# ID: svediakorp-gov2172
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 108,255
# sentences: 1,891
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande, IV: o 74.
alt Rikets Ständer måtte bevilja en summa af 300,000 r:dr,
att utgå under åren 1848, 1849 och 1850 med 100,000
r:dr om året, af hvilken summa bör användas så stort belopp,
som erfordras för nybyggnad af en ångkorvett eller
tvänne ångbogseringsfartyg.
b) Till anskaffande af bombkanoner och projektiler 33,700 r:dr.
Enligt den utredning, som kommit Utskottet tillhanda, är detta anslag,
utöfver de vid föregående riksdagar beviljade, erforderligt för att med dylika
kanoner och projektiler förse vissa uppgifna flottans fartyg, hvilka af dem ännu
äro i saknad; och får Utskottet alltså
tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t i denna del före
slagit.
c) Till den nya dockbyggnadens fullbordande 88,560 r:dr.
Då den äskade summan afser fullbordandet af detta för sjöförsvaret vig
figa
arbete, hvilket icke utan betydlig olägenhet skulle kunna afbrytas,
tillstyrker Utskottet, att Rikets Ständer måtte bevilja det
begärdta anslaget 88,560 r.dr, att, under åren 1848, 1849
och 1850, med en tredjedel om året, utgå; dock att, vid
liqviden öfver innevarande års anslag, afräknas det be
lopp
af 13,500 r:dr, sorn Rikets Ständer för ändamålet redan
beviljat.
d) Till gevärs anskaffande och förändring 30,000 r:dr.
Enligt det förslag, rörande summans- fördelning, som blifvit Utskottet meddeladt,
skulle detta belopp komma att användas på följande sätt:
För fullbordande af reparationer och låsförändringar af 1,330 gevär och 450
pistoler
r:dr 10,000: —
till ytterligare förändring af ett parti gevär .
„ ! 0,000: —
och till anskaffning af 500 st. nya gevär „ 40,000: —
Då anslaget hufvudsakligen afser förändring af flintlåsgevär till gevär med
slagkrutsantändning, en förändring, hvars vigt blifvit af Rikets sednast församlade
Ständer eikänd, samt angeläget är, att flottan varder försedd med ett tillräckligt
förråd af vapen till krigsbruk, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja den äskade summan 30,000
r:dr, att under åren 1848, 1849 och 1850 utgå med
4 0,000 r:dr om året; dock att det af Rikets Ständer för
12 Stalf:-Utskottets Utlåtande, N:o 74.
ändamålet redan anvisade belopp 2 500 r.dr må, Vid liqviden
öfver innevarande års anslag, afräknas.
e) Till anskaffande af stenkol 10,000 r:dr.
Då behofvet af stenkol till reservförråd för krigsångfartyg är obestridligt,
och icke, i händelse af ett krigs utbrott, torde kunna med inom riket varande
tillgångar fyllas,
tillstyrker Utskottet, att Rikets Ständer måtte, till anskaffande
af stenkol för flottans behof, bevilja ett anslag af
10,000 r:dr, att under åren 1848, 1849 och 1850 meden
tredjedel om året utgå.
f) Till anskaffande af reservförråd för sjöbeväringens beklädnad, 45,000 r:dr,
äfvensom under förutsättning, att, på sätt för landtbeväringen blifvit föreslaget,
utur det för krigsbehof bildade reservförråd för beväringsmanskapet,
jemväl för sjöbeväringen erhölles ej mindre nödiga reqvisita till
första uppsättningen af det tili vapenöfning påräknade manskaps beklädnad,
än ock af remtyg, utredning och tältlagstross-effekter för detsamma, till
arbetslöner för munderingarnes förfärdigande, utredning och tält för
nämnde manskap, 20,300 r:dr.
1 fråga om dessa anslag får Utskottet hänvisa till sitt under punkten N:o
9 här ofvan meddelade yttrande.
Stockholm den 21 Februari 1848.
Reservationer;
Vid ingressen till betänkandet:
af Herr Schartau: ”Emot Stats-utskottets med 18 röster mot 17 nu be
slutade
framställning, i fråga om den Utskottet meddelade plan till sjöförsvarets
ordnande, får jag mig reservera, under åberopande af utgifts-afdelningens
förslag till yttrande i ämnet, så lydande:
”Då statsverkets tillgångar icke någonsin torde kunna medgifva anskaffning,
utrustning och underhåll af det föreslagna antalet ångskepp och fregatter,
hemställes,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t gifva den underdåniga
åsigt tillkänna, att Sveriges sjöförsvar bör vara hufvudsakligen
grundadt på en väl utrustad och öfvad flotta
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 74.
13
af mindre fartyg, inrättade för rodd, ånga eller segel, jemte
seglande fregatter eller korvetter och ångkorvetter.
I följd häraf, och enär underhållet i fullt tjenstbart och komplett skick af
de 10 linieskepp, som flottan nu eger, men hvilka icke annorlunda än provi
soriskt
ingå uti den för sjöförsvaret af departements-chefen uppgjorda
nya planen, skulle, enligt erfarenhetens vittnesbörd, komma att medtaga större
delen af det anslag, som i statsregleringen kan för det materiela af nämnde
försvar afses, linner Utskottet sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte, med åberopande af ofvan anförde
skäl, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt de
uti den Kongl, flottan befintliga linieskepp finge, i den mån
tillgångarna sådant medgifva eller det kan pröfvas tjenligt,
förändras till fregatter”.
Häruti instämde Pehr Pehrsson från Örebro län.
af Herr Norin och Anders Andersson från Skaraborgs län.
Vid 1—i punkterna:
af Herr Ehrenstam: "Höglofl. Stats-utskotlel har afstyrkt beviljandet af
de medel, Kongl. Maj:t äskat för matros- och kanonier-korpsernas behöfliga tillökande.
Behofvet af denna tillökning är så fullständigt motiveradt uti det
Kongl, propositionen åtföljande protokoll, att jag endast tror mig behöfva åberopa
detta såsom grund för min reservation emot Utskottets beslut. Af enahanda
skäl mäste jag reservera mig deremot, att endast lill en machinist-ofticer
löneanslag blifvit föreslaget”.
Vid 10 punkten:
af Herr von Troil: ”Stats-utskoltet har föreslagit, ej blott att 2:ne nya
anslag, det ena stort 10,000 r:dr till förbättring i lotspersonalens iönevilkor,
det andra till obestämdt belopp, för prickning i Götha kanal angränsande insjöar,
skulle af handels- och sjöfartsfonden bestridas, utan äfven alt de bidrag
af tillsammans 15,611 r:dr 32 sk., hvilka nu af statsverkets medel ingå till
lotseri- och fyrings-staterna, skulle upphöra och ersättas af ett motsvarande
tillskott från samma fond.
Utgående från den grundsats, att nya anslag, som i och för handelns befrämjande
äro af nöden, böra af denna, genom handeln tillkomna, fond bestridas,
har jag deltagit i det förra af dessa beslut, men anser deremot ser
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande, Av o 74.
deles betänkligt att äfven anlita handels- och sjöfartsfonden för ersättande af
hittills anslagne statsmedel. Jag tror nemligen, att i en tidpunkt, då handel och
skeppsrörelse äro i bestämdt tilltagande, bör man akta sig att minska de
tillgångar, som kunna vara beräknade till företag, afsedde att underlätta denna
rörelse.
Utskottet har grundat sitt förslag på kännedomen derom, att åtskilliga
från denna fond utgående ärliga utgifter å tillsammans 45,000 r.dr numera
upphört, men tillika medgifvit, att, då Konvoj-kommissariatets stat ännu icke vore
af Kongl. Maj:t fastställd, Utskottet icke varit i tillfälle att erfara beloppet af
de utgifter, som för året drabbat nämnde fond. Möjligt, jag vågar säga troligt,
är, att nya företag af samma eller större vigt än de, hvilka numera upphört
att taga fondens tillgångar i anspråk, kunna vara af Kongl. Maj.t beslutade,
och jag hemställer då, om det är statsklokt ali på denna fond anvisa så
betydliga utgifter, som alla de nu föreslagna. Hvarje näring är aldrig mer i
behof af uppmuntran, än just i det ögonblick, då den börjar lyfta sig ifrån ett
långvarigt stillastående. Förminska eller tillintetgör medlen för underlättande
af den nylifvade handeln och skeppsrörelsen, och den skall törhända snart
återgå till sitt fordna tynande tillstånd”.
Häruti instämde Friherre ron Kramer och Herr af Geijerstam.
af Herrar Lagerberg, von Rosett, af Hannens och Biskop Hedrén.
Vid 10 —12 punkterna:
af Herr Ehrenstam: ”Det stats-anslag, som, till lots- och fyringsverket
hittills varit anvisadt, utöfver lotsverkets egna inkomster samt Danska fyringsmedlen,
har Stats-utskottet föreslagit till indragning för statsverket och beloppets
framtida utgående ifrån handels- och sjöfarts-fondens tillgångar. Ett sådant
förfarande anser jag vara i strid med föiegående Rikets Ständers beslut:
att nämnde fond skall fortfarande vara under Kongl. Maj:ts disposition. Om
än samma anmärkning ej kan , med fullkomligt lika skäl, göras emot förslaget
att, till bestridande af handels- och sjölartsfonden, hänvisa hvad Kongl. Maj:t
vid denna riksdag ytterligare äskat för lotsverkets behof, hufvudsakligen i anledning
af Rikets Ständers egna framställning om behöflig förbättring af lotsars
lönevilkor, måste det dock förekomma högst betänkligt att, till sammanlagdt
belopp af vid pass 30,000 r.dr banko, betunga denna fond med en fortfarande
årlig utgift, som hittills varit för densamma främmande. Handels- och
sjöfarts-fondens ursprungliga och egentliga ändamål är den allägsnare handelssjöfartens
befrämjande och betryggande. Om behofvet deraf, för seglingen
Stats-['Isko/tets Utlåtande, N:o 74.
till och inom Medelhafvet, blifvit förminskadt, återstår dock oändligt mycket
att göra för vår handels-sjöfarts befrämjande i ännu aflägsnare trakter. Sällan,
kanske aldrig, har vigten häraf varit rätt insedd af svenska folket och dess
ombud; England, Holland och några andra stater hafva bättre förstått sina
fördelar — och blifvit rika. För min del måste jag, såsom oriktig åsigt af
landets sanna fördel, anse och reservera mig emot hvarje åtgärd, som, mer
eller mindre omedelbart, hindrar befrämjandet af svenska handels-sjöfarten på
aflägsna haf. Hvarje gång handels- oell sjöfai Isfondens medel användas till
andra ändamål, slocknar en förhoppning om bättre kommande tider i detta
afseende”.
Vid 14 punkten, litt. a:
af Herr Ehrenstam-. ”Ehuru Kongl. Majit äskat ett extra anslag af sammaniagdt
554,000 r:dr till nybyggnad af 3:ne krigs-ångfartyg, har Stats-utskottet
ej ansett sig knnna föreslå mer än 300,000 r.dr för detta ändamål. Erkännande
vigten äfven af andra statsbehof samt tillgångarnas otillräcklighet för
allas uppfyllande, måste jag dock reservera mig emot denna inskränkning uti
det äskade anslaget, hvilken icke kan förenas med min åsigt om behofvens
relativa nödvändighet. Här kan icke anföras hela vidden af behof för flottans
materiel, för artilleri-vapen och öfriga förråds nödtorftiga förseende, etablissementens
förbättring, bestyckningen af de försvarslösa befastningarna vid Carlskrona
o. s. v. En ej obetydlig del af dessa oafvisliga behof kunde dock fyllas
af 5:te hufvudtitelns ordinarie anslag, om extra anslag beviljades för behöfliga
nybyggnader under kommande 3:ne år”.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 4 848.
Bil. Litt. A. lill Stais- Utskottets Utlåtande, No 74.
Femte hufvudtitel n.
Sjöförsvar s-departementet.
Aflöningsstater.
Departements-chefen
Departementets kansli-expedition .
Departementets kommando-expedition
Riksstaten för 1845 o.
följ. åren upptager penningar,
indelda räntor
o. oindeld spanmål.
7,000
7,971
1.520
32.
Slats-Ulskottet
föreslär.
7,000: —
7,97 1: 32.
1,520: —
Förhöjning.
Minskning.
Carlskrona, Stockholm och Götheborg , .
Båtsman s-indelningen :
494,011
45,643
8. —
16. —
494,761: 8. —
45,643:16. —
750: — —
S.r
Mat eriel en.
556,146
8. —
556,896: 8. —
750:
Flottans underhåll och nybyggnad
606,497
28. —
606,497: 28.. —
— —
Båtsmannens förseende med kojer och täcken
9,000
9,000:
S:r
Diverse anslag..
615,497
28. —
615,497: 28. —
■
Exercis af flottans bemanning
90,000
__ —
90,000:
Spanmåls-, upphandlings- och bageri-kostnader
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Förvaltningen af sjö-ären-
20,000
l
20,000:
dena och Departementets kommando-expedition
2,500
2,500: -- —
Dito för Departementets kansli-expedition, förslags-anslag
1,103
28. — '
1,105- 12. —
1: 32. —
Rese- och traktameuts-penningar, förslags-anslag
3,333
16. —
3,333: 16. —
— —
Oförutsedda utgifter  . .
10,000
10,000:
S:r
För handeln.
126,936
44. —
126,938: 28. —
1: 32. —
Lotseri och Fyrings-staterna (samt Sjö-chartae-archivet), reservations-ansläg . ..
115,519:
16. —
101,907: 32. —
2,000:
15,611:
32. —
Summa
1,414,1 00.
— —
1,401,240:
2,751: 32. —
15,611:
32. —
Afgå
2,751: 32. —
2,751:
32, —
Återstå nettominskning
Ofvanstående af Stats-utskottet föreslagne 1,401,240 r:dr
bestå af penningar
Indelda räntor, enligt den uti 1845 års Riksstat upptagna beräkning ....
Spanmål in natura, dito
1,298,769:
45,951:
56,520:
— —
1,401,240:
12,860:
Tabell Litt. B.
Fördelning af nedannämnde ä Riks-Statens 6:le Hufvud-Titel uppförde Anslag, på grund af Kongl. Majlis fastställde Stat för år 1848.
Al. Anslaget till Förvaltningen af Sju-Ärendena samt Aflönings-Staterne för Flottans Stationer i Carlskrona, Stockholm och Götheborg, 494,011
R:dr 8 sk.
Förvaltningen af Sjö-Ärendena .
Flottans Stationer i
Carlskrona.
Stockholm.
Götheborg.
Summa.
. Spannmål
Penningar. i» »atma.
Penningar.
Spannmål
in natura.
Spannmål
Penningar. «^„.a.
Penningar.
Spannmål
in natura.
Officers-Korpsen
•
91,780: — —
51,910: —
17,510: — —
161,200: —
11,630: 12.
165.
5,614: 12. 75.
60,535: 8.
840.
Marin-Regementet
58,359: — 1,995.
—
— —
58,359: —
1,995.
Matros-Korpsen
22,821: 32. 1,080.
—.— —
2,648: 26. 120.
25,470: 10.
1,200.
Kanonier-Korpsen
—. —
10,805: 20.
453.
. — __
10,805: 20.
453.
Skeppsgosse-Korpsen
6,102: 24. 900.
1,153: 24.
180.
489: 12. 90.
7,745: 12.
1,170.
Konstruktions-Korpsen
7,010: — —
4,520: —
—
1,260: —
12,790: —
—
Mekaniska Korpsen A
3,200: — —
1,690: —
—
— —
4,890: —
—
31,131: — —
10,408: 16.
—
5,595: 16. —
47,134: 32.
—
Kleresi-Staten
1,560: — —
1,280: —
—
670:,— —
3,510: —
—
Medicinal-Staten
4,210: — —
1,620: —
—
570: — —
6,400: —
—
Arfvoden för Officerare, Under-Officerare, Korporaler och en Exercismästare
i Gymnastik
9,686: — —
5,163: —
—
2,873: — —
17,722: —
—
Ersättning till Amiralitets-Krigsmans-Kassan
3,000: —
——
—
. _ —
3,000: —
—
Inqvarterings-Penningar, förslagsvis
13.900: — —
5,300: —
—
800: — —
20,000: —
—
S:r
296,050: 40. 4,575.
105,480: 24.
798.
38,030: 18. 285. 439,561: 34.
5,658.
Tillföres värdet af Spannmålen, å 6 Rdr Tunnan
27,450: —
4,788: —
—
1,710: —
33,948: —
—
Tillsammans
323,500: 40. —
110,268: 24.
—
39,740: 18. —
Till Extra och Expektans-Statens Aflöning användas
30.
sorn å 6 R:dr utföres med  ...
Till Materiel Anslagets förstärkande upptages återstående Spannmålsbeloppel....
732.
hvilka å 6 R:dr uppgå till ett värde af
Odisponeradt, penningar
(Spanmål in natura
6,420.
Summa < å 6 R:dr
38,520: —
Hör till Stats-Utsk. Uti. 1848, N:o 74.
(Penningar . . .
455,491: 8.
473,509: 34
1 80: —
4,392: —
10: 22
494,011: 8
11. Anslaget till Mäter telen 615,497 r.clr 28 sk.
Extra och Expektans-Staten
.......
Nybyggnad och underhåll.
Bestämda årliga utgifter för underhållet:
Löner och arbetsförtjenst till Timmermans- och Handtverks- samt Pensions- och Invalid-Staterne, Båtsmän, Kanonierer, ett Krono
Arbets-Kompani
och Arbets-Fångarne, samt Körslor ' •
Arfvoden och Traktamenten för undervisning i Astronomi åt Sjö Kadetter, Officerare och Under-Officerare vid Flottan (500), till Tygmästaren
på Drottningskär (183) och tili posthafvande Officeren å sjukhuset i Carlskrona (60)
Inqvarteringspenningar åt Matroser, Jungman och Båtsmän samt Timmermans- och Handtverks-Staterne, hvilka icke inrymmas i kasernerne
Beldädnad: Marin-Regementet  32,700:
-
Matros-Korpsen  10,950:  — 1,200:
Kanonier-D:o
6.900:
Skeppsgosse-D:o  7,350: — 1,100: (60:
Arstjenande Båtsmän  6,950: — — 5,400: 1,190: —
Carlskrona
station.
Sjukvården, förslagsvis,
Skrifmaterialier, ved och lysningsämnen till Embetsman , kanslier, expeditioner, kontor, skeppsgosseskolor, sjukhus, kaserner och vakter m. m.
Lastdragarefart, förslagsvis,
. .
-
Flottans underhåll, till materialier och-iustrumentalier, utom för större reparationer, m. m
Skeppsgossarnes inqvartering, förhöjning i mathållningskostnad m. m
Tomthyra till Skeppsholms församlings kyrkokassa .
Kongl. Hofjaktvarfvet, förslagsvis . .
Extra utgifter till diverse behof
Spanmålsupphandiing: för Carlskrona station
T:r 1,674.
„ Stockholms d:o  N
1,288.
„ Götheborgs d:o .
• • • » 383.
6,101:
137,309: 34. 10.
243:
3,478:
57,950
17.000
9,900
6,000
38.000
2,060
6,740: —
17,000:
Stockholms
station.
3,695: —
30,993: -  500: —
Götheborgs
station.
650:
9,400: —
Summa.
13,400
7,500
5.000
9.000
915
200
2.000
2,100
12,800:
76:
3,150
1,600
2,500
3,000: —
457: 24.
1,050:
3,830:
177,702: 34. 10.
743: — —
3,554:
74,500
26,100
17,400
6,000
50,000
3,432: 24.
200
2,000
9,890
33,630:
S:r 295,680: 34. 10. 84,408: —
25,063: 24. — 405,152: 10. 10
Arbetsplan och byggnadsstat.
Skepps- och ångfartygs m. m. nybyggnad och reparation
52,308
Etablissementsplatsernas förbättring och underhåll genom kajbyggnader, underhåll af gatuandelar, en laboratoriibyggnad, kastellbyggnad m. m. 3,800
Vapens och remtygsperseaiars iståndsättande och förändring  2,000
Materialier och dagsverken för slagkrutslaboratorium
——
12.
22,767:26. 4.
17,925: 15. 5.
2,100:
1,100:
9,600:
84,675: 38. 4,
21,725:15. 5
4,100:
1,100:
S:r 58,108: 12. —
Förrådets förstärkande.
Upphandling af ekevirke, hampa, tjära, stenkol, sjökartor, astronomiska instrumenter, handgevär, pistoler m. fl. materialier och persedlar 51,344:47. 1.
En Applikationsskola i Carlskrona :
1,000:— —
43,892: 41. 9. 9,600:
8,953: 12. 4.
111,601: 5. 9.
60,298:11. 5.
1,000: — —
Tillsammans för nybyggnad och underhåll 406,133:45.11. 137,254: 6. 1. 34,663:24.—
Tillkommer:
3,000 tunnor spanmål in natura, i staten ej på serskilda behofstitlar fördelte,
578,051: 28. -  18,000:
S:r
Båtsmäns förseende med kojer och täcken
5,800:
— 2,300:
900: -
10,446
596,051
28
606,497
9,000
28
Summa
615,497 281
Stals-UlshotMs Utlåtande, N:o 7S.
1
J|o.?5
Ank. till Exp. Utsk. ilen 22 Febr., kl. 5 e. in.
Ut låtande j i anledning af Kongl. RTaj:ts nådiga proposition, angående
bddandet af ett nytt artilleri-batteri, att förläggas i
Norrland. (U. A.)
Uti en den 18 sistlidne November aflåten och af samteliga Riks-stånden
till Stats-utskottet remitterad nådig proposition (jntagen under n:o 43
i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-ståndens protokoll) liar Kongl. Maj:t
gifvit Rikets Ständer tillkänna, att sedan, med hänsigt till det länge eikända
behofvet af en artilleri-styrkas organiserande i Norrland, Kongl.
Maj :t anbefallt chefen för Landtförsvars-departementet alt afgifva förslag i
ämnet, så bade bemälde departements-chef nu iunderdånighet hemställt, att ett
batteri värfvadt fot-artilleri, beslående af en kapten, 2 subaltern-ollicerare, 3
under-officerare och 43 man konstaplar, trumpetare och artillerister samt försedt
med 4 sexpundiga kanoner och 2 kanoner i reserv, till b vilkas serverande
ytterligare påräknats 40 man af Westerbottens läns beväringsmanskap,
måtte upprättas och förläggas antingen i Umeå eller Hernösand, allt eftersom
Umeå eif eller Ångermanelfven kunde i nåder bestämmas lill hufvudsaklig
försvarslinea norrut; varande kostnaden för denna artilleri-lrupps
första uppsättning, derunder inbegripen kostnaden för nödiga byggnader å
stationsorten, beräknad lill ungefärligen 8,000 r:dr samt den årliga utgiften
för samma trupp till 6,695 r:dr 10 sk., af hvilken sistnämnde summa
belöpte på
befälets och manskapets aflöning och underhåll, värfnings
passevolans,
ecclesiastik- och läkarevård m. m  3,729: 18. —
beklädnadens och materielens underhåll
1,288: — —
befälets och manskapets inqvartering med servis . . . 565: 24. —
deraf serviskostnaden dock antagits komma att utgöras af
den stad, i hvilken truppen förlägges;
ved och lysnings-ämnen . . . •  104: — —
lega för exercishästar
733: 16. —
dessa hästars furagering  275:
Bih tili R. St. Prot. 1847 cf 1848. 4 Sami. 1 Afd. 23 Baft. 1.
2
Stats-Utshotlels Utlåtande, N:o 75.
hvarjemte deparlemenls-chefan yttrat den mening, att de till inqvartering,
ved och ljus samt lega och furagering af exercishästarne erforderliga kostnader
borde utgå från de till dylika utgifter under riks-statens fjerde hufvudtitel
uppförde anslag, så att nya anslag egentligen endast behöfdes, dels
till aflöning och underhåll af ifrågavarande artilleri-trupp samt dess beklädnad
oell materiel med tillhopa årligen 5,017 r:dr 18 sk., dels ock för
.en gång till bekostande af truppens lörsta uppsättning med ofvanberörde
summa af omkring 8000 r:dr, hvilka utgifter lämpligen kunde bestridas
med vakans-afgiften för de rotar i Norrbottens län, som numera liölles
vakanta till organiserande af en artilleri-styrka i provinsen, äfvensom af den
för samma ändamål redan sandade, så kallade, Norrbottens häst-jägare-squadrons-fond;
och har Kongl. Maj:t, som, i sammanhang med prutningen af
den utaf bern alde Departements-chef afgifne plan till ordnande af landtförs
varet i allmänhet, för Dess del i nåder gillat ofvannänmde underdåniga
förslag, rörande en artilleritrupps bildande i Norrland, af sådan
anledning nu begärt, att Rikets Ständer måtte dertill lemna bifall och således
medgifva, att ej mindre kostnaden för truppens första uppsättning, än
ock de för densamma beli öflig a årliga utgifter må på det af Departementschefen
föreslagna sätt bestridas.
Hvad högstberörde nådiga proposition och de vid densammas föredragning
hos Borgare- och Bonde-stånden afgifne yttranden innehålla, har Utskottet
i öfvervägande tagit och får i anledning deraf anföra, att Utskottet
O O Ci
för sin del fullkomligt instämmer i den uti den nådiga propositionen yttrade
åsigt, rörande angelägenheten af något artilleris anläggande i de Norrländska
provinserne, hvilkas aflägsenhet från artilleriets hufvudslationer
gör det omöjligt att från dessa, i händelse af oförmodadt fiendtligt anfall
från norra sidan, skyndsamt anskaffa erforderligt understöd; och har denna
åsigt jemväl delats af Rikets Ständer, sorn, enligt underdånig skrifvelse
af den 19 December 1840, N;o 173, förklarat, att, vid en blifvande organisation
af försvars-verket, det syntes böra afses, att något artilleri biefve
förlagd t till Norrland, och aLt, eller Rikets Ständers tanka, den tilläfventyrs
högre kostnad, sorn derigenom kunde komma att uppstå, rättvisades genom
åtgärdens ändamålsenlighet. — Beträffande den så kallade Norrbottens
hästjägare-squadrons-fond, af hvars tillgångar påräknats bidrag för bekostande
af den ifrågaställde nya artilleri-truppens första uppsättning och en
del af dermed förenade årliga utgifter, så inhemtas af Rikets Ständers sistlidet
år församlade Revisorers berättelse, att denna fond, soin ursprungli
-
Stats-Ulslwllets Utlåtande, N:o 75.
3
gen varit afsedd alt användas i och för organiserande inora Norrbottens
län af en nödig ansedd kavalleri-trupp, men, enligt Kongl, brefvet af den
2 Febr. 1833, förklarats böra användas till bildande af en artilleri-styrka
inom länet, uppkommit genom influtne vakans-afgifter för vissa utaf de
115 rotar vid Westerbottens regemente eller numera Norrbottens fälljägare-corps,
hvilka, enligt derom med rotehåilarne afslulade samt från och
med år 1827 tillämpade kontrakter, skulle, i mån af soldaternes afgång,
hållas vakanta; hvarjemte till fonden ingått besparda indelningar och 2:ne
kontanta sekund-befälslöner vid förste majorens och Kalix kompagnier af
nämnde regemente; och hafva, sedan ofvanberörde med rotehåilarne ingångne
kontrakter vid 1846 års slut tilländagålt, nya kontrakter blifvit upprättade,
enligt hvilka, emot årlig vakans-afgift af fem tunnor korn ,in natura
eller kontant, och i sednare fallet högst 33 r:dr 16 sk b:co i ett för
allt, omförmälde rotar finge under ytterligare 50 års tid, räknad från 1847
års början, hållas vakanta, dock med fem års ömsesidig uppsägningstid, i
fall å någondera sidan skulle åstundas konlrakts-tidens förkortande. Beloppet
af fondens netto-behållning efter afdrag af skuld utgjorde vid 1846
års slut 97,747 r;dr 4 sk. 7 rst., hvaraf 93,108 r:dr 43 sk. 7 rst. voro utiånle.
— Vidkommande de vid serskilda å riksstaten uppförde anslag, hvilka,
ulan nu ifrågaslälld förhöjning deri, ansetts lemna tillgång för bestridande
af en del utaf de för det blifvande artilleri-batteriet erforderliga
årliga kostnader, så äro dessa anslag samtliga till beloppet begränsade, med
undantag allenast af det till inqvarterings-kostnaden i landsorten, hvilket
sistnämnde innehar egenskap af förslags-anslag; men då, efter hvad räkenskaperne
utvisa, detta anslag under flera af de sednare åren icke varit
till sitt hela belopp för dermed afsedde utgifter behöfligt, så alt derå, efter
medeltal för åren 1841—1845, uppkommit en årlig besparing af 9,168
r:dr, torde det äfven kunna antagas, att det för artilleri-truppen deraf påräknade
mindre betydliga årliga bidrag af 565 r:dr 24 sk. ingalunda kommer
att föranleda öfverskridande af anslagets i riksstaten upptagna summa.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, har Utskottet funnit sig
böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts högstberörde
nådiga proposition, för sin del medgifva, att kostnaden
för ifrågavarande artilleri-batteris första uppsättning samt
årliga utgiften för dess aflöning, underhåll, beklädnad och
materiel må bestridas, dels med vakans-afgiften för ofvanbe
-
i
Stats-Utslioltets Utlåtande, N:o 76.
rörde vakanta rotar och dels af Norrbottens hästjägare-srpiadrons-fond,
äfvensom att öfriga årliga kostnader förden nya
truppen må få utgå af de till lika beskaffade utgifter afsedde
anslag under riksstatens fjerde hufvudtitel.
Stockholm den 21 Februani 1848.
Jtä 76
Änk. till Exp. Utsk, de* 22 Febr., kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående godt görande af förskottsvis utbetalda understöd.
, i anledning af den sistlidet år i Christianstad inträffade
eldsvåda. (Pigs. Afd.)
Sedan ett belopp af 12,000 r:dr genast efter den under Juni månad
nästlidet år inom staden Christianstad timade eldsvåda, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga föreskrift, blifvit till Dess dervarande befallningshafvande öfversända
för att den då bildade nödhjelps-kommitteen tillhandahållas, utaf hvilken
summa 2000 R:dr, borde, utan återbetalningsskyldigbet, användas till understöd
åt medellöse personer, som genom branden blifvit lidande, och 10,000
r:dr utdelas såsom lån eller förlag åt dem, hvilka derigenom beröfvats utvägarne
att förut idkad handels- och handtverks-rörelse eller annat näringsfång
fortsätta; så har Kongl. Majit, medelst nådig proposition af den 16 nyss förlidne
December, (införd under N:o 55 i l;sta Sami. af Bihanget till Riksståndens
protokoller) öfverlemnat åt Rikets Ständer att anvisa erforderlig tillgång för
godtgörande af det belopp, sorn Kongl. Stats-kontoret för besagde ändamål
af under händer hafvande medel utbetalt; och har Kongl. Majit derjemte föreslagit,
att befattningen med uppbärandet af ränte- och kapitalbetalningarne för
de utgifna lånen måtte öfvertagas af Riksgälds-kontoret, hvilket verk i sådant
fall skulle få de redan aflemnade låneförbindelserne på sig transporterade
samt erhålla öfriga detta lån rörande handlingar.
På sätt högstberörde nådiga proposition vidare innehåller, har Drätselkommissionen
i Christianstad sedermera fått sig uppdraget bestyret med de
erforderliga säkerhetshand lingarnes pröfning samt lånemedlens och derå
uppJ.öpande räntors indrifning, under härvid fästadt villkor, att Drätselkommissionen,
å stadens vägnar, iklädde sig den nödhjelps-kommitteen ålagda
gemensamma ansvarighet för de utdelade lånesummornas återbetalning;
Stats-Utshottels Utlåtande, N:o 76.
varande, genom Kongl, brefvet den 23 Julii sistlidet år, i nåder lmedgifvet,
att meranämnda lån finge innehafvas under 5 år från lyftningsdagen, hvaraf
de 2 första åren räntefritt samt derefter med 4 procents årlig ränta,
hvilken, tillika med en tredjedel af ursprungliga kapitalet, borde vid slutet
af hvarje år erläggas.
Efter tagen kännedom, om de detta ärende rörande handlingar och sedan
Stats-utskottet, till hvars utlåtande Kongl. Maj:ts nådiga proposition blifvit
remitterad, inhemtat, att ofvannämnde stads Drätselkommissions ordförande
och ledamöter, under den 10 nästlidne Jannuari, afgifvit sin skriftliga
förbindelse att ”gemensamt iakttaga de angående lånemedlens redovisande
och återbetalande till kapital och räntor uti ofvan liögstberörde
”nådiga bref meddelade föreskrifter,” får Utskottet förklara, det Utskottet
anser, att den lill förlagslån åt näringsidkare inom förenämnde stad anvisade
summa bör, i likhet med andra brandskadade städers innevånare
tilldelade och af statsmedlen förskottsvis utbetalda låne-underslöd, Kongl.
Stals-kontoret af Puksgälds-kontorets medel godtgöras, emot det att de stadgade
kapital- och ränle-betalningarne till sistnämnde verk ingå. Utskottet
tillstyrker således,
att, sedan omförmälde skuldförbindelse blifvit vederbörligen
transporterad och, jemte öfriga ifrågavarande lån rörande handlingar,
till Riksgälds-kontoret aflemnad, samma lans belopp,
tio tusende riksdaler, må af Riksgälds-kontoret till Kongl. Stalskontoret
utbetalas, samt att, till följd häraf, befattningen med
ränte- och kapilal-liqvidernas uppbärande bör af Riksgäldskontoret
öfverlagas.
Vidkommande åter det af Kongl. Maj:t till understöd åt nödlidande
efter ofvanberörda eldsvåda, utan återbetalningsskyldighet, anslagna belopp,
så enär, efter hvad Utskottet kunnat inhemta, några serskilda tillgångar
tillförene icke blifvit af Rikets Ständer anvisade för godlgörandet af dylika,
utaf omständigheterne påkallade, gåfvor, som af Kongl. Majit i nåder beviljats
och af de till Dess nådiga disposition ställde allmänna medel utgifvits
,har Utskottet, som, med afseende å nu ifrågavarande understöds belopp,
förmodar, att samma medel jemväl skola lemna tillgång till denna
utbetalnings godtgörande, funnit sig
icke böra tillstyrka att för sådant ändamål anvisa någon
serskild anslagssumma.
Stockholm, den 21 Februari 1848.
G
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 77.
M 3T
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Febuaii, kl. 5 e, m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående penningedepositioners
införande, i stället för nu bruk/ige kautioner för
visse tjenster samt arrenden. (I. A.)
Med anledning deraf, alt, ehuru vid tillträdet af visse redogörarebefattningar
i statens tjenst, äfvensom vid utarrendering af boställen eller
af kronans lägenheter, det ålåge i förra fallet den tillträdande tjenslemannen
och i det sednare den antagne arrendatorn, att aflemna borgen, ingången
af 2:ne män, hvilkas vederhäftighet blifvit af vederbörande embetsmyndighet
vitsordad, ej sällan inträffade, att staten eller tjensternännen,
hvilkas boställen blifvit på högre befallning utarrenderade, tillskyndades
förluster derigenom, att löftesmännen under tiden kommit på obestånd, har,
tili förekommande af dylika förluster, id. Exc. Herr Grefve Löwenhielm,
Carl Jxel, uti hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, som tili StatsUtskottet
blifvit remitterad, föreslagit, dels att, vid tillträde afsådane tjenster,
för hvilka borgen är föreskrifven, tillträdaren måtte tillförbindas att
uti Rikets Ständers bank insätta ett penningebelopp, motsvarande den summa,
hvarå borgen skulle afgifvas, och hvilken insättning, derå någon ränta
icke borde beräknas, ej linge återivftas förr, än vederbörande embetsverk
funnit och tillkännagifvit, att insättarens förda räkenskaper eller förvaltning
icke iemnat rum för någon anmärkning, dels ock att arrendatorer
af boställen eller staten tillhörig iord eller lägenheter måtte, vid arrendekontrakters
ingående eller förnyande, förpligtas att uti det embetsverk,
som har utarrenderingen sig anförtrodd, deponera beloppet af ett års arrende,
enligt uppgjordt kontrakt, jemte värdet af den husröta, för hvilken arrendatorn
under året bör ansvara.
Utskottet har tagit motionärens framställning i öfvervägande, och
hvad först beträffar förslaget, att, i stället för gällande föreskrifter om borgens
ställande för visse tjenstebefattningar, det borde stadgas, alt sökande
till slika tjenster skulle insätta i penningar det belopp, hvarför borgen nu
får afgifvas, så anser Utskottet, att, om ett sådant villkor stadgades, detsamma
skulle blifva för mången meddellös, men förtjent och skicklig, per
-
Stals-Ulslioltcls Utlåtande, N:o 7 7.
7
son svårt, om icke omöjligt, alt uppfylla, samt äfven, utöfver den deraf
uppkommande ränteförlust, medföra den olägenhet, att vid tillsättandet af
ilråga varande tjenster staten nödgades afse i främsta rummet, huruvida den
sökande kunnat anskaffa den erforderlige penningesumman, men icke förnämligast
lästa uppmärksamheten på hans förtjenst, skicklighet och redbarhet,
hvilka egenskaper tvilvelsutan äro mera betryggande lör en rätt utöfning
af hvad tjenstbefattning som helst, än den tillfälliga omständigheten,
att en sökande kan aflemna en viss summa penningar såsom säkerhet för
ett behörigt haudhafvande af den befattning, han åstundar.
Vidkommande åter förändringen i sättet för arrendatorer af publika lägenheter
att ställa säkerhet för arrendevillkorens fullgörande, så förefinnes
ett likartad t stadgande, som det af motionären föreslagna, uti Kongl, reglementet,
hvarefter boslälls-directionerna hafva, vid utarrendering af de under
deras förvaltning ställde boställen, att sig rätta, af den 19 Juli 1832,
hvilket bland .annat innehåller, att, då bestämd städja vid arrende-auktioner
å slika boställen kontant erlägges, erfordras ingen vidare säkerhet för
arrendet, hvaremot, då densamma icke inbetalas, borgen för arrendeskyidighelerne
måste aflemnas; nren enär, enligt hvad Utskottet har sig bekant,
den, jemlikt nyss omförmälde Kongl, reglemente, lemnade frihet att
inbetala städjan i stället för att afgifva borgen, högst sällan blifvit af arrendatorne
begagnad, utan desse funnit för sig fördelaktigare att prestera
borgen, är Utskottet af den tanka, att en allmän föreskrift al den syftning,
motionären ifrågasatt, skulle, utan att medföra någon större säkerhet för
arrendebeloppens ordentliga ingående, försvåra utarrenderingarne, hvadan
Utskottet, på grund så väl häraf som hvad i öfrigt blifvit yltradt,
anser sig icke böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till förevarande
motion.
Stockholm den 21 Febr. 1848.
STOCKHOLM, Elm^n et Granbergs Tryckeri, 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
1
M 78.
Ank. till Exp. Utsk. d. 28 Febr., kl. 12 midd.
Utlåtande, angående Riksguldskontorets förvaltning under den
sedan sistlidne riksdags början förflutna tid.
(Riksg. Afd.)
Sedan Stats-Utskottet genomgått de af samtlige riks-ständen till Utskottet
remitterade berättelser, som Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade
revisorer afgifvit, angående granskningen af Riksgäldskontorets förvaltning oell räkenskaper
samt Götha kanalbolags och Malmö f. d. diskonters fortsatta utredning,
får Utskottet, som af fullmäktiges protokoller och andra handlingar gjort sig närmare
underrättad om de förhållanden, hvarigenom revisorernes framställningar föraidedts,
nu i ett sammanhang meddela sina yttranden öfver dessa framställningar
samt de för öfrigt i berättelserna förekommande ämnen, jemte några dermed gemenskap
egande och till Utskottet likaledes remitterade anföranden.
l:o.
Angående Riksgäldskontorets fordran för de af kreditivet till kolera-kostnader
utbetalda medel.
(1845 års revisionsberättelse sid. 9—10, fullmäktiges samma berättelse
bifogade utlåtande, sid. 54, 1847 års revisionsberättelse sid. 11.)
Enär någon tillgång för godtgörande till större eller mindre del af besagde
fordrans ännu återstående belopp, utgörande, efter sednast verkställda afbetalning,
60,365 r:dr 41 sk. 3 rst., icke skulle vara att påräkna, samt detta belopps fortsatta
upptagande och balanserande i Riksgäldskontorets räkenskaper vore utan ändamål,
hafva 1845 års revisorer hemställt, att Rikets Ständer måtte meddela
förordnande om detsammas afskrifning; uti hvilken hemställan så väl fullmäktige,
som sist församlade revisorer instämt.
Till hvad 1845 års revisionsberättelse härom innehåller, har Utskottet ansett
sig böra upplysningsvis tillägga: att af det å kreditivet för kolera-kostnader
från Riksgäldskontoret reqvirerade och utbetaldta belopp 261,480 r:dr 13 sk. 9
rst., under åren 1837 med 1843, till delta verk återbetalts 198,916 r:dr 20 sk.
6 rst., utom en med 5 r:dr 42 sk. 8 rst. verkställd ränteinbetalning; att då,
lith. tilt H. St. Prot. 1847 och 1848- 4 Sami. 1 Afd. 24 Hdft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, ett belopp af 2,200
r:dr redan blifvit afskrifvet, Riksgäldskontorets hittills balanserade fordran för dessa
medel således utgör den summa af 60,363 r:dr 41 sk. 3 rst., revisorerne uppgifvit;
att Rikets Ständers år 1843 församlade revisorer, som granskat den då afslutade
redogörelsen för Kongl. f. d. karantänskommissionens skulder och fordringar
jemte de vid bevakningsanstalterue i Stockholms skärgård influtne karantäns-afgifter,
gjort anmärkning dervid, att den, enligt slutredogörelsen, återstående behållningen
6,567 r:dr 45 sk. 5 rst., till följd af Kongl, brefvet den 18 Mars
samma år, blifvit till Kongl. Konvoykommissariatet öfverlemnad och sålunda kommit
handels- och sjöfartsfonden till godo, i stället för att ingå till statsverket,
som förskjutit kostnaden för karantänsanstalternas upprättande; samt att, i anledning
af denna anmärkning, Kongl. Kommers-kollegium i underdånigt utlåtande af
den 31 Januari 1844 yttrat, att det syntes med tillkomsten af ifrågavarande
medel, hvilka uteslutande uppburits af handeln och sjöfarten, närmast förenligt,
att desamma jemväl inginge till den för handelns och sjöfartens bästa bildade fond,
deraf också alla kostnader för Känsö karantänsinrättning bestredos; och lärer Statsutskottet
vid sistlidne riksdag ansett den härom framställde anmärkning icke föranleda
någon åtgärd.
Lika med 1845 och 1847 års revisorer samt fullmäktige i Riksgäldskonto
O
o
ret, anser jemväl Utskottet ändamålslöst, att vidare balansera ofvanberörde kreditiv—
fordran; hvadan Utskottet tillstyrker,
att densamma må i Riksgäldskontorets räkenskaper afskrifvas.
2:o.
Angående den för Riksgäldssedlarnes inlösande afsatta fond.
(1847 års rev.-berättelse sid. 17—19).
Efter uppgifvandet, att de vid 1845 års slut, enligt Riksgäldskontorets räkenskaper,
utelöpande riksgäldssedlar, hvilkas innehafvare, jemlikt Kongl, kungörelsen
den 14 Februari 1835, förlorat all betalningsrätt, vore utgifna å ett sammanräknadt
belopp af 412,828 r:dr 45 sk., motsvarande i bankomynt 275,219
14 sk., hafva revisorerne anmält de af fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret
vidtagne stridiga beslut, rörande den för riksgäldssedlarnes inlösen afsedda och
på Riksgäldskontorets räkning JM 2 i Banken, vid preskriptionstidens slut, innestående
behållning; hvarjemte revisorerne, under åberopande af deras angående
samma fråga vid revisionen af bankoverket afgifna yttrande, uttalat den åsigt, att
omförmälde belopp icke kunde anses såsom en Riksgäldskontorets kapitalvinst.
Stats- U(slottets Utlåtande, A>:o 78. 3
I öfverensstämmelse med det af revisorerne anförda beslut, hafva fullmäktige
i Riksgäldskontoret uti serskild skrifvelse till Utskottet meddelat en omständlig
utredning af ej mindre beloppet af de riksgäldssedlar, som, utöfver Riksgäldskontorets
af Banken vid 1802 års realisation öfvertagna kreditsedelskuld, utgifvits,
än ock innehållet af Rikets Ständers sedermera vidtagne beslut i afseende på dessa
sedlars inlösande och beredandet af den härtill erforderliga tillgång; och hafva
fullmäktige derjemte, med afseende på revisorernes yttrande angående ifrågavarande
behållning, upplyst: att då Rikets Ständer icke förordnat, på hvad sätt den
borde användas, vare sig till afbetalning af Riksgäldskontorets bankoskuld, eller
till andra föremål, fullmäktige ansett sig icke befogade att härom eller om densammas
bokföring meddela någon ny eller förändrad föreskrift; hvadan och då
denna behållning i Riksgäldskontorets räkenskaper, efter 1845 års slut, blifvit
upptagen på samma sätt som förut, men de dessförinnan till inlösen icke företedda
och godkända riksgäldssedlarnes belopp ur räkenskaperne afförts, en häre
mot
svarande kapitalvinst följaktligen enligt samma räkenskaper måst uppkomma.
Som Rikets Ständer, genom gillandet af Banko-utskottets yttrande i 14 §
af dess memorial JV2 14, angående Bankens förvaltning sedan sist förllutne riksdag,
godkänt den af bankofullmäktige i afseende på meranämnde behållning vidtagne
åtgärd; så är frågan härom följaktligen redan afgjord.
Beträffande åter de af fullmäktige i Riksgäldskontoret uti ofvanberörde skrifvelse
för öfrigt gjorde framställningar, så skall Stats-utskottet deröfver yttra sig
i det utlåtande, Utskottet kommer alt afgifva i anledning af åtskilliga under in
nevarande
riksdag anmälda ansökningar om inlösningen af riksgäldssedlar, hvilka
inom den stadgade preskriptionstiden icke blifvit till Riksgäldskontoret inlemnade.
5:o.
Angående de i Riksgäldskontorets revisionskontor gjorda anmärkningar vid nämnde
verks hufoudböcker för åren 1843 och 1844.
(1845 års rev.-ber. sid. 15—16, fullmäktiges utlåtande sid. 54—57).
Med afseende å dessa anmärkningar och det sätt, hvarpå desamma blifvit
behandlade och de vid hufvudböckernas granskning befunna orikligheter rättade,
hafva revisorerne anmärkt:
l:o. att, oaktadt den kommissarierne i tjenstgöringsordningen ålagda tillsyn
öfver dem underlydande tjenstemän, så betydliga anmärkningar kunnat förekomma
samt föranleda både förändringar och tillägg samt ett serskildt konto i Riksgälds
kontorets
hufvudbok, utan att någon anmälan eller framställning derom hos kom
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
missariatet skett, eller någon föreskrift om de anmärkte oriktigheternas afhjelpande
meddelats;
2:o att förefunna misstag och oriktigheter icke blifvit rättade genom tillägg
till förutvarande konti, utan i nästföljande års hufvudbok upptagne å ett gemensamt
s. k. »rättelse-konto»; och
3:o att en under granskningen af 1842 års hufvudbok anmärkt oriktighet
först blifvit rättad i hufvudboken för är 1844.
Jemte uppräknandet af alla anmärkningar, som under den i ofvannämnda
revisionskontor verkställda granskning af 1845 och 1844 års hufvudböcker förekommit,
och hvilka till största delen föranledts af oriktiga ränteberäkningar, hafva
fullmäktige uppgifvit, huru anmärkta förhållanden uti föregångne årens räkenskaper
blifvit rättade, hvarförutan fullmäktige upplyst, att med de i hufvudboken för
år 1843 befunna missräkningars och andra oriktigheters sammanförande å ett gemensamt
konto, åsyftades att i kapitalräkningen kunna visa hvad, som af densamma
tillgodoförda eller påförda summor rätteligen bordt vara upptaget i sagde
års bokslut, dock hade derjemte hvarje sådan post, under serskild titel, blifvit å
vederbörande debitorers och kreditorers konti i nästpåföljande årets hufvudbok
uppförd. För öfrigt hafva fullmäktige anmält, att, fastän kommissarierne redan
förut, till följd af gällande föreskrifter, måste anses ovilkorligen förbundne att
sjelfmant beifra och till behörig rättelse befordra de försummelser och tjenstefel,
hvartill kommissariatet underlydande tjenstemän vid uppgörandet och reviderandet
af Riksgäldskontorets räkenskaper göra sig skyldige, hade fullmäktige likväl,
med hänsigt till de af revisorerne anförda förhållanden, funnit sig föranlåtne att
till framtida iakttagande meddela några serskilda stadganden, angående anmälandet
och behandlingen af de vid hufvudböckernes granskning förekommande anmärkningar.
Enligt hvad Utskottet af fullmäktiges protokoller inhemtat, innehålla dessa
stadganden: att, så snart Riksgäldskontorets hufvudbok blifvit i revisionskontoret
granskad, skall anmälan derom göras hos kommissariatet, hvarjemte alla under
granskningen författade anmärkningar böra till kommissariatet inlemnas; att denna
anmälan, antingen den är åtföljd af anmärkningar eller ej, skall intagas uti kommissariatets
protokoll, deruti äfvenledes de åtgärder, som med anledning af anmärkningarne
varda af kommissariatet vidtagna, böra antecknas; att kommissariatet
genast skall till fullmäktige inberätta, det hufvudboken blifvit med eller utan
anmärkning granskad; samt att kommissariatet jemväl bör för fullmäktige anmäla
sina tillgöranden i förstnämnda fall och föreslå den åtgärd eller det beslut, som
af de anmärkta förhållanden kan å fullmäktiges sida påkallas.
Då genom de anmärkta felen och oriktigheterna i 1843 och 1844 års huf
-
Stats-Utskottets Utlåtande, A';o 78.
v tidböcker, någon skada eller förlust Riksgäldskontoret icke tillskyndats, och då
några så beskaffade förhållanden, som de af revisoreroe anmärkningsvis anförda,
framdeles icke böra förekomma, derest de i fråga om hufvudböckernes granskning
och härvid gjorda anmärkningars handläggning, nu mera af fullmäktige meddelade
föreskrifter varda behörigen iakttagna, så hemställer Utskottet
att hvad revisorerne i ofvannämnde hänseenden anmärkt, icke må till
någon vidare åtgärd föranleda.
4:o.
Angående en af 1847 ars revisorer gjord anmärkning vid hufvudbohen för år 1845.
(1847 års rev.-berättelse sid. 20; fullmäktiges utlåtande sid. 93 och
kommissariatets förklaring sid. 104).
Då, enligt hvad kommissariatet i sin förklaring anmält, föreskrift blifvit
meddelad, angående rättandet uti sistlidet års hufvudbok af de oriktigheter, revisorerne
anmärkt i afseende på bokförandet af den år 1845 till fullo verkställda
liqvid för förre nummerlotteri-kollektören J. A. Enggrens uppbördsbalans, så är
följaktligen hvad revisorerne vid framställandet af denna anmärkning föreslagit, redan
iakttaget; hvadan Utskottet hemställer,
att någon åtgärd, till följd af det anmärkta förhållandet, icke må af Rikets
Ständer vidtagas.
5:o.
Angående Riksgäldskontorets hufvudboks uppläggande och fortsättande under
årets lopp.
(1845 års rev.-berättelse sid. 16. fullmäktiges utlåtande sid 57—58).
Då fullmäktige, med anledning af revisorernes i detta hänseende gjorda framställning,
erinrat kommissariatet tillse, att hufvudboken i konsept upplägges, så
snart granskningen af samma räkenskap för det nästföregångna året blifvit förrättad,
samt att de ingående balanserna derefter varda ofördröjligen i den nya hufvudboken
införda, synes hvad revisorerne med nu ifrågavarande framställning egentligen
åsyftat, så vidt härvid förekommande förhållanden medgifva, redan vara till
framtida iakttagande föreskrifvet;
och lärer således någon ytterligare åtgärd i anledning häraf icke erfordras.
6:o.
Angående utbetalningen af några i reglementet till beloppet bestämda arfvoden.
(1845 års revisionsberättelse sid. 16—17; fullmäktiges utlåtande sid.
58—59; 1847 års revisionsberättelse sid. 22.)
Till följd af fullmäktiges derom meddelade beslut, har, på sätt sednast församlade
revisorer anmält, det i 1845 års revisionsberättelse anförda stadgande
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
uti tjenstgöringsordningen sedermera jemväl blifvit tillämpadt i afseende på de
arfvoden, som i samma revisionsberättelse omförmälas, och har alltså härigenom
anledningen till den framställda anmärkningen, angående berörde arfvodens utbetalande
utan föregången anmälan inför fullmäktige, blifvit undanröjd;
vid hvilket förhållande ej heller denna anmärkning lärer påkalla någon
åtgärd å Rikets Ständers sida.
7:o
Angående förändrandet af det inom Riksgäldskontoret hittills iakttagna
bokföringssält.
(1845 års revisionsberättelse sid. 17—18; fullmäktiges utlåtande sid.
59—65; 1847 års revisionsberättelse sid. 20—22; fullmäktiges
utlåtande sid. 94. kommissariatets förklaring sid. 100—103.)
Med afseende å de Riksgäldskontoret under de 2:ne sednaste riksdagarne
ålagda högst betydliga utbetalningar, bestående af dels, enligt serskilda bestämmelser,
utgående anslag utan äterbetalningsskyldighet och dels beviljade låneunderstöd
med mycket skiljaktiga ränte- och återbetalningsvilkor, hafva 1845 års revisorer
föreslagit, att, till vinnande af en för både Rikgäldskontorets styrelse och
Rikets Ständers revisorer samt vederbörande Utskott lika maktpåliggande och nödvändig
tydlighet och fullständighet i redovisningen för detta verks ställning och
rörelse, Rikets Ständer måtte förordna, att, utom den förut befintliga kassaräkningen,
hvaruti olla från Riksgäldskontoret utbetalda anslagssummor upptogos,
serskilda konti eller räkningar för de i hvarje § af gällande reglemente bestämda
anslag och tillgångar måtte i kontorets hufvudbok uppläggas samt hvar och en
sådan räknings saldo i hufvudbokens utgående balanskonto upptagas. Dessutom och
enär sjelfva sättet, hvarefter räkenskapsföringen inom Riksgäldskontoret verkställdes,
skulle vara mindre fullkomligt, hafva revisorerne tillika hemställt, att vid
den uti revisionsberättelsen angående statsverket tillstyrkte reorganisation af hela
räkenskapssättet Riksgäldskontorets bokföring jemväl måtte tagas i betraktande, för
att bringas till enhet med det öfriga systemet för statens räkenskaper, dock att
äfven dessförinnan åtgärder måtte varda vidtagna för åstadkommande al ett redigare
bokföringssätt vid oftanämnde verk.
Jemte meddelandet af åtskilliga upplysningar rörande det inom Riksgäldskontoret
iakttagna räkenskapssätt och efter anmälandet af flera utaf kommissariatet
anförda betänkligheter mot de förändringar deruti, som revisorerne föreslagit,
hafva fullmäktige erinrat, hurusom Rikgäldskontorets hufvudbok och de förhållan
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78. 7
den, densamma utvisade, för närvarande grundade sig pä kassaräkningen, så att
inkomster och utgifter i allmänhet icke blefve synliga i hufvudboken förr än de i
kassaräkningen förekommo, hvarefter, med undantag af intressen samt utgifna lån
och förskotter, hvarje i nämnde räkning upptagen inkomst och utgift antingen
tillgodofördes eller påfördes hulvudbokens kapitalräkning. Deremot skulle, enligt
det af revisorerne föreslagna bokloringssätt, hufvudboken komma att grunda sig
på det för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente samt upptaga alla kontoret
derigenom anslagne tillgångar och ålagde utbetalningar; vid hvilket boklöringssätt
således de inkomster eller utgifter, som kassaräkningen upptog, endast i den mån
de öfver- eller understego de i reglementet uppgifne inkomst- och utgiftsummor,
komme att inverka på och intagas uti kapitalräkningen. Ett sådant boklöringssätt
skulle komma att visa högst olika resultat i fråga om Riksgäldskontorets
ställning, helst det öfverskott, som detta verk, enligt dess förut afslutade räkenskaper,
egde, då komme att helt och hållet försvinna. 1 betraktande häraf och
enär hvarken det under sistförflutna riksdag för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente
eller något derunder fattadt och fullmäktige meddeladt beslut gåfve ringaste
anledning till en så väsendtlig förändring i Riksgäldskontorets räkenskapsföring,
ansågo sig fullmäktige hvarken böra eller kunna till verkställighet befordra
det föreslagna bokföringssättet, om hvars framtida tillämplighet och tillfredsställande
beskaffenhet ej heller någon tillförlitlig visshet förefunnes. Men då samma
ändamål, som revisorernes förslag åsyftade, eller hvarje å Riksgäldskontoret anvisadt
statsanslags upptagande och redovisande på ett enda ställe, äfven med bibehållande
af nuvarande bokföring, skulle enligt fullmäktiges förmenande på ett
lämpligare och fullständigare sätt kunna vinnas, derest en serskild räkenskap eller
en så kallad afräkningsbok upprättades öfver alla de utgifter, som detta förslag
egentligen afsåg, så hade fullmäktige förordnat, att, intilldess Rikets Ständer
komme i tillfälle att sitt beslut i anledning häraf meddela, borde en dylik afräkningsbok
föras, uti hvilken hvart och ett, såsom extra eller tillfällig statsutgift,
beviljadt och till utgående från Riksgäldskontoret anvisadt lån eller anslag
skulle å sitt serskildta konto uppdebiteras och hvarest jemväl alla anvisningar å
de till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för vattenaftappningar eller andra odlingsföretag
samt vägförbättringar m. m. ställda medel skulle antecknas, äfvensom
hvarje af samma medel verkställd utbetalning behörigen afföras, och borde denna
räkenskap, den der äfven skulle omfatta anslagen till folkundervisningens befrämjande,
för hvarje år afslutas och derefter med in- och utgående balanser fortsättas
samt, utom sjelfva hufvudräkningen, innehålla serskilda sammandrag för
hvar och en af de titlar, derunder nu ifrågavarande statsutgifter i Riksgäldskon
-
8
Slats- Utskottets Utlåtande, A :o T8.
lorets reglemente förekomma. Vidare och på det sjelfva hufvudboken, så vidt
med den antagna bokföringsmethoden vore förenligt, måtte erhålla den af revisorerne
yrkade fullständighet och utförlighet, hafva fullmäktige föreskrifvit:
l:o att ,en afskrift af hufvudräkniugen i den öfver besagde utgifter förda serskilda
räkenskap skulle hufvudbokens utgående balanskonto bifogas;
2:0 att hufvudboken skulle innehålla serskilda konti för hvart och ett i reglementet
upptaget anslag, derå utbetalning skett under det år, hvarför densamma
var upprättad;
5:o att å dessa konti skulle inom linien antecknas hvarje anslags ursprungliga
belopp och hvad deraf före årets början uttagits; samt
4:o att derjemte borde i hufvudboken uppläggas serskilda fortgående konti för
utgifna lån, med undantag likväl af de vissa städer tilldelade byggnadslån,
hvilka konti äfven skulle innefatta upplysning om tiden och sättet för lånens
återbetalning m. m.
Hvad slutligen vidkomme revisorernes hemställan, att Riksgäldskontorets bokföring
måtte tagas i betraktande vid den tillstyrkta reorganisationen af räkenskapssättet
i sin helhet, men att emedlertid åtgärder för åstadkommande af en
redigare bokföringsmethod inom detta verk måtte vidtagas, så medgålvo fullmäktige
den allmänna vigten och fördelen deraf, att en nu saknad enhet i statsverkets
hela räkenskapssystem blefve tillvägabragt, och hade fullmäktige icke något
att erinra emot vidtagandet af en för detta ändamåls vinnande erforderlig förändring
uti den från äldre tider inom Riksgäldskontoret begagnade bokföringsmethod;
dock ansåge fullmäktige sig böra öppet uttala sin öfvertygelse, att, hvad
enkelhet, redighet och lättfattlighet beträffade, denna bokföringsmethod motsvarade
de loford, densamma vid nästan alla föregående revisioner erhållit.
I afseende på ofvanomförmälde så kallade afräkningsbok, hvilken, till följd
af fullmäktiges föreskrift, blifvit för åren 1845, 1846 och 1847 upplagd, hafva
Rikets Ständers sistnämnde år församlade revisorer, anmärkt: att deruti ej fanns
någon egentlig hufvudräkning, såsom fullmäktige förordnat; att i stället upp
rättats
ett serskildt generalsammandrag för hvartdera året, uti hvilket voro upptagna
samma slutsummor, som i de af fullmäktige föreskrifna sammandragen för
hvar och en af nu gällande reglementes utgiftstitlar; samt att hvad fullmäktige
förordnat, angående ifrågavarande räkenskaps afslutande för hvarje år och fortsättande
med in- och utgående balanser, endast i afseende på sammandragen vore
iakttaget; hvarjemte revisorerne yttrat, att en sådan årlig afslutning af den egentliga
afräkningsboken ej kunde verkställas, utan förändring af dess nuvarande form
och
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 78.
9
och uppställningssiitt, emedan densamma icke, i likhet med vanliga räkenskaper,
bestode af vissa kooti, deruti hithörande summor på- eller affördes, utan egentligen
utgjordes af 3:ne serskilda fortgående tabeller öfver skedda anvisningar och
utbetalningar å de utgiftssummor, hvilka under reglementets förenämnde hufvudtitlar
funnes upptagna.
Beträffande de af fullmäktige föreskrifna tillägg och iakttagelser i Riksgäldskontorets
hufvudbok, så hafva revisorerne, jemte anmälan huru föreskrifterne
härom vid uppgörandet af hufvudböckerne för åren 1845 och 1846 blifvit tilllämpade,
erinrat, att stadgandet derom att hvarje anslags ursprungliga belopp
och hvad före årets början uttagits borde inom linien å hufvudbokens konti antecknas,
icke blifvit uti någondera af nämnde hufvudböcker iakttaget. I fråga
om det vid 1845 års revision framställda förslag, angående uppläggandet af serskilda
räkningar för de i hvarje § utaf gällande reglemente bestämda anslag och
tillgångar, hafva sistbemälde revisorer förklarat, att de instämde uti samma förslag,
dock med de jemkningar och iakttagelser 2:ne bland fullmäktige, Professoren
Bråkenhjelm och Grosshandlaren Berg, tillstyrkt. I öfverensstämmelse härmed
borde alltså, enligt revisorernes åsigt, å serskilda konti uti Riksgäldskontoret^ hufvudbok
uppdebiteras »hvart och ett anslag, som, till följd af reglementets före»skrift,
ovillkorligen måste, efter skeende reqvisition, under årets lopp, af Riks»gäldskontoret
utbetalas, äfvensom de villkorligen beviljade anslagssummor, hvilka,
»jemlikt från Kongl. Maj:t ankomna nådiga bref, skola under året i stadgad ord»ning
hållas vederbörande tillhanda»; och borde »följaktligen hvarje verkställd ut»betalning
å sitt behöriga konti afföras samt det återstående beloppet, såsom
»Riksgäldskontorets skuld vid årets slut utbalanseras; hvarförutan, till upplysning
»om hvad i afräkning å hvart och ett anslag förut blifvit utgifvet, det ursprung»liga
beloppet af samma anslag, jemte deraf, före årets början, skedda utbetal»ningar
borde inom linien å det för anslaget öppnade serskilda konti antecknas.»
Uti härefter afgifvet och 4847 års tryckta revisionsberättelse bilagdt yttrande,
har Riksgäldskontorets kommissariat, under erinran om anledningen till
och ändamålet med den öfver extra och tillfälliga statsutgifterna uppgjorde serskilda
räkenskap, meddelat några närmare upplysningar om densammas beskaffenhet,
samt uppgifvit hvilka anteckningar deruti borde betraktas såsom räkenskapens
debet och hvilka utgjorde dess credit, hvarvid kommissariatet derjemte yttrat,
att, om ifrågavarande »räkenskap på sådant sätt uppfattades och förstodes,
torde någon giltig anmärkning mot dess uppställning icke böra ega rum.» För
öfrigt innehåller detta yttrande hufvudsakligen: att revisorernes uppgift angående
m. till R. St. Fröt. 1847 och 1848■ 4 Sami. 1 Afd 24 Baft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
saknaden af en egentlig hufvudräkning syntes grunda sig på ett missförstånd at
fullmäktiges härom meddelade föreskrift; att uppgiften, det meranämnde räkenskapen
icke blifvit för hvarje år afslutad, motsades af det utaf revisorerne vitsordade
förhållande, att sammandragen voro afslutade; att några in- och utgående balanser
för hvarje serskild, af Kongl. Maj:t anvisad, anslagssumma icke utan allt för stor
vidlyftighet kunnat upprättas; samt att dylika balanser voro öfverflödiga, enär af
räkenskapen med lätthet kunde ses huru mycket af hvarje anslag vid årets början
eller slut vore uttaget och hvad deraf återstode. I anledning af anmärkuingen
angående den i hufvudboken uraktlåtna anteckning af hvarje anslags ursprungliga
samt dess före årets början uttagne belopp, har kommissariatet uppgifvit,
att ofvanberörde sammandrag blifvit hufvudböckerna bilagde, just för att undvika
sådane anteckningar å hvarje serskild konto, de der icke egde något sammanhang
med sjelfva räkenskapen; och har kommissariatet slutligen, såsom orsak hvarför
någon afskrift af den så kallade hufvudräkningen icke bilagts 1845 och 1846 års
hulvudböcker, anmält, att kommissariatet ansett denna hufvudräkning, såsom omfattande
åren 1845, 1846 och 1847, böra bilogas hufvudboken för sistnämnde
år, efter hvars utgång densamma först skulle blifva fullkomligen afslutad.
Hvad kommissariatet sålunda upplyst och anfört hafva fullmäktige, enligt
deras i anledning af samma revisionsberättelse afgifna utlåtande, funnit innebära
icke allenast all erforderlig utredning af förhållandet med hufvudräkningen i den
så kallade afräkningsboken samt denna räkenskaps afslutande, utan äfven en fullt
nöjaktig förklaring öfver hvad i dessa afseenden blifvit anmärkt; hvarjemte fullmäktige
yttrat sig anse ändamålet med de föreskrifna anteckningarne i Riksgäldskontorets
hufvudbok på ett fullt tillfredsställande sätt vunnet derigenom, att omförmälde
sammandrag blifvit hufvudboken bilagda. Hvad åter beträffade det af
1845 års revisorer föreslagna förändrade bokföringssätt samt införandet i hufvudboken
af serskilda räkningar för de i reglementet anvisade extra eller tillfälliga
statsutgifter, så enär de emot samma förslag förut anförde betänkligheter icke i
någon väsentlig mån skulle undanrödjas genom iakttagande af de jemkningar vid
dess verkställighet, som af senast församlade revisorer blifvit förordade och tillstyrkte,
hafva fullmäktige åberopat hvad deras utlåtande öfver 1845 års revisionsberättelse
i detta afseende innehölle samt härjemte tillagt, att genom hufvudbokens
uppläggande på ett med meranämnde förslag öfverensstämmande sätt skulle,
i anseende till mängden af ut- och ingående balanser, densamma erhålla en så
stor vidlyftighet, att möjligen den i Riksgäldskontorets bokslutskontor nu anställde
tjenstemannapersonal kunde blifva urståndsatt att inom stadgad tid hufvudboken
upprätta och afsluta.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 78.
11
För att med erforderlig sakkännedom kunna bedöma behofvet och fördelarne
samt ändamålsenligheten af de förändringar, Rikets Ständers sedan sistlidne
riksdag församlade revisorer uti ifrågavarande hänseende föreslagit, har Utskottet
tagit närmare kännedom ej mindre om det sätt hvarpå Riksgäldskontorets hufvudböcker
hittills blifvit förde, än ock om oftanämnde för åren 1843, 1846 och
1847 upplagda serskilda räkenskap, samt de i afseende å deruti upptagna utgiftssummors
utbetalande och redovisande meddelade stadganden.
Härvid har Utskottet visserligen funnit besagde hufvudböcker förda efter en
både enkel och redig samt lättfattlig method; men då Riksgäldskontoret, efter de
2:ne sistförflutne riksdagarne, erhållit en mycket utvidgad och i (lere hänseenden
förändrad verksamhet, synes räkenskapsföringen derstädes jemväl böra undergå en
härefter lämpad förändring, på det att en fullt tillfredsställande och fullständig
redovisning för Riksgäldskontorets rörelse och verkliga ställning må kunna åstadkommas.
Detta syftemål har icke vunnits genom den serskilda räkenskap, som
öfver en del af de vid nämnde riksdagar detta verk ålagda utbetalningar nu mera
blifvit upplagd, ty denna nya räkning ingår icke uti samt eger ej något egentligt
samband med Riksgäldskontorets hufvudbok och inverkar ej eller på dess
resultater. På sätt sednast församlade revisorer anmält, hafva visserligen sammandrag
af nyssnämnde serskilda räkenskap blifvit bifogade 1843 och 1846 års
hufvudböcker, men uti sjelfva hufvudböckerne förekommer icke ens någon hänvisning
till sammandragen eller den räkenskap, hvarpå de sig grunda. Således saknas
vid hufvudbokens genomgående eller rådfrågande all anledning att nppsöka
densamma bland den mängd bilagor, som tillhöra denna räkenskap. Oaktadt
hvad kommissariatet anfört till förklarande af ifrågavarande så kallade afräkningsboks
beskaffenhet, anser Utskottet, lika med revisorerne, sistnämnde räkenskap,
med hänsigt till dess form och uppställningssätt, egentligen endast kunna betraktas
såsom några dels sammanhängande, dels från hvarandra helt och hållet afskiljda
tabeller, hvilkas resultater ej heller finnas sammanfattade uti någon gemensam
hufvud- eller kapitalräkning. Emot merberörde afräkningsboks fullständighet
och ändamålsenlighet kan dessutom med skäl erinras, att den hvarken innehåller
någon uppgift angående det år eller den tidpunkt, då de anvisade anslagssummorne
skola af Riksgäldskontoret tillhandahållas, eller meddelar någon upplysning rörande
kontorets mer eller mindre villkorliga betalningsskyldighet. Men äfven om denna
afräkningsboks nu anförda ofullständighet skulle genom en förändrad och förbättrad
uppställning afhjelpas, kommer likväl i allt fall redovisningen för Riksgäldskontorets
ställning att blifva mindre tillfyllestgörande och med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, så länge en väsendtlig del af detta verks skulder äro ute
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
slutne ur dess egentliga räkenskap eller sjelfva hufvudboken. För närvarande finnas
nemligen derstädes icke på något ställe upptagne de anslagssummor, som äro
på Riksgäldskontoret anvisade oell till betydligaste delen skola vid anfordran ovillkorligen
utbetalas. Deremot hafva de tillgångar, som för dessa utbetalningars bestridande
blifvit anvisade och till största delen redan af Riksgäldskontoret uppburits,
i hufvudboken ingått, och sålunda åstadkommit det kapital-öfverskott, densamma
hittills utvisat. Detta kapital-öfverskott kommer dock, enligt hvad fullmäktige
erinrat, att helt och hållet försvinna ur räkenskaperna, derest omförmälda
anslagssummor varda, på föreslaget sätt, der uppförda. En sådan påföljd
af det förändrade bokföringssättet anser Utskottet likväl ingalunda böra hindra
detsammas antagande, helst det synes vara både olämpligt och missledande att
genom bibehållandet af en mindre fullständig räkenskapsmethod låta hufvudboken
visa ett kapital-öfverskott, som i verkligheten icke förefinnes. Utskottet tror sig
ej heller ega anledning dela den af fullmägtige yttrade farhåga, att upprättandet
och afslutandet af Riksgäldskontoret hufvudbok icke skulle af nuvarande tjenstemannapersonal
kunna medhinnas, i fall bokföringen uti ifrågavarande hänseende
blefve förändrad. Utskottet medgifver visserligen, att hufvudboken derigenom
kommer att erhålla en ökad vidlyftighet; men denna ökning torde dock ej på
långt när motsvara den minskning, som för ett par år sedan deruti tillvägabragtes
genom det nya bokföringssättet i afseende å städernas byggnadslån, hvarigenom,
enligt seduast församlade revisorers uppgift, 5 å 600 konti kunde uteslutas.
Enär således samma räkenskap med dess tillförene egande vida större vidlyftighet
kunnat upprättas af enahanda personal, som nu är i Riksgäldskontorets
bokslutskontor anställd, bör det icke blifva omöjligt att äfven framgent inom
derför bestämd tid få bokslutsarbetet fullbordadt, helst om den förändrade bokföringen
kommer att verkställas på det sätt Utskottet här nedan skall föreslå.
Enligt hvad förut är uppgifvet, ansågo 1845 års revisorer, att serskilda
konti borde i hufvudboken uppläggas för de i hvarje § af Riksgäldskontorets reglemente
bestämda anslag och tillgångar. Det måste också medgifvos att hufvudboken
derigenom blefve serdeles fullständig och fullkomligt öfverensstämmande
med den författning, som utstakar gränserna för Riksgäldskontorets hela rörelse
och verksamhet samt innefattar alla dess åligganden. Ulen då åtskilliga på Riksgäldskontoret
anvisade utbetalningar, både till beloppet och tiden för deras verkställande,
bero på uppfyllandet af derför stadgade vilkor, och då äfven en och
annan af härtill anslagne tillgångar äro af vilkorlig eller mindre säker beskaffenhet,
skulle en, utan afseende å anslagens och tillgångarnes natur, skeende uppdebitering
möjligen blifva förvillande samt måhända jemväl föranleda flerfaldiga
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
13
för sä väl Riksgäldskontorets styrelse, sorn Rikets Ständer tidsödande frågor, angående
de bokförda posternas afskrifvande eller fortsatta balancerande. Med afseende
härå, äfvensom å de förändrade anvisningar, hvilka, i händelse af urtima
riksdagars inträffande, kunna, rörande dessförinnan odisponerade anslagssummor,
af Rikets Ständer beslutas, anser utskottet sig hufvudsakligen böra instämma uti
det af sednaste revisorer biträdda förslag, enligt hvilket ifrågavarande anslags och
tillgångars bokförande bör lämpas ej allenast efter deras beskaffenhet, utan äfven
efter tiden då de förra måste utbetalas samt de sednare kunna påräknas, och
hvilket förslag nära öfverensstämmer roed det sätt, hvarpå de vid 1834 och
1835 års riksdag beviljade extra statsanslag, likasom statsfyllnadssumman, ända
hittills varit bokförda.
Vidkommande 1845 års revisorers tillika gjorda hemställan, att räkenskapsföringen
inom Riksgäldskontoret måtte vid den tillstyrkta reorganisationen af
statsverkets räkenskapssystem bringas till enhet dermed, så skall Utskottet, i det
utlåtande, utskottet kommer att afgifva i anledning af berättelserna om sednaste
revisioner af statsverket, meddela sina åsigter, angående den vigtiga frågan om
en till förenkling och inbördes sammanstämmelse ledande förändring i de serskilda
verkens nuvarande boklöringsmethoder. Emedlertid anser utskottet sig vid detta
tillfälle böra yttra, att derest, genom en dylik förändring, enhet i räkenskapsföringen
inom alla öfriga allmänna verk kan tillvägabringas, samma förändring
jemväl bör sträcka sig till och omfatta den Riksgäldskontoret åliggande redovisning.
I öfverensstämmelse med redan anförda samt i nedanstående hemställan vidare
utvecklade åsigter och under åberopande af hvad dels revisionsberättelserna och
dels ofvanbemälde 2:ne fullmäktiges serskilda yttrande innehålla, får utskottet
alltså hemställa och tillstyrka, att Rikets Ständer, i afseende på Riksgäldskontorets
räkenskapsföring, må besluta och till vederbörandes efterrättelse föreskrifva:
a) att uti Riksgäldskontorets hufvudbok för innevarande och följande år bör,
på grund af det för detta verk gällande reglemente, å serskildt konto
uppdebiteras hvart och ett af Rikets Ständer utan återbetalningsskyldighet
beviljadt och till beloppet bestämdt anslag, som under årets lopp skall,
vid skeende reqvisition, tillhandahållas;
b) att å samma konto bör afföras hvarje under året verkställd utbetalning
utaf den derstädes upptagna anslagssumman;
c) att det härefter vid årets slut återstående beloppet bör, såsom Riksgäldskontorets
skuld, till påföljande år utbalanseras;
d) att hvarje anslags ursprungliga belopp samt hvad i afräkning derå före det
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
löpande årets ingång blifvit utbetaldt bör antecknas inom linien å det för
samma anslag öppnade konto;
e) att de af Rikets Ständer för Riksgäldskontorets utgifter anvisade och till
visst belopp beräknade tillgångar likaledes böra uppdebiteras i hufvudboken
för det år, hvarför desamma blifvit Riksgäldskontoret anslagna;
f) att följaktligen de medel, hvilka under årets lopp komma Riksgäldskontoret
till godo, å dessa konti krediteras, hvarefter återstoden eller öfverskottet,
med hänsigt till den beräknade inkomstens belopp och beskaffenhet, bör
antingen såsom en kontorets fordran balanseras eller å kapitalräkningen
upptagas; och
g) att vid den förändrade bokföringens verkställande följande bestämmelser och
stadganden böra iakttagas:
l:o. Hvad som före 1847 års slut icke blifvit från Riksgäldskontoret uttaget
af de å detta verk under de begge sednaste riksdagarne såsom anslag utan
åter betalningsskyldighet anvisade summor, upptages uti innevarande års
hufvudbok, för att, i stadgad ordning, för det härmed afsedda ändamål tillhandahållas,
så vida icke, angående de ännu odisponerade medlens användande,
varder af Rikets Ständer annorlunda förordnadt.
2:o. De till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för vägförbättringar och vattenaftappningar
eller andra odlingsföretag samt folkskolelärares allönande under
1840 och 1841 samt 1844 och 1843 årens riksdagar anvisade samt ännu
reserverade medel upptagas i hufvuboken summariskt å derför öppnade
konti; kommande dessa konti alltså endast att utvisa hvad af härtill beviljade
anslag vid årets början var och under dess lopp blifvit utbetaldt
samt hvad af hela anslaget vid årets slut innestod.
3:o. Deremot bör hvarje å sistnämnde anslag, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref
disponerad summa samt det, till följd häraf, för hvart och ett serskildt
föremål, utanordnade belopp omständligen redovisas uti en för hela anslagstiden
fortgående räkenskap, till form och uppställning hufvudsakligen öfverensstämmande
med den, som, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers
beslut, blifvit upprättad öfver de byggnadslån, åtskilliga städer utaf Riksgäldskontorets
medel erhållit.
4:o. Uti denna serskilda räkenskap, till hvilken hufvudboken vid der förekommande
generella på- eller afföringar bör hänvisa, antecknas ej mindre
hvar och en af Kongl. Maj:t beslutad och för Riksgäldskontoret tillkänna—
gifven disposition, än äfven de vilkor och terminer, som Kongl. Maj:t för
det disponerade beloppets utbetalande i nåder föreskrifvit.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 78.
15
Sro, De till visst belopp beviljade nya eller fortsatta anslag, som under innevarande
riksdag redan äro eller hädanefter varda å Riksgäldskontoret anvisade,
uppdebiteras i hufvudböckerna från och med det år, då de anslagna
beloppen skola af detta verk tillhandahållas; hvarvid, beträffande de för
kommunikationers förbättrande samt odlingsföretag beviljade och till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition ställda anslagssummor, iakttages hvad i afseende
på bokförandet af för likartade föremål förut anslagna och af Kongl. Majit
disponerade medel nu varder föreskrifvet.
(»:o. Statsfyllnadssumman, jemte de för fortfarande statsbehof beviljade utgifter,
som vid riksstatens upprättande ansetts böra utgå från Riksgäldskontoret,
upptagas å sina serskilda konti i hufvudboken för det år, då utbetalningsskyldigheten
vidtager.
7:o. Allmänna bevillningen, hvilken hittills för det löpande året upptagits endast
till det belopp, som derå förskottsvis bestridda utbetalningar utgjort,
uppdebiteras hädanefter i hvarje års hufvudbok med den summa, hvartill
denna inkomst i gällande bevillningsförordning är beräknad, och afföres å
det sålunda debiterade beloppet under samma och påföljande år verkställda
levereringar, intilides de motsvara detta belopp, hvarefter öfverskottet kapitalräkningen
tillgodoföres.
8:o. Öfriga till Riksgäldskontoret ingående afgifter bokföras deremot på samma
sätt som hittills, och upptagas således till deras under hvarje år levererade
belopp.
9:o. De serskilda tillgångar, som under nu pågående riksdag för Riksgäldskontorets
utgifter varda anvisade, uppdebiteras i det års hufvudbok och med
den summa, hvartill Rikets Ständers om desammas anvisande meddelade
beslut föranleda.
8:o.
Jemte uppgifvandet af de förändringar i det nuvarande bokföringssättet,
hvilka, enligt Utskottets åsigt, oundgängligen erfordras, lör tillvägabringandet af
en tillförlitlig och fullständig redovisning för Riksgäldskontorets ställning, har
utskottet ansett sig böra tillägga, att utskottet äfvenledes instämmer i 1847 års
revisorers anmärkningar rörande åsidosättandet af en och annan utaf de föreskrifter
i afseende på räkenskapsföringen, hvilka fullmäktige efter nästföregångne
revision meddelat och för Rikets Ständer anmält. Fullmäktige hafva visserligen
uti sitt ofvan anförde utlåtande förklarat, att det ändamål, sorn med några af
dessa föreskrifter åsyftades, oaktadt deras uraktlåtna iakttagande, «på ett full
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
tillfredsställande sätt vunnits». Dock som ifrågavarande föreskrifter af fullmäktige
måste hafva ansetts nödiga och ändamålsenliga, samt derföre blifvit till vederbörandes
efterrättelse utfärdade, så har det förefallit utskottet anmärkningsvärdt, både
att desamma, utan erhållen tillåtelse eller derom gjord anmälan, till en del blifvit
lemnade utan allt afseende, och att fullmäktige gillat och godkänt att af dem
meddelade stadganden icke vederbörligen iakttagits. Uti förklarandet angående
gillandet häraf hafva protokolls-sekreteraren Printzensköld, professoren Selander,
komministrarne Löhman och Delin, justitie-borgmästaren Ilolm, kryddkramhandlaren
Brinck, talmannen Hans Jansson och riksdagsfullmäktigen Johan Persson
deltagit.
Då det likväl bör kunna antagas, att ett dylikt förhållande för framtiden
uteblifver, hemställer utskottet
att Rikets Ständer måtte låta denna anmärkningsfråga förfalla.
9:o.
Angående de Staden Borås meddelade byggnadslåns upptagande i Ilufvudboken.
(1847 års rev.-berättelse, sid. 23. Fullmäktiges utlåtande, sid. 94—95.
Kommissariatets förklaring, sid. 103—104.)
Enär det af revisorerna anmärkta förhållande, att de tvänne serskilda,
nämnde stad vid olika tidpunkter samt mot olika återbetalnings- och räntevilkor,
tilldelade byggnadslån, i strid mot reglementets föreskrift, blifvit å ett enda konto
i hufvudboken upptagna, kommer att, till följd af fullmäktiges härom meddelade
föreskrift, rättas, så hemställer utskottet,
att hvad sålunda blifvit anmärkt icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
10:o.
Angående förenkling af Riksgäldskontorets organisation.
(1845 års Rev.-berättelse, sid. 18.—• Fullmäktiges utlåtande, sid. 65—68.)
Under yttrande, att hvad som, i afseende på Riksgäldskontorets räkenskaper,
blifvit anmärkt, bland annat ådagalade, det kontrollerna öfver bokföringens riktighet
icke voro fullt tillfredsställande, hafva 1845 års revisorer, då bristen i
dessa kontroller icke skulle härröra af ett för ringa antal tjenstemän eiler dessas
bristande nit och omtanka, förklarat, att revisorerna, »efter ämnets öfvervägande,
kom
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
17
kommit till den öfvertygelse, att hufvudsakligaste anledningen till ofvan anmälda
missförhållande ligger uti sjelfva organisationen af detta verk, hvilket synes, utan
någon egentlig svårighet, kunna och böra inrättas på ett mera enkelt sätt, till
båtnad för ärendenas gång och besparing af statens utgifter,» och hade revisorerna
ansett sig »å denna omständighet böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet».
Med anledning af detta yttrande hafva fullmäktige, i fråga om den uppgifna
bristfälligheten uti kontrollerna vid Riksgäldskontoret, erinrat, att samma kontroller,
hvilka under en tiderymd af mer än 35 år blifvit tillämpade i afseende
å en uppbörd och utgift af närmare 200 millioner r:dr b.ko, under hela denna
tid visat sig både tillfyllestgörande och ändamålsenliga, enär derunder, så vidt
kändt vore och räkenskaperne upplyste, hvarken någon enda balans inom detta
verk inträffat, eller någon, genom dervarande tjenstemäns försummelse, underslef
eller tillgrepp föranledd, förlust det allmänna tillskyndats. Reträffande åter den
af revisorerna ifrågaställa förändring i Riksgäldskontorets nuvarande organisation,
så hade revisorerna icke en gång antydt, än mindre bestämdt uppgifvit, på hvad
sätt och i hvilka hänseenden denna organisation, enligt deras åsigt, borde förändras,
hvadan fullmäktige funno sig sakna all ledning för afgifvandet af ett fullständigt
yttrande om den således blott i allmänna ordalag härom gjorda framställning.
Men med afseende å revisorernas häntydning å antalet af den vid Riksgäldskontoret
nu anställda tjenstemannapersonal samt yttrandet angående den båtnad
för ärendenas gång och besparing af statens utgifter, som genom en förenklad
organisation skulle kunna beredas, hafva fullmäktige upplyst: att flera å
Riksgäldskontorets ordinarie stat från äldre tider uppförda tjenster, med en sammanräknad
årlig aflöning af 2970 r:dr, under sednare åren blifvit indragna; att
deremot, oansedt göromålen under samma tid erhållit en högst betydlig tillökning,
allenast en ny tjenstebefattning med 700 r:drs lön och 100 r:dr arfvode tillkommit;
samt att, om nuvarande tjenstemäns antal jemfördes med det, som var upptaget
å ordinarie allöningsstaten för 30 år tillbaka, då göromålen, kreditsedelrörelsen
oberäknad, både lill mängd och beskaffenhet vida understege det närvarande
förhållandet, visade sig, att sedan denna tid, utom alla till kreditverket
hörande beställningar och 7 kammardrängssysslor, ej mindre än 11 serskilda tjenster
indragits; tilläggande fullmäktige, att, i betraktande af de rnångartade trägna
och tidsödande göromål, som måste bestridas af den återstående tjenstemannapersonalen,
hvars antal, jemlikt nu gällande stat, endast utgjorde 14, med ett
löne- och arfvodesbelopp af 16,200 r:dr, fullmäktige högeligen betvillade, att »å
länge de Riksgäldskontoret nu uppdragna bestyr och åligganden komme att fortSih.
lill R. SI. Prot. 1817 och 1848■ 4 Sami. 1 A[d 24 näft. 3
18
S'ci!s-Utsloltets Utlåtande, N:n 78.
lara, någon ytterligare minskning af dervarande tjenster, eller någon vidare utsträckt
besparing uti den för innehafvare af dessa tjenster anslagna aflöning skulle,
utan äfventyr för det allmännas säkerhet och mehn för ärendenas behöriga gång,
kunna till vägabringas.
I sammanhang med det af 1843 års revisorer, angående förändrandet af
Riksgäldskontorets organisation, afgifna yttrande, har utskottet låtit sig föredragas
en af riksdagsfullmäktigen A7. Strindlund från Vester-Norrlands Län inom Bondeståndet
väckt motion, deruti motionären, efter förklarande, att han ej yrkade indragning
af Riksgäldskontoret, fastän rikets nuvarande gäld icke påkallade detsammas
fortfarande, yttrat, det han ansåge, att ifrån detta verk likväl borde afskiljas
alla sådana bestyr, som icke hade något samband med bibehållandet och
vården af rikets kredit, hvarefter de återstående göromålen förmodades blifva så
enkla och litet tidsödande, att de, utan behof af en större tjenstemannapersonal,
skulle kunna bestridas af ett lämpligt antal fullmäktige, biträdde af en sekreterare.
Bemälde motionär har derföre, till förminskande af Riksgäldskontoret nu
åliggande göromål, föreslagit:
att Riksgäldskontorets fordringar för meddelade lån till brandskadade städers återuppbyggande
samt vattenaftappningar m. m. måtte användas lör liqviderande
af skulden till Rikets Ständers bank i anledning af 1808 års krigskostnader;
att Riksgäldskontorets öfriga disponibla tillgångar måtte begagnas till de återstående
skuldernas betalande;
att, derest tillgångarne för dessa liqvider voro otillräckliga, obligationer måtte
utfärdas för det öfverskjutande beloppet af bankens fordran;
att fonden för Strömsholms kanals ombyggnad måtte indragas och en förbindelse i
stället afgifvas å den för kanalverket beviljade anslagssummas utbetalning
under den återstående byggnadstiden;
och att den bevillning, Rikets Ständer hädanefter sig åtaga, mätte ingå till Kongl.
Statskontoret.
Efter öfvervägande af hvad dels revisorerne, dels ofvanbemälde motionär,
angående nu omförmälde ämnen, anfört och föreslagit, får utskottet, hvad först
den af revisorerne anmärkte bristfällighet i kontrollerna inom Riksgäldskontoret
beträffar, yttra, att då, enligt hvad fullmäktige upplyst, erfarenheten vitsordat
dessa kontrollers ändamålsenliga och tillfyllestgörande beskaffenhet med hänsigt till
ej mindre uppbörden och redovisningen af Riksgäldskontorets inkomster, än verkställigheten
af dess utbetalningar; då, på sätt Utskottet ofvan uppgifvit, fullmäk
-
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 78.
19
tige numera meddelat åtskilige, till ökad kontroll å Riksgäldskontorets räkenskaper
ledande föreskrifter; och då Utskottet redan föreslagit de förändringar i räkenskapsföringen,
hvilka synts Utskottet behöfliga och ändamålsenliga, anser Utskottet
några vidare åtgärder för omförmälde kontrollers förökande, åtminstone för
närvarande, icke vara af omständigheterna påkallade.
Vidkommande derefter förenklingen eller förändrandet af Riksgäldskontorets
organisation, så finner sig Utskottet af hvad härom blifvit yttradt icke föranlåtet
att något förslag i sådant afseende nu utarbeta samt Rikets Ständers pröfning
och afgörande underställa.
Då, såsom redan blifvit anfördt, Riksgäldskontorets verksamhet och åligganden,
efter de begge sednaste riksdagarne, högst betydligen utvidgats, och då det
torde vara att förutse, det dessa åligganden, genom de beslut, som vid innevarande
riksdag varda fattade, snarare komma att erhålla en ytterligare tillökning,
än undergå någon väsendtlig minskning, så anser sig Utskottet, vid de af fullmäktige
upplyste förhållanden, ej heller för närvarande ega anledning att några
vidare tjensteindragningar vid detta verk tillstyrka; viljande Utskottet dock, vid
uppgörandet af förslagen till Riksgäldskontorets nya reglemente och nya allöningsstat,
tillse huruvida och på hvad sätt den nu anställda tjenstemannapersonalen och
dess aflöning må, utan olägenhet eller äfventyr för göromålens behöriga gång och
verkets säkerhet, kunna ytterligare minskas.
I anledning af det utaf riksdagsfullmäktigen Strindlund väckta förslag angående
allmänna bevillningens inlefvererande till Kongl. Stats-kontoret, skall utskottet,
som till behandling fått emottaga andra motioner af rakt motsatt syftning,
afgifva serskildt yttrande; och beträffande slutligen den af samma motionär gjorda
framställning om användandet af Riksgäldskontorets nuvarande tillgångar till Iiqviderande
af samma verks i motionen uppgifua skulder, så får utskottet förklara,
att utskottet finner sig så mycket mindre kunna understödja denna framställning,
som densamma strider emot Rikets Ständers rörande berörde skulder och deras
betalning meddelade beslut; lärande dessutom de tillgångar, som härtill uppgifvits
kunna och böra användas, så vidt de äro eller före nästa riksdag blifva disponibla,
behöfva för andra ändamål tagas i beräkning.
I enlighet med här ofvan yttrade åsigter, anser sig Utskottet alltså böra
hemställa,
att 1845 års revisorers samt merbemälde riksdagsfullmäktiges framställningar
rörande förändrandet af Riksgäldskontorets nuvarande organisation
må förfalla.
20
Slate-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
11: o.
Angående de från trycket utgifna utdrag af Riksgäldskontorets räkenskaper.
(1845 års rev.-berättelse sid. 18—19; fullmäktiges utlåtande, sid. 68,
1847 års rev.-berättelse, sid. 25; fullmäktiges utlåtande, sid. 95;
kommissariatets förklaring, sid. 104).
Enligt hvad sednast församlade revisorer anmält, hafva de emot utdragen af
Riksgäldskontorets räkenskaper gjorda erinringar i 1845 års revisionsberättelse
samt der uppgifna och föreslagna rättelser och förändringar uti enahanda utdrag
för den kommande tiden blifvit behörigen iakttagna i utdragen af 1845 och 1846
års räkenskaper, vid hvilket förhållande och då bemälde revisorer vitsordat, att
genom dessa förändringar en på räkenskaperne grundad, tydligare och fullständigare
öfversigt af Riksgäldskontorets rörelse och ställning kunde anses hafva
åstadkommits samt den af samma revisorer anmärkta oriktighet i 1845 års räkenskaps-utdrag
redan i utdragen af 1846 års räkenskaper blifvit rättad, Utskotskottet
får tillstyrka,
att hvad af revisorerne, med hänsigt till ifrågavarande räkenskaps-utdrag,
blifvit anmärkt och föreslaget, må förklaras vara vederbörligen iakttaget.
12:o.
Angående bilagorna vid kommissariatets till 1847 års revisorer afgifna berättelse.
(Nyssbemälde revisorers berättelse, sid. 25—26; kommissariatets förklaring,
sid. 104).
Under erkännande af revisorernes anmärkning angående tvänne summors omkastning
i dessa bilagor, har kommissariatet, till förklarande af den jemväl anmärkta
olikheten i desammas och räkenskapsutdragens uppställning, erinrat, att
afsigten med omförmälde bilagors upprättande egentligen varit att underlätta öfversigten
af Riksgäldskontorets räkenskaper, och skulle således flera skiljaktigheter
mellan samma bilagor och de för annat ändamål uppgjorda samt från trycket utgifna
räkenskaps-utdragen kunna förefinnas, utan att någondera af dessa handlingar
derföre vore felaktig.
Utskottet tillstyrker
att vid den i anledning af förevarande, mindre väsendtliga anmärkning
afgifna förklaring må få bero.
13:o.
Angående ett utbetaldt förskott utaf de till kontors-expenser anordnade medel.
(1847 års revisions-berättelse, sid. 24; fullmäktiges utlåtande, sid. 95).
Då, enligt 177 § i Riksgäldskontorets reglemente, fullmäktige ega att »till
belöning för extra arbeten och uppmuntran för extra ordinarier» disponera ett
Stats- Utsi o/tets Utlåtande, IS: o 78.
21
serskildt årligt anslag, hafva revisorerne anmärkt, att en af fullmäktige i Maj
månad sistlidet år med 73 r:dr 16 sk. beviljad vedergällning till åtskilliga extra
ordinarier för biträde vid inventering af en mängd kreditsedelverket samt f. d. general-assistanskontoret
och nummerlotteriet rörande handlingar, blifvit förskottsvis
utbetald af de till kontors expenser anordnade medel.
Till upplysning om anledningen till och förhållandet med utbetalningen af
detta förskott, hvilket, jemlikt fullmäktiges af revisorerne anförde beslut, bör
godtgöras af de medel, som genom den föreslagna försäljningen af berörde handlingar
kan komma att inflyta, hafva fullmäktige hufvudsakligen anfört: att då största
delen af dessa handlingar, såsom aflemnade först efter general-assistanskontorets
och nummerlotteriets upphörande, vore för Riksgäldskontoret helt och hållet
främmande, kunde inventeringen deraf icke åläggas detta verks ordinarie tjenstemän;
att om personer utom verket dertill kunnat lämpligen begagnas, hade den
i sådant fall dem tillkommande vedergällning ovilkerligen bordt utgå af expensmedlen;
att det så kallade gratifikationsanslaget tillförene icke blifvit anlitadt för
likartade utbetalningar, såsom t. ex. för godtgörande! af biträden vid riksgäldssedlarnes
förbränning; samt att, genom berörde förskotts anvisande å detta för
sitt afsedda ändamål knappa anslag, detsamma kommit att med motsvarande belopp
minskas, helst den bestämda anslagssumman icke finge under något år öfverskridas
och härå uppkommande besparing ej heller under ett påföljande år
användas.
Med afseende å hvad fullmäktige sålunda upplyst och i betraktande af obetydligheten
af nu ifrågavarande, endast förskottsvis utgifna summa, anser sig Utskottet
böra hemställa,
att den härom gjorda anmärkning må förfalla.
14:o.
Angående förhöjd brandförsäkring å Rikets Ständers hus.
(1847 års revisionsberättelse, sid. 23; fullmäktiges utlåtande, sid. 96.)
Lika med revisorerna och fullmäktiga, anser Utskottet, enär nyssberörde
hus redan är emot brandskada försäkrad t, brandförsäkringssumman, hvars belopp
39,750 rrdr ingalunda svarar mot husets nu egande värde, bör ökas till närmare
öfverensstämmelse med detta värde; Utskottet tillstyrker alltså Rikets Stän
ders
bifall till revisorernas hemställan,
att, så snart den ena flygelns ombyggnad, hvilken numera lärer vara
oundviklig, hunnit verkställas, erforderlig åtgärd må vidtagas för erhål
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
landet af lämplig förhöjning i den för nämnde hus hittills gällande
brandförsäkringssumma.
13:o.
Angående förbindelserna för svenska statens fordna utländska skuld.
(1843 års revisions-berättelse, sid. 20—21; 1847 års revisions-berättelse,
sid. 27—28.)
Uti underdånig skrifvelse af den 27 Oktober 1840 anhöllo Rikets Ständer,
att alla erforderliga och ändamålsenliga åtgärder måtte varda vidtagna, pä det
att, så snart härvid förekommande omständigheter och förhållanden möjligen medgåfve,
antingen de för fordna svenska statslånen i Holland utgifna hufvudförbindelser,
jemte dertill hörande handlingar, äfvensom de icke återställda partialförbindelserna
för enahanda lån i Brabant måtte återbekommas, eller åtminstone vederbörliga
bevis om dessa hufvud- och partialförbindelsers fullkomliga dödande erhållas.
Med anledning häraf, täcktes Kongl. Maj:t, under den 4 Maj 1844, i
nåder anbefalla svenska beskickningen i Haag, att ej allenast söka få bestämdt
utredt, huruvida någon och hvilken preskriptionstid vore lagligen gällande för de
ännu icke infriade partialförbindelserna, utan äfven göra sig underrättad om de
åtgärder, som, till undanrödjande af alla hinder för sjelfva hufvudförbindelsernas
återbekommande och dödande, kunde erfordras, för fullgörandet af detta uppdrag
har, på sätt revisionsberättelserna inehålla, Kongl. Maj:ts Chargé daffaires vid
Kongl. Nederländska hofvet, utom andra i sådant afseende vidtagna åtgärder, förskaffat
sig biträde af en advokat i Amsterdam, hvilken också lyckats på stället
erhålla åtskilliga upplysningar rörande förhållandet med liqviderna för ifrågavarande
obligationer. Samme advokat har jemväl begärt och fått sig tillställd en på
Riksgäldskontorets räkenskaper och öfriga handlingar grundad utredning i afseende
på upptagningstiden, betalningsvilkoren och liqvidationssättet samt hufvudoch
partialförbindelserna för hvart och ett i Amsterdam, Haag och Antwerpen
upptaget lån, med hvars liqviderande Riksgäldskontoret haft befattning. Efter
denna utrednings emottagande och sedan de ytterligare handlingar, som, enligt
ett af några lagfarne embetsmän i Haag derefter afgifvet betänkande, angående
sättet och vilkoren för besagde obligationers återbekommande eller fullkomliga annulerande,
skulle erfordras, äfvenledes blifvit anskaffade och förenämnde advokat
tillställde, har denne förklarat sig med dessa handlingar tillfredsställd och syntes
han förmoda, att vederbörande möjligen utan vidare rättegång skulle kunna förmås
att godvilligt återställa de obligationer och öfriga dokuraenter, hvarom fråga vore.
Ståts-Utskottets Utlåtande, JS:o 78
•23
Enär några, meranämnde lån rörande, obligationer eller andre handlingar
sedan 1840—4844 års riksdag icke blifvit till Riksgäldskontoret aflemnade, utgöras
de ännu icke återställde hufvudförbindelserne för de s. k. ärftliga lånen i
Holland af 30 st. i ofvan åberopade underdåniga skrifvelse (JV2 426 i 40:de
sami. af hillänget till riksståndens protokoll) uppgifne, dels af Kongl. Statskontoret
och dels af Riksgäldskontoret utfärdade obligationer å ett sammanräknadt belopp
af 6,000,000 r:dr, eller 43,000,000 floriner holländsk courant; varande således
de 284 st. i samma skrifvelse jemväl omförmälde, på samma hufvudförbindelser
grundade, men af vederbörande bankirs- eller handelshus utgifna partialobligationer,
å 4000 flor. hvardera, ej heller hittills återställda. Och bör härvid
tillika erinras, att 4,4 08 st. dylika obligationer, hvilka före år 4843 blifvit af
Riksgäldskontoret här i Stockholm med svenskt mynt infriade, väl äro af Riksgäldskontoret
återbekomna, men icke blifvit å hufvudförbindelserne afskrifna. För
erhållandet af denna afskrifning böra sistnämnde obligationer, hvilka i härvarande
Rank förvaras, enligt Rikets åren 4828—4830 församlade Ständers förordnande,
»på Riksgäldskontorets bekostnad» och genom fullmäktiges föranstaltande afskickas
till Amsterdam; hvilket dock, lill följd af det vid 4840 och 4844 års riksdag
härom fattade beslut, ej skall verkställas förr, än samma obligationers företeende
till afskrifning å hufvudförbindelserne förklaras utgöra ett oeftergilligt vilkor för
dessa sednares åter lemnande eller dödande. Såsom 4847 års revisorer anmält,
har numera infordrats vederbörandes yttrande, huruvida partialobligationernas öfversändande
till Holland kunde undvikas, ifall behöriga notarialbevis angående
desammas, efter inlösningen verkställda, öfverkorsning och annullering anskaffades
och derstädes företeddes.
Utaf Riksgäldskontorets utgifna obligationer för de s. k. Rrabantska lånen,
hvilka genom ett och samma bankirshus i Antwerpen blifvit upptagna, utan att
några serskilda hufvudförbindelser för dem utfärdats, äro 73 st., å 1000 flor.
Rrabants vexelmynt eller courant hvardera, ännu icke återbekomna.
Till här ofvan på grund af revisionsberättelserna meddelade upplysningar om
hvad som blifvit tillgjordt för att återfå ifrågavarande handlingar, anser Utskottet
sig böra tillägga att, enligt Utskottet delgifna afskrifter af de från förbemälde
Chargé-d’affaires sednast ankomna depecher, har inställelsedagen i målet rörande
dessa handlingar, hvilken var utsatt tdl den 24 näsllidne December, uppå vedcr
börandes
begäran, blifvit uppskjuten till den 22 innevarande Februari, då samma
mål följaktligen skulle inför vederbörande domstol i Amsterdam förekomma; viljande
Utskottet, derest några vidare upplysningar angående detta ärende och dess
24 Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
fortsatta behandling samt resultatet deraf under riksdagens lopp kunna erhällas,
desamma för Rikets Ständer anmäla.
Utskottet, som genom hvad nu blifvit upplyst, äfven besvarat det af riksdagsfullmäktigen
Johan Johansson från Örebro län inom bondeståndet, angående
oftanämude förbindelser, afgifna anförande, anser sig
för närvarande icke äga anledning att föreslå någon ytterligare åtgärd i
afseende på samma förbindelsers återbekommande eller annullerande.
16:o.
Angående preskriptionstid för liqviderandet af åtskilliga i Riksgäldskontoret
hufvudbok uppförda skuldposter.
(1847 års revisionsberättelse, sid. 28—29.)
I öfverensstämmelse med hvad förut vid flera tillfällen, rörande Riksgäldskontorets
och Bankens i räkenskaperna balanserade gamla skulder, varit beslutadt
och föreskrifvet, fastställdes af Rikets sednast församlade Ständer en viss prekriptionstid,
eller 1846 års slut, för liqviderandet af nedannämnde, sedan flere
år tillbaka, i hufvudböckerne till oförändradt belopp, upptagne summor, nemi.:
8 st. af Riksgäldskontoret utfärdade under åren 1802, 1807 och 1821 förfallna
5 procents-obligationer å ett sammanlagdt kapitalbelopp af r:dr 3,250:
jemte till förfallodagarne beräknade räntor 510: 58. 1.
r:dr 3,760: 38. 1.
3 st. till ersättning för svenska medborgares fordringar hos franska
regeringen, af samma verk utfärdade och år 1823 förfallna obligationer
å ett kapital af R:dr ...... 383: 2i. 4.
med derå vid förfallotiden upplupen
5 procents ränta 175: 47. » ggg. 20 4
(I revisionsberättelsen är dessa obligationers antal orätt uppgifvet
till 4 st.)
Och så kallad depositionsskuld, härledande sig från den med riksgäldssedlarnes
utgifning förenade deposit- och vexlingsrörelse,
samt utgörande 897 r:dr 34 sk. 3 r:st riksgälds, eller i
Banko  598: 22. 10.
Tillsammans r:dr 4,918: 55. 5.
Rikets
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
25
Rikets Ständer anhöllo fördenskull i underdånig skrifvelse den 22 Februari
1845 (N:o 117), att allmän kungörelse om den sålunda fastställda preskriptionstiden
måtte under samma års lopp varda af Kongl. Maj:t i nåder utfärdad. Dock
har denna kungörelse, enligt hvad revisorerne anmält, icke utkommit, af hvilken
orsak ifrågavarande skuldposter, oaktadt den för densamma af Rikets Ständer utsatta
preskriptionstid, måste fortfarande i Riksgäldskontorets räkenskaper balanseras.
Vid sådant förhållande och enär under den sedan sista riksdag förflutna
tid någon samma skulder rörande obligation eller annan handling icke blifvit till
Riksgäldskontoret ingifven eller derstädes företedd, Utskottet anser sig, på det
att meranämnde skuldposter omsider må kunna ur räkenskaperne afföras, böra
hemställa,
att, i likhet med hvad vid sednaste riksdag beslöts, Rikets Ständer
måtte bestämma slutet af nästkommande år 1849 såsom den tidpunkt,
hvarförinnan innehafvare af ofvanberörde obligationer samt de under
depositionsskulderna inbegripna assignationer och attester, äfvensom
egarne af öfrige dertill hörande summor böra, vid förlust af all rätt
till betalning, för liqvids erhållande, samma obligationer, assignationer
och attester, jemte andra fordringsbevis, till Riksgäldskontoret inlemna,
samt att Rikets Ständer äfvenledes, under åberopande af omförmälde
underdåniga skrifvelse, måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes, under loppet af innevarande år, om den sålunda fastställde
preskriptionstiden låta utfärda allmän kungörelse, med uppgift derjemte
å ifrågavarande obligationers nummer och förfallotid samt depositionsskuldernas
beskaffenhet och belopp, enligt den häröfver i åberopade underdåniga
skrifvelse intagna förteckning.
47:o.
Angående den för fullföljden af Baumanska kr onofor äring smålet verkställde
deposition.
(4847 års revisionsberättelse sid. 50—32.)
Efter det Kongl. Maj:t i nåder gifvit fullmäktige tillkänna, att det härtill
erforderliga belopp då icke kunde utbetalas af de medel, som för statsutgifternas
bestridande voro ställde till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, har genom besagde
af Riksgäldskontoret vid slutet af år 4845 verkställda och till ett belopp af
497,566 r:dr 32 sk. uppgående deposition, rättegången angående rådsförvandten
lith. till fl. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 4
2(5
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 78.
N. Baumans arfvingars förmenta kronofordran, hvilken fordran skulle härleda sig
frän försträckningar till krigsutgifter vid medlet af 1600-talet, å kronans sida
kunnat fullföljas. Och då härigenom den betalningsskyldighet, som, i händelse
underrätternas härom meddelade sammanstämmande domar fått vinna laga kraft
och blifvit till verkställighet befordrade, Riksgäldskontoret ovillkorligen ålegat,
möjligen kommer att betydligen minskas eller till och med helt och hållet försvinna;
anser Utskottet den i besagde hänseende af fullmäktige vidtagna åtgärd
vara fullkomligen öfverensstämmande med stadgandet i reglementets 148 g, angående
fullmäktiges åliggande att »omsorgsfullt vårda och befrämja detta verks
rätt, säkerhet och förmon». Följaktligen anser Utskottet jemväl den för omförmälda
ändamål beslutade ansenliga utbetalning böra af Rikets Ständer gillas och
godkännas, fastän de vilkor, som uti reglementets 19 §, i fråga om äldre kronofordringars
liqviderande, finnas föreskrifna, vid samma utbetalnings verkställande
icke voro till alla delar iakttagne.
På sätt revisionsberättelsen innehåller, har ofvanberörde depositionssumma
sedermera af Riksgäldskontoret återbekommits, emot en i slutet af Maj månad
sistlidet år utaf fullmäktige utfärdad förbindelse att, i händelse vederbörande
målsegander skulle förklaras berättigade till lyftning af större eller mindre belopp
af dessa medel, samma belopp, då sådant styrktes, genast i stadgad ordning utbetala.
Enligt Utskottet meddelad underrättelse, lärer Kongl. Svea Hofrätts dom uti
ifrågavarande mål snart vara att motse, och kommer då att visa sig, huruvida
någon utbetalning på grund af nyssnämnde förbindelse behöfver af Riksgäldskontoret
verkställas, innan målet blifvit i högsta instansen slutligen pröfvadt och
afgjordt.
18:o.
Angående det staden Wexiö efter 1843 års eldsvåda beviljade byggnadslån.
(1845 års revisionsberättelse sid. 21—22; 1847 års revisionsberättelse
sid. 32—33.)
Såsom tillägg till den i sednast församlade revisorers berättelse förekommande
uppgift, angående de till Riksgäldskontoret i anledning af berörde lån inkomna
intecknings- och brandförsäkringshandlingar, anser Utskottet sig böra meddela
den Utskottet lemnade upplysning, att Riksgäldskontoret hittills emottagit
skuldförbindelser med dertill hörande säkerhetshandlingar för 45 st. till tomtegare
inom förenämnde stad utdelade lån å en sammanräknad summa af 156,900 r:dr;
Stats-Utsi: otte Is Utlåtande, N:o 78.
27
och utgöra alltså de lånemedel, hvilka genom insände lånehandlingar ännu icke
blifvit af byggnadskommittén redovisade, 83,100 r:dr; hvartill dock bör läggas
beloppet af ett lån å 7,500 r:dr, för hvilket handlingarne väl insändts, men icke
kunnat af Riksgäldskontoret godkännas, utan derföre blifvit till byggnadskommittén
återsände. Härförutan får Utskottet upplysa, att den andra, enligt revisionsberättelsen
likaledes tillbakasände, låneakten numera i kompletteradt skick till Riksgäldskontoret
inkommit och vid anställd granskning blifvit godkänd.
19:o.
Angående den vid exekutif auktion, i början af år 1844, för Riksgäldskontorets
räkning inropade egendom i Wenersborg.
(1845 års revisionsberättelse sid. 22; 1847 års revisionsberättelse sid.
33—34.)
Vid de i sednaste revisionsberättelse anförde förhållanden, har Utskottet icke
funnit anledning till erinran emot fullmäktiges beslut att antaga det för denna egendom
under hand gjorde köpeanbud å 2,000 r:dr, ehuru detsamma icke uppgick till
mer än tvåtredjedelar af den summa, för hvilken egendomen, i anseende till det deruti
intecknade byggnadslåns belopp, vid ofvannämnde auktion blifvit för Riksgälds—
kontorets räkning inropad.
20:o.
Angående Riksgäldskontorets på Kongl. Krigskollegium öfverlätna fordringar
hos städerna Malmö och Ystad.
(1845 års revisionsberättelse sid. 22; 1847 års revisionsberättelse sid. 34.)
Genom 15 § i det för Riksgäldskontoret vid 1840 och 1841 års riksdag
utfärdade reglemente, förordnade Rikets Ständer, att kontorets hos städerne Malmö
och Ystad egande fordringar för de till uppförande af kasern- och stallbyggnader
åt dervarande garnisoner, dessa städer meddelade lån borde, jemte en del af härå
indutne kapital- och räntebelopp, till Kongl. Maj:t öfverlemnas, för att dermed anskaffa
erforderliga stall- och magasinsbyggnader för den i sistnämnde stad förlagda
sqvadron af kronprinsens bussar-regemente; dock borde hvad af besagde fordringar
icke behöfde för sådant ändamål användas, enligt de för lånens återbetalning
meddelade föreskrifter, tili Riksgäldskontoret erläggas. Till följd af detta stadgande
och i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts nådiga föreskrift, blefvo de för omförmälde
lån utgifna skuldförbindelser, under Maj månad 1842, af fullmägtige transporterade
28 Stats- U tshottets Utlåtande, Aho 78.
på Kongl. Krigskollegium, till hvilket jemväl då utbetaltes de för omförmälde ändamål
anvisade och i Riksgäldskontoret dittills innestående kontanta medel. Utaf dessa
sålunda aflemnade tillgångar hafva sedermera det kontanta beloppet 6,392: 17. 8.
samt hela den på Kongl. Krigskollegium öfverlåtna fordringen hos
staden Ystad  17,900: — —
användts för det med ifrågavarande tillgångar afsedda ändamål, hvarjemte den för
samma ändamål derutöfver erforderliga summa förskjutits af fortifikations-afdelningens
ordinarie statsanslag, emot godtgörelse genom inflytande ytterligare kapital- och
räntebetalningar å ofvannämnde fordran hos staden Malmö.
Sedan alla för inköpandet eller uppförandet af kasern- och stall- m. fl. byggnader
i Ystad belöpande kostnader, som af merberörde tillgångar skulle utgå, blifvit
bestridde, utgjorde, enligt en af fortifikations—afdelningens kammarkontor nyligen
meddelad uppgift, afdelningens återstående fordran för det af ordinarie statsmedlen
förskjutna belopp, vid 1847 års slut, 2,223 r:dr 15 sk. 6 rst; hvaremot kapital
återstoden
af staden Malmös kasernbyggnadslån vid samma tid uppgick till 16,213
r:dr 16 sk.; skolande, jemlikt stadens magistrats och äldstes under den 16 Maj
1835 till Riksgäldskontoret utgifna skuldförbindelse, denna återstod liqvideras på det
sätt, att 2 procent af det förskrifna skuldkapitalet 21,333 r:dr 16 sk. årligen inbetalas
med 426 r:dr 32 sk., jemte 4 procents årlig ränta för det belopp, som
af samma kapital återstår.
Då, till följd af det vilkor, som, vid ofvan uppräknade tillgångars anvisande,
af Rikets Ständer stadgades, hvad häraf för det afsedda ändamålet behöft användas,
skall till Riksgäldskontoret erläggas, så har Utskottet, på det att den serskilda redogörelsen
för hädanefter skeende kapital- och ränteinbetalningar å staden Malmös kasernbyggnadslån
må kunna upphöra och de inflytande medlen direkte af Riksgäldskontoret
uppbäras, ansett sig böra hemställa,
att Riksgäldskontoret, emot liqviderandet af fortifikations-afdelningens nu
egande fordran för omförmäldte förskott, Tvåtusentvåhundratjugutre riksdaler
15 sk. 6 rst, måtte af Kongl. Krigskollegium återbekomma Malmö
stads här ofvan åberopade skuldförbindelse.
I händelse denna hemställan varder bifallen,
torde Rikets Ständers härigenom fattade beslut böra hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmälas, med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes lemna sitt
nådiga samtycke till den beslutade liqviden och derom Kongl. Krigskollegium
underrätta.
Stats-Utskottets Utlåtande, Av o 78.
29
21.-o.
Angående det till Riksgäldskontoret aflemnade belopp utaf Bankens kapitalöfverskott
vid 1844 års slut.
(1845 års revisionsberättelse, sid. 40.)
Genom bifallandet af Banko-utskottets memorial JVs 5, enligt hvilket ett diskonternas
reservfonder motsvarande belopp af 419,422 r:dr 4 sk. 8 rst. bör, utöfver
den från Banken förut utbetalda och i revisionsberättelsen uppgifna summa, 604,632
r:dr 28 sk. 11 rst, utaf besagde kapital-öfverskott till Riksgäldskontoret aflemnas,
har revisorernes härom yttrade åsigt redan blifvit af Rikets Ständer godkänd.
22:o.
Angående försäljningen af det till lokal för Kongl. Sundhetskollegium
tillförene begagnade hus.
(1845 års revisionsberättelse sid. 45—44; Fullmäktiges utlåtande sid.
68—69.)
Vid verkställigheten af denna försäljning hafva revisorerne funnit anmärkningsvärdt,
att »fullmäktige på samma gång, som de rätteligen ansett ändamålsenligt att
bereda bugade köpare tillfälle att före auktionsdagen aflemna förseglade anbud, vidtagit
det ovanliga och serdeles för säljaren ofördelaktiga beslut, att de inkomna anbuden
vid auktionens början skulle öppnas, hvarigenom det åsyftade ändamålet med
dessa anbuds infordrande och afgifvande måste helt och hållet förfelas, och hvilket
beslut sannolikt var orsaken, att något skriftligt köpeanbud icke erhölls.» Vidare
hafva revisorerne yttrat, att de af fullmäktige fastställda betalningsvilkor, enligt hvilka
köparen, vid auktionen, skulle erlägga 3,000 r:dr och ställa antaglig säkerhet för
en summa af 5,000 r:dr, som vid husets tillträdande borde betalas, samt derefter
för återstoden aflemna med ytterligare säkerhet, om så fordrades, försedda köpeskillingsreverser
med 5 procents ränta och 6 månaders uppsägningstid, förekommit
revisorerne väl stränga och således äfven i sin mån bidragande dertill, att köpesumman
endast uppgick till det belopp af 16,000 r:dr, för hvilket huset till Stockholms
stads Drätselkommission försåldes.
Till förklarande af hvad sålunda blifvit anmärkt, hafva fullmäktige anfört: att
fullmäktiges pluralité, med erfarenhet derom, att vid fastigheters försäljning inom
hufvudstaden förseglade anbud sällan afgåfvos, ansett föreskriften om sådana anbuds
mottagande böra meddelas, ej för att uppjaga auktionsbuden, utan endast för att
30
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
bereda frånvarande spekulanter tillfälle att utan ombuds begagnande afgifva sina
anbud; att ehuru de förseglade köpeanbudens öppnande först efter auktionen, på
sätt vanligen iakttages, visserligen kunde hafva till påföljd, att närvarande spekulanter,
i okunnighet om dessas innehåll, gjorde högre anhud, än de från början ansett
med egendomens värde förenligt, häraf likväl icke skulle följa, att detta förfaringssätt
vore det rättaste och för säljaren alltid det mest fördelaktiga, ty, utom
det att deruti funnes inlagd en snara, i hvilken den hetsige spekulanten kunde
fastna, samt att detsamma saknade karakteren af öppenhet, inträffade understundom,
att det förseglade anbudet vid öppnandet fanns innehålla en obetydligt högre summa,
än det muntliga, som den närvarande spekulanten då icke fick öka, hvilket åter
stöde honom öppet, när de skriftliga köpeanbuden vid auktionstillfället voro kände;
att hvad ifrågavarande auktion serskildt beträffade, hade alla spekulanterne funnits
i Stockholm och varit vid auktionen tillstädes, deruti anledningen, hvarför inga skriftliga
anbud blefvo ingifna, alltså vore att igenfinna; samt att det bortauktionerade
husets högst bristfälliga skick, i förening med det allmänt kända förhållandet, att
fullständiga och för den blifvande enskilde egarens oqvalda besittnings- och dispositionsrätt
tillfyllestgörande åtkomst- och eganderättshandlingar rörande husets tomt
icke kunde af säljaren anskaffas, afhållit eljest hugade köpare från högre anbud, än
det, som för Drätselkommissionens räkning gjordes och med klubbslag bekräftades.
Enligt hvad Utskottet af fullmäktiges protokoller funnit, hafva ordföranden, presidenten
friherre Cederström, biskopen doktor Heurlin, sedermera aflidne fältprosten
doktor Fuchs, justitie borgmästaren Holm, och kryddkramhandlanden Brinck deltagit
i det af revisorerne anmärkta beslutet, angående de genom auktionskungörelsen
infordrade förseglade köpeanbudens öppnande vid auktionens början; hvaremot öfrige
vid samma besluts fattande närvarande fullmäktige, nemligen: protokollssekreteraren
Prinzensköld, målaråldermannen Gustafsson samt riksdagsfullmäktige Norberg och
Zetterberg förklarade, att de ansågo ifrågavarande anbud icke böra öppnas »förr än
vid auktionens slut, på sätt i afseende å enahanda köpeanbud, vid de inför kongl,
krigskollegium samt förvaltningen af sjöärendena med flera allmänna embetsverk skeende
auktioner, iakttoges.»
Efter att hafva tagit fullständig kännedom om hvad protokollerna rörande denna
fråga innehålla, får Utskottet, för sin del, förklara, att Utskottet anser sig icke kunna
såsom nöjaktige antaga och godkänna den meddelade förklaringen och de förhållanden,
som enligt densamma skola föranledt fullmäktiges pluralilé att besluta det anmärkta
och, enligt dess eget medgifvande, ovanliga förfaringssättet. Tvertom har det
härom vidtagna beslut förefallit Utskottet destomera anmärkningsvärd!, som justitieborgmästaren
Holm vid förklaringens afgifvande, såsom ett »kändt förhållande» an
-
Stats-Utskottets Utlåtande, TV: o 78.
fört, »att Drätselkommissionen hade sig ålagdt att för stadens räkning inköpa egen»domen,
om så blefve nödigt, till vida högre belopp, än det, som med klubbslag
»bekräftades». Till följd häraf hade således detta högre belopp naturligtvis måst af
Drätselkommissionens ombud vid auktionsförrättningen bjudas, derest något skriftligt
försegladt anbud, som vid auktionens slut skulle öppnas, funnits inlemnadt. Att
icke ett enda skriftligt köpeanbud å förenämnde bus blef ingifvet, synes Utskottet
också i främsta rummet böra tillskrifvas det fattade beslutet angående offentliggörandet
af dylika anbuds innehåll före den egentliga auktionens början, helst spekulanterne,
vid sådant förevetande, enligt Utskottets åsigt, saknat all anledning att dessa
anbud, på sätt föreskrifvet var, till Riksgäldskontoret före auktionsdagen inlemna.
Lika med revisorerne, anser Utskottet äfvenledes de fastställda betalningsvilko
ren
hafva varit alltför stränga och mindre lämpade efter det syftemål, som härvid
bordt afses eller beredandet af en i möjligaste måtto för Riksgäldskontoret förmånlig
försäljning af ofvanberörde hus.
Ehuru, i betraktande af nu anförde omständigheter, fullmägtiges pluralité icke
synes vid verkställigheten af ifrågavarande försäljning hafva med all nödig omtanka
iakttagit statens bästa, dock som den erhållna köpesumman, i allt fall, betydligt öfversteg
det försålda husets värde, enligt den genom Kongl. Öfverintendentsernbetet
derå anställda värdering, och då det af Rikets sednaste församlade Ständer åt full—
mägtige meddelade uppdrag innehöll, att »detta hus må försäljas på det sätt fullmäktige
pröfvade för det allmänna mest fördelaktigt och ändamålsenligt», så anser sig
Utskottet icke kunna annat, än hemställa,
att de i afseende å detta uppdrags fullgörande framställda anmärkningar
icke må till någon påföljd föranleda.
23:o.
Angående några i f. d. Ridder stolpeska huset uppsatta, men före husets försäljning
till Riksgäldskontoret borttagna, trymåer.
(1845 års revisionsberättelse sid. 44—45; 1847 års revisionsberättelse
sid. 73—74.)
Uti den af fullmäktige, på sätt sednast församlade revisorer anmält, beslutade
och numera Utskottet tillhandakomna skrifvelse, hafva de omständigheter, som i fråga
om eganderätlen till nämnda trymåer förekommit, blifvit fullständigt anförde; och
då det nu tillkommer Rikets Ständer att förordna, huruvida den af revisorerne tillstyrkta
rättegång angående ersättandet af dessa trymåers värde skall anställas eller
om allt anspråk å en sådan ersättning får förfalla, har Utskottet, oaktadt den bäri
-
32 S/ats-Utslcottets Utlåtande, N:o 78.
genom ökade vidlyftigheten af detta utlåtande, ansett sig böra för Rikets Ständer
omförmäla hufvudsakliga innehållet af de Utskottet rörande denna fråga meddelade
handlingar.
Vid fullgörandet af det fullmäktige, då sistförflutna riksdag slutades Jemnade uppdrag
alt ofördröjligen afsluta köpet om hofmarskalken friherre G. Ridderstolpes arfvingars
vid Skeppsbron här i bufvudstaden belägna bus, uppstod hos fullmägtige fråga, huruvida
någre i samma hus, då försäljningsanhudet för Rikets Ständer anmäldes, betintliga
och deruti icke undantagna trymåer borde anses inbegripna under det, med
anledning af detta anbud, beslutade köp eller icke. Enligt nyssberörde anbud, skulle
nemligen huset, i det skick det befunnes, emottagas den Irsta Oktober 1843, och
skulle en samma anbud bifogad beskrifning upplysa, om alla de rum och aparti—
nentier, som med huset voro förenade, dock undantogos de uti beskrifningen upptagne
trymåer. Men utom desse trymåer, eller dem, hvarmed, såsom i beskrifningen
uppgafs, tvenne rum i stora våningen en trappa upp voro försedda, funnos afven
trymåer i andra rum, hvilka sednare, likasom de förra, efter riksdagens slut
blefvo af sterbhusdelegarne försålda. Då fullmäktige härom erböllo kännedom, ansåg
sig fullmäktiges pluralité, på grund af försäljningsanbudets ordalydelse, böra yrka,
att auktionsbeloppet för de deruti icke undantagna trymåerne måtte vid köpets afslutande
riksgäldskontoret godtgöras. Denna godtgörelse förklarade likväl säljarne sig
icke vilja vidkännas, emedan sistnämnde trymåer, de der först i sednare tider och
efter husets brandförsäkrande skulle vara uppsatta, icke blifvit i beskrifningen öfver
huset omnämnde och således ej till försäljning utbjudne; hvarförutan för Stats-utskottets
ledamöter, då huset af dem besågs, skulle hafva uttryckligen tillkännagifvits, att
desamma icke komme att medfölja huset vid dess föryttrande; hvilket förhållande
majoren G. Odencrantz, som å säljarnes vägnar undertecknat det åberopade anbudet,
sedermera uti en till fullmäktige inlemnad skrift på heder och tro försäkrat. Dock
har, under bestridande af all ersättningsskyldighet i besagde hänseende, säljarnes ombud
vid köpets afslutande, nuvarande öfverpostdirektören friherre Hugo Hamilton,
inför fullmäktige förklarat, att, enär olika meningar om rätta tydningen af meranämnde
försäljningsanbud uppstått, ville friherren underkasta sig den tolkning af
samma anbud, som Rikets Ständers då sammanträdande revisorer, i fall frågan till
deras afgörande hänsköles, funne riktig och med de sista riksdags Stats-utskott meddelade
uppgifter öfverensstämmande. Då nu fullmäktige icke ansågo sig berättigade
att, i afvaktan å omförmäldte ersättningsfrågas lagliga afgörande, uppskjuta verkställigheten
af Rikets Ständers ovilkorliga föreskrift, angående husets ofördröjliga inköpande,
för att den 1 Oktober 4843 kunna tillträdas, så och efter det fullmäktige
af
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 78. 33
af bemälde friherre emottagit en serskild förbindelse i afseende på inbetalningen af
trymåernes auktionsbelopp med 912 r:dr 5 sk. 10 r:st, af säljarne Riksgäldskontoret
godtgöras, beslöto fullmäktige att, i öfverensstämmelse med hvad reglementet innehöll
rörande revisorernes rådfrågande vid sådane fall, då Rikets Ständers föreskrifter
voro mindre bestämda eller tillämpliga, anmäla besagde fråga för 1843 års revisorer
samt begära deras yttrande angående densamma.
Uppå denna anmälan fingo fullmäktige, då revisorerne åtskiljdes, och således
först efter det huset tili följd af Rikets Ständers beslut måste vara inköpt, emottaga
det svar: att revisorerne vid tagen kännedom om hvad som i afseende å det
deras bedömanden sålunda underställda ärende förekom, funnit detsamma, såsom
rörande en utaf vederbörande bestridd ersättningsskyldighet samt beroende på tydningen
af ett afgifvet försäljningsanbud, följaktligen innefatta en sådan tvistefråga, som
hvarken borde eller kunde tillhöra revisorernes afgörande, hvadan revisorerne ansett
samma fråga böra i laga domstolsväg pröfvas och afgöras.
Då frågan derefter hos fullmäktige å nyo förekom, ansåg fullmäktiges pluralitö,
att, innan den rättegång beslöts, hvilken erfordrades, för att, i öfverensstämmelse
med revisorernes åsigt, få detta ärende i laga domstolsväg pröfvadt, och afgjordt,
borde Riksgäldskontorets ombudsmans yttrande infordras, angående de anledningar
och grunder, som dåmera kunde förefinnas för en sådan rättegångs anställande och
utförande; hvarjemte fullmäktige, i anledning af en utaf friherre Hamilton gjord anhållan
om återbekommandet af dess afgifne förbindelse, förklarade, att fullmäktige
»för närvarande» icke kunde härtill lemna bifall.
Uti ombudsmannens, till följd häraf, afgifna utlåtande, erinrade denne, hurusom
i den till Statsutskottet inlemnade beskrifning endast upptogos de trymåer, hvilka i
saluanbudet blifvit uttryckligen undantagne, samt att säljarne ej, emot sitt bestridande,
kunde anses hafva ämnat eller utfäst sig att föryttra hvad som i beskrifningen
icke funnes upptaget. Följaktligen skulle, efter ombudsmannens åsigt, från berörde
anbud och dertill hörande beskrifning någon giltig anledning för Riksgäldskontoret
icke kunna hemtas till anspråk å nu ifrågavarande trymåer. Men om också alla
de i f. d. Ridderstolpeska huset tillförene befintlige trymåer varit i beskrifningen
upptagna, Utan att något undantag i afseende ä dem i försäljningsanbudet förekommit,
skulle dock, sedan köpet blifvit afslutadt, Riksgäldskontoret, då sådant af säljarne
bestreds, icke kunna lagligen tillvinna sig godtgörelse för desamma, emedan
de icke voro omnämnda i köpekontraktet och den beskrifning öfver huset samt dervarande
inventarier m. m., hvilken fanns besagde kontrakt bifogad, hvilka handlingar,
efter köpets afslutande, utgjorde den enda och rätta grunden för köparens och säl—
Bih. till II. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Åfd. 24 Haft. 3
34
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
jarnes ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i anledning af samma köp. Enär nu
köpekontraktet innehölle, att egendomen såldes sådan den, enligt dervid fogad beskrifning,
befanns med alla i samma beskrifning upptagna väggfasta möbler och inventarier
m. m.; men några trymåer hvarken i den ena eller andra handlingen funnos
omförmälda, egde alltså Riksgäldskontoret, såsom köpare, lika litet någon rätt
till de, före köpekontraktets underskrifvande, borttagne trymåerna, som till andra
dessförinnan i huset befintliga, men i köpehandlingarne icke uppgifna, effekler. Vid
sådant förhållande och då den betalningsskyldighet, som friherre Hamilton genom sin
serskilda förbindelse sig iklädt, vore villkorlig och förutsatte, att Rikets Ständers revisorer
skulle förklara, att auktionsbeloppet för de föryttrade trymåerne borde Riksgäldskontoret
godtgöras, men revisorerne deremot yttrat, att detta ärende innefattade
en tvistefråga, som hvarken borde eller kunde tillhöra deras yttrande, hvadan ej heller,
på grund af denna förbindelse, något lagligen gällande anspråk kunde af Riksgäldskontoret
väckas, ansåge ombudsmannen alls inga lagliga grunder och anledningar
förefinnas för den af revisorerne ifrågasatta rättegångs anställande och utförande.
Med hänsigt till hvad Riksgäldskontorets ombudsman yttrat, hafva fullmäktige
förklarat, det de funno betänkligt att göra meranämnde ersättningsfråga till föremål
för en rättegång, hvilken tilläfventyrs icke komme att slutas till Kontorets fördel.
Men som fullmäktige dock ej, tvertemot revisorernes uttalade åsigt, ville låta samma
fråga helt och hållet förfalla, så hafva fullmäktige till Stats-utskottets granskning och
bedömande öfverlemnat handlingarne rörande detta mål, hvarvid fullmäktige tillika anmält,
att fullmäktige, som ännu hade i sitt förvar friherre Hamiltons ofvan omför
mälde
förbindelse, i afvaktan å Utskottets yttrande härom, uppskjutit meddela sitt
beslut, huruvida Riksgäldskontorets ersättningsanspråk uti ifrågavarande hänseende
skall underställas vederbörande domstols pröfning och afgörande, eller icke.
För att kunna meddela sitt yttrande härom, bar Utkottet genomgått alla detta
ärende rörande handlingar samt tagit noga kännedom om allt hvad under detsammas
behandling förekommit; hvarvid Utskottet, i betraktande af de omständigheter och
förhållanden, ombudsmannen anfört, ansett sig icke kunna tillstyrka, att rättegång numera
anställes för att tillvinna Riksgäldskontoret den yrkade, men af vederbörande
bestridde, godtgörelse för oftanärnnde trymåers försäljningssumma. Utskottet, som
icke funnit någon anledning till anmärkning emot fullmäktiges tillgörande i afseende
på denna ersättningsfråga, får alltså hemställa,
att densamma må förfalla.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
35
24:o.
Angående den i f. d. Riddcrstolpes/ca huset befintliga inteckning.
(1847 års revisions-berättelse, sid. 69—73; Fullmägtiges uti., sid. 96—97).
Då besagde inteckning och dess beskaffenhet, likasom de i näst föregående
och efterföljande punkter af detta utlåtande behandlade, med inköpet af ofvannämnde
hus gemenskap egande, frågor, både inom och utom representationen, ådragit sig en
allmännare uppmärksamhet, har utskottet, fastän förhållandet med denna inteckning
linnes omständligt uppgifvet i sednast församlade revisorers berättelse, dock ansett
sig föranlåtet alt jemväl härom meddela alla de upplysningar, hvilka utskottet af
fullmäktiges protokoller, jemte öfriga för utskottet tillgängliga handlingar, kunnat
inhemta.
Såsom revisorerne anfört, innehöll hvarken försäljningsanbudet eller den samma
anbud befogade beskrifning å ifrågavarande hus någon underrättelse om den deruti
beviljade inteckning. Och så vidt sistförflutne riksdags stats-utskolts protokoller
och utlåtanden visa samt de bland nämnde utskotts medlemmar, som äro ledamöter
af nuvarande stats-utskott, kunna erinra sig, meddelades ej heller då af husets säljare
eller deras ombud någon serskild upplysning derom, att huset vore med en så beskaffad
gravation besvärad. Enligt hvad fullmäktiges protokoller upplysa, fingo fullmäktige
först efter riksdagens slut och sedan saljarnes ombud blifvit anmodadt att
aflemna åtkomst- och eganderätts- jemte andra för köpets afslutande erforderliga
handlingar, emottaga ett, den 2 December 1815 utgilvet, gravationsbevis, hvilket
dock endast innehöll: alt, utom en till Riksgäldskontorets säkerhet då meddelad
(sedermera dödad) inteckning, var huset graveradt genom »den inteckning, som Bor»gerskapets
Enkhusdirektion den 8 November 1794 deruti erhållit», och hvilken
»sist blifvit förnyad den 4 Maj 1814 för 11,600 r:dr specie i bankosedlar».
Fullmäktige anmodade derföre, enligt protokollet för den 4 Juni 1845, säljarnes
ombud att förskaffa och till fullmäktige eller Riksgäldskontorets ombudsman aflemna
en bestyrkt afskrift af sistnämnde inteckning, tillika med ett nytt gravationsbevis.
Jemlikt samma protokoll, fick ombudsmannen sig uppdraget att granska då ingifna
åtkomst- och eganderättsbandlingar, samt med utlåtande deröfver »ofördröjligen» till
fullmäktige inkomma. Uti detta utlåtande, om hvars »skyndsamma afgifvande» ombudsmannen,
enligt protokollet för den 16 derpåföljde Juli, erinrades, men hvilket
först den 3 September samma år (1845) till fullmäktige inlemnades, anmälde ombudsmannen,
att han, bland andra af friherre Ridderstolpes sterbhusdelegare mottagna
handlingar, erhållit dels ett gravationsbevis af den 23 nästföregångna Juni,
36
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
innehållande, »att meranämnde fastighet, utom deri möjligen varande premielån,
»endast häftar för den inteckning, som den 8:de November 1794 beviljats och den
»21 Augusti 1843 sist förnyats, Borgerskapets Enkhusdirektion till säkerhet för
»11,600 r:dr banko med ränta»; och dels ett bestyrkt transsumt utaf »en af Nicol.
»Pauli och Louise Fredrique Wertmuller den 6 November 1794 utgifven förbin»delse
å 11,600 r:dr specie i bankosedlar med ränta, på grund hvaraf nyssnämnda
»inteckning beviljats; och hvilken förbindelse innehåller det vilkor, att kapitalet skall
»i alla tider uti egendomen blifva innestående». Men för öfrigt förekommer i detta
utlåtande icke ett enda ord i fråga om nu anförda vilkor uti den intecknade skuldförbindelsen,
eller om någon och hvilken åtgärd i anledning deraf borde af fullmäktige
vidtagas.
Emedlertid hade majoren G. Odencrantz, å Bidderstolpeska sterbhusdelegarnes
vägnar, uti en till Enkhusdirektionen ingifven och redan den 5 Juli 1846 föredragen
skrift, anhållit, att meranämnde inteckning måtte af sterbhusdelegarne få inlösas
eller ock emot annan lemnad och af direktionen godkänd inteckning öfvertagas.
Uppå derom, inför fullmäktige vid köpekontraktets afslutande den 13 September
sagde år, gjord förfrågan, upplyste sterbhusdelegarnes dåvarande ombud, öfverpostdirektören
friherre H. Hamilton, »att han ännu icke kunnat erhålla enkhusdirektio»nens
resolution» å berörde ansökning, »rnen friherren förmodade, att denna resolu»tion
skulle med det första kunna utbekommas, hvarefter friherren ville meddela
»underrättelse om densammas innehåll». Beträffande ifrågavarande inteckning stadgades
i 3:dje punkten af det emellan merbemälde sterbhusdelegare och riksgäldskontoret
upprättade köpekontrakt, att köparen borde öfvertaga och ansvara för
denna inteckning; dock skulle säljarne betala all för det intecknade skuldkapitalet
redan upplupen och till den 1 påföljde Oktober vidare upplöpande ränta. — Sedan
fullmäktige nyssnämnde dag emottagit köpebrefvet, förordnade fullmäktige, alt den
del af köpeskillingen, som motsvarade kapitalbeloppet af den i egendomen befintliga
inteckning, borde bland Riksgäldskontorets skulder i detta verks räkenskaper upptagas;
hvarjemte fullmäktige förklarade, att fullmäktige, efter ernottagandet af enkhusdirektionens
förväntade resolution uppå Ridderslolpeska sterbhusdelegarnes ansökning,
ville meddela sitt beslut i afseende på det intecknade kapitalbeloppets och
den derefter upplöpande räntans liqviderande. Sedermera förekommer uti fullmäktiges
protokoll icke något angående förevarande fråga förrän den 23 Januari 1846,
då fullmäktiges sekreterare anmälde, att han, efter flerfaldiga påminnelser, omsider
fått emottaga enkhusdirektionens, redan genom protokollsutdrag af den 20 Augusti
1846, meddelade resolution, angående inteckningens inlösande eller utbytande;
hvilken resolution var af följande innehåll: »ehuru, enligt inteckningsreversens lydelse,
Stats-Utskottets Utlåta/ide, N:o 78. 37
»berörde kapital skulle i alla tider blifva uti den intecknade egendomen innestå^
»ende, fann direktionen likväl, med föranledande af den utaf aflidne grosshandlaren
»Nicol. Pauli den 3 Juli 1781 utfärdade instruktion, något hinder icke möta för
»bifall derlill, att, till beredande af det åsyftade ändamålet, omförmälde inteckning
»å 11,600 r;dr banko må af herr hofmarskalken, friherre Ridderstolpes sterbhus»deiegare
öfvertagas, så vida de deremot till direktionen aflemna en eller flere in«teckningar
uti andra fastigheter här i staden å ett sammanräknadt lika kapitalbelopp
«och i öfrigt af sådan beskaffenhet, som direktionen finnér antaglig».
Efter erhållen kännedom om denna resolution, förständigande fullmäktige genast
ombudsmannen att af friherre Hamilton göra sig underrättad, huruvida Ridderstolpcska
sterbhusdelegarne gått eller ämnade gå i författning om inteckningens utbytande
på sätt enkhusdirektionen medgifvit, hvarefter ombudsmannen borde till
fullmäktige inkomma med yttrande angående den eller de åtgärder, som å Riksgäldskontorets
sida kunde erfordras, för att, så fort sig göra lät, få den genom kontoret
inköpta egendom befriad från ifrågavarande gravation. Sedan ombudsmannen i
början af sistlidet år blifvit erinrad om detta yttrandes ofördröjliga afgifvande, inkom
detsamma omsider den 22 Februari samma år, och innehöll, bland annat, att
friherre Hamilton, på ombudsmannens förfrågan, »förklarat, att sterbhusdelegarne,
»sedan köpekontraktet med Riksgäldskontoret blef upprättadt, icke vidare befattat
»eller ämnat befatta sig med det ifrågasatte utbytet af inteckningen i samma egen»dom,
men alt friherren, ehuru dertill icke förbunden, likväl ville tillhandagå med
»försök till anskaffande af annan nöjaktig inteckningssäkerhet för enkbusdirektionens
»fordran». Men efier hvad bemälde friherre sedermera vid serskilda tillfällen till—
kännagifvit, hade ban häruti icke lyckats. Likaledes hade de flere af ombudsmannen
i samma hänseende gjorda försök varit fruktlösa. Dock hemställde ombudsmannen
att, enär någon vidare medverkan i detta afseende icke vore att från Ridderstolpeska
sterbhusdelegarnes sida påräkna, fullmäktige måtte förordna, att genom annonsering
i allmänna tidningarne ytterligare skulle försökas att erhålla en annan sådan
inteckning, som direktionen för det medgifna utbytet funne antaglig; hvarefter och
sedan sig visat, huruvida omförmälda ändamål härigenom kunnat vinnas eller icke,
ombudsmannen skulle afgifva det vidare yttrande, som sakens dåvarande skick kunde
föranleda. Deremot beslöto fullmäktige, att det intecknade skuldebeloppet borde
genom notarius publicus hos enkhusdirektionen uppsägas till inbetalning å den dag,
som direktionen, inom loppet af ett år efter uppsägningens verkställande, ville bestämma,
samt att ombudsmannen, ifall denna uppsägning icke af direktionen antoges,
skulle medelst anställande rättegång söka att i laga ordning göra Riksgälds—
kontorets rätt gällande att den intecknade skuldsedlen emot kontant betalning infria.
38
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
Då nu, på sålt ombudsmannens till revisorerne afgifna berättelse innehåller, enkhusdirektionen,
under åberopande af det i skuldebrefvet intagna vilkor, angående
kapitalets innestående uti egendomen »i alla tider och i hvilkens hand densamma
«äfven komma må», vägrat medgifva nyssberörde, den 22 April sistlidet år, verkställda,
uppsägning, skulle, till följd af fullmäktiges beslut, rättegång mot direktionen
anställas, då ett år från uppsägningsdagen förflutit, så vida direktionen dessförinnan
icke anmäler sig vara benägen att det intecknade skuldebrefvet, emot derför
erbjuden liqvid, till Riksgäldskontoret aflemna.
Hvad slutligen beträffar den i detta skuldebref, hvars lydelse revisionsberättelsen
sid. 72 utvisar, föreskrifna och jemte kapitalet äfven intecknade ränta, så skulle
densamma »nu (den 6 November 1794) lill en början komma att beräknas till fem
»för hundra om året, men så snart pensionerna medelst en lägre ränta kunna be»stridas,
skall räntan nedsättas och för alltid förblifva fyra och en half för hundra»det
om året, allt i bankosedlar, som vid hvarje trenne månaders förlopp erlägges».
Såsom revisorerne jemväl upplyst, borde denna ränta, i mån af dess belopp, användas
på det sätt, att, sedan lifstidspensioner å en sammanräknad summa af 311
r:dr 5 sk. 4 r:st. deraf utgått, skulle återstoden tillfalla 10 borgare- och fabrikörsenkor
eller »afsigkomne» borgersman och fabrikörer, hvilkas årliga understöd, efter
pensionernas upphörande, skulle ökas till 33 r:dr 16 sk. för hvardera; och finge
dessutom, då pensionsfondens inkomster kunde sådant medgifva, flere pensionärer
af enkhusdirektionen antagas samt ett belopp af 40 r:dr årligen såsom nådegåfvor
åt fattige sjuke utdelas.
Efter hvad utskottet inhemtat, hafva fullmäktige ännu icke meddelat det beslut,
som, enligt protokollet för den 1 Oktober 184S och det till Riksgäldskontorets
kommissariat expedierade protokollsutdrag, skulle tjena till efterrättelse vid liqviderandet
af den derefter upplöpande ränta. Sådant oaktadt och utan afseende å
skuldförbindelsens vilkoriiga lydelse, har kommissariatet i början af sistlidet år låtit
utbetala denna efter 5 procent beräknade ränta från sagde dag till den 1 Oktober
1846.
Med anledning af den i revisorernes berättelse förekommande anmälan om förhållandet
med nu ifrågavarande gravation samt den i nästföljande punkt gjorda erinran
i afseende på det inköpta husets beskaffenhet, hafva fullmäktige yttrat, att
Riksgäldskontorets reglemente, till följd af hvars föreskrift huset måst ovilkorligen
inom viss förelagd tid inköpas, icke inrymde åt fullmäktige någon rättighet eller
ens beredde dem tillfälle att ingå i pröfning af sådana omständigheter, hvilka före
köpets formliga afslutande kunde yppas och verka till rubbning i sjelfva köpet eller
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
39
derför bestämda vilkor; och ansågo fullmäktige således någon uraktlåtenhet icke rättvisligen
kunna läggas dem till last.
Af hvad här ofvan blifvit anfördt visar sig, alt fullmäktige, som, innan köpet
afslöts, egde kännedom om beskaflfenheten af den i gravationsbeviset omförmälde
inteckning, då underläto affordra säljarne eller deras ombud en bestämd förbindelse
rörande den i huset befintliga, men vid dess utbjudande till försäljning icke uppgifna,
gravation, samt att, till följd af denna underlåtenhet, säljarne, fastän deras
alternatift gjorda anhållan om den inlecknade skuldens öfvertagande mot annan lemnad
och godkänd inteckning, var af inteckningshafvaren beviljad, icke velat vidkännas
skyldigheten att foga anstalt om det kort derefter försålda husets befriande
från ifrågavarande gravation. Vid sådant förhållande och då inteckningshafvaren sedermera
vägrat medgifva den intecknade skuldförbindelsens uppsägning, så och under
förutsättning, att fullmäktige, så vidt på dem beror och tillfälle härtill sig möjligen
erbjuder, söka bereda upphörandet af oftaberörde gravation, finnér utskottet sig
för närvarande icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att någon serskild
åtgärd för detta ändamål vidtaga;
anseende utskottet, att bedömandet af den nu för fullständighetens skull jemväl
vidrörda frågan om den från Riksgäldskontoret utbetalda räntas beräkning, samt
föreslåendet af den åtgärd, hvilken häraf torde föranledas, rätteligen tillkommer revisionen
af detta verks räkenskaper för den tid, då samma utbetalning verkställdes.
Hvad åter beträffar den af fullmäktige vilkorligen beslutade rättegång, för att
söka i laga ordning göra Riksgäldskontorets förmenta rätt gällande att ifrågavarande
skuldförbindelse medelst kontant liqvid infria, så enär, jemlikt denna förbindelses innehåll,
det föreskrifna kapitalet skall i alla tider blifva innestående uti den intecknade
egendomen, i hvars band den än komma måtte, synes det Utskottet vara ej
allenast ändamålslöst, utan äfven olämpligt, att, å det allmännas vägnar, begynna och
utföra en rättegång för inteckningshafvarens åläggande att, emot dess bestridande
och skuldförbindelsens uttryckliga lydelse, samma kapital i kontant emottaga. Utskottet
anser sig derföre böra
afstyrka denna rättegångs anställande.
2S:o
Angående beskaffenheten af det utaf hofman skalken, friherre G. Ridderstolpe^
arfvingar inköpta och nu till lokal för Riksarkivet begagnade hus.
(1847 års revisions-berättelse, sid. 73; fullmäktiges utlåtande, sid. 97.)
Efter anmälandet, att, så vidt bandlingarne upplyste, från första uppkomsten af
40
Stats- Utskottets Utlåtande. N:o 78.
frågan om inköpandet af detta hus tili köpets afslulande, ingen besigtning i afseende
å detsammas solidité och grund, »genom Kongl. Ofverintendents-embetet, Embets- och
»Byggningskollegium eller enskild tillitad byggmästare blifvit anbefalld eller verkställd»,
hafva revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å den nyligen genom beinälde
embete förrättade årsbesigtning, deraf fullständig upplysning i dessa afseenden
skulle kunna erhållas.
Utskottet, som ansett sig äfvenledes böra för Rikets Ständer fullständigt upplysa
det af revisorerne, med hänsigt till beskaffenheten af ofvannämnde hus, antydda
förhållande, har för sådant ändamål förskaffat sig kännedom om innehållet af alla
derom både under och efter sednaste riksdag afgifna yttranden; och får Utskottet
på grund häraf nu upplysningsvis anmäla.
Uti den i försäljningsanbudet åberopade beskrifning uppgafs huset vara »i slu»tet
af förra århundradet uppfördt med utmärkt solid grund» samt hafva »till alla
dess delar» år 1854 undergått »en fullständig reparation», »så att det kunde sä»gas
vara i det mest utmärkta skick».
Enligt Stats-utskottets vid sistlidne riksdag, den 8 Maj 1845, afgifna utlåtande
511, sid. 6, hade Utskottet tagit ifrågavarande hus »i närmare ögonsigte och
»sökt förskaffa sig fullständig kännedom om husets beskaffenhet», hvarvid Utskottet
»funnit de i beskrifningen meddelade fördelaktiga uppgifter med verkliga förhållandet
»öfverensstämmande». Vidare innehåller samma utlåtande: att detta hus, »efter den
»för icke längesedan derå verkställda både ut- och invändiga reparation, är i
»mycket godt och väl underhållet skick, hvadan åtminstone under den närmaste fram»tiden
ingen betydligare kostnad synes erforderlig för husets underhållande eller i»ståndsältande».
Någon egentlig besigtning å huset har dock icke blifvit anställd, innan Rikets
Ständers beslut om detsammas inköpande tillstyrktes och fattades samt Kongl. Maj:ts
nådiga förordnande angående husets begagnande till lokal för Riksarkivet, uti skrifvelse
till fullmäktige af den 18 Juni förberörde år, meddelades. Men då huset
den lrste derpåföljde Oktober af säljarne afträddes och, enligt Kongl, Majrts nådiga
föreskrift, af Kongl. Ofverintendents-embetet emottogs, verkställdes af hofarkitekten J.
Carlberg en till husets alla delar sig sträckande inventering, dervid, så vidt inventeringsinstrumeritet
visar, någon erinran likväl ej gjordes i afseende på detsammas
beskaffenhet eller någon uppmärksamhet fastades vid de sprickor, hvilka i murarne
af detta, likasom nästan alla inom samma trakt af staden belägna hus, lära varit
synliga.
Till följd af Kongl. Öfverintendents-embetets befallning, förrättades kort derefter,
eller
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
41
eller den 10 December 1843 af samma arkitekt, med biträde af tillkallade handtverksmästare
»besigtning» å oftanämnde hus, hvarjemte då upprättades kostnadsförslag
å nödiga befunna förändringar och reparationer, för dess apterande till lokal för
riksarkivet. Dock synes ej heller vid detta tillfälle husets och dess grunds beskaffenhet
hafva ådragit sig någon närmare uppmärksamhet, enär icke något yttrande
eller ens någon antydning i afseende å de åtgärder och reparationer, som häraf
kunde föranledas, förekomma uti det då uppgjorda kostnadsförslaget samt det memorial,
hvarigenom samma förslag, i Januari månad 1846, till Kongl. Ofverintendentsembetet
inlemnades.
Yid den ytterligare besigtning, som under höstetiden sistnämnde år verkställdes
för upprättandet af 1847 års generalförslag öfver reparations- och byggnadsarbeten
å kronans hus här i hufvudstaden, lärer beskaffenheten af riksarkivets hus icke hafva
ansetts påkalla någon närmare undersökning eller annan åtgärd, emedan detta hus i
samma förslag ej finnes omnämndt. Deremot har ofvanbemälde arkitekt, vid den för
enahanda ändamål den 17 nästlidne Oktober förrättade besigtning, funnit, att »grun»den
i allmänhet är af dålig beskaffenhet, emedan husets murar och hvalf fortfarande
»skadades af sättning». Med afseende å detta, i memorial af den 31 nyssförlidne
December, anmälda förhållande och den i anledning deraf gjorda hemställan, har
Kongl. Öfverintendentsembelet, vid öfverlemnandet till Kongl. Majrt af innevarande
års generalförslag, rörande det hus, hvarom nu är fråga, i underdånighet yttrat sig
som följer:
»Riksarkivets nyligen inköpta hus har under det förflutna året (1847) gifvit Öfverintendentsembetet
anledning till farhågor för dess framtida bestånd. Redan när
huset år 1846 reparerades och inreddes för sitt nuvarande ändamål, upptäcktes i
murar och hvalf åtskilliga sprickor, som upphöggos och igensattes; men vid den besigtning,
hvilken under sistlidne höst förrättades för generalförslagets uppgörande,
visade sig, att någre af samma sprickor, synnerligast i den mot Slottsbacken belägna
del af huset, ånyo öppnat sig; hvaraf måste dragas den slutsatts, att huset är
underkastadt en fortfarande sättning. Orsaken härtill kan icke vara annan, än någon
felaktighet i grunden; men hvaruti detta fel egentligen består, kan icke utrönas
utan en vidlyftig och kostsam undersökning, hvartill den ljusaste årstiden bör
begagnas. För anställandet af en sådan noggran undersökning, jemte provisoriskt
afhjelpande af sättningsskadorne, har Öfverintendentsembetet i sitt förslag afsatt en
summa af 666 r:dr 32 sk. banko. Att deremot den mera genomgripande åtgärd,
som vid undersökningen kan pröfvas nödig till sättningens förekommande för framtiden,
icke är synlig i generalförslaget, har flera skäl. Dels är kostnaden härför,
Itili. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 6
Sta!s-Ulskotlets Utlåtande, N:n 78.
sam i värsta fall svårligen kan af det vanliga byggnadsanslaget betäckas, omöjlig att
ens approximativ beräkna, innan undersökningen föregått; dels komma de arbeten,
som dervid pröfvas nödvändige, troligen att förutsätta en partiell utrymning af huset,
hvartill fordras längre rådrum och förberedelse, än att både grundens undersökning,
liigenbeternas utrymmande och skadans fullständiga afhjelpande skulle kunna
under detta års för byggnad tjenliga årstid medhinnas. Af dessa orsaker och enär
sättriingsskadorna, oaktadt sin betänkliga art, icke äro sådane, att någon egentlig fara
synes hota husets bestånd under detta och närmast följande år, helst dylika remnor
förefinnas i de flesta hus vid skeppsbron, har generalförslaget i detta hänseende nu
blifvit inskränkt till ofvannämnde undersökning»
Efter anförandet af de upplysningar, Utskottet uti ifrågavarande hänseende kunnat
inhemta, får Utskottet, såsom eget yttrande, förklara, att, enligt Utskottets åsigt,
fullmäktige hvarken af reglementets föreskrift, att de borde »ofördröjligen gå i för»fattning
om afslutandet af köpet om det hus, som, till följd af Rikets Ständers
»fattade beslut, skulle af Riksgäldskontoret inköpas», eller af den i afseende på verkställigheten
häraf serskildt meddelade authorisation, hafva egt anledning att, före köpeafhandlingens
upprättande och husets afträdande till Kongl, Öfverintendentsembetet,
föranstalta om någon besigtning, till utrönandet af det inköpta husets verkliga beskaffenhet.
Och då den »noggranna undersökning», som, i anledning af de först
nyligen anmärkte bristfälligheterne i husets murar, blifvit i underdånighet föreslagen
af den embetsmyndighet, i nder hvars tillsyn detta, likasom kronans öfrige hus, är
stäldt, naturligtvis kommer att tillförlitligen ådagalägga hvad som i anseende till dessa
bristfälligbeter måste tillgöras, anser Utskottet
något beslut härom icke behöfva af Rikets Ständer vidtagas.
Genom Utskottets nu meddelade utredning af de i fråga om f. d. Ridderstolpeska
husets inköpande anmärkta omständigheter, anser Utskottet sig jemväl
halva atgifvit sitt yttrande i anledning af riksdagsfullmäktige!! Johan Johanssons
Irån Orebro län till Utskottet remitterade anförande, jemte den deraf inom Bonde-ståndet
föranledde diskussion.
26:o.
Angående bristernc i de så kallade förslagsanslagen.
(1847 års revisions-berättelse, sid. 77—80.)
Då den Riksgäldskontoret åliggande skyldighet att ersätta bristerne i de
utgiftssummor, som, i egenskap af förslagsanslag, finnas å riksstaten uppförda,
sedan sistförtlutna riksdag behof t för 3:ne efter hvarandra följande år anlitas, och
Stals-Utslottets Utlåtande, N:o 78. 43
dä denna ersättningsskyldighet haft ett väsendtligt inflytande på detta verks nuvarande
ställning, samt det förhållande, som i främsta rummet härtill föranledt,
onekligen förtjenade serskild uppmärksamhet vid den förestående nya statsregieringen,
hafva revisorerne upplysningsvis anfört ej mindre beloppet af besagde brister,
än hvad som i afseende å deras ersättande hufvudsakligen förekommit. En
ligt
den af revisorerne meddelade uppgift å de summor, som Riksgäldskontoret,
till följd af ifrågavarande ersättningsskyldighet, efter sednaste riksdags slut måst
utbetala, hafva desamma utgjort följande belopp, nemligen:
till ersättande af bristerne i förslagsanslagen,
för år 1843
213,971: 41. 8.
lör år 1844
470,000:
hvaraf dock sedermera, enligt öfverskotts
liqviden
för samma år, återbekommits. . 249,697: 34. 6. ^20 302- 15 6
och för år 1843  416,000: — —
Summa r:dr 850,274: 7. 2.
Men som, utöfver den af revisorerne uppgifna, för sistnämnde
år förskottvis utbetalda, ersättningssumma, ett belopp
af ,  70,591: 4. 9.
måst till godtgörande af samma års brister från Riksgäldskontoret,
under sistförlidne månad, till Kongl. Statskontoret
utgifvas, så utgör sammaniagde beloppet af de ersättningar
förstnämnde verk, af besagde anledning, fått vidkännas, för
dessa 5:ne år r:dr 920,665 11. 11.
Denna ansenliga summa understiger dock hvad såsom brist i 2:dra hufvudtitelns
anslag till fångars vård och underhåll, uti ofvanberörde liqvid, blifvit Riksgäldskontoret
till ersättning påfördt, emedan beloppet häraf utgjort:
för år 1843.
416,425: 4. 10.
för år 1844  329,500: 1. —.
och för år 1845, för hvilket år detta anslag ökades med
100,000 r:dr, eller till dess nuvarande belopp, 4 5 0,0 00: 2 6 7,947: 58. 1.
eller tillsammans r:dr 1,013,872: 45. 11.
Således hafva bristerne å alla de öfriga förslagsanslagen under nu ifrågavarande
tiderymd mer än till fullo betäckts genom de i samma liqvider Riks
gäldskontoret
tillgodoförda öfverskotter och besparingar.
44 Stcits-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
Med hänsigt till den ådagalagda otillräckligheten af förenämnde anslag, har
Utskottet, i sitt utlåtande angående regleringen af utgilterne under riksstatens
Andra hufvudtitel, redan tillstyrkt, att samma anslag förde kommande åren måtte
ökas med 500,000 r:dr; hvarförutan Utskottet jemväl ansett sig böra föreslå förhöjning
i några af de å 4:de hufvudtiteln uppförda enahanda anslagssummor; och
skall Utskottet ej heller vid uppgörandet af dess förslag till de ännu återstående
utgifts-tittlarnes reglerande, förbise den af revisorerne antydda augelägenheten
deraf, att, så vida Riksgäldskontorets skuldsättande vill undvikas, förslagsanslagen
i allmänhet så beräknas, att de ungefärligen motsvara dermed afsedde utgifter.
27:o
Angående brist erne i det å riksstatens 8: de hufvudtitel, under benämning:
lön till Biskopen pä Gottland, uppförda anslag.
(1847 års revisions-berättelse, sid. 80.)
Enligt den af fullmäktige, såsom revisorerne anmält, beslutade och numera
till Utskottet aflåtna skrifvelse, hafva, uti liqviderne angående öfverskotterne å
Statsverkets inkomster samt besparingarne och bristerne å förslagsanslagen, blifvit
till ersättning genom Riksgäldskontoret upptagne de brister, som i ofvanomförmälda
löneanslag uppkommit, och hvilka brister, jemlikt rikshufvudböckerne, utgjort
för
år
1843
658: 53. 4
för
år
1844
189: 7. 11
för
år
iO
CO
■H
525: 43: 8
varande i anledning af härvid gjord anmärkning, följande upplysningar om förhållandet
med detta anslag och grunden för den Riksgäldskontoret påförda ersättningsskyldighet,
af Kongl. Statskontoret fullmäktige meddelad:
Berörde anslags till 4,500 r:dr »på förslag» uppförda belopp vore inbegripet
i 8:de hufvudtitelns anslagssumma för »kleresi-staten»; och utgjordes den lön, för
hvars ersättande det blifvit beviljadt, af indelta räntor, hvilka, efter årliga markegångspriserne
förvandlades och betaltes samt bland statsverkets inkomster ingingo.
Härigenom inträffade således, att den verkliga, från statsverket i kontant
utgående, utgiften icke instämde med det förslagsvis'beräknade beloppet; men då
denna utgift före år 1843 i räkenskaperna upptogs på samma sätt, som de öfriga
indelningarne, hvarvid det indeldta beloppet af ordinarie räntan ökades med hvad
indelningarne öfverstego de i riksstaten förslagsvis beräknade summor; så kunde,
efter upp- och afföring af lika markegångsbelopp, hvarken brist eller öfverskott
Stals-Utslottets Utlåtande, N:o 78.
45
uppkomma. Till åstadkommande af större fullständighet, hade likväl ifrågavarande
biskopslön, vid upprättandet af rikshufvudboken för sagde år, ansetts böra från
de öfriga indelningarne undantagas, helst denna lön, efter serskild tillåtelse, utginge
i kontant, emot härtill hörande räntors uppbärande af statsverket. Efter den
vid bokföringen af meranämnde lön sålunda vidtagna förändring, visade den sig
numera till sitt verkliga belopp bland de kontanta utgifterna, och borde alltså
hvad lönens årliga belopp öfverskjöte förslagsanslaget, af de kontanta inkomsterna
godtgöras, helst dessa blifvit med motsvarande summa ökade; vid hvilket förhållande
och då sistberörde belopp följaktligen kommit Riksgäldskontoret tillgodo,
bristen eller den summa, hvarmed lönen öfversteg anslaget, enligt de allmänna
statsregleringsgrunderna, blifvit Riksgäldskontoret påförd. I afseende på liqvid—
förhållandena emellan Stats- och Riksgäldskontoren uppstod följaktligen alldeles
enahanda resultat af begge bokföringssätten, emedan det sednare verket icke i
någotdera fallet komme att ersätta mera, än detsamma godtgjordes.
Oaktadt hvad sålunda blifvit upplyst, hafva fullmäktige likväl funnit sig icke
kunna medgifva utbetalningen af den Riksgäldskontoret affordrade ersättning, enär
samma anslag hvarken uti det, i fråga om bristerna i 1843 års förslagsanslag,
gällande reglementariska stadgande, eller uti det vid sistförflutne riksdag, till
fullmäktiges efterrättelse, utfärdade reglemente omförmäldes, och fullmäktige ingalunda
egde att tillöka eller komplettera de deruti införde specifika uppgifter på
»sådane förslagsanslag», vid hvilkas otillräcklighet för de afsedda föremålen, bristerna
skulle Kongl. Statskontoret godtgöras. Hvad för öfrigt beträffade den omständigheten,
att uttrycket »på förslag» vore begagnadt vid den under kleresi-statens
anslagssumma inbegripna lönen för biskopen på Gottland, så syntes denna
lika litet, som öfriga indelta och förslagsvis beräknade löner, hvarvid samma uttryck
jemväl förekom, derföre kunna och böra hänföras till de i riksstaten, med
tillägg af ordet »förslagsanslag», uppförda utgiftssummor, helst något serskildt beslut
icke blifvit af Rikets ständer fattadt, angående denna biskopslöns beräknande
och utgående såsom »förslagsanslag», och hvartill den ej ensamt genom en af
Kongl. Statskontoret vidtagen förändring i bokföringssättet kunde förvandlas.
Då Riksgäldskontoret hvarken genom reglementet eller något fullmäktige serskildt
meddeladt beslut fått sig ålagdt att godtgöra brislerne i det anslag, derom
nu är fråga, anser Utskottet fullmäktige rätteligen hafva vägrat utbetalningen af
de i öfverskottsliqviderna, såsom ersättning för dessa brister, upptagna summor.
Men, med afseende å de af Kongl. Statskontoret upplysta förhållanden, får Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer måtte medgifva, att sammanräknade beloppet af de,
46
Stats-Utskottets Utlåtande. N:o 78.
enligt åberopade liqvider för åren 1843, 1844 och 1845 uppkomna
brister i löneanslaget för biskopen på Gottland, må med 1,573 r:dr
40 sk. 11 rst. af Riksgäldskontoret Kongl. Statskontoret ersättas.
Likaledes anser sig Utskottet, på det enahanda möjligtvis uppkommande
brister i samma anslag för de följande åren måtte varda Kongl. Statskontoret på
vanligt sätt ersatta, böra föreslå:
att i det reglemente för Riksgäldskontoret, som vid innevarande Riksdags
slut kommer att utfärdas, anslaget under 8:de hufvudtiteln till
lön för biskopen pä Gottland må upptagas bland de förslagsanslag,
deruti bristerne böra af Riksgäldskontoret godtgöras, emot det att för
andra år å samma anslag uppkommande besparingar till detta verk aflemnas.
‘->8:0.
Angående Biskopen, doktor C. J. lleurlins inväljande till fullmäktig i
Riksgäldskontoret.
(1845 års revisions-berättelse, sid 45)
f afseende på detta val hafva revisorerne anmält, att borgare- och bondeståndens
fullmäktige, enligt protokollet för den 6 Mars 1845, »ansett det vara
emot grundlagen stridande, att herr öfverhofpredikanten, doktor Heurlin vore
fullmäktig i Riksgäldskontoret, hvarföre de reserverat sig emot alla sådane beslut,
som kunde göras gällande på grund af så knapp pluralitet, att den tillkommit
genom herr öfverhofpredikantens votum»; hvilket »förhållande» synts revisorerne
»förtjena uppmärksamhet af Rikets Ständer, för undanrödjande af grundla»gens
olika tydning i detta hänseende».
På det Rikets Ständer må erhålla närmare upplysning om det sålunda anmälda
»förhållandet», har Utskottet ansett sig böra ordagrannt införa den af revisorerne
åberopade reservation, bestående af ett yttrande, som vid det tillfälle,
då de under sistlidne riksdag valde nya fullmäktige togo sitt inträde, till fullmäktiges
protokoll afgafs af justitiae-borgmästaren llolm, och hvaruti samtliga öfriga
då närvarande fullmäktige af borgare- och bondestånden förenade sig, med
tillägg af kryddkramhandlanden Brinck, att han ansåg biskop Heurling val till fullmäktig
icke öfverensstämmande med grundlagens anda och bokstaf.
»Jag finnér visserligen, att herrar fullmäktige icke ega någon pröfnings»eller
domsrätt öfver de val, som i de respektive riks-stånden ske till fullmäk»tige
i Ranken och Riksgäldskontoret, men om ett sådant val skulle uppenbarli
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
»gen stå i strid med gällande grundlagsformer, tror jag det icke vara obehörigt,
»att öfvertygelsen derom öppet uttalas inom det verk, dit val sålunda skett; och
»sorn en sådan casus synes mig hafva inträffat inom högvördiga presteståndet, ge»nom
herr biskopen, doktor Ileurlins inväljande bland fullmäktige i Riksgäldskon»toret,
emot föreskrifterne i 15 § samt 70 § 1 mom. riksdagsordningen; så och
»ehuru jag erkänner herr doktorns och biskopens stora kapacitet, ovanliga skarpsinnighet
och utmärkta egenskaper i öfrigt, de der kunna för verket blifva af
»mycken nytta, har jag ansett mig, af aktning för helgden af bestående grund»lagslormer,
böra denna min opinion nu genast, efter det Riksgäldskontorets nya
»styrelse blifvit organiserad, uttala, jemte det att jag, i konseqvens härmed, en
»gång för alla, reserverar mig emot de beslut i formelt hänseende, som genom
»herr doktorns och biskopens röst blir majoritetens inom fullmäktige, äfven om
»jag, hvilket troligen ofta kommer att hända, skulle tillhöra samma majoritet;
»och har jag velat nedlägga denna reservation till protokollet, för den händelse, att
»anmärkning mot samma beslut framdeles kan af revisorer eller eljest komma att
»framställas.»
29:o.
Angående Bokslutskamereraren N. F. Ohman och Kammardrängen J. Broman för
sjuklighet beviljad tjenstledighet.
(1847 års rev.-berättelse, sid. 85.)
Jemte förmälan att revisorerne, under läsningen af fullmäktiges protokoller,
fästat sin uppmärksamhet dervid, att bemälde personer under hela den tid, de
lästa protokollerna omfattat, i anseende till fortfarande och genom företedda läkarebetyg
styrkt sjuklighet, hvar 5:dje månad sökt och erhållit tjenstledighet,
hafva revisorerne yttrat, att desse personer, i händelse de, enligt hvad af läkarebetygen
ville synas, icke skulle kunna återvinna sin helsa och ånyo inträda i
tjenstgöring, borde med sina innehafvande löner förflyttas å pensions-staten, helst
det, hvad boksluts-kamererare-tjensten beträffade, ingalunda kunde vara med göromålens
säkra och behöriga gång förenligt, att denna vigtiga och maktpåliggande
tjenstebefattning under åratal bestriddes af vikarier.
I sammanhang härmed har Utskottet ansett sig böra för Rikets Ständer anmäla
en af fullmäktige hos Utskottet gjord framställning om beredandet af tillåtelse
till ofvanbemälde kamererares och kammardrängs, af revisorerne ifrågaställde,
förflyttning på Riksgäldskontorets pensions-stat, hvarigenom de olägenheter, som,
enligt hvad erfarenheten visat, vore förenade med deras bibehållande vid tjenste
-
48
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
befattningar, dem de genom iråkad sjuklighet blifvit urståndsatte att vidare bestrida,
komme att upphöra.
Af fullmäktiges protokoller och deras angående dessa personer till Utskottet
aflåtna skrifvelse och dervid bilagde handlingar har Utskottet inhemtat, att kamereraren
öhman, som är född år 1799 och inträdde i allmän tjenst år 1820 samt
år 4835, såsom t. f. kammarförvandt i Kongl. Statskontoret, utnämndes till kamererare
i Riksgäldskontorets bokslutskontor, alltsedan år 1840 varit sjuklig och
af sådan orsak, under kortare eller längre tider, hindrad att sin innehafvande
tjenstebefattning förrätta samt nu sednast oafbrutet under en tid af mer än 2 %
år, eller från April månad 1845, varit oförmögen tjenstgöra, hvilket, genom hvar
tredje månad till fullmäktige ingifna behöriga läkarebetyg blifvit styrkt; innehållande
ett dylikt under den 19 December sistlidet år utfärdadt och till Utskottet
öfverlemnadt betyg, att föga hopp funnes för Öhmans tillfrisknande, så att han
skulle kunna i tjenst åter inträda.
Då det, enligt 57 § i nu gällande reglemente för Rikets Ständers Rank,
är styrelsen öfver detta verk medgifvet att på pensions-stat förflytta den tjensteman,
som af ohjelpligt sjukdomstillstånd eller afgjord oförmögenhet är förhindrad
att vidare gagna verket, samt dervid tillägga honom hela lönen såsom pension, fastän
han icke uppnått föreskrifna lefnads- och tjensteår, och då de kamereraren i Riksgäldskontorets
bokslutskontor åliggande göromål, med hänsigt till både mängd och
vigt, ingalunda torde understiga de med motsvarande tjenster inom bankoverket
förenade åligganden; så och i betraktande af de olägenheter och det mehn för
dessa göromåls säkra och oafbrutna gång, som deras än längre fortsatta bestridande
af för kortare tid tillförordnade vikarier ovilkorligen måste medföra, har
Utskottet ansett sig ega grundade skäl
tillstyrka, att fullmäktige må varda berättigade, att på Riksgäldskontorets
pensions-stat öfverflytta kamereraren N. F. Öhman, till åtnjutande af en
årlig pensionat Ett Tusen två hundra riksdaler, eller samma belopp, som
dess ä stat nu innehafvande ordinarie lön utgör, dock med åliggande för
Öhman, att, derest hans helsa förbättras och sådant medgifver, bestrida
de göromål inom Riksgäldskontoret, som detta verks styrelse, med afseende
å hans nuvarande tjenst, kan finna lämpligt åt honom uppdraga.
Vidkommande åter kammardrängen J. Broman, hvilken, vid en ålder af
fyllda 66 år, hos fullmäktige anhållit, att, oaktadt han i allmän tjenst icke tillryggalagt
den härför bestämda tid, en kammardrängslönen motsvarande pension
mätte vid afskedstagandet honom tillerkännas, helst han, enligt aflemnadt läkarebetyg,
Stats-U tskottets Utlåtande, N:o 78.
49
betyg, i anseende till obotlig sjukdom, vore oförmögen att nu eller framdeles kunna
sin tjenst förrätta; och har Broman, hvars uppgifter blifvit af fullmäktige vitsordade,
för öfrigt anfört, att han år 1823 antogs till extra kammardräng vid Riksgäldskontoret,
samt derefter under nära 20 år varit anställd vid karta sigillatahvitstämplingen
och måst förrätta dermed förenade, serdeles trägna och mödosamma
göromål, samt att det, i afseende på tjenstetiden, stadgade vilkor för pensions
erhållande vore högst sällan tillämpligt å vaktbetjeningen, helst denna betjening
tillhörande personer vanligen först vid en mera framskriden ålder blefve vid
de allmänna embetsverken anställda.
I anledning af denna, till Utskottet öfverlemnade, ansökning, har Utskottet
ansett sig böra upplysa, att, enligt 195 § i Riksgäldskontorets nu gällande reglemente,
vaktbetjent, som uppnått 70 års ålder, är berättigad att vid afskedstagande
erhålla en hela lönen motsvarande pension, hvilken pension jemväl kan
tilldelas den vaktbetjent, som fyllt 65 år och i allmän tjenst tillbragt 40 år, så
vida behörigen styrkt är, att han befinner sig i ett sjukligt eller försvagadt
tillstånd.
Enär kammardrängen Bromans oförmåga att »nu eller framdeles bestrida sin
tjenst» blifvit genom läkarebetyg styrkt, och då den extra ordinarie vaktbetjent,
som, i händelse Broman endast erhåller ytterligare tjenstledighet, förordnas att
dennes tjenst förrätta, jemlikt 181 § i nyssnämnde reglemente, eger att derun
der
tillgodonjuta »samma aflöning, som för den förrättade sysslan är i staten anslagen»;
så uppkommer följaktligen, genom ifrågavarande ansöknings bifallande,
icke någon ökad utgift för Riksgäldskontoret; hvadan Utskottet jemväl får
tillstyrka ,
att kammardrängen J. Broman, efter erhållet afsked, må å Riksgäldskontorets
peusions-stat uppföras till åtnjutande af en årlig pension å
Trehundra riksdaler, hvilket belopp, de å detta verks ordinarie aflö
ningsstat
upptagna kammardrängslöner för närvarande utgöra.
30:o.
Angående Kongl. Kommmers-holleg-ii förbindelse för de å ulldiskont-kreditivet
lyftade medel.
(1845 års rev.-berättelse, sid. 45; fullmäktiges utlåtande, sid. 70; 1847
års rev.-berättelse, sid. 84).
1 stället för den, i afseende på besagde medel, för längre tid sedan, afgifna
lith lill R. St. Fröt. 1847 och 1848- 4 Sami. 1 Afd. 24 Häll. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
förbindelse, har, såsom sednast församlade revisorer upplyst, Riksgäldskontoret
för dessa medel redan erhållit af Kongl. Kommers-kollegium en ny, med nu stadgade
betalningsvilkor öfverensstämmande, ansvarighets-förbindelse.
31:o.
Angående några ur fullmäktiges jernkista uttagna säkerhet shandling ar.
(1847 års rev.-berättelse, sid. 84).
Yid inventeringen af de i fullmäktiges jernkista nedlagda handlingar, hafva
revisorerna anmärkt, att några Götha och Södertelje kanalaktier, hvilka blifvit deponerade
för en förre kommissarien A. Vougt ådömd, fastän till beloppet icke
bestämd, ersättning, hade, för uppbärandet af dennes sterbhusdelägare tillkommande
utdelning, flera månader före inventeringens förrättande utlemnats till då tjenstförrättande
sekreteraren C. O. Vougt, och derefter, oaktadt Vougts uti qvittenset
intagna förbindelse, icke återställts; anmälande dock revisorerne, att berörde aktier
efter inventeringen återbekommits och blifvit bland de i jernkistan förvarade
handlingar nedlagda.
Då således ifrågavarande handlingar, innan revisorerne åtskiljdes, voro återställda,
och då den person, som uttagit desamma, förrättat sekreteraretjensten,
hvars innehafvare, enligt tjenstgörings-ordningen , är en ibland nämnde kistas nyckelvårdare,
så och med afseende dessutom å det föga betydliga belopp, för hvilket
förrberörde aktier äro deponerade, hemställer Utskottet,
att denna anmärkning må förfalla.
52:o.
Angående anskaffandet af bevis öfver behållningarna å diskontutredningens räkningar
i Banken.
(4847 års rev.-berättelse, sid. 85; fullmäktiges utlåtande, sid. 97.)
Enär räkenskapsföraren vid diskontutredningen redan blifvit af fullmäktige
förständigad derom, att bevis angående beloppet af de, vid hvarje års slut, å
nämnde bankoräkningar innestående behållningar skola diskontutredningens räkenskaper
bifogas, anser Utskottet revisorernes härom gjorde erinran
icke föranleda någon vidare åtgärd.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 78.
51
35:o.
Angående beslutade och verkställde afskrifningar af fordringar för meddelade
diskontlån.
(1843 års rev.-berättelse, sid. 49; 1847 års rev.-berättelse, sid. 88—89.)
Till följd af den fullmäktige samt Rikets Ständers revisorer, enligt reglementets
202 §, uppdragna gransknings- och beslutanderätt i fräga om afskrifning
1 f. d. filial-diskonternas räkenskaper af sådane återstående fordringar, för hvilkas
godtgörande till större eller mindre del icke den ringaste tillgång finnes att
påräkna, hafva, sedan slutet af sistlidne riksdag, afförts ur Götha kanalbolags f.
d. diskonträkenskaper;
38 st. serskilda diskontlån å ett återstående kapitalbelopp af r:dr 24,329: 12. 11.
samt räntefordringar för 2:ne dylika till kapitalen redan
liqviderade lån;
och uti Malmö f. d. diskonträkenskaper:
2 lån å ett obetaldt kapital af r:dr 633: 29. 5.
samt räntefordringarne för 6 st. diskontlån, hvilkas kapitalbelopp
förut inbetalts.
34:o.
Angående de för diskontutredningens afslutande erforderliga åtgärder.
(4847 års rev.-berättelse, sid. 90—91.)
Utskottet har ännu icke från fullmäktige fått emottaga deras införväntade
utlåtande, jemte de uppgifter och yttranden, som, enligt fullmäktiges af revisorerne
omnämnde beslut, blifvit infordrade angående beskaffenheten af hvar och
en i f. d. filialdiskonternas räkenskaper ännu upptagen fordran samt hvarje fordrans
hittills bibehållna gällande egenskap emot vederbörande gäldenärer och löftesmän
eller deras rätts innehafvare; skolande Utskottet, sedan detta utlåtande,
hvars afgifvande lärer uppskjutits i afvaktan å afslutandet af räkenskaperna för
nyss förlidne år, kommit Utskottet tillhanda, i serskildt betänkande föreslå de åtgärder
och beslut, som vid innevarande riksdag synas böra af Rikets Ständer
vidtagas, så att den långvariga utredningen af besagde diskonter omsider må
kunna fulländas och afslutas.
52
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
35:o.
Angående verkställd läsning af fullmäktiges protokoll frän sednaste statsrevision till
innevarande riksdags början.
Efter genomgåendet af revisionsberättelserne, har Utskottet, för att kunna
yttra sig öfver Riksgäldskontorets förvaltning under hela den tid, som fullmäktiges
vid början af denna riksdag afgifna berättelse omfattar, genömläst oeh granskat
fullmäktiges samtlige protokoller från den 15 September nyssförlidet år, med
hvilken dag den af sednast församlade revisorer verkställda protokollsläsning slutade,
och till den 26 derpåföljde November, eller den dag, hvarunder nämnde
berättelse af fullmäktige afgafs. Härvid har Utskottet icke funnit något att anmärka
emot de af fullmäktige vidtagne och i dessa protokoller antecknade åtgärder
och beslut.
36:o.
Angående decharge för styrelsen och förvaltningen af Riksgäldskontoret.
(1845 års rev.-berättelse, sid. 50; 1847 års rev.-berättelse, sid. 91.)
Som Riksgäldskontorets förvaltning under tiden från sistförflutna riksdags början
till och med den 26 November nästlidet år 1847 i allmänhet blifvit på ett tillfredsställande
sätt besörjd, samt någon sådan anmärkning icke förekommit, som, enligt
Utskottets åsigt, bör till åtal föranleda, får Utskottet tillstyrka,
att fullmäktige i Riksgäldskontoret måtte för de af dem under omförmälde
tiderymd vidtagna åtgärder tillerkännas decharge.
Stockholm den 28 Februari 1848.
Reservation:
Vid 10:de punkten:
af Riksdagsfullmäktigen N. Strindlund.
»Emot det beslut, hvaruti hoglofl. Statsutskottet stannat, i fråga om Riksgäldskontorets
organisation, får jag mig reservera; och får jag i sådant afseende
bifoga Statsutskottets härom afgifna betänkande den motion, som jag angående
detta ämne väckt, så att riksstånden må blifva i tillfälle att i ett sammanhang
inhemta de grunder, på hvilka jag yrkat reorganiserandet af nämnde verk, samt
att denna fråga bedöma; lydande besagde motion sålunda:
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 78. 53
»I en tid då man af styrelsen fordrar vidtagandet af nödiga åtgärder till
förenkling af Rikets embetsverk och hvad dermed eger gemenskap, förefaller d«t
ganska besynnerligt att från representationens sida intet steg göres till förenkling
af Rikets Ständers egna verk. Väl hafva Rikets Ständers år 184S församlade
revisorer, uti deras från trycket utgifne berättelse om granskning af Riksgäldskontorets
förvaltning, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att organisationen
af detta verk, utan någon egentlig svårighet, syntes »kunna och höra inrättas
pä ett mera enkelt sätt, till båtnad för ärendenas gång och besparing af
statens utgifter.» Då likväl Herrar revisorer icke ens antydt på hvad sätt och i hvilka
hänseenden nämnde organisation tarfvade förändring, och då, till följd deraf, Herrar
revisorers härutinnan i allmänna ordalag uttalade åsigt icke lärer föranleda
till något beslut från Rikets Ständers sida, torde det finnas ursägtligt om en enskild
representant begagnar sin motionsrätt, för att i detta hänseende söka tillvägabringa
en lika nyttig, som af behofvet påkallad förenkling.
Uti regeringsformens 66 § stadgas: »att Rikets Ständers Riksgäldskontor
förblifver, såsom hittills, under Riksens Ständers styrelse, inseende ,och förvaltning;
och då Rikets Ständer åtagit sig ansvar för den .rikets gäld, kontoret ombesörjer,
så komma Riksens Ständer, sedan Statsutskottet öfver kontorets tillstånd
och behof sig utlåtit, att genom serskild bevillning tillskjuta de medel, som för
betalande af denna gäld, till ränta och kapital, oumbärliga finnas, så att rikets
kredit varder bibehållen och vårdad.»
Enligt grundlagen eger således Riksgäldskontoret endast det uppdrag, att
ombesörja liqviden af den svenska statens skuld för hvilken Rikets Ständer åtagit
sig ansvara.
Något hinder för nämnde kontors indragning, så snart riket icke vidare eger
någon skuld, borde således, enligt mitt förmenande, icke finnas, helst de öfrige
göromål, Riksgäldskontoret fått sig uppdragna, icke i grundlagarne omförmälas,
och dessutom äro af den beskaffenhet, att de alltför väl kunna åt andra redan
existerande myndigheter öfverlemnas. Jag vill dock icke påyrka en sådan indragning,
emedan jag föreställer mig möjligheten deraf, alt, om ock riket för närvarande
icke har någon så beskaffad gäld, som påkallar Riksgäldskontorets tillvaro,
det kan vara ganska nyttigt att ega en myndighet, som har Rikets Ständers
auktorisation, att i händelse af behof, för statens räkning upptaga lån, och ikläda
sig ansvaret för deras återbetalning. Jag anser deremot både lämpligare och lättare
att från kontoret skiljas alla sådana göromål, sorn icke hafva något att göra
med »bibehållandet och vården af rikets kredit.» I första § af Riksgäldskontorets
54
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
nu gällande reglemente antydas föremålen för kontorets verksamhet, utöfver hvad
ofvanomförmäldte § i regeringsformen innehåller, bestå deruti:
l:o att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å detta
verk anvisade;
2:o att emottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagne
tillgångar och inkomster samt hålla Rikets Ständer uppkommande öfverskott
och behållningar tillhanda;
3:o att, i saknad af annan tillgång för bestridandet af beviljade och å Riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga medel; och
4:o att utföra alla de uppdrag och åligganden, som kontoret för öfrigt af Rikets
Ständer erhållit.
Om nu, bland dessa föremål för kontorets verksamhet, på andra redan befintliga
verk öfverflyttades den del, som från Riksgäldskontoret lämpligen kunde
skiljas, tror jag de göromål, som derefter återstodo, borde blifva så enkla och
litet tidsödande, att de skulle kunna, utan större tjenstemannapersonal, bestridas
af ett lämpligt antal fullmäktige, biträdde af en sekreterare, samt att för kontoret
icke behöfdes någon serskild lokal, utan att herrar fullmäktige alltför väl
kunde inrymmas i Rikets Ständers hus, helst fullmäktiges sammankomster icke
behöfde inträffa mer, än några få gånger om året.
Den fördel, som härigenom skulle uppkomma, inskränkte sig icke blott till en
besparing af hvad Riksgäldskontoret nu årligen kostar, och hvilket, efter afdrag
af fullmäktiges honorarier 8,000 r:dr, kan skattas till minst 30,000 r:dr banko
ärligen, utan den väsendtligaste nyttan deraf bestode deruti, att, då alla statens
inkomster ingingo till, och alla dess utgifter bestriddes af ett enda embetsverk,
enkelhet och redighet vunnes så väl i beräkningen, som redovisningen af statens
inkomster, hvilka dessutom, samlade på ett ställe, blefvo för behofvet mera tillräcklige,
än nu, då de äro delade emellan tvänne verk, som båda måste hålla
nödig kassa till statsutgifternas bestridande.
För att kunna bedöma om och i hvad mon det låter sig göra att, på ofvan
antydde sätt, förenkla Riksgäldskontorets göromål, torde det vara nödigt, att
erinra sig beloppet och beskaffenheten af Riksgäldskontorets nu egande tillgångar
och skulder. Enligt den uppgift derå, som förekommer i det från trycket utgifne
utdrag af Riksgäldskontorets hufvudbok för år 1846, uppgingo kontorets
alla skulder vid samma års slut till 3,026,407: 17. 1.
Denna skuld bestod förnämligast af följande poster,
nemligen:
Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 78. 55
a) Till Rikets Ständers bank, för derifrån utbetalde
medel till 1808 års krigskostnader, hvilken skuld liqvideras
medelst årlig kapitalafbetalning under 38 års tid af 88,000
r:dr, förutom 4% ränta  3,344,000: — —
b) Afsatt fond till bestridande af
årliga anslaget till Strömsholms kanal,
hvilket anslag utgår med 50,000 r:dr
årligen i 15 års tid från och med år
1842. . . . •  460,900: — —
c) Innestående lösen för ekeskog 185,953: 22. 5.
d) För utelöpande kopparskilje
myntspolletter
74,241: 47. 6.
e) Skuld till banken för begag
nadt
kreditiv  759,969: 19. 10.
Samt
f) till diverse fordringsegare . . 201,342: 25. 4. g,026,407: 17. 1.
Betraktar man åter Riksgäidskontorets tillgångar, så befinnes det, att kontoret
vid 1846 års slut egde:
a) Dess hus, upptaget till värde af . . . , 60,000: — —
b) Fordringar, löpande med ränta  2,540,666: 5. 10.
c) Fordringar, för närvarande räntefria, bestämd tid
bör beräknas  586,203: 1. 11.
d) Upplupne räntefordringar  49,062: 55. 10.
e) Fordringar utan ränta  2,732,499: 27. 5.
f) Behållning å banko-räkningen, n:o 2
349,461: 15. 6.
Summa b:ko 6,317,892: 54. 6.
Efter afdrag af ofvanomförmälda skulder  5,026,407: 17. 1.
visar sig alltså, att Riksgäldskontoret vid nämnde tid, utöfver
skulderne, egde en behållning af  1,291,485: 17. 5.
Om nu ock antages, att åtskilliga bland de upptagna fordringarna, såsom
t. ex för utbetalda kreditivmedel, för förskott till bristerna i förslagsanslagen
m. m., icke kunna anses utgöra någon egentlig tillgång, så bör dock med säkerhet
kunna antagas, att, om ock dessa osäkra fordringar icke upptagas i beräk
-
56
Stats- Utshottets Utlåtande, N:o 78.
ningen, kontorets tillgångar dock böra blifva i det närmaste tillräckliga att betacka
dess skalder. Jag föreställer mig alltså att en liqvid af dessa skulder, när
som helst, kan med kontorets nu egande tillgångar verkställas, och jag vågar derföre
föreslå:
l:o Att till liqviderande af bankens fordran för 1808 års krigskostnader
användas de räntebärande fordringar, hvilka Riksgäldskontoret eger för meddelade
lån till nedbrände städer samt för vattenaftappningar m. m. Helst dessa lånefordringar
dels äro af likartad egenskap med dem bankens låneafdelning redan
har att vigilera, samt berörde lån dessutom, derigenom, att de småningom inflyta,
skulle lemna banken samma fördel, som den nu eger, att kunna påräkna en säker
årlig inkomst under en längre tidrymd;
2:o Att fonden till Strömsholms kanal indrages, mot det staden afgifver sin
förbindelse att årligen, under de återstående åren, till kanalverket utbetala den
beviljade anslagssumman af 80,000 r:dr, samt
3:o Att öfriga disponibla tillgångar användas til! den återstående skuldens
betalande.
Skulle det härvid befinnas, att tillgångarna icke förslå till skuldernas
liqviderande, så torde det belopp, söm icke genast kan gäldas, bora utgöras af
bankens fordran, hvarå, i sådant fall, utfärdas obligationer till en deremot svarande
summa, att af Riksgäldskontorets fullmäktige betalas utaf de fonder, som
varda ställda till fullmäktiges disposition.
Sedan en sådan utredning af Riksgäldskontoret egt rum, anser jag, att den
bevillning', Rikets Ständer sig hädanefter åtaga, bör till Kongl. Statskontoret ingå,
äfvensom att de öfriga tillgångar, som hittills varit Riksgäldskontoret anvisade,
jemväl böra till förstnämnde verk öfverlåtas. Då Rikets Ständer ega lika
rätt att granska statsverkets, som Riksgäldskontorets förvaltning, anser jag, att
denna granskniug bör blifva vida bättre ledande till ändamålet, om alla statens
inkomster ingå till ett embetsverk, än om de, såsom hittills, uppbäras af 2:ne.
Jag anser ock enda möjligheten, att en gång kunna rätt organisera Kongl. Statskontoret
samt med nödig skyndsamhet erhålla ett så beskaffadt riksboksslut, som
tillförlitligt visar statsverkets ställning, dä först kunna inträda, när alla statens
medel ensamt af Statskontoret förvaltas. Men då jag hyser denna åsigt, är jag
ock af den tanken, att de öfverskott, som efter hvarje års riksboksslut kunna
uppstå, böra till Rikets Ständers ombud återställas, för att blifva under deras
förvaltning, att användas till betäckande af den brist, som under påföljande år
möjligen kan Uppstå. Jag anser sålunda denna del af Riksgäldskontorets verksamhet
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
57
samhet böra (jvarstä, enär det torde finnas billigt, att, likasom Ständerna ansvara
statsverket, att ovilkorligen erhålla de för statens behof nödiga inkomster,
likaså bör ock till Ständerna, eller deras ombud, återställas de öfverskott, som
uppå de anslagna medlen kunna uppkomma.
Då jag vågar hoppas, att det utskott, till hvilket denna min motion blir
remitterad, med mig delar öfvertygelsen om ändamålsenligheten af en förändring i
afseende å Riksgäldskontorets organisation och verksamhet, är jag ock öfvertygad,
att utskottet närmare utreder och i detalj utarbetar ett fullständigt förslag i den
syftning, jag här blott ansett mig böra antyda».
Bih. litt R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afcl. 24 Hä[t.
STOCKHOLM, tryckt hos t. j. hjerta, 1848.
8
St»ts~Utskottets Mern. N:o JQj Uti. N.o 80.
1
N:o 79.
Ank. lill Exp. Utsk. den 2g Febr.,kl. 7 e. m,
Memorial, i anledning aj erhållen återremiss å utlåtandetN:o 36.
F • .(U'A°.
JL rån Ridderskapet och Adeln har Stats-utskottet erhållit återremiss å sitt
under N:o 36 afgifne utlåtande, i anledning af väckte motioner om anslag
för bildande af arbets- och straffkolonier; men som detta utlåtande blifvit,
under den 5 innevarande månad, af de 3:ne öfriga Riksstånden bifallet, hvadan,
jemlikt 75 § riksdagsordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt,
har Utskottet funnit sig icke kunna med detsamma taga vidare befattning.
Stockholm den 28 Februari 1848.
N:o 80.
Ank. till Exp. Ulsk. den 29 Febr., kl. 7 e. tn,
Utlåtande, i anledning aj väckt motion, angående återställande
till Kalmar Domkyrka aj arrende-inkomsterna utaf jordlägenheter,
tillhörande Kalmar f. d. jästning.
' (I. A.)
Hos Högv. Presteståndet har herr doktor Sandberg, med hvilken herr
biskop Heurlin, herr domprosten doktor Reuterdahlj herr professor N. Lindgren
och herr prosten Mele'n instämt, uti motion, som till Stats-utskottets
handläggning blifvit remitterad, hemställt att domkyrkan i Kalmar måtte antingen
erhålla afskrifning å det år 1831, till bestridande af en del utaf kostnaden
för domkyrkans reparation, hos Rikets Ständers bank upptagne lån
stort 16,666 r:dr 32 sk. banko, med 4 procents ränta, och 2 procents årlig
afbetalning å hufvudstolen, eller helst åter komma i åtnjutande af arrendeinkomsterna
utaf åtskilliga, enligt Kongl, brefvet den 21 Februari 1826, på
obestämd tid till understöd åt domkyrkan upplåtna, men sedermera, jemlikt
Kongl, brefvet den 15 Februari 1841, till försvarsverket indragna jordlotter
eller så kallade fortifikationslägenheter, tillhöriga Kalmar f. d. fästning.
Bill. till R. St. Prot. i84l och i8y.8j 4 Sami. 7 Afd. 2 5 Haft. 1
2
Stats-Utskotle s Utlåtande, N.-o 80.
Till stöd för denna anhållan är hufvudsakligen anfördt: att, sedan Kalmar
stadskyrka blifvit på Konung Carl XI:s befallning raserad, såsom för
fästningsverken hinderlig, hade den nuvarande domkyrkan, på kronans bekostnad
uppförd i en storartad och prydlig byggnadsstil, för Amiralitets-forsaiplingens
begagnande under en tid, då deit del af flottan, som sedermera
förlädes till Carlskrona, varit stationerad i Kalmar, blifvit af högstbemälde
Konung skänkt till sistnämnde stad; att till domkyrkans framtida underhåll
anslagits 57 tunnor kronotionde, hvarjemte stadens invånare åtagit sig' att
till detta ändamål utgöra serskild tionde af stadsjorden; att under tidens lopp
dessa domkyrkans inkomster knappast varit tillräckliga för vidmakthållande
af kyrkans tak, med dess många torn och brytningar, samt för bestridande af
några smärre reparationer, jemte aflöning åt syslomannen och några få af
kyrkans öfriga betjening; att under en tidrymd af halftannat århundrade
domkyrkan blifvit så bristfällig, att den icke kunde hållas droppfri, hvarigenom
den höga, hvälfda domen började angripas af inträngande vatten, gaflarna
vid sidohvalfven gifva sig derifrån, gesimserna inuti kyrkan nedfalla,
samt densamma med hvarje år förfalla till en ruin; att, till förekommande
af en sådan hotande olycka, Rikets Ständer vid 1828 och 1880 årens riksdag
medgifvit, att från banken finge utlemnas ett lån på 16,666 r:dr 32 sk.,
emot 4 procents ränta, och 2 procents årlig kapitalafbetalning, genom hvilket
låneunderstöd, i förening med stora uppoffringar å stadens sida, en ändamålsenlig
reparation å domkyrkan kunnat åvägabringas; att, efter det sådant
väl för sig gått, bekymmer uppstått huru kyrkan skulle kunna både
betala sin iråkade skuld och framgent underhållas, i anseende hvartill spanmålsafgiften
af stadsjorden förhöjts, stadens invånare åtagit sig för hvarje
mantalsskrifven person en årlig ännu fortfarande afgift till kyrkan af 8 och
4 sk., åtskilliga stadens raserade fäslning tillhöriga lägenheter, såsom vallarna
omkring staden, med bastioner och några skansar samt jordlyckor, hvilka,
enligt högstberörde nådiga bref af den 21 Februari 1826, öfverlåtits åt domkyrkan
att begagnas och utarrenderas tills vidare eller lill dess ifrågavarande
platser möjligen åter kunde varda för fästningsverket i Kalmar behöfliga,
blifvit med största omsorg begagnade, bastionerna förvandlats till små trädgårdar,
skansplanerna inhägnats och odlats, samt alla platser utarrenderats
emot en förmedelst kyrkorådets och syslomannens omtänksamhet, år från år
förhöjd afkomst, genom hvilka åtgärder årliga afbetalningar kunnat göras på
skulden, domkyrkan underhållas och dess vanliga utgifter bestridas; att, sedan
sålunda i 10 år fortgått, hade, af förekommen anledning, uti nådigt
bref den 15 Februari 1841, blifvit förklaradt, att, som då varande 3:dje
Stats-TJtskottets Utlåtandej N.-o So.
3
hufvudtitelns inskränkta tillgångar icke tilläto uppoffringar till några för försvarsverket
främmande föremål, borde domkyrkan i Kalmar återställa merbarörde
lägenheter, för att till förmån för landtförsvaret af Kongl. Krigs-kollegiurn
disponeras och förvaltas, hvilket nådiga förklarande föranledt Domkyrkorådet
att göra underdånig ansökning, det Kongl. Ma:jt måtte täckas, med
afseende på domkyrkans fattigdom och oförmåga att uppfylla sina förbindelser,
antingen tillåta henne tillgodonjuta inkomsterne af oftanärnnde lägenheter,
intill dess skulden blifvit betald, eller ock aflåta nådig proposition till
Rikets Ständer om densammas afskrifning, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t
behagat, jemlikt nådigt bref af den 11 Oktober 1841, resolvera, att domkyrkan
skulle till 1845 års slut få åtnjuta 500 r:dr banko årligen af inkoitislerue
för ifråga varande lägenheter, hvaremot återstoden af arrendemedlen
skulle af Domkyrko-syslomannen jemväl uppbäras, men inför Krigs-kollegium
redovisas; att Dom kyrkorådet, å förnyad underdånig ansökning i enahanda
syftning, under den 27 Augusti 1844 undfått det nådiga svar, att, Kongl.
M aj:t icke funne skäl att göra framställning om den ifrågasatte afskrifningen,
men deremot ville i nåder tillåta, att domkyrkan i tio år finge åtnjuta de i
Kongl, brefvet den 11 Oktober 1841 omförrnälda 500 r:dr; att farhåga uppstått,
att äfven delta anslag, ehuru icke utgörande mer än halfva beloppet
af den årliga ränte och kapital-afbetalning domkyrkan vore skyldig å lånet
fullgöra, kunde, i anledning af 1847 åis statsrevisorers anmärkning derom,
att inkomster blifvit domkyrkan beredde af medel, hvilka bordt komma försvarsverket
till godo, varda indraget, hvarigenom domkyrkan, lill afbördande
af sin ännu återstående skuld, 10,667 r:dr 7 sk. 2 r:st , skulle sakna påräknadt
bidrag af allmänna medel, enär, i anseende till statens knappa tillgångar
och de många behofven , svårighet torde möta, att ett motsvarande anslag
blefve, på sätt revisorerne antydt, uppfördt å den hufvudtitel, der anslag
för kyrkors underhåll förekomma; att det närvarande tillfälliga bidraget
af 500 r:dr upphörde med år 1854, oansedt kyrkans skuld då icke vore gulden,
! följd hvaraf förlägenhet och flerfalldiga svårigheter skulle för Domkyrkorådet
inträffa, hvaremot atla dessa olägenheter afböjdes, samt domkyrkan
för framtiden betryggades, utan någon serskild uppoffring för statsverket,
derest kyrkan koinme i oqvaldt åtnjutande af arrendeinkotnsterne för oftabesagde
jordlotter, och slutligen, att Dom kyrkorådet, i förlitande på fortfarandet
af denna förmån, vågat ikläda sig betalningsansvar för meranämnde hos
banken undfångna lån.
Enligt Utskottet meddelade upplysningar utgör arrendebeloppet å ifrågavarande,
Kalmar f. d. fästning tillhöriga, jordlägenheter, i penningar 490 r:dr
i Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 80.
33 sk., samt spanmål 63 tunnor, hälften råg och hälften korn, hvilken levereras
in natura samt försaljes på offentlig auktion; hvarefter konsistorium
redovisar för medlen, som år 1846 uppgått tillsammans till 1,251 ridr.
Stats-utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, och ehuruväl domkyrkan
i Kalmar fått sig, genom Kongl, brefven den 10 Oktober 1841 och
den 27 Augusti 1844, ti Hägde 500 r:dr, att årligen i tio år, eller till och med
1854, utgå af arrendeinkomsterna å Kalmar f. d. fästnings-jordlotter; dock
som upplyst är, dels att delta anslag är otillräckligt, äfven i förening med
domkyrkans öfriga inkomster, för bestridande af kostnaderne för årligen erlorderlige
reparationer å kyrkan, samt för afbetalning af dess skuld till Rikets
Ständers bank, dels ock att ifrågavarande jordlägenheter blifvit genom
stadens invånares omsorg uppodlade och derigenom kommit i sådant skick,
att deraf kan hemtas en icke obetydlig afkomst, hvilken, enligt Kongl, brefvet
den 21 Februari 1826, odelad tillfallit domkyrkan, men numera, med
undantag af omförmälde 500 r:dr, ingår till fjerde hufvudtiteln, anser Utskottet,
med fästadt afseende äfven derå, att denna domkyrka, egentligen
ämnad till begagnande af Amiralitets-församlingen, blifvit uppförd till en
storlek och prydlighet, vida öfversligande stadens invånares både behof
af utrymme och underhållsförmåga, samt att dessutom kyrkan, såsom en af
byggnadskonstens skönare företeelser, tvifvelsutan är förtjent af statens raellankommande
omvårdnad, då sådan icke kan från annat håll i erforderlig
mån erhållas, sig böra
hemställa, att Rikets Ständer ville, med förklarande af domkyrkans
i Kalmar behof af hela inkomsten utaf merberörde lägenheter, hos
Kongl. Majit i underdånighet begära, att Kongl. Majit täcktes i nådigt
öfvervägande taga, huruvida icke, för någon längre tid, eller
intill dess kyrkans i banken ei hållna lån, till kapital och ränta, blifvit
till fullo guldet, dessa fästningslägenheter kunna till domkyrkans
disposition öfverlåtas, och, i sådant fall, derom nådig proposition
till Rikets Ständer aflåta.
Stockholm den 28 Februari 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande j N:o 8t.
5
N:o 81.
Atik. till Exp. Utsk. den 29 Febr., kl. 7 e. un.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om försäljning till
skatte af en del kronan tillhöriga fisken, m. m.
(I. A.)
Hederv. Bonde-ståndet har till Stats-utskottet remitterat 2:ne hos bemälde
Riks-stånd afgifna memorialer, det ena al riksdagsfullmägtigen Olof
Pehrsson från Gefleborgs län, med hvilken riksdagsfullmägtigen Erik Ersson
från samma län sig förenat, innefattande det förslag, att alla kronans
lisken, med undantag af de större laxfiskena, måtte, efter föregången värdering,
få försäljas till de skattemän, inom hvilkas område fiskena voro belägna,
utan att vidare skatt eller ränta derå komme att erläggas; — och det
andra af riksdagsfullmägtigen Pehr Östman från Westernorrlands län, som
äskat, att Rikets nu församlade Ständer ville besluta, att de inom Ångermanland
varande laxfisken, hvilka för kronans räkning blifvit utarrenderade,
men hvar för sig icke lemnade staten i årlig inkomst 10 r:dr banko, finge
af de byalag, invid hvilkas stränder desamma äro belägna, utan afgift begagnas,
samt att till de laxfisken, hvarföre vid arrende-auktion erbjödes högre
afgift, byamännen, utmed hvilkas stränder fiskena voro belägne, måtte
ega options-rätt.
Rikets Ständer hafva redan, vid 1840 och 1841 årens riksdag, jemlikt
underdånig skrifvelse N:o 194, för sin del beslutat, att, med undantag af de
större laxfiskena, alla öfriga kronans fisken, sedan vid anställd skattläggning
en, efter förut erlagdt arrende lämpad, ränta blifvit åsatt, finge, i den
mån arrendena upphörde, under skattemannarätt försäljas, hvarjemte Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t öfverlåtit att bestämma hvilka fisken borde försäljas,
och att pröfva skeende anbuds antaglighet, m. m.; men enär, enligt hvad
Utskottet inhemtat, denna fråga ännu beror på Kongl. Kammar-kollegii utredning,
hemställer Utskottet,
att ofvannämnde 2:ne motioner för närvarande icke måtte till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Februari 1848.
S(als~Utskottets Vtlätandej N.o 82.
N:o 82.
Ant. till Exp. Utsk. den 29 Febr., kl. 7 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående förhöjning
i priset å salpeter.
(L. A.)
Frän Hederv. Bonde-ståndet har lill Stais-ntskottet« handläggning blifvit
remitterade serskilde, af riksdagsfullmägtige Carl M. Engström hån Kalmar
län och Petter Gabrielsson från Kronobergs län, hos b*malde Riks-stånd
väckte motioner, hvaruti Johan Petter Danielsson och Johan Pettersson
från förstnämnde län samt Pehr Mårtensson från Jönköpings län instämt,
och uti hvilka motioner anföres, att, sedan den inhemska salpeter-tillverkningen
blifvit uppmuntrad, dels genom ett högt lösningspris af kronan, dels
genom premiers utdelande till dem, som inrättade plantlador, hade en mängd
enskilde personer deraf funnit sig uppmanade, att, för tillverkning af salpeter,
göra stora omkostnader, men då i följd häraf salpeter tillverkats utöfver
behofvet, hade priset å den af kronan inlöste salpeter, hvilken från och
med år 1816 till och med år 1834 betalis med 7 r:dr 24 sk. lispundet, blifvit
nedsatt först till 6 r;dr 32 sk., sedermera år 1836 till 6 r:dr samt päföijde
år till 5 r:dr, hvilket pris väl år 1842 förhöjts med 32 sk. eller till
nu stadgade belopp; att, efter denna prisnedsätlning å salpetern, tillverkningen
icke bure sig, utan mer och mer aftynade, hvilket bäst visade sig deraf,
att densamma, som år 1836 utgjorde 33,504 lispund, år 1843 nedsjunkit
till 14,623 lispund, i följd hvaraf måst importeras af utländsk salpeter
betydliga qvantiteter, uppgående för åren 1846 och 1847 tili 36,056
lispund; att, ehuru visserligen priset å den utländska vore lägre än å den inhemska,
kunde likväl den vinst, Stats-kassan derigenom tillskyndades, icke
jemföras med den förlust, som tiilfogades landet förmedelst salpeiertillverkningens
undertryckande och förfall, hvaraf de menliga följderna i synnerhet
drabbade den jordbrukande klassen, samt slutligen att det, enligt motionärernes
förmenande, vore mindre välbetänkt, att, i förlitande på tillgång af
utländsk vara, låta den inhemska salpetertill verkningen utdö, hvarigenom skulle
kunna inträffa, att om, emot förmodan, Riket invecklades i krig eller sådane
utbröte i andra länder, hvarifrån salpeter nu påräknas, införseln af denna
för kruttillverkningen oundgängliga artikel, helt och hållet torde uteblifva.
På det att salpeter måtte kunna åstadkommas inom landet till det belopp,
som motsvarar statens behof, äfvensom att tillverkningen, utgörande
Stats-Ut skottets Utlåtande, N.-o 8 $.
7
cn af jordbrukets vigtigaste binäringar, synnerligen i skogrika orter, mätte
med någon fördel kunna bedrifvas, hafva motionärerne föreslagit, att priset
å inhemsk salpeter blefve bestämdt till 7 r:dr 24 sk,, eller minst till 6 r:dr
32 sk. banko lispundet.
Ehuru Utskottet väl delar den åsigt, att det är af vigt att salpeter, såsom
den buf vudsakliga rudimaterien för kruttill verkningen, finnes inom landet,
anser dock Utskottet att, då Kongl. IVEjrt är oförhindrad att, efter
sig företeende omständigheter, höja priset å salpeter, en sådan förhöjning
icke lärer uteblifva, i fall den af behof vet påkallas, hvadan
motionärernes ifrågavarande framställningar icke torde böra till någon
Rikets Sländers åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Februari 1848.
N:o 83.
Ånk. till Exp. Utsk. den 29 Febr, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om optionsrätt för Umeå
stad till det s. k. Lazar etts-fisket eller Nya Försöket.
(I. A.)
Uti en hos Borgare-ståndet väckt och af bemälde Riks-stånd till Statsutskottet
remitterad motion, har herr Carl M. Bjur hemställt, att, som det
i Umeå eif, inom Umeå stads område, anlagde s. k. Lazaretts-llsket eller Nya
Försöket,'ehuru det endast få år existerat, I ik väl åstad kommit stora uppgrundningar
nedanför nämnde stad, hvilken i följd deraf skulle med betydliga
uppoffringar i framtiden få umgälla den knappa inkomst, som staden uppburit
af ifrågavarande fiske, Umeå stad måtte till detsamma erhålla optionsrätt,
emot erläggande af den fisketaxa, hvilken Kongl. Kammar-kollegium
kunde såsom lindrigast bestämma.
Af de Utskottet tillhandakomne handlingar i ämnet inhemtas bland annat:
alt merberörde kronofiske, hvilket, med innevarande års början, blifvit
till nytt arrende ledigt, är vordet å offentlig auktion den 6 November 1847
utbjudet på arrende under 6 år, dervid flere anbud blifvit gjorda, hvilkas
antaglighet underställts Kongl, Kammar-kollegii pröfning; att ej mindre förvaltaren
af Baggböle sågveik, u.i en tili bemälde Kongl, kollegium ingifven
skrift, begärt alt under 6 år få, emot en åi lig fisketaxa af i tunna lax och l
S
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 84-
tunna sik, fisket å sig på arrende öfverlåtet, än äfven egarne till nämnde
sågverk hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att merbesagde kronofiske
måtte nedläggas, emot det att sågverks-egarne årligen erlade markegångsvärdet
af en half tunna lax och en half tunna sik, samt att desse ärenden ännu
icke blifvit pröfvade och afgjorde.
Då således frågor blifvit väckte, angående detta fiskes upplåtande åt enskilde
personer, hvilka frågor bero dels på Kongl. Kammar-kollegii, dels på
Kongl. Maj:ts nådiga afgörande,
hemställer Utskottet, vid sådant förhållande, att ifrågavarande motion
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Februari 1848.
N:o 84.
Ani. till Exp. Utsk. dea 29 Febr., II. 7 e. ni.
Utlåtande, angående ersättandet af kostnaderne för sednast sammankallade
riksrätt. (R:gls Aid.)
Enär den i 97 § af nu gällande reglemente för Riksgälds-kontoret meddelade
föreskrift om riksdagskostnadernes bestridande, enligt dess uttryckliga
ordalydelse, endast afser kostnader och utgifter för 1844 och 1845 års riksdag,
och samma reglemente icke innehåller något stadgande angående Riksgäldskontorets
skyldighet att fortfarande godtgöra dylika till föregående riksdagar
hörande utgifter, hafva fullmäktige, efter hvad de för Stats-ulskottet anmält,
funnit sig icke vara berättigade att bevilja en af Kongl. Stats-kontoret först
vid slutet af år 1845 äskad ersättning för det belopp af 2,371 r:dr 32 sk.,
som Kongl. Stats-kontoret, till följd af Kongl. Brefvet den 2 Augusti 1842,
förskottsvis af under händer hafvande medel utbetalt, dels såsom arfvoden
för sekreteraren och notarien samt vaktbeljeningen hos den, enligt Konstitutions-utskottets
beslut, under 1840 och 1841 års riksdag, sammankallade riksrätt,
och dels såsom vedergällning för tagna afskrifter af Statsråds-protokollerne,
rörande de frågor, som varit Riks-rättens bedömande underställda.
Då ersättning för ifrågavarande utgift, hvilken måste hänföras till kostnaderne
för sistnämnde riksdag, synes, oaktadt dröjsmålet med denna ersättnings
reqvirerande, böra Kongl, Stats-kontoret beredas, i öfverensstämmelse
med
Stats-Utskottels Utlåtande > N-0 85.
9
med det af Rikets Sländer vid samma riksdag meddelade beslut, angående
”sådane af Rikets Ständers sammanvaro föranledde utgifter, som, i anseende
till sitt föremål eller sin beskaffenhet, blifvit af Kongl. Maj:t fastställde och å
Kongl. Stats-kontoret anvisade, så och under förutsättning, att hvad genom
åberopade beslut stadgats, rörande verifikations-handlingarnes aflemnande till
Riksgäldskontoret och granskning derstädes, varder före utbetalningens verkställande
vederbörligen iakttaget, får Utskottet tillstyrka,
att det af ofvannämnde anledning genom Kongl. Stats-kontoret utbetalda
förskott må af Riksgäldskontorets medel ersättas.
För öfrigt vill Utskottet, vid uppgörandet af det nya reglementet för
Riksgäldskontoret, taga i öfvervägande, huruvida det förhållande, som nu
förekommit, bör föranleda någon ändring i nuvarande reglementes stadgande
angående riksdagskostnadernes bestridande.
Stockholm den 28 Februari 1848.
N:o 85.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Febr., kl. 7 e. m.
Utlåtandej angående det staden Weocjös näringsidkare beviljade
förlagslåns återbetalande till Riksgäldskontoret.
Uti den till Rikets Ständer vid innevarande riksdags början aflåtna
proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t tillkännagifvit,
dels alt Kongl. Majit, utom det till staden Wexjös återuppbyggande
efter 1848 års eldsvåda beviljade lån å 240,000 rd:r, i nåder anvisat
en serskild lånesumma af 30,000 r:dr, att genom den i samma stad då bildade
nödhjelps-kornmitte användas till förlagslån åt dervarande handtverkare
samt öfrige näringsidkare, och dels att Kongl. Majit, und.er den 26 Oktober
1846, i afseende på denna lånesummas återbetalning, förordnat, att en tiondedel
deraf, jemte upplupen och efter 3 procent årligen beräknad ränta från
den 1 November sistnämnde år, skulle inbetalas vid slutet af n}'ss förlidet
samt hvart och ett af derpåföljaude 9 år; och borde stadens magistrat och
äldste förbinda sig att gemensamt ansvara för lånemedlens återbetalande och
insändande till Kongl. Stats-kontoret vid hvar och en af de bestämda betalBih.
till R. St. Prot. 1847 och 1848 j 4 Sami 1 /l/d. 2b Höjt. 2
10
Stals-Utskottets Utlåtandej N:o 86.
ningsterminerna; hvarjemte Kongl. Maj:t uti högstberörde proposition föreslagit,
att, enär ifrågavarande lånesumma utgått af det å Riksgäldskontoret vid
1840 och 1841 års riksdag anvisade mindre kreditiv och derföre borde till
detta verk åter inbetalas, Riksgäldskontoret, som redan öfvertagit befattningen
med byggnadslånet, äfven måtte få sig uppdraget att vaka öfver förlagslånets
återbetalande; i hvilket lall Wexjö stads magistrats och äldstes afgifna
förbindelse å samma låns belopp, 30,000 r:dr, skulle komma att på Riksgäldskontoret
Öfverlåtas.
Då genom nyssberörde åliggandes öfverflyttning på Riksgäldskontoret och
lånemedlens i följd deraf skeende omedelbara inbetalning till samma verk,
den omgång, tidsutdrägt och dubbla bokföring, som dessa medels inlevererande
till Kongl. Stals-kontoret måste förorsaka, kan undvikas, så anser sig
Stats-utskoltet böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad i omförmäldte hänseende blifvit af
Kongl. Maj:t i nåder föreslaget;
lärande Riksgäldskontoret, jemte ofvannämnde förbindelse, få emottaga
den till Kongl. Stats-kontoret redan verkställde kapital- och räntebetalning;
hvaremot ett hela lånet motsvarande belopp bör, såsom genom besagde öfverlåtelse
och liqvid godtgjordt, derefter afföras å de i Riksgälds-konlorets räkenskaper
ännu balanserade fordringar för de medel, som af mindre krediti vet
blifvit utbetalda.
, Stockholm den 28 Febr. 1848.
N:o 86.
Ankom till Exp. Ulst. den 29 Fehr., kl. 7 e. in.
Utlåtande 3 i anledning af föreslagen afskrifning af det för Kottholms-kanalens
anläggning och sägströinmens upprensning
beviljade lån. (R;gs Aid.)
Till Stats-utskottet har Preste-ståndet remitterat en af prosten Setterblad
väckt motion, innefattande anhållan, att Rikets Ständer måtte medgifva,
att det lån, hvilket blifvit beviljadt, för att genom en kanal genombryta
Kottholmsnäset, äfvensom för upprensningen af sågströmmen i Tidaelfven inom
Wadsbo härad af Skaraborgs län, finge afskrifvas; varande af motionären,
Stats-Utskottets Utlåtande j N\o 86.
11
såsom skäl för den sökta afskrifningen, hufvudsakligen anfördt: att kostnadsförslaget
för nämnde arbetens utförande endast upptagit en summa af 8,253
r:dr och alltså med 3,797 r:dr understigit den kostnad, som derför måst användas;
att för detta arbetsföretag ett stats-anslag, motsvarande hälften af
den beräknade kostnaden, hos Kongl. Maj:t i underdånighet söktes, men icke
beviljades, utan anvisades i stället ett låneunderstöd å samina belopp;
att intressenterne i företaget nödsakats jemväl skuldsätta sig för den kostnads-förslaget
öfverstigande arbetskostnaden, och dessutom borde årligen utbetala
66 r:dr 32 sk. såsom ersättning för afkastningen utaf en qvarn, hvilken
genom kanal-anläggningen förlorat sin vattentillgång; samt att det med berörde
arbetsföretag åsyftade ändamål, i anseende till sedermera företagne upprensningar
af sjöarne Östens och Långens utlopp, icke kunnat vinnas.
I anledning af denna motion anser Utskottet sig böra upplysa, att Kongl.
Maj:t, genom nådigt bref af den 15 Maj 1843, för meranämnde vattenaftappnings-aibeten
anvisat ett lån å 4,126 r:dr 24 sk., att utgå af de för dylika
arbeten inom rikets medlersta och södra provinser vid 1840 och 1841
års riksdag anslagne medel; hvilket lån också under Juli månad samma år
till hela sitt belopp blifvit från Riksgäldskontoret utbetaldl; börande lånesumman,
enligt den derför afgifna skuldförbindelsen, återbetalas på det sätt,
att, efter förloppet af 5 år från medlens lyftning, årligen erläggas 5 procent
af lånets ursprungliga belopp, hvaraf 3 procents ränta beräknas å det återstående
kapitalet samt ofverskottet utgör kapitalafbetalning.
Då det af intressenterne uti ofvanberörde arbetsföretag sökta understöd
utaf allmänna medel endast emot återbelalnings-skyldighet beviljats och utbekommits;
då intressenterne ej allenast genom skuldförbindelsen underkastat
sig de fastställda betalningsvilkoren, ulan ock genom det angående samma
företag ingångna kontrakt förbundit sig til! dess fullbordande utan ytterligare
bidrag från statens sida; och då den uppgifna, fastän icke på något sätt styrkta,
omständigheten, att genom 2:ne andra dylika vattenaftappnings-arbeten det
med nu ifrågavarande företag åsyftade ändamål motverkats, icke kan anses
såsom giltig grund för den sökta eftergiften af besagde betalningsskyldighet,
helst dessa arbeten hvarken för statens räkning eller genom dess försorg blifvit
utförda; så får ULskottet, med derjemte fästadt afseende å de likartade anspråk,
hvilka genom bifallandet af prosten Setterblads motion ofelbart skulle
framkallas, hemställa,
att densamma må förfalla.
Stockholn» den 28 Februari 1848.
12
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N.o 8j.
N:o 87.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Febr,, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af revisoren vid Riksgälds-kontoreb A. L,
Kuhlaus enkas ansökning om förhöjd pension.
(R:gls Afd.)
Genom fullmäktige i Riksgäldskontoret, har Stats-utskottet emottagit
en ansökning af revisoren A. L. Kuhlaus efterlemnade enka, Anna Christina
Kuhlau, född Gauman, om antingen förhöjning i den pension, hon
ifrån Riksgäldskontorets enke- och pupillkassa åtnjöte, eller ock en årlig gratifikation
utaf allmänna medel, enär denna pension, utgörande endast 120
r:dr, vore otillräcklig för hennes och en oförsörjd dotters bergning; till hvil
ken
ansökning fullmäktige, under vitsordande af sökandens uppgift, att hennes
man under 57 års tid varit i Riksgäldskontorets tjenst, då han vid en
ålder af 82 år med döden afgick, tillstyrkt bifall, med hemställan, att enkan
Kuhlau, i anseende till den behöfvande ställning, deruti hon vid 70 års
ålder sig betunne, samt hennes aflidne mans ovanligt långa tjenstetid, måtte
varda uppförd å Riksgäldskontorets pensionsstat till åtnjutande af en årlig
pension å 30 r:dr.
Med afseende å de af fullmäktige anförde omständigheter och då, enligt
hvad styrkt blifvit, tiligångarne efter sökandens år 1846 aflidne man
understego skulderna, samt den pension, hvilken denne i lifstiden för sin enka
beredt, genom årlig inbetalning till förenämnde enskilda kassa utaf 15 procent
af samma pensionsbelopp, vore vida lägre, än de från enahanda kassa inom
Rikets Ständers bank till enkor efter tjenstemän i samma grad utgående pensioner
och ej kunde anses motsvara lefnadsbehofven för sökanden samt dess
oförsörjda dotter, får Utskottet jemväl tillstyrka,
att, såsom tillökning i bemälda enkas pension, ett belopp af trettio
riksdaler årligen må å Riksgäldskontorets pensionsstat uppföras till
utgående under hennes återstående liftid, från och med innevarande
års början.
Stockholm den 28 Februari 1848.
N:o 88.
Stats-Utskotlels Utlåtande, IVtO 88.
13
N:o 88.
Ank. till Exp. Utsk. den 2g Febr., kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående Ridöns anslående
till allmänning åt Färentuna härad.
(I. A.)
Från Hederv. Bondeståndet nar til] Stats-ulskottet blifvit remitterad! elt
hos bemäldte riksstånd af riksdagsfullmäktigen Erik Carlsson från Stockho!ms
län afgifvet memoria), deruti han föreslagit, att som hemmansinnehafvarne
uti Färentuna härad i allmänhet och synnerligen de uli Skå, Sånga, Hilleshögs
och Färentuna socknar, icke hade, med få undantag, ringaste tillgång
på skog, utan måste, sedan häradsboerne förlorat nyttjanderätten til! en af
deni i äldre lider begagnad allmänning, Borgskogen kallad, belägen i Svartlösa
härad och Södermanlands län, vid hufvudstadens hamnar eller från andre
aflägsna ställen, emot gångbara priser, tillhandla sig de oundgängligaste
skogsförnödenheterne, det måtte en Kongl. Majrt och kronan tillhörig, i närheten
af Färentuna härad, men inom sistnämnda län belägen holme, benämnd
Ridö, anslås till allmänning åt Färentuna härad, eller, om detta icke
kunde ske, häradets skoglösa hemmansegare åtminstone förunnas årlig utdelning
eller utsyning af Ridöns rika skogstillgångar, deraf för kronans räkning
årligen upphögges och försåldes betydliga qvantiteter.
Soui Ridön är en kronan tillhörig park, hvilken bör för dess räkning
bibehållas och efter det af Kongl. Majit gillade nya skogshushållningssäU behandlas,
samt någon giltig anledning icke synes vara för banden att, såsom
undantag, bevilja den af motionären ifrågaställa, enrot gällande författningar
angående kronoparken förvaltning stridande, utsyningsrätt, finner Utskottet
sig böra hemställa,
att Erik Carlssons förevarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 29 Februari 1848.
Bih, till R. St. Prof. 1847 och 1848, 4 'Sami, t A/d. j5 ljuft
-
14
Stats-Ulskolte‘s Utlåtandej N.o 8g.
N:o 89.
Ank. till Exp. Utsk. dea 29 Febr., kli 7 e. ra.
Utlåtande} i anledning af väckt motion, angående befrielse för
gästgif varen Eskil Johansson från debiterad rotevakans afgift.
(L A.)
Uti en hos Heder v. Bondeståndet väckt och till Statsutskottet remitte®
rad motion, har riksdagsfullmäktige!! Gustaf Bernhard sjppelcjvist från Blekinge
län anhållit, att gästgifvaren Eskil Johansson, hvilken, såsom egare
af | mantal Backaryd, som, jemte 1 mantal Kalmar,, skall blifvit för mer än
70 år sedan anslaget till gästgifverihemman* fått sig påförd rotevakans-afgift,
oaktadt gästgifverihemman äro befriade från dylik afgift* måtte få tillgodonjuta
de nyssnämnde hemman åtrö!jande privilegier, hvartill 1 otefrihet hörde.,
Då förevarande fråga är af den beskaffenhet,att den bör af vederbörande
myndigheter pröfvas och afgöras, anser Utskottet ifrågavarande motion
icke kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda*
Slockholm den 29 Februari 1848.
STOCKHOLM, Ecksteinska
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
1
IN:o 90.
Ank. till Exp. Etsk. den 8 Mars, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riksstat ens
Sjette Hufvudtitel.
(U. A.)
Enligt nu gällande Riksstat äro för sjette hufvudtileln, som innefattar anslagen
för Civil-departementet, uppförda kontanta penningar 546,296 r:dr 16
sk., med under lönerna inbegripna 10,041 V2 t:r spanmål, indelda räntor efter
markegång, på förslag 293,689 r:dr 32 sk., samt 3,459 t:r indelt! och oindeld
spanmål, utgörande, efter 6 r:dr t:n, 20,754 r.dr, tillsammans 860,740 r:dr.
I öfverensstämmelse med hvad i utlåtandena N:ris 38, 39, 73 och 74
uti likartade fall egt rum. hemställer Utskottet,
alt den definitiva regleringen af de under sjette hufvudtiteln
förekommande indelningar icke må af Rikets Ständer
fastställas förr, än frågan om dessa indelningars indragning
till statsverket emot ersättning al kontanta statsanslag blifvit
af Rikets Ständer slutligen pröfvad och afgjord.
De förändringar, som, i afseende på denna hufvudtitel, ifrågakommit dels
med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om statsverkets tillstånd och
behof, dels i följd af enskilda motioner eller andra förhållanden omförmälas
nedanföre i den ordning anslagen i Riksstaten förekomma.
Berga- och Kommers-Kollegierna.
1:0 Uti den nådiga Propositionen har Kongl. Maj:t gifvil Rikets Ständer
tillkänna, det Kongl. Majit, sorn funnit Bergs- och Kommers-kollegiernas nuvarande
kollegialsammansättning böra utbytas mot en sådan organisation, att
förvaltningspersonalen komme att bestå i hvartdera verket af en chef med al
-
Rih. lill R. St. Prat. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 1
2
Stats-Its/sottets Utlåtande, N:o 90.
lena beslutande ratt uti alla till verken hörande ärenden, endast med undanlag
för frågor om lån ur manufaktur-diskonten och mål, som röra Fahlu Bergsskola,
och af rådgifvande departemental-föredragande eller byråchefer med reservationsrätt,
i öfverensstämmelse härmed och med tillämpning af
seende på regleringen af personal- och aflöningsstaterna uppgifne grunder,
för de nya embetsverk, hvartill Bergs- och Kommers-kollegierna, under benämning
det förra af Öfverstyrelse!] för Bergsverken och det sednare af ÖfVerstyrelsen
för handel- och slöjder, skulle ombildas, godkänt de uti bifogadt
statsrådsprotokoll öfver Ci\il-ärenden af den 23 September sistlidet år intagna
förslag till stater, uppgående för den förra öfverstyrelsen till 14,133 r:dr 16
sk., och för den sednare till 19,933 r:dr 16 sk., utom de arfvoden, som äfven
framdeles skulle af manufaktur-diskonten för förvaltningen deraf utgå; och har
Kongl. Majit, med afseende å den sålunda beslutade förändringen i Bergs-och
Kommeps-kollegiernas organisation, nu äskat Rikets Ständers bemyndigande,
dels att å allmänna indragningsstaten uppföra lönerna för dem af Kollegiernas
styrelsepersonal, sorn icke kunna uti de i Kollegiernas ställe blifvande nya styrelser
varda bibehållne, äfvensom lönerna vid sekreterare- och advokat-fiskalstjensterna
i Bergs-kollegium, hvilka borde indragas, saint skillnaden emellan
den å Kommers-kollegii stat nu uppförda advokatfiskals-lön och den ombudsmanslön,
som i stället ansetts böra utgå af manufaktur-diskontens medel, med
rättighet för dem, hvilkas löner sålunda i sin helhet eller till en del å indragningsstaten
förflyttas, att i vanlig ordning derifrån uppbära dessa lönebelopp, intilldess
de afgå eller till motsvarande eller högre löner befordras, och med iakttagande,
att, i händelse sådan förflyttning från indragningsstaten till ordinarie
tjenst med ringare lön eger rum, endast löneskillnaden bör den befordrade
från indragningsstaten tillgodokomma, dels att disponera de för öfriga tjenster
vid nämnde embetsverk å riksstaten hittills fastställda löne-anslag intilldess dermed
personal-regleringen, enligt de nya staterna, i mån af afgång, fullständigt
kan blifva tillvägabragt.
1 sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en inom Bondeståndet
af Lars Olsson från Stora Kopparbergs län väckt samt af Anders Eriksson
och Pehr Pehrsson från Örebro län och Anders Andersson från Wermlands
län understödd motion, deruti, under åberopande af det ringa antalet
och den föga maktpåliggande beskaffenheten af de till Bergs-kollegii befattning
nu hörande ärenden, äfvensom det förhållande, att, efter motionärens förmenande,
nämnde embetsverk, i stället att bidraga till bergshandteringens utveckling
och förkofran, tvertom vore för dessa ändamåls befrämjande hinderlig!,
blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit ånyo göra un
-
Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
derdånig hemställan om sådana åtgärders vidtagande, att bemäldte Kollegium
må, såsom serskildt embetsverk för hvad till bergsväsendet hörer, varda alldeles
indraget.
Enligt hvad den Kongl, propositionen och dervid bifogade Statsrådsprotokoll
öfver civilärenden af den 25 September förlidel år utvisa, skulle, genom
tillämpning af ofvannämnda stater för de tvänne öfverstyrelser, hvartill Bergs- ,
och Kommers-kollegierna ansetts böra ombildas, uppstå en minskning i personalen
från 16 till 9 för del förra, och från 23 (ill 16 för det sednare embetsverket;
äfvensom en nedsättning i nu varande utgifter å riksstaten för Bergskollegium
af 2759 r:dr 32 sk. och för Kommerskollegium af 210 R.dr 32 sk., eller
tillsammans 2,970 r.dr 16 sk., oberäknad! den besparing, som kan uppkomma
dels genom försvinnandet af den år 1841 å indragningsstat uppförda förhöjning
i spanmål för de embets- och tjenstemän, som före nämnde års statsreglering
kommit i åtnjutande af löner å bemälde kollegiers stater och desamma
ännu innehafva, dels genom ifrågastäldt framtida upphörande af arfvodet
för den ena föredraganden uti öfverstyrelsen för bergverken. Medelst indragning
af den å manufaktur-diskontfonden nu anvisade kommersrådslön, 1600
r:dr, med derunder inbegripne 152 tunnor spanmål, äfvensom genom nedsättning
med 433 r:dr 16 sk. uti totalbeloppet af de till Kommers-kollegii ledamöter
från nämnde fond utgående arfvoden skulle dessutom i och för förvaltningen
af nämnda diskontfond uppkomma en årlig besparing af 2,185 r:dr
16 sk.: men enär, å andra sidan, enligt hvad ofvan berördt är, lönerna för
manufaktur-diskontens ombudsman och den honom biträdande kanslist skulle
för framtiden med tillsammans 1600 r:dr af diskontens medel bestridas, komme
följaktligen den blifvande netto-besparingen å manufaktur-diskontens stat
alt nedsättas till 585 r:dr 16 sk.
Då, sedan de till Bergs- och Kommers-kollegiernas befattning förut hörande
juridiska och ekonomiska rättsfrågor blifvit derifrån afskiljde, dessa kollegiers
verksamhet numera egentligen inskränker sig till handläggning af administrativa
ärenden samt afgifvandet af underdåniga utlåtanden och förslag uti ämnen,
som angå bergsväsendet, handel och slöjder, samt, vid sådant förhållande,
nämnde embetsverks nuvarande kollegiala sammansättning synes kunna och
böra utbytas mot den af Kongl. Majit godkända, till göromålens förenkling och
skyndsammare behandling ©tvifvelaktigt ledande styrelseform, så och enär den
mindre betydande utgift, statsverket skulle komma att för den närmaste framtiden
vidkännas, i följd af den föreslagna öfverflyttningen på indragningsstat af
lönerna för vissa bland bergs- och kommers-kollegiernas embets- och tjenstemän,
efter Utskottets tanka, fullkomligt rättvisas genom de fördelar, sorn af des
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:u 90.
sa embetsverks förändrade organisation äro att påräkna, har Utskottet, på det
nämnde organisation må kunna, i öfverensstämmelse med ofvanomförmälde aflöningsstater
oell öfriga uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition uppgifna grunder,
till vägabringas, funnit sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i sådant
afseende nu äskat och föreslagit; varande emedlertid
de uti nu gällande riksstat för Bergs- och Kommers-kollegierna
uppförda anslag, enligt bilagda tabell, bibehållna vid
oförändrade belopp.
Vidkommande Riksdagsfullmäktigen Lars Olssons förrberprde motion, så
enär, —efter det Rikets åren 1840 — 1841 församlade Ständer, enligt underdånig
skrifvelse af den 17 April 1841, N:o 300, anhållit, det täcktes Kongl.
Majit allåta nådig proposition om Bergs-kollegii indragning och huru de bemälda
kollegium åliggande göromål derefter borde bestridas — Kongl Majit numera,
på sätt ofvanföre blifvit omförmäldt, pröfvat en serskild' öfverstyrelse
med förändrad organisation böra, i Bergskollegii ställe, inrättas för behandling
af de till bergsväsendet hörande administrativa ärenden, hemställer Utskottet,
att nämnde motion icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Landtmäteristaten,
2:o Till beredande af ersättning för det skrifvarebiträde, som landtmäteri-sekreteraren
har af nöden, är af Kongl. Majit i nåder föreslaget, att landtmäteristaten
måtte ökas med 200 ridr.
Då ifrågavarande tillökning i sjelfva verket ej kan betraktas annorlunda
än såsom en löneförbättring för sekreteraren vid general-landtmäterikontoret,
men Utskottet anser en sådan partiell rubbning, uti den för icke lång tid sedan
eller vid 1840 —1841 årens riksdag för nämnde kontor fastställda aflöningsstat,
ej lämpligen böra ega rum, samt dessutom föreställer sig, alt, derest
bemälde tjensteman skulle finnas förtjent af serskild godtgörelse för de ökade
göromål, hvilka i följd af det nu pågående upprättandet af sockenkartor eller
andra tillfälliga förhållanden för honom uppkomma, en dylik godtgörelse bör
kunna beredas af redan anvisade, för sådana ändamål disponibla medel, har
Utskottet
funnit sig föranlåtet att afstyrka beviljandet af den utaf
Kongl. Majit i landtmäteri-staten nu äskade förhöjning.
Slals-Utskottets Utlåtande, N:o .90.
Ö/ver-Ståthållare-Embetet.
3:o Kongl. Maj:t, som, af uppgifne skäl, funnit en allmän lönereglering
för Öfverståthållare-embetet och dess kansli, ehuru af billighet påkallad, nu
icke kunna ifrågakomma, har i den nådiga propositionen begärt, att följande
nya löner måtte varda å stat uppförda, nemligen:
för ytterligare 4 exekutionsbetjente, å 108 r:dr 16 sk., eller
lika med de förut å staten upptagna
433: 16.
för en kanslist, till biträde åt fogaten  300: —
för 2 undervaktmästare, hvilka å stat nu åtnjuta 89 r:dr lön,
hvardera tillökning å 50 r:dr 100: —
och för 4 vaktknektar vid gäldstugan, hvilka å ordinarie stat
innehafva 54 R:dr 8 sk., hvardera tillökning å 53 rdr 24 sk. . 214: —
med förhöjning till de nuvarande för under lönerna inbegripna
4 tunnor spannmål, i den mån statspriset öfverstiger 7 r:dr
Summa 1047: 16
Med hänsigt till statsverkets nuvarande knappa tillgångar och den deraf
föranledda nödvändighet af största möjliga inskränkning i stats-utgifternas belopp
har Utskottet
funnit sig förhindradt att tillstyrka Rikets Ständers bifall
till hvad Kongl. Majtts nådiga Proposition i denna del in
nehåller.
4:o Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att af de fyra embets- och tjenstemän,
för hvilka minskning i inkomster inträffat derigenom, att det förräntande
af depositionsmedel, som uti Kongl, brefvet den 10 Juli 1816 medgifvits, för
att med räntan förbättra desse tjenstemäns lönevilkor, sedermera, enligt Kongl,
brefvet den 4 April 1840, upphört, de tvänne, som från nämnde tid ännu i
tjensterna qvarstå, måtte personelt å allmänna indragnings-staten uppföras till
ersättning för den tid, de sysslorna fortfarande innehafva, nemligen kamereraren
med 200 rdr, och förste notarien med ett belopp, svarande mot skillnaden
emellan hans nuvarande lön (218 rdr 6 sk. 5 rst.) och den af Öfverståthållare-embetet
föreslagna (400 rdr), eller med 181 rdr 41 sk. 7 rst.;
men då, efter Utskottets tanka, den förhöjning i löneförmåner, hvilken genom
6
Stats- l lskottets Utlåtande, A:o 90.
omförmälda räntemedel blifvit desse tjensteman beredd, måste betraktas såsom
varande af tillfällig beskaffenhet, finner Utskottet sig
sakna skäl att tillstyrka bifall till hvad Kongl. Majit i ofvanberörde
hänseende äskat.
5:o Under förutsättning, afl Stockholms stads bidrag till Poliskammaren
härstädes ökas till 25,000 r:dr samt att de vites- och ensaks-böter, hvilka polisbetjeningen
såsom åklagare tillfalla, kunna, samlade till en afiöningsfond,
lemna en årlig tillgång af 6,000 r:dr, har Kongl. Majit begärt, det Rikets Ständer
måtte, utöfver hittills anvisade statsbidrag för Poliskammaren, utgörande
15,0 00 ridr, bevilja den summa af 4,000 ridr, hvilken, enligt uppgjordt förslag,
erfordrades för aflönings- och omkostnads-statens bringande till 50,000
r dr; viljande Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad det vid den Kongl,
propositionen bilagde protokoll öfver civil-ärenden för den 9 Nov. sisth år innehåller,
förordna om medlens redovisning inför Kammar-rätten.
Det bör visserligen medgifvas, att ordningens och säkerhetens vidmakthållande
inom hufvudstaden, der icke allenast Regeringen har sitt säte och
nationens representanter vanligen församlas, utan ock Rikets Ständers Rank
och de Hesla allmänna embetsverk sig befinna, utgör ett föremål af synnerlig
vigt för det allmänna; och Rikets Ständer hafva jemväl, genom anvisande af
nuvarande stats-anslag för underhållande af polisväsendet i Stockholm, erkänt
och uppfyllt statens åliggande att deltaga i de för såflant ändamål erforderliga
kostnader; och då det nu äskade ytterligare bidrag för en tvifvelsutan af
omständigheterna påkallad förbättring af nämnde polis-väsende desto mindre
synes böra, vid nuvarande inskränkta medel-tillgång, från statens sida ifrågakomma,
som fyllandet af de i förrberörde hänseende uppgifne behof uteslutande
eller åtminstone i första rummet åligger invånarne i hufvudstaden, hvarifrån
för närvarande till detta ändamål utgår ett årligt bidrag af omkring 21,000
ridr; har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att den begärda förhöjningen af stats-anslaget för Poliskammaren
i Stockholm icke må af Rikets Ständer beviljas.
G:o Till följd af den uti 1 1 punkten af utlåtandet Nio 39 föreslagne öfverflyttning
till Andra hufvudtiteln af ett på Öfverståthållare -embetets stat uppfördt
anslag för en skarprättare, kommer sistnämnde stat att minskas med
8 ridr.
Siats-/'Iskof tets ['flätande, A:o 90.
7
Landsstaten.
7:o För tillvägabringande af en ny löne-reglering för landsstats-personalen,
i enligliet med uppgifna grunder, har Kongl. Maj.t äskat en anslagstillökning
å 6:te hufvudtiteln af 99,916 r:dr 32 sk., och å allmänna indragningsstalen
af 66.277 r:dr 16 sk., emot det att 7:de hufvudtitelns anslag till
remisslage, uppbörds- och observations-procenter samt mantalsskrifnings-provisioner
kunde minskas med 20,000 r:dr; hvarjemte Kongl. Maj:t dels ansett ett
belopp af omkring 306 rdr böra a Riks-staten uppföras såsom ersättning för
den minskning i de å stat nu uppförda tillgångar för landsstaten, hvilken uppkommit
genom förmedling af den på landskamererare-lönen i Skaraborgs län
indelda spanmålsränta för Lehrdala tullmjölqvarn, dels, för den händelse alt
den föreslagna allmänna löneregleringen icke skulle i afseende å länsmännen
och vaktbetjente vid landshöfdinge-embetena bifallas, fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att, i allt fall, antalet af länsmän behöfde ökas med sex
i Westerbottens och en i Södermanlands län, samt en ytterligare vaktbetjent
antagas vid hvarje landshöfdingeembete, der blott en sådan nu finnes; äfvensom
att länsmannen i Frökinds härad samt de med boställen försedda länsmännen
i Upsala län af Kongl. Maj:t pröfvats berättigade till erhållande af lönefyllnad
till 200 r:dr, den förre med 10 r.dr och de sednare med tillsammans
543 r:dr 46 sk. 10 r:st.
Enär mängden och beskaffenheten af de vissa landsstats-tjenstemän åliggande
göromål samt följaktligen jemväl desse tjenstemäns anspråk på större
eller mindre aflönings-förmåner i hufvudsaklig mån äro beroende af de beslut,
som af Rikets Ständer kunna fattas, dels i anledning af Kongl. Maj:ts vid
innevarande riksdag aflåtne nådiga proposition angående beskattningsväsendets
samt uppbörds- och redogörelseverkets förenklande, dels i följd af de rörande
dessa ämnen väckta enskilda motioner, har Utskottet, som uti sistnämnda
frågor kommer att afgifva serskildt utlåtande, funnit sig för närvarande, och
intilldess berörde frågor blifvit af Rikets Ständer handlagda och slutligen afgjorda,
icke lämpligen böra ingå i pröfning af Kongl. Maj.ts nådiga förslag rörande
landsstatens lönereglering, eller de i sammanhang dermed alternativt
gjorda framställningar angående vissa lönetillökningar, utan får nu endast hänvisa
till det yttrande i dessa ämnen, hvilket framdeles skall varda Rikets Ständers
bepröfvande undersläldt; och har Utskottet emedlertid, uti härjemte bilagde
tabell, upptagit anslagen för landsstaterna till enahanda belopp, som uti
nu gällande riksstat finnas uppförda
8
Stats-Ulskottets Utlåtande, !Y:o 90.
Gästgifvaren friheter.
8:0 Till understöd för gästgifveri-hållningen vid frälseskattehemmanet V»
mantal Kappeled i Willstads socken af Westbo harad och Jönköpings län, dertill
GG r:dr 32 sk. årligen måst, från och med år 1842, af extra utgifts-med ■
len anvisas, har Kongl. Maj:t äskat ett årligt anslag å stat af nyssnämnde belopp;
men då ovisst är, huruvida icke, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär
af den 2 Augusti 1844, entreprenad för skjutsningens bestridande vid
Kappleds gästgifvaregård må kunna tillvägabringas och åboerna å ifrågavarande
hemman såmedelst befrias från den lunga, hvilken de af gästgifveri-hållningen
för närvarande måste vidkännas, anser Utskottet mindre lämpligt, att
den ersättning, åboerne funnits böra i berörde hänseende tillgodonjuta, varder
å stat uppförd, hvadan Utskottet
afstyrker Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta
fall föreslagit.
9:o Enär det under rubrik af löneförhöjning för landsstaterna å denna
hufvudtitel uppförde reservations-anslag, 6000 r:dr, redan blifvit, med undantag
af 76 r:dr 40 sk. 9 rst., fördeladt till löneförbättringar för kronofogdar
och häradsskrifvare, samt sålunda beräknats bland de allmänna ordinarie löneanslagen,
har Kongl. Maj:t ansett berörda anslag, i händelse af bifall till det
nådiga förslaget om allmän lönereglering för landsstaten, icke vidare böra
serskildt upplagas.
Då förevarande fråga beror af de beslut, som af Rikets Ständer kunna
fattas i afseende på nyssberörda föreslagna allmänna lönereglering, rörande
hvilket ämne Utskottet, på sätt uti ofvanstående 7:de punkt omförmäles, kommer
att framdeles afgifna serskildt utlåtande, får Utskottet nu allenast sistnämnde
utlåtande åberopa; varande emedlertid, enligt närlagde tabell, omförmälde
anslag af 6,000 r:dr oförändradt bibehållet.
Jordbruket, Handeln och Näringarna.
a) Skiften och afvittring ar.
10:0 Jemte framställning af de olägenheter, hvilka, i följd af den år 1824
började afvittringens i Westernorrlands län fördröjda afslutande, tillskyndades ej
min
-
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
0
mindre nybyggare, än egarne af sådana äldre hemman, hvilkas gränser emot
de föreslagna nvhemmanen icke blifvit bestämda, har, uti en hos Bonde-Ståndet
väckt och lill Utskottet remitterad motion, Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund
från nämnde län hemställt, att, till beredande af dessa afvittringars skyndsamma
fullbordan, Rikets Ständer mätte dels hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning, dels ock till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westernorrlands
län disposition anvisa en mindre summa för en gång.
Enligt 1845 års rikshufvudbok förefanns å anslaget till skiften och afvitlringar
vid nämnde års slut en reserverad behållning af 49,802 r.dr 32 sk. 5 r.;
och är detta anslag, deri förändring icke ifrågakommit, enligt närlagde tabell,
af Utskottet föreslaget till bibehållande i den nya riksstaten vid sitt nuvarande
belopp, eller 42,000 r.dr. Enär följaktligen medel-tillgång för det af motionären
omförmälda ändamål icke saknas, och Kongl. Majit ej heller lärer underlåta,
alt, i händelse underdånig anmälan derom göres, i nåder vidtaga de förfoganden,
som för nämnda afvittringars bringande till snar fullbordan kunna
pröfvas erforderliga eller lämpliga, anser Utskottet
sig sakna skäl att, i anledning af nu förevarande motion,
tillstyrka någon serskild åtgärd å Rikets Ständers sida.
b) Undervisnings-anstalt er för jordbruk och landtmanna-näringar.
11:o Efter det Rikets åren 1840—1841 församlade Ständer, jemte medgifvande
att Ulltuna kungsladugård i Upsala län finge, vid utgången af dåvarande
arrende, upplåtas till inrättande af ett landtbruks-institut, tillika beviljat ett
årligt anslag af 4000 r:dr, motsvarande arrende-beloppet, att afsättas till bildande
af en fond, för uppköp af inventarier m. ro., så hade styrelsen för det
blifvande landtbruks-institutet hos Kongl. Majit i underdånighet ådagalagt, hurusom
fortfarandet af berörde anslag, äfven sedan arrendet af Ulltuna kungsladugård
innevarande år upphört, vore oundgängligen nödigt, för att institutet,
som med början af år 1849 komme att träda i verksamhet, må kunna uppfylla
sin vigtiga bestämmelse; med anledning hvaraf Kongl. Majit nu föreslagit
Rikets Ständer beviljandet af ett fortfarande anslag af 4000 ridr för nämnde
landtbruks-institut, med vilkor att minst sex elever och ett lika antal lärlingar
derstädes kostnadsfritt lemnäs uppehälle och undervisning.
Enligt en af styrelsen för Ulltuna landtbruks-institut uppgjord beräkning,
deraf Utskottet tagit kännedom, skulle institutets årliga statsanslag för 1841 till
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft.
2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
och med 1848, å 4000 r.dr för året, jemte derå upplupna räntor, alltsamr
mans utgörande 37,444 r:dr 6 sk. 6 r., helt och hållet medtagas för anskaffande
af de för institutet erforderliga byggnader samt kreatur och inventarier
m. m. Uti det af bemälde styrelse likaledes upprättade förslag öfver institutets
årliga stat äro inkomsterna beräknade på följande sätt:
Ulltuna kungsladugårds afkastning, enligt hittills gällande arrende-kontrakt,
603 tunnor spanmål, k 6 r:dr 32 sk  4,020. —
föreslaget årligt statsanslag . .  4,000. —
afgifter af 12 betalande landtbruks-elever, a 266 r:dr 32 sk. . 3,200. —
afgifter af 18 landtbruks-lärlingar, a 50 r:dr  900. —
Summa 12,120. —
Sedan häraf utgått kostnaderna för 18 landtbruks-elevers och 24 rättarelärlingars
underhåll och undervisning, förslagsvis upptagne till 8,250 r.dr, skulle
alltså för lärares aflöning, reparationer och förbättringar vid egendomen, äfvensom
för bestridande af afgifter till kronan, presterskapets sockenskolan och
fattigvården återstå 3,870 r:dr, hvilken summa visserligen icke vore för nämnde
ändamål tillräcklig, men ansetts kunna förhöjas genom den större afkastning,
som kungsladugården borde komma att i framtiden lemna genom infö
randet
derstädes af ett ändamålsenligt brukningssätt, äfvensom genom en uppdrifven
ladugårdsskötsel.
Då, efter hvad af ofvannämnde förhållanden torde kunna slutas, det för
Ulltuna landtbruks-institut äskade årliga statsbidrag oundgängligen erfordras för
denna läroanstalts försättande och underhållande i sådant skick, att de för
Svenska landtbruksnäringen deraf påräknade fördelar må vara att med säkerhet
förvänta, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte, till understöd för Ulltuna landtbruksinstitut,
anvisa ett årligt anslag af 4000 r.dr, att, un
der
den tid, för hvilken nu förestående statsreglering blifver
gällande, fortfarande utgå med vilkor, att minst 6 elever
och ett lika antal lärlingar vid institutet konstnadsfritt
underhållas och njuta undervisning.
12:o Uti den nådiga propositionen förmäles vidare, att, sedan Rikets
Ständer vid sistförflutne Riksdag medgifvit, att det vid 1840 — 1841 årens
Riksdag beviljade anslag af 10,000 r:dr för landtbruks-institutet vid Degeberg,
äfvensom de för fem lägre landlbruksskolor anslagna 5000 r:dr finge fortfarande
intill nästa riksdag utgå, samt derjemte för ytterligare 5 lägre landtbruksskolor
anvisat 5,000 rdr, så hade, dels i följd deraf, att utaf de tiliämnade
Stads-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
If
fem nya skolorna endast fyra blifvit inrättade, dels att vissa deribland tillkommit
först någon tid efter det anslag dertill blifvit å stat uppfördt, åtskilliga
besparingar egt rum å titeln "undervisnings-anstalter för jordbruk och landtmanna-näringar”,
likasom i öfrigt å Sjette Hufvudtitelns afdelning för jordbruk,
handel och näringar, genom hvilka besparingar tillgång vore beredd för ifrågaställde
förhöjningar i anslagen för vissa bland dessa skolor; varande af
Kongl. Maj-t nu äskadt, att de hittills bestämda anslagen linge fortfarande utgå
under den tid, för hvilken nu förestående statsreglering blifver gällande, med
rättighet för Kongl. Maj.t att, efter närmare pröfning af behofvet för ifrågavarande
ändamål, begagna hvad å de förut befintliga anslagen för lägre landtbruksskole
ännu icke disponerats eller framdeles förblefve odisponeradt, jemte
öfriga å denna hufvudtilels afdelning för jordbruk och näringar befintliga besparingar,
hvarvid utvidgning af landtbruksinstitutet vid Orup syntes företrädesvis
böra afses.
I sammanhang med detta ärende har Utskottet till pröfning förehaft en af
Herr Lektor Wallman inom Preste-ståndet väckt, af Herr vice Talmannen Biskop
Hedrén och Herr Professoren Fries biträdd samt till Utskottet remitterad motion,
deruti, under åberopande af landtbruksskolans vid Sjögestad i Ösergöthlands
län serdeles tjenliga belägenhet och det väsendtliga gagn densamma under en
femårig tillvaro redan medfört, blifvit föreslaget, att, till beredande af denna
undervisnings-anstalts utvidgande och ytterligare förkofran, dess nuvarande årliga
stats-anslag måtte från 1,000 r:dr till 2,000 r:dr förhöjas.
Då inrättandet af de så kallade lägre landtbruksskolorna egentligen afser
jordbrukets och tandtmannanäringars befrämjande inom närmast belägna orter
och landskap, samt bildandet af skicklige rättare, i följd hvaraf de för dylika
tillämpningsskolors anläggning och underhåll erforderliga utgifter hittills ansetts
böra af kommunerna sjelfva i hufvudsakligaste mån bekostas, finner Utskottet
sig
sakna anledning att till den af Lektor Wallman föreslagna
tillökning i statsanslaget för Sjögestads landtbruksskola till
styrka
Rikets Ständers bifall.
Deremot och då Utskottet, i öfverensstämmelse med dea uti Kongl. Maj:ts
nådiga proposition yttrade åsigt, anser de fördelaktiga resultater, som af landtbruksinstitutets
vid Degeberg och de Lägre landtbruksskolornas tillvaro redan
vunnits och ytterligare äro ali emotse, påkalla fortfarandet af de vid sistlidne
riksdag för dessa inrättningar anvisade statsbidrag, har Utskottet trott sig böra
hemställa,
att i den blifvande nya riksstaten må under öde hufvudtitelns
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
anslag till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
uppföras för Degebergs landtbruks-institut
10,000 r:dr, för de redan anlagde nio lägre landtbruksskolorna
9,000 r:dr, att emellan desamma lika fördelas, samt
för inrättande af ytterligare en lägre landtbruksskola i någon
ort, som deraf kan vara i behof, 1,000 r:dr; äfvensom
att för utgåendet af sistnämnde anslag, 1,000 r:dr, något
annat vilkor icke måtte af Rikets Ständer bestämmas, än
att innevånarne i den ort, hvarest den nya skolan kommer
att inrättas, för detta ändamål anskaffa en sådan egendom,
som af Kongl. Majit pröfvas dertill lämplig.
Beträffande Kongl. Majits tillika gjorda nådiga framställning i fråga om användandet
af hvad å förut befintliga anslag för lägre landtbruksskolor ännu icke
disponerats eller framdeles förblifver odisponeradt, äfvensom af öfriga å denna
hufvudtitels afdelning för jordbruk och näringar befintliga besparingar, får Utskottet
nu endast hänvisa till den serskilda framställning, angående Kongl.
Majits dispositionsrätt öfver de å Riksstatens hufvudtitlar i allmänhet uppkommande
besparingar, hvilken framdeles skall till Rikets Ständer afgifvas i sammanhang
med yttrande öfver åtskilliga andra med statsregleringen gemenskap
egande allmänna frågor.
c) Befrämjande i allmänhet af jordbruk- och landtmanna-näringar.
13:o Det af Rikets sednast församlade Ständer till understöd för trädgårdsföreningens
i Stockholm elevskola samt till spridande af fruktträd och andra
nyttiga växter beviljade årliga anslag intill nästa riksdag af 1,333 ridr 16 sk.
är af Kongl. Majit nu föreslaget till fortsatt utgående, dock med
den förändring, att anslaget, till oförminskadt belopp, skulle af trädgårdsföreningen
få uppbäras till understöd för elevskolan med förbindelse att, så vidt
ske kan, verkställa utdelning af fruktträd och plantor till mindre bemedlade
jordbrukare och att, jemte behörig redovisning för medlen, till Landtbruksakademien
afgifva berättelse om antalet af elever, hvilka vid inrättningen njuta
undervisning samt om den utdelning af fruktträd, som kunnat verkställas,
med det mera, som utgjort föremål för föreningens verksamhet.
Enligt hvad styrelsens för nämnde trädgårds-förening den 30 Oktober
sistlidet år till Kongl. Majit i underdånighet atlåtne och i ett vid den Kongl.
Stats-Uts k o Itets Utlåtande, N:o 90.
13
Propositionen bilagdt Statsrådsprotokoll öfver civil-ärenden åberopade skrifvelse
omförmäler, hade redan från berörde elevskola 15 elever och trädgårdsdrängar,
med vitsord om skicklighet, utgått såsom trädgårdsmästare; och utgjorde
vid ofvannämnde tid skolans elever ett antal af 10, hvilka uti de till
yrket hörande ämnen erhöllo theoretisk och praktisk undervisning. Då nyttan
af ifrågavarande undervisnings-anstalt, hvilken redan visat sig utöfva ett välgörande
inflytande på den inhemska trädgårdsskötselns utveckling, efter Ut
skottets
tanka, synes vara ådagalagd och densammas framtida bestånd alltså
förtjent alt genom understöd af allmänna medel befrämjas, har Utskottet funnit
sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, för den tid, hvarunder nu förestående
statsreglering blifver gällande, till understöd för
trädgårdsföreningens i Stockholm elevskola, anvisa ett årligt
anslag af 1,333 r:dr 16 sk , med förbindelse för trädgårdsföreningen,
att, så vidt ske kan, verkställa utdelning
af fruktträd och plantor till mindre bemedlade jordbrukare
och att, jemte behörig redovisning för nämnde medel, till
Landtbruks-akademien afgifva berättelse om antalet af de
elever, hvilka vid inrättningen njuta undervisning, äfvensom
rörande verkställd utdelning af fruktträd och öfriga före
mål
för föreningens verksamhet.
d) Undervisnings-anstalter för slöjderna.
14:6 Jemte tilikännagifvande att, enligt Rikets Ständers vid sistlidne riksdag
framställde begäran, Kongl. Maj:t låtit anställa undersökning om tillståndet
inom den tecknologiska undervisnings-anstalten i Stockholm och derefter, i afseende
å en nödig befunnen förändrad organisation af detta institut, för detsamma
fastställt nya stadgar och ny stat, att från innevarande års början tjena
till efterrättelse, har Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande endast intill nästa
riksdag beviljade årliga anslag för nämnde undervisningsanstalt, 14,100
r:dr, måtte, såsom i den nya staten påräknadt, få än vidare fortfara.
Då, med hänsigt till den vidlagne förändrade organisationen af tecknologiska
institutet, det bör förmodas, att denna inrättning kommer att motsvara det dermed
åsyftade ändamål, hemställer Utskottet,
att ofvannämnde belopp, 14,100 r:dr, må såsom årligt anslag
för tecknologiska institutet i Stockholm anvisas, att
n
Sluts-Utskottets Utlåtande, vV.-o 90.
utgå under den tid, för hvilken nu förestående statsreglering
blifver gällande.
■15:o Uti en hos Preste-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad
motion har herr biskop Bruhn föreslagit, att den i Götheborg inrättade s. k.
Chalmerska slöjd-skolan, hvars årliga disponibla tillgångar utgjordes dels af årsinkomsten,
3,166 r:dr 32 sk., utaf stiftarens donerade fond, dels ett stats-anslag
af 4,000 r:dr, eller tillsammans 7,166 r.dr 32 sk., måtte få sig af allmänna
medel tillagdt ett ytterligare bidrag af 2,000 r.dr för året, på det att såmedelst
utväg kunde beredas för en af behofvet påkallad förhöjning i föreståndarens
och lärarnes aflöning, äfvensom för laboratorii utvidgning, modellarbetens
verkställande, kemiska och fysiska apparaters och instrumenters anskaffning,
m. m.
Efter hvad kändt är, har Chalmerska slöjdskolan visat sig medföra ett
verksamt gagn i afseende på slöjdskicklighetens befrämjande och af sådan anledning
inom landet tillvunnit sig ett allmänt och välförtjent förtroende; men
då motionären vid sin ofvanberörde framställning icke fogat sådana upplysningar,
hvarpå ett säkert omdöme kan grundas rörande behofvet af den föreslagna
tillökningen i berörde tecknologiska läro anstalts nuvarande stats-anslag,
har Utskottet, med hänsigt derjemte till statsverkets nuvarande knappa tillgångar,
funnit sig böra hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
16:o Från Borgare-ståndet har Utskottet erhållit remiss å ett till bemäldte
riksstånd af Herr Gustafsson afgifvet memorial, deruti —jemte förmälan, hurusom,
genom föranstaltande af den i Stockholm till slöjdernas förkofran stiftade förening,
en för yngre slöjdidkares, serdeles gesällers och lärlingars, undervisning
beräknad slöjdskola blifvit härstädes inrättad, hvilken skola, deruti vissa
dagar i veckan undervisning meddelades af fem lärare uti mathematik, ritning,
målning, modellering, m. m., innan kort vunnit det förtroende, att elevernes
antal ökats till mera än 150 — motionären föreslagit, att, enär slöjdföreningen,
hvars tillgångar utgjordes allenast af frivilliga bidrag af dess medlemmar,
icke vore i tillfälle att för skolan bekosta mera än anskaffandet af
rum och nödiga inventarier, Rikets Ständer måtte, till beredande af en sådan
utvidgning utaf nämnde läro-anstalt, att undervisning dervid kunde meddelas
åt 200 lärjungar och utsträckas till alla dagar i veckan, för nämnde skola anvisa
ett årligt statsanslag af 6,600 r:dr, att, enligt upprättad aflöningsstat, an
-
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 90.
15
vändas till arfvoden och löner åt skolans föreståndare, åtta lärare, en för
gudstjenstens förrättande anställd prestman och en vaktmästare.
Äfvenledes hafva till Utskottets handläggning blifvit remitterade följande
inom Borgare-ståndet väckta motioner:
a) af Herr Sundler, som hemställt, att, för inrättande af en slöjdskola på
lämpligt ställe inom hvarje län, der sådan ej förut finnes, måtte anvisas ett
årligt anslag af, till en början, högst 1,000 r:dr för hvarje skola, samt att,
hvad Elfsborgs län anginge, en dylik undervisningsanstalt måtte anläggas i
Borås;
b) af Herr Hörnstein, som föreslagit, att ett anslag af 1,000 r:dr måtte
beviljas för en slöjdskola i Örebro;
c) af Herr Sjöqvist om en dylik skolas anläggande i Wexiö;
d) af Herr Almgren, som begärt, att, för inrättande af en slöjdskola uti
någon af de i Dalarne norr om Fahlun belägna socknar, äfvensom i Marks
härad af Westergöthland, uti hvilka skolor undervisning kunde lemnäs i de
inom orterna brukliga handaslöjder, måtte anvisas ett årligt stats-anslag af
2,000 r:dr för hvartdera af dessa läroverk.
Bland åtgärder, som måste verksamt bidraga till den inhemska näringsflitens
utveckling och förkofran, bör, efter Utskottets tanka, onekligen räknas
inrättandet af slöjdskolor eller undervisningsanstalter, hvarmedelst personer,
som egna sig åt fabriks- och handtverks-näring eller husslöjder, komma i tillfälle
att, äfven utan förut inhemtadt större kunskapsmått, förvärfva sig insigt
och öfning uti sådana lill deras yrken hörande praktiska ämnen, hvarom kunskap
icke vinnes pä verkstäder eller i fabriker, och hvilka icke heller egentligen
utgöra föremål för den undervisning, som vid de tecknologiska läro-anstalterna
meddelas.
Inrättandet af dylika slöjdskolor, hvilka för närvarande här i landet nästan
helt och hållet saknas, synes följaktligen, efter Utskottets tanka, vara att
hänföra till sådana åtgärder, som böra genom bidrag af allmänna medel understödjas
och befrämjas. Men enär, å andra sidan, det icke kan bestridas,
att de välgörande verkningarna af ifrågavarande undervisnings-anstalter hufvudsakligen
tillgodokomma de orter, inom hvilka de befinnas, anser Utskottet statsanslag
för ofvanberörde föremål icke böra medgifvas, derest ej kommunerna
sjelfva förbinda sig att i någon mån bidraga till bestridande af de med nämnde
skofors inrättande och underhåll förenade kostnader.
10
Stats-lJtskottets Utlåtande, N:o 90.
Beträffande den uti Herr Gustafssons motion omförmälde, af Svenska
slöjdföreningen i Stockholm inrättade, undervisnings-anstalt, så har, efter hvad
Utskottet inhemtat, denna skola, under den korta tiden af dess verksamhet,
redan visat tillfredsställande resullater; och då hufvudstaden, jemförelsevis
med öfriga städer i riket, onekligen inom sig eger det största antalet af
handtverksgesäller och lärlingar, eller sådane personer, för hvilka undervisningen
i slöjdskolor egentligen torde böra vara beräknad, samt härvarande
verkstäder dessutom företrädesvis besökas af gesäller och lärlingar från andra
delar af landet, synes, i fråga om stats-anslags anvisande uti förevarande afseende,
slöjdföreningens härstädes anlagda skola tvifvelsutan böra i första rummet
komma i åtanka. På det emedlertid erforderlig säkerhet ej må saknas,
att de medel, som till understöd för nämnda skola kunna varda af Rikets
Ständer beviljade, blifva i behörig ordning för detta ändamål använde, anser
Utskottet jemväl nödigt, att skol-inrättningen ställes under tillsyn af någon offentlig
myndighet, och torde, efter Utskottets tanka, detta inseende lämpligast
böra öfverlemnas åt Kongl. Kommers-kollegium, eller den Öfverstyrelse för
handel och slöjder, hvilken i dess ställe kommer att inrättas. Pä grund häraf
och med tillämpning af hvad ofvanföre blifvit i allmänhet antydt har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till understöd för den af Svenska
slöjdföreningen i Stockholm inrättade slöjdskola, arn isa ett
årligt anslag af 2,000 r:dr, att, under den tid, för hvilken
nu förestående statsreglering blifver gällande, utgå under
vilkor, att kostnaderna för anskaffandet af en för skolan
erforderlig, ändamålsenlig lokal af Stockholms stad bestridas;
att minst enahanda bidrag, som under sistlidne år
från slöjdföreningen skolan tillgodokommit, fortfarande år
ligen
utgår, och att slöjdskolan ställes under tillsyn af Kommers-kollegium
eller den blifvande Öfverstyrelsen för
handel och slöjder
Hvad åter angår öfriga ofvanomförmälda motioner rörande statsanslag för
ifrågaställde nya slöjdskolor i åtskilliga delar af riket, så har Utskottet, i saknad
af upplysning, huruvida och i hvad mån bidrag från kommunernas sida
må vara att för dessa skolors underhåll påräkna, och då för öfrigt statsverkets
nuvarande ställning icke medgifver ytterligare anslag för detta ändamål,
ansett sig böra hemställa,
att
Stals-ltskottets Utlåtande, N:o 90. 17
att förenämnda motioner icke måtte till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
e) Undervisnings-anstalter för handel och sjöfart.
1 7:o Med anledning af Direktionens för den lägre navigationsskolan i Hernösand
underdåniga hemställan, liar Kongl. Majit föreslagit, att, för tillvägabringande
af denna skolas förändring till en högre undervisningsanstalt, anslaget
derför måtte från 700 r:dr förhöjas till 1,500 r:dr, eller lika belopp, som
för navigationsskolorna i Malmö och Calmar blifvit anvisadt.
Antalet af fartyg, tillhörande innevånare i Hernösand, utgjorde vid 1847
års sint, enligt officiel uppgift, 46 st. om 2,845 lästers sammanräknad drägtighet.
I betraktande af den betydliga och årligen tilltagande sjöfart, äfven
på aflägsnare utrikes orter, hvilken icke allenast från Hernösand och Sundsvall,
utan ock frän de nordligare hamnarne bedrifves, och med fästadt hufvudsakligt
afseende derå, alt, på hela den ansenliga kuststräckan från Gefle
till Haparanda någon annan undervisningsanstalt för de till sjömaunayrket hörande
vetenskaper icke finnes att tillgå, än omförmälde i Hernösand befintliga
lägre navigationsskola, hvilket förhållande nogsamt ådagalägger behofvet af
denna skolas utvidgande, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att, på sätt i den Kongl, propositionen blifvit äskadt, det
nuvarande årliga stats-anslaget för Hernösands navigationsskola
må ökas med 800 r:dr.
18:o Från Borgare-ståndet har Utskottet, erhållit remiss å en inom bemälde
riksstånd af vice Talmannen Herr A. M. Brinck väckt motion, innefattande
hemställan, att nuvarande stats-anslag för navigationsskolan i Stockholm måtte
förökas med ett årligt belopp af 600 r:dr, hvaraf hälften borde användas till
förhöjning af det för skolans underlärare nu bestämda arfvode, utgörande allenast
200 r.dr för året, och den andra hälften såsom bidrag till bekostande
af skolans underhåll.
Då, efter hvad till Utskottets kunskap kommit, en betydlig enskild donation
blifvit för inrättande af en navigationsskola i hufvudstaden anvisad, och,
Bih. till B. St. Brot. 1847 och 1848. 4 Sand. 1 Afd. 26 Höft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
med anledning häraf, fråga uppstått, huruvida och i hvad mån statsbidrag
för den på allmän bekostnad härstädes anlagde undervisnings-anstalt af nämnde
beskaffenhet kunde anses fortfarande erforderligt, har Utskottet sökt alt i
förevarande ämne förskaffa sig närmare upplysningar och i sådant afseende
inhemtat: att, enligt ett den 30 Augusti 1834 upprättadt testamente, grosshandlanden
Abraham Rydberg anslagit en summa af 100,000 r.dr b:ko till
grundläggning af en förbättrad navigationsskola i Stockholm, till danande af
skicklige sjömän, hvarvid den i Gefle befintliga inrättning af ifrågavarande beskaffenhet
i vissa delar kunde tjena till föresyn, med tillkännagifven önskan
derjemte, att borgmästaren N. Sandblad samt grosshandlanderne G. F. Smerling
och C. Norrman måtte, såsom orden lyda, ”med sig, efter eget val, förena
tvenne kunnige personer, att såsom styresmän besluta och anordna det
nödiga bästa för detta ändamåls vinnande, inom så kort tid som möjligt”; att
berörde testamente, som tillika innefattar åtskilliga andra till uppgifne personer
och inrättningar gjorda disposititioner, innehåller den slutliga bestämmelse, att
hvad som, efter det samtlige nämnda dispositioner blifvit fullgjorde, kunde utaf
testätors qvarlåtenskap återstå , borde delas lill hälften emellan den höt el
de ville-bvggnad, hvartill serskild donation i samma testamente meddelats,
samt den blifvande nya navigationskolan; att, sedan den ene af omförmälde
till förvaltning af navigations-skole-fonden af testator utsedde personer före
honom aflidit, de tvenne öfrige, efter Rydbergs frånfälle och testamentets lagliga
bevakande, till sitt biträde vid berörda förvaltning kallat Irenne andra personer;
att, i anledning af uppkommen testamentstvist, den summa, som, på
grund af testamentet, borde navigationsskolan tillgodokomma, blifvit, enligt
träffad öfverenskommelse med grosshandlanden Rydbergs arfvingar, bestämd
till 150,000 r.dr, hvilken summa jemväl af sterbhusets tillgångar utbetalts; att
dessa medel sedermera under den 12 December 1846 blifvit af navigationsskol-fondens
förvaltning eller, såsom den numera benämnes, Direktionen för
Abraham Rydbergs stiftelse till danande af skicklige sjömän, till Stockholms
stads Drätsel-kommission utlånte, nemligen 100,000 r:dr mot 4 f/2 procents årlig
ränta, men utan uppsägningsrätt å någondera sidan, samt 50,000 r:dr mot
4 procents ränta och sex månaders uppsägning; varande af sisnämnda belopp
20,000 r:dr i början af sistlidne Januari månad utaf bemälde Direktion återlyflade.
Sedan Utskottet genom protokolls-utdrag anmodat Direktionen att meddela
upplysning angående de beslut eller andra åtgärder, som af Direktionen
kunde vara vidtagne i ändamål att till verkställighet bringa hvad utaf grosshandlanden
Rydberg blifvit i dess testamente rörande omförmälde stiftelsen fö
-
Stats-1 tskultets Utlåtande, N:o 90.
19
reskrifvet, har Direktionen, uti skrifvelse af den 21 sistlidne Februari, tillkännagifvit,
alt, med serskild anledning af den fullständiga undervisning, statens
härvarande navigationsskola erbjöde i de för sjömanna-yrket nödvändiga theoretiska
kunskaper, Direktionen beslutat, att Rydbergska stiftelsen skulle uteslutande
verka för sjömannens praktiska utbildning, ehuru Direktionen, som vidtagit
förberedande åtgärder för att i denna syftning sätta stiftelsen i verksamhet,
icke ännu slutligen bestämt sig för något visst af de i såclaut afseende
inom Direktionen väckta förslag.
Då, under sådana omständigheter, det synes vara statens rättighet att tillse,
det ändamålet med ifrågavarande donation må, så fort ske kan, varda
uppnådt, har Utskottet, å andra sidan, i betraktande af donationens ansenliga
belopp och då ensamt de deraf inflytande räntemedel utgöra mera än tillräcklig
tillgång för underhållandet härstädes af en fullständig och ändamålsenligt
organiserad navigationsskola, ansett statsverket icke skäligen böra i detta hänseende
vidare betungas med en från dess sida numera icke erforderlig utgift
för navigatieus-undervisningen i Stockholm. För den händelse emedlertid, att,
af en eller annan anledning, den Rydbergska donationsfonden icke skulle före
innevarande års utgång blifva för detta ändamål disponibel, så och på det att
undervisningen vid härvarande navigationsskola ej må behöfva afbrytas och de
dervid anställde lärare gå i mistning af dem tillförsäkrade löneförmåner, torde
de i sådant afseende nödiga medel, tills vidare och intilldess donationsfonden
blifver att tillgå, böra förskottsvis och emot framtida godtgörelse af samma
fond från Riksgälds-kontoret tillhandahållas. 1 öfverensstämmelse härmed tår
Utskottet alltså hemställa,
1:o att Rikets Ständer ville hos Kongl Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder anbefalla vidtagandet
af sådana åtgärder, hvarigenom de, enligt grosshandlanden
Rydbergs ifrågavarande testamente, till inrättande af
en navigationsskola i Slockholm donerade medel må, så
fort ske kan, blifva för dermed afsedda ändamål använda,
äfvensom
2;o att, jemte det nuvarande årliga stats-ansTag för navigationsskolan
i Stockholm, 2,800 r:dr, vid den förestående nya
statsregleringen upphör, Rikets Ständer måtte å Riksgäldskontoret
anvisa en summa af 5,600 r:dr att, efter beräk
-
20
Stats-lJlskottets Utlåtande, N:o 90.
ning af 2,800 r:dr för året från nästkommande års början
tills vidare och intilldess de Rgdbergska donationsmedlen
blifva för ändamålet använda, förskottsvis disponeras till
underhåll af berörda navigationsskola - och aflöning af dervid
anställde lärare, under förbehåll likväl af framlida ersättning
utaf meranämnda testamentsmedel.
Såsom följd af hvad ofvanföre blifvit yttradt och föreslaget, anser Utskottet
herr
Brincks förrberörda motion angående ifrågastäldt ytterligare
statsbidrag för Stockholms navigationsskola icke
böra till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
19:o Uti en hos Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion
har herr C. E. Embring föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa erforderligt
statsanslag för inrättande och underhållande af en högre navigationsskola i
Westervik.
Ehuruväl nämnde stad, hvars handelsflotta vid sistlidet års utgång, enligt officiel
uppgift, utgjordes af 37 fartyg om tillsammans 2,532 läster, i afseende
på så väl betydenheten som vidsträcktheten af sin sjöfartsrörelse, är åtminstone
jemförlig med vissa af de städer, hvarest navigations-skolor blifvit på allmän
bekostnad inrättade; likväl och då en undervisnings-anstalt af ifrågavarande
slag redan finnes anlagd i Calmar på ett afstånd af endast 17 å 18 mil
från Westervik samt för öfrigt statsverkets nuvarande ställning icke medgifver
bekostandet af flere dylika inrättningar, har Utskottet funnit sig
icke kunna till herr Embrings förrberörde motion tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
f) Fiskeri-näringens understöd.
20:o Till Utskottets handläggning hafva från Preste- och Bonde-stånden
blifvit remitterade tvenne serskilda, af Herr Prosten Klintberg samt riksdagsfullmäktige
Ingemund Odin och Christen Pehrson från Gottland inom bemälde
rikstånd väckte, motioner, innefattande hemställan, att, till upphjelpande af fiskerierna
kring kusterna af nämnde ö, Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt an
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
21
slag af 2,000 r:dr, att utgå i tre års tid och ställas till länets hushållningssällskaps
disposition.
Uti nu gällande riksstat finnes uppfördt ett anslag af 5,000 r:dr till fiskeri-näringens
understöd; och då Utskottet, sora, enligt närlagde tabell öfver utgifterna
under 6:te hufvudtiteln, föreslagit detta anslags bibehållande till oförändradt
belopp, föreställer sig, att, derest Kongl. Majit, uppå skeende underdånig
anmälan, skulle pröfva statsbidrag för det af motionärerne uppgifna föremål
böra utgå, omförmälda redan anvisade summa torde dertill lemna erforderlig
tillgång, finner Utskottet
sig icke kunna tillstyrka, att serskildt statsanslag för ifrågavarande
ändamål må af Rikets Ständer beviljas.
g) Jordförluster genom kanal-anläggningar.
21:0 Kongl. Majit har vidare föreslagit, att det å denna hufvudtitel under
rubrik: Jordförluster genom kanal-anläggningar upptagne förslags-anslag måtte,
utan förhöjning i beloppet, uppföras under titel af: jordförluster genom kanaloch
väg anlägg ning ar, hvarigenom tillfälle blefve beredt att derå jemväl anvisa
de för jordförluster i följd af väg-anläggningar ifrågakommande ersättningar.
Enär, på sätt i bilagde statsrådsprotokoll öfver civil-ärenden jemväl omförmäles,
enligt Kongl, förordningen af den 20 November 1845, angående
jords eller lägenhets afstående till allmänt behof, jordegare numera är berättigad
till ersättning, icke allenast, såsom tillförene, för inegor, utan ock för
ali annan mark, som pröfvas böra för väganläggning afstås, samt i följd häraf
statsverket sannolikt kommer att för godtgörande af jordförluster genom väganläggningar
vidkännas större kostnader än hittills, så och med afseende derå,
att, jemlikt, räkenskaperne, det till ersättning af jordförluster genom kanalanläggningar
anvisade förslags-anslag under de sednare åren icke varit till
sitt hela belopp för dermed afsedde ändamål behöfligt,
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall till hvad den
Kongl, propositionen i denna del innehåller.
22:o Kongl. Majit har vidare till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat,
huruvida det årliga anslag, som, i följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser
af den 13 Februari 1841 och 30 Januari 1845, med 3333 r:dr 16 sk.
Stala-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
af Riksgälds-kontorets medel utgått för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona,
må, i likhet med hvad för andra undervisningsanstalter för näringarne egde
rum, uppföras å 6:te hufvudlilelns afdelning för jordbruk, handel och näringar
eller fortfarande af Riksgälds-kontoret årligen anordnas.
Enligt förstnämnde underdåniga skrifvelse beviljade Rikets Ständer, för
inrättande af tvenne praktiska skeppsbyggeri-instituter, det ena i norra och det andra
i södra delen af riket, ett sammanräknad! belopp af 6,066 r.dr 32 sk. årligen,
hvaraf 1,666 r:dr 32 sk. till aflöning för 2:ne lärare och 1,666 rdr 32
sk. till elevers underhåll vid hvartdera af dessa undervisningsverk, med föreskrift
derjemte, att anslaget borde utgå minst i 6 år, och att den del af samma
anslag, som komme att besparas, borde i Riksgälds-kontoret för det afsedda
behofvet reserveras, intilldess skolorna toge sin början och då, utöfver det årliga
derför utgående anslaget, för deras räkning i mån af behofvet användas; och hafva
Rikets sednast församlade Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 30 Januari
184ö,N:o86, medgifvit, att hvad som af ifrågavarande anslag ännu i Riksgäldskontoret
innestode, utgörande 36,833 rdr 16 sk., finge, i händelse af behof, af Kongl.
Maj:t intill nästa riksdag disponeras, i öfverensstämmelse med de grunder och
till de föremål, som vid 1840—1841 årens riksmöte bestämdes. I följd af
sedermera bestridde utgifter för det i Carlskrona omsider inrättade skeppsbyggeri-institutet,
hafva berörda hos Riksgälds-kontoret innestående reservationer
minskats till 27,854 rdr 40 sk. 4 rst.
Då, enligt hvad Rikets Ständer jemväl tillförene erkänt, nyttan af ändamålsenligt
inrättade undervisnings-anstalter för skeppsbyggeri-konslen icke torde
kunna bestridas, samt, på sätt ofvannämndt är, ett dylikt institut numera blifvit
i Carlskrona tillvägabragdt, anser Utskottet stats-bidrag för ifrågavarande föremål
fortfarande böra medgifvas; men enär, efter Utskottets tanka, det synes
mera lämpligt, att, jemte det de å äldre anslagen reserverade medel lill Riksgälds-kontoret
indragas, ett serskildt anslag varder å samma kontor anvisadt
för bestridande af de i förevarande afseende erforderliga utgifter, har Utskottet
i öfverensstämmelse härmed trott sig böra tillstyrka,
att, efter det sådana för innevarande år belöpande kostnader
för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, hvilka af allmänna
medel böra godtgöras, blifvit utaf reservationerne
å de äldre anslagen bestridde, dessa reservationers återstående
belopp må till Riksgälds-kontoret indragas, samt
deremot ett årligt anslag af 3,333 r:dr 16 sk. å
samma kontor anvisas, att från och med nästkommande år
Stats-Ctskoltets (littiande, N:o 90.
23
och intill dess den vid nästa riksdag blifvande statsreglering
träder i verkställighet, af Kongl. Maj:t disponeras för
lärares aflönande och elevers underhåll vid eli institut af
ifrågavai ande beskaffenhet.
Beträffande ofvannämnde vid Kofferdi-skeppsvarfvet i Carlskrona inrättade
skeppsbyggeri-institut, dervid, efter hvad Utskottet inhenftat, undervisningen
ej mindre uti mathematiska ämnen, än ock i skeppsbyggeriets theoretiska och
praktiska delar bestrides af tvenne officerare vid Kongl, flottans konstruktionskorps,
så enär, enligt Utskottet jemväl meddelad tillförlitlig uppgift, elevernes
praktiska öfningar å berörda varf icke kunnat bringas till önskvärd fullständighet,
men deremot förekommer, att det i samma stad befintliga Kongl, skeppsvarf,
i anseende till mångfalden af nybyggnads- och öfrige arbeten, fullkomnade
arbetsmethoder samt merä fullständiga verkstäder af alla slag, modellsamlin
gar
och andra undervisningsmedel, erbjuder den bästa, inom fäderneslandet
tillgängliga, praktiska skola för blifvande skeppsbyggmästare, har Utskottet funnit
sig böra hemställa,
det Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, sedan del med disponenterna af Kofferdi-skeppsvarfvet
i Carlskrona den 16 Februari 1843 på sex årstid
afslutade kontrakt nästkommande år tilländagått, skeppsbyggeri-elevernes
undervisning och praktiska öfningar må öfverfhttas
till Kongl, skeppsvarfvet i Carlskrona, äfvensom att
Kongl. Majit i sammanhang härmed täcktes i nåder utfärda de föreskrifter
och låta vidtaga de anordningar, som för befrämjande
af det med skeppsbyggeri-institutet åsyftade ändamål
pröfvas lämpligast; och anser Utskottet, att, intilldess nämnda
förändring blifvit vidtagen, några nya elever icke böra
vid institutet antagas.
Ehuru i allmänhet kostnadsfri undervisning utgör den enda förmån, som
vid statens läro-anstalter bör eleverne tillgodokomma, eger likväl i afseende
på omförmälda skeppsbyggeri institut det serskilda förhållande rum, att eleverne
under en betydlig del af året skola sysselsättas med praktiska arbeten och
i detta fall äro jemförlige med handtverkslärlingar, timmermän m. fl., hvilka genom
arbete förtjena sitt uppehälle. Med afseende härå har Utskottet trott sig
böra föreslå,
24
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
att de medel, som hittills varit anslagne till underhåll för
skeppsbyggeri-eleverne, måtte äfven framgent, efter verkställighet
af institutets nya organisation, för samma ändamål
disponeras; dock på det sätt, att underhållet för hvarje
elev utgår i egenskap af dagspenning för de dagar, som
till praktiskt bandtverkeri-arbete användas, och icke beräknas
till högre belopp, än som emotsvarar värdet af den
dag-eller månads-lön och spanmål, som åtnjutes af Kongl,
skeppsvarfvets lärlingar och arbetare samt handtverks-under-odicerare
med enahanda skicklighet.
23:o I öfverensstämmelse med hvad uti den nådiga propositionen blifvit
äskadt, hemställer Utskottet,
att det vid sistlidne riksdag beviljade anslag af i 00 r:dr
för hvarje län (ill tryckning af Kongl. Maj ts befallningshafvandes
kungörelser må fortfarande bibehållas under det
å denna hufvudtitel uppförde förslags-anslag till skrifmaterialier
och expenser samt ved och ljus.
24:o Beträffande i öfrigt de under 6:te hufvudtiteln upptagna utgiftssummor,
så har någon anledning icke förekommit att deruti tillstyrka någon förändring;
hvadan desamma, enligt den vid detta utlåtande bilagde tabell, blifvit
löreslagne till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag bestämdes; med
undantag allenast af den minskning af två r:dr, som för slutsummans jemnande
funnits böra ega rum i förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser.
25:o Rörande de af Kongl. Maj:t uti Dess nådiga proposition gjorda framställningar
om extra stats-anslag dels för en gång, dels under vissa år, till
föremål, tillhörande Civil-departementets handläggning, äfvensom angående de
inom riksstånden väckta och till Utskottet remitterade, hit hänförliga motioner
kommer Utskottet att afgifva serskildt utlåtande.
Stockholm den 7 Mars 1848.
Re
-
Stals-Ulskottets Utlåtande, N:o 90.
25
Reservationer.
Vid l:a punkten,
af Herr af Harmens:
”Under fullkomligt erkännande af nyttan och ändamålsenligheten af den
föreslagna reformen af Bergs- och Kommers-kollegierna, synes likväl, vid ärendets
behandling i Stats-rådet, icke tillräckligt afseende blifvit fästadt vid innehållet
af 102 § regeringsformen, hvilken omständighet förhindrat mig att bifalla
Kongl. Maj.ts nådiga proposition i sitt närvarande skick. Om det medgifvits
åt nämnde kollegier att, efter den föreslagna reformens antagande, bibehålla
den gamla benämningen, skulle förslaget till alla delar hafva befunnits antagligt,
och ändamålet med reformen hade äfven kunnat vinnas, enär Kongl,
Maj:t är oförhindrad att bestämma arbets-ordningen äfven inom rikets Kölle*
gier, likasom chefens och ledamöternes olika inflytande på besluten,”
Af Herr Biskop Hedrén:
”Uti Utskottets nu fattade beslut har jag icke funnit skäl att deltaga. Att
Rikets Ständers ofta förnyade framställningar om de kollegiala auktoriteternas
reform skulle innebära en förbindelse att ovilkorligen godkänna och med behöfliga
stats-anslag förse det först afgifna förslag, kan väl icke med fullt allvar
påstås. Åtminstone har detta Högloll. Utskott rätt ofta förnekat en så skarp
konseqvens och såsom ett ganska färskt exempel torde få nämnas Kongl. Majt:s
vid innevarande riksdag afgifna proposition rörande rikets sjöförsvar. Dessutom
bör märkas, att den snart under 30 års tid yrkade kollegiernas reform har under
det förflutna blifvit i icke ringa mån förverkligad, enär alla egentliga rättsfrågor
och deras behandling förvisats till de allmänna domstolarna. Man kan sålunda
icke anse den nu ifrågasatta reformen vara det första steg att möta
Rikets Ständers önskan i denna väg, och således icke deraf hemta skäl att
besvara det med bifall. Det måste visserligen medgifvas, att regeringen eger
ensam rättighet att bestämma formen af landets institutioner; men det må icke
anses representationen otillåtet att ingå i pröfning af reformerna, för att, med
full öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten, kunna bevilja dertill behöfliga
anslag.
Hilt. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 4
\
26
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
Mot den här föreslagna kollegial-reformen förekommer först och bufvudsakligast,
att den icke står att förlika med regerings-formens \ 02 §, deribland
riks-rättens ledamöter nämnas presidenterne och det äldsta rådet i alla rikets
kollegier. Utan att ingå i pröfning af desse ledamöters qvalifikation i denna
höga domstol, hvilken pröfning här vore obefogad, måste dock, efter mitt förmenande,
en kollegial-reform, som sålunda beröfvar riksrätten i grundlagliga
ledamöter, icke kunna tillvägabringas, med mindre grundlagen undergår en dertill
afpassad förändring. Dernäst torde det så ofta klandrade kollegialväsendet
stå i närmare förhållande till våra nationella opinioner, än man vanligen
vill medgifva. Folket är vandt och älskar få sina samhällsärenden pröfvade,
icke efter godtfinnande af en enda, utan efter gifna lagars begrundande och
tillämpning af flere sakkunnige skiljesmän; och detta gäller icke blott om de
egentliga rättsfrågorna, som tillhöra domstolar, utan äfven om närings-, handels-
och jordbruks-ärenden, som i samhällslifvet förekomma, och till hvilkas
utredande de så kallade kollegier blifvit såsom mellan-myndigheter från ålder
bestämda. Egentligen klandras dessa embetsverk för deras långsamhet och
sådant måhända med skäl. Men dels är detta en nödvändig följd af deras
natur, och om denna är till ärendenas grundligare behandling bidragande, så
är klandret orättvist. Dels måste medel kunna finnas att afhjelpa det onda,
utan att alldeles förstöra inrättningarnas ursprungliga beskaffenhet, som synes
bestå deruti, att de, ulan att vara egentliga domstolar, dock hafva en likhet
och ett anseende deraf. Det är äfven högeligen att betvifla, huruvida nationen
i allmänhet skulle i längden omfatta dessa snabba, rörliga, egenmyndiga byråer,
som äro ämnade att träda i stället, med fullt förtroende och belåtenhet.
Detta gäller icke blott om de tvänne nu ifrågasatte embetsverken, utan om alla
rikets så kallade kollegier. Och härvid inställer sig sjelfmant den farhåga,
att detta närvarande försök, en gång bragdt lill fullbordan, skall kanske allt
för snart bereda samma öde åt de öfriga återstående embetsverken, hvilket
säkerligen skulle gifva en svår stöt åt hela vårt samhällsskick.
Det må förlåtas mig att emot vana och befogenhet hafva ingått i en
pröfning, som detta Höglofl. Utskott icke tillkommer. Meningen har likväl icke
varit att organisera, hvartill jag icke behöfver försäkra om min obenägenhet.
Men jag har behöft för mig sjelf göra reda för beskaffenheten af den reform,
hvartill anslag begäres, och har, på grund af hvad aufördt blifvit, icke kunnat
anslaget bevilja."
Af Herrar Doktorer Stenhammar och Laurenius.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
n
Vid 5:(e punkten,
af Herr von Troil, S. G. :
”Ibland de den nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och behof
bilagde handlingar finnes äfven en af Öfverståthållare-embetet uppgjord organisationsplan
för poliskammaren i Slockholm, enligt hvilken den årliga utgiftssumman
för nämnde verk skulle uppgå till 50,000 r:dr b:ko, och har Öfverståthållare!),
med anledning deraf, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets
Ständer att öka det nuvarande statsbidraget till poliskammaren ifrån
15,000 r:dr till 25,000 r:dr, emot vilkor, att Stockholms stad ville till samma
belopp förhöja det från stadens kassa utgående bidrag. Kongl. Majit har i så
måtto afvikit från Öfverståthållare-embetets underdåniga skrifvelse, att Kongl.
Majit föreslagit Rikets Ständer att bevilja en tillökning af endast 4,000 ridr,
hvarigenom stats-anslaget skulle förhöjas till 19,000 ridr, under förutsättning,
all Stockholms stads bidrag till poliskammaren ökades till 25,000 ridr; och
skulle den brist af 0,000 ridr, som sålunda uppstode, på det sätt fyllas, att
de vites- och ensaksböter, hvilka nu tillfalla polisbetjeningen, hädanefter skulle
bilda en aflöningsfond, hvilken borde kunna lemna tillgång till denna summa.
Meti äfven detta, sålunda förminskade anslag af 4,000 ridr, har Stats-utskottet
ej ansett sig kunna tillstyrka, och då jag ej delat majoritetens åsigt, nödgas
jag deremot reservera mig.
Då man tager i betraktande, att polis-inrättningen i Stockholm ursprungligen
varit en stats-institution och att hufvudstaden är den förnämsta samlingsplatsen
för brottslingar från landets olika delar, både genom den lockelse till
olofligt byte, som der samlade rikedomar erbjuda och genom lättheten för de
illasinnade att dölja sig bland denna stads talrika befolkning, så torde det ej
kunna sättas i fråga, alt det är lika mycket en statens som stadens pligt att
der sörja för den allmänna säkerheten. Klagan öfver otillräckligheten af Stockholms
polis är gammal och obestridd. Den nya organisationen afser i främsta
rummet polisbetjeningens ökande och förseende med tillräckliga löner.
Man medgifver nödvändigheten deraf, men man vill på hufvudstadens innevånare
hvälfva hela den ökade kostnaden. Är detta rätt? är det möjligt? är
det klokt? Jag tror det icke. Stadens innevånare äro redan tryckta af så
dryga pålagor för de mångfaldiga utgifter, som af dem måste bestridas, att
de, så framt ej nya inkomstkällor genom tolagens ökande eller dylikt kunna
uppfinnas, svårligen förmå bära det ökade underhållet af en polis, hvars dug
-
28
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
lighet, om ock i främsta rummet af vigt för hufvudstaden, likväl är för hela
landet af den största betydenhet. Jag anser derför af högsta vigt, att, om
äfven alla öfriga af Kongl- Maj:f för Öfverståthållare-embetet äskade anslag af
Rikets Ständer afslås, åtminstone de för poliskammaren begärda 4,000 r:dr
måtte beviljas.”
Vid 12:te punkten, 1 morn.,
af Herr Biskop Hedrén:
’‘Det för landtbruksskolors inrättande anslagna bidrag har, enligt Utskottets
eget medgifvande, burit i allmänhet påräknade välgörande frukter; hvarom,
såsom talande vittnen, kunna åberopas de inrättningar af detta slag, som, tid
efter annan, i följd af detta beviljade anslag uppstått, nemligen 5 dylika före
1844 års riksdag och 4 efter densamma, så att endast en ännu återstår.
Men af denna lyckliga framgång borde snarare följa en ytterligare uppmuntran,
helst på de ställen, der synnerlig verksamhet och nit visat sig. Sådant är
verkliga förhållandet vid Sjögestads landtbruksskola, hvarom må tillåtas åberopa
vittnesbörd icke blott af den allmänhet, som från kringliggande och aflägsnare
provinser, ja äfven från främmande länder, dit afsändt elever och lärlingar,
utan äfven af sakunnige, tillförlitlige domare härinom detta Högloft. Utskott.
Att närvarande utmärkta förhållande hufvudsakligen är att tillskrifva en
nitisk föreståndare och serdeles skicklig lärare och således i viss grad är tillfälligt,
måste visserligen medgifvas. Men en lämplig uppmuntran borde äfven
kunna gifvas, om ock tillfällig, och så länge det goda förhållandet fortfar.
Riksens Ständers berömliga välvilja har dock val icke fullgjort allt med första
framkallandet af välgörande anstalter, utan synes ytterligare böra desto omsorgsfullare
fortfara, i den mån de nya inrättningarna göra sig deraf förtjenta,
så framt de icke, af bristande behöfliga understöd, skola återfalla till sitt intet
och öfvergifvas af både föreståndare, lärare och elever. Likasom ingen, med
kännedom af nuvarande förhållande, förnekar Sjögestads landtbruksskola det
rättvisa vitsord att kunna räknas ibland de bäst lyckade försök, som genom
statens biträde i denna väg blifvit framkallade, så är all anledning att befara,
det nyssnämnde öde skall snart träffa den vackra inrättningen, om den icke
får röna uppmuntrande ytterligare biträde. Skulle ock intet bestämdt anslag
varda beviljadt, vill jag dock icke tvifla, det Rikets Ständer öfverlemna till
Kongl. Maj:t att af de för landtbruksskolorna besparda anslagsmedel, efter be
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 90.
29
horig pröfning och vid serdeles bevekande omständigheteter, bevilja tillfälliga
understöd åt de anstalter, som dertill finnas värdiga.”
Vid louie punkten,
Af Herr Lagerborg.
Vid 16:de punkten, 1 mom.
Af Pehr Persson från Örebro län:
"Emot Stats-utskottets beslut, att tillstyrka anslag för slöjdskolan i Stockholm,
får jag mig reservera, och anser anvisandet af detta anslag innebära
ett prejudikat, som snart nog kommer att medföra icke obetydliga statsbidrag
för inrättande eller understödjande af slöjdskolor uti åtskilliga provinser och
många bland rikets städer. Denna min åsigt vinner stöd af de flera motioner
i sådan syftning, hvilka vid denna riksdag blifvit väckta, ehuru Ståts-utskottet
för närvarande ansett sig sakna skäl tillstyrka Rikets Ständer, att anvisa
de uti dessa motioner begärda summor.”
Häruti instämde Nils Strindlund från Westernorrlands län och Anders Andersson
från Skaraborgs län.
Bilt. till li. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 46 Höft. •
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 4848.
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90
Sj ette Hufvudtiteln.
C i v il-D epar t em en tet.
Statsråden utan Departement
Departements-chefen
Departementets Expedition
Bergs-kollegium med Bergslagsstaterna
Kommers-kollegium
Tabell-kommissionen
Landtmäteristaten
Dito, för sockenkartors upprättande, reservationsanslag
Ofver-ståtlråHare-embetet
Landtstaterna £ deribland G000 r:dr löneförhöjning för d:o reservationsanslag)
Gästgifv ares friheter
Färjor och färjkarlar  •
S:r
Jordbruket, handeln och näringarna.
Skiften och Afvittringar
• • • •
Utflyttningshjelp efter laga skiften, förslagsanslag
Vägar och kommunikationer
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
Odlingshjelp m. m. för krono-nybyggare, förslagsanslag
Befrämjandet i allmänhet af jordbruk* och landtmannanäringar ....
Hästafvelns förbättrande
Undervisningsanstalter för slöjderna
Befrämjandet i allmänhet af slöjderna
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart
Befrämjandet i allmänhet af handel och sjöfart
Undervisningsanstalter för bergsbruket
Befrämjandet i allmänhet af bergsbruket
Fiskeri-näringens understöd
Jordförluster genom kanal- och väganlägguingar, förslagsanslag . • •
~S7r~
Riksstaten för 1845 o.
följ. åren upptager penningar,
indelda räntor,
ind. o. oind. spanmål.
18,000:
7,000: — —
17.624: 32. —
31,917: 43. 4.
20,144:
2,450:
30,412: 8. —
3,000:
34,569: 28. 10.
396,868: 35. 5.
10,866: 16. —
140:
Statsulsköltet
föreslår.
18,000:
7,000:
17,624: 32. —
31,917:43. 4.
20,144:
2,450:
30,412: 8. —
3,000:
34,561: 28. 10.
396,868: 35. 5.
10,866: 16. —
140:
Förhöjning.
Minskning.
8:
572,993
19.
7.
572,985:
19.
7.
42,000
42,000:
_
46,000
—
—
46,000:
—
—
8,000
—
—
8,000:
—
—
26,000
—
-—-
26,000:
—
—
3,000
—
3,000:
—
—
10,333
16.
—
1 0,333:
16.
—
26,526
40.
—
26,526:
40.
—
18,200
—
—
20,200:
—
—
12,561
24.
—
12,561:
24.
—
11,300
—
—
9,300:
—
—
19,000
—
—
1 9,000:
—
—
3,800
—
—
3,800:
—
—
20,953
19.
11.
20,953:
19.
11.
5,000
—
—
5,000:
—
—
6,669
16.
—
6,669:
16.
—
259,344
19.
11.
259,344:
19
11.
2,000: —
800: —
2,800: —
2,800: —
2,800:
Diverse anslag.
Skrifmaterialier och expenser, samt ved och ljus, förslagsanslag . . .
Rese- och traktaments-penningar, förslagsanslag
Extra utgifter
~S7
Summa b:ko r:dr
Afgår
Återstår netto minskning
Ofvanstående af Stats-utskottet föreslagne 860,730 r:dr utgöras af
Penningar
Indeldta räntor, enl. 1845 års riksstat, värde
Indeldt spanmål, dito
Oindeldt dito dito
1845 och följ. arens
Riksstat upptager penningar,
indelda räntor
ind. o. oind. spanmål.
Stats-utskottet
föreslår.
Förhöjning.
4 6,402
6,000
6,000
28,402
860,740
546,286
293,689
46,959
3,795
8. 6.
16,400
6,000
6,000
8. 6.
28,400
860,730
8. 6.
8. 6.
2,800: —
2,800: —
16.
32.
860,730:
Minskning
9-
2:
2,810:
2,800:
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
1
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Mars, kl. half S e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjunde
Hufvud-titel.
(U. A.)
För denna hufvudtitel, innnefattande anslagen för Finans-departementet, upptager
sednast fastställda riksstat:
Penningar 1,680,913 r:dr, med under lönerna inbegripna 10,312 tunnor
spanmål, å 7 r:dr; indelda räntor, efter förslagsmarkegäng, 23,640 r:dr; indeld
sif)anmäl, 156 tunnor 16 kappar, upptagen efter 6 r:dr tunnan, till 939 r:dr; oindeld
spanmål 18 tunnor, 108 r:dr, eller tillsammans 1,705,600 r:dr.
Beträffande definitiva regleringen af de under denna hufvudtitel förekommande
spanmåls- och öfriga indelta räntor, för Utskottet åberopa sina i utlåtandena n:ris
38, 39, 73, 74 och 90 gjorda hemställanden i afseende på de under Usta, 2:dra,
4:de, 5:te och 6:te hufvud-titlarna uppförda indelningar.
Följande förändringar hafva ifrågakommit:
Finans-departements-expedition.
l:o Enligt hvad Kongl. Majrts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof
vid handen gifver, hade, vid den af departemental-styrelsens införande föranledda
reglering af stats-expeditionernas personal- och aflönings-stater, då uppgjorda beräkningar
gifvit anledning till den förmodan, att ärendenas antal vid Finans-departementets
expedition i icke obetydlig mån skulle komma att understiga antalet af de
ärenden, som förut handlagts genom Handels- och Finans-expeditionen, hvadan statssumman
för förstbemälde expedition, genom öfverflyttning till Civil-departementet af
en protokolls-sekreterarelön, blifvit hestämd till ett belopp, som, utan beräkning af
den nya expeditions-chefslönen, med 1,200 r:dr understeg hvad i staten för förra
Handels- och Finans-expeditionen funnits upptaget. Erfarenheten hade likväl sedermera
ådagalagt ett ifrån förenämnda beräkningar i så måtto afvikande förhållande,
att Finans-departements-expeditionens diarii-nummer i det närmaste motsvarat den för
förra Handels- och Finans-expeditionen, och att öfverhufvud göromålen vid Finansdepartementets
expedition, i följd af de dit hörande kameral-ärendenas mera invecklade
oell vidlyftiga beskaffenhet, tagit i anspråk fullt ut lika om ej större arbetskraft, än
Bih. till R. St. Brot. 1847 Sf 1848. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. I
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
den, som erfordrats för handläggningen af de frågor, hvilka tillförene inbegripits under
benämningen handels- och finans-ärenden. Med afseende å olägenheterna af
detta missförhållande, hvilka till en tid kunnat i någon mån afhjelpas derigenom,
att en af protokolls-sekreterarelönerna varit ställd till departements-chefens disposition,
och sålunda kunnat emellan flera fördelas, hade det slutligen funnits nödigt
att, för befordrande af göromålens behöriga gång inom expeditionen, årligen anvisa
en serskild summa å hufvudtitelns besparingar att till arfvoden disponeras; men då
denna utväg att bereda ökadt arbetsbiträde måste i längden anses mindre lämplig,
utom det att hinder för dess begagnande kunde uppstå i följd af besparingarnes tillfälliga
beskaffenhet, har Kongl. Majit, med afseende jemväl å angelägenheten deraf
att, utöfver det aflöningsbelopp, som utginge i bestämda löner, funnes någon vid
vissa tjenster och deras innehafvare ej fästad tillgång, hvarigenom serskild uppmuntran
kunde gifvas åt flit och duglighet, samt godtgörelse meddelas för den ökade
ansträngning, som för göromålens skötande vid vissa tillfällen måste tagas i anspråk,
föreslagit, att å Finans-departements-expeditionens stat måtte uppföras ett tillökt anslag
af 1,200 r:dr, för att, emot redovisning genom departements-chefen, till befordrandet
af göromålens behöriga gång, på lämpligt sätt användas.
Vid den reglering af Stats-expeditionernas personal- och aflönings-stater, som
varit en följd af Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksdag fattade beslut om
inföi’ande af departemental-styrelsen, anslogo Rikets Ständer sådana löner som, med
afseende å ärendenas fördelning mellan de nya Stats-departementerne och göromålens
beskaffenhet, ansågos erforderliga; och då nämnde aflönings-stater icke så länge varit
gällande, att behofvet af den äskade tillökningen å Finans-departements-expeditionens
stat må kunna anses tillfullo ådagalagdt, finner Utskottet, med afseende å statsverkets
knappa tillgångar ,
sig sakna skäl att tillstyrka bifall till hvad Kongl. Majit i denna del föreslagit.
Kammar-kollegium.
2:o Då förslag till en förändrad reglering af detta embetsverk och dess aflö
ningsstat
ännu icke kunnat uppgöras, såsom, bland annat, beroende af de beslut,
som komma att fattas i de frågor, angående skatteväsendets samt uppbörds- och
redogörelse-verkets förenkling, hvarom nådig proposition blifvit till Rikets Ständer
aflåten, har Kongl. Majit föreslagit, att det vid sistlidne riksdag anvisade fyllnadsanslag
till den för nämnde embetsverk år 1841 fastställda interimsstat, 7,532 ridr 31
sk. 11 rist., måtte till fortsatt utbetalning under förut stadgade vilkor beviljas.
Då behofvet af detta vid tvänne föregående riksdagar medgilna fvllnadsanslag
visat sig fortfara, har Utskottet ansett sig böra
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
3
tillstyrka, att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit i denna del föreslagit,
ifrågavarande anslag, 7,532 r:dr 31 sk. 11 rist, må af Rikets
Ständer anvisas, alt, emot förut stadgade vilkor, fortfarande utgå under den
tid för hvilken nu förestående statsreglering blifver gällande.
Stats-kontoret.
3io Det vid sistlidne riksdag beviljade anslag af 438 ridr, att, intill innevarande
riksdag utgå såsom arfvode till en notarie vid Kongl. Statskontoret, har Kongl.
Majit föreslagit att fortfarande anvisas; och dä denna tjensteman erfordras för göromålens
gång vid nämnde embetsverk,
hemställer Utskottet, att Rikets Ständer måtte bevilja den äskade summan,
438 ridr, att, under den tid nu förestående statsreglering kommer att
omfatta, fortfarande utgå såsom arfvode till en notarie vid Kongl. Statskontoret.
4:o Uti afgifvet memorial, hvarå Utskottet från Bondeståndet erhållit remiss,
har Sven Isacsson från Calmar län förordat en vid nämnde memorial fogad och af
magasins-förvaltaren i Borgholm J. Marin undertecknad skrift, innefattande anhållan
om löneförhöjning för sökanden till likhet med öfriga magasins-förvaltare i riket; i
hvilket afseende blifvit anfördt: att den berörde magasins-förvaltare-tjenst åtföljande
uppbörd, fördelad på 30 år, räknade från November månad 1817 till samma tid
1847, årligen utgjort omkring 15,420 ridr banko; att då den å Öland vexande
spanmål, i anseende till vissa uppgifna förhållanden, vore i högre grad än annan
spanmål benägen för intorkning, Marin vid serskilda tillfällen fått vidkännas undermål
å sådan spanmål, som en längre tid varit magasinerad, samt slutligen att den
med tjensten förenade lön, som från år 1824 tillgodokommit dess innehafvare, utgjort
årligen 200 ridr banko, hushyresmedel deri inberäknade.
Då de uppgifter, hvarå magasins-förvaltaren Marin grundat sina anspråk på löneförhöjning,
icke äro till riktigheten styrkta, och några handlingar till ledning för
bedömandet af denna fråga icke heller blifvit Utskottet meddelade, hemställes,
att Sven Isacssons förevarande motion ej må till någon åtgärd hos Rikets
Ständer föranleda.
Karla-sigillata-verket.
5ro Då den år 1844 beslutade förändring med Karta-sigillata-papperets förfärdigande
och stämpling medfört en betydligare tillökning i kostnaderna härvid, så att,
enligt hvad Statskontoret i underdånighet upplyst, dessa kostnader år 1845, då förändringen
vidtagit uppgått, till 73,958 ridr 47 sk. 8 rist., har Kongl. Majit före
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 9i.
slagit, att det i nu gällande riksstat till 56,000 r:dr upptagna förslagsanslag till
Karta-sigillata-omkostnader måtte ökas till 70,000 r:dr, eller med 14,000 r:dr.
Det torde kunna antagas att ifrågavarande kostnader, i anseende till de genom
nämnda förändring och sedermera tillkomna ytterligare kontroll-föreskrifter förorsakade
utgifter hädanefter komma att uppgå åtminstone till enahanda belopp, som under
det år, då förändringen vidtagit; och då angeläget är, att förslagsanslag bestämmes
till ett belopp, hvilket, så vidt möjligt är, närmar sig behofvet, samt nu ifrågavarande
tillökning i anslaget för karta-sigillata-omkostnader motsvaras af en större
åtgång på stämpladt papper och deraf följande högre statsinkomst, får Utskottet hemställa,
att
det å denna hufvudtitel för karta-sigillata-omkostnader nu uppförda förslagsanslag
må bestämmas till en summa af 70,000 r:dr.
6:o I sammanhang härmed och då det befunnits, att den vid karta-sigillatakontoret
anställda vaktbetjening, som, enligt sednast fastställda stat, skolat bestå af
en vaktmästare med lön af 219 r:dr, med derunder beräknade 19 tunnor spanmål,
samt 2:ne stämpel drängar, hvardera med lön af 164 r:dr och derunder beräknade
14 tunnor spanmål, i följd af den skedda förändringen med karte-papperets stämpling,
numera icke vore till samma antal erforderlig, har Kongl. Maj:t föreslagit den
förändrade reglering med omförmälda vaktbetjening och dess lönevilkor, att, i stället
för den förra vaktmästare-tjensten, som nu genom innehafvarens afgång vore ledig,
samt stämpeldrängarne, måtte å staten uppföras:
en vaktmästare med lön  . r:dr 250:
och en kammardräng med dito „ 200:
allt utan spanmålsberäkning, hvarigenom en besparing uppkomme af 97 r:dr, med
minskning af 47 tunnor uti den för verket upptagna qvantitet spanmål under penningelönerna.
Till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Kammar-rätten.
7:o Under åberopande jemväl i afseende å detta embetsverk af de skäl, som
under 2:dra punkten här ofvan finnas upptagna, har Kongl. Maj:t föreslagit, att det
af Rikets Ständer vid sista statsreglering anvisade fyllnadsanslag till den för nämnda
embetsverk år 1841 fastställda interimsstat, 13,075 r:dr 28 sk. 9 r:st., att intill
innevarande riksdag utgå, måtte till fortsatt utbetalning under förut stadgade vilkor
beviljas.
På det af Utskottet, vid frågan om äskadt fyllnadsanslag för Kammar-kollegii
interims-stat, åberopade skäl, hemställes,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
5
att Rikets Ständer måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition i denna
del, anvisa ifrågavarande anslag, 13,075 r:dr 28 sk. 9 r:st., att, enligt
förut stadgade vilkor, fortfarande utgå under den tid, för hvilken nu
förestående statsreglering blifver gällande.
Öfver-intendents-embetet.
8:o Den nådiga propositionen upplyser, i afseende på detta embetes stat, grundande
sig på en för detsamma år 1830 fastställd tjenste- och lönereglering, hvilken
skulle bringas till verkställighet i mån af vissa tjensteinnehafvares afgång, att sekreterare-
och redogörare- eller kassörs-befattningarne, hvilka, enligt berörda stat, skolat
sammanslås till en tjenst och äfven under någon tid, eller från år 1844 till början
af år 1846, varit förenade, sedermera, i följd af göromålens tillväxt funnits å nyo
böra åtskiljas, hvadan ock Kongl. Maj:t, under den 12 Februari sistnämnde år, efter
dåvarande tjensteinnehafvarens inträffade frånfälle, i nåder förordnat, att lönen,
som då uppgick till 1,200 r:dr, med tillökning å 1 r:dr för hvarje af derunder beräknade
lil tunnor spanmål, eller tillsammans 1,311 r:dr, skulle, efter bestämd
fördelning, tills vidare utgå såsom arfvode till 2:ne för sekreterare- och redogöraregöromålens
bestridande förordnade personer. Sedan, i och för slutlig reglering af
sekreterare- och kamererare-lönerna, Öfver-intendents-embetet föreslagit deras bestämmande
sålunda, att sekreteraren skulle, mot skyldighet att sjelf bekosta nödigt
skrifvare-biträde, erhålla 1,000 r:dr, med tillökning för derunder beräknade 91 tunnor
spanmål, och kamereraren 400 r:dr, med tillökning för 20 tunnor, hvartill skulle
erfordras ett anslag, utöfver hvad staten nu upptog, af 200 r:dr, har Kongl.
Maj:t funnit den jemnkning deruti skäligen böra ega rum, att spanmåls-beräkningen
under lönerna och den derpå grundade serskilda tillökningen komme att försvinna,
då behofvet af ökadt anslag för dessa tjenster blefve inskränkt till 89 r:dr$ i följd
hvaraf, och då med rättvisa och billighet vore oförenligt, att öfver-intendenten och
intendenten längre blefve i saknad af de löneförmåner, som redan lör 16 år tillbaka
för dessa tjenster afsetts, och hvartill erfordrades musei-sekreteraren N. G. Silfversparres
och slottsbyggmästaren J. Fallstedts å ifrågavarande stat innehafvande lönebelopp,
tillhopa 233 r:dr 16 sk., jemte tillökning å 1 r:dr tunnan för ett spanmålsbelopp
af 140 tunnor, Kongl. Maj:t föreslagit, dels att statsanslaget för Öfverintendents-embetet
måtte ökas med så väl berörde 89 r:dr, som de till fyllnad i
spanmålstillökningen, enligt 1830 års stat, erforderliga 140 r:dr, eller med tillsammans
229 r:dr, dels att musei-sekreteraren Silfversparre och slottsbyggmästaren
Fallstedt måtte berättigas att å allmänna indragningsstaten uppbära ersättning för sina
innehafvande löner, utgörande för den förra 100 r:dr, och för den sednare 133
(j
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
r:dr 16 sk., hvarigenom tillgäng jemväl kunde erhällas till fyllnad i de för öfverintendenten
anslagna taffelpenningar.
Då behofvet af serskilde tjenstemän för sekreterare- och redogörare-göromälens
vid Öfver-intendents-embetet bestridande icke torde böra ifrågasättas, samt med billighet
och rättvisa öfverensstämmer, att öfver-intendenten och intendenten komma i
åtnjutande af de dem redan genom 1830 års stat tillförsäkrade löneförmåner, har
Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Majit föreslagit, medgifva,
dels att statsanslaget för Öfver-intendents-embetet ökas med 229
r:dr, dels att de löner musei-sekreterareri Silfversparre och slottsbyggmästaren
Fallstedt för närvarande å Öfver-intendents-embetets stat innehafva,
må anslås till fyllnad i öfver-intendentens taffelpenningar, och för förstbemälde
tjenstemän å indragningsstat uppföras motsvarande ersättningsbelopp,
nemligen för Silfversparre 100 r:dr och för Fallstedt 133 r:dr 16 sk.,
eller tillsammans 233 r:dr 16 sk.
Post-verket.
9:o. Under åberopande af det vid beräkningen af Stats-verkels inkomster i
den Nådiga Propositionen uppgifne förhållande, att, oaktadt Postkassans bidrag till
Stats-verket blifvit vid sistförflutne Riksdag nedsatt från 150,000 r:dr till 125,000
r:dr, och postuppbörden under de sednare åren fortfarande stigit, den behållna inkomsten
för Post-verket knappast varit tillräcklig för de i följd af utvidgade postkommunikationer
m. m. ökade utgifternas betäckande, har Kongl. Majit, som vid
fråga om beräkningen af postmedlen ansett, att endast 100,000 ndr hädanefter
skulle deraf lill Stats-verket ingå, föreslagit, att det i nu gällande Riks-stat till
450,000 ridr upptagna förslags-anslaget för Post-verkets löner och öfrige omkostnader,
måtte ökas till 475,000 ridr, eller med 25,000 ridr.
För att kunna med tillförlitlighet bedöma förevarande ärende, har Utskottet
tagit kännedom af Kongl. Post-verkets stat för sistlidet år och deraf funnit j att åtskilliga
af de å samma stat anvisade årliga utgifter skulle kunna minskas eller upphöra,
hvarigenom tillgång bereddes att, utan minskning i Stats-verkets af postmedlen
påräknade inkomster, vidtaga åtskilliga för Post-anstalternes förbättrande tvifvelsutan
erforderliga åtgärder. I detta afseende får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att,
ehuruväl Norrska Postverket gått i författning derom, att Konungariket Norriges
postförbindelse med utlandet, under den del af året, då sjöfarten är öppen, befordras
nästan uteslutande medelst ångfartyg, sådant oaktadt, i och för nämnde brefvexling,
en dubbel postgång från och till Norrige af Svenska Postkassan, utan mot
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
svarande ersättning, underhållas och bekostas; börande, i Utskottets tanka, denna
s. k. Norrska utrikes post icke genom Sverige befordras utan full ersättning af
Norrska Postverket för derigenom uppkommande kostnader: att minskning uti den
för paketer inrättade, med förlust för Postverket förenade, postgång emellan Stockholm
och södra orterne lämpligen torde kunna ega rum under den årstid, då ångfartygskommunikationen
oafbrutet fortgår: att den af postmedlen utgående årliga utgift
af 8000 r:dr, såsom understöd till Diligencebolaget N:o 1, torde kunna minskas;
samt slutligen att, då de i Hamburg och Stralsund anställde postkommissarier
icke synas vara för postförbindelsen med utländska orter oundgängligen nödvändige,
de åt desse tjenstemän utgående löneförmåner, till belopp af 2360 r:dr Hamburger
kurant för den förre och 1800 rdr Pommersk kurant för den sednare, framdeles
torde kunna besparas.
Det bör derjemte icke förbises, att en tillökning i Postverkets årliga inkomster
sannolikt skulle kunna beredas genom vidtagande af skärpta kontroller emot missbruk
af fribrefs-rättighetens utöfning, i hvilket ämne Rikets Ständer jemväl vid
1840—1841 årens Riksdag hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning.
I betraktande af ofvan uppgifne förhållanden, anser Utskottet omsorgen om de
inhemska postkommunikationernes utvidgning eller lörbättrande icke oundgängligen
påkalla nedsättning i det af postmedelsuppbörden till Statsverket ingående årliga bidrag;
dock har Utskottet, såsom en till förenkling ledande åtgärd, trott sig böra
föreslå, att, jemte det nämnde bidrag minskas med 10,000 r:dr årligen, det serskilda
anslag, som, till enahanda belopp, blifvit såsom ersättning för postskjutslegans förhöjning
å Riksgäldskontoret anvisadt, må för framtiden upphöra. Det tillhör visserligen
Bevillnings-utskottet att hos Rikets Ständer föreslå den definitiva beräkningen
af postmedelsuppbörden; men nämnde uppbörd, hvilken för år 1845 och hvartdera
af de näst föregångna fyra åren utgjort omkring 600,000 r:dr, torde emedlertid
tills vidare kunna till detta belopp .beräknas, hvadan, i händelse Statsverkets inkomst
deraf blefve, på sätt ofvanföre är antydt, bestämd till 115,000 r:dr, den återstående
andelen af postmedlen skulle komma att uppgå till 485,000 r:dr. På grund häraf
hemställer Utskottet:
att Postverkets kontanta anslag under 7:de Hufvudtiteln må förslagsvis utföras
till 485,000 r:dr, hvilken summa i allt fall med 35,000 r:dr öfverstiger
det nuvarande anslagets belopp; att Statsverkets nettobehållning af
postmedlen bestämmes till 115,000 r:dr lör året; att det öfverskott, som,
utöfver nyssnämnde tvänne anslag, å postmedelsuppbörden möjligen uppstår,
må af Kongl. Maj:t disponeras till bestridande af kostnader för postanstalternas
utvidgande eller förbättring, samt slutligen att det å Riksgälds
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
kontoret anvisade förslagsanslag af 10,000 r:dr för Postverkets, i följd af
post-skjuslegans förhöjning, ökade utgifter, må för framtiden indragas.
10:o. Uti afgifvet memorial, som från Bonde-ståndet blifvit till Utskottet remitteradt,
har Sone Pehrsson från Malmöhus län, med hänseende till postiljoners i
allmänhet mödosamma, ansvarsfulla och äfventyrliga befattning, föreslagit att dessa,
hvilka vanligen i traktamente erhölle en riksdaler för hvarje resedag, måtte komma
i åtnjutande af en bestämd årlig lön, beräknad efter en riksdaler för hvarje dag
eller 360 r:dr för hela året, att af Postverkets medel qvartalsvis utgå; men då ingen
anledning förekommer att, genom tillstyrkandet af den ifrågasatte lönetillökningen,
föreslå förändring uti den af Kongl. Maj:t för Postverket fastställde stat, hemställer
Utskottet,
att Sone Pehrssons ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Tull-verket.
ll:o. Uti ett hos Bonde-ståndet afgifvet och till Utskottet remitteradt memorial,
har Christen Andersson från Malmöhus län begärt: att fullständig uppgift
måtte af Utskottet infordras å alla de personer, som å Tullverkets allmänna Pensionsoch
Indragningsstater åtnjuta pensioner eller bidrag; att i denna uppgift tillika måtte
införas huru många tjensteår dessa personer beräknat, serskildt i statens och serskildt
i tullverkets tjenst; att de för pensionerna vid tullverket gällande ordningar
måtte införskaffas samt Rikets Ständer af dessa upplysningar erhålla del; hvarjemte
motionären anhållit, att, derest det sålunda upplysta förhållandet ansåges böra föranleda
en underdånig framställning hos Kongl. Maj:t, angående förändrade grunder
för tullstatens pensionering, Utskottet måtte afgifva förslag till en sådan framställning
och derjemte tillstyrka en underdånig hemställan, att uti de förordnanden, som hädanefter
komma att för tullverkets tjenstemän utfärdas, uttryckligen måtte förklaras,
att dessa tjenstemän icke egde rätt till pension.
Med anledning häraf får Utskottet, angående vilkoren för erhållande af pension
å tullverkets stat, hänvisa till Kongl. Maj:ts nådiga bref till General-tullstyrelsen af
den 18 November 1836, innehållande, att embets- och tjenstemän vid tullverket
äro, under följande vilkor, till pension berättigade:
till hel pension eller åtnjutande af hela ordinarie lönebeloppet:
De, som i och för tjensten blifvit genom yttre våld eller andra styrkta olyckstillfålligheter
skadade till lemmar och helsa, och dymedelst befinnas oförmögne till
vidare tjenstgöring, samt de, hvilka, efter redlig och trogen tjenst i sammanräknad
30 års tid, hunnit öfver sextio års ålder;
till
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
9
till Irefjerdedels pension:
de, som antingen upphunnit sextio lefnadsår, men icke tjenat i trettio år, eller
tjenat i trettio år, men icke uppnått sextio års ålder;
till half pension:
de, som före uppnådda 60 lefnadsår, tjenat i minst 25 år, samt de, som vid
en lägre ålder och efter en kortare tjenstetid äro till erforderlig tjenstgöring oförmögne,
samt tillika utmärkt sig genom skicklighet och pålitlighet; och
till en Ijerdedels pension:
de, som efter kortare tjenstetid funnits till tjenstgöring oförmögne, derest i öfrigt
icke skäl förekommit till deras lagliga skiljande från tullverket utan pensions
förmån.
Utskottet har derjemte tagit kännedom af de vid tullverket år 1847 gällande
pensions- och indragnings-stater, samt deraf inhemtat: att å indragnings-staten finnas
uppförda 130 personer för ett sammanräknadt belopp af 29,714 r:dr 27 sk.; att
å pensionsstaten för afskedade embets- och tjenstemän 248 personer åtnjutit pensionsunderstöd
till ett belopp af 48,520 r:dr 13 sk. 4 r:st.; samt att, enligt 3:ne
serskilda pensions-stater för tulltjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn,
grundande sig på serskilda Kongl, bref och reglementen, pensions-understöd blifvit
meddeladt uti 694 serskilda poster till en sammanräknad summa af 10,783 r:dr 3
sk. 10 r:st.
Genom meddelandet af dessa upplysningar, anser Utskottet sig hafva i möjligaste
måtto gått motionärens önskningar till mötes; och då Utskottet, för sin del,
icke finner de i afseende å tullverkets pensions- och indragnings-stater upplysta förhållanden
böra föranleda till underdånig framställning hos Kongl. Maj:t om förändrade
grunder för nämnda stater, hemställes,
att Christen Anderssons motion må af Rikets Ständer utan vidare afseende
lemnäs.
12:o Enligt hvad Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 2 December nästlidet
år (intagen under N:o 23 uti Usta Sami. Usta Afd. af Bihanget till Rikets
Ständers protokoll) gifver vid handen, hade, uti en till Kongl. Maj:t genom dess
General-tullstyrelse redan år 1844 öfverlemnad och med nämnde styrelses förord
beledsagad skrift, direktionen af den vid tullverket bildade enskilda pensionsinrättning
för tulltjenstemäns och betjentes enkor och barn, i underdånighet anmält, huruledes
denna välgörande inrättning, som, stiftad redan år 1805, då den utgjorde en förening
af endast frivilliga delegare, sedan år 1826 fortgått med förbindelse för hvar
och en i tullverkets tjenst på ordinarie stat anställd person att deruti ingå, numera,
i följd af pensionärernas ökade antal, kommit i den betänkliga ställning, att inkomBih.
till Ii. St. Prot. 181? $ 1848. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 8
io
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
sterna ej vidare försloge till utgifternas bestridande, och att inrättningens snara upplösning
vore att emotse, derest icke hittills saknadt bidrag af allmänna medel blefve
densamma förunnadt; af hvilken anledning direktionen, under åberopande af uppgjorda
beräkningar öfver pensioneringens sannolika tillväxt och blifvande maximibelopp
samt efter tillika meddelad uppgift om förhållandet med pensionsinrättningens
tillgångar, hvilka, inberäknadt räntan å en samlad kapital-fond, som vid 1840 års
slut utgjorde 141,170 r:dr 32 sk. 6 r:st., för år 1843 uppgått till en summa af
20,537 r:dr 3 sk. 11 r:st., i underdånighet anhållit att, så framt icke tillskott af
allmänna medel ansåges på annat sätt kunna lämpligen beredas, 50 procent af kronans
andel i vid tullverket inflytande konfiskations- och bötesmedel måtte, såsom årligt
understöd för pensionsinrättningen, i nåder anvisas j varande derjemte upplyst,
att förenämnde kapitalfond sedan år 1840 minskats med tillsammans 7,480 r:dr 18
sk. 3 r:st., så att den vid 1846 års slut endast utgjort 133,690 r:dr 14 sk.
3 runstycken.
Under åberopande af dessa skäl, och då det till tulltjenstemäns i bevislig fattigdom
stadda enkor och barn af tullmedlen utgående pensionsunderstöd vore så
ringa, att, om hela anslagssumman emellan pensinostagame jemnt fördelades, beloppet
för hvar- och en endast utgjorde omkring 15 r:dr, har Kongl. Maj:t i högstberörde
nådiga proposition, hvarå Utskottet från samtlige riksstånden fått emottaga remiss,
under förklarande att den af pensionskassa-direktionen föreslagna utväg till beredande
från statens sida af vård och understöd åt ifrågavarande deraf förtjenta pensionsinrättning,
kunde anses desto lämpligare, som de vid tullverket inflytande konfiskations-
och bötesmedel vore en frukt af tulltjenstemännens verksamhet och be*
mödanden, till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida icke, såsom årligt statsbidrag
för tullstatens enskilda pensions-inrättning, kunde anvisas en summa af 10,000 r.dr,
att utgå af kronans andel i de vid tullverket inflytande konfiskations- och bötesmedel,
hvilken andel i medeltal under de sista 10 åren uppgått till omkring 32,000
r;dr årligen.
På sätt här ofvan uti ll:te punkten närmare upplyses, hafva, enligt 3:ne serskilda
pensionsstater för tulltjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn,
under år 1847 af tullmedlen utgått pensionsunderstöd till ett sammanräknadt belopp
af 10,783 r:dr 3 sk. 10 nst. 5 och då statsverkets närvarande tillgångar icke medgifva
ytterligare understöd af allmänna medel för omförmälde ändamål, har Utskottet
ansett sig
förhindradt att tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i högstberörde
nådiga proposition föreslagit.
13:o Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, af herr Prytz, L. A., understödd
och till Utskottet remitterad motion, har herr Tham, Sebastian Mathias, enär
Stats~Utskottets Utlåtande, JV.-o 91
11
stadgandet uti Kongl. Haj-.ts nådiga bref till General-tnllstyrelsen af den 15 Januari
1841, angående arfvoden ht Rådhus-rätterna utom Stockholm och Götheborg för behandling
af tullmål, visat sig på samma gång vara för 6taten eller tullverket beton,
gaude och orättvist mot de ersättningstagande, föreslagit att, med upphäfvande af
ofyanberörde stadgande, lösen enligt gällande expeditionstaxa måtte af tillverkets medel
för expeditionerna i berörde mål utgifvas.
Genom ofvanåberopade nådiga bref är förordnadt: att den godtgörelse för befattningen
med tullmåls behandling, som bör städernas Rådhus-rätter tillkomma, skall
bestämmas efter antalet af dervid hvarje Rådhusrätt handlagda så beskaffade mål,
under förutsättning, att ena årets resultat, öfverhufvud taget, kompenserar det andra;
att maximi-beloppet af mål, hvilka årligen utan ersättning böra handläggas, anfages
till sex, men så, att detta antal undantages från ersättning äfven der, hvarest
ett större antal under året förekommit, samt att ersättningen beräknas till 10 r:dr
för hvarje mål, — de sex ersättningsfria målen oberäknade; och har, till stöd för
motionen, ytterligare blifvit anfördt, att om den sålunda bestämda ersättning, å ena
sidan, vore i många fall för ringa, så måste, å den andra sidan, medgifvas, att flertalet
af ifrågavarande mål erfordrade så obetydligt arbete, att en ersättning af 10
r-.dr för hvarje vore alltför dryg, hvartill komme, att den Rådhusrätt, som under
dt år handlagt endast sex mål, ej derför finge åtnjuta någon ersättning, ehurn ett
eller flera af dessa mål kunde förorsaka mera besvär, än 40 å 50 andra tullmål,
för hvilka berörde ersättning beräknades.
Vid 1840—1841 årens riksdag ansågo Rikets Ständer med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att de af rikets öfriga städer, vid hvilkas Rådhus-rätter
undersökningar rörande förbrytelser mot tullförfattningarne oftare förefölle, komme i
åtnjutande af samma förmån, som blifvit Stockholm och Götheborg beviljad, medelst
serskilda arfvoden anslagna Rådhusrätterna af tullmedlen, och då beloppet af de
arfvoden, hvilka Rikets Ständer sålunda åsyftat, icke kan motsvaras af lösen,
enligt gällande expeditionstaxa, för handlagde tullmål, har Utskottet, med afseende
å svårigheten att för beredande af berörde arfvoden finna annan lämpligare
utväg, och då hvarken från tullverkets eller vederbörande Rådhusrätters sida någon
klagan uti ifrågavarande hänseende försports, ansett sig böra tillstyrka,
att molionen ej må till någon åtgärd hos Rikets Ständer föranleda.
Anslaget till Städers friheter.
t4:o. Kongl. Huj:t, som ansett den till 600 r:dr årligen beräknade ersättning,
hvilken, i händelse Rikets Ständer bifölle Kongl. Maj:ts i Dess Nådiga Proposition
gjorda framställning om gerningsörenas upphörande, skulle tillkomma de städer,
hvilka visat sig ega laglig rätt till hittills åtnjuten andel i denna afgift, böra af detta
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
anslag utgå, har, af sådan anledning, föreslagit detsammas ökande med motsvarande
belopp, eller 600 r:dr.
Sorn, i enlighet med Utskottets, uti betänkandet N:o 37, litt. C., gjorde hemställan,
Rikets Ständer numera beslutat, att de s. k. gerningsören böra nnder serskild
titel fortfarande bland Statsverkets inkomster upptagas, lärer följaktligen den
väckta frågan om berörde anslags ökande med 600 r:dr få anses förfallen.
15:o. Enligt hvad Kongl. Statskontorets räkenskaper upplysa, hafva besparingarna
å det i sednaste Riksstat till belopp af 5,000 r:dr uppförde förslagsanslag för
transportkostnader m. m. för Statsverkets bergseffekter uppgått år 1842 till 4,085
r:dr 2 sk. 9 rst. samt under hvartdera af de nästpåföljande 3:ne åren icke understigit
3,700 r:dr; hvadan Utskottet anser sig böra hemställa,
att ifrågavarande förslagsanslag må bestämmas till 2,000 r:dr.
Anslagen till remisslage, observations- och uppbörds-procenter samt
mantalsskrifnings-pr ovision,
16:o. Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagne
reglering med landsstaten och dess löner, hvarom under 6:te hufvudtiteln
närmare förmäles, och då, i följd af denna reglering, en minskning af 20,000 r:dr
i desse anslag skulle kunna ulan olägenhet ega rum, har Kongl. Maj:t föreslagit att,
såsom ett gemensamt förslags-anslag för utgifter af ofvannämnde beskaffenhet, måtte
å 7:de hufvudtiteln upptagas en summa af endast 4,000 r:dr.
Då den af Kongl. Maj:t föreslagne förändring af dessa anslag är beroende af
de beslut, som Rikets Ständer komma att fatta i afseende å omförmälde reglering
af landsstatens personal- och allöningsstater, anser sig Utskottet böra uppskjuta med
yttrandes afgifvande öfver denna del af den Nådiga Propositionen; hvaremedlertid
ifrågavarande anslag, tillhopa 24,000 r:dr, torde få oförändrade i Riksstaten bibehållas.
17:o. Uti det å denna hufvudtitel för ”skrifmaterialier och expencer samt ved
och ljus” uppförde förslagsanslag 17,782 r:dr 31 sk. 9 rst. hafva, enligt Statskontorets
räkenskaper, uppstått brister: för år 1842 af 3835 r:dr 18 sk. 9 rst.
samt för hvartdera af de påföljande 3:ne åren af minst 2600 r:dr; och har Utskottet,
med afseende å angelägenheten deraf, att de anslag, hvilka förslagsvis uppföras,
beräknas till ett behofven någorlunda motsvarande belopp, funnit sig böra hemställa,
att det å 7:de hufvudtiteln för skrifmaterialier och expencer samt ved och
ljus uppförde förslagsanslag må bestämmas till en summa af 20,000 r:dr,
med den tillökning, som för slutsummans jemnande kan blifva erforderlig.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
13
Anslaget till extra utgifter.
18:o. Enär det å 7:dc hufvudtiteln uppförde anslag till extra utgifter med år
1849 komme att befrias från en derå för viss tid anvisad betydligare årlig utgift,
men extra utgiftsanslaget å 8:de hufvudtiteln deremot visat sig vara otillräckligt,
liar Kongl. Maj:t föreslagit, att förstnämnda anslag måtte nedsättas ifrån 35,000 r:dr
(ill 31,000 r:dr, i ändamål att derigenom bereda tillgång för en motsvarande tillökning
i 8:de hufvudtitelns enahanda anslag;
till hvilken reglering Utskottet tillstyrker Rikets Ständers blifall; och har
i följd häraf förändringen blifvit å efterföljande tabell iakttagen.
Kongl. Theatern.
19:o. Uti en hos Bonde-ståndet väckt motion, hvarå Utskottet erhållit remiss,
har Gustaf Johansson från Kronobergs län, med afseende å theaterns förderlliga
inflytande på sedligheten, och då till underhåll af en sådan inrättning i hufvudstaden,
eller Kongl. Theatern, årligen af allmänna medel utginge en summa af 80,000
r:dr, yrkat dels att, i fall sistnämnde Theater icke kunde helt och hållet indragas,
en kommitté måtte nedsättas af allvarligt sinnade män, hvilka tillsågo att sådane
stycken, som sårade sedligheten, icke finge derå uppföras, dels att allt anslag af
statsmedlen för theaterns underhåll nu oell för alltid måtte upphöra.
Utskottet får i anledning häraf upplysa, att det af allmänna medel till Kongl.
Theatern anvisade anslag utgör allenast 6000 r:dr för året, hvilket belopp, med
afseende å theaterns högre syftemål såsom konstinrättning och dess inflytande på
allmänna bildningen, icke torde kunna såsom alltför högt betraktas; och då, enligt
serskilde föreskrifter, det åligger vederbörande myndigheter tillse, det sådane stycken,
som för sedligheten kunna vara sårande, icke till uppförande å någon allmän theater
varda tillåtne, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Gustaf Johanssons ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
20:o. öfrige till denna hufvudtitel hörande anslag, deruti förändring icke
blifvit ifrågaställd, hafva, på sätt bifogade tabell utvisar, blifvit af Utskottet föreslagne
till enahanda belopp, som tillförene.
21:o. Med afseende å behofvet af serskilda anslag för följande till denna
hufvudtitel hänförlige föremål, hvartill Kongl. Majit ansett medel böra sökas inom
de tillgångar, hvilka, enligt hvad Kongl. Majit uti inledningen till Dess Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof beräknat, äro att disponera utöfver
statsverkets fortgående ordinarie och extra ordinarie inkomster, har Kongl. Majit
äskat nedannämnde snmmori
14
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 01.
a) För slutligt liqviderande af köpeskillingen för en till ny lokal åt mynt- ock
kontroll-verken inköpt egendom, samt till betäckande af öfrige med dessa veTks flyttning
förenade kostnader, 30,000 r:dr.
Utskottet, som i anledning af KongL Maj:ts rörande detta ämne aflåtna nådiga
proposition, kommer att gemensamt med annat Utskott afgifva serskildt utlåtande, får
alltså nu till detsamma hänvisa.
b) Då kostnaden för iståndsättandc af Wadstena slott med dertill hörande
vallar och torn, hvartill, enligt af Öfver-intendents-embetet uppgjordt kostnadsförslag,
skulle erfordras en summa af 16,765 ndr 28 sk. 2 rsk utöfver en i Linköpings
länsränteri sedan längre tid tillbaka innestående för Wadstena slott reserverad
behållning af 528 r:dr 9 sk. 10 rst., icke kunde, utan äfventyr af bristande
tillgång för andra nödiga reparationer, bestridas af det å 7:de hufvudtiteln uppförda
anslag till byggnader och reparationer i landsorterne, har Kongl. Maj:t, som ansett
det vara af icke ringa intresse att förenämnde sköna och i sitt slag egna minnesmärke
af den äldre byggnadskonsten, så vidt möjligt vöre, blefve i sitt ursprungliga
skick bibehållet och från tidens åverkan bevaradt, föreslagit, att för ifrågavarande ändamål
måtte anvisas ett serskildt anslag af 16,800 r:dr.
Af det Kongl. Maj:ts proposition bilagde protokoll öfver finansärenden af deri
9 November 1847 inhemtas, att, enligt vederbörande besigtningsman vitsord, takrn
å kastelltornen till berörde slott, så väl som sjelfva tornen, hvaraf två sammanhänga
med slottets gallar, äro, de förra, angripna af röta, och de sednare färdiga att
rasa; vid hvilket förhållande och då en fortfarande underlåtenhet att verkställa nödige
reparationer å ifrågavarande byggnad otvifvelaktigt snart skulle vålla dess fullkomliga
förstörelse, Utskottet, då Statsverkets ringa tillgångar icke torde medgifva utbetalning
af hela den äskade summan, ansett sig böra
tillstyrka, att Rikets Ständer måtte, till förekommande af Wadstena
slottsbyggnads ytterligare förfall, å Riksgäldskontoret anvisa ett anslag af
8,000 r:dr.
c) Det redan år 1840 hos Rikets Ständer uppgifna behofvet afökadt utrymme
för länsstyrelsen i Calmar, har Kongl. Majit ansett på lämpligaste sätt kunna afhjelpas
genom det nuvarande residenshusets tillbyggnad, hvartill, enligt of vederbörande
länsarkitekt uppgjordt kostnadsförslag, skulle, utöfver värdet af en kronan tillhörig,
till landtmäterikontor och arkiv nn begagnad och i värde till 1,333 r:dr 16 sk- uppskattad
byggnad, materialhusct kallad, erfordras omkring 7,000 r:dr; på grund hvaraf
och da, i följd af det årliga byggnadsanslagets anlitande för flera större reparations-
och byggnadsarbeten, bland hvilka sednare förekomme fulländandet af ett nytt
tandshöfdinge-residenshus i Östersund, nyssnämnda anslag ej eller lemnade tillgång
för nu ifrågavarande mindre summa, Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer, jemte
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
lä
medgifvande af det s. k. materialhusets försäljning med dertill hörande byggnader
och tomt genom offentlig auktion samt den inflytande köpeskillingens användande såsom
bidrag till kostnaden för landshöfdinge-residensets i Calmar tillbyggnad, måtte för
samma ändamål anvisa ett ytterligare serskildt anslag af 7,000 r:dr.
Då vid 1840—1841 årens riksdag frågan om utvidgad embetslokal för Länsstyrelsen
i Calmar hos Rikets Ständer förevar, förklarades, uti underdånig skrifvelse
af den 11 Juni 1841, det Rikets Ständer icke funné skäl att i sådant afseende bevilja
åstadt statsbidrag; och enär statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar, såsom tagne
i anspråk för andra mera maktpåliggande behof, icke medgifva anslags beviljande
för rru ifrågavarande föremål, har Utskottet funnit sig föranlåtet
afstyrka bifall till hvad Kongl. Majit i denna del af den nådiga propositionen
föreslagit.
d) Kongl. Majit har vidare i den nådiga propositionen förmält sig vara betänkt
att, sedan Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader afgifvit infordradt underdånigt
yttrande, rörande lämpligaste sättet för ombyggnad af de emellan hufvudgtaden
och Drottningholm befintliga broar och kostnaden dertill, serskildt i nåder
!*esluta angående den framställning till Rikets Ständer, som, i anledning deraf, kunde
f 101105 nödig; i afvaktan hvaraf någon åtgärd från Utskottets sida i förevarande ämne
icke erfordras.
c) För nybyggnader och reparationer af do publika husen å ön S:t Barthelemy
sami iståndsättando af kronans dervarande materiel m. m., 57,600 ridr.
I afseende härå får Utskottet hänvisa till det serskildta utlåtande, sorn, med
anledning af Kongl. Majit» nådiga proposition i denna del, af Utskottet kommer att
afgifvas.
f) Kongl. Majit har slutligen, då omsorgen för hufvudstadens förskönande på
kallade uppförandet af en större byggnad å den plats, som skiljer Carl XlIIis torg
ifrån operahuset, förklarat eig vilja, sedan öfver-intendentsembetet ingifvit underdånigt
förslag till bebyggande af omförmälde plats, i nåder besluta angående de utvägar,
sam för den ifrågaställa byggnadens uppförande kunde vara att begagna, samt om
den medverkan dertill, hvarom Rikets Ständer komme att anlitas.
Utskottet, som ännu icke fått emottaga någon ytterligare nådig framställning i
detta ämne, är följaktligen för närvarande icke i tillfälle att yttrande deröfver meddela.
Stockholm den 7 Mars 1848.
lieser mtioner:
Vid 9ide punkten i
af Herr von Rosen, Doktorerne Björkman och Gumcelius, samt Prostarne Lundblad
och Berlin.
16
Stats-Liskottets Utlåtande, N:o 91.
Af herr Wedberg: ”Emot Stats-utskottets beslut, i afseende på det af postmedlen
till statsverket ingående bidrag, hvarigenom Utskottet bestämt den årliga nettobehållningen
att upptagas till 115,000 r:dr, får jag mig reservera, enär jag anser
denna utgift blifva alltför kännbar för postverket, som härigenom kommer att sakna
tillgångar för tillvägabringande af förbättrade och i liera delar af riket högst behöfliga
postkommunikations-anstalter, synnerligast då Utskottet tillika föreslagit, att det
å Riksgälds-kontoret för nämnde verk hittills anvisade förslagsanslag af 10,000 r:dr,
lör framtiden måtte upphöra. Jag tillstyrker deremot bifall till hvad Kongl. Majit
uti dess nådiga proposition äskat”.
Vid 13 punkten:
Af herr Norin.
Sjunde
Bilaga till Stats-Utskottets Utlåtande, ]S:o 91*
Sjunde Hufvudtiteln*
Finans- dep ar temeritet.
Departements-chefen
Bepartements-expedition
Kammar-kollegium
Statskontoret med kronomagasinerna samt vågstaterna i Avesta och Fahlun . . .
Karta-sigillata-verket, löningar
Dito, omkostnader, förslagsanslag
Mynt- och kontrollverken, löningar
Till myntets drilt
Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag
Kammar-rätten
Öfver-intendents-embetet
Postverket (kontanta anslaget på förslag att af postmedlen direkte utgå . . . .
Tullverket (förslagsanslag att af tullmedlen direkte utgå)
Jägeri-staten
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans hus i Stockholm, förslagsanslag . . . .
Byggnader och reparationer i Stockholm
Byggnader och reparationer i landsorterna
Magasins-byggnader i Stockholm
Magasins-byggnader i landsorterna
Städers friheter, förslagsanslag
Transportkostnader m. m. för Statsverkets bcrgseffekter, förslagsanslag . . . .
Remisslage, förslagsanslag
Observations- och uppbörds-procenter, förslagsanslag
Mantalsskrifnings-provision, förslagsanslag
Tionde-profvare
Restitutioner, förslagsanslag
Rese- och traktaments-penningar, förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus, förslagsanslag
Extra utgifter
Kongl, theatern  • •
Summa b:ko r:dr
Afgår
Återstår netto förhöjning
Ofvanstående af Stats-utskottet föreslagne 1,749,950 r:dr utgöras af:
Penningar ...
Indelda räntor, efter 1845 års riksstat
Indeld spanmål, dito
Oindeld dito, dito
1845 och följ. årens
riksstat upptager penningar,
indelda räntor
samt indeld och oindeld
spanmål.
7.000
15,024
39,288
42,642
3,613
56.000
7,428
8.000
2,300
49,384
10,314
450,279
800,000
10,601
4.000
30.000
36,593
2.000
8,000
29,806
5.000
3,500
10.000
10,500
543
4.000
1.000
17,782
35,000
6,000
1,705,600
1,725,263
23,640
939
108
32
32
16
32
31
Stats-utskottet
föreslår.
7.000
15,024
39,288
42,642
3,516
70.000
7,428
8.000
2,300
49,384
10,543
485,279
800,000
10,601
4.000
30.000
36,593
2.000
8,000
29,806
2,000
3,500
10.000
10,500
543
4.000
1.000
20,000
31,000
6,000
1,749,950
1,749,950
32
32
16
32
31
Förhöjning.
Minskning.
14,000
229
35,000
2,218
51,447
7,097
44,350
97
3,000
4,000
7.097
7.097
stockholm 1848, hos J. A. Walldén.
Stats-Utsk:s Ujlutande, IV.is 92 och 93.
1
JW »3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Mars, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å utlåtandet, N:o 58.
(I. A.)
Stats-utskottets under n:o 58 afgifne utlåtande, i anledning af väckta
motioner angående upphörande af och nedsättning i de vid egande-rättsoch
åbo-ombyten å rusthålls- och båtsmans-rotehemman utgående afgifter
till Wadstena krigsmanshus och amiralitets-krigsmanshus-kassorna, har
från Bonde-ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt; men som, enligt
aflåtne protokolls-utdrag, de trenne öfrige Riks-stånden bifallit ofvanberörda
utlåtande, Ridderskapet och Adeln den 28 samt Preste- och Borgarestånden
den 23 sistlidne Februari, hvadan, jemlikt 75 § riksdagsordningen,
ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig icke
kunna dermed taga vidare befattning.
Stockholm den 14 Mars 1848.
jys »a.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Mars, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter re miss å utlåtandet, N'.o &1.
(I. A.)
Från Bonde-ståndet har Stäls-utskottet erhållit återremiss å sitt under
n:o 61 afgifne utlåtande, i anledning af väckt motion angående uppluBih.
till B. St. Prof. 1847 & 1848 , 4 Sami. 1 Afl. 28 Haft. I
i
-
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 94'.
tande af en kronan tillhörig lägenhet i Ronneby till plats för tingshus åt
Medelstads härad; men som detta utlåtande blifvit af de trenne öfrige RiksStånden
bifallet, nämligen af Ridderskapet och Adeln den 28 samt afPreste-
och Borgare-stånden den a3 sistlidne Februari, hvadan, jemlikt §
riksdags ordningen, förevarande ärende är af Rikets Ständer afgjordt, har
Utskottet funnit den erhållne återremissen icke kunna till vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den i4 Mars 1848.
JW »4.
Ank. till Exd. Utsk. den 15 Mars, kl. ¥ e. m.
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss å utlåtandet, JY:o 72.
(I. A)
Bonde-ståndet har till Stats-utskottet återremitterat dess under n:o 72
afgifna utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
bidrag af salpeter-fonden för fyllande af tillfälliga statsbehof; men som detta
utlåtande blifvit af de 3:ne öfriga Riks-stånden bifallet, nemligen af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet den 28 och af Preste-ståndet den
26 sistlidne Februari, hvadan ärendet följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt,
har Utskottet funnit sig icke kunna, emot stadgandet i 70 § riks
dags-ordningen^
med detsamma taga vidare befattning.
Stockholm den 14 Mars 1848.
Slats-Ulsk:s Utlåtande, N:o 95.
JW »5.
Ank. lill Exp.-Utsk. deli 15 Ware, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl, Maj.ts nådiga skrifvelse, angående
eftergift i arrendet för Mörrums krono-laxfiske i Blekinge
Län.
(I. A.)
Hos Kongl. Majit har förre nämndemannen John Svensson, hvilken,
■enligt ett af Kongl. Kammar-kollegium den 22 Juli 1842 utfärdad t kontrakt,
på arrende under sex år, räknadt från och med 1843 lill och med 1848,
öfvertagit Mörrums krono-laxfiske i Mörrums socken och Listers härad af
Blekinge län, emot en årlig afgift af 2,p5o r:dr banko, i underdånighet anhållit,
alt, enär hans inkomster af herörda fiske under de fem åren 1843 —1847
skola utgjort allenast 7,688 rdr, men arrende-afgifterna för desse fem år
uppgått till i4,75o r:dr, Kongl. Majit täcktes af gunst och nåd medgifva
sökanden att från statsverket återkomma, hvad han sålunda skulle hafva
genom arrendet förlorat, eller 7,112 r:dr banko.
Efter det ej mindre Kongl. Majlis befallningshafvande i nämnda län,
än ock Kongl. Kammar-kollegium, med anledning häraf, underdåniga utlåtanden
afgifvit, dervid bland annat blifvit upplyst, att lill följd af det,
uppå John Svenssons serskilda ansökning genom Kongl. Majits nådiga bref
den 23 Mars nästlidet år honom medgifna anstånd med erläggande af 1846
års arrendeafgift för ifrågavarande laxfiske, skulle hälften af nyssberörda
afgift först inom 1847 års slut betalas, äfvensom 1847 ',rs arrendeafgift
först vid uppbörds-årets slut lill betalning förfalla; har Kongl. Majit, som,
på grund af hvad utred t och anfördt blifvit, dels angående de för meranämnde
kronofiske tillförene erlagde vida lägre arrendesummor, dels ock
beträffande samma kronofiskes betydligen förminskade afkastning, jemte inträffadt
dröjsmål med Mörrums åns i 1 § af arrende-kontraktet om förmälda
upprauddring, ansett billigt, alt sökanden förunnades någon eftergift af det
4
StatsAJtsk:s Utlåtande, N:o 95.
dryga arrendebelopp, han sig åtagit, uti lill Stats-utskottet aflåten och under
ri:o 69 uti i:a sami. i:a afd. af bihanget till Riks-ståndens protokoll
intagen nådig skrifvelse, jemte öfverlemnande af de till målet hörande
handlingar, behagat i nåder föreslå Rikets nu församlade Ständer att, med
behjertande af John Svenssons genom besagde arrende iråkade bekymmersamma
belägenhet, förunna honom den eftergift, att arrendeafgiften för nästlidet
år, äfvensom för det nu löpande sista arrendeåret, blefve till hälften
nedsatt, under förbindelse för John Svensson att fullgöra, hvad arrendekontraktet
i öfrigt stadgar.
De handlingar, hvilka blifvit den nådiga skrifvelsen bifogade, innehålla
bland annat, att, i afseende på den omnämnde uppmuddringen af Mörrums
å, kronan dertill icke förbundit sig annorledes, än att, såsom orden
lyda i i § af förrberörda arrende-kontrakt, åt John Svensson upplåtes på
arrende under sex år ''Mörrums laxfiske jemte dertill hörande egor och
fiskevatten, med all den rätt, Kongl. Maj:ls nådiga dom af den 16 Juni 1794
utsätter samt Kongl. Maj:t och kronan nu lagligen tillkomma kan eller under
arrendetiden genom beslut i serskilda frågor och deribland angående
uppmuddring af utloppet i Mörrums å varder bestämd’; att Öfverdirektören
A. E. von Sydow, efter i Maj månad 1834 anställd undersökning, uti deröfver
afgifvet betänkande, anfört: att Mörrums-åns utlopp vore uppgrundadt
Lill 3 fots djup; att emellan 7 fots djup i ån ofvanför denna bank
och 7 fot i hafsviken utanför, vore afståndet 600 alnar, af hvilken
sträckning den 4 oc^ derunder varande banken upptoge 180 al
nar
och stängde hela det 600 alnar breda utloppet emellan Ekholmen
och östra landet; att uppgrundningsämnet bestode till slörsta delen
af sågspån och något sand och syntes med hvarje år ökas i mängd;
att delta härledde sig från de många sågar, hvilka i sednare tider blifvit
anlagde längs upp åt ån och den rådande försummelsen att i så kallade
spånkistor upphemta och i land föra sågspånen, hvilka till det mesta nedfölle
i strömmen och följde densamma ut till hafsbandet, der de af sjögången
hindrades i sitt lopp och sjönko, uppblandade med sand och gytja,
hvarefter ytan af denna massa genom sjösqvalpet så sammanpackades, att
följande årets vårflod icke förmådde utskära den; att denna uppgrundning
haft det menligaste inflytande både på kronans och enskildes fisken uti ån
och i granskapet af dess utlopp; alt, genom sjögångens stampning på banken
under sydliga och östliga vindar, laxen afskräcktes ifrån att, enligt sin
drift, gå upp i ån, utom vid hög flod, utan vände i stället om till hafvet:
Stats-Utskss Utlåtande, N:o 95.
5
att dessutom denna, så väl som andra fisksarter, afskydde de förruttnade
sågspånen, hvaraf både ån samt närbelägna vikar och uddar vore uppfylLda,
och slutligen att, då härtill komme, att vrakfiske — ett slags fiske me!
flytande nät i öppna sjön — nu allmänt bedrefves från Hanö in i Listersviken,
hvarvid en myckenhet lax fångades, men måhända ännu större mängd
från viken bortskrämdes, blefve det naturligt, att fiskfångsten i ån komme
att fortfarande aftaga och framdeles gifva liten eller ingen inkomst.
Angående beloppet af den inkomst, som af detta kronofiske till staten
ingått under tidrymden från och med 1794 till och med 1842 inhemtas
af Kongl. Kammar-kollegii i ämnet afgifna utlåtande, att arrendet utgjort
för
åren 1794 till och med 1800 rtdr 1,702: —
„ 1801 — — 1806 „ 2,215: —
„ 1807 — — 1812 „ 1,401: —
„ 1813 — — 1818 „ i,o52: —
„ 1819 — — 1824 „ i,4oo: —
„ 1825 — — i83o ,, 2,o33: 16.
„ 1831 — — i836 „ 1,420: —
„ 1837 — — 1842 „ 2,002: —
och sålunda under hvarje af dessa tidrymder mindre, än hvad Jolm Svensson
utfäst sig i arrende erlägga.
Med intyg från så väl förre arrendatorn af detta kronolaxfiske, som
domaren i orten har John Svensson ådagalagt, att han, i anseende till minskad
och saknad laxfångst, gjort stora förluster på ifrågavarande arrende,
för hvars afbördanJe han måste uppoffra nästan all sin egendom; och har
ej mindre Konungens befallningshafvande i länet i underdånighet tillstyrkt,
att John Svensson måtte dels förunnas eftergift af halfva arrendet för år
1847 och dels medgifvas rättighet att frånträda arrendet för innevarande
år 1848, utan någon skyldighet för honom alt godtgöra den förlust, som
genom erhållande af en möjligen lägre arrendeskilling kunde för samma år
för kronan uppkomma, än äfven Kongl. Kammar-kollegium, som funnit
John Svensson hafva utfäst högre arrende än, med hänsigt till fiskets beskaffenhet,
varit lämpligt, ansett honom böra komma i åtnjutande af någon
lindring, mer, med afseende på omöjligheten att, i händelse han skulle få,
på sätt Konungens befallningshafvande föreslagit, frånträda arrendet för
innevarande år, medhinna fiskets utarrenderande för samma tid, i underdånighet
hemställt, att John Svensson mätte tillåtas att fisket under sistnämn
-
6
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 95.
de år utan all afgift begagna, med förbindelse att i öfrigt uppfylla, hvad
arrendekontraktet stadgarne.
Detta med hvad mera handlingarne innehålla, har Utskottet i öfvervägande
tagit; och om än emot John Svensson kan anmärkas, att han, genom
åtagande af ett arrende, vida öfverstigande det belopp, som någonsin
tillförene blifvit erlagdt för detta kronolaxfiske, om hvars beskaffenhet han
icke bort, enligt hvad handlingarne föranleda, sakna kännedom om, han
sjelf varit vållande till de förluster, honom såsom arrendator drabbat, borde
han likväl vid det höga arrendets erbjudande icke saknat anledning att
taga i beräkning den förbättring, laxfisket skulle tillskyndas genom uppmuddring
af Mörrums-åns utlopp, hvars uppgrundning måste vara i hög
grad menlig för de i ån inrättade laxfisken, men hvilken uppmuddring,
ehuru i arrende-kontraktet liksom förespeglad, ändock hittills uteblifvit,
anser Utskottet, då John Svensson3 med uppoffring af nästan hela sin egendom
måst vidkännas följderna af sitt mindre välbetänkta arrende-anbud,
det vara med billighet öfverensstämmande, alt staten heldre afslår någon
för densamma ringa fördel, än genom utkräfvande till fullo af sin på arrende-kontraktet
grundade rättighet, bringar en enskild uti betryck och
armod, hvadan Utskottet
tillstyrker Rikets Ständers bifall lill hvad Kongl. Majit
uti förevarande nådiga skrifvelse täckts föreslå, eller att
arrende-afgiften af Mörrums kronolaxfiske för nästlidet
år 1847 äfvensom för det nu löpande sisla arrende-året
blifver till hälften nedsatt, under förbindelse för arrendatorn,
att fullgöra hvad arrende-kontraktet i öfrigt
stadgar.
Stockholm den 14 Mars 1848.
Reservation :
Af Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund från Westernorrlands län:
”Emot Högloft. Utskottets beslut i frågan, rörande eftergift af arrendet
för laxfisket i Mörrums ström, får jag mig reservera.
Stats-Vtsk:s Utlåtande, N:o 96.
7
Då det är af vederbörande auktoriteter styrkt och erkändt, att arrendatorn
John Svensson i Mörrum, Blekinge län, genom ifrågavarande arrendes
utkräfvande blifvit bragt, ifrån att vara en burgen bonde, till en tiggare,
för att till staten fullgöra sin pligt såsom arrendator, och det af Högloft.
Stats-utskottet eftergifne ett års arrende icke gifver arrendatorn den fördel,
alt han i ringaste mån till sin ställning annorlunda blifver förbättrad, än
att hans borgesmän blifva skadeslöse, sedan all John Svenssons egendom
blifvit medtagen och John Svenssons, med hustru och barn, välfärd är förlorad
och såsom ett statens offer för framtiden, utan att sig emot staten hafva
förbrulit vidare, än verkat till ett förmånligt arrende för Mörrums laxfiske.
Jag hade derföre trott, att Stats-utskottet bort föreslå Rikets Ständer
alt eftergifva arrendet för ett år, utöfver hvad Stats-utskottet tillstyrkt.
Desse då uppkomne 2,g5o r:dr blefve, för en gång erhållne, ett medel för
denna familj att kunna för framtiden skyddas för det elände, som nödvändigt
måste den öfvergå. Jag har med min röst så många gånger bidragit
till andra familjers hjelp, som slått i förlägenhet, och jag tror Riks-stånden
borde äfven bidraga till denne John Svenssons billiga anspråk på statens
barmhertighet, då staten ensamt, dock på ett lagligt sätt, fått satt sig i besittning
af all John Svenssons förmögenhet.”
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Mars, kl. 7 e. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. MajUs Nådiga Proposition, angående
upplåtande åt Ultuna Landtbr uks-m st itut af kronoparken
Lilla Djurgården.
(I. A.)
Från samtlige Riks-stånden har Stats-utskottet erhållit remiss å högstberörde
nådiga proposition (n:o 35 uti usta sami. irsta afdeln. af bihanget till
Riks-ståndens protokoll) hvarutinnan tillkännagifves, hurusom, i sammanhang
med öfverlemnande af underdånigt förslag till stadgar för ett lillämnadt
Landlbruks-institut på Ultuna kungsladugård i Bondkyrko och Danmarks
8
Stats-Utsk:* Utlåtande, Av o 96,
socknar samt Uleråkers och Waxala härader af Upsala län, kommitterade
för organisationen af nämnde institut förmält det vara af vigt, att institutet
finge åt sig upplåten kronoparken Lilla Djurgården, innehållande endast
iox tunneland a5 kappland och enligt den sednast, år 1816, öfver Ulltuna
kungsladugård uppgjorda kai tebeskrifning inberäknad i kungsladugårdens
areal samt till en del omsluten af densammas egor; och skulle genom upplåtelse
af berörde kronopark, hvilken i medeltal lemnat skogsplanteringskassan
en årlig inkomst af endast 9 r:dr 9 sk. 10 rst., institutets vedbehof,
utan kostnad, till en del kunna erhållas, undervisning å tjenliga Lider der
lemnäs i skogshushållning och trädplantering, samt äfven bete vara att tillgå,
hvilket förmodades blifva så mycket behöfligare, som det under arrendeåren
medgifna betet å kronoparken Åsen sannolikt komme att, efter arrendets
slut, upphöra.
Kongl. Majit, som Öfver denna kommitterades underdåniga framställning
inhemtat utlåtanden af t. f. Chefen för skogsinstitutet, Kongl. Majits
befallningshafvande i ”Upsala län samt Kongl. Kammar-kollegium, har, med
afseende å det vid Ulltuna kungsladugård anlagda landtbruksr-instituts
framtida verksamhet och förkofran, funnit det vara af vigt, att, genom tilldelande
af nödig skogsmark, institutet erhölle tillgång på vedbrand samt
bete, äfvensom att för de derstädes anställde'elever bereddes ökadl tillfäll*
att praktiskt inhemta kännedom i skogshushållning och trädplantering m.
m., och fördenskull, Samt enär kronoparken Lilla Djurgården vore för aflijelpande
af dessa behof serdeles lämplig, i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att berörde kronopark måtte, för den tid Ulltuna kungsladugård vore till
landtbruksinstitut upplåten, till institutets disposition för ofvanomförmäldta
ändamål öfverlemnas, under vilkor, att parken blefve skött efter den år
1840 uppgjorda och stadfästade hushållningsplan samt att den derifrån,
genom försäljning af 21 famnar virke årligen, till skogsplanterings-kassan
ingående inkomst utaf institutet, efter markegångspris, nämnde kassa ersattes
Efter
tagen kännedom af den utaf skogsinstitutet granskade och af
Kongl Kammar-kollegium godkända hushållningsplan för meranämnda kronopark,
hvars skogbärande och till skogsbörd, medelst plantering af lärkträd
samt granplantor, tjenliga del utgör 96 tunnland 16 5/10 kappland*
äfvensom af öfrige till målet hörande handlingar, får Utskottet anföra, att,
då den ifrågaställda upplåtelsen till Ulltuna landtbruks-institut af berörda
skogspark,
Stats-Utsk:s Ut lutande, 'Y:o 97.
9
skogspark, hvarigenom institutet erhölle tillgång på vedbrand och bete, samt
ökadt tillfälle bereddes för derstädes anställde elever alt praktiskt inhemta
kunskap äfven i skogshushållning, skulle befrämja detta instituts framtida
verksamhet och förkofran, anser Utskottet den, till vinnande af omförmäldte
ändamål, af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna upplåtelsen af kronoparken Lilla
Djurgården lämpligen böra af Rikets Ständer medgifvas, under vilkor,
stt parken må, oansedt institutets fortgång kunna från kungsladugården
skiljas och af Kongl. Maj:t disponeras, i händelse samma park af en eller
annan orsak finnes vara för kronan behöflig; alt parken skötes i öfverens
stämmelse
med den år 1840 uppgjorda och stadfästade hushållningsplan, äfvensom
de föreskrifter, hvilka ytterligare kunna varda meddelade, och hvaröfver
Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt jägeribetjeningen böra hålla
tillsyn; att alla omkostnader i och för parkens vård samt slängselhållning
omkring densamma af institutet allena bekostas; samt att institutet årligen
ersätter skogsplanteringskassan värdet, efter markegångspris, af de 21 famnar
virke, 60m från ifrågavarande park hitintills blifvit för nämnde kassas räkning
försålde; och finner således Utskottet sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att, under ofvannämnde vilkor för upplåtandet åt Ulltuna
landtbruks institut af kronoparken Lilla Djurgården,
lemna bifall till hvad Kongl. Maj:t uti den nådiga Pro
positionen
föreslagit.
Stockholm den 14 Mars 1848,
: JW 97. ■
jAnk. till Exp.-Utsk. d. 15 Mars, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående nedsättning i
det bidrag, som af Landshöfdingen i bVermlands Län årligen
erlägges till ränta å och amortissement af Landshöfdinge-ackordet.
(T. A.)
Stats-Utskottel har till behandling fått emottaga serskilda remitterade
motioner, väckte hos Ridderskapet och Adeln af Friherre Cederström, Claes
Bih, till /?. St. Prot. 1847 & 1848, 4 Sami. 1 A/d. 28 Höft. 2
10
Slats-Llsk:s, Utlåtande, 7T;p 97.
Rudolph, hos Borgare-ståndet af Herr A. Gullström och hos Bonde-ståndet af
Riksdagsfullmäktige», förre vice Talmannen Pehr Eriksson från Wermlands
Län ; uti hvilka motioner hufvudsakligen blifvit anfördi, att då Rikets Ständer
vid 184?-och 1841 årens Riksdag beslutat landshöfdinge-ackordenas inlösande
med vilkor att 6 procents ränta å den summa, som i ackord blifvit
utbetald, skulle årligen af lönerne vid de landshöfdingebefattningar, sorn
från ackord befriades, till statsverket ingå, intill dess den förskjutna summan
med 4 procents, ränta derå, blifvit godtgjord, hade vid tillämpningen
af detta till syftning och allmänna verkningar förtjenstfull» och gagnelig»,
beslut, det missförhållande inträffat, att åtskilliga landshöfding.!!' med ringare
löneinkomster finge gälda högre ränte- och amorlissementsbelopp än
andre, som innehade större löner; att det högsta af dylika ackorder, sorn
genom Rikets Sländers beslut blifvit inlöste, vore det, som med 20,000
r;dr banko vidhäftade landshöfdingebefättningen i förenämnde län, — ett ackord
serdeles drygt och betungande i förhållande till landshöfdingelönen
derstädes, utgörande 5,000 r:dr banko, hvaraf nuvarande innehafvare» måste
vidkännas, till ränte- och kapital-afbetalning å ett ackord, som icke han
utan företrädareh i embetet både utfästat och återbekommit, en årlig utbetalning
af 1,200 r:dr, eller nära fjerdedelen af hela lönen —; att återstoden
deraf hvarken vore tillräcklig för landshöfdingens utkomst eller motsvarade
embetets vigt och dermed förenade ansvar, hvadan embetets utöfning.
förknippad med kostamma resor i det vidsträckta länet, kräfde enskilda
uppoffringar, dem samhället likväl icke borde ålägga en embetsman,
på hvars nit och mödor, till det allmännas tjenst och gagn, anspråken voro
så stora och ständigt stigande, och att slutligen, om nu varande innehafvare»
af landshöfdingeplatsen i Wermlands län, vid hvilkens tillträde löneafdraget
till ackords-amortissementet tagit sin början, skulle under en tidsföljd
af tillsammans några och tjugo år bibehålla nämnde befattning, blefve
deraf en följd att han till kapital och ränta finge betala ackordssumman,
till företrädarens och efterträdarens förmån, hvilket ej syntes med billighet
förenligt.
För att afhjelpa det anmärkta missförhållandet och deraf uppkommande
lidande för en embetsman, på hvars verksamhet det allmänna egde
betydande fordringar samt enär staten måste tänkas hafva med sin åtgärd
till landshöfdinge-ackordernas inlösande åsyftat icke blott en enstaka fördel
för de då varande eller afgående landshöfdingarne, utan ackordernas för-.
svinnande förmedelst en, efter hvad man ville och sökte åstadkomma, bil
-
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 97.
11
lig och successivt skeende inbetalning, verkställd af platsernas innehafvare
sunder flera framgent påföljande år, torde, enligt motionärernes åsigt, en förändring
af det stadgade årliga beloppet för amortissements-liqviden vara af
rättvisan påkallad helst när staten i alla händelser med sådan >äkerhet,
sotn i delta hänseende vöre förhållandet, alltid mäste återfå, hvad den för
ändamålet såsom lån förskjutit; i följd af hvilket allt Friherre Cederström
och Herr Gullström föreslagit, alt det belopp, som årligen borde innehållas
af Jandsliöfdingelönen i Wermlands län och till statsverket ingå till godtgörande
af förenämnde ackord, 20,000 r:dr, mätte nedsättas från 1,200 r:dr
till ett för löntagaren mindre betungande belopp eller 5oo rdr årligen, beräknadt
ifrån den lid, år 1841 > då afdraget tog sin början, och med rättighet
lör landshöfdingen uti m ef besagde län, att, i enlighet med den sålunda
nu föreslagna förändrade årliga afdragssumman , beräkna sig lil! godo
flir de påföljande åren hvad lian utöfver en dylik nedsatt summa redan
erlagt, hörande detta nedsatta löneåfdrag 5oo r;dr banko, derefter årligen
utgå intilldess först ackords-kapitaiet och sedermera den förbehållna räntan
blifvit -guldlie; hvaremot Pehr Eriksson hemställt, att den årliga ränleoch
kapital-afbetalningen, 1,200 r:dr, mätte inskränkas lill hälften, eller utgå
endast emedan med 600 r:dr.
Vid föredragning till remiss hos Ridderskapet och Adeln af Friherre
Cederstroms berörde motion har Herr von Troil, Samuel Gustal, förklarat
sig instämma uti motionen med tillägg af den hemställan alt, sorn afgifterne
för ränte- och kapital-afbetalningarne å landshöfdinge-ackorderne vore
för dryga, en utsträckning af amorteringstiden äfven för öfrige landshöfdingar
mätte medgifvas.
På sätt rikets vid 1840 och 18/f 1 årens riksdag församlade Ständers
underdåniga skrifvelse, 11:0 3ii, närmare omförrnäler, hade, efter det
hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om lånebidrag till inlösen af
landshöfdinge-ackorden, Kongl. Majit, jemte tillkännagivande, att Kongl.
Majit, dels med betydliga enskilda uppoffringar, dels annorledes sökt bereda
landshöfdinge-ackordens förminskande, för att, vid befordran lill desse maktpåliggande
embeten, kunna uteslutande afse skicklighet och förtjenst, utan hänsigt
till möjligheten eller bered villigheten att anskaffa de tilläfventyrs erforderliga
större eller mindre ackords-summor, uti en under den lista Februari sist—
berörde år till Rikets Ständers Stats-utskott aflåten nådig skrifvelse, öVerlemnät
ej mindre en serskild uppsatts, rörande de åtgärder, sorn, i afseende på
12
Stats^TJtskis Utlutande.t Nio 97.
landshöfdinge-ackordens amortering, blifvit af Kongl. Maj:t vidtagne, beloppen
af de ännu återstående ackorden och den för deras successiva förminskning
uppgjorda plan, hvilken Kongl. Maj:t ämnat följa, än ock en afskrift af
Kongl, brefvet den Februari 1837, angående den af Kongl. Maj:t beslutade
reglering af landshöfdinge lönerne, men hvars verkställighet vore i de
fleste delar beroende af ackords-amorteringen; hvarefter Rikets Ständer medgifvit
att, till inlösen af de vissa landshöfdinge-befaltningar åtföljande ackord,
till det belopp för hvardera, som uti förenämnde nådiga skrifvelse
uppgifvits, och med förbehåll, att allt framtida anspråk på ackords-ersältning
å desse embetsmäns sida upphörde, linge från Riksgälds-kontoret utgifvas,
såsom lån, ett belopp af i54,957 r:dr 26 sk. 4 rst> under vilkor:
l:o att derå erlades från lyflningsdagen 4 procents årlig ränta, sorn,
efter skeende afbetalningar, beräknades å det då återstående kapitalet samt
att lånet amorterades i den mån öfverskottet af i nästföljande punkt omförmälde
innehåliningar, sedan räntan blifvit iiqviderad, dertill iemnade tillgång;
2:0
att vid hvarje landshöfdingeljenst, hvarvid ackord vore fästadt, af
lönen innehölles 6 procent årligen å aekords-beloppet, intill dess det för
ackords-amorteringen Iemnade lån blifvit till fullo godtgjordt, hvarvid skulle
iakttagas att under vakans, på lika sätt, som i afseende å vakans-besparingar
vid armeen vore reedgifvet. berörde 6 procent för den tid besparingen
till stats-verket inginge, jemväl å lönebeloppet innehölles och för det
afsedda ändamålet användes; samt
3:o att Stats kontoret erhölle nådig föreskrift: att de till ackordens
inlösen beviljade medel för den blifvande ackordsfondens räkning emottaga,
lör att om berörde inlösen besörja, med iakttagande deraf, att, i händelse
någon landshöfding erhållit skriftlig försäkran om viss ackords-ersättning,
densamma, qvitterad, återställdes; att å berörde fonds vägnar till Riksgäldskontoret
aflemna löpande förbindelser å 1000 rdr hvardera, äfvensom att
låta alla de till ackords-amorteringen afsedde innehåliningar för ackordsfonden
serskildt upplaga och bokföra, för alt dermed i första rummet liqvidera
den bestämda räntan, och sedan använda återstoden till kapilal-afbetalning
å det af Riksgälds-kontoret Iemnade lån
I afseende på beloppen af de serskilda landshöfdingelönerne, de fastställde
ackordssummorne, ränte- och kapital-afbetalningarne derå, ssamt ti
-
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 97.
13
den då ackordet beräknats blifva godtgjordt, bär Utskottet af tillgänglige
handlingar inhemtat, att i
Lönens belopp jrpf .1;. „f
enli!1 oi Afkords- .oc.h A‘ kordsumman
vet d. 24 Febr. summan. mon:s-belopp. är ^elak!
181S7.
Upsala län utgör . . . 5,3oo. p,5oo: — — 570: — — 1870.
Stockholms  5,000. 6,5oo: — — 3go: — — 1869.
Södermanlands  5,000. 10,666: 32: — 640: — — 186g.
Calmar  4 5oo. 17,000: — — 1^00: — — 1858.
Jönköpings  5,000. 10,666: 32. — 640: — -— 1870.
Christianstads  5,000. 4,623: 28. 4- 277- »9 >'• ,87°-
Malmöhus
6,000. i3ooo: — — 780: — — i8ög.
Hallands  4,5oo. 7,000: — — — — 1869.
Götheborgs  7,5oo. 8,458: 33. — 607: 25. — 1863.
Elfsborgs  5,ooo. 6,000: — — 36o: — — 1869.
Wermlands
5»ooo. 20,000: — — 1.200: — — 19 69.
Gefleborgs  5,000 ii,a5o: — — 678: — — 1870.
Westernorrlands .... 4-5oo. 8,000: — — 732: — — 1869.
Jemtlands
4,5oo. 3,5oo: — — 210: — — >869.
Westerbottens  4>5oo. 14,566: 32. — 874: — — »86g.
Af förestående synes alltså, att landshöfdinge-befattningen i Wermland
är betungad med den högsta ackords-summan samt att ränta och amorterings-afgifterne
derå äro större än i något annat län, med undantag af de,
som erläggas af landshöfdingen i Calmar län, uti hvilkens lön dock ingår
afkastningen upptagen lill endast 1.600 r:dr banko, utaf Skälby boställe, 5
mantal.
Utskottet har tagit delta ärende i öfvervägande, och ehuru Utskottet
är af den tanke, att den lön, landshöfdingarne blifvit jemlikt oftanämnde
Kongl, bref af den 24 Februari 1887, tilldelad, icke är, med afseende på
embetets vigt och de med ulöfningen deraf förbundne kostnader, större, än att
elen oafkortadt borde komma dess innehafvare till godo; likväl och som
de från lönerne bestämda afdrag, och hvilka ega rum endast vid sådane
landshöfdinge-bestäliningar, hvarmed ett större eller mindre ackord för
närvarande är förenadt, blifvit af vederbörande landshöfdingar vid beställningarnes
emottagande, åtagne, och en längre allmän u tsträckning i tiden
14
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 97.
a 11 den beräknade för godtgörande af det lån, stort 154.957 r:dr 26 sk. 4 rst.,
staten förskjutit för inlösen af desse ackorder, skulle åstadkomma en menlig
rubbning uti grunderne för återbetalningen af detta lån, anser Utskottet
sig icke kunna biträda den af Herr von Troil gjorda hemställan i ämnet,
utan inskränker sin pröfning lill det enstaka fall, hvilket utgör föremål för
motionärernes framställningar.
Då i afseende härpå förekommer, att ackords-summnn för 'landshöfdipgebeställningen
i Wermlands län, 20,000 r:dr banko, blifvit till nuvarande
innehafvarens företrädare erlagd och de afgifter till ränta och capitalafbetalning
härå, hvilka landshöfdingen i merberörde län årligen till 1869
mäste vidkännas, uppgå lill 1,200 rldr. eller nära en fjerdedel af den honom
bestådda lön, hvaraf återstoden, sedan utgifterne för hans flere embelsresor,
hvilka, i anseende till länets vidsträckta omfång, äro ganska kostsam,-  ma, blifvit beslridda, icke är, med hänsigt till innehafvarens af detla embete
oundgängligen dryga lefnadskoslnader, tillräcklig, vid hvilket förhållande
ifrågavarande landshöfdinge är, j afseende på sina löneinkomster,
sämre lottad, än andre landshöfdingar, finnér Utskottet sig icke sakna
skäl, ti 11
tillstyrka Rikets Ständer, att i så måtto bifalla hvad motionärerne
föreslagit, att för landshöfdingen i Wermlands
Ian beviljas den nedsättning i årliga ränte- och
kapital-afbetalningen å ackordssumman, att han anses
icke skyldig att för detta ändamål årligen utgifva iner
än 900 rldr banko, deraf 800 r:dr beräknas såsom 4
procents ränta och 100 rldr såsom 1/2 procents kapitalafbetalning,
inlilldess ackordssumman blifvit till fullo
betald; anseende Ulskotlet någon rättighet för landshöfdingen
alt beräkna sig till godo vid framtida afbetalningar
den skillnad, som uppkommer emellan det belopp,
lian hittills utgifvit och det af Utskottet nu föreslagnc,
icke böra medgifvas.
Stockholm den 14 Mars 1848.
Stats-Utsk:s Utlåtande, 93,
15,
Reservation:
af Herr af -Harmens:
'Emot Stnts-utskoltets beslut, i fråga om nedsättning i den af landshöfdingens
i Wermland län utgående Vänta Oell amorlissement, till gäldande
al fordna ackordssumman vid tjernsten, får jag mig reservera; och anser,
alt Rikets Ständer ej bort tillstyrkas medgifva nedsättning i årliga kapitalafbetalningen
å ackords-beloppeti Stats-utskottet har nu föreslagit en, i min
tanka, obehöflig och länge fortfarande lönförbättring af 3oo r:dr för landshöfdingen
i Wermlands län, ehuru landshöfdingarne i flere andra län nju--  la-, vida ringare löneinkomster än landshöfdingen i Wermland”.
JW ©§..
An k. till Exp.-Utsk. ilen 15 Mars, kl. .7 e. m.
Ullålande, i anledning af väckt motion, angående befrielse för
hemmanet Fårhult ft ån utgörande af s. k. skolmästareskäppa.
(I. A.)
Uti ett hoS Iledérv. Bönde-Ståndét afgifvet och lill Stats-utskottet;
remitterad t memorial, har Riksdags-fullmäktigen Pehr Bengtsson från
Calmar län anfört, att, oaktadt vid sednast hällne Riksdag blifvit beslutadt,
att den så kallade skolmästare-skäppan, hvilken, såsom lön till rektor och
kollega-skola i Westervik, utgått från Lofta, Gamleby och Törnesfalla
socknar i Calmar län, skulle upphöra och nämnde skollärare, i ersättning
för den derigenom uppkommande minskning i deras inkomster, undfå 2$
tunnor 17 kappar råg af kronans behållne tionde, hade likväl egarne af ett
mantal Fårhult Norregård i Gladhammars socken af nämnde län nödgats
till rektorn i berörde skola årligen utgöra sagde afgift med en tunna spannmål,
ehuru, enligt motionärens förmenande, afgiften af detta hemman, beläget
i annan, socken än de 3:ne omförmälde från skolmästare-skäppans ut
-
16
Stats-U tsk:s Utlåtande, A:o 98.
görande befriade, vore inbegripen i den skoilärarne tillagde förenämnde
ersättning; med föranledande hvaraf motionären funne sig föranlåten att
anhålla, det Rikets Ständer ville icke allenast befria egarne till berörde
hemman från utgörande af meranämnde afgift, utan äfven medgifva dem
rättighet att af rektorn vid skolan i Westervik återfordra hvad han, efter
erhållen ersättning för mistad skolmästare skäppa, oriktigt uppburit.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande och finnér visserligen
den Lofta, Gamleby och Törnesfalla socknar förunnade befrielse
från utgörande af skolmästare-skäppa, hvilken utgått i stället för de genom
Kongl, kungörelsen den 24 Januari r835 afskaffade djeknepenningarne, böra
tillgodokomma äfven hemmanet Fårhult; men som, jemlikt Kongl resolutionerna
den 12 April 1774 och den 29 Januari 1812, denna afgift icke
skulle utgöras med mer än 1/6 tunna spanmål för helt mantal och i förhållande
dertill af mindre hemmansdelar, hvaremot den, enligt motionärens
uppgift, af hemmanet Fårhult utgående enahanda spanmåls-afgift erlägges
med en tunna, samt följaktligen någon olikhet i beskaffenheten af
dessa afgifter torde förefinnas, helst de skolstaten i Westervik beviljade 25
tunnor 17 kappar kronotionde, enligt hvad Utskottet tillhandakomne handlingar
utvisa, endast blifvit beräknade såsom ersättning för indragen skolmästare
skäppa i Lofta, Gamleby och Törnesfalla socknar, anser Utskottet
sig icke böra annorledes tillstyrka Rikets Ständers bifall å motionen, än att
Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer ville till Kongl Majrt aflåta underdånig
skrifvelse, med förklarande, att, för den händelse
Kongl. Maj:t, sedan undersökning i ämnet försiggått och
vederbörande deröfver blifvit hörde, skulle i nåder finna
den från Fårhult i Gladhammars socken till rektorn
vid skolan i Westervik utgående spanmålsafgift vara af
samma egenskap, som den vid sednaste Riksdag afskaffade
så kallade skolmästare-skäppa i Lofta, Gamleby och
Törnesfalla socknar, Rikets Ständer medgifva, att nu
ifrågavarande afgift må upphöra, och rektorn vid Westerviks
skola erhålla en deremot svarande ersättning.
Stockholm den 14 Mars 1848.
JW »9.
Stals-Utsk:s Memorialy N:is- 99 och 100..
n
JW 9».
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Mars, kl. 7 e. m.
Memorial.-
Det är anledning till anmärkning emot ledamölerne uti den år i845
tillförordnade Kongl. Regering, Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes
ärendena, Friherre A. Ihre, Herr Statsrådet och Chefen för Civildepartementet
O. I. Fåhreeus, Herr Statsrådet Friherre ( .- IV. Stael von
Holstein samt Herr Statsrådet och. Chefen för Sjöförsvars-departementet,
Friherre C. A. Gyllengranat, äfvensom emot Expedilions-chefen A- k.
Normelin, hvarom remiss begäres till Konstitutions-ulskottet, inför hvilket
anledningarne uppgifvas skola
Stockholm den i4 Mars 1848.
JW 190.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mars, kl. 5 e. nr.
Memorial, angående arfvoden för granskningen och liqvhlerandet
af inkomna rekvisitioner oöh räkningar å Riksdägsknstnaderne.
(Rglds afl.)
Med anmälan, att en af Riksgälds-kontorets- kommissarier fått sig
uppdraget att ej allenast, under serskildt föreskrifna kontroller, på eget ansvar
besörja de nämnde kontor ålagda utbetalningar af riksdags-kostnaderna,
utan ock afgifva fullständig redovisning för härtill anordnade medel, samt
Bih, till R. St. Prot. 1847 Ä 1848, 4 Sami. 1 d/d. 23 Baft. ä
Stals-Utsk:s Memorial^ N:o 100.
att knmereraren i samma verks revisions-kontor erhållit bestyret med
granskningen af de å besagde kostnader ingifne räkningar och reqvisitioner,
hafva fullmäktige, då de uppdrag, desse 2:ne tjenstemän sålunda erhållit,
vore ”af den beskaffenhet, att utförandet deraf icke skäligen kunde dem åläggas
såsom en deras tjenstebefattningar åtföljande5skyldighet,” uti skrifvelse
till Stats utskottet, hemställt, att Utskottet måtte utverka Rikets Ständers
tillåtelse för fullmäktige att af riksdagskostnads-medlen tilldela beinäide
tjenstemän en serskild vedergällning, motsvarande det med deras erhållna
uppdrag förenade besvär och ansvar samt den tid, som för detsammas
fullgörande måste uppoffras, hvilken vedergällning, enligt fullmägtiges
åsigt, borde utgå i egenskap af vissa för hvarje månad bestämda arfvoden;
hvarjemte fullmäktige erinrat om billigheten af ifrågavarande vedergällnings
bestämmande lill ett belopp, som närmare, än de för enahanda uppdrag
vid sistförflulne riksdag fastställde arfvoden, eller 200 r:dr för riksdagskostnadernernes
liqviderande och loor:dr för räkningarnes granskning, svarade
mot såväl samma uppdrags tidsödande och ansvarstulla beskaffenhet, som
de förluster genom missräkningar, hvarför den tjensteman vore blottställd,
hvilken ofta i mycket små poster mäste utbetala dethögst betydliga belopp,
hvartill alla riksdagskostnaderna sammanlagda uppgingo.
Ehuru Utskottet icke kan instämma uti Fullmäktiges yttrande, att besörjandet
af ofvanberörde, Riksgälds-kontoret ålagde, utbetalningar, likasom
granskningen af de i sådant afseende inkomna reqvisitioner och räkningar ei
kunde åläggas innehafvarne af dervarande kommissarie- och revisions-kamererare-tjenster,
'såsom en dessa tjenstebefattningar åtföljande skyldighet”,
har Utskottet Likväl, enär under föregående riksdagar serskilda arfvoden
för samma göromål varit beviljade, ansett enahanda vedergällning jemväl
böra tillerkännas de tjenstemän, åt hvilka dessa åligganden nu äro uppdragna.
Men då ifrågavarande arfvoden tillförene utgått med vissa för hela
riksdagen bestämda belopp, finner Utskottet sig icke ega anledning tillstyrka
det för desamma af fullmäktige föreslagna förändrade beräkningssätt.
— Under förutsättning, att nuvarande riksdags längd icke kommer att
öfverstiga den tid, sednast förflutna riksmöte fortfor, får Utskottet alltså
hemställa,
alt ett arfvode å samma belopp, som då beviljades,eller
tvåhundra riksdaler, måtte få tilldelas den tjensteman
Stat*-Utsles Memorial, IV:o 100.
19
vid Riksgälds-kontoret, åt hvilken blifvit uppdraget
verkställandet af utbetalningarne för denna riksdag samt
upprättandet af redogörelsen för riksdags-kostnaderna;
äfvensom att ett arfvode af etthundra riksdaler jemväl
af Rikets nu församlade Ständer måtte beviljas för den
tjensteman vid samma verk, som fått sig ålagdt att
granska reqvisitionerna och räkningarna å meranämnda
kostnader.
Stockholm den 16 Mars 1848.
STOCKHOLM* Lundberg & Comp. 1848.
Stats- Lts kottets Utlåtande, N:o 101.
\
\:o IOI.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Mars, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga proposition, angående
befrielse från bevillning för den af Norska statsmedlen utgående
aflöning till embets- och tjenstemän vid Kongl. Maj. ts
beskickningar å utrikes orter.
(R:glds Afd.)
Med åberopadt stöd deraf, att Rikets sednast församlade Ständer, genom
bifallandet af dåvarande Bevillnings-utskotts utlåtande, N:o 19, medgifvit, att de
till Minisler-statens embets- och tjenstemän utgående traktamenten och aflöningar,
endast i den mån Svenska statsverket dertill lemnade bidrag, borde
eller kunde blifva föremål för bevillning, har Kongl. Majit, enligt Dess vid innevarande
riksdag aflåtne nådiga proposition (införd under N:o 30 i lia Sami.
af Bihanget till Riks-ståndens Protokoller) förordnat, att, enär hvartdera af de
förenade konungarikenas andel i beskickningarnas aflöning icke kunde annorledes
bestämmas, än efter det förhållande, som egde rum emellan det ena
och det andra rikets bidrag till Ministerstalen pä det hela, borde uti alla å
denna stat anvisade aflöningar, traktamenten och pensioner, m. m., norska
medel anses för hvarje år ingå till den andel, som Norriges hela bidrag i för
hållande
till Sveriges för samma år utgjorde; hvarjemte Kongl. Majit, som, till
beredande af rättelse för framtiden vid debiteringen af bevillnings-afgifterna
för bemälde embets- och tjenstemäns löner, meddelat erforderliga föreskrifter
uti samma proposition i nåder förklarat, att, hvad beträffade en af denna embets-
och tjensternanna-personal i underdånighet gjord ansökning om restitution
af den bevillning, som, utöfver Sveriges andel i den samfällda anslagssumman
för Minister-staten, redan blifvit erlagd för dithörande allöningar, ansåge
Kongl. Majit, att, under de förhållanden, som i förevarande fall egde rum,
ej mindre rättvisan emot enskilde, än ock statens värdighet kräfde, alt verkan
af den förklaring utaf gällande föreskrifter om ifrågavarande beskattning, som
genom ärendets behandling hos Rikets sednast församlade Ständer blifvit åstad
-
llih. till U. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd 29 Höft.
1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 101.
kommen, jemväl utsträcktes tillden föregående tiden; men då staters ratt till de
redan erlagde bevillningsmedlen genom laga kraftvunna debiteringar och beslut
blifvit stadfästad, kunde, vid sådant förhållande, något beslut om vederbörandes
berättigande att dessa medel återbekomma icke af Kongl. Majit meddelas
utan Rikets Ständers serskilda begifvande; hvadan Kongl. Majit, som
icke betviflade, det Rikets Ständer, äfven för sin del, erkände billigheten och
rättvisan deraf, att staten återställde en densamma på oriktiga grunder lillfluten
inkomst, föreslog Rikets Ständer, att den bevillning, som från och med
år 1836 till och med år 1846 blifvit för de å Minister-staten uppburna traktamenten,
aflöningar och pensioner m. m. erlagd utöfver hvad, som belöpte
för Svenska statsverkets, i öfverensstämmelse med ofvan anförda grund, bestämda
andel i samma traktamenten och aflöningar m. m., finge, utan hinder
af något, rörande sådan bevillning, meddeladt, laga kraftegande beslut eller
någon i sådant hänseende gjord debitering, restitueras till vederbörande embets-
och tjenstemän eller deras rättsinnehafvare; i hvilket afseende anmälan
om dylik restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år efter det
beslutet härom, genom Kongl, utrikes departementets försorg, blifvit i allmänna
tidningarna kungjordt.
Stats-utskottet, till hvars utlåtande högstberörde nådiga proposition, jemte
Herrar Tausons och Winges i anledning deraf inom Borgare-ståndet afgifne
anföranden blifvit remitterad, har dessutom fått emottaga alla öfriga omförmäldte
mål rörande handlingar och deribland en uti ifrågavarande hänseende
af Kongl, utrikes departementet uppgjord, serdeles upplysande, utredning, med
tillhörande omständliga uppgifter å ej mindre de, från och med år 1836, utaf
Svenska och Norska statsmedlen till ministerstaten utbetaldta bidrag, än ock
den aflöning, hvar och en vid denna stat anställd embets- och tjensteman för
hvarje år uppburit, samt den bevillning, han derför erlagt, äfvensom de nu
ifrågaställde restitutionernas belopp, uträknadl efter förhållandet mellan Svenska
och Norska bidragen till årets diplomatiska utgifter.
Med anledning af gjorda framställningar angående bevillnings utgörande
för den aflöning, som Svenska ministrar hos andra makter utaf statens medel
åtnjöto, och enär vid tillämpningen af förut meddelade stadganden rörande
bevillningen af tjenstemäns löneinkomster, olika åsigter skulle gjort sig gällande
i fråga om dylik afgifts utgående af minister-statens aflöning, tillädes uti
den vid slutet af 1835 års riksdag utfärdade bevillningsförordning de bestämmelser,
hvilka sedermera blifvit bibehållne i afseende på sådana löner, pensioner
och arfvoden, som å nämnde stat uppbäras. Till följd af härom sålunda
meddelade stadganden, hafva de vid utrikes beskickningarna anställde em
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o tOt.
3
bets- och tjenstemän, sedan 1836 års början, blifvit för ifrågavarande afgift
debiterade. Öfver denna debiteringsåtgärd anfördes likväl för de begge första
åren klagomål i föreskrifven ordning utaf en del af bemälde tjenstemän,
hvilka dervid yrkade att från besagde utskyld varda helt och hållet befriade
eller, derest sådant icke kunde bifallas, åtminstone frikände från skyldigheten
att utgöra densamma för större andel af deras under dessa tvänne år uppburna löneanslag,
än som motsvarade Sveriges årliga tillskott för diplomatiska utgifterna.
Men sedan upplyst blifvit, att uti de Öfver-ståthållare-einbetet, i afseende
å bevillningstaxeringarna för samma år, tillställda uppgifter å Minister-statens
löne-inkomster, något bidrag från Norska statskassan icke varit inbegripet, så
förklarade bemälde embete, genom resolution den 15 Februari 1838, att klaganderne
icke kunde befrias från bevillnings erläggande för deras inkomster å
meranämnde stat, samt att anledning ej heller förekom till ändring i den öfverklagade
debiteringen; och blef, efter deröfver anförde besvär, detta beslut
både af Kongl. Kammar-rätten och, under den 29 November 1839, äfven af
Kongl. Majit hufvudsakligen gilladt och faststäldt.
På sätt Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehåller, yttrade Beviltnings-utskottet
vid sista riksdag uti ofvanberörde, af samtlige riksstånden godkända,
Betänkande, att del vore utredt, det bevillning under de sednare åren erlagts
af hela den till Utrikes beskickningarna anslagna aflöning, samt att ostridigt
vore. det sådant icke varit en följd af något stadgande i Bevilluings-förordningen,
utan endast härrört af saknad upplysning om de belopp, som till ministerstaten
från Svenska statsverket rätteligen utgått, hvarjemte Utskottet förklarade,
att, ehuru någon föreskrift, åsyftande befrielse från bevillning å den
från Norska statskassan utgående andelen af besagde aflöning icke lämpligen
kunde i Sveriges Rikes Ständers Revillningsstadga inflyta, syntes likväl nödig
rättelse i afseende på nyssberörde förhållande kunna vinnas medelst vidtagandet
af sådana åtgärder från Utrikes departementets sida, hvarigenom säker och
fullständig upplysning, huru stor andel af beskickningarnas löner utgjordes af
Norriges bidrag, kunde erhållas.
Med åberopande af delta förklarande, derigenom Rikets Ständer således
sjelfve medgifvit, att deras Bevillnings-förordning aldrig afsett eller kunnat afse
någon beskattning å aflöningsmedel, som af Norska anslaget uppburits, och
hvilken beskattning följaktligen, på sätt densamma under tiden utgått, saknat
all rättmätighet och billighet, hafva merbemälde erabets- och tjenstemän, uti
en till Kongl, Majit i Juli månad 1845 ingifven skrift, i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majit täcktes förordna, att de erlagde bevillningsafgifterna för hvad
som af sökaudernes å ministerstaten uppburna traktamenten , i förhållande till
4
Slats-Utskottets Utlåtande, Av o 101.
Svenska statsanslaget för de diplomatiska utgifterna, motsvarande Konungariket
Norriges årliga bidrag för samma ändamål, måtte till vederbörande återställas.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande, har Kongl. Kammar-rätten, beträffande
de bland sökanderne, som öfverklaga! den för åren 1836 och 1837
verkställda debiteringsåtgärd, yttrat, det Kongl. Kammar-rätten ansåge sig icke
ega skäl i underdånighet tillstyrka, att återgäldandet utaf den bevillning, som
desse personer för besagde år erlagt, måtte såsom en laglig rättighet dem beviljas
eller dem lemnäs öppet att deras anspråk i sådant hänseende hos vederbörande
embetsmyndigheter ånyo utföra; men enär billigheten syntes fordra,
att jemväl bemälde sökander på något sätt bereddes en förmån, svarande
mot den minskning i bevillningen, hvaraf de skulle kommit i åtnjutande,
om deras aflöning icke till hela sitt belopp af Svenska anslaget utgått, har
Kongl. Kammar-rätten i underdånighet hemställt, att en sådan förmån från
Svenska statsverket måtte dem tilläggas. Vidkommande åter samma sökanders
anhållan om restitution af de efter år 1837 erlagda bevillnings-afgifter, äfvensom
öfrige sökanders underdåniga restitutions-ansökning, så har Kongl. Kammar-rätten
underställt Kongl. Majits nådiga bedömande, huruvida, med hänsigt
dertill, att debiteringen skett i öfverensstämmelse med den genom Kongl. Maj:ts
nådiga resolution af den 29 November 1839 gillade grund och med tillämpning
af gällande Bevillnings-förordningar, vid de laga kraft egande debiteringarna
borde få bero och sökanderne deremot tilläggas ersättning för den förmån,
de saknat, men genom aflöningens verkställande äfven med det Norska
anslaget skulle hafva tillgodonjutit, eller om den försutna tiden för debiteringens
öfverklagande borde sökanderne återgifvas, med bestämmande af den
dag, inom hvilken sådan klagan, vid förlust af rätt dertill, borde hos vederbörande
embetsmyndighet vara anförd.
Sedan Kongl. Kammar-rättens, nu till sitt hufvudsakliga innehåll, anförda
underdåniga utlåtande, under den 12 December 1845 blifvit afgifvet, täcktes
Kongl. Maj:t anbefalla Kongl, utrikes departementet att meddela här ofvan
omförmälda upplysningar och utredningar, vid hvilkas aflemnande Herr
Statsministern för utrikes ärendena, rörande beräkningsgrunden i afseende
på det belopp, som af Norska anslagssumman för ministerstaten kunde anses
ingå uti aflöningen för de vid beskickningarna anställde embets- och tjenstemän,
i underdånighet yttrat, att någon annan grund icke syntes i detta afseende
kunna antagas, än det förhållande, som egde rum emellan hvarderas
af de förenade rikena beviljade anslag, emedan af dessa sammanräknade anslag
alla de Utrikes departementet åliggande utgifter bestredos; samt att, om,
vid utbetalningen af traktamenten och aflöningar, det Svenska statsanslaget der
-
Sta(s-Utskotte(s Utlåtande, N:o 101.
till i framsta rummet användes och af det Norska statsanslaget endast den häruti
uppkommande brist, enligt Kongl, brefvet den 6 Februari 1830, genom
inbetalning från utrikes departementet till Stats-kontoret, fylldes, sådant endast
vore en följd af den ordning, som vid liqvidationen blifvit anbefalld att iakttagas,
men icke kunde inverka på bedömandet af hvartdera rikets skyldighet
att, i förhållande till dess serskildta anslag, uti lika mån deltaga i alla de utgifter
, som för de ministeriella ärendenas behandling erfordrades. I öfverensstämmelse
härmed och under åberopande af den utaf Kongl. Kammar-rättens
president, vid förrberörde utlåtandes afgifvande, yttrade serskilda mening, har Herr
Statsministern i underdånighet tillstyrkt, att, jemte det ifrågavarande restilutioner
måtte beviljas på det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition uppgifna sätt,
Kongl, utrikes-departementet, i händelse någon till restitution berättigad löntagare
eller hans rätts innehafvare underläte att inom föreskrifven tid sig anmäla,
måtte få i dennes rätt inträda. För öfrigt har bemälde Statsminister upplyst,
att, sedan Svenska statsanslaget till ministerstaten, hvilket under åren
1836 lill och med 1840 årligen utgjort 100,000 r:dr hamb. banko, jemte
40,000 r:dr svenskt banko utaf extra utgiftsmedlen, från och med år 1841,
nedsatts till 200,000 r:dr svenskt eller 75,000 r:dr hamb. banko, hade detta
anslag varit otillräckligt för de diplomatiska embets- och tjenstemännens aflöning;
hvadan den årliga bristen måst fyllas af de från Norska statverket influtne
medel, utgörande ett under hela den nu ifrågavarande tiden oförändradt
årligt belopp af 40,000 speciedaler. I anseende till detta förhållande, hade
oftanämnde embets- och tjenstemän under de sednare åren till Svenska statsverket
erlagt bevillning för ett högre allöningsbelopp, än hela det Svenska
stats-anslaget utgjorde.
Enligt åberopade uträkningar, skulle de restitutioner, som efter nu föreslagen
beräkningsgrund borde vederbörande tillkomma, utgå med ""‘Yiaor, af de
för åren 1836, 1837 och 1839 erlagde bevillningsafgifter, med 3öo/i;(oo af enahanda
afgifter för år 1838, med 37ii/isas af dito för år 1840, med wfHi af dito
för åren 1841 och 1842, med 59/ii4 af dito för åren 1843 och 1844,
samt med 5tKYi14!, af 1845 och 397/i147 af 1846 års bevillnings-afgift; utgörande de
i dessa uträkningar förekommande och för hvar och en af der upptagne tjenstemän
eller deras rätts innehafvare serskildt utförda restitutionssummor, då de
sammanräknas, följande belopp, nemligen:
6
Stais- Lis kotte tu Utlåtande, N:o 101.
för år
1836. .
2,143:
10.
9.
41
1837 . .
2,015:
16.
7.
11
1838. .
1,835:
17.
10.
11
1839 . .
1,751:
37.
2.
»>
1840 . .
2,378:
46.
10.
Y)
1841 . .
3,432:
17.
4.
11
1842 . .
2,201 :
42.
7..
t»
1843 . .
2,163:
21.
10.
11
1844 . .
2,1 12:
39.
8.
11
1845 . .
2,043:
37.
4.
»1
1846 . .
2,250:
1.
8.
Summa b.ko r:dr
24,029:
4.
7.
Efter att hafva tagit fullständig kännedom om hvad här ofvan anförda
handlingar innehålla, får Utskottet, för sin del, yttra, att, sedan sist förlidna riksdags
Bevillnings-utskott, medelst ett af Rikets då församlade Ständer godkändt
utlåtande, förklarat, att utgörandet utaf den bevillning, som för utrikes beskickningarnas
hela aflöningsanslag blifvit eriagd, icke varit en följd af något
stadgande i Bevillningsförordning en, utan endast härrört af saknad upplysning
om beloppet af den aflöning, som från Svenska statsverket till minister-staten
rätteligen utgått, måste, enligt Stats-utskottets åsigt, de vid nämnde beskickningar
anställde embets- och tjenstemän anses berättigade att, i likhet med
andra skattskyldige, af allmänna medel återbekomma hvad, som kan visas vara
för mycket eller orätt affordradt och vederbörligen inbetaldt. Beträffande
derefter den grund, hvilken blifvit föreslagen och tillämpad för bestämmandet
af det bevillningsbelopp, desse embets- och tjenstemän under den förflutna
tiden erlagt utöfver hvad, som, enligt gällande bevillningsförordning, belöpte
för deras sådan beskattning underkastade aflöning, så anser Utskottet denna
grund, eller förhållandet mellan de begge förenade rikenas hela årliga bidrag
till de diplomatiska utgifterna, vara den enda riktiga och härvid fullt tillämpliga,
samt fördenskull jemväl böra af Rikets Ständer gillas och godkännas. Vidkommande
åter tiden, för hvilken vederbörande löntagare eller deras rätts innehafvare
böra komma i åtnjutande af de restitutioner, hvarom nu är fråga,
så synes det i allmänhet gällande stadgande, att de i statens kassor orätt influtna
afgifter skola, vid förlust af vidare talan, i föreskrifven ordning återsökas
inom 3:ne år efter betalningsdagen, icke skäligen böra eller kunna tilläm,
pas i afseende på restitu eran det af den lönebevillning, som blifvit förenämnde
embets och tjenstemän påförd och af dem på stadgadt sätt eriagd. Dessa.
Stats-ltskottets Ut Idta nite, N:o 101.
7
personer, eller deras rättsinnehafvare, hafva nemligen genom meddelade laga
kraftegande beslut varit förhindrade att sina anspråk i besagde hänseende med
åsyftad påföljd framställa, och hafva derjemte varit urståndsatte att sjelfve utreda
och styrka, huru mycket de debiterade bevillningsafgifterne rätteligen bordt
utgöra, emedan sådant naturligtvis först kunnat ådagaläggas, sedan den summa
blifvit bestämd, hvarmed det af Norska statsmedlen anvisade bidrag för ministerstaten,
i förhållande till Svenska statsanslaget för samma ändamål, borde
anses ingå uti hvarje serskild aflönings årliga belopp. På det att nu samtlige
bemälde personers på ofvan anförda förklarande grundade restitutionsanspråk
må kunna i stadgad ordning göras gällande, erfordras följaktligen, att Rikets
Ständer, såsom Kongl. Majit i nåder föreslagit, ej allenast uttryckligen medgifva,
att hvarken nyssberörde beslut eller redan Iagakraftvunna debiteringar
utgöra något hinder emot samma anspråks väckande och pröfvande, utan äfven,
till ledning vid bestämmandet af restilutionernas belopp, antaga och fastställa
en gemensam och för hvarje ifrågakommande restitutionsansökning tillämplig
beräkningsgrund. Då dessa vilkor för dylika ansökningars upptagande till
pröfning utaf vederbörande embetsmyndigheter endast genom Rikets Ständers
beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition, kunna varda
uppfyllde, så anser Utskottet, att alla vid utrikes beskickningarna anställde
embets- och tjenstemän, som, i anseende till nu uppgifne förhållande, fått vidkännas
högre bevillningsafgift, än med stadgandet om dylik afgift af ministerstatens
löner varit afsedt, äfvensom sådane embets- och tjenstemäns rätts innehafvare
böra ega sig öppet, att inom viss bestämd tid och med iakttagande
af hvad författningarna för öfrigt föreskrifva, anmäla och styrka sina anspråk
i afseende på restituerandet af hvad härutöfver måst såsom bevillning af denna
tjenstemannapersonals löner, traktamenten och pensioner för de förflutna
åren utgöras; anseende Utskottet något undantag vid dessa restitutionsfrågors
behandling icke böra stadgas för de embets- och tjenstemän, hvilkas serskildt
anförda besvär öfver debiteringsåtgärderna för åren 1836 och 1837 redan
blifvit pröfvade och afgjorde, helst desse ingalunda kunna genom besagde åtgärders
överklagande hafva förverkat rättigheten att tillgodonjuta enahanda
förmån, som kan varda de öfrige diplomatiske tjenstemännen för samma år
tillerkänd.
I öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter och då både rättvisan och
billigheten onekligen fordra, att hvar och en, som fått sig påförd en bevillnings-afgift,
hvilken ”icke grundar” sig på Bevillnings-förordningens stadgande,
erhåller tillfälle att anmäla och styrka sin rätt att den sålunda påförda erlagda
afgiften återbekomma, anser sig Utskottet
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
höra tillstyrka Rikets Ständer att bifalla, hvad Kongl. Maj:t,
i nåder föreslagit, angående restituerandet af den bevillning,
hvilken utöfver hvad som enligt författningarna bordt för
Svenska statsverkets härtill anslagna medel utgöras, från
och med år 1836 till och med år 1846 blifvit erlagd för
de å ministerstaten uppburna traktamenten, aflöningar och
pensioner, m. m.
Enär högstberörde förslag innehåller, att vederbörande skola, inom natt
och år efter det Kongl. Maj.ts och Rikets Ständers beslut rörande detta ämne
blifvit i allmänna tidningarna kungjordt, i behörig ordning anmäla sina anspråk
å ifrågavarande restitutioner, lärer hvad, som angående dylika måls behandling
och afgörande för öfrigt är stadgadt, komma att, i afseende på de
sålunda anmälde restitutions-frågornas pröfning, iakttagas; hvaraf alltså följer,
att de summor, som merbemälde embets- och tjenstemän eller deras rättsinnehafvare
kunna genom vederbörliga beslut förklaras berättigade återbekomma,
måste, sedan besluten härom vunnit laga kraft, i likhet med andra restitutioner
af erlagde bevillningsmedel, från Riksgälds-kontoret utbetalas, utan att någon
serskild föreskrift derom behöfver af Rikets Ständer meddelas.
Stockholm den 1 6 Mars 1848.
N:o 109
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Mars, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om eftergift af betalningsskyldigheten
för de under sednaste åren meddelade undsättningslån.
(R:glds Afd.)
Med hänsigt till den förestående återbetalningen af de låneunderstöd,
Kongl. Maj:t i anledning af inträffade missväxter och hagelskador, under sistlidna
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
lidna åren beviljat, hafva åtskilliga motioner, åsyftande dels fullkomlig, dels
vilkorlig eftergift af den för dessa lån stadgade betalningsskyldighet, blifvit väckta
inom Preste- och Bonde-stånden, samt tillika med deraf föranledda yttranden
till Stats-utskottet remitterade; och får Utskottet, som ansett dessa motioner
böra i ett sammanhang behandlas, alli så deröfver afgifva ett gemensamt
utlåtande, deruti dock Utskottet velat serskildt anföra hufvudsakliga innehållet
af de framställningar, hvilka afse sådana undsättningslån, som till följd af missväxter
erhållits, och serskildt de motioner, som handla om de efter lidna hagelskador
beviljade understöd; varande de angående förstnämnde lån Utskottet
tillhandakomne motioner och yttranden afgifna utaf här nedan uppräknade
ledamöter af bemälte tvänne Riksstånd, nemi.:
l:o af Prosten Schram, hvilken anfört: att, efter de inom flera provinser
sedan sista riksdag inträffade olyckliga skördar, skulle de undsättningsmedel,
som, i egenskap af lån, anvisats, säkerligen icke tillgodokommit de mindre bemedlade
bland dessa provinsers jordbrukande invånare, så framt icke församlingarnes
vederhäftigare medlemmar ingått den föreskrifna gemensamma ansvarigheten
för besagde medels återbetalande. Då nu emedlertid betalningsterminerna
redan hade inträdt och en del af undsättningslånen jemväl blifvit
staten godtgjord, fastän härtill erforderliga medel måst genom skuldsättning
hos enskilde anskaffas, så motsågos de återstående liqviderna med stigande
oro, helst ett eller annat års lyckligare skörd icke ersatte de förluster och lidanden,
som 2:ne de svåraste misväxtår förorsakat. En del undsättningstagare
hotades också af den hårda nödvändigheten att, jemte egna, äfven få
betala andras af staten erhållne ”nödhjelpslån”. Dessutom vore att förutse en
mängd invecklade och för uppbördsmännen tidsödande utmätnings-åtgärder,
som slutligen måste vidtagas, för att hos deni, hvilka inom hvarje församling,
visserligen 'gemensamt”, men ej ”såsom för egen skuld’’, iklädt sig betalningsansvaret,
utsöka hvad, som ”insolventa” undsättnings-gäldenärer icke förmådde
godtgöra. För beredande af en med billighet och statens moraliska förbindelse
öfverensstämmande lättnad i dessa hänseenden, syntes det allmänna böra
trada emellan med någon uppoffring, den der sällan varit så högt påkallad,
som af nu ifrågavarande, inom Rikets mest sädesbärande orter inträffade, missväxter.
Motionären föreslog derföre, att, i närmaste öfverensstämmelse med
hvad genom Kongl. Cirkulär-brefven den 13 December 1834 och den 19 Jan.
1842 beviljades för de efter 1830 och påföljande års missväxter lemnade för
-
llih. till H. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. i Afd. 29 Häft
2
10
Stats-rtskoUets Utlåtande, N:o 102.
sträckningar, Rikets nu församlade Ständer, i afseende på alla sedan år 1842
af enahanda anledning meddelade undsättningslån, måtte medgifva:
1:o alt ali slags, för enskilde undsätlningslåntagare, men icke för fattigvårdsstyrelser
och andra inrättningar, ingången gemensam borgen upphö/res
och att löftesmännen således befrias från allt vidare kraf på grund af sina ansvarsförbindelser
för andra, samt att fordringarnas indrifvande eller afskrifning
alltså ensamt får bero på tillgångarna hos hvar och en, som dylikt län
erhållit;
2:o att Konungens befallningshafvande uti lagligen utlysta socknestämmor
och i närvaro af så väl kronofogde eller det ombud, länsstyrelsen i hans ställe
förordnar, som ock länsman, få anställa undersökning, till utrönande, hvilka
gäldenärer, såsom utfattige, sakna all tillgång till sina skulders godtgörande,
hvarefter för alla dem, för hvilka ett dylikt förhållande af socknemännen
enhälligt vitsordas, afskrifning, derest icke andra hinder möta, må i
laga ordning, oaktadt borgen för skulden är ställd, utan vidare undersökning
ega rum; och
3:o att, vid indrifning af alla Öfrige enskilde undsätlningstagares skulder,
utmätning icke sker af fast egendom, behöfliga bohagsting och klädespersedlar,
för jordbruket erforderliga kreatur och åkerbruksredskap samt till utsäde
nödig spanmål.
Uti denna motion hafva Lektor Wallman och Doktor Lyth instämt, dervid
den sistnämnde, med hvilken Doktor Säve och Prosten Melén sig förenat, anmält,
att förhållandet på Gottland vore enahanda med det, som för Upland
blifvit uppgifvet, och att således den för denna provins föreslagna lindring
i betalningsvilkoren jemväl behöfde medgifvas för de undsättningslån,
hvilka blifvit Gottlands invånare meddelade;
2:o af Matts Persson från Stockholms län, hvilken äfvenledes anmält, hurusom
menigheterne måst ikläda sig en gemensam ansvarighet för återbetalningen
af de undsättningslån, som af allmänna medel utgifvits i anseende till
sednare årens svåra missväxter och den deraf förorsakade nöd bland hela
den jordbrukande och större delen af den öfriga arbetande befolkningen inom
Stockholms, Upsala, Westmanlands, Södermanlands, en del af Calmar samt
Blekinge och Hallands län. Till följd af detta betalningsansvar, hvilket en hvar,
för att från hunger och nöd rädda sin omgifning, funnit sig nödsakad att ingå,
vore den nu stundande återbelalningstiden destomera bekymmersam, som då
måste återgäldas ej allenast de lån, man sjelf erhållit, utan äfven de understöd,
hvilka blifvit tilldelade andra personer, och genom hvilka dessa visserli
-
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
11
gen blifvit räddade från hungersnöden, men icke lått sin medellösa belägenhet
förbättrad. Då nu genom stränga utsökningsåtgärder den enskilda förmögenheten
inom flera folkrika landsorter skulle undergräfvas, hvilket naturligtvis
jemväl komme att menligt inverka på hela samhället, syntes de häraf
motsedda svåra följder i tid böra förekommas. För sådant ändamål har motionären,
med erinran om de uppoffringar, staten måst vidkännas, så vida icke
den enskilda hjelpsamheten bisprungit de behöfvande, föreslagit, att vederbörande
låntagares åligganden, till följd af ofvannämnda gemensamma ansvarighet,
icke måtte utsträckas till skyldigheten att återgälda de lån, som blifvit tilldelade
sådane personer, hvilka saknade all tillgång. Enligt motionärens åsigt, borde
Rikets Ständer derföre hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att, vid
återfordrandet af de undsättningslån, som emot gemensam borgen erhållits»
först måtte utredas hvad, sorn borde erläggas af dem, hvilka genom fattigdomsbevis
kunde styrka sin oförmåga att lånemedlen betala, samt att detta belopp
måtte afdragas från den hvarje menighet tilldelade lånesumma och endast
återstoden, enligt ansvarighetsförbindelsens ordalydelse, utsökas; hvarjemte motionären
föreslagit, att Rikets Ständer vid nästa riksdag måtte underrättas om
det skick, hvaruti ifrågavarande liqvider sig då befinna, på det att de ytterligare
åtgärder, som för bevarandet af statens rätt anses nödiga, må kunna vidtagas.
Genom bifallandet af hvad sålunda blifvit hemstäldt och föreslaget,
skulle endast den verkligen, behöfvande komma att befrias från betalningsskyldigheten
för sin undsättningsskuld, men de, som ingått borgensansvaret, frikännas
från skyldigheten att betala för deni, hvilka eljest af staten måst på ett
eller annat sätt bispringas, hvarförutan liqviderna för en stor del af lånebeloppen
skulle komma att påskyndas och dessa medel följaktligen snart blifva
för andra stats-utgifter disponibla ;
3:0 af Johan Persson från Upsala län, hvars motion, deruti Per Olsson
och Adolf Fredriksson från samma län instämt, hufvudsakligen är af följande
innehåll: Då jordbruket utgjorde Uplands invånares enda uteslutande näring och
då inom denna provins, i anseende till lokalförhållanden, tillfälle saknades till
en mera omfattande och lönande boskapsskötsel samt de binäringar och tillgångar,
som naturförmånerna inom andra orter erbjödo, vore Upländningen
vid felslagna skördar hjelplöst hemfallen åt behofvet. Under de sednaste missväxtåren
hade derföre invånarne inom Upsala län nödsakats anlita det allmänna
om bistånd, hvilket jemväl, fastän emot återbetalningsskyldighet, erhållits
utaf de medel, Rikets Ständer för undsättningar vid sådana ti. fa., in anvisat.
En del af dessa understöd hade också genom kännbara u> nom ingar och
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
inskränkningar under sistlidet Ar kunnat återbetalas, och skulle af det härefter
återstående lånebeloppet, 66,660 r:dr 32 sk., afbördas under innevarande
och en lika stor summa under nästkommande ar. Denna betalningsskyldighet
kunde dock omöjligen fullgöras utan ytterligare uppoffringar, helst länets
invånare under tiden icke skulle kunna hemta sig från sina fleråriga förluster
och lidanden. Till lindrande af de svåra följderna efter omförmälde
missväxter har alltså motionären, under åberopande af de eftergifter, som i
afseende å enahanda skulder inom rikets norra och vestra delar för icke längesedan
blifvit beviljade, anhållit, alt Rikets Ständer måtte efterskänka hälften
af sista inbetalningen, eller 33,333 r:dr 16 sk. utaf de ofvannänmde län tilldelade
undsättningslån;
4:o af Olof Jansson från Stockholms län, med hvilken Erik Carlsson och
Anders Ersson från samma län sig förenat ; anförande motionären, hurusom, efter
hvad allmänt kändt vore, 1844 och 1845 års skördar så val i Stockholms
sorn Upsala och Westerås län nästan helt och hållet felslagit, till följd af en
ovanlig nederbörd under det förra och en ihärdig torka samt otjenlig! utsäde
det sednare året. I anseende härtill befanns redan under vintern år 1845
förhållandet inom dessa län så betänkligt, att anstalter för landtmannens förseende
med brödföda och vårutsäde måste af regeringen vidtagas. Sedan
sistnämnde års skörd jemväl misslyckats, kunde de erhållna understöden destomindre
återgäldas, som ytterligare undsättningar dels af spanmål och dels
af mjöl funnos oundvikliga, och hvarigenom skuldsättningen än mera ökades.
Såsom följd af den allmänna foderbristen samt nödvändigheten att erhålla penningar
lill kronoutskylder och brödföda, mäste kreaturen emot deras halfva
värde föryttras och lösören samt stundom äfven den fasta egendomen bortauktioneras
till vanpris. Den nödställda belägenhet, hvaruti landtmannen under
missväxtåren blifvit försatt, hade endast i obetydlig mån kunnat förbättras genom
de tvänne påföljande årens medelmåttigare skördar. Densamma fortfore
således ännu och dess upphörande skulle svårligen kunna motses utan erhållandet
af all möjlig lindring vid undsättningsskuldernas liqviderande. I sådant
afseende och med hänsigt jemväl lill de afskrifningar, som vid likartade förhållanden
tillförene medgifvits, har motionären hemställt, att samma förmån,
som för Upsala läns invånare blifvit sökt, eller efterskänkandet af halfva beloppet
utaf sista inbetalningen, äfvenledes måtte beviljas de skuldsatte inom
Stockholms län;
Stats- Linko Hets Utlåtande, N:o 102.
13
5:o af Erik Mallmén från Westerås län, som anfört, att inom nämnde
län och i synnerhet inom dess östra del 1845 års missväxt varit så svår, att
skörden på flera ställen understeg utsädet; och hade detta förhållande medfört
desto olyckligare följder, som flera föregående års svaga skördar knappast
lemnat hvad, som erfordrats till utsäde och brödföda inom en ort, der spanmålen
vore den enda afsältningsvaran. Ehuru rikliga gäfvomedel från andra
provinser erhöllos och betydliga anslag utan återbetalningsskvldighet af statsmedlen
lemnades, måste dock ytterligare understöd hos regeringen sökas, och
dessa beviljades äfven, fastän med vilkor af desammas återbetalande jemte
1846, 1847 och 1848 års kronoutskylder, med en tredjedel vid hvartdera
årets uppbördsstämma. Genom de sålunda erhållna och mellan jordbrukarne
fördelade låneunderstöden, i förening med den skuldsättning, samma personer
under förra åren sig ådragit, hade de blifvit försatte i en ganska brydsam
ställning, hvilken 2:ne goda skördar visserligen något förbättrat, men långtifrån
icke undanröjt. Under åberopande af erhållet uppdrag och på grund af
egen kännedom om det stora och verkliga behofvet af lindring i omförmälde
betalningsskyldighet, har motionären anhållit, att, i likhet med hvad för Upsala
läns undsättningsskulder blifvit föreslaget, äfven Westerås läns invånare måtte
varda befriade från återbetalningen af en sjettedel utaf ifrågavarande låneunderstöd,
samt att eftergiften häraf måtte komma de betalnmgsskvldige till godo
vid den liqvid, som under uppbördstiden för 1848 års kronoutskylder bör
verkställas. Men för den händelse åter, att denna anhållan icke skulle beviljas,
har motionären föreslagit, att socknarnas ingångna gemensamma ansvarighet
för lånens återbetalning måtte upphöra och hvad som vid anställd undersökning
hos hvar och en låntagare befinnes icke kunna betalas, få afskrifvas
på det sätt och i den ordning, som för de norra provinsernas enahanda skulder
förut medgifvits;
6:o af vice Talmannen Nils Persson samt Nils Fredrik Husberg från Nyköpings
län, hvilka, under erkännande af de välgörande bidrag, delta län så
väl från staten, som enskilde, åtnjöt under den allmänna nöden efter 1845
års missväxt, då mossa och andra oljenliga födoämnen måste derstädes på
flera ställen tillgripas, försklarat, att motionärerne gerna önskat undvika fullgörandet
af deras erhållna uppdrag att, i anseende till mången gäldbunden husfaders
bekymmerfulla ställning, söka i motionsväg bereda enahanda eftergift i
betalningsskyldigheten för undsättningslåntagare inom Nyköpings län, som dylika
låntagare inom nästgränsande län, med anledning af derom nu gjorda framställningar,
kunde erhålla;
u
Stats-Utskottets Utlåtande, X:o 102.
7:0 af Magnus Mänsson och Anders Jonsson från Östergöthlands län, som
yrkat, att, i afseende å de undsältningslån, en del invånare inom nyssnämnda
län efter 184-5 års svåra missväxt sökte och erhöllo, enahanda afskrifning måtte
varda beviljad, som kunde tillgodokomma låntagare inom de öfriga länen;
8:0 af Ingemund Odin och Christen Persson Säjdehy från Gottland, hvilka
omförmält den bekymmersamma och nödställda belägenhet, hvaruti nämnde
ös invånare, efter de 2:ne sista missväxtåren, vore försatte, helst jemte de
missgynnande skördar, som grundlagt och egentligen föranledt jordbrukarnes
tilltagande obestånd, äfven fisket å öns alla kuster under sednaste åren slagit
felt. I anseende härtill hade nemligen öns genom missväxterna utarmade invånare,
hvilkas mest efterfrågade näringsmedel utgjordes af saltad fisk, varit
nödsakade att för de under nästlidet år från andra orter införda fiskvaror
utbetala en summa af minst 150,000 r:dr banko. Skogarna, hvilkas afkastning
under förflutna tider varit att tillgå, voro numera till största delen medtagna.
Äfven under sistberörda år hade både öns hufvudsäde, rågen, och potatisen
i allmänhet gifvit en ganska svag skörd. Såsom en följd af nu uppgifna förhållanden,
hade fattigpersonalen på ett förfärande sätt tillväxt, samt Gottlands
besutne innebyggare försänkts i skulder ej allenast till enskilde personer för
lemnade försträckningar, utan äfven till Kongl. Maj t och kronan för de erhållna
undsättningslånen. Vid sådant förevetande och på det att betalningsskydigheten
icke måtte åläggas de fattige hemmansegarne på grund af desses
gemensamma ansvarighet, hafva motionärerne anhållit om afskrifning af undsättningsskulderna
för de låntagare, som vid anställd indrifning i exekutiv väg
befinnas sakna tillgång till desammas betalande; och hafva motionärerne tillika
erinrat, att någon dylik anhållan, dem veterligen, aldrig tillförene blifvit inför
Rikets Ständer å Gottlands invånares vägnar framställd;
9:o af Sven Isaksson från Kalmar län, med hvilken Jan Samuelsson från
samma län sig förenat, och hvars motion innehåller: ali pä Öland vore ställningen,
i anledning af flera efter hvarandra inträffade missväxter, så beklagansvärd,
att det för de församlingar, hvilka nu sednast erhållit undsättningslån,
syntes blifva omöjligt att desamma någonsin återbetala; att på den kala kalkstensklippa,
hvaraf ön bestod, inga binäringar funnos; att en fjerdedel af befolkningen
utgjordes af backstugusittare och dylika lösa personer, hvilka icke
egde något annat försörjningsmedel, än den tillfälliga arbetsförtjenst, de hos
hemmansegarne kunde erhålla; att desse sednare dock endast under den ettersta
sparsamhet skulle kunna draga sig fram på sina små och magra egen
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
15
domar; att del icke vore tänkbart, det undsättningslånen, hvilka backstugusiltarne
fått tillgodonjuta, kunde af låntagarne sjelfve återgäldas; att flere församlingar
derföre låtit sina fattigkassor genast öfvertaga skulderna för dessa
lån och således gifvit lånemedlen till skänks åt de nödställde; samt att det ingalunda
vore billigt, att de i knappa omständigheter försatta hemmansegarne,
som åt sina huHgrande grannar lernnat det enda understöd, de kunnat åstadkomma,
eller sin borgen, fördenskull borde blottställas för lagsökningar och
härmed förenade förluster; anhållande motionären alltså, att de Ölands invånare
tilldelade undsättningslån måtte få helt och hållet afskrifvas;
10:o af Per Bengtsson från sistnämnde län, hvilken, för den händelse, att
afskrifning af de under sednare åren utgifna undsättningslån blefve beviljad,
yrkat, att under denna afskrifning äf\en måtte innefattas det lån, som invånarne
i Norra och Södra Tjusls härader erhållit, helst en dylik eftergift vöre
för nämnda ort, med afseende å ”alla de lägre folkklassernas beklagansvärda
belägenhet”, högst behöflig;
11:o af Johan Pettersson från samma län, hvilken, med åberopad anledning
af de under innevarande riksdag väckta frågor om afskrifning af de låneunderstöd,
som efter 1815 och 1846 års missväxter utaf allmänna medel beviljats,
uti en af Carl Magnus Engström biträdd motion, anhållit, att, derest
innehafvare af sådana lån inom andra orter varda befriade från skyldigheten
att dem återbetala, enhanda befrielse jemväl måtte tillgodokomma de bland
motionärens kommittenter, sorn för sin egen och sina familjers räddning från hungersnöd
måst af oftanänmda understöd sig begagna. I landsorten omkring Kalmar,
synnerligast i vissa delar af Södra Möre härad, hade den allmänna nöden varit
utomordentligt tryckande. Invånarne i denna bergiga trakt måste visserligen
alltid, utan afseende å årsväxtens beskaffenhet, forsin brödföda anskaffa spanmål
från andra orter, och någon afsättning medelst åkerbruket kunde följaktligen
icke förväntas, utan skogsprodukter och boskapsskötsel utgjorde de enda
inkomstkällorna; men nu mera voro skogarna till största delen uthuggna,
och boskapsskötseln befunne sig på en alltför låg ståndpunkt, för att kunna bereda
någon betydligare penningetillgång för innehafvarne af mindre jordegendomar,
hvilka just voro de, som nödsakats anlita ifrågavarande lån. För återbetalandet
häraf funnes således ingen annan tillgång, än de skuldsattes oundgängliga
husgerådssaker;
12:o af Arnold Svensson, Gustaf Bernhard Appelqvist, Olof Persson och
Erik Månsson från Blekinge, hvilka föreslagit, att det lån, hvarmed Blekinge
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
läns nödlidande invånare vårtiden sistlidet år af Kongl. Majit i nåder bistodos, måtte
till halfva beloppet eller den andel deraf, som efter uppbörden af samma års
skattebidrag funnes obetald, varda afskrifvet; varande såsom stöd för bifallandet
häraf anfördt: att den, till följd af spanmålsbristen i andra länder och felslagen
skörd j liera af rikets provinser, förliden vår uppkomna nöd icke inom någon
af dessa provinser uppnådde den höjd, som i Blekinge, der hundradetals
menniskor genomströfvade socknarna för att söka arbete och bröd; och hvarest
vanligen icke något fanns att gifva dessa, alltjemnt sig ökande tiggarskaror,
emedan pluraliteten af hemmansegarne måst sjelfve genom lån anskaffa
sitt bröd och sitt utsäde. Utan den enskilda välgörenheten och det allmännas
understöd skulle nöden mångenstädes icke hafva kunnat uthärdas. Besagde
understöd, hvilket erhölls såsom räntefritt lån, måste dock återbetalas till den
ena hälften vid innevarande och till den andra vid nästa års uppbördstid.
Då nu vårskörden sistlidet år understeg medelmåttan och ej kunde beräknas
högre, än i:de kornet, och då, i anseende till förändrade priser, 2 tunnor af
den skördade spanmålen voro otillräckliga för liqviderande af en tunna utaf
den utsådda, måste den skuldsatte. gå under, såvida han ej kunde påräkna
statens mellankommande biträde. Derjemte borde härvid äfven tagas i betraktande
den omständigheten, att fattigpersonalen uti ingen annan del af riket
ökat sig i den otroliga grad, som inom Blekinge, samt att denna personals
underhåll nästan ensamt drabbade den genom en följd af mer och mindre
felslagna skördar lidande jordbrukaren. Det vore också troligen första,
men, efter hvad på grund af närvarande förhållanden kunde befaras, icke den
sista gången, en dylik förmån, som den nu ifrågasatta, söktes för denna provins.
Skogarna voro nemligen numera för det mesta medtagna och några nya
skördar hade i stället icke kunnat framkallas. Åkerbruket, hvars förnämsta
produkt utgjorts af potates, kunde, sedan denna angripits af sjukdom, ej upplifvas
förr än detsamma erhållit en annan riktning och under de år, som dessförinnan
komme att förflyta, vore jordbrukarens ställning ytterst bekymmersam;
13:o af Per Nilsson från Christianstads län, som hemställt, att de förandra
orter föreslagna afskrifningar måtte få tillämpas i afseende på det lån af
1000 r:dr, hvilket blifvit tilldeiadt Örkeneds församling af nämnde län, helst
denna församling vöre en af de fattigaste och af missväxten svårast hemsökta
orter ej allenast inom länet, utan troligen inom hela södra delen af riket,
så att de betänkligaste följder skulle vara att motse, i fall undsättningslånemedlen
komme att indrifvas;
14:o
Stafs- Utskottets Utlåtande, N:o 102.
17
14:o af Peter Mårtensson från Jönköpings län, h\ilken yrkat förlängning
af betalningsterminerna för d^t lån å 20,000 r:dr, som de af 1846 års missväxt
lidande församlingarne inom nyssnämnda län, enligt Kongl, brefvet den
25 Maj sistlidet år, erhållit emot vilkor af halfva lånesummans återbetalning i
Februari månad innevarande år och den återstående hälften i samma månad
nästkommande år. Af detta låneunderstöd hade endast de personer kommit i
åtnjutande, hvilka saknade all annan utväg till räddning från den hotande hungersnöden.
Att det, sådant oaktadt, var otillräckligt, ådagalades deraf, att den
enskilda välgörenheten måste anlitas om betydliga tillskott, hvilket förhållande
i synnerhet egde rum inom Vestra härad, hvarest flera socknar derjemte hemsöktes
af ett förfärligt hagel, som nära förstörde all den växande grödan och
skadade höstskörden. I)å flere bland Bonde-ståndets ledamöter väckt frågor
om lindring i betalningsviikoren för de undsättningslån, som blifvit deras hemorter
meddelade och då nöden bland motionärens kommittenter skulle vara
större än annorstädes, anhöll han, att med den afbetalning, som under Februari
månad detta år bort verkställas, mätte fä anstå till samma tid nästa år och
återstoden erläggas i sagde månad 1850, samt att afskrifning jemväl måtte
medgifvas, dock allenast för dem, hvilka saknade all tillgång till undsättningsskuldernas
godtgörande;
15:o af Andreas Bengtsson från samma län, hvars motion afser det låneunderstöd
af 3000 r:dr, som Östra härad sistlidne sommar erhöll emot gemensam
ansvarighet för detsammas återbetalande vid uppbördsstämmorna under
åren 1848 och 1849. Som detta lån knappast motsvarade en fjerdedel af
behofvet, måste häradets invånare, för att i någon mån kunna afböja den allmänna
nöden, dessutom till högst betydligt belopp skuldsätta sig hos flere enskilde
samt i låneväg begagna kyrko- och fattigkassornas kontanta behållningar. Men
äfven dessa tillgångar befunnos otillräckliga i anseende till de öfverdrifna spanmålsprisen,
hvilka voro uppjagade till 24 å 30 r:dr för rågen, 18 å 24 r:dr
för kornet, samt 15 å 20 r:dr, allt riksgäldssedlar, för hafran, och hvartill
jemväl borde läggas kostnaden för spanmålens transporterande till de från städerna
mera aflägsna socknar. Härigenom haden6 socknar af nämnde härad,
nemligen Wernamo, Woxtorp, Tånnö, Fryeled, Aker och Käfsjö blifvit försatta
i den största förlägenhet, för att först under sistlidne höst kunna liqvidera
de enskilde fordringsegarne och sedermera vid uppbördsstämmorna under detta
års vinter inbetala halfva undsättningslånet; hvilken förlägenhet ytterligare
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd 29 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
ökats derigenom, att flere fattigare jordbrukare och torpare efter de 2:ne nästföregångna
årens missgynnande skördar varit oförmögne anskaffa utsädesspanmål,
samt att potatesskörden helt och hållet felslagit; hvarförutan nyligen
verkställde eller påbörjade kyrko-bvggnader inom 3:ne af dessa socknar på ett
mycket kännbart sätt inverkat på den dervarande ekonomiska ställningen. Aflägsenheten
från städer, saknaden af allt tillfälle till arbetsförtjenst samt en
mycket mager jordmån, lill en del den svagaste inom hela Småland, och nödvändigheten
att jemväl under goda år å andra orter uppköpa spanmålsbehofvet
voro för öfrigt fortfarande orsaker till den allmänna fattigdomen inom denna
landsort, som allt sådant oaktadt gjort icke obetydliga uppoffringar för att under
föregående år bispringa de nödlidande inom andra, af missväxter då hemsökta,
provinser. Med afseende å nu anförde förhållanden och då förenämnda
socknar aldrig tillförene skulle, med eller utan återbetalningsskyldighet, åtnjutit
något understöd af allmänna medel, har motionären anhållit, att afskrifning
af 1,500 r:dr utaf det förenämnda socknar tilldelade undsättningslån måtte varda
beviljad;
f6:o af Carl Tholsson från Skaraborgs län, som anmält, att löftesmännen
för de åtskilliga församlingar inom detta län efter 1846 års missväxt tillerkände
undsättningslån måste vidkännas betalningsskyldigheten för desamma, emedan
låntagarne, hvilka voro de mest nödlidande inom hvarje socken, redaH
befunnits sakna tillgång till halfva lånesummans återbetalande; hvadan och då
besagde betalningsskyldighet skulle blifva mycket tryckande för den fattiga allmogen,
motionären anhållit, att hvad af ifrågavarande lån icke möjligen kunde
af gäldenärerne sjelfve utgöras, måtte eftergifvas och borgensmännen således
förskonas från lånens inbetalande;
17:o af Johan Petter Andersson från Elfsborgs lun, hvilken hufvudsakligen
yttrat: att den genom 1846 års felslagna skörd förorsakade nöd inom den
del af Westergöthland, som tillhör Elfsborgs län, sträckt sig ej blott till de
fattigaste, utan äfven till de i allmänhet såsom bergade ansedde folkklasserna;
att det vanliga spanmålsbehofvet för Marks härads 30,000 invånare, hvilket
från andra orter måste fyllas och under medelmåttiga år utgjorde flera tusen
tunnor, var efter nämnde skörd tredubbladt; att derföre de under sistlidet års
vår oerhördt uppdrifna spanmålsprisen, nemligen 30 r:dr för rågen, 26 r:dr
för kornet och 18 r:dr r.gs för hafran, utöfvat ett högst beklagansvärdt inflytande
på ställningen inom detta härad, af hvars befolkning en stor del var
skuldsatt för den under föregångna år uppköpta spanmål; att betydliga und
-
Skits-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
19
sättningsmedel visserligen af Kongl. Maj.t beviljades, men för dessa måste
sockennämnderna å församlingarnes vägnar afgif\a sina förbindelser och der*
igenom åtaga sig alt återbetala hälften jemte 1848 års kronoutskylder; att,
ehuru motionären fått sig uppdraget att försöka bereda eftergift i deSsa lånevilkor,
och oaktadt hans hemort, med afseende å dess knappa skördar, samt
den allmänt rådande nöden och bristen, vore en bland de mest vanlottade orter
i riket, ville han dock ej utsträcka sina kommittenters anspråk lill erhållandet
af dylika afskrifningar, som för andra provinsers undsättningsskulder blifvit föreslagna;
utan ansåg han sig allenast böra hemställa, att enär ifrågavarande
lån endast utdelats till de mest behöfvande, och då följaktligen borgensmännen
i de flesta fall komma alt vidkännas liqviderna, Rikets Ständer mätte, på
sätt Malls Persson från Stockholms län föreslagit, medgifva, att, derest tillgång,
enligt kronobetjeningens bevis, hos de egentlige gäldenärerne saknades, afskrifning
då finge verkställas;
18:o af Ephraim Larsson från sistnämnde ftin, hvars anförande, deruti
Petter Haraldsson, Anders Gunnarsson och Johan Petter Andersson från samma
län instämt, innehåller: att då de enskilda tillgångarna befunnos otillräckliga
till förekommande af den hungersnöd, hvaraf större delen af Elfsborgs
län, efter 1846 års der inträffade totala missväxt, hotades, hade länets invånare
varit nödsakade anhålla om understöd af allmänna medel, hvilket äfven
beviljades emot pa toraternas eller socknarnes gemensamma ansvarighet för
återbetalningen. De sålunda erhållne lånemedlen utlemnades till utfattige jordbrukare
och torpare samt större delen af ortens soldater, dock korn den egentliga
fattigpersonalen häraf icke i åtnjutande. Då nu återbetalniugsskyldigheten
förestod, måste denna fullgöras af dem, hvilka ingått borgensförbindelserna,
så vida ej fattigpersonalen inom församlingarne skulle än mera ökas. Under
åberopande af de vid innevarande riksdag gjorda framställningar derom, att
en del af Upsala och Stockholms läns undsättningsskulder, oansedt de betydliga
sammanskotter dessa läns invånare genom allmänna välgörenheten erhållit
och dervid Elfsborgs län jemväl bidragit, matte få afskrifvas, har motionären,
till följd af sine kommittenters uppmaning, yrkat att enahanda afskrifning
måtte beviljas innehafvare af undsättningslån inom sistberörde län; förklarande
motionären, alt han, i annat fall, bestred en slik förmån för låntagarne inom
andra län.
19:o af Olaus Eriksson och Lars Wenander från Götheborgs och Bohus
län, sorn jemväl yrkat, att, derest sökta afskrifningar utaf undsättningslån skulle
20
Sluts-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
af Rikets Ständer bifallas, in vä narn e i detta län äfven mätte varda delaktiga af
enahanda förmän, helst lindring i de stadgade belalningsvilkoren skulle för den
fattigare delen af dervarande befolkning måhända vara mera behöflig, än i
andra landsorter; och
20:o af Bengt Gudmundsson från Hallands län, hvilken, under förordande
af den afskrifning, som blifvit begärd i afseende på undsättningslånen till Blekinge
läns invånare, hemställt, alt de personer inom Halland, hvilka erhållit
dylika lån, måtte få tillgodonjuta samma afskrifning, enär, med hänsigt till
brist på spanmål och jordfrukter, nöden och tillståndet vore enahanda i begge
dessa provinser.
I afseende på de efter lidna hage/skador meddelade undsättningslån, har
Utskottet för afgifvandet af sitt yttrande, emottagit nedannämnde 2:ne hos
Bonde-ståndet härom väckte serskilde motioner, nemligen:
1.-o af Adolf Fredriksson från Upsala län, hvilken hemställt, att det lån
å 15,541 r:dr 32 sk., sorn efter en år 1843 timad hagelskada beviljades invånarne
i Trögds och Asunda härader af samma län, måtte få afskrifvas; till
stöd för hvilken hemställan blifvit anfördt: att genom berörda hagelskada, som
var en bland de förfärligaste i mannaminne, hela den växande grödan så förstördes,
att icke ens halmen kunde begagnas; att under det nästpåföljde året
eller år 1844 skörden förderfvades genom det ihärdiga regn, hvilket då inom
några provinser tillintetgjorde landtmannens alla bemödanden och förhoppningar;
att den obetydliga del af grödan, som kunde bergås, knappt var tillräcklig
för två å tre månader; att följaktligen ingen afbetalning å förenämnde lån
kunde besagde år verkställas, utan måste skuldsättningen tvertom ökas för anskaffande
af brödföda och utsäde samt foder för kreaturen; att då derefter 1845
års förskräckliga missväxt inträffade, hvilken för denna ort var destomer kännbar,
som all slags binäring der saknas, måste nya undsältningslån sökas och
hvilka jemväl erhöllos, men hvarigenom invånarnes skulder stego lill ett oerhördt
belopp; att medelst 1846 års visserligen icke rika, men behofvet någorlunda
motsvarande, skörd blott en ringa del af de många under missväxtåren
åsamkade skulderna till enskilde kunde afbördas; att de ingångna förbindelserna,
att samtidigt återbetala både 1843 och 1845 års undsättningslån, omöjligen
skulle utan låntagarnes undergång kunna fullgöras, helst denna ålerbelalningsskyidighet
icke inskränkt sig endast till den egna skulden, utan äfven till de
lån, hvilka på grund af den gemensamma ansvarigheten utbekommits af dem,
som icke kunnat uthärda den långvariga nöden; samt att, i fråga om den nu
Stats-Ltskottels llld/ande, N:o 102.
21
löreslagna afskrifningen, sådana betänkligheter ingalunda syntes böra uppstå,
sorn skäligen kunde förekomma emot elt dylikt beslut i afseende på de efter
allmänna missväxter erhållna låneunderstöd, enär större hagelskador voro mera
tillfälliga och drabbade endast ett mindre antal jordbrukare, hvilkas förluster
i dylika fall för öfrigt voro desto mera behjertansvärda, som de icke kunde
deremot betrygga sig genom några här i riket bildade försäkringsanstalt er;
och 2:o af Petter Gabrielsson från Kronobergs län, hvilken, efter anmälandet
af den skada, som en del invånare inom Pjetteryds, Hamneda och
Nättja socknar af nyssnämnde län under sommaren 184-6 lidit genom hagel,
föreslagit eftergift och afskrifning af det i anledning häraf, enligt Kongl. i\laj:ts
nådiga bref den 23 Mars sistlidet år, beviljade lån å 3,000 r:dr, hvaraf 1,200
r:dr tillfallit Pjetteryds, 1,000 r:dr Hamneda samt 700 r:dr Nättja församling,
och hvilket lån, till följd af församlingarnes derför afgifna förbindelse, skulle
återbetalas med halfva beloppet vid innevarande års och med den andra hälften
vid nästa års uppbördsstämmor I anseende till omförmälda olyckshändelse
blef i den deraf hemsökta trakt den växande grödan helt och hållet
förstörd och den fattigare delen af dervarande befolkning således försatt i den
mest nödställda belägenhet. Densammas räddning från fullkomlig undergång
vore också endast att tillskrifvas den enskilda välgörenheten samt berörda låneunderstöd.
Detta sednares återbetalande öfverstege dock invånarnes förmåga,
emedan den skörd, de sistlidet år erhöllo, måste användas dels till
utsäde och dels till godtgörande af dessförinnan erhållna enskilda försträckningar
för de skuldsattes lifsuppehälle, hvartill det allmänna låneunderstödet,
som begagnades till anskaffande af utsäde, icke lemnade någon tillgång. Genom
ifrågavarande skulds utsökande hos låntagarne, skulle dessa således alldeles
utarmas och för framtiden komma att falla den allmänna fattigvården till
last.
För bestyrkande af den ödeläggelse, hagelskadan åstadkommit, och de
skadades utblottade belägenhet, har samma motionär till Bonde-ståndet ingifvit
åtskilliga, till Utskottet sedermera öfverlemnade, handlingar, utvisande bland
annat, att den skada, 75 hemmansegare samt torpare och undanlagsmän med
flere jordinnehafvare derigenom lidit, vid skedde besigtningar och värderingar
blifvit uppskattade till 57 tunnor 9 kappar råg, 192 tunnor 32 kappar korn,
280 tunnor 28 kappar blandsäd och 43 tunnor hafre; hvilken spanmåls värde
beräknats till 7,814 r:dr 2 sk. r:gs.
Sedan Utskottet uppgifvit de mångfalldiga ansökningar och yrkanden, som
nu blifvit framställda för erhållande af eftergift eiler lindring i betalningsskvl
-
22
Stats- l lskutte!a Utlåtande, N:o 102.
digheten för nästan alla under sednaste åren utdelade undsättningslån, samt
derjemte anmält de till stöd för dessa framställningar anförda skäl och förhållanden,
anser sig Utskottet , till upplysning för Rikets Ständer vid afgörandet af
förevarande, i både allmänt och enskildt hänseende högst vigtiga, frågor böra
meddela de under sistförlidna riksdag för omförmäldta understöds beviljande
stadgade grunder, äfvensom beloppet af de bidrag utaf allmänna medel, som,
till följd af inträffade missväxter och hagelskador, sedermera utgått samt hvad,
af undsättningslånen hittills blifvit återbetaldt; och då härvid jemväl torde böra
tagas i betraktande hvad, som från Riksgäldskontoret utanordnats till arbetsföretag
inom de län, för hvilkas undsättningsskulder afskrifning till större eller
mindre del hos nu församlade Ständer blifvit sökt, så har Utskottet likaledes
velat medelst uppgift å alla sådana under tiden emellan sednast förflutna och
innevarande riksdagars början utbetalda anslags- och lånesummor.
Enligt Rikets sednast församlade Ständers underdåniga skrifvelse, angåenT
de hehöfvandes undsättning vid och efter inträffade missväxter, borde vid dylika
understöds meddelande iakttagas: att, så vidt omständigheterna medgåfve,
tillfällen bereddes för de behöfvande att genom sysselsättning vid allmänna arbetsföretag
förskaffa sig medel till sitt uppehälle; att, af de till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition för undsättningsåtgärder ställda medel, högst 50.000 r.dr
borde användas till understöd utan återbetalningsskvldighet, och endast tilldelas
sådane behöfvande, som icke egde att påräkna något bidrag från sine
kommuner, icke vore i tillfälle att genom arbetsförtjenst sig försörja eller af
egna tillgångar åstadkomma någon återbetalning; samt att för öfrigt de anvisade
medlen borde disponeras till räntefria låneunderstöd med bestämd återbetalningstid
och mot menigheternas gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl.
Majrt godkänd säkerhet.
Efter hvad Utskottet dels af bilagorna till Kongl. Stats kontorets vid slutet
af nästlid le Oktober månad till Kongl. Maj t afgifna och sedermera Utskottet
tillställda berättelse, angående de till undsättningar anvisade tillgångar, och
dels at andra Utskottet meddelade upplysningar inhemtat, hafva de län, hvilka
under sednare åren lidit af missväxter, hagelskador eller ofördelaktiga skördar,
åtnjutit följande understöd, nemi.:
Upsala Län:
Utaf härtill disponibla allmänna medel anvisades till detta läns behöfvande
innevånare:
Stats-1 tskoltets Utlåtande, N:o 102.
23
år 1843 mot återbetalningsskyldighet . . . r:dr 25,000: — —
och efter 1845 års missväxt mot dito 300,000: — —
och utan dito 15,000: — —
315,000:
tillsammans r:dr 340,000: —- —
Häraf äro före nyssförlidne Februari månads slut
återlefvererade ..... 164,429: 3. 5.
Återstoden af de såsom lån utanordnade
medlen  160,570:44. 7.
skall, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter, erläggas under
innevarande och nästkommande år, eller vid uppbördsstämmorna
för 1847 och 1848 års kronoutskylder.
De till åtskilliga arbetsföretag, såsom vägförbättringar och
vattenaftappningar m. m. inom ofvannämnda län från
Riksgälds-kontoret, sedan början af sistlidne riksdag,
utbetaldte medel hafva utgjort ..... 64,251: 18. 5.
hvaraf 7,370 r:dr 24 sk. 9 r:st erhållits såsom lån.
Utom de gåfvomedel, som efter 1843 års hagelskada
och 1845 års missväxt blifvit direkte till de nödlidande
kommunerna eller Upsala läns undsättnings-kommitté
öfversände. har, enligt den här i Stockholm bildade
gemensamma undsättnings-kommittéens afgifna redovisning,
detta läns invånare erhållit kontant . . . 43,453: 16. —
samt 461 tunnor 11 kappar spanmål, hufvudsakligen råg och korn.
Stockholms Län:
De till dervarande behöfvande efter 1845 års missväxt utanordnade undsättningsmedel
utgjorde:
med återbetalningsskyldighet ..... r:dr 326,800: — —
utan dito . . . . „ 10,000: — —
tillsammans r:dr 336,800: — —
hvaraf före sistförlidna månads slut
återbetalts .... r:dr 130,702: 2. 4.
skolande de återstående lånemedlen „ 196,097: 45. 8.
24
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
godtgöra» vid uppbördsstämnaorna för nästlidne och innevarande
års utskylder.
Till vågförbättringar och vattenaftappningsarbeten inom
Stockholms län har under förrberörda tiderymd ett belopp
af
r:dr 44,539: 20. —
blifvit genom Riksgälds-kontoret utbetaldt, deraf allenast
5,354 r:dr 36 sk. utgått i egenskap af lån.
De samma läns nödställde invånare, enligt ofvanåberopade
redovisning, tilldelade gåfvomedel hafva utgjort
i kontant ......... 44,150: — —
jemte 508 tunnor 21 kappar spanmål.
Westerås Län:
Undsättningarna till behöfvande inom Westerås län efter 1845 års
missväxt utgjorde:
med återbetalningsskyldighet r:dr 215,000: — —
och utan dito ....... 10,000: — —
tillsammans r.dr 225,000: — —
hvaraf återbetalts .... r:dr 98,670: 15. 8.
börande, af återstående lånesumman „ 116,329:32. 4.
hälften liqvideras vid uppbördsstämmorna för 1847 års och
hälften vid dito för 1848 års utskylder.
Utom den med 50,000 r:dr årligen utbetalde anslagssumma
för Strömsholms kanals ombyggande, hafva till arbetsföretag
inom Westerås län utgifvits af Riksgälds-kontorets
medel ......... 57,403: 16. —-
hvaraf 22,070 r:dr i låneväg.
Från den gemensamma undsättnings-kommittéen hafva
Westerås läns nödlidande invånare emottagit kontanta gåfvomedel
. 34,700: —
samt 570 tunnor 5 kappar spanmål.
Nyköpings Län:
För dess invånares undsättning efter oftanämnda missväxt blefvo utaf allmänna
medel utanordnade
med
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
med återbetalningsskyldighet .
. r:dr 50,000: — —
och ulan dito . .
„ 3,000:
tillsammans r:dr 53,000: — —
af hvilken summa återbetalts . . ..dr 16,604:20. —
så att de oguldna undsättningslånen,
deraf ena hälften skall liqvideras vid
uppbörden för 1847 års och den andra
vid uppbörden för 1848 års ut
skylder,
utgöra .... 33,395:28. —
De från Riksgälds-kontoret till allmänna arbetsföretag
inom Nyköpings län utan återbetalningsskyldighet utgifna
medel hafva uppgått till ..... r.dr 15,497: 16. —
Genom ofvanbemäldte kommitté äro såsom gåfvomedel
till de behöfvande i detta län öfversända . . . 8,500:
Östergöthlands Län.
Efter 1845 års missväxt samt en då inträffad hagelskada, beviljades för
behöfvande inom vissa delar af denna provins såsom lån r.dr 41,550: — —
deraf återbetalts . . . r:dr 10,775: — —
och skulle återstoden . . „ 30,775:
erläggas med . . . r:dr 775: — —
vid sistlidet års slut,
samt med . „ 15,000: — -—
vid uppbörden af samma
års utskylder och „ 15,000: — —
vid dito af innevarande års dito.
Det till allmänna arbeten inom Östergöthland under ofvanberörde
tid från Riksgälds-kontoret utbetalda anslag
har utgjort . . . . . . . 6,700: — —
Gottlands Län:
Till undsättningar för detta läns behöfvande invånare hafva följande summor
utanordnats, nemi.:
Bih. till Ii. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sand. 1 Afd. 29 Höft. 4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
efter 1845 års missväxt, mot återbetalningsskyldighet r:dr 60,000: — —
efter 1846 års missväxt, mot dito r:dr 26,666: 32. —
och utan dito „ 1,800: — —
28,466: 32. —
tillsammans r:dr 88,466: 32 —
hvaraf dock redan återbekommits . rdr 37,402: 7. —
den öfriga lånesumman ... „ 49,264: 25. —
skall betalas vid uppbördsstämmorna för
1847, 1848 och 1849 års utskylder.
Till arbetsföretag på Gottland, bestående af hamnbyggnader
vid Wisby och myrodlingar, hafva utaf Riksgälds-kontorets
medel utbetalts . . . . . 71,100: — —
af hvilken summa i egenskap af lån utgått 36,100 rdr.
Genom förenämnda undsättnings-kommitté hafva Gottlands
invånare såsom gåfvomedel mottagit .... 6,742:23. 11.
Kalmar Län:
Utaf allmänna undsättningsmedlen hafva till behöfvande inom detta län
utanordnats:
efter 1845 års missväxt, mot återbetalningsskyldighet
rdr 30,000:
och utan dito . . . . „ 5,000:
35,000:
efter 1846 års missväxt mot dito. rdr 60,000:
och utan dito . „ 254: — —
60,254
samt efter 1847 års skörd med dito. . . . . 3 711
tillsammans rdr 98,965
Varande häraf återbetaldt ett belopp af rdr 35,760. 11. 3.
och skall den återstående lånesumman „ 57,950: 36. 9.
till största delen liqvideras vid uppbördsstämmorna för
sistlidet och innevarande år samt det öfriga jemte uppbörden
för nästa år.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
27
Till understöd för arbetsföretag inom Kalmar län äro
från Riksgälds-kontoret utbetalda . . . r:dr 21,683: — —
hvaraf såsom lån .... r:dr 4,733:
Genom oftanämnda undsättnings-kommilté hafva Kalmar
läns nödställda invånare af de insamlade gåfvomedlen
erhållit . . . . . . ... 2,300: — —
Blekinge Län:
För undsättningar inom detta län efter 1846 års missväxt äro af allmänna
medel utanordnade:
mot återbetalningsskyldighet
. r:dr 49,000: — —
och utan dito : . . ,
. )f 1,000: — —
tillsammans r:dr 50,000: — —
deraf redan återbetalts . . . r:dr 13,802:45. 4.
Det öfriga af lånesumman, eller . „ 35,197:. 2. 8.
skall erläggas vid uppbördsstämmorna för nästlidet och innevarande
års utskylder.
Oberäknad! de för hamnbyggnader vid städerna Carlshamn
och Sölfvesborg, beviljade lån å tillsammans . 40,000: — —
hafva för arbetsföretag inom Blekinge, under ofvanberörde
tiderymd, af Riksgälds-kontorets medel utgifvits . . „ 5,933:44.11.
hvaraf 900 r:dr såsom lån.
Christianstads Län:
Utaf det lill understöd för nämnde läns invånare efter 1846 års missväxt
anordnade belopp ......... r:dr 10,000:
återlefvererades .... r:dr 9,000: — —
och skall den emot återbetalningsskyl
dighet
mottagna summan . . „ 1,000:
liqvideras vid uppbördsstämmorna för
sistlidet och innevarande år.
28
Stats-l'/skottets Utlåtande, N:o 102.
Jönköpings Län:
Efter 1846 års missväxt disponerades til! undsättningar för delta län en
summa af
r:dr 20,650: — —
deraf återlefvererades . . . r.dr 4,680: — —
och borde af återstoden . . , „ 15,970: — —
inom den 15 nästlidne Januari
erläggas . . r:dr 650: — —
samt vid innevarande
års uppbördsstämma „ 7,660: — —
och vid nästa års dito „ 7,660: — —
För vägförbättringar och odlingsföretag inom Jönköpings
län har utbetalts ett sammanräknadt belopp af . . r:dr 73,333:25. 4.
häruti dock inberäknade de till 2:ne för nyssnämnda och
Kronobergs län gemensamma företag anordnade summor;
börande utaf dessa medel . . r:dr 43,003: 16. —
återbetalas.
Kronobergs Län:
För dess behöfvande invånare hafva utaf undsättningsmedlen ulanordnats:
efter 1845 års missväxt, mot betalningsskyldighet
r.dr 5,000:
utan dito „ 1,000:
efter 1846 års skörd, mot dito
6,000:
23,000:
tillsammans r:dr 29,000: — —
hvaraf, med inberäkning af obegagnade gåfvomedel, 133 r:dr
40 sk., återlefvererats . . . r:dr 9,567: 8. —
utgörande alltså återstoden af låne-un
derstödet
„ 18,566:32. —
hvilken summa bör betalas vid uppbördsstämmorna för
1847 och 1848 års utskylder.
I)e för tvänne arbetsföretag inom både Jönköpings och
Kronobergs län utbetalda låneunderstöd oberäkna
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102. 29
de, hafva till vattenaftappnings- och vägförbättrings-ar
beten i sistnämnda län från Riksgälds-kontoret utbetalts
r:dr 30,690: 9. 4
deraf såsom lån utgått 10,510 r:dr.
r
Skaraborgs Län:
Till undsättning efter 1846 års missväxt har för detta län anordnats ett
låne-understöd af . . . . . . • • r:dr 41,300:
utaf hvilken summa redan återbetalts r:dr 29,513:44 —
Det härefter återstående beloppet . „ 11,786: 4. —
skall godtgöras under innevarande och nästkommande år.
För vägförbättrings- och vattenaftappnings-arbeten inom
Skaraborgs län äro under förut omförmälda tiderymd
från Riksgälds-kontoret utgifna ..... r:dr 15,170: — —
deraf i egenskap af lån endast 1,000 r:dr, hvarförutan af
anslaget lill hamnbyggnaden vid Lidköping under samma
tid utbetalts 42,375:
Elfsborgs Län:
Det för dess behöfvande invånare efter 1846 års missväxt ulanordnade
belopp utgjorde ........ r.dr 60,000:
hvaraf återlefvererats . . . r:dr 26,079: 16. 7.
och utgör således återstående lånesum
man
....... 33,920:31. 5.
hvars halfva belopp skall återbetalas vid detta och andra
hälften vid nästa års uppbördsstämmor.
Till understöd för vägförbättrings- och vattenaftappningsarbeten
inom Elfsborgs län hafva under tiden mellan
sistlidet och innevarande riksdagars början från Riksgälds-kontoret
utbetalts ...... 46,854:26.
deraf i egenskap af lån 5,600 r:dr.
30
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
Götheborgs och Bohus Län:
För alt emot återbetalningsskyldighet användas till undsättningar inom detta
län har, efter 1846 ärs missväxt, utanordnats . . . r:dr 30,000: — —
hvilken summa skall vid förenämnde uppbördsstämmor liqvideras.
Till allmänna arbeten inom Bohus län har från Riksgäldskontoret
utbekommits ett sammanlagdt belopp af . . „ 5,351: — --
Hallands Län:
Efter 1846 års missväxt utanordnades för behöfvande inom Halland utaf
härtill disponibla medel ett belopp af . . . . r:dr 81,400:
deraf utan återbetalningsskyldighet . r:dr 600: — —
återstoden eller .... „ 80,800: — —
skall vid uppbördsstämmorna för 1847 och 1848 års utskvlder
betalas.
Utaf den för vägförbättringsarbeten anvisade anslagssumman
hafva, i November månad 1846, för omläggning
af vägen öfver Hallands ås i Riksgälds-kontoret
lyftats  . „ 21,000:
Jemte här uppräknade, med undsättningslån under sednare åren försedda,
län, hafva under samma tid äfvenledes nedannämnde län kommit i åtnjutande
af enahanda låneunderstöd, fastän någon framställning om eftergift eller lindring
i den för dessa lån stadgade betalningsskyldighet nu icke blifvit serskildt
föreslagen nemligen:
Wermlands län, efter 1846 års slut .... r:dr 10,000:
hvaraf återlefvererats . . . r.dr 1,731:41. —
Stora Kopparbergs län, efter 1845 års dito, utom 300
r:dr, som erhållits utan återbetalningsskyldighet . „ 5,100: — —
hvaraf återbetalts . . . r:dr 1,700:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
31
Gefleborgs län, efter 184-5 års slut, utom 2,000 r:dr, som
erhållits ulan ål erbetalningsskyldighet . . . r:dr 6,000: — —
hvaraf återbekommits . . . r:dr 1,997: 24. —
Jemtlands län, efter 1846 års dito „ 1,700: — —
hvaraf återbetalts .... r:dr 848: 45. —
Med tillägg af hvad, som häraf var obetaldt, skulle alltså återstoden af alla
nu ifrågavarande undsättningslån vid slutet af sistlidne Februari månad utgöra
ett sammanräknadt belopp af . . . . r:dr 889,147:28. 5.
Den allmänna nöd, som åtföljde 1845 års ovanligt svåra missväxt inom
flera af rikets folkrikare provinser, och den bekymmersamma och utblottade belägenhet,
hvaruti en del af dessa provinsers invånare derigenom försattes, behöfva
icke af Utskottet vitsordas. Enär berörde missväxt i synnerhet hemsökte
sådana orter, der de begge nästföregångne årens ofördelaktiga och felslagna
skördar åstadkommit skuldsättning samt spanmålsbrist och hvarest jordbruket
utgör snart sagdt hela befolkningens enda sysselsättning och näringsgren,
hafva föjderna af densamma varit alltför kännbara, för att ännu kunna utplånas.
Den till någon del inom samma, men hufvudsakligen inom andra orter
under år 1846 inträffade missväxt och klena skörd har, i förening med derefter
oerhördt uppstegrade spanmålspriser, jemväl på många ställen ökat förlägenheten
och påkallat ytterligare understöd af allmänna medel samt för nämnda
provinsers invånarne försvårat skyldigheten att återbetala så väl dessa, som
förut erhållna enahanda understöd. Ehuruväl den mest hotande nöden under
begge missväxtåren kunde undanrödjas medelst då vidtagna undsättnings-anstalter,
måste dock återbetalningen af de derunder utlemnade och begagnade
låne-understöd högst menligt inverka på ställningen under den närmaste framtiden.
Och, på sätt motionärerne uppgifvit, är det troligen att förutse, det en
del låntagare skola befinnas oförmögna att dem åliggande liqvider fullgöra
samt att deras löftesmän följaktligen blifva nödsakade vidkännas ytterligare uppoffringar
i och för dessa liqviders behöriga verkställande. Men då Utskottet
sålunda medgifver, att vederbörande menigheter mångenstädes kunde ega
grundad anledning lill bekymmer i afseende på det betalningsansvar, de varit
föranlålne sig ikläda, anser Utskottet sig tillika böra erinra, hurusom de uti
de fleste motionerne förekommande uppgifter angående de befarade följderne
af detta betalningsansvar samt den inom motionärernes hemorter af missväxterna
föranledda förlägenhet, synas öfverskrida verkliga förhållandet. Emed
-
32
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 102.
lertid vill Utskottet icke bestrida, att ju erfarenheten om statsmakternas tillförene
vid likartade fall meddelade beslut kan anses hafva gifvit vederbörande
låntagare anledning att hoppas och motionärerne att yrka eftergift eller lindring
i den föreskrifna och åtagna betalningsskyldigheten.
Enligt hvad ifrågavarande, här förut till sitt hufvudsakliga innehåll
anförda, motioner och framställningar utvisa, hafva motionärerne, af
hvilka de Heste uteslutande afsett sine hemorter, yrkat, dels att
skulderna för omförmälda undsättningslån måtte helt och hållet eftergifvas,
dels att af dessa lån en viss andel måtte alskrifvas, dels att de undsättningstagare,
som saknade egna tillgångar till lånens betalande, måtte derifrån
befrias, dels att fast egendom elier vissa lösören icke måtte för berörda
skulder utmätas, och dels slutligen att borgens-ansvarigheten måtte antingen
helt och hållet upphäfvas eller åtminstone upphöra i afseende å de undsättningslån,
hvilka gäldenärerne sjelfve voro oförmögne att återbetala.
Vid anvisandet af de medel, som, jemte mindre kreditivet, sedan sistlidne
riksdag måst anlitas för undsättningar inom de många landsorter, hvarest
missväxter eller svaga skördar derefter inträffat, förklarade Rikets Ständer uttryckligen:
att, utom den till beloppet fastställda summa, som afsågs att utan
återbetalningsskyldighet tilldelas de mest hjelplöse och nödställde, borde besagde
medel, emot menigheternes gemensamma ansvarighet eller annan godkänd
säkerhet, utlemnas såsom räntefria lån med bestämd betalningstid. Då
nu detta stadgande vid alla sedermera sökta eller ifrågasatta undsättningars
beviljande blifvit af Kongl. Majit i nåder tillämpadt samt dermed öfverensstämmande
förbindelser af vederbörande afgifna, förmodar Utskottet, att Rikets nu
församlade Ständer icke vilja medgifva en så fullkomlig afvikelse från nyssberörde
stadganden och deri uttalade grundsatser, som en allmän eftergift af
betalningsskyldigheten för de en eller annan landsort tilldelade undsättningsmedel
ovedersägligen skulle innefatta.
Enär Utskottet, på grund af de förhållanden, motionärerne uppgifvit, icke
kan med full tillförlitlighet bedöma och jemföra de inom hvarje serskildt län
af missväxterne förorsakade följder eller härigenom uppkomna förändringar i
dervarande ekonomiska ställning, så finner Utskottet sig ej heller kunna bestämdt
yttra sig, om och i hvad mån någon ort möjligen kan framför andia
vara i behof af lindring i de betalningsvilkor, som af Kongl. Majit blifvit för
samma
Slals-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
33
samma ort föreskrifna. Utskottet anser sig dock böra fästa uppmärksamheten
derpå, att i de landsorter, hvarest arbetande klassernas belägenhet uppgifves
vara mest ofördelaktig och bekymmersam, sådant, på sätt motionärernes egna
uppgifter jemväl ådagalägga, ingalunda kan ensamt eller ens hufvudsakligast
tillskrifvas de omständigheter, som vid undsättningsmedlens anvisande och
disponerande egentligen varit afsedda. För öfrigt vill Utskottet icke förneka,
att ju den nuvarande förlägenheten i afseende på undsättningslånens återbetalande
möjtigtvis inom en eller annan ort kan vara lika behjertansvärd, som vid
föregående tillfällen, då lindring eller eftergift uti ifrågavarande betalningsskyldighet
blifvit af Rikets Ständer beviljad. Men om ock ett sådant förhållande kan
och bör antagas, synes detsamma likväl, enligt Utskottets öfvertygelse, ingalunda
innefatta ett tillfyllestgörande skäl för Rikets Ständer att allt framgent vidtaga
enahanda beslut. Erfarenheten visar nemligen allt mer och mer angelägenheten
deraf, att det allmänna, på lika sätt som hvarje enskild, kan och får
påräkna uppfyllandet af ingångna skuldförbindelser. Vanan vid eftergifter och
undantag i detta afseende måste en gång upphöra. Och hvad undsättningsåtgärderna
serskildt vidkommer, måste det, så vida dylika undsättningar äfven
hädanefter skola af staten kunna meddelas och af de behöfvande påräknas,
vara af obestridlig vigt, att de vilkor, hvarunder dessa undsättningar sökts
och lernnats, hållas i vederbörlig helgd. Enskilda eller tillfälliga eftergifter i afseende
på de för allmänna lånebiträden bestämda belalningsviikor äro dessutom
vid de flesta fall serdeles betänkliga, ej allenast med hänsigt till det allmännas
förmåga att, vid framdeles uppkommande behof, kunna lemna enahanda
understöd, utan äfven och hufvudsakligast genom de föreställningar och anspråk
samt det missnöje, dylika eftergifter nästan alltid framkalla. Jemte det
Utskottet, till stöd för sine åsigter härom, kan åberopa erfarenhetens vittnesbörd,
får Utskottet i sådant afseende äfven hänvisa just till de motioner, som
föranledt det utlåtande, Utskottet nu afgifver. Alla häruti förekommande framställningar
hafva nemligen blifvit grundade på dels redan erhållna, dels nu förväntade
ytterligare prejudikater; och åtskillige motionärer hafva till och med
sjelfve uttryckligen förklarat, att deras yrkanden endast voro föranledde af den
uti ifrågavarande hänseende för andra orter begärda lindring eller eftergift.
Det torde också med temlig visshet kunna förutses, att en dylik förmåns beviljande
för en och annan landsort samt vägrande för de öfriga, äfven vid
detta tillfälle, skulle komma att väcka missbelåtenhet och måhända äfven grun
Bi/i.
till R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 5
34
Stats-lita kottets Utlåtande, N:o t02.
dadé klagomål öfver orättvisa, helst det icke är möjligt för Rikets Ständer att,
utan ledning af vederbörande embetsmyndigheters upplysningar, bestämma,
huruvida någon eller hvilken serskild landsorts invånare böra, företrädesvis och
med andras uteslutande, erhålla en förmån, som för mer än halfva riket blifvit
på en gång och på samma grunder yrkad. Att åter bifalla samteliga nu
gjorda framställningar lärer, om också de mångfaldiga vigtiga skäl, som för
öfrigt häremot förekomma, icke afses, i allt fall svårligen kunna ifrågasättas
vid betraktande af statsverkets nuvarande ställning samt betydligheten af de
utdelade lånesummornas sammanlagda belopp.
Utskottet har ofvan upplyst, hurusom högst ansenliga summor utaf statens
medel under och efter missväxtåren, utom de egentliga undsättningsmedlen,
utgått till arbetsföretag inom de af missväxterna hemsökta orter, hvadan således
tillfälle icke saknats alt, på sätt Rikets sednast församlade Ständer, bland
andra undsättnings-åtgärder, besloto, bereda de behöfvande sysselsättning och
förtjenst genom allmänna arbeten. Vidare har Utskottet uppgifvit en del af
de bidrag, som de nödlidande provinserna efter 1845 års missväxt erhållit
genom den enskilda välgörenheten, hvilken sällan, om någonsin, samtidigt visat
en så allmän och följderik verksamhet. Utskottet har nemligen trott, att,
då fråga nu är om ytterligare uppoffringar af det allmänna för samma provinsers
förmån, ej heller omförmälde, högst betydliga, bidrag böra helt och
hållet förbises, helst det vid deras meddelande och insamlande sannolikt icke
förutsattes, att de än betydligare understöd, till föremålen för denna
enskilda välgörenhet utaf allmänna medel anslogos, äfvenledes skulle i
egenskap af gåfvor varda till dem utdelade.
Utom de af Utskottet nu uppgifna eller antydda omständigheter och förhållanden,
som måste anses gemensamt gällande i afseende på alla ifrågavarande
undsättningsskulder, skulle visserligen flera serskilda, endast för vissa
orter tillämpliga, erinringar emot motionärernes yrkanden och de till stöd derför
meddelade uppgifter kunna af Utskottet framställas, såsom t. ex. den ovanligt
förmånliga afsättning, som isynnerhet Mälareprovinserna egde för 1846 års
derstädes i allmänhet gynsamma skörd; de flerfaldiga lindringar, Westergöthland
och Halland tillförene vid dylika skulders afbördande åtnjutit; den numera
beslutade och verkställda ansenliga minskning i grundskatterna på Öland.
Men Utskottet tror sig redan hafva anfört tillfyllestgörande skäl för sin hemställan
,
Stals-Utskottets Utlåtande, No 102.
35
att de uti detta utlåtande upptagna motioner och öfriga
framställningar om eftergift eller afskrifning af större eller
mindre del utaf skulderna för de undsätlningsmedel, som,
med anledning af sednaste årens missväxter eller ofördelaktiga
skördar, blifvit beviljade och utbetalda, icke må af
Rikets Ständer bifallas.
Beträffande åter de af några motionärer gjorda framställningar i afseende
på vederbörande menigheters befrielse från ingångna ansvarighet s-förbin delser
för sådana undsättningslagare, hvilka befinnas oförmögne att af egna tillgångar
betala dem tilldelade låneunderstöd; så anser sig Utskottet böra tillägga,
att en dylik befrielse skulle motverka ändamålet med besagde förbindelser,
hvilket naturligtvis just varit att betrygga det allmänna mot förluster genom
dessa lån, helst för andra eller vederhäftiga låntagare någon serskild säkerhet
i detta afseende väl måste ansetts mindre behöflig. Vid sådant förhållande och
då den föreslagna befrielsen från omförmälda ansvarsskyldighet skulle i både
enskildt och allmänt hänseende komma att medföra hufvudsakligen enahanda
påföljder, som den af Utskottet redan afstyrkta omedelbara eftergiften af betalningsskyldigheten
för ifrågavarande medel; så och enär samma menigheter,
som åtagit, sig ansvaret för de åt medellöse personer lemnade undsättningslän,
derest desse personer härigenom icke erhållit tillgång till sitt lifsuppehälle, enligt
gällande författningar varit skyldige att dem underhålla, finner Utskottet
sig föranlåtet att jemväl hemställa,
att de, i fråga om eftergift af betalningsansvaret för andra
personers erhållna låneunderstöd, framställda förslag må
förfalla.
I händelse de af Utskottet nu yttrade åsigter varda af Rikets Ständer
godkända, lära desamma äfven böra tillämpas vid afgörandet af den uti 2:ne
motioner föreslagna eftergift och afskrifning af vederbörande menigheters skulder,
för de låneunderstöd, som invånarne inom Trögds och Åsunda härader
af Upsala län och 3:ne socknar i Sunnerbo härad af Kronobergs län efter
dem öfvergångna hagelskador erhållit, enär i afseende på betalningsskyldigheten
för dessa lån hufvudsakligen enahanda förhållanden, som i fråga om de i
anledning af missväxter beviljade undsättningslån, förekomma. Utskottet inskränker
sig derföre till åberopande af hvad Utskottet rörande återbetalningsskyldigheten
för sistberörda lån redan yttrat, dertill Utskottet dock anser sig
36
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
böra tillägga, att, i betraktande af de serdeles gynnande tillfällen till afsättning,
arbetsförtjenst och binäringar, förstnämnda nära hufvudstaden belägna
härader ega, i förening med dessa häraders naturliga förmåner, synas deras
invånare, hvilka dessutom efter hagelskadans inträffande åtnjöto betydliga tillskott
af enskilda välgörenheten, kunna med vida mindre svårighet och uppoffringar,
än sådane låntagare å andra orter, återbetala ifrågavarande lån, som
de redan under flera års tid fått räntefritt innehafva. Beträffande derefter de
för dylikt lån skuldsatte invånarne inom Sunnerbo härad, så utgör den å hvardera
af de härmed understödda socknar belöpande lånesumma ett mindre belopp,
för hvars återgäldande hvarje sockenmenighet och således ej blott den
del deraf, som genom hagelskadan blifvit lidande, är ansvarig.
Utskottet får alltså likaledes
afstyrka bifall till de uti sistberörda motioner föreslagna
afskrifningar.
Stockholm den 16 Mars \ 848.
Reservation
af Matts Perhsson från Stockholms län :
”Emot Utskottets förestående utlåtande får jag härmed mig reservera.’
”Den motion, jag i förevarande ämne väckt, skiljer sig väsendtligen från
de öfriga i utlåtandet omförmälde, emedan den förra endast har till föremål
att bereda ett anstånd med betalningen af den borgen, en del medellöse socknemän
måst ikläda sig, för att från hungersnöd rädda flere af sina ännu fattigare
medsocknemän. Att ett sådant anstånd påkallas af både rättvisa och
billighet, torde till fullo inses, då man besinnar, att ifrågavarande ansvarsförbindelser
tillkommit, icke af fri vilja, utan till följe af det mest fasaväckande
tvång, nemligen faran att svälta ihjel. Till en hvar hemställer jag, om det är
med statens värdighet förenligt att hos personer, som, ehuru sjelfva i behof,
måst åtaga sig betalningsansvar för det understöd, staten lemnat andra, exekutivt
genast vid förfaHotiden utlaga det oguldna beloppet, och således genom
utpantning tillskynda dem förökade kostnader. Om deremot, såsom jag motionerat,
Stats-Lts/coltels Utlåtande, N:o 102.
37
lionerat, ett anstånd intill nästa riksdag beviljades ifrågavarande borgesman,
så snart med behörigt intyg styrktes, att tillgång hos undsättningstagaren sjelf
saknades, så hunne under tiden folket hemta sig från den ekonomiska vanmakt,
de båda missväxtåren åstadkommit och vederbörande sålunda komma i
tillfälle alt utan så stora uppoffringar betala deras ingångna borgen.
Någon förlust för kronan uppstode icke heller, enär borgens förbindande
egenskap ingalunda under anståndstiden ginge förlorad.”
Uti denna reservation instämde Sven Heurlin från Kronobergs län, Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bohus län samt Gustaf Glad från Westerbottens
län.
Ri/t. lill R. St. Prat. 1847 och 1848. 4 Sand. 1 Afd. 20 Haft.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, ISIS.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 103
1
N:o io3.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Mars, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga proposition, angående
afskrifning af en del utaf de Hallands läns invånare
år 1846 beviljade undsättningsmedel.
(Rrglds Afd.)
Uti högstberörde, under den 2 December sistlidet år aflåtne och derefter
till Stats-utskottet remitterade samt i i:sta samlingen af hillänget till
Riks-ståndens protokoller, under N:o 47> införda proposition, har Kongl.
Majit gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t, uppå dess befallningshafvandes
i Hallands län underdåniga framställning om erforderliga undsättnings-anslag
för nämnde läns efter 1846 års felslagna skörd nödställde
invånare, härtill i nåder anvisat en summa af 80,000 r:dr; men att, oansedt
Kongl. Maj:ts befallningshafvande dervid i underdånighet anhållit om
rättighet att utaf dessa undsättningsmedel få, utan gemensam ansvarighet
eller säkerhet för återbetalningen, utlemna till de behöfvande 10,000 r:dr,
Kongl. Maj:t likväl, enär det af Rikets sednast församlade Ständer till sådana
undsättningar anslagne belopp redan förut var till behöfvande inom
andra län disponeradt, endast kunnat till understöd, utan betalningsskyldighet,
anvisa en summa af 600 r:dr. Dock som Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
på hvars uppmaning åtskillige församlingar, emot gemensamt betalningsansvar,
begärt mindre undsättningssummor, för att tilldelas dem,
hvilka icke kunde erhålla del af de i allmänhet utlemnade låne-understöderne,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, hurusom de bland länets
invånare, som på sådant sätt bisprungit de mest behöfvande inom socknarne,
dessutom måst lör egen räkning skuldsätta sig, ej allenast hos det
allmänna för erhållna undsättningslån, utan äfven, i anseende till desse låns
otillräcklighet, hos köpmän och andre enskilde personer, hvadan det skulle
blifva högst tryckande för den nödställda allmogen att, jemte afbördandet
af dess egna skulder, uppfylla de, af medlidande, ingångna betalningsförBili.
till It. St. Pral. 1847 & 1848. 4 Sami. 1 Afd. 30 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, TV: o 103.
bindelser för andra personer tilldelade understöd; så och enär Kongl. Majit
funnit de skäl och omständigheter, som, till stöd för dess befallningshafvandes
härom i underdånighet gjorda fi amställning, blifvit anförde, förtjena
ett billigt behjertande, har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer att samtycka
till afskrifning af de lånemedel å ett sammanräknadt belopp af 6,786
r:dr 32 sk, hvilka 47 socknar för ofvan omförmälda ändamål utbekommit; varande,
enligt hvad Kongl. Majit derjemte i nåder meddelat, anstånd med
dessa medels indrifning beviljadt, intill dess nu förevarande afskrifningsfråga
hunnit slutligen pröfvas.
Jemlikt de, under sistlidne riksdag, för behöfvandes understödjande
vid och efter inträffade missväxter, fastställde grunder, borde, utaf härtill
disponibla medel, högst 5o,ooo ridr användas till undsättning utan
återbetalnings-skyldighet åt sådana behöfvande, som icke egde att påräkna
understöd af sina kommuner, och ej heller voro i tillfälle att genom arbetsförtjenst
sig försörja eller af egna tillgångar någon betalning åstadkomma.
Af denna summa blef, på sätt Kongl. Stats-kontorels, kort före innevarande
riksdags början afgifna, underdåniga berättelse angående undsättningsmedlen
utvisar, ett belopp af 46,3oo ridr disponeradt lill följd af
den år 1845 inträffade missväxt; och utgjorde således den, efter 1846 års
inom åtskilliga provinser felslagna skörd, för besagde understöd disponibla
summa allenast 3,700 r:dr. Häraf anvisades för behöfvande på Gottland
1,800 r:dr, i Blekinge r,ooo 1 :dr, i Halland 600 ridr och i Kalmar Jan
254 r:dr. Till undsättningar för de öfriga provinsernas nödlidande innevånare
kunde följaktligen inga dylika understöd beviljas, utan måste de
förbinda sig att till hela beloppet återbetala de undsältningsmedel, hvilka
dem tillerkändes.
De i Kongl. Majlts nådiga proposition omförmälde, jemte öfrige härvid
förekommande omständigheter och förhållanden bar Utskottet tagit i noggrant
öfvervägande; men då, i enlighet med hvad Kongl. Majlis befallningshafvande
vid sin ofvan åberopade uppmaning yttrat, vederbörande församlingar
måste anses hafva varit förbundne alt åtaga sig den föreskrifna ansvarigheten
för nu ifrågavarande undsättningsmedels återbetalande, enär det
ovilkorligen ålegat samma församlingar taga vård om deras blifvande medlemmar,
derest desse, i saknad af berörde understöd, kommit att lida brist
på sitt nödvändiga lifsuppehälle; då de, med anledning af denna uppmaning,
begärda och utbekomna undsättningslån i allmänhet utgjorde mindre
betydliga summor, nemligen för hvardera af 6 socknar endast 5o r:dr, för
Stats-Ulskoltets Utlåtande, iV:o 104.
3
en socken 60 r:dr, för en 66 r:dr 3a sk., för en ^5 r:dr, för en 80 r:dr,
för en 90 r:dr och för hvardera af 16 socknar 100 r:dr; då således den
hvarje serskild församling åliggande betalningsskyldighet synes icke böra
blifva öfver höfvan betungande; och då eftergifvandet af detta åliggande för
en del församlingar inom Halland säkerligen komme att anföras till stöd
för anspråk på enahanda förmån för andra orters invånare, hvilka endast
emot ålerbetalningsskyldighet kommit i åtnjutande af dem efter samma
års missväxt eller felslagna skörd tilldelade undsättningsmedel; så och
under åberopande af de omständigheter, som hindrat Utskottet att, i dess
denna dag härom afgifna utlålande, N:o 102, understödja någon enda af
de mångfaldiga, i motionsväg, under innevarande riksdag, gjorda framställningar
om eftergift eller lindring i betalningsskyldigheten för de utaf samma
medel ei hållna låneunderstöd, anser sig Utskottet föranlåtet
afstyrka Rikets Ständers bifall till afskrifningen af de undsättningsskulder,
hvarom Kongl. Maj:ts ofvan anförde nådiga proposition
handlar.
Stockholm den 16 Mars 1848.
Reservation
af Herr G. L. von Rosen.
N:o 1 o4.
Ank. till Exp. Etsk. den 17 Mars, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning af återstående
undsättningsskulder inom Ofvan Siljans Fögderi af Stora
Kopparbergs län.
(R:glds Afd.)
Under anförande, hurusom, oaktadt medgifna afskrilningar af de undsätt
ningstagares skulder, som vid anställda undersökningar ansetts utfattiga,
Statens i räkenskaperna balanserade fordringar för den till förenämnde fög
-
4
Stats-Utskottcti Utlåtande, N:o 104.
deris invånare, under åren i83i, i83a, i833, 1837, i838 och i83g,
utlemnade undsättningsspanmål, ändock, den 3i Augusd nyssförlidet år, utgjorde
ett belopp af 8,i5g r:dr 44 sk>> bär riksdagsfullmäktigen från denna
ort Matts Mattsson, uti en inora Bonde-ståndet väckt och till Statsutskottet
remitterad motion, föreslagit att jemväl det återstående skuldbeloppet
måtte få afskrifvas, eller åtminstone ny undersökning verkställas
för utrönande, hvilka gäldenärer numera voro urståndsätta att sina undsättningskulder
liqvidera; i hvilket afseende motionären uppgifvit, att personer,
som vid de förra undersökningarne antagits ega betalningsförmåga
sedermera befunnits helt och hållet sakna och ej heller någonsin kunna
förskaffa sig en sådan förmåga; hvadan och då ifrågavarande skulder
följaktligen förr eller sednare måste afskrifvas, deras fortsatta balanserande
endast skulle förorsaka kostsamma och besvärliga utmätningsresor
för den med små löner försedda kronobetjeningen.
I anledning af denna motion, har Utskottet ansett sig böra upplysa
att Rikets år 1834 församlade Ständer, beträffande Stats-verkets hos Stora
Kopparbergs jemte några andra läns invånare' då egande fordringar för
spanmåls-undsättningar, genom underdånig skrifvelse af den 26 November
samma år, till Kongl. Maj:t öfverlemnat, att dels bevilja undsättningstagarna
det betalningsanstånd, som med statens rätt och deras eget bestånd
kunde finnas förenligt, dels ock anbefalla den skonsamhet vid dessa fordringars
indrifning, att icke jord, utsädes span mål, erforderliga dragare eller
åkerbruksredskap tillgrepos. Vidare medgåfvo Rikets Ständer, enligt deras
underdåniga skrifvelse af den 22 Augusti 1840, att derest Kongl. Maj:t
skulle finna det för Dal-allmogen då begärda fyra års anstånd med betalningsskyldigheten
för erhållen undsättningsspanmål vara af behofvet påkalladt,
detta anstånd finge beviljas under de närmare förbehåll, Kongl.
Majrt kunde i nåder finna lämpligt bestämma; hvarförutan Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 20 Januari 1841, anhöllo, att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande måtte anbefallas i lagligen utlysta sockenstämmor
samt i närvaro af så väl kronofogde, som länsman låta anställa undersökning
till utrönande, hvilka undsättnings-gäldenärer voro utfattiga
och saknade all tillgång till sina skulders godtgörande; och skulle för alla
dem i afseende å hvilka ett sådant förhållande af socknemännen enhälligt
vitsordades, och så vida icke andra hinder mötte, afskrifning, utan afseende
derå om borgen för skadan blifvit ställd, få i laga ordning verkställas;
men deremot borde för öfrige skuldposters indrifvande alla nödiga åtgär
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o lOh.
5
der, dock utan anspråk mot borgensmännen skyndsammast och så vidt ske
kunde inom 1841 års slut vidtagas, hvarvid gäldenärernes fasta egendom,
behöfliga bohagsting, klädespersedlar, för jordbruket erforderliga kreatur
och åkerbruksredskap samt nödig säd till utsäde likväl icke finge utmätas.
Slutligen har Utskottet äfven upplysningsvis trott sig böra meddela, att,
enligt bilagorna till Kongl. Stats-kontorets, före innevarande riksdags början,
afgifna underdåniga berättelse angående de för undsättningar i missväxtår
anvisade tillgångar, utgjorde äldre årens balanserade undsättningsmedel
inom Stora Kopparbergs län, vid medlet af sistlidne Oktober månad,
13,883 r:dr 32 sk.
Enär undersökningar för utrönande af ifrågavarande gäldenärers förmåga
att sina undsättningsskulder godtgöra, redan blifvit på föreskrifvet
sätt anställde, samt en betydlig del af dessa skulder, med tillämpning af
de i sådant hänseende stadgade grunder, derefter kunnat till afskrifning befordras,
och då det på vederbörande ankommer att till författningsenlig handläggning
och pröfning anmäla de ytterligare afskrifningar, hvartill numera inträffade
förändrade förhållanden möjligen föranleda; så och med afseende å
det outredda och obestyrkta skick, hvaruti det af motionären väckta förslag
blifvit Rikets Ständer understäldt, anser sig Utskottet
icke ega anledning att någon åtgärd på grund deraf tillstyrka.
Stockholm den 16 Mars 1848.
N:o 105.
Ankom till Exp. Utsk. den 17 Mars, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående sökt förnyelse af 3:ne stycken genom stöld
förkomna s. k. Trollhätte Slussverks lottsedlar.
(R:glds. Afd.) jj®
Uti skrifvelse till Stats-utskottet, hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
anmält en bos dem gjord anhållan om förnyandet af 3:ne stycken,
under den 1 Mars 1750, af Kongl. f. d. Direktionen öfver Trollhätte Sluss
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande, 2V:o 105.
verk ulgifua lottsedlar, N:ris 93, 94 oell 225 å 1000 D:r S:mt hvardera,
hvilka, jemte åtskilliga Riksgälds-kontorets obligationer, förkommit vid en,
natten emellan den 13 och 14 Mars 1837, å Arbottna egendom på Muskön
i Stockholms län föröfvad stöld; varande dessa lottsedlar och obligationer
sedermera allmänneligen efterlysta genom en af Öfver-Ståthållare-embetet,
den 23 i samma månad, utfärdad samt uti Sveriges Stats-tidning
äfvensom Stockholms Dagblad införd och i ej mindre Muskö, än hufvudstadens
kyrkor uppläst kungörelse; hvarefter och då besagde handligar,
sådant oaktadt, icke inom 10 år efter deras efterlysande blifvit hos Riksgälds-kontoret
till inlösen företedda, de bortstulne obligationernas hela kapitalbelopp
samt den till uppsägningsdägarne derå upplupna ränta utaf
Riksgälds-kontoret lill vederbörande utbetalts, i öfverensstämmelse med
Kongl. Förordningen den 29 Maj 1739, angående förkomna låne-bankoattesters
och vexel-bankö-tränsportsediars förnyelse, hvilken förordning
Rikets Ständer vid 1823 års riksdag förklarat höra i fråga orri Riksgäldskontorets
obligationer tillämpas. Deremot hade den sökta förnyelsen al
de vid samma tillfälle förkomna lotlsedlarne icke kunnat al Fullmäktige
beviljas, enär Rikets år 1828—1830 församlade Ständer meddelat det förklarande,
att högstberörde Kongl. Förordning icke vore tillämplig på Trollhätte
slussverks lottsedlar, de der ej kunde betraktas såsom Riksgäldskontorets
egna skuldförbindelser. Dock som nyssbemälde Ständer, i afseende
på 2:ne redan 1804 förekommande och hos deni anmälde dylika
lottsedlar, medgifvit, att sedan dessa sedlars innehafvare, genom en al
Fullmäktige minst 6 gånger i Sveriges officiella tidning införd kungörelse,
fått sig förelagdt, att inom ett år, räknadt från den dag kungörelsen första
gången var i tidningen införd, desamma, för utbekommande af det
förfallna intresset, uti Riksgälds-kontoret förete, vid äfventyr att de i annat
fall icke voro vidare gällande, skulle Fullmäklige ega att låta förnya
den eller de lottsedlar, som före preskriptionstidens slut icke blifvit företedde,
samt emedlertid, på förut iakttaget sätt, mot godkänd borgen, låta
utbetala den derå upplupna räntan, så hafva nuvarande Fullmäktige, under
anmälan, att Fullmäktige, i öfverensstämmelse med detta, medgifvit,
att, emot ställd säkerhet, den å förstnämnde 3:ne lottsedlar i Riksgäldskontoret
innestående och sedermera ytterligare upplöpande ränta finge
utbetalas, hemställt, att Utskottet mätte bereda Rikets Ständers tillåtelse
för Fullmäktige, att, efter iakttagande af hvad som i enahanda afseende
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 105.
(
stadgades vid 1828—1830 års riksdag, jemväl få meddela den sökta förnyelsen
af nu ifrågavarande lottsedlar.
Utskottet, som ansett sig böra för Rikets Ständer anmäla den af Fullmäktige
sålunda gjorda hemställan, får derjemte upplysa, att meranämnde
förbindelser innehålla, att insättaren, af den förskrifna summan, eller hans
länsinnehafvare, skulle derför under de 3 första åren, räknade från den
1 Mars 1750, njuta 6 procent årligt intresse och sedan deri 1 Mars 1753,
i 100 år, 12 procent årligen, utan skyldighet att låta sig utlösas från
denna eller de flera förmåner och rättigheter, som i Kongl. Kungörelsen
den 25 Oktober 1749 finnas omförmälda. Sedermera äro innehafvarne af
dessa förbindelser likväl, genom 1789 och påföljande års Bevillningsförordningar,
förklarade skyldige alt af den årliga räntan betala en fjerdedel
såsom bevillning, hvilken allt hittills vid hvarje ränteliqvid innehållits.
Ehuruväl Rikets Ständer, såsom nu blifvit uppgifvet, vid ett föregående
tillfälle låtit Fuilmägtige i Riksgälds-kontoret genom allmänna tidningarne
kungöra en af Rikets Ständer då utsatt preskriptionstid för 2:ne
dylika förbindelsers inlösande, anser Utskottet dock mindre lämpligt och
formen ligt, att en författning angående upphörandet af nämnde Verks
betalningsskyldighet på sådant sätt utfärdas och kungöres; hvadan Utskottet
finnér sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall till Fullmäktiges
härom gjorda framstlläniiig. Och då endast några få år ännu återstå
inan den tid, derunder den i lottsedlarne stadgade årliga utbetalning
skall fortfara, tilländalöper, samt efter denna tids förlopp fråga troligen
förekommer orri fastställandet och kungörandet af en slutlig preskriptionstid
i afseende på de i Riksgälds-kontoret innestående räntemedel, som icke
varda dessförinnan lyftade, så synes för närvarande någon serskild preskriptionsförfatt
ning, angående de 3:ne lottsedlar, hvarom nu är fråga, ej
behöfva i laga ordning utfärdas. Utskottet får derföre endast hemställa,
alt de för samma lottsedlar belöpande ränte-utbetalningar äfven
hädanefter må få af Riksgälds-kontoret, på samma sätt som hittills,
emot godkänd säkerhet, verkställas.
Stockholm den 16 Mars 1848.
8
Stats Utskottets Utlåtande N:o 106.
N:o 106.
Anie. till Exp. Utsk. den 17 Mars, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositionj angående
lindring i den af hemmanen ä ön Hven, såsom godtgörelse
för dem förut åliggande arbets-skyldighet vid Uranienborgs
Kungsgårdj utgående afgäld.
(I. A.)
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af hos dem gjord
framställning, att då den, enligt kontrakt af den 20 November 1688, hemmansegarne
å den till Rönnebergs Härad af Malmöhus län hörande ön Hven,
emot åtnjutande af sex daler silfvermynts afkortning i räntan för hvarje i dels
mantal, åliggande arbetsskyldighet till på ön belägna Kungsladugården Uranienborg,
och hvilken arbetsskyldighet genom 2:ne af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet år 1811 utfärdade samt af Kongl. Kammar-kollegium
den i3 Maj 1813 fastställde utslag blifvit bestämd till 22 öke-och 45 drängedagsverken
af hvarje | mantal, hvarföre i sednare tider, enär arbetet icke
vidare varit vid kungsgården behöfligt, erlagts lösen efter markegångspris,
numera vore serdeles betungande, bemälde hemmansegare måtte från nämde
arbetsskyldighet befrias, emot förbindelse att i stället erlägga sina hemmansräntor
på det sätt, hvarpå desamma före berörde kontrakts tillkomst
utgått, eller ock, i händelse sådant icke kunde bifallas, de af hemmanen
utgående grundskatter skäligen jemkas och nedsättas, uti skrifvelse den 22
Maj i845, i underdånighet anhållit, att, då det icke vore tvifvel underkastadt,
att det belopp, hemmansegarne på ön Hven måste erlägga i lösen
för dem åliggande arbetsskyldighet, vida öfverstege värdetj af den i hemmansräntan
medgifne nedsättning, hvilken, enligt 1688 års kontrakt, blifvit
såsom ersättning för den åtagna arbetsskyldigheten medgifven, samt bemälde
hemmansegare, vid sådant förhållande, syntes ega giltiga anspråk på
tillgodonjutande af någon lindring i meranämnde för deras i allmänhet
svaga hemman tryckande beskattning, Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna
att
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 106.
9
alt den då pågående undersökningen angående dagsverksskyldigheten i Skåne
jemväl måtte utsträckas till ifrågavarande, hemmansegarne på ön Hven åliggande,
dagsverks-skyldigheter samt, sedan i berörde afseende förslag blifvit
uppgjordt till en sådan jemkning och nedsättning af den för desse sistnämdes
arbets-skyldigheter utgående lösen, som med billighet och rättvisa
öfverensstämde, i ämnet göra nådig framställning till Rikets näst sammanträdande
Ständer; så har Kongl. Maj:t, som, efter det Kongl. Kammar-kollegium
blifvit i ärendet bordt, företagit detsamma till pröfning, väl funnit
arbets-skyldighelen till Uranienborgs kungsgård utgöra ett ifrågavarande
hemman och lägenheter på ön Hven från uråldriga tider utöfver grundräntan
åliggande besvär, hvarifrån befrielse, emot upphörande af den nedsättning
i berörda grundränta, som uti 1688 års kontrakt om arbets-skyldighetens
fördelning och fullgörande blifvit fastställd, icke kunde obetingadt
eller utan serskilda skäl medgifvas, men derjemte ansett en närmare undersökning
böra anställas i och för beredande af rättvis jemkning uti omförmälda
besvär, med , hänsigt bland annat till de af närmast belägna hemman
och lägenheter å fasta landet utgående skatter och onera, samt i följd
deraf anbefallt Konungens befallningshafvande i länet att om verkställighet
af en så beskaffad undersökning, i närvaro af krono-ombud, en i jordbruk
kunnig ståndsperson och vederbörande skattskyldige, föranstalta; hvarefter
och sedan den anbefallde undersökningen, under loppet af nästlidne år 1847,
försiggått samt protokollet deröfver jemte förrättningsmännens yttrande
och Konungens befallningshafvandes utlåtande i ämnet till Kongl. Maj:t
inkommit, Kongl. Maj:t täckts, uti till Rikets uu församlade Ständer aflåten
och af samtlige Riksstånden lill Stats-utskottet remitterad proposition, i
nåder tillkännagifva, att af den hällne undersökningen vore ådagalagdt, ej
mindre att meranämnde af hemmanen N:o 1 med 25, hvardera §, samt N:o
26 med 34, hvardera eller tillsammans iitV mantal Tuna i S:t Ibbs
socken å Hven utgående arbets-skyldighet, i följd af de dermed tid efter
annan skedda regleringar och deribland arbets-skyldighetens utförande i vissa
dagsverken, hvilka lösas med penningar efter markegång, blifvit större,
än den ursprungligen varit, än ock att omförmälda hemman nu finge vidkännas
på det hela högre skatter och besvär, än närmast belägna hemman
på fasta landet af lika mantal och beskaffenhet, vid hvilket förhållande
Kongl. Muj:t ansåge med rättsvisa och billighet desto heldre öfverensstämma,
att lindring i utgörande af berörde dagsverksskyldighet blefve de skattBih.
till n. St. Prof. 1941 1848. 4 Sami 1 Åfd. 30 Uäft. 2
10
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 106.
dragande beredd, som det, i följd af hemmanens å ön Hven inskränkta
egorymd och afskiljda läge, måste antagas, att landtmanna-näringen derstädes
vore i saknad af flera fördelar, hvilka för dess idkare å fasta landet kunde
påräknas; samt att, hvad åter beträffade frågan, i hvad mån lindring uti
ifrågavarande dagsverks-skyldighet borde hemmanen förunnas, det förekomme,
hurusom i den om undersökningen afgifne berättelse, förrättningsmännen
genom uppgjorda beräkningar sökt visa, att, om vid arbets-skyldiglietens
år 181 i verkställda uppskattning och bestämmande till vissa dagsverken
förfarits med behörig noggranhet och under omsorgsfullt angifvande
å det år 1688 afslutade arbets-kontraktets syftning och innehåll, samma
uppskattning icke bort blifva högre, än att den motsvarat 18 öke- och
omkring 29 dränge-dagsverken för hvart ’ mantal, hvilka dagsverken, efter
medium af markegångs-prisen under åren 1812 till och med 1846, uppginge
till ett värde af 29 r:dr sk. 11 rstj då deremot värdet af nu bestämda
22 öke- och 45 dränge-dagsverken för hvart f mantal, eller
helt hofveri, efter samma medelpris utgjorde r:dr 18 sk. 1 rst; att arbets-skyldighetens
förvandling till vissa dagsverken, som borde lösas efter
markegång, dessutom för hemmans-innehafvarne på Hven, medfört samma
verkan, som en skatteförhöjning, enar markegångs-prisen, serdeles å ökedagsverken,
sedan år 1812 betydligen stigit, men ett ökedags-verke å ön
Hven, i följd af saknadt tillfälle att under mellantiderna nyttigt använda
de för åkerbruket erforderlige dragare, alltid hade samma värde och snarare
skulle kunna med fördel in natura utgöras, än betalas efter en stigande
markegång, samt att jemförelsen med närbelägne hemman å fasta landet
så utfölle, att om, på sätt krono-ombudet yrkat, denna jemförelse skedde
med arbets-hemmanen vid Hjelmhults boställe, hemmanen å Hven borde,
för beredande af likhet i skatter och besvär, förunnas nedsättning i dagsverks-penningarne
till 47 r:dr 7 sk. 10 rst. af hvarje belt mantal, motsvarande
efter de sista 10 årens medel-markegång omkring 6 tunnor 23^ kappar
spanmål, hälften råg och hälften korn, hvaremot om, enligt hvad förrättningsmännen
ansett lämpligare, arbetshemmanen vid Årups ryttmästareboställe
toges till grund för jemförelsen, nedsättning borde ega rum till
20 r;dr 6 sk. 11 rst., eller till 2 tunnor 29^ kappar spanmål, hälften råg
och hälften korn, för helt mantal, hvilken nedsättning, emot upphörande af
hittills åtnjutna afkortning i grundräntan, förrättningsmärmen ock för sin
del i underdånighet tillstyrkt; hvarvid likväl företedde sig det förhållande,
att hemmansinnehafvarne sjelfve, med jemkning af ett vid undersöknin
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 106.
11
gens början framstäldt vilkorligt anbud af 10 tunnor spanmål för hvarje
helt mantal, i stallet för nu utgående dagsverks-lösen, sedermera uppgifvit
8 tunnor spanmål af mantalet, hälften råg oell hälften korn, såsom ett
belopp, hvartill afgiften kunde for framtiden skäligen bestämmas, samt att
genom antagande af detta sednare anbud en icke obetydlig lindring i nu
varande afgift skulle de arbetsskyldige beredas; och ehuru värdet af berörde
spanmåls qvantitet, efter medel-marke^ångs-pris, jemväl underslege
det värde i penningar, hvartill arbets-skyldigheten blifvit, med dagsverkenas
nedsättning till 18 öke- och nära 29 drange-dagsverken af forrättningsmännen
uppskattad, ansåge Kongl. Maj:t, med fäsladt atseende å hvad i
öfrigt vid undersökningen blifvit upplyst och anmärkt angående hemmanens
å ön liven inskränkta egorymd och jemförelsevis mindre fördelaktiga
läge, godkännandet af berörda anbud innefatta en lämplig och med rättvisa
mot så väl staten som de skattskyldige öfverensstämmande jemkning
uti ifrågavarande, oinförmälda hemman åliggande, besvär, hvadan Kongl.
Maj:i för Sin del bifolle och till antagande af Rikets Ständer föresloge, att
de arbetsskyldige hemmansinnehafvarne å ön Hven måtte för framtiden
njuta den lindring uti oftanämnda arbetsskyldighel, att de, i ställeL för nu
bestämda dagsverken, finge hädanefter, för hvarje helt mantal och proportionaliter
för mindre, erlägga en årlig spanmåls-ränta af åtta tunnor säd,
hälften råg och hälften korn, att utgöras, på sätt i afseende på kronans
behållna räntespanmål nu vore eller framdeles kunde varda i allmänhet
stadgadt, hvaremot de icke vidare komme att åtnjuta den afkortning å
hemmansräntan, som med 6 daler eller 2 r:dr för hvarje £ mantal hittills
egt rum; och hade Kongl. Majrt deremot icke funnit skäl att för närvarande
medgifva och Rikets Ständer föreslå någon jemkning i dagsverks-räntan
för de å ön varande kronoskatte arbetshus, för hvilka, 4 till antalet, sådan
ränta nu utgjordes med lösen för dels 7 dels 4 dagsverken årligen.
Hvad i detta ärende förekommit har Stats-utskottet tagit i noga öfvervägande,
och som af den hällne undersökningen inhemtas, bland annat,
att, vid jemförelse emellan hennnans-innehafvarnes å Hven arbetsskyldighet
och den, som åligger arbetshemmanen under boställena Hjelmshult och
Årup, de förra befinnas vara i icke ringa mån hårdare betungade än de
sednare, finner, med afseende äfven derå, att afkorlningen af 6 daler i öhemmanens
ränta blifvil de arbe1 sskyldige beviljad såsom ersättning for deu
jemlikt 1688 års kontrakt hemmanen åliggande dagsverksskyldighet, för
12
Slats-Utskolleli Utlåtande, N:o 107.
befrielse hvaraf hemmans-inneliafvarne erbjudit en årlig spannmålsränta af
8 tunnor, hälften råg och hälften korn, Utskottet sig höra
tillstyrka Rikets Ständers bifall å Kongl. Majrts högstberörda nådiga
proposition och derjemte hemställa,, att den, enligt merbesagde
kontrakt, hemmansegarne å Hven medgifne afkortning af
6 daler eller 2 r:dr på hvarje ! mantal måtte hädanefter äfven
varda dem förunnad.
Stockholm den 16 Mars 1848.
N:o 107.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Mars, kl. 5 e. ni.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om optionsrätt för Klabböle
och Sörforss byamän till arrende å vid deras strand
belägna kronofisken i Umedelf.
(I. A.)
Uti ett hos hederv. Bonde-ståndet afgifvet och till Stats-utskottet
remitteradt memorial, har Riksdagsfullmägtigen Gustaf Glad från Westerbottens
län, under åberopande af Rikets vid 1845 års riksdag församlade
Ständers den 5 April samma år aflåtna skrifvelse, N:o 155, deruti Rikets
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet tillkännagifvit, att, i anledning
af hos dem gjord framställning derom, att Norrforss byamän i nämnde
län måtte bibehållas vid af dem uti äldre tider innehafd och aldrig förverkad
rättighet att, emot den, genom Kongl. Kammar-kollegii resolution
den 5 Oktober 1631, bestämda årliga afgift, begagna det vid byamännens
land och strand belägna laxfiske, Rikets Ständer, på anförda skäl, funnit
godt för sin del medgifva, att, efter upphörande af det angående berörde
fiske gällande arrende-kontrakt, samma fiske finge i föreskrifven ordning
till förnyadt arrende på auktion utbjudas, dervid Kammar-kollegium, jemte
det minsta beloppet, äfven borde bestämma en maximi-summa såsom det
högsta, hvartill arrendet finge uppgå, och att byamännen då skulle ega
optionsrätt att öfvertaga samma arrende, emot förbindelse ej mindre att
erlägga
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 107.
13
erlägga det vid auktionen erbjudna högsta arrendebelopp, än ock att i
öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet, hvilka af vederbörande embetsmyndigheter
kunde författningsenligt varda fastställda, hvilket Rikets Ständers
beslut Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref den 10 April 1845, täcks bifalla,
föreslagit, att, då alldeles enahanda förhållande, som egde rum med laxfisket
vid Norrforss, inträffade med Klabböle och Sörforss krono-laxfisken
i Umeåelf, dessa båda sistnämnda byars hemmans-innehafvare måtte erhålla
en lika optionsrätt till arrendet å de vid deras stränder belägna
kronofisken, som blifvit Norrforss byamän beviljad.
Af ett i afskrift motionen bifogadt Kongl. Bref af den 7 September
1688 inhemtas, att kronans laxfisken Klabböle och Baggböle i Umeå socken
varit öfverlåtne till Höfvidsmannen Peder Hård, emot en viss stadga
af 3 tunnor väl packad och saltad lax, men af uppgifne orsaker från
honom blifvit ”igenkallade” samt, emot lika taxa ”efterlåtne” åt Baggböle
och Klabböle byamän att njuta, bruka och behålla för sig och arfvingar,
så länge det med Konungens vilja öfverensstämde, att fiskena brukades under
stadga; egande byamännen begagna fiskena, eftersom en hvar hade
jordegor i dessa byar, efter hvilken grund de äfven skulle i stadgans utgörande
deltaga.
Utskottet, sorn tagit detta ärende i öfvervägande, anser detsamma
icke vara så utredt, att Utskottet kan obetingadt tillstyrka Rikets Ständers
bifall å hvad motionären föreslagit, men hemställer,
att Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse,
med förklarande, att, för den händelse Kongl. Maj:t skulle,
på af vederbörande framställd ansökning, och efter det fullständig
utredning af ämnet försiggått, i nåder finna de skäl, hvilka
föraniedt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers i afseende på laxfisket
vid Norrforss meddelte ofvanberörde beslut jemväl ega full
tillämplighet uti nu förevarande fråga, Rikets Ständer för sin del
medgifva Klabböle och Sörforss byamän enahanda optionsrätt till
arrende å de vid deras stränder belägna laxfisken i Umeåelf, som
den, hvilken vid sednast hällne Riksdag blifvit Norrforss byamän
tillerkänd.
Stockholm den 16 Mars 1848.
Uih. till li. St. Prot. 1847 & 1848, 4 Sami. 1 Afd. 30 Stift.
3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS MARCUS & COMP., 1848.
Stats-Utsliottets Utlåtande, N:o 108.
1
108.
ADk. till Exp, Utsk. den 28 Mars, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
tillämpningen i vissa delar af sednast fastställda statsreglering.
(U. A.)
Uti nådig skrifvelse af den 3 innevarande månad har Kongl. Maj:t
gifvit Sta Is-utskottet tillkänna, att, vid pröfningen af det genom Kongl.
Stats-kontoret i föreskrifven ordning uprättade förslag till Stats-verkets allmänna
utgiflsstat för innevarande år, Kongl. Maj:ts upmärksamhet blifvit
fäsLad å det förhållande att, under det att de af Rikets sednast församlade
Ständer aflålna underdåniga skrifvelser, angående de serskilda hufvudtitlarne
i allmäidiet och i ett sammanhang upptoge samtliga å hvarje hufvudtitel
uppförda anslagssummor såsom beviljade att utgå intill ”nästa" eller
"nästvidtaga de Statsreglering’’, vissa bland dessa summor, börande till 6:te,
7:de, 8:de och 9:de bul vudtitlarne och uppgående till ett sammanräknadt
belopp af 76,379 r:dr 28 sk. 8 rst., uti samma skrifvelse serskildt omförmäldes
såsom anvisade "till nästa riksdag", ett uttryck, som jemväl funnes
begagnadt å den af Rikets Ständer öfverlemnade liks-staten, hvilken
hade till öfverskrift: "Rikets Ständers riksstat för år 1845 och följande ären
intill nästa riksdag", under det likväl samma stat uti den åtföljande
skrifvelsen benämndes ”Riksstaten för åren 1845, 1846 och 1847•” Dådet
öfverensstämde med grundlagens anda och tydligen uttryckta mening, li-*
kasom det utgjorde ett vilkor för statsförvaltningens behöriga gång, att en
fastställd Statsreglering måste fortfara att gälla, intill dess en ny varder
af Rikets Ständer beslutad, hade, vid betraktande af tiden för Rikets Ständers
nu pågående sammanträde, som icke medgifvit ny Statsreglerings uppgörande
löre början af innevarande år, någon tvekan ej heller kunnat bos
Kongl. Maj:t uppstå om tillämpning i dess ailmänlighet af senast fastställda
riks-stat jemväl för detta år, helst ordalagen i de af Rikets Ständer om
hvarje hufvudtitel serskildt aflålna underdåniga skrifvelser sådant bestämdt
antydde; men enär, oagtadt i närvarande fall uttrycken ”till nästa riksdagr
Bih. till II. St. Brot. 1847 1S4S, 4 Sami, 1 Afd. 31 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o {OS.
och ”till nästa Statsreglering” sålunda i allmänhet måste betraktas såsom
liktydiga, ett skiljaktigt förhållande dock möjligen kunde anses ega ruin
med ofvanomförmälda å 6:te, 7:d,e, Sale och 9:de hufvudtitlarne uppförde
anslagssummor, om hvilkas fortfarande framställning blifvit af Kongl. Maj:t
vid innevarande riksdag gjord, under förulsättning att, efivad beslut i anledning
häraf af Rikets Ständer meddelades, samma anslag dock skulle till
nästblifvande statsreglering, och således jemväl fö-r innevarande år, utgå, hade
Kongl. Majit, till undvikande af missförstånd och på det att all osäkerhet
i afseende på tillämpningen af Rikets Ständers om dessa anslag redan
fattade och vidare i sammanhang med nu förestående slais-reglering meddelande
beslut, måtte undanrödjas, ansett Sig böra, för vidtagande af i detta
hänseende nödiga åtgärder, lenina Stats-iitskolLet del af hvad sålunda
O O
hos Kongl. Maj:t i ämnet förekommit, under lillkännagifvande derjemte,
att meranämnde serskilda anslagssummor väl vore uti den al Kongl. Majit
nu gillade allmänna utgiftsslaten för innevarande år fortfarande upptagne,
men att Kongl. Maj:t vid meddelandet till behörig efterrättelse af samma
stat, tillika förständigat stals-kontoret, att någon utbetalning af berörde anslagssummor
för detta år ei må ega rum, förrän Kongl. Majit derom vidare
i nåder förordnar.
Vid öfvervägande häraf och då tillgång för bestridande af de uti
Kongl. Majlis högstberörde nådiga skrifvelse omförniälde, till denna riksdag
beviljade, anslag, redan blifvit af Rikets sednast församlade Sländer anvisad
och vid riks-stalens uppgörande tagen i beräkning, så och enär upphörandet
under innevarande år af förenämnde anslag sannolikt skulle menligt
inverka på sta ts-för va lini agens gång, har Utskottet funnit sig böra
hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att ofvanberörde vid sistlidne
riksdag intill den innevarande med gilh a årliga anslag,
till sammanräknadt belopp af 76,379 ridr 23 sk. 8 rst., må
fortfarande utgå intill dess den stats-reglering, sorn under
nu pågående riksdag varder fastställd, lräder i verksamhetStockholm
den 27 Mars 1848.
State-Utskpltels Memorial, N:o 109, 110.
3
M 109.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 28 Mars, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet N:o j5.
(U. A).
Stats-utskottets under N:o 75 afgifne utlåtande, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga proposition angående bildandet af ett nytt artilleri-batteri
ali förläggas i Norrland, bar från Bonde-ståndet till Utskottet återremitlerats;
men sorn detta utlåtande blifvit af de öfrige riks-stånden bifallet^
nemligen af Ridderskapet och Adelil den 28 sistlidne Februari samt af Preste-
oell Borgare-stånden den 1 innevarande månad, har utskottet
funnit sig icke kunna emot stadgandet i 75 § riksdags-ordn
ingen, till vidare handläggning företaga omförmälde, af Rikets
Ständer redan afgjorde, ärende.
Stockholm den 27 Mars 1848.
M no
Ank. till Exp.-TJlsk. den 28 Mars, kl. 11 f. m.
Memorial^ i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet N:o 8o.
. A.)
Från Bonde-ståndet har Stats-ulskollet erhållit återremiss å sitt under
N:o 80 afgifna utlåtande, i anledning af väckt motion angående återställande
till Kalmar domkyrka af arrende-inkomsterne utaf jordlägenheter,
tillhörande Kalmar f. d. fästning; men som berörde utlåtande blifvit
under den 8 innevarande månad af de 3:ne öfriga Riks-stånden bifallet, har
Utskottet
funnit sig icke kunna, emot stadgandet i 75 § riksdags-ordningen,
taga vidare befattning med förevarande, af Rikets
Ständer redan afgjorde, ärende.
Stockholm den 27 Mars 1848.
4
Stats-Vtskottets Memorial, N:o lil. Utlåtande N:o 112.
V
JfS Hl.
Ant. till. Exp. Utsk. den 28 Mars, kl. 11 f. na.
Memorial, i anledning af erhällen åder remiss å Utlåtande N:o 88.
(1. A.)
Bonde-ståndet har till Stats-utskottet återremitterat dess under N:o
88 afgifne utlåtande, i anledning af väckt motion angående Ridöns anslående
till allmänning åt Färentuna härad; men som berörde utlåtande blifvit
under den 8 innevarande månad af de 3:ne öfrige Riks-sländen bifallet
och ärendet följaktligen, jemlikt 73 § riksdags-ordningen, är af Rikets
Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
icke kunna dermed taga vidare befattning.
Stockholm den 27 Mars 1848.
Pf:o 112.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Mars, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o
3j, angående beräkningen af Stats-verkets inkomster.
(J. A.)
Vid föredragning af Stats-utskottets under Nro 37 afgifne utlåtande,
angående beräknande af Stats-verkets inkomster, äfvensom af dervid såsom
bilagor, fogade serskilda utlåtanden, har Ridderskapet och Adeln återremitterat
så väl Utskottets hemställan, alt dess beräkningar, rörande de
indelta räntornas värden icke måtte af Rikets Ständer definitivt fastställas,
förrän väckt fråga om indelningarnes indragning till Stats-\eiket blifvit
af Utskottet handlagd samt af Rikets Ständer slutligen pröfvad och afgjord,
som ock 21:sta punkten angående båk- och lotsmedlen, hvarjemte
Ridderskapet och Adeln funnit den i 23 punkten omförmälde inkomst böra
benämnas, ”ersättning af Konvoy-kommissariatet för afiöningen af Sven
-
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 113.
5
ska och Norska beskickningen i Turkiet;” men enär berörde hemställan och
punkter blifvit af Preste-, Borgare- samt Bonde-stånden godkände, hvadan,
enligt 75 § riksdags-ordningen, dessa frågor äro genom 3:ne Riks-stånds
beslut a (gjorde,
kan någon vidare behandling deraf å Utskottets sida icke
ega runi.
I afseende på punkten N:o 7, angående kopparräntan och deröfver
afgifne serskilda utlåtande Litt. A. samt punkten 11, rörande mantals-penningarne,
har Utskottet emottagit återremiss från Bonde-ståndet; men som
sistnämnde Lvänne punkter och utlåtande blifvit bifallne af Ridderskapet
och Adeln, samt Preste- och Borgare-stånden och följakteligen de summor,
hvartill omförmälde 2:ne inkomsttitlar böra i riks-staten upptagas,
äro, jemlikt åberopade § af riksdags-ordningen, redan af Rikets nu församlade
Ständer, fastställda,
anser ULskottet sig icke kunna samma frågor till ytterligare
behandling upptaga.
Stockholm den 27 Mars 1848.
M 113
Alik, till Exp. Unk. den 28 Mars, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående optionsrätt
■vid utarrendering af militieboställen. (1. A.
Uti ett hos Bonde-ståndet afgifvet och till Stats-ulskoltet remitteradt
memorial har riksdagsfuilmägtigen Pehr JSilsson från Christianstads län anfort,
att, oansedt man i allmänhet ansett det vara med billighet förenligt,
att, då fråga uppslode om förnyad utarrendering af publike hemman, förre
arrendatorn erhölle optionsrätt att, emot erläggande af de erbjudna högsta
arrendevillkoren, bibehålla hemmanet eller lägenheten. hade lik väl en sådan
rättighet blifvit tillerkänd hvarken dem, som, enligt 1799 års författning
Sålt arrendera till staten indragne boställshemman, eller dem, hvilka, efter
Kongl, reglementet af den 19 Juli 1832, på arrende innehade de under
hoställs-direktionernes vård ställde militiehemman och boställen; i följd
6
Stats-Utskotlets Utlulande, N:o 114.
hvaraf motionären föreslagit, att optionsrätt vid ularreudering af sistnämnde
boställen mätte förre arrendatorn tillerkännas.
Då, i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer vid sednaste riksdag
fastställde grunder det blifvit, genom Kongl, kungörelsen den 17jj Juli
1847, bland annat, i nåder stadgadt, att, vid hädanefter skeende utarrendering
af sådane kungs- och kungsladugårdar samt andre krono-lägenheter,
för hvilka arrende-afgifter omedelbarligen lili stats-verket inginge, lägenhetens
förre innehafvare egde, derest han densamma väl brukat, företrädesrätt
lill arrende derå, emot erläggande af behörigen faststäldt maximi-belopp
för arrendet, anser Utskottet, att det skulle leda lill ömsesidig fördel
för bostails-direklionerne och arrendatorne å mililie-boställen, om, vid ularrendering
af desse, en lika optionsrätt, som i afseende på de i förenämnde
Kongl, kungörelse omförm alde hemman och lägenheter eger rum, medgåfvcs,
hvadan UtskoLlet
tillstyrker Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa, det täcktes Kongl. Majit, efter vederbörande*
hörande, i nådigt öfvervägande taga, huruvida icke enahanda
företrädesrätt till arrendets bibehållande, som, enligt Kongl
kungörelsen af den 17 Juli 1847, blifvit i allmänhet tillagd
arrendatorer af sådana kronolägenheter, af hvilka arrendeafgilterne
ingå omedelbarligen till stats-verket, må jemväl till -  godokomma arrendatorer af de under boställs-direktioners
vård ställde miiitie-hemman och boställen, samt Kongl, reglementet
af den 19 Juli 1832 följaktligen i öfverensstämmelse
härmed förändras
Slockholm den 27 Mars 1848.
jn n4
Ant. till Exp.-Utsk den 28 Mars, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående skogsplantering.
" (I. Å.)
Stats-utskottet har till behandling emottagit 2:ne särskilda motioner,
väckte den ena hos Borgare-ståndet af herr S. G. Wetterberg, hvilken fö
-
Statt UuhulleU Utlåtande, -V:o fl4.
7
reslagil, a!.t som lili flere rikets provinser funnes mils långa, lill största
delen enskilda tillhöriga, jmdsträckor, hvilka, i anseende tilt sin oduglighet
lill ängs-eller sädesodling, vore alldeles vårdslösade, men, besådde till skogar,
skulle uppfylla den bestämmelse, hvartill de af naturen voro danade,
läns-slyrelserne mätte, elier inheintade upplysningar från hushällningssällskaperne
och k ron obel jeningen, låta genom skogs- och jägeristaten undersöka
marker af nämnde beskaffenhet eliel1 sådana-, sorn företrädesvis borde
lill skogssådd amandas; alt det behof af skogsfrön, sorn åtginge och blefve
af egarne för ändamålet hegardt kunde dem kostnadsfritt tillhandahållas,
emot skyldighet att i råttan Lid verkställa såningen, vid äfventyr att eljest
ersätta kostnaden för froens anskaffande och försändning; att, om jordegarlie
icke ville härpå ingå, läns-slyrelserne och hushåll ni ngs-sällskaperna erhölle
uppdrag att söka på öfverlygelsens väg förmå den ovillige att, emot
någon bestämd billig ersättning för belesförlusten, öfverlemna marken och
skogsplanteringen ät Kongl. Majit och kronan, med rättighet likväl att inom
viss Lid, t. ex. 10 år, med full egande-rält återfå marken jemte den
uppväxta skogen och hägnaderne, emot det han, efter vereficerad räkning,
ersatte kostnaderne för desse verkställda arbeten, samt sluleligen att, om
denna tid forsules, jorgegaren skulle vara berättigad alt till hemmanet
eller lägenheten återfå marken med den derå befindtliga skog oell hägnad,
emot lifgifvande af ersättning, som icke finge öfverstiga den halda kostnaden
för skogens uppdragande, skötsel och vård, dock utan afräkning af den
inkomst, som kronan under tiden kunnat hemta af hjelpgailringar oell en
måttlig afverkning; och den andre motionen hos Bonde-ståndet afriksdagsfullmägtigen
Efraim /.orsson från Elfsborgs län, som, jemte lorm ålan, hurusom
Rikets Ständer tid elter annan beviljat anslag I dl odlingsföretag, myrors,
mossors och sjöars utdikning och aftappning m. m., men deremot iclu*
egnade den väsendtlig;! omsorg åt skogshushållningen, som densamma
erfordrade, hemställt, att, enär inom provinsen Westergöthland funnes en
på flere hemman fördelad för detta krono-allinänning benämnd ”Edsmören”
jemte flera hedar, hvaribland den så kallade Sora och Lilia Svältan
samt Hvita, Heden, hvilka alla voro af den beskaffenhet, att derå för närvarande
icke växte annat än ljung, men i hvars ställe iöl— och barr skog
kunde uppväxa, derest marken, utgörande flere tusen tunland, blefve inhägnad
och vårdad löp kreaturs betande, del malle en summa al 30.000 r:dr
frän skogsplanterings kassans fond ställas under Kongl. Majlis nådiga disposition,
ali utgå under 3 år till den eller dem af egarne, som infredade så
-
8
Slats-UlskotteU Utlåtande, N:o 115.
dan mark och ställde säkerhet för densamrnas framtida vårdande, hvarjemte
premier eller andre uppmuntringar borde bestämmas för dem, som
om skogars vård och hägn gjorde sig väl förtjenle.
Utskottet har tagit delta ärende i öfvervägande; och ehuru Utskottet
erkänner den både allmänna och enskilda nyttan deraf, att de af motionärer
ne omförmälde marker bringas i fruktbärande skick, samt Utskottet
äfven uti serskildt afgifvet, utaf samtlige Riks-stånden bifallet utlåtande N:o
42 afstvrkt Kongl. Maj:ts nådiga proposition om ett bidrag af 66,666 r:dr
32 sk. från skogsplanterings-kassan, att användas till förefallanda behof, af
skäl, att Utskottet ansett nämnde kassa böra oförryckt bibehållas till de
dermed afsedde ändamål, hvaribland premiers utdelande till den enskilda,
som i afseende på sina skogars vård visade serdeles omtanka; likväl och
som ifrågavarande kassa hel och hållen står under Kongl. Maj:ls nådiga disposition,
samt vederbörande läns-slyrelser och hushållnings-sällskaper icke
lära underlåta att hos Kongl. Maj:t i förevarande hänseende göra de
framställningar, hvartill omständigheterne kunna föranleda, finner
Utskottet sig icke böra tillstyrka Rikets Ständer att, i anledning
af förevarande motioner, vidtaga några serskilda åtgärder.
Stockholm den 27 Mars 1848.
JVi 115
Alik. till Exp.-Utsk. den 28 Mars, kl. 11 t. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motionangående ränta å en
väder mjölqvarn vid Broby rusthäll i Östergöthlands län.
(I. A.)
Från hederv. Bonde-ståndet liar Stats-utskottet erhållit remiss
å en af riksdagsfullmägtigen Anders Gustafsson från Östergöthlands län
väckt motion, deruti lian anfört alt, sedan, för sänkning af sjön Tåkern,
det blifvit nödigt alt utrifva en vid dess enda utlopp anlagd vattentullmjölqvarn,
hvaraf årliga rättan, 7 tunnor korn, var anslagen såsom augment
åt rusthållet Broby N:o 1, hade egaren till nämnde qvarn och rusthåll
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o It6.
9
håll å egorna till det sednare uppfört en vederqvarn med 2 par stenar, i
hopp att få begagna densamma i stället för den utrifna vattenqvarnen, till
tullmäld, med åtnjutande af räntan till rusthållets understöd; hvarom begäran
ock blifvit hos vederbörande em betsmyndigheter framställd, men afslagen,
utan afseende derpå, att sjelfva rustningshemmanet ej borde förlora
något i sina fördelar derföre att egaren deltagit i ett större odlings fö reta g.
Med föranledande deraf har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
-ville tillåta, att den fordna föga betydliga räntan af den utrifna valtenin
jölq värnen finge öfverhyttas på förrberörde å Broby rusthålls egor uppförda
väderqvarn, begagnad såsom tullqvarn, samt hädanefter, på sätt hittills
skett, tillgodonjutas såsom understöd för utgörande af rusthållets onera.
Som uti 13 §. af Kongl, förordningen, angående ändring eller utrifning
af vattenverk, som genom uppdämning skada jord eller hindra dess
odling, af den 20 Januari 1824, stadgas, att ränta eller andra allmänna
skyldigheter å vattenverk, sorn utrifvas, eller å den del deraf, som genom
försämring bortgår, skola, efter de för skattläggningar i allmänhet föreskrifne
grunder, i vederbörlig ordning flyttas på den jord, för hvars båtnad
verket blifvit rifvet eller försämradt, om tillämpning af hvilka föreskrifter
Vederbörande embetsmyndigheter säkerligen föranstaltat, anser
Utskottet motionärens framställning ieke böra föranleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 27 Mars 1848.
J\i 116.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Mars 1848, kl. lif. m.
Utlåtande, i anledning af föreslagen försäljning af en mängd
i Riksgälds-konturet förvarade äldre räkenskaper.
(Rgs. Afd.)
Med åberopad anledning af kommissariatets derom gjorda framställning,
hafva fullmägtigen i Riksgälds-kontoret hos Stats-utskottet anhållit
om tillåtelse till försäljning å offentlig auktion af ett större antal räkenskapsBih.
till R. St, Prof. 1847 # 1848. 4 Sami. 1 Åfd. 31 Uäft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 116.
böcker och andra handlingar, rörande dels Riksgälds-kontorets fordna kredit-,
sedel- och depositionsrörelse och dels. f. d. general assistanskontoret
samt Kongl, nummer lotteri-inrättningen, hvilka räkenskapers och handlingars
fortsatta förevarande, enligt hvad fullmägtige vid granskningen' af deröfver
upprättade förteckningar funnit, icke vidare erfordrades eller kunde
vara af någon framtida nytta; anmälande fullmäktige derjemte, att de böcker
och räkenskaper, som, för framdeles möjligen ifrågakommande upplysningar
angående förenämnde inrättningar, kunde behöfvas, blifvit undantagna
från dem, hvilkas försäljning nu föreslagits; hvadan desamma komme
att fortfarande i Riksgäldskontoret förvaras.
De af fullmäktige åberopade och till Utskottet öfverlemnade- förteckningar
utvisa, att ifrågavarande räkenskaper och öfriga handlingar utgöra
ej mindre än 4,411 volumer samt 812 st. konvoluter nemi.:
”till keditsedel verket hörande räkenskaper från och med år 1789 till och
med år 1845” 1,749 volumer
hvaraf ”sedelräkningens samt kontrollkontorets
debet- och kreditböcker”
uppgå till ett antal af 653
samt ”depositions-kontorets hufvudböcker,
kontraböcker och diarier”
till 456 st.
”Lill f. d general-assislanskontoret hörande
räkenskaper m. m.” . . . 416 volumer och 667 konvuluter,
hvaraf ”utlånings och beskrifningsböcker”
148, samt ”koncept-protokoller”
56 volumer och ”pantsedlar’
660 konvoluter.
”till f. d. nummer-lotteri-direktionen hörande
räkenskaper m. m.” . . . 2,246 volumer och 145 konvoluter,
hvaraf ”hufvudböcker för dragninga
rue eliel- balans- och sluträkningar”
1014 och ”försäljningslistor”
750 volumer.
Då Utskottet, som saknar tid att taga kännedom om den stora
mängd å meranämnde förteckningar uppgifna handlingar, anser sig! böra
stödja sitt yttrande angående desammas föreslagna försäljning på fullmäk
-
Stats-Ulikottets Utlåtande, X:o lie.
U
tiges meddelade förklarande, att dessa handlingars ”bibehållande numera
icke erfordras eller kan för framtiden medföra någon nytta,” får Utskottet,
på det erforderligt utrymme för vigtigare och nyare handlingars ordnande
och uppställande må kunna beredas.
tillstyrka Rikets Ständers bifall till ifrågavarande försäljnings
verkställande, på sätt fullmägtige begärt.
Stockholm den 27 Mars 1848.
/
STOCKHOLM, Eure» et Granbergs Tryckeri, 1848.
Stats-Utsk:s Utlåtande, N.o 117.
1
J& iif.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 April, kl. 2 e. m.
Utlåtande; i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, angående
behof vet af medel till bestrida/ide af kostnaderna
för den, i anseende till inträffade oordningar, till huj•uudsladen
inkallade garnisons-förstärkning, g
(U- A.)
Stats-utskottet har fran Kongl. Majit fått emottaga en under den 27 innevarande
månad afla ten nådig skrifvelse, deruti förmäles, hurusom, enligt
hvad under den 21 i samma månad redan blifvit Rikets Ständer i nåder
meddeladt, Kongl. Majit, till betryggande af ordningen och lugnet inom.
hufvudstaden, hvilka under de förutgångna dagarna varit störda, samt med
afseende jemväl på angelägenheten att afböja hvarje försök af illasinnade
personer att störa friheten vid Rikets Ständers öfverläggningar, funnit Sig
föranlåten att förstärka hufvudstadens garnison; att Kongl. Majit visserligen
hade för afsigt att minska denna förstärkning, i den mån sådant utan
våda för lugnets och säkerhetens upprätthållande kunde ske, samt rödån i
nåder förordnat, att tre bataljoner infanteri och två sqvadroner dragoner
skulle till hemorten återgå, men att emedlertid kostnader dels redan förorsakats
genom truppernas sammandragning och hitmarsch, dels måste ytterligare
uppkomma; så länge förhållandena gjorde en förstärkning af den
ständiga garnisonen nödvändig'; i följd hvaraf och då inom de medel, sorn
för närvarande funnes till Kongl. Majits disposition, erforderlig tillgång saknades
för betäckande af ofvannämnda kostnader, Kongl. Majit nu af Rikets
Ständer i nåder äskat ett kreditiv af i5o,ooo r:dr banko, att i mån af behof
till berörda utgifters bestridande anlitas.
Med anledning af Kongl. Majits högstberörda nådiga framställning
och på grund af deruti åberopade serskilda förhållanden får Utskottet tillstyrka
,
Bih. till li. St. Prot. 1847 & 1848 , 4 Sami. 1 J/d. 32 Haft. 1
.2
Stats-Ut$k:s Utlåtande, N:o 118.
att Rikets Ständer måtte, — jemte underdånig anmälan af
sin önskan och förhoppning, att ifrågavarande till hufvudstaden
inkallade garnisons förstärkning må, i öfverensstämmelse
med hvad i den nådiga skrifvelsen finnes
antydt, minskas, i den mån sådant utan våda för lugnets
och säkerhetens upprätthållande, låter sig verkställa, —
till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisa
en kreditiv-summa till det af Kongl. Maj:t äskade belopp.
ett hundra femtio tusen (i5o,ooo) riksdaler, att,
1 mån af behof, emot framtida redovisning användas till
bestridande af de kostnader, hvilka genom merberörda
garnisons-förstärkning för statsverket uppkommit eller
ytterligare uppkomma.
Härigenom anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat en af Friherre
Cederström, Jakob, hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion, att ett förslags-anslag af 100,000 r:dr måtte lill Kongl.
Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisas till bestridande af nödige utgifter
i och för Stockholms garnisons ofvannämnde förstärkning.
Stockholm den 3r Mars 1848.
JW ffi».
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 April, kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående
bildandet af en fond till pensionering af folkskolt-hirare.
(U. A.)
Uti en till Rikets Ständer den 7 December sistlidet år afiåten och
under n:o 67 uti usta sami. irsta afd. af hillänget till Riks-ståndens pro
-
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 118.
tokoll intagen nådig proposition, hvilken af samtliga Riks-stånden blifvit
till Stats-utskottet, men af Ridderskapet och Adein jemväl till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet remitterad, har Kongl. Majit, under förmälan,
hurusom den uti 11 § 2 mom. af Kongl, stadgan angående folkundervisningen
i riket af den 18 Juni 1842 meddelde föreskrift, att, då
skollärare, som sin tjenst oförvitligt förestått, genom ålderdom eller sjuklighet
blifvit urslåndsatt alt densamma ytterligare bestrida och af detta skäl
måste entledigas, det finge bero af församlingens och skolstyrelsens pröfning
att, i mån af hans behof och den längre eller kortare tid han tjenstgjort,
större eller mindre del af den utaf församlingen anslagna lönen såsom
pension honom tilldela, icke kunde anses för ändamålet tillfyllestgörande,
helst för mången församling det möjligen skulle blifva ganska tryckande
att, utom lönen till tjenstgörande folkskolelärare, äfven utbetala pension
till en redan afgången, och löningsvilkoren vid sådan lärare-befattning
vanligen vore alltför ringa att medgifva något afdrag till förmån för en
afskedad; — af sådan anledning och med hänsigt till den synnerliga vigten
deraf, att någon anstalt blefve beredd, hvarigenom folkskolelärare, efter viss
tjenstetid och viss upphunnen ålder, kunde tillförsäkras bestämd rättighet
till understöd för deras återstående lefnad, föreslagit:
i:o att af besparingarne å de anslag, tillsammans 13o,000 r:dr, hvilka
vid sistlidne riksdag blifvit af Rikets Ständer ställda till Kongl. Maj:ts disposition
till understöd för folkskolelärares aflöning, en fond, under Statskontorets
förvaltning, må bildas till pensionerande af dylike lärare, hvilka
äro minst 55 år gamla samt, efter fulländad examen vid seminarium, varit
minst 3o år ordinarie lärare; och
2:0 att hvarje stadsförsamling och hvarje församling på landet, emot
befrielse från förbindelsen att lemna pension åt skollärare, som enligt
första punkten är dertill af fonden berättigad, må åläggas att till denna
fond årligen inbetala en afgift af tre riksdaler banko.
Enligt hvad den nådiga propositionen vidare gifver vid handen, skulle
ifrågavarande pensionsfond bildas på det sätt, att besparingarne å de vid
sistlidne riksdag till Kongl. Majrts disposition ställda anslag till understöd för
folkskolelärares aflönande, hvilka besparingar förslagsvis beräknats att vid innevarande
års slut utgöra ett sammanräknadt belopp af 66,000 r:dr, skulle
från och med år l84p förräntas lill fyra för hundrade om året samt räntan
årligen läggas tdl kapitalet och äfven förräntas, hvarigenom uppkomme
4
Stats-Utsk:s U(lutande, A:o 118.
ett kapital, som vid början af 1872 eller det år, då, i anseende till det
för pensionsrätten föreslagna vilkor af trettio års tjenstetid såsom folkskolelärare,
pensionering utur berörda fond först kunde komma i fråga, uppginge
till 162,671 r:dr. Med antagande derjemte, att den uti 2:dra punkten
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition omförmälde årliga afgift lill pensionsfonden
af 3 r:dr komme att från och med 1849 årligen utgå af omkring
u,45o församlingar, samt på lika sätt som ofvannämnda besparingar förräntas,
skulle såmedelst bildas ett kapital, hvars belopp vid 1872 års ingång
utgjorde 269,141 r:dr. Om härtill läggas förrberörde 162,671 r:dr, e''hålles
en totalsumma af 431,812 r:dr, hvilken, efter fyra procent, gåfve en årlig
ränta af 17,272 r.dr, och då högst få från skollärare-seminarier utexaminerade
skollärare blifvit tillsatte åren 1842 och 1843, skulle denna ränta,
innan betydligare anspråk på pension kunde ifrågakomma, hafva stigit åtminstone
till 17,650 r:dr. hvilket belopp tillika med församlingarnes årsafgift,
7,35o r:dr, lemnade en för pensioner användbar årlig summa af
25,ooo r:dr. För undvikande af serskild förvaltningskostnad, hade Kongl.
Maj:t ansett lämpligt, att fonden förräntades af Stats-kontoret samt att inkomsterne
och ntgifterne ginge till och från nämnde kontor genom vederbörande
landshöfdingar och konsistorier.
Jemte högstberörda nådiga proposition har Utskottet fått emottaga
serskilde protokolls-utdrag, innefattande de vid ärendets föredragning lill
remiss inom Preste- och Bonde-stånden afgifne }'ttranden. Enligt dessa
handlingar hafva inom förstnämnda Riksstånd, såsom förändring i eller tillägg
till ofvanberörda af Kongl. Magt i nåder föreslagne bestämmelser, blifvit
yrkadt, dels att menigheternas årliga afgift till pensionsfonden icke borde
blifva beroende af socken-indelningen, utan bestämmas efter folkskolornas
antal inom hvarje gäll och beräknas lika för hvarje skola, dervid en
behörigen examinerad lärare finnes anställd, dels att de församlingar, vid
hvilkas folkskolor undervisningen bestrides af prester, måtte från den ifrågaställde
afgiften fritagas, dels slutligen att rättigheten för folkskolelärare
till pensions åtnjutande mätte beräknas, icke från den tid, han aflagt föreskrifven
examen, utan från den tid, då han blifvit såsom lärare i folkskola
anställd. Inom Bonde-ståndet hafva de fleste ledamöter, som i frågan sig
■yttrat, ansett det, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga proposition, från församlingarne
påräknade årliga bidrag till pensionsfonden böra i stället af skollärarne
sjelfve efter viss procent af hvars och ens lönebelopp tillskjutas.
Stals-Utsk:s Utlåtande, N:u 118.
o
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda, i denna fråga, förekommit,
får Utskottet anföra, det Utskottet visserligen inser och.erkänner nyttan
och behofvet af sådana anstalters vidtagande* hvarigenom, å ena sidan,
skicklige personer, villige att egna sig åt folkskolelärarens mödosamma kall,
dertill- uppmuntras genom vissheten att;., vid' inträffande ålderdom eller
sjuklighet, och deraf föranledd oförmåga att dylik tjenst fortfarande bestrida,
icke sakna nödigt uppehälle för sin återstående lefnad och, å andra sidan,
skolslyrelserne sättas i tillfälle att från undervisningen skilja ålderstigne
och dertill ej vidare passande lärare; men Utskottet kan likväl icke
instämma olide åsigter, rörande sättet för dy lika pensions-inrältningars tillvägabringande,
hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ls nu framställde nådiga
proposition, Enär nemligen de statsmedel, hvilka lill pensionsfondens,
bildande blifvit afsedde, ursprungligen af Rikets Ständer anvisats till understöd
för folkskolelärares ttjlöni/ig; skulle följaktligen, medgifvande af den
nu föreslagne dispositionen utaf berörda medel i sjelfva verket innebära
anvisandet af ett nytt statsanslag till förstnämnda ändamål* en åtgärd,
hvars lämplighet, vid nuvarande inskränkta medeltillgång och mängden af
de maktpåliggande föremål, hvartill densamma lages i anspråk med: skäl
bör ifrågasättas- Hvad. beträffar det från kommunernes sida påräknade årliga
bidrag till den blifvande pensionsfonden, så torde* i betraktande af
församlingarnes inbördes olikhet i afseende på folkmängd' och välmåga,
pensious-afgiftens bestämmande till enahanda belopp för hvarje församling
i riket icke finnas med billighet fullt öfverensstämmande; och bör derjemte
ej heller förbises, att då* efter hvad kändt är, vid ordnandet af folkskoleväsendet,
åtskilliga smärre socknar förenat sig om en gemensam skola,
och således tillsammans utgöra ett skoldistrikt, men ett motsatt förhållande
deremot eger rom med andra mera vidsträckta och. folkrika socknar, der
det funnits nödigt att för hvarje serskild socken inrätta, flera fästa eller
ambulatoriska skolor, binnie naturligtvis sistnämnde, med ett större antal;
skollärare försedda församlingar, alt vida. oftare än de smärre socknarne
anlita pensionsfondens tillgångar och följaktligen, derest afgifterne bestämmas
till lika belopp för hvarje församling* åtnjuta en fördel på de öfriges
Bekostnad* Genom antagandet af det inom Presle-ståndet väckta förslag
om pensions-afgiftens- beräknande efter folkskolornas antal och till lika belöpp
för hvarje skola* komme väl det ofvan anmärkta missförhållandet att.
Rik, till R. '■ti Proh 1847 & 1848, 4 Sami. 1 J/d. 32 Höft. 2.
6
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 118.
minskas elier försvinna; men Utskottet anser sig emedlertid ega grundad
anledning att befara, det stadgandet om en från meniglieternes sida till
pensionsfonden ingående viss årlig afgift icke skulle af församlingarne i
allmänhet med belåtenhet einottagas, och bär Utskottet för denna åsigt lie nita
t ytterligare stöd af den inom Bondeståndet förefallne diskussion, hvarunder,
på sätt nämndt är, de Heste ledamöter, hvilka i saken sig utlåtit,
uttryckligen bestridt församlingarnes åläggande att bidraga till den fond,
som för skollärarnes pensionerande må erfordias. Det torde i detta hänseende
ej heller böra lemnäs oanmärkt, att af nu anställde eller framdeles
blifvande folkskolelärare en stor del sannolikt kommer att genom sjukdom
eller andra förhållanden försättas i nödvändighet att från tjernsten afgå innan
de, i följd af uppnådde lefnads- eller tjensteår, vore, enligt de i Kongl.
Mapts nådiga proposition föreslagne grunder, till pensions uppbärande utur
ifrågavarande fond berättigade, i hvilka fall församlingarne alltså, oaktadt
sina till pensionsfonden erlagde afgifter, skulle nödgas att, medelst fattigvårdens
anlitande, draga försorg om de afgångne lärarnes framtida uppehälle.
På dessa skäl och enär, ined hänsigt till folkskolelärare-befattningens
egenskap af kommunalbestyr, omsorgen om dessa lärares pensionerande, äfvensom
bildandet af serskilda för sådant ändamål afsedda fonder, torde
lämpligast böra öfverlemnas åt församlingarne sjelfva, från hvilka, i sådant
fall, sannolikt kunna påräknas frivilliga bidrag, till beloppet öfverstigande,
hvad sorn genom den föreslagna bestämda årsafgiften skulle erhållas, har
Utskottet funnit sig
föranlåtet att afstyrka Rikets Ständer bifall till hvad utiKongl.
Maj:ts förevarande nådiga proposition.blifvit föreslaget.
o
Stockholm den 3i Mars lS/fS.
STOCKHOLMSL undh e r g & Comp. IMS..
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 119.
1
N:o 119.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 April, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, angående de staden Åmåls innevånare beviljade förlagsoch
byggnadslån. Iigs Afd.
I anseende till den större eldsvåda, som under Januari månad 1846
inträffade i Åmål, har Kongl. Maj:t, enligt Dess nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof, dels anvisat en summa af 10,000 r:dr
till förlagslån åt dem bland nämnde stads handlande och näringsidkare, sorn
genom eldsvådan beröfvats utvägarne att sin rörelse eller sitt handtverk
fortsätta, dels ock beviljat ett byggnadslån af 30,000 r:dr att utlernnas till
egare af brandskadade fastigheter, emot hufvudsakligen samma vilkor, sorn
för enahanda lån förut varit stadgade, dock med tillämpning derjemte af Rikets
Ständers rörande dylike försträckningar under sistförflutna riksmöte,
vidtagna beslut; och då dessa tvenne lån, jemlikt Kongl. Majus den 26 Maj
besagde år meddelade nådiga förordnande, blifvit utaf mindre kreditiv-medleu
statsverket godtgjorde» har Kongl. Maj:t föreslagit, att befattningen med desamma
mätte från Kongl. Statskontoret öfverflyttas på Riksgäldskontoret, till
hvilket lånehandlingarne skulle i sådant fall, elter behöriga transporter, varda
aflemnade. Dessutom har Kongl. Maj:!, medelst nådig remiss af den 11
näsllidne Januari, till Stats-utskottet, för det afseende, Rikets Ständer kunde
finna skäligt härå fästa, öfverlemnat en af byggnads-kommittéen i samma
stad, å vederbörande låntagares vägnar, i underdånighet gjord ansökning om
förlängning af den för förstnämnda lån bestämda återbetalningstid ; i hvilket
afseende kommittéen anfört: att af de 22 handlande och näringsidkare,
mellan hvilka ifrågavarande lån blifvit fördeladt, hade, till följd af stadgandet
om förlagslånens liqviderande med de byggnadslån, samma personer erhö Ilo,'
5 låntagare redan inbetalt sina lånesummor med ett sammanräknadt belopp af
3,800 ridr; att, derest äfven de öfriga lånen måste vid desammas nu inträffade
förfallotid återbetalas, komme sådant att blifva särdeles menligt för
fortsättandet af låntagarnes handels- och han dt verks-rörelse, helst deras tillgångar
medtagits genom nya byggnaders uppförande och anskaffandet af
Bih. till R.Si. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami, 1 Afd. 33 Haft. I
2
Stats-UttkoUeli Utlåtande, N.-o 119.
hvad för öfrigt till besagde rörelses bedrifvande erfordrats; samt att desse
låntagare fördenskull i underdånighet anhöllo att, i afseende på sina förlagslån,
få tillgodonjuta samma betalningsviikor, som för det näringsidkare
inom staden Wexiö tillerkända enahanda låne-understöd blifvit i nåder förunnade;
i hvilken anhållan byggnads-kommittéen, med vitsordande af derför
anförde skäl, instämt.
Uti det utlåtande, som Stats-utskottet, i anledning af de till dess förberedande
behandling sålunda hänskjutna frågor, nu får afgifva, torde Utskottet
jemväl böra yttra sig öfver en inom Borgar-ståndet af Hr M. Ödman,
angående ofvanberörda förlags- och byggnadslån väckt och till Utskottet
remitterad motion, deruti motionären, under åberopande af det frikostiga
understöd, andra af eldsvådor hemsökta städer och deribland sednast Wexiö
utaf allmänna medel fått åtnjuta, begärt: att återstoden af meranamnda förlagslån
måtte under 10 års tid och emot erläggandet af 3 procents tänta få
amorteras med iVtdel årligen, samt att, utom det för byggnader af sten eller
annat icke eldfarligt ämne redan beviljade låne-understöd af 30,000 r:dr, ett
ytterligare byggnadslån å 50,000 r:dr måtte staden Åmål tillerkännas, för
att användas till uppförande af så väl sten- som trädhus, dock med rättighet
för dem, som redan uppfört eller hädanefter uppbyggde stenhus, att ej allenast,
i likhet med alla öfriga låntagare, under 5 års tid vara befriade från
ränta och kapital-afbetalning, utan äfven derefter under ytterligare 5 år åtnjuta
räntefrihet, hvarund r den årliga betalnings-skyldigheten för lån till
stenhusbyggnader alltså skulle inskränkas till 2 procent å kapitalet. För
öfrigt har motionären, såsom bevis på det begärda ytterligare byggnadslånets
behöflighet, uppgifvit, att, i stället för 34 nedbrunna gårdar, endast 8 nya
blifvit uppbyggda afträd och blott 3 samt ett verkstadshus af sten, för hvilka
sistnämnda 4 byggnader, jemte en anmäld, men ännu icke verkställd, stenImsbyggnad,
hela det af Kongl. Majit i nåder beviljade byggnadslånet redan
skulle vara disponeradt. Följaktligen hade tvåtredjedelar af den genom
eldsvådan ödelagda trakt af staden ännu icke kunnat bebyggas; och då denna
stadsdel, i anseende till tomt-egarnes saknade förmåga att bestrida de
ansenliga byggnadskostnaderna, sannolikt komine att länge förblifva uti samma
skick, voro alltså flera näringsidkare nödsakade att äfven framgent bedrifva
sia rörelse i trånga och otjenliga lokaler.
Såsom Kongl. Majit i högstberörda nådiga proposition tilfkännagifvit,
innehålla de för förlagslånet afgifna och med behörigen verificerade borgensförbindelser
försedda skuldsedlar, hvilka i Elfsborgs läns landtränteri förva
-
Statt-Uhkollets Utlåtande, iV.o 119.
3
ras, att de emottaga a låne-understöden skulle gäldas af de byggnadslån,
samma låntagare kunde få lyfta, men alt hela det öfriga beloppet af dessa
lånemedel förfölle till betalning dea 22 Januari innev. år 1848, då tvenne
år förflutit, sedan Kgl. Maj:ts nådiga förordnande angående ineranämnda lån
meddelades. Deremot innefattar den skuldförbindelse, som för ofvan åberopade,
staden Wexiös näringsidkare tillerkända, förlagslån blifvit afgilven, en af
stadens magistrat oell äldste gemensamt ingången ansvarighet derför, att
detta lån, jemte derå, efter 3 procent årligen, från den 1 November 184ö beräknad
ränta, skulle återbetalas på det sätt, att en tiondedel af lånesumman,
tillika med den upplupna räntan, erlades vid slutet af sistlidna och derpå
följande nio år.
l:o.
Den af byggnads-kommittéen och förrbemälde motionär uppgifna svårighet
för vederbörande låne-innehafvare att fullgöra betalnings-sky!digheten
för nu ifrågavarande lån på det vid detsarnmas beviljande föreskrifna sätt
utgör, enligt Utskottets åsigt, icke någon tillfyllestgörande anledning för
Kikets Ständer att medgifva det begärda långvariga anståndet med lånets
slutliga liqviderande, helst en så väsendtlig förändring uti det stadgade betalningssättet,
den der för öfrigt endast skulle komma en del af låntagarne
till godo, ingalunda synes vara af några serskilda omständigheter påkallad;
men då Kongl. Maj:f, enligt ofvan omförmälda nådiga remiss, redan förordnat,
att med de ännu oguida lånemedlens inbetalning finge tills vidare anstå,
så och till beredande af större säkerhet för hela lånesummans återbekommande,
än de många serskilda skuld- och löftes-förbindelserne torde innefatta,
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att, i öfverensstämmelse med hvad rörande återbetalningen af
det sistlidet år staden Christianstad beviljade förlagslån blifvit
af Kongl. Maj:t i nåder föreskrifvet, det ännu icke betalda beloppet
af den till förlag för handlande och näringsidkare i Åmål
utgifna lånesumma må, under vilkor, att dervarande drätselkommission,
å stadens vägnar, förbinder sig ansvara för inbetalningen
af detta belopp, jemte derå från de förut afgifna förbindelsernas
förfallodag upplöpande 4 procents årlig ränta, fa erläggas
med en tredjedel vid slutet af Januari månad nästkomman
-
■4
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 119.
de år och med enahanda belopp vid samma tid under hvarfdera
af derpåföljande tvenne år.
2:o.
Med anledning af samma motionärs framställning om beviljandet af ett
ytterligare byggnadslån å 50,000 r:dr. får Utskottet upplysa, att, sedan nöd—
hjelps- och byggnads-kommittéen, å de brandskadades vägnar, i underdånighet
anhållit om ett amortissements-lån för den afbrända stadsdelens återuppbyggande
, samt Kongl. Majrts befallningshafvande tillstyrkt, att ett sådant
lån å 30,000 r:dr måtte af allmänna medel varda anvisadt för de tomtegare,
som förbundo sig att uppföra hus af sten, brändt tegel, kalkbruk eller annat
ej eldfarligt ämne, så har, enligt Kongl, brefvet den 6 Maj 1846, detta
lån blifvit i nåder beviljadt, under förklarande, att låntagarne skulle vara
ovilkorligen förbundne att dylika byggnader uppföra; och borde de erhållna
låne-understöden, som till den 1 Januari 1852 lingö innehafvas räntefiitt,
derefter årligen återbetalas med 6 procent å det ursprungliga lane-kapitalet,
hvarvid, sedan 4 procents ränta först beräknats, öfverskottet skulle utgöra
kapital-afbetalning. Vidare stadgades bland annat, att lånemedlen borde af
en serskild utaf stadens invånare utsedd kommitté förvaltas samt tilldelas
vederbörande lånsökande, i mån af deras större eller mindre behof samt med
afseende å byggnadernes i kostnadsförslagen upptagna värde, dock aldrig
utöfver halfva brandförsäkrings-summan; och skulle, till säkerhet för lånens
återbetalning, första inteckningen meddelas i den låntagaren tillhöriga tomt,
jemte derå varande och blifvande åbyggnad.
Enligt hvad högstberörda Kongl, bref utvisar, hafva de af motionären,
till stöd för dess framställning angående ett tillökadt byggnadslån anförde
omständigheter, tagits i betraktande vid föreslåendet och lastställandet
af den redan beviljade lånesummans belopp. Vid sådant förhållande och då
Utskottet icke kan annat än godkänna de skäl, på grund hvaraf Kongl.
Majrts befallningshafvande föreslagit och Kongl. Majrt i nåder förordnat, att
fåne-understöd af allmänna medel endast skulle erhållas för uppförande af
byggnader utaf sten eller annat icke eldfarligt ämne, anser sig Utskottet böra
hemställa,
att det nu begärda och till understöd vid uppbyggandet af trädhus
jemväl afsedda lån icke må af Rikets Ständer beviljas.
Stals-UtskoUcts Ullålande, N:o 119.
5
3:o.
Under åberopande af hvad Utskottet, i sina under N:is 76 och 85 afgifna
utlåtanden, yttrat samt Rikets Ständer, genom desse utlåtandens bifallande
, beslutat i fråga oni befattningen med de städerne Christianstad
och Wexiö beviljade förlagslån, och då Riksgälds-kontoret fått sig ålagdt
bestyret med bokföringen, bevakningen och indrifningen af alla andra till
nedbrunna städers återuppbyggande under sednare tider utgifna lån, får Utskottet
tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, Kongl. Stats-kontorets
hittills uppdragna bestyr och åligganden, i afseende på de
staden Åmål beviljade förlags- och byggnadslån må af Riksgälds-kontoret
öfvertaga?;
hvarjemte Utskottet, under förutsättning, att hvad nu blifvit tillstyrkt varder
af Rikets Ständer bifallet, får hemställa,
att Rikets Ständer må i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes anbefalla Kongl. Slats-kontoret att ej allenast till Riksgälds-kontoret
öfverlemna hvad som å förlagslånet redan är inbetaldt,
utan ock på detta verk i laga ordning öfverlåta alla de
rättigheter och fordrings-anspråk, som, med hänsigt till nu ifrågavarande
tvenne lån, genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 6
Maj 1846 samt vederbörande låntagares skuldförbindelser blifvit
Kongl. Stats-kontoret tillerkända.
Likaledes torde Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs
län, än magistraten och byggnads-kommittéen i Åmål måtte förständigas
om behörigt iakttagande af de förändringar, som Rikets
Ständers nu tillstyrkta beslut komma att föranleda i de af
Kongl. Maj:t förut meddelade stadganden, angående låne-handlingarne
och dervid förekommande anmärkningar samt lånemedlens
redovisande och inbetalande m. m.
Slutligen hemställer Utskottet,
att en oftanämnda tvenne låns kapital-belopp motsvarande summa
må, såsom godtgjord genom omförmälda öfverlåtelse, derefter
i räkenskaperne afföras å Riksgälds-kontorets återstående
fordran af Kongl. Stats-kontoret för de, sedan sisiförfiutna Riksdag,
utål mindre kreditivet lyftade medel,
Stockholm den 31 Mars 1848.
StaU-UttkotMt Utlåtande, N:o 120.
N:o 120.
Ank. till Exp. Utsk. dea 1 April kl. 2 e. au
Utlåtande, angående ett byggnadslåns beviljande i anledning, af den
uti staden Christianstad sistlidet dr inträffade eldsvåda.
Rgds Afd.
Uppå derom af vederbörande fastighetsegare gjord samt af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Christianstads län i underdånighet anmäld och tillstyrkt
anhållan, har Kongl. Maj:t, medelst nådig proposition af den 16 December
1847 (införd under N:o 54 i Irsta Samlingen af Hillänget till Riks-ståndens
protokoller) föreslagit Rikets Ständer att, för återuppbyggande af deu
del utaf staden Christianstad, som ödelädes vid den derstädes i Juni månad
sagde är utbrutna eldsvåda, anvisa en summa af 200,000 rrdr, att genom
stadens drätselkoinmissions försorg i låneväg utlemnas åt de af eldsvådaa
hemsökte fastighetsegare, som uppförde nya hus af sten eller af korsverk^
med ifyldt brändt tegel och kalkrappning; hvarvid såsom lån för stenbyggnader
borde erhållas trefjerdedelar samt för korsvirkeshus hälften af husens
brandförsäkringsvärde; och boide dessa lån, under iakttagande af de bestämmelser,
Rikets Ständer funno lämpligt föreskrifva, få innehafvas utan ränta
i fem års tid, från den l:sta nästkommande Juli, och sedermera mot 4 procents
ränta under 3 år, hvarefter å primitiva lånesumman borde årligen
inbetalas 6 procent, deraf 3 procents ränta skulle beräknas å det återstående
lånebeloppet samt öfverskottet uigöra kapitalafbetalning, intilldess lånet
vore tillfullo godfgjordt.
Enligt hvad högstberörde, af samtlige Riks-stånden till Stats-utskottet
remitterade proposition för öfrigt innehåller, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vitsordat de fleste brandskadades oförmåga att af egna tillgångar
uppföra nya byggnader i de nedbrunnas ställe, och derjemte, såsom skäl för
det sökta låneunderstödets beviljande, anfört svårigheten för de i staden
vistande erabets- och tjenstemän in. fl. alt erhålla tjenliga boningsställen. i
händelse de afbrände tomternas bebyggande komme att fördröjas och de redan
förut uppdrifna hyrorne följaktligen blefvo ytterligare uppstegrade.
Stals-Utskottei Utlåtande, N:o 120.
r
Enär låneunderstöd för återuppbyggande af andra städer, sorn linder
sednare tider varit af större eldsvådor hemsökte, blifvit dels af Kongl. Maj:t
och dels af Rikets Ständer beviljade, anser Utskottet, att enahanda understöd
jemväl bör meddelas i anledning af den eldvåda, hvilken nyligen öfvergått
en betydlig del af ofvannämnda stad, helst för beviljandet häraf hufvudsakligen
samma skäl förekomma, som tillförene vid dylika tillfällen gjort
sig gällande. Men beträffande det nu sökta och föreslagna byggnadslånets
belopp, så synes detsamma jemväl böra lämpas efter de lånesummor, andra
städer, i förhållande till de nedbrunna husens och de genom eldsvådan husville
invånarnes antal, vanligtvis erhållit. I öfverensstämmelse med denna
åsigt och då jemförelsen uti ifrågavarande hänseende destomindre torde böra
inskränka sig till allenast det byggnadslån, hvilket staden Wexiö efter 1843
års eldsvåda erhöll, som största delen af det samma stad, några år före besagde
eldsvåda, tilldelade enahanda lån genom den derefter utbekomna brandskadeersättning
på en gång återbetaldes, anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka
Rikeis Ständer att bevilja hela den för staden Christianstads brandskadade
innevånare föreslagna lånesumma, hvilken utgör dubbla beloppet af
det lån, Kongl. Majrt år 1838 anvisade för Wexiös återuppbyggande och
med Itdelar öfverstiger det under 1834 och 1835 års riksdag för enskilde
tomtegare i Wenersborg anslagna belopp eller 125,000 r:dr utaf det sistnämnda
stad då meddelade byggnadslån. Med afseende derjemte å det allmännas
uppoffring genom ränteförluster under den tid, lånemedlen komma att
ulan någon räntas erläggande innehafva», och då erfarenheten visat, att utlemnandet
af större byggnadslån, än för dermed åsyftade ändamål ovilkorligen
erfordrats, föranledt förluster för både långifvare och låntagare, synes
nu ifrågavarande lån böra inskränkas till ett belopp af Etthundratusen
riksdaler.
Vidkommande den ränta, som för delta lån bör erläggas, så anser Utskottet
densamma böra bestämmas till enahanda belopp', som för de fleste af
allmänna medel förut inlemnade dylika låneunderstöd, eller 4 procent, helst
samma ränte-belopp förmodligen måste af Riksgälds-kontoret betalas, derest
bemälte verk får sig ålagdt att genom upplåning anskaffa de medel, hvilka
kunna erfordras flir de lånebiträden, som under innevarande riksdag varda
beviljade.
Hvad åter beträffar kapitalafbetalningarne för oftanämnda lån, så synas
dessa böra samtidigt med ränteliqviderna vidtaga och, likasom de sednare,
alltid verkställas vid slntet af hvarje år, på det att Rikets sednast försam
-
8
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 120.
lade Ständers belut, angående beräknandet och bokförandet af räntefordringarne
för alla till nedbrunna städers återuppbyggande från Riksgälds-kontoret
utbetalda låneunderstöd, jemväl måtte kunna iakttagas i afseende på
det byggnadslån, hvarom nu är fråga.
Med tillämpning af nu tillstyrkta lånevilkor och de, i sammanhang med
nyss åberopade beslut, af Rikets Ständer meddelade föreskrifter samt under
hufvudsakligt iakttagande för öfrigt af de bestämmelser, hvilka vid beviljandet
af tillförene sökta byggnadslån blifvit stadgade, får Utskottet alltså
föreslå och hemställa:
l:o. att, för återuppbyggandet af den i Juni månad 1847 nedbrunna
del af staden Christianstad, ett lån å Etthundratusen riksdaler
må af Rikets nu församlade Ständer beviljas;
2:o. att detta lån må af Riksgälds-kontoret utbetalas uppå stadens
drätselkommissions reqvisitioner och emot dess, å stadens vägnar,
utgifna förbindelse att för de lyftade medlen på här nedan
föreskrifvet sätt ansvara och redovisa;
3:o. Att lånemedlens fördelning emellan vederbörande tomtegare må
af Drätselkommissionen besörjas, hvarvid iakttages, att låneunderstöd
endast få meddelas åt dem, som uppföra byggnader af
sten eller af korsvirke med ifylldt brändt tegel och kalkrappning,
samt att dessa understöds belopp icke i något fall får öfverstiga
trefjerdedelar af brandförsäkringssumman för stenhus och
hälften af försäkringsbeloppet för korsvirkeshus; börande lånesummorna
för öfrigt lämpas efter de nya byggnadernas i kostnadsförslagen
beräknade värde och de sökandes större eller mindre
behof af dylikt understöd;
4:o. att de erhållna lånen må utan ränta och kapitalafbetalning
innehafvas till 1851 års slut, hvarefter och intilldess hvarje serskildt
lån är till fullo godtgjordt, sex procent af detsammas ursprungliga
belopp skall årligen inbetalas, deraf ränta efter fyra
för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt
öfverskottet utgör kapitalafbetalning;
5:o. att hvarje ansökning örn byggnadslåns erhållande, som till
Drätselkommissionen ingifves, bör vara åtföljd af ritning och kostnadsförslag
å den eller de byggnader, för hvilka lånet sökes;
6:o att några medel i afräkning å ett af Drätselkommissionen beviljad
t
St alf ^Utskottets Utlåtande, N:o 120.
9
■vilja dt byggnadslån icke må utgifvas förr, än kommisionen mottagit
låntagarens till Riksgälds-kontoret eller ordres utfärdade
skuldförbindelse, öfverenstämmande med härför af fullmäktige i
närande kontor faststäldt formulär samt innefattande de betalningsvilkor,
Rikets Ständer föreskrifvit; och skall, till säkerhet
för denna förbindelses behöriga fullgörande, leranäs första inteckningen
uti den låntagaren tillhöriga tomt samt derå varande och
blifvande åbyggnad;
7:o. att Drätselkommissionen, som eger bestämma, huru mycket
utaf ett beviljadt lån må hvarje gång utbetalas, bör, under sin
vård och redovisning, behålla den derför utfärdade förbindelse,
intilldess samma lån är till hela sitt belopp utgifvet; men så
snart detta skett neli de nya byggnaderne blifvit brandförsäkrade,
bör skuldebrefvet med tillhörande handlingar till Riksgäldskontoret
insändas;
8:0. att den först beviljade lånesumman, så vida giltig anledning
dertill förefinnes, må af Drätselkommissionen inskränkas; i hvilket
fall skillnaden emellan det förskrift)a och det utbetalda lånebeloppet
bör å skuldförbindelsen afskrifvas före densammas insändande
till Riksgälds-kontoret;
9:o att hvad af lånemedlen ej kunnat lyftas före 1852 års slut
bör sedermera icke få till lånsökande utlemnas;
10:o. att, derest byggnadslån, i anledning af inträffad konkurs
eller årsproklama, skall bevakas innan den för detsamma utfärdade
skuldförbindelse blifvit till Riksgälds-komoret insänd, bör
Drätsel-kommissionen, vid ersättningsansvar, ej allenast för Riksgälds-kontoret
uppgifva det å lånet utbetalda belopp, utan äfven,
sedan kommissionen från Riksgälds-kontoret erhållit vederbörligt
edgångsbevis, föranstalta om detta belopps bevakande i laga
ordning, om hvilken bevaknings verkställande behörigt intyg bör
finnas bland de samma lån rörande handlingar, sorn skola tiH
Riksgälds-kontoret öfversändas;
U:o. att de byggnader, för hvilkas uppförande lån erhållits, böra, så
snart ske kan, genom låntagarens försorg och på dess bekostnad,
b rand försäkras antingen hos städernas allmänna brandstodsbolag
eller i skånska brandförsäkrings-inrättningen, hvarefter brandforss.
tHl R. S(. Pr. 184:7 och 1848. 4 Sami-, 1 Afd. 33 Haft. 2
Stali-Ulskotlcts Utlåtande, N:o 120.
säkringshandlingar, jemte bevis alt stadgade försäkringsafgifter för
3:ne år blifvit förskottsvis erlagde, samt att låntagaren afsagt sig
rättigheten att nämnde bolag eller inrättning frånträda, så länge någon
del af byggnadslånet är obetald, böra lånehandlingärne bifogas;
12:o att, derest byggnad, som af låntagare skall uppföras, icke
varder före 1852 års slut så fullbordad att försäkring derå kan
i någondera af förenämnde 2:ne inrättningar erhållas, bör hela
det för samma byggnad utgifna lånebelopp genast återbetalas;
börande i sådant fall låntagaren jemväl vara skyldig godtgöra den
ränta, som, på sätt här nedan stadgas, skall för lyftade, mea
icke vederbörligen redovisade lånemedel Riksgälds-kontoret godtgöra
s;
13:o att vederbörande låntagares skuldförbindelser för hela den från
Riksgälds-kontoret utbekomna lånesumma böra före den 1 Juli
1853 vara af Drätsel-kommissionen till Riksgälds-kontoret insända,
vid äfventyr att, i fall något eller någon af dessa förbindelser
då icke inkommit, ersättning för det belopp, som icke blifvit
genom aflemnade skuldförbindelser behörigen redovisadt, kommer
att Drätsel-kommissionen affordras, tillika med 5 procents årlig
ränta härå, beräknad från slutet af året näst efter det, hvarunder
den oredovisade lånesumman till kommissionen utbetalts;
14:o att Drätsel-kommissionen bör vara skyldig iakttaga och fullgöra
anmärkningar, som vid granskningen af de till Riksgäldskontoret
insände lånehandlingarnes behöriga och fullständiga
skick förekomma och af fullmäktige godkännas;
15:o att, sedan alla skuldförbindelser blifvit från Drätsel-kommissionen
till Riksgälds-kontoret öfverlemnade, bör en särskild liqvid
öfver de mottagna lånemedlen utaf kommissionen upprättas och
Riksgälds-kontoret jemväl tillsändas; hvaremot Drätsel-kommissionen,
såvida samma liqvid varder af fullmäktige godkänd, bör
erhålla decharge för sin befattning med ifrågavarande medels utlånande
och redovisande samt återbekomma sin till Riksgäldskontoret
afgifna förbindelse;
16:o. att, då en för byggnadslån intecknad egendom till annan
egare öfvergått, må den nya egaren, med hänsigt till samma
lån, inträda i den förres rättigheter och skyldigheter; börande det
åligga magistraten i Christianstad att Riksgälds-kontoret härom
Stals-Ut skottets Utlåtande, N:o 120.
underrätta samt dervid uppgifva den nye egarens namn, så att
detsamma må i kontorets räkenskaper kunna antecknas;
17:o att det] likaledes bör åligga nyssnämnde magistrat att, under
enahanda uppbörds- och redovisningsansvar, som för kronoutskylderna
är föreskrifvet, kostnadstfiitt för Riksgälds-kontoret
hos låneinnehafvarne indrifva och till kontoret leverera deras till
inbetalning förfallna ränte- och kapital-skulder; för hvilket ändamål
fullständig förteckning å hvad af hvarje innehafvare af byggnadslån
skall vid årets slut erläggas, bör i November månad
samma år från Riksgälds-kontoret till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Christianstads län Öfversandas, för att magistraten
tillställas;
18io att magistraten dessutom bör få sig ålagdt att jemväl kostnadsfritt
gå Riksgälds-kontoret tillhanda med erforderligt biträde
vid andra dessa lån rörande liqvider, äfvensom bevakandet af
kontorets rätt och förmån med hänsigt till samma lån samt derför
erhållna inteckningar o» s. v.;
19:o att, derest det belopp, som efter 1852 års ingång skall vid
slutet af hvarje år inbetalas, före den 16 nästpåtöljande Januari
till Riksgälds-kontoret inkommer, må samma inbe ahling anses
såsom inom behörig tid verkställd, hvadan i sådant tall den,
sedan nämnde månads början, å kapital—afbetalaiiigsbeloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves; hvaremot det bör åligga
magistraten att, vid eget ersättningsansvar för den eljest uppkommande
tillökning i låneinnehafvarnes ränteskulder, inom sagde
dag, hafva till Riksgälds-kontoret insändt alla sådane af magistraten
före det näst föregångna årets slut uppburna medel.
Stockholm den 31 Mars 1848.
Reservation
af Herr Erikson emot Utskottets beslut att endast tilltyrka hälften af
det belopp, Kongl. Maj-t i Dess nådiga proposition föreslagit.
gMs-Ulskottåts Utlåtande, N;d 121.
Na 121.
Ant, till Exp. Utsk. den 1 April, kl. 2 «. as
Utlåtande t anledning af väckt motion om beredande och af sätt ande
af en fond för Stora Kreditivet. ( Bgs Aid.)
Under åberopande af Rikets na församlade Ständers beslut, angående
öfverlemnande! till Riksgälds-kontoret af Rikets Ständers banks behållna vinst
för åren 1845, 1846 och 1847, utgörande 2,862,000 rdr, bär vice Talmannen
Herr A. il1. BrinckT uti väckt och af Rorgare-ståndet till Siats-utskottet
remitterad motion, föreslagit, att af denna summa måtte för hvartdera
af åren 1848, 1840 och 1850, afsättas och 611 uppköp af räntebärande obligationer
användas 166,666 r:dr 32 sk., eller tillsammans 500,000 r:dr, för
att sålunda bilda en nu saknad tillgång eller fond för den kreditiv-summa,-  hvilken Kongl. Maj.-t, enligt Regeringsformens 63 §., i händelse af inträffande
krig, skall kunna lyfta på det sätt, samma § stadgar; erinrande motionären
sjelf, att det af honom föreslagna belopp visserligen vore allt för
ringa; men, derest början nu gjordes med detta belopps reserverande, egde
han den förhoppning, att Rikets framdeles sammanträdande Ständer, inseende
vigten deraf, att en besparad summa finnes att tillgå för de oundvikliga
beholven vid ett inträffande krig, jemväl skola söka bereda utväg att efter
hand anvisa fyllnaden uti ifrågavarande kreditivsbelopp.
Med anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget, anser Utskottet sig
böra upplysa, att Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag, genom
bifallandet af dåvarande Stats-utskotts utlåtande N.’o 524, beslöto,- att deu
elei af statsverkets och Riksgälds-kontoiets disponibla öfverskottsmedel, som
icke erfordrades för de under samma riksdag beviljade extra stals-atgifter,-  skulle användas till bildande af en fond för ofvanberörde kreditiv samt för
sådant ändamål afsättas å en serskild räkning i Rikets Ständers bank. Den,-
n ,
till följd af detta beslut, på nyssnämnde bankoräkning afsatta summa uppgick
dock ej lill högre belopp, än 210,260 r:dr 7 sk. 3 rst; och sorn, i händelse
af kreditivets lyftning, denna tillgång syntes blifva af ringa betydenhet för
det dermed afsedda ändamål, samt det afsatta beloppet, i likhet med andra
vid sednast förflutna riksdag tillgängliga medel, ansågs böra disponeras ©ch
r Slats-iJt skottets Utlåtande, N:o 12®.
användas för de af Rikets Ständer till utgående från Riksgälds-kontoret då
anvisade utbetalningar, förordnade Rikets Ständer, genom 127 § i Riksgälds-'
kontorets nu gällande reglemente, att omförmälde stimma skulle från den
serskilda räkningen uttagas oell tilläggas kontorets öfriga kontanta behållning.
Ståts-utskottet bestrider ingalunda, att det skulle vara både fördelaktigt
och ändamålsenligt, om en i behofvets stund genast användbar tillgång
funnes afsatt för den ansenliga och ytterst vigtiga utbetalning, motionären
omförmäit; men då de för nu förestående Statsutgifter disponibla medel icke
en gång motsvara de af Kongl. Majst vid denna Riksdag uppgifna nya eller
ökade behof; då dessa medel följaktligen skulle blifva än mera otillräckliga,
derest en betydlig del af den för besagde utgifters bestridande påräknade
bankovinst komme att, på sätt motionären föreslagit,- för framtida begagnande
reserveras; då, i sådant fall, en mot det reserverade beloppet svarande
summa troligen måste genom upplåning anskaffas, för att erhålla erforderlig
tillgång till de Utbetalningar, sorn af Rikets Ständer dels redan äro, dels hädanefter
under riksdagens lopp varda beviljade; och då den för stora kreditivet,
enligt motionärens förslag, bildade fond, i anseende till dess otillräckliga
belopp, ändock ej komme att uppfylla det nied densamma åsyftade ändamål,
»eser sig Utskottet föranlåtet hemställa,
att detta förslag icke må af Rikets Ständer bifallas*
Stockholm den 31 Mars 1848.
N:o 122.
Ankom till Éxp. Etsk. den t April, ti 2 t. xo.
tltl&tandé, i anledning af vackt motion, angående rättighet för Åse
härads boer till utsyning å kronopärkerna Hunne- och Halleberg.
(I. A.)
Uti ett hos hederv. Bonde-ståndet afgifvet och till Ståts-utskottet
remitteradt memorial, bar riksdagsfullmäktigert Carl Tholsson från Skaraborgs
län, jemte förmälan, hurusom vid år 1830 skedd reglering med kroBo-parkerna
Hunne- och Halleberg allmogen inom Åse härad i Skaraborgs
län, af okänd orsak, beröfvats den utsyningsrätt till skogsalster från berörde
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 122.
krono-parker, hvilken allmogen tillförene åtnjutit, hvaremot Wäne häradsboet*
i Elfsborgs län, ehuru de till största delen hade egen skogstillgång, bibehållits
vid en slik utsynings-rätt, föreslagit» att allmogen i förstnämnde härad
inålte, emot betalning efter bestämdt minimi-pris, erhålla å merbesagde krono-parker
utsyning i förhållande till hemmantalet, så att ett skoglöst mantal
årligen tilldelades, till vedbrand oell hägnaders underhållande, 24 så beskaffade
famnar, som efter fastställd reglering å krono-parkerna upphögges;
till egna samt allmänna byggnaders oell broars vidmakthållande 12 st. sågblock
och lika många timmer, samt, då nybyggnad af man- och ladugårdshus
ifrågakomme, erforderligt byggnadsvirke dertill, efter skedd reqvisition
hos den Konungens befallningshafvande, som omhänder hade vården öfver
krono-parkerna.
I sammanhang med hvad motionären sålunda föreslagit, har han derjemte
anfört: att det virke, som, enligt fastställd hushållningsplan, årligen upphögges
å ifrågavarande krono-parker, försåldes å auktion, hvilken alltid förrättades
inom Elfsborgs län å det ställe, som Konungens befallningshafvande
derstädes bestämde; att vid denna auktion plägade inställa sig en mängd
spekulanter från närmare och fjermare orter, hvarigenom en sådan täflan egde
rum, att priset å skogsalstren uppstegrades understundom tredubbelt öfver
deras värde; att, vid sådant förhållande, allmogen och synnerligen torpare samt
mindre bemedlade personer icke kunde på ärligt sätt förskaffa sig erforderlig
vedbrand, utan nödgades, för erhållande deraf, föröfva skogsåverkan, samt
att de för dylik förbrytelse tilltalade sällan egde tillgång till erläggande af
dem ådömda böter, hvilka de alltså måste i länsfängelse aftjena, hvarigenom
kronan tillskyndades en icke ringa förlust.
Som den af motionären till förmån för Åse häradsboer föreslagna
utsynings-rätt skulle, om den bifölles, dels rubba det, i öfverensstämmelse
med gällande föreskrifter, följda hushållningssätt å krono-parkerna Hunne- och
Halleberg, dels ock lägga band på den fria täflan, som bör ega rum vid en
offentlig försäljning af de skogsprodukter, hvilka från merbesagde krono-parker
årligen afyttras, anser
Utskottet Carl Tholssons förevarande framställning icke böra
föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 31 Mars 1848.
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 123.
17
N:o 123.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 April, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående Salpeter-hjelp ens
utgörande efter kronovärdi inom Jönköpings och Kronobergs
län. (1. A.)
Från hederv. Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitteradt
elt af liksdagsfullmägtigen Petter Pehrsson från Jönköpings län afgifvet
memorial, deruti lian föreslagit, att sorn salpeter-hjelpen, utgörande
efter kronovärdi i nämnde län 29 sk. 6 rst. för hvarje helt hemman, erlades
i besagde samt Kronobergs län med förvandling efter markegångspris, oaktadt
denna ränta, bestående af flera serskilda persedlar, i rikets öfriga provinser
ufginge, i öfverensstämmelse med Kongl, resolutionen på allmogens
besvär af år 1766, § 87, med penningar efter kronovärde, föreskrift måtte
meddelas, att salpeter-hjelpen finge, enligt sistnämnda beräkningsgrund, betalas
inom ifrågavarande båda län; uti hvilken motion liksdagsfullmägtigen
A. J. Sandstedt från förstherörde län instämt, med tillägg, att vederbörande
indelningshafvare måtte kännas skyldiga att åteibära hvad de af denna
ränta, för högt beräknad, obehörigt bekommit under de 3 sistförflutna åren.
Utskottet, som inhemtat, att förevarande fråga, förut väckt, beror på
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande,
anser, vid sådant förhållande, de nu gjorda framställningar icke
böra föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 31 Mars 1848.
STOCKHOLM, w.f.dumak, 1848.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
\
\:o 124.
Ank. till Exp.-utsk. d. 14 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifter na under Riksstatens
Åttonde Hufvud-titel.
(U. A.)
Under åttonde hufvudtiteln, som innefattar anslagen till Ecklesiastik-deparlementet,
uppfördes vid sistlidne riksdag 371,814 r:dr i kontanta pennirv
gar, med under lönerna inbegripna 3,827 tunnor spanmål, indelda räntor till
ett beräknadt värde af 152,798 r:dr samt 85,598 tunnor indeld och oindeld
spanmål, utgörande, efter 6 r:dr tunnan, 513,588 r:dr, eller tillsammans
1,038,200 r:dr.
Beträffande de under denna hufvudlitel förekommande indelda spanmålsoch
öfriga räntor, får Utskottet, i likhet med hvad uti utlåtandena N:ris 38,
39, 73, 74, 90 och 91, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första, andra, fjerde, femte, sjette och sjunde hufvudtitlar iakttagits, hemställa,
att dessa räntor icke mätte till uppförande i riksstaten definitivt
fastställas förr än den allmänna frågan om indel
ningarnas
indragning till Stats-verket emot ersättning af
kontanta stats-anslag blifvit af Rikets Ständer slutligen pröfvad
och afgjord.
I afseende på åttonde hufvudtiteln hafva, i följd af dels Kongl. Maj:ts nådiga
proposition om statsverkets tillstånd och behof, dels enskilda motioner
eller andra omständigheter, nedannämnde förändringar ifrågakomma.
Ecklesiastik-Departementets Expedition.
1:o Under förmälan, hurusom, serdeles i följd af åliggandet för rikets
församlingar att, jemlikt Kongl, stadgan af den 18 Juni 1842, inrätta nya eller
ordna redan befintliga skolor för folkundervisningen, antalet- af de ären
ilih.
till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. i Afd. 34 Haft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
den, som tillhöra ecklesiastik-departementets handläggning, i ganska betydlig
mån stigit, har Kongl. Maj:t föreslagit, att på ordinarie stat måtte uppföras en
summa af 666 r:dr 32 sk., att, emot redovisning, genom departements-chefen
användas så väl till uppmuntran åt de ordinarie tjenstemännen, vid dem utöfver
deras tjensteskyidighet ålagda ökade göromål, sorn till godtgörelse för ett
mera verksamt biträde af extra ordinarie tjenstemanna-personalen samt till
arfvoden åt extra vaklbetjeningen vid departementet.
Det lärer visserligen icke kunna bestridas, att verkställigheten af den beslutade
nya organisationen af folkskole-väsendet medfört en ansenlig tillökning
i antalet af de till Ecklesiastik departementets expedition inkommande besvärsoch
ansökningsmål; men å andra sidan bör ej heller förbises, att ifrågavaran ■
de slags ärenden onekligen måste i väsendtlig mån förminskas, allt efter som
de nya folkskolorna hinna fullständigt inrättas och de äldre i föreskrifven ordning
förändras. I betraktande häraf och då det å åttonde hufvudtiteln uppförde
anslag till extra utgifter, serdeles i händelse detsamma, på sätt Kongl.
Maj.-t i nåder föreslagit och Utskottet jemväl i nedanstående 53 punkt tillstyrker,
kommer att genom öfverflyttning från sjunde hufvudtiteln ökas med 4,000
r:dr, bör lenina full tillgång för meddelande af lämplig vedergällning för det
ytterligare arbetsbiträde, som, i följd af ofvannämnde tillfälliga förökning af de
inom expeditionen förefallande göromål, må finnas erforderligt, anser Utskottet
sig
sakna anledning att tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad
Kongl. Majit i förberörde hänseende begärt.
Kongl. Bibliotheket.
2:o Enär, genom Kongl. Bibliothekets tillväxt och i följd af ett flitigare begagnande
af der förvarade samlingar, tjenstemännens göromål betydligt ökats och
behofvet af ytterligare biträde dervid i samma mån gjort sig gällande, har
Kongl. Majit äskat, att för en tjensteman vid nämnde bibliothek, i grad emellan
bibliothekarien och förste amanuensen, måtte på Kongl. Bibliothekets ständiga
stat uppföras ett lönebelopp af 1,200 r.dr, motsvarande protokolls-sekreierare-lön
inom Kongl. Majits kansli.
Då Utskottet föreställer sig, att det i Kongl. Majits nådiga proposition omförmäldta
behof af ökadt tjenstemanna-biträde vid Kongl. Bibliotheket torde vara
föranledt deraf, att, i följd af de tid efter annan beviljade tillökningar i bibliothekets
materiel-anslag, nu utgörande 8,000 ridr, blifvit inköpt ett större
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
3
antal böcker, hvilkas ordnande icke kan af de vid biblioteket nu anställde
tjenstemän med nödig skyndsamhet verkställas, har Utskottet, som, med hänsigt
till statsverkets inskränkta tillgångar icke anser sig kunna tillstyrka beviljandet
af det utaf Kongl. Maj:t i nåder äskade anslag, trott sig böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att af det för bibliothekets
materiela behof anvisade slats-anslag ett belopp af
högst 1,200 r.dr må, så länge nu för handen varande tillfälliga
förhållanden sådant påkalla, årligen användas till
arfvoden åt den för kibliothekets ordnande erforderliga
tjeustemanna-personal.
Kleresie-Stalen.
o
3:o För Kontrakts-prosten öfver Ångermanlands nordöstra kontrakt hat,
enär han, genom Kongl, brefvet den 17 September 1845, förklarats berättigad
all från oell med år 1844 för det nybildade Bjurholms pastorat komma i åtnjutande
af en proste-lunna, att utgå af Kronans behållna spanmåls-tionde i
orten, Kongl. Maj:t äskat uppförande å stat af nämnde tunna spanmäl; till
hvilken framställning, såsom grundad på ett redan lagligen pröfvadt förhållande,
Utskottet tillstyrker bifall.
4:o Då, för bildandet af tvänne nya kapellförsamlingar inom Wermlands
finnmarker, den ena i norra delen af Gunnarskogs socken, med kyrka vid
hemmanet lilla Bogen, den andra i nordvestra delen af Fryksände socken med
kyrka vid Lekvattnet, erfordrades, oberäknadt det af Rikets Ständer redan vid
1840 —1841 årens riksdag beviljade anslag af 6,000 r:dr för kapellens uppbyggande,
jemväl bidrag af allmänna medel till tvänne kapell-predikanters aflönande,
har Kongl. Maj:t, i sådant afseende, nu föreslagit, att å ständig stat
måtte för hvardera af ifrågavarande tvänne kapell-predikanter uppföras 400
r:dr om året, eller tillsammans 800 r:dr.
1 betraktande af den hvarje församling i allmänhet åliggande skyldighet
att förse vederbörande presterskap med erforderlig aflöning, och då det icke
är utredt, att ifrågavarande tvänne nya kapell-församlingar sakna förmåga att
utgöra en sådan aflöning, har Utskottet
funnit sig sakna skäl att tillstyrka bifall till hvad Kongl.
Maj:t i denna del föreslagit.
4
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
5:o Uti en från Bonde-ståndet remitterad motion har Anders Olsson från
Jemtlands län, under förmälan, hurusom invånarne i Klöfsjö socken, hvilken,
jemte Åsarnes och Rätans socknar, vore förenad med Bergs moderförsamling
i nämnde län, i anseende till afståndet af 2 3/4 mil från närmaste komminister-boställe
i Rätan och den deremellan liggande vägens merendels ofarbara
skick, ofta nödgades, vid förefallande behof, sakna presterligt biträde,
och då nämnde socknars invånare vore af fattigdom urståndsatte att till sitt
presterskap lemna ytterligare bidrag, än som hittills skett, föreslagit, att en ny
komministratur måtte varda inrättad i Klöfsjö socken och dess innehafvare blifva
af allmänna medel försedd med ett årligt underhåll af minst 30 tunnor korn.
Då någon sådan undersökning, hvarigenom behofvet af en ny komministratur
inom Klöfsjö socken blifvit ådagalagdt, icke egt rum, får Utskottet, som,
i afseende på det äskade löne-anslaget af 30 tunnor korn årligen, vidhåller
den här ofvan, angående likartade anspråk för tvänne kapell-predikanter inom
Wermlands finnmarker, yttrade åsigt,
afstyrka bifall till hvad i denna motion blifvit föreslaget,
6:o Kongl. Maj:ts nådiga proposition omförmäler vidare, hurusom åtskilige
hemmansegare å ön Rummaren i Stockholms län underdånigsl anhållit, att
som dem ålåge, att både i Nämdö och Djurshamns kapellförsamlingar ej allenast
deltaga i byggnad och underhåll af kyrka och komministeis-bostäile, utan
ock att aflöna komminister, klockare och öfrig kyrkobetjening, hvilken dubbla
börda sökanderne, såsom obemedlade lotsar, ej längre förmådde uthärda,
Kongl. Maj:t måtte i nåder tillåta, att ön Rummaren finge i ecklesiastikt hänseende
skiljas frän Nämdö kapell, tillhörande Österhanninge pastorat i Strengnäs
stift, och i stället förenas med den Rummaren vida närmare belägna
Djurshamns kapellförsamling af Wermdö pastorat i Upsala stift och Stockholms
län.
Med anledning häraf och då, enligt vederbörandes uppgifter, det belopp
kronotionde-spanmål, som erfordrades, för att hålla kapellpredikanten och
kvrkobetjeningen i Nämdö, jemte kapellkyrkan derstädes, skadeslösa för den
minskning uti inkomster och bidrag, som genom Rummarens skiljande derifrån
skulle uppkomma, utgjorde för kapellpredikanten 13 tunnor 21 kappar, för
klockaren och kyrkovaktaren 4 tunnor 9 f kappar, samt för kapellkyrkans
underhållande och reparation 1 tunna 25 j- kappar, eller tillsammans 19 tunnor
23yf kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, hvartill kronans behållna
tionde i orten jemväl lemnade tillgång, har Kongl. Maj:t. föreslagit, att Rikets
Ständer måtte, för ofvanomförmäldta ändamål, på riksstaten uppföra ett till
jemnt tal förhöjdt anslag af 19 tunnor 25 kappar, hälften råg och hälften korn.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:n 124.
ä
Det vid den Kongl, propositionen fogade protokoll öfver ecklesiastik
ärenden
upplyser vidare, att ön Remmaren i äldre tider tillhört och ännu tillhör
Wermdö pastorat i allt verldsligt, juridiskt och administrativt afseende,
samt jemväl i ecklesiastiskt hänseende fordom varit med nämnde pastorat förenad;
att afståndet emellan Rummaren och Nämdö kapell utgör mer än en mil,
men emellan Rummaren och Djurshamn icke fullt en half mil, samt att sjöfarten
från Rummaren till Nämdö under starka, ostliga vindar är både svår
och farlig, hvilket i vida mindre mån inträffar med öfverfarten till Djurshamn.
Vid öfvervägandet häraf har Utskottet väl funnit, att det för inbyggarne
på ön Rummaren skulle medföra en betydlig fördel om denna ö, i afseende
å så väl skyldigheter, som rättigheter, i ecklesiastiskt hänseende blefve
förlagd till Djurshamn; men då en slik förändring torde, utan kostnad för statsverket,
kunna verkställas vid inträffande ledighet af kyrkoherdebeställningen i
Österhanninge pastorat, har Utskottet ansett sig
icke böra tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t härutinnan
föreslagit.
7:o Hos Kongl. Maj.-t hade konsistorierna i rikets flesta stift i underdånighet
anhållit, att då embetsgöromålen vid konsistorii-expeditionerna blifvit
i sednare tider ökade och behofvet af biträde dervid i samma förhållande
gjort sig gällande, så att konsistorierna, för ärendenas jemna gång, nödgats
strängt anlita amanuenserne, för hvilka likväl löner å stat icke vore anslagna,
Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer sådana löneanslag utverka. Med anledning
häraf har Kongl. Majit, som funnit konsistoriernas sålunda framställda
begäran vara på billighet grundad, äskat, att Rikets Ständer måtte anvisa en
summa af 2,1 60 ndr, alt fördelas i tolf löner, hvardera af 180 ridr, och tilldelas
konsistorii-amanuenserne i rikets tolf stift.
Utan att vilja ifrågasätta behofvet af de äskade löne-anslagen, har Utskottet
likväl, i betraktande af statsverkets för närvarande knappa tillgångar,
funnit sig föranlåtet att
afstyrka bifall till hvad Kongl. Majit i denna del föreslagit.
8:o Uti en hos Preste-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion,
har herr doktor Pettersson, efter en utförlig framställning af Stockholms stads
konsistorii financiella ställning, för upprätthållandet af hufvudstadens ecklesiastikverk
och dess expedition, begärt: 1:o för en gång, en summa af 407 ridr
23 sk. 5 rist. banko, till betäckande af den genom tillgångarnas otillräcklighet,
oaktadt den strängaste hushållning, uppkomna, nu befintliga, brist; 2:o i likhet
med hvad för de öfriga tolf domkapitlen blifvit af Kongl. Majit äskadt, 180 ridr
årligen, till lön för amanuensen; samt att, om detta anslag beviljades, den nu
6
Stuts- Utskottets Utlåtande, N:n 124.
utgående amanuenslönen, 50 r:dr, finge ingå till konsistorii kassa, och 3:o ett
årligt auslag af 50 r:dr för betäckande af utgifterna i och för konsistorii expedition.
Utskottet finner det icke utgöra något statens åliggande att betacka den
i Stockholms stads konsistorii kassa uppkomna brist, hvadan, och på de här
ofvan, i fråga om löneanslag för öfriga Konsistorii-amanuenser i riket, anförda
skäl, Utskottet hemställer,
att motionen ej må till någon åtgärd hos Rikets Ständer
föranleda.
9:o Beträffande den under åttonde hufvudtiteins anslag tor kleresi-staten,
under benämning: "Lön till Biskopen på Gottland", uppförda summa af 1500
r:dr, har Utskottet, i 27 punkten af sitt under N:o 78 afgifna utlåtande, på
anförde skäl, tillstyrkt, att samma löne-ersätlningsbelopp måtte uti det blifvande
reglementet för Riksgälds-kontoret upptagas bland de förslags-anslag, deruti
bristerna böra af Riksgälds-kontoret godtgöras, emot det att å anslaget uppkommande
besparingar till nämnde verk aflemnas. Som berörde hemställan
numera blifvit af Rikets Ständer bifallen, lärer följaktligen ifrågavarande lönebelopp
äfven vid nu förestående statsreglering böra såsom förslags-anslag ut
tryckligen
upptagas, hvilket jemväl uti närlagde tabell öfver 8:de hufvudliteln
iakttagits; och då, enligt hvad omförmälda utlåtande upplyser, meranämnde
löne-ersättningsanslag under åren 4 843 —-1845 visat sig otillräckligt , så att
derå uppstått brist, utgörande i medeltal 457 r:dr för året, har Utskottet, lill
beredande af närmare öfverensstämmelse emellan anslagets belopp och det
behof, som deraf bör fyllas, trott sig ega anledning hemställa,
att förslags-anslaget till lön för Biskopen å Gottland måtte
i den blifvande riksstaten ökas med 500 r:dr, eller till
2000 r:dr.
\ 0:o Sedan Rikets Ständer bifallit Utskottets i 1 I punkten af utlåtandet
N.o 39 framställde förslag, angående öfverflyttning till andra hufvudtiteln af
ett i nu gällande riksstat under kleresi-staten å åttonde hufvudtiteln uppfördt
anslag af 8 r:dr 16 sk. till Kyrkoherden i Marstrand för meddelande af religionsvård
åt fångarne på Carlstens fästning, kommer, i följd häraf, kleresi-,
statens anslag att i den blifvande nya riksstaten med ett motsvarande belopp
minskas.
11:o Som, enligt hvad Rikets Ständers sistlidet år församlade Revisorer
anmärkt, bland de å 8:de hufvudtiteln af nu gällande riksstat uppförda utgifter
å den oindelda spanmålen finnas upptagne 3:ne prostetunnor för Mo,
Bjorna och Gideå församlingar, efter ett värde af 6 r:dr för tunnan, ehuruväl
Stnts-l tskottets Utlåtande, N:o 124.
7
denna spanmåls-qvantilet, med sitt förslagsvärde 18 r:dr, redan förut varit
bland den indelda spanmålen under berörde hufvudtitel afförd, liirer följaktligen,
till rättelse i detta förhållande, värdet af ofvannämnda 3:ne prostetunnor
böra vid förestående statsreglering afdragas från utgifterna å den oindelda
spanmålen, hvilket jemväl blifvit uti närlagde tabell öfver 8:de hufvudtiteln
iakttaget.
12:0 Revisorerne hafva äfvenledes, jemte förmälan att, enligt äldre resolulioner,
pastorerne i Forsmark och Stora Kopparberget årligen uppbära,
den förre 2 skeppund hammarskattsjern och den sednare 1 skeppund 10
lispund Avesta-koppar, hvilka utgifter icke blifvit i riksstaten tagna i beräkning,
hemställt, att förslags-anslag, motsvarande dessa utgifter, måtte å behörig
hufvudtitel uppföras. 1 enlighet härmed och då, vid nämnde anslags bestämmande,
torde böra tagas till grund enahanda pris å berörde artiklar, som i
Utskottets under N:o 37 afgifne och af Rikets Ständer godkände utlåtande,
angående stats-verkets inkomster, blifvit beräknade, nemligen 14r:dr per skeppund
hammarskattsjern och 130 r:dr per skeppund koppar, får Utskottet
föreslå,
att ett mot ofvannämnda utgifter svarande förslags-anslag
af 223 r:dr må i den blifvande nya riksstaten, under anslaget
fiir kleresi-staten, uppföras.
Universiteten.
13:o Vid sistlidne riksdag beviljade Rikets Ständer, för universitetens i
Upsala och Lund materiela behof, en summa af 12,000 r:dr årligen, att
emellan båda universiteten i lika lotter fördelas och intill innevarande riksdag
utgå. Då behofvet af detta anslag oförändradt qvarstode, och universitetens
bibliothek, samlingar och inrättningar, för att hållas i tidsenligt skick, ytterligare
kräfde ökade tillgångar, har Kongl. Maj:t föreslagit, att, jemte det förstnämnda,
för universitetens utgifter oundgängliga, belopp af 12,000 r.dr, blelve å ständig
stat uppfördt, Rikets Ständer måtte bevilja en årlig tillökning af 4000 r:dr
i nyssberörde summa, i följd hvaraf anslaget för hvartdera universitetet skulle
komma att förhöjas till 8000 r:dr och för båda utgå med 16,000 rdr.
Då det af Rikets sednast församlade Ständer till universitetens materiella
behof anvisade anslag visat sig vara fortfarande erforderligt, och icke är afsedt
för sådana tillfälliga utgifter, som efter någon viss tids förlopp upphöra,
tillstyrker Utskottet
8
Stuts-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
att, med bifall till hvad Kongl. Majit i denna del föreslagit,
del för universitetens materiela behof afsedda anslag,
12,000 r.dr, må varda å stat uppfördt.
Men, då slats-verkets närvarande tillgångar ej medgifva beviljandet af ytterligare
anslag för ifrågavarande ändamål, hemställer Utskottet,
alt den af Kongl Maj:t äskade årliga tillökning af 4000 r:dr
i nyssberörde summa icke må af Rikets Ständer beviljas.
14:o Kongl. Majit har vidare, dä saknaden af tillräckligt antal professioner,
i förhållande till vetenskapernas mångfald och ständigt fortgående utveckling,
länge utgjort ett hinder för universitets-undervisningens ändamålsenliga
ordnande, för att i någon mån kunna undanrödja detta hinder, äskat,
att Rikets Ständer måtte för universiteten i Upsala och Lund anslå och å stat
uppföra en professors-lön för hvartdera, beräknad till 1,600 r:dr, eller för
båda universiteten 3,200 r.dr, att användas der en sådan lärare funnes mest
gagna, allt efter som i ena eller andra kunskaps-arten behofvet visade sig
störst, eller någon utmärkt vetenskapsidkare framstode.
Utskottet får i anledning häraf anföra: alt då, på sätt det Kongl. Maj.ts
nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof bilagde protokoll öfver
ecklesiastik-ärenden för den 9 November sistlidet år jemväl innehåller, frågan
om nya lärostolars inrättande står i nära sammanhang med den ännu pågående
beredningen af förslag till förbättrade lagar för universiteten i allmänhet,
Utskottet icke anser lämpligt, att, innan berörde förslag blifvit till Rikets Ständers
kännedom meddeladt, ingå i pröfning af ifrågavarande framställning, i
följd hvaraf Utskottet funnit sig böra
afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna
del.
15:o Uti serskilda, från Preste-ståndet till Utskottet remitterade, motioner
hafva förslag blifvit väckte:
a) af Herr Professoren H. G. Lindgren, med hvilken flere bland Ståndets
ledamöter instämt: att då vid hvartdera universitetet endast funnes en profession
för de så kallade Österländska språken, hvartill borde räknas Asiens
alla, så väl utdöda som lefvande, tungomål och litteraturer, men en lärostol
vore för detta ändamål alldeles otillräcklig, Rikets Ständer måtte till hvartdera
af rikets universiteter, Upsala och Lund, eller, om detta af bristande tillgång
ej skulle kunna beviljas, åtminstone till det i Upsala, såsom det mest besökta,
anslå en ny lön af 1,600 r:dr banko, att årligen utgå till aflönande af en ny
Profession i Sanscrit och Persiska;
b) af
Stats-Utskottets Utlåtande, No 124.
9
b) af Herr Professoren Fries, med hänseende till behofvet af förbättrade
chemiska institutioner vid Upsala universitet, att Rikets Ständer måtte bevilja
1,600 r:dr banko, att årligen utgå såsom lön för en professor i geologi, mineralogi
och bergsvetenskaperna vid universitetet i Upsala;
att en profession i pharmacologi, pharmacie och medicinsk chemi måtte
derstädes varda inrättad, samt
att ett anslag för en gång af 25,000 r:dr, till uppförandet af ett nytt
laboratorium i Upsala, måtte af Rikets Ständer beviljas;
c) af Herr Professoren Genberg:
om lön på stat af 1,600 r.dr årligen till en professor i pharmacologien
vid universitetet i Lund;
om anslag för en gång af 9,468 r:dr, lill nybyggnad af anatomisal derstädes,
och
alt å stat måtte uppföras en årlig lön af 1,600 r.dr, till en ny profession
i historien vid sistnämnde universitet, förslagsvis: Nordiska historien.
Utskottet, sorn jemväl tagit kännedom af de yttranden, hvilka inom Presteståndet
föregått remitterandet af dessa motioner, får, under åberopande af de
här ofvan i 14- punkten anförda skäl, och då universitetens behof af nytt laboratorium
i Upsala och ny anatomisal i Lund kan vara beroende af de förändringar
i dessa läroverks organisation, hvilka äro att emotse, samt enär
statsverkets närvarande tillgångar ej medgifva ytterligare anslag för universitetens
materiel, hemställa,
att motionerna icke må lill någon åtgärd föranleda.
16:o I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en hos
Ridderskapet och Adeln af Herr Munck af Rosenschöld, N. R., väckt motion:
att Rikets Ständer mätte för hvartdera af de båda universiteten bevilja ett
anslag af 300 r:dr, för inrättande af en adjunktur i archeologien , med skyldighet
för dess innehafvare att hålla publika föreläsningar i denna vetenskap.
På de skäl, som, i fråga om anslag för inrättandet af nya professioner
vid universiteten, här ofvan blifvit af Utskottet uppgifna, hemställes
att motionen må få förfalla.
17:o Enär Rikets Ständer vid sistförllutna riksmöte för tio professorer
uti verldsliga fakulteterna vid Kongl, universitetet i Upsala beviljat en löneförhöjning
af 300 r:dr för hvardera, med uteslutande af de professorer, som
innehade prebenden, eller åtnjöte andra deras tjenst åtföljande löneförmåner,
och billigheten fordrade, att enahanda förmån blefve universitetet i Lund be
-
lHh. till R. St. Prat. 1847 och 1848. 4 Samt. 1 Afd. 34 Iläfl. 2
-10
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
redd, men för philosophiska fakulteten vid detta sednare vore å stat beräknade
tvänne prebenden, har Kongl. Majit äskat en summa af 2,400 r:dr, att
på samma vilkor, som för Upsala universitet blifvit bestämda, användas såsom
lönetillökning, med 300 r.dr för hvardera, åt åtta professorer vid Lunds universitet.
Då hel professors-lön vid universitetet i Lund med 75 tunnor spanmål
öfverskjuter den i Upsala, har Utskottet, med fästadt afseende 'å de sista
årens höga spanmålspriser i Skåne, samt statsverkets inskränkta tillgångar,
funnit sig
för närvarande icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att bifalla
hvad den Kongl, propositionen i denna del innehåller.
18:o Kongl. Majit har, i sammanhang härmed, begärt, att för hvartdera
universitetet måtte på stat anvisas ett serskildt årligt anslag af 1,500 r.dr,
eller tillsammans 3,000 r:dr, för att disponeras till docent-stipendier, genom
hvilka utmärktare yngre akademiska lärare kunde sättas i tillfälle att vid universiteten
qvarstanna och icke nödgas, för bristande utkomst, afbryta en verksamhet,
hvaruti de eljest kunnat med framgång fortfara och gagna.
Erkännande nyttan af det med ifrågavarande anslag afsedde ändamål, har
Utskottet likväl, då, i följd af ofvan omförmälda förslag till universitetens organisation
och nya akademiska konstitutioner, frågan om ny reglering af akademiernas
personal- och aflöningsstater jemväl torde förekomma, samt enär
många andra vigtiga behof taga statens tillgångar i anspråk, funnit sig föranlåtet
hemställa,
att det äskade anslaget till docent-stipendier icke må af
Rikets Ständer beviljas.
19:o Uti en från Ridderskapet och Adeln remitterad motion, har Herr
Klingsporr, A. M., med afseende derå, att gymnastiken numera vunnit den
väl förljenta uppmärksamhet, alt densamma blifvit erkänd såsom ett nödvändigt
bildnings- och hälsomedel, men Upsala Kongl, akademi lemnats helt och
hållet i saknad af nödiga medel för gymnastikens ändamålsenliga och högt
påkallade upphjelpande, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja en summa
af 500 r-dr banko, att årligen från och med innevarande år utgå, för följande
ändamål, nemligen för fäktsalens i Upsala förändrande till gymnastikrum, till
beredande af årlig lön åt en underlärare eller medhjelpare i gymnastiken
samt till ersättning åt öfverläraren för de honom genom berörde förändring
frångående rum; men, enär Utskottet icke finner behofvet af högre anslag för
universiteten» materiel, än som här ofvan till uppförande å stat blifvit tillstyrkt,
vara utredt, och Kongl. Majit icke ansett skäl för handen att låta nå
-
Sfats-Utskottets Utlåtande, N:a 124.
11
gon framställning i detta hänseende uti den nådiga propositionen inflyta, hemställer
Utskottet,
att motionen ej må till någon åtgärd föranleda.
20:o Rikets Ständers sistlidet år församlade Revisorer, som fästat uppmärksamhet
derå, att vissa till Upsala universitet inflytande inkomster af
mantalspenningar från åtskilliga socknar inom Upsala, Stockholms, Nerikes och
Wermlands län icke blifvit såsom utgifter i riksstaten upptagne, hafva af sådan
anledning hemställt, att ett häremot svarande förslagsanslag mätte under
vederbörlig hufvudtilel uppföras.
Utskottet får i anledning häraf, jemte upplysning, att ifrågavarande inkomster,
hvilka lill universitetet ingått från Upsala, Stockholms, Nerikes och
Westmanlands (icke Wermlands) län, i medeltal för åren 1842—4846 uppgått
till 620 r:dr 28 sk. 10 rst., i öfverensstämmelse med Revisorernes åsigt föreslå
,
att ett emot nämnde mantalspenningar svarande belopp af
620 r:dr må på förslag under anslaget för universiteterna
uppföras.
K lem en la r-Läroverken.
21:o Under åberopande af de åtgärder och beslut, hvilka, enligt det vid
Kongl. Majits nådiga proposition bilagde Statsråds-protokoll öfver ecklesiastikärenden
med åtföljande handlingar utvisade, blifvit i afseende på ordnandet af
rikets elementar-läroverk i nåder vidtagne, har Kongl. Majit?, enär de ökade
stats-anslag, som för en förändrad reglering af läroverken erfordrades, likväl
endast blefve nödiga i den mån som förändringen ginge i verkställighet, förklarat
Sig vid innevarande riksdag icke vilja af Rikets Ständer begära högre
tillökning i det årliga anslaget för elementar-läroverken än 30,000 r:dr, att
utgå såsom reservationsanslag, för att, jemte nu befintliga tillgångar och den
afgift af lärjungarne, som blifvit i planen för läroverkens organisation föreslagen,
användas till löner åt lärare vid de elementar-läroverk, hvilka blifva: inrattade
efter de af Kongl. Majit godkända grunder, med rättighet för Kongl.
Majit, dels att anvisa besparingarna på anslaget så väl till dupplikanters aflönaiide,
som till oundvikliga byggnader för läroverkens behof, der andra medel
icke finnas att tillgå, dels att till hvarje skolas disposition för dess materiela
behof öfverlemna hälften af det öfverskott å afgiften af lärjungarne, som
vid skolan uppkomme, sedan den summa utgått, hvilken ninst borde erläggas.
12
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 124.
Enär de åtgärder, hvilka för skolväsendets ordnande komme att vidtagas,
blefve af det omfång, att de icke kunde inom ecklesiastik-departementet medhinnas,
utan serskildt biträde jemväl af personer, som i ämnet ega speciel
kännedom och erfarenhet, har Kongl. Majit derjemte i nåder föreslagit, att
Rikets Ständer måtte tillika på stat uppföra ett årligt anslag af 3,000 r:dr att
i nämnda afseenden användas.
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft följande inom
Preste-, Borgare- och Bonde-stånden väckta samt lill Utskottet remitterade
motioner, nemligen:
a) af Professoren Selander, med hvilken Pastor primarius doktor Pettersson,
Doktor Wallin och komminister Delin sig förenat, att de vid Clara och
Maria högre lärdomsskolor i Stockholm anställde tvänne dupplikanler, hvilka
i aflöning för närvarande åtnjöte allenast 225 r:dr hvardera om året, måtte,
med hänsigt dels till beskaffenheten af de dem åliggande skyldigheter, som
fullkomligt motsvarade konrektorers vid rikets öfriga lärdomsskolor, dels lill lärjungarnes
betydliga antal och den drygare lefnadskostnaden i hufvudstaden,
få sig tillagd en årlig lönetillökning af 335 r:dr -för hvardera, alt beräknas från
innevarande läsårs början, hvarigenom desse dupplikanters löneförmåner komme
att motsvara dem, som af öfrige konrektorer åtnjutas;
b) af Prosten Schröder, som, under åberopande af den i Christinehamn
befintliga, med allenast tvänne lärare försedda, pedagogies otillräcklighet för
staden och kringliggande folkrika landsort samt enär fullständigare undervisningsverk
ej funnes att tillgå på närmare afstånd än i Carlstad eller Örebro,
föreslagit, att, till beredande af en sådan utvidgning utaf förstnämnde skola,
att densamma erhölle 4 lärare och omfattade både apologist- och lärdomsskolans
undervisnings-ämnen, med ämnes-läsning, öppna klasser och fri flyttning
efter lärjungarnes framsteg, ett årligt löne-anslag af 1,500 r:dr måtte af Rikets
Ständer beviljas, under vilkor, att Christinehamns stad förbunde sig att
tillhandahålla nödigt skolhus jemte boställe eller hushyra för skolans rektor,
äfvensom att en serskild af uti staden och orten boende personer sammansatt
skol-direktion blefve bildad, för att, med biträde af eforal-styrelsen, uppgöra
underdånigt förslag till skolans organisation och styrelse;
c) af Herr E. Wahlund, hvilken, för inrättande i Christinehamn af en skola
med 4 lärare, begärt enahanda stats-anslag, 1,500 r.dr, som i Prosten Schröclers
motion blifvit ifrågastäldt;
d) af Anders Andersson från Wermlands län, om stats-anslag, för organiserande
af en med minst fyra lärare försedd skola i Christinehamn;
Stats-Utskoltets Utlät ande, N:o 124.
13
e) af Herr F. Sandler, som anfört, att, då det annu vore osäkert, huru
snart och på hvad sätt Kongl. Maj:t hade för afsigt att verkställa den af Rikets
Ständer vid sistlidne riksdag med värma omfattade och förordade reform
af undervisnings-väsendet, motionären funnit sig böra serskildt hemställa,
alt Borås stads skola, hvilken, såsom försedd med allenast två lärare, icke
kunde emottaga mera än hälften af det antal lärjungar, hvilka till intagning i
skolan sig anmält, måtte skyndsamligen erhålla en sådan af behofvet
högeligen påkallad utvidgning, att densamma blefve försedd med 4 lärare,
oberäknad! gymnastik- och sånglärare, i öfverensstämmelse med hvad det utaf Herr
Statsrådet Silfverstolpe afgifna och uti ett vid Kongl. Maj.ts nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof bifogadt statsråds-protokoll öfver ecklesiastik-ärenden
intagna förslag innehölle, och att följaktligen för nämnde skola
måtte anvisas ett årligt statsanslag af 3,316 r:dr 32 sk., hvarifrån dock komme
att afdragas den kronotionde, som af nuvarande lärare innehafves. För den
händelse emedlertid att någon partiel fördel i afseende på skolväsendet icke
skulle kunna staden Borås tillgodokomma annorlunda, än i sammanhang med
hvad som för hela riket blefve beviljadt, har motionären förklarat sig såsom
egen motion upptaga Herr Statsrådet Silfverstolpes vid ofvannämnda protokoll
bilagde förslag lill stadga angående elementar-läroverken i riket, äfvensom till
stat för nämnde läroverk, med anhållan, det Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet göra hemställan om en härmed öfverensstämmande skyndsam
reglering af elementar-läroverken i riket; varande denna motion biträdd
af Herrar Valley, Sjostedt, Eriksson och Tauson;
f) af Herr C. W. Palander, sorn, med föranledande deraf, att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga proposition, den förestående nya regleringen af Carlskrona
stads läroverk skulle ega rum i öfverensstämmelse med enahanda grunder och
med samma aflöningsstat, som komme att tillämpas i de till folkmängd vida
underlägsna städerna Hudiksvall, Eksjö, Westervik, Helsingborg, Ystad, Carlshamn,
Halmstad, Amål, Philipstad, Haparanda och Umeå, så att det ärliga
stats-anslaget för Carlskrona skola komme att utgöra allenast 3,316 ndr 32
sk., hemställt, det Rikets Ständer måtte dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Carlskrona stads elementar-läroverk blefve organiseradt efter enahanda
grunder, som uti Kongl. Maj.ts nådiga proposition blifvit upptagna för
elementar-läroverken i Norrköping, Wenersborg, Borås, Nyköping, Fahlun,
Malmö, Christianstad och Piteå, dels äfven för detta ändamål anvisa uödigt
statsbidrag; och har motionären till stöd för sin framställning åberopat, jemte
stadens folklikhet, det serskildta förhållande, att en stor del af dervarande
14
Stats-Utskottets Vild kinde, A':o 124.
befolkning utgjordes af embetsman, hvilka nödsakades bereda sina söners
framtida utkomst genom en sorgfälligare intellektuel uppfostran;
g) af Herr A J. Fahlcrantz, med hemställan, att Rikets Ständer måtte bevilja
stats-anslag för aflöning af ytterligare en lärare vid Sölfvitsborgs lägre
apologistskola, dervid för närvarande vore anställde allenast en rektor, en
kollega och en kantor, men hvilken lärare-personal vore för undervisnings
meddelande åt derstädes intagna lärjungar, nu utgörande 30, alldeles otillräcklig;
h)
af Herr C. M. Bjuhr, som, enär de skäl, hvilka föranledi Rikets sednast
församlade Ständers underdåniga hemställan, rörande ny reglering af
Frösö läroverk i Jemtlands län, egde full tillämplighet äfven på läroverken
inom Wester- och Norrbottens län, föreslagit, att enahanda organisation, som
i följd häraf koinme att ega rum i afseende på Frösö skola, måtte jemväl vidtagas
inom h\art de ra af sistnämnde tvänne län, och stats-anslag till lika belopp
för sådant ändamål beviljas;
i) af Herr A. M. Stenberg, som, med afseende derå, att den anslagssumma,
30,000 r:dr, hvilken af Kongl. Majit blifvit i nåder äskad såsom tillökning
i det för elementar-läroverken förut utgående årliga anslag, syntes föga tillräckligt
för den tillämnade läroverks-reformens utförande i alla delar af riket,
hemställt, att Rikets Ständer, vid bedömande af frågan om förändring af läroverken
inom riket och den anslagssumma, som i första hand ansetts för detta
ändamål erforderlig, mätte hos Kongl. Majit förorda det öfvervägande behofvet
för Norrbottens län, att företrädesvis få trivial-skolan i Piteå förändrad
till ett sådant elementar-läroverk, att ynglingar derifrån kunna dimitteras till
universitetet, samt att Rikets Ständer, för att bereda möjlighet för en dylik
förändrings snara verkställighet, ville, oberoende af det allmänna anslag, som
i den Kongl, propositionen blifvit föreslaget, till Kongl. Majlis disposition ställa
ett årligt anslag lill det belopp, hvilket, enligt den vid Kongl, propositionen bifogade
kostnads-beräkning, erfordras för allönande af det antal lärare, som,
jemlikt samma beräkning, ansetts behölligt vid en blifvande elementar-skola i
Piteå; hvarjemte motionären upplyst, att de löne-belopp, som redan utgå till
lärarne vid Piteå trivialskola, utgöra tillsammans 230 tunnor korn och 569
r:dr banko; och
k) af Johan Jakob Butberg från Norrbottens län, med hemställan om Rikets
Ständers bifall till den i Kongl. Majits nådiga proposition föreslagna utvidgning
af Piteå trivialskola till elementarskola.
Den önskan, rörande elementar-läroverkens skyndsamma reglering, hvilken
blifvit i Herr Sundlers ofvanbemälde motion uttalad, har vid flera föregående
Sta/8-ltskottefs Utlåtande, N:o 124.
15
riksdagar blifvit hörd och af då församlade Stander biträdd, äfvensom den är
af det allmänna tänkesättet fortfarande understödd. I första rummet förekommer,
att den sednare tidens fordringar på flera och fullständigare tillfällen
till inhemtande af de kunskaper, hvilka, mindre beroende af egentligen klassisk
undervisning, anses grundlägga allmän medborgerlig bildning, icke kunnat
under hittills varande förhållanden i behörig mån efterkommas vid de sparsamt
utrustade och till följe deraf stundom mindre anlitade, stundom åter
öfverfylla, s. k. Apologist-skolorna. Den aflöning, sorn varit bestådd elementarläroverkets
tjenstemän, har, med undantag för lektors-beställningarna öf\erhufvud
samt för en och annan rektors-plats, varit ytterst knapp och otillräcklig,
samt derigenom mindre egnad att qvarhålla läraren med arbetslust och
intresse vid sitt hedrande och vigtiga kall, än att egga honom till en orolig
längtan efter annan och bättre utkomst. Det sätt, hvarpå bristen blifvit fylld,
den förhöjda tjenstårsberäkningen inom kyrkan, hvarmedelst lagen förklarat,
att sysselsättningen med ungdomens undervisning i de första grunderna af
vissa språk och vetenskaper är en dubbelt så god, eller åtminstone hälften
bättre beredelse till ett pastors-embetes bestridande, än sjelfva den presterliga
tjenstgöringen i församlingen, har genom sjelfva sin beskaffenhet icke kunnat
verka fördelaktigt hvarken på den ena eller den andra arten af tjenstebefattning.
Serskildt, och i sammanhang med den sednare tidens ökade anspråk
på presterlig bildning, skall af detta missförhållande den för församlingen högst
menliga verkan icke kunna i längden uteblifva, att bättre begåfvade ynglingar
afskräckas från ingåendet i församlingens tjenst, der en tarflig bergning vid
någon svagare lägenhet väntar endast den sena ålderdom, som redan begynt
förlora förmågan till embetets bestridande.
På grund af alla dessa förenade skäl och omständigheter, har Utskottet
föreställt sig, att, äfven vid nuvarande ringa tillgångar, statens medel icke
lätteligen skulle kunna till vinnandet på en gång af flera vigtiga ändamål användas,
än om de afsåges till ett slutligt ordnande af eiementar-läroverken i
riket. Utskottet har företagit hela denna angelägna fråga till fullständig utredning
och dervid funnit, att en mindre summa, än hela det för regleringen
erforderliga belopp, icke kan med framgång annorlunda än förberedningsvis
användas, och således icke uppfylla något af de flera afsedda ändamålen.
Skall en fullständigare undervisning beredas, så är det billigt, att alla orter
deraf erhålla, så vidt görligt är, lika fördelar. Skall en skälig lönförhöjning
beviljas, så bör dervid den redan länge följda grundsatsen iakttagas, att alla
innehafvare af lika tjenstegrad blifva lika behandlade. Skall slutligen den förhöjda
tjenstårsberäkningens upphörande på en gång för det tjenstgörande
16 Stats—Utskottets Utlåtande, N:o 124.
presterskapet medföra den åsyftade rättvisan och fördelen, samt för skollärarne
innefatta den minsta möjliga förlust, så bör detta upphörande någorlunda
liktidigt ega rum öfver hela riket.
Enligt det den Kongl, propositionen medföljande Statsråds-protokoll öfver
ecklesiastik-ärcnden skulle till de uppgjorda och af Kongl. Maj:t till hufvudgranderna
godkända nya staternas realiserande, utom redan befintliga tillgångar,
erfordras cn summa af 124,736 r.dr 43 sk.; till hvilket behofs fyllande
i första rummet blifvit afsedd en tillgång, sorn skulle uppkomma derigenom,
att hvarje lärjunge vid elementar-läroverket ålägges för hvarje läs-termin en
afgift af 10 r:dr banko, hvilken likväl för veterligen medellösa skulle kunna
af lokalstyrelsen helt och hållet eftergifvas eller till hälften nedsättas, dock så,
att en sådan nedsättning eller eftergift vid hvarje läroverk icke skulle kunna
flera beviljas, än att åtminstone hälften blefve erlagd af den summa, som
skulle utgå, om alla iärjungarne vid detsamma betalade full afgift; och har
bemälde skolafgift under denna förutsättning blifvit bestämd till 60,000 r:dr.
Härvid förekommer, att, ehuru man icke kan förneka billigheten eller nyttan
deraf, att föräldrar efter råd och lägenhet bidraga till skolverkets ändamål
när deras barn der njuta undervisning, likväl med vårt fädernesland mer än
med något annat Europeiskt land inträffar det serdeles hedrande och lyckliga
förhållande, att i ingen tid, och minst i den närvarande, vägen varit för den
fattigaste arbetares son tillstängd till rikets högsta äreställen och värdigheter,
hvilket förhållande, så framt det föreslagna stadgandet blefve för framtiden
antaget, vore i så måtto förändring underkasfadt, som , derest en fattig yngling
anmäldes till intagande vid ett läroverk, der skol-afgifterna redan vore
nedsatta till det föreslagna minimibeloppet, en sådan yngling, ehuru hoppgifvande
han än måtte befinnas, skulle förvägras inträde till följd af sin fattigdom.
På grund häraf får Utskottet vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer för sin del besluta: 1:o att, emot upphörande
af alla sådana till skollärarne ingående afgifter,
hvilka Kongl. Maj.t pröfvar kunna af läroverket undvaras,
hvarje lärjunge må åläggas för hvarje läsetermin en afgift
af högst 10 r:dr banko, hvilken dock efter omständigheterna
må kunna af vederbörande till större eller mindre
del, eller ock alldeles, eftergifvas; samt 2:o att, derest
sammanräknade beloppet af de afgifter, som i så måtto
till ett läroverk ingått, skulle vid läseterminens utgång finnas
hafva öfverstigit en summa, beräknad efter o r:dr banko
Stats-Utskottels Utlåtande, N:n 124.
17
för hvarje lärjunge, sorn under terminen undervisning derstädes
åtnjutit, öfverskottet må tillkomma det läroverk, der
uppbörden skett, och till dess materiela behof användas.
Med ledning af de ifrån vederbörande styrelser och domkapitel inkomna
uppgifter, samt med iakttagande af alla de nedsättningar och besparingar,
som Utskottet trott utan obillighet och utan skada för saken ifrågakomma, har
Utskottet uppgjort ett förslag till öfvergångsstat för elementar-läroverken i riket,
dock med uteslutande af de lägre skolor eller pedagogier, med hvilka
någon förändring, vare sig till utvidgning eller indragning, icke blifvit för närvarande
föreslagen. Enligt denna öfvergångsstat skulle behofvet, lindrigast
beräknadt, utöfver redan befintliga tillgångar, ensamt för nuvarande tjensteinnehafvare
utgöra ett belopp äf 103,146 r:dr 11 sk. 5 r:st. Den genom
blifvande skolafgiften beräknade tillgången, lill bestämmande af hvars belopp
ingen ledning är af erfarenheten att hemta, torde böra upptagas betydligt
lägre, än som under en helt annan förutsättning skett vid den underdåniga
föredragningen. Utskottet har, efter noggrant öfvervägande af förhållandena,
trott sig bora vördsamt föreslå:
a) att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
anslaget till elementar-läroverken ökas med 90,000 r:dr;
b) att elementar-läroverkets å stat uppförda tillgångar,
tillsammantagne med den statsinkomst, som genom ofvanförmälda
skolafgifter bildas, användes till elementar-läroverkets
slutliga reglering på följande grunder och vilkor,
nemligen:
1:o Skol-afgifternas erläggande begynner med första läseterminen
år 1849.
2:o Öfvergångsstaten träder i verkställighet sednast den
1 Januari 1850.
•3:o Lärare, som är vid något nuvarande läroverk anställd
i verklig tjenstgöring och icke erhållit befordran eller
ock afsked från läroverket den dag, då öfvergångsstaten
träder i verkställighet , skall erhålla den i öfvergångsstaten
för hans plats bestämda lönetillökning, emot det vilkor, att
han afsäger sig all förhöjning i presterlig tjenstårsberäkning
ifrån och med den dag, löntillökning tillträdes.
4:o Lärare, som ej frånträder den rätt till förhöjd tjenstårsberäkning,
han innehar eller förmenar sig innehafva, erhåller
Uih. till K. St. fröt. 1847 och 1848. 4 Sand. 1 Afd. 34 Haft. 3
}
18
Stuts- Utskottets Utlåtande, N:o 124.
genom öfvergångsstaten hvarken löntillökning, eller annan
lönlnr eller förmån än elen, hvartill han thy förutan var
berättigad.
5.0 Lärare, som ingår på öfvergångsstaten, är dymedelst
serskildt förpligtad att uppfylla de tjensteåligganden och
ställa sig lill efterrättelse de föreskrifter, som kunna blifva
en följd af de ändringar, hvilka kunna komma att i skolordningen
vidtagas.
6:o Ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten
träder i verkställighet, skall vid hvart serskildt elementarläroverk
sådan fullständigare undervisning i de till allmän
medborgerlig bildning hörande ämnen meddelas, som för
detta slags läroverk afses i det förslag till skol-ordning,
hvilket finnes Statsråds-protokollet öfver ecldesiastik-ärenden
vidfogadt, utan förbindelse för lärjungen att derjemte studera
de klassiska språken.
7:o I mån af blifvande ledigheter skola, efter vederbörandes
hörande, de indragningar eller andra förändringar
vidtagas, hvilka erfordras för läroverkens fullständiga ordnande
i öfverensstämmelse med en blifvande normal-stat,
vid hvars uppgörande Kongl. Maj:t, lärer taga i nådigt öfvervägande
de önskningar, som af ofvanbemälde motionärer
blifvit uttalade, rörande serskilda läroverks utvidgning och
förbättrande.
8:o Så väl det öfverskott, som kan uppkomma å den med
skolafgifterna afsedda stats-tillgång, som ock besparingarna
å elementar-läroverkens anslag, hvilket har reservationsanslags
egenskap, må användas till understöd vid nödiga
byggnadsföretag, till aflönande af duplikanter, till löneförhöjning
för lärare i naturvetenskaperna, musik, gymnastik
och teckning, hvilka lärares aflöning blifvit uti den föreslagna
öfvergångsstaten uppförd till oförändradt belopp, till
arbetsbiträde, till resekostnader, hvilka i och för läroverkens
reglerande uti landsorten lära komma att erfordras, äfvensom
till öfriga för den nya organisationens verkställande
nödiga utgifter.
9:o Den i öfvergångsstaten för åtskilliga löner upptagna
tillökning bör anses såsom bestämdt belopp, hvilket icke
i
Stats-Utskottets Utlåtande, No 124.
höjes eller nedsättes, om äfven genom markegångs- eller
andra förhållanden, den gamla lönen skulle undergå förändring.
i Oro Elementar-läroverken inom hvarje stift ställas under
en serskild eforal-styrelse, bestående af stiftets biskop såsom
eforus, eller den person, han i sitt ställe utser; landshöfdingen
i det län, der stiftsstaden är belägen, eller den
person, han i sitt ställe utser; en ledamot, utsedd af magistraten
och borgerskapets äldste i stiftsstaden; två ledamöter,
valde för viss tid af den i stiftsstadens läroverk undervisade
ungdoms föräldrar eller målsmän; rektor vid
samma läroverk samt en af stiftets samtlige skollärare vald
ledamot. Eforal-styrelsens befattningar skola, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad det vid Kongl. Maj:ts nådiga
proposition bilagde stadsråds-prolokoil öfver ecklesiastik-ärenden
innehåller, vara följande: afl, jemte eforus,
tillse gifna föreskrifters ordentliga efterlefnad och vaka deröfver,
att undervisningen med drift och ordning lemnäs;
på skol-kollegiernas förslag bestämma, hvilka läroböcker
skola begagnas; skilja lärarne emellan de frågor, som angå
deras ömsesidiga skyldigheter; bestämma löneturen dem
emellan; emottaga och, jemte eget utlåtande och berättelse,
till Ecklesiastik-deparlementet insända de årliga berättelser,
hvilka rektorerne böra afgifva; förvalta de kassor,
som äro gemensamma för stiftets flera läroverk; afgifva utlåtanden
i frågor, som angå undervisningen inom stiftet;
framställa förslag till sådana förbättringar, som anses nödiga
och verkställ har a, samt i allmänhet befordra allt, hvad
till undervisningens och uppfostrans gagn kan lända.
11 :o För hvarje skola inrättas en serskild lokal-styrelse,
hvilken, för sliftstads skola, består af samma personal, som
den i staden befintliga eforal-styrelse, men vid andra skolor
utgöres: vid högre skola af en utaf biskopen i stiftet
utsedd inspektor, landshöfdingen eller en af honom utsedd
persou, en ledamot, utsedd af stadens magistrat, och borgerskaps
äldste, två ledamöter, valde för viss tid af den
i skolan undervisade ungdoms föräldrar eller må Ismän, samt
rektor; och vid medelskola eller lägre skola ?. en utaf bi
-
20
Stats- lits kottets Utlåtande, N:o 124.
skopen utsedd inspektor; en ledamot, utsedd af stadens
magistrat och borgerskaps äldste, en ledamot, för viss
tid vald af lärjungarnes föräldrar eller målsmän, samt rektor.
Lokal-styrelsens befattningar skola hufvudsakligen vara:
alt, jemte inspektor, hafva öfverinseendet öfver skolan;
bestämma, hvilka lärjungar böra erhålla befrielse från
eller lindring i skol afgiften; fastställa lärjungarnes afgifter
till ved, ljus och dylikt; söka bereda tillgång till fyllandet
af de materiella behof, som för skolans ändamålsenliga
gång erfordras; i möjligaste måtto söka förskaffa ungdomen
passande värdar; genomgå rektors räkenskaper, innan de
lill eforal-styrelsen insändas, o. s. v.
22:o För inrättandet af en normal-skola till bildande af lärarinnor för
fruntimmers-undervisningen, har Kongl. Maj:t äskat ett serskildt årligt anslag
af 3,000 r:dr.
Uti det protokoll öfver ecklesiastik-ärenden för den 9 November 1847,
som finnes den nådiga propositionen bilagdt, har Utskottet väl funnit grunddragen
för en sådan skolas organisation framlagde, och derigenom kommit till
kännedom om så väl skolans ändamål, som åtskilliga bestämmelser i afseende
å undervisningen och antalet af lärare m. m. Då emedlertid något förslag
till ordnande af blifvande lärares och lärarinnors aflöning samt andra med
skolans ekonomiska bestånd gemenskap egande förhållanden icke blifvit meddeladt,
och Utskottet, i saknad deraf, ser sig urståndsatt att bedöma, i hvad
måtto, genom ifrågaställde anslag af 3,000 r:dr ärligen, det åsyftade ändamålet
må kunna ernås, har Utskottet, erkännande vigten och gagneligheten af en
sådan skola, i hvilken lärarinnor kunde bildas och erhålla kännedom om undervisningsmethoderna
i de ämnen, som tillhöra en grundlig uppfostran, lik
väl
ansett sig för närvarande böra
afstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t härutinnan föreslagit.
23:o Uti en från Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad motion,
har Herr Munck af Rosenschöld, N. R., föreslagit, att ett anslag af minst
12,000 r:dr årligen måtte af Rikets Ständer beviljas till löner åt lärarinnor uti
en offentlig friskola i hvardera af rikets fyra största städer, Stockholm, Götheborg,
Norrköping och Gelle, samt universitetsstäderna Lund och Upsala, för
flickor af de bildade klasserna, vid hvilket anslag borde fästas det vilkor, att
städernas invånare sjelfva anskaffade för skolorna lämpliga lokaler, och alt
vid skolorna, utom den vanliga humanistiska bildningen, bibringades lärjungar
-
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 124.
21
ne så mycken insigt uti fäderneslandets lagar, att de under sin kommande
lefnad såsom enkor eller fullmyndige kunde inse och skydda sin rätt.
I betraktande af frågans outredda skick och statsverkets knappa till
gångar,
afstyrker Ulskotlet bifall till motionen.
24:o Med hänsigt till angelägenheten att i hufvudstaden, der tillfälle vore
för handen till val emellan flera läroverk, bibehålla en skola, hvarest nya
läromethoder kunde försökas, utan att dermed behöfva störa undervisningens
jemna gång på någon ort, och då nya elementarskolan i Stockholm, oberäknad
denna egenskap, visat sig gagnelig genom den täflan, hon framkallat, har
Kongl. Majit förnyat Sin vid 1844 — 1845 årens riksdag hos Rikets Ständer
gjorda framställning, att det för nämnda skola endast tills vidare beviljade
årliga anslag af 6,800 ridr måtte på ständig stat uppföras.
Uti ofvanstående 21 punkt har Utskottet tillstyrkt, att anslaget för elementar-läroverken
måtte ökas med 90,000 ridr och att, enligt bilagde öfvergångsstat,
aflöningsbeloppet för nya elementarskolan i Stockholm skulle utgöra
7,950 r:dr årligen; och får Utskottet, under åberopande häraf, nu hemställa,
att det vid sistlidne riksdag af anslaget till elementarläroverken
för nämnda skola anvisade årliga belopp af 6,800
ridr mätte på enahanda sätt fortfarande utgå.
25:o Under det å denna hufvudtitel uppförda anslag till elementar-läroverken
förekommer ett belopp af 12,480 ridr lill emeriti-löner för lärare vid
elementar-liiroverken; men då det för enahanda slags löner åt universitetslärare
af Rikets Ständer anvisade anslag blifvit å allmänna indiagningsstaten
upptaget, har Utskottet trott sig böra föreslå, att, till likhets vinnande,
jemväl förstnämnda summa af 12,480 ridr, må, såsom
ock på tabellerna öfver denna och nionde hufyudtitlarna blifvit
iakttaget, till allmänna indragningsstateu öfverflyttas.
26:o Uti ett till Ridderskapet och Adeln afgifvet och lill Stats-utskottet
remitterad! memorial, har Herr Fahnehjelm, A. L, framställt behofvet af understöd
från statens sida för det i Gefle inrättade realgymnasium eller så kallade
atheneum. Enligt en af motionären meddelad uppgift, utgjorde för närvarande
berörda läroanstalts årliga inkomster, bestående af räntor å serskilda donerade
fonder och ett år 1839 för en gång beviljadt stats-anslag af 30,000 ridr,
äfvensom af betalande elevers afgifter, ett sammanräknadt belopp af 3,191
ridr 32 sk. Sedan härifrån afdragits kostnaden för lärarnes aflöning, uppgående
till 3,100 ridr för året, återstode allenast 91 ridr 32 sk. till bestri
-
22
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
elände af utgifterna för ljus, ved, reparationer, premier, äfvensom för inköp
af nödiga böcker, kartor, instrumenter m. m. Med hänsigt till sistnämnda
summas uppenbara otillräcklighet för dessa ändamål, har motionären alltså föreslagit,
att, till fyllande af athenaei materiella behof, måtte anvisas ett årligt
anslag af 500 r:dr; hvarjemte, och pä det att undervisningen vid berörda
läroverk måtte komma att bestridas af ett tillräckligt antal lärare samt aflöningsförmånerna
tillika vinna en sådan förhöjning, att skicklige personer funne
sin uträkning i att vid lärarebefattningarna derstädes qvarblifva, motionären
hemställt, dels att årliga lönerna för de vid athenasum anställde fyra lektorer,
hvaraf en för närvarande åtnjöte 1000 r:dr och de öfrige 600 r.dr, mätte
ökas med 400 r.dr för hvardera, äfvensom ett löneanslag af 1000 r:dr ytter
ligare
anvisas för en lärare i naturvetenskaperna, såsom naturalhistoria, kemi
och fysik; uppgående alltså de af motionären nu äskade årliga statsbidrag för
athenaeum till en summa af 3,100 r:dr.
Enligt det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition bilagde och deruti åberopade
förslag till organisation af elementar-läroverken i riket, skulle i Gefle
komma att inrättas en fullständig elementarskola, försedd med 8 ordinarie lärare,
oberäknadt dem, som undervisade i gymnastik, sång och teckning, uti
hvilken skola jemväl skulle meddelas sådan undervisning i de till allmän medborgerlig
bildning hörande ämnen, som med athenaei inrättande afsetts; och
då, i händelse Rikets Ständer, med bifall till denna åtgärd, bevilja det för
nämnda ändamål erforderliga belopp, utgörande 8,450 r.dr, staten mäste anses
hafva för elementar-undervisningens i Gelle och kringliggande ort behöriga
meddelande lemnat allt det bidrag, som, med hänsigt tili behofvet och i
jemförelse med hvad för andra delar af riket egt rum, skäligen kan ifrågakomma,
har Utskottet funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad i Herr Fahnehjehas
förenämnda motion blifvit begärdt.
27:o Såsom lämplig lönefyllnad åt bibliothekarien vid Linköpings gymnasii-
och stifts-bibliothek, hvilket numera vuxit till 25,000 volymer och tillika
innefattade en icke obetydlig samling af mynt m. m., samt fördenskull, i förening
med serskild undervisningsskvldighet, toge bibliothekariens tid och arbetsförmåga
i anspråk, har Kongl. Maj.t äskat ett årligt anslag af 266 r:dr 32 sk.,
äfvensom i lika afseende blifvit föreslaget, att för bibliothekarien vid Westerås
gymnasii-bibliothek måtte på stat uppföras ett årligt arfvode af 150 r:dr.
Af den Kongl, propositionen bilagdt protokoll öfver ecklesiastik-ärenden
upplyses: att Westerås gymnasii-bibliothek innefattar öfver 12,000 volymer,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
samt att bibliothekariens derstädes liela inkomst utgör 6 r:dr banko, motsvarande
räntan af ett för ändamålet donerad! kapital, hvaremot bibliothekarien
i Linköping af statsmedel och enskilda donationer kan i löne-inkomst beräkna
tillsammans 258 r.dr.
Med afseende å beskaffenheten af de göromål, som åligga föreståndarne
för gymnasii-bibliotheken, föreställer Utskoltet sig, att lika litet hädanefter, som
hittills, personer skola komma att saknas, hvilka, anställde vid stifts-läroverken,
skola åtaga sig bestridandet af nämnda göromål; i följd hvaraf, och vid betraktande
af slats-verkets knappa tillgångar, Utskottet ansett sig böra
afstyrka bifall till hvad Kongl Maj:t i dessa delar föreslagit.
28:o Utskottet har, i sammanhang härmed, ansett sig böra till pröfning
företaga följande hos Prcste-ståndet väckta och till Utskoltet remitterade
motioner:
af Biskop Hearlin, med hvilken Professor N. Lindoren samt Prostarne Ahlstrand
och Melander instämt: om ett årligt anslag för bibliothekarien vid
Wexiö gymnasii-bibliothek, som räknade öfver 15,000 volymer, till det belopp,
som Kongl. Maj:t för Linköping och Westerås föreslagit, eller åtminstone af
150 r.dr;
af Biskop Bruhn, om årligt anslag af 150 r.dr, att af allmänna medel utgå
såsom lön för bibliothekarien vid gymnasii-bibliotheket i Götheborg, hvilket
innehölle omkring 8,000 och hade att emotse en tillökning af omkring 3,000
volymer;
af Biskop Hallström, att till den, som vårdade gymnasii-bibliotheket i Wisby,
måtte beviljas ett årligt anslag af 150 r:dr; hvarjemte motionären hemställt,
huruvida icke för alla vid stifts- eller gymnasii-bibliotheken utan aflöning anställde
bibliothekarier ett årligt arfvode kunde af allmänna medel varda anvisadt;
af
Biskop Holmström, om löneanslag af 150r:dr för gymnasii-bibliothekarien
i Strengnäs, med uttryckt önskan, att beviljandet af det föreslagna anslaget
måtte utsträckas till alla rikets gymnasier;
af Biskop Butsch, att lönen för samtlige gymnasii-bibliothekernas föreståndare
mätte bestämmas till 150 r:dr årligen, och att således äfven bibliothekarien
i Skara måtte komma i åtnjutande af enahanda löneförmån, hans nuvarande
lön af tio tunnor kronotionde deruti inbegripne;
af Doktor Säve, om enahanda anslag för bibliothekarien vid gymnasium i
Hernösand;
af Doktor Sandberg och Prosten Melén gemensamt, om ett lika arfvode för
bibliothekarien vid gymnasium i Calmar;
Stnts-f /skottets Utlåtande, N:o 124.
af Prosten Arrhenius, att arfvode äfven för bibliolhekarien vid Carlstads
gymnasium mätte varda beviljad!; samt slutligen
af Doktor Björkman, att ett ärligt slats-anslag af 150 r:dr för en bibliothekarie
vid Gefle gymnasium matte af Rikets Ständer anvisas.
Under åberopande af de skäl, som föranledt Utskottet att afstyrka bifall
till de af Kongl. Maj t äskade lönefyllnader för bibliothekarierne vid Linköpings
och Westerås gymnasii-bibliolhek, hemställer Utskottet,
att motionerna icke må till någon åtgärd föranleda.
29:o Ifrån Preste-ståndet har likaledes blifvit till Utskottet remitterad en
af Prosten Tellbom väckt motion, deruti, under förmodan af Rikets Ständers
bifall till de för aflöning åt gymnasii-bibliothekarierne i riket äskade anslag,
föreslagits, att åt hvartdera af gvmnasii-bibliotheken i riket måtte beviljas ett
årligt anslag af 500 r:dr banko, till inköp af sådana, serdeles i främmande
länder utgifna, skrifter, som företrädesvis vore för de vetenskapliga studiernas
fortgång inom fäderneslandet behöflige; men då bidrag af stats-medlen till
förökande af stifts-läroverkens samlingar tillförene icke utgått, och de för bibliothekarierne
vid rikets gymnasier begärda löneanslag blifvit af Utskottet
afstyrkte, hemställes,
att förevarande motion ej heller må af Rikets Ständer
bifallas.
30:o Med anledning af Nora bergsförsamlings inom Örebro län i underdånighet
gjorda anhållan, att den emot de numera upphörda s. k. djeknepenningarna
svarande afgift, som hvarje matlag i nämnda församling från äldre
tider med 2 172 Lisp. tackjern utgjort till rector scholm i Nora stad, måtte,
frän den 1 Maj 1844 räknadt, afskaffas, och församlingen i stället berättigas
att använda samma afgift till sockenskolornas nytta, har Kongl. Majit, enär ifrågavarande
afgift, rätteligen utgörande 45 skepp, tackjern, vore af samma natur, som
de så kallade djeknepenningarna, och Rikets Ständer vid 1834—1835 årens
riksdag beslutat, att dessa borde upphöra och ersättning i behörig ordning utgå
till de auktoriteter, hvilka förut disponerat denna inkomst; men de af Rikets
Ständer för sådant ändamål anvisade medel icke lemnade tillgång till
dylik godtgörelse åt rektor vid Nora stads skola, af sådan anledning nu föreslagit,
att ett belopp af 298 r:dr 6 sk., motsvarande ofvannämnda 45
skeppund tackjern, enligt Örebro läns markegång för de 10 sista åren näst
före det år, då frågan väcktes, måtte å riksstaten uppföras, såsom ersättning
till rektor vid stadsskolan i Nora för nyssberörda inkomst, och Kongl. Majit
deri
-
Sluts-ltskottets Uthltande, N:o 124.
derigenom beredas tillfälle att bifalla Nora Bergsförsamlings anhållan om befrielse
från afgiflens utgörande.
Till hvad Kongl. Maj:l sålunda äskat
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall;
och ehuru, vid det förhållande, att Nora stads skola icke tillhör antalet af de
egentliga elementar läroverken, utan utgör en så kallad pedagogi, ifrågavarande
skolans rektor tillkommande godtgörelse rätteligen borde under riksstatens
anslag för folkskolorna upptagas, torde emedlertid, med afseende derå,
att samtliga öfriga lill godtgörande af de förra djeknepenningarna anvisade
statsmedel inbegripas under anslaget för elementar-läroverken,
jemväl omförmälda ersättningsbelopp af 298 r:dr 6 sk. få
under sistnämnda anslag uppföras.
3l:o Sedan, i anledning at yppadt betydligare missförhållande emellan
Stockholms stads inkomster och utgifter, framställning blifvit gjord om beredande
af tillökning i stadens inkomster genom förhöjd tolag ä vissa från utrikes
ort inkommande varor, men Kongl. Maj:t funnit Sig förhindrad att härtill
lemna bifall, så och efter det vidare blifvit i underdånighet hegardt, att staden
måtte befrias från åtskilliga å dess kassa anvisade utgifter, hvilka förmenats
vara för densamma främmande och hvaribland jemväl uppgifvits ett bidrag
af 10,000 r:dr, som årligen utginge lill undervisningsverkets i hufvudstaden
underhållande, har Kongl. Maj:t, som, med afseeende dels derå, att un
dervisningen vid gymnasier och lärdomsskolor i allmänhet af statsmedel bekostas,
dels å det förhållande, att fortfarandet af omförmälda årliga bidrag icke
kunde ega rum utan ökad taxation å stadens skattskyldiga borgerskap och näringsidkare,
funnit Stockholms stad desto heldre böra från meranämnda bidrag
befrias, som staden derutöfver i och för dervarande gymnasium och öfriga
läroverk vidkändes icke obetydlig tunga genom dessa inrättningars förseende
med erforderliga lokaler, af sådan anledning nu föreslagit, att, oberoende af
det för elementar-läroverken i allmänhet äskade tillökta anslag af 30,000 r:dr,
måtte serskildt för hnfvudstaden och i ändamål af dess befriande från omförmälda
till statsbehof hänförliga utgift, af Rikets Ständer anvisas ett årligt anslag
af 10,000 r:dr.
Af det vid Kongl. Maj ts nådiga proposition bilagde statsråds-protokoll öfver
Justitie-, Civil-, Finans- och Ecklesiastik-ärenden för den 9 sistlidne November
inhemtas, att åliggandet för Stockholms stads kassa att med ofvannämnda sum
-
Bih. till H. Sl. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 34 Haft.
tk
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
ma af 10,000 r:dr årligen bidraga till underhåll af härvarande läroverk tillkommit
i öfverensstämmelse med stadens eget medgifvande, under förbehåll,
att tolags-afgifterna finge uppbäras efter de uti Kongl, brefvet af den 20 November
1816 stadgade grunder och till påräknadt belopp. Vid sådant förhållande
och då, efter hvad samma protokoll vidare gifver vid handen, de i
afseende på tolagens beräknande sedermera vidtagna förändringar icke åstadkommit
minskning uti stadens deraf påräknade inkomster, ulan fastmera tillökning,
så att, då år 1816 tolags-afgifterna utgjort 90,428 r.dr och stadskassans
andel deraf 31,136 r.dr, hade samma inkomster år 1826 bestigit sig
till 174,820 r:dr, deraf slads-kassan uppburit 93,237 r.dr, år 1836 till 180,204
r:dr, hvaraf stadskassans andel utgjort 96,108 rdr och år 1845 till 151,864
r:dr, deraf stadskassa!) tillkommit 80,994 rdr, hvadan följaktligen stadskassans
inkomst af tolagen ökats lill nära tredubbelt belopp, emot hvad den vid förstnämnda
tidpunkt eller år 1816 utgjorde, har Utskottet
funnit sig sakna skäl att tillstyrka Rikets Ständers bifall lill
hvad Kongl. Majit i förevarande hänseende begärt.
Gymnastiska Central-Institutet.
32:o För denna inrättning har Kongl. Majit äskat ett ökadt anslag af 633
r.dr 16 sk., hvaraf skulle användas 200 ridr till löneförhöjning åt öfver-läraren,
på det att en skicklig person måtte finna anledning att vid institutet
qvarstanna, för att vid föreståndarens afgång kunna blifva hans efterträdare,
300 ridr till lön åt en ytterligare lärare i praktisk gymnastik och 133 r.dr 16
sk. till lön åt en lärarinna i gymnastiken.
Då antalet af dem, sorn vid denna gagneliga inrättning bildas till lärare
och instruktörer för såväl läroverken som rikets armé och flotta, visat sig vara
uti jemn tillväxt och medfört behofvet af en ökad lärare-personal, har Utskottet,
på dessa och de af Kongl. Majit anförda skäl, ansett sig böra tillstyrka
,
att Rikets Ständer måtte bevilja den af Kongl. Majit äskade
tillökning i Gymnastiska central-institutets stat med
633 ridr 16 sk.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
27
Sundhets- Kollegium med Medicinal-Sfaten.
33:o DA den summa af 200 r.dr, som funnes på Sundhets-kollegii stal
uppförd, såsom arfvode för granskning af de apolheks-räkningar, hvilka, enligt
bemälda kollegii instruktion, skola derstädes revideras, numera icke vore
svarande emot detta besvär, helst nämnda räkningar, hvilka år 1816 utgjort
235 stycken med en summa af 18.352 r:dr 19 sk. 9 rist., år 1846 uppgått
till 707 stycken med ett totalbelopp af 64,320 r.dr 26 sk., har Kongl. Majit
föreslagit, alt ifrågavarande arfvode måtte förhöjas med 400 r.dr.
I betraktande deraf, att de Sundhets-kollegii revision underkastade apotheksräkningar
under sednare åren betydligen ökats såväl till antal som belopp,
linner Utskottet väl någon tillökning uti ifrågavarande arfvode vara af
behofvet påkallad; men da en sammanlagd summa af 400 r:dr torde motsvara
det med granskningen förenade besvär, tillstyrker Utskottet,
att det såsom arfvode för granskning af apotheksräkningar
å Sundhets-kollegii stat uppförda belopp, 200 r:dr, må
förhöjas med en lika summa eller 200 r:dr.
34:o I anseende till den svårighet, som yppat sig att för den ringa lön
af endast 432 r:dr 24 sk., hvilken vore å stat anslagen för en provincial-läkare
i Herjeådalens distrikt af Jemtlands län, återbesätta denna nu lediga besläilning,
har Kongl. Majit äskat, att nyssnämnda lönebelopp mätte förhöjas
med 234 r:dr 8 sk.
På det af Kongl. Majit anförda skäl,
tillstyrker Utskottet, att en summa af 234 ridr 8 sk. må
varda, såsom tillökning i löneanslaget för en provincial-Iäkare
i Herjeådalens distrikt, å stat uppfördt.
35:o Utskottet har, till pröfning i sammanhang härmed, förehaft ej mindre
en från Borgare-ståndet till Utskottet remitterad motion af Herr Sundler,
som begärt ett nödigt anslag till lön för en extra provincial-läkare för Höle
bo
härad i Nyköpings län, med station i Trosa, än ock serskilde från Bonde
ståndet
remitterade motioner: af Nils Persson från Södermanlands län, hvilken
framställt enahanda begäran som Herr Sundler-, af A. Kylander frän Werm
lands län, om anställande af en provincial-läkare med lön på stat inom Nordmarks
härad af nämnde län, samt af Per Nilsson från Christianstads län, om
anslag för en distriktläkare för nordöstra deleu af sistnämnde län, med station
i Onsby eller Marklunda.
28
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i24.
Dä Utskottet, innan vederbörlig undersökning i afseende å de till stöd
för motionerna åberopade förhållanden försiggått, icke är i tillfälle att bedöma
nyttan eller vigten af de äskade nya läkare-beställningarnas inrättande,
samt enär, hvad angår frågan om beviljandet af löneanslag för en extra provincialläkare
inom Nordmarks härad, Kongl. Majit icke funnit skäl att bifalla
häradsboernes underdåniga hemställan om nådig proposition för berörde ändamål,
har Utskottet ansett sig
icke böra till motionerna tillstyrka bifall.
• 36:o Då apothekare-societelen behörigen fullgjort sin förbindelse att med
1,000 r:dr bidraga till den i Stockholm stiftade pharmaceutiska läroanstalt och
Sundhets-kollegium intygat, att densamma utöfvat ett välgörande inflytande på
pharmaciens studium, har Kongl. Majit föreslagit, att det af Rikets Ständer vid
sistlidna riksdag för nämnda läroanstalt beviljade anslag, stort 1,000 ridr årligen,
hvilket, ehuru utgående blott till innevarande riksdag, likväl blifvit i den
ordinarie staten för Sundhets-kollegium med medicinal-staten å 8:de hufvudtiteln
inbegripet, måtte fortfarande derå uppföras, att under enahanda förbehåll
som hittills utgå.
På de af Kongl. Majit anförda skäl, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 1,000
ridr att, under den tid, för hvilken nu förestående statsreglering
blifver gällande, och emot förut stadgade vilkor,
fortfarande utgå för den i Stockholm stiftade pharmaceutiska
läroanstalt.
Carolinska Medico-Kirurgiska Institutet.
37:o Kongl. Majit har vidare, jemte begäran, att det af Rikets Ständer
vid sista riksdagen beviljade och i mediko-kirurgiska institutets stat, ehuru
endast till detta riksmöte, uppförda årliga anslag af 1,600 ridr till arfvode åt
en professor i kliniken för barnsjukdomar, måtte, med afseende å vigten af
en sådan profession och det serdeles gagn, den redan medfört, varda å ordinarie
stat upptaget, äskat, att på samma stat måtte uppföras dels 333 ridr
16 sk. till lön åt en kirurgie-adjunkt, såsom högst behöflig för den dagliga
undervisningen och praktiska handläggningen af kirurgiska operationer, och
dels 1,600 ridr till lön för en professor i pathologiska anatomien, hvilken ve
-
mars-utskottets Utlåtande, N:o 124.
ten skap i sednare tider fått den utsträckning, att vid de flesta praktiska läroanstalter
en profession för densamma blifvit inrättad.
Då den komité, hvilken fått åt sig uppdraget att framlägga förslag till
förbättrade lagar för universiteten i allmänhet, jemväl torde komma att afgifva
en bestämd plan till den medicinska undervisningens ordnande och föreslå
en förändring i sältet för denna undervisnings meddelande, har Utskottet,
i betraktande deraf, att institutets stat årligen uppgår till 10,587 r:dr, deraf
sju professorer njuta aflöning, och torde vara tillräcklig för ernåendet af det
med denna inrättning afsedda ändamål,
ansett sig icke böra i vidsträcktare måtto tillstyrka bifall
till Kongl. Maj.ts proposition i dessa delar, än att Utskottet
hemställer, det Rikets Ständer måtte, såsom arfvode fölen
professor i kliniken för barnsjukdomar vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet, bevilja ett årligt anslag af
1,600 r:dr, att, på förut stadgade vilkor, fortfarande utgå
under den tid, för hvilken nu förestående stats-reglering
blifver gällande.
38:o Uti en hos Ridderskapet och Adeln, med stöd af 56 § riksdagsordningen,
väckt och till Utskottet remitterad motion, har Herr af Edholm E.t
anhållit, att det för professoren och riddaren Cederschiöld, som under riksdagens
lopp aflidit, i anseende till hans utmärkta förtjenster om harnmorskeundervisningen
beviljade årliga anslag af 600 r:dr, måtte, såsom högst behöflig!,
få fortfarande utgå till aflöning för bestridandet af nämnda undervisning
i dess nu vunna fullständigare skick; varande till stöd för denna anhållan anfördi,
ali barnmorske-undervisningen, sedan år 1840, då Rikets Ständer beviljade
ofvanberörda anslag, blifvit betydligen utvidgad och fullkomnad genom tillägg
till den, allt jemt bibehållna, gamla lärokursen, af en ny kurs i läran om instrumental-förlossningen,
dittills alldeles främmande för berörda undervisning,
och hvilket tillägg vore af det omfång, att det af läraren påkallade nya föreläsningar
ny handledning vid sjuksängen och ny slutexamen, samt alt tilloppet
af elever årligen ökats och den utvidgade undervisningen redan vunnit det
förtroende i landsorten, alt flera församlingar hos Sundhets-koliegium anmält
sin önskan att blifva försedda med barnmorskor, som voro betrodda att i nödfall
få använda instrumenter.
Enligt de upplysningar, Utskottet inhemta!, inbegripas under Artis obsletricice
professionen 3:ne serskilda befattningar, nemligen 1) af professor vid
Carolinska mediko-kirurgiska institutet, hvarmed äro förenade enahanda skyl
-
30
Stats-Utskottets Vt låt an de, N:o 124.
digheter och aflöningsförmåner, som tillhöra öfriga professioner vid berörda
institut; 2) af direktör och öfverläkare vid allmänna barnbördshuset, med hvilken
befattning åtföljer rättighet till fria boställsrum inom barnbördshuset, och
3) af lärare och inspektör för barnmorskorna. För dessa sistnämndas undervisning,
hvilken, enligt 176! års Kongl, reglemente, var inskränkt lill 2:ne
timmars föreläsningar i veckan, åtnjöt professorn intill år 1838 endast ett årligt
arfvode af 100 r:dr å Carolinska institutets stat, hvaremot privat undervisning
åt eleverne meddelades mot serskild afgift. Sedan, efter professor
Cedersc/uölds tillträde till nämnda befattning år 1822, lärokurserna betydligt
utvidgats, undervisningen jemväl utsträckts till den instrumentala förlossningskonsten,
samt de offentliga föreläsnings-timmarna ökats till 6 å 8 i veckan,
men eleverne, sådant oaktadt, befriats från erläggande af ofvannämnda serskilda
afgifter, äfvensom från s. k. in- och utskrifuings-penningar, å 3 r.dr för
hvarje lärling, fick professoren 1838 sig tillagdt, oberäknadt förrberörda 100 r.dr,
ett årligt arfvode af extra utgifts-medlen, stort 566 r:dr 32 sk. banko. Med
anledning af Kongl. Maj:ts vid 1840—1841 årens riksdag aflåtna nådiga proposition
om anvisande af ett personelt anslag å allmänna indragningsstalen för
professorn Cederschiöld, blef, jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
N:o 175, med afseende å bemälde professors utmärkta förtjenster om barnmorske-undervisningen,
för honom å allmänna indragningsstalen anvisadt ett
belopp af 600 r:dr årligen, under vilkor och förutsättning, att derigenom försvunne,
ej mindre de 566 r:dr 32 sk. han förut från extra utgiitsfonden
uppburit, än ock de 100 r:dr, som till honom utgått å Carolinska institutets
stat.
Då, efter hvad jemväl blifvit upplyst, antalet af elever, som i sednare
tider begagnat ofvannämnda läroanstalt, visat sig i tilltagande, så alt då under
de åtta åren 1813—-1820 i medeltal årligen utexaminerats allenast 26
barnmorske-lärlingar, deremot sedermera dylik examen aflagts af 37 å 40 om
året; då de välgörande verkningarna af ifrågavarande undervisning i förlossnings-konsten
nogsamt ådagaläggas deraf, att mortaliteten bland barnaföderskor
i riket, hvilken under åren 1811 —1820 per medium utgjort 0,762 procent,
sedermera i allmänhet varit i betydligt aftagande och i medeltal för åren
1821—1840 uppgått till endast 0,648 procent; och då fortfarandet af nämnda
läro-anstalt i dess nuvarande utöfver gällande reglementes fordringar utvidgade
och förbättrade skick icke torde kunna påräknas, så vida icke antingen
det äskade statsbidraget varder af Rikets Ständer beviljadt eller ock de tillförene
brukliga, för de obemedlade lärlingarna betungande, årsafgifter å nvo
införas, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 124.
31
att, till aflöning för bestridande af barnmorske-elevers undervisning
ett belopp af 600 r:dr årligen måtte på Carolinska
institutets stat uppföras.
39:o Från Borgare-ståndet har Utskottet erhållit remiss å en af herr J. A.
Biörck hos bemälde riksstånd väckt motion , deruti anföres, hurusom sedan
längre tid tillbaka i hufvudstaden funnits ett så kalladt Ortopediskl institut,
grundlagdt af Professoren doktor N. Åkerman, i ändamål alt vårda och bota
sjuklingar, synnerligen barn, som lida af kroppslyten, snedhet eller andra missbildningar,
och för hvilket institut tvänne serskilda gånger understöd genom
statsbidrag blifvit af Rikets Ständer beviljadt. Då vid 1840—1841 årens riksdag
för sådant ändamål anvisades ett årligt anslag af 1500 r:dr, hade dervid
fäslats det vilkor, att vid institutet skulle kostnadsfritt vårdas och underhållas
minst Irenne fattiga patienter, så länge anslaget förtfore att utgå, samt att en
yngre läkare skulle af professoren Åkerman antagas såsom hans biträde vid
institutet, för att sålunda beredas att en gång efter honom blifva institutets
föreståndare. Berörda anslag hade emedlertid af professoren Akerman uppburits
endast under tiden intill nästpåföljde riksdag, då fråga om statsbidragets
bibehållande icke väcktes, sannolikt af den anledning, alt de vid anslaget
fästade vilkor ansetts nästan tillintetgöra de dermed för inrättningen åsyftade
fördelar. Professoren Akerman hade numera, i följd af sin ålder, afgått från
föreståndareskapet vid meranämnda institut och den person, som varit hans
biträde, medicine doktorn och kirurgie magistern H. Sätherberg öfvertagit
den förres befattning. Enär nu ett understöd från statens sida, hvilket redan
tillförene funnits behöfligt och ännu i lika mån tarfvades för inrättningens vidmakthållande,
syntes förenligt med R:kets Ständers vid föregående tillfällen
uttalade åsigt om det ortopediska institutets betydenhet för medicinal-vården
samt skäl för ett dylikt understöds beviljande destoheldre vore för handen,
som den ortopediska sjukbehandlingen genom en utvidgad och på vetenskapliga
grunder fotad gymnastik, för närvarande lemnade de bästa garantier för
kurernas fullkomnande, och beredde det uppväxande slägtet tillfälle att genom
ändamålsenlig och i tid begagnad gymnastik förekomma utbildandet af de svårbolliga
sjukdomar, som utgöra föremål för den ortopediska läkarekonsten, har
motionären hemställt, alt Rikets Ständer måtte för ofvannämnda institut anvisa
en årlig summa af 2000 r:dr, att, i likhet med den, som vid 1840 —1841
årens riksdag institutet tillädes,uppbäras, förvaltas och redovisas af den direktion,
åt hvilken blifvit anförtrodd vården af den genom enskildes sammanskott
bildade fond till instrumentalier m. m., för medellöse patienter; att vid med
-
32
Stats-l t skot tels Utlåtande, N:o 124.
gifvandet af detta anslag, hvarigenom dels aflöning för en lärare och en lärarinna
i gymnastik kunde bestridas, dels erhölles bidrag till hyra för den erforderliga
lokalen, mätte fästas det vilkor, att institutets föreståndare blefve
förbunden alt vid institutets gymnastik hålla sex friplatser för medellöse palienter
(motsvarande en summa af 720 r.dr för året, efter den vanliga algiften
al 30 r:dr i qvartalet flir hvarje patient) samt utom institutet fortfarande och
kostnadsfritt lemna ortopedisk behandling åt trenne patienter, hvilka för fattigdom
icke kunna sjelfve bekosta sin sjukvård. Af motionären är vidare upplyst,
alt ofvanberörda fond för instrumentalier m. m., visserligen egde till sin
disposition räntor af ungefärligen 250 r:dr årligen å elt kapital af 5000 r:dr,
men att denna inkomst hittills varit otillräcklig för inköp af bandager m. m.
för fattige missbildade och ingalunda lemnat tillgång för serskild vedergällning
åt institutets föreståndare för den af honom åt desse patienter lemnade värd.
Då, efter hvad af förhandlingarna vid föregångna riksdagar inhemtas,
nyttan och ändamålsenligheten af det utaf professoren Åkerman stiftade meranämnda
ortopediska institut blifvit vitsordade ej mindre af Kongl. Sundhetskollegium,
än ock af direktionen öfver förrberörda fond till inköp af instrument
alier m. m., äfvensom af Svenska Läkare-sällskapet, samt jemväl erkände
af Rikets Ständer, som vid (vänne serskilda tillfällen för ifrågavarande inrättning
beviljat årligt statsbidrag, och då det torde böra antagas, att »amma institut,
under ledning af en utaf dess nitiske och skicklige stiftare bildad föreståndare,
kommer att på lika sätt, som hittills, mots\ara dermed afsedda ändamål,
har Utskottet funnit sig ega grundad anledning att understödja motionärens
framställning om fortfarande statsanslag för meranämnda sjukvårds
anstalt,
hvilket anslag likväl synes kunna ir skrankas till enahanda belopp, som
i berörda afseende vid 1828—1830 samt 1840— 1841 årens riksdagar medgåfvos,
med iakttagande af en efter nedsättningen i anslagssumman lämpad
minskning i antalet af de utaf motionären föreslagna friplatser vid institutets
gymnastik, och får Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till understöd för ortopediska
institutet i Stockholm, anvisa elt årligt anslag af 1500 r.dr,
att utgå under den lid, för hvilken nu förestående statsreglering
blifver gällande, med vilkor, att medlen uppbäras,
förvaltas och, i öfverensstämmelse med hvad i afseende
på statsmedel i allmänhet är stadgadt, redovisas af förrbemälde
direktion, under öfverinseende af Kongl. Sundhetskollegium,
äfvensom mot förbindelse för institutets föreståndare
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
33
ståndare att vid institutets gymnastik hålla fyra friplatser för
medellöse patienter, och att utom inrättningen kostnadsfritt
lemna ortopedisk behandling åt tre sådane patienter.
Veterinär-Inrättningen i Stockholm.
40:o Kongl Maj:t har, dels för theoretices professoren vid denna inrättning
föreslagit en löneförhöjning af 600 r:dr om året, lämpad efter den löneinkomst,
professorer vid Carolinska medico-kirurgiska institutet å stat åtnjuta
och dels för instruktions-smeden, hvars befattning helt och hållet upptoge en
persons lid och erfordrade både anatomiska och fysiologiska kunskaper samt
högre grad af manuel skicklighet, äskat en, efter dessa förhållanden afpassad,
årlig löneförhöjning af 300 r:dr.
I anseende till stals-verkets knappa tillgångar, hvilka tagas i anspråk för
fyllandet af mera angelägna behof, finner Utskottet sig föranlåtet
afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition i dessa
delar.
\VitterhetsHistorie- och Antiqvitets-Akademien.
4Uo Då för denna akademi, hvars samlingar, behörigen ordnade i dess
nya lokal, sannolikt innan kort komme att å bestämda tider hållas för allmänheten
tillgängliga, erfordrades, så framt akademien skulle kunna uppfylla sin
bestämmelse, dels att nuvarande anslag af 1000 r:dr till samlingarnas förökande
blefve förhöjdt till 2000 r:dr, dels att anslaget för trvcknings-kostnader,
333 r:dr 16 sk. årligen, ökades till 666 r:dr 32 sk., har Kongl. Maj.t
till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida det för akademien å stat nu uppförda
årliga penningebelopp af 4,653 r:dr måtte kunna förhöjas med 1333 r.dr 16 sk.
Af akademiens underdåniga skrifvelse, som legat till grund för Kongl. Majt:s
nådiga proposition i detta ämne, inhemtas: att kostnaden för samlingarnas
ökande under hvartdera af de sista fem åren före år 1847 med nära 60
procent öfverstigit det på stat anslagna beloppet 1000 r:dr banko; att främmande
uppköpare, med hvilka akademien icke varit i tillfälle att täfla, under
de sednast förflutna åren i stor mängd bortfört sådana minnesmärken, som
kunnat bereda en önskvärd tillökning i samlingarna; att myntkabinettet vore
Biå. till R. St. Prat. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 34 ffäfl. 8
34
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
i behof af ökade tillgångar för kompletterande af mycket stora luckor, som
funnos i vissa serier; att akademien, af brist på tillgångar, i de flesta fall
nödgats visa från sig anbud att mot metallvärdet, eller efter dagens kurs, inlösa
större och mindre partier af sådana medaljer och mynt, som saknades ;
att utgifterna på anslaget för tryckningskostnaders bestridande under de sista
fyra åren före år 1847 i medeltal utgjort 502 r:dr 10 sk. banko, samt slutligen,
att akademien, för att betacka den redan uppkomna bristen på tryckningsanslaget,
varit nödsakad att tills vidare inställa ufgifvandet af sina handlingar
och andra öfver serskilda delar af samlingarna utarbetade beskrifningar.
Vid öfvervägande häraf, och då de för ifrågavarande ändamål hittills beviljade
anslag icke varit mot behofven svarande, har Utskottet väl funnit akademien
böra beredas tillfälle, såväl till samlingarnas behöfliga förökande, som
till utgifvande af sådana handlingar och beskrifningar, hvilka sprida kännedom
öfver berörda samlingar och akademiens verksamhet; men då elen nu begärda
tillökning icke fortfarande torde blifva erforderlig, tillstyrker Utskottet,
att ett årligt anslag af 1,333 r:dr 16 sk banko må för
ifrågavarande ändamål af Rikets Ständer beviljas till utgående
under den lid, för hvilken nu förestående statsreglering
blifver gällande.
Akademien för de Kria Konsterna.
42:o På det att denna akademi, kraftigare än som hittills varit möjligt,
måtte kunna ingripa i fäderneslandets industriella utveckling, och för detta
ändamål innefatta äfven en handtverks-! itskola med tillhörande söndagsundervisning,
har Kongl. Majit, med afseende å vigten för det allmänna af en sådan
inrättning, föreslagit, att för densamma måtte på stat anvisas årligen
2000 r:dr.
Enär Utskottet, enligt 16 punkten af utlåtandet Nio 90, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens 6:te hufvudtitel, tillstyrkt beviljandet af
ett årligt stats-anslag af 2000 r:dr för den af Svenska slöjdföreningen i Stockholm
anlagde slöjdskola, vid hvilken skola meddelas enahanda undervisning,
som med det ifrågaställda inrättandet af en handtverks-ritskola vid Akademien
för de fria konsterna afses, har Utskottet
funnit sig sakna skäl att tillstyrka bifall till hvad Kongl.
Majit i denna del föreslagit.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
43:o Uti en hos Bonde-slåndet väckt motion, som blifvit till Utskottet
remitterad, har Anders Gustafsson från Östergöthlands län föreslagit en sådan
förening af öfver-intendents-embetet och fria konsternas akademi, att embetets
göromål komme att ingå uti akademiens; att en ny sådan reform, som inom
teknologiska institutet egt rum, måtte med fria konsternas akademi varda
vidtagen; att det statsanslag af omkring 32,000 r.dr, som vore för sistnämnda
akademi och öfver-intendents-embetet tillsammans anvisadt, måtte så fördelas,
att 10,000 r:dr årligen afginge till slöjdföreningens i Stockholm skola, med
förbindelse för densamma, dels att besörja undervisningen i den lägre bildande
konsten, dels att af sistnämnda anslag lemna 2000 r:dr årligen till reseunderstöd
åt utmärkte personer inom de slöjdidkande klasserna, samt alt, af
de återstående 22,000 r:dr, det vanliga resestipendium af 5,333 r:dr 16 sk.,
som årligen utgått för bildande konst, äfven nu komme att fortfara och den
öfriga summan blefve använd lill löner för akademiens tjenstemän; hvarjemte
motionären ansett hela akademiens blifvande åliggande böra ställas under
trenne direktörer, en för arkitektur, en för skulptur och en för målning.
Utskottet, som, i anseende till frågans outredda skick, icke tilltror sig att
bedöma ändamålsenligheten af den ifrågasatta sammanslagningen af öfverintendents-embetet
med fria konsternas akademi, hemställer,
att Anders Gustafssons motion må af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
44:o Från Riddcrskapet och Adeln har Utskottet erhållit remiss å en af
Friherre Bennet, C. S., väckt motion, deruti blifvit föreslaget, att en summa af
20,000 r:dr årligen mätte för de sköna konsternas underhåll af Rikets Ständer
anvisas och ställas till Kongl. Majds disposition, med vilkor, att, genom Kongl.
Maj:ts nådiga försorg, 1:o beställningar och uppköp af utmärkte konstnärers
arbeten i skulptur, målning eller gravering blefve föranstaltade; 2:o ämnena
för de beställda konstarbetena samt de ställen, der desamma borde förvaras,
blefse uppgifna och anvisade; 3:o minst 17,000 r:dr banko af det begärda
anslaget komme att användas för inhemska konstnärer; och 4:o vid hvarje års
slut allmänheten erhölle kännedom om det sätt, hvarpå medlen blifvit använde.
Då stats-verkets tillgångar icke medgifva beviljandet af ifrågavarande betydliga
anslag, tillstyrker Utskottet,
att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.
36
Stats-Utskottets lil'låtande, N:o 124.
Musikaliska Akademien.
45:o Då Het årliga anslag af 1,700 r.dr, som denna akademi ifrån år
-1824 fått af statsmedlen uppbära, vore otillräckligt för det dermed afsedda
ändamål: bestridandet utaf aflöningar åt lärare, tjenstemän och vaktbetjening,
inköp af ved, ljus, böcker m. m. samt understöd med stipendier åt fattige
elever, hvilkas antal vore i jemn tillväxt, och då dertill för öfrigt förekomme,
att akademien torde nödgas innan kort emot hyra anskaffa lokal för sig och
sitt undervisningsverk, har Kongl. Maj.t föreslagit, att ofvannämnda årliga statsanslag
måtte förhöjas med 1,300 r:dr.
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga för musikaliska akademien af den
9 Mars 1814 angifver, såsom akademiens föremål, musiken i hela dess vidd
och ansedd under de dubbla synpunkterna af konst och vetenskap, och såsom
hennes åliggande att i möjligaste måtto befrämja musikens framsteg: 1:o
genom ett undervisnings-verk, der bade theoretisk och praktisk undervisning,
utan erläggande af någon afgift njutes; och 2:o genom författande, öfversättande,
recenserande och allmängörande i tryck af arbeten, afhandlingar och läroböcker
i de ämnen, som utgöra akademiens föremål, hvarförutan akademien
är pligtig att såväl med dem, som åstunda att antagas till orgbyggare, som
ock med sökande till organist- och kantors-beställningar vid kyrkorna i riket
anställa examina samt att till de examinerade utfärda betyg.
Med afseende a akadamiens så beskaffade förbindelser och då, enligt
hvad meråberopade protokoll öfver ecklesiastik-ärenden upplyser, antalet af
eleverne för de sednast förflutna 23 åren mångdubblats, anser Utskottet en
tillökning i det för akademien å stat uppförda årliga anslag af 1,700 r.dr vara
af behofvet påkallad, derest denna bildnings-anstalt skall kunna uppfylla
sin bestämmelse; i följd hvaraf och på de af Kongl. Maj:t i öfrigt anförda skäl,
Utskottet
tillstyrker, att musikaliska akademiens årliga stats-anslag må
förhöjas med 1,300 r:dr eller till 3,000 r:dr.
Allmänna Fattige arden.
46:o Kongl. Maj.t, som under den 25 Maj nästlidne år utfärdat nådig
förordning angående fattigvården i riket, deruti, i öfvererensstämmelse
med hvad Rikets Ständer uti underdånigt förslag i detta ämne fram
-
Stats-ltskottets Utlärande, IV:o 124.
37
ställt, Kongl. Maj.t och kronan blifvit ålagdt att i vissa fall deltaga uti eller
bekosta den erforderliga fattigvården, har nu, enär någon ledning af erfarenheten
ännu icke kunnat inhemtas om den för detta föremål behöfliga summa,
tills vidare derför äskat enahanda belopp, som vid de tvänne sista riksdagarna
blifvit beviljad, eller 10,000 r.dr, att, såsom förslags-anslag, årligen utgå.
Utskottet anser sig böra upplysa, att, enligt Kongl. Stats-kontorets räkenskaper,
af 1847 års anslag för ifrågavarande ändamål, 10,000 r:dr, utgått omkring
8,600 r:dr till understöd för fattigförsörjningarna inom garnisons-församlingarna
i riket samt omkring 700 r:dr till understöd för sådana personer,
hvilkas mantalsskrifningsort icke kunnat utrönas.
Vid öfvervägande häraf och då statsverkets bidrag till allmänna fattigvården,
ehuruväl, på sätt i den nådiga proposisionen finnes antvdt, beloppet deraf
för hvarje år ännu icke kan med tillförlitlighet på förhand bestämmas, likväl
kommer att fortfarande årligen erfordras, anser Utskottet berörda bidrag
lämpligen böra, vid uppgörandet af den nya statsregleringen, hvilken med
nästa år torde komma att träda i verksamhet, intagas bland statsverkets ordinarie
utgifter, och får Utskottet i följd deraf tillstyrka,
att till understöd för den fattigvård, som, enligt högstberörda
Kongl, förordning, bör af staten bekostas, må å stat
uppföras ett årligt förslags-anslag af 10,000 r:dr, äfvensom
att för innevarande år en lika summa, 10,000 r:dr, må till
enahanda ändamål å Riksgälds-kontoret anvisas.
47:o Utskottet har fått emottaga remiss å tvänne inom Bonde-ståndet
väckta motioner, den ena af Lars Rassmusson från Götheborgs och Bohus län,
som begärt, att, såsom understöd för fattigvården i Morlanda församling, måtte
beviljas ett efter dess behof, med beräkning af egna tillgångar, lämpadt
anslag, som kunde inskränkas till 2,000 r:dr årligen, samt till stöd för motionen
anfört, att nämnda församlings betungande med en dryg fattigvård
hufvudsakligen eller till största delen föranledts genom de angående fiskerinäringens
upphjelpande utkomna allmänna författningar, samt att, enligt hvad
en, motionen bilagd, tabell jemväl utvisade, icke mindre än 922 personer
varit i behof af understöd, hvilket under ett år från de bättre lottade, tillsammans
5,234 personer måst utgöras med 7,176 r:dr rgkds; och den andra af Jöns
Ersson från Wermlands län, som föreslagit, alt en summa af 75,000 r:dr
måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att, efter inhemtad säker kännedom
om tillståndet inom de serskilda länen, utdelas till de fattige, hvilka af
ett sådant understöd pröfvades vara i största behof.
38
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
Utskottet, som tagit dessa motioner i öfvervägande, anser så mycket
större betänkligheter möta för statsmedels anvisande inom någon viss ort för
sådana föremål, hvilka det i allmänhet Fllkommer hvarje församling att sjelf
bekosta, som det torde kunna antagas, att en sådan åtgärd skulle framkalla
enahanda anspråk från de liesta af församlingarna i riket; på grund hvaraf och
då Utskottet för allmänna fattigvården i riket tillstyrkt beviljandet af anslag till
det af Kongl. Majit äskade belopp, Utskottet funnit sig
icke kunna till dessa motioner tillstyrka bifall.
Serafimer-Lasarettet.
48:o Uti den nådiga propositionen förmäles vidare, att, sedan Kongl. Majit
under den 10 April 1828 i nåder förordnat, att den i Slockholm för från
Finland inkommande och dit afgående varor inflytande tolag skulle utgöra en
serskild tillgång för utförande af sådana anstalter till hufvudstadens allmänna
nytta, beqvämlighet och försköning, som Kongl. Majit kunde finna för godt
att framdeles bestämma, samt derefter under loppet af samma år å dessatolagsmedel
i nåder anvisat ett årligt bidrag till Kongl, serafimer-lasarettet af
10,000 ridr, så hade, från början af år 1845, då den serskilda handelskonventioneu
med Ryssland upphörde att vara gällande, tolags-inkomsten i Stockholm
af Finska varor så nedgått, att den, ifrån att hafva utgjort i medeltal
omkring 22,000 ridr för året, nu ej uppginge till mera än omkring 5,000 ridr,
hvarigenom inträffat, att omförmälda bidrag till serafimer-lasarettet, jemte andra
å Finska tolagsmedlen anvisade utgifter, ej vidare kunde af denna tillgång
bestridas. Af sådan anledning och då ifrågavarande bidrag vore för
nämnda inrättnings bestånd, enligt dermed åsyftade ändamål, fortfarande oumbärligt
samt merberörda lasarett, utom de fördelar detsamma, såsom sjukvårds-anstalt
för Stockholms stad, medförde, jemväl vore, såsom en bildningsanstalt
för yngre läkare, af väsendtlig nytta för staten, har Kongl. Majit, med
afseende tillika å nu rådande missförhållande emellan Stockholms stads inkomster
och utgifter i allmänhet, föreslagit, att, utöfver de på åttonde hufvudtiteln
för serafimer-lasarettet redan anvisade 5,500 ridr, Rikets Ständer måtte
för samma ändamål ytterligare bevilja ett anslag af 4,500 ridr, då statsverkets
årliga bidrag till denna inrättning komme att uppgå till 10,000 ridr;
hvaremot Kongl. Majit ansett billigt, att Stockholms stad bidroge med de
5,500 ridr, hvilka härefter skulle årligen erfordras till fyllnad i det förra anslaget
å Finska tolagsmedlen.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:n 124.
39
Då efter upphörandet af den för varu-trafiken emellan Sverige och Finland
tillförene medgifne tull-lindring, handelsrörelsen emellan dessa länder i
högst väsendtlig mån aftagit, hvilket åter haft till följd en kännbar minskning i
beloppet af de s. k. Finska lolagsmedlen, så och enär således Stockholms
stad, utan eget förvållande, fått vidkännas en ansenlig minskning i det från
statens sida staden tillförsäkrade bidrag lill betäckande af kostnaderna för
serafiiner-lasareltets underhåll, anser Utskottet billigheten fordra, att denna
förlust till någon del genom anslag af statsmedel godtgöres; och synes skäl
härtill desto heldre vara för handen, som serafimer-lasarettet, oaktadt det öfvervägande
största antalet af dervid intagne patienter utgöres af invånare i
Stockholm, och staden följaktligen i första rummet af denna inrättnings tillvaro
hemtar fördel, likväl derjemte utgör en af de förnämsta här i landet befintliga
praktiska undervisnings-anstalter för läkare-konsten, och dess vidmakthållande
i behörigt skick således är för det allmänna af synnerlig vigt. Som
emedlertid, i följd af framtida förändringar i tull-lagstiftningen, möjligen kan
uppstå en sådan tillökning i Finska tolags-medlens belopp, att det från statens
sida nu ifrågaställde serskilda bidrag af i,500 r:dr må finnas umbärligt, torde
della bidrag, i händelse del af Rikets Ständer beviljas, icke böra såsom ständigt
anslag å stat uppföras. Utskottet får alltså föreslå,
alt, jemte det nuvarande statsanslag för serafimer-lasarettet,
5,500 r:dr, oförändradt bibehålies, Rikets Ständer må för
samma ändamål serskildt å riksgälds-kontoret anvisa ett.
årligt belopp af 4,500 r:dr, att utgå under den tid, nu
förestående statsreglering kommer att omfatta.
Kyrkors underhåll.
49:o Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, alt domkyrkan i Wisby, hvilken
icke, i likhet med rikets öfriga slifts-kyrkor, tillgodonjöte såkallade domkyrkotunna,
icke hade någon inkomst af vin- och byggnads-säd och ej eller egna
medel, måtte, för kyrkans iståndsättande och framtida bestånd framgent få
bibehålla det vid sista riksdag åt densamma beviljade understöd af 50 tunnor
spanmål årligen, alt utgå af Kongl. Maj:ts och kronans oindelda arrende-spanmål
af Wisborgs kungsladugård.
På de af Kongl. Maj.t anförda skäl
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall till den nådiga
propositionen i denna del.
40
Stats-1 'tskotlets Utlåtande, N:o 124.
50:o Uti afgifvet memorial, som från Ridderskapet och Adeln blifvit till Utskottet
remitterad!, har herr Kröningsvärd, C. G., jemte tillkännagifvande, att
han vore sinnad börja utgifvandet af provinsen Westmanlands urkunder, lill
Rikets Ständers öfvervägande och bifall hemställt, att, enär den subskription,
som blifvit å nämnda arbete öppnad, syntes icke ens komma att betäcka
tryckningskostnaden, 500 r:dr kunde såsom ett tillfälligt anslag, oberoende af
det, som Rikets Ständer för lärda skrifters utgifvande m. m. anvisat, motionären
tilläggas, så vida en kronologiskt ordnad samling af förenämnda landskaps
äldsta och äldre urkunder blefve af honom från trycket utgifven, samt inom
hvarje års slut 150 exemplar af den då utkomna delen af berörda samling,
icke understigande 4 0 tryckta ark, blefve å föreskrifvet vederbörligt ställe aflemnade.
Då Utskottet icke är i tillfälle att bedöma värdet af det arbete, om hvars
utgifvande från trycket motionären förmält sig vara sinnad att gå i författning,
och det torde kunna antagas, att motionären af de medel, som för sådant
ändamål blifvit af Rikets Ständer ställde till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
icke kommer alt sakna den uppmuntran, hvaraf hans häfdeforskningar kunna
finnas förtjenta, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande framställning icke må lill någon åtgärd
hos Rikets Ständer föranleda.
51:o Utskottet har jemväl erhållit remiss å en hos Ridderskapet och Adeln
af herr Tham, C. W. A., väckt motion, att Rikets Ständer måtte anvisa
medel att årligen från 184-9 års början utgå med 1000 r:dr, och ställas till
riksarkivets chefs disposition, till att dermed betäcka kostnaderna för utgifvande
af offentliga handlingar rörande fäderneslandets historia, med underdånig
hemställan tillika, att Kongl. Maj:t täcktes inom sagde tid infordra förenämnda
chefs underdåniga utlåtande, huru ett sådant utgifvande måtte på lämpligaste
sätt kunna inrättas. Erkännande vigten för fäderneslandets historia af den
föreslagna åtgärden, har Utskottet likväl, i betraktande af statsverkets inskränkta
tillgångar och de många angelägnare behof, som måste fyllas, ansett
sig för närvarande
icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.
52:o Kongl, stats-kontorets räkenskaper upplysa, att bristerna å det för
skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus m. m., å 8:de hufvud-titeln
uppförde förslagsanslag, 10,298 r:dr 32 sk., uppgått lör år 1844 till omkring
3,000 r:dr, samt för år 1845 till nära 7,000 r.dr; i följd hvaraf och då förslagsanslag
-
Stats- i '/skott ela Utlåtande, N:o 124.
4,1
anslag böra, sfi vidt möjligt är, motsvara de behof, som äro ämnade att dermtd
fyllas, Utskottet hemställer,
alt ifrågavarande förslags-an slag må ökas med 3,000 r:dr,
eller, för erhållande af jemn slutsumma, med 2,998 r:dr
18 sk. och således bestämmas till 13,297 r:dr 2 sk.
Extra Utgifter.
53:o Då, i anseende till ringheten af det på åttonde hufvudtiteln för
extra utgifter uppförda anslag 6,000 r:dr, förlägenhet ofta uppstått att kunna
bestrida angelägna omkostnader, hvarföre ock liera nyttiga åtgärder måst för
dröjas
eller inställas, och då dertill komme, att, enär för rese- och traktamentsersättning
icke några medel vore å åttonde hufvudtiteln anvisade, sådan ersättning
måst af del inskränkta anslaget för extra utgifter utgå, har Kongl.
Maj t äskat, alt sistnämnda anslag måtte förhöjas med minst 4,000 r.dr årligen,
från och med år 1849 räknadt; i hvilket afseende, derest Rikets Ständer funne
sådant lämpligt, anslaget för extra utgifter under riksstatens sjunde hufvudtitel
kunde med motsvarande summa förminskas.
Under åberopande af det i 18:de punkten af utlåtandet N:o 91, angående
regleringen af utgifterna för sistnämnda hufvudtitel, af Utskottet afgifna yttrande,
hemställes,
att anslaget för extra utgifter å åttonde hufvudtiteln må
ökas med 4000 r:dr och således bestämmas till 10,000 r:dr.
54:o Öfriga till denna hufvudtitel hörande anslag, deruti förändring ej
ifrågakommit, hafva af Utskottet blifvit föreslagne lill samma belopp som tillförne.
Härförutan hafva för föremål inom denna hufvudtitels område serskilda
anslag, dels för en gång, dels för viss bestämd tid, till nedannämnda belopp
blifvit af Kongl. Maj:t äskade:
55:o Med anledning af Rikets Ständers förnyade underdåniga framställning
om angelägenheten af riks-arkivels skyndsamma och behöriga kompletterande
med så kalladt ”registratur”, har Kongl Maj:t föreslagit, att, till bestridande
af kostnaden för registraturets utskrifning inom de serskilda afdelningarna af
Kongl. Maj:ts kansli, så väl för den förflutna lid, för hvilken sådant registratur
saknades, som för kommande år, ett anslag af 2000 r:dr om året måtte varda
af statsmedel anvisadt, att till en början intill nästa riksdag, eller under tre år,
utgå med tillsammans 6,000 r:dr.
Uih. till H. St. Prut. 1847 och 1848. 4 Sand. 1 Afd. 34 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
Kansli-ordningen af den 23 Oktober 1809 stadgar, att koncepter till
alla utgående Kongl, bref skulle af kopister och e. o. kanslister inom då
varande stats-expeditioner utskrilVas till så kalladt registratur, hvilka borde
inbindas och, efter trenne år, till riks-arkivet öfverlemnas, för att der förvaras
till framtida efterrättelse; och då detta åliggande för framtiden lämpligen
torde böra tillkomma vederbörande tjenstemän inom de serskilda statsdepartementens
expeditioner, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte anvisa ett anslag af 6,000 r:dr
i ett för allt, att med 2,000 r:dr årligen utgå under åren
1848, 1849 och 1850, till bestridande af kostnaden för
utskrifning af så kalladt ”registratur” för den förflutna
tid, för hvilken sådant saknas;
hvarjemte Utskottet föreslår,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådana åtgärder, i följd
hvaraf vederbörande tjenstemän inom de serskilda statsdepartements-expeditionerna
förpligtas att för framtiden
utskrifva och till riks-arkivet öfverlemna sådana handlingar
och Kongl, bref, hvilka böra i nämnda arkiv
förvaras.
56:o Till reparationer och bokhyllors uppsättande i en del rum i riksarkivets
hus, samt för ytterligare inredning deraf, har Kongl. Maj:t äskat
ett anslag af 2,666 r:dr 32 sk.; och då angeläget är, att riks-arkivet icke
saknar nödig inredning, tillstyrker Utskottet,
att en summa af 2,666 r:dr 32 sk. må för ifrågavarande
ändamål af Rikets Ständer beviljas.
57:o Kongl. Majit har vidare begärt, dels att till inköp af boställe
åt predikanten i den kapellförsamling, som under benämning af Lekvattnet
komme att inrättas i nordvestra delen af Fryksände socken af Wermlands
finnmark, måtte beviljas för en gång 1,000 r:dr, dels att, för bebyggande
af prestboställena ej mindre i Lekvattnets, än i Bogens, likaledes inom
Wermlands finnmark och Gunnarskogs socken nybildade kapellförsamling,
likaledes måtte för en gång anvisas 3,600 r:dr, mot förbindelse för Lekvattnets
och Bogens församlingar att dessa boställens åbyggnader i all
framtid underhålla.
I betraktande af förrberörda nybildade församlingars kända medellöshet,
och då svårighet torde möta att genom enskilda bidrag bereda tillgång
Stats-ltslcottets Utlåtande, N:o 124.
43
för de i ofvannämnda hänseenden erforderliga kostnader, har Utskottet
trott sig böra hemställa,
att de af Kongl. Majit, för inköp af prestboställe inom
Lekvattnets församling, äfvensom för bebyggande af
detta och af bostället för predikanten i Bogens församling
äskade serskilda anslag, tillsammans G,600 ridr,. mätte
af Rikets Ständer beviljas, under förbehåll, dels att de
blifvande åbyggnaderna å dessa boställen af församlingarna
i all framtid behörigen underhållas, dels att affönirgen
för de inom församlingarna anställde prestmän,
utan statsverkets betungande, af församlingsboerne bekostas.
58:o Med förnyande af deri vid sistlidne riksdag gjorda framställning,
har Kongl. Majit till Rikets Ständers bepröfvande ö fv erlem nät, huruvida
ett anslag af 50,000 ridr kunde beviljas, till anskaffande af egen tjenlig
lokal åt nya elementar-skolan i Stockholm, hvilken ännu uti Laudtbruksakademiens
hus emot hyra begagnade en sal och två små rum, och således
fortfarande vore i saknad af utrymme för det stora antal lärjungar, som
önskade inträde deruti.
Rå, under nuvarande förhållanden och innan den föreslagna nya regleringen
af elementar-läroverken i riket hunnit till vägabringas, fråga om anskaffande
af egen lokal för nya elementarskolan i Stockholm desto mindre
synes böra ega rum, som, i händelse nämnda elementarskola, äfven efter
verkställigheten af samma reglering, kommer att fortfarande bibehållas, läget
af skolans lokal lärer böra bestämmas med hänsigt till belägenheten af
öfriga då inom hufvudstaden blifvande elementarskolor; så och enär föröfrigt,
så vidt Kongl. Majits nådiga proposition och dervid bilagde statsrådsprotokoll
utvisa, någon viss lägenhet icke är till inköp för omförmäldta
ändamål ifrågaställd, har Utskottet funnit sig
icke kunna till hvad Kongl. Majit i denna del föreslagit
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
59:o Uti den nådiga propositionen är vidare begärdt, att de af Riket;
Ständer vid sistlidne riksdag, utöfver folkskole-afgiften, till folkundervisningens
befrämjande beviljade ärliga anslag, nemligen till lölskolelärares
aflönande 20.000 ridr, till seminarier för sådane lärares bildande 9,100 ridr
och till stipendier åt elever vid dessa seminarier 12,000 ridr, hvilka anslag
fastställts att utgå till och med det år, då innevarande riksdag tilländagå!-,
44
Stats-Utskottets Utlåtande, N:<> 124.
måtte, såsom fortfarande beliöfliga, anvisas att utgå årligen under ytterligare
tre år, med en sammanlagd summa för alla åren af 123,300 r:dr; och enär
de förhållanden, hvilka vid sistförflutne riksdag föranledt omförmäldte statsbidrags
medgifvande, sedermera icke undergått sådan förändring, som kan
anses påkalla upphörandet eller nedsättning i beloppet af berörda årliga
anslag, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition
å riksgälds-kontoret anvisa följande belopp, att fortfarande,
till och med det år, då nästa riksdag slutas, årligen,
i mån af behofvet, utgå, nemligen:
a) tili understöd för folkskolelärares aflöning inom de
socknar, der, enligt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, statsbidrag
för sådant ändamål, i följd af serskilda förhållanden,
kan erfordras, 20,000 r:dr;
b) till seminarier för bildande af lärare vid folkskolor
9,100 r:dr; och
c) till stipendier för elever vid nämnda seminarier
12,000 r:dr;
i sammanhang hvarmed Utskottet hemställer,
att hvad, som å de för nyssberörda trenne föremål af
Rikets Ständer tillförene anvisade anslag vid utgången
af det år, då nästa riksdag slutas, icke blifvit af Kongl.
Maj:t disponeradt, ej vidare må för dessa ändamål reserveras.
60:o För ombyggandet af veterinär-inrättningens i Stockholm för
närvarande i ganska förfallet skick, befintliga smedja, med konstruktion
efter en annan mera ändamålsenlig plan, har Kongl. Maj:t äskat den i upplättadt
kostnadsförslag beräknade summa af 1,241 r:dr 16 sk.; och då angeläget
är, att berörda inrättning icke må vara i saknad af en för dess
verksamhet nödvändig smedja, tillstyrker Utskottet,
att det begärda anslaget, 1,241 r:dr 16 sk. må för ifrågavarande
ändamål af Rikets Ständer beviljas.
61 :o För Svenska Nykterhets-sällskapet har Kongl. Maj:t begärt ett
årligt anslag af 1,000 r:dr, att under tre år utgå med tillsammans 3,000
r:dr, för att, efter omständigheterna, af sällskapets direktion användas både
till nykterhetsskrifters utgifvande och för nykterhetstalares kringsändande, —
medel, som ansetts verksammast bidraga till det goda ändamålet, men
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i24.
45
hvilka sällskapet, i anseende till ringheten af dess tillgångar, endast uti
inskränktare mån kunnat begagna.
I betraktande af statsverkets ringa tillgångar och då Utskottet tror
sig kunna ifrågasätta, huruvida det med anslaget afsedda ändamål på lämpligaste
sätt må kunna befordras genom nykterhetsskrifters utgifvande och
nykterhetstalares kringsändande,
har Utskottet funnit sig böra afstyrka det äskade anslaget.
62:o Enligt hvad uti den nådiga propositionen omförmäles, hade, sedan
ingeniören J. Wahlberg under fleråriga resor i södra Afrika gjort rika
samlingar af naturalier och erbjudit dem till inköp för natur-historiska riksmusei
räkning, Kongl. Maj:t, uppå Vetenskaps-akademiens underdåniga
tillstyrkande, den 17 December 1845 bifallit, att förenämnda samlingar
finge inlösas emot en betingad köpeskilling af 19,300 r:dr, hvilken borde
sålunda utgå, att utom 3,500 r:dr, som af riks-musei fond blifvit till Wahlberg
förskottsvis utbetalda och borde oafkortade honom tillkomma, skulle
i lösen ytterligare erläggas 16,000 r:dr, hvaraf 6,000 genast borde, uppå
skeende reqvisition, Wahlberg tillhandahållas af besparingarna på riksstatens
åttonde hufvudtitel, och återstående beloppet 10,000 r:dr skulle med minst
1,000 r:dr årligen från och med 1846 till Wahlberg utbetalas och intill innevarande
riksdag utgå af anslaget för extra utgifter under åttonde hufvudtiteln,
hvarefter Kongl. Maj:t ville för gäldandet af den öfriga delen
utaf köpeskillingen, som vid slutet af innevarande år sålunda skulle komma
att utgöra 7,000 r:dr, framdeles anvisa nödiga medel; och har Kongl.
Maj:t nu, för att befria åttonde hufvudtitelns redan ganska otillräckliga
anslag för extra utgifter från en under (lera år fortgående betydlig omkostnad
af den serskilda beskaffenhet, som nu ifrågavarande köpesumma,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte för en gång anvisa ofvannämnda belopp
af 7,000 r:dr.
Till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit,
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
63:o Hos Kongl. Maj:t hade Vetenskaps-akademien i underdånighet
anmält, att, sedan natur-historiska riks-musei samlingar blifvit så förökade,
att utrymme för dem numera saknades, Akademien, dels för att bereda
tillfälle att utvidga lokalen, och dels för att trygga samlingarna emot eldfara
från de invid akademiens hus i qvarteret Grönlandet belägna, med
liera träåbyggnader försedda tomterna N:ris 1, 2, 3 och 4, hvilka intoge
46
S/a/s-Vtskotlets Vflätande, N:o 124.
återstoden af samma qvarter, låtit på auktion för akademiens räkning emot
en summa af 39,383 r:dr 16 sk. inropa sistnämnda fyra tomter, hvarjemte
akademien, enär desamma icke egentligen vore för dess egna behof erforderliga,
i underdånighet hemställt, huruvida ifrågavarande hus och tomter
kunde för natur-historiska riks-museum varda af allmänna medel inlösta,
antingen genom köpeskillingens erläggande på en gång eller genom
försäkran till akademien för all framtid om deremot svarande ränta till
fem för hundrade om året, eller ock att till en början åtminstone de tre gårdar,
som utgöra nordöstra fjerdedelen af qvarteret Grönlandet samt betecknas
med n:ris 2, 3 och 4, och hvilka i inköp kostat 6,383 r:dr 16
sk., måtte med statsmedel inlösas, eller akademien af samma medel erhålla
5 procent i årlig ränta på köpeskillingen.
Med anledning häraf och då bortrödjandet af de förslagsvis till ett
värde af 6,383 r:dr 16 sk. banko upptagna trädhusen å tomterna n:ris 2,
3 och 4 i qvarteret Grönlandet vore af högsta vigt för att emot eldfara
betrygga natur-historiska riks-musei samlingar, men billigheten fordrade, att
vetenskaps-akademien erhölle godtgörelse för deri förlust och de kostnader,
sorn genom denna åtgärd kunde uppkomma, har Kongl. Majit äskat,
att för sådant ändamål måtte anvisas en förslagssumma af 6,383 r:dr
16 sk.
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning forell a ft en från
Preste-ståndet till Utskottet remitterad, af åtskillige bland Ståndets ledamöter
biträdd, motion af herr professor Wahlberg, som underställt Rikets
Ständers pröfning, om icke medel kunde beredas för inlösning af hela
den nyligen tillköpta delen af qvarteret Grönlandet norra, för den af
vetenskaps-akademien erlagda summa, 39,383 r:dr 16 sk. banko, jemte
köpeomkostnaderna och friköpandet af de ofria tomterna n:ris 2, 3 och 4,
allt tillsammans med 40,000 r:dr, eller ock akademien försäkras om en
årlig fem procents ränta å denna summa; varande, utom det oundgängliga
behofvet af ökadt utrymme ej mindre (ill nödiga arbetsrum för intendenterne,
än församlingarnas uppställning och utvidgande, till stöd för motionen
anfördt, att, om än Rikets Ständer lemnade bifall till Kongl. Maj:ts högstberörda
nådiga framställning, akademien i allt fall skulle komma att vidkännas
en årlig förlust af flera hundra riksdaler, enär nyssnämnda gårdar
hitintills, genom uthyrande, gifvit en större andel i räntan å hela köpeskillingen,
än som motsvarade deras inköpssumma, samt egendomen n:o 1,
som vore med stenhus bebyggd, efter trädhusens borttagande på de andra
Statsutskottets Utlåtande, N:o 124,
47
tomterna, icke mera kunde uthyras till samma penningebelopp, som förut,
då trädhusen lemnade nödiga bilägenheter.
Då inköpet af ifrågavarande intill vetenskaps-akademiens egendom gränsande
tomter n:ris 1, 2, 3 och 4, i qvarteret Grönlandet egt rum, icke egentligen
för att åt akademien bereda enskild fördel, utan i ändamål, dels att erhålla
ökadt utrymme för riks-musei uti akademiens lokal befintliga, staten tillhöriga,
dyrbara och i sednare tider betydligt ökade samlingar, dels att trygga dessa
samlingar emot eldfara från de å berörda tomter uppförda träd byggnader,
men dessa träd byggnaders i sådant afseende erforderliga nedrifvande koinme
att medföra en så ansenlig minskning af de hyres-inkomster, som af
de inköpta lägenheterna eljest kunde påräknas, att akademien derigenom
skulle tillskyndas en förlust, hvilken icke motsvarades af det i Kongl.
Maj:ts nådiga proposition äskade anslagsbelopp, anser Utskottet ett verksammare
understöd från det allmännas sida, till förekommande af en dylik
förlust, desto heldre vara af billighet påkalladt, sorn, efter hvad Utskottet
inhemtat, vetenskaps-akademien numera med riks-museum införlifvat de
akademien förut enskildt tillhöriga natur-historiska samlingar. Under sådana
förhållanden synes det Utskottet lämpligast, att, på sätt i professor
Wahlbergs motion blifvit föreslaget, de inköpta tomterna varda för statens
räkning inlöste, genom hvilken åtgärd jemväl utväg bereddes att afhjelpa
det länge erkända och öfverklagade behofvet af serskilda arbetsrum förde
vid riks-museum anställde intendenter. Som emedlertid statsverkets nuvarande
disponibla tillgångar icke medgifva anvisandet på en gång af ett
mot den erlagda köpeskillingen svarande belopp, har Utskottet trott sig
böra föreslå, att nämnda inlösen verkställes genom beviljandet af ett till
akademien utgående årligt anslag; och får Utskottet, i öfverensstämmelse
härmed, hemställa,
att, utöfver de i nu gällande riksstat för vetenskapsakademien
uppförda 640 r:dr, ett ytterligare årligt anslag
af 2.000 r:dr må för nämnda akademi å stat anvisas,
under följande vilkor:
a) att de af akademien inköpta tomterna n:ris 1, 2,
3 och 4 i qvarteret Grönlandet norra, jemte derå befintliga
åbyggnader, till staten öfverlåtas under samma
eganderätt, som genom köpet blifvit akademien tillagd,
med den utsträckning deri, som uti mom. c) afses;
b) att de å tomterna uppförda trädbyggnader genom
akademiens försorg och på dess bekostnad skyndsam
-
+8
Stats-1 (skuttets Utlåtande, N:u 124.
ligen varda nedrifna och borttagna, hvaremot derstädes
befintliga stenhus ställas till akademiens disposition;
cl att akademien besörjer och bekostar så väl friköpandet
af de ofria tomterna n:ris 2, 3 och 4, derest
ett sådant friköpande från Stockholms stads sida medgifves,
som ock alla för egendomens framtida underhåll
nödiga reparationer samt tillika ansvarar för alla
egendomen åtföljande onera;
d) att ökadt och, så vidt möjligt är, tillräckligt utrymme
beredes till förvarande af riks-musei samlingar;
e) att vetenskaps-akademiens natur-historiska samlingar
förblifva med dem, som tillhöra riks-museum, införlifvade,
så vida icke testatorers förordnanden deremot
lägga hinder i vägen; och
f) att serskilda räkenskaper öfver användandet så väl
af nu ifrågavarande som af de förut till vetenskapsakademien
och riks-museum anslagna medel må upprättas
och underkastas granskning af Rikets Ständer samt
deras Stats-utskott och revisorer.
64:o Vid 1840—1841 årens riksdag beviljade Rikets Ständer 1,000
r:dr för en gång, till kostnadernas bestridande vid inredning af en ny lokal
för de under vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens vård ställda
samlingar, samt för dessa samlingars flyttning och ordnande. Då emedlertid,
enligt hvad akademien underdånigst anmält, för nämnda ändamål redan
under år 1846 utbetalts 630 r:dr 14 sk. och beställda arbeten m. m. uppginge
till minst 1,200 r.dr, tillsammans 1,830 r:dr 14 sk., samt nyssberörda
summa likväl icke utgjorde en tredjedel af hvad, som oundgängligen erfordrades
för inredningens fulländande och samlingarnas flyttande, har Kongl.
Majit föreslagit, att för detta behof måtte anvisas ytterligare 4,000 r:dr.
Då ofvannämnda vid 1840—1841 årens riksdag af Rikets Ständer
beviljade anslag af 1,000 r:dr visat sig otillräckligt för fullbordande af inredningen
utaf vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens lokal och
flyttning af dess samlingar, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att till ifrågavarande ändamål
anvisa ytterligare en summa för en gång af 4,000 r:dr.
6ö:o
Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 124.
49
G5:o Af det för national-musei-byggnaden vid sistlidne riksdag beviljade
anslag, stort 500,000 r:dr, hade Rikets Ständer, i anseende dertill,
att detta byggnadsföretag erfordrade en till flera år utsträckt arbetstid, och
att anslaget icke vore beräknadt att utgå annorlunda än i den man nybyggnaden
fortskrede, till en början anvisat endast 150,000 r:dr; och har
Kongl. Maj:t nu, ehuru endast en mindre del af sistnämnda summa ännu
vore använd, likväl, då byggnadsarbetet under de år, som komma att förflyta
innan Rikets Ständer å nyo sammanträda, borde med drift och verksamhet
fullföljas, och åtminstone en lika summa eller 150,000 r:dr komme
att under samma tid för ändamålet erfordras, äskat anvisning å sistnämnda
belopp; och får Utskottet tillstyrka
att samma belopp, 150,000 r:dr, må varda å riksgäldskontoret
anvisadt, att utgå på det sätt och i den ord
ning,
som förut blifvit bestämda.
Utskottet anser sig härigenom hafva besvarat en af Johan Johansson
från Örebro län hos Ronde-ståndet väckt och till Utskottet remitterad
motion, deruti, så väl för att bereda minskning i kostnaderna för tillvägabringandet
af ett national-museum, som för alt få ett garnisons-sjukhus
uppfördt i närheten af garnisonens kaserner, blifvit föreslaget: att Rikets
Ständer, utan hinder af sitt vid nästlidne riksdag fattade beslut, måtte förklara
frågan om byggnaden af ett national-museum hvilande; att det då
beslutade anslaget af 50,000 r:dr årligen måtte fortfara, men fullmäktige
i riksgäld s-kontoret få sig uppdraget att förränta detsamma mot nöjaktig
säkerhet och lägga den uppkommande räntevinsten till kapitalet; samt slutligen
alt Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes vid deras nästa sammanträde förelägga dem plan och kostnadsförslag
till uppförande af ett garnisons-sjukhus i granskapet af garnisonens
kaserner, och ett annat till det nuvarande garnisons-sjukhusets inredande
för einottagandet af Kongl, musei, lifrustkammarens och husgerådskammarens
samlingar.
G0:o Med anledning deraf, att dels domkyrkans i Wexiö tutorer, dels
direktionen för Institutum Clinicum i Lund och Malmöhus läns dermed
förenade lasarett, kurhus och barnbördshus i underdånighet gjort anmälan
om behofvet af lånebidrag af allmänna medel, de förre till belopp af
25,000 r:dr banko för reparation å ofvannämnda domkyrka, och den sed
-
lUh. tiU R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 34 Haft.
7
50
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 124.
nare till en summa af 75,000 r:dr, för påbyggnad af gamla lasarettshuset i
Lund m. m., har Kongl. Maj:t, som ansett förenämnda lånebidrag behöfliga,
till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida tillgångar kunde utfinnas för meddelandet
af de sökta lånen; och får Utskottet, som kommer att behandla dessa
frågor i sammanhang med öfriga uti den nådiga propositionen gjorda framställningar
om likartade lånebidrag, hänvisa till det serskildta utlåtande, som
häröfver kommer att af Utskottet afgifvas.
G7:o Till Utskottet hafva äfven blifvit remitterade följande hos Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-ståndet väckta motioner, nemligen:
a) af Grefve Posse, F. S., med hvilken Grefve Frölich, G. E., sig förenat,
att ett årligt anslag af 5,000 r.dr banko måtte af Rikets Ständer beviljas samt
under Kongl. Maj:ts disposition ställas, för att, efter af vederbörande auktoriteter
gjorda anmälanden, användas till inlösen på varande eller blifvande rnådning
sanslalter för vanvårdade barn, af sådana personer, som saknade möjligheten
att der blifva intagna, antingen genom fattigvårds-samhällenas åtgärd
eller genom välgörenheten, men vore genom sin ställning synnerligen i behof
af moralisk omvårdnad för att räddas från brottslighetens fortsättande;
och
b) af Erik Norberg från Westmanlands län, hvilken, på det att staten för
framtiden måtte kunna påräkna nyttiga, idoga och kunniga arbetare, i stället
för missdådare och lättingar, föreslagit, att för statens räkning måtte inköpas
ett erforderligt antal större egendomar, med läge för odlingsföretag och verkstäder,
att der inrätta uppfostrings-anstalter för fattiga gossebarn, som saknade
tillbörlig föräldravård, samt alt till inköp af dessa egendomar måtte användas
bankovinsten eller andra tillgängliga medel, och till underhåll, utom
egendomarnes afkastning, af hvarje sterbhus, hvars behållning uppginge till
10.000 r:dr, en procent, derutöfver till och med 20,000 r:dr, två procent,
derutöfver till och med 30,000 r.dr, tre procent, derutöfver till och med
40.000 r:dr, fyra procent, derutöfver till och med 50,000 r:dr och deröfver
fem procent, samt 1/4:del af privatbankernas vinst utöfver 6 och under 9
procent, och 1/3:del af den vinst, som uppginge till 9 procent och derutöfver,
hvarförutan, i årsafgift för hvart uti dylik uppfostringsanstalt intaget barn, borde,
till dess detsamma fyllt femton år, erläggas 13 r:dr 16 sk. af den kommun
eller socken barnet tillhörde, då föräldrarnc dertill icke egde någon
tillgång.
Vid tvänne föregående riksdagar, då motioner blifvit väckta om anslag
för bildandet af räddnings-anstalter för vanvårdade barn, hafva Rikets Ständer,
med afseende å olämpligheten af sådana åtgärder, hvarigenom staten
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 124.
51
skulle komma att öfvertaga den föräldrar naturligen tillhörande pligt att uppfostra
sina barn, hvilket åliggande, der föräldrar antingen icke funnes eller
icke kunde få sig anförtrodd vården om sina barn, endast i någon mån genom
kommunerna eller enskildas bemödanden kunde uppfyllas, och då dertill
koinme, -att, i fall en sådan bana af staten blefve beträdd, de kostnader,
som i en framtid för dylikt ändamål erfordrades, skulle blifva alldeles oberäkneliga,
funnit statsanslag dertill icke böra beviljas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, och då sådana personer, hvilkas
fattigförsörjningsort icke kan utrönas, torde hädanefter, som hittills, komma att
af anslaget för allmänna fattigvården njuta underhåll,, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande tvänne motioner icke må till någon åtgärd
hos Rikets Ständer föranleda.
68:0 Uti en hos Preste-ståndet väckt, af Doktor Reuterdahl och Professoren
N. Lindgren biträdd motion, hvarå Utskottet erhållit remiss, har Biskop
Butsch fästat uppmärksamhet derå, att den uti Kongl, cirkuläret till konsistorierna
i riket af den 7 December \ 840 intagne föreskrift, enligt hvilken kyrkoherde,
vid inträffande ombyggnad af kyrkor eller större reparationer derå,
skulle hos vederbörande konsistorium uppgifva, huruvida i kyrkan funnes några
målningar eller andra minnesmärken, som förtjenade att bibehållas, i hvilken
händelse konsistorium borde ombesörja deras afteckning och dessa ritningar
derefter i underdånighet till Kongl. Maj:t öfverlemna, syntes mindre ändamålsenligt
och föranledande till kostnader, som icke på förhand kunde beräknas.
Med anledning häraf, och på det ej mindre kyrkorna sjelfva, der de
genom ålder eller byggnadssätt vore af någon större märkvärdighet, än ock
de uti dem befintliga målningar och andra tillhörigheter af antiqvariskt eller
konst-värde, måtte blifva tillförlitligt afritade, har motionären föreslagit, att
Rikets Ständer måtte anslå 2,000 r:dr, att med 666 r:dr 32 sk. årligen i tre
års tid af Kongl. Maj:t disponeras till resekoslnads-ersättning och arfvode åt
den eller dem, som af Kongl. Maj:t kunde utses och förordnas att, enligt af
Kongl. Majit utfärdad instruktion, verkställa ifrågavarande afritningar och lemna
de beskrifningar, hvilka saken kräfde; varande artisten N. M. Mandelgren, hvilken
till Kongl. Witterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens fulla nöje redan
fullgjort ett dylikt, af nämnde Akademi honom lemnadt uppdrag, af motionären
uppgifven såsom en för ändamålet passande person, som sannolikt skulle anse
för en fördel att genom ett dylikt uppdrag fortfarande kunna egna sig åt en
af honom älskad verksamhet.
Till pröfning i sammanhang härmed har Utskottet förehaft en hos Ridderskapet
och Adeln af Herr Wallenstråle, P. E., väckt och till Utskottet remitle
-
52
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
rad niotio», deruti blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag
af 6GG r:dr 32 sk. årligen intill nästa riksdag åt artisten N. M. Mandelgren,
med vilkor att han under Witterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens tillsyn
och anordning, i likhet med hvad som hittills skett, genom resor och
forskningar i landsorterna toge kännedom om der befintliga konststycken och
äldre historiska märkvärdigheter, samt dem aftecknade, och derefter för hvarje
år till bemälde Akademi aflemnade ej mindre de gjorda afteckningarna, än äfven
en noggrann berättelse om sina arbeten och hvad han under resan upptäckt
och funnit anmärkningsvärd!, hvarförutan Mandelgren borde göra sig
underrättad om de i kronans slott och samlingar befintliga målningar och
konstverk, samt med förteckningar derå, jemte uppgift om deras beskaffenhet,
till Akademien ingå; varande, till stöd för motionen, utom Mandelgrens artistiska
förtjenster och synnerliga lämplighet för ifrågavarande uppdrag, anfördt, att
det anslag af 200 r:dr årligen, som för de tvänne sednast förflutna åren blifvit,
för uppdrag af enahanda beskaffenhet, åt Mandelgren af Kongl Majit i nåder
beviljadt, varit alltför ringa att dermed kunna bestrida de kostnader, som
med resorna varit förenade; och lemnat intet öfrigt till ersättning för hans
möda och uppoffringar.
Af Kongl. Witterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens den 11 Maj
sistlidet år afgifne och Herr Wallenstråles motion i afskrift bilagde underdåniga
utlåtande öfver artisten Mandelgrens resa år 1846 för undersökning af kyrkornas
märkvärdigheter inhemtas, att Akademien vitsordat Mandelgrens nit och
drift vid utförandet af dess åtagna värf, samt att hans inlemnade teckningar
och handlingar utgjorde en nöjaktig ersättning för det anslag, han under sistlidet
år af allmänna medel uppburit.
Utskottet, som jemväl varit i tillfälle att bese de af artisten Mandelgren
under sina resor i landsorten verkställda teckningar af äldre konstverk och
historiska märkvärdigheter, kan ej annat än instämma uti det af nämnde Akademi
lemnade vitsord; men då de begärda anslagen, såsom af tillfällig beskaffenhet,
lämpligast torde böra hädanefter, som hittills, utgå utaf de af Rikets
Ständer för tillfälliga behof af ifrågavarande beskaffenhet anvisade och
till Kongl. Maj.ts nådiga disposition ställde medel, har Utskottet
icke ansett sig böra, i anledning af motionerna, något serskildt
anslag för detta ändamål tillstyrka.
Stockholm den 13 April 1848.
STOCKHOLM Östlund & Berling, 1848.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 124.
1
Reservationer
Vid
4:de punkten, angående aflöning åt tvänne kapell-predikanter:
af Herr af Geierstam C.: ”Rikets Ständer beviljade vid 1828—1830 å
rens
riksdag löner åt kapell-predikanterne vid norra och södra Finnskoga
kapeller i Elfdals härad af Carlstads län, och erkände derigenom angelägenheten
af omsorg om den halfvilda befolkningens religions-undervisning,
sedan ock upplyst blifvit, att innevånarne sjelfva ej mägtade allona
sina predikanter. Ett iika, om ej svårare, förhållande eger rum med befolkningen
i norra delen af Fryksdahls härad, der nu är i fråga att inrätta
2:ne kapellkyrkor.j Rikets Ständer anslogo, vid 1840 — 1841 årens riksdag,
medel till kapellhyggnader och Utskottet föreslår likaledes medel till inköp af
boställen åt predikanterne. Det vackra och vigtiga ändamålet kan dock härmed
icke vinnas, enär den ytterst fattiga, nästan vilda, befolkningen saknar både förmåga
att löna sine lärare och insigt om behofvet af andelig utveckling. Det af
Kongl. Maj:t äskade anslag af tillsammans 800 r:dr till löner åt tvänne kapellpredikanter,
äfven i denna ort, är således, i min tanke, oundgängligt. Det vore
dock att hoppas, det detta anslag, i mån af odlingens framgång, kunde minskas
och slutligen upphöra; hvadan jag varit af den mening, att ett anslag af800r:dr
borde beviljas att utgå ander den tid, nästa stats-reglering blifver gällande.”
Af Biskop Hedrén: ”Jag har ansett Kongl. Maj:ts nådiga proposition
i denna punkt höra bifallas. Hvad samhället, utan för stor kostnad, gör
till afhjelpande af sina medlemmars nöd, är alltid en välgerning och en
ära. Och af ali nöd är ingen svårare än den andeliga, brist på kristlig
hildning och kristlig guds-dyrkan. Med frikostig hand hafva Rikets Ständer
både förr och nu förlänat tillgångar till våra både högre och lägre
undervisnings-verks, ända till folkskolans, förkofran; och vi hoppas snart
lä röna fortsatta prof af denna gifmildhet. Och i sanning är detta anslag
af alla det mest produktiva. För 20 år sedan meddelades ett likartadt
understöd åt Wermlands norra finnar; och de välgörande frukterna rödja
sig redan uti det uppväxta yngre slägtets kristendoms-kunskap och
kärlek till gudstjenst. De hafva lärt sig värdera dessa fördelar och skola
Bilt. till R. St. Prat. 1847 & 1848. 4 Sami. 1 Åfd. 35 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 124.
framgent sjelfve med nöje bekosta hvad för deras bibehållande erfordras.
Sådant skall ock blifva förhållandet ibland ifrågavarande folk, som nu i
mer eller mindre mån är i saknad af detta goda. Och huru hafva våra
fordom råa, obildade folkstammar blifvit delaktiga af ljuset, om icke genom
de redan upplystas omsorger, nit och menniskokärlek? Icke kan man
vänta, att den, som går i mörkret, lärer sig vägen sjelf, om icke någon
kallar och leder honom. Om det vanlottade folket får en liten hjelp i
början, så att det åtminstone får lära sig, hvad det i blindheten icke vet
eller förstår, att ljuset är en stor och dyrbar skatt, så skall det icke länge
dröja att på egen hand söka det. Jag vill icke fordra det begärda anslaget
för beständigt, ehuruväl sådant blifvit beviljadt den förutnämnda Finska
församlingen, utan endast till nästa stats-reglering, för alt hjelpa det
fattiga folket på vägen. De skulle dock eljest med allt skäl klaga öfver
styfbarnslott, om dem förvägrades ett understöd, som blifvit så ädelmodigt
förunnadt deras i samma belägenhet stadda grannar. Man invänder,
att ett bifall i denna punkt skulle framlocka likartade anspråk på flera
ställen. Jag ville fråga, örn detta vore så farligt? Om vid hvarje riksdag
2 eller 3 dylika trakter framträdde och begärde för en alldeles saknad
kristlig bildning 400 r:dr hvardera; månne staten skulle finna det så tungt
att för detta pris tända kristendomsljuset ibland några tusende vanlottade
landsmän? Jag är öfverlygad, att dessa 12 ä 16 hundrade riksdaler skulle
medföra lika stort gagn och lika mycken välsignelse, som flera af de
hundrade tusende riksdaler, som nedgräfvas i aftappade sjöar och jemnade
hackar. Jag hemställer vördsamt, att Rikets Ständer måtte bevilja de
fattiga kapell-församlingarne det begärda understödet till öppnande af
deras efterlängtade gudstjenst; och förutser, att utan denna hjelp skall på
lång tid hvarken kyrka eller gudstjenst i dessa trakter blifva synliga.”
Vid 7:de punkten, angående löner för Konsistorii-amanuenser:
Af Biskop Hedrén: ”Sorn jag af sjukdom varit förhindrad att deltaga
i öfverläggningen om detta ärende, ber jag få på detta sätt yttra mig.
Högloft. Stats-utskottets nu fattade beslut har jag icke kunnat biträda.
Jag vill ock hoppas, att Riksens Ständer, som gerna se alla embetsman,
utan bergnings-bekymmer, kunna sina tjenstepligter vårda, icke skola
rättvisligen förneka det här begärda understöd för konsistoriernas
kanslier, hvilka, i jemförelse med andra temligen likartade embetsverk,
ovedersägligen, både tili personal och aflöning, blifvit mycket vanlottade.
Jag har försökt att ådagalägga det inför Höglofl. Stats-utskottet, ehuru u
-
