, skäl desto heldre vore för handen att för Warbergs
hamn medgifva dylikt understöda på det att icke detta redan långt
framskridna och väl utförda arbetsförelag mätte, i brist af tillgångar, ofullbordad
t afstadna; att Walberg, såsom i hänseende till folkmängd och välmåga
Westerås betydligt underlägsen, vore vida mindre än sistnämnda stad?
i tillfälle att med egna medel bidraga till sin hamnbyggnad; att den omständighet,
att staden Warberg redan en gång tillförene för hamn-anläggningen
åtnjutit låne-understöd från statens sida, så mycket mindre borde anses
medföra betänklighet emot det nu sökta lånets beviljande, som det förra lå—
nebidraget, 20,000 r:dr, icke svarade emot två-tredjedelar af byggnads-kostnaden,
hvilken, enligt förslaget, nppginge till 42*000 r;dr och ytterligare
ökades genom inlösandet af det förra hamn-bolagets aktier med en summa
af 8,000 rdr, oberäknad! de betydliga arbeten, som, utöfver kostnadsförslaget,
dels redan blifvit verkställda, dels ovilkorligen måste utföras och hvaribland
förekom me åtgärder för den inre hamnen m. m., uppskattade till g, 000
r:dr; att skäl till afslag icke heller kunde sökas i det förhållande, alt staden
Watberg hos Kongl. Majt i underdånighet sökt befrielse från återgäldande
af det äldre lånet, enär fullgod säkerhet för samma lån förefunnes och äfven
skulle för det ifrågaställde nya lånet, anskaffas; att vid föregångne riksdagar
flerfaldig» hamn-anläggningar befrämjats medelst statsanslag utan återbetalningsskyldighet;
samt slutligen att statsverkets till förevarande ändamål
disponibla tillgångar vuunit en betydlig tillväxt,, sedan, vid anställda voteringar
i förstärkt Stats-utskott,. åtskilliga af de utaf Stats-utskottet tillstyrkta
anslag blifvit afslagne eller till beloppet nedsatte.
Stats-Utskottets Utlåtande, iV.o 304.
11
I följd af de anmärkningar, hvilka sålunda emot Utskottets i ämnet
förut afgifna utlåtande blifvit inom trenne Riksstånd framställda, har Utskottet
funnit sig föranlåtet att, med frånträdande af sin i berörde utlåtande
yttrade åsigt, hemställa,
att, till understöd för hamnanläggningen vid Warberg, nämnde
siad måtte få af Riksgälds-kontorets medel uppbära eli lånebidrag
af 15,ooo r:dr, emot de vilkor, som af Rikets nu församlade
Ständer blifvit för dylika lån i allmänhet bestämda..
Stockholm den 3; Augusti 1848..
Reservationer.-
af herr af Sillén, L. G.;
af herr Schartau ;
af JSils Strindlund från Wester-Norrlands län: ”Då, efter hvad 54 och
56 §§ i det vid 1840—r 841 årens riksdag för Riksgälds-kontoret fastställde
reglemente utvisa, Warbergs stad, som vid samma riksdag erhöll ett lån af
allmänna medel, stort 20,000 r dr, för hamnbyggnaden derstädes, enligt kontrakt
förbundit sig alt efter fastställd plan fullborda hamnarbetet, utan att
kunna af staten påräkna något ytterligare bidrag, och då för öfrigt, enligt
hvad hos Utskottet blifvit upplyst, det direkta anslag, utan återbetalningsskyldigbet,
stort 4,000 r:dr b:ko, hvarom, på sätt i utlåtandet no 265 förmäles,
staden Warberg genom Kongl, brefvet af den 3o Sept. sistlidet år
erhållit försäkran, numera är disponibelt att till staden utbetalas, har jag
vid sådane förhållanden funnit mig sakna skäl alt tillstyrka det nu sökta
ytterligare lånets beviljande.”
Häruti instämde Anders Andersson från Skaraborgslän-, Petter Persson
från Jönköpings län, Lars Rasmusson och Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus län samt Johan Bergstrom från Stora Kopparbergs län.
——T
STOCKHOLM, f. d. Schnltio’* Boktryckeri, 1848.
Stals-Vtskottets Memorial > V.o 3<oS.
t
N:o 305.
Ånk. till Exp. Utsk. den g Aug, kl. i «. tn.
Memorialj med förslag till stadgatiden i Riksgälds-kontorets reglemen
te j angående de vid innevarande riksdag beviljade utgifter
samt anslagen till folkundervisningen m. m.
(R:gs Afd.)
*-7 ta ts-u (skottet får härmedelst till Rikets Ständers granskning: och fastställel
O
ö
se öfverlemna det af Utskottet uppgjorda förslag till reglementariska stadganden,
angående de å Riksgälds-kontoret under denna riksdag anvisade utgifter, äfvensom
angående folkundervisnings-anslagen samt Riksdagskostnaderue m, m,,
hvilka stadganden utgöra fortsättning af den, genom Utskottets memorial N:o
280, Rikets Ständer undeiställda afdelning af Riksgälds-kontorets nja reglemente.
I afseende på innehållet af de §§, som uti bifogade förslag förekomma,
torde Utskottet endast behöfva meddela följande upplysningar;
69 § angående utbetalningen af nu beviljade, fastän under riksstatens huf
vudtitlar
icke uppförda, anslagssummor, grundar sig på Rikets Ständers
beslut genom bifallandet af Stats-utskottets memorial N:o 284,
och motsvarar 56 § i 1845 års reglemente.
70 § angående tillökningen i H. K. II. Kronprinsens hofhållnings-summa,
innefattar Rikets Ständers beslut enligt l:sta punkten i Utskottets
utlåtande N:o 38.
71 § angående fortfarande anslag för lagberedningen, Öfverensstäramer med
Utskottets, af Rikets Ständer godkända, utlåtande N:o 20.
72 § angående det till fängelsebyggnader beviljade anslag, grundar sig på
Rikets Ständers beslut enligt förstärkta Stals utskottets memorial N:o
232; och är derjemte, till förekommande af villrådighet vid tillämpningen
af stadgandet angående godtgörandet af de medel, som utaf
anslagen till siats- och häradshäkten varda till andra fängelsebyggnader
använda, uti denna § föreskrifvet när denna godlgörelse sednast
skall vara verkställd.
73 § angående de för försvarsverket till lands beviljade tillfälliga anslag,
grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af momenterne
a, b, c, e, f, g, h, och i utaf 30:de punkten i Utskottets
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848, 4 Sami. t Afd. 2 Pand. 55 Haft. 1
Stats-Ulskotlets Memorial, N;o 3oS.
utlåtande Nto 73, sista punkten i utlåtandet Nto 172 samt 2:dra
punkten i utlåtandet N:o 253.
74 § angående anslag till godtgörande af ett utaf Krigs—kollegli fortifika
tions-afdelning
utbetaldt förskott, grundar sig på 20:de punkten i
Utskottets, af Rikets Ständer godkända, utlåtande N;o 78.
75 § an gående de tillfälliga anslagen för sjöförsvaret, innehåller Rikets
Ständers beslut, enligt momenterna a, b, c, d, och e af 14:de punkten
i utlåtandet N:o 74.
76 § angående anslagen till aflöning för styrelsen öfver allmänna väg-och
vattenb3rggnader, till civil-ingenicrers bildande samt till undersöknings-kostnader
för allmänna ai betsföretag, innefattar de af Rikets
Ständer, genom bifallandet af 15:de och 16:de punkterne i utlåtandet
N:o 194, vidtagna beslut, med rättelse af ett uti samma utlåtande,
genom tryckfel, oriktigt upptaget belopp.
77 § angående anslaget lill amortering af ett för Linköpings hamnbygg
nad
och Stångåns uppränsning upptaget lån, grundar sig på den af
Rikets Ständer bifallna 4:de punkten i sistnämnda utlåtande.
78 § angående återstoden af anslaget för hamnbyggnaden vid Lidköping,
grundar sig på l:sta punkten i samma utlåtande.
79 § angående de, städerna Westerås, Wadstena och Christinehamn samt
bolaget för jernvägen emellan Sjöändan och sistnämnde stad, beviljade
låneunderstöd, grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt
momenterna 1 och ra af 7:de punkten samt mom. m af 8:de punkten
i samma utlåtande, äfvensom förstärkta Slals-ulskottets memorial
Nto 279.
80 § angående lånet för Wisby hamns uppmuddring m. m., grundar sig
på Stats-ulskotlets utlåtande Nto 195.
81 § angående anslaget lill vägars anläggning och förbättrande, grundar
sig på den af Rikets Ständer bifallna litle punkten i utlåtandet Nto
194.
82 och 83 §§ angående sättet och vilkoren för utbekommande af de till
allmänna arbetsföretag anvisade statsbidrag, innehålla Rikets Ständers
beslut genom gillandet af otte, 6:te och 7:de punkterna i utlåtandet
Nto 196.
84 § angående det beviljade bidraget till Stockholms navigations-skola,
grundar sig på l8:de punkten i utlåtandet N:o 90.
85 § angående anslaget till slöjdexpositioner, grundar sig på Rikets
Ständers beslut enligt mom. b af I7tde punkten i utlåtandet Nto 194.
Stats-Utskotlets Memorial, N:o 3oS.
3
86 § angående anslaget till premier vid landtbruksmöten, grundar sig på
mom. c af samma punkt i nämnde utlåtande.
87 § angående restitution af utmarksskatten på Öland, innehåller Rikets
Ständers beslut enligt Utskottets utlåtande N:o 155.
88 § angående anslaget till liqviderande af köpeskillingen för mynt- och
kontroll verkens nya lokal, grundar sig på 3:dje punkten i Stats- och
Banko-utskottens, af Rikets Ständer godkända, utlåtande N:o 34.
89 § angående det för reparation af Wadstena slott beviljade anslag, grun
dar
sig på Rikets Ständers beslut enligt mom. b af 21:ta punkten i
Stats-utskottets utlåtande N:o 91.
90 § angående godtgörandet af kostnaderna för kolonien S:t Barthelemy’s
förvaltning, grundar sig på Utskottets utlåtande N:o 177.
91 § angående anslaget för utskrifning af Kongl, kansliets registratur, grun
dar
sig på den af Rikets Ständer godkända 55:te punkten i utlåtandet
N:o 124.
92 § angående ytterligare kostnader för inredandet af de nya lokalerna
för riksarkivet samt vitterhets- historie- och antiqvitets-akademien,
grundar sig på 56:te och 64:de punkterne i sistnämnda utlåtande.
93 § angående anslaget till national-museibyggnaden, motsvarar 84 § i
1845 års reglemente och grundar sig för öfrigt på 65:te punkten i
sednast åberopade utlåtande.
94 § angående liqviderandet af återstående köpesumman för ingeniören J.
Wahlbergs natural-historiska samlingar, grundar sig på 62 punkten
i samma utlåtande.
95 § angående anslaget för ombyggnaden af veterinär-inrättningens smedja,
grundar sig på 60:de punkten i samma utlåtande.
96 § angående inköp och bebyggande af prestbostället! inom Lekvattnets
och Bogens kapellförsamlingar i Wermland, grundar sig på 57:de
punkten i samma utlåtande, efter iakttagandet af den deruti, enligt
förstärkta Stats-utskottets memorial N:o 268, beslutade förändring.
97 § angående anslag till utgifvande af läseböcker för allmogen, grundar
sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottens utlåtande N:o 42.
98 5 angående innevarande års anslag för fattigvården, grundar sig på
46:te punkten af Stats-uLskottets utlåtande N:o 124.
99 § angående det beviljade serskilda anslaget för Serafimer-lasarettet,
grundar sig på 48:de punkten i samma utlåtande.
100 § angående anslaget för borgmästares och kommissions-landtmätares
4
Stats-Utskollels Men.oriatj N.o■ 3oS.
pensionering, innefallar Rikets Ständers beslut enligt Utskottets utlåtande
N:o 153.
101 § angående understöd för den armeens pensionskassa åliggande pensio
nerings-skyldigbet,
grundar sig på förstärkta Stats-utskottets memorial
N:o 270 oell innehåller ett af Utskottet nu föreslaget tillägg, att
den brist i kassans inkomster, som genom statsanslaget skall godtgöras,
bör genom afslutade läkenskaper vara till beloppet bestämd.
102 § angående det för reparerandet af Linköpings domkyrka beviljade
län,, innehåller Rikets Ständers beslut enligt förstärkta Stats-utskottels
memorial N:o 271.
103 § angående lånet för återuppbyggande af den,,under sistlidne åis som
mar
nedbrunna, delen af staden Christianstad, innefattar de af Rikets
S>'änder, genom bifallandet af S‘ats-utskottets utlåtande N:o201„
för della lån stadgade vilkor och föreskrifter.
104 § angående det, nämnda stads näringsidkare, efter samma eldsvåda
tilldelade förlagslån, grundar sig på Rikets Ständers beslut enligt
utlåtandet N:o 76.
105 §1 angående några allmänna föreskrifter i afseende på utbetalningen af
de å Riksgälds-kontoret anvisade anslags- och låne-summor, innehåller
samma stadgauden, sorn 94 §1 i 1845 års reglemente, och giundär
sig på Rikets Ständers beslut enligt 2:dra och 3:dje punkterna
i Utskottets memorial N:o 284.
106 § angående innestående beloppen af de vid 1840 och 1841 samt 1844
och 1845 årens riksdagar beviljade anslag för folkundervisningens befrämjande,
motsvarar 95:te och 96:te §§ i nu gällande reglemente,
s<mt innehåller Rikets Ständers, genom bifallandet af 59:de punkten
i utlåtandet N:o 124,. meddelade förklaring i afseende å dessa anslags
framtida reserverande.
107 § angående de för samma ändamål, vid innevarande riksdag beviljade
anslag, innehåller hvad Rikets Ständer för öfrigt, genom nyssberörde
punkts bifallande, beslutat.
108 § angående riksdags-kostnadernas licgviderande, motsvarar 97 § i 1845
åis; reglemente och innehåller dessutom, ett, på Utskottets yttrande i
utlåtandet N.:o 84, grundad! tillägg, angående kostnaderna för sisi förflutna.
riksdag.
109 §' angående anslaget för det nya arkivet inom Rikets Ständers hus,
innehåller det af Rikets Ständer, genom bifallandet af 4:de punkten;
i utlåtandet K:o 229, fattade beslut.
Stals-Ulskottets Memorial, N.o 3o5.
5
110 § angående aflöningen för Rikets Sländeis Justitie-ombudsman samt
betjeningen vid dess ocb tryckfrihets kommitteens expeditioner, motsvarar
98 § i 1845 års reglemente oell öfverensstämmer, hvad aflöningen
för nuvarande justitie-ombudsman och hans vikarie beträffar,
med Rikets Ständers beslut i anledning af Utskottets utlåtanden
N:ris 192 och 241 ; varande, på sätt Utskottet i sistnämnde utlåtande
anmält, det i nu gällande reglemente införda stadgande angående
arfvodet för juslitie-ombudsmannens vikarie förändradt Och förtydligadt.
Skulle den al justitie-ombudsmannen nyligen gjorda oell
af S'ats-utskottet i dess utlåtande K:o 300 afstyrkta framställning om
en ytterligare kanslist-löns anvisande för hans expedition, af Rikets
Ständer bifallas, måste ett tillägg härom uti den nu föreslagna § införas,
I stället för att åberopa den år 1810 utfärdade, och i öfriga
delar icke vidare tillämpliga stat, hafva försiags-anslagen till resepenningar
för justitie-ombudsmannen samt skrifmaterialier och öfriga
expenser vid bans expedition blifvit till sina belopp uti denna §;
utförda,
111 § an gående aflöningen för sekreteraren hos Bonde-ståndets kansli-direk
tion,
innehåller samma stadgande, som 100 § i 1845 års reglemente.
Sedan vice presidenten C. L. Landin under innevarande riksdag upphört
att förvalta justitie-ombudsmaus-embrtet, så ifrågakommer följaktligen icke någon
vidare tillämpning af det, i nyss åberopade reglementes 99 § intagne,
stadgande, angående arfvodet för den i hans ställe adjungerade ledamot i
Svea Hofrätt.
Stockholm den 8 Augusti 1848.
s
Stats-Ulskoltels Memorial, N.o 3o5.
Reglemente
för
Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
(Fortsättning).
C) Under innevarande riksdag beviljade utgifter.
§ 69.
Rikets Ständer, som jemväl under denna riksdag beviljat åtskilliga, till
de ständiga statsbehofven icke hänförligaj anslagssummor} hafva beslutat,
att dessa, jemte alla andra nu beviljade anslag, hvilka ej blifvit till årligt
utgående under riksstatens serskilda hufvudtitlar anvisade, äfvensom här nedan
omförmälda låne-understöd, skola af Riksgälds-kontorets medel bestridas
på de tider och i den ordning, som för hvarje serskild anslags- och Jånesumma
blifvit fastställda; börande i de fall, der någon viss tid för utbetalningen
icke finnes bestämd, densamma verkställas på en gång eller i mån af
skeende reqvisition.
§ 70.
Utöfver det å riksstatens Usta hufvudtitel uppförda anslag för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens hofhållning, hafva Rikets Ständer beviljat ett
årligt belopp af sjuttiofem tusen riksdaler, att från och med början af det
år, då H. K. Höghets förmälning eger rum, efter vederbörliga reqvisitioner,
qvartalsvis af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 71
Till arfvoden och expenser för lagberedningen hafva Rikets Ständer,
utom det belopp af två tusen nio hundra nittioen riksdaler 32 sk., som vid
detta års början i Riksgälds-kontoret innestod utaf den för samma ändamål
under sistförflutna riksdag anslagna summa, beviljat ett ytterligare anslag af
trettiotretusen riksdaler att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, med 9,000
Slats-TJtskollets Memorial, IV.o 3oS.
7
r:dr för innevarande år 1848 och med 12,000 r:dr för hvarlderä af åren
1849 och 1850, utaf Riksgälds-kontoret utbetalas; börande dock, derest de
arbeten, som äro åt lagberedningen uppdragna, skulle före sistnämnda års utgång
fulländas, hvad af detta anslag, i sådant fall icke erfordrades, innestå
uti Riksgälds-kontoret, för att af Rikets Ständer vid en kommande riksdag
disponeras.
Dessutom hafva Rikets Ständer för trycknings- och andra dylika kostnader
, som i anledning af lagberedningens arbeten kunna förekomma, anvisat
ett serskildt förslagsanslag af tretusen riksdaler alt, tillika med nuvarande
återstoden ett lusen trehundra sjuttioen riksdaler 42 sk. utaf det för enahanda
kostnader förut beviljade anslag, äfvenledes enligt Kongl. Maj:ts nådiga
föreskrift, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 72.
För uppförande af fängelser efter cellsystemet, hafva Rikets Ständer,
utöfver livad dertill vid 1840 och 1841 års riksdag anslogs, nu anvisat ytterligare
trehundra tusen riksdaler att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift
och i den mån detta belopp varder för härmed afsedt ändamål disponeradt,
utbetalas af Riksgälds-kontoret med 100,000 r:dr under hvartdera af åren
1849, 1850 och 1851; varande dock härvid det vilkor fästadt, att de utaf
äldre anslagen hittills reserverade medel, som, jemlikt Rikets nu församlade
Ständers medgifvande, varda, utan afseende å den vid nämnde riksdag stadgade
fördelning emellan läns-, stads- och härads-fängelser, begagnade till fortsättning
af redan påbörjade fängelse-byggnader, böra, i mån af samma medels
användande till andra, än vid meranämude riksdag bestämda ändamål,
före 1851 års slut godtgöras utaf det nu anvisade beloppet, så att den ursprungliga
fördelningen af omförmälde anslag derefter kommer att blifva beslående.
§ 73.
Utom den vid innevarande riksdag beviljade tillökning af några under
riksstatens fjerde bufvudtitel uppförda anslagssummor, hafva Rikets Ständer
beviljat följande, till ständiga behof icke hänförliga, anslag för försvarsverket
till lands, hvilka anslag, efter Kongl. Stats-kontorets reqvisitioner, böra, under
åren 1848, 1849 och 1850, med en tredjedel årligen, af Riksgälds-kontoret
utbetalas, nemligen:
l:o för Topografiska korpsens arbeten, trettiosextusen riksdaler, eller
8
Ståts-Utskottets Memorial, N;o 3oS.
12,000 r:dr årligen, häruti inberäknadt det för innevarande år
I848 förskottsvis anvisade och redan utbetalda belopp af 5,000 r:dr;
2:0 för fortsättandet af byggnads-arbetena vid Carlsborgs fästning, nittiotusen
riksdaler eller 80,000 r:dr årligen, häruti inberäknadt det
utaf 1848 års anslag med 12,500 r:dr redan utbetalda belopp;
3:o för fortsättning af Jästnings-byggnaderna vid Waxholm, Carlsten
och Carlskrona, trehundrafeoiiontusen riksdaler eller 105,000 r:dr
årligen, häruti likaledes inberäknadt hvad af anslaget för år 1818 redan
utbetalts eller 43,500 r:dr;
4:0 för kompletterande af bestyckningen å Waxholms fästning, 24,850
r:dr tllt-r 8,283 i:dr 16 sk. årligen;
5:o för kompletterande af bestyckningen å Carlstens fästning, fytalionie
tusen sexhundraåttio riksdaler, eller 16,560 r:dr årligen;
6:0 för anskaffning af redskaps-, rid-, anspanns- och stallpersedlar åt
det sexpundiga fältbatteri, som ännu ar i saknad af sådane persedlar,
tjugutusen riksdaler, eller 6,666 1:ir 32 sk. årligen;
7:o för nya gevärs anskaffning, etthundratusen riksdaler, eller 33,333
r:dr 16 sk. årligen;
8:0 för anskaffande af reserv-fänghålstappar samt rengörings- och sön
dertagnings-verktyg foi gevär, sorn till slagkruts-antändning blifvit
förändrade, tiotusen riksdaler, eller 3,333 r:dr 16 sk. åi ligen;
9:o för slagkrutshufvars tillverkning, tiotusen riksdaler, eller 3,333 r:dr
16 sk. ärligen; och
10:o till förstärkning af det för beväringsmanskapet bildade reservförråd,
åttaliotusen riksdaler, eller 26,666 r:dr 32 sk. årligen.
§ 74.
För godtgörande af Kongl. Krigs-kollegii fortifikations afdelnings återstående
fordran i anledning af dess förskott till dels inköp, dels uppförande af
kasern- och stall- m. fl. byggnader åt den i Ystad förlagde sqvadron af
Kronprinsens bussar-regemente, hafva Rikets Sänder anvisat en, denna fordrans
belopp vid 1847 års slut motsvarande anslagssumma, af tvåtusen tvåbundratjugutre
liksdaler 15 sk. 6 ist, att af Riksgälds-kontoret till Kongl.
Krigs-kollegium utbetalas, emot återbekommande af den i 37 § af detta reglemente
omförmälda skuldföl bindelse.
§ 75.
Stals-Uiskoltets Mentor al, N.o 3oS.
9
För sjöförsvarets ordnande hafva Rikets Ständer, utom de under
rikssLateus femte hufvudlilel uppförde anslagssummor, beviljat nedanstående,
till ständiga behof icke hänförliga, anslag, hvilka, efter Kongl. Stats-kontorets
reqvisitioner, böra utbetalas af Riksgälds-kontoret under åren 1848, 1849 och
1850, med en tredjedel under hvarldera åfet, nemligen:
l:o för fullbordande af nya dockbyggnaden i Carlskrona åttioåttåtusen
femhundrasextio riksdaler, eller 29,520 r:dr årligen, häruti inberäknadt
det utaf 1848 års anslag redan utbetaldta belopp trettontusen
femhundra riksdaler;
2:o för nybyggnad af en ångkorvett eller tvänne ångbogseringsfartyg,
trehundratusen riksdaler eller 100,000 r:dr årligen;
3:o till anskaffning af stenkol för flotlaus behof, tiotusen riksdaler eller
3,333 r:dr 16 sk. årligen;
4:o för bombkanoners och projektilers anskaffande, tretliotretusen sjuhundra
riksdaler eller 11,235 r:dr 16 sk, årligen;
5:o för reparerande och förändring samt anskaffning af gevärj tretiolusen
riksdaler eller 10,000 r:dr årligen, häruti inberäknad den summa
af 2,500 t:dr, som i afiäkning å 1848 års auslag redan utbetalts.
§ 76.
Jemte andra för allmänna arbetens befrämjande vid denna riksdag beviljade
statsbidrag, hafva Rikets Ständer för innevarande samt nästpåföljande
2:ue år anslagit:
l:o till aflöning för styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader
samt de under denna styrelse lydande distrikt-chefer, tjugunio
tusen trehundra riksdaler eller för hvarldera året 9,766 r:dr 32 sk.;
2:o till rese- och undersöknings-kostnader samt expenser för allmänna
arbeten, tretiotusen riksdaler eller för hvartdera året tiotusen riksdaler
;
3:o till arfvode för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen,
som tillhöra civil-iugeniörer, tretusen riksdaler eller för hvarldera året
1,000 r:dr; och
4:o till stipendier för elever, som vid nämnda läroverk genomgå den
för civil-ingeuiörer bestämda kurs, likaledes tretusen riksdaler eller
för hvartdera året 1,010 r:dr;
Bih, till R. St. Fröt. t84j och 1848, 4 Sami. / A/d. 1 Band, 55 Haft. 2
10
Siats-Utskottets Memorialj Nto 3o5.
hörande^dessa anslagssummor, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga
disposition och föreskrift, efter hvarje års början, af Riksgälds-kontoret utbetalas
med deras för samma år bestämda belopp.
§ 77.
För amortering af det för Linköpings hamnbyggnad och Stångåns upprensning
upptagna lån, till hvars liqvideraude staten, jemlikt Kongl, brefvet
den 14 April 1837, skall årligen under 19 års tid bidraga med ettusen
åttio riksdaler, hafva Rikets Ständer, till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisat detta bidrag för åren 1848, 1849 och 1850 med tillsammans tretusen
tyåhundrafyratio riksdaler; och bör således samma bidrags årliga belopp under
dessa år, efter behöriga reqvisilioner, utbetalas.
§ '8.
Sorn Rikets Ständer å Rikssälds-konloret jemväl anvisat återstoden af dt t
för hamnbyggnaden vid Linköping, under sislförflutna riksdag, beviljade statsanslag,
motsvarande tref jerdedelar af den för nämnde arbetsföretag beräknade
kostnad, så bör detta anslags ännu icke utbetaldta belopp, tjuguettuseu .etthundraåttiosju
riksdaler 24 sk., emot iakttagandet af den för hamnbyggnaden i
nåder gillade plan, jemte öfriga förut stadgade vilkor, vederbörande, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 79.
Med de förbehåll samt betalningsviikor, som i nedanstående 82 och 83
§§ finnas bestämda, och emot vederbörande låntagares förbindelse att ansvara
för fullbordandet af härmed understödda arbeten, hafva Rikets Ständer
beviljat följande Jånebidrag, nemligen:
l:o till staden Westerås, för utvidgande och förbättring af hamnen vid
nämnde stad, ett lån af tjugutusen riksdaler;
2:o till staden Wadstena, för hamnanläggning derstädes, ett lån af tretiotvåtusen
riksdaler;
3:o till staden Christinehamn, för uppmuddring af hamnen och segelrännan
vid denna stad, ett lån af tjugufyratusen riksdaler;
4:o till d*d. för anläggningen af en jernväg mellan Sjöändans lastageplats
och Christinehamn bildade bolag, ett låneunderstöd af sextrosextusen
sex.huudrascxtios.ex
Stats-Utskottels Memorial, IV:o 3o5.
11
kommande i afseende pä sättet och liden för dessa låns utbetalning jemväl
de i ofvan åbercp.de §§ härom meddelade stadganden att tillämpas.
§ 80.
För iståndsättande af vågbrytaren och uppmuddring af hamnen vid Wisby
j hafva Rikets Ständer beviljat nämnde stad ett lån af tjugufemlusen riksdaler,
för hvilket låns utbekommande och återbetalning de i 82 och 83 §§
af detta reglemente införda föreskrifter och bestämmelser komma alt tjena till
efterrättelse, med iakttagande likväl, att denna lånesumma under fem års tid
får ulan ränta eller kapitalafbetalning innehafves.
§ 81.
För att af Kongl. Majit, efter den fördelning, som prof vas lämplig, i nåder
disponeras, dels till anläggning af nya och dels till förbättrande eller
omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägars halva Rikets Ständer
för åren 1848, 1849 och 1850 anslagit en summa af etthundratusen riksdaler
eller för hvartdera året trelliotrelusen trehundratrettiotre riksdaler 16 sk.,
att af Riksgälds-kontoret utbetalas, sedan de vilkor och öfriga stadganden, sorn
nästföljande § innehåller, blifvit vederbörligen iakttagne.
§ 82.
Till behörig efterrättelsé vid ifrågakommande utbetalningar af de låneoch
anslagssummor, som, enligt föreslående 3;ne §§, blifvit vid denna riksdag
beviljade, äfvensom vid bevakningen och indrifvandet af Riksgälds-kontorets
derför egande fordringar, varda följande, af Rikets Sländer, i afseende
på dessa läns och anslags erhållande, fastställde vilkor och föreskrifter här
meddelade:
l:o Innan medel få i Riksgälds-kontoret lyftas, bör hos fullmägtige företes,
genom styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, eller annan
af Kongl. Majit dertill auktoriserad embetsmyndighet, med vederbörande
afslutadt och af Kongl. Majit i nåder godkändt kontrakt
öar arbetets utförande, efter deruti åberopad och af Kongl. Majit jemväl
godkänd plan.
2:o Derjemte skola, före lyftningen af beviljade statsbidrag, vara till
Riksgälds-kontoret ingifna:
a) af Kongl. Majit pröfvad och godkänd säkerhet för kontraktets fullgörande;
och
12
Stats-Utskolte's Memorialj N.o 3o5.
b) derest bidraget utgår såsom lån, ej mindre en till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställd samt af fullmögtige godkänd skuldförbindelse,
än ock af fullmägtige likaledes( godkänd säkerhet för denna förbindelses
uppfyllande; samt
c) bevis, att arbetet, som med anslag utan återbetalningsskyldighet är
underslödt, blifvit börjadt.
3:o Så snart här ofvan otuförmälde handlingar blifvit behörigen företedde
och aflemnade, böra medlen å de tider, som finnas bestämda uti upprättade
konirakter eller af Kongl. Maj:t serskildt lillkännagifvits, till
vederbörande utbetalas, antingen omedelbart från Riksgälds-kontoret
eller genom den embetsmyndighet, hvilken Kongl. Majtt kan hafva
derom lemnat nådigt uppdrag.
4:o Sedan låuebidragen från Riksgälds-kontoret utgifvits, åligger det kontorets
styrelse att vaka öfver deras återbetalning i stadgad ordning.
Yarder ränte- och kapital-inbetalning ej på bestämd tid fullgjord,
är låntagaren pligtig alt å det till liqvid förfallna beloppet erlägga
fem procents årlig ränta, intilldess full betalning sker.
5:o Likaså åligger det Riksgälds-kontorets styrelse att tillse, det de stats
medel
i behörig ordning till Riksgälds-kontoret ingå, hvilkas ålerfoidrande,
i följd af uraktlåtet uppfyllande af hvad arbetsplan eller kon"
trakt innehåller, kan af Kongl. Maj:t anbefallas.
6:0 De låne- och säker hets-handlingar, som för statsbidrags utbekommande
till Riksgälds-kontoret aflemnas, förblifva i dess vård; dock skola
sådana handlingar, som vederbörande embels-royndigheter kunna blifva
i behof att begagna, på behörig reqvisition, till dem utlemnas.
7:o Alla kostnader, af livad namn de vara må, som med dessa eller an
dra,
till följd af eihällne anslag och lån, uppkommande förhållanden
kunna vara förenade, skola, utan undantag, bestridas eller godtgöras af
den eller dem, som statsbidragen erhållit.
§ 83.
Dessutom hafva Rikets Ständer härigenom velat till fullmägtiges hännenedom
meddela de vid innevarande riksdag beslutade och hos Kong1. Maj:t
j underdånighet anmälda vilkor, stadganden och bestämmelser, som skola af
vederbörande iakttagas, för att komma i åtnjutande af de, enligt 79, 80 och
81 §§ af detta reglemente, beviljade statsbidrag.
Slats-Vtskottets Memorial, N'.o 3oS.
13
ilo Till Kongl. Majus nådiga piÖfning och fastställelse skall i underdånighet
ingifvas arbetsplan, upptagande tiden, både när företaget skall
börjas och när det anses böra blifva fullbordadt.
2:o Då fråga är om vägars anläggning eller förbättring, böra vederbörande
menigheter alltid, före arbeteis begynnelse, höras, för att angående
företagets lämplighet sig utlåta.
3:o Då arbetens utförande öfverlemnas lill menigheter, bolag eller enskilde,
bör alltid kontrakt härom uppgöras och desse deruti förbinda sig
alt, efter fastställd plan, fullborda arbetet, utan att framgent väcka
anspråk på något ytterligare bidrag af staten. Derest Kongl. Majit,
vid närmare granskning, skulle i nåder finna, att menigheter, bolag
eller enskilde böla till något arbelsföretag lemna större bidrag, än
af Rikets Ständer vid statsanslagets beviljande blifvit förutsatt, är
Kongl. Maj:t oföihindrad att derom förordna eller, om vederbörande
ej skulle vilja härpå ingå, helt och hållet inställa företaget.
4:o Der, efter företag'ts utförande, hamnafgifter komma alt ega rum,
böra dessa beräknas så lindriga sora möjligt och alltid på förhand
genom kontrakt bestämmas; hvarefter förhöjning deruti ej må kunna
föreskrifvas, .utan alt Kongl. Majit, på grund af serskildt förekomna
omständigheter, pröfvar skäligt härtill lemna bifall, men deremot ovilkorligen
nedsättning ske, så snart behållna inkomsten af företaget
öfverskjuter en viss, af Kongl. Majit fastställd, procent.
5:o Der företaget med direkt statsanslag underslödjes, ega vederbörande,
försl efter det arbetet blifvit böijadt, alt, på sätt Kongl. Majit i nå
der
bestämmer, utbekomma de beviljade medlen, successive, i mån
af arbetets fortgång och under vilkor, att de bidrag*, som mervigheter,
bolag eller enskilde förbundit sig lemna, i lika förhållande med
statsanslaget, till företaget utgå och användas.
6:0 För alla de fall, der Rikets Ständer till allmänna arbeten, som afse
upphjelpandet af någon orts industri, beviljat anslag, utan att tillika
något visst bidrag af orten eller dem, som deraf draga nytta, finnes
bestämdt, är dock i allmänhet det vilkor stadgadt, att sistnämnde
bidrag, vare sig i kontant eller materialer och arbete, alltid bör
utgå i den mån, som Kongl. Majit kan finna skäligt i nåder bestämma.
7lö Å. de af Rikets Ständer beviljade låne-biträden kommer i alla de
fall, der ej serskildt annorlunda blifvit förordnadt, att årligen erläggas
sex ptocent af hela den beviljade lånesumman , hvarigenom godt
-
14
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3o5.
göres ränta af fyra procent å det vid hvarje liqvid återstående kapital,
och skall det öfriga utgöra kapital-afbetalning. Någon serskild
årlig ränleliqvid kommer ej att ega rum eller någon föreskrift derom
att i skuldförbindelsen intagas, utan hör låntagaren endast förbinda
sig alt under den tid, som åtgår för det ei hållna lånets fulla infriande,
före hvarje års slut, tili Riksgälds kontoret erlägga sex procent
å detsamma. Men verkställes ej afbetalning å bestämd tid, är låntagaren
pligtig att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga fem
procents årlig ränta, intilldess betalning sker.
8:0 Menigheter eller bolag, till hvilka statsmedel anvisas, böra ställa sådan
säkerhet, som af Kongl. Majit i nåder godkännes, så väl for
fullgörandet af de kontrakter, hvilka i afseende å arbetenas verkställighet
uppiättas, som för återbetalningen af låne-uuderstöden, i händelse
företagen ej vederbörligen fullbordas.
9:o Den af Kongl. Majit i nåder fastställda arbetsplan bör, så framt ej
Kongl. Majit, uppå derom gjord anmälan, skulle förändring deruti
medgifva, oförändrad följas, äfvensom arbetet inom i kontraktet bestämd
tid bör fullbordas, vid äfventyr, att, i annat fall, Kongl. Majit
må ega att låta inställa all vidare utbetalning af statsmedlen samt återfordra
hvad deraf redan blifvit uppburet, att på en gång eller
successive lill Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Majit
kan i nåder bestämma; dock torde, så framt längre anstånd, än intill
nästa riksdag, skulle anses erforderligt, frågan härom i nåder öfverlemnas
till Rikets Ständers pröfning,
10:o De arbeten, som med statsbidrag understödjas, böra vara började
sednast under.loppet af år 1850; skolande, i annat fall, de anvisade
medlen reserveras till kommande Ständers disposition.
l!:o Vid alla arbeten, till hvilkas utförande staten i större eller mindre
mån bidrager, skola af vederbörande företrädesvis, der sig göra låter,
försvars- och sysslolöse personer användas.
Jemte anmälandet af desse bestämmelser, hafva Rikets Ständer i underdånighet
anhållit, alt termincrne för statsbidragens utbetalande måtte, så vidt
ske kan, utsättas i de koatrakter, sorn med vederbörande afslutas, eller
på annat lämpligt sätt fullmäktige i nåder meddelas; äfvensom att, derest, under
arbetets fortgång, någon förändring härutinnan eger rum, fullmägtige måtte
derom underrättas.
Stats-Uiskoltets Memorial, IV;o 3o5.
15
§ 84.
Till den här i hu/vudstaden inrättade navigations-skolas underhållande
och till aflöning för de vid samma skola anställde lärare, hafva Riktis Ständer
å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af femtusen sexhundra riksdaler,
som från 1849 åts början och intilldess de medel, hvilka genom aflidne
grosshandlaren A. Rydbergs testamente anslagits för en dylik skola, blifva
härtill använda, må, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, för detta auda»
inål, emot framtida ersättning, utaf besagde teslamentsmedel förskottsvis disponeras
och utbetalas med 2,800 rtdr årligen.
§ 83.
För slöjdexpositioners befrämjande hafva Rikets Ständer anslagit en
summa af tretusen riksdaler, att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga disposition, af Riksgälds-kontoret utbetalas med 1,000 r:dr för hvart
och ett af åren 1848, 1849 och 1850.
5 8<J.
För att vid landtbruksmöte!! användas lil! premiers utdelning åt egare
af kreatur utaf utmärkUre slag, hafva Rikets Ständer likaledes beviljat ett
anslag af tretusen riksdaler att för samma tid och med samma årliga belopp,
som i nästföregående § stadgas, af Kongl. Maj:t disponeras och af Riksgäldskontoret
utbetalas.
% 87.
Sedan räntan för den å hemmanen på Öland fördelade utmark, eller
den s. k. Alf varén , enligt derför af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fastställde
grunder, blifvit nedsatt med tillsammans sjuhundra sjuttiofyra tunnor 26
kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, hafva Rikets Ständer medgifvitr
att den utmarks-skattbemmans-innehafvarne på nämnde ö för åren
1841 med 1846 erlagt utöfver samma skatts till framtida utgående sålunda
bestämda belopp, må restitueras, under vilkor, att de medel, hvilka återbekommas,
varda använda för sådana ändamål, sorn för ön äro af gemensam
nytta; hvarjemte Rikets Sänder, för denna restitutions verkställande, under
nyssberörde vilkor, härtill be vi 1 j-1 och å Riksgälds-kontoret anvisat ett serskildt
förslags-anslag af trettiosextusen riksdaler; skolande, efter afdrag af
möjligen skedda afkortningar eller icke influtna restantier, restitutions-belopr
16
Stats-U iskottets Memorial, N:o 3oS.
pet utgå efter ortens fastställda markegångspriser för de år, för hvilka ifiågavarande
skatt blifvit debiterad; och bör utbetalningen af hvad, som utaf detta
anslag kommer att reqvireras, ske i öfverensstämmelse med de beslut, hvilka
härom varda af Kongl. Maj:t i nåder meddelade.
5 88.
För uppgörande af slutliga liqviden om köpeskillingen för den till lokal
åt mynt- och kontroll verken inköpta egendom på Kungsholmen bär i staden
samt till bestridande al de kostnader, som för dessa verks flottning fiån
deras nuvarande till deras nya lokal erfordras, hafva Rikets Ständer anvisat
en summa af trettiotusen riksdaler, att, i mån af behof, för berörde utbetalningar,
Kongl. Maj:t af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 89.
För att förekomma slottsbyggnadens i Wadstena ytterligare förfall, hafva
Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ett anslag af åttatusen riksdaler,
hvilket belopp bör, i den ordning Kongl. Maj:t behagar föreskrifva, for
det dermed afsedda ändamål, efter skeende reqvisition, utbetalas.
§ 90.
Till bestridande af de för kolonien S:t Barthelemy’s förvaltning erforderliga
kostnader, som icke af koloniens inkomster betäckas, hafva Rikets
Ständer beviljat samt å Riksgälds-kontoret anvisat ett förslagsanslag af adertontusen
riksdaler, för att under åren 184-8, 1849 och 1850 med en tredjedel
årligen utgå förskottsvis och under förbehåll af den framtida godtgörelse till
detta verk, hvilken genom ökad afkastning af kolonien eller dess afträdande
till någon främmande makt kan beredas; skolande utbetalningen af ifrågavarande
anslag ske enligt de reqvisitioner, som af Kong1. Stats-kontoret derå
afgifvas.
§ 91.
På det riksarkivet måtte varda kompletteradt med så kalladt registratur
från de serskilda afdelningarna af Kongl. Majds kansli, hafva Rikets Ständer,
till bestridande af kostnaden för utskrifningen af detta registratur under
den redan förflutna tid, för hvilken detsamma saknas, bevilj-it ett serskildt
-
Slats-Utskottcts Memorial, N:o 3o5.
17
skildt anslag af sextusen riksdaler, sorn bör, uppå vederbörlig reqvisition,
ander åren 1848, 1849 och 1850, utbetalas al Riksgälds-kontoret med 2,000
r:dr årligen.
§ 92.
För verkställandet af reparationer och bokhyllors uppsättande i några
rum af riksarkivets hus, äfvensom för ytterligare inredning af samma hus,
hafva Rikets Ständer anvisat en summa af tvåtusen sexhundrasextiosex riksdaler
32 sk.; hvarjemte Rikets Ständer, för fullbordandet af den i nämnde hus
åt witt erhets-j historie- och antiqvitetsakademien upplåtna lokals inredning
samt för flyttningen af nyssbemälde akademies samlingar, beviljat ett ytterligare
anslag af fyratusen riksdaler; börande dessa tvänne anslagssummor, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts nådiga förordnanden, al Riksgälds-kontoret
utbetalas.
§ 93.
Utom det belopp af nittiolusen riksdaler, som ännu i Riksgälds-kontoret
innestår utaf den till Kongl. Maj:ls nådiga disposition för påbörjandet af national-musei-byggnaden
j vid sistförflutne riksdag anvisade summa af etthundrafemtiotusen
riksdaler, bör Riksgäldskontoret för detta byggnadsföretag, under
innevarande och nästpåföljande 2:ne år, tillhandahålla Kongl. Majit det
belopp, utgörande likaledes etthundrafemtiotusen riksdaler, som Rikets Ständer,
i ytterligare afräkning å den för nämnde byggnad beviljade anslagssumma af
femhundratusen riksdaler, till utgående från samma verk nu anvisat.
§ 94.
För alt på en gång liqvidera det vid innevarande års slut återstående belopp
af köpesumman för ingeniören I. Wahlbergs till natur-historiska riksmuseum
försålda samlingar af naturalier, hafva Rikets Ständer anslagit sjutusen
riksdaler, hvilket belopp bör af Riksgälds-kontoret utbetalas på det sätt, Kongl.
Majit behagar i nåder föreskrifva.
§ 95.
För ombyggande efter en mera ändamålsenlig plan af den här i bufvudstaden
befintliga veterinär-inrättnings smedja, hafva Rikets Ständer
anvisat den, enligt kostnadsförslaget, härtill erforderliga summa, ettusen två
Sih.
tilt R. St. Prof- 1&47 oc^ 1$4$i 4 Sami. 1 Afd. a Band. 55 Haft. 3
18
Stals-Utskottets Memorial, N;o 3o5,
bundrafyratioen riksdaler 16 sk., att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj;ts
nådiga löreskrift, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 96.
För inköp af boställe åt predikanten i Lekvattnets kapellförsamling
inom nordöstra delen at Fryksände socken i Wermland, hafva Rikets Ständer
beviljat ett anslag af ettusen riksdaler samt för bebyggandet af nämnde
boställe, äfvensom ett prest-boställe inom Bogens kapellförsamling i Gunnarskogs
socken af samma provins, anslagit ett belopp at femtusen sexhundra
riksdaler, vid hvilket sednare anslag dock fästats det förbehåll, att boställenas
åbyggnad af församlingarna under all framtid behörigen underhålles; börande
dessa tvänne anslagssummor af Riksgälds-kontoret, enligt Kongl. Majlis
nådiga disposition och förordnande, utbetalas.
§ 97.
För att befrämja goda läseböckers författande och utgifning för allmogen,
synnerligen i de ämnen, deruti förberedande undervisning vid folkskolorna
meddelas, hafva Rikets Ständer till Kongl. Majlis nådiga disposition anvisat
ett serskildt anslag af ett tusen riksdaler, hvilket belopp bör för sådant
ändamål Kongl. Majit af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 98.
Till understöd för den fattigvård, som, enligt Kongl, förordningen den
25 Maj 1847, bör af staten bekostas, hafva Rikets Ständer för innevarande
år 1848 å Riksgälds-kontoret anvisat en anslagssumma af tiotusen riksdaler,
hvilken summa alltså bör, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis nådiga föreskrift,
af detta verk utbetalas.
§ 99.
Med afseende å den minskade inkomst, Stockholms stad under sednare åren
erhållit genom tolag å finska varor, hafva Rikets Ständer såsom ersättning för
en del af det bidrag, hvilket at dessa tolagsmedel utgått till Serafimer-lasarettet,
anvisat för denna inrättning ett serskildt statsanslag af fyratusen femhundra
riksdaler årligen, att under den tid, sorn innevarande riksdags statsreglering
komme alt blifva gällande, fiån Riksgälds-kontoret utgå, i euligbet
med Kongl. Majits nådiga förordnande.
Stals-Ulskoltets Metnorialj N.o 3oS.
§ 100.
Såsom bidrag till en serskild fond för pensionering af borgmästare i
rikets städer, utom Slockholm, samt kommissions landtmätare, jemte desse
tjenstemäns enkor och barn, hafva Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat
ett belopp af åttatusen åttahundra riksdaler, att till direktionen öfver civilstatens
pensions-inrättning årligen utbetalas, emot skyldighet för direktionen
att med de å samma anslag, som genom direktionens försorg bör förräntas,
inflytande räntemedel, äfvensom med de afgifter, hvilka af delegarne
i denna serskilda fond skola erläggas, ombesörja ifrågavarande pensionering,
på det sätt och efter de grunder, som i sådant afseende varda af Kongl. Maj:t
i nåder bestämda; dock kommer besagde årliga anslag icke att utbetalas förr
än från och med det år, hvarunder förenämnde serskilda pensions-inrättning
af Kongl. Majit förklaras vara i det skick, att densamma anses kunna uppfylla
dermed afsedda ändamål, utan behof af annat statsanslag, än det, som
nu blifvit beviljadt.
§ 101.
Till beredande af utväg för arméens pensionskassa att fortfarande utbetala
de pensioner, som derifrån, enligt nu gällande stat, skola utgå, hafva
Rikets Ständer bifallit, att, intill nästa riksdags statsreglering vidtager, ett belopp
af högst tjugutvåtusen riksdaler årligen må af allmänna medel användaS
för betäckande af den brist, som under tiden kan uppkomma derigenom , att
kassans årliga inkomster icke blifva tillräckliga för bestridandet af dess Utgifter;
börande det af Rikets Ständer sålunda beviljade bidrag af Riksgälds-kon»
toret till nämnda kassa utbetalas, sedan den för ett eller annat år uppkomna
brist blifvit genom afslutade räkenskaper till dess verkliga belopp bestämd.
§ 102.
Som Rikets Ständer för en nu förestående reparation af Linköpings domkyrka
beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat eit låneunderstöd
af tjogutusen riksdaler, emot vilkor, att å hela den
bekomna lånesumman skola sex procent årligen erläggas, hvaraf godtgöres 4
procents årlig ränta för det vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp samt
det öfriga utgör kapitalafbetaluing; så bör omförmälde lån, uppå vederbörlig
reqvisition, utbetalas af Riksgälds-kontoret, sedan detta verk emoltagit en af
fullmägtige godkänd skuldförbindelse, hvarigenom vederbörande tillförbinda
sig att under den tid, sorn för lånesummans folia återbetalning erfordras, till
20
Stats-TJtskotlcts Memorial, N:o 3oS.
Riksgälds-kontoret, före hvarje års slut, betala sex procent å lånets ursprungliga
belopp, samt att, i fall inbetalningen icke skulle å bestämd tid verkställas,
dessutom för det till liqvid förfallna beloppet erlägga fem procents årlig ränta,
intilldess detsamma varder iubetaldt.
§ 103.
För återuppbyggande af den i Juni månad 1847 nedbrunna del af staden
Christianstad> hafva Rikets Ständer beviljat nämnde stad ett lån af etthundratusen
riksdaler, att på det sätt och med de vilkor, här nedan finnas
stadgade, från Riksgälds-kontoret utbetalas:
l:o Ifrågavarande lånesumma får i Riksgälds-kontoret lyftas af stadens drätsel-kommission
, som skall ombesörja lånemedlens fördelning emellan
vederbörande tomtegare; börande vid denna fördelning iakttagas, att
låneunderstöd endast få meddelas åt dem, som uppföra byggnader af
sten eller af korsvirke med ifyldt brändt tegel och kalkrappning, samt
att dessa underslödsbelopp icke i något fall får öfverstiga trefjerdedelar
af brandförsäkringssumma!! för stenhus och hälften af försäkrings-beloppet
för korsvirkshus men för öfrigt böra lånesummorna lämpas efter
de nya byggnadernas i kostnadsförslagen beräknade värde och de
sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd.
2-0 Efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, skall drätsel-kommissionen,
å stadens vägnar, för hela lånesumman afgifva sin tili
Riksgälds-kontoret eller ordres ställda skuldförbindelse, innefattande
de af Rikets S'änder, för lånets användande och återbetalning, stadgade
vilkor. Efter denna förbindelses aflemnande till och godkännande
af fullmägtige, eger drätsel-kommissionen utbekomma lånemedlen, i:
den mån desamma, enligt derom hos kommissionen gjorda och bifallna
ansökningar, skola vederbörande tillhandahållas.
3:o Hvad, som af besagde medel före slutet af år 1852, ej kunnat tili
behörige lånsökande utlemnas, får derefter icke af drätsel-kommissionen
utgifvas.
4ra Det i Riksgälds-kontoret lyftade och på föreskrifvet sätt begagnade
lånebelopp må, utan ränta och kapitalafbetalning, innehafvas till I85i
års slut, hvarefter, och intilldess lånet är till fullo godtgjordt, sex
procent af dess ursprungliga belopp bör till Riksgälds-kontoret årligen
återbetalas, deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet
Erst beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapitalafbetalning.
5ro Den uti förestående punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-ia
-
Siats-Ulskottets Memorial, IV.-o 3$5.
21
betalning bör af drätsel-kommissionen vid hvarje års slut verkställas;:
dock må, derest denna inbetalnings belopp, foreden 16 Januari nästpåföljande
år, till Riksgälds-kontoret inkommer, samma inbetalning
anses vara inom behörig tid verkställd, hvadan, i sådant fall, den,
sedan nyssnämnde månads början, å kapital-återbetalningsbeloppet ytterligare
upplupna ränt* eftergifves»
6:o Före den 1 Juli 1853, bör drätsel-kommissionen, medelst insända
handlingar, inför Riksgälds-kontoret styrka, att de byggnader, för
hvilkas uppförande understöd utaf ifrågavarande lån meddelats, blifvit
inom 1852 års slut fullbordade och hos städernas allmänna brandstodsbolag
eller Skånska bra ndförsäkr in gs-in rättningen mod brandskada
försäkrade,
7ro De från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedlen, hvilkas behöriga
användande icke kan på det i nästföregående punkt stadgade sätt
styrkas, böra inom den der bestämda tid vara tili Riksgälds-kontoret
återställda,
8:o För det af drätsel-kommissionen Jyflade belopp, sorn af nyssberörde*
anledning skalf återbetalas, bör kommissionen jemväl godtgöra Riksgälds-kontoret
fem procents årlig ränta från slutet af året näst efter
det, hvarunder samma- belopp blifvit af Riksgälds-kontoret utbetald ty
§ 104.
Efter erhållen underrättelse om det låneunderstöd af tiotusen riksdaler,
sorn Kongl, Majct, i anledning af den uti ofvanstående omförmälda eldsvåda,
i nåder beviljat samt Kongl. Stats-konloret af under händer hafvande medel
förskottsvis utbetalt till de handlande och näringsidkare i Christianstad>
hvilka genom samma eldsvåda berofvats utvägaroe alt förut idkad handelsocb
handtverksrörelse eller annat näringsfång fortsätta, hafva Rikets Ständer
beslutat, att, sedan den af drätsel-kommissionen i Christianstad, under den 10
Januari innevarande år, för detta lån afgifna skuldförbindelse blifvit vederbörligen
transporterad oeb, jemte öfriga samma lån rörande handlingar, tili
Riksgälds-kontoret öfverlemnad, bör ifrågavarande lånesumma Kongl. Statskontoret
af Riksgälds-kontoret godtgöra» samt befattningen med ränte- och kapital-licpvidernas
uppbärande af sistnämnde verk öfvertagas; skolande, likmätigt
Kongl, brefvet den 28 Juli 1847, efter det mer berörde lån under t vän ne år
från Iyftningsdagen fått innehafvas räntefrilt, en tredjedel af det sammas ursprungliga
belopp, jemte 4 procents årlig ränta, vid slutet af hvart eeh ett
utaf de irenne påföljande åren återbetalas.
22
Stats-Ulskoltets Memorial, N:o 3oS,
§ 105.
Jemte de serskilda, efter anslagens och låneunderstödens föremål och be«
skaffenhet lämpade, föreskrifter, som i föregående §§ af detta reglemente finnas
införda, böra äfven nedanstående allmänna stadganden i afseende på dessa
anslags- och lånesummors utbetalning iakttagas:
l:o Hvad, sora af ett anslagel belopp under ett år icke blifvit från Riksgälds-kontoret
uttaget eller behöft användas, må, der ej annorlunda
bhlvit serskildt föreskri!vet, under ett följande år disponeras och utbekommas;
och
2:o de besparingar, som å anslagen för hvarje serskildt föremål redan
uppkommit eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, än der
sådant är uttryckligen medgifvet, lill andra behof disponeras, utan
böra oafkortade till kommande Ständers disposition reserveras.
D) Anslag till folkundervisningen, riksdagskoslnader och aflöning för Rikets
Ständers justilie-ombudsman, m. fl.
§ 106.
Da återstående beloppen utaf de under 1840 och 1841 samt 1844 och
1845 års riksdagar till folkundervisningens befrämjande tor 1842 och efterföljande
år beviljade anslagssummor skola fortfarande Kongl. M*j:t af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas, for att kunna till härmed afsedda ändamål i
nåder disponeras, nemligen:
l:o återstoden af 1843 års anslag för de till folkskolelär ares bildande
inrättade seminarier femhundra riksdaler;
2:o återstoden af 1845, 1846, 1847 och 1848 års anslag för samma seminarier,
hvilken återstod vid slutet af sistlidne Juni månad utgjorde
åttatusen trehundrasextiosex riksdaler 82 sk,;
3:o återstoden al det vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade anslag
till stipendier för eleverne vid nämnde seminarier> hvilken återstod
vid nyssbesagde tidpunkt utgjorde tvåtusen tiehuudrafemton riksdaler;
4:o
återstoden af 1845 års anslag samt hela 1848 års anslag för enahanda
stipendier, hvilka anslagssummors innestående belopp vid
samma tidepunkt utgjorde sextontusen sexhundrasextiosex riksdaler
32 sk.;
5:o återstoden af den vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade och vid
sislförflutna riksdag reserverade anslagssumma för folkskole lärares
Stats-lhskotlcts Memorial* IV.o 3o5.
23
aflönande, hvilken återstod vid meranämnde lidepunkt uppgick till
lyraliolyratusen åttahundrafemtiofyra riksdaler 25 sk. 9 t:st.;
6:o det vid samma tid återstående beloppet, femtiotusen etthundraelfva
riksdaler 42 sk. 5 r:si. utaf 1845, 1846, 1847 och 1848 års anslag
till understöd vid aflouandet a{ bemälde lärare inom de socknar, der
statsbidrag för sådant ändamål, till följd af serskilda omständigheter
och forhållanden, af Kongl. Maj:t profvas erforderligt;
kommande hvad utaf dessa återstående behållningar icke är af Kongl. Maj:t i
nåder dispoueradt vid utgången af det år, då nästa riksdag slutas, att ej
ridare för ofvanuppgifue föremål reserveras.
§ 107.
Utom den för folkundervisningen utgående serskilda afgift och de i nästföregående
§ upptagna anslagssummor, hafva Rikets Ständer, till Kongl. Maj:ts
disposition tor befrämjande af nämnda undervisning, ytterligare anvisat följande
summor, att från och med instundande år 1849 samt till och med det
år, hvarunder nästa riksdag slutas, i mån af behof och efter vederbörliga reqvisitioner,
från Riksgälds kontoret utgå, nemlieen;
l:o till understöd för jolkskole-lärares aflöning inom de socknar, der,
enligt Kongl. Majlis nådiga profning, statsbidrag härtill, i följd af
serskilda förhållanden, kan erfordras, tjugutusen riksdaler årligen;
2:o till seminarier för bildande af lärare vid folkskolorna niotusen
etthundra riksdaler årligen; och
3:o til! stipendier för elever vid dessa seminarier tolftusen riksdaler
årligen.
§ 108.
Återstående kostnader och utgifter för innevarande riksdag skola af
Riksgälds-kontoret bestridas, med iakttagande af de, genom Rikets Ständers
Stats-utskott, fullrnägtige till efterrättelse härvid meddelade beslut och föreskrifter.
Likaså bör Riksgälds-kontoret, på föreskrifvet sätt, liqvidera sådana
ännu icke godtgjorda kostnader för sednast föi flutna riksdag, som, enligt Rikets
då församlade Ständers beslut, skola af detta verks medel ersättas.
§ 109.
Till inköp af böcker för det arkiv, hvilket inom Rikets Ständers hus
skall inrättas, samt till öfriga för delta arkivs bildande och lörökande ound
-
Stats-Utsfcottets Memorial, N.o 3oS.
gängliga utgifter, äfvensom till lämpliga arfvoden åt den eller dem af Kong!,
bibliothekets tjenstemän, sora komma att biträda härvid och vid den å samma
bibliothek eller andra ställen för arkivets räkning skeende utgallring af
dupplett-exemplar, hafva Rikets Ständer anslagit ett belopp af ett tusen riksdaler,
att af fullmägtige, i mån af behof, under tiden intill nästa riksdags
slut, för ifrågavarande ändamål disponeras.
§ no.
Aflöningen för Rikets Ständers justitie ombudsman samt den hos honom
och tryckfrihets kommittéen anställda kansli- och vaktbetjening bör af Riks—
gälds-kontoret, under sista månaden af hvarje qvartal, utbetalas; skolande lönen
för justitie-ombudsmannen utgå med lika belopp, som den justitie-kansleren
i nu gällande stat tillerkända ordinarie löneinkomst utgör; dock eger justitie-ombudsmannen,
derest han förut innehar tjenst på rikets stat, endast
att, jemte den härmed förenade »Rönings bibehållande, derutöfver uppbära
af Riksgälds-kontorets medel så stort belopp, som till fyllnad i den för justitie-ombudsmans-embetet
här ofvan bestämda lön erfordras; vid hvilket
stadgandes tillämpning i afseende på nuvarande justitie-ombudsman dessutom
iakttages Rikets Ständers vid denna riksdag härom serskildt meddelade
beslut.
Såsom arfvode för den person, hvilken förordnas att förrätta en blifvande
justilie-ombudsmans förra tjenst, skall Riksgälds-kontoret till denne person
qvartalsvis utbetala hälften af det belopp, som skillnaden emellan justitie—
kanslerens ordinarie löneinkomst och samme justitie-ombudsnaans från Riksgälds-kontoret
utbekomna lön utgör.
Aflöningen för ofvanbemälde kansli- och vaktbetjening utgår enligt hittills
gällande stat, endast med den förändring, att den under lönerne beräknade
spanmål, från oell med nästa års början, bör, efter åtta riksdaler tunnan,
godtgöras löne-innehafvare, som, före slutet af 1840 och 1841 års riksdag, sin
befattning lillträdt.
Till kostnader för justitie-ombudsmannens embetsresor bör Riksgälds-kontoret,
uppå bans reqvisition, emot derför afgifvande redogörelse, förskottsvis
utbetala en summa af ett tusen riksdaler årligen. Likaledes bör, till upphandling
af skrifmaterialier samt andra expenser vid justitie-ombudsmannens
och tryckfrihcts-komniittéens expeditioner, ett årligt belopp af trehundra riksdaler,
emot behörig redogörelse, förskottsvis af Riksgälds-kontorets medel utanordnas.
§ Hl
-
Stats-Utskottets Memorial, N o 3o6.
25
§ lii.
Den af Rikets Ständer ti!) aflöning för sekreteraren hos Bonde-ståndets
kansli direktion anslagna summa af etthundra riksdaler årligen skall af Riks>-  gälds-koi lorets medel qvartalsvis utbetalas.
N:o 306.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Aug., kl. 1 e. r».
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å utlåtandei
N:o aS'].
(U. A.)
Bonde-ståndet har lill Stats-utskottet återremitterat Irsta punkten af dess
under N:o 287 afgifna utlåtande, angående ifrågaställda anslag för aflöning af
landsstats-ljenstemän och betjente, men sorn, enligt ankomna protokollsutdrag,
berörde punkt blifvit, likasom öfriga delar af samma utlåtande, bifallen utaf
Ridderskapet och Adeln samt Pieste- och Borgare-stånden, hvadan, jemlikt
75 § riksdagsordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet
funnit återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Augusti 1848.
Bih 1:11 R. St. Prol. 1S41 och 184$ j 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 55 Haji. 4
■!:;)*c£i! gnaWz Hit , tafel?
w •;.'<*». * r;oitiaoq?.iö aiafanäi^
.j/tud i bi gaBglli) sno?,k?
b is iiVnid nBÖeJginad »nnsb
*1 jmsa fllebA rioo }9qBJi‘a'i9fe
Dti 'isiloUzfl .sbnetlådiöli ia*t
_____ .
STOCKHOLM, ECKS TE IN SK A BOKTRYCKERIET, 1848.
—
,, gsibluallodotoiq fini JU
wisb-l-ibt: '(■€.<■ te&A Ho HäBdasobbiÄ Jornm-fd {noiiiaoqoiq
' V _ Jj&elak
9[bi8
Slals-UithoUels Memorial, N:o 307.
i
N:o 307.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Äng., kl. 8 f. n»
Memorial i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande
en i utlåtandet N:o 281 föreslagen voteringsproposition.
(I. A.)
Sedan Stats-utskottet i Tule § af utlåtandet N:o 30 hemställt, att
Rikets Ständer, ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att de för
försålde kasserade effekter och persedlar, af hvad slag och beskaffenhet som
helst, till statens kassor hädanefter ingående medel, måtte ställas till Rikets
Ständers disposition, för att vid en blifvande statsreglering tagas i beräkning
såsom tillgång för den hufvud ti tel, hvilken de försålde effekterne tillhört, och
denna hemställan blifvit af Borgare- och Bonde-stånden bifallen, men af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet afslagen; så och efter det, vid sådant
förhållande, Utskottet uti 3:dje punkten af utlåtandet N:o 281 hemställt,
att förevarande fråga, deruti således två Riksstånd stadnat emot två, måtte,
jemlikt 69 § Regeringsformen, få afgöras medelst omröstning i förstärkt
Stats-utskott enligt en af Utskottet föreslagen proposition, hafva, jemlikt aflåtna
protokollsutdrag, Borgare- och Bonde-stånden godkänt berörde voteringsproposition
, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet densamma
afslagit.
Jemte anmälan af hvad sålunda förekommit, har Utskottet ansett sig
böra hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet behagade med
Borgare och Bonde-stånden instämma i godkännandet af den uti
Salje punkten af Utskottets utlåtande N:o 281 föreslagna voteringsproposition.
Stockholm den 18 Augusti 1848.
Reservation:
af Herr Friherre Cederström, Jakob. Emot Utskottets beslut anmäler jag
min reservation. Fråu 69 $ Regeringsformen kan icke anledning hemtas,
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 56 Haft. i
2
Stals-Vtskottels Memorial, N:o 308.
att till votering i förstärkt Stais-utskotl söka tvinga ett beslut, som icke direkt
inverkar på „statens reglerande eller bevillningens derefter lämpade liela
„belopp eller hvad till Riksgäldskontorets inkomster och utgifter hörer, eller
,,grunderna för Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning;" utan förevarande
fråga innefattar ensamt ett förslag till inskränkning i Kongl. 3!aj:ls fria dispositionsrätt
af medel, som under hufvudtitlarne blifvit innefattade; och då
i sådan fråga någon rubbning i statsregleringen icke inträffar derigenom att
den''förfaller då två stånd stadnat mot två i deras beslut deröfver, så anser
jag Utskottet saknat skäl af grundlagens åberopade § att ånyo anmäla frågan
hos Rikets Ständer.
N:o 308.
Ant. till Exp. Utsk. den 19 Aug., kl. 8 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 273. (Rgs Afd.)
Bonde-ståndet har till Stats-utskottet återremitterat Utskottets, under
ofvannämnde nummer afgifna, utlåtande, i anledning af väckt motion om anstånd
med återbetalningen af det för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn, vid
1840 och 1841 års riksdag biviljade lån; men som samma utlåtande, enligt
Utskottet meddelade Protokolls-utdrag, blifvit godkändt af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-ståndet, den 26:te, och af Borgare-ståndet den 29 sisllidne
Juli, har Utskottet, med stöd af 75 § Riksdags-ordningen, ansett ålerremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Augusti 1848.
Statt-Uukottets Memorial, N;o 309.
3
N:o 309.
Ank. till Exp. Utsk. d. 19 Aug., kl. 8 f. m.
Memorial, i anledning af erhållna återremisser å 2:ne §§ i
det, Memorialet N:o280 bifogade, förslag till stadganden
i Riksgäldskontorets nya reglemente. Afd.)
Ridderskapet och Adeln har till Ståts-utskottet återremitterat 65:te och
67:de §§ i det af Utskottet uppgjorda och, jemte ofvannämnda memorial,
Rikets Ständer underställda, förslag till reglementariska stadganden angående
åtskilliga vid föregående riksdagar beviljade och å Riksgäldskontoret anvisade,
meri ännu icke verkställda utbetalningar: emot hvilka §§ anmärktes, dels
att uti första momentet af den förra §:n, som handlar om det för Götheborgs
hamnbyggnad vid sistförlidna riksdag beviljade lån, uteslutits bestämmelsen
om tiden, derunder den stadgade årliga inbetalningen af 8 procent utaf lånesumman
skulle fortfara, och dels att uti den sednare §:n, angående det vid
samma riksdag beslutade inköp af 300 exemplar utaf Svenska Fornskriftssällskapets
samlingar, orden: „för hvart och ett exemplar1' likaledes blifvit
uteslutna.
Som, på sätt, vid jemförelse emellan nu gällande reglementes föreskrifter
och de af Utskottet föreslagna stadganden angående de för omförmälda
föremål beviljade statsbidrag, tydligen visa sig de bestämmelser,
hvilkas uteslutande anmärktes böra uti ofvanberörde §§ införas, ehuru desamma
vid utskrifningen af konceptet till ifrågavarande afdelning af reglements-förslaget
kommit att öfverhoppas; så och enär erforderlig rättelse i afseende
på 67 §, vid samma §:s godkännande af Preste- och Borgare-stånden,
redan blifvit iakttagen, får Utskottet hemställa,
att meranämnde 2:ne §§, efter de felande ordens införande, måtte
erhålla följande lydelse::
§ 65.
I)et för Götheborgs hamnbyggnad af Rikets sednast församlade
Ständer å Riksgäldskontet anvisade lån af etthundrafyratiotusen riksdaler
4
Stais-Vtskottets Memorial, Jfro 309.
skall, under tio års tid, med fjortontusen riksdaler årligen, till direktionen
för Götheborgs hamn- och elf-arbeten utbetalas, efter det följande, för
detta låns utbekommande, dels vid sistförflutna och dels vid innevarande riksdag,
föreskrifna handlingar blifvit till Riksgäldskontoret aflemnade nemligen s
1:© Nyssnämnde Direktions, af Kongl. Maj:t i nåder godkända, skuldebref,
hvarigenom Direktionen förbinder sig att, efter fem års förlopp från
slutet af det år, derunder första hälften af lånesumman blifvit lyf—
tad, till Riksgäldskontoret årligen, under fjorton och ett halft års
tid, erlägga åtta procent å hela lånebeloppet, hvarigenom lånet kommer
att anses så till kapital, som, efter två för hundra beräknad
ränta, fullt inbetaldt; börande Direktionen dessutom, intilldess inbetalningen
af ett, till liqvid förfallet belopp, verkställes, derför erlägga
fem procents årlig ränta;
2:o En af samma Direktion utfärdad särskild förskrifning etc. lika med 2:dra
och 3:dje mom. i § 65, enligt Utskottets Memorial N:o 280.
§ 67.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Majtts nådiga föreskrift och på
grundfaf vederbörlige reqvisitioner, utbetalas af Riksgäldskontoret det belopp,
som erfordras för inköpandet af Trehundra exemplar af Svenska
Fomskrift*Sällskapets årliga samlingar; varande kostnaden för inköpet
af hvart och ett exemplar utaf dessa samlingar beräknad att årligen utgöra
omkring Två riksdaler.
I sammanhang härmed, har Utskottet ansett sig böra anmäla, att sammanräknade
beloppet af de i 51 § utaf nu ifrågavarande förslag uppgifna
anslagssummor för stads- och häradsfängelsernas ombyggande rätteligen utgör
Trehundraadertontusen femhundra riksdaler, men icke 308,500 r:dr, som
åberopade $ i det tryckta förslaget innehåller, samt att denna rättelse jemväl,
vid det nya reglementets utskrifvande, bör iakttagas.
Stockholm den 18 Aug. 1848,
Stati-VtskoUett Memorial, N-o 310.
5
N:o 310.
Ankom till Exp. Utsk. den 19 Äng.» ki 8 f. na.
Memorial, med förslag till reglementariska stadganden, angående
de på Riksgäldskontoret anvisade kreditiver.
(Rgs Afd.)
Stats-utskottet som, uti sitt Memorial N:o 215 redan underställt Rikets
Ständer förslag till de §§ i Riksgäldskontorets nya reglemente, deruti
stadganderne i afseende på utbetalningen af de s. k. stora och mindre kreditiverna
böra meddelas, får nu föreslå lydelsen af de §§ i samma reglemente,
hvilka böra innefatta nödiga föreskrifter rörande öfriga, å nämnde
Verk anvisade k jedid vsummor; lärande desse §§ böra i reglementet införas
vid slutet af den afdelning, som handlar om Riksgäldskontorets utgifter, och
följaktligen, vid reglementets utskrifning erhålla en härefter lämpad nummerordning.
Bland de uti bilagde förslag anförde §§ grundar sig den 5:te, angående
kreditivet för rustningskostnaderne, och den 6:te, angående det i anledning
af garnisonsförstärkningen här i hufvudstaden beviljade kreditiv, på Rikets
Ständers beslut genom bifallandet af hvad Stats-utskottet i Utlåtandena
Näs 117, 163 och 184 tillstyrkt och föreslagit.
Den 7:de §, angående kreditivet för ullproduktionens befrämjande motsvarar
110 § i 1845 års reglemente och innefattar hittills gällande stadganden
i afseende på detta kreditivs begagnande samt betalnings vilkoret för
deraf lyftade summor.
Den 8:de §, angående kreditivet för underlättandet af arméens ackordsreglering,
äger samma lydelse, som nuvarande reglementes lil §.
De i 108 och 109 §§ af nyssnämnde reglemente förekommande stadganden,
angående tillhandahållandet af det för samma reglementes utfärdande
återbetalda belopp utaf 1830 års undsättningskreditiv samt utbetalningen af
den för undsättningar i missvextår vid sistförflutna Riksdag anvisade särskilda
kreditivsumma, hafva dels blifvit fullgjorda och dels genom detta särskilda
kreditivs upphörande numera förfallit. För öfrigt anser sig Utskottet
böra erinra, att enahanda föreskrift, som hittills gällande reglementes 108 §
5
Stats-Vtskollets Memorial, N:o 310.
innehåller, rörande de medel, hvilka i afräkning å det äldre undsättningskredltivet
blefvo till Riksgäldskontoret återbetalda, finnes meddelad uti 11 § af
det, Utskottets Memorial N:o 303 bifogade, förslag till reglementariska stadganden
angående Riksgäldskontorets inkomster.
Stockholm den 18 Aug. 1848.
FéllSIAC}
tili
Reglemente för Rikets Ständers Riksgäldskontor,
(Fortsättning.)
Angående de å Riksgäldskontoret anvisade kreditiver.
§§. 1-4.
(Dessa §§, hvilka komma att innefatta erforderliga stadganden om de
i Regeringsformens 63 § föreskrifna kreditivsummor och motsvara 104,
105, 106 och 107 §§ i 1845 års reglemente, äro intagne uti memorialet Nio
215 och, jemte samma memorial, redan af Rikets Ständer godkända.])
§ 5.
Med bifall till Kongl. Majits, under innevarande riksdag derom gjorda
framställning, hafva Rikets Ständer, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för
bestridande af kostnaderne för nödiga förberedande rustningar och andra,
af de politiska förhållanderne påkallade åtgärder, å Riksgäldskontoret anvisat
en serskild kredUivsumma af två millioner riksdaler, att lyftas i mån
af behof och emot framtida redovisning; hvarjemte Rikets Ständer uppdragit
at fullmäktige att, genom upplåning anskaffa de medel, som med hänsigt till
detta kreditiv, för Riksgäldskontoret oundgängligen erfordras; börande enligt
Rikets Ständers i afseende på besagde upplåning fattade och fullmäktige
redan serskildt meddelade beslut, densamma verkställas emot Riksgäldskontorets
obligationer, underskiifna af en fullmäktig för hvarje Riksstånd samt
Slats-UtskotUh Memorial, N:o 310.
7
kontrasignerade af fullmäktiges sekreterare och Riksgäldskonlorets bokslutskamererare.
Dessa obligationer, hvilka icke få utfärdas å mindre belopp än
250 rdr, skola vara ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller
efter föregången uppsägning; och får, vid deras utlemnande, någon kapitalrabatt
icke medgifvas; varande åt fullmäktige öfverlemnadt, att, med hänsigt
till de vid ej mindre upplåningens början, än under dess fortgång sig företeende
omständigheter och förhållanden, bestämma räntevilkoren för samma
obligationer, dervid fullmäktige, så vidt af deras tillgörande beror, böra söka
att erhålla den erforderliga lånesumman emot den möjligen lägsta ränta. Likaledes
hafva Rikets Ständer åt fullmäktige öfverlemnat att, med afseende
å de tider, då den till ränta och amortissement för nu ifrågavarande lån anvisade
årliga tillgång samt de för öfrigt härtill disponibla medel kunna för
Riksgäldskontoret påräknas, fastställa betalningsterminerna för så väl obligationernas
kapitalbelopp, som de upplupna räntorna.
§ 6.
Med anledning af Kongl. Majrts nådiga tillkännagifvande, att Kongl.
Maj:t i anseende till ordningens och lugnets störande inom hufvudstaden unden
sistlidne Mars månad, funnit sig föranlåten att förstärka härvarande
garnison, hafva Rikets Ständer å Riksgäldskontoret till Kongl. Majus nådiga
disposition anvisat en kreditivsumma af etthundrafemtiotusen riksdaler,
för att, i mån af behof, kunna emot framtida redovisning användas för de
kostnader, hvilka genom omförmälde, till hufvudstaten inkallade garnisonsörstärkning,
komme att Stats-verket tillskyndas.
§ 7.
Det för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande
å Riksgäldskontoret anvisade kreditiv, må, inom detsammas förut bestämda
belopp, eller Trehundratusen riksdaler, emot tre procents årlig ränta för derå
yftade summor, fortfarande intill nästa Riksdags slut begagnas för låne-understöd
åt Schäferi-ägare m. fl.; kommande ulldiskontfomlen att äfven framgent
vara Riksgäldskontoret ansvarig för återbetalningen af hvad å detta kreditiv
är eller kan blifva lyftadt, äfvensom för godfgörandet af derå upplupna
eller upplöpande räntor.
s
Stats-Utskottets Memorial, if.o 310.
§ 8.
Det till underlättande och befrämjande af ackords-regleringen inom
arméen beviljade, och å Riksgäldskontoret anvisade,1 räntefria, kreditiv må,
för detta ändamål, emot Direktionens öfver Arméens Pensionskassa fortfarande
ansvars-förbindelse för de lyftade kreditiv-medlens behöriga återbetalning,
begagnas till ett belopp af högst Etthundratusen riksdaler, deruti inberäknad
den häraf för närvarande lyftade summa.
De å detta kreditiv lyftade medel skola ovilkorligen Riksgäldskontoret
ersättas, i den mån dertill afsedda tillgångar blifva för bemälde Direktion
disponibla. Vid kreditivets ytterligare anlitande, eller då Fullmäktige eljest
så äska, böra, genom Direktionens försorg, de handlingar Fullmäktige tillhandahållas,
hvarigenom ådagaläggas, ej allenast de ackords-liqvider, hvartill
kreditivmedlen blifvit begagnade eller skola användas, utan ock huruvida några,
för de redan lyftade medlens godtgörande, påräknade tillgångar till
ackords-fonden influtit.
STOCKH OL M, f. »alsh», 1848.
Slals-Ulskotlets Utlåtande, N:o 311.
1
M 311.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Aug., kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af väckta motioner om anvisandet
af ärlig pension åt framlidne Professoren Friherre
Berzelii efterlemnade enka.
(U. A.).
Lis serskilde, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, hos Ridderskapet och
Adeln samt Presteståndet väckta och till Stats-Utskottet remitterade motioner hafva
herr von Troil, S. G. och professoren Selander, jemte framställning af den förlast,
fäderneslandet och vetenskaperne tillskyndats genom Professoren Friherre J. J. Berzelii
timade frånfälle, och under åberopande af den frejdade mannens utmärkta,
utaf hela den civiliserade verlden erkända, förtjenster så väl om vetenskaperne i
allmänhet som om den vetenskap isynnerhet, hvars icke allenast ouppnådde idkare
utan ock grundläggare i dess nuvarande skick han varit,v med afseende härå föreslagit,
att, då rättvisa och nationens ära oafvisligen kräfde en värdig hyllningsgärd
åt den hädangångnes minne, Rikets Ständer måtte besluta, att den årliga
pension å allmänna indragningsstaten, stor 2000 r:dr banko, hvilken vid 1840—
1841 årens riksdag blifvit Friherre Berzelius tillagd, såsom bevis af Svenska folkets
erkänsla för hans vetenskapliga förtjenster, måtte öfverflyttas på friherrens efterlemnade
enka, friherrinnan Elisabeth Berzelius, född Poppius, att utgå under
bennes återstående lifstid.
Vid motionernas föredragning lill remiss hos de respektive Riksstånden har,
hos Ridderskapet och Adeln, friherre Hamilton, Hugo, förklarat sig biträda herr
von Troils afgifna förslag, äfvensom herr von Hartmansdorff, A., yttrat sig i enahanda
syftning; och hafva uti professor Selanders motion Presteståndets samtlige
ledamöter instämt.
Lika med motionärerne anser Utskottet det Svenska nationen värdigt, att åt
minnet af den store vetenskapsmannen, hvars långvariga gagneliga verksamhet så
väsendtligen bidragit att främja fäderneslandets ära, hembära en gärd af saknad
och erkänsla, äfvensom Utskottet tror denna tacksamhetsförbindelse kunna i någon
Bilt. till R. St. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 band. 57 Häft. 1
2
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 312.
mån gäldas genom öfverflyttning på friherre Berzelii enka af den hennes framlidne
man i lifstiden tillagde pension; hvadan Utskottet funnit sig böra hemställa,
att enkefru friherrinnan Elisabeth Berzelius, född Poppius, må förklaras
berättigad att å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af
2000 r:dr banko, att utgå från och med år 1849.
Stockholm den 22 Augusti 1848.
Reservation:
af Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län: Med fästadt afseende såväl å
statens knappa tillgångar som enkefru Berzelii ekonomiska ställning, har jag icke,
med min röst, inom Höglofl. Utskottet kunnat tillstyrka berörde enka en årlig
pension af 2,000 r:dr, utan ansett henne varit fullt belåten med hvad utgiftsafdelningen
föreslagit 1,200 r:dr och derjemte tillika trott, att den hädangångne
stora vetenskapsmannens ädla minne, lika ärofullt skall fortgå i tidernas längd från
slägte till slägte.
M 312.
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Aug., kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning af erhållna återremisser å betänkandet
J\° 242, angående dels Kongl. Maj:ts nådiga
proposition om beskattningsväsendets samt uppbörds-
och redogörelseverkets förenkling, dels enskilda
i samma ämnen väckta motioner.
(J. A.)
Vid föredragning hos Ridderskapet och Adeln af Stats-Utskottets förenämnde
betänkande har detsamma blifvit i sin helhet återremitteradt. Presteståndet, som
förklarat sig icke anse lämpligt att då fatta definitiva beslut öfver de i detta betänkande
förekommande serskilda momenter, har till Utskottet återremitterat ej
mindre de anmärkningar, som emot betänkandet i allmänhet blifvit af ledamöter
i ståndet afgifna, än ock vissa enskilda punkter, samt ansett 36 punkten förfalla;
Slats-Ulskotlels Utlåtande, N:o 512.
3
hvarjemte ståndet, som lemnat utan anmärkning de öfriga punkterna, förbehållit
sig att, vid pröfningen af Utskottets svar å återremisserna, öfver betänkandet i
dess helhet besluta. Borgareståndet har lagt till handlingarne eller låtit hero vid
vissa punkter, antagit den 57 med ett tillägg, som nedanföre skall uppgifvas, och
bifallit betänkandets öfriga delar. Af Bondeståndet äro samtliga punkter uti förevarande
betänkande godkända, med undantag af den 36:te som förklarats förfalla.
Efter tagen kännedom af de förekomna anmärkningarna, får Utskottet i ämnet
afgifva det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterna funnits föranleda.
I afseende på ärendets formella behandling har så väl hos Ridderskapet och
Adeln som Presteståndet blifvit anmärkt, dels att räntegifvare och räntetagare, hvilkas
rätt onekligen vore af frågans utgång beroende, icke blifvit öfver komiterades
förslag hörde, ett förhållande, desto mera oförväntadt, som Rikets sednast församlade
Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 24 Maj 1845, anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes låta alla räntegifvare läns- eller distriktvis höras, huruvida de önskade
att framgent bibehålla sin nu egande optionsrätt eller huruvida de åstun
dade
att för framtiden ovilkorligt erlägga räntor och kronotionde i kontant, dels
ock att så beskaffade upplysningar i ämnet, som uti 10 § Regeringsformen afses,
icke blifvit före ärendets slutliga handläggning hos Kongl. Maj:t från vederbörande
embetsmyndigheter infordrade och afgifna. Inom Presteståndet har, med anledning
häraf, blifvit yrkadt, att Rikets Ständer mätte, jemte erkännande af komiterades
nogsamt ådagalagde förtjenst samt frågans stora vigt, i underdånighet begära, det
täcktes Kongl. Maj-.t låta öfver komiterades förslag höra så väl de skattskyldige i
allmänhet som vederbörande embetsverk, hvarefter Rikets Ständer blefve i tillfälle
att med klarare insigt fatta sitt beslut.
I anledning af hvad sålunda blifvit erinradt och yrkadt får Utskottet anföra,
att, enligt hvad uti komiterades betänkande jemväl förmäles, vederbörande embetsverk
redan tillförene vid flerfaldiga tillfällen afgifvit yttranden rörande de ämnen,
som utgjort föremål för komiterades behandling, i hvilket afseende må nämnas
Kammar-kollegii utlåtande af den 8 Dec. 1828 med förslag till räntepersedlarnes
förändring till färre antal; Krigs- och Kommar-kollegiernes utlåtanden af den 11
Maj 1831 dels angående indragning af de indelta räntorna, dels om förändring i
sältet för hemmansräntors och tiondes utgörande; Kammar-kollegii af den 21 Aug.
1835 om markegångssättning, kronotiondens och afradsspannemålens utgörande
samt hemmansräntornas förenkling; Stats-kontorets af den 50 Okt. 1834 angående
väckt fråga, att uppbörden af åtskilliga förvaltande verks inkomster måtte, emot
bestämda statsanslag, af statsverket öfvertagas; m. fl., hvilka samtliga handlingar
varit till komiterades handläggning öfverlemnade, hvadan alltså saknad af embets
-
4 Slats-Utskollels Utlåtande, N:o 512.
myndigheters yttranden icke synes kunna med skäl åberopas såsom grund för uppskof
med ärendets definitiva afgörande. Hvad beträffar det gjorda yrkandet om
räntegifvares hörande öfver komiterades ifrågavarande förslag, så skulle naturligtvis
en sådan åtgärd dels i verkställigheten blifva med betydliga svårigheter förenad,
dels ock i väsendtlig mon bidraga att fördröja tillvägabringandet af den utaf omständigheterne
högeligen påkallade och sedan lång tid tillbaka af nationen efterlängtade
förenkling af rikets invecklade skatteväsende. Med afseende härå och då
de förslag, som innefattas uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition om beskattningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelseverket, äfvensom uti komiterades meranämnde
betänkande, redan blifvit af Borgare- och Bondestånden slutligen pröfvade,
har Utskottet i detta sakens skick ansett sig böra hemställa,
att de i fråga om ärendets formella behandling framställda ofvanberörde
anmärkningar och yrkande må få förfalla.
Innan Utskostet går att till besvarande upptaga de emot utlåtandets serskilda
punkter framställde anmärkningar, får Utskottet, hvars i förevarande ämnen afgifne
yttranden och förslag hufvudsakligen öfverensstämma med dem, hvilka innelattas
uti komiterades oivannämde underdåniga betänkande, — såsom vederläggning
af förberörde anmärkningar i allmänhet åberopa den i komiterades betänkande förekommande
utförliga motivering.
l:sta punkten, deruti Utskottet afstyrkt én allmän jemkning i jordegendomarnas
skattebördor, är, i likhet med öfriga delar af betänkandet, från Ridderskapet
och Adeln återremitteradl; som emedlertid hvarken inom nämnde Riksstånd
eller hos Presteståndet någon anmärkning emot berörde punkt förekommit och
densamma är af Borgare- och Bondestånden bifallen, får Utskottet
sitt derutinnan afgiIne yttrande vidblifva.
Vid 2:dra punkten, angående föreslagne förändrade bestämmelser i fråga om
skatterätts erhållande till, under åborätt upplåtna, kronohemman, hvilken punkt
återremitterats från Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, är erinradt, att
hvad i Kongl. Maj:ts nådiga proposition och Utskottets betänkande blifvit uppgifvet
rörande den omgång, hvarmed skatteköps verkställande vore förenadt, icke
öfverensstiimde med verkliga förhållandet. Någon skattevärdering egde nemligen
numera aldrig rum, utan förfores sålunda, att, sedan ansökning om skatteköp, åtföljd
af bevis öfver nedsatt köpeskilling, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkommit
och derest klander icke blifvit anmäldt, handlingarna i målet genast insändas
till kammar-kollegium som, i händelse sökandens besittningsrätt befinnes
lagligen befästad, genast utfärdar skattebref, hvilket vanligen till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande öfversändes för att vederbörande tillställas. De i förslaget in
-
Slats-Utskollels Utlåtande, N:o 312.
3
tagna föreskrifter, att uträkning öfver beloppet af skatteköpeskillingen för hvarje
med serskild äbo försedt kronohemman af ifrågavarande beskaffenhet borde i landskontoren
länsvis uppgöras och till kammar-kollegii granskning öfverlemnas, äfvensom
att derefter serskild förteckning öfver köpeskillingsbeloppen borde för hvarje
socken upprättas, för att i sockenkyrkan uppläsas och förvaras, vore icke heller
af behofvet påkallade, helst skatteköpeskillingarue icke erlades efter förvandlingsgrund,
utan utginge för rusthåll med 6 och för vanliga kronohemman med 10
års kronovärderingsräntor, och dessa enkla uträkningar aldrig erfordrades förr än
anmälan om skatteköp egde rum, samt skatteköpeskiilingeus riktiga beräknande
för öfrigt utgjorde kronans och den skatteköpsökandes ensak, men ingalunda rörde
församlingens rätt. Det föreslagna upphörandet af kammar-kollegii befattning med
skatteköpsärender och dessas besörjande ensamt genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
komme att leda till minskning i säkerhet emot oriktig åtkomst af skatterätt,
enär, till följd af mångfaldiga andra tjensteåligganden, hvarken Landshöfdingen
eller Landskamereraren kunde åt skatteköpsfrågor egna den sorgfäiliga uppmärksamhet,
som hos en kollektiv embetsmyndighet förväntas. Skäl vore desto
mindre för handen att ytterligare befrämja skatteförsäljningen af kronohemman,
som dymedelst svårighet kunde uppstå för staten att erhålla behöfliga boställen,
hvilka, i saknad af tjenliga kronolägenheter, måste med betydlig kostnad inköpas.
I mångå fall komme icke den gamla åbostammen, utan främmande, att njuta fördelen
af skatteköpen. Utskottets förslag, angående rättighet till skatteköpeskillin—
gens successiva erläggande kunde möjligen för kronan medföra förlust. Enligt
hvad tillika blifvit hemstäldt, borde nemligen Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
resolution, som skulle utgöra den handling, hvarmed eganderätten bestyrktes, meddelas
så snart en tiondedel af lösesumman blifvit erlagd, och skattemannen vore
således, under de följande nio åren, som förflöte innan hela köpeskillingen blefve
betald, i tillfälle att, på grund af sin vunne eganderätt, pantsätta, inteckna och
försälja hemmanet samt genom hvarjehanda transaktioner minska eller upphäfva
säkerheten för statsverket att åtnjuta den återstående köpeskillingen, ett förhållande,
som jemväl kunde blifva en följd af den nye jordegarens obestånd. Någon
garanti häremot måste alltså bestämmas, säkrast derigenom, att skatteköpebref icke
(inge utfärdas och skattemannarätt icke tillgodonjutas förr än löseskillingen, antingen
på en gång eller terminvis, blifvit till fullo erlagd.
Utskottet, som af de orsaker, hvilka i dess återremitterade betänkande finnas
uppgifna, ansett den ifrågaställa skatteförsäljningen af de under åborätt upplåtna
kronohemman och lägenheter böra, likväl utan eftergift af stadgad skatteköpeskil—
ling, i möjligaste måtto underlättas, samt i öfverensstämmelse härmed tillstyrkt
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, AVo 512.
antagandet af de uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagna förändrade bestämmelser,
har af de gjorda anmärkningarne
icke hemtat anledning att frånträda eller förändra sitt uti förevarande
2:dra punkt afgifne, af Borgare- och Bonde-stånden godkända, yttrande.
Emot 3:dje punkten, innefattande förslag angående de på skattläggning grundade
ordinarie räntors utsättande i riksdaler silfver samt beräknande och utgörande
likmätigt myntbestämningslagen af den 1 Mars 1830, har inom Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet följande hufvudsakligen blifvit erinradt: Frågan om
de ordinarie räntornas förvandling till fix penningeränta efter myntbestämningsgrund
hade aldrig tillförene utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning, och ju
mera genomgripande denna förändring vore, hvilken icke kunde verkställas utan
äfventyr för statsverket, de skattdragande och indelningshafvare, desto angelägnare
vore, att Rikets Ständer i ämnet erhölle de upplysningar, som endast af de offentliga
embetsverken kunde meddelas. Då rättigheten att till leverering in natura
uppsäga hemmansräntorna grundade sig på de med kronan ingångna skatteköpsalhandlingar,
hvilka alla tillkommit under förutsättning, att den skattehemmanet
åsätta ränta skulle blifva oförändrad, kunde alltså, på sätt äfven i Kongl. Maj:ts
nådiga proposition funnes antydt, nämnde rättighet icke utan de skaltskyldiges
eget medgifvande dem betagas. Förpligtandet att utgöra räntan på annat sätt än
köpekontraktet innebure, äfvensom att underkasta sig äfventyret att den genom
ett nytt liqvidationssätt kunde blifva mera betungande, utgjorde följaktligen ett
ingrepp i skattemannens genom köpe-afhandlingen förvärfvade rätt. Emot Utskottets
förevarande betänkande kunde således anmärkas, att Utskottet, i strid mot
Rikets Ständers vid sistlidne riksdag fattade beslut, icke tillerkänt de räntebetalande
rättighet att öfver den föreslagna förändringen höras och densamma fritt
antaga eller förkasta. Vidkommande augmentsräntorne, så enär dessa, på grund
af emellan kronan och de rustningsskyldige afslutade kontrakter, uppbures med
rättighet till uppsägning, så skulle, derest räntans förvandling till bestämd penningeskatt
komme att för rusthållarne medföra förlust, desse sistnämde, då kontraktet
rubbats utan deras begifvande, onekligen vara berättigade att af staten
undfå ersättning.
Persedelräntornas föreslagna förvandling till bestämd penningeränta komme
ofelbart att ej mindre för statsverket än räntetagare medföra förlust. Enligt
hvad kändt vore, hade, under flere århundraden, penningens eller silfvermyntets
värde, i förhållande till värdena å de oumbärligaste lifsförnödenheter och arbetslönerna,
befunnit sig i successivt fallande, och detta fallande, föranledt dels af
ökad tillgång å nämnde metall, dels genom begagnandet af pappersmynt, växlar
Stals-Ulskotlels Utlåtande, N:o 312.
7
o. s. v., måste af enahanda orsaker än vidare fortfara. Dessutom förekomme ock,
att man i Sverige ingalunda egde någon säkerhet om sillvermyntets bibehållande
i omlopp eller sedelmyntets upprätthållande i silfvervärde genom dess inlösen vid
anfordran mot utlolvad metallisk valuta. Erfarenheten af förflutna statsbankrutter
lemnade i detta hänseende varnande vittnesbörd. Möjligheten af en myntförsämring,
hvilken kommitterade ej heller förnekat, vore desto heldre för handen, som
det ankomme på Rikets Ständer att, regeringen ohördan, om bankens angelägenheter
förfoga. Räntans bestämmande i penningar innefattade derjemte en serskild
anledning till myntförsämring, hvarigenom penningeräntans värde relativt till
persedlarne blefve, till räntegifvares fördel, nedsatt. Enligt Utskottets förslag
skulle visserligen ränteförvandlingen verkställas i silfver efter 1830 års myntfot;
men säker garanti gåfves dock ej för denna myntfots framtida bestånd. Vid
fordna realisationer hade icke en gång de uti silfver specie utfärdade förskrifningar
skyddat deras innehafvare emot förlust af rättmätig egendom. Såsom bevis för
sannolikheten deraf, att ränteförvandlingen komme att medföra förlust för statsverket,
är jemväl åberopadt, hurusom provinsen Skåne, hvars räutor under konung
Carl XI:s regering evaluerades i penningar, och hvilken provins då ansågs
lika beskattad som Sveriges öfriga landskap, nu utgör sina ordinarie räntor till
statsverket med en tredjedel eller en niondedel af det belopp, hvartill samma räntor
i andra delar af riket erläggas.
Följden för kronan af den föreslagna ränteförvandlingen blefve alltså en förminskning
af de ordinarie inkomsterna eller af dem, som ej af Rikets Ständer
allena bero, hvadan Utskottets förslag dels innebure stor våda äfven för konungamakten,
hvilken sålunda gjordes mera beroende af Rikets Ständers välbehag, dels
ock stöde i strid emot grundlagens stadgande, att statens ordinarie intrader icke
må till beloppet nedsättas.
Hvad räntegifvare beträffar, så komme desse visserligen sannolikt att genom
förslagets verkställighet njuta lindring i sina skattebördor; dock borde härvid ej
förbises, att denna förmån tillfölle blott dem, som för ögonblicket vore hemmanens
innehafvare. Genom skattenedsättningen komme nemligen naturligtvis hemmanets
värde att i motsvarande grad stiga och en förhöjd köpeskilling att vid framtida
försäljning derför erhållas, men den nye egaren finge genom räntan å den
högre köpeskillingen vidkännas en uppoffring, motsvarande vinsten af den uppkomna
nedsättningen i hemmanets räntebelopp. Då nu, genom hemmanens fördyrande
i mån af skattens förminskande, allmogen, som sällan disponerar större
kapital, blefve mindre än under nuvarande förhållanden i tillfälle att inköpa jord
-
8
Slals-Ulskoltcls Ullålande, N:o 512.
egendom, kunde med skäl ifrågasättas huruvida den föreslagna ränteförvandlingeis
blefve för allmogen i allmänhet förmånlig.
Oaktadt Rikets Ständer uti sin underdåniga skrifvelse af den 24 Majl845, angående
ifrågaställa förändringar i sättet för indelta räntornas utgörande m. m., erkänt, att
förbindelsen till räntornas liqviderande med penningar blefve för räntegifvarne menligt i
de provinser, der åkerbruket är mera utvidgadt, spanmåls-produktioneu i följd deraf betydlig
och afsättnings-tillfällen tidtals saknas, hade hvarken kommitterade eller Utskottet
å detta förhållande fästat afseende. Det måste emedlertid erkännas, att en sådan
förbindelse ofta kan för den skattdragande medföra betydlig förlust, enär han,
som nödsakades vid en bestämd tidpunkt verkställa sin ränteliqvid i kontant,
följaktligen icke blefve, såsom för närvarande räntetagaren, i tillfälle att lemna
spanmålshandlaren kredit och med denne uppgöra öfverenskommelse på tid. Det
af kommitterade åberopade förhållande, att under flera af de senare åren de skattskyldige
utaf den kronan behållna räntespanmål, tionden och hästvakans-spanmål
levererat minsta delen in natura, härrörde naturligtvis deraf, att de gällande afsättningspriserna
öfverstigit markegångs-priserna hvilket kunnat ske just derigenom
att försäljningen egt rum småningom. Annorlunda blefve dock förhållandet
i händelse all räutespanmål måste inom en viss tid föras till marknaden. De
skadliga följderna af räntans fixerande i penningar skulle i första rummet drabba
de sädesrika landskapen, t. ex. Östergöthland, från hvilken provins omkring en
sjettedel af all kronans behållna afradstionde och vakansspanmål utginge; hvadan
ock vid föregångne riksmöten, och äfven under det nu pågående, Bondeståndets
deputerade från sist nämnde landskap framburit allmogens protest emot förvandling
till penningeskatt af de densamma åliggande preestationer.
Beträffande grunden för den fixa penningeräntans bestämmande, så vore densamma
helt och hållet godtycklig och förefunnes intet skäl, hvarföre berörde
ränta skulle beräknas efter medelmarkegången för åren 1824—1845. Det vacklande
och mindre rättvisa i denna bestämningsgrund ådagalades lätteligen genom
jemförelse med förhållandena under andra tjuguåriga perioden. Om nemligen, i
stället för åren 1824—1827, åren 1844 —1847 fått ingå i beräkningen, skulle
räntan blifvit högre, men deremot lägre om, med uteslutande af året 1824,
markegången för 1844 intagits i kalkylen.
Om äfven Utskottets förslag blefve af Rikets Ständer bifallet, vore likväl ingen
fullständig förenkling af beskattningsväsendet tillvägabragt, enär t. ex. inom
Stora Kopparbergs län någon allmän förändring med grundräntorna icke ansetts
för
Slals-Utskollets Utlåtande, 1V:o 312.
9
för närvarande kunna ifrågakomma, samt äfven på andra orter vissa persedelskatter
funnits böra förblifva i sitt nuvarande skick.
I händelse af grundskatternas minskning eller borttagande måste naturligtvis
bevillningen i motsvarande mån höjas. I stället för stadigvarande beskattningsgrund
och en gång för alla gjord skattläggning, hvarefter jordegaren kunde med
någorlunda visshet beräkna sin utskyld och sin behållning, skulle han underkastas
vid hvarje riksdag möjligen omvexlande bevillningsgrunder, äfvensom en årlig taxering,
beroende i betydlig mån af grannars eller vedersakares välbehag. —Då den,
på sätt uämndt är, i följd af ränteförvandlingen sannolikt framdeles behöfliga tillökning
i bevillningen jemväl komme att drabba sådane skattskyldige, som af räntornas
förenklande icke hemtat någon fördel, skulle desse sistnämnde alltså genom
förslagets verkställighet få vidkännas en med rättvisa oförenlig förhöjd beskattning.
En annan orättvisa förefunnes deruti, att ifrågavarande sannolikt inträffande skattenedsättning
icke blefve allmän, utan tillgodokomme endast de hemman, hvilkas
persedelräntor nu antingen in natura eller efter markegåugspris utbetalas, men
deremot icke de hemman, såsom rusthåll, gästgilverier m. fl., hvilka äro befriade
från utgörandet af sina räntor i följd af andra dem ålagda, mot grundskatterna
svarande, onera. Uppmärksamhet är jemväl fästad derå, att deri ifrågaställde ränteförvandlingen
kunde komma att föranleda minskning i de, åt läroverk och fromma
stiftelser anvisade, anslag och sålunda blifva af menlig inflytelse på dessa vigtiga
institutioners, genom presterskapets privilegier garanterade, bestånd.
Under åberopande af de skäl, som grundlagt Kongl. Maj:ts i förevarande
ämne framställde förslag, hafva åtskilliga ledamöter utaf Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet hemställt, dels att de af hemman nu utgående mångfaldiga
persedelräntor måtte förvandlas antingen till spanmul och smör, eller ock till dessa
tvänne artiklar, jemte dagsverken och jern eller ock till två å tre för orterna mest
vanliga artiklar. Vidare är inom begge förenämnde Riks-stånd föreslaget, att,
med undantag af de hufvudskliga räntepersedlarne: spanmål, smör och drängedagsverken,
hvilka borde utgå i enlighet med nu gällande grunder, alla öfriga, under
ordinarie räntan inbegripna persedlar, måtte förvandlas i penningar samt derefter
i all framtid med visst bestämdt belopp kontant utgöras. Åf en ledamot
utaf Preste-ståndet är slutligen förslag framstäldt, att, Rikets Ständer ville i un
derdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, sedan ej mindre räntegifvare och
föreståndare för allmänna inrättningar och stiftelser, än vederbörande embetsverk
blifvit öfver skatteförenklingsförslaget i allmänhet hörde, för Rikets Ständer framlägga
ett nytt förslag till de mindre räntepersedlarnes förvandling i några få, efter
lith- till Ii. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 57 Höft. 2
10
Slats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 312.
lokalförhållanden bestämda, med rättighet för räntegifvarne att dem med penningar
lösa efter ett, hvart 10:de år, enligt gångbara priser, åsatt värde.
De anmärkningar, hvilka sålunda emot Utskottets förslag, angående persedelräntornas
förvandling till en för alltid bestämd penningeränta, hos Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet förekommit, hafva till sina hufvudsakliga delar jemväl
blifvit vid den Kongl. Propositionens rörande skatteväsendet föredragning till
remiss hos bemälde tvänne Riks-stånd framställda och sålunda redan tillförene af
Utskottet tagna i öfvervägande. Hvad beträffar den, i händelse af förslagets verkställighet
befarade, minskning i statsverkets inkomster och räntetagares löneförmåner
genom inträffande myntförsämring, så torde sednare tiders vunna erfarenhet
om vigten af ett stadgadt myntvärde i förening med den, i afseende på riksbankens
förhandlingar numera föreskrifna, offentlighet innebära den största möjliga garanti
emot vidtagandet i framtiden af sådana förfoganden, hvilka bankens tillförene
inträffade obestånd är att tillskrifva. Det bör härvid ej heller förbises, att, enligt
Utskottets förslag, de skatter, om hvilkas förvandling är fråga, skulle utsättas
i silfver och således icke blifva beroende af det nominella penningevärdet. Vidkommande
åter den betänklighet emot samma förslag, som hemtats af sannolikheten
utaf silfvervärdets successiva, fallande så och om det äfven otvifvelaktigt lärer
böra antagas, att nuvarande förhållande emellan silfrets och andra varors värden
icke kan i all framtid oförändradt fortfara, är likväl häraf ingalunda en gifven
föjd, att dylik rubbning nödvändigt måste utfalla till minskning i silfrets värde;
fastmera synes den betydligt tilltagande varuproduktionen innefatta skälig anledning
att förutse möjligheten af en stegring i silfrets nuvarande värde. Om äfven,
såsom förhållandet varit under de sistförflutna århundradena, silfrets minskning i
värde skulle fortfara, torde dock en dylik minskning komma att inträffa så småningom
och omärkbart, att någon serdeles olägenhet deraf icke är att förvänta.
— 1 afseende på den gjorda anmärkningen, att ifrågavarande ränteförenkling skulle
föranleda nedsättning i statsverkets ordinarie inkomster och sålunda öka regeringens
beroende af Rikets Ständers beslutande rätt i beskattningsfrågor, får Utskottet
erinra, att värdet af de räntepersedlar, hvilka för närvarande skola utgöras
in natura eller lösas efter markegång, uppgår till endast omkring 1,800,000 r:dr,
då deremot de kontanta statsintraderne utgöra nära 11,000,000 r:dr, samt att
följaktligen förlusten af den tillökning i förstnämnda värde, som kunde blifva en
följd af framdeles inträffande förhöjning i räntepersedlarnes lösningspriser icke är
af den betydenhet, att deri förefinnes giltig anledning att underkänna den föreslagna
förändringens lämplighet och nytta. Att fördelen af en dylik förändring
icke i lika mån tillgodokomme alla rikets serskilda delar, äfvensom att räntegif
-
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 512.
11
vare i en eller annan ort skulle finna för sig mera förmånligt, att det invecklade
skatteväsendet finge fortfarande förblifva i sitt nuvarande skick, lärer ingalunda kunna
betraktas såsom giltig grund till förhindrande af en, i så^många hänseenden för landet
i allmänhet gagnelig, skatleförenkling. Under hänvisande för öfrigt till de uti komiterades
betänkande anförde, och i Utskottets utlåtande åberopade, förhållanden, hvilka
nogsamt ådagalägga ej mindre ändamålsenligheten af persedelräntornas utbytande emot
en för all framtid bestämd fix penningeränta, än ock de med verkställigheten af
förslaget om de nuvarande räntepersedlarnes förvandling till ett inskränktare antal
förenade fyrfaldiga svårigheter och olägenheter, har Utskottet, enär förevarande 3:dje
punkt blifvit af Borgare- och Bonde-stånden bifallen, funnit sig ega allt skäl
att vidblifva hvad uti samma punkt blifvit yttradt och föreslaget.
4:de 'punkten, angående ostskatten i Herjeådalen, är af Bidderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet lemnad utan anmärkning och af de öfriga tvenne Riksstånden
bifallen; vid hvilket förhållande Utskottet
saknar anledning att sitt förra yttrande i denna del frånträda.
5:te punkten, angående ifrågaställdt utsättande och utgörande i kontant, af presternas
utlagor, har inom Ridderskapet och Adeln föranledt den anmärkning, att en
dylik förändring icke kunde för nuvarande räntetagare ega rum utan desse sistnämndes
dertill lemnade frivilliga begifvande. Inom Preste-ståndet är erinradt, att
Utskottets förslag vore i så måtto underkastadt tvetydighet, att de deruti inflickade
orden »efter medelpris för de 20 åren 1824—1843», hvilka ord icke funnes i
komiterades förslag, kunde föranleda den misstydning, alt alla presternas utlagor
hädanefter skulle sammanräknas till visst belopp i kontant för hvarje pastorat efter
ofvannämnde medelpris; hvadan och då meningen icke kunde vara, att de persedlar,
som hittills utgått efter bestämda priser, skulle i framtiden utgå efter 20 års medelpris,
hvilket innebure en ganska betydlig förhöjning af räntan, denna punkt ansetts
böra, i öfverensstämmelse med komiterades förslag, erhålla följande lydelse:
»att merberörde utskylder öfver hela riket utsättas till visst för hvarje pastorat sammanräknadt
belopp i kontant, och fördenskull sådana persedlar, som blifvit godtgjorda
efter markegång, beräknas i penningar efter medelpris för de 20 åren
1824—1843.
Utskottet, som för sin del anser redaktionen af ifrågavarande 5:te punkt ingalunda
gifva anledning till den inom Preste-ståndet befarade misstydning, det skulle
den föreslagna uträkningen i penningar efter medelpris för åren 1824—1843 afse
annan de! af presternas utlagor, än sådana persedlar, hvilka för närvarande utgöras
12
Slals-Ulskollcls Ullålande, N:n 512.
efter markegång, har, viri det förhållande, att förberörde punkt blifvit af Borgareoch
Bonde-stånden godkänd, funnit sig böra
densamma vidblifva.
Vid 6:te punkten, beträffande ränteförenklingeQ inom Stora Kopparbergs län,
är anmärkt, att Utskottets yttrande i denna punkt innefattade ett bevis för omöjligheten
att i dess helhet genomföra det vid innevarande riksdag väckta skatteförenklingsförslag.
Inom Preste-ståndet är punkten lemnad utan anmärkning; varande densamma
af Borgare- och Bonde-stånden bifallen.
Vid sådant förhållande får Utskottet
förnya sin i förevarande 6:te punkt gjorda hemställan.
Vid 7:de punkten, angående Fahlu kungsgårds-bjelp, är hos Ridderskapet och
Adeln yrkadt, att då Utskottets förslag afsåge borttagandet af en utskyld utaf grundskatts
natur och densammas ersättande genom motsvarande tillökning i den allmänna
bevillningen, hvars bestämmande ankomme ensamt på Rikets Ständers beslut, förenämnde
förslag, såsom bidragande att öka konungamaktens beroende af representationens
välbehag, icke måtte bifallas; hvarförutan en ytterligare utredning rörande
beskaffenheten och användandet af den s. k. Fahlu kungsgårds-hjelp ansetts vara af
behofvet påkallad. Från Preste-ståndet är återremiss beviljad på grund af en ledamots
tillstyrkande, att icke allenast nuvarande landshöfding, utan ock bans efterträdare,
borde för ifrågavarande ränta erhålla godtgörelse.
I anledning af förenämnde hos Preste-ståndet förekomne erinran, får Utskottet
upplysa, att, enligt hvad komiterades betänkande innehåller, medelst Kongl, brefvet
af den 24 Febr. 4857 föreskrift redan blifvit meddelad, att den del af ifrågavarande
ränta, som är landshöfdingen i Stora Kopparbergs län anslagen, skall vid nuvarande
innebafvares afgång indragas; och då denna punkt blifvit af 2:ne Riksstånd
eller Borgare- och Bonde-stånden bifallen, har Utskottet funnit sig böra
sitt deruti framställde förslag vidblifva.
1 afseende på 8:de punkten, rörande Näs kungsgårds reparationsmedel, är inom
Ridderskapet och Adeln anmärkt, att, då, enligt hvad komiterade sjelfve erkänt, förenämnde
afgift utgjorde en skatt, som ovilkorligen måste af de uppgifne fögderi—
erne erläggas, samt något annat skäl för den föreslagne eftergiften icke åberopats
än att sådant skulle leda till förenkling af räkenskaperna, och afgiften vore af beskaffenhet
att innefatta undantag från det inom länet i allmänhet gällande beskattningssätt,
omförmälde eftergift desto mindre borde bifallas, som, till fyllande af den
härigenom förorsakade brist i statens inkomster skulle erfordras förböjd bevillning
och utskylden således komme att drabba andra skattdragande, som ej vore pligtige
att densamma vidkännas; samt att, om deremot, såsom Utskottet föreslagit, boställs
-
Stats-Ulskollets Utlåtande, N:o 312.
J3
innehafvaren skulle blifva utan ersättning för den bortgående afgiften, blefve följden,
att boställets underhåll komme att betunga militie—boställskassan, som redan vore
oförmögen att sina förra åligganden fullgöra.
Då förberörde 8:de punkt blifvit af Presle-ståndet lemnad utan anmärkning samt
af Borgare- och Bonde-stånden bifallen,
får Utskottet förnya sin deruti gjorda hemställan.
Utskottets hemställan uti 9:de punkten, angående de i hemmansräntorna inbegripna
dagsverkens förvandling till bestämd penningeränta, har inom Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet framkallats den anmärkning, att, på sätt i herrar
von Troil.i och af Sillens reservationer blifvit föreslaget, dagsverken borde såsom
ränta bibehållas; varande i sådant afseende å ena sidan anfördt, att, efter hvad erfarenheten
utvisade, dagsverkena mindre än andra räntor vore underkastade fluktuation
i pris, och å den andra, att, då stigande och fallande i priser å förnödenhetsarliklar
ulöfvade på dagsverkspriserna en, om också mindre märkbar, inflytelse till
minskning eller stegring, denna räntepersedel värde således utgjorde den säkraste
regulator vid de öfriga persedlarnes förvandling efter markegång.
Såsom följd af hvad ofvanföre blifvit af Utskottet tillstyrkt i fråga om räntepersedlarnes
i allmänhet förvandling lill bestämd penningeränta, får Utskottet
vidblifva det förslag, som uti förevarande, af Borgare- och Bonde-stånden
godkände, punkt blifvit framstäldt.
10:dc punkten, angående de till hemmansräntorna icke hörande dagsverksskyldigheter,
har hvarken hos Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet föranledt anmärkning;
hvadan och då berörde punkt är af de tvänne öfriga Riksstånden bifallen,
Utskottet får
densamma vidblifva.
U:te punkten, rörande den uti Färentuna härad af Stockholms län utgående
s. k. drängespanmål, är af Presteståndet återremitterad i sammanhang med 3:dje punkten.
Som förstnämnde punkt, hvilken hos Ridderskapet och Adeln icke framkallat
serskild anmärkning, blifvit af Borgare- och Bonde-stånden bifallen,
saknar Utskottet anledning alt sitt förra yttrande i ämnet frånträda.
Likaledes har 12:te punkten, angående vissa serskilda iakttagelser vid ränteför
vandlingen,
blifvit från Preste-ståndet, i sammanhang med 3:dje punkten, återremitterad,
af Ridderskapet och Adeln lemnad utan serskild anmärkning och af de öfrige
2:ne Riksstånden godkänd; vid hvilket förhållande Utskottet ansett sig böra
förnya sitt uti förberörde 12:te punkt gjorda tillstyrkande.
13:de punkten, angående räntorna för rusthållshemman samt de till båtsmanshåll
indelta hemman i Blekinge och Calmar län, är hos Ridderskapet och Adeln
14
Ståts-Utskottets Utlåtande, JS:o 512.
samt Preste-ståndet lemnad utan anmärkning och af de tvenne öfriga Riksstånden
bifallen; i följd hvaraf
Utskottets förra yttrande i denna punkt vidhålles.
Beträffande 14:de •punkten är inom Ridderskapet och Adeln erinradt, hurusom
Utskottets i denna punkt gjorda hemställan, att vid framlida skattläggningar räntan
först bör uträknas efter ortens hittills gällande method och det sålunda bastämda
beloppet sedermera förvandlas till ny ränta efter samma beräkningsgrund och medelpris,
som för de äldre räntornas förvandling blefve fastställd, — syntes antyda ett
misstroende till riktigheten af det framställda förslaget om räntornas utsättande i
kontant, helst det onekligen vore med detta förslag mera öfverensstämmande att
tillstyrka, det vid framdeles skeendo skattläggningar räntan borde, utan begagnande
af nuvarande methoder, omedelbarligen bestämmas i penningar.
Utskottets ifrågavarande tillstyrkande är, enligt hvad uti det återremitterade
betänkandet förmäles, grundadt på den, i Utskottets tanka, med rättvisa och billighet
öfverensstämmande åsigt, att vid nya räntors bestämmande bör förfaras i fullkomlig
likhet med hvad i afseende på de äldres uträknande egt rum. Berörde
punkt är af Preste-ståndet lemnad utan anmärkning samt af Borgare- och Bondestånden
bifallen; och får Utskottet vid sådant förhållande,
förnya sin i ämnet förut gjorda hemställan.
Som 15:de punkten, angående väckt fråga om mjölqvarnars beskattning efter
bevillningsgrunder, blifvit hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet lemnad
utan anmärkning och af de tvänne öfriga Riks-stånden bifallen, får Utskottet
vidblifva sitt i samma punkt afgifne tillstyrkande.
Yid lö:de punkten, angående ordinarie ränta af städernas jord, hafva hos
Ridderskapet och Adeln åberopats enahanda skäl och förhållanden, som föranledt
återrcmiss å 5:dje punkten; hvarjemte blifvit erinradt, att, innan verkställighet af
Utskottets förslag kunde ifrågakomma, borde upplysning först inhemtas, huruvida
städerna äro villiga att på den föreslagna förändringen ingå, äfvensom huruvida densamma
står tillsammans med de donationsbref, som ligga till grund för städernas
besittningsrätt till deras jord. Från Preste-ståndet är förevarande 16:de punkt
återremitterad i sammanhang med den 3:dje.
Enär emedlertid Utskottets förslag i denna del blifvit af Borgare- och Bondestånden
godkändt, och då i afseende på utgörandet af de räntor, som åligga till
städerna anslagen jord, otvifvelaktigt böra tillämpas enahanda grunder, som för ordinarie
bemmansräntors erläggande i allmänhet äro eller blifva stadgade, får Utskottet,
såsom följd af hvad i 5:dje punkten blifvit tillstyrkt,
vidblifva sitt uti förevarande 16 punkt afgifne yttrande
Stats-Ulskoltels Ullålande, N:o 512.
15
Vidkommande Utskottets i 17:de punkten, framställde förslag, att krono- och
kyrkofonden måtte, i de fall, då den utgår, antingen i andra persedlar än spanmål
eller i andra sädeslag, än hvaraf densamma i allmänhet inom orten utgöres, varda
förvandlad till spanmål af de slag, hvaruti tionden inom fögderiet i allmänhet är
utsatt, har hos Ridderskapet och Adeln blifvit anmärkt, att, förr än verkställighet
af ett dylikt förslag kunde ifrågakomma, vederbörande räntegifvare borde, i enlighet
med Rikets Ständers vid sistförflutne riksdag uttryckligen gjorda begäran, öfver detta
på deras rätt inverkande förslag höras, äfvensom att, hvad serskildt anginge kyrkotionden,
densamma vore under presterskapets privilegier inbegripen, hvadan någon
förändring deruti hvarken till belopp eller beskaffenhet kunde utan presterskapets
medgifvande ega rum. Preste-ståndet har jemväl återremitterat förevarande 17:de punkt
i sammanhang med den 3:dje.
Under åberopande af hvad i Utskottets betänkande äfvensom utaf kommitterade
blifvit till stöd för det i 17:de punkten framställde förslag anfördt, får Utskottet,
hvars yttrande i denna del vunnit Borgare- och Bonde-ståndens bifall,
samma yttrande vidhålla.
Utskottets i 18:dc punkten gjorda hemställan om upphörande af den så
kallade halmstädjan i Skåne har inom Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
föranledt den anmärkning, att, då nämnde provins vore den med grundräntor
minst betungade i riket, ifrågavarande eftergift syntes desto mindre lämplig
eller af omständigheterna påkallad, som debiteringen, uppbörden och redovisningen
af berörde ränta icke kunde anses vara med serdeles besvär för vederbörande
tjenstemän förenade; hvarjemte, såsom utväg till beredande af den med
Utskottets förslag afsedda räkenskaps-förenkling, blifvit hos Presteståndet hemstäldt,
att merberörda ränta, som för närvarande uppbäres endast hvart 7:de år med
tillsammans 1,640 r:dr, måtte med en sjundedel deraf, i sammanhang med hemmantalsräntan,
årligen utgöras.
Enär, såsom i det återremitterade betänkandet är antydt, den så kallade
halmslädian utgör en del af tionden, torde det finnas mindre lämpligt, att, på sätt
hos Presteståndet är vordet föreslaget, samma utskyld blefve i sammanhang med
hemmansräntorna debiterad och uppburen. Som denna punkt blifvit af Borgareoch
Bondestånden bifallen, finner Utskottet sig böra
samma punkt vidblifva.
Hvad uti 19:de punkten blifvit yttradt i fråga om upphörande af ordinarie
afkortningar, är hos Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet lemriadt utan anmärkning
och af de tvenne öfriga Riksstånden gilladt; vid hvilket förhållande
berörde yttrande vidhålles.
16
Stals-Utskollets Utlåtande, N:o 512.
Emot 20:de punkten, hvaruti Utskottet dels hemställt, att de så kallade indelda
räntorna och kronotionden måtte till statsverket indragas, dels afgihit förslag
derom, huru vederbörande embets- och tjenstemän skulle för de indragna
räntorna erhålla ersättning, hafva hos Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet,
en mängd anmärkningar blifvit framställda.
En del talare hafva fästat uppmärksamhet derpå, att alla indelningshafvare,
hvilka fått upplåtelse af statens dels räntor, dels frälserätt till jord, egde en lika
obestridlig rätt att icke egenmäktigt beröfvas rättigheten att uppbära de inkomster
deraf, hvilka blifvit dem af samhället tilldelade, och följaktligen vore i samma
förhållande, som hvarje enskild, nemligen att icke kunna tvingas att till annan
öfverlåta uppbörden och redovisningen af sina inkomster. Från någon allmän
nytta skulle man icke heller kunna hemta stöd för förslaget att å kronofogdarne
öfverflytta uppbörden af alla indelda räntor. Tvärtom komme våda och osäkerhet
för indelningshafvarne att blifva en sannolik följd af öfverllyttningen, enär
uppbörden af de indelda räntorna lemnade kronofogdarne en vådlig utväg att betäcka
balanser af kronans behållna inkomster, då indelningshafvarne, i händelse
kronofogdarne saknade förmåga att redovisa för uppbörden och betala hvad de
deraf tillgripit, komme att förlora sina af dem uppburne löner, eller, i lyckligaste
fall, utfå dem efter långvariga rättegångar. Den enkelhet i kronans räkenskaper,
som, genom indelningarnes indragning, skulle uppkomma, vore högst tvifvelaktig,
och om äfven någon enkelhet vunnes, kunde den icke ernås utan allt för stora
uppoffringar å statens sida. Om den föreslagna indragningen af Rikets Ständer
bifölles, skulle indelnings-hafvarne allt för länge få vänta på sina löner, hvadan
och då vederbörande egde de giltigaste anspråk att utfå dem qvartaliter, Utskottets
förslag anses böra i sådant afseende förändras. Den säkerhet, Utskottet trott
sig bereda löntagarne genom tillstyrkandet, att de indragne ränte- och tiondeanslagen
skulle levereras uti landtränteriet för att af löntagarne eller deras ombud
efter Maj månads ingång uppbäras, vore blott inbillad, emedan landtränterierna
icke egentligen vore annat än filialkassor af statens stora kassor, samt följaktligen,
om trängande nöd skulle leda derhän, att de sednare tillgrepes, de förra
icke heller blefve skonade.
Till förhindrande deraf, att de till löner åt embets- och tjenstemän anvisade
medel blefve använde till andra ändamål, vore säkraste medlet, att, hvad militie»
anginge, regementsskrifvarne finge hädanefter som hittills uppbära de till armeén
indelta räntor och tionden, hvarjemte löntagarne borde tillförsäkras att, derest i
fram
-
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 512.
17
framtiden, löneliqviden skulle fördröjas i följd af bristande tillgångar, löntagarne
då finge åter inträda i besittning utaf de afstådda indelningarne.
Vidare är yrkadt, att det af Rikets Ständer vid sednaste riksdagen fattade
beslut, angående indragning af indelta räntor, måtte respekteras. Enligt detta beslut
afgjorde Rikets Ständer för sin del, att alla indelningar, med undantag tills
vidare af några, till uppräknade verk och inrättningar, anslagna, skulle till statsverket
indragas, och vederbörande löntagare undfå ersättning af statsmedel, samt
alt beräkningen af ersättningsbeloppen borde, på sätt det kunde pröfvas lämpligast,
förvandlas till natura-persedlar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den för
hvarje län gällande persedelförteckning, hvarvid dock framdeles förenkling kunde
komma att vidtagas. I följd häraf borde alltså indelta räntorna utsättas i persedlar
samt, oaktadt indragning till statsverket, derifrån till nuvarande räntetagare
utgifvas efter markegång.
Äfvenledes har blifvit anmärkt, alt, ehuruväl lönerne bestämdes i silfver, vore
likväl för löntagaren icke undanröjd den farhåga, alt lönebeloppen möjligen kunde
förminskas. Till stöd för denna anmärkning är hufvudsakligen anfördt, alt när en
gång alla räntor och andra afgifter till kronan blifvit bestämda i penningar i stället
för i varor, så låge uti detta förhållande »ett prmmium» för de skattskyldige, att
genom Rikets Ständer åstadkomma myntförsämringar, hvilka ock kunde till vägabringas,
så länge 72 § regeringsformen hade sin nuvarande lydelse, och måhända blefve
af tvingande omständigheter påkallade.
Löntagarne kunde alltså icke vara säkre att framdeles vid hvad tid som helst
få sina löner fullt ut och i silfvervärde. Om man kunde vägra att emottaga bankens
sedlar såsom god betalning, vore förhållandet helt annorlunda, men en sådan
vägran vore omöjlig, så länge grundlagen berättigar Rikets Ständer alt genom sin
bank utgifva sedlar, som för mynt i riket skola erkännas. Till förekommande af
förluster för löntagarne, borde i riksstaten förklaras, att lönerna skulle utgå efter
kurs, hvadan hela aflöningsstaten då måste betraktas såsom ett förslagsanslag, men i
sådant fall mäste äfven skatterna utgöras på samma obestämda sätt, och för en hvar
torde omöjligheten, att få en hel bevillning och riksstat uppgjorda efter kurs eller
såsom förslagsanslag, vara uppenbar.
Utskottets uti förevarande punkt meddelade yttrande, »att samma grund borde
tillämpas i fråga om sådan andel af allmänna inrättningars och stiftelsers anslag,
som af deras tjenstemän innehafvas,» har icke heller blifvit lemnad utan anmärkning.
Jemte åberopande af det exempel, att vid Upsala universitet en tjensteman hade sig
ett visst antal tunnor anslagna af ali den spanmål, som inginge till akademiens för—
Bih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet .57 Bd [t. 3
18
Slals-Ulskoltels Utlåtande, N:o 512.
vältning i det hela, har en talare framställt den fråga, huru man skulle kunna veta
om denna tjenstemans lönespanmål härrörde från afrad, kronotionde, kronoräntor eller
arrenden? Ett förtydligande i detta Utskottets yttrande vore derför nödigt.
Utom nu omförmälde anmärkningar, hafva åtskilige ledamöter inom Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet instämt uti de anmärkningar, hvilka igenfinnas
uti den af herr von Troil, S. G., emot denna punkt afgifne och vid betänkandet
fogade reservation.
Då Utskottet vid sin i denna punkt gjorde hemställan fästat det vilkor, att för
embets- och tjenstemän, uti hvilkas fullmakter och konstilutorialer serskildt förbehåll
ej blifvit gjordt, den ifrågavarande förändringen skulle först vid deras afgång från
tjensten träda i verkställighet, så vida de icke sjelfve, derom hörde, förklarade sig
nöjde att förändringen försigginge, anser Utskottet sig hafva iakttagit allt det afseende
på den enskildes rätt, som det strängaste anspråk billiglvis kunnat fordra, och
den framställda anmärkningen om hvarje indelningshafvares rättighet, alt sjelf få uppbära
sina inkomster, lärer följaktligen icke kunna med något skäl träffa Utskottets
förslag, deruti denna rättighet icke i någon mån blifvit förbisedd. Den våda och
osäkerhet, som befarats uppkomma för indelningshafvarne, derest uppbörden af indelningarne
öfverllyttades å kronofogdarne, emedan dessa derigenom skulle lemnäs
en vådlig förmåga att betäcka balanser af kronans behållne inkomster, torde jemväl
sakna all giltig grund; ty enär kronofogdarne skola uppbära och leverera de indelta
räntorna och kronotionden i sammanhang med den öfriga uppbörden, samt derför
samtidigt redovisa, kan, enligt Utskottets tanke, det tillökade beloppet i uppbörden
icke bereda kronofogdarne något tillfälle att med indelningarne betäcka balancer å
kronans behållna inkomster.
Beträffande den gjorda anmärkningen, att embets- och tjenstemän, hvilka hafva
sig såsom lön anslagna räntor och kronotionde, skulle, efter dessas indragning till
statsverket, ega att sina ränte- och tionde-anslag, med tillägg af forsellön å spanmål,
i landtränterierna uppbära först i Maj månad året efter det, för hvilket lönerna belöpa,
så anser Utskottet visserligen för sin del det vara med löntagarnes fördel mera
öfverensstämmande, att berörde löner finge qvartalsvis uppbäras, men Utskottet har,
af skäl, som i det återremmitterade betänkandet är antydt, funnit sig föranlåtet till
afgifvande af det förslag, hvarom nu är fråga. Då emedlertid detta förslag inom
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet icke tillvunnit sig bifall, samt önekligt,
är, att bemälde embets- och tjenstemän blefve i förevarande hänseende försatte i
annan och sämre belägenhet än nuvarande innehafvare af kontanta penningelöner,
hvilka qvartalsvis under löpande året utbekommas, så och enär utväg till detta missförhållandes
afbjelpande skulle beredas, derest, i öfverensstämmelse med hvad Utskot
-
Stals-Utskollets Utlåtande, N:o 512.
tet i betänkandet N:o 242 hemställt, samtliga personella och bevillningsafgifter bomme
att höstctiden uppbäras, hvarmedelst uppstode en årlig tillgång, vida öfverstigande
de indelta löneanslagens sammanräknade värde, har Utskottet, under förutsättning
af Rikets Ständers bifall till sistnämnde hemställan, trott sig ega skäl att föreslå, att
åt Kongl. Maj:t måtte i underdånighet öfverlemnas att låta jemväl de emot indelta
lönerna svarande ersättningsbelopp qvartaliter utbetalas under det år, för hvilket de
beräknas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och till beredande af ökad tydlighet
åt innehållet af förevarande 20:de punkt, anser Utskottet
tillstyrkandet uti samma punkt böra erhålla följande förändrade lydelse:
De till tjenstemäns aflönande anslagne indelta räntor och kronotionde
skola, intilldess, vid blifvande nya löneregleringar, indragning deraf kan
komma att verkställas, enligt gällande indelningsverk, fortfarande tillhöra
de korpser och löntagare, till hvilka de äro anslagna, äfvensom de tjenstemän,
som, enligt fullmakter eller konstitutorialer, för närvarande äro i
åtnjutande af så beskaffade löner, utan att serskildt förbehåll om förändring
är i fullmakten eller konstitutorialet gjordt, ega att, om de det
åstunda och icke heldre vilja uppbära deni på sätt här efteråt stadgas,
under sin återstående tjenstetid bibehålla enahanda dispositionsrätt deröfver,
som nu är dem tillerkänd; men i den mån dylik dispositionsrätt upphör,
skola alla ofvanomförmälde indelta räntor och tionde-anslag af de skattskyld
ige utgöras efter enahanda grunder, som för de kronan behållne äro
gällaude, samt uppbäras och redoyisas i sammanhang med kronouppbörden,
med rättighet för vederbörande korpser och tjenstemän att ifrån ränterierne
utbekomma hvad sålunda för deras räkning skall uppbäras, jemte
ersättning för forsellönen å den uti indelningarne nu inbegripne spanmål:
ankommande dock på Kongl. Maj:t att låta ifrågavarande löneanslag och
ersättning under det år, för hvilket desamma beräknas, på lika sätt som
kontanta löner, qvartalsvis utbetalas. Hemställande Utskottet, att Borgareoch
Bonde-stånden, som godkänt 20:de punkten i dess förra lydelse, behagade
lemna bifall till den af Utskottet deri nu tillstyrkta förändring.
21:sta punkten, deruti Utskottet afstyrkt den ifrågaställde indragningen af de
till stater och korpser anslagne boställen, har hos P.idderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet lemnats utan anmärkning och af de tvänne öfriga Riksstånden bifallits.
I följd häraf
vidblifver Utskottet sitt förra yttrande i denna punkt.
20
Stats-Utskollets Utlåtande, JV.o 312.
Emot 22:dra punkten, deri Utskottet tillstyrkt godlgörelse af allmänna medel
för den vederbörande räntetagare tillkommande forsellön, bar hos Ridderskapet och
Adeln samt Preste-ståndet blifvit anmärkt, dels att någon rättsgrund icke förefunnes,
hvarför statsverket, till ersättande af ifrågavarande för de skattskyldige föga känbara
kostnad, skulle betungas med den betydliga utgiften af 60,000 r:dr årligen, dels
att, enär för bestridande af denna utgift skulle erfordras motsvarande bevillning, den
tillstyrkta eftergiften af räntegifvarnes ersättningsskyldighet alltså komme alt ega rum
på andra skattdragandes bekostnad.
Utskottet får, i anledning häraf, erinra, att då de räntetagare, hvilka äro berättigade
att, så vida de dem anslagna spanmålsindelningar lösas med penningar,
tillgodonjuta ersättning för forsellön, icke kunna, vid indelningarnes ifrågaställde indragning
till statsverket emot godtgörelse genom kontanta anslag, betag s rättigheten
att få nämnde forsellön uti godtgörelsen inbegripen, rnen, å andra sidan, de nuvarande
räntegifvarne, i händelse indragningen kommer att ega rum, desto mindre
synas billigtvis kunna och böra åläggas att forseliönen ersätta, sorn räntegifvare, hvilkas
räntor redan för närvarande äro kronan behållna, njuta befrielse från forsellöns
erläggande, så lärer följaktligen häraf blifva en följd att ifrågavarande ersättning bör
af statsmedel bekostas. På grund häraf och enär förberörde 22 punkt blifvit af
Borgare- och Bonde-stånden bifallen, har Utskottet funnit sig böra
vidblifva sitt i ämnet förut afgifne yttrande.
1 anledning af det i 23 punkten framställde förslag, rörande indragning till
statsverket af de till allmänna verk och inrättningar samt kyrkor och fromma stiftelser
indelta anslag, bar blifvit anmärkt, att, i följd af en sådan indragning, det
komme att af riksförsamlingarnes godtfinnande helt och hållet bero, huruvida större
eller mindre del af förenämnde anslag blefve lill sina ursprungliga ändamål använda;
att, i händelse statsverkets financiella ställning råkade i obestånd, ifrågavarande vigtiga
institutioner svårligen kunde undgå att deraf betydligt lida och möjligen kunde
till sitt bestånd äfventyras; att den föreslagna indragningen vore stridande mot presterskapets
privilegier och således icke kunde utan vedcrbörandes begifvande till vä—
gabringas; att de olägenheter, hvilka, enligt hvad uti herr von Troils reservation funnes
antydt, skulle förorsakas genom militiestatens räntors uppbörd genom kronofogderne,
äfven komme att, i enahanda fall, inträffa i afseende på de akademierna
anslagna räntor, hvadan och då akademierna egde sina egne under statens kontroll
ställde uppbördsmän, hvilka de i allt fall ej kunde umbära, akademiernes hela uppbörd
ansetts böra genom sistnämnde uppbördsmän fortfarande besörjas. Serskildt har
uppmärksamhet blifvit fästad å den betydliga förlust, hvilken skulle tillskyndas Lunds
Stals-Ulskoltets Utlåtande, IS':o 512.
21
akademi genom indragning till statsverket af dess tionde. Enligt meddelad officiel
uppgift hade nemligen under åren 1858 —1847 markegångspriserna i Malmöhus
Ian i medeltal understigit försäljningspriserna å den auktion, som i medlet af Januari
årligen verkställes å den till akademiekassan från akademiens egna jordar inflytande
arrendesäd, för råg med 43 sk. 7 rst., korn 33 sk. 5 rst. och hafra 21 sk. 9 rst.
banko per tunna, hvadan och enär akademien hade i krono- och kyrkotionde inom
Skåne sig anslagna 2,438 (:r råg, 2,951 t:r korn och 544 t:r hafra, den i fråga
ställde
indragningen skulle tillskynda akademien en förlust och tioridegifvarne en vinst
af 4,744 r:dr hanko årligen.
Med åberopande af de förhållanden, hvilka, till stöd för Utskottets i förevarande
23 punkt intagne förslag, finnas anförde så väl vid denna som den dermed
sammanhang egande 20 punkten, har Utskottet, enär berörde förslag hlifvit af Borgare-
och Bonde-stånden godkändt, ansett sig böra
detsamma vidblifva.
Rörande 24 punkten, innefattande förslag om indragning till statsverket af
lill enskilda inrättningar och personer indelta anslag, hafva följande anmärkningar
blifvit hos Ridderskapet och Adeln framställda:
vid mom. a), att då det onekligen vore af vigt att af räkenskaperna kunna
bestämdt inhemta, huru stor del af kronans räntor blifvit för det ena eller andra
ändamålet använd, Utskottet destomindre egt skäl till sin i detta moment gjorda
hemställan om uteslutande utur räkenskaperna af räntorna utaf Åkers krutbruk,
Ilusqvarnagevärsfaktori, klädesfabriker i Norrköping m. (1., som denna hemställan stöde i
strid mot det i 13 punkten gjorde förslag, att de räntor, som äro lill rusthållshemman
äfvensom till båtsmanshåll i Blekinge och Kalmar län anslagna, borde i jordeböckernas
skattckolumn upptagas och i redogörelserna debiteras, men beloppet under
anordningstitel afföras;
vid mom. c), deruti Utskottet tillstyrkt, att de hemman, som under egande
rätt innehades och för förluster genom kanal-anläggningar njöto ersättning medelst
anvisning af tionde eller andra hemmnnsräntor, måtte derför undfå viss kapital-ersättning,
enligt den öfverenskommelse, som med vederbörande kunde träffas. Härvid
är anmärkt, att om ett hemman genom ofvanuppgifne eller annan orsak hlifvit för—
minskadt, detsamma borde undergå förmedling, men icke utgöra samma ränta som
förut. Bristen i dess förmåga att utgöra den gamla skatten vore ingalunda godtgjord
derigenom, att staten erlade ett visst kapital till den, som för ögonblicket
vore hemmanets innehafvare. Om det försvagade hemmanet sedermera icke kunde
draga sin ränta, blefve detsamma skattevrak, och kronan finge intet eller ock för
-
22
Slals-Utskotlcls Ullålande, IS:o 512.
lorade genom förmedling den andel af sin årliga inkomst, för hvars bibehållande hon
till förutvarande egaren utbetalt ett kapital;
vid morn. d) är åberopadt hvad i afseende på dylika ränteförvandlingar blifvit
i allmänhet anfördt;
vid mom. e), innehållande, att den till Runna qvarndam i Westmanlands län
anslagna dagsverkslösen borde försvinna derigenom, alt, vid qvarnräntans förvandling,
samma lösen, efter enahanda beräkningsgrund, som vid nämnde förvandling komme
att följas, från qvarnräntan afdroges och således endast återstående beloppet deraf
utfördes. I afseende härå är erinradt, hurusom berörde åtgärd möjligen kunde
komma att för staten medföra förlust. 1 händelse nemligen, af en eller annan
orsak, besagde dagsverkslösen borde, utan sjelfva qvarnräntans förändring, till staten
indragas, så skulle, derest denna lösen blefve från räkenskaperne utesluten, lätteligen
kunna inträffa, att den ansåges eftergifven och aldrig vidare komme staten
till godo. I följd häraf och då det med bokföringen af ifrågavarande dagsverks
skyldighet
förenade besvär vore alltför ringa, att man endast derföre borde äfventyra
statens fördel, har Utskottets förslag i denna del ansetts icke böra bifallas.
Från Preste-ståndet är denna punkt i sammanhang med den 23:dje återremitterad.
Utskottet får till en början erinra, att, om äfven, på sätt i 13 punkten blifvit
tillstyrkt, räntorna af rusthållshemman äfvensom de till båtsmanshåll i Blekinge och
Kalmar län indelta räntor, med hänsigt lill sitt ansenligare belopp, må finnas böra
uti räkenskaperna fortfarande upptagas, detta skäl likväl icke synes tillämpligt å de
föga betydliga räntor, hvarom uti 24 punkten är fråga. Enär för öfrigt ifrågavarande
24:de punkt är lill alla delar bifallen af Borgare- och Bonde-stånden,
vidblifver Utskottet hvad derutinnan är vordet föreslaget.
Vid 25:te punkten, angående indragning till statsverket af den till kronokalkugnen
i Wisby utgående ränteved, är hos Ridderskapet och Adeln anfördt, att, i
händelse egaren af nämnde kalkugn hade sig vissa skyldigheter till kronan ålagda,
hvarföre ersättning i ränteved åtnjötes, det naturligaste liqvidationssättet vore, alt,
derest nemligen kronan ej vidare vore i behof af de ulskylder, kalkugnsegaren lill
henne utgjort, dessa ulskylder efterskänktes emot vilkor att egaren afstode från den
honom tillkommande ränteved. Om deremot, såsom Utskottet föreslagit, lill egaren
utbetaldes ett kapital emot det att han afstode sina anspråk på veden, medan do
honom i stället åliggande skyldigheter forlfore, kunde häraf blifva en följd, att, om
en blifvande egare af kalkugnen skulle genom vedens förlust sältas ur stånd att
drifva kalktillverkningen och således att till kronan fullgöra sina skyldigheter, kro
-
Stats-Utskotlcts Utlåtande, AVo 512.
23
nan, oaktadt den Verkställda kapital-utbetalningen, ginge i mistning af sin inkomst.
Å andra sidan har, med gillande af Utskottets förslag till dess syftning, blifvit anmärkt,
att då kalkugnsegaren möjligen kunde på andra för staten förmånligare vilkor
än mot en viss kapital-ersättning förmås att frånträda sin rätt till ränlevedens
begagnande, Utskottet icke bort såsom vilkor för öfverenskoirimelsens uppgörande
föreslå en dylik ersättning, ulan i stället endast i allmänhet tillstyrka tillvägabrin—
gandet af en öfverenskommelse med kalkugnsegaren angående räntevedens afstående,
på det Kongl. Maj:t sålunda blefve oförhindrad att på lämpligaste och för statsverket
nyttigaste satt åstadkomma den åsyftade förändringen.
Som emedlertid denna punkt blifvit af Preste-ståndet lemnad utan anmärkning
samt af Borgare- och Bonde-stånden bifallen, har Utskottet funnit sig
sakna anledning att frånträda sitt i ämnet afgifne yttrande.
26:te punkten, rörande indragning till statsverket af augmentsränlor, indelta anslag
till gästgifverier, färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare samt de räntor
och tionden, som af städer åtnjutas, har inom Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet föranledt anmärkningar af hufvudsakligen följande innehåll: att då augmentsräntorna
blifvit genom behörigen afslutade kontrakler tillagda ruslhållsstammarna
och sålunda utgjorde ruslhållarnes lagliga egendom, staten följaktligen icke egde alt,
utan deras uttryckliga begifvande, i något hänseende rubba eller förändra ifrågavarande
räntor. Utskottets förslag, att nämnde räntor måtte, rusthållarne obörde, till
statsverket indragas och ersättas genom kontanta anslag, åsyftade således ett uppenbart
våld emot egande rätten. Det skäl, som föranledt Utskottets afstyrkande äf
föreslagen indragning till statsverket af frälseräntor, egde lika tillämplighet på de nu
ifrågavarande augmentsräntorna. Enligt hvad kommitterade sjelfve erkänt, vöre rusthålls-
och augmentsräntorna i räkenskaperna sammanförda, så alt icke utan mycket
besvär kunde utredas hvad de hvar för sig utgöra, ett förhållande, som nogsamt
ådagalade, att, om än dessa räntors indragning lagligen kunde ske, denna åtgärd
likväl skulle medföra så många tvister och så mycket besvär för tjenstemän och embetsmyndigheter,
att olägenheterna deraf ingalunda uppvägdes af den med förändringen
afsedde föga betydliga räkenskaps-förenklingen. I de fall, då egaren till rusthållsstammen
jemväl vore egare af den jord, sorn utgjorde augmentsräntan, uppkomme
den onödiga omgång, att egaren först måste lill kronofogden betala nämnde
ränta, för att sedermera densamma från landtränteriet utbekomma. Uti Utskottets
förslag vore icke tydeligen uttryckt, huruvida den ränta, som utgår från sjelfva rustningsstammen
och, såsom ersättning för rustningsskyldigheten, är rusthållaren förbehållen,
bör, likasom augmentsräntan, i kronoräkenskaperne upptagas, hvadan ett be
-
24
Stals-Utskoltets Utlåtande, iV;o 312.
stämdt stadgande om denna åtgärds vidtagande ansetts böra af Utskottet tillstyrkas.
Hvad beträffar de indelta anslagen för gäslgifverier, färjor och färjkarlar samt postbönder
och brefbärare, så måste de resolutioner, hvarigenom dessa anslag blifvit vederbörande
tillförsäkrade, ega lika helgd som rusthålls- eller andra emellan staten och
enskilde lagligen afslutade kontrakter, hvadan dessa anslag hvarken till större eller
mindre del kunde indragas eller i afseende på sättet för deras utgörande förändras,
så länge ej innehafvarne af desamma dertill lernnat sitt samtycke.
Jemte erinran, att Utskottets ofvanberörde förslag rörande indragning till statsverket
af augmentsräntor samt andra räntor och lionden, som tillgodonjutas i följd
af vissa hemman åtföljande besvär, öfverensstämmer med den af Rikets sednast församlade
Ständer, uti deras oftanämnde underdåniga skrifvelse af den 24 Maj 1845,
yttrade åsigt, får Utskottet, hvars förslag i ämnet vunnit Borgare- och Bonde-ståndens
bifall,
vidhålla hvad uti förevarande 26:te punkt blifvit tillstyrkt.
27:de 'punkten, deri Utskottet afslyrkl frälscräntors indragning till statsverket,
har hvarken hos Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet utgjort föremål för anmärkning;
varande densamma af Borgare- och Bonde-stånden godkänd. Utskottet
får i följd häraf
sitt förra yttrande vidblifva.
1 afseende på det uti 28:de punkten, bland annat, framställde förslag, att all
till statsverket utgående tionde borde lösas med penningar efter medelpris, bestämdt
för 5 år i sender, på grund af den under de 10 förutgångna åren stadgade markegång,
har blifvit erinradt, att giltigt skäl belt och hållet saknades, hvarföre, såsom
Utskottet föreslagit, tionden skulle utgöras på annat sätt än hemmansräntorna, en
olikhet, sorn sannolikt komme att föranleda missnöje och tvister. Då räntegifvare
af ålder innehaft och genom författningar fått sig tillförsäkrad rättighet att antingen
efter markegångspris lösa eller in natura utgöra sin tionde, samt icke kunde, utan
eget medgifvande, genom statsmakternas beslut, beröfvas en dylik rättighet, hade
Utskottet desto heldre bort tillstyrka, att räntegifvarne måtte, före frågans slutliga
afgörande, varda hörde, som detta instämde med innehållet af Rikets Ständers
förut åberopade underdåniga skrifvelse af den 24 Maj 1845, och Utskottet sjelft
uttryckt nödvändigheten deraf, alt de skattdragande fiånträda sin rättighet att utgöra
sina utskylder in natura. Ovisst vore ock, huruvida ej genom förändringen statsverket
finge vidkännas förluster, hvilka komme att genom ökad bevillning ersättas.
Utskottet,
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 512.
25
Utskottet, som i det återremitterade betänkandet uppgifvit de skäl, hvarpå tillstyrkandena
i förberörde 28 punkt sig grunda, får, med åberopande af dessa skäl
och enär punkten blifvit i sin helhet af Borgare- och Bonde-stånden bifallen,
berörde tillstyrkanden förnya.
Beträffande Utskottets hemställan uti 29:de punkten, att det lösningssätt, som
blifvit föreslaget i afseende på den till statsverket ingående kronotionde, måtte tilllämpas
vid utgörande af den spanmål, som utgår för ständiga rotevakanser i Skåne,
äfvensom hästvakans-spanmålen, så vida och i den mån samtlige delegare uti ett eller
flera rusthåll sådant medgifva, bar hos Ridderskapet och Adeln åberopats hvad vid
28 punkten blifvit anmärkt, angående olikbeten i sättet för utgörande af de serskilde
utskylderna.
Enär denna punkt blifvit af Borgare- och Bonde-stånden bifallen samt hos
Preste-ståndet lemnats utan anmärkning, finner Utskottet sig böra
sitt deri meddeldte yttrande vidhålla.
30:de punkten, i fråga om föreslagna förändrade stadganden, rörande utarrendering
af statens egendomar, har hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
icke framkallat anmärkning; varande densamma af de tvenne öfriga Riks-stånden
bifallen. Vid sådant förhållande får Utskottet
förnya hvad uti berörde punkt blifvit anfördt.
31:sta punkten, innefattande förslag, att, med vissa undantag, alla arrenden
af statens egendomar, som äro till serskilda ändamål anvisade, måtte, i utbyte emot
kontanta anslag, varda till statsverket indragna, har föranledt den erinran, att af
redaktionen, jemförd med lydelsen af föregående 21 punkt, icke kunde bestämdt
slutas, huruvida Utskottets afsigt vore, att arrendena af sådana hemman, sorn till
militärbefälets aflöning äro anslagne, men icke begagnas såsom boställen, utan genom
vederbörande löningsdirektioners försorg utarrenderas, borde lill statsverket indrägäs.
Lämpligast syntes emedlertid, att så väl ifrågavarande slags hemman, sorn andrä
statens egendomar, hvilkas arrenden äro till serskilda ändamål anvisade, finge, i likhet
med hvad för bostads-boställen blifvit föreslaget, öfverlåtas till vård af dem, till
hvilkas aflöning de äro anslagna, enär, i händelse af deras förvaltning genom Statens
embetsmän, ringare afkomst sannolikt vore att förvänta. Omförmäldte förslag skulle
för de allmänna inrättningar, som hafva sig dylika arrenden till fri disposition anBih.
tilt B. St. Brot. 1847 och 18*18. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 57 Baft. 4
Stati-Utskolleh Utlåtande, A:o 512.
ordnade, medföra förlust, enär ersättningen komme att bestämmas efter nuvarande
arrendebelopp och således den förhöjda afkastning, egendomarne under jordbrukets
stigande utveckling skulle kunna lemna, icke komme dessa inrättningar till godo.
Genom arrendenas upptagande lill redovisning lika med den vanliga kronouppbörden,
i stället för att, såsom nu, under anordningslitel afTöras. skulle kronoräkenskaperna
snarare invecklas än förenklas. Den genom arrendeafgifterne förorsakade
tillökning i kronofogdarnes uppbörd och deraf ökad våda af balanser skulle jemväl
medföra äfventyr för staten, hvilken, medan den öfvertose risken af arrendemedlens
uppbärande, tillika iklädde sig ansvaret att hålla vederbörande ett emot berörde
medel svarande kontant ersättningsbelopp oförminskadt tillhanda.
Utskottet, hvars i berörde punkt afgifne yttrande blifvit bifallet af Borgareoch
Bonde-stånden, har af de gjorde anmärkningarne
icke hemtat anledning att samma yttrande frånträda.
Hvad uti 32:dra punkten blifvit hemsläldt, att nemligen arrenden af statens
egendomar malte bestämmas i penningar eller i spanmål eller i beggedera, med
iakttagande, att spanmålcn borde, efter ofvan föreslagne medelpris å lionden, lösas
med penningar, har bos Ridderskapet och Adeln blifvit bestridt, under åberopande
af det utaf erfarenheten vitsordade förhållande, att genom arrendeafgifternas bestämmande
i spanmål proportionen emellan afgilterna och egendomarnas afkastning säkrast
bibehölles. Från Preste-ståndet har denna punkt jemväl blifvit, i sammanhang med
den nästföregående, återremitterad.
Borgare- och Bonde-stånden hafva deremot bifallit Utskottels tillstyrkande i
denna del; vid hvilket förhållande Utskottet anser sig böra
samma tillstyrkande förnya.
Utskottets uti 33:dje punkten i afseende på markegångssältningen gjorda tillstyrkanden
hafva framkallat ålskilliga anmärkningar inom Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet.
En talare inom förstnämnde Riksstånd har anfört, att de olägenheter, hvilka
Utskottet uppgifvit vara förenade med det sätt, hvarpå inarkegångeu för närvarande
verkslälles, icke i sjelfva verket förefunnes. De priskuranter, som till markegångsdeputerade
aflemnades, grundade sig vanligen på de serskilda priser, som under hela
den förflutna delen af året varit gällande. Man egde alltså härigenom en vidsträcktare
kännedom om varuprisen, än den, Utskottet ansett nödig för markegångens be
-
■Siats-Utskottet» Utlåtande, JY:o 312.
27
slammande; ly denna kännedom omfallade 10 månader, räknade från årets början,
och således en tid, då handeln varit I i fl igast med landtmannaprodukler och prisen å
dem vunnit ali den stadga, som möjligen kunde ega rum. Skulle man anse de upplysningar
ej vara nog tillförlitliga eller tillräckligt fullständiga, hvilka priskuranterna,
sa som de nu upprättades, innehölle, så molte ju icke något hinder att vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom dessa brister på ett tillfyllestgörande sätt kunde afhjelpas,
samt att uttryckligen fastställa en viss förfluten längre tidrymd, som prisuppgifterna
skulle omfatta, då all den säkerhet, som stöde att åstadkomma, vunnes, att markegångssättningen,
utan rubbning af den tid, som för densamma nu vore bestämd,
skulle i möjligaste målto kunna uppfylla sitt ändamål, att nemligen sanningsenligt
uttrycka medelbeloppet af de varupriser, som under året varit gällande. Att dessa
priser under årets 2:ne sista månader icke kunnat tagas i beräkning, syntes ej heller
vara af någon betydenhet, då värdet af landtmannaprodukter under denna tid
oftast vore underkastadt betydliga omvexlingar. En markegångssättning i April hade
alltså för sjelfva sakens skull ej i något fall företräde framför den, som nu verkställdes
i November, och borde desto heldre undvikas, som denna sednare ändock
måste fortfara, hvarigenom den icke ringa olägenheten uppstode, alt man erhölle
2:ne markegångssätlningar i stället för en. Att den dubbla markegångssältningen
icke blott tills vidare, såsom Utskottet antagit, skulle ega rum, utan allt framgent
komma att fortfara, visade sig deraf, att en mängd frälseräntor funnes, deröfver
hvarken Kongl. Maj:t eller Rikets Ständer egde att besluta; att om räntetagare eller
räntegifvare skulle vilja uppsäga dessa räntor, borde uppsägningen ske före Thoma:
dag, som infaller den 21 December, och derförinnan måste markegångssätlningen
vara gjord, på det man å ömse sidor måtte kunna bedöma, huruvida uppsägningsrätten
borde begagnas eller icke. I annat fall vore rubbning skedd i räntegifvares
och räntetagares ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Det borde derjemte tagas i
betraktande, alt fardag för flyttning från jord å landel infölle den 14 Mars och att
då liqvid om foder och höstutsäde vanligen verkställdes emellan af- och tilllrädaren,
så att afven af detta skäl den nu varande tiden för markegångssältningen måste bibehållas,
enär den markegång, som eljest skulle följas, först en månad efter tillträdesdagen
bestämdes och ali tillämpning af denna markegångssättning i förevarande
e ,, ..... unoo i acihacv
lall vore omöjlig.
.maj toiöraa , nölerö
Ett annat vigtigt hinder för markegångstidens förändring upjtköfiitrie af deri
omständighet, att månget arrendekontrakt funnes, med utfäSt ärréiltle i öclj
med lilia föreskrifter, i afseende på sättet för dess liqviderande, som fciifättningarna,
28
Slals-Utskodcts Utlåtande, N:o 512.
angående kronans tionde och afrads-spanmål, innehålla. Med afseende å alla dessa
skäl, syntes det talaren, som hade Utskottet hort inskränka sitt förslag till vidiam
gande af sådana åtgärder, som kunnat leda till förbättring af grunderna för nu skeende
markegångssättning, i händelse sådant funnits behöfligt, utan att ifrågasätta
någon rubbning i tiden för denna förrättning, såsom icke ledande till något gagn,
naen väl förorsakande olägenheter af flerfaldiga slag.
Andre talare, hvilka äfven yrkat, att den nuvarande tiden för markegångssättningen
måtte bibehållas, hafva likväl ansett förändring i grunderna för markegångssättningen
böra ega rum, och i sådant afseende dels föreslagit, att till grund för
markegången borde tagas uppgifterna under Irsta, 2:dra och 5:dje qvartalen af det
löpande årets torgpriser å föregående årets skörd, saint det 4:de qvartalels priser
beräknas efter det löpande årets äring, dels äskat, att deputerades för markegångssättningen
verksamhet skulle inskränkas till en räkenskapsåtgärd, i så måtto att de
hufvudsakligen icke skulle hafva annat att göra än att sammanräkna prisen uti deröfver
afgifno uppgifter, omfattande ett år, eller liden från den 1 November föregående
år till samma dag det löpande året, samt af dessa priser taga medelpriset,
utan rättighet att höja eller sänka detsamma, dock med skyldighet att efterse, det
de uppgifne prisen öfverensstämma med sanna förhållandet och att uträkningen är
riktig. Ehuru visserligen svårigheter mötte att erhålla tillförlitliga uppgifter på varornas
verkliga pris, då skatternas beräkning skulle på dessa uppgifter grundas,
kunde man likväl, med kännedom derom, huru ordentligt och noggrannt kursen noteras,
med tillförsigt hoppas, att äfven andra pris än på penningar skulle blifva
riktigt upptagna. Men i sådant fall finge prisen icke bero, hvarken på kronofogdens,
köparens eller säljarens uppgifter, utan man borde rätta sig efter verkliga
marknadsprisen, hvilka aldrig vore en hemlighet, utan städse bekanta för en hvar,
sorn besökte de större marknaderna, hvarförutan prisen genast kungjordes uti allmänna
tidningarne. Huru och af hvem priserna skulle noteras, öfverlemnades dock
tili |Jtskottet att föreslå. Om således de priser, hvartill de i markegångstaxan upptagn^.
pe^edlay blifvit försålde, antecknades, så kände man dessa priser lika val som
, fi?f hprj^: börsdag. Det har blifvit anmärkt, att, då alla räntor skola förvandlas
i penningar och till följd deraf sådana anskaffas för alla räntepersedlar, spanmålen,
smöret jemte öfrige persedlar, som måste säljas för att inom viss tid förvandla^
i^pppipggj-, JvQmma att falla i värde, hvarigenom sänkning i markegångsprj^gt;
iqträjfadp,' Ijyilkgt vållade minskning i kronans och löntagares inkomster.
ijr af ant^n talare erinradt, att det ej vore någon viss tid af
Slals-UtsIcotlels Utlåtande, JS':o 3J2.
äret, som företrädesvis gäfve de riktiga medelprisen ä spanmäl eller smör, hvilka
persedlar hufvudsakligen omvexlade i pris. För att erhålla de rätta medelprisen vore
pödigt, att de tvenne å hvarandra följande skördarne ingingo i vexelverkan på prisbestämningarna
i markcgångstaxan, såsom de gjorde i handeln. Om skörden det ena
året vore klen, stege priserna redan betydligt på hösten och än mera på vintern;
Liefve väderleken påföljande vår gynsam, folie priserna något; fortfore väderleken alt
vara god, folie de betydligt under sommarmånaderna och ännu mer efter skörden,
om godt bergningsväder inträffade. Priskuranter borde derför uppgöras för sisla qvartalet
af föregående året och de 5:ne föfsta qvartalen af det påföljande, samt, sedan
dessa prisuppgifter blifvit af pröfnings-komitéen ytterligare verificerade, prisen sammanräknas
och divideras med 4, då det verkliga medelpriset erbölles. Om sådant
iakltoges, egde Kammar-kollegium, i afseende på taxans granskning och fastställande,
endast att tillse, det uppgifterna vore öfverensstämmande med priskuranterne, hvilka
qvartalsvis blifvit till Kollegium insände. Det förslag, som Kongl. Kammar-kollegium
uti ett afgifvet underdånigt utlåtande framställt, att markegångssättningen måtte lillbakallyttas
till början af Oktober månad, vore det enda rätta, och borde fördenskull
antagas.
De anmärkningar, som emot denna punkt förekommit, anser Utskottet icke
hafva i någon mån rubbat de skäl, hvarpå Utskottets tillstyrkande hvilar, och då
Utskottets förslag blifvit af Borgare- och Bondestånden bifallet, finnér Utskottet sig
böra
samma förslag vidblifva.
I afseende på 34:de punkten, hvaruti, till undvikande af dubbla markegångsförrättningar,
Utskottet hemställt, att, så länge den hittills vanliga markegångssättningen
höstetiden bibehölles, vid denna markegångssättning mätte tillämpas samma grunder,
som de, hvilka för markegångsförrättningen i April blifvit, rörande prisbestämningen,
föreslagna, är hos Bidderskapet och Adeln anmärkt, att det vore svårt att förstå,
huru markegångssättningen skulle ske på hösten efter samma grunder, som markegångsförrättningen
i April. Kunde sådant låta sig göra, tjenade de 2:ne serskilda
markegår/gssättningarne till intet. Om sådana likväl försigginge, så skulle, om prisen
blefve låga vid den ena och höga vid den andra, skillnaden medföra missnöje.
Blefve de åter lika, hvilket för det mesta skulle inträffa, så upphörde den åsyftade
fördelen af den dubbla markegåugssättningen, och man stöde med mera besvär dock
i verkligheten på samma punkt som förut. Af det förfaringssätt, Utskottet föreslagit,
skulle följa, att markegångs-deputerade nödgades låtsa en fullkomlig okunnighet
30 Slals-Utskollcts Ullålande, N:o 312.
om de varupriser, som gällt från den l:sta April till markegångsdagen, och endast
taga medelvärdet af de gängse priserna under föregående årets sista qvartal och första
qvartalet af det löpande året, samt sålunda bestämma markegången alldeles på
samma sätt, som om detta bestämmande hade skett i April.
Hvad sålunda blifvit anmärkt anser Utskottet icke vara af beskaffenhet alt för
anleda
till någon annan framställning, än
att Utskottet vidblifver sin i ämnet gjorda och af 2:ne Riksstånd god
kända
hemställan.
I anledning af Utskottets uti 35:te punkten gjorda framställning, angående sammansättningen
af deputerade för markegångssältningen och omröstningarne dervid,
hvilken punkt blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Presle-ståndet återremitterad,
har inom förstnämnde Riksstånd af en talare anmärkts, att, då 75 § Regeringsformen
stadgade, att de årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade
af alla Riksstånd, nämnde på det sätt hvarje Riksstånd serskildt för sig föreskrefve,
samt denna § innebure, att det omröstningssätt, som allt sedan grundlagarne stiftades
bos deputerade egt rum och som vore äldre än sjelfva dessa lagar, måste fortfarande,
iakttagas så länge åberopade grundlags-stadgande bibehölle sin nu varande
ordalydelse, kunde den förändring, Utskottet föreslagit uti förevarande punkt, icke
tillvägabringas, förrän merberörde grundlags-paragraf blifvit i sådan syftning förän
drad.
Om man ock ville antaga, att Utskottets förslag kunde, oberoende af grundlagarne,
verkliggöras, så ledde sådant, enligt talarens åsigt, icke till gagn för sjelfva
saken; ty om man föreställde sig, hvad äfven sannolikt komme att inträffa, att nemligen
någon af deputerade genom sjukdom eller annat laga förfall blefve förhindrad
att vid markegångssättningen sig infinna, kunde sådant föranleda till helt olika resultat
vid omröstningen, och genom en eller annan deputerades frånvaro en majoritet
lätt bilda sig, den der ensidigt höjde eller sänkte markegången. 1 händelse omröstningarne
vid markegångssältningen skulle ske per capita, kunde äfven inträffa, att
tre deputerade af ulla bestämde markegången, hvartill endast behöfdes, alt desse 3
vore ense, men att af de öfriga fem deputerade, en vore ensam om sin mening,
samt tvä och tvä stannade uti meningar, som derifrån afveke och som sins emellan
jemväl vore skiljaktige. Genom omröstningar ståndsvis förekommes alla dessa äfventyr,
emedan en deputerads frånvaro eller ett större antal ledamöter af ett Stånd än
af ett annat icke inverkade på utgången, och man egde, jemlikt nu gällande stad—
ganden, den lika nyttiga som nödvändiga utväg att, när 2 Stånd stannade emot 2,
Stats-Ulskottets Utlåtande, 1V:o 312.
?,l
kunna sammanjemka do olika meningarne, då medium af de skiljaktiga priserne blefvo
markegångsvärdet.
Sedan Bondeståndet, enligt till Utskottet ankommet protokolls-utdrag, beslutat
att icke flera än 2:ne ledamöter af bemäldte Riksstånd hädanefter skola i markegångssättningen
deltaga, lärer det hinder, som blifvit uppsökt uti 75 § R. F. emot
den af Utskottet föreslagna förändring i markegångs-deputerades sammansättning och
ordningen för omröstningarne vid nämnde förrättning, vara undanröjdt.
Vidkommande åter anmärkningen, angående de här ofvan omnämnde olägenheter,
sorn förmenats uppstå, derest omröstningarne vid markegångssättningen skulle
ske per capita, men hvilka olägenheter undvekes, i händelse omröstningarne verkställdes
ståndsvis, så får Utskottet erinra, att vid det sednare omröstningssättet kan
inträffa, hvilket ock någon gång handt, dels att, om något Stånds ledamöter sins
emellan blefve skiljaktiga, Ståndets röst förfölle, dels ock att, derest alla fyra Stånden
vore af olika meningar, förrättningen blefve ogild och ny markegångssättning
måste företagas. Sker omröstningen deremot per capita, är något sådant icke alt
befara, emedan dervid pluralitetcn för en viss mening alltid med lätthet kan utrönas.
Företrädet af det omröstningssätt, Utskottet tillstyrkt, torde alltså vara uppenbart,
och då dessutom detsamma blifvit af Borgare- och Bonde-stånden bifallet, anser
Utskottet sig ega fullt skäl
att sitt i ämnet afgifna förslag vidblifva.
Efter det Bonde-ståndet, på sätt nyss blifvit omförmäldt, bifallit Utskottets tillstyrkande
uti föregående punkt, har, såsom följd deraf, både Preste- och Bondestånden
ansett 36:te punkten böra förfalla, hvaremot densamma blifvit af Borgareståndet
bifallen samt af Ridderskapet och Adeln lemnad utan anmärkning.
Vid sådant förhållande torde Utskottets i sistberörde punkt gjorda eventuela
hemställan komma att förfalla.
37:de punkten, hvaruti Utskottet tillstyrkt, att Kongl. Kammar-kollegium
måtte, hädanefter som hittills, ensamt pröfva och afgöra de besvär, som kunna anföras
emot markegångssättningarne, är af Borgare- och Bonde-stånden bifallen samt
af Ridderskapet och Adeln och Presle-ståndet lemnad utan anmärkning, hvadan Utskottet
anser
något förnyadl utlåtande i ämnet icke erfordras.
Slals-Ulskoltels Utlåtande, N:o 512.
Dä 38:de punkten, hvaruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall å Kongl.
Maj:ts nådiga framställning, att serskilde ombud så väl för räntetagare som räntegifvare
måtte till markegångssättningarne tillkallas för att höras m. m., blifvit af
Borgare- och Bondestånden godkänd samt af Ridderskapet och Adeln och Preste
slåndel
l-emnad utan anmärkning,
lärer något vidare yttrande i denna fråga å Utskottets sida icke erfordras.
Emot 39:de punkten, hvaruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att, uti afla—
tande underdånig skrifvelse, anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, i fråga om markegångssättningen
och dermed sammanhang egande ämnen, låta utfärda författning, grundad
på de beslut, som vid innevarande Riksdag blifva uti ifrågavarande ämne fattade
och derefter af Kongl. Maj:t fastställda, har någon annan anmärkning icke
förekommit, än att hos Ridderskapet och Adeln en talare ansett Utskottet böra uttrycka
den åsigt, att nödvändigheten fordrade, det vederbörande blefve i saken hörde,
innan omförmälde författning meddelades; varande punkten af Borgare- och Bondestånden
bifallen.
Som Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att före utfärdandet af ifrågavarande
författning från vederbörande infordra de upplysningar, Kongl. Maj:t kan finna
erforderliga, anser Utskottet någon serskild framställning derom icke vara af behofvet
påkallad; hvadan förevarande punkt oförändrad vidblifves.
40:de punkten, hvilken Bonde-slåndet bifallit, Borgare-ståndet lagt till handlingarna
och Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet lemnat utan anmärkning,
påkallar, vid sådant förhållande, icke vidare utlåtande från Utskottets sida.
41:sta punkten, innefattande hemställan derom, att väckte förslag, det deputerade
vid markegångssättningen skulle inom sig sjelfva få välja ordförande, icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet blifvit lemnad utan anmärkning, och af Borgare- och Bonde-stånden
bifallen.
Vid sådant förhållande får Utskottet nu endast åberopa sitt i ämnet förut af—
gifne yttrande.
Emot
Stals-Ulskoltets Ullålande, N:o 312.
33
Emot Utskottets uti 42:dra ‘punkten framställde förslag, rörande upprättande af
ny jordebok, har hos Ridderskapet och Adeln blifvit anmärkt, att de uti momentet
litt. b) intagne föreskrifter icke läle sig verkställa, dels emedan granskningen icke
finge sträcka sig längre tillbaka än till 1795 års jordebok, dels ock derför, att någon
jordransakning icke kunde med noggrannhet och fullständighet hinna verkställas
inom ett år uti något län med större omfång än Gottland. Emot momentet litt.
d) är erinradt, att för utredningen af de i 1825 års jordebok förekommande fel,
måste granskningen bestå uti jemförelsen emellan de årligen upprättade samt lagligen
pröfvade jordeboksförändringsextrakter och anteckningarne, så väl uti sistnämnde
års jordebok, sorn den för år 1795.
I anledning af förslaget uti mom. litt. f), bar en talare anmärkt, såsom stridande
emot hittills antagen rättegångsordning, att Konungens befallningshafvande erhölle pröfningsrätt
öfver anmärkningar, som vid jordransakningarne förekomma, utan att klagan
öfver hans beslut i dessa frågor finge ega rum; hvaremot en annan talare icke allenast
ansett Utskottets förslag medgifva klagan öfver Konungens befallningshafvandes berörde
beslut, utan äfven befarat, att öfver desamma en mängd besvär komme att
anföras, hvilka, i händelse de gillades, skulle föranleda till så många anteckningar
i jordeboken, att dess utseende blefve allt för vanprydligt.
Emot mom. litt. g) är erinradt, att jordeboks-iiggaren omöjligt hunne upprättas
år 1850, emedan dertill fordrades långt mera skrifveri, än som kunde på
ett år af häradsskrifvaren verkställas.
En talare har fästat en ogillande uppmärksamhet på den i mom. litt. h) meddelade
föreskrift, alt granskningen af jordeboksliggare borde verkställas å landskontoret"
inom ett år efter det den dit inkommit. En sådan granskning kunde icke medhinnas
inom nämnde tid, äfven om en person vore dermed uteslutande sysselsatt,
hvadan och då det läge mindre makt uppå, huru skyndsamt arbetet verkställdes,
än derpå huru noggrannt och omsorgsfullt det förrättades, någon viss tid för arbetets
fullbordande å landskontoret icke borde i förväg bestämmas, utan endast i
allmänhet föreskrifvas, att granskningen skulle med all möjlig skyndsamhet förrättas.
Hvad Utskottet föreslagit uti mom. litt i), har framkallat den anmärkning, att
liggarens gällande kraft icke borde anses lagligen befästad, så snart KammarBih.
lill R. St. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 57 Bäft. 5
34
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 512.
kollegium fullbordat pröfningen af densamma, utan borde det vara en hvar, sorn
med Kollegii beslut i saken funne sig missnöjd, öppet att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
söka ändring.
I afseende pä mom. litt. k) är anmärkt, att förvillelser måste i framtiden
uppkomma, derest, såsom Utskottet föreslagit, rekognitionshemman uppfördes bland
vanliga skattehemman, alldenstund de förre vore efter helt andra grunder än de
sednare lagde till hemman; hvarförutan blifvit erinradt, att genom sammanföringen
under titel jordlägenheter af nu under olika afdelningar i jordeboken upptagna ängar,
utjordar, urfjellar m. m, försvunne den reda ocb klarhet, som för närva
rande
gjorde det lätt för hvar och en att i jordeboken igenfinna den lägenhet, hvarom
han önskar upplysning.
Slutligen är anmärkt, att Utskottet icke utsträckt sitt i momentet litt. n) afgifna
förslag till de norra länen, hvarest afvittringar som bäst påginge, och i följd
hvaraf, lika som i Stora Kopparbergs län, någon fullständig liggare icke kunde
upprättas förr än dessa blifvit fullbordade.
Hos Preste-ståndet är förevarande 42:dra punkt lemnad utan anmärkning.
Som de anmärkningar och erinringar, hvilka sålunda förekommit, skulle, i anseende
till deras mängd, föranleda, derest de till vederläggning af Utskottet upptoges,
en vidlyftighet, hvilken, såsom i förevarande fall endast medförande tidsutdrägt
utan någon nytta, bör undvikas, helst de ämnen, hvilka utgjort föremål för Utskottets
framställningar i denna puukt, äro af den administrativa egenskap, att
Kongl. Maj:t eger att deröfver allena besluta; samt dertill kommer, att Kongl.
Maj:t redan täckts, uti Sin till Rikets Ständer aflålna nådiga proposition, angående
beskattningsväsendets samt redogörelse-verkets förenkling, förklara, att Kongl. Maj:t
funnit de af kominitterade rörande upprättande af ny jordebok afgifna förslag, hvarmed
Utskottets utlåtande i detta ämne öfverensstämmer, lämpliga och ändamålsenliga
samt alltså böra bringas till verkställighet, hemtar Utskottet af dessa nu antydda
förhållanden, jemte den omständighet, att ifrågavarande 42:dra punkt blifvit
af Borgare- och Bonde stånden godkänd, giltig anledning
att vidblifva hvad Utskottet uti samma punkt tillstyrkt.
Som
Stockholm, tryckt hos Joli. Böchman, 1818.
Slals-Vtskotlets Ullålande, IV. o 3.2
i
Sorn /f.3:dje punkten deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, att öfverlemna
ål Kongl. Maj:t, alt, med afseende på förekommande omständigheter,
i nåder bestämma det år, för hvilket nya jordeboken borde upprättas, blifvit
af Borgare- och Bonde-stånden bifallen saint af Ridderskapet och Adeln jemte
Preste-ståndet lemnad utan anmärkning,
får Utskottet förnya sitt förra yttrande i ämnet.
Med föranledande af Utskottets, på anförde skäl, uti 44:t^epunkten gjorda
förklarande, att Utskottet icke funne sig för närvarande kunna tillstyrka
anvisandet af något anslag till bestridande af de serskilda utgifter, sorn för
upprättande af den föreslagne nya jordeboken syntes erforderliga, har hos Ridderskapet
och Adeln föranledt en talare att yrka, det Utskottet måtte föreslå
ett dylikt anslags anvisande, emedan någon verkställighet eljest icke skulle
kunna följa å hvad Utskottet i 42 punkten tillstyrkt.
Åberopande de skäl, hvarpå Utskottets i denna punkt afgifna, af Presteståndet
utan anmärkning lemnade, samt af Borgare- och Bonde stånden godkända,
yttrande sig grundar, finnér U skottet icke anledning
alt berörda yttrande nu frånträda, utan får detsamma vidhålla.
I afseende på f5.te punkten har hos Ridderskapet och Adeln en talare,
som icke kunnat gilla Utskottets afslyrkande utlåtande, i anledning af
kommitterades förslag att häradsskrifvare-tjeusterne måtte indragas och de till
samma befattningar börande göromål öfverflyttas på häradsbokhållare, hvilka
skulle anställas vid lands-konloren, samt bland andra göromål upprätta uppbördsboken
och öfriga längder, hvarefter debitering och uppbörd borde verkställas,
deremot ansett, att, om detta kommitterades förslag bifölles, reda
och ordning i uppbördsväsendet derigenom skulle befordras samt större svårigheter
uppslå för en illasinnad uppbördsförvallning att begå bedrägerier vid
uppbörden.
Enär denna anmärkning icke stödjer sig på några skäl, som kunnat föranleda
Utskottet att förändra de åsigter, som i betänkandet finnas uttryckta,
anser Utskottet, hvais uti förevarande punkt gjorda hemställan blifvit af
Preste-ståndet lemnad utan anmärkning samt af Borgare- och Bonde-stånden
bifallen,
sig böra samma hemställan förnya.
Di Utskottet i /f6:te punkten, hvilken Ridderskapet och Alein, äfvensom
Preste-ståndet lemnwl utan anmärkning, samt Borgare- och Bonde-stånden
bifallit, endast tillkännag fvit, att u i frågan angående jemkning i sladgander
Bih
till R St. Prot 134" och 184-3, 4 Sami. i Afd. a pa d SS Hafi. 1
2
Stals-UlsAotlets Utlåtande, IV:o 3/2,
ne om mantalspenningarnes och personella bevitlningens utgörande, utlåtande
komma att af Stats- och Bevillnings-ulskotten gemensamt afgifvas, bar
Utskottet vid detta sitt förklarande icke något att tillägga.
Utskottets, uti 47:c^e punkten gjorda hemställan, att den s. k. bågskatten
i Herjeådalen måtte för framtiden upphöra, emot det att mantalspenningarne
af allmogen derstädes erlades med 6 sk. af hvarje person, har föranledt
en talare hos Ridderskapet och Adeln att anmärka, att, om denna Utskottets
hemställan bifölls, 2 sk. för hvarje mantalsskrifven person skulle efterskänkas.
Ett sådant förfarande vore i högsta grad både vådligt och orättvist,
dels emedan, i den mån grundskatterna borttages, styrelsen blefve beroende
af Rikets Sländers beslut i bevillningsfrågor, dels i anseende dertill ,
att andra måste, genom förökad bevillning, ersätta hvad som orättvist blifvit
bos de skatlskyldige efterskänkt.
Som ifrågavarande anmärkning tycks grunda sig på den föreställning, att
Utskottet tillstyrkt en eftergift af 2 sk. för hvarje mantalsskrifven person,
men en sådan slutföljd ingalunda kan härledas från Utskottets förevarande
tillstyrkande, hvilket, af Preste-slåndet lemnadt utan anmärkning, samt af
Borgare- och Bonde-stånden god kändt, endast afser upphörandet af en personel
afgift, emot förhöjning till motsvarande belopp af en annan, får Utskottet
samma
tillstyrkande vidhålla.
Utskottets tillstyrkande i punkten, att nemligen akademiernas tjän
stemäns,
regementsskrifvarnes vid den indelta armeen och bergsfogdarnes befattningar
med debitering och uppbörd af krono-ulskylder och afgifter måtte
upphöra, samt dessa i stället debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang
med den allmänna krono-uppbörden, har framkallat åtskilliga anmärkningar
så väl inom Ridderskapet och Adeln, sorn hos Preste-ståndet,
Vidkommande först regementsskrifvarnes skiljande från allt bestyr med
uppbörden af krono-utskylder, är vordet anmärkt, att då, såsom vid 20:de
punkten här ofvanföre blifvit erinradt, desse tjenstemän icke kunde umbäras,
äfven om krono-uppbörden dem fråntoges, så uppkommer af den föreslagna
förändringen ingen besparing för statsverket, men deremot ökades göromålen
oskäligt för kronofogdarne, hvilka redan med sådana voin mycket belungade.
Beträffande åter akademiernas uppbördsman, kunde desse icke undvaras
så länge akademierne egde så mångå egendomar att förvalta, sorn nu vore
händelsen; hvarjemte och då någon olägenhet icke försports af akademie-tjenstemännens
uppböids-förvallning, den föreslagna förändringen i afseende på
be malde tjenstemän vore lika opåkallad som onyttig»
Stals-Utskottets Utlåtande, IV.o 3n.
3
Hvad slutligen anginge bergsfogdarnes befattning med uppbörden, så och
énår denna icke sträckte sig till annat än hammarskatten och tackjerns-tionden,
samt dessa tjenstemäns öfriga bestyr, hvilka alla vore af administrativ
beskaffenhet, icke hade större omfattning, än att de utan svårighet kunde å
kronofogdarne öfverflyttas, mötta visserligen icke något hinder för bergsfogdetjensternas
indragning, dock borde dervid fästas det oeftergifliga vilkor, att
de tjenstemän, som genom indragningen finge ökade göromål, erhölle en motsvarande
löneförbättring.
Då otvifvelaktigt, genom upphörande af akademi-tjenslemännens, regementsskrifvarnes
vid indelta armeen samt bergsfogdarnes befattning roed debitering
och uppbörd af krono-utskylder och afgifter, en mängd serskilda räkenskaper
kunne undvikas och förenkling uti uppbörds- och redogörelse-verket
beredas, samt, enligt hvad Utskottet vid 20:de punkten bär ofvan andragit,
någon våda för uppbördens ordentliga ingående icke är att befara deraf,
att förenämnde tjenstemäns nuvarande uppbörds-bestyr å kronofogdarne
öfverflyttas, finner Utskottet, hvars tillstyrkande uti 48:de punkten dessutom
vunnit stöl af Borgare- och Bonde-ståndens bifall, sig ega giltig anledning
att vidblifva sitt uti sistnämnde punkt framställda förslag.
Vidkommande Utskottets hemställan uti 49:c^e punkten, att Rikets Ständer
vilie låta bero vid yttrandet angående magistraternes fortfarande åliggande,
i afseende å krono-ulskylders debitering m. m. inom städerna; så, enär
denna punkt blifvit af Borgare- och Bonde-stånden bifallen samt af Ridderskapet
och Adeln, äfvensom Preste-ståndet lemnad utan anmärkning, får Utskottet
samma
hemställan vidhålla.
5o:de punkten, deruti Utskottet förklarat sig icke kunna understödja
kommitterades förslag om häradsskrifvare-befattningarnes indragning, har af
Ridderskapet och Adeln, äfvensom Preste-ståndet blifvit lemnad utan anmärkning,
samt af Borgare- och Bonde-stånden bifallen. Vid sådant förhållande
lärer något vidare utlåtande från Utskottets sida i detta ämne icke
erfordras.
Vid 5usta punkten, deruti Uttskottet endast meddelat den underrättelse,
att, i afseende på kommitterades hemställan, angående debetsedlarnes utfärdande
så tidigt efter taxeringarne, att de skallskyldige kunde besvära sig
hos pröfnings-kommilléen, utlåtande ko.mrne att gemensamt afgifvas ulafStatsoch
Bevillnings-utskotten, har Borgare-ståndet låtit bero. Bonde-ståndet har
deremot bifallit samma punkt, hvilken Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
åter lemnat utan anmärkning.
4
Siats-Vtshotlet> Utlåtandej N.o J/2.
Utskottet anser sig på grund häraf icke hafva något att tillägga sitt förra
yttrande i ämnet.
Äfven vid 52:dra punkten, innefattande tillkännagivande, att, i anledning
af väckt förslag om taxerings å fast egendom verkställande endast hvart
femte år, utlåtande komme att gemensamt afgifvas utaf Stats- och Bevillningsutskotten,
har Borgare-ståndet låtit bero; hvaremot punkten blifvit af Bondeståndet
bifallen, samt af Ridderskapet och Adelil äfvensom Preste-slåndet lemnad
utan anmärkning.
Vid sådant förhållande lärer något vidare yttrande i denna fråga ieke
vara från Utskottets sida behöfligt.
53:dje punkten, hvaruti Utskottet hemställt, att hvad kommitterade föreslagit,
angående införande af qvittens-blanketter, måtte få förfalla, hafva Borgare-
och Bonde-stånden godkänt, samt Ridderskapet och Adelil jemte Preste-ståndet
lemnat utan anmärkning.
I följd häraf anser Utskottet sig nu endast böra sin ofvanberörde hemställan
i ämnet förnya.
Af hvad Utskottet i 5/f'de punkten tillstyrkt eller att 2:ne uppbördsstämmor
måtte å landet årligen hållas, den första emellan medlet af September
och med|et af Oktober, eller i vissa fäll sednast inom medlet af November,
för uppbärande af alla personella och be vill nings-a fgi f ter, och den
andra emellan medlet af Februari och medlet af April påföljande året, för
uppbärande af lösen för hemmansräotor och tionde jente öfrige af hemman
utgående utskylder, har en talare hos Ridderskapet och Adeln tagit sig anledning
att förevita Utskottet bristande sakkännedom, samt begåendet af så
många misstag, att, enligt talarens uttryck, man lätteligen kunde misstänka,
det Utskottets afsigt varit att inleda Rikets Ständer till beslu', af hvilkas
följder missnöje måste uppkomma, samt hvälfva skulden på Hans Majit personligen,
som i förväg gillat kommitterades Roslager, utan att deröfver hafva
hört rikets kollegier.
Samma talare har äfven yttrat, ali uppbörden visserligen borde fördelas
under uppbördsåret, men icke under kalenderåret, på flera terminer, dock
icke såsom Utskottet föreslaget, utan på det sätt, att erläggandet af ordinarie
räntan fördelades efter de årstider de olika produkterna af de skattskyldige
upphämtades eller inbergades. Uppbördss!ämmorna blefve då flera än 2:ne,
möjligen 12 eller en för hvatje månad, men i sådant fall läte ej den löjlighet
länka sig, att lill 2-ne persedlar nedsätta all ränta. Om roarkegångssättningen
egde rum i början af Oktober, kunde span målen med lätthet R veterås
till J2'.del månadliigen från sistnämnde månad till och med Mars, samt
Slats-Vtsholtets Utlåtande, N.o 3>2.
5
fisk, hö, ägg celi skogsprodukter med flera under vinter, vår och sommarmånaderne,
under vilkor likväl att räntegifvarne icke afsade sig uppsägningsrätten
till leverering in natura, samt att den i levereringstiden och sältet af talaren
förordade förändring alltid vore frivillig, så att den, som å afradsdagen
den 25 Februari ville albörda sig sin skatt, äfven borde vara dertill
berättigad.
De anmärkningar, som sålunda blifvit framställda emot Utskottets tillstyrkande
i denna punkt, äro af den beskaffenhet, att Utskottet af desamma
icke funnit anledning alt ändra åsigter uti förevarande ämne, hvadan och
då Preste-ståndet lemnat utan erinran, samt Borgare- och Bonde-stånden godkänt
hvad uti berörde punkt är vordet föreslaget,
U sk< tiel får samma förslag vidblifva.
Hvad Utskottet i 55:te punkten hemställt, eller alt uppbörden i städerna
måtte förrättas under loppet af September, hafva Ridderskapet och Adeln
samt Prestf-slåndet lemnat ulan anmärkning, och de tvänne öfriga Riks-stånden
bifallit; hvadan Utskottet nu får berörde hemställan åberop?.
1 afseende på Utskottets, uti 56:te punkten gjorda tillstyrkande, alt, genast
efter det uppbördsstämman i socknen blifvit afslutad, ett exemplar af
förteckningen å böter för underlåten betalning å stämman m. rr. borde, genom
uppbördsmannens försorg, aflernnas, lill vederbörande kyrkoherde, för
att i socknestämma uppläsas, är hos Ridderskapet och Adeln anmärkt, att några
böter för uraktlåten betalning å första uppbördsstämman icke lagligen
kunde ifrågakomma, emedan hemniansinnehafvarue icke kunde tvingas att betala
sina räntor före afradsdagen och dessutom statsinkomsterna rätteligen icke
behöfdes i kassa förr än den sista April hvaije år.
I öfrigt har emot denna punkt blifvit anmärkt, att Utskottet deri hemställt,
att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om restransaknings ovilkorliga
anställande, då restantierne i något fögderi uppginge till 500 r:dr,
det mätte ankomma på Kongl. Majlis befallningshafvande att vidtaga sådan
åtgärd, då serskilda omständigheter dertill föranledde.
En talare har härenuQt erinrat, att, då genom detta förslag, det skulle
ensamt ankomma på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning, huruvida en
restransakning vore af omständigheterna påkallad eller icke, nödgades landshöfdingen
vid pröfningen i delta fall taga sitt subjektiva omdöme till uteslutande
rättesnöre. Om han dervid misstoge sig och hans förhållande blefve
föremål för granskning af domaremagten, komme resultatet af densamma att
lika uteslutande bero på domarens subjektiva omdöme, huruvida landshöfdingen
föreställning om obehöfligheten af restransaknings anställande^ varit o
-
6
Stats-Vtskotlets Utlåtande, N:o 3ii.
riktig. Detta innebure icke annat än att godtycke ställdes emot godlycke,
med den påföljd, att det ena skulle ega företräde framför det andra, eller
med andra ord, att domaren skulle i sin dom först stifta lagen och sedan
tillämpa densamma, ett förfarande, hvilket vore oförenligt med de reltsgrunder,
hvarpå ett lagbundet samhälls-tillslånd oeftergifligen måste hvila.
Huru stor våda det än kunde blifva för staten att åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlemna rättigheten att pröfva, örn och när restransakningar
skulle hållas, så vore dock denna våda långt mindre än den, som för
allmän rätt och säkerhet skulle uppkomma, i fall de grundsatser, hvarpå Utskottets
förslag i förevarande ämne stödde sig, vid lagskipningen infördes.
Enligt erfarenhetens vittnesbörd, utgjorde restransakningar det enda säkra
medlet att uppdaga och med fullständighet utreda de svek och bedrägerier,
som vid uppbördens haudhafvande understundom föröfvades. Ouaförmälte
förrättningars verkställande i ett visst, af lagstiftaren på förhand stadgadt
fall, vore alltså, från denna synpunkt betraktadt, både nyttigt och nödigt,
och för den redliga uppbördsmannen, som visste att lian, derest bans
uppbördsrester öfverslege ett visst belopp, vore underkastad förödmjukelsen
af en restransakning, utan att det stöde i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
magt, att honom derifrån befria, då lagbudet vore tydligt och bestämdt
och icke berodde på Kong!. Maj:ts befallningshafvandes godtycke att tillämpa,
innefattade detta lagbud alltid en kraftig väckelse, att med yttersta nit och
drift fullgöra sina pligter, och med den fullständighet för sig göra redo, att
ingen skälig anledning förekomme till en sådan undersökning om hans uppbördsslällning,
som restransakningen innebure.
En annan talare har ansett Utskottets förslag böra så modifieras, att
skyldigheten för Kongl. Maj:ts befallningshafvande att anställa restransakning,
då restanlierne uppginge till 500 r:dr, väl skulle bibehållas, men att, om
Konungens befallningshafvande funne, att hvarken underslef eller underlåtenhet
å uppbördsmannens sida orsakat restantierne, hemställan då skulle ske till
Kongl. Kammar-kollegium om befrielse ifrån åliggandet att restransakning
företaga.
livad nu först angår anmärkningen derom, att några böter å första upphördsstämman
icke lagligen kunde ifrågakomma, emedan hemmansinnehafvärne
icke vore pligtige att betala sina räntor före afradsdagen, så lärer denna
anmärkning af sig sjelf förfalla, enär Utskottet ingalunda föreslagit, att lösen
för hemrnansräntorne och kronotionden jemte öfriga af hemman utgående
utskyider skulle erläggas å första uppbördsstämma!!, hvadan följaktligen nå
-
Stals-UtikcUlets Utlåtande> N;a 3/2■
7
got ansvar för underlåtenhet alt dem då betala, hvarken kunnat föreslås eller
blifvit af Utskottet ifrågasatt.
Vidkommande åter anmärkningen angående Utskottets tillstyrkande, alE
restransakningar icke ovilkorligt skulle anställas då restantierne i något fögderi
uppginge till 500 r:dr, så anser Utskottet de skäl, hvarpå den föreslagna
förändringen sig stödjer, icke vara, genom de deremot gjorda erinringar,
förringade. Då restransakning icke låter sig verkställa utan mycket besvär och
tidsspillan både för vederbörande embels- och tjenstemän samt de skattskyldige,
hvilka sistnämnde, enligt'hvad erfarenheten visat, icke pläga mangrant iafinna
sig vid förrättningen, hvarförutan densamma icke uppfyller drt dermed
åsyftade ändamål, torde, enär dessutom genom de åtgärder, hvilka Utskottet
föreslagit, tillförlitlig kontroll bör erhållas derå, att utskylder icke obehörigen
föras till rest, det hvarken vöre af verkligt behof på ka 1 la dt eller lämpligt
att bibehålla föreskriften om restransakningars o vilkor liga företagande,
då restantierne uppgå till ett visst belopp, utan lärer det böra öfverlemnas åt
Konungens befallningshafvandes pröfning att vidtaga sådan åtgärd, då serskilda
omständigheter dertill kunna föranleda.
På grund af hvad Utskottet nu anfört och med afseende derå, alt förevarande
56:te punkt blifvit af Preste-ståndet leron ad utan anmärkning, samt
af Borgare- och Bonde-stånden i sin helhet godkänd, saknar Utskottet gillig
anledning att frånträda sitt i berörde puukt gjorda tillstyrkande,
hvilket Utskottet alltså får vidblifva.
Utskottets framställning uti 5y:de punkten har framkallat anmärkningar,
så väl hos RJdderskapet och Adeln, som Preste-ståndet,
Hos förstnämnde Riks-stånd har en talare, med hvilken en annan instämt,
yttrat, att upphäfvandet af stadgandet ora efterlysning af personer, som
häfta för obelalle kronoutskylder, skulle, om det af Rikets Ständer bi föl les,
blifva ett bland- de säkraste medel till demoralisation;. att ingen påföljd bomme
att drabba deni, sorn undanhölle sig från sina medborgerliga skyldighetters
uppfyllande, icke ens skammen att derför blifva känd;, att dessutom ett
vidsträckt fält öppnades för vederbörande kronobetjening att under liand skaffa
sig reda på personer, som sig undanhållit,, eller endast från orten afrest,
och uttaga deras kronoutskylder jemte böter, samt opåtaldt behålla medlen.
Andre talare hafva- derjemte andtagit,, att efterlysning vöre ett verksamt
medel,, hvilket visade sig, deia-f, att uti de efterlysnings-kungörelser,, sorn ligga
till grund för de af Konungens befallningshafvande beviljade afskrifning*!-1,,
funnes icke sällan upptagne flere bortflyttade personer än afskrifningsbeslutea
sedermera! omfattade* h vilke t icke rimligen kunnat inträffa, så vida ej de
S'.ats-Utskotlets Utlåtandej N;o 3/2.
bortflyttade personerna blifvit ertappade och de resterande skatterne hos dera
uttagne.
I afseende derpå, huru vidsträckt efterlysningen skalle ske, samt sättet
för densammas verkställande, bar blifvit föreslaget, dels att efterlysningen
borde inskränka sig till det län, hvarinom den efterlyste bott, dels att namnen
på de efterlyste måtte upptagas i alfabetisk ordning å den deröfver upprättade
förteckning, som genom allmänna tidningarne borde kungöras.
Emot Utskottets förslag, att Konungens befallningshafvande skulle ega att,
på lika sätt, som förfares med utskylder, hvilka i anseende till bristande tillgång
icke kunna indrifvas, förordna om afskrifning i de fall, då upplysning
rörande de skattskyldiges vistelseort ej kunnat vinnas, utan att besluten Kammarrätten
underställa, hafva flere betänkligheter blifvit framställda. Det låg
nemligen i sakens natur, alt när afskrifnings-besluten, allt efter som de hos
läns-styrelserna utfärdades, insändas lill Kammar-rätten och icke lades i hög,
för att sedan i en massa åtfölja landsboken, skulle den successiva granskning,
som i följd deraf både kunde ske och verkligen skedde, af de handlingar,
hvilka lågo till grund för dessa beslut, blifva vida fullständigare och mera
tillförlitlig, än om granskning, som på en gång i sammanhang med den ändå
tillräckligt vidlyftiga landsboks-revisionen, hvars fullbordande vore preskriberad
inom viss tid, måste verkställas. Enligt nu gällande författningar visste
uppbördsmannen, som hade sig ålagdt betalningsansvar, i fall han underläte
att inom viss bestämd tid hos Konungens befallningshafvande begära
handräckning för ulskyldernas indrifning, ait allt hvad han härutinnan tillgjort
blefve föremål för den sorgfalligaste granskning hos Kammar-rätten) och
alt hvarje hans efterlåtenhet, den måtte vara större eller mindre, ofelbart
anmärktes samt ledde till afskrifningens ogillande, hvarigenom bans pligt
inträdde att utskylderne betala. Kännedomen häiom, å ena sidan, och fruktan
för betalnings-ansvar, å den andra, skulle naturligtvis tillsammans utgöra
den kraftigaste driffjäder hos uppbördsmannen, att efter yttersta förmåga anstränga
sina bemödanden för att ertappa den skallskyldige; och då åtgärderna
för detta ändamål måste föregå den af de restskyldiges efter lysning, hvilken
derför aldrig ifrågakomme annorlunda, än såsom det sista medlet, sedan
alla andra befunnits fruktlösa, så läge uti sjelfva denna efterlysning, hvars
behörighet jemväl granskades af Kammar-rätten, en ökad säkerhet för kronan,
att uppbördsmannen, till iakttagande af hennes rätt, st ii dse skulle söka att
uppfylla alla sina åligganden. Oaktadt nu varande kontroller hade likväl försök
blifvit gjorda utaf en och annan uppbördsförvältning att afskudda sig ansvaret
-
Stais-Utskoltets Utlåtande, N:o 3 2.
9
ret för eftersatte åtgärder till indrifning af resterande krono-utskylder hos
bortflyttade personer, men dessa försök hade alltid misslyckats i anseende till
underställningen hos Kammar-rätten; försvunne denna underställning, skulle
försöken förnyas och sannolikt röna framgång, hvarigenom stora förluster komdte
att drabba kronan.
Innan Utskottet till besvarande upptager förenämnde anmärkningar och
erinringar, får Utskottet tillkännagifva, att, enligt till Utskottet ankomne protokolls-utdrag,
Borgare- och Bonde-stånden antagit förevarande 57:de punkt,
med endast den förändring hos förstnämnde Riksstånd, att efter det å andra
raden förekommande ordet ”krono-utskjlder” skulle tilläggas orden ”och böter”.
Enär de efterlysningar, om hvilkas upphäfvande Utskottet gjort framställning,
i de flesta fall afse personer, tillhörande arbetsklassen och å hvilka
uppmärksamheten föga fästes, är det tyd ligt, hvad äfven erfarenheten bekräftat,
alt ganska sällan något vunnes med dylika åtgärder, hvilka dock fordra
besvär och äfven kostnader.
Ett annat förhållande inträffar med personer, som häfta för obetalda böter.
Då sådana tillkomma i följd af begångna förbrytelser, hvilka blifvit åtalade,
samt den sakfällde, i händelse han saknar tillgång till böternas erläggande,
måste aftjena dem antingen med enkelt fängelse eller med fängelse
vid valten och bröd, har Utskottet ansett och anser betänkligt att föreslå afskalfandet
utaf efterlysning efter en dylik person, enär med hans ertappande
egentligen icke åsyftas att utfå det penningebelopp, han blifvit ådömd utgifva,
utan alt befordra den brottsliga till det straff, som bör följa på den för
brytelse,
hvarom han blifvit förvunnen.
Beträffande slutligen upphörandet af Konungens befallningshafvande^ skyldighet
att underställa sina beslut, angående afskrifning af bortflyttade personers
oguldna krono-utskylder, Kammar-rättens pröfning, så, alldenstund Konungens
befallningshafvande ega att, utan dylik underställning, besluta om
afkortning för fattigdom, synes det icke vara med större äfventyr förenadt,
om på enahanda sätt finge tillgå i fråga om afskrifning, föranledd af först
nämnde
anledning, emedan båda fallen, ehuru förekommande under olika benämningar,
hufvudsakligen äro af lika beskaffenhet, eller afförande ur räkenskaperna
af påförde medel, som icke kunnat indrifvas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, finnér Utskottet sig sakna skäl
att frånträda sitt i ämnet afgifna förslag, utan
får detsamma oförändradt vidhålla.
Bih. till R. St. Prot. 1847 oc^ tS48, 4 Sami. 1 Afd, 2 Band. 38 Raft- 2
10
Siats-Utskottets Z'ltå'andej 2V:o 3i2,
Emot 58:de punkten , innefattande förslag om förändringar, angående redogörelser,
har den allmänna anmärkning, att vederbörande embetsverk icke
varit i ämnet borde, först blifvit upprrp.<d, hvarefter, i afseende på sjelfva
förslaget, en talare hos Ridderskapet och Adeln ogillat Utskottets tillstyrkanden,
dels att krono-räkenskaperna matie, i likhet med öfriga allmänna redogörelser
samt riks-hufvudboken, uppgöras och afslutas för kalender-år, dels att
för bötes-medlen borde upprättas serskilda redogörelser, ifrån hvilka till debitering
uti krono-räkenskaperna endast skulle öfverföras sådana verkligen influtna
medel, som utgöra föremål för leverering till ränteriet, Genom en sådan
förändring, hvilken, enligt Utskottets åsigt, utgjorde en förenkling, inträffade
dock, att den enkelhet, som uti nuvarande redovisoings-sätt förefunnes,
ginge förlorad, hvarjemte revisions-kontrollen försvårades, i stället för
att underlättas.
En annan talare, som äfven klandrat krono-räkenskapernas uppgörande
för kalender-år, har ansett förslaget derom innefatta ingenting annat än att
afsigtligt för Rikets Ständer och deras revisorer göra omöjligt att med någon
säkerhet kunna granska statsmedlens disposition.
För vinnande af förenklade räkenskaper och redogörelse-former, borde,
efter talarens åsigt, Rikets Ständer, med ogillande af allt hvad Utskottet i ämnet
föreslagit, hos Kongl. AEj:t i underdånighet begära: att samtliga stats-räkenskaperna,
äfvensom de förvaltande verkens, hädanefter måtte upprättas för
uppbördsår; att ingen rikshufvudbok vidare blefve uppgjord; att samtliga uppbörds-
och förvaltnings-myndigheter, som handhafva allmänna medel, finge sig
ålagdt att afgifva kassa-inventarium den Usta och halfmånads-förslag öfver
inkomster och utgifter den f5 i hvarje månad; att Stats-kontoret måtte förståndigas
att öfver dessa kassa-inventarier och halfmånads-förslag, hvilka till
nämnde embetsverk borde ingifvas, upprätta och till Kongl. Finans-departementet
insända fullständiga sammandrag jemte aumärkningar, i fall de inkomster,
som bort inflyta, icke blifvit levererade eller redoviste, eller cm utgifter
blifvit afförde på sidan om staterna, utan att sådant genom Kongl, bref
medgifvits, hvilka sammandrag borde tillhandahållas Rikets Ständers revisorer
och, vid riksdagarna, Stats-utskottet, samt slutligen att dylika kassa-inventarier
oeh halfmånads-förslag jemväl från stats-departementerna måtte ingå till
Stats-kontoret, som hade att desamma kontrollera.
Genom hvad sålunda blifvit anmärkt och erinradt, finner Utskottet några
skäl icke vara forebragle, föranledande till ändring i Utskottets, af Preste
-
Stats-Utskoltets l
11
ståiidet ulan anmärkning lemnade samt af Borgare- och Bonde-stånden bifallue,
förslag,
hvilket Utskottet alltså vidblifver.
I anledning af Utskottets uti 5g:de punkten gjorda framställning, angående
preskription för skattskyldiges oell reuogorares ansvarighet, har en talare
hos Ridderskapet och Alein anmärkt, att, ehuruväl någon rättsgrund för bestämmande
af preskription icke funnes, vore det dock stridande emot billighet
att, på sätt Utskottet föreslagit, beröfva staten icke mindre än 7 år och
således öfver ?:de!ar af den tid, staten hittills egt att kunna ställa sina uppbördsman
till ansvar för de räkenskapsfel, sorn af dem blifvit begångna.
Från dtm skattskyldiges förhållande till staten kunde någon jemförelse
till förmån för redogöraren icke härledas. Djn förre hade i förevarande fall
ingen annan förbindelse, än alt till staten erlägga de afgifter, som, enligt gällande
författningar, blifvit honom påförda, den sednare åter eller tjenstemannen
vore tillsatt att bevaka och iakttaga statens rätt. Hans värf vore icke
tillfälligt ellei- till någon viss tid begränsadt, det fortginge oafbrutet, så länge
han innehade tjensien. De redogörelser, han årligen aflemnade, voro egentligen
ingenting annat än delar af den allmänna räkning, som han, då
lian upphörde med sitt värf såsom statens ombud eller organ, skulle, lika med
den enskildes ombudsman eller förvaltare, vara förbunden att afgifva.
Utskottets tillstyrkande, att Kammar-rättens utslag i anledning af anstäldt
reservationskraf skulle vara meddeladt och den skattskyldige delgifvet,
inom 3 år efter krafvet, vid äfventyr, att all verkan af detsamma eljest förfölle,
har icke undgått anmäi kningar af samma talare, som i sådant afseende anfört,
att deså kallade landsboks-anmärkningarne vore af en i hög grad vidlyftig och
ofta invecklad beskaffenhet, föranledande till flerfäldiga skrif t vexlingar, hvilka orsakade
omgång och tidsutdrägt, samt att expedierandet af Kammar-rättens beslut
uti dessa, nästan alltid viellyftiga och besvärliga, mål måste draga ut på
tiden, hvarigenom handt, att till statens skada anmärkningarne emot de skattskyldige
forlorat sin gällande kraft, utan att giltiga skäl varit för handen att
af andra utkräfva ersättning för denna skada.
Då Utskottets förevarande, af Pieste-ståndet utan anmärkning lemnade
samt af Borgare- och Bonde-stånden bifallna, förslag innefattar frågor af den
beskaffenhet, alt de på Kongl. Majus nådiga afgörande allena bero, anser Utskottet,
till undvikande af onödig vidlyftighet, sig bora inskränka sitt yttrande
till det förklarande,
atl U skottet vidblifver berörde förslag oförändradt.
12
Slats-Utskollels Utlåtande, IV:o 3/3.
Sora emot punkten någon anmärkning icke förekommit hvarken
hos Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet, samt berörde puukt af Borgare-
och Bonde-stånden bifallits, får Utskottet nu endast åberopa innehållet
af densamma.
Stockholm den 30 Augusti 1848.
Reservationer:
Herr af Sille'n åberopade sin vid 3:dje punkten i Ulskotteis betänkande
N:o 242 afgifna reservation, hvilken, ehuru felaktigt aftryckt, dock vore begriplig,
samt tilläde emot förslaget i 57:de punkten, att lian ansåg borttagande
af nu gällande stadgande om efterlysning af personer, som häfta för kronoutskylder,
leda till förlust for statsverket, vida öfverstigande det besvär och de
kostnader, som med denna åtgärd äro lörenade.
Af herr Carlheim Gyllenskjöld:
J'Uti Stats-utskottets nu afgifna förnyade utlåtande, i frågan om beskattnings-väsendets,
samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, bar jag, i d*
flesta delar, icke kunnat instämma.
Detta utomordentligt vigtiga ärende har, så vä! vid sistlidne, som innevarande
riksdag, blifvit behandladt på ett sätt, sorn icke nog kan beklagas.
Femton dagar före förra riksdagens slut inkom Stats-utskottets utlåtande i
anledning af då väckta motioner om förändring i sättet för utgörande af indelta
räntor samt om dessas jemte tiondespanmålens indragning lill statsverket.
Utskottet erkänner uti detta utlåtande sig icke hafva varit i tillfälle att åt
denna vidt omfattande och uti invecklade, med hvarandra sammanhang egande,
förhållanden ingripande fråga egna den pröfning, som vederbort. Nio
dagar af riksdagen återstodo, då saken til! afgörande första gången företogs; och
på d essa nio dagar blefvo återremisser från alla fyra Riks-stånden Utskottet
meddelade, inora Ulskottet öfvervälde, nytt utlåtande der besiutadt och af
Stånden Tre dagar före riksdagens afblåsande till slutlig pröfning företaget.
Rikets Ständer hafva, vid innevarande riksdag, egt en ruudeligare tid förfrågans
upptagande; den har, såsom mig synes, uti Ståndens plena blifvit mångsidigt
skärskådad, så väl då Kongl. Majtts nådiga proposition i ämnet till Utskottet
remitterades, som vid dess åtgörande uLi 2:ne och återremitterande uti
2:ne andra Stånd. Men hon har också, efter den utredning, som de af Kongl.
Maj:t dertill i nåder förordnade kommitterade företagit, samt genom Kongl. Maj:ts,
efter Statsrådets hörande, derom aflåtna nådiga proposition, vunnit en omfalt
-
Stats-Utskotlcls Ullålande> N.o Sn.
13
ning, sorn högeligen påkallat ett sådant sorgfälligt skärskådandr. Jag vill gerna
antaga, att hvad Utskottet Li 1 lstyr k t uti dess deröfver först afgifna betänkande
N:o 242, i hvars utarbetande jag icke deltagit, varit frukten af mogen och samvetsgrann
pröfning, ehuru uti en af de vid betänkandet fogade reservationer
uttryckligen säges, hvad ock betänkandets innehåll icke synes jäfva, alt detsamma
blifvit med brådska på Utskottets Afdelning uppgjordt och i Utskottet
genomdrifvet. Härmed vare huru som helst; sedan betänkandet, i följd af
anmärkningar, hvilkas mängd icke utesluter eller förringar möjligheten af deras
grundlighet och sanning, blifvit från 2:ne Stånd till Utskottet återför visad t:
så hade, enligt mitt förmenande och det begrepp, jag fäster vid ordalydelsen
af regerings-formens 56 §, det ovilkorligen ålegat Utskottet att dessa anmärkningar
till granskning och bepröfvande upptaga, samt, om Utskottet förmått,
dem vederlägga, eller, i annat fall, sitt utlåtande derefter” jesnnka och
rätta.” Sådant har likväl icke skett. Utan att annat egentligt skäi blifvit emot
dessa anmärkningars giltighet förebragt, än det, som kunde innefattas i
2:ne Riks-stånds till Utskottets förra betänkande gifna bifall, bar Afdelningen
och derefter Utskottet, så att säga summario processa, förklarat anmärkningarne
icke förtjena afseende samt, med ett enda undantag i 20:de punkten, vidblifvit
allt hvad Utskottet förut hemställt och som till återremisserne föranleda
Såsom orsak till en, för mitt omdöme, så oriktig behandling är hufvudsakligen
åberopadt, att ”praxis” inom Utskottet vid denna riksdag varit
sådan, att, när Utskottets en gång yttrade mening blifvit af 2:ne Riks—stånd
biträdd, Utskottet, i händelse af återremiss, vidhållit samma mening, ehvad
skäl, som deremot blifvit anförde. Må hända, att så vanligen tillgått. Att så
icke alltid inträffat, derom vittnar, bland annat, Utskottets beslut i ofvannämnde
20:de punkt af förevarande utlåtande. Och då ett slikt förfarande
fullkomligt strider emot min föreställning om det lili Hör 1 i ga, enär 2;ne
Stånds mening, som målet återförvisat, synes likaväl förtjent af Utskottets
uppmärksamhet, som deras, hvilka med Utskottet sig förenat; så anser jag
mig både berättigad och förbunden att deröfver uttala milt ogillande, oell
detta i närvarande fall destoheldre, sorn,enligt min öfvertygelse, den nödiga
och nyttiga förenklingen af skatteväsendet, samt det i sammanhang dermed
stående afbj-lpandet af missbruk och olägenheter vid sättet för de ordinarie
skatternes utgörande, betydligt försvåras och sannolikt fördröjes.
Beträffande sjelfva saken, och dervid först Utskottets tillstyrkande, i 2:a punkten
, att skatte mannarätt hädanejter mätte erhållas utan föregången värdering
eller annan omgång, än erläggande af den efter grundräntans kronov
är de uträknade och bestämda köpeskillingen; så förefaller en sådan hern
-
14
Stats-Utshottets Utlåtande, N.o 3/2.
ställan något oväntad, enär dels genom Kongl, kungörelsen den 24 Januari
1'790 blifvit upplifvad den rusthållare redan år 1756 tillagde förmån att,
”utan all annan omgång än nedsättning i landtränteriet af 6 års räntor, få till
skatte lösa sina iunehafvande krono-rusthåll,” dels, genom Kongl. Kammarkollegii
kungörelse den 29 Oktober 1793, allmogen blifvit ''befriad från de
dittills brukliga skattevärderingar, mot förbindelse att i stället erlägga en viss
köpskiliing, efter 10 års kronovärderingsiäntor.” Det härvid uti sistberörde
.kungörelse stadgade förbehåll, att, ”å ena sidan, landshöfdingen, i fall barr
”Enner en eller annan lägenhet vara mera värd, då derå låter anställa värdering,
til! bevakande af kronans rätt’4 — hvilket sällan, om någonsin, lärer
inträffat — ”eller å den andra, alt de af allmogen, som tro förenämnde lös—
”ningspris vara för drygt, må ega att, på förr vanligt sätt, genom värdering
”skatterättigheten sig förvärfva’’ — detta förbehåll är så billigt för både kronan
och den skatterätt-sökande ömsesides så tjenligt, att det synes bora
förblifva gällande. — Di, enligt forfattningarne, landskontoret åligger,
vid ansvar, att inom en månad , efter tiel skatieköp^skillingen blifvit i länteriet
nedsatt, insända hanulingarne till Kamtnai-kollegium, som derefter pinot
en ganska billig lösen meddelar köpebref; så synes jemväl den bemälda Kollegium
förbehållna pröfning af sökandens behörighet till skatterätts undfående
kunna fortfara, ut«n olägenhet lör någon vederbörande, men tili en
väl behöflig säkerhet för ej mindre staten än den enskilde, att icke, genom
förhastade resolutioner om skatteköp, oreda och rättegångar må föranledas.—
Det af Utskottet förordade anstånd med skatte-köpeskillingens erläggande under
9 på hvar andra följande år torde, vid betraktande af dessa köpeskillingars,
i förhållande till hemmanens egentliga värde, vanligen ytterst ringa belopp,
föga vara af behof pökalladt; hvaremot, derest den obetalda delen af skatteköpeskillingen
skall såsom allmänt onus åligga den skattköpta jorden, utan
att inteckning vid rätten derom erfordras, sådarit kan för möjligen blifvande
intecrkningshafvare medföra förluster, jemte det att ett stadgande härom, utöfver
det, som redan Ennes, rörande sättet för återbetalning af lån, beviljade
af allmänna medel till vattenaftappningar eller andra förberedande åtgärder
för större odlingsforetag, leder derhän att öka antalet af de så ofta och så
ifrigt öfverklagade tysta förmånsrätterna, hvilkas afskaflknde eller förminskning
vore mera önskvärdt, än deras förökande.
Hvad dernäst angar frågan i 3:rlje punkten om alla räntors framtida
utgörande i kontant utan uppsägnings-rdtt hos räntegifvärne; så hafva
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse dea 24 Maj 1845, yttrat: att
det visserligen vore för statsverket fördelaktigt, om all leverering in natura
Stals-Vtskotlets Utlåtande, N.o 3'2.
15
upphörde och utskylderne inflöte endast i kontant, men då de skattskyldige,
hvilka utgöra kronan behållna räntor, för närvarande ega att antingen
leverera in natura eller betala med kontant, så skulle, om de förpligtades
att ovilkorligen alltid lösa natura-persed(arne med penningar, räntegifvarne
försättas uti en mindre förmånlig ställning, än den, hvari de nu befinna
sig: att omständigheter ofta inträff*, som vålla en trög spanmåls-afsättning,
och, i fall skatterna vid en sådan tidepunkt ovilkorligen skulle utgöras
med penningar, blefve utan tvifvel, uti sädesrika orter, prisen å spanna ål ytterligare
nedtvingade, helst större qvantiteter måste under en kortare tid försäljas,
samt den hittills varande utvägen att låta räntetagare, genom mångfaldigad
spekulation och enskild omtanka, afyttra sina spanmåls-ränlor hade
upphört. Om än det kunde antagas, att uti de norra provinserna, äfvensom i
bergslagsorterna, leverering in natura aldrig ifrågakomme, så kunde deremot
lätteligen inträffa, att de provinser, der åkerbruket är mera ulvidgadt och afsättningstillfallen
tidtals saknas, blefve genom förändringen lidande. Rikets
Ständer voro således af den mening, att, änskönt ovilkorlig lösen med penningar,
i stället för räntegifvares rättighet att efter eget val leverera in natura,
vöre för statsverket af icke ringa vigt, ett sådant åläggande likväl blefve
för räntegifvärne så menligt, att Rike's S'änder då icke velat besluta annat,
ä" en underdånig anhållan, alt Kongl. Maj:t måtte täckas låta alla
räntegifvare läns- eller distriktvis höras, huruvida de önska att framgent
bibehålla sin nu egande options-rätt, eller heldre åstunda att för framtiden
ovilkorligt e/lägga räntor och kronotionde i kontant. — Kongl. Maj:t,
som funnit förenkling af persedel-skatten uigöia ett bland de hufvudsakligaste
vilkoret) för vinnandet af enkelhet i räkenskaperna, lättad kontroll å såväl
debitering sorn uppbörd och redovisning, samt en önskelig inskränkning i de
vid uppbördsverket anställde tjenstemäns antal, äfvensom alt detta ändamål
fullständigast skulle vinnas, om all på skattläggning grundad, i ordinarie
räntan ingående, persedelskatt blefve till en gång for alla bestämd penninge-ränta
förvandlad, har likväl ansett de häremot förekommande betänkligheter vara öfvervägande,
enär värdet af sådana hemmans-räntor, sorn hittills utgått efter markegång,
enligt förslagsberäkniug uppginge till det betydliga beloppet af omkring
en och en half million r:dr, hvarå, i händelse af dessa räntors förvandling
till fix penningeskatt, kunde i en framtid, genom möjligen stigande varuvärden,
uppkomma en för staten kännbar brist, hvilkeu då måste genom
beskattning i annan väg fyllas. Då den fördel, staten nu eger, att för en
del af sina inkomster vara oberoende af vexlande varuvärden, ej heller förde
skattskyldige medförde någon egentlig lunga, emedan ett förhöjdt värde å
16
Stats-Utskoltets Utlåtandej N:o 3/2.
säntcpersedlarne syntes böra hafva till påföljd jordegendomens såväl ökade
afkastning;, som stigande värde; så har, af dessa förenade anledningar, Kongl,
Majit, lika med Rikets Sänder, ansett att hemmans-räntornas förvandling
till penningar, åtminstone för det närvarande, icke borde ifrågakomma. —
Detta allt oaktadt, har Utskottet en sådan förvandling tillstyrkt. Utskottet
säger sig ”vid öfvervägande af alla de framställningar, som blifvit gjorda för
*öeb emot ifrågavarande förslag, funnit det ”(d. v. s. persedelskattens förvänd*
.ling till ständig penningeränta)” medföra så stora och öfvervägande fördelar,
'“att Utskottet ansett sig böra, med åberopande af hvad kommitterade i ätn”net
yttrat, detsamma till Rikets Ständers bifall hemställa.” Hvilka de fördelar
äro, som Utskottet funnit förslaget medföra, det förtiger Utskottet; icke
ens de mångfaldiga, om djup insigt och statsklokhet vittnande anmärkningar,
som vid remissen af Kongl. Maj:!s proposition blifvit gjorda uti alla, vid återremissen
uti tvenne stånd, och af ii vilka de sednare till hufvudsaklig del
finnas vidrörde uti Utskottets sednare utlåtande, hafva förmått Utskottet alt yppa
denna hemlighet. Utskottet hänvisar till kommitterades, af Kongl. Majit
pröfvade och underkända, förslag! —• Jag har mycket misstagit mig, oin
detta är det sätt, hvarpå ett Rikets Ständers Utskott bör behandla en sak
af möjligen stor infly else på rikets framtida väl. För mig qvarstå de emot
förslaget anförda, såsom mig synes, väl grundade skäl ovederlagda — jag vågar
nästan säga — ovederläggliga.
Det synes till och med vara, för de skaltskyldige, ej blott en lagligen
gällande rättighet, som uti regeringsformens 16 § tyckes ega ett tillräckligt
skydd, ulan dertill ett under hägnet af regeringsformens 114 § stående privilegium,
alt icke utan sitt begifvande nödgas utgöra hemmansräntor och
tionde efter annan än den vid hvarje hemmans skattläggning stadgade grund.
Andra §:n af Kongl. Maj:ts försäkran och stadfästelse ä Svenska och Kluska
allmogens fri* och rättigheter lyder nemligen:
”Skatlebondes egande-rätt till skattehemmanet bibehålles uti sill helgd
”alltid oföi kränkt, äfvensom den disposiiions-rätt derå, som beviljad och försäkrad
blifvit: och de å hemmanen en gång gjorda, i laga ordning fast”
ställda, skattläggningar och tiondesättningar, skola i everldeliga tider ega
”bestånd, och aldrig någon ändring eller rubbning deruti tillåtas.”
1 Finland, hvarest skatteförenkling blifvit till väga bragt, under den tid
landet varit med Ryska väldet förenadt, har denna Konungsliga försäkran
blifvit helig hållen. Det är en smärtsam föreställning, att dess helgd möjligen
skulle kunna uti Sverige ringare aktas.
De
Stats-Utskottels Utlalandtij N.o 3/2.
17
D: härefter följande, under N:is4till och med 18 upptagne, punkter i betänkandet
äro af den 3:dje i större eller mindre mån beroende. Eliuru mot
nästan hvarje punkt anmärkningar blifvit, icke utan fog, gjorda; så vill, med
hänvisande till dessa, sådana de uti reciten lill betänkandet förekomma, jag
inskränka mig endast dertill att antyda, dels Utskottets inkonseqvens, dådet,
i strid mot eljest antagna åsigt©r, uti 4:de punkten, ansett menigheternes hörande
erforderligt, i fråga örn förvandling till penningar af ost-skatten i
Herjeådalen, samt uti 6:te punkten, äfvensom i utlåtandet N:o 37 litt. A, i
följd af en del skattskyldiges inom Stora Kopparbergs län yttrade önskan att
fortfarande få in natura till Fahlu bergslag leverera sina skatlekol, afstyrkt
all ränteförenkling, för det närvarande, uti sagde län; dels ock olämpligheteu
af alt, i eo ud då statens alla inkomster så, som nu, tagas i anspråk,
antingen rent af bortskänka en del deraf, på sätt Utskottet i 8:de och 17:de
punkterna föreslagit, eller, enligt Utskottets tillstyrkande i 7:de punkten, till
bevillning förvandla en af jorden utgående ränta, eller, såsom Utskottet i
17:de punkten hemställt, utan vederbörandes medgifvande, eller ens hörande,
och på sidan om presterskapets privilegier, förändra sättet för äfven den
till klerisiet anslagna krono- och kyrkotiondens utgörande.
I frågan om indragning till statsverket af de till embets- och tjenstemäns
aflöning anslagne räntor och kronotiondej hvarom i 20:de punkten
handlas, har väl Utskottet att sLödja sig vid Rikets sednast församlade Släuders
i detta hänsende uttalade önskan. Dock, som Kongl. Maj:l ogillat det
härom väckta förslag, på skäl, hvilka till någon del äfven äro på 3:dje punkten
tillämpliga och vid densamma här ofvan anförda, men hvartill kommer,
att lönerne, serdeles inom militie-stalen, redan äro för de fleste tjenstemän
otilliäckliga, hvilket förhållande skulle blifva än mera kännbart, om de löner,
hvilkas belopp hittills varit beroende af varuvärdet, bestämdes till viss penningesumma,
och varuvärdena derefter komme att stiga; hvarförutan statens
nuvarande tillgångar icke medgifva — hvad Utskottet hittills icke heller föreslagit
— anvisande af den betydliga summa, som sku,lle erfordras för utbetalning,
enligt Utskottets nu beslutade nya redaktion af denna punkt, förskottsvis,
, af lösen för de till embets- och tjenstemanna-staterna anslagna !önings-räntor
och tionde: så synes Utskottet egt mer än tillräcklig anledning
att antingen tillstyrka Rikets Ständers samtycke till hvad den Kongl, propositionen
innehåller, med de förändringar, Rikets Ständers beslut i öfriga delar
af förevarande ämne möjligen kunde göra behöfliga, eller på skälj öfvervägande
dem, som af Kongl. Maj:t och inom Riks-ståuden blifvit anförda, grunBih.
till R. St. Prot. 1847 och 1848 j 4 Sami. 1 Afd. 2 Daid. SS Haft. 3
18
Slats-Ulshotlet Utlåtande, N;o 3*2.
da sin mening. Utskottet liar deremot inskränkt sin motivering lill det förklarande,
att Uiskottet vore öfvertygadt, att en förändring uti sättet för de
indelta löne-anslagens utgörande ' hor till vägabringas oell äfven låter sig veik”ställa
utan förnärmande af enskild rätt, d -ri genom alt räntorna” (och ti onden),
”lika med andra skatter, uppbäras och levereras i landtränteriet, hvari”från
sedermera löntagarne skulle utbekomma, hvad för deras räkning dit in^flutit.
” Man måste göra Uiskottet den rättvisa, att det, uti ifrågavarande
fall, velat bibehålla nuvarande indelningshafvare vid deras, genom fullmakt
eli er konstitutorial, försäkrade rätt. Ssada blott, alt samma förmån icke blifvit
räntegifvärne förunnad på grund af den rätt, de, genom laga fång , sig
för vä rf va t.
Utskottets tillstyrkande i 23:dje punkten, att alla till allmänna verk och
inrättningar samt kyrkor och fromma stiftelser indelta anslag måtte till
statsverket indragas , synes mig innebära en kränkning af ej mindre presterskapets
privilegier, såvida förslaget skulle utan samtliga Riksståndens bifall
bringas till verkställighet, än äfven af den helgd, som en lagligen gjord och
mot statens fördel ej stridande gåfva, eller annat förordnande, bör ega. Ordalagen
äro tillika så omfattande och ovilkoriiga, att deraf lätteligen kunda
dragas den slutsats, att, ehuru Utskottet respekterat egande-rätten till frälse»
räntor, som af enskilde personer innehafvas, Uiskottet, i motsats härtill, ansåge,
det de räntor, hvilka under yra/ye-frihet egas af fromma stiftelser, såsom
t. ex. de af Drottning Christina, genom donalions-bref, den 12 November
1646, "Wadstena krigsmanshus anslagna, skulle, i likhet med de till sådana
stiftelser eller andra allmänna verk och inrättningar anslagna krono räntor,
blifva till statsveiket indragne.
Med hvad rätt sådana, i 26:te punkten omförmälda, räntor och tiondeanslag,
som tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, skola
kunna, så länge dessa besvär hemmanen vidhäfta, derifrån skiljas och, enligt
Utskottets hemställan, till statsverket indragas, med mindre än att hemmanens
lagliga egare dertill samtyckt — kan jag ej inse. S rdeles i ögonen fallande
är den orättvisa, som dymedelst skulle vederfaras egare af augment*-  räntor. Förutom ofvan intagne 2 § uti 1789 års Konungaförsäkran, kunna här
åberopas de för ruslhållen fastställda indelningsverken , bland hvilka t. ex. det ö'-  ver Kongl. Ma j:ts lifregemente till häst samt det för Östergöthlands ka valleri, och
sannolikt jemväl alla de öfriga, uttryckligen innehålla: "*den af förvandlingen fly•
*'tande vinst, sorn är uppå de räntor, som utgå ef ter mantalet, blif ver oaf"kortad
ofjicerarne samt rusthållarne förbehållne och tillgodo." Huru är det
möjligt, att mot så ty del i ga och uttryckliga, vid rustningens åtagande gjoida
Stats-Utskottets l tjatande, N:o 3n
-
19
rnedgifvanden, Konung och S ander nu kunna vilja beröfva rusthållarne en
sådan förmån? Man har, uti 29:de punkten, för indragning af den spantnål,
som utgöres för hästevakanser och för ständiga rotevakanser i Skåne, fästat
vilkoret af rust- och rotehållarnes bifall till indragningen, så att densamrsa
skulle komma att ega rum, endast, så vida och i den mån ett sådant bifall
af samtlige delegare uti ett eller 11 c i a serskilta rust- eller rotehåll gåfves.
Såsom skäl för detta vilkor är anfördt, att, hvad förstnämnde titel vidkommer,
densamma grundades på afslutade kontrakter, hvadan, för närvarande,
och så länge dessa vore gällande, förändring deruti icke annorlunda, än med
vederbörandes eget begifvande kunde verkställas. Nå väl! Äro de serskilta
regementernas indelningsverk icke äfven kontrakter? Eller om, hvad liästva•
kans-spanmålen beträffar, kontrakten derom äro, såsom för viss tid afslutade,
af annan form och innehåll än indelningsverken; hvilken annan grund, än dessa
(indelningsverket!, nemligen) fi ines for det äfven till indragningen af ständiga
rotevakans-spanmåleu utsträckta vilkor af vederbörandes frivilliga samtycke?
Eller ega väl roteringsverken för infanteriet större förbindande kraft, än indelningsverken
för kavalleriet? —Mig svnes, attalia dessa frågor måste på ett
nekande sätt besvaras — och jag anser det derföre icke vara med lag och
lätt förenligt, om augments-räntorna utan vederbörande rusthållares hörande,
eller mot deras begifvande, blifva till statsverket indragne. —Att äfven augmentsgifvarne,
enligt mitt förmenande, böra, i frågan om dessa räntors indragning,
höras, följer af hvad här ofvan, vid 3:dje punkten, blifvit yttradt.
Det af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag föreslagna sätt Jör kronotiondens
lösen med penningar, nemligen ej ter medelpris 3 som skulle för 5
år i sender bestämmas, på grund af den under de 10 förutgångna åren stadgade
markegång, anser jag icke vara lämpligt. Den skattdragande skulle, i
händelse detsamma antoges, under fem på hvarandra följande, möjligen af
god årsvext gynnade, år, med deraf härrörande låga sädesptiser, få vidkännas
*) Det liar hittills undfallit mig, att, uti betänkande N:o 1242, punkten 29, hvarest Utskottet säger
sig dela Kongl. Maj:ts mening och alltså i enlighet dermed tillstyrka & c., likväl, uti den derpå
löljande period, hvilken innefattar Utskottets tillstyrkande, orden: eller rote- blifvit utelemnado,
hvarigenom någon afvikelse från Kongl. Maj:ts proposition i ämnet kommit att
ega rum. Då jag icke kan antaga, att denna afvikelse vore uppsåtlig, helst derigenom
skulle uppkomma den orimligheten, att indragningen af ro/e-vakans-spanmålen blefve beroende
af rusthdllarnes godtycke; så torde emot den uti texten gjorda argumentation någon
invändning, på denna grund, icke kunna göras.
Jag täger mig friheten att pä nämnde omständighet fästa de respektive 2:ne Riksstånds
uppmärksamhet, som betänkandet bifallit.
20
Slals-Utskotlels Utlåtande, JY:o Siv
-
en utaf föregångna missvexter högt uppdrifven medelmarkegång, utan att det
är afgjordt, knappast troligt, alt äfven ymniga skördar kunde hålla honom
härför skadeslös. Derest indelningshaf varén, på sätt Utskottet åsyftat,
skulle ur landti änteriet uppbära det belopp, som, på grund af ifrågavarande
lösningsmethod, för hans räkning borde inflyta; så blefve för
honom skadan ej mindre, under de dyra år, hvilka tilläfventyrs kunde inträffa,
medan den låga femårs-markegången varade. Beggedera undvikes, om
iösningspriset bestämmes för hvarje år, efter medeltalet af de då nästförlidna
10 arens markegång, så att alltid ett år i sender bortfaller och ett annat tillkommer.
Det besvär, som för uppbördsman, och andra kronans räkenskapsförare,
hä rigenoin orsakas, lärer mångfaldigt öfvervägas af såväl tiondegifvares som
löntagares fördel och belåtenhet. — Enahanda sätt torde böra stadgas för utgörande
af de bronan behållna eller till dess rätts innehafvare förlånta
persedel-räntor. Förmånen af den större jemnhet, som föijer af en efter
tioårigt medeltal beräknad markegång, bör likaväl tillgodokomma ränte som
tionde-gifvare, samt i begge dessa hänseenden få åtnjutas af dem, som äro
både det ena och det andra.
För Markegångssättningen tillstyrker jag den method, som här nedan
finnes angifven.
I frågerna om Jorde-boken , Mantals- och skattskrifning, Kronoutskyldernas
debitering, uppbörd och redovisning och hvad dermed eger sammanhang,
tillstår jag mig icke ega den insigt, som för et t sjelfständigt omdöme
erfordras; hvadan jag endast hänför mig till hvad af Friherre Cederström,
Jacob, och herr Printzensköldmed öfverlägsen sakkännedom, blifvit anfördt.
Erkännande värdet af de upplysningar, hvilka innehållas uti det öfver
ifrågavarande ämne af de dertill serskildt förordnade kommitlerade afgifna
underdåniga betänkande, äfvensom af dem, hvilka under ärendets handläggning
inför Kongl. Maj:L och Rikets Ständer vunnits, kan jag likväl icke åteihålla
uttrycket af mia öfvertygelse, att detta invecklade och grannlaga ärende,
vid hvilket både allmän och enskild rätt i flerfalldiga hänseenden är fästad,
ännu icke erhållit den fullständiga utredning, att Rikets Ständer, i sakens närvarande
skick, böra deröfver fatta ett definitivt beslut. Jag tillstyrker, för min
del, att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse, anhålla, det Kongl. Maj:t, efter
samtlige vederbörandes hörande, täcktes härom vid en kommande riksdag afgifva
den nådiga framställning, hvartill omständigheterna och sakens beskaffenhet
kunna föranleda.
För att emedlertid uttrycka den mening, som jag, under förututnänonda
Stats-Utskoitets ,Utlåtande, N:0 3rs,
21
utrednings afvaktsnde, om frågan hyser, tror jag mig böra tillägga, att skatteförenklingen
synes mig böra utgå från följande bufvudpunkter:
1. Att grundräntor och kronotionde jortjarande såsom hittills,
utgöras i persedlar.
2. Att räntepersedlarne, inom hvarje län,, eller markenångskrets,
sammanföras till några få slag, rättade efter ortens näringsfång.
Rikets Ständer hafva, uti Sin underdåniga skrifvelse den 2f Maj 1845,
funnit nödvändigt, att de till indragning ifrågaställda löner och anslag, sedan
deras hittills varande belopp uträknats, skulle bestämmas uti natura-persediar,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den för hvarje län nu gällande persedel-Jörteckning.
Jag anser tjeuligt, att detta tillämpas, för beredande af
större enkelhet, jemväl på de kronan nu behållna räntor; hvarvid torde böra
tillgå, på Sätt vid ränte-förenklingar i Finland lärer hafva egt rum, att nemligen
allmogen, läns-, distrikt-, härads- eller socknevis, höres, hvilka af de
uti länets nuvarande persedel-förteckningar upptagna artiklar den önskade
för framtiden bibehålla, eller om en eller annaa utaf dessa artiklar borde eiBOt
nya utbytas.
Sålunda torde det blifva möjligt, att ränte-förenklingen för sig går till
allmän belåtenhet.
3. Att uti den af Kongl. Maj;t med Rikets Ständer beslutade, författning,
hvaruti ränte för enklingen till efterrättelse kommer att fastställas,
blifver bestämdt, hvilka af de uti den förenklade räntan inbegripna persedlar
må kunna lemnäs in natura, och hvilka, sorn alltid skola med penningar,
efter markegång, lösas.
4. Att Markegången sättes årligen på en gång för alla dertill bestämd
dag, i Oktober eller November månad, efter medelberäkning af de
pris, sorn från den sista till den pågående markegångssältningen egt
rum, i de städer och på de handelsplatser, hvarest markegångs kretsens
varor huf vudsakligen försäljas.
Den uti Rikets S änders nyssberörda underdåniga skrifvelse föreslagna och
af Utskottet förordade tid för markegångssättning, uti April månad, ahser jag
i högsta måtto olämplig. Det af Rikets Ständer åsyftade ändamål, att markegångssältningen
må grundas på förut varande och icke, såsom nu, på förmodade
blifvande priser, vinnes sålunda lika val, om icke bättre, än på det
af Dem foreslayi a sätt, då eldigt Deras mening endast ett halft, men på det
nu ifrågasatta ett helt års priser tagas lill grund för mai krången. Hvarjemte
mindre föränderlighet, samt derigenom äfven en större billighet i markegångsprisen
uppkommer, då tvenne och icke blott ett enda års skörd deifor
22
Stats-Vtskotlets Utlåtandej N:o 3/2.
ligger till grund. Härigenom undvikas ock, hvad enligt U'skoltets förslag
blifver oundgängligt, 2:ne olika markegångssättningar för ett och samma år.
5. Att uti ofvannämnde nya författning blefve föreskrifva, hurst
dessa pris skola antecknas, för att vid markegångssättningen kunna tagas
till efterrättelse.
Ett af Kongl. Kammar-kollegium år 184-2 uppgjordt, år 1845 vidhållet,
och nu på Kongl, Majtts pröfning beroende, förslag, angående sättet för markegångens
bestämmande, innehåller härom föreskrifter, hvilka synas förtjena afseende.
6. Att Mark eg ängs -sätt n ingen, eller prof ningen af de pä ofvan*
berörde sätt uppgifna pris, och deras sammanföring till ett gemensamt för
hela året och hela marke gångs-kretsen, förrättas, under landshöf dingens
ordförande, utan röst-rätt, af, såvidt möjligt är, lika mänga räntegifvare
och räntetagare.
Jag anser, att nu varande röstsätt inora m ark egå ng s-ko mm i t lee n eger fördelar,
som af hvarje annat svårligen kan uppvägas. Men förutseende, att
detsamma icke kommer att i längden bibehållas, vill jag endast fästa uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att, i händelse af rösträtt per capita,
någon viss, större, pluralitet stadgas såsom erforderlig, för markegångsprisens
bestämmande, på det icke, vid stor skiljaktighet i meningar, en ringa minoritet
må kunna, i kommitteens namn, besluta, såsom ej sällan händer i
de kollegiala embets-verken.
Sättet huru markegångs-kommitterade skola utses, och flera hit hörande
öfriga detaljer, anser jag icke nödigt att här serskildt vidröra.
7. Att markegångssättningen göres icke blott för det sist förflutna
året, utan att medelmarkegången för de tio sistförflutna åren äfven
uträknas och utsattes.
8. Att rättelse i markegängs sättningarne må kunna sökas, genom be,
vär, pä förut öfligt sätt.
9. Att vid det af Kongl, Maj.t och Rikets Ständer gjorda frånträdande
af rättigheten att uppsäga kronans behållna räntor till leverering
in natura, må förblifva.
10. Att, der Räntegifvaren, för all tid, af står från uppsägningsrättens
begagnande mot blifvande Räntetagare, som innehafver kronans
rätt, Räntetagaren äfven må samma förmän, ä sin sida, förlora; samt
att, när uppsägnings-rätten sålunda upphört, kronan godtgör forsellönen
ät räntetagaren.
Stats-Utskotlets Utlåtandej N.o 3/2.
23
Nuvarande innehafvare af kronans rätt ege dcck att uppsägningsrätten
utöfva, så länge han sin nu varande indelning bibehåller.
U. Att, då r änt ep er s edlar s lösen eger rum, den må erläggas:
a) till kronan, efter de to sista årens medelmarkegång, utan försellön
i>)
till blifvande innehafvare af kronans rätt, efter samma
grundy men med tillägg af forsellön, så framt ej, jemlikt nästförestående
to.de
c) till egare af frälse* och augments-räntor samt nuvarande
innehafvare af kronans rätt, efter årlig markegång och nu gällande
författningar, eller hvad derom kan, i hvarje serskildt fall, vara
aftaladt.
Jag gillar icke det å kronans 'ägnar gjorda frånträdandet af rättigheten
att uppsäga hennes behållna räntor lill leverering in natura, emedan rättigheter
och skyldigheter, enligt min öfvertygelse, höra motsvara hvarandra; utan
tror, att det varit rättare, om kronan endast tillsett, att denna rätt icke blifvit
missbrukad. Än mindre kan jag anse riktigt, att kronan, jemte afsägel
se!!
af op1 ions-rätten, jemväl afståli forsellönen. Men, sedan detta skett, vill
j<g icke häruti föreslå någon andi ing; tvet tom synes mig billigheten fordra,
att åtminstone de räntegifvare, son för all tid afsäga sig rättigheten till uppsägning,
må befrias från utgifvande af forsellön. Denna befrielse lärer dessutom,
i flera otter, ingalunda uppväga löt lusten af nämnde rättighet. Att
räntetagare!! likväl bör för mislningen af forsellön njuta godtgörelse, är äfven
billigt, och öfverensstämmer med hvad Utskottet i sådant hänseende föreslagit.
’'
Häruti hafva instämt Friherre Adelsvärd, Erik August, Friherre
Funck och Friherre Åkerhjelm, Carl Axel.
Af herr Rosenblad, Bernhard. ”Den Kongl. Majits nådiga proposition,
hvilken nu för andra gången utgjort föremål för Stats-uLskottets behandling,
omfattar, utom mindre detaljbestämmelser, trenne hufvudföremål af stor vigt.
Det första afser att befria räulegifvaren från den tryckande bördan alt
i missväxtår, då han mången gång knappast erhållit eget behof af den erläggande
räntepersedlen (särdeles spanmål) genom stegrade markegångspris, nödgas
betala en ökad skatt. Detta kan ske, antingen på sätt Utskottet föreslagit
i afseende på krono-räntorne, genom att en gång för alla förvandla alla
persedelräntor i penningar, eller ock, såsom Kongl. Majit föreslagit och Statsutskottet
tillstyrkt i afseende på tionden, derigenom att de lösas efter medel
-
24
Siats-Ulskotiels Utlåtande , N;o 3il.
taiet af flere (10) års markegång. På skäl, för hvilka jag nä rina rejska 11 redogöra
nedanföre, tillstyrker jag sednare alternativet.
Det 2:dra föremålet är att befria räntegifvaren från bördan af levereringsskyldigbet
in natura, efter räntegifvårens uppsägning, och som ian för honom
högst betydligt öka tyngden af den egentliga skatten, då lian nödgas i dåligt
väglag flera mil föra den ena räntepersedeln åt ett båll, en annan åt ett
annat, o. s. v. Vinnandet af dessa begge föremål fordrar oundgängeligen en
förändring i närvarande dispositionsrätt af kronans indelta och förbulta räntor
oell tionder, hvilken jag för min del tillstyrker under nedan anförda förbehåll
oell vilkor.
Det 3:dje föremålet är förenkling af den mångfald af titlar, hvarunder,
och persedlar hvaraf kronans räntor nu utgå. Ehuru vigtig äfven denna förän
dring är, står den dock icke i omedelbart sammanhang med de bägge förra
föremålen, ty under hvilka benämningar än räntorna må utgå eljer huru de
ock må sammansättas, lägger detta intet hinder emot bestämmandet af lösen
efter medeltalet af 10 års markegång eller uppsägningsrätlens upphörande.
På sätt den så kallade skatteförenklings-kommitteens betänkande närmare
upplyser, har sedan mer än 100 år fråga förevarit om en förenkling i räntornas
närvarande serdeles invecklade sammansättning, och deras sammandragning
till färre vigtigare persedlar. Förutnämnde kommitté föreslog tvenne
alternativa sätt, det ena att förvandla alla räntor till ett oföränderligt penningebelopp,
det andra, hvilket Kongl. Maj:t i Dess nådiga proposition godkänt,
att förvandla persedel räntan efter medeltalet af 20-årig markegång till så kallade
skatte-riksdaler, hvaraf hvarje skulle utgöras lika efter ett visst förhållande
i säd och smör samt fyllnaden med penningar. Bägge dessa alternativa
förslå ger, serdeles det första, ega förtjensten af att medföra en stor förenkling
i kronans räkenskaper.
Mot första alternativet, som Utskottet antagit, möter den stora betänklighet,
hvilken Kongl. Maj:t förklarat hafva hindrat Dess godkännande af detta
sätt att vinna den önskade förenklingen, att en högst betydlig del af statens
inkomster, och vid hvilken många och dyrbara intressen äro fästade, oföränderligt
förvandlad i penningar, blefve underkastade förändringar, dessa kanna
undergå. Enligt hvad de framfarna tidernes erfarenhet visat, är det sanno
O
o ^ 1 ?
likt, att med en stigande tillväxt å ena sidan i folkmängd, fordrande ökade
födomedel samt å den andra i kapitaler och i kredit, gifvande nya medel
att underlätta penninge-afhandlingar, skall, om också småningom, det metalliska
myntets förhållande till de naturprodukter, som icke elter behag kunna
afl vin
-
