# ID: svediakorp-gov2170
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 88,460
# sentences: 2,539
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B
STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
JEPJDISKA BIBLIOTEK
H A N G
TILL
L
£
m IBBIKSMSVASUNIHf
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 184T och 1848.
TREDJE SAMLINGEN.
Constitutions-Utskoltets Memorial, Utlåtanden
och Bet än kandell.
Konstitutions-Utikottets Memorial, IV:o 1.
1
N:o ..
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Dec. 1847, kl. 2 e. m.
f Memorial till Rikets Ständer _, angående arfvoden för Utskottets
Kansli.
Konstitutions-Utskottet har, vid behandlingen af frågan om tillsättande
af dess Kansli, funnit för göromålens oafbrutna och skyndsamma fortgång
nödigt att, utom den i Riksdags-Ordningen bestämda personal af en
Sekreterare och en Kanslist och de vid sednaste och föregående Riksdagar
anställda tjenstemän, nemligen en Notarie och en Kanslist, ytterligare ännu
antaga en Kanslist; och får Utskottet, med anledning af i mom. §.
Riksdags-Ordningen, alltså vördsamt anhålla, att äfven för sistnämnde tjenstemän
arfvode måtte anslås, beräknadt efter de allmänna grunder, som
för Kanslibetjeningens vid Riksdagen arfvoden äro fastställda eller komma
att fastställas.
Stockholm den 6 December 1847.
På Höglofl. Ridderskapet
och Adelns vägnar:
Jacob Hamilton.
På Vällofl. BorgareStåndets
vägnar:
A. M. Brinck.
På Högvörd. PresteStåndets
vägnar:
H. O. Holmström.
På Hedervärda BondeStåndets
vägnar:
Anders Ericsson.
I. J. Nordström
Bih. till B. St. Prot. 1847 och 1848. 3 Sami. 1 Haft.
i
2
Konslitutions-Utskoltets Memorial, N:o !.
N:o 2.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Januari 1848 kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift u hvil ande förslag till
ändring i Grundlagarne.
Det åligger Konstitulions-Utskottet, till följd af Rikets Ständers beslut
på Riksdagen 1823, att, vid början af hvarje Riksdag, till Rikets
Höglofl. Ständer öfverlemna uppgitt å alla de förslag till ändringar i Grundlagarne,
som, under sednaste Riksdag, blifvit antagna att hvila till slutlig
behandling på den näst derefter följande: Och får Utskottet alltså, till efterkommande
häraf, vördsamt härbos insända sådan uppgift å de från
nästföregående Riksdag hvilande Grundlagsändringsförslag, upprättad i enlighet
med 78 §. af 1845 års Riksdags beslut och de från förra Riksdagens
Konstitutions-Utskott angående dem insände Memorialer, till hvilka
äfven hänvisningar äro meddelade.
För hvarje paragraf, hvari ändringar eller tillägg äro proponerade,
har, enligt Uiskottets nu derom vidtagna beslut, lagtexten, till beredande
af lättare öfversigt, blifvit, efter så väl dess nu gällande, som dess föreslagna
nya, lydelse, fullständigt anförd.
Stockholm den 20 December 1847.
Konstitution!- Utskottets Memorial, N:o Z.
3
Uppgift
å de förslag till ändring i Grundlagar ne., som, af Rikets Ständer
vid sednaste Riksdag, 1844—1845, blifvit antagne att hvila
till grundlagsenlig behandling å den nu ing äng ne.
I.
Kongl. Mafts Nådiga Proposition af den 3o Oktober 1844» ''drande
organisationen af Högsta Domstolen.
Re serin ss-Formen.
§•
(Nu gällande lydelse.)
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
män, hvilka fullgjort hvad
Författningarne föreskrifva dem, som
uti Domare-embeten må nyttjas, samt
i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet
och redlighet. De kallas Justilie-Råd
och utgöra Konungens Högsta
Domstol.
§•
Uti Högsta Domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgöras af Fem
I7-
(Föreslagne ändringar eller tillägg,
utmärkte med cursiv stil.)
Konungens Domsrätt skall uppdragas
minst Tolf af Honom utnämnde
lagkunnige män_, hvilka fullgjort
hvad Författningarne föreskrifva dem,
som uti Domare-einbeten må nyttjas,
samt i sådana värf ådagalagt insigt,
erfarenhet och redlighet. De kallas
Juslitie-Råd och utgöra Konungens
Högsta Domstol. Deras antal kan ej
ökas utöfver Tolf, med mindre Konungen
och Riksens Ständer, de sistnämnde
i den ordning . sorn för anslagsfrågors
afgörande finnes stadgad,
sådant besluta, i ändamål att Högsta.
Domstolens ledamöter må kunna tjenstgör
a på af delningar.
22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgöras af Fern
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, N!o 2.
ledamöter, så ock af Fyra, der alla ledamöter, så ock af Fyra, der alla
fyra äro om slutet ense. Öfver vig- fyra äro om slutet ense. Öfver vigtigare
saker skola minst Sju döma. Ej tigare saker skola minst Sju döma. Ej
må flera än Atta ledamöter på en gång må flera än Åtta ledamöter på en gång
tjenstgörande vara. i pröfningen af något mål deltaga.
§. 24.
Uti Konungens Nedre Justitie- De ärenden hvilka tillhöra HögRevision
skola Justitie-Ärendena bere- sta Domstolens handläggning } skola
das till föredragning och afgörande i beredas och uti Högsta Domstolen föHögsta
Domstolen. redragas, på sätt härom i Allmänna
Lagen för ordnas, eller serskildt stadgas.
Hänvisningar:
Bihanget till samtlige Riks-Ståndens
Protokoll, lil. Samlingen, Const.
Utsk. Memorial N:o 19, 25.
Ridd. och Adelns Protokoll. B.
V. pagg. 638, 6S2, 700; VII. 829,
331, 335.
Preste-St. Protokoll B. VL pagg.
398; VII. 65; VIII. 363; IX. 9.
Borgare-St. Protokoll. B. III. pagg.
287, 685.
Bonde-St. Protokoll. B. VI. pägg.
484, 587; VII. 79—90; VIII. 25o,
2.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition af den 3o Oktober 1844 {N:o 66)
om Departements-Chefs-Embetets förvaltning genom tillförordnad
Föredragande j, då Embetet är ledigt eller ordinarie Departements-Chef
är hindrad att det utöfva j samt om Regerings
-
Konstitutiom-Vttkottels Memorial, IV:o t.
b
ärendenas fördelningj beredning och föredragning, när Konungen
går i fält eller befinner sig på resor.
Regerings-Formen.
§■
Af Stals-Rådets ledamöter skola
Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern, lör Justi
tie-Departementet;
Stats-Ministern för Utrikes ärendena,
för Utrikes Departementet;
En Chef och föredragande StatsRåd,
för Landtförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Armeen;
En för Sjöförsvarsdepartementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Flottan;
En för Civildepartementet;
En för Finans Departementet;
samt
En för Eclesiastik-Depar temen tet.
Den närmare fördelning af ärendena,
Departementen emellan, bestämmes
af Konungen, genom en serskildt
utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de Tre Stats-Råden utan
Departement böra minst Två hafva förvaltat
Givil-Beställning,
6.
Af Stats-Rådets ledamöter skola
Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern, för Justitie-Departementet;
Stats-Ministern
för Utrikes ärendena,
för Utrikes Departementet;
En Chef och föredragande StatsRåd,
för Landsförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Arméen;
En för Sjöförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Flottan;
En för Civil-Departementet;
En för Finans-Departementet;
samt
En för Ecclesiastik-Departementet.
Den närmare fördelning af ärendena,
Departementen emellan, bestämmes
af Konungen, genom en serskildt
utfärdad, offentligen kungjord stadga.
Bland de Tre Stats-Råden utan
Departement böra minst Två hafva
förvaltat Givil-Beställning.
Är Departements - Chefs - Embete
ledigt, eller är giltigt hinder för Departements-Chef
att Embetet utöfva,
må dertill för ordnas någon annan af
6
Konstitutions- Utskottets Memorial, A’: o Z.
Stats- Rådets Ledamöter. Förekommer
hinder häremot_, i afseende på Rådgifvarebefattningen
i Commandomål
för Arméen eller Flottan, må annan
Svensk Man, med de egenskaper 4 <§•
omförmäler, dertill serskildt förordnas.
§•
Commandomål, hvarmed förstås
sådana, som Konungen, i egenskap af
Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten
till Lands och Sjös, omedelbarligen besörjer,
må Konungen, då Han Sjelf
förer Riks-Styrelsen, afgöra i närvaro
af den bland Krigs-Departementens
Chefer, till hvars Departement ärendet
hörer. Honom åligge, vid ansvar,
att, då dessa mål beredas, sin mening
yttra öfver de företag Konungen besluter,
samt att, då hans mening icke
med Konungens beslut öfverensstämmer,
föra sina yttrade betänkligheter
och råd till ett protokoll, hvars riktighet
Konungen medelst Sin höga påskrift
besanne. Finner nämnde Embetsman
dessa fi retas; vara afen vådlig
riktning eller omfattning, eller
grundade på ovissa eller otillräckliga
medel att dem utföra, tillstyrke han
jemväl, att Konungen ville kalla, till
ett Krigs-Råd deröfver, t vänne eller
flere af de närvarande högre militära
Embetsman; Konungen dock obetaget,
att å denna tillstyrkan och , der den
bifalles, å Krigs-Rådets till proto
-
15.
Commandomål, hvarmed förstås
sådana, som Konungen, i egenskap af
Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten
till Lands och Sjös, omedelbarligen besörjer,
må Konungen, då Han Sjelf förer
Riks-Stvrelsen, afgöra i närvaro af
den Rådgifvare för Commando-mål,
till hvars föredragning ärendet, enligt
6 §., hörer. Honom åligge, vid
ansvar, att, då dessa mål beredas, sin
mening yttra öfver de företag Konungen
besluter, samt att, då hans mening
icke med Konungens beslut öfverensstäinmer,
föra sina yttrade betänkligheter
och råd till ett protokoll,
hvars riktighet Konungen medelst
Sin höga påskrift besanne. Finner
nämnde Embetsman dessa företag
vara af en vådlig riktning eller omfattning,
eller grundade på ovissa eller
otillräckliga medel att dem utföra,
tillstyrke han jemväl, att Konungen
ville kalla, till ett Krigs-Råd deröfver,
tvänne eller flere af de närvarande
högre militära Embetsmän; Konungen
dock obetaget, att å denna tillstyrkan
och, der den bifalles, å Krigs-Rådets
Komtitutions-Vtskottets Memorial, N:o 2.
7
koll anförda tankar göra det afseende, till protokoll anförda tankar göra det
Honom godt synes. afseende, Honom godt synes.
§. 43.
Går Konungen i fält, eller lill Går Konungen i fält, eller reser
aflägsnare inrikes orter, eller till Ko- till aflägsnare inrikes orter, eller till
nungariket Norrige reser, förordne Tre Konungariket Norrige, förordne en ReLedamöter
af Stats-Rådet, under den gering att föra Styrelsen i de mål,
Ordförande, som Han, antingen ibland Konungen bestämmer. Denna RegePrinsar
af Sitt Hus eller ibland Stats- ring skall utgöras afen Ordförande,
Rådets Ledamöter, serskildt nämner, hvartill Konungen utser en Prins
att föra Regeringen i de mål, Konun- af Sitt Hus , eller en Stats-Räds-legen
föreskrifver. Med de mål, Ko- damot, samt af Tre Ledamöter utaf
nungen då Sjelf afgör, förhålles på det Stats-Rådet. Om Departements-Chefssätt,
som 8 § stadgar. befattningarnes fördelning ibland de
Stats-Rådets Ledamöter, som i Regeringen
deltaga, samt om ärendenas
beredning, föredragning och expedierande
genom serskildt tillförordnade
Föredragande _, meddele Konungen
föreskrift i den Instruktion, somför
Regeringen vid hvarje tillfälle utfärdas.
Med de mål, Konungen då
sjelf afgör, förhålles på det sätt, som
8 §. stadgar: Konungen dock obetaget
att fördela föredragningen af
dessa mål emellan de Ledamöter af
Stats-Rådet, hvilka Konungen åtfölja,
eller ock, der sä nödigt finnes,
annan Svensk Man med de egenskaper,
som 4 $ om förmäler, till Föredragande
serskildt förordna.
8
Eonttitutiom-Vtskotteti Memorial, N:o Z.
Hänvisningar:
Bihanget, lil. Sami., Konst.-Utsk.
Mern. N:o 20.
Ridd. och Ad. Prot. B. VI. 187,
554; VII. 325.
Preste-St. Prot. B. VII. 99, 23o:
IX. 26.
Borgare-Stånd. Protokoll. B. III.
467.
Bonde-St. Prot. B. VII. 180,
545—556.
3.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af den 10 Oktober 1844 CN:° 65 J, om
ansvar för eftertryckande af skrifter, till hvilka andra Staters
undersåter äga förlagsrätt.
Tryckfrihets-Förordningen.
S- I.
t
Mom. 9.
9:0 Hvarje skrift vare Författarens 9:0 Hvarje skrift vare Författarens
eller hans rätts lagliga innehafvares eller hans rätts lagliga innehafvares
egendom. Men så framt Författarens egendom. Men så framt Författarens
arfvingar eller rätfcsinnehafvare icke arfvingar eller rättsinnehafvare icke
inom Tjugu år från hans död utgif- inom Tjugu år från hans död utgifningsrättigheten
begagnat, äfvensom i ningsrättigheten begagnat, äfvensom i
händelse ett sådant begagnande icke händelse ett sådant begagnande icke
al dem inom hvart Tjugonde år för- af dem inom hvart Tjugonde år förnyas
-
Konstilutions-Vtskottets Memorial, iV:o 2.
9
nyas, stånde hvar och en öppet att
författarens efterlemnade Skrifter af
trycket utgifva. Hvilken som eljest
Skrift trycker eller eflertrycker, utan
Författarens eller hans Rältsinnehafvares
skriftliga tillstånd, miste upplagan,
eller böle dess fulla värde, ägarens
ensak.
Lag samma vare, om någon trycker
eller eftertrycker den öfversättning
af Utländsk Skrift, som annan man
utarbetat, eller låter sin öfversättning
för annans anses; men ej må Öfversättarens
ägande rätt till sitt arbete förhindra
någon, att en annan öfversättning
af samma Skrift utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter häfver ej brutit emot
Författares äganderätt, då han i dem
insända anonyma Skrifter utgifver.
H vilken som å en Skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eiler utgifvarenamn
utsätter, straffes enligt
Missgernings-Balkens 8 Kapitel. Diktadtnamn,
hvarmed ingen verklig person
utmärkes, vare ej förbudet alt på
titelbladet utsätta, då Auktors rätta
namnsedel lemnad är. Uppsatser, hemtade
ur Dagblad, anses icke såsom eftertryckta,
då de i andra Dagblad införas,
så vida det tillika uppgifves,
ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är
hemtad.
Bih. till Sik. St. Prof. 1847 & 1848. 3
nyås, stånde hvar och en öppet att
Författarens efterlemnade Skrifter af
trycket utgifva. Hvilken som eljest
Skrift trycker eller efter trycker, utan
Författarens eller hans rättsinnehafvares
skriftliga tillstånd, miste upplagan,
eller bote dess fulla värde, ägarens
ensak.
Lag samma vare, om någon trycker
eller eftertrycker den öfversättning
af Utländsk Skrift, som annan man
utarbetat, eller låter sin öfversättning
för annans anses; men ej må Öfversättarens
ägande rätt till sitt arbete förhindra
någon, att en annan öfversättning
af samma Skrift utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter häfver ej brutit emot
Författares ägande rätt, då han i dem
insända anonyma Skrifter utgifver.
Hvilken, som å en Skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eller utgifvarenamn
utsätter, straffes enligt
Missgernings-Balkens 8 Kapitel. Diktadt
namn, hvarmed ingen verklig person
utmärkes, vare ej förbudet att på titelbladetjutsätta,
då Auktors rätta namnsedel
lemnad är. Uppsatser, hemtade
ur Dagblad, anses icke såsom eftertryckla,
då de i andra Dagblad införas,
såvida det tillika uppgifves, ifrån
hvilket Dagblad uppsatsen är hemtad.
Vid samma ansvar, som här ofvan
for eftertryck af Skrift _, utan
Författarens eller hans rättsinnehafSaml.
1 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2.
vares skriftliga tillstånd, blifvit stadgadt
, vare ock förbjudet att, utan
erhållen sådan tillåtelse, trycka eller
eftertrycka Skrift, dertill andra Staters
undersåtare ega förlagsrätt, sä
vida i dessa Stater Svenske undersåtares
förlagsrätt enahanda skydd genom
lag åtnjuter.
Hänvisningar:
Bih. III Sami. Const. Utsk. Mern.
N:o 21.
Ridd. och Ad. Prot. B. VI. 188
554; VII, 3a5.
Presle-St. Prot. B. VII. ioo, a3i;
IX. 26.
Borgare-St. Prot. B. III. 467.
Bonde-St. Prot. B. VII. 180, 556
—56o.
4:0
Förslag , väckt i Constitutions-Ut skottet angående ändring i Riksdags-Ordningens
14 och 22 vidkommande representations-rättighetenför
Fahlu Bergslag, och en mera systematisk uppställning af åtskilliga
momenter i 14 <$“•
Riksdags-Ordningen.
§. 14.
1:0 Hufvudstaden Stockholm väl- 1. morn. oförändradt.
je Tio Riksdagsmän, hvarf Tre Magistratspersoner,
Två Grosshandlare, En
Fabrikör, En Minuthandlare och Tre af
Embeten och Handtverkerier. Valen
förrättes af Femtio Elektorer, utsedde
ibland Borgerskapel, efter lika klas
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, ti;o 2.
11
sifikation, som Stadens Femtio Äldste.
Desse Elektorer välje hvar för sig Riksdagsmän
inom sin Klassmen alle samfäldt
Fullmäktige af Magistraten. För
att blifva Elektor af Borgerskapet eller
Riksdagsman för Stockholm, fordras,
att hafva varit trenne år Borgare derstädes,
att en Grosshandlare betalar
minst Tjugu Riksdaler, en Fabrikör elr
ler Minuthandlare Tio Riksdaler och en
Handt verkare Fem Riksdaler till Staden
i årliga utskylder.
2:0 De öfriga Rikets Städer äge att
sända Fullmäktige af Stadens Borgare
eller Magistratspersoner, och Fahlu
Bergslag af Fjerdepartsägare, som tillika
äro brukande Bergsmän.
3:o Valen skola ske inför Magistraten,
efter det å hvarje ort hittills
öfliga\ valsätt, deruti likväl ändring
kan äga rum, enär antingen någon
Stads samtlige valberättigade Innevånare,
eller ock en eller flere Klasser
2:0 De öfriga Rikets Städer äge
jemväl att sända, Fullmäktige af Stadens
Borgare eller Magistratspersoner.
Götheborg sände Tre egna Fullmäktige;
Städerna af Första Klassen hvardera T vå,
de af Andra Klassen , med rätt att ställa
Två, hvardera minst En, samt Städerna
af Tredje Klassen hvardera En
Fullmäktig., Städerna af de öfriga Klasserna
äga att sända hvardera En Fullmäktig,
dock med rättighet att förena
sig., T vå högst Tre, om en person, hvilken
likväl mäste vara till Riksdagsman
vald för en af dessa Städer_, der han
sjelf Magistratsperson eller Borgare är.
Riksdags-fullmäktig för Stad af Tredje
Klassen må jemväl kunna tillika emottaga
fullmakt forén annan Stad af lägre
Klass.
3:o Valen skola ske inför Magistraten,
efter det å hvarje ort hittills
öfliga valsätt,, deruti likväl ändring
kan äga rum, enär antingen någon
Stads samtlige valberättigade Innevånare,
eller ock en eller flere Klasser
12
Konstitutions-Utskottets Memorial, N'.o 2.
Liand dem, hos Konungen anhålla om
fastställande af en ny Valordning för
Staden, och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl att härtill
samtycka. Då valen förrättas af Borgerskapet
samfäldt och icke af Elektorer,
heräknes rösterna efter hvad
hvar och en af de väljande till Staden
skattar, samt, för Fahlu Bergslag,
efter Fjerdeparts Grufvedelarne.
Annorlunda, än genom ordentlig omröstning
med slutna sedlar, af Borgerskapet
eller af dess utsedde Elektorer,
må Riksdags-Fullmäktig icke kallas.
4:o Götheborg sände Tre egna
Fullmäktige; Städerna af Första Klas
ö
7
sen hvardera Två; de af Andra Klassen,
med rätt att ställa Två, hvardera
minst En, samt Städerna af Tredje
Klassen, äfvensom Fahlu Bergslag,
hvardera En Fullmäktig. Städerna af
de öfriga Klasserna äga att sända hvardera
En Fullmäktig; dock med rättighet
att förena sig, Två högst Tre, om
en person, hvilken dock måste vara
till Riksdagsman vald för en af dessa
Städer, der han sjelf Magistratsperson
eller Borgare är.
Riksdagsfullmäktig för Stad af
Tredje Klassen må jemväl kunna tillika
emottaga Fullmakt för en annan
Stad af lägre Klass.
5:o Ingen må för Städerna till
Riksdagsman utses, som icke, minst
Tre år före den dag, hvartill Riksdagen
blifvit pålyst, varit Magistratsperson
eller Borgare i Staden, ej hel
-
bland dem, hos Konungen anhålla om
fastställande af en ny valordning för
Staden, och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl att härtill
samtycka. Då valen förrättas af Borgerskapet
samfäldt och icke af Elektorer,
beräknes rösterna efter; hvad hvar
och en af de väljande till Staden skattar.
Annorlunda, än genom ordentlig
omröstning med slutna sedlar, af Borgerskapet
eller af dess utsedde Elektorer,
må Riksdagsman icke kallas.
4:o Ingen må för Städerna till
Riksdagsman utses, som icke, minst Tre
år före den dag, hvartill Riksdagen blifvit
pålyst, varit Magistratsperson eller
Borgare i Staden; och beräknas denna
tid från Tjenste- eller Borgare-edens
afläggande.
5:o Fjerdepartsägare i Fahlu
Bergslag äge att inom sig till Riksdagsman
i Borgare-Ståndet utse En
Fullmäktig, som icke till annat Riksstånd
hörer och ej någon beställning
Kontsilutions-Utskottets Memorial. N:o 2. 13
ler för Fahlu Bergslag någon, som icke
lika tid varit derstädes brukande
Bergsman; och beräknas denna tid, för
Magistratsperson och Borgare, från
Tjenste- eller Borgare-edens afläggande,
samt för Bergsman, från den dag,
då han, genom Grufve-Rättens beslut,
blifvit till Bergsbruks idkande berättigad.
1
6:o Utom Fahlu Bergslag, äge ock
de öfriga Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken
privilegierade Inrättningar, till
förädling af Mineral-rikets produkter,
att, inom sig, till Borgare-Ståndet utse
Fem Fullmäktige, som ej till annat
Riks-Stånd höra, och ej någon beställning
i Rikets tjenst innehafva, och
hvarvid, med förbehåll af den, i 18
§., alla Christna Trosförvandter tillerkända
valrätt, i öfrigt ingen må välja,
om han ej valbar är. Med valen
förhålles sålunda, att Styrelsen öfver
Bergverken bör, när Riksdag inträffar,
uppgöra grunderna för denna representations-rält,
efter värdet af förra
årets tillverkning, beräknadt, för jerntillverkningen,
efter det för Hammarskattsjernet
årligen bestämda pris, och,
för annan tillverkning, efter det medelpris,
hvartill Kongl. Maj:t och Kronan
försäljer den deraf in natura utgående
tionde eller skatt, samt, i fall
någon af dessa förädlingar icke skulle
kunna hänföras till någotdera värdet
, efter det i Hufvudstaden allmänt
gångbara pris. Sedan summan
i Rikets tjenst innehafver. Valet
verkställes på öfligt sätt, inför Magistraten
i Fahlun, och rösterne beräknas
efter Fjerdeparts-grufvedelarne. Ingen
vare härvid, valbar, som icke i
nämnde Bergslag varit Fjerdepartsägare
minst Tre år före den dag,
hvartill Riksdagen blifvit pålyst.
6. mom. oförändradt.
14
Konstitutions- Utskottets Memorial N,:o,
alla tillverkningarnes sammanräknade
värden härigenom blifvit utrönt, samt
huru stort värde, i följd deraf, svarar
emot en Fullmäktig, fördeles Bergsbruken
i Fem valdistrikt, afpassade
efter orternas lägen, och så, att, i det
närmaste, ett på tillverkningsvärdet
grundad t, mot en Fullmäktig svarande,
röstetal må inom hvarje valdistrikt
Annas. Valen skola ske inför den Magistrat
inom valdistriktet, som Styrelsen
öfver Bergverken, genom Konungens
Befallningshafvande i Länet, derom
anmodar, och å den dag, som för
hvarje valdistrikt, af samma Styrelse,
härtill utsättes och, genom dess försorg,
inom distriktet allmänneligen kungöres;
Börande Styrelsen, tidigt före
valet, låta tillställa den inom hvarje
distrikt valförrättande Magistraten behörig
längd öfver alla inom distriktet
valberättigade.samt hvars och ens röstetal,
utfördt i Riksdaler, efter tillverkningsvärdet:
Och må ingen å denna
längd upptagas* som icke, minst tre
år före den dag, då Riksens Ständer,
enligt Riksdagskallelsen, skola sammanträda,
varit Bruksägare i Riket, eller
der idkat annan sådan näring, som hörer
till förädlingen af Mineral-rikets
produkter. De väljande, som, genom
förenämnde Kungörelse, till valförrättningen
kallas, afgifve sina röster, efter
Riksdaler-talet af deras tillverkningssummor,
antingen personligen, eller
medelst befullmäktigade Ombud, men
alltid med slutna sedlar, så beskaffade,
Éonstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2.
15
som i 71 §. stadgas: Och röste hvarje
väljande blott på En i distriktets
vallängd uppförd persoh, hvadan ock
denna längd bör, före valet, till de
väljandes efterrättelse uppläsas.
§•
Fullmakterna böra, för att vara
gällande, lyda sålunda: ”Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i . . . .
skall hållas och tager sin början den
befullmäktigas härmed, efter
föregånget ordentligt val, N. N.
(för Preste-Ståndet ifrån N. N. Stift,
Universitet eller Akademi): (för Borgare-Ståndet
ifrån N. N. Stad, eller
ifrån Bergsbruken inom N. N. valdistrikt):
(för Bonde-Ståndet, boende
och besuten å Hemmanet N. N. uti
N. N. Härad af N. N. Län) att deltaga
i rådslagen och besluten om derstädes
förekommande ärenden, hvarvid
lian ovillkorligen förpligtas, att
ställa sig till efterrättelse Sveriges
Rikes besvurna Regerings-Form af den
6 Juni 1809, jemte Riksdags-Ordningen
och öfriga gällande Grundlagar.”
Fullmakterna underskrifvas: Preste
Ståndets
för Stiften och Universiteten,
af vederbörande Consistorier, och för
Vetenskaps-Akademien af dess Preses;
Borgare-Ståndets, för -Städerna, af Magistraten
och Äldste, för Bergsbruken,
af valförrättande ^Magistraten inom
hvarje distrikt, och för Fahlu Bergslag,
af Grufve-Rätten och Bergslagens
22.
Fullmakterna böra, för att vara
gällande, lyda sålunda: ”Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i . . . .
skall hållas och tager sin början den
befullmäktigas härmed, efter
föregånget ordentligt val, N. N. (för
Preste-Ståndet ifrån N. N. Stift, Universitet
eller Akademi): (för BorgareSlåndet
ifrån N. N. Stad, eller ifrån
Bergsbruken inom N. N. valdistrikt):
för Bonde-Ståndet, boende och besuten
å Hemmanet N. N. uti N. N.
Härad af N. N. Län) att deltaga i
rådslagen och besluten om derstädes
förekommande ärenden, hvarvid han
ovillkorligen förpligtas, att ställa sig
tili efterrättelse Sveriges Rikes besvurna
Regerings-Form af den 6 Juni 1809,
jemte Riksdags-Ordningen och öfriga
gällande Grundlagar.” Fullmakterna
underskrifvas: Preste-Ståndets, för Stiften
och Universiteten, af vederbörande
Consistorier, och för VetenskapsAkademien
af dess Preses; BorgareStåndets,
för Städerna, af Magistraten
och Äldste, och för Beigsbruken, af
valförrättande Magistraten; samt för
Bonde-Ståndet af Valförrättaren; börande
tillika, för sistnämnde Stånd,
16
Konstitutions-Utskottets Memorial, TV: o 2.
Deputerade; samt för Bonde-Ståndet Val-Protokollet, af Elektorerna underaf
Valförrättaren; börande tillika, för tecknadt, medfölja samt, efter fullänsistnämnda
Stånd, Val-Protokollet, af dad granskning af Fullmakterna, till
Elektorerna undertecknadt, medfölja den valde återställas; och vare Valsamt,
efter fulländad granskning af förrättaren skyldig, att Val-Protokollet,
Fullmakterna, till den valde återstäl- före sin afresa från förrättningsstället,
las; och vare Valförrättaren skyldig, utlemna,
att Val-Protokollet, före sin afresa från
förrättningsstället, utlemna.
Hänvisningar:
Bih. III Sami. Const. Utsk. Mern.
N:o 28.
Ridd. och Ad. Prot. B. VII. 435, 446.
Preste-St. Prot. B. IX. 128, 179.
Borgare-St. Prot. B. IV. 58.
Bonde-St. Prot. B. VIII. 399, 451.
5:o s
Förslagj väckt i Constitutions-Utskottetj om uteslutande ur 11 §. Riksdags-Ordningen
af stadgandet, att valförrättare vid Riksdagsmannaval
skall vara af ofrälse stånd.
Riksdags-Ordningen.
§. 11.
l:o Med de i 2 §. omförmälda l:o Med de i 2 §. omförmälda
föreskrifter förstås bestämmandet af föreskrifter förstås bestämmandet af
skyldigheten for vederbörande Corpo- skyldigheten för vederbörande Corporationer
eller Embetsman, att, utan rationer eller Embetsman, att, utan
vidare påminnelse och utan annan vidare påminnelse och utan annan
anledning, än, vid Lagtima Riksdag, anledning, än, vid Lagtima Riksdag,
sista
STOCKHOLMS HÖGSKOL
Konstitutions-Utskottets Memorial, B Bf}L ^
TTIT/-
-
sista Riksdags-Beslutet, och vid Urtima
Riksdag, sjelfva Kallelsen, besörja,
det valen till Riksdagsmän, der sådana
val äga rum, i laglig ordning
och, vid ansvar, med all skyndsamhet
verkställas; tillhörande det DomCapitlet,
att för Presterskapet, Hufvud-Stadens
Magistrat, att för dervarande
Borgerskapet, samt Landshöfdingarne,
hvar i sitt Län, att för de
öfriga Städernas Borgerskap och Menige
Allmogen om sådane Valförrättningar,
å Embetes vägnar, föranstalta,
med särskild föreskrift från
Landshöfdingarne, att samma dag, då
i Kyrkorna Riksdagskallelsen kungöres,
skall Socknestämma till nästföljande
Söndag, för Elektorsval af Allmogen,
utlysas. Skulle uti en eller
flera Kyrkor af ett Pastorat Gudstjenst
saknas å den Söndag, då Kungörelsen
borde uppläsas, åligge det
Presterskapet, att genast genom Kronobetjente
i Pastoratet besörja, det
nästa dag ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt cirkulerar från by till
by, uti sådana Församlingar eller Capell-lag,
med förständigande, att deras
Ledamöter hafva alt nästföljande
$öndag sig vid Moderkyrkan infinna
till Elektorsval, i händelse Gudstjenst
icke samma Söndag bör hållas i egen
Kyrka, då valet derstädes må för Socknen
eller Capell-iaget förrättas. I de
Härader, der Domhafvande!! är af
sista Riksdags-Beslutet, och vid Urtima
Riksdag, sjelfva Kallelsen, besörja,
det valen till Riksdagsmän, der sådana
val äga rum, i laglig ordning och, vid
ansvar, med ali skyndsamhet verkställas;
tillhörande det Dom-Capitlen,
att för Presterskapet, Hufvudstadens
Magistrat, att för dervarande Borgerskapet,
samt Landshöfdingarne, hvar
i sitt Län, att för de öfriga Städernas
Borgerskap och Menige Allmogen
om sådana Valförrättningar, å Embetes
vägnar, föranstalta, med särskild
föreskrift från Landshöfdingarne, att
samma dag, då i Kyrkorna Riksdagskallelsen
kungöres, skall Socknestämraa
till nästföljande Söndag, för Elektorsval
af Allmogen, utlysas. Skulle
uti en eller flere Kyrkor af ett Pastorat
Gudstjenst saknas å den Söndag,
då Kungörelsen borde uppläsas, åligge
det Presterskapet, att genast genom
Kronobetjente i Pastoratet besörja, det
nästa dag ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt cirkulerar från by till
by, uti sådana Församlingar eller
Capeii-fag, med förständigande,, att
deras Ledamöter hafva att nästföljande
Söndag sig vid Moderkyrkan infinna
till Elektorsval, i händelse Gudstjenst
icke samma Söndag bör hållas i egen
Kyrka, då valet derstädes må för Socknen
eller Capell-laget förrättas.
Bill. lill It. St. Prat, 1847 och 1848. 8 Sami. 1 Haft.
3
18
Konstitutions- Utskottets Memorial, A':o Z.
Frälsestånd, förordnes af Hof-Rätterna
Ofrälse Valförrättare för BondeStåndet.
2:0 Örn tiden förde Riksdagar, lill 2. Mora. oförändradt.
hvilka Konungen Ständerna kallar, lärer
Konungen i Nåder Hof-Rätterna
förständiga. Om tiden åter för sådana
Riksdagar, till hvilka Stats-Rådet,
eller ock, enligt Regerings-Formens
§., de i densamma nämnde vederbörande
kalla, åligge det dem att HofRätterna
underrätta.
Hänvisningar:
Bih. III. Sami. Const. Utsk. Mein.
N:o 29.
Ridd. och Ad. Prot. B. VII. 435,446;
VIII. 352.
Preste-Sl. Prot. B. IX. 128, 179.
Borgare-St. Prot. B. IV. 59.
Bonde-St Prot. B. VIII. 3gg, \3\.
6:0.
Tvänne i Constitutions-Utskottet väckta j af hvarandra oberoende,
förslag om tillägg i 28 ,§‘. Regerings-Formen j rörande befordringsrätt
för utländske män till vissa embeten och fenster.
Regerings-Formen.
§. 28.
Konungen äger att i Stats-Rå- Konungen äger att i Stats-Rådet
det utnämna och befordra infödde utnämna och befordra infödde Sven
-
Konstitutions- Vlskollets Memorial, N:o 2.
19
svenske Män lill alla de Embeten och
Tjenster inom Riket,högre och lägre,
hvilka äro af den egenskap, alt Konungen
Fullmakter derå utfärdar, dock
höra vederbörande förut med förslag
hafva inkommit, der sådana hittills
ägt rum; Vare likväl Konungen obetaget,
att uti Militära Embeten nyttja
Utländske Män af sällsynt skicklighet,
men icke till Commendanter i Fästningarne.
Konungen läste, vid alla
befordringar, afseende endast å de
sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke på deras hörd. Till Civile
Embetsmän inom Riket och till Domare
må sådane Män endast nämnas,
som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje Departements-Chef skall
föredraga och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån
Embeten och Tjenster, vid de \erk
och Stater, som under Departementet
höra.
ske Män till alla de Embeten och
Tjenster inom Riket, högre och lägre,
hvilka äro af den egenskap, att Konungen
Fullmakter derå utfärdar, dock
böra vederbörande förut med förslag
hafva inkommit, der sådana hittills
ägt rum. Tillfödseln Utländsk Man,
som minst i tio år varit inom Riket
bosatt och skattskrif ven, och som före
de sednaste fem åren icke allenast
i behörig ordning till Svensk medborgare
upptagits, utan ock, efter det
hans förbindelse till fremmande Makt
visats hafva upphört, tro- och huldhetsed
ut Sveriges Konung aflagtj
må i förenämnde hänseende anses
lika med infödd Svensk Man, dock
utan att kunna till Ledamot af Konungens
Stats-Råd eller till Commendant
i Fästning, utnämnas.
2.
(Det föreslagna andra tillägget, som, derest det lörsta antages, skulle
införas omedelbart efter ordet ”utnämnas ,” har följande lydelse
:)
Till Lärarebeställningar vid Undervisningsverken
må, under iakttagande
af de för dylika tjensters tillsättning
i allmänhet stadgade vilkor,
kunna kallas och befordrasUtländske
Män af utmärkt förtjenst. Konungen
vare äfven obetaget, att uti
Militära Embeten nyttja Utländske
Män af sällsynt skicklighet, men icke
20
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2.
till Commenclanter i Fästningarne.
Konungen fäste, vid alla Befordringar,
afseende endast å de sökandes
förtjenst och skicklighet, men icke på
deras börd. Till Civile Embetsman
inom Riket och till Domare må sådane
Män endast nämnas, som äro af
den rena Evangeliska läran. Hvarje
Departements-Chef skall föredraga och
expediera alla ärenden, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet
och afsked, till och ifrån Embeten
och Tjenster, vid de Verk och
Stater, som under Departementet höra.
(Anm. 1. Antages icke ofvanstående första tillägg, skulle det nu anförda
andra tillägget intagas omedelbart efter orden ”hittills
ägt rum.”
Anm. 2. Antages icke det andra tillägget, följer efter det första tilllägget
det återstående af §:n, dock med förändring af begynnelse-orden:
”Vare likväl Konungen obetaget” till Konungen
vare äfven obetaget.)
Hänvisningar :
Bih. III. Sami. Const.-Utsk. j Mern,
N:ris 34, 41*
Ridd. och Ad. Prot. B. IX. 3, 197,
534; X. 356, 404.
Preste-St. Prot. B. X. i4q; XI. 8;
XII. 42, 81.
Borgare-St. Prot. B. IV. 42I> 829*
Bonde-St. Prot. B. IX. 4I8» 519,
524; X. 3o3, 372.
Komtitulioni-tJtskottets Memorial, N:o 2.
‘2 i
7:o.
Förslag, väckt i Constitutions-Utskottet_, om tvänne tillägg till 72 §
Regerings-Formen, åsyftande ökad garanti för Riks-Bankens
credit.
Regerings-Formen.
§ 72.
Riksens Ständers Bank förblifver Riksens Ständers Bank förblif
hädanefter,
som den hittills varit, un- ver hädanefter, som den hittills vader
Riksens Ständers egen Garantie rit, under Riksens Ständers egen Gaoch
Vård, så att den ostörd må för- räntie och Vård, så att den ostörd må
valtas af de Fullmäktige, hvarje Stånd förvaltas af de Fullmäktige, hvarje
dertill förordnar, efter de Ordningar, Stånd dertill förordnar, efter de OrdStadgar
och Reglementen, hvilka re- ningar, Stadgar och Reglementen,
dan gjorda äro eller vidare af Rik- hvilka redan gjorda äro eller vidare
sens Ständer göras kunna; ägande af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena rätt att ge- Riksens Ständer allena äga rätt
nom Banken utgifva Sedlar, som för att genom Banken utgifva Sedlar, som
Mynt i Riket må erkännas. för Mynt i Riket må erkännas. Dessa
Sedlar skola vid anfordran_, efter deras
lydelse, af Banken med silfver
inlösas.
Ytterligare tillägg att särskildt pröfvas för den händelse , att det
ofvanstående antages.
— — — — —- inlösas. Skulle_, mot
förmodanj Banken någonsin brista i
fullgörandet af denna inlösen _, må _,
utöfver beloppet af dess då befintliga
sedelstock, nya Sedlar genom Banken
icke utgifvas.
22
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 2.
Hänvisningar :j
Bill. III. Sami. Const.-TJtsk. Mern.
N:ris 22, 3i, 39 och 5i. mom.
I, 2.
Ridd. och Ad. Prot. B. VI. .88,554;
VIII. 6o, 4oi, 432; X. 356, 404,
686, 6g4- t
Preste-St. Prot A B. VII. 100, 23.; IX.
4.3, 549; X. 75; XII. 41 , 122,
378.
Borgare-St. Prot. B. III. 4^7? IV.
i83, 829, 963.
Bonde-St. Prot. B. VII. 180, 56.—
—574; IX. 75, 175, 196; X.|3o3,
372, 576.
8.
Förslag, väckt i Constitutions-Uttkottet, angående representations-rättigheten
för Stockholms Stad.
Riksdags-Ordningen,
§ 14.
Morn. 1.
Hufvudstaden Stockholm välje Hufvudstaden Stockholm välje
Tio Riksdagsmän, hvaraf Tre Magi- Tio Riksdagsmän af Stadens Borgare
stratspersoner, Två Grosshandlare, eller Magistratsperson^’. Valen böra
E11 Fabrikör, En Minuthandlare och förrättas af Femtio Elektorer, utsedTre
af Embeten och Handtverkerier. de bland Borgerskapet efter lika klasValen
förrättes af Femtio Elektorer, silikation, som Stadens Femtio Äldutsedde
bland Borgerskapet, efter li-,sle. Till Elektor eller Riksdagsman
ka klassifikation, som Stadens Femtio af Borgerskapet s Stockholm är ingen
Konstitutions-Utskottets Memorial, N-.o 2.
23
Äldste. Desse Elektorer välje livar för annan valbar, lin den, som varit
sig Riksdagsmän inom sin Klass, men trenue år Borgare derstädes och bealle
samfäldt Fullmäktige af Magi- talar minst Fem Riksdaler till Stastraten.
För att blifva Elektor af den i årliga utskylder.
Borgerskapet eller Riksdagsman för
Stockholm, fordras, att hafva varit
Irenne år Borgare derstädes, att en
Grosshandlare betalar minst Tjugu
Riksdaler, en Fabrikör eiler Minuthandlare
Tio Riksdaler och en Handtverkare
Fem Riksdaler till Staden i
årliga utskylder.
Hänvisningar:
Bih. IIL Sami. Coust-Utsk. Mern.
N:ris 27, 37,44» 5i. mom. 4-
Ridd. och Ad. Prot. B. VII. 435,
444, 475; x. 356, 400, 486, 549,
686, 694.
Preste-St. Prot. B. IX. 128, 172;
xii. 41, 71, 141, 217, 378.
Borgare-St. Prot. B. IV. 5i, 828,
886, 963.
Bonde-St. Prot. B. VIII. 398, 4^°?
X. 372, 4^0, ^76.
9.
Förslag, väckt i Constitutions-Utskottet, angående ändringar och tilllägg
i föreskrifterna om grundlagsfrågors behandling.
Regerings-Formen.
§ 56.
Allmänna frågor, som uti Rik- Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas, må ej sens Ständers Plena väckas, må ej
24
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 2.
tili ett omedelbart afgörande der upp- till omedelbart afgörande der upptatagas,
utan skola öfverlennäs till be- gas, utan skola öfverlemnas till behörigt
Utskott, som äge, att dem ut- hörigt Utskott, som, på sätt i Riksreda
och deröfver sig yttra, på sätt dags-Ordningen föreskrifves, äger att
i Riksdags-Ordningen föreskrifves. dem utreda och deröfver sig yttra.
Frågor om förändringar af Stad- (Det återstående af denna § ulganden
i Grundlagarne varda på föl- går.)
jande sätt behandlade:
Tillstyrker Constitutions-Utskottet
hvad en Riksdagsman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit,
eller utlåter sig Utskottet med tilleller
afstyrkande å en af Konungen
i lika ändamål gjord Proposition;
varde Utskottets yttrande vid samma
Riksdag öfverlemnadt till Riksens
Ständer, hvilka vid densamma
må derom kunna öfverlägga; men
icke vid densamma besluta. Göras i
Riksens Ständers Plena icke några
anmärkningar emot ConstitutionsUtskottets
yttrande; lxvile detsamma
såsom ett Riksens Ständers Utlåtande,
hvaröfver först vid nästa Riksdag,
och då endast med Ja eller Nej, skall
kunna beslutas, och gälle då föreskriften
i 75 §. Riksdags-Ordningen.
Göras åter i Riks-Slåndens Plena emot
Utskottets yttrande anmärkningar;
hlifve de, hvilka hvarje Riks-Stånd
särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Constitutions-Utskottet
hänvisade. Utskottet åligge
då, att samtliga Riks-Ståndens tankar
till ett helt utlåtande i möjligaste
måtto sammanjemka, och, om o
foren
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2. 25
förenliga skiljaktigheter finnas, dem
derjemte till samtliga Riks-Ståndens
behandlande anmäla. Förena sig derefter
samtliga Riks-Stånden om ett
enahanda utlåtande, hvile det till
slutligt antagande eller förkastande
på tid och sätt, som ofvan föreskrifna
äro. Blifva åter ltågot Stånds
tankar i någon eller några delar skiljaktiga,
och samma Stånd sig icke efter
de öfriga fogar; varde Constitutions-Utskoltet,
genom val af RiksStåndens
Plena, till slutlig jemkning
förstärkt till ett antal af Tjugu personer
af hvarje Stånd, hvilka, genom
samfälld omröstning, skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt
beredda utlåtande hvile sedan
lill Riksens Ständers afgörande,
som ofvan sagdt är.
§• 81.
Denna Regerings-Form samt Rikets Denna Regerings-Form samt Rikets
öfriga Grundlagar kunna icke ändras öfriga Grundlagar kunna icke ändras
eller upphäfvas, utan genom Konun- eller upphäfvas, ulan genom Konungens
och alla Riks-Ståndens samman- gens och alla Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut. stämmande beslut.
Ej må frågor derom uti Ståndens Fråga derom må ej af Riksdagsplena
väckas, utan anmälas de hos man i Stånds Plenum väckas, utan
Riksens Ständers vid hvarje Riksdag bär anmälas hos Riksens Ständers
valda Conslilutions-Utskott. Detta Ut- Constitutions-Utskott. Detta Utskott,
skott, hvars pligt det vara skall att hvars pligt det är att Grundlagarne
Grundlagarne granska, åge rätt alt hos granska, eger rätt att hos Riksens
Riksens Ständer föreslå de ändringar Ständer föreslå de ändringar deruti,
Bih. till R. St. Prat. 1847 och 1848. 3 Sami. 1 Haft.
26
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2,
deruti, som det anser högst nödiga
eller nyttiga och möjliga att verkställa.
Riksens Ständer må icke å den
Riksdag, då Utskottet någon sådan ändring
föreslår, utan först å den nästföljande,
derom besluta.
Blifva då alla Riks-Stånden om
ändringen ense, öfverlemne de Förslaget
derom till Konungen, genom deras
Talmän, med begäran, att Konungen
ville sitt bifall dertill gifva. Konungen
inhemte hela Stats-Rådets tankar
deröfver, tage sedan Sitt beslut
och meddele Riksens Ständer å Rikssalen
Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker
till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarne,
höre Han Stats-Rådet och öfverlemne
sedan Sin Proposition, jemte
Stats-Rådets tankar deröfver, till
Riksens Ständer, som genast, utan att
om denna Proposition förut öfverlägga,
uppdrage Constitutions-Utskottet,
att sitt Utlåtande derom till Riksens
Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit, hvile frågan
till nästa Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom fatta.
Afstyrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast
kunna antingen denna Proposition afslå
eller ock afgöra, att de vilja öfver
densamma å nästföljande Riksdag
besluta; Gällande i detta fall tre Stånds
mening och, om två Stånd stadna e
-
soin det anser högst nödiga eller nyttiga,
och möjliga att verkställa.
Riksdagsmans for slag till Grundlagsändring
, hvilket ConstitutionsUtskottet
förkastat, förf alle.
Hvad Constitutions-Utskottet till
ändring i Grundlagar ne, sjelfmant
eller uppå derom af Riksdagsman
väckt fråga j föreslår, skall, omintet
deremot från något Riks-Ständ
anmärkes, förblifva hvilande till
nästpäf oljande Riksdag, och då af
Riksens Ständer af göras.
Om Förslaget, af något Stånd,
ej genast godkännes, skall det till
Constitutions-Utskottet återförvisas,
med de anmärkningar, som Ståndet
förklarar utgöra dess gemensamma tankar;
Utskottet dock obetaget att å
anmärkningar ne fästa det afseende,
hvartill deras pröf ning inom Utskottet
föranleder.
Det Förslag j Constitutions-Utskottet
vid återremissens besvarande
framlägger _, kimna Stånden antingen
förkasta, eller, med eller utan förändring_,
godkänna. Om Förslaget
af samtliga Stånden godkännes, skall
det hvila till påf öljande Riksdagj såsom
ofvan sagdt är. Ogillas detsamma
affalla Stånden, förf alle frågan.
Blifva icke samtlige Stånden om förslagets
godkännande eller ogillande
ense, skall Constitutions-Utskottet, genomväl
af Riks-Ståndens Plena, förstärkt
till ett antal af Tjugu personer
af hvarje Stånd, medelst samfäld
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 3.
27
mot två, deras, som beslutet uppskjutit.
Men icke må under någon förevändning
Riksens Ständer förr än å
nästa Riksdag Propositionen till bifall
upptaga. Samtycka då alla Riks-Stånden
till Konungens förslag, begäre de
dag, att på Rikssalen få Riksens Ständers
bifall dertill afgifva. Antaga icke
Riks-Stånden samfäldt Konungens
Proposition, vare den afslagen, och
aflemne Riksens Ständer sitt afslag med
skälen dertill skriftligen till Konungen
genom deras Talmän. Om vid
Riksdag, då grundlagsfrågor lagligen
kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås,
må det ej äga rum utan Konungens
och alla fyra Riks-ståndens
sammanstämmande beslut.
omröstning afgöra_, huruvida förslaget
må hvila till följande Riksdags
eller genast förkastas. Aro samtlige
Stånden ense om förändring i en eller
flera delar af Förslaget, skall detsamma
j sålunda föt ändradt, blif va
livilande till nästföljande Riksdag.
Aro Stånden af olika tankar om de
för ändringar j som i Förslaget böra
göras, och dessa ej kunna, uppå Constitutions-Utskottets
framställning till
Riks-Stånden, sammanjemkas_, skall
genom omröstning, som af Utskottet
föreslås, i Förstärkt ConstitutionsUtskott
bestämmas,hvilken förändrade
ordalydelse, som skall blifva livilande eller
, om ingen sådan godkännes j att all
fråga om ändring i Förslaget förf aller.
Vid den slutliga behandlingen
under påföljande Riksdag af ett hvilande
Förslag till Grundlags-ändring,
kan det af Riks-Stånden endast ogillas,
eller of örändradt antagas. I sednare
fallet öfverlemnas det genom
Ståndens Talmän till Konungen, som,
efter inhemtade af Stats-Rådets tankar
deröfver, tager Sitt beslut, och meddelar
Riksens Ständer å Rikssalen Sitt
samtycke, eller ock orsakerna till Sin
vägran.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarna,
öfverlemna?' Han, ef ter StatsRådets
hörandej Sin Proposition, jemte
Stats-Rådets tankar deröfver, till
Riksens Ständer, som genast, utan att
om denna Proposition förut öfverlag
-
Eonstitutions-Utskottels Memorial, N:o 2.
ga, uppdraga åt C.onstitutions-Utskottet
att utlåtande derom till Riksens
Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit, hvile frågan
till nästa Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom fatta.
Afstyrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast
kunna antingen denna Proposition
afslå eller ock afgöra, att de vilja
öfver densamma å nästföljande Riksdag
besluta; Gällande, i detta fall, tre
Stånds mening och, om två Stånd
stanna emot två, deras, sorn beslutet
uppskjutit. Men icke må, under någon
förevändning, Riksens Ständer förr
än å nästa Riksdag Propositionen till
slutligt bifall upptaga. Samtycka då
alla Riks-Stånden till Konungens förslag,
begäre de dag, att på Rikssalen
få Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Derest Konungens Proposition
icke i sålunda stadgad ordning af
Riksens Ständer antages, aflemne de
sitt afslag, med skälen Aer för, skri fteligen
till Konungen, genom deras
Talmän.
Om å Riksdag, då Grundlagsfrågor
lagligen kunna afgöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej äga rum
utan Konungens och alla Fyra RiksStåndens
sammanstämmande beslut.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2.
29
R iksdags-Ordningen
S- 29.
Mom. 1.
Constitutions-Utskottet, som utgöres
af Tjugufyra Ledamöter, tillkommer
att, i den ordning RegeringsFormen
föreskrifver , granska Rikets
Grundlagar, samt upptaga frågor och
till Plena afgifva Förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar deraf;
h varöfver Ståndens Ledamöter vare
obetaget, att in Pleno yttra sina
tankar, men Riksens Ständer ej förr,
än å den nästföljande Riksdagen, må
besluta. Öfverlemna!- Konungen åt
Riksens Ständer någon Proposition rörande
Grundlagar, uppdrage. Ständerna
genast, utan att förut derom öfverlägga,
åt Constitutions-Utskottet,
att dess Utlåtande afgifva; och förliålles
dermed, som i Regerings-Formens
81 §. stadgadt är. Då Utskottet
icke funnit skäl att gilla och till
Riksens Ständers pröfning öfverlemna
något Förslag till ändring eller förklaring
af Grundlagarne, som Utskottet
af en Riksdagsman emottagit, vare
Utskottet skyldigt, om Författaren
det yrkar, att meddela honom sitt yttrande,
med tillstånd att detsamma,
jemte Förslaget, genom trycket allmänt
göra, då han, för det sistnämn
-
Constitutions-Utskottet, som utgöres
af Tjugufyra Ledamöter, tillkommer
att granska Rikets Grundlagar,
samt att upptaga frågor och till Riksens
Ständers Plena afgifva Förslag
om ändringar, förbättringar och förklaringar
af samma lagar; vid hvilka
frågors och förslags behandling
förhälles, pä sätt Regerings-Formens
81 §. föreskrifver.
30
Eonstitutions-Utskottets Memorial, N:o 2.
das innehåll, sjelf, i egenskap af Författare,
må enligt Tryckfrihetslagen
ansvara.
§• 49-
Mom. 3.
Vid pröfningen i Ståndens Plena
af Utskotts afgifna förslag, skall detsamma
först framställas till antagande
eller förkastande utan förändring.
Göres dervid anmärkning till förändring,
och finner Ståndet ärendet tillfyllest
utredt, må Ståndet, sedan bestämdt
förslag till sådan ändring blifvit
uppgjordt, om dess antagande eller
förkastande, antingen genast eller,
derest någon Ledamot det äskar, i annat
Plenum besluta. Är anmärkningen
af den beskaffenhet, att den anses
fordra närmare utredning, erliålle
Utskottet af samma anmärkning del,
för att förslaget derefter ytterligare
granska och jemka. När ett sålunda
beredt förslag till Stånden återkommer,
varde det behandlad t på samma
sätt, som här ofvan om Utskotts första
förslag stadgas, dock att ytterligare
återremiss ej må äga rum.
Stanna Riks-Stånden i sina beslut
öfver någon fråga uti hufvudsakligen
Vid pröfningen i Ståndens Plena
af Utskotts afgifna förslag, skall
detsamma först framställas till antagande
eller förkastande utan förändring.
Göres dervid anmärkning till
förändring, och finner Ståndet ärendet
tillfyllest utredt, må Ståndet, sedan
bestämdt förslag till sådan ändring
blifvit uppgjordt, om dess antagande
eller förkastande, antingen genast eller*
derest någon Ledamot det äskar,
i annat Plenum besluta. Är anmärkningen
af den beskaffenhet, att den
anses fordra närmare utredning, erhålle
Utskottet af samma anmärkning
del, för att förslaget derefter ytterligare
granska och jemka. När ett sålunda
beredt förslag till Stånden återkommer,
varde det bebandladt på samma
sätt, som här ofvan om Utskotts
första förslag stadgas, dock att ytterligare
återremiss ej må äga rum. Angående
Grundlagsfrågors behandling
är i 81 §. Regermgs-Formen särskildt
stadgadt.
73-
Stanna Riks-Stånden i sina beslut
öfver någon fråga uti hufvudsakligen
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 2.
31
eller till vissa delar skiljaktiga meningar,
då skall hvarje Stånds beslut
genom Protokolls-Utdrag remitteras
till det Utskott, som med målet befattning
baft, hvilket åligge, att meningarne,
så nära möjligt är, sammanjemka
och med Förslag öfver denna
jemkning inkomma till Riksens Ständers
Plena, som öfver den yppade frågan
sedermera definitift beslute. Skulle
detta försök till jemkning fruktlöst
aflöpa, utvälje Riksens Ständer i sina
särskilda Plena, genom allmän omröstning,
till en Nämnd, att förstärka det
Utskott, till hvars handläggning målet
hört, så att Ledamöterna blifva
Trettio af hvarje Stånd, hvilka samfäldt
röste, såsom 53 §. föreskrifver,
öfver den tvistiga frågan, och äge att
densamma med Riksens Ständers rätt
afgöra.
eller till vissa delar skiljaktiga meningar,
då skall hvarje Stånds beslut genom
Protokolls-Utdrag remiteras till
det Utskott, som med målet befattning
haft, hvilket åligge, att meningarne,
så nära möjligt är, sammanjemka
och med Förslag öfver denna jemkning
inkomma till Riksens Ständers
Plena, som öfver den yppade frågan
sedermera definitift beslute. Skulle
detta försök till jemkning fruktlöst aflöpa,
utvälje Riksens Ständer i sina
särskilda Plena, genom allmän omröstning,
till en Nämnd, att förstärka det
Utskott, till hvars handläggning målet
hört, så att Ledamöterna blifva
Trettio af hvarje Stånd, hvilka samfäldt
röste, såsom 53 §, föreskrifver,
öfver den tvistiga frågan, och äge att
densamma med Riksens Ständers rätt
afgöra. Om behandlingen i dessa fall
af Grundlagsfrågor är, genom 81 $
Regeringsformen, särskildt stadgadt.
Hänvisningar:
Bih. III, Sami. Const.-Utsk. Mern.
N:ris 33, 48, 5i. mom. 8.
i $ Ridd. och Ad. Prot. B. VIII. 481,
516; IX. 67, 107, 135; X. 462, 507,
54i, 596, 597, 686, 6g4-
Preste-St. Prot. B. X. 109, i53;
XII. 127, 242, 260, 378.
Borgare-St. Prot. B. IV. 280,857,
916,' 963.
Bonde-St. Prot. B. IX. 385, 388
—3g4; X. 394, 424,481, 518, 526, 576.
STOCKHOLM. Marcus & comp. 1848.
Rättelser ock tryckfel i. Cor/stitutions-Utskottets Memorial, V:<> 2.
12 sid. 2 spalt. 12 råd. uppifr. står: Riksdagsman läs: Riksdags-Fullmäk
>> n ;> n 4 » nedifr. — åge — äga
22 >> 13 „ „ — ött kottet, — Utskottet,
27 „ 2 spalt. 12 „ „ — inhemtade —- inhemtande
Hill. till 11. St. Prat. 1847 & 1848. 3 Sami. 2 l,äft.
STOCKHOLM, tryckt hos Marchs & Comp. 1848.
Konstitutions-Utsk:s Memorial, N:o 3.
1
JW 3.
Ank. till E.\p. Utsk. cl. 6 Mars, kl. 11 f. in.
Memorial till, angående en af Stats-Ulskottet framställd anmärknings-an
ledning, i följd af åtskilliga omständigheter
val inköpet af Owenska faktoritomten pä Kungsholmen
i Stockholm till ny lokal för Mynt- och Kontroll
verken.
Samtlige Pxiksstånden hafva, medelst protokolls-utdrag, daterade den
12 nästförlidne Januari, till Konstitutions-TJtskottet öfverlemnat en af Pikets
Ständers Stats-utskott anmäld anledning till anmärkning mot föredragande
Statsrådet och Chefen för Finans-departementet, och har Stats-utskottet
derefter uti lörsegladt konvolut insändt ett utdrag af dess protokoll
för den 5 Januari, hvaruti skälen för denna anmärkning utredas och framläggas.
Dessa skäl äro: att, sedan Kongl. Maj:ts och rikets Statskontor, till
följd af derom ankommen nådig befallning uti Kongl, brefvet af den 9
Februari 1847, för Kongl. Maj:ts och kronans räkning afslutat köp om
Irenne på Kungsholmen i Stockholm belägna, för bruksidkaren Owens
faktori tillförene begagnade tomter, n:ris 1, 2, 8, med derå befintliga
åbyggnader och öfriga tillhörigheter, för att till ny lokal för mynt- och
kontroll verken användas, och till liqviderande af köpeskillingen, som uppgått
till 45,ooo r:dr banko, till säljaren inbetalt influtna summan för dan
till Stockholms stad afträdda mindre mynt-tomten, 25,000 r:dr, ytterligare
ett af myntverkets egna för ändamålet disponibla tillgångar förskottsvis
hemtadt belopp, stort 5,000 r:dr, samt återstoden, stor i5,ooo r:dr, medelst
öfvertagande af i egendomen befintliga premielån till ett belopp af
2,275 r:dr, jemte andra i densamma intecknade fordringar, utgörande en
Bih. till B. St. Prat. 1847 & 1848, 3 Sami. 3 Haft. 1
2
Konstitutions-Utskis Memorial, N:o 3.
summa stor 12,725 r:dr, hvilka, i den mån sådant erfordrades, borde af
Statskontoret serskildt infrias genom dertill förskottsvis anordnade medel
mot ersättning i den ordning, som framdeles komme att bestämmas; så
bade, uti Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer under den 12 nästvikne November
aflåtna och till Stats-utskottet remitterade proposition, medel blifvit
begärdte till slutligt liqviderande af nämnde återstod af köpeskillingen jemte
derå belöpande räntor; och som, vid sådant förhållande, enligt Stats-utskottets
tanka, en skuldsättning för statsverket genom inköpet tillkommit i
uppenbar strid mot 76 § Regeringsformen, hade Stats-utskottet funnit sig
böra, med anmärkning mot föredragande Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet,
såsom kontrasignant af ofvananförda Kongl, bref af den 9
Februari 1847, öfverlemna ärendet till Konstitutions-utskottet för den ytterligare
åtgärd, hvartill omständigheterne kunde föranleda.
Af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför H. M. Konungen i
Statsrådet den 10 Juni 1846, inhemtas angående ifrågavarande inköp, att,
sedan grosshandlanden A- Fredholm, uti en till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifven skrift, gjort anbud att, mot <en köpeskilling stor 5o,ooo r:dr
banko, till Kongl. Majit och kronan försälja de af honom efter fabriksidkaren
S. Owen inköpte, till faktori begagnade, tomterna n:ris 1, 2, 8, i
qvarteret Bryggaren på Kungsholmen, såsom lämplig lokal för myntverket,
derest, enligt hvad till hans kunskap kommit, flyttning af detta verk kom*
me alt ega rum, hade Kongl. Maj:ts och rikets Statskontor, till följd af
derom erhållen hög befallning, inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet,
efter att deröfver förut hafva inhemtat Öfverdirektörens för mynt- och
kontrollverken yttrande.
Statskontoret hade uti detta utlåtande omförmält, att, sedan vid riksdagen
1840—1841 fråga uppstått om beredande af en gemensam lokal för
samtlige Stats-departementen, och Öfver-intendents-embetet samt Öfverdirektören
för mynt- och kontrollverken erhållit befallning att utlåta sig,
huruvida icke, genom myntverkets förflyttning till annan för denna eldfarliga
inrättning mera lämplig lägenhet, mynthuset kunde till sådan lokal för
Stats-departementena användas, hade, i anledning deraf, förslag till inköp
af ofvannämnda faktoriegendom för myntverkets räkning jemte ritningar
derå blifvit ingifna och Kongl. Majit föredragne den 24 Oktober 1844*
men pröfningen deraf uppskjuten, och under tiden en Kongl, proposition
örn mynthusets upplåtande till Stats-departementenas behof och anslående
Iionstitutions-Utsk:s Memorial, Av o B.
3
af medel för myntverkets flyttning till Rikets Ständer vid då innevarande
riksdag aflemnad, men hvilken dock, i anseende till bristande tillräcklig
utredning i frågan, då förfallit.
Lika med hvad Öfver-intendents-embetet och Öfverdirektören för myntverket
uti deras år 1844 afgifna betänkande yttrat och Öfverdirektören
ånyo uti sitt sedjiare yttrande upprepat, hade Statskontoret nu, äfven forsin
del, förklarat den af grosshandlanden Fredholm falbjudna, fabriksidkaren
Owen förut tillhöriga egendomen vara fullt ändamålsenlig för myntoch
kontrollverkens förläggande derstädes; men vidkommande den af Öfverdirektören
uppgjorda och dess sednare betänkande bilagda planen, angående
medlen, tiden och sättet för samma ändamåls förverkligande, gjort åtskilliga
anmärkningar för att utreda, att enligt densamma i hvarje händelse en
tillgångsbrist i afseende å köpeskillingen skulle uppkomma, som ej af direkt
användliga fonder kunde fyllas, hvarföre Statskontoret ’ ansett sig icke böra
underlåta i underdånighet fästa uppmärksamheten deruppå, att slaten genom
inköpet af ofvannämnde egendom skulle, då tillräcklig tillgång lill köpeskillingen
nu ej vore beredd, skuldsättas för hvad som brister.”
Föredragande Statsrådet och Chefen för Finans-departementet, hvilken
väl delade Statskontorets mening om den ifrågavarande lokalens lämplighet
för myntverket, hvars flyttning inginge i planen för Stats-departementenas
inrymmande i mynthuset, men dock ansåg det af grosshandlanden
Fredholm gjorda anbudet icke böra antagas förr, än försök blifvit gjorda
att mot förmånligare vilkor möjligen erhålla någon annan för samma ändamål
fullt tjenlig lägenhet, hade i följd häraf i underdånighet tillstyrkt vidtagande
af sådane åtgärder, hvarigenom äfven andre hugade säljare lernnades
öppet tillfälle att inora viss tid till Statskontoret ingifva försäljningsanbucl
i detta afseende; hvarefter Statskontoret, till hvilket nådig befallning
af nämnde innehåll ingått, under den 1 7 November 1846, om resultatet af
de sålunda gjorda anbuden inlemnat underdånig berättelse, som den 9 Februari
1847 blifvit inför Kongl. Maj:t i Statsrådet föredragen.
Statsråds-prolokollet i finansärenden för sistnämnde dag upplyser härom
: att sex serskilda försäljningsanbud, till följd af den öppnade konkurrensen,
inkommit; att deribland äfven det af grosshandlanden Fredholm
gjorda med oförändrade vilkor blifvit förnyadt; att bland de fem andra
icke något, i anseende till flere, lokalerna åtföljande, olägenheter, befunnits
Konslitutions-Utslf.s Memorial, N:o 3.
motsvara det åsyftade ändamålet; och att endast de O iven ska faktoriegendomarne
uti sig förenade, så till utrymme och läge, som lill säkerhet mot
eldfara, sådane företräden, att de för myntverkets behof framför de andra
vore lämpliga; i anseende hvartill ock Statskontoret ansett dem för detta
behof helst böra inköpas.
Föredragande Statsrådet och Departements-chefen hade, på grund,
häraf, i underdånighet tillstyrkt, att nödige åtgärder måtte beslutas, angående
inköp af ifrågavarande egendom för statens räkning, och i sammanhang
dermed om beredande af utvägar i öfrigt för verkställigheten af förslaget
rörande mynt- och kontrollverkens flyttning. Det hade dervid icke
undfallit Departements-chefen att, för utförandet af detta förslag i dess
helhet, en medverkan af Rikets Ständer, genom anvisande af dertill nödiga
medel, erfordrades, och hvarom alltså nådig framställning till dem vid
nästkommande riksdag borde aflåtas; men Departements-chefen ansåg derjemte
det vara af serdeles vigt, att icke genom uppskof med förenämnde
egendoms inköpande äfventyra densammas försäljning under tiden till enskild
man, emedan derigenom det första vilkoret för förslagets bringande
till verkställighet, eller vinnandet af en för mynt- och kontroll verken
fullt tjenlig lokal utan alltför stor kostnad , möjligen kunde omintetgöras,
eller åtminstone för en längre, obestämd, tid aflägsnas: vid hvilket förhållande,
och som dessutom anledning vore gifven ti il den förutsättning, att,
derest köpet afslutades då genast, köpesummans nedsättning lill 45,ooo r:dr
kunde påräknas, samt dertill komme, att nödiga medel för detta ändamål
kunde anvisas, Departements-chefen alltså icke tvekade att tillstyrka,
det meranämnda egendom med nyssberörda summa för statens räkning
måtte, genom Statskontorets försorg, inköpas, och såsom vilkor dervid,
bland andra, fastställas: a) att köpeskillingen skulle bestämmas lill /p,ooo
r:dr banko; b) att booo r:dr deraf skalle betalas åtta dagar efter köpekontraktets
underskrifvande, och 25,ooo vid tillträdet, som borde ega rum
den i Oktober; och cV.att återstoden skulle liqvideras medelst öfvertagande
af de i egendomarne befintliga prasmielån af tillsammans 2,275 r:dr,
samt andra i dem intecknade fordringar till ett belopp af 12,725 r:dr.
Till köpeskillingens afbetalning skulle användas de 25,000 r:dr, som influtit
för den till Stockholms stad försålda, så kallade lilla mynttornten,
och hvilken summa, som af Statskontoret under vilkor af 6 månaders
uppsägningstid vore förräntad, derföre genast till inbetalning borde
Konstitulions-Utsk:s Memoria!, N:o 3
5
uppsägas, vidare 5ooo r:dr utaf myntverkets egna disponibla tillgångar,
och till infriande af intecknade lånen medel af Statskontorets fonder utanordnas,
i den mån sådant erfordrades, emot ersättning, på sätt och i den
ordning, som, uppå skeende underdånig anmälan, framdeles skulle bestämmas.
Af myntverkets tillgångar skulle ock räntorne på såväl premie- sorni
kiteckningslånen från och med tillträdesdagen bestridas; och borde Statskontoret
uti nådig skrifvelse om verkställigheten häraf förständigas; hvarefter
Statskontoret, enligt hvad af Statsråds-protokollet i Finans-ärenden
för den 6 Maj 1847 inhemtas, afgifvit underdånig berättelse derom , alt
ifrågavarande egendomsköp, medelst kontrakt af den 2 3 nästföregående
Mars, blifvit afsluladt på. nyssnämnda vilkor.
Köustitutions-utsk-ottet bar tagit den uppgifna anmärkningsanlédnin»
gen under noggrannt öfvervägande; och ehuruväl, genom
öfvertagande af de intecknade fordringäi ne, vid'liq viden
om köpeskillingen för ifrågavarande, på Kongl. Majrls
och kronans vägnar inköpta,. egendomar, ur formel synpunkt
en skuld kan sägas hafva blifvit staten tillskyndad
, och Slats-utskottet på sådan grund ina hafva egt
anledning till sin anmärkning; dock, sorn förbudet 1 76
§ Reg. formen att Riket med ny gäld, utan Rikets Ständers
samtycke, belasta, v.äl icke kan sträckås derhän, att Styrelsen
derigenom blelve förhindrad att, då densamma
eljest vöre berättigad alt för vederbörligen erkända statsändamål
inköpa fastighet eller andra föremål, afslutasådan
handel blött derföre, att någon intecknad skuld1 vid’
liqviden af köpeskillingen derigenom kommu ali för någon
tid öfvergå på staten, om också tillfället att på ett
fördelaktigt sätt vinna samma ändamål sålunda ginge
förloradt; fördenskull, och då frågan således rätteligen
blir, huruvida tillfyllestgörande skäl funnits för tillstyrkandet
att, vid den tid det skett, inköpa de f. d. Owens-xii
egendomarne för mynt- och kontroll verkets behof',
och de af Cliefen för Finans-departementet i detta afseende
anförda grunder icke lemna anledning till klander
för något förbiseende af Rikets sannskyldiga nytta,
Bih. till IL St, Proc. 1S47, * 1818, 3 Sami. 3 11 af t. 2.
(J Konstitutions-Utskis Memorial, N:o 3.
tinner Konstitutions-utskottet den af Stats-utskottet anmälda
anmärkningen angående ifrågavarande ärende böra.
förfalla: Hvilket sitt beslut Konstitutions-utskottet får
Rikets Höglofl. Ständer härigenom, vördsamt meddela..
Stockholm;, den 3 Mars 1848..
Reservationen
f.
Af vice Talmannen Herr Brinck, Herrar Berg, Billström och Bengt
Gudmundsson från Hallands län, så lydande:
”Enär det blifvit fullkomligen ådagalagdt, och jemväl af Utskottet, med-*
gifvjts, att, genom inköpet för myntverkets räkning af den s. k. Owenska
egendomen, riket är vordet med gäld belastad!, och 76 § Reg. formen sålunda
blifvit öfverträdd, samt då, ehvad skäl än må, hafva , funnits för tillstyrkandet
af besagde egendomsköp, ett noggrann!, iakttagande af grundlagens
stadgande likväl icke bordt åsidosättas; anse vi, i olikhet med Konstitutions-utskottets
pluralitet, att Chefen och föredragande Statsrådet för. Finans-departementet,
som, genom sitt rådslag i om förmälde sak, tillstyrkt
en öfverträdelse af rikets grundlag, derföre riitteligen bordt, i den ordning
106 § Reg. formen föreskrifver, af .Konstitutions-utskottet till ansvar
ställas.”
*9 » .
Af Herr Biskopen Hathi rom, som reserverade sig i afseende, på , de. för,
apmärkningeps underkännande uppställda motiver..
STOCK H U L M, L u nd b e r g Oc Comp. ISIS.
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 4.
1
JW 4.
Ank. till. Exp. Utsk. den 10 Mars, kl. 1 e. m.
Memorial, till Rikets Ständer, angående fullbordad
granskning af de uti Stats-rddet förda protokoll.
Konslilulions-ulskotlet liar numera fulländat den granskning af de,
sedan nästförlidne riksdag, inför H. Maj t Konungen i Stats-rådel förda protokoll,
hvilken, lill följd af 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, det åligger
Utskottet att verkställa.
De protokoll, sorn, på derom i sådant afseende gjord begäran, till
Utskottet blifvit aflemnade, äro:
Protokoll öfver Justitie- och Justitie-Departements-ärenden från och
med den 11 Judi 1844 till och med den 12 November 1847;
Protokoll öfver Utrikes-Departemenls-ärenden från och med den 30
Juli 1844 lill oell med den 9 November 1847;
Protokoll öfver Landtjörsvars-Departements-iSvendcn från och med
den 30 Juli 1844 till och med den 18 November 1847;
Protokoll öfver Sjöförsvars- Departement s-'årenden från och med den
25 Juli 1844 till och med den 11 Noveni ber 1847;
Protokoll öfver Civil-Departements-nrenden från och med den 25
.lidi 1844 lill och med den 23 November 1847;
Protokoll öfver Finans-Departements-ärenden från och med den 5
Augusti 1844 till och med den 18 November 1847; och
Protokoll öfver Ecklesiastik-Departementr-ärenden från och med den
5 Augusti 1844 lill och med den 9 November 1847.
Konstilulions-ul.skotlet bar under granskningen icke funnit skäl förekomma
till någon tillämpning af 106 § Regeringsformen.
Med stöd af 107 § Regeringsformen bar Utskottet deremot ansett
sig böra anmärka rådgifvare-åtgärderna uti följande ärenden:
lith. till R. St. Prot., 1847 # 1848. 3' Sami. 4 Tläft. 1
2
Konstitutions-Ulsliottcts Memorial, JYi i4
I.
Angående Kongl. Maj.ts Nådiga Kun gör else > rörande enskilda Banker
j hvilka utgifva egna kreditsedlar} gifven den g Januari 1846.
I anseende dertill, att den författning, i kraft af hvilken enskilda
hanker blifvit tillålne, eller Kongl, kungörelsen den 14 Januari 1824, jemförd
med XV kapitlet handels-balken, funnits vara ofullständig, ej mindre
uti föreskrifterna om de för allmänna säkerheten nödiga garantier vid enskilda
bankers stiftande, än i afseende å bestämningarne af föremålen, villi
oren och sättet för sådane bankers rörelse, bade Rikets Ständer vid sednaste
riksdag, i likhet med Ständerna under de tvenne nästföregående riksdagarne,
hos Kongl. Maj:t, uti skrifvelse af den 24 Maj 1845, N:o 237, i
underdånighet anmält behofvet af en fullständigare lagstiftning uti delta
ämne, derjemte till Kongl. Maj:ls höga stadfästelse öfverlemnat ett af Ständerna,
föi- deras del, antaget förslag till ”Lag för enskilda Banker” och
anhållit: a) att antingen såsom tillägg lill lagen för enskilda banker, elier
genom serskild kungörelse, förklaras måtte, att hvad kongl, kungörelsen den
14 Januari 1824, angående enskilda hanker och diskonter, stadgar, derefter
skulle gälla endast i afseende på sådane banker, som redan voro inrättade
och hvilka orubhadt borde bibehållas vid deras undfångna privilegier,
derest de ej sjelfva önskade uti sina statuter ändring i öfverensstämmelse
med ofvanberörda lag; och b) att uti lagen för enskilda banker de i riksdaler
banko bestämda penningebelopp måtte utföras i den mynt-enhet, som
till antagande blifvit föreslagen.
l3å likväl ifrågavarande kungörelse af den 9 Januari 1846, ehuru
den i väsendtligt delar följt de åsigler, som af Rikets Ständer, uti nämnde
förslag, blifvit uttryckta, dock, under förklarande, alL samma förslag ej kunnat
antagas, i andra derifrån afviker, har Konstilulions-ulskollet funnit
skäligt att om detta förhållande taga närmare kännedopi, och dervid först
ur protokollet öfver Juslilie-depai lemcnls-ärenden, hållet inför II. Maj:t
Konungen i Slats-rådet den 20 November 1845, inhemta!, alt Rikets Sländers
ofvannämnda förslag och skrifvelse, jemte Högsta domstolens öfver förslaget
afgifna betänkande och anmärkningar, den dagen under granskning
i Stals-rådet förevarit ur ren juridisk synpunkt, eller, såsom det i protokollet
säges, så vidt det egde gemenskap med allmänna lagen, då föredra
-
h'onst iim i on>-Utskott eli Memorial, N:o 4.
3
gauden, II. Excellens Juslilie-Slatsminislern Friherre Nordenfalk, i anseende
lill flere mol lorslagel förekomna anmärkningar och betänkligheter,
förklarat sig icke kunna tillstyrka delsammas antagande i dess helhet, men
sorn Ii Esc., lika med Rikets Ständer, ansåg Kongl, kungörelsen af den 14
Januari 1824, jemförd med XV kapitlet handelsbaden, i flera hänseenden
vara ofullständig och ytterligare bestämningar för dessa inrättningars verksamhet,
och allmänhetens derunder beroende säkerhet, behöflige; sä och då
afhjeipandel häraf icke ulan betydliga olägenheter kunde uppskjutas intill
nästa riksdag, emedan alla då varande privatbankers oktroyer dessförinnan,
eller inom utgången af år 1847, komme att löpa till ända, hade H. Exc. i
underdånighet hemställt, huruvida icke, uppå vidare föredragning i ämnet
af chefen för Finans departementet, någon författning till efterrättelse för
enskilda bankbolags bildande kunde i nåder utfärdas med den rätt, 89 §.
regeringsformen medgifver, och med stöd derjemte, icke allenast af högstberörda
kungörelse af år 1824, utan ock af hvad Rikets Ständer nu i ämnet
anfört och föreslagit ; uti hvilket underdåniga tillstyrkande Stats-rådets
öfriga närvarande ledamöter, H E. Herr Statsministern för utrikes ärenderna,
Friherre Ihre, Herrar Stats-råderne Fåhreeus, f riherre Staél vatt.
Holstein, Munthe, Friherre Pejron, Silfverstolpe, IParn, Friherre Gjllengranat
och Faxe sig förenat.
Ärendet förevar sedermera ånyo uti Statsrådet, uppå föredragning
af chefen för Finans-departementet, den 9 Januari 1846, då frågan gälde,
huruvida icke, på de af Rikets Ständer anförda skäl och till undanrödjande
af de anmärkta bristerna, ny författning, omfattande de financiela och
reglementariska delarne af frågan, borde, rörande enskilda bankbolags bildande,
utfärdas.
Föredragande Stats-rådet underställde då ett i sådant afseende uppgjordt
nytt förslag, och tillkännagaf dervid:'att detsamma ”grundade sig
på Kongl, kungörelsen, angående enskilda banker och diskonter, af den l4
Januari 1824, och öfverensstämde jemväl till det väsendtligaste med de af
Rikets Ständer ultiyckta åsigter, men vore dock i några delar från dessa
afvikande", såsom: i afseende å minimi-teckningssumman; i afseende å minimi-sedelvalöreiij
hvarvid en bemedlande öfvergång från nu bestående
till framtida förhållanden vore nödig; i afseende å upplåningsbeloppets
förhållande till bankens tecknade grundfond och punkten om utställande
af fordringsbevis, för sådan upplåning, lill viss person eller visst verk, emedan
sådane föreskrifter mera skulle motverka än befordra privatbanks
4
Konstitutions-Utsliottcts Memorial, N:o 4.
förmåga alt fullgöra sina förbindelser och således minska allmänhetens säkerhet;
i afseende ä punkten om den proportion, hvari de för beviljade
kassakreditiver emollagne säkerhelsbandlingar borde stå lill grundfonden,
vid beräkningen af dennas förhållande lill beloppet af ulgifna kredilsedlar
eller invisningar å Rikets Sländers bank; och i ajseende ä det minimi-belopp,
på hvilket enskild banks, för gjord upplåning ulslällda, räntebärande
förbindelser, antingen lill innehafvare»» eller viss man eller ordres, boyde
lyda.
Föredragande Stals-rådet, Herr Munthe tillstyrkte, i sammanhang härmed,
i underdånighet, att författning uti ämnet, i enlighet med hans förslag,
mätte utfäidas, och, i kraft af den rätt, 89 § Regeringsformen fastställer,
genom allmän kungörelse utgå; och hade Slals-iådets samlelige närvarande
ledamölei', PI. Exc. Herr Statsministern för uti ikes ärenderna, Friherre
Ihre, Herrar Slalsråden Fåhreeus, Friherre Staél von Holstein, Friherre
Peyron, Silfverstolpe, IVceni, Friherre Gyllen granat och Faxe deruti
instämt; men H. Exc. Herr Justitie-stalsministern, Friherre Nordenfalk
afgifvit ett i vissa omständigheter något afvikande betänkande, i så måtto:
att H. Exc.. utan alt förneka den nytta, privatbanks-rörejsen medfört i de
orter, der den egt rum, likväl icke kunde undgå att bland deraf uppkomna
olägenheter erkänna tillvaron i den allmänna rörelsen af k» editsedlav,
hvilka såsom lagligen erkändt mynt icke voro gångbara, -en olägenhet, som
föi’ allmogen stundom kunde vara tryckande, hvarföre det varit önskligt,
att Rikets Ständer, i sammanhang med lagstiftningen angående riksbanken,
vidtagit sådane förfoganden, hvarigenom penningerörelsen i piivalbankerne
kunnat med riksbankens sedlar bedrifvas; men då sådant cj skett, och Rikets
Ständer deremot nu, uti ofvananförda skrifvelse af den 24 Maj 1845,
genom det öfverlemnade förslaget till ”lag för enskilda banker”, bibehållit
dessa vid rättigheten att utgifva egna kredilsedlar, ville H. Exc., i betraktande
derjemte i öfrigt af de anförda skälen, i underdånighet tillstyrka, det
ny författning i ämnet, »ned stöd af 89 § Regeringsformen, mätte utfärdas,
dock, hvad chefens för Finans-departementet förslag anginge, med undantag
af föreslagna stadgandet i 8 §, rörande minsta sedelva loren, i afseende
å hvilken punkt H. Exc. tillstyrkte, alt Rikets Ständers förslag, det enskild
bank ej må utgifva kreditsedel å mindre belopp, än 6 riksdaler 32 sk.,
eller 2 riksdaler 24 sk. i silfver, måtte antagas och fastställas lill efterrättelse
genast.
Konstitutions Ut skolk U Memorial, „>! 4.
Den nikonina '‘Kongl, kungöi elsen, angående enskilda ■hanker, hvilka
utgifva egna k red ilsed lar, gifven den 9 Januari 184G” biel derpå besluten,
och ”skulle framdeles under öfvervägande tagas, om och i hvad mån ytterligare
eller förändrade bestämningar af civil-lags-natur kunde i afseende
å enskilda hanker vara erforderliga”, i hvilken händelse förslag derom
tili Rikets näslsammani räduude Ständer komme att n flå t as.
Hos Konsiilutions-ulskoltet har, i anledning häraf, i öfvervägande
kommit, huruvida en lag för enskilda banker
horl uti ekonomisk lagstiftningsväg, och ulan Rikets Ständers
medverkan, enligt 87 § Regeringsformen, stiftas.
Civillagarnes bestämningar afse visserligen de rättsförhållanden,
som uppkomma inom det enskildta, boigerliga lifvets
kretsar, och äro af natur, alt det af den enskilde beror
att utfordra sin rätt, eller ock, efter behag, efterskänka
den; hvaremot den ekonomiska lagstiftningens föreskrifter utgå
från motiver, som afse eLt allmänt staLs-intresse och derföre
innebära karakteren af oeftergiflig» skyldigheter, hvilka
man ej kan undandraga sig, eller efterskänka. Men denna
skilnad i begreppen kan uti den positiva lagstiftningen, om
den vill vara verkligt praktisk, aldrig, i formeli: hänseende,
strängt vidmakthållas och genomföras. Ty, då deL tillhörer
lagstiftningsmakten att medlande uppträda i alla de fall, der
allmänna garantier för rätt måste bestämmas, men den enskilde
ej genom aftal och vilkor förmår åstadkomma dem,
erhålla föreskrifterna derom, så vidt de afse den enskilda
borgerliga rätten, lika naturligt sin plats uti civilrätten, sorn
de rättsnormer, till hvilkas befästande de äro gillia. 1 hvarje
eivil-lagbok ingå, i följd deraf, ock allmänna stadganden,
som, enligt sitt begrepp, äro af administrativ eller ekonomisk
natur; och der lagstiftningsmakten, enligt grundlagarne, är
på olika sätt organiserad för civilrätten och den ekonomiska
rätten, kan derföre, i fråga om hvarderas behörighet, denna
lagstiftningsmaktens formella olikhet icke ensamt blifva afgörande.
Alser den tilltänkta nya lagen del enskildta, borgerliga lifvets
rätt, är det den civila lagstiftningsmakten, som handlägger
frågan, äfven om den inmiefattade allmänna, ovilkorlig»
Konstilutions-UUlioltets Memorial, N:o 4.
föreskrifter af ekonomisk eller administrativ natur. Afser
den rent administrativa ärenden, laller den under den ekonomiska
lagstiftningsmaktens befogenhet.
Hvad nu vår allmänna civilrätt vidkommer, framträder
detta förhållande, bland annat, äfven uti lagarne rörande
krediten. Lagarne angående vexeldragning och vexlars form
och innehåll, motiverade ur synpunkten af nödiga rätlsgarantier,
hafva, exempelvis, alltid såsom civillag blifvit behandlade,
emedan deras verkningar yttra sig egentligen uti det
enskilda borgerliga lifvet, ehuru de lill sitt begrepp äro af
ekonomisk natur.
För krediten, såsom en af cirkulationens stora häfstänger,
äro nu ock enskilda bankbolag vigliga inrättningar. Men
den vexelverkan, de underlätta och befordra: genom upplåning
och utlåning, mellan kapitalerna och deras användare:
genom diskontrörelsen, mellan enskildes kreditsedlar och alltid
tillgängliga realisaliousfonder: och genom kassa-kredit iver jemte
assiguationsrörelsen, mellan affärsmannens dagliga behof
åf utbetalningar och den del af hans förmögenhet, som, ehuru
ej lämplig för verklig cirkulation, dock till siLt värde, medelst
kreditens mellankomst, kan mobiliseras; allt detta, med
alla de rättsfrågor, som deraf mellan enskilde kunna uppkomma,
ställer dem i så nära förening med det borgerliga lifvet,
att icke blolt reglorne för bolagens bildande och deras medlemmars
inbördes ansvarighet, ulan ock garantierne för den
kredit i öfrigt, som de sjelfve taga i anspråk, utgöra så väsendtligt
vilkor för de enskildes allmänna rätt i dessa afseenden,
att alla dessa punkter i ett sammanhang bordt, enligt
Konslituiions-ulskottels tanke, uti civil-lagsliftningsväg, i öfverensstämmelse
med 87 § Regeringsformen, behandlas.
Sålunda hafva ock Rikets Ständer betraktat frågan, då
de, jemte underdånig skrifvelse af den 24 Maj 1845, till Kongl.
Maj:ls J’Nådiga stadjästelse” i underdånighet öfverlemnade det
af Banko- och Lag-utskotten beredda, och af Rikets Ständer
”för deras del antagna” förslaget lill ”lag för enskilde banker”,
hvilket i flere delar, ehuru, såsom ofvan visadt är, ej i alla, ligger
till grund för den, icke i form af lag, ulan i form af
Konstitutions-li Iskot tets Memorial, ,Y:o 4.
kungörelse, ulkomna förordningen af år 1846. Väl må
häremot anmärkas, alt, om Rikets Ständer, för de ras del,
ensidigt, under iakttagande af formerna för civi 1 lagstiftande
och med begagnande af deras lag-initiativ, behandlat och
fattat beslut om en fråga, som tillhörer ekonomiska lagstiftningens
område, sådant icke i någon mån förminskar Kongl.
Maj:ls rätt att, i den ordning, 89 § Regerings-formen fastställer,
afgöra samma fråga; men den vigt, denna anmärkning
eljest eger, bortfaller här, då härvid icke kan förbises, att
Kongl, kungörelsen, den 14 Januari 1824, angående inrättande
af enskilda banker eller diskonter, genom 6 och 7 §§ af
”lagen för Rikets Ständers Bank, gifven den 1 Mars 1830”,
erhållit egenskapen af civillag.
1 betraktande häraf, har Konstilutions-ulskollet ansett
förenämnde Konungens rådgifvare, vid ofvananförde underdåniga
tillstyrkanden, icke hafva sin rådgifvarepligt vederbörligen
iagtlagit, och får alltså denna sin anmäl klling Riket»
höglofl. Ständers ytterligare pröfning vördsamt underställa.
II.
Alt gående beviljad rättighet för åtskilliga enskilda Banker alt beräkna
öfver- eller straffränta för längre lid, än Kongl,
kungörelsen af den 14 Januari 189.4 medgifver.
Vid granskningen af Finans-protokollet, hållet inför Hans Maj:l Konungen
i Stats-iådet den 15 Maj 1846, angående i underdånighet sökt och i
nåder beviljad ny oklroy för Stora Kopparbergs läns och Bergslags enskilda
hank, och Finans-protokollet i Slats-rådet at den 26 Maji 1846, angående
i nåder beviljad förnyad oklroy för Smålands enskilda bank, har K011-  stitutious-utskoMet fästat sin uppmärksamhet serskildt vid de i dessa bankers
reglementen förekommande bestämningar, rörande öfverränla för förfallna
lån.
Uti reglementet för Sora Kopparbergs läns hank faslslälles ”för lån,
som icke å bestämd lid inbetalas,” öfverränlan lill ”tvåtredjedels procent i
8
Konstitutions-Utshoitcts Memorial, N:o 4.
månaden frun för fallodagen till den dag betalningsskyldigheten fullgör es"
dock alt lagsökning sednast tvänne månader efter förfallodagen anställes.
ULi reglementet för Smålands bank fastställes ”för lån, som icke å utsatt
tid inbetalas”, öfverränlan lill ”åtta procent årligen från förfallodagen
till den dag betalningsskyldigheten fullgöres”, dock att om lagsökning sednast
två månader efter förfallodagen föranstaltas.
Nu är såsom allmänt vilkor för sliflandet af enskilda
bankbolag uti Kongl, kungörelsen af den 14 Januari 1824
fastsläldt, och derpå i Kongl, kungörelsen af den 9 Januari
1846 upprepadt, att endast samma öfverränta, som för riksbanko-diskonlen
stadgad är, af enskild bank får beräknas,
med förbehåll derjemte, att lagsökning anställes sednast två
månader efter förfallodagen; men ehuru, enligt Rikets Sländers
beslut vid riksdagen 1823, den först till 12 procent beräknade
öfverränlan för riksbanko-diskonten nédsalles till 8
procent från förfallo- till betalningsdagen, har derefter, enligt
beslut vid sednaste riksdag, samt 202 § af de då för
riksbanken gifna instruktioner, ytterligare en nedsättning deraf
egt rum sålunda, att ränta efter tvåtredjedels procent i
månaden å förfallna lån erlägges endast för den Lid, som under
de Irenne första månaderna från förfallodagen kan förflyta,
innan betalning sker, och efter femtal[tedels procent i
månaden för den tid, sorn betalningen derefter kan uteblifva;
och följer alltså häraf, att den rätt till öfver-eller straffräntas
beräknande, som uti ifrågavarande tvänne bankc-oktrover
blifvit Stora Kopparbergs Jäns och Smålands enskilda
Jjanker beviljad, i anseende till tiden för beräkningen, slår i
strid med de allmänna organiska statuterna, rörande enskilda
bankstiftelser, och tillägger sålunda nämnda banker en olaglig
förmån framför andra.
Konstitutions-ulskollel har, förthy, ansett skäl lill anmärkning
i anledning häraf förevara emot föredragande Stals-rådet
och chefen för Finans-departementet, herr Mimilie, och
får densamma nu till Rikets höglofl. Ständers ytterligare pröfning
härmedelst vördsamt anmäla.
III
KonstiUtions-Ulshottets Memorial, N-.o 4.
9
III.
Angående ett, för beklädnaden vid lifgardet till häst, regementet
gifvet och. derefter af skrif vet penningejör skott.
Af protokollet öfver Landtförs va rs-ärenden, fördt inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-rådet den 26 Mars 1846, inhemtas, att Kongl. Maj:ts och
Rikets Krigs-kollegium, jemte underdånig skrifvelse af den 28 nästförlidne
November, lill Kongl. Maj:t inlemnat förslag till nytt passevolans-kontrakt,
och ny bekiädnadsslat för lifgardet lill bäst, oell i sammanhang dermed,
lill följd af Kongl. Maj is derom meddelade befallning, ett underdånigt utlåtande,
i ändamål att utreda tillkomsten af ett förskott, som regementet,
under den förflutna tiden, för underhållandet af beklädnad m. m. åtnjutit,
samt huruledes samma förskott, derest ansvarigheten derför kunde anses
åligga passevolantörerna vid regementet, måtte kunna, på ett för dem så
litet som möjligt betungande sätt, återgäldas, dock utan förnärmande af
statsverkets rätt.
Krigs kollegium hade i nämnda underdåniga utlåtande anfört: att,
med anledning af Kongl, brefvet den 23 Januari i8ll, som förordnat, alt
sqvadrons-cheferne vid lifgardet till bäst, i egenskap af passevolantörer,
skulle få uppbära beklädnadsmedlen till ena hälften om hösten, och till den
andra om våren, innan beklädnaden uppdroges, och beklädnads-staten af- år
1816, hvilken innehölle, att beklädnads-passevolansen förskottsvis, med ena
hälften inom årets utgång, och till återstoden före den 1 Maji påföljande året,
eller innan uppdragning af de liqviderade effekterna egde rum, borde utbetalas,
regementet, enligt 1815 års hufvudbok för utrednings-afdelningen,
erhållit full beklädnads-, remtygs- och sadelmunderings passevolans för 30
under-oflicerare, 10 trumpetare, 5 hofslagare, 1 profoss, 375 gardister och
415 hästar för tvänne durchschnittsår, räknade från den 1 Maj 1815 till samina
dag 1817, samt hälflen af beklädnads-anslaget för durchschnittsåret f rån
den 1 Maj 1817 till den 1 Maj 1818, eller för tillsammans två och ett
halft år, hvarefter regementet, erdi t 1817 års hufvudbok, uppburit ett års,
och, jemlikt 1818 års hufvudbok, ett och eLt halft års beklädnads-anslag; i
följd af hvilka, under loppet af fyra år, eller åren 1815—1818, gjorda liqvidalioner,
fem års beklädnads-passevolans alltså blifvit regementet godtBih.
Ull R. St. Prot, 1S47 ^ 1848 3 Sami, 4 Haft, 2
10
Konstilutions-Utsliotlsts Memorial, N:o i,
gjord oell detsamma sålunda fått tillgodonjuta ett års passevolans i förskott;
ett förhållande, som ännu den tid, Krigs-kollegii underdåniga skrifvelse afgafs,
forlfore, emedan, på sätt alla sedan år 1818 för regementet utfärdade
årliga stater och från detsamma till Krigs-kollegium inkomna reqvisitioner
och qvitterade liqvider utvisade, beklädnads-anslaget för hvarje med den 1
Maj ingånget durchschnittsår blifvit lill fullo utbetaldt. Men då delta förhållande
gällde passevolansmedlen för successiva anskaffningen och underhållet
af de beklädnads-, remtygs- och sadelmunderings-persedlar, regementet
sedan år 1815 innehaft, och föranledde till den följd, att, derest passevolansen
upphörde, underhållsmedel för samma persedlar icke komrne att
under sista durchschniltsåret af Kongl. Majit och kronan utbetalas, egde ett
annat förhållande rum med de persedlar, som i sednare Lider tillkommit
å regementets beklädnadsslat.
Regementet, som år 1831 tillöktes med 25 oberidna gardisten, hade
nemligen, samma år, erhållit beklädnads- och remtygs-persedlar för denna
styrka, och åren 1826, 1831 och 1833 åtskilliga andra persedlar, för hvilka
alla första uppsättningen blifvit af Kongl. Mapt och Kronan bekostad,
men derefter durchschnills-medlen för desamma under loppet af hvarje
durchschnittsår, och således icke förskottsvis utgått och varit under det
allmänna beklädnadsanslaget inbegripna.
Krigs-kollegium ansåg, i följd häraf, passevolantörerne vid lifgardet
till häst skyldige att till Kongl. Majit och kronan godtgöra ett års i förskott
uppburet beklädnads-anslag, efter afdrag derå likväl al durchschnillsbeloppet
för nyssnämnda, å regementets beklädnadsslat sednare tillkomna, persedlar,
och föreslog derjemte en plan, enligt hvilken förskoltssuinman under
tolf år med en tolftedel för året blefve amorterad.
Uti häröfver afgifven förklaring af den 31 December 184-5 hafva
passevolantörerne vid regementet anfört, att de sjelfve under den tid, de
innehaft sina sqvadroner, för underhållet af beklädnaden och andra persedlar,
icke något år uppburit mer än den för året bestämda passevolans-summa,
och således ej den ringaste del af ifrågavarande förskott dem tillgodokommit;
i anseende hvartill och då, ehuru samma förskott från början ingått
bland villkoren för passevolans-öfvertagelsen, den så kallade durchschnills-passevolansen
numera, tillika med de dermed förenade förmåner,
upphört, någon ålerbärings-skyldighel icke heller syntes kunna regementet,
och allraminst de nuvarande passevolanlörerna, åläggas; men om
icke dess mindre Kongl. Majit skulle anse regementet dertill förbundet, kun
-
Konstilutions-Ulsholtcls Memorial, N:o 4.
11
de dock deruti ej ingå hvad som blifvit förskottsvis ulbelaldt till 30 under-officerare,
10 trumpetare och 5 hofslagare, sorn den tid, det ifrågasatta
förskottet tillkommit, funnos vid regementet; hvarjemte passevolanlörerne i
öfrigt beslridt del alKrigs-kollegium, för förskottets amorterande, förslagna sätt.
Föredragande Stals-rådet och chefen för Landförsvars-departemeutet,
Friherre Peyron, yttrade, vid ärendets föredragning, i underdånighet: att
insände räkenskaper och liqvidationshandlingar utvisade, det regementet,
under de fyra åren, 1815-—1818, för. underhållandet på passevolans af manskaps-
och hästmunderingar ni. m., fått uppbära fem års anslag med 36,942
r:dr 44 sk. för hvarje år, och således njutit ett års anslag i förskott; och
att anslaget sedermera, tid efter annan, af serskilda anledningar blifvit förhöjdt,
så att efter år 1833, då ny beklädnadsstat fastställdes, passevolansersältningen
uppgått till ett, genom Kongl, brefvet den 14 April 1837 och
den 22 Oktober 1842, bestämdt belopp af 51,600 r:dr för året, hvilken summa
de nuvarande passevolanlörerne jemväl, år efter annat, såsom för ett
kommande år uppburen, qvitterat. Men, som, då förskottet under åren
1815—1818 utföll, sqvadronerna förvaltades af helt andra personer än nu,
och de nuvarande innehafvarne, vid sitt lillliäde, varit föranlåtne att lill
löreträdarne ersätta värdet af alla öfverkompletta munderings-persedlar, hvaraf
åter följde, att det af dem för året uppburna anslag rätteligen endast
utgjorde en tillgång för munderingarnes underhåll och ny anskaffning efter
durchschnitt för samma år, men ej för ett kommande; så, och ehuru regementets
rättighet till ifrågavarande förskott grundade sig på den af Kongl.
Majit den 22 Oktober 1816 fastställda beklädnadsstat, hvilken stadgade passevolanlörernes
förbindelse att, i händelse af passevolansens upphörande,
ansvara för munderingarnes underhåll till den löpande terminens utgång;
likväl, då uti det af Kongl. Maj:t, under den 21 Junii 1817, gillade passevolanskontrakt,
hvilket egentligen borde tjena lill efterrättelse vid bedömande
af passevolantörernes rättigheter och skyldigheter, något förskott icke
omnämndes, och den ännu gällande beklädnadsstaten af år 1833 ej heiser
derom innehölle några föreskrifter; fördenskull och enär, om än nuvarande
passevolanLörer, oaktadt deras bestridande, lagligen kunde förpligtas
att inbetala hela lörskotlsbeloppet, sådant innefattade en uppenbar obillighet,
fann Statsrådet och Departements-chefen anledning vara förhanden
att i underdånighet tillstyrka, det nuvarande passevolantörer måtte frikallas
från alt ansvara för hvad de af förskottet icke uppburit.
Till utredande sedan af den summa, passevolantörerne borde åter
-
12
Konstitutions utskottets Memorial, N:o 4.
bära, förekomma uti ofvananförda Statsråds-protokoll följande uppgifter,
som här i form af kalkyl uppställas:
Passevolansersättningens sednast bestämda belopp r:dr 51,600. —■ —
Derifrån borde afdragas:
a) beloppet för de, enligt hvad Krigs-kollegium anmärkt, åren
1826, 1831 och 1833, å beklädnadsstaten tillkomna
persedlar, med ...... v:dr 3,284: 4. 2b
b) beloppet för den uti squadrons-chefernes
förklaring omnämnda beklädnadsersättning,
med r:dr 6,916:33 lf.
!— 10,200: 37. 4.
och således återstoden, eller r:dr 41,399: 10. 8.
utgöra "rätta beloppet af det förskott, för hvilket passevolautörerne humle
ajffordras godtgöre/se.”
Men då härjemte, enligt Departements-chefens tanka, utredas borde,
huru stor del deraf verkeligen kommit nuvarande passevolantörer lill godo,
uppkomme följande kalkyl:
nuvarande passevolans-anslagssumman . . r:dr 51,600. — —
Drages härifrån det äldre, under åren 1815 —
1818 tillkomna, förskottet
36,942: 44. —
återstode ett belopp af „ 14,657: 4. —
Men detta borde dock ytterligare minskas med:
a) deruti inbegripne underhållskostnader för ofvanuppgifna,
i sednare lider tillökade, persedlar: r:dr 3,284: 4. 2b
b) skillnaden emellan det äldre anslaget
till beklädnaden för underofficerare,
trumpetare och profoss, och det i
1833 års stat för dera beslämda, „ 2,201 : 18. 9jb
eller sammanräknadt  5.485: 23. —
och skulle således återstoden
. i;dr 9,171: 29. sk.
utgöra "den summa, som nuvarande passevolantörer, hvilka alla emotlagit
sina sqvadroner före år 1833, verkeligen uppburit och vstndigt 'vore
pligtige att ansvara för.”
Uti Statsrådsprotokollet förekomma derefter följande ord: ”del äldre
förskottet utgjorde 32,227 r:dr 29 sk. 8 rst och som denna siffra synes
slå i strid med en förut uppgifven siffra, stor 36,942 r:dr 44 sk., för det
Kunslilulions-Utskottcts Memorial, AT:o 4.
13
äldre förskottets belopp, torde följande förklaring icke anses öfverflödig lili
det först uppgifna äldre förskollsbeloppet, 36,942 r:dr 44 sk., ingå, nemligen,
den bekiädnadskoslnad, hvilken passevolantörerne, uti sin förklaring,
uti intet afseende velat såsom förskott erkänna, och derjemte deri, Lill 2,201
r:dr 18 sk. 9| vst. beräknade, skillnaden i samma kostnad enligt slaten före
1833 och den då bestämda. Afdrages försina inda punkt med 4,715 r:dr
14 sk. 4 rst. från 36,942 r:dr 44 sk., återstå 32,227 r:dr 29 sk. 8 rst., hvilken
summa, sammanlagd med 9,171 r:dr 29 sk., lemnar till resultat 41,399
r:dr 10 sk. 8 rst.
Hvad uti detta ärende af föredragande Statsrådet och Departementschefen
sålunda blifvit framsläldc och tillstyrkt, behagade Kongl. Majjt, sedan
Statsrådets öfrige ledamöter uti Departemenls-chefcns utlåtande instämt,
till alla delar gilla.
Då, vid öfvervägande af de härvid förekomna omständigheter,
uppenbart är, att ett förskott på beklädnadspassevolansen
för lifgardet till häst blifvit lemnadt, utgörande ett
belopp af minst 32,227 r:dr 29 sk. 8 rst., och de nuvarande
passevolantörerne vid regementet, ehuru de på anförda
skäl velat undandraga sig skyldigheten att för detsamma ansvara,
dock ej bestridt sin förpliktelse dertill enligt passevolanskontraktet,
i förening med 1816 års beklädnadsslat, och
hvad Krigs-kollegium, i afseende å dem, uti frågan vikat; men
Departements-chefen likväl, oaktadt ej eller han förnekat, det
passevolantörerne Lill återbäring enligt lag kunnat förbindas,
tillstyrkt, att ersällningen för ifrågavarande förskott mätte [få förfalla,
utan att föreslå, det frågan derom hos Rikets Ständer
skulle till afskrifning anmälas, finner Konslitutions-Ulskottet
honom härutinnan icke hafva sin rådgifvarepligt vederbörligen
iakttagit, och får alltså denna anmärkning till Rikets Högfall.
Ständers närmare pröfning härmedelst vördsamt öfverlemna.
IV.
Angående en, den värf vade delen af Armeens och Flut! ans manskap
beviljad, bejr leise från af giften till folkundervisningens
befi eini iande.
Under den 18 Junii 1845 hade, på sätt protokollet öfver blandadt
14
Konstitutions utskottets Memorial, N:o 4.
Ecklesialik- och Finans-ärende, hållet samma dag inför Hans Majd Konungen
i Stats-rådet, derom upplyser, Kongl. Maj:!., vid algörandet af frågan örn
den af Rikets Ständer, under Piiksdagen samma år, beviljade afgift lill
folkundervisningens befrämjande, i nåder behagat förordna: att nämnde
afgift ”icke borde åläggas den värfvade delen af armeens och flottans gemenskap,
enär dennas aflöning endast för det dagliga underhållet vore beräknad.
”
Rikets Ständer hade uti sin, angående ifrågavarande afgift, under den
15 Maji 1845 aflåtna underdåniga skrifvelse anfört: att Rikets Ständer, under
öfvervägande, huruledes folkundervisningen måtte kunna ändamålsenligt
ordnas på det sätt, Kongl. Maj:ts nådiga stadga af den 18 Juni 1842
föreskrifver, och öfvertygade genom erfarenheten, att en ordnad folkundervisning
icke annorledes, än medelst det allmännas mellankomst med visshet
kunde öfverallt lill vägabringas, i följd häraf fästat sin uppmärksamhet
på medels beredande för detta ändamål, och, utgående från den grundsats,
sorn ock genom högslberörda nådiga stadga redan sytnes vara godkänd, att
hvarje arbetsför medlem i samhället borde genom personlig afgilt i första
rummet bidraga till det uppväxande, mindre bemedlade, släglels undervisning,
äfvensom i betraktande deraf, att den personliga skydd.safgiften blifvit
af Rikets Ständer lill hälften nedsatt, och denna sålunda medgifna lindring
i bevilluingen efter Irsta artikeln, eller 12 sk. för man och 6 sk. för
qvinna, i de flesta fall skulle äfven för församlingar med ringa befolkning
lemna för behofvet tillräckliga medel lill folkskole-väsendets ordnande, lunnit
godt härutinnan besluta :
l:o att ett mot berörda nedsättning i personliga skyddsafgiften svarande
belopp, eller 12 sk. banko för man och 6 sk. för qvinna, skall till
folkundervisningens befrämjande inom hvarje församling, eller, der flere
församligar om en skola sig förenat, inom dessa gemensamt anslås och
utgå;
2:o alt lika afgift, som, lill följd häraf, skall utgå af mantalsskrifna
personer, äfven bör utgöras af gemenskapen vid armeen och flottan; m. m.
Och som det här ofvan anförda Statsråds-protökoll icke
innehåller något, som tillkännagåfve, det Konungens rådgifvare,
hvilka öfver detta ärende sulto, nemi. Hans Exc. JuslitieStatsministern,
friherre Nordenfalk, Hans Exc. Statsministern
för utrikes ärendena, friherre Ihre, herrar Statsråderne Fåhreeus,
Friherre Staél von Holstein, Munthe, Friherre Pejron,
Konsliluiiom-Ulskollcls Memorial, N:o 4.
15
Silf verstolpe, IVceni, Friherre Gyllengranat och Faxe i underdånig
hel skulle framställt någon afstyrka» af högstberörda
Kongl. Maj:ts höga beslut, ehuru rädgifvärne, med hänsigt till
57 § Regeringsformen, jemförd med hvad 60 och 61 §§.
rörande af Rikets Ständer beslutna bevillningar stadga, dertill
egt grundad anledning; alltså, och då rubbningar af elt
noggrannt afvägdt beviliningssyslems enskilda bestämningar
menligt kunde inverka ej mindre å påräknade'stats- eller kommu
nal-inkomsters tillräcklighet, än, i följd deraf, på de skaltskyidige
sjelfve, har Ronslitutions-utskoltet ansett rådgifvarena,
genom nämnda uraktlåtenhet, icke hafva tillräckligen iakttagit
sin rådgifvarepligt: hvilken anmärkning Utskottet
alltså får till Rikets Högloft. Ständers pröfning, härmedelst
vördsamt anmäla.
y.
Angående Ofver-direktören vid tecknologiska Institutet,C. M. Schwartz,
vid ajskedstagandet beviljad pension.
Utaf tvänne Statsråds-protokoller öfver civil-ärenden, daterade, det
ena den 29 Oktober, det andra den 3 December 1845, har Konstitutionsutskottet
inhemlat, att, sedan, på förekomne skäl, en dertill förordnad kommitté
förehaft undersökningar om tillståndet inom tecknologiska institutet
och uti sin, i följd deraf, till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga berättelse
mot föreståndaren för samma institut, Öfverdireklören och Riddaren af Kongl.
Nordstjerne-orden C. M. Schwarz, anmärkt sådana tjenstefel och försummelser
i vården af sina pligter mot nämnde institut, att Kongl. Majit, i anledning
deraf, förklarat Sig med misshag hafva erfarit, det anledningar kunnat
yppas till sådane anmärkningar, som vid den närmare granskningen af institutets
förvaltning förekommit, i afseende å så väl bristande ordning, sorn
underlåten efterlefnad i vissa delar af de för inrättningen fastställda sladgtu,
Öfverdirektören Schwartz i underdånighet anhållit att från nämnde sin
befattning i nåder varda endtledigad och tillika, på anförda skäl»hemställt, om
icke Kongl. Maj:st skulle täckas i nåder anse rättvist hugna honom med
någon pension för hans återstående lifstid, isynnerhet som institutets anslag
16
Konstitutions- Utshutlets Memorial, N:o 4.
dertill möjligen kunde lemna tillgång, och sökandens afsigt vore all, i händelse
lian icke på sin ålderdom af lefnadsomsorger blefve upptagen, begagna
den återstående tiden för fulländandet af några litterära arbeten till
handledning för vissa mera betydande industrigrenar.
Föredragande Statsrådet och Chefen för Civil departementet, Herr O. J.
Fåhreeus, yttrade i anledning häraf, vidkommande den ansökta pensionen, alt,
som sökandens beställning icke varit å riksslalen uppförd och han ej heller
derå innehaft verklig fullmakt eller consbtntorial, ulan endast förordnande
tills vidare, Depailemenls-chefen ansåg sig icke kunna med sitt förord
understödja den gjorda ansökningen i denna del, så vidt den alsåge
fastställandet af en för sökandens öfriga lifstid bestämd årlig pension Deremot,
och ehuru anmärkningar förekommit, sorn syntes ådagalägga, att sökanden
för ifråga varande chefs-plats icke hafi fullt lämpliga egenskaper, trodde
Deparlements-chefen sig i underdånighet böra hemställa, om icke, då
sökanden i denna befallning lillbragt en tid af mer än 20 år, och i anseende
till framskriden ålder och försvagad helsa numera icke kunde åtaga
sig annan offentlig befattning, Kongl. Maj:st, i betraktande häraf och med
afseende i öfrigt på sökandens erkända vetenskapliga förtjenster, malte läckas
tillägga honora ett understöd tills vidare af 800 r:dr årligen, motsvarande
tvåtredjedelar af hans såsom direktör för lechnologiska institut»t innehafda
arfvode att utgå från den fond, hvarå berörde arfvode vid institutets
stiftelse anvisades, eller manufaktur-diskontens vinstmedel, med villkor så
väl af behörig redovisning för institutets af honom förvaltade samlingar,
som ock, att sökanden, efter afliädandet af sin befattning vid institutet,
tillhandaginge inrättningens styrelse med de upplysningar, som, beroende af en
föregående tids erfarenhet och tilldragelser inom institutet., kunde finnas
nödige vid inrättningens ordnande och framtida förvaltning.
Uti detta, Civil-departement-chefens underdåniga tillstyrkande hade
Stals-rådets öfrige närvarande ledamöter, H. Exc. Justitie Statsministern, Friherre
Nordenfalk, H. Exc. Slals-miustern för utrikes ärendena, Friherre Ihre,
Herrar Stats-råderne Friherre Staél von Holstein, Munthe, Friherre Peyron,
Silfverstolpe, IVcorn, Friherre Gyllen granat och Faxe, i underdånighet förenat
sig, hvarefter Kongl. Majrst till alla delar i nåder gillat hvad sålunda
i ämnet blifvit föreslaget.
Konslitutions-Utskoltet har uti delta ärende icke kunnat
undgå fästa sin uppmärksamhet dervid, allen tjensteman, som
så litet uppfyllt de förpliglelser, honom i och för den honom
-
If oasiIt lilion* - Utskottets Memorial, JM 4.
17
nom anförtrodda vigtiga befattning ålegat, att Kongl Maj:t förklarat
Sig med misshag hafva förnummit, det anledningar förekommit
Lill sådane anmärkningar, som mot hans förvaltning
blifvit gjorda, icke dessmindre vid afskedstagandet kunnat
i underdånighet föreslås lill erhållande af en pension, tili
hvilken Konungens rådgifvare medgifvit honom ej efter någon
lag vara berättigad. Konstitutions-Utskottet hade sig dessutom
bekant, hvad ock, vid nu gjord efterfrågan, blifvit bekräftadt,
att Öfver-direktören Schwartz, till följd af Kongl, brefvet
den 13 December 1834, uppå mynt- och kontrollverkets
indragnings-stat, vid tiden för ifrågavarande hans afskedsansökning
allaredan innehade en pension för lifstiden på 1200
r:dr, ett förhållande, sorn icke kan antagas hafva för rådgifvarena
varit okändt, och som derföre bordt inför Kongl. Maj:t
i underdånighet framläggas. Utskottet har derföre ansett sig
höra öfverlemna denna fråga till Rikets Höglofl. Ständers närmare
pröfning, och får den alltså härmedelst vördsamt anmäla.
VI.
Angående, beviljad ersättning för Norrska Kor vetten Örns deltagande
med åtskilliga Svenska krigsfartyg uti en expedition
till medelhafvet ur i83y.
Uti de Statsråds-prolokoll, som varit föremål för nu afslutad granskning,
har Konstitutions-utskottet fästat sin uppmärksamhet vid ett ärende,
sorn står i sammanhang med de unionella förhållandena emellan Sverige
och Norrige. Utskottet har dervid trott sig finna, att deraf föranledda tillstyrkanden
oell åtgärder icke stödt sig på den fasta grund af billighet och
ömsesidig fördel, som rättvist varit, och att en något för stor undfallenhet
visat sig för anspråk, som deraf ej varit tillräckligen förtjenta. Ifrågavarande
ärende förekommer uti protokollet öfver civil-ärenden för den 19
j uni 1845.
År 1837 hade Kongl. Maj:t befallt, alt en expedition, bestående af
svenska örslogsfartygen; fregallan Josephine, korvetten Najaden och lastbriggen
Två Bröder, skulle afgå på kryssning i medelhafvet. Enligt generalBih.
Ull Ii. St. Prot. 1847 <£ 1848 3 Sami. 4 Haft. -3
18
Konstiiutions-Utsliottets Memorial, N:o 4.
ordres af den 1 Juni samma år, skulle norrska korvetten Örn uti expiditionen
laga del. Ändamålet var att skydda svenska oell norrska handeln mot
liarbareskerne. Efter hvilka grunder kostnaderne för sådane gemensamma
sjö-expeditioner borde på hvartdera Rikets statsverk fördelas, hade blifvit
bestämdt genom Kongl, brefvet af den 30 Juni 1832, som härom stadgar:
”Till rättelse för framtiden bafve Wi i nåder stadgat,
O
att, vid de tillfällen, då hädanefter norrska örlogsfartyg deltaga
med svenska i expeditioner till handelns skyddande,
norska stats-verket skall i ersättning erhålla två elftedelar
(t2t) af hela den kostnad, som för hvarje sådan expedition
af convoy-kassan bestrides för de svenska örlogsfartygen.”
Åberopande detta höga Kongl, bref, hade norrska regeringens Finans-,
Handels- och Tull-departement, uti skrifvelse den 6 Augusti 1839,
hos svenska konvoy-kommissariatet begärt, det 14,272 r:dr 24 sk. svenskt
banko måtte till departementet utbetalas, såsom ersättning för norrska korvetten
Örns deltagande i förenämnda expedition; utgörande denna summa
fAdelar af de kostnader 78,493 r:dr 36 sk., hvartill expeditionen uppgått.
Konvoy-kommissariatet öfverlemnade denna begäran uti underdånig
skrifvelse af den 31 Augusti samma år till Kongl. Maj:ls höga afgörande
och anförde dervid., att vid bestämmandet af ifrågavarande ersättningsbelopp
skäligt afseende borde göras ej mindre på tiden, huru länge hvartdera
rikets örlogsfartyg varit förenade tillsammans, än på antalet och storleken
af de fartyg, med hvilka hvardera marinen i den förenade expeditionen
deltagit, och borde de två elftedelarne blott beräknas af den kostnad,
hvartill ett, det norrska till storleken motsvarande, svenskt fartyg uppgått
under den tid, det norrska varit med det svenska, tillsammans.
Norrska regeringen erhöll, i anledning häraf, Kongl. Maj:ts nådiga befallning
att härom inkomma med underdånigt betänkande, att uppgifva tiden,
hvarunder kor vetten Örn med svenska eskadern varit förenad under
ifrågavarande expedition, och att upplysa, hurnvida instruktionen för korvetten
endast afsett handelns skyddande, eller tillika halt någon annan bestämmelse,
som dermed icke stått i direkt förbindelse; och afgal, till följd
häraf, norrska regeringen, under den 3 April 1840, ett underdånigt utlåtande,
af innehåll, att korvetten Örn varit med den svenska eskadern förenad
från och med den 16 November i83y till den 2 derpåföljande April,
eller sammanräknadt 4| månader, och att, enligt den för korveltens chef
gifna instruktion, expeditionens ändamål icke allenast varit att förskaffa öf
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
19
ning åt befäl och manskap, utan ock att söka inhemta upplysningar om
hvad som kunde vara af nytta för de förenade rikenas sjömakt och handel.
Angående den af konvoy-kommissariatet uttalade åsigt om de grunder,
eller hvilka den ifrågakotnna ersättningen borde till beloppet bestämmas,
yttrade norrska regeringen, alt förenämnde Kongl, bref innehölle intet derom,
oell alt således fråga icke syntes höra uppslå om modifikation af den
bestämda ersättningen på grund af sådana omständigheter, hvilka, enligt
norrska regeringens förmenande, kommit i vederbörligt öfvervägande innan
ersättning för sådant fall, som det förevarande, genom åberopade Kongl,
bref bestämdes.
Uti en sednare, den 9 Juni samma år aflåten, underdånig skrifvelse
yrkade norrska regeringen ytterligare, att, som af en från konvoy-kommissariatet
norrska regeringen tillställd afskrift af kommissariatets räkenskaper
för år 1838 befunnits, att utom förnämnde, år 1837 ulbetalde, 78,493 r:dr
36 sk. svenskt banko, konvoy-kassan för ifrågavarande expedition ersatt svenska
stats-kassan år 1838 ett bolopp af 162,648 rd:r 5 sk. 10 rst., eller
sammanräknadt 241,141 rd:r 41 sk. 10 rst., det alltså vore Andelar af sistnämnde
summa, eller 43^843 r:dr 46 sk. 10 rst., som tillkomme norrska
regeringen i ersättning.
Konvoy-kommisariatet anbefalldes alt häröfver inkomma med nytt underdånigt
utlåtande, hvilket afgafs den 26 Februari 1841, och innehöll, att
ordalydelsen i Kongl, brefvet den 30 Juni 1832 tydligen förutsatte, om ej
alldeles motsvarande antal och storlek af örlogsfartyg från hvardera marinen,
åtminstone lika lång expeditionstid, och att, såsom en följd deraf,
då sådant icke inträffade, de föreskrifna ^tdelarne endast kunde beräknas
af det belopp, hvartill kostnaden för de svenska örlogsfartygen uppgått under
den tid, de svenska och norrska fartygen varit förenade, alldenstund
ersättningen eljest någon gång kunde komma att öfverstiga icke allenast hela
norrska expeditionskostnaden, ulan ock norrska slats-verkels hela bidrag
till konvoy-kassan under tiden.
Härvid borde, i konvoy-kommissariatets tanka, dessutom komma i
betraktande, att, enligt hvad inhemtas kunde af ett, konvoy-kommisariatets
utlåtande bifogadt, embetsbref från Hans Exc. herr Stats-ministern för utrikes
ärendena, Grefve Wetterstedt till norrska herr Stats-ministern af den
22 Juni 1832, Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 30 i samma månad grundats
på dåvarande förhållandet mellan de begge Rikenas ömsesidiga bidrag
till konvoy-kassan, och att bestämningen af de -®I:delarne såsom ersättning
20
Eorslitutions-Utslwttets Memorial, Jti 4.
ej kunde tillämpas ulan bibehållande af de 25,000 sprciedalér, sorn vid
samma tid utgjorde norrska statsverkets bidrag till houv< y-kassan. Men delta
bidrag hade Irån och med är 1833 blifvit af norrska Stortinget nedsatt
till 15,000 speciedaler, och borde, de»före ersättningsproportionen i samma
förhållande minskas.
Antagande, med afseende härå» tvänne omständigheter såsom grund
för beräkningen af ifrågavarande ersättning, nemligen, förenta gsliden och
bidragens belopp iS3a och i838_, uppställde konvoy-kommissariatet i sammanhang
härmed en uträkning till ersättningssummans bestämmande. Då,
i fråga om tiden, korvetten Örn varit förenad med svenska eskadern under
dd, månader och dertill för ut- och hemsegling lades 2 månader, vore 6.}
månader den tid, för hvilken ersättning tillkom ine norrska statsverket; och
då svenska örlogsfartygens expedition varat i 13,1 månader, och under denna
tid kostat staten 241,141 r:dr 41 sk. 10 rst., så skulle, under förutsättning
att norrska stats verkets bidrag 1838 varit lika stort sorn 1832, ifrågavarande
ersättning, beräknad efter Adelar af 61 månaders kostnader, eller
118,645 r:dr 4 sk. 2 rst, belöpa sig tili 21,571 r:dr 40 sk. Men, sorn
det norrska bidraget från och med år 1833 blifvit nedsatt till 15,000 speciedaler,
borde ock, enligt konvoy-kommissariatets tanke, berörde 21,571
r:dr 40 sk. minskas i samma proportion, eller med tvåfemtedelar (f), i följd
hvaraf ersättningsbeloppet för korvetten Örns deltagande i tnedelhafs-expeditionen
åren 1837 och 1838 komrne att utgöra 12,943 r;dr 4 sk. 10 rst.
svenskt banko: hvaremot norrska ledamoten i kon voy-kommissariatet yrkat,
att Kongl, brefvet af den 30 Juni 1832, som nu för första gången korinne
alt tillämpas, borde efter ordalydelsen tolkas, utan afseende å så väl den
kortare tid, korvetten Örn uti expeditionen tagit del, sorn den nedsättning,
hvilken al norrska bidiaget egt rum.
Då ärendet den 6 Augusti 1841 inför Kongl. Maj:! uti sammansatt
Svenskt och Norskt Stals-råd förevar, anbefalltes norrska regeringen att rörande
de af konvoy-kommissariatet uppställda beräkningsgrunder inkomma
ined nytt utlåtande, som den 8 Oktober afgafs, och hvaruti norrska r eger ingens
under åberopande af dess föregående betänkande!!; i ämnet och med anmärkning,
att, om förhållandet varit omvändt, eller sådant, afl korvetten
Örn utevarit 13* månader, skulle likväl norska legeringen ej gjörl anspråk
på större kostnadsersättning, än efter A delar af hela beloppet, förklarat
sig icke kunna erkänna den af konvoy-kommissariatet yrkade minskning i
ersättningen på den grund, att norrska stats-kassans bidrag tili konvoy-has
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
21
san åren 1833 och 1838 varit mindre, än år 1832, emedan den från norrska
sidan år 1833 gjorda nedsättning af bidraget hufvudsakligen skulle varit
föranledd deraf, att könvoy-kassans utgifter, efter fransmännens occupation
af Algier och konventionen med Tunis och Tripolis blifvit mindre än
tillförene: hvarutom norrska regeringen vidare anmärkt, att, derest nedsättningen
af norrska bidraget bordt medföra annan grund för beräkningen af
ersättning till norrska stals-verket för norrska örlogsfartygs deltagande med
svenska uti expeditioner lill handelns skyddande, hade konvoy-kommissariateL
tidigare bordt göra framställning derom hos Kongl. Maj:l; men då nu
någon förändring af beräkningsgrunderna icke egt nuti, vore norrska regeringen
fortfarande af den mening, alt, för ifrågavarande expedition, 43,843
r:dr 46 sk. 10 rst. svenskt b:ko, eller Apdelar af liela kostnaden, borde
såsom ersättning norrska stats-verket tillkomma.j
föredragande Stats-rådet och chefen för Civil-departementel, herr
O. J. Fåhreeus- afguf, den 19 Juni 1845, såsom Civil-protokollet i Stats-rådet
för samma dag upplyser, underdånigt utlåtande angående denna angelägenhet,
och vidkommande först konvoy-kommisariatets yttrande, att, vid
ersättningsbeloppets bestämmande, afseende borde göras på antalet och storleken
af de fartyg, med hvilka hvardera marinen i den förenade expeditionen
deltagit, så att de 2:delarne blott k ömme att beräknas af den kostnad,
hvartill ett, det norrska till storleken motsvarande, svenskt fartyg uppgått
under den tid det norrska med det svenska varit tillsammans, ansåg
Departements-chefen sig ej tillkomma att bedöma, huruvida Kongl, brefvet
af den 30 Juni 1832 från en sådan förutsättning utgått. Ordalydelsen
i detta höga beslut gufve ej bestämdt anledning dertill; och då det
borde antagas att, om ett sådant vilkor varit afsedt, det ock uttryckligen
skulle hafva blif vit betingadt, men detta icke skett, fann Departements-chefen
sig på denna grund ej ega anledning tillstyi'ka nedsättning i det yrkade
ersättningsbeloppet'.
Vidkommande dernäst, huruvida Kongl. Maj:ts beslut af den 30 Juni
1832 varit grundadt på dåvarande förhållande emellan de begge rikenas
ömsesidiga bidrag till konvoy-kassan, fann Departempnts-chefen sådant vara
ostridigt, oell af herr Stats-ministerns för utrikes ärendena embetsskrifvelse
till norrska herr Stats-ministern tillfyllest bestyrkt. Men, om äfven, ur
moralisk synpunkt, skäl kunde framställas för den mening, att, sedan hufvudsakliga
grunden för ersättningens bestäramaade blifvit rubbad, ersättningens
belopp äfven borde i jemförligt förhållande minskas, ansåg Depar
-
22
Fon$titutions-l7tskotlets Memorial, N:o 4.
temenls-chefen likväl, enär Kongl, brefvet den 30 Juni 1832, ehuru under
tiden förändring af det norrska bidraget inträffat, oförändradi var gällande,
då expeditionen år 1837"1 egde rum, sig icke heller i detta hänseende
ega fog att tillstyrka den tillämpning konvoy-kommisariatet påyrkat.
Hvad deremot anginge frågan om ersättningens lämpande efter tiden,
under hvilken de begge Rikenas örlogsfartyg varit förenade tillsammans,så
och emedan, enligt den bokstafliga lydelsen af Kongl, brefvet den 30 Juni
1832, den stadgade ersättningen tillkomme norrska statsverket för de
tillfällen, då norrska fartyg deltaga med svenska i expeditioner till handelns
skyddande, samt upplyst vore, att af de svenska fartygen tvenne
ulevoro 13* månader och det tredje ll månader 25 dagar, men det norrska
fartyget endast 4\ månader, hyste Departements-chefen ej någon tvekan
om riktigheten af den åsigt, konvoy-kommisariatet i denna del uttalat.
Att utsträcka ersättningen derhän, att den äfven komme att omfatta den
lid, då expeditionen icke varit gemensam, eller det ena Rikets fartyg i expeditionen
icke deltagit med det andras, vore ovedersägligen att ölverskrida
den gräns, som författningen med ordet deltaga bestämde. Påtagligeu
skulle ock en motsatt tillämpning leda till de orimligaste följder, enär de
svenska fartygen, i stället för tiotal af månader, kunnat förlänga expeditionen
tiotal af år, och ett årligt bidrag från kovov-kassan tili norrska stats
o
O «/
kassan då bordt ega rum under alla dessa år, oaktadt under nio af tio
norrska marinen icke deltagit i expeditionen. Till de 4t månader, korvetten
Örn varit med de svenska örlogsfartygen förenad, ansåg Departementschefen,
dock, lika med konvoy-kommisariatet, böra läggas tvenne månader
för ut- och hemsegling, och alltså 6| månader bestämmas såsom den tid,
för hvilken norrska stats-verket borde njuta ersättning. Beträffande beloppet
af denna ersättning, tillstyrkte Departements-chefen i underdånighet,
att, efter den af konvoy-kommisariatet vilkorligt uppgjorda beräkning, och
enligt de nu af Departements-chefen uttalade grunder, en summa stor 21,571
r:dr 40 sk. mätte från handels- och sjöfartsfonden till norrska stats-verket
utanordnas.
Kongl. Maj:t fann i nåder godt förordna, det norrska regeringens yttrande
ännu en gång skulle infordras; och har frågan sedermera i de af
Konstitutions-utskolttet granskade protokoller ej förekommit.
Det, som uti denna fråga närmast fästat Konstitutionsutskottets
uppmärksamhet är de anförda grunderna för tillstyrkandet
och medgifvande^ jemförda med grunderna för
Konstitutions-Ulskoltets Memorial, N:o 4.
23
anspråket. Då Kongl. Maj:t år 1832 bestämde den proportionsgrund,
efter hvilken kostnaderne för de expeditioner till
handelns skyddande, i hvilka svenska och norrska örlogsfartyg
tillsammans deltagit, skulle hvartdera rikets statsverk från konvoy-kassan
ersättas, egde ett visst förhållande rum med de
kontingenter, hvartdera riket till konvoy-kassan erlade. Alt
detta förhållande ock kommit i betraktande, då nämnde proporlionsgrund
fastställdes, är antaget såsom till fullo bestyrkt.
Delta status quo i afseende å[ kontingenten hade sedermera,
innan ifrågavarande ersättningsanspråk uppkom, genom norrska
slyrelsens ensidiga nedsättning af dess bidrag, blifvit från
norrska sidan rubbadt. Den rällsenliga följden af detta förhållande
blef då, antingen att kronan Sverige finge anse de
år 1832 bestämda ersältningsgrunderna icke heller för sig
bindande, eller ock att ersättningen till Norrige skulle minskas
i samma proportion, som detsamma förminskat sin kontingent
Det förra alternativet skulle hafva led t till det enkla
resultat, att så beskaffade ersättningsfrågor, när de uppkomme,
borde afgöras efter öfverenskommelse och billighetsgrunder
i hvarje serskildt fall: det sednare, till den åtgärd,
konvoy-kommissariatet föreslagit.
Oaktadt den af Norrige gjorda ensidiga nedsättningen,
har likväl Departements-chefen ansett de år 1832 fastställda
fördelningsgrunderna böra efler bokstaf ven följas. Men den
af honom antagna bokstafliga tolkning af ordet deltaga är
icke följdriktigt tillämpad. Ty bokstafligen tolkadt innebär
detta ord, att, så snart ett norrskt örlogsfartyg deltagit med
svensk eskader uti expedition af meranämnde syftning, vore
det för en dag eller tio år, den år 1832 bestämda ersättningsqvoten
borde utgå. Också är det en sådan tolkning,
norrska regeringen följt vid uppställandet af sina anspråk. Departements-chefen
deremot har, ehuru han sluter sig till en
bokstaflig tolkning, dock genom en probatio ex absurdo velat
bevisa att, vid ersättningsbeloppets bestämmande, afseende
på den tid, under hvilken korvetten Örn verkligen deltog
med svenska eskadern uti kryssningen, äfven borde göras,
ehuru någon tidsbestämning i det Kongl, brefvet icke före
-
24
Konstilutions-UtslioUcts Memorial, N:o 4.
kommer. Detta afseende är emedlertid på en gång billigt och
rättvist. Men i* och med detsamma Departemenls-chefen i
denna punkt frånträdde den bokstafliga tolkningen och öfvergick
på billighetens och rättvisans grund, hade ock deraf
bordt löija, alt förhållandet med den af norrska styrelsen
ensidigt nedsatta kontingenten, vid det underdåniga tillstyrkande,
Departemenls-chefen i frågan afgifvit, kommit under
ett billigt och rättvist öfvervägande. Uraktlåtenheten häraf
har Konslutions-nlskoltet ansett sig böra anmärka, och får
alltså detta förhållande för Rikets höglofl Ständer tillkännagifva.
Till Konstitutions-utskottet hafva ock inkommit sex memorialer, utvecklande
skälen för de anmärknings-anledningar, herr Nils Rudolf Munck
af Rosenschöld inom Ridderskapet < ch Adeln anmält mot följande bland
Konungens rådgifvare, nemligen, H. Exc. Justitie-statsministern, H. Exc.
Stats-ministern för utrikes ärendena, föredragande Stats-rådel och chefen för
Landtförsvars-departementet, föredragande Stats-rådet och chefen för Sjöförsvars-Departementet,
föredragande Stats-rådet och chefen för binuns-deparlementet,
samt föredragande Stats-rådet och chefen för Ecklesiastik-departementet.
Ytterligare hafva till Utskottet blifvit inlemnade af herr Nils Rudolf
Munck af Rosenschöld trenne; memorialer, innehållande anmärkningsanledningar
mot: a) Stats-rådets samtliga ledamöter; b) H Exc. herr Statsministern
för utrikes ärendena; och c) föredragande Stats-rådena och cheferna
för Civil-, Finans- och Landlförsvars-Deparlemenlena.
Konstitutions-utskottet har tagit kännedom af dessa anmärkningsanledningar
och funnit desamma, med undantag af
dem, som genom Utskottets förestående beslut och memorialet
n:o 3 äro besvarade, icke förtjena alseende.
En af komministern Schagerberg mot föredragande Stats-rådet och
chefen för Ecklesiastik-departementet hos Konstitutions-utskottet motivierad
anmärknings-anledning har Ulskottet icke heller funnit af beskaffenhet, att
den till någon åtgärd kunde föranleda. Stockholm den 6 Mars 1848.
Reservationer
Kcmstilutions-Utslcoliels Memorial, N:o 4.
25
Reservationer.
Af Herr Grefve Hamilton, Jacob; ”Emot Utskottets beslut att anmäla
rådgifvareåtgärden, rörande privatbanklagen, till Rikets Ständer, reserverar
jag mig på den grund, att regeringen, då hon icke kunde godkänna
Rikets Ständers förslag till privatbanklag, hvilket förslag äfven förrådde allt
för mycket partisinne emot enskilda bank-inrättningar, för att kunna afen
klok och omsorgsfull styrelse antagas, var försatt i den ställning att antingen
se dessa bankinrättningar, de der sedan medlet af förra decenniet i ali
O
O 7
mänhet inom landsorterne stadgat en för handel, jordbruk, bergshandtering
och öfriga näringar så högst nyttig kreditrörelse, nära nog i ett nu tillintetgöras,
hvaraf ovillkorligen samma iandsförderfliga resultat blifvit en följd,
som inär Götheborgs och Malmö diskonter, för omkring tretio år sedan, hastigt
indrogos, eller ock, att endast förnya bank-oktryerne på så lång tid,
att Rikets Ständer ånyo fått taga frågan i öfvervägande, hvaraf åter följt,
att en viss osäkerhet för privat-bank-inrättningarnes framtida bestående
inträdt, till stor skada så väl för landsorternas uppnådde financiella oberoende,
som för deras handel och näringar; ty i allmänhet är det ingenting,
sorn mera störer ett lands ekonomiska trefnad, än att genom täta lagstiftningsförändringar
blotlställa densamma för osäkerhet eller obesLämdhet.
Jag anser fördenskull att regeringen iakttog Rikets sannskyldiga nytta,
då Hon, vid sådant förhållande^ med stöd af 89 § R. F-, förnyade oktroyerna
för dessa, af Rikets Ständer sjelfva redan år 1823 framkallade’ och
inom hvarje civiliseradt och arbetsamt samhälle oundgängligen nödige, privalbanks-inrättningar.
Äfven reserverar jag mig emot Utskottets beslut att öfverlemna till
Rikets Ständers kännedom rådgifvare — åtgärden, angående beviljad befrielse
för värfvade arméen från afgiften till folkundervisningens befrämjande, alldenstund
nämnde åtgärd, utan att stä i strid med 60 § R. F., var grundad
på både rättvisa och billighet.”
Af Hr Friherre Lagerfelt, Carl: 1) ”Emot den af Utskottets pluralitet beslutade
anmärkning i afseende på rådgifvande-åtgärden angående dels nya,
dels förnyade oktroyer lör privat-bankerne, samt utfärdande af Kongl, kungörelsen,
angående enskilda banker, den 9 Januari 1846, får jag anmäla
min reservation; och instämmer i liufvudsaken uti det af Herr Grefve
Jakob Hamilton afgifne yttrande. Pluralitetens klander emot Jormen för
Bih. till R. St, Prot. 1847 ^ 1848. 3 Sami. 4 Uäft. i
26
Konslitutions-Ulskotlets Memorial, N:o 4.
nämnde kungörelses ulfärdande, kan jag, för min del, icke heller godkänna;
och det så mycket mindre, som dels den af Konung och Ständer gemensamt,
den 1 Mars 1830, utfärdade lag for Rikets Ständers bank, uti 6
§. uttryckligen tillåter inrättande af enskilda bolag till bankrörelses bedrifvande,
endast med vilkor, att sådant verkställes i öfverensstämmelse
med Kongl, kungörelsen den 14 Januari 1824; — hvadan de stadganden
i denna kungörelse, hvilka med nu öfverklagade ålgärderne blifvit både
åberopade oell tillämpade, redan synas mig hafva erhållit egenskap af civil-lag;
— dels protokollet den 9 Januari 1846, då frågan om den nya
privat-bank-lagen diskuterades och algjordes, bestämdt antyder, att endast
sådane frågor deruti skulle ingå, som tillhörde Konungens ekonomiska lagstiftning,
hvaremot om alla sådana bestämmelser, som vore af civillags-natur,
Kongl. Majit ville göra serskild framställning till Rikets Ständer. I
denna fråga synes mig således att Konungens rådgifvare med omsorg velat
skilja Kongl. Maj:ls höga rättighet, enligt 89 § R. F., att stifta ekonomisk
lag, ifrån den endast Konung och Ständer gemensamt, enligt 87 §
tillkommande, att stifta eller ändra allmän civil-, kriminal- eller kyrko-lag; —
Och då utskottet vid så många andra tillfällen erkänt svårigheten att uppdraga
gränsen emellan de i dessa båda §§ betecknade rättigheter, och af
sådan anledning underkänt eller låtit förfalla mången, enligt mitt omdöme,
långt mera grundad anmärknings-anledning, har jag icke eller i formelt
hänseende kunnat biträda den nu framställda anmärkningen.
2) Som det uti 3:dje punkten upptagna ärende vid föredragningen
var så omständligen utredt, att fullständig bekantskap dermed bör hos samtlige
närvarande rådgifvare förutsättas, anser jag anmärkningen hafva bordt
riktas mot samtlige närvarande rådgifvare.”
I sednare delen af reservationen förenade sig Friherre Adlercreutz
och Herr Biskopen Hallström.
Af Hr Biskopen Holmström: "Då, enligt den vid t vänne föregående
riksdagar medgifna praxis, Högled. Konstitulions-ulskottet tillåtil, att de
olika meningar, som under öfverläggningarne om de i det s. k. deehargebetänkandet
upptagne anmärknings-punkter inom Utskottet blifvit yttrade,
få såsom reservationer åtfölja samma betänkande, så begagnar äfven jag
vördsamt denna tillåtelse att angifva mina från en ofta knapp majoritets
beslut skiljaktiga åsigter.
Med Herr Domprosten reuterdahl instämmer jag först i den generella
anmärkningen, alt tillämpning af 107 §. R. F. endast bör ega ruin i
Iiunslilulwns-Ulslcoltets Memorial, N:o 4.
27
högst vigtiga, allmänna frågor och afse det hela af de Kongl, rådgifvarnes
åtgärder och tillstyrkanden; och får dernäst tillkännagifva, att jag, hindrad
af laga förfall, icke deltagit i behandlingen af de tvänne första af Utskottet
fastställda anmärknings-anledningar.
Vidkommande den 3:dje punkten, har jag icke funnit förhållandet
så klart utmärka en verklig förskotts- och af skrifningsfråga, att någon anmärkning
mot rådgifvare-ålgärden af mig kunnat deruppå grundas. Jag
anser nemligen tvifvelaktigt, om icke det så kallade förskottet kunnat rubriceras
såsom ett bidrag af allmänna medel lill ersättning för kostnaden
vid första uppsättningen af de nya, år 1815 i nåder anbefallda, beklädnads-
och hästmunderings-persedlarne samt huruvida det upprättade passevolance-konLraktet
afsåg mer än dessa persedlars årliga underhåll i fullgiltigt
skick. Så synes åtminstone förhållandet hafva blifvit betraktadt af
de första passevolans-kontrahenterne, hvilka väl eljest, så framt de anat
ett framlida återbäringskraf, icke kunnat undgå att af rättskänsla finna sig
uppmanade att låta förskottet i liqvid med sina efterträdare ingå, Härmed
vare dock huru som helst, så är det på alla sidor obestridt, att de
personer, mot hvilka ersättningsanspråket af Kongl, krigs-kollegium blifvit
rigtadt, icke uppburit en enda skilling af de anmärkta förskottsmedlen, och
det hade väl då varit både obilligt och Kongl. Maj:t och kronan mindre
värdigt, att af dem utkräfva en godtgörelse för andras skuld, helst en regress
till dessa, efter mer än 30 års förlopp, icke lär hafva kunnat vikas.
Om ock i Herrar sqvadrons-chefers förklaring sjelfva det gamla förskottets
exsistence kan synas vara medgifvel, så hafva de dock uttryckligen bestridt
sin lagliga förpligtelse att detsamma godtgöra, öfverlemnande till Kongl.
Rlaj:ls höga rättvisa och nåd att deröfver döma — en vederbörlig kuriallorm
i framställningen af äfven den rättmätigaste sak inför konunga-thronen
—- Då billigheten af den s. k. afskrifningen fördenskull icke lär kunna
förnekas, återstår att fråga, om det varit föredragandens pligt att tillstyrka
uppskof med hela regleringen af regementets iönings- och beklädnadsstat,
m. m. till Rikets Ständers nästa sammankomst, för att till deras afgörande
hänskjuta denna afskrifningsfråga. Härtill må svaras, att ett sådant
öfverlemnande till Rikets Ständer, enligt hittills följd regel, endast egt rum,
då rätts-fordringarne varit klara och obestridliga, men att i ett så tvistigt
förhållande, som det ifrågavarande, det berott af Konungens pröfning, huruvida
fordringsanspråket borde fullföljas eller nedläggas, — en pröfning
hvilken i många fall är åt Konungens ombud, Justitie-kanzleren, öfverlåten,
28
Konstilutions-UIsJtottets Memorial, N:o 4.
Fästes uppmärksamhet derjemte på beskaffenheten af den föreslagna regleringen,
som medförde en nedsättning af cirka 10,000 r:dr årligen af deri
gamla passevolans-sumraan, så skulle, enär regleringen icke kunde utan
förnärmande af passe vela ntörernas ratt omedelbart efter beslutets fattande
vidtaga, en tidsutdrägt af minst trenne år hafva tillskyndat staten en förlust
af minst 30,000 r:dr, utom de olägenheter, som i militäriskt hänseende
skolat af dröjsmålet följa. För min del skulle jag i ett sådant fördröjande
af ett vigtigt och nyttigt ändamåls uppnående snarare hafva anmärkt
ett förbiseende af rikets sannskyldiga nytta, än i det motsatta förhållandet,
som nu ådragit sig Utskottets anmärkning.
I afseende på 4rde anmärkningspunkten instämmer jag med Herr
Grefve Hamilton och Domprosten Reuterdahl. Frågan angick ock icke allmänna
eller stads-bevillnings-medel, utan en Communal-afgift, hvarifrån det
värfvade manskapet vid armeen och flottan, med afseende på deras ändock
nog knappa gage, rättvisligen undantogs. Ingen egentlig förlust kan ock
sägas derigenom vara tillskyndad vederbörande garnizons-församlingar, sorn
ega på statens bekostnad inrättade folkskolor, der det fåtaliga gifta manskapets
barn kostnadsfritt ega tillfällen till ändamålsenlig undervisning.
Den 5:te punkten rörer ett så enskildt fall, att det svårligen kan
hänföras tili de 'allmänna mått och steg,” hvarom 107 § handlar. För
rådgifvare-lillstyrkandet äro ock, efter mitt omdöme, fullgiltige grun-,
der anförde, nemligen understödets egenskap icke af ständig pension, utan
en gratifikation tills vidare, i anseende till mannens 20-åriga tjenst, hans
vetenskapliga merker och ålagda skyldighet att biträda med råd och upplysningar
vid den nya_ inrättningens ordnande och förvaltning.
Angående den 6:te och sista punkten har det synts mig mindre
formenlig! att till anmärkning emot en Konungens rådgifvare, som dertill
redan utur rådet algått, framdraga ett mål, som ännu icke är definitivt
afgjordt. Härigenom skulle ju, i följd af en förtidig opinions-yttring af Rikets
Ständer, dels en sednare föredragande, när målet slutligen förekommer,
kunna finna sig i visst afseende bunden uti sin fria, på öfvertygelse
grundade, yttrande- och rådgifvande-rätt, dels ock ett blifvande Konstitutions-utskott
vid en kommande riksdag finna sig förbindradt från en fri
och sjelfständig pröfning af ett mål, som redan varit föremål för ett föregående
Konstitulions-ulskotts granskning. För öfrigt, hvad den genom enenda
rösts öfvervigt tillkomma anmärkningen i sak beträffar, kan jag ej;
inse, att det ens varit föredragandens rätt, när tillämpning al en gil veu
KonstiWions Ulslcottcts Memorial, N.~o 4.
29
Författning,— 1832 års Kongl, bref, — första gången förekom, tillstyrka ett
upphäfvande för tillfället af dess hufvudgrunder. En lex in casu kan aldrig
anses rättsenlig. Deremot bör det ådagalagda bemödandet att, till
någon del, så vidt ske kunde, inskränka öfverdrifna anspråk, snarare roed
tacksamhet än med en anmärkning bemötas’.
Uti reservationen rörande tredje och femte anmärkningspunklerna instämde
Hr Tersmeden:
i afseende å fjerde punkten: Friherre Jdtercreutz, Biskopen Nibelius,
Professoren Fries, Herr Berg, Herr Sundler och v. Talmannen Nils
Pel Lrsson:
och, i afseende å sjette anmärkningspunkten: Hr Friherr e J dier creutz,.
Hr Tersmedenj och Hr Prosten Ljungdahl, Suppleant.
Af Herr Domprosteri Reuterdahl: ”1 öfverensstämmelse med den reserva
tion,
jag afgifvit vid förra riksdagens Konstilutions-utskolts s. k. dechargebetänkande,
anser jag mig ock vid detta böra anmäla, att jag icke finner
107 § Regeringsformen riktigt användas emot en eiler annan mindre betydande
åtgärd af Konungens rådgifvare. Finnas dessa ”uti deras rådslag om
allmänna mått och steg” icke hafva förbisett rikets sannskyldiga nytta, och
ické uti ”utöfniugen af deras förtroende-embete”, således i hela det sätt, hvarpå
de i detta förfarit, hafva brustit ”i oväld, nit, skicklighet och drift”, så
anser jag den under alla personliga omvexlingar ständigt qvarstående högheten
och ömtåligheten af deras embete fordra, att icke enskildheter mot dem
anmärkas, som icke kunna leda till någon påföljd. Så oeftergiflig jag betraktat
min pligt att taga i öfvervägande., huruvida sådane felaktigheter,
som 106 och 107 §§ Regeringsformen åsyfta, varit af rådgifvarne begångne,
så litet har jag kunnat deltaga i det sätt, hvarpå Konstitutions-utskottet
nu tillämpat den sistnämnda af dessa §§; hvarföre jag måste i allmänhet
mig deremot reservera.
Beträffande några al de särskilda anmärkningspunkterna tror jag mig
böra anföra följande:
Vid den usta. Jag godkänner till alla delar Utskottets åsigter af
den ordning, i hvilken lag för privat-bauker bör stiftas; jag anser tillika
fastställandet af sådan lag vara ett al de ”allmänna mål”, genom hvilka
rikets sannskyldiga nytta kan älventyras; men jag kan dock icke instämma
i det sält att gå tillväga, som Utskottet ansett vara det rätta. Lagen för
Rikets Ständers bank al den 1 Mars 1830 innehåller i 6 § följande: ”Enskilde
staude det frill att bolag inrätta till bankrörelses bedrifvande, under
30
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 4.
iakttagande af hvad genom Kong!, kungörelsen den 14 Januari 1824 redan
angående enskilde bankinrättningar är -stadgadt eller framdeles af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer stadgadt varder”. Denna § af en lag förhindrar
icke Kongl. Maj:t från att på ekonomisk lagstiftningsväg angående ärendet
i allmänhet reglementera, och kan så mycket mindre förhindra detta, som
det tillhör Kongl Maj:t, enligt Kongl, kungörelsen den 14 Januari 1824,
att åt enskilda bankbolag bevilja oktroyer, hvilket nödvändigt innebär rättigheten
att genom ett allmänt stadgande bestämma de vilkor, under hvilka
oktroyer kunna meddelas. Deremot uppdrager den anförda § af 1830 års lag
de gränser, inom hvilka ett sådant allmänt reglementerande mäste inskränkas;
för enskilda bankbolag skall ”iakttagas hvad genom Kongl, kungörelsen den
14 Januari 1824 redan är stadgadt, eller hvad, som framdeles af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer kunde blifva stadgadt”. Rikets Ständers vid sista
riksdag gjorda förslag till lag för privatbanker har af Kongl. Maj:t icke kunnat
antagas. Således återstod såsom norm för ett reglementerande i detta
hänseende Kongl, kungörelsen den 14 Januari 1824. Till följe häraf hade
det tillhört Konstitutions-utskottet, då det ville afgöra, huruvida Konungens
rådgifvare genom sitt tillstyrkande af Kongl, kungörelsen den 9 Januari
1846, öfverträdt sina rådgifvarepligter, att undersöka, jcke huruvida någon
lag för privatbanker blifvit stiftad (något, som af Konungens rådgifvare icke
blifvit satt i fråga, och som, i fall det blifvit satt i fråga, bordt behandlas
efter 106 § Regeringsformen), icke heller, huruvida privatbanks-angelägenheterna
kunde inom fastställda gränser al Kongl. Majit reglemenleras
(något som icke billigt vis kan sättas i fråga), utan huruvida det tillstyrkta
och af Kongl. Maj:t godkända reglementet holle sig inom de ulslakade
gränserna, d. ä. icke afveke från Kongl, kungörelsen den 14 Januari 1824.
1 en undersökning af det sistnämnda slaget skulle jag ansett det för min
pligt alt deltaga. I det sätt a'lt gå tillväga, som Utskottet nu valt, kan
jag deremot icke instämma, utan får mig deremot reservera.
Vid den 4:dje. I det anmärkta ärendet anser jag intet fel vara begånget.
Genom 60 § Regeringsformen är blott ”ett förhöjande af allmänna
afgifter’’ förbjudet. Derigenom är tacite medgifvet, att ett nedsänkande
kan ske, när omständigheterna, såsom vid ifrågavarande tillfälle, det fordra.
Ett sådant nedsänkande kan så mycket mindre klandras, som det i mer
än ett fall lär hafva blifvit gjordt, utan att derigenom någon anmärkning
blifvit framkallad.
Vid den 5:te,. Denna punkt rörer ett enskildt, mycket obetydligt
Konstilutions-Utskottets Memorial, N:o i.
31
mål, i hvilket Konungens rådgifvare tillstyrkt en för lifsuppehälle!, nödvändig
pension ål en gammal tjensteman, som mycket väl kunnat hafva stora
förtjänster, äfven om han till Kongl. Maj:ts missnöje fullgjort ett af sina åligganden
Jag kan icke upptäcka något orätt i en lådgifvareåtgärd, som,
då fråga är om en tjenstemans afskedstagande, mera alser denna tjensteinans
Ifla och långvariga verksamhet, än ett enda deri ingående moment.
Vid den 6.te. i)å Konungens rådgifvare ia k t tagi L den bokstafliga lydelsen
af Kongl, brefvet den 30 Juli 1832, hvilket icke upphört att hafva
laga kraft, äfven om anledningarne till detsamma blifvit förändrade, och
då den möt bemälde rådgifvare anmärkta felaktighet hufvudsakligen beror
på konseqvenser, sorn i ärenden af denna beskaffenhet icke synas mig riktigt
användas, kan jag i anmärkningen icke deltaga. Dess behörighet förekommer
mig äfven derföre tvifvelaktig, att något beslut i målet ännu icke blifvit
fattadt.
Sist måste jag anmärka, alt 5:te och öde punkterne åsyfta en rådgifvare,
som redan lernnal Konungens rådkammare, hvarföre jag anser mig
så mycket mindre befogad att i aumärkningarne instämma.
Beträffande sättet alt vltra sig om de i riks-slånden anmälda anmärk
«/
O
liingar mot Konungens rådgifvare, är jag af‘ samma mening sorn biskop
H Ulström. ”
Uti denna reservation har grefve Lewenhaupt förenat sig med domprosten
Reuterdahl, i afseende å Utskottets sätt att tillämpa 106 och 107
§§ Regeringsformen.
Af Hrr Billström: ”Emot första anmärkningspunkten: emedan reservanten
ansett anmärkningen hafva bordt riktas endast mot föredragande statsrådet
och cheten lör finans departementet, och altj 106 § R. F. dervid
bordt tillämpas.
Emot andra anmärkningspunkten : emedan, i reservantens tanka,
106 § äfven här bordt användas.
Emot tredje anmärkningspunkten: på enahanda grund.
Emot jjerde anmärkningspunkten: emedan, ehuru reservanten deltagit
i beslutet angående denna punkts framläggande, han dock ansåg det
vara inkonseqvent att anmäla denna fråga, då utskottet låtit en liknande,
ehuru mera anmärkningsvärd, omständighet, nemligen nedsättning uti den
af Rikets Ständer sednast beslutade slämpelpappers-afgiflen för riddare- och
k om m endo rsbref, fö r fa 11 a”.
32
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 4.
Uli reservationerna rörande första, andra, och, tredje punkterna instämde
Hrr Brinck och Berg med Hr Billström.
Af v. Talmannen Nils Pehrsson: ”Emot utskottets ofvanstående, enligt 3:dje
punkten fattade, beslut att till den påföljd, 107 § K. F. bestämmer, hos
Kongl- Majrt anmäla chefen för landtförsvars-departementet, general-löjtnanten
m. m. friherre G. Peyron, får jag mig reservera
Utom det alL jag anser det vara utan ändamål att i cn fråga af beskaffenhet,
som förevarande, deri ersättningsskyldighet skulle vara den lämpligaste
påföljd för uraktlåtande af ”rikets sannskyldiga nytta”, hos Rikets
Ständer göra en anmälan, den der ej kan medföra nämnde påföljd, tror jag
mig hafva funnit, det bemälde herr departements chef för dess klandrade
åtgärd batt så goda och giltiga skäl, att underlåtenhet att den vidtaga snarare
bordt föranleda utskottet till den anmälan, som nu är beslutad. Det
måste nemligen medgifvas, att skyldigheten för de år 1846 tjenstgörande
sqvadrons-cheferna att godtgöra det lörskott, som år 1815—1818 lemnades
de då tjenstgörande, var tvifvelaktig och tvistig. Utom den utväg till denna
tvistefrågas afgörande, som af herr departements-chefen vidtogs och som
nu är föremål för utskottets klander, funnos visserligen två andra, nemligen,
att antingen genast underkasta frågan domstols pröfning, eller öfverlemna
den till Rikets Ständers afgörande. I sednare fallet är det mer än sannolikt,
alt Rikets Ständer hänskjutit frågan till domstols afgörande, då frågan
gällde tolkning af upprättade kontrakter, hvarmed Rikets Ständer ej
gerna kunnat taga omedelbar befattning. I begge fallen bade således en
tidsutdrägt af 3 å 4 år kommit att ega rum, innan frågan hunnit genomgå
alla domstols-instanserna, och under den tiden hade den år 1846 beslutade
nya beklädnads-staten ej kunnat träda i verket, och i följd deraf
den derigenom uppkomna besparingen af 10,000 r:dr årligen ej kommit
statsverket till godo. Således skulle statsverket slutligen gått miste om 30
å 40,000 r:dr för att i lyckligaste fall afvinna sqvadrons-cheferne den s. k.
förskotts-summan 32,227 xvdr 29 sk. 8 rrst. Detta hade, efter mitt begrepp,
ej varit att bevaka ”rikets sannskyldiga nytta.”
Emot den af Utskottet i Örte punkten af detta betänkande beslutade
anmärkning får jag mig reservera. — Ehuru föredraganden och chefen för
finans-departementet tillstyrkt ett högre ersättningsbelopp för norrska korvetten
Örns deltagande i 1837 års sjö-expedition till handelns skyddande,
än hvad konvoy-kommisariatet tillstyrkt i afseende på kostnaden för både
Svenska och Norrska flottan, som i expeditionen deltagit, har jag ej kun
-
Konsiitutions-Ulskollets Memorial, N:o 4.
33
nal biträda denna anmärkning, emedan något beslut, i enlighet med berörda
tillstyrkande, af Kungl. Maj:t icke blifvit faltadt, ej heller några medel
i följd deraf till norrska stats-verket utgått; och då föredraganden Herr
Stats-rådet Fåhreeus redan lemnat statsråds-embelet, har jag ansett anmärkning
efter 107 § R. F. i denna fråga icke bordt eg-a ruin.
1 afseende å båda dessa reservationer instämde J. J. Butberg från Norrbottens
län, och i sednare punkten f. d. talmannen Anders Eriksson från
Örebro län, med tillägg, att lian, såsom frånvarande i grund af permission,
icke deltagit i beslutet rörande de öfriga anmärkningspunkterna”.
Af Andreas Bengtsson : ”Emot det beslut, Högloft. Utskottet fattat uti 3:dje
anmärkningspunkten om den af föredraganden och chefen för landtförsvarsdepartementet
tillstyrkta afskrifningen al det förskott, passevolantörerne vid
lifgardet till häst erhållit, får jag mig reservera. Jag hade ansett, alt 106 §
R. F. härutinnan bordt tillämpas, emedan efter den tillämpning, Utskottet
nu beslutat, en ansvarstalan emot samma föredragande alldeles förfaller, och
som denna fråga dessutom är al den vigt, att den fordrat en närmare utredning,
anser jag, alt ej mindre föredraganden då fått tillfälle afgifva förklaring,
än äfven Rikets Ständers anspråk på ersättning härutinnan varit
öppna”.
Af Hr Berg: ”Sorn muntligen till protokollet anförde sin reservation, för
att till memorialet bifogas, deremot att utskottet utan anmärkning lemnat
rådgifvareåtgärderne i afseende på det, enligt stalsråds-prolokollet öfver
finans-departements-ärenden för den 28 Maj 1847, utfärdade exportförbudet,
hvarvid, i reservantens tanka, rikets sannskyldiga nytta icke blifvit
behörigen afsedd, samt, i afseende på det, enligt Statsråds-protokollet öfver
civil-departements-ärenden för den 17 Augusti 1847, förhindrade mötet i
Gamleby, hvarigenom Svenska folkets urgamla rätt att sammankomma till
rådslag öfver gemensamma angelägenheter, blifvit undertryckt.
Med Herr Berg förenade sig Herr v. talmannen Brinck, Het r Sundler
^ äfvensom Herr Billström, hvilken dessutom, inlade reservation mot underlåtandet
att vederbörligen anmärka tillåtelsen för tullfri spanmålsimport,
af den 11 Juni 1847, och rådgifvareåtgärden rörande regleringen
och dipositionen af boställsrummen på skeppsholmen, enligt Stalsråds-protokollet
öfver sjöförsvars-departements-ärenden af den 13 Maj 1845.
Af Hr Borgmästaren Ekholm: ”Emot Högloft. Konstitutions-ulskollels meBih.
Ull R. St. Brot, 1847 # 1848, 3 Sami. 4 Hiift. 5
34
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
movial N:o 4 får jag i följande punkter vördsamt anmäla reservation. Vid
första punkten: emedan jag icke delar utskottets åsigt och deduktion derom,
att lagstiftning för enskildta banker är af allmän civil-lagstiftnings natur,
hvilket troligen äfven af föregående ständer sålunda blifvit betraktadt,
enär 1824 års privatbanklag af Konungen utfärdades på Ständernas egen
begäran, utan att någon anmärkning deröfver sedermera försports, äfvensom
Rikets Ständers vid sista riksdag till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga
förslag tili sådan lag tillkom under gemensam behandling af Lag-och Banko-utskotten,
hvilket icke instämmer med grundlagens stadgande derom,
att förändringar uti allmän civil-lag endast af Lag-utskottet bör handläggas.
Vid fjerde anmärkningspunkten: emedan jag anser den beviljade
eftergiften desto billigare, som en stor del af vä.rfvade armeens manskap
större delen af året är permitterad och således icke lämpligen torde böra
bidraga till folkundervisningens understöd i den ort, der truppen är
förlagd.
För öfrigt instämmer jag i Herr Bergs reservation, angående uleblifven
anmälan i afseende på de förlidne år utfärdade förbud emot utförsel
af spannmål”.
Af Herr Tersmeden, Nils: ”Detta betänkande ådagalägger väl att utskottet
i serskilda fall fästat sig vid en och annan princip-fråga, men »ifver ej vid
handen att det alfvarligt granskat rådslagen, rörande de allmänna mått
och steg, som företrädesvis böra utvisa i hvilken anda styrelsen blifvit förd,
helst deribland förete sig åtgärder, som djupt ingripa i våra samhällsförhållanden
för samtid och efterverld. Utskottet synes alltså ej hafva nog
öfvervägt, huruvida dessa åtgärder, om ock en följd af yttrade önskningar
från den andra Statsmaktens sida, burit nog tydliga spår af den varsamhet,
som bör utgöra ett utmärkande drag hos ali vis styrelse, — eller huruvida
ej Konungens rådgifvare någon gång, liksom af pligtkänsla att tillfredsställa
mängdens önskningar, för hvilka tillförlitliga organer dock saknas,
i sina välvilliga förslag nära skyndat framom nationens närvarande
behof, och af rastlös ifver att se en tidig) utveckling och en hastig verkan
af allt det goda styrelsen vill befrämja, en och annan gång förbisett
de former, som både grundlag och en nödig omtanka för reformers fortfarande
bestånd synes bjuda. Man hade önskat erfara om utskottet ansett
deras rådslag vid den ekonomiska lagstiftningen, till följe af dess natur så
Konstilulions-UtslioUets Memorial, N:o 4.
35
läll ingripande i den civila, hafva varit utmärkta af den grad af försigtighet
i dess utöfning, som är oundgänglig för vården af den helgd af ömsesidiga
rättigheter, hvilken utgör ett vilkor för ett sannt monarkiskL-konstitutionelt
samhällslif.
På dessa grunder reserverar jag mig deremot att Utskottet vid sin
granskning ej fästat större uppmärksamhet än som skett å de Konungens
rådgifvares sätt att uppfatta deras dyra kall, som tillstyrkt:
1) Kongl. Maj:ls sanktion af Rikets Ständers underdåniga förslag till
förändrad arfs- och giftorätt, om hvars nytta tänkesätten i landet voro
mycket delade,, — hvilket led af så stora formella brister, att Rikets Ständer
tre dagar sednare deraf beslöto en förklaring, —samt lillhvilkel ett tillägg
befanns så nödigt, att det verkställdes i strid med grundlags bud.
2) En fatt ig värds förordnin g, som upphäfver kyrkolags bud, i det
den, med fara för fattigmedlens behöriga vård, helt och hållet befriar
presterskapet från det öfverinseende och det ansvar, som efter den sednare
det åligga,— hvilken synes stödja sig på af äldre Ständer föreslagna, men
af de sednaste dock éj biträdda stadganden, men likväl derifrån skiljer sig
i den hufvudsakliga omständighet, att deli medgifver kommunerna vissa
skyldigheters åläggande, ulan de rättigheters åtnjutande, som derför syntes
utgöra ett vilkor, — hvilken slutligen trädde i verkställighet 14 dagar
före Riksens Ständers sammankomst, då de genom en ny granskning synas
hafva kunnat lemna en ökad säkerhet för lagens framtida bestånd.
3) En stadga angående försvarslöse, som dels lagger hårda band på
fria medborgare, dels blottställer församlingarne för illvilliga menniskors
godtyckliga inrymmande, vådlig i sin förutsättning, att Sveriges allmoge
skall ega både vilja och förmåga att uppfylla hvad deri af densamma
fordras.
4) En författning rörande näringsfriheten, som upphäfver stadganden
i allmän lag, ulan att dessa kunnat samtidigt förklaras hafva till deras
kraft och verkan upphört, eller att beslut om framställning till Rikets
Ständer i delta afseende blifvit faltadt”.
Uti denna reservation instämde Herr friherre Adlercreutz.
Af Hr Biskop Hallström: ”Enär en anledning till anmärkning emot Konungens
rådgifvare blifvit uti något RiksStånds plenum anmäld och derifrån behörigen
remitterad till Konslitutions-utskottet, som i sådan fråga måste Förås, innan
Rikets Ständer deröfver afgöra, jemlikt Reg. F. 107 § och Ritad. Ordn. 29
36
Uonstitul iöns-Utskottets Memorial, N:o 4.
§ 2 morn., så anser jag, på det icke samma Rikets Ständer uttryckligen
tillerkända räll till afgörande pröfning må i någon målto kringskäras eller
trädas för nära, det vara så väl för Konslilutions-ulskottet en oeftergiflig förpligtelse,
som i sig sjelf af yttersta vigt, alt igenom en fullständig utredning
af förhållandena, en tillfredsställande ledning gifves det allmänna omdömet
och skälen framläggas äfven för det underkännande, som anmärkningen
må inom Utskottet hafva funnits förtjena. Då så icke här skett, i
strid mot den praxis, som vid föregående Riksdagar gjort sig gällande, och
jemväl af nuvarande Konslitutions-utskott finnes iakttagen uti närmast föregående
memorial, får jag min serskilda afvikande mening härigenom reservera”.
Häruti förenade'sig Herr Billström och Andreas Bengtson från Jönköpings
län.
Herr Borgmästaren Thorn anmälde ock reservation mot första och
fjerde anmärkningspunkterna.
STOCKHOLM, Elmcjm &. Giuneergs Tryckeri, 1848.
Konstitulions-Ulslcottels Memorial, N:o 5.
1
JM 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars, kl. 11 f. ra.
Memorial till Rikets Ständer > med förslag till ett tillägg till 72
Regeringsformen.
Ehuruväl det förslag, sorn, åsyftande att, medelst ett tillägg till 72
§. Regeringsformen, för riksbankens sedlar grundlägga ett på väl afvägda
garantier bygdt, för allmän och enskild välfärd vigtigt, förtroende, af Rikets
högloft. Ständer vid nästföregående riksdag antogs till slutligt afgörande
vid den, som nu fortgår, fallit i följd af den omröstning, som derom,
inom Riksstånden egt runi, bar Ronstitutions-utskottet, med anledning af
en i ämnet åter i vederbörlig ordning väckt motion och i betraktande af
sakens stora vigt, ånyo förehaft frågan under moget öfvervägande.
Grundlagen ställer, genom 72 § Regeringsformen, riksbanken under
Rikets Ständers egen garanti och vård, berättigar Ständerna att för dess
förvaltning fastställa ordningar, stadgar och reglementen, och uppdrager
den sålunda ordnade förvaltningen åt fullmägtige, som af Ständerna utses.
Den förklarar derjemte riksbanken allena berättigad att utgifva sedlar,
sorn! för mynt i riket må erkännas; men den uppställer såsom vilkor
derför ingen sådan garanti., hvilken försäkrade sedelns innehafvare, att
det silfvervärde, banken genom sedeln förskrifver och denna således föreställer,
under alla förhållanden och oberoende af de ändringar, hvilka efter
dess utgifningsdag antingen uti myntfoten, eller silfvermyntets nominela
fördelningar kunna företagas, skall honom, eller den, åt hvilken han öfverlåter
densamma, oafkortadt, ifall af behof, tillgodoräknas: ett anspråk, som
dock, ej mindre från rättvisans synpunkt, än för bibehållande af stadga och
säkerhet i alla egendomsvärden, är så mycket mer oeftergifligt, ju mer naturligt
det är, att sedelmyntet, i anseende till dess lätthet och beqvämlighet
för cirkulationens alla former och behof, i högst betydlig mån, derest dess
kredit, icke blott genom i bankens hvalf tillhands varande metalliska valutor,
utan ock på ren juridisk grund är väl och klokt garanterad, skall uti den
allmänna rörelsen inom riket öfverstiga det omlöpande metalliska myntet.
Bih. till R. St. Fröt. 1847 j 1S48. 3 Sami. 5 Haft. 1
2
Konstilulions-Utshottets Memorial, N:o 5.
Och än mer, verkningarne af fasta garantier för sedelmyntets kredit skola
äfven yttra sig på de utländska börser och afsättningsplatser, med hvilka rikets
handel står i ömsesidig förbindelse. Riksbankens på högre summor ställda
sedlar skola, under sådan förutsättning, äfven der emottagas såsom betalningsmedel
och i flere afseenden fylla vexlarnes funktioner, likasom de nu
göra det i fråga om penningeremisser emellan inrikes orter.
Någon ytterligare utredning af sådana garantiers välgörande inverkan
torde alltså ej behöfva framläggas, eller för minnet återkallas. Men
hvad, sorn är nyttigt för allas rätt och bästa, bör lagstiftningen ej försumma
att stadga. De garantier till befästande af bankosedlarnes kredit, som
nu ega rum, äro fastställda uti lagen för Rikets Ständers bank, gifven den
1 Mars 1830, och lagen angående myntbestämningen af samma dag. Men,
ehuru härigenom silfverutvexling mot bankosedlar på gifna grunder såsom
en ovillkorlig och under alla omständigheter orubblig pligt för riksbanken
stadgas, och nämnda lagar hafva egenskapen af civil-lag, beror icke dessmindre
banksedlarnes kredit, dessutom, i väsendtlig mån af förtroendet fotändamålsenligheten
och sakriktigheten uti de stadgar och föreskrifter, Rikets
Ständer i afseende å bankens förvaltning meddela sine fullmäktige tilt
efterföljd. Hvarje misstag dervid, hvarje olämplig förvaltningsprincip kan
verka för framtiden menligt på den allmänna välfärden: och hvarje rättvist
medel, som står lagstiftaren till hands, att förekomma sådant och att
undanrödja farhågan för följderna deraf, är det således en pligt att i tid
använda. Ett sådant medel är, bland annat, att åt bankens skyldighet till
ständig och orubblig silfverutvexling mot banksedlar på stadgade realisationsgrunder
gifva kraften och garantien, ej blott af civillag, utan ock af
grundlag.
Konstitutions-utskottet bär alltså ansett sig böra i detta afseende
bos Rikets Ständer vördsamt föreslå ett tillägg till 72 § R. F. af enahanda
lydelse, som det, hvilket uti Konstitutions utskottets af år 1844 memorial
]N:o 22 blifvit framstäldt, och att således nämnda 72 § skulle erhålla
följande innehåll:
Regeringsformen.
§ 72.
Riksens Ständers bank — •— — — göras kunna. Riksens
Ständer allena äga rätt att genom banken utgifva sedlar, som
Kouililulions-Ulskottets Memorial, N:o 6.
3
för mynt i rike! må erkännas. Dessa sedlar skola vid anfordran,
efter deras lydelse, af butiken med silfver inlösas.
Hvilket förslag härmedelst vördsam lige 11 öfverlemnas till Rikets
Höglofl. Sländer i afseende å grundlagsenlig behandling.
Stockholm den 13 Mars 1848.
M 6.
Anlt. till. Exp. Utsk. den 21 Mars, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring af 68
§. riksdags- crdningen, rörande tiden Jör revisionerna af statsverkets,
bankens acil riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning.
Hos Konsliluliöns-utskotlet har, i anledning af derom väckt motion,
under öfvervägande kommit fråga 0111 annan tidsbestämning för de nti 68
§. riksdagsordningen föreskrifna revisioner till öfverseende och granskning af
statsverkets, bankens och riksgäldskonlorets tillstånd, styrelse och förvaltning;
och, i betraktande deraf:
att den nu fastställda tiden för dessa revisioners återkommande sammanträden
emelian riksdagarne utgick från förutsättning af riksdagarnes
periodiska inlrälfande hvarje femte år, såsom förhållandet var lill och med
år 1844;
att, sedan, till följd af riksdagsbeslutet den 24 Maj 1845, Rikets
Ständer hvarje tredje år numera skola sammankomma, detta sammanhang
mellan tiden för riksdagarna och revis onerna blifvit förändradt;
O 7
att, genom den sålunda beslutade förändring af tiden i afseende å
de förra utan någon ändring af tiden för de sednare, den inveckling, utom
andra, lättare än förr kunde inträffa, att, i händelse riksdag inginge under
pågående revision, denna då borde upphöra med sin förrättning och öfverlemna
sina ofulländade arbeten lill Stals- oell Banko-utskotten, hvilket ej
kunde undgå att medföra flerfaldigt olägenheter; och
ali, deremot, om föreskrilvet blefve, det revisioner hvarje är borde
anställas, icke allenast nämnde olägenheter kunde undvikas samt Stats- och
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
Banko-utskotten befrias från den räkenskaps granskning, som dem nu ålåge,
utan ock den af Rikets Ständers revisorer företagna granskning verkställas
med så mycket större uppmärksamhet och noggrannhet, ju närmare den
tidsperiod, revisionen omfattade, låge till sjelfva förrättningen; har Konstilutions-utskottet,
ehuru det ej förbisett, att årligen återkommande revisioner
i någon ringa mån komme att öka kostnaderna derför mot nuvarande
beloppet, men lunnit denna omständighet vara af knappt någon betydenhet
i jemnförelse med de öfvervägande fördelarne, ansett sig böra hos Rikets
högloft. Ständer vördsamt föreslå,
alt revisioner till öfverseende och granskning af statsverkets,
bankens och riksgäldskontoret tillstånd, styrelse oell förvaltning
måga årligen anställas;
och som, i följd häraf, den nu medgifna längsta tid af tre månader
för revisorernes sammanvaro kan i samma förhållande i det närmaste
förkortas, föreslår Utskottet derjemte,
att tiden för revisionens sammanvaro ej må öfverstiga två
månader.
Under förutsättning, att dessa förslag komme alt, efter grundlagsenlig
behandling, vinna kraft af lag,'skulle 68 § riksdags-ordningen erhålla följande
lydelse.
Riksdags-ordningen.
§ 68.
Riksens Ständer skola derjemte — förändringar besluta.
Desse revisorer skola vara sex af hvarje Riks-stånd, och; pä Konungens kallelse^
hvarje år mellan riksdagarne sammanträda. Revisionsförrättningen
bör alltid taga sin början den 15 September och omfatta de för är a fs i lita
de räkenskaper, hvilka af föregående revisorer icke blif vit granskade. Ej
må någon revision öfverskrida en tid af två månader. Med revisorernes
röstberäkning förhålles enligt de uti § 66 utstakade grunder.
Stockholm den 20 Mars 1848.
STOCKHOLM, Ei.mcn &. Granbergs Tryckeri, 1848.
Konstitutions- Utskottets Memorial, JV:o T,
i
N:o 7.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 April, kl. half 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer^ om rättelse af ett uti memorialet N:o
6, rörande ändring af 68 §. R. OfJ förekommande misstag.
Uti Konstitutions-utskottets memorial N:o 6, innehållande förslag
till ändring af 68 §. R. O., rörande tiden för revisionerna af Stats-verkets,
Bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, har uti
den föreslagna nya lydelsen af nämnda 68 §. det misstag förefallit, att
orden: ”emellan riksdagarne” ingått, ehuru de rätteligen bordt bortfalla.
Med tillkännagifvande häraf, får Konstitutions-utskottet fördenskull
här meddela den lydelse, 68 §. R. O., i följd af de uti memorialet N:o 6
anförde motiver, borde erhållas.
Riksdags-Ordningen.
§. 68.
Riksens Ständer skola derjemte, i den ordning Stånden, hvart lör sig,
lämpligast finna, vid hvarje riksdag förordna om revisorer, att, enligt
af Riksens Ständer utfärdad instruktion, öfverse och granska Stats-verkets,
Bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning;
likväl, hvad Stats-verket angår, utan rättighet att meddela föreskrifter,
eller förändringar besluta. Desse Revisorer skola vara sex af
hvarje Riksstånd, och, på Konungens kallelse, hvarje år sammanträda.
Revisionsförrättningen hör alltid taga sin början den 15 September och
omfatta de för år afslutade räkenskaper, hvilka af föregående Revisorer
icke blifvit granskade. Ej må någon revision öfverskrida en tid
af två månader. Med Revisorernes röstberäkning förhålles enligt de uti
§. 66 utstakade grunder.
Stockholm den 3 April 1848.
Bih. till R. St. Brot. 1847 & 1848. 3 Sami. 1 Afd. 6 Käft.'
1
ft. v YV;
-i .: •ailo... ■:■■■•:} vojfjt. tfn 8 1 »Ut ié.f ■
nå,;*—:: ^tI xJoq ,ö arfi irfmu Jsbai:' -ms ?-M
3il«9B^eIfci i/15 ii-rj JigisJae kiq/ Sl sist» »abut: ;•<{
:v:A Hwiomvtt iSi? vis { ... >-Ui '»br.e^um:hHn kv
-is^ siw»»fitöå ttamTol^artss-n § St ;ls? ;;.■■■■'.,' ss-sbin^K .sslsto) anus
j .(oibws }'»i - nain .-:/•■ ■ >:;• .'kitt ir?: kltPHv ksJ' •
STOCKHOLM, TRYCKT HOS MARCUS & COMP., 1848.
———
-•ife 1)903 iuitfsrf gJslbflil
! aJ Söégtu 'dtxof iuiilsflo $
* tbw iäljaåli-sböoff .i
;=(ioä *jjv
»«a
bad -of(
i'1'i'Vl laJjfl (5«oj
bf aailfäflsdsd ^iiadeMrlbai/ig UiJ
§6a Ml
»uflillidnäl m -  je listi.i ^
'Ukmas! tirtfc*
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 8.
1
M8.
Arik. till Exp.-Utsk. den 25 April, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående ett Stånds äterreiniss å rne~
morialet N:o 5, r örande tillägg till ~2 R. F.
Enligt till Konstitutions-utskottet ankomna protokolls-utdrag, hafva Riddel
skåpet oell Adeln samt Borgare-ståndet under den 5, och Preste-ståndei
under den 12 näslförlidue April antagit till grundlagsenlig behandling
vid nästkommande riksdag Konstilutions-ulskotlels uti memorialet N:o 5 afgiliie
förslag, angående ett tillägg till 72 § regeringsformen, åsyftande förökad
garanti lör riksbankens kredit; men Bohde-slåndet deremot, i följd,
af beslut den 1 April, återremitterat memorialet, med förklarande af Ståndets
gemensamma tanke, ”att det förpslagna stadgandet, såsom redan intaget
uti lagstiftningen angående Rikets Ständers bank, icke borde i grundlagen
inrymmas.”
Då någon sammanjemnkning af delta Bonde-ståndets beslut med de
tre förstnämnda riks-ståndens icke är möjlig, finner Konstitutions-utskottet
sig, i kratt af 56 § regeringsformen, böra hos hederv. Bonde-ståndet vördsamt
hemställa,
om icke ståndet ville sig foga efter med-slånden, som antagit
ifrågavarande förslag lill grundlagsenlig behandling vid
nästkommande riksdag.
Stockholm den 25 April 1848.
Bih. till R. St. Prof. 1847 1848, 3 Sami. 7 UUft.
l
o
A"
Eonstitutions-Utskottets Memorial, N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Maj, kl. 1 e. in.
Memorial till Rikets Ständer^ angående Pr este-st ån dets uterremiss
af den del af memorialet N:o 4, som rörer åtskilliga af enskilde
riksdagsmän väckta, men af Konstitutions-utskottet underkända
an märkn ings-anledn ingar.
Konslitulions-utskottet har, genom inkomna protokollsutdrag af den
5 April, erhållit del af de beslut, hvaruti riks-slåuden stannat vid förhandlingarna
rörande Utskottets memorial N:o 4, om fulländad granskning af
Stats-rådets protokoll, och deraf inhemtat, att, hvad serskildt angår Utskottets
uti samma memorial Rikets Ständer meddelade beslut, i afseende å de
anmärknings-anledningar mot Konungens rådgifvare, hvilka blifvit anmälda
hos Ridderskapet och Adeln af herr Munck af Rosenschöld, N. R., ocfrinom
Preste-ståndet af herr komminister Schagerberg, samt af dessa Stånd lill
Utskottet remitterade, högloft. Ridderska[)et ocht Adeln, vällofl. Borgare-ståndet
och hederv. Bonde-ståndet godkänt Utskottets förfarande och beslut uti
nämnda hänseende, men högv. Preste-ståndet deremot återremitterat memorialet
i denna del, på grund af inom Ståndet gjorda anmärkningar, hvilka
gå derpå ut, att Utskottet hade bordt för Rikets Ständer framlägga såväl
innehållet af ifrågavarande anmärkningsanledningar, som skälen för deras
underkännande.
Konslitutions-ulskotlet får i anledning häraf vördsamt meddela, att,
som tre riks-stånd godkänt dess på 107 § regeringsformen och 29 § riksdagsordningen
grundade beslut i afseende å ömförmälda anmärkningsanledningar,
Utskottet, med stöd af 75 § riksdagsordningen', ansett hög värd. Prästeståndets
återremiss rörande desamma
icke kunna föranleda lill ytterligare åtgärd i frågan.
Stockholm den 1 Maj 1848.
Reservation
af Herr Biskop Hallström: ”Sorn, då de i memorialet N:o 4 blott i största
korthet ömförmälda anmärkningsanledningar icke der blifvit ens till deras
Konstitutions-Ulskottets Memorial, K: o lo.
3
innehåll uppgifne, än mindre i någor måtto närmare utredde, ansåg Konstilutions-utskottet
af grundlagens föreskrift i såväl regeringsformens 107 §
som riksdagsordningens 29 § ovillkorligen förbundet att afgifva de för ärendets
lagbehöriga bandläggning erforderliga upplysningar, som af Preste-ståndet
blifvit äskade.”
Aok. till Exp. Utsk. den 5 Maj, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående en af Komminister P. J.
Pallen anmäld anmärknings-an/edning, rörande beviljad förhöjd
1jen stårsberökning Jör en af dupp/ikanterne vid S:t
Clara högre lärdomsskola i Stockholm.
Sedan komministern P. J. Ha1le'n inom bögv. Preste-Slåndet anmält
anledning till anmärkning mot föredragande Stats-rådet och chefen för
Ecklesiastik-departementet, och ståndet, under den 11 sistförlidna Mars,
enligt inkommet protokolls-utdrag af samma dag, derå meddelat remiss,
har bemälde komminister till Konstitutions-utskottet inlemnat ett memorial,
deruti han uppgifver föremålet för anmärkningen vara, att föredragande
Stats-rådet Hr F. O. Silfverstolpe icke allenast inför Kongl. Maj;t
föredragit en af dupplikanten vid S:t Clara högre lärdomsskola i Stockholm
magister J. O. Leffler gjord underdånig ansökning om rätt till förhöjd
tjenstårsberäkning, utan ock kontrasigneiat den Kongl, resolution af
den 29 Januari 1847, hvarigenom magister Leffler, för den tid han på
eget ansvar bestridt undervisningen i nedre afdelningen af samma skola
och så länge lian samma lärarebefattning fortfarande innehade, en sådan
förmån blifvit tillagd, oaktadt densamma, enligt anmärkarens åsigt, stöde
i uppenbar strid mot Kongl, cirkulärbrefvet af den 6 Oktober 1842, som
sednast närmare bestämt de grunder, efter hvilka framdeles ordinarie tjenstemän
vid läroverken skulle få tillgodonjuta färhöjd tjenstårsberäkning,
och, vid blifvande ledighet af beställningar, med hvilka högre tjenstårsberäkning
dittills varit förenad, vederbörande embetsmyndigheter egde att
till Kongl. Magt i underdånighet ingå med hemställan om så beskaffad för
-
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 10.
mån, derest den, för tjensternas återbesättande med skicklige sökande, funnes
vara oundgängligen nödig.
Konstitutions-utskottet, till hvilket denna anmärknings-anledning inkommit,
efter det Utskottet fulländat granskningen af Stats-rådsprotokoilen,
hav icke funnit den anmärkta åtgärden innefatta något, som till en anmälan
enligt 107 §. regeringsformen skäligen kunde föranleda, emedan föreskriften
om iakttagande af rikets sannskyldiga nytta i rådslagen om allmänna
mått oell steg icke torde böra anses vara förbisedd derigenom, alt
en för utmäikt nit och skicklighet i sin tjenstgöring vid läroverket väl vitsordad
extraordinarie, som, under flere år, på eget ansvar fullgjort alla en
ordinarie lärares åligganden, enahanda förmån af förhöjd tjenslårsberäkning
blifvit tillerkänd, som, genom Kongl, cirkulär-brefvet af den 6 Oktober
1842, är åt läroverkens ordinarie tjenstemän framför andra tillförsäkrad:
Hvilket sitt beslut Konstitutions-utskottet, som förut, enligt hvad i
memorialet l\:o 4 är ineddeladt, underkänt en annan af komminister Schagerberg
hos högv. Preste-Slåndet anmäld nära likartad anmärkmngs-anledning,
härigenom får vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den 5 Maji 1848.
Reservation
af Hr Biskopen Hallström: ”1 det utlåtande, som Konstitutions-utskottet härmed
afgifvit öfver den inom Preste-Ståndet af komminister Hallén väck la
anmärknings-anledning, har jag visserligen funnit och erkänner en, efter
min uppfattning af utskottets åliggande, i någon måtto förbättrad form, än
den alltför knapphändiga, hvarutinnan komminister Schagerbergs likartade
anmärknings-anledning i memoiialet N:o 4, tillika med flere der omnämnde,
affardades, men jag saknar icke desto mindre häri den fullständigare
utredning af ämnet, som jag anser Utskottet, i följd af den erhållna remissen,
förbundet atL lemna, enär Rikets Ständer endast genom de upplysningar,
som från det hörda Utskottet ingå, blifva i tillfälle försatte alt. målet
behörigen afgöra. Som jag icke eller kan för min del redogöra lör den
påfallande skiljaktighet, som företer sig i Utskottels behandling af de uti
Riksens Ständers plena väckta anmärknings-anledniugar, hvaraf en del (se
mern. N:ris 3 & ll) blifvit omständligt utredda, och med mer eller mindre
moliveradt afstyrkande beledsagade, andra deremot (se mein. !N:o 4) knappast
omnämnde, och den här ifrågavarande väl lill sitt innehåll uppgifven,
Konslitutions-Utskottets Memorial, N:o 10.
5
men utan serdeles utredning och i hvarje hänseende giltiga stal nog summariskt
förkastad., får jag emot denna märkbara olikhet i Utskottets förfarande,
vid en och samma grundlags tillämpning, mig vördsamt reservera.
Äfven i sak skiljaktig från Utskottets pluralitet, har jag ansett för
Riksens Ständer böra såsom anmärknjngsvärdt tillkännagifvas, att, ehuru genom
Kongl, cirkulärbrefvet den 6 Oktober 1842 blifvit i nåder förordnad!,
att ej allenast all dubbel tjenstårsberäkning, hvilken befunnits både för
undervisningsverket och presterskapet i allmänhet menlig, skulle lör framtiden
upphöra, utan äfven all annan förhöjd tjenstårsberäkning tillkomma
endast ordinarie tjenstemän vid offentliga skolverken, de åtta äldste doceiiteme
vid hvarldera universitet, kunsistorii-notarier och långpredikanter,
älvensom för öfrigt stadgadt, att, i händelse sistnämnda förmån skulle vid
ledigvordna tjensters återbesättande finnas oundgängligen nödvändig, underdånig
hemställan derom må af vederbörande embelsmyndigheier kunna göras,
vid sådana beställningar, med hvilka dubbel eller annan förhöjd ijenstårsberåkning
hittills varit förenad, så har icke desto mindre, och obestridligen
på det inom fotsamlingarue tjenstgörande presterskapets bekostnad,
blifvit af chefen för Ecklesiastik-de par temen te t
1 :o förhöjd tjenstårsberäkning tillstyrkt för innehafvaren al en tillfällig
extra ordinarie lärare-befallning, som ej finnes å rikels stat upplörd,
icke heller hittills haft en dylik förmån att erbjuda;
2:o samma nådebevisning förordad äfven för den förflutna tiden, eller
retroaktivt: ända derhän, att den antagne duplikanten kommit af besagde
förmån i åtnjutande, jemväl för den tid, han på eget ansvar vid skolan
tjenstgjort såsom vicarierande, utan alt upplyst blifvit, det ordinarie läraren
sin årsberäkning afstått, på sätt författningarne bjuda;
3:o ärendet föredraget, utan att vederbö ande embelsmyndigheier
blifvit hörda. Jag kan nemligen blott från ena sidan i sådan gemenskap
erkänna direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, men, ci a
fråga ju var om en af preslerskapet högt öfverklagad och dyrt aktad rättighet,
skulle jag tro, att, å andra sidan, ett niotsvarigt målsmanskap bordt
ulöfvas af vederbörande konsistorium.”
I sednare delen af denna reservation, rörande Utskottets behandling
i sak af den ifrågavarande anmärknings-anledningen, instämde llr Biskop
Nibelius.
6
Konstitutions-Utsliottets Memorial, N:o H.
M II
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj, kl. 2 e. m.
JaioJnoi-aJfiJ?- norn .'»hrt 00E obrifijöslq ,gnrf cqaod-juiuJgv sbiuric/Bgåilr le
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Stats-utskottets anmärkning,
angående en åtgärd i afseende ä vakans-besparingen
af sekreterare-lönen i Justitie-ka/islers-expeditionen vid
denna tjens/s sednaste ledighet.
I anledning af meddelad remiss,, den 24 och 29 nästförlidne Mars,
u en af Stals-utskoltet anmäld anmärkningsanledning mot ledamöterne af
den år 1843 tillförordnade kongl., regering, och SLats-utskottets uti protokolls-utdrag
af den 14 i samma tjttånad gillia närmare utredning af anmärkningens
föremål, har Konstitutions-ulskottel till åtgärd förehaft delta ärende,
och af handlingarne inhemta!; att, sedan Rikets Ständers år 1847 församlade
revisorer uti afgifven och till Stats-ulskottet remitterad berättelse om
stats-verkets m. m. tillstånd, styrelse och förvaltning, anmärkt, att tillförordnade
sekreteraren i Juslilie-kanslers-expeditionen, genom Kongl, brefvet
af den 4 September 1845, blifvit förklarad berättigad att med månaden
nästefter förordnandet tillgodonjuta sekreterare-lönen, ehuru civil-slatens
pensions-kassa, enligt Kongl, reglementet af den 2l Februari 1844, uti ett
fall, sådant som det anmärkta, der företrädaren tagit afsked, bordt undfå
Irenne månaders lön såsom vakansbesparing; men revisorerne likväl; då
räkenskaperna för revisions-åren ej utvisade, det stats-verket, genom nämnda
disposition, tillskyndats någon förlust, emedan vakans-besparingen under
den tiden Lill pensions-kassan ej utgått, endast ansett sig böra förhållandet
anmäla, så hade Stats-ulskottet, vid ytterligare granskning af ärendet,
funnit, alt protokolls-sekreteraren C. P. Laurin, i egenskap af tillförordnad
sekreterare i Juslilie-kanslers-expeditionen efter expedilions-sekreteraren
C. IV. Ringborg, som den 23 Januari 1845 undfått afsked, blifvit
genom Kongl, brefvet den 4 September 1845 berättigad att få såsom arfvode
uppbära hela lönen från den 1 Februari 1845 till slulet af Januari
1846, i följd hvaraf någon innehållning af lönen under den tiden ej kunnat
ske; och som protokolls-sekreteraren Laurin, sedan han den 30 Januari
1846 blifvit till ordinarie sekreterare i berörda expedition utnämnd, egde,
jemlikt Kongl, förordningen den 10 Februari 1819, att, efter aftjenan
-
Konstitutions-Utsliottsts Memorial, N:o 11.
7
de af sex månaders begrafningshjelp, tillträda sekreterare-lönen, hade ej
heller sedermera någon vakans-besparing, medelst innehållning af lönen,
kunnat beredas; i anledning hvaraf, och då direktionen öfver civil-statens
pensions-kassa bos Kongl. Majlis och rikets Stats-kontor begärt utbetalning
af ifrågavarande vakans-besparing, utgörande 300 r:dr, men Stats-kontoret
förklarat en sådan, på ofvan anförda grunder, icke kunna ega ruin, Kongl.
Maj:t, genom nådigt bref af den 4 Augusti 1846, förordnat, all nämnda
summa af besparingarne å andra hufvud titeln skulle till pensions-kassan
utbetalas.
Som, i följd af de uti Kongl, brefvet den 4 September 1845 meddelade
föreskrifter, det alltså inträffat, att dubbel aflöning utgått för en
och samma tjenst, hade Siats-utskottet ansett sig böra mot fle ledamöter af
den Kongl, regeringen, hvilka i beslutet deltagit, nemligen Hans Exc. herr
Slals-minislern för utrikes ärendena, Friherre Ihre, herrar Stals-råder
O. /. Fåhreeus, Friherre Staél von Holstein och Friherre Gyllen granat, samt
herr Expedilions-chelen Normelin, som kontrasignerat sistnämnda Kongl,
bref, anmärka detta förhållande och öfverlemna ärendet till Konstitutionsutskottetts
behandling.
Konsti tu lions-Ulstottet har tagit ärendet under pröfning; och, som
Utskottet red a n vid granskningen af Stäls-rådels protokoll för den tid, inom
hvilken flen anmärkta åtgärden inträffat, fästat sin uppmärksamhet vid
densamma, men icke funnit hvarken grundlagens föreskrift eller Riksens
Ständers beslut angående dispositionen af besparingarne å riks-slaléns hufvud
ti t lar dervid hafva blifvit öfverträdde, om ock anordningens rubricerande
kunnat såsom en anmärknings-anlednihg uppfattas; alltså anser Utskottet
anmärkningen böra förfalla, och får detta sitt beslut Rikets Ständer
härmedelst vördsamt meddela.
Stockholm den 5 Maj 1848.
S T O G K Ii 0 L M, Emes &. Gra kbergs Tryckeri, 1848.
Konslitutions-lltskottets Memorial, N:o 12.
1
N:o 12.
Ankom till Exp. Utsk. d. 25 Maj, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med betänkande öfver Kongl.
Maj:ts, uti Nådig Skrifvelse af den 1 Maj 1848, Jfs 83,
till Rikets Stander afgifna förslag till ny Riksdagsordning,
jemte en dervid fogad serskild artikel, äfvensom i sam
manhang
dermed till ny Regeringsform.
Frågan om Nationalrepresentationens ombildning, denna vigtiga samhällsfråga,
sorn under och emellan de sednare riksdagarne varit föremål för mångfaldig diskussion
och för föregående Konstitulions-Utskotts bearbetningar i grundlagsenlig ordning, har,
sedan de i afseende å densamma förut uppgjorda förslag blifvit af Rikets Ständer
ogillade, äfven af Konstitutions-Utskottet vid innevarande riksdag varit till behand
ling
upptagen.
Äfven enskilde riksdagsmän hafva till Utskottet inlemnat genomgripande förslag
till ny vallag och riksdagsordning, och frågan har således ock på denna väg blifvit
å nyo initierad.
Sådane förslag äro inlemnade:
l:o af Riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundsson: »Förslag till ny lag om val
lill Riksförsamlingen och till ny redaktion af de §§ i Regeringsformen, som med
representationen sammanhänga;»
2:o af Herr Akerman, Fredrik: »Förslag till svenska representationssättets ombildning,
uppgjordt af en utaf åtskilliga Ridderskapets och Adelns medlemmar utsedd
kommittée,» serskildt i tryck utgifvet;
3:o af Herr Frans Schartau, som inlemnat den år 1846 tillsatta Representationskommiltéens
förslag med åtskilliga, af motionären gjorda, ändringar och tillägg;
4:o af Riksdagsfullmägtigen Pehr Sahlström, som likaledes inlemnat nyssnämnda
kommittés förslag, med de ändringar eller tillägg, motionären ansett det böra undergå
eller behöfva;
S:o af Herr von Hartmansdorff', August: »Förslag till svenska Nationalrepresentationens
ombildning, uppgjordt efter öfverläggning med ofrälse ståndspersoner
och i samråd med ledamöter af alla 4 Riksstånden», serskilt i tryck utgifvet;
it i/i. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 3 Sami. 8 Höft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
6:0 af Herr Anders Berg: Förslag till ändringar och förbättringar af vallagarne
och Riksdagsordningen;
7:o af Grefve Lagerbjelke, Gustaf: Förslag, innehållande ändringar i Riksdagsordningen
och Regeringsformen;
8:0 af Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Förslag till ändringar och tillägg i
åtskilliga §§ af Riksdagsordningen och Regeringsformen; och
9:o af Herr Kröningssvärd, Carl Gustaf: »Förslag till åtskilliga förändringar i
Regeringsformen och Riksdagsordningen, åsyftande Nationalrepresentationens ombildande».
Efter fulländad granskning af Statsrådets protokoll beslöt Utskottet att handlägga
frågan, och öppnade den, till en början, med öfverläggningar om de hufvudgrunder,
på hvilka förslaget till ny vallag borde byggas.
Utskottets ledamöter yttrade härvid enhälligt den mening, att de stadganden
uti nu gällande grundlagar, i följd af hvilka för närvarande så många medborgare
från representationsrätt äro uteslutne, ehuru de för öfrigt i hvarje afseende befinna
sig uti samma förhållanden, som de, hvilka en sådan åtnjuta, borde upphäfvas, hela
representationsrätten grundas på val, och valrätten utsträckas så allmänt, som med
samhällets förnuftiga anspråk på sjelfständig samhällsverksamhet, sakkännedom och
upplysning, såsom nödvändiga vilkor för en väl ordnad representation, vore förenligt;
och, vidkommande valsättet, beslöts, till följd af derom anställd omröstning,
att de valberättigade skulle, för valrättens utöfning, indelas uti valafdelningar eller
klasser.
Inom Utskottet utsågos, i anledning deraf, kommitterade till att på dessa grunder
utarbeta och till Utskottets pröfning framlägga förslag till ny vallag och öfriga
till fullständig Riksdagsordning hörande stycken.
Ett sådant förslag hade ock utaf de kommitterade blifvit utarbetadt, till Utskottet
inlemnadt och på dess bord lagdt, då Kongl. Majit till Rikets Ständer afgaf
Sin, den 1 Maj daterade, Höga Proposition, jemte förslag till ny Riksdagsordning,
till en dervid fogad serskild artikel, samt, i sammanhang dermed, till ny Regeringsform.
Dessa Höga förslag hafva Rikets Ständer till Utskottet öfverlemnat i afseende
å den af grundlagarne föreskrifna åtgärd, och Utskottet har, efter deras emottagande,
ansett sig af undersåtlig vördnad böra i främsta rummet företaga dem till
grundlagsenlig behandling.
Yid den, i följd häraf, verkställda granskning af högstberörJa förslag, har Utskottet
funnit:
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
3
att förslaget till ny Regeringsform icke innehåller andra väsendtliga ändringar
af den nu gällande, än dels sådana, som blifva nödvändiga följder af den nya Riksdagsordningen,
i händelse den antages, dels ock uteslutningar af åtskilliga stadganden,
hvilka nu uti så väl Regeringsformen, som Riksdagsordningen äro intagne,
men vid utarbetningen af de nya förslagen bibehållit sin plats endast uti den sednare,
dels slutligen, såsom en följd häraf, en omställning och förändring af §§:nas
nummerföljd; och
att den serskilda artikel, som åtföljer den föreslagna nya Riksdagsordningen,
blott innehåller föreskrifter om hvad iakttagas borde vid den riksdag, då den nya
Riksdagsordningen, efter dess antagande, komme att sättas i verkställighet.
Reträffande förslaget till ny Riksdagsordning, så är det väl, såsom grundadt
på principen för så kallade samfäldta val, med serskiljning likväl af stad och land,
afvikande från den organisation för valrättens utöfning, hvilken, såsom ofvan är
sagdt, Utskottet antagit. Det innehåller derjemte uti flerfaldiga enskilda delar stadganden,
dem Utskottet icke obetingadt kan godkänna. Men då, till följd af grundlagarnas
föreskrift, angående huruledes Kongl. Majrts afgifna nådiga propositioner
med förslag till grundlagsändringar behandlas skola, det åligger Utskottet att utlåta
sig om förslaget i dess helhet, och hvarje afstyrkande af en eller annan enskildhet
deruti nödvändigt alltså skulle hafva det helas afstyrkande till följd, har Utskottet,
som ej kunnat lemna utan uppmärksamhet, att behöfligheten af en representationens
ornbildning inom samhället allmänt är uttalad och medgifven, ansett sig böra främst
taga förslaget under öfvervägande i dess helhet och till dess allmänna syften.
Utskottet har dervid funnit, att detsamma, i fråga om valrätt, Riksförsamlingens
verkningssätt och hvad dermed sammanhänger, framställer ett förhållande, som,
jemfördt med det nuvarande, i afseende å valrättens större utsträckning och verkningssättets
förenklande, visar sig ega bestärnda företräden framför det sednare, och
att, om det blefve antaget, nödiga befunna förbättringar framdeles med mindre omgång
kunde tillvägabringas än hittills.
Utskottet har ej heller kunnat undgå ätt erkänna vigten af de skäl, Kongl.
Maj:t, uti den nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, hvilken åtföljt ifrågavarande
Dess Höga proposition, behagat meddela för Sitt beslut att, efter samråd med Statsrådet,
låta utarbeta och till Rikets Ständer öfverlemna detta förslag till ny Riksdagsordning.
Den stora samhällsfrågan har under en följd af år utgjort föremål för
nationens alltmer stegrade deltagande. Man bar väntat att hos Rikets Ständer vinna
dess snara utveckling och lösning. Den stridighet i åsigter, som rörande hufvudgrunderna
för ombildningen af representationen varit rådande, har likväl aflägsnat
hoppet att på denna väg få den till efterlängtadt slut befordrad. För att i den
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
ordning, grundlagarne föreskrifva, fortskynda frågans afgörande, förekomma söndring
inom landet och tillvägabringa den endrägt, som ensamt mot yttre flender och inre
oro kan gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran, har fördenskull Kongl.
Maj:t låtit, med behörigt afseende på samhällsutvecklingens fordringar, utarbeta detta
för Rikets Ständer till grundlagsenlig behandling nu framlagda förslag, dertill uppmanad
af Sin konungsliga pligt.
I betraktande' häraf, och på det genom ett afstyrkande, till följd af betänkligheter
rörande enskilda delar, tillfälle ej måtte betagas att underställa det Höga förslaget
nationens upplysta och lugna pröfning äfven vid nästföljande riksdag, har
Konstitutions-Utskottet ansett sig, för sin del, fullgöra sin medborgerliga pligt, da
det härigenom,
till den behandling, grundlagarne föreskrifva, vördsamt tillstyrker Kongl.
Maj:ts nådiga förslag till ny Riksdagsordning, jemte dervid fogad serskild
artikel, äfvensom, i sammanhang dermed, till ny Regeringsform.
Som ifrågavarande nådiga förslag allaredan äro tryckta och till Riksståndens
samtlige ledamöter utdelade, har Utskottet ansett någon ytterligare tryckning af dem
i sammanhang med detta memorial icke hafva varit behöflig. Stockholm den 19
Maj 1848.
Reservationer:
l:o.
Af grefve Lagerbjelke, friherre Adlercreutz, herr Tersmeden, grefve Lewenhaupt,
biskop Hallström, professor Fries, doktor Broman och prosten Ljungdahl:
»Då, efter vår fasta öfvertygelse, en representation grundad på klassval, såsom mera
betryggande Konungamakten, samhällets bestånd och allas rätt, eger ett. bestämdt
företräde framför en genom allmänna val bildad, hafva vi ansett vår medborgerliga
pligt kräfva att afstyrka antagandet af Kongl. Maj:ts nådiga förslag till representationens
ombildning. — Den nakna grundsatsen om allmänna val, som är dagens
lösen, kan aldrig följdrigtigt utföras utan största vådor för samhället; den kräfver
derföre stora inskränkningar och kraftiga motvigter. — Vi medgifva villigt, att sådana
blifvit nedlagde i närvarande förslag; men just arten och vidden af dessa leda
till ändlösa strider, till dess slutligen den lika följdriktiga, som samhällsvådliga utvecklingen
af grundsatsen, en gång antagen, måste göra sig gällande. — De tvenne
nya klasser, hvaruti nationen efter närvarande förslag kommer att fördelas efter för
-
Konslitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
5
mogenhet och andra företräden, äro vida mindre naturlige och nationelle, än de i
samhället redan lefvande krafters. — Mera än någon på allmänna val byggd vallag,
synes oss en på klassval icke blott närmare öfverensstämma med representationens
idé och lemna ett trognare uttryck af nationens inre lif, utan tillika kunna blifva
både enklare och mera gynnande för folkfriheten, utan all våda för samhällsordningens
bestånd. — Det utkast till representationsförslag på denna grund, som inom
Utskottet blifvit uppgjordt, förr än Rikets Ständer emottogo Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, öfverlemna vi härjemte till svenska folkets ompröfvande. — Då hvarje
förslag, bygdt på allmänna valens grundsats, måste medföra flera, mycket mera inskränkande,
vilkor, våga vi hoppas, att man en dag skall blifva benägen öfvergifva
denna grundsats och inse fördelarne alt antaga en ny representation, lämpad efter
samhällets närvarande utveckling, men hvilande på den gamla fosterländska grunden.»
6
Konslitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
Om Riksförsamlingens sammansättning.
§ 1
Riksförsamlingen representerar svenska folket och sammanträder till lagtima
riksdag hvart tredje år, den första söcknedag efter den 14 November.
Till urtima riksdag sammankommer Riksförsamlingen, då Konungen nödigt finner
den dertill sammankalla, så ock i de fall, hvarom i Regeringsformens
§§ förmäles; dock må vid urtima riksdag förekomma endast det eller de allmänna
ärenden, som af Konungen framställas och hvad dermed står i oskiljaktigt sammanhang.
Inträffar lagtima riksdag, innan urtima riksdag slutad är, varde urtima riksdagen
upplöst.
§ 2.
Riksförsamlingen utgöres af tvåhundrade nittiosex (296) riksdagsmän, och
sammanträder på tvänne Kamrar: Första Kammaren och Andra Kammaren. Hvardera
Kammaren sammansättes af lika stort antal Riksdagsmän.
§ 3.
Riksföramlingen utses genom val för hvardera Kammaren. Första Kammarens
medlemmar väljas för tolf år. Af dem afgår vid hvarje lagtima riksdags slut en
fjerdedel och ersättes genom nya val. Andra Kammarens medlemmar väljas ånyo
för hvarje riksdag.
§ 4.
För hvardera Kammaren väljas riksdagsmännen af samma röstberättigade i de
valafdelningar och till det antal för hvarje, som här nedan sägs.
Om valrätt.
§ 5.
Valrätt till riksdagsman förutsätter: att valberättigad minst i fem år närmast före
valdagen innehaft svensk medborgarerätt, bekänner den kristna läran och uppnått 25
års ålder. Uti elektorsval eger valberättigad, som 21 års ålder innehar, taga del.
§ 6.
Valrätt tillkommer:
Konstitutions-Utskotlels Memorial, N:o 12.
7
a) Egare eller fideikommiss-innehafvare af till mantal satt jord på landet, eller af
annan sjelfständig fastighet, som ej till mantal är satt, men till minst 300 r:dr*)
i taxeringsvärde är uppskattad;
Innehafvare af kronohemman med stadgad åborätt; arrendator af jordegendom
af helt mantal eller deröfver, eller ock, der mantal ej är åsatt, uti taxeringsvärde
uppskattad till minst 8,000 r:dr, och med vilkor, att arrendekontraktet på arrendatorns
lifstid, eller minst tio år, afslutadt är och han egendomen minst ett år före
valdagen innehaft;
b) Idkare af borgerlig näring, fabrik, handtverk, handel eller annat till borgerlig
näring räknadt yrke;
Idkare af annat, eget, sjelfständigt yrke i stad, för inkomst hvaraf direkt skatt
till staten blifvit under nästföregående år af honom erlagd;
Egare eller fideikommiss-innehafvare af hus och tomt i stad eller köping, så
vida fastigheten i taxeringsvärde minst till 430 r:dr är uppskattad;
c) Prester, som i kyrkans tjenst ordinarie beställning innehafva; lärare af alla
grader vid universiteterna; ordinarie lärare med presterlig befordringsrätt vid andra
offentliga läroverk; ledamöter af vetenskaps-, svenska-, och vitterhets- bistorieoch
antiquitets-akademierna, så vida de ej på annan grund valberältigade äro;
d) Ordinarie cmbets- och tjenstemän i statens omedelbara, eller allmän inrättnings
tjenst, såsom ock dem, som från sådan beställning med pcnsionsrätt afgått.
§ 7.
Militär-personer måga, i och för tjenst, valrätt ej utöfva förr, än med vunnen
officersgrad.
Kronolänsman, lands- och stads-fiskaler, vaktbetjente, eller andre, som med
desse jemnlike eller ringare äro, ega, i och för tjenst, ej valrätt.
§ 8.
Delegare i solidariska bolag må valrätt utöfva i förhållande till hvars och ens
utredda andel i bolagets fasta egendom, eller årliga rörelsevinst, under de vilkor,
som för fastighetsegare och idkare af näring i allmänhet äro stadgade.
Delegare i aktiebolag tillkommer ej, i denna egenskap, valrätt.
§ 9-
Den, som, ehuru till myndig ålder kommen, befinnes under förmynderskap,
*) Med r:dr förslås i della förslag r:dr r:gds.
s
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
eller är underkastad annans husbonde-välde, eller blifvit ställd under tilltal för groft
och vanfrejdande brott, njute under tiden ej valrätt.
Lag samma vare om den, som sin egendom till sina borgenärers förnöjande
afträdt, till dess han styrkt sig hafva dem godtgjort, eller vara från deras kraf fri.
§ 10.
Har någon blifvit för groft och vanfrejdande brott sakfälld eller under framtiden
ställd, eller dömd förlustig medborgerligt förtroende, eller ovärdig att vidare
nyttjas i rikets tjenst, eller att föra andras talan; eller är någon förvunnen om röstköpslagan
vid riksdagsmannaval; miste sin valrätt.
Om valafdelningar och valförsamlingar
%
11
De valberättigade delas, för utöfning af valrätten, uti följande afdelningar:
I. Ridderskapet och Adeln: hvartill böra alla valberättigade adelsmän af de på
Riddarhuset introducerade ätter.
II. Kyrko- och Läroverks-afdelningen: till hvilken räknas Ärkebiskop, Biskopar,
Kyrkoherdar, Komministrar och andra innehafvare af ordinarie presterliga befattningar,
lärare vid universiteterna och andra offentliga läroverk, och de ledamöter af akademierna,
som på annan grund ej ega valrätt.
III. Embetsmanna-afdelningen: till hvilken räknas valberättigade, i tjenst varande,
embets- ocb tjenstemän; så ock de embets- och tjenstemän, som med pensionsrätt
från tjensten afgått och valrätt eljest ej ega.
IV. Städernas afdelning: till hvilken räknas valberättigade idkare af borgerlig
näring i stad, köping eller på landet, idkare af annat, eget, sjelfständigt yrke i
stad, husegare i stad eller köping, samt magistratspersoner i städerna.
V. Jordbruks afdelningen: till hvilken räknas valberättigade egare, eller innehafvare
af jordegendom eller bergsbruk.
§ 12.
Af dessa afdelningar eger den första välja till hvardera Kammaren tjuguåtta:
den andra tjuguåtta: den tredje sexton: den fjerde tjuguåtta: den femte fyratioåtta
riksdagsmän.
§ 13.
Konstilutions-Utshottets Memorial, N:o 12.
9
§ 13-
Valberättigad, som till första afdelningen hörer, ege ej valrätt inom annan
afdelning.
Lag samma vare om valberättigad i andra och tredje afdelningarna, så länge
han är i tjenst.
Eger valberättigad, som till fjerde eller femte afdelningen hörer, laga grund
för valrätt inom hvardera afdelningen, må han dock ej, utan i endera, der han
lämpligast finner, sin valrätt utöfva. Gör någon annorledes; miste sin valrätt.
§ 14.
Valberättigad i fjerde eller femte afdelningen, som valrätt eger inom flere
valdistrikter, må utöfva den i hvartdera af dem. Eger han inom samma valdistrikt
valrätt för så väl fastighet, som inkomst; må han sina röster efter sådan grund
till ett sammanlägga.
§ 13.
Huruledes riksdagsmannaval för första valafdelningen skall förrättas, äfvensom
valkretsarnes antal och omfattning, och hvad i öfrigt vid valförrättningen bör iakttagas,
bestämmes i Riddarhusordningen. Denna ordning må ej mot Riksdagsordningen
strida, ej eller bindande kraft ega, med mindre den af Konungen gillad är,
sedan den af Ridderskapet och Adeln blifvit antagen.
§ 16.
Riksdagsmannaval för andra valafdelningen förrättas inför Konsistorierna. Stockholms
stad utgör i detta afseende serskildt valdistrikt.
§ 17.
Inom tredje afdelningen bildas för riksdagsmannavalens verkställande följande
valkretsar:
1. För civile embets- och tjenstemän: de, som bo inom Svea Hofrätts jurisdiktion,
utgörande Stockholms stad en valkrets för sig; de, som bo inom Götha
Hofrätts jurisdiktion; de, som bo inom Skånska Hofrättens jurisdiktion. Valen förrättas
inför vederbörande Hofrätter.
2. För officerare af Arméen och Flottan: a) Landtarmécn: för hvilken fem
valdistrikter bildas och valet i hvarje valdistrikt förrättas inför den Konungens Hern
lill II. St. Prot. 1847 oell 1848. 3 Sami. 8 Baft. 2
10
Konstitutions-Ulskottels Memorial, N:o 12.
fallningshafvande, hvars residensstad är distriktets medelpunkt närmast; b) Flottan:
för hvilken valet förrättas inför Konungens befallningshafvande i Carlskrona.
§ 18.
Valberättigade i fjerde afdelningen välja, antingen genom elektorer, eller omedelbart,
riksdagsmän inför Magistraten i valdistriktets hufvudort.
§ 19.
Valberättigade i femte afdelningen utöfva sin valrätt genom elektorer; dock
med den rätt, hvarom i 25 § sägs. Elektorerne väljas socknevis på sockenstämma.
Valförrättare i sockenstämman är dess Ordförande. Höra flere än en socken till
samma prestegäll; egen de rätt om gemensamt elektorsval sig förena. Uppkommer
om sådan förening omröstning inom socknarna, beräknas rösterna, på sätt här nedan
om elektorsval stadgas.
Elektorerne sammanträda till val af riksdagsmän, antingen å valdistriktets hufvudort,
eller å den ort, hvarom i 29 § sägs. Valet å hufvudorten förrättas af
domhafvanden i den domsaga, hvarinom valorten är belägen.
§ 20.
Valdistrikten för de valberättigade inom fjerde och femte afdelningarne bestämmas
till antal, omfång och hufvudort, genom serskild lag: så ock det antal riksdagsmän,
hvarje valdistrikt inom så väl dessa, som andra och tredje afdelningarne
eger utse, samt hvad i öfrigt i afseende på valens verkställande kan finnas nödigt
att föreskrifva.
Denna lag, äfvensom ändring deruti, utfärdas efter Konungens och Riksförsamlingens
sammanstämmande beslut.
§ 21-
Flere län, eller delar af olika län, skola för jordbruksafdelningen ej till ett
valdistrikt sammanslås.
§ 22.
Vid slutet af hvarje lagtima riksdag anmäle Första Kammaren hos Konungen de
ledigheter inom densamma, som till nästpåföljande riksdag genom nya val skola tillsättas.
Konungen anbefaller, i följd häraf, dem, som vederbör, att om valens verkställande
i behörig ordning draga försorg.
Inträffar mellan, eller under riksdagarne, ledighet i Första Kammaren genom
Konstitulions-Utskottets Memorial, N:o 12.
11
ledamots afgång; åligge ock vederbörande valförrättare tillse, att. val till ledighetens
fyllande anslälles.
Den, som då inväljes, behålle i Kammaren säte och stämma för återstoden af
den tid, den afgångne der bordt sitta.
Om röstberäkning, valsätt och rihsdagsmannafullmagt.
§ 23.
Röst vid riksdagsmannaval beräknas för valberättigad:
inom första valafdelningen, efter de grunder, som i Riddarhusordningen fastställas;
inom
andra och tredje afdelningarna efter hufvudtalet;
inom fjerde afdelningen, i förhållande till uppskattad inkomst, hvilken för hus
beräknas efter fyra procent af egendomens taxeringsvärde; och
inom femte afdelningen, efter förmedladt mantal å jord. Restår egendomen af
bergsbruk, beräknas 12,000 r:dr rgs i taxeringsvärde motsvara ett mantal. Restår
den af annan sjelfständig fastighet, motsvara 8,000 r:dr i uppskattningsvärde ett
mantal.
§ 24.
Ej må någon inom samma valdistrikt, hvarken vid val af elektor, eller af riksdagsman,
sjelf tillgodonjuta röst till högre belopp, än: för inkomst af hus i stad
eller köping till och med 2,000 r:dr: för inkomst af näring och yrke till och med
4,000 r:dr: och för fastighet å landet eller bergsbruk till och med tio mantal. Ej
må heller elektor för valberättigad högre röstvärde afgifva, än nu är sagdt.
§ 25.
Yill valberättigad i församling, der elektorsval anställas bör, omedelbart vid
riksdagsmannavalet rösta; gifve det sjelf, eller genom lagligen befullmäktigad! ombud,
före elektorsvalet å sockenstämman tillkänna, och bafve sålunda sin rätt lill
omedelbart val bevarad. Inställer han sig vid riksdagsmannavalet; styrke då denna
sin rätt medelst utdrag af socknestämmoprotokoilet derom.
Öfverenskommer församling enhälligt att vid val af elektor efter hufvudtal rösta;
vare det gildt.
§ 26.
Valberättigad inom fjerde och femte afdelningarna skall så väl till val af elektor,
som till omedelbart val af riksdagsman, personligen sin röst afgifva, utan så är,
12
Konslitutions-Utskottels Memorial, N:o 12.
att han utom prestgället eller valdistriktet bor, eller sådant förfall styrker, som i
allmänna lagen sägs. I sådan händelse ege han rätt, jemte intyg om förfallet, valsedel
till valförrättaren insända.
§ 27.
Val af elektor skall ske muntligen och öppet. Har valsedel blifvit insänd, efter
hvad i nästföregående § är sagdt, skall den Ijudligen uppläsas.
Då elektorsval sker, varde ock suppleant för elektor, sammaledes, utsedd.
§ 28.
Elektorerne skola, vid riksdagsmannaval, rösta muntligen och öppet. Om närvarande
valberättigad, som omedelbart väljer, vare lag samma.
Valberättigad, som, enligt hvad i 26 § är sagdt, vill frånvarande sin rösträtt
omedelbart begagna, utsätte å den valsedel, han eger inlemna, namn på så många
valbare män, som valdistriktet eger till riksdagsmän utse, det röstetal, för hvilket
han röstar, och sitt namn jemte boningsort, och insände sedeln uti försegladt omslag
till vederbörande valförrättare, med egenhändig, så lydande påskrift: »N. N.
röst vid det riksdagsmannaval till Andra (Första) Kammaren, som förrättas i N. N.
valdistrikt, den . . . i . . . månad, år 18 . . .» Denna påskrift, äfvensom intyget
om hans förfall, skall af domhafvande, prest, eller annan embetsman i orten,
der han vistas, till riktigheten bestyrkt vara.
§ 29.
Önskar församling, som elektor valt, att denna inför domhafvande!! i den
domsaga, till hvilken församlingen hörer, må riksdagsmannaval^ för dem, han inom
församlingen företräder, verkställa; ege dertill rätt. Samma rätt ege valberättigad,
som omedelbart vill sin valrätt utöfva: Och vare, förthy, domhafvanden i hvarje
domsaga pligtig att, å dag, hvarom här nedan sägs, sådana val i protokoll upptaga.
Uti det protokoll skall antecknas: de röstandes namn och boningsort: huruvida
de såsom elektorer, eller i eget namn röstat: elektorernas fullmagt: det röstetal,
för hvilket elektor, enligt sin fullmakt, och omedelbart väljande, enligt egen uppgift,
röstat: och socknestämmoprotokollet derom, att omedelbart väljande omedelbar valrätt
sig förbehållit. Domhafvanden skall derefter protokollet, bestyrkt med hans och
de väljandes underskrift, insända till valförrättaren i hufvudorten, såsom i 49 §
sägs, och denne de sålunda tillkomna röster med röstlängderna till riktigheten jemn
föra,
samt de godkända i hufvudvalet inberäkna.
Konstitulions-Ulsliottels Memorial, N:o 12.
13
§ 30.
Önska valberättigade i stad, sorn antingen eget valdistrikt, eller ock del af
valdistrikt utgör, att utöfva sin valrätt genom elektorer, egen dertill rätt. Öfverenskommelse
derom skall då inför magistraten träffas samt i dess protokoll upptagas,
och gäller sedan, till dess annorledes beslutes.
Elektorsval skall, i sådan händelse, förrättas inför magistraten, och, derest de
väljande ej enhälligt annorledes öfverenskomma, röst beräknas efter de grunder, som
i 23 § stadgade äro. Om valet, elektorernes fullmakt, det röstetal, de vid riksdagsmannavalet
ega att afgifva, röstlängds granskning, såsom ock om valberättigads
rätt alt, derest han sådant före elektorsvalet lillkännagifver, omedelbart i riksdags—
mannavalet taga del, galle uti tillämpliga delar hvad om elektorsval på landet ofvan
stadgadt är.
Till städernas afdelning hörande valberättigade, som i köpingar eller på landet
bosatte äro, skola i fråga om val genom elektorer räknas till den stad, som till
deras boningsort är närmast.
§ 31-
Har öfverenskommelse om val genom elektorer ej blifvit träffad, och äro flere
städer lill ett valdistrikt förenade, må de, som valberättigade äro, inför magistraten
i hvarje sådan stad, å bestämd dag, sina röster till protokoll afgifva, derest de ej
vilja till valdistriktets hufvudort sig begifva. Det samma galle för de till valdistriktet
hörande valberättigade, som uti köping eller på landet bo; varande dem fritt att
inför magistraten i närmaste stad, på utsatt dag, sitt val verkställa.
Magistraten skall i protokollet anteckna de väljandes namn, yrke och boningsort,
och det röstetal, hvar och en af dem uppgifver sig ega. Protokollet, underskrifvet
af magistraten, skall derpå, såsom 49 § föreskrifver, till valförrättaren i hufvudorten
insändas, af denne med röstlängderna jemföras och orätt uppgifvet röstetal rättas.
Röster, som sålunda blifvit afgifna, skola derefter vid hufvudvalet inberäknas.
Är valberättigad utom valdistriktet boende, eller af laga förfall hindrad att
vid valet sig personligen inställa, må lian antingeu till valförrättaren i valdistriktets
hufvudort, eller lill magistraten i den stad, der lian för näring eller lius inskrifven
är, eller som närmast är till den ort på landet, der han näring drifver, insända
valsedel, så ställd, som i 28 § är sagdt, samt förfallet tillika styrka.
§ 32.
Inom kyrko- och läroverks-afdelningen ege valberättigad antingen personligen
sig inställa och sin röst vid valet muntligen afgifva, eller ock valsedel insända.
14
Konstilutions-Ulskottcts Memorial, N:o 12.
Denna sedel skall upptaga namn på så många valbara män, som valdistriktet har
att utse, så ock den väljandes namn, tjenst och boningsort. Sedeln skall i försegladt
omslag insändas till valförrättaren, med påskrift: «N. N. röst vid det riksdagsmannaval
till Andra (Första) Kammaren, som förrättas i N. N. stift, den .... i
.... månad, 18....», och påskriften vara bestyrkt af domhafvande, prest eller
annan embetsman i den ort, der den valberättigade vistas.
Vilja valberättigade sammankomma inför prosten i det kontrakt, der de bo,
för att val verkställa; stånde det dem fritt, och vare kontraktsprosten pligtig, å utsatt
dag, sådana val till protokoll upptaga, deri anteckna de väljandes namn, tjenst
och boningsort, och detsamma, af honom och två eller flere af de väljande, med
deras namns undejskrift, bestyrkt, inom den i 49 § föreskrifna tid, insända till
stiftets konsistorium, som del efter röstlängderna granskar och de sålunda afgifna
och godkända röster i bufvudvalet inberäknar
§ 53.
Nu har val i valdistriktets underafdelningar ej egt rum, såsom i 29, 31 och
52 §§ är sagdt; då skola vederbörande hos valförrättaren i hufvudorten härom ej
dess mindre skriftligen anmäla.
§ 34
Valberättigad inom embelsmanna-afdelningen eger insända till vederbörande valförrättare
valsedel, som upptager namn på så många valbara män, som det tillkommer
distriktet att utse, samt den väljandes namn, tjenst och boningsort. Sedeln
insändes i försegladt omslag enligt § 17 till vederbörande Hofrätt eller Konungens
befallningshafvande med bestyrkt påskrift, så som i 32 § är föreskrifvet.
Är valberättigad i valorten tillstädes, då valet sker, må han sin röst muntligen
inför valförrättaren afgifva.
§ 35.
Valrätt, som grundas på jord eller egendomsvärde, utöfvas i det valdistrikt,
der egendomen ligger: valrätt efter näringsinkomst, der valberättigad yrket idkar:
valrätt för embete eller tjenst, der han skatlskrifven är.
§ 36
Den, på hvilken, vid elektorsval, de flesta röster fallit, vare elektor och ege
rätt att, vid riksdagsmannavalet, afgifva röst ej allenast för alla dem, sorn uti
elektorsvalet tagit del, utan ock för de röstberättigade, som, utan anmäldt förfall
eller förbehåll, från sistnämnde val uteblifvit.
Konst il ui i o ns- lil sko t/et s Memorial, N:o 12.
15
§ 37.
Riksdagsmän äro de, som vid valet de flesta röster erhållit. Har lika röstetal
tillfallit tvänne eller flere; afgöres valet genom lottning. Äro de nämnde tillstädes;
förrätten de den lottning. Är någon af dem frånvarande; anställes den af valförrättaren
i öfvervaro af de valberättigade, som när äro.
§ 38.
Befinnes valsedel lyda å person, som ej valbar är, eller vara annorledes beskaffad,
än föreskrifvet är; vare den valsedel ogild.
§ 39.
Ordföranden vid elektorsval meddele den, som till elektor är utsedd, utdrag af
valprotokollet, som derjemte skall upptaga det röstetal, för hvilket elektor eger röst
afgifva. Detta utdrag skall såsom fullmakt vid riksdagsmannavalet gälla.
§ 40.
För dem, som till riksdagsmän valde äro, eger valförrättaren utfärda så lydande
fullmakter:
Till Första Kamaren.
»På grund af denna dag förrättadt riksdagsmannaval uti N. N. valdistrikt be
fullmäktigas
härmed N. N. att i tolf år, (eller, vid inträffad ledighet mellan riksda—
garne, i... o... år) räknade från nästinstundande riksdags början, vara riksdagsman
i Riksförsamlingens Första Kammare.» Ort, dag, år.
lill Andra Kammaren.
»På grund af denna dag förrättadt riksdagsmannaval uti N. N. valdistrikt be
fullmäktigas
härmed N. N. att vara riksdagsman i Riksförsamlingens Andra Kammare
för den lagtima (urtima) riksdag, som tager sin början den .... Hvarå detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort, dag, år.
Dessa fullmakter skola af valförrättaren underskrifvas och derjemte, för riksdagsmän
inom femte afdelningen, af tvänne närvarande valberättigade.
Om valbarheten.
§ 41.
Valbar till elektor är hvarje valberättigad, som uppnått 25 års ålder, tillhör
valafdelningen och är bosatt inom det valdistrikt, för hvilket val till riksdagsman
skall ske.
16
Konstitutions-Utshottels Memorial, N:o 12.
§ 42.
Valbar till riksdagsman i Andra Kammaren är, utan afseende på den valafdelning,
lian må tillhöra, hvarje valberättigad man, som bekänner den evangelisk-lutherska
eller reformerta läran, och är bosatt inom valdistriktet.
§ 43.
Till riksdagsman i Första Kammaren är den valbar, som innehar de egenskaper,
hvilka för valbarhet lill Andra Kammaren erfordras, och uppnått 35 års ålder, eller
ock såsom riksdagsman tvänne riksdagar tillförene bevistat.
§ 44.
Ledamöter af Statsrådet eller Högsta Domstolen kunna till riksdagsmän ej in
väljas;
ej heller omyndig Konungs förmyndare.
§ 45.
Hvar, som till Första Kammaren är invald, må, under tiden, till Andra Kammaren
ej inväljas.
Riksdagsman, som, enligt hvad i 3 § är sagdt, från Första Kammaren afgår,
kan å nyo inväljas, så vidt han då i öfrigt valbar är.
§ 46.
Riksdagsman i Första Kammaren må med sitt riksdagsmannakall för hela den
tid, för hvilken han vald är, fortfara, ändå att i grunderna för hans valbarhet än
dring
efter valet inträffat. Har han enligt 9 eller 10 § valrätt förlorat; vare då
sitt riksdagsmannakall förlustig.
Serskildta stadganden, rörande valet.
§ 47.
Riksdagsmannaval för lagtima riksdag skall förrättas uti Augusti månad det år,
riksdag ingår. För urtima riksdag anställes val, så snart ske kan.
Valet skall kungöras, på samma dag, uti alla valdistriktets kyrkor, å landet
minst 30 och i stadsdistrikt minst 14 dagar förut, om det lagtima riksdag är, lill
hvilken val skall ske. Är det urtima riksdag, skall kungörelsen minst 14 dagar
förut på landet och minst 8 dagar förut i stadsdistrikt kungöras.
Der
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
17
Der i någon församling allmän gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen
uppläsas bör, skall vederbörande kronobetjent, på presterskapets anmodan, kungörelsen
skyndsamt från gård till gård kringsända låta.
§ 48.
Elektorsval, der det bör ega rum, skall högst tio dagar före riksdagsmannavalet
hållas. Kungörelsen derom bör uppläsas minst tvänne söndagar före valet uti
alla kyrkor i den valkrets, som i detta val tager del.
I församling, der å den söndag gudstjenst ej hålles, meddelas kungörelsen, såsom
i nästföregående § är sagdt.
§ 49.
På samma dag val i valdistrikts hufvudort verkställes, skall ock tillfälle lill
val öppnas på de orter, hvarom i 29, 31 och 32 §§ handlas, och protokollet deröfver
med första derefter afgående post till valförrättaren i hufvudorten insändas.
Den anmälan, som i 33 § föreskrifves, skall ock lika skyndsamt inskickas.
§ SO.
Då, inom jordbruksafdelningen, riksdagsmannaval i valdistriktets hufvudort förrättas,
skall valförrättaren, sig lill biträde, bland närvarande valmän utse en nämnd
af två, högst fyra män, som uti valsedlarnas granskning, rösternas sammanräkning,
fullmakters utfärdande, pröfning af afsägelse och andra, i följd af valet uppkommande,
frågor taga del. Desse män skola, vid besluts fattande, med valförrättaren
hafva lika röst.
§ SI.
Vid valförrättning skall föras protokoll, som, vid förrättningens slut, uppläses,
justeras och af valförrättaren och den honom biträdande nämnd underskrifves. Protokollet,
jemte öfriga lill valförrättningen hörande handlingar, skall af valförrättaren
såsom andra offentliga akter förvaras.
§ S2.
Är den, som till elektor, suppleant eller riksdagsman blifvit vald, vid valet ej
tillstädes; då skall valförrättaren honom om valet ofördröjligen underrätta.
§ 53.
Vald riksdagsman må sig uppdraget icke afsäga, utan giltiga skäl. Sådane
Bih. lill R. St. Prot. 1817 och1848. 3 Sami. 8 Haft. 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
skäl äro: laga förfall, såsom i allmänna lagen sägs: 60 års ålder: att den valde
tillförene såsom riksdagsman trenne riksdagar bevistat.
§ 54.
Ledamot af Andra Kammaren, som befattningen emottagit, må sig den ej afsäga
utan Kammarens samtycke.
Önskar ledamot af Första Kammaren,, sedan han befattningen tillträdt, derifrån
afgå; pröfve Kammaren de förebragta skälen och huruvida hans begäran kan beviljas.
Ej må den bifallas, utan tvingande skäl, så länge riksdagen varar.
Afgår riksdagsman före riksdagens början, eller under dess lopp; varde nytt
val anstäldt.
§ 85.
Varder någon för samma riksdag till ledamot i hvardera Kammaren, eller af
flere valafdelningar till ledamot i någondera af Kamrarna vald, ege han bestämma,
i hvilkendera Kammaren eller för hvilken valafdelning han, som riksdagsman, vill
ingå, och gifve sådant ofördröjligen tillkänna, antingen hos valförrättaren, derest han
vid valförrättningen, då utslaget kungöres, är tillstädes, eller ock hos Konungens
befallningshafvande i det valdistrikt, hvilket afsägelsen angår, på det nytt val må
föranstaltas.
§ 56.
Vid valförrättning måge ej andre, än de valberättigade och de, som med förrättningen
hafva befattning, tillstädesvara.
Beträdes någon att genom löften, hotelser, eller gåfvor valfriheten störa, eller
derpå annorledes inverka; straffes efter allmän lag, och, der han valberättigad är,
miste derjemte sin valrätt. Är det embets- eller tjensteman; miste ännu dertill
sin tjenst.
§ 57.
Valförrättare, som försummar eller underlåter hvad honom i afseende å val
ålagdt är, straffes såsom för groft tjenstefel.
§ 58.
Riksdagsman njute under riksdagen skäligt arfvode och underhåll, efter som
derom genom en af Konung och Riksförsamling gemensamt besluten lag bestämmes.
Inställer han sig ej vid riksdagen i rätter tid och har ej laga förfall; vare sitt
riksdagsmanna-arfvode för den tid, han uteblifver, förlustig, och bote derutöfver lika
belopp till statsverket.
Konstitutions-Utshottets Memorial, N:o 12.
19
§ 59.
Röstlängd för första valafdelningen uppgöres, såsom derom i Riddarhusordningen
stadgas.
För andra afdelningen uppgöres röstlängd för hvarje val-distrikt.
För tredje afdelningen uppsättas röstlängder och aflemnas, inom här nedan
bestämd tid, till vederbörande valförrättare inom samma afdelning.
För fjerde och femte valafdelningarne skola likaledes, det år, då lagtima riksdag
inträffar, såsom ock, då kallelse till urtima riksdag utgått, efter sednaste man
tals-
och skattskrifningslängder, fullständiga förteckningar å alla dem, som, enligt
Riksdagsordningen, valberättigade äro, jemte beloppet af hvarderas rösträtt, uppgöras.
För landet skola dessa röstlängder uppsättas serskildt för hvarje socken, och
inom Maj månads utgång det år, då lagtima riksdag infaller, äfvensom, när urtima
riksdag är sammankallad, inom Iva veckor efter riksdagskallelsens kungörande, aflemnas
till ordföranden i socknestämman; åliggande derpå denne ordförande att, sedan
elektorsvalet verkstäldt är, röstlängden till valförrättaren i valdistriktets hufvudort
genast insända.
För städernas afdelning uppsättas röstlängderna distriktvis och aflemnas inom
nu bestämd tid till magistraten i valdistriktets hufvudort. I städer, der elektorsval
eger rum, förhålles med röstlängderna efter enahanda grunder, som på landet.
Om dem, som röstlängderna uppgöra skola, samt huru förhållas bör, om röstlängd
ej inom stadgad tid kommer, derom är serskildt stadgadt.
§ 60.
För röstlängds granskning inom fjerde och femte valafdelningarne utlyses af
ordföranden i socknestämma och af vederbörande magistrat allmänt möte med de
valberättigade, att hållas i Juli månad det år, lagtima riksdag infaller, och, då urtima
riksdag är sammankallad, så fort ske kan. Anmärkning, som då mot röstlängd
göres, skall i protokollet antecknas. Gillas den af de röstegande, varde röstlängden
derefter rättad. Granskningsprotokollet skall af ordföranden och tvänne röstegande
underskrifvas.
Emot röstlängd, som sålunda granskad är, ege ytterligare anmärkning ej rum,
utan så är, att röstvärde derefter minskats, eller valrätt upphört, eller rättelse i
röstlängden genom besvär vinnes.
$ 61.
Är någon med röstlängds granskning, eller med åtgärd vid valförrättning för
20
Eonstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
valafdelning, der Häradsrätt eller Magistrat är valförrättare, missnöjd; ege rätt besvär,
inom åtta dagar efter det beslutet fattades, inlägga hos Konungens befallningshafvande
i valorten. Besväranden skall i sådant afseende af ordföranden eller vaiför—
rättaren begära protokollsutdrag, som inom högst två dagar till honom bör utlemnas,
och det besvären bifoga. Konungens befallningshafvande skall öfver besvären
infordra vederbörandes förklaring inom den för hvarje ort brukliga kortaste tid, och
sitt utslag i målet meddela, sednast inom nästa dags utgång efter förklaringens emottagande.
Hvar som ej nöjes åt detta utslag, eger, inom åtta dagar efter deraf erhållen
del, inlemna deröfver till Konungen ställda besvär hos Konungens befallningshafvande,
hvilken skall desamma, jemte egen och vederbörandes infordrade förklaringar,
ofördröjligen insända till pröfning och afgörande af Konungens Högsta Domstol.
För valafdelning der Hofrätt, Konsistorium eller Konungens befallningshafvande
är valförrättare, ege den missnöjde besvär hos Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol
anföra, och galle för öfrigt i tillämpliga delar hvad här ofvan i denna § stadgadt är.
Om Riksdags böljan ooli Riksförsamlingens konstituerande.
§ 62.
Riksdagarne skola hållas uti rikets hufvudstad, utom vid de tillfällen, då fiendes
framträngande, eller pest, eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt,
eller för Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsätter då, i samråd
med Riksförsamlingens fullmägtige i Banken och Riksgäldskontoret, annan ort,
der Riksförsamlingen bör sammankomma, och kallar den, genom offentlig kungörelse,
dit på bestämd tid.
§ 63.
Riksdagsmännen i Andra Kammaren, äfvensom de, hvilka sedan nästförlidne
riksdag blifvit till ledamöter i Förste Kammaren valde, skola dagen efter den, lill
hvilken riksdag blifvit pålyst, inför Justitie-statsministern, eller den Konungen i hans
ställe förordnar, sina fullmagter uppvisa. Tre bland Riksförsamlingens fullmägtige i
Rikets Bank och tre bland fullmägtige i Riksgäldskontoret böra, till upplysningars
afgifvande, dervid vara tillstädes.
Yid denna granskning, som sednast inom fyra dagar bör fulländad vara, skall
undersökas, huruvida fullmagterna äro i föreskrifven form utfärdade, och lillkomme
sedan hvardera Kammaren att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets utöfvande,
i afseende på så väl sådana dess medlemmar, hvilkas fullmagter ej blifvit godkända,
som dem, mot hvilka eljest, till följd af Riksdagsordningen, anmärkning kan ega
Konstitulions-Utskottets Memorial, N:o 12.
21
ram. 1 sednare hänseendet hör frågan, så framt den är ostridig, afgöras af Kammaren,
men till laglig åtgärd förvisas, då nödiga upplysningar saknas.
Riksdagsman, mot hvars behörighet fråga är hos Kammaren väckt, bibehålie
emedlertid sin befattning såsom ledamot i Kammaren, till dess frågan blifvit pröfvad
och afgjord.
§ 64.
Så snart Justitie-statsministern, eller den i hans ställe dertill varit förordnad,
den i nästföregående § föreskrifna granskning fulländat, hör han derom anmälan
göra hos Konungen, som då, för hvardera Kammaren, dess talman och vice talman
bland dess ledamöter utnämner.
Talmannen och vice talmannen aflägga inför Konungen följande ed: »Jag N. N.,
utnämnd och förordnad att vid denna riksdag vara talman (vice talman) i Riksförsamlingens
Första (Andra) Kammare, lofvar och svär vid Gud och Hans heliga
evangelium, alt jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara
Konungamakten och Riksförsamlingens rättigheter, i öfverensstämmelse med Rikets
Regeringsform. Jag skall ock ställa mig lill ovilkorlig efterlefnad rikets öfriga
Grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla: så sannt mig Gud hjelpe till lif och
själ.»
Der, uti något af de fall §§ Regeringsformen omförmäla, Riksförsamlingen
sammankallad blifvit, på sätt i § Regeringsformen sägs, välje hvardera Kammaren
för sig -talman och vice talman bland sina ledamöter.
§ 63.
Hvardera Kammaren eger utse och förordna sin sekreterare.
Den betjening, hvardera Kammaren i öfrigt anser för sig nödig, må af talmannen
och två af Kammaren dertill utsedde ledamöter, efter samråd med sekreteraren,
tillsättas.
§ 66.
Konungen låter, genom en härold, utlysa tiden, då riksdagen öppnas skall,
sednast till åttonde dagen efter den, som till riksdagens början är bestämd. Riksförsamlingens
ledamöter skola då, sedan gudstjenst för dem hållen är, på rikssalen
sammankomma. Der före Konungen sjelf eller, der Han så för godt finner, någon
af Statsrådets ledamöter ordet, och meddelar Riksförsamlingen berättelse om hvad i
rikets styrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit. Första Kammarens talman
träder derefter inför Konungen och frarnförer Riksförsamlingens underdåniga
vördnad.
22
Konslitutions-Utsliotlets Memorial, N:o 12.
% 67.
Då lagtima riksdag ingått, skola, inom åtta dagar efter riksdagens öppnande,
tillsättas:
ett Konstitutionsutskott;
ett Stats- och Bevillningsutskott;
ett Bankoutskott.
Konstitutionsutskottet skall bestå af 24 ledamöter, Stats- och Bevillningsutskottet
af 36, Bankoutskottet af 24.
Uti alla dessa Utskott skola ledamöterna utses till lika stort antal från hvardera
Kammaren.
§ 68.
Hemligt Utskott tillsattes, när Konungen det äskar. Ledamöterne skola vara
tolf och utses till lika antal från hvardera Kammaren.
§ 69.
Finner någondera Kammaren, i anledning af Konungens propositioner eller i
Kamrarne väckta motioner, eller andra skäl, för frågornas utredning, eller till uppgörande
af förslag till lag, eller förordning, nödigt serskilda Utskott tillsätta; ankomme
på Kammaren att sådane tillfälliga Utskott, bestående af fem eller sju män,
bland sina ledamöter utse.
§ 70.
Vid urtima riksdag må flere Utskott ej bildas, än som erfordras för beredning
af det eller de ärenden, hvilka då förekomma.
§ 71.
Ledamöterne i Utskotten tillsättas genom elektorer. Elektorerne skola, vid
början af hvarje riksdag, till ett antal af 25 för hvardera Kammaren, medelst val
bland dess ledamöter, utses. Inträffa under riksdagens lopp ledigheter bland ledamöterne
i Utskotten; då skola ock de så, som nu är sagdt, fyllas.
Hvardera Kammarens elektorer må inom sig ordförande välja.
§ 72.
Biksdagsman, af hvilken Biksförsamlingen omedelbart kan fordra redo och ansvar,
må ej deltaga i val till elektor för Utskott, eller sjelf utses till elektor; men
vare dock valbar lill ledamot af sådant Utskott, der för hans egna embetsåtgärder
redovisning ej kan förekomma.
Konstitutions-UlskoUets Memorial, N:o 12.
23
§ 73.
Jemte elektorer för val af Utskott skola suppleanter utses till det antal, Kamrarne
nödigt finna. Är elektor af förfall hindrad att sitt åliggande fullgöra, inträde
i hans ställe suppleant. Val till ledamot i Utskott må ej anställas, utan att två
tredjedelar af elektorerne eller suppleanterne tillstädes äro.
§ 74.
Ledamöterne i Utskotten ega inom sig välja ordförande och vice ordförande.
Innan sådant val skett, må den bland ledamöterne, som främst är på Första
Kammarens vallista, ordförandens rätt utöfva uti de Utskott, som ständiga äro, och
uti Utskott, som blott endera Kammaren utser, den, som främst är på listan öfver
de dertill valde ledamöter.
§ 73.
Uti ständiga Utskotten tillsättes sekreteraren af Utskottet.
Öfrig betjening antages i dessa Utskott af ordföranden gemensamt med vice
ordföranden och efter samråd med sekreteraren.
1 de tillfälliga Utskotten skola ledamöterne inom sig, för hvarje serskildt mål,
utse en föredragande, som ock Utskottets utlåtande i samma ämne uppsätta hör,
derest icke, med afseende å ämnets beskaffenhet, Kammaren finner skäligt bifalla, att
Utskottet en sekreterare med nödig betjening till biträde antaga må.
I hemliga Utskottet förordnas sekreterare och annan kanslibetjening af Konungen.
§ 76.
Der så händer, att inom ständigt Utskott göromålen så ökas, att Utskottet dem
ej fullgöra hinner; ankomme på Kamrarnes gemensamma beslut att antingen ledamöternas
antal förstärka, eller ock, för vissa Utskottets handläggning eljest tillhörande
mål, serskildt, för båda Kamrarne gemensamt, Utskott tillsätta. 1 de tillfälliga
Utskotten må förstärkning beviljas af den Kammare, som Utskottet tillsatt.
§ 77.
Varder Utskottsledamot af förfall hindrad, att sin befattning utöfva, då skola
vederbörande elektorer utse en suppleant, att under tiden hans ställe i Utskottet
intaga.
§ 78. '
Har ledamot af Utskott två gånger efter hvarandra, utan laga förfall, från Utskottets
sammanträden sig afhållit, anmäle ordföranden det hos vederbörande Kam
-
24 Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
mare, som då* efter omständigheterna, om inväljande af annan ledamot i Utskottet
förordnar.
§ 79.
Alla Utskott skola, sednast inom fyra dagar från den, å hvilken de utsedde
blifvit, i verksamhet träda, och de utlåtanden, som på dem ankomma, så fort ske
kan, afgifva.
Om sammankomst och arbetstid för hemliga Utskottet bestämmer Konungen.
Örn Utskottens åligganden oell riksilagsärendeiias beredning
§ 80.
Konslitutions-utskottet tillkommer: att å lagtima riksdag infordra och granska
de uti Statsrådet förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriela ärenden
och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af Utskottet
uppgifna händelser kunna fordras: att pröfva anmärkningar, som antingen inom någondera
af Kamrarne, eller af Riksförsamlingens revisorer uti deras berättelse om
statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, mot Konungens rådgifvare blifvit anmälde:
att upptaga och utlåtande afgifva öfver frågor om ändringar i grundlag,
hvilka antingen genom proposition af Konungen eller af riksdagsman blifvit väckta,
eller ock Utskottet, för sin del, vill föreslå såsom högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa: och att granska Justilie-ombudsmannens lill hvarje lagtima
riksdag afgifna allmänna redogörelse och årliga berättelse, äfvensom hans embetsdiarier
och registratur.
§ 81.
Finner Utskottet, vid granskningen af Statsrådets protokoll, att någon Statsrådets
ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som
i kommandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat mot rikets grundlag eller
allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådana öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt
fördöljande af någon upplysning, eller häfver den föredragande underlåtit att
i de fall, § Regeringsformen förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens be<-  slut vägra, då skall Utskottet öfverlemna anmärkningen derom, jemte de handlingar
och grunder, hvarpå densamma sig stödjer, till Justitie-ombudsmannen, som åtal
derå inför riksrätt anställer.
Anmärker
Konstitutions-Utskoltets Memorial, N:o 12.
25
Anmärker Konstitutions-utskottet, att statsrådets ledamöter samfäldt, eller en
eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroendeembete utöfvat, ege då Utskottet sådant tillkännagifva hvardera
Kammaren i det afseende <§ Regeringsformen omförmäler.
Finner Utskottet anledning att mot någon för statsutgifterna redovisande tjensteman
yrka ansvar, ege rätt derom anmälan göra hos Riksförsamlingen, hvilken må,
efter omständigheterna, det hos Konungen tillkännagifva; men ej må sådan tjensteman
personligen inför Utskottet sill ansvar ställas, eller Utskottet i klander af Konungens
anordningar ingå.
Ofver Justitie-ombudsmannens berättelser och redogörelse skall Utskottet utlåtande
till Riksförsamlingen afgifva.
Finner Utskottet skäligt ogilla förslag till ändring af Grundlag, som af riksdagsman
blifvit väckt, förfaller frågan; men Utskottet vare pligtigt skälen för sitt
ogillande meddela åt den, som förslaget gjort, der han det äskar.
§ 82.
Stats- och Revillnings-utskottet tillkommer: att, i anledning af Konungens eller
enskild motionärs ifrån någondera af Kamrarne remitterade förslag, utreda och föreslå
så väl statsverkets inkomster och utgifter, som beloppet och fördelningen af den
bevillning, hvilken finnes nödig; äfvensom att behandla frågor rörande Riksgäldskontorets
förvaltning, inkomster och utgifter.
Ofver af annat Utskott behandlad fråga om allmänna inrättningar eller företag,
som statsanslag erfordra, skall Stats- och Bevillnings-utskottet höras angående tillgångarne
dertill.
§ 83.
Bankoutskottet tillkommer: att öfverse och sig utlåta öfver Riksbankens styrelse
och tillstånd; och att hos Kamrarne föreslå, och i de ärender, för hvilka utskottet
blifvit af Riksförsamlingen dertill bemyndigadt, sjelft gifva föreskrifter om
Bankens förvaltning.
S 84-
Ilemliga Utskottet eger med Konungen öfverlägga om de ärenden, hvilka icke
till andra Utskotts befattning höra, och dem Han pröfvar böra hemliga bållås; dock
håfve Utskottet ej magt att fatta något beslut, utan endast att till Konungen afgifva
yttranden öfver de mål, Han detsamma meddelar.
Dih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 3 Sami. 8 Baft. &
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
§ 83.
Ej må något Utskott, Konstitutionsutskottet och Bankoutskottet undantagna,
väcka nya frågor till afgörande i Kamrarne, eller upptaga andra än de från dem
hänskjutna ärender. I frågor om Riksgäldskontorets förvaltning, inkomster och utgifter
må Stats- och Bevillningsutskottet ock omedelbart förslag till Kamrarne afgifva.
§ 86.
Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens embetsman, eller af något
embetsverk, inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger Utskottet, genom sin
ordförande, hos den statsrådets ledamot, som Konungen dertill vid hvarje riksdag
förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande om de äskade underrättelsernas
meddelande. Statskontoret, Banko- och Riksgäldsverken skola, i frågor om
redovisning af medel, omedelbarligen afgifva alla äskade upplysningar.
Utskott må jemväl öfver ärenden, som under dess behandling äro, inhemta
upplysningar af enskilde medborgare.
Anser Utskott nödigt att, till öfverläggning om något ärende af vigt, med annat
Utskott sammanträda, skall sådant ske uti de ständiga Utskotten genom depute
rade,
på sätt Utskotten derom öfverenskomma, och uti tillfälliga Utskott, genom dessas
sammanträde gemensamt. Kamrarne ega ock sjelfva förordna om gemensam
verksamhet för de af dem tillsatta tillfälliga Utskott.
Emellan hemliga Utskottet och annat Utskott ege sammanträde ej rum.
§ 87.
Talmännen, eller de, som deras ställen företräda, skola oförvägradt tillträde i
Utskotten ega, dock utan rätt att i öfverläggningar eller beslut taga del. I Hemliga
och Bankoutskotten, der tysthetsed fordras, böra äfven de en sådan aflägga.
§ 88.
Omröstning inom Utskott anställes medelst slutna sedlar. Af dem bör alltid
en undantagas och förseglas, och öppnas endast i händelse rösterna, vid sammanräknandet,
betinnas lika delade.
Hvarje närvarande ledamot, som ej af laga jäf hindrad är, skall i omröstningen
deltaga.
Ledamot, som i Utskotts fattade beslut ej instämt, och vill sin serskilda mening
hos Kamrarna tillkännagifva, ege rätt dertill medelst utdrag af protokollet, till
Konstitutions-Vt s ko t te, ts Memorial, N:o 12. 27
hvilket han i sådant fall sin mening skriftligen aflemna bör. Dock må Utskottets betänkande
derigenom ej uppehållas.
§ 89
Utskott må icke fatta beslut, der ej minst tre fjerdedelar af ledamöternas antal
tillstädes äro.
Utskottets expeditioner underskrifvas af ordföranden.
§ 90.
Utskotts sammanträde må ej utsättas för samma tid, Hamrarne äro till sammanträde
kallade.
Vin ärendenas behandling i Hamrarne, oell om beslut
derstädes.
§ 91.
Föredragningsämnen i Kamrarna äro: a) Konungens propositioner och skrif—
velser; b) riksdagsmäns inom Hamrarne framställda motioner och förslag; c) Utskotts
förslag och betänkanden; d) ärenden, som den ena Kammaren meddelar den andra
genom protokollsutdrag.
§ 92.
Konungen låter, antingen å rikssalen, den dag då lagtima riksdag öppnas, eller
inom åtta dagar derefter, till Riksförsamlingen afgifva proposition om statsverkets
tillstånd och behof, jemte förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla
hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar.
Vill Konungen sådan proposition å urtima riksdag aflåta; förhålles sammaledes.
Skrifvelser och propositioner i andra ämnen, af hvad innehåll de må vara, låter
Konungen, när Han under riksdagens lopp så finner för godt, Riksförsamlingen
meddela.
Alla Konungens skrifvelser och propositioner, som ej å rikssalen afgifvas, tillställas
Riksförsamlingen genom en ledamot af statsrådet. De skola åtföljas af statsrådets,
och, då de angå ändring, stiftande eller upphäfvande af allmän civil- kriminal-
eller kyrkolag, äfven af högsta domstolens yttrande deröfver. Af statsrådets
yttrande i hemliga mål erhåller Riksförsamlingen del endast af till- eller afstyr—
kandet.
28
Konslitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
§ 93.
Konungens proposition, rörande statsverkerkets tillstånd och behof, skall genast
till vederbörande Utskott hänvisas. Ej må deröfver i Kamrarne öfverläggning
dessförinnan ega rum. Om propositioner rörande Grundlagsfrågor vare lag samma.
Om andra Konungens propositioner och skrifvelser galle hvad här nedan om
behandling af allmänna frågor stadgadt är: dock så, att de ej afgöras må, innan
Utskotts utlåtande deröfver är inhemtadt.
§ 94.
Riksdagsman ege rätt motioner och förslag framställa i den Kammare, han tillhörer.
De skola skriftligen i tre exemplar uppsatte vara, och innehålla utredning
af de skäl, på hvilka de stödjas. Åsyftar förslaget ändring, eller stiftande af lag,
eller allmän förordning, eller annat allmänt stadgande, då skall ock förslag till dess
ordalydelse meddelas.
I samma motion eller förslag måga ej frågor af olika beskaffenhet sammanföras.
Förslag, som flere än en riksdagsman undertecknat, må ej emottagas, utan så
är, att de medlemmar af samma län, stift eller stad äro, och ärendet en ortens angelägenhet
angår.
Riksdagsman, som förslag till ändring i Grundlag vill väcka; gore det omedelbart
i Konstitutions-utskottet.
§ 93.
Förslag eller motion, som inom de första fjorton dagarne efter det riksdagen
å rikssalen blifvit öppnad, väckas och så beskaffade äro, som i nästföregående §
sägs, må Kammaren ej vägra till åtgärd emottaga. Ej må, med undantag af Grundlagsfrågor,
nya förslag, efter nämnde tid, af riksdagsmän väckas, utan så är, att de
af redan fattade beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen inträffade
händelser, omedelbarligen föranledas.
§ 96.
Vill riksdagsman i den Kammare, hvaraf han är medlem, anmälan göra, att
statsrådet, eller någon dess ledamot, eller föredragande, sitt embetspligt ej vederbörligen
iakttagit, då skall dervid endast följande ordalag begagnas: »Det är anledning
till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den ledamoten, eller föredraganden;
hvarom remiss begäres till Konstitutions-utskottet, inför hvilket anledningen uppgifvas
skall». Sådan remiss skall genast och utan öfverläggning meddelas.
Konstitutions-Utskollets Memorial, N:o 12.
29
§ 97.
Hvarje annan allmän fråga, hvarmed förstås sådant ärende, som kan eller bör
under begge Kamrarnes öfverläggning och pröfning komma, skall, sedan den vederbörligen
inkommit, först uppläsas, och, derest ej Kammaren enhälligt den till Utskott
genast vill förvisa, på bordet ligga lill nästa sammanträde, då den, efter sin
ordningsnummer, åter företagas bör. Yrka då fern ledamöter, att den ånyo uppläsas
eller bordläggas må till nästa sammanträde; bör det ej vägras. Yid sistnämnda
sammanträde skall fråga uppställas, huruvida remiss till Utskott bör ske eller icke?
Uppstår derom omröstning och vägra två tredjedelar af Kammarens närvarande ledamöter
remiss; anses frågan för den riksdagen förfallen, och må en dylik under
densamma ej vidare förnyas. 1 motsatt fall, skall den till Utskott förvisas. Vill
ledamot af Kammaren yttrande i frågan afgifva, att remissen åtfölja; ege dertill rätt,
oell mlemne det skrifteligen till nästföljande sammanträde. Angår frågan ändring
eller stiftande af lag, eller allmän förordning, eller annat allmänt stadgande, och
vill annan ledamot bättring i förslaget föreslå; då skall hans förslag, skrifteligen afgifvet,
utan vidare omgång, till remissen läggas och till Utskottet insändas.
§ 98.
Ej må Kammare, annorledes än i nästföregående § är sagdt, allmän fråga,
som af riksdagsmän blifvit väckt, till afgörande företaga, innan Utskott yttrande deröfver
afgifvit.
Uppstår fråga, till hvilket Utskott ett mål hänvisas bör, kan en sådan blott
för det sammanträdet på bordet läggas, och skall vid det nästföljande ovägerligen
afgöras.
§ 99.
Utskotts betänkande öfver allmän fråga skall, ehvad Utskottet är af endera
Kammaren eller båda tillsatt för ärendets afgörande, i begge Kamrarne föredragas.
Betänkanden från Kamrarnes gemensamma Utskott föredragas först i Andra Kammaren,
och betänkande från Utskott, som blott den ena Kammaren tillsatt, först i
denna.
§ 100.
När betänkande från Utskott inkommit, skall det, sedan det första gången blifvit
föredraget, hvila på bordet. Begära flere ledamöter att det, efter andra föredragningen
åter må blifva bvilande; bör det ej vägras. Men då det tredje gången
förekommer, skall det till afgörande företagas.
30
Konstitutions-Utskotlels Memorial, N:o 12.
Frågor af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom Utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast afgöras, derest icke någon Kammarens ledamot
bordläggning begär.
Öfver alla på bordet lagda ärenden skall öppen förteckning med dertill hörande
handlingar finnas i Kammaren att tillgå.
§ 101.
Då Kammare till öfverläggning samlad är, eger hvarje dess ledamot rätt att,
ståeude och från sin plats, till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som
under öfverläggning komma och om lagligheten af allt, som inom Kammaren sig
tilldrager. Hvar och en yttre sig i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad
blifvit. Ej må någon tala utom protokollet.
Personligen förolämpande uttryck må ingen sig tillåta. Sker det, eger Kammaren
pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må af talmannen erhålla
tjenlig föreställning eller varning, eller om saken bör till laga domstols behandling
öfverlemnas, eller ock alldeles förfalla.
§ 102.
När ett ärende till slutligt afgörande företages, skola alla dertill hörande handlingar
uppläsas, så snart någon ledamot af Kammaren det begärer. Ej må något
mål slutligen afgöras förr, än talmannen inhemtat, huruvida Kammaren anser
öfverläggningen fulländad; börande derefter proposition justerad framställas. Sedan
talmannen förklarat, om han funnit propositionen med ja eller nej besvarad, må
den eller de, som talmannen ansett öfverröstade vara, begära omröstning, och skall
deu dem ej förvägras. Underlåtes detta; må ändock den, som så för godt finner,
låta sin särskilda mening i protokollet antecknas; men ingen må försöka att beslutet
genom ny öfverläggning upprifva.
Begära en eller flere omröstning och afstå ej derifrån, bör omröstningsproposition,
jemte tydlig kontra proposition, genast författas, justeras och anslås, samt
omröstningen straxt derefter ega rum.
Proposition må ej göras, huruvida omröstas skall, ej heller omröstning derom '
tillåtas.
Omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar. Hvarje ledamot beräknar dervid en röst. Till undvikande af lika
röstetal för ja och nej, skall, i mål, der blott enkel pluralitet erfordras, talmannen,
vid hvarje omröstning, innan sedlarne uppläsas, en bland dem uttaga och genast
förseglad aflägga. Befinnas, vid sammanräknandet af de öfriga, rösterna lika delade,
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
31
skall den förseglade sedeln öppnas och afgöra beslutet, men i annat fall genast
förstöras.
§ i 03.
Då beslut öfver ett betänkande, eller öfver en af riksdagsman väckt fråga,
skall fattas, bör första propositionen ställas på bifall till förslaget.
Besvaras denna med nej, och hafva anmärkningar i saken blifvit under öfvert
läggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas.
Har ärendet under öfverläggningen blifvit skiljdt i flera delar, öfver hvilka serskilda
anmärkningar blifvit gjorda, skall, när sådant äskas, proposition om hvarje del serskildt
framställas. På samma sätt förhålles, derest första propositionen om ett mål,
som omfattar flere delar, blifvit med ja och nej besvarad.
Lagförslag, som flere afdelningar eller paragrafer innehåller, skall om det afdelnings
och paragrafsvis under öfverläggning tagits och beslut först öfver hvarje
paragraf för sig fattats, derefter till antagande eller förkastande i sin helhet framställas
sålunda som ofvan är sagdt.
§ 104.
Talman må ej vägra proposition, utan så är, att han finner frågan bokstafligen
strida mot Grundlags lydelse; och bör han skälen för sin vägran då alltid uppgifva.
Instämmer ej Kammaren med honom i begreppet härom och yrkar ändock proposition;
ege han förklara öfverläggningen hvilande, och förvises då frågan till Konstitutions-utskottet,
hvilket ofördröjligen bör inkomma med motiveradt och bestämdt
utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet med Grundlagen. Vid sådan frågas
afgörande skall Utskottet vara fulltaligt. Å hvad Konstitutions-utskottet förklarat
icke vara mot Grundlag stridande, kan proposition sedermera ej vägras.
§ 103.
Ingendera Kammaren må, vid allmänna frågors afgörande, fatta beslut, derest
icke två tredjedelar af ledamöternas antal äro närvarande.
§ 106.
Beslut, som Kammare i allmän fråga fattat, skall genom utdrag af protokollet
Medkamrnaren delgifvas. Har ärendet varit af Utskott handlagdt, skall ock detta om
beslutet genom protokollsutdrag underrättas.
Vill ledamot, som i Kammares beslut ej instämt, sin särskilda tanka hos Medkammaren
anmäla; ege dertill rätt och afgifve då sin serskilda mening skriftligen till
32
Konstitutions-Utskotlets Memorial, N:o 12.
protokollet, hvarefter den genom protokollsutdrag Medkammaren delgifves. Dock må
icke beslutets afsändande af sådant skäl uppehållas.
§ 107.
Innan tre dagar förflutit, sedan ett af Utskott handlagdt mål till afgörande förevarit
i ena Kammaren, må det ej i Medkammaren till pröfning företagas.
§ 108.
Gillar Medkammaren betänkande eller förslag, som endera af Hamrarne förut
godkänt, utgör det Riksförsamlingens beslut.
§ 109.
Nu händer, att Kammare, som ett ärende sednare behandlar, utan att afslå förslaget,
ej gillar de anmärkningar dervid, som Medkammaren gjort, eller ock linner
andra vara att tillägga, må förstnämnda Kammare låta frågan hvila till annan sammankomst,
och då i saken fatta sitt beslut, hvilket öfverlemnas till Medkammaren,
som derefter eger samma beslut ulan förändring biträda eller afslå.
Anser den Kammare, som ärendet sednare behandlar, frågan vara af vigt och
fordra närmare utredning, må den kunna ärendet återförvisa till vederbörligt Utskott,
hvars nya betänkande i ämnet skall af Hamrarne företagas till ovilkorligt afgörande.
§ 110.
Stanna Hamrarne i olika beslut, eller afslår en af dem ett förslag, som Medkammaren
antingen godkänt eller med anmärkningar öfverlemnat, eller afslår Kammare
hvad Medkammaren, på sätt i nästföregående § sägs, till dess ytterligare pröfning
bänskjutit; då skall förslaget eller frågan anses för den riksdagen hafva förfallit,
utom i de fall, som i nästföljande tvänne §§ upptagas.
§ lil.
Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af Grundlag kan,
sedan det af vederbörligt Utskott blifvit handlagdt, å samma riksdag af Hamrarne
afslås, men icke slutligen antagas.
Åsämjas ej Hamrarne om beslutet; förfalle frågan, om den af riksdagsman eller
Konstitutions-utskott blifvit väckt.
Ilar frågan uppkommit genom proposition af Konungen, och någondera Kammaren
Hans förslag gillat, då skall förslaget å nästa lagtima riksdag, utan någon
ändring,
Konstitutions-Utskottets Memorial, iV>o 12. 33
• •••' <». J 1 '-t - • £-i>
ändring, å nyo pröfvas. Lag samma vare, då hvardera Kammaren om bifall till
ett förslag ense äro.
Varder förslaget då, medelst bifall af två tredjedelar af hvardera Kammarens
samtlige ledamöter, antaget, blifver det Riksförsamlingens beslut. Godkännes det
icke med sådan pluralitet ordagrannt och i dess helhet, anses det hafva förfallit.
Beslut öfver hvilande (grundlagsförslag må ej till annan riksdag uppskjutas, med
mindre Jtonungen och båda Kamrarne om uppskof ense aro.
§ 112.
Stanna Kamrarna i stridiga beslut uti frågor, rörande statsreglering och bevillning,
eger Första Kammaren bos den A.ndra föreslå ändringar ej mindre i summornas
belopp, än i grunderna för deras upptagande och fördelning. Kunna Kamrarne
sålunda sig ej förena om gemensamma beslut rörande anslag'och bevillning; då
skall öfver det, som stridigt är, omröstning samtidigt i båda Kamrarne sålunda anställas,
att Första Kammarens beslut upptages som ja-proposition och Andra Kammarens
beslut som nej-proposition i hvardera Kammaren, och den mening, för hvilken
de flesta rösterna, sammanräknade för bada Kamrarna, utfallit, utgöra Riksförsamlingens
beslut. — Vid sådan omröstning skall endast i x\ndra Kammaren förseglad
röstsedel afläggas, och, i händelse rösterna finnas vara lika delade, öppnas för
att afgöra frågan.
Frågor angående Riksbankens och Riksgäldskontorets förvaltning, inkomster och
utgifter, såsom ock andra ärenden, som utan gemensamtbeslut ej kunna lemnäs, skola
behandlas på samma sätt, som nu är sagdt.
§ 113.
Riksförsamlingen, eller dess Kamrar, må icke i Konungens närvaro öfver något
amne rådpläga eller besluta.
§ 114.
En hvar af Statsrådets ledamöter ege uti Riksförsamlingens båda Kamrar rätt
atti öfverläggningarne, men ej i besluten, taga del. I de fall, då, enligt Regeringsformen,
Statsrådets ledamöter uppdraget är att med Konungslig magt och rätt styra,
må de Kamrarnas öfyerläggningar icke öfvervara.
§ US.
Uti mål, som personligen någon ledamot i Kammare rörer, må han väl i öfverläggningarne,
men ej i beslutet, deltaga.
Bili. till it. St. Brot. 1847 och 1848. 3 Sami. 8 Baft. 5
34
Konstitutions-Utskotlels Memorial, N:o 12.
§ 116.
Talmännen, eller, i händelse de af förfall hindrade äro, vice Talmännen ega
att, hvar för sin Kammare, utfärda kallelse till sammanträden, ärendena derstädes
föredraga, de yttrade meningarne upplaga, reda och framställa, göra propositioner
för heslutens fattande, och vidmagthålta ordning vid sammanträdena, allt efter de
föreskrifter, denna Grundlag innehåller. Sjelfve ega de dock ej röst vid beslutens
fattande och kunna ej heller något annat föreslå, än hvad som erfordras till verkställighet
af Grundlagarna, Kamrarnas serskildta beslut, och Kamrarnes arbetsordning.
Talman eger ej magt att, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde
afsluta.
§ 117.
För protokollsföringen och vården af inlemnade handlingar ansvarar i hvardera
Kammaren Sekreteraren. Uti protokollet bör noga antecknas allt hvad rörande riksdagsärendena
inom Kammaren förefaller och beslutes. Protokollet skall inför Kammaren
justeras, och, likasom ock de utgående protokollsutdragen, af Sekreteraren
underskrifvas.
§ 118.
Vid justering af protokoll eller protokollsuldrag kan ett beslut ingalunda ändras,
men väl må sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer.
Utur ett protokoll må vid justeringen, med Kammarens bifall och den
talandes eget begifvande, uteslutas dennes egna uttryck och äfven öfverläggningar, som
deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig
grundar.
§ 119.
Riksdagsman, som varit frånvarande, då något beslut fattats inom den Kammare,
han tillhörer, ege rätt derefter lill protokollet anmäla, att han ej i beslutet
deltagit, men må dervid icke uti anmärkningar eller klander af detsamma sig inlåta.
/ laki 6j£9I! ©O 16 fllOÖ
Om val till T (tronföljare, omyndig Konungs Förmyndare,
Justitie-Ombudsman, Opinionsnämml, TryckfrihetsKommitté,
Fullmägtige och Revisorer.
§ 120.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en Nämnd, beslående
af sextiofyra personer, utaf hvilka Riksförsamlingens båda Kamrar, genom
Konslitutions-Utskottels Memorial, N:a 12.
35
sluten omröstning, bland sina ledamöter utse hvardera trettiotvå, med uppdrag att,
vid förefallande skiljaktighet mellan Kamrarna, bestämma valet.
Dagen efter, sedan nämnden är utsedd, skrida Kamrarna till val af Konung
eller Tbronföljare. Förena sig Kamrarna om en och samma person, vare han utkorad.
I annat fall afgör Nämnden. Dock må ej hos densamma komma under
omröstning andra, än de tvenne, som i Kamrarna erhållit flesta rösterna; egande
ingendera Kammaren att (lere än en under omröstning ställa. Nämndens ledamöter,
hvilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i
Kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i Kamrarna förrättadt är, och
skiljas ej åt förr, än valförrättningen är fullgjord. Omröstningen sker per capita
och med slutna sedlar, deraf en före uppräknandet förseglad aflägges. Den af de
båda under omröstning komna personerna, på hvilka då inom Nämnden de flesta
rösterna falla, är behörigen vald.
I den händelse, som § Regeringsformen omförmäler, skall Nämnden väljas
inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till Riksförsamlingens sammankomst
utsatt.
§ 121.
Skall tillsättning ske af förmyndare för omyndig Konung, sammanträder Riksförsamlingen
sist dagen efter den, då riksdagen blifvit å rikssalen öppnad, och utser
en Nämnd af sextiofyra personer, utaf hvilka hvardera Kammaren genom sluten omröstning
bland sina ledamöter väljer trettiotvå. Denna Nämnd röstar per capita om
de af Riksförsamlingen till antalet bestämda förmyndare, som skola vara antingen
en, tre eller fem. Hvarje ledamot af Nämnden upptecknar å en sluten vallista de
män, dem han anser förtroendet värdiga, och så många, att de med en person
öfverstiga det af Riksförsamlingen bestämda antalet. Af dem, som dervid kommit
i åtanka, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då
Nämndens pluralitet gifver utslaget. På samma sätt förfares med den, som näst honom
af de flesta blifvit kallad o. s. v. till dess det föreskrifna antalet af förmyndare
blifvit uppfyldt; kunnande ej Nämnden åtskiljas förr, än valet fulländadt är; och
gäller detta val såsom Riksförsamlingens beslut.
Om så händer, att Kamrarne ej inom tre dagar, sedan riksdagen blifvit å rikssalen
öppnad, om förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och lill
lika antal, som angående Nämnden bär ofvan sagdt är, ett serskildt Utskott, att
medelst omröstning per capita, denna fråga, med samma kraft och verkan som
Riksförsamlingens beslut, inom två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda
Nämnden, likaledes inom två dagar, hafva valet förrättat, så att, i alla händelser,
36 koristitutions-Utskottets Memorial, $f:o 12,
förmyndarevalet inom sju dagars förlopp från riksdagens Öppnande å rikssalen må
vara verkstäldt.
§ 122.
Till följd åf Regeringsformens <§', skall Riksförsamlingett-, å hvarje lagtima
riksdag, förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att, såsom
Riksförsamlingens ombud, hafva tillsyn öfver fagarneS efterlefnad af domare och
embetsman, samt alt inför den riksrätt, sorn i bemälde Grundlags § till dess
inråttttlég och göromål beskrifves, eller vid andra Vederbörliga domstolar i laga
ördnihg tilltala dem, sorn i sina embetens utöfning anseS, af väld, mannartiån eller
årtnan orsak,, hafva någon olaglighet begått, eller underlåtit ått sina ernbetSpligter
behörigen fullgöra.
Denne Riksförsamlingens Justitice-omludsman, hvats rättigheter oell åligganden
ytterligare, så val i Regeringsformen som genom serskild instruktion utstakaS, väljes
åf fyratioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvarderå Kammaren inom sig
utser tjugufyra. Desse valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda samma
dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr, än valet är fulländadt, skola
först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig uppgifva den man, som de anse
böra komma under omröstning. Falla dervid rösterna till mer än hälften på en
man, är han behörigen vald. Varda åter rösterna så fördelade mellan flere, att
sådan full pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna
sedlar till antagande af den, sorn de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke anfages,
af den, sorn näst honom utaf de fleste valmännen blifvit kallad, 6. s. v.
Inträffar deti händelse, att två eller flere persotter, öfver hvilka röstas bör, Undfått
lika röstetal, skall först votering företagas om den ordning, hvärttti de böra tili
omröstning framåfälläs. Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda för sig gått, likväl
ingen häfva erhållit ofvan föreskrifna pluralitet, bör ny omröstning anställas öfver
älla dem, sorn vid den föräta blifvit satte i fråga, och skall den, sorn då erhåller
de flesta rösterna, anses behörigen vald. Enär någon af de i denna ordning under
omröstning ställde blifvit åf valmännens pluralitet anlagen, Upphör valförrättningen,
och varder han af Riksförsamlingen förordnad. — Den, åt hvilken detta embete
blifvit änföVtrödt, kan vid följande riksdagar i nu föreskrifven ordning dertill åter Väljas.
Vålmännen böra vid samma tillfälle, då Justitiae-ombudsman utses, och på
enähanda sätt, välja en man af de egenskaper, sorn hos denne embetsman erfordras,
för alt honom efterträda, ifall batt innan nästföljande lagtima riksdag skulle med
döden afgå.
Konstiiutiom-UtskoUets Memorial, N:o 12,
37
I händelse Justitim-ombudsmannen vid samma riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, insätter Riksförsamlingen
genast i embetet den man, Sorn blifvit tilt hans efterträdare utsedd.
Skulle Justitise-ombudsmannens utsedde efterträdare, under påstående riksdag, afsäga
sig det erhållna förtroendet eller i Justitiee-ömbudsmannens embete insättas, eller
med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan behörig matt i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarne, skall Riksförsamlingens rätt
härutinnan genom dess fullmägtige i Banken och Riksgäldskontoret utöfvas.
§ 125.
Å hvarje lagtima riksdag skola fyralioåtta medlemmar af Riksförsamlingen, nemligen
inom hvardera Kammaren tjugufyra, genom Sluten omröstning utväljas till en
N mnd, som i den ordning, § Regeringsformen stadgar, eger att döma, huruvida
Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas,
eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom
Regeringsformens § handlar, likväl kunde aöses böra från utöfningen af Konungens
domsrätt skiljas.
§ 124.
Till tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, förordna
sex för kunskaper och lärdom kände män, jemte Justitise-ombudsmannen,
som bland dem förer ordet. Desse kommitterade, af hvilka två utom Justitiae-ombudsmannen
skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugufyra valmän,
af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tolf.
Afgår mellan riksdagarne någon bland kommitterade, välja de öfriga lill det
lediga rummet en behörig man.
§ 125.
Riksförsamlingen väljer, å hvarje lagtima riksdag, sina fullmägtigé i Rikets
bank, till ett antal af sju, genom fyralioåtta valmän, af hvilka hvardera Kammaren
inom sig utser tjugufyra. Desse fullmägtige åligger alt, jemlikt serskilt reglemente,
förvalta bankens medel och tillhörigheter; egande ordföranden afgörande
röst, derest i frågör, som hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna för
tvenne skiljaktiga meningar utfalla lika. Valet till banko-fullmägtige sker, medelst
slutna sedlar, sålunda, alt först utses den, sorn bland fullmäktige skall blifva ordförande,
och sedan de Öfriga sex; tillkommahdé fullmägtige att sjeifvé, Månd sig,
välja en vice ordförande att föra ordet, där hillder för ordföranden intraffå.
38
Konstitutions-Utslwdets Memorial, N:o 12.
§ 126.
Riksförsamlingens fullmägtige i Riksgäldskontoret, hvilka böra vara sju, väljas,
å lagtima riksdagar, af samma valmän och på enahanda sätt, som nästföregående §
föreskrifver; gällande äfven i afseende på ordförande och vice ordförande lika stadgande
för fullmägtige i Riksgäldskontoret, som för bankofullmägtige, enligt nämnde
paragraf, eger rum.
§ 127.
Å hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen revisorer till ett antal af
aderton för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera Kammaren utses, att enligt
Regeringsformen och serskild instruktion granska Statsverkets, Riksbankens och
Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta
de för år afslutade räkenskaper, hvilka af föregående revisorer icke blifvit granskade.
Revisions-förrättningen tager årligen sin början den lä September. Ej må någon
revision öfverskrida en tid af två månader.
Revisorerne välja sjelfve inom sig sin ordförande, hvilken tillkommer afgörande
röst, derest, vid omröstning bland revisorerne, rösterna för tvenne skiljaktiga meningar
utfalla lika.
De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att i sin berättelse till
Riksförsamlingen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande
lagtima riksdag Öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och vidare
behandling.
§ 128.
Till fullmägtige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, samt till revisorer af Statsverkets,
Bankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, skola ej
andra väljas, än sådana, som kunna vara riksdagsmän och ledamöter af Utskott. Ej
eller må till revisor utses den, som vid något af dessa verk är redovisande eller
löntagande.
§ 129.
På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige och revisorer, enligt nästföregående
fyra §§, utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande förfall för
dem, träda i deras ställe, nemligen för fullmägtige i Riksbanken tre suppleanter,
för fullmägtige i Riksgäldskontoret tre, och för hvarje å s revisorer sex, hvilka sistnämnda
väljas till halfva antalet af hvardera Kammaren.
Konstitutiom-Utskoltets Memorial, N:o 12.
39
§ 130.
Riksförsamlingens Nämnder och valmän utse sjelfva, bland sig, sina ordförander.
§ 131.
Vid alla tillfällen, då personer komma under omröstning, iaktlages, att nainnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria så väl från all tvetydighet i anseende tili personernes namn, som
från oriktighet i anseende till deras antal.
Om utfärdande oell meddelande af Riksförsamlingens
beslut
§ 132.
De framställningar till Konungen, hvilka Riksförsamlingen besluter, skola, äfvensom
svaren på Hans till Riksförsamlingen aflätna förslag, genom skrivelser lill
Konungen aflemnas.
§ 133.
Riksförsamlingens beslut till ändring eller tillägg i Grundlag, eller i allmän
civil- kriminal- eller kyrkolag, skall underställas Konungens sanktion.
Å Konungens propositioner i sådana mål skola Riksförsamlingens svar, derest
beslutet innefattar bifall till Konungens förslag, på rikssalen, å dag, som Konungen
utsätter, öfverlemnas.
§ 134.
Ingen expedition öfver något Riksförsamlingens beslut må utgå förr, än den
blifvit i Kamrarna behörigen justerad och underskrifven.
Uppsättandet och expedierandet af Riksförsamlingens skrivelser och beslut, äfvensom
af riksdagsbeslutet, besörjes genom ett serskildt Riksförsamlingens kansli,
under inseende af två inom Första, och två inom Andra Kammaren dertill utsedde
ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas talmän och vice talmän, tillkommer
att utse och förordna de tjenstemän, som Riksförsamlingen anser för detta
kansli erforderliga.
Den ledamot af Statsrådet, som Konungen dertill förordnar, eger rättighet att
öfvervara riksdagsbeslutets justering i de delar, som rör Konungens yttranden.
40
Konstitutions-UtskoUets Memorial, N:o 12.
§ 133.
Riksdagsbeslutet skall af Riksförsamlingens samtlige ledamöter underskrifvas
och beseglas. Öfriga från Riksförsamlingen utgående expeditioner undertecknas endast
af talmännen.
§ 136.
De allmänna förordningar och stadgar, hvarom Konungen och Riksförsamlingen
under riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens namn och
med Dess underskrift utfärdas.
§ 137.
De i Riksförsamlingens Kamrar förda protokoller samt öfriga riksdagshandlingar
skola, på statens bekostnad, så tidigt sko kan, af trycket utgifvas, de sednare fullständigt,
och protokollerna, sålunda som Kamrarna, hvar för sig, förordna.
Om sfeyilil lör Riksförsamlingen, liess Af delningar q cl*
ombud, samt om Riksdagsmäns och de vid Riksdag
anställde tjcnstemäns personliga förmåner.
§ 138.
Riksförsamlingens ledamöter kunna, i utöfningen af deras riksdagsmannabefattning,
icke bindas af andra föreskrifter, än rikets Grundlagar och de för riksdags-ärendenas
behandling gällande ordnings-stadganden.
§ 139.
Varder riksdagsman under påstående riksdag, eller under resa till eller från
riksdagen, med ord eller gerning ofredad af den, som känner, att han i sådant
ärende stadd är, eller sedan han det sjelf tillkännagifvit, eller varder han efter riksdagen,
för riksdagsgöromålens skull, så behandlad, skall sådant enligt allmän lag
anses och straffas.
Skulle någon enskild man, eller någon corps, militär eller civil, eller ock nå-^
gon menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift eller med an
ledning
af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, eller dess Afdelningar,
eller störa friheten i deras öfverläggningar och beslut, skall sådant anses såsom förräderi;
ankommande på Riksförsamlingen att slika förbrytelser i laga ordning ber
ifra låta.
§ 140
Konstitutions-Utskotlets Memorial, N:o 12.
41
§ 140.
Ej må någon, för sina gerningar eller yttranden, i egenskap af riksdagsman,
kunna under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas, utan att den Kammare, till
hvilken han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjättedelar
af Kammarens vid omröstningen tillstädes varande ledamöter instämt; egande
dock ingen att häraf taga sig anledning till frikallelse från författareansvar enligt
tryckfrihets-förordningen. Men öfverfaller någon inom Riksförsamlingen eller dess
afdelningar den andre med hugg och slag, eller nyttjar mot honom vapen, håfve
den angripande förverkat lifvet; och må han, utan att vidare njuta riksdagsmannaskydd,
lill behörig domstol öfverlemnas.
Beskylles riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej kunna i häkte
inmanas, förr än, efter anställd ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder; gällande likväl, om han efter domstolens kallelse,
sig ej inställer, hvad allmänna lagen i slikt fall stadgar.
Ej må riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller för skuld insättas.
Dock skall hans egendom ej vara från laga utmätning frikallad.
Icke eller kan någon riksdagsman ifrån annan ort, medan han för riksdagens
skull sig å riksdagsorten uppehåller, utom i ofvan omförmälda svårare fall, dragas
derstädes för rätta, med mindre han sökes för gäld, som han under den tiden sig
der åsamkat.
Ej må någon vara tillåtet att från den, som till riksdag ifrån landsorten anländt,
till krigstjenst värfva tjenstehjon utan husbondens lof och minne.
§ 141.
Ingen riksdagsman må kunna, af hvad anledning som helst, förmenas att riksdagen
bevista; dock gäller under krigstid undantag härutinnan för militärpersonor,
då de i rikets tjenst af Konungen beordras.
§ 142.
Riksdagsman må ej från riksdagsorten afresa, eller från riksdagsöfverläggningarne
sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom protokollsutdrag, tillåtelse
af den Kammare, hvartill han hörer. Är han ledamot i Utskott, skall han först
derstädes anmäla sig till ledighets erhållande och derefter gifva sin åstundan i Kammaren
tillkänna; börande, i fall ledigheten beviljas, en suppleant utses, att under
tiden intaga hans plats i Utskottet. Utan synnerliga skäl må ej längre ledighet än
för tre veckors tid beviljas.
m. till R. St. Trot. 1817 och 1818. 3 Sami. 8 Haft. 6
42
Konstiiutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
Den, som utan lof från riksdagsorten afreser eller utöfver undfången tillåtelse
från riksdagen uteblifver, skall ansvara, på sätt 58 § för likartadt fall stadgar.
§ 143.
Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, samt Riksförsamlingens revisorer
kunna ej, i och för deras befattning, emottaga befallningar utan af Riksförsamlingen
och i enlighet med dess instruktioner; ej eller till ansvar och redo ställas,
utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga ordning. De njuta för sina gerningar
och yttranden under samma befattning den säkerhet, som riksdagsmän, enligt denna
Grundlag tillkommer.
§ 144.
De hos Riksförsamlingen eller dess afdelningar anställde tjenstemän och betjente
njuta, under riksdagen, samma säkerhet som riksdagsmän, och erhålla af statsmedlen
en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning, som af Riksförsamlingen
för hvarje riksdag bestämmes.
Om Riksdagens afslutamle
§
143.
Ej må lagtima riksdag, utan Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut, upplösas, innan fyra månader förflutit från den dag, då Konungen
låtit till Kamrarne öfverlemna Sin proposition om Statsverkets tillstånd och behof.
Efter denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, när Han så för godt
finnér. Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat eller
ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, skall den förra bevillningen fortfara
intill nästa riksdag. Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen
icke om fördelningen deraf ense, då skola efter den fastställda bevillningssummans
förhållande till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad, de i den
sista bevillningsförordningen stadgade artiklar jemlikt ökas eller minskas; börande, i
slikt fall, Riksförsamlingen åt dess Fullmäktige i Ranken och Riksgäldskontoret uppdraga
att en ny bevillningsförordning på sådan grund uppgöra och utfärda.
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§ 146.
Då riksdag fulländad är, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad
gudstjenst, Riksförsamlingens ledamöter, under talmännens anförande, på rikssalen
Konstitulions-Utskottels Memorial, N:o 12.
43
och framföra, genom första Kammarens talman, till Konungen sin tacksamhet och
sina välönskningar; hvarefter riksdagsbeslutet uppläses. Konungon förklarar deruppå
sjelf, eller genom någon af Statsrådets ledamöter, riksdagen vara afslutad, och hem-?
förlofvar Riksförsamlingen.
2:o.
Af Herr Billström, som åberopade sitt, under ärendets diskussion, inom Ut-sskottet
afgifno yttrande, så lydande:
»Det nådiga förslag till svenska Nationalrepresentationens ombildning, som nu
är under Konstilulions-Utskottets pröfning, innebär onekligen tvenne högst väsendtliga
och nyttiga förändringar, genom afskaffnnde af ståndsindelningen och ali sjelfskrifvenhet
till utöfvande af riksdagsmannakallet; men hvad i detta förslag dymedelst
gifves med den ena handen, tages, såsom mig synes, tämligen hårdt tillbaka med
den andra. Yäl heter det, att den nya Riksdagsordningen är, i enlighet med tidens
och samhällsutvecklingens fordringar, byggd på den grundsats, att represenlanterne
skola af folket utses medelst samfälda val; men vid tillämpningen häraf äro, uti
det nådiga förslaget, så många och betydliga restriktioner gjorda, att den åberopade
grundsatsen råkat blifva nära nog undanröjd. Icke blott för bildandet af den Första
Kammaren hafva skiljda valafdelningar, vissa qualifikalioner af högre rang och förmögenhet
för ernående af valbarhet, bibehållande af representantkallet under flera
riksmöten m. m. blifvit bestämda; utan äfven för den Andra Kammaren hafva trenne
serskildta valkategorier med sina olika valsätt (medelbara och omedelbara), öppen
och sluten omröstning samt graderade röstberäkningar, efter serskildta grunder för
landet och städerne, ansetts nödiga och lämpliga. För så vidt man af allt detta på
förhand rimligare kan sluta, rörande den nya representationsbyggnaden, lärer dess
öfra våning eller den så kallade Första Kammaren, som tvifvelsutan blir rikt och
prydligt möblerad, komma att erbjuda ganska vidsträckta vyer, under det nedre våningen
eller den s. k. Andra Kammaren med sina konstgjorda afdelningar och skrank,
sannolikt skall lemna största platsen åt embels- och tjenstemän, då sjelfva folket,
såsom vanligt, torde komma att bo ganska trångt och obeqvämt.
I stället för att förmedla och bringa till gemensamhet, tyckas de olika val-r
kategorierne och valsätten snarare gå ut på att söndra och afskilja.
De stadganden i den föreslagna R. O., hvilka, till följd häraf, för mig utgöra
de hufvudsakligaste hindren emot dess antagande, äro: att en alltför stor öfvervigt
blifvit gifven åt rikedomen och embetsmanna-inflytelsen; att valsättet är högst in-?
veckladt, och derigenom opraktiskt; att sjelfva författningen, som förråder en
44
Konstitutions Utskottets Memorial, N:o 12.
ammanflickning af åtskilliga förut kända förslag och bland dessa besynnerligen det
allmänt ogillade, af representations-kommitéen utarbetade, betänkandet, saknar det
inre sammanhang och konsequens, som i all god lagstiftning oeftergifligen måste finnas;
samt att denna lag icke heller eger den lättfattlighet, enkelhet och bestämdhet,
som bäst förmår att betrygga emot förtydningar, och som aldraminst i en Grandåg
bör lemnäs åsido.
Genom en speciel granskning och anförande af några detaljbestämmelser, vill
jag söka att gifva stöd för hvad jag nu i besagde hänseende vågat anmärka, dervid
följande den nummerordning, som de ifrågakommande §§ i R. O. innehafva.
Enligt 2 § »må vid urtima riksdag förekomma endast det eller de allmänna
ärenden, som föranledt riksdagen eller af Konung eneljest för Riksförsamlingen framläggas
samt hvad med dessa ärenden står i oskiljaktigt sammanhang». Härigenom
skulle en ganska betydlig inskränkning i den Rikets Ständer för närvarande tillförsäkrade
rätt uppkomma. Ingen granskning af Regeringsålgärderne under den sedan
nästföregående riksdag förflutna tiden skulle få ega rum; ingen ändring i Grundlag
eller i civil och criminallag linge föreslås; intet önskningsmål till Konungen framställas.
En hvar torde dock inse vigten och angelägenheten deraf, att dylika, för
nationens väl ofta högst maktpåliggande, ärenden må, äfven vid urtima riksdagar,
kunna företagas och behandlas.
Det i 4 § stadgade stora antalet ledamöter i Riksförsamlingen torde, serdeles
i Första Kammaren, kunna tåla någon förminskning. Med afseende på folkmängden
finnes säkerligen ingen stat med representativ författning, som jemförelsevis utkorar
ett så stort antal ombud, som det här föreslagna. För att ega motvigt till
Andra Kammaren kan den Första ej tarfva en så hög numerär, enär den i vissa
vigtigare fall fått sig tillagdt absolut veto.
Grunden för den i 6 § bestämda fördelning af valrätten är, åtminstone för
mig, icke möjligt att med säkerhet finna. Antingen skall den sökas i folkmängd, i
egendomsvärde eller i skattebidrag? Ingendera tyckes gifva do resultat, sorn denna
§ upptager.
7 § innehåller föreskrift om landels fördelning i valdistrikter samt tillägger, att,
huru denna fördelning skall ske, så ock huru stort antal riksdagsmän hvarje valdistrikt
eger utse, äfvensom huru städernas riksdagsmän skola på dem distriktvis
fördelas, derom stadgas i serskild lag, hvari ändring ej må ega rum, ulan genom
Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande beslut. Då emedlertid uti den
såsom bilaga till Riksdagsordningen följaktiga serskilda artikel påbjudes, att Rikets
Ständer å den riksdag, då Riksdagsordningen varder antagen och fastställd, må, utan
den andra statsmaktens medverkan och sanktion, besluta om den nämnda indelnin
-
Konstilutions-Utskottets Memorial, N:o i 2.
45
gen af valdislriktcrne och hvad i öfrigt till regleringen af riksdagsmannavalen hörer,
synes enahanda rätt, när ändring uti besagde reglering kunde ifrågakomma, jemväl
hafva kunnat och bordt åt Riksförsamlingen öfverlcmnas, utan Konungamaktens inblandning
deri.
Genom den i § 8 mom. 6 stadgade census har en högst betydlig del af den
jordbrukande befolkningen blifvit från rösträtt utesluten. Då man gifvit en dylik
rätt åt sockenhandtverkare och sockenspelmän, endast dessa för sina yrken erlägga
bevillning lill staten, borde, med vida större skäl, alla besutne arrendatorer, hvilka,
åtminstone å publika hemman och lägenheter, ega en betryggad och oftast inom
slägten fortgående besittningsrätt, komma i åtnjutande af enahanda förmån.
Likaså synes undantaget i 12 §, i hvad det rörer underbefälet vid krigsmakten,
vara mindre rättvist. Underofficerare vid indelda arméen befinna sig vanligen
uti en oberoende ekonomisk ställning, och att de mera, än t. ex. Underlöjtnanter,
skola missbruka den ifrågavarande rösträtten, torde ej böra befaras.
För embets- och tjenstemän samt den patenteradc bildningen, som ovilkorligen
fått sig rösträtt tillförsäkrad, har, i afseende på utöfningen af denna rätt, ingen
graderad skala ansetts lämplig. Endast en rå-linea eller s. k. streck åtskiljer dem
i olika valafdelningar, efter rang och inkomstbelopp. Huru stor rättvisa och billighet,
som häruti ligger, är svårt att afgöra. När emedlertid visse tjenstemän,
t. ex. Regementspastorer, skolat uttryckligen angifvas såsom, enligt 15 §, tibörande
afdelningen för omedelbara val på landet, hade måhända åtskillige andre embelsmän,
som säkerligen ej ega mindre kännedom om folkets ställning och behof, t. ex. ordinarie
Domare på landet, ej bordt förgätas.
Hvarföre åter den tjensteman, som afgår från sin syssla, utan att belasta staten
med pension, ej må ega lika anspråk på medborgerliga rättigheter som den i
enahanda tjenstegrad, hvilken åtnjuter pension eller med pensionsrält fått afsked,
torde svårligen kunna förklaras, så vida man ej vill antaga, alt pensionen skänker
sin innehafvare större insigter eller egenskaper.
Den i 16 § påbjudna uppfattning ur en valafdelning i en annan skall, efter
all, sannolikhet, väcka ovilja och missbelåtenhet. Härigenom kommer ock den uppflyttades
rösträtt att mångdubbelt ökas, och detta endast af en tillfällig anledning.
Röstberäkningen i stad har, genom den i 20 § fastställda skala, blifvit alltför
vidsträckt, enär en person kan få tillgodonjuta ända till 64 gånger större rösträtt
än en annan. På landet åter kan inom samma valdistrikt, icke mer än sextondubbel
röslberäkning uppkomma.
2 mom. i 22 §, jemte den nästföljande 23 §, som torde böra anses såsom
förklaring af 1 mom. i förstnämnde §, kunde gerna försvinna, utan att tydligheten
46
Konstitulions-Utskotlets Memorial, N:o 12.
derpå blefve lidande. Orden: »å samma ort» i 23 § äro obestämda. I öfrigt följer
af besagde §§, jemförda med 24 §, att egendoms spridda läge i flera valdistrikter
gifver dess innehafvare vida större rösträtt, an om lika egendom finnes belägen inom
ett distrikt. Äfvenså blifver förhållandet med rösträtt efter andra och serskildta
grunder; hvilket ej synes konsequent eller billigt.
Yalbarhetens inskränkning uti 28 § till endast röstegande inom valdistriktet
torde ej kunna anses behöflig eller nyttig. På mer än ett ställe torde förhållandena
kräfva en större valfrihet.
För att med fullkomlig tillförlitlighet kunna bedöma, hvilka embeten äro »i
värdighet jemförlige» med de uti 2 mom 34 g uppräknade, lärer utfärdandet af en
rangordning blifva nödigt, ty de spridda resolutioner, som i slika fall tid efter annan
meddelats, torde, såsom mindre tillgängliga, svårligen kunna tjena till allmänt rättesnöre
härutinnan. Af 4 morn. i nyssnämnde § borde antagas, att skol-rektorer,
hvilka finnas bland Första Kammarens valbare män upptagne, stå i rang framom
lektorer vid gymnasierne, som här blifvit uteslutne. Men med afseende å läroverkens
rang, skulle dock förhållandet vara omvändt. Emot den i 3 mom. stadgade
census, såsom alltför hög, synes anmärkning jemväl med fog kunna framställas.
Till hvilken ojemnhet och inkonsequens de i förslaget begagnade råmärken och
graderingar leda, visar bland annat den bestämmelse i 36 §, att blott Vion:de!s
röst utöfver 28 hela röster inom ett prestgäll, gifver rättighet att välja en elektor,
eller lika med de 28 hela rösterna.
Så väl för utseende af elektorer, som för det val, desse anställa till riksdags--  män i Andra Kammaren, stadgas i 44 §, att rösterne skola muntligen och öppet
afgifvas, då deremot alla omedelbara val, både till Första och Andra Kammaren,
böra ske med slutna sedlar. Fördelarne af öppen omröstning torde ej kunna bestridas;
men den anförda olikheten, eller hvarföre öppen omröstning må användas
endast undantagsvis vid de omedelbara valen till Andra Kammaren, är mindre lätt
att inse. Har den öppna omröstningen blifvit påbjuden för att vinna kontroll å
elektorerne, huruledes de utöfva det dem uppdragna förtroendet, så synes en slik
offentlighet vara vida mer påkallad i afseende å valnämndens förrättning, hvilken är
af mångfaldigt större inflytelse och vigt.
Ett nytt bevis på olämpligheten af de i förslaget använda streck eller råmär
ken,
lemnar äfven 47 §. Städernes folkmängd skulle, enligt denna §, utgöra
grund för valrättens bestämmande; men emedan denna rätt skall utöfvas länsvis,
uppkommer den orimlighet, att de städer i ett distrikt, som ega t. ex. 30,000
innevånare, ej ega större rösträtt än ett annat stadsdistrikt med 6,000, och endast
dubbelt emot den stad med egen jurisdiktion, som eger blott några hundrade innevånare.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
47
Konungens befallningshafvande, om hvilken det i 53 § säges, att han skall
»draga försorg om algard för valens verkställande», har i allmänhet fått sig anförtrodt
att ombestyra riksdagsmännavalen och hvad dermed står i sammanhang, hvarjemte
samma embetsmyndighet eger alt pröfva de besvär, som mot valförrättning anföras.
Huruvida det låter väl förena sig med de konstitutionella begreppen, att åt en
embetsman, som innehar förtroendesyssla, öfverlemna de hufvudsakliga bestyren för
val af folkombud jemte pröfningen af slika vals laglighet, och om icke allt delta
med mera fog och trygghet borde andtvardas i den ansvariga domaremaktens händer,
lärer vara öfverflödigt att här utreda.
Hli 68 § omförmäles den händelse, att »någon varder vid samma lid vald lill
ledamot af begge hamrarne», och huruledes då förhållas skall. Efter ordalydelsen,
hvarifrån tolkningen af en grundlag ej får vika, lärer dock uttrycket »vid samma
tid», ej böra uppfattas och tydas, ty enligt Riksdagsordningen skola valen lill de
båda Hamrarne förrättas på olika tider.
Rörande valsättets förut omnämnda invecklade beskaffenhet lemna vidare alla
dé under litt. D. i Riksdagsordningen förekommande mångfaldiga bestämmelser de
mest ojäfaktiga bevis. Jag vill nu ej upptaga tiden med deras ytterligare granskning
eller visa de dera omgångar och svårigheter, som under tillämpningen oundvikligen
skola förefalla, enär derigenom en tröttande vidlyftighet med skäl skulle kunna mig
förevitas. Det torde vara nog att tillägga, det mindre omvägar än 3:ne val för att
slutligen få en riksdagsman utkorad, oberäknadt långa resor med deraf följande
kostnad och tidsspillan, tvifvelsutan skola befinnas nog verksamma för alt afhålla de
ringa röstegarne från begagnandet af sin rätt att deltaga i valen, då deremot de
bättre lottade icke i följd af slika hinder lära gifva sina mäktigare intressen lill spillo.
I afseende på ärendenas behandling bos Kamrarne, förekommer den väsendtliga
olikhet, att, jemlikt 113 §, Lagutskottets betänkanden skola först föredragas i
Första Kammaren, hvaremot betänkanden från Kamrarnes öfriga gemensamma Utskott
först handläggas i Andra Kammaren. Anledningen till denna olikhet angifves
ej uttryckligen, men skulle den böra sökas i Första Kammarens supponerade större
insigter och erfarenhet, beträffande de ärenden, som tillhöra Lag-utskottets behandling,
så synes enahanda kapacitet kunna förutsättas, jemväl hvad de öfrige Utskottens
göromål angår.
Hvad jag hittills anfört, skulle måhända ej förmå mig att afstyrka det nådiga
förslagets antagande, om icke stadgandet i 124 § framställde högst betänkliga hinder
för vinnande af nödiga ändringar deri. Enligt nämnde § må fråga om ändring
eller upphäfvande af Grundlag endast vid lagtima riksdag väckas; och för att få
förslag till slika ändringar hvilande, fordras, att båda Kamrarne skola derom åsämjas.
48
Konstilutions-Utskottels Memorial, N:o 12.
Af Första Kammaren, der frågan först förekommer, beror följaktligen, utan afseende
på Utskottets tillstyrkan, att förslaget genast förkasta. En minoritet af 6i ledamöter,
eller mindre än % af bela Riksförsamlingen kan således emot den vida öfvervägande
majoritetens vilja och önskan alltjemt förhindra att få ett behöfligt grundlagsändringsförslag
ens hvilande till framtida pröfning.
Bland skälen för det nådiga förslagets antagande har blifvit åberopadt, att det
skulle erbjuda lättare utvägar för ernående af behöfliga förbättringar i statsförfattningen,
än som med nuvarande former slå till buds. 1 stöd af hvad jag nyss anfört,
vågar jag dock påstå raka motsatsen, enär för närvarande blott ett riksstånds
beslut kan föranleda till ett grundlagsförslags hvilande, efter omröstning i förstärkt
Konstilutions-Utskolt.
Här bar under diskussionen också blifvit yttradt, alt, för vinnande af en allmänt
efterlängtad representations-förändring, något hvar måste underkasta sig de uppoffringar
och eftergifter, som behofvet och omständigheterna påkalla. För min del vill
j,ag härutinnan ogerna stå efter, utan är dertill högst benägen; men jag skulle anse
mig illa motsvara ett erhållet förtroende och otillfredsställande uppfylla min medborgerliga
pligt, om jag helt och hållet bortskänkte deras rättmätiga anspråk, hvilka
kallat mig hit, utan att kunna inse, det någon hillig ersättning vore dem beredd,
och utan att vara öfverlygad, det fäderneslandet i ringaste mån derpå hade vunnit.
Ehuru ingen röst inom höglofl. Utskottet obelingadt höjt sig för det nådiga
förslagets antagande, sådant det nu förefinnes, har man dock trott sig bereda lugn
och tillfredsställelse hos nationen, genom att tillstyrka förslagets hvilande till grundlagsenlig
behandling. Men fullt öfverlygad, alt detta förslag icke motsvarar nationens
väntan och förhoppningar, vågar jag yttra den sorgliga tanke, att nationen, långt
ifrån att på detta sätt finna sina önskningar uppfyllda, tver*om torde anse dem aflägsnade
och undanskjutne, för alt icke säga gäckade.»
Dessutom ville herr Billström hafva anmärkt, att, enligt hans uppfattning, det
nådiga förslaget till ny Regeringsform innefattar jemväl andra förändringar i den nu
gällande, äu som uti Utskottets memorial angifvas.
3:0.
Af Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson: »Då jag icke ansett mig kunna
biträda pluralitetens beslut, att tillstyrka Rikets Ständer, att det förslag till ny Riksdags
-
Konstitutions-Ut skol tels Memorial, N:o 12.
49
dagsordning m. m., som genom Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse den 1 Maj blifvit
till Ilikets Ständer allemnadt, skulle blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästblifvande riksdag, utan härmed får mig emot det beslutet reservera; anhåller
jag att få uppgifva de hufvudsakligaste skälen derför. Jag skall, till undvikande af
vidlyftighet, återhålla alla de anmärkningar vid detaljer, hvilka möjligen skulle kunna
öfverses, om det föreslagna nya representationssättet i öfrigt kunde lemna hopp att
vara mera, än nuvarande ståndsformen, egnadt att medgifva förbättringar. Del är
likväl just detta, som jag vid granskningen af det nya förslaget funnit otroligt.
Hvad angår det föreslagna stora antalet af 270 riksdagsmän, visar det sig genast,
att en sådan förändring skulle ådraga statsverket och de skattdragande en vida
större kostnad än nu, då de tre valda stånden endast utgöra omkring 200.
Den föreslagna fördelningen af detta stora antal representanter i två Kamrar,
med dels absolut, dels suspensivt veto mot hvarandra, valda på trefaldt sätt och
lemnande åt de rikare klasserna samfäldt med embete- och tjenstemannasklasserna en
öfvervägande inflytelse, måste ingifva hos den stora majoriteten af folket misstroende
och obenägenhet för reformen. 1 denna invecklade val-organism, äfvensom af de för
valen stadgade röstskalor, hvilka till den grad åtskilja de röstandes valrätt, att den
ene kan vid samma slags val utöfva 64 gånger så stor inflytelse som en annan,
blottas ett af allmänna tänkesättet och tidens rättsbegrepp numera högt ogilladt bemödande
att, äfven i framtiden, lemna nationens välfärdsangelägenheter genom representantvalen
i några få, redan förut alltför inflytelserika, samhällsklassers händer;
och detta visade misstroende till folket måste, i sin mån, återverka till misstillit,
så väl för regering som lagstiftning.
Då jag, oaktadt dessa af alla bemärkta betänkliga förhållanden, fann Utskottets
pluralitet förorda förslagets tillstyrkande, och deribland många, som sökt förutverka
för deremot alldeles stridande principer, hoppades jag, att man åtminstone ämnade
erkänna behofvet af, att Utskottet, äfven å sin sida, till Rikets Ständer framlade ett
eller flera alternativa förslag, för att under tiden till nästa riksdag af rikets innebyggare
kunna blifva kände och af nästkommande Rikets Ständer antagas eller för
kastas.
Men då delta icke visat sig af Utskottet åsyftas, måste man befara, att
denna ögonblickets eftergift af förut stadgad öfvertygelse kommer att föranleda ett
ytterligare, och i närvarande tidsförhållanden vådligt, uppehåll i den stora reformfrågans
lösning; och det är derföre jag vågar påkalla uppmärksamheten framför allt
på den del af det nya förslaget, som rörer valrätt och valsätt.
Hvad beträffar valrätten, bör det visserligen icke förundra någon, om rege
ringen
haft betänklighet vid att ifrån vårt nu brukliga valsätt på en gång öfvergå
Bill. Ull R. St. Fröt. 1847 och 1848. 3 Sami. 8 Baft. 7
50
Konstitutions-Utskotlels Memorial, N:o 12.
lill enkel röstberäkning, utan allt afseende på de röstandes mer eller mindre beroende
ställning i samhället. Otvifvelaktigt kan nemligen denna ställning i flere fall
vara så beskaffad, att man genom den alltför långt utsträckta valrätten kunde lemna
valen i händerna på några ännu alltför öfvermäktiga intressen, hvilka säkerligen icke
skulle begagna sin inflytelse heldre för det allmännas väl, än för enskild fördel. Äfven
jag har af detta skäl så väl vid förra, som nuvarande riksdagen, i de förslag,
jag till Konstilutions-Utskottet ingifvit angående nalional-representationens ombildning,
trott mig böra föreslå eu val-census. Då likväl det under tiden visat sig, att
i nästan hela Europa begreppen om menniskorätt och menniskovärde börjat göra
sig gällande i samhälls-institutionerna; då inom oss, genom de i en mängd orter
bildade reformsällskaper, ett så allmänt förordande af enkel röstberäkning vid representant-valen
visat, att dessa begrepp äfven bär segrande framgå; då det stånd, jag
har äran tillhöra, på ett så högtidligt sätt visat sig villigt att, så långt öfvertygelsen
om fosterlandets väl det bjuder, hylla dessa vår tids ädlaste idéer; bar jag ej
tvekat att söka ytterligare utreda deras inverkan på vår stora nationella reformfråga,
för att kunna derpå grunda en upplystare öfvertygelse. Jag är icke ibland dem,
som befara, att vår tids sträfvan utgår på förstöring af familjebanden, af eganderätten
eller af de frivilliga förhållanden emellan husbönder och tjenare, arbetets förläggare
och arbetare, m. m., hvilket allt synes ingifva väre styrande och de högre
klasserna en sådan fruktan, att de midt under de högtidliga löftena att erkänna
folkens rättigheter, söka alla dolda vägar för att kringgå målet. Tvärtom anser jag
denna lidssträfvan att göra rättsbegreppen gällande i samhällsformerna, med det mäktiga
stödet af en hos folket tilltagande bildning och upplysning, vara en borgen för
förbättrandet af dessa former och för förbättrandet samt beståndet af deras innerliga
och lyckliga samverkan. Men nekas kan det icke, att, under folkens bemödanden
för ett rättsenligare samhällsskick, de mäktiga folkklasser, hvilka se sig i fara att
förlora sin obilliga och skadliga öfvermakt, söka direkt och indirekt att framkalla,
om ej ett öppet motstånd, så åtminstone en förbistring, hvilken hos de armare,
svagare och oupplystare kan till allmän ofärd missleda begreppen derom; och för
sigtigheten
bjuder derföre att bevara sjelfva rättsprincipen, genom att hvarken qvarlemna
den i egennyttans eller öfverlemna den i illviljans händer.
Jag tviflar derföre ännu på klokheten och nyttan att, under öfvergången från
ståndsrepresentation till samfälld valrätt, helt och hållet förkasta all valcensus; men
jag tror, att den icke mera kan eller bör åsyfta alt gifva någon viss klass eller någon
person större inflytelse på valen, än som anses böra tillkomma en hvar af den
stora mängden röstande, sjelfständiga och sina samhällsförbindelser uppfyllande, samt
samhällets bördor bärande, medborgare. Jag tror sålunda, att rösträtt med hel röst
Konstilutiuns-Utskottets Memorial, N:o 12.
51
lior egas af alla, som nu ega en sådan, det vare sig såsom innehafvare af i mantal
satt jord, af burskap eller af embete; samt att rösträtt bör framdeles tillkomma
alla de nu orepresenterade, sorn kunna anses med dem i samhällsställning jemförlige.
Men jag tror tillika, att, om man vill, utur den ädla synpunkt, som jag visst icke
kan ogilla, lemna rösträtt åt hvarje myndig, sig sjelf försörjande person, man likväl,
genom denna rösträtts fördelande, till en början bör betrygga dem, som ännu
länge komma att draga statens och kommunernas bördor och besvär, så att de icke öfverväldigas,
äfven af den, genom deras omsorg och verksamhet sig uppehållande, massan.
Utgående från denna, af många förhållanden, och deribland äfven de med öfverängen
till en folkrepresentalion ifrån ståndsrepresentation förenade svårigheter,
hos mig befäslade öfvertygelse, anser jag högst nödvändigt, då jag yrkar att nedflytta
rösträttighet en med hel röst, så långt som billigt vara kan, att vi genom en
röstskala, derunder, söka minska de olägenheter, som kunde uppstå, om man nedgått
så långt, att viljan lätt undertryckes af behofvet. Mig synes således, att om
rösträtten med hel röst utöfvas af en hvar egare eller innehafvare af i hemmantal
satt jord, bör den äfven medgifvas: åt egare af icke i mantal satt jord af 1000
r:dr värde och deröfver; åt arrendatorer af till minst SOOO r:dr uppskattad fastighet;
åt alla burskapsegande i städerna; åt alla, som på landet eller i städerna,
för behållen inkomst eller yrke, i utlagor sammanräknadt utgöra 20 r:dr; samt
åt alla, som äro eller varit embets- och tjenstemän; men att de, som icke äro
i dessa kategorier, böra få rösta med en tiondedels röst för hvarje full tiondedel
af de serskilda, för hel röst sålunda bestämda, normalbelopp. Ingen bör deremot
ega mera än en röst; men billigtvis må likväl rösträtten kunna utöfvas i alla de
val-kategorier, hvari personen kan förekomma såsom röstberättigad.
Vidare anser jag, att rösträtten endast pä ett, för alla lika och gemensamt,
sätt bör utöfvas. Att på landet dela folket i två valklasser — till serskilda val,
»omedelbart» och »medelbart» — kommer att väcka stor ovilja och misstro. Att
derjemte, såsom nu föreslås, låta de direkt väljande lä begagna rösträtt äfven vid
elektorsvalen, måste ytterligare underhålla obelåtenheten Man har svårt att inse
nödvändigheten af dylika splittrande valsätt
Äfven anser jag, att, om man ock tror sig böra antaga ett direkt valsätt för
de städer, som komma att fördelas med andra i gemensamma valdistrikter, samt i
de, som nu begagna detta valsätt, hufvudstaden likväl borde välja sina riksdagsmän,
likasom landet, genom inom församlingarne utvalde elektorer. Valen ske derigenom
säkert med mera lugn och sans.
Hvad angår det föreslagna sättet att bilda Första Kammaren genom serskildt
valsätt, kommer äfven detta sättet att hos allmänheten med missnöje upptagas; helst
52
Konst itu/iöns-Utskottets Memorial, N:o 12.
da på det sättet folkets valrätt, i några få händer lemnad, skulle vara förbindande
under en så lång tid som 9 år, eller under tre riksdagar. 1 detta, som i öfriga
här framhållna afseenden, kan jag ej undertrycka min förundran, att män, som dels
förut vidhållit 1840 års förslag, dels med rättvist lof förordat det enkla och ändamålsenliga
norska representationssättet, kunna biträda ett så högst inveckladt samt i
sin syftning folkets allmänna tänkesätt och förtroende gäckande valsystem.
Af alla dessa skäl och i den förhoppning, att Rikets Ständer, i anledning af
Utskottets tillstyrkande, skola för sin del förklara, att,- jemte det af Kongl. Maj:t i
nåder afgifna förslag till ny Riksdagsordning, andra förslag till national-representationens
ombildning må komma under riksståndens pröfning; vågar jag fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på följande hufvudgrunder, hvarpå et förslag till vallag
för Riksförsamlingen samt förändring i de med representations-förändringen
sammanhang egande delar af regeringsformen och tryckfrihets-förordningen borde
uppgöras. De äro följande:
§ 1. Rösträtt tillkommer hvarje i Sveriges rike eller dess underlydande länder
infödd, eller medborgarerätt der förunnad man, som fyllt tjuguett år, ar och i
fem år varit der bosatt; samt
l:o å landet eller i stad eller köping eger, eller med stadgad krono-åhorätt, eller
för burskap, innehafver fast egendom, till visst mantal satt, eller för bevillnings
erläggande, till visst värde uppskattad; eller
2:o) enligt kontrakt, som icke, utan hans samtycke eller brott, före den utsatta tidens
förlopp kan häfvas, för lifstid eller för viss tid, som ej må vara kortare
än S år, legt jord eller bergsbruk af minst ett tusen r:dr uppskattadt värde å
landet och den egendom, mot lega, fulla två år innehaft och ännu innehafver;
eller
3:o) antingen i egenskap af borgare eller för behållen årlig inkomst eller för annat
lofligt yrke, än jord- och bergsbruk, under nästföregående året erlagt och
ännu erlägger utskylder till staten, staden eller socknen; eller
4:o) innehafver ordinarie embete eller tjenst, för hvilket ban af kronan, Riksförsamlingen,
stad, socken, annan menighet eller stiftelse njuter ständig lön; eller
3:o) efter egen ansökning från embete eller tjenst, som valrätt gifver, erhållit afsked.
Anm. Stadsegor vare till stad räknade och bergsbruk såsom fast egendom
räknad.
§ 2. Rösträtt beräknas sålunda:
l:o) Enligt § 1 mom. 4, för fast egendom å landet eller i köping, med uppskatladt
välde af 1000 r:dr och deröfver en hel röst; hvarjemte då uppskattade
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 12.
53
värdet sammanräknadt understiger 1000 r:dr, en tiondedels röst beräknas för
hvarje fulla hundra r:dr af egendomsvärdet.
I stad erfordras för hvart röstetal dubbelt uppskattadt värde, mot hvad nu
sagdt är.
2:o) Enligt § l morn. 2, för ett uppskattadt egendomsvärde af 3000 r:dr och deröfver,
en hel röst; hvarjemte, då värdet understiger 5000 r:dr, för hvarje fulla
500 r:dr sammanräknadt uppskattningsvärde beräknas en tiondedels röst.
3:o) Enligt § 1 morn. 3, för burskap, för uppskattad behållen inkomst af 1000
r:dr och deröfver, eller för sammanräknadt debiterade 20 r:dr i utskylder, en
hel röst; hvarjemte, då behållen inkomst icke uppgår till 1000 r:dr, beräknas
för hvarje fulla hundra r:dr en liondedels röst, äfvensom, då sammanräknade debiterade
utskylder icke uppgå till 20 r:dr, för hvarje fulla tvä r:dr beräknas en
tiondedels röst.
4:o) Enligt § 1 mom. 4 och 5, en hel röst.
Grunderna för den uppskattning, som i mom. 1, 2 och 3 omförmälas, be
stämmas
af Riksförsamlingen allena.
§ 3. Ej må rösträtt tillerkännas:
l:o) på grund af 1, 2 eller 3 mom. i § 1, kronan, Riksförsamlingen, stad, socken
eller annan menighet, eiler stiftelse eller aktiebolag, för egendom eller yrke; ej heller
2:o) på grund af 4 eller 5 mom. i samma § någon för befattning såsom länsman,
stads- eller landsfiskal, vaktbetjent, eller för befattning, hvarifrån menighet, stiftelse,
embetsman eller enskild inan kan innehafvaren utan hans egen ansökning eller
laga dom skilja.
4. Rösträtt, som beräknas efter värde af fast egendom, eges i den ort,
der egendomen finnes; rösträtt, som beräknas för burskap eller yrke, eges, der
yrket drifves; rösträtt för inkomst eller efter § 1 mom. 4 och 5, der egaren
är skattskrifves Ej må rösträtt ulöfvas annorstädes, än der den eges.
§ 5. Ej må någon vid samma val rösta, både efter 4 och 5 mom. af § 1.
Eljest må man vid samma val, der det efter 4 § ske må, enligt flera momen
ter
af § 1 afgifva de röster, § 2 säger.
§ 6. Ej må rösträtt utöfvas af den, som
i:o) står under förmyndare; eller
2:o) sedan hans egendom till borgenärernes förnöjande afträdd är och beslut om
offentlig stämnings utfärdande fattadt, ej gitter lagligen visa, det han från sin
vid egendoms-afträdelsen varande skuld är fri; eller
3:o) eger medborgarerätt i fremmande land; eller
4:o) står i fremmande makts tjenst.
54
Konstitulions-Utsliottets Memorial, N:o 12.
Nu har man stått i förhållande, som 3 eller 4 momentet säger, utöfve då ej
rösträtt förr, än han, sedan det förhållande upphörde, tre år i riket bott och skatt—
skrifven varit.
Lag, som sist sagd är, vare ock för dem, som ur riket afvikit, men återkommit.
§ 7. Rösträtt är för alltid förverkad af den, som enligt laga kraft egande dom,
är förvunnen till nesligt brott eller till köp eller salu af röster för val, som i
denna lag omtalas, eller ock förklarad ovärdig föra andras talan inför rätta, eller
att i rikets tjenst nyttjas.
§ 8. Valbar till riksdagsman är hvar och en, som i det eller de län, eller
den stad, valdistriktet tillhör, rösträtt eger och utöfva må, bekänner sig till evangelisk-lutherska
eller reformerta läran, samt fyllt tjugufem år; dock ej förmyndare
för omyndig Konung, ej ledamot i den interims-styrelse, som i Regeringsformens
39, 40, 41 och 42 §§ omtalas; ej heller krigsman, som under krig är i
rikets tjenst kommenderad.
§ 9. Till Riksförsamlingen välje Rikets Ständer trettiofem riksdagsmän, efter
fördelningslängd, som vallagen bifogas. Stockholms stad vare ett distrikt; dess riksdagsmän
skola genom elektorer utses. 1 öfriga städer välje de röstegande direkt
på riksdagsmän för distriktet.
§ 10. Till Riksförsamlingen välje landsbygden i riket, till hvilken ock räknas
köpingar, etthundra. sextiofem riksdagsmän, efter fördelningslängden.
§ 11. Hvarje läns landsbygd varde delad i så många valdistrikter, som talet
på dess riksdagsmän är satt till. Om den delning förordne länets pröfnings
kominitté.
Hvart valdistrikt välje en riksdagsman.
§ 12. Sedan riksdagsmännen låtit sina fullmakter granska, skola de sammanträda
och fördela sig i tvenne afdelningar, den ena utgörande tre och den andra
två femtedelar af hela det fastställda antalet.
Den förra afdelningen kallas Första Kammaren; den sednare Andra Kam
maren.
Denna fördelning sker på det sätt, att städernas riksdagsmän för sig och
landsbygdens för sig välja inom sig först en femtedel af hvarderas antal till Andra
Kammaren samt derefter den andra femtedelen. De öfriga utgöra Första Kammareu.
Hvarje Kammare håller sina sammankomster serskildt och eger, hvar för sig
samt inom sig, att för månad välja sin talman och vice talman.
§ 13. Hvarje allmän fråga eller lagförslag skall först väckas i Första Kammaren,
skriftligen af någon dess eller Andra Kammarens ledamot, af Utskott eller
ock af Konungen genom Statsrådsledamot.
Konslitutions-Utskottels Memorial, N:o 12.
55
Sedan utlåtande blifvit af Utskott deröfver meddeladt, beslute derom Första
Kammaren, med eller utan förändringar. Hvad Första Kammaren sålunda beslutat
sändes till Andra Kammaren. Förenar sig Andra Kammaren i beslutet, vare det
Riksförsamlingens beslut. Uppstå hos Andra Kammaren betänkligheter att antaga
Första Kammarens beslut, återsändes det och meddele Kammaren de skäl, som hindra
dess antagande i sin helhet eller till någon viss del. Första Kammaren eger då
antingen att låta dervid bero, eller att, med eller utan förändring, åter öfverlemna
beslutet till Andra Kammaren. Då förslaget för andra gången blifvit i Andra Kammaren
föredraget, men derifrån med afslag återsändt, träde hela Riksförsamlingen
tillsamman och beslute.
Till det beslut erfordras i fråga om grundlags- eller annan lags stiftande,
förändrande eller uppbäfvande, två tredjedelar af rösternas hela antal. I öfriga frå
gor
gälle enkel pluralitet.
Emellan hvarje sådan Kamrarnes och Riksförsamlingens öfverläggning må alltid
minst tre dagar förflyta.
§ 14. Alla val skola ske med slutna sedlar. Annan omröstning må ske öppet
efter upprop. Har öppen omröstning fallit så ut, att frågan genom likhet i
röstetal är oafgjord, vare ogild; sluten omröstning blifve då företagen, hvarvid, innan
sedlarne öppnas, en af dem undantages och förseglas, och befinnes röstetalet
lika, skall den öppnas och inräknas; eljest förstöres den.
Dessa äro de hufvudgrunder, hvarpå i min tanka Representationens sambildning
borde hvila. Om de af något bland Riksstånden skulle, såsom dess gemensamma
tankar, antagas, får jag, i allt hvad ett derpå grundadt nytt lagförslags utarbetande
angår, för de delar, som icke i och genom dessa grunder förändras, vördsamt
åberopa det af mig vid 1843 års riksdag afgifna förslag, som af Rondeståndet
i plenum den 12 Mars sistnämnde år förklarades vara Bondeståndets gemensamma
tankar, och som finnes intaget vid Konstitutions-utskottets memorial
N:o 36 (se 3 bandet af Bihang till Riksståndens protokoller vid riksdagen 1844—
1845), der äfven den föreslagna fördelningslängden finnes intagen.
Jag anhåller, att denna min reservation må Utskottets utlåtande öfver Kongl.
Maj:ts nådiga förslag till ny Riksdagsordning m. m. åtfölja.»
56
Konstitution s-Ulskottets Memorial, N:o 12.
4:0
Herr Biskopen Nibelius ville halva antecknadt, att herr Biskopen, sorn för
angelägna embetsgöromål varit bortrest de dagar, då ofvanstående betänkande beslöts,
alitsa icke varit i tillfälle alt uti detsamma taga del.
Herr Sundler ville likaledes hafva anmäldt, att han, frånvarande på grund af
laga förfall, icke heller deltagit uti öfverläggningarne och besluten rörande detta
ärende
STOCKHOLM, tryckt hos joh. b b c k i» an, 1848.
Konslilutions-Utskottets Memorial, N:o 13.
1
N:o 15.
Ank. till Exp. Utsk. d. 2G Maj, kl. Ii f. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till voteringsproposition,
i anledning af Riksståndens olika beslut i afseende
å Memorialet N:o 5, rörande ett tillagg till 72 § Rege
ringsformen.
Sedan, på sätt Konstitutions-utskottets memorial N:o 8 tillkännagifver, trenne
riksstånd till grundlagsenlig behandling antagit, men hedervärda Bondeståndet deremot
ogillat det uti memorialet N:o 5 af Konstitutions-utskottet föreslagna till
lägg
till 72 § Regeringsformen, och Utskottet derefter, i kraft af 56 g Regeringsformen,
till Bondeståndet hemställt, huruvida icke Ståndet ville uti frågan foga
sig efter medstånden, har Bondeståndet, genom protokollsutdrag af den 15
dennes, meddelat, det ståndet »vidblefve sitt förut i ämnet fattade beslut». Detta
beslut lyder: »att det föreslagna stadgandet, såsom redan intaget uti lagstiftningen
angående Rikets Ständers bank, icke borde i Grundlagen inrymmas».
I anledning häraf, och då till följd af 56 och 81 §§ Regeringsformen,
jemförde med 1 mom. 29 § Riksdagsordningen samt den praxis vid tillämpningen
af dessa §§, hvilken af Riksstånden vid föregående riksdagar blifvit iakttagen,
ett af Konstitutions-utskottet framlagdt, af trenne stånd godkändt, men af ett
stånd ogilladt förslag, bör till omröstning i Förstärkt Konstitutions-utskott öfverlemnas,
får Utskottet härigenom för en sådan omröstning vördsamt föreslå följande
voteringsproposition:
»Den, som vill, att Konstitutions-utskottets uti memorialet N:o 5 afgifna
förslag till ett tillägg till 72 g Regeringsformen, i följd hvaraf denna § skulle
erhålla följande lydelse:
»Riksens Ständers Bank — — — göras kunna. Riksens Ständer allena
ega rätt att genom banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas.
Dessa sedlar skola vid anfordran, efter deras lydelse, af hanken med silfver inlösas».
skall blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej.
Vinner Nej, anses det föreslagna tillägget icke böra i Grundlagen inrymmas.
Stockholm den 25 Maj 1848.
Dih. lill R. St. Prot. 1847 och 1848. 3 Sami. 9 haft. 1
o
Konstitutions-Utskotlcts Memorial, N:o 14.
Reservation
af Herr Biskop Holmström, som yttrade, det han vidhöll sin vid föregående
riksdagar uttalade åsigt om rätta förståndet af 36 § Regeringsformen, i hvad den
rörer föremål för omröstning i Förstärkt Konstitutions-utskott. Af ordalydelsen,
att slik omröstning skall ega rum endast i det fall, att ståndens tankar äro »i
någon eller några delar» från hvarandra skiljaktige, samt att genom förrättad omröstning
ett fullständigt utlåtande skall beredas att hvila till nästföljande riksdag,
syntes det Biskopen vara klart, att omröstning icke borde ega rum derom, huruvida
ett förslag skall hvila eller icke hvila. Åberopande Biskopen ytterligare
Konstitutions-utskottets memorialer N:ris 51 och 55 vid sisth riksdag.
Uti denna reservation instämde Herr Tersmeden N., Biskoparne Nibelius och
Hallström samt Doctor Broman.
*
i
N:o 14.
Ant. till Expd Utsk. d 3 Juni, kl. 1 e. m.
Memorial lill Rikets Stander, med förslag till ändring i 2 — 5
mom. 14 och 22 §§ Riksdag s-ordning en, rörande representationsrdttigheten
för Fahlu Bergslag.
I anseende till llerfaldiga olägenheter, som uppkommit i följd deraf, att, enligt
2 och 5 mom. 14 § Riksdagsordningen, valbarheten till riksdagsfullmägtig
för Fahlu Bergslag är inskränkt till de fjerdepartsegare, hvilka derstädes minst
tre år före den dag, hvartill riksdagen är pålvst, varit brukande bergsmän, väcktes
redan vid den år 1840 ingångna riksdag, till upphäfvande af denna inskränkning,
på anförda skäl, ett förslag, hvilket likväl icke tillstyrktes af Konstitutionsutskottet;
hvarföre nytt förslag, rörande samma fråga, lill Konstitutions-utskottet
vid sistförlidne riksdag inlemnades och af detsamma då till Rikets Ständers ytterligare
pröfning insändes, såsom dess memorial N:o 28 för samma riksmöte närmare
utreder. Men som detta förslag, vid dess slutliga behandling å innevarande
riksdag, genom ett Stånds afslag, förföll, har frågan nu ånyo blifvit till grundlagsenlig
behandling hos Konstitutions-utskottet i vederbörlig ordning initierad,
med förslag, åsyftande valbarhetens utsträckning till fjerdepartsegare i allmänhet,
och fullmagtens utfärdande af magistraten i Fahlun.
Hvad den första punkten vidkommer, torde orsaken till den nu i grundla
-
Konstilutions-Utsliotlets Memorial, N:o 14.
3
garne stadgade inskränkning af valbarheten till de fjerdepartsegare, som äro brukande
bergsmän, rätteligen böra sökas uti det ännu i början af detta århundrade
allmänna förhållandet med grufvehushållningen i Fahlu bergslag. Då voro i sjelfva
verket ännu de Heste fjerdepartsegare äfven brukande bergsmän, och, enligt gällande
förordningar, derjemte berättigade att, framför andra, inlösa alla fjerdeparter,
som gingo i köp. Numera har deremot, äfven här, ett annat förhållande småningom
uppkommit. De verkligen brukande bergsmännens antal har, under tidens
lopp, betydligen minskats, och af de 1,200 Ijerdeparter, uti hvilka Fahlu grufva
är fördelad, tillhörde år 1844, enligt hvad upplyst är, icke fullt 200, eller en
sjettedel, verkliga brukande bergsmän, hvilkas antal nyssnämnde tid utgjorde endast
fjorton, då deremot de öfriga delarne egdes af andra personer, af hvilka brukande
bergsmän, i egenskap af arrendatorer, dem öfvertagit. Dessutom visar
sig en förändring i nämnda hushållning äfven deruti, att fråga är väckt och under
beredning om införande af sambruk för alla fjerdepartsegare, hvilka derjemte
gemensamt drifva flere, med deras fjerdeparter sammanhängande, betydliga jernverk.
I betraktande häraf synes den föreslagna utsträckningen af valbarheten till
fjerdepartsegare i allmänhet så mycket mer förtjena att komma under öfvervägande,
som derigenom alla de, hvilka numera uti Fahlu grufva ega enahanda rätt
och intresse, som förut företrädesvis innehades af brukande bergsmän, blefve, äfven
vidkommande ifrågavarande omständighet, försatte på samma ståndpunkt af rättvis
jemnlikhet, hvarpå de allaredan uti andra afseenden, lika med de brukande bergsmännen,
befinna sig. Dock, som det är serdeles vigtigt och i öfrigt äfven öfverensstämmande
med principen i nu gällande grundlagar, att man, för att vara valbar,
bör vara bosatt inom det samfund, som utöfvar valrätt, anser Utskottet fjerdepartsegare
böra, för att kunna väljas, vara inom länet bosatt.
Den andra punkten, eller om fullmagten, finner Utskottet likaledes förtjena
att tillstyrkas, sålunda att fullmagten borde af magistraten i Fahlun utfärdas.
Tredjq mom. 14 § Riksdagsordningen föreskrifver redan nu, att äfven valet borde
förrättas inför nämnde magistrat, och torde det egentligen böra tillskrifvas den
tvetydighet, som uppkommer vid jemförelsen af berörde morn. med det femte och
22 § Riksdagsordningen, rörande grufverättens åtgärder vid bergsmans inskrifning
och riksdagsfullmagts underskrifvande, att valet blifvit inför sistnämnde rätt verkstäldt.
Ett af Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnadt
förslag finnes ock redan, tillstyrkande grufverättens afskaffande, och deraf uppkom-mer
alltså ytterligare ett skäl för nu motiverade förändring, på det för nyssberörda
förslags ändamålsenliga afgörande något från Grundlagarne kommande, iormelt,
hinder ej måtte möta.
4
Konstitutions-Utslcotlets Memorial, N:o 14.
Utskottet har, i sammanhang härmed, ansett sid böra företaga en mera systematisk
uppställning af stadgandena i 14 §. Riksdags-ordningen på samma grunder,
som föregående Riksdags Konstitutions-utskott uti dess memorial N:o 28 uppgifvit, och
får alltså till grundlagsenlig behandling hos Rikets Ständer vördsamt föreslå följande
lydelse af:
Riksdagsordningen
§ 14.
l:o Hufvudstaden Stockholm — — — — — — — årliga utskylder.
2:o De öfriga rikets städer ege jemväl att sända fullmägtige af stadens
borgare eller magistratspersoner. Götheborg sände tre egna fullmägtige: städerne
af första klassen, hvardera två: de af andra klassen, med rätt att ställa två, hvardera
minst en: och städerne af tredje klassen hvardera en fullmägtig. Städerna af de öfriga
klasserna ega att sända hvardera en fullmäktig, dock med rättighet att förena sig, två
högst tre, om en person, hvilken likväl måste vara till riksdagsman vald för en af dessa
städer, der han sjelf magistratsperson eller borgare är. Riksdagsfullmägtig för
stad af tredje klassen må jemväl kunna tillika emottaga fullmakt för en annan
stad af lägre klass.
3:o Valen skola ske inför magistraten efter det å hvarje ort hittills öfli—
ga valsätt, deruti likväl ändring kan ega rum, enär antingen någon stads samtlige
valberättigade invånare, eiler ock en eller flere klasser bland dem, hos Konungen
anhålla om fastställande af ny valordning för staden, och Konungen, efter
vederbörandes hörande, finner skäl att dertill samtycka. Då valen förrättas af borgerskapet
samfäldt och icke af elektorer, beräknas rösterna efter hvad hvar och
en af de väljande till staden skattar. Annorlunda, än genom ordentlig omröstning
med slutna sedlar af borgerskapet eller af dess utsedde elektorer, må riksdagsfullmägtig
icke kallas.
4:o Ingen må för städerna till riksdagsman utses, som icke, minst tre år
före den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, varit magistratsperson eller borgare
i staden; och beräknas denna tid från tjenste- eller borgare-edens afläggande.
S:o Fjerdepartsegare i Fahlu bergslag ega att inom sig till riksdagsman i
Borgareståndet utse en fullmägtig, som icke till annat Riksstånd hörer och ej någon
beställning i rikets tjenst innehafver. Valet verkställes på öfligt sätt inför
magistraten i Fahlun, och rösterna beräknas efter fjerdeparts grufvedelarne. Ingen
vare härvid valbar, som icke i nämnde bergslag varit fjerdepartsegare minst
tre år före den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, och är inom länet bosatt.
6: o
Konstitulions-Utskottets Memorial, iV:o 14.
«:o Utom Fahlu bergslag
— efterrättelse
uppläsas.
§ 22.
Fullmagterna böra — — — — grundlagar. Fullmagterne underskrifvas:
— — — — Borgareståndets, för städerna, af magistraten och äldste,
och för Fahlu bergslag samt bergsbruken af valförrättande magistraten inom hvarje
distrikt; — — — — utlemna.
Utskottet får i afseende härå likväl tillägga, att, derest, i följd af den äfvenledes
nu under behandling varande frågan om nationalrepresentationens ombildning,
Riksdagsordningen komme att undergå sådan förändring, hvarigenom stadganderne
i 2—5 mom. af 14 j§. skulle försvinna, detta förslag följaktligen jemväl förfaller.
Stockholm den 50 Maj 1848.
Emot Utskottets beslut att föreslå valbarhetens utsträckande endast till de
Ijerdepartsegare, som äro bosatte inom Stora Kopparbergs Län, reserverade sig
Herr Carlheim Gyllenskold.
-O
nili. lill II. SL Prot. 1847 och 1848. 3 Sami. 9 haft.
STOCKHOLM, tryckt itos .ion. beckman, 1848.
Konstilutiom-Utskottets Memorial, N:o 15.
1
N:o 15.
Ankom, till Exp. Utsk. d. 9 Juni, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, om ändring af 52 § R. F. och
24 § R. O., angående tillförordnandet af Ronde-ståndets
Sekreterare.
Uti en till Konstitutions-Utskottet inlemnad skrift har riksdagsfullmäktigen
Johan Johansson från Orebro län vackt förslag om sådan ändring af 52 <§ R. F.
och 24 § R. O., hvarigenom Ronde-ståndet blefve berättigadt att framdeles sjelft
välja och utse sin sekreterare vid riksdagarna, och såsom hufvudskål för sitt förslag
anfört billigheten och rättvisan af sådan förändring uli ett förhållande, i följd
af hvilket Bonde-ståndet nu ensamt bland Riks-stånden är, uti berörde afseende,
i saknad af en rättighet, som alltid varit de öfriga medgifven, ehuru Ståndet, beträffande
åtskilliga andra vida vigtigare rättigheter, hvilka detsamma fordom ej
delade med medstånden, blifvit under tidernas lopp med dessa stäldt uti fullkomlig
jemnlikhet
Det uti nu gällande grundlag förekommande stadgande, att Bonde-ståndets
sekreterare utses af Konungen, leder sitt upphof från ståndsförfattningens organisation
under sextonde och början af sjuttonde seklet, då det genom formlig lag
uti Riksdagsordningen af år 1617 fastställdes. Motiverna för detsamma böra
alltså företrädesvis sökas uti de förhållanden, hvari Bonde-ståndet ännu den tiden
befann sig i fråga om mogen sakkunskap och säker kännedom om riksdagsärendenas
behandling. Betraktad i sig sjelf kunde denna kunskap då icke vara så
utbildad som nu, och jemförd med de andra Ståndens ej antagas vara jemngod
med den, de egde. Då det derföre i Riksdags-ordningen af år 1617 säges, att,
»på det allting desto hemligare och riktigare må tillgå, vill Kongl. Maj:t tillordna
allmogen edsvorna skrifvare, som deras röster upptaga och ställa deras svar»,
var detta uti tidsförhållandena så mycket mer grundadt, som det ock dessutom
väl öfverensstämde med det under samma tider så vanliga syndikats-väsendet inom
korporationernas och stadskommunernas styrelse.
Enligt lagarne för det statsskick, hvari riket inträdde efter 1719, var det
»talmännen af alla fyra stånden», som egde utse Bonde-ståndets sekreterare, dock
med den uti 1720 års R. F. och 1723 års R. 0. gjorda modifikation, att »ingen
sekreterare mot hela Bonde-ståndets vilja skulle dem påtvingas». Till sekreterare
hos Ridderskapet och Adeln bestämdes derjemte, af samma RiksdagsBih.
lill II. St. Prol. 1847 och 184S- 3 Sami. 10 haft. 1
2
Konstitutions-Ut s k o Hels Memorial, N:o 15.
ordning, riddarhus-sekreteraren, i Preste-ståndet »Notarius Consistorii», och i Borgare-ståndet
»Stockholms stads sekreterare eller notarie, eller den ståndet kunde
komma öfverens om», hvarutom för valbarhet till sekreterare i Bonde-ståndet redan
då samma egenskaper fastställdes som vilkor, hvilka nu gällande Riksdagsordning
derefter upptagit. Uti principen för dessa bestämningar vid tillsättandet
af ståndens sekreterare låg således, i sjelfva verket, en större jemnlikhet i detta
hänseende mellan stånden uttalad, än dessförinnan och sedermera, då, efter år
1772, Riksdags-ordningen af år 1617 åter i de liesta delar antogs till efterlefnad,
och, hvad ifrågavarande ärende vidkommer, öfvergick i den Riksdags-ordning,
som nu gäller.
De skyldigheter, som, utom hvad protokollet och kansli-göromålen i allmänhet
angår, nu serskildt åligga Bonde-ståndets sekreterare, äro: att biträda ståndets
talman vid målens behandlande: att göra bestämda påminnelser, der något
mot grundlagarna stridande skulle inom ståndet försökas: och att ej till protokollet
föra, eller föra låta, än mindre till expedierande befordra, eller befordra
låta något, som mot gällande Grundlag stridande är. Dock, om härvid tages i
öfvervägande, att mot Grundlagarne stridande beslut lika litet hos Bonde-ståndet,
som hos de andra Stånden, böra befaras, så synes, som skulle det uti ofvannämnda,
Bonde-ståndets sekreterare ålagda, skyldigheter uttalade ändamål med det serskildta
sättet för hans tillförordnande icke nu mera vara af den magtpåliggande
natur, att det ej kunde frångås, och Bonde-ståndet, hvilket, genom besluten af
år 1800 och 1809, äfven i afseende ä Riksbankens förvaltning, inträdt uti lika
förhållande med de andra Riksstånden, berättigas, att ock uti ifrågavarande omständighet
få åtnjuta samma rätt, som de sednare.
Då, under förutsättning, att denna åsigt blefve af Rikets Ständer godkänd,
häraf skulle följa, att hvarken några serskilda egenskaper, eller någon embetsed,
för Bonde-ståndets sekreterare mer än lör sekreterarne uti de andra Stånden behöfde
uti Grundlagarne bestämmas, får Utskottet, på nu anförda skäl, hos Rikets
Ständer vördsamt föreslå till grundlagsenlig behandling följande, förändrade lydelse
af 32 § R. F. och 24 § R. O.
Regeringsformen,
§ 82.
Landtmarskalk och talmän för Borgare- och Bonde-stånden utuämne
Konungen. Ärkebiskop vare alltid talman för Preste-ståndet.
Konstifutions-Utskottets Memorial, N:o 15. 3
Riksdagsordningen,
§ 24.
Uti hvart Stånd skall vara en sekreterare, som der förer protokollen
och ansvarar för vården af ingifna handlingar, hos Ridderskapet och
Adeln, riddarhus-sekreteraren, ock hos Preste-, Borgare- och Bondestånden
de personer, hvarom de sjelfve öfverenskomma.
Hvarje sekreterare tillhör, att — — — — — — —
underskrifva. Så väl Ståndens, som — — — — — — —
Plena, hvilka derom förordna.
Likväl skulle det förslag till ombildning af uational-representationen, hvarom
Utskottet i dess memorial N:o 12 afgifvit betänkande, å nästa riksdag blifva godkändt,
kommer, i följd deraf, detta förslag att förfalla.
Stockholm den 8 Juni 1848.
UU| fvill uilMu. lid uOUTi." dU06ii^ Joffl COO& flOSBfl Cjlif
Reserv alton.
Af herr biskopen Holmström: »För min del har jag icke ansett mig höra
understödja motionen om upphäfvande af Konungens rätt att utnämna sekreterare
i Bonde-ståndet, förnämligast af det skäl, att densamma innebär en inskränkning
af Konungamaktens i Grundlag stadgade och, utan förnärmande af det hederv.
ståndets rätt förstådda interesse och välförtjenta anseende, länge utöfvade prerogativ.
Annat vore förhållandet, om Bonde-ståndet genom serskild underdånig petition
utverkat en Kongl, proposition om denna Grundlags-förändring. Hvad saken
för öfrigt angår, synes det mig ock kunna ifrågasättas, om icke det må vara
snarare en fördel, än en olägenhet för Bonde-ståndet att vid riksdagens början
få emottaga en af Konungen välbepröfvad och enligt Grundlagens fordringar dertill
väl qvalificerad sekreterare, heldre äh att ståndet genast vid hitkomsten från
skiljda landsorter skulle underkastas äfventyret af ett val på måfå, mellan, troligtvis,
många okända, ofta kanske inkompetente, men af något parti-intresse
framhållne, sökande. Ehuru förhållandet i de öfriga stånden kan vara något olika,
skulle det måhända äfven för dem varit en förmån, om den ifrågavarande utnämningsrätten
hos dem äfven varit i Grundlag åt Konungen förbehållen. I allt fall
synes mig i närvarande tidepunkt, då frågan om upphörandet af all stånds-representation
hunnit så långt i utveckling, som vid denna riksdag, hela detta förslag,
såsom ingalunda »högst nödigt», gerna kunnat hafva och bordt förfalla.«
Uti denna reservation instämde friherre Paykull och herr Garlheim Gyllensköld.
4
Konslitutions-Ulskollels Memorial, N:o 16.
N:o 16.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till förändringar i
53, 69, 70, 71 §,§ R. F. och 31 § R. O., angående åtskilliga
Bevillnings- Utskottets åligganden.
En bland orsakerna till den långsamma gång, riksdagsärendenas behandling
är underkastad och hvaröfver klagan allmänt förspörjes, är utan tvifvel att finna
i det föreskrifna arbetssättet, och bland de deraf härflytande, till onyttig tidsförlust
ledande, olägenheter, förtjena isynnerhet äfven följande förhållanden en noggrannare
uppmärksamhet.
Enligt 55 och 70 §§ Regeringsformen samt 31 § Riksdagsordningen är
det nu Bevillnings-Utskottet ålagdt, att opåmindt vid hvarje riksdag uppgifva de
allmänna grunderna för bevillningens fördelning och derefter utarbeta förslag till
dess utgörande. I anledning häraf har Bevillnings-Utskottet ansett sig vid hvarje
riksdag böra genomgå författningarne icke allenast om allmänna bevillningen, utan
ock om tullafgifterna, stämpelpappers-afgiften, bränvinsbrännings-afgiften m, m.,
äfven om icke någon motion om ändringar derutinnan blifvit väckt. Följden
häraf är, att vid hvarje riksdag ånyo bringas under handläggning så väl grunderna
för berörde afgifter och bevillningar, som alla dithörande detalj-frågor jemte alla
deras utgreuingar, och att de vidlyftiga diskussioner, till hvilka allt detta föranleder
först uti Utskottet, derefter i stånden, sedan åter i Utskottet och derefter
ånyo i stånden, stundom till och med i flera än två omgångar, samt slutligen
icke sällan i förstärkt Utskott, ofta nog angående temmeligen obetydliga omständigheter,
förorsaka dryg tidspillan utan egentlig vinst. Detta kunde dock undvikas
genom noggrannare bestämning af Bevillnings-Utskottets åligganden och någon
inskränkning af dess förslagsrätt. Då hvarken af riksdagsmän förslag till
ändring i grunderna för bevillningen blifvit väckta, eller Utskottet, för sin del,
finner rättvist, billigt eller nyttigt, att i afseende å dem föreslå någon sådan,
synes ingen anledning vara för handen att angående dem för hvarje riksdag
ingå uti en så omständlig granskning, som nu sker, och framkalla det myckna
arbete, som i följd deraf måste uppkomma. Serskildt, hvad tullafgifterna angår,
uppstår genom det nu iakttagna förfarandet den på den allmänna rörelsen menligt
verkande följden, att, då dessa afgifter sålunda nödvändigt äro utsatte för
möjligheten af täta förändringar, den säkerhet och stadga, som för kommerciella
företag äro af så stor vigt, icke kan påräknas.
Konstitutions-Utskottets Memorial, iV:o 16.
5
Lämpligare torde det fördenskull vara, att Bevillnings-Utskottets åligganden
inskränktes till att bereda alla bevillningen rörande frågor och förslag, alt afgifva
förslag till beräkning af bevillningstitlarnes serskilda belopp, och att, då
förändring deruti är ifrågasatt, eller rikets behof deruti påkallar ökning eller
medgifver nedsättning, äfvenså föreslå sättet för bevillningens speciella fördelning.
Skulle Utskottet, för egen del anse nyttigt att väcka förslag om en eller annan
ändring i grunderna för bevillningen eller annan dermed sammanhängande omständighet,
må det ock dertill vara berättigadt.
I sammanhang härmed står frågan om sättet, huruledes enhet skall åstadkommas
i de händelser, då betänkligheter eller skiljaktigheter bland riksstånden
uppstå om statens reglerande, bevillningens grunder, dessa grunders tillämpning
och bevillningens fördelning till utgörande, m. m. De kommunikationer och
jemkningsförsök emellan stånden, samt hänskjutningar till Bevillnings-Utskottet,
som nu, enligt 71 §, jemförd med 69 g Regeringsformen, i sådana frågor bör
ega rum, synas så mycket hellre kunna, som öfverllödiga, åsidosättas, som den
form, enligt hvilken det slutliga resultatet ytterst skall bestämmas, väl torde innebära
allt hvad tillbörligt är för ömsesidiga rättigheters bevarande och fyllande
af statens oeftergilliga behof; och den förenkling uti behandlingen af dessa ärenden,
som derigenom skulle vinnas, vore alltså ock i sin mån ett medel till riks—
dagarnes förkortande.
Vid öfvervägande häraf och med anledning af härom väckta förslag får Ivonstitutions-Utskottet,
fördenskull, till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling
vördsamt föreslå följande förändrade lydelse af:
Regeringsformen,
% 53.
Riksens Ständer välje — — — —; ett Bevillnings-Utskott, att behandla
bevillningsfrågor; ett Banko-Utskott — — — — deruti föreslå.
Reg ering sformen,
69.
Uppstå antingen hos Riksens Ständers plena gemensamt, eller uti något
af riksstånden, betänkligheter — — — — rikgälds-kontorets styrelse
och förvaltning; afgöres saken efter tre stånds beslut. Förena sig icke
lionstitulions-litskotfets Memorial, AV» 16.
minst tre stånd uti sammanstämmande beslut; då skal! — — — —
ouppbruten genast förstöras.
Reg ering sf or vien,
§ 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings-Ulskott åligge: ali bereda alla frun
Stånden remitterade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om
bevillningens utgörande: att förslagsvis beräkna de blifvande inkomsterna
enligt de serskilda bevillning arne; och att, sedan Statsverkets behof är o
utredda ock bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande, om
det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega rum, och i sammanhang
dermed till Riksens Ständer afgifva förslag till bevillningsstadga.
Utskottet må derjemte uti bevillningsfrägor föreslå hval det anser billigt
och nyttigt.
Regeringsformen,
§ 71.
Förena sig icke samtlige Riksstånden om grunderna för någon bevillning,
sättet för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till
utgörande; då skall saken öfverlemnas till afgörande, på det sätt 69 §
föreskrifver, åt Stats-Utskottet, förökadt — — —; förkasta de detsamma
i någon sådan del, då skall det åligga Bevillnings-Utskottet att —
förslag har afseende.
Riksdagsordning en,
§ 51, 1 morn.
Bevillnings-Utskottet skall bestå af — — —. Detta Utskott åligge:
att bereda alla från Stånden remitterade frågor, sorn angå förändring
uti föreskrifterna om bevillnings utgörande: att förslagsvis beräkna de blifvande
inkomsterna, enligt de serskilda bevillning arne: och att, sedan Statsverkets
behof äro utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevtllningens
ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan
ega rum, och i sammanhang dermed till Riksens Ständer afgifva förslag
till bevillningsstadga.
Konstilutions-Vtskottets Memorial, N:o 17,
7
Utskottet må derjemte uti bevillning sfr ägor föreslå hvad det anset
billigt och nyttigt.
2 moni.
Yppar sig den i Regeringsformens 74 § omförmälda skiljaktighet; förfares
så som i berörde § stadgadt är: åliggande det Bevillnings-Utskottet, då
dess förslag i en eller flere delar blifvit förkastadt — — — ofvan föreskrifvet
är.
För den händelse, att Kongl. Maj:ts afgifna, och af Utskottet med betänkande
uti memorialet N:o 12 inbeledsagade, nådiga förslag till ny Riksdagsordning och
Regeringsform å nästa riksdag blefve af Rikets Ständer antaget, får Utskottet anmärka,
att dess här afgifna förslag böra anses såsom förfallne.
Stockholm den 15 Juni 1848.
Reservationer
anmäldes af f. d. Talman Anders Eriksson, vice Talman Nils Perhsson, f. d. vice
Talman Pehr Eriksson, och Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson.
M 17.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till förändringar uti
53, 56 §§ R. F. och 33, 34, 49, 56 §§ R- O., angå
ende
motioner.
Det nu bestående obundna förhållandet med motionsrätten torde med allt skäl
böra anses som en af de bidragande orsakerna till den långsamhet uti ärendenas
gång vid riksdagarna, hvaröfver klagan är så allmän och hvars verkningar kännas äfven
genom de dryga riksdagskostnader, hvilka deraf blifva oundvikliga. Motionsrätten
är en naturlig följd af representationens ändamål och bestämmelse. Deu är på
folkombudens sida hvad propositionsrätten är på regeringsmaktens: hvardera, nemligen,
medel, genom hvilka såväl regering som representation till ömsesidig kännedom,
utredning, pröfning och beslut kunna bringa frågor om allmänt väl, antingen de
åsyfta införande af något godt och nyttigt, som uti Statens administration och verkande
krafter ännu saknas, eller förbättring, eller afskaffande af något tillvarande,
som, till följd af förändrade omständigheter, icke mer motsvarar sitt ändamål, eller
ock verkar menligt för det hela. Det är då af vigt, att ingendera blifver medel för
8
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 17.
omogna förslag och lösa hugskott. Grundlagarna hafva hvad propositionsrätten angår,
velat förekomma detta genom bestämda stadganden om de motiver, yttranden och förslag,
som böra åtfölja hvarje från regeringen till Rikets Ständer aflåten proposition.
De hafva deremot uti detta hänseende icke uppställt några vilkor och förbehåll, hvad
motionsrätten vidkommer. Motionsrätten, till hvars väsendtliga begrepp hörer, att
motionärens framställningar måste tagas under något öfvervägande, står derföre bland
representationens verkningsmedel alldeles obunden och tempereras, vid dess användande,
endast af motionärens individuela takt, smak, insigt och förmåga. Det är
icke ens föreskrifvet, att motionen, i det ögonblick den först framställes, ovilkorligen
bör vara skriftligen uppsatt, utan gifver deremot 1 mom. 49 § R. O. anledning
till, att den äfven muntligen kan framställas. Det kan derföre icke väcka förundran,
om, vid sådant förhållande, så många, så omogna, så obetydliga, ja, äfven
ändamålsvidriga motioner, under en för deras afgifvande i allmänhet så rymligt tilltagen
tid, på riksdagarna frambäras, som erfarenheten visat förhållandet icke sällan
vara; och då härtill kommer, alt, i anseende lill den tvetydighet, som företer sig
vid jemförelsen af sista perioden med den första uti 1 mom. 49 § R. O., det förfarande
med afgifna motioner vanligast iakttagits, att remiss af dem ansetts icke böra
vägras, kan det än mindre väcka förundran, alt äfven i följd häraf, då hvarje, om
än så obetydlig, motion, en gång remitterad, skall genomlöpa alla stadierna af behandlingens
mekanism, riksdagarna blifva så långa, och en i dubbel mening dyrbar
tid förspiiles, för att man slutligen må komma till en definitif förkastelsedom öfver
frågor, som genast vid deras väckande hade förtjent drabbas af en sådan. Alt vigtiga
ärendens mogna pröfning till och med af ett sådant förhållande kan komma att
lida, behöfver knappt anmärkas.
Lika vigtig motionsrätten är, lika angeläget synes det derföre vara, att några
binder sättas för dess missbruk. Ställes användandet af sådane hinder uti representationens
egen band, kan den enskilda motionär, hvars framställningar och förslag
derigenom kunde komma att genast tillbakavisas, så mycket, mindre deraf hemta skälig
anledning till klagan eller förargelse, som det då blefve hans egna medbroder,
hvilka derom komme att döma; och att genast kunna förkasta en motion, hvars
innehåll och beskaffenhet, sedan de genom uppläsningen blifvit kända, icke anses
böra komma under ytterligare åtgärd, är icke att undertrycka motionsrätten. Också
hafva derföre stater med de mest fria representativa författningar icke dragit i betänkande
att på utöfningen af motionsrätten lägga vissa band, så att till och med
för sjelfya rättigheten att få inlemna motion en föregående tillåtelse af den afdelning
af den representerande församlingen, der man önskar väcka den, erfordras, och niotio
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 17.
9
lionen icke dess mindre sedermera, utan remiss och Utskoltsberedning, vid andra
uppläsningen kan förkastas.
Ett medel till afböjande af omogna och ej på omsorgsfull besinning grundade
motioner erbjuder sig uti antagandet af den regel, att motionär, sorn vill föreslå
ändring eller upphäfvande af gällande lag eller ekonomisk förordning, eller införande
af en ny sådan, blefve förbunden, ej blott att noggrannt uppgifva skäl och grunder
för sitt förslag, dess ändamålsenlighet och verkställbarhet, utan ock fullständig ordalydelse
för den lag eller förordning, han vill hafva antagen. Ett stadgande i sådan
syftning skulle, för ingen del, från motionsrättens utöfning utestänga, eller derifrån
afhålla den, som klart vet hvad han vill; ty då han vet det, har han ock för sig
klart, hvarföre han vill det och hvad han åsyftar. Hvad man klart genomtänkt, kan
man ock redigt uttrycka, och ej några vältalighetsstycken är det, man fordrar. En
på något verkligen nyttigt, på något allvarligt och bestämdt utgående motion skulle
alltså härigenom icke komma att undertryckas; ej heller ens mindre moget betänkta,
af individuel tycken härflytande förslag. De lösa hugskotten deremot, ögonblickets
infall, frasernas dunstbilder skulle komma att något hindras i sina fria hanor, och
mera tid vinnas att ingå i mogen pröfning af det pröfningsvärda.
Motion, som ej vore uppställd i öfverensstämmelse med anförda regel, borde
då, i följd deraf, sättas å sido och ej kunna föranleda till någon ytterligare åtgärd.
Samma följd tyckes ock med allt skäl kunna stadgas för motioner, som, ehuru uti
formelt hänseende behörigen affattade, efter första läsningen befinnas så litet anslå
det stånd, der de göras, och så litet å sig fästa uppmärksamheten, att de ej ens
af några få bland närvarande medlemmar vinna understödjande. Att, vid sådant förhållande,
till Utskottets behandling likväl förvisa motionen, tyckes då vara ulan ändamål;
och ett stadgande, som bestämde att en, om ock i formelt hänseende behörig,
motion, som ej vid första, eller andra, läsningen vinner åtminstone några ledamöters
förord, må utan remiss förfalla, skulle alltså ock i sin mån bidraga till riks—
dagsarbetets förkortande.
Under förutsättning att dessa åsigter vunne godkännande, blefve ock häraf en
följd, att den Lag-Utskottet samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet nu åliggande
skyldighet att utarbeta de från Stånden remitterade förslag till lagar och förordningar,
borde bringas i öfverensstämmelse härmed; och får Konslitutions-Utskotlet
alltså, på nu anförda skäl, och i anledning af i ämnet inkomna motioner, hos Rikets
Ständer vördsamt föreslå följande förändrade lydelse af:
Bih. till B. St. Brot. 1817 och 1848■ 3 Sami. 10 Bii fl. 2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 17.
Regeringsformen
§ 53.
Riksens Ständer välje — — —; ett Lag-Utskott, alt behandla de
från Riksens Ständers plena remitterade förslag till Civil-, Criminal- och
Kyrkolngarnes förbättring; samt ett Allmänt Resvärs- och Ekonomi-Utskott,
att behandla de från Stånden remitterade frågor ock förslag, som angå
de allmänna hushällningsanstalterna.
Regeringsformen
% 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers plena väckas, må ej till
omedelbart bifall der upptagas, utan skola, derest de ej, såsom i Riksdagsordningen
sägs, genast förfalla, öfverlemnas till behörigt Utskott, som
eger att öfver dera sig yttra. Med Utskotts-utldtande förhålles, på sätt
i Riksdagsordningen föreskrifves.
Frågor om förändringar — — — ofvan sagdt är.
Riksdagsordningen
§ 33. 1 mom.
l:o Lag-Utskottet, bestående af sexton ledamöter, eger alt, jemlikt 53
och 87 §§ af Regeringsformen, behandla de från — — — meddelade
Konungens propositioner och sig med till- eller afstyrkande deröfver utlåta:
hörande tillika de skäl, som för Utskottets mening ligga lill grund,
fullständigt anföras. Under Civil- och Criminal-lag — Krigsstaten.
2:o Lagutskottet — — — inkomma.
Riksdagsordningen
§. 34 1 mom.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, sammansatt af fyratioåtta
medlemmar, skall, enligt 53 och 89 §§ Regeringsformen, behandla de
från Stånden remitterade frågor och förslag, som röra allmänna hushållningen,
eller förändring, förklaring, upphäfvande eller stiftande af dithö
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 17.
11
rande lagar och författningar, eller grunderna för allmänna inrättningar af
-— — — är stadgadt.
2:o Vilja Riksens Ständer — — — bör afgöras.
Riksdagsordningen
§ 49. 1 mom.
Hvar och en allmän fräga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utskott förvisar, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss ovillkorligen
hör ske, derest frågan genom Konungens proposition tillkommit. Har
frågan af någon Ståndets ledamot blifvit väckt, sålunda som i 1 mom.
51 § sägs, och under stödjes förslaget af minst fyra andra ledamöter,
bör jemväl remiss dä ske. Varder den ej sålunda understödd, skall den
som förfallen anses.
2:o, 3:o, 4:o oförändrade.
Riksdagsordningen
§ SI, 1 mom. (nytt moment).
Hvarje motion, som åsyftar stiftande, ändring, förklaring eller upphof
vande af allmän Civil-, Criminal- eller Kyrkolag, med hvad dertill hörer,
eller af förordningar och stadgar, som rikets allmänna hushållning,
inrättningar och förvaltning röra, skall, för att kunna under åtgärd
komma, innefatta såväl bestämd ordalydelse af det eller de stadganden,
motionären föreslå vill, som ock redogörelse för de grunder och skäl, på
hvilka han sitt förslag stödjer.
Undantag ege rum i de fall, då motionären endast afser underdånig
anhållan hos Konungen om framställning af något förslag till lag eller
förordning.
2:o I en skrift — — — angelägenheter beträffar.
Skulle, genom antagande af Kongl. Maj:ts afgifna nådiga förslag till ny Riks—
degsordning, m. m., hvarom Utskottets memorial N:o 12 handlar, dessa nu motiverade
förslag blifva afgjorda, kommer, i följd deraf, detta memorial att förfalla.
Stockholm den 15 Juni 1848.
12
Konslitutions-Utskotlels Memorial, N:o IS.
Reservation:
af Andreas Bengtsson från Jönköpings län: »Emot det beslut Utskottet fattat
om ett nytt tillägg i 51 § R. O. får jag mig reservera, på den grund, att
om ett dylikt grundlags-stadgande skulle komma att förefinnas, det skulle leda
derhän att nästan ingen motion, ehuru tydlig och motiverad, skulle kunna upptagas
till pröfning eller behandling på de skäl, alt den icke vore motiverad eller
innehöll en så fullständig lagtext, som erfordrades; och således kunde många
ekonomiska, äfvensom till allmänna inrättningar hörande, förbättringar undanhållas
af den eller de stationära, som inga förändringar önskade, eller af dem sjelfva
hade egna fördelar att bevaka i dylika frågor. Jag anser derföre, alldenstund
all Grundlag skall tolkas efter dess ordalydelse, att denna tolkning skulle blifva
den farligaste för ulöfningen af den fria riksdagsmanna- och motionsrätten, som
någonsin kunde i vår Grundlag inflyta, samt afstyrker således (ehuru kanske väl
menande
för tidsbesparing) detta förslags antagande».
Herr borgmästaren Thorn reserverade sig mot den i 1 mom. 49 § R. O.
föreslagna förändring.
Ytterligare anmäldes reservation af: herr Billström, herr Sundler, f. d. talman
Anders Eriksson, v. laiman Nils Persson, f. d. v. talman Pehr Eriksson,
och riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson.
N:o 18.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring och ‘till
lägg
i 3G och 43 §§ R. O., rörande sammansatta Ut
skott.
Bland de till uppehåll och långsamhet i ärendenas gång ledande olägenheter,
som vidlåda det nu i Grundlagarna föreskrifna arbetsättet vid riksdagarna, torde
ingen med förhållandena förtrogen riksdagsman kunna undgå att medgifva, det äfven
de så kallade sammansatta Utskotten böra upptagas. Det är väl för närvarande,
enligt 43 § R. O., alternativt medgifvet, att två eller flera Utskott, antingen
in plenis, eller fast hellre genom deputerade, på sätt Utskotten öfverenskomma,
må sammanträda. Men, oaktadt den anvisning, som ligger i orden, »fast hellre»
hafva dock plena-sammanträden emellan Utskotten vanligen egt rum, sedan öfverläggningar
genom deputerade; eller s. k. Utskotts-afdelningar, föregått. Sålunda
Konslitutions-Ulskottets Memorial, N:o IS.
13
behandlades under sednaste riksdag frågan om förändring af uppbördstiderna uti
sammansatt Stats- Bevillnings- och Ekonomi-Utskott, diet är af 132 personer.
Frågan om bränvins-bränningen utgör ock vanligen föremål för öfverläggningar
uti sammansatt Bevillnings- Lag- och Ekonomi-Utskott, det är af 112 personer.
Att diskussioner och omröstningar inom en så talrik personal erfordra mycket
mer tid, än der personernas antal är mindre, ligger för öppen dag. Men icke
följer deraf, att öfverläggningarne måste blifva desto grundligare, utredningarne
säkrare och besluten ändamålsenligare. Icke mängden, utan sakkunskaper hos de öfverläggande,
åstadkommer detta. Tager man härvid i betraktande de grunder, efter
hvilka valet af ledamöter i Utskotten förrättas, eller borde förrättas, och dervid besinnar,
att det är något så när likartad sakkunskap och insigt i de ämnen, hvilka falla
under de olika Utskottens serkilda behandling, som bestämmer detta personalens
val, så är temmeligen uppenbart, att, i allmänhet taladt, äfven ett mindre antal
väl valda ledamöter från de serskilda Utskotten kunna uti det sammansatta tillhandagå
med aila de utredningar och upplysningar, sorn alla tillsamman kunde
meddela. Vill man åter icke medgifva detta, så förnekar man i och med detsamma
principen för behöfligheten af olika Utskott för olika ärenden, och af
olika förmågor för deras beredande.
Då likväl detta icke får antagas, måste ock af det anförda följa, att antalet
af ledamöter i sammansatt Utskott kan, utan fara för ärendenas mogna pröfning,
förminskas och behöfligheten af plena-sammanträden alltså förnekas. Konstitutionsutskottet
har, i betraktande häraf, trott att under vanliga förhållanden, då sammansatt
Utskott af behofvet påkallas, tvenne ledamöter af hvarje stånd uti de
Utskott, som gemensamt skola sammanträda, dertill kunde förordnas, samt derest,
i anseende lill ärendenas mångfald och olika beskaffenhet, förstärkning ytterligare
befunnes nödig, denna förstärkning då kunde bestämmas så, att från hvartdera af
de sammanträdande Utskotten till frågans behandling ytterligare tvenne ledamöter
af hvart stånd dertill utses, och detta sålunda sammansatta Utskott ega att betänkande
till Rikets Ständer afgifva, utan att Utskottens öfriga ledamöter deri
taga del.
Konstitutions-Utskottet får alltså, på dessa grunder, hos Rikets Ständer
vördsamt föreslå följande lydelse af:
Riksdag s-or d n ingen.
§ 36. 5 mom. (nytt moment).
S, 2, 3, 4 momenterna utan ändring.
14
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 19-
0:0 Finner sä sammansatt Utskott, som i 43 § sägs, sig förstärkning behöfva;
dä skola dertill af hvarje utaf de uti det sammansatta ingående
Utskotten ytterligare tvenne ledamöter af hvart ständ utses.
Riks dags-ordningen
§ 45.
Varder ärende af något Riksstånd till flere Utskott remittcradt, eller anser
ett Utskott nödigt att, till öfverläggning om något ärende af vigt,
med annat eller andra Utskott sammanträda; då skola frän hvartdera
af de Utskott, som till gemensam öfverläggning sammankomma böra,
tvä ledamöter af hvarje stånd dertill utses. Finnes förstärkning nödig,
förhälles sä sorn i 5 morn. 36 § sagdt är.
Sålunda sammansatt Utskott ege rätt betänkande i frågan till Rikets
Ständer afgifva, utan att Utskottens öfriga ledamöter deri taga del.
Finner Banko-Utskottet — — — — sammanträde rum.
Detta förslag kommer dock att förfalla, derest å nästa riksdag
Kongl. Maj:ts Nådiga förslag till ny Riksdags-ordning m. m. blifver
antaget.
Stockholm den 15 Juni 1848.
IST:o 19.
Memorial lill Rikets Stander, med förslag till närmare bestämning
af liden för motioners afgifvande.
Fnligt 50 § R. O. är tiden för motioners väckande nu i allmänhet bestämd
till en månad sedan Konungens proposition om statsverkets tillstånd och behof
blifvit till Rikets Ständer afgifven. På grund af 26 och 27 §§ R. O. kan åter
denna propösition, under lagtima riksdag, afiemnas inom fjorton dagar, och då
urtima riksdag dr sammankallad, inom en månad från den dag, då riksdagen af
Konungen å rikssalen öppnades. I följd häraf kan motionstiden i förra händelsen
utsträckas till sex veckor, i den sednare till tvenne månader från riksdagens
egentliga begynnelse, och motionernas tillväxt derigenom befordras på ett sätt,
som icke alltid rättfärdigas af deras vigt, men deremot alltid bidrager till riksdagarnes
förlängande, och således utgör en af orsakerna till detta så allmänt öf
-
Konslitutions-Utskottets Memorial, N:o 19.
15
verklagade förhållande. I sammanhang med de förslag, åsyftande riksdagarnes
förkortande, så vidt ske kan, hvilka Konstilutions-Utskottet uti dess memorialer
N:ris 16, 17, 18, till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat, får Utskottet derföre
äfven, i afseende å ifrågavarande omständighet, hos Rikets Ständer vördsamt
föreslå den ändring af motionstiden, att densamma, i hvarje händelse, skulle bestämmas
till trettio dagar från den, då riksdagen å rikssalen blifvit öppnad, och
följande lydelse alltså gifvas åt:
Riksdags-ordning en
% 36.
Intet behörigen väckt ärende må nedläggas utan ståndets beslut. Ej
heller må, med undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsman
väckas, sedan trettio dagar tilländalupit från den dag, då riksdagen af
Konungen å rikssalen öppnades, så vida icke sådana frågor af redan
fattade beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen inträffade
händelser, omedelbarligen föranledas.
Utskottet bör härvid likväl anmärka, att, derest Kongl. Maj:ts nådiga förslag
till ny Riksdagsordning m. m., hvarom Utskottet uti memorialet N:o 12 afgifvit
betänkande, blifver å nästa riksdag antaget, nu afgifna förslag må anses som
förfallet.
Stockholm den 19 Juni 1848.
Reservation
af herr borgmästaren Thorn: »Emot Utskottets förslag till ändring af 36 §
R. O. har jag reserverat mig, af den anledning att jag ansett motionstiden lämpligen
kunnat och bordt inskränkas till fjorton dagar, på sätt föreslaget varit och
Kongl. Majrts afgifna förslag till Riksdagsordning i 107 g innehåller. Hvar och
en riksdagsman bör i allmänhet vara i tillfälle att före riksdagens början öfvertänka
och utarbeta de ärenden, han anser förtjente att Rikets Ständers pröfning
underställas. Äro åter dessa ärenden af den ovanligt vidlyftiga beskaffenhet att
lång tid för deras beredning erfordras, lärer fjorton dagars tillökning i motionstiden
icke göra tillfyllest. Hvad man klart inser och åsyftar bör icke fordra
månader för att skriftligen antydas, äfven om mera fullständighet dervid kommer
att iakttagas, än den hittills vanliga formen för mängden af motioner utvisat.
16 Konstilulions-Ulskottets Memorial, N:o 19.
Den af Utskottet nu föreslagna ändring i ofvannämnda grundlags §, åsyftande
förkortning af riksdagen, synes mig derföre af så ringa vigt och inllytande,
att den näppeligen bordt utgöra föremål för Utskottets framställning till Rikets
Ständer».
STOCKHOLM, tryckt hos joh. beckman, 1848.
Konstitutions- Utskottets Memorial, K:v 20.
1
N:o 20.
Den 22 Jani kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med utlåtande i anledning af talmannens
i Bonde-ståndet vägran af proposition på återremiss
af Konstitutions-utskottets Memorial N:o 12, avgående
Kongl. Maj:ts nådiga förslag till ny riksdagsordning,
m. m.
I anseende dertill, att, efter slutade öfverläggningar inom Bondeståndet
om Konstitutions-utskottets memorial J\T:o 12, hvarigenom Utskottet
till den behandling, grundlagarne föreskrifva, tillstyrkt Kongl. Maj:ts
den 1 nästförlidne Maj afgifna nådiga förslag till ny riksdags-ordning
m. m., Bonde-ståndets Talman vägrat att, såsom mot grundlagarne stridande,
framställa proposition på återremiss af nämnda memorial, begärd
i ändamål, att, i sammanhang med högstberörda nådiga förslag, de gemensamma
tankar i frågan, om hvilka ståndet kunde sig förena, måtte
komma under pröfning, men ståndet icke godkänt de skäl, Talmannen för
denna sin vägran anfört; har Hedgrv. Bonde-ståndet, medelst utdrag af
dess protokoll för den 9 i denna månad, på grund af 55 § riksdagsordningen,
anmodat Konstitutions-utskottet att inkomma med motiveradt
och bestämdt utlåtande öfver den sålunda uppkomna frågans stridighet
eller enlighet med grundlagen, och får Utskottet alltså denna anmodan
härigenom fullgöra.
De föreskrifter, grundlagarne fastställt till iakttagande vid behandlingen
af förslag lill ändringar i deras stadga tulén, återfinnas i 56 och
81 §§ regeringsformen och 1 mom. 29 § riksdags-ordningen. Att de
ordalag, hvaruti dessa föreskrifter ä o uppstälde, gifvit anledning till olika
meningar om deras rätta förstånd, derom böra riksdagarnes annaler vittna.
Förslag, väckta och framställda i grundlagsenlig ordning, till afhjelpande
Bih. lill K. St. Prot. 1847 dr 1848 3 Sami. 11 Haft. 1
2
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 20.
af den otydlighet och den deraf uppkommande tvetydighet, som vidlåda
dessa föreskrifter, hafva derföre ej heller uteblifvit. Hvarje riksdag från
och med år 1823 till den innevarande erbjuda bevis derpå. Men alla
dessa förslag hafva, vid det slutliga afgöra lide t hos riks-stånden, fallit,
och de anmärkta föreskrifterna förblifvit till sin lydelse oförändrade.
Den anmärkta tvetydigheten hänför sig likväl mindre till den fråga,
hvarom nu emellan Bonde-ståndet och dess Talman olika meningar
uppstått, än till andra med ämnet sammanhängande omständigheter.
Dock, som dessa nu icke blifvit gjorda till föremål för utredning, inskränker
Utskottet sitt utlåtande blott till den förstnämnda frågan, som angår:
huruvida talmannen egt i grundlag grundade skäl att vägra proposition
på återremiss, på dec de gemensamma tankar, hvilka Bonde-ståndet
såsom sina ville antaga, skulle komma under pröfning i sammanhang
med Kongl. Maj:ts afgifna nådiga förslag till ny riksdags-ordning m. m.,
hvilket Konstitutions-utskottet allaredan tillstyrkt. Medgifvas bör, att
för den af Bonde-ståndets pluralitet yrkade mening något stöd kan hemtas
från de uti 56 § regeringsformen förekommande stadganden. Men
då härvid, på andra sidan, tages i öfvervägande:
att 29 § R. O. uppgifver 81 § R. F. som den, enligt hvilken Kongl. Maj:ts
förslag till ändring af grundlag böra behandlas: att äfven Konstitutions-utskottet,
oaktadt dess bestämmelse är, bland annat, att granska rikets grundlagar
samt upptaga frågor och afgifva förslag och yttranden rörande ändringar och
förbättringar deraf, likväl, hvad angår de i sådan syftning af Kongl. Maj:t väckta
förslag, enligt hvad ej mindre uti 56 och 81 §§ regeringsformen, än 1
mom. 29 § riksdags-ordningen, uttryckligen är stadgadt, icke eger annan
befogenhet, än att deröfver afgifva sitt utlåtande antingen till- eller afstyrkande,
utan rätt att deruti, om än på de mest talande grunder, göra
några modifikationer eller ändringar, då deremot, i fråga om förslag, som
af riksdagsmän blifvit väckta, Utskottet är berättigadt att göra alla de
ändringar, det finner lämpliga och nödiga;
att, då, enligt 1 mom. 8l § regerings-formen, frågor om ändring af
grundlag icke är riksdagsman medgifvet att väcka uti riks-ståndens plena,
utan endast omedelbart uti Konstitutions-utskottet, denna tydliga föreskrift
skulle till en del upphäfvas, derest vid öfverläggningar om Kongl. Maj:ts
propositioner, andra eller motsatta och således nya förslag finge uti
stånden framställas, hvarigenom, i sjelfva verket, Kongl. Majlis förslag
upphörde att vara Hans och blefve något annat; —
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o £0.
3
och att, dessutom, de i 2 mom: 81 § regeringsformen stadgade föreskrifter,
som böra vara iakttagne, då Kongl. Maj:t till Rikets Ständer vill afgifva förslag
Lill någon grundlagsändring, innebära för moget öfvervägande af de skäl och
grunder, på hvilka förslaget stödjas, sådane garantier, som i afseende å motioner
af enskilde riksdagsmän icke kunna föreskrifvas, så önskvärda de än
må vara:
så synes uti dessa förhållanden gemensamt tillfyllestgörande skäl
ligga för den af ofvananförda §§, alltsedan tillkomsten af nu gällande
grundlagar, af pluraliteterna inom Rikstånden godkända uppfattning, enligt
hvilken Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer afgifna, dessförinnan i Statsrådet
granskade och af dess yttrande åtföljda, förslag till ändring i grundlagarne
böra annorledes inom Riks-stånden och Konstitutions-utskottet behandlas,
än motioner om grundlagsändringar* väckta af enskilde riksdagsmän.
Denna olikhet är ock angifven uti 56 och 81 §§ R. F. samt 29 §
R. O., hvilka måste med hvarandra jemföras och betraktas såsom ett sammanhängande
helt, emedan endast sålunda en fullständig följd af föreskrifter
uppkommer för alla de fall, som vid behandlingen af grundlags-förslåg
kunna inträffa. Olikheten består deruti, att i afseende å förslag, tillkomna
genom Kongl. Maj:ts propositioner, några modifikationer eller förändringar
delvis uti dessa förslag icke kunna ega rum, och att, derest
sålunda väckt förslag af Konstitutions-utskottet tillstyrkes, det bör hvila
till nästa riksdag, då Riks-ståndens rätt att antaga eller afslå detsamma
inträder, oförkränkt likväl ståndens rätt att genast vid den riksdag,
då tillstyrkandet inkommer, derom yttra och nedlägga sina tankar
i protokollet.
Huruvida denna olikhet i behandlingssättet må hafva verkligen varit
åsyftad, då genom definitift beslut på riksdagen år 1815 det sednare
momentet af 56 § regerings-lormen i grundlagarne intogs, är en omständighet,
som, derest den ock nu kunde tydligen utredas, vid detta tillfälle
icke kan blifva afgörande. Ty om ock å ena sidan det är behörigt, att
lagen tillämpas efter dess grund och mening, återstår likväl, å den andra,
frågan, hvilken af de flera meningar, som vid lagens tillämpning vilja
göra sig gällande, företrädesvis har anspråk på efterföljd. Yäl borde den
mening, lagstiftaren sjelf uppgifvit för lagens rätta uppfattning, vara, i fall
af tvifvel, den afgörande. Men om, på grund af ordalagen, under tider
-
4
Konstilutions-utskottets memorial, N:o 20.
nas lopp en mening vid lagens upprepade tillämpning gjort sig gällande,
som väl i någon mån må afvika från den ursprungligen åsyftade, men
dock, såsom god och ändamålsenlig, allmänt blifvit vedertagen, så är det
med rättvisa öfverensstämmande att fortgående vidhålla den, såsom ett
lefvande uttryck af samma lag, i stället för den äldre, som bortdött, emedan
vådorne af vacklande lagtolkning sålunda afböjas, och likhet i tillämpningen,
som är likhet i rättvisa, derigenom vidmakthålles, till dess den ursprungliga
meningen, genom formlig lagförklaring, der så nyttigt pröfvas,
blifver återställd.
På grund häraf och i öfverensstämmelse med den praxis, som uti
förevarande fråga vid riksdagarne tillförene allmännast egt rum, får Konstitutions-utskottet
alltså vördsamt förklara:
att Talmannen i Bonde-ståndet, då han uti förevarande fall vägrat
proposition på återremiss af Konstitutions-utskottets memorial,
innehållande betänkande öfver Kongl. Maj:ts afgilna nådiga
förslag till ny riksdags-ordning, med hvad dermed sammanhänger,
handlat i öfverensstämmelse med grundlagarne.
Stockholm den 22 Juni 1848.
Reservationer:
l.
Af grefve Lagerbjelke: ”Vid jemförelsen emellan regerings-formens
56 och 81 §§ beror deras, sinsemellan, samstämmighet eller strid uppå
tolkningssättet af ordet ”frågan” uti 81 §, der det heter: ”Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag'’ m. m.
Låter man nu ifrågavarande ord äfven på detta ställe få behålla den
betydelse, det enligt vanligt språkbruk skulle ega, det vill säga^ den genom
hvad Konungen föreslagit väckta sak, ämne eller ”fråga” i allmänhet,
då förefinnes emellan de båda §§ ingen stridighet. Om Konstitutions-ulskottet
afslyrker Konungens proposition, kan den af stånden genast
afslås och hela den fråga, som genom propositionen blifvit väckt, kan dermed
för den riksdagen äfven dö ut; hvaremot, om Konstitutions-utskottet
”tillstyrkt hvad Konungen föreslagit”, den derigenom väckta ”fråga”,
sak eller ämne i allmänhet skall hvila till nästa riksdagj hvilket likaväl
Konslitutions-utskottets memorial, 1\:o 20.
i
kan sägas ske, antingen konungens förslag förblir oförändradt, eller det til
nästa riksdag hvilaude förslag i frågan skiljer sig ifrån den Kongl, propositionen
genom några, på grund af ståndens gemensamma tankar i enlighet
med 56 §, vidtagne modifikationer. Om, till exempel, uti Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående representations-förändringen den modifikation,
på grund af gemensamma tankar i enlighet med 56 §, hlefve
vidtagen, att det så kallade ”strecket” borttoges eller flyttades, kunde det
sålunda modificerade förslaget visserligen icke längre anses för en Kongl,
proposition, och, om det vid nästa riksdag antoges, behöfde det naturligtvis
Konungens sanktion för att blifva lag; men ingen kunde väl, sådant
oaktadt, neka, att den genom ofvannämnde Kongl, proposition väckta ”fråga"
blifvit hvilaude. Skillnaden emellan en af Konstitutions-utskoltet afstyrkt
och en tillstyrkt Kongl, proposition till grundlagsändring är således
den, att en afstyrkt proposition kan af stånden genast afslås, och
dermed hela jrågan för den riksdagen falla, såvida icke Stånden, genom
gemensamma tankar enligt 56 §, under modificerad form bibehålla frågan
vid lif, eller Konslitutions-utskottet, genom andra förslag, ånyo uppväcka
densamma; hvaremot en tiilstyrkt Kongl, proposition väl kan, genom gemensamma
tankar enligt 56 §, undergå modifikation, men den genom
propositionen väckta ”fråga” skall då ovillkorligen blifva hvilande och får
icke den riksdagen förfalla. Ej mindre stadgandet uti 83 § regeringsformen,
att grundlagarne skola i hvarje serskildt fall efter deras ”ordalydelse”
tillämpas, än äfven den vid all lagtolkning giltiga sats, att företräde
bör gifvas det förklaringssätt, hvarigenom de olika §§ komma att stå uti
harmoni med hvarandra, hvaremot motsatsen får antagas först i andra
rummet och sedan det visat sig, att de serskilda stadganderne omöjligt
låta sig förenas, utan afgöras måste, hvilketdera stadgandet bör blifva gällande
emot det andra, gifva ytterligare stöd åt ofvanstående sätt alt tol
ka
56 och 81 §§ Regerings-formen, på samma gång derigenom vederlägges
det motsatta tolkningssättet, eller det, att ordet ''frågan” uti 81 § skulle
der betyda ordagrant hvad Konungen föreslagit eller propositionen, ty
dels skulle denna § då icke innehållit: ”Tillstyrker Utskottet hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag”, utan del skulle hetat: ”tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile detsammaeller hvile propositionen,
till nästa riksdag”, dels kommer genom sistnämnde tolkningssält
81 § ohjelpligen i strid med den 56, emedan sålunda enligt förstnämnde
§ någon modifikation icke kunde medgifvas uti en tillstyrkt
6
Konstilutions-tttskottels memorial, N:o 20.
Kongl, proposition till grundlagsändring, hvaremot 56 § tydligt stadgar,
att antingen Utskottet ”utlåter sig med till- eller afstyrkande å en af
Konungen i lika ändamål gjord proposition”, modifikationer deruti, på
grund af ständernas gemensamma tankar, kunna införas,
Skulle emedlertid, sådant oaktadt, pröfvas rättast, att uttrycket uti 81
§: ”tillstjrrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile frågan”, anses
betyda: hvile propositionen, samt sålunda stadganderna uti 56 och 81 §§
komma att med hvarandra stå uti strid, återstår likväl att afgöra, hvilkendera
paragrafen bör blifva den gällande. I det afseendet förekommer,
att 81 §, sådan den ännu lyder, antogs redan vid grundlagens stiftande
1809; hvaremot det andra momentet uti 56 § antogs först vid 1815 års
riksdag, och då, för att derigenom åstadkomma en förändring och förklaring
af den förut gällande grundlagens, det vill säga 81 §:s stadganden
angående formen för beredande af grundlags-ändrings-förslag; om vid detta
tillfälle förbisågs, att förändra den 81 § till full harmoni med det
nya momentet uti 56 §, kan väl icke derföre den gamla grundlag-en anses
upphäfva den nyas, just för att ändra den gamla, införda stadganden,
utan dessa sistnämnda böra väl dä anses upphäfva de gamlas, af förbiseende
qvarglömda; att 29 § riksdags-ordningen serskildt åberopar 81 §,
utan att nämna den 56, kan i detta fall icke göra något till saken, enär
äfven denna § härleder sig från grundlagens ursprungliga stiftelse, då det
icke fanns någon annan §, än den 81, att åberopa angående formen för
grundlags-ändringars beredande, samt det är ganska naturligt, att, då man
vid 1815 års grundlags-ändring underlät att förändra 81 § regerings-formen,
man då äfven underlät att förändra 29 § riksdags-ordningen, hvilken
endast innehåller en hänvisning till den förra paragrafen.
Slutligen eger, enligt 55 § riksdags-ordningen, Talman endast att då
vägra proposition, när en väckt fråga ”bokstafligen” strider emot grundlagarnes
lydelse, hvilket i allt fall icke kan sägas vara händelsen angående
frågan om ett stånds rättighet, att, å ett Konstitutions-utskottets memorial
med tillstyrkande betänkande öfver en Kongl. Maj:ts proposition
till grundlags-ändring, få proposition framställd på återremiss, för att i
sammanhang med det nådiga förslaget erhålla pröfning af de gemensamma
tankar, som ståndet i frågan serskildt må kunna uttrycka, enär, om
äfven den ena paragrafens bokstaf skulle synas vara emot denna rättighet,
den andra paragrafens bokstaf dock bestämdt medgifver en sådan, och
densammas stridighet med grundlagen således, minst sagdt, icke är tyd
-
Konstitutions-utskottets memorial, N:o 20.
lig, eller, sorn riksdags-ordningen uttrycker sig, ”bokstaflig”; i hvilket enda
fall Talman eger att proposition vägra.
På alla dessa förenade skäl nödgas jag derföre vördsamligen reservera
inig emot höglofl. Konstitutions-utskottets beslut, att gilla Talmannens
i hederv. Bonde-ståndet vägran af proposition på återremiss af Konstitutions-utskottets
memorial N:o 12, innefattande betänkande öfver Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse med förslag lill ny riksdags-ordning m. m., hvilken
proposition på återremiss af ståndet yrkats, ”för att i sammanhang
med det nådiga förslaget erhålla pröfning af de gemensamma tankar, som
slåndet i frågan serskildt må kunna uttrycka”.
2:o
Af Andreas Bengtsson från Jönköpings län;
”Jag instämmer uti herr grefve Lagerbjelkes reservation, med det
tillägg, att, sedan Bonde-ståndet vid sista riksdag med bifogande af sina
gemensamma tankar återremitterat Konstitutions-utskottets utlåtande N:o
19, i anledning af en då till Ständerna från Kongl. Majit ankommen
proposition om ändring i grundlagarne, och denna nu förevarande är af
enahanda beskaffenhet, så anser jag, att samma tillämpning af 56 § regeringsformen
nu, såväl som den 4 Januarii 1845, bordt ega rum och att
ståndet egt sina gemensamma tankar till Utskottet jemte memorialets
återremiss förvisa, helst Konstitutions-utskottet icke iakttagit de motiver
för 56 §:s tillkomst, som 1812 års Konstitutions-utskott andragit.”
3:o
Af herr Carlheim Gyllenskjöld.
”När uti riksdags-ordningen, som i allmänhet och egentligen föreskrifver
sättet för ärendernas behandling och afgörande inom riks-stånden,
den enda §, uti hvilken föreskrift om sättet för grundlagsfrågors behandling
finnes — den 29 § — med afseende derå, huru förhållas hör med
Konungens propositioner till Rikets Ständer rörande grundlagarne, hänvisar
endast till regeringsformens 81 §. — När uti denna 81 § uttryckligen
säges "tillstyrker Konstitutions-utskottet hvad Konungen” (till äu~
dring i grundlagarna) ”föreslagit, hvilefrågan till nästa riksdag,” — när
med uttrycket ”frågan/3 såsom mig synes, här icke kan eller hör förstås
någon annanän den Konungen framställt, det är Konungens proposition,
helst, i annat fall, och med den tydning, man i sednare tid gif
-
8
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 20.
vit åt 2 mom. i 56 § regeringsformen, det skulle kunna inträffa, alt, om
Konungen gjort något förslag t. ex. till Konungamaktens befästande, och
delta Konungens förslag vunnit Konslitutions-utskottets och 3:ne riksstånds
samtycke, det fjerde ståndet likväl, genom vidblifvande af en uttalad
gemensam tanke och sakens dragande till förstärkt Konstitutionsutskott,
kunde, i stället för Konungens på nyssberörde. sätl gillade proposition,
få tili påföljande riksdag hvilande ett deremot fullkomligt stridande
förslag t. ex. om Konungadömets afskaffande, hvilken fråga väl
möjligen vore, inom ståndet, föranledd af Konungens proposition, men
väl ingalunda kunde anses vara densamma, som Konungen framställt, och
hvilken, enligt ordalydelsen af 81 § regeringsformen, ovilkorligen bör,
då den af Kongl. Majrt tillstyrktes, ”hvila lill nästa riksdag” — när, vidare,
med ordalydelsen af 56 § 2 mom. riksdags-ordningen öfverensstämmer,
att riks-stånden ega att göra anmärkningar mot Konstitutions-utskottets
yttrande, men deri intet förekommer om anmärkningar vid en a/
Konungen af gifven proposition, detta antyder, alt stånden väl må ogilla
och till Utskottet återförvisa ett öfver en Konungens projvosition afgifvet
yttrande, med förklarande såsom ståndets gemensamma tanka, att
Utskottet ofullständigt eller eljest illa motiverat sitt tillstyrkande, för att
af Utskottet vinna en eller annan nödig ansedd upplysning o. s. v., men
ingalunda alt genom ifrågavarande moment vore afsedd någon ändring i
81 § af regeringsformen; så anser jag, för min del, att bokstajlige innehållet
af dessa §§ icke innebär någon sådan stridighet, som hindrar, att
de må kunna, jemte hvarandra, förblifva gällande. Då likväl meningarna
härom äro olika, och frågan om grundlagarnes rätta förstånd i denna del
derföre nu blifvit till Konstitutions-utskoltet hänskjuten, anser jag Utskottet
vara både behörigt och förbundet att iakttaga de för lagtolkning i
allmänhet gällande grundsatser.
Grefve Lagerbjelke har, uti dess inom Utskottet afgifna serskilda yttrande,
utan tvifvel med skäl, främst bland dessa grundsatser ställt den
att tillse, huruvida icke genom de omtvistade lagrummens inbördes jemförelse,
olikheten i meningar må kunna undanrödjas. Med iakttagande
häraf har jag likväl kommit till ett från herr grefvens helt olika
slut.
Dernäst torde lagstiftarens mening böra tagas i betraktande. I detta
afseende förekommer, att våra grundlagars ursprungliga stillare, för be
-
Jionstilulions-Utskottets Memorial, 1Y.-0 SO.
9
handlingen af Konungens förslag till grundlags-ändringar, utom 29 §
riksdags-ordningen, stadgat endast uti 81 § regerings-formen, samt att
bland motiverna för det tillägg uti 2 mom. i 56 § regerings-formen, som Rikets
Ständer år 1815 beslutit, intet förekommer, som gifver anledning
nog till den förmodan, att dåvarande Konstitutions-ulskotts eller Rikets
Ständers afsigt varit att, medelst detta tillägg, förändra sättet för behandlingen
af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner rörande grundlagarne.
Härtill kommer slutligen, alt sjelfva språket (terminologien) i våra
grundlagar icke gifver stöd åt den tydning af ordet frågan_, som skulle
dermed menas "sak eller ämne i allmänhet,” utan afseende å hvilka modifikationer
eller ändringar, som, i afseende derå, blifvit gjorda. Detta
uttryck: fråga begagnas nämligen uti så väl regeringsformen som riksdagsordningen,
allmänt såsom liktydigt med eller ersättande ordasätten motion,
förslag, framställning o. s. v. Exempel härpå gifvas uti 44- § regeringsfbrmen,
49, 55, 75, §§ riksdags-ordningen och flerestädes. När ärendet
från Utskott till stånden återkommit; så heter det: ''saken,” ”målet,” ”betänkandet”
m. m. (Exempel öfverflöda i både regeringsformen och riksdagsordningen);
men så vidt jag kunnat finna, benämnes det ingenstädes mera
”fråga.”
På dessa skäl, hvilka jag anser för sig tillfyllestgörande, jemte andra,
Som uti Utskottets memorial dels äro uttalade, dels icke, instämmer jag
uti det slut, hvari Utskottet stadnat, ehuru jag icke kan till alia delar
biträda de grunder, Utskottet för sitt utlåtande anfört.”
Uti denna reservation förenade sig Biskopen Nibelius, Doktor Broman
och Prosten Forssell.
Herr biskopen Hallström reserverade sig mot en del af motiverna.
Herr rådman Billström och riksdags-fullmäktigen Bengt Gudmundsson
anmälde ock reservation mot beslutet.
J3ih. till Jt. St. Prat. 1S4T & 1848. 3 Sami. 11 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS MaRCUS & CoMP. '1848.
Konstitutions-Utskottets Memorialj FT.o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Juli, kl. a e. ra.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändringar och tillägg
uti 56 och 81 $$ Regeringsformen, samt t mom.
29 3 moni. 49 $ och y3 § Riksdagsordningen, rörande
behandlingen af frågor om ändring i Grundlagarne.
I4 rågorna om förslag till ändringar uti grundlagarne, lika vigtiga i afseende ä
formerna för deras behandling och afgörande, sorn de äro det i afseende å
deras innehåll, hafva uti förstnämnda afseende ännu allt för bl i f vi t på den 0-  säkra grund för deras bedömande, som haft till följd vid hvarje riksdag återkommande
meningsstridigheter örn formerna och förfaringssättet vid deras
beredning inom Riks-stånden. Förslag lill införande af en stadgad ordning
uti delta hänseende hafva väl ej saknats. Sådana hafva tvärtom vid hvarje
riksdag från och med år 1823 blifvit uppgjorde; men, alltid ogillade af ett
eller annat stånd, på en eller annan grund, hafva de förfallit och sålunda
lemnat den så vigliga frågan åt sitt öde.
Då innevarande riksdags Konstilutions-utskott, i anledning af derom inom
Utskottet väckt motion, ånyo framträder med förslag till förändring af
hithörande grundlags-stadganden, anser det sig lill en början böra meddela
en kort öfversigt af de hufvudsakliga tvistepunkterna och de förslag, som tillförene
i afseende å dem blifvit till Rikets Ständers profning aflemnade.
Hufvudpuokten angår frågan, huruvida förslag till ändringar i stadgad
grundlag, tillkomna genom Kongl. Maj:ts derom afgifoa propositioner, kunna
behandlas på alldeles enahanda sätt, sorn sådane förslag, väckta inora Konstilutious-utskottet,
antingen genom enskild riksdagsmans motion, eller i kraft
af den rätt, som i 1 mom. 8l § regeringsformen är Utskottet tillagd.
Då Konslitutions-ulskottet af år 1812 uti memorial af den 1 Augusti motiverade
de föreskrifter, rörande behandlingen af grundlags-ändringsförslag,
som på riksdagen år l8l5 af Rikets S änder godkändes och sedan uti regeringsformen
under 2 mom. 56 § infördes, yttrade detsamma:
”Då alla ståndens enhälliga röst är nödig till grundlags-stadgande, har
"XJ skottet varit sorgfälligt att så ställa formerna, att det ylteista beslutet ge’’n«m
proposition, stäld på ja eller nej, måtte kunna fattas. Dertill föredra
des, att ali sammanjernkning af meningar, i fall de, vid pröfningen af
Bih. tili R. St Fröt 1S47 och tS4$i 3 Samt. :a Haft. 1
2
Konsli utions-Uiskottets Memorial, tV.o sr.
”det första förslaget, skulle hos R i ks-st ån deri blifva skiljaktige, borde föregå
”det definitiva beslutet, hvilket ej kunde innehålla annat än ett fullkomligt
”gillande eller rent alslag. Utskottet har derföre trott, all denna jemkning
”borde ske vid samma riksdag, då frågan väckes och iägges på bordet, så att
’den lill afgörande med ja eller nejj vid den nästföljande, måtte vara
”fullkomligen beredd. Den förstärkning af Konstitutions-uskottet, sorn till
"jemknings förrättande blifvit föreslagen, är således af en helt annan beskaffenhet,
än de nämnder, som lör de andra Utskotten i regeringsformen finnas
”föreskrifna. En lika afgörande rätt, som de ega, kunde ej denna tillegnas,
”enär yttersta afgöranderätten i dessa frågor måste tillhöra stånden sjelfva,
”hos hvilka allenast ett stånds veto gör tillfyllest att hindra ett förslags an”tagandp.
Deremot, om, efter Ulskottets försök att förena Riks-stånden till
”ett enahanda utlåtande, sådant ej lyckades, borde ett medel finnas att ge*nom
omröstning' per capita uppgöra ett sådant bestämdt förslag, som utan
”förändring kunde antagas eller förkastas. På detta sätt har Utskottet trott
”sig bereda alla möjliga tillfällen till frågornas granskning, meningarnes jem”förande,
sinnenas förening och liågans slutliga rediga framställning, så att
"ett bestämdt beslut måtte kunna fattas.”
På dessa grunder föreslog Utskottet, alt innehållet af 56 § regeringsformen,
som ursprungligen var affattadt i följande ordalag: ”allmänna frågor,
”sorn uti Riksens Ständers plena väckas, må ej till ett omedelbarligt afgörande
der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Ulskott, som ege att
”dem utreda och deröfver sig yttra. Utskottens förslag skola först i ståndens
”plena framställas till antagande eller förkastande, utan förändringar eller till”satser.
Göras dervid i ståndens plena sådana anmärkningar, som hindra antagandet
, erhålle Utskottet del al dessa anmärkningar, för att derefter förtlagen
ytterligare granska och jemka. När ett sålunda beredt förslag lill
”stånden återkommer, då ega de magt att detsamma oförändradt eller med
”förändringar antaga eller ock alldeles förkasta,” skulle, vidkommande behandlingen
af förslag till grundlagsändringar, erhålla ett nytt moment af den lydelse,
det nu, sedan förslaget på riksdagen år 1815 vunnit kraft af lag, uti
regeringsformen eger: och då uti denna nya redaktion intogs, att, så väl då
”Konstitulions-utskottet tillstyrker hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant
afseende föreslagit,” som ”då Utskottet utlåter sig med till- eller afstyrkande
å en af Konungen i lika ändamål gjord proposition,” samma förfarande,
sådant det der utvecklas och bestämmes, borde uti alla de förutsätta fallen
iakttagas, så skulle, vid öfvervägande häraf, i förening med reglorna för
lagtolkning och de uppgifna, här ofvan anförda, motiverna, hvilka ej heller
Kons'itutions-Utsioltets Memorial, N:o ut.
3
göra någon skillnad i afseende å de två olika initiativerna för grundlags-ändringsförslag,
och derest hår det 2:a mono. 56 § regeringsformen ensamt
finge afses, det tyckas, sorn hade Utskottets mening varit, att ej mindre Kongl.
Ma j:ts propositioner om grundlags-ändringar, än Konstitutions-ulskottets derom
väckta förslag, borde på enahanda sätt behandlas.
Likväl, hvarken den allmänna uppfattningen eller tillämpningen deraf
blef emelleitid sådan. Uraktlåtenheten att emellan det nya momentet i 56
och 81 §§ regeringsformen, hvilken serskildt bestämde följderna, då Konslitutions-utskoLtet
tillstyrkt, äfvensom då det afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag
till grund lags-ändring, införa Öfverensstämmelse eller uttrycka ett erforderligt
samband, hade detta till följd, och det så mycket mer, som de hithörande
föreskrifterna uti 81 § tillkommit vid sjelfva stiftandet af regeringsformen,
alltså redan vunnit den praktiska tillämpningens helgd, och således
förblifva utan ändring i bokstafven, och omfattande blott de förslag till grundlagsändringar,
som utgått från Kongl. Maj:ts initiativ, ansågos, ur synpunkten
af speciallag, ega anspråk på oförändradt bindande kraft äfven för framtiden.
De olika meningarne härom gåfvo redan åt Konslitutions-utskottet af år
1823 anledning att, med afseende å en af de i följd häraf uppkomna tvistefrågor,
uti memorial af den 3 September, N:o 46, till Rikets Ständer öfverlemna
förslag till annan redaktion af 56 och 81 §§ regeringsformen.
Vid noggrannare jemförelse af dessa §§ hade nemligen Utskottet ”funnit dera
med hvarandra stridiga i så måtto, att, då förstnämnde § förbjuder Riksens
Ständer att, äfven i händelse Konslitutions-utskoLtet afstyrkt en Konungens
proposition rörande ändring i grundlagarna, derom vid samma riksdag besluta,
den sednare deremot lemnar Riksens Ständer fritt val, att antingen genast
afslå propositionen eller ock uppskjuta afgörande! till nästa riksdag.”
”För att afhjelpa denna uppenbara, till olikhet eller åtminstone villrådighet i
tolkningen ledande, motsägelse,” som förmodades vara uppkommen dymedelst,
alt vid beredningen af det på riksdagen 1815 godkända forslaget till 2:a mom.
56 § föreskriften i 81 § blifvit förbisedd, och för att med återställande af
det äldre stadgandet af år 1809, tillika gifva det nyare af år 1815 en mera
behörig och af sjelfva grundlagen tydligen anvisad plats, föreslog Utskottet
fördenskull, att detta nyare stadgande, erforderligen ändradt och till redaktionen
jemkadt, skulle inflyttas i 81 §, sorn redan förut afhandlade sättet för
grundlagsfrågors behandling.
I anseende dertill, att detta till nästföljande riksdag hvilande förslag af
Riks-stånden då icke samfäldt godkändes, blef det af Konstitutions-utskottet
4
Konstilia ons-L tskoltels Memorial, N.o a','
vid nyssnämnde riksdag, uli memorial af den 16 December 18-9, N:o 63,
ånyo inför Rikets S änder framlagdt. Utskottet säger sig anse det som en oeflergifl
g pligt alt äler upplifva det, oell tillägger, att det funnit S'g dertill
ytterligare uppmanadt af ”de meningsstiider, som sammanblandningen i behandlingssätt
al Konungens propositioner och Utskottets egna förslag, tid ef"ter
annan, foranledt oell underhållit, samt af den allt mer belastade öfvertygelse,
att 1809 års grundlagsstiflare icke velat hafva erkänd någon annan
”form for proceduren med Konungens propositioner i grundlags-frågor, änden*
”på en gång enkla och fullständiga, hvilken i 8t §:ns 2 mom. innefattas, och
”att ej heller 1812 års Konstitutions-utskott, vid hemmingen af det sednare försla'get,
möjligen kunnat åsylta någon förryckning af berörde procedur, emedan säkerligen,
i motsatt lall, 8l § undergår förändring, och åtminstone hänvis”ningen
lill samma § i 29 § riksdags-ordningen blifvit utesluten, eller ock
”utbytt mot den till 56 § regeringsformen.” Återupplifvande förslaget af'
år 1823, föreslog Utskottet fördenskull, i sammanhang dermed, att, sorn
samma förslag blott skulle afse de inom Konstitutionsutskottet väckta grundlagsfrågor,
2:a punkten 2:a mom. 81 § skulle lyda: ”tillstyrker Utskottet Konungens
förslag, hvite detsamma oförändradt, till nästa riksdag, då Rikets
Ständer skola sitt beslut derom latta.”
Då, likväl äfven dessa förslag, oaktadt de antogos alt hvila på bordet,
under den näst derefter sammankomna riksdag icke af alla Riks-stånden godkändes,
ingick ånyo K onslilutions-utskoltet, uti memorial af den £7 Januari
1835, N:o 84, med nytt fotslag i frågan till Rikets Ständer, och yttrade dervid,
bland auust, det stridigheter inom Riks-stånden uppkommit om formen för
beredningen af grundlags-ändringsförslag. Tvistefrågan, ”redan utförligen och
mångsidigt afhandlad och nästan till obehag uttömd, skiljde sig i tväune delar”:
den ena, om Riks-ståndens förmenta rättighet att förkasta en grundlagsändring
å samma riksdag, hvarunder den blifvit framstäld: den andra, om
rättigheten alt anmät kningsvis uppgifva nya och alldeles motsatta förslag. I
ena fället hade man, emot bokstaflig lydeon, förklarat meningen af ordet
"besluta” innebära ”besluta till antagandeI det andra hade man, vid
sidan af forbudet mot grundlagsfrågors vackande i ståndens plena, yrkat den
mest utsträckta frihet, att, utom förslaget göra anmärkningar, och skyldighet
lör Konslitutioris-utskottet att inrymma dem alla så väl i sammanjemkningen,
som i omröstnings-propositionerna. Det af 1835 års Konstitutions-utskott uppgjorda
förslag hade likväl egentligen afseende på den förra delen af tvistefrågan,
eller ett klart bestämmande af ståndens veto mot de af Konstitutionsutskottet
föreslagna grundlagsändringars ovillkorliga ii\ ilande till nästa riks
-
Konslitutions-Utskotlcts Memorial, N.o 2t.
5
dag. Den andra delen af frågan deremot, eller ståndens anmärkningsrätf, bade
blilvit lernnad å sido, emedan, bland annai, äfven del i 1 morn. 81 §
regeringsformen förekommande stadgande: 'Vj må frågor derom lili ståndens
plena väckas’* Scc., al ståndens talmän behörigen vårdadt, ansågs emot
det anmäi kla roissbi uket innefatta tilliyllestgörande korrektiv. I afseende å
förra punkten liade Utskottet, stadgat sin öfvertygelse, att den i grundlagarna
nedlagda konservativa princip skulle snarare loi böjas än lörsvagas af Riksstånden
lemnadt fritt val att, genom deras pluralitet, omedeibait vid lörsta
riksdagen, i dess helhet underhyeka ett af Konstitutions-utskollet afgifvet grundlags-ändringsförslag;
hvaremot, der denna pluralitet ej vunnes, och alltså, när
tre stånd gillade lörslaget, eller två stånd stannade mot två, samma föislag
borde hvila till afgörande på nästa riksdag. I öfverensstämmelse med dessa
grunder, föreslog Utskottet: ali 2:a momentet 56 § regeringsformen, i enlighet
härmed ändradt, skulle öfvei flyttas till 81 §: alt den i 56 § Riksstånden
medgifna rätt till öfverläggning om yttrande, som Konstilutious-utskotlet
afgifvit öfver Konungens propositioner i grundlagsfrågor, skulle genom
ett tillägg till 81 § ytterligare fastställas, oell att med afseende å de fullständiga
föreskrifter, 8l § regeringsformen komme att innefatta, hänvisning till
denna § uti 29 § riksdags-ordningen skulle införas.
Genom förstärkt Koushtulions-utskolt antogs förslaget att hvila till nästa
r iksdag, dock med följande förändringar (Konstitulions-utskottets memm. 1835,
Ntris 107, 125): att, då ”Konstitulions-utskottet inkommer till Rikets Ständer
med förslag till grundlagsändring, skulle detsamma, efter öfverläggning
derom i ståndens plena, först framställas endast till gillande eller ogillande”:
att ’’oui det ogillas af alla fyra Riks-stånden, frågan borde förfalla”: att deremot,
”om det gillades af samtlige Riks-stånden, det då borde hvila att oföräudradl
antagas eller förkastas å nästföljande riksdag”: att, om ”i något eller
några stånd vid förslaget gjordes anmärkningar, som hindrade dess hvilande,
de, hvilka hvarje Riks-stånd föt klarat utgöra dess gemensamma tankar, skulle
hänvisas till Konstitulions-utskottet, sorn borde desamma till ett förslag i möjligaste
måtto sammanjemka”: och att, om derefter ”något eller några Riksstånds
tankar i någon eller några delar blefve skiljaktiga, eller om förslaget
ogillades af något eller några stånd, men gilladps af de öfriga, förstärkt Konslitutions-utskolt
egde med Rikets Ständers rätt afgöra, hvilketdera af förslagen
borde hvila, eller huruvida frågan finge alldeles förfalla”. Men äfven dessa
förslag vunno ej godkännande på den näst derefter hållna riksdagen, och
Konslituiions-utskoltet af år 1840 upptog dessa frågor blott i sammanhang med
det då uppgjorda r.ya icprestntalious-forslagel.
6
Konsiilutions-UIskottets Memorial, N.o ar.
Konstitutions-utskottet vid sistförlidna riksdag fann sig af sakens vigt och
fceliof al noggrannare bestämningar föranlåtet att åter till Rikets Ständer öfverlemna
ett förslag i ämnet, och anmärkte uti sitt memorial derom af den
27 Februari 18+5 N:o 33, bland annat att, sedan rätiighéten å Riks-ståndens
sida gjort sig gällande att förkasta Konstitutions-utskottets grundlags-förslag å
samma riksdag, hvarunder de blifvit framställda, man jemväl erfarit behofvet
af nu sakuadt bestämdt stadgande i grundlagen, angående dels huruvida
för ett sådant förkastande gjorde till fyllest, att tre stånd vore derom ense,
dels hvilken behandling, som borde ega rum, när blott ett eller två stånd förkastat,
men de öfriga godkänt förslaget. De förslag, Utskottet, till afhjelpande
af denna och här förut uppgifna tvistepunkter, framlade, blefvo dock af
tre stånd återremitterade och, i följd deraf, till en del omarbetade (Konstitutions-utskottets
mein. N:o 43), samt derefter, på grund af derom yttrade
skiljaktiga meningar inom Riks-stånden (Konstitutions-utskoLtets mern. N:o48),
bänskjutne till förstärkt Konstitutions-utskott, som till afgörande å nästa riksdag
antog följande förslag (mern. 51): att 2:a mom. 56 § regeringsformen
skulle, med godkäuda ändringar, ingå under 81 §: att grundlags-förslag,
väckt af Konstitutions-utskottet antingen sjelfmant, eller i följd af riksdagsmans
motion, skulle, då intet deremot från något Riks-stånd anmärktes, förblifva
hvilande för att afgöras på nästa riksdag: att de anmärkningar mot
förslaget, som af något stånd kunde göras och förklaras vara dess gemensamma
tankar, skulle hänvisas till Konstitutions-utskottet, sorn å dem finge ”fästa
det afseende, hvartill deras pröfning föranledde*’: att det förslag, Konstitutions-utskottet
vid återrcmissens besvarande framlade, kunde af stånden antingen
förkastas, eller, med eller utan förändring, godkännas: att, om förslaget
godkändes af alla stånden, det borde blifva hvilande: att det, ogilladtaf
alla, borde förfalla: att, då ''samtlige stånden om förslagets godkännande eller
ogillande icke blefve ense,” förstärkt Konstitutions-utskolt egde afgöra, huruvida
förslaget borde hvila eller genast förkastas: att, då samtlige stånden
vore ense om förändring i en eller flere delar af förslaget, detsamma, sålunda
föränd rädt, skulle hvila till nästa riksdag: att, då stånden vore af olika
tankar om de förändringar, som borde göras, och dessa ej kunde sammanjemkas
på KonsLitutions-utskottets framställning, förstärkt Konstitutions-utskott egde
genom omröstning bestämma, hvilken förändrad ordalydelse borde blifva
hvilande, eller, om ingen sådan godkändes, att ali ändring i förslaget komme
att förfalla: och slutligen att Konungens propositioner om grund lags-ändring
skulle behandlas så, som 2 mom. 81 § regeringsformen nu stadgar.
Konslitutions-Uskottets Memorial, Ar:o 21.
7
Vid innevarande riksdag hafva emellertid äfven dessa förslag förfallit,
oell de motsägelser, som i 56 och 81 v^d deras jemförelse med hvarandra,
förekomma, jemte den villrådighet vid tillämpningen, som deraf blifvit
en följd, qvarstå således ännu med alla deraf härflytande olägenheter och anleduingar
till meningsstrider.
Konstitutions-utskottet har derföre, äfven för sin del, tagit dessa vigtiga
frågor under öfvervägande och får nu i korthet, sedan tviste-punkterna, och
hvad i afseende å deras afböjande hittills blifvit föreslaget, äro framställda,
redogöra för sina förslag, hvarvid Utskottet först får anmärka, att det ansett
lämpligt skilja frågan i tvänne delar: den ena, angående behandlingen af
grundlags-förslag, ehvad de af Konungen eller af Konstitutions-utskottet afgifvas:
den andra, endast om behandlingen af Konungens propositioner i grundlags-frågor.
I.
I afseende å behandlingen af grundlags-förslag, som inom Konstitutionsutskottet
väckas och af detsamma till Rikets Ständer afgifvas, förekommer
först den omtvistade och nu af grundlagarne oafgjord lemnade frågan, huruvida
grundlags-förslag, som Konstitutions-utskottet framställt, må kunna, då
de af stånden ogillas, förfalla å samma riksdag, hvarunder de väcktes, eller
om de, oaktadt sådant ogillande, ovilkorligen böra underställas nästkommande
riksdags pröfning: och anser Utskottet, lika med det af år 1845, att, då,
i följd af 81 § regeringsformen, Konungens grundlags-förslag, genom tre
stånds sammanstämmande beslut, genast kunna afslås, samma rätt likaså bör
medgifvas stånden, i fråga om de inom Konstitutions-utskottet väckta och af
detsamma framställda förslag.
Beträffande frågan, huru förhållas bör, då stånden i sina beslut afvika
från hvarandra vid afgörande!, huruvida Konstitutions-utskotlets förslag i dess
helhet må godkännas, eller icke, till slutlig pröfning å nästa riksdag, saknas
ock nu bestämd föreskrift deiom, då, bokstafligen taget, hvad i sista punkten
2:a morn. 56 § regeringsformen angående hänskjutande till förstärkt Konslitulions-utskolt
förekommer, rätteligen afser endast de händelser, då ”något
stånds tankar i någon eller några delar äro skiljaktiga från de öfrigas,” och
förstärkt Utskott för den skull bör 'genom samfäld omröstning skiljaktigheterna
förena”. Att, när frågan gäller förslagets godkännande elfer ogillande i
dess helhet som förslag, och ett eller flere stånd derom omfatta olika tankar,
äfven låta de olika meningarna bringas till enhet genom omröstning i förstärkt
8
Konslitutiöns-Uiskottets Memorial, N.o af.
Utskott; skulle visserligen dermed vara i visst afseende analogt. Men, utom
det alt, då flere om hufvudsaken förenat sig, ehuru de äro oense om en eller
annan del, sådant är något olika med forhållandet, då sjelfva hufvudsafcen
ännu ej tillvunnit sig flertalets bifall, bör en annan synpunkt härvid ej
heller glömmas. Den är, att, i händelse ståndens pluralitet, eller, med andra
ord, Irenne stånd förena sig uii alt ogilla förslaget, detta ar, enligt parlamentarisk
princip, ett bevis, att den allmänna meningen ännu icke uppfattat
eller godkänt dess nytta och vigt. I hvatje annan kombination deremot af
ståndens olika beslut, må det vara skäligt, att förstärkt Konstitutions-utskott
uppliäder som skilj-domare. Stanna Iva stånd mot två, uppväga väl de hvarandra,
men Konstilutions-ulskoltels tillstyrkande är derigenom icke undanröjlt.
Godkännes förslaget af Irenne stånd, men ogillas af det fjerde, är det öcken
följd på en gång af sjelfbeslämningens frihet och den öfvervägande, allmännare
meningens rätt, att i detta fall låta skiljedomaren afgöra.
De gemensamma tankar, hvarom 2:a moni. 56 § regeringsformen
talar, och som skola utgöra sammanfattningen af de anmärkningar, om hvilka
pluraliteterna inom stånden förenat sig, då Konstitutions-utskottets förslag återförvises
för alt undergå önskade ändringar, torde i sjelfva verket, derest d«
ock i hvarje händelse finge antagas som ett klart uttryck af pluralitetens bestämda
öfvertygelse, icke behöfva föreskrifvas som ett ovillkorligt moment af
återförvisnings-akten, hvarken för ståndet att afgifva, eller för Utskottet att
obetingadt iakttaga. Det synes vara nog, att de vid förslaget gjorda anmärkningar
åtfölja återremissen, och att Utskottet må pröfva dem aila och behålla
deraf det bästa. Skiljaktigheters oförenlighet kan sålunda lättare undvikas
och sammanjemkningurs möjlighet i högre mån befordras.
Slutligen, och på det tvifvel ej må finnas, det ju öfverläggningar och menings-yttranden
må kunna ega rum, då Konungens af Konstitutions-utskottet
tillstyrkta, giundlags-förslag första gången i stånden föredragas, har Utskottet
derom uti 2:a mom. 81 § regerings-formen gjort ett tillägg.
I afseende å motiverna för de delar af detta förslag, som i öfrigt angå
Konungens propositioner i grundlags-frågor, åberopas hvad här nedan sub N:o
II yttras.
Till Rikets Ständers pröfning o h gruridlagsenliga behandling får Konstitutions-utskottet
alltså, på nu anförda grunder, vördsamt öfverlemna följande
förslag till ändringar och tillägg uti här nedan uppgifua grundlags-paragrafer:
Hege
-
Konstilutions-Ulskottets Memorial, Atio 21.
9
Regeringsformen.
§ 56.
Allmänna frågor, sorn uti Riksens Ständers plena väckas, må ej till
omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemna» till behörigt
Utskott, som eger att dem utreda och deröfver sig yttra.
(Det återstående af § skulle utgå),
§ 81.
Denna regeringsform — •— — — möjliga att verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, det Konstitutionsutskottet
ogillat, förfalle. Förslag till ändring i grundlag, som
Utskottet antingen sjelfmant, eller, uppå derom af riksdagsman
väckt fråga, till Riksens Ständer öfverlemnar, skall, om intet
deremot från något Riks stånd anmärkes, förblifva hvilande till
nästföljande riksdag och då af Riksens Ständer afgöras. Varder
förslaget af ett eller flera Riksstånd ej oförändradtgodkändt,
skall det till Konstitutions utskottet återförvisas med de anmärkningar,
som dervid inom stånden blifvit gjorda. Utskottet skall
dessa anmärkningar pröfva och, der de antaglige är o, förslaget
efter dem rätta och jemka.
Det förslag, Utskottet, i följd deraf, framlägger, ege Stånden
antingen förkasta, eller med eller utan förändring godh än.,
na Godkännes förslaget oförändradt af samtlige Riks-ständen;
förblifve det hvilande till nästpåföljande riksdag Förkastas det
af samtlige Riks stånden, eller minst frenne bland dem, för falle.
Varder det af trenne Riksstånd godkändt, men af det fjerde förkastadt,
och detta sig icke, på Utskottets framställning, efter de
andra fogar; då, äfvensom då förslaget af tvenne stånd godkännes
och af tvenne förkastas, skall Konstiiutions-utskotlet, genom
val af Kaks-ståndens plena förstärkt till ett anta! af tjugu personer
af hvarje stånd, medelst samfäld omröst ning afgör a, huruvida förslaget
må till nästföljande riksdag hvila, eller genast af slås.
Förena s'g samtlige Miks-stånden om förändring i en eller flere
delar af Utskottets förslag; hvile detsamma, sålunda förändradt,
till nästa riksdag Aro Stånden af olika tankar om de
förändringar, som göras skola, och kunna dessa olika meningar,
Bilt tilt R St. Prot. 184-; och 1848, 3 Sand. 12 Haft. 2
10
Konstilutions-Utskoitcts Memorial, N.o 21.
på Utskottets framställning , ej sammanjemkas ; af göres genom
omröstning, som af Utskottet föreslås, uti förstärkt Konstitutionsutskott,
hvilken förändrade ordalydelse skall hvi/ande jörblifva,
eller, om ingen sådan godkännes, att ali ändring i förslaget må
förfalla.
H vilande förslag till grundlags ändring ege Biks-stånden vid
näst påföljande riksdag antingen ogilla, eller oförändradt antaga,
jintages förslaget, varde drt, genom ståndens talmän, öfverleirrnadt
till Konungen, som, sedan Han deröfver inhemlal Stats-rådels
tankar, tager Sitt beslut och meddelar Riksens Ständer å rikssalen
Sitt samtycke, eller ock orsakerna till Sin vägran.
Vill Konungen hos Riksens Ständer — — — afgifva. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile förslaget till nästa
riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom faita; oförkränkt
deras rätt att om förslaget genast sina tankar yttra. Afstyrker
— — — — — sammanstämmande beslut.
Riksdags-Ord ningen.
§ 29. 1 morn.
Konstitutions-utskoltet, som— — — — förklaringar deraf; och
förhålles dermed, såsom i regeringsformens 81 § stadgadt är. Då
Utskottet ansvara.
2 och 3 morn. oförändrade.
§ 49. 3 mom.
Vid pröfningen — •— — ej må ega rum. Om grundlagsfrågors
behandling är i 81 $ regerings formen serskildt stadgadt.
§ 73.
Stanna Riks-stånden — — — rätt afgöra. Om behandlingen,
i dessa fall, af grundlagsfrågor, är i 81 «$* regerings formen
serskildt stadgadt.
II.
Hvad angår de af Kongl. Majrt till Rikets Ständer öfverlemnade förslag
till grundlags-ändringar, gäller redan nu i afseende å dem, att de, uian alt
Konslitulions-Ulskotteis MemorialN;o 21.
11
prasliminära diskussioner om dem kunna ega rum, genast böra af Riks-stånden
till Konstitutions-utskottet insändas, ehuruväl, derest från stånden utgående
modifikationer eller ändringar vid dem vore medgifna, sådane helst redan
vid frågans början naturligen borde kunna framställas. Det är ock Konstitutions-utskoltet
betaget att, vid deras pröfning, föreslå några modifikationer
eller ändringar; ty icke allenast 81 § regeringsformen, utan ock 56 § innehålla,
att Konstitutions-utskottet om dem skall utlåta sig endast med tilleller
afstyrkande. Sednare momentet af 81 §, som ensamt angår Konungens
propositioner, hvaremot det första afser af Konstitutions-utskottet väckta förslag,
visar ock, att ej heller Riks-slånden, sedan Utskottets utlåtande till dem
inkommit, ega annan rättighet, än att, efter omständigheterna, antingen antaga
eller ogilla förslaget. Att dervid föreslå ändringar eller jemkningar är
dem der icke medgifvet. Den föregående pröfning, Konungens propositioner
i Stats-rådet böra underkastas, utgör ett vigtigt motiv för denna behandlingsform.
Ett förslag, dessutom, framlagdt af Konungen, men af Rikets Ständer
ändradt eller jemkadt, upphör derigenom att vara Hans, då deremot ett antingen
af enskild riksdagsman, eller af Konstitutions-utskottet, såsom en delegation
af Riks-stånden, väckt eller beredt förslag, ehvad det med eller utan
ändringar antages af Rikets Ständer, dock, en gång godkäudt, alltid är deras
till Kongl. Maj:ls pröfuing framlagda förslag, som väl kan ogillas, men icke
heller af Konungen, modifieradt, antagas och fastställas.
På dessa grunder och i enlighet med den praxis, som, i afseende å behandlingen
af Konungens propositioner i grundlags-frågor, oafsedt hvad derutinnan
genom det nyare stadgandet i 56 § regerings-lörmen må hafva varit
åsyftadt, företrädesvis gjort sig gällande inom Riks stånden, anser Utskottet,
lika med Koustitutions-utskotten af år 1823, 1829 och 1845, någon annan
ordning vid behandlingen af Konungens grundlags-propositioner icke erfordras
eller böra egt rum, än den vid regeringsformens stiftande uti 2 moni. 81 §
föreskrifna, och att derföre, till upphäfvande af den villrådighet och osäkerhet
i tillämpningen, som i följd af 2:a mom. 56 § regeringsformen härvid
kunna uppkomma, orden: ”eller utlåter sig Utskottet med till- eller af styrkande
å en af Konungen i lika ändamål gjord proposition” från nyssnämnde
§ bora utgå, och 1 slutet af samma § en anvisning till 81 § för behandlingen
af Konungens grundlags-förslag deremot ingå; att dessutom ett tillägg
om ståndens rättighet att genast, vid föredragningen af Utskottets betänkande
angående ifrågavarande Konungens propositioner, derom yttra sina tankar,
borde, för större tydlighets skull, uti 81 § införas, och alltså följande lydelse
gifvas åt:
1*
Konstitutions-Utskottets Memorial, N'.o 21.
Re g e r in gsfo r men.
§ 56. 2:a mom.
Frågor om förändringar af stadganden i grundlagarne, sorn i
Konstitutions-utskottet väckas, varda på följande sätt bthandlade:
tillstyrker Konstitutions-utskottet hvad en liksdagsman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit, varde Utskottets yttrande derom
— — — — som ofvan saedt är.
Om behandlingen af Konungens grundlags-förslag stadgas i
2:a mom. 81 §.
§ 81. 2:a mom.
Vill Konungen hos Riksens Ständer — — — — afgifva. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagi ; livi le förslaget til! nästa
riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom tott»; oförkränkt
deras rätt att om förslaget genast sina tankar yttra. Alstyrker
— — — — sammanstämmande beslut.
Dessa tvänne förslag äro i förestående måtto uppställda, på det de, oberoende
af hvarandra, mätte kunna behandlas. Vinner det första Rikets Ständers
godkännande, blifver det andra öfverflödigt och kommer alltså att förfalla.
Blifver å nästkommande riksdag Kongl. Maj:ts förslag till ny riksdagsordning
m. m. af Rikets Ständer antaget, komma båda ifrågavarande förslag,
såsom då mera öfverflödiga, att förfalla.
Stockholm den 30 Juni 1848.
Reservation
anmäldes af riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundson.
Herr doktor Broman ville hafva antecknadt, att han ej förenat sig i
dessa grundlags-ändringsförslag på de skäl, han till Utskottets protokoll anfört.
Herr rådmannen Billström ville hafva antecknadt, det han ej deltagit i
Utskottets beslut.
N:o 22.
Konstituiions-Utskoilets Memorial, N:o 22.
13
N:0 22.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Juli, kl. 2 e. m.
Memorial j i anledning af ett stånds återremiss å memorialet, N:o
14, rörande representations-rättigheten för Fahlu bergslag.
Äf det protokollsutdrag, hvarmedelst de Höglofl. Riks-stånden meddelat
Konstitutions-utskottet de beslut, hvaruti dé stadnat, i anledning af Utskottets
memorial N:o 14, angående föreslagen ändring uti föreskrifterna om représentations-rättigheten
för Fahlu bergslag, har Utskottet inhemtat, att Preste-,
Borgare- OGh Bonde-stånden den 17 dennes antagit nämnda förslag att hvila
till grundlagsenlig behandling å nästkommande riksdag, men Ridderskapet och
Adeln deremot, som under den 15 dennes förehaft frågan derom , funnit godt
att såsom ståndets gemensamma tanka till Utskottet hänvisa den anmärkning,
att ”de uti den föreslagna nya redaktiouen vid slutet af 5 momentet 14 §
intagne orden: och är inom länet bosatt, borde ur förslaget uteslutas.”
I betraktande deraf, att trenne stånd godkänt Utskottets förslag och en
sammanjemkning af meningar, af hvilka den ena vill utesluta hvad den andra
vill bibehålla, icke är verkställbar, finner Utskottet sig härvid ej kunna tillgöra
annat, än att, enligt 2 mom. 56 § regeringsformen, de oförenliga
skiljaktigheterna anmäla, och derjemte hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
vördsamt hemställa,
huruvida ej ståndet ville frångå sin mening och foga sig efter de
trenne andra stånden, som antagit det framstälda förslaget att hvila
till grundlagsenlig behandling å nästföljande riksdag.
Stockholm den 30 Juni 1848.
Bih- till Ä- öt. Prot. 184-7 ocå 1848, 3 Sami. 12 Haft.
STOCKHOLM, ecksteinska roktr yckert et, 1848.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 23.
1
JM 23-
Ank. till Exp.-tJtsk. den 5 Juli, kl. 12 midd.
Alem nr ial till Rikets Ständer, med förslag till ändringar och
tillägg uti 11 meni. 1 § Tryckfrihets-förordningen, rörande
ajlemnande af exemplar af tryckpressens alster till åtskilliga
embetsverk och allmänna bibliotheker.
Med afseende å de svårigheter af flere slag, som handhafvandet af
de uli 11 mom. 1 § Tryckfrihets-förordningen boktryckare ålagda skyldigheter,
röraitde aflemnande af visst antal exemplar af tryckpressens alla alster
till åtskilliga, i samma lagrum bestämda, offentliga bibliotheker och
embetsverk, varit uriderkastadt, i följd af de flerfaldiga förtydningar och
försök att undandraga sig uppfyllandet af nämnda skyldigheter, som en och
annan, boktryckare låtit komma sig till last, har Herr Professoren E. Fries,
till förekommande deraf för framtiden, uti motionsväg framställt åtskilliga
förslag, som Konslitutions-utskottet uti behörigt öfvervägande tagit.
En af de anmärkta punkterna består deruti, att, då den tid, Tryckfrihets-förordningen
af år 1812 utarbetades, stentrycket och andra den nyare
lidens uppfinningar för afdrag och spridande af handskrift och biidteckning
ännu ej bär i landet voro kände och ulöfvade, den följd deraf under
tidernas lopp uppstått, att, sedan dessa teckniska anstalter äfven i Sverige
blifvit allmänna, idkarena af deni ansett sig icke af Tryckfrihets-förordningen
vara förpligtade att till der nämnda bibliotheker och verk aflemna
exemplar af de skrifter och bildteckningar, som från deras officiner i tryck
och afdrag utgå. Tryckfrihets-förordningen föreskrifter nu, att, om ”något
arbete är ålföljdt af kostsammare plancher, sådane dock endast ovilkorligen
må för Kongl, bibliotheket aflemnas." I betraktande af det nyss anmärkta
är det uppenbart, att under de här nämnda plancher endast koppargrafstikelns
alster afsågos, emedan väl egenteligen de, ehuruväl ock trädschnittet
då var en af gammalt känd konst, hörde till kategorien af de "kostsamma”
bildteckningsafdragen. Motivet till denna inskränkning af den allmänna
skyldigheten i afseende å kostsammare plancher låg således uti lagliih.
till fl. St. Prot. 1847 <5- 1848, 3 Sami. 13 Haft. 1
Kötålitutioris-Uttkothts Utlåtande, N:o 23.
sliftarens betänklighet alt ålägga författaren eller förläggaren af ett med
plancher försedt, och således alltid med serskilda kostnader förenadt, arbete
en alltför stor tribut lill det' allmänna. Uti den begagnade komparativa
formen ”kostsammare”, likasom uti hela den hithörande meningen
i öfrigt, ligga likväl tvenne satser iilla lade: den ena, att, då plancherna
äro kostsammare, endast Kongl, bibliotheket har ovilkoriiga anspråk
uppå att af dem erhålla ett exemplar; den andra, all, då plancherna icke
■frö alltför kostsamma, äfven Riksarchivels, Vetenskaps akademiens och UniVeréitetbfnas'
bibliotheker äro dertill berättigade. I fall af tvist, skulle således
allt här ankomma på domaienS' pröfning1; men då den fastställda
grunden för bans pröfning oell beslut nu är så sväfvande, som alla obeStänida
jeriniförelser i allmänhet äro, hafva sistnämnde bibliotheker icke
erhållit några vare sig kostsamma eller icke kostsamma plancher, tillhörande
utkomna litterära arbeten, alldenstund boktryckarne ej aflemnat sådune
jemte sjelfva arbetet, och dessa inrättningars föreståndare ansett det, på
ariförda grund, osäkert och ända målslöst att derom väcka rättegång.
Ett noggrannare bestämmande af de uti 11 momi 1 § Tryckfrihetsförordningen
förtskrifna skyldigheter synes alltså redan, i följd häraf, vara
af behofvel påka liad t. Ett vetenskapligt arbete, som, till förklarande af
liera eller färre punkter af dess innehåll och framställningar, blifvit försedt
med plancher, afbildningar och figurteckningar, förlorar, betraktadt i
siri helhet, en stor del af sitt värde, sin användbarhet och sitt gagn, derest
dessa ej alltid åtfölja arbetet. Ett för vetenskapliga studiers befordran
inrattadt offentligt bibliothek kan lika litet undvara de sednare, som sjelfva
texten. Aflemnas ej plancherna jemte sjelfva arbetet, mäste derföre arbetet
i dess helhet inköpas, och de kostnader, man genom ifrågavarande
stadganden i Tryckfrihets-förordningen velat undvika, eller bespara det allmänna,
för det allmännas skull; måste således icke dess mindre ega rum.
Öfverväger man härvid tillika, att, sedan stengravuren och stentrycket blifvit
uppfunna och uppnått deri fint utbildade teckniska böjd, de nu ega,
plancher till vetenskapliga verk i de flesta fall öfverlemnas åt litbografen
att förfärdiga, och att sådane plancher uppgå i kostnad till vida mindre,
än kopparplåtens produkter, så torde det icke kunna anses vara obilligt
att fordra, att sådane i hvarje händelse skola, då de åtfölja vetenskapliga
arbeten som upplysningar och förklaringar af arbetets innehåll, aflemnas jemte
sjelfva arbetet till alla de i Tryckfrihets-förordningen utSatte bibliolheker
och verk. Om tributen till det allmänna derigenom' blir något dyra
-
Kunsiiluliuris-UsJcoltets Utlåtande, N:o 23.
i
re, så ligger det egentligen uti arbetets högre försäljningspris, och proportionerna
rubbas derigenom icke.
Det ar ock i synnerhet med afseende å det absoluta samband, sorn
eger runi emellan ett litterärt arbetes text och de till dess rätta förstånd
vidfogade albildningar, éom äfven plancher, utgörande afdrag af trädsclriiilt,
samt stål- och koppargravyr alltid borde i förening med sjelfva
arbetet allemnas, öafsedt att dessa plancher kunna vara något dyrare, och
i allmänhet alltså den regel fastställas, alt plancher, så snart de hafva [lill
ändamål textens rätta förstånd eller förklarande, böra, såsom ett oskiljaktigt
helt med sjelfva skriften, denna må vara större eller mindre, åtfölja
de bestämda bibliolheks- och archiv-exemplaren.
Deremot, och hvad angår de planchverk, der plancherne, såsom
konstprodukter, äro hufvudsak och den mer eller mindre ordrika text, som
till dem kail vara fogad, egentligen afser upplysningar om hvad plancherne
skola föreställa, har Utskottet ej förbisett, att förhållandet är något olika.
Äfven en del af dessa planchverk kunna visserligen hafva vetenskapligt
syftemål, såsom, exempelvis, afbildningar af species från djur-och växtrikena,
teckniska yrken, m. m. En större del deremot utgöres af konstprodukter,
som äro antingen det konstnärliga snillets omedelbara skapelser,
eller afbildningar af yttre naturföremål, eller ock af andra förui till var^‘ncl,e
konstalster, II vartdera slaget tillhör dock ett annat bildnings-element, än
del vetenskapliga arbetet. Deras icke blott inre, utan ock yttre värde,
eller pris, beror af deli högre eller lägre grad af konslnärs-skicklighel, sorn
i deni är nedlagd, och i fråga om afsättning antaga de ock mera naturen
al varor, än af vetenskapliga alster. De kunna derföre icke heller ställas
i lika kategori med de sednare, af så stort gagn det för öfrigt än må vara,
att äfven de må ingå uti bibliotheks-samJingar.
En annan af de punkter, på grund af hvilken man sökt förtyda 11
mom. 1 § Tryckfrihets-förordningen, angår de ordalag, hvarigenom boktryckare
förpligtas att aflemna de föreskrifnä bibliolheks- och archiv-exemplaren.
Då det säges, att boktryckaren skall af hvad som tryckes ”från
upplagan aftaga och ulan betalning aflemna så många exemplar”, att hvarldera
af de uppgifna bibliolheken och embetsverken erhålla ett, men hvarken
tiden, inom hvilken, eller sättet, huru aflemnandet bör ske, blifvit närmare
bestämda, så bar det handt, alt en och annan boktryckare förklarat
tig väl vara villig att aflemna de föreskrifnä exemplaren, så snart de af
dertill utsedd person dem affordrades., men icke pligtig alt sjelf besörja
4
Konstitutions-Utskottet Utlåtande, N:o 23.
om deras tillställande till dem, som exemplaren tillkornmo. Genom Kongl.
Brefvet till hofkanzlern af den 16 April 1817., tryckt i författnings-samlingen
för år 1824, har det väl sedermera blifvit förklaradt och stadgadt,
att ”aflemnandet borde hafva blifvit fullgjordt af de i hufvudstaden befintlige
boktryckare inom sex månader, och af de i landsorterna varande inom
ett år efter det en tryckt skrift är vorden utgifven, vid lika vite, stort
50 rd:r, hvarmed 2:dra morn. 4 § Tryckfrihets-förordningen belägger försummelse
att i rätt tid aflemna det exemplar, som hof-kanzlern (numera
Justitie-statsministern) tillkommer, samt att frågor härom skulle såsom andra
uti 4 moni af berörde 4 § nämnda ordningsmål, hvilka tillhöra hofkanzlerns
(numera Justi lie-statsministerns) upptagande och afgörande, behandlas”;
mea icke dess mindre hafva åtskilliga boktryckare visat tredska
liti fullgörandet häraf, under invändning, att nyssanförda Kongl, bref ej
egde bindande kraft emot grundlag, och en och annan har till och med
dermed fortfarit, oagtadt äfven Kongl. Maj:ts högsta domstol, meddelst utslag
på anförda besvär, fastställt J uslitie-statsministerns på högstberörda
Kongl, bref grundade utslag uti mål, rörande sådana försummelser af boktryckare.
För att göra ifrågavarande aflemnande för boktryckarne så litet
besvärande som möjligt, har det likväl varit dem öppet lemnadt, att till
Riks-archivet insända samtliga exemplaren, med undantag endast af det
Justitie-statsministern tillkommande, som blifvit allemnadt till hans ombud
uti de orter, der boktryckerier finnas.
I betraktande af hvad nu blifvit anfördt, och för att, hvad först
anmärkta punkt angår, bringa lagen i närmare öfverensstämmelse med det
af henne allaredan erkända ändamål, och, vidkommande den sednare, gifva
åt hennes föreskrifter säkrare verkställbarhet och kraftigare efterföljd,
får Konstitutions-utskottet hos Rikets Ständer vördsamt föreslå följande ändring
och tillägg uti innehållet af:
Tryckfrihetsförordningen,
1 § 11 momentet:
Åf allt hvad som tryckes, ehvad det är genom bokpress,
stentryck eller annorledes, och sorn bok eller skrift utgifves,
vare boktryckaren., eller egaren af pressen, pligtig sä väl att
från upplagan aftaga så mångå exemplar, alt Justitie-statsministérn,
de under riket lydande Universiteter, Kongl, hiblio
-
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 24.
5
theket, Riks-archivet och Vetenskaps-akademien erhålla elt
hvardera, sorn ock att dessa exemplar, med imdantag af Justitie-statsministerns,
hvarom i anira mom. 4 § säges, utan
betalning aflemna och insända antingen till Riks-archivet,
eller omedelbart till dem, de tillfalla. Är något verk åtföljdt
af plancher, som detsamma i ett eller annat afseende förtydliga
eller förklara, skola ock plancherne jemte verket sammaledes
utan betalning insändas. Vederbörande skall hvad om
exemplarens insändande nu är sagdt fullgöra, dä han i Stockholm
bor, inom sex månader, cch, dä han annorstädes är bosatt,
inom ett år från den dag, boken eller skriften utgafs.
Försummar han det; bote trettiotre riksdaler sexton skillingar,
och full gore ej dess mindre hvad nu föreskr ifve t är.
Slockholm den 4 Juli 1848.
f 24.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 Juli, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af Bonde-slåndets återremiss ä memorialet
N:o 16, rörande åtskilliga Bevillnings-utskottets åligganden,
och å Memorialet N:o 18, angående sammansatta Utskott.
Af protokolls-utdrag, inkomna från de respektive Riks-stånden, har
Konstitulions-ulskottet inhemtat, att, vid det de af Utskottet, uti memorialet
JN:o 16, angående åtskilliga Bevillnings-utskottets åligganden, och i memorialet
N:o 18, rörande sammansatta Utskott, framlagda förslag hossamtlige
Riks-stånden, under den 28 Juni, till pröfning förevarit, höglofl. Ridderskapet
och AdeJn, högvörd. Presle-slåndet och vällofl. Borgare-ståndet
antagit nämnda förslag till grundlagsenlig behandling å nästkommande riksdag,
hvaremot hederv. Bonde-ståndet, som äfven samma dag förehaft dessa
ärenden, förklarat sig anse berörda förslag ”vara hvarken nyttiga eller al
behofvet påkallade.”
Då någon sammanjemnkning af dessa olika beslut icke kan göras,
får Utskottet hos hederv. Bonde-ståndet vördsamt hemställa,
Konstilulions-UtskottcU Utlåtande, N:o 25.
att Ståndet ville foga sig efter de tre med-slånden, som an
tagit omförmäldta förslag att hvila till grundlagsenlig be
handling å nästkommande Riksdag.
Stockholm den 4 Juli 1848.
25.
Arik. till Exp.-Utsk. den 7 Juli* kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständerj nied utlåtande i anledning af
äterremisserna å memorialet JY:o uj, angående tiden för motioners
af gifvande.
Konslitutions-utskottets memorial N:o 19, med förslag till förändrad
bestämning af tiden för motioners väckande inom Riks-stånden, har, enligt
ankomne protokolls-utdrag, blifvit föredraget hos samtlige Riks-stånden den
28 näslförlidne Juni.
Ridderska/ et och Adeln har dermed ”funnit godt att såsom dess gemensamma
tanke till Utskottet hänvisa den anmärkning, att motionstiden
borde inskränkas til 14 dagar från den dag, då Konungen afgifvit Sin framställning
om stats-verkets tillstånd och behof, och att Utskottets förslag
till redaktion af 56 § Riksdags-ordningen borde lörtydligas, för att bringas
i full öfverensstämmelse med det i Utskottets memorial, jN:o 17, afgifna förslag
lill ändring af 1 mom. 49 § Riksdags-ordningen.”
Preste-ståndet har återremitterat memorialet med förklarande, det
”motionstiden bör bestämmas till 14 dagar från riksdagens början.”
Borgare-ståndet har återremitterat memorialet med förklarande, att
”motionstiden borde bestämmas lill 14 dagar från den dag, då den Kongli
propositionen om stats-verkets tillstånd och behof afgifves”; och
Bonde-Ståndet har åtterremitterat memorialet, med tillkännagifvande,
att Ståndet funne förslaget ”hvarken nyttigt eller af behofvet påkalladl.”
Konstitutions-utskottel har, i följd häraf, företagit de ändringar, till
hvilka de tre förstnämnde Ståndens yttrade gemensamma tankar föranleda;
och .då härvid tiden för motioners väckande blifvit bestämd till 14 dagar,
räknade från och med den dag, Konungen afgifvit Dess höga proposition
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, A":o ¥Bä
-
7
angående stats-verkets tillstånd oell behof, 1'ordfe dck dfertitb det högvörd.
Pfeste ställdals gemensamma1 tanke, enligt hvilken ifrågavarande tids begynnelse
skulle beräknas ' från riksdagens böijaiiv vara för det åsyftade ändamålet
vederbörligen ullryckt.
Hvad angår det förtydligande, Ridderskapet och Adeln ansett den
föreslagna nya redaktionen af 56 § R. O. böra undergå, förmodar Utskottet,
att denna anmärkning bar afseende på orden: ”behörigen väckt”, som
i första perioden af §:ne blifvit tillagda. Utskottet får i anledning deraf
rördsartitl erinra, att dessa ord stå i samband med den uti memorialet N:o
17 motiverade föreskrift om beskaffenheten af den form, hvari motioner
skola vara affaltade, för att kunna komma under åtgärd» Blifver della
förslag godkändt, följer deraf, att motioner kunna förfalla, oafsedt innehållet,
i anseende till brist i formen; hvilket innebär, att de ej kunna antagas
till discussion förr än de, utan att vara behäftade med en sådan brist,
återförnyas. Men hvad sorn ej kunnat upptagas, kan ej heller nedläggas,
och första perioden af 56 §: ”intet behörigen väckt ärende må nedläggas,
utan Ståndets beslut”, har fördenskull afseende på de till formen lagenliga
motioner, sorn kommit under åtgärd. För sin del finnér Konsth uti ons-utskoltet
derföre de anmärkta orden, såsom för sitt ändamål tydliga, böra
qvarstå,: och får, i öfrigt; beträffande motionstiden, på ofvan uppgifva skäl,
underställa Rikets Stunders pröfning följande förändrade förslag till redaktion
af
R iksdagsordn ingen,
56 §.
Intet behörigen väckt ärende må nedläggas utari Ståndets
beslut. Ej heller må, med undantag af grundlagsfrågor,
nya ämnen af riksdagsman väckas, sedan fjorton dagar till
ändalupit
från den dag,- Konungen, enligt 27 §, afgifvit Sill
proposition, angående stats-verkets tillstånd och behof, så vida
icke sådana frågor af redan fattade beslut, eller redan upptagna
ärenden, eller under riksdagen inträffade händelser,
omedelbarligen föranledas.
Utskottet hemställer i sammanhang härmed vördsamt bosi hederv»
Bondeståndet^ :i i.
8
Konstitutions-Utskoltets Utlåtande, N:o 26.
att det täcktes, med frånträdande af sitt förra beslut, foga
sig efter, Med-stånden, på hvilkas' gemensamma tankar nu
framlagda förslag grundas.
Stockholm den 6 Juli 1848.
Jti 26.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Juli, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af frenne Stånds
äterremiss å memorialet, iV.o ij, angående motions rätten.
Enligt Konstitutions-utskottetj tillhandakomna utdrag af Riks-ståndens
protokoll för den 28 Juni, har högvörd. Preste-ståndet till grundlagsenlig
behandling å nästkommande riksdag godkänt Konstitutions-utsköttets
mti memorialet N:o 17 afgifna förslag till ändringar och tillägg uti 53 och
56 §§ regerings-formen samt 33,34, 49 och 56 §§ riksdags-ordningen, angående
mutionsrätten; vällofl. Borgare-ståndet deremot, äfvensom hedera). Bondeståndet,
återremitterat memorialet, med förklarande från hvartdera ståndet,
att de ”ansågo de föreslagne grundlagsförändringarne vara hvarken nödvändiga
eller nyttiga”; och högloft. Ridderskapet och Adeln likaledes återremitterat
memoifiaiet, med anmärkningar, hvilka, utgörande Ståndets gemensamma
tankar, innehålla: l:o) att den föreslagna redaktionen af 1 mom.
49 § Riksdags-ordningen ”borde förtydligas till sin syftning, upptaga den
nuvarande föreskriften om en motions skrifteliga afiattande, och derjemte
så rättas, att ett Riks-stånds lätt att vägra remiss på en der väckt motion
icke blir afsk uren”; och 2:o) att ”i afseende på det föreslagna l:sta momentet
af 51 § Riksdags-ordningen, rättigheten till motioners väckande mundtligen
borde bibehållas, ehuruväl de, i öfverensstämmelse med Utskottets
förslag, borde skriftligen utarbetas, innan remiss finge beviljas.’
Vid i anledning häraf företagen ytterligare granskning af det föreslagna
förändrade innehållet af 1 niora 49 § Riksdags-ordningen, har Konstitutions-utskottetj
vidkommande anmärkningen om ”en motions skriftliga
afiattande”, ansett sig uppfylla Ridderskapets och Adelns önskan, genom alt
uti det föreslagna 1 mom. af 51 § Riksdags-ordningen intaga uttrycklig
föreskrift derom; och som det ej heller står i strid mot den princip, på
hvilken
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
9
ken tilläggen uti 1 morn. 49 § äro grundade,, att ett Stånd må ega rätt
att vägra remiss på en inom detsamma af riksdagsman yäckt motion, har
Utskottet ock i afseende å denna punkt efterkommit, hvad Ridderskapets
och Adelns anmärkning derom innehåller. Deremot, och hvad angår frågan
om rättigheten alt väcka motioner mundtligen , skulle bibehållandet af
en sådan i hvarje afseende strida mot den grund , från hvilken Utskottet
utgått vid affatta lid et af sitt förslag. Betänker man derjemte, att, i följd
af hvad redan nu är stadgadt, en mundtligen gjord motion likväl straxt
derefter bör skriftligen uppsättas, så skulle äfven förmånen af en sådan
rättighet för motionären vara ganska ringa, och blifva det än mindre , så
snart den al Utskottet föreslagna form för motioners beskaffenhet såsom
god och nyttig erkännes; ett erkännande, som ock Ridderskapet oell Adeln
allaredan gjort, såsom af dess beslut vid återremissen inhemtas.
Härtill kommer, att Utskottets förslag för öfrigt icke lagger hinder i vägen
för hvilken riksdagsman som helst, att under, elier i anledning af
någon discussion om en eller annan fråga på förhand tillkännagifva, det
lian med en motion ernar inkomma; och ur dessa synpunkter skulle således
ett stadgande orri rättighet till mundlliga motioner äfven blifva utan egentligt
ändamål.
På grund häraf får Utskottet vördsamt föreslå, i stället för den i
Memorialet JN:o 1'7 framlagda, följande redaktion af:
Rik sdags-Ordningen,
49 § 1 mom.
Hvar och en allmän fråga, som första gången i något
Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förvisar^ ligga på bordet
till nästa plenum, då remiss ovilkorligen bör ske, derest frågan
genom Konungens proposition tillkommit. Har frågan af
någon Ståndets ledamot blifvit väckt, sålunda som i 1 mom.5i §
säges, och understödjes förslaget af minst fyra andra ledamöter,
bör jemväl remiss då ske. Karder den ej sålunda un
-
Itih. till R. St. Fröt. 1847 $ 1848, 3 Sami. 13 Iläft.
2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
der stödd., skall den, såsom ock dä den af Ståndet ogillas, som
förfallen anses. Uppslår fråga om, eller hvart, remitteras
bör., kan denna fråga blott för den plenidagen läggas på
bordet; men i nästa Plenum skall beslut ovägerligen fattas.
J Riksdags-Ordn ingen,
51 § 1 morn. (nytt moment.)
Hvarje motion skall skriftligen uppsatt vara, och, då
den åsyftar stiftande, ändring, förklaring eller uppluifvande
af allmän Civil-, Criminal- eller Kyrkolag, med hvad dertill
hörer, eller af Förordningar och stadgar, som rikets allmänna
hushållning, inrättningar och förvaltning angå, innefatta,
för att kunna under åtgärd komma, så väl bestämd ordalydelse
af det eller de stadganden, motionären föreslå vill, som
ock redogörelse för de grunder och skäl, pä hvilka han
sitt förslag stödjer.
Undantag ege rum i de fall, då motionären endast ajser
underdånig anhållan, hos Konungen om framställning aj
något förslag till lag eder förordning.
2:o I en skrift — —
angelägenheter beträffar.
Och hemställer Utskottet hos Höglofl. Kidderskapet och Adeln,
att Ståndet behagade, med afseende å hvad Utskottet rörande
mundtliga motioner anfört, låta dervid bero;
hos Högvördiga Preste-SLåndel,
att det ville godkänna förslaget med nu gjorda tillägg;
och hos Yällofliga Borgare-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet,
att de täcktes frångå sitt första beslut och antaga förslaget
så som det här lyderStockholm
den 6 Juli 1848.
STOCKHOLM, Elmcn & G ranbergs Tryckeri, 1848.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Exp.-utsk. den 12 Juli, kl. 12 m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ett tillägg i 28 § Regeringsformen,
angående befordran af utländske män till vissa embeten
och tjenster.
Stadgandet i 28 § regerings-formen, att endast infödde män må befordras till
de embeten och tjenster inom riket, som äro af den egenskap, att Konungen fullmagter
derå utfärdar, är ett af dem, uti hvilka man temligen allmänt medgifvit åtskilliga
modifikationer vara behöfliga, ehuru meningarne varit delade om den utsträckning,
dessa borde erhålla. Sjelfva regerings-formen upptager redan nu en modifikation,
då den medgifver, att utländske män må nyttjas i alla militära embeten, med
undantag af kommendants-platser i fästningarne, och det Konstitutions-utskott, som
efter antagandet af regerings-formen af år 1809 först tillsattes, föreslog kort derefter,
uti memorial af den 23 Augusti samma år, att det måtte lemnäs Konungen
öppet att ”till sysslor vid akademierna befordra utländske lärde af utmärkta kunskaper
och förtjenster, och att af utländningar likaledes i tjenst antaga språk- och exercitie-mästare
samt idkare af de fria konsterna.”
Icke antaget på riksdagen år 1812, blef samma förslag af Konstitutions-utskottet
år 1815, genom memorial af den 10 Juli, ånyo inför Rikets Ständer framlagdt,
och, som det äfven då lemnades utan önskad påföljd, sedermera på riksdagen år
1834, uti memorial af den 12 September, förnyadt i den vidsträcktare omfattning,
som uttalades uti förslaget, att ”utländsk man, som varit inom riket i tio år bosatt
samt mantals- och skattskrifven, och hvars förbindelse till fremmande magt, efter aflagd
tro- och huldhetsed åt Sveriges Konung, under de sednaste fem åren upphört,
matte njuta enahanda rättigheter med infödd Svensk man, dock utan att kunna till
Konungens rådgifvare eller till kommendant i fästning utnämnas.” Ogilladt af Borgare-ståndet,
upptogs förslaget ånyo af Konstitutions-utskottet år 1840, som uti memorial
af den 2l Juli underställde detsamma Rikets Ständers pröfning. De anmärkningar,
hvilka då vid detsamma gjordes, föranledde innehållets omarbetning, som underkastades
omröstning uti Förstärkt Konstitutions-utskott, hvilket antog förslaget att
hvila till nästpåföljande riksdag, med följande lydelse: ”Utländsk man af protestantiska
trosbekännelser, som varit inom riket tio år bosatt, samt mantals- och skattskrifven,
och hvars förbindelse till fremmande magt, efter aflagd tro- och huldhets,
ed åt Sveriges Konung, före de sednaste fem åren upphört, njute enahanda rättigheter
med infödd Svensk man, dock utan att kunna till Konungens rådgifvare, eller
Bih. till R. St. Prof. 1847 $ 1848. 3 Sami. 14 Haft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 27.
till andra civila eller ecklesiastika embeten eller tjenster, än vetenskapliga, eller till
kommendant å fästning utnämnas. Uti öfriga militära embeten vare det Konungen
likväl obetaget, att nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, äfven om de icke
förvärfvat Svensk medborgare-rätt, på sätt nyss säges.”
I anseende till åtskilliga, hufvudsakligen mot redaktionen gjorda anmärkningar,
blef äfven detta förslag af ett riksstånd på riksdagen 1844—1845 förkastadt, och
Konstitutions-utskottet framlade, på grund af inkommen motion, uti memorial af den
18 Mars 1845, ytterligare ett förslag i samma ämne, deladt likväl i tvenne delar,
lydande, den ena: ”Till födseln utländsk man, som minst i tio år varit inom riket
bosatt och skattskrifves och som före de sednaste fem åren icke allenast i behörig
ordning tili Svensk medborgare upptagits, utan ock, efter det hans förbindelse
till fremmande magt visats hafva upphört, tro- och huldhetsed åt Sveriges Konung
aflagt, må i förenämnde hänseende (nemligen i fråga om befordran till embeten och
tjenster, å hvilka Konungen fullmagt utfärdar) anses lika med infödd Svensk man,
dock utan att kunna till ledamot af Konungens Statsråd, eller till kommendant i fäst>-  ning utnämnas;” den andra: ”Till lärare-beställningar vid undervisningsverken må,
under iakttagande af de för dylika tjensters tillsättning i allmänhet stadgade vilkor,
kunna kallas och befordras utländske män af utmärkt förtjenst. Konungen vare äfven
obelaget, att uti militära embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet;
men icke till kommendanter i fästningarne.” Men, lika med de föregående, blef äfven
detta förslag vid det slutliga afgörandet förkastadt, såsom handlingarne för innevarande
riksdag utvisa.
Frågan har dock uti motionsväg ånyo blifvit gjord till föremål för Konstitutionsutskottets
öfverläggningar, och Utskottet har icke heller nu kunnat förbise dess vigt
för det allmänna bästa. Utmärkte män uti industri, konst och vetenskap äro icke
hvardagsföreteelser uti något land. Icke heller kunna de sägas vara uteslutande tillhörigheter
för vissa länder; ty hvarje land, der civilisationen slagit rot och burit
blomma och frukt, har framalstrat sådana. Men den verksamhet, menniskoanden utvecklar,
är i afseende på föremålen lika mångfaldig och mångsidig, som den verld,
af hvilken menniskan omgifves, och hvars väsende och lagar, uppenbarande sig i naturen
och staten, hon söker genomtränga, för att rätt förstå dem och använda hvad
hon funnit till sitt slägtes stigande förkofran. Att den rigtning, hennes forskningar
härvid taga, till icke ringa grad bestämmes af de företrädesvis herrskande sträfvandena
i det samfund, hvarinom hon lefver, är en följd deraf, att ingen kan frigöra
sig från sin tid och sitt folk, och att allt arbete, som vill tränga in på djupet, måste
begynna med ytan. Att dessutom vetenskapliga forskningars framsteg i betydlig
mån bero af de större understöd, som rikare länder åt deras idkare kunna anvisa,
är en i sakens natur grundad vigtig omständighet. Om derföre uti ett land åt
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 27.
3
skillige vetenskaper och konstfärdigheter vunnit en fullkomligare odling, än i ett annat,
om derigenom de intellektuella krafterna i ett land uppnått en högre utveckling,
än i ett annat, om ett Iand uti flera vetandets grenar eger ett större antal utmärkte
män, än ett annat, så innebär allt detta ett förhållande så naturligt, så helt
och hållet öfverensstämmande med den menskliga odlingens naturliga gång, att det,
utan något intryck af sårad nationalkänsla, kan erkännas af det andra. Men allt
tankens och vetenskapens arbete tillhör ej mer uti sina resultater blott ett visst Iand.
Det tillhör hela den civiliserade verlden; och att tillegna sig dessa resultater, sig
till nytta och frukt, är en pligt, den intet civiliseradt samhälle ostraffadt och utan
skada kan förbise: ty att stå stilla, då andra samhällen gå framåt i kultur, det är
att gå tillbaka. Att förblifva likgiltig för dessa vetenskapens, bildningens och konstens
högre framsteg, blott derföre, att de ej blifvit gjorda uti eget land, eller emedan
infödda män för tiden ej finnas, som kunna utbreda dem och göra dem fruktbara,
kan således icke ingå uti en upplyst och verksam stats förvaltnings-system.
Det vore att förvandla staten till en sluten korporation, och att handla i strid mot
den lag, som vill, att allt menskligt bör, för att utvecklas, vara i vexelverkan.
Så vigtigt derföre indigenatet, eller infödings-förhållandet, ock är, för den djupare
kännedom af landets seder och inre, nationella lif, för den trofasta kärlek till
staten, det grundlägger, hafva dock de flesta europeiska samhällen funnit, att det,
i betraktande af samhällets behof, lika litet bordt fastställas såsom ett absolut vilkor
för anställning uti statens tjenst, som man kunnat göra det till vilkor för sjelfständigt
bedrifvande uti landet af den materiella verksamhetens serskilda arter och yrken.
I afseende å statens tjenst har den naturaliserade blifvit ställd bredvid den
infödde, jemnlik med den sednare, om ock ej allestädes i alla afseenden, så dock
i de flesta, och naluralisationen blifvit gjord antingen till en lagstiftningsakt, och således
beroende af national-representationens medverkan, eller till en regeringshandling,
beroende i utöfningen af en derom utfärdad serskild lag.
I Sverige har rättigheten att i statens tjenst anställa utrikes födde män af utmärkt
förtjenst, varit, under olika tider, än som ett jus majestaticum, upplåten åt
Konungen, än i grundlag på olika sätt inskränkt, under det naturalisation till medborgare
i allmänhet alltid ansetts vara en enkel regeringshandling. I brödrariket
Norrige är naturalisationen en lagstiftningsakt; men, ehuruväl äfven norrska grundlagen
bjuder, att endast Norrske, antingen födde eller naturaliserade, borgare må
till embeten i staten utnämnas, tillägges dervid likväl, att ”fremmande kunna beskickas
till lärare vid universitetet och de lärda skolor, till läkare och till konsuler på
fremmande orter;” och uti detta undantag från regeln anser Konstitutions-utskottet
ett vigtigt statsbehof vara visligen föresedt. Man kan väl i viss mån tillegna och
tillgodogöra för landet utländska vetenskapsmäns forskningar, genom begagnande af
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 27.
de skrifter, de utgifvit. Men det gagn, som derigenom åstadkommes, kan dock ej
jemföras med det, som vunnes då en utmärkt vetenskapsman, utan afseende på det
land, der hans vagga stått, kan anställas vid landets läroverk, för att der, med det
lefvande ordet och sitt vetandes fulla kraft, bilda en hel ynglingakorps, som åter i
sinom tid skall bidraga att nyttigt använda den sålunda vunna kunskapen till fäderneslandets
båtnad. Det kan dessutom inträffa vid återbesättande af vetenskapliga
embeten, att bland infödde män sökande väl finnas, men som icke, åtminstone ännu
den tiden, gifvit några till större förhoppningar berättigande bevis på verklig skicklighet,
och likväl, i brist af bättre, till embetet måste befordras, oaktadt äfven tillfälle
och möjlighet vore för handen att för samma embete vinna en utmärkt förmåga
från ett annat land, derest ej lag lade hinder deremot.
Enahanda är ock förhållandet med läkare-beställningar inom riket. Utmärkte,
i fremmande land födde, män måste nu derifrån utestängas, äfven om de egde de
djupaste insigter i läkarekonsten och vore villige att bosätta sig i landet och inträda
i dess tjenst: ja, äfven det största behof af utländske läkare, behof, som i krigstid
ganska lätt kan inträffa, är ej tillräcklig grund för deras anställande i ordinarie tjenst,
så länge grundlagen ej undergått i afseende härå behöfliga modifikationer.
Konstitutions-utskottet, som denna gång icke velat upptaga frågan om naturalisation
i hela dess omfattning, utan endast den del deraf, som angår anställandet
af utrikes födde män i embeten för vetenskap och konst samt läkare-befattningar,
har dervid ej heller bordt lemna utan uppmärksamhet, att, då det stundom kan
hända, att en man är för en tid, till följd af en eller annan omständighet, i åtnjutande
af ett vetenskapligt rykte, hvarpå han i sjelfva verket ej eger välgrundade anspråk,
det på en gång är ändamålsenligt och rättvist, att de myndigheter, som handhafva
den närmaste styrelsen af de inrättningar, vid hvilka fråga om anställande af
utländsk man är väckt, må få tillfälle att afgifva utlåtande, innan utnämningen sker;
och för Utskottet alltså, på nu anförda grunder, hos Rikets Ständer, till grundlagsenlig
behandling, vördsamt föreslå följande tvenne, af hvarandra oberoende, tillägg i
Regeringsformen,
28 §.
I.
Konungen eger att -— -— — — ■— .— — hittills egt rum.
Till beställningar vid universiteten och andra inrättningar för vetenskap
eller skön konst, må Konungen ock, efter vederbörandes hörande, eller
uppå
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 27.
5
uppå deras framställning, kunna kalla och befordra utländske män af utmärkt
förtjenst; Konungen vare likaledes obetaget att uti — — —
— — — I>ä deras börd. Till civile embetsman inom riket och till
domare må sådaue män endast nämnas, eller, på sätt ofvan sagdt är, in
kallas,
som äro al den rena Evangeliska läran. Hvarje — — •— —
departementet böra.
2:o.
(I händelse tillägget sub N:o 1 blifver antaget, skulle tillägget sub
N:o 2 komma under pröfning, och, om det godkännes, införas ome
delbart
efter orden: ”skön konst,” med följande ord: ”äfvensom till
läkare-beställningar,” i följd hvaraf § 28 komme att erhålla följande
lydelse):
Konungen eger hittills egt rum.
Till beställningar vid universiteten och andra inrättningar för vetenskap eller
skön konst, äfvensom till läkare-beställningar, må Konungen o. s. v.
Stockholm den 10 Juli 1848.
Bxh. till II St. Prot. 1347 # 1343. 3 Sami. 14 Haft.
2
STOCKHOLM 1848, hos J. Å. Walldén.
Konslilulions-Utskotlels Memorial, N:o 28.
1
M 28.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juli, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med utlåtande i anledning af ett
Stånds återremiss af Memorialet M 13, innehållande
förslag till voteringsproposition i följd af Riks-ståndens
olika beslut om det genom Memorialet JM 5 föreslagna
tillägget i 72 § Regeringsformen.
Vid företagen pröfning af Konslitutions-utskottets memorial N:o 13, hvarmedelst
Utskottet till Riksståndens godkännande, i anledning af deras olika beslut i
afseende å det genom memorialet M 5 föreslagna tillägget i 72 § Regeringsformen,
rörande inlösen af riksbankens sédlar, framställt voteringsproposition till
frägans afgörande i förstärkt Konstitutions-utskott, hafva, på sätt derom till Utskottet
inkomna protokollsutdrag af den 17, 21 och 26 Juni utvisa, vällofl. Borgare-ståndet
och hederv. Bonde-ståndet den föreslagna voterings-propositionen
gillat, högvördiga Preste-ståndet deremot densamma ogillat, emedan nämnde förslag
om tillägg i 72 § R. F. blifvit af trenne Stånd antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling ä nästkommande riksdag, och höglollige Ridderskapet och Adeln
återremitterat memorialet med voterings-propositionen, jemte dervid af Ståndet
gjorda anmärkningar.
Hufvudsakliga innehållet af dessa anmärkningar är: att, då Grundlagen skall
elter bokstafven tolkas, och 56 § R. F. tydligen gåfve vid handen, att, så snart
Konstitutions-utskottet framlagt ett förslag till grundlagsändring, något deraf,
hvilka ändringar detsamma än må hafva undergått genom sammanjemkningar af
Ståndens gemensamma tankar och i förstärkt Konstitutions-utskott, alltid bör såsom
hvilande qvarblifva till nästa riksdag, men Utskottets föreslagna kontraproposition
likväl innefattade en sats, som, derest densamma vid omröstningen
blelve den afgörande, skulle hafva till följd, att något förslag till nästa riksdag
icke komme att blifva hvilande; fördenskull, och som Utskottet redan förut orätt
förfarit, då Utskottet, sedan Bonde-ståndet i afseende å det föreslagna tillägget i
72 § R. F. fattat sitt beslut och, i olikhet med trenne Stånd, som gillat förslaget,
detsamma förkastat, uti allåtet memorial inbjudit Bonde-ståndet att sig
Bih. lill B. St. Prat. 1847 och 1848. 3 Sami. 15 Höft. 1
o
Konslitulions-UlskoUets Memorial, N:o 28.
efter de andra foga, ehuru Utskottet rätteligen bort underrätta Bonde-ståndet
derom, att Utskottet icke kunde fästa uppmärksamhet på Ståndets gemensamma
tanke, enär densamma stöde i rak strid mot 56 § R. F. och förslaget,
såsom af trenne Stånd godkändt, bort, i följd deraf, förklaras vara hvilande tili
att afgöras på nästa riksdag; alltså, och då Utskottet ej heller omständligare, än
som skett, utvecklat skälen för den uppfattning af Grundlagen, i följd hvaraf Utskottet
ansett sig böra, i anledning af Ståndens olika beslut om det föreslagna
tillägget i 72 § R. F., uppställa ifrågavarande voterings-proposition, hade återremiss
blifvit beslutad, pä det Utskottet måtte komma i tillfälle att härutinnan
fullgöra hvad det vederborde.
Konstitutions-utskottet får då, till en början, anmärka, att sjelfva de mångfaldiga,
under hvarje riksdag inom Stånden återkommande, meningstvister om
formfrågor af nu förevarande beskaffenhet mer än tillräckligt ådagalägga, att
Grundlagarnes föreskrifter i dessa afseenden icke kunna sägas vara tydliga; ty
om det fullt tydliga i formfrågor kan hos lagbundne män tvist ej uppstå. Ofverväger
man innehållet af 56 § R. F., finner man väl der tydligen sagdt: att i
afseende å de af Konstitutions-utskottet väckta förslag anmärkningar kunna af
Riks-stånden genast göras; att de af hvarje Stånd som dess gemensamma erkända
anmärkningar skola till Konstitutions-utskottet hänvisas; att Utskottet då skall
försöka till ett helt sammanjemka dessa hvarje Stånds gemensamma tankar, om
det sig göra låter, och, deremot, om »oförenliga skiljaktigheter finnas», dem till
samtliga Riks-ståndens behandlande anmäla; att sistnämnda åtgärd har till ändamål,
att Stånden, i sådane fall, måtte få tillfälle att foga sig efter och förena
sig med hvarandra; och att, om de ändå förblifva skiljaktiga i några delar, frågan
skall medlas af förstärkt Utskott. Men hvad som, deremot, i samma § icke
är tydligen bestämdt, är: huru förhållas bör, då, sedan sammanjemknings-försöken
blifvit anställda, skiljaktigheter likväl återstå, så diagonalt hvarandra motsatta, att
någon förening af dem ej blir möjlig sålunda, att ett till grund och syftning
enahanda förslag, sora det, hvarom de flesta Stånden förenat sig, må kunna, utan
undertryckande af endera meningen, af förstärkt Utskott beredas till att hvila
för nästa riksdag: eller huru förfaras skall, då Ståndens beslut angående förslagets
hvilande genast utfalla så motsatta hvarandra i afseende å det hela, att ej
ens någon sammanjemkning kan försökas. Yäl säger 56 § R. F. att Stånden
om ett af Konstitutions-utskottet framlagdt förslag må på samma riksdag, då det
framlägges, »öfverlägga, men ej besluta». Men äfven ordet »besluta» är här icke
lyckligen valdt, emedan det icke tydligen tillkännagifver hvad lagstiftaren velat;
ty något beslut måste i anledning af en förhandlad fråga ovilkorligen fattas, det
Ifonslitutions-Ulskollets Memorial, N:o 28.
3
må då lå vara bifall, afslag, eller anmärkningar, eller blott ett antagande af förslagets
hvilande.
Men om nu, hvarken i fråga om hvad slags beslut Stånden kunna fatta,
eller i frågan om behandlingen af alldeles oförenliga beslut, då dessa angå förslaget
i alla dess delar, löreskrifterna i 56 § R. F. äro fullständiga och tydliga, så
kunna de ej heller »efter ordalydelsen i hvarje serskildt fall tillämpas». Andra
grunder härför måste derföre härvid tillika tagas i öfvervägande. Nu lemnar 75
§ Riksdags-Ordningen, jemnförd med sista perioden af den 75 §, en anvisning,
huru förfaras bör, då Riks-stånden stadna i olika beslut, »antingen hufvudsakligen
eller till vissa delar», öfver frågor, som äro af beskaffenhet, att de ej kunna förfalla;
och då de af Konstitutions-utskottet öfverlemnade förslag till grundlagsändringar,
såsom man genom en logiskt deduktiv tolkning af stadgandena i 56 § R.
F. finnér, och åtskilliga af Ridderskapets och Adelns, återremissen bilagda, anmärkningar
älveu antyda, höra till denna kategorie, så ligger deruti förklaringsgrunden,
hvarför pluraliteterna inom Riks-stånden, alltsedan år 1854, enligt hvad
riksdagshandlingarne innehålla, godkänt uti fall, sådane som det förevarande, den
nu al Konstitutions-utskottet äfven iakttagna method vid behandlingen af frågor
om vinnande af ett gemensamt beslut, angående af Konstitutions-utskottet framlagda
grundlagsförslag, öfver hvilka Riks-stånden, hvart för sig, fattat beslut, som
ej annorledes låta sig förena. Denna behandlingsmethod innebär, att den tvistiga
frågan hänskjutes till omröstning uti förstärkt Utskott; och ehuruväl derigenom
kan inträffa, alt förslaget, till följd af omröstningens utgång, kan komma att förfalla,
så är det likväl icke på grund af Riks-ståndens mot hvarandra stridande
beslut, som detta då sker, utan till följd af skiljodomarens afgörande, och förhållandet
i detta afseende blir alltså ej annat än det, som eger rum med andra vigtiga
frågor, om hvilka Grundlagen väl uttryckligen antager, att de »ej kunna förfalla»,
men i afseende hvarå den likväl föreskrifter en, just på denna omständighet
motiverad, behandlingsform, som kan leda till det resultat, att frågan icke
dess mindre afgöres så, att den förfaller.
Då nu, på ena sidan, 56 g R. F. icke lemnar nog tydliga och nog fullständiga
föreskrifter för förfarandet i alla de olika fall, som vid behandlingen af
grundlagsfrågor kunna förekomma, men, på den andra, den praxis, hvilken suppletoriskt
utbildat sig i afseende härå, står i följdriktig öfverensstämmelse med grundlagarnes
föreskrifter för behandlingen af andra frågor af enahanda formella natur,
har Konstitutions-utskottet ansett sig handla mera lagbundet, då det uti förevarande
fråga följt denna, förut godkända och äfven nu af tvänne Riks-stånd gillade,
4
Konstitutions-Utskotlels Memorial, N:o 28.
praxis, än om det ånyo, för sin del, skulle hafva företagit sig att inventera en
annan behandlingsform och derigenom, må hända, gifvit ny anledning till formtvister.
Konstitutions-utskottet får, på dessa grunder, till högloflige Ridderskapets och
Adelns samt högvördige Preste-ståndets ytterligare pröfning vördsamt öfverlemna,
huruvida icke den af Utskottet uti memorialet JV2 i 3 uppställda voteringsproposition
må kunna godkännas;
och det så mycket hellre, som eljest det nog egna förhållande skulle inträffa, att
denna formfråga kunde föranleda till den deraf beroende sakfrågans undertryckande,
tvertemot den åsigt i afseende å formerna, som bemiilde Stånd omfatta och likaledes
tvertemot den åsigt om sakfrågans nytta och vigt, som samma dessa Stånd
jemte ett tredje allaredan, genom sitt gillande af sakfrågan, uttalat.
Stockholm den 17 Juli 1848.
Emot detta betänkande åberopade herr biskopen Holmström sin i afseende å
memorialet M 15 afgifna reservation.
Herrar biskoparne Nibelius och Hallström, doktor Broman och domprosten
Reuterdahl instämde uti samma reservation: biskopen Hallström med det tillägg,
att »han ansåg rättare att det väckta grundlagsändrings-förslaget förfölle i kraft af
Grundlagens bud i 79 § R. O., än i följd af skiljedomares votering, hvarom Regeringsformens
96 § icke handlar.»
STOCKHOLM, tryckt iios joii. beckman, 1848.
Konslilulions-Ulskoltets Memorial, AVo 29.
1
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. d. 2S Juli, kl. 6 e. m.
Memorial i anledning af äterremiss från Irenne Stånd d memorialet
N:o 21, innehållande förslag till ändringar ock
tillägg i 56 och 81 §§ Regeringsformen m. m.
Genom utdrag af Riksståndens protokoll för den 10 och 12 innevarande
Juli, har Konstitutions-utskottet erhållit del af Ståndens beslut, angående de af
Utskottet, uti memorial af den 30 Juni, N:o 21, föreslagna ändringar och tillägg
i 56 och 81 §§ Regeringsformen, rörande behandlingen af frågor om ändring i
Grundlagarne.
Högloflige Ridders/capet ock Adeln har, vidkommande det uti berörde memorial
sub N:o I framctällda förslag, beslutat, »att till Utskottet, såsom Ståndets gemensamma
tanke, hänvisa den anmärkning, att 56 och 81 §§ Regeringsformen borde
erhålla följande lydelse:
§ 56.
»Allmänna frågor, som — — —- — — och deröfver sig yttra, pä sätt i
Riksdagsordningen föres/crifves^.
§ 81.
»Denna Regeringsform samt rikets öfriga Grundlagar kunna icke ändras eller
upphäfvas, utan genom Konungens och alla Riksståndens sammanstämmande
beslut. Fråga derom må ej af riksdagsman i stånds plenum väckas, utan lör anmälas
hos Riksens Ständers Konstitutions-utskott. Detta Utskott, hvars pligt det
är, att Grundlagarne granska, eger rätt att hos Riksens Ständer föreslå de ändringar
deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa».
»Riksdagsmans förslag till Grundlagsändring, det Konstitutions-utskottet förkastat
förfalle».
»Hvad Konstitutions-utskottet till ändring i Grundlagarne sjelfmant, eller på
derom af riksdagsman väckt fråga, föreslår, skall, om intet deremot från något
Bih. lill R. St. Prot. 1847 och 1848. 3 Sami. 16 Häft. *
Konsltiulions-UlskoUets Memorial, N:o 29.
riksstånd anmärkes, förblifva hvilande till nästpåföljande riksdag och då af Riksens
Ständer afgöras».
»Om förslaget af något Stånd ej genast godkännes, skall det till Utskottet,
med de inom Ståndet gjorda anmärkningar, återförvisas. Det förslag Utskottet,
till svar derå, framlägger, kunna Stånden endast förkasta, eller utan förändringar
godkänna. Om tvenne Stånd förkasta förslaget, skall det förfalla. Godkännes
det af minst trenne Stånd, förblifve det hvilande till nästa riksmöte».
»Vid förslagets slutliga behandling under sistnämnde riksdag, kan det af
riksstånden endast ogillas, eller oförändradt antagas. I sednare fallet öfverlemnas
det genom talmännen till Konungen, som, i händelse Han det gillar, Sitt samtycke
Riksens Ständer meddelar».
»Vill Konungen föreslå någon ändring i grundlagarne, öfverlemne Han Sin
framställning, jemte Statsrådets tankar deröfver, till Rikets ständer, som genast,
utan att derom förut öfverlägga, åt Konstitutions-utskottet uppdraga, att utlåtande
deröfver afgifva. Afstyrker Utskottet Konungens förslag, förblifver det likväl hvilande
till nästa riksdag, om minst trenne Stånd derom öfverenskomma; i annan
händelse förfalle frågan. Tillstyrker Utskottet Konungens framställning med eller
utan ändringar, behandlas den lika som andra af Utskottet förordade Grundlagsförslag»;
Och,
vidkommande det af Konstitutions-utskottet sub N:o II serskildt afgifva
förslag i afseende å behandlingen af Konungens Grundlags-propositioner förklarat,
»att detsamma skulle hvila till nästa riksdag, då Riksens Ständer skola
sitt beslut derom fatta.»
Högvördiga Pr este-ståndet har antagit begge förslagen till Grundlagsenlig behandling
å nästkommande riksdag.
Vällofliga Borgare-ståndet har återremitterat förslaget sub N:o I med förklarande
att detsamma, såsom onyttigt, ej kunde till hvilande godkännas, men
deremot till Grundlagsenlig behandling antagit förslaget sub N:o II.
Hedervärda Bonde-ståndet har återremitterat så val förslaget sub N:o I, som
det sub N:o II, med hänvisning till ett af riksdagsmannen Bengt Gudmundsson
framställdt förslag i ämnet, och med förklarande, att innehållet af detta förslag
utgjorde Ståndets gemensamma tanke rörande frågan.
Berörde af Bengt Gudmundsson afgifna förslag innehåller, att vandra momentet
af 56 § R. F., som innefattade rättighet för Rikets Ständer att göra
sina tankar gällande vid frågor om förändringar af stadganden i Grundlagarne,
skulle oförändradt bibehållas».
Konsläulions-Ulskollels Memorial, AV o 29.
3
»Regeringsformens 81 § borde erhålla följande lydelse: »Denna regeringsform
— — — — — deras åstundan. Vill Konungen hos — — — — — der
öfver
till Riksens Ständer afgifva. Dermed förfares såsom i § 56 stadgadt är.
Men icke må under någon förevändning Riksens Ständer förr än å nästa riksdag
propositionen till bifall upptaga. Samtycka då alla Riks-stånden — — — — —
sammanstämmande beslut».
»Uti Riksdagsordningens 29 § skulle i 1 momentet perioden: »och förhål -
les dermed, som i Regeringsformens 81 § stadgadt är», förändras till: »och för
hålies
dermed som i Regeringsformens 56 och 81 §§ stadgadt är».
»Och då sålunda 56 och 81 §§ R. F. och 29 § R. O. serskildt komme
att föreskrifva, huruledes Grundlagsförslag borde behandlas, vore de af Utskottet
föreslagna tilläggen i 29 och 73 §§ R. O. icke behöfliga».
Hvad nu först angår det förslag, Ridder skåpet och Adeln, som dess gemensamma
tanke uppställt, afviker det från Utskottets sub N:o I framlagda förslag
uti följande punkter: att 1) i afseende å de af Konstilutions-utskottct afgifna
förslag, om röstning i förstärkt Utskott skulle upphöra, emedan trenne Stånds
sammanstämmande beslut att antingen godkänna eller förkasta förslaget å den
riksdag, under hvilken det framlägges, borde blifva afgörande, och förslaget, derest
två Stånd stannat mot två, skulle förfalla; att 2) Ståndens nu i Grundlagen
medgifna rätt, att antaga ett af Utskottet, efter återremiss, omarbetadt förslag
med förändringar, likaså skulle upphöra; att 3) beträffande de uppå Konungens
propositioner grundade förslag, sådana skulle komma att behandlas lika med andra
af Utskottet framställda grundlagsändringar, dock med den skiljaktighet, att
de förra, äfven i händelse de af Utskottet afstyrktcs, likväl på grund af trenne
Stånds sammanstämmande beslut, skulle förblifva hvilande, och tillika med rättighet
för Utskottet, mot hvad nu medgifvet är, att i dessa förslag göra ändringar;
samt 4) att skäl för vägrad sanction å grundlagsförslag, som Riksstånden, för deras
del, antagit, ej af Konungen behöfde meddelas.
Då det nu åligger Utskottet, att till ett helt söka sammanjemka de serskilda
tankar, Riksstånden i afseende å första punkten anmärkt, så, då härvid i öfvervägande
tages, att angående berörde punkt för närvarande intet uttryckligt stadgande
i Grundlagarne förekommer, men Rorgare- och Ronde-stånden, då de förkastat
Utskottets förslag uti ifrågavarande afseende, synas hafva godkänt den praxis,
som vid de sednare riksdagarne härutinnan gjort sig gällande sålunda, att i hvarje
fall, då om hithörande frågor olika meningar af Riksstånden blifvit uttalade,
omröstning i förstärkt Utskott bordt anställas, och Preste-ståndet, genom sitt gillande
af Utskottets förslag, godkänt den modifikation af nämnde praxis, Utskottet
4
Konslilulions-Ulskollcls Memorial, N:o 29.
deruti tillstyrkt, torde en sammanjemkning af dessa skiljaktigheter uti Riks-ståndens
beslut kunna salunda tillvägabringas, att trenue Stånds sammanstämmande
meningar förklarades böra, utan någon omröstning i förstärkt Utskott, blifva afgörande
i fråga så väl om ett grundlagförslags antagande till grundlagsenlig bordläggning,
som om dess ovilkorliga förkastande, och om de förändringar, Utskottets
förslag borde undergå; men, deremot, omröstning i förstärkt Utskott
bibehållas då tvänne Stånd stannat mot två, antingen i fråga om ett förslags bordläggning
till nästa riksdag, eller i fråga om de förändringar, som uti Utskottets
förslag borde ega rum; och får Konstitutions-utskottet, på nu anförda grunder,
hos de respektive Riks-stånden vördsamt hemställa,
huruvida de icke täcktes i afseende å detta sammanjemkningsförslag foga
sig efter hvarandra.
I afseende å den andra punkten, eller det af Ridderskapet och Adeln gjorda
förslaget om upphäfvande af Ståndens rätt att med förändringar antaga ett af Utskottet,
efter återremiss, omarbetadt eller vidhållet förslag, finnér Utskottet detsamma
vara oförenligt med de tre öfriga Ståndens mening, och hemställer derför
vördsamt hos Ridderskapet och Adeln,
att detta Stånd ville frångå sitt yrkande härom.
Vidkommande tredje punkten, eller det af Ridderskapet och Adeln uti aumärkningarne
vid Utskottets förslag J\s I uppställde förändrade behandlingssätt
för Konungens grundlagsförslag, så företer sig härvid, att, då Ridderskapet och
Adeln genom denna anmärkning åsyftat fastställande af ett i det närmaste lika
behandlingssätt för så väl Konungens, som Utskottets grundlagsförslag, men derjemte
godkänt det af Utskottet, uti memorialet JV2 21, sub JVS II, alternativt
och för den händelsen att det sub JV2 I ej antoges, framlagda förslag, hvars syftemål
är, att uteslutande för Konungens förslag bibehålla den uti 81 § Regeringsformen
föreskrifna behandlingsform, och deremot för Utskottet den uti 56 §
Regeringsformen stadgade, en stridighet emellan dessa Ståndets olika beslut eger
rum, och torde derföre Ridderskapet och Adeln benäget finna,
att ifrågavarande tredje anmärkningspunkt bör förfalla.
I afseende å den fjerde anmärkningspunkten, hvarigenom föreslås upphäfvande
af nu gällande stadgande derom, att, då Konungen vägrar sanktion å ett
af Rikets Ständer antaget grundlagsförslag, skälen derför böra anföras, får Utskottet
erinra, att de tre öfriga Stånden härom ej gjort någon anmärkning; och
som enahanda föreskrift äfven beträffande allmänna lagfrågor uti 87 § Regerings
-
Konstilulions-Ulskottels Memorial, N:o 29.
5
formen förekommer, men Utskottet ej funnit skäligt att deruti föreslä någon ändring,
anser Utskottet sig böra hos Ridderskapet och Adeln hemställa,
att Ständet v i 11 q denna sin anmärkning frånträda.
Till bemötande af Borgare-ståndets såsom dess gemensamma tanke afgifna
förklarande, att Utskottets förslag sub JV2 I vore »onyttigt», får Utskottet fästa
Ståndets uppmärksamhet uppå att hvarken i 2 mom. 56 § Regeringsformen, eller
annorstädes, något stagadt finnes, huru förhållas skall, då Riksstånden stanna i
olika beslut i afseende å frågan, huruvida ett af Utskottet framställdt grundlagsförslag
må till nästkommande riksdags afgörande bordläggas eller icke. Strider
om förfarandet i sådane fall hafva, såsom kändt är, nästan vid hvarje riksdag förekommit,
och ej heller uteblifvit under den nuvarande. Det måste väl derför
medgifvas vara nyttigt, att tvistefröet, om möjligt,'undanrödjes, och frågan genom
klara och bestämda grundlagsföreskrifter regleras. Utskottet får fördenskull
hos Borgare-ståndet hemställa,
att Ståndet täcktes biträda Utskottets här uppställda förslag.
Hvad Bonde-ståndet, angående oförändrad rätt att, vid återremiss af Utskottets
förslag, uttrycka »gemensamma tankan, uti sina anmärkningar som dess gemensamma
tanke yttrat, ger Utskottet anledning till det förklarande, att det icke
är rättigheten, utan blott skyldigheten till gemensamma tankars afgifvande, Utskottet,
på de uti memorialet JV2 21 anförda skäl, ansett kunna försvinna. Derest
således ett Stånd kan, eller finner skäligt, att om gemensamma tankar sig förena
vid en återremiss, står denna rättighet, oafsedt hvad nu är föreslaget, hvarje Stånd
lika väl öppen uti grundlagsfrågor, som den i andra ärenden kan utöfvas, om
Stånden finna det tjenligt eller möjligt att deraf begagna sig; och har i öfrigt
till ytterligare förklaring af Utskottets åsigt om berörde likformighet i behandling,
sista perioden i 2 mom. af Utskottets uti memorialet JYs 21 afgifna förslag blifvit
utesluten i den redaktion, som nu framlägges.
Vidkommande den af Bonde-ståndet föreslagna förändring uti 81 § Regeringsformen,
kan den rätteligen anses som ny motion. Också har samma fråga
allaredan varit till Utskottets pröfning inlemnad af Bengt Gudmudsson; men som
den då af Utskottet blifvit ogillad, torde den nu ej kunna föranleda till ny behandling
af Utskottet. Uti motiverna för förslaget sub JVs II har Utskottet, i
öfrigt, utvecklat de skäl, på grund af hvilka det anser Konungens propositioner
böra behandlas olika med Utskottets förslag. Dessa skäl hafva ytterligare vunnit
styrka genom tvänne Stånds godkännande af dem; och Utskottet får nu endast
tillägga, att rättigheten, att uti de af Konungen afgifna grundlagsförslag få göra
omedelbara ändringar, i sig sjelf och i sina följder är af vida mindre betydelse
(i
Konslitulions-Vlskollets Memorial, N:o 29.
för Riks-stånden än det tyckes, då hvarje grundlagsförslag, för att vinna kraft af
lag, bör vara gilladt och antaget af så väl samtlige Riks-stånden, som Konungen,
och hvarje riksdagsman eger i sin hand rättigheten till ett fristående laginitiativ
i detta hänseende, enligt en för alla lika bestämd ordning, hvartill ändtligen ännu
kommer, att ej heller Konungen eger till Rikets Ständers ytterligare pröfning föreslå
ändringar i de förslag, Stånden till Hans antagande öfverlemnat. Utskottet
får alltså till hedervärda Ronde-ståndet hemställa,
att Ståndet täcktes förena sig med de andra Stånden uti dessa frågor.
På grund af allt detta får Utskottet till Rikets Ständers pröfning och godkännande
härhos öfverlemna följande, i öfverensstämmelse med förestående utredning,
sammanjemkade och i stället för det i memorialet N:o 21, sub N:o I,
framlagda, nu substituerade förslag till förändrad lydelse af här följande grundlags
paragrafer.
Regerings-Formen.
§ 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers plena väckas, må ej
till omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt
Utskott, som eger att dem utreda och deröfver sig yttra, pä sätt
i Riksdagsordningen föreskrifves.
(Det återstående af §:n skulle utgå.)
§ 81-
Denna Regeringsform möjliga att verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, det Konstilutions-utskotlet
ogillat, förf alle. Förslag till ändring i grundlag, som Utskottet
sjelfmant, eller uppå derom af riksdagsman väckt fråga, till Riksens
Ständer öfverlemnar, skall, om intet deremot från något Riksstånd anmärkes,
förblifva hvilande till nästföljande riksdag och då af Riksens
Ständer af gör as. Varder förslaget af något stånd ej genast, oförändradt,
godkändt, skall det till Konstitulions-utskotlet återförvisas med de dervid
gjorda anmärkningar. '
Det förslag, Utskottet, till svar derå, framlägger, ega stånden
antingen förkasta, eller, med eller utan förändring, godkänna. Godkännes
förslaget af minst frenne Riksstånd, förblifve det hvilande till
Konstilulions-Utskotlets Memorial, N:o 29.
nästpäföljande riksdag. Förkastas det af minst trenne Riks-stånd, förf alic.
Godkännes det af tvenne Stånd, men förkastas af de två öfriga, då
skall Konstitutions-utskottet, genom vai af Riks-ståndens plena förstärkt
till ett antal af tjugu personer af hvarje Ständ, medelst samfälld omröstning
afgöra, huruvida förslaget må till nästföljande riksdag hvila
eller icke.
Förena sig minst trenne Ständ om förändring i en eller flera delar
af Utskottets förslag, hvite detsamma, sålunda förändradt, till nästa
riksdag. Stanna två Stånd emot två i olika beslut om de förändringar,
som göras skola, och sig, uppå Utskottets framställning, efter hvarandra
ej foga, af göres genom omröstning, som af Utskottet föreslås, uti förstärkt
Konstitutions-utskott, hvilken förändrade ordalydelse skall hvilande
förblifva, eller, om ingen sådan godkännes, att all ändring i förslaget
må förfalla.
Hvilande förslag till grundlagsändring ega Riks-stånden vid nästpäföljande
riksdag antingen ogilla, eller oförändradt antaga. Ant ages
förslaget, varde det, genom Ståndens talmän, öfverlemnadt till Konungen,
som, sedan Ilan deröfver inhemtat Statsrädets tankar, tager Sitt
beslut och meddelar Riksens Ständer å rikssalen Sitt samtycke, eller
ock skälen för Sin vägran.
Vill Konungen hos Riksens Ständer afgifva. Till
styrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile förslaget till nästa
riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta, oförkränkt
deras rätt att om förslaget genast sina tankar yttra. Afstyrker
sammanstämmande beslut.
Riksdags-O rdni iigcn.
§ 29. 1 mom.
Konstitutions-utskottet, som förklaringar deraf;
och förhålles dermed, såsom i Regeringsformens 81 § stadgadt är. Då
Utskottet ansvara.
2 och 3 momm. oförändrade.
§ 49. 3 mom.
Vid pröfningen ej må ega rum. Om grundlags
frågors
behandling är i 81 § Regeringsformen särskildt stadgadt.
8
KonslUulions-Ulskottets Memorial, N:o 29.
§ 75.
Stanna Riksstånden rätt afgöra. Om behandlingen,
i dessa fall, af grundlagsfrågor är i 81 § Regeringsformen serskildt
stadgadt
Och
inbjuder Utskottet samtlige Riksstånden att till förnyad pröfning företaga
dessa nu efter Ståndens olika meningar, så vidt möjligt varit, sammanjemkade
förslag, och sig om dem förena.
Stockholm den 24 Juli 1848.
Herr vice talmannen Brinck anmälde häremot reservation.
M 30.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Juli, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med voteringsproposition, i anledning
af ett Stånds vägran att förena sig med de
öfriga Stånden om antagande af de förslag, Konstitutionsutskottet
i memorialen N:ris 24, 25 och 26 framlagt.
Sedan Konstitutions-utskottet till Rikets Ständers pröfning afgifvit åtskilliga
grundlagsförslag, uti memorialet N:o 16, angående åtskilliga Bevillnings-utskottets
åligganden, uti memorialet N:o 17, angående motionsrätten, uti memorialet N:o
18, angående sammansatta Utskott, och uti memorialet N:o 19, angående tiden
för motioners afgifvande, och sedermera, i anledning af å dem beslutna återre
misser,
genom memorialet N:o 25, angående tiden för motioners afgifvande, och
genom memorialet N:o 26, angående motionsrätten, framlagt sammanjemkade nya
förslag, till hvilkas antagande Utskottet inbjudit samtlige Riks-stånden, samt derjemte
uti memorialet N:o 24 serskildt till Bondeståndet hemställt, att det måtte
foga sig efter de tre Medstånden, som till grundlagsenlig behandling å nästkommande
riksdag antagit hvad Utskottet uti memorialen N:ris 16 och 18, angående
åtskilliga Bevillnings-utskottets åligganden och sammansatta Utskott, föreslagit;
har Konstitutions-utskottet nu, genom ankomna protokollsutdrag för den 15 och
14
Konslitulions-Ulskollets Memorial, N:o 50.
9
14 Juli frän samtlige Riks-stånden, inhemtat, att högloflige Ridders/capct och Adeln,
högvördiga Preste-ståndet och vällolliga Burgare-ständet till grundlagsenlig behandling
å nästkommande riksdag antagit, i afseende å motionsrätten och tiden för
motioners afgifvande, de af Utskottet uti memorialen N:ris 25 och 26 uppställda
förslag, men hedervärda Bonde-ståndet, deremot, icke allenast ogillat sistnämnda
förslag, utan ock vidblifvit sin, angående de uti memorialen N:ris 16 och 18
rörande Bevillnings—utskottets åligganden och sammansatta Utskott framlagda och
af de tre öfriga Stånden godkända förslag, yttrade ogillande mening, — allt under
förklarande, det Ståndet ansåge nämnda förslag vara hvarken nyttiga eller af bebofvet
påkallade.
Vid sådant förhållande, och på de uti memorialet N:o 13 anförda samt
derefter uti memorialet N:o 28 ytterligare utvecklade grunder, får Konstitutionsutskottet
härmedelst, för att bereda ett afgörande af dessa stridiga meningar,
uppställa och till Rikets Ständers godkännande öfverlemna följande voteringspropositioner
för omröstning i förstärkt Konstitutions-utskott:
1.
Den, som vill, att hvad Konstitutions-utskottet uti memorialet JYs 16, angående
åtskilliga Revillnings-utskottets åligga uden föreslagit såsom ändring eller tilllägg
uti 53, 69, 70 och 71 §§ R. F. samt 1 och 2 mom. 31 § R. O. skall,
för ytterligare grundlagsenlig behandling, hvila till nästkommande riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, varda dessa förslag icke antagna att hvila till nästa riksdag.
2.
Deri, som vill, att Konstitutions-utskottets uti memorialet JV2 18 föreslagna ändringar
och tillägg uti 36 och 43 §§ R. O., angående sammansatta Utskott, skola,
för ytterligare grundlagsenlig behandling, hvila till nästkommande riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, komma dessa förslag icke att hvila till nästa riksdag.
Bih. lill R. st. Prol. 1847 och 1848. 3 Sami. 16 Hafi. 2
10
KonstUulions-Ulsltollels Memorial, N:o 31.
3.
Den, som vill, att Konstitutions-utskottets uti memorialet JM 25 framlagda
förslag, angående ändring uti 56 § Riksdagsordningen af tiden för motioners afgifvande,
skall, för ytterligare behandling enligt grundlagarne], hvila till nästkommande
riksdag, röste
Ja,
Den, det ej vill, röste
Nej;
Yinner nej, varder förslaget icke antaget att hvila till nästa riksdag.
4.
Den, som vill, att de förslag till ändringar och tillägg uti 53 och 56
R. F. samt 33, 54, 49 och 51 §§ R. O., angående motionsrätten, hvilka Konstitutions-utskottet
uti memorialet JM 17 först afgifvit, och derefter, på grund af
återremisser, uti memorialet JVs 26, hvad 49 och 51 §§ R. O. beträffar, med
omarbetad och förändrad lydelse å nyo framlagt, skola hvila, för grundlagsenlig
behandling, till nästkommande riksdag, röste
Ja ;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Yinner nej, varda dessa förslag icke antagna att hvila till nästa riksdag.
Stockholm den 24 Juli 1848.
M 51,
Ank. till Exp. Utsk. den 24 Juli, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med utlåtande, i ■anledning af talmannens
i Borgare-ståndet vägran att meddela proposition
uti en om införsels förbud uppkommen fråga.
Välloflige Borgare-ståndet har, medelst utdrag af dess protokoll för den 15
nästförvikne Juli, på grund af 55 § Riksdagsordningen, anmodat Konstitutionsutskottet
att afgifva motiveradt utlåtande, huruvida Ståndets talman, då han, i
anledning af en, vid pröfningen af Bevillnings-utskottets, med afseende å Riksståndens
olika beslut angående tullbevillningen, afgifna memorial JM 23, inom
KonsLUulions-Ulskollels Memorial, N:o 51.
11
Ståndet uppkommen fråga om bibehållande eller borttagande af införselsförbud mot
åtskilliga till rubriken: »bränvin och sprit» hänförliga artiklar, vägrat att framställa
äskad proposition på återremiss af samma fråga, i ändamål, att Bevillningsutskottet
måtte, för ärendets afgörande genom omröstning i förstärkt Stats-utskott,
voteringsproposition i ämnet föreslå, egt för denna sin vägran fullgiltiga, grundlagsenliga
skäl, eller om icke berörde proposition grundlagsenlig! bordt framställas.
Konstitutions-utskottet har vid pröfningen af detta ärende inhemtat, att, sedan
Bevillnings-utskottet uti memorialet M 13 afgifvit till Riks-stånden sitt betänkande
rörande tullbevillningen, och deruti, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
i afseende å åtskilliga under rubriken »bränvin och sprit» upptagna artiklar, tillstyrkt
upphäfvande af det nu stadgade förbudet mot deras införsel, men Riksståndens
derom fattade beslut utfallit sålunda, att Borgare- och Bonde-stånden till alla
delar godkänt detta förslag, då deremot Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
i allo vidblifvit nu gällande stadgande!) rörande samma artiklar, Bevillningsutskottet
uti sitt till svar på återremisserna afgifna memorial J\° 23 sig utlåtit,
att, »då frågan om bibehållande eller borttagande af de nu stadgade förbuden mot
införsel af vissa slag bränvin och sprit är af rent ekonomisk beskaffenhet, samt
två Stånd härutinnan stannat mot två, lärer samma fråga böra förfalla och hvad
nu derutinnan är stadgadt förblifva oförändradt».
Detta utlåtande, som af en del Borgare-ståndets ledamöter blifvit godkändt,
har å andra sidan föranledt till det yrkande, att detsamma borde ogillas, och
Bevillnings-utskottet anmodas uppgöra förslag till voteringsproposition, på det frågan
om berörde införselsförbud måtte komma under afgörande i förstärkt Statsutskott,
emedan, om ock frågan vore af ekonomisk natur, den likväl, då möjligheten
af tullinkomsternas ökande stege desto mer, ju flere artiklar blefve förtull—
bäre, väsendtligen inverkade på tullinkomsternas belopp och följakteligen borde som
beskattningsfråga betraktas; hvartill komme, att, då Kongl. Maj:t, uti Dess nådiga
proposition till Rikets Ständer med förslag till förnyad tulltaxa, i nåder yttrat
Sig för in- och utförselsförbudens upphäfvande, med undantag endast af vissa
jernartiklar, Riks-stånden, vid sådant förhållande, emot hvad tillförene, då enahanda
frågor förevarit, egt rum, nu hade serskild anledning att derom sig utlåta.
Som skäl för sin vägran att den äskade propositionen framställa har talmannen
i Borgare-ståndet anfört, att då, enligt talmannens, redan af honom i egenskap
af Ståndets talman under riksdagen år 1840—1841 uti en fråga af samma
beskaffenhet, som den förevarande, uttalade uppfattning af grundlagen, frågan om
bibehållande eller upphäfvande af in- och utförselsförbud uti tull-lagstiftningen vore
ett ärende, hvarom det, på grund af 89 § Regeringsformen, uteslutande tillkomme
Konslilulions-UlskoUHs Memorial, N:o 54.
Konungen att förordna: denna grundsats ock alltifrån det nuvarande statsskickets
införande aldrig varit satt i fråga, och deraf följde, att Rikets Ständer icke egde
rättighet att med full kraft och verkan samt oberoende af regeringen besluta
om bibehållande eller borttagande af förbudsskyddet; fördenskull, och då 75 §
Riksdagsordningen stadgade, att, med undantag af grundlagsfrågor och de uti 66.
69, 70, 71 och 72 §§ Regeringsformen omförmälda ärenden, uti alla öfriga mål
tre Stånds mening jemte Konungens samtycke borde blifva gällande, men, der två
Stånd stadnade mot två, frågan förfalla och saken förblifva vid det, som tillförene
stadgadt varit; alltså, och som frågan om in- eller utförselsförbud vore att hänföra,
icke till de mål och ärenden, hvilka uti nyssanförda fem §§ omförmälas,
utan deremot till dem, hvarom 89 § Regeringsformen handlar, eller sådana, uti
hvilka Rikets Ständer endast egde hos Konungen göra framställningar och yttra
önskningar, och i afseende hvarå, förty, 75 § R. 0. borde tillämpas, kunde talmannen
ej medgifva, att en fråga, hvarom Rikets Ständer ej egde beslutande-rätt,
skulle kunna grundlagsenligt dragas under omröstning i förstärkt Stats-utskott,
hvars egenskap och rättighet, enligt 69 och 71 §§ Regeringsformen, vore att,
genom omröstning, utöfva Rikets Ständers beslutande-rätt; och då, för öfrigt den
omständigheten, att Revillnings-utskottet, efter gammal häfdvunnen praxis, ensamt
tagit befattning med ifrågavarande ärende, icke kunde förändra detsammas natur,
enär 2 mom. 34 § Riksdagsordningen uttryckligen stadgade: att »sjelfva ämnets
beskaffenhet efter grundlagen, men icke den hvarje serskildt Utskott i allmänhet
uppdragna befattning bestämmer, huruledes ett mål, i enlighet med Rikets Ständers
deröfver tillhöriga beslutande-rätt, bör afgöras», hade talmannen, som icke
heller fann frågans formela beskaffenhet hafva blifvit förändrad derigenom, att
Kongl. Maj:t. uti Dess nådiga skrifvelse till Rikets Ständer med förslag till förnyad
tulltaxa gjort framställning om införselsförbudens upphäfvande, med undantag
för vissa artiklar i jern, på dessa grunder ansett sig böra vägra framställande af
den begärda propositionen för det dermed åsyftade ändamål.
Hvad sålunda rörande ifrågavarande ärende inom Ståndet förekommit har
Konstitutions-utskottet i öfvervägande tagit, och finner ej mindre hvad Ståndets
talman anfört, angående den ekonomiska naturen af frågan om in- och utförselsförbudens
upphäfvande eller bibehållande, än de slutföljder, han deraf dragit och
på behandlingen af förevarande ärende tillämpat, i allo öfverensstämma med grundlagarnes
stadgande:). Härtill kommer ännu, att, då Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga
skrifvelse till Rikets Ständer af den 7 December 1847, M 40, hvarjemte förslaget
tili förnyad tulltaxa till Riksstånden afgafs, yttrar, det Han »velat öfverlemna
-
Konslilulions-Ulskotlets Memorial, N:o 51.
13
lemna detta vigtiga ärende till Rikets Ständer för den behandling, som af dem
är beroende,» och i afseende å de motiver, som ligga till grund för Kongl. Maj:ts
rörande denna fråga fattade beslut, låtit derhos bilägga det vid ärendets/föredragning
inför Kongl. Maj:t i Statsrådet förda protokoll, men uti detta protokoll, i
hvad det angår in- och utförselsförbudens bibehållande eller upphäfvande, endast
förekommer, det »Kongl. Majestät väl förklarat Sig hafva önskat, att samtliga förbudsstadganderi,
utan äfventyr för befintliga anläggningars bestånd, kunnat borttagas,
men, på förekomna skäl, ansett betänkligheter deremot möta i afseende å
vissa artiklar i jern, för hvilka nu varande tullbestammelser borde bibehållas, dock
att eventuela tullafgifter, på förr öfligt sätt och för att något band icke måtte
genom bristande tullbestämmelser läggas å Kongl. Maj:ts rätt att förbuden upphäfva,
äfven å sistnämnda artiklar borde af Rikets Ständer utsättas,» i anseende hvartill,
Kongl. Maj:t alltså förordnat, att »framställning om dessa eventuela tullafgifter till
Rikets Ständer skulle göras,» men deremot »lemnat nådigt bifall till hvad Statsrådets
samtlige ledamöter hemställt i afseende å upphörandet af öfriga förbuds -  stadganden,» med mera; så följer häraf, att någon framställning hvarken om bibehållande
eller upphäfvande af in- och utförselsförbuden i allmänhet, eller om
införselsförbud rörande artiklarne under rubriken: »bränvin och sprit,» af Kongl.
Maj:t i sjelfva verket blifvit gjord, utan deremot att Kongl. Maj:t, som, i kraft
af Sin grundlagsenliga rätt, fattat Sitt beslut rörande in- och utförselsförbuden i
tull-lagstiftningen, låtit i denna fråga till Rikets Ständer afgå framställning endast
om utsättande af eventuela tullafgifter å de artiklar, för hvilka förbuden ansetts
böra bibehållas.
Grunden för förfarandet, att å artiklar, för hvilka in- eller utförselsförbud i
tulltaxan förekommer, utsätta eventuela tullafgifter, har ock af Kongl. Maj:t blifvit
antydd. Den är, att, då på ena sidan Kongl. Maj:t, i kraft of 89 § Regeringsformen,
eger om bibehållande eller borttagande af in- och. utförselsförbuden,
såsom om ett hushållningsmål, ensam besluta och förordna, men på den andra
Rikets Ständer, enligt 60 § Regeringsformen, ega uti besluten om tullsatsernas
fastställande en bestämmande röst, denna konflikt emellan Regeringsmaktens och
Riksståndens wmsesidiga, grundlagsenliga rättigheter måtte afböjas sålunda, att
tullafgifter å förbudsartiklarne af Rikets Ständer eventuelt utsättas, för att blifva
verkliga och bindande, i händelse Kongl. Maj:t funne Rikets väl fordra att, mellan
riksdagarne, upphäfva förbuden och dertill ville begagna Sin i grundlagen medgifna
rätt; och då detta förfarande, såsom hittills utkomne tulltaxor utvisa, allt
sedan de nu gällande grundlagarnes antagande blifvit af Rikets Ständer iakttaget
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 3 Sami. 16 Häll. 3
14
Konslilulions-VtskoUets Memorial, N:o 31.
och handhafdt, ligger äfven deruti ett bevis på praktiskt erkännande af Kongl
Maj:ts grundlagsenliga rätt att, efter Statsrådets hörande, om in- och utförselsförbudens
upphäfvande eller bibehållande i tull-lagstiftningen ensam förordna.
Hade åter Kongl. Majit funnit godt åt Rikets Ständer öfverlemna att gemensamt
med Honom derom afgöra, skulle frågan bordt, såsom lagfråga, enligt
föreskrifterna i 87 och 89 §§ Regeringsformen behandlas, och, i följd deraf,
förfalla, då, såsom ock nu inträffat, två Stånd i sina beslut stannat mot två.
På grund häraf får Konstitutions-ulskottet förklara,
att talmannen i Borgareståndet handlat i full öfverensstämmelse med
grundlagarne, då han uti förevarande ärende vägrat framställa äskad
proposition på hänskjutande af frågan om införselsförbudens borttagande
för vissa under rubriken: »bränvin och sprit» hörande artiklar till afgörande
genom omröstning i förstärkt Stats-utskott.
häremot anmäldes af vice Talmannen herr Brinck, herrar Ekholm, Thorn,
Billström, Sundler och Roth, samt riksdagsfullmäktigen N. F. Husberg.
Stockholm den 24 Juli 1848.
Reservationer
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J O H. BECKMAN, 1848.
RomtiluUons- K Isko Hels Memorial, N.o 32.
1
N:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Äng., kl. 7 e.'m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till voterings-propositioner,
i anledning af Riksståndens olika beslut, i afseende
å Konstitutions-utskottets , i Memorialet N:o ig, framlagda
samrnanj emknings-förslag till ändringar och tillägg uti 56
och 8i Reg.-Formen m. m., rörande Grundlags-frågors
behandling.
Sedan Riksstånden till pröfning förehaft de sammanjemknings-förslag,
hvilka Konslilutions-utskoltel, uti Memorial N:o 29, framlagt i anledning
af återremisserna af Memorialet N:0 21, deruti Utskottet till giundlagsenlig
behandling föreslagit åtskilliga ändringar och tillägg uti 56 och 81 §§ Regerings-formen
samt 29, 4.9 och 7^ §§ Riksdags-ordningen, angående grundlagsfrågors
behandling, och Utskottet af de från stånden inkomna protokolls-utdrag
för den 29 och 3i Juli inhemtat, att Höglofliga Ridderskapet
samt Iiögvördiga Presle-ståndet dervid godkänt berörde sammanjemkningsförslag,
men Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-ståndet desamma
ogillat, med förklarande, att de icke funnit skäl frånträda sina, i
anledning af Memorialet N:o 21, uti frågan fattade beslut, får Utskottet, på
enahanda grunder, som de uti Memorialerna N:ris i3 och 28 framställda,
härmedelst till Rikets Ständers pröfning öfverlemna följande, för de stridiga
meningarnes afgörande, genom omröstning i Förstärkt Ronstitutions-ulskott
uppgjorda voterings-propositioner:
Bih. lill R. St. Fröt. 1847 § 1848. 3 Sami. i7 Höft,
2
Knn.slHulions-Viska! leia Memorial, N:o 32.
1.
Den, sorn vill, alt Konslitulions-utskottets, uti Memorialet N:o 21 sub
N;0 1, först framställda och derefter, i anledning af återremiss, uti Memorialet
N:o 2Q, omarbetade förslag till ändringar och tillägg uti 56och8r §8.
Regeringsformen och 1 mom. 2g, 3 mom. 49 oc'1 7^ §§• Riksdagsordningen,
skall, med den lydelse, det i Memorialet N:0 2geger, för grundlagsenlig
behandling blifva hvilande till nästkommande riksdag, toste
Ja ;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, anses detta förslag icke blifva hvilande till nästpåföljande
riksdag.
2.
Den, som vill, att Konslitulions-utskottets, i Memorialet N:0 21 sub
Nm 2, afgifne och sedermera, i anledning af återremiss, uti Memorialet N.o
2g vidblifna förslag till ändringar och tillägg uti 56 och 8r §§ Regeringsformen,
angående behandlingen af Konungens propositioner med förslag till
grundlags-ändringar, skall blifva hvilande för grundlagsenlig behandling å
nästkommande riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, kommer såsom hvilande för grundlags-enlig behandling å
nästkommande riksdag att antagas Bonde-ståndets, sorn dess gemensamma
tanke i frågan framställda kontra-förslag, af följande innehåll: ”Andra momentet
af 56 § R. F., som innefattar rättighet för Rikets Ständer alt göra
sina tankar gällande vid frågor om förändringar af stadganden i grundiagarne,
bi belia 1 les oförändradt,” ”Regerings-formens 21 § erhåller följande
lyde lse: Denna Regerings-form —• — — — åstundan.”
”Vill Konungen bos — — — till Riksens Ständer afgifva. Dermed
förfares, såsom i 56 § stadgadt är. Men icke må nnder någon förevänd
-
Konstltulions-Utskollels Memorial, A.o 32'
3
ning Riksens Sländer förr än å nästa riksdag propositionen till bifall upplaga.
Samtycka då alla Riks-slånden — — — — — sammanstämmande
beslut.”
tili i mom. 2g § Riksdags-ordningen förändras perioden: ”och förhålles
dermed som i Regeringsformens 8i § stadgadt är,” till en så lydande:
”och förhålles dermed som i Regerings-formens 56 och 8i §§ stadgadt
är.”
Stockholm den i Augusti 1848.
STOCKHOLM, f. d. Schultre’s Boktryckeri, 184-8.
Förstärkta Konstilutions-Utskottets Memorial, N:o 33.
I
N:o 33.
Ank. till E-xp. Utsk. den 8 Aug., kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med berättelse angående förloppet
af verkställda omröstningar inom Förstärkta Konstitutions
- utskott et.
Förstärkta Konstitutions-utskottet har under denna dag sammanträdt
för att, enligt 56 § Regeringsformen, rösta öfver nedanstående, i behörig
ordning gillade voterings-propositioner, och får härmed till Rikets Högloft.
Ständer vördsamt inberätta huruledes dessa omröstningar utfallit:
r.sta Voterings-propositionen (Mern. N:o 130.
Den, sorn vill, att Konstitutions-utskottets uti Memorialet N:o 5 afgifna
förslag till ett tillägg til! 72 § Regeringsformen skall blifva hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
den, det ej vill, röste
Ner,
vinner A ej, anses det föreslagna tillägget icke böra i grundlagen inrymmas.
(Förslagets lydelse:
Regerings f or men,
% 72.
»Riksens Ständers Bank — —* — — göras kunna. Dessa sedlar
skola vid anfordran, efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas,.).
Voteringen har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med:
sextioett Ja,
och sjutton Aej.
D(li. lill R. St. Prel. 1847 & 1848. 3 Sami. 18 Häft. 1
2
Förstärkta Jlonstitutions-Utskottets Memorial, N:o 33.
2\dra Voterings pr opositionen (Mern. N:o 30-}.
Den, som vill, att livad Konstitutions-utskottet uti Memorialet N:o 16,
angående Åtskilliga Bevillnings-utskottets åligganden, föreslagit såsom ändring
eller tillägg uti 53, 69, 70 och 71 §§ K. F. samt 1 och 2 mom. 31
§ R. O. skall, för ytterligare grundlagsenlig behandling, hvila till nästkommande
riksdag, röste
Ja;
den, det ej vill, röste
Nej;
vinner Nej, varda dessa förslag icke antagna att hvila till nästa riksdag.
(Förslagets lydelse:
Re ge r ings f o r men,
§ 53.
Riksens Ständer välje ; ett Bevillnings-utskott, att be
handla
bevillningsfrågor; ett Banko-utskott — — — — deruti Iöreslå.
Regeringsformen,
§69.
Uppstå antingen hos Riksens Ständers plena gemensamt, eller uti
något af riksstånden, betänkligheter Riksgälds-kontorets styrel
se
och förvaltning; afgöres saken efter tre stånds beslut. Förena sig icke
minst tre stånd uti sammanstämmande beslut • då skall — — — —ouppbruten
genast föi störas.
Regeringsformen,
§ 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings-utskott åligge: att bereda alla
från Stånden remitterade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna
om bevillningens utgörande: att förslagsvis beräkna de blifvande inkomsterna
enligt de serskilda bevillningarne: och att, sedan Statsverkets
Furitärkla Konstilutions-Ulskolleti Memorial, N:o 33.
3
behof äro utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega rum,
och i sammanhang dermed till Riksens Ständer afgifva förslag till bevillningsstadga.
Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad
det anser billigt och nyttigt.
JR eger ing sformen,
§ 71.
Förena sig icke samtlige Riksstånden om grunderna för någon
bevillning, sättet tor deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till utgörande;
då skall saken öfverlennäs till afgörande, på det sätt 69 § föreskrifver,
åt Stats utskottet, förökadt — ; förkasta de detsamma i någon
sådan del, då skall det åligga Bevillnings-utskottet att
— för
slag
har afseende.
Riksdagsordningen,
§ 31, 1 morn.
Bevillnings-utskottet skall bestå af — — —. Detta utskott åligge:
att bereda alla från Stånden remitterade frågor, som angå förändring
uti föreskrifterna om bevillnings utgörande', att förslagsvis beräkna de
blifvande inkomsterna, enligt de serskilda bevillningarne: och att, sedan
Statsverkets behof äro utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för
bevillningens ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant
kan ega rum, och i sammanhang dermed till Riksens Ständer afgifva
förslag till bevillning sstadga.
Utskottet må derjemte uti bevillnings fr ägor föreslå hvad det anser
billigt och nyttigt.
2 mom.
Yppar sig den i Regeringsformens 71 § omförmälda skiljaktighet;
förfares så som i berörde § stadgadt är: åliggande det Bevillnings-utskottet,
då dess förslag i en eller flera delar blifvit lörkastadt — — — ofvan föreskri
fvet är.)
4 Förstärkta Konstitutions-Vtskottets Memorial, N:o 33.
Voteringen liar utfallit med:
Fyratiosju Ja;
och Trettiotvå Nej.
zb-s. iwald Isbo; us naim tisri n9gnh9)oY
• 3:dje Voter ingspr opositionen. (Mern. N:o 30.}
Den, som vill, att Konstitutions-utskottets uti memorialet N:o 18 föreslågna
ändring?r och tillägg uti 36 och 43 §§ K. O., angående sammansatta
utskott, skola, för ytterligare grundlagsenlig behandling, hvila till nästkommande
riksdag, röste
Ja;
den, det ej vill, röste
Nej;
vinner iVe/, komma dessa förslag icke att hvila till nästa riksdag.
(Förslagets lydelse'.
Riksdag sordningen,
§ 36. 5 mom. (nytt moment.)
1, 2, 3, 4 momenterna utan ändring.
5:o Finnér sd sammansatt Utskottj som i 4$ § sägs, sig järs tärkman
g behöfva: då skola dertill af hvarje utaf de uti det sammansatta ingående
Utskotten ytterligare tvenne ledamöter af hvart stånd utses.
Riksdagsordning en,
§ 43.
Varder ärende af något Riksstånd till flere Utskott rernitteradt,
eller anser ett Utskott nödigt att, till öfverläggning om något ärende af vigt,
med annat eller andra Utskott sammanträda; då skola från hvartdera ajde
Utskott, som till gemensam öfverläggning sammankomma bära, två ledamöter
af hvarje ständ dertill utses. Finnes förstärkning nödig. )örhålles
så som i 5 mom. 36 § sagdt är.
Förstärkta Konstilulions-Utskotteti Memorial, N:o 33.
5
Sålunda sammansatt Utskott ege rätt betänkande i frågan till Riksens
Ständer afgifva, utan att Utskottens öfriga ledamöter deri taga del.
Finner Banko-utskottet — — — sammanträde rum.)
Voteringen liar, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med:
Femtioåtta Ja;
och Tjugu Nej.
4‘.de Voteringspropositionen. (Mern. N:o 30.)
Den, som vill, att Konstitutions-utskottets uti memorialet N:o 25 framlagda
förslag, angående ändring i 5G § Riksdagsordningen af tiden för motioners
afgifvande, skall, för ytterligare behandling enligt grundlagarne, hvila
till nästkommande riksdag, röste
Ja;
den, det ej vill, röste
Nej;
vinner Nej, varder förslaget icke antaget att hvila till nästa riksdag.
( Förslagets lydelse:
Riksdagsordningen j
§ 56.
Intet behörigen väckt ärende må nedläggas utan Ståndets beslut. Ej
heller må, med undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsman
väckas, sedan fjorton dagar tilländalupit från den dag, Konungenenligt
27 §, afgifvit Sin proposition angående Stats-verkets tillstånd och behof,
så vida icke sådana frågor af redan fattade beslut, eller redan upptagna ärenden,
eller under riksdagen inträffade händelser, omedelbarligen föranledas.)
Voteringen har utfallit med:
Femtiofyra Ja;
och Tjugufem Nej.
5:te Voteringspropositionen. (Mern. N:o 30).
Den, som vill, att de förslag till andi ingar och tillägg uti 53 och 5ö
§§ R. F. samt 33, 34, 49 och 51 §§ R. O., angående motionsratten, hvilka
6
Förstärkta Konstitutions-Ulskottets Memorial, N:o 33.
Konstitutions utskottet uti memorialet N:o 17 först afgifvit, orh derefter, på
grund af återremisser, uti memorialet N:o 26, livad 49 oell 51 §§ 11. O.
beträffar, med omarbetad och förändrad lydelse å nyo framlagt, skola hvila,
för grundlagsenlig behandling, till nästkommande riksdag, röste
Ja;
den, det ej vill, röste
Nej;
vinner Nej, varda dessa förslag icke antagna att hvila till nästa riksdag.
( Förslagets lydelse:
Re ge rin g sf or men,
J82fil aVmmöÅYda Ib sbnBlli)?, -tailu obnsvlädqqu ,2«riéW'iöl ,gnhbfiBiöl -vsWi
§ 53.
Riksens Ständer välje 1 ett Lag-utskott, att behandla
de från Riksens Ständers plena remitterade förslag till Civil-, Kriminal- och
Kyrkolagarnes förbättring; samt ett Allmänt Besvärs- och Ekonomi-utskott,
att behandla de från Stånden remitterade frågor och förslagsorn angå
de allmänna hushållningsanstalterna.
Regeringsformen,
Ätn åb\muti9lq Bi^jh ; j Jtodsilj
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers plena väckas , må ej till
omedelbart bifall der upptagas, utan skola, derest de ej, såsom i Riksdagsordningen
sägs, genast förfalla, öfverlemnas till behörigt Utskott, sorn eger
att öfver dem sig yttra. Med Utskotts utlåtande förhålles, på sätt i Riksdagsordningen
föreskrifves.
Frågor om förändringar — — — — ofvan sagdt är.
Riksdagsordningen >
§ 33. 1 mom.
l:o Lag-utskottet, bestående af sexton ledamöter, eger att, jemlikt 53
och 87 §§ af Regeringsformen, behandla de från — — — — meddelade
Förslärkla Konslitulions-Vtskoltets Memorial, N:o 33.
7
Konungens propositioner och sig med till- eller af styrkande deröfver utlåta:
börande tillika de skäl, som för Utskottets mening ligga till grund,
fullständigt anföras. Under Civil- och Kriminal-lag — — — — Krigsstaten.
2:o Lag-utskottet — — inkomma.
Riksdagsordningen,
§ 34. 1 mom.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, sammansatt af fyratioåtta
medlemmar, skall, enligt 53 och 89 Regeringsformen, behandla de från
Stånden remitterade frågor och förslagsorn röra allmänna hushållningen,
eller förändring, förklaring, upphäfvande eller stiftande af dithörande lagar
och författningar, eller grunderna för allmänna inrättningar af — — — —
är stadgadt.
2:o Vilja Riksens Ständer bör afgöras.
Riksdagsordningen,
§ 49. 1 mom.
Hvar och en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utskott förviser, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss ovilkorligen
bör ske, derest frågan genom Konungens proposition tillkommit. Har
frågan af någon Ståndets ledamot blifvit väckt, sålunda som i 1 mom.
51 § säges, och understödjes förslaget af minst fyra andra ledamöter j
bör jemväl remiss dä ske. Varder den ej sålunda understödd} skall den}
såsom ock då den af Ståndet ogillas, som förfallen anses. Uppstår fråga
om, eller hvart, remitteras bör, kan denna fråga blott för den plenidagen
läggas på bordet; men i nästa plenum skall beslut ovägerligen fattas.
Riksdagsordningen,
§ 51. 1 mom (nytt moment.)
Hvarje motion skall skriftligen uppsatt vara, ochj då den åsyftar
stif tande, ändring} förklaring eller upphäfvande af allmän Civil- > Kri~
8
Förstärkta Konslitutions-tJukotteis Memorial, N:o 33.
minal- eller Kyrkolag, med hvad dertill hörer, eller af förordningar
och stadgar, som rikets allmänna hushållning, inrättningar och förvaltning
angå, innefatta, för att kunna under åtgärd komma, vå väl bestämd
ordalydelse af det eller de stadgandeti, motionären föreslå vill, som ock
redogörelse för de grunder och skäl, på hvilka lian sitt förslag stödjer,
Undantag ege rum i de fall, då motionären endast af ser underdånig
anhållan hos Konungen om framställning af något förslag till lag
eller förordning.
2:o I en skrift — — — — angelägenheter beträffar.)
Voteringen har utfallit med:
Fyratiotvå Ja •
och Tretiosju Nej.
6:te Voteringspropositionen. (Mern. Nio 32.)
Den, som vill, att Konstilutions-utskottets, uti memorialet Nio 21
sub, Nio 1, först framställda och derefter, i anledning af återremiss, uti
memorialet Nio 29, omarbetade förslag till ändringar och tillägg uti 56 och
81 §§ R. F. och 1 mom. 29, 3 mom. 49 och 73 §§ R. O. skall. med den
lydelse, det i memorialet N:o 29 eger, för grundlagsenlig behandling blifva
hvilande till nästkommande riksdag, röste
Ja •
den, det ei vill, röste
Ney,
vinner Nej, anses detta förslag icke blifva hvilande till nästpåföijande riksdag.
(Förslagets lydelse:
Regeringsformen,
§ 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers plena väckas, må ej till
omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Ff
-
Förtlärkla KonslLuUuns-UlskoUeti Memorial, No 33.
skott, som pger att dem utreda och deröfver sig yttra, på sålt i Riksdagsordningen
föreskrifves.
(Det återstående al §:n skulle utgå)
§ 81.
Denna Regeringsform — — möjliga att verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, det Konstitutions-utskottet
ogillat, för falle. Förslag till ändring i grundlag, som Utskottet
sjelfmant, eller uppå derom af riksdagsman väckt fråga, tilt Riksens
Ständer öfverlemnar, skalf omintet deremot från något Riksstånd änmärkes,
förblifva hvilande till nästföljande riksdag och då af Riksens Ständer
afgöras. Varder förslaget af något stånd ej genast, ojörändradt ,
godkändt, skall det till Konstitution s-utskottet återförvisas med de dervid
gjorda anmärkningar.
Det förslag, Utskottet, till svar derå, framlägger. ega stånden
antingen förkasta, eller, med eller utan förändring, godkänna. Godkännes
förslaget af minst irenne Riksstånd, förblijve det hvilande till nästpäföljande
riksdag. Förkastas det af minst Irenne Riksstånd, för falle.
Godkännes det af tvenne Stånd, mert förkastas af de två öfriga, dä skall
Konstitutions-utskottet, genom val af Riks-ståiidens plena förstärkt till ett
antal af tjugu personer af hvarje Stånd, medelst samfälld omröstning afgöra,
huruvida förslaget må till nästföljande riksdag hvila eller icke.
Förena sig minst irenne stånd om förändring i en eller flera delar
af Utskottets förslag; hvite detsamma, sålunda jörändradt, till flästa
riksdag. Stanna två Stånd emot två i olika beslut om de förändringar,
som göras skola, och sig, uppå Utskottets framställning, efter hvarandra
ej foga, afgöres genom omröstning, som af Utskottet föreslås, uti förstärkt
Konstitutions-utskott, hvilken förändrade ordalydelse skall hvilande
förblifva, eller, om ingen sådan godkännes, att all ändring i för slaget
må förfalla.
Hvilande förslag till grundlagsändring ega Riks-stånden vid nästpåföljande
riksdag antingen ogilla, eller ojörändradt antaga. Antages
förslaget, varde det, genom btåndens talmän, öfverlemnadt till Konungen,
som, sedan Han deröfver inhemta! Statsrådets tankar, tager Sitt beslut och
llih. lill R. St. Prot. 1817 och 1848. 3 Sami. 18 IM(l„
Z
10 Förstärkta Konstilutions-Vtskotlets Memorial, N:o 33.
meddelar Riksens Ständer å rikssalen Sitt samtycke, eller ock skälen för
sin vägran.
Vill Konungen hos Riksens Ständer — — afgifva. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvite förslaget till nästa riksdag,
då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta, oförkränkt deras rätt att
om förslaget genast sina tankar yttra. Afstyrker — — — — sammanstämmande
beslut.
teUédia | - Riksdagsordningen, «bn*u*1o eallådodid ,9im
".nsbauteå — «— — — «nol8guh9§9fl annot! i
§ 29. 1 mom. » g0il -
Konstitutions-utskottet, som —  förklaringar deraf; och för
faålles
dermed, såsom i Regeringsformens 81 § stadgadt är. Då Utskottet
— — ansvara.
2 och 3 momm. oförändrade.
»--ol nao : nahohsq eunboäiSi (isgaiobio^gsbadin \ §£ .monts 1 itu"
-tifib^l åa as lii) "f-ig . § 49. 3 morn.
Vid pröfningen — ej må ega rum. Om grundlagsfrå
gors
behandling är i 81 § Regeringsformen serskildt stadgadt.
§ 73.
Stanna Riksstånden rätt afgöra. Om behandlingen, i
dessa fall af gr undtags-fr ägor, är i 81 § Regerings-formen serskildt stadgadt.)
Voteringen har utfallit med:
Fyratioett Ja,
och Trettioåtta flej.
: V,'|. =
y.de Voteringspropositionen. (Mern. N:o 32.)
Den, som vill, att Konstitutions-utskottets i memorialet N:o 21 sub
N:o 2 afgifne och sedermera, i anledning af återremiss, uti memorialet N:o
29 vidblifna förslag till ändringar och tillägg uti 56 och 81 §§ Regeringsformen,
angående behandlingen af Konungens propositioner med förslag till
grundlags-ändringar, skall blifva hvilande för grundlagsenlig behandling å
nästkommande riksdag, röste
Ja-,
För stärkta Konstitutions-VtskotUts Msmorial, N:o 33.
11
den, det ej vill, röste ubytnaKa Jii8 twlsaailri
Nej-,
»rytelJiT .firfisle ~y> —. •i9ba6)& enasjjiH nerf rfnmnminX UiV
vinner Nej, kommer, såsom hvilande för grundlagsenlig behandling å nästkommande
riksdag att antagas Bonde-ståndets, som dess gemensamma tanke
i frågan, framställda kontraförslag af följande innehåll: „ Andra momentet af
56 § Regeringsformen, som innefattar rättighet för Riksens Ständer att göra
sina tankar gällande vid frågor om förändringar af stadganden i grundlagarne,
bibehålles oförändrad t. ^ „Regeringsformen 81 § erhåller följande
lydelse: Denna Regeringsform — — — — åstundan.“
”Vill Konungen hos — ä —, iL till Riksens Ständer afgifva.
Dermed /örfares såsom i 56 § stadgadt är. Men icke må under någon förevändning
Riksens Ständer förr än å nästa riksdag propositionen till bilall
upptaga. Samtycka då alla Riks-stånden — sammanstämmande
beslut.” „mmnm g doo S
”Uti 1 mom. 29 § Riksdagsordningen förändras perioden: ”och iför—
hålles dermed som i Regeringsformen 81 § stadgadt är,” till en så lydande:
”och förhålles dermed som i Regeringsformens 56 och 81 $§ stad
-
(Förslagets lydelse'.
Regeringsformen,
$ 56. 2 mom.
Frågor om förändringar af stadganden i grundlagarne, som i Konstitutions-utskottet
väckas, varda på följande sätt behandlade: tillstyrker
Konstitutions-utskottet hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant afseende
föreslagit, varde Utskottets yttrande derom — — — — som ofvan
sagdt är.
Om behandlingen af Konungens grundlags-förslag stadgas i 2:a
mom. 81 €.
* ' ,Ä?.nn9H936 is ^niflbdlns i ,imnn9M8 rioo sairgis S i
§ 81. 2 morn.
jfloiliaogoiq snssfionovllE fls^iiSbcisddd sfasiaågns «cidij
Vill Konungen hos Riksens Ständer — — — — afgifva. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit; hvile förslaget till nästa riksdag,
då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta; oförkränkt deras
IS Förstärkta Konsiitutions-VIskolttls Memorial, N:o 33.
rätt att om förslaget genast sitta tankar yttra. Afstyrker — — —
sammanstämmande beslut.)
Voteringen iiar, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit nied:
Femtiofyra Ja:
och Tjugufyra Nej.
Stockholm den 7 Aug. 1848.
A. F. N. Gyldenstolpe. G. h ib elius.
A. M. Brinck- JS- Fr. Husberg.
J, J. Nordström,
S T O C K H O L M, W. r.BAm AK, 1848.
■ »' i ■
Konstitutions-Ut skottets Memorial, N.o 34-
1
N:0 34.
Ani. till Exp. Utsi. den 22 Sept., kl. 12 middi.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ett tillägg i y5 &
Riksdags-ordningen, angående huru förfaras må, dd Riksstånden
stanna i olika beslut om hänskjutande af frågor till
omröstning i förstärkt Utskott.
Så omständligt än riksdags-ordningen sökt att bestämma grunder och föreskrifter
för fattande af beslut uti de mångfaldiga och olika frågor, som på
riksdagarne kunna förekomma, och i en eller annan riktning måste afgöras,
har dock erfarenheten ådagalagt, att, det oaktadt, fall kunna inträffa, delfrågan
om hvad som bindande beslut borde anses och huruledes ett sådant
skall tillvägabringas, gifver ofta återkommande anledningar till olika tolkningar
och meningsstrider. Sådant är isynnerhet förhållandet med de prteliminära
frågor, som hänföra sig till beslut om sättet för ett ärendes beredning
till slutligt afgörande i hufvudsak. Enligt 75 § riksdags-ordningen fordras
för beslut i grundlagsfrågor, att alla Riks-stånden om dess innehåll äro ense.
För fattande af beslut i frågor, som röra statens reglerande, bevillningen, Banken
och Riksgälds-kontoret äro ock serskilda föreskrifter, angående sättet, fastställda.
Om alla andra ärender är uti 75 § riksdags-ordningen stadgadt, att
tre Stånds mening bestämmer beslutet; att frågan förfaller, der två Stånd stanna
emot två; och att, der frågan är af sådan beskaffenhet, att den ej kan
förfalla, den bör ställas under omröstning i förstärkt Utskott, på sätt derom
i 73 § sägs.
Men under den tankeledning, som från dessa stadganden utgår, möter
man lätt den frågan, huru förhållas eller beslut fattas bör, då Riks-stånden
stanna i olika meningar, huruvida en fråga är af den beskaffenhet, att den
kan förfalla eller icke, eller med andra ord, huruvida frågan bör eller icke
bör blifva föremål för omröstning i förstärkt Utskott. Detta är ett af de fall,
om hvars grundlagsenliga behandling ovisshet egt rum, då sältet för dess afgörande
icke af grundlagarne är bestämdt.
Med afseende derå har nu herr af Sillen, L. G., uti en till Konstitutions-utskottet
under gårdagen inlemnad skrift, till undanrödjande af ovisshet
derutinnan, föreslagit, att, der Riks-stånden om frågor af anförda beskaffenhet
dela sig i olika meningar, tre Stånds beslut borde blifva gällande, men af
Sth.
till R. St. Prot. 184? och 1848, 3 Sami. ig Haft.
2 Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 3^.
görandet öfverlemnas till Konstitutions-utsknttet, då två Stånd stannat mot
två.
Detta förslag har Konstitutions-utsko’tet tagit i öfvervägande och ansett
sig bora detsamma tillstyrka. Behofvet af bestämdt stadgande i ämnet har
erfarenheten vid flere riksdagar ådagalagt. Förslaget utgår i det hela från
samma grund, på hvilken 55 § riksdags-ordningen bjudit, att Konstitutionsutskottet
tillkommer att afgöra, huruvida talman, som vägrat framställa proposition,
den Ståndet begärt, men talmannen, för sin del, ansett mot grundlagarne
strida, för denna sin mening egt fullgiltiga skäl. Det är ock samma
grund, på hvilken 36 § 3 mom. och 44 § riksdags-ordningen förklarat, att,
då två Stånd stannat emot två i sina meningar, huruvida flere Utskott, äu
de normalt bestämda, skola tillsättas, eller till hvilket Utskott ett ärende bör
hänvisas, Konstitutions-utskottet derutinnan eger utöfva Rikets S änders afgörande
rätt; och emellan dessa tvistefrågor, rörande ärenders praeliminära behandling,
och dem, som angå, huruvida ett ärende grundlagsenlig! är af natur
att kunna förfalla, eller bör till afgörande i förstärkt Utskott upptagas,
är analogien uppenbar.
Utskottet får, i följd häraf, hos Rikets Höglofl. Ständer vördamt föreslå
till grundlagsenlig åtgärd, (oljande tillägg uti:
Riksdags-ordningens
75 §.
Till grundlags stiftande — — — — — såsom i 73 §
stadgadt är. Stadna Riks-stånden uti olika meningar, huruvida
en fråga kan färj alla, eller bör till afgörande genom omröstning
i förstärkt Utskott upptagas; gälle hvad tre Stånd derom beslutat.
Stadna två Stånd derutinnan mot två; varde saken hänskjuten
till Konstitutions-utskotr.ets afgörande: och åligge då Utskottet
att till Rikets Ständer derom afgifva utlåtande, med de på
grundlag stödda skäl, på hvilka frågans upptagande till omröstning
ansetts böra, eller icke böra ega rum.
I den händelse likväl, att Kongl. Maj:ts under den 1 Maj afgifna och
allaredan till afgörande å nästa riksdag antagna nådiga förslag till ny riksdags-ordning
med mera blefve godkändt, skulle hvad Utskottet nu föreslagit
komma att förfalla.
Stockholm den 21 September 1848.
Konstilutions-Utskottets Memorial, N:o 34-
3
Reservationer
root delta förslag hafva blifvit afgifna af Bengt Gudmundsson, Pehr Eriksson
och Magnus Månsson, hvilka ansågo de i grundlagarne allaredan gifna
stadganden innehålla tillräcklig grund för afgörande af den fråga, hvarom
detta förslag handlar.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckertet, 1848.
Konsliiutions-Utskottels Memorial, N.o 35.
1
N:o 35.
Ank. till Exp. Ulsk. den 28 Sept., kl. 4 *• m.
Memorial till Rikets Ständer, angående äterremissen af memorialet
N:o 34-
Sedan Konstitutions-utskottet, uti memorial af den 21 dennes N:o 34 till
Rikets Siänders pröfning ofverlemnat förslag till ett tillägg i 75 § riksdagsordningen,
angående huru förfaras borde, då Riksstånden stannat i olika beslut
om hänskjutande af frågor till omröstning i förstärkt Utskott, har Utskottet
nu af inkomna protokolls-utdrag för den 25 och 26 dennes inhemtat,
att återremiss af memorialet inom samtliga stånden blifvit beslutad, med
förklarande från Ridderskapet och Adeln, såsom dess gemensamma tanke,
att den uti berörde förslag efter orden: ”stanna två Stånd mot två” förekommande
sats borde utbytas mot följande: ”och sig ej efter hvarandra foga;
förfalle frågan /’ och med tillkännagifvande frän de öfriga Stånden, att de
anselt föislaget icke vara nyttigt eller nödigt.
Då det, enligt 56 § regeringsformen, alltså ålegat Konstitutions-utskottet
alt dessa anmärkningar sammanjemka, har Utskottet funnit Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanke innebära först ett underkännande af Utskottets
förslag och dernäst substituerande af ett nytt för den händelse, att två
Sänd stannat mot två, i fråga om huruvida ett ärende kan förfalla eller bör
till omröstning i förstärkt Utskott öfverlemnas. I förstnämnde afseende sammanfaller
Ridderskapets och Adelns tanke med den, de öfriga Stånden yttrat:
i det sednare deremot är ett förslag framlagdt, som ligger utom principen
för Utskottets betänkande och således icke är i vederbörlig ordning tillkommet.
Utskottet har i följd häraf, ansett någon yltterligare åtgärd i anledning
af dess memorial N:o 34 icke vara att vidtaga, och den väckta frågan
alltså komma att förfalla.
Stockholm den 28 September 1848.
Reservationer
mot detta beslut hafva blifvit afgifns, af herr v. talmannen Brinck, herr
Berg, Bengt Gudmundsson och Magnus Månsson, hvilka ansågo en hemställan
till Ridderskapet och Adeln angående dess förslag hafva bordt besluBih,
till R. St. Fröt, och 1848, 3 Sami. 20 Baft.
Konstitutions- Utskottets Memorial j N:o 35,
tas, och, i händelse detta Stånd ändock vid sin mening förblefve, frågan då
afgöras genom omröstning i förstärkt Konstitutions-utskott. Herr domprosten,
doktor Reuterdahl ansåg en hemställan till Ridderskapet och Adeln hafva
bordt göras, innan frågan kunde förklaras vara förfallen.
taft
mo Jtato Jsbttfelt raow& sw \ö BtSKtvt
; »m .V^koä ttM
wb icft llodoloiq 889b Ib geibiu iabbora „ ted isbnåb-sbnofl .TisbslI
-.gaoiiniilanoJi leborane t nogpinbio-ggsbeilsfl $ öö Is hönig eq , 89nci9b \
Piiuibb i 09 »biwtjjil., sbciBfåilji- ibmelaod doo ibsrsvifosn sv ugla S‘b )9MojWu
'«f9bqll8. letpvd 88irr.9i «q ■{Sg&il jidor;-' »bn&l?. raoni ffl9vligqqs tloHotoiq
gis rfiBy nodliyd å i. q?m. • f noiliaoqoiq Big&r- nöd- §i» iinnin n®ra‘®
-sd le aiov .Isjte abinus emraegnoh v *•*< i-«dbog ödra teiiSfitnlq atebniw*
asgebmöf llil fbiod 9ii totte tiri* i ■:» *§»*« .»»b ii® .teja»»»®;
.gegeiqqn ginlbaed9ö
qsgfliafl^B rfoo J9llltl9i :ii Wigéii' ;'•%**>• 9OTBgahbi -eif idte al
jaelqqw i9bqéi$ t5]oi ^tséttaä *•■••*> Ji&§tlsbtnllwf8g?ba. ti * 8
»o3 .Hi Iä Ms ,880 *Mihi9böii nBgebutöMj enoi s»sge< •?• nan® bjpib i
ib. nsgrawlgai^lsis ne ,Tiof aejtijlsle el ?< ■=,*"
aira iag sMab wl|9 »eiev einod $a ii® ,a9gHwéw-.- wlhg. Sfi «ap.*
åieene m '% sdmeediBmqqii ssMaböitfcb^t u»Ah\ goata®» t
,9ln9ra9ga’? ägfti/l-H ii® f iiöil isnoBioq agio? • ••• is »91* m*is g
jfoo ,HicIa 47 löV.iftd’ otlådisvp ,tegge .t s-m" b> ' v . m l9® f
sabels i aavlödsd (s, islnaraagai ilA JgihMrav^r login .g>™ w**8
steera oievierl aaeb bara folgfafrA .pila It agr i <s ,gvv.->v.o9i^no<>
-od ®iB7 880 lö! aob lied»? ^ienna nsdliTd para f*8'
.äiog , nalifvi ab bsra negåil eiey89d jo lliv ge ? a <><.-rsasa ^
.tobis *aiavi®d nab iob «.sanfl lie &§bnu jo d g
jaotenirale iv, iilfid sloyiiiö! sini iöi risö »gebin ,j : > e
ii lod Ilo. raoB,:i3 j';ii ;iob sb sfödSä .onMrj>f -nf. > ^
ib jsgsnbiöl •• 53 i'9 Blöd ^ndleaioiögägebB/» i*
['MÖ
i fiifl
STOCKHOLM, Ecksteikska Boktryckeriet, 1848.
KomtiMiom-UttkoUeU Memorial, N:o 36.
1
•N:o 36.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Oktober, kl. 1 e. a.
Memorial till Rikets Ständer, med utlåtande i anledning af
Talmannens i Bondeståndet vägran af proposition på
remiss af en inom ståndet väckt fråga om aflåtande af
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit om Helsinge Regementes
hemforlof vande.
Hederr. Bonde-ståndet har, medelst utdrag af dess protokoll för den
2 dennes, på grund af 55 § Riksdags-ordningen, anmodat Konstitutionsutskottet
att afgifva motiverade och bestämdt utlåtande, huruvida en i samma
protokoll uppgifven, inom ståndet väckt, fråga, på remiss hvaraf ståndets
talman funnit sig böra vägra proposition, men i afseende å hvilken vägran
ståndets pluralitet icke godkänt de för densamma anförda skäl, vore af beskaffenhet,
att den, enligt grundlag, bordt eller icke bordt till föreslagen
behandling upptagas.
På sätt handlingarne upplysa, angår frågan innehållet och syftningen
af en af riksdagsfullmägtigen iVi7* Fredrik Husberg inför ståndet uppläst
skriftlig framställning af följande lydelse:
»Talmannen behagade förra plenidagen underrätta oss, att H. M. Konungen
beslutat, att riksstånden ej få åtskiljas förr, än statsregleringen är
uppgjord, och jag gillar visserligen, att så borde vara, eller detta ger mig
emellertid anledning att fästa ståndsbrödesnes uppmärksamhet på en annan
sak. Jag har nemligen af åtskilliga personer hört, att Helsinge regemente,
som tillen del är förlagdt invid våra väggar, qvarhålles här för yår skull, och
det förefaller mig något besynnerligt. Att regementet ,ej behöfves i staden
för garnisonstjenstgöring, antaga vi alla. Afsigten med dess härvaro måste
således vara någon annan; men hvilken annan? skall den för oss vara hotande
eller beskyddande? jag vill ej besvara frågan med de ryliten, som
derom hviskas; men jag kan ej undgå att finna, det den har sina sidor.
För yttre våld behöfva vi ej rädas, och för inre förtryck hafva vi åtminstone
ej ännu begärt hjelp af bajonetterne. Skola de deremot såsom ett hot inverka
på behandlingen af riksdagsgöromålen, så böra vi ej fördraga det.
tlih. till K. St. Prat. 1847 och 1848. 3 Sami. Haft. 21.
2
Konslitutions-Utskoltets Memorial, N:o 36.'
Förhållandet niå vara hvilket som helst: de betraktelser, det föranleder,
kunna emellertid blifva både allvarsamma och bedröfliga, och jag utesluter
dem derföre och inskränker mig helt enkelt till att underställa ståndsbrödernas
mogna bepröfvande, huruvida vi ej böra i en skrifvelse till Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla, att regementet genast må få aflägsna sig från Riddarholmen
och återvända på rotarne, samt att intet annat krigsfolk i dess
ställe förlägges bär.*
Remiss af denna framställning till ståndets enskilda Utskott hade blifvit
yrkad, och såsom skäl för sin vägran att härpå meddela proposition hade
ståndets talman anfört, att, ehuruväl hinder ej mötte för hvilken ledamot af
ståndet som helst att enskildt, elier i förening med andra lika tänkande ledamöter,
inför timmen frambära sin önskan i frågan, vore dock en skrifvelse
deröm i ståndets namn olämplig, emedan „om man i ett eller annat afseende
ville betaga Kongl. Maj:t Bess rättighet att förlägga trupper, hvarest det
Honom behagar, sådant blefve ett ingrepp i Högstdensammes grundlagsenlig»
ratt såsom Högste Befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös’, och
vöre stridande mot 14 § regeringsformen.'
Vid pröfningen af denna fråga har hos Konstituiions-utskottet först i"
öfvervägande kommit, att, då Riksdags-ordningens 60 § stadgar: »Vilja
Riksens »Ständer till Konungen framföra någon deras allmänna önskan i hvilket
ämne som helst, förhålles dermed på det sätt, Regeringsformens 89 §T
utstakar”, så är af det moment, som utgör den egentliga föreskriften i denna
§, uppenbart, att härmed ej annat varit åsyftadt, än att förordna, att uti alla
de önsknmgsmål» som enligt Regeringsformen kunna ega rum, enahanda
förfarande skall iakttagas. Rikets Ständers rättigheter bestämmas uti Regeringsformen.
: sättet för dessa rättigheters utöfning vid behandlingen af riksdagsärender
företrädesvis uti Riksdags-ordningen, och den sednare måste
derföre förklaras genom den förra. Ben slutsats kan af anförda stadgande
alltså ej dragas, som skulle derigenom oinskränkt rättighet vara Rikets Ständer
medgifven att öfver hvilket tänkbart ämne som helst till Konungen uti
* önskningsväg ingå med framställningar, då Regeringsformen härutinnan fastställt
vissa inskränkningar. I afseende på lagstiftningsfrågor af alla slag,,
äfvensom beskattnings- och anslagsfrågor står motionsrätten representanten obctingadt
öppen; men, vidkommande Regerings- och Verkställande maktens
omedelbara beslut och påbud, eger ett annat förhållande rum, grundadt i sjelfva
statsmaktens begrepp och oeftergiflig! för borgerlig ordnings bestånd uti ett
iägbundet samhälle.
Konitilutions-UfikoUelt Memorial, N:o 36.
3
Sedan Regeringsformen uti serskilda paragrafer bestämt, huruledes ändringar
i Grundlag, eller allmän Civil- Criminal- och Kyrkolag må initieras
och behandlas, och uti 89 §, huru med de inom stånden väckta eller beslutna
önskningar och föreställningar i afseende å den Konungen allena förbehållna
lagstiftningen rörande rikets allmänna hushållning och grunderna för allmänna
inrättningar af alla slag, eller, med ett ord, den administrativa lagstiftningen.
må förhällas, fastställes uti 90 §, att „under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfverläggning ar och prof ning icke uti något fall, eller på något
annat sätt, än grundlagen bokstafligen föreskrifver, må komma frågor om
em bets- och tjänstemäns till- eller afsättande, regerings- och domaremakternas
beslut, resolutioner och utslag, - - eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning;" och det enda sätt, grundlagen för pröfningen af
frågor af denna beskaffenhet medgifver, återfinnes, beträffande regeringsmaktens
beslut, uti lagarne om Konstituticns-utskottets och statsrevisorernes
åligganden, samt ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare. Hvad anförda
90 § sålunda fastställt, är, för öfrigt, ej annat än denna i hvarje konstitutionel
författning ingående fundamentala statsgrundsats, som bjuder, att lagstiftande
makten ej må gripa in på verkställande- eller regeringsmaktens bestämda
område: en grundsats, lika vigtig för republiken sorn den konstitutionella
monarkien, ty den hr ett grundvilkor för hvarje lagbunden statsform.
Nu alser det ärende, hvarom riksdagsfullmäktige!» Husberg på omförmäldt
sätt gjort framställning, ett omedelbart regeringsbeslut, till sin rättmätighet
grundad! på 14 § Regeringsformen och till sin fonn bestämdt i den
15 §. Det är alltså ett af dem, som, mot 90 § Regeringsformen, icke kan,
i den af motionären vidtagna ordning, komma under öfverläggning eller pröfning
hos Rikets Ständer eller något af deras Utskott. Men af remiss följer öfverläggning
och uti öfverläggning ligger pröfning. Konsti tutions-ntskottet
förklarar förthy,
att Bondeståndets talman, då han vägrat proposition på remiss af
ifrågavarande framställning, handlat grundlagsenlig^
Slockholm den 9 Oktober 1848.
S T 0 C K H 0 L M, W. f. dalian, 1848.
Konslitutions-Utskottets Memorial, N:0 3j.
X
N:o 37.
Ant. till Exp. Utsk, den i3 Okt., kl. 11 f. m
Memorial till Rikets Ständer, med utlåtande angående Talmannens
i Borgare-stämdet vägran af proposition på en inom
Ståndet väckt fråga om uppskof med prof ningen af åtskillig
ga till stats-regleringen hörande punkter.
Ma elst protokollsutdrag af deo 10 dennes liar Yällofl. Borgare-ståndet anmodat
Konstitutions-utskottet att afgifva motiveradt utlåtande om här nedan
nämnda, inom Ståndet väckta frågas stridighet eller enlighet med grundlagen.
Angående frågans innehåll och beskaffenhet upplysa handlingarne, alt, då
Stats-utskottets memorial N:o 331, innefattande förslag till slutlig beräkning
af de till riksstaten hörande indelningsräntor, till åtgärd inom Borgare-ståndet
förehades, Ståndets ledamot Herr Norin begärt att till Ståndélfskulle
framställas en proposition af följande lydelse:
”Borgare-ståndet lagger Stats-utskottets förslag till handlingarne under
förklarande, att Ståndet icke anser frågan om beskattningsväsendets förenkling
slutligen pröfvad och afgjord förr, än votering i förstärkt Stats-utskott
egt rum rörande de punkter, hvaruti Riks-stånden stannat mot hvarandra,
samt att Borgare-ståndet af denna anledning vidhåller det af Rikets Ständer
fattade beslut om uppskof med de indelta räntornas uppförande i riksstaten”;
Och
hade talmannen, som tillkänriagaf det han af denna framställning
på förhand haft del, i afseende härå anfört; att, ehuruväl trenne Stånd beslutat
uppskof med stats-regleringens definitiva bestämmande till dess skattejemkningsfrågan
vore slutligen pröfvad och afgjord; något, som i det stadium,
hvari samma fråga sig nu befunne, icke kunde anses hafva inträffat,
enär, enligt talmannens åsigt, frågan bordt behandlas efter 69 § regeringsformen;
dock, som ett af Stånden fattadt beslut, hvilket visar sig ej kunna
gå i fullbordan, icke kunde eller finge tillintetgöra grundlagens föreskrifter,
samt Ridderskapet och Adeln och Preste-slåndet tvänne serskilda gånger förklarat
sig icke vilja ingå på votering i förstärkt Stats-utskott om skatte-jemnknirigsförslaget,
i följd hvaraf denna utväg för frågans slutliga afgörande således
måste anses vara undanröjd; alltså, och då stadgandet i 109 § regeringsBih.
till R. St. Prot. 1847 oc^ , 3 Sami. 11 Haft. 1
2
Konsiilutions~Utskotlets Memorialj N;o 3<j.
formen, huruledes med stats-regleringen skall förhållas i händelse Konungen
lunne godt upplösa riksdagen, innan Rikets Ständer hunnit reglera riksstaten
eller till bestämdt belopp åtaga sig någon ny bevillning, här icke vore
användbart, och grundlagen på intet stalie ens antydde, att Rikets Ständer
kunde undandraga sig riksstatens reglerande, utan tvärtom uttryckligen för eskrefve
att den skall uppgöras från riksdag till riksdag, så framt Konungen
låter Rikets Ständer så länge sammanvara; hvadan uraktlåtenhet i della hänseende,
såsom oförenlig med statsbestyrens oafbrutna gång, måste anses vara
förbjuden; fördenskull funne talmanneu sig icke kunna framställa proposition
på Herr Norins förslag, hvilket påtagligeu åsyftade att förhindra ordinarie
statsreglei ingens afsiutande och jemväl hade det emot sig, att, derest det
kunde antagas, Ståndet derigenom blefve förhindradt att fatta annat beslut.
Af diskussmns-protokollet inhemtas för öfrigt, att de ledamöter af Såndet,
sorn understödt Herr Norins förslag, lika med honom, lagt hufvudsaklig
vigt på den omständigheten, att skattejemnkningsfiågan icke kunde anses
vara afgjord, emedan, såsom, enligt deras åsigt, ske bordt, meri, i följ i af
Ridderskapets och Adelns samt Preste-ståndets från de två öfriga Ståndens
afvikande beslut derom, icke skett, votering om de punkter, uti nämnda hufvudfråga,
hvarom Stånden mot hvarandra stannat uti olika meningar, icke
uti förstärkt Stats-utskott egt rum, hvadan det af Irenne stånd under böljan
af riksdagsförhandlingarne fattade beslut om uppskjutande af statsregleringens
definitiva bestämmande till dess skattejemnkningsforslaget vore afgjordt, nu
borde yttra sin kraft och verken.
Såsom skäl för sitt ogillande af talmannens ifråga varande vägran att framställa
den begärda pioposilionen hade åter Ståndets pluralitet hufvudsakligen
anfört, att, då grundlagen ingenstädes bokstafligen stadgade det ny statsreglering
å hvar je riksdag skall uppgöras, men 55 § riksdagsordningen endast då
en fråga befiunes bokstafligen strida mot grundlagarnes lydelse berättigar och
förpligtar talman att vägra proposition, giltiga skäl for talmannens vägran uti
förevarande fall ej vore för handen.
Vid pröfningen af detta ärende har Konstitutions-utskottet ansett frågan
först böra bestämmas till sin rätta position. Sedan frågan om skatteväsendets
förenkling i tvänne omgångar passerat från Stånden till Stats-ulskotlet och
från Stats-utskottet till Stånden, och slutresultatet af ofverläggningarne blifvit,
att tvänne Stånd stannat mot de två andra i olika beslut om vissa till
frågan hörande hufvudpunkter, hade den nja fråga uppstått, huruvida dessa
punkter vore af beskaffenhet, att de kunde förfalla eller icke, och, i fall
Konstitutions-Utskottets Memorialt N:o 3n,
3
af sistnämnde förhållande, alltså borde genom förstärkt omröstning afgöras. I
afseende å sistnämnda fråga stannade ånyo tvänne Ständ emot de två andra
uti olika beslut, i det att på ena sidan, med förkastande af Stals-utskottets
i ämnet föreslagna voteringspropositioner, förstärkt omröstning förklarades i
frågan icke böra ega rum, under det å den andra sådan votering godkändes.
Följden af dessa mot hvarandra stående beslut har riksdagsordningen i 75 §
tydligen föreskrifvit. Paragrafen uppgifver grunderna för hvad som Rikets
Ständers totalbeslut skall anses: frågorne rangeras i detta hänseende uti kategorier:
a) grundlagsfrågor, b') banko-, riksgälds-kont>rs-, statsreglerings- samt
bevillnings- och andra frågor, som ej kunna förfalla, c) alla andra frågor; och
stadgas om dessa sistnämnda: ”skulle två Stånd stanna mot två, för fa lie frågan
och förblifve vid det som tillförene stadgadt varit, utan att samma fråga
må kunna vid den riksdagen å nyo väckas eller upptagas.” Tili denna kategori
är det uppenbart, att ofvanberörda formfråga måste hänföras, frågan
nemligen, huruvida till följd af de olika besluten rörande hufvudärendet förstärkt
omröstning bordt anställas, eller, med andra ord, huruvida skattejemknings-forslaget
var af natur att kunna förfalla eller icke. Då i detta afseende
tvänne Stånds beslut raotvägdes af de två andras, och frågan såsom förfallen
alltså ej kunde föranleda till någon åtgärd, uppstår deraf den ovilkorliga
följd, att äfven sjelfva hufvudfrågan måste såsom förfallen anses och således,
för denna riksdag, vara afgjord på ett af de tre sätt, hvarpå ett ärende,
enligt grundlag, kan afgöras, nemligen: bifall, afslag, eller förfallande.
Beslutet om uppskof med statens reglerande till dess skattejermiknings-frågan
blifvit afgjord, kan, följaktligen, ur denna synpunkt icke mer blifva bindande
skäl för åsidosättande af stats-regleringens definitiva handläggning, hvilka
meningar Riksståndens olika ledamöter än må hysa om kraften af de motiver,
på hvilka Ståndens omförmälda beslut tillkommit.
Vidkommande sedan frågan, huruvida rörande skyldigheten för Rikets
Ständer att å hvarje riksdag ingå i ny reglering af riksstaten något grund
lagsbud
finnes, mot hvars bokstaflig» lydelse Hr Norins ifrågavarande f ö i slag
kunde visas strida, så må medgifvas, att uti grundlagen ej förekommer något
stadgande, sorn i kategoriska ord innehölle, att riksstaten skall å hvarje
riksdag å nyo regleras. Men den boksta fl iga strid mot grundlagens lydelse,
hvarom 55 § riksdags-ordningen, eller tillämpning efter ordalydelsen, hvar
om
83 § regerings-formen talar, ankommer ej derpå, att en bokstaf eller sats
i lagen icke finnes, ulan derpå, att en bokstaf eller sats der finnes, ur hvilken
den mening, man uppställer, framspringer såsom ett nödvändigt logiskt
4
Konstitutions-V t skottets Memorial, N:o 3j.
resultat, eller som gör dea mening, man vill uppställa, till ett omöjligt logiskt
resultat.
Nu förpligtar regeringsformen uti 58 och 59 §§ Konungen att, ”vid hvarje
riksdag,” för det Stats-utskott, Rikets Ständer utvalt, låta uppvisa statsverkets
tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, och att till Utskottets
öfverläggning framställa hvad staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomsterna, och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas. Derpå förekommer
i 62 § följande bestämning: "Sedan statsverkets behof blifvit af
Stats-utskottet uppgifna och af Rikets Ständer pröfvade, ankommer det på Rikets
Ständer att en deremot svarande bevillning sig åtaga, samt att tillika
fastställa, huru serskilda summor deraf skola till serskilda ändamål användas
och under bestämda hufvudtitlar uti riksstaten anslås.” Den 70 § ålägger
J3evillnings-utskottet att opåmint uppgifva de allmänna grunderna för den
blifvande beviiiningens fördelning, och att, sedan Riksstånden fastställt summans
belopp, tillämpa dessa grunder vid den antagna beviiiningens uppgörande.
Den 109 § slutligen fastställer, att, derest Konungen funne godt begagna
sin grundlagsenliga rätt att upplösa riksdagen innan allt detta hunnit
för sig gå, den förra bevillningen skall fortfara till nästa riksdag.
Af dessa paragrafers bokstafliga lydelse och ordagranna tillämpning uppstå
ovedersägligen följande postulater, såsom nödvändiga logiska resultater: att
vid hvarje riksdag ett statsförslag öfver tillgång och behof till Ständerna skall
inlemnas: att det af Stats-utskottet först skall handläggas: att statsverkets behof,
utöfver de ordnarie inkomsterna, skola af Stats-utskottet inför Stånden
uppgifvas: att dessa behof af Stånden skola pröfvas: att det sedan beror och
ankommer på Stånden, i följd af deras på 57 § grundade sjellbeskattmngsrätt,
att de pröfvade statsbehofven genom bevillningar fylla och om de beviljade
summornas användande besluta: och att endast uti det i 109 § förutsatta
fall, den gamla bevillningen utan omgörelse skall fortfara. Men alla
dessa momenter tillsammans utgöra det, som benämnes statsreglering.
Alltså är häraf klart, att, enligt grundlagens ej blott anda, utan ock ordalydelse,
det är Riksståndens pligt likaväl som deras rättighet, att vid hvarje
riksdag, med undantag af den i 109 § föresedda händelse, uppgöra ny
statsreglering, ehvad nya bevillningar egt rum eller ej, och ehvad denna uppgörelse
kommer alt bestå i en blott omgörelse af den förra, eller att uppställas
på förändrade grunder.
På grund häraf förklarar Konstitutions-utskottet,
att talmannens i Borgare-ståndet vägran af proposition på ifrågavarande
-
Konstitutions-Utskoltets Memorial, IV.o 3j.
5
rande af hr Norin uppställda förslag till Ståndets beslut, rörande
Stats-utskottets memoiial N:o 331, står i full Öfverensstämmelse med
grundlag.
Stockholm den 13 Oktober 1848.
Reservationer
mot beslutet anmäldes af hr Schartau, suppleant, som yttrader
Om uti 55 § riksdags-ordningeu som innehåller: ”Landtmarskalk eller
Talman må ej kunna vägra proposition, utom i det fall, då han finner en
väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagarnas lydelse,” — ordet ■'bokstafligen”
icke hade Junnits, eller om i nämnde § hade blifvit antydt, att det
vore för en propositions-vägran nog, om den väckta frågan af talmannen befanns
stå i strid mot giundlagarnes ”mening;” så skulle jag medgifvit att
Konstitutions-utskottet kunnat försvara sitt godkännande af den propositionsvägran,
hvarom här är fråga; men emedan denna förutsättning just är hvad
som saknas och man icke förmått uppgifva något ställe i grundlagarne, hvarest
”bokstafligen” förordnas, att de i riksstaten uppförde indelda räntor ovilkorligen
skola vid hvarje riksdag fastställas, eller ens alt en riksstat af Stan—
derne skall uppgöras, ännu mindre att sådant bör ega rum förr, än anledningen
till ett af Rikets Ständer sjelfve beslutad t uppskof dermed upphört,
samt Konstitutions-utskottet sjelf, såsom domare, minst bör söka att frigöra
sig från efterlefnad af den tydliga och imperativa föreskriften i regeringsformens
83 §, att grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt
fall tillämpas; — så reserverar jag mig emot Utskottets nu afgifna utlåtande.
Af herr v. talmannen Brinck, som ansåg Utskottets i memorialet anförda
motiver i viss mån utgöra en reservation mot dess eget beslut.
Blh till R. St. Fröt. 1&47 oc^ ^ Sami. 22 Hafi.
2
STOCKHOLM, ecks te in sk a boktryckeriet, 1818.
Innehålls-för teckning
ufver de af Konstitutions-utskottet, under Lagtima Riksdagen åren
18-17 och 1818, till Rikets Ständer afgifna Memorial.
N:o r.
Angående arfvoden tor Utskottets kansli.
2.
Med uppgift å livilande förslag till ändring i grundlagarne.
3.
Angående en af Stats-utskottet framställd anmärknings-anledning, i följd af
åtskilliga omständigheter vid inköp af Owenska faktoritomten på Kungsholmen
i Stockholm till ny lokal för mynt- och kontroll-verken.
4-
Angående fullbordad granskning af de uti Stats-rådet förda protokoll.
5.
Med förslag till ett tillägg lill 72 § Regeringsformen.
6.
Med förslag lill ändring af 68 § Riksdagsordningen, rörande tiden för revisionerne
af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning.
7*
Om rättelse af ett uti memorialet N:o 6, rörande ändring af 68 § Riksdagsordningen,
förekommande misstag.
3
8.
Angående ett stånds återremiss å memorialet N:o 5, rörande tillägg till 72
§ Regeringsformen.
9-
Angående Preste-ståndets återremiss af den del af memorialet N:o t\, sorn
rörer åtskilliga af enskilde riksdagsmän väckta* men af KonsliLutions-utskottet
underkända anmärknings-anledningar.
i o.
Angående en af komministern P. J. Hallen anmäld anmärknings-anledning,
rörande beviljad förhöjd tjenstårs-beräkning för en af dupli-kan terne vid S:t
Clara högre lärdomsskola i Stockholm.
11.
I anledning af Stats-utskottets anmärkning, angående en åtgärd i afseende A
vakans-besparingar af sekreterare-lönen i Justitie-kanslers-expeditionen vid
denna tjensts sednaste ledighet.
12.
Med betänkande öfver Kongl. Maj:ts, uti nådig skrifvelse af den i Maj 1848*
N:o 83, till Rikets Ständer afgifna förslag till ny Riksdags-ordning, jemte
en dervid fogad serskild artikel, äfvensom i sammanhang dermed till ny
regeringsform.
r3.
Med förslag till voterings-proposition, i anledning af Riks-ståndens olika
beslut i afseende å Memorialet N:o 5, rörande ett tillägg till 72 § regeringsformen.
14.
Med förslag till ändring i 2—5 mom. 14 och 22 §§ Riksdags-ordningen,
rörande representations-rätligheten för Fahlu Bergslag.
15.
Om ändring af 52 § Regeringsformen och 24 § Riksdags-ordningen, angående
tillförordnandet af Bonde-ståndets sekreterare.
3
i,6.
Med förslag lill föiändringar i 53, 69, 70, 71 §§ Regeringsformen och 31
§ Riksdags-ordningen, angående åtskilliga Bevillnings-utskoltets åligganden.
*7-
Med förslag lisli förändringar uti 53, 56 §§ Regerings-formen och 33, 34,
49, 5i §§ Riksdags-ordningen, angående motioner.
18.
Med förslag till ändring och tillägg i 36 och l\Z §§ Riksdags-ordningen, rörande
sammansatta utskott.
r9-
Med förslag till närmare bestämning af tiden för motioners afgifvande.
20.
Med utlåtande, i anledning af talmannens i Bonde-ståndet vägran af proposition
på återremiss af Konstilutions-utskottets memorial N:o 12, angående
Kongl. Majlis nådiga förslag till ny riksdagsordning m. m.
2 1.
Med förslag lill ändringar och tillägg uti 56 och 81 §§ regeringsformen, samt
1 inora. 29 §, 3 mom. 4p § och 7^ § riksdagsordningen, rörande behandlingen
af frågor om ändring i grundlagarne.
22.
I anledning af ett stånds återremiss å memorialet N:o r4 rörande representationsrättigheten
för Fahlu Bergslag.
23.
Med förslag till ändringar och tillägg uti ri mom. 1 § Tryckfrihels-förordningen,
rörande aflemnande af exemplar af tryckpressens alster till åtskilliga
embetsverk oell allmänna bihliolheker.
4
*4-
I anledning af Bonde-ståndets återremiss å memorialet N:o 16, rörande åtskilliga
Bevillnings-utskottets åligganden och å memorialet N:o 18, angående
sammansatta utskott.
2 5.
Med utlåtande, i anledning af återremisserna i memorialet PJ:o 19, angående
tiden för motioners afgifvande.
26.
v..
I anledning af tvenne stånds återremiss å memorialet N:o jj,‘ angående
motionsrätten.
27.
Med förslag till ett tillägg i 28 § regeringsformen, angående befordran af
utländske män till vissa embeten och tjenster.
28.
Med utlåtande, i anledning af ett Stånds återremiss af memorialet N:o i3
innehållande förslag till voteringsproposition i följd af Riks-ståndens olika
beslut om det genom memorialet JN:o 5 föreslagna tillägget i 72 § Regeringsformen.
29.
I anledning af återremiss från Irenne stånd å memorialet N:o 21, innehållande
förslag till ändringar och tillägg i 56 och 81 §§ Regeringsformen m. m.
30.
Med voteringsproposition, i anledning af ett stånds vägran att förena sig med
de öfriga stånden om antagande af de förslag Konstilulions-utskottet i memorialen
Nrris 24, 20 och 26 framlagt,
3i.
31.
Med utlåtande i anledning af talmannens i Borgare-ståndet vägran att meddela
proposition uti en om införselförbud uppkommen fråga.
за.
Med förslag till voteringsproposition?!-, i anledning af Riks-ståndens olika
beslut i afseende å Konstitutions-utskotlets, i memorialet N:o 2g. framlagda
sammanjemkningsförslag till ändringar och tillägg uti 56 och och 81 '§§
Regeringsformen m. m. rörande grundlagsfrågors behandling.
33.
Med berättelse angående förloppet af verkställda omröstningar inom
Förstärkta Konstilutions-utskotlet.
34.
Med förslag till ett tillägg i 75 § Riksdags-ordningen angående huru förfaras
må, då Riks-stånden stanna i olika beslut om hänskjutande af frågor
till omröstning i Förstärkt-utskott.
35.
Angående återremissen af memorialet N:o 34.
зб.
Med utlåtande, i anledning af talmannens i Bonde-ståndet vägran af proposition
på remiss af en inom ståndet väckt fråga om aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Majrt om Helsingeregementes hemförlofvande.
37.
Med utlåtande angående talmannens i Borgare-ståndet vägran af proposition
på en inom ståndet väckt fråga om uppskof med pröfningen af åtskilliga lill
sUtsregleringen hörande punkter.
STOCKHOLM, f. d. Schultzo’s Boktryckeri, 1843.
