# ID: svediakorp-gov2174
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,619
# sentences: 1,867
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SASmnUKBB MESaOTÅHIDIEHS
fl
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
FJERDE SAMLINGEN.
!*“* Afdelningen:
StaTs-Ut skottets Memorial, Utlåtanden och
Bet än handen.
Am S> ® A Sållin
Slats-UtskoUels Utlåtande, IV :o i53.
1
N:o 153.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April, kl, 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse, i fråga
om delaktighet i Civilstatens pensions-inrättning för
Borgmästare i rikets ställer utom Slockholm, äfvensom för
Kommission s^landt mätare.
(U. A.)
Samtlige Riksstånden hafva till Stats-utskottets handläggning remitterat
Kongl. Majrts den i i sisth Februari till Rikets Ständer aflåtne och under
N:o 71 i irsla Sami. irsta Afdeln. af Bihanget till Riks-ståndens protokoll
intagne nådiga skrifvelse, deruti förmäles, att sedan, med anledning
af Kongl. IMajrts vid sist lid ne riksdag gjorda nådiga framställning, i fråga
om delaktighet uti civilstatens pewsionsinrättning, för borgmästare i Rikets
städer utom Stockholm äfvensom för kommissionslandtmätare jemte deras
enkor och barn, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse Nro gg anmält,
det de, för beredande af nämnde tjenstemäns inträde såsom delegare i berörda
pensions-inrättning, å Riksgälds-kontorel anvisat ett årligt anslag
af 8,Boo i:dr, motsvarande de al civilstatens år 1842 församlade fullmäktige,
såsom i dessa afseenden erforderliga, uppgifna belopp, att till
pensions-in rättningen utgå från och med det år, då sådan delaktighet
blefve bemälde tjenstemän meddelad och trädde i verkställighet; så
och efter det, 1 följd af direktionens för civilstatens pensionsinrättning
i underdånighet anförde betänkligheter emot medgifvandet af borgmästares
och kommissions-landtmätares föreslagne delaktighet i pensionsinrättningen,
frågan härom blifvit, enligt Kongl. Majrts nådiga beslut af den
23 Mars sistlidet år, uppskjuten i afbidan af civilstatens fullmäktiges förestående
sammanträde, hade bemälde fullmäktige, hvilkas sammanträde
i slutet af berörda år egt rum, uti sin, angående resnitaterne deraf
afgifmi berättelse, i underdånighet förmält, hurusom, i afseende på föm.
till It. St-,fröt. 4847 ojh 1848. 4 Samt. 4 A/d. 2 liand, i äd/4. I
2
Stals Utskottets Utlåtande, N:o 153.
renämnda fråga, hos fulliniikli^e i öfvervägande kommit flen bekymmersamma
ställning, hvari enskilda enke- och pupillfonden sig befunne, oell
hvilken vore sådan, alt fonden icke, utan fortfarande betydliga hiding, kunde
fullgöra de densamma redan åliggande förbindelser lill dem, sorn derpå,
enligt gällande reglementen, ega lagliga anspråk; att ehuru de bidrag, som
fullmäktige vid i8.j2 års sammanträde troll vara erforderliga för ali sätta
pensionsinräLtningen i tillfälle att utan förlust åtaga sig pensionering af
ifrågavarande tjenstemän med deras enkor oell barn, blifvit al Rikets Ständer
beviljade, hvarigenom kunde synas, som inrättningen ieke skulle äfventyra
någon förlust i följd af deras upptagande till delaktighet, det likväl
ieke undfallit fullmäktiges nppmäi ksamhel, att b' räkmngar i dylikt hänseende,
såsom hvilande endast på grunder, hvilka ieke kunde med någon visshet
antagas, egde ringa tillförlitlighet, hvadan icke heller nied någon säkerhet
kunde algö ras, om de beviljade Indragen vöre leir de dermed afsedda
ändamål tillfylleslgörande, samt alt, då det ieke syntes lämpligt att, under
del pensionsinrättniugen lemnade sä ringa garanti för uppl yllandet af dess
förbindelser, sorn för närvarande vore händelsen, i densamma upplaga ett
större antal nya delegare, hvilka således med alltför liten säkerhet skulle
kunna påräkna alt komma i åtnjutande af de fni delar, som derigenom utfäslades,
fullmäktige,' fur sin del, funnit, det borgmästarue oell kommissionslandtmätarue
icke borde medgifvas delaktighet lili pensions-inrättniugeu pä
de vilkor, Rikets Ständer ei bjudit. Sedermera hade, uti ingifvel lindel dånigt
memorial, öfver-direktören för general-landtmäteri-kouloi et andragil:
alt behof vet af en pensions-anstalt för kommissions-landt mälarne vore så
mycket större, som landlinätei ivrket, hvilket mera, än de flesta andra civila
befattningar, påkallade en ansträngande verksamhet och fulla krafter, snart
undergräfde arbetsförmågan, hvarförutan bernälde tjenstemän, enär numera
blott tvenne landlmälerisvsslor med lon funnes i hvarje län, aldrig komme
i åtnjutande al så beskaffad bestämd inkomst; att kommissions-landtmälares
rättighet till pensions-undeistöd syntes ej mindre grundad, emedan
desse tjenstemän, hvilka, i saknad af en för ändamålet inrättad allmän läioanstalt,
sjelfve måste påkosta enskild undervisning i de till yrket hotande
vetenskaper, harie alt vidkännas tunga uppoff ingar lill det allmänna så val
genom skyldigheten att till General-laiidtmäleri-kontoi < t afgifva innovationer
af alla deras upprättade kartor och handlingar, som äfven i följd af
det dem ålagde upprättandet af speciella kartor och beskrilningar öfver
hvarje socken i riket; samt all, då anledning icke visats vara för handen,
alt det anslag, hvilket civil-staleus fullmäktige vid eli föregående samman
-
Stals-Utskotlets illålande, N:o 153.
3
träde sjelfve till beloppet föreslagit, oell vid hvars beräknande de egt god
vägledning af den under pensions-inrättuingens fleråriga tillvaro vunna erfarenheten,
vore för ändamålet otillräckligt, den al sednast församlade fullmäktige
antydda våda af kommissions-landtmätares intagande såsom delegare
i inrättningen, i sjelfva verket icke syntes vara att befara; på hvilka
skäl öfver-direklören i underdånighet anhållit, att ifrågavarande för landtrriäteiikorpsen
vigliga angelägenhet måtte ånyo tagas i nådigt öfvervägande
och delaktighet i civil-stalens pensions-inrättning kommissions-landtiuätai ne
jemte deras enkor och barn medgifva;*, med begagnande af de för della
ändamål anvisade medel; hvarjemte, för den händelse Kongl. Mnj:t skulle
finna de utaf civil-statens fullmäktige uppgifna omständigheter påkalla någon
åtgärd till pensioiisimätluingens fullkomliga betryggande emot hvarje häråt
befarad olägenhet, öfver-direklören hemställt, om icke tillika kunde stadgas,
alt kommissions-landlmälarne skulle utgöra en serskild afdelning nied
egna tillgångar utan beröring i öfrigt med inrättningens tjenslemanna- samt
enskilda enke- och pupill-fonder.
Kongl. Maj:,t, som, uti Dess vid sislförflutne riksdag afiåtna nådiga proposition
om slatsvei kels tillstånd och lieb of, föreslagit beviljandet af serskildt
anslag till civilstatens enskilda enke- och pupillfond, såsom oundgängligen
erforderligt lör pensioneringens fullföljande lill nuvarande delegares
enkor och barn, samt derjemte i serskild nådig skrifvelse till Rikets Ständer
af den 6 Augusti i844> ' fråga om delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
för borgmästare i rikets släder, utom Stockholm, äfvensom för
komniissions-landtmätare förklarat, alt, under dåvarande föi hållanden, ali ytterligare
gravation för inrättningen borde med sorgfällighet undvikas, hade,
enär det sålunda äskade anslaget för pensioneringens uppehållande icke blifvit
af Rikets Ständer anvisadt, för närvarande funnit betänkligt medgifva
förenämnde tjenstemän inträde såsom delegare uti ifrågavarande pensionsinrättning,
med rättighet för dem, jemte deras enkor och barn, att af inrättningens
nuvarande tillgångar uppbära pension i den för öfrige delegare i
denna inrättning bestämda ordning. Då Kongl. Maj:t emedlertid icke kunnat
undgå att behjerta den bekymmersamma belägenhet, Iivari bemälde
tjenstemän, i följd af saknad peosionsrätt ej mindre för sig sjelfve än äfven
föi1 sina enkor och barn, sig för närvarande befunne, samt för beredande
åt desse tjenstemän af en förmån, hvaraf de flesta andre i allmänna befattningar
anställde personer äro i åtnjutande och till hvars erhållande de
således egde på billighet grundadt anspråk, en utväg sig företedde genom
verkställighet af det utaf öfver-dl rektor en vid general-land t mäteri-kontoret,
4
Stals-l't-ikottef& Utlåtande, K:o 153*
i afseende å kommissions- landtmät a t lie, framställda förslag, angående deras
pensionering genom dertill serskildt anvisade medel, utan sammanblandning
med eller bidrag Itån civilstatens I
pupillfonder, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer, att de* under
förutsättning af borgrnästarnes oell kommissions-landtmätarnes upptagande
till delaktighet i civilstatens pensions-inrätilling, vid sisla riksdag beviljade
anslag af tillhopa 8,8oa ridr* deraf blifvit beräknade 4,000 r:dr för borgmästare
och 4,800 r:dr för kommissionslandtmätare,matte, oaktadt så beskaffad
delaktighet icke kunnat merbemälde tjenstemän medgifvas, för framtiden
lå utgå och ställas under förvaltning af pensions-inrältningens direktion, för
att genom dess försorg göras fnjktbäiaude, med skyldighet för direktionen
att af de derå inflytande räntemedel, jemte de fran d degar ne i denna serskilda
fond ingående afgifter, ombesörja borgrnästarnes i släderne utom Stockholm,
äfvensom kommissions-landtmätarnes samt deras enkors och barns
pensionering, på sätt och efter de grunder, sorn. i sådant afseende kulina
varda bestämda.
Jemte Borgare-ståndets remiss å högslberörda nådiga skrifvelse, bär Utskottet
emottagit ett bos bemäldte Riks-slånd af herr Stenberg afgifvet anförande,
innefattande hemställan, dels att det af Kongl. Majit I förevarande
afseende äskade anslag måtte beräknas från och med det år, hvarunder det
af Rikets Ständer blefve be vil jael t, samt reserveras för att till sammanlagd!
belopp utbetalas till direktionen för civilstatens pensions-iniätlning, så snart
borgrnästarnes och kommissionslandlmälarnes, jemte deras enkors och barns,
pensionsrätt trädde i verkställighet, dels att, vid pensionsbeLoppens bestämmande,
en sådan klassifikation emellan borgmästarne mätte iakttagas, som
innefattas i Rikets Ständers viii i834—1835 årens riksdag i ämnet aflåtne
underdåniga skrifvelse, samt kommissionslandtinätarne upptagas i den klass,
som, enligt Kongl Maj:ts ofvannämnda nådiga skrifvelse den 6 Augusti 1844»
blifvit af civilstatens fullmäktige i berörda hänseende föreslagen..
Behofvet äfen pensionsinrätlning för borgmästare i rikets städer utom
Slockholm, samt för kommissionslandtmätare, jemte deras enkor och barn,
äfvensom billigheten deraf, att detla ändamål genom bidrag af allmänna
medel befrämjas, äro. af Rikets Ständer, hvilka sjelfve väckt fråga om åtgärder
för sådan pensionerings tiUvägabringande, ej mindre vid sislförflutne
än föregående riksdagar insedde och erkände. Den omständighet, alt, såsom
ofvanberördt är, delaktighet uti civilstatens pensionsinrältning nu blifvit
bemälde tjenstemän förvägrad, kan således, efter Utskottets tanka, icke
\
Staf#-!Tfsko /'< ts Vt'<V<rnd?, A:o 153. g»
utgöra giltig anledning för Rikets Ständer att frånträda det, under förutsättning
at nämnda delaktighets medgifvande, åt civilstatens pensions-inrättning
redan beviljade serskilda årliga anslag af 8,800 rrdr. Men ehuruväl
Utskottet, vid sådant förhållande, instämmer i det af Kongl. Maj:t i nåder
framställde förslag angående detta årliga bidrags ingående tilL en från civilstatens
pensioneiing af borgmästare- och kommissionslandtmätare samt deras enkor
och barn, anser Utskottet emedlertid meranämnde statsbidrag icke skäligen
bora utgå förr än från den lid, då, efter det erforderligt antal af nämnde
tjenstemän sig till deltagande i den serskilda pensions-i mätt ningen anmält,
samt delegarnes årliga afgifter» pensions-beloppen och öfriga reglementariska
föreskrifter för samma inrättning blifvit af Kongl. Maj:L i nåder fastställde,
säkerhet eller åtminstone sannolikhet är för handen, att ifrågavarande pension
s-anstalt må kunna, utan behof af vidare understöd utaf allmänna medel,
framgent ega bestånd. I öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså
hemställ la,
att, såsom bidrag till en serskild fond för pensioneiing af borgmästare
i rikets städer, utom Stockholm, samt kommissions-landlmälare,
jemte deras enkor och barn, Rikets Ständer måtte å
riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 8,800 rrdr, alt till direktionen
öfver civil-statens pensionsinrättning årligen utbetalas,
emot skyldighet för direktionen att af de å nämnda anslag, hvilka.
genom dess försorg böra förräntas, inflytande räntemedel,
jemte de från delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter,
ombesörja ifrågavarande pensionering, på sätt och efter de grunder,
sorn i sådant afseende varda af Kongl. Majrt' i nåder bestämda;
dock att utbetalningen a£ ofvan berörda årliga anslag icke
beräknas och vidtager förr än från och med det år, hvarunder
meranämnda serskilda pensions-im ältning af Kongl. Majrt förklaras
vara. i det skick, att densamma anses kunna, utan behof af
vidare statsanslag, än det nu föreslagna, uppfylla de med inrättningen
afsedda ändamål..
Stockholm den 28 April 1848-
«
Slals-Utakotteli Utlåtande, N:o 154.
IS:o 154*.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af K ingi. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
serskilda åtgärder till Hospitals-/ondens understöd
(U.
A.)
Sedan seraphimer-ordnns-gillet, jemte anmälan hurusom, dels i följd
af de betydliga ornkoslnaderna för inrättandet af erntraliiospitaler och desammas
ordnande hufvudsakligen till kuranstalter lör vansinnige, dels i
anseende lill hospilalshjonens de sednare åren betydligt ökade antal och derigenom
uppkomna tillökning i de årliga utgifterna vid hospilalerna, dels ock
genom den minskning i hospilals-fondens årliga inkomsler, som varit en
följd deraf, att hospitalens ni lania kapitaler till större delen blifvit lör ofvanberörda
ändamål medlagne och någon ränta å (lern således icke vidare vore
atl påräkna, bospilals-fomlen blifvit försatt i den belägenhet, alt dess årliga inkomster
för fiåmliden ej kunde blifva lillräckliga för hospitalens vidmakthållande,
helst än vidare förbättringar, nödvändiga nybyggnader och större
reparationer föreslode, af sådan anledning ej mindre fäslat Kongl. Majlts
nådiga uppmärksamhet å angelägenheten deraf, att hospitals-fonden blefve
befriad från en derifrån utgående, men, efter scraphimer-ordens-gillets tanka,
för densamma främmande utgift, nemligen omkostnaderne lör brottslingar,
som uppgifvas hafva, vid begåendet af sina missgerningar, varit eller
ock efteråt blifvit vansinniga och på sådan grund af domslolarne frikallats
från ansvar, med förklarande, alt om dem bör tagas sådan vård, att de ej
vidare blifva för samhället vådliga, hvilka brottslingar, enär annan utväg
för deras vårdande saknats, måst å hospital intagas, än ock i underdånighet
anhållit om vissa andra för hospitalsfondens betryggande nödige ansedda
åtgärder, har Kongl. Majit, enär vården af omförmälde brottslingar lämpligast
syntes stå i sammanhang med fångbevakningen, uti aflålen och från
samtlige Riks-stånden till Stats-utskottet remitterad nådig Proposition (intagen
under N:o 3^ uti usta Sami. Usta Afd. af Bibanget till Riks-slåndens
protokoll) föreslagit, det Rikets Ständer måtle bifalla, att för vansinniga
brottslingar, som nu äro å hospitalen i riket intagne eller derstädes fram
-
jande
Slals-Vlxknttcls Vltåtnmle, A:o i5f.
7
cK-lffi inkomma, må af det anslag A riksstalen, sorn för fångvårds-anslalterne
är slälldl onder Kongl, styrelsens lör fängelser oell arbetsinrättningar
disposition, till seraphirner-ordens-gillet för bospitalsföndens räkning uppå
skeende reqvisition årligen utbetalas 5ooo i:dr b:ko, intilldess anstalterna i
afseende på fångvården blifvit i den mån ordnade ocb fullkomnade, att
dervid beredes tillfälle för vansinniga brottslingars intagande å korrektionsinrättning
ocb hospitalen blifva från omsorgen för dem helt och hållet befriade;
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning
öfverlemna!, huruvida ett af seraphirner-ordens-gillet utur salpelerfonden
upptaget län, till belopp af 4&,ooo r:dr, finge i räkenskaperna afskrifvas.
Utskottet har tagit innehållet af den nådiga propositionen, äfvensom det
i anledning deraf inom Borgare-ståndet af herr Hörnstein afgifna yttrande,
i behörigt öfvervägande; och dä hufvudsakliga ändamålet med ifrågavarande
vansinniga brottslingars emottagande uti hospitalen onekligen är att deni derstädes
förvara, på det såmedelst må förebyggas de vådor för allmänna säkerheten,
hvilka eljest vore att befara, samt dessa brottslingars kurativa behandling
deremot måste betraktas såsom jemförelsevis al underordnad vigt, anser
Utskottet de för deras vårdande ocb underhåll i hospitalen ei lorderliga
kostnader, hvilka egentligen utgöra en tor hospitalsfondens bestämmelse
främmande utgift, rätteligen böra af fångvårds-anslagel bestridas, äfvensom,
med hänsigt till de väsendtliga olägenheter, hvilka, på säLt i Kongl. \!aj:ls
nådiga pioposilion finnes anlvdt, för hospilals-inrättningarne uppkomma dels
derigenom, att derstädes inmslulne vansinniga förbrytare måste serskildt
och med mera noggrannhet bevakas, hvaraf åter okade omkostnader för
hospitalen uppslå, dels ock i anseende dm lill, att deras vistelse bland hospitalshjonen
bos dessa väcker obehagliga ocb för deras tillfrisknande menliga
intryck, Utskottet delar den af Kongl. Maj:t ytti ade åsigt, rörande lämpligheten
deraf, att vånbn af ifrågavarande brottslingar varder, så snart sådant
låter si? verkställa, från hospitalen på korrektions-inrättningarna
öfverflyttad. För bestämmande af det bidrag utaf anslaget för fångvården,
hvilket emedlertid, och intilldess sistnämnda förändring kan lillvägabi ingas,
må vara för hospifalslomlen behöflig! lill bestridande af utgifterne för me—
ranämuda brottslingars våld och underhåll, torde, i likhet med hvad uti
den nådiga propositionen iakttagits, kunna ta?as till grund kostnaden för
de å södra korrektions-inrättningen i Stockholm förvarade fångar, hvilken
kostnad för hvarje person utgör omkring 166 r:dr för året, så att följaktligen
för de 3i vansinniga brottslingar, hvilka i början af sistlidne Decem
-
9
Stals-Utshollcns Utlåtande, A':o 151.
ber månad befunno sig å hospitalen, skulle åtgå 5,i46 r:dr årligen. Utskottet
får alltså hemställa,
att af det A liks-statens andra hufvudtitel uppförda, till Kongl,
styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningar disposition ställde,
anslag till fångars vård och underhåll må till Kongl, seraphimer-ordens-gillet,
uppå skeende reqvisition, för hospilalsfondens
räkning årligen utbetalas 5,ooo r;dr, att användas till underhåll
och vård af vansinniga brottslingar, hvilka å hospitalen
i riket för närvarande äro eller framdeles varda intagne, äfvensom
att nämnda årliga bidrag må fortfara, intill dess anstalterna
för fångvården blifvit så ordnade och fullkomnade, alt vansinniga
brottslingar kunna å korrektionsinrättning intagas och hospitalen
från omsorgen för deni helt och hållet befrias.
Uti de underdåniga skrifvelser, som legat till grund för Kongl. Maj:ts
nu ifrågavarande nådiga proposition, har seraphimer-ordens-gillet upplyst,
att, i följd af de utgifter, hospitals-fondcn fött, hufvudsakligen för hospitalens
centraliserande, vidkännas till inköp af hus och tomter samt för verkställde
nybyggnader, hvilka kostnader fi ån år 1825 till 1845 års slut uppgått
till 276,'y4* '"dr 32 sk. q r:st, icke blott hospitals-fondens kapital minskats
till 6,5oo r:dr, titan ordeos-gillet äfven blifvit föranlåtet att, till bestridande
af nämnda omkostnader och andra nödiga utgifter vid hospitalen,
åsamka sig skulder till belopp af 66,444 ,:dr 21 sk. 4 hvaraf 48,000
blifvit såsom lån upptagne i salpelerfonden och återstoden, 18,444 r:(lp 21
sk. 4 >’:sb till största delen utgjordes af medel, sorn utaf enskilde personer
blifvit donerade och ställde under ordens-gillets förvaltning med föreskrift,
huru årliga räntan derå borde användas; att någon återbetalningsskyldighet
i afseende på sist omförmähle medel, hvad kapitalbeloppen anginge, icke
kunde komma i fråga, helst i alla fall årliga räntan blelve, enligt teslamentsgifvarnes
föreskrifter, af hospitalsfonden gulden och fonden för deni, äfvensom
för räntan, innehade i sina egendomar mångdubbel säkerhet; men att
deremot, beträffande nyssnämnda ur salpelerfonden erhållne försträckning,
hospitalsfonden saknade utvägar alt anskaffa medel till återbetalning af
detta lån.
Såsom skäl för merberorda läns ifrågaställde afskrifning äro uti den
nådiga propositionen följande förhållanden ytterligare åberopade: att de
högst
Stals-U iskallets Utlåtande, N:o 151.
9
högst betydliga kostnader, som tillkommit i följd af Rikets Ständers önskan
och Kongl. iVIaj:ts nådiga befallning rörande hospitalens centraliserande, och
hvilka varit oundgängliga, så vida det åsyftade ändamålet skulle vinnas, alla
blifvit bestridda af de fonder, hospitalen redan egt, utan serskildt anslag
eller bidrag från statens sida; att, enär Seraphimer-ordens-gillets räkenskaper,
deri de för omförmäldta ändamål gjorda utbetalningar, äfvensom hospitalsfondens
öfriga utgifter, vore upptagne och redovisade, blifvit tid efter
annan af Rikets Ständer genom deras revisorer och Stats-ulskott granskade,
utan någon dervid emot nämnde utbetalningar eller emot Ordens-gillets
förvaltning i öfrigt gjord anmärkning, samma utbetalningar såmedelst vore
af Rikets Ständer godkände; att, genom de med hospitalen i omförmälde
måtto vidtagna anstalter, dessa inrättningar i väsendtlig mån blifvit förbättrade,
så alt ett icke obetydligt antal hospitalshjon i sednare tider årligen
tillfrisknat och blifvit från hospitalen utskrifna ; att af de medel, hvilka
för hospitalens centraliserande och förbättrande blifvit från hospitalsfonden
utbetalda, en del kommit statsverket tillgodo, derigenom att ordeusg
il let dels för 13,000 r:dr inköpt de för statsverket dåmera öfverflödiga
korrektionshusen i Wadstena för att utvidga hospitalet derstädes, dels ock
för Upsala hospitals behof öfvertagit byggnaderna vid fordna kronobränneriet
derstädes emot en härför till magasinsfonden erlagd köpeskilling af 4,p35
rd:r; att hospilalsfonden i flera påföljande år måst med betydlig kostnad
underhålla och vårda vansinniga brottslingar till ungefärligen lika antal med
hvad de lin utgjorde; att hospitalsfonden lill understöd för läns-lasaretten,
dem länens invånare sje 1 l've hort anlägga och underhålla, lemnat så ansenliga
bidrag, alt dertill, från och med år 1804 till år 1825, utbetalts 365,719
r:dr 2 sk. 4 ,:st banko, samt att salpeterfonden befunne sig i den fördelaktiga
ställning, att densamma för sitt bestånd , ej behöfde påräkna att återfå
sin till hospitalsfonden meddelade försträckning.
Då, enligt hvad sålunda blifvit ådagalagdt, den betydliga minskningen
i hospitalsfondens kapital-behållning tillkommit genom de i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers önskan vidtagna åtgärder för hospitalens centraliserande
och ändamålsenligare organisering; då fondens nuvarande oförmåga
alt infria sina hos salpeterfonden upptagna lån icke annorlunda än genom
anvisande af serskildt stats-anslag kan afhjelpas, och då sistnämnde
fond, för uppfyllande af dermed a (seddy ändamål, ingalunda är i behof af
bih. till H. St. I’roL /S47 och 184S. 4 Samt. 1 A/d. 2 band. 1 haft. ä
10
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o i55.
den långifna summans återbekommande, har Utskottet funnit sig ega anledning
tillstyrka,
att ifrågavarande till hospitals fond en från salpeterfonden ulgifna
lån, till belopp af 48,000 riksdaler, må få uti räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 28 April 1848.
N:o 155.
Änk. till Exp.-Utsk. d. 29 April, kl. half 6 e. m.
Utlåtander i anledning af Kongl. Maftts Nådiga Skrifvelse i fråga
om restitution af hvad utaf he/nmans-innehafvarne å
Öland blifvit i ränta för den ä hemmanen på ön fördelade
utmarkfrån och med år 1841 _> till kronan er lagdt utöfver
det nedsatta belopp, hvarmed berörde ränta eller så kalla
-
de utmarks-skatt numera utgöres.
(U. A.)
Uti en den 20 December nästlidet år a flåten oell under N:o 5p i 1
Sami. 1 Afdeln. af Bihanget till Rikets Ständers protokoll vid innevarande
riksdag intagen nådig skrifvelse, sorn från samteliga Riks-stånden blifvit
till Stats-utskottet remitterad, har Kongl. Majrt dels gifvit Rikets Ständer
tillkänna, det Kongl. Maj:t i nåder bifallit den af bemmans-innehafvarne
på Öland sökte och af Rikets Ständer för deras del medgifne återbäring
utaf statsverket af hvad från och med år r841 blifvit af bemälde hemmansinnehafvare
i ränta för den å hemmanen på ön fördelade utmark eller den
så kallade Alfvaren, utöfver det belopp, hvartill samma ränta eller utmarksskatt
genom Kongl, brefvet den 23 Juli nästlidet år är vorden för framti
-
Slats-Utskoltets Utlåtande, N:e 155.
11
den bestämd, erla g dt, dock under vilkor att de medel, hvilka sålunda kom»
me att restitueras, klefve använde för sådane ändamål, som för ön vöre af
gemensam nytta, i hvilket afseende Kongl. Maj:t anbefallt Dess befallnings»
hafvande i Calmar län, att, sedan ölands innevånare genom lagligen valde
sockne-ombod blifvit vid sammanträde inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i ämnet hörde, med underdånigt förslag rörande medlens disposition
på ofvannämnde sätt till Kongl. Maj:t inkomma, dels ock till Rikets Ständer
öfverlemnat, att det för den beviljade restitutionen erforderliga belopp
anvisa, att i behörig ordning utgå efter den i orten gällande markegångunder
de år, för hvilka skatten debiterats och återbäring nu kornme att ske.
Af högstberörde nådiga skrifvelse inhemtas, i afseende å förevarande
fråga, hurusom Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 5 December
iSzjo, med anledning ej mindre af en utaf hemmansinnehafvarne å Öland
den 5 Oktober 1838 till Kongl. Majrt i underdånighet ingifvep och af Kongl.
Maj:t under den i5 Februari förstberörde år till Rikets då församlade
Ständers Stats-uiskott öfverlemnad skrift, innefattande förnyad framställning
om upphäfvande af den årliga spannmålsränta, till sammanlagd! belopp af
864 tunnor 24rf kappar, hvilken blifvit bestämd att utgöras för den mellan
hemmanen på öland fördelade utmark, eller den så kallade Alfvaren,
än äfven af en utaf riksdagsfullmäktigen från nämnde ö i enahanda syftning
vackt motion, anhållit, att omförmälda å de olika hemmanen på Öland
fördelade utmark måtte, på statens bekostnad, underkastas ny besigtning
och skattläggning, hvarvid borde iakttagas, att för sådan mark, som vöre a£
beskaffenhet att endast lill bete kunna användas, hemmanen, hvilka förut
å utmarken egt betesrättighet, och således icke genom en dylik marks tillskiftande
vunnit större fördel än de tillförene åtnjutit, blefve från all skatt
befriade, hvaremot för odlad eller odlingsbar jord rubbning uti räntan icke
borde ega rum, så framt ej densamma funnes åsatt till högre belopp, än sorn
kunde anses motsvara den fördel utöfver betesrätten, sorn genom egandeoch
fri dispositionsrätts förvärfvande vunnits, samt att utbetalningen af ut»
marksskatten mätte, intill dess nya skattläggningen försiggått, fortfara, men
för den nedsättning, sorn vid nya skattläggningen åsattes, återbäring/beräknad
från och med år 184 *» <r*f statsverket utgå; hvarvid Rikets Ständer i
underdånighet förmält, att, ehuru genom den, efter Kongl. Maj:ts nådiga
förordnande, år 1835 i orten verkställda undersökning syntes utredt, att
eganderätten lill ifrågavarande utmark icke varit vid de äldre skattläggning
12
Slals-Ulskollets Ulli)tande, )V.O 155.
jarne tagen i beräkning, hvadan ock den, i följd af ulmnrksfördelningen,
hemmanen Asalia serskilda spannmålsränta icke kunde såsom en olagligen tillkommen
eller dubbel beskattning anses, det likväl vore tillförlitligen upplyst,
att den del af utmarken, som blifvit A hemmanen fördelad och serskildt
skattlagd, vore af svag beskaffenhet, så att odling dera icke kunde med fordel
verkställas, utan marken ännu, likasom tillförene, till största delen lage
öppen, emedan kostnaden för hägnad och stängsel ansåges öfverstiga fördelen
af markens infredande, i följd hvaraf någon synnerlig förmån icke tillskyndats
hemmanen genom fördelningen af denna utmark, hvarå betesrättighet
af ålder varit hemmanen medgifven; att Kongl. Majit, tinder den 4
Juni 1842» sedan Kammar-kollegium samt Läns-styrelsen med underdåniga
yttranden i ämnet inkommit, i nåder bifallit att hemmansegarne på Öland
finge, i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer föreslagna grunder,
tillgodonjuta befrielse ifrån eller lingring uti ifrågavarande, lör hemmanen
tillskiftad utmark bestämda, spanmålsräntn, i hvilket afseende Kongl. Majits
befallningshafvande i länet fått sig anbefäldt, att låta genom landtmätare
och vederbörande skatlläggningsmän noga undersöka markens beskaffenhet
och dervid föreslå den eftergift af eller nedsättning uti utmarksskatten, serskildt
för hvarje hemman, som, med tillämpning af omförmälde grunder,
kunde pröfvas böra ega rum, hvarefter Kongl. Majlis befullnigshafvande egde
att, för slutligt bestämmande af berörde eftergift eller skattelindring, med undersöknings-
och skaltläggnings-handlingarne, jemte eget underdånigt utlåtande
i ämnet, till Kongl. Majit inkomma; att, sedan den förordnade skattläggnings-undersökningen
hunnit fulländas, skattläggningsbandliugarne, åtföljde
af sistberörde underdåniga utlåtande, den 2ö Junii 1844 blifvit lill Kongl.
Majit insände och utvisat, att eftergift al och lindring uti utmarksskatten
föreslagits för Ölands norra mot med 341 tunnor 3fj kappar och för södra
mötet med 4^3 tunnor 22H-5 kappar; hvadan berörde ränta skulle nedgå från
872 tunnor iij kappar till 3i tunnor 7H kappar i norra, och från 4<)2 tunnor
W kappar till 58 tunnor 22 i södra mötet, å hvilken räntenedsätlning,
utgörande tillsammans 774 tunnor 261-5 kappar, hälften råg och hälften korn,
Kongl. Majits befallningshafvande i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall,;
samt slutligen att, sedan ej mindre öfver förenämnde förslag, än i anledning
af gjord underdånig framställning af förre riksdagsfullmäktige!) för
Bonde-ståndet i Ölands södra mot, nämndemannen Pehr Jonsson, att vid
återbäringen af det redan utgifna skattebeloppet måtte fästas det vilkor, att,
efter det å samma belopp afräknats hvad som kunde åtgå till kostnader!)*
Slitls-Ulskollels VHAtnvdf, $:<> I >■>.
tf
för detta skaftereglerings-ärendes behandling, återstoden borde användas till
»adalie behof, sorn för öii kunde vara af gemensam nytta, Kammar- kollegium
med anbefaldt underdånigt utlåtande inkommit, samt Kongl. Maj:ts förrbemälde
befallningshafvande derefter serskildt ölverlemnal en utaf hemmans»
iunehafvarne på Öland, genom utsedde ombud, i underdånighet gjord ansökning
om ålerbekommande af erlagd utmarksskalt för åren 18z{ i — 1846,
utgörande, enligt ansökningen bilagde uträkningar, för norra mötet 16,046
r:dr 44 s^* ^ r:st och för södra mötet ip,4po r:dr 23 sk. 11 r:sl ellei- tillhopa
35,53^ r:dr 20 sk. 5 r:st banko, Kongl. Maj:t, efter öfvervägande al
hvad i detta ämne förekommit, samt enär den vid ofvanomförmälde förnyade
skattläggning å utmarkerne på Öland föreslugne räntenedsättning icke
funnits vara utsträckt utöfver hvad Kongl. Maj t och Rikets Ständer, såsom
allmän grund för en sådan nedsättning, stadgat och medgifvit, i nåder pröfvat
skäligt, att samina skattläggning till efterrättelse gilla och fastställa.
I sammanhang härmed bar Utskottet lill pröfning förehaft en bos
Preste-ståndet af Prosten Melén väckt och af doktor Sandberg biträdd motion,
att Rikets Ständer ville, vid anvisande af de i den nådiga propositionen
äskade medel, besluta, alt så stor del deraf, som tillkomme hvarje
församling, mätte varda till densamma öfverlämnad, då b varje komun säkerligen
skulle på bästa sätt använda medlen, hvilka väl behöfdes vid ordnande
af fattig-, arbets- och skol-inrättningar inom ön; varande det, efter motionärens
förmenande, de hittills orättvist beskattade hemmansegarnes ovilkorliga
rätt alt, i mån af erlagd större skatt, komma i åtnjutande af större
utdelning vid återbärandet af medlen, helst denna landet så obilligt pålagda
skatt utgått till ett ganska olika belopp från olika församlingar, hvarföke
ock, genom det föreskrifne vilkoret för medlens restituerande, en stor
orättvisa skulle tillskyndas vissa församlingar, då deremot åt andra bereddes
fördelar, på hvilka de aldrig kunnat göra anspråk.
Flvad sålunda förekommit, jemte de vid remitterandet af den Kongl,
propositionen bos Bonde-ståndet afgifne yttranden, bar Utskottet tagit i
öfvervägande; och enär Rikets Ständer för sin del redan medgifvit återbäring
utaf statsverket af hvad från och med år 1841 blifvit i ränta för
ifrågavarande utmark, utöfver det för framtiden bestämda belopp, ei lagdt,
återstår för Utskottet endast att tillse om eller i hvad måtto de af Kongl.
Maj:t föreslagne vilkor för medlens anvisande kunna, på sätt motionären,
Prosten Melén, förmenat och ofvanberörde yttranden jemväl innefatta, vara
stridande emot hemmansinnehafvarnes rätt.
14
Slals-Ulskollels Utlåtande, N:o 156.
I sådant afseende förekommer, att, vid den år 1835 föranstaltade undersökning
i orten, det blifvit ytterligare ådagalagdt att de å hemmanen på
Öland fördelade utmarker icke blifvit på tvänne serskilda sätt och vid olika
tillfällen skattlagde, äfvensom att hemmansegarnes lagliga rätt i annat afse-*
ende icke eller blifvit för nära trädd, vid hvilket förhållande Utskottet
finner Rikets Ständer vara fullt berältigade att, utan hinder af serskilde
hemmansinnehafvares anspråk på medlens återställande lill de skattdragande,
besluta om vilkoret! för dessa medels anvisande. I anledning häraf, och då
ifrågavarande utmarks-skatt, om än icke olagligen tillkommen, likväl, på
grund af ofvannämnde undersökning, kan anses hafva varit allt för betungande,
linner Utskottet, med afseende jemväl å öns vitsordade behof af understöd
lill allmänt nyttiga inrättningar, såsom ordnandet af folkskolor m.
m., det vara af rättvisa och billighet påkalladt, att, på sätt Kongl. Majit
föreslagit, ifrågavarande restitutionsmedel varda använda för sådane ändamål,
som för ön äro af gemensam nytta.
Utskottet får alltså hemställa
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa ett förslagsanslag
af 36,ooo r:dr, att för den beviljade restitutionen använda-s,
under de af Kongl. Majit föreslagne ofvanberörde vilkor, skolande
dessa reslitutioner utgå efter de markegångspris som i orten
voro fastställde de år, för hvilka skatten debiterats, men efter
afdrag utaf derå möjligen skedde afkortningar eller icke influtne
restantier.
Stockholm den 28 April 1848.
N:o 156.
Ank. till Ekp.-Utsk. den 29 April, kl. half 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl, Maf:ts nådiga framställningi
rörande användandet af de Under Kongl. Stats-kontorets
förvaltning Varande äldre depositions^medel.
(I. A.)_
Uti den till Rikets nu församlade Ständer aflåtöe nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Majit behagat tillkäm
-
Stats-Vtskotlels rtWande, fl:o 156.
15
nagifva, ett, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sisllidne riksdag
i underdånighet anmäldte beslut, utaf de unde?’ Kongl. Slats-kontorels förvaltning
då stälde, från landtiänteiierne inlevererade äldre deposilionsmedel
en summa stor 60,000 r:dr blifvit den 3o April 1845 till Riksgäldskontoret
öfverlemnad, hvaremot återstoden, utgörande . 3,613: 45. 1.
reserverats hos Kongl. Stats-kontoret i afseende på möjligen
förekommande återlyftningar; att under den seder-r
mera förflutna tiden intill den 3r Maj sistlidet år ingått,
depositionsmedel till sammanräknadt belopp af ... 3,632: 1. 11.
hvarjemte i ränta för utlånla medel af ifrågavarande beskaffenhet
under åren 1844 — 1influtit ..... 3,841: *8. 8.
Summa r:dr 11,087: 17. 8.
hvilken summa, efter afdrag af återlyflade deposilions
medel,
som utgjort år i84&  233 33. 9.
och år 1846 ........... 58: — —
291: 33. 9.
lemnade en behållning a f
10,795: 3i. it.
deraf 7000 r:dr vore förräntade emot 5 procent och 3,795 r:dr 3r sk. ti
r:st på bankoräkning innestående; och har Kongl. Maj:t nu till Rikets Ständer
öfverlemna!, att om användandet af dessa medel efter eget bepröfvande
förordna, dock sä alt för möjligen ifrågakommande reslilutioner en lämplig
summa blefve, på sätt förut egt rum, reserverad.
Ifrågavarande medel utgöras af sådana hos landtränterien gjorda depositioner,
hvilka derstädes uti tio års tid innestått och till hvilkas utbekommande,
oaktadt efter nämnde tids förlopp utfärdad allmän kungörelse, vederbörlig
anmälan icke inom natt och år derefter hos Kongl. Majrts befallningshafvande
egt rum. Då således iinga sannolikhet förefinnes, att anspråk
på återlyftning af dessa medel framdeles torde väckas, anser Utskottet
endast ett mindre belopp böra, för sådane möjligen inträffande fall, bos
Kongl. Stats-kontoret reserveras, hvadan Utskottet hemställer,
att af de uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition omförmälda depositionsmedel
ett belopp af 10,000 r:dr må till Rikets Ständers
Rikgälds-kontor aflemnas och återstoden, 795 r:dr 3i sk. 11
r:st, för Kongl. Stals-konlorcEs räkning i Rikets Ständers bank
insättas för alt användas till godtgörande af de fordringsanspråk,
hvilka i förevarande hänseende kunna i behörig ordning anmälas
16
Slals-Utskottets Utlåtande, A: o HT.
ock styrkas; med iakttagande likväl, att, i händelse de reslilutioner
af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka framdeles finnes böta
ega rum, skulle till beloppet öfverstiga ofvannämnde dertill afsatte
anslag, återstoden bör af Riksgälds-kontorel i vederbörlig
ordning Kongl. Statskontoret, tillhandahållas.
Stockholm den 28 April 1848.
IN:o 157.
Auk. till Exp.-UUk. d. 29 April, kl. kalf 6 e. ra.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning om
godtgörelse eller afskrifning af åtskilliga utaf Kongl. Statskontoret
af under händer hafvande medel bestridda utgifter.
(I-A)
Jemte den vid innevarande riksdag aflåtne nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, har Kongl. Majit till Rikets Ständer öfverlemnal
en af Stats-kontorel i underdånighet insänd förteckning å åtskilliga under
åren 1842. 1843 och ■ 844 onder hand hafvande medel bestridda
utgifter till ett sammanräknadt belopp af3,i36 r:dr 37 sk. 3 rist för den
åtgärd, i afseende på förskottens ersättande eller afskrifning, Rikets Ständer
kunna finna skäligt besluta; och får Stats-utskoltet i anledning af berörde
nådiga hemställan härmedelst utlåtande afgifva.
Ifrågavarande förskottsvis verkställda utbetalningar äro följande:
1:0 Rese- och traktaments-kostnads-ersättning till A. F. L. Meurling
i och för honom uppdragen undersökning rörande tillverkning inom Kronobergs
län af falskt stämpladt papper, 600 r:dr.
Då nämnde uppdrag haft till följd upptäckt af tillverkning utaf falskt
stämpladt papper och således medfört gagn för det allmänna, så oell enär
serskilda medel för godtgörande af de med uppdraget förenade kostnader
icke funnits alt tillgå, anser sig Utskottet ega skäl att hemställa,
att
Slats U Is liol tits Vildt ande, JV.o i 57.
ir
att berörda summa, 600 r:dr, må; Vid nästblifvande liqvid emellan
Stats- oell Riksgälds-verken, å öfverskotlen på statsverkets inkomster
affbras.
3:0 Till nedsättning i Upsala läns ränteri för fullföljande af kronans
talan uti ett af Kongl. Svea Hofrätt den g Augusti 1843 afdömdt mål
emellan kronan och arrendatorn af Ryda kungsgård, M. Stangenberg> angående
ersättning för husröta, j,815 r:dr 26 sk. g r:st jemte 5 procents ränta
från den 1 Augusti 184» till och med den 28 September 1840, iqortdr
42 sk. 6 r:st eller tillsammans 2,006 r:dr 21 sk. 3 r:st, enligt Kongl, brefvet
den 14 September 184
Som, enligt hvad Utskotlet inhemtat, Svea Hofrätts ofvannämnde dom
under den 22 September 1846 blifvit af Kongl Majrt i Dess högste domstol
faställd och kronans skyldighet alt omförmäldte belopp utgifva således
är slutligen bestämd, tillstyrker Utskottet,
alt ifrågavarande 2,006 r:dr 21 sk. 3 rist må på enahanda sätt,
som det uti föregående punkt omnämnde förskott, afföras.
3:o Kronan ådömd kostnads-ersättning, i3 r:dr 16 sk., uti en rättegång
emot bruksegaren B. Beskows stei bhusdelegare angående egande-rälten
till åtskilliga laxfisken i Ljusne eif, hvilken summa, för fullföljd af kronans
talan, blifvit, jemlikt Kongl, brefvet af den v.g September 1843, å depositions-räkning
i öfver-ståthållare-embetets kansli nedsatt.
Efter vunnen upplysning, att jemväl denna stats-verket ålagda ersättnings-skvldighet
blifvit, genom Kongl, Maj:ts dom af den 20 Januari 1846,
fastställd, hemställer Utskottet,
alt berörde i3 r:dr 16 sk. må uti liqviden emellan Stats-kontoret
och Riksgälds-konloret å öfverskotlen på statsverkets inkomster
afföras.
4:o Ersättning åt protokolls-sekreteraren Hemlin, i egenskap af sekreterare
hos kyrkolags-kommitten. för förlorade löneinkomster, enligt
Kongl, brefvet den 2() September 1843, 4oo r:dr.
Då protokolls-sekreteraren Heurlin tillförene fått under den tid, han
bestrid t sekreterare-befattningen hos bemälde kommitté, uppbära arfvode, svarande
emot hvad han, i följd af nämnde tjenstgöring, måst afsin protokollssekieterarelön
afstå, samt detta förhållande blifvit af Rikets Ständer, enligt
hva l deras underdåniga skrifvelse den 26 Mars 1845, N:o i3g, utvisar,
lemnadl utan anmärkning, hemställer Utskottet,
Vilt till 11. 51 Vret 1817 acil 1848. 4 Samt. I A[d. 2 'land. I häftet.
3
IS
Stat*-Utskottets Utlåtande, P/:e 157.
alt jemväl nu förevarande lika beskaffade löne-ersättning, 4oo rrdiv
må genom beloppets afförande å slalsvei ks-inkoinsternas öfverskott
varda godtgjord.
5:o Till ledamoten i kyrkolags-kommillén professor en doktor Thomander,
rese- och traktaments-kostnads ersättning, enligt bögstberörde Kongl.,
bref af den 2y September f 843, 117 r:dr.
Enär för bestridande af utgifter utaf förenämnde beskaffenhet
serskilda medel icke blifvit anvisade, får Ulskotlet hemställa alt, r
öfverensstämmelse med hvad uti dylika fall tillförene egt rum,
omförmälde 117 r:dr må i liqviden med Hiksgälds-kon tore t &
merberörde öfverskott afföras.
Stockholm den 28 April 184&.
STOCKHOLM, f. (i. Jtehullzes ti o U l r ) cl* c f 1 , Isis.
Stats-Utsk:s Utlåtande, Avo 158.
i
JV? 158.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April, kl. half G e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga /:rcposition, angående
Hast häll arnes inom det så kallade Kungsöhrs län befrielse
från erläggande af nu utgående lösen för de ränledagsverken,
hvilka af deras egande stamhemman skola
utgöras.
(I. A)
Sedan Rikets vid sednast hällne riksdag församlade Ständer, i anledning
af hos dem då gjord framställning, att, ehuru lindring uti den ålskil -  lia;e rusthåll inom det fordna Ulfsunds- eller nu mera så kallade Kungsöhrs
. i ^
län åliggande skyldighet, att utgöra dagsverken till Kungsöhrs gård, skall
blifvit i nåder utlofvad genom Kongl resolutionen af den 16 December
1680, detta nådiga löfte likväl icke gått i fullbordan, hvadan desse rusthållsinnehavare
icke allenast varit nödsakade att årligen efter markegångspris
lösa omförmälda dagsverken, utgörande ett antal af 3o på hvarje rusthåll,
utan äfven varit i mistning af lösen för de dagsverken, som de till rusthålien
anslagne augmenlshemman måst utgöra och hvilka förbehållits kronan,
uti aflåten underdånig skrifvelse den i5 Maj 1845, oaktadt förevarande
ämne då ännu icke vunnit den fullständiga utredning, att Rikets Ständer
derpå kunde grunda ett tillförlitligt omdöme, huruvida den sålunda
gjorda framställningen förljenade afseende, ändock funnit sig, enär ofvan
uppgifna förhållanden syntes antyda, att rusthållarne i Kungsöhrs fögderi
vore, i hänseende till rättigheter och skyldigheter, försatte i annan eller
sämre belägenhet, än rusthållare i öfriga delar af riket, böra hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att, efter det vederbörande blifvit hörde och
så framt omförmälda, till rusthållarnes förmån väckta förslag befunnes rättvist
och billigt, Kongl. Majit täcktes vid en kommande riksdag till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition i ämnet; så och efter det ej mindre KoBih
till R. St. Prot. 1847 & 1848, 4 Sami. 1 AJd. 2 Band. 2 Haft.
o
Stats-Utsk:s U(lutande, .V. o 158.
nungens befallningshafvande i Wcslmanlnnds län inkommit med underdånigt
yttrande, hvaruti jemte meddelad uppgift å antalet och nu varande
dispositionen af de inom Kungsöhrs fögderi af skatte- och kronohemman
utgående så väl jordeboks- som hemmantals-dagsverken, samt huru stor del
deraf utgöras från hemman, anslagne till ruslhålls-stammar och augmenler
vid lifregernents grenadier- och hussar-korpser, Konungens befallningshafvande
tillstyrkt, att rusthållarne inom berörde fögderi mäste befrias från dagsverks-skyIdigheten
och oafkortadt få uppbära de dem anslagne augmentsrantor,
än äfven innehafvarne af rusthålls- och augments-hemmanen underdåniga
förklaringar afgifvit, dervid de förre instämt i hvad Konungens befallningshafvande
andragit, men de sednare gjort anspråk på att sjelfva få
åtnjuta de i deras hemmansräntor ingående dagsverken, samt vidare dels
Stuteri-öfverstyrelsen uti infordradt underdånigt utlåtande anföit, alt, enär
de från ruslhållen inom merbesagde fögderi utgående dagsverken, nu mera
förvandlade till penningar efter markegångspris, vore anslagne lill inkomst
för Strömsholms stuteri samt utgjorde en hufvudsaklig del af de tillgångar,
sorn vid dess organisation blifvit påräknade, de samma vore oundgängligen
nödiga för detta stuteris bibehållande i dess närvarande skick, i följd hvaraf,
derest de rustande skulle befrias från berörde åliggande, ett statsanslag,
motsvarande värdet af dagsverkena, blefve erforderligt, dels slutligen Kongl.
Krigs- och Kammai-kollegierna uti gemensamt underdånigt utlåtande hufvudsakligen
yttrat: att rusthållare i allmänhet enligt förfatlningarne, vore
berättigade .alf åtnjuta hela räntan så af rusthålls som augments-hemmanet,
utom boskaps- och skjutsfärds-penningarne; att undanlag från denna ruslhållarnes
rätt till räntedagsverkena endast egde rum i det fordna Ulfsunds
eller Kungsöhrs län, hvilket förhållande tillkommit, ej emedan dessa rusthåll
ansågos mera än andra kunna umbära berörde dagsverken, utan emedan
samma dagsverken vore vid Kungsöhrs gård behöfliga; att den i 1680 års
Kongl resolution lofvade ersättning tilldelats i3 mantal i Kongsbarkarö socken
med en tunna kronotionde-spanmål på mantalet; att rustbållen vid
Kungsöhrs kompagnie af lifregementet, i jemförelse meri andre rusthåll, öfverhufvud
lede af en indelningsbrist, som i det närmaste motsvarades af
ifrågavarande dagsverkens värde, samt att då anledningen, hvarföre rusthållarne
vid indelningsverkets upprättande icke erhöllo dessa dagsverken,
längesedan förlorat sin giltighet., enär dagsverkena numera icke vid Kungs
-
Stats Utskss V' llutande, i\:o 158.
öhr erfordrades, rättvisa och billighet talade derför, att ruslhållarne i Kungsöhrs
fögderi komma' i Åtnjutande' af denna räntepersedel; vid hvilket förhållande
Kollegierna ansåge sig höra tillstyrka bifall till rusthållarnes befrielse
från erläggande af den utaf deras egande stamhemman utgående lösen
för räntedagsverkena, hvaremot, beträffande frågan om lätt för rusthållarne
att af sina augmentshemman uppbära lösen för de i dessa hemmans
räntor ingående dagsverken, så oell då, af ofvanberörde nådiga resolution
af den iC December 1680, hvari ersättning för dagsverkena utlofvades, ville
synas, det fråga då endast varit om rusthållshemmanens befrielse från räntedagsverkens
utgörande, utan att augmentshemmanen om förmälas, afstyrkte
Kollegierna all förändring i nu varande dispositionen af augmentshemmanens
räntedagsverken och hemställde, att lösen för dem måtte allt framgent till
afsedt ändamål utgå; har Kongl. Maj:t med stöd af den utredning rörande
ifrågavarande dags verk.s-skyldighet, som af Kollegierna blifvit leornad', och på
de af dem anförde skäl, läckts uti till Rikets nu församlade Ständer a flå ten
och af samtlige Riks-stånden till Stats-utskottet remitterad proposition, —
inlagen under n:o 58 uti irsta Sami, 1 Afd. af bihang till Rikets Ständers
prot. 1847 r848 i nåder föreslå, att ruslhållarne i det så kallade Kungsöhrs
län må varda befriade från erläggande af hittills utgående lösen förde
räntedagsverken, hvilka af deras egande stamhemman skola utgöras, under
förbehåll likväl, att Rikets Ständer, i händelse den sålunda föreslagna befrielsen
från omförmälda dagsverks-skyldighet, af Rikets Ständer medgifves,
i vederlag derföre åt Stuteri-öfverstyrelsen, som, efter livad upplyst blifvit,
för Strömsholms stuteris räkning uppbär lösen efter markegång af ruslhållshemmanen
för 4>3c)o;,:dels dagsverken, bevilja ett årligt statsanslag af 2,012
r:dr 20 sk. 1 rst. banko, motsvarande det belopp, hvartill värdet af nyssnämnde
dagsverken, enligt medelberäkning af de ro sista årens markegångspris',
för året uppgått, hvaremot i sådant fall a.f den hemmanen i Kungsbarkarö
socken närmast Kung,söhr i ersättning för räntedagsverkena förunnade
kronotionde-spanmål, lo tunnor, så stor del, sorn af rusthålls-stammarna nu
uppbäres, i stället borde till statsverket indragas; men hvad anginge deb
af rusthållarne jemväl väckta anspråk, att af sina augmentshemman uppbära
lösen efter markegång för de i dessa hemmansräntor ingående dagsverken,
funne Kongl. Maj:l, i betraktande af hvad Kollegierna härom i underdånighet
nämnde auginentshemmans räntedagsverken.
4
Stats-Utsk:s Utlåtande, iV.-o 158.
Af de Utskottet lillhandakomne handlingar inhemtas, bland annat, ali,
vid ärendets handläggning hos Krigs- och Kammar-kollegierna olika meningar
uppstått om och i hvad mån den sökta befrielsen från dagsverkenas
utgörande borde i underdånighet tillstyrkas, hvarvid herr Presidenten Friherre
(.'erfer-stro/u, under förmälan att, enligt elt af Kammarkollegii första
provinskonlor den ip Augusti i8i5 i ämnet afgifvet memorial, ifrågavarande
dagsverken utgjordes af ruslhållarnes ordinarie jordeboks- och läntedagsverken,
hvilka i Åkerbo härad icke blifvit indelade utan vore kronan behållna,
emot det att ruslhållens augmenl.sräntor blifvit till derefter lämpadt
högre belopp bestämde och anslagne, afstyrkt bifall till ruslhållarnes befrielse
från utgörande af dagsverkena; men hvilken mening, den der icke
omfattats af Kollegiernas öfrige ledamöter, är vorden såsom reservation i
protokollet nedlagd.
Med föranledande af omförmähla reservation, har Utskottet skaffat
sig del af provinskontorets i densamma åberopade memorial och dertill
hörande handlingar, hvilka gifva vid handen, att redan år 1815 gjordes af
rusthållarne i förenämnde härad underdånig ansökning om befrielse från
dagsverkens utgörande, men hvilken ansökning, sedan dels Konungens befallningshafvande
i Westmanlands län, deröfver hörd, yttrat, alt, genast vid
upprättandet af indelningsverket inom Westmanland för Kongl, lifregementet,
de så kallade jordeboks- och heinmantals-dagsverkena A hvarje rusthåll
i Åkerbo härad blifvit Kongl. Maj:t och kronan behållna att lill sluleriängarnes
afbergandc användas, och alt desse dagsverken derstädes aldrig varit
inbegripne under ruslhållens öfrige hemmansräntor, som till rustningens
upprätthållande varit anslagne, utan hade, med afseende på detta undantag,
augrnentsräntorna för rusthållen blifvit derefter lämpade; dels ock Kongl.
Kammarkollegium, medelst underdånigt utlåtande af den 20 December sistberörde
år, med åberopande af hvad Konungens befallningshafvande sålunda
andragit, i likhet med sistnämnde embetsmyndighet, afstyrkt bifall lill
den underdåniga ansökningen Kongl. Majrt enligt nådigt bref den i3 Februari
1816 afslagit.
Hvad sålun a förekommit liar Utskottet i öfvervägande tagit, oell då
ej mindre Konungens befallningshafvande i Westmanlands län än ock Kongl.
Krigs- och Kammar-kollegierna, enligt deras i ämnet sednast afgifna ofvanomförmälda
utlåtanden, ansell det vara genom föregången utredning full
-
Stats-Utsk:s L t låtande, N:o 158.
5
ständigt ådagalagdt, att rusthållarne i det så kallade Kungsöhrs län, i följd
af åliggandet att utgöra de uti deras rusthållsheraraans räntor inbegripna
dagsverken, befinna sig, med undantag allenast af rusthållarne uti Kungsbarkarö
socken, hvilka fått sig serskildt vederlag för nämnde dagsverksskyldighet
förunnadt, uti annan och sämre belägenhet än rusthållare i öfriga
delar af riket, samt den, af Konungens bemälde befallningshafvande och
Kongl. Kammar-kollegium år 1815 meddeldte ofvanberörde uppgift, att, med
afseende å delLa undantags-förhållande, augmenlsräntorna för ifrågavarande
rusthåll blifvit proportionsvis förhöjde, synes Utskottet desto mindre böra
föranleda lill en motsatt åsigt i detta ämne, som berörde uppgift, hvilken
innefattas uti Presidenten Friherre Cederstrums i målet afgifna reservation,
och följaktligen icke kunnat vara för Krigs- och Kammar-kollegierna, då
ärendet af dem sednast handlades, obekant, blifvit af pluraliteten utaf dessa
embetsverks ledamöter lemnad ulan uppmärksamhet, finnér Utskottet sig
ega skäl att understödja Kongl. Maj:ls förevarande nådiga proposition, så väl
angående ifrågastälIde af billighet och rättvisa påkallade befrielse från de
af rusthållen i det s k. Kungsöhrs län utgående räntedagsverken, sora ock
rörande anvisandet af ett i följd häraf erforderligt årligt statsanslag, motsvarande
värdet af de 4>3po}J dylika dagsverken, hvarför lösen hittills af
Stuteri-öfverslyrelsen för Strömsholms stuteris räkning årligen uppburits
och för hvilket anslags bestämmande, på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit,
torde böra lagas till grund medelvärdet af de tio sista årens markegångspris
å meranämnde dagsverken. I öfverensstämmelse härmed får
Utskottet alltså tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte medgifva, dels att rusthållarne
i det så kallade Kungsöhrs län må befrias från erläggande
af hittills utgående lösen för de räntedagsverken,
hvilka af deras stamhemman skola utgöras, under iakttagande
dervid, att af den hemmanen i Kungsbarkarö
socken i ersättning för räntedagsverkena förunnade kro
notionde-spnnmål
så stor del, som af rusthålls-stamhemman
nu uppbäres, i stället till statsverket åter indrages,
dels ock att å anslaget under riksslalens sjette hufvudtitel
''till hästafvelns förbättrande” uppföres ett emot
ifrågavarande dagsverken svarande årligt belopp af 2,012
6 Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 138.
r:dr a5 sk. i rst, alt af Sfiuteri-öfvei styrelsen för Strömsholms
stuteris räkning uppbäras.
Slockholm elen 28 April 1848.
Reservationer:
af Friherre von Kraemer, Doktor Stenhammar samt Herrar Koch och Norin:
”Emot Höglofl, Stats-utskotlets ofvan faltade beslut få vi oss vördsamt
reservera. Frågan 0111 rusthållares inom det så kallade K ungs öhrs län befrielse
från erläggande af utgående Insen för de räntedagsverken, hvilka af
deras egande stamhemman skola utgöras, bar, enligt hvad af handlingarne
synes, redan år 181 5 varit under noggrann skärskådning, då Konungens befallningshafvande
i Westmanlands län, deröfver hörd, yttrat» att, genast
vid upprättandet af indelningsverket inom Westmanland för Kongl. Lifregementet,
de så kallade jordeboks- och hcmmanlalsdagsverkena å hvarje
rusthåll i Åkerbo härad icke blifvit indelade utan äro Kongl, Muj:l och
Kronan behållne, emot det att rusthädens augjnentsräntor blif vit till derefter
lampadt högre belopp bestämde och. anslagor, hvaruti Kongl. Kammarkollegium
i underdånigt utlåtande den 20 December förrberörde år jemväl
instämt, och till följe hvaraf Kongl. Maj:t i nådigt bref den i3 Februari
181afslagit rusthållarnes underdåniga ansökning i ämnet. Vid den förnyade
undersökning, som i detta ärende egt rum, på grund af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den r5 Maj 1848, hafva såväl Konungens befallningshafvande
i Westmanlands län som Kongl. Kammar-kollegium kommit
till ett alldeles motsatt resultat, eller alt tillstyika bifall lill sökanderna-s
framställning om befrielse frän losen af förrbemälda räntedagsverken,
hvilket ock föranledt Kongl. Majrts derom aflåtne nådiga proposition Af
de serdeles inkomst-afdelningen lillhandakomne vidlyftiga handlingar halva
vi icke funnit någon upplysning, som kunnat rubba de åsigter, hvilka
blifvit af myndigheterna uttalade vid målets första behandling, en tanka
den äfven är volden delad af Kammar-kollegii President Herr Friherre
Stuts-Utshs V t lutande, IV:o 158.
7
Cederström i dess det sednare utlåtandet åtföljande reservation I hela denna
sednare undersökning befinnes hvarken ofvanomförmäldta nådiga bref af
år 1816 ägnadt den ringaste uppmärksamhet, ej heller Kammar-kollegii
första provins-kontors den 19 Augusti 1815 i ämnet afgifna memorial på
något sätt vidrördt, således iångt mindre föremål för någon vederläggning,
och intill dess detta skett, anse vi det deri uttalade omdöme böra stå fast.
Desto heldre motsätta vi oss bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
som rusthållarne i Åkerbo härad en gång ingått kontrakt med kronan om
rustningen, oberoende af den åtagna dagsverksskyldigheten, för hvilken de
erhållit vederlag i högre augments-ränlor, och hvarigenom för aflyftandet
af ifrågavarande onus, i synnerhet då dermed är förenadt att på andra
skaltskyldige öfverflytta ett motsvarande statsanslag af 2012 rdr 2S sk.
1 r:st banko, mäste finnas mycket talande och öfvertygande skäl, om man
icke skall löpa fara att träda utöfver billighetens och rättvisans gränser.
Den ifrågavarande dagsverksskyldigheten har i nära etlliundradesjuttio år
varit rusthållarne ålagd och af dem utgjord, hvadan den under alla omständigheter
är att anse som en grundränta, hvars aflyftande skulle tillskynda
endast de nuvarande hemmansegarne en present af staten, på öfriga
medborgares bekostnad, och utan annat gagn i framtiden, än ökadt egendomsvärde
vid nästa köp. Det uppgifna förhållandet, alt rusthållarne i s.
k. Kungsöhrs fögderi äro genom förbemälde skyldighet försatte i annan belägenhet
än rusthållare i öfriga delar af riket, bevisar ingenting, ty från
Haparanda till Ystad lärer svårligen finnas tvenne intill hvarandra gränsande
socknar, ofta icke tvenne hemman inom samma socken, hvilkas beska
Un i ngsg rund står i fullkomlig paritet, och vill man åstadkomma en sådan
jemnlikhet bör den icke ske partiel t utan på en gång, på det icke orättvisa
emot någon medborgare mätte begås. Efter denna princip har Högloft.
Stats-utskottet gått tillväga vid handläggning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
om helgonskylden i Skåne, om förmedling af kopparräntan vid
Fahlu grufva och flera andra ärenden, hvarföre vi anse att Utskottet bort
vidblifva det på afdelningen fattade beslut att förklara
sig sakna skäl att tillstyrka Rikets Ständers bifall å Kongl.
Maj:ts förevarande nådiga proposition.”
Af Ilr fValleij.
8
Stats-U tsk:s Utlåtande, N:o 159.
JW «5».
Ank. till E.vp.-Utsk. elen 29 April, k', half 0 e. in.
Utlåtande, angående de utaf tvenne Lotshemman i Ytterlännas
socken förr utgjorda onera. fl. A.)
Uti en af Riksdags-fullmäktigen Nils Strindlund från Westernorrlands
län inom Bonde-ståndet väckt och till Stats utskottet remitterad motion
har blifvit anfördt, hurusom, genom Kongl. Majits nådiga resolution af den
29 December 184tvänne al lotsarne P. Fröberg och C/i. Nyberg i Nyland
af Ytterlännäs socken innehafvande hemman, utgörande 4 ^ö^dels mantal,
blifvit förklarade för lotshemman, med åtnjutande af alla de friheter
och förmåner, som enligt författningarne tillkomma sådane hemman; och
hvilket förklarande visserligen icke skulle hafva åstadkommit någon obelåtenhet
hos den inom orten bosatte allmogen, derest de af samma hemman,
i följd af deras skattenatur, förut utgående onera och öfriga skyldigheter
blifvit af kronan öfvertagne; men att, enär så ej skett, denna skaltejords
förändring haft lill följd, att församlingens öfrige skatteman, ehuru deröfver
icke hörde, fått sig ålagdt att, utan någon ersättning, fullgöra alla de prestationer,
såsom gästgifveri-skjuts, väg- och brohållnings-skyldighet m. m„
som af de sålunda förändrade hemmanen förut utgått; ett åliggande lika
obilligt, som betungande, och hvarutinnan allmogen på administrativ väg
förgäfves hade sökt vinna rättelse; varande af motionären äskadt, att då
Kongl. Majit i nåder föreslagit, det lotsarne måtte tilldelas högre löner,
allmogen äfven finge njuta befrielse från den tunga skyldigheten, att. jemte
egna hemmans besvär, utgöra de lotshemmanen förr åliggande onera, hvilka,
i sådant fall, borde antingen aflotsarne sjelfve, efter erhållande af deremot
svarande löneförmåner, fullgöras eller ock utaf kronan ötverlagas och bestridas.
Då inga i ämnet upplysande handlingar blifvit motionen bifogade,
osh Utskottet således ej varit i tillfälle bedöma beskaffenheten af detta
ärende, som, enligt hvad motionären uppgifvit, redan lärer blifvit af vederbörande
cmbets-niyndigheter pröfvadt och afgjordt, anser Utskottet
den väckta motionen icke böra föranleda någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 28 April 18/J8.
JW 160.
Sta s-Utsk:s Utlåtanden, N:is 160—161.
9
JW 160.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April, kl. half 6 e. ra.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Stats-uts kottets
utlåtande n:o j8.
(Rgs. Afd.)
Till Slats-utskottet har Borgare-ståndet återremitterat 2g:de punkten
i morn. i Utskottets under ofvannämnde nummer afgifna utlåtande, angående
Riksgälds-kontorets förvaltning under den sedan sistlidne riksdags
början förflutna tid; uti hvilken punkt Utskottet tillstyrkt, att kamreraren
i detta verks bokslutskonlor N. V. Öhman måtte öfverflyttas på Riksgäldskontorets
pensionsslat till åtnjutande af en årlig pension af 1,200 r:dr; men
som samma punkt blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln den i5:de
och af Preste-ståndet den 18 sistlidne Mars, samt Bonde-ståndet, under
förstberörde dag, i sin helhet bifallit ifrågavarande utlåtande; så anser sig
Utskottet, emot Riksdagsordningens 75 §,
icke kunna med denna fråga taga vidare befattning.
Slockholm den 28 April 1848.
sos.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April, kl. half 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren i8f5 och 1847
församlade Revisorers Berättelser, angående granskningen
af de under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning
ställde fonder och medel.
(Rgs. Afd.)
Efter att hafva genomgått dessa, från trycket utgifna och bland Riksståndens
ledamöter utdelade, berättelser, jemte bemäldte Kollegii deröfver inBih.
till R. St. Vrot. 1847 & 1848 , 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 2 Haft. 2
10
Stats-Utslas Utlåtande, N:o 161.
fordrade underdåniga utlåtanden, får Stats-utskottet, till följd af erhållna
remisser, nu meddela de ytterligare upplysningar och yttranden, hvartill
Utskottet funnit de i samma berättelser förekommande anmärkningar och
öfriga framställningar föranleda.
1:0
Angående (let Nyköpings bruks- och faktoribolag beviljade förlagslån.
(i845 års Revisionsberättelse sid. 10—11.)
Såsom tillägg till hvad revisorerne rörande detta lån upplyst, nemligen
: att ej mindre den ena löftesmannen för detsamma, handelshuset 11.
J. Oldenburg et comp., än låntagaren, förenämnde bruks- och faktoribolag,
till borgenärers förnöjande aflrädt sina tillgångar; alt Grosshandlaren J.
G. Schwan ikläd t sig den handelshuset O d nburg et comp. förut åliggande
horgensansvarighet: samt att lånets indrifning berodde på handläggning i
laga ordning, har Utskottet, med hänsigt till lånesummans storlek och den
invecklade rättegång, som uppstått angående ansvangheten för bemäldte bolags
skulder, ansett sig böra meddela följande underrättelser om förhållandet
med ifrågavarande lån.
Till följd af Kongl, brefvet den 3o Juni i84f, erhöll Nyköpings
bruks- och faktoribolag utaf Manufaktur-diskontens medel eLt förlagslån å
80,000 r:dr till understöd för dels redan verkställda, dels lill utförande företagna
förbättringar vid bolagets faktori. För detta lån afgåfvos af bolaget,
genom dess direktion, f. d. Stalsrådet, Friherre C. J. af Norbin, Contre-Amiralen
J. G. von Sydow och Grosshandlaren J. G. sdiwan, 4 st. till
Kommers-kollegium eller ordres ställda och med 4 procents årlig ränta
löpande förbindelser å 20,000 r:dr hvardera, hvilka förbindelser skulle infrias
efter 2:ne månaders föregången uppsägning; och lemnades till säkerhet
för ej mindre kapitalet än räntan och låneomkostnader förlagsinteckning
■uti bolaget tillhörige inventarier af alla slag, samt effekter och balanser,
jemlikt förlagskontraktet af den 24 .November 1841; hvarförutan grosshandelshuset
fl. J. Oldenburg et comp. samt Bruksegaren C. IL finth, genom
ingångne borgensförbindelser, åtogo sig att, i händelse det förskrifna kapital-
och räntebeloppet jemte låneomkostnaderna icke skulle, medelst den
derför lemnade inteckning, ”efter panternas realisering”, till fullo betäckas,
Slat-Utsk:s VHatande, N:o 161.
11
"ansvara, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, för godtgörande
af bristen i full liqvid.”
Med anledning af mernnämnde bruks- och faktoribolags i början af
år i844 l-ill Svea Hofrätt ingifna cessions-ansökning, blef Manufaktur-diskontens
hos bolaget egande fordran vederbörligen bevakad, med yrkande
af förmånsrätt på grund af den erhållna förlagsinteckningen. Denna förmånsrätt
underkändes dock till en del genom Hofrättens i konkursen meddelade
dom, deruti det gjorda påståendet om bolagsmännens solidariska
ansvarighet för den, vid hypothekernas realisering, möjligen uppkommande
brist jemväl ogillades. Deremot förklarade Kongl. Maj:ls högsta domstol,
medelst dom af den 20 November 1846, dels alt den förlagsinteckningslätt,
som Kabinetts-kammaiherren, Friherre F. iFrede och Grosshandlaren
G. Schwan fått sig af Hofrätten tillerkänd, så vidt den inverkade på
IVfanufaktur-diskont-fondens rätt till liqvid för dess fastställda fordran i förhållande
Lill öfriga borgenärer, icke skulle medföra förmånsrätt, dels ock att
det ålåge Hofrätten, på derom skeende anmälan, utreda, hvilka af de till
borgenäreme afträdda tillgångar voro af beskaffenhet, att den af Bergskollegium
lill Diskontfondens säkerhet meddelade inteckning kunde uti dem anses
gällande. På grund af denna dom har Manufaktur-diskontens ombudsman
hos Svea Hofrätt ånyo gjort sin talan i nyssberörde hänseende anhängig;
och beror alltså målet för närvarande på Hofrättens pröfning.
Genom de inbetalningar, som af konkurs-massans tillgångar hittills
blifvit verkställde, har kapitalbeloppet af Manufaktur-diskont-fondens ifrågavarande
fordran numera minskats till 63,5oo r:dr,
2:0.
Angående prof ningen och af görandet af frågan om fordringars ajsk
rifvande i manufaktur-diskontens räkenskaper.
(1847 års Revisionsberättelse sid. 3; Kommers-kollegii und. utlåtande sid.
39-40
Under förmälan, alt revisorerne icke funnit något att erinra mot
giltigheten af de skäl, på grund hvaraf åtskillige i dessa räkenskaper balanserade
äldre fordringar å ett sammanlagdt belopp af i6,3o8 r:dr 2 sk.
9 rst. under revisionsåren fått afskrifvas, hafva revisorerne, hvilkas uppmärksamhet
fästats å beskaffenheten af de, rörande sältet och vilkoren för
12
Stats-Utsk:s l'tlätande, N:o 161.
dylika afföringars beviljande i allmänhet, meddelade bestämmelser, yttrat,
alt de handlingar, deruti stadganderna härom innefattades, eller Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 8 Augusti i8i5 samt Kongl brefvet
den i October 1817, hvarken bestämdt antydde af hvilken myndighet så
beskaffade afskrifningsfrågor skulle pröfvas och afgöras, eller fullständigt
uppgåfvo de grunder, som härvid borde iakttagas; hvadan revisorerne hemställt,
att bestämda föreskrifter angående dessa ämnen måtte i behörig
ordning utfärdas.
I anledning häraf har Kommers-kollegium, efter anförandet af den
grund, som vid ifrågavarande afskrifningar, enligt högstberörde nådiga bref,
borde följas, förklarat alt i afseende på de fall, då afskrifning af Manufaktur-diskontens
fordringar finge ega rum, bestämd föreskrift icke saknades;
men huruvida dylika afskrifningars pröfning och afgörande tillhörde Kollegium
eller ensamt Kongl. Maj:t, funnes icke genom något serskildt förordnande
stadgadt. Före tillkomsten af de i åberopade Kongl, bref meddelade
bestämmelser, beviljade Kollegium vid flere tillfällen, utan föregången underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t, enahanda afskrifningar, men derefter
hade, med ett eller annat undantag i afseende å debiterad straffränta, som
icke kunnat utkräfvas, Kollegium, när all utsigt till erhållande af godtgörelse
för någon Manufaktur-diskontens fordran försvunnit, gjort underdånig anmälan
om samma fordrans afförande ur räkenskapen, dervid Kollegium tillika
redogjort för de lill beloppets indrifning vidtagna åtgärder samt skälen
för den tillstyrkta afskrifningen; hvarefter, och sedan Kongl. Maj:t inhemtat
Justitiekanslers-embetets yttrande, huruvida några lagliga åtgärder
för bevakande af Manufaklur-diskont-fondens rätt och fördel blifvit å Kollegii
sida åsidosatta, Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet blifvit meddeladt.
Då nu denna form för oflanämnde afskrifningars beviljande, i förening med
Rikets Ständers egen granskningsrätt, innebure all erforderlig garanti för
vården om statens härunder beroende rätt samt, med afseende å fondens
egenskap af låneanstalt, vore den mest lämpliga, ansåg Kollegium densamma
jemväl för framtiden böra bibehållas; hvadan Kollegium alltså uti förevarande
underdåniga utlåtande hemställt, att Kongl Maj:t läcktes förklara,
det Kongl. Majrt, angående afskrifningars verkställande, ville hädanefter
likasom hittills, uppå Kollegii skeende anmälan, sjelf i nåder förordna
Slats-Utsk:s Utlåtande, il7:o 161.
13
Ofvan åberopade Kongl bref af den i Oktober 1817 innehåller: att
på det Kommers-kollegii räkenskaper, enligt Rikets Ständers vid 1815 års
riksdag yltrade afsigt, måtte på en gång befrias från den onyttiga vidlyftighet,
hvartill upptagandet af länge förgäfves utsökte och tydligen aldrig
utfallande ford ringsbelopp föranledde, och på det Manufaktur-diskontens
samt öfrige till allmänt gagneliga ändamål bestämda fonders rätt måtte bevaras,
med hänsigt till sådane fordringar, för hvilka, åtminstone till någon
del, ersättning möjligen vore att förvänta, hade Kongl. Maj:t ansett härvid
böra läggas den grund, att alla kapital- och ränteskulder, åsamkade af personer,
hvilka antingen aflidit eller ock, inom eller utom riket, lefde vid hög
ålder och i torftiga omständigheter, utan sannolik utsigt att något ärfva eller
förvärfva, fingo utur fondernas räkenskaper afskrifvas, hvaremot alla
skulder, för hvilka sådane personer häftade, som dels egde någon, om än
obetydlig, förmögenhet eller inkomst, dels ock förmodades med tiden kunna
genom arf eller egen arbetsförmåga och industri försättas i tillstånd att
afbörda sin gäld, borde i räkenskaperna än vidare balanseras.
Lika med revisorerne, anser Utskottet angeläget, att ett bestämdt
stadgande, angående behandlings- och pröfnings-sättet af Manufaktur-diskonten
rörande afskrifningsfrågor, varder till framtida efterrättelse meddeladt.
Och fastän den grund, som vid afskrifvandet af nämnde diskonts fordringar
bör iakttagas, visserligen blifvit uppgifven uti nu anförda Kongl, bref,
synes den sålunda stadgade grund likväl icke ega tillfyllestgörande bestämdhet
och tillämplighet, serdeles vid förekommande frågor om afskrifning
för ännu lefvande gäldenärei’. I betraktande häraf och då hvad som rörande
likartade ärenders behandling hos andra utaf allmänna medel bildade
låneinrältningar vanligen är stadgadt, enligt Utskottets åsigt, jemväl bör
iakttagas i afseende på Manufaktur-diskontens fordringar, får, med anledning
af revisorernes gjorda framställning, Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer, att i underdånighet anhålla,
det bestämda föreskrifter ej mindre angående behandlingen
och afgörandet af hädanefter förekommande frågor
om afskrifning af Manufaktur-diskontens lånefordringar,
än äfven rörande de grunder, som vid dylika afskrifningars
beviljande böra tillämpas, måtte varda af Kongl.
Maj:t i nåder fastställda och vederbörligen kungjorda.
14
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 161.
3:o.
Angående den Kommersrådet J. A. Leijonmarck vid afskedslagan
det
lil fet kända jjension.
(-IS47 års rev.-berättelse sid. 3 —4; Kommers-kollegii utlåtande sid. 41—4'ij
I anledning af den, enligt Kongl, brefvet den 23 Januari 1843, Kommersrådet,
Hofinarskalken Leijonmarck tillerkända förmån, att, jemte kommersrådslönen,
till hvars uppbärande såsom pension han, vid uppnådd 67
års ålder oell en tillryggalagd tjenstetid af 5a Ar, var berättigad, under sin
återstående lifstid tillika bibehålla det arfvode af 275 r:dr årligen, hvilket
Leijonmarck, i egenskap af Kommersråd och föredragande för Manufakturdiskontens
ärender, åtnjutit, hafva revisorerne anmärkt, att denna förmon
icke öfverensstämde med hvad vid dylika lall vore i allmänhet stadgadt
och derjemte innefattade ett prejudikat, som vid framdeles förefallande pensionsfrågor
skulle kunna åberopas.
Såsom skäl för det af Kommers-kollegium i underdånighet tillstyrkta
och af revisorerne anmärkta beslut, angående ifrågavarande arfvode, har
Kollegium anfört: att detta arfvode, i likhet med den egentliga iönen, utgingo
af Manufaktur-diskontens under Kongl. Maj;ts nådiga disposition ställda
vinstmedel; att Kongl. Maj:t tillförene tillåtit ledamöter af Kollegium,
hvilka innehaft löner å rikets allmänna stat, att, efter afskedstagande^ under
sin återstående lifstid uppbära enahanda arfvode; att Hofinarskalken
Leijonmarck, alltsedan dess utnämnande lill Kollegii ledamot, eller från år
1816, haft sig anförtrodd den ansvarsfulla befattningen att föredraga Marmfaktur-diskontfondens
ärender och utöfva den speciella tillsynen öfver
diskontkontoret; samt att Kongl. Maj:t, då nu gällande stat för Kollegium
år 1831 utfärdades, i nåder förklarade, att de för Kollegii president och
ledamöter uppförda löner icke svarade mot dessa embetsmäns behof eller
stodo i fullt förhållande lill vigten och värdigheten af deras tjenslebefattu
ingar samt de löneförmåner, som blifvit underlydande tjenstemän tillagda.
Enligt hvad Utskottet af handlingarne för 1828 — i83o års riksdag
inhemta t, gjordes vid 1827 års statsrevision anmärkning i anledning af
ett utaf Kongl. Majit under den 13 December 1826 meddeladt beslut, enligt
hvilket Kommersrådet C Lenngren, efter dess vid en ålder af 76 år
erhållna afsked, fick bibehålla det arfvode af 160 r:dr, som han å Manufaktur-diskontfonden
innehade; och hemställdes uti revisions-berättelsen,
Stats-Utsk:s Utlåtande, AT:o 161.
15
atL förklaras matie, det rättigheten till lönernas bibehållande för embetsman,
som efter uppnåendet af en viss ålder togo afsked, icke sträckte sig
till arfvode», hvilka af dem kunde innehafvas. Men, enligt häröfver af
Stats-utskottet afgifvet och af Rikels Ständer godkändt utlåtande, ansågs
förfaltningarnes föreskrift lili omfönnäldle afseende så bestämd, att det föreslagna
förklarandet icke erfordrades.
Då gällande författningar, angående ålderstigne civile embets- och
tjenstemäns berättigande att efter afskedstagande i egenskap af pensioner
bibehålla sina å stat innehafvande löner, icke medgifva en dylik rättighet i
afseende å de med tjensterna förenade serskilda arfvoden, så finner Utskottet
revisorerne icke hafva saknat anledning till anmärkning emot den
Kommersrådet Leijonmarck förunnade förmån alt under sin återstående
lifstid uppbära ifrågavarande arfvode. Men som enahanda förmån förut
blifvit tillerkänd en och annan af bemäldte Kollegii ledamöter, som vid högre
ålder erhållit afsked, så anser sig Utskottet endast böra hemställa,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t framföra den anhållan, att vid framdeles
förekommande frågor om pensioner för embets- och
tjenstemän, som åtnjuta arfvoden af Manufaktur-diskontens
medel, något undantag från hvad gällande författningar
i allmänhet stadga, angående pensions-beloppens
bestämmande, icke mätte beviljas.
4:o.
/Ingående det förre Direktören vid Tecknologiska institutet Öfverdirektören
G. M. Schwartz tillagda ärliga understöd.
(1847 års rev.-berättelse sid. 4-)
Enär nuvarande riksdags Konstitutions-utskott, i dess afgifna mem@-  rial, angående granskningen af de uti statsrådet förda protokoller, funnit sig
böra lill Rikets Ständers närmare pröfning öfverlemna frågan om berörde
å Manufaktur-diskontens vinstmedel anvisade understöd, och i sådant afseende
anfört hvad härvid förekommit, så anser Stats-utskottet revisorernes
gjorda anmälan om samma understöds beviljande icke påkalla något yttrande
å detta Utsfkotts sida.
16
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 161.
5:o.
/Ingående gamla och nja Ulldiskont-fondernas sammanslagning.
(i847 års rev.-beräftelse sid. 9; Kommers-kollegii utlåtande sid. 42 — 4^-)
Revisorerna, som funnit den hittills iakttagna serskilda bokföring och
redovisning af begge ulldiskont-fonderna vara mindre lämplig samt föranleda
en onödig vidlyftighet, hafva hemställt, att dessa fonder mätte, under
benämning af ’ulldiskont-fond”, sammanföras och redovisas i en gemensam
hufvudbok, med iakttagande, att en fullständig redogörelse, angående de
begge serskilda fondernas beskaffenhet och tillkomst, meddelas uti den första
hufvudbok, som öfver den sammanslagna fonden varder upprättad
Efter att hafva upptyst, huru ifrågavarande 2:ne fonder tillkommit
samt uppgifvit deras ställning vid slutet af år 1846, bär Kommers-kollegium
yttrat, att, ehuru dessa fonder afsågo samma ändamål, eller den inhemska
ullproduktionens befrämjande, ansåg Kollegium det dock vara lämpligt
samt ledande till större redighet och klarare öfversigt af de skiljaktiga
förhållanden, som i afseende på fondernas användande egde rum, om 2:ne
serskilda räkenskaper öfver ulldiskontens medel uppgjordes, af hvilka räkenskaper
den ena omfattade den äldre diskontens medel, under namn af
”gamla ulldiskont-fonden”, och den andra, under benämning: ”nya ulldiskont-fonden”,
de medel, hvilka begagnades af det för ulldiskonllån å
Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv Detta hittills följda bokförings- och
redovisningssätt vore, enligt Kollegii åsigt, icke förenadt med någon anmärkningsvärd
vidlyftighet, och någon synnerlig lättnad skulle hvarken för den
redogörande eller den granskande vinnas genom fondernas sammanförande;
dock skulle något egentligt hinder häremot icke förekomma.
På sätt Kommers-kollegium vidare upplyst, har, sedan omförmäldte
krediti vs begagnande med i832 års början vidtog, all utlåning af den förut
varande ulldiskontens tillgångar upphört; varande sedermeia större delen
af dessa tillgångar använd lill inköps- och transport-kostnader för utländska
får af ädlare racer samt till andra för ullproduktionens befrämjande
anvisade utbetalningar, såsom bidrag för uppförandet af ullmagasinsbyggnaden
i Norrköping, inlösandet af enskildes aktier i samma byggnad,
aflöning för tjenstemanna-personalcn och betjeningen vid ullkontoret i nämde
stad samt arfvode jemte rese- och traktamenls-ersättning åt den för tillsyn
-
Flats-T lsk:s L t låt ande} K:o 161.
17
syn öfver skäfferierne anställde person m. m. Emedan gamla ulldiskontfondens
årliga inkomster, bestående af värderings-, sorterings- oell magasinerings-utgifler
vid ullkontoret, hyror för lägenheter i ullmagasins byggnaden
samt ett årligt anslag å 1,200 r:dr utaf manufaktur-medlen, vida understigit
utgifterna, bär fondens kapital-behållning, hvilken vid 1827 års
slut uppgick Lill ett belopp af mer än 100,000 r:dr, sedermera så medlagits,
alt densamma, efter afdrag af skulder och osäkra fordringar, vid slutet af
år 1846 endast utgjorde något öfver 24,000 r:dr; och har denna minskning
i meranämnda londs tillgångar blott under de 4 är, förevarande revisions-berällelser
omfatta, bestigit sig till 11,35 c) r:dr 46 sk. 2 rst.
Beträffande åter nya ulldiskont-fonden, så har, efter kreditiv-räntaus
vid sistförfluten! riksdag medgifna nedsättning lill 3 procent, eller 1 procent
under den ränta, som erlägges utaf diskontens låntagare, någon ränlevinst
uppkommit, hvilken bildat den behållning af 5:?3 r:dr 45 sk. 1 rst.,
samma loud vid 1846 års slut egde.
Enär gamla ulldiskonl-fondens återstående kapital-öfverskolt inomen
föga aflägsen framtid förmodligen kommer att helt och hållet försvinna,
hvilket föi hållande icke kan förekommas genom den föreslagna föreningen
mellan denna och nya ulldiskont-fonden, helst skillnaden emellan den förra
fondens nuvarande utgifter och inkomster ingalunda skulle betäckas genom
den föga betydliga ränlevinst, som af den sednares ullåningsrörelse är att
förvänta, komme fondernas sammanslagning icke att bereda någon för framliden
fortfarande behållning, ulan skulle derigenom äfven det öfverskott,
som, enligt nya ulldiskont-fondens räkenskaper, nu förefinnes, snart komma
alt medtagas. Vid sådant förevetande, och då sistnämnda fond skall uteslutande
begagnas lill låneunderstöd samt dess utbetalningar följaktligen icke
ega något sammanhang med de utgifter, som blifvit anvisade till utgående
af gamla ulldiskont-fonden, hvadan någon ökad fullständighet i redovisningen
för ifrågavarande 2tne fonder icke skulle åstadkommas genom deras
sammanförande uti en enda räkning, så och enär, enligt Kommers-kollegii
yttrande, någon egentlig lättnad för vederbörande tjenstemän härigenom ej
heller skulle förorsakas, får Utskottet hemställa,
alt det af revisorerne, rörande oftanämnda fonders förenande,
väckta förslag må förfalla.
Bi k. till fl. St, Prot. 1817 & 1818. 4 Sami. 1 J/d. Z liand. Z Hiift. 3
18
Stats-Utsk:s Utlutande, K:o 161.
6:0.
Angående ett oreilovisadt förskott till anskaffande af några batideell
sh unifjstolar frun Tysldnnd.
(1847 ^IS rev--berätte!se sid 10 11; Kommers-kollegii utlåtande sid. 46.)
Sedan redovisning för det af revisorerne omförmälda till inköps- och
transport-kostnader för 3 st stiumpslolar från Chemnitz och 3 st. handstolar
från Bormen vid Elberfeld år 1842, förskottsvis utbetalda belopp af
1,700 r:dr, enligt hvad Kommers-kollegium i underdånighet anmält, numera
blifvit afgifven och Lill vederbörlig granskning remitLerad. anser Utskottet
revisorernes anmärkning, angående saknaden af deiana redovisning,
icke föranleda någon Rikets Ständers åtgärd.
7:0.
/Ingående extra licent- samt tull- och bes/agsmed/ens ingående lill
stal sverket.
(1847 års rev. berättelse sid. 11—12; Kommers-kollegii utlåtande
sid. 46 48.)
I afseende på nyssnämnda medel, hafva revisorerne uttalat den åsigt,
att desamma, såsom utgörande statsmedel, borde ingå och redovisas i sammanhang
med statsverkets allmänna tillgångar; för hvilket ändamål extra
licentmedlen således borde genom vederbörande magistrater samt tull- och
beslagsmedien genom General-tullstyielsen till Statskontoret inlefvereras;
hvaremot för bestridande af de utgifter, som af dessa mede! hittills bekostats,
ett lämpligt anslag till Kongl Maj:ts disposition kunde å riksstaten
anvisas.
Vidkommande extra licent-medlen, så har Kommers-kollegium upplyst,
att dessa medel, eller de serskilda afgifler, hvilka vid jernvågarne utgå af
utländska, i Sverige icke privilegierade, fartyg, som intaga jernlaster, före
år i8a5 inlevererats från magistraterna till jernkontoret samt derefter uppburils
af direktionen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, intilldess genom
Kongl, brefvet den 2 Mars 1833 stadgades, att de skulle till Kommerskollegium
insändas; varande ett årligt belopp af 1,009 r:dr 23 sk. å besagde
medel anvisadt till lönefyllnad för borgmästaren, stadsläkaren och
skolläraren i Eskilstuna. Och har Kollegium under vilkor, att en häremot
Stats-Utsk:s Utlåtande, A:o 161.
19
svarande årlig summa å riksstaten anslås, för att till samma utgifters bestridande
af Kollegium qvartaliter lyftas, förklarat sig icke hufva något att
erinra emot extra licent-medh ns ingående Lill oell redovisande af Statskontoret,
hvarvid Kollegium dock erinrat, att de afgifler, deraf dessa medel
bestodo, voro af så tillfällig beskaffenhet att de icke kunde såsom någon
gifven statsinkomst beräknas och alltså icke syntes böra till statsmedel
i egentlig mening hänföras.
Beträffande åter tull- och beslagsmetVer, hvilka tillkommit på grund
af Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 9 November i83o, rörande oloflig
in- eller utförsel af varor, så voro sistberörda medel anslagne såsom en
godtgöielse till inhemska manufakturerne för den skada och förlust, dessa
kunde anses vidkännas genom öfverträdelse!' af tullförfallningarne, hvadan
samma medel, de der utgingo i det förhållande, denna skada var större eller
mindre, efter Kommers-kollegii tanka, icke kunde hänföras till sådane
statsmedel, som borde lill statsverket levereras och bland dess allmänna
tillgångar redovisas Häremot förekomme dessutom, dels att den till Kollegium
ingående årliga redovisningen för influtne tull- och beslugsandelar
innefattade åtskilliga för Kollegium intresse egande upplysningar i fråga 0111
resultatet af tullförfaltningarnes handhafvande, dels att de utgifter, som
Kongl. Maj:t hittills anvisat, att utaf dessa medel utgå, och hvilka bestått i
bidrag till slöjdexpositioners anställande samt reseunderstöd för näringsidkare
eller andra pers ner till inhemtande af fullständigare kännedom om
deras yrken eller industriens framsteg i andra länder m. m., icke kunde
på förhand beräknas till vissa årliga belopp, utan mäste bero på de vid
hvarje serskildt full förekommande förhållanden. Alt för de föremål, hvartill
besagde medel sålunda begagnades, anvisa ett besläindt årligt anslag,
hvilket icke finge öfverskridas, skulle icke vara förenligt hvarken med besagde
medels bestämmelse eller Kongl. Majrts deröfver egande dispositionsrätt.
Deremot syntes det mest lämpligt, alt det embetsverk, som hade till
åliggande att yttra sig öfver ifrågaställde dispositioner å samma medel och
följaktligen borde ega kännedom om deras belopp, jemväl hade uppbörden
och redovisningen deraf sig anförtrodd.
Utskottet vill så mycket mindre bestrida riktigheten af den åsigt,
hvarpå revisorernes uti ifrågavarande hänseende gjorda framställning sig
grundar, som Utskottet äfven anser, att det ur flera synpunkter skulle vara
20
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 161.
fördelaktigt, om de mellan åtskilliga förvaltande verk fördelade bestyr med
uppbörden oell redovisningen af vissa allmänna algifter sammanfördes och
förenades hos det embetsverk, som har den egentliga förvaltningen af statens
medel sig ålagd, och om alla statsutgifter, som för närvarande bestridas
utaf de serskilda verkens inkomster, blefve å riksslaten under sina behöriga
tillar uppförda. Men i betraktande af de förhållanden, Kommers-kollegium
uppgifvit, och då, hvad extra licent- samt tull- och beslagsmedlen
beti alfar, den omständigheten ej heller bör förbises, att dessa medels nuvarande
obestämda oell mindre betydliga belopp kommer att ytterligare
minskas, i den måll de hittills bibehållna förbuden mot vissa varors ineller
utförsel upphäfvas och de förmåner, som genom nyare handelstraktnter
blifvit tillerkända åtskilliga främmande nationers fartyg, varda utsträckta
till sådana utländska fartyg, för hvilka äldre bestämmelser ännu tillämpas,
har Utskottet, som i alli fall icke skulle kunna föreslå de af meranämnda
medel endast vilkorligen eller tills vidare beviljade utgifters upp
förande å liksstaten, ansett sig föranlåtet att jemväl
afstyrka bifall till revisorernes hemställan, rörande dessa
medels uppbärande och redovisande samt derå anvisade
utbetalningars bestridande genom serskilda statsanslag.
8:0.
ylngående användandet af den, under benämni/ig aj Eskilstuna fristads
medel, bokförda fond.
(1847 års rev-berättelse sid. 12; Kommer s-kollegii utlåtande sid. 4*3 öo.)
Efter anmälan, hurusom af denna fond, hvilken utgöres af en del
utaf köpskillingen för en år 1S371 försåld egendom i Eskilstuna, endast ett
årligt belopp af 66 r:dr 3a sk., hvilket utgått lill premier för eleverne i
dervarande elcmentar-skola, under revisionsåren användts till allmänna utgifter
för fristadens räkning; hvaremot åtskilliga hit hänförliga kostnader,
såsom den aflöning åt borgmästaren, läkaren och skolläraren, dertill extra
licentmedien icke lemnat tillgång, reseunderstöd åt smidesgesällerne Heljestrand
samt inköp af utländska smidesprofver och modeller m. m , blifvit
af manufakturmedlen anvisade, hafva revisorerne yttrat, att Eskilstuna fristads-medlen
syntes i första rummet böra användas lill bekostande af sådane
Slats-Utsk:s l!{låtande, N:o 161.
21
åtgärder, som afsågo fristadens allmänna gagn ocdi bästa, samt att först, sedan
dessa medel härtill medtagits, fråga borde uppstå om manufaktur-medlens
begagnande för så beskaffade utgifter.
Kommers-kollegium har instämt i revisorernes yttrade åsigt om
ändamålet med nu ifrågavarande medel, men derjemte yttrat, att de hufvudsakligaste
bland omförmälde utaf manufacturmedlen bestridda utgifter,
eller reseunderstödet för gesällerne Heljestrand samt kostnaden för de inköpte
smidcsprotverna oell modellerna icke borde betraktas såsom allenast
åsyftande en fördel lör Eskilstuna finstad, enär dermed afsågs den inhemska
smides-manufakturens allmänna befrämjande; samt att dessa utgifter icke
på långt när skulle kunnat bestridas af kapital-återstoden utaf fristadsmedlen,
hvadan en stor del af desamma i allt fall måst å manufakturmedlen
anvisas, och skulle, derest de förra medlen blifvit till liela sitt belopp använda,
de sednare derefter jern väl bchöft anlitas för premierne vid ofvanLerörda
skola. Vid sådant förhållande ansåg Kollegium det närmare öfverensstämma
med det ändamål, hvarför fristadsmedlen blifvit afsatta, att tills
vidare och intill dess någon åtgärd af allmännare gagn för fristaden erfordrade
deras användande, reservera och under tiden med den odisponerade
räntevinsten öka desamma.
Utskottet, som icke kan annat än go känna de af Kommers-kollegium
anförde skäl för omförmälde utbetalningars anvisande å manufaktur-medlen,
anser följaktligen
revisorernes i afseende derpå framställde erinran icke böra
föranleda någon åtgärd.
9:0.
Angående utgijnc lån utaf Manufaktur-, tull- och beslags- samt Eskilstuna
fristads-medlen.
(1S47 års revisionsberättelse sid. 12; Kommers-kollegii utlåtande
sid. 5o — 5 i )
I afseende på den Kommers-kollegium, enligt Kongl, brefvet den
Februari 1839, uppdragna utlåning af de kontanta behållningar utaf dessa
medel, hvilka icke genast behöfde användas, hafva revisorerne anmält, hurusom
de af räkenskaperna funnit, att sådana lån under revisions-åren inne
-
22
Stats-Utsk:s Utlåtande, /T:o 161.
hafls af personer inom Kollegium, hvilket synts revisorerne mindre lämpligt,
ehuruväl något icke varit att erinra mot den för lånen ställda säkerhet.
Till förklarande af hvad sålunda blifvit anmärkt har Kommers-kollegium
meddelat följande upplysningar; då Kollegium bemyndigades att utlåna
behållningarne af ofvannämnda medel, fastställdes såsom vilkor för
denna utlåning, att lånen skulle lemnäs på korta uppsägningstider oc'h emot
den ränta, som kunde erhållas; att räntan borde tillgodoföras den fond,
hvaraf lånet utgått, samt att statens rätt genom fullgod säkerhet betr\'ggades.
I öfverensstämmelse med dessa föreskrifter, hvilka Kollegium ställt sig
lill noggrann efterrättelse, och enär Kongl. Majit ej eller sedermera förklarat,
att något serskildt eller annat ändamål, än medlens förräntande, borde
vid utlåningen afses, hade Kollegium vid låns meddelande ansett låntagarnes
personliga ställning böra komma i betraktande endast så Lill vida, som den
vore af någon vigt för säkerhetens bedömande. Kollegium hade också sökt
iakttaga alltsom kunnat betrygga från förlust å utlåningen; ett förhållande,
hvilket vitsordades deraf, att ingen dylik förlust inträffat och icke ens någon
anmärkning med hänsigt till säkerheten förekommit; anmälande Kollegium
slutligen, att utaf de tvenne lån, som under någon lid innehafts af
personer, anställde inom Kollegium, vore det ena, efter uppsägning å låntagarens
sida, redan till fullo inbelaldt, och utgjorde det andra, eller det ännu
oguldna, ett belopp af i5oor:dr.
Jemte nu anförde upplysningar, har Utskottet ansett sig böra meddela,
att sistberörda lån, hvarför räntan är förskrifven till 5 procent årligen,
skall efter 2:ne månaders föregången uppsägning återbetalas.
Med hänsigt till innehållet af ofvanåberopade nådiga bref och då det
deruti uppgifna ändamål med omförmälde behållningars utlånande ingalunda
förbisetts eller åsidosatts vid meddelandet af de lån, hvarom nu är fråga,
samt, hvad säkerheten beträffar densamma, enligt revisorernes förklarande,
icke gifvit anledning till någon erinran, har Utskottet ansett sig böra
hemställa,
att revisorernes anmärkning rörande dessa 2:ne lån må
förfalla.
1
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 161.
23
io:o
Angående redovisningen för det till instrumenter och böcker m. m.
för nuvigalions-skolorna berit jade serskildta anslag.
(i845 års rev.-berättelse sid. 17; Kommers-kollegii utlåtande sid. \0—415
1847 års rev.-berättelse sid i3—14.)
Med anledning af den i 1845 års revisions-berättelse förekommande
anmälan, alt någon redovisning för det vid 1840 ocb 1841 års riksdag beviljade
samt från Riksgälds-kontoret utbekomna anslag å 16,600 r:dr, till
anskaffande af de instrumenter och böcker m m., som vid navigationsskolornas
första organiserande erfordrades, bar Utskottet ansett sig böra
upplysningsvis meddela, att Kommers-kollegium, i utlåtandet öfver nämnda
revisions-berättelse, uppgifvit orsakerna lill lidsutdrägten med den saknade
redovisningens uppgörande, samt att denna redovisning, på sätt sednast
församlade revisorers berättelse innehåller, numera blifvit upprättad och,
efter verkställd granskning i Kammar-rätten, aflemnad till bemälde revisorer,
hvilka vid dess genomgående icke funnit anledning lill anmärkning.
11 :o.
Angående säkerheten för ett af Manufaktur-diskontfonden Eskilstuna
fristad meddeladt lån.
1847 års rev-berättelse sid. >4—15; Kommers-kollegii utlåtande
sid. 51 — 53.)
Vid den under sednaste revisions-förrättning verkställda inventering
af manufaktur-diskontens lånehandlingar, hafva revisorerne anmärkt, att
någon intecknings- eller annan laga säkerhet icke blifvit ställd för det,
genom Kongl brefvet den 19 December 1835, Eskilstuna fristad beviljade
lån å 18,298 r:dr 20 sk. 1 rst, till inköpande af åtskilliga kronan förut
tillhöriga vattenverk och byggnader i nämnda stad.
Enligt hvad Utskottet, dels af Kommers-kollegii ofta åberopade underdåniga
utlåtande och dels af de i afseende på detta lån afgifna förbindelser
inhemtat, har den för nämnda vattenverk och byggnader erforderliga
köpesumma blifvit i nåder anvisad att i låneväg af manufaktur-diskont
-
Zi
Sluls-l tsk-.s Utlåtande, iV:« 161.
fonden förskjutas; hvaremot Eskilstuna fristads invånare, genom dess Magistrat,
Äldste och Drätselkammare, jemlikt 3:ne serskilde, till Kommerskollegium
eller ordres utfärdade, förskrifningar å ett sammanräknadt kapitalbelopp
af 18,061 r:dr 44 sk' Q rst., förbundit sig alt detta belopp medelst
afbetalning inom hvarje års.slut af 3 procent å primitiva kapitalet
återgälda, samt derjemte erlägga 4 procents årlig ränta; varande genom
hittills förfallna och ordentligen fullgjorda afbelalningar manufaktur-diskontlondens
ifrågavarande fordran minskad lill 11,874 r;dr 18 sk. 8 rst. Och
som, vid afståendet af eganderätten lill ofvanberörda liigenheter, åtskilliga vilkor
blefvo fästade, såsom: alt dessa lägenheter icke, ulan Kongl Maj:ts nådiga
tillstånd, någonsin finge fristaden afhändas, eller vaLLenfallen användas
för andra inrättningar oell behof, än dem, som för smides-manufakturen
erfordrades, samt alt någon inskränkning i den för gevärsfaktoriet behöfliga
vattendrift icke finge ega rum, ansågs nödigt att införa dessa vilkor
uti det emellan Krigs-kollegiuin och fristaden upprättade köpekontrakt,
hvars i4 § dessutom innehåller: att, till säkerhet för sagde vilkors fullgörande,
skulle samma kontrakt i Wester Rekarne Häradsrätts inteckningsprotokoll
intagas. Denna åtgärd, hvilken, på sätt revisorerne upplyst, första
gången vidtogs den 7 Mars l83y och sedermera förnyades den 12 November
1846, afsåg följaktligen icke lånesumman, utan endast de vid försäljningens
medgifvande gjorda förbehåll.
Då för nyssnämnda låns återbetalande någon annan säkerhet än fristadens
invånares gemensamma ansvarighet icke blifvit af Kongl. Maj:t föreskrifven,
och då Utskottet, lika med Kommers-kollegium, anser de afgifna
skuldförbindelserna i detta hänseende vara fullt nöjaktiga och till fy 1 leslgörande,
finner Utskottet sig ega grundad anledning till den hemställan,
att revisorernes, i fråga om säkerheten för merberörda
lån, gjorda anmärkning må förfalla.
1 Stockholm den 28 April I848.
jv? i«s.
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 162.
25
JVF 1®*.
Arik. lill Exp.-Ulsk. den 29 April. k'. 6 c. ui.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om nedsättning af räntan
och. förlängning af återbetalnings Liden för lån utaf Mann
faktur-diskont fonden.
(Rgs A fri.)
Till beredande af möjlighet för svenska industrien alt enligt lidens
fordran, täfla med den utländska, har, under åberopande af nu gjorda
framställningar om allmänna penningeräntans Angifvande eller nedsättande,
Herr Joli. 1Vahlgren, uti en inom Borgare-ståndet väckt och till Statsutskottet
remitterad motion, föreslagit, att räntan för de lån, som af manufaktur-diskonten
meddelas, måtte nedsättas till 3 procent och tiden för dessa
låns inneliafvande utsträckas till 12 månader samt den, vid uteblifna
iiqvider å lånens förfallodagar, föreskrifna straffränta alldeles upphöra, hvaremot
lagsökningar, derest de förfallna lånen icke inom fjorton dagar inbetaides,
borde genast anställas.
I anledning af denna motion får Stats-utskottet upplysa, att, enligt
1 1 :te och i4 §§ i det för manufaktur-diskont-inrättningen nu gällande reglemente
af den 8 Februari 1844» skola ifrågavarande lån meddelas på minst
en och högst nio månader, ordinarie räntan för desamma erläggas efter 4
procent om året, eller en tredjedels procent i månaden, samt straffräntan,
hvilken eger rum för hvad, som af ett låns kapitalbelopp ej inbetalas inom
åtta dagar efter förfaliodagen, utgöras med fyra procent årligen utöfver
ordinarie räntan. Vidare stadgas uti 16 och 17 §§ af samma reglemente,
att, derest lån icke inom en månad efter förfaliotidens förlopp blifvit inbetaldt,
bör lagsökning emot vederbörande anställas, samt att, då lagsökning
skett, är, intilldess annorlunda förordnas, låntagare eller den hypotl eks-utgifvare,
som enahanda förbindelse sig ikläd t, pligtig att såsom utsökningsBih.
till R. St. Fröt. 1847 & 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 2 käft. 4
26
Stats-Utshs Utlåtande. N:n M2i
provision, erlägga två procent af kapitalet, hvilken provision lills vidare
lillialLi*>■ diskontens ombudsman
Då manufaktur-diskonten måste godtgöra Rikets Ständers hank tre
procents årlig ränta lor de medel, sorn lyftas utaf’ det å banken till denna
diskonts lånerörelse beviljade kreditiv af r,5oo,ooo r:dr, så skulle naturligtvis,
i händelse diskontens ullåningsränta, på sätt motionären föreslagit,
nedsättes till samma belopp, ali ränte v riis t å berörda kreditiv-medel komma
att för framtiden upphöra, och följaktligen den härigenom na påräknade
tillgång Lill ersättande af kapital och ränteförluster samt förvaltningskostnader,
äfvensom till bestridande af de å diskontens vinstmedel anvisade
utbetalningar jemväl försvinna.
Hvad derefter beträffar den hittills stadgade lånetidens utsträckning,
så skulle, genom bifallandet af motionärens förslag i detta afseende, totalbeloppet
af de till utlåning under hvarje år disponibla medel hädanefter
komma att minskas, samt omförmälde fånetillgång, sorn redan för närvarande
anses otillräcklig, för att motsvara det alltjemt stigande värdet af de
låneberättigade fabrikernas och näringarnes tillverkningar, alltså framdeles
komma att än mindre uppfylla de ökade låneanspråken.
I betraktande af nu anförda förhållanden, anser sig Utskottet således
böra
afstyrka Rikets Ständers bifall lill hvad i afseende på ej
mindre ordinarie räntan, än liden för manufaktur-diskont-lånen
blifvit uti ofvauberörda motion föreslaget.
Vidkommande åter det i samma motion framställda förslag, angående
den så kallade straffräntans upphörande, så anser sig Utskottet val ej
heller kunna tillstyrka bifall härtill; men då Rikets Ständer vid sistförflutjie
riksdag medgåfvo, att straffräntan för de af bankodiskonten utgifna lån
finge upphöra tre månader efter lånens förfallodag, eller, i händelse låntagaren
dessförinnan råkade i konkurstillstånd, å den dag konkursen ansågs
börjad, och då nuvarande Banko-utskott, enligt 5o:de punkten i dess memorial
n:o 4^, föreslagit, att för de diskontlån, som ej sednast fjorton dagar
efter förfallotiden blifvit inbetalda eller genom omsättning liqviderade,
bör sex procents ränta, utan bevillningsafdrag beräknas från förfallodagen,
så och enär enahanda skäl, som vid bestämmandet af straffräntan för dessa
lån kunna göra sig gällande, äfven förekomma i afseende på ränteberäk-j
ftats-’. lsk:s l tluta/ide, I\’:o 162.
27
ningssällel vid försummad inbetalning af förfallna lån utaf Manufakturdiskontfondens
medel, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att
samma beräkningssätt, som, till följd af rikets nu församlade
Ständers beslut, kommer att tillämpas i afseende
på straffräntan för Rikets Ständers banks diskontlån,
måtte af Kongl. Maj:t föreskrifvas för enahanda ränta å
de lån, som af manufaktur-diskontfondens medel, från
och med nästkommande års början, varda utlemnade;
Stockholm den 28 April 1848.
STOCKHOLM, Lundberg & Comp. i848.
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 163.
1
i\:o 163.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Maj, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse om anvisandet
af ett serskildt Kreditiv till betäckande af kostnaderna
för de rustningar, som af närvarande politiska
förhållanden kunna påkallas.
Under den 4 innevarande manad har Kongl. Maj:t behUgat till Statsutskottet
aflåta en nådig skrifvelse af innehåll, att då, oaktadt Kongl. Maj:ts
lifliga önskan, att den närvarande politiska ställningen i Europa icke måtte för
de förenade rikena medföra någon rubbning af de utaf fredens lugn härflytande
fördelar, en nödig försigtighet likväl fordrade, att ej vara oberedd på
de händelser, som af nämnde politiska ställning tilläfventyrs föranleddes, och
synnerligast de sednaste tilldragelserna inom ett grannrike, hvilket utgjorde
föremål för Svenska nationens varma deltagande, kunde påkalla, att Sverige,
för skyddandet jemväl af egna, dyrbara intressen, icke underlåter att lemna
det understöd, som derifrån blifvit begärdt; men Kongl. Maj:t emedlertid ansett
Sig icke böra uti en så maktpåliggande fråga fatta beslut förr, än Rikets
nu församlade Ständer, såsom Svenska folkets ombud, lemnats tillfälle att,
efter noggrann pröfning, uttrycka sina åsigter, huruvida nationen må vara
villig att underkasta sig de uppoffringar, som dermed måste blifva förenade,
så hade, af sådan anledning, Kongl. Majit, efter att hafva inhemtat Hemliga
Utskottets underdåniga yttrande, med fullt förtroende till Rikets Ständers bedömande
af hvad Sveriges ära och sanna intresse fordra, nu velat framställa
den begäran, att, ej mindre för nödiga förberedande rustningar, än på det
att Kongl. Majit måtte blifva i tillfälle att vidtaga de åtgärder, som omständigheterna
kunna påkalla, Rikets Ständer, oberoende af de uti 63 § regeringsformen
omförmälda kreditiv, vid hvilkas bestämmande Kongl. Majit gjorde Sig
förvissad, att de nuvarande politiska förhållandena tagas i behörigt öfvervägande,
måtte till Kongl. Majits disposition ställa ett serskildt kreditiv af Två
millioner riksdaler banko; förväntande Kongl. Majit, att med möjligaste skyndsamhet
erhålla del af det beslut, som härom blefve af Rikets Ständer fattadt.
Bih. till K. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 3 Höft.
2
Stats-lJlskottets Utlåtande, !Y:o 163.
Jemte det Stats-utskoltet nu skolat till Rikets Ständers kännedom och
pröfning anmäla Kongl. Majrts i förevarande hänseende gjorda nådiga framställning,
får Utskottet förklara, att, ehuru nogsamt inseende ärendets grannlaga
och maktpåliggande beskaffenhet, Utskottet likväl, med liflig öfvertygelse
om Svenska folkets vilja och förmåga att, för upprätthållande af fosterlandets
sanna ära och betryggande af dess sjelfbestånd, underkasta sig de uppoffringar,
sorn omsorgen för dessa nationens dyrbaraste intressen kan påkalla, och
med full tillförsigt derjemte till Kongl. Maj:ts visa bedömande af de åtgärder,
som för uppnåendet af nämnde vigtiga ändamål må vara behöfliga eller lämpliga,
icke tvekat att tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte, till bestridande af kostnaderna
för nödiga förberedande rustningar och andra åtgärder,
som af de politiska förhållandena kunna påkallas, till Kongl.
Maj:ls disposition å riksgälds-kontoret anvisa en kreditivsumma
af Två millionor riksdaler banko, alt, i mån af behof
och emot framtida redovisning, lyftas.
Stockholm den 8 Maj 1848.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Stäts-U/skotfe/s Utlät ande., N:o 1C4.
V:o 104.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Mej, kl. 10 f. m.
Utiätande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition om upphörande
af s. k. liggetids- och nådårs-besparingar vid tillträden
«/ embeten och tjenster på rikets stat, samt om
årliga anslag till Armeens och Civilstatens pensions-kassor
och Andralitets-krigsmans-kassan, såsom ersättning för de
inkomster, dessa kassor af nämnda besparingar åtnjuta.
(U. A.)
Sedan, i anledning af förekommen fråga om upphäfvande af nu gällande
föreskrifter, i afseende på de löne-innehållningar, hvilka, under benämning af
vakans- och liggetids- samt nådårs-besparingar, ega rum vid tillträdet af de
Hesla militära och civila embeten och tjenster å rikets stat, Kongl. Majit inhemtat
underdåniga utlåtanden af Dess och rikets statskontor samt direktionerna
för armeens pensions-kassa, amiralitets-krigsmans-kassan och civilstatens
pensions-inrättning, de sistnämndas åtföljda af uppgifter rörande beloppet af
omförmälda lönebesparingar och de ersättnings-anslag, som, i händelse af
dessa besparingars upphörande, skulle erfordras, samt derefter de för beskattningsväsendets
jemte uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling af
Kongl. Majit förordnade kommitterade i förevarande ämne afgifvit underdånigt
betänkande, har Kongl. Majit, sorn funnit de nu gällande stadganden om förslags-
och liggetids- samt nådårsbesparingar vara för statens embets- och
tjenstemän i allmänhet serdeles tryckande och den deröfver i en längre tid
förda klagan förtjent af ett billigt afseende, samt derjemte ansett de rörande
meranämnda löneinnehållningars beräknande, redovisande och utbetalande gifna,
i flera fall mindre bestämda och sinsemellan stridiga, föreskrifter icke förenliga
med den ordning och enkelhet i uppbörds- och redogörelseverket, som af tidens
kraf och statsskickets beskaffenhet påkallades, uti en till Rikets Ständer
den 12 November sistlidet år aflåten och från samtliga riks-stånden till Stat;-  utskottet remitterad nådig proposition (intagen under Nio 7 i lia Sami. 1 afd.
llih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 4 Uiift. \
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 164.
af bihanget till riks-ståndens protokoll), på ofvannämnda med flera anförda
skäl, till Rikets Ständers medgifvande föreslagit, att de hittills under namn af
vakans- eller förslags-, liggetids-samt begrafningsbjelps- eller nådårs-besparing
föreskrifna löne-innehållningar, och följaktligen den på samma löne-innehållningar
grundade rättighet för embets- och tjenstemäns sterbhus till begrafningshjelps
utbekommande, måtte upphöra, samt alla i statens tjenst anställde personer
få, från och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde
eller förordnade, tillträda och uppbära de löner och arfvoden, hvartill
de, på grund af erhållna fullmakter, konstitutorialer eller förordnanden, äro
berättigade; varande uti den nådiga propositionen derjemte tillkännagifvet, det
Kongl. Maj:t ansåge, att, vid förekommande frågor om utbetalning till allidne
embets- och tjenstemäns sterbhus af de löne-innehållningar, som i egenskap
af nådårs-besparing redan iakttagits eller ytterligare, intilldess skyldigheten att
aftjena begrafningshjelp förklaras hafva upphört, kunna varda iakttagna, nu
gällande föreskrifter borde fortfarande tjena till efterrättelse, samt de utgifter,
hvilka i sådant afseende komme att ega rum, af statsverket förskjutas, emot
ersättning från Rikets Ständers riksgälds-kontor på det sätt, att de gjorda utbetalningarna
upptoges i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnda kontor,
angående statsverkets öfverskott och besparingar, beträffande serskildt åtskilliga
landsstaten tillhörande personer, såsom länsmän, gevaldiger, fångvaktmästare
och fångknektar m. fl., äfvensom de vid rikets kollegier anställde
kammardrängar, hvilka alla, jemlikt Kongl, brefven den 9 April 1733 och 9
Augusti 1734- samt Statskontorets cirkulär af den 20 Februari 1744, hittills
varit befriade från skyldighet att aftjena begrafningshjelp, men hvilkas sterbhus,
sådant oaktadt, fått, när dylike personer i Ijensten aflidit, såsom begrafningshjelp
uppbära sex månaders lön, har Kongl. Maj:t, enär, med hänsigt till
desse personers knappa lönevilkor, billigheten syntes fordra, alt deras sterbhus
icke beröfvades en dem ifrån längre tid tillerkänd förmån, hvaraf de äfven
hädanefter vore i lika behof, föreslagit, att omförmälda serskilda stadganden
måtte för ifrågavarande personal fortfarande få tillämpas. Som emedlertid
upphäfvandet af nu gällande föreskrifter om ofvanberörda löne-innehållningar
icke kunde bringas lill verkställighet med mindre, än att vederbörande pensionsinrättningar
försäkras om ersättning för de lill deras kassor anslagna och påräknade
inkomster, hvilka genom förslags- och liggetids- samt nådårs- eller
begrafningshjtlps-besparingarnas upphörande skulle förloras, så och enär, enligt
de från direktionerna öfver armeens pensions- och amiralitets-krigsmanskassorna
samt civil-statens pensions-inrättning ytterligare infordrade uppgifter, årliga inkomsten
af ifrågavarande lönebespai ingar, beräknad efter medeltalet af 10 på
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 164. 3
»
hvarandra följande år för armeens pensionskassa och civilstatens pensiousinrättning,
samt af o år för amiralitets-krigsmanskassan, hvilken sistnämnda
endast från och med år 184-i varit till vakans- och liggetids-besparingars uppbärande
berättigad, utgjort för armeens pensionskassa 32,547 r:dr 37 sk. 1 rst.,
uti hvilken summa jemväl inbegrepes de s. k. observations-medlen, sorn dock
hade afseende icke blott på förenämnda lönebesparingar, utan ock på andra
kassans tillgångar, för amiralitets-krigsmanskassan 4,275 r:dr 39 sk. 6 rst. och
för civilstatens pensions-inrättning I 1.063 r:dr 14 sk., har Kongl: Maj:t, sorn
ansett dessa uppgifter utgöra en i möjligaste måtto tillförlitlig grund för den
ifrågaställa ersättningens bestämmande, till Rikets Ständer öfverleinnat ali för
omförmälda ändamål å riksstateu, i jemna tal, uppföra de efter nämnda beräkningsgrund
erforderliga anslag, nemligen för
armeens pensionskassa
32,000
amiralitets-krigsmanskassan 4,300
och för civilstatens pensions-inrättning 11,000
eller tillsammans 47,300 r.dr.
Hvad först angår den för uppkomna ledigheter af embeten och tjenster
uti gällande författningar bestämde så kallade vakans- och förslugs-liggetiden,
så utgör densamma i allmänhet, efter hvad i den nådiga propositionen jemväl
omförmäles, för sådana civila tjenster, hvartill underdåniga förslag upprättas,
tre månader, för de civila embeten och tjenster, hvilka af Kongl. Maj.t omedelbarligen
bortgifvas, två månader, samt för alla militära embeten och tjenster
fgra månader, allt med beräkning från och med månaden efter den , under
hvars lopp ledigheten inträffat, och under hvilken liggetid lönen icke får tillträdas
af den, sorn lill deremot svarande embete eller tjenst befordfats.
])e löne-innehållnihgar, hvilka i följd häraf ega rum, hafva, så vidt desamma
eljest skulle såsom en verklig inkomst eller besparing komma slats-verket till
godo, blifvit anvisade åt de för embels- och tjenstemäns pensionering inrättade
kassor, så alf, enligt det för armeens pensions-kassa den 10 Januari 1757
utfärdade första reglemente, denna kassa fått på sig öfverlåtna löne-besparingarna
för vakans- och liggemånaderna vid ledighet af militära embeten och
tjenster, samt, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 2 September
1823 och Kongl. Majrts derpå grundade nådiga beslut af den 27 November
1825, till civilstatens pensions-inrättning blifvit anslagen den lönebesparing,
som under vakans- och förslags-liggetide® dittills tillkommit statsverket af sådana
civila embeten och tjenster, hvilka af Kongk Majit tillsättas; hvarjemte
slutligen amiralitets-krigsmanskassan, genom; Kongl, brefvet af den. 15 Februari
4
Stats-Utskottets Utlåtande, IV: o IG4.
1841 erhållit den förmån att tillgodonjuta vakans- och iiggetids-besparingarna
efter afskedade embets- och tjenstemän vid sjöstalen. Af de genom vederbörande
pensionskassa-direktioners försorg uppgjorda och Utskottet tillhandakomna
beräkningar inhemtas, alt beloppet af de under åren 1836—1845 till
armeens och civilstatens pensionskassor influtna vakans- och liggetids-besparingar
utgjort i medeltal årligen för förstnämnda pensionskassa 12,175 r:dr och
för civilstatens pensions-inrättning 6,695 r:dr, älvensom all amiralitets-krigsmanskassan
under åren 1842—1845 i dylika lönebesparings-medel uppburit per
medium 2,055 r:dr 34 sk. 1 rst. för äret.
Fördelen af vakans- och liggetids-besparingarnas ifrågaställde upphörande
skulle naturligtvis, i följd af ofvan antydda olikhet emellan de för serskilda
embeten och tjenster stadgade vakans- och liggetider, i första rummet tillgodokomma
militäre embets- och tjenstemän samt dernäst dem, som tillträda sådana
civila embeten, hvilka, utan föregånget förslag, af Kongl. Maj:t tillsättas.
Hvad åter angår de civila tjenster, hvartill underdånigt förslag af vederbörande
myndigheter uppgöras och till Kongl. Maj:t i underdånighet insändas , så
enär för dylika tjenster i allmänhet är stadgad en ansökningstid af 56 dagar
samt någon tid städse ytterligare måste åtgå, innan förslaget hinner uppgöras
och ärendet, efter ytterligare tilländalupen 56 dagars liggetid, slutligen hos
Kongl. Maj:t pröfvas, blir häraf en ovilkorlig följd , att civila tjenster af nu
ifrågavarande beskaffenhet, äfven i händelse af vakans- och liggetidens borttagande,
förblifva obesatta under en tid, som fullt motsvarar de nuvarande
vakans- och liggemånaderna; hvadan alltså tillträdarne af dylika tjenster icke
komme att af den föreslagna förändringen hemta något egentligt gagn. Med
anledning af det i afseende på civila förslags-ljenster ofvan anmärkta för
hållande,
och då tvifvelsutan hädanefter, såsom hittills, ej sällan torde inträffa,
all militära embeten och tjenster, samt sådana civila, hvilka af Kongl. Maj.t
omedelbart borlgifvas, ej tillsättas före utgången af den månad, hvarunder
ledigheten sig yppat, måste således, jemväl efter upphäfvandet af de rörande
vakans-besparingarna nu gällande bestämmelser, fortfarande uppkomma dylika
löne-innehållningar, hvarigenom för statsverket bereddes godtgörelse för en
betydlig del af de anslagssummor, hvilka skulle till pensions-kassorna utbetalas
såsom ersättning för dem nu tillkommande vakans- och liggetids-besparingar.
Då emedlertid, i saknad af en på erfarenhetsförhållanden' grundad utredning,
rörande beloppet af de låne-innehållningar, sorn, efter vakans- och liggelidsförfattningarnas
upphörande, skulle, i följd af uppskof med embetens och
tjensters tillsättande, fortfarande vara att påräkna, Utskottet icke är i tillfälle
att ens approximativt beräkna den kostnad, statsverket skulle komma att ge
-
Slats-l tskottets Utlåtande, N:o 164.
noin de till pensions-inrättningarna utgående årliga ersättningsanslagen tillskyndas,
har Utskottet, ehuru fullkomligt eikännande nyttan och ändamålsenligheten
af den med ifrågavarande förändring åsyftade förenkling i redogörelseverket,
likväl funnit sig
tor närvarande icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall till
hvad uti den nådiga propositionen blifvit föreslaget, rörande
upphörandet af de under namn af vakans- eller föislags-liggetids-besparingar
utgående löne-inhehållningar samt
anvisandet af årliga stats-anslag till vederbörande pensionskassor
såsom ersättning för deraf hittills åtnjutna inkomster.
Till beredande af den andra utaf ifrågavarande löne-innehållningär, nådårsbesparing
eller begrafningshjelp, åligger i allmänhet embets-och tjensteman,
som till en syssla vunnit befordran, att under sex månader, räknadt från och
med månaden efter den, hvarunder utnämningen skett, tjena antingen ulan
lön, om han förut icke innehaft ordinarie tjenst, eller, i annat fall, med den
lön, som åtföljt den frånträdde befattningen. Jemlikt Kongl, brefvet af den 13
Mars 1830, grundadt på Rikets Ständers vid 1828—-1830 årens riksdag lem-,
nade medgifvande, öfverlätos till arméens pensions-kassa nådårs- eller begrafningshjelps-besparingarna
efter afskedade militäre personer vid arméen,
emot lika förbindelser, som förut ålegat statsverket. Genom nådigt beslut af
den 27 November 1823 blef, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 2 September 1823, civilstatens pensionsinrättding
förklarad berättigad att uppbära den löne-innehållning, hvilken, när civil embets-
eller tjensteman tager afsked, eger rum för efterträdaren under namn
af begrafningshjelp, hvarifrån dock genom Kongl, brefvet den I 1 Februari
1832 blifvit gjordt det af Rikets Ständer vid 183i- 1833 årens riksdag gillade
undantag, att dylik löneinnehållning ej tillkommer pensions-kassan efter
sådane embets- och tjenstemän som undlå afsked med pension å rikets allmänna
indragningsstat. Äfvenledes eger, enligt Kongl. Maj:ts på Rikets Ständers
beslut grundade nådiga bref den 13 Mars 1830, amiralilets-krigsmanskassan
att åtnjuta begrafuingsbjelps-besparing för sådane embets- och tjenstemän,
med hvilkas befattningar delaktighet i denna kassa är förenad, emot
samma skyldigheter, som statsverket förut ålegat.
Enligt hvad de lill Utskottet öfverlemnade, ärendet rörande, handlingar utvisa,
hafva arméens och civilstatens pensionskassor af influtna nådårsbesparingar
uppburit, efter medelberäkning för åren 1836—184-5, en årlig inkomst, arméens
pensions-kassa af 18,296 r:dr och civilstatens pensions-inrättning af
6
Siats-Utskottets Utlåtande, IV: o t64.
4,359 r:dr. Till amiralitets-krigsmanskassan hafva af nämnda slags lönebesparingar
under åren '184-2—184-3 i medeltal årligen inllutit 2,220 r:dr.
I afseende på yilkoren för begrafningshjelps utbetalande till aflidne tjenstemäns
sterbhus förekomma följande skiljaktiga förhållanden. Endast sterblmsen
efter de embets- och tjenstemän, sorn vid sitt frånfälle äro qvar i tjenst
eller å allmänna indragningsstaten åtnjuta lönerna motsvarande pensioner, ega
att utbekomma hela det till begrafningshjelp innehållna belopp. Efter tjensteman,
sorn under suspensionslid med döden afgår, erlägges begrafningshjelp
endast med hälften af hvad han vid dödsfallet egde att af sin lön uppbära.
Såsom begrafningshjelp efter embets- eller tjensteman, som vid afskedstagande!
kommit i åtnjutande af pension från någondera af ofvannämnda pensionskassor,
utbetalas, utan afseende å hvad den för desse embets- och tjenstemän
iakttagne löne-innehållning utgjort, blott ett halft års pension. För embets-
eller tjensteman, som antingen erhållit afsked utan pension eller blifvit
från sin tjenst entledigad, eger icke någon utbetalning af begrafningshjelp rum,
fastän sådan på föreskrifvet sätt innehållits; varande afskedad tjensteman, som
åter i tjenst inträder, skyldig att begrafningshjelp ånyo aftjena.
Såsom skäl för upphörandet af nu föreskrifna nådårs- eller begrafningshjelps-besparingar
är uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition och kommitterades för
skatteväsendets förenkling underdåniga betänkande hufvudsakligen anfördt: att
den förnämsta och egentliga anledningen till nådårsförfatlningarnas uppkomst
och bibehållande kunde anses hafva upphört, sedan numera enkor och minderåriga
barn efter embets- och tjenstemän, för hvilka begrafningshjelp eger
rum, åtnjuta understöd eller pensioner från de för sådant ändamål bildade
fonder och inrättningar; att, efter hvad erfarenheten ådagalagt, den fortsatta
tillämpningen af nämnda författningar ofördelaktigt inverkat på embets- och
tjcnslemännens ekonomiska ställning samt derigenom äfven på tjensteman utöfning
egt ett destomera skadligt inflytande, som de lill beredande af tillgång
för begrafningshjelpen föreskrifna löne-innehållningar inträffade just under den
tid, då embets- och tjenslemannen, i anseende till fullmaktslösen och befordrings-afgifler,
jemte andra med ny befattnings tillträdande ej sällan förenade
kostnader, såsom till flyttning, bosättning, m. m, vore i största behof af den
för em b etet eller tjensten bestämda aflöning, hvars anvisande haft för ändamål,
att embets- ock tjenslemannen måtto kunna, ostörd af näringsomsorger,
uteslutande egna sin tid och verksamhet åt de med hans befattning förenade
göromål; att af sådan anledning, serdeles i sednare tider, åtskilliga undantag
från föreskriften om begrafningshjelps aftjenande blifvit medgifna, såsom för
tjenstemanna-persoualen vid tullverket, skogs- och jägeri- samt stuteri-staterna,
Stats-Uts/co/tets Utlåtande, N:o 164.
dl
i
äfvensom för Statsrådets ledamöter; att det syntes med billighet mindre öfverensstämmande,
alt de till beredande af fond för begrafningshjelpen innehållna
belopp, fastän en längre tid vanligen förflyter, innan deras utbetalning
ifrågakommer, icke gafve någon afkastning eller i ringaste mån förökade sig
till lönlagarnes eller deras sterbhus-delegares förmån, utan tvertom i de liesta
fall antingen alldeles icke eller endast till en del utbekommas, hvaremot tjenstemännen
vid sitt inträde i statens tjenst oftast vore nödsakade att ådraga
sig en med räntebetalning förenad skuldsättning, hvilken de möjligen icke sedermera
under tjenstetiden kunde till fullo sig afbörda; samt att, då en viss
lön blifvit för hvarje serskild tjenst anslagen, densamma också onekligen borde
tillgodokomma den, sorn fullgör de med tjensten förenade åligganden,
hvaremot det icke tillhörde staten att innehålla en del af lönebeloppet, för
att vid tjenstemannens frånfälle kunna till hans sterbhusdelegare eller dåvarande
rätts-innehafvare aflemna samma löneandel.
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit har Utskottet visserligen
funnit de till stöd för begrafningshjelps-besparingars upphörande åberopade
grunder ega giltighet och förtjena synnerlig uppmärksamhet; men då
statsverkets för närvarande inskränkta tillgångar icke medgifva anvisandet af
de betydliga slats-anslag, hvilka, på sätt ofvanföre blifvit utredt, skulle erfordras
såsom godtgöreise för de årliga inkomster, vederbörande pensionskassor,
enligt gällande författningar, ega att af nämnda besparingar uppbära, har Utskottet
för närvarande
funnit sig förhindradt att lill Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
i hvad den afser upphörandet af de under namn af
nådårs- eller begrafningshjelps besparing föreskrifna löneinnehallningar
samt beviljandet af ersättningsanslag åt pensionskassorna,
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 8 Maj 1848.
8
S/a/s- liskollets Utlåtande, N:o /6\J.
H:o 163
Alik. (ill Exp.-Utsk. dttn 9 Maj, kl. 2 p. m.
T t låtande, i anledning af räckt motion, angående rättighet för assessoren
J. A. Törneman att å allmänna indragning sstaten
bibehålla sin, i egenskap af kommissarie i det numera
upphörda revisions-kontoret för allmänna magasins-ärendenas
utredning inne hafde lön. (U. A.)
Uti en hos Preste-ståndet väckt och lill Stats-utskottet remitterad motion
har komminister Janson hemställt, att, som den af Kongl. Maj.t vid sistlidne
riksdag gjorda nådiga framställning, angående rättighet för kommissarien i revisions-kontoret
för allmänna magasins-ärendenas utredning, assessoren J. A.
Törneman, att å allmänna indragnings-stalen fortfarande bibehålla den lön, 777
r:dr med derunder inbegripna 74 tunnor spanmål, hvilken han i och för nämnda
kommissarietjenst uppburit, endast i så måtto blifvit af rikets då församlade
Ständer bifallen, att assessoren Törneman förklarats berättigad att, från
den tid, hans tjenstgöring vid bemäldta kontor komme att upphöra, å allmänna
indragningsstaten åtnjuta 426 r:dr 32 sk. årligen, Rikets Ständer måtte,
med afseende å den långa tjenstetid af trettiosex år, som Törneman inom magasins-direktionen
lillbragt samt de maktpåliggande och ansvarsfulla befattningar,
han såväl dervid, som i utredningskontoret innehaft, medgifva, att sistnämnda
årliga summa finge från och med år 1850 förhöjas med 350 r:dr 16
sk. årligen eller till ett emot kommissarielönen svarande belopp.
Af förhandlingarna vid föregångna riksdagar, äfvensom af ifrågavarande
motion bifogade handlingar inhemlas, att, enligt Rikets år 1823 församlade
Ständers, uti underdånig skrifvelse N:o 387 anmälde beslut om allmänna magasins-direktionens
upplösning m. m. samt Kongl. Maj:ts derpå grundade nådiga
bref af den 17 Mars 1824, de flesta vid nämnda verk anställde embetsoch
tjenstemän, ehuru väl endast försedde med konstitutorialer och änskönt
vissa af dem innehade tjenster vid andra verk, blifvit uppförda å expektansstat
till åtnjutande af de lönebelopp, som efter deras olika tjenstegrader af
magasins-inrättningens fond utgingo, dock utan förhöjning för lönespanmålen
och
Stats-Utskottets Utlåtande, Nio 165.
9
och med förbindelse för desse tjenstemän att, om och när så påfordrades,
ingå i tjenstgöring i kontoret för inagasins-ärendenas utredning samt under
vilkor, att, om de genom befordran till lediga tjenster i allmänna verk erhölle
ökad löne-inkomst, de af dem innehafde expektans-löner skulle i förhållande
dertill minskas eller indragas; att assessoren Törneman, som år 1824 hos allmänna
magasins-direktionen innehade kammarförvants-tjenst, med årlig lön af
426 r:dr 32 sk., under sedermera fortsatt oafbruten tjenstgöring dels hos den
serskilda styrelse, som öfvertog magasins-ärendenas utredning, dels uti det under
Kongl, kammar-rätten lydande revisions-kontor för dessa ärendens slutliga
utredning, blifvit af sistbemälde embetsverk förordnad till kommissarie vid
nämnda kontor, hvilken åtgärd, jemlikt nådig bref den 30 Juli 1831, af Kongl.
Maj:t stadfästats; samt att, enligt nådigt bref af den 29 November 1839, Törneman
förklarats berättigad att för nämnda kommissarie-befattning tillgodonjuta
samma tur och befordringsrätt, som åtföljde tjensten, då kontoret tillhörde f.
d. allmänna magasins-direktionen, d. v. s. lika med den, som tillkommer innehafvare
af motsvarande tjenster inom rikets kollegier.
Uti underdånigt utlåtande af den 17 Augusti 1842, angående assessoreu
Törnemans underdåniga ansökning om kommissarie-lönens bibehållande å indragningsstat,
har Kongl, kammar-rätten yttrat den åsigt, att Törneman, hvilken
redan år 1811 blifvit lill ordinarie tjensteman hos magasins-direktionen
antagen, och ej allenast efter bemälde direktions år 1824 inträffade upplösning
oafbrutet tjenstgjort i det då bibehållna kontoret för allmänna magasinsärendenas
utredning, utan ock deruti vunnit befordran till en mera ansvarsfull
och maktpåliggande befattning samt genom denna sysselsättning varit hindrad
att odeladt använda sin förmåga i annan tjensteväg och derigenom bereda
sig en förbättrad utkomst, alltså ingalunda befunne sig i samma förhållande,
som de expektanter å magasins-direktionens stat, hvilka dels genast
och dels efter någon kortare lid blefvo tjenstledige från nämnda verk, utan
borde, efter kammar-rättens tanka, Törneman skäligen anses vara i verklig
tjenst på magasins-direktionens stat, intill dess utrednings-kontoret komme att
upplösas, vid hvilken tidpunkt först de uti ofvanåberopade Kongl, bref af detj
17 Mars 1824 stadgade grunder blefve på honom fullt lilläniplige; till följd
af hvilket allt kammar-rätten, med vitsordande af assessoren Törnemans under
handläggningen af utrednings-ärendena visade nit, drift och pålitlighet, i underdånighet
tillstyrkte, att han, efter slutad tjenstgöring vid magasins-utredningen
mätte få på expektansstat uppbära kommissarie-lönen eller 777 r:dr
årligen.
Bi/i. till It. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Samt. 1 Afd. 2 Bd. 4 Höft 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o i65.
Kongl, stats-konloret har deremot, enligt underdånigt utlåtande i samma
ämne af den 30 December 1840, funnit assessoren Törneman, som, efter
allmänna magasins-direktionens upplösning, blifvit i Kongl, krigs-kollegiura befordrad
från kammarskrifvare till revisor, icke allenast icke vara berättigad att
bibehålla det honom i magasins-utrednings-kontoret sednast tilldelade arfvode,
utan ock underkastad tillämpning af det vid expektans-lönernas första beviljande
förutsatta vilkor, att beloppet komme att minskas eller indragas vid
undfående af högre löneinkomst, än då innehades, i annat allmänt embetsverk;
men emellertid, af billighets-skäl, ansett Törneman böra bibehållas vid
den lön, 426 r:dr 32 sk., deraf han vid magasins-direktionens indragning var
i åtnjutande.
I Öfverensstämmelse med denna af Kongl, statskontoret yttrade mening,
hemställde Stats-utskottet vid sistlidne riksdag, att assessoren Törneman måtte
från den lid, hans tjenstgöring vid kontoret för allmänna magasins-ärendenas
utredning komme att upphöra, uppföras å allmänna indragnings-staten till åtnjutande
af 426 r.dr 32 sk. årligen, under vilkor, att, i fall Törneman efter
nämnda lid skulle befordras till annan tjenst med högre lön af allmänna me
del,
än som då af honom innehades, berörda å indragnings-staten anvisade
belopp komme att i samma mån minskas eller upphöra.
Denna Utskottets hemställan blef af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
bifallen, men af Bonde-ståndet afslagen, hvaremot Borgare-ståndet
beslöt, att assessoren Törneman borde under de af Utskottet i öfrigt föreslagna
vilkor, å allmänna indragniugsstaten uppföras till åtnjutande af 777 r:dr
årligen; och blef, vid denna sakens utgång, Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
i ämnet expedierad, i enlighet med Ridderskapets och Adelns samt
Preste-ståndets beslut.
Vid öfvervägande af hvad sålunda i detta ärende förekommit, har Statsutskottet
väl icke kunnat undgå alt instämma i den af Rikets sednast
församlade Ständer uttryckta åsigt, det kommissarien, assessoren Törneman
icke eger någon lagligen grundad rättighet att å allmänna indragningsstaten
uppbära större eller mindre del af den expektans-lön, han å f. d. allmänna
magasins-direktionens stat innehaft; men då, efter hvad ofvanföre blifvit anfördt,
Törneman genom sin, efter bemälde direktions upplösning, i mera än
tjugu år oafbrutet fortsatta och ännu fortfarande tjenstgöring i och för magasins-ärendenas
slutliga utredning, hvilken tjenstgöring, i följd af Törnemans
under tiden vunna befordran till kommissarie, blifvit mera trägen och ansvarsfull,
förhindrats att odeladt egna sig åt tjenstegöromålen inom ordinarie
embetsverk och såmedelst bereda sig en mera tryggad framtida utkomst, har
Siats-Utskottets Utlåtande, N.o 165. 11
1(skottet i detta förhållande, jemte Törnemans vid handläggningen af utredningsarendena
ådagalagda, af Kongl, kammar-rätten vitsordade nit och pålitlighet,
funnit sig ega giltig anledning att understödja motionärens ifrågavarande framställning,
och får alltså hemställa,
att det af Rikets sednast församlade Ständer, i afseende
på assessoren Törnemans pensionering meddeldta beslut
måtte på det sätt förändras, att Törneman berättigas att
från och med år 1850 å allmänna iudragningsstaten uppbära
en årlig pension af 777 r:dr, dock utan spanmålsförhöjning,
med iakttagande, att, i händelse Törneman, efter
pensionens tillträdande, skulle genom befordran till annan
tjenst komma i åtnjutande af högre lön af allmänna medel,
än som då af honom innehafves, omförmälde å indragningsstaten
anvisade belopp, i mån deraf, minskas eller alldeles
upphör.
Stockholm den 8 Maj 1848.
STOCKHOLM.
—
Östlund & Berling, 1848.
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 166.
1
N:o 166.
An k. till Exp.-utsk. den 9 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å Betänkandet N:o 41, t
fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser.
(U. A.)
Detta betänkande, — deruti Stats-utskottet hemställ!, att Rikets Ständer måtte,
för uppförande af fängelser efter cell-systemet, utöfver hvad vid 1840—1841 årens
riksdag dertill anslagits, anvisa ett ytterligare belopp af 600,000 r:dr, att utgå med
200,000 r:dr under hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850; dock att de å äldre
anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande lill fortsättning af redan påbörjade
fängelse-byggnader, utan hinder af den vid 1840—1841 årens riksdag stadgade
fördelning emellan läns-, stads- och härads-fängelser, Rikets nu församlade Ständer
medgifvit, borde, i den mån dessa medel blifvit till andra än vid ofvannämnda
riksdag bestämda ändamål använda, af nu anvisade belopp varda godtgjorda, så att
den ursprungliga fördelningen blefve bestående, — har blifvit af Borgare-ståndet
godkändt, men af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-stånden, hufvudsakligen
på de skäl, som här nedan omförmälas, återremitteradt.
Inom Ridderskapet och Adeln har, med anledning af Utskottets yttrande om
angelägenheten deraf, att de för det nya fängelse-systemets införande påbegynta byggnadsarbeten
oafbrutet finge fortgå, blifvit anfördt: att godkännandet af Utskottets förslag
kunde anses innefatta ett gillande af grunderna för det nya straff-systemet; att,
då med cell-fängelser kunde afses såväl ransaknings- som straff-fängelser, ett vederbörligt
urskiljande af anslagets rätta föremål borde göras; att genom bifall till den
Kongl, propositionen, på sätt Utskottet tillstyrkt, Rikets Ständer skulle hafva godkänt
allt hvad uti densamma innefattas, angående äfven häradernas nya fördelning
m. m.; att den föreslagna anslags-summan vore alltför hög och borde till hälften
nedsättas, samt, enär uppbyggandet af härads-fängelser skulle komma att medföra
oberäkneliga kostnader, utan att det dermed åsyftade ändamål vunnes, användas em
dast till fullbordande al ransaknings-häkten, och, bland dessa, uteslutande till länsfängeher,
utan utsträckning till häraderna; varande af flera talare yrkadt, att då, för
bedömandet af denna anslagsfråga, det vore nödigt känna beloppet al de kostnader,
som erfordras för slutliga uppnåendet af ändamålet med dessa byggnader, i möjligaBih.
till R. St. Prot. 1847 <Sc 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft.
o
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 166.
ste måtto fullständiga förslag i afseende å det behöfliga antalet af celler, kostnaden
derför och läget af hvartdera fängelset, måtte af Utskottet meddelas.
Till stöd för bos Preste-ståndet beslutad återremiss har blifvit dels yrkadt, att,
innan ytterligare anslag beviljades, Utskottet måtte genom framläggandet af fullständig
plan och approximativt kostnadsförslag öfver ifrågavarande byggnads-företag, sätta
riksstånden i tillfälle att bedöma, bland annat, beloppet af erforderliga medel för
fullbordandet af redan påbörjade fängelse-byggnader, hvartill anslaget uteslutande borde
användas, dels anfört, att slutliga handläggningen af detta ärende lämpligast kunde
uppskjutas till dess Rikets Ständer fattat beslut rörande straff-arterna i den föreslagna
kriminal-lagen, på det icke, genom fängelse-byggnadernas fortsättning i ensidig
rigtning, materiela hinder i förväg blefve lagda för en nödvändig modifikation af
berörda lag; varande i öfrigt yrkadt: att de gamla fängelserna, hvilka hittills blifvit
lemnade åt förfall, måtte, i enlighet med Rikets Ständers vid 1840-—1841 årens
riksdag tillkännagifna önskan, förbättras, och på ändamålsenligt sätt inredas, så att
straff-fångarne kunde emellan arbetstiderna afskiljas i ensliga förvaringsrum, samt att,
af de begärda anslagen, om de till större eller mindre del beviljades, en viss andel
årligen måtte för detta angelägna behof användas; att Utskottet måtte sig yttra, om
ej med all nybyggnad af cellfängelser kunde tills vidare fördröjas och blott så mycket
af de begärda anslagen anvisas, som för fulländandet af de under byggnad varande
samt till nödig förbättring af de gamla fängelserna erfordrades; att, då uttrycken
uti betänkandet syntes antyda, att ensamhets-fängelset af Utskottet antagits
komma att utgöra den hufvudsakliga straffarten i den nya broltmålslagen, men frågan
derom ännu vore oafgjord, Utskottet borde föreslå Rikets Ständer, att anvisa
en summa till anskaffande af straff-anstalter, efter det system, som, enligt Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers blifvande gemensamma beslut, komme att följas, och för
tillvägabringandet af sådana ransaknings-fångelser, att tångarne kunde från hvarandra
åtskiljas; att, då Utskottet föreslagit en summa af 600,000 r:dr för uppförandet af
cell-fängelser, jemväl bort uttryckas, om med dessa fängelser afsåges läns-, ransaknings-,
straff- eller härads-fängelser; att de 100,000 r:dr, som vid 1840—1841
årens riksdag anvisats för häradshäkten, icke måtte från ifrågavarande anslag afgå
och till förenämnde ändamål användas; och har jemväl inom detta riksstånd af en
talare blifvit föreslaget, att anslaget måtte till hälften nedsättas och således komma
att utgå med endast 100,000 r:dr om året.
Hos Bonde-ståndet, inom hvilket jemväl den åsigt blifvit yttrad, att antagandet
af det för Rikets Ständer framlagda förslag till ny brottmålslag borde föregå anvisandet
af ytterligare anslag till cell-fängelsers uppförande, äfvensom att en noggrann
uppgift på kostnaderna för detta fängelse-systems fullständiga införande bort af Utskottet
meddelas, har i öfrigt hufvudsakligen blifvit yrkadt, att det föreslagna belop
-
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 166.
3
pet måtte nedsättas till hälften och denna summa användas dels till fullbordande af
redan påbörjade fängelse-byggnader och dels till uppförande af ransaknings-häkten
efter cell-systemet, företrädesvis å landet, der sådana vore behölliga; hvarförutan
2:ne talare yrkat, att, intill dess ändamålsenligheten af redan uppförda cell-fängelser
blifvit godkänd och ofvanberörda utredning kunde Rikets Ständer tillhandahållas, ytterligare
anslag icke måtte för ifrågavarande föremål beviljas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda, till stöd för återremisserna, blifvit anmärkt
och yttradt, har Utskottet funnit hos de 3:ne serskilda riksstånd, som återremitterat
betänkandet, den mening uttryckt, att en fullständig utredning, omfattande hela fängelse-systemet
och de för dess ordnande erforderliga kostnader, borde af Utskottet
för Rikets Ständer framläggas. Utskottet, som ansett denna fråga icke kunna annorlunda
än i sammanhang med förslaget till ny straff-lag fullständigt hehandlas, har
så mycket mindre kunnat finna omförmäida utredning nödvändig för pröfningen af
anslagets behöflighet, som, med ledning af de i den Kongl, propositionen förekommande
upplysningar, det torde kunna antagas, att kostnaderna för fullbordandet af
de cell-fängelser, hvilka för närvarande öro under byggnad eller blifva af behofvet
oundgängligen påkallade, komma att vida öfverstiga det af Utskottet föreslagna belopp.
Vidare synas de af Utskottet i förslaget begagnade uttryck hafva hos förrbemälde
3:ne riksstånd föranledt den förmodan, att anslaget kunde afse straff-fängelser,
och ensamhets-fängelset vara af Utskottet, vid anslagets tillstyrkande, på förhand antaget
såsom den hufvudsakliga straff-arten i den blifvande straff-lagen, i följd hvaraf
betänkandet ansetts böra uttryckligen innefatta tillstyrkande af anslag endast för uppförande
af ransaknings-häkten. Dervid torde böra erinras, att hvarken i Kongl.
Maj:ts nådiga proposition eller Utskottets deraf föranledda utlåtande, straff-fängelser
finnas uppgifna, såsom med anslaget afsedda; och har Utskottet, under förutsättning,
att Rikets Ständer delade den vid 1840—1841 årens riksdag, i fråga om ändamålet
med enahanda anslag, uttryckta mening, så mycket heldre trott sig böra föreslå
medlens anvisande till cellfängelsers uppförande, som Rikets Ständers bifall härtill
icke synes böra inverka på pröfningen af den nya strafflagen eller lägga hinder i
vägen för dessa fängelsers användande till tjenligaste ändamål.
Rland de skäl för återremiss, som i öfrigt blifvit anförda, förekommer äfven,
hufvudsakligen hos Ridderskapet och Adeln samt Ronde-ståndet, det yrkande, att
anslaget måtte nedsättas till hälften. Dervid har det ej kunnat undfalla Utskottets
uppmärksamhet, att då hos Ridderskapet och Adeln den åsigt gjort sig gällande, att
anslaget uteslutande borde användas för läns-fängelser, hos Bonde-ståndet blifvit yrkadt,
att det anvisade beloppet endast borde afse ransaknings-häkten, företrädesvis å
landet; hvaremot de hos Preste-ståndet förekomna anmärkningar synas hufvudsakligen
åsyfta uppskof med denna anslagsfråga, såsom icke grundad på en fullständig
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 168.
utredning af ämnet och dessutom egande sammanhang med ofvanomfÖrmalda förslag
till ny strafflag. Vid sådant förhållande och då så väsendtligen skiljaktiga anmärkningar
och yrkanden legat till grund för återremisserna, att icke någon sammanstämmande
åsigt i hufvudsakliga delar af denna fråga kan anses vara af de tre riksstånd,
som återremitterat Betänkandet, dervid uttryckt, samt Borgare-ståndet detsamma godkänt,
har Utskottet funnit sig
sakna skäl att sitt förut afgifna yttrande frånträda,
Stockholm den 8 Maj 1848.
Reservation
af lektor Wallman.
N:o 167.
Anti. till Exp.-utsk. den 9 Maj, lil. 2 e. m.
Memorial, angående (iden för nästa revision af Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens
förvaltning och räkenskaper.
(I. A.)
Med anledning af stadgandet i 68 § riksdags-ordningeti, det Rikels Ständer
skola utsätta tiden för den revision af Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens tillstånd,
styrelse och förvaltning, som näst efter hvarje riksdag kommer att ega rum, och
till hvilken förrättning de af Rikets Ständer utsedde revisorer böra af Kongl. Majit
kallas, har Stats-utskottet, enär, hvad statsverket beträffar, 1845 års räkenskaper
äro de sista, som undergått granskning, samt afslutade räkenskaper för åren 1846
oell 1847 blifva vid höstetiden nästkommande år att tillgå, skolat, på sätt vid föregångne
riksdagen iakttagits och i öfverensstämmelse med hvad 1847 års stats-revisorer
föreslagit, hemställa,
att tiden för Rikets Ständers levisorers nästa sammanträde till granskning
af Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning,
måtte bestämmas till den 15 September 1849.
Stockholm den 8 Maj 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 168-
5
N:o 168.
Anie. till Exp.-Utsk. den 9 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om statsanslag för en navigationsskola
i Westervik.
(U. A.)
Uti en, med stod af 56 § riksdags-ordnmgen hos Borgare-ståndet väckt och
till Stats-utskottet remitterad motion, har herr C. E. Embring, med anledning deraf,
att motionärens vid innevarande riksdag förut väckta förslag om anvisande al
statsanslag för en navigations-skolas inrättande i Westervik, blifvit af Utskottet afstvrkt,
på den grund, att statsverkets nuvarande ställning icke medgålve en dylik
utgift, men upplysning numera vunnits, att grosshandlanden Abr. Rydberg genom testamente
donerat en fond al 150,000 r:dr till en förbättrad navigationsskola i Stockholm,
äfvensom uppfyllandet af testators förordnande i detta hänseende snarligen vore
att emotse, nu föreslagit, att vid den tid, då sistnämnda inrättning komme i verksamhet
och statsverket derigenom blefve befriadt från det till Stockholms navigationsskola
nu utgående anslag, Vesterviks stad måtte-komma i åtnjutande af stats-anslag
för inrättande af en navigations skola derstädes..
Utskottet får i anledning häraf fästa uppmärksamhet derå, att, i följd af Rikets
Ständers numera lemnade bifall till Utskottets i 19 punkten af utlåtandet N:o 90,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, gjorda hemställan,
det uti nu gällande riksstat för navigations-skolan i Stockholm uppförda årliga
anslag af 2,800 r:dr kommer att genast vid den blifvande nya stats-regleringens
vidtagande och oberoende af den tidpunkt, då den Rydbergska donations-fonden kan
varda till dermed afsedda ändamål använd, uteslutas från statsverkets beräknade utgifter
samt beloppet af detta anslag endast förskottsvis och emot framtida ersättning
af berörda fond från Riksgäld s-kontoret utgå; vid hvilket förhållande och då således
de skäl, som föranledt Utskottets af Rikets Ständer godkända afstyrkande utaf det
tillförene väckta förslaget om statsbidrags anvisande för en navigations-skola i Vestervik,
genom Rikets Ständers ofvannämnda i afseende på Stockholms navigations-skola
meddelta beslut icke förlorat något af sin giltighet, Utskottet finner sig böra hemställa,
att herr Embrings nu förevarande sednare motion ej heller må till någon
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda,
Stockholm den 8 Maj 1848.
6
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 169.
N:o 169.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Maj, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återrcmisser å betänkandet N:o 82,
angående väckta motioner rörande förhöjning i priset å saltpeter.
(J. A.)
Ofvannämnda betänkande, hvilket Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet
bifallit, har deremot af de tvänne öfriga riksstånden blifvit återremitteradt. Såsom
skäl för berörda återremiss är hufvudsakligen anfördt, dels att saltpeter, hvilken vore
den hufvudsakliga rudimaterien för krut-tillverkningen samt äfven för flera andra
behof erfordrades, icke skulle kunna vid missgynnande konjunkturer inom främmande
länder derifrån erhållas i tillräcklig qvantitet, dels ock att saltpeter-tillverkningen,
utgörande en af jordbrukets vigtigaste binäringar och för detsamma högst
behöflig, skulle, såsom erfarenheten visat, allt mer och mer aftyna och slutligen upphöra,
derest icke priset å denna vara förhöjdes åtminstone till 6 r:dr 32 sk. för
lispundet.
Sedan förevarande betänkande blifvit afgifvet, har Kongl. Maj:t, under den 3
Mars innevarande år, till kommitterade för saltpeter-ärendena aflåtit nådigt bref, angående
saltpeter-näringen i riket, af hvilken nådiga skrifvelse Utskottet förskaffat sig
del samt iuhemtat, bland annat: att till saltpeter-näringens upphjelpande blifvit från
och med år 1842 till och med 1847 från saltpeter-fonden utlemnade räntefria lån
och förskotter, till saltpeterladors anläggande och uppköp af sjudningspannor, till ett
belopp af 244,770 r:dr; att årliga saltpeter-tillverkningen, som år 1842 utgjorde
14,645 lispund, sedermera småningom stigit och år 1846 uppgått till 18,334 lispund,
samt, enligt vederbörandes approximativa uppgifter, förmodades hafva under år
1847 ytterligare ökats till omkring 20,000 lispund; att tillökningen i saltpeter-produktionen
förnämligast borde, enligt kommitterades åsigt, tillskrifvas dels det i början af
år 1844 från 5 r:dr till 5 r:dr 32 sk. per lispund förhöjda inlösningspriset, dels
ock de af saltpeter-sjuderi-direktören, assessoren Plagemann, meddelade tryckta anvisningar
till saltpeter-mullens tjenligaste beredning, skötsel och afsjudning m. m.,
hvilka anvisningar äfven verkat till saltpeterns bättre beskaffenhet, samt slutligen, att
Kongl. Maj:t, efter det kommitterade i underdånighet hemställt, att några ytterligare
åtgärder till saltpeter-näringens upphjelpande icke måtte anbefallas, förrän sig visat,
i hvad mån de redan vidtagna blifva tillfyllestgörande för uppnående af det dermed
åsyftade ändamål, helst det höga inlösnings-priset af 5 r:dr 32 sk. per lispund i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 170.
7
och för sig sjelft vore att anse såsom en betydlig uppmuntran för näringen, i nåder
förklarat, att vid hvad redan för saltpeter-näringens upphjelpande tillgjordt blifvit,
finge för närvarande bero; hvarjemte Kongl. Majit anbefallt kommitterade, alt
hvarje år, sedan beloppet af föregående årets saltpeter-tillverkning blifvit kändt,
till Kongl. Majit inkomma med underdånig anmälan om och i hvad mån saltpeterproduktionen
tilltagit, på det att Kongl. Majit måtte blifva i tillfälle att vidtaga de
ytterligare åtgärder för saltpeter-näringens förkofran, hvilka kunna af omständigheterna
påkallas.
På grund af allt detta och då Utskottets ofvanberörda betänkande blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet bifallet, anser Utskottet
sig böra detsamma vidhålla.
Stockholm den 8 Maj 1848.
Nio 170.
Ank. till Exp.-utsk. den 9 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser af betänkandet N:o 95,
angående eftergift i arrendet för Mörrums krono-laxfiske i Blekinge
län.
(J. A.)
I anledning af Kongl. Majits i ämnet aflåtna nådiga skrifvelse, hade Stats-utskottet
uti förenämnde betänkande tillstyrkta Rikets Ständers bifall dertill, att, i enlighet
med hvad i högstberörda nådiga skrifvelse blifvit föreslaget, arrende-afgiften,
af Mörrums krono-laxfiske för nästlidet år 1847, äfvensom för det nu löpande sista
arrende-året till hälften nedsättas, under förbindelse för arrendatorn att fullgöra
hvad arrende-kontraktet i öfrigt stadgade.
Detta betänkande, hvilket af Borgare-ståndet bifallits, har deremot af de öfriga
trenne riksstånden blifvit till Utskottet återremitteradt. De ledamöter af dessa 3ine
riksstånd, hvilka yrkat återremiss å betänkandet, hafva yttrat den åsigt, att sådana
omständigheter förefunnes, på grund hvaraf billigheten och statens värdighet gemensamt
fordrade, att en större eftergift, än den Kongl. Majit i nåder föreslagit och
Utskottet tillstyrkt, i arrendet af ifrågavarande laxfiske, borde arrendatorn förunnas.
Utom de uti det återremitterade betänkandet omförmälda orsaker, hvilka vållat
fiskets betydliga försämring och arrendatorns i följd deraf iråkade ekonomiska un
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 170.
dergång, har blifvit åberopadt, dels sjön Åsens sänkning, hvarigenom vattnet i den
nedanför samma sjö liggande Mörrums åen förminskats, dels det stora otillbörliga
intrång arrendatorn under de sednare årens svåra missväxter lidit af svältande grannar,
hvilka, för att rädda sig undan hungersnöden, ej dragit i betänkande, att olofligen
ingripa uti hans dyrköpta rättigheter och ofta i denna afsigt infunnit sig i så
talrik mängd vid fiskeställena, att hvarje försök att hindra eller afvisa de obehöriga
varit fruktlöst, — omständigheter, hvilka vid arrendets ingående omöjligen kunnat
förutses och tagas i beräkning eller sedermera utaf arrendatorn afvärjas; — hvarjemte
blifvit anfördt, att den redan tillstyrkta eftergiften icke skulle komma den lidande
och utblottade arrendatorn, utan endast hans borgensmän, till godo.
Med föranledande af hvad sålunda hos Ridderskapet och Adelil samt Presteoch
Bonde-stånden förekommit, anser Utskottet sig icke sakna skäl att i så måtto
förändra sitt ofvanberörda i ämnet afgifna tillstyrkande, att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att arrende-afgiften af Mörrums
krono-laxfiske må varda till sitt hela belopp så väl för år 1847,
som för nu löpande sista arrendeåret eftergifven, under förbindelse likväl
för arrendatorn, att fullgöra hvad arrende-kontraktet i öfrigt stadgar.
Stockholm den 8 Maj 1848.
Reservationer
af herr Norin: ”Då Utskottet endast och allenast för bibehållandet af den vidtagna
formen att, når ett Utskottets tillstyrkande blifvit ifrån (— icke af) 3:ne riksstånd
återremitteradt, såsom nytt beslut anmäla hvad som i dessa återremisser sammanstämma,
icke annorlunda nu bordt förfara, så mycket heldre, som få af Utskottets
ledamöter, efter hvad af diskussionen om den ifrågavarande eftergiften alltför
tydligt kunde inhemtas, ansåge sig ega skäl tillstyrka mer, än hvad i det återremitterade
betänkandet N:o 95 finnes, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, föreslaget, anser jag Utskottet denna sin betydliga pluralitets åsigt jemväl
bordt allmängöra, och icke, såsom nu skulle kunna af det nya tillstyrkandet reduceras,
förklara sig helt och hållet såsom sitt beslut upptaga och tillstyrka hvad
några få af riksståndens ledamöter mot Utskottets förra resultat anmärkt”.
Af herr Walley.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Sluts-Utskottets Utlåtandej N:o i<fu
l
N:o 171.
Ank. till Exp. Utsk. den n Maj, kl. 2 e. ib.
Utlåtande , i anledning af väckt motion j angående nedsättning i
arrendet för Krono-säteriet Boda.
TT. (LA).‘
kJ li en hos Högvörd. Preste-ståndet väckt och till Stats-utskoltet remitterad,
motion, har herr prosten Sätterblad anföit, att då regements-skrifvaren G. E.
Erasmi vid auktion i December 1837 inropade på arrende under 30 år, räknadt
ifrån midfastan påföljande år 1838, indragne.» kornett-bostället kronosäteriet
Boda med underlydande hemman och lägenheter i Wadsbo härad
och Skaraborgs län, emot en årlig arrendeafgift af 184 tunnor 16 kappar
span mål, hälften råg och hälften korn, grundade Erasmi sitt anbud på det
af Kongl. Kammar-kollegium upprättade och Konungens befallningshafvande
i länet tillsända projekt till arrende-kontrakt, den enda för boställets bedömande
före och vid auktionsli 11 fället tillgängliga handling, enligt hvilken säteriet
Boda skulle innehålla en öppen åkerrymd af 152 tunnland^ 1 kappland.
Sedan Erasmi, som vid auktionen gjort högsta anbudet, blifvit till arrendator
antagen, samt midfastan sistnämnde år bostället Lil 1 träd t, hade han snart,
genom en närmare undersökning af protokollet till den mätningsförrättning,
hvilken, i afseende på arrendet, kommissions-landtmätaren Rosell verkställt,
blifvit öfvértygad, att den i projekt-arrende-kontraktet förekomne uppgift om
tunlandtalet af öppna åkerjorden vore oriktig, och att följaktligen det arrende,
Erasmi erbjudit, vore alltför högt, i anledning hvaraf vid 1840 års riksdag
motion väckts om nedsättning i arrendet, hvilken dock, i anseende dertill,
att vederbörande embetsmyndigheter icke blifvit i frågan hörde, lemnats
utan afseende. För att erhålla en af billighet och rättvisa påkallad lindring
i arrendet, hade Erasmi instämt Kongl, Majit och kronan till vederbörande
härads-rätt med påstående, att arrendet måtte nedsättas från 184 1/2 tunnor
till 120, samt alt han måtte återfå, hvad han för mycket erlagt, jemte ränta
derå från betalningsdagen, hvilket påstående i vissa hufvudsakliga delar häradsrätten
godkänt, men länets lagmans-rätt, dit målet fullföljts, helt och hållet
bifallit, hvarefter Kongl. Götha Hof-rätt fastställt härads-rätlens utslag, hvaremot
Kongl. Majit, under hvars nådiga pröfning saken blifvit af parterne å
ömse sidor dragen, upphäft domstolarnes i hufvudsaken sammanstämmande
beslut och frånkänt Erasmi all rätt till vidare nedsättning i arrendet än för
Vilt. till R. St. Prot. 1S4.7 och 1848i 4 Samt. 1 A/d. 2 Band. 6 Haft. 1
o
Stats-Vtskottets Utlåtande j N.o ijt.
den jord, som bestod af träd- och kålgårdar. Då genom den nådiga domen
således blifvit oåterkalleligen afgjordt, hvad som uti ifrågavarande mål borde
anses för det lagligt ratta, funne sig motionären, djupt ömmande för den olycka,
Som hotade den svårt blottställde sextioår ige Erasmi, hans hustru san,t sex
oförsörjde och till det mesta ouppfostrade barn, uppmanad att påkalla Rikets
nu församlade Ständers förnyade öfvervägande af detta arrende-ärende, icke
ur den lagliga rättens, utan ur billighetens och ädelmodets synpunkt; i följd
hvaraf motionären hemställde, alt, med afseende på de omständigheter, under
hvilka Erasmi blifvit inledd i det ofördelaktiga arrendet, på hvars fullgörande
han uppoffrat en ärfd förmögenhet och tioårig verksamhet, Rikets
S änder måtte bevilja Erasmi den eftergift i arrendet af Boda, alt detsamma
nedsattes från 184 tunnor 16 kappar till 120 tunnor spanmål, hälften råg
och hälften korn, samt att honom medgåfves restitution af hvad han hitintills
för mycket erlagt.
Af de motionen bifogade handlingar har Utskottet hufvudsakligen inherntat,
att, sedan, såsom förut blifvit omformäldt, Erasmi till vederbörande häradsrätt
instämt Kongl. Majit och kronan med påslående, att,som han vid auktion
å länets lands-kontor den 8 December 1837, till bortarrenderande på 30 år
af förenämnde boställe, krono-säteriet Boda N:o 1 ett mantal, med derunder
lydande hemman och lägenheter, stannat, för högsta anbudet af 70 tunnor
15 1/4 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, utom den spantuålsränta,
som borde erläggas med tre fjärdedels lunna lika beskaffad säd för
hvarje geometriskt tunland öppen åker, eller för etthundrafemtiotvå tunland
ett kappland, som den öppna åkerjorden, enligt tillförordnade förste landtmätaren
A L Rosells deröfver år 1837 den 5 Juli meddelade uppgift och beskrifning,
skall utgjort, 114 tunnor 3/4 kappar och således tillsammans 184
tunnor 16 kappar spanmål, men boställets och underlydande hemmans öppna
åkerjord icke innehöile den rymd, som blifvit uppgifven, det måtte Erasmi,
hvilken endast på uppgiften derom, efter uträkning och förslag grundat sitt
anbud, i arrendeafgäIden vinna nedsättning till öfverensstämmelse med hvad
i årligt arrende bevisligen kunde högst erläggas och erhålla återbetalning af
allt hvad hos honom i thy fall blifvit orätt uttaget, jemte ränta och godtgörelse
för de förluster, honom i nämnde hänseende tillfogats, samt att, angående
krouotiondens erläggande för bostället, få njuta säterifriheten till godo
och sålunda med ränta återfå den kronotionde, han genom utmätning måst
betala, har härads-rätten genom utslag den 29 Augusti 1842, bland annat,
hvarom nu icke är fråga, sig utlåtit: att Erasmi> dels i rättegångens början
och dels under dess fortsättning till grund for sitt anspråk om arrendets ned*
iStats-Ut skottets Utlåtande, N:0 1jh.
3
sättning åberopat, att af de 152 tunland 1 kappland, som, enligt Kongl. Kammar-kollegii
den 2 Januari 1838 till Erasmi utfärdade arrende-kontrakt, skulle
utgöra egendomens öppna åkerjord, 88 tunland 2 kappland bestode
dels af trädgårds- och kåigårdsland vid Boda hufvudgård och underlydande
hemman och torp, till en sammanräknad vidd af 9 tunland 23 2- kappland,
dels af jord, som gamla, lill arbete oförmögne, backstugusittare begagnade,
dels af ängsmarken Båsen, tillfälligtvis uppodlad till åker, men metande
Is igenlagd till äng, såsom den tillförene varit och framdeles borde förblifva,
dels af jord, hvilken öfversvämmades och skadades af stillastående
vatten från sjön Wiken, dels ock af jordfasta stenar, allt på sätt landtmätaren
RoseUs åren 1839 och 184-1 hällne förrättoings-protokoll närmare upplyste,
samt att dessutom sådane egor, som tillhörde oskatilagde, på säteriets utmark
upptagne, torp, blifvit uti den öppna åkerjordsrymdeu inberäknade; att
hvad anginge frågorna om en del af åkerjordens öfversvämning och skadande
af stillastående vatten från sjön Wiken samt om jordfasta stenar i åkern, så
enär Erasmi bade att skylla sig sjelf, om han före arrende-auktionen icke tagit
kännedom om läget af egorna och deras naturliga beskaffenhet, samt 1837
års landtmäteri-beskrifning öfver åkerjorden antydde, att den på flera ställea
vore ganska stenbunden, och ingen lag påbjöde något åliggande för landtmätare
att vid åkerjords uppmätning frånskilja rymden af jordfasta stenar, hvilket
ej eller skett vid den på Erasmis föranstaltande af landtmätaren Rosell
höstetiden år 1839 verkställde förrättning., utan protokollet deröfver blott uttryckte,
att landtmätaren och gode männen ansett sådane stenar upptaga en
rymd af två tunland, saknades skäl att påståendet i dessa delar godkäuna;
att beträffande den omständigheten, att trädgårds- och kåigårdsland samt oskattlagde
torps egor ingått bland öppna åke! jorden uti 1837 års beskrifning deröfver,
det vore stridande emot allmänt begrepp om öppen åkerjord att derunder
hänföra trädgård och kålgård, till hvilken mening ej heller kunnat af
beskrifningen slutas; att af Kongl, kungörelsen den 17 December 1799, angående
bortarreiulering af kungsgårdar, inhemtades, det oskattlagde torps egor
icke skulle bland gårdens öppna åkerjord beräknas till årlig spanmåls-afgift,
utan att ersättning för dem ansåges inbegripen under det i öfrigt erbjudna
förhöjda arrendebeloppet, hvarmed Kongl, brefvet den 1 December 1807,
kungjordt genom Kongl. Krigs- och Kammar-kollegiernes cirkulär den 8 Februari
1808, i fråga om arrenden af militice-boställen, jemväl öfverensstämde,
utan annat undantag än för sådane torp, hvilka bestodo af odalegor och ej
blifvit af gårdens mark upptagne; att det utlåtande, landtmätaren Rosell med
gode män vid undersökning den 10 December 1841 afgifvit och hvaruti krono
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N-o 171.
ombudet med sia underskrift deltagit, innefattade det på lokal-förhållanden
grundade omdöme, alt oskattlagde torplägenheterne Rydjan, Hultängen, Bjrgget,
Skatetorp, Fallet, Roten, Ekeskogen, Dalen, Dolman, Anderstorp, Perstorp,
Håilshagen och Strandängen voro upptagne på säteriet Bodas skogs- och
utmark; fördenskull och enär hvad det för Erasmi utfärdade arrende-kontrakt
innehölle, rörande torplägenheternas intagande i egendomens jordrymd, icke
finge förringa verkan af nyss åberopade, till efterrättelse för så beskaffade
afhandlingar gällande laga stadgar, förklarades Erasmi berättigad alt på det
i samma kontrakt för Boda egendom utsatte årliga arrende 184 tunnor 16
kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, tillgodonjuta det afdrag, som,
efter beräkning af | lunna för hvarje geometriskt tunland, svarade emot årliga
arrendeafgiften icke allenast af trädgårds- och kålgårdsjord vid Boda säteri,
med underlydande tå- och rörshemmanen Pälsalorp N:o 2, Lilla Pälsatorp
N:o 3, Haraldstorp N:o 4, Fetebacken N:o 5 och Fiskaretorpet N:o 6 samt
torpet Herrängen, utan äfven för både träd- och kålgårdar och öppna åkerjorden
vid ofvanomförmälde oskattlagde ^torplägenheter, hvilkas så beskaffade
egor utgjorde, enligt 1837 års beskrifning, trettiosju tunland ett kappland,
hvaremot arealen af trädgårds- och kålgårdsjorden vid Boda och nyssnämnde
hemman och torpet Herrängen, såsom ej serskild uträknad, icke kunde bestämmas,
utan skulle af landtmätare, i vederbörandes närvaro, behörigen utredas
för det sålunda beslutade afdrag på arrendet; att, vidkommande sedermera
det af Erasmi anmärkte förhållande med den lill hemmanet Haraldstorp
hörande ega, Råsen kallad och uti 1837 års beskrifning intagen bland
detta hemmans öppna åkerjord, så funne harads-rätten af 1839 års landtmätare-protokoll,
hvars öfverensstämmelse med sanna förhållandet blifvit af kronans
ombud, kronofogden Hasselström, vid ytterligare undersökning den 4
November 1841 ntrönd och vitsordad, det vara ådagalagdt, att besagda, under
öppna åkerjorden inbegripna, ega i sjelfva verket bestode af gammal ängsmark,
hvilken, efter hvad öfverste-löjtnanten m. m. Liljehöök ed ligen vittnat,
blifvit af honom under den lid, han innehade Boda, uppodlad, för att efter
dikning och gödning igenläggas till högst behöflig tillökning i höfoder för gården,
och då samma ega följaktligen icke bort komma i beräkning såsom städse
brukbar åker eller sädesjord vid arrendeafgiftens bestämmande, i enlighet med
åberopade författningar, till visst belopp efter rymden af så beskaffad jord,
utan rätteligen varit att betrakta såsom en lägenhet, hvaraf annan afgäld ej
skolat utgå, än deri, som i arrendet för ladugårdsafkastningen inbegrepes, ansåg
härads-rätten Erasmi böra på utsatte spanmålsarrendet äfven vinna afkortning,
räknad till trefjerdedels tunna, hälften råg och hälften korn, för
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 171,
5
hvarje af de åtta tunland 14 kappland, hvilka utgjorde den i Haraldslorps
åkerjord intagna rymd af förenämnde äng Råsen, äfvensom återfå af kronan,
jemte sex procenls ränta från utbetalningsdagarne, hvad han guldit mer, än
vederbort efter ofvan antagne grunder.
Efter det härads-rältens berörde utslag blifvit af parterne å ömse sidor
motvädjadt och vid Skaraborgs läns lagmans-rält fullfoljdt, har sistnämnde
rätt, medelst dom den 20 December 1842, i afseende på hufvudsaken sig
yttrat: att alldenstund hvarje, i stöd af 16 kap. jordabalken och gällande
författningar, träffad öfverenskommelse om städsel och lego af hemman hörde
till sådane kontrakter, deri aftal skedde om ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter, hvilka nödvändigt måste motsvara hvarandra, ehvad en slik
öfverenskommelse uppgjordes emellan enskilde personer eller afslutades emellan
Kongl. Maj:t och kronan samt enskild man, och deraf åter följde, att, i
den händelse, såsom i förevarande fråga vöre fallet, ett ingånget arrendekontrakt
af den ena parten icke kunde i allo uppfyllas, den andra kontrahenten,
å hvars sida intet brustit, måste blifva berättigad att, efter eget val,
antingen kontraktet alldeles frånträda eller ock tillgodonjuta minskning i
skyldigheten, i samma förhållande, som de motsvarande rättigheterna af
motparten förblefvo ouppfyllda; fördenskull och då Kongl. Maj;t och kronan
medgifvit, hvad äfven för öfrigt vore ådagalagdt, att det belopp af öppen
åkerjord, hvarföre Erasmij enligt ifrådaställde kontraktet af den 2 Januari
1838, borde för hvarje tunnland utgifva bestämdt arrendebelopp af
säd, å oftanämnde säteri ej fanns, och icke eller å kronans sida omstämdt
vore det af Erasmi bestridda påstående, att, i följd af berörde förhållande, ifrågavarande
kontrakt mätte i anledning af den sistnämndes käromål förklaras
ogiltigt och afslutade arrendet alltså upphöra, funne lagmans-rälten sig
böra gilla härads-rättens förfarande att uti Erasmi arrendeskyldigheter stadga
nedsättning, i fråga om hvars belopp lagmans-rätten förordnade, att, emedan
en så belägen jord, den der öfversvämmades af valten, som icke
kunde afledas, vore till åker oduglig och dertill aldrig borde begagnas, utan
endast användas till i landtbruket så kallad naturlig äng, samt ett sådant
förhållande, eller att öfversvämmning, som ej genom dikande kunde förekommas,
inträffade med de under 2, 3 och 5 punkterne af kommissionslandtmätaren
Rosells åberopade protokoll och beskrifning ofver säteriet Boda
den 13 November 1839, såsom upptagne jordstycken, utgörande tillsammans
fyra tunnland tjugu kappland; tby och med ändring af härads-rättens utslag
i denna del, ansåg lagmans-rätten, alt berörde jordstycken, med hvilka försök
till åkerodling förgäfves blifvit gjordt, icke kunde eller finge såsom öppen
6
Stats-Uskottets Utlåtandej N\o fjt.
åker beräknas; att då härads-rätten sig utlåtit, det ingen lag påbjöde något
åliggande för landtmätare att vid åkerjordsuppmätning frånskilja rymden af
jordfasta eller större stenar och härads-rätten af sådant skäl icke kunnat
godkänna Erasmis påstående, att, enligt anmärkningen i nyssberörde landtwäteri-protokoll,
iva tunnland borde för sådane befintlige stenar ifrån uppgifna
åkerjordsrymden afräknas, hade härads-rätten förbisett 4 kap. 3 § 1
inom. af skiftes-stadgan den 4 Maj 1827, hvarest ett slikt åliggande finues
landtmätare föreskrifvet, hvarföre, med bifall lill Erasmi käromål i denna
del, lagmans-rätten stadgade, att berörde tvenne tunnlands rymd icke eller
skulle till åkerjorden räknas; att, hvad deremot härads-rätten beslutat, rörande
afdrag för dels i Boda, Pälsatorp N:o 2, Lilla Pälsalorp N:o 3, Haraldstorp,
Fetebacken och Fiskartorp varande trädgårds- och kålgårdsjord,
hvilken icke vore till arealen bestämd, dels både träd- och kålgårdar samt
öppen åkerjord tillsammans 37 tunnland t kappland å oskattlagde torplägenheterne
Rydjan, Hultängen, Bygget, Skatetorp, Fallet, Roten, Ekeskogen
och Dahlen, samt likaledes oskattlagde backstugu-lägenheterne Dill!man, Anderstorp,
Perstorp, Hållsängen och Strandängen, dels ock åtta tunnland 14
kappland å odlingen Råsen, blef på de af härads-rätten anförde skäl af Ligruans-rätten,
under åberopande af 24 kap. 4 § rättegångf-balken, faslsläldt,
och som det till arealen bestämda afdrag, femtiotvå tunnland 3 kappland,
lemnade en återstod af endast nittionio tunnland 30 kappland, hvarföre den
i Kongl, kungörelsen den 17 December 1799, jemförd med Kongl, brefven
den 20 Februari 1805 och den 4 Oktober 18Ö6, med | tunna för hvarje
tunnland stadgade spannmåisiäntå utgjorde 74 tunnor 30 1 kappar, samt
härtill skulle läggas 46 tunnor 10 kappar, hvilket sistnämnde belopp uppkomtne,
då, såsom i följd af den öfriga nedsättningen, nödvändigt, till förekommande
af arrendatorns lidande, mäste ske, det gjorda auktions-anbudet,
70 tunnor 15 1 kappar, minskades, i samma förhållande, som afdrag
blifvit gjordt från det i arrende-kontraktet antagna öppna åker-jords-beloppet,
biet alltså hela den spanmåls-arrendesumma, sorn för berörde nittionio
tunnland 30 kappland borde utgöras, etthundratjugu tunnor 8 i kappar; att
vid sådant förhållande och emedan ytterligare afdrag från öppna åkern måste
beräknas för deu säteriet Boda, båda hemmanen Pälsatorp, Haraldstorp,
Fetebacken och Fiskaretorp samt torpet Herrängen tillhörande, icke serskildt
till arealen bestämde kålgårdsjord, hvilken ovedersägligeu uppgick, till flere
tunlands rymd, och det spanmåls-arreude-belopp, hvilket arrendatorn, under
förevarande omständigheter, rätteligen borde för säteriet Boda med underlydande
årligen utgifva, alltså understeg izo tunnorj som arrendatorn likväl
Stals-Vtskot ets Utlåtande, N.o 171.
7
erbjudit sig att för hvarje år utgöra; hvadan och enär med flere trovärdige
vittnens sammanstämmande intyg blifvit styrkt, att högsta årliga arrendet,
som för merberorde fastigheter kunde beräknas, utgjordes af sistnämnde belopp,
funne lagmans-rätten sig böra tili Etthundratjugu tunnor säd3 hälften
råg och hälften korn, nedsätta hela det arrende-belopp, som Erasmi för
indragna kornettbostället Boda med underlydande årligen skulle betala; hvarförutan
lagmans-rätten förklarade Erasmi berättigad att återbekomma, hvad
han öfver nämnde belopp hittills årligen utgifvit, jemte sex procents med
stadgadt bevillnings-afdrag minskad ränta ifrån hvarje betalningstid. Denna
lagmans-rättens dom öfvet klagades af Kongl. Majit och kronan hos Kongl.
Götha Hof-rätt, som, efter omröstning, dervid 3:ne af rättens ledamöter
gillade densamma, genom dom den 19 September 1845, ändrade lagmans»
lättens beslut i fråga om nedsättning af arrende-afgiften och återbäring af
det till för högt belopp erlagda arrendet, derutinnan härads-rättens meddelade
utslag fastställdes; hvarefter och sedan båda parterna dragit denna sak
under Kongl. M*j:ts pröfning, Dess Högsta domstol, hvarest vid sakens afgörande
skiljaktiga meningar uppstått, i så måtto, att 3:ne röster gillade Hofiättens
dom, hvaremot 4 upphäfde densamma, meddelst dom den 15 Mars
1847, förklarat, i enlighet med pluralilelens mening, att alldenstund det
lagligen ingångna kontraktet om i fråga varande arrende måste läggas till grund,
för bedömandet i denna tvist af parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
utan afseende på frågan i hvad mån kontraktet öfverensstämde med
eller afveke från de i serskilde förfa tuingar gifne föreskrifter för bevakandet
af kronans rätt vid upprättandet af dylika kontrakter, så att Erasmi lika
litet kunde i förevarande, på domarens pröfning beroende, tvist från berörde
föreskrifter hemta något stöd för sin talan, att den utfästa arrendeafgiften
vore lör högt beräknad, som kronan å sin sida kunnat på samma
föreskrifter grunda påstående om förhöjning i arrende-afgiften, i händelse
den varit betingad lägre, än i öfverensstämmelse dermed vederbort; fördenskull
och som i den fråga, hvarpå tvistens afgörande följaktligen beror, huruvida
nemligen Erasmi kommit i åtnjutande af hvad honom medelst kontraktet
varit tillförsäkrad!, det befunnes, dels, att den af tillförordnade förste
landtmätaren A. Rosell år 1837 meddelade beskrifning öfver åkerjorden
vid Boda, enligt hvilken uti kontraktet årlig spanmålsränta efter |
tunna hälften råg och hälften korn, för hvarje geometriskt tunnland
vore beräknad för 152 tunne- ett kappland till 114 tunnor | kappar, innehölle,
att berörde jordryiad 152 tunne- 1 kappland vore till utsatte belopp
fördelad ej blott på Boda och derunder lydande hemman, utan ock på torp
-
8
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o tjt.
lägenheterna, äfvensom att jorden på flere ställen vore mycket stenbunden
och besvärad af syra, dels ock att den till hemmanet Haraldstorp lydande
ega, Råsen benämnd, som ingått uti den 1837 af Rosell meddelade uppgift
på åkerjorden, då verkligen varit till åker upptagen och ännu år 1839, då
Rosell förrättade den sednare undersökningen, hvarpå Erasmi i väsendtlig
mån grundat sin talan om nedsättning i arrende-afgiften, tili en del brukades
som sådan, äfvensom hela egan tillförene under den tid, öfverste-löjtnanten
Liljehöök emellan åren 1802 och 1824 innehade bostället, varit odlad, fastän
åter lagd till äng; alltså och enär i följd häraf det ej kunde anses emot
kontraktet stridande, alt af den till Erasmi öfverlemtiade åkerjord en del
varit anslagen till egendomens torplägenheter, äfven om desse ingått i skattläggning,
en annan del förut varit brukad till äng och af Erasmi åter blifvit
till sådan utlagd och att jorden på åtskilliga ställen befunnits besvärad
af sten och syra, funné Iiongl. Maj:t det icke kunna antagas, att kronan uti
desse anmärkte omständigheter brustit i fullgörande af kontraktet, hvilket, efter
hvad ofvan vore anfördt, måste lända parterne till efterrättelse; och pröfvande
alltså Kongl, Maj:t, med upphäfvande af domstolarnes beslut i dessa
delar, rättvist förklara, det Erasmi icke vore lagligen berättigad att å utfästa
arrendeafgiften njuta något afdrag på grund af nämnde omständigheter, hvadan
hans käromål derom ogillades; hvaremot i frågan om den jord, som består
af trädgårdar och kålgårdar vid ifrågavarande hemman och torplägenheter,
fastställdes Kongl, Hof-rättens dom.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande, och ehuru,
på grund af högstberörde Kongl, dom, Utskottet måste antaga, alt Erasmi icke
egt laglig rätt att uti arrendet af indragna kornetlsbostället, krono-säteriet
Boda med tillydande hemman och lägenheter njuta den nedsättning, hvarom
lian med kronan tvistat, har likväl Utskottet ansett sig böra egna en synnerlig
uppmärksamhet åt de omständigheter, i stöd hvaraf Erasmi väckte anspråk
på nedsättning i arrendet och återbekommande af hvad han såsom sådant till
kronan för mycket erlagt, blifvit, ej mindre af vederbörande härads-rätt och
Kongl. Götha Hof-rätt, till hufvudsaklig del, samt af Skaraborgs läns lagmansrätt
helt och hållet bifallet, utan ock af trenne ledamöter i Kongl. Maj:ts
Högsta domstol vid sakens afgörande godkändt, i öfverensstämmelse med Hofrättens
ofvanomförmäldte domslut.
Utskottet omfattar visserligen den åsigt, att en person, som på auktion
inropar arrende-rätten lill en kronans lägenhet, bör, likaväl som om han inginge
ett dylikt aftal med en enskild, skaffa sig kännedom om lägenhetens beskaffenhet,
Siats-Utskottets Utlåtande, N:0 7jf".
9
fenhet, eller ock, derest han sådant underlåter, skylla sig sjelf för de förluster,
sorn en för högt erbjuden arrendeafgift medför; men Utskottet anser derjemte,
att staten å sin sida bör vara serdeles angelägen derom, att, vid arrende-auktion
å en kronans egendom, alla för egendomens bedömande erforderlige
upplysningar, så vidt de kunna anskaffas, äro för spekulanter att tillgå,
alldenstund det icke är med statens värdighet förenligt att af den enskildes
okunnighet om vidden af de förmodade förmåner, hvarför han ikläder sig
motsvarande skyldigheter, draga fördel.
Enligt Erasmis uti oftanämnde tvistemål gjorde och, så vidt handlingarne
utvisa, icke motsagde påslående, fanns, före och vid den inför Konungens befallningshafvande
i Skaraborgs län den 8 December 1837 förrattade arrendeauktion
å kornettboslället Boda, någon annan för boställets bedömande erforderlig
handling icke tillgänglig, än ett af Kongl. Kammar-kollegium Konungens
befallningshafvande tillsändt projekt till blifvande arrende-konlrakt, hvilket,
jemte uppgift på arrendatorns skyldigheter samt de grunder, hvarefter arrende-afgiften
komrne att bestämmas, innehöll, att arealen af åkerjorden vid
bostället samt underlydande hemman och lägenheter utgjorde 152 tunland ett
kappland.
Att denna uppgift på åkerjordens rymd ej öfverensstämmer med verkliga
förhållandet, utan att densamma betydligt understiger det uppgifna tunlandtalet,
lur under oftabesa«de rättegång blifvit till fullo ådagalagdt.
Om å ena sidan Erasmi brustit i omtänksamhet, då han, utan att ega
fullständig kännedom om den å arrende utbjudne egendomen, derföre ulfäst
en arrende-afgift vida högre, än'med arrendatorns utkomst låtit sig förena, så
förekommer likväl, å andra sidan, kronan till last, att, vid ifrågavarande auktion,
dels erforderlige uppgifter angående bostället till en del saknades, dels
ock att bland dem, som meddelades, den väsendtliga, rörande åkerjordens
areal, varit oriktig, hvarigenom Erasmi, som icke med skäl bort misstänka
sannfärdigheten uti en officiel uppgift, blifvit missledd och med beräkning af
åkerns rymd, i enlighet med det uppgifna tunlandtalet, erbjudit del af kronan
jemväl antagne arrende-beloppet.
Enär nu således detta belopp, högre än som vederbör, tillkommit, i följd
en missledande uppgift, samt Erasmi icke kommit i fullt åtnjutande af de rättigheter,
honom blifvit i arrende-kontraktet tillförsäkrade, men för hvilka han
åtagit sig motsvarande skyldigheter, finnér Utskottet, med afseende härå och
å hvad i öfrigt är vordet au förd t, sig icke sakna skäl att
tillstyrka Rikets Ständer ali till Kong1. Majit aflåta underdånig skrifBih.
till R. St. Prot. 1847 oe/t 1848 j 4 'Sami. 1 /fd. 1 Band. 6 liaft 2
lö
Slats-U tskotlets Utlåtande, IS-o ijh
veise, med förklarande, det Rikets Ständer för sin del medgifva,
att det genom afslutadt kontrakt emellan Kongl. Maj:t och kronan
samt regementskrifvare!! Erasmi bestämda årliga arrende för indragna
kornetts-bostället Boda må, från och med midfastan nästkommande
år 1849, nedsättas fiån 184 tunnor 16 kappar till 150 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn; hvaremot Utskottet ansett
sig icke kunna understödja motionärens framställning om återbäring
af någon del utaf det belopp, Erasmi i arrende för berörda egendom
hittills erlagt.
Stockholm den 11 Maj 1848.
Reservationer.'
af herr von Troil, S. G., Friherre von Kraemer, herr von Rosen, G.
och herr af Harmens ;
af herr Norin:
”På sätt Utskottets inkomslafdelning hade föreslagit, anser jag Stals-utskottet
hafva bordt tillstyrka Rikets Ständer att till Kongl. Maj:t aflåta underdånig
skrifvelse, med förklarande, att Rikets Ständer för sin del medgifva,
alt det emellan regementsskrifvaren Erasmi samt Kongl. Majit och kronan ingång!
a kontrakt om arrende af indragna kornetts-bostället Boda, må, såframt
arrendatorn sådant åstundar, upphöra att vara gällande vid midfastan 1849,
samt med bostä 1 lets utarrendering under de återstående arrendeåren förfaras,
i enlighet med beslämmelserne uti Kongl, kungörelsen, angående åtskilliga
förändrade föreskrifter till iaktagande vid utarrendering af kungs- och kungsladugårdar
samt andra kronolägenheter, hvaraf arrenden till statsverket ingå,
af den 17 Juli 1847, hvaruti stadgas, bland arnat, att ett minimum, hvarunder
och ett maximum, hvaröfver arrendet ej får gå, skall bestämmas, äfvensom
att lägenhetens förre innehafvare, så vidt han densamma väl brukat,
eger att, emot erläggande af af den fastställda maximisumman och öfriga
vilkor, enligt författningarne, arrenderätten bibehålla; finnande deremot Utskottet
sig icke kunna understödja motionärens framställning om nedsättning
i arrendet eller återbäring af hvad Erasmi, enligt motionärens förmenande,
till kronan för mycket erlagt.”
Häruti instämde herrar Schartau, E. G. Lindström, Wallej och P.
H. Lindström.
Af Johannes Andersson från Skaraborgs län:
’’Sedan Höglofl. Utskotta ändteligen tillstyrkt en nedsättning af årliga arrendet
för indragna kornetts-bostället Boda med 34 tunnor spanmål, i det sä
-
Ståls-Utskottets Utlåtande, iV.o 172.
11
desslag arrendet utgår, egentligen på den grund, att Erasmi vid auktionstillfä
1 let blifvit missledd af en från Kongl. Kammar-kollegium lemnad uppgift,
deri öppna åkerjorden till egendomen uppgifvits vara 151 tunne- 1 kappland,
men sedan behörig undersökning af landtmätare blifvit verkställd, det är utröndt
att ibland öppna åkerjorden blifvit inberäknade ej mindre 2 tunneoch
några kappland stenrösen och oduglig mark, än äfven de på gårdens skog
befintliga torp och backstugor, som ock trädgård, humlegårdar &c. &c., sammanräknadt
till ej mindre än öfver 38 luntdand, hvilka ej bland egendomens
öppua åkerjord kunnat ansetts; af dessa skäl anser1 jag billighet och
rättvisa fordra, att den olycklige och bedragna arrendatorn af ifrågavarande
egendom bort blifva berättigad i restitutionsväg återfå, hvad han utöfver
nu beviljade nedsättning redan utbetalt, enär densamma likväl ingalunda
kan anses svara mot den förlust, som Erasmi ändock får vidkännas,
hvadan jag i denna del af UtskoLtets beslut mig reserverar.”
N:o 172.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande_, dels i Jråga om äskadt anslag för gevär s-tillverkning,
dels rörande förvaltningen af Carl Gustafs stads gevärsfaktori.
(U. och I. A.)
Uti den vid innevarande riksdag aflåtne nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t, jemte andra för försvarsverket till
lands ifrågaställda , tillständiga behof icke hänförliga stats-anslag, serskildt för
anskaffning af nya gevär äskat ett belopp af 100,000 r:dr, att, under tre
års tid, med en tredjedel årligen utgå.
I sammanhang med förevarande ärende, har Stats-ulskottet ansett sig böra
till behandling företaga ej mindre de af Rikets Ständers sistlidet år församlade
revisorer i afseende på förvaltningen af Carl Gustafs stads gevärsfaktori
framställde anmärkningar och deraf föranledda förslag om faktoriets
utarrendering till enskild person, än ock det af Kongl. Krigs-kollegium, i anledning
af revisorernes förrberörda anmärkningar, till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga
utlåtande.
Enligt den af revisorerne uppgjorde, dels på räkenskaperne, dels på Krigskollegii
uppgifter grundade beräkning, bestego sig de kostnader, statsverket intill
1845 års slut lått vidkännas i och för inköpet af den till lokal för ifrå
-
12
Ståts-Utskottets Utlåtande, iF.o 172.
gavarande faktori använde Carl Gustafs stads bruksegendom, äfvensom
för uppförandet af nybyggnader vid faktoriet och anskaffandet af tnachinerier
och inventarier till ett sammanräknadt netto-belopp af 132,276 r:dr 25 sk.
7 r:st. Under de tio åren 1836—1845, hvarunder faktoriet varit stäldt
under Krigs-kollegii förvaltning, hade kostnaderne i oell för gevärs-til!verkningen
utgjort tillsammans 180,415 r:dr 37 sk. 11 r:st, oberäknadt förvaltnings-
och underhålls-kostnaderue för åren 1836—1842, hvarom uppgift saknats,
samt räntan å faktoriets ofvananförde kapitalkostnad. Vid faktoriet hade under
nämnde tio år väl tillverkats inalles 403 st. Gernandtska gevär, 1,493 st.
infanterigevär, 685 st. studsare och 1,610 par pistoler, utom ett mindre antal
modeller, kammar-laddningspistoler, m. m., samt en större mängd gevärsdelar
och mindre persedlar, såsom bajonetter, kulformar, o. s. v.; men antalet
af de under samma tid från faktoriet aflemnade och i Stockholms gevärsförräd
inreverserade nya, till krigsbruk approberade, gevär hade deremot ej
uppgått till mera än 400 st. Gernandtska gevär, 476 st. infanteri-gevär, 593
st. studsare och 1,380 par pistoler samt åtskilliga andra mindre persedlar
såsom bajonetter, kratsar, ro. m.; varande revisorerne, i anseende till räkenskapernas
ofullständighet, icke i tillfälle alt inhemta, huruvida faktoriet vid
1845 års utgång egde någon behållning af obesigtigade eller approberade gevär.
Det sålunda för handen varande stora missförhållande emellan gevärstillverkningen
vid Carl Gustafs stads faktori och dertill åtgångna kostnader
kunde, efter revisorernas tanka, icke till fullo förklaras genom vissa af revisorerne
vid förvaltningen anmärkta omständigheter, såsom, t. ex. alt aflöningen
utginge efter ackord per stycke, utan afseende, huruvida arbetet vid besigtning
blefve godkändt eller kasseradt, samt att arbetet bedrifvits efter en
olämplig plan, enär, oaktadt faktoriet egt betydliga behållningar af vissa slags
gevärsdelar, fabrikationen icke hufvndsakligen inskränkts till föi färdigande af
de felande delarna, o. s. v.; utan måste grunden till berörda missförhållande
sökas uti den felaktiga grundprincipen, att staten sjelf uppträder såsom induslri-idkare;
och hafva af sådan anledning revisorerne, som icke bestridde
nyttan deraf, att slaten eger en större vapenverkstad, för att möjligen en gång
i behofvets stund kunna med större frihet begagnas, men deremot ansåge
statens befattning med fabrikationen under vanliga förhållanden olämplig, •—.
helst ett industrielt företag, endast under ledning af enskild omtanka och under
inflytelse af enskildt intresse, kunde med största fördel bedrifvas, ■— såsom
en utväg att förena nämnde serskilda afsigter, föreslagit, alt faktoriet, med
alla dess tillhörigbeter, måtte öfverlemnas till någon enskild på sådana vilkor
och under sådana garantier, att det dermed afsedda ändamålet blefve uppfyldt.
Stats-Viskottets Utlåtande , N.-o iy2.
13
Til! besvarande af revisorernes förrberörda framställningar bar Krigskollegium
hufvudsakligen anfört: att vid den tid, eller medlet af år 1836‘,
då befattningen med Carl Gustafs stads gevärsfaktori till Kollegium öfverlemnades
från den serskilda kommitté, hvilken dessförinnan haft inseendet öfver
denna inrättning, faktoriet befunnits i det skick, att tillverkningen dervid
icke med fördel kunde fortsättas, dels emedan erforderliga verkstäder icke
blifvit uppförde under den längre tid från egendomens inköp, frågan om anläggning
af en vspen-central-verkstad i Stockholm ännu var oafgjord, dels
emedan under tiden arbetspersonalen var fåtalig samt gammal och orkelös;
att under de många år, som förflutit, innan nödiga kostsamma byggnader,
vattenverk, machinerier m. ro. hunnit uppföras och anskaffas, vapentill verkningen
måst drifvas uti inskränkt skala, i brist af tjeniiga verkstäder, deruti
ej eller nya arbetare kunde med fördel lilldanas, omständigheter, som, efter
Kol leg i i tanka, utgjorde tillräcklig förklaringsgrund för det mindre fördelaktiga
resultatet af faktoriets verksamhet; att de af revisorerne till 63,769 r:dr 42
sk. 5 r:st. beräknade underhålls-och aflöningskostnaderrie för åren 1843—1845
rätteligen utgjort allenast 44,257 r:dr 16 sk. 8 r:st; att, då under första perioden
af fakloi i-nybyggnadstiden till 1842 års utgång eller under nära sex
år förfärdigats 729 gevär, 52 studsare och 1,600 par pistoler, men deremot
under påföljde 3:ne år erhållits 1,160 gevär och 633 studsare, utom ett betydligt
antal gevärsdelar och modeller, syntes följaktligen, att under slutperioden
af byggnadsLiden fabrikationen varit i betydligt stigande, hvilket äfven
sedermera fortfarit, så att år 1846 åstadkommits 1,084 gevär och 48 studsare
samt förlidet år 1,195 infanterigevär och 9 studsare, alla med slagkrutsantändning,
utom åtskilliga modeller samt 4,000 satser gevärs söndertagningsverklyg
och 24,000 slagkrutstappar till reserv; att, då den speciella styrelsen
öfver ifrågavarande fabriks-inrättning, såsom med kollegiaiformerne mindre
förenlig, funnits böra öfverlemnas åt en enda person med tillräcklig myndighet,
detta bestyr blifvit, enligt Kongl, brefvet af dsn 23 Maji 1846, åt
general fälttygmästare!! anförlrodt; att tillvaron af en för statens räkning inrättad
gevärsfabrik ansetts nödvändig, på det att tillgången å delta oumbärliga
vapen icke må bero af den möjligen otillräckliga fabrikationen vid enskilda
faktorier, hvarvid priserna, serdeles i behofvets stund, kunna oskäligt
stegras; att det ifrågsslällda ombytet i sättet för faktoriets handbafvande vore
för det närvarande, då allt kommit i ordning och goda utsigten sig företedde
för anläggningens framgång, högst betänkligt, samt att för öfrigt en
omtänksam person, som egde tillräckligt förlag Lill faktoriets bedrifvande ocix
kunde ställa de af revisorerne omförmälde garantier för uppfyllandet af de
14
Stats-Utskotlels Utlåtande, N.o 1J1.
med öfverlåtelse!! äfsedda ändamål, sannolikt icke vore hugad att faktoriet öfvertaga,
åtminstone icke utan full visshet om betydlig vinst genom gevärsprisets
höjande vida utöfver det, hvartill gevär nu kunna vid faktoriet bekommas.
Ofvan anförda förhållanden ådagalägga visserligen, att Carl Gustafs stads
gevärs-faktori hittills icke uppfyllt det med denna anläggning afsedda vigtiga
ändamål, samt att vapentillverkningen dervid ingalunda motsvarat förväntan
och de å anläggningen nedlagde betydliga kostnader. Af revisions-berättelsen
och Krigs-kollegii utlåtande visar sig emedlertid, att gevärstillverkningen vid
berörda faktori alltsedan år 1843 befunnit sig, med hänsigt till qvantiteten,
i en successiv årlig tillväxt, och anledning saknas ej eller till den förmodan,
att, i följd af arbetspersonalens numera vunna öfning och färdighet i sitt yrke,
ett mera gynsamt resultat, så till fabrikaternes mängd, som godhet, torde
vara att förvänta. Hvad angår revisorernes anmärkning, att af de vid Carl
Gustafs stads faktori åstadkomne vapen en betydlig del befunnits vara af beskaffenhet,
att icke kunna till krigsbruk approberas, hvilken kassation vida öfverstigit
den, som vid Husqvarna faktori vanligen egt rum, så lärer orsaken
dertill tvifvelsutan vara alt söka i en vid förstnämnda faktori iakttagen större
noggranhet vid tillämpningen af de rörande gevärsbesigtningar gällande
föreskrifter. Såsom anledning att emotse en förbättning i förhållandet med
Carl Gustafs stads faktori förekommer jemväl, att, på sätt nämndt är, den
speciella tillsynen derå numera blifvit från Krigs-kollegium på general-fälttygmäslaren
öfverflyttad, en förändring, som, efter all sannolikhet, bör medföra
ökad kraft och skyndsamhet, i afseende på anordnandet af faktoriets angelägenheter.
Vidtagandet af den utaf revisorerne föreslagna åtgärd , faktoriets upplåtande
åt enskild person, synes Utskottet, under nuvarande omständigheter, desto
mindre lämpligt, som dessutom serskilda betänkligheter sig förete i följd
hvaraf en dylik åtgärds ändamålsenlighet kan ifrågasättas. I saknad af eget
faktori skulle nemligen slaten ej vidare vara i tillfälle att kontrollera eller
förekomma en oskälig stegring i priserne å de vid enskilda vapen-vet kstäder
åstadkomne tillverkningar. Faktoriets utarrendering kunde jemväl hafva till
följd förskingring af den dervid nu anställde, vid arbetet inöfvade personal,
hvilken, i händelse kronan af en eller annan anledning skulle nödgas återtaga
förvaltningen af faktoriet, sannolikt endast med svårighet kunde ersättas.
I händelse af arrendatorns obestånd skulle, lill mehn för det allmänna, faktoriets
verksamhet, inställas; hvarjemte ej bitr förbises äfventyret af de vid faktoriet
befintliga dyrbara machineriers vanvårdande, förslitning eller förstöring.
Stats-Utskottets Utlåtandej IV:o iji.
15
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer måtte, jemte tillkännagifvande af sin åsigt, att
Carl Gustafs stads gevärsfaktori tills vidare' må för statens räkning
fortfarande bedrifvas, tillika hos Kongl. :Maj:t i underdånighet begära,
att, så vida icke före utgången af nästkommande år 1849 en sådan
förändring i afseende på nämnde faktori kunnat tillvägabringas,
att gevärs-tillverkningen derstädes bedrifves på ett för staten i väsendtlig
mån fördelaktigare sätt, än för närvarande är förhållandet,
Kongl. Majtt täcktes i nåder låta föranstalta om faktoriets utarrendering
för kronans räkning på sätt och under de vilkor, som af Kongl.
Mj:t pröfvas lämpligast, eller ock dermed vidtaga andra åtgärder,
som må anses tjenliga för uppnående af det med inrättningen åsyftade
ändamål.
Härigenom anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat en hos Bonde-s'åndet
af Pehr Mattsson från "YVester-norrlands län väckt och till Utskottet remitterad
motion, rörande utarrendering af Carl Gustafs stads gevärs-faktori.
Vid sistlidne riksdag beviljades a f Rikets Ständer för anskaffande af 4,000
nya infanteri-gevär årligen, under tre års tid, ett samrnanräknadt belopp af
240.000 r:dr. Enligt de upplysningar, Utskottet i detta ämne sig förskaffat,
hafva utaf nämnde antal gevär, under åren 1846 och 1847 vid Husqvarna
faktori, i öfverensstämmelse med afslutade kontrakter, förfärdigats tillsammans
5,000 stycken, för hvilka inköps-kostnaden, efter betingadt pris af 21
r:dr 20 sk, för hvarje gevär med tillbehör, utgjort 107,083 r:dr 16 sk. För
Carl Gustafs stads gevärs-faktori hafva utaf omtörauälde extra anslag till nya
gevärs anskaffande blifvit intill förlidet års slut utanordnade 30,000 r:dr.
Den disponibla behållningen af samma anslag uppgick, vid innevarande års
början, efter afdrag af ett Husqvarna faktori-intressenter tillkommande, ännu
ej liqvideradt belopp af 28,895 r:dr 40 sk., till 103,209 rtdr 29 sk. 2 r:st.
Då, efter hvad af ofvan uppgifna förhållande kan slutas, från Husqvarna
faktori är att påräkna eu årlig gevä-rs-leverans af 2,500 stycken eller för
tre år 7,500 gevär, hvartill, efter förut betingadt pris af 21 rtdr 20 sk. per
stycke, skulle erfordras en sammanräknad kostnad af 160,625 rtdr eller nära
60.000 rtdr utöfver reservationerne å det vid 1844—1845 årens riksdag för
gevärs-anskaffling beviljade anslag, samt återstoden, 40,000 rtdr, i det af
Kongl. Majit för enahanda ändamål nu äskade belopp otvifvelaktig! kommer
att för gevärs-fabrikationen vid Carl Gustafs stads faktori medtagas, har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka,
att, med bifall till Kongl. Majtts nådiga framställning, Rikets Stan
-
16
Slats-Vtskottets Utlåtande, N.O fj3.
der malte, för anskaffning af nya gevär, till Kongl. Maj:ts disposition
å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 100,000 r:dr, att under
åren 1848, 1849 och 1850 med en tredjedel årligen utgå.
Slockholm den 11 Maj 1848.
N:o 173.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, angående
rättighet till pension för åtskillige vid fångvården antagne
tjenstemän.
(U. A.)
Under åberopande af Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksdag fattade
och af Kongl. Maj:t gillade beslut, enligt hvilket de vid fångvården anställde,
uti 1840 års stater fcr korrektions-inrättningarne upptagne, tjensteslemän
och vaktbetjent, med undantag af kommendanter, predikanter, läkare,
orgelnisler och klockare, fått sig tillerkänd rättighet att, sedan de minst
tio år tjenstgjort vid nämnde inrättningar och i öfrigt under samma vilkor,
som för civile embets- och tjenstemän voro stadgade, uppföras till pensioner
å allmänna indragningsstaten, beräknade efter de uti omförinälda aflöningsstater
bestämda arfvodes-belopp, har Kongl. Maj:t, uti en till Rikets Ständep
den 9 November sistlidet år aflåten och från samtlige Riks-stånden till Statsutskottet
remitterad nådig skrifvelse (intagen under N:o 14 i 1 sami. 1 afd.
af hillänget lill Riks-slåndens protokoll) af anförde skäl, föreslagit, att de vid
slraffängelser och allmänna arbets-inrättningar anställde läkare samt kommendanten
vid Malmö arbets- och fästnings-fängelse, öfversten och liddaren Carl
Johan Ström, måtte få sig tillerkänd enahanda pensions-rätl, som, på sätt
ofvanberördt är, blifvit åtskillige andre tjenstemän vid samma inrättningar
tilldelad.
Hvad först angår den vid Malmö arbets- och fästnings-fängelse anställde
kommendant, öfverste Ström, så enär, enligt hvad dels Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga skrifvelse upplyser, dels Utskottet serskildt inhemtat, bemälde
öfverste, som numera uppnått en ålder af mera än 70 år och utöfver tio år
innehaft nämnde kommendants-beställning, genom sin långvariga och nitiska
tjenste
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 173.
17
tjensteutöfning gjort sig förtjent att, när ålder och helsotillstånd icke vidare
medgifva tjenstens fortsatta bestridande, af staten tillgodonjuta bidrag för silt
underhåll, samt härvid jemväl förekommer det förhållande, att denna kommendant
är den ende bland de å fångvårds-staterne uppförde dulike tjenstemän,
hvilken icke med samma befattning förenar den af föreståndare vid
korrektions- eller arbels-inrättuing, och i sistnämnde egenskap är berättigad
till pension, har Ulskottet funnit sig ega skäl hemställa,
det Rikets Sänder måtte medgifva, att öfverste Ström må, efter
afskedstagande från nämnde kommendants-beställning, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära det för samma
tjenst i gällande stat bestämda årliga arfvode af 333 r:dr 16 sk.
Enligt innevarande års for fångvården i riket af Kongl. IVKj:t i nåder
fastställda stater, uppgå de åt läkare vid straff- och arbetsfängelse!- anvisade
årliga löner, oberäknadt de lör visse af dessa tjenstemän medgifna personella
arfvoden, till följande belopp, nemligen:
vid södra korrektions-inrättnineen i Stockholm . . r:dr 400: — —
O
,, norra korrektions-inrättningeu härstädes . „ 250: — —
,, kon ektions-inrältningen i Norrköping „ 150: — —
„ dito i Götheborg „ 75: — —
„ korrektions- och arbetsfängelset i Malmö „ 400: — —
Såsom skäl för Kongl. Majus nu förevarande nådiga framställning, angående
pensionsrätt för de vid straffangelser och allmänna arbets-inrättningar
tjenstgörande läkare, åberopas i den Kongl, skrifvelse!! hufvudsakligen det ringa
beloppet af de roed nämnde läkaie-befattningar i allmänhet förenade löneförmåner,
äfvensom den trägnare tjei.stgöiing, samma befattningar under nuvarande
förhållanden, i jemförelse med hvad tillförene egt rum, för innehafvarne
medföra. Då emedlertid omsorgen för läkarevården vid berörda allmänna
arbets- och strafl-anstalter, åtminstone på de flesta ställen, icke kari anses
belt och hållet utesluta roöj i^heten att genom enskild praktik bereda någon
tillökning i den tj-nsterne åtföljande aflöning, synas desse läkare, hvilka
således icke torde vara nödsakade att odeladt egna sin lid åt tjenstegöromälen,
följaktligen, efter UtskoLtels tanka, rj helier ega enahanda anspråk på pensions-undeistöd
utaf allmänna medel, som de vid ifrågavarande fångvårdsiniätlningar
anställde tjenstemän, åt hvilka en dylik förmån, på sätt nämndt
är, redan blifvit af Rikets Ständer förunnad. Det torde dessutom icke böra
lemnäs utan uppmärksamhet, alt, då samtlige i statens tjenst varande läkare,
med undantag allenast af piovincial-läkare, öro uteslutne från rättighet tili
Bilt. till R. St Fröt■ 1S47 och 18487 4 Sami, 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 31
18
Stats-Utshottets Utlåtande > N:o 173.
pensions uppbärande å allmänna indragningsstaten, en sådan rättighets meddelande
åt de vid fångvården anställde läkare måhända skulle kunna betraktas
såsom med rättvisa och billighet icke fullt öfverensstämmande. Med
afseende härå och då, i händelse en eller annan af sistnämnde tjenstemän
skulle af förekomna anledningar finnas serdeles förtjent, att af ifrågavarande
pensionsrält undantagsvis komma i åtnjutande, Kongl. Maj:t är obetaget att
derom till Rikets Ständer göra serskild nådig framställning, har Utskottet funnit
sig föranlåtet
alt afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t uti förevarande'
nådiga skrifvelse föreslagit, i fråga om pensionering af de
vid fångvården antagne läkare.
Stockholm den 11 Maj 184-8.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 184&.
Stats-Utslns Utlåtande, N:o 174.
1
. JW lii.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om dels tull- och bränvin
s- m. Jl. bevillnjngs-medels ingående till Riksgäldskontoret
och dels allmänna bevillningens inlevererande
till Slats-kontoret.
(Rgs. Afd.)
Uti tvenne serskilda, från Bonde-ståndet till Slals-utskottet remitterade,
motioner, hafva riksdags-fullmäktige Johan Johansson från Örebro och
Andreas Bengtsson från Jönköpings län ånyo väckt det vid flera föregående
riksd agar framställda och vid de tvenne sednasle af Stats-utskottet understödda
förslag, att, jemte allmänna bevillningen, äfven all annan bevillning,
såsom tull-, post-, karta-sigillata- och saluaccis- samt husbehofsbrännings-medlen,
måtte lill riksgälds-kontoret ingå, för att af riksståndens
dervarande fullmäktige, efter Rikets Ständers föreskrift och i mån af förefallande
behof, till Stals-kontoret utbetalas. — Vid förnyandet af detta förslag,
har förstbemälde motionär hufvudsakligen yttrat: att, då Ständerna
åtogo sig bevillningen samt fastställde grunderna för dess utgörande och
användande, borde Ständerna äfven hafva bevillnings-medlen under sin
vård, intilldess desammas begagnande erfordrades; att då Riksgälds-kontoret,
efter upphörandet af rikets egentliga gäld, numera icke vore sysselsatt
med sitt ursprungliga förvallnings-bestyr, borde detta verk ej allenast erhålla
ett annat namn, utan äfven en förändrad bestämmelse; att detta verk
således, under benämning af ”Rikets Ständers kontor”, borde få den omedelbara
förvaltningen af statens penningar åt sig uppdragen och det nuvarande
Stats-kontoret endast blifva en derunder lydande byrå, hvarigenom
ett ökadt förtroende samt större enhet, enkelhet och ordning vid öfversigten
af statens financiella ställning skulle åstadkommas, utan att Konungens
dispositionsrätt öfver statsmedlen behöfde inskränkas eller regerings-formens
ordalydelse förändras; samt alt, då det i grundlagarne begagnade uttrycket:
BiL till R. St. Fröt. 1847 & 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft. 1
2
Stats-Utsk:s Utlåtande, A:o 174.
”Siats-verke Is och Riksgälds-kontorets tillstånd och behof’, egde ungefärligen
lika betydelse, vore det ”ögonskenligt. att våra grundlags-stiflare ansett
detta kontor såsom den auktoritet, hvilken hufvudsakligen bör hafva under
sin vård statsmedlens förvaltning och tillsynen öfver deras användande.”
Jn Ireus Bengtsson har i sin motion åberopat regerings-formens stadganden,
angående svenska folkets rättighet alt genom sina ombud ej blott
beskatta sig sjelf, utan äfven bestämma, huru den årliga bevillningen skall
användas Enär nu större delen af denna bevillning, i likhet med de ordinarie
statsinkomsterna, aflemnadcs till Stats-kontoret, komme öfverskotterna
vanligen alt derstädes qvarhållas en längre tid, eller till dess rikshufvudboken
hunnit afslutas, under hvilken tid öfverskotts-medlen ofta skulle
med de verkligen anslagna summorna sammanblandas samt på delta sätt,
emot Rikets Ständers föreskrift, till större eller mindre belopp medtagas.
Häraf skulle dessutom följa, att räkenskaperna onödigtvis erhöllo en allt för
stor vidlyftighet och otydlighet, helst Stats-kontoret ändock slutligen måste
till Riksgälds-konloret öfverlemna den odisponerade delen af de befintliga
öfverskotts-medlen samt deremot från samma verk reqvirera den af allmänna
bevillningen utgående statsfyllnads-summan.
På sätt Utskottet i io:de punkten af utlåtandet N:o 78 anmält, har,
i motsats med hvad förenämnda tvenne motionärer föreslagit, riksdagsfullroäktigen
Nils Strit.(llund, uti en under innevarande riksdag jemväl väckt
motion, angående förändrad organisation af Riksgälds-kontoret, hemställt, alt
den bevillning, som det inginge, hädanefter måtte varda till Stats-kontoret
aflemnad; stödjande sig denna hemställan på den åsigt, att alla statsmedlens
förvaltande genom Stats-kontoret utgjorde enda vilkoret för möjligheten
alt få sistnämnde embetsverk rätt organiseradt och erhålla ett med nödig
skyndsamhet upprättadt riksbokslut, af hvilket statsverkets ställning
kunde tillförlitligen inhemtas; dock ansåg motionären, alt de öfverskotter,
som efter hvarje års riksbokslut kunde uppkomma, borde till fullmäktige i
riksgälds kontoret aflemnas, för att af dem förvaltas och användas till betäckande
af slatsbristerna under ett kommande år. För öfrigt har motionären
erinrat, alt Rikets Ständer egde lika rätt att granska stats-verkets
som riksgälds-kontorets förvaltning, samt att denna granskning komme att
snarare leda till ändamålet, derest alla stats-inkomsterna inginge till ett
Stats-L tsk:s Utlåtande, M:o 174. 3
enda embetsverk, än då de, såsom biltills, uppburos och redovisades af
tvenne serskildta verk.
Redan vid 1817 och 1818 års riksdag väcktes förslag derom, att
ulhi statens inkomster och således ej blott de, i egenskap af bevil/rungar,
utgående skattebidrag, utan äfven de så kallade ordinarie statsinkomsterna
samt mötes-passevolans-medlen jemte flera andra afgifter skulle uppbäras
och redovisas af Riksgälds-kontoret Men uti häröfver* afgifvet och af Rikets
Ständer bifallet utlåtande, blef detta förslag, som af dåvarande Statsutskott
ansågs hvarken nyttigt eller behöfligt samt förmodades åtminstone
till en början komma att föranleda ökade statsutgifter, afstyrkt, dervid Utskottet
tillika yttrade, att samma förslag innefattade en betänklig rubbning
i den för statsbestyren fastställda ordning och skulle föranleda en grundlagsstridig
sammanblandning af den lagstiftande och den verkställande maktens
åtgärder.
Vid nästpåföljde eller 1828 års riksdag beslöto Rikets Ständer deremot,
att, som alla bevillnings medel borde ingå till ett och samma verk,
skulle dädanefter inflytande tullmedel aflemnas till Riksgälds-kontoret, emot
skyldighet för detta verk att tillhandahålla Stats-kontoret den under sådan
titel i riksstaten upptagna summa. Detta beslut kom likväl aldrig lill
verkställighet, emedan Kongl. Maj:t, nyss före riksdagens slut, förklarade
Sig icke kunna medgifva lullmedlens afleverering till Riksgälds-kontoret,
helst stadgandet härom af Kongl. Maj:t ansågs såsom en i Dess administrerande
myndighet ingripande och för öfrigt till onödig omgång ledande åtgärd;
vid hvilket förklarande Rikets Ständer också läto bero. I anledning
af en under 1828, 1829 och i83o års riksdag gjord framställning, attalia,
i egenskap af bevillning, ingående allmänna medel borde till Riksgälds-kontoret
inlevereras, meddelade samma riksdags Stals-utskott följande, af Rikets
Ständer godkända, yttrande: Då, enligt hvad upplyst blifvit, den fördelaktiga
inverkan på Riksgälds-kontorels kontanta tillgång, som med denna
framställning hufvudsakligen åsyftades, icke skulle vinnas, så ock i betraktande
af de flere deremot anförda skäl och omständigheter, syntes besagde
förslag både onyttigt och olämpligt. Enahanda vid riksdagen åren 1834
och 1835 förnyade förslag blef jemväl af Stats-utskottet afstyrkt, under förklarande,
att Utskottet ansåg sig så mycket mindre kunna dertill tillstyrka
4
Stats-Utsks Utlåtande, Nro 174.
Rikets Ständers bifall, som hvarken några nya skäl för samma förslag blifvit
anförde eller några anledningar förekommo lill förändring i de af Rikets
Ständer lili ifrågavarande hänseende förut meddelade beslut; och blef
detta yltrande äfvenledes af Rikets Ständer godkändt. Under den nästderefter
eller år 1840 inträffade riksdag väcktes inom 3:ne riksstånd liera motioner,
angående dels alla, både ordinarie och extraordinarie, statsinkomsters,
dels endast de. sednares inlevererande till Riksgälds-kontoret; hvilka motioner
dock, så vidt de afsågo de ordinarie inkomsterna, jemväl af sistnämnde
riksdags Stats-ulskott afstyrktes. Likaså fann Utskottet betänkligt understödja
hvad motionärerne föreslagit, i fråga om karta-sigillata-afgiften, enär
de flere serskilda förvaltnings-bestyr samt de bevaknings- och indrifningsåtgärder,
som i afseende på denna afgifts uppbärande och redovisande ålåge
Stats-konloret, icke utan mehn för uppbördens skyndsamma indrifvande
och ändamålsenliga kontrollerande, kunde öfverflyltas från ett verkställande
makten underlydande embetsverk; hvarförutan den föreslagna öfverflyltningen
till Riksgälds-kontoret af besagde åligganden ovilkorligen skulle föranleda
tillökning i detta verks tjenslemanna-personal. Deremot tillstyrkte
sistnämnde Utskott, att tull-, saluaccis- och bränvins-brännings-afgifterna
måtte lill Riksgälds-kontoret inlevereras, äfvensom att det bland slals-verkels
behållna inkomster beräknade belopp utaf postmedlen malle från styrelsen
öfver postverket till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, hvarefter samma
belopp borde af Riksgälds-kontoret Stats kontoret tillhandahållas Dock ansåg
sig Utskottet föranlåtet alt, i sammanhang med den sålunda afgående
lefvereringen af lull-, saluaccis- och bränvins-bränniugs-medlen tillstyrkta
förändring, tillika föreslå.: i:o alt Riksgälds-kontoret från och med 1841
års början borde, i den mån tullmedlen voro för statsverkets utgifter beIiöfliga,
efter derom mottagna reqvisitioner, årligen utbetala lill Slats-kontoret
ett belopp, motsvarande den summ?, hvartill behållna inkomsten af
tullmedlen för samma år, enligt liks-staten, blifvit beräknad; 2:0 alt Statskontoret
redan under årets lopp skulle ega från Riksgälds-kontoret utbekomma
hvad, som erfordrades för bestridande af de förslagsanslagen tillhörande
utgifter, som öfverstego dessa anslags i riks-staten uppförda belopp;
och 3:o att den på Riksgälds-kontoret till statsbehofvens fyllande anvisade
summa borde ökas med ett belopp, hvilket motsvarade de af saluaccis-och
bränvins-brännings-afgifterna, vid statsregleringens uppgörande, beräknade
inkomster. Som Slats-utskottets härom afgifna utlåtande endast af aine riks
-
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 174. ’•
stånd liifölls och den af Utskottet sedermera föreslagna omröstning i förstärkt
Stats-ulskott icke korn lill verkställighet före riksdagens slut, så förföll
naturligtvis oftaberörda förslag, jemte de i anledning deraf gjorda framställningar.
Uli det af Stats-utskottet vid sistförflntne riksdag, i anledning
af härom då ånyo väckta motioner, under n:o 65 afgifna och jemväl af a:ne
liks-stånd bifallna utlåtande, blef den sålunda ytterligare föreslagna förändringen
i afseende å de ordinarie stats-inkomsterna likaledes afstyrkt; hvaremot
motionerna, i fråga om alla de extraordinarie inkomsterna, tillstyTrktes;
Beträffande åter de ersättnings-summor, sorn, i stället för de till
Stats-kontoret nu ingående bevillnings-medel, skulle delta verk af Riksgäldskontoret
tillhandahållas, så föreslog sistbemäldta Utskott, att den af tullmedlen
enligt riks-staten påräknade inkomst-summa, endast i den mån dessa
medel till Riksgälds-kontoret inflöto, inåtte derifrån, uppå StaLs-kontorets
skeende reqvisition, utanordnas-; att Riksgälds-kontoret dessutom skulle för
hvarje år till Stats-kontoret utbetala ett belopp, motsvarande den summa,
hvartill karta-sigillata-inkomsten i riks-staten vore upptagen; att statsfyllnads-summan
skulle ökas med det belopp, som saluaccis- och bränvinshrännings-medlen,
enligt samma stal, utgjorde; att den från postverket till
Riksgälds-kontoret levererade summa, äfvensom dit influtna restantier å aila
nu omförmälda medel, borde Stats-kontoret tillhandahållas; samt alt ett
kreditiv å 666,666 r:dr 3a sk. årligen mätte å Riksgälds-kontoret anvisas,
för alt af Stats-kontoret, på dess reqvisition, lyftas med vilkor likväl, alt
de härå lyftad’e- medlen intogos i de årliga liqviderna mellan dessa begge
verk. Sedan Ridderskapet och Adelil samt Preste-ståndet afslagit Utskottets
framställningar, angående nu ifrågavarande statsinkomster, lillkännagaf
samma Utskott i dess memorial n:o 207, att, sorn 2:ne stånd, rörande dessa
framställningar, stadnat emot två, samt här icke vore fråga om hvad* som
för det dåvarande hörde till Riksgälds-kontorels inkomster och utgifter, utan
allenast huruvida’ofvannämnde medel dädanefter skulle komma att tillhöra
delta verk eller icke, hade Utskottet, med stöd af riksdags-ordningens 75
§, funnit samma fråga böra förfalla.
1:0. '
Efter alt hafva uppgifvit hvad, som under förflnlne riksmöten blifvit
föreslaget och beslutadt, i afseende på den länge och mycket omtvistade
fråga, som genpm- Johan Johanssons och* Andreas Bengtssons motioner jern
-
6
Stals-Utsk:s Utlåtande, A':o 174.
väl vid denna riksdag är Rikets Ständers förnyade pröfning underställd,
anser sig nuvarande Slats-utskott böra uttala sina åsigter, angående den af
motionärerne antydda fördelaktigheten och ändamålsenligheten af alla bevillnings-medels
ingående till och förvaltande af Riksgälds-kontoret. Utskottet
får alltså först erinra, att den härmed åsyftade ”enhet, enkelhet och
ordning vid öfversiglen af statens finanser’’ samt möjlighet alt förkorta och
förtydliga räkenskaperna, enligt Utskottets öfvertygelse, ingalunda skulle
komma att derigenom befrämjas. Tverlom skulle jusi dessa syftemål i väsendtlig
mån medelst den föreslagna förändringen motverkas; ty desamma
kunna endast vinnas genom sammanförandet på ett enda ställe af de redovisnings-
och förvaltnings-bestyr, hvilka nu äro fördelade mellan flera sins
emellan icke sammanhängande embetsverk. I stället för alt skilja det verk,
eller Slals-kontoret, som måste betraktas såsom statens egentliga hufvudkassa,
från befattningen med dit redan ingående uppbörds-medel, synes derföre
den samma verk i sådant hänseende uppdragna befattning höra än vidare
utsträckas, så att den framdeles jemväl kommer att omfatta den uppbörd
hvilken ännu levereras till och förvaltas af andra embets-myndigheter.
Med anledning af det yttrande, som i den ena motionen förekommer,
angående öfverskotternas ”qvarhållande” i Stats-konloret ’en längre tid eller
intilldess rikshufvud-boken hunnit afslutas”, anser sig Utskottet böra upplysa,
att Stals-kontoret genom Kongl brefvet den 18 Oktober 1844» Elisiff
ålagdt att, ulan afvaktan af rikshufvudbokens afslutande, så snart under
O O _ •• c
boksluts-arbetets handläggning möjligen ske kan, uppgöra en approximatif
beräkning af de lill samma bokslut hörande öfverskoller, besparingar och
bi ister, samt, derest denna beräkning visar, att Riksgälds-kontoret eger sig
till godo något saldo häraf, genast dit leverera lämpliga förskotts-summor.
JNågon sådan leverering liar dock, alltsedan 1842 års rikshufvudbok upprättades,
icke ifrågakommit emedan öfverskotterna, enligt de för sednare åren
afslutade rikshufvudböcker, vida understigit de uti öfverskotts-liqviderna
äfven upptagna brister i de föi lags-anslag, som för samma år måst af Riksgälds-kontoret
godtgöras.
Då med den ifrågaställa rättigheten för Riksgälds-kontoret att omedelbart
från tull- och postverken samt lancltränterierne erhålla de bevillningsmedel,
hvilka för närvarande derifrån insändas till Stats-kontoret, jemväl
åsyftas en förment stor förmån för förstnämnde verk och en lättnad
vid dess penninge-operationer, har Utskottet funnit sig föranlåtet ingå uti
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 174.
7
en närmare undersökning, huruvida Riksgälds-kontoret, under nuvarande förhållanden,
verkligen skulle draga någon fördel af en rättighet, med hvilken
måste vara förenad en ovilkorlig skyldighet att uppå anfordran tillhandahålla
det belopp, hvartill besagde inkomster vid statsregleringens uppgörande
blifvit beräknade.
Beträffande således Uti/medlen, så föreställer sig Utskottet, att dessa
medels inlevererande till Riksgälds-kontoret svårligen är verkställbart under
annat vilkor, än det, som af 1840 års Stats-utskott föreslogs, eller att
Riksgälds-kontoret från och med början af hvarje år, efter Stals-kontorets reqvisilioner,
utbetalar enahanda belopp, som statsverkets behållna inkomst
af tullafgifterna är beräknad att för samma år utgöra. Med antagande, att
den i Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående statsverkets tillstånd och
behof, föreslagna beräkning af denna inkomst varder af rikets nu församlade
ständer fastställd, skulle Stats-kontoret följaktligen, efter nästa års ingång,
blifva berättigadt alt, utom slatsfyllnadshemman, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret
reqvirera ett belopp af ej mindre än 3,200,000 rdr. Då nu
reqvisilionerna härå, synnerligen i början af året, torde komma att vida öfverstiga
levereringarne från tullverket, måste naturligtvis en betydlig kontant
tillgång af Riksgälds-kontoret hållas i beredskap för dessa reqvisitioriers
fullgörande. Detta åliggande kunde Riksgälds-kontoret vid i84i års
början också ulan någon olägenhet underkasta sig, helst detta verks i banken
då innestående kassabehållning öfversteg 2 1/2 millioner rdr. Men sedan
Riksgälds-konlorets disponibla tillgångar under sednare åren blifvit dels
medtagna för bestridande af de å kontoret anvisade utbetalningar och dels
anvisade lill uppköpande af räntebärande papper, måste den för ifrågavarande
ändamål erforderliga kontanta behållning anskaffas antingen genom
indragning af tills vidare förräntade medel eller medelst upplåning. I förra
fallet komme naturligtvis Riksgälds-kontorets ränte-inkomster alt minskas
och i det sednare dess iänteutgifter att ökas. Till undvikande af den förlust,
som alltså måste för Riksgälds-kontoret uppstå, föreslog visserligen sednaste
riksdags Stats-utskott, alt hvad, som af tullmedlen för statsveikets utgifter
erfordrades, endast i den mån samma medel inflöto, skulle af Riksgälds-kontoret,
uppå Stals-kontorets reqvisitioner, utbetalas; men detta förslag
anser sig nuvarande Stats-utskott ingalunda kunna biträda, helst detsamma
skulle komma att medföra för Stats-kontoret en betänklig osäkerhet,
till hvad belopp dess reqvisitioner kunde af Riksgälds-kontoret godkän
-
8
Stats-Utsk:s ■ Utlåtande, A'io 174.
nas samt för sistnämnde verk ett hittills främmande åliggande • alt inför
Stats-kontoret redovisa sina inkomster.
I afseende på saluaccismedlen torde Utskottet endast behöfva erinra,
att, då denna inkomst numera allenast uppgår till några lusen riksdaler och
troligen inom kott kommer att helt och hållet upphöra, synes det vara al
ringa vigt, antingen densamma ingår till Riksgälds-kontoret eller fortfarande
lefvereras till Stats-kontoret. Utskottet inser således icke något skäl till
ändring i hvad rörande defvereringen. och redovisningen häraf för närvarande
är stadgadt.
, Vidkommande postmetllen, så skall häraf, enligt Rikets Ständers beslut,
ett visst bestämdt belopp för hvarje år ingå till statsverket, såsom dess
behållning af postporto afgifterna; hvaremot hela uppbörden för öfrigt får
användas till postverkets, egna utgifter. Något för andra statsbehof disponibelt
öfverskott kan följaktligen icke uppkomma genom tillökning i postintraden.
Alt, på sätt nu blifvit föreslaget, förordna, det ifrågavarande behållning
skall i stället för att, såsom hittills, från postverket direkte levereras
till Stats kontoret, hädanefter aflemnas till Riksgälds-kontoret och
sedermera genom delta verk komma Stats-kontoret tillhanda, synes således
innefatta en i alla hänseenden ändamålslös och onödig omgång.
Hvad karta-sigil/ata-afgiften beträffar, så kan Utskottet icke annat
än instämma i de skäl, på grund hvaraf 1840 års Stats-utskolt afstyrkte
karla-sigillata-mecllens ingående till Riksgälds-kontoret, helst samma skäl
fått en ökad vigt och tillämplighet genom de nya stadgandeii, i afseende på
denna afgifts redovisande och kontrollerande, sorn genom Kongl, kungörelsen
den i5 Maji 1846 blifvit meddelade.
Emot. bränvins-briinnings-afgiftetis inlevererande lill Riksgälds kontoret
och slalsfyllnadssummans ökande med ett samma afgift motsvarande
belopp förekomma, med hänsigt till Riksgälds-kontorets nuvarande finansiella
ställning, enahanda betänkligheter, som i fråga 0111 tullmedlen redan
äro anförda. Härjemte torde likväl Utskottet äfven höra fästa uppmärksamheten
derå, alt, i händelse statsfyllnads-summan skulle förökas med det
ansenliga belopp, hvartill bränvinsbrännings-afgiften, på grund af den nu
föreslagna nya författning, förmodligen kommer att beräknas, det Riksgäldskontoret
beviljade och i första rummet för statsfyllnads-summans liqviderande
afsedda kreditiv å Rikets Ständers Bank lärer för della ändamål
blifva
Stats-Utsk:s Utlåtande, ZV:o 174.
9
blifva alldeles otillräckligt. Men som en ökning af samma kreditiv torde
anses mindre förenlig med de vid sednast© realisation fastställde grunder
för Bankens framtida rörelse och förvaltning, så vill Utskottet icke ens ifrågasätla
någon förhöjning af besagda kreditivs då bestämda belopp, 1,000,000
riksdaler.
Slutligen får Utskottet tillägga, att, derest för verkställigheten af den
förändring i afseende på levereringen och redovisningen af extra-ordinarie
stats-inkoinstei na, hvarom nu är fråga, ett sådant kreditiv, som af sist törlin
Ina riksdags Stats-utskott tillstyrktes, skulle varda å Riksgälds-kontoret
anvisadt, komme härigenom att medtagas hela den ännu odisponerade behållningen
utaf de Bankens vinstmedel, som, jemlikt Rikets Ständers beslut,
skola vid slutet af innevarande och nästföljande tvenne år för statens allmänna
behof till Riksgälds-kontoret afleinnas.
I betraktande af nu anförde omständigheter, anser sig Utskottet alltså
böra
afstyrka det vid denna riksdag ånyo väckta förslaget, angående
extra staLs-inkomsternes eller lull-, post-, karta-sigillala-,
saluaccis- och bränvins-bränningsmedlens ingåénde
till Riksgälds-kontoret, likasom de i sammanhang dermed
gjorda framställningar.
2:0
Med anledning af riksdags-fullmäkligeu StrimUuncls i rak motsatt
syftning framställde förslag, enligt hvilket allmänna bevillningen, som af
Riksgälds-kontoret alltsedan dess inrättande1 år 1789 uppburits, hädanefter
borde inlevereras till Stats-kontoret, får Utskottet erinia, att samma förslag
jemväl väcktes vid sistlidne riksdag, men då förföll, efter det Statsutskott
häröfver, under 11:0 284» afgifvit sitt afstyrkande utlåtande.
Det kan visserligen icke bestridas, att den i berörde afseende föreslagna
förändring skulle uti icke ringa mån bidraga tillen nu saknad enhet
vid kronoutskyldernes uppbärande, levererande och redovisande samt underlätta
kontrollerandet af uppbördens och redovisningens behöriga verkställighet;
men sådant oaktadt anser sig ej eller nuvarande Stats-utskott böra
tillstyrka denna förändring. Utom den omständigheten, att ifrågavarande
”serskilda” bevillning vid nu gällande grundlagars antagande och allt sem
till li. St. Vret. 1847 & 1848. 4 Sami. 1 J/d. 2 Dand. 7 Haji. 2-
10
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:n 174.
dermeia ansetts hufvudsakligen utgöra de medel, hvarom regeringsformens
68 § handlar, och ”hvilka icke under någon förevändning eller med hvad
”vilkor som helst” få "ryckas från riksgäldsverket,” förekomma derjemte i
afseende på allmänna bevillnings-medel vissa egna förhållanden, som vid
afgörandet af frågan om deras förvandlande från riksgälds- till statsmedel
icke böra förbises.
De öfriga till Stats-kontoret nu ingående bevillningsmedlen äro till
hela sitt påräknade belopp anvisade för de i riks-staten upptagne utgifter.
Allmänna bevillningen bestämmes och utgöres deremot ej blott för beläekandet
af bristen emellan inkomsterne och utgifterne enligt nämnde stat,
utan äfven för fyllandet af Riksgälds-kontorets behof. Under sednare åren
eller efter 18/(0 och 1841 års riksdag, har visserligen den hufvudsakiigaste
delen af denna bevillning medtagits för det förra ändamålet, eller utbetalningen
af statsfyllnadssumman; men ett motsatt förhållande kan möjligen
snart inträffa och den större delen af ifrågavarande beskattning återigen erfordras
för bestridandet af de Riksgälds-kontoret för dess egna behof åliggande
utgifter. I afseende på tiden för begagnandet af den för statsbehofvens
fyllande afsedda andel af allmänna bevillningen och de öfriga till ck:
årliga stals-utgifterna anslagna bevillningsmedlen, förekommer likaledes den
väsendtliga olikhet, alt sistberörde medel, endast i den mån de erläggas och
i föreskrifven ordning hinna levereras, kunna af Stats-kontoret till förefallande
utbetalningar användas, hvaremot detta verk redan under loppet af
året näst före det, under hvilket allmänna bevillningen skall af de skattskyldige
utgöras, eger att anticipationsvis från Riksgälds-kontoret utbekomma
hela statsfyllnads-summan. Denna rättighet alt, innan bevillningen för
året inflyter, disponera den andel deraf, som motsvarar meranämnde summa.
, utgör också numera ett oeftergifligt vilkor för Stats-kontorets förmåga
att bestrida sina årliga utgifter och kan följaktligen icke undvaras, äfven
arn hela bevillningen varder omedelbart dit inlevererad, helst i sådant fall
måste förutsättas, att Stats-kontoret får sig ålagdt att af de influtna bevillningsmedlen
ofördröjligen godtgöra Riksgälds-kontorets fordran för dea allmänna
bevillningen anvisade, men af detta verks andra medel förskottsvis
verkställda utbetalningar
I anseende lill nu anförde omständigheter och då dessutom liqvidföihållandena
emellan Stals- och Riksgälds-verken skulle mera invecklas
Stats-Utskss Utlåtande, N:o 175. 11
samt ersättandet af ofvanberörde förskotter ytterligare fördröjas, får Utskottet
alltså
hemställa, alt det i fråga om levereringen af allmänna
bevillningen väckta förslag må förfalla.
Slockholm den 11 Maj 1848.
Reservationer:
Emot förra delen af ofvanstående utlåtande reserverade sig Herr
Schartau, under förmälan, att lian ansett Stats-Utskottet hafva bordt hufvudsakligen
vidblifva det beslut, som, med två Stånds bifall, fattades under
sistförflutna riksdag.
Med Herr Schartau förenade sig: Herrar l Valley, Gillberg, Norin och
Wiedberg samt Matts Persson från Stockholms län.
JW i*5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Maj, kl. 2 e. m.
Ullätande, i anledning af vackt motion om förbättring af Lotsväsendet.
(U. A.)
Stats-utskottet har från Bonde-ståndet erhållit remiss å en af Matts
Pehrsson från Stockholms län väckt motion, deruti, med afseende å hehofvet
af lotsverkets förbättring och på det kustfarare måtte befrias från erläggandet
af dryga utgifter för en lotsning, som oftast kunde af dem sjelfva
bättre, ån af lotsarne utföras, blifvit föreslaget: i:o att en noggrann, efter
verkliga behofvet lämpad, fördelning af lotspersonalen måtte verkställas;
2:0 att genom användande af lots- och båkmedlen en förbättring af lotsar
-
12
Slals-Ulsk:s L lUUonde, A:o 175.
nes Idoe vilkor måtte till vägabringas; 3:o all för alia farlvg, som afgå lill
eller ankomma från utrikes ort, målte erläggas lotspenningar in. in., enligt
hvad serskildt vöre eller blefve stadgadt; 4:o alt a^a bestämda till
eller kommande från inrikes ort, mätte förp lig las att, på samma gång de
erlade lots- och båkafgift, tillika för hvarje resa utgöra, under namn af
lotsnings-penningar, 5o a 66 a/3 procent deraf; hvilken uppbörd borde
serskildt redovisas och utdelas till lotspersonalen, i mån af stationernas
behof, allt efter deras större eller mindre förtjenst under året; 5:o att lots,
som af kustfarare begagnas, endast måtte erhålla kost- och resepenningar;
och slutligen 6:o att intet tvång måtte åläggas kustfarare att vid inlopp
från öppen sjö taga lots.
Till Utskotlels kännedom har kommit, alt, i Januari månad sistlidet
år, ett större antal personer från Bro, Vätö och Wäddö socknar af Stockholms
liin lill Kongl. Maj:t i underdånighet inlemna!, en skrift, hufvudsakligen
innehållande detsamma, som motionären nu anfört, med underdånig
anhållan, att delta måtte komma i Betraktande vid utfärdandet af den nva
lotsförordning, hvartill förslag blifvit af serskilda kommitterade ularbetadt
och till Kongl. Maj:ls nådiga pröfning öfverlemnadt; — äfvensom atl, vid
framlemnandet af denna petition, någre deputerade från nämnde socknar,
hvaribland motionären, nuvarande riksdags-full mäktigen Mats Pehrss-m,
vidare utvecklat samma ämne uti serskild underdånig skrift af den 3 Februari
nyssberörde år. Angående dessa frågor hafva underdåniga yttranden
blifvit afgifne af Förvaltningen af sjö-ärendena och lots-direktören, men
ärendet, behandiadt i sammanhang med frågan om den nva lois-för■fällningen,
har emellertid ej ännu kunnat definitivt afgöras, såsom beroende af
vid denna riksdag äskad t ytterligare anslag för lotsverket. Då således hvad
motionen innefattar, redan är under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hemställer
Utskottet,
alt ifrågavarande motion icke må, lill någon Bikels Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den ii Maj 1843.
Reservation
af Matts Pehrsson från Stockholms län.
Stats-Utsk.-s Utlåtande, T;o 176: i.
13:
JVf*. £?«• •
Arik. till Exp.-Utsk. den 12 Maj, kl. 2 e. m.
Uilatimde, angående- inlösen af ålstktiliga, forst efter preskrip
tionstidens
sint i Riksg,aids-,kontoret Juretedda, riksgäldssedlar.
(Rgs. Afd.)'
I början af innevarande; riksdag har lverr-U. C. Hörnstein inom Borgare-ståndet
väckt moLion om inlösandet af 45 st. riksgälds-sedhrr å ett
sammanlagd! belopp.af. ip5 riksdaler, hvilka sedlar, — tillhörande en ålderstigen
och ‘sjuklig person af arbetsklassen och utgörande dennes, genom flit
oell omtanka, under kraftfullare dagar besparade tillgäng, — blefvo i slutet
af är i845 upprista å Undt ränteri et i Örebro samt derifrån på följde post
dag
afsä'nde till Stockholm, för alt lill inlösen företes i Riksgälds-kontoret,
dit de likväl först efter preskriptionstidens utgång Ininno inlem nas. Då ett
betydligt öfverskott af den för riksgälds-secllarnes. infriande afsätta fond
förefunnes och då allmänhetens öinskränkia förtroende för dessa sedlar icke
borde svikas, ansåg motionären den af honom föreslagna sedelinlösningen
desto heldre höra. beviljas, sorn staten svårligen kunde önska erhålla en dylik
vinst på bekostnad af en person, hvilkenförut geumn eldsvåda förlorat
hela sitt bo; varande, enligt med del ad t intyg, aliade i motionen uppgifna
sedlar af Riksgäldk-kontorets kommissariat granskade och riktiga befunne,
så alt desamma, derest de inom, föreskrifven lid blifvit företedda, ovilkorligen
bordt af Riksgälds-kontoret inlösas.
Vid afgifvandet af det, i "anledning af denna: motion, Slats-utsköttet
afförd rade yttrande, får XJtskötlet tillika anmäla, alt. Utskotlet, tid efter
annan under riksdagens lopp, frän ■ fullmäktige i nyssnämnde kontor emottagit
ej mindre, jin 17 serskilda,, lill fullmäktige ingifna, ansökningar om beredandet
af Rikets Ständers bifall till inlösandet af åtskilliga, under åren
r'7C)3 till och med 1834, utfärdade riksgälds-sedlaf, hvilka; af uppgifna anledningar,
icke 'kommit atti Riksgälds-kontoret företes inom den för desammas
infriande stadgade preskriptionstid: utgörande antalet af de-' Utskottet:
sålunda, tillställde sedlar 870-st och 'deras sammanräknade valör
14
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 176.
i,o6r r:dr 4 med hvilket belopp dessa sedlar, enligt hvad kommissariatet,
efter deraf anställd granskning, intygat, ovilkorligen bordt inlösas, så
vida de för sådant ändamål, innan preskriptionstiden tilländagick, blifvit i
Riksgälds-kontoret företedda.
Sedan all tillverkning af Riksgälds-kontorels kreditsedlar, eller det,
under benämning riksgälds-sedlar, allmänt kända och begagnade sedelmynt
*ned September månad i834 upphört, funno rikets då församlade Ständer
angeläget föreskrifva en viss tiderymd, efter hvars förlopp nämnde sedlar
icke vidare skulle inlösas, emedan ”i annat fall tjenstemän måste aflönas för
sedlarnes mottagande, granskning och inlösen under en alldeles obestämd
tid.” Rikets Ständer beslöto derföre, att de utelöpande riksgälds-sedlarne
endast till 1842 års slut finge mottagas i uppbörd af allmänna medel och
icke längre än till och med år 1845 af Riksgälds-kontoret inlösas, samt
att, för de sedlar, sorn efter sistnämnde års utgång derstädes företeddes, ali
rätt till betalning förlorats. Detta beslut, hvilket af Kongl. Maj:t i nåder
gillades, blef genom Kongl, kungörelsen den i4 Februari 1835 till allmän
efterrättelse meddeladt.
Vid den härigenom bestämda och kungjorda preskriptions-tidens utgång
den 3i December 1845, uppgingo, enligt Riksgälds-kontorets räkenskaper,
de i allmänna rörelsen utgifna och till invexling icke företedda
riksgälds-sedlar till ett sammanlagdt belopp af 412,828 r:dr 45 sk., hvilket
i bankomynt motsvarade 275,21g r:dr 14 sk.
På sätt Stats-utskottet vid 1834 och 1835 års riksdag i dess angå
ende
ifrågavarande preskriptionstid afgifna utlåtande n:o 38o uttryckligen
förklarade, afsågs med framställningen om denna preskriptionstids fastställande
så mycket mindre, att derigenom ’’åt staten bereda någon fördel på
”den enskilda sedelinnebafvarens bekostnad”, som Rikets Ständer voro oförhindrade
att, ”derest serskilda bevekande omständigheter skulle sig förete,
”uppå skeende ansökningar, bevilja inlösen af riksgälds-sedlar elter preskriptionstidens
utgång.”
I öfverensstämmelse med detta yttrande och i betraktande af härvid
förekommande förhållanden, anser sig Utskottet böra
tillstyrka Rikets Ständer att medgifva, det ej mindre de
i herr fiörnsteins motion omförmälda sedlar, än äfven
alla de riksgälds-sedlar, hvilka afses uti ofvanberörde,
till Utskottet öfverlemnade ansökningar, må af riksgälds
-
Slat-Utik:s Utlåtande, N:o 176.
15
kontoret inlösas med samma sedlars, utaf kommissariatet
godkända, belopp, i,256 r:dr 4 sk*» motsvarande i
bankomynt åtta-hundra-trettiosju riksdaler 18 sk. 8 rst.
Beträffande de medel, hvarmed den nu tillstyrkta sedelinlösningen,
derest densamma af Rikets Ständer varder beviljad, skall verkställas, så
anser sig Utskottet böra erinra, hurusom, till följd af Banko-styrelsens beslut,
återstoden af den fond, hvilken för inlösandet af Riksgälds-kontorets
kreditsedlar och kopparskiljemynts poletter blifvit afsatt å serskild räkning
i Rikets Ständers Bank, eller Riksgälds-kontorets dervarande räkning n:o 2,
är redan år 1846, efter afdrag af de oinvexlade poletternes belopp, från
denna räkning afförd och beräknad, såsom en Bankens tillfälliga kapitalvinst
för samma år; hvilken åtgärd rikets nu församlade Ständer, jemlikt
14 § b Banko-utskottets memorial n:o 14, gillat och godkänt. Nj^ssnämde
vid preskriptionstidens slut återstående behållning, hvilken, på sätt här
afvan är uppgifvet, utgjorde 278,219 r:dr i4 skillingar banko, har följaktligen
ingått uti den efter i845 års början upplupna bankovinst och kommer
alltså att, jemte densamma, aflemnas lill Riksgälds-kontoret vid slutet
af innevarande och nästpåföljande 2:ne år. Men då bela det beräknade
beloppet af denna bankovinst, enligt Rikets Ständers derom vidtasna
beslut, är afsedt att användas "i och för statens allmänna behof”, an
O
'
ser Utskottet samma vinst icke böra anlitas för den utbetalning, derom nu
är fråga, hvaremot denna utbetalning utan all olägenhet synes kunna bestridas
genom utassignering af ett motsvarande belopp utaf den summa
73,948 r:dr 3i sk. 6 rst. banko, som ännu finnes å förenämnde bankoräkning
innestående och hvilken vida öfverstiger hvad, som hädanefter kan erfordras
för de utelöpande kopparpoletternas infriande, helst bela invexlingen
af denna, under åren 1800, 1801 och 1802, ulgifna myntsort hitintills
endast utgjort 3,p53 r:dr 3 sk.; anseende Utskettet sig dessutom böra upplysa,
dels att, enligt 7 § i Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente, invisningar
på meranämnde räkning icke få utställas för andra ändamål, än
riksgälds-sedlars samt kopparskiljemynts-poletters invexlande, och dels att
det nya reglemente, som vid slutet af denna riksdag skall för Riksgäldskontoret
utfärdas, kommer alt i detta hänseende innehålla det af Rikets
Ständer genom bifallandet af tredje punkten i Banko-utskottets betänkande
0:0 42 redan meddelade stadgande, att Riksgälds-kontoret framdeles ej eger
16
Slnts-i t sk: i Utlåtande, A;o 176.
alt å besagde läkning utställa invisningar leir andra behof, än infriande! al
besagde poletter.
Slals-utskottet får alltså be inslå lia,
alt det belopp, sorn för inlösandet af nu ifrågavarande
sedlar erfordras, uiå på enahanda sätt, sorn vid dylika
sedlars före preskriptious-tidens slut verkställda inlösen
iakltagils, lå ulassigneras utaf den på Riksgälds-konlorets
räkning n:o 2 i banken innestå ende behållning.
Slutligen och under åberopande af hvad 2:dra punkten i Utskottets
ullålande n:o 78 innehåller, angående deni för riksgälds-sedlai nes inlösande
afsatta lond, far Utskottet anmäla, att, i händelse Rikets Ständer bifalla, hvad
Utskottet nu tillstyrkt och hemställt, den al fullmäktige i Riksgälds-kontoret
till Utskottet aflålna och i åberopade utlåtande 0 utför mälda skrifvelse
rörande behållningen al nämnde fond för närvarande icke föranleder något
ytterligare beslut af Rikets Sländer.
Slockholm den 1 1 Maj 1848.
.STOCKHOLM, Lundberg £ Camp. 1848.
Stats-UtskolteU Utlåtande, A. o 477.
1
N:o ur.
Ånk. till Exp.-Utsk. d. 18 Maj, kl. 11 f m.
KJtlåtande, i fråga om äska dt stats-anslag för iståndsättande af
de publika byggnaderna å än S'.t Barthelemy , äfvensom till
förhöjning i aflöningsstaten för derstädes anställde tjenstemän.
<U. A.)
Aicl uppgörandet af det uti Kongl. Majlis nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof in lagné förslag till reglering af utgifter ire under
riksstatens sjunde hufvudtitel, hade, på sätt i den nådiga propositionen förmäles,
hos Kongl. Majit i öfvervägande kommit guvernörens å ön S:t Barthelemy
i underdånighet gjorda framställning rörande behofvet af ej mindre
nybyggnader o«li reparationer af de publika husen å denna ö samt
iståndsättande af kronans dervarande materiel, än ock tillökning i aflöningsslaten,
äfvensom pensionsrätt för dervarande embets- och tjenstemän. Efter
hvad de utaf guvernören insända förteckningar och hesigtnings-instrumrnt
utvisade, bestodo ifrågavarande allmänna byggnader år 1846 hufvudsakligen
af boställen för guvernören, placemajoren, justitiarien och lutherska pastorn,
tullhuset, ett vakthus och tre batterier; varande, sedan hofvudbjggnaden
af guvernörsboställel blifvit år i83y genom en orkan i
grund förstörd, alla återstående byggnaderne, med undantag af batterierne,
hvarå ej uppgifvits något värde, upptagne till ett sammanräknadt belopp af
2,375 Spanska daler. Enligt tillika insändt förslag, skulle kostnaden för
ombyggnaden guvernörsboställets tomt uppgå till 8,812 Spanska daler
5o cents, för uppförande af vakthus å två af batterierna till 644 Sp. d:r
3o cents, för reparationer af de öfriga åbyggnaderna oel» en del tomters
afrödjande (då pastorsbostället blifvit föreslaget till försäljning) till 1,074 Sp»
<d:r 33 cents och för en landningsbrygga till 298, Sp. d:r eller tills-airs
JSih.
till R. St. Prof. 4847 och 4843. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Baft. t
2
S>ats-Ulskotlels l'tlåtnn-le, JV.»
mans 10,825) Sp. daler i3 cents. Da islåndsättande af kronans byggnader
oeh tillhörigheter å nämnde koloni icke syntes höra eller kunna längre
uppskjutas helst kostnaden ökades, om genom, ytterligare uppskof, samma
byggnader så förfölle, att de ej mera kunde repareras; dä guvernören alltsedan
boställets förstöring år ,i83y ej haft några sammanhängande boningslägenheter,
utan måst herbergera sig i rum, hörande Lill tre serskilda tomter,
och i följd hvaraf serskild hyresersättning till jusliliarien årligen utgått, samt
då dessa rum och lägenheter uppgifvits vara serdeles förfallna och oatnsenliga,
likasom byggnaderna i allmänhet, enär de å dem verkställda oundgängligaste
reparationer ej kunnat motstå klimatets inverkan, hade Kongl,
Majit funnit nödigt att, i öfverensstämmelse med nämnde kostnadsförslag,
guvcruements-busläilel biefve ålerstäldt samt de öfriga krenans byggnader
reparerade, äfvensom att, för materialens iståndsätlande, hvartill serskildt
förslag från guvernören införväntades, anvisades omkring 1000 Spanska daler,
då hela kostnaden skulle blifva 11,82g) Sp; daler, eller i Svenskt banko
omkring 3o,Goc r:dr.
'V idkommande guvernörens tillika gjorda framsEäIlning om den nuvarande
afkmiugsslatens förhöjning med 5,282 Sp. daler, eller till roycjB Sp,
daler, äfvensom rörande pensionsrält för tjeustemänueny så hade Kongl,
Majrt, ehuru erkännande billigheten af del i berörda hänseende väckta förslag,
likväl ansett sig nu endast böra föreslå anvisandet af arfvoden åt guveruements-sekreteraren
med 4°° samt åt en guvernements-pastor oeh tillika
skollärare med 800 Sp. daler, äfvensom en tillökning af 200 Sp. daler
i garnisons- och gu verneinentsläkarens arfvode. Sorn till gu verne me nlispastorns
och skollärarens aflöning ett bidrag af omkring 23-0 Sp. daler ansetts
kunna påräknas från Svenska missions-sällskapet, skulle, för tillvägabringande
af denna förhöjning i staten, erfordras 1,170 Sp. daler eller omkring
3ooo r:dr banko, hvadan, enär de till förvaltningen erforderliga utgifter,
sorn ej af inkomsterna utaf ön betackas, med ledning af erfarenheten
under åren i845 och 1846, förslagsvis kunde antagas till ungefärligen 6000
rdr svenskt banko för året, den sålunda uppkommande sammanlagda summa,
som till bristens betäckande vöre erforderlig, skulle för tre år utgöra
27,000 r:dr banko.
På grund häraf har Kongl. Majrt alltså nu föreslagit, att ej mindre
nyssnämnde förslagssumma, 27,000 rrdr, än ofvanberäknade kostnads-beloppet,
3o,6oo r:dr för de publika byggnadernes och materielens iståndsättande,
mätte till utbetalning i män af behofvet beviljas, saint, då tillfälle till
Slals-Utskollels Utlåtande, A:o ITT.
3
öns afträdande pä antagliga vilkor möjligen ännu kunde yppas under foitsatta
bemödanden för detta ändamål, anvisas till utgående på samma sätt,
sorn i afseende på tillskottet för koloniens förvaltnings-kostnader hittills
iakttagits, eller att medlen efter skeende anvisningar förskottsvis utbetalas
från stals-kontoret, emot ersättning af de för extra statsbehof afsedda tillgångar,
enligt för hvart år till riksgälds-kontoret afgifvande reqvisition, allt
under förbehåll af framtida godlgönlse till moderlandets statsverk, om ock
i den mån ökod afkastning af ön eller lör dess afyltrande inflytande medel
dertill kunna lemna tillgång.
Med afseende å det sedan längre tid tillbaka för handen varande missförhållande
emellan <le af kolonien S:l. Itai thelemy inflytande inkomster
samt det till bestridande af kostnaderne för öns förvaltning erforderliga
belopp, uti hvilket missförhållande någon förbättring icke syntes vara att
emotse och då kolonien för öfrigt hvarken i sednare lider ulölvat eller,
under vanliga förhållanden torde komma att utöfva en synnerligen verksam
inflytelse på moderlandets handel och konstflit, besioto Rikets Ständer, enligt
underdånig skrifvelse af den it) Maj 18/p, att åt Kongl. Majit i underdånighet
uppdraga alt, så snart tillfälle dertill kunde sig yppa, lill någon främmande
makt afträda kolonien S:t. Barthelemy på de för svenska slats-verket
mest förmånliga vilkor, som stöde att erhålla; i sammanhang hvarmed
Rikets Ständer medgåfvo, att de utgifter, som erfordrades för öns förvaltning,
men ej af inkomsterne betäcktes, finge förskjutas af stats-verkels tillgångar
och årligen från Riksgälds-kontoret efter skeende reqvisition ersättas, intilldess
sig visade, huruvida godtgörelse för dessa kostnader kunde framdeles
beredas utaf öns afkastning eller genom dess afträdande. Under de tvänne
åren i845 och 1846 har, på sätt uti Kongl. Majrts nådiga skrifvelse förmäles,
de af ön S:t Barthelemy influtna inkomster fortfarande understigit de
för dess förvaltning belöpande kostnader, så alt en årlig brist i delta hänseende
uppstått af omkring 6,000 rldr. Under sådana omständigheter och
i afbidan att verkställighet må kunna beredas åt Rikets Ständers redan i
underdånighet framställda önskan rörande koloniens afträdande tili någon
främmande makt, och statsverket såmedelst befrias från en årligen utgående
kostnad, hvilken af ingen fördel motsvaras, anser Utskottet moderlandets
bidrag till ifrågavarande koloni icke lämpligen böra, serdeles vid nuvarande
inskränkta medeltillgång, utsträckas utöfver hvad som vid sistförflutna riksdag
blifvit medgifvet. I öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså
hemställa*
4
SMs-Utskollets- UtlåtandejV:o 178.
att Kongl. Majus förevarande nådiga framställning icke må af
Rikets Ständer i vidsträcktare måll bifallas, än att, till bestridande
af de för kolonien S:t Barthelemys förvaltning, enligt nu gällande
grunder, erforderliga kostnader, hvilka icke utaf inkomsterna
af ön betäckas,, ett förslags-anslag af 18,000 r:dr må å riksgälds-kontoret
anvisas att under åren 1848,. i8'4p och i85o, med
en tredjedel årligen,, förskottsvis utgå, under förbehåll af den
framlida godtgörelse till nämnde kontor, hvilken genom ökad afkastning
af ön eller medelst dess afträdande kan beredas.
Derjemte har Utskottet trott sig böra föreslå,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet förnya sin vid sistlidne
Riksdag gjorda begäran, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder vidtaga-,
sådana åtgärder hvarigenom ön S:t Barthelemys afträdande till någon
främmande makt må anses kunna i möjligaste mån påskyndas..
Stockholm den 17- Maj 1848.
N:o 178..
ifcnk. till E.vp. Utsk. den 18 Maj, kl. lif- m.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse rörande
ersättning till handels- och sjöfartsfonden för förskjutne
medel till slaf vornes friköpande å S:l Barthelemy.
(U.. A.)
Uti nådig skrifvelse af den 3i sistl. Mars (inlagen under N:o 82 i i:a
Sami. i:a Afdeln. af Bihanget lill Riks-slåndens protokoll), har Kongl, Majrt
gifvit Slats-ulskottet tillkänna, att, sedan Rikets sednast församlade Ständer,,
jemte anmälan af sitt beslut i fråga om statsmedels användande för friköpande
af slafvaine å ön S:t Barthelemy, uti underdånig skrifvelse af deu<
SCals-Utskoltels Utlåtande, N:o 178.
sg Maj i845 anfört, alt, då hela den i berörde afseende erforderliga kostnad,
hvilken enligt uppgjord t förslag skulle belöpa sig till 5o,ooo Spanska
piaster, icke kunde på förhand med säkerhet beräknas, hvadan lämpligast
vore, att ifrågavarande medel icke annorlunda anvisades än intill nästa
riksdag, Rikets Ständer för sin del ansåge en summa af 10,000 Spanska
piaster årligen under tre år böra af handels- och sjöfarts-fonden, under
förbehåll af framlida ersättning till samma fond, ställas till styrelsens öfver
nämnde ö disposition emot redovisning,, att begagnas till slafvarnes derstädes
friköpande, så hade, i öfverensstämmelse härmed, under sista hälften af
år 1846 och vid början af år 1847, utaf de å ön befintliga slefvar 358
personer blifvit, efter föregången värdering genom en för detta ändamål
derstädes nedsatt kommite, friköpte, dels genom ofvanherörde 3o,ooo spanske
daler, dels genom slafvarnes egna bidrag; att då ett obestämdt uppskof
med de återstående slafvarnes frigörande ansetts kunna föranleda, utom andra
olägenheter, ökade ersättnings-anspråk hos slaf-egarne, samt ålgärderne
för lifegenskapens afskaffande å ön desto heldre synts böi a ulan afbrott fullföljas,
som, ett lika iakttagande af allas rätt sådant fordrade, hade Kongl!
Maj:t för merberörde angelägenhets afslutnnde utaf handels- och sjofarts-fondens
tillgångar till guvernörs-embetets disposition anvisat en ytterligare summa
af 17,200 spanska daler; att, sedan häraf vidare utbetalts ersättning för
i65 slafvar samt den utsatte preskriplions-tiden, inom hvilken alla slafvar,,
som utöfver delta antal möjligen kunde finnas å ön, borde till värdering
och friköpande anmäles, med; den g Oktober sistlidet år tilländagålt, utan
alt någon så beskaffad anmälan egt rum, hade genom en samma dag afguvernören
utfärdad kungörelse slafveriet förklarats för alltid afskaffadt å S:t Barthelemy;
ali, enligt de från guvenörs-embetet inkomna uppgifter samt värderings-
och qvitteringsslitor, värdgringssumman för hela det f» iköpta slaf-antalet,
5a3 personer, uppgått till 4.7,r58 spanska daler, hvaraf dock egarne eftergi fv i t
1 14 daler, så all endast 4j>°44 spanska daler bebifl för ändamålet utbetalas,,
hvaremot såsom utgift tillkommit beloppet af värderingskommilteens omkostnader,
i56 sp. daler, samt att, enär slafvarnes egna bidrag, tillsammans belöpande
sig till 2,364 sp. daler, blifvit afsatte lill en fond för understödjande af sådane
frigjorda fattiga- slafvar, hvilka- befunnits af sjukdom eller orkeslöshet oförmögne
att sig försörja, statens upppoffring för till väga-bringande af slafveriets
afskaffande på ön alltså utgjorde 47.200 sp. daler, eller jemnt det belopp,
som å handels- och sjöfarts-fonden blifvit för ändamålet förskottsvis
anvisadt; och har Kongl. Maj:t nu slutligen till Rikets Ständer öfverlen näs.
6
Stais-Utskottens Utlåtande, N:o {78.
alt bestämma, huruledes handels- och sjöfarts-fonden, som för omförmälde
summas tillhandahållande i London fått vidkännas en utgift i Svenskt häskö
af i 19,760 r:dr 19 sk., må för detla förskott erhålla ersättning.
Utskottet, sorn jemväl tagit kännedom af en från Finans-departementet
till Utskottet öfverlemnad närmare redovisning rörande verkställda utbetalningar
af ifrågavarande från handels- och sjöfartsfonden förskjutna medel,
har, vid behandling af detta ärende, icke kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
derå, att, ehuru, efter hvad uti Rikets Ständers ofvannämnde underdåniga
skrifvelse af den 19 Maj 1845 finnes antydt, till bestridande af kostnaderne
för slafvarnes å S:t Barthelemy friköpamie, borde, jemte erforderligt
anslag af allmänna medel, tillika begagnas d« bidrag, hvilka i sådant afseende
kunde af slafvarne sjelfva erläggas, så hafva likväl dessa sistnämnde
bidrag, tillhopa utgörande 2,364 spanska daler, blifvit anlitade till bildande
af en understödsfond för medellösa, till arbete oförmögna, frigjorda slafvar;
men då behofvet af en dylik försörjningsanstalt varit en oundgänglig
följd af lifegenskapens afskafFande och upphörandet af sia fega roes förra åliggande
att om sina slafvars vård och underhåll draga försorg, samt för fyllandet
af nämnde behof annan tillgång ej lärer förefunnits, anser Utskottet
det ofvananmärkta förhållandet icke böra föranleda till nedsättning i den
äskade ersättningen för omförmälde förskotter, vid hvilkas utbetalning och
användande Utskottet ej heller i öfrigt funnit något att erinra. Som emedlertid
Statens nuvarande disponibla tillgångar icke medgifva godtgörandet
af meranämnde betydliga förskottssumma, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, till svar å Kongl. Majrts nådiga framställning,
i underdånighet anmäla, det Rikets Ständer funnit
handels- och sjöfartsfondens ifrågavarande fordran, 1 >9,760 r:dr
19 sk. banko, böra uti räkenskaperna balanceras intill nästa riksdag,
då Rikets Ständer blifva i tillfälle att rörande dwisammas
ersättande sig vidare utlåta.
Stockholm den 17 Maj 1848.
Stäts-Ulskotteti Utlälr, . N;o {79.
7
N:o 179.
Ank. tift Exp.-Uisk. d. 18 Maj, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse angå
e?? de upplåtelse af en, förra skogvaktare-bostället Fridened
Brogården tillhörande, jordrymd till plats för skolhus
åt Frideneds församling inom Skaraborgs län.
(I. A.)
Med anledning af Frideneds socknemäns inom Wartofta härad af Skaraborgs
län hos Kong!. Maj:t i underdånighet gjorda samt af konsistorium
i Skara och Kongl. Majlis befallningshafvande i länet förordade ansökning
om tillstånd alt, till lokal för en tillämnad rymlig och ändamålsenlig skolbusbyggnad
jemte boningshus, ladugård och trädgårdsanläggning för skolläraren
i Frideneds socken, få för kommande tider, emot den årliga afgäld,
sora kunde pröfvas rättvis, disponera en till indragna skogvaktarebostället
Fridened Brogården hörande, i midten af socknen väl belägen, plats af 28/55
kappland, hvilken nuvarande arrendatorn af nämnde boställe äfven förklarat
sig villig att lill berörde ändamål afstå, har Kongl. Majit, medelst nådig
skrifvelse till Slats-ulskotlet af den 3t sisth Mars (inlagen under N:o
81 i i:a Sami. i:a Afd. af Bihanget till Riks-ståndens protokoll), i öfverensstämmelse
med Kammar-kollegii tillstyrkande, föreslagit Rikets Ständer, att
nämnde jordrymd, hvilken, såsom bestående af a/^iv kappland ovanligt stenbunden
hårdvall och 4 s kappland sank va 11, vöre af ringa värde, måtte för
det uppgifna nyttiga ändamålet, utan någon årlig afgäld, från berörde utarrenderade
hemman afsöndrat och till Frideneds församling upplåtas.
I betraktande af församlingens vitsordade behof af plats för den ifrågaställa
nya skolhusbyggnaden och då upplåtelse af kronojord för dylikt
ändamål tillförene blifvit af Rikets Ständer beviljad, anser Utskottet hinder
icke böra möta för den nu äskade, af arrendatorn utaf Fridened Brogården
Slals-Ulsttollets Utlåtande, A':o f79.
medgifne, jordafsöndring. Sora, enligt livad handlingarne utvisa, bein alde
arrendator afsagt sig anspråk på ersättning för den till afskiljande från
bostället föreslagne jordrymd, lärer följaktligen någon sådan ersättning icke
böra ifrågakomma så länge bostället fortfarande af honom innehafves enligt
•det under den 3o Okt. 184b på 24 års tid, räknad från midfastan år 1846*
afslutade arrende-kontrakt. Vidkommande åter församlingens befrielse för
all framtid från afgälds utgörande för merberörde jordrymd, så synes, efter
Utskottets tanka, skäl härtill desto mindre vara för handen, som denna befrielse
skulle icke allenast innefatta ett prejudikat, sannolikt föranledande
till flere ansökningar i enahanda syftning, utan ock stå i strid mot Rikets
nu församlade Ständers beslut, i fråga om afsöndring af jord från indragna
mönsterskrifvareboställe! Selleberg Börje Olofsgården inom Rockeby församling
af Skaraborgs län. Utskottet har derföre funnit sig böra i så måtto
tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande nådiga
framställning, att Utskottet hemställer,
att omförmälde till f. d. skogvaktare-bostället Fridened Brogården
hörande plats af 281% kapplands rymd må för det uppgifna
ändamålet från nämnde boställe afsöndras och till Frideneds
församling för all framtid upplåtas, emot skyldighet för bemälde
församling att, sedan det emellan Kongl. Maj:t och kronan samt
nuvarande arrendatorn afslutade arrendekontrakt upphört att vara
gällande, för den upplåtne platsens begagnande erlägga en efter
den afsöndrade jordens rymd och beskaffenhet, i förhållande till
hela hemmanet samt deraf utgående arrende och öfrige onera
lämpad årlig afgäld, hvilken af Kongl. Maj:ts befallnings-hafvande
i Skaraborgs län torde böra i författningsenlig ordning
bestämmas.
Stockholm den 17 Maj 1848.
N:o 180.
\
Stats- Utskottets Memorial, iY o i80.
IS:o IS 80.
Arik. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 11 e. m.
Memoria!j i fråga om det rotehållarna vid Westerbottens f. d.
regemente tillerkända understöds utgående för åren 184S
och 1846. (Rgs A(<!.}
Under åberopande af 46 § > det vid 1828— 183o års riksdag för Riksgälds-kontorel
utfärdade reglemente, hvilken § innehåller, att, till understöd
för stamrotarne vid Westerbottens regemente, borde från 1880 års början
och intill dess det nya rolejemknings-förslaget hunne upprättas, pröfvas oell
fastställas, ett belopp af omkring 1600 r:dr årligen utbetalas, hafva fullmäktige
Johan Jacob Rutberg och Herman Öbom från Norrbottens samt
Johan Westermark och Gustaf Glad frän Westerbottens län, uti ett inom Bonde-ståndet
afgifvet och till Stats-ulsk-ottet remitteradt anförande, hemställt,
att då, änskönt 53 § i Riksgiilds-konlorets nu gällande reglemente endast
stadgade om della understöds utgående till och med år 1844> rotehållarnes
rätt att jemväl för åren 1845 och 1846 utbekomma samma understöd vore
alldeles ostridig, en sådan föreskrift, sorn tydeligen ut visade detta förhållande,
malte i det nva reglementet för riksgälds-kontorel intagas; i hvilket afseende
Riksdagsfullmäktige!) Rutberg upplyst, att 1 olejr mkningsfni slaget vid
Westerbottens regemente blifvit fastsluldt den a5 Augusti 1846.
Slats-utskoltet, som före aflemnandet af dess förslag till de reglementariska
föreskriflerne, angående riksgälds-konLorets förvaltning, ansett sig böra
meddela serskildt yttrande olver 1111 anförda framställning, får, med anledning
deraf, 11 jr plysa, att Rikets åren 1828—i83o löisamlade Ständer, såsom
understöd åt rotehållarne vid förenämnde regemente anslogo den af nyhemman
i Westerbottens och Norrbottens län under påföljande år inflytande
rotefrihetsafgift, hvilken från i83o års början och intill dess det nya
rotejemkningsförslaget kunde hinna upprättas, pröfvas och fastställas, borda
mellan stamrotarne fördelas efter de grunder, soni af rotehållarne utsedda ombud,
gemensamt med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, egde bestämma; och
blefden härtill erforderliga summa, omkring 1600 r:dr årligen, uppförd blaud
de extra anslag, som af Riksgälds-kontorct skulle Stats-kontoret tillhandaliih.
till R. St. Vrot. 1817 och 18-18. -t Saint. 1 AfJ. 2 Band. 8 Ha/tel. _ 1
10
Slitts-VUkoltets Memorial, A’:o ISO.
hållas. Vid 1834 och 1835 års riksdag förklarades, att detta understöd
borde tillgodokomma så väl strö- och hjelprotarne, som stamrotarne, samt
att fördelningen deraf borde af rotejemknings-kommissionerna hesörjas.
Utaf rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer blef ifrågavarande anslagssumma,
enär nyhemmanens rotefrihelsafgifter under de nästföregångna
åren i medeltal uppgått till 2,44o r:dr 4' sk- 7 r:st, förslagsvis bestämd
till ett årligt belopp af 2,400 r:dr, för tiden från och med år 1840 och
intill påföljande riksdag, eller till en summa af 12,000 r:dr för fem år,
hvilken summa skulle af de odisponerade tillgångarne för extra statsregleringen
afsättas. Som någon förändring i meranämnde anslagsbelopp eller
förlängning af tiden för dess utgående under sislföiflutna riksdag icke ifrågaställdes,
ansågs det i 1841 års reglemente för Riksgälds-kontoi el införda
stadgande, angående utbetalningen af samma anslag för j8 j0 och följande
år, böra uti nu gällande reglemente bibehållas; hvaremot den äldre föreskriften,
i afseende på de för åren i83o till och med i83j) ei lagda rolefrihetsafgifter,
blef derur uteslutet såsom redan fullgjord genom ilen i slutet
af 184r verkställda utbetalning af ett deremot svarande belopp.
Då Rikets Ständer, till understöd för rotebållarne vid ofvanbemälde regemente,
anslagit de rotefrihets-afgifter, sorn, intilldess del nya rotejemkningsförslaget
blefve faslsläldt, skulle af nyhemmanen inom Westerbottens
och Norrbottens Län utgöras, och då, enligt hvad Utskottet inhemta!, denna
fastställelse först ge-nom Kongl. Brefvet den p.5 Augusti 1846 blifvit
meddelad sunt besagde afgifter jern viii för år 184G äro vederbörande hemmansegare
påförda och af dem erlag.la, så synes det anslag, hvarom nu är
fråga, i öfverensstämmelse med hvid Rikets Ständer vid dess beviljande
förklarade, äfvenledes höra utgå ej allenast för den i Riksgälds-kontoiets
nuvarande reglemente bestämda tid, utan ock för åren 1845 och 184G;
hvadan Utskottet alltså får tillstyrka,
att Riksgäldskontoret måtte få sig ålagdt, alt den för sistnämnde
tvenne år belöpande anslagssumma i förut stadgad ordning utbetala,
äfvensom att Rikets Ständers beslut härom måtte få fullmäktige
1 Riksgäldskontoret vedei borligen meddelas.
Stockh jim den 17 Maj 18.<f8.
STOCKHOLM, t il. Sckuitzes Boktryckeri, 18iti.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 181.
1
N:o 181.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Maj, kl. 11 f. n.
Utlåtande, i anledning af söht understöd för Enke- och Pupillkassan
vid Riks g aids-kont or et. (Rgs Afd.)
Till Siats-utskottet hafva fullmäktige i riksgä ds-kontoret öfverlemnat
en af enke- och pupill-kassans vid samma verk förvaltare gjord ansökning
örn beredandet af ett sådant understöd lör nämnde kassa, att dess framtida
bestånd derigenom klefve betryggadt; uti hvilken ansökning följande hufvud-sakliga
uppgifter, angående denna kassas tillgångar och ptmsionerings-skyldighet,
blifvit meddelade: det kassan tillhöriga kapital, som vid 1843 års
slut uppgick till . •
. - . r:dr 61,435:40. 3.
kade, oaktadt den under sistförflutna riksdag till godtgörande
af skillnaden emellan kassans utgifter och inkomster beviljade
anslagssumma, sedermera förminskats med .... 3.158: 15. 3.
hvaraf minskningen under nästlidet år ensamt utgjorde 1,220
r:dr 19 sk. 10 rst;
oell hade alltså kapitalet vid detta års början nedgått till . 58,277: 25. —
Omfönnälde kapital-förminskning hade förnämligast uppkommit till
följd af ökad pensionerings-skyldighet efter delegare, som under denna tide—
rymd med döden afgått. Härigenom hade nemligen den från kassan utbetalda
pensionssumma, hvilken för år 1844 utgjorde 4,764 r:dr 37 sk. 8 rst,
derefter oafbrutet stigit, så att densamma för sistlidet år uppgick till 5,412
r:dr 32 sk. 2 rst; och som denna ökade pensionering tillgodokommit enkor
och barn efter tjenstemän och vaktbetjening vid f. d. general-assistans-kontoret
samt de å riksgäldskontorets pensions- och indragnings-stater uppförda
personer, så hade de qvarstående delegarnes afgifter till kassan minskat sig
i samma mån, som pensions-utgifterna ökats. Nyssberörde afgifters årliga
belopp hade således under åren 1844—1847 sjunkit från 874 r.dr 9 sk. till
617 r:dr 36 sk. 4 rst. I medlet af nasti. Februari utgjorde antalet af
kassans delegare 37, af hvilka 24 hade varit eller voro anställde vid riks_
Bih. UU R. Sl. Pr. 1841 oth 1848. 4 S«mt. J Afd. 2 Band. 9 BOfi.
2
Stals-Utskollets Utlåtande, N:o 181.
gälds-kontoret och måste årligen bidraga till kassan med 523 R:dr, eller 15
procent af det pensions-belopp, sorn elter hvars och ens frånfälle tillkom hans
efterlemnade enka och barn; de öfrige 13 delegarne hade tillhört f. d. general-assistans-kontorets
betjening och skulle årligen till kassan utgöra 89
r:dr 20 sk. 4 rst, hvilket belopp motsvarade 10 procent af pensionens för
sistbemälde delegares enkor och barn. Vid innevarande års början hade kassan
52 pensionärer, deraf 27 erhållit pensionsrätt till följd af deras mäns
eller fäders tjenstgöring vid riksgälds-kontoret. På det att kassans utgifter
måtte hädanefter kunna bestridas, utan ytterligare förminskning af den samlade
kapital-behållningen, anhöllo förvaltarne dels om ett anslag för en gång
och dels om ett fortfarande understöd för de år, då utgifterna öfverstego inkomsterne;
hemställande förvaltarne att kassan, emot förbindelse att återbetala,
hvad som derutaf kunde komma att utgå, måtte få på sig öfverlåtna de
bland riksgälds-kontorets skulder i räkenskapen upptagna summor, tillsammans
utgörande 4,918 r:dr 33 sk. 3 rst, för hvilkas iiqviderande en viss
preskriptionstid både vid sistförflutna och innevarande riksdag blifvit af Rikets
Ständer bestämd, äfvensom att kassan derjemte måtte erhålla hvad som
kunde inflyta för de äldre räkenskaps-böcker och öfrige handlingar, hvilkas
försäljning Rikets nu församlade Ständer, genom bifallandet af Stats-utskottets
utlåtande N:o 116, beslutat.
Vid öfverlemnandet af förestående ansökning hafva fullmäktige y^ttrat,
att då den förlägenhet, deruti meranämnde pensions-kassa för närvarande
sig befunne, ensamt vore föranledd genom åliggandet att pensionera enkor
och barn efter tjenstemännen och vaktbetjeningen vid f. d. general-assistanskontoret
samt innehafvarne af de många i sednare tider indragna tjenstebefattningar
vid riksgälds-kontoret; och då kassans ofördelaktiga ställning följaktligen
komme att förbättras i den mån utbetalningarne af dessa pensioner
upphörde, ansågo fullmäktige hvarken behöttigt eller lämpligt att tillstyrka
någon ytterligare tillökning af kassans nu egande kapitalfond, helst densammas
belopp i förhållande till den framgent fortfarande pensionerings-skyldigheten,
vore ganska betydligt. Fullmäktige kunde således icke understödja
kassa-förvaltarnes framställning om ofvan-uppgifne skuldposters och försälj—
ningsmedels anslående till kassan. Dock som det nuvarande kapitalet, i saknad
af något bidrag af allmänna medel, skulle fortfarande komma att mer
och mer förminskas och i en framtid blifva otillräckligt för uppfyllandet af
kassans åligganden samt det med dess inrättande afsedda nyttiga ändamål,
så och enär delegarnes årliga afgifter icke kunde höjas öfver det ansenliga
Stals-Utslcollets Utlåtande, N:o 181.
3
belopp, desamma redan utgjorde, syntes det, till betryggande af kassans bestånd
och till förekommande af fondens ytterligare nedsjunkande, oundgängligen
nödvändigt, att det vid sednaste riksdag beviljade vilkorliga understöd
af 600 r:dr årligen ej allenast linge än vidare fortfara, utan äfven för innevarande
och påföljande år intill nästa riksdags slut utgå med ett tili högst
1000 r:dr ökadt årligt belopp; hvilket fullmäktige alltså tillstyrkte.
Till här ofvan anförde upplysningar, angående ifrågavarande pensions-inrättning,
har Stats-utskottet ansett sig böra tillägga: att densamma utgöres
af de vid riksgälds-kontoret och f. d. general-assistans-kontoret stiftade
enke- och pupill-kassor, hvilka numera, efter sistnämnde kontors upplösning
och till följ i af Rikets Ständers förordnande, äro sammanslagne; att vid
dessa kassors förening af Rikets Ständer uttryckligen stadgades, det hvarken
pensionerna för enkorna och barnen efter de kassa-delegare, som varit
anställde vid general-assistans-kontoret linge minskas under deras dessförinnan
fastställda belopp, eller sådane delegares bidrag höjas utöfver hvad de
då utgjorde; samt att den sammanslagna pensions-fondens inkomster för närvarande
bestå af: l:o ränte-afkastningen af dess utlånta kapital: 2:o inträdesafgifter,
utgående med dels 4 dels 2 procent af inträdande delegares lön;
3:o befordrings-afgifter eller 2 procent af den genom befordran erhållna lön;
4:o delegarnes årsafgifter, motsvarande 15 procent af pensions-beloppen för
enkor och barn efter tjenstemän och vaktbetjenter vid riksgälds-kontoret och 10
procent af pensionerna efter betjeningen vid general-assistans-kontoret, samt
5:o lönebesparingar, hvilka vid inträifande ledigheter inom riksgälds-kontoret
uppkomma efter afdrag af hvad som lör de lediga tjensternas bestridande
bör utbetalas; hvarförutan samma kassa, enligt Rikets sednast församlade
Ständers beslut, under åren 1845, 1846 och 1847 af riksgälds-kontorets medel
åtnjutit 600 r:dr årligen.
Delande den af fullmäktige, i fråga om oftanämnde kassas kapitalbehållnings
tillökande medelst ytterligare donation från det allmännas sida,
uttalade och med sistlidne riksdags Stats-utskotts yttrande angående enahanda
framställning öfverensstämmande åsigt, får jemväl nuvarande Statsutskott
afstyrka kassa-lörvaltarnes anhållan om utbetalandet till kassan af
ofvauberörde i riksgälds-kontorets räkenskaper balancerade äldre skuldposter
samt den inflytande försäljningssumman för de af förvaltarne omförmälde räkenskapsböcker
och handlingar. Deremot och då samma skäl, som föranledde
Rikets sist församlade Ständer att bevilja ett villkorligt understöd för
fullgörandet af denna kassas pensionerings-skyldighet, ännu fortfara att va
-
4
Stall-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
ra gällande, får utskottet, sorn, lika med fullmäktige, anser detta understöd
böra under förut stadgade vilkor något ökas, för att närmare kunna motsvara
det dermed åsyftade ändamål, tillstyrka,
att, derest enke- och pupill-kassans vid riksgälds-kontoret afslutade
och vederbörligen granskade räkenskaper för innevarande
och påföljande år intill slutet af nästa riksdag skulle visa,
att kassans inkomster under året understigit de utbetalningar,
som under samma år kassan ålegat, må den sålunda uppkomna
bristen, till ett belopp af högst Ett tusen riksdaler årligen
af riksgälds-kontorets medel få godtgöras, med förbehåll likväl,
att hvad sorn af denna anslagssumma för ett år ej behöft användas,
icke får för ett annat år af kassan tillgodonjutas; varande
härvid dessutom det vilkor fästadt, att ej mindre delegarnes
bidrag än pensionerne under tiden utgå utan förändring i
deras uti kassans nu gällande reglemente bestämda belopp.
Stockholm den 17 Maj 1848.
N:o 182.
Ant. till Exp. Utsk. den 18 Maj, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående intecknings-säkerheten för ett 11 eg em enis srk r ifvaren
vid Kronobergs regemente, Iiapitenen F. G. Kängström
nii ddeladt byggnadslån. (4lgs AldJ
Enligt hvad fullmäktige i riksgälds-kontoret hos Sfats-utskottet,anmält,
har, under granskningen af de till nämnde kontor år 1845 inkomne
handlingar rörande det tili staden Wexiös återuppbyggande efter 1843 års
eldsvåda beviljade låne-understöd, bland annat, blifvit anmärkt, att ett Jan af
7,500 r:dr genom byggnads-låne-kommittéen tilldelats regernents-skrifvaren
vid Kronobergs regemente, kapitenen F. G. Klingström, ehuru denne, såsom
tjensteman, innehade uppbördsmedel, hvilka kunde komma att utgå med
förmånsrätt framför den, till säkerhet för nämnde lån, i låntagarens egendom
meddelade inteckning samt alltså lända inteckningshafvaren till förfång. Och
som jemlikt 17 kap. 8 §. Handelsbaden samt flera serskilda författningar ej
Slals-UltkolUtt Utlåtande, ff:o 182.
5
allenast kronan, utan äfven arméens pensions- och Wadstena krigsmanshuskassors
inkomster samt vederbörande tjenstemäns aflöningsmedel fått sig tillerkänd
förmånsrätt framför inteckning, som uti uppbördsmans egendom, efter
hans utnämnande, erhållits; så och enär de till byggnadslån berättigade
tomtägare i staden Wexiö, enligt det för deras skuldförbindelser fastställda
formulär, borde uti dessa förbindelser uttryckligen förklara, att de icke innehade
förmynderskap, barna-arf eller andra så beskaffade medel, som kunde
lända till förfång i den medgifna inteckningsrätten, ansågo fullmäktige det
skuldebref med tillhörande intecknings-handlingar, som för den kapitenen
Klingström tillerkända lånesumma blifvit aflcmnadt, icke kunna af riksgäldskontoret
godkännas och antagas. Men, vid desse handlingars återsändande
till byggnads-fåne-kommittéen, förklarade fullmäktige, att de, med hänsigt
till ej mindre det i afseende på rnerbemälde låntagare förekommande serskilda
förhållande, än det sätt, hvarpå det af honom uppburne lån blifvit använd
t, ville vid näst derefter inträffande riksdag underställa Rikets Ständers
afgörande, huruvida och under hvad vilkor om förmälde skuldförbindelse må,
oaktadt dess utgifvares uppbördsmanna-egenskap, varda af riksgälds-kontoret
antagen. I öfverensstämmelse med fullmäktiges sålunda meddelade förklarande
och då någon förändring uti kapiten Klingströms eganderätt till
den intecknede egendomen samt ansvars- och redovisnings-skyldrghet såsom
tjensteman sedermera icke inträffat, har hvad som i fråga om ofvanbesagde
inteckning förekommit, nu blifvit af fullmäktige anmäldt, hvarvid fullmäktige
tillika upplyst, att den genom låntagarens försorg uppförda och för byggnadslånet
intecknade åbyggnad utgöres dels af ett större grundmurad! boningshus,
vid brandförsäkringen värd erad t till 10,000 r:dr, utom inrednings-kostnaden,
och dels af ett mindre boningshus samt ett uthus af furu-korsvirke
och tegel, med ett sammanlagd! brandförsäkringsvärde af 2000 r:dr.
Enär riksgälds-kontoret fått sig uppdraget, att tillse, det de vid beviljandet
af byggnadslånet till staden Wexiö föreskrifna vilkor och förbehåll
vederbörligen iakttoges och uppfylldes, hafva fullmäktige, sorn dessutom i
allmänhet ega sig ålagdt, att omsorgfullt vårda riksgälds-kontorets rätt och
säkeiher, enligt Utskottets åsigt, rätteligen vägrat godkänna och antaga den
skuldförbindelse, hvarom nu är fråga; men då byggnads-låne-kommittéen, åt
hvilken lånemedlens fördelning mellan vederbörande tomtegare varit anförtrodd,
oaktadt kapiten Kling str< ms uppbördsnranna-befattning, tilldelat' honom
ett betydligt belopp af dessa medel, och då nyssbemälde låntagare, enligt
hvad kommittéen vitsordat, med största omsorg bebyggt" sin tomt samt
6
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 183.
städse utmärkt sig för synnerlig ordentlighet och redbarhet, anser Utskottet
Rikets Ständer icke sakna anledning att, om riksgälds-kontorets säkerhet
eljest kan på ändamåls-enligt sätt betryggas, för Klingström bevilja ett undantag
från hvad uti nu ifrågavarande hänseende är stadgadt, helst han, i annat
fall och derest han ej vill lemna sin inneha*Vande tjenst, biifver nödsakad
att antingen genast inbetala hela lånet eller försälja den genom dess erhållande
bebyggda egendom. Utskottet får derföre tillstyrka,
att kapiten Klingströms för meranämnde lån intecknade skuldförbindelse
må, utan afseende å utgifvarens egenskap af uppbördsman,
få utaf fullmäktige antagas, såvida, jemte öfriga föreskrifna
lånehandlingar, till Riksgälds-kontoret aflemnas sådan serskild
säkerhet, som fullmäktige godkänna för betalnings-vilkorens
behöriga uppfyllande under den tid, hvarunder den för låntagarens
uppbörd nu gällande förmånsrätt framför den för byggnadslånet
meddela inteckning kan komma att fortfara.
iStockholm den 17 Maj 1848.
N:o 183.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Maj, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss å en punkt i memorialet N:o
; 126, angående aflöningen för Riks-ståndens och Utskottens
i, kanslier och vaktbetjening. (Rgs Aid.)
Enligt Stats-utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 29 nästlidne
April och den 2 innevarande månad, har ofvannämnde memorial blifvit
af samtliga Riksstånden bifallet, med undantag likväl af den deruti gjorda
framställning, angående arfvodet samt hyres- och rese-kostnads-ersättningen
för Bonde-ståndets Sekreterare; hvilken framställning Ridderskapet och Adeln
till Utskottet återremitterat; men som äfven denna del af ifrågavarande
memorial är af de trenne öfriga Riksstånden godkänd, så kan, emot riksdags-ordningens
75 §., den af Ridderskapet och Adeln beslutade återremiss
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 183.
7
Upplysningsvis anser sig Utskottet härvid jemväl böra anmäla, att,
jemlikt det af Borgare-ståndet numera meddelade förklarande, bör aflöningen
för en af ståndets notarier, hvilken tjensfgjort sedan den 15 November sistlidet
år, från sagde dag beräknas, samt dagtraktamentena för trenne af detta
stånds vaktmästare utgå från den 11 i samma månad, hvilken dag dessa
personers tjenstgöring begynt.
Stockholm den 17 Maj 1848.
STOCKHOLM, w. f. dalman, 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 184.
1
N:o 184.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående beredandet af t Mgångar för det till rustningskostnader
beviljade serskilda kreditiv. (Il:gs Afd.)
Sedan Rikets Ständer, med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda och i
Stats-utskottets utlåtande n:o 163 tillstyrkta framställning, beslutat att till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition, för bestridande af kostnaderna vid nödiga förberedande
rustningar och andra åtgärder, som af de politiska förhållandena kunna påkallas, å
riksgäldskontoret anvisa en serskild kriditivsumma af 2,000,000 riksdaler banko, så
har Stats-utskottet, som för verkställigheten af de å detta kreditiv ifrågakommande
utbetalningar, redan underrättat fullmäktige i riksgäldskontoret om rikets ständers
härom meddelade beslut, ansett sig nu böra för rikets ständer serskildt uppgifva och
föreslå det sätt, hvarpå de för besagde utbetalningars bestridande erforderliga medel
skola erhållas; i hvilket afseende utskottet inhemtat fullmäktiges upplysning och Yttrande
angående dels det för dessa utbetalningar nu genast disponibla belopp och
dels sättet för anskaffandet af de tillgångar, hvilka, till följd af nämnde kreditivsummas
anvisande, måste för riksgäldskontoret beredas.
Med anledning häraf, hafva lullmäktige upplyst: att riksgäldskontorets kontanta
behållning å dess räkning n:o 1 i rikets ständers bank, enligt kassarapporten för
den 16 innevarande månad, utgjorde 555,650 r:dr 41 sk. 8 rst., utom det å banken
anvisade kreditiv af 1 million riksdaler, som riksgäldskontoret, intill den l:ste
nästkommande Juli, för sina utgifter egde begagna; att af de till riksgäldskontoret
ingående bevillningsmedel, hvaraf sedan årets början influtit 1,584,239 r:dr 37 sk.
4 rst., ett belopp af minst 200,000 r.dr vore att under loppet af denna och nästinstundande
månad ytterligare påräkna; att riksgäldskontorets ränteinkomster under
samma lid, jemte en nu förestående återbetalning utaf de, sedan sistförllutna riksdag,
å mindre krcditivet lyftade medel, kunde antagas till 165,000 r:dr; att de för
riksgäldskontoret till nästkommande månads slut disponibla kontanta tillgångar följaktligen
utgjorde ett sammanräknadt belopp af omkring . r:dr 1,920,000: -—
samt att riksgäldskontoret för närvarande innehade Trollhätte
kanalbolags fem procents samt skånska och östgötha hypotheksföreningars
4 1/2 procents obligationer å tillsammans . . 906,250: — —
af hvilken obligationssumma likväl 378,000 r:dr visserligen tillhörde den för Strömsholms
kanals och slussverks ombyggnad afsalta fond; men derest, på sätt fullmäktige
Bih. till R. St. Prot. 1847 £ 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o IS4.
härvid hemställde, denna återstod af nämnde fond hädanefter endast behöfde i riksgäldskontorets
räkenskaper, bland detta verks räntebärande skulder, upptagas, kunde
jemväl de för fondens räkning hittills afsatta obligationer till nu ifrågavarande utbetalningar
användas. Under förutsättning af rikets ständers bifall till denina hemställan,
skulle alltså till den Uste nästkommande Juli ett sammanlagdt kapital af mer än
2,820,000 r:dr vara att disponera för riksgäldskontorets utgifter, och hvilket belopp,
efter hvad fullmäktige trodde sig kunna antaga, i fall statskontoret icke gjorde
betydligare reqvisitioner, skulle intill nämnde tidpunkt vara tillräckligt för bestridande
af ej allenast de riksgäldskontoret förut ålagda utbetalningar, utan äfven de utgiften,
som af ofvanberörde kreditiv komme att föranledas.
I afseende på anskaffandet af de tillgångar, som kunde komma att erfordras
dels för att inom Juni månads slut godtgöra det dessförinnan utaf riksgäldskontorets
kreditiv å banken lyftade belopp och dels för att fullgöra derefter förestående utbetalningar,
hafva fullmäktige yttrat, det fullmäktige ansågo nödigt att upplåning för
besagde ändamål blefve genom riksgäldskontoret verkställd; hvarjemte fullmäktige
fästat utskottets uppmärksamhet å angelägenheten af denna upplånings skyndsamma
företagande, så att derigenom tillgång till nyssnämnde kreditivskulds liqviderande
inom löreskrifven tid måtte kunna erhållas, och föryttrandet af de riksgäldskontoret
tillhöriga räntebärande papper således för närvarande undvikas. Dessutom
hafva fullmäktige hemställt, huruvida icke, oaktadt 132 § af riksgäldskontorets reglemente
berättigade fullmäktige att genast foga anstalt om den nu erforderliga upplåningen,
lämpligt vore att för densamma utverka rikets ständers serskilda authorisation,
helst sådant förmodades komma att bereda större kredit för de obligationer,
som af riksgäldskontoret varda utgifna, och att jemväl för öfrigt underlätta låneoperationen.
Vidare och efter förklarande, att med all sannolikhet syntes kunna antagas,
det riksgäldskontoret, åtminstone under den närmaste framtiden, skulle inom
riket erhålla de för kontoret behöfliga lånesummor, hafva fullmäktige uttalat den åsigt,
att olika vilkor, lämpade efter vederbörande långifvares olika behof att under
kortare eller längre tid göra sine kapitaler räntebärande, borde för den nu förestående
upplåningen bestämmas, samt obligationerne ej allenast utfärdas å sådane valörer,
hvarigenom deras cirkulation underlättades, utan ock indelas i vissa serier,
dervid förfallotiden lör hvarje serskild serie borde lämpas efter de tider, då amorteringen
med härtill anvisade medel kunde verkställas; dock syntes det derjemte böra
vara fullmäktige obetaget att, oberoende af dessa serier, efter sig företeende omständigheter
och derest sådant funnes vara för riksgäldskontoret mest fördelaktigt, äfven
utgifva obligationer med kortare uppsägnings- och förfallotid. Under erinran hurusom
riksgäldskontorets bland allmänheten tillförene utlemnade obligationer varit försedde
med underskrifter af endast 4 fullmäktige, eller en för hvarje riksstånd, samt
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 1S4.
B
kontrasignation af fullmäktiges sekreterare och bokslutskamereraren, ehuru något be
stämdt stadgande härom icke blifvit meddeladt, hafva fullmäktige, som ansett detta
underskrifningssätt jemväl hädanefter böra iakttagas, begärt, att serskild föreskrift i
sådant hänseende måtte erhållas. Slutligen och då riksgäldskontoret hvarken egde
eller hade att förvänta några tillgångar, som till nu ifrågavarande låns amorterande
kunde användas, hafva fullmäktige hemställt, att härtill erforderlige medel måtte, på
det sätt regeringsformens 66 § föreskrifver, genom serskild bevillning beredas, hvarigenom
de obligationer, hvilka för dessa lån komme att utgifvas, såsom grundade
på en af rikets ständer anvisad fond, förmodades skola tillvinna sig ett ökadt förtroende.
Innan utskottet yttrar sina egna åsigter angående förevarande högst maktpåliggande
ämne, torde utskottet böra anföra de i riksgäldskontorets nu gällande reglemente
införda bestämmelser i afseende på den för bestridande af kontorets utgilter redan
medgifna upplåning. Ofvanåberopade 132 § i detta reglemente innehåller nemligen
härom följande stadgande: ”1 händelse sådant, för verkställandet af riksgäldskontorets
”förestående utbetalningar, finnes oundgängligen nödvändigt, ega fullmäktige att upplåna
härtill erforderlige medel emot detta verks obligationer, som skola lyda å svenskt
”mynt och vara ställda till inlösen, antingen efter föregången uppsägning eller efter
”viss bestämd förfallotid, hvilken sednare dock icke får bestämmas öfver 10 år från
”obligationernas utgifningsdag. Fullmäktige skola dervid företrädesvis söka begagna
”det af ofvanberörde lånesätt, hvarigenom den lägsta räntan beredes, och får denna
”icke i något fall öfverstiga fem procent, eller rabatt å obligationernes kapitalbelopp
”medgifvas”. Derjemte är i samma reglementes 105 §, rörande anskaffandet af de
medel, som, i händelse af det s. k. stora kreditivets lyftning, kunde erfordras, stadgadt,
att dessa medel skola anskaffas ”genom upplåning emot riksgäldskontorets obligationer,
ställda att, efter minst ett och högst tre års förfallotid, inlösas med de
”medel, som af rikets näst sammanträdande ständer varda härtill anvisade”.
Enligt hvad fullmäktige upplyst, kan visserligen den kreditivsumma, hvarom nu
är fråga, af riksgäldskontoret tillhandahållas, så länge detta verk eger begagna sitt
i banken egande kreditiv; men då de å detta kreditiv, hvilket under Juli och Augusti
månader icke lår anlitas, lyftade summor ovilkorligen skola vara banken godtgjorde
före förstnämnde månads ingång; då riksgäldskontorets hela kontanta behållning,
liksom alla dess förväntade inkomster, redan äro tagna i beräkning för bestridandet
af andra utaf rikets ständer dels vid sistförllutna och dels vid innevarande
riksdag beviljade statsutgifter; och då de riksgälds-kontoret för närvarande tillhöriga
räntebärande papper synas åtminstone tills vidare böra bibehållas, såsom en lätt användbar
och i synnerhet under den tid, då kreditivet i banken icke är disponibelt,
behöflig tillgång för den händelse att någon större opåräknad utbetalning måste af
4
Stats-Utslcottkts Utlåtande, N:o 184.
riksgälds-kontoret fullgöras; så anser utskottet, lika med fullmäktige, högst angeläget,
att den af dem föreslagna upplåning, så skyndsamt som möjligt, kommer att
verkställas. Utskotttet tillstyrker således, jemväl för sin del, besagde upplånings
ofördröjliga företagande; dock anser sig utskottet härvid böra tillika erinra om vigten
och nödvändigheten deraf, att rikets nu församlade ständer, i öfverensstämmelse med
stadgandet uti Regeringsformens 66 §, anvisa ”de medel, som för betalande af
”denna gäld till ränta och kapital oumbärliga finnas, så att rikets kredit varder
”bibehållen och vårdad.” Enligt utskottets öfvertygelse, utgör nemligen fastställandet
och anvisandet af den tillgång riksgälds-kontoret för de upplånta medlens återbetalande
måste hafva att påräkna, den förnämsta och väsenatligaste bestämmelsen
i afseende på den af nuvarande omständigheter ovilkorligen påkallade upplåning, ty
af det beslut, som i afseende härå varder utaf rikets ständer meddeladt, komma ej
allenast betalningsterminerna för de obligationer, hvilka i och för denna upplåning
skola utfärdas, utan äfven, tilli hufvudsaklig del, räntevilkoren för samma obligationer
att blifva beroende. — I betraktande af ej mindre de förhållanden, som föranledt
Kongl. Maj:t att begära och rikets ständer att bevilja det kreditiv, hvarför
meraniimnde upplåning måste ske, än beskaffenheten af de utgifter, dertill detta
kreditiv bör användas, anser utskottet betalningsskyldigheten för de upplånta tillgångarne
samt den dermed förenade nya eller ökade beskattning ingalunda böra under
en längre tid utsträckas. Dock som härvid afseende väfven måste fästas å den menliga
inverkan på landets tillgångar och penningerörelse samt de skattdragandes deraf
beroende förmåga att skattebidragen utgöra, hvilken de politiska förhållandena
jemte ställningen inom andra riken dels redan förorsakat, dels otvifvelaktigt komma
att ytterligare medföra; så och med hänsigt till de medel, som, jemte de vanliga
utskylderna, måste under den närmaste framtiden inbetalas för återstående undsältningsskulders
liqviderande, kan utskottet nu icke tillstyrka omförmälde betalningsskyldighets
inskränkande inom en så kort tiderymd, som utskottet eljest skulle velat
föreslå. Med afseende å alla här ofvan anförde omständigheter, anser utskottet den
summa, som för godtgörandet af ifrågavarande lån, jemte den derför belöpande ränta,
måste i skatteväg tillskjutas, böra bestämmas till ett årligt belopp af 300,000
r:dr samt utgå både för innevarande och påföljande år; kunnande i sådant fall detta
lån, om det också måste till ett hela kreditivsumman motsvarande belopp upptagas,
vara till fullo återbetaldt inom en tid af åtta år.
Beträffande räntan för de obligationer, som i anledning af den nu förestående
upplåningen komma att af riksgälds-kontoret utfärdas, så anser sig utskottet hvarken
böra eller med behörigt iakttagande af det allmännas fördel kunna föreslå samma
räntas belopp; utan torde bestämmandet häraf desto heldre böra åt fullmäktige
öfverlemnas, som de äro bäst i tillfälle att lämpa räntevilkoren efter de omständig
-
Stats-Utskottet* Utlåtande, N:o 184.
5
heter och förhållanden, hvilka ej mindre vid upplåningens början än under dess
forlgång böra tagas i noggrannt betraktande 3 och är utskottet förvisadt, att fullmäktige
icke skola underlåta att, så vidt af deras tillgöranden beror, söka erhålla
den erforderliga lånesumman emot den minsta ränteuppoffring, som omständigheterna
möjligen kunna medgifva. Likaså synes det utskottet lämpligast,
att rikets ständer äfvenledes åt fullmäktige öfverlemna att, med afseende å de tider,
då den till ränta och amortissement för lånet anvisade årliga tillgång samt
härtill för öfrigt disponibla medel äro att påräkna, fastställa betalningsterminerne för
så väl obligationernas kapitalbelopp, som derå upplöpande räntor; lärande det jemväl
lä ankomma på fullmäktige att bestämma, huruvida och till hvad belopp obligationer
med kortare uppsägningstid må utgifvas. — Ehuru utskottet delar fullmäktig
ges åsigt i fråga om lämpligheten och ändamålsenligheten af obligationernas indelande
i vissa serier, anser utskottet dock någon serskild föreskrift ej heller behöfva
härom af rikets ständer meddelas. Deremot och då ett hittills ,‘aknadt stadgande
angående dylika obligationers förbindande kraft, fastän de icke äro af samtliga
fullmäktige underskrifna, måhända torde vara erforderligt, så finnér utskottet sig
böra tillstyrka rikets ständers bifall till hvad fullmäktige i sådant hänseende hemställt.
Vidkommande åter fullmäktiges framställning om erhållandet af rikets ständers
serskilda authorisation lör Ofta berörde låns upptagande, så synes en dylik authorisation
desto mindre behöflig, som det, jemlikt Regeringsformen, tillhör riksgäldskontoret
att ombesörja rikets gäld samt rikets ständers här nedan föreslagna beslut
rörande detta lån dessutom måste anses innefatta ett fullständigt bemyndigande för
fullmäktige att gå i författning om detsammas upptagande; vid hvilket förhållande
och då meddelandet af den nu begärda anthorisationen sannolikt skulle föranleda anmärkning
emot saknaden af enahanda handling vid andra för riksgäldskontorets räkning,
under rikets ständers frånvaro, ifrågakommande upplåningar och möjligtvis då
komme att desamma försvåra, utskottet anser sig icke kunna sednast omförmälda
framställning understödja.
I öfverensstämmelse med de af utskottet nu ytlrade åsigter, får utskottet alltså
föreslå:
l:o att fullmäktige i riksgäldskontoret må genom upplåning anskaffa
de medel, hvilka för riksgälds-kontoret oundgängligen erfordras i anseende
till det serskilda kreditiv å 2,000,000 r:dr, som till kostnader för
rustningar och andra af politiska förhållanden påkallade åtgärder blifvit utaf
rikets nu församlade ständer å nämnde kontor anvisadt;
2:o att, för godtgörandet af de sålunda upplånta medlen samt liqviderandet
af härför upplöpande räntor, rikets ständer må anslå ett årligt
belopp af trehundra tusen (300,000) riksdaler banko, att utgå för inne
-
6
Stats-Ut skottets Utlåtande, N:o 184.
varande samt följande år, intill dess samma medel äro till fullo återbetalda;
3:o
att bevillningsutskottet må få sig uppdraget att till riksstånden inkomma
med förslag angående detta årliga belopps utgörande för ej mindre
den tid, hvarunder innevarande riksdags bevillningsförordning kommer
att tillämpas, än äfven för det nu pågående skatteåret;
4:o att ofvan omförmälda upplåning må verkställas emot riksgäldskontor
ets obligationer, underskrifna af en fullmäktig för hvarje riksstånd samt
kontrasignerade af fullmäktiges sekreterare och riksgälds-kontorets bokslutkammererare;
börande dessa obligationer vara ställda till inlösen antingen
efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning; och bör vid
deras utlemnande någon kapital-rabatt icke fåmedgifvas;
5:o att åt fullmäktige må öfverlemnas att, med hänsigt till de vid ej
mindre upplåningens början, än under dess fortgång sig företeende omständigheter
och förhållanden, bestämma räntevilkoren för nyssnämnde obligationer,
dervid fullmäktige, så vidt af deras tillgöranden beror, böra söka
alt erhålla den erforderliga lånesumman, emot den möjligen lägsta
ränta;
6:o att fullmäktige likaledes må få åt sig öfverlemnadt att, med afseende
å de tider, då den till ränta och amortissement för nu ifrågavarande
lån anvisade årliga tillgång samt de för öfrigt härtill disponibla medel äro
att för riksgäids-kontoret påräkna, fastställa betalnings-terminerna för så
väl obligationernas kapitalbelopp, som de upplupna räntemedlen;
7:o att obligationernas valörer m. m. må af fullmäktige få bestämmas,
under vilkor likväl någon obligation icke får utfärdas å mindre summa
än 250 r:dr banko.
Slutligen och med anledning af fullmäktiges hemställan, angående de till fond
för den återstående ombyggnaden af Strömsholms kanal och slussverk afsatta obligationer,
får Utskottet förklara, att då Rikets Ständer, vid beviljandet af stats-anslaget
för detta byggnads-företag, endast föreskrefvo, att den bestämda anslagssumman
skulle i riksgäids-kontoret afsättas, för att, jemte upplöpande räntor, under femton
års tid användas till utbetalning af 50,000 r:dr årligen, utskottet anser fullmäktige
icke vara af Rikets Ständers härom meddelade föreskrift förhindrade att utbyta de
obligationer, hvaraf nämnde fond för närvarande består, emot andra, af riksgäldskontoret
utfärdade, räntebärande obligationer, under vilkor att äfvenledes den å
dessa sednare upplöpande ränta fonden tillgodoföres, och att obligationernas kapitalbelopp,
jemte denna ränta, till fullo motsvarar hvad som under den återstående anslagstiden
bör af riksgäids-kontoret utbetalas.
Stockholm den 25 Maj 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 184.
7
Reservation
af herr Schartau, som ansåg: att då omständigheterna gjort det nödvändigt att
bereda sig på skuldsättning, man äfven borde sörja för, att skulden möjligast snart
blefve gäldad och rikets financer återförsatte i det tillstånd af soliditet, som Rikets Ständer
alltid torde låta sig angeläget vara att upprätthålla, samt att derföre en större årlig
summa för amortissement och ränta, än den uti 2:dra punkten föreslagna, bordt
tillstyrkas; anseende herr Schartau denna summa kunna fastställas till minst 400,000
r:dr, under beräkning, att allmänna bevillningen ändock icke derigenom skulle behöfva
höjas till jemnbredd med förhållandet före 1840 och 1841 årens riksdag.
Vidare reserverade hr Schartau sig mot det förslag i 4:de punkten, att lån skulle
kunna af riksgälds-kontoret upptagas på viss tids uppsägning, emedan ett sådant
upplåningssätt väl kunde i upplåningens första stadium bereda en något billigare
ränta, men deremot ovilkorlig! skulle medföra osäkerhet och lätt kunna tillskynda
riksgälds-kontoret förlägenhet, med åtföljande dryga uppoffringar, i händelse konjunkturen
blefve sådan att långifvare finge anledning till uppsägning. Hr Schartau trodde,
på grund häraf, att Stats-utskottet bordt tillstyrka, att de ifrågavarande obligationerna
måtte utställas till inlösen, antingen efter viss förfallotid och vissa månaders
uppsägning, eller och efter viss förfallotid allena, eller ock efter utlottning. Jemväl
mot slutmeningen i utlåtandet hade hr Scharsau att anmärka, att det vore till intet
gagnande och nära löjligt, om riksgälds-kontoret skulle på det vis bilda fond för sina
förbindelsers uppfyllande i och för Strömsholms kanal- och slussombyggnad, att
kontoret till sig sjelf, och för att af kontoret sjelf förvaras, utfärdade räntebärande
obligationer, i stället att helt enkelt af Rikets Ständer förpligtas till den åtagna förbindelsens
fortsatta uppfyllande.
Uti denna reservation instämde doktor Thomander och herr E. G. Lindström.
Af herrar af Geijerstam och Kock emot 2:dra och 4:de punkterna.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Stats-Vtskottets Memorial, N:s 185, 1S6.
i
N:o 185.
Arik. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å utlåtandet N:o 131.
(I, A.)
Till Stats-utskottet har Bonde-ståndet återremitterat dess under N:o 131 afgifna
utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse angående upphörandet af
invalid-inrättningen vid Ulriksdal; men som, enligt ankomna protokolls-utdrag, berörda
utlåtande blifvit bifallet af de trenne öfriga riksstånden och ärendet följaktligen
är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit återremissen icke kunna,
emot 75 § riksdags-ordningen, till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Maj 1848.
N:o 186.
Arik. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet N:o 153.
(U. A.)
Från Bonde-ståndet har Stats-utskottet erhållit återremiss å sitt under N:o 153
afgifna utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse angående delaktighet
i Civil-statens pensions-inrättning för borgmästare i rikets städer, utom Stockholm,
äfvensom för kommissions-landtmätare; men som berörde utlåtande blifvit af de trenne
öfriga riksstånden bifallet, har Utskottet funnit sig icke kunna, emot stadgandet
i 75 § riksdags-ordningen, taga vidare befattning med förevarande, af Rikets nu
församlade Ständer sålunda redan afgjorda, ärende.
Stockholm den 25 Maj 1848.
Bih. till R. St. Prot. 1847 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Haft,
1
■i
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 187$ Utlåtande, N:o 188.
N:o 187.
Ank. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet N:o 165.
(U. A.)
Stats-utskottets under N:o 165 afgifna utlåtande, i fråga om rättighet för assessoren
J. A. Törneman att å allmänna indragnings-staten bibehålla sin, i egenskap
af kommissarie i det numera upphörda re.visions-kontoret för allmänna magasins-ärendenas
utredning, innehafde lön, liar af Bonde-ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt;
men som de trenne öfriga riksstånden bifallit förenämnde utlåtande, hvadan,
jemlikt 75 § riksdags-ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet
funnit återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Maj 1848.
N:o 188.
Anie. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å det under N:o 119 af
gifna
betänkande angående byggnadslån till staden Amål.
(R:gs Afd.)
Borgare- och Bonde-stånden hafva till Stats-utskottet återremitterat 2:dra punkten
af detta betänkande, deruti Utskottet, på anförda skäl, afstyrkt Rikets Ständers
bifall till en inom förstnämnda riksstånd af herr M. Ödman gjord framställning angående
beviljandet af ett ytterligare låne-understöd å 50,000 r:dr, för uppförande
af byggnader, utaf så väl sten som träd, inom den del af staden Amål, som ödelä
des
vid den derstädes i början af år 1846 inträffade eldsvåda; varande af motionären
samt några ledamöter af Bonde-ståndet emot detta utlåtande hufvudsakligen anmärkt,
att då i Stats-utskottets betänkande N:o 120 ett byggnadslån af ej mindre
än 100,000 r:dr blifvit tillstyrkt för staden Christianstad, syntes samma Utskotts alstyrkande
af det för Åmål begärda låne-understöd obilligt och orättvist, helst den
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 188.
3
förödelse, som förorsakats af de inom dessa städer timade eldsvådor, varit vida större
inom den sednare, än inom den förra staden; att det af Kongl. Majit för Åmåls
återuppbyggande beviljade lån, endast med afseende å härtill då disponibla medel,
inskränktes till 30,000 r:dr, och ingalunda vore lämpadt efter det verkliga behofvet;
att uppbyggandet af de 34 gårdar, som i sistnämnde stad nedbrunnit, komme att
medföra en kostnad, uppgående till mer än tre gånger det belopp, den med något
öfver 60,000 r:dr utbekomna brandskade-ersättningen utgjorde $ samt att, vid pröfningen
af de 2:ne nu jemförda städers behof al allmänt låne-understöd, afseende
jemväl borde lastas å den omständigheten, att Christianstad, efter den der inträffade
eldsvåda, såsom gåfvomedel fått emottaga mellan 20 och 30,000 r:dr, hvaremot de
brandskadade i Amål af sådana medel allenast erhållit 1,000 r:dr. För öfrigt har
motionäi en, vid det återremitterade utlåtandets föredragning hos Borgare-ståndet, förklarat,
det han, i afseende på den begärda lånesummans användande, så till vida inskränkte
sin motion, att lånemedlen endast borde få begagnas till uppförande af byggnader
utaf sten eller annat icke eldfarligt ämne.
På sätt merberörda utlåtande innehåller, har Kongl. Majits vederbörande befallningshafvande,
vid öfversändandet af de brandskadades underdåniga ansökning om
ett lån för den afbrända stadsdelens bebyggande, föreslagit den af Kongl. Majit derefter
för samma ändamål beviljade lånesumma; och då Utskottet hvarken af den härom
väckta motion eller de vid återrcmisserna afgifna upplysningar funnit anledning
att tillstyrka någon tillökning i det sålunda redan beviljade och till beloppet bestämda
byggnadslån, får Utskottet, under erinran, att det för staden Christianstad af Utskottet
förordade enahanda lån blott utgör hälften al det utaf Kongl. Majit i nåder
föreslagna belopp, vidblifva
sin förut gjorda och af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallna
hemställan, att det under innevarande riksdag för staden Åmåls återuppbyggande
begärda ytterligare låne-understöd icke må af Rikets Ständer
beviljas.
Stockholm den 25 Maj 1848.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:s 189, 190.
N:o 189.
Ank. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Öfverlåtelse till staden Falkenberg
af den kronan tillhöriga tullbro öfver Ethra strömmen.
(U. A.)
Uti en hos Borgare-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad motion har
herr C. H. Berglund, under åberopande af en vid nästlidne riksdag af dåvarande
representanten för Falkenbergs stad framställd enahanda begäran, anhållit, att den
Kongl. Majit och kronan tillhöriga, år 1756 af sten uppförda, tullbro öfver Ethra
strömmen eller Falkenbergs å måtte, sedan den på statens bekostnad blifvit behörigen
iståndsatt, öfverlåtas åt Falkenbergs stad, med rättighet för staden att uppbära
de för öfverfarten fastställda bropenningar och emot skyldighet att vidmakthålla bron.
Då Utskottet, i saknad ej mindre af uppgift angående ungefärliga beloppet af
de kostnader, hvilka statsverket hittills fått i och för nämnde bros underhållande årligen
vidkännas, än ock af Öfriga i ämnet erforderliga upplysningar, icke är i tillfälle
att bedöma denna frågas beskaffenhet, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att herr Berglunds omförmälda motion icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Stockholm den 25 Maj 1848.
N:o 190.
Ank. till Exp.-utsk. den 26 Maj, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag eller lån af allmänna
medel till betäckande af kostnaderna vid laga skifte t Wemdalens
kyrkoby i Herjeådalen.
(U. A.)
Uti afgifven motion, som från Bonde-ståndet blifvit till Stats-utskottet remitterad,
har Sven Jonsson från Jemtlands län, då Wemdalens byamän, hvilka, i följd af
en mindre delegares yrkande, varit nödsakade att till laga skifte upplåta såväl in
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 191.
sorn utegor i nämnde by, icke, utan att bringas till fullkomlig fattigdom, förmådde
gälda de med en dylik vidlyftig skiftes-förrättning förenade kostnader för utflyttningshjelp,
landtmätare-arfvode m. m., föreslagit, att, till förekommande af sådana för de
fattiga byamännen oundvikliga följder, Rikets Ständer måtte, till betäckande af ofvanberörda
kostnader, beräknade till omkring 4,000 r:dr banko, bevilja Wemdalens
byamän ett deremot svarande anslag, eller, om detta ej kunde bifallas, ett räntefritt
lån å samma summa, att återbetalas på vissa år, på sätt och med de vilkor, som
kunde af Rikets Ständer bestämmas.
Då det kan antagas, att delegarne uti det ifrågavarande skifteslaget icke komma
att sakna understöd af det förslags-anslag, 46,000 r:dr, som för utflyItningshjelp
efter laga skiften blifvit af Rikets Ständer anvisadt, lär Utskottet, med afseende
i öfrigt å frågans outredda skick, hemställa,
att Sven Jonssons ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 25 Maj 1848.
N:o 191.
Ank. till Exy.-utsk. den 36 Maj, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låne-underslöd åt komministern
i Ryd och Näs församlingar af erkestiftet för dels flyttning dels nybyggnad
af boställe.
(U. A.)
Uti ett till Preste-ståndet afgifvet memorial, har komminister Delin anfört, att
nuvarande innehafvaren af komministers-bostället i Ryd och Näs församlingar af erkestiftet
Hans Peter Eriksson, sorn lätt tillträda nämnde boställe i ett alldeles bofälligt
skick och ur företrädarens konkursmassa erhållit endast en ringa husröte-ersåttning,
saknade förmåga att, på egen bekostnad, verkställa en af behofvet högeligen
påkallad flyttning och nybyggnad af boställets åbyggnader; på grund hvaraf motionären
hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja bemälde komminister ett lån af
2,000 r:dr banko, att innehafva? räntefritt under 2 å 3 år, eller till den tid, då
byggnaderna hunnit blilva färdiga, samt sedermera emot låg ränta och några pro
cents
amortissement för hvarje år.
Då den händelse ofta inträffar, att boställsinnehafvare icke af löreträdaren kan
utbekomma tilldömd husröte*ersättning, och, med afseende härå, Utskottet tror sig
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 192.
kunna förutse, att Rikets Ständers bifall till det nu ifrågasätta låne-understödet skulle
framkalla flera motioner i enahanda syftning, får Utskottet hemställa,
att motionen icke måtte till något afseende å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 25 Maj 1848.
N:o 192.
An k. till Exp.-utsk. den 2 6 Maj, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående aflöningen för Rikets Ständers nuvarande Justitieombudsman
samt lians vikarie.
(R:gs Afd.)
Med anledning af Rikets Ständers under innevarande riksdag utsedde justitieombudsmans
begäran att erhålla uppgift å den honom i denna egenskap tillkommande
aflöning, hafva fullmäktige i riksgälds-kontoret, som ansågo det härom i kontorets
reglemente meddelade stadgande mindre bestämdt, med hänsigt till de löne-inkomster,
nuvarande justitie-ombudsman förut uppburit, anmält hos Stats-utskottet,
att då denne såsom häradshöfding i Södra Möre härad af Calmar län innehade en
tjenst utan ordinarie lön och hvars på stat uppförda inkomster endast bestodo af
tingsgästningspenningar å ett årligt belopp af 126 r:dr 19 sk. 4 r:st. samt afkastningen
af bostället Wassmolösa, ett mantal krono i Ljungby socken af nämnde län,
syntes åberopade reglementariska stadgande, enligt hvilket justitie-ombudsmannen,
jemte bibehållandet af sin förut innehafvande aflöning, egde att från riksgälds-kontoret
uppbära skilnaden deremellan och den justitie-kansleren tillerkända ordinarie lön,
kunna på olika sätt tolkas, helst af detta stadgande icke med visshet kunde slutas,
huru stor andel af den för justitie-ombudsmannen bestämda aflöning borde från riksgälds-koutoret
utgå, emedan det icke vore bestämdt, hvarken huruvida boställets afkastning
borde till ordinarie lön hänföras eller på hvad sätt samma afkastning skulle
beräknas. Dessutom hafva fullmäktige fästat Utskottets uppmärksamhet 'på samma
reglementes föreskrift i fråga om det arfvode, hvilket jemväl af riksgälds-kontoret
bör utbetalas till den, som förrättar justitie-ombudsmannens förra tjenste-befattning;
dock ansågo fullmäktige denna föreskrift desto mindre tillämplig i afseende på löneersättningen
till den nu sednast utsedde justitie-ombudsmannens vikarie, som fullmäktige
trodde sig kunna antaga att denne person genom sportlers åtnjutande komme
Stats-Utsliottets Utlåtande, N:o 192.
7
att erhålla ett vida högre ersättnings-belopp, än med omförmälde föreskrilt afsåges.
I betraktande af härvid förekommande förhållanden, hafva fullmäktige således hemställt,
huruvida icke riksgälds-kontoret borde till nuvarande justitie-ombudsman utbetala
skilnaden mellan det belopp 4,260 r:dr, som justitie-kanslerslönen enligt nu gällande
stat utgör, och de med förenämnde häradshöfdingesyssla förenade inkomster af
tingsgästnings-penningar och boställe, detta sednares afkastning, i öfverensstämmelse
med bevillnings-förordningens 6 §, beräknad till 4 procent af samma boställes taxeringsvärde;
hvaremot justitie-ombudsmannens vikarie, som förmodades under sin tjenstgöringstid
komma att uppbära de meranämnde häradshöfdinge-syssla åtföljande sportler,
enligt fullmäktiges åsigt, icke skulle vara berättigad till någon ytterligare ersättnings
erhållande utaf riksgälds-kontorets medel.
De af fullmäktige uti ifrågavarande hänseende åberopade föreskrifter finnas intagna
i 98 § af det vid sistförflutna riksdag för riksgälds-kontoret utfärdade reglemente
och äro af följande lydelse:
”De uti hittills gällande aflöningsstat bestämda löner för Rikets Städers justitieombudsman
samt den hos honom och tryckfrihets-kommittéen anställda kansli- och
”vaktbetjening skola af riksgälds-kontoret, för hvarje qvartal, under sista månaden
deraf, utbetalas; hvarvid dock iakttages:
”l:o ___________
”2:o att efter nuvarande (den vid 1834 och 1835 års riksdag utsedde) justitieombudsmans
afgång, lönen för detta embete skall utgå med lika belopp, som den
”justitie-kansleren, uti nu gällande stat tillerkända ordinarie löneinkomst; men derest
”den till justitie-ombudsman utsedde person förut innehar tjenst på rikets stat, eger
”han att, jemte bibehållandet af den dermed förenade aflöning, derutöfver endast
”uppbära så stort belopp, som, till fyllnad i den för justitie-ombudsmans-embetet be”stämda
lön, möjligen erfordras; hvaremot till den person, hvilken utses att justitieombudsmannens
förut innehafvande tjenst förrätta, af riksgälds-kontoret skall utbetalas
ett arfvode, som, i fall justitie-ombudsmannen är ledamot i kollegialt embets”verk
med flere aflöningsgrader, motsvarar hälften af lägsta ledamotslönen, men eljest
halfva beloppet af den tjensten åtföljande ordinarie lön.”
Då Rikets Ständer sålunda bestämt lönen för den vid innevarande riksdag utsedda
justitie-ombudsman till samma belopp, som justitie-kanslerens ordinarie löneinkomst,
så måste förstbemälde embetsman, hvilken genom sitt erhållna förordnande
blifvit försäkrad om åtnjutande af de för justitie-ombudsmans-embetet anslagna lönevilkor,
vara obestridligen berättigad att af riksgälds-kontorets medel uppbära det belopp,
hvarmed justitie-kanslers-lönen öfverstiger den ofvannämnda häradshöfdingesyssla
åtföljande aflöning, hvilken, enligt hvad fullmäktige upplyst, endast består af ersättningsanslaget
för tingsgästnings-penningarne, äfvensom afkastningen af det med sam
-
8
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 192.
ma syssla förenade boställe; och då Utskottet anser nyssberörda boställs-afkastning
härvid böra beräknas på det af fullmäktige löreslagna sätt, får Utskottet hemställa,
att, till svar på fullmäktiges gjorda framställning, må af Utskottet la meddelas,
att den lön, hvilken tillkommer Rikets Ständers nuvarande justitieombudsman,
bör i förutstadgad ordning af riksgälds-kontoret utbetalas
med samma belopp, som justitie-kanslerens i nu gällande stat bestämda
ordinarie löneinkomst utgör, dock med afdrag af ej mindre den häradshöfdingen
i Södra Möre härads domsaga tillerkända ersättning för tingsgästnings-penningarne,
än afkastningen af det för bemälde häradshöfding anvisade
boställe, denna afkastning beräknad till fyra procent af det, vid bevillnings-taxeringen
för det sednast förflutna året, samma boställe åsätta
värde.
Beträffande det, uti ofvan införda reglementariska stadgande, omförmälda arfvode
för den person, som är utsedd att förrätta justitie-ombudsmannens förut innehafvande
tjenst, så enär tingsgästnings-penningarne och bostäfls-afkastningen, enligt Utskottets
åsigt, icke kunna betraktas annorlunda, än som denna ”tjenst åtföljande ordinarie
lön,” följer häraf naturligtvis, att Utskottet anser nuvarande justitie-ombudsmans
vikarie på grund af detta stadgande berättigad att från riksgälds-kontoret utbekomma
ett häfften af besagda löne-inkomster motsvarande belopp; hvadan Utskottet
alltså hemställer,
att, derest dess nu yttrade åsigt varder af Rikets Ständer godkänd, Utskottet
må, i afseende på tillämpningen af samma stadgande, få fullmäktige
derom underrätta.
Stockholm den 25 Maj 1848.
Reservationer:
af herr af Sillén, L. G., som ansåg det icke hafva tillhört Utskottet att, vid
sådant fall, som det förevarande, att ordinarie lön ej finnes vid nuvarande justitieombudsmannens
förut innehafda tjenst, afgifva något förslag hvarken huru inkomsterna
vid denna tjenst böra beräknas och fördelas eller till någon ersättning åt den,
som justitie-ombudsmannens tjenst såsom vikarie förrättar;
af herr Schartau, som trodde, att, då bestämmelsen om lika löne-förmåner för
justitie-ombudsmannen, som för justitie-kanslern, otvifvelaktigt åsyftade, att dessa båda
embetsmän skulle vara, i vedergällningsväg, lika lottade, de inkomster, utöfver
den egentliga lönen, som tillfalla en häradshöfding, icke böra tillgodokomma någon
annan, än den, som sysslan förrattar, eller häradshöfdingens vikarie, hvilken åter lärer
anse
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 193.
9
rer anse sig genom denna inkomst fullt ersatt för sin möda, och följaktligen lika
litet ega något på billighet, som på rättighet grundadt anspråk, att för befattningen
undfå serskild godtgörelse af statsmedel 5
af herr Warn: ”Emot förestående betänkande får jag mig reservera, på den
grund, att Stats-utskottet i sammanhang dermed bordt föreslå en af omständigheterna
påkallad förändring i nuvarande 98:de § af riksgälds-kontorets reglemente, anseende
jag den närvarande justitie-ombudsmannens aflöning endast under det vilkor
böra från riksgälds-kontoret, med skilnaden emellan justitie-kanslerens lön och den
såsom ordinarie lön ansedda afkastningen af Södra Möre domsaga, utbetalas; att justitie-ombudsmannen
till sin vikaries förmån afsäger sig alla sportler af nämnde domsaga,
hvaremot någon vidare ersättning af riksgälds-kontorets medel till denna vikarie
icke bör ifrågakomma.”
Härmed förenade sig friherre Tersmeden.
N:o 193.
Ank. till Exp.-utsk. den 27 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsanslag
till upprätthållande af den arméens pensions-kassa åliggande
pensionering.
(O. A.)
Sedan arméens sednast församlade fullmäktige, hvilka vid granskning af arméens
pensions-kassas förvaltning kommit i erfarenhet deraf, att denna kassa, oaktadt de
höga afgiftor arméens befäl sig åtagit för att kunna fullgöra pensioneringen, likväl
befunne sig i den ställning, att, om pensionärernas antal fortfarande tilltoge i samma
progression som hittills, dertill anledning vore för handen, kassan innan kort ej skulle
förmå utbetala pensionerna ens till nu bestämda belopp, af sådan anledning och
enär någon förhöjning i delegarnes afgifter till kassan ej skäligen syntes böra ifrågakomma
annorlunda än i förening med förhöjning i pensionerna, helst de serskilda
afdragen å befälets löner redan uppginge till 24,22 procent, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
framställt behofvet af statsbidrag för betryggande af pensions-inrättningens
framtida bestånd, samt i sådant afseende underdånigst öfverlemnat en beräkning, utvisande,
att ett årligt tillskott af omkring 22,000 r:dr blefve erforderligt för att sätBih.
till R. St. Prof. 1S47 åc 1S4S. 4 Sami. 1 Afd. 2 liand. 11 Haft. 2
10
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 193.
ta kassan i tillfälle att fortfarande utgöra pensionerna efter ännu gällande stat, hvarutöfver
ett ytterligare stats-anslag af 29,000 r:dr, jemte ökade afgifter af delegarne,
skulle erfordras för att för framtiden bereda arméens befäl en, i fullmäktiges tanka,
af behofvet påkallad förhöjning af samma pensions-belopp; så har Kongl. Maj:t, enär
det syntes billigt, att arméens pensions-kassa af staten erhölle åtminstone det ytterligare
understöd, som erfordras för att sätta kassan i tillfälle att fortfarande utgöra
pensionerna efter nu gällande stat — uti en till Rikets Ständer den 17 sisth Mars
allåten och från samtliga riksstånden till Stats-utskottet remitterad nådig proposition
(N:o 74 i l:sta Sami. l:sta Afd. af bihanget till riks-ståndens protokoll) — föreslagit
Rikets Ständer att för nämnde ändamål anvisa nödiga medel, så att deraf, intill
näst vidtagande statsreglering, ett belopp af högst 22,000 r:dr banko årligen måtte
kunna, i mån af behof, användas till betäckande af den brist, som under tiden möjligen
kunde uppkomma derigenom, alt kassans årliga inkomster icke blefve tillräckliga
till utgifternas bestridande.
Uti förenämnde underdåniga skrifvelse, deraf Utskottet tagit kännedom, hafva
arméens fullmäktige, till stöd för sin förevarande framställning, bland annat anfört:
att det belopp, hvarmed staten för närvarande bidroge till pensioneringen, uppginge,
inberäknadt räntan å det till pensions-kassans disposition från Wadstena krigsmanshuskassa
öfverflyttade kapital af 136,871 r:dr 39 sk. 3 r:st., till endast omkring
94.000 r:dr, men deremot utgifterna i pensioner och begrafningshjelp till omkring
226.000 r:dr, hvaraf syntes, att statens bidrag endast utgjorde något öfver 41 procent
af sistnämnde belopp, eller, om dertill lades kassans förvaltnings-kostnad, omkring
15,000 ndr, 39 procent af hela utgiftssumman, hvarjemte förekomme, att en
tredjedel af stats-bidraget bestode af sådana besparingar, som utginge af den arméens
befäl tillagde aflöning; att, ehuru sedan sista pensions-förhöjning, som vidtagit med
år 1840, antalet af pensionärerna årligen stigit, de tjenande delegare, hvilka före
innevarande års utgång uppnått den för pensions erhållande föreskrifna lefnadsålder,
likväl uppginge till så betydligt antal, att med skäl kunde befaras, det tillökningen
af pensionärer komme att de följande åren fortgå i samma progression, som under
de sistförflutna fem åren, vid hvilket förhållande pensions-kassan, hvars inkomster för
närvarande endast med 6,000 r:dr öfverstiga utgifterna, icke skulle kunna, utan att
anlita kapitalet, fullgöra siua förbindelser.
De af arméens fullmäktige upprättade, Utskottet tillhandakomna beräkningen,
ådagalägga visserligen sannolikheten deraf, att arméens pensions-kassa inom en icke
aflägsen tidpunkt kommer i behof af serskildt understöd, så vida densamma skall
kunna, i öfverensstämmelse med nu gällande grunder, utan begagnande af sin kapitalbehållning,
verkställa den kassan åliggande pensionering; och i betraktande af de
ansenliga bidrag, uppgående i medeltal till icke mindre än 24,22 procent af löne
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 193.
11
beloppen, hvilka af arméens befäl för närvarande utgöras dels till pensions-kassan,
dels till arméens ackords-amorteringsfond och dels till statsverket, lärer fråga svårligen
under nuvarande förhållanden kunna uppstå om kassans understödjande genom
förhöjning i delegarnes afgifter. Då emellertid statsverkets disponibla tillgångar redan
äro tagna i anspråk för andra, efter Utskottets tanka, af mera maktpåliggande
beskaffenhet varande behof samt det befarade missförhållandet emellan arméens pensionskassas
inkomster och utgifter torde i en framtid kunna afhjelpas genom en ändamålsenligare
organisation af arméen, har Utskottet
funnit sig förhindradt att tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad uti den
nådiga propositionen blifvit äskadt.
Stockholm den 26 Maj 1848.
Reservationer
af herr von Troil, S. G.:
”Stats-utskottet har, med begagnande af den väl kända trollformeln: ”bristande
tillgångar,” ansett sig böra afstyrka Rikets Ständers bifall till den af Kongl. Majit
gjorda framställning om understöd till arméens pensions-kassa. Det gifves likväl, enligt
mitt förmenande, vissa utgifter, hvilka, om de anses af behofvet påkallade, äro
af den beskaffenhet, att tillgångar för desamma måste anskaffas, så framt man ej
genom uppskof dermed vill så förvärra det onda, att detsamma ej, utan betydligare
uppoffringar, kan i framtiden afhjelpas. Sådant är förhållandet med arméens pensionskassa,
hvars financiella ställning i närvarande ögonblick är så bekymmersam, att arméens
sednast församlade fullmäktige ansett sig böra i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit ville deruppå fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Kassans hufvudböcker utvisa:
för år 1837 en kapital-förkofran af ridr 65,036: 32. —
för år 1838 „ „ „ 59,599:44 5
för år 1839 „ „ „ 58,177:29. 6
för år 1840 „ „ „ 18,298:27. 7
för år 1841 „ „ „ 31,413:24. 9
för år 1842 „ „ „ 21,661: 12. 8
för år 1843 „ „ „ 22,198:41. 8
för år 1844 „ „ „ 9,657:43. 4
för år 1845 „ „ „ 15,932:25. 9.
och har ställningen derefter så försämrats, att arméens fullmäktige, i deras till Kongl.
Majit aflåtna underdåniga skrifvelse anmält, att för år 1847 inkomsterna öfversköto
utgifterna med endast 6,000 r:dr ; hvarjemte fullmäktige uppgifvit att, enligt de pre
-
12
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 193.
balitets-kalkyler, som blifvit uppgjorda med ledning af de inom kassan förvarade statistiska
tabeller, skulle för är 1848 en brist komma att uppstå af cirka 8,300 r:dr,
samt derefter årligen bristen tilltaga till och med år 1852, då den skulle utgöra
omkring 26,400 r:dr, och sedermera framgent förblifva vid detta ungefåra belopp.
Orsaken till denna kassans mindre lyckliga ställning är att söka i tvenne omständigheter:
pensionärernas alltjemt tilltagande antal och svårigheten att på ett förmånligt
sätt fruktbargöra kassans räntebärande kapital. Hvad pensionärerna beträffar,
var deras antal efter 1814 års krig större än någonsin tillförene och efteråt.
År 1815 erhöllo 955 personer pensioner ur nämnde kassa. Antalet nedgick derefter
småningom till år 1835, då pensionärernas antal endast utgjorde 718 personer,
men har sedermera varit i jemt stigande och uppgick 1846 till 849 personer,
samt kommer, enligt ofvan åberopade approximativa kalkyler, att årligen ytterligare
tilltaga i ännu fem år.
Nyss anförda skrifvelse från arméens fullmäktige utvisar, att inom arméen finnes
ett antal af icke mindre än 590 st. ännu tjenande delegare i kassan, hvilka
före 1848 års utgång uppnått den ålder, som berättigar till pension. Att af dessa
inom en icke aflägsen framtid en ganska betydlig del kommer att tynga på pensionsstaten,
lärer kunna tagas för alldeles afgjordt; och är det af sådan anledning arméens
fullmäktige ej kunnat utfinna något annat medel alt upprätthålla kassans förmåga att
göra rätt för sig, än att inför Rikets Ständer framlägga en trogen teckning af dess
tillstånd.
Den andra hufvudsakliga anledningen till pensions-kassans betryckta ställning
måste sökas i räntefotens fall. Kassans kapitaler voro före 1840 allmänt utlånade
till sex procent, men genom den mängd privatbanker, hypotheks-föreningar och öfriga
penninge-anstalter, som sedan den tiden uppstått, har icke allenast räntefoten
sedermera måst i ej ringa mån nedsättas, utan en betydlig del af kassans kapitaler
har derjemte tidtals legat ofruktbar i banken. Då således Rikets Ständer, genom
sin för landet visserligen i många afseenden fördelaktiga finans-lagstiftning, likväl på
visst sätt derigenom bidragit till arméens pensions-kassas iråkade obestånd, synes äfven
derutaf ett skäl kunna hemtas, att ej nu undandraga kassan den hjelp, hvaraf
hon är i behof. Uteblifver denna hjelp, måste en af tvenne olägenheter inträffa:
kassan sättes ur stånd att uppfylla sina förbindelser och till fullo utbetala de redan
nog knappa pensionerna — eller ock måste kassans delegare öka sina årliga bidrag
för att fylla bristen. Att det sednare svårligen låter sig göra, synes deraf, att, enligt
den tabell, som åtföljer fullmäktiges lill Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse, uppgå
samtliga afdrag till pensions-kassa, ackords-amorterings-fond och statsverket vid ett
indelt infanteri-regemente till det betydliga beloppet af 24,22 procent af lönc-belop
pet
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 193.
13
pet och detta, utan att beräkna de tillfälliga afdrag, som äro en följd af fullmaktslösen,
vakans- och liggetids- samt begrafningshjelps-besparing, musikens underhåll, m. m.
Man åberopar såsom skäl emot ytterligare anslag från statens sida till pensionskassan,
det redan förut till omkring 94,000 r:dr banko uppgående statsbidrag, hvaraf
kassan är i åtnjutande. Med anledning häraf anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
deruppå, att af nämnde summa ungefärligen en tredjedel utgöres af vakansoch
liggetids- samt begrafningshjelps-besparingar, hvilka i sig sjelfva äro ingenting
annat, än afdrag å arméens löne-inkomster. Återstoden, något mer än 50,000 r:dr,
utgöres af:3/5:delar utaf afkastningen af de s. k. krigsmanshus-hemmanen, hvilka redan
af Konung Gustaf Adolf och Drottning Christina, jemte det fordna Wadstena
kloster donerades till en pensionerings-anslalt för ålderstigna krigsmän och hvartill i
början af 1700:talet lades de af Konung Carl XI åt regementerna skänkta beneficiehemman.
Genom enskildt välgörenhet hafva likväl en ej ringa del af de nuvarande
krigsmanshus-hemmanen kommit inrättningen till godo, hvarå såsom exempel kan
åberopas, att fältmarskalken Helmfeldts enka till denna inrättning testamenterade åtskilliga
gods. Man har således orätt, om man påslår, att hela afkastningen af krigsmanshus-hemmanen
kan betraktas såsom statsbidrag 5 men, om äfven detta vore förhållandet,
så härleda sig dessa donationer från framfarna Konungars i en aflägsen
forntid visade omvårdnad om arméen. Då arméens pensionskassa år 1757 inrättades,
åtog sig arméens krigsbefäl att, emot öfverlåtelse från krigsmanshusets sida af
3/5:delar utaf dess inkomster ombesörja pensioneringen af arméens öfver- och underbefäl.
Denna pensionering har sedermera fortgått, hufvudsakligen genom de bidrag,
som kassans tjenande delegare sjelfva inbetalt, hvilka bidrag uppgå till ett så
betydligt belopp, att desamma, jemte räntan å kassans kapitalfond, utgöra 61 procent
af kassans samtliga utgifter, då det så kallade statsbidraget endast uppgår till 39
procent af desamma.
Några kontanta anslag har arméens pensionskassa icke fått af statsverket emottaga,
då deremot civilstatens pensions-inrättning under de sednare åren fått hugna
sig med icke ringa bevis på Rikets Ständers välvilja. Så t. ex. erhöll civilstatens
pensions-kassa år 1828 ett ökadt anslag af 5,000 r:dr och år 1844 ett ytterligare
dito af 8,800 r:dr, för att i densamma bereda inträde för borgmästare utom Stockholm
och kommissions-landtmätare. Vid samma riksdag ökades anslaget till civila
tjenstemäns enkor och barn med 8,500 r:dr, hvaraf 5,000 r:dr beräknades såsom
ersättning till pensions-fonden för derifrån utgående enahanda belopp. Vid denna
riksdag äro ytterligare 1,500 r:dr beviljade till civil-statens enkor och harn, och
1,000 r:dr tillstyrkta såsom bidrag till riksgälds-kontorets enke- och pupillkassa.
Bih. till R. St. Prof. 1847 # 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Haft. 3
Ii
Stats-UtskotteU Utlåtande, N:o 193.
Jag omnämner dessa förhållanden endast för att ådagalägga, att då sådant verkligen
varit behölligt, Rikets Ständer ej tvekat att bidraga till upprätthållande af de
inrättningar, som hafva till föremål att sörja för pensionering af statens tjenstemän
eller deras enkor och barn. Och det är, i förtröstan härpå, som jag vädjar till
Rikets Ständer för bifall af hvad Kongl. Majit i afseende på arméens pensionskassa
föreslagit.
Serskildt torde uppmärksamheten böra fästas derå, att ehuru arméens fullmäktige
hos Kongl. Majit gjort framställning om ett bestämdt årligt anslag af 22,000
ridr, har Kongl. Majit likväl i så måtto afvikit från fullmäktiges anhållan, att Kongl.
Majit af Rikets Ständer endast äskat, att, på det kassan må vara i tillfälle att fortfarande
utgöra pensionerna efter nu gällande stat, Rikets Ständer måtte anvisa dertill
nödiga medel, så att deraf, intill näst vidtagande statsreglering, ett belopp af
högst 22,000 ridr årligen må kunna, i mån af behof, användas till betäckande af
den brist, som under tiden möjligen kan uppkomma derigenom, att kassans årliga
inkomster icke blifva tillräckliga till utgifternas bestridande.
Lydelsen af Kongl. Majits nådiga proposition visar alltså tydligt, att här icke
är fråga om beviljande af medel till kassans kapital-förkofran, utan endast af så mycket,
som tili ett belopp af högst 22,000 ridr kan erfordras för att fylla den årliga
bristen i pensioneriugen. Staten har understundom förbindelser, hvilka, ehuru ej
bokförda, likväl äro af beskaffenhet, att böra anses såsom hedersskulder. Bland sådana
anser jag den ifrågavarande. Skulle denna åsigt delas af Rikets Ständer, så
måste medel utfinnas till dess gäldande.
Af friherre von Kramer samt herrar Bildt, D. G., Montgomery, R. A7. G.,
och von Rosen, G.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
1
N:o 194.
Ank. till Esp. Utsk. d. SI Maj, kl. 10 f. m.
Utlåtandeangående ifrågaställde extra statsanslag till föremål,
tillhörande Civil-departementets handläggning.
(U. A.)
I sammanhang med afgifvet förslag till reglering af utgifteme under riksstatens
Sjette hufvudtitel, har Kongl. Maj:t uti Dess nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, med anledning af serskilda hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälde frågor om anslag dels för vissa år, dels för en gång, till föremål,
som tillhöra Civil-departementets handläggning, och under åberopande, hvad
allmänna arbeten anginge, af styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
under den 19:de Oktober sistlidet år afgifne underdåniga förslag, hos Rikets
Ständer gjort framställning angående dem bland ifrågavarande anslag, hvilka
Kongl. Majit funnit företrädesvis böra beviljas; hvarförutan Stats-utskottet genom
remisser från riksstånden till behandling emottagit ett betydligt antal motioner,
rörande anvisandet af statsbidrag till likartade föremål; och får Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad uti 25 punkten af betänkandet Nio 90 blifvit yttradt,
nu angående förenämnde frågor sig utlåta.
Uti inledningen till högstberörde nådiga proposition har Kongl. Majit, efter
meddelad förslagsberäkning öfver de vid innevarande riksdag för tillfällige statsbehof
i allmänhet disponibla tillgångar, och under förklarande, det Kongl. Majit,
som för allmänna arbeten, egentligen sådana, hvarigenom jordbruk, bergsbruk,
handel, sjöfart och andra näringar befrämjas, äskat anslag, så långt befintlige tillgångar
medgåfve, fullkomligt insåge behofvet af yttersta ansträngningar för landets
förkofran i industrielt hänseende och vore fullt förvissad, att de omkostnader,
hvilka i sådan riktning med klok beräkning användas, komme landet till motsvarande
nytta, — till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat, huruvida icke genom
serskilda anvisningar, vare sig å medel, som utom de af Kongl. Majit beräknade
tillgångar kunde vara att disponera, eller å sådana, som kunde beredas
medelst lån, hvartill Rikets Ständer ansloge erforderligt belopp för ränta och
amortissement, Kongl. Majit kunde sättas i tillfälle att med låneförsträckningar elier
anslag, utan återbetalningsskyldighet, befrämja föremålen för sådana bland öfriga
tillfälliga utgifter, som ur allmän synpunkt funnes vara af större vigt.
Bill. till B. St. Brot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 B.d. 12 Baft. 4
o
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
Utskottet, som, äfven i händelse politiska tilldragelser icke mellankommit,
hvarigenom uppoffringar å statens sida tagits i anspråk utöfver beloppet af befintliga
tillgångar, skulle funnit det mer än betänkligt att, såsom utväg, vare sig till
understödjande och befrämjande af allmänt gagneliga arbetsföretag, eller till bestridande
af andra, icke alldeles oafvislige, statsutgifter, tillstyrka låns upptagande
för statens räkning, tror sig icke behöfva här vidare utveckla de skäl, som legat
till grund för denna Utskottets åsigt, helst samma åsigt vunnit stöd af de vid
den Kongl, propositionens föredragning till remiss, inom riksstånden förefallne
diskussioner, hvarvid, serdeles hos Borgare- och Bondestånden, en stor del ledamöter
förklarat sig anse statsverkets skuldsättning böra undvikas och endast af
de mest tvingande anledningar kunna rättvisas.
Då Utskottet således ansett de statsbidrag, hvilka, vare sig i anslags- eller
låneväg, nu kunna af Rikets Ständer varda anvisade för tillfälliga, till sjette hufvudtiteln
hänförliga, statsbehof, böra uteslutande grundas på dels för handeln
varande, dels påräkneliga tillgångar, har Utskottet, till ledning för bedömandet af
dessa tillgångars ungefärliga belopp, efter inhemtande af fullmäktiges i Riksgäldskontoret
utlåtande, uppgjort följande öfversigt af nämnde kontors ställning vid
slutet af förlidet år, äfvensom förslagsberäkning öfver dess inkomster och utgifter
under åren 1848, 1849 och 1850 eller den tidrymd, hvarunder de ifrågaställde
extra statsbidragen skulle komma att af Riksgäldskontoret utbetalas. —
Riksgäldskontorets bokförda tillgångar utgjorde vid 1847 års slut 5,134,644:25. 7.
hvaruti ingå räntebärande fordringar af . 1,653,309: 15. 5.
och fordringar, som efter vissa års förlopp
jemväl komma att bära ränta till belopp af 618,918: 42. 1.
Som Riksgäldskontorets bokförda skulder vid samma tid
bestego sig till  4,832,036: 57 10.
hvaraf den räntebärande skulden till 3,993,031: 44. 7. skulle
följaktligen, enligt räkenskaperne, tillgångarne öfverstiga skulderne
med r:dr 302,607: 55. 9.
Men enär, vid uppgifvandet af Riksgäldskontorets verkliga ställning vid berörde
tidpunkt, omförmälde tillgångar af  5,134,644: 25. 7.
böra minskas med vissa poster, hvilka komma alt uti innevarande
års hufvudbok afskrifvas, och hvaribland må nämnas: det ännu
obetalda beloppet af kolera-kreditivet, 60,363 r:dr 41 sk. 3
r:st.; förskott till betäckande af bristerne i riksstatens förslagsanslag
för år 1845, r:dr 416,000; den vid preskriptionstidens
Transport 5,134,644: 25. 7.
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 19i.
3
Transport 3,134,644: 23. 7.
slut återstående andel af fonden för kreditsedlarnes infriande,
275,219 r:dr 14 sk. m. m., alltsammans utgörande .... 819,834: 5.10.
och således rätteligen beräknas till 4,514,810: 21. 9.
samt å andra sidan kontorets skulder . . 4,852,056: 57. 10.
ökas med beloppet af de å detta verk, i
egenskap af anslag utan återbetalningsskyl
dighet,
vid de tvenne sednaste riksdagarne
anvisade, vid 1847 års slut ännu icke ut
betalde,
summor  844,486: 36. 8.
och således upptagas till  5,676,525: 26. 6.
visar sig, att Riksgäldskontorets verkliga tillgångar understego
detta verks skulder med icke mindre än r:dr 1,361,715: 4. 8.
Dock som Riksgäldskontorets betydligaste skuld utgöres af de till Rikets
Ständers Bank utfärdade fyra-procents-obligationer för sistbemälde verks återstående
fordran af statsverket för försträckningar under 1808 och 1809 års krig, å hvilka
obligationers nuvarande belopp, 3,256,000 r:dr, endast 88,000 r:dr årligen behöfva
afbetalas, sfi bestämmer förhållandet emellan Riksgäldskontorets skulder och tillgångar
icke den summa, som erfordras för bestridande af kontorets utbetalningar
under en viss kortare tidrymd; utan måste beräkningen af denna summas belopp
ensamt grunda sig på de inkomster, kontoret under samma tid har att förvänta
och deras förhållande till kontorets derunder förestående utgifter.
Enligt den af Utskottet uppgjorda beräkning, skulle Riksgäldskontorets inkomster
under åren 1848, 1849 och 1850 kunna antagas till följande belopp:
Allmän bevillning, efter afdrag af taxeringskostnader, å 1,800,000 r:dr årligen
5,400,000:
Tillökad bevillning af privatbankerna, å
20.000 r:dr, för åren 1849 och 1850 . 40,000: g qqq.
Anmärkningsmedel, efter afdrag af observations-arfvoden, å
6.000 r:dr årligen  18,000:
Kort- och tidningsstämpel-afgifter, efter afdrag af stämplingskostnader
samt fromma stiftelsers andelar af kortstämpelafgiften,
å 56,000 r:dr årligen  108,000:
Skatteköpeskillingar och ekeskogslösen, å 6,800 r:dr årligen . 20,400:
i Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
Kapital- oell ränte-inbetalningar å utlånta medel, a 73,000
r:dr årligen 223,000:
Dito dito å tills vidare förräntade medel, å 223,000 r:dr årligen
673,000:
Återbetalning af de till undsättningslån utaf mindre kreditivet
lyftade medel  230,000:
Af manufaktur-diskontens vinstmedel, å 14,000 r:dr årligen . 42,000:
Återstoden af Riksgäldskontorets andel utaf Bankens kapital-öf
verskott
vid 1844 års slut  419,422: 4. 8.
Bankovinsten för åren 1843—1847
2,862,000:
Bidrag af salpeterfonden  200,000:
Äldre depositionsmedel  10,000:
Behållning af de till krigsskulders liqviderande anvisade medel 859: 2. 2
Smärre tillfälliga inkomster  318:41. 2
Summa r:dr 10,271,000:
Riksgäldskontorets utgifter under åren 1848—1850 skulle deremot utgöras af:
Årliga räntan till II. M. Konungen å 200,000 r:dr årligen . 600,000:
Statsfyllnadssumman, upptagen till enahanda belopp, som den
vid sistlidne riksdag fastställda, eller 1,525,560 r:dr årligen 5,976,080:
Ytterligare brist i förslagsanslagen för år 1845
70:391: 4. 9.
Brist enligt uppgjord provisionel öfverskottsliqvid för år 1846 63,845:
Kapital—afbetalning å statsverkets skuld till Banken, å 88,000
r:dr årligen
. . 264,000:
Ränta å samma skuld  380,160:
Kreditivskulden till Banken vid 1847 års slut 681,917: — 5.
Utbetalningar af fonden för Strömsholms kanal- och slussverks
ombyggnad  150,000:
Dito af ekeskogsmedlen  9,000:
Räntor å Riksgäldskontorets öfriga skulder  57,000:
Brudgåfvevinster  1,500:
Återstoden af de vid 1840—1841 årens riksdag utan återbetalningsskyldighet
beviljade extra statsanslag, utom anslagen
till folkundervisningen och skeppsbyggeri-instituterne . . . 502,161:59. 9.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
Återstoden af de vid 1844—1845 ärs riksdag beviljade dylika
extra statsanslag, med enahanda undantag . 260,645: 7.
Dito af anslagen till loner och stipendier vid folkskole-lärare
seminarierne
för åren 1842—1848
52,848:16.
Anslagen till dito dito för åren 1849 och 1850, å 21,100 r:dr
årligen  42,200: —
Anslaget till folkskolelärares aflönande, å 20,000 r:dr årligen 60,000: —
Dito till skeppsbyggeri-instituter, å 3,333 r:dr 16 sk. . . . 10,000: —
Dito till ersättning för postskjutslegans förhöjning under åren
1847 och 1848
17,000: —
Dito till dito för förskjutne kostnader till kolonien S:t Barthe
lemys
förvaltning år 1847
8,698: 5.
Riksdagskostnader  210,000: —
Revisionskostnader  9,000: —
Aflöning åt Justitie-ombudsmannen och dess expedition, m. m.,
å 7,000 r:dr årligen ............. 21,000: —
Förvaltningskostnader och pensioner vid riksgäldskontoret, å
39,000 r:dr årligen  117,000: —
Expektans-löner åt betjeningen vid f. d. general-assistanskontoret,
å 2,590 r:dr årligen  7,770: —
Tillökning i H. K. H. Kronprinsens hofhållningssumma, å 75,000
r:dr årligen för 1849 och 1850
150,000: —
Anslag till Lagberedningen  36,000: —
» » cellfängelsers uppförande  600,000: —
» » redskaps-, rid-, anspanns- och stallpersedlar för fältartilleriet
20,000: —
» » bestyckning af Waxholms och Carlstens fästningar 74,530: —
» » nya gevärs anskaffande
100,000: —
» » äldre infanterigevärs förändring till slagkruts antändning
20,000: —
» » Carlsborgs fästningsbyggnad  90,000: —
» » fästningsbyggnaderne vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona
315,000: —
» » Topografiska korpsens arbeten  36,000: —
» » ångfartygs nybyggnad  300,000: —
6 Stats-Ulskotlels Utlåtande, N:o 194.
Anslag till bombkanoner  33,700:
» » dockbyggnaden i Carlskrona  88,360:
» » gevärs anskaffande och förändring  30,000:
» » anskaffande af stenkolslager  10,000:
» » liqviderande af krigs-kollegii fortifikations-afdelnings
skuld i anledning af köpet om en stallbyggnad i
Ystad  2,223:15. 6.
» » liqviderande af bristen i löue-anslaget för biskopen
på Gottland  1,373: 40.11.
» » liqviderande af kostnader för 1841 års riksrätt . . 2,371: 32. —
» » reparation af Wadstena slott  8,000:
» b restitution af ministerstatens erlagde bevillning för af
norska statsverket uppburen aflöning .... 24,000:
» » dito af utmarksskatten på Öland  36,000:
» » kostnadernes bestridande för garnisonsförstärkningen
i Stockholm  130,000:
» » komplettering af registraturet inom Konungens kansli 6,000:
» » ytterligare inrednings-kostnader för riksarkivet . . 2,666: 52. —
» » dito dito för Vitterhets- Historie- och Antiqvitetsakademien
4,000:
» » inköp och bebyggande af prestboställen i Wermlands
finnmark ....
6,600:
» » Serafimer-lasarettets vidmakthållande  9,000:
» » ombyggnad af veterinär-inrättningens i Stockholm
smedja  1,241:16. —
» » inlösandet af ingeniören Wahlbergs samlingar . . 7,000:
» » national- musei-byggnaden, å 30,000 r:dr årligen 130,000:
» » nordiska fornskriftssällskapets samlingar, å 700 r:dr
årligen  2,100:
» » garnisonsskolan i Christianstad, å 240 r:dr för åren
1849 och 1830
480:
» » fattigvården för år 1848
10,000:
» » förvaltningskostnader för ön S:t Barthelmy, å 6,000
ndr årligen  18,000:
It:dr 9,897,063:18. 3
S/ats-Utskottets Utlåtande, N.o 194.
7
Transport 9,897,063: 18. 5.
Låne-understöd, beviljade vid sistförflutne
tvänne riksdagar . 119,473: 24. —
Dito vid innevarande riksdag:
till Navigationsskolan i Stockholm . . . 5,600:
» näringsidkare i Christianstad . . . 10,000:
» staden Christianstad, bygnads-lån . . 100,000:  235,073:24.—
Summa R.dr 10,132,136: 42. 3.
Härvid torde upplysningsvis böra erinras: att förestående utbetalningar å
kreditiverne för ulldiskontens förstärkande och arméens ackords-reglering icke blifvit
uti förestående beräkning upptagne emedan desamma ansetts komma att ungefärligen
motsvaras of de å dessa kreditiver under ifrågavarande tid skeende inbetalningar;
att några på Riksgälds-kontoret anvisade utgifter, t. ex. kostnaderne för
knektekontrakternes tryckning, icke kunnat upptagas i anseende till saknad ledning
för uppgifvande af deras belopp, samt att, af enahanda orsak, de förestående
utbetalningarne för godtgörande af bristerne å statsverkets förslagsanslag
för åren 1847 och 1848 ej heller kunnat tagas i beräkning.
Enligt hvad ofvan berördt är, utgjorde vid 1847 års slut Riksgäldskonto
rets
tillgångar tillsammans
4,314,810: 21. 10.
genom förestående liqvider under åren 1848,
1849 och 1850 kommer detta belopp att
minskas med  1,082,779: 58. 6.
eller till 3^32,050: 51. 4.
Deremot komma tillgångarne att ökas genom
de fordringar, som under samma tid uppstå
för derunder utgående lånesummor, r:dr 235,073: 24. —
äfvensom genom återstående beloppet af
det nu inom linien upptagna lånet för
Malmö kasernbyggnad  15,000:  250,073: 24.
Så att tillgångarne vid 1850 års slut skulle
uppgå till
3,482,104: 7. 4.
Riksgäldskontorets skulder vid 1847 års slut
äro ofvanföre uppgifna till en summa af  5,676,523: 26. 6.
Genom de liqvider, som under åren 1848,
Transport 5,676,523: 26 6
8
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 194.
Transport 5,676,523: 26. 6.
1849 och 1850 verkställts eller skola
verkställas, kommer nämnde skuldbelopp
att minskas med 1,903,903: 41. 8.
och således att vid 1850 års slut utgöra  3.776,619: 52. 10.
Efter denna beräkning skulle följaktligen, vid
1850 års utgång, Riksgäldskontorets tillgångar
komma att understiga skulderna med
allenast  288,515: 25. 6.
Efter framställning af denna förslags-beräkning, öfvergår Utskottet till behandling
af de uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition och enskilda motioner förekommande
serskilda anslags- och låne frågor.
Kanaler, slussar, hamnbyggnader, brobyggnader och elfrensningar.
l:o. Till fortsättande af hamnbyggnaden vid Lidköping, har Kongl. Maj:t
äskat 21,187 r:dr 24 sk., utgörande sista fjerdedelen af det anslag härtill, motsvarande
trefjerdelar af kostnadssumman, hvarom staden af Rikets Ständer vid
sistlidne riksdag försäkrades; och får Utsottet till verkställighet af Rikets Ständers
sålunda redan fattade beslut tillstyrka,
att, i berörde ändamål och på förut stadgade vilkor, Rikets Ständer
måtte anvisa den äskade summan 21,187 r:dr 24 sk.
2:o. Till iståndsättande af den genom storm skadade öfverbyggnaden å i
arbete varande hamnarmarne vid Cimbritshamn, hafva blifvit äskade 14,930 r:dr hvartill
kostnaderna, enligt uppgjordt förslag, beräknats; men då, enligt Utskottet
tillhandakomna upplysningar, återställandet af nämnde öfverbyggnad icke är af
den väsendtliga vigt, att underlåtenheten deraf kan komma att medföra den öfriga
hamnbyggnadens förstöring, har Utskottet, då de allmänna bidragen måste för
angelägnare föremål afses, funnit sig böra hemställa,
att ifrågavarande anslag icke för närvarande må af Rikets Ständer beviljas.
3:o Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att till den förstärkning af vågbrytaren
vid Wisby hamn samt grundläggning af tvenne landtarmar derstädes, som,
efter det öfverbyggnaden å vågbrytaren år 1845 blifvit genom häftig storm förstörd,
befunnits vara af nöden, för att hamnbyggnaden må kunna motstå verkningarne
af den vid stormar ovanligt starka sjögången, måtte anvisas det belopp,
som, utöfver hamnkassans tillgångar, för dessa arbeten erfordras eller 84,625 r:dr.
Genom
Stats-Utskottets Utlåtande, IS:o 194.
Genom chefen för väg oell vattenbyggnads-styrelsen liar blifvit upplyst, att
grundläggningen af de 2:ne landtarmarna skulle kunna, utan väsendtlig olägenhet,
ännu för någon tid uppskjutas, och en minskning i den föreslagna kostnaden
derigenom beredas af omkring 27,000 r:dr, hvaremot en underlåten förstärkning
af vågbrytaren skulle, i händelse af häftiga stormar, komma att medföra hamnens
fullkomliga förstöring; och ehuru vigten af detta arbete, såsom utgörande en fortsättning
af hvad redan blifvit verkstäldt och åsyftande att förekomma denna hamnbyggnads
ytterligare förstöring, icke kunnat af Utskottet förbises, har Utskottet
likväl, i betraktande af statsverkets knappa tillgångar, funnit sig föranlåtet,
att för närvarande afstyrka beviljandet af ifrågavarande anslag.
4:o Den för åren 1848, 1849 och 1830 belöpande summa af 1,080 r:dr
årligen, hvarmed staten, jemlikt Kongl, brefvet den 14 April 1857, bör under
nitton års tid bidraga till amortering af ett för Linköpings hamnbyggnad och
Stångåns upprensning upptaget lån, har Kongl. Maj:t föreslagit att för 5:ne år
anvisas med tillsammans 3,240 r:dr; i sammanhang hvarmed herr Palmeer uti
en hos Borgareståndet väckt och till Utskottet remitterad motion hemställt, att berörde
anslag måtte bland statens ordinarie utgifter uppföras; och får Utskottet
tillstyrka,
att för åren 1848, 1849 och 1830 måtte i berörde ändamål anvisas
3,240 r:dr med 1,080 r:dr om året.
5:o För en nödig befunnen rötning af segelleden i Stångån emellan Linköpings
hamn och sjön Roxen, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer att
bevilja två tredjedelar af kostnadssumman eller 16,666 r:dr 32 sk.; och får Utskottet,
under åberopande af de bär ofvan vid tredje punkten anförda skäl, hemställa,
att omförmälde 16,666 r:dr 32 sk. icke må af Rikets Ständer beviljas.
6:o Askersunds stads och Sundbo härads brobyggnadsskvldige hade, uti en
till Kongl. Maj:t ställd ansökning, begärt att för anläggning af en rörlig jernbro
öfver sundet vid Askersund, beräknad till en kostnad af 3,500 r:dr, erhålla statsbidrag
med halfva beloppet eller 2,750 r:dr, som Kongl. Maj:t nu jemväl funnit
böra beviljas; men då en slik anläggning torde kunna anses vara af jemförelsevis
mindre allmän nytta, finnér Utskottet, med afseende å tillgångarnes otillräcklighet,
sig icke böra företrädesvis tillstyrka ofvanberörde anslag.
Jiih. lill R. SL Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Bäft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 19i.
7:o Öfriga inom denna hufvudafdelning af styrelsens för väg- och vattenbyggnader
afgifna generalförslag upptagna allmänna arbeten hafva väl icke synts
Kongl. Majit kunna understödjas med de medel, som blifvit beräknade såsom tillgängliga
för tillfälliga statsutgifter; men då äfven dessa arbetsföretag till största
delen vore af synnerlig vigt och angelägenhet för den inhemska industriens utveckling
och den derpå beroende förbättringen af landets ekonomiska ställning,
bär Kongl. Majit till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida icke, på sätt Kongl,
Majit i sammanhang med förenämnde beräkning atitydt, genom serskilda anvisningar,
vare sig å medel, som, utom nu beräknade tillgångar, möjligen kunde
varu att af Rikets Ständer disponera, eller å sådane, som kunde beredas medelst
lån , hvartill Rikets Ständer ansloge erforderligt belopp för ränta och amortissement,
Kongl. Majit mätte sättas i tillfälle att, med låneförsträckningar eller understöd
utan återbctalnings-skyldighet, underlätta dem bland ifrågavarande arbetsföretag,
som ur allmän synpunkt kunde finnas mest gagneliga; hvartill Kongl. Majit
ansett företrädesvis böra hänföras:
a) Hamnens förbättring vid Westerås stad, hvarför kostnaden beräknats till
19,930 ridr och styrelsen föreslagit ett statsbidrag af 13,200 ridr; i sammanhang
hvarmed Utskottet till pröfning förehaft en inom Rorgare-ståndet väckt motion
af herr G. F. Ekholm, som, då Kongl. Majit uti Dess nådiga proposition om
statsverkets tillstånd och behof, endast under förutsättning af låns upptagande, föreslagit
anslag af 13,200 ridr till utvidgande och förbättrande af Westerås stads
hamn, anhållit, alt Utskottet måtte taga de för handen befintliga tillgångar dertill
i betraktande, enär behofvet af nämnde hamnförbättring vore ådagalagdt och erkändt;
varande uti ett sednare, med stöd af 36 § Riksdags-ordningen, afgifvet
memorial, hvarå Utskottet jemväl fått emottaga remiss, berörde anhållan förändrad
derhän, att staden för ifrågavarande ändamål måtte i stället beviljas ett amorteringslån
af 20,000 ridr.
Då berörde hamnanläggning ostridigt är af vigt för så väl staden, som
kringliggande orter, och, eldigt Utskottet meddelade upplysningar, hamnen för
närvarande saknar nödigt utrymme för den därstädes rådande lilliga trafik, har
Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, för utvidgande och förbättring af hamnen vid
Westerås, bevilja staden ett lån af 20,000 ridr, på de vilkor, som uti
serskildt utlåtande komma att af Utskottet föreslås.
b) Anläggning af sluss vid Knapforssen till sammanbindande af sjöarne Alqvittern
och Låån inom Karlskoga bergslag, hvarföre beräknats en kostnad af
11,470 ridr och styrelsen tillstyrkt ett anslag af 6,000 ridr;
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
11
c) Kanal- eller båtleds-anläggning emellan Örebro stad och Jarle bruk,
upptagen till en kostnad af 513,000 r:dr, hvarför styrelsen föreslagit ett statsbidrag
af 236,230 r:dr;
d) Sluss- och kanal-anläggning emellan Nora stad och Fäsjön, beräknad att
erfordra en kostnad af 68,926 r:dr 10 sk. 6 r:st., hvartill styrelsen föreslagit
ett anslag af 31,784 r:dr;
e) Anläggning af kanal- och slussled emellan sjöarne Norra Barken och
Wessman, hvarför beräknats en kostnad af 463,639 r:dr och till hvilket arbetes
utförande Kongl. Maj:t redan, i Dess vid nästlidne riksdag afgifna proposition om
statsverkets tillständ och behof, föreslagit Rikets Ständer att bevilja 463,000 r:drs
anslag till fördelning på 12 år; varande uti 2:ne serskilda motioner, afgifne, den
ena inom Borgareståndet af herr C. 11. Roth, och den andra hos Bondeståndet af
J. Bergström från Stora Kopparbergs län, i sammanhang härmed yrkadt, att Utskottet
måtte, efter tagen kännedom om de i detta ämne af ortens invånare
till vederbörande ingifna ansökningar, föreslå det i desamma för ifrågavarande
kanal-anläggning begärda anslag, att, fördeladt på förutnämnda sätt, få, från och
med år 1849, till ändamålet användas;
f) Hamnbyggnad vid staden Iljo, hvartill kostnadsförslaget upptager 66,400
r:dr och styrelsen föreslagit statsbidrag med 50,000 r:dr; och har Utskottet till
behandling i sammanhang härmed företagit en inom Borgare-ståndet af herr J. B.
Fagerberg väckt motion, att Rikets Ständer måtte, till utförande af ifrågavarande,
för sjöfarten å Wettern högst nödvändiga företag, bevilja direkt statsbidrag med
förenämnda belopp 50,000 r:dr, att, på sätt handlingarne förslagsvis upptaga, utgå
under tre års tid jned 16,666 r:dr 32 sk. om året;
g) Öppnande af segelled genom Ullereds sund i Wenern, som, enligt förslag,
erfordrar en kostnad af 81,282 r:dr 32 sk.;
h) Hamnbyggnad vid Mariestad, upptagen till en kostnad af 46,520 r:dr,
hvarför styrelsen tillstyrkt statsbidrag med 34,890 r:dr; hvilket sistnämnde belopp
herr J. Thorn, uti en inom Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad
motion, föreslagit Rikets Ständer att för ändamålet anvisa;
i) Hamnbyggnad vid Calmar, hvarför i kostnadsförslaget beräknats 35,127
r:dr, och af styrelsen såsom statsbidrag föreslagits 24,820 r:dr;
k) Kanal- och slussanläggningar mellan Philipstad och Sjöändans lastageplats,
beräknade till en kostnad af 130,000 r:dr, hvaraf styrelsen såsom statsbidrag
föreslagit 65,000 r:dr.
Vid pröfningen af desse, dels af Kongl. Maj:t och dels af enskilde motionärer
framställda frågor om statsbidrag, har Utskottet, utan alt vilja förneka vigten och
12
Slals-Utskottcts Utlåtande, N:o 194.
nyttan för det allmänna af de ifrågasatta arbetsföretagen, likväl, då statsverkets
disponibla tillgångar icke för närvarande lemna tillfälle lill så beskaffade understöd,
funnit sig föranlåtet att, till hvad sålunda blifvit framstäldt,
afstyrka Rikets Ständers bifall.
I) Anläggning af en jernväg i fortsättning med förenämnde kanalled från
Sjöändan till Christinehamns stad, hvarför beräknats en kostnad af 94,016 r:dr
32 sk. och styrelsen tillstyrkt ett af vederbörande begärdt amortissementslån af
66,666 r:dr 32 sk.
Styrelsen för väg- och vattenbyggnader har upplyst, alt denna jernväg, för
hvars anläggande ett bolag bildat sig och tecknat ett aktiebelopp af 100,000
r:dr, vore ämnad för transport med hästkraft, samt att detaljerad plan och
kostnadsförslag vore på aktie-egarnes bekostnad under utarbetande för att Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse underställas. Med afseende å vigten af
denna anläggning, hvarigenom en betydlig nedsättning i kostnaderne för forslingen
af bergslagens effekter och spanmål kommer att beredas, har Utskottet ansett sig
böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte för ifrågavarande ändamål bevilja bolaget ett
lån af 66,666 r:dr 32 sk., emot förbindelse för bolaget att ansvara för
arbetets fullbordan samt under iakttagande i öfrigt af de vilkor, som
uti serskildt utlåtande komma att af Utskottet föreslås.
m) Uppmuddring af hamn- och segelrännan vid Christinehamn, hvartill kostnadsförslaget
upptager 24,640 r:dr 52 sk. och styrelsen föreslagit statsbidrag, till
en del såsom lån, af 16,560 r:dr.
Af Utskottet meddelade handlingar inhemtas, att, om anslaget ej kunde erhållas,
men ett amorteringslån, motsvarande den beräknade kostnadssumman, deremot
beviljades, Christinehamns stads äldste, enligt bifogad förbindelse, åtagit sig
å stadens vägnar att, efter den upprättade planen och kostnadsförslaget, berörde
arbete verkställa.
Vid öfvervägande häraf och då en förbättring af hamnen vid Christinehamn
synes Utskottet lända till fördel ej mindre för staden, än Wermlands och Nerikes
bergslager och således vara af mera allmän nytta, får Utskottet hemställa,
att ett lån af 24,000 r:dr må för ifrågavarande ändamål åt Christinehamns
stad beviljas, mot förbindelse för staden, att ansvara för arbetets
fullbordan samt under iakttagande för öfrigt af de vilkor, som framdeles
komma att föreslås.
n) Fullbordandet af Ystads hamn, hvartill af styrelsen, såsom låneunderstöd,
föreslagits 50,000 r:dr.
Stata-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
13
Till pröfning i sammanhang härmed har Utskottet förehaft en af Herr L.
Billström hos Borgareståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, deruti,
efter meddelad upplysning, att staden Ystad för redan verkställde arbeten påkostat
411,678 R:dr å sin hamnbyggnad, hvarå ytterligare behöfde användas 260,000
r:dr, blifvit begärdt, att ett statsanslag af 80,000 r:dr och ett serskildt lån af
50,000 r:dr måtte af Rikets Ständer för Ystads hamnbyggnad beviljas.
Då, enligt hvad det vid den Kongl, propositionen fogade protokoll öfver
civilärenden upplyser, invånarne i staden Ystad afsagt sig det utaf Rikets Ständer
år 1841 för hamnbyggnaden derstädes anvisade lön samt den nya plan för
hamnbyggnadens fullbordande, som, enligt styrelsens för väg- och vattenbyggnader
hemställan, borde uppgöras och af Kongl. Maj:t fastställas såsom vilkor för lyftningen
af det begärda löneunderstödet, ännu icke blifvit upprättad, har Utskottet,
med afseende jemväl å statsverkets inskränkta tillgångar, funnit sig för närvarande
böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad sålunda ifråga om anslag och
låneunderstöd för Ystads hamnbyggnad blifvit föreslaget.
8:o. Härefter har Utskottet ansett sig böra till pröfning företaga följande
motioner, som afse företag, likartade med dem, för hvilka, på sätt ofvanföre för—
mäles, anslag eller lånebidrag blifvit af Kongl. Maj:t äskade, nemligen:
a) Af herr C. II. Berglund, som hemställt, att ett statsanslag af 200,000
r:dr måtte af Rikets Ständer beviljas till utförande af en kanalbyggnad emellan
sjöarne Rossvalen och Väringen i Lindes bergslag, hvarigenom en stor lättnad
skulle beredas för den betydliga forslingen af så väl tackjern och stångjern, som
spanmål. Kostnaden för denna kanal med dertill hörande elfva slussar vore beräknad
till 261,721 r:dr, och är af motionären vidare upplyst, att det, utom
nämnde anslag, erforderliga kostnadsbeloppet 61,721 r:dr, jemte inlösen af behöfligt
jordområde för kanalen, skulle tillvägabringas genom aktieteckning i orten;
b) af Herr S. G. Wetterberg, som hemställt, att Rikets Ständer måtte, för
öppnande af en pråm- och båtled från Kongsbacka till hafvet, i enlighet med upprättadt
förslag, bevilja nämnde stad anslag af allmänna meijel till det belopp af
kostnadssumman, som, enligt bevis, icke kunde af stadens kassor betäckas, eller
14,234 r:dr, utan återbetalningsskyldighet, eller, om detta icke kunde bifallas,
åtminstone en del utan sådan skyldighet och återstoden såsom lån. Enligt motionen
bilagdt förslag äro kostnaderne för detta företag beräknade till 16,000 r:dr;
c) af Herr von Stockenström, C., som föreslagit anläggning af en kanal- och
slussledning emellan sjöarne Snyten och Åmänningen inom Westmanlands län, och,
jemte tillkännagifvande, att, enligt sednast hållen undersökning, kostnaden för detta
14
Stats-Utskoltets Utlåtande, AV o 19 i.
företag vore beräknad till 110,000 r:dr, begärt, att Rikets Ständer måtte anslå
en summa af 64,000 r:dr att utgå till det bolag af enskilde personer, som tillskjuter
den återstående kostnaden och åtager sig byggnaden på de vilkor, Rikets
Ständer kunde bestämma, och hvilka ansetts böra blifva hufvudsakligen lika med
dem, som för ombyggnaden af Strömsholms kanal äro bestämde;
d) af Herr S. M. Malmstedt, som begärt, att, för upprensning af Rönne å
och anläggning af en hamnbyggnad vid staden Engelholm, hvartill kostnaderne beräknats
till 67,600 r:dr, Rikets Ständer måtte anvisa 45,066 r:dr 32 sk., deraf
25.000 r:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och återstoden 20,066
r:dr 32 sk. i lån, räntefritt till dess arbetet blifvit fullbordadt, i hvilket fall ortens
invånare voro villige att af egna medel anskaffa 22,533 r:dr 16 sk. af den
föreslagna byggnadskostnaden;
e) af Herr F. Böök, som, enär Öregrunds för den Norrländska sjöfarten
oumbärliga hamn med dertill hörande bryggor oell andra inrättningar befunnos i
förfallet skick och tarfvade skyndsamt iståndsättande, anhållit, att understöd af
statens medel måtte till nämnde hamnbyggnadsarbete beviljas, samt, i sådant afseende,
föreslagit, att, efter afdrag af den fjerdedel i den beräknade kostnaden,
tillhopa 2,720 r:dr 16 sk., som staden åtagit sig att bestrida, återstående 2,040
r:dr 12 sk. måtte för ändamålet varda, utan återbetalningsskyldighet, beviljadt;
f) af Herr S. M- Malmstedt, som föreslagit att, till bestridande af de kostnader
för fullbordan af hamnbyggnaden vid Warberg, hvilka icke af hamnintraderne
betäcktes eller af stadens invånare kunde godtgöras, nämnde stad måtte få
sig tilldeladt ett mot behofvet svarande statsanslag, utan återbetalningsskyldighet,
af 30,920 r:dr, eller alt, om detta icke kunde bifallas, Rikets Ständer måtte åtminstone
medgifva det äskade anslagets utgående under nästpåföljande trenne år
med en tredjedel om året;
g) af Sone Persson från Malmöhus län, som föreslagit: l:o att, för anläggningen
af en hamnbyggnad vid Wikens fiskläge å skånska kusten, måtte af Rikets
Ständer beviljas ett anslag af 12,000 r:dr, utgörande trefjerdedelar af det belopp
16.000 r:dr, hvartill kostnaderne för nämnde hamnbyggnad blifvit beräknade, mot
vilkor att fisklägets invånare bidroge med en fjerdedel af sistnämnde summa; och
2:o att, på sätt styrelsen för väg- och vattenbyggnader tillstyrkt, Rikets Ständer
måtte för en hamnanläggning vid Råå fiskläge anvisa en summa af 21,620 r:dr
att utgå med 11,620 r:dr som anslag och 10,000 r:dr som lån, då ortens invånare
vore beredvillige att för ändamålet tillskjuta 3,000 r:dr, utgörande fvllnaden
i det belopp 24,620 r:dr, hvartill kostnaderne för nämnde hamnanläggning
blifvit beräknade; i sammanhang hvarmed Utskottet förehaft Herr Munck af Ro
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
15
senschölds, N. R., hos Ridderskapet och Adela väckta motion, att en summa af
10,000 r:dr måtte för sistberörde hamnanläggning beviljas;
h) af Herr M Ödmann, som, efter meddelad och på bilagde handlingar
grundad upplysning, att en tjenlig och af behofvet påkallad hamnanläggning vid
staden Åmål skulle kunna tillvägabringas för en sammanräknad summa af 15,878
r:dr 26 sk. 8 r:st., föreslagit, att, då hamnbyggnads-interessenterne i orten erbjudit
sig att till en tredjedel deltaga i kostnaden, öfrige två tredjedelar af berörde
kostnadssumma måtte med 10,585 r:dr 53 sk. 10 r:st. varda af allmänna medel,
utan äterbetalningsskyldighet, anslagen för ifrågavarande hamnanläggning;
i) af Sone Persson från Malmöhus län, som, under åberopande af det kostnadsförslag
och öfriga handlingar rörande detta ämne, hvilka skola blifvit Statsutskottet
vid 1840—1841 årens riksdag meddelade, gjort hemställan om anslag
för anläggning af en hamn vid Höganäs, hvartill stenkolsverket och ortens invånare
erbjudit sig att bidraga med en summa af 20,000 r:dr;
k) af herr C. Tingvall, som hemställt att, med afseende å den allmänna
nyttan af Carlstads hamn- och kanalbyggnad samt å de förluster, som för de
enskilde bolags-inleressenterne inträffat, Rikets Ständer måtte dels medgifva Carlstads
hamn- och kanalbolag afskrifning af dess återstående skuld till handels- och
sjöfartsfonden 9,000 r:dr, dels förunna nämnde bolag ett anslag utan återbäringsskvldighet
till så stort belopp, som motsvarade bolagets skuld till Carlstads
sparbank 10,000 r:dr, med derå upplupen ränta vid den tid, då detta anslag
kunde utfalla; och
l) af herr TL Agrell, som anhållit att Rikets Ständer måtte, till uppförande
af en högst behöflig kajbyggnad vid Wenersborgs hamn, bevilja ett anslag, motsvarande
hälften af den summa, 50,675 r:dr 16 sk., hvartill kostnaderne för
nämnda byggnad, enligt förslag, blifvit beräknade; hvarjemte motionären begärt,
att, om tillgångar för detta anslag icke funnes, ett räntefritt lån af 20,000 r:dr
måtte för verkställande af detta allmänt nyttiga företag åt staden beviljas.
Hvad sålunda af enskilde motionärer, i fråga om understöd af allmänna medel
för hamn- och kanalbyggnader inom serskilda delar af riket, blifvit föreslaget,
har Utskottet tagit i öfvervägande; men då statsverkets för närvarande ringa
tillgångar icke medgifva beviljandet af anslag för berörde föremål, äfven der
dessa kunnat finnas vara af mera allmän nytta, samt, hvad beträffar den begärda
afskrifningen af Carlstads hamn- och kanalbolags återstående skuld till handels- och
sjöfartsfonden, Utskottet anser sig ingalunda böra genom tillstyrkandet af bifall
härtill gifva anledning till framkallande af likartade anspråk från andra låntagare,
hemställer Utskottet,
IG
Stats-UlskoUcts Utlåtande, N:o 194.
att dessa motioner icke må till någon åtgärd hos Rikets Ständer föranleda.
m) I afseende å en hamnanläggning vid Wadstena stad, hvarom vid nästföregående
riksdagar fråga hos Rikets Ständer förevarit, hafva följande motioner
blifvit väckte:
hos Ridderskapet och Adeln, af Herr Pereswetoff Morath, A. W-, som begärt,
att för berörde ändamål måtte af Rikets Ständer, såsom lån, utan ränta,
anvisas 32,000 r:dr, hvilken summa på det sätt borde återbetalas, att af hamnumgälderna,
sedan årliga underhållskostnaden bestridts, två tredjedelar afsattes och
till staten inbetaltes till dess lånet vore guldet; och har motionären upplyst, att
stadens borgerskap åtagit sig att i hamnbyggnadskostnaden deltaga med 16,000
r:dr, utgörande nära en tredjedel af den summa 47,981 r:dr 8 sk., hvartill nämnde
kostnad blifvit, enligt förslag, beräknad;
inom Borgareståndet, af Herr 0. U. Regnstrand, som för ifrågavarande hamnanläggning
begärt ett statsanslag af 32,000 R:dr; och har genom en af Utskottets
ledamöter blifvit upplyst, att, om det sökta anslaget ej kunde bifallas, Wadstena
stads invånare önskade att ett lån af 32,000 r:dr måtte för ändamålet
beviljas staden, att räntefritt innehafvas uti fem år och derefter på vanligt sätt
amorteras, mot förbindelse att anskaffa den säkerhet, som för lånets utlemnande
kunde blifva föreskrifven; samt
hos Bondeståndet, af Anders Gustafsson från Östergöthlands län, som hemställt,
att ett anslag af 32,000 r:dr måtte för anläggning af hamn vid Wadstena
anvisas emot ofvannämnde förbindelse från stadens sida; varandes till stöd för
motionerne åberopadt stadens läge vid Wettern och betydliga spanmålshandel, som
gjorde en dylik hamnanläggning i hög grad nödvändig.
Under förutsättning att de kring Wadstena slott varande grafvar och vallar,
af hvilka de förre skulle bilda sjelfva hamnen och de sednare lemna sten till byggnad
af tvänne hamn-armar, finge för ändamålet användas, hvarom äfven motionärerne
gjort framställning, har, enligt upprättadt förslag, kostnaden för hamnbyggnaden
blifvit beräknad till 47,981 rrdr 8 sk.
Af detta kostnadsförslag, jemte de motionerne i öfrigt bilagde handlingar, har
Utskottet tagit kännedom; och då ifrågavarande hamnanläggning synes Utskottet
vara af större och allmännare gagn för sjöfarten å Wettern samt komma att väsendtligen
befordra varuomsättning och handel i en folkrik ort, samt enär härtill
kommer att, enligt hvad hos Utskottet blifvit upplyst ,Wadstena till kronomagasin
begagnade slott har ett upplag af omkring 6,000 tunnor spanmål årligen, och hamnanläggningen
således, i händelse slottsbyggnaden kommer att för samma ändamål
fortfa
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
17
fortfarande begagnas, skulle komma att medföra ej mindre minskning i kostnaderne
för lastningen af berörde spanmål, än sannolikt äfven en tillökning i hyran
för den del af slottet, som kan åt enskilde upplåtas, har Utskottet trott sig böra
i så måtto understödja motionärerues framställningar, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer måtte för ifrågavarande hamnanläggning bevilja staden
W adstena ett lån af 32,000 r:dr, emot förbindelse för staden att
ansvara för arbetets fullbordan efter fastställd plan samt under iakttagande
i öfrigt af de vilkor, som framdeles komma att föreslås.
9:o Uti det af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader afgifna oftaberörde
förslag förekommer jemväl fråga om statsanslag för en hamnbyggnad vid
staden Grenna. Under åberopande af detta förhållande och då nämnde förslag, i
sammanhang med Kongl. ]\Jaj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och
behof, vore under Stats-utskottets handläggning, har Kongl. Majit uti nådig remiss
af den 3 i denna månad till Stats-utskottet öfverlemnat en af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jönköpings län, uti skrifvelse af den 24 sistlidne Mars, afgifven
lörnyad underdånig framställning i fråga om ofvanberörde hamnbyggnadslöretag,
på det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att taga ärendet under närmare
pröfning.
Af de remitterade handlingarne i målet inhcmtas, att, sedan, enligt Kongl.
Majlis nådiga beslut, undersökning rörande hamnanläggning vid Grenna blifvit på
statens bekostnad verkställd, och kostnaderne för uppförandet af fullständig hamnbyggnad
dervid beräknade till 60,974 ridr 24 sk., men tillika befunnits, att, i
brist på medel till nämnde byggnad, en hamn- eller lastbrygga, beräknad att
kosta omkring 12,000 r:dr, kunde blifva för staden af stor nytta, så hade bolaget,
för tillvägabringande af ofvanberörde hamnbyggnad, uti en till Kongl. Majit ingifven
och af Kongl. Majits befallningshafvande i Jönköpings län förordad skrift, genom
utsedde kommitterade, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes, med
hänseende till frågans stora och allmänna vigt, till Rikets Ständer aflåta nådig
proposition derom, att bolaget, utan återbetalningsskyldighet, af allmänna medel erhölle
3/i'-delar af den i förslaget upptagne kostnad, 60,974 ridr 24 sk., till den
ifrågasatte fullständiga hamnbyggnaden, eller att, derest afseende å denna underdåniga
begäran icke kunde fästas, Kongl. Majit ville i nåder äska sådant anslag
till den föreslagna lastbryggan med /'adelar af den dertill upptagne kostnad,
12,000 ridr.
Då Utskottet här ofvan tillstyrkt beviljandet af lån för anläggning af en hamn
vid Wadstena stad, äfven belägen vid sjön Wettern, och derigenom, så vidt till—
Bih. till 11.'St. Prot. 1847 och 1848 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Baft. 3
18
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 194.
gångarna medgifvit, sökt trygga och befordra seglationen å nämnde sjö, får Utskottet
nu hemställa,
att ifrågavarande anslag icke må af Rikets Ständer beviljas.
10:o Vidare torde böra förekomma följande, i fråga om anslag för uppmuddringar
och elfrensningar, väckta och till Utskottet remitterade motioner:
a) af herr J. Rhodin, som, efter framställning af de fördelar, hvilka genom
uppmuddring af Nordre eif vid Kongelf skulle kunna ål det allmänna beredas,
hemställt, att antingen statsanslag till det belopp, som för berörde ändamål kunde
blifva erforderligt, måtte anvisas, eller ock styrelsen för väg- och vattenbyggnader
få sig uppdraget att, efter föregången undersökning, upprätta kostnadsförslag, hvarefter
arbetet sedermera borde företagas och de för slike ändamål i allmänhet anslagna
medel dertill användas; i sammanhang hvarmed Utskottet till pröfning förehaft
en af Lars Wenander från Götheborgs och Bohus län väckt motion af enahanda
syftning;
b) af herr C. M. Bjuhr, som begärt, att 0,000 r:dr, utan återbetalningsskyldighet,
och 4,000 r:dr såsom räntefritt lån, att, sedan arbetet vore färdigt,
med 10 procent årligen amorteras, måtte af Rikets Ständer beviljas för upprensning
af det så kallade Tjufholms-sundet, som bildar det tjenligaste iidoppet till
Luleå stad. Enligt motionen bifogadt förslag, skulle kostnaderne för ifrågasatte
företag komma att uppgå till 11,862 r:dr 32 sk.;
c) af Sven Jonsson från Jemtlands län, som, jemte anförande, att hela Ljusne
eif nu vore, med undantag af den så kallade Laforssen, farbar, föreslagit, att,
som nämnde forss stängde all kommunikation emellan hafvet och de rika skogstrakter,
elfven genomlöper, Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta anställa undersökning och upprätta kostnadsförslag öfver
rensningen af nämnde forss, samt, i händelse den derigenom för det allmänna
åsyftade fördel funnes kunna ernås, derom till Rikets Ständer vid nästa riksdag
aflåta nådig proposition;
d) af Jonas Petter Danielsson från Calmar län, som anfört, hurusom, sedan
Rikets Ständer vid 1840 — 1841 årens riksdag beviljat ett anslag af 45,000 r.dr,
hvaraf 10,000 r:dr utan återbetalningsskyIdighet och öfriga 35,000 r:dr såsom lån, i
ändamål att genom sänkning och upprensning af Emmån för öfversvämning freda
egorna till åtskilliga hemman inom Handbörds och Aspelands härader i Calmar
län; men, genom det öfver detta arbete uppgjorda kostnadsförslag samt markens
taxering, fördelen af medlens användande och ansvarsskyldigheten för deras återbetalande
blifvit så ojemnt afvägde, att endast omkring en tredjedel skulle komma
att användas inom Aspelands härad, men de der inom belägna hemman likvä
Slats-Ulskotlels Utlåtande, N:o 194.
19
komma alt ansvara för nära %:delar af det beviljade lånet, hemmansegarne inom
sistnämnde härad icke vågat att, på sådane grunder, inlåta sig i företaget och
ikläda sig ansvaret för medlens återbetalning. I följd häraf och då numera upplysning
vunnits, att Emmåns sänkning och upprensande inom Aspelands härad kunde
verkställas utan skada för de nedanför belägne egor inom Handbörds härad, har
motionären föreslagit, att endast nionde delen af ofvanberörde anslag, eller 5,000
r:dr, måtte beviljas såsom bidrag till sänkning och upprensande af Emmån inom
Aspelands härad, enligt den af major Olivecrona upprättade och af Kongl. Maj:t
fastställde arbetsplan, mot de vilkor, som, till säkerhet för arbetets behöriga verkställande
och medlens användande till ändamålet, kunde anses nödige.
Utskottet har tagit desse motioner i öfvervägande; och då de äskade anslagen
icke skulle kunna, i anseende till nu befintlige ringa tillgångar, utan åsidosättande
af flera angelägnare behof, af allmänna medel anvisas, samt, innan vederbörande
myndigheter blifvit i ämnet hörde och sig yttrat, Utskottet icke är i
tillfälle att bedöma behofvet eller gagnet af de ifrågastäilde undersökningarne, får
Utskottet tillstyrka,
att motionerne icke må till någon åtgärd hos Rikets Ständer föranleda.
e) Uti en hos Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion har
herr C. C. Hörnstein föreslagit, att 2000 r:dr måtte anvisas till besörjande af fullständig
undersökning och dithörande kostnadsförslag för Strömsholms kanals utgrening
från Skantsen eller annan tjenligare plats till Köpings stads väg, eller ock till den
derstädes genomlöpande åns utlopp i Mälaren, hvarest en god hamnplats funnes.
Utskottet föreställer sig, att, om Kongl. Majit skulle i nåder pröfva en dylik
undersökning vara af allmänt gagn, tillgång till betäckande af utgifterne dervid
då torde kunna beredas å anslaget för rese- och undersöknings-kostnader för
allmänna arbeten, hvadan Utskottet hemställer,
att något serskildt anslag, i anledning af motionen, ej måtte anvisas.
Anläggning af nya samt förbättrande eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar, äfvensom understödjande af mindre ström- och årensningsarbeten
samt smärre hamn- och brobyggnader.
ll:o Utaf en, vid styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader ofvan
åberopade skrifvelse fogad, tablå, inhemtas bland annat, att, i den mån företagen
hinna blifva färdige, vägomläggningar, hvilka under åren 1845, 1846 och 1847
blifvit af statsmedlen understödde med 369,598 r:dr 1 sk. 2 rist., skulle komma
att verkställas till ett ungefärligt arbetsvärde, enligt uppgjorde kostnadsförslag,
af 489,650 r:dr 25 sk. 3 rist, och hvarigenom tillsammans omkring 473,345
alnar väg inom riket blefve omlagde och förbättrade. För dylika företag skulle
20
Stals-Utskottcts Utlåtande, N:o 194.
nu, enligt föregångne undersökningar och upprättade förslag, erfordras ytterligare
från det allmännas sida 346,190 r:dr 44 sk, utom anslag för undersökte vägarbeten,
derom planerne ännu icke hunnit utarbetas. Kongl. Majit har uti Sin
nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att Rikets
Ständer måtte, för ifrågavarande föremål, anvisa 166,666 r:dr 52 sk. årligen i
tre år, eller tillsammans 500,000 r:dr, med bestämmelse af följande iakttagelser:
att af berörde 500,000 r:dr högst 50,000 r:dr måtte till ström- eiler årensningsarbetcn
eller hamnbyggnader användas; och
att högst 150,000 r:dr, under den ifrågavarande tidervmden af tre ar,
måtte, der omständigheterna möjligen det påkallade, såsom lån eller anslag ulan
äterbetalnirigsskyIdighet användas till verkställighet af större arbetsföretag, för att
åt nödlidande bereda tillfälle till arbetsförtjenst, utan behof af den vid sådane fall
vanliga tidsutdrägt och de omgångar, som äro nödiga, då, såsom eljest bör i afseende
på allmänna arbetens utförande iakttagas, kontrakter skola med menigheter,
bolag eller enskilde först afslutas och säkerhet för kontrakternas fullgörande ställas,
innan medel få lyftas.
Enligt Utskottet meddelade upplysningar, hafva ansökningar om statsbidrag
för omläggning och förbättring af backiga samt anläggandet af nya vägar blifvit
till betydligt antal af menigheter gjorde; och då sådane arbeten, utom det att
derigenom beredas tillfällen till arbetsförtjenst för den fattigare befolkningen, äfven
i väsendtlig mån bidraga till rörelsens och transporlernes underlättande och spridande
af välmåga i landet, och således torde framför öfrige of Kongl. Majit i
sammanhang härmed ifrågasatte arbeten böra understödjas, har Utskottet, så vidt
de för handen varande inskränkta tillgångarne sådant medgifva, ansett sig böra
till förstberörde arbeten föreslå fortfarande bidrag af allmänna medel; och hemställer
alltså Utskottet,
att en summa af 35,533 ridr 16 sk. för hvartdera af åren 1848,
1849 och 1850, eller tillhopa 100,000 ridr, måtte ställas till Kongl.
Majits nådiga disposition, för att, efter den fördelning, som i nåder
pröfvas lämplig, utgå dels till anläggning af nya, dels till förbättrande
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar;
hvarjemte Utskottet anser sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet fästa Kongl. Majits nådiga
uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att anslaget hufvudsakligen
användes till förbättrande af sådane vägar, som, enligt de af styrelsen
lör väg- och vattenbyggnader uppgjorde planer och förslag, utgöra delar
af större vägsträckningar och tillhöra orter, der varutrafiken är lillig.
Stats-Utskottets Ullålande, N:o 194.
21
Härigenom anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat en af kontraktsprosten
Schröder hos Preste-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, så vidt
densamma innefattar hemställan, att anslag för vägförbättringar mätte användas
efter en uppgjord plan och företrädesvis begagnas till underlättande af trafiken ä
de mest befarna vägarne.
12:o Efter pröfningen af denna anslagsfråga har Utskottet ansett sig böra
till behandling företaga ej mindre följande 2:ne hos Borgare-ståndet väckte, till
Utskottet remitterade, motioner:
a) af herr Jacob Westin, som föreslagit, att, om det af Rikets sednast församlade
Ständer till Kongl. Maj:ts disposition ställda anslag af 155,333 r:dr 1<>
sk. årligen, dels till anläggning af nya, dels lill (örbättring eller omläggning af
backiga eller mindre goda vägar, komme att fortfara, dess användande icke måtte
strängt inskränkas till vägar, som tillhöra landet, utan äfven kunna, då Kongl.
Maj:t så nödigt och lämpligt pröfvade, lemna bidrag till omläggning eller sänkning
af backar inom städers staket, helst i full dessa befunnes pä sådane ställen, att
vägen, ehuru liggande inom en tull, endast oegentligen kunde kallas stadsgata; samt
b) af herr C. G. Indebetou, som, efter att hafva fästat uppmärksamheten pä
behofvet att förbättra de kommunikations-linier, som sammanbinda 2:ne af rikets
mest odlade och bebyggda provinser, östergöthland och Södermanland, åtskiljda
genom skogen Kålmorden, öfver hvilken 2:ne större vägar leda, båda utgående
i söder från Norrköping, den ena förande öster ut till Nyköping och
Stockholm, den andra med nordlig rigtning åt Eskilstuna och Westerås, föreslagit,
att då, i afseende å den förstnämnde af dessa vägar, undersökning redan blifvit
verkställd, Rikets Ständer måtte till en sådan undersökning äfven i afseende ä
sistnämnde vägsträckning anslå nödiga medel, äfvensom till verkställande af vägens
omläggning på begge ofvanuppgifne vägsträckningar, sedan förslagen dertill blifvit
behörigen godkände;
än ock nedan upptagne, hos Bonde-ståndet väckte och med ofvanberörde anslagsfråga
gemenskap egande motioner, nemligen:
c) af Johan Bergström från Skaraborgs län, som, till omläggning och förbättring
af vägarne inom nämnde län, begärt ett erforderligt statsanslag, mot skyldighet
för häradsboerne att med en tredjedel deltaga i ersättningen för kostnaderne;
d) af E. Andersson från samma län, som yrkat, alt af det anslag, som Rikets
Ständer kunde komma att vid innevarande riksdag bevilja för vägars förbättring,
nödiga medel måtte afses till förbättrande af vägarne inom en del trakter
i Gudhems, Walle och Wilske härader af Skaraborgs län;
e) af Lars Olsson från stora Kopparbergs län, som, efter meddelad upplys
-
22
Slats-Utskollets Utlåtande, N:o 194.
ning, att Rättviks socknemän uti nämnde län blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga
nådiga dom förpligtade att iståndsätta vägen ifrån Rättviks tingshus till Solberga
by, omfattande en längd af öfver 22,000 alnar, och derför kostnaden blifvit beräknad
till en summa af 22,336 r:dr 13 sk. 4 r:st, anhållit, att Rikets Ständer
måtte, till lättnad för socknemännen vid fullgörandet af olvanberörde nådiga dom,
bevilja dem ett anslag af 10,000 r:dr, utgörande hälften af den beräknade kostnadssumtnan,
att på 3:ne år utgå för ifrågavarande vägförbättring, eller ock förordna,
att af de medel, som kunde blifva beviljade till vägförbättringar i orten,
sistnämnde belopp måtte företrädesvis tillgodokomma Rättviks socknemän ;
f) af Johan Johansson från Orebro län, att, för anläggning af fast landsväg
öfver Hammars färjesund i Nerike emellan Askersund och Motala, en behörig andel
af anslaget för vägbyggnader m. m. måtte af Rikets Ständer beviljas, med skyldighet
för häradet att till arbetets utförande lemna något bidrag;
g) af Per Mattson från Vester-norrlands län, om anslag af 2,000 r:dr för
åtskilliga vägars anläggande och upphjelpande inom Skorpeds socken af norra
Ångermanland, i öfverensstämmelse med motionen bilagdt kostnadsförslag;
h) af Per Sahlström från Stockholms län, med hvilken flere af ståndets ledamöter
instämt, att Rikets Ständer måtte besluta ett fortfarande vägförbättringsanslag
af 133,333 r:dr 16 sk. årligen intill nästa riksdag, för att, uteslutande
för delta behof och utan återbetalningsskyldighet, af Kongl. Maj:t såsom hittills, i
mån af behof och fullgjorda prestanda, disponeras;
i) af Johan Persson från Upsala län, som begärt, att 3,300 r:dr, utgörande
hälften af det belopp, hvartill kostnaden, enligt upprättadt förslag, ansetts uppgå,
måtte af Rikets Ständer beviljas såsom understöd för ombyggnad af en bro öfver
vattendraget vid Säfva i Hagunda härad af sistnämnde län;
k) af Petter Jönsson från Jönköpings län, som föreslagit, att Rikets Ständer
måtte, såsom bidrag till uppförande af en brobyggnad öfver det så kallade
sundet eller det smalaste stället af sjön Nätaren. belägen i Jersnäs socken och Tveta
härad af nämnde län, bevilja två tredjedelar af den derföre beräknade kostnad,
eller 3,000 r:dr, att utgå utan återbetalningsskyldighet, så vida vederbörande
åtoge sig att tillskjuta den återstående kostnaden;
m) af Per östman från Vester-norrlands län, som hemställt, att, för beredandet
af ändamålsenligare färj—inrättningar vid Ångerman-elfven och verkställandet
af de i sådant afseende nödiga förbättringar, måtte af Rikets Ständer anslås
1,000 r:dr till fördelning på sådant sätt, att 500 r:dr deraf komme att användas
för förbättringar å hvartdera af färjställena vid Weda och Hornön, och
200 r:dr å hvardera af färj-inrättningarne vid Frånö och Norrland;
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 194.
23
n) af N. F. Husberg från Nyköpings län, sora, efter framställning af alla
de olägenheter, hvilka vore förenade med öfverfarten vid Qvicksund och icke
sällan för längre tid alldeles hämmade kommunikationen å den allmännast begagnade
vägen emellan Södermanland och Westmanland, och under åberopande
af uöt förslag till förbättring härutinnan, som blifvit af öfverstelöjtnanten Fåström,
uppgjordt, föreslagit, att Rikets Ständer måtte, för anläggning af en dels
fast, dels rörlig, bro öfver nämnde sund, anvisa en summa af 26,000 r:dr eller,
derest sådant ej kunde bifallas, åtminstone bevilja 2,300 r:dr för åstadkommande
af en ändamålsenligare färj-inrättning i berörde sund.
Då statsverkets knappa tillgångar icke för de i dessa motioner ifrågasatta
företag medgifva anslag till högre belopp, än som här ofvan uti ll:te punkten
blifvit af Utskottet tillstyrkt att ställas till Kongl. Maj:ts disposition, får Utskottet
hemställa,
att dessa motioner icke må till något vidare afseende hos Rikets Ständer
föranleda.
Befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar till
beredande af odlingsföretag.
15:o För detta ändamål har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer att, med
bibehållande af hvad angående bidragens beviljande såsom lån eller anslag utan
återbetalningsskyIdighet blifvit vid de tvenne sednaste riksdagarne bestämdt, anvisa
en årlig summa af 33,533 r:dr 16 sk. i tre år, eller tillsammans 100,000
r:dr.
Erkännande nyttan af de företag, som med det äskade anslaget äro afsedda,
har Utskottet likväl af statsverkets obetydliga och till största delen redan i anspråk
tagna tillgångar
funnit sig förhindradt att till Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
14:o Härefter har Utskottet ansett böra till pröfning förekomma följande motioner:
a)
hos Ridderskapet och Adeln: af herr Montgomery Cederhjelm, R. N. G.,
som, med afseende å den betydliga mark af förträfflig beskaffenhet, hvilken genom
sjön Hjelmarens sänkning skulle kunna vinnas, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att fullständig arbetsplan och
kostnadsförslag öfver sjön Hjelmarens sänkning måtte, så fort ske kunde, af en
dertill skicklig person, emot anslag af allmänna medel, uppgöras och till Kongl.
Maj:t inlemnas; och
b) af herr Hammarhjelm, C. G., som, jemte åtskilliga förslag i afseende å sättet för
24
Stats-Utskollcls Utlåtande, A:o 194-
användandet, framställt begäran om ett statsanslag för befrämjandet af odlingar ä
mossar samt annan odlingsbar jord;
inom Borgareståndet:
c) af herr Gullström, innefattande, att Rikets Ständer måtte anvisa ett
statsanslag för utdikriing af mossar och dessas beredande till tjenlighet för skogsodling,
att, efter uppgifna grunder, länen emellan fördelas; samt
hos Bondeståndet:
d) af Lars Larsson frän Elfsborgs län, som, för sänkning af Wångsjön inom
Wedbo härad af Elfsborgs län, i ändamål att dymedelst göra de kring nämnde
sjö belägne vattensjuke marker, omkring 96 tunnland, tjenliga för odling, begärt
ett anslag af allmänna medel, stort 3,000 r:dr;
e) af Sven Jonsson från Jemtlands län, med hvilken Jonas Ersson och Anders
Olsson från samma län instämt, att ett statsanslag måtte beviljas invånarne
i Herjeådalen för aftappning af derinom belägna, på åkerbruket högst menligt inverkande,
myror;
f) af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län, som, enär samtlige
hemmansegare, hvilkas egor gränsa till sjön Hellungen, belägen inom Inlands
nordre härad af nämnde län, samt den derifrån löpande så kallade Storån, redan
bekostat afvägning för nämnde insjös sänkning, hvarigenom omkring 230 tunnland
mark kunde blifva odlingsbar, men den derför till 4,138 r:dr 32 sk. 4 rst. be
räknade
kostnad öfverstege jordegarnes förmåga, föreslagit Rikets Ständer att, för
detta ändamål, mot billiga vilkor, bevilja ett lån af allmänna medel, stort
4,000 r:dr;
g) af Pehr Nilsson från Christianstads län, innefattande, att, då Örkeneds
socken vore en bland de trakter af Skåne, der dels genom sjöars och kärrs aftappning,
dels genom mossars utdikning en betydlig jordrymd kunde göras tjenlig
till odling, Rikets Ständer måtte för berörde ändamål anvisa nödigt anslag, lämpadt
efter det behof, som vid en blifvande undersökning kunde förefinnas;
h) af Nils Andersson från Christianstads län, som föreslagit Rikets Ständer
att, för utdikning af Ifö sjö inom nämnde län, hvarigenom dels en till 7 å 8,000
r:dr årligen beräknad, genom öfversvämning förorsakad, skada skulle förekommas,
och dels vinnas odlingsbar mark af många hundrade tunnland, bevilja 20,000 r:dr
såsom anslag och 20,000 r:dr såsom lån;
i) af Pehr Sahlström från Stockholms län, med yrkande, att Rikets Ständer
måtte fortfarande bevilja ett anslag af 30,000 r:dr årligen intill nästa riksdag för
befrämjande af odlingsföretag, att utgå på sätt och med de vilkor, som hittills
varit föreskrifne,
k)
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 194.
25
k) af Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län, som, biträdd af Tobias
Lind från samma län, yrkat, att det af Rikets sednast församlade Ständer för utdikningar
och aftappningar af sanka trakter och sjöar, samt till beredande af odlingsföretag
beviljade anslag 130,000 r:dr måtte, såsom för ändamålet icke tillräckligt,
förhöjas till minst 300,000 r:dr, under förut föreskrifne vilkor;
l) af Anders Gunnarsson från Elfsborgs län, som hemställt, att 1 å 2000
r:dr årligen måtte till nästa riksdag anvisas att af hushåils-sällskaperne eller genom
Konungens befallningshafvandes försorg, inom hvarje län, efter förutgången
besigtning, utdelas till de innehafvare af jordlägenheter under Vedels mantal,
hvilka upptagit och odlat oländig och stenbunden mark;
rn) af Anders Andersson från Wermlands län, som, biträdd af P. Erikson,
Jonas Christoffersson och A. Johansson, alla från nämnde län, anhållit, att, enär
sjön Wenern genom dess egenskap att stundom stiga ända till fyra alnar öfver
sin minsta vattenhöjd, ofta förorsakade öfversvämning å den kringliggande bördiga
åkerjorden, Rikets Ständer måtte bevilja anslag för verkställande af undersökning
om möjligheten att vid Trollhättan eller på annat tjenligt ställe tillvägabringa ett
serskildt utlopp, som kunde begagnas, då sjön började stiga och hvarigenom densamma
kunde hållas vid sin vanligen minsta vattenhöjd; och skulle, enligt motionen
bilagdt bevis, genom ett sådant företag, endast af de stränder vid sjön Wenern,
som tillhöra Wermland, 3,098 tunnland komma att göras fruktbara; varande
jemväl hemstäldt, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes, med anledning af hållen undersökning, aflåta nådig proposition
i ämnet;
n) af Johan Westermark från Westerbottens län, med hvilken Gustaf Glad
från samma län sig förenat, att någon del af det anslag, som af Rikets Ständer
kunde komma att beviljas för utdikning af sjöar, myror och kärr, äfven måtte få
användas till understöd för förädling, genom vattensilning, af mosslupen äng.
På grund af de skäl, som hindrat Utskottet att tillstyrka bifall å Kongl.
Maj:ts ofvanberörde nådiga framställning om anslag för befrämjandet af sådane företag,
som uti desse motioner blifvit ifrågasatta, och då, i händelse någon eller
några af de utaf motionärerne begärde förberedande undersökningar i och för
vissa allmänna arbetsföretag skulle af Kongl. Majit pröfvas nödiga eller lämpliga,
tillgång för bestridande af kostnaderne dervid torde kunna erhållas genom anlitande
af det anslag för dylika undersökningar, hvars beviljande Utskottet uti nedanstående
13 punkt kommer att föreslå, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att förenämnde motioner må få förfalla.
13:o Enär det till rese- och undersökningskostnader samt expenser för allBih.
till R. S. Prot. 1SS7 och 1848 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Baft. 4
26
Stats-Utshottets Ullålande, N:o 194.
mcinna arbeten hittills beviljade anslag, 10,000 r:dr, befunnits otillräckligt, har
KoiH. Maj:t ansett sig böra af Rikets Ständer begära 12,000 r:dr ärligen i tre
år, eller tillsammans 36,000 r:dr; äfvensom och då den till aflöning för Styrelsen
öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, jemte de under samma Styrelse lydande
distrikt-chefer anslagna summa af 9,760 r:dr 32 sk. numera, i anseende till göromålens
tilltagande mängd och personalens derigenom behöfliga tillökning icke
vore tillräcklig, Kongl. Maj:t för detta ändamål äskat ett till 12,366 r:dr 32 sk.
förhöjdt årsanslag eller tillsammans för tre år 37,700 r:dr.
Då Utskottet i anseende till statsverkets knappa tillgångar, funnit sig föranlåtit
afstyrka Rikets Ständers bifall till största delen af begärda anslag för sådane
företag, som tillhöra nämnde styrelses verksamhet, och deraf torde följa, att så
väl resor och undersökningar för allmänna arbeten, som styrelsens göromål i öfrigt
varda i väsendtlig måtto inskränkta, har Utskottet ansett sig sakna skäl att
de äskade förhöjningarne tillstyrka, utan hemställer,
att de årliga anslagen till så väl rese- och undersökningskostnader samt
expenser för allmänna arbeten, som aflöning för nämnde styrelse, utgörande
det förra 10,000 r:dr och det sednare 9,760 r:dr 32 sk.,
måtte för åren 1848, 1849 och 1830 oförändrade bibehållas.
16:o Till arfvode för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen, som
tillhöra civil-ingenieurer har Kongl. Maj:t äskat, såsom hittills, 1,000 r:dr eller
för tre år 3,000 r:dr, men hvad angår anslaget till stipendier för elever, som vid
nämnde läroverk genomgå den för civil-ingenieurer bestämda kurs, hvilket hittills
utgjort 1,000 r:dr, har Kongl Maj:t, för att ytterligare befrämja det angelägna
syftemålet att påskynda bildandet af skicklige ingenieurer för allmänna arbeten,
ansett sig böra af Rikets Ständer begära ett till 2,000 r:dr förhöjdt årsanslag för
åren 1848, 1849 och 1830 eller tillsammans 6,000 r:dr.
Utskottet, som, i betraktande af statsverkets ringa tillgångar, icke anser sig
böra tillstyrka någon förhöjning i anslaget till stipendier för dem, som genomgå
civil-ingenieurs-kurs, får föreslå,
att ifrågavarande 2:ne årliga anslag, hvartdera af 1,000 r:dr, måtte ytterligare
under åren 1848, 1849 och 1850 fortfarande få utgå.
17:o Jemte dessa till befrämjande af allmänna arbeten föreslagne statsbidrag,
har Kongl. Maj:t äskat beviljandet af följande anslag, nemligen:
a) i likhet med hvad Kongl. Maj:t i Dess vid nästlidne riksdag aflåtna Nådiga
proposition om statsverkets tillstånd och behof föreslagit, för anskaffande till
Strömsholms och Ottenby stuterier af utländska hingstar till åstadkommande af en
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 194.
27
ädlare och starkare hästras, företrädesvis tjenlig till begagnande äfven vid jordbruket,
ett anslag för en gång af 10,000 r:dr.
Då, efter Utskottets tanka, den inhemska hästrasens förbättring bäst torde
åstadkommas genom de föreningar, som för sådant ändamål i flere delar af riket
sig bildat, och statens mellankomst i detta hänseende ej synes vara af behofvet
påkallad, får Utskottet, i betraktande jemväl af statsverkets ringa tillgångar, hemställa,
att ofvanberörde 10,000 r:dr icke må beviljas.
b) Till slöjdexpositioners befrämjande ett lika anslag, som med 1000 r:dr
årligen för tre år vid nästlidne riksdag beviljades, eller 3000 r:dr; hvarå Utskottet
anser sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall;
Och anser Utskottet sig härigenom hafva besvarat herr K. A. Almgrens inom
Borgare-ståndet väckta motion, att detta anslag måtte, med afseende å de ökade
kostnaderne för föranstaltandet af desse slöjdexpositioner, höjas till 3000 r:dr årligen;
c) Till utdelning vid landtbruksmöten af premier åt egare af kreatur utaf
utmärktare slag, 3000 r:dr; och får Utskottet, med afseende å det nyttiga ändamål,
som genom dylika anslag hittills främjats,
tillstyrka, att 3000 r:dr må i berörde ändamål af Rikets Ständer beviljas,
att utgå med 1000 r:dr för hvartdera af åren 1848, 1849 och 1830.
Af de uti förevarande utlåtande tillstyrkta statsbidrag skulle, efter Utskottets
förslag, 193,709 r:dr 24 sk. utgå såsom direkta anslag och 142,666 r:dr 32
sk. såsom lån. Dessa statsbidrags sammanlagda belopp, 338,376 r:dr 8 sk.,
öfverstiger visserligen den summa, 138,863 r.dr 3 sk. 9 r:st., som återstår, då
från Riksgäldskontorets, enligt ofvanstående kalkyl, till 10,271,000 r:dr upptagne
inkomster för åren 1848, 1849 och 1830 afdragas kontorets under samma tidrymd
förekommande utgifter, förslagsvis beräknade till 10,132,136 r:dr 42 sk.
3 r:st. Men om, vid jemförelse emellan Riksgäldskontorets inkomster och utgifter
under berörde trenne år, bland de sednare icke tagas i beräkning de vid sistförflutna
tvänne riksdagar till låneunderstöd anvisade, vid 1847 års slut ännu odisponerade,
medel, äfvensom de under innevarande riksdag redan beviljade lånebidrag,
alltsammans utgörande 233,073 r:dr 24 sk., — till hvilket beräkningssätt skäl
desto heldre synes vara för hauden, som i den mån genom utbetalning af dylikt
låneunderstöd Riksgäldskontorets kassabehållning minskas, bland dess tillgångar
uppstår en motsvarande fordran, — visar sig, att inkomsterna öfverskjuta utgif—
terne med 373,936 r:dr 29 sk. 9 r:st., en summa, som till fullo betäcker de
af Utskottet nu föreslagna statsanslag. Någon betänklighet emot statsbidrags anvisande
till ofvan uppgifne belopp bör för öfrigt, efter Utskottets tanka, icke
28
Stals-Utskotlels Utlåtande, N:o 194.
möta, då i betraktande tages, dels att af beviljade anslag tvifvelsutan icke alla
utgå under loppet af det år, hvartill de höra, dels ock att, såsom jemväl blifvit
af Utskottet förut antydt, Riksgäldskontoret, hvars skulder vid 1847 års slut
öfverstego tillgångarne med icke mindre än 1,561,715 r:dr 4 sk. 8 r:st., kommer
att vid 1850 års utgång, så vida icke dessförinnan behof uppstår af betydligare,
nu icke kända, utbetalningar, befinna sig uti den vida fördelaktigare finansiella
ställning, att tillgångarne endast med 288,515 r:dr 25 sk. 6 r:st. understiga
skuldernas belopp; dock får Utskottet i sistnämnde hänseende erinra, det härvid
icke ansetts böra tagas i beräkning den af Rikets Ständer till rustningskostnaders
bestridande anvisade kreditivsumma, för hvars betäckande Utskottet, enligt utlåtandet
N:o 184, föreslagit serskild utväg.
Stockholm den 29 Maj 1848.
Reservationer:
Af herr Rääf, L. F.: »Utskottet, som utgått från en, uti min öfvertygelse,
ganska riktig grundsats att icke skuldsätta samhället för andra än alldeles oafviseliga
statsutgifter, har, vid bestämmandet af de extra anslag och låneunderstöd,
som, hänförliga till 6:te hufvudtiteln, ytterligare vöre att lemna, upprättat en
räkning öfver Riksgäldskontorets till och med 1850 tillgängliga inkomster och
förefallande utgifter, hvaraf ville synas, att kontoret, vid nämnda års utgång, skulle
ega en brist af blott 288,515; 25. 8, men ökad, oaktadt den uppställda grundsatsen,
genom i detta memorial föreslagna och på kontoret anvisade statsbidrag
och låneunderstöd.
Det är mot denna beräkning både till inkomster och utgifter, äfvensom för
de summor, hvaruti densamma beror af ordinarie statsregleringens uppställning,
jag får mig reservera; öfvertygad, genom noggranna och mödosamma granskningar,
att hvarken Riksgälds- eller Statskontorets antagna inkomster skola inflyta till nu
förmenta belopp, antagna, serdeles för det sednare, till öfverdrifven storlek; att
ett icke ringa antal af Riksgäldskontorets utgifter dels blifvit för lågt beräknade,
dels kunna tillkomma genom Rikets Ständers instundande beslut; att, då Riksgäldskontoret,
efter mitt förmenande, redan blifvit påförd t en större skuld, än Utskottet
antagit, krigskostnaderna oafsedda, denna skuld måste ytterligare ökas
genom anvisandet af de grundlagsenliga kreditiverna, för hvilka kontoret icke har
att erbjuda någon gammal behållning, och för hvilka Rikets Ständer ännu icke
anvisat serskild fond; och att således Riksgäldskontoret af alla dessa orsaker
kommer, tvertemot Utskottets uttryckta afsigt, att vid nästa riksdag framlägga en
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 19i.
29
högst betydlig skuldsumma, så vida Rikets Ständer icke redan nu förekomma ett
så beklagligt förhållande genom anvisning på ökad bevillning».
Af lektor Wallman: »Emot Stats-utskottets utlåtande rörande extra statsregleringen
på 6:te hufvudtiteln får jag reservera mig hufvudsakligen af följande skäl.
Genom Utskottets beslut att företaga statsregleringen styckevis och utan
sammanhang har inträffat, att de första lmfvudtitlarna blifvit gynnade på ett sätt,
som, om det också icke öfverskrider behofvet och hvad under andra omständigheter
vore billigt, likväl vid jemförelsen med de sednare hufvudtitlarne, med ett
enda stort undantag å 8:de hufvudtiteln, företer ett obestridligt och för landets
vigtigaste interessen menligt missförhållande. Mig synes, som det hade varit
Stats-utskottets pligt alt, sedan statsverkets tillgångar med den noggranhet, här är
möjlig, blifvit beräknade, samt ett på den gamla riksstaten, Kongl. Maj:ts proposition
samt de enskildta motioner grundadt allmänt öfverslag af statsverkets utgifter
upprättadt, med behörigt afseende å anslagens relativa vigt, pra rata parte
fördela de afkortningar, »statens knappa tillgångar» fordrade. När så icke skett,
hvilket vid det flygtigaste ögnakast på hela tablån af statsregleringen är uppenbart,
anser jag det vara en lika oeftergiflig pligt för Utskottet att föreslå Rikets
Ständer sådana utvägar till de aldra nödigaste statsutgifternas bestridande, att
icke alla större produktiva företag i detta på betydligare förlagskapitaler fattiga
land alldeles afstanna, den årligen tillväxande mängden af fattiga arbetare lemnäs
utan sysselsättning och derigenom falla den, efter införandet af den nya fattigvårdsstadgan,
högst ojemnt på serskilta kommuner fördelade, men öfverallt betungande
fattigvården till last, samt landets vigtigaste interessen åsidosättas. En
fullständig tafla, med behörigt afseende å landets stigande folkmängd, och andra
förhållanden, öfver de anslag utan återbäringsskyldighet eller lån, hvilka innevarande
och sednast förflutna riksdagar blifvit för fattigvården, jordbruket och öfriga
vigtigare näringar beviljade, jemförda med öfriga statsanslag, skulle vara mycket
upplysande och blifva ännu mera lärorik, om jemförelsen utsträcktes äfven
till främmande länder, der inhemska uäringarne med nödig omsorg hägnas och
vårdas.
Elementerna för en sådan öfversigt finnas, men den korta tid af 24 timmar,
Statsutskottet, enligt förut fattadt beslut, medgifvit för reservationernes uppsättande,
lemna, under de trägna riksdagsgöromålen, dertill icke tillräckligt rådrum.
Jag måste således inskränka mig till den allmänna förklaring, jag i detta
afseende afgifvit. Deremot bör jag tillägga, att, efter min öfvertygelse, statsskuld,
förstörande för ett land, då lånen begagnas för enskilt eller statslyx kommer att
stå i ett omvändt förhållande till det allmänna välståndet, när derigenom tillgån
-
30
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
gar beredas till landets odling och näringarnes befrämjande, eller i allmänhet till
produktiva företag. Erkännes detta, sä lärer ocksä böra medgifvas, att statsverket
både kunnat och bort träda emellan, såsom medlare eller, som man behagat
kalla det, »mäklare» emellan de främmande kapitalisterne och landets industri,
hvarigenom vid lån för ifrågavarande ändamål såväl lägre ränta, som i
allmänhet förmånligare betalningsvilkor kunna betingas, än kommuner eller enskilde
erhålla.
Om Stats-utskottet varit betänkt på dessa eller andra utvägar till anskaffande
af nödiga medel, så hade Utskottet kunnat i vidsträcktare mån, än nu skett, bevilja
lån för produktiva företag och hade icke ansett sig nödsakadt att till
100.000 r:dr nedsätta det i Kongl. Majtts nådiga proposition äskade anslaget af
600.000 r:dr för anläggning och förbättrande af allmänna vägar, äfvensom mindre
ström- och årensningsarbeten samt hamn- och brobyggnader, med hvilket förslag
äfven åsyftas att under inträffande missväxtår bereda arbetsförtjenst åt behöfvande;
— eller afslå motioner, för hvilkas bifallande behof och billighet tala;
t. ex. om anslag af 2,040 r:dr till Öregrunds hamn, anslag för Emåns sänkning
och upprensning, för geologiska undersökningar m. m».
Af herr Schartau: »Fullkomligt instämmande i Utskottets omdöme angående
betänkligheten i allmänhet af statsskulds-systemets användande, för att åstadkomma
medel till utgifter af mer eller mindre vigt; likasom öfvertygad, att omsorgen om
Rikgäldskontorets, nu mera är ofta förut väl behöfliga, kredit fordrar, att icke pålägga
detsamma förbindelser, vare sig under form af direkta anslag eller af lån,
utöfver påräknade eller påräkneliga tillgångar, hälst då under en ofördelaktig och
kritisk tidpunkt stora brister i statsinkomsterna (t. ex. i tull-intraderna) lätteligen
kunna uppstå; — har jag ej kunnat biträda Utskottets tillstyrkanden af anslag
till vägförbättringar, för högre belopp än 66,666 r:dr 32 sk. (emedan större
summa, enligt Utskottets egen kalkyl, ej finnes att tillgå) och af lån för hamnbyggnader
m. m., (emedan alldeles ingen tillgång dertill är öfrig); ehuru jag icke
vill underkänna dessa frågors vigt, lika litet som nyttan af flere andra å bane
bragta, men utan understöd lemnade allmänna företag».
Af herr Kock: »I herr Schartaus ofvanuppgifna reservation instämmer jag i
allo med det tillägg, att, då Utskottet afvikit från sin egen uttalade grundsats och
tillstyrkt anslag och låneunderstöd utöfver befintliga tillgångar, således dragit vexel
på en blanko-kredit, hvilken icke får remburseras genom upptagande af lån, Utskottet,
efter min mening, snarare bort föreslå Rikets Ständer att lemna bistånd,
vare sig af anslag eller lån, till sådane arbeten, som äro nära sin fullbordan, hvartill
jag i främsta rummet nämner hamnbyggnaden vid Cimbritshamn, hafvande för
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 194.
31
detta ändamål blott 14,930 r:dr, än till befrämjande af de flera företag, hvarmed
först nu början skall göras, såsom hamnbyggnaden vid Wadstena, jernvägen emellan
Christinehamn och Sjöändan o. s. v».
Emot andra punkten, angående anslag för Cimbritshamns hamn:
af herr Norin.
Emot 10:de punkten litt. d, angående anslag för sänkning och upprensning
af Emmån:
af lektor Wallman och Petter Pehrsson från Jönköpings län.
Emot ll:te punkten angående anslag för väganläggningar m. m.:
af Friherre von Kraemer, herr -von Rosen, G. L., herr Norin, Sven Heurlin
ifrån Kronobergs län, Petter Persson ifrån Jönköpings län, och Johannes Andersson
ifrån Skaraborgs län.
Emot 13:de punkten angående anslag för odlingsföretag m. m.:
af friherre von Kraemer, herr Norin och sven Heurlin.
Emot 17:de punkten Litt a:
af herr von Troil S. G■
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 19S.
t
Nio 195.
Ank. lill Exp. Utsk. den 3t Maj, kl. 10 f. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låneunderstöd jör för
stärkning
af vågbrjtaren och uppmuddring af hamnen vid
TVisbj. (U. A.)
"Uti en, med slöd af 56 § Riksdags-ordningen, hos Borgare-ståndet väckt och
till Stats-utskottet remitterad motion, har herr P. H. Lindström, enär statens
inskränkta tillgångar icke torde medgifva anvisandet af det anslag, stort 84,625
r:dr, som af Kongl. Majit uti Dess nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof blifvit äskadt till förstärkning af vågbrjtaren vid Wisby hamn
samt grundläggning af tvänne landtarmar derstädes, af sådan anledning hemställt,
att, till nödig förstärkning af vågbrytaren och uppmuddring af hamnen
vid nämnde stad, Rikets Ständer mätte bevilja ett lån af 25,000 r:dr
banko; hvarjemte, och då det af Wisby stad tili hamnbyggnaden derstädes
förut lemnade bidrag al 40,000 r:dr medtagit stadens tillgångar och förorsakat
en betydlig skuldsättning, motionären föreslagit, att berörde lån mätte få
åtnjutas räntefritt under de fem första åren emot skyldighet att derå sedermera
erlägga 6 procent årligen, hvaraf 4 procent skulle beräknas såsom ränta
och 2 procent såsom amortissement.
I afseende på de för Wisby hamnbyggnads iståndsättande erforderlig*
arbeten, hvartill, på sätt nätrndt är, statsanslag b ifvit af Kongl. Majit vid
innevarande riksdag äskadt, har Utskottet, enligt hvad uti 3:dje punkten af utlåtandet
Nio 194 omförmäles, genom chefen för allmänna väg- och vattenbyggnads-styrelsen
erhållit den upplysning, att grundläggningen af de ifrågastä
11 de tvänne landtarmarne väl skulle kunna, utan väsendtlig olägenhet, ännu
för någon tid uppskjutas, men att deremot uraktlåtenheten af vågbrytarens
förstärkning skulle, i händelse af inträffande häftiga stormar, komma att förorsaka
hamnens fullkomliga förstöring.
I betraktande häraf och då Kongl. Majit ansett de ifrågaställde åtgärderna
för Wisby hamns iståndsättande vara af den synnerliga vigt, att direkt
statsanslag af 84,625 ndr derför blifvit i nåder hegardt, samt dertill kommer,
att Wisby stad, såsom bidrag för uppförande af den, sedermera genom storm
år 1845 skadade, hamnbyggnaden fått vidkännas uppoffringar till det ansenliga
beloppet af 40,000 rldr, har Utskottet funnit sig ega skäl alt tillstyrka,
Bih. till R, St. Vrot. J$47 oc^ f^4^ • 4 Sani. 1 A/d. 2 Band. t.3 Iliift. 1
Sta s- Ut.kottcts Vtlalähiéj xV.o 96,
det Rikets Sänder måtte, såsom understöd för iståndsältande af vågbrytaren
vid Wisby och uppmuddring af hamnen derstädes, bevilja
staden ett lån af 25,000 r:dr, att under fem års tid innehafvas utan
ränta och med iakttagande för öfrigt af de vilkor, som uti serskildt
utlåtande komma att, i afseende på lånebidrag till allmänna arbeten,
af IJiskotti t föreslås.
Stockholm den 29 Maj 1848.
N:o 196.
Atik. tilt Exp. Utsk. den 3i Maj , kl. io f. ra.
Utlåtande, i fråga om sättet ordningen < eli vilkor en för utbetalning
af anslags- och lånebidrag till befrämjande af allmänna
arbeten.
(U. A.)
Sedan Suts-utskottet i utlåtandet N:o 194 yttrat sig, rörande de dels
uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition otn statsverkets tillstånd och behof, dels
af enskilde motionärer äskade extra statsbidrag i anslags- eller låneväg för
hamnbyggnader, vattenkommunikationer, odlingsföretag och vägförbättiingar,
får Utskottet härmedelst underställa Rikets Ständers pröfning fiågan angående
sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen af de anslags- och iåne-belopp,
hvilka till dessa föremål kunna varda af Rikets Ständer beviljade.
Jemte det Utskottet i sådant afseende tagit kännedom af de i dessa ämnen
vid sistlidne riksdag meddelda, nu gällande, bestämmelser, har Utskottet
till handläggning förehaft följande hos riksstånden väckta och till Utskottet
remitterade motioner, åsyftande ändring uti eller tillägg till förenämnde bestäm
melser t
l:o Uti ett till Ridderskapet och Adeln afgifvet memorial har Friherre
CederströmC. K., enär staten, då den medelst understöd, vare sig såsom
lån eller anslag utan återbetalnings skyldighet, befrämjar arbeten af den art,
alt dermed åt menigheter och associationer beredas lättade försörjnings-utvägar,
onekligen egde skäl att förvissa sig ej allenast derom, att de, sorn njuta
understödet, ordentligen utföra hvad de för arbetenas verkställighet sig åtaga,
utan ock att berörda arbeten, efter vunnen fullbordan, jemväl af menigheterna,
bolagen eller jordegarne underhållas i det skick, att ändamålet med
Slats-Utskot'ets Utlåtande, N:0 1Q6.
3
företagen må varda uppfyldt; men någon förbindelse å menigheternas eller
de enskildes sida i sistnämnda hänseende icke förefunnes, af sådan anledning
föreslagit, att Rikets Ständer måtte för egen del besluta och till Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse i underdånighet anmäla ett lagstadgande, hvarigenom menigheter,
enskilde och bolag, hvilka af statens medel, för utförande af vattenaftappningar,
hamnbyggnader, ängsvattningar eller andra dylika arbeten, njuta
understöd genom direkta stats-anslag eller lån, förbundes att framgent underhålla
dessa arbeten i öfverensstämmelse med de ritningar och planer, Kongl,
Maj:t för arbetets utförande i nåder fastställt; äfvensom att, till kontroll härå,
det skulle åligga Kongl. Maj:ts befallningshafvande att genom någon lämplig
helst vetenskaplig oell praktisk bildad tjensteman tid efter annan och minst
livart tredje år, eller oftare, derest anmälan om behofvet göres af någon utaf
jordintressenterne eller kronobetjeningen, låta undersöka och besigtiga hvarje
sådant arbete samt, i händelse förfall derå sig visar, förelägga jordegarne att
det förfallna inom viss kort tid iståndsätta, hvarefter Kongl. Majtts befallningshafvande,
vid inträffad underlåtenhet å jordegarnes sida att verkställa
den vid besigtnings nödig befunna och dem ålagda förbättring, skull-e ega rätt
och pligt att besörja, att det eftersatta arbetet blefve utbjudet på entreprenad-auktion,
på bekostnad af jordegarne efter samma grund, som de i arbetets
första utförande deltagit.
Di det af motionären ifrågaställa lagstadgande, hvars lämplighet Utskottet
icke vill besil ida, icke. skulle kunna tillämpas på eller betrygga underhållandet
af de arbetsföretag, för hvilka bidrag af allmänna medel redan
blifvit meddelde; dä, med hänsigt till befintliga tillgångars otillräcklighet, endast
ett mindre betydligt belopp kunnat af Utskottet föreslås till användande
för ai belsföretag af den uti motionen omformälda beskaffenhet, oell deribland
icke något bidrag för vatten-aftappningar och utdikningar till beredande af
odlingsföretag; då, hvad väg-underhållsskyldigheten angår, föreskrift härom redan
uti allmänna lagf-n blifvit meddelad; och då, beträffande de hamnbyggnader, för
hvilka låneunderstöd blifvit af Utskottet tillstyrkte, det torde kunna antagas,
att städerna sjelfve, hvilka af berörde anläggningar i första rummet hemta
fördel, efter bästa förmåga bidraga till anläggningarnes framtida underhåll,
bar Ulskottet trott sig böra hemställa,
att Friherre Cederströms förevarande motion icke må till någon
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
2:o Från Borgare-ståndet har Ulskottet erhållit remiss å en af herr
vice talmannen Brinck väckt motion, deruti anföres, hurusom, i afseende
på sättet för återbetalning af lån utaf allmänna medel till korporationer
4
Stats-Ulskotlets Utlåtande, N:o 196.
eller menigheter för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar, blifvit genom Kongl, kungörelsen af
den 13 Juni 1845 stadgadt, att, sedan den låne-andel, för hvars återgäldande
hvarje betalningsskyldigt hemman skall ansvara, samt den summa, som i:
följd deraf till skuldens jemte utfäst räntas liqviderande skal! för hvarje hemman
årligen erläggas, blifvit bestämd, det sammanlagda afbetalnings-och räntebeloppet
från och med det år, då betalningsskyldigheten vidtager, bör, under
serskild rubrik, såsom ett hemmanet under sålunda bestämdt autal år
åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas och å debetsedeln årligen upptagas
samt af kronobetjeningen uppbäras och såsom andra till Riksgälds-kontoret
ingående medel redovisas. Då nu lån för dylika odlingsföretag jemväl
blifvit, vanligen mot borgen, men aldrig mot intecknings- eller annan realsäkerhet,
meddelade åt enskilde personer3 samt, efter all sannolikhet, flere
af desse enskilde låntagare och deras kautionister komme att allida före den
aflägsna tidpunkt, då lånen böra vara till fullo inbetaide, eller ock kunde
dessförinnan råka i obestånd, har motionären, till förebyggande af förlust för
det allmänna genom dylika åt enskilde gifna försträckningar och på det att,
äfven då fråga är om sådana lån, staten finge sig tillerkänd rätt att för de
årliga inbelalningarne hålla sig till det eller de hemman, sorn genom vattenaftappuingen
erhållit odlingsbar mark, hemställt, att hvad genom högstberörde
Kongl, kungörelse blifvit stadgadt, rörande sältet för återbetalningen af lån
utaf allmänna medel till korporationer eller menigheter för beredande af odlingsföretag,
måtte utsträckas icke allenast till alla sådana från Riksgäldskontoret
redan utbetalda lån, som utgått af de för ofvanbeiörde ändamål
vid de tvenne sistförflutua riksdagarne anslagne medel, ehvad dessa lån meddelats
enskilde personer eller korporationer och menigheter 3 ulan ock till
de lika beskaffade lån, som hädanefter kunna varda af allmänna medel
utgifna.
Utskottet får i anledning häraf erinra, att, efter hvad förhandlingarne
vid sistlidne riksdag antyda, med vidtagandet af det beslut, som genom 1845
års ofvanåberopade Kongl, kungörelse blifvit lill efterrättelse meddeladt, sannolikt
hufvudsakligen afsågs, dels att för menigheterne bereda förenkling och
lättnad vid lånens liqviderande, dels att förekomma de svårigheter och olägenheter
, sorn fcr Riksgälds-kontorets styrelse uppslodo, i följd af åliggandet
att bevaka och indrifva de på en mängd låntagare fördelade, ofta hvar för
sig till ett högst iinga belopp uppgående, låne-bidragen. De skäl, hvilka sålunda
föranledt författningens tillkomst, ega deremot mindre tillämplighet
på de fall, då lånet, utan sönderdelning, tillfaller en enda person; och, hvad
itals-JJtshollets Utlåtande, N.o ig6.
5
säkerheten för lånets infriande beträffar, så lärer densamma otvifvelaktigt
kunna fortfarande beredas, äfven utan vidtagande af den utaf motionären föreslagne
åtgärd. Vid sådant förhållande och då den ifrågaställda nja bestämmelsen
icke torde kunna retroaktivt tillämpas på de lånebidrag för odlingsföretag,
hvilka utaf de för dylikt ändamål vid 1840—1841 och 1844—1845
arens riksdagar anvisade tillgångar redan blifvit af Kongl. Maj-.t beviljade,
samt härvid för öfrigt förekommer, att den af dessa tillgångar ännu återstående
odisponerade behållning endast uppgår till ett mindre betydligt belopp,
och, i följd af bristande medel, Utskottet nu icke kunnat föreslå statsbidrags
anvisande för ifrågavarande ändamål, finnér Utskottet sig
sakna skäl att tillstyrka bifall till hvad i herr Brincks motion blifvit
hegardt.
3:o Likaledes har till Utskottet remitterats en af herr Th. L Bohnstedt
inom Borgare-ståndet väckt motion, deruti, med afseende å det af erfarenheten
vitsordade förhållande, att kostnaden för valtenaftappningar och utdikningar,
så vidt markens natur icke är alldeles otjenlig, vanligen inom några års
förlopp genom jordens afkastning återgäldas samt alt fältets fortsatta odling
sedermera alltid väl lönar sig, blifvit hemstäldt, att dylika odlingsföretag hädanefter
icke måtte af staten understödjas annorlunda än medelst lånebidrag,
utom i de fall, då fråga vore om dåliga, ej odlingsbara, mossars afdikning i
ändamål att derå befordra skogsväxt, för hvilket sistnämnde föremål, efter
motionärens tanka, jemväl anslag ulan återbetalningsskyidighet borde kunna
meddelas.
Utskottet instämmer fullkomligt i den af motionären uti förrberörde ämne
yttrade åsigt; men då, i anseende till statsverkets inskränkta tillgångar,
Utskottet funnit sig förhindradt alt tillstyrka statsbidrag för omlörmälde odlingars
befrämjande, samt någon förändring i afseende på sättet för begagnandet
af de vid föregångne riksdagar för detta ändamål anslagne, ännu odisponerade,
medel icke lärer böra ifrågakomma, hemställer Utskottet,
att motionen ej må Lill någon åtgärd föranleda.
4:o Hos Preste-ståndet har, uti motion, som till Utskottet blifvit remitterad,
kontrakts prosten Schröder, i ändamål att förekomma statsanslagens
planlösa söndersplittring och onyttiga användande, föreslagit, att understöd för
vattenaftappniugar och utdikningar till beredande af odlingsföretag måtte från
statens sida meddelas endast såsom lån emot lag ränta och blott i händelse
en vidsträcktare trakt, åtminstone ett härad eller större delen deraf, genom
företagets verkställighet, beredes fördel»
6 Stats-U tskottets Utlåtande, N.o ig6.
Under åberopande af hvad uti ofvanstående 3:dje punkt blifvit yttradt,
hemställes,
alt motionen må få förfalla.
Beträffande sättes för å'ei betalningen af de utaf Rikets Ständer för allmänna
arbetsföretag beviljade iånebitiäden, är, enligt nuvarande bestämmelser,
i allmänhet stadgadt, att, efter 5 åis förlopp från slutet af det år, hvarunder
medlen blifvit af Riksgälds-kontorel utbetalde, och för de lån, som successive
utgå, fem år från slutet af det år, hvarunder första hälften af lånet
blifvit lyftadt, bör årligen erläggas 8 procent af liela den beviljade lånesumman,
hvarigenom godtgöres ränta å 2 procent af det vid hvarje liqvid återstående
kapital samt det öfriga utgör kapital-afbetalning. I detta afseende
har Utskottet för de lån af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka komma att utgå
af medel, som vid denna riksdag kunna varda af Rikets Ständer anslagne,
trott sig icke sakna anledning att, till beredande af nedsättning i ofvanberörde,
efter Utskottets tanka, alltför höga årliga amoi tissements-belopp, föreslå
den förändring, att, med borttagande af hvad angående ränlefrihet under viss
tid för d yl ika lån för närvarande är stadgadt, lånesumman infrias genom årligt
erläggande af sex procent, deraf först godtgöres fyra procents årlig ränta
å det återstående lånekapitalet, hvarefter det öfriga kommer att såsom kapital-afbetalning
å lånet afgå. Från de vid sistlidne riksdag meddelde föreskrifter
angående pröfningen af skuldförbindelser och öfriga säkerhetshandlingar
för lånebidrag af ifrågavarande beskaffenhet, har Utskottet tillika ansett
den afvikelse böra ega rum, alt nämnde pröfning varder åt fullmägtige i
Riksgälds-kontoret anförtrodd. Hvad deremot beträffar öfriga i afseende på
sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen af lån och anslag för allmänna
arbeten gällande bestämmelser, har Utskottet dervid icke funnit något att
erinra, hvadan dessa bestämmelser torde, med ofvan föreslagna förändringar
och med uteslutande af hvad som i följd deraf, att anslag för odlingsföretag
nu icke kunnat tillstyrkas, ej vidare blifver tillämpligt, af Rikets Ständer fastställas.
I öfverensstämmelse härmed tillstyrker Utskottet,
5:o alt, till framtida iakttagande af dem, som önska att komma i åtnjutande
af de anslags- och lånebelopp, hvilka under innevarande
riksdag kunna till understöd för allmänna arbeten å Riksgälds-kontoret
anvisas, följande föreskrifter mätte af Rikets Siänder beslutas:
a) Till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse skall i underdånighet
ingifvas arbetsplan, upptagande tiden både när företaget
skall börjas och när det kan anses böra blifva fullbordadt.
b) Då fråga är om vägars anläggning eller förbättring, bora veder
-
Slats-Utsko'.tets Utlåtandej N:o 196.
7
börande menigbeter alltid före arbetets begynnelse höras, för att angående
företagens lämplighet sig utlåta.
c) Då arbetens utförande öfverlemnas till menigbeter, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt härom uppgöras, och de deruti förbinda
sig att, efter fastställd plan, fullborda arbetet, utan att framgent
väcka anspråk på något ytterligare bidrag af staten. Derest Kongl.
Maj:t vid närmare granskning skulle i nåder finna, att menigheter,
bolag eller enskilde böra lemna större bidrag till något arbetsföretag,
än som af Rikets Ständer vid statsanslagets beviljande blifvit förutsatt,
är Kongl. Maj:t oförhindrad alt derom förordna, eller, om vederbörande
ej skulle vilja derpå ingå, då helt och hållet inställa
företaget.
d) Der hamnafgifter efter företagets utförande komma alt ega rum,
böra dessa beräknas så lindriga som möjligt, och alltid på förhand
genom kontrakt bestämmas; hvarefter förhöjning deruti ej må kunna
ega rum, utan att Kongl. Maj:t, på grund af serskildt förekomne
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, men deremot 0-  vilkoriigen nedsättning ske, så snart behållna inkomsten af företaget
öfverskjuter en viss af Kongl. Majrt fastställd procent.
e) Der förelaget med direkt statsanslag understödjes, ega vederbörande,
först efter det arbetet blifvit börjadt, att, på sätt Kongl.
Maj:t i nåder bestämmer, de beviljade medlen utbekomma, successive,
i mån af arbetets fortgång, och under vilkor, att de bidrag,
menigheter, bolag eller enskilde förbundit sig lemna, i lika förhållande
med statsanslaget, till företaget utgå och användas.
f) För alla de fall, der Rikets Ständer till allmänna arbeten, som
afse upphjelpandet af någon 01 ts industri, beviljat anslag, utan att
tillika något visst bidrag aforten eller dem, som deraf draga nytta,
finnes bestämdt, stadgas i allmänhet det vilkor, alt sistnämnde bidrag,
vare sig i kontant, eller materialier och arbete, alltid bör
utgå i den mån, som Kongl., Maj:t kan finna skäligt i nåder bestämma.
g) Å de af Rikets Ständer beviljade iånebiträden kommer i alla de
fall, der ej serskildt annorlunda blifvit förordnat, att årligen erlägga
sex procent af hela den beviljade lånesumman, hvarigenom godtgöres
ränta af fyra procent å det vid hvarje liqvid återstående kapital,
och skall det öfriga utgöra kapital-afbetalning. Någon serskild
årlig räuteliqvid kommer ej att ega rum eller någon föreskrift
Stats-Utskottets Utlåtande j N:o 196,
derom alt i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren endast
sig förbinda alt under den tid (omkring 28 år), sorn åtgår till det
erhållna lånets fulla infriande, å detsamma före hvarje års slut till
Riksgälds-kontoret erlägga 6 procent. Men verkställes ej afbetalning
å bestämd tid, är låntagaren pligtig att å det till liqvid förfallna
beloppet erlägga fem procents årlig ränta, intill dess betalning sker.
h) Menigheter eller bolag, till hvilka statsmedel anvisas, böra ställa
sådan säkerhet, som af Kongl. Majit i nåder godkännes, så väl för
fullgörandet af det kontrakt, hvilka i afseende å arbetets verkställighet
upprättas, som för återbetalningen af låneunderstöden, i händelse
företaget ej vederbörligen fullbordas.
i) Den af Kongl. Maj:t i nåder fastställda arbetsplan bör, så framt
ej Kongl. Maj:t, uppå derom gjord anmälan, skulle förändring medgifva,
oförändrad följas, äfvensom arbetet inom i kontraktet bestämd
tid fullbordas, vid det äfventyr, att, i annat fall, Kongl. Maj:t må
ega att låta inställa all vidare utbetalning af statsmedel, S3mt återfordra
hvad deraf redan blifvit uppburet, att på en gång eller successive
till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Maj:t
kan i nåder bestämma; dock torde, så framt längre anstånd, än intill
nästa riksdag, skulle anses erforderligt, frågan härom i nåder öfverlemnas
till Rikets Ständers pröfning.
k) De arbeten, som med statsbidrag understödjas, böra vara började
sednast under loppet af år 1850; skolande, i annat fall, de anvisade
medlen reserveras till kommande Sländers disposition.
1) Vid alia arbeten, till hvilkas utförande staten i stone eller
mindre mån bidrager, skola af vederbörande företrädesvis, der sig
göra låter, användas försvars- och sysslolösa personer.
I sammanhang härmed hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att lerminerne för statsbidragens utbetalande måtte, så vidt ske kan,
utsättas i de kontrakt, som med vederbörande afslutas, eller på annat
lämpligt sätt fullmägtige i Riksgälds-kontoret i nåder meddelas;
samt att om, under arbetets fortgång, någon förändring härutinnan
bör ega rum, Riksgälds-kontoiets fullmägtige matte derom af
Vederbörande underrättas.
Slutligen får Utskottet hemställa,
att, till efterrättelse för fullmägtige i Riksgälds-kontoret, Rikets
Stan
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 196.
9
Ständer målte i afseende på förevarande anslags- och låne-frågor förordna
löija lide:
a) innan medel få hos Riksgälds-kontoret lyftas, böra hos Fullmägtige
företes af styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader,
eller annan af Kongl. Maj:t dertill auktoriserad embetsmyndighet,
med vedel börande afslutadt och af Kongl. Majit i nåder godkändt
kontrakt om arbetets utförande, efter deruti åberopad och af Kongl.
Maj:t likaledes godkänd arbetsplan;
b) före lyftningen af beviljade statsbidrag skola derjemte till Riksgälds-kontoret
ingi f vas:
1) af Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd säkerhet för kontraktets
fullgörande, och,
2) derest bidraget utgår såsom lån, ej mindre en till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställd, af Fullmägtige i nämnde kontor godkänd, skuldförbindelse,
än ock af bemälde Fullmägtige likaledes godkänd säkerhet
för denna förbindelses uppfyllande;
3) bevis, att med anslag utan återbetalnings-skyldighet understödt
arbete blifvit börjad t;
c) Så snart här ofvanomförmälde handlingar blifvit behörigen företedde
och aflemnade, utbetalas medlen till vederbörande, å de tider,
som finnas bestämda uti upprättade kontrakt, eller af Kongl.
Maj:t serskildt tillkännagifvits, antingen omedelbart från Riksgäldskontoret
eller genom den embetsmyndighet, hvilken Kongl. Maj:t
kan hafva derom iemnat nådigt uppdrag;
d) Sedan lånebidrag blifvit från Riksgälds-kontoret utgifne, åligger
det koutorets styrelse, att vaka öfver deras återbetalning uti stadgad
ordning. Varder taute- och kapital-inbetalning ej på bestämd tid
fullgjord, är låntagaren pligtig att å det till liqvid förfallna beloppet
erlägga fem procents årlig ränta, intill dess full betalning skei;
e) Likaså åligger det Riksgälds-kontorets styrelse att tillse, det de
statsmedel till kontoret i behörig ordning ingå, hvilkas återfordrande,
till följd af uraktlåtet uppfyllande af hvad arbetsplan eller kontrakt
innehåller, kan af Kongl. Maj:t anbefallas;
f) De låne- och säkerhetshandlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnas, förblifva uti kontorets vård;
dock skola sådana, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva
i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas;
till R. St. Trot. 1847 och 1848, 4 Sand. t Afd. 2 Rand. i3 Haft. 2
✓
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 196.
g) Alla kostnader, som med dessa eller andra, i följd af erliållne
anslag och lån uppkommande förhållanden kunna vara förknippade,
skola, utan undantag af hvad namn de vara må, bestridas eller
godtgöras af den eller dem, som statsbidragen erhållit.
Stockholm den 29 Maj 1848.
Reservationer:
Emot 7 punkten, i fråga om pröfning af säkerhet för lån tili allmänna
arbeten:
Af Friherre Tersmeden, herr von Troil, S. G , och herr af Sillen, L G.
*
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 197.
1
Jtf I9T
Ank. till Exp.-Ulsk. elen 31 Maj, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående ifrågastäldt Låne-understöd åt Wexiö
Domkyrka samt Institutum Clinicum och Läns-lazarettet i
Lund. (U. A.)
Uti den nådiga propositionen, angående slats-verkets tillstånd och
behof, har Kongl. Maj:t, i sammanhang med frågan om serskilda anslag för
föremål inom 8:de hufvudtitelns område, gifvit Rikets Ständer tillkänna :
dels att domkyrkans i Wexiö tutorer, Kongl. Majlis befallningshafvande
i Kronobergs län och biskopen öfver Wexiö stift, i underdånighet
anmält, att, i anseende tili bristande utrymme för Wexiö domkyrko-församlings
betydligt ökade folkmängd och det förfallna skick, hvari domkyrkans
vattentak sig befunne, tillbyggnader och förändringar å kyrkan
vore af behofvet oundgängligen påkallade; hvilka, enligt förslag, komme att
medföra en kostnad af 43,557 r:dr 32 sk., vida öfverstigande dnmkyrkokassans
för andra ändamål jemväl påräknade tillgångar, som, vid sisla bokslutet,
utgjorde endast 29,754 r:dr 22 sk. 4 rst; hvarföre ock bemälde embetsmyndigheter
hemställt, att Kongl. Maj:l måtte af allmänna medel bereda
Wexiö domkyrka ett lån af 25,000 rd:r b;ko, till en början under några
år räntefritt, och sedermera emot årlig inbetalning af fem procent utaf
lånets ursprungliga belopp, af hvilken årliga inbetalning en del skulle
utgöra ränta beräknad till 3 procent, och del öfriga kapilal-afbetalning;
dels att direktionen för Institutum Clinicum i Lund och dermed förenade
Malmöhus läns lazarett, kurhus och barnbördshus i underdånighet
fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å otillräckligheten af dessa bildningsoch
sjukvårdsanstalter både för de unga läkarnes fullkomligare undervisning
genom en vidsträcktare klinik och för länets samt akademiens behof
af läkarevård för deras sjuka; dervid direktionen anmält, att, till undanrödjande
af de beklagliga olägenheter, som saknadt utrymme å dessa sjukvårds-inrättningar
nu medförde, direktionen vore betänkt att, enligt upprättad
ritning, låta påbygga gamla lazaretts-huset i Lund och förse delsamliih,
tilt fl. St. Prot, 1847 f 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 lliift.
2
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 198.
ma med tvenne flyglar; att lill detta byggnadsföretag, jemnlikt kostnadsförslag,
erfordrades en summa af 62,125 rd r, oberäknad den för inventarier,
i följd af sjukvårds-anslalternes utvidgande, behöfliga summa af 14,776,
eller tillsammans 76,901 rd:r, men att då direktionen, som genom sorgfällig
hushållning under föregående åren samlat ett kapital stort 33,344
rd:r 21 sk. 4 rst. b:ko, häraf, i anseende till de,’ vid åtskilliga donationer
fästade vilkor, icke egde att fritt använda mera än 10,376 rd:r 36 sk. 2
rst., direktionen lunne sig föranlåten i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t ville bereda Instilutum clinicum och länslazarettet i Lund ett amorleringslån
af 75,000 rd:r b:ko, att utgå i tre delar med 25,000 rd:r den 1
Juni åren 1848, 1849 och 1850, mot förbindelse för direktionen öfver
nämnde sjukvårdsinrättningar, alt å kapitalet erlägga ränta lill tre för hundra
om året, och att med högst två för hundra årligen kapitalbeloppet
återgälda.
Kongl. Maj:t, som ansett förenämnda ifrågaställa lånebidrag behöfliga,
har lill Rikets Ständer öfverlemnat huruvida, på sätt Kongl. Maj:t redan
förut i afseende på andra dylika bidrag antydt, tillgångar kunde utfinnas
för meddelandet af såväl förrberörde, för Wexiö domkyrkas utvidgande,
sökta lån, på dervid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och biskopen
uppgifna vilkor, som det amorteringslån, direktionen för Institutum
clinicum och länslazarettet, kurhuset samt barnbördshuset i Lund begärt,
under de vilkor, direktionen i sådant afseende uppgifvit.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda i nåder framställt, har Utskottet tagit i
öfvervägande; men då Stats-verkets för närvarande obetydliga tillgångar
icke lemna utväg för meddelandet af ifrågaslällde låneunderstöd, har Utskottet
funnit sig föranlåtet
att till Kongl. Maj:ts nådiga proposition i dessa delar afstyrka
Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 29 Maj 1848.
M 198
Ank. till E*p.-Utsk. den 31 Maj, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låneunderstöd af
allmänna medel till reparation af domkyrkan i Linköping.
(U. A.
Från Preste-ståndet har Stats-ulskottet erhållit remiss å en af Herr
Stats-Vtslcottets Utlåtande, N:o 198.
3
doktor Laurenius väckt, af åtskilliga bland Ståndets ledamöter biträdd, motion,
deruti blifvit hemstäldt, att ett lån af 20,000 rd:r b:ko, fördeladt på
tre år med en tredjedel under hvartdera, målle af allmänna medel beviljas
till reparation af Linköpings domkyrka, mot förbindelse alt, efter reparationstidens
slut, årligen erlades tre procents ränta och två procents amortissement;
varande, till stöd för motionen, i öfrigt anfördt, att domkyrkans
hufvudsakliga inkomst, 197 tunnor kronotionde, icke, i anseende till kyrkans
storlek och byggnadssätt samt deraf följande dryga underhållskostnad.
, vore tillräcklig alt bestrida utgifterne för vigtigare reparationer, helst
det jemväl vöre kyrkans åliggande att bygga och reparera biskops- och
syslomans-boställena och aflöna sysslomannen, hvartill komme åtskilliga andra
utgifter., såsom till konsistorii expeditions-kassa, konsistorii-nedellen,
gymnasii-bibliolheket m. m., hvilka sistnämnda afgifter förlidet år uppgått
till 216 rd:r b:ko; att, sedan kyrkans södra sida vid början af detta århundrade
blifvit förbygd, men ingångsportar och listverk lemnals i sitt förfallna
skick, den norra sidan nu, efter eLt halft årtusende, larfvade en snar
och ganska väsendtlig förbättring, hvartill, enligt förslag, då i denna reparation
inbegrepes nya fenster och ingångsportar i göthisk stil samt listverk,
m. m. hörande till byggnadens form och ursprungliga utseende, kostnaderna
beräknats till 28,990 rd:r; samt slutligen att, då kyrkans nuvarande
kapital utgjorde endast 9,000 rd:r, och 20,000 rd:r således fattades uti den
erforderliga summan, men, efter lågt tagen inkomstberäkning, årliga nettobehållningen
kunde antagas till 1000 rd:r, kyrkan väl kunde betala fem
procent årligen på de bristande 20,000 rd:r, men aldrig sjelfva kapitalet,
om det på vanligt sätt skulle upplånas.
Hvad förevarande motion, jemte de vid remissens beviljande inom
Preste-ståndet i ämnet afgifna yttranden, innehålla har Utskottet tagit i öfvervägande;
och ehuru Linköpings domkyrkoförsamling icke har sig ålagd
skyldighet att bekosta kyrkans underhåll, samt upplyst är, att denna kyrkas
närvarande tillgångar icke förslå till betäckande af de oundgängliga
kostnaderne för den, till förekommande af byggnadens förfall, erforderliga
större reparation derå, har Utskottet likväl, i betraktande af statsverkets
nu disponibla tillgångars inskränkta belopp, funnit sig
förhindradt att tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad uti
förevarande motion blifvit föreslaget.
Stockholm den 29 Maj 1848.
4
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 198.
Reservation
af Biskop Hedren. ”Afdelningen har tillstyrkt del begärda lånebiträdet
för Linköpings domkyrka. Till dess afstyrka lide synesTJtskottet icke haft
giltiga skäl. Att denna byggnad, såsom ett bland konstens skönaste minnesmärken
från forntiden, förtjenar att vårdas och bibehållas, har allmänt
blifvit erkändt. Att en längre tid uppskjuten, högst nödig reparation kan
blifva för dess bestånd äfventyrlig, är genom sakkunnig byggmästares vitnesbörd
upplyst. Alt af kyrkans vanliga inkomster tillräckliga medel icke
på lång tid kunna för ändamålet hopsamlas är genom en fullständig kassaredovisning
nogsamt ådagalagdt. Att byggnaden, hvilken endast erkänner
staten såsom egare, äfven med allt skäl bör tillförse sig det begärda biträdet
till dess så nödiga upprätlhållelse, måste äfven anses billigt, helst
då här icke är fiåga om direkta anslag, utan hvarenda försträckt penning
kommer att, så till kapital som ränta, återgäldas. Jag hade sålunda trott
billigheten fordra samma bifall, som afdelningen tillstyrkt.
Så vidt öfverläggningen kunnat vid handen gifva, hafva isynnerhet
mött tvenne betänkligheter. Den ena, att icke behörig säkerhet skulle vara
ställd för lånets återbetalning; och man har tillstyrko för denna farhåga
åberopat motionens uppgift, att medel endast borde kunna påräknas till
fern procent årlig afbetalning. Alt denna beräkning är blott ett förslag.,
synes nogsamt deraf, att kronobonden,, utgörande 197 tunnor årligen, de
sednare åren, med undantag af år 1845, aldrig nedgått under 6 rd:r 32 sk.,
men merendels stigit till ett pris af 7 ä 8 rd:r. Och då utgifterna endast
uppgått i medeltal till cirka 250 rd:r så visar sig tydligt, att tillgång icke
saknas till den årliga amorteringen. Härjemte får jag upplysa, att domkyrkan
eger en årlig hyres-inkomst af 100 rd:r b:ko för ett serskildt egande
hus, så att ofvanberörde amorteringsproeent är mer än tillräckligen
tryggad. Att kyrkokassans föreståndare, Konungens befallninghafvande och
domkapitlet, skulle möjligtvis draga i betänkande, att afgifva den fordrade
borgensförbindelsen, är väl ej att förmoda: och skulle en så oförväntad händelse
inträffa, så lärer den åtminstone icke tor statens säkerhet kunna medföra
något äfventyr.
Det andra skälet lill afslag är en förment misshushållning med kyrkans
medel i en föregången tid. Dermed har troligen åsyftats, hvad sorn
äfven under behandlingen på afdelningen omständligen blifvit framstäldt,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 199.
5
det inköp, sorn för nära trettio år tillbaka egt runi af en grupp kolossala
bildstoder, beslående af frälsaren medallegoriserade figurerna af tron, hoppet
och kärleken, som sedermera fått en plats vid högaltaret i kyrkan. I
den tidpunkt, då detta inköp skedde, ansåg man för en heder, och, snart
sagdt, en pligt,, alt begagna en svensk, europeiskt ryktbar konstnärs hand,
till beprydande af ett bland fäderneslandets skönaste tempel. Denna var orsaken
till nämnde, för kyrkokassan visserligen kostbara, men af tidens opinion
gillade och i laglig ordning, med vederbörligt bifall, afslutade handel.
Opinionen har förändrat sig och gjort till föremål för klander, hvad i första
början var det för bifall. Men, ulan alt ingå i pröfring häraf, synes dock
sjelfva byggnaden, såsom fullkomligen oskyldig, icke böra lida straffet för
det förmenta misstaget. Den förvaltning af domkyrkokas9an, uti hvilken
jag de sista 14 åren haft ärau deltaga och hvilken i nyssnämnde åtgärd
är lika oskyldig, har äfven bemödat sig att med all omtanka och sparsamhet
söka bereda medel för den nödiga reparationen; och att den icke alldeles
misslyckats, visar sig deraf, att den vid, nämnde periods början qvarstående
betydliga skulden blifvit betald och derjemte en kapitalfond samlad
af närmare 10,000 rd:r b:ko. Och då behofvet skyndar, men tillgångarna
på långt nar ieke räcka till, hafva vi trott vår pligt fordra, att anmäla
förhållandet hos den dyrbara byggnadens högsta hufvudman, med en,
som oss synes, billig och utan serskildt betungande uppgjord plan tilldess
iståndsättande. Skulle detta, efter bästa förstånd och i bästa afsigt gjorda,
försök misslyckas, så hoppas vi dock den rättvisan göres oss, att hafva hushållat
efter vår pligt, lemnande i öfrigt åt framtiden följderna.
Jag vågar dock ännu hoppas, att Rikets högloft. Ständer benäget skola
behjerta det sköna templets behof; i synnerhet då allsingen uppoffring
dermed är förenad. Och hemställer fördenskull vördsammast, att det begärda
låne-biträdet måtte beviljas.’'
* M 199
Ant. till. Exp. Utsk. den 31 Maj, kl. 10 f. tn.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lån af allmänna
medel till reparation af tit. Petri kjrka i Malmö. (U. A.)
Uti en inom Borgare-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad,
motion, har Herr C. J. Kock, enär St. Petri församling i Malmö, hvil
-
6
Stals-Utslcottets Utlåtande, N:o 200.
ken församling hittills icke brustit i skyldigheten att underhålla sin ansenliga
kyrk byggnad, för närvarande, i anseende till endera nästlidne år verkställd
större reparation, som medfört en kostnad af nära 16,000 rd:r, icke
förmådde på en gång åstadkomma den ungefär lika stora summa, sorn
erfordrades för att fullkomligt återställa de till en del förvittrade murarne
och bola andra af tidens åverkan uppkomna skador, gjort hemställan
om statens mellankomst i detta hänseende och föreslagit, alt Rikets Ständer
måtte, till ofvannämnde ändamål, af allmänna medel, lemna St. Petri
församling i Malmö, såsom låneunderstöd, 15,000 rd:r, emot 2 procent årlig
kapital-afbetalning och tre eller fyra procents ränta, samt den säkerhet,
som derför kunde varda föreskrifven.
Enligt motionen bifogadt betänkande och kostnadsförslag öfver kyrkans
iståndsättande hafva de kostnader, hvilka ansetts för berörde ändamål
oundgängligen nödvändiga, blifvit beräknade till 14,561 rd:r 32 sk. b:ko.
Då, på sätt motionären äfven antydt, det åligger St. Petri församling
att underhålla ifrågavarande kyrka och, vid jemnförelse af de mångå föremål,
lör hvilka statens, för närvarande obetydliga, tillgångar tagas i anspråk,
Utskottet, vid ofvannämnde förhållande, icke anser det nu ifrågaställda
lånebidråget böra företrädesvis tillstyrkas, hemställer UlskotLet
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Maj 1848.
Jfo 200.
Ank. lill Exp.-Utsk, den 31 Maj, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af allmänna
medel för undersökning af jordlagren i olika trakter af
Riket. (U. A.)
Stats-utskottet har émottagit remiss å en hos Borgare-ståndet väckt
motion af Herr Lagergren, sorn fästat uppmärksamheten på vigten af geologiska
forskningar, anställde i annat ändamål, än att upptäcka metaller,
och anfört, att, medelst genomforskning af jordytans undre beståndsdelar,
kunde för den allmänna och enskilda hushållningen samt jordbruket vig
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 200.
7
liga upptäckter göras af materialier, hvaraf med hvarje år en större saknad
förspordes och alt, genom skogarnes förödande, tillgångarne på bränsle
och dugliga skogsprodukter på ett fruhtansvärdt sätt förknappades, ulan
att allvarliga försök gjordes, om icke de mångenstädes befintliga mossar
kunde lemna tillgång på bränntorf, hvars användande skulle, mer än något
annat medel., befordra skogarnes sparande för byggnadsämnen samt
bergverkens och handelns behof, likasom jordbrukets framsteg hämmades
genom bristen och dyrheten af de i andra länder allmänt brukliga mineralogiska
gödningsämnen, hvaraf måhända outtömliga lager funnos obegagnade
under falk, hvilka., just i saknad deraf, vore nästan ofruktbara. På
grund häraf, och dels för att främja sjelfva saken genom undersökningar,
som, stödda på annorstädes vunnen erfarenhet och vetenskaplig grund, sannolikt
aldrig borde blifva utan all vinst, dels ock för att af vetenskapligt
underbyggde personer bilda vana och dugliga jordforskare, de der sedermera
kunde gå den enskilda omtankan lill mötes med sina insigter och sin
erfarenhet, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte ställa tili
Kongl. Maj:ts nådiga disposition en summa af minst 8000 rd:r b:ko, att, i
mån af behof, användas till undersökning af jordlagren i olika trakter af
riket, i ändamål alt dermed befrämja upptäckten af sådana ämnen, som
kunde vara af vigt för jordbruket, samt den allmänna och enskilda hushållningen
i landet.
Ulan att vilja ifrågasätta, det ju icke, genom de af motionären föreslagna
geologiska undersökningar, väsendtliga förmåner skulle kunna beneda
s landet, har Utskottet likväl, i betraktande af de mera maktpåliggande
föremål, för hvilka statsverkets tillgångar måste anlitas, ansett sig böra
å motionen afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 29 Maj 1848.
STOCKHOLM, Elmcn & G ranrergs Tryckeri, 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
1
JV.o 201
Ank. till Exp.-Ulsk. den 8 Juni, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Betänkandet N:o
isto, angående beviljandet af ett byggnadslån till staden Christianstad.
' (Rgs Afd.)
Detta betänkande, hvaruti Stats-utskotlet, med anledning af Kongl.
Maj:ts derom aflåtna nådiga proposition, tillstyrkt ett lån af 100,000 rd:r
för återuppbyggandet af den i Juni månad sistlidet år nedbrunna del af
ofvannämnde stad, liar af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden blifvit till
Utskottet återremitteradt, på grund af anmärkningar, hvilka hufvudsakligen
sammanstämma uti yrkandet, att, i stället för den af Utskottet föreslagna
inteckningssäkerhet för det låne-belopp, som komme att hvarje lånebeberälligad
tomtegare tilldelas, borde magistraten och borgerskapets äldste
eller drätselkommisionen, å stadens vägnar, åtaga sig betulnings-ansvaret
för hela den beviljade lånesumman, samt att följaktligen de af Utskottet
tillstyrkta bestämmelser i afseende på de serskilda skuldförbindelsernes
intecknande samt insändande till och bevakande af Riksgäldskontoret m. mborde
från låne-vilkoren utgå, på det att detta Verk, genom en sådan af
staden ingången gemensam ansvarighet, ej allenast måtte varda betryggadt
mot de kapilal- och ränteförluster, som detsamma å andra emot inteckningssäkerhet
utlemnade byggnadslån, i sednare tider fått vidkännas, utan
ock befrias från åliggandet att serskildt bokföra, bevaka och indrifva hvar
och en tomtegaves erhållna låne-understöd; ett åliggande, sorn, i anseende
till dermed förenade tidsödande göromål, skulle i väsendtlig mån motverka
eller förhindra den åsyftade minskningen af tjenstemanna-personalen och
förvaltnings-kostnaderna vid nämnde verk. Dessutom har blifvit anmärkt:
af en ledamot utaf Borgare-ståndet, att någon räntefrihet för ifrågavarande
lån icke borde medgifvas, och af en ledamot utaf Bonde-ståndet, att den
af Kongl. Maj:t föreslagna lånesumman borde till hela sitt belopp eller
200,000 rd:r beviljas.
Jemte det Utskottet får anmäla, att ofvanberörde betänkande blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallet, samt att Borgare-ståndet godkänt UtBilt.
till fl. St. Prat. 1847 <f 1848. 4 Sami. 2 Band. 1 Afd. 15 Haft. 1
2
Stats-U Iskottets Utlåtande, N:o 201.
skottets hemställan i lista punkten, angående lånets bestämmande till 100,000
rd:r, har Utskottet, med anledning af vikandet örn stadens ansvarsskyldighet
för lånesummans behöriga återbetalning, ansett sig böra upplysningsvis
meddela: alt stadgandet af ett dylikt åliggande för de med byggnadslån
understödda städer jemväl tillförene varit ifrågasatt och alt, efter härom
■vid 1843 års stats-revision väckt förslag, dåvarande revisorer hemställde,
att om och när låne-understöd Lill återuppbyggande af nedbrunna städer
beviljades, det bestämda villkor dervid måtte lästas, att den stad, som erhölle
ett sådant lån, skulle icke allenast vara solidariskt ansvarig för de
stadgade låne-vilkorens fullgörande, utan äfven verkställa de föreskrifna
ränte- och kapitalinbelalningarne, på det att icke, genom mindre nöggranhet
vid låne-medlens utdelning eller genom låne-innehafvarnes inträffande
obestånd, oberäknade kapital- och ränte-förluster måtte det allmänna tillskyndas
samt det verk, hvarifrån lånet utgått, behöfva mottaga, granska
och bevaka serskilda skuldförbindelser af hvar enda person, sorn åtnjutit
större eller mindre andel utaf den staden tilldelade lånesumma. Emot
den af revisorerne sålunda gjorda framställning erinrade dock sislföiHulne
Riksdags Stats-utskott, i sitt häröfver afgifna utlåtande: att det syntes med
billighet och rättvisa föga öfverenstämmaude att ålägga äfven de invånare
i en brandskadad stad, sorn icke blifvit af eiden hemsökte eller icke viiie
af låne-understödet sig begagna, skyldigheten att ansvara för alla, till följd
af eldsvådan, meddelade byggnadslåns återbetalande; att en gemensam ansvarighet
förutsatte rättigheten för samtlige ansvarsskyldig^ att kontrollera
så väl ändamålsenligheten, beskaffenheten och värdet, som underhållandet
och skuldsättandet af de byggnader, till hvilkas uppförande lånemedlen blifvit
anvisade; en kontroll, sorn man å ena sidan icke torde vara mera benägen
att sig åtaga, än å den andra att sig underkasta; samt alt ilen ifrågaställde
solidariska ansvarighetens föreskrifvande, såsom ett bestämdt vilkor
för byggnadslåns erhållande alltså skulle, i de flesta fall, komma att utgöra
ett gifvet hinder för det beviljade lane-biträdets begagnande; hvadan
Utskottet, i betraktande af dessa förhållanden och med derjemte fästadt afseende
å ej mindre anledningen till, än ändamålet med, dylika låne-understöd,
funne den solidariska ansvarigheten för deras återbetalande hvarken
lämplig eller antaglig. Detta yttrande godkändes jemväl af Rikets Ständer;
men för att, vid nya byggnadslåns beviljande, fullständigare än förut, betrygga
det allmännas rätt och säkerhet, funno Rikets Ständer nödvändigt,
att ett visst förhållande emellan de ulgifua låne-beloppen samt de derius
-
Slats- Utskottets Utlåtande, N.o 201.
3
upförda och intecknade byggnadernas brandförsäkringsvärde fastställdes, hvilket
förhållande icke borde af något låns kapitalbelopp få öfverstigas; hvarjemte
Rikets Ständer meddelade åtskilliga, till förenkling i bevaknings- och
bokförings- samt liqvidationssättet ledande bestämmelser, derigenom, bland
annat, föreskrefs, att, i stället för det förut inom Riksgälds-kontoret iakttagna
bokloringssäil, enligt hvilket hvarje innehafvare af byggnadslån, så
snart skuldebref'vet för delsamma till Riksgälds-kontoret inkommit, uti kontorets
hufvudbok erhållit sitt serskilta konto, borde för alla ifrågavarande
lån uprällas en gemensam, fortgående räkenskap, deruti hvart och ett dylikt
lån skulle å en för flera år löpande räkning upplagas, hvilken räkning
dock borde årligen afslutas, så snart den för året sladgade inbetalningen
blifvit verkställd; hvaremot Riksgälds-konlorets hufvudböcker endast summariskt
skulle utvisa de förändringar, som det en och samma stad, emot
enahanda belalnings-vilkor, beviljade låne-understöd i sin helhet, under
hvarje års lopp, undergått, äfvensom de derunder å samma lån upplupna
samt influtna eller balanserade intressen.
Tili följd af det sålunda beslutade samt från och med år 1845 på
des-förinnan utgifna byggnadslån jemväl tillämpade bokföringssätt, har, enligt
hvad sednast församlade revisorer, uti sin berättelse om Piiksgäldskontoret,
sid. ‘23, anmält, de i detta verks hufvudbok för år 1844 befintliga
5 å 600 serskilda konti kunnat ur de följande årens hufvudböcker uteslutas,
utan att härigenom någon olägenhet förorsakats eller den vid lånens
och derå upplupna intressens samt verkställda kapital- och ränte-inbetaluingars
bokförande nödvändiga reda och fullständighet blifvit åsidosatt.
D O
Med tillämpning af de utaf Rikets sednast församlade ständer uti
ifrågavarande hänseende godkända åsigter och meddelade stadganden, ansåg
sig nuvarande Stats-utskott böra uppgöra det Rikets Ständer genom ofvanberörde
betänkande underställda förslag till föreskrifter, rörande säkerheten
och betalningssättet för det låne-understöd, som vid denna riksdag
blifvit begärd t och af Utskottet tillstyrkt för återuppbyggande af den vid
sistlidet års eldsvåda ödelagda del utaf staden Christianstad; hvarjemte Utskottet
till ytterligare betryggande af Riksgälds-kontorets säkerhet för lönesumman,
intilldess fullständiga inteckningshandlingar för densamma kunde
till kontoret a flem nas, hemställde, att stadens drätselkommission borde under
denna tid för de lyftade lånemedlen åtaga sig samma ansvars-och redovisningsskyldighet,
sorn inom andra hranskadade och med enahanda understöd
försedda städer varit ålagd den derstädes tili förordnade byggnads-låne
-
4
Stats-Utshotlets Utlåtande, N:o 20(.
kommitté. Men då dessa af Utskottet föreslagna bestämmelser endast af
ett Riks-stånd blifvit gillade, och då det inom de öfriga stånden framställda
förslag, att meranämnde stad skall afgifva sin ansvarsförbindelse för det
nu ifrågaställa byggnadslånets återbetalande, obestridligen skulle komma
att betydligt underlätta och förminska Riksgälds-kontorets åligganden, i afseende
på lånehandlingarnes granskning, äfvensom lånemedlens bokförande
och indrifvande, samt ytterligare betrygga kontorets säkerhet för de stadgade
betalningsvilkorens ordentliga fullgörande, anser sig Utskottet böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall till samma förslag. Dock torde de erforderliga
bestämmelserna ingalunda böra inskränkas till det under diskussionen
hos Riks-stånden föreslagna stadgande, angående stadens ansvarighetsförbindelse,
samt de föreskrifter, 3:dje och 9:de punkterna af det återremitterade
betänkandet innehålla; emedan i sådant fall nästan all kontroll öfver lånesummans
användande för det dermed afsedda ändamål och på det af Rikets
Ständer stadgade sätt skulle komma att saknas. Utskottet har derföre,
i stället för de uti oftanämnde betänkande intagna bestämmelser, ansett
sig böra uppgöra och underställa Rikets Ständers pröfning här nedan anförde
stadganden, dervid Utskottet trott sig desto heldre böra bibehålla de
i Utskottets förra utlåtande föreslagna betalningsvilkor, som förändring häruti,
på sätt Utskottet redan anmält, blott af en enda ledamot utaf Riksstånden
blifvit yrkad; varande l:sta punkten, eller bestämmelsen angående
lånets belopp, lika lydande med den härom förut gjorda och af 2:ne Riksstånd
redan bifallna hemställan.
Utskottet får alltså föreslå:
l:o) all, för återuppbyggandet af den i Juni månad 1847
nedbrunna del af staden Christianstad, ett lån å Ellhundratusen
riksdaler må af Rikets nu församlade ständer beviljas;
2:o) att detta lån må af Riksgälds-kontoret utbetalas tilt
stadens drätselkommission, af hvilken lånemedlens fördelning
mellan vederbörande tomtegare bör besörjas, under iakttagande,
att låneunderstöd endast (å meddelas åt dem, som uppföra
byggnader af sten eller af korsvirke med ifyldt brändt
tegel och kalkrappning, samt att dessa understödsbelopp icke
i något fall få öfverstiga tredjerdeilelar af brandförsäkringssumman
för stenhus och hälften af försäkringsbeloppet för
korsvirkshus; börande lånesummorna för öfrigt lämpas efter de
nya byggnadernas i kostnadsförslagen beräkuade värde oeh
Stats-UtsKottets l'Halände, N:o 201.
5
de sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd;
3:o) att drätselkommissionen, efter dertill i vederbörlig
ordning erhållet uppdrag, bör å stadens vägnar för hela lånesumman
afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller ordres ställde
skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för
lånets användande och återbetalande stadgade vilkor; efter
hvilken förbindelses aflemnande till och godkännande af Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret, drätselkommissionen eger utbekomma
lånemedlen, i den mån desamma, enligt derom hos
kommissionen gjorda och bifallna ansökningar, skola vederbörande
tillhandahållas;
4:o) att hvad, som af dessa medel ej kunnat före slutet
af år 1852 till behörige lånsökande utlemnas, icke får derefter
af drätselkommissionen utgifva?;
5 o) att den i Riksgälds kontoret lyftade och på föreskrifvet
sätt begagnade lånesumman må ulan ränta och kapi la la fbetalning
innehafvas lill 1851 års slut, hvarefter och intilldess
lånet är till fullo godtgjordt, sex procent af dess ursprungliga
belopp bör till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas, deraf
ränta efter fyra lör hundra å det oguldna kapitalet först
beräknas och afgår samt öfverskotlet utgör kapital-afbetalning;
6:o) att den uti föreslående punkt omförmälda årliga ränteoch
kapital-inbetalning bör af drätselkommissionen vid hvarje
års slut verkställas; dock må^ derest denna inbetalnings belopp
före den 16 Januari nästpålöljande år till Riksgälds-kontoret
inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig tid
verkställd, hvadan, i sådant fall, den, sedan nyssnämnde månads
början, å kapitalafbetalningsbeloppet ytterligare upplupna
ränta eflergifves;
1:6) att drätselkommissionen före den 1 Juli 1853 bör,
meddelst insända handlingar, inför Riksgälds-kontoret styrka,
att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd utaf ifrågavarande
lån meddelats, blifvit inom 1852 års slut fullbordade
och hos städernas allmänna brandstodsbolag eller skånska
brandförsäkringsinrättningen mot brandskada försäkrade;
8:o) att de från Riksgäldskontoret utbekomma lånemedel,
hvilkas behöriga användande icke kan på det i nästföregåen
-
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 202,
de punkt stadgade sätt styrkas, böra inom den der bestämda
tid vara till Riksgälds-kontoret återställda; och
9:o alt för det af drätselkommissionen lyftade belopp,
som af nyssberörde anledning skall återbetalas, bör kommissionen
jemväl godtgöra Riksgälds-kontoret fem procents årlig
ränta från slutet af året näst efter det, hvarunder samma
belopp blifvit af Riksgälds-kontoret utbetaldl.
Stockholm den 8 Juni 1848.
Reservation
af Herr Falley: ”Emot Stats-utskotlets beslut att för det nu föreslagna
byggnadslånet tillstyrka räntefrihet till 1851 års slut, får jag anmäla min
reservation. Denna räntefrihet innebär en skänk af 15 å 16,000 rd:r b:ko
till låntagarne, för hvilken gåfva jag icke finnér någon giltig och skälig anledning
förekomma, helst vid den tidpunkt, då Riksgälds-kontoret är försatt
i nödvändighet att sjelft upptaga betydliga lån och möjligen måste för
desamma erlägga en jemnförelsevis ganska hög ränta. Jag anser derföre,
att räntan för ifrågavarande lån bör från 1849 års början utgå med 4 procent
årligen, intill slutet af år 1851, samt att derefter bör såsom ränta oell
kapital-afbetalning för hvarje år erläggas 6 procent å ursprungliga lånebeloppet,
hvaraf för kapital- återstoden beräknas 4 procents årlig ränta.”
M 202.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 9 Juni, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Stats-utskot
tets
Betänkande N:o i3oj angående väckt motion om inlösen
för statens räkning af framlidne Kansli-rådet O. Sundels manuskript-samlingar
eller beviljande af pension åt hans enka.
Enligt Stats-utskottet tillliandakomne protokolls-utdrag, hafva Borgare-
och Bonde-stånden bifallit ofvannämnde utlåtande, innefattande hemställan,
att en till Utskottet remitterad motion om inlösen för statens räkning
af framlidne Kansli-rådet Sundels manuskriptsamlingar eller beviljan
-
Slals-Utslcottcts Memorial, N:o 203.
7
det af pension åt hans enka, icke måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda; hvaremot samma utlåtande blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet till Utskottet återremitteradt. Af de ledamöter, som
inom sistnämnde 2:ne Riks-stånd yrkat återremiss, är såsom skäl derför
hufvudsakligen anfördt: att, på sätt Herr Biskop Hedrén uti sin vid utlåtandet
fogade reservation närmare utvecklat, i fråga om beviljandet af
den begärda pensionen, afseende borde hafvas ej mindre å Kansli-rådet
Sundels litterära förtjenster och forskningsnit samt enkans behof,1 än å värdet
af hans efterlemnade samlingar; varande i följd häraf och då bemälda
enka, enligt läkarebetyg, vore afen lärande sjukdom ytterst försvagad, hvilket
förhållande gjorde hjelpen å ena sidan desto mera behöflig och å den
andra sannolikt mindre långvarig, till Rikets Ständers behjertande hemstäldt,
huruvida icke enkan Sundel kunde erhålla den föreslagna pensionen af
250 rd:r i utbyte mot ifrågavarande manuskriptsamlingar.
Då emedlertid 2:ne Riks-stånd bifallit ifrågavarande utlåtande, har
Utskottet funnit sig böra detsamma vidblifva.
Slockholm den 8 Juni 1848.
M 203
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Junj, kl. 11 f. in.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å en punkt af
utlåtandet, N:o 161. (Rgs Afd.)
Ridderskapet och Adeln har till Stats-utskottet återremitterat 2:dra
punkten af Utskottets under ofvannämnde nummer afgifna utlåtande, i anledning
af Rikets Ständers revisorers berättelser, angående de under Kommers-kollegii
förvaltning ställda fonder, hvilken punkt handlar om pröfningen
och afgörandet af frågor, rörande fordringars afskrifning i manufaktur-diskontens
räkenskaper; men som denna, i likhet med öfriga punkter
af berörde utlåtande, under den 13 sistlidne Maj blifvit af de 3:ne öfriga
Riks-stånden godkänd, har Utskottet, på grund af Riksdags-ordningens 75
§, ansett den af Ridderskapet och Adeln beslutade återremiss icke kunna
till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Juni 1848.
8
Stats- Utskottets Memorial, N:o 204.
Jfo 204.
Ank. till. Exp. Utsk. d«n 9 Juni, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 164. (U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln har Stats-utskottet erhållit återremiss
å sitt under N:o 164 afgifna utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
aosition om upphörande af s. k. liggetids- och nådåisbesparingar vid till3n
af embeten och tjenster på rikets stat samt om årliga anslag till armeens
och civil-statens pensions-kassor och amiralitets-krigsmans-kassan, såsom
ersättning för de inkomster, dessa kassor af nämnde besparingar åtnjuta;
men som detta utlåtande blifvit af de 3:ne öfriga Riks-slåntlen bilallet, nemligen
af Preste- och Borgare-stånden den 17 och af Bonde-ståndet den 15
sistlidne Maj, hvadan ärendet följaktligen är af Rikets Ständer algiordt, har
Utskottet funnit sig icke kunna, emot stadgandet i 75 § Riksdags-erdningen,
med detsamma taga vidare befattning.
Stockholm den 8 Juni 1848.
STOCKHOLM, Elmcm & Gråbergs Tryckeri, 1848.
Stais-Utskottets Memorial, N:o 205.
1
N:o 205.
Ank. till Exp.-Utsk den 10 Jani, fel. 10 f. m.
Memorial, i anledning af från Ridderskapet och Adeln samt
Borule-ståndet erhållna återremisser å Utskottets betänkande
JY:o 3oj angående r8f5 års revisorers berättelse.
Cl. A.)
Stats-utskoltet, som denne dag afgifVer utlåtande, dels i anledning af
Rikets Ständers år 1847 församlade revisorers beiätlelse, angående samma
år verkställd granskning af statsverkets samt andre af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för åren 1844 oc^ >845,
dels ock med föranledande af åtskilliga vid behandlingen af 1845 års revisorers
afgifna enahanda berättelse, uppskjutna frågor, får härmedelst, enär Ridderskapet
och Ådeln samt Bonde-ståndet, vid föredragning hos bemälde Riksstånd
af Utskottets betänkande, N:o 3o, angående 1845 års revisorers berättelse,
återremitterat betänkandet i sin helhet, utan att ingå i pröfning af
detsammas innehåll, hvaremot de öfriga båda Riks-stånden tagit samma betänkande
i hufvudsakligt öfvervägande, och dervid dels godkänt, dels återremitterat
Utskottets framställningar uti åtskillige punkter,
till Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet hemställa, alt,
då något hinder nu mera icke möter för en liktidig handläggning
af Utskottets utlåtanden öfver så väl 1845 som 1847 arens
revisorers berättelser, bemälde tvänne Riksstånd behagade företaga
till hufvudsaklig ompröfning Utskottets ofvanberörda betänkande
N:o 3o.
Stockholm den 8 Juni 1848.
Bih. lill R. St. fröt. {Qt7 och IS43. 4 Samt. i Ajd. 2 Band. (6 häftet.
1
*
Stal» Utikotlets Utlåtande, lY:o 106.
N:o 206.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Jini, kl- 10 f. m.
Utlåtande, dels i anledning af Rikets Ständers år iS.f’] församlade
Revisorers berättelse, angående samma år verkställd
granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående Jonders tillstånd, styrelse och Jörvallning för
åren i8J4 oc^1 tSjd, dels rörande åtskilliga, vid behandlingen
aj 1845 års revisorers afgifva enahanda berättelse,
jemlikt Utskottets utlåtande N.o 3a, uppskjutne frågor.
(I. A.)
Stnts-utslcottet, som frän samtliga Riksstånden erhållit remiss å Rikets
Ständers år 1847 församlade revisorers berättelse, angående samma år verkställd
granskning af statsverkets samt andra at allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för åren 184 4 och 1845, tillika
med vederbörande förvaltande verks och embetsmäns, i anledning af samma
berättelse, till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtanden, får nu, elter
tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande af de upplysningar,
som i öfrigt för ärendenas utredning funnits erforderlige, härmedelst i ett
sammanhang underställa Rikets Ständers vidare pröfning, ej mindre sådane
uti berörde revisions-berättelse förekommande ämnen, hvilka Utskottet ansett
från dess sida påkalla yttrande eller förslag, utan ock de frågor, Utskottet
vid behandlingen af 1845 års revisorers afgifne enahanda berättelse,
uppskjutit af skäl, som uti Utskottets betänkande N:o 3o omförmälas.
§ »•
Uti frågan om en mera enkel och ändamålsenlig uppställning af Rikshu,
fvud-boken hafva Rikets Ständers åren i845 och 1847 församlade revisorer
gjort åtskilliga framställningar och förslag, öfver hvilka Kongl. Statskontoret
jemväl afgifvit utlåtanden. I sammanhang härmed har ock af re
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 206.
S
visorerne behandlats frågan om grund- eller reserv-fonden, livars inrymmande
uti el t serskildt konto i riks-hufvud-boken Rikets Stiin ler den 5 April
i «S45 (\Ski afvelsen N:o 156) ansett erforderligt; oell sedan så väl Kongl.
Ståls-kontoret, den 3i December 1846, som kommitterade för skatteväsendets
förenkling, den 3i Maj 1847. häröfver sig yttrat, har Utskottet, efter tagea
kännedom af samtlige dessa handlingar, nu skolat lill Rikets Ständer sitt
utlåtande afgifva, hvarvid de väckta frågorna blifvit, för redigliets vinnande,
sammanförde under följande hufvudpunkler, nemi.:
A) Om förändring uti nu gällande system för konto-uppställningen i
Riks-hufvud-boken , då de för närvarande, under gemensam benämning:
Statsmedel inbegfipne serskilta fonder tillika borde hvardera erhålla sitt
konto.
B) Angående sättet för dessa fonders inbördes begränsning samt serskildt
rörande hvad, som i allmänhet bör anses tillhöra grundfonden'',
E) Hvilkendera fonden bör uti riks-hufvudbokens kapital-konto inrymmas,
ordinarie stats-reglerings fonden eller grundfonden; och
D) Upprättandet af riks-huf vud-bok efter en ny f örbättrad plan.
Då det är af vigt, att dessa frågor blifva slutligt afgjorde, såväl för erhållande
af en större fullkomlighet i riks-bokslutet, som för möjligheten att
på fasta principer grunda en ny riks-hufvudbok, har Utskottet sökt att i
möjligaste målto utreda ämnena, på det Rikets Ständer må blifva i tillfälle
att derutinnan fatta beslut.
A) I frågan om ett förändradt system för konto-uppställningen i riksmfvudboken
är uti 1845 års revisionsberättelse (pag. 2 och 3) anfördt
hurusom, vid granskning af den redovisning, riks-hufvud-boken innehåller öfver
de serskilda fonder och medel, hvilka ingå under statsverkets förvaltning,
revisorerne funnit sjelfve det sätt, som härvid begagnas, mindre ändamålsenligt.
Det syntes nemligen revisorerne tydligt, att riks-hufvudboken
borde för hvarje fond eg a ett serskildt konto, der fondens hela ställning
för året funnes framställd och utredd, men sådant vore icke förhållandet,
enär, i stället för delta sätt att bilda behöfliga konti, boken deremot
upptoge dylika för vissa kathegorier, hvilka voro gemensamma för alla medel,
såsom Uppbörd, Afkortning, Anordning, Lefverering m. m., samt å
hvartdera af de på detta sätt bildade konti eller räkningar sammanfattade
hvad från de serskildta medlen dit kunde hänföras, hvarigenom på dessa
kathegorier» konti spriddes hvad, som borde fnnas förenadt på konti för de
serskildta fonderna. Så t. ex. upploges på uppbördens konto alla de serskilta
medlens uppbörder, på afkortningens konto alla förekommande afkortningar
4
Stats-Utskoltels Utlåtande, fi.o 206.
för samtliga medel o. s. v. Under sådana förhållanden blefve det icke möjligt
att öfver någon serskild fonds ställning vinna en öfversigt, om man ej
från kathegoriernes konti utdroge, hvad fonden tillhörde och sålunda, utom
Riks-hufvud-boken, bildade en räkning öfver fonden. Hvad statsmedlen
anginge, hade revisorerne dessutom funnit, alt under denna benämning sammanfattades
flera fonder, hvilka hvar för sig borde på serskildt konto framställas.
Uti sitt häröfver afgifna utlåtande (pag. 243) har Kongl. Stats-kontoret
förmält sig destoheldre instämma i revisorernes åsigt, som densamma redan,
ehuru med andra ord, funnes uttryckt i bemälde embelsverks den 27
Februari 1844» 1 anledning af 1843 års slats-revisions-berättelse, meddelade
yttrande, samt ansett, att, ehuru kapital-räkningen förlorade den statistiska
egenskapen att på ett ställe lemna en generel öfversigt af alla till allmänna
föremål influtna intrader och bestridda utgifter, den af revisorerne föreslagna
method för redovisningen dpck vore mera redig, samt att en statistisk öfversigt
kunde genom serskilt upprättade sammandrag vinnas; och tillstyrkte
Kongl. Stats-kontoret, att de serskilta stats-medels-fonderna måtte erhålla
hvar sitt konto, dervid dock, hvad grundfonden anginge, hänvisades på ett
framdeles afgifvande utlåtande öfver Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse
N:o 156.
Med instämmande i föregående revisorers mening, ansågo Rikets .Ständers
år 1S47 församlade revisorer att planen för riks-hufvodboken borde
undergå förändring, dock att de omförmälde kalhegorierne borde bibehållas
och åskådliggöras uti serskilda, boken åtföljande, tabeller. Likaledes anmärktes,
att, under benämningen stals-medel, inbegrepes flere sinsemellan
skiljda fonder, hvilkas ställning, hvarje för sig, ingenstädes utreddes, eine- '
dan sjelfve planen för riks-hufvudboken icke rnedgaf en sådan utredning.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Kongl. Stats-kontoret åberopat, hvad
i anledning af 1840 års revisions-berättelse uti enahanda ämne yttrats.
Hvad serskildt beträffar den s. k. Grundfonden, hafva icke allenast
sednast församlade Ständer, utan äfven Kongl. Stats-kontoret, jemte Riksboksluts-kontoret,
och kommitterade för skatteväsendets förenkling tillstyrkt
denna fonds serskilda bokföring.
Stats-utskotlet anser jemväl det vara ett oeftergifligt vilkor för ett väl
ordnadt bokslut, att detsamma i främsta rummet redogör för ställningen
med hvar och en af de serskilda fonder, som under en gemensam förvaltning
ingå, hvilket nu icke är förhållandet, och finnér derföre angeläget, alt, vid
uppgörandet af planen till en ny riks-hufvudbok, serskilta konti må bildas
Slats-V/skoltets Utlåtande, fi:o 206.
ö
för de deruti förekommande fonder och icke, på sätt nu sker, efter vissa
kathegorier; instämmande Utskottet äfven i den meningen, att desse sednare
må åskådliggöras uti riks-hufvudboken åtföljande sammandrag eller
tfa heller.
B) Rörande frågan om de under stats-medlen inbegripna serskilde fondernes
inbördes begränsning, eller afgörandet af hvad, vid dessa fonders utbrytning
från stats-medlen, borde till dem hvardera hänföras, har Stats-utskoltet,
som ansett det leda till alltför stor och onödig vidlyftighet, om bär
upptoges fullständig recit af de, i afseende på hithörande förslag, uti såväl
Stats-revisorernes berättelser som Kongl. Statskontorets med anledning deraf
afgifne utlåtanden förekomramande serskilde motiver, trott det göra tillfyllest
att under hvarje sådant härnedan uppgifvet förslag endast åberopa
och hänvisa till berörde handlingar, hvilka, såsom redan längesedan tryckta
och bland riks-ståndens ledamöter utdelade, icke kunna vara för dem obekanta.
Likaledes bar Stats-utskottet ansett tillräckligt alt endast korteligen
omförmäla resultaterne af hvad angående dessa ämnen förekommer uti
Kongl. Stats-kontorels, kommitterades för skatteväsendets förenkling ock Rikshoksluts-kontorets
ofvan anförda utlåtanden öfver Rikets Ständers skrifvelse
N:o 156, då hufvudsakligen alldeles samma grunder, sorn för eller mot
förslagen uti revisions-berättelserna och Kongl. Stats-konloiets deraf föranledda
utlåtanden förekomma, möjligen i vissa fall uti mera ut veckladt skick
äfven uti först berörde yttranden blifvit anförde.
De under denna fråga hörande förslag, dem revisorerne, hufvudsakligen
under sitt bemödande att utreda och från öfrige stalsmedels-fonderne
afskilja Grund-f'ondens rätta belopp, framställt, men derom i mer eller
mindre mån ski 1 jäktige åsigter eller serskilde erinringar blifvit anförde, är.o
följande, nemi.:
i :o yl 11 stats-medel s-uppbörden med det debiterade beloppet, icke endast
med den till riks-statens utgifter be häl Ine delen deraf, borde ordinarie
Stats-reglerings-fonden tillföras, hvilken mening tillika innebär, att
hvad uti nuvarande Riks-hufvudboken upplages under kathegorierne: Afkortning,
Anordning utom Stat och Restantier, äfvensom i sammanhang med
de sistnämnde, anmärkte poster och proprie-balanser, likaledes å motsidan
af sistberörde fonds konto böra intagas.
(Se i845 års Revis. berättelse pag. 3, \ och 5 samt 1847 års Rev. Berätt.
pag. 10 och, serskildt 1 afseende på proprie balanser och anmärkte
poster, pag. 6, äfvensom den bilögade tabellen öfver Grundfonden.)
Med denna äfven af Riks-boksluts-konloiet uti ofvanåberopade ullå
-
0
Stals-Utskollets Utlåtande, N:o 206.
tande såsom riklig ansedda tanka står i strid dels det vanligen begagnade
sättet alt kalkylera stats-reglerings-londen eller behållen uppbörd, i enlighet
med riks-staten, dels äfven hvad Kongl. Slads-konloret anfort angående
Restuntiernas behandling såsom egen fond för sig, äfvensom proprie-balan
sernes
och anmärkte jjosternes hänförande till grundfonden.
(Se Stats-kontorels und. utlåtande angrde i843 års rev. berätt. pag.
247 och 248 samt ang:de 1847 års rev. berätt. pag. 282)
2:0) Att de före 18 4> Ars Stats-reglering A hufvudtitlarne , genom
utbetalningar utöfver ans/ags-til/gång, uppkomna brister, borde, såsom af
grundfonden förskjutna, densamma tillgodoräknas, men deremot såsom
skuld A ordinarie Stats-regleringens konto framstå.
(Se räkningarne pag. 4> 5, 6 och 7 i 184- års rev. berätt., samt af
1847 års berätt. pag. 7, räkningen pag. 14 och i5 samt tabellen
öfver grundfondens beräkning.)
Detta, äfven af riksboksluts-kontoret antagne, sätt för nämnde bristers
behandling har deremot ulaf Kongl. Stats-kontoret dels icke blifvit lilhimpadt
viri Grundfondens beräkning (pag. 248 uti Utlåt, angående 1845 års
rev. berält., äfvensom uti det serskildt åberopade underd. utlåt.) dels helt
och hållet underkändt (utlåt. ang:de 1847 års rev. berätt. pag. 282).
3:o Att de, såsom Stats-utgifter formelt A hufvudtitlarne utförde
lån och förskotter, hvilka, enligt Rikets Ständers beslut vid 1828—i83o
Arens Riksdag, skola i rikshuf vudboken åter debiteras, icke böra tillföras
grundfonden.
(1845 års rev.-ber. pag. 5)
hvilken fråga, med anledning af Kongl. Statskontorets erinran,
(Uti. angående 1840 års Rev. Ber., pag. 248)
och 1847 års revisorers instämmande deruti,
(Rev. Ber. pag. 12 & i3)
blifvit närmare bestämd dertill: att nämnde lån och förskotter borde eller
kunde ordinarie statsreglering* fonden tillräkna*; hvarförutan sislbemalde
revisorer i sammanhang med denna fråga framställt serskildle förslag ota
antagande af ett, med lagarne för en riktig räkenskaps-föring mera öfver
ensstämmande
sätt för ifrågavarande posters intagande i Riks-hufvud-boken,
(pag. 13 och i4) i anledning af hvilken framställning Kongl. Stats-kontoret
medelat åtskillige upplysningar om tillkomsten al nu gällande method lör
ifrågavarande posters bokföring (pag. 282).
Stills-Utskottets Utlåtande, N:o 206.
7
Riks-bokslul s-kontoret, sorn äfven vidrört fr Agan om sättet för dessa
Steidebiterade belopps upptagande i Riks-hufvud-boken, liar ansett en del af
desamma böra behandlas så, sorn al 1847 års stats-revision och Kongl.
Statskontoret blifvit foieslaget, men deremot trott en annan del böra på
eget konto tillsvidare upptagas, intilldess en förändring i sättet för dessa
belopps bokföring uti riks-hufvudboken kunde beredas.
4:o Att fastigheters och inventariers värden bora till grundjonden
inräknas,
(i845 års Rev.-Ber. pag. 8 och 1847 års Rev.-Ber. pag. 7.)
dock endast så lange föi eskriflerne om dessa värdens upptagande i penningbokföringen
äro gällande, hvilka föreskrifter likväl i vederbörlig ordning
borde sålunda ändras, aLt alla döda värden blefve från penning-boklÖringen
uteslutne.
(1847 års Rev.-Ber. p. 7 och 8.)
Kongl. Slats-kontoret bar, i enlighet med förre Stals-revisorers oell
Slals-ulskotls yttrade åsigter, ansett nämnde värden, vid grundfondens beräkning,
böra, äfven under nuvarande förhållanden, utgå;
(Utlåtande angående 1S45 års Rev. Ber. p. 248 och angående 1847
års Rev.-Ber. p. 282.)
varandes af riks-bokslutskontoret yttrad samma mening, som den 1847 års
sia is-revisorer otti yckt, hvarjemte kommitterade för skatteväsendets förenkling
anvett föreski ifl erfordras 0111 if 1 ågavarande värdens uteslutande.
I afseende å förslaget, huruvida hela den debiterade — ej blott den
till Riks-statsulgifterne helodine — årsuppbörden bor lill ordnarie statsregleringens
konto hänföias eller icke, har Utskottet inhemlat, att det uti
Riks-slalen antagne sött att beräkna endast den behållne, d, v. s. till utgifter
disponibla delen af uppbörden, tillkommit för större enkelhets vinnande
vid de disponible dalarnes kalkyIrring, hvarvid Riks-slatens uppställning i
öfverensstämmelse med detta behof underlättat åtgärden, men Utskottet finner
också, att någon anledning icke är att använda samma method vid bokföringen,
när dervid förekommande omständigheter göra ett annat sätt lämpligare.
Då Hendigen debiteringen utgör grunden för uppbördsmännens redovisningar
och riks-luifvud-boken bland annat är ämnad att af dem göra
en sammanställning för öfversigt af det hela, synes det alldeles rigtigt, att
hvarje inkomst-titels debiterings-belopp, i öfverensstämmelse med uppbörds
-
8
Stals-Ulskollets Utlåtande, JV:o 206.
mannens redogörelser, i riks-hufvud-boken upptages. Vid delta förhållande
måste äfven, så framt ej uppbördsbeloppet, som är ett, onödigtvis skall sönderdelas
på flere kouli, enklast vara, att detsamma odeladt tillföres Statsregleringens
konto, samt att följaktligen å motsidan af samma konto dels
aftöres hvad, enligt räkenskaperne, varder afkorladt eller eljest lill statsulgifternes
bestridande blifver odispouibelt, dels balanseras hvad vid räkenskapsårets
slut af uppbörderne ännu beror på indrifning eller afskrifning,
Nämnde konto, som eljest skulle upptaga endast uppbördens behållna del,
blir äfven mera upplysande derigenom att förhållandet med uppbörden i( sin
helhet derstädes kommer alt framstå.” Utskottet anser äfven den af Kongl.
Stats-kontoret yttrade meningen, att reslanlierne, emedan de vid räkenskapsårets
slut ej vore till riks-statens utgifter disponible, derföre ej borde
tillräknas statsreglerings-fonden, utan såsom egen fond behandlas, sakna stöd
i sakförhållandet, då denna omständighet väl utgör en anledning dertill, att
de under redovisnings-året icke kunna till riks-stats-utgifternas bestridande
användas, men icke förminskar slats-reglerings-fondens fordran på dem, hvilka,
i den mån de blifva disponible till betäckande af följande års utgifter
äfven begagnas. Då dessutom, enligt livad Riks-boksluts-kontorel anfört, vid
föringen af stals-regleringens konto, något sätt torde k irna utfinnas att förmedla
riks-statens och sakförhållandets fordringar i detta afseende, kan Utskottet
ej annat än för sin del biträda revisorernes och Riksboksluls-kontorets
tillstyrkanden, att statsreglerings-fonden bör krediteras för uppbördens
debiterade belopp. Hvad åter angår frågan om anmärkta poster och proprie
balansers hänförande till statsreglerings-fonden, så om äfven i allmänhet
dessa slats-verkets fordringar icke tillhöra ett löpande års uppbördsmedel,
utan till större delen utgöra brister i redan till kassorna af föregående års
uppbörder inllutne medel, och af sådan anledning vid ett flyktigare betraktande
kunna anses tillhöra grundfonden; likväl, då genom dessas uppkomst
förorsakas minskning i medel, om hvilka redan under föregående år mellan
stats-verket och Riksgälds-kontoret blifvit liqvideradt, under antagande, att
de skulle till riks-stats-utgifternas bestridande fortfarande förblifva disponible,
likasom dylika poster, der de för löpande år uppkomma, ovilkorligen
minska riks-statens afkomst af uppbörden, anser Utskottet, att, med bibehållande
af det redan länge antagna sättet, öfver de nu ifråga varande beloppen
bör liqvideras mellan Stats- och Riksgälds-vei ken i sammanhang med
restantierna, från hvilka desamma skilja sig endast i det afseendet, att, då
restantierna åstadkomma inflytande på nämnde liqvid, utan att hafva kunnat
indrifvas,
Slats-Ulskottets Vllålande, N:o 206.
9
indrifvas, de anmärkte posterne och proprie-balanserne deremot, i det de
Först tillflutit, men sedermera åter frångått kassorna, på enahanda sätt inverka,
samt således samma orsak grundar håde reslantiernes och de ifrågavarande
posternes inflytande på nämnde liqvid. Om af sådan anledning
detta inflytande än vidare bör fortfara, så synes det uppenbart, att omförmälde
belopp, såsom något, hvarpå statsregleringsfonden så till sägandes
eger samma anspråk, som på restantierna, i det den deraf möjligen kan
förvänta en disponibel tillgång, äfven bör samma fond tillräknas. För öfrigt
anser Utskottet ett vigtigt skäl för antagande af ifrågavarande sätt för
uppbördens och dess delars upptagande å stals-regleringens konto ligga deruti,
att endast såmedelst grundfondens beräknande kan vinna den fasthet och,
under vanliga förhållanden, den årliga likhet, som, enligt den af 1847 års
revisorer meddelade tabell, är möjlig.
Vidkommande frågan, huruvida beloppen af de under åren före 1841
å riks-slatens åtskilliga hufvudtitlar uppkomna brister böra såsom en grundfondens
fordran beräknas eller icke, finner Utskottet, att, då nämnde utbetalningar
utöfver hufvudtitlarnes egna tillgångar skett af medel, tillhörande
grundfonden, hvars ändamål icke är att dylika utbetalningar utan ersättning
bestrida, samma utbetalningar af sådan anledning måste såsom grundfondens
fordringar anses, intilldess de ersättas eller beslut om deras afskrifning
blifvit af Rikets Ständer fattadt; förenande sig Utskottet alltså i hvad,
med afseende på nämnde brister, såväl revisorerne som Riksboksluts-kontoret
yttrat. Utskottet får härvid likväl upplysa, alt, enligt riks-hufvudbokens
gällande plan, alla med hufvudtitlarna gemenskap egande utbetalningar,
utan afseende derpå, huruvida hufvudtitlarnes tillgångar förslå att
dem betacka eller icke, ändock genast definitivt i kapitalräkningen afföras
och alt således de utöfver riksslats-tillgångarna bestridda utgifterna eller
bristerna icke kunna i riks-hufvudboken, efter dess nuvarande inrättning,
såsom balans framstå. Detta förhållande, som varit och än vidare är möjligt,
så länge de under stats-medlen inbegripne serskilda fonderna kunna
sammanblandas, kommer att- upphöra, när hvarje fond får sitt serskilda
konto, der fondens fordran af en annan fond på denna sednares konto naturligtvis
motsvaras af en lika stor skuld. Emedlertid förorsakar detta, att
någon afskrifning i egentlig mening ej kan ega rum, såsom på visst sätt redan
verkställd, och att en balansering af Samma brister endast kan ske genom
anmärkning inom kolumn af deras belopp, hvilket uti riks-hufvud»
Dih. till R. St. Fröt. <847 och <S4S. 4- Sami. i Afd. 2 Dand. i6 Hält. 2
10
Slats-Utskollels utlåtande, JV.o 206.
boken iakttagits på de der förekommande serskilda sammandragen öfver
riksstats-utgifterna. Det är således på dessa, äfvensom uti de räkningar öfver
grundfonden och ordinarie stats-regleringen, hvilka, utom riks-hufvudboken,
vanligen åtfölja Rikets Ständers revisorers berättelser, som en beslutad
afskrifning kan blifva synlig, men icke uti riks-lnifvudbokens kapitalräkning,
deri nämnda belopp, i den mon de uppkommit, äfven blifvit
afförde.
När sålunda af hvad Utskottet redan föreslagit, angående stats-medlens
fördelning på serskilda konti uti riks-liufvudboken, det förhållandet inträder,
att hvad den ena fonden förskjuter för den andra, kommer att äfven
å denna sednares konto inverka och blifva synligt, har .Utskottet ej något
serskildt att föreslå, angående ifrågavarande bristers behandling, der sådana
i framtiden skulle kunna uppstå. Angående de redan uppkomna bristerna,
brafver visserligen likheten med de förstnämnda, att äfven de såsom fordran
å grundfondens konto, vid en blifvande fördelning af stats-medels-fonderna,
upptagas; men Utskottet anser det i alla afseenden bättre, om, innan en
riks-hufvudbok upprättas efter de grunder, som härofvan blifvit föreslagna
och här nedan vidare skola anföras, de ifrågavarande gamla bristbeloppen
vore, genom slutlig åtgärd, befordrade ur räkningen. Det är af sådan anledning
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad föregående Stats-utskott
rörande dylika poster åtgjort, anser sig böra, jemte meddelande af en utredning
öfver de nu ifrågavarande bristbeloppen, tillika föreslå de åtgärder,
Utskottet tror vara lämpliga för nämnde ändamåls vinnande.
Dessa brister uppgå, enligt sednaste stats-revisions-berättelsen, lill följande
sumtnor, nemligen:
å f. d. 2:dra hufvudtiteln  153,553: 3. r.
å f. d. 3:dje dito
16,210: 11.—
å f. d. 4;de dito
700:
å f. d. 7:de dito
18:
å f. d. io:de dito
1 14p * • 1. 6.
eller tillsammans r:dr 171,630:25. 7.
Rörande de å f. d. 2:dra och 3:dje hufvudtitlarna befintliga bristbeloppen
hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 7 Maj [845,
N:o 173, anfört, alt, ehuru, genom riksrättens den 2 Juli 1842 meddeidte
dom, Konungens rådgifvare förklarats i och för de af dem tillstyrkta anvisningar
å dessa liufvudtitlars besparingar utöfver de sistnämndas belopp
Stats-Vlskoltets Utlåtande, IS:o 206.
samt det deraf föranledda öfverskridandet af samma hufvud-titlars anslag,
icke kunna till ansvar fällas, Rikets Ständer likväl ansett den vid nästföregående
riksmöte, enligt underd. skrifvelsen den 12 Maj 1840, N:o 33a,
för bedömandet af frågan om berörde bristers afskrifning, afsedda fullständiga
utredning då ännu icke vara vunnen, helst, enligt hvad Stats-kontoret
upplj-st, sådane ytterligare utgifter, hvilka vore att hänföra till a:dra och
3:dje hufvudtillai ne för 1840 och föregående åren, komme, jemlikt föreskriften
i Kongl, brefvet den 2 Februari 1842, att öka de befintlige brislerne,
hvadan de inom linien i 1841 års riks-hufvudbok balanserade beloppen
icke utgjorde bestämda eller oförändrade summor förr, än dylika utgifter
upphört alt förekomma. Vid sådant förhållande och enär å andra sidan
icke utan skäl borde förutsättas, att, genom upphörande för framtiden afen
del sådane å besparingarne anvisade utgifter, hvilka utgjort föremål för Rikets
Ständers och deras revisorers anmärkningar, utväg kunde beredas för
betäckande åtminstone till någon del af de å nämnde hufvud-titlar uppkomne
brister, ansågo Rikets Ständer afskrifning af beloppen då icke
lämpligen böra medgifvas, utan att bristerna skulle, på sätt Rikets Ständer,
uti sistberörde underdåniga skrifvelse, stadgat, uti statsverkets räkenskaper
fortfarande inom linien balanseras intill innevarande riksdag, då Rikets Ständer,
på grund af förekommande omständigheter, blefve i tillfälle att pröfva,
hvilken åtgärd i afseende på samma brister borde vidtagas. Utskottet får
derjemte upplysa, att nu ifrågavarande brister, hvilka, uti Rikets Ständers
förstanförde skrifvelse af den 7 Maj i845, N:o 173, uppgifvas
för a:dra hufv.-tit. för 3:dje liufv.tit.
till 149,»72: 3o. 10. 15,934: 8. 6.
hafva sedermera under år 1842 ytterligare
ökats med  4>2®7: 29- — 276: — 6.
samt sednast, år 1844 rncd. . . . • 112: 3g. 3. — — —
hvartill kommer en i beloppet från begynnelsen
befunnen misskrifning af — — — — 2 —
uppgående således vid i845 års slut till
rätteligen beräknade ...... 153,553: 3. 1. 16,210: 11 -—
samt alt efter år 1844 ingen ytterligare
utbetalning af egenskap att kunna hit—
räknas förekommit.
Den å f. d. 4:<ie hufvud-titeln (sjöförsvaret) i 1840 års riksbufvudbök
först uppkomne brist af 70» r:dr härleder sig derifrån, att, då den bespa
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 206.
ring, som för nämnde år uppstod genom Stats-rådets då förändrade organisation,
borde till Riksgälds-kontoret inlevereras, mot det att nämnde verk bestred
de för samma år belöpande kostnaderne för den nja organisationen,
Statskontoret, som redan till Förvaltningen af Sjöärendena öfverlemnat årets
hela anslag för sjöförsvaret, sedermera, vid riks-bokslutet, anmärkt nämnde
belopp, såsom varande af beskaffenhet att, utaf ofvanförde anledning, böra
till Riksgälds-kontoret aflemnas och fördenskull derefter intagit detsamma i
liqviden om årets öfverskotter och besparingar och sålunda öfver detsamma
med Riksgälds-kontoret liqviderat, men deremot anmodat Förvaltningen af
sjöärendena att summan till statsverket ålerleverera» Vid den, skriftvexling,
som härigenom uppstod, har Förvaltningen likväl mot beräkningen gjort
anmärkning,, utan att förhållandet ännu hunnit blifva fullständigt ulredt eller
kunnat till ersättning utaf något sednare års anslag för nuvarande femte
h ufv u d-titeln förän led a»
Bristen å f. d. yide hufvud-titeln, innehållande anslagen för pensionsstaterne,
har uppkommit genom utbetalning af en, redan under föregående år
anordnad, men, såsom längre tid outtagen, derefter återdebiterad post af 18
r:dr, till hvilket belopps uppbärande likväl rättighet förefunnits.
F. d. io:de hufvud-titelns brist, i,i4.9 r;dr 11 sk. 6 r:st, har uppstått
genom otillräckligheten af det vid i835 års riksdag å hufvud-titeln uppförda
anslaget till ersättning åt läroverken för mistningen af den upphörda
d jekne penni nge-afgil ten.
Då ofvanstående å f. d. a:dra och 3:dje hufvud-titlarne uppkomne brister
på sednast förflutne åren hvarken ökats genom tillkomne utgifter eller
till någon del kunnat ersättas af besparingar å sednare årens riks* sta ter,
hvilka för öfrigt,, enligt serskildt beslut af Rikets Ständer,äro ställde till Kongl.
Majrts disposition, att för hufvud-titlarnes ändamål användas, och dessutom
då hufvud-titlarne uti sednare riks-stater äro efter en. annan plan fördelade
än den för (84r oc'h föregående åren gällande, icke, åtminstone hvad f. d.
a:dra hufvud-titeln angår, till naturen fullt motsvara de uppkomne bristerna
och derföre, der de likväl till dessas betäckande skulle användas, kunde anses
dragne till ändamål, fremmande för de nuvarande hufvud-titlarne, anser
Utskottet den närmare bestämning af brist-beloppen, som Rikets Ständer
vid i84o— iS4i samt 1844—1845 årens riksmöten afsett, innan afskrifning
Borde beviljas, nu vara vunnen, och att intet hinder vidaie möter för
fattande af ett definitivt beslut, angående dessa brister. Hvad åter beträffar
bristen å f. d. 4;de hufvud-titeln, så, ehuru frågan icke är sluteligen utredd,
Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 206.
forde likväl, dä önskligt vore, ali alla dessa från den äldre statsregleringen
sig härledande brister kunde ur räkenskaperna försvinna, anledning icke
saknas att älven härutinnan besluta. Vidkommande bristen å f. d. ^:de
hufvud-titeln, hafva vid åtskillige föregående tillfällen Rikets Ständer beviljat
afskrifning eller ersättning för alldeles likartade belopp. För de utgifter,
hvilka åstadkommit den å f. d. iolde hufvud-titeln befintlige brist, hafva
Rikets Ständer dels vid 1840—4*> dels vid 1844—4^ arens riksdagar beviljat
anslag, och såmedelst godkänt de ändamål, hvartill de utgått. Under
sådane förhållanden bl ifver frågan, huruvida nämnde bristers undanrödjande
från räkenskaperna skulle beredas antingen genom anvisad ersättning
af öfverskotterne å statsverkets inkomster, den hittills vanligtvis begagnade
utvägen vid dylika fall, eller genom afskrifning utan uppgifven tillgång,
hvilket, hittills äfven någon gång begagnade, sätt innebär, att afföringen
sker å den fond, som lillskjutit medlen, och hvilket vanligen liksom
uti förevarande fall är stats-verkets grundfond. Vid betraktandet å ena
sidan, att förstnämnde tillgång dels är af oviss egenskap, dels, då den uppkommer,
erfordras till fyllande af Riksgälds-kontorets behof, samt å andra sidan,
att, om äfven icke nekas kan det grundfondens rörlighet till användning
vid påkommande fall genom dess fästande vid ifrågavarande utbetalningar
betydligen minskats, denna omständighet lika litet hädanefter som
tillförene bör åstadkomma förlägenhet i detta afseende, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte tillåta, det ifrågavarande, till ytt
sammanräknadt belopp af iyj,63o r:dr 25 sk. 7 rist uppgående,
brister måtte i sina behöriga räkningar och sammandrag få lill
afskrifning befordras; börande, derest efter verkställd utredning
öfver förhållandet med den å f. d. 4:de hufvudtiteln uppkomne
brist af 700 r:dr, ersättning derför skulle till statskontoret inflyta,
densamma debiteras under inkomsttiteln: extra medel och
uppbörder, för att såmedelst öka inkomst-öfverskotteine och i
sista hand komma riksgälds-kontoi et till godo.
Beträffande härefter de såsom statsutgifter afförde, men återdebiterade
förskotter och län, som för närvarande uti 2ine serskilda general-räkningar
af riks-hufvudboken upptagas, anser Utskottet, lika med revisorerneoch
riks-boksluts-kontoret, desamma visserligen, genom sjelfva utanordningen
från hufvudtitlarne såsom definitiv utgift, en gång vara från stats-regleringen
afskiljde, äfvensom sättet för detta förskottsbelopps upptagande i rikshufvudboken
synes mindre öfverensstämmande med lagarne för en riktig
räkenskapsföring, såsom af 1847 års revisorer blifvit anfördt; men, så län
-
14
Slats-Utskottcls Utlåtande, N:o 206.
ge detta förhållande måste qvarstå, och då den ersättning, som för en del
Liand dem möjligen inflyter, tillfaller stats-regleringens hufvudtitlar, enligt
hvad hittills vanligt varit, tror Utskottet det vara lämpligt, att samma förskotts-belopp,
intilldess en förändring af sättet för deras intagande i nämnde
hufvudbok kan beredas, varda, vid en blifvande fördelning af statsmedlen
på serskilda konti, upptagna ä ordinarie stat-reglerings-fondens konto.
För att likväl åstadkomma denna förändring i det nu öfliga sättet att
bokföra ifrågavarande belopp och på det en del af desamma måtte, såsom
med andra dylika redan tillgår, på en naturligare väg än genom direkt
uppdebitering, eller genom intagning uti riks-hufvudboken af de redogörelser,
dit de ingå, vinna en för dem riktigare plats i samma hufvudbok, tror
Utskottet det skola lända till ändamålets befrämjande, om dels undersökning
skedde, för att utröna, hvilka i riks-lmfvud-boken ännu ej intagna redogörelser
numera ytterligare derstädes kunde inrymmas; dels, sedan samma
undersökning försiggått, de förskotter af förenämnde natur, som ingå i
redogörelser, hvilka befinnas icke böra i riks-hufvudboken ingå, för framtiden
icke heller i samma hufvudbok upptoges i annat fall, än der ersättning
för något sådant förskott förväntas, då posten borde balanseras i det verks
hufvudbok, som förskottet meddelat; samt dels slutligen, så vidt möjligt och
lämpligt är, inskränkning gjordes i användandet af det hittills brukliga sättet
att af de lill verkligen kapital-utgifters bestridande afsedde anslagen anvisa
förskotts-utbetalningar, hvilka egentligen icke förr, än deras egenskap
af att att utgöra verklig kapital-förminskning vore gifven, kunna anses böra
slats-reglerings-fonden påföras.
Bland ofvan anförde frågor, rörande de under stats-medlen inbegripne
serskilda fondernas inbördes afskiljande och bestämning i öfrigt, förekommer
slutligen den, huruvida fastigheters och inventariers värden böra
vid grundfondens beräkning uteslutas eller icke. Frågan torde rätteligen
böra tagas något visträcktare och anses gälla, huruvida dylika döda värden
böra under något vilkor förekomma uti de redogörelser, hvilkas ändamål
är att framställa de rörlige tillgångarnes förhållanden. Att sådant sker
ej blott utan all nytta, utan äfven till hinder för en klar framställning af
de nödiga tillgångarne, är en mening, derom alla, som, enligt det föregåen*-  de, sig i frågan yttrat, varit ense; och då härtill kommer, att de orörliga
tillgångarne ändock icke allmänt, utan blott i en del redogörelser, ofta der
ganska ofullständigt, upptagas, hvadan största delen af dessa stats-verkets och andra
verks och inrättningars tillhörigheter aldrig uti riks-Imfvadboken synas, så
Slats-Utskottels Utlåtande, A':o 206.
15
anser Utskottet, utan att derföre förneka nödvändigheten af desammas vederbörliga
upptecknande i persedelredogörelser o. s. v., alt, till upplysning
om äfven denna del af statens egendom, värden å fastigheter samt vissa inventarier
och materialier, som icke kunna till rörliga tillgångar räknas, böra
från alla allmänna verks redogörelser öfver sistnämnde tillgångar uteslutas.
C. Frågan, om hvilken af de under stats-me-dlen innefattadefonderne
hordc uti riks-hufvudbokens kapital-konto intagas, liar Stats-kontoret, uti
sitt underdåniga utlåtande angående 1845 års stats-revisions-berättelse, först
väckt, i det nämnde verk uttryckt sin tanka, att, då någon af ifrågavarande
fonder måste för kapitalräkningens formerande undantagas, med hvilken alla
de öfrige hade sina årsliqvider uppgjorde, detta naturligtvis blefve den
s. k. statsreglerings-fonden, innefattande de egentliga, till ordinarie statsreglering
hörande, statsmedlen. Deremot hafva 1847 års revisorer bland
annat förklarat, att, då grundfonden utgjorde det egentliga förlags-kapitalet,
hvilket till stats-verkets inkomster och utgifter förhölle sig på samma sätt,
som uti den enskilde bokföringen, kapitalräkningen till vinst och förlust;
så borde ovilkorligen riks-hufvudbokens kapital-konto just åt grundfonden
inrymmas, men icke åt ordinarie stats-reglerings-fonden,. hvilken, ursprungligen
utgörande grundfondens inkomst och utgift, just derföre måste anses
grundfonden underordnad, hvilket förhållande icke ändrades deraf, att sedermera,
genom utvexling af det årliga öfverskottet eller bristen från grundfondens
till riksgäldskontorets kapital, statsregleringen i statsverkets räkenskaper
erhållit egenskapen af egen fond eller främmande kapital. Riks-boksluts-kontoret,
uti sitt ofvananförde utlåtande, delade den af 1847 års revisorer
sålunda yttrade åsigt angående kapitalräkningens innehåll, anförande
såsom stöd derför, dels att grundfonden alltid måste vara den, som af redan
samlade medel bestrider utgifterne och, till ersättning af den deraf förorsakade
förminskningen, mottager inkomsterne, hvilka vanligen icke hinna
realiseras så hastigt, som det erfordras, i hvilket förhållande fondens egenskap
af att vara principal, klarligen framstår, dels att samma principalitet
hos grundfonden ådagalades deraf, att dess verksamhet ytterligare utsträckes
till nödige förskott för serskilda utom statsverket ställde verk, inrättningar
och personer.
I anledning af hvad sålunda utaf 1847 ^rs revisorer och riks-bokslutskontoret
blifvit anfördt, anser Utskottet
att, vid verkställigheten af stats-medlens fördelning på serskilda
fonder och framställning i riks-hufvudboken, nämnde hufvudboks
kapital-räkning bör åt grundfonden inrymma^.
16
Stals-Utslcotlets Utlåtande, No 206.
D. I sammanhang med nu förevarande frågor, har Kongl. Stals-kontoret
dels i sitt utlåtande angående >845 års revisions-berältelse, med afseende
på de anmärkningar om saknad enkelhet och tydlighet, som mot riks-hufvudboken
blifvit gjorde, efter dess utvidgning i öfverensstämmelse med den
för Rikets Ständers revisorer år iS3o utfärdade förnyade instruktion, till
inrymmande af äfven de serskildt förvaltande verkens räkenskaper, då deremot,
före berörde förändring, af Rikets Ständers Stats-utskott och revisorer
en oinskränkt belåtenhet med samma hufvudbok yttrades, ansett det vara
högst önskligt, att, under iakttagande af i öfrigt nödiga förändringar, riksboks-slutet
finge återgå till det enkla skick, hvari det var, innan i83o års
instruktion utfärdades, dels äfven, för fullständig utveckling af ämnet, uti
sina utlåtanden rörande nu förekommande revisions-berättelser, underdånigst
hemställt, att åt kamreraren IV. A. Fredin måtte blifva uppdraget att, utan
rubbning i nuvarande jemna gäng af stats-verks-redogörelsen, till prof
och formulär uppgöra en, på verkliga speciella förhållanden grundad, fullständig
räkenskap, som skulle innefatta, utom en hufvudbok öfver statskontorets
s. k. enskilda rörelse, äfven en riks-hufvudbok öfver det hela,
hvarvid Fredin skulle medgifvas frihet från dess ordinarie tjenst, som under
tiden finge skötas af en tillförordnad med lönens uppbärande såsom
arfvode, äfvensom rättighet för Fredin att betinga sig lämplig aflöning
samt skrifvarhjelp och expensmedel, att åtnjutas intill arbetets fullbordan,
hvilket blefve i fullkomlig öfverensstämmelse med de förfoganden, som togos
vid första utarbetandet af ett antagligt riks-hufvudboks-formulär.
Utskottet, som anser Kongl. Stats-kontorets förslag angående uteslutning
från riks-hufvudboken af de förvaltande verkens redogörelser, hvarigenom
samma hufvudbok skulle åter bringas till det skick, hvaruti den befanns
före år i83o, innebära en återgång till större ofullständighet, kan af sådan
anledning icke tillstyrka bifall till detsamma, helst Ulskoltet redan i det
föregående hemställt om en vidare utsträckt tillämpning af den princip, enligt
hvilken de förvaltande verkens redovisningar i riks-hufvudboken intagas.
Deremot, då verkställigheten af de beslut angående grunderne för en
i framtiden afsedd förändrad uppställning af riks-hufvudboken, hvilka i
det föregående blifvit till vidtagande hemställde, icke synes kunna ifrågasättas
förr, än en serskild riks-hufvudbok blifvit uppgjord till formulär för
samma principers tillämpning, har Utskottet funnit det af Kongl. Slats-kontoret
derom väckta förslag vara ej blott nyttigt, utan äfven alldeles nödvändigt.
Utskottet har, af sådan anledning, anmodat kamreraren numera t. f.
stats
-
S/als-"lskoltels Utlåtande, 1V:o 206
ir
stats-kommissarien jFredin atL tillkännagifva, huruvida linn vore villig att
ifrågavarande uppgörelse sig -åtaga, och i sådant fall uppgifva de vilkor, lian
för delta ålagande ansåge böra bestämmas. Efter det bemälde t. f. slatskominisarie
förklara t sig villig att berörde arbete utföra och framställt vilkom)
dervid, deni Ulskoltel för sin del funnit anlaglige, får Utskottet nu,
i anledning af hvad sålunda förekommit och afhandlats, till Rikets Ständer
hemställa,,
att t. f. Stats-kommissarien Fredin måtte anförtros uppgörandet
af en riks-hufvudbok, efter ny method, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i föregående delar af detta betänkande utvecklade
grunder, såsom förslag lill formulär för nämnde hufvudbolts
framtida uppgörelse, under förbindelse att hafva arbetet
färdigt den i5 Juli 1849, för alt, med stats-kontorcts och kammar-rättens
ullåtanden beledsagadt, kunna till Rikets Ständers
sistnämnde år sammanträdande revisorers granskning öfverlemna®,
och under vilkor:
(t) alt uppgörelsen får ske för året 1 B.jfi;
b) att arbetet sednast med ingången af September månad innevarande
år får begynnas; kommande den ofvan utsatte tiden för
hufvudbokens färdigblifvande, genom uppskof för arbetets påbörjande,
att i samma förhållande utsträckas;
c) att lämplig lokal, helst i förening eller granskap med den,
sorn af riks-boksluts-kontoret begagnas, eller kommer att begagnas,
till arbetets utförande upplåtes;
d) att, för ett års tid, räknad från arbetets början, ledighet lemnäs
Fredin från det embete han såsom t. f. stads-kommissarie
för närvarande bestrider, men med åtnjutande under tiden af ett
mot hans aflöningsförmoner svarande arfvode, så att lian på detta
åtagande hvarken i afsende å tour eller inkomst något förlorar;
gällande detta vilkor äfven för upprättandet af ett formulär
till hufvudbok öfver Kongl. Stats-kontorets enskilda rörelse,
derest äfven detta uppdrag, hvarom här nedan förmäles, på samma
tid åt Fredin ånförtros; samt
e) att, utom erforderlige skrifmaterialier och expenser från Kongl.
Stats-kontoret, för] aflöning af nödige biträden vid utarbetandet
af det nya riks-bokslulet, till Fredins disposition ställes ett belopp,
motsvarande fyra kammarskrifvare-löner eller a 400 r:dr,
Sill. lill H. St. fröt. IS47 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Häftet. 3
Stats-Ut.skotleis Utlåtande, No 206.
tillsammans Ett tusen Sex hundra (r,6oo) r:dr b:ko, för liela arbetet
räknadt, alt, sedan Fredin inför Kongl. Slats-kontoret för
arbetets fortgång gjoi t reda, efter reqvisition, successive till honom
utbetalas, mot redovisning inför Kongl. Kammar-rätten.
Uti sin berättelse angående stats-veiket, hafva r845 års revisorer (pag.
32) fästat uppmärksamheten derpå, att Kongl. Stats-kontorets memorialböcker
och de s. k. kammarskrifvare-böckerne egenteligen vöre journaler
eller anteeknings-böcker öfver de dagligen förefallande anotdningarne, utom
det att memorial-böckerne derutöfver upptoge jemväl Kongl, räntekammarens
inkomster. Stats-kontoret saknade deremot en egen hufvudbok öfver
sin enskilda rörelse; ty ränte-karn marens s. k. hufvudbok utgjorde endast
en kassa-redogörelse för kalender-året, och tiks-hufvudboken, dit resultaterne
af samtlige vei ks och inrättningars räkenskaper inginge, användes visserligen
för närvarande äfven såsom statskontoreLs hufvudbok, men syntes
icke vara dertill fullt tjenlig, synnerligast i anseende till dess sentidiga af—
slutande. Bland olägenheterne, hvilka, enligt revisorernes tanke, uppstode
genom saknaden af en vanlig hufvudbok för stats-kontoret, företedde sig:
att,, under den Lid, som förflöte emellan utbetalningen af en summa och
riks-hufvudbokens afslutning, man icke vore i tillfälle vinna en till alla
delar fullständig kontroll och öfversigt af Stats-kontorets enskilda ställning;
att åtgärders vidtagande i afseende på förskotters redovisning, fordringars
indrifvande m. m. kunde en längre lid förglömmas; samt att följaktligen
statens säkerhet för sådane summors inkassering jemväl äfventyrades, enär,
under närvarande förhållanden, en balance-post kunde blifva i saknad af
åtgärd under 2 år och möjligen derutöfver. Revisorerne ansågo fördenskull
det vara af synnerlig vigt och ledande till ordning, att Stats-kontoret,
lika med; öfrige verk, läte öfver sin enskilda rörelse årligen upprätta och
afsluta en hufvudbok, hvilken sedermera Lill kammarrättens revision öfverlemnades.
Häröfver har Kongl. Stats-kontoret hufvudsakligen anfort: att det icke
hade någon enskild rörelse; att, då riks-hufvudboken egentligen kunde anses
för Stats-kontorets hufvudbok, Stats-kontoret ej kunde inse, hvartill en
serskild hufvudbok för verket skulle tjena; att den öfverklagade sentidigheten
af riks-hufvudbokens afsfutande skulle okas, om först en hufvudbok
för stats-kontoret och sedan en riks-hufvudbok skulle upprättas; att statskontoret
än mindre kunde inse, huru en granskning i kammar-rätten skulle
Stais- Utskottets Utlåtande, N:o 206.
19
tillgå af en sådan Slals-kontorels serskilda hufvudbok, i hvilken ingen kassaredogörelse
inginge och vid hvilken alla för en granskning nödiga verifikationer
saknades, alldenstund Stals-kontoret anordnade alla utgifter på räntekammaren
eller landl-ränterierne, hvilkas redogörelser serskildt till kammarrätten
inginge; att, derest meningen vore, att de i en med tidsföljden i
protokollerne öfverenstämmande ordning hos Slats-kontoret förvarade reqvisitions-handlingarne,
med derå tecknade heslut, skulle såsom verifikationer
åtfölja berörde hufvudbok lill kammar-rätten, Stats-kontoret mäste deremot
protestera, då sådane handlingar stundligen vore till upplysningar för verket
nödige; att Stats-kontoret för öfrigt ej hade sig bekant, att något förvaltande
verk uppgjorde en så beskaffad hufvudbok, som revisorerne åsyftat;
att det ej vore Slats-kontoret, ulan Kammar-rätten, sorn hade att vaka
öfver förskotters redovisning och fordringars indrifning, till hvilken ända
i Stats-kontoret årligen inom medlet af Februari förteckningar för det föregående
året öfver förskoller och alla andra till redovisning gjorda utbetalningar
upprättas och lill Kammar-rätten öfverlemnas; samt att, örn revisorerne
af nämnde forskottsförteekningar tagit kännedom, de icke skulle
yttrat, alt åtgärder till förskotters redovisning och fordringars indrifvande
ej toges förr, än riks-hufvudboken för året vore afslulad, hvilken afslulning
borde vara verkställd, icke 2 , utan omkring 1 år efter redogörelse-året.
Ehuru Stats-kontoret sålunda, sin pligt likmätigt, öppet uttalat sine tankar
om revisorernes förslag, vore Stats-kontoret likväl så långt ifrån att vilja
bidraga till undertryckande af något nytt i bokslutsvåg, att Stats-kontoret
tvärtom önskade en fullständig utveckling af detta ämne; och då revisorernes
kameralbiträde, kamereraren i boksluts-kontoret N. A. Fredin i December
månad iS/ji till Stats-kontoret ingifvit ett memorial, angående en förändrad
räkenskaps- och boksluts-method, deruti åsigterna öfverensslämde
med de af revisorerne uttalade, bade Slats-kontoret ansett sig af della arbete
med bilagor böra bifoga en afskrift, på det utförligare mätte visas,
hvad med de framkastade ideerne vore menadl, med underdånig hemställan,
att, derest Kongl. Majit härå skulle fästa närmare afseende, kamereraren
Fredin måtte blifva uppdraget att för ett år uppgöra en, på verkliga
speciella förhållanden grundad, fullständig räkenskap, sorn skulle innefatta
utom en riks-hufvndbok, hvarom härofvan framställdt blifvit, äfven en hufvudbok
öfver Slats-kontorets s. k. enskilda rörelse, ined hvad som skulle
svara mot de hittills inom Stals-kontoret och i ränle-kammaren förde uuteckningar
och redovisningar.
20
Stals Utskottets Uthltande, ts':o 206.
I hvad angående nyttan och hehofvet af en serskild hufvud-bok för
Stats-kontorets enskilda rörelse af 1845 års revisorer blifvit yllradt och föreslaget,
hafva 1847 års revisorer (pag. 22) till alla delar instämt, och dervid
ansett sig böra tillägga: att det Stals-konlorel tillhörande bestyr dels
med staters upprättande och anslagens dymedelst skeende fördelning till
förvaltning af serskilda embets-verk och myndigheter, dels med upprättande
af riks-bokslutet, vore någonting helt annat, än befattningen med speciella
anslags utanordnande, utlåning af vissa allmänna fonder, det omedelbara
inseendet öfver räntekammaren och slotts-magasinet m. in., hvilket allt måste
betraktas såsom en Stats-konloret ensamt tillhörande rörelse, hvarvid
några andra myndigheters åtgärder icke förekomma; att serskild huivudboks
upprättande för denna sednare, bemälde embets-verk ensamt åliggande,
förvaltning förefölle lika naturligt, som alt andra myndigheter uppgjorde
en sådan för hvad de örn händer hade; att riks-hufvud-boken, som vore
en sammanfattning af samteliga förvaltande verks redovisningar, icke kunde
utgöra hufvud-bok för Stats-kontoret, hvars speciella förvaltning endast vore
en integrerande del af riks-hufvud-boken; att revisorerne icke kunde inse,
hvarföre, genom upprättandet af en dylik hufvud-bok för Stats-kontoret,
riks-bokslutet skulle behöfva fördröjas, enär detta skedde ett år och åtta
månader efter det år, för hvilket redogjordes, och Stats-kontorets hufvudbok
borde kunna inom nämnde period fullbordas lika tidigt, som andra
förvaltande verks redogörelser; ni#,enligt revisorernes tanka, skulle, i och
nied detsamma denna hufvud-bok inrättades, de serskilda redogörelser blifva
öfverflödiga, hvilka nu årligen upprättas öfver slats-verkels spannmål och
öfver karta-sigillata-afgiften, hvaremot deras innehåll efter omständigheterna
oeh ämnenas natur skulle upptagas dels i i Stats-kontorets hufvud-bok och
dels uti de redogörelser, hvilka af andra förvaltande myndigheter, isynnerhet
läns-styrelserna, afgifvas, helst den förstnämnde eller magasins-kontorels
hufvud-bok utgjorde endast en sammanfattning af alla krono-magasiners räkningar
och om någon grund för denna hufvud-boks tillvaro funnes, af lika
skäl redogörelser borde upprättas för alla andra slags förråder och kassor,
likasom karta-sigillata-hufvud-boken förutsatte, att öfver hvarje annan statsverkets
inkomst till serskild räkenskap borde uppgöras; anseende revisorerne,
att, genom ifrågavarande hufvudböckers upphörande, äfven minskning i tjenstemanna-personalen
skulle beredas och tillgång möjligen vinnas för bestridande
af de ökade göromål, som medelst införande af hufvud-bok öfver
Stats-kontorets speciella förvaltning blefve oundvikliga; att granskningen af
Stats-kontorets hufvud-bok uti Kammar-rättens Öfver-revisions-deparlement
Slats-Vtsliollels Vt tålande, IS: o 206.
svntes vara ej blott nyttig, utan äfven nödvändig af det skäl, att kela den
special-förvaltning, som tillhör Stats-kontoret, horde lika litet, sorn hvarje
annan förvaltning, undantagas från de vanliga granskningsåtgärderna, hvilket
likväl för närvarande vore händelsen, dåt Öfver-revisions-departementet,
viii sin granskning, i allmänhet endast lillsåge, att hvarje post vore försedd
med Stals-kontorels anordning, behörigen qvitterad, men deremot icke kunde
sträcka sin åtgärd lill kontroll öfver det anordnade beloppets rätta beräkning,
i enlighet med fastställde stater o. s. v. och Stats-kontoret sålunda
stöde i afseende på sina förvallnings-ålgärder i allmänhet under ingen annan
revision, än den, som Rikets Ständers Stats-utskott eller revisorer verkställa,
hvilken åter icke kunde sträcka sig lill specialiteter, helst om, på
sätt Stats-kontoret yttrat, de s. k. kammavskrifvare-böckerna, hvilka likväl
äro de enda höcker derstädes, som specielt upplaga anordnings-beloppen,
skulle undandragas Rikets Ständers revisorers och Stats-ulskotts granskning;
samt sluleligen att revisorerné, för sin del, ansåge nödvändigt, att vederbörlige
reqvisilions-handlingar, såsom verifikationer, åtföljde den ifrågavarande
hufvnd-boken, hvilket icke vore omöjligt, då det vid flere förvaltningar
är vederlaget bruk, och t. ex. med Krigs-kollegii räkenskaper kunde
verkställas
Rörande nu ifrågavarande ämne har Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt
utlåtande angående 1847 års stats-revisions-berättelse, trott, lill undvikande
af ytterligare vidlyftighet, det göra tillfyllest alt åberopa, hvad
Stats-kontoret yttrat i anledning af 18/p års revisorers framställning härom,
hvarjemte Stats-kontoret förnyat sitt förslag, att åt kamererarén Fredin måtte
uppdragas upprättandet af formulär lill hufvud-bok för Stats-kontorets enskilda
rörelse.
'
Vid pröfning af hvad sålunda vid 1840 och 1847 arens slals-revisionen
blifvit framslälldl och föreslaget angående en serskild hufvud-bok för
Stats-kontoret, har Utskollet för sin del funnit nyttan och behofvet af en
dylik hufvud-boks upprättande vara fullt ådagalagde.
I afseende å Kongl. Stats-kontorets yttrande öfver 18/p års stals-revisions
framställning om möjligheten, att förskotter och fordringar kunna ända
till 2 1/2 år lemnäs utan åtgärd, får Utskottet meddela, att frågan här icke
är endast om det slags förskotter med deraf föranledde fordringar, öfver
hvilka de af Stats-kontoret åberopade förskottsförleckningarne årligen upprättas
och till kammar-rätten insändas. Uti slats-verkets förvaltning förekomma
nemligen äfven andra slags förskotler, hvilka äro af natur alt icke
22
S/als-Utskottets Utlåtande, N:a 206.
utgöra föremål för redovisning inför kammar-rätten oell hvilka fördenskull
icke på nämnde förteckningar intagas, och hvarpå såsom exempel kunna
anföras förskotter af stats-medlen för kreditiv-fonden för Rikets Sländers
Riksgälds-kontor, i afräkning å serskilde slats-anslag, förskotts utbetalningar
i följd af doinstols-beslut, samt i allmänhet af under hand varande medel
mot på framtida anmälan beroende ersättning o. s. v. Med dvlika poster,
derest de i början af t. e\. detta år blifvit utbetalde, kari det, under närvarande
förhållanden, visserligen inträffa, att desamma blifva lemnade utan
åtgärd ända till dess riks-bokslutet vid medlet af September månad år i85o
leder uppmärksamheten derå, under hvilken tidrymd af öfver 2 \fi år likväl
alla de af 1845 års revisorer anmärkte olägenheter möjligen kunna uppslå.
Utskottet anser således hvad härom af nämnde revisorer blifvit anfördt,
icke heller sakna grund.
Under sådane förhållanden och då det af Slals-konloret väckte förslag
att lill kamereraren numera t. f. stats-kommissarien Fredin öfverlemna uppgörelsen
af formulär lill den ifrågaställde nya bufvud-boken, synes lemna
en lämplig utväg att komma till ett resultat i detta afseende, dervid tillika
bör sig visa, huruvida hvad 1847 års revisorer föreslagit angående intagande
uti nämnde redogörelse af så väl allmänna magasins-kontorets hufvud-bok
öfver stats-verkels spannmåls-rörelse, som karla-sigillata-hufvud-boken låter
sig verkställa, har Utskottet anmodat t. f. stats-kommissarien Fredin, som
förklarat sig villig till detta uppdrags mottagande, att uppgifva de vilkor,
han ansåge härvid böra bestämmas; och är det efter pröfning af hvad sålunda
förekommit, som Utskottet föreslår,
att Rikets Ständer måtte åt t. f. stats-kommissarien N. J. Fredin
uppdraga att samtidigt med upprättande af en riks-hnfvud
bok
efter ny plan, hvarom härofvan blifvit framslälldt, äfven
uppgöra en formulär-hufvudbok med tillhörande special- eller
bi-redogörelser för Kongl. Slats-konlorels enskilde rörelse, på de
grunder, som uti Rikets Ständers åren i845 och 1847 församlade
revisorers berättelser hufvudsakligen finnas angifne, med förbindelse
för Fredin alt hafva arbetet färdigt den i5 Juli i84q,
så att detsamma, af Stats-kontorels och Kammar-rättens utlåtanden
åtföljdt, må kunna till Rikets Ständers sistnämnde år sammanträdande
revisorers granskning öfverleinnas och mot vilkor: a)
all uppgörelsen får ske för året 1846, eller ifall lunder deremot
skulle möta, för året i845; F) att arbetet sednast med September
månads ingång innevarande år får sältas i verket, kommande
Statt- Ulskulltl* Utlåtande, A'.o 206.
2*
i händelse denna termin fördröjes, ofvannämnde tid för arbetets
färdigblifvaude ali i fm hållande dertill ulstiäckas;
c) att, utom erforderlige skrifmaterialier och expenser, att från
Statskontoret ulbekoinma, för biträdens aflöning, anslås Ett lusen
Sex hundra fifioo) riksdaler banko för hela arbetet beräknade,
hvilka ställas till slats-kcmmissarien Fredius disposition,
att, sedan han lör ai betets fortgång inför Statskontoret redogjort,
successive Lill honom utbetalas, mot redovisning för öfrigt inlör
kammar-rätten.
De utgifter, som genom bifall till Utskottets förslag blifva en följd,
torde, på sätt i likartade fall tillförene egt rum, lämpligast kunna bestridas
al öfverskollen å stats-verkets inkomster; oell lära Rike-ls Ständer finna, att
deras beslut i ena som andra hänseendet bör uti underdånig skiifvelse lill
Kongl. Majit, expedieras, med underdånig anhållan derjemte, att vedeibörande
mätte få sig i nåder anbefalldt att cm verkställigheten deraf gå i föi fattning.
§ a.
(1847 års Fev. Ber. pag. 24. Förkl. pag. 283.)
Som det å liks-statens a:dra hufvud-tilel för Juslitiae-deparlementets
extra utgifter, med 3,000 i:dr uppförda anslag blifvit, vid sednast uppgjorda
stats-regleiing, benämndt "ofölutsedde utgifter”, thum san nia anslag
utgjorde en del af de 5o,ooo r:dr, som för extra behof al Rikets Ständer anvisats,
och blifvit å 2:dra, 6:le, 7:de och 8:de hufvud-tillarne, i mån af
hvarje departements btbof, fördeladt, hade det synts revisorene, som borde
ofvannämlide anslag, lill undvikande af förvillelse, uti nästa 1 il s-stat ei bålla
sin rätta benämning ”extra utgifter.”
Enär LTtskoltet, vid regleringen af utgiflerne under riks-slatens 2ldra
hufvud-tilel, redan iakttagit hvad revisoreine sålunda erimat,
lärei något vidare tillgörande härutinnan icke ei fordras.
§ 3.
(1847 års revisions-bci ätlelser pag. 24 förkl. pag, 283.)
Efter det revisoreine inhemta!, hurusom vid manga tillfällen löner på
stat, arfvoden, gratifikationer m. m. blifvit på del satt anordnade, alt medlen
utgifvits till disposition af vederbörande chef, som vanligen å Kongl. Stats
-
24
Slats-Ulskottets Utlåtande, A:o 206.
kontorets på beloppet utfärdade anordning endast tecknat sitt qvittens;
men ett dylikt sätt för utbetalning af statens medel vore mindre formenlig!,
då möjligheten för granskning af desammas anordnande för sina verkliga
ändamål dymedelst tillintetgjordes, hafva revisorerne ansett, att i allmänhet
vederbörande sjelfve böra i Stats-kontoret uppbära hvad Kongl.
Maj:t åt dem anvisat samt att när dylika dispositioner någon gång kunde
finnas oundgängligen nödvändiga, föreskrift om medlens behöriga redovisning
då jemväl borde uttryckligen meddelas.
Utskottet, som visserligen delar denna revisorernes åsigt, finner likväl,
med afseende å hvad Kongl. Stats-kontoret upplyst, det vara förenadt med
olägenheter, derest icke medel, anordnade till utbetalning å något landtränteri,
finge ställas till Kongl. Majlis befaliningshufvandes disposition, hvadan
Utskottet anser sig endast i så måtto böra understödja revisorernes
förslag, att Utskottet
tillstyrker Rikets Ständer att till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig
skrifvelse, med begäran om meddelande af den föreskrift,
alt personer, bosatte uti hufvudstaden och åt hvilka löner, arfvoden
eller gratifikationer blifvit anordnade, sjelfve må beloppet
uppbära ocb qvittera.
§ 4-
(1847 urs Rev. Ber. pag. 24. Förkl. pag. 285.)
Vidare hafva revisorerne fästat uppmärksamhet derå, att byrå-chefen i
Justitie-slats-expeditionen, revisions-sekreteraren Alexanderson, hvilken en
längre lid varit sysselsatt med beredning och utarbetande af Kongl, propositioner
till Rikets Ständer i hvarjehanda lagfrågor, fått sig tillagd en gratifikation
af 4oo r:dr, att af besparingarne utgå.
I betraktande deraf, att Kongl. Maj:t, med afseende å den utmärkta
skicklighet, som bemälde byrå-chef ådagalagt vid utförandet af ofvanberörde
arbete, hvars vigt revisorerne äfven för sin del medgifvit, i nåder föeordnat
om utbetalande af den ifrågavarande mindre betydliga gratifikationssumman,
finner Utskottet sig böra hemställa,
att denna anmärkning måtte få förfalla.
§ 5.
(1847 års Rev. Ber. pag. 25.)
Revisorernes anmälan rörande t. f. sekreteraren i Justitie-kanslers
.
expeditionen
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 206.
25
expeditionen tillagd tvenne månaders’’ lön, hvilken rätteligen hort såsom
vakans-besparing tillfalla civil-statens pensions-inrättning, har Utskottet funnit
sig böra till Konstitutions-utskottets behandling öfverlemna.
§ 6.
(1847 ars ®ev* ®er- Paö- 25- Förkl. pag. 297.)
Som uti den af Rikets Ständers år 1845 församlade revisorer afgifne
berättelse förekommit anmärkning, i afseende å de herr General-löjtnanten m.
m. Lorichs tillagde 1200 r:dr, för bestridande af ordförande-embetet i Kongl.
Krigs-hofrätten, och Goo r:dr för ulöfvande af Öfver-kommendants-befattningen
i hufvudstaden, hafva Rikets Ständers år 1847 församlade revisorer,
enär enrdianda utgifter, anvisade dels å besparingarne, dels å anslaget för
oförutsedda militära utgifter, förekommit under åren 1844 och 1845, ansett
sig böra sådant anmäla.
Då Rikets Ständer vid r844 och 1845 årens Riksdag lemnat utan afseende
i843 års stats-revisorers enahanda anmärkning, finner Utskottet
det ånyo anmälda förhållandet icke heller nu påkalla någon Rikets
Ständers åtgärd.
§ 7-
(1847 års Rev. Ber, pag. 25. Förkl. pag. 298.)
Revisorerna hafva fästat uppmärksamhet dervid, att, sedan Öfverste
kammarjunkaren
m. m. Grefve L. E. vonk Stedingk„ medelst fullmagt af
den i4 Maj 1S42, blifvit utnämnd till kapiten-löjlnant i survivans vid Lifdrabaut-korpsen,
Kongl. Maj:t, i anledning af Grefvens gjorda ansökning om
erhållande af en genom General-majoren m. m. Grefve JV. Gyldenstolpes
död ledigblifven kapiten-löjtnants lön, 1000 r:dr, med 80 tunnor spanmål
derunder, funnit godt, jemlikt nådigt bref den 26 Nov. 1844» tillåta att sökanden,
såsom kapilen-löjtnant, finge årligen, från och med den 1 Mars
i845, tillsvidare uppbära 700 r:dr; förmenande revisorerne, att då Lifdrabant-korpsen
redan år 1821 varit bestämd till indragning, det syntes som
skulle hela den, genom Grefve Gyldenstolpes afgång, uppstådda besparing
hafva bort komma Stats-verket till godo, i stället för att, såsom nu inträf
fat,
700 r:dr af densamma anvisats till lön för en tjenst, som icke mera i
verkligheten funnes.
Uih. till R. St. Prot. 1S47 och {848. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 16 Höft. 4
26
Stats-UlskoUets Ullätande, N:o 206.
Då, enligt innehållet af högstberörde nådiga bref, Kongl. Maj:t funnit
disponibel tillgång för den tills vidare beviljade utgiften, hvarutöfver likväl
en besparing uppkommer af den genom General-majoren grefve Gyldenstolpes
död ledigblifna kapiten-löjtnants-lönen, samt Kongl. Maj:t i sammanhang
dermed förklarat, att, i likhet med hvad i afseende på den till öfrige qvarvarande
personalen al Lifdrabant-korpsen utgående aflöning redan vöre i nåder
stadgadt, jemväl de 2:ne hittills på stat bestådda kapiten-löjtnants-lönerne
borde hädanefter, så snart afgång inträffade, ovilkorligen indragas och till
Stats-verket besparas, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer ville vid hvad sålunda blifvit tillgjordt låta
bero.
§ a.
(1847 års Rev. Ber. pag. 26. Förkl. pag. 29g.)
Som, jemlikt Kongl, brefven den 2 Februari 1844 och den 3r Juli
i845, af anslaget 20,000 r:dr, till durchmarch-kostnader, utgått hvartdera
året 3oo r:dr till så kallade hemfärds-penningar åt sjukliga, afskedade soldater
af Stockholms garnison och andra regemente!’, hafva revisorerne anmärkt
detta förhållande, enär utgiften, som egentligen icke vore annat än
en för fattigdom utdelad nådegåfva, blifvit bestridd af det för truppers fortskaffande
anvisade förslags-arislag.
Utskottet anser visserligen, att enskillde afskedade soldaters hemfärd till
deras födelseorter icke är att hänföra till hvad som förstås med tågande
manskap, men som den utgift, hvilken föranledt revisorernes ifrågavarande
anmärkning, tvifvelsutan varit af behofvet påkallad och några serskilda medel
till fyllande deraf icke blifvit af Rikets Ständer anvisade, tillstyrker
Utskottet, äfven med hänsigt till utgiftens ringa belopp,
att anmärkningen må få förfalla.
§ 9-
(1847 års Rev. Ber. pag. 27. Förkl. pag. 3o3.)
Sedan revisorne af räkenskaperne inhemtat, att L. V. Brandenburg^
som blifvit den 8 November i844 utnämnd till Ingeniör vid General-landtmäteri-kontoret,
uppburit lön i denna egenskap år 1845, fastän han såsom
stads-ingeniör i Götheborg och derstädes bosatt icke kunnat förrätta den
befattning, hvarföre lön åtnjutits, så och, ehuruväl uppgifvet och styrkt blif
-
Stals-U Iskallets Utlåtande, K:o 206.
27
vit, att annan person, som afÖfver-direktören för landtmäleriet förordnats
till vikarie för Brandenburg, af denne uppburit en emot hela lönen svarande
ersättning, hafva revisorerne dock trott sig icke höra underlåta att
förhållandet hos Rikets Ständer anmäla, då ett dylikt förfarande icke egde
stöd af författningarne samt skulle, om det längre fortsattes, kunna hafva
till följd, dels att Brandenburg, utan att vara i effektiv tjenst, omsider Liefve
berättigad till pension af Stats-verket, dels att yngre tjenstemän utestängdes
från befordran.
Instämmande i denna revisorernes åsigt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl Majit till rättelse anmäla ©£•
vanberörde förhållande.
§ »*•
(1847 års Rev. Ber. pag. 27. Förkl. pag. 3o3.)
Revisorerne hafva anmält, att, på grund af Kongl, brefvet den 20 Februari
r 845, blifvit, i anseende till bristande ut^mme i Kronans lius, under det
året utbetalda 200 r:dr till hyresersättning för tabell-kommissionens arkiv,
oaktadt Rikets Ständer vid sednast hållna riksdag, då för detta ändamål anslag
äskats, icke funnit skäl att de begärda hj^resmedlen bevilja, emedan Rikets
Ständer ansåge, att det för detta arkiv erforderliga inskränkta utrymme
borde kunna beredas i något kronans bus, der lrandlingarne äfven vore
mera i säkerhet, än om de i enskild vård förblifva; men då genom förklaringen
upplyst blifvit, att ett sådant utrymme i kronans hus icke kunnat
beredas, hemställer Utskottet,
att revisorernes ifrågavarande anmälan måtte få förfalla.
§
(1847 års Rev. Ber. pag. 28. Förkl. pag’. 3o4)
I anledning deraf, att, jemlikt serskilda Kongl, bref, utgått af 6:te hufvud-titelns
förslagsanslag till rese- och traktaments-penningar tillsammans
2044 fbdr 17 sk. 4 r"st. till hemmansegare i Bålgård, Dattevik och Morast
af Wermlands län, för det att vid en hos kommissions-landtmätaren Laurell,
år 1838, inträffad vådeld, handlingarna till de å hemmanen förrättade,
men ej fastställda, skiften gått förlorade, och skiftena alltså mäst omarbetas,
hafva revisorerne yttrat sig anse dessa utbetalningar icke hafva bert
•28
Stats-VIskottets Utlåtande, A':o 206. 1
drabba berörde anslag, utan extra utgifsmedlen, helst den anvisade summan
tilldelats såsom nådegåfva till lindring för hemmansegarne i den genom
handiingarnes förstöring vållade förlust.
Ulskottet, som delar revisorernes berörde åsigt, får alltså hemställa det
Ilikets Ständer ville
till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med begäran, alt,
derest i framtiden likartade utbetalningar skulle af behofvet påkallas,
desamma icke måtte, såsom i förevarande fall egt rum,
drabba ett för visst ändamål alsedt förslagsanslag, ulan bestridas
af extra utgiftsmedlen.
§ 12-
(1847 ä''s P‘ev- ^er- Pan- 28- Förkl. pag. 3o4)
Af sednaste församlade revisorers berättelse inhemtas, bland annat, att
Kongl. Majt, den 28 December 1844» i nåder utnämnt f. d. Öfverståthållare!»
general-majoren m. m. friherre Sprengtporten att vara Öfverståthållare i
hufvudstaden; hvarjemte, och enär friherren redan förut aftjenat begrafningshjelp
samt, sedan han från nämnde Öfverståthållare-einbetet erhöll afsked,
fortfarande varit i rikets tjenst anställd, Kongl. Majit samma dag förklarat
beraälde friherre berättigad, att under den för nådårs-besparing bestämda
tiden uppbära ett emot öfverståthållare-lönen å stat svarande belopp,
att utgå af besparingarne å 6:te hufvud-titeln; och hafva revisorerne funnit
sig böra anmäla detta förhållande, alldenstund lönen icke kunnat, enligt
nådårs-författningarne, till friherren anordnas.
Då Öfverståthållare!! m. m. friherre Sprengtporten en gång förut aftjenat
begrafningshjelp och, efter sitt afskedstagande från Öfverståthållareembetet,
ändock fortfarande varit i rikets tjenst, finnér Utskottet detta
förhållande grundadt på billighet, om ock icke fullkomligt princip-enligt;
hvadan hemställes,
att revisorernes anmälan måtte få förfalla.
§ «3.
(1847 års Rev. Ber. pag. 28. Förkl. pag. 3o5)
Jemte förmälan, hurusom, sedan Kongl. Norska regeringens finans-departement
hos Kongl, Majit anhållit om godtgörelse för i328 Spd. 6'o skv
Slals-Utskotlets Utlåtande, N:o 206.
29
sorn af Norrska stats-kassan förskjutits till inqvartering åt de Svenska embets-
och tjenstemän, hvilka under år i8/p varit Hans Maj:t Konungen följaktige
till Norrige, Kongl. Majit, den a5 Juni och 6 November samma år,
i nåder anbefallt stats-kontoret, att beloppet, utgörande i svenskt mynt
0,527 r:dr 27 sk. 9 rst., utaf 6:le hufvud-titelns anslag till rese- och traktaments-penningar
utanordna, hade revisorerne, son), oaktadt skedda efterforskningar,
icke kunnat utröna att, i följd af ett slikt anspråk från Norrska
slats-verkets sida, någon utgift tillförene drabbat det Svenska, funnit
si" icke kunna underlåta att förhållandet anmäla, alldenstund herrar slats
o
råds
ledamöter, jemlikt 1827 års rese-reglemente, vid tillfället åtnjutit skjutsoch
traktaments-ersättning, för hvilken vederbörande i allmänhet vid resor
och förrättningar i statens tjenst måste sjelfve bekosta sin inqvartering,
samt de öfrige embets- och tjenstemännen uppburit traktamente efter Norrska
lagen och således till högre belopp, än hvad det i Sverige gällande rese-reglementet
medgåfve.
Med anledning häraf, har Utskottet trott, sig böra tillstyrka Rikets
Ständer,
att, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla, det täcktes
Kongl. Majit i nåder tillse, att sådana åtgärder vidtagas,
hvarigenom dylika, på Norrska stats-verkets ersättnings-anspråk
grundade utgifter måtte kunna för framtiden undvikas.
§ >4-
(1847 års Rev. Ber. pag. 29).
Bland reservationerna i de båda riks-hufvud-böcker, som denna gång
granskats, hade förekommit en summa af 2,357 ridr 16 sk. 10 rist., utgörande
en behållning sedan äldre åren af anslaget till Landshöfdinge-residensers
inköp; och då upplyst blifvit, att denna post under en följd af år
oförändrad balancerats, och sannolikt vore, att några utgifter derå icke
vidare förekomme, hade det synts revisorerne vara lämpligast, att beloppet
aflemnades till Riksgälds-kontoret.
Ehuru de i anledning af revisorernes berättelse afgifne, underdåniga
30
Stals-Ulskoltets Utlåtande, N:o 206.
utlåtanden icke innefatta något 3rtlrande, beträffande ofvanberörde, reserverade
summa, har Utskottet likväl trott sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det måtte Kongl.
Stats-kontoret undfå nådig befallning, att till Riksgälds-kontoret
aflefverera ifrågavarande, under en följd af år reserverade 2,357
r:dr 16 sk. io rst.
§ *5.
(1847 års Rev. Ber. pag. 3o. Förkl. pag. 310.)
Revisorerne hafva anmärkt, att af 8:de hufvudtitelns anslag för kleresi-staten
utginge 8 r:dr 16 sk. till pastor i Marstrand för meddelad religions
vård åt fångarne å Carlstens fästning, hvilken utgift syntes höra, vid
näst skeende stats-reglering, öfverflyttas till fångvårds-anslaget; samt vidare
omförmält, att, enligt äldre resolutioner, pastorerne i Forssmark och Stora
Kopparberget årligen erhölle, den förre 2 skepprd hammarskpttsjern och
den sednare 1 skepp:d 10 lisp:d Avesta koppar, utan alt desse utgifter vore
uti Rikets Ständers stat tagne i beräkning; äfvensom att ett dylikt förhållande
förefunnes i afseende å en Upsala universitet tillflytande årlig inkomst
af mantalspenningar från vissa socknar inom Upsala, Stockholms,
Nerikes och Westmanlands län; och hafva revisorerne med anledning häraf
hemställt, alt förslags-anslag, motsvarande dessa utgifter, måtte, under
vederbörliga hufvud-titlar, vid nästa riksdag varda uppförde.
Då Utskottet, vid regleringen af utgifterne under riks-statens 2:dra och
8:de hufvud-titlar, redan iakttagit hvad revisorerne sålunda hemställt,
lärer härutinnan något vidare tillgörande å Utskottets sida icke
böra ifrågakomma.
•§ >6.
(1847 års Rev. Ber. pag. 3o. Förkl. pag. 311.)
Med förmälan, att å 8:de hufvud-titeln upptoges, bland utgifterne å
den oindelda spanmålen, jemväl de för Mo, Björna och Gideå församlingar
uppförda 3 ne prostetunnor, efter ett värde å 6 r:dr tunnan, men hvilkeu
spanmålsqvantitet, med sitt förslagsvärde, 18 r.dr, redan förut vore bland
den indelda spanmålen under berörde hufvud-titel afförd, hafva revisorerne
å detta förhållande fästat uppmärksamhet, på det att, vid näst skeende
Stats-Utskottets Utlåtande, l\’:o 206.
31
stats-reglering, dessa 3:ne tunnor malte observeras till afdrag vid utgifterne
på den oindelda spantnålen.
Som Utskottet, vid regleringen af utgifterne under ofvanberörde| hufvud-titel,
förfarit i enlighet med revisorernes hemställan,
lärer, i detta fall, någon vidare åtgärd ieke vara af nöden.
§ »7-
(1847 års Rev. Ber. pag. 3o. Förkl. p. 285.)
Revisorerne hafva anfört, hurusom Kongl. Maj:t, genom nådigt bref af
den 8 Augusti 1844» anvisat dels 200 r:dr till arlvoden åt de tjenstemän
inom Justitiae-revisions-expeditionen, hvilka varit tillkallade att biträda vid
granskningen af fullmakterne för de tre ofrälse-ståndens ledamöter vid nästlid
ne riksdag, dels 3o r:dr för den härvid använda uppassning, hvilken
sammanlagda summa, 23o r:dr, borde af under hand varande medel utbetalas,
emot framdeles åL Kongl, stats-kontoret anvisande ersättning af riksdagskostnads-medlen;
och hade det synts revisorerne, som skulle det med
berörde granskning förenade obetydliga arbete hafva kunnat utan serskild
vedergällning fullgöras.
Ehuru Utskottet anser berörde biträde hafva bort af Juslitias-revisionsexpeditionens
tjenstmän lemnäs utan serskild vedergällning; likväl och då
dylika gransknings-arbeten lära blifvit, vid flere föregående riksdagar, på sätt,
som skett, ersatte, finner Utskottet revisorernes härutinnan gjorda erinran
icke böra föranleda någon Rikets Ständers åtgärd.
§ 18.
(A 847 års Rev. Ber. pag. 3r. Förkl. pag. 3oo.)
Enär det utaf 1 äkenskaperne inhemtats, alt åtskilige personer, hvilka
icke bevistat något krig, utan kommit i miiitär-tjenst långt efter freds-slutet,
blifvit, på grund af ömande omständigheter, fattigdom 0. s. v., hugnade
med arfvoden, alt utgå af det vid 1815 års riksdag å allmänna indragnings-staten
uppförda och ännu bibehållna anslaget af 10,000 r:dr lill
expektans-arfvoden åt lönlöse officerare efter det öfverståndna kriget, så
hade revisorerne trott sig icke böra lemna sådant oanmäldt.
Då emedlertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, några så beskaffade
32
Slal.s Viska t tets Utlåtande, A': o 206.
arfvoden icke blifvit, under den tid revisionen omfattat, å ofvanberörde
anslag anvisade, anser Utskottet levisorernes ifrågavarande anmälan
icke påkalla något Rikets Ständers tillgörande.
§ »9*
(i845 års Rev. Ber. pag. 35. Förkl. pag. 33o. 1847 års Rev. Ber.
pag. 3i. Förkl. pag. 3oo.)
Uti i845 årS berättelse omförmäles, hurusom åtskillige] militäre embetsman
af högre grad hade, efter erhållet afsked med pension från armeens
pensions-kassa, ingått uti civil tjenst och åtnjutit dertill hörande lön,
samt att desse embetsman, vid upphunnen 65 års ålder, fått sig tillagd pension
jemväl å allmänna indragnings-staten till belopp, svarande mot den
sednast i civil befattning innehafda lönen; men då arméens pensions-kassa
ändock fortfarande fått vidkännas utbetalning af den pension, hvartill rättighet
blifvit under krigstjensten grundlagd, hafva revisorerne å dessa omständigheter
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet. Berörde förhållande,
som jemväl förekommit under den lid, hvilken sednast verkställda revision
omfattat, hafva då församlade revisorer äfvenledes funnit sig böra anmärka,
för såvidt frågan anginge det bidrag, som ofvannämnde kassa årligen uppbär
från stats-verket.
Enligt Kongl. Maj:ts, under den 18 Februari detta år utfärdade förnyade
nådiga förordning och reglemente angående styrelsen och förvaltningen
al armeens pensions-kassa, åligger det denna kassa att meddela pensioner
åt afskedade militäre embets- och tjenstemän, som, jemlikt högstberörde
nådiga förordning och reglemente, äro till sådan förmån berättigade^
utan att kassan blifvit från detta åliggande frikallad på grund deraf, att
pensions-tagare befordras till civil tjenst samt sedermera, i följd af sådan
befattning, erhålla pensioner från annan stat; vid hvilket förhållande, och
då fiågan om rättighet till pension från ofvanberörde kassa utgör ett ämne,
som nu sednast varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och åtgörande,
Utskottet anser revisorernes i delta hänseende gjorda framställning
nu icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 20-
(1847 ^rs ^ev* Ber. Pao‘ —39. Förkl. pag. 286, 287 och 3o6.)
Jemte meddelad förteckning å flere utgifts-poster, hvilka under revisions
-
3/<i(a-Utsko(tets Utlåtande, N.o 206.
33
sjons-åren 1-844 °cji <845 blifvit anordnade på aldra. 4:,*e» 6:le, n:t)e och
8:de liufviidlitlarites anslag lill txlra och oförutsedda utgifter, äfvensom å
samma titlars besparingar, bade revisorerne icke kunnat undgå att finna,
htu moni de summor, hvilka åril ger» af Kongl. Maj: t å berörde anslag och
besparingar äro vordne anvisade till pensioner, gratifikationer och nådegåfva',
dets stege till ganska heivdliga belopp, dels uti icke ringa tnån försvårade
öfveisigleu af hvad å hvarje hufvudlitel för Rikets aktiva tjenst och
verkliga behof ulginge. Elmi oval Rikets Ständer vid 1840- och 18^41 årens
riksdag bestämt anslaget å ~:de hufvudiiteln för extra utgifter till 35,000
r:dr, med afseende på derifrån utgående nådegåfyor och pensioner, bade
emellertid inträffat, att dvlika utgifter mäst bestridas af extra utgiftsmedlen
å de öfriga hulvudtitlai ne, der sådana anslag äro uppförda. På det att
för framtiden måtte varda, på ett ställe syjpligt hvad stats-verket årligen
får vidkännas för sådana ändamål, hafva revisorerne ansett sig böra föreslå,
nit ä allmänna iudragningsstaten, under p:de hufvud titeln, sorn bestrider
sållare pensioner, hvilka i följd al förfallningai ne utgå, hädanefter jemväl
upplores el t anslag lill nädegäivor, gratifikationer och sådana pensioner,
hvilka af gunst och nåd tilldelades, hvaremot anslagen till extra utgifter
kunde i samma förhållande minskas, för att derefter användas endast för de
öfriga tillfälliga behof, sorn nied h varje serskild hufvud-titel egde gemenskap,
Oå Rikets Ständer redan, med bilall till Utskottets i utlåtandena N:ris 3p,
•<t3. <p>, 91 och 1 a4 framställda förslag å riks-slatens andra, sjette, sjunde och åttonde
hufviid-litlar till extia utgifters bestridande anvisat bestämda anslag,
äfvensom å fjerde hufvnd-titeln för oförutsedda utgifter uppfört enahanda
.belopp, sorn hittills i sådan! afseende vaiit medgifyet,
lärer t.evisorernes förena milda framställning icke kunna till någon
.åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
lionel. Mynt- och kontroll-verken.
§• 2I
(i845
års Rev. Ber. pag. 42 och 44- '^47 års Rev- Ber. pag. 45 och 48-)
Suni, enligt hvad revisorerne anmält, den af Rikets ständer vid 1840 —
184* årens riksdag väckta fråga om utfärdande af förnyadt reglemente för
invid- och kontroll-vet ken samt ny kontroll-stadga, till hvilka författjiingaV
underdåniga förslag blifvit af Stats-kontoret den 3o Junii i843 afgifna,
ilifi. till R. St. Urat iS 17 och iS48. 4 Sami. i A/d. 2 Rand. 16 häftat. 9
34
Stals-Vtskollets Utlåtande, N:o 206.
älina är beroende på Kongl. Majrls nådiga pröfning, liar Utskottet, med
hänsigt till sakens vigt och med hemtad anledning derjemte af revisorernes
vid mynt- och kontroll-verkens räkenskaper framställda anmärkningar, funnit
sig böra hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära,
det förenämnde ärenden måtte, så fort ske kan, varda till nådigt
afgörande företagna samt nya reglementen för mynt och kontrollverken,
äfvensom ny kontroll-stadga, till efterrättelse fastställda.
F. d. Allmänna Magasins-fonden.
§ 22.
(1847 års Rev. Ber. pag. 56, Förkl. pag. 316)
Sorn, med anledning af revisorernes i ämnet gjorda erinran, KongL
Stats-kontoret i sitt underd. utlåtande förklarat, det hädanefter skeende afskrifningar
af denna fonds fordringar komme att verificeras medelst styrkta
afskrifter af de handlingar, hvarpå desamma sig grunda,
lärer något tillgörande i detta hänseende från Rikets Ständers,
sida icke erfordras.
IVeterinär-inr ättningen i Skara.
§ ^3.
(i845 års Rev. Ber. pag. 65., Förkl. pag. 33y; 1847 ^rs ^ev< ^e,!-
pag. 70., Förkl. pag. 322.)
Under åberopande af Rikets Ständers vid sistförflutne riksdag i skrifvelse
af den 7 Maj 1845 gjorda underd: anhållan, dels att en undersökning mätte
företagas angående veterinär-inrättningens i Skara tillstånd och förvaltning,,
dels att vederbörande finge sig anbefaldt bålla tillsyn derå, att de med inrättningen
afsedda ändamål befrämjades, — hafva 1845 års revisorer fästat
uppmärksamhet på vigten deraf, att en dylik undersökning af sakkunnige
och ojäfvige män blefve med första verkställd.
Enligt hvad af 18)7 års revisions-berättelse inhemtas, har Kongl.
Maj:t., uti nådigt bref till Sundhets-kollegium af den 12 November 1845,
förklarat, att som Kongl. Maj:t redan infordrat underdånigt förslag till
syftesenlig reglering af ifrågavarande inrättning, hvilket förslag vore under
Sundhets-kollegii pröfning, samt beraälde kollegium ansett inrättningen iiaf
-
Stats-Utskollets Vllålande, 1V:o 206.
35
va motsvarat sftt ändamål, funne Kongl, Majit någon serskild undersökning
rörande densarnmas tillstånd då icke erfordras.
Vid ofvanuppgifne förhållande lärer visserligen frågan om den af Rikets
Ständer begärda undersökning angående Skara veterinär-inrättnings tillstånd
böra förfalla; men då emedlertid Utskottet anser sig ega grundad anledning
att instämma i revisorernes 3'ttrade åsigt, att berörde inrättning i sitt nuvarande
skick icke bereder orten de fördelar, som dermed varit afsedda,
samt efter hvad uti Kongl. Majlis befallningshafvandes i Skaraborgs ian år
1844 afgifne femårs-berättelse jemväl antydes, sådant torde i hufvudsaklig
mån böra tillskrifvas föreståndarens för inrättningen långvarige vistande, å
en aflägsen ort, har Utskottet, med ytterligare hemladt stöd af 1847 års
revisorers i ämnet gjorda framställning, trott sig ega skäl tillstyrka,
att Rikets Ständer ville hos Kongl, Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majit ej mindre förständiga vederbörande
att tillse, det föreståndaren för meranämnde veterinär-inrältnine
hädanefter oafbrutet må vistas på stället, än ock i öfrigt vidtaga
sådana åtgärder, hvarigenom inrättningen, så snart sig göra låter,
inå försättas uti ändamålsenligt skick.
Koncil. Tullverket.
O
§. a4.
(1847 års Rev. Ber. pag. 7 4)
Beträffande 1847 års Revisorers framställning, i fråga om redovisning
för de till hemliga utgifter vid tullverket anslagna medel, får Utskottet endast
åberopa, hvad uti 6 punkten af utlåtandet N:o 00 blifvit i delta hänseende
an förd t.
ÖJver-IntendentS‘Émbetet.
§. a5.
(i845 års Rev. Ber. pag. 71. Förbi. pag. 34a.; 1847 “rs ^‘ev- ®er.
pag. 76. Förkl. pag 324.)
Revisorerne hafva vidare anmält, att för underhåll af Lifgardets till
häst stallbyggnader blifvit af anslaget för allmänna byggnader i hufvudstaden
under åren 1842 och 1843 anordnade tillsammans 6,884 r:dr 5 sk. 10
rist, äfvensom att, jemlikt Kongl, brefvet den 20 November 1-843, för af*
36
Xlats-Vrskoltets VtWanäe, A:o 20C>.
hjelpande af bristfällighetér vid en del af lifgardets till häst sini!- noh
kasernbyggnader, en summa af 3,667 r'^r förskottsvis utgått af besparmgarne
å allmänna byggnads-anslaget, för att ersättas i den mån, de för
militär-byggnader serskildt anslagne medel dertill kunde lemna tillgång ;
men att emedlertid, så vidt räkenskaperne för revisions-åren utvisade, utaf
ofvanberörde summa icke något blifvit ersatt.
Af Öfver-intendents-embetets underdåniga utlåtande inbemtas, att de
utgifter af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka från och med år i84< till och år
i8|5, då embetets befattning med lifgardets till häst byggnader helt nefi
hållet upphörde, blifvit af allmänna byggnads-anslaget förskottsvis bestriddr,
utgjort tillsammans <9,724 r:dr 12 sk. 7 est. Då emedlertid, efter hvad
derjemte blifvit upplyst, i afräkning å de under ofvannämnde tid af allmänna
byggnads-anslaget för hufvudstaden förskjutne utgifter för reparationer
vid lifgardets lill häst stall- och ridhusbyggnader m. m. ett belopp af
2,701 r:dr 2 sk. blifvit under loppet af år 1846 berörde anslag godtgjordt,
samt Kongl, Maj:t derjemte, enligt nådigt bref af den 8 Augusti samma år,
förklarat, att på serskild nådig pröfning komtne att bero, i hvad man godlgörelse
af omförmälde förskott må kunna meranämnde anslag ytterligare
beredas, anser Utskottet
revisorernes ifrågavarande anmälan icke böra till någon åtgärd å
Rikets Ständers sida föranleda.
Kongl. Konvoy-kommissariatet.
§. 26.
(i845 års Rev. Ber. pag 76. Förkl. pag. 345; 1847 års Rev. Ber. pag.
79, Förkl. pag. 327)
Revisorerne, som ansett, att inkopssumman 8,000 r:dr, för Känsö karantäns-plats
med hus och byggnader icke bort, enligt Kon voy-kommissariatets
derom fattade beslut, ur handels- och s*jöfarts-foudens räkenskaper
försvinna, utan upplysning derom, att fonden innehade egendom tilt motsvarande
värde, hade för sin del funnit lämpligast, att berörde kara.ntänsplats
under serskildt egendomskonto bland lillgångarne upptoges.
Då, enligt hvad Konvoy-komissariatet uti dess underdåniga utlåta örke
upplyst, frågan om bokföringen af omförmälde summa blifvit hänskjuteu
Siats-Utsknlfe.ls f'tlåtande, S.o 206.
37
till Kongl. Majrts nådiga pröfning och afgörande, finner Utskottet révisorefnes
i detta fall gjorda erinran
icke ior närvarande påkalla någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
§. 37.
(1847 Ars Rev. Ber. pag. 80. Förkl. pag. 33o.)
] anledning af revisorernes anmälan, att. under de år revisionen omfattat,
någon afbetalning å handelshuset C, kV. Rösners i Christiania skuld
5,847 rtdr 33 sk. 3 r:st banko, icke egt ruin, har Kon voy-korn ni issa i iatct
hufvudsakligen anfört, att skulden väl ännu qvarstår oförmiliskad, men att,
efter flere försök att indrifva denna fordran samt sedan Kongi. Majit, den
a November sistlidet år. funnit Sig Sakna skäl i nåder lemna bifall till af
lidne
handlanden Rosner* wikas underdåniga ansökan om Befrielse från
skuldbeloppets gäldande, Konvoy-kummis<ai iahi, den 7 derp.åfoljde December.
ånv" ländt sig till Kongl. Nmiska Finans-departementet, med anhå11an
att. låta, på sätt departementet lunne med lagame i Norrige öfverensstämmande,
fullfölja krafvel för den återstående skulden, intill dess densamma
vore antingen betald, eller ock lagligen och fullständigt ulredt blifvit, att
tillgång till skuldsummans gäldande, lill större eller mindre del, saknades;
(deli hade, \ id löi klai ingens angifvande den 20 Januari delta år, något svar
härå ännu icke erhållits från Kongl. 011 ska Fiuans-depai lementet.
Då det således är alt emotse, att berörde fordringspost snart lärer blifva
antingen indrifven eller till afskrifning befordrad, hemställer Utskottet,
sitt vid hvad sålunda är vordet upplyst
måtte för närvarande få bero.
§ 28. '
(1847 års Rev. Ber. pag. 80. Förkl. pag. 33o.)
Vidare hafva revisorerne förmält, hurusom grosshandlaren Carl Fr.
Liljevalch, hvilken år 1844 blifvit utsedd och förordnad alt afgå till Ostindien
och China, för att inhemta och meddela upplysningar efin de utsigter,
som kunde förefinnas till handelsförbindelsers inledande med dessa Jander,
genom nådigt bref den 17 Juli nämnde år, af Sveriges enskilda handels-
och sjöfarts-fond fått sig tillagde 4>°°° pund sterling såsom aflöning
3§
Stals-Utskottets Utlåtande, N.o 206.
i och för berörde uppdrag och till ersättning för de kostnader, som kunde
stå i sammanhang med ändamålet för denna resa.
I afseende härå har Konvoy-kommissariatet i underdånighet andragit,
att, enär grosshandlaren Liljevalch styrkt sig icke hafva kunnat denna långväga
resa fullända på den derför bestämda tiden af tvenne år, Kongl. Maj:t,
under den 17 September 1846, i nåder pröfvat skäligt tillägga honom ett
ytterligare arfvode och ersättning för fyra månaders förlängning i resetiden
af 666 L. i3 sh. 4 d* sterling; och då totalkostnaden i och för Liljevalchs
resa till Ostindien och China, 4>666 L. i3 sh. 4 d. sterling, på
sätt konvoy-kommissariatet vidare upplyst samt Utskottet af räkenskaperne
jemväl inhemtat, blifvit påförd icke Sveriges enskilda, utan Sveriges och
Norriges gemensamma handels- och sjöfartsfond, torde revisorernes i delta
hänseende gjorda anmälan
böra lemnäs utan afseende.
§• 29.
(1847 ^rs ®er‘ PaS- 83; Förkl. pag. 331)
Revisorerne hafva ock anfört, hurusom, under de år, revisionen omfatfat,
Svenska bidraget till de förenade rikenas gemensamma handels-och .sjöfartsfond
varit betydligt högre än förr, under det att Norrska statsverkets årsbidrag
till berörde fond ej blifvit! samma förhållande ökadt, utan fortfarit
att, såsom förut, utgöra årligen endast i5,ooo Norska Specie-daier; och ansågo
revisorerne detta förhållande förtjena uppmärksamhet.
Ehuru, enligt hvad den underd. förklaringen gifver vid handen, konvoy-kommissariatet
åtskilliga gånger, och sednast den 17 Mars sistlidet år,
fästat Kongl. Norska regeringens Finans-departements uppmärksamhet på
behofvet och billigheten af ett förökadt bidrag från Norrige tili ifrågavarande
fond, finner Utskottet likväl, i betraktande af det jemförelsevis alltför
ringa belopp, hvarmed samma bidrag hitintills utgått, sig ega anledning tillstyrka
Rikets Ständer
att, med förnyande af deras förut gjorda begäran, hos, Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det nödiga åtgärder mätte vidtagas
för tillvägabringande af en sådan reglering af Norska statens
andel i de samfälde kostnaderne för Svenska och Norska handelns
skyddande, som med rättvisa och billighet öfverensstämmer.
Stats-Utskottets Utåt ande, IS', o 206.
39
Kongl. Krigs-kollegium.
Artilleri-afdelningen.
§ 3o.
(1847 års Rev. Ber. pag. 91. Förkl. pag. 338.)
Uti räkenskaperne bade blifvit på anslaget ”oförutsedde behof’’ afförde
47 r:dr 37 sk. 8 r:st, utgörande sammanräknade kostnaden för en, med anledning
af yppad tvist om underhållet af den så kallade Qvarnbron till
Fabriksholmen i Eskilstuna Fristad, år 1844» på stället hållen syn och besigtning;
men då ifrågavarande summa bordt, enligt syne-rättens utslag, af
Kongl. Maj:t och kronan förskottsvis utbetalas, bade ock, i revisorernes
tanka, beloppet rätteligen skolat såsom förskott balaneeras.
Då, på sätt Krigs-kollegii förklaring upplyser, frågan om godtgörelse till
kronan för någon del af omförmälde kostnad är beroende på vederbörlig
domstols pröfning och afgörande, lärer det sålunda anmärkta förbållandet
icke
för närvarande påkalla något tillgörande å Rikets Ständers
sida.
§ 3i.
(1847 års Rev. Ber. pag. 92. Förkl. pag. 34o.)
Revisorerne hafva om förmäl t, hurusom Krigs-kollegium, genom nådigt
bref den 8 Februari 184*» undfått befallning att låta förnya det med chefen
för lifgardet till häst, den i4 Juli i832, afslutade passevolans-kontrakt
om underhållandet af regementets sablar och pistoler, emot en årlig från
kronas sida utgående summa af 368 r:dr 16 sk. och rättighet för regementet
att behålla sabelklingorne, men med skyldighet att, vid kontraktstidens
slut, till kronan återlemna de till sablarne hörande baljor och fästen;
och hade, i följd häraf, passevolans-kontraktet blifvit, på ofvanberörde
grunder, med dåvarande chefen förnyadt intill 1844 ^rs slut; hvaremot
då samma kontrakt ytterligare, den 6 Februari 1845, förnyades intill det
årets utgång, regements-befälhafvaren förbehållit sqvadrons-cheferne rättigheten
att få behålla ej allenast sabelklingorna, utan äfven baljorna och
fästena; hvilket, såsom stridande emot ofvanåberopade Kongl, bref, revisorerne
ansåge sig böra anmärka.
4Ö
Stats Utskottets Utlåtande, N'o 206.
Enär det är vordet upplyst, att» sedan Kongl. Maj:t uti skrifvelse!- af
den i8 Augusti oct» a8 November sistnämnde år i nåder uppdi-agit åt Krigskollegium
att pröfva, huruvida de af regementet gjorda passevolans-anbud
kunde antagas, eller om sablarne, med tillbehör, borde å kronans direkta
bekostnad underhållas, Krigs-kollegium ansett det vara för Kronan fördelaktigare,
om regementet finge, mot skyldighet att underhålla dessa vapen,
öfvertaga äfvenledes de dertill hörande fästen och baljor, Imnställer Utskottet,
att revisorernes anmärkning
måtte få förfalla.
§ 3a- a
(i845 års Rev. Ber. pag. 90. Fork!, pag. 357 1847 års Rev Ber. pag. g5
Förkl. pag. 34i )
Under förmälan, hurusom ett af 4835 —l'83,9 årens extra statsanslag för
gevärstill verkning meddeladt samt till nybyggnader vid Carl Gustafs stads
gevärs-faklori användt förskott af Sä.iöG r;dr 43 sk. r r:st funnes inom
liniei) balanceradt, hafva såväl 1845 sorn 18.47 årens revisorer hemställt,
alt nämnde summa mätte varda i räkenskaperne afskrifven.
Af förhandlingarne vid 1840—134• årens riksdag inhemta*, att, sedan
Kongl. Maj:t i Dess nådiga proposition örn slatsveikeis tillstånd och behof,
till Rikets Ständer öfverlemnat att bestämma, huruvida omförmälde förskott
borde betäckas genom försäljning af vissa till Carl Gustafs stads gevärsfaktori
hörande lägenheter, eller om all fråga rörande forskottets återgäldande
finge förfalla, så hemställde dåvarande Stats-utskott, uti sitt under 4^5
afgifna utlåtande, att, enär, i anledning af berörde förskotts meddelande,
talan blifvit af Konstitutiöns~u.ts,kottet anställd emot Konungens rådgifvare,
samt frågan, huruvida ansvaiighet kunde, på grund af Konslitutions-utskottets
sålunda vidtagne åtgärd, komma att ega rum. borde föregå ppöfningen
af afskrifciingsfrågan. Rikets Ständer måtte, utan att i sistberörde ämne då
besluta, endast förkiaia, alt forsk o t ts6 unnman borde intill nästa riksdag i räkenskaperne
bala noeras inom linien, och att försäljning af de till faktoriet
hörande, i Kongl. Majlis nådiga proposition omförmälde, lägenheter icke af
Rikets Ständer ansåges vara af behofvet påkallad; och blef denna Utskottets
hemställan af Rikets Ständer bifallen.
Vid sådant förhållande och då Riks-rätten, genom dom af den 3 Juts
1842, befriat de Konungens rådgifvare, hvilka tillstyrkt ifrågavarande
förskotts
Stat*-Utskottets Utlåtande, Avo 206. .4.1
förskotts beviljande från det för denna åtgärd yrkade ansvar, bar Utskottet
funnit sig böra, i öfverensstämmelse med revisoi emes åsigjt, hemställa,
att meranämnde förskoltssumma 32,i56 r:dr 43 sk. ir:stmåiräkenskaperne
afskrifvas.
§ 33.
(1847 års Rev. Ber. pag. 96—100.)
Beträffande revisorernes framställning, rörande förvaltningen af Carl
finstafs stads gevärsfaktori, får Utskottet hänvisa till sitt i detta ämne under
N;o 573 afgifna utlåtande.
Forti fi ka lious- A fd eiri ingen.
£ 34.
(1847 års Rev. Ber. pag- 104. Förkl. pag. 35o.)
Utaf räkenskaperne hade inhemtats, alt, under hvartdera af åren i844
odi »845, såsom bidrag till Kalmar domkyrkas underhådlande 5oo r:dr
utgått, hvilken utgift blifvit, jemlikt serskilda nådiga föreskrifter, anvisad å
inkomsterne utaf de Kalmar f. d. fästning tillhöriga jordlotter; men sem
berörde utgift, drabbat de tillgångar, hvilka bordt komma landlförsvaret tili
godo, funno revisorerne det hafva varit lämpligare, om frågan blifvit tili
Rikets Ständer bänsk.juten, på det att medel härtill kunnat uppföras å den
hulvudtilel, der anslag för kyrkors underhåll förekomma.
Med hänvisning till sitt under N:o 80 afgifne, utaf Rikets Ständer gillade,
utlåtande, angående återställande till Kalmar domkyrka af arrendeinkomst
erne utaf jordlägenheter, tillhörande Kalmar f. d. fästning, hemställer
Utskottet,
att revisorernes ofvanberörde framställning måtte få förfalla.
Sii. til!' fi St. Prof. 1847 och 1$i8. 4 SamU t Afd. 2 Band. /6 Häftet. &
c
A2 Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 506.
Indelta Armeens nya Möles-fond.
§. 35..
(1847 <;*rs ^ev> ®er> Pa"- ,27* Föi kl. pag. 358.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att rcsultaterne
af hufvudboken för denna fond icke funnes intagna uti rikshufvudboken,
ehuru desamma, enligt revisorernes tanka, derstädes hort i serskild
så kallad generalräkning inflyta, i likhet med hvad för öfrige af krigskollegium
förvaltade samt: andra af allmänna, medel bestående fonder egde
rum.
I, afseende härå får Utskottet upplysa, att så väl uti näst afgifvande
rikshufvudbok, som ock framgent, en s. k. generalräkning öfver ifrågavarande
fond kommer att intagas; och lärer, vid sådant förhållande,, revisorernes.
framställning
icke påkalla, vidare tillgörande.
Norrbottens Hästjägare-squadr onsdondl
i
§.
36;
(1847 års Rev. Ber. pag. 131. För kl; pag. 358.)
Då någon redovisning för denna fond ej heller funnes i rikshufvudboken
intagen, hvilket, efter revisorernes åsigt, bort på ofvan angifnesätt ega
rum, hade revisorerne ansett sig ej böra förbigå denna omständighet; och
får Stats-utskottet, af sådan anledning, hemställa,
det ville Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl.
Maj;t anhålla örn nådig befallnings meddelande till Statskontoret
att för framtiden tillse, det s. k. general-räkning öfver Norrbottens
hästjägare-squadrons-fond varder uti rikshufvudboken intagen.
s. 37.
(1847 års Rev. Ber. pag. i3r. Förkl. pag. 357.)
Enär Kongl. Maj:t, uti nådigt bref den 7 December 1840, förklarat Sig
Stats-Utskottets Utlåtande, J\! o 206.
43
vilja lill näst derefter sammanträdande Ständer afläta nådig proposition,
beträffande Norrbottens hästjägare-squadrons-fonds användande för dermed
äfsedt ändamål, men hvilket dock vid sistförflutna riksdag icke egt rum,
hafva revisorerne, som inhemtat, att fondens förvaltning medförde utgifter,
de der måhända skulle kunna undvikas, å frågans ännu oförändrade skick
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet, för vidtagande af den åtgärd, Rikets
Ständer funne lämplig.
Sedan, med gillande af Utskottets, under n:o j5, afgifne betänkande,
Rikets Ständer leinnat bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
bildandet af ett nytt artilleri-batteri, att förläggas i Norrland, och hvarför
kostnaden lill en del bör af nyssnämnde fonds tillgångar bestridas, lärer Tevisorernes
i ämnet gjorda framställning
böra få förfalla.
•Utredn i n °s-Äjdeiri in ge»,
§ 38.
(i845 års Rev. Ber. pag. 127. Förkl. pag. 36g. 1847 års ^ev- ®erpag,
1.87. Förkl. pag. 36o.)
Sedan Rikets Sländers år 1845 församlade revisorer inhemtat, det
Kongl. Kammar-rätten, vid granskning af utrednings-afdelningens räkenskaper
för år 1842, anmärkt, att ett sammanlagdt belopp af 4,it\8 r:dr 25 s.
q r;st., tillhörande volontär-vakans-medlens uppbörd, icke redovisats, och
hvarigenom en motsvarande förlust skulle hafva uppkommit för denna fond,
hafva sednast församlade revisorer, enär det blifvit upplyst, att frågan då
ännu hvilade oafgjord hos Kongl. Kammar-rätten, å det anmärkta förhållandet
fästat kommande Ständers och revisorers uppmärksamhet.
I afseende härå, har Utskottet inhemtat, att förenämnda anmärkningsfråga,
sora skal) vara af en mera invecklad beskaffenhet, visserligen ännu är
beroende på pröfning hos Kongl. Kammar-rätten, men att densamma snart
lärer derstädes förekomma till slutligt afdömande; och hemställer Utskottet
för den skull, att, vid hvad sålunda blifvit upplyst,
måtte få för närvarande bero.
*4
Stals-Ulskotieis Vt'ätande, S:o SOS.
§ 3(>.
(1845 års Rev. Ber. pag. 127. Förkl. pag. 870. 1847 års Rev. Ber. pag.
137. Förkl. pag. 36o.)
Uti i845 års revisions-berättelse orriförmäles, hurusom revisorernes
uppmärksamhet fästats jemväl derå, att de så kallade volontär-vakans-medlen
icke inginge i stats-regleriugen, utan utgjorde en för sig fristående fond
under Krigs-kollegii förvaltning, elt förhållande, som grundade sig på Kongl,
brefvet den 12 Mars »836, deruti Krigs-kollegium förständigadés alt uppbära
och handhafva volontar-vakans-medlen för af Kongl. Ma:t afsedt behof,
hvilket i samma Kongl, bref uppgåfves vara "underbefälets bildning vid
under-officers eller korporalsRolor eller ock vid serskilda instruktiouskornmenderingar
inom armeen”; att, då de årliga inkomsterna af berörde
medel hade varit till större delen använda, successive bildat sig en fond,
som vid i843 års utgång uppgått till »4,355 r:dr 27 sk. 4 r:st> samt att
detta belopp i utreduings-afdelningens hufvudbok för sislberörde år vore,
under titel: ”volontär-vakans-medel", såsom en afdeluingens skuld utbalanseradt.
Sednast församlade revisorer hafva, i afseende å ifrågavarande s. k.
Volontä»--vakans-medel, som vid 1845 års slut utgjorde 19,507 r:dr 18 sk.
3 r:st, instämt uti den vid »844 års stats-revision uttalade åsigt, angående
det oformliga derutinnan, att en dylik, af statsmedel bildad och
ständigt tillväxande fond ej inginge i stats-regleringen, utan blifvit öfverlemnad
till Krigs-kollegium; hvarjemte revisorerne ansett denna anmärkning
så mycket mera grundad, som Rikets Ständer aldrig meddelat någon
föreskrift om användandet af dessa medel, för hvilkas förvaltning en serskild
administration snart skulle kunna blifva af nöden.
Krigs-kollegium har, uti sin afgifne förklaring, på ett, i Utskottets färska,
nöjaktigt sätt redogjort för Volontär-vakans-fondens uppkomst och ändamål.
Hvad angår fondens förvaltande af bemälde kollegium, så och enär de
på åtskilliga Oiter i riket inrättade korpöra Iskolor äio till sin ekonomi ställda
under detta embetsverks öfverinseende, och den ifrågavarande fondens
tillgångar atsedde att användas i och för underbefälets vid armeen bildning,
lemna medel tili bestridande af kostnaderna i och för dessa skolor, synes
äfven lämpligast vara, att volontäi-vakans-fonden, hvars ändamål Utskottet
anser nyttigt, fortfarande förvaltas af Krigs-kollegium; och då, för den händelse
oftanämnde vakans-medel skulle till stats-verket ingå och vid slat*-  regleringen tagas i beräkning bland stats-verkets årliga inkomster, ett der
-
Stets-Utskaitets Utlåtande, jV.o 206.
45
emot svarande statsanslag måste i riks-stalen uppföras för berörde korporalskolor,
men hvilket behof, enligt Utskottets åsigt, snarare torde böra fyllas,
på sätt hitintills skett, finner Utskottet, äfven i betraktande deraf, alt någon
serskild kostnad i och för administrationen af volontär-vakans-medlen
icke synes hafva varit erforderlig eller af K rigs-kol legium ifrågaställd, sig
ega anledning hemställa,
att de af revisorerne anmärkta förhållanden icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 4o.
(i845 års Rev. Ber. pag. 120. Förkl. 367. — 1847 års Rev. Ber.
pag. i38. Förkl. pag. 36a.)
Sednast församlade revisorer hafva, med instämmande i den uti i84’>
års revisions-berättelse uttalade åsigt, alt utrednings-afdelningens räkenskaper
voro förda efter en mindre redig method, förklarat, att dessa räkenskaper
för närvarande egde en så förvillande, och, enligt revisörernes tanka,
onödigt invecklad uppställning, alt det knappast torde vara möjligt att på
den tid, sorn vid ett re v isions-Li 11 fälle deråt kunde ogrias, vinna en nöjaktig
Insigt i förhållandena; hvarföre revisorerne ock hemställt* alt en enklare
och tuera upplysande räkenskapsmcthod måtte varda anbefalld.
Med anledning af denna, i Utskottets tanka, väl grundade, hemställan
liar Utskottet funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer
ätt, i underdånig skrifvelse, hös Kongl. Majni anhålla, det måtte
Krigs-köllegium i nåder förståndigas tillse, ali utrednings-äfdeJningeus
räkenskaper varda för framtiden upprättade efter en enklare
och mera upplysande method, än den, hvilken hittills legat
till grund för samma räkenskapers uppställning.
f 4'-
(1847 Rev. Ber. pag. 109. Förkl. pag. 365)
Revisorerne omförmäla, hurusom, enligt Kongl, brefvet den 11 Mars
i843 och Krigs-kollegii beslut den a3 November 1844» en sömma af 3,45o
r:dr 43 sk. 4 r:st, utgörande Stats-konlorets inbalanserade skuld för beklädiiads-slituings»ersäUnins
till fåugbevakmngs- kommenderingar för åren 1809-—
46
Stals-Ulskottets Utlåtande, A':o 206.
184*» blifvit, å liqviden med nämnde kontor, afskrifven. Af ofvanberörde
Kongl, bref inberntades tillika, att Krigs-kollegium borde, för utbekommande
af ersättning för det ifrågavarande beloppet, vända sig lill ort och ställe,
som vederborde, alldenstund utgiften ej tillhörde 4-de hufvudtiteln; men
då kollegium i stället att, såsom vederbort, från Fångvårds-styrelsen reqvirera
beloppet, låtit å ulgifts-saminandraget uppföra detsamma under titel:
afskrifning, bade revisorerne ansett sig böra detta förhållande anmärka.
Ehuru revisorernes anmärkning synes vara i så måtto grundad, som
den ifrågavarande summan icke bort, på sätt, som skett, afskrifvas, utan i
stället afFöras, finner Utskottet likväl, med anledning af hvad Krigs-koilegii
förklaring innehåller, sig böra hemställa,
att anmärkningen matte få förfalla.
Militiac-Boställs-kassan.
§ 42.
(b845 års Rev. Ber. pag. i3o. Förkl. pag. 3^6. — 1847 års Rev. Ber.
pag. 142. Förkl. pag. 370.)
Beträffande denna kassas tillstånd, innehåller i845 års revisions-berättelse
hufvudsakligen, alt, ehuru all nybyggnad på kassans bekostnad då varit
inställd, kassans inkomster och utgifter likväl stöde till hvarandra uti
ett sådant missförhållande, att densamma omöjligen kunde med blotta ränte
vinsten och de årliga reserv-hemmans-räntorne för framtiden bestrida de
till dess egentliga ändamål hörande utgifter, nemligen: inqvarterings-penningar
och underhåll af redan uppbyggda boställshus, samt derjemte bära en ansenlig
förvaltningskostnad; och hafva sednast församlade revisorer, med instämmande
härutinnan, uttalat den åsigt, att ifrågavarande kassa, med en förvaltningskostnad,
som, jemte pensionerna, för år 1845 uppgått till ej mindre än ii,i4-t>
4a sk. 5 r:st samt med en verklig behållning vid samma års slut af endast
176,010 r:dr 38 sk. 4 r:st> redan var oförmögen att uppfylla sitt ändamål
och snart nog torde komma att helt och hållet försvinna.
I anledning häraf får Utskottet åberopa sitt redan afgifna, af Rikets
Ständer gillade, Utlåtande, angående reglering af utgifterne under riks-statens
4;de hufvudtitel, N:o 73, mom. 8; och lärer fördenskull revisorernes,
i förevarande fall gjorda, anmälan
icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.
Slats-Vtskotlet-s Vt/ätande, A'.o 206.
47
Wadstena Krigsmanshus-kassa*.
§ 43.
(1847 års Rev. Ber. pag. i/{j. Förkl. pag. 375.)
Af räkenskaperne hade inhemtals, att Kongl. Majit utaf denna kassas
tillgångar disponerade 2000 r:dr, för att utdelas, såsom gratifikationer och
nådegålvor,. åt fattiga, bräckliga och gamla afskedade krigsmän, till hvilket
belopp kornme 700 r:dr,. som blifvit bestämda att användas till pensioner
åt afskedade militärer, samt att förvaltningen af berörde, till Kongl. Majtts
nådiga disposition varande, medel tillhörde Krigs-kollegium, med åliggande
att derföre aflemna serskild redovisning eller sammandrag, som skulle åtfölja
krigsmanshus-kassans räkenskaper. Redogörelsen för dessa gratifikations-
och pensions-medel hade likväl befunnits vara i så måtto ofullständig,
som endast utgifterne i räkning upptoges, men ej hvad som för året
varit i behåll; en omständighet, som egde rum äfven i afseende å redovisningen
för de, jemlikt Kongl, förordnanden, af Krigs-kollegium,. till nådegåfvor
åt afskedade krigsmän, disponerade 66 r:dr 32 sk. Revisorerne ansågo
likväl det vare erforderligt, att ifrågavarande medel redovisades å speciella
konti, upptagande, å ena sidan, tillgångarne och å den andra, hvad
som derutaf utgått, jemte den å dessa medel vid årets slut befintliga behållning.
Då, enligt hvad Krigs-kollegii förklaring innehåller, ofvanberörde gratifikations-
och pensionsmedel framgent komma att, på sätt, som revisorerne
ansett vara erforderligt, redovisas uti krigsmanshus-kassans hnfvudböcker, lärer
denna revisorernes framställning
o
icke påkalla något vidare tillgörande..
§• 44-
(1847 års Rev. Ber. pag. 148- Förkl. pag. 2^5.)
Beträffande redovisningen för de utaf afl. öfverste löjtnanten Carl
Diedrich Sveden heim i lifstiden, genom testamentarisk disposition af den
i5 Mars 1784, donerade 1.666: r:dr >2 sk. banko, deraf räntan bör användas
till pension åt en värdig afskedad regements-officer, och hvilken
pension för närvarande utginge med 83 r:dr 16 sk ; så, enär något serskildt
konto för dessa donations-mede! icke funnes i hufvudboken, hafva reviso
-
*s
Stats-UtskotleU Utlåtande, N:o 206.
reine hemställt, att ett dylikt borde inrättas, upptagande, å ena sidan, räntan
å kapitalet, samt, å den andra, afiföringen; men som af Krigs-kollegii
förklaring vidare inhemtas, alt ifråga varande donationsfond hädanefter kominer
att redovisas, i enlighet med revisorernes derom gjorda hemställan, tinner
Utskottet
någon vidare åtgärd härutinnan icke vara erforderlig.
§. 45.
(i845 års Rev. Ber. pag. 134- Förkl. pag. 364.)
Revisorerne hade inhemtat, att de under Krigs-kollegii förvaltning stående
serskilda kassor och fonder fingo vidkännas betydliga utgifter till löner,
arfvoden och pensioner, och att i synnerhet militiae-boställs-kassans inkomster
stodo i ett serdeles missförhållande till de från samma kassa utgående
aflöningarne. Enligt revisorernes öfvertygelse, borde likväl i främsta
rummet tillses, att de ändamål, för hvilka ifrågavarande kassor och fonder
blifvit inrättade eller tillkommit, varda uppfyllda och alt garanti för framtiden
lemnades, att kassorna måtte kunna sina åligganden behörigen fullgöra.
Då emellertid sådant icke syntes möjligt, örn löner och arfvoden fortfarande
skulle belasta dessa kassor, men det deremot vore af vigt, att deras
framtida bestånd betryggades, så mjrcket heldre, som slaten, i annat fall,
måste åtaga sig de kassorna nu tillhörande förbindelser, hafva revisorerne
hemställt, alt Rikets Ständer måtte taga i betraktande, huruvida icke de för
oftanämnde kassors förvaltande behöflige embets- och tjenstemän borde aflönas
direkte från stats-verkel, och kassorna såmedelst oförrjmkta bibehållas
för de med dem afsedda ändamål.
Enär Rikets Ständer, på grund af Utskottets utlåtanden 11:0 73, mom.
8 och 22, samt n:o i4<> redan fattat beslut i denna fråga, lärer revisorernes
hemställan,
nu icke böra till någon åtgärd föranleda.
Kong/. Krigs-Akademien.
§. 46.
(1847 ;,irs ^ev' ®er- Pa§‘ l‘*4* Förkl. pag. 378.)
Enär uti hufvudböckerna för båda revisions-åren funnes till kapitalkonto
ett supplement, benämnd! novo-konto, hvarest till utgående balanser
i kapital
-
Stals-Ulakotteh Utlåtande, K.o 206.
i kapital-konto blifvit lagdt värdet af fastigheter, materialier och krveutal
ier, sådant det beftnmes vid årets slut, hade revisorerne, för att delta konto
måtte vara fullständigt och upptysande, ansett detsamma i vanlig ordning
böra upptaga en inbalanserad behållning från föregående år, tillkomst och
afgång under året samt den behållning, sorn vid dess slut ntbalanserades,
hvilket allt nu saknades.
Som vederbörande utlofva! att för framtiden iakttaga hvad revisorerne
sålunda erinrat,
anser Utskottet revisorernes ifrågavarande framställning icke böra
föranleda lill någon Rikets Ständers åtgärd.
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena.
§. 47.
•^_i845 års Rev. Ber. pag. 15 1. Förkl. pag. 3po. 1847 års Rev. Bei.
pag. 166. Förkl. pag. 382.)
Så väl revisorerne vid 1845 som 1847 års slats-revisioner Rafva anmärkt,
alt Kongl, förvaltningens af sjöärendena liufvudhok endast innefattade
de utbetalningar, della embetsverk omedelbart beslridt, jemte alla till
Kongl, flottans stationer och lotsverket, för serskilda ändamål, lefvererade
medel; men alt för livad utaf eller utöfver dessa medel vid slationerne och
lotsverket åtgått, äfvensom för de deraf befintliga behållningar, saknades redogörelse
uti lnifvudboken, hvars summor, af sådan anledning, ej öfverensstämde
med de motsvarande i rikshufvudboken, der åter stationernas och
Kongl, förvaltningens räkenskaper sammanfördes, hvadan revisorerne ansett,
alt det embetsverk, sorn disponerade femte hufvudtitelns hela anslagssumma,
borde uti sin hufvudbok fullständigt redovisa densamma och der summariskt
upptaga stalionernes och lotsverkets utgifter, så att blott specialiteter och
verifikationer skulle behöfva i de serskilda räkenskaperne sökas. Öfver hvad
ej mindre 1845 än 1847 års revisorer sålunda anfört får Utskottet nu i ett
sammanhang sig utlåta; och då uti elen Förklaring, som blifvit afgifven i
anledning af sistnämnde års revisorers förnyade anmärkning, är vordet upplyst,
att Kongl. Majit, till följd af 1845 års levjsorers yttrande i ämnet, behagat
under den 3.0 April 1846 uppdraga åt expeditions-ohefen och ridda
m.
till li. St. Prut. iSiT ock 1S48. 4 Sami. i Afd. 2 Vand. 16 lläft. 7
5»
Stala-Uhkottels Utlåtande, N:o 206.
rea S. Gynther alt, efter liär ofvan antydde grander, utarbeta ett nytt
formulär för förvaltningens af sjöärendena hufvudbok, hvilket uppdrag bemälde
expeqitions-chef ock fullgjort medelst afgifvet underdånigt förslag till
gemensam hufvudbok för sjöförsvaret, i hvilken kommer alt förenas hvarje
års alla inkomster och utgifter af 5:te hufvudtiteins anslag, äfvensom af andra
sjövapnet tillgodokomna medel, samt förvaltningen öfver detta förslag
den 18 November 1847 sig yttrat och tillstyrkt detsammas antagande,
att lända till efterrättelse från och med innevarande års början, samt vid
sådant förhållande frågan beror på Kongl. Maj:ls nådiga afgörande,
anser, i ärendets så beskaffade skick, Utskottet sig sakna, skäl tillstyrka
Rikets Ständer att för närvarande vidtaga någon åtgärd
i anledning af revisorernes förevarande framställningar.
8 *8.
(1847 års Rev. Ber. pag. 166. Förkl. pag. 383.)
Enär riks-stalen upptoge i skrifrnaterialer och expenser för 5:te Imf*
vud-titeins samtliga stater, med undantag af Kongl, sjö-försvars-departementets
expedition, ett anslag af endast 2,5oo r:dr, men för Kongl, förvaltningen
och samteliga stationerne åtgått för bestridande af dessa utgifter ir
jtS44- 20,233 r:dr 4° sk. och år 1845 ungefärligen enahanda summa, hafva
revisorertie fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på den skillnad 1 beloppen,
sorn emellan stats-anslaget och verkliga åtgången egt rum, på det den
tillökning i berörde anslag, hvilken omständigheterna kräfde, måtte blifya i
stat förslagsvis uppförd.
I anledning af denna revisorernas framställning får Utskottet hänvisa
till det yttrande i ämnet Utskottet afgifvit uti sitt utlåtande n:o 74» angående
regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel.
8- -ödsJBitiscf
(1847 års Rev. Ber. pag. 167. Förkl. pag. 383.)
Med uppgift å hvad som för hvartdera af åren 1844 oc^ *845 anordnats
af femte hufvudtiteins anslag till oförutsedda utgifter, hafva, då bland
dessa sålunda anordnade medel upptoges åtskilliga, sedan flere år tillkomna
och årligen fortfarande utgifter, revisorerne yttrat den åsigt, att dessa ut
-
Slat*-V(»holtet» Utlåtande, JY.o 206.
gifter icke borde utgå från^nämnde anslag, utan att de i stället måtte uppföras
å sin rätta titel under sjelfva hufvudliteln.
Utskottet, som under n:o j4 afgifvit utlåtande angående regleringen af
utgifterna under riksstatens femte hufvud titel, får nu endast åberopa hvad
uti berörde utlåtande är vordet, i afseende på förevarande fråga, föreslaget;
Kongl. Sjöförsvars-departementets Kommando-expedition.
§ 5o.
(i845 års Rev. Ber. pag. i5g. 1847 Srs Rev. Ber. pag. 176. Fot kl.
pag. 38a.)
Att uti denna expeditions räkenskaper blifvit afförda,
för år 1842 — 60: 3a. och
„ ,, i843 — a53: r:dr, ''till af Kongl. Maj:t bända behof”, har
ådragil sig 1845 års revisorers uppmärksamhet, enligt hvilkas tanka det icke
vöre förenligt hvarken med begreppet om ett konstitutionell statsskick
eller roed ett ordentligt redovisningssätt, att en, om än mindre betydlig
del utaf det lill extra utgifter beviljade anslag undandroges Rikets Ständers
och deras ombuds granskning. Då revisorerne lik väl icke ville bestrida, det utgifter
understundom kunde förefalla, hvilka både voro oundvikliga och ;af
natur, att desamma hvarken kunde eller borde verificeras, funno revisorerne
det vara vida lämpligare, att någon viss bestämd summa för sådana föremål
å stat ansloges, med förklarande att densamma vore från revision fritag®n,
och blott redovisades på det sätt Kongl. Maj:t pröfvade skäligt.
' Enär afforingar under enahanda rubrik förekommo lili räkenskoperne
för åren 1844 oc^ ’845. öller för det förra med 208 r:dr 24 sk., och för
det sednare med 2.3a r:dr 4° sk., hafva 1847 års revisorer i allo instämt
uti hvad om dylika dispositioner af 1845 års revision blifvit yllradt och
hemstäldt.
Som uti tffgifven förklaring blifvit upplyst att förvaltningen af sjö-ärendena
eger, med stöd af Kongl, brefvet den 2 Februari 1842, alt, uppå chefens
för, expeditionen reqvisition, som af deparlements-chefcn blifvit bestyrkt,
Fil 1 den förre, emot qvitto, utbetala de belopp, hvilka lill extra
gifter rid expeditionen behöfva», de der skola, jemlikt Kongl, brefvet den 5
I
Stiils-Uuhotfe s Utlåtande, A:o 206.
Juli i83r, iiifin- KamuiMr.rätten redovisas, torde, med hänsigt jemväl i de
anmärkte dispositionernas ringa belopp, revisorerues ifrågavarande framställliingar
icke
påkalla någon Rikets Ständers åtgärd.
Styrelsen för allmänna väg- och vatten-byggnader.
§5,.
(1847 Ars Rev. Ber. pag. 178;. Förkl. pag. 387.)
Af revisorerne är vordet: anmärkt, alt, sedan. Styrelsen lått sig genom
ett Kongl, bref af dea r3 Juni 1848 aribefaldt att i riksgäids-kontoret lyfta
t»,000 r:dr till uppmuddriug af Örsuuds å i Upsala, län, samt summan äfven
blifvit ultagen, men under årets lopp ej använd för det uppgifna ändamålet,
berörde 6,000 r:dr. likväl upptagits i räkenskaperna såsom lyftade i.
Kongl. Stats-kontoret, hvilket embetsverk med dessa, den extra statsregleringen
tillhörande, medel icke haft någon befattning.
Uti afgifven förklaring har blifvit aufördt, dels att omförmäfde summa
blifvit uttagen i riksgälds-kontoret den 8 September 184? och dagen derpå
insatt uti Rikets Ständers bank, hvarest den qvarstått under året, uien återlyftats
och deponerats i Upsala landtränteri den 14 Januari 1846, dels att
det anmärkta formfelet, att ifrågavarande 6,000 r:dr upptagits såsom lyftade
i Stats-kontoret, tillkommit genom irring vid bokslutets uppgörande, toen
hvilket fel ar vordet, medelst anteckning om förhållandet i hufvudboken,
rättadt.
I följd häraf lärer revisorernes förevarande anmärkning icke för«-  anleda Lill någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholms stora barnhus.
§ o*.
(184:7 års Rev. Ber. pag. 184. Förkl! pag. 398.)
Revisorerna hafva vidare förmält, att uli hufvudböckerna balanserades
åtskilliga barnhusets fordringar hos redogörare och andre personer, hvilka
Siats-Utskottets Utlåtande, X.o 206. 53
fordringar, tillkomna för flere är tillbaka, revisoretne ansett böra utredas
och indrilvas eller afskrifvas, i hvilket afseende uppgifvits:
bos underslälbållaren Skyttes arfvingar, för oliqviderade landlbo-räntor,
vid i845 års slut, uppgående till .. .. ... . . »,070: t$o. —
hos generalen grefve Lövens arfvingar för dito . . 187: 1. ij.
bos loi re slerbhus-nolarien Janke för sterbbus-medel . 38: io. 2.
samt bos sterbhus-notarierne FPahlberg och Bergman
för dito ......... 370: 10.. 3..
Utaf den. förklaring, sorn, i anledning häraf, blifvit af direktionen öfver
allmänna barnhuset afgifven, inhemtas, att, rörande ifiågavarande fordran
hos Skyttes arfvingar, densamma grundar sig på af ståthållaren Skytte
år 1622 upprättadt, sedermera förändradt testamente, enligt hvilket afkornsten
utaf Sätra gård i Bränkyrka soeken jemte underlydande lägenheter
skulle användas till fattiges underhåll; all, i följd af förändring i det primitiva
sättet för denna afkomsts utgående, densamma blifvit hänförd lill
landlbo-räntor af Sätra gård med underlydande; att dessa landtbo-räntor,
såsom tillhörande den år 1785 till allmänna barnhuset öfverflyttade husfattig-kassan,
blifvit ifrån denna tid såsom barnhusets tillgång beräknade,
ehuru ingenting deraf ifrån 1751 eller sedermera barnhuset tillfiulit under
denna titel; att den fortsatta debiteringen och tillökningen af i6r:dr 3;2
sk. årligen uti barnhus-inrättningens räkenskaper skedde i stöd af direktionens
den 10 Juli 1788 fattade beslut, samt slutligen alt så mycket mindre
någon inkomst af landtbo-räntor. från Sätra, gård' vore alt påräkna,, sorn, efter
hvad antagas kunde, ett utbyte’ skett af deim emot de ifrån Trogsta
hemman i Upland inflytande frälseräntemedel, sorn vid husfatlig-kassans öfverlemnande
jemväl kommit barnhuset till godo och derefter ordenligen ingått,
hvadan ock direktionen hemställt, att oförmäfde fordran hos ståthållaren
Skyttes arfvingar för landlbo-räntor af Sätra gård måtte afskrifvas.
Beträffande barnhusets fordran hos generalen grefve Lövens arfvingar
så vore äfven densamma dels grundad på Skytteska testamente! och dels
år 1785 flyttad till barnhuset från husfattigkassam Härvid förekommer
dock att sistnämnde arfvingar i äldre tider årligen inbetalt, såsom ränta af
Kungshatt, 5 1 :dr 26 sk., 8 rst., men, sedan de dermed upphört, har denna
fordran, under en lång följd af år., blifvit under litel af bemälde arfvingars
skuld med en lika stor, efter denna grund tillökad, summa för hvarje år
uti barnhusets räkenskaper upptagen, ehuru ingen del af fordran under hela
liden influtit och allt hopp saknades att något belopp under denna titel
skulle någonsin komma barnhuset tillgodo..
(4
Sta!» Vtskettet» Utlåtande, N:e 2ÖS.
Vidkommande slutligen tle balanserade fordringartie för sterbhus-inedel,
lära åtgärder vara vidtagna för utredning af förbål lundemo med desse
fordringar.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig icke
sakna skäl
tillstyrka Rikets Ständer att lill Kongl Majit aflåta underdånig
skrifvelse med hemställan, att allmänna barnhus-inrättningens
hos under-ståthållaren Skyttes och generalen grefve Lövens
arfvingar egande, ufi barnhusets räkenskaper balancerade, fordringar
måtte varda afskrifna.
A riné ens pensiotis-kassä.
3):'. §' 53. stozryhu
(1847 ^rs ^ev> ®er" Pa8* *^9* Förkl. pag. 4°9*)
Jemte det revisorerne lillkännagifvit, alt, i anledning af gjord inqvisition
å räkenskaperne för åren 1844 och 1845, så vidt de angiuge de lill
kassan utgående allmänna medel, revisorerne erhållit endast ”utdrag af arjrpéens
pensionskassas hufvud-böcker” för berörde aine är, utan annan
verifikation, än direktionens tryckta kungörelser om pensions-utdelningen
för samma år, hafva, enär dessa utdrag innehölle blott spridda summor,
sämt det icke ens vöre uppgifvet, huru stort belopp, som år 1845 från
Wadstena krigsmanshus* kassa influtit, men hvarom dock sistnämnda kassas
räkenskaper Iemnade upplysning, revisorerne förmält, att de icke kunde om
arméens pensionskassas förvaltning och stats-bidragens användande fälla något
omdöme.
Då nu mera blifvit upplyst, att arméens sednast församlade fullmäktige
medgifvit, att, under tiden intill dess arméens näst sammanträdande ombud
blifva i tillfälle alt besluta i den hos fullmäktige väckta fråga om serskild
årlig räkenskap öfver de till arrnéens pensionskassas disposition
ställda statsmedel, Rikets Ständers revisorer må ega tillgång till mera Bärn ntie
kassas räkenskaper och protokoller, finner Utskottet, enär, i följd af berörde
medgifvande, det hinder, sorn hittintilfs mott för granskningen af
ifrågavarande kassa, nu mera blifvit undanröjd!,
någon åtgärd i ämnet af Rikets Ständer icke vara för när värånde
af behöfvét påkallad.
Härmed anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat arne serskitde tili
Utskottet remitterade motioner, väckte, den ena hos Ridderskapet och A.-
StaU-Uukottels Utlåtande, A’:o 206.
55
deln utaf Herr Munck aj Rosenschöld., Nils Rudolf, angående öfverlemnande
af amniens pensions-kassas räkenskaper lill granskning af Rikets Ständer
och deras revisorer, samt den andra hos Borgare-ståndet af Herr Hörnsteinj
rörande hemställan, alt statsanslag till oftanämnde pensionskassa måll*
vägras intill dess kassans förvaltning framlägger sina räkenskaper och åtgärder
för Slats-iilskollet och framgent för Rikets Ständers revisorer.
§ 54-
Ce847 &rs Rev* pag. 190. Förkl. pag. 4°8.)
Revisorerne hafva ansett sig böra fästa Rikets Ständers uppmätksamhefc
/lerpå, att, sedan kaptenen vid ingeniör-korpsen, riddaren af Kongl, svärdsorden
V. Cronstrand blifvit, på grund af Kongl. Majlis utslag den a5 Jaäiuari
1844» af chefen vid nämnde korps ur rudorna afförd, men af gunst
och nåd undfått tillstånd att i rull orna åter upplagas i sin förra tour med
åtnjutande af förut vid korpsen innehafvande löneförmåner, samt Kong!.
Stals-konloret, vid anordnandet af niet berörde korps’ aflöning för 1844 ^rs
tredje qvartal, innehållit, af Cronstrands lön, utgörande 1,200 r*.dr med
derunder inbegripne 60 tunnor spanmål, fyra månaders aflöning, såsom ert
arméens pensionskassa tillkommande besparing, jemlikt stadgandet i Kongl,
brefvet ilen 20 Februari 1767, innefattande att, om Kongl. Majit, i anseende
till förekomna omständigheter, endast af gunst och nåd låter officer,
hvilken för uteblifva-ude utöfver permission, varder af chefen utur rullan
struken, få åter tillträda sin syssla, ehuru han genom nämnde försummelse
densamma förverkat, fyra månader af dess aflöning då bör pensionskassan
tillfalla; så hade Kongl. Majit, i anledning af de besvär kapiten Cronstrand
öfver delta Stats-konlorets beslut anfört, genom nådigt bref af den i4 November
i844 förklarat stadgandet uti nyssberörde Kongl, skrifvelse af den
ao Februari 1767 icke vara i förevarande fall tillämpligt, utan förordnat,
att hvad sorn, till förmån för arméens pensionskassa, blifvit å Cronstrands
käpiténs-iön innehållet borde lill honom utan afdrag utbetalas.
Då, på sätt revisorerne jemväl uppgifvit, Kongl. Majit i nåder förklarat
stadgandet uti ofvanberörde Kongl, bref af den 20 Februari 1767 icke rara
i förevarande fall tillämpligt, så lärer det utaf revisorerne sålunda an.
förda förhållandet
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stals-Utskottets Utlåtande, Peo SOS.
Kongl. Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i riket.
§ 55.
(1847 ärs Rev. Ber. pag. 194. 'Förkl. pag. 41'*)
Med förmälan, att den underdåniga berättelse om fångvården, som vid
den tid 't 847 ^rs statsrevision egde rum, sednast var af styrelsen afgifven,
emfattade åren 1843 oell 1844» hafva revisorerne yttrat att det, enligt deras
tanke, vore af serdeles vigt om styrelsens berättelse kunde för framtiden
omfatta samma båda år, hvilkas redogörelse granskas af Rikets Ständers
revisorer, samt att denna berättelse, såsom angående ett ämne, hvarpå allmänna
uppmärksamheten vöre i hög grad fästad, blefve till trycket befordrad
och med Post- och Inrikes Tidningar utdelad.
Utskottet, sorn delar revisorernes omförmälde åsigt, hemställer fördenskull,
alt Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse
med begäran, att Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
måtte i nåder anbefallas, att framdeles så tidigt afgifva
sin underdåniga årliga berättelse om fångvården under det
förflutna året, att berättelse icke kommer att saknas för något
af de år, hvarje stats-revision omfattar, äfvensom att årsberättelsen
må blifva, på sätt revisorerne bär ofvan föreslagit, till allmänhetens
kännedom befordrad.
§ 5a
(1847 års Rev. Ber. pag. 20 r.)
Det hade synts revisorerne ätt, med det å 2:dra hufvudlitein förslags*
vis uppförda anslaget till fångvården, hvilket hvarje år blifvit öfverskridet,
ilen förändring lämpligen kunde och borde vidtagas, att detsamma delades
uti 2tne afdefningar, den ena För de bestämda och permanenta utgifterna,
Såsom styrelsens embets- och tjenstemäns aflöning, med flera generella förvaltningskostnader,
den andra för de fluktuerande, lill beloppet endast apjmximativt
beräkneliga, utgifterna, såsom förplägning, fångtransporter, bevakning
o. s. v., till bestämmande af hvilken sednare afdelnings förslags*
utgifter, ett medium af 5 föregående års kostnader kunde tagas till grund!
För
Siats-Utskottets Vti&tande, A':o 206.
För vinnande af lättare öfversigt och beräkning ulaf de af i fråga va rånå
de anslag bestridda bestämda och permanenta utgifter, anser utskottet, lika
med revisorerne, att en fördelning af samma anslag bör ega ruin, och får
alltså
tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, del täcktes Kongl. Maj:t till Rikets näst sammantTädande
Ständer aflåta nådig proposition, med förslag till fullständig
arfvodes-stat för styrelsens ernbets- och tjenstemäns aflöning
med flera i och för fångvården nödiga generella förvaltningskostnader,
så att utgifterna för dessa ändamål kunde skiljas från sådana
utgifter å det nuvarande fång vårdsanslaget, hvilka egentligen
äro rrlt betrakta såsom endast förslagsvis beräknade*
§ 57-
(1845 års Rev. Ber. pag. 17g. Förkh pag. $vo. 1847 års Rev. Ber. pag.
, ' . 201.)
Af i845 års revisorer är vordet anmärkt, att fångar ires s. k. flitpeii'-  ningar fått till betydlig del användas under sjelfva fängelsetiden, ofta lill
ganska onyttiga effecter och varor, såsom exempel hvarpå blifvit anförd t
redogörarens vid Södra korrektions-inrättningen rättighet, att ur förråderna,
emot ersättning efter inköpspiis, till fångarne utlemna varor till det pris
han funne godt bestämma, hvadan, i anseende lill den icke obetydliga vinst,
som härigenom tillskyndades redogöraren, det blefve stridande emot kans
intresse att afböja flitpenningarnes användande vid sjelfva inrättningen.
Då under åren 1844 oc^ 1845 förekommit vid berörde korrektions-inrältning
enahanda förhållande med fånga roes flitpenningar, hvilka, jemte
besparingar från föregående år, utgjorde, 1845, "6,677» r dr 24 sk. 5 1
deraf 5,761 r dr 34 sk. 2 r:sL blifvit uttagne och vid inrättningen använda-,
hafva 1 "847 :,rs levisorer förnyat den vid rö45 -års stafs-revision gjorde
ofvanom förmå Ide anmärkning.
Lika med revisorerne anser Utskottet det vara eli af Fångvårds-slyrelsens
vigtigaslc åligganden, alt, så vidt möjligt är, söka för fången bespara
hans genom öfverarbete erhållna förtjenst, på det lian vid frigifva®det
må ega någon, om an ringe, summa, för alt dermed sig lifnära och börja
en förbättrad vandel; och ehuru Fång vånls-styrelsen väl vid serskilda lillfallen
föreskrifvit, att hvarje fånge endast egde att för två tredjedelar af
Sik. tilt dt. St. Srot /Si *7 ook 4 Sam!, i A/tt. 2 Sund. lii käfset*
3,1:
Stols- Utskottets- lillå!ande, Pi;o 206,
sin arbetsförtjenst uttaga vissa bestämda proviantartiklar efter inköps eller
gångbart pris,, dock sorn de härom meddelade föreskrifter icke medfört
åsyftad verkan, äfvensom tillåtelsen för fånge att af sina flilpenningar använda
inom inrättningen. f delar,, är uti Utskottets tanka för vidsträckt,,
föranlåtes Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer alt uti afgående underdånig skrifvelse
fasta, Kongl.. Majits uppmärksamhet på. ifrågavarande anmärkta
förhållande,, på det Kongl:. Fångvårds-styrelsen måtte undfå nådig
föreskrift, alt egna en. noggrann, omsorg åt detta ämne, sonr
på fångarnes. förbättring utöfvar ett stort inflytand „
§ 58..
£1847- års Rev. Ber. pag.. mi.., Förkl. p. 4,20
Revisorerne hafva anmärkt, att vid, åtskilliga korrektions-in rättningar
föreståndare- och redogörare-befatlningarne funnos förenade hos en och sannina
person, hvarigenom någon kontroll öfver den uppbörd af penningar,,
persedlar och varor, sorn redogörarne hade om händer, ej vore möjlig, hvadan
revisorerne trott, att åtgärder till afhjelpande af ett dylikt missförhål
lande
borde vidtagas, äfven om någon ny utgift dermed skulle vara förenad*
Som det blifvit upplyst, alt berörde,, af revisorerne anmärkte, förhållande
visserligen, egt rum, den, tid revisionen omfattat,, vid korreklions-imätt—
ningen å Norrmalm här i staden samt vid kor.rektions-inrättningarne i Malmö
Norrköping och. Götheborg* men vid; de 3:ne förstnämnde nu mera upphört,
sedan Kongl. Majit,, på Fång vårds-styrelsens underdåniga hemställan* under
den. 26 November 1846, vid fastställande af stater för fångvårds utgiflerne,.
beviljat löner för serskilde redogörare vid dessa inrättningar, oell. dylika
tjenstemän derefter, blifvit af styrelsen tillförordnade,, samt i afseende på
korrektions-inrättningen i Götheborg, hvarest föreståndare och redogörare—
befattningarne äro förenade hos en tjensteman,, förekommer, dels att Fångpersonalen
är mindre än. vid de andra korrektions— inrättningarne, dels ock;
ätt kontrollen å redogörarens, uppbörd utöfvas utaf en direktion,
anser Utskottet revisorcrnes ifrågavarande framställning; icke böra*
föranleda till någon Rikets Ständers, åtgärd.
§
(1847 års Rev. Ber. pag.. 202.. Förkl. pag; 413.)
Jemte omnämnande af de spisordningar, hvilka äro upprättade för Norra^
och Södra korreklious-inrättningarne, hafva revisorerne funnit kosthållet
'Siets Vtxköllels Utlåtande, IV:o 206.
vid dessa vara hällre, än det, -som den fria, uti andras laröd ej varande,
arbetaren, den indelta -soldaten vid lflg och marsch, samt den fattigare delen
*af befolkningen i allmänhet äro i tillfälle att erhålla.
Utskottet, sorn delar denna af revisorerna yttrade åsigt och derjemte
af flera skäl anser det vara utaf synnerlig vigt, att den allmänt rådande
föreställning, det fångaroe vid dessa inrättningar äro, i afseende påsina lefnads-föriröderiheter-,
försatte uti bättre belägeUhet, än den frie, men fattige
arbetaren, varder undanröjd, håller före, alt fångutspisnirigen bör förenklas
och till qvantitelen möjligen kan förminskas; men sorn Utskottet saknatledning
för sitt omdöme, burn och i hvad mån en dylik förenkling och
minskning lämpligen må ega rum;
hemställer Utskottet, alt Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse, med begäran, att Kongl. Majt, efter
del Sundhets-kolleginm blifvit i ämnet bordt och utlåtande afgifvit,
meddela sådane nådiga föreskrifter, hvarigenom fångkosten
icke bl ifver bättre, än behofvet oundgängligen klafver.
Utskottet anser sig härmed hafva besvarat herr fJammarltjelms, U. G.,
hos llidderskapet och Ädeln väckta samt till Stats-ufskottet remitterade
^notion, angående minskning i fångkosten, m. m.
■Sluteri Ö/ver-st)'reisen.
§ '60.
(1847 års Rev. Ber. pag. "209. Förkl. pag- 41 y-)
Ätt Stuteri Öfver-styrelseu, enligt hufvudböckerne, egde vid 18/j j års
‘slut en kontant behållning af 5,517 r:dr 43 sk. 8 rrst,, deraf i banken voro
insatta endast 3,266 r:dr 3a sk., samt vid 7848 års slut en behållning af
4,272 r:dr 5 sk. *7 rist, hvilket bela belopp befunnits i kassan qvai liggande,
hade revisorerne funnit anmärkningsväidt, enär styrelsen med banken öppnat
räkning.
Då det, i Utskottets tanka, icke är förenligt med nödig säkerhet och
god ordning, att större belopp, än som erfordras för bestridande äf dagliga
utgifter, -äro aili kassan inneliggande, men någon skyldighet att i Rikets
Sla'3-Uts/toitels UtlAtawle, K.o 206.
Ständers bank insätta kassa." beli': lini noén ieke är vorden påbjuden u*-* den
<ör öfver-styrelsen gällande instruktion,
hemställer Utskottet, alt Rikets Ständer ville aflåta underdånig
skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela stuteri»
öfver-styreisen föreskrift att en sådan insättning för framtiden!
verkställa..
Salpeter-Fonden
§ G>-
(id45 års Rev. Ber. pag. ip3. Förkl. pag. 4‘5.)
Ehuru revisorerne erfarit, att utländsk, salpeter skulle kunna erhållas
jior betydligt lägre pris, än det, hvartill denna vara, tillverkad här i riket*
uppgiuge, hade likväl revisorerne, då salpeter-tillgången inom landet vore
af stor vigt för rikets försvar, ansett att, äfven med någon uppoffring å
statens sida, åtgärder borde vidtagas, att, vid inträffande krig, riket kunde
påräkna, nämnde vara af inhemsk tillverkning; hvadan och då fonden lemnade
tillgång till ett ökadt årligt uppköp af salpeter, samt rikets innebyggare
hemtade fördelen af näringens upplifvande, salpeter-tillverkningen inom
landet borde, genom ett efter behof förhöjdt inlösningspris, uppmuntras.
Då Rikets Ständer, med anledning af Utskottets utlåtanden n:s 8ö och.
169, angående väckte motioner om förhöjning uti inlosningspriset å salpeter,
redan fattat beslut i denna fråga, lärer revisorernes framställning, i äm*--  Bet nu. icke påkalla något yttrande från Utskottets sida.
% 6,.
(i845 års Rev. Ber. pag. ipf, Förkl. pag. 41 ö).-
Bland' annat, omförmäles, hurusom den för kronans räkning inlösta
salpeter aflemuades dels af till verkarne, dels från styresmännen i otterne,
till krutbruken, hvilka sedermera inför Krigs-kollegium skola redovisa för
det erhållna beloppet; men alt från salpeter-kommittén icke inginge till
Krigs-kollegium någon underrättelse om. årsinköpen af salpeter och det qvantum
hvarje krutbruk erhållit; ett meddelande, hvilket skulle vara desto mera
behöfbgt, som något inventarium icke funnes, hvarutaf beloppet af kro
-
Shttt-Vtskotlets Utlåta tide, i\.o 206.
mans salpeter-upplag yr från år vore synligt; och hafva revisorerne, med
anledning af detta förhållande, och då läkningarne öfver krut och salpeter
för öfrigt egde med hvarandra del. sammanhang, all de icke hot de åtskiljas,
hemställt huruvida icke, lill vinnande af nödigt samband, teda och kontroll
i afseende å iedovisningen för så väl krut, som salpeter, alla ärenden rörande
dessa båda artiklar borde af en och samma embetsmyndighet behandlas.
Då utaf safpeler-kommittens i ämnet nfgffna förklnting dr t är vordet
upplyst, hutu med uppbörden af salpeter samt våtåns leverering lil! krutbrnken
verkligen tillgår, äfvensom alt redogörare!] hos kommittén årligen
meddelar Krigs-kollegii arlilleri-aldelning, i och för kontrollerande af krutbrukens
redovisning, underrättelse om ej mindre lota i-uppbörden af salpeter,
än ock det qvantum deraf, som hvarje krutbruk erhållit, finner Ftskottet,
jemväl med hänseende dertill, att t. f. herr presidenten i K rigg-kollegium
numera blifvit i nåder utsedd äfven tili ledamot af salpeter-kommitteen
oell samband emellan bemälte tvänne embetsmvndigheter vid behandlingen
af krut- och salpeter-tillverkningen i rikti rörande ärenden, således
ayues vara vunnet,,
någon åtgärd, i anledning af revisorernas ofva.nbei erde hemställan,
ieke böra för närvarande vidtagas.
§. 63.
(i845 års Rev. Ber. pag. tc>5. Förkl. pag. 4'6. »847 års Rev. Ber.
pag. 220. Förkl. pag 421*)
Åf i845 års revisions-berätlelse inhemtas, att Kongl, serapbimer-01 densgillets
direktion, den 22 December i843, emot sin skuldsedel, utgifven å
hospitals- och barnhus-fondens vägnar, erhållit ett lån från salpeter-fonden
af 32,000 rrdr banko, löpande med 5 procent iänla;,och bade, vid af sednast
församlade revisorer jemväl verkställd inventering af sistnämnde fonds
s;iker-hets-handlingar, befunnits, att ofvanberörde lån icke blott qvarstode,
utan ock att hospitals- och barnhus-fonden, den 3r December 1844’ utbekommit
en ylterligare lånesumma på 18,000 r:dr. 1 afseende härå hafva
båda årens revisorer sammanstämmande ulladal den åsigt*, alt det icke vöre
med god ordning och kassans säkerhet förenligt, alt lån utgåfvés emot så
beskaffade skuldebref, der hvarken hypolbek bifogades eller personligt betalningsansvar
vore u(fästad!.
\
.Slnh-UtikoVtti Utlåtande, Ar:o 206.
Sedan hospitals- oell barnhus-fonden, utom ofvanstående 1-å nes n turnor,
från salpeter-fonden, emot revers af den iS November a 845, utbekommit
eli ytterligare lån å 8,000 ndr, och således häftade för ett sammanräknadt
belopp af 43,ooo r:dr, och Kongl. Maj:t, nti a flåten nådig proposition till
Rikets Ständer (intagen under 11:087 ' ,;sta sami., r:sta afd. af hillänget till
Riks-Ståndens protokoll) angående serskilda åtgärder till hospitals- och
barnliusfondens understödjande, bland annat föreslagit, att berörde fordringssumnu,
48.000 r:dr, finge ur saltpeter-fondens räkenskaper afskrifvas, så hafva
Rikets Ständer, med gillande af Slats-utskottets utlåtande irro i54, medgifvit
ifrågavarande sununas afskrifning ur räkenskaperna; och lärer således,
beträffande dessa lån, något vidare yttrande å Utskottets sida icke erfordras;
men i betraktande af hvad härvid förekommit, och på det att dylika
afskrifningar utaf salpeter-fondens egande fordringar icke målte vidare blifva
af nöden, har Utskottet trott sig böra tillstyrka,
alt Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, det måtte s al p e te r-k o m mit t e e ris ledamöter undfå
•nådig befallning, att för framtiden noga tillse, ej mindre att, för
betryggande af salpeter-fondens bestånd, fullgod säkerhet lemnäs
för återgäldandet af de lånesnmmor, som från fonden erhållas,
än ock att de derifrån utgifna lånemedlen må, utan serdeles tids
utdrägt,
vid förefallande behof kunna till fonden åter ingå.
§ 64.
(1847 års Rev. Ber. pag, -220. Förkl. pag. 430-)
Revisorerne, sorn inhemtat, att salpeter-fonden, hvars inkomster, sedan
utgifterne afdragits, lemnat öfverskott, under åren 1844 oc^‘ >84«U erhållit
en tillväxt af 169,5ir r;dr 36 sk., hvadan det ock vore ådagalagdt, att det
å riksstaten, för salpeter-uppköp anvisade årliga anslaget, 194,000 r:dr, vore
alldeles för högt tilltaget, hafva, enär det icke kunde anses ändamålsenligt,
att, för allmänna föremål, anvisa mera, än hvad som ungefärligen motsvarade
behofvet, å detta förhållande fästat Rikets Ständers uppmärksamhet.
Utskottet får i anledning häraf åberopa, hvad Utskottet, uti utlåtandena
n;o 73, mom. i\ samt 11:0 149, redan yttrat i fråga om ofvanberörde
anslagssummas nedsättning, och hvaröfver Rikets Ständer ännu icke fattat
definitivt beslut.
Slan-Vlikolitts Utlåtande, ]Y:e 20S.
65
Konsistorierne..
§. 65..
(1847 års Rev. Beiv pag,. 262.. Förkl. pag. 449' - 478-)
Revisorerne hafva dels anmärkt, alt uti räkenskaperne från domkapitlen
i: Strengnäs, Westerås, Wexiö,. Lund,. Kalmar och "Wisby stift enahanda
©rdning med inbindnrugen af de serskilda räkningarne under båda 1 evisionsåren
icke blifvit iakttagen, samt att fullständiga- register och genom hela räkenskapsbandet
fortgående paginering saknats så \äi uti nn nämnde stifts,
som ock uti Linköpings och Carlstads stifts räkenskaper, hvilket allt i sin
mån betydligen försvårat granskningen af de många serskilda räkningarne,
hvilkas antal från vissa domkapitel uppgått ända till 5o och derutöfver för
året; dels oek anmält,, alt, nied undantag af konsistorierne i Skara, Lund,
Kalmar, Karlstad och Wisby, öfrige konsistorier underlåtit att årligen lemna
redovisning för de af Rikets Ständer,, enligt rnterims-staterne afår i8ip
och 1833 samt sednare anordningar, till svagt lenta lärare vid elementarläroverken
anvisade anslag, hvarjemte revisoreine ansett,, att,, för vinnande
af enbet och likstämmighet, dylik redovisning borde af samtlige konsistorierne
aflemnas för ifrågavarande,, lill beloppen ganska betydliga,, medel, hvilka
på dessa myndigheters requisitioner utanordnades.
Utskottet,, sorn för sin del ej mindre är öfvertygadl, att granskningen
af konsistoriernes räkenskaper skulle underlättas, om enhet och likstämmig-'
het dem emellan egde runi, än ock anser konsistoriel ne, ehuru några kestel
nula föreskrifter derom icke lära vara meddelade, ej böra undandraga
sig, att årligen redovisa! dé af revisoreine emförmälda, å. konsistorierne anordnade
medel,.
får alltså' tillstyrka Rikets Ständer, att lill Kongl. Majit aflåta underdånig
skrifvelse med begäran, att formulärer måtte vai da upprättade,
för att tjena samtlige konsistoriel ne till efterrättelse vid
upprättande af deras läkenskaper; förmodande Utskottet, att härigenom
den af behofvet påkallade enhet och öfverensstämmelse
emellan ifrågavarande räkenskaper säkrast ernås.
Stals-UlskotleU Utlåtande, iV:e> 20$.
§ 66.
(i845 års Rev. Ber. pag. 239—2.$o., Förkl. pag. 203; 1847 ärs Rer.
Ber. pag. 378., Förkl. pag. 289.)
Af de år iSfo församlade revisorer är slutligen vordet anmärkt, att
statens räkenskaper i allmänhet vore uppställda efter olika methoder, utan
inbördes sammanhang, samt att, uti de verk, der forraulärer funnos föreskrifna,
dessa ofta tillämpades på skiljaktiga sätt, hvadan och då härtill komme,
att de gällande formulären, i flere fall, dels i sina lmfvudgrunder saknade
erforderlig säkerhet och dels befunnes mindre ändamålsenliga, revisoreine
ansett det vara på liden, att, så vidt möjligt vöre, genom införandet
af ett v sin helhet viii ord irad t räkenskapssystem, full likstämmighet bereddes,
i afseende u så väl lid som sätt för redovisningen vid alla förvaltningar
af statens medel, från dess lägsta till dess högsta delar, för vinnande
hvaraf erfordrades, enligt revisorernes tanka, att nya fomulärer, innefattande
alla detaljer, utarbetades och till efterlefnad påbjödes vid uppgörandet
af ej mindre krono-uppbörsverkens, än öfriga förvaltande verks och inrättningars
räkenskaper, dervid borde iakttagas, alt de lägre räkenskaperne blefve
så upprättade, att de delar deraf, som uti en högre räkenskap skulle intagas,
kunde, så vidt sig göra läte, utan föregående omslutning, dertill användas,
äfvensom att all räkenskap och redovisning verkställdes på tryckt eller
lilhogVaphieradt blankett-papper, derå titlar, rubriker och kolumner
vore utmärkta, och hvarest räkenskapsföraren endast hade att införa
namn och ziffror samt hvad i öfrigt för hvarje serskild redogörelse ej kunnat
förutses.
1847 års revisorer, som funnit del sålunda framställda förslag
om upprättande af nya lönmilärer för krono-uppbördsverkens och öfriga
förvållande verks räkenskaper vara serdeles ändamålsenligt och halva till
följd, att statsverkets ställning kunde inhemlas inom kortare tid, än nu vore
fallet, hafva förmält sig anse allt skäl vara för handen, att i det gjorda
forslaget instämma, med tillägg, att då, tili alla penningeförvaltande verk,
journaler eller anteckningar öfver hvad dagligen i räkenskapsväg förefölle,
ovilkorligen måste förås, men dessa icke, på sätt med statskontorets memorialböcker
egde ruin, aflemnades till Rikets Ständers revisorer, utan endast
de, på grund af berörde journaler, serskildt upprättade hufvudböckerna; det
skulle, enligt revisorernes åsigt, vara af synnerlig vigt och leda till närmare
kontroll
Slals-Vtskoltetå Utlåtande, Avo 206.
65
kontroll öfver förvaltningens gång, om dessa dagliga anteckningsböcker öfverlemnades
jemte hufvudböckerne till Rikets Sländers revisorers granskning.
Utskottet, som i allo delar revisorernes ofvanberörde framställningar,
får af sådan anledning
tillstyrka Rikets Ständer alt till Kongl. Majit aflåta underdånig
skrifvelse, med begäran, det Kongl. Majit, så snart ske kan, med
iästadt afseende på de förändrade förhållanden i redovisningssättet,
som af den väckta irågan om skatteförenkling m. m. kunna
blifva en följd, täcktes, för verkliggörandet af revisorernes
omförmälde förslag, i nåder vidtaga erforderliga åtgärder, äfvensom
anbefalla vederbörande penningeförvaltande veik att öfverlemna
de hos dem förde journaler eller anteckningsböcker, jemte
derå grundade hufvudböcker, till Rikets Ständers revisorers
granskning.
§ 67-
Hvad uti den öfver 1847 års revision afgifna berättelse blifvit af rcvisorerne
för öfrigt anmäldt och erinradt, äfvensom de vid behandlingen af
1845 års revisions-berättelse, jemlikt utskottets utlåtande Nio 3o, uppekjutne
här ofvan icke upptagne punkter, har Utskottet funnit, dels genom vederhorand.
es
ra af beskaffenhet, att från Utskottets sida påkalla något villande.
Stockholm den 8 Juni 1S48.
Herr af Silldén, L G. har anmält, det han, sorn under den tid, hvars
räkenskaper blifvit af 1845 och 1847 årens revisorer granskade, innehaft
och bestridt Stalskomniissarie-emhete samt följaktligen vore redovisande, af
sadan anledning icke deltagit uti Slats-ulskoltets vid handläggning af de
uti revisions-berättelsei ne förekommande ärenden fattade beslut.
Bilt. lill Jt■ St. Uret. IS 17 och IStS
i Sam1. 1 (fl 2 Sand. lii Haltet.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
1
N:o 207.
Ank. till Exp.-utsk. den 14 Juni, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å betänkandet AV o 124,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
(D. A.)
Andra punkten af förenämnda betänkande, hvilken afser äskad förhöjning i Kongl,
bibliothekets ärliga stats-anslag, har af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitterad 5
men som berörde punkt är af de frenne öfriga riksstånden godkänd,
kan återremissen icke, emot 75 § riksdags-ordningen, till vidare åtgärd
föranleda.
Fjerde punkten, rörande löne-anslag för predikanter inom tvenne nya kapellförsamlingar
i Vermlands finnmarker, bar af Borgare- och Bonde-stånden blifvit godkänd,
men af de tvenne öfriga riksstånden återremitterad; varande såsom skäl för
återremisserna inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hufvudsakligen åberopadt:
att församlingarnes oförmåga att sjelfva aflöna sitt presterskap vore till fullo
ådagalagd; att vid sådant förhållande det ålåge staten, som redan anvisat medel för
kyrkors uppbyggande inom berörda församlingar, att bidraga till nämnda aflöning;
att Rikets Ständer vid 1828—1830 årens riksdag beviljat anslag till löner åt kapellpredikanter
vid Norra och Södra Finnskoga kapeller i Elfdals härad; att invå
narne
i förstnämnda trakter, till följd af sockenkyrkans aflägsenhet, icke kunde från
dervid anställda presterskap påräkna nödig religionsvård, samt att upplysningens spridande
bland dessa ödemarkers befolkning utgjorde det verksammaste medel för landets
uppodling. På grund häraf är jemväl yrkadt, att det begärda anslaget, derest
det ej kunde på ständig stat uppföras, åtminstone måtte beviljas för tio år eller ock
till nästa riksdag.
Utskottet, hvars yttrande i denna punkt, på sätt nämndt är, blifvit af tvenne
riksstånd bifallet, har af de gjorda anmärkningarne
icke hemtat skäl att samma yttrande frånträda.
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet har utskottet jemväl erhållit
återremisser å 7:de punkten, angående ifragaståldt löne-anslag för konsistorii-amanuenserne
i rikets tolf stift, till grund för hvilka återremisser hufvudsakligen anförts
enahanda skäl, som finnas upptagna i herr biskop Hedréns mot förevarande punkt
Bih. till R. St. Prot. 1S47 <§' 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft. 1
2
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 207.
afgifna och utlåtandet bilagda reservation; men då utskottets yttrande i denna del
är vordet af de tvenne öfriga riksstånden godkändt, får utskottet
sitt förenämnde yttrande vidblifva.
Åttonde punkten, rörande ifrågastäldt stats-anslag för Stockholms stads konsistorium
och dervid anställde amanuens, äfvensom
Trettonde punkten, rörande anslag för universitetens i Upsala och Lund materiella
behof, hafva blifvit återremitterade, den förra af Preste- och den sednare af
Bonde-ståndet; men som berörde punkter äro af Irenne riksstånd bifallne, finner utskottet,
med stöd af riksdags-ordningens 75 §,
återremissen icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Adertonde punkten, rörande ifrågastäldt stats-anslag att disponeras till stipendier
åt docenter vid universiteten, har blifvit återremitterad af Ridderskapet och
Adelil samt Preste-ståndet, inom hvilka riksstånd de talare, som yrkat återremiss,
hufvudsakligen åberopat enahanda skäl, som finnas upptagna i herr professoren H.
G. Lindgrens reservation mot utskottets yttrande i denna punkt; och är hos Ridderskapet
och Adeln jemväl framstäldt det förslag, att, i händelse Kongl. Maj:ts nådiga
proposition i ämnet icke ansåges böra helt och hållet bifallas, åtminstone 1,000
r:dr årligen måtte åt hvartdera universitetet anvisas. Då emedlertid Borgare- och
Bonde-stånden gillat utskottets afstyrkande af det begärda anslagets anvisande, har
utskottet funnit sig böra
samma afstyrkande förnya.
Vid föredragning af tjugondeförsta punkten, angående elementar-läroverken, har
Ridderskapet och Adeln bifallit så väl utskottets hemställan uti lista morn., i fråga
om beloppet och användandet af lärjungarnes termins-afgifter, som ock 2:dra mom.
litl. a, rörande tillstyrkt förhöjning med 90,000 r:dr uti nuvarande års-anslaget
för elementar-läroverken, men deremot, på grund af förekomna anmärkningar, återremitterat
utskottets i 2:dra mom. litt. b framställda förslag, angående sättet och vilkoren
för nämnda läroverks slutliga reglering. Från Preste-ståndet, som godkänt statsanslagets
för elementar-läroverken föreslagna tillökning, har utskottet erhållit återremiss å
öfriga delar af förevarande 21:sta punkt. Borgare-ståndet har bifallit punkten i dess
helhet, hvaremot densamma blifvit, likaledes i sin helhet, af Bonde-ståndet återremitterad.
Uti förenämnda lista mom. hade utskottet föreslagit, att Rikets Ständer måtte
för sin del besluta ej mindre, att, emot upphörande af alla sådana till skol-lärarne
ingående afgifter, hvilka Kongl. Majit pröfvar kunna af läroverket undvaras, hvarje
lärjunge må åläggas för hvarje läsetermin en afgift af högst 10 ridr banko, hvilken
dock efter omständigheterna må kunna af vederbörande till större eller mindre del,
eller ock alldeles, eftergifvas, än ock att, derest sammanräknade beloppet af de afgifter,
som i så måtto till ett läroverk ingått, skulle vid läroterminens utgång fin
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SOT.
3
nas hafva öfverstigit en summa, beräknad efter 5 r:dr banko för hvarje lärjunge,
som under terminen undervisning derstädes åtnjutit, öfverskottet må tillkomma del
läroverk, der uppbörden skett, och till dess materiella behof användas. Emot detta
förslag hafva inom Preste- och Bonde-stånden, såsom skäl för beslutad återremiss,
blifvit hufvudsakligen erinradt: att, då det onekligen vore statens både pligt och fördel
att befrämja odlingens framsteg, det icke syntes billigt eller fullt konseqvent, att
de, som begagna undervisningen vid de allmänna elementar-läroverken, skulle underkastas
skyldighet att i sådant afseende erlägga serskilda afgifter; att dessa afgifter,
sådana de af utskottet blifvit före lagna, skulle i de flesta orter finnas alltför höga
och betungande, serdeles som kostnadsfri undervisning vid nämnda läroverk hittills
varit mcdgifven ; att den, enligt utskottets förslag, vederbörande skolstyrelse tillkommande
pröfningsrätt i afseende på befrielse från eller lindring uti skol-afgifternas erläggande,
sannolikt ofta komme att blifva med svårigheter förenad, äfvensom att
blottställa nämnde styrelse för missnöje och klander, serdeles då fråga vore om gradering
af föräldrars förmögenhetsviikor och i de fall, då föräldrarne äro boende å
en från skolstaden aflägsen ort; att godtycklighet vid utöfningen af nämnda pröfningsrätt
svårligen kunde undvikas; att skol-afgifternas bestämmande till ifrågaställa
höga belopp, i förening med ovisshet om de grunder, hvilka vid beviljandet af nedsättning
deri kunna komma att af skol-styrelserna iakttagas, dels måhända torde hafva
till följd, att månget medellöst, med utmärkta anlag begåfvadt barn blefve utestängdt
från studiernas väg, dels ock föranleda dertill, att föräldrar, i synnerhet sådana,
som ega flere barn, funné sin uträkning i att, med förbigående af de publika
läroverken, för sina söner bekosta enskild undervisning; samt att för öfrigt någon
betänklighet emot nedsättning i berörda afgifter desto mindre mötte, som det med
säkerhet syntes kunna antagas, att ett större antal, åtminstone af de yngre skollärarne,
komme att föredraga bibehållandet af den förhöjda tjenstårsberäkningen framför
åtnjutandet af den ökade lönen, så att den beräknade stats-utgiften troligen för
en längre tid ej torde utgå till sitt fulla belopp; varande på grund häraf yrkadt, att
de af utskottet tillstyrkta skol-afgifter måtte helt och hållet försvinna, eller åtminstone
nedsättas till 2 r:dr eller högst 5 r:dr banko för hvarje läsetermin, äfvensom
att skol-styrelserna väl malte berättigas att, vid uppkommande frågor, afgöra, huruvida
befrielse från skol-afgifternas erläggande må medgifvas eller ej, men deremot
ej ega att bevilja partiell nedsättning uti dessa afgifters i allmänhet fastställda belopp.
Utskottet får i anledning häraf anföra, att olägenheterna af de föreslagna skolafgifternas
erläggande tvifvelsutan måste anses blifva till fullo godtgjorda af de väsendtliga
fördelar, som beredas genom den med elementar-läroverkens ifrågaställda
nya reglering afsedda utsträckning så i lärotiden sorn i mängden af undervisningsämnen.
Då dessutom, efter hvad kändt är, vid åtskilliga af nuvarande elementar
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
läroverk, skol-lärarne af lärjungarnes föräldrar eller målsmän uppbära frivilliga gåfvor,
ofta motsvarande eller öfverstigande meranämnda skol-afgifter, skulle verkställigheten
af utskottets förslag på flera orter icke komma att medföra annan förändring,
än frivillig afgifts utbytande mot en till beloppet fastställd. Den skol-styrelserna
tillhörande rättighet och pligt att pröfva, om och i hvad mån nedsättning i
afgifterna må, i serskilda fall, beviljas, — ett uppdrag, som, efter utskottets tanka,
icke lärer kunna anses mindre lämpligt eller med större svårigheter förenadt än flerfaldiga
andra nu påbjudna taxerings-förrättningar, — synes utskottet i öfrigt innebära
tillräckligt korrektiv emot de af dessa afgifter i öfrigt befarade olägenheter.
Enär dessutom samma afgifter blifvit af utskottet tagna i beräkning bland de för
elementar-läroverkens reglering erforderliga tillgångar och deras borttagande följaktligen
skulle medföra behofvet af motsvarande stats-anslag, har utskottet, hvars i förevarande
moment framställda förslag blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet
godkändt, funnit sig böra
samma förslag vidhålla.
Utskottets hemställan uti 2:dra mom. litt. a, angående stats-anslagets för elementar-läroverken
tillökning med 90,000 r:dr årligen, är återremitterad af Bondeståndet,
inom hvilket flera ledamöter, under åberopande af statsverkets tillgångars
för närvarande inskränkta belopp' och sannolikt förestående nya oundgängliga utgifter,
yrkat, att berörda anslags-förhöjning måtte nedsättas till den i Kongl. Maj:ts
nådiga proposition äskade summa, 30,000 r:dr. Denna del af 21:sta punkten är
väl af de frenne Öfriga riksstånden godkänd5 men då, så vidt det från Borgareståndet
utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag utvisar, sistnämnda riksstånd icke
meddelat serskilda beslut rörande anslagets belopp och de för dess användande af
utskottet föreslagna vilkor, utan bifallit 21:sta punkten i dess helhet, vid hvilket förhållande
alltså kan ifrågasättas, huruvida Borgare-ståndet må finna för godt att, oberoende
af nyssberörda, utaf de trenne öfriga riksstånden ännu icke slutligen pröfvade
och godkända vilkor, medgifva anslagets förhöjning med 90,000 r:dr årligen, så
lärer följaktligen denna anslagsfråga böra betraktas såsom ännu icke af Rikets Ständer
afgjord; emellertid får utskottet, med afseende å hvad sålunda förekommit,
förnya sitt i förevarande ämne förut afgifna tillstyrkande.
På sätt ofvanföre blifvit nämndt, har Borgare-ståndet bifallit, men de trenne öfriga
riksstånden återremitterat, sednare momentet litt. b., innehållande de af utskottet
föreslagna grunder och vilkor för elementar-läroverkets å stat uppförda tillgångars
jemte den genom skol-afgifter uppkommande statsinkomsts användande till berörda
läroverks slutliga reglering. Vid utskottets förslag i denna del hafva, i afseende
på ärendets formella behandling, inom riksstånden följande allmänna anmärkningar
blifvit framställda: att då herr Sundler uti sin inom Borgare-ståndet väckta och
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
5
till utskottet remitterade motion endast alternativt eller för den händelse, ”att någon
partiel fördel i afseende på skolväsendet icke skulle kunna staden Borås tillgodokomma
annorlunda än i sammanhang med hvad som för hela riket blefve beviljädt,”
— förklarat sig såsom eget förslag upptaga det af herr f. d. stats-rådet Silfverstolpe
afgifna och ut det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition bilagda statsråds-protokoll
intagna anförande i fråga om elementar-läroverkets reglering, men utskottet icke allenast
ej tillkännagifvit, i hvad mån det varit fÖrhindradt att för läroverket i Borås
serskildt tillstyrka den af motionären begärda anslagssumma, utan derjemte för nämnde
skola föreslagit en förhöjning i nuvarande anslag med nära 900 r:dr, utskottet
alltså saknat skäl att såsom utgångspunkt för sina i förevarande ämne gjorda framställningar
åberopa meranämnde motion; att utskottet, som bland de för stats-anslagets
beviljande föreslagna vilkor upptagit åtskilliga bestämmelser, hvilka hvarken uti
Kongl. Maj:ts nådiga proposition eller enskilde till utskottet remitterade motioner
igenfunnes och hvarom, emot 37 § riksdagsordningen, motion ej heller kunnat inom
utskottet väckas, måste anses hafva härigenom öfverskrida gränsen af sin befogenhet;
att, då vissa utaf meranämnde vilkor innefattade föreskrifter rörande administrativa
och ekonomiska ämnen, deruti beslutande-rätten vore Kongl. Majit ensam
förbehållen, utskottet icke varit berättigadt att föreslå och Rikets Ständer icke egde att
fastställa så beskaffade vilkor, utan hade utskottets åtgärd härutinnan bort inskränkas
till att, der fog förefunnits, tillstyrka Rikets Ständer att i önskningsväg hos
Kongl. Majit i underdånighet anmäla sifia åsigter i dessa ämnen; att af denna anledning
och då vilkoren afsåge organisations-frågor, utskottet bort, för ärendets hand
läggning,
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet sammanträda, hvartill skäl
destoheldre förefunnes, som sistnämnde utskott, hvilket fått till behandling emottaga
flerfaldiga, elementar-läroverkets reglering rörande, motioner af likartad beskaffenhet
med dem, som till Stats-utskottet blifvit remitterade, serskildt inbjudit sistnämnde
utskott till ärendenas gemensamma handläggning; varande af en ledamot utaf Ridderskapet
och Adeln yrkadt, att Stats-utskottet måtte få sig uppdraget att samfäldt
med Ekonomi-utskottet behandla de för begge utskotten gemensamma frågor i förevarande
ämne.
Till besvarande af dessa anmärkningar lår utskottet till en början fästa uppmärksamhet
derå, att, då utskottet uti sitt i frågan afgifna utlåtande uttryckligen yttrat
den åsigt, att, derest en fullständigare undervisning vid elementar-läroverken
skulle beredas, billigheten fordrade, att alla orter, så vidt görligt vöre, deraf erhölle
lika fördelar, så lärer häraf följa, det utskottet icke ansett skäl vara för handen
att Tor utvidgning och förbättrande af läroverket i Borås tillstyrka statsbidrags anvisande
annorlunda an i sammanhang med reglering af elementar-läroverken i allmänhet,
hvilken reglering, efter hvad jemväl blifvit af utskottet antydt, icke läte sig
6
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 207.
verkställa medelst anlitande af den utaf Kongl. Maj:t äskade tillökning i nuvarande
-statsanslag; vid hvilket förhållande utskottet ock lärer hafva varit befogadt att, på
grund af herr Sundlers motion, tillstyrka denna reglerings skyndsamma tillvägabringande.
Rikets Ständers rättighet att, vid beviljandet af stats-anslag, för desammas användande
föreskrifva de vilkor, som finnas nödiga eller lämpliga, — en åtgärd, som
egentligen icke innefattar annat, än ett närmare bestämmande af de föremål, hvartill
anslaget bör utgå, och sättet för dess användande, — lärer, såsom stödd på grundlagens
föreskrift, icke kunna ifrågasättas. Om äfven dessa vilkor skulle afse sådana
åtgärder, hvilkas vidtagande ankommer ensamt på Kongl. Maj:ts nådiga beslut, kan
likväl Kongl. Maj:ts pröfningsrätt destomindre anses härigenom förnärmad, som Kongl.
Maj:t dock städse är obetaget att, i händelse sålunda sladgadt vilkor skulle i nåder
pröfvas mindre tjenligt eller overkställbar!, inställa anslagets begagnande. Hvad beträffar
de vilkor, Stats-utskottet nu ansett sig böra till Rikets Ständers godkännande
föreslå, så förekommer, att åtskilliga af de uti samma vilkor intagna bestämmelser
jemväl blifvit tillstyrkta uti det af herr f. d. statsrådet Silfverstolpe till Kongl. Majit
i underdånighet afgifna och i herr Sundlers till utskottet remitterade motion åberopade
memorial, äfvensom att merberörda vilkor till någon del öfverensstämma med
Kongl. Majits rörande regleringen af elementar-läroverken redan fattade beslut. De
öfriga af ifrågavarande detalj-bestämmelser innefatta visserligen dels afvikelser från
stats-rådet Silfver stolpes förslag, dels andra af utskottet derutöfver tillagda, för den
nya regleringens verkställande nödiga ansedda grunder och förbehåll; men utskottet
får, såsom förklaringsgrund för sitt i detta hänseende iakttagna förfarande, åberopa
det förhållande, att ej mindre vid nu pågående, än under förflutna riksdagar, Statsutskottet
vid mångfaldiga tillfallen till Rikets Ständer afgifvit förslag, innehållande modifikationer
i eller tillägg till de Kongl, propositioner eller enskilda motioner, hvilka
till utskottets behandling varit remitterade, utan att sådant blifvit af Rikets Ständer
ogilladt eller ens anmärkning deremot inom riksstånden förekommit. Exempelvis må
i detta afseende anföras, hurusom, uti 63 punkten af det nu återremitterade utlåtandet
N:o 124, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud*
titel, utskottet vid tillstyrkt förhöjning i Vetenskaps-akademiens årliga stats-anslag fästat
åtskilliga vilkor, som icke blifvit föreslagna i den motion, hvilken föranledf utskottets
i ämnet afgifna yttrande; varande emedlertid nyssnämnde punkt af samtlige
riksstånden godkänd. Vidkommande den framställda anmärkningen, att utskottet genom
företagen behandling af frågor rörande elementar-läroverkens organisation öfverskrida
gränsen för sin befogenhet och inträdt på Allmänna Resvärs- och Ekonomiutskottets
område, så bör härvid erinras, att, ehuru, enligt 34 § riksdags-ordningen,
det tillkommer sistfiemäldc utskott att upptaga frågor, sorn angå grunderna för upp
-
Stats-Utsliottets Utlåtande, N:o 207.
7
fostrings- och undervisnings-verken samt andra allmänna inrättningar af alla slag,
måste likväl å andra sidan medgifvas, att bland de uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof förekommande ämnen en betydlig och måhända
den betydligaste de\en kunna betraktas såsom i större eller mindre mån innefattande
organisations-frågor, så att följaktligen en sträng tillämpning af nyssnämnda
34 § skulle hafva till följd, att nästan hela stats-regleringen borde af Stats-utskottet
gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet handläggas. Gränsen
emellan dessa begge utskotts befattningar torde för öfrigt svårligen kunna med
fullkomlig noggranhet bestämmas; och då, under innevarande riksdag, Stats-utskottet
ensamt behandlat och afgitvit utlåtande öfver den uti Kongl. Majrts nådiga proposition
framställda plan till ordnande af rikets försvarsverk till sjöss, samt detta utlåtande
jemväl blifvit af Rikets Ständer godkändt, synes Stats-utskottet med lika skäl
befogadt att, utan sammanträde med Ekonomi-utskottet, till handläggning företaga
de uti Kongl. Maj:ts, från samtlige riksstånden ensamt till Stats-utskottet remitterade,
nådiga proposition, äfvensom uti enskilda, likaledes ensamt till utskottet öfverlemnade,
motioner förekommande frågor angående reglering af elementar-läroverket i riket.
På grund af dessa förhållanden har Stats-utskottet icke heller ansett lämpligt eller
erforderligt att, i och för detta ärendes handläggning, anlita Ekonomi-utskottet om
sådant biträde, som i 43 § riksdags-ordningen afses; och sedan ärendet numera en
gång blifvit af Stats-utskottet ensamt behandladt och utskottets förslag i ämnet vunnit
ett riksstånds bifall, lärer Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets, af en
ledamot utaf Ridderskapet och Adeln yrkade, deltagande i frågans förnyade handläggning
icke finnas lämpligt eller formenlig!.
Vid redaktionen af ingressen till förevarande del af 21 punkten, — hvilken
ingress har följande lydelse: ”att elementar-läroverkets å stat uppförda tillgångar,
tillsammantagna med den statsinkomst, som genom ofvanomförmälda skolafgifter bildas,
användas till elementar-läroverkets slutliga reglering på följande grunder och
vilkor,” — är af en ledamot utaf Ridderskapet och Adeln anmärkt, att af nämnda
ordställning skulle kunna dragas den slutsats, att det stats-anslag, som redan finnes
för elementar-läroverken anvisadt, icke finge hädanefter användas till sina ändamål
annorlunda än emot de af utskottet föreslagna vilkor; hvadan alltså ett förtydligande
i detta hänseende vore erforderligt. Då emedlertid utskottets hela förslag i denna
del grundar sig på den förutsättning, att anslaget för elementar-läroverken kommer
att med 90,000 r:dr förhöjas, lärer häraf tydligen följa, att någon förändring icke
afses uti dispositions-rätten öfver det för elementar-läroverken nu medgifna statsanslag,
derest detsamma skulle vid sitt närvarande belopp bibehållas. A andra sidan
synas det 3:dje och 4:de bland de af utskottet föreslagna vilkoren nogsamt antyda,
hvad som ock lärer ligga i sakens natur, att utskottet, äfven för den händelse, att
8
StatSrUtskottets Utlåtande, N:o 207.
den tillstyrkta anslags-förhöjningeri blefve beviljad, icke haft för afsigt att föreslå någon
rubbning i de åt nuvarande lärare vid elementar-läroverken tillförsäkrade, af det
gamla anslaget utgående, löneförmåner. Vid sådant förhållande hemställer utskottet,
att förrberörde anmärkning må få förfalla.
Vidare har blifvit erinradt, att då, enligt det l:sta bland de af utskottet föreslagna
vilkoren, skol-afgifternas erläggande skulle vidtaga med första läse-terminen
år 1849, och således, i öfverensstämmelse med hvad uti l:sta momentet af 21
punkten blifvit tillstyrkt, de till skol-lärarne nu ingående afgifter borde samtidigt upphöra;
men, jemlikt det 2:dra vilkoret, öfvergångs-statens bringande till verkställighet
kunde uppskjutas till den 1 Januari 1850, i hvilket fall lärarne icke eller förr komme
i åtnjutande af löne-förhöjning, så skulle alltså kunna inträffa, att lärare utan
att för år 1849 erhålla löne-förhöjning, under samma tid blifva i mistning af sin
enligt nu gällande skol-ordning åtnjutna rättighet till dylika afgifters uppbärande; va
rande
på grund deraf den rättelse yrkad, att skol-afgifternas erläggande icke komme
att vidtaga förr, än öfvergångs-staten träder i verkställighet och lärarne undfå förhöjda
löner.
I anledning häraf för utskottet anföra, att, ehuru början af år 1850 blifvit förslagsvis
upptagen såsom den tidpunkt, då den ifrågaställa öfvergångs-staten borde till
verkställighet bringas, nämnda verkställighet likväl naturligtvis måste bero deraf, huruvida
före eller vid berörda tidpunkt någon eller några skol-lärare anmäla sin önskan
att, emot den förhöjda tjenstårsberäkmngens frånträdande, erhålla den i öfvergångsst.
aten för hans befattning stadgade lönertillökning. Att den termin, då skolafgifternas
erläggande borde taga sin början, blifvit af utskottet föreslagen att inträffa
något tidigare än öfvergångs-statens bringande till verkställighet, har, efter hvad lätteligen
lärer inses, tillkommit i ändamål, att någon erfarenhet rörande beloppet af
de för skolorna påräkneliga afgifter måtte på förhand kunna beredas. Emedlertid
har utskottet, som icke kunnat undgå att erkänna giltigheten af de emot dess förenämnda
förslag nu framställda anmärkningar, funnit sig böra hemställa,
att, i stället för de under n:ris 1 och 2 upptagna vilkor, följande bestämmelse
måtte af Rikets Ständer beslutas:
Skol-afgifternas erläggande begynner samtidigt med tillämpningen af öfvergångs-staten,
hvilken sistnämnde bör, så fort ske kan, träda i verk
ställighet.
1 afseende på den uti 3:dje momentet af vilkoren förekommande bestämmelse,
angående rättighet för skol-lärare att komma i åtnjutande af den för hans plats bestämda
lönertillökning, emot vilkor, att han afsäger sig all förhöjning i presterlig tjenstjirsberäkning
ifrån och med den dag, löne-tillökning tillträdes, har inom Ridderska-,
pet
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
9
pet och Adeln blifvit af en ledamot föreslaget, att, då ordställningen syntes antyda,
att här vore fråga om afsägelse af framtida förhöjning i tjenstårs-beräkningen, orden
ali förhöjning i alltså måtte, för tydlighets vinnande, utbytas mot: ali högre än
enkel.
Med anledning af berörda anmärkning har utskottet, till förekommande af all
tvetydighet i detta afseende, trott sig böra hemställa,
att slutet af förevarande 3:dje moment må erhålla följande förändrade lydelse
: ”emot det vilkor, att han af säger sig all högre än enkel presterlig
tjenstårs-beräkning ifrån och med den dag lön-tillökning tillträdes.”
Vid 4:de mom. har någon anmärkning icke förekommit.
Beträffande 5:te morn., — deruti stadgas, att lärare, som ingår på öfvergångs
staten,
är dymedelst serskildt förpligtad att uppfylla de tjenste-åligganden och ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunna blifva en följd af de ändringar, hvilka
kunna komma att i skol-ordningen vidtagas, — har, å ena sidan, blifvit erinradt,
att då det icke vore tvifvel underkastadt, att ju Kongl. Maj:t egde rätt att för lärare
vid elementar-läroverken utfärda ny skolordning, hvilken desse voro förpligtade
att iakttaga, hvadan något serskildt förbehåll i detta afseende icke erfordrades, ifrågavarande
moment alltså borde helt och hållet uteslutas; hvaremot, å andra sidan,
blifvit vrkadt, att, enär berörda moment, i samband med det 6:te, måste anses å
syfta
en förbindelse för de lärare i gamla elementar-läroverken, som emottaga den
erbjudna löntörhöjningen, att ikläda sig de förändrade tjenste-åligganden, hvilka för
ett ofördröjligt införande af den så kallade nya undervisnings-methoden vore nödvändiga
och hvilka lärarne, i följd af sina förut erhållna fullmakter å vissa tjenster
i gamla skolan, egde rätt att sig undandraga, stadgandet, såsom olämpligt, måtte
försvinna. Vidare är anmärkt, att förevarande bestämmelse borde något modifieras,
helst den ovilkorliga förbindelsen kunde hafva till följd, att en lärare finge sig ålagdt
att undervisa i ett ämne, deruti han ej speciminerat.
Ifrågavarande öde moment, som vid redaktionen af utskottets utlåtande tillkommit
i anseende till och i samband med vissa, af den förberedande utskotts-af
delningen
beslutade, men af utskottet in pleno underkända, speciella undantags-besfåmmelser,
är visserligen i sitt nuvarande skick ingalunda att anse såsom i minsta
mån egnadt att öka den bindande kraft, som varande eller blifvande skol-ordning
thy förutan eger och kommer att ega; men då emedlertid momentet redan är af
ett riksstånd godkändt, finner utskottet
sig sakna anledning att föreslå momentets uteslutande.
Uti 6 mom. hade utskottet föreslagit följande bestämmelse: ”Ifrån och med
den dag, då den nya aflönings-staten träder i verkställighet, skall vid hvart serskildt
Bih. till R. St. Prot. 1847 Q' 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
elementarläroverk sådan fullständigare undervisning i de till allmän medborgerlig
bildning hörande ämnen meddelas, som för detta slags läroverk afses i det förslag
till skol-ordning, hvilket finnes statsråds-protokollet öfver ecklesiastik-ärenden vidfogadt,
utan förbindelse för lärjungen att derjemte studera de klassiska språken. Häremot
har, utom den erinran, att ofvanintagna bestämmelse, såsom varande af administrativ
beskaffenhet, icke kunde af Rikets Ständer fastställas såsom vilkor för anslagets
beviljande, utan på sin höjd borde i önskningsväg hos Kongl. Majit i underdånighet
föreslås, — blifvit hufvudsakligen anmärkt, att, då en sådan fullständigare
undervisning uti de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, som uti
ofvanberörda moment afsåges, omöjligen kunde, med begagnande af den utaf utskottet
föreslagna tillökning af 90,000 r:dr i elementar-läroverkets årliga stats-anslag,
åstadkommas vid hvart serskildt läroverk, så framt icke begge bildnings-linierna förenades
i en gemensam undervisnings-anstalt, skilnaden emellan lärdoms- och apologist-skolor
upphäfdes, ämnesläsning allestädes infördes, de lägre läroverkens undervisning
i de serskilda läroämnena ordnades så, att de kunde tjena till förberedelseanstalter
för inflyttning i den högre skolan, der den fullständigare medborgerliga bildningen
skulle meddelas, o. s. v.; så vore häraf en klar följd, att utskottets förslag
måste åsyfta ett skyndsamt och fullständigt införande af den så kallade nya läromethoden
vid rikets samtliga elementar-läroverk; att en sådan åtgärd emellertid desto mindre
syntes lämplig, som den nya läro-methodens företräde framför den gamla vore åt
minstone högst tvifvelaktigt; att en så beskaffad förändring, derest den funnes tjenlig
och verkställbar, i allt fall icke annorlunda än med därarnes frivilliga begifvande
och på öfvertygelsens väg borde åstadkommas, samt att utskottet ingalunda bort tillstyrka
fullkomlig befrielse för lärjungarue från förbindelse att studera det latinska
språket, en åtgärd, som befarades komma att för bildningen i allmänhet medföra
serdeles betänkliga följder. Af en ledamot utaf Ridderskapet och Adeln är föreslaget,
, att detta moment måtte erhålla följande lydelse: ”Ifrån och med den dag, då
den nya aflönings-staten träder i verkställighet, skall vid hvart serskildt elementarläroverk
meddelas så fullständig undervisning i de till allmän medborgerlig bildning
hörande ämnen, som läroverkets omfång medgifver.”
Stats-utskottet har, vid behandlingen af förevarande ärende, icke ansett behöfligt
eller lämpligt att inlåta sig i pröfning af den gamla och nya läro-methodens
fördelar och olägenheter eller att i detta hänseende uttala ett omdöme. Afsigten
med den af utskottet tillstyrkta förhöjning i elementar-läroverkets stats-anslag, äfvensom
med de i sammanhang härmed föreslagna bestämmelser, har ingalunda varit,
att medelst tvång eller annorlunda än på öfvertygelsens väg bereda antagandet af
den nya undervisnings-methoden. En sådan afsigt finnes icke i utskottets förevarande
utlåtande uppgifven och kan icke heller utan misstydning eller missförstånd
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
It
derifrån härledas. De ändamål, utskottet med sitt förslag åsyftat och hvilka i betänkandet
blifvit uttryckligen angifna, äro borttagandet af den förhöjda presterliga
tjeastårsberäkningen, åstadkommandet af en behöflig löne-förbättring för elementarläroverkens
lärare-personal samt beredandet af ökade tillfällen för inhemtande af fullständigare
undervisning i de kunskapsämnen, som anses grundlägga en allmän medborgerlig
bildning. Nämnde undervisnings, af tidens fordringar oundgängligen påkallade
utvidgande och förbättring lära ©tvifvelaktigt kunna på flerahanda sätt verkställas,
utan att den nya läro-methodens införande dervid utgör ett oeftergilligt vilkor. Ändamålet
torde nemligen stå att vinna genom apologist-skolornas utvidgande genom
apologist-klassers tillsättande vid de lägre läroverken, genom dessa lägre undervisningsverks
fullkomliga förändring till apologist-skolor eller ock derigenom att, med
användande af den gamla läro-methoden, undervisning af samma lärare meddelas uti
så väl de lärda som de till allmän medbor erlig bildning hörande kunskaps-ämnen.
Hvad angår borttagandet at den ovilkorlig© förbindelsen för lärjunge att studera de
klassiska språken, så hor utskottet härutinnan icke föreslagit annat än hvad i de varande
apologistierna och realskolorna redan eger rum, och anser utskottet fortfarande
detta förslag vara högeligen påkalladt af ett bilbgt afseende å de talrika medborgare-klassers
anspråk, hvilka för utöfningen af sina yrken icke äro i behof af
kunskap i förberörde ämnen. På grund af hvad sålunda blifvit yttradt, får utskottet
vidhålla sitt i detta moment afgifna tillstyrkande.
7:de momentet har af en eller annan talare ansetts innefatta ämnen, som icke
skulle tillhöra Stats-utskottets befattning; och får utskottet i afseende härå hänvisa
till hvad ofvanföre i fråga om ärendets formella behandling blifvit yttradt.
Vid 8:de och 9:de mom. har någon anmärkning icke förekommit.
Emot 10:de och ll:te momenterna, innefattande förslag till organisation af
eforal- och lokal-styrelser för elementar-läroverken samt bestämmandet af dessa styrelsers
åligganden, hafva följande hufvudsakliga erinringar blifvit inom riksstånden
framställda: att de i dessa momenter förekommande frågor, såsom af rent administrativ
natur, icke kunde blifva föremål för Pikets Ständers beslutanderätt; att utskottets
förslag vore stridande emot stadganderna uti 24 kap. 3 och 5 §§ af kyrkolagen,
enligt hvilka biskopen med konsistorium egde uppsigt öfver läroverken samt
följaktligen icke kunde antagas förr än en förändring i nämnde stadganden blifvit i
grundlagsenlig ordning tillvägabragt; att utskottet, i afseende på sammansättningen
af bemälde eforal- och lokal-styrelser, frångått den princip, som legat till grund för
herr f. d. statsrådet Silfverstolpes i ämnet afgifna underdåniga förslag, att nemligen
det öfvervägande antalet af styrelsernas ledamöter borde utgöras af sådana personer,
som, till följd af sitt kall, äro skyldige att känna läroverkets angelägenheter samt
äro kompetente att bedöma dess tillstånd och behof; att utskottet således icke bort
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
till ledamot i eforal-styrelsen, i stället för domprosten, föreslå en af magistraten och
borgerskapets äldste utsedd person, samt ej heller, hvad anginge lokalstyrelsen, tillstyrka
antagandet af en ledamot, vald af magistraten och borgerskapets äldste, i stället
för en af eforal-styrelsen utsedd person, att landshöfdingarne, hvilkas tid af en
mängd andra maktpåliggande göromål upptagas och hos hvilka, på grund af deras
embeten, ej kunde förutsättas närmare kännedom af läroverksärender, måtte från
ledamotskap uti omförmälda styrelser frikallas; samt slutligen att valet af de ledamöter
i styrelserne, hvilka skola utses af den i skolorne undervisade ungdoms föräldrar
eller målsmän, otvifvelaktig! måste, enär en del af desse föräldrar och målsmän
ofta vore aflägset boende, medföra fyrfaldiga svårigheter.
Då, enligt Utskottets förslag, ordförandeskapet uti stiftets eforal-styrelse, äfvensom
i lokal-styrelsen för stiftsstadens läroverk, blifvit biskop förbehållen, samt denne
embetsman jemväl skulle ega att utse inspektor för hvart och ett af öfriga inom
stiftet befintliga läroverk, anser Utskottet de ifrågaställa nya bestämmelserna i detta
hänseende fullt förenliga med det åberopade stadgandet uti gällande kyrkolag. Intagandet
uti eforal- och lokal-styrelserne af ledamöter, utsedde dels af stadens magistrat
och borgerskapets äldste, dels af skol-ungdomens föräldrar och målsmän, torde,
efter Utskottets tanka, utgöra ett verksamt medel att bland alla samhällsklasser
sprida ett ökadt deltagande för de med läroverket gemenskap egande ämnen, och
då vid nämnde val någon inskränkning till vissa stånd eller yrken icke är föreslagen,
synes anledning icke vara för handen att befara, att till nämnde ledamotsbefattningar
komma att utses andre än sådane personer, som innehafva de för befattningarnes
bestridande erforderliga egenskaper. Hvad särskildt beträffar landshöfdingarnes
deltagande i nämnde styrelser, lår Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att,
enligt Utskottets förslag, någon ovilkorlig förbindelse till sådant bestyrs åtagande icke
skulle landshöfdingarne åligga, utan desse embetsman ega att, i händelse af förfall,
utse annan ledamot i sitt ställe. Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt har
Utskottet funnit sig böra
vidblifva sina uti ifrågavarande 10:de och ll:te momenter gjorda tillstyrkanden.
I afseende på den al Utskottet upprättade och utlåtandet bilagde öfvergångsstat
för de under elementar-läroverkens anslag å riksstaten upptagne undervisningsanstalter,
vid hvilka löne-förhöjning af Utskottet blifvit föreslagen, hafva följande anmärkningar
egt rum: att, då all anledning vore att förmoda, det införandet af bestämda
skol-afgifter kommer att förorsaka minskning ellei fullkomligt upphörande af
de extra-inkomster, som för skollärare hittills uppstått genom lärjungarnes frivilliga bidrag,
Utskottet icke bort i sin beräkning af de blifvande lönerna äfven upptaga nyssberörde extra
inkomster, utan snarare föreslå, att, vid tidpunkten för öfvergångsstatens införande, skolordningens
stadgande om frivilliga skolafgifter piå till kraft och verkan upphöra; att Ut
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
13
skottets grundsalts, att i de framlida löne-beloppen inberäkna nuvarande extra-inkomster
jemväl medförde den olägenhet, att för de läroverk, hvarvid extra-inkomsterna blifvit till
beloppet mera noggrant uppgifna, löne-tillökningen merendels blifvit föreslagen till obetydligt
belopp och ofta helt och hållet uteblifvit, hvaremot de läro-anstalter, vid hvilka endast
ringa extra-inkomster uppgifvits, lått tillgodonjuta ansenliga löne-tillskott5 att de
uppgifter rörande skollärarnes nuvarande inkomster, hvarpå öfvergångsstaten sig grundade,
erfordrade ytterligare granskning och jemförelse sins emellan; på grund hvaraf
blifvit inom Presteståndet af flere ledamöter yrkadt, att frågan om nämnde öfvergångsstats
reglerande måtte åt Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlåtas.
Beträffande öfvergångs-staterna för serskilda läroverk är jemväl erinradt: att då
uti högsta lektors-lönen vid Stockholms gymnasium, upptagen till 1,633 rdr 16 sk.,
inginge en personell hushyre-ersättning till belopp af 300 rdr, men efterträdaren
komme att i så beskaffad ersättning åtnjuta allenast 150 r:dr, förenämnda lektorslön
alltså borde uppföras till 1,483 r:dr 16 sk.; att de uti öfvergångs-staten förekommande
uppgifter, angående lärarnes vid Clara högre lärdoms-skola löner, icke vore med
rätta förhållandet öfverensstämmande; att af de vid Upsala kathedral-skola anställda lärare
tvenne icke blifvit i öfvergångs-staten upptagna; att för högsta lärare-lönen vid nämnda
kathedral-skola blifvit föreslagen en lön-förhöjning af endast 50 r:dr, men hvilken
förhöjning rätteligen bordt utgöra 300 r:dr, enär i nuvarande löne-anslag ansetts icke
kunna, vid ifrågavarande beräkning, inbegripas ett från Upsala stad utgående årligt bidrag
till ersättning för embets-gärd åt skolans rektor, stort 250 r:dr; att samtlige
vid Vexiö gymnasium anställde lärare fått sig större eller mindre löne-förbättringar
anvisade, hvaremot flertalet af deras vederlikar vid andra läroverk icke ansetts till
en sådan förmån berättigade, hvilket förhållande, enär nu gällande lönings-stat för
lärare af samma grad bestämde lika belopp, endast kunde förklaras genom uppgifternas
affattande efter skiljaktiga grunder; att för skolan i Vesterås upptagits allenast
7 lärare, ehuru en åttonde lärare med 300 r:drs lön numera1 blifvit anställd
vid den derstädes inrättade förberedande klass, samt att löner icke funnes upptagna
för lärare i gymnastik, teckning och musik vid Göteborgs gymnasium.
Till svar å dessa framställningar får Utskottet anföra, att, enär den föreslagna
öfvergångs-staten afser löne-förbättring endast för de vid elementar-läroverken nu anställda
lärare, hafva följaktligen för löne-förhöjningens bestämmande måst uteslutande
tagas till grund de nuvarande lärare tillkommande lönebelopp, ehvad deruti ingår
personell löne-förmån eller ej. Dessa lönebelopp äro uti öfvergångs-staten upplagna
i öfverensstämmelse med de af vederbörande konsistorier och direktionen för Stockholms
stads undervisnings-verk till kongl, stats-kontoret dels i slutet af år 1846,
dels i början af sistlidet år, insända officiella uppgifter. De arfvoden, som uppbäras
af dupplikanter vid elementar-läroverken, äro deremot icke uti staten uppförda, utan
skulle, enligt 8 mom. af de under litt. b. upptagna ofvanberörda villkor, det an
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
komma på Kongl. Maj:t att till bemälda duppliksnters aflönande, äfvensom till löneförhöjning
för lärare i natur-vetenskaperna, gymnastik, musik och teckning använda
så väl uppkommande öfverskott å den med skol-afgifterna afsedda stats-tillgång, som
ock besparingarna å elementar-läroverkens stats-anslag. Hvad åter beträffar den definitiva
regleringen af lärarnes vid elementar-läroverken aflöning, liar Utskottet i 7:e
momentet hemställt, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna
att, efter nödiga indragningars eller andra förändringars vidtagande och elter
öfvervägande af de rörande serskilda läroverks utvidgning och förbättrande gjorda
framställningar, i nåder fastställa en för framtiden gällande normal-stat för meranämnda
läroverk.
Vidkommande de ofvanföre upptagna speciella anmärkningar, så enär, på sätt
nämndt är, öfvergångs-staten endast har afseende å nuvarande lärare vid elementarläroverken,
samt äldste lektorn vid Stockholms gymnasium är berättigad att den honom
tillagda liushvre-ersättning bibehålla, så länge tjensten af honom innehafves,
lärer följaktligen, såsom af Utskottet jemväl iakttagits, beloppet af samma hyresersättning
böra i öfvergångs-staten upptagas. Uti förslaget till dylik stat för Clara
högre lärdoms-skola i Stockholm har genom irring inträffat, att lönen för tredje
kollegan, 446 r:dr 32 sk., blifvit utesluten, men deremot lönen för konrektor!) ,
275 r:dr, upptagen, ehuruväl denne sistnämnde och icke den förre egentligen är
att anse såsom dupplikant, hvadan de honom tillkommande löne-förmåner rätteligen
bort, i likhet med öfriga dupplikant-arfvoden, utur staten utlemnas. De rättelser,
hvilka, i följd häraf, blifva nödiga, så väl i afseende på öfvergångs-staten för Clara
lärdoms-skcda, som i slut-summan af de utaf Utskottet föreslagna löne-tillökningar för
lärare vid elementar-läro verken finnas i närlagda tabell iakttagna. Det anmärkta förhållandet
, att två lärare vid Upsala kathedral-skola blifvit orätt utur staten uteslutna,
förklaras derigenom, alt dessa lärare äro dupplikanter, hvadan deras arfvoden alltså
icke kunnat upptagas. Hvad angår det gjorda yrkandet, att, vid bestämmandet af
den löne-förhöjning, som skulle tillkomma äldsta läraren vid Upsala katedral-skola,
icke bordt bland hans nuvarande löne-förmåner tagas i beräkning en från Upsala
stad utgående hushyres-ersättning, 250 r:dr årligen, så enär, jemlikt 2 sekt. 1 kap.
7 § af nu gällande skol-ordning af den 16 December 1820, det åligger magistraten
och borgerskapet eller invånarne i hvarje stad, der allmän skola finnes, att anskaffa
och bekosta embetsgård för skolans rektor, eller ock att till bemälda lärare
utgifva årlig hushyre-ersättning, samt det belopp, hvilket såsom ersättning i berörde
afseende utaf Upsala stad till rektor vid dervarande kathedral-skola utgöras, följaktligen
innefattar en honom tillkommande permanent löne-förmån, har nämnda belopp
naturligtvis bordt, i öfverensstämmelse med hvad Upsala konsistorii till Kongl, statskontoret
insända u ppgift innehåller, tagas till grund för fastställande af den löne
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
15
förbättring, soln, enligt öfvergångs-staten, bör äldsta läraren vid berörde skola tillkomma,
och hvilken förhöjning således, då nuvarande inkomsterna uppgå till 1,450
r:dr, ej ansetts böra bestämmas till högre belopp än 50 r:dr, med tillägg af 300
r:drs rektors-arfvode. Lärarnes vid Wexiö gymnasium nuvarande löneförmåner äro
uti öfvergångs-staten upptagna i enlighet med de af konsistorium derstädes under
den 30 December 184(3 till Kongl, stats-kontoret i ämnet afgifna officiella uppgifter.
Dessa löners, jemförelsevis med förhållandet vid andra gymnasier, låga belopp,
hvilka alltså påkallat en större löne-förhöjning än annorstädes, kunna, hvad de begge
äldsta lektors-lönerna beträffar, förklaras derigenom att, efter hvad berörda uppgifter
jemväl innehålla, behållna inkomsten af förste lektorns prabendc-pastorat, efter
afdrag af 40 t:r spanmål till vice pastorns aflöning, efter medium af 10 års
markegångspriser, utgör allenast 38 r:dr 43 sk. 4 r:st., äfvensom att å andra lektorns
prebende, efter samma beräkning, uppkommer en årlig brist af 152 r:dr 6
sk. 5 r:st. De uti öfvergångs-staten uppförda nuvarande löner för lärare vid Westerås
Iärdoms-skola äro, så till antal som belopp, öfverensstämmande med konsistor»
derstädes under den 1 Mars sistlidet år till Kongl, stats-kontoret insända tabell
öfver löne-inkomsterna vid stiftets läroverk. Uti den af konsistorium i Götheborg
under den 4 Mars sistlidet år upprättade specifika förteckning å de löneinkomster,
som åtfölja tjenste-befattningarna vid elementar-läroverken inom Götheborgs
stift, finnas löner icke uppförda för lärare i teckning, musik och gymnastik vid gymnasium
i Götheborg, men deremot uppgifvet, att dessa lärare äro gemensamma för
gymnasium, samt högre lärdoms- och apologist-skolorna derstädes.
Tjugondefjerde punkten, i fråga om årsanslagets för nya elementarskolan i
Stockholm uppförande på ständig stat, har af Ridderskapet och Adeln återremmitterats,
men af de frenne öfriga riksstånden blifvit bifallen; hvadan, jemlikt 75 §. riksdagsordningen,
något vidare yttrande i ämnet från Utskottets sida icke erfordras.
Tjugondefemte punkten, deruti Utskottet hemställt, att det å åttonde hufvudti
teln
uppförde anslag till emeriti-löner för lärare vid elementar-läroverken måtte till
allmänna indragningsstaten öfverflyttas, har af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitterad
på den grund, att detta anslag, derå, enligt Rikets Ständers vid sistlidne
riksdag fattade beslut, uppkommande besparingar finge reserveras och vore afsedde
att jemväl användas till arfvoden åt skollärares vikarier, ansåges icke' böra uppföras
å allmänna indragningsstaten, då de å anslaget blifvande besparingar komme att utgöra
en behållning för Statsverket.
Utskottet, som med sitt ofvanberörde förslag icke åsyftat någon rubbning i den
Kongl. Maj:t sålunda tillagde dispositionsrätt öfver detta anslag, får härvid erinra,
att någon förändring deruti ej heller uppstår derigenom alt anslaget erhåller sin
i 6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 207.
plats å allmänna indragningsstaten på nionde hufvudtiteln, der andra reservationsanslag,
t. ex. det för blesserade officerare, jemväl finnas uppförde. De å anslaget
för emeriti-löner uppkomna besparingar, utgörande redan öfver 30,000 r:dr, blifva
ock, i enlighet med Kongl. Maj:ts och Rikets sist församlade Ständers beslut, reserverade
från ett år till ett annat. Den föreslagna öfverflyttningen synes utskottet desto
mera lämplig, som allt hvad som utgår till pensioner egentligen bör å allmänna
indragningsstaten upptagas samt det skulle inveckla räkenskaperna och afvika från
förut iakttagen ordning, om på åttonde hufvudtiteln bildades en serskild under-afdelning
utaf indragningsstaten. Jemte det Utskottet ansett sig böra detta upplysningsvis
meddela, får Utskottet anmäla, att det i förevarande punkt framställde förslag
blifvit af de öfrige trenne riksstånden godkändt; i följd hvaraf och då frågan således,
jemlikt 75 §. riksdags-ordningen, är afgjord, anslaget till emeriti-löner för lärare
vid elementar-läi overken, jemte anteckning att det eger egenskap af reservations-anslag,
å nionde hufvudtiteln uppföres.
Trettiondeandra punkten, angående äskad tillökning i gymnastiska central-institutets
st. ts anslag, har af Preste- och Bonde-stånden blifvit återremitterad; varande
inom förstbemälde' riksstånd dels yrkadt, att, till betryggande deraf att anslaget blefve
till afsedda ändamål användt, vid detsammas beviljande måtte fästas det vilkor,
att nämnde institut, så fort ske kunde, försåges med ett lämpligt reglemente, dels
ifrågastäldt, huruvida den del af anslaget, 133 r:dr 16 sk. årligen, hvilken borde
utgå till lön åt en lärarinna i gymnastik, kunde anses behöflig; hvaremot inom Bondeståndet
yttrats den åsigt, att, då institutets föreståndare medelst de för inrättningens
begagnande inflytande betydliga afgifter vore i tillfälle att åt de personer, som
honom i tjensten biträda, lemna skälig godtgörelse, den begärda anslags-tillökningen
icke borde beviljas. Som emedlertid Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet
bifallit utskottets yttrande i denna punkt, får utskottet
detsamma vidblifva.
Trettiondetredje punkten, angående förhöjning i det såsom arfvode för granskning
af apotheks-räkningar å sundhets-kollegii stat uppförda belopp;
Trettiondesjunde punkten, rörande det å Carolinska medico-chirurgiska institutets
stat uppförda anslag till arfvode åt en professor i kliniken för barnsjukdomar,
samt
Fyrationde punkten, angående äskad tillökning i års-anslaget för veterinär-inrättningen
i Stockholm, äro till utskottet återremitterade, de förstnämnda från Bonde-
och den sistberörda från Ridderskapet och Adeln; men som dessa punkter blifvit
af 3:ne riksstånd bifallne,
kunna, jemlikt 75 § riksdags-ordningen, återremisserna icke till vidare åtgärd
föranleda. ^
Fyra
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 207.
17
Fyrationdefemte punkten, deruti utskottet tillstyrkt förhöjning med 1,300 r:dr
årligen i anslaget för musikaliska akademien, har af Borgare- och Bonde-ståndeu
blifvit återremitterad. Inom förstnämnde riksstånd är yrkadt, dels att vid anslagets
beviljande måtte fästas det vilkor, att akademien söker, verksammare än hittills, att
uppfylla sin bestämmelse, dels att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla det
täcktes Kongl. Majit i nåder förordna om anställandet af en undersökning angående
det sätt, hvarpå musikaliska akademiens angelägenheter handhafvas, och derjemte i
nåder tillse, att behöfliga förändringar i detta afseende varda vidtagna. Hos Bondeståndet
är hemstäldt, att den ifrågaställa anslags-tillökningen icke måtte ega rum
förr än berörda akademi undergått fullständig reorganisation.
Då Ilidderskapet och Adelil samt Preste-ståndet godkänt utskottets i ämnet afgifna
yttrande, har utskottet af återremisserna
icke hemtat anledning alt samma yttrande frånträda.
Från Bonde-ståndet har utskottet erhållit återremiss å
Femliondeandra punkten, angående förhöjning i förslags-anslaget till skrifmaterialier
och expenser m. m., och
Femtiondefemte punkten, rörande anslag för utskrifning af s. k. registratur i
Kongl. Maj:ts kansli, men som dessa punkter blifvit af de öfriga Irenne riksstånden
bifallne,
kunna, jemlikt 75 § riksdags-ordningen, återremisserna ej till vidare åtgärd
föranleda.
Femtiondesjunde punkten, angående anslag för inköp och bebyggande af prestbostållen
i Lekvattnets och Bogens kapell-församlingar inom Vermlands finnmark,
har af Borgare- och Bonde-stånden blifvit godkänd, men af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet, i sammanhang med ofvannämnde 4:de punkt, återremitterad, på
grund af framstäldt yrkande, att den af utskottet, såsom vilkor för ifrågavarande anslags
beviljande, föreslagna bestämmelse rörande skyldighet för Lekvattnets och Bogens
församlingsboer att, utan statsverkets betungande, bekosta allöningcn för de
inom församlingarne anställda prestman, måtte uteslutas.
Då utskottet, på sätt ofvanberördt är, vidblifvit sitt i 4:de punkten af utlåtandet
N:o 124 gjorda afstyrkande af det till atlöning åt kapell-predikanten inom förenämnda
församlingar äskade stats-anslag, får utskottet, såsom följd häraf, hemställa,
att förevarande 57:de punkt må utan förändring bifallas.
Sextionde punkten, angående statsbidrag för ombyggandet af veterinär-inrättningens
i Stockholm smedja, är af Bonde-ståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne
riksstånden gillad; jemlikt 75 § riksdags-ordningen,
erfordras alltså i anledning af återremissen ingen vidare åtgärd.
Bih. till R. St. Prot. 1S47 &' 184S. I Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft. 3
18
Stats-Utslcottets Utlåtande, 2V:o 207.
Sextiondeförsla punkten, rörande äskadt årligt anslag af 1,000 r:dr under tre
års tid till Svenska nykterhets-sällskapet, har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet återremitterad på grund af flere ledamöters framställningar, angående
dels angelägenheten af fylleri-lastens kraftiga motarbetande, dels den af erfarenheten
ådagalagda nyttan af nykterhets-skrifters utgifvande och nykterhets-talares verksamhet;
varande inom Preste-ståndet den åsigt jemväl antydd, att anslaget borde uteslutande
till nykterhets-skrifters befrämjande anvisas.
Borgare- och Bonde-stånden hafva deremot bifallit utskottets yttrande i denna
punkt, hvadan utskottet anser sig böra
samma yttrande vidblifva.
Bonde-ståndet har till utskotlet återremitterat:
Sextiondeandra punkten, angående anslag till inköp af Ingeniören J. Wahlbergs
samlingar;
Sextiondeljerde punkten, angående anslag till inredning af vitterhets,- historieoch
antiqvitets-akademiens lokal och flyttning af dess samlingar; och
Sextiondefemte punkten, rörande anslag för riksmusei-byggnaden; men som dessa
punkter äro af de öfriga trenne riksstånden bifallna, har utskottet, med stöd af
75 § riksdags-ordningen, funnit
återremisserna ej påkalla vidare åtgärd.
Öfriga punkter af utlåtandet N:o 124 äro af samtliga riksstånden antingen godkända,
lagde till handlingarna eller befunna vara af beskaffenhet att dervid fått bero.
Stockholm den 13 Juni 1848.
Reservation
är anmäld af prosten Lundblad emot utskottets yttrande i afseende på de i 21:sta
punkten af utlåtandet N:o 124 upptagna vilkor för det tillstyrkta stats-anslagets användande
till elementar-läroverkens reglering.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 208. 19
Tabell,
utvisande den uti förestående utlåtande omförmälde rättelse i Slals-utskollets, vid utlåtandet
N:o 124 fogade förslag till öfvergångs-stat för elemenlar-läroverken.
Hitintills
ende
ut(
lön.
?ä-
Lön-tillöknin
g-
Summa.
j? j? n j) n
Clara högre lärdomsskola.
1 lärare
930
—
270
—
1,200
—
—
1 d:o
561
32
438
16
1,000
1 d:o . . .
580
—
220
—
800
—
1 d:o
446
32
153
16
600
—
Kantor
8,723:16. — 1,081:32. — 3,105: — —
S;a 29,851: 6.’ — 5,078:25. 8.r 33,929: 31. 2.
Upsala stift.
n n n
205
205
Summa
227,902
24
8
102,974
27
ö
330,877
4
1
N:o 208.
An k. till Exp.-utsk. den 14 Jani, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å betänkandet N:o 125,
angående regleringen af utgifterna under riks-statens nionde hufvud
titel.
(U. A.)
Allmänna indragnings-stalcn.
10:de punkten, angående förhöjning i pensions-beloppet för Förste och Andre
landtmätare, har blifvit af Bonde-ståndet återremitterad, men som de öfriga trenne
£0
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 208.
riksstånden godkänt hvad utskottet härutinnan hemställt, kan, jemlikt 75 § riksdagsordningen,
återremissen
icke till någon åtgärd föranleda.
13:de punkten, angående öfverllyttning på indragnings-staten af det till emeritilöner
för lärare vid elementar-läro.verken å 8:de hufvudtiteln uppförda anslag, är af
Ridderskapet och Adeln återremitterad ; då emedlertid berörde punkt blifvit af de
öfriga 3:ne riksstånden godkänd, har utskottet, som i öfrigt åberopar hvad uti detta
ämne blifvit i utlåtandet N:o 207 anfördt, funnit återremissen, jemlikt 75 § riksdags-ordningen,
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
14:dc punkten, rörande personel löne-tillökning för professoren doktor J. I.
Nordström, har återremitterats af Bonde-ståndet; men som denna punkt blifvit af
de öfriga trenne riksstånden godkänd, finnér utskottet, jemlikt 75 § riksdags-ordningen,
återremissen
ej kunna till någon åtgärd föranleda.
15:4c punkten, angående ifrågasatt pensionering af aktuarien vid riks-arkivet,
expeditions-sekreteraren N. W. Forsslund, har af llidderskapet och Adeln samt Presle-ståndet
blifvit återremitterad på grund af liera ledamöters framställning af den
åsigt, att Kongl. Maj:ts nådiga proposition i detta hänseende borde bifallas, mindre
för att bereda expeditions-sekreteraren Forsslund någon fördel, än för att få tjenstgöringen
inom riks-arkivet fullständigt ordnad; men som Borgare- och Bonde-stånden
deremot i denna punkt godkänt utsk< ttets yttrande, anser utskottet sig
böra detsamma vidblifva.
16:4e punkten, i fråga om aflöning åt klockaren i Lekvattnets nybildade kapell-församling,
har af llidderskapet och Adeln samt Preste-ståndet blifvit återremitterad
på grund af liera ledamöters yrkande, att, då berörda församling sannolikt
icke egde förmåga att bestrida en slik aflöning, det af Kongl. Majit dertill föreslagna
belopp måtte anvisas, men som utlåtandet i denna del blifvit af Borgare-och
Bonde-stånden giiladt, har utskottet funnit sig böra
sitt afgifna yttrande vidhålla;
27:4c punkten, angående pension för öfverste-löjtnanten m. m. J. Edstrom $
28:4c punkten, i fråga om pension åt framlidne professoren m. m. E. G.
Geijcrs Enka, A. L. Liljebjörn;
29:4c punkten, angående förhöjning i den Professoren m. m. Nils Akerman
beviljade pension, hafva blifvit återremitterade, den förstnämnda af Preste-ståndet
samt de tvenne sednare af Bonde-ståndet; men som dessa punkter äro af tre Riksstånd
godkända, kunna, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, återremisserna
icke till någon åtgärd föranleda;
30: de
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 209.
21
30:de punkten, rörande pension för kommers-rådet B. H. Santesson, har återremitterats
af llidderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-stånden. Flera ledamöter
af förstnämnda tvenne Riks-stånd hafva, på de af Utskottet i utlåtandet anförda
skäl, ansett de af motionären föreslagna 1,000 r:dr årligen höra beviljas,
hvaremot hos Bonde-ståndet, inom hvilket nyttan för det allmänna af kommers-rådet
Santessons verksamhet blifvit ifrågasatt, yrkats att, då Götha kanal-bolag företrädesvis
syntes böra till en sådan pensionering bidraga, det begärda pensions-understödet
icke måtte af statens medel anvisas. Borgare-ståndet har bifallit utskottets förslag,
enligt hvilket pensionen tillstyrkts till belopp af 500 r:dr årligen 5 och anser, vid
sådant förhållande, utskottet sig
böra vidblifva sitt förra utlåtande i ämnet.
Öfriga punkter af utlåtandet N:o 125 hafva af samtliga riksstånden antingen
godkänts eller blifvit lagda till handlingarna eller ock ansetts vara af beskaffenhet
att dervid fått bero, hvadan något vidare yttrande från utskottets sida öfver dessa
punkter icke erfordras.
Stockholm den 13 Juni 1848.
N:o 209.
Ani;, till Exp.-utsk. den 14 Juni, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning af allmänna medel till
innebyggare i Elfdahls härad för genom öfversvämning liden skada å
växande qröda.
(U. A.)
Uti en hos Bonde-ståndet väckt och til! Stats-utskottet remitterad motion, har
Jöns Ersson från Vermlands län anfört, hurusom liera hemman, hvilkas egor äro
belägna å ömse sidor af Clara eif, blifvit år 1846, efter det utsädet redan varit
verkstäldt, genom öfversvämning af nämnde vattendrag, så till sjelfva marken, som
derå befintliga åbyggnader, i betydlig måtto skadade. I anledning häraf, och då
nämnda hemman egde en inskränkt areal af inrösningsjord, serdeles sådan, som vore
tjenlig till åker, hvilken, jemte sädeskornet med det derå använda arbetet, gått förlorad,
hvarigenom hemmans-innehafvarne iråkat en betydlig skuldsättning, har motionären,
under åberopande af motionen bilagde besigtningsinstrument, anhållit, att de
Bih. till Ii. St. Prot. 1847 § 1848. 4 Sami. 1 Afd. ii liand. 17 Haft. 4
22
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 209.
deruti upptagna belopp, utgörande tillhopa 1,575 r:dr 23 sk., mätte af allmänna
medel anvisas såsom ersättning åt förenämnda hemmansegare för den 'dem tillskyndade
skada, helst berörda belopp endast till en ringa del motsvarade den lidna
förlusten.
Utskottet har tagit kännedom om ofvanberörda besigtnings-handlingar, hvarigenom
det af motionären uppgifna förhållande blifvit vitsordadt; men då det svårligen
kan fordras, att staten skall med understöd mellankomma till godtgörande af sådana
förluster, för hvilka ersättning af allmänna medel nu blifvit begärd, och Rikets
Ständers bifall till motionen sannolikt skulle framkalla flera likartade framställningar,
får utskottet uti detta, af vederbörande embets-myndigheter ej prölvade, mål hemställa,
att Jöns Erssons motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Juni 1848.
STOCKHOLM 1848, hos ./. A. Walldén.
Stats-Utskoltels Memorial, N:o 210.
1
N:o 210.
Ank. till Exp. Utsk. d. 16 Juni, kl.
Memorial med förslag till samman jemkning eller voteringspropositioner
i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut rörande
åtskilliga till Statsreglering en hörande frågor.
(U. A.)
Sedan Stats-utskottet under N:ris 39, 40, 73, 74, 90 ock 91 afgifvit förslag
till reglering af utgifterne under Riksstatens andra, tredje, fjerde, femte, sjette
och sjunde hufvudtitlar samt i förnyade utlätanden Niis 148, 149, 150, 151 och
152 besvarat de emot vissa delar af Utskottets förenämnde förslag framställda anmärkningar,
så, och efter det Utskottet numera erhållit del af de utaf Riksstånden
rörande samtliga hithörande frågor fattade definitiva beslut, får Utskottet härmedelst
framställa de förslag till sammanjemkning eller voterings-propositioner, äfvensom afgifva
de yttranden i öfrigt, hvartill skiljaktigheterne i nämnde beslut funnits föranleda.
Andra Hufvudtiteln:
Enligt utlåtandena N:is 39 och 148.
l:o Uti 5:te punkten af utlåtandet N:o 39 hade Utskottet, ulan att för närvarande
föreslå någon förändring i afseende på det för Krigs-Hofrätten å stat uppförde
anslag, tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte förnya den vid 4840—1841 årens
riksdag framställda underdåniga anhållan, att Kongl. Majit ville i nåder vara betänkt
på införande af sådana förändringar i den militära lagskipningen, i följd hvaraf KrigsHofrätten
kunde upphöra och dess befattning på Hofrätterne öfverflyttas, samt derjemte
i underdånighet anhålla, att, när ledigheter inom Krigs-Hofrättens personal inträffa,
tjensterne icke må annorlunda återbesättas, än att de blifvande innehafvarne
underkastas de vilkor, som vid en framtida reglering kunna varda bestämda; och har
Utskottet, enligt utlåtandet N:o 148, förklarat sig sakna skäl att frånträda sitt i berörde
afseende afgifne yttrande.
Förenämnde 5:te punkt är af Rorgare- och Ronde-stånden godkänd, hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, med bifall till Utskottets yttrande i afseende
å det för Krigs-Hofrätten å stat uppförda anslags oförändrade bibehållande,
Bih. till Jl. St. Fröt. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Haft. 1
2
Slats-Utskotlets Memorial, N:o 210.
afslagit den del af denna punkt, hvari Utskottet tillstyrkt en förnyad underdånig skrifvelse
lill Kongl. Maj:t om Krigs-Hofrättens upphörande.
Till följd af Riksståndens sammanstämmande beslut, kommer alltså nuvarande
anslag för Krigs-Hofrätten att uti den nya riksstaten upptagas till oförändradt belopp.
Beträffande åter den af Utskottet i sammanhang härmed föreslagne underdåniga
framställning, i afseende hvarå två Riksstånd stadnat emot två, så enär detta
förslag innefattar ett ämne, som icke omedelbarligen rörer statens reglerande och,
efter Utskottets tanka, icke är att hänföra till sådana uti 69 § Regeringsformen och
30 § Riksdagsordningen omförmälda frågor, hvilka, i händelse af dylik skiljaktighet
emellan Riksståndens beslut, skola genom votering i förstärkt Stats-utskott afgöras,
lärer följaktligen Utskottets ofvanintagne förslag till underdånig skrifvelse
angående Krigs-Hofrättens upphörande m. m. få förfalla.
2:o Utskottets i 10:de punkten af utlåtandet N:o 39 gjorde och i utlåtandet
N:o 148 vidhållne hemställan, att det å andra hufvudtiteln till fångars vård och underhåll
m. m. uppförde förslagsanslag måtte ökas med 300,000 r:dr, eller till 730,000
r:dr, är af Borgare- och Bondestånden bifallen; hvaremot Bidderskapet och Adeln
samt Presteståndet beslutat nämnde anslags höjande till 800,000 r:dr.
För den händelse att icke någotdera af sistbemälde tvenne Riksstånd skulle
tinna för godt att antaga Utskottets, af Borgare- och Bondestånden godkände, förslag,
får Utskottet för frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats-utskott
föreslå följande voteringsproposition:
Den, som bifaller, att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll m. m. ökas
med 300,000 r:dr eller till 750,000 r:dr, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej >
vinner Nej, kommer berörde förslags-anslag att bestämmas till 800,000 r:dr.
Tredje Hufvudtiteln:
Enligt utlåtandet N:o 40.
3:o Utskottet hade uti nämnde utlåtande hemställt, att, jemte det de under
3:dje Hufvudtiteln, enligt 1845 års riksstat, uppförde anslag oförändrade bibehölles,
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t, lill beredande af framtida nedsättning uti berörde anslag, i hänseende till
kostnaderne för de till bevakande af Sveriges och Norriges diplomatiska angelägenheter
å utrikes orter anställde sändebud, vidtaga sådana inskränkningar, som, utan
Stats-Ulskollets Memorial, N:o 210.
5
förnärmande af rikets värdighet eller åsidosättande af dess verkliga fördel, låta sig
verkställa.
Vid föredragning häraf hafva Borgare- och Bondestånden gillat Ulskottets förberörde
förslag. Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet hafva deremot bifallit
de under 3:dje Hufvudtiteln enligt 1845 års Riksstat, uppförde anslags oförändrade
bibehållande, men afslagit Utskottets hemställan angående underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t om inskränkningar i kostnaderne för de till bevakande af Sveriges och
Norriges diplomatiska angelägenheter å utrikes orter anställde sändebud.
Anslagens under denna Hufvudtitel uppförande till oförändradt belopp är således
af samtlige Riksstånden medgifvet, hvaremot, beträffande den utaf Utskottet tillstyrkte
underdåniga skrifvelse, två Riksstånd stadnat emot två. Vid sådant förhållande
och på de skäl, som ofvanföre uti första punkten blifvit angifne, hemställer
Utskottet.
att frågan om aflåtandet af den i förberörde afseende föreslagne underdåniga
skrifvelse må förfalla.
Fjerde Hufvudtiteln:
Enligt utlåtandena N:is 73 och 149.
4:o Utskottets uti 9:de punkten af utlåtandet N:o 73 framställde och i utlåtandet
N:o 149 vidhåilne tillstyrkande, — att de af Kongl. Maj:t för inrättande
af instruktions-kompagnier vid indelta infanteriet äskade anslag, tillsammans 37,500
r:dr för året, nemi. för personalens underhåll 35,000 r:dr samt för säng- och husgeråds-persedlars
m. m. vidmakthållande 2,500 r:dr, måtte af Rikets Ständer till
uppförande å stat anvisas, äfvensom att kostnaderne för anskaffningen af ofvanberörde
säng- och husgeråds-persedlar m. m. för instruktions-kompagnierne måtte få
bestridas af första års-anslaget för dessa kompagniers underhåll, — är bifallet af
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, men afslaget af Borgare- och Bondestånden.
Så vida icke någotdera af sistnämnde tvenne Riksstånd skulle finna för godt att
med Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet instämma i gillandet af Utskottets
förslag, torde, för frågans afgörande, omröstning i förstärkt Stats-utskott få anställas
öfver följande proposition:
Den, som bifaller, att de af Kongl. Maj:t för inrättande af instruktions-kompagnier
vid indelta infanteriet äskade anslag, tillsammans 37,500 r:dr för året, nemligen
för personalens underhåll 35,000 r:dr samt för säng- och husgeråds-persedlars
m. m. vidmakthållande 2,500 r:dr, må af Rikets Ständer till uppförande å stat an
-
Stals-Utskotlels Memorial, N:o 210.
visas, äfvensom att kostnaderne för anskaffningen af ofvanberörde säng- och husgerådspersedlar
m. m. för instruktions-kompagnierne må få bestridas af första årsanslaget
för dessa kompagniers underhåll, voterar
Ja;
dea det ej vill,
Nej;
vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts nådiga proposition om anslag
för inrättandet af instruktions-kompagnier vid indelta infanteriet.
5:o Med gillande af Utskottets i 24:de punkten af utlåtandet N:o 73 gjorde
och i utlåtandet N:o 149 förnyade förslag, hafva Borgare- och Bondestånden beslutat,
att statsanslaget för salpeter-uppköp må i den blifvande nya riksstaten nedsättas
till 180,000 r:dr; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet ansett
samma anslag böra bestämmas till 194,000 r:dr.
För afgörande af denna fråga, deruti således två Riksstånd stadnat emot två,
får Utskottet, för den händelse att icke Ridderskapet och Adeln eller Presteståndet
skulle finna för godt att instämma i de 2:ne öfriga Riksståndens beslut, föreslå följande
voterings-proposition:
Den, som vill, att statsanslaget för salpeter-uppköp bestämmes till 180,000
r:dr, voterar
Ja; '
den det ej vill,
Nej;
vinner Nej, kommer berörde anslag att uppföras med 194,000 r:dr.
Sjette Ilufvudtiteln:
Enligt utlåtandena N:is 90 och 151.
6:o Med frånträdande af sitt uti Irsta punkten Ira mom. af utlåtandet Nro
90 afgifne förslag, hade Utskottet i utlåtandet Nro 151 afstyrkt Rikets Ständers
bifall till hvad uti Kongl. Majrts nådiga proposition blifvit äskadt dels i fråga om
uppförande å allmänna indragningsstaten af lönerne för vissa embets- och tjenstemän
i Bergs- och Kommers-kollegierne, dels i fråga om dispositionen af de för
öfriga tjenster vid nämnde embetsverk å riksstaten hittills fastställde löneanslag; hvarjemte
Utskottet hemställt, att de uti nu gällande riksstat för Bergs- och Kommerskollegierne
uppförde anslagssummor må vid förestående statsreglering till oförändrade
belopp bibehållas.
Detta i utlåtandet Nro 151 afgifne yttrande är af samtlige Riksstånden bifallet.
Stals-Ulskollels Memorial, N:o 210.
5
Vid föredragning af Utskottets i Irsta punkten 2 mom. af utlåtandet N:o 90
framställde och i utlåtandet N:o 151 vidhåline hemställan, att en af Lars Olsson från
Stora Kopparbergs Län väckt motion, — det Rikets Ständer ville hos Kongl. Majrt
ånyo göra underdånig framställning om sådana åtgärders vidtagande, alt Bergs-Kollegium
må såsom serskildt embetsverk för hvad till bergsväsendet hörer, varda alldeles
indraget — icke måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda, har
Bondeståndet, med ogillande af Utskottets åtgöranden i ämnet, beslutat, det skulle
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, framställa den begäran,
att Bergs-Kollegium antingen måtte alldeles indragas eller ock förenas med Kommers-kollegium
till ett verk med gemensam chef, men fördeladt i två afdelningar;
hvarjemte Bondeståndet inbjudit medstånden att uti detta beslut sig förena. Ridderskapet
och Adeln har antagit den del af berörde inbjudning, som afser, att Rikets
Ständer må i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Bergs-Kollegium
måtte förenas med Kommers-kollegium till ett verk med gemensam chef,
men fördeladt i 2:ne afdelningar. Preste- och Borgarestånden hafva deremot, med
afslag å inbjudningen, godkänt Utskottets yttrande i ämnet.
Det af Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet sålunda fattade gemensamma
beslut, angående underdånig framställning hos Kongl. Maj:t rörande Bergs- och Kommers-koliegiernes
förening, lärer emedlertid, såsom af de tvenne öfriga Riksstånden
icke biträdt,
komma att förfalla.
7:o Följande till regleringen af utgifterne under andra, fjerde, femte, sjette
och sjunde Hufvudtitlarne hörande frågor, hvilka, vid föredragning hos Riksstånden
af Utskottets utlåtanden N:is 39, 73, 74, 90 och 91, icke definitivt afgjordes genom
alla eller trenne Riksstånds sammanstämmande beslut, hafva numera, efter afgifvandet
af de förnyade utlåtandena N:is 148, 149, 150, 151 och 152, blifvit på
ettdera af förenämnde sätt slutligen afgjorde, nemligen:
a) Andra Hufvudtiteln, utlåtandet N:o 39, 2:dra punkten, angående sportel
ersättning
åt Hofrätternes tjenstemän.
Utskottets hemställan i utlåtandet N:o 148, att Rikets Ständer måtte, såsom
ersättning för de, genom upphörandet af skyldigheten att hos Hofrätt betala lösen
för handlingarne i revisionssaker, Hofrätternes betjening frångångne sportelinkomster,
å stat uppföra för Svea Hofrätt 700 r:dr, Götha Hofrätt 565 r:dr och Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge 265 r:dr, är af samtlige Riksstånden bifallen.
b) Fjerde hufvudtiteln, utlåtandet N:o 73, tolfte punktens sednare moment
samt 22:dra punkten, angående ifrågaställd nedsättning med 10,000 r:dr i kontanta
anslaget för försvarsverket i allmänhet eller Krigs—kollegii departementer.
6
Stals-Ulskollels Memorial, N:o 210
Sedan Utskottet, enligt utlåtandet N:o 149, frånträdt sitt, rörande nämnde anslags
förminskning, förut framställde förslag, har detta sednare yttrande blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgarestånden godkändt.
c) Femte hufvudtiteln, utlåtandet N:o 74, 10:de punkten, angående lotseri—
och fyringsstaterne.
Utskottets i nämnde puukt gjorde, och i utlåtandet N:o 151 vidhållne hemställan,
att, jemte det ett reservalions-anslag af 101,600 r:dr, utom indelningars
beräknade värde, 307 r:dr 32 sk., under rubrik af »lotseri- och fyringsstaterne» å
5:te hufvudtiteln uppföres, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att de kostnader, hvilka derutöfver kunna för lots- och båkväsendets underhåll
och förbättrande erfordras, må af handels- och sjöfartsfondens medel bestridas,
är af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden bifallen.
d) Sjette hufvudtiteln, utlåtandet N:o 90, femte punkten, angående äskad tillökning
af 4,000 r:dr i det årliga statsanslaget för poliskammaren i Stockholm.
Utskottets i berörde punkt gjorde och i utlåtandet N:o 151 förnyade afstyr—
kande af nämnde anslagsförhöjnirig är af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden gilladt.
e) Tolfte punktens Usta moment, angående ifrågaställd tillökning i statsanslaget
för landtbruksskolan vid Sjögestad.
Samtlige Riksstånden hafva i detta afseende beslutat, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes af de å anslagen för landtbruksskolorna
uppkomna besparingar i nåder bevilja tillfälligt understöd åt förberörde vid
Sjögestad befintliga läroanstalt af nämnde beskaffenhet.
f) Sjunde hufvudtiteln, utlåtandet N:o 91, nionde punkten, angående förslagsanslaget
för postverkets löner och öfriga omkostnader
Med bifall till Utskottets i nämnde punkt afgifne och i utlåtandet N:o 152
förnyade förslag, hafva samtlige Riksstånden beslutat, att postverkets kontanta anslag
må förslagsvis utföras till 485,000 r:dr; att statsverkets nettobehållning af postmedlen
bestämmes till 115,000 r:dr för året; att det öfverskott, som, utöfver nyssnämnde
tvenne anslag, å postmedelsuppbörden kan uppstå, må af Kongl. Maj:t disponeras
till bestridande af kostnaden för postanstalternes utvidgande eller förbättring, samt
att det å Riksgäldskontoret anvisade förslagsanslag af 10,000 r:dr för postverkets,
i följd af postskjutslegans förhöjning, ökade utgifter, må för framtiden indragas.
Stockholm den 16 Juni 1848.
Reservationer:
Emot Usta och 3-dje punkterne: af herrar E. G. Lindström, Walley och Norin.
Slats-Utskoltels Memorial, N:o 211.
7
M 211.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Juni, kl. 2 e. m.
Memorial med förslag till sammanjemkning eller voteringspropositioner
i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut rörande
ifrågastållde anslag till fdngelsebyggnader.
(iV• A.)
Uli sitt under N:o 41 afgifne utlåtande hade Statsutskottet hemställt, att Rikets
Ständer måtte, för uppförande af fängelser efter cellsystemet, utöfver hvad vid
1840—1841 årens riksdag dertill anslagits, anvisa ett ytterligare belopp af 600,000
r:dr, att utgå med 200,000 r:dr under hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850;
dock alt de å äldre anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande till fortsättning
af redan påbörjade fängelsebyggnader, utan hinder af den vid 1840—1841 årens
riksdag stadgade fördelning emellan läns-, stads- och häradsfängelser Rikets nu församlade
Ständer medgifvit, borde, i den mån dessa medel blifvit till andra än vid
ofvannämnde riksdag bestämda ändamål använde, af nu anvisade belopp varda godtgjorde,
så att den ursprungliga fördelningen blefve beslående; och hade Utskottet,
vid besvarandet af härå erhållne återremisser, uti utlåtandet N:o 166, förnyat sin i
ofvanberörde afseende gjorde hemställan.
Vid föredragning af sistnämnde utlåtande N:o 166 hafva Riks-stånden stadnat
uti följande sins emellan skiljaktiga beslut:
Ridderskapet och Adeln har förklarat sig icke bifalla Utskottets i ämnet afgifna
yttrande; men, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 9 November sistlidet
år, rörande anslag till nya häkten, ville Ridderskapet och Adeln, på det att
redan påbörjade fängelser måtte blifva fullbordade, samt de delar af riket, hvilka
ännu icke erhållit länsfängelser eller förvaringshäkten af syftesenlig beskaffenhet, måtte
blifva dermed i mån af tillgångarne försedda, innan andra mindre behöfliga fängelsebyggnader
företagas, anvisa till förstnämnde begge ändamål, utöfver hvad Rikets Ständer
redan till fängelser anslagit, 600,000 r:dr, att utgå med 200,000 r:dr under
hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850.
Presteståndet har, till fullbordande af redan påbörjade länsfängelse-byggnader
och till förbättring af andra fängelser i länsresidenserna samt äfven till nya ransakningshäktet!,
der sådana af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga, det sednare likväl under
uttryckligt vilkor, att några nya sådana byggnader icke må påbegynnas eller företagas,
utan tillförlitlig visshet, att det anslag, som nu af Rikets Ständer beviljas,
i?
Stats-Utskottels Memorial, N:o 211.
blifver fullt tillräckligt till de båda förstnämnda ändamålen samt jemväl till dessa ransakningshäktet
fullständiga uppförande, beviljat ett anslag af 600,000 r:dr, att under
tre år utgå med en tredjedel eller 200,000 r:dr om året, samt för öfrigt lagt
utlåtandet N:o 166 till handlingarne.
Borgareståndet, som bifallit utlåtandet N:o 41, bar lagt utlåtandet N:o 166 tili
handlingarne.
Bondeståndet har ogillat utlåtandet N:o 166, men bifallit, att hälften af det
föreslagna anslagsbeloppet måtte med 300,000 r:dr b:ko utgå samt antagit hvad Utskottet
för öfrigt i afseende på medlens fördelning och användande föreslagit i utlåtandet
N:o 41, dock med den förändring, att medlens utgående först skulle inträffa
med år 1849 och upphöra med år 1861.
Då Presteståndets ofvanmämnde beslut icke bestämdt antyder för hvilka år det
ifrågaställde anslaget skulle komma att beräknas, får Utskottet till en början hemställa,
att bemälde Riksstånd behagade, i öfverensstämmelse med hvad Ridderskapet
och Adeln samt Borgareståndet beslutat, förklara, att anslaget må få utgå med en
tredjedel för hvartdera af åren 1848, 1849 och 1830.
Enligt hvad ofvanberördt är, hafva visserligen trenne Riksstånd för fängelsebyggnaders
uppförande anvisat ett belopp af 600,000 r:dr; men då likväl förenämnde beslut
i afseende på de vid anslagets användande fästade vilkor befinnas sins emellan väsendtligen
skiljaktiga, samt följaktligen kan ifrågasättas, huruvida bemälde Riksstånd,
för den händelse att de af dem fastställde serskilda vilkor icke skulle blifva gällande,
må vara fortfarande villige att medgifva anslagets bestämmande till oförminskadt belopp,
så kan, efter Utskottets tanka, anslagssumman icke anses vara genom trenne
Riksstånds sammanstämmande beslut definitivt bestämd.
Jemte det Utskottet skolat inbjuda Ridderskapet och Ådeln samt Preste- och
Bondestånden att med Borgareståndet sig förena i godkännandet af Utskottets i utlåtandet
N:o 41 gjorde och i utlåtandet N:o 166 vidhållne förslag, får Utskottet,
för det fall att denna inbjudning icke skulle af någotdera utaf förstnämnde trenne
Riksstånd antagas, samt Presteståndet icke eller skulle finna för godt att uti Ridderskapet
och Adelns förberörde beslut instämma, härmedelst afgifva följande förslag til!
voteringspropositioner för frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats-utskott.
För bestämmande af contrapropositiouen lärer först få voteras på nedansående
sätt:
Den, som vill, att till contraproposition vid den slutliga voteringen antages
Bondeståndets beslut, nemligen att Rikets Ständer, för uppförande af fängelser efter
cellsystemet, utöfver hvad vid 1840—1841 årens riksdag dertill anslagits, anvisa
ett
Slals-Ulslcotlets Memorial, N:o 211.
9
ett ytterligare belopp af 300,000 r:dr, att utgå med 100,000 r:dr under hvartdera
af åren 1849, 1830 och 1831; dock att de å äldre anslagen reserverade medel,
hvilkas begagnande till fortsättning af redan påbörjade fängelsebyggnader, utan hinder
af den vid 1840—1841 årens riksdag stadgade fördelning emellan läns-, stadsoch
bäradsfängelser, Rikets nu församlade Ständer medgifvit, böra, i den mån dessa
medel blifvit till andra än vid ofvannämnde riksdag bestämda ändamål använde, af
nu anvisade belopp varda godtgjorda, så att den ursprungliga fördelningen blifver
bestående, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer genom serskild votering att afgöras, huruvida Ridderskapet och
Adelns eller Presteståndets beslut skall till kontraproposition antagas.
I händelse vid denna omröstning Nej blir öfvervägande, voteras derefter sålunda:
Den, som vill, att till kontraproposition vid den slutliga voteringen antages
Presteståndets beslut (intaget här ofvan), voterar
Ja;
den det ej vill,
Nej;
vinner Nej, antages till kontraproposition Ridderskapets och Adelns beslut (intaget
här ofvan).
Sedermera anställes följande slutliga votering:
Den, som bifaller Utskottets af Rorgareståndet godkände hemställan uti utlåtandet
N:o 4t, (intagen här ofvan), voterar
Ja;
den det ej vill,
Nej;
vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit (Ridderskapets och Adelns) (Presteståndets)
(Bondeståndets) beslut.
Stockholm den 16 Juni 1848.
Bi/i. Ml B. st. prol. 1847 och 18-18- 4 Sami. 1 Åfd. 2 Vand. 18 haft.
2
10
Stals-Utskoltels Memorial, N:o 212.
N:o 212.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Juni, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 171, angående nedsättning i arrendet får Kronosåteriet
Boda.
(l. A.)
Uti förenämnde betänkande hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, att till
Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse, med förklarande, det Rikets Ständer för sin
del medgifva, att det genom afslutadt kontrakt emellan Kongl. Majit och Kronan
samt regements-skrifvaren Erasmi bestämda årliga arrende för indragna kornettsbostället
Boda må, från och med midfastan nästkommande år 1849, nedsättas
från 184 tunnor 16 kappar till 150 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn;
hvaremot Utskottet ansett sig icke kunna understödja motionärens framställning om
återbäring af någon del utaf det belopp, Erasmi i arrendet för berörda egendom
hittills erlagt.
Detta utlåtande, hvilket af Preste- och Ronde-stånden bifallits, har deremot
blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitteradt, på grund af framställde yrkanden,
att, på sätt herr Norin, uti sin emot utlåtandet afgifna reservation föreslagit, Utskottet
måtte tillstyrka Rikets Ständer att, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
förklara, det Rikets Ständer för sin del medgifva, att det emellan regementsskrifvaren
Erasmi samt Kongl. Majit och Kronan ingångna kontrakt om arrende af
indragna kornetts-bostället Boda må, så framt arrendatorn sådant åstundar, upphöra
att vara gällande vid midfastan 1849, samt med boställets utarrendering under
de återstående arrendeåren förfaras i enlighet med bestämmelserna uti Kongl,
kungörelsen, angående åtskilliga förändrade föreskrifter till iakttagande vid utarrendering
af kungs- och kungs-ladugårdar samt andra krono-lägenheter, hvaraf arrenden
till statsverket ingå, af den 17 Juli 1847, hvaruti stadgas, bland annat, att
ett minimum, hvarunder och ett maximum, hvaröfver arrendet ej får gå, skall bestämmas,
äfvensom, att lägenhetens förre innehafvare, så vidt han densamma väl
brukat, eger att, emot erläggande af den fastställda maximi-summan och öfriga
vilkor, enligt författningarna, arrenderätten bibehålla. Varande derjemte af en ledamot
yttrat den åsigt, att tiden då ifrågavarande boställe finge, efter derom upprättadt
nytt arrende-kontrakt, tillträdas af blifvande arrendator, borde framflyttas
