# ID: svediakorp-gov2168
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 110,099
# sentences: 2,835
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


— 13 —
Revisorerne få äfvenledes bilägga utdrag af i845 och 1846 års räkenskaper
dels öfver de medel, till belopp af högst ,8oo R:dr årligen,
hvilka Kongl. Komnierse-Kollegiutn, jemlikt Kongl. Brefvet af den ,8
Januari i83o, är berättigadt att från Kongl. Stats-Kontoret uppbära
till godtgörande af Svenska Konsulers förskotter till nödstäldt Svenskt
sjöfolks underhåll och hemförskafiande, dels öfver det, genom Kongl.
Brefvet af den 14 September 1848, å Handels- och Sjöfarts-fonden till
Kongl. Kommerse-Kollegii disposition anvisade årliga anslag, stort i,333
R:dr 16 sk., att användas till ersättande af sådana hevisliga utgifter för
Svenskar och Norrmän, hvartill Konsulerne, antingen i anseende till utgifternas
beskaffenhet eller svårigheten att derå anskaffa fullständiga verifikationer,
ej äro, enligt förut gällande föreskrifter, berättigade tillgodtgörelse
af allmänna medel.
Vid dessa räkenskaper, af hvilka 1845 års blifvit i Kongl. Kammar-Rätten
utan anmärkning reviderade, men 1846 års ännu icke hunnit
derstädes granskas, har någon erinran hos Revisorerne icke heller
förekommit. Behållningen till år 1847 a! förstnämnde anslag utgjorde
1,482 R:dr 44 sk-, deruti likväl ingå fordringar, tillbelopp af 56o R:dr
3t) sk., hos vederbörande rederier för förskjutna ersättningar till Konsuler,
om hvilka fordringars indrifvande Kongl. Kollegii Advokat-FiskalsEmbete
fått sig uppdraget att besörja. Å det sednare anslaget innestod,
vid 1846 års slut, i Rikets Ständers Bank en behållning af 4>3>9 R:dr
7' sk. (o rst.
Vid genomseende af den numera upprättade och i Kongl. Kammar-Rätten
utan anmärkning granskade redogörelsen öfver de medel, till
sammans
,6,600 R:dr, hvilka af Kongl. Kommerse-Kollegium hos Riksgälds-Kontoret
lyftats för anskaffande af de till de allmänna Navigationsskolornas
första organisation erforderliga böcker, kartor, instrumenter och
inventarier, hafva Revisorerne inhemtat, att af ifrågavarande medel användts
till inköp af dylika effekter för Navigations-skolan
i Stockholm ....... 5,024: 17- 7.
Götheborg 2,918: 11. 6.
Gefle 2,744: 19. 3.
Kalmar 2^562: 33. 7.
Malmö
2’476: l5‘ *• ,5,726: 1. —
att böckernas och instrumenternas inpackning, transport
och assurerande medfört en kostnad af . . . 728: i5. l\.
summa R:dr 16,454: 16.
— 14 —
äfvensom att en återstående, obegagnad, behållning af 145 R:dr 3i sk. 8
rst., blifvit af Kongl. Kollegium till Riksgälds-Kontoret återlefvererad.
Denna räkenskap har från Revisorernes sida icke föranledt någon
anmärkning.
Medelst nådigt Bref af den 12 Augusti 1845, har Kongl. Maj:l å
Handels- och Sjöfarts-fonden anvisat en summa af i5,ooo R:dr, att af
Kongl. Kommerse-Kollegium uppbäras för anskaffande af unionsvapen
och flaggor, enligt fastställd ny modell, vid de Svenska och Norska Konsuls-
och vice-Konsuls-stationer, för hvilka Kongl. Kollegium, på grund
af inhemtade upplysningar, kunde finna sådant erforderligt. Efter hvad
Revisorerne erfarit, har redovisning öfver användandet af de utaf Kongl.
Kollegium å berörde anslag lyftade medel ännu icke hunnit uppgöras.
Räkenskaperna öfver ofvannämnde fonder och medel äro förda med
ordning och redighet; vid deras granskning har, i afseende på ziffran,
icke något varit att anmärka, och äro uppgifterna, rörande de i Rikets
Ständers Bank, vid hvarje revisionsårs slut, innestående behållningar genom
vederbörliga attester styrkta.
Revisorerne, som tagit kännedom af Ombudsmannens Berättelser angående
fondernas vid 1845 och 1846 årens'slut balanserade fordringar,
äfvensom af de utaf honom förda Lagsöknings-diarier, hafva deraf inhemtat,
att bevakningen och indrifningen af förfallna fordringar blifvit
ordentligt och med drift besörjda.
Vid anställd inventering af fondernas lånehandlingar, hafva dessa
befunnits väl ordnade och säkert förvarade. I afseende på ett, jemlikt
Kongl, Brefvet af den 19 December 1835, Eskilstuna Fristad meddeladt
lån utur Manufaktur-Diskontfonden, stort 18,298 R:dr 20 sk. 1 rst., för
inköp af åtskilliga i nämnde stad befintliga, Kronan tillhöriga, vattenverk
och byggnader, har likväl den anmärkning förekommit, att för nämnde
lån, hvarå Fristaden, genom dess Äldste och Drätsel-Kommission, till
Kongl. Kommerse-Kollegii ordres afgifvit behöriga förskrifningar, någon
intecknings- eller annan laga säkerhet icke blifvit ställd, ehuruväl det
emellan Kongl. Krigs-Kollegium, å Kronans vägnar, och Fristaden angående
ifrågavarande vattenverk och byggnader, den 15 September 1836^,
upprättade, på Kongl. Kommerse-Kollegium öfverlåtna och bland låneliandlingarne
befintliga köpekontrakt blifvit intaget uti Wester-Rekarnes
\
— 15 —
Häradsrätts intecknings-protokoll för den 7 Mars 1837, hvilket förhållande
sedermera uti protokollet för den 12 November 1846 antecknats.
För de uti denna Revisionsberättelse förekommande zifFer-uppgifter
ansvarar den Sekreterare, som vid granskningen af de under Kongl.
Kommerse-Kollegium ställda fonders förvaltning och räkenskaper varit
hos Revisorerne anställd.
Slutligen få Revisorerne anmäla, att de, med anledning af sin Instruktion,
till Kongl. Maj:t i underdånighet insändt ett exemplar af denna
Berättelse.
Stockholm den i3 November 1847.
Högloft. Ridderskapet och Adelns Ledamöter.
G. LAGERBJELKE. AXEL RAPPE. LEONNARD FR. RÄÄF.
FREDRIC AMINOFF. J. A. GRIPENSTEDT. A. RÅFELT.
Högvördiga Preste-Ståndets Ledamöter.
NILS LINDGREN. G. G. BERLIN. A. P. TRANEUS.
ANDERS SANDBERG. A. UNGER. JOH. NORRMANN.
Vällojl. Borgare-Ståndets ledamöter.
REINH. REUSEL. A. W. BJÖRK. GABRIEL HERLITZ.
CARL AXEL BERGSTEN. ER. TJERNBERG. S. N. LEVIN.
Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöter.
ANDERS JONSSON. H. PEHRSSON. P. MATTSSON.
F. von ZWEIGBERGK. NILS P. PETTERSSON. OLOF LARSSON.
Ä. Brändström.
Bilaga Lit. A.
Kapitalslut öfver Manufaklur
-
B>e8>et.
Balans från år 1844-
Sk ulder:
i:0 Till Rikets Ständers Bank,
Kongl. Kommerse-Kollegii kreditiv för Manufaktur-Diskonten, emot 3
procents årlig ränta åbegagnadt kapital,
-... 1,500,000:
Obetalda räntor till 1844 års slut 21,418.37.11.
1,521,418: 37.11.
2:o Utelöpande Attester öfver insatta medel på räkningen
N:o 5 med Depositions-Afdelningen 4,913: 4. 8.
1,526,331
42
7.
Transport | l,52ti,33i|42| 7
- 17 —
Diskonlfonden för år 1845.
Credit.
Balans frän år 1844.
Tillgångar.
l:o Behållning i Rikets Stunders Bank å räkningen N:o 5 med Deposi-  tions-Afdelningen , efter afdrag af utelöpande assigna-  tioner,
73,752:28. 1.
2:o Sältra Fordringar:
o') Manufaktur-Diskontlån . . . 1,548,722: 30. 5.
fc) Förlagslån . . 489,722: 10. 8.
Upplupna räntor 11,954:31. 7.
11 501,676: 42. 3.
c) Anstånds-lån, enligt särskilda Kongl.
Resolutioner, . 108,058: 12. 3.
Upplupna räntor 1,907: 47. —•
. 109,966:11. 3.
2,160,365: 35. 11.
3:o Osäkra Fordringar:
aj Manufaktur-Diskontlån .... 158,814: 23. 7.
bj Förlagslån. . . 9,398: 23. 6.
Upplupna räntor . 11,349: 23. 5.
1 20,747:46.11.
c) Anstånds-lån . . 664: 41. —
Upplupna räntor . 252: 36.10.
1 - 917:29. 10.
180,480: 4. 4.
4:o Inventarier  1,462: 13 . 4.
5:o Förskjutna Medel:
aj Assurans-premier för egendomen Holms bruk, för-  skiutna Rosenborg & Ekenmarks konkurs-  massa,
1,280: 31. 6.
bj Förskott till Gamla Ull-
Diskont-fonden . 12,100: — —
Upplupna räntor . 403: 15. 4.
12,503: 15. 4.
13,783: 46. 10.
6:0 Fondens fasta egendom, hvars brandförsäkringsvärde,
enlist Kongl. Kollegii beslut den 29December 1843,
upptages med  60,000:
2,489,844
32
6
Transport
2,489,844
32
6
18
Balans till år 1846.
Tillgångar.
Transport
l:o Behållning i Rikets Stunders Bank å räkningen N:o 5 med DepositionsAfdelningen,
efter afdrag af utelöpande assignationer, 63,748: 31. 3.
2:o Säkra Fordringar:
а) Manufaktur-Diskontlån . . . 1,587,089:15. 5.
б) Förlagslån . . 477,276: 2. 10.
Upplupna räntor 16,638: 1. 6.
— 493,914: 4. 4.
c) Anstånds-lån, enligt
särskilda Kongl.
Resolutioner, . . 102,415:18. —
tfpplupna räntor 1,811:23. 1.
—— 104,226:41. 1.
—2,185,230: 1. 10.
3:o Osäkra Fordringart
a) Manufaktur-Diskontlån. . . .
63 Förlagslån . . 9,398:23. 6.
Upplupna räntor 11,349:23. 5.
c) Anstånds-lån. .
Upplupna räntor
641:12. —
195: 24.10.
146,571: 6. 7.
-20,747: 46. 11.
836: 36. 10.
168,155: 42. 4.
1,280:31. 6.
4:o Inventarier . . . . . . . . . . .... 1,467:13. 4.
5:o Förskjutna Medel:
a) Assurans-premier för egendomen Holms bruk, för
skjutna Rosenborg & Ekenmarks konkurs
massa,
b) Förskott till Gamla
Ull-Diskontfonden 11,800: — —
Upplupna räntor. 765:47. 9.
12,565; 17. 9.
—13,846:
6:0 Fondens fasta egendom, hvars brandförsäkringsvärde,
enligt Kongl. Kollegii beslut den 29 December 1843,
tijpptagés med
60,000:
1. 3.
1,526,331
42
2,492,448
Summa R:dr | 4,018,7791471 7
Stockholm af Manufaktur-Diskont
-
F. A. Palme.
— 19 —
Transport
Vinst- och Förlust-Conto.
Inkomster:
Ordinarie räntor . 85,425: 10. 9.
Räntor efter förfal
lotiderna.
. . 5,431: 13. 2.
— —90,856:23.11.
Härifrån afgår ränta till Rikets Ständers
Rank för af kreditiyet år 1845 begagnade
medel  42,526: 6. 10.
Då skillnaden emellan in- och utgående
räntor för år 1845 utgör
——  48,330: 17. 1.
Utgifter:
l:o Aflöning och pension  8,905: 46. 2.
2:o Taffelpenningar och arfvoden till
Kongl. Kollegii President och Ledamöter
samt i och för extra biträde och
revision af fondens räkenskaper m. m. 2,941: 8. —-
3:o Extra utgifter i postporto, skrifmaterialier,
ljuspenningar m. m  1,926: 42. 6.
4:o Reparationer och diverse omkostnader,
såsom Sabbatsbergs fattighusafgift,
skorstensfejning m. m. ... 197:40. —
5:o Rikets Ständers RiksgäldsKontor, enligt
Kongl. Brefvet den 9 November 1841, 14,000: —* —
6:o Afskrifning af åtskilliga osäkra fordringar,
på grund af Kongl. Brefvet den
24 October 1845,  13,785:22.11.
41,757: 15. 7.
Då vinsten på diskonteringen år 1845 blir
Balans till år i8/f6.
Skulder:
l:o Till Rikets Ständers Rank,
Kongl. Kommerse-Kollegii kreditiv för Manufaktur-Diskonten,
emot 3 procents årlig ränta å begagnadt kapital,
1,500,000: ——•
Obetalda räntor till 1845 års slut 21,346: 1. 7.
1,521,346: 1. 7.
2:o Utelöpande Attester öfver insatta medel på räkningen
N:o 5 med Depositions-Afdelningen  1,016:12.-—
Summa R:dr
Kontoret den 9 Juni 1846.
2,489,844 32 61
6,573 1 6
1,522,362 13 7
“17)18,7791471 7
S. Agrell.
20
Bilaga Lit. B.
Kapitalslut öfver Manufaktur
-
©ebet
Balans frän år 1845.
Skulder:
l:o Till Rikets Ständers Bank,
Kongl. Kommerse-Kollegii kreditiv för Manufaktur-Diskonten, emot 3 procents
årlig ränta å begagnadt kapital, 1,500,000: — •—•
Obetalda räntor till 1845 års slut . 21,346: 1. 7.
1,521,346: 1. 7.
2:o Utelöpande Attester öfver insatta medel på räkningen
N:o 5 med Depositions-Afdelningen .... 1,016: 12. —
1,522,862
13
Transport | 1,522,362|13| 7
— 21 —
Diskontfonden för år 1846.
Credit
Balans från år 1846.
Tillgångar.
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen N:o 5 med DepositionsAfdelningen,
efter afdrag af utelöpande assignationer, 63,748:31. 3.
2:o Sahra Fordringar:
aj Manufaktur-Diskontlån .... 1,587,089: 15. 5.
b) Förlagslån . . 477,276: 2. 10.
Upplupna räntor. 16,638: 1. 6.
— 493,914: 4. 4.
e) Anstånds-lån, enligt
särskilda Kongl.
Resolutioner, . . 102,415:18. —
Upplupna räntor. 1,811:23. 1.
-104,226:41. 1.
3:o Osäkra Fordringar:
a) Manufaktur-Diskontlån ....
b) Förlagslån. . . 9,398:23. 6.
Upplupna räntor. 11,349:23. 5.
-2,185,230:12, 10.
c) Anstånds-lån .
Upplupna räntor
641:12. —
195: 24. 10.
146,571: 6. 7.
—20,747: 46. 11.
—836: 36.10.
-168,155:42. 4.
4:o Inventarier  1,467:13. 4.
5:o Förskjutna Medel:
a) Assurans-premier för egendomen
Holms Bruk, förskjutna Rosenborg
Ekenmarks konkursmassa,
å) Förskott till Gamla Ull-Diskont
fonden
.... 11,800:
Upplupna räntor . 765: 17. 9.
1,280:31. 6.
-12,565:17. 9.
6:o Fondens fasta egendom, hvars brandförsäkringsvärde,
enligt Kongl. Kollegii beslut den 29 December 1843,
upptages med
-13,846: 1. 3.
60,000:
2,492,448
Transport | 2,492,4481
— 22
Transport
Balans till år 184/•
Tillgångar.
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen N:o 5 med DepositionsAfdelningen,
efter afdrag af utelöpande assignationer, ■ 144,731:40. 1.
2:o Säkra Fordringar'.
a) Manufaktur-Diskontlån .... 1,549,812: 39. 7.
b) Förlagslån . . 461,419:29. 8.
Upplupna räntor 23,059:47. 4.
c) Anstånds-lån, enligt
särskilda Kongl.
Resolutioner,. . 96,855:35. 3.
Upplupna räntor 1,770: 10. 6.
-484,479:29.
-98,625: 45. 9.
3:o Osäkra Fordringar'.
a) Manufaktur-Diskontlån ....
V) Förlags-lån . . 9,398:23. 6.
Upplupna räntor 11,349:23. 5.
c) Anstånds-lån. .
Upplupna räntor
641: 12. —
195: 24. 10.
139,473: 29.11.
-20,747: 46. 11.
— 836:36.10.
-2,132,918:18. 4.
-161,058: 17. 8.
4:o Inventarier  1,483: 16. 8.
5:o Förskjutna Medeh
aj Assurans-premier för egendomen Holms bruk;, förskjutna
Rosenborg & Ekenmarks konkursmassa,
1,280: 31. 6.
bj Förskott till Gamla
Ull-Diskont-fonden,
kapital .... 11,750: — —
Upplupna räntor 1,130:35. 1.
— 12,880:35. 1.
6:0 Fondens'fasta egendom, hvilken, enligt Kongl. Kollegii
beslut den 29 December 1843, upptages till sitt
brandförsäkringsvärde,
-14,161:18. 7.
60,000:
1,522,362
2,511,353
13
15
Summa R:dr | 4,033,715|28|11
Stockholm af Manufaktur-Diskont
F.
A. Palme.
— 23 —
Vinst- och Förlust-Conto.
Inkomster:
Ordinarie räntor . . 78,583:18. —
Räntor efter förfal
lotiderna
.... 15,538:43. 3.
Transport
-94,122:13. 3.
Härifrån afgår ränta till Rikets Ständers
Bank för af kreditivet begagnade medel,
år 1846,  42,421: 23. 11.
Utgörande alltså skillnaden emellan in- och utgående räntor
för år 1846
51,700:37. 4.
Hvartill kommer hyra för en lägenhet i fondens egendom 100: — —
Utg ifter:
l:o Aflöning och pension  9,775: 12. —
2:o Taffelpenningar och arfvoden till
Kongl. Kollegii President och Ledamöter
samt för extra biträden och
revision af fondens räkenskaper m. m. 2,806: 4.10.
3:o Extra utgifter i postporto, skrifmaterialier,
ljuspenningar m. m.. . 1,677: 5. —•
4:o Reparationer och diverse omkostnader
, såsom Sabbatsbergs fattighus-afgift,
skorstensfejning m. m. . . . 1,886:36. 6.
5:o Rikets Ständers Riksgälds Kontor,
enligt Kongl. Brefvet den 9 November
1841,
14,000:
6:o Afskrifning af åtskilliga osäkra fordringar,
enligt Kongl. Brefvet den 6
Oktober 1846 och Kongl. Kollegii Protokolls-utdrag
den 18 Augusti samma år,
2,522: 27.10.
-32,667:38. 2.
Vinsten på diskonteringen år 1846 blir således . .
Balans till är 18/fj.
Skulder:
l:o Till Rikets Ständers Bank,
Kongl.Kommerse-Kollegii kreditiv förManufaktur-Diskonten, emot3procents
årlig ränta å begagnadt kapital, . 1,500,000: — —
Obetalda räntor till 1846 års slut . 20,882:12. 9.
-1,520,882:12. 9.
2:o Utelöpande Attester öfver insatta medel på räkningen
N:o 5 med Bankens Depositions-Afdelning
1,252:12. —
2,492,448
19,132
1,522,134 24 9
47
Summa R:dr | 4,033,715128| 11
Kontoret den 28 Juni 1847.
S. Agrell.
24
Bil Lii. C.
Kapitalslut öfver Gamla Ull
-
Dcbct
Balans från år i8/f4-  S k u 1 cl:
Till Manufaktur-Diskontfonden, för lemnade kapitalförskotter,
12,100: — —
Ränta derå  403:15. 4.
„ Kongl. KommerseKollegii Statistiska Kontor, för lemnade
förskotter af influtna tull- och konfiskationsmedel,
-12,503:15. 4.
4,487: 7. 8'
Utgifter år 1845:
Aflöning till Ull-Kontorets tjenstemän och
betjening  3,118: 32: —
Dito till Direktören Hofman Bang . . 1,000:
Rese- och traktaments-penningar till Dito 807:16. 3.
Extra utgifter  151:43. 9.
Reparationer å Ullmagasins-byggnaden i Norrköping . .
Ränta till Manufaktur-Diskontfonden för lemnade förskotter
-4,118: 32.
-959:12.
29: 2.
362: 2. ö.
Balans till år 1846.
Tillgångar.
l:o Säkra Fordringar:
hos Nya Ull-Diskontfonden
„ Ull-Kontoret i Norrköping
Diskontlån
hos Rikets Ständers Bank åjräkningen
N:o 7, behållning, , . . . .
2:o Fastighet:
Ullmagasinet i Norrköping ....
Innestående hyresmedel för en källarelägenhet
3:o Inventarier:
Vid Ull-Kontoret i Norrköping .
„ Diskont-Kontoret
1,549: 4. —
153: 38. —
5,515:24. 4.
277: 11. 4.
36,000:
31:25. 1.
981: 20. 1.
187:30. 6.
•7,495: 26.
-36,031:25. 1.
4:o Osäkra Fordringar
1,169:2 7.
11,251:22. 9.
16,990
23
5,469
55,947
29
Summa 11: dr 1 78,4071 5| 2
Stockholm af Manufaktur-Diskont
F.
A. Palme.
Diskontfonden för år 1845.
Credit
Balans från år 1844*
Tillgångar.
l:o Säkra Fordringar:
hos Nya Ull-Diskontfonden .... 1,179: 4. —
„ Ull-Kontoret i Norrköping . . . 360: 7.10.
Diskont-lån 7,0S9:28. —
hos Rikets Ständers Bank å räkningen
N:o 7, behållning,  490: 5. 9.
9,118:45. 7.
2:o Fastighet:
Ullmagasinet i Norrköping  36,000:
Innestående hyresmedel för en källar
lägenhet
63: 2. 5.
— 36,063: 2. 5.
3:o Inventarier: '
hos Ull-Kontoret i Norrköping . . . 977:20. 1.
„ Diskont-Kontoret  187:30. 6.
1,165: 2. 7.
4:o Osukra Fordringar  11,251:22. 9.
Inkomster år 1845:
Intressemedel  70:21. 4.
Ullsorterings-, värderings- och magasins-afgifter . . . 2,219:12. 4.
Hyresmedel  266:16. 9.
Bidrag af manufaktur-medlen, enligt Kongl. Brefvet den
9 November 1836,  1,200:
Balans lill år 1846.
Skuld: N
Till Manufaktur-Diskontfonden för lemnade förskotter,
kapital  11,800:
räntor derå  765: 17. 9.
12,565:17. 9.
„ Kongl. Kommerse-Kollegii Statistiska Kontor, för lemnade
förskotter af influtna tull- och konfiskationsmedel,
4,487: 7. 8.
Summa R:dr
Kontoret den 9 Juni 1846.
S. Agrell.
57,59825 4
3,756 2 5
17,052 25 5
78,4071 5| 2
Bilaga Lit. D.
— 26 —
Kapiialslut öfver Gamla Ull*
Slebet
Balans frem år iS/f5.
Skuld: "
Till Manufaktur-Diskontfonden för lemnade förskotter,
kapital  11,800:
räntor derå  765:17. 9.
Kongl. Kommerse-Kollegii Statistiska Kontor, för lemnade.
förskotter af influtna tull- och konfiskationsmedel,
Utgifter år 1846:
Aflöning till Ull-Kontorets tjenstemän
och betjening
Dito till Direktören Hofman Bang .
Rese- och traktaments-penningar till Dito
Extra utgifter
3,226: 32.
1,000: —
Reparationer å Ullmagasins-byggnaden i Norrköping .
Afskrifning af Gamla Ull-Diskontfondens fordran i P. Sve
delii J:sons konkurs
Ränta till Manufaktur-Diskonten å lemnade förskotter
Balans lill år i84yT
illgångar.
l:o Sahra Fordringar:
hos Nya Ull-Diskontfonden . . .
„ Ull-Kontoret i Norrköping . .
Diskontlån
hos Rikets Ständers Bank å räkningen
N:o 7, behållning,
2:o Fastighet:
Ullmagasinet i Norrköping ....
3:o Inventarier:
vid Ull-Kontoret i Norrköping . .
„ Diskont-Kontoret
4: o Osäkra Fordringar
1,549: 4. -  204:44. -  3,928: 32. -
38:30. 9
981:20. 1
187:30. 6
-12,565:17. 9.
4,487: 7. 8.
726:38. 6.
217:41. 9
-4,226: 32.
-944:32. 3.
355:39. 2.
31:25. 1.
365:17. 4.
-5,721:14. 9.
36,000: —
-1,169: 2. 7.
11,011: 3. 5.
Summa R:dr
17,052
5,924
53,901
25
20
10
76,878|—|-
Stockholm af Manufaktur-Diskont
F.
A. Palme.
— 27 —
Diskontfonden för år 1846.
19
Credit
Balans från år 1845.
Tillgångar.
l:o Sältra Fordringar’.
hos Nya Ull-Diskontfonden . . .
1,549: 4.
.
„ Ull-Kontoret i Norrköping . .
153: 38:
Diskontlån
5,515: 21.
4.
hos Rikets Ständers Bank å räkningen
N:o 7, behållning,
277:11.
4.
—7,495: 26.
8.
2:o Fastighet:
Ullmagasinet i Norrköping ....
36,000: —
Hyres-fordran hos Svedelius J:son
för en källar-lägenhet ....
31: 25.
1.
-36,031: 25.
1.
3:o Inventarier:
vid Ull-Kontoret i Norrköping . .
9S1: 20.
1.
„ Diskont-Kontoret .....
187: 30.
6.
—1,169: 2.
7.
4:o Osäkra Fordringar . ....
11,251: 22.
9.
Inkomster år 1846:
Intresse-medel
.
58: 39.
Ullsorterings-, värderings- och magasins-afgifter . ,
2,049:17.
2.
Hyresmedel
t , , ,
,
254:16.
Bidrag af manufaktur-medlen, enligt Kongl. Brefvet den
9 November 1836, ......
1,200: —
—
f Balans till är 1847•
Skuld:
Till Manufaktur-Diskontfonden för lemnade förskotter,
kapital
11,750: —
1 •
ränta derå
1,130: 35.
1.
-12,880: 35.
1.
„ Kongl. Kommerse-Kollegii Statistiska Kontor,
för
lemnade förskotter af influtna tull-
och konfiska-
tions-medel,
. .
4,487: 7.
8.
Summa R:dr j
Kontoret den 28 Juni 1847.
S. Agrell,
55,947
3,562
17,367
76,8781
Bilaga Lit. e. iiapitalslut öfver Nja Ull
-
8>el>et.
Balans från år i844'
Skuld:
l:o Till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, för af kreditivet begagnade me-  del år 1844, kapital  16,200:
ränta härå, enligt vid-  räkning, .... 570:36. 4.
„ för åren 1841, 1S42
och 1843, enligt dito, 428:10. 9.
998:47. 1.
—17,198:47. 1.
2:o Till Gamla Ull-Diskontfonden ........ 1,179: 4. —
18,378
p
i
Utgifter:
Ränta till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor för af kreditivet begagnade me-  del år 1845, enligt på grund af Kongl. Brefvet den 12 November 1844
upprättad liqvidation, - .......... .
419
33
0
Balans till år 1846.
Tillgångar.
l:o Säkra:
Behållning i Rikets Ständers Bank . 447: 37. 9.
Diskontlån  24,721: 22. 9.
24,869:12. 6.
2:o Osäkra Fordringar
438:31. 9.
25,307
44
3
Summa R:dr | 44,1051321 9
Stockholm af Manufaktur-DiskontF.
A. Palme.
- 29 —
Diskont fonden för år 1845.
Credit.
Balans från år 1844-
Tillgångar.
i:o Säkra:
Behållning i Rikets Ständers Rank . 71: 24. 7.
Diskontlån  17,695: 25. 7.
. „ „  17,767: 2. 2.
2:o Osäkra Fordringar 559; 35, 9.
Inkomster:
Ordinarie räntor 689:15. 3.
Förfalloräntor 20: 6. 2.
Balans till år 1846.
Skuld:
l:o Till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, för af kredi
tivet
begagnade medel år 1845, kapital 23,060:
ränta härå till 1845 års slut .... 419: 33. 5.
2:o „ Gamla Ull-Diskontfonden . . .
3:o „ J. Öbergs Enka & Comp., öfverbetalningar
å lån,
23,479:33. 5.
1,549: 4. —
40:i32. —
Kontoret den 9 Juni 1846.
Summa R:dr
S. Agrell.
30
Bilaga Lit. F.
Kapilalslut öfver Nja U1I
-
Pcöct.
Balans från år 1845.
Skuld:
l:o Till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, för af kreditivet begagnade medel
år 1845, kapital  23,060:
ränta härå till 1845 års slut . . . 419:33. 5.
23,479: 33. 5.
2:o „ Gamla Ull-Diskontfonden  1,549: 4. •—•
3:o „ J. Öbergs Enka & Camp., öfverbetalningar å lån, 40:32. —
Utgifter:
Ränta till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor för af kreditivet begagnade medel
är 1846, enligt på grund af Kongl. Brefvet den 12 November
1844 upprättad vidräkning,
Balans till år i84jTillgångar.
l:o Säkra:
Behållning i Rikets Ständers Bank .
Diskontlån
53:20. 7.
29,790:31. 8.
2:o Osäkra Fordringar
-29,844: 4. 3.
438:31. 9.
25,069
30,282
Summa R:dr | 55,941112j 4
Stockholm af Manufaktur-Di skont
-
F. A. Palme.
Diskontfonden för år 1846.
Credit
Balans från år 1845.
[' Tillgångar.
l:o Sältra:
Behållning i Rikets Ständers Bank . 147: 37. 9.
' Diskontlån  24,721:22. 9.
24,869:12. 6.
2:o Osäkra Fordringar
.
438:31. 9.
#
Inkomster:
Ordinarie räntor
851:34. 6.
Förfallo-räntor
22:38. 8.
Balans till är 1847.
Skuld:
l:o Till Rikets Ständers Riksqälds-Iiontor, för af kreditivet år 1846 begag-
nade medel, kapital  27,580: — —•
ränta härå till 1846 års slut. . . 589: 2.11.
-28,169: 2. 11.
2:o „ Gamla Ull-Diskontfonden
1,549: 4. —
3:o „ J. Öbergs Enka & Comp., öfrerbetalningar å lån,
40:32. —
Summa R:dr |
Kontoret den 28 Juni 1S47.
S. Agrell.
25,307 44 3
87425 2
29,758 38| 11
55,941|12| 4
— 32 —
Bilaga Lit. g. Utdrag af Räkenskaperna för åre
Debet
Behållningar och Fordringar
från år 1844 42,948:’47. 9.
afgår skuld  51: 4. 5.
återstå tillgångar
Inkomster:
År 1845, Manufaktur-medel . . . 10,854
Konfiskations- dito >. . . 2,648
Extra Licent- dito ' . . . 2,182
Eskilstuna Fristads- dito . 100
24. 9.
47. 8.
— 6.
Är 1846, Manufaktur-medel . . . 10,229:42. 6.
Konfiskations- dito . . . 2,580:36. 5.
Extra Licent- dito . . . 219:21. 4.
Eskilstuna Fristads- dito . 100: — —-
15,785: 24.11.
13,130: 4. 3.
n 1845 ocls
Eskilstuna
42,897 43 4
28,915 29 2
Summa R:dr | 71,813124| 6
Stockholm af Kongl. Ivommerse
-
— 33 —
1846 öfver Manufaktur-, Extra Licent-, Konfiskations- och
Fristads-medel.
Credit
Utgifter:
År 1845, af Manufaktur-medlen
„ Konfiskations- dito
?5
Extra Licent- dito .
Eskilstuna Fristads- dito ,
9,629:37. —
1,001: 14. 3.
1,009:23. —
66:32. —
Är 1846, af Manufaktur-medlen . .
„ Konfiskations- dito .
„ Extra Licent- dito .
„ Eskilstuna Fristads- dito
15,910: 31.
133:16.
1,009: 23.
66: 32.
Behållningar och Fordringar:
Vid 1846 års slut,
af Manufaktur-medlen . . .
„ Konfiskations- dito ...
Extra Licent- dito . .
Eskilstuna Fristads- dito
11,860: 40.11.
28,480:21. 1.
474: 6.11.
2,216:28. 8.
afgår skuld
återstå tillgångar
Kollegii Statistiska Kontor den 31 Juli 1847.
11,707: 10.
17,120
28,827
43,032: 1/ 7.
45: 42.
42,986
Summa R:dr
71,813|24| 6
A. J. Lönnerberg.
- 34 -
Bilaga Lit. H.
Utdrag af Räkningarne öfver uppburna medel åren 1845 och
utrikes orter bestridt för
©ebet
Enligt 1844 års räkning, utgjorde behållningen vid samma års slut
Inkomst:
Af Kongl. Stats-Kontoret anordnade medel i afräkning på det årliga anslag
af 1,800 R:dr, som genom Kongl. Brefvet den 30 Januari 1830
blifvit anvisadt till ersättande af de utgifter, Svenske Konsuler å utrikes
orter bestridt för Svenskt sjöfolk:
år 1845
1,300: — —
_ år 1846
1,000: — -
Summa U:dr | 5,097j381 3
Stockholm af Kongl. Kommerse
-
1846, till godtgörande af de utgifter, Svenske Konsuler å
hemförskalfande af Svenskt sjöfolk.
Credit
Utgift:
Kongl. Stats-Kontoret,
Till Kongl. Räntekammaren levererade medel, hvilka influtit såsom ersätt-  ning för lemnadt understöd till Svenskt sjöfolk, hvarför Konsuler för-  skottsvis blifvit godtgjorde,
år 1845
761:40. 6.
år 1846
371: 4. 5.
1,132:44.11.
Afskrifning :
Af de till Svenske Konsuler förskottsvis^ gjorda utbetal-  ningar, för hvilka någon ersättning ej kunnat erhållas,
enligt Kongl. Kollegii beslut,
år 1845
1,497:: 25. 2.
år 1846
984:20. 2.
2,481:45. 4.
3,614
42
3
Balans till år 184j:
Till Konsuler förskottsvis utbetalda ersättningar för bestridda omkostnader
för Svenskt sjöfolk, om hvilkas godtgörande af rederierna" Advokat-  Fiskals-Embetet fått sig uppdraget besörja, .... 560:39. —
Behållning af kontanta medevi Rikets Ständers Bank. . 922: 5. —
1,482
44
Summa R:dr
5,0971381 3
Kollegii Statistiska Kontor den 31 Juli 1847.
A. J. Lönnerberg.
- 36 —
Bilaga Lit. I.
Utdrag af 1845 och 1846 års Räkningar öfver det genom
Sjöfarts-fonden beviljade anslag täll godt
-
I>el>et.
21
11
Inkomst:
Af Kongl. Konvoj-Kommissariatet anordnade medel,
år 1845
år 1846  M4d. Ib. —
2,666
32
Summa R:dr | 5,0591 5|11
Stockholm af Kongl. Kommerse'
— 37 —
Kongl. Brefvet den 14 September 1843 af Handels- och
görande af Konsulers utgifter för Svenskar och Norrmän.
Credit
Utgi ft:
Mäklare-courtage och charta sigillata å en vexel med ersättning till vice
Konsuln i Poimboeuf:
är 1845
9. —
Afskrifning:
Af de till Svenske och Norske Konsuler förskottsvis
gjorda utbetalningar, för hvilka någon ersättning ej
kunnat erhållas, enligt Kongl. Kollegii beslut,
år 1845
258: 37.
år 1846
445: 28. 11.
704
26
11
Balans till år i84y:
Till Konsul förskottsvis utbetald ersättning för bestridda omkostnader för
en Svensk undersåte, om hvilket förskotts godtgörande Advokat-Fiskals-
Embetet fått sig uppdraget att besörja,  35:19. 2.
Behållning af kontanta medel uti Rikets Ständers Rank . 4,319: 7. 10.
4,354
27
Summa R:dr | 5,059| 5111
Kollegii Statistiska Kontor den 31 Juli 1847.
A. J. Lönnerberg,
— 39
Kongl. Kommers-Kolfegii
underdåniga Utlåtande, i an edning
af Rikets Ständers Revisorers Berättelse,
angående den år 1847 förrättade
granskning af de under bemälte
Kollegium ställda fonders och
medels förvaltning.
Ntormäkligste Allernådigste Konung!
Sedan Eders Kongl. Maj:t, medelst nådig Remiss, behagat anbefalla
Dess och Rikets Kommers-Kollegium att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af Rikets Ständers Revisorers Berättelse, angående
sistlidet år verkställd granskning af de under Kollegium ställda fonders
och medels förvaltning åren i845 och 1846, får, till åtlydnad här^
af, Kollegium i underdånighet afgifva det yttrande, hvartill Kollegium
funnit nämnde Berättelse föranleda.
1:0 Revisorerne hafva, i afseende på de under revisions-åren verkställda
afskrifningar af åtskilliga i Manufaktur-Diskontens räkenskaper
balanserade äldre fordr ingar, tillsammans uppgående till i6,3o8 R:dr 2 sk.
g rst. Banko, förmält, att de emot giltigheten af de skäl, som föranledt
samma afskrifningar, icke haft något att erinra, men att Revisorernes
uppmärksamhet i sammanhang dermed fästats å beskaffenheten af de, rörande
sättet och vilkoren för dylika afföringars beviljande, i allmänhet
meddelade bestämmelser; och som Revisorerne funnit de handligar, hvilka
innefatta nämnde bestämmelser, nemligen: Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 8 Augusti 1815 och Kongl. Brefvet till KommersKollegium
af den 1 Oktober 1817, hvarken bestämdt antyda af hvilken
myndighet så beskaffade afskrifnings-frågor skola pröfvas och afgöras, eller
fullständigt uppgifva de grunder, som härvid böra iakttagas, hafva
Revisorerne hemställt, att bestämda föreskrifter angående dessa ämnen
måtte i behörig ordning utfärdas.
O O
I anledning häraf får Kollegium i underdånighet anmäla, att sedan
Rikets Ständer, uti deras ofvan åberopade skrifvelse af den 8 Augusti
1815, i underdånighet anhållit om åtgärds vidtagande för skyndsam indrifning
och redovisning eller ock behörig afskrifning af de fordringar så
väl i Finland som hos enskilde personer och arbets-husen här i Riket,
hvilka årligen i räkenskaperna öfver de under Kollegium ställda fonder
7
— 40 —
funnos balanserade, har Kongl. Maj:t, efter inhemtande af KommersKollegii
underdåniga utlåtande i ämnet, medelst nådigt Bref till Kollegium
af den i Oktober 1817, jemte beviljande af föreslagen afskrifning
utaf flera äldre fordringar, förklarat, att i dylika frågor borde följas den
grund, att alla kapital- och ränteskulder, åsamkade af sådane personer,
som antingen aflidit eller ock befunnos lefvande, inom eller utom Riket,
vid hög ålder och i torftiga omständigheter, utan utsigt att något ärfva
eller förvärfva, må utur fondernas räkenskaper afskrifvas. Kollegium anser
således bestämd föreskrift icke saknas, i hvilka fall afskrifning af
Manufaktur-Diskontens fordringar får äga rum. Beträffande deremot frågan,
huruvida dylika afskrifningar skola af Kollegium eller endast af
Eders Kongl. Maj:t pröfvas och afgöras, så är derom ingenting särskilt i
nåder förordnadt. Den, rörande behandling af extra ordinarie afskrifningsfrågor
i allmänhet, nu gällande Kongl. Förordningen af den 11 December
i83o, som föreskrifver, att dylika frågor skola af vederbörande för valt -  nings-verk afgöras, kan icke äga tillämplighet på Manufaktur-Diskontfonden,
då denna fonds räkenskaper icke äro underkastade granskning af
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätt, och den kontroll i afseende
på verkställd afskrifnings behörighet, som till följd af högstberörde
Kongl. Förordning skulle tillhöra detta Embetsverk, således icke kan vid
afskrifning af ifrågavarande fonds fordringar äga rum. Efter hvad af
Kollegii äldre handlingar inhemtas, har Kollegium, vid flera tillfällen
före år 1817, med åberopadt stöd af Kongl. Brefvet den 16 Mars 1797,
utan föregången underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t, beviljat afskrifningar
ur Manufaktur-Diskontens räkenskaper; men sedan Kongl. Maj:t,
genom högstberörde nådiga Bref af den 1 Oktober förstnämnde år, behagat
Sjelf förordna om dylika afskrifningar, har Kollegium efter nämnde
tid, med undantag endast någon gång, i afseende på debiterad straffränta,
som icke kunnat utkräfvas, iakttagit, att när all utsigt att erhålla godtgörelse
för någon Manufaktur-Diskontens fordran, efter ofvanberörde af
Kongl. Maj:t bestämda grunder, ansetts hafva försvunnit, hos Kongl. Maj:t
anmäla sådan fordran till afförande ur räkenskapen; dervid Kollegium
redogjort för de till beloppets indrifning vidtagna åtgärder samt skälen
för den tillstyrkta afskrifningen, hvarefter och sedan Kongl. Maj:t inliemtat
Dess Justitie-Kanslers Embetes yttrande, huruvida, å Kollegii
sida, några lagliga åtgärder blifvit åsidosatta för bevakande af fondens
rätt och fördel, Kongl. Maj:t meddelat nådigt beslut i ämnet.
Då denna form för beviljande af afskrifningar ur Manufaktur-Diskontens
räkenskaper synes, i förening med Rikets Ständers egen gransknings-rätt,
innebära all erforderlig garanti för vården om Statens här
-
— 41 —
under beroende rätt, och derjemte, med afseende på fondens egenskap
af låneanstalt, vara den lämpligaste, anser Kollegium densamma jemväl
för framtiden böra bibehållas, och hemställer fördenskull i underdånighet,
om icke Eders Kongl. Maj:t må täckas i nåder förklara, det Eders
Kongl. Maj:t vill, uppå skeende anmälan af Kollegium, hädanefter som
hittills, rörande afskrifningars verkställande ur nämnde fonds räkenskaper
Sjelf i nåder förordna.
2:0 Sedan Kongl. Majrt, uppå derom gjord ansökning, under den
23 Januari i843, beviljat Hofmarskalken, Kommerse-Rådet m. m. J. A.
Leyonmarck nådigt afsked från dess innehafda Kommerse-Råds embete
och derjemte bifallit, att Hofmarskalken, som uppnått en ålder af 67 år
samt öfver 5a år varit i Statens tjenst och vore till helsan försvagad,
finge af Manufaktur-Diskontfondens vinst-medel under sin återstående
lifstid uppbära en pension, motsvarande den lön, 1,600 R:dr med derunder
inbegripna i52 tunnor span mål, och det arfvode, 2^5 R:dr årligen,
hvilka honom i egenskap af Kommerse-Råd och föredragande för Diskontärender,
varit af nämnde fond tillagda, hafva Revisorerne anmärkt, att
den Hofmarskalken Leyonmarck således medgifna förmån, att jemte
Kommerse-Råds lönen, till hvars uppbärande såsom pension han vore
berättigad, tillika efter afskedstagandet bibehålla det arfvode, han under
embetets utöfning åtnjutit, icke öfverensstämmer med hvad i dylika fall
är i allmänhet stadgadt, och derjemte innefattar ett prejudikat, som vid
framdeles inträffande pensions-frågor af likartad beskaffenhet skulle kunna
åberopas.
I anledning häraf har Kollegium ansett sig först böra i underdånighet
upplysa, att Manufaktur-Diskontens räkenskaper och förvaltning
för det år, då ofvannämnde pension i nåder beviljades och första gången
utbetaldes, redan år 1845 utgjort föremål för Rikets Ständers Revisorers
granskning, utan att någon anmärkning i berörde hänseende förekommit.
Vidkommande den nu väckta frågan, sedd från en allmännare synpunkt,
kan Kollegium icke frångå den förut flera gånger yttrade åsigt,
att det är af fördel och vigt för Staten, att icke embets- och tjenstemän,
som, i anseende till ålder eller eljest försvagade kropps- och själskrafter,
icke längre kunna med erfordelig drift och skicklighet fullgöra sina åligganden,
må, af omsorgen för sin bergning under deras återstående lefnad,
finna sig nödsakade att qvarstadna i tjenstgöring.
Hvad ifrågavarande pension angår, får Kollegium i underdånighet
åberopa hvad Kollegium, uti underdånigt utlåtande af den 13 Januari
1843, anfört såsom skäl för dess tillstyrkande, att det af Holmarskalken
Leijonmarck uppburna årliga arfvode af 275 R:dr Banko måtte af honom
efter afskedstagande! få, jemte lönen, såsom pension åtnjutas, nemligen:
att nämnde arfvode, i likhet med den egentliga lönen, utginge
af Manufaktur-Diskontens, under Eders Kongl. Maj:ts Egen nådiga disposition
ställda, vinstmedel, enligt en af Kongl. Maj:t under den 23 April
1831 utfärdad stat; att Kongl. Maj:t tillförene i nåder tillåtit, alt äfven
ledamöter af Kollegium, som innehaft löner å Rikets allmänna stat, vid
afskedstagande fått för sin återstående lifstid jemte lönen åtnjuta nämnde
Diskont-arfvode, samt att, i betraktande af Hofmarskalken Leijonmarcks
särdeles långa tjenstetid ocb derunder ådagalagda förtjenster,
äfvensom att Hofmarskalken alltsedan dess utnämning till ledamot af
Kollegium, eller från år 1816, haft sig anförtrodd den ansvarsfulla
befattningen med föredragning af de Manufaktur-Diskontfonden rörande
ärender och den speciella tillsynen öfver Manufaktur-Diskont-kontoret,
det syntes vara med billighet öfverensstämmande, att ifrågavarande
arfvode, som utgjorde en så obetydlig tillökning i ManufakturDiskontens
utgifter, komme jemväl honom vid afskedstagande! till godo.
Och då härtill lägges, att Kongl. Maj:t, vid utfärdandet af den för
Kollegium nu gällande stat af år 1831, i nåder förklarat, att de deruti
för Kollegii President och ledamöter uppförda löner icke voro svarande
mot behofvet för dessa embetsmän eller slå i fullt förhållande
till vigten och värdigheten af deras tjenstebefattningar eller till de löner,
som blifvit underlydande tjenstemän tillagda, samt att löningsförm
ån erna skäligen borde bestämmas lör en President till 5,000 R:dr och
en Kollegii ledamot till 2,000 R:dr Banko om året, hvilket dock, i anseende
lili bristande tillgångar, då icke kunde ske; så anser Kollegium
den förmån, Kongl. Majit, i enlighet med ofvannämnda åsigt och i likhet
med hvad förut vid dylika tillfällen ägt rum, i nåder tillagt Hofmarskalken
Leijonmarck, icke vara af beskaffenhet, att densamma bordt
föranleda den af Revisorerne framställda anmärkning.
3:o Vid granskning af de öfver gamla och nya Ull-Diskontfonderna
förila särskilda räkenskaper, hafva Revisorerne funnit, att, då
begge dessa fonder afse enahanda ändamål, den inhemska ullproduktionens
uppmuntran och befrämjande, samt det så kallade ull-kredilivet
å Riksgälds-Kontoret, då detsamma vid 1828—1830 års Riksdag
lör forsta gången af Rikets Ständer beviljades, uttryckligen anvisades
till förstärkning af den dåvarande eller gamla Ull-Diskontfondeu, vid
— 43
hvilket förhållande de medel, som å berörde kreditiv lyftas, icke böra
betraktas såsom en från den äldre Ull-Diskonten afskiljd fond, det vore
mindre lämpligt och ledande till onödig vidlyftighet, att omförmälda
begge Ull-Diskontfonder särskilt bokföras och redovisas, samt att den
skiljaktighet emellan dessa fonder, hvilken företer sig deruti, att egentligen
endast den ena utgör en verklig fond, men den andra deremot
består af kreditiv-medel, destomindre kunde anses utgöra hinder mot
begge fondernas förening, som Manufaktur-Diskont-fonden, till hvars
förstärkning är anvisadt ett kreditiv å Banken af 1,500,000 R:dr, äger
samma räkenskap för sin besparingsfond och för hvad å kreditivet upptages,
samt jemväl nya Ull-Diskonten, efter den af Rikets Ständer vid
sistlidne Riksdag beviljade nedsättning i räntan för ullkreditivet, bildat
en egen behållning, hvilken i sammanhang med kreditivmedlen
redovisas; hemställande Revisorerne fördenskull, att de begge Ull-Diskontfonderna
måtte, under benämning af Ull-Diskontfond, sammanföras och
redovisas i en gemensam hufvudbok, med iakttagande, att uti den första
hufvudbok, som öfver den sammansatta fonden upprättas, bör inflyta
en fullständig redogörelse, angående beskaffenheten och tillkomsten
af de särskilda fonder, hvaraf den förstnämnde bildats.
I afseende på denna Revisorernes hemställan får Kollegium i underdånighet
anföra, alt Ull-Diskonten, som, uppå Kommers-Kollegii tillstyrkan,
inrättades år 1781, i ändamål att genom lån till upphandling
af inom Riket fallen ull understödja ”den mindre förmögne fabriksidkaren’’,
erhöll sitt första anslag, 20,000 R:dr, af behållningen å dåvarande
Manufakturfonden. Detta anslag, hvarifrån lån från början fick
meddelas på 6 månaders tid och mot 6 procents ordinarie samt 10
procents förfallo-ränta, skulle, enligt Kongl. Brefvet den 19 Maj förberörde
år, först på försök användas endast för fabrikanter i Stockholm,
hvarefter lånerätten utsträcktes till Norrköpings och Götheborgs fabriksidkare
samt slutligen år 1795 till Rikets yllefabrikanter i allmänhet.
Understödd genom räntefria försträckningar från den under KommersKollegii
förvaltning slående s. k. väfverifonden, hade Ull-Diskontens
lånerörelse under derpå följda år betydligt utvidgat sig, och fonden medelst
samlad räutevinst så ökat sitt kapital, att densamma vid 1827
års slut ägde en behållning i kontanta medel och säkra fordringar af
öfver 100,000 R:dr Banko.
När Kollegium påföljande året, 1828, till Kongl. Majit afgaf infordradt
underdånigt utlåtande, angående anstalter till inhemska får-afvelns
och ullproduktionens befrämjande, ansåg Kollegium likväl sig böra fästa
Kongl. Majlis nådiga uppmärksamhet derpå, alt Ull-Diskontfonden,
- 44 —
så inrättad, som den då var, icke, i Kollegii tanke, fullständigt uppfyllde
det dermed åsyftade ändamål, hufvudsakligen derföre, att ullproducenten
vore utestängd från lånerättighet och att den fördel, som lånen
tillskyndade fabrikanten, i allt för ringa mån delades af landtmannen,
samt att genom lånerättens öfverflyttning på ullproducenten i lörsta
rummet och dess utsträckning till alla ullsorter, den då varande fonden
icke vore tillräcklig; i anledning hvaraf, och sedan Kongl. Majit
vid 1828—-1830 års Riksdag till Rikets Ständer aflåtit nådig Proposition
i ämnet, Rikets Ständer beslöto, att genom anvisande å RiksgäldsKontoret
af 200,000 R:dr Banko, såsom tillökning af Ull-Diskonten, sätta
Kongl. Majit i tillfälle att medelst inrättande af Ull-kontor öppna
för ullproducenten eller landtmannen hittills saknade utvägar, att
ej allenast erhålla sin vara sorterad och uppskattad, utan ock, vid bristande
afsättning derå, få densamma belånad. Detta kreditiv-belopp skulle
Kommers-Kollegium äga att, mot afgifvande skuldförbindelse till Riksgälds-Kontoret,
i mån af hehofvet lyfta, och blefvo, genom Kongl.
Maj:ts förnyade nådiga Reglementen för Uil-Diskontfondens förvaltning
af den 19 Mars 18oi och den 19 December 1835, de föreskrifter och
vilkor bestämda, under hvilka lån ur samma Diskont finge meddelas
åt ”producent af ull, eller den sorn genom köp blifvit ägare deraf.”
Enligt Rikets Ständers vid 1840 års Riksdag fattade beslut, ökades
nämnde kreditiv till 300,000 Ridr Banko, under förbehåll, bland annat,
att räntan å Ull-Diskontlånen bestämdes till 4 i stället för 5 procent,
hvarefter vid derpå följde 1844 års Riksmöte räntan till Riksgälds-Kontoret
å de medel, som å uli-kreditivet lyftades, nedsattes från
4 till 3 procent.
Från år 1832, då detta kreditiv först begagnades, upphörde lånerörelsen
med den förut varande Ull-Diskontens tillgångar, hvilka deremot,
enligt Kongl. Majits nådiga förordnanden, till större delen användes
dels till inköp och transportkostnad från utrikes ort af lår utaf äldre
race, dels till andra, i sammanhang med anstalterna till ullproduktionens
befrämjande stående, utgifter, såsom bidrag till uppbyggande af
ullmagasins-hyggnaden i Norrköping och, efter densammas fullbordan,
till inköp af enskildes aktier deri, årliga aflöningar till tjenstemän, lärlingar
och betjente vid det i Norrköping inrättade Ull-kontor, samt
till den för tillsyn öfver schäferierna i Riket anställde person, äfvensom
rese- och traktaments-ersättning för denne person, reparationer och utskylder
för ullmagasins-huset m. m.; Och som fondens årliga inkomster,
bestående i influtna värderings-, sorterings- och magasinerings-utgifter
vid Ull-kontoret, hyror af lägenheter i ull-magasins-byggna
-
- 45 —
den samt ett årligt anslag af Manufaktur-medlen å 1,200 R:dr, icke
varit tillräckliga för bestridande af förenämnde årliga utgifter, har
bristen häri blifvit betäckt af fondens disponibla kapital-tillgångar,
så långt dessa kunnat anlitas, och förskott för öfrigt erhållits af Manufaktur-Diskontfonden.
Härigenom bar fondens behållning småningom
så minskats, att, med afdrag af fondens skuld och osäkra fordringar,
densamma vid 1846 års slut icke kunde antagas till mer än något
öfver 24,000 R:dr Banko.
Kreditivfonden, på hvilken Ull-Diskontens lånerörelse år 1832 öfverfljttades,
har icke varit i förhållande till kreditivets storlek anlitad;
men genom ofvan omförmälda nedsättning i räntan till RiksgäldsKontoret
till 3 procent, bar någon räntevinst å utlåningen uppkommit,
så att, på sätt Revisorerne uppgifvit, fonden vid 1846 års slut ägde en
behållning af 523 R:dr 45 sk. 1 rst. eller, med afdrag af osäkra fordringar,
85 R:dr 13 sk. 4 rst. Banko.
Efter att hafva i korthet redogjort för tillkomsten och beskaffenheten
af Ull-Diskont-fondernas ställning vid slutet af år 1846, får
Kollegium, i afseende på den af Revisorerne väckta fråga om dessa
fonders sammanslagning, anmäla, att begge fonderna visserligen varit
afsedda för samma ändamål eller den inhemska ull-produktionens befrämjande;
men då, på sätt ofvan är omförmäldt, utlåningen från de
medel, som bildat den äldre Ull-Diskonten, med år 1831 upphörde,
och behållningen å dessa medel till större delen blef disponerad för
andra i afseende på ullproduktionens befrämjande anbefallda åtgärder,
samt lånerörelsen efter nämnde tid öfvertogs af kreditiv-fonden, för
att, efter till en del förändrade grunder handhafvas, ansåg Kollegium
det vara lämpligt samt ledande till större redighet och klarare öfversigt
af dessa i så måtto skiljaktiga förhållanden, att 2:ne särskilda räkenskaper
öfver Ull-Diskontens medel uppgjordes, af hvilka den ena omfattade
den äldre Ull-Diskontens medel, under namn af gamla Ull-Diskontfonden
och den andra kreditiv-medlen under benämning af nya Ull-Diskontfonden.
I Kollegii tanke kan det icke med skäl sägas, att detta hittills följda
bokförings- och redovisningssätt är behäftadt med någon anmärkningsvärd
vidlyftighet, och Kollegium anser, att någon synnerlig lättnad, hvarken folden
redogörande eller den granskande är att vinna genom fondernas sammanförande
till en. Då emedlertid Revisorerne trott sig finna en sådan gemensam
redogörelse för hegge fonderna vara mera ändamålsenlig, får Kollegium
i underdånighet upplysa, att något egentligt hinder deremot icke möter
och öfverlemna!' till Eders Kongl. Maj:ts Eget nådiga afgörande, huruvida
nämnde förändring bör för framtiden iakttagas..
— 46 —
4:o Den af Revisorerne omförmälda redovisning för 1,700 R:dr
Banko, forsk juina, enligt Kongl. Brefvet den 29 September 1841, af de
s. k. tull- och beslagsmedlen till omkostnader för anskaffande af några
band- och strumpstolar från Tyskland, är numera lill Kollegium aflemnad
och till vederbörlig granskning remitterad.
5:o Revisorerne hafva ansett, att då deunder Kommers-Kollegii förvaltning
ställda extra licent-samt tull- och beslagsmedlen utgöra statsmedel,
desamma böra, i likhet med öfriga så beskaffade medel, ingå och redovisas
i sammanhang med Stats-verkets allmänna tillgångar, och för sådant
ändamål extra licent-ir edlen, genom vederbörade Magistrater, samt
tull och beslagsmedlen, genom General-Tull-Styrelsen, till Kongl. StatsKonloret
inlevereras, hvaremot ett lämpligt anslag till bestridande af
de utgifter, som af ifrågavarande medel hittills bekostats, kunde å Riksstaten
till Eders Kongl. Maj:ls disposition anvisas.
Hvad först angår extra licent-medlen, så utgöras dessa, på sätt
Revisorerne uppgifvit, af de särskilda afgifter, som vid jernvågarne i
Riket utgå af sådana utländska, i Sverige icke privilegierade fartyg,
hvilka derstädes intaga last af jern. Berörde från Magistraterna årligen
inflytande medel hafva ända till år 1825 ingått till Fullmäktige i
Jern-Kontoret, derefter till och med år 1832 uppburils af Direktionen
för Carl Gustafs Stads Gevärs-faktori och sedermera, på grund af Kongl.
Brefvet den 2 Mars 1833, levererats till Kommers-Kollegium, som
deraf bestridt följande derå anvista årliga utgifter, nemligen:
lönefyllnad till Borgmästaren i Eskilstuna Fristad B:ko R:dr 583: 16.
dito till Stads-läkaren derstädes  „ 359: 23.
dito till Skolläraren derstädes  ,, 66: 32
Tillsammans B:ko R:dr 1,009: 23.
hvarvid bör anmärkas, att som uti den Stads-läkaren tillagda lönefyllnad
ingår spanmål, beloppet deraf är beroende af Riksmarkegångspriset.
Ehuru de algifter, af hvilka extra licent-medlen bestå, äro af
så tillfällig beskaffenhet, att desamma icke kunna såsom någon gifven
statsinkomst beräknas och sålunda icke synas böra hänföras till statsmedel
i egentlig mening, likväl och då de utgifter, som å berörde medel
blifvit anvista, äro till visst årligt belopp bestämda, anser Kollegium
hinder icke möta, att dessa medel hädanefter ingå tili och redovisas
af Kongl. Stats-Kontoret, så vida en mot förenämnde utgifter svarande
årlig summa varder å Riks-staten anslagen, för att af Kollegium till
samma utgifters bestridande qvartaliter hos Kongl. Stals-Kontorel lyftas.
Under
— 47 —
Under detta vilkor har Kollegium, för sin del, icke något att erinra emot Revisorernes
ofvanberörde förslag.
Tull- och beslagsmedlen hafva tillkommit på grund af 3o §. i
Kongl. Maj:ts, med anledning af Rikets Ständers vid 1828 — i83o års
Riksdag yttrade önskan, den g November sitsnämnde år, utfärdade Förordning
till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor, deruti
föreskrifves, att dels 10 procent å Kronans behållning af försäljningssumman
för utländskt beslagsgods, som är till införsel förbjudet, dels en
fjerdedel af den tull, som kan komma att jemlikt 11 och 12 §§. erläggas,
dels slutligen ena hälften af behållna försäljningsvärdet för inhemska
tillverkningar, som efter 2 Kapitlet af högstberörde Kongl. Förordning
förbrutna dömas, skola afsättas och ingå till det särskilda anslag,
som af Kongl. Majrt till manufakturernas befrämjande disponeras. Enligt
berörde stadgande, hvilket uti de sedermera i enahanda ämne utfärdade
författningar är vordet bibehållet, samt på grund af Kongl. Brefvet
till Kommers-Kollegium af den 17 Mars i832, hafva nämnde tulloch
beslags-andelar årligen blifvit från Kongl. General-Tullstyrelsen till
Kollegium levererade, för att upptagas och redovisas i sammanhang med
öfriga till manufakturernas befrämjande anvisade, under Kollegii förvaltning
ställda allmänna medel.
Ifrågavarande tull- och beslagsmedel, som sålunda blifvit anslagna
såsom en godtgörelse till inhemska manufakturerna för den skada och
förlust, dessa, i följd af tullförfattningarnes öfverträdelser, kunna anses
hafva fått vidkännas, och hvilka medel utgå i det förhållande denna skada
varit större eller mindre, för att sedermera af Eders Kongl. Ma j:t till
nämnde näringars fördel, efter särskild nådig pröfning, användas, kunna
icke, i Kollegii tanke, hänföras till sådana statsmedel, som böra till
Stats-verket levereras och bland dess allmänna tillgångar redovisas. Häremot
är dessutom att anmärka, att den årliga redovisningen öfver influtna
tull- och beslagsandelar, som, i sammanhang med medlens öfverlemnande,
bör till Kollegium ingifvas, innefattar åtskilliga uppgifter och upplysningar,
som i afseende på bedömandet af den verkan, tullförfattningarnes
handhafvande medfört, äro för Kollegium af flerfaldigt intresse,
men för Kongl. Stats-Kontorets verksamhet måste anses främmande.
Derjemte förekommer, att utgifter af den beskaffenhet, som Eders Kongl.
Maj:t hittills anvisat att utgå af nämnde medel och som hufvudsakligen
8
48 —
bestått i understöd till resor i främmande länder, antingen för idkare,
till inhemtande af en mera fullständig kännedom af de till deras yrken
börande ämnen, eller för andre personer, till upplysnings vinnande om
industriens framsteg i dessa länder samt dermed gemenskap ägande iakttagelser,
äfvensom till bidrag för anställande af slöjd-expositioner här
i landet m. m., icke kunna på förhand beräknas till vissa årliga belopp,
utan måste i detta hänseende bero på de förhållanden, som för hvarje
särskildt fall utgöra föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Att nu, såsom Revisorerne föreslagit, till nämnde utgifters bestridande
å Riksstaten anvisa ett bestämdt årligt anslag, som icke finge öfverskridas,
låter icke, efter Kollegii åsigt, förena sig med ifrågavarande
medels bestämmelse samt den Eders Kongl. Maj:t tillkommande dispositionsrätt
deröfver.
På grund häraf och då det onekligen är lämpligast, att det Embetsverk,
som har till åliggande att till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdåniga
utlåtanden rörande ifrågaställda dispositioner å meranämnde
särskilda medel och i följd häraf bör äga kännedom om hvad deraf årligen
infljrter samt befintliga tillgångarne derå, jemväl har sig anförtrodd
uppbörden och redovisningen för det hela, anser Kollegium sig, för sin
del, icke kunna tillstyrka den föreslagna förändringen i levererings- och
redovisningssättet för dessa medel.
6:0 Af räkenskaperna öfver den under namn af Eskilstuna fristads
medel upptagna fond, hvilken utgöres af en del utaf köpeskillingen fölen
egendom i fristaden, som för längre tid tillbaka blifvit af allmänna,
till fristadens bästa anslagna medel inköpt, derefter varit till enskild
person för bedrifvande af smides-rörelse upplåten och år 1887 å offentlig
auktion försåld, hafva Revisorerne inhemtat, att dessa medel icke
blifvit i vidsträcktare mån anlitade, än att, på grund af Kongl. Brefvet
den i3 Februari 1839, ett belopp af 66 R:dr 3a sk. deraf årligen utgått,
att användas till premier åt elever i fristadens Elementar-skola,
hvaremot åtskilliga kostnader af dylik beskaffenhet, såsom aflöning åt
Borgmästaren, Läkaren, och Skolläraren i fristaden (till den del, hvartill
extra-licent medlen icke lemnat tillgång), reseunderstöd åt smidesgesällerne
Heljestrand, inköp af utländska smidesprofver och modeller,
arfvode för vården af fristadens modellkammare ni. m., blifvit af manufaktur-medlen
anvisade; med anledning hvaraf Revisorerne yttrat den
tanke, att Eskilstuna fristads-medlen i första rummet böra användas
49 —
till bekostande af sådana åtgärder, som afse fristadens allmänna gagn
och bästa, samt först sedan nämnde medel blifvit härtill medtagna, fråga
uppstå om manufaktur-medlens begagnande forså beskaffade utgifter.
Kollegium finnér sig så mycket heldre böra instämma i Revisorernes
åsigt om ändamålet med ofvannämnde Eskilstuna fristadsmedel, som
densamma fullkomligt öfverensstämmer med hvad, genom Kongl. Brefven
af den i Mars 1834 och den 17 November 1837, är rörande dessa
medels användande i nåder stadgadt. Enligt Kongl. Maj:ts, uppå Kollegiiunderdåniga
hemställan, medelade nådiga förordnande af sistnämnde dag, blef
också ena hälften afden för ofvanberörde egendom influtna köpeskilling använd
till ett för fristaden särdeles vigtigt och gagnande ändamål, nemligen
till bidrag för en tillbyggnad af skolhuset derstädes; hvarefter och
sedan Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref af den 6 Februari i839, tillåtit, att
återstoden af nämnde köpeskilling, 2,000 R:dr B:ko, finge af Kollegium tills
vidare förräntas, Kongl. Maj:t, under den 13 Februari sistberörde år, i
nåder förordnade, att af räntan å nämnde kapital skulle användas 66 Rd:r
32 sk. årligen till premier åt eleverne vid nämnde skola.’
I afseende på de under revisions-åren förefallna utgifter, som Revisorerne
anmärkt vara af beskaffenhet att afse Eskilstuna fristads allmänna
gagn och bästa, men blifvit af manufaktur-medlen bestridda, får
Kollegium i underdånighet upplysa, att, hvad beträffar den hufvudsakligaste
af nämnde utgifter, nemligen den till rese-understöd åt smides-gesällerne
Heljestrand samt inköp af utländska smidesprofver och modeller,
densamma icke bör betraktas så som endast och allenast åsyftande en fördel
för Eskilstuna fristad, utan jemväl afseende befrämjandet af inhemska
smides-manufakturen i allmänhet, och att i öfrigt kapital-återstoden
af Eskilstuna fristads medel icke på långt när varit tillräcklig för denna
utgift, som således i allt fall, till stor del, måst anvisas å manufaktur-medlen
I händelse nämnde kapital-återstod blifvit, såsom Révisorerne
ansett böra ske, använd till bidrag för ofvanberörde rese-understöd
och inköp af prof eller modeller och till bestridande af den årliga lönefyllnaden
för fristadens tjenstemän m. fl. dylika årliga utgifter, hade
Eskilstuna fristads-medlen, antingen genast eller åtminstone inom kort
tid, varit alldeles medtagna, och manufakturmedlen sedermera fått anlitas,
icke blott för dessa utgifter, utan jemväl för ofvannämnde skolpreinier.
Vid sådant förhållande har Kollegium, för sin del, ansett det närmare
instämma med det ändamål, för hvilket ifrågavarande medel till
-
— 50 —
kommit, att tillsvidare och intilldess någon åtgärd almera ali mänt gagn
för Eskilstuna fristad erfordrade deras användande, för en sådan utgift
reservera dessa medel och under tiden med den odisponerade räntevinsten
öka kapitalet.
7:0 Revisorerne hafva af räkenskaperna öfver manufaktur-, tull- och
beslags- samt Eskilstuna fristads-medlen funnit, att af de behållningar
å nämnde medel, sorn Kollegium, enligt Kongl. Brefvet den 6 Februari
i83g, äger utlåna, lån blifvit meddelade åt personer, anställde inom Kollegium;
hvilket förhållande, ehuruväl emot den för lånen ställda säkerhet
icke något varit att erinra, synts Revisorerne mindre lämpligt.
Rörande detta ämne får Kollegium i underdånighet anmäla, att då
Kongl. Maj:t, med afseende å fördelen för det allmänna, att sådana Statens
medel, som för tillfället icke behöfde användas, gjordes räntebärande,
så vidt sådant kunde ske, utan att derigenom längre uppehåll eller
hinder uppkomme för dispositionen och lyftningen af samma medel när
så erfordrades, genom högstberörde nådiga Bref bemyndigade Kollegium
att utlåna behållningarne af ofvan omförmälda, under Kollegii förvaltning
ställda, allmänna medel, skedde sådant under följande vilkor, nemligen:
att lånen skulle meddelas på korta uppsägningstider och emot den ränta,
som kunde erhållas; att denna sistnämnde borde tillgodoföras den fond,
hvaraf lånet utgick, samt att Statens rätt genom fullgod säkerhet betryggades.
Dessa nådiga föreskrifter liar Kollegium ställt sig till nogrann
efterrättelse. Hvarken vid ofvannämnde tillfälle eller sedermera har Kongl.
Maj:t förordnat, att något särskildt eller annat ändamål med ifrågavarande
medels utlåning, än desammas förräntande, borde af Kollegium alses. Kollegium
har derföre vid dylika låns beviljande ansett låntagarens personliga
ställning böra komma i betraktande, endast såvida som densamma
vore af någon vigt för bedömandet af säkerheten i det hela; och då
Kollegium i detta sistnämnde afseende sökt iakttaga allt, som kunnat
betrygga från förlust å dessa utlåningar, hvilket torde vitsordas deraf,
att hittills ingen sådan förlust ägt rum, och icke ens någon anmärkning
i hänseende till säkerheten förekommit, torde Eders Kongl. Majit
i nåder finna Kollegium icke hafva åsidosatt något af hvad Kongl.
Maj:t angående förenämnde medels utlåning i nåder föreskrifvit.
Kollegium får derjemte i underdånighet upplysa, att af de 2:ne lån,
som under någon tid innehafts af personer, anställde inom Kollegium,
det ena numera är, efter uppsägning å låntagarens sida, till fullo
— 51
inbataldt, och att det qvarstående utgör ett belopp af 1,500 R:dr
Banko.
8:0. I afseende på Revisorernes anmälan, alt någon redovisning
öfver användandet af medel, som, genom Eders Kongl. Majrts nådiga
Bref af den 12 Augusti 1845, blifvit å handels- och sjöfartsfonden
anvisade, att af Kollegium uppbäras för anskaffande af unions-vapen och
flaggor, enligt fastställd ny modell, vid de Svenska och Norska Konsuls- och
vice Konsuls-stationer, der Kollegium kunde finna sådant erforderligt,
ännu icke hunnit uppgöras, har Kollegium skolat i underdånighet upplysa,
att den vidlyftiga skriftvexling med i flera verldsdelar anställde Konsuler,
som måste föregå bestämmandet af de platser, för hvilka Kon~
sulats-vapen och flaggor borde anskaffas, derefter förfärdigandet och afsändningen
af dessa vapen och flaggor, insändandet af Konsulernes
qvittenser öfver desammas mottagande, samt slutligen uppgörandet af
redovisningen för de å ifrågavarande anslag lyftade medel, erfordrat en
tid, som ännu icke gjort det för Kollegium möjligt att bringa samtliga
dessa åtgärder till slut, men att Kollegium förmodar sig blifva i tillfälle
att inom några månader härefter afgifva fullständig redogörelse för
det Kollegium i omförmälda afseende lemnade nådiga uppdrag.
9:o Vid anställd inventering af fondernas låne-handlingar har, i
afseende på ett, jemlikt Kongl. Brefvet af den 19 December 1835,
Eskilstuna fristad rneddeladt lån utur Manufaktur-Diskontfonden, stort
18,298 R:dr 20 sk. 1 rst., för inköp af åtskilliga i nämnde stad befintliga,
Kronan tillhöriga, vattenverk och byggnader, den anmärkning hos
Revisorerne förekommit, att för nämnde lån, hvarå fristaden, genom,
dess Äldste och Drätsel-Kommission, till Kollegii ordres afgifvit behöriga
förskrifningar, någon intecknings- eller annan laga säkerhet icke
blifvit ställd, ehuruväl det emellan Kongl. Krigs-Kollegium, å Kronans
vägnar, och fristaden angående ifrågavarande vattenverk och byggnader,
den 15 September 1836, upprättade, på KommersKoliegium öfverlåtna
och bland handlingarne befintliga köpe-kontrakt blifvit intaget uti
Yester-Rekarnes Härads-Rätts inteckningsprotokoll för den 7 Mars 1837,
hvilket förhållande sedermera uti protokollet för den 12 November 1846
anteck näts.
I afseende på denna fråga inhemtas af det utaf Revisorerne åberopade
Kongl. Brefvet den 19 December 1835, att Kongl. Maj:t, som
i nåder bifallit, att den för inköp af ofvan nämnde, Kronan tillhöriga,
men för fristaden behöfliga vattenverk och byggnader erforderliga summa
finge såsom lån af Manufaktur-Diskontfonden förskjutas, emot det att
— 52 —
fristadens innevånare, genom dess Drätsel-Kommission, förbunde sig
att årligen afbetala 7 procent af primitiva kapitalet, hvaraf fonden skulle
godtgöras med 4 procent i ränta och återstoden afgå på kapitalet. Till
underdånig följd häraf, hafva, i mån af berörde låns utassignering,
fristadens innevånare, genom deras Äldste, Drätsel-kammare och Magistrat,
till Kollegium utfärdat behöriga skuldförbindelser å lånebeloppet,
tillsammans utgörande 18,298 R:dr 20 sk. 1 rst. Banko. Om ställande
af annan säkerhet eller särskildt hypothek för detta lån har Kongl.
Majit icke i nåder förordnat, och, för sin del, har Kollegium ansett de
afgifna skuldehrefven innefatta en fullt nöjaktig garanti för lånets behöriga
betalning, hvilken garanti, i mån af ett under sednare åren
tilltagande välstånd inom nämnde fristad, ytterligare ökats. Också
hafva de hittills förfallna årliga afbetalningarne blifvit ordentligen fullgjorda,
så att Manufaktur-Diskontens fordran numera är minskad till
11,874 R:dr 18 sk. 8 rst. Banko.
Derjemte får Kollegium, med anledning af Revisorernes framställning
rörande detta ämne, i underdånighet anmäla, att som, enligt
högstberörde Kongl. Bref afår 1835, vissa särskilda vilkor blifvit fästade
vid äganderättens till ifrågavarande fasta egendomar och lägenheter avstående
från Kronan till Eskilstuna fristad, hvaribland må nämnas,
att desamma icke fingo, utan Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, någonsin
alhändas fristaden, eller de dertill börande vattenfall användas lör andra
inrättningar och behof, än sådana, som för smidesmanufakturen
erfordras, samt att i intet afseende någon inskränkning i Krono-gevärslaktoriets
bebölliga vattendrift, till följd af köpslutet, hvarken då eller framdeles
finge äga rum, i följd hvaraf hvarje, å fristadens sida, skeende
anläggning af nytt verk eller utvidgning af förut befintliga borde till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning i underdånighet anmälas, m. m.; så blefvo
dessa vilkor intagna uti det emellan Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
Krigs-Kollegium och fristaden, den 15 September 1836, upprättade
köpekontrakt, och 14 §. i samma kontrakt innehåller, att till Kronans
säkerhet för fullgörandet af berörde vilkor skulle köpekontraktet i
Vester-Rekarnes Härads-Rätts inteckningsprotokoll intagas, hvilket ock
första gången skedde den 7 Mars 1837. Denna åtgärd är således icke
vidtagen med afseende å Manufaktur-Diskontens fordran bos fristaden,
men då Kongl. Krigs-Kollegium, efter erhållen full liqvid för köpeskilii
ngen, på Kommers-Kollegium öfverlåtit nyssnämnde för särskildt
ändamål tagna inteckning samt till Kollegium öfverlemnat original
köpe-kontraktet, har Kollegium funnit sig böra i gällande kraft bibe
-
— 53 —
liålla berörde inteckning, så länge Kollegium af samma kontrakt är innehafvare,
och derföre år 1846 låtit förnya inteckningen.
Den nådiga remissen återställes i underdånighet, och Kollegium
framhärdar med djupaste vördnad,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
undersåter och tjenare,
C. !». SKOG1AK.
J. N Borelius.
Stockholm den 31 Januari 1848.
Rob. Engelke.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS MARCUS & COMP., 1848.
RIKETS HÖGLOFL. STÄNDERS
år 1847 församlade
REVISORERS
1! ERÄTTELS E
om granskningen af
IIIK8GÄLDS-KONTORETS
förvaltning oeh räkenskaper
samt
GÖTHA KAML-BOLAGS
och
MALMÖ i. <1. DlSKOAT-IAKÄTTi\mGAH8
utredning.
—1 —
STOCHHOLM,
tryckt hos Isaac Marcus
1847.
| \ V<fri
Efter fulländandet af den granskning, i afseende på RiksgäldsKontorets
tillstånd och förvaltning, hvilken, enligt 68 § Riksdagsordningen
och Rikets Sländers, till efterrättelse härvid, utfärdade
Instruktion, ålegat undertecknade, inom Riks-Slånden i föreskrifven
ordning utsedde och genom Kongl. Kungörelsen den 25:te sistlidne
Juni sammankallade, Revisorer, få undertecknade, angående denna
revisionsförrättning samt hvad derunder förekommit och ansetts böra
för Rikets Höglofliga Ständer anmälas, afgifva nedanstående Berättelse:
Vid Revisorernes första sammanträde, den I5:de nästlidne September,
blefvo samtliga, uti Revisions-Instruktionens Irsta § uppräknade
Berättelser till Revisorerne aflemnade: Och sedan Revisorerne
dels häraf och dels af den till Rikets Ständer vid 1845 års Statsrevision
afgifna Berättelse angående granskningen af Riksgälds-Kontorets
förvaltning och räkenskaper inhemtat, att de öfver förvaltningsåtgärderna
vid detta Verk hos Fullmäktige förda protokoller då
blifvit genomgångna och lästa till och med den I5:de September samma
år, samt att dåvarande Revisorer tagit kännedom om Kommissariatets
protokoller till slutet af nästföregångne Augusti månad och granskat
Riksgälds-Kontorets hufvudböcker för åren 1843 och 1844, halva
nu församlade Revisorer fortsatt granskningen af besagde förvaltningsålgärder
till och med den dag, flå revisionsförrättningen börjades;
i hvilket afseende Revisorerne Jäst och genomgått Fullmäktiges
protokoller från medlet af September 1845 till samma tid innevarande
år; hvarjemte de, från nyssnämnde månads början till slutet
af nästlidne Augusti, hos Kommissariatet förda protokoller blifvit
af Revisorerne lästa; och hafva Revisorerne likaledes granskat de
inom Riksgälds-Kontoret för de tvenne sednast förflutna åren, 1845 och
1846, upprättade och afslutade hufvudböcker samt öfriga räkenskaper.
Enligt hvad de sålunda granskade räkenskaperna ådagalägga, ut-Riksgälds-Kongjorde
Riksgähls-Kontorets skulder, utom de inom linien upptagna lorets skulder,
summor, men med inberäkning af oinlösta Riksgäldssedlar och Kopparskiljemynts-polelter,
motsvarande i Bankomynt 361,801 R:dr 29 sk.
— 2 —
6 rst., vid 1844 års slut, ett sammanlagdt belopp af R:dr 4,773,682: 42. 3.
hvaraf den räntebärande skulden
uppgick till 4,152,618:
och den icke räntebärande följaktligen
till  621,064:. 42 3.
Dessa skulder hafva under '
loppet af åren 1845 och 1846
ökats genom tillkomna nja skulder
med  774,002: 35. 10.
nemligen:
för inteckningen i det till lokal
för Riks-Arkivet inköpta hus,
kapital, 11,600 Rdr och ränta ,
725 R:dr, . 12,325:
„ det vid 1846
års utgång begagnade
belopp
af Riksgälds-Kontorets
kreditiv å
Rikets Ständers
Bank . 759,969:19. 10.
„ influtna medel
å en, vid
inlösandet af
bortstulna
obligationer,
deponerad
inteckning . 1,708: 16, —
Rdr 774,002: 35. 10.
och genom förökning af de äldre
skuldernas belopp med . 3,481: 17. —
nemligen:
genom ökning af
den för ekeplanteringar
afsatta fond
R:dr 469:16. 8.
Transport: 469:16. 8. 777,484: 4.10. 4,773,682:42. 3.
Transport: 469:16. 8. 777,484: 4.10.
genom ökning af
Hjelmare
kanal- och
sluss-verks
reparationsfond
. . . 1,962:13. 7.
„ ökad ränte
skuld.
. . 1,049:34. 9.
Rrdr 3,481:17. —
Men då från de sålunda
tillkomna nya och ökade skuldernas
sammanlagda belopp . 777,484: 4. 10.
afräknas den skuldförminskning,
hvilken undersamma tid åstadkommits
genom
aJ invexling
af Riksgäldssedel1
och Kopparskil
jemyntspoletter,
motsvarande
i Bankomynt
. R:dr 12,340:16. —
b) infriande
af förfallna obligationer
för
Statsverkets
skuld till Rikets
Ständers Bank 176,000; — —
c) utbetalning
af inne- ,
stående brud
gåfvovinster
. 1,200:
d) dito af
den afsalia fonden
för Strömsholms
kanal
-
4,773,682:42. 3.
Transport: 189,540:16.
777,484: 4.10. 4,773,682:42. 3.
— 4 -
Transport: 189,540: 16.— 777,484:4 10. 4,773,682:42. 3.
och slussverks
ombyggande . 60,000: — —
och e) a Horing
af de vid
preskriptionstidens
slut, den
1 Januari 1846,
icke inlösta
Riksgäldssedlar
412,828 R:dr’
45 sk., eller i
Banko . . . 275,219: 14. —
524,759: 30. —
så visar sig, alt den egentliga
tillökningen i Riksgälds-Kontorets
skulder, enligt detta Verks
räkenskaper, utgjort endast  252,724:22.10.
Och uppgingo således ifrågavarande skulder, den 3i
December 1846, till ett sammanräknadt belopp af R:dr 5,026,407; 17. 1.
af hvilken summa 4,109,781 R:dr 35 sk. 8 rst. voro
räntebärande och 916,725: 30. 5. räntefri skuld.
De skulder, som finnas förda inom linien i Riksgälds-Kontorels
räkenskaper och hvilka vid slutet af år 1844 utgjorde 4,218,787 R:dr
5 sk. 5 rst., hafva under de tvenne nästpåföljde åren likaledes ökats
med 60,000 R:dr eller med de, eldigt Rikets sednast församlade Ständers
beslut, från Kongl. Stats-Kontoret till Riksgälds-Kontoret öfverlemnade
och på sådant sätt bokförda äldre depositionsmedel; hvadan
sistnämnde skulders belopp vid detta års början var 4,278,787 R:dr
5 sk. 5 rst.
Riksgälds-Kon- Riksgälds-Kontorets räntebärande fordringar och tillgångar uttorets
tillgångar, gjorde vid 1844 års slut ett kapitalbelopp af R:dr 4,169,585: 17. 4.
samt de öfriga tillgångarne, återstoden af det, för
Riksgäldssedlarnes och Kopparpoletternes invexling, å
särskild räkning i Banken afsatta belopp, 361,801 R:dr
Transport: 4,169,585: 17. 4.
Transport: 4,169,585:17. 4.
29 sk. 6 rst., häruti inberäknad,  3,043,395:34. 2.
tillsammans R:dr 7,212,981: 3. 6.
utom de inom linien i räkenskaperna upptagna fordringsposter.
Under åren 1845 och 1846, har nyssberörde fordringars och tillgångars
nu uppgifna belopp R:dr 7,212,981: 3. 6.
blifvit minskaät genom
a) verkställda liqvider, med R:dr 2,080,883: 20. 9.
b) afskrifning af ett i Kronans
egendom Marieberg intecknadt
lån  14,000:
c) dito af en del utaf RiksgäldsKontorets
fordran, i anledning af
det uti Olssonska egendomen i
Wenersborg intecknade byggnadslån
, .
1,185: 2. 6.
cl) dito af utbetalda förskotter
till kostnader för 1844 och 1845
års Riksdag  117,257: 29. 4.
e) redovisande af utanordnade
förskotter till utgifter vid Rikets
Ständers bus och tidningstämp
-
102: 18.
eller med tillsammans R:dr 2,213,328: 22. 7.
från hvilken summa dock böra
afdragas de under dessa tvenne
år tillkomna och ökiuie fordringar,
nemligen:
för utbetalda kreditiv-summor
. . R:dr 486,380: — —
„ utgifna ian . 210,482:20. 7.
„ deponerade
medel . . . 197,366:32. —
„ ytterligare
upplupen ränta
å Hjelmare
Transport: 894,229: 4. 7. 2,213,328: 22. 7. 7,212,981 3. 6.
— 6 —
Transport: 894,229: 4. 7. 2,213,328: 22. 7. 7,212,981: 3. 6.
kanal- och slussverks
reparationsfond
.... 1,962:13. 7.
för utbetaldt förskott
till betäckande
af bristerna
i förlagsan
slagen
för 1845 416,000:
„ dito till kostnader
för instundande
Riksdag 5,494: — 5.
„ oredovisade förskotter
till expenser
554:35. -
1,318,240: 5. 7.
utgörande således den 'verkliga
minskningen af Jliksgälds-Ko/itorrt
s fordringar och öfriga tillgångar
......
895,088: 17.
genom hvilken minskning, samma fordringar och
tillgångarj vid 1846 års slutj hade nedgått till ett
belopp af R:dr 6,317,892: 34. 6.
deraf de räntebärande tillgångarne utgjorde
R:dr 2,540,666: 5. 4.
och de icke räntebärande således „ 3,777,226: 29. 2.
De inom linien i räkenskaperna förda fordringar och tillgångar,
hvilka vid slutet af år 1844 uppgingo till . R:dr 1,528,355: 38. 5.
hafva under sednast förflutna tvenne år ökats genom
upptagandet derstädes af det, vid 1845 års början,
i Riksgälds-Kontoret innestående, men under
samma år uttagna belopp utaf 1830 års kreditiv för
spanmåls-undsättningar . . .
230,000:
och uppgingo följaktligen de sålunda bokförda till- "*
gångarne vid sistförlidna års utgång till . . R:dr 1,758,355: 38. 5.
Bil Lit. A. För att meddela en närmare upplysning ej mindre om beskaffenheten
af Riksgälds-Kontorels samtliga skulder och fordringar samt der
-
för sladgade och nu gällande betalningsvilkor, än äfven om de förändringar,
hvilka i dessa hänseenden under de 2;ne sednaste åren inträffat,
hafva Revisorerne deröfver låtit upprätta och under Lit. A. härvid
bifoga en dylik utförlig Tabell, som finnes bilagd 1845 års Revisionsberättelse;
utvisande denna tabell beloppet af hvarje särskild skuldoch
fordringspost vid början och slutet af den tid, hvarför RiksgäldsKontorels
räkenskaper af nu församlade Revisorer blifvit granskade.
På sätt af besagde tabell inhemtas, öfverstego Riksgälds-Kontorets Förändringen i
fordringar samt öfriga tillgångar, inom linien bokförda summor obe-^lk
räknade, samma Verks i räkenskaperna upptagna skulder, vid 1844 års e||a stfi]ininR"
slut, med R:dr 2,439,298: 9. 3.
och vid slutet af år 1846 med  „ 1,291,485: 17. 5.
Således har det öfverskott, hvilket räkenskaperna
för förstnämnde år utvisade, under derpå följde
tvenne år minskats med R:dr 1,147,812; 39. 10.
hvilken minskning nära motsvarar den, enligt sednaste Revisorers Berättelse,
under åren 1843 och 1844 uppkomna tillökning, 1,320,810
R:dr 6 sk. 5 rst., i Riksgälds-Kontorets behållna kapitalöfverskott vid
1842 års utgång. — Den under nu ifrågavarande tiderymd inträffade
förändring i Riksgälds-Kontorets finansiella ställning har dels föranledts
genom de vid sistförflutna Riksdagar beviljade och till utgående
från detta Verk anvisade extra eller tillfälliga statsanslag och dels förorsakats
genom de högst betydliga brister i förslagsanslagen för åren
1843 och 1844, sorn af Riksgälds-Kontoret måst godtgöras; hvarförutan
ofvan omförmälda lyftning af de, vid 1845 års början, i Kontoret innestående
spanmåls-kreditivmedlen minskat de bokförda lillgångarne,
enär Kontorets härigenom uppkomna ökade fordran för samma kreditiv,
såsom redan är anfördt, blifvit inom linien i räkenskaperna upptagen.
Utom nu meddelade uppgifter, hvilka grunda sig på af slutade och skuldernas och
under denna revision granskade räkenskaper, hafva Revisorerne trott tiiigångarnes
sig jemväl böra anföra nedanstående, ur Fullmäktiges Berättelse hem-bel°PP den 30
tade upplysningar, angående Riksgälds-Kontorets skulders och tillgän- 1
gars ungefärliga belopp vid medlet af innevarande år:
Enligt nyssnämnde Berättelse, utgjordes de räntebärande skulderna,
den 30 sistlidne Juni, af:
— 8 —
a) ouppsägbara obligationer R:dr 6,750: — —
b) återstående obligationer för Rikets Ständers
Banks försträckningar under 1808 och 1809 års krig. 3,344,000: — —
c) ett från Banken vid innevarande års början
erhållet lån  300,000: — —
cl) uti Riksgälds-Kontoret innestående byggnadsoch
reparationsfonder för Götha-, Södertelje- och
Strömsholms kanaler  535,868: — —
e) dito ekeskogsmedel
182,444: 4. 2.
f) det i Riksarkivets hus intecknade kapital . 11,600: — —
tillsammans R:dr 4,380,662: 4. 2.
hvarför räntan var upptagen till 5 procent årligen
å R:dr 144,218: — —
till 4i procent dito å . . . „ 300,000: — —
och till 4 procent dito å . . „ 3,936,444: 4. 2.
S:a R:dr 4,380,662: 4. 2.
samt de räntefria skulderna af:
a) förfallna obligationer, med derå upplupna räntor,
R:dr 4,320: 10. 5.
b) obetalda intressen å den
ännu räntebärande skulden, kalkylationsvis
beräknade till samma
belopp, som dessa intressen
vid årets början utgjorde, eller „ 31,915: 46. 9.
c) återstoden af den s. k. brudgåfvofonden
samt outtagna insatser
för en inställd lotteridragning
„ 22,828: 38. 7.
d) Hjelmare kanal- och slussverks
reparationsfond . . . ,, 21,106: 24 4
e) deponerade medel . . „ 502: 34. —
samt f) de icke invexlade kop
parpol
etter na, uppgående i Bankomynt
till ett belopp af . „ 74,135: 15. 6.
154,809: 25.
Summa Skulder R:dr 4,535,471: 29. 9.
Vid
— 9 —
Yid samma ticlepunkt bestodo tillgångarne af:
l:o räntebärande fordringar och tillgångar,
a) låneunderstöd för bibliotheksbyggnaden i Upsala
samt utvidgandet af Carlstads Läroverk R:dr 42,000: — —
b) byggnadslån till städerna Norrköping, Borås,
Wenersborg, Söderhamn och Wexiö å ett samman
räknadt
återstående kapitalbelopp af „ 369,787: 18. 8.
c) lån till Carlskrona stads pastorat . . „ 11,369: 34. —
d) dito för fyr- och båk-inrättningarnes förbättrande
86,699: 45. 7.
e) dito till städerna Ystad, Malmö och Linköping
för hamnarbeten „ 58,906: 34. 3.
f) dito för Landshöfdinge-ackordernas inlösande „ 135,500: — —
g) tills vidare förräntade medel genom uppköpta
eller belånade obligationer „ 1,108,150: — —
tillsammans R:dr 1,812,413: 36. 6.
å hvilket kapitalbelopp räntan beräknades efter 5
procent för R:dr 63,900: — —
efter 4| dito för
1,130,949: 45. 7.
efter 4 dito för
365,896: 19. 1.
efter 3 dito för „ 251,667: 19. 10.
S:a R:dr 1,812,413: 36. 6.
2:o fordringar, linar för ränta efter vissa
års förlopp kommer att erläggas:
a) det staden Wexiö efter 1843 års eldsvåda
beviljade byggnadslån . R:dr 240,000: — —
b) lån för nya Stiftskyrkan i
Hernösand och Skolhuset i Nyköping
43,000: — —
c) dito för återuppbyggandet
af Conradsfors bruk . . . „ 30,000: — —
d) hamnbyggnadslån till städerna
Warberg, Cimbritshamn,
Carlshamn och Sölvitsborg . „ 90,000: — —
Transport: 403,000: — — 1,812,413: 36. 6.
— 10 —
Transport: 403,000:" — — 1,812,413 36. 6.
e) lån för upprensning afse- '
gelleden till Söderhamn . . „ 10,000: — —
f) dito till vattenaftappnin
gar
och andra odlingsföretag „ 230,852: 10. 1.
643,852: 10. 1.
3:o öfriga tillgångar :
a) fordringar af städerna Landskrona och Öregrund
R:dr 11,583: 16. —
b) dito för lyftade kreditiver,
de inom linien förda kreditivfordringar
oberäknade, . „ 532,157: 41. 3.
c) förskottsvis utbetalda anslagssummor
och ersatta brister i
statsanslagen 882,597: 13. 11.
d) förskjutna Riksdagskostnader
och oredovisade förskotter
till expenser m. m. . . . „ 12,533: 15. 2.
e) tvenne f. d. Nummerlotteriets
fordringar . . . . „ 672: 32. 9.
f) fordran hos Hjelmare
kanal- och slussverks bolag samt
dess Direktion „ 21,106: 24. 4.
g) räntefordringar, kalkylationsvis
upptagna till desammas
belopp vid årets början, . „ 49,062: 33. 10.
Ii) kontant behållning å Riksgälds-Kontorets
inkomst- och utgiftsräkning
i Rikets Ständers
Bank
972,961: 5. 2.
i) behållningen af den å
Riksgälds-Kontorets särskilda räkning
i Banken afsatta fond för
Riksgäldssedlarnes och kopparpoletternas
invexlande . . . „ 349,354: 29. 6
k) värdet å det af RiksgäldsKontoret
begagnade hus . . „ 60,000: — —
2,892,029: 19.11.
Summa tillgångar R:dr 5,348,295; 18. 6.
Yid jemförelse emellan nu uppräknade tillgångar
och Riksgälds-Kon lorets ofvan uppgifna skulder
vid slutet af innevarande års Irsta hälft . . Rrdr 4,535,471: 29. 9.
befinnes, 'att de förra då öfver stego de sednare
med  Rrdr 812,823: 36. 9.
Dock förekommer i afseende på detta kapital-öfverskott samma förhållande,
som, i fråga om det uti 1845 års Revisionsberättelse uppgifna
enahanda öfverskott, anmärktes, nemligen: att då de vid 1840 och
1841 samt 1844 och 1845 års Riksdagar Riksgälds-Kontoret ålagda,
men ännu ej verkställda, utbetalningar icke blifvit såsom skulder eller
gravationer i detta Verks räkenskaper upptagna, ehuruväl de för samma
utbetalningar anvisade tillgångar redan till största delen influtit
och hufvudsakligen åstadkommit den behållning, räkenskaperna utvisa,
så måste omförmälde öfverskott minskas i den mån dessa återstående,
utan återbetalningsskyldighet beviljade, extra eller tillfälliga
statsutgifter komma att af Riksgälds-Kontoret bestridas; Och som de
Riksgälds-Kontoret ännu åliggande dylika utbetalningar, på sätt längre
fram i denna Berättelse skall ådagaläggas, icke obetydligt öfverstiga
det belopp, nyss uppgifna öfverskottssumma numera utgör, kommer
samma öfverskott att helt och hållet försvinna genom verkställandet
af besagde utbetalningar. Derjemte och under åberopande af hvad
Revisorerne här nedan yttrat, angående den i Riksgälds-Kontorets räkenskaper
upptagna behållning utaf fonden för Riksgäldssedlarnes inlösning,
anse sig Revisorerne böra erinra, hurusom åtskilliga bland ofvan
uppräknade fordringar icke utgöra någon verklig tillgång för Riksgälds-Kontoret,
helst de'komma att ur räkenskaperna afföras, så snart
föreskrifna redovisningar derför blifvit afgifna, eller Rikets Ständer hunnit
pröfva och bifalla ifrågaslällde afskrifningar af sådana medel, deraf
någon' inbetalning icke vidare är att motse; och få Revisorerne, beträffande
särskilt Riksgälds-Kontorets, till sistnämnde kathegori hörande,
fordran för det oersatta beloppet utaf den under 1834 och 1835
års Riksdag anvisade och lyftade kredilivsumma för kostnader till följd Afskrifning
af cholera-farsoten, instämma uti sednast församlade Revisorers (sid. 9 choiera—10
i deras Berättelse) gjorda hemställan, i afseende på afskrifvandet 1ircditi'et.
af denna fordrans ännu återstående belopp, 60,363 R:dr 41 sk, 3 rst,
12 —
Riksgälds- Till upplysning om Riksgälcls-Kontorets inkomster och utgifter
komsta* och mlder de 2:ne år, hvilkas räkenskaper den nu verkställda revisionen
utgifter. omfattat, hafva Revisorerne låtit uppgöra ett sammandrag af de i dessa
räkenskaper förekommande kassaräkningar, hvilket under Lit. B. finnes
' ' bifogadt; hvarjemte Revisorerne, för att underlätta öfvei’sigten och jem
förelsen
af så väl de till Riksgälds-Köntoret under hvartdera året influtna
summor, som derifrån utbetalda medel, ansett sig, lika med
föregående Revisorer, höra i sjelfva Berättelsen intaga en särskild, under
vissa hufvudtitlar sammanfattad, uppgift ä samma inkomsters och
utgifters belopp under hvartdera revisions-äret.
Inkomster: under år 1815. under år 1846
Allmän bevillning samt tidningsoch
kortstämplings-afgifter, jemte
observationsmedel, . . . R:dr 2,056,590: 44. 5. 2,079,513: 29. 4.
Skatteköpeskillingar och ekeskogslösen.
Kapitalafbetalningar och räntor
å för vissa föremål eller under längre
tid beviljade lån „
Återbetalningar af lyftade kredi
tivmedel
Dito af tills vidare förräntade
medel, jemte derå upplupna och
godtgjorda räntor, .
Ersatta förskotter.
Återbekomna besparingar å utbetalda
anslagssummor. . . . „
Enligt Rikets Ständers beslut, till
Riksgäids-Kontoret öfverlemnade eller
för dess utgifler anvisade kontanta
tillgångar „
Deponerade medel. .
Orätt insatta medel.
Tillfälliga inkomster.
5,650:
16.
7.
6,684:
8.
1.
62,318:
36.
8.
80,793:
25.
1.
17,198:
47.
1.
29,387:
33.
5.
.
1,274,531:
19.
4.
976,908:
4.
-
1,842:
43.
8.
254,808:
38.
3.
3,381:
47.
9.
145:
31.
8.
1,378,570:
17.
3.
32,065:
40.
1,708:
16.
—
—
-
...
162,666:
32.
—
5:
37.
9.
245:
41.
Summa R:dr 4,801,799: 38. 6. 3,623,219: 42.10.
^ 8,425,019: 33. 4. -
13 —
Utgifter:
under år 1845. under år 1846*.
22,383:
253,454:
Årliga anslagen till Hans Maj:t
Konungen och till statsbehofvens
fylla lide samt med ordinarie statsregleringen
gemenskap ägande utbetalningar
R:dr 2,089,331:
Extra statsregleringen vid 1840
och 1841 års Riksdag tillhörande
anslags-summor, med undantag af
anslagen för folkundervisningen, „
Yid 1844 och 1845 års Riksdag
beviljade tillfälliga stats-utgifter utan
återbetalningsskyldighet . „
Utaf anslagen för folk-undervisningens
befrämjande „
Lyftade kreditivsummor. . . „
För vissa bestämda föremål beviljade
låneunderslöd och emot ålerbelalnings-skyldighet
meddelade
försk otter „
Kapital-afbetalningar och räntor å
Riksgälds-Kontorets skulder, utom
den för Strömsholms kanals ombyggnad
afsalia fond, „
Deponeradt belopp för fullföljden
af rättegången angående en gammal
kronofordran
Kostnader för Riksdagar och Statsrevisioner
samt aflöning och expenser
för Justitie-Ombudsmannen och
dess Expedition „
Förvaltnings- och uppbördskostkostnader
samt pensioner m. m. „
Restitutioner „
Tills vidare förräntade medel. „
41. 8. 2,211,360: —
424,201: 24. 6. 188,110: 15. 8.
906,362: 3. 5. 750,334: 13. 4.
3. g. 27,762: 12. 2-
— •— 502,580: — —
107,759: 39. 9. 107,952: 4. 7.
250,463: 2. 9. 247,883: 2. 9.
197,366: 32. — —
123,460: 5. 5. 20,396: 42. 7.
61,980:
41,953:
216,914:
38. 7. 59,536: 26. 3.
38. - 163,838: 23. 4.
31. 4. 214,121: 19.1—
Summa R:dr 4,695,631: 21. 2. 4,493,875: 15. 8.
— 9,189,506: 36. 10.
Allmänna
Bevillningens
belopp.
— 14 —
Vid ofvanstående inkomst- och utgifts-summors jemförande, visar
sig, att Riksgälds-Kontorets inkomster för år 1845 med 106,168 R:dr
17 sk. 4 rst. öfverstego utgifterna för samma år, hvaremot under år
1846 ett motsatt förhållande ägde rum, emedan inkomsterna då understego
utgifterna med icke mindre än 870,655 R:dr 20 sk. 10 rst.,
hvilket hufvudsakligen måste tillskrifvas den under sistnämnde år
verkställda lyftning af största delen utaf mindre krediti vet, samt då
äskad och erhållen godtgörelse för bristerna i Riksstatens förslags-anslag
för år 1845. Till följd af den härigenom föranledda skillnaden mellan
Riksgälds-Kontorets inkomster och utgifter under sistlidet år, har för
derunder förefallna utbetalningar ej allenast hela den vid årets början
innestående behållning å Kontorets inkomst- och utgifls-räkning i Rikets
Ständers Bank måst användas, utan äfven det å Banken för bestridande
af Riksgälds-Kontorets utgifter anvisade kreditiv betydligt
anlitas, så att deraf vid slutet af året voro uttagna R:dr 759,969: 19. 10.
hvilken1 summa motsvarar det belopp _, hvarmed
Riksgälds-Kontorets utgifter för begge åren 1845 och
1846, utgörande tillhopa . R:dr 9,189,506: 36. 10.
öfverstego samma års inkomster,
eller . . R:dr. 8,425,019: 33. 4.
med tillägg af den
vid 1844 års slut
innestående behållning
å Kontorets
förenämnde
Bankoräkning . 4,517: 31. 8.
■8,429.537: 17. -
Varande denna kreditivskuhl under loppet af näsllidne Maj månad
till fullo betald.
Under åberopande af hvad 1845 års Revisionsberättelse, sid. 12—14,
härom innehåller, få jemväl nu församlade Revisorer fortsätta de vid
föregående Revisionsförrättningar meddelade utredningar af det, i egenskap
af allmän bevillning, för hvart och ett år till Riksgähls-Kontoret
influtna och i dess räkenskaper redovisade beloppj häruti dock ej inberäknade
restantierna å, den under namn af centonal i 1835 års Bevillningsförordning
stadgade särskilda afgift. På sätt af åberopade Re
-
— 15 —
visionsberättelse inhemtas, hade, efter afdrag af utbetalda restitutioner
samt utaf Riksgälds-Kontoret förskottsvis godtgjorda taxeringskostnader
inom Stockholms stad, men med tillägg af 1841 och föregångna års
restantier, såsom allmän bevillning för är till detta Verk influtit,
eller vid derstädes förefallna ränteliquider innehållits, föreden 1 Oktober
1845, . .
R:dr 2,026,897: 28.
hvartill hör läggas den bevillning, hvilken för år
1842, och möjligen äfven för nästföregående år,
ytterligare ingått under 1845 års sista qvartal, eller
efter den tid, hvartill den af sednaste Revisorer härom
meddelade uppgift sig sträcker,  56: 46. 5.
Den Riksgälds-Kontoret alltså tillgodokomna bevillning
för år 1842 R:dr 2,026,954: 26. 5.
öfver stiger följaktligen denna afgifts i 1841 års Be
villningsförordning beräknade årliga belopp af .
2,000,000:
med R:dr 26,954: 26. 5.
Enligt hvad mera nämnde Berättelse vidare utvisar, hade Riksgälds-Kontoret
utaf den för är 1843 belöpande allmänna bevillningj
efter enahanda afdrag, under samina och nästpåföljande år samt de trenne
forsta qvartalerna af år 1845, uppburit tillsammans R:dr 2,009,446: 31. 9.
Sedermera hafva utaf 1843 års bevillning ytterligare
influtit följande belopp, nemligen:
under 4:de qvartalet 1845 . R:dr 233: — 8.
„ år 184Ö, med tillägg af restantier
å 1842 och äldre årens
bevillningsmedel, . . 4,230: 24. 1.
4,463: 24. 9.
tillsammans R:dr 2,013,910: 8. 6-
hvilken summa således med
13,910: 8. 6-
öfverskjuter det belopp, Rikets Ständer såsom allmän bevillning för år
1843 sig åtagit.
Af 1844 (°ers bevillning bade, efter enahanda
afdrag, jemlikt samma Revisionsberättelse, till och med
slutet af September månad 1845, influtit . . R:dr 1,898,025: 12. —
Efter denna tid, har den till Riksgälds-Kontoret
lefvererade uppbörd af sistnämnde bevillning utgjon.
unde Oktober, November och December|månader
1845 . . . R:dr 88,912: 12. 7.
Transport: 88,912; 12. 17. 1,898,025: 12. 4.
— 16 —
Transport: 88,912: 12. 7. 1,898,025: 12. 4.
under år 1846 .... „ 18,865: 42. —
„ 3:ne första qvartalerna af
innevarande år 1847, med
tillägg af restantier för
1843 och föregångna år, 3,753: 40. 6. ^ ^
Summa R:dr 2,009,557: 11. 5.
Och har således den för år 1844 influtna, allmänna
bevillning endast med  9,557: 11. 5.
öfverstigit den vid utfärdandet af då gällande Bevillningsförordning
påräknade årliga summa.
Såsom bevillning för år i845j har Piiksgälds-Kontoret dels fått
mottaga, dels vid derifrån utbetalda lifräntor samt upplupna intressen
å Trollhätte slussverks lottsedlar innehållit:
under samma år, den till Riksgälds-Kontoret derunder influtna bevillning
för arf oell testamenten häruti inberäknad, men det
utbetalda beloppet af Stockholms stads taxeringskostnader deremot
afdraget R:dr 29,161: 19. 3.
„ år 1846
1,953,648: 20. 8.
„ de trenne första qvartalerna af år 1847 . „ 24,946: 19. 4.
eller tillsammans R:dr 2,007,756: 11. 3.
hvilket belopp följaktligen med
7,756: 11. 3.
öfverskjuter den bevillningssumma, som i 1841 års Förordning finnes
uppgifven.
Utaf den allmänna bevillning, Rikets sednast församlade Ständer
för år 1846 sig åtogo till ett påräknadt belopp af R:dr 1,730,000:
har, med inberäkning af den under loppet af samma
år influtne arfs- och testamentsbevillning samt innehållna
räntebevillning, men med afdrag af derunder
godtgjorda taxeringskostnader samt restituerade bevillningsafgifter,
Riksgälds-Kontoret redan, före slutet af
nästlidne September månad, fått uppbära. . . . 1,787,633: 19. 3.
Enligt
17 —
Enligt hvad Fullmäktiges protokoller utvisa, hafva Fullmäktige, Tidningsstämmed
hänsigt till de nya och förändrade stadganden, rörande Tidnings- pelafgiften.
stämpel af gif temas beräknande och utgörande, hvilka förekomma i den
efter sednaste Riksdag utgifna stämplade Pappersförordning, funnit nödigt
meddela åtskilliga tillägg och förändringar uti förut gällande föreskrifter
i afseende på ticlningsstämplingens förrättande samt erläggandet
och redovisandet af derför fastställde afgifter. Af sådan anledning
och till åstadkommande af ökad kontroll samt dittills saknad
enhet uti redovisningen för den å särskilda orter verkställda stämpling
af tidningspapperet och för de i följd deraf influtna medel, hafva Fullmäktige,
ej allenast uti ett, i Författningssamlingen infördt, Cirkulär
till Kongl. Majrts samtlige Befallningshafvande sammanfattat de stadganden
och bestämmelser, som härvid skola tjena till efterrättelse, utan
äfven lastslällt och på enahanda sätt till vederbörandes kännedom
meddelat formulärer till de uti ifrågavarande hänseende erforderliga
redogörelser och sammandrag m. m. Likaledes hafva Fullmäktige, beträffande
slämplingen af papperet för de här i hufvudstaden utkommande
tidningar, utfärdat en särskild Instruktion för den RiksgäldsKontoret
tillhörande personal, som skall besörja denna stämpling; varande
alla sålunda meddelade nya och förändrade föreskrifter tillämpade
från och med den tid, då nu gällande stämplade Pappersförordning,
i fråga om tidningsstämpelafgifternas belopp, trädt i verkställighet.
Till upplysning om resultatet af de vid sednaste Riksdag vidtagna
beslut rörande nyssnämnde afgifts beräknande, få Revisorerne tilllägga,
att, enligt Riksgälds-Kontorets räkenskaper, har den till detta
Verk influtna tidningsstämpelafgift, från och med den 1 Juli 1846, då
det nya beräkningssättet tog sin början, till samma dag innevarande
år, utgjort 15,311 R:dr 5 sk. 8 rst., hvilken summa med nära 5,000
R:dr öfverstiger enahanda afgifts influtna belopp, 10,451 R:dr 46 sk.
11 rst., under tiden från och med den 1 Juli 1845 till och med den
30 Juni sistlidet år.
Sedan, af Riksgälds-Kontorets, under åren 1789—-1834, i allmän- Riksgäidssedna
rörelsen utgifna Kreditsedlar_, eller de så kallade Riksgäldssedlar- larne och den
ne, 17,155 R:dr 36 sk., motsvarande, efter 1802 års realisationsgrund, f“r d®ras ll1~
11,437 R:dr 8 sk. Banko, ytterligare blifvit under år 1845 invexladej tsTfond.3 ^
— 18 —
så utgjorde de vid sistnämnde års slut, enligt Riksgälds-Kontorets räkenskaper,
utelöpande dylika sedlar ett sammanräknadt belopp af
412,828 R:dr 45 sk., eller 275,219 R:dr 14 sk. Banko, hvarför vederbörande
sedelinnehafvare, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 14 Februari
1835, förlorat all rätt till betalning. — I anledning af sedermera
bos Fullmäktige väckt fråga, angående bokförandet af den behållning,
som, efter den för dessa sedlars inlösen sålunda stadgade preskriptionstids
förlopp, återstod af den fond, hvilken, till följd af Rikets Ständers
beslut vid 1823 års Riksdag, utaf Bankens medel blifvit afsatt
för invexlingen af Riksgäldssedlarne äfvensom Koppar skilj emynts-poletterna,
hafva Fullmäktige, enligt protokollet för den 13 Mars 1846,
förklarat: att då samma fond allt dittills varit bokförd såsom enjRiksgälds-Kontorets
tillhörighet, och då Rikets Ständer, hvarken vid sednast
förflutna eller föregångna Riksdagar, vidtagit något beslut angående
användandet, vare sig till afbetalning å Bankens fordran eller andra
föremål, af det öfverskott, som, efter det skyldigheten för Riksgälds-Kontoret
att inlösa meranämnde sedlar upphört, kunde förefinnas;
ansågo Fullmäktige sig icke befogade att i omförmälda hänseende
meddela någon annan föreskrift, än att ifrågavarande behållning,
deruti jemväl det belopp, som motsvarade de från Riksgälds-Kontoret
utgifna och ännu gångbara Kopparpoletterna vore inbegripet, borde fortfarande
i Riksgälds-Kontorets räkenskaper bland dess tillgångar upptagas,
med anteckning, att invisningar å samma behållning, under tiden
intill nästa Riksdag, icke finge utställas för annat ändamål, än invexlandet
af besagde Poletter. Till följd af detta förklarande och sedan
Fullmäktige derjemte förordnat, att beloppet af de Riksgäldssedlar, till
hvilkas inlösande Riksgälds-Kontoret, jemlikt ofvanåberopade preskriptionsförfattning,
icke vidare vöre förpiigtadt, borde ur Riksgälds-Kontorets
räkenskaper afföras, bär en samma belopp motsvarande kapitalvinst
för meranämnde Verk upptagits uti 1845 års hufvudbok, hvilken
vinst äfven inverkat på här förut uppgifna förhållanden mellan
Riksgälds-Kontorets tillgångar och skulder vid ej mindre nyssnämnde
och sistlidet års slut, än vid början af innevarande års tredje qvartal.
Dock som Banko-Styrelsen, i motsats med nu anförda åsigt, ansett,
att det, efter upphörandet af Riksgäldssedlarnes inlösning, befintliga
öfverskott af den härtill bestämda fond tillhörde Banken, samt
att det återstående beloppet deraf, då fonden icke för det afsedda ändamålet
vidare erfordrades, borde till sistnämnde Verk återgå; så har
samma belopp, jemlikt bemälte Styrelses föreskrift, blifvit från Riksgälds-Kontorets
räkning i Banken uttaget och disponeradt såsom afbe
-
- 19 —
talning å Bankens fordran för det tillskott, hvarigenom merberörde
fond uppkommit. Efter erhållen kännedom om den å Banko-Styrelsens
sida sålunda vidtagna åtgärd, hafva väl Fullmäktige i RiksgäldsKontoret,
medelst skrifvelse af den 8 Februari innevarande år, underrättat
förrbemälte Styrelse, alt de icke kunde godkänna samma åtgärd,
utan yrkade, att den af Banken disponerade behållningen måtte på
Riksgälds-Konlorets dervarande räkning åter insättas; å hvilket yrkande
Banko-Fullmäktige likväl, enligt deras härå aflåtna svar, icke fästat
afseende. Vid sådant förhållande, och då Fullmäktige i RikgäldsKontoret
al hvad Banko-Fullmäktige, till stöd för sitt förfarande, anfört,
icke funno någon anledning att frånträda det framställda yrkandet,
hafva förstnämnde Fullmäktige beslutat att hos Rikets nu sammanträdande
Ständer göra anmälan om hvad som uti omförmälda hänseende
förekommit, på det att bestämd föreskrift, huru med öfverskotta
af ifrågavarande fond bör förhållas, må varda af Rikets Ständer
meddelad. ,
Ehuru delta ärende således, till följd af Fullmäktiges nu anförda
beslut, kommer att blifva föremål för Rikets Ständers vidare pröfning ,
kunna Revisorerne dock ej underlåta uttala den åsigt, att det belopp,
liv; ironi fråga är, åtminstone icke för närvarande, kan anses såsom en
Riksgälds-Kontorets kapitalvinst; åberopande Revisorerne för öfrigt hvad
de, i anledning af den nu verkställda revisionen af Bankoverket, rörande
samma fråga yttrat.
Under den i Riksgälds-Kontoret ännu fortfarande invexlingen af
de från detta Verk, i början af innevarande århundrade, utgifna Koppar
skil jemy utspoletter å i och i sk. Riksgälds, har, sedan 1844 års
slut, sådant mynt till följande belopp i vexling influtit, nemligen:
år 1.845  R:dr 574: 36. —
„ 1846  „ 780: — —
och under Januari till och med Augusti månader 1847 „ 240: — —
Summa R:dr R:gs 1,594: 36. —
Enligt Riksgälds-Kontorets räkenskaper, skulle de ännu utelöpande
Kopparpoletten ut, vid nästlidne September månads början, utgöra
ett sammanräknadt belopp af R:dr 111,122: 47. 3.,
svarande emot 74,081 R:dr 47 sk. 6 rst. Banko.
Kopparskilje
mynts-polet
terna.
20 —
Granskning af Riksgälds-Kontorets till Revisorernes granskning nu aflemnade
Riksgälds-Kon- bufvudböcker för åren 1845 och 1846 hafva förut i detta Yerks Revitorets
hufvud- sjons_]£ontor blifvit reviderade; hvarunder någon anmärkning vid 1846
0ClCr' års hufvudbok icke förekommit, men i afseende på hufvudboken för
år 1845 samt dertill hörande verifikationer och räkenskaper har, enligt
en af Revisions-Kamreraren undertecknad och sistnämnde hufvudbok
bifogad handling, anmärkts, att det under samma år till Riksgälds-Kontoret
inbetalda kapital- och räntebelopp för 2:ne i särskilda
egendomar inom staden Borås intecknade byggnadslån, uti den öfver
dessa lån upprättade räkenskap, blifvit affördt å det ena lånet, i stället
för att mellan begge lånen fördelas. Denna oriktiga afföring har
dock, på sätt vederbörande låneinnehafvares conti utvisa, vederbörligen
rättats uti samma conti för år 1846.
Anmärkning Under den af Revisorerne verkställda granskning af 1845 års huf
vid
1845 ars vudbok bär dessutom blifvit anmärkt, att, oaktadt förre Nummerlotterihufvudbok.
J£0llektören I. A. Enggrens uppbörds-balans, 143 R:dr 5 sk. 8 rst.,
under nyssberörde år till fullo liqviderades och redovisades genom inbetalning
af 41 R:dr 42 sk. 11 rst., samt aflemnande af åtskilliga till
den kungjorda, men inställda ll44:de Nummerlotteri-dragningen af
Enggren försålda och sedermera åter inlösta lottsedlar, finnes endast
den inbetalda kontanta summan å nämnde balans afförd; hvaremot
det öfriga balansbeloppet, 101 R;dr 10 sk. 9 vst, eller den summa, insatserna
å de inlösta loltsedlarne utgjorde, blifvit upptaget såsom Riksgälds-Kontorets
återstående fordran vid årets slut. Likaså och, fastän
de sålunda infriade och aflemnade loltsedlarne äro bilagda verifikationerna
till samma hufvudbok, har Riksgälds-Kontorets skuld till ”lottsedel-innehafvare
för insatser uti omförmälda Lotteridragning,” in-och
utbalanserats med ett oförändradt belopp af 159 R:dr 36 sk.; hemställande
Revisorerne, att dessa oriktigheter måtte vid afslulamlet af innevarande
års hufvudbok varda rättade.
Bokföringen af I sammanhang med granskningen af Riksgälds-Kontorets hufvudeitra
och till- böcker, hafva Revisorerne ansett sig böra efterse, huruvida och på
falliga stats- p vaq säft cle förändringar i afseende på bokföringen inom delta
u gi erna. yerp^ hvilkas framtida iakttagande Fullmäktige, enligt sitt utlåtande
(sid. 63—64) öfver sednast församlade Revisorers anmärkningar, beslutat,
blifvit verkställda uti de räkenskaper, som derefter äro upprättade
och afslutade. Härvid hafva Revisorerne funnit, att den af
Fullmäktige föreskrifna särskilda räkenskap, eller så kallade Afräkningsbok
öfver alla af Rikets Ständer, i egejiskap af extra eller tillfälliga
statsutgifter j beviljade och till utgående från Riksgälds-Kon
-
tor et, enligt nu gällande Reglemente, anvisade anslags- och lånesummor,
blifvit upplagd och behörigen fortsatt för ej mindre de 2:ne
sednast förflutna än innevarande år; upptagande denna räkenskap uti
särskilda kolummer: l:o de §§ och mom. af Reglementet, hvarpå utbetalningarne
sig grunda; 2:o beloppet af hvar och en utaf Rikets
Ständer anvisad anslags- eller lånesumma samt hvad deraf för hvarje
år bör utbetalas; 3:o föremålet, hvartill stats-anslaget eller lånet
blifvit af Rikets Ständer beviljadt eller af Kongl. Maj:t disponeradt;
4:o nummer och datum å härom till Fullmäktige ankomna Kongl.
Bref; 5:o den för hvarje särskildt företag anslagna eller disponerade
summa; 6:0 dagen, då livart och ett häraf utbetaldt belopp anordnades;
7:o utbetalningarne under hvartdera af förenämnde trenne år,
samt deras totalsumma under alla tre åren; och 8:0 det vid slutet af
denna tiderymd icke uttagna, fastän disponerade anslags- eller lånebelopp.
Uti omförmälde afräkningsbok finnes dock ej någon egentlig hufvudräkning,
på sätt Fullmäktige förordnat; utan hafva, i dess ställe, upprättats
3:ne särskilda, för Revisorerne jemväl uppvista general-sammandrag!,
eller ett för hvartdera året, hvilka innehålla samma slutsummor,
som förekomma uti de sammandrag, sorn Fullmäktige föreskrifvit för de
3:ne hufvudtitlar, derunder stadganderna angående ofvanberörde utgifter
blifvit i nu gällande Reglemente sammanförda. Hvad Fullmäktige
föreskrifvit, rörande ifrågavarande räkenskaps afslutande' för
hvarje år samt fortsättande med in- och utgående balanser, är hittills
endast iakttaget i afseende på sammandragen. En sådan årlig afsilning
al den egentliga afräkningsboken kan ej’ heller verkställas, utan
förändring af denna boks nuvarande form oeh uppställningssätt, emedan
densamma icke, i likhet med vanliga räkenskaper, består af vissa
conti, deruti hithörande summor på- eller afforas, utan egentligen af
3:ne särskilda fortgående tabeller öfver skedda anvisningar och utbetalningar
å de under hvardera af Reglementets nyssnämnde titlar upptagna
utgiftssummor.
De af Fullmäktige meddelade och i åberopade utlåtande, sid. 64, Föreskrifna änanförda
föreskrifter, angående intagandet i Riksgälds-Kontorels buf- dringar och
vudbok af ej mindre särskilda conti för hvart och ett i Reglementet ullagg 1 Rlks"
upptaget statsanslag, derå utbetalning under årets lopp ägt rum, än ^hurv^dhok^
äfven dylika fortgående conti för alla frän Riksgälds-Kontoret utgifna
lån, så länge de äro obetalda, hafva vid upprättandet af både 1845
och 1846 års hufvudböcker blifvit vederbörligen iakttagna. Vidare bar
stadgandet, rörande biläggaudet vid hufvudbokens utgående balansconto
af en afskrift utaf hufvudräkningen öfver de extra och tillfäl
-
Extra och tillfälliga
anslagssummors
upptagande
i hofvudbokcn.
Arfvoden till
Bankens och
Stockholms
1’ost-Kontors
tjenstemän.
— 22 —
liga statsutgifterna blifvit fullgjordt på det sätt, att ofvan omförmälda
sammandrag för åren 1845] och 1846 bifogats liufvudböckerna för
samma år. Men deremot har Fullmäktiges föreskrift, att inom linien
uti huvfudbokens conti för de, i egenskap af särskilda statsanslag,
utbetalda summor skall antecknas hvarje anslags i Reglementet uppgifna
ursprungliga belopp och hvad deraf före årets början uttagits,
hvarken i 1845 eller 1846 års hufvudbok blifvit iakttagen.
Efter att hafva noga öfvervägt så väl det af 1845 års Revisorer,
sid. 17 i Revisionsberättelsen, framställda förslag, att i Riksgälds-Kontorets
hufvudbok måtte uppläggas särskilda räkningar för de i hvarje
§ af gällande Reglemente bestämda anslag och tillgångar, som ock
de af Fullmäktige, i deras utlåtande, sid. 59—63, häremot anförda
betänkligheter och erinringar, få nu församlade Revisorer, för sin del,
förklara, att de instämma uti berörde förslag, dock med de jemluiingar
och iakttagelser vid detsammas verkställighet, som Professoren
Bråkenhjelm och Grosshandlaren Berg, uti sitt Fullmäktiges utlåtande
bifogade särskilda yttrande, sid. 71—72, uppgifvit och tillstyrkt. I
öfverenstämmelse härmed, anse Revisorernesåledes, att hvarje anslag, som,
enligt Reglementets föreskrift, ovilkorligen måste, efter skeende reqvisition,
under årets lopp af Riksgälds-Kontoret utbetalas, äfvensom de vilkorligen
beviljade anslagssummor, hvilka, jemlikt från Kgl. Maj:t ankomna
nådiga Bref, skola under året, i stadgad ordning, hällas vederbörande
tillhanda, höra i särskilda conti uti Riksgälds-Kontorets hufvudbok för
samma år uppdebiteras; och att följaktligen hvarje verkställd utbetalning
bör å sitt behöriga conto alföras, samt det återstående beloppet, såsom
Riksgälds-Kontorets skuld vid årets slut, utbalanseras; hvarförutan, till
upplysning om hvad i afräkning å hvart och ett anslag förut blifvit
utgifvet, det ursprungliga beloppet af samma anslag, jemte deraf före
årets början skedda utbetalningar, böra inom linien å det för anslaget
öppnade särskilda conto antecknas.
I anledning af 1845 års Revisorers anmärkning, sid. 16—17, rörande
ulbetalningen af de i Reglementet för Riksgälds-Kontoret bestämda
arfvoden till vederbörande för hufvudbokens af slutande äfvensom
till åtskilliga Tjenstemän i Banken samt vid Stockholms PostKontor
j anse sig nuvarande Revisorer böra upplysa, att den föreskrift i
Tjenstgörings-ordningen,j hvarpå denna anmärkning var grundad, under
den sedan sista Revision förflutna tid blifvit behörigen iakttagen.
Det nya bokfö- Till följd af Rikets Ständers vid sednast hållna Riksdag vidtagna och
ringsssttet för i 27 § af Riksgälds-Kontorets Reglemente meddelade beslut, angående
— 23
ett förändradt bokföringssält i afseende på de byggnadslån, hvilka Städernas erätskilliga
städer af Riksgälds-Kontorets medel erhållit, har en sådan hå*Ina byggsärskiicl
räkenskap, som Rikets Ständer föreskrit'vit, från och med år 1845, nads,i'n
blifvit
upprättad för alla dylika lån. Härigenom hafva, utan någon olägenhet
eller åsidosättandet af erforderlig reda och fullständighet vid
lånens och derå upplupna intressens! samt verkställda kapitaloch
ränteinbetalningars bokförande, de för innehafvarne af ifrågavarande
lån, i 1844 års hufvudbok, befintliga 5 å 600 conti kunnat ur
hufvudböckerna för de följande åren uteslutas. —Emot verkställigheten
af hvad Rikets Ständer i nyssberörde hänseende stadgat och förordnat,
hafva Revisorerne icke funnit annat att erinra, än att de 2:ne särskilda,
vid olika tidepunkter och emot olika återbetalnings- och räntevilkor,
staden Borås tilldelade lån i liufvudboken upptagits å ett enda
conto, hvarigenom både kapital- och räntebeloppen af dessa begge
lån blifvit sammanblandade; hvilket icke öfverensstämmer med Reglementets
föreskrift, att hufvudböckerna böra ”utvisa de förändringar,
”sorn det en och samma stad, emot enahanda hetalningsvilkor, beviljade
låneunderstöd, i sin helhet, under hvarje års lopp undergått,
”äfvensom de derunder å samma lån upplupna samt influtna eller balanserade
intressen.”
Vid granskning af den räkenskap, hvarom nu är fråga, samt dess
jemförande med hufvudböckerna och dertill hörande verifikationer, har
någon anmärkning icke förekommit.
Hvad sjelfva hufvudböckerna för öfrigt beträffar, så hafva Revi- lnkomsternas
sorerne, som, i afseende på de från Landtränterierna lefvererade be- yerifac"
villnings- m. fl. medel, jemfört de i hufvudböckerna förekommande rande,
inkomstsummor och dertill hörande verifikationer med Landtränteriernas
Månadsförslag och de till Riksgälds-Kontoret inkomna Summariska
räkningar, funnit håde inkomster och utbetalningar behörigen verificerade
samt de sednare med föreskrifterna i Riksgälds-Kontorets
Reglemente öfverensstämmande.
Enligt kapitalräkningarne i dessa hufvudböcker, hafva utgifterna Kostnaderna
till löner arf voden och pensioner samt expenser m. m. vid Riksgälds- för Riksgäids
Kontoretj
utom postporto, utgjort följande belopp, nemligen: Kontorets för
valtning.
Angående ett
å expensmedlen
anvisadt
förskott.
Utgifterna för
Rikets Ständers
faus.
— 24 —
Enligt 1845 års Enligt 1846 års
kapitalräkning. kapitalräkning.
Aflöning R:dr 29,006: 18. 8. 28,480: 37. 4.
Resekostnads-ersättning till utom
Stockholm bosatte Fullmäktige,, 90: 34. — 268: 15. 2.
Arfvoden, gratifikationer och begrafningshjelp
....,„ 1,166: 32. — 1,216: 32. —
Ljuspenningar
1,469: 15. — 1,428: 3. —
Pensioner „ 3,607: 5. — 3,607: 5. —
Anslag till Riksgälds-Kontorets
Enke- och Pupillkassa . . „ 600: — — 600: — —
Utgifter för Riksgäldssedlarnes in
vexling
och annullerande . „ 163: 26. 7. 398: 39. 2.
Expenser
3,900: 32. — 2,539: 40. 2.
tillsammans 40,004: 19. 3. 38,539: 27. 10.
Jemlikt protokollet för den 25 Maj innevarande år, hafva Fullmäktige
förordnat, att en med 73 R:dr 16 sk. då beviljad vedergällning
för en extra ordinarie tjensteman samt 4 extra kammardrängar, hvilka
biträdt vid inventering af en betydlig mängd, å särskilda förvaringsställen
upplagda, handlingar och räkenskaper rörande det så kallade Kreditsedelverket
samt f. d. General-Assistans-Kontoret och Kongl. Nummerlotteriet,
borde förskottsvis utbetalas af de till kontors-expenser anordnade
medel samt framdeles godtgöras af det belopp, som genom samma handlingars
föreslagna försäljning kunde komma att inflyta. Då Fullmäktige, enligt
Reglementets 177 §, äga att till ”belöning för extra arbeten och uppmuntran
för extra ordinarier” disponera ett särskildt årligt anslag, anse Revisorerne
omförmälda vedergällning hafva bordt utgå af detta anslag, men
icke af expensmedlen; kommande naturligtvis den ersättning för ifrågavarande
förskott, som medelst försäljningssumman kan beredas, att
minska den genom handlingarnes föryttrande påräknade inkomst.
Efter hvad här ofvan åberopade kapitalräkningar jemväl utvisa,
hafva utgifterna för Rikets Ständers hus uppgått tili 724 R:dr 22 sk.
under år 1845 och 1,964 R:dr 32 sk. 4 rst. under år 1846. Utaf de
till ytterligare utgifter vid samma hus förskottsvis utbetalda och vid
1846
25 —
1846 års slut oreclovisade medel, 1,036 R:dr 41 sk. 3 rst, skall, enligt
Revisorerne meddelad upplysning, ett belopp af 431 R:dr 6 sk. 8 rst.
vara å Riksgälds-Kontorets vägnar bevakadt i aflidne Kommissarien
J. Almgrens konkurs; lärande detta fordringsbelopp, hvarför förmånsrätt
blifvit Riksgälds-Kontoret tillerkänd, komma att ofördröjligen liqvideras,
sedan konkursdomen numera vunnit laga kraft.
I betraktande af de betydliga’ kostnader, som det allmänna fått ökad Lbrandvidkännas
för de i sednare tider verkställda reparationer och förän- forsakrins a
dringar af förenämnde bus samt med afseende å storleken och beskaf- ders hus
fenheten af detta bus, anse Revisorerne den summa af 39,750 R:dr,
hvartill detsamma för närvarande är brandförsäkradt, vara alltför låg
och ingalunda motsvara husets nu ägande verkliga värde. Revisorerne
få derföre hemställa, att, så snart den förestående ombyggnaden a
den ena flygeln blifvit verkställd, erforderlig åtgärd måtte vidtagas för
erhållande af lämplig förhöjning i brandförsäkrings-summans belopp.
De, jemlikt Reglementets 139 §, från trycket utgifna och med Räkenskapsallmcinna
tidningarne utdelade Utdrag af Riksgälds-Kontorets nu gran- utdragen,
skade! räkenskaper hafva af Revisorerne blifvit jemförda med hufvudböckerna,
hvarvid endast anmärkts, att det staden Wexiö, efter 1843
års eldsvåda, tilldelade byggnadslån å 240,000 R:dr, hvilket får innehafvas
räntefritt till den i Januari 1850, i 1845 års Räkenskapsutdrag
upptagits bland räntebärande fordringar och sammanförts med
det samma stad förut beviljade lån å ett då återstående belopp af
20,600 R:dr. — Vidkommande de i 1845 års Revisionsberättelse, sid.
18—19, gjorda erinringar emot enahanda Räkenskapsuldrag för de föregångna
åren, äfvensom deruti för framtiden yrkade rättelser och förändringar,
så hafva Revisorerne funnit desamma, så vidt de blifvit
exempelvis uppgifna eller uttryckligen föreslagna, vara behörigen iakttagna
i Utdragen af 1845 och 1846 års räkenskaper. Genom dessa
förändringar uti ifrågavarande uppgifter, kan också en på räkenskaperna
grundad, tydligare och fullständigare öfversigt af Riksgälds-Kontorets
rörelse och ställning anses hafva åstadkommits; hvarförutan de
särskilda räkningar, som Räkenskapsuldragen innehålla, för de begge
sista åren sinsemellan vunnit en närmare öfverensstämmelse.
Vid anställd jemförelse emellan meranämnde Räkenskapsutdrag och Bilagorna tili
bilagorna vid Kommissariatets till Revisorerne afgifna Berättelse, hafva Kommissaria
[i
tets Berättel
-
— 26 —
Revisorerne anmärkt flera skiljaktigheter; Och hafva Revisorerne derjemte,
med hänsigt till dessa bilagor, funnit sig böra erinra, hurusom
desamma sakna enhet i uppställningen ej allenast med Räkenskapsutdragen,
utan äfven sinsemellan; hvilket i betydlig mån försvårat deras
jemförelse och granskning. Till stöd för nu meddelade yttrande,
anse sig Revisorerne exempelvis höra anföra, att i bil. Lit. D. den, under
titel: pensioner enligt Staten för Riksgälds-Kontoret, upptagna summa
för år 1845 är omkastad med den pensionssumma, hvilken i samma
bilaga finnes för General-Assistans-Kontoret uppförd.
Antecknings- Revisorerne hafva äfvenledes genomgått samt med Reglementet och
boken örver hufvudböckerna jemfört den i Fullmäktiges ofvan åberopade utlåtande
alla å Riks- omförmälda Anteckningsbok öfver alla, enligt 1845 års Reglemente,
*rct
utbetalningar. och utfärdade anordningar; Och hafva Revisorerne funnit denna bok
både ändamålsenlig och fullständig.
Kostnader för Sorn, efter afgifvandet af den vid 1845 års Revision granskade reia»
och isis dogörelse för de, intill den 15 Augusti samma år, af Riksgälds-Kontoret
års Riksdag, godtg jorda kostnader för sednaste Riksdag, åtskilliga ytterligare dertill
hörande utgifter måst af detta Verk bestridas; hafva Revisorerne
ansett sig, genom anförandet af de sålunda ytterligare utbetalda Riksdagskostnadernas
belopp, böra komplettera det öfver utgifterna för
nämnde Riksdag upprättade och sist församlade Revisorers Berättelse
bilagda Sammandrag.
Af Riksgälds-Kontoret bestridda utgifter och kostnader för 1844
och 1845 års Riksdagfrän den i5 Augusti sistnämnde är till slutet
af September månad 184j:
Trycknings- och häftningskostnader,
för Ridderskapet och Adelns Protokoller
m. m  4,236: 5. 6.
„ Preste-Ståndets dito . 1,377: 4. 6.
„ Borgare-Ståndets dito . 997: 16. —
„ Bonde-Ståndets dito . 1,217: 27. —
„ Bihanget till Riks-Stån
dens
Protokoller och
Registret deröfver m. m. 1,172: 2. 5. Qnnn n
• “ --.i»- yjUviuj / • o»
Diverse utgifter och allmänna omkostnader . . 3,817: — 6.
Summa R:dr 12,817: 7. 11.
— 27
Med tillägg af dessa utgifter, hafva de i ofvan omförmälda Sammandrag
uppgifna Riksdagskostnader utgjort följande belopp, nemligen:
Representationskostnader R:dr 16,722: 26. 10.
Månads arfvoden och dagtraktamenten ....,, 131,903: 16. 3.
Trycknings- och hciftningskostnader „ 54,483: 4. 10.
Kinbbkostnader „ 8,476: 6. 1.
Diverse utgifter
20,770: 8. 2.
tillsammans R:dr
hvaraf upptagits, såsom kostnader
för Ridderskapet och Adeln
R:dr
39,938: 10.
„ Preste-Ståndet
* 99
24,433: 31.
8.
„ Borgare-Ståndet .
• 99
26,451: 24.
3.
„ Bonde-Ståndet . . .
• 99
33,334: 16.
„ Konstitutions-Utskottet
• 99
5,014: 17.
4.
„ Siats-Utskottet
• 99
13,219: 26.
8.
„ Beviilnings-Utskottet .
• 99
6,969: 47.
9.
„ Banko-Utskottet .
• 99
6,352: 3.
9.
„ Lag-Utskottet . . .
• 99
5,046: 17.
8.
„ Allmänna- Besvärs- och
Eko-
nomi-Utskottet .
• 99
8,057: 43.
2.
„ Expeditions-Utskottet .
• 99
50,147: 20.
9.
och såsom allmänna omkostnader „
13,389: 43.
2.
232,355: 14. 2.
232,355: 14. 2.
Då Revisorerne nu öfvergå till de anmälanden och fram- Fullmäktiges
ställningar, hvartill läsningen af de hos Fullmäktige förda pro- Protokoller.
tokoller föraniedt, anse sig Revisorerne böra åt dessa protokoller
lemna det vitsord, att de utmärka sig för håde ordentlighet och
fullständighet.
Beträffande de, enligt Riksgälds-Kontorets räkenskaper, ännu ute- Obligationerna
löpande obligationer för fordna Svenska statslånen i Holland och Bra- för Svenska
bänt j om hvilka obligationers återställande Rikets Ständer, i underdå- Statens fording
skrifvelse af den 27 October 1840, anhållit, hafva Revisorerne in- na s“^r|'^es
hemtat: att sedan Kongl. Maj:ts Chargé d’Affaires vid Kongl. Nederländska
Hofvet anmält, hurusom, för ådagaläggandet och fullföljandet
af anspråket å dessa obligationers återställande eller dödande, förhål
-
— 28 —
Preskriptionstiden
för ny
-
landet med nämnde lån samt derför utfärdade förbindelser och verkställda
liqvider måste närmare upplysas; meddelade Riksgälds-Koutorets
Sekreterare, i början af sistlidet år, en på detta Verks räkenskaper
och öfriga handlingar grundad utredning i' afseende på upptagningstiden,
betalningsvilkoren och liqvidationssätlet samt hufvud- och
partial-förbindelserna för hvart och ett i Amsterdam, Haag och Antwerpen
upptaget lån, med hvars liqviderande Riksgälds-Kontoret haft
befattning. Efter denna utrednings erhållande, har, genom bemälte
Chargé d’Affaires föranstaltande, af någre lagfarne embetsmål! i Haag afgifvits
ett omständligt Betänkande angående sättet och vilkoren för ifrågavarande
obligationers återbekommande eller fullkomliga annuilerande. I
öfverensstämmelse med hvad häruti för nyssberörde ändamåls vinnande
blifvit yrkadt, äro sedermera åtskilliga ytterligare handlingar, hufvudsakligen
rörande de, under åren 1816, 1817 och 1818, med dåvarande innehafvare
af partial-obligationerna och dessa obligations-innehafvares Ombud
uppgjorda öfverenskommelse!’ och liqvider, anskaffade och till
Svenska Beskickningen i nyssnämnde stad öfversända. Med alla dessa
sålunda erhållna upplysningar och bevis har, enligt för Revisorerne
företedda handlingar, den, i afseende på förevarande ärende, å Svenska
Statens sida, anlitade Advokat förklarat sig mycket tillfredsställd;
och syntes han hysa den förmodan, att vederbörande möjligen skulle,
utan vidare rättegång, kunna förmås att godvilligt återställa de ifrågavarande
obligationerna, jemte dertill hörande dokumenter. För öfrigt
anse sig Revisorerne böra anmäla, att, på sätt de nu förevista handlingarne
jemväl ådagalägga, särskildt yttrande från bemälte Advokat
infordrats, huruvida de at Riksgälds-Kontoret infriade, men å
liufvudförbindelserna icke afskrifna 1,108 st. partial-obligationer, som
finnas deponerade i Rikets Ständers Bank, ovilkorligen måste, före hufvudförbindelsernas
återlemnande, utsändas till Holland, eller om det
icke vore tillfyllestgörande, att vederbörliga Notarialbevis derom, att
aila dessa obligationer, efter deras inlösande, blifvit öfverkorsade och
annullerade, anskaffades och hos dervarande Embetsmyndigheter eller
Domstolar företeddes; kommande naturligtvis i sednare fallet de med
partial-obligationernas utsändande förenade kostnader att för RiksgäldsKontoret
besparas.
Uti underdånig skrifvelse af den 22 Februari 1845, anmälde Rikets
sednast församlade Ständer, att de ansågo lämpligt, att en viss
— 29 —
preskriptionstid fastställdes för liqviderandet af åtskilliga i RiksgäldsKontorets
räkenskaper upptagna äldre skuldposterj nemligen:
8 st. till innehafvarne utfärdade och under åren 1802, 1807 och 1821
förfallna obligationer med 5 procents ränta å ett sammanlagdt
kapitalbelopp af . . . R:dr 3,250: — —
jemte till förfallodagarne beräk
nadt
intresse 510: 38. 1.
•
3,760: 38. 1.
4 st. till ersättning för Svenska medborgares fordringar
bos Franska Regeringen utfärdade och år
1823 förfallna 5 procents obligationer å ett kapitalbelopp
af . . . . R:dr 383: 21. 4.
med derå vid förfallotiden upplupen
ränta
175: 47. —
1 ’
559: 20. 4.
och så kallad depositions-skuld, som till oförändradt
belopp af 897 R:dr 34 sk. 3 rst. Riksgäldssedlar
balanserats sedan år 1834, . . . R:dr 598: 22. 10.
tillsammans R:dr Banko 4,918: 33. 3.
Rikets Ständer bade derföre, i öfverensstämmelse med hvad rörande
ej mindre Riksgälds-Kontorets, än Bankens gamla skulder Itillförene
blifvit stadgadt, funnit skäligt bestämma slutet af år 1846, såsom den
lidepunkt, hvarförinnan vederbörande obiigationsinnehafvare och öfrige
fordringsägare borde, vid förlust af all rätt tili betalning, förenämnde
obligationer m. fl. fordringsbevis, för liqvids erhållande, till RiksgäldsKontoret
inlemna; och anböllo Rikets Ständer, att allmän Kungörelse
om den i besagde afseende fastställda preskriptionstid måtte under
1845 års lopp varda i nåder utfärdad.
Med hänsigt tili det vid sednaste Riksdag sålunda vidtagna beslut,
bar uti 2 § af Riksgälds-Kontorets då uppgjorda och fastställda Reglemente
blifvit stadgadt, att ”vid infriandet af några längesedan förfallna
obligationer iakttages den vid samma Riksdag för deras inlö”sande
bestämda och af Kongl. Maj:t kungjorda preskriptionstid tili
”1846 års slut.”
Dock som någon Kungörelse angående ifrågavarande preskriptionstid
allt hittills icke utkommit, måste merberörde skuldposter fortfarande
i Riksgälds-Kontorets räkenskaper upptagas; varande emedlertid,
hvarken under eller efter sednaste Riksdag, någon dessa skulder rörande
obligation elier annan handling till Riksgälds-Kontoret ingifven
eller derstädes företedd.
gra äldre
uppsagda obligationer.
— 30
Hjelmare ka- Tili fullgörande af Rikets Ständers, jemlikt 13 § i Riksgälds-Konnai-
och sluss- torets Reglemente, under 1840 och 1841 års Riksdag meddelade stadUonsfon<i*'ara-
San^en» angående bildandet och förökandet af den, för Hjelmare kanaloch
slussverks underhållande, i Riksgälds-Kontoret af satta fond, har,
genom Direktionen för nämnde kanal- och slussverk, utom de i sådant
afseende förut aflemnade säkerhetshandlingar, en ytterligare, uti landtegendom
intecknad, skuldförbindelse å 5,000 R:dr med 5 procents årlig
ränta blifvit hos Riksgälds-Kontoret deponerad, enligt Fullmäktiges
protokoll för den 15 sistlidne Mars. Men efter hvad samma protokoll
innehåller, hade bemälte Direktion då ännu icke underställt Kongl.
Maj:ts .nådiga pröfning förslaget till det Reglemente för ifrågavarande
räntemedels utlåning, som, jemlikt åberopade stadganden, skulle af Kongl.
Maj:t, efter dertill af Direktionen afgifvet underdånigt förslag, i nåder
fastställas och utfärdas. Fullmäktige hafva derföre låtit erinra Direktionen
att med görligaste första till Kongl. Maj:t i underdånighet inlemna
förslaget till detta Reglemente samt anhålla om detsammas
fastställande.
Med anledning af den Riksgälds-Kontoret, alltsedan des^ inrättanRättegången
gC; ålagda skyldighet att liqvidera äldre, vederbörligen prof vade och
såkallade" S°dkända fordringar hos Svenska Kronanj har detta Verk, efter sedBaumanska
naste Riksdag, varit nödsakadt fullgöra en betydligare utbetalning, om
kronofordran, hvars anledning och verkställighet Fullmäktige uti sin till Revisorerne
afgifna Berättelse meddelat fullständig upplysning; hvadan Revisorerne
anse sig här endast behöfva anföra hvad samma Berättelse derom innehåller;
”Sedan
Stockholms stads Rådhusrätt, medelst dom af den 1 December
1845, gillat och fastställt det, under den 15 nästförutgångne April,
af nämnde stads Kämnersrätt meddelade domslut uti derstädes anhängig
rättegång, angående en förment kronofordran, härledande sig från
de af Rådsförvandten i Stralsund Niclas Bauman, vid medlet af 1600-  talet, enligt af Fältherren Wrangel och Pommerska Regeringen upprältadt
kontrakt, lemnade försträckningar till krigsutgifter; samt de
personer, som, i uppgifven egenskap af arfvingar efter Bauman, anställt
denna rättegång, genom besagde domar blifvit förklarade berättigade
att af Kongl. Maj:t och Kronan utbekomma ett sammanlagdt
kapitalbelopp af 33,900 R:dr Banko, jemte 5 procents årlig ränta å
20,000 R:dr från den 13 Juli 1682 till dess betalning skedde: så och
— 31
efter det Rådhusrätten, hvarest vad emot dess dom blifvit, å Kronans
vägnar, af Kongl. Kammar-Kollegii Advokatfiskals-Embete behörigen
anmäldt, bland annat stadgat, att vid inlagan till Kongl. Svea Hofrätt
för samma vads fullföljande borde fogas bevis, att förutnämnde, genom
Kärn ners- och Rådhusrätternas sammanstämmande domar, Kronan till
betalning ålagda kapitalbelopp, äfvensom den å en del af detta kapital
fastställda ränta blifvit bos Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli eller
i taka bänder nedsatta, vid äfventyr, att, derest sådant försummades,
skulle Kronan hafva sin talan emot Rådhusrättens dom förlorat; täcktes
Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af den 4:de i förstberörde månad,
ej allenast underrätta Fullmäktige om hvad sålunda vore stadgadt, samt
att Kongl. Maj:t, då angeläget vore, det omförmälda mål blefve på föreskrifvet
sätt å Kronans sida fullföljdt, härom redan meddelat Justitiekanslers-Embetet
förordnande, utan ock förklara, att som några medel
för utgifter eller liquider af ifrågavarande beskaffenhet icke funnos
ställda lill Kongl. ' Majus disposition, och enär dessutom de i Statens
kassor då befintliga, för Kongl. Maj:t disponibla tillgångar voro för andra
vid statsregleringen bestämda utgifter oundgängligen nödiga, hvaremot
det, enligt 19 §. af det för Riksgälds-Kontoret vid sistförflutna
Riksdag utfärdade Reglemente, ålåge nämnde Yerk att liquidera äldre,
i laglig ordning och inom föreskrifven tid bevakade, men ännu icke
godtgjorda kronofordringar; så äskade Kongl. Maj:t, attj Fullmäktige,
uti den af Rådhusrätten föreskrifna ordning, läto nedsätta hvad
Kronan i ofvanberörde måtto fått sig ålagdt att utgifva, med en,
efter Kammar-Advokalfiskals-Embetets uträkning, belöpande summa af
197,366 R:dr 32 sk„ samt att bevis om nedsättningen lillhandahölles
bemälte Advokatfiskals-Embete så tidigt, att detta Embete blefve i tillfälle
fullgöra hvad Rådhusrätten för öfrigt, såsom vilkor för målets
fullföljd å Kronans vägnar, stadgat; tilläggande Kongl. Maj:t slutligen,
att, i händelse Underrätternas beslut blefve till Kronans förmån ändradt
eller upphäfdt, skulle ej mindre hvad af depositions-summan till Kronan
återginge, än den ränta, som för under tiden lyftad större eller
mindre del af nämnde summa kunde blifva de enskilde parterne till
gäldande ådömd, komma Riksgälds-Kontoret till godo”.
”Då, enligt det af Kongl. Maj:t åberopade reglementariska stadgande,
äldre, i laglig ordning bevakade samt vederbörligen pröfvade och
godkända kronofordringar, som blifvit till betalning fastställda, skola
af detta Verks medel liquideras, och då Riksgälds-Kontoret, till följd
af berörde stadgande, vore ovillkorligen förbundet att, så snart den
dom, hvarigenom nu ifrågavarande fordrings-anspråk blifvit godkändt,
— 32
vunnit laga kraft och till verkställighet befordrades, utbetala det kapital-
och räntebelopp, som vederbörande fordringsägare medelst samma
dom förklarats berättigade att af Kronan utbekomma; så och enär genom
ofvanberörde rättegångs fullföljande å Kronans sida betydlig minskning
uti eller till och med fullkomlig befrielse från den RiksgäldsKontoret
eljest åliggande betalningsskyldighet möjligen kunde erhållas,
ansågo sig' Fullmäktige, i betraktande af dessa, jemte öfriga, uti Fullmäktiges
protokoll för den 13 December 1845 anförda, omständigheter
böra bifalla den utaf Kongl. Maj:t i nåder äskade deposition; hvars belopp
således af Riksgälds-Kontorets medel utanordnadesj och till fullgörande,
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, af merberörde dom insattes
å Öfver-Ståthållare-Embetets Kanslis räkning i Rikets Ständers
Bank ; hvarefter beviset angående denna deposition före den för vadeinlagans
ingifvande utsatta dag Kronans rättegångs-ombud tillställdes.”
”1 öfverensstämmelse med derom, uppå Fullmäktiges förnyade begäran,
framstäldt yrkande, och sedan en af några bland Baumanska
arfvingarne väckt fråga om lyftning af en del utaf den deponerade
summan blifvit slutligen pröfvad och afgjord, förklarade Kongl. Svea
Hofrätt, genom Utslag af den 20 Maj innevarande år, Riksgälds-Kontoret
äga återbekomma hela denna summa, emot det alt tili ÖfverStåthållare-Embetets
Kansli aflemnades en af, Fullmäktige utfärdad förbindelse
att, i händelse deruti uppgifna måls-ägander, eller någondera
af deni, skulle förklaras berättigade att större eller mindre belopp af
ifrågavarande medel lyfta, samma belopp, då de sådant styrka, uppå
anfordran, genast till Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli återbära. En
sådan förbindelse afgafs också af Fullmäktige under den 25:te i nyssnämnde
månad; hvarefter Riksgälds-Kontoret i medlet af nästlidne
Juni, återbekommit det belopp af 197,366 R:dr 32 sk., som Kontoret
för oftaberörde ändamål deponerat.”
Länet till staden ^ed inberäkning af de i 1845 års Revisions-berättelse, sid. 21,
Wexiös äter- omförmälda skuldsedlar för de låneunderstöd, som blifvit tomtägare i
uppbyggande. Staden Wexiö tilldelade efter den i samma stad år 1843 inträffade eldsvåda,
bär Riksgälds-Kontoret, intill närvarande tid, fatt emottaga skuldförbindelser
och intecknings- samt brandförsäkringshandlingar för 41
st. utgifna lån å ett sammanräknadt kapitalbelopp af 145,900 R:dr utaf
den
den summa, 240,000 R:dr, som, i egenskap} af byggnads-lån, till nämnde
stads innevånare, jemlikt Kongl. Brefvet den 18 December 1843,
blifvit i nåder beviljad och till utgående af mindre kreditivet anvisad.
Dock hafva, af dessa till Riksgälds-Kontoret inkomna låneakter, liandlingarne
för 2:ne lån å ett tillhopalagdt belopp af 9,500 R:dr ansetts
icke kunna af Riksgälds-Kontoret godkännas; hvarföre desamma blifvit
till Byggnadslåne-Kommiteen återsända: kommande frågan angående
antagandet och godkännandet af skuldförbindelsen och säkerhetshandlingarne
för det ena af sistberörde lån, hvars innehafvare, såsom tjensteman,
har sig anförtrodd uppbörd af allmänna medel, att, enligt Fullmäktiges
beslut, Rikets Ständers afgörande underställas.
Till den i ofta åberopade Revisionsberättelse, sid. 22, förekomman- Försäljningen
de underrättelse, angående en för erhållet byggnadslån intecknad och af en RiksKopparslagaren
C. G. Olssons konkursmassa förut tillhörig samt, vid gälds-Kontoanställd
exekutiv auktion, för Riksgälds-Kontorets] räkning inropad ret tlllhons
egendom i Wenersborg, få Revisorerne tillägga, att sedan Fullmäktige Venersborg
uppdragit åt stadens Magistrat att, före den tid, då hyreskontraktet om
samma egendom tilländagick, låta för egendomens försäljning vid den
härtill mest lämpliga tidepunkt utlysa och anställa ytterligare auktion,
blef en sådan auktion förrättad den 26 Januari sistlidet år; men som
det då erhållna högsta köpeanbudet endast uppgick till 1,700 R:dr, så
funno Fullmäktige ej heller detta anbud kunna af Riksgälds-Kontoret
antagas. Kort derefter erhölls likväl under hand ett nytt köpeanbud
å 2,000 R:dr, hvilket anbud den person, som gjort detsamma, dock
förklarade sig icke vidblifva, derest egendomen komme att å förnyad
auktion till försäljning utbjudas. Vid sådant förhållande och med hänsigt
till ej mindre resultaterna af de flera, för Riksgälds-Kontorets räkning
anställda, auktioner å fastigheter i nämnde stad, än de angående
ifrågavarande egendoms beskaffenhet och verkliga värde erhållna tillförlitliga
upplysningar, pröfvades det vara för Riksgälds-Kontoret mest
fördelaktigt att, utan ytterligare auktions anställande, försälja samma
egendom emot den derför under hand bjudna köpeskilling. Efter
verkställigheten af denna försäljning, har Riksgälds-Kontorets kapitalocli
ränteförlust å det emot inteckning i merberörde fastighet utgifna
5
Decharge för
ByggnadslåneKommitéen
i
Wenersborg.
Städerna
Malmös och
Ystads lån
till kasernbyggnader.
Lånen af
Lappmarks
Ecklesiastikoch
Depositionsmedlen
samt lånet
för Stock
-
— 34 —
byggnadslån blifvit i 1846 års räkenskaper af skrif veu. med 1,192 R:di
39 sk. 7 rst.
Uli det, enligt 1845 års Revisionsberättelse, samina sid., Riksgälds-Kontorets
Ombudsman alfordrade utlåtande i fråga om Byggnadsläne-Kommiteens
i kVenersborg begärda decharge for dess befattning
med lånemedlens fördelning och redovisande , bar Ombudsmannen
förklarat, att, om än hvad som, i afseende på 2:ne byggnadslåns
meddelande, emot Kommiteen blifvit anmärkt, gåfve anledning till det
omdöme, att den härvid icke förfarit med den noggrannhet, som vederbort
till förekommande af förluster för långifvaren, ansåge Ombudsmannen
likväl tillfyllestgörande skäl oell anledningar icke förefinnas,
för att i lara ordning- emot bemälte Kommite anställa ansvarsoch
ersättningstalan för de förluster, som å samma lån för RiksgäldsKontoret
uppkommit. Med anledning af detta förklarande och enär
Byggnadslåne-Kommiteen till Riksgälds-Kontoret insändt lånebandlingar,
motsvarande ett belopp af 125,000 R:dr, eller den utaf Kommiteen till
byggnadslån för enskilte tomtägare mottagna summa, och ”dessa medel
sålunda blifvit till siffran redovisade,” hafva Fullmäktige, enligt protokollet
för den 17 April 1846, ”i sådant afseende meddelat Byggnads”låne-Kommiteen
decharge , dock utan att derigenom hafva godkänt de
”för lånemedlen insända säkerhetshandiingar.”
Under tiden sedan sista statsrevision, bar hvarken någon inbetalning
tili Riksgälds-Kontoret skett i följd af det vilkor, som, på sätt
den då afgifna Revisionsberättelsen innehåller, fästades vid öfverlåtelsen
på Kongl. Krigs-Kollegium af fordringarne för städerna Malmös
och Ystads kasern-byggnadslån, eller, så vidt Fullmäktiges protokoller
utvisa, någon upplysning meddelats, om och när det återstående beloppet
af besagde fordringar kan komma att till detta Verk inflyta.
Deremot hafva Riksgälds-Kontorets i samma Berättelse omnämnda fordringar
för de lån, som utgifvits utaf de från Landt-Ränterierna till Kongl.
Siats-Kontoret lefvererade äldre deposition smedel , numera blifvit både
tili kapital och upplupna räntor liqviderade. Likaså är sista återstående
lånet utaf Lappmarks Ecklesiastik-fonden, under nästlidet år, till
Riksgälds-Kontoret inbetaldtj Och har Riksgälds-Kontoret, vid slutet af
— 35 —
Maj månad innevarande år, äfvenledes fått emottaga full liqvid för det
lill bildande och underhållande af Stockkolms stads Pantlåne-inrättning
meddelade och då till betalning förfall na lån.
I afseende å de 2:ne i 1845 års Revisionsberättelse, sid. 23, omförmälda
r anter i-balanser , få Revisorerne upplysa, att Riksgälds-Kontorets
ännu återstående fordran för den äldre balansen, eller den, hvilken
förre Län dt-Rån t mästaren i Östergöthlands Län M. Tollin sig ådragit,
enligt Räuteri-räkenskaperna utgör 1,855 R:dr 31 sk. 5 rst., samt
att den af sedermera afl. Landt-Räntmästaren i Wester-Norrian ds Län
E. G. Harlin åsamkade och år 1841 yppade uppbördsbalans blifvit,
genom Kongl. Kammar-Rättens utslag den 28 Maj sistlidet år, fastställd
till ett belopp af 36,266 R:dr 11 sk. 10 rst.; börande, enligt samma
utslag, de tillgångar, sorn tili afbetalning å denna balans förefinnas, i
mån af hvarje särskildt Verks och Inrättnings andel i det fastställda
balansheloppet, dem emellan fördelas. För öfrigt hafva Revisorerne inhemtat,
att sedan Tollins uppbörds-kontrollanter genom slutligt utslag
blifvit frikände, från ali ersättnings- och betalningsskyldighet för hans
kassabrist uti de kontanta medlen, Landshöfdinge-Embetet i förstnämnde
Län, enär Tollin skulle sakna alla tillgångar till balansens betäckande,
under den 15 September innevarande år, förordnat, att hela
det återstående balansbeloppet af så väl Stats- som Riksgäldsmedel, utgörande
7,283 R:dr 18 sk. 11 rst., bör i räkenskaperna afskrifvas.
I likhet med sednast församlade, hafva jemväl nuvarande Revisorer
ansett sig böra fortsätta och komplettera uppgiften å de från Riksgälds-Kontoretj
till följd af 1840 ock 1841 års Riksdags extra statsreglering,
utbetalda anslags- och lånesummor; innehållande denna uppgift
ej mindre de utbetalningar, som under den tid Revisorernes
granskning af Riksgälds-Rontorets förvaltning omfattat, blifvit verkställda,
än äfven upplysning om hvad förut, i afräkning å hvarje särskild
anslags- och lånesumma, blifvit utanordnadt, jemte de §§ i nu
gällande Reglemente, hvarpå dessa utbetalningar sig grunda.
Jf Ri/csgälds-Kontoretj till följd af 1841 års extra statsreglering,
■verkställda utbetalningar frän den 10 September 184b till den /5 September
innevarande år t84y
-
holms Pantläneinrättniug.
Förre LandtRäntmästarne
M. Tollins
och E. G.
Harlins balanser.
Utbetalda
anslags- och
lånesummor,
tillhörande
1841 års
extra statsreglering.
400,000: — —
1,500: — —
80,000:
Utaf anslaget till Länshäktenas ombyggande och förseende med
celler, 900,000 R:dr, hvaraf förut utbetalts 414,820 R:dr 30
sk. 1 rst., ytterligare (41 § 1 mom. i 1845 års Reglemente)
R:dr
Utaf anslaget till Häradskäktenas ombyggande och
förseende med celler, 100,000 R:dr, (41 § 2 mom.) „
Utaf anslaget till nya Fängelsebyggnaden i Stockholm,
170,000 R:dr, (41 § 3 mom.) . . . „
= 481,500: «
Utaf det för Luleå elfs upprensning beviljade och af
Kongl. Maj:t till beloppet bestämda anslag, 5,533
R:dr 16 sk., hvaraf 4,766 R:dr 32 sk. förut lyf
tats,
återstoden (42 § 1 mom.) „
Utaf anslaget för upprensningen af Landajorsén i
Ljusne eifj 6,000 R:dr, hvaraf 4,200 R:dv förut
utbetalts, ytterligare (42 § 2 mom.) . . „
- 1,966: 32. =
Utaf anslaget för hamnbyggnaden vid Wisby, 79,000
R:dr, hvaraf 60,000 R:dr förut lyftats, ytterligare
(42 § 3 mom.)
Utaf anslaget för sänkning af Frösunda backe samt
utläggning af vägen emellan Ulriksdal och Stocksund
i Solna socken af Stockholms Lätt, 5,580
R:dr, hvaraf förut utbetalts 2,000 R:dr, återstoden
(42 §. 4 mom.) • • . . „
Utaf anslaget för omläggning och förbättring af allmänna
landsvägen vid Stocksunds backe i Danderyds
socken af samma Län, 1,540 R:dr, (D:o
d:o.) .......
Anslaget till förbättring och sänkning af landsvägen
öfver Skrufs- och Lekare-liden i Nottebäcks
socken af Kronobergs Län (D:o d:o) . „
Anslaget för omläggning af landsvägen olver Hallands
ås (D:o d:o)
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen vid hemmanet
Tofta inom Herrestads socken af Götheborgs
och Bohus Län, 1,021 R:dr, hvaraf 700
R:dr förut anordnats, återstoden (D:o d:o.) . „
Transport:
766: 32.
1,200:
10,000:
3,580:
1,000: —
2,000: — —
21,000:
321:
521,367: 32. —
_ 37 —
Transport:
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Kärrkils- och PFeglebron samt förbi Saleklefs och
Årbohls med flera backar i Nordals härad af
Elfsborgs Län16,168 R:dr 42 sk., hvaraf 12,000
R:dr förut lyftats, återstående (42 §. 4 mom.) „
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Germundebyn och Bengtsbron i Wedbo härad
af nyssnämnde Län, 3,000 R:dr, hvaraf 1,000
R:dr förut utbetalts, ytterligare (Dito dito.) „
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Lerums Gästgifvaregård och Alingsås i samma
Län, 25,000 R:dr, hvaraf hälften förut anordnats,
ytterligare (Dito dito.)
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Stråtjära och Mo Myskie gästgifvaregårdar i
Gefleborgs Länj 8,230 R:dr, hvaraf 7,000 R:dr
förut anordnats, återstoden (Dito dito) . . „
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Sanna och Bergs gästgifvaregårdar i samma Län,
1050 R:dr, hvaraf 700 R:dr förut lyftats, återstoden
(Dito dito) „
Utaf anslaget för omläggning af vägen mellan Junsele
och Lidens kyrkor i Vester-Nori lands Län,
4,000 R:dr, hvaraf hälften förut utbetalts, återstående
(Dito dito.) „
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Borgsjö och Telje byar i samma Län, 3,251 R:dr,
hvaraf 1000 förut anordnats, ytterligare (D:o d:o)
Utaf anslaget till vägomläggningar inom Helgums
socken af samma Län, 1,319 R:dr 41 sk., hvaraf
500 R:dr förut lyftats, ytterligare (Dito dito.) ,,
Utaf anslaget till väg-omläggningar inom Ramsele
socken af samma Län, 1,628 R:dr 39 sk., hvaraf
300 R:dr förut anordnats, ytterligare (D:o d:o)
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen förbi Ostbergsbacken
i Frösö socken af Jemtlands Län,
3,500 R:dr, hvaraf 2,625 R:dr förut utbetalts,
återstoden (Dito dito)
Transport:
521,367: 32. —
4,168: 42. —
1,000: - —
10,500:
1,230
350:
2,000:
1,250:
500:
1,000:
875:
544,241: 26. —
38 —
Transport: 544,241: 26.
Utaf anslaget för vägomläggningar i Refsunds Tingslag
af samma Län, 4,850 R:dr, hvaraf 2,500 R:dr
förut anordnats, ytterligare (42 §.4 mom.) . „ 500: —
Utaf anslaget för iståndsättande af landsvägen emella
n Herjeådalen och Jemtland 18,484 R:dr 45 sk,
2 rst., hvaraf 7,882 R:dr förut lyftats, ytterligare
(Dito dito) . . : „ 4,500 —
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen söder om
Liths bro i Litlis socken i Jemtland, 1,250 R:dr,
(Dito dito.) . . • „ 950: —
= 56,724: 42. =
Anslaget för aftappning af 4 myrer inom den så kallade
Svenskbygden af Ny socken i Wermland
(42 §. 6 mom.) „ 2,500 —
Utaf anslaget för myrutdikningar inom Nås socken
af Stora Kopparbergs Län, 2,500 R:dr, hvaraf
hälften förut utbetalts, återstoden (Dito dito.) „ 1,250: —
Utaf anslaget för myrutdikningar inom Jerna socken
af samma Län, 5,000, hvaraf 2,700 R:dr förut
utbetalts, återstoden (Dito dito) . . . , „ 2,300: —
Utaf anslaget lör myrutdikningar inom Malungs socken
af samma Län, 1,950 R:dr, (Dito dito) . . „ 1,000: —
Utaf anslaget för myrutdikningar inom Venjans socken
af samma Län, 1,100 R:dr, hvaraf 600 R:dr förut
anordnats, återstoden (Dito dito) . . . „ 500: —
Utaf anslaget för myrutdikningar inom Gagnefs socken
af samma Län, 200 R:dr, hvaraf hälften förut
lyftals, ytterligare (Dito dito) „ 50: —
Utaf anslaget för myrutdikningar inom Elfdals socken
al' samma Län, 2,500 R:dr, hvaraf hälften förut
anordnats, ytterligare (Dito dito) . . . . „ 625: — ■
Utaf anslaget för utdikning af Långmyren i Rättviks
socken af samma Län, 1,353 R:dr, (D:o d:o) 676: 24
Utaf anslaget för myi utdikningar inom Ohre socken
af samma Län, 390 R:dr, (Dito dito.) . . . „ 180: — -
Utaf anslaget för sänkning af Svärdsjön i Svärdsjö
socken af samma Län, 900 B:dr, hvaraf 600 R:dr
förut lyftals, återstoden (Dito dito) . . . „ 300: — -
Transport: 559,573: 2
— 39 -
Transport: 559,473:
Anslaget för utdikning af Östansjö Stormyren oc\\Kalk
ugnskärret
i samma Socken och Län (42§.6 mom.) 150:
Utaf anslaget för utdikning af, myrer inom Als socken
af samma Län, 1,320 R:dr, (Dito dito) . . „ 660:
Utaf anslaget för sänkning af Kyrksjön i Jättendals
socken af Gefleborgs Län, 1000 R:dr, hvaraf
hälften förut Jyftats^ återstående (Dito dito.) „ 500:
Utaf anslaget för sänkning af sjön Jerf stjern i Skogs
socken af samma Län, 550 R:dr, hvaraf hälften
förut anordnats, återstoden (Dito dito) . . „ 275:
Utaf anslaget för sänkning af Grängsjön i Gnarps
socken af samma Län, 1145 R:dr, hvaraf 700
R:dr förut anordnats, återstoden (Dito dito) ,, 445:
Anslaget för utdikning af Äsmyr erna i Borgsjö socken
af samma Län (Dito dito)  „ 490:
Utaf anslaget för aftappning af Lorås, Moj Bye,
Sikås m. fl. myrer inom Hammardals och Stortjernsmyren
i Ströms socken af Jemtland, 7,600
R:dr, hvaraf 3,900 förut lyftats, ytterligare
(DiLo dito)
1,500:
Utaf anslaget för utdikning af Vikens och Funäs
m. fl. myrer inom samma socken, 8,178 R:dr,
hvaraf 4,400 R:dr förut anordnats, ytterligare
(Dito dito) 1,000
Utaf anslaget för myrutdikuingar inom Bergs och
Rätans socknar i samma provins, 1,258 R:dr,
(Dito dito) „ 600:
Utaf anslaget för 7 st. myrutdiknings-arbeten inom
Lockne, Näs och Brunflo socknar i Dito, 1,799
R:dr, hvaraf hälften förut anordnats, ytterligare
(Dito dito)
500:
Utaf anslaget för en myr a Rappning vid Greninge
by inom Liths socken i d:o, 1,230 R:dr, (D:o d:o) 820:
Utaf anslaget för utdikning af en myr vid Handogs
by i samma socken, 1,580 R:dr, (Dito dito) „ 790:
Utaf anslaget för utvidgandet af myraftappningsarbetena
inom Brunflo socken i samma Provins,
755 R:dr, (Dito dito)  „ 600:
Transport: 567,903
Transport:
Utaf anslaget för sänkning af Bredbysjön i Offerdals
socken af samma Provins, 600 R:dr, (42 §. 6 mom.)
Utaf anslaget för aftappning af sjöarna Tjern och
Ökeviken i Löfångers socken af Westerbottens
Liiiij 125 R:dr, hvaraf hälften förut lyftats, å
terstoden
(Dito dito) „
Utaf anslaget för en myraftappning vid Bullmarks by
i Säfvar socken af samma Län, 1500 R.dr, hvaraf
600 R:dr förut utbetalts, återstoden (Dito dito)
Utaf anslaget för Kyrk- och Olas-långmyrerna vid
Gunniismarks hy i samma socken och Län,
1,500 R:dr, hvaraf 500 R:dr förut lyftats, återstoden
(Dito dito)
Utaf anslaget för utdikning’ af sjön Ökwattnet i Skellefteå
socken af samma Län, 3,534 R:dr 42 sk. 8 rst.,
(Dito dito)
„
Det till samma arbete beviljade lån (Dito dito) . „
Utaf anslaget för utdikning af Rör- och Angsträsken
inom Svartbyns område i Öfver Luleå socken af
Norrbottens Län_, 1,400 R:dr, hvaraf hälften förut
lyftats, återstoden (Dito dito) , „
Utaf anslaget för sänkning af sjön Lakaviken i Neder-Luleå
socken af samma Län,' 1,000 R:dr,
(Dito dito)
= 24,194  «
Anslaget för aftappning af vattnet å Bälinge mossar
i Upsala Län (42 §. 7 mom.) . . . . „
Det härtill beviljade lån 2,058 R:dr 6 sk. är
förut anordnadt.
Utaf anslaget för uttappning af Sandby sjön i Wesslands
socken af samma Län, 1,000 R:dr, hvaraf
333 R:dr 16 sk. förut lyftats, ytterligare (D:o d:o)
Det härtill beviljade lån, 3,000 R:dr, är förut
anordnadt.
Utaf anslaget för upprensning af Slada-ån och sänkning
af Barknåre eller Griggebo-sjön i Hållnäs
socken af samma Län, 1,666 R:dr 32 sk., (D:o d:o)
Det härtill beviljade lån, 3,333 R:dr 16 sk., är
förut anordnadt.
Transport:
567,903: 2. —
120:
62: 24 —
900:
1,000:
1,200:
2,000:
700:
500:
1,029: 3. —
500:
833: 16. -  576,747: 45. —
— 41 —
Transport:
Utaf anslaget för aftappning af Stensjön och Laggarbosjön
i Jönköpings Län, 1,986 R:dr 14 sk.
8 rst., hvaraf 600 R:dr förut lyfta Is, återstoden
(42 § 7 mom.)
Det härtill beviljade lån, 3,000 R:dr, är förut
anordnadt.
Det för sänkning af HaseråssjÖn samt upprensning'
af Lerby och Snapperuds elfvar inom Åmåls
och Mo socknar af Elfsborgs Län beviljade lån
(Dito dito) ........
Utaf det för samma arbete beviljade anslag, 1816
R:dr 26 sk. 8 rst., (Dito dito)
Utaf anslaget för sänkning af sjön Lången och upprensning
af Kräftån i Vadsbo Härad af Skaraborgs
Län, 6,000 R:dr, hvaraf 1,600 R:dr förut
anordnats, ytterligare (Dito dito)
Det härtill beviljade lån, 7,000 R:dr, är förut anordnadt.
= 12,748: 33. 8. =
Lånet för utdikning och aftappning af Elinghaims
myr i Hangvare, Tingstäde och Stenkyrke socknar
i norra delen af Gottland (42 § 8 mom.) ,
Det för utdikning af Martebo myr på Gottland beviljade
låneunderstöd (Dito dito)
= 36,100: =
Statsbidraget för Landskrona hamns iståndsättande,
hvaraf lån 8_,333 R:dr 16 sk. och anslag utan
återbetalningsskyldighet 16,666 R:dr 32 sk.,
(43 §) . . . . _. ... . . . . •
Anslaget för upprensning al Emmaboän i Vissefjerda
socken af Södra Möre Härad och Kalmar
Läiij att utgå af de, enligt Reglementets 45 §,
till Emans upprensning elier andra odiingsföretag
inom medlersta och södra delarne af Riket
anslagna medel,
Transport:
576,747: 45. —
1,386: 14. 8.
3,600: — —
1,200: — —
4,200: - —
10,900: — —
25,200:
25,000: — —
555: — —
648,789: 11. 8~
6
— 42
Transport: 648,789: 11. 8.
Lånet för aftappning af sjöarna Drefven och Bolmen
i Vessbo oell Sunnerbo Härader af Jö/iköfjings
och Kronobergs Länj att utgå af samma
medel,  14,850: — —
, = 15,405: =
Det för år 1844 inneståenele arfvode för Civil-Ingeniörers
undervisande vid Artilleri-Läroverket å
Marieberg (47 §)
1,000: — —
Utaf anslaget för befrämjande af praktiska Skeppsbygger
i-Instituters inrättande, 40,000 R.dr, hvaraf
4,538 R:dr 42 sk. 8 rst. förut anordnats, ytterligare
(48 §)
5,998: 23. 8.
Utaf anslaget för Riksarkivets flyttning samt dess
nya lokals förändrade inredning, 5,000 R:dr,
(50 §)....
„ 4,681: 35. 1.
Anslaget för aptering
de lägenheter for Kongl. Vitterhets-, Historieoeh
Anta/vitets-Akademien (Dito dito.) . . „ 1,000: — —
= 5,681: 35. 1. =
Utaf anslaget lill ersättning åt Garnisonsskolan i
Christianstad för mistade portpenningar, 240
R:dr årligen, (52 §)
480: — —
Utaf förslagsanslaget till Postverkets ersättande för
förhöjningen i postskjutslegan, 10,000 R:dr årligen,
(55 §):
för år 1844  R:dr 8,211: 18. 10.
„ 1845 8,263: 38. 11.
.. 1846 ........ ^aojiyia 24755;26 ?
1846 och 1847 års anslag till Strömsholms kanals
och slussverks ombyggnad (14 §) . . . . „ 100,000: — —
Utaf anslaget till stipendier ät elever vid Folksko/eLärare-Seminarierna,
hvaraf förut utbetalts
21,050 R:dr, ytterligare (95 § 2 mom.) . „ 3,435: — —
Utaf anslaget till Folkskole-Lärares af lönande, hvaraf
förut utbetalts 6,446 R:dr 19 sk., ytterligare
(95 § 3 mom.)  „ 3,021: 4. 9.
= 6,456: 4. 9. -
Transport: 808,011: 5. 9.
— 43 —
Transport: 808,011: 5. 9.
Summa från den 10 September 1845 till den
15 September 1847 'verkställda utbetalningar,
tillhörande extra statsregleringen vid 1840 och
1841 ärs Riksdag, R:dr 808,011: 5. 9.
Härifrån afdrages dock det under samma tid
återbetalda belopp utaf den förut lyftade anslagssumman
för Naviga tion s-skolornas förseende med
böcker ocb instrumenter m. m „ 145: 31. 8.
Då till den derefter återstående utgiftssumman
R:dr 807,865: 22. 1.
lägges livad, sorn, till följd af samma statsreglering,
före förstnämnde dag, enligt 1845 års Revisionsberättelse,
sid. 31, blifvit utbetaldt, eller ....,, 2,806,499: 32. 5.
så uppkommer ett sammanräknadt belopp af R:dr 3,614,365: 6. 6.
Oberäknad! det Ronneby köping, för Rottneuns upprensande, be- unct för
vil jade lån å 10,000 R:dr, hvars begagnande nämnde köping, enligt Rottneåns
Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 21 Januari 1846, sig afsagt, och hvil- upprensande,
ket lån följaktligen icke kommer att utgå, återstodo för Riksgälds-Kontoret,
vid medlet af näsllidne September månad, följande utbetalnin- Återstående
irar, som ranom ifrågavarande extra statsreglering blifvit till utgående utbetalningar
från detta Verk anvfsade, nemligen:
för Länshäktenas ombyggnad och förseende med cel- statsre»ie,inB
ler
R:dr 85,179: 17. 11. statsre«,c""S’
„ Häradsluiktenas dito dito 98,500: —
„ en fängelsebyggnad i Stockholm ... . „ 90,000:
„ fängelsebyggnader i Rikets öfriga städer . „ 130,000: — —
,, Ljusne elfs upprensning
600:
„ hamnbyggnaden vid IVisby
9,000:
„ allmänna landsvägarnes omläggning ocb förbättrande
. .
23,106:14,-
hvand’ Kongl. Maj:t, enligt till Fullmäktige afJåtna
nådiga Brel, disponerat:
för ett vägomläggningsarbete inom Stockholms
Län R:dr 540: — —
Transport: 450: — — 436,385: 31. 11.
44 —
Transport: 540: — — 436,385: 31. 11.
för ett dito inom Skaraborgs
Län „ 2,170: — —
„ 2 dito inom Elfsborgs
Dito
3,000: — —
„ 6 dito inom Wester
Norr
lands Dito . . „ 4,138: 14. 6.
„ 3 dito inom Jemtlands
Dito  • „ 8,252: 45. 2.
,, 2 dito inom Norrbottens
Dito
4,912: 41. —
eller tillsammans 23,014: 4. 8.
för anläggandet af en väg emellan Öfver- och Neder
Kalix
socknar
1,750:
-
lör vattenaftappningar eller andra odlingsföretag inom
norra och nordvestra delarne af Riket „ 42,022: 34. 8.
af hvilket belopp, enligt Fullmäktige tillhandakomna
Kongl. Bref, följande summor blifvit disponerade,
nemligen:
för 2 arbetsföretag inom INerinlands
Län  1,054:24. -
,, 10 dito inom Stora Kopparbergs
Dito  5,254:40. -
„ 2 dito inom Gefleborgs Dito . 7,673: 16. -
„ 20 dito inom Jemtlands Dito. 22,972: 32. -
„ 1 dito inom Westerbottens Dito 2,334:42.8.
„ 2 dito inom Norrbottens Dito 1,430: - -
eller tillsammans R:dr 40,720: 10. 8.
lör beredande af större odlingsföretag genom vattens/tappningar
och strömrensningar inom Rikets
södra och medier sta provinser  6,065: 11. 8.
att i egenskap af lån utgå.
Häraf äro af Kongl. Maj:t genom ankomna nådiga
Bref disponerade:
lör 2 vattenaftappnings-företag inom Upsala
Län  1,000: — —
„ 1 dito i Skaraborgs Dito 200: — —
„ 1 dito i Elfsborgs Dito . 616: 26. 8.
„ 1 dito i Wermlands Dito 546: 9. —
eller tillsammans R;dr 2,362: 35. 8.
Transport: 486,223: 30. 3.
45 -
Transport: 486,223: 30
tor myraflappningar på Gottland  10,200: —
att i egenskap af lån utgå.
,, anläggning af en hamn vid Alius  35,000: —
att likaledes utgå såsom låneunderstöd.
„ Emans upprensning eller andra odlingsföretag inom
medlersta och södra delarne af Riket . . 29,595: —
Utaf denna summa har Kongl. Maj:t i nåder
beviljat:
för upprensning af Emmaboän i Vissefjerda socken
af Södra Möre Härad i Kalmar Län, ett
anslag utan återbetalningsskyldighet
å R:dr 1,900: — —
„ utdikning af kärrtrakten
Fänet inom Thorsås, Vissefjerda
och Arby socknar
af samma Härad, ett lån
af ... 5,652:24.—
och ett anslag
utan återbetalningsskyi
dighet
af -4.495:— ^ ,, _
„ dito af kärrtrakten Mören
i Ljungby socken af
samma Härad och Län, ett
lån af  4,212: 24. —
„ aftappning af sjön Drafsen
i Vessbo Härad af
Jönköpings Län och sjön
Bolmen i Sunnerbo Härad
af Kronobergs Län, ett anslag
ulan återbetalningsskyldighet
af .... 4,950: — —
„ utdikning af Hössna Mader
i Hössna och Knättle
socknar af Redevägs Härad
och Elfsborgs Län, ett lån
af  8,386: — —
eller tillsammans R:dr 29,596: — —
Transport: 561,018: 30.
— 46
Vid 1841 och
184 års Riksdag
beviljade
och sedermera
verkställda utbetalningar.
Transport:
för befrämjandet af praktiska Skeppsbyggeri-institu
ters
inrättande
„ Riksarkivets flyttning och dess nya lokals inredande
för uppförande af kyrkor och inköpande af ett prestboställe
inom Carlstads Stifts Finnmarker . .
till ersättning åt Garnisonsskolan i Christianstad för
förlorade portpenningar . .
„ understöd för rotehållarne vid Westerbottens f.d.
Fältjägare- Regemente
„ ersättning till Postverket i anledning af postskjutslegans
förhöjning, förslagsvis beräknad för
år 1847, ‘
för Folkskolelärare-Seminariers inrättande (1843 års
anslag för Seminarium i Carlstads Stift) . R:dr
„ stipendier åt elever vid nämnde Seminarier (af
561,018:
30.
3.
29,462:
29.
8.
318:
12.
11.
6,000:
—
—■
240:
—
—
12,000:
—
—
10,000:
—
—
500:
—
—
2,515:
44,961:
9.
9.
„ Folkskolelärares aflönande (af dito dito)
Summa den 15 September 1847
återstående utgifter enligt 1841
års extra statsreglering . R:dr 667,015: 34.
hvarförutan det, jemlikt Rikets- Ständers i sammanhang
med nyssnämnde extra statsreglering vidtag
ina
beslut, åligger Riksgälds-Kontoret att, under instundande
och derpå följande Åtta år, för ombyggnaden
af Strömsholms kanal och slussverk årligen utbetala
50,000 R:dr, eller tillsammans .
450,000: —
varande dock för denna utgifts bestridande ett särskildt
räntebärande kapital afsatt och bland Riksgälcls-Kontorets
i början af denna Berättelse uppgifna
skulder beräknadt.
Till fullföljande af den i sednasle Revisionsberättelsen, sid. 34—
36, intagna uppgift å de tillfälliga statsutgifter , sorn vid 1844 0C^1
1845 års Riksdag blif vit på Riksgälds-Kontoret an visade och derifrån,
i stadgad ordning, utbetalda, få Revisorerne jemväl meddela nedanstående
förteckning å dylika af Fullmäktige, jemlikt deras vid denna
revision lästa protokoller, beslutade och anordnade utbetalningar:
Utaf anslaget för gäldande af Statsverkets återstående skuld för Lejonbackens
ombyggnad, utgörande, utom obetalda räntor, 52,000 R:dr,
— 47 —
af hvilken kapital- och räuleskuld 9,038 R:dr
30 sk. 8 rst. förut betalis, återstående (59 §) R:dr
Utål anslaget lili aflöning för Lagberedningens arbetande
Ledamöter och Sekreterare samt tili expenser
derstädes, 12,000 R:dr årligen, eller för 3 år
36,000R:dr, utom det lill aflöning och expenser för
samma Beredning, före sista Riksdags slut, utbetalda
belopp af 40,691 R:dr 32 sk., (60 §) . .
Utaf anslaget för tryckning af Lagberedningens återstående
arbeten, 6,000 R:dr, (60 §)
= 32,060: 23. 8. =
Utaf anslaget lör Topografiska Corpsens arbeten_,
12,000 R:dr årligen, eller för 3 år 36,000 R:dr,
hvaraf 10,000 R:dr förut iyftats, återstoden (61
§ 1 mom.)
Anslaget för komplettering af redskaps-, rid-, anspanns-
och stall-persedlar för Fem Batterier af
nya Fältartilleriet, 8,000 R:dr årligen, (61 § 2
mom.)
Anslaget lör anskaffande af4,000 st. nya infanterigevär,
80,000 R:dr dito, (61 § 3 mom.)
Anslaget för tillverkning af pistoler, 5,333 R:dr 16
sk. dito, (61 § 4 mom.)
Anslaget för äldre infanterigevärs förändring för slagkruts
antändning, 20,000 R:dr dito, (61 § 5
mom.)
Anslaget för tillverkning af slagkrutshufvar och dertill
behöfliga machiner, 11,000 R:dr dito, (61 §
6 mom)
Anslaget för bestyckning af IFaxholms fästning med
tillhörande strandverk, 26,666 R:dr 32 sk. dito,
(61 § 7 mom.)
Anslaget till bestyckning af Carlstens fästning,
13,333 R:dr 16 sk. dito, (61 § 8 mom.) . . .
Utaf anslaget för fortsättning af befästningsarbetena
vid Carlsborg, 30,000 R:dr årligen, eller för 3:ne
år 90,000 R:dr, hvaraf förut utbetalts ett års
anslag (61 § 9 mom.)
Utaf anslaget för fortsättning af befästningsarbetena
Transport:
46,766: 21. 4.
29,708: 16. —
2,352: 7. 8.
26,000: — _
24,000: - —
240,000:
16,000: — —
60,000: — —
33,000: — —
80,000: — —
40,0(X):
60,000: — —
657,826: 45. -
— 48
Transport: 657,826: 45. .—
vid Carlsteiij 31,000 R:dr årligen, hvaraf förut
utbetalts ett års anslag, (61 § 10 mom.) . . . 62,000: — ■*—
Utaf anslaget för befästningsarbetena vid Carlskrona,
24,000 R:dr årligen, eller för 3:ne år 72,000
R:dr, hvaraf förut utbetalts ett års anslag, (61 §
11 mom.)  , . . 48,000: — —
Utaf anslaget för befästningarne i Stockholms skärgård,
50,000 R:dr dito, dito 150,000 R:dr, hvaraf
förut utbetalts ett års anslag, (61 § 12 mom.) 100,000: — —
= 789,000: — — =
Utaf anslaget till understöd för rustningen och noteringen
inom Jemtland, 4,000 R:dr dito, dito
12,000 R:dr, (62 §)  8,000:
Anslaget för fortsättning af dockbyggnaden i Carlskrona,
33,333 R:dr 16 sk. årligen, (64 § 1 mom.) 100,000: — —
Anslaget för anskaffande af en hydraulisk press derstädes,
2,000 R:dr dito, (64 § 2 mom.) . . . 6,000: — —
Anslaget för nybyggnad, af Krigs-ängfartyg ocb ångkraftens
användande på andra, Flottan tillhöriga
fartyg, 100,000 R:dr dito, (64 § 3 mom.) , 300,(XX): — —
Anslaget för ytterligare anskaffande af bombkanoner
och projektiler16,666 R:dr 32 sk. årligen, (64
§ 4 morn.)  50,000: — —
Anslaget till flintlås-gevärs förändring för slagkruts
antändning,
5,000 R:dr dito, (64 § 5 morn.) . 15,000: — —
Anslaget för fyr arnes ombyggnad och förändring,
28,558 R:dr 16 sk. dito, (64 § 6 mom.) . . . 85,675: — —
= 556,675: — — =
Utaf anslaget till aflöning för Styrelsen öfver allmänna
Väg- och Vottenbyggnader, 9,766 R:dr
32 sk. dito, eller för 3:ne år 29,300 R:dr, hvaraf
förut utbetalts ett års anslag, (65 § 1 mom). 19,533: 16. —
Utaf anslaget till rese- och undersöknings-kostnader
samt expenser för allmänna arbeten, 10,000 R:dr
dito eller för 3:ne år 30,000 R:dr, hvaraf förut
utbetalts ett års anslag, (65 § 2 mom.) . , . 20,000: — —
Transport: 1,472,035: 13. —
Utaf
- 49
Transport: 1,472,035: 13. —
Utaf anslaget tili arfvode åt lärare för Civil-Ingeniörers
undervisning vid Mariebergs ArtilleriLäroverk,
1,000 R:dr årligen eller för 3:ne år
3,000 R:dr, (65 § 3 mom.)  2,000: — —
Utaf anslaget till stipendier för Civil-Ingeniör s-elever
1000 R:dr dito, dito 3000 R:dr, (65 § 4 mom.) 2,000: — —
= 43,533: 16. — =
Lånet för utdikning af Rönna, Rotbrunna och Bogårdens
samt Norrby byars sanka ägor i Hernevi
socken och Thorstuna Härad af Westerås
Län samt i Wårfrukyrka socken af Åsunda Härad
och Upsala Län (66 §)  939: 24. —
Utaf det för samma arbete beviljade anslag, 900 R:dr,
(dito)  600: — —
Lånet för utdikning af Säfstakärret i Husby Sjutolfts
socken i Trögds Härad af Upsala Län (dito) . 400: — —
(varande för detta arbetsföretag dessutom
beviljadt ett anslag af 300 R:dr.)
Länet för sänkning af Tössjön i Tierps socken af
Örbyhus Härad och samma Län (dito) . . . 305: 2T. 5.
Utaf det för samma arbete beviljade anslag, 1,450
R:dr, (dito)
483: 16. —
Lånet för sänkning af sjön Wiggan i samma socken
(dito)  2,047: 24. 2.
(varande för samma arbetsföretag beviljadt
ett anslag af 2000 R:dr.)
Lånet för sänkning af Wenclelsjön i samma Härad
och Län (dito) .
344: 33. 2.
Utaf anslaget för samma arbete;, 800 R:dr, (dito) . 400: — —
Lånet för utdikning af Pukeby kärr och mossar i
Össeby Garns socken af Långhundra Härad och
Stockholms Län (dito)  454. 36. —
Länet för utdikningen af en mosse å egendomen
Fullerstad i Huddinge socken af Svartlösa Härad
och samma Län (dito)  1,600: — —
Utaf låneunderstödet för ett utdiknings- och aftapp
ningsarbete
vid Lokstaholm i Husby socken af
Transport: 1,483,610: 25. 9.
7
— 50 —
Transport:
Lyhundra Härad och samma Län, 4,300 R:dr,
(66 §) . . . .
Anslaget för utdikning af Barsjökärret pä SöderNånö
bys ägor i Estuna socken af samma Härad
och Län (dito)
(varande för detta arbetsföretag dessutom
beviljadt ett lån af 220 R:dr.)
Lånet för vattenaftappningar inom Dörby och Kläckeberga
socknar (utdikning af Hårstorps- och
Törne-bäckarne) uti Norra Möre Härad af Kalmar
Län (dito)
Det för samma arbete anvisade anslag (dito) . . .
Lånet för utdikning af Arvidsmåla mosse i Misterhults
socken af Tuna-läns Härad och förenämnde
Län (dito)
Anslaget för sänkning af vattnet i sjöarne Or och
Bunn samt Ofra och Nedra Qvarnsjön i
Wista och Norra Wedbo Härader af Jönköpings
Län (dito)
Lånet för samma arbete (dito)
Lånet för sänkning af Hökasjön i Forserums och
Barkaryds socknar af Tveta Härad och samma
Län , dito)
Lånet för utdikning afl Barkaryds-sjön jemte deromkring
belägna mad-ängar och mossar i Barkaryds
socken af samma Härad och Län (dito)
Lånet för sänkning af Klockarps-sjöji inom Lekaryds
och Forserums socknar i samma Härad och
Län (dito) . . . :
Lånet för sänkning af Aneby-_, Flisby- och Wässeleda-sjöar
samt upprensning af åtskilliga dermed
sammanhängande mindre vattendrag inom Bredesta,
Lommaryds, Bälaryds, Flisby och Solberga
socknar uti Norra och Södra AVedbo Härader
af samma Län (dito)
Utaf det för samma arbete beviljade anslag, 7000
R:dr, (dito)
Lånet för utdikning af Lilla-sjö samt åtskilliga i
Transport:
1,483,610: 25.
3,300: —
200: —
2,650: —
2,600: —
2,083: —
2,520: 32.
5,041: 16.
537; —
1,000: -
1,985: -
14,000: —
2,333: 16.
1,521,860: 41.
— 51 —
Ttansport; 1,521.860: 41.
närheten deraf belägna kärr och raosstrakter
inom Stenbrohults och Wirestads socknar af Albo
Härad och Kronobergs Län (66 §).... 6,000:, —
Låneunderstödet för utdiknings-arbeten vid hemmanen
Elmhult, 1,592 R:dr, Rephult, 1,118 R;dr
samt Tångarne Faxagård och Westergård, 975
R:dr, i Stenbrohults socken af samma Härad och
Län (dito)  3,685: —
Låneunderstödet för utdikning af kärrmark å Hyttinge
och Bohults hemmans ägor i Stenbrohults
och Wirestads socknar af samma Härad
och Län (dito)
825: —
Låneunderstödet för utdikning af Redeberga egendoms
andel i Mönarps mossar inom Marka socken
i Wilske Härad af Skaraborgs Län (dito) . 1,000: —
(varande för detta utdikningsarbete derjemte
beviljadt ett anslag af 750 R:dr.)
Anslaget för sänkning af sjön Björk/ängen i Nyeds
Häiad ocb socken af Wermlands Län (dito) , 2,034: 24.
Hälften af det för samma arbetsföretag beviljade lån,
2,200 R:dr, (dito)
1,100: —
Lånet för ett vattenaftappningsarbete å säteriet Agnhammars
ägor i Grums Härad och socken af samma
Län (dito)
1,400: —
Lånet för vattnets afhållande från ett, säteriet Odenstad
i Gillbergs Härad och socken af samma Län
tillhörigt, odlingsbart fält (dito). f . . . . 870: —
Lånet för aftappning af 4 st. myrer vid hemmanet
Trangärdstorp i Grafva socken af Carlstads Tingslag
och samma Län (dito) ...... f 670:
Anslaget för sänkning af Fr ovis jon i Skultuna socken
af Norrbo Härad och Westerås Län (dito) 466: 32.
Det för samma arbete beviljade lånebidrag (dito) 866: 32.
Låneunderstödet för utdikning af myrer vid Julpa
gård i Romfartuna socken af samma Härad och
Län (dito) • 3,116: —
Låneunderstödet för utdikning af Bredmossen samt
sänkning af Laggarbo- och Harmsjöarne i Kål
-
Transport: l,543,894: 33.
52 —
Transport: 1,543^894: 33. 9.
bäcks och Bergs socknar af Snefringe Härad och
samma Län (66 §)  3,340: — —
Utaf clet för samma arbetsföretag beviljade anslag,
3.301 R:dr 24 sk., (dito)  1,650: 36. —
Lånet för utdikning af Nässelsta, Holms, Myrkarby
, Kattbo och Nikbo byars myrängar och kärr
i Hvittinge socken al Thorstuna Härad och
samma Län (dito)  1,043: 16. —
Utaf anslaget för samma arbete, 1,000 R:dr, (dito) 666: 32.
Anslaget för utdikning och aftappning af Kolbäckssjön
och deromkring varande mossar å Arboga
stads södra skog (dito) • . . 1,510: — —
Det för samma arbete beviljade lån (dito) .... 1,000: — -—
Linet för aftappning af Mursjön i Wester-Våhla
socken af Norbergs Härad och samma Län (dito) 2,447: — —
Hälften af det för samma arbete beviljade anslag,
1,223 R:dr 24 sk., (dito)  611: 36. —
Utaf anslaget för myrutdikningar inom Sundborns socken
af Stora Kopparbergslän, 1,496 R:dr, (dito) 1,122: — —
Utaf anslaget för utdikning af Stora och Lilla Wassmyrerna
samt sänkning af Galtsjön i samma
socken och Län, 680 R:dr, (dito)  453: 16. —
Anslaget för utdikande af åtskilliga myrer i Wika
socken af samma Län (dito)  2,600: — —
Utaf anslaget för utdikning af Stor-, Myckel-,
Brunns-j Wads-, Stockhols-, Ormhags-, Nyhytte-,
Rönnbäcks- och Knuttebo-myrer inom samma
socken och Län, 500 Rdr, (dito)  333: 16. —
Utaf anslaget för sänkning af tannsjön i Folkerna
socken af samma Län, 266 R:dr 32'sk., (dito) . 177: 37. 4.
.Utaf anslaget för sänkning af sjöarna Arten och Smålingen
samt utdikning af Länsmansfäbomyren,
Kolningskärret och Bromsmyren i Bjursårs
socken af samma Län, 600 R:dr, (dito) . . . 200: — —
Utaf anslaget för sänkning af sjön Toftan samt utdikning
af Gårdstjernsmyren i Sundborns och
Svärdsjö socknar af samma Län, 5,090 R:dr, (dito) 2,090: — —
Utaf anslaget för aftappning af Bod och Öfver ranus-
Transport: 1,563,140: 31. 1.
— 53 —
Transport: 1,563,140. 31.
tjernarne inom Söderala socken af Gefleborgs Län,
1,266 R:dr, (66 §)  766: —
Utaf anslaget för sänkning af Fräkensjön i Hanebo
socken af samma Län, 750 R:dr, (dito) . . . 650: —
Hälften af anslaget för valtenaftappningsarbeten inom
Rogsta socken oell Forssa Härad af samma Län,
2,946 R:dr, (dito)  1,473: —
Utaf anslaget för utdikning af Bondebo-ängen och
aftappning af Sjömyra-sjön i Delsbo socken af
samma Län, 5,160 R:dr, (dito)  1,290: —
Halfva anslaget för utdikning af Grenås myrer och
kärr samt sänkning af Hästsjön och Låssjön i
Hammardals socken af Jemtlands Län, 5,800
R:dr, (dito)
2,900: —
Halfva anslaget för utdikning af Björn- och Tortängsmyrerna
vid Östersund och Odensala by i
Brunflo socken af samma Län, 4,000 R:dr, (dito) 2,000: —
Halfva anslaget för utdikning af Långskjutsmyren
i Sunne socken af samma Län, 500 R:dr, (dito) 250: —
Utaf anslaget för utdikning af Jöns-, Håkans- och
Fälla myrerna å Nybyns ägor i Nysätra socken
af Westerbottens Län, 1,000 R:dr, (dito) . . . 750: —
Utaf anslaget för utdikning af Gålsmyren å Grimsmarks
bys område i samma socken och Län,
675 R:dr, (dito)  506: 12.
Utaf anslaget lor aftappning af Rösjön i samma
socken och Län, 1,820 R:dr, (dito) .... 1,320: —
Utaf anslaget för aftappning af sjön Krokvattnet jemte
åtskilliga närgränsande myrer i samma socken
och Län, 2,620 R:dr, (dito)  1,746: 32.
Utaf anslaget för aftappning af sjön Qummarsträsket
i Skellefteå socken af samma Län, 4,300
R:dr, (dito)
2,866: 32.
Hälften af anslaget för aftappning af sjöarne Snörmyrstjern
och Långtjern i Löfångers socken af
samma Län, 400 R:dr, (dito)
200: —
Transport: 1,579,859: 11.
54 —
Transport: 1,579,859: 11. 1.
Hälften af anslaget för utdikning af sjön Se/träsket
i samma socken och Län, 310 R:dr, (66 §) . . 155: — —
Utaf anslaget för utdikning af Sönkmoran vid Säfvars
bj i Säfvars socken af samma Län, 900
R:dr, (dito) ......
. 600: — —
Hälften af anslaget för utdikning af 3:ne inom Siknäs
bys område i Neder-Kalix socken af Norrbottens
Län belägna träsk LiUtrasket, By träsket
och yttre Bredträsket, 566 R:dr 32 sk., (dito). 283: 16. —
Utaf anslaget för utdikning af kärrängen Tjern
vid Svartbyn i Öfver-Luleå socken af samma
Län, 600 R:dr, (dito) . . .
400: — —
= 104,578: 46. 1. =
Till uppnmddrings-arbeten i Örsunds å i Upsala Län
samt anläggning af en mindre lastkaj vid den
öfver samma å uppförda bro, hvarför, enligt
1845 års Revisionsberättelse, samma år utbetalts
6,000 R:dr, ytterligare anslagna (67 §) ... 5,000: — —
Anslaget för upprensning af inloppet till Gamleby
mken
vid staden Vestervik (dito)  7,333: 16.
Utaf anslaget till kostnader för grundens förstärkning
å norra och södra hamnarmarne vid Cimbritshamn
11,666 R:dr 32 sk., (dito)  8,000: — —
= 20,333: 16. =
Anslaget för omläggning och förbättring af vägar i
närheten af Upsala (67 §)  12,259: 10. 8.
Utaf anslaget för omläggning af vägen vid Flottsundsbackarne
i Bondkyrka socken af Ulleråkers Härad
och Upsala Län, 2,100 R:dr, (dito) . . . 1,400: — —
Utaf anslaget för omläggning och förbättring af allmänna
landsvägen genom Håbo Härad i samma
Län, 3,469 R;dr 32 sk., (dito) ...... 2,300: — —
Anslaget för omläggning af en del utaf landsvägen
emellan Tibble och Grans gästgifyaregårdar inom
Bro och Håbo Härader af samma Län (dito). 13,000: — —
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen vid Läingsandsbacken
i Näs socken taf Bro Härad och
samma Län, 5,600 R:dr, (dito)  4,200: — —
Transport: 1,634,790: 5. 9.
— 55 —
Transport: 1,634,790: 5
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen emellan
Barkarby och Tibble gästgifvaregårdar, till undvikande
af Lungsunds- och Knekte-backarne i
samma Härad och Län, 6,910 R:dr, (67 §) . . 4,500:
Utaf anslaget för sänkning af åtskilliga backar å
allmänna landsvägen inom samma Härad och
Län, emellan Tibble och Nyqvarns gästgifvaregårdar,
2,322 R:dr 24 sk., (dito)
1,161: 12.
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen öfver åtskilliga
backar inom Trögds och Asunda Härader
i samma Län, mellan dito dito, 3,067 R:dr, (dito) 2,045:
Anslaget för omläggande af allmänna landsvägen vid
Snickarekrogsbacken i Huddinge socken af Svartlösa
Härad och Stockholms Län (dito) . . . 6,160: —
Anslaget för omläggning af vägen vid Råsta backe
i Spånga socken af Sollentuna Härad och samma
Län (dito)  1,650: —
Anslaget för förbättring af allmänna landsvägen vid
Kummelbyj Rotebro och Rudbeckens backar i
Sollentuna socken af samma Härad och Län
(dito)  2,133: 16
Utaf anslaget för vägomläggningar vid Nyckelby
Krok- och Gillin ge-backar ne i Angarns socken
och Vallentuna Härad af samma Län, 4,050 R;dr,
(dito)
2,700: —
Utaf anslaget för förbättrande af landsvägen vid Trebackar/äng
och Borgbrinksbacken i Odensala
socken af Erlinghundra Härad och samma Län,
3,830 R:dr, (dito) .
2,553:16
Anslaget för omläggning af allmänna vägen vid Källabacken
i Lunda socken af Seminghundra Härad
och samma Län (dito)  1,650: —
Anslaget till omläggning af vägen för undvikande
af Kafvelbro och Norrgrinds-backarne mellan
Lindberga och Kimsta gästgifvaregårdar i samma
Härad och Län (dito)  1,220: —
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen vid Sal
-
Transport: 1,660,563: 1
56 —
Transport: 1,660,563: 1. 9-
munge backe i Skederyds socken af Sjuhundra
Härad och samma Län, 900 R:dr, (67 §) . . . 750: — —
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen i Rimbo
socken, samma Härad och Län, till undvikande
af Marcusbacken, 1,533 R:dr 16 sk., (dito) . . 1,150: — —
Utaf anslaget för förbättrande al allmänna landsvägen
vid Estuna backe mellan Norrtelje och
Svanberga gästgifvaregård i Estuna socken och
Lyhundra Härad af samma Län, 1,230 R:dr,
(dito)  915: — —
Anslaget för vägförbättringar vid Frescati_, Berga
och Enebrbergsbackarne mellan Stockholm och
Ensta gästgifvaregård i Danderyds Skeppslag af
samma Län (dito)
6,300: — —
Utaf anslaget för förbättringar å strandvägen mellan
Stockholm och Norrtelje vid Gunboda _, Buggsätra
och Dambro backar inom Kulla och Åkers
socknar af Åkers Skeppslag och samma Län,
3,500 R:dr, (dito)
2,333: 16. 1.
Utaf anslaget för undvikande af Bethsede och Kafvelbro-!)
a c karn e på Vermdön i samma Län,
1,600 R:dr, (dito)
1,066: 32. —
Utaf anslaget lör sänkning af Hallspänga backe invid
Thorshälla i Vester Rekarne Härad af Nyköpings
Län, 675 R:dr, (dito) „ 400: — —
Anslaget för vägomläggning till undvikande af Blekbacken
å landsvägen emellan Önnersta och
Blacksta samt Gnesta gästgifvaregården i Daga
Härad af samma Län (dito)  1,333: 16. —
Anslaget för omläggning af landsvägen emellan Malmköping
och Wadsbro gästgifvaregårdj till undvikande
af Mosstugubacken i Dunkers socken al
Villåttinge Härad och samma Län (dito) . . 270: 32. —
Utaf anslaget för förbättring af landsvägen vid Ypper
skogsbacken mellan Malmköping och Flens
gästgifvaregård i Mällösa socken af samma Härad
och Län, 2,495 R:dr, (dito)
2,079: 8. —
Transport: 1,677,161: 9. 9.
— 57 —
Transport: 1,677,161: 9. 9
Utaf anslaget för omläggning af landsvägen mellan
Malmköping oell Flens gästgifvaregård, till und-.
vikande af Ljusbro- ocli Brinkbackarne isamma
Härad och Län, 3,925 R:dr, (67 §) .... 3,270: 40. —
Anslaget för sänkning af Genne-backe i Östra Vingåkers
socken, mellan Sätra, Alsätters och Hvittorps
gästgifvaregärdar inom Oppunda Härad af
samma Län (dito)
660: — —
Anslaget för sänkning af landsvägen vid Södra
B or rvi näsbacken, höjning af vägen vid Lafsan
ds säteri samt omläggning af vägen .mellan
Bäcktorp och Löfsund i Svärta och Runtuna
socknar af Rönö Härad och samma Län (dito) 5,150: — —
Utaf anslaget för vägomläggning till undvikande af
LVisbro-backe mellan Håhls och Vreta gästgifvaregärdar
i Jönåkers Härad af samma Län,
1,900 R:dr, (dito)  633: 16. —
Utaf anslaget för iståndsättande af åtskilliga Nyköpings
stad tillhörande vägstycken från vestertuUen
tili svintullen och från dammen vid Vc ■
sterland till Magnibergs backe, 2,266 R:dr 32
sk., (dito)
1,700:
Utaf anslaget för omläggningar och förbättringar å
landsvägen mellan Norrköping och Linköping
vid Löjsta- och Klin ga-b ack arne i Kimsta och
Löts socknar af Memmings Härad och Östergöthlands
Län, 7,900 R:dr, (dito) . . . . 5,500: — —
Utaf anslaget för omläggnings-arbeten å allmänna
landsvägen inom Hoby, Åryds, Hellaryds och
Asarums socknar af Bräkne Härad i Blekinge
Län, 3,800 R:dr, (dito)  2,996: 20. 11.
Anslaget för omläggning af landsvägen vid Lösens
backe i Östra Härad.af samma Län (dito) . . 1,850: — —
Anslaget för omläggande af landsvägen mellan Jönköping
och Ingaryds gästgifvaregård i Tveta
Härad af Jönköpings Län (dito)  11,000: — —
Transport: 1,709,921: 38. 8.
8
— 58 —
Transport: 1,709,921: 38 8.
Utaf anslaget för en vägomläggning vid Husqvarna
klef mellan Jönköping och Vireda gästgifvaregård
i samma Härad och Län, 3,240 R:dr,
(67 §)
2,160:
Hälften af anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
mellan Thenhult och Sjöberg samt Häljaryd
och Torp inom Rogberga och Öggestorps
socknar i samma Härad och Län, 6,340 Pi:dr,
(dito)  3,170: — —
Utaf anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
mellan staden Eksjö och Esper y ds gästgifvaregård
inom Södra Vedbo och Tveta Härader
af samma Län, 6,666 R:dr 32 sk., (dito) . 4,444; 21. 4.
Anslaget för sänkning af Sanna- och Kruthusbackarne
å landsvägen mellan Jönköping och Räbj
gästgifvaregård i Vista Härad af samma Län
(dito)  1,390: — —
Utaf anslaget för omläggningen af vägen mellan staden
kVexiö och Åreda gästgifvaregård, för undvikande
af Toftabackarne i Gårdsby socken af
Norrvidinge Härad och Kronobergs Län, 11,600
R:dr, (dito)
7,863: 25. 4.
Utaf anslaget för omläggning af vägen mellan Vrå
gästgifvaregård i Sunnerbo Härad af samma
Län och Breareds gästgifvaregård uti Tönnersjö
Härad i Halland, 15,711 R:dr 30 sk. 6 rst.,
(dito)
. . 7,856:
Utaf anslaget för anläggning af en chaussé mellan
staden Lund och elen s. k. Stockholmsgrinden
på landsvägen mellan nämnde stad och Hurfva
gästgifvaregård i Torna Härad af Malmöhus Län,
5,238 R:dr 32 sk., (dito) , . 4,365: 26 8.
Hälften af anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
förbi backarne Grytingen och Klenäsbräckan
i Lahne Härad af Götheborgs- och
Bohus Län, 1,480 R:dr, (dito)
740:
Hälften af anslaget för omläggning af allmäna lands
T
ransport:1,741,911: 16. —
— 59
Transport: 1,741,911: 16.
vägen mellan Qvistrums och Herrestads gästgifvar
egärdar, till undvikande af Mjöfveredsbacken
i samma Härad och Län, 500 R:dr,(67§) 250: —
Hälften af anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
norr om gästgifvaregården Qvistrum i
Tunge Härad af samma Län, till undvikande af
Qvistrums och Jonsliögs-backarne, 680 R:dr, (dito) 340: —
Anslaget lör omläggning af landsvägen förbi Klefvalid
nära Alingsås i Bölinge socken af Kullings
Härad och E/f sborgs Län (dito)  886: 32.
Utaf anslaget för förbättrande af allmänna landsvägen
mellan staden Hjo och hemmanet Borrbäcks
ägor i Kåkinds Härad af Skaraborgs Län,
1852 R:dr 32 sk., (dito)  1,200: —
Anslaget för omläggning af allmänna landsvägen inom
Jernboås och Hjulsjö socknar i Nora Bergslag
af Örebro Län (dito)  17,600: —
Utaf anslaget för åtskilliga vägförbättringsarbeten inom
Nora Bergs-församling af samma Län, 26,854
R:dr 32 sk., (dito)  , . . 17,903: 5.
Utaf anslaget för omläggning af vägen emellan Ked
je-e/fven
vid Christinehamn förbi Alqvittern och
'hålbäcken i Carlskoga Bergslag af samma Län,
4,540 R:dr, (dito)  3,026: 32.
Utaf anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
mellan Filipstad och Brattfors gästgifvaregård
i Fernebo och Brattfors socknar af Fernebo
Härad och Wermlands Län, 8,614 R:dr, (dito) . 5,742:32.
Utaf anslaget för omläggning af vägen emellan Råda och
Bogeruds gästgifvaregårdar i Råda socken af Elfdals
Härad och samma Län, 4,950 R:dr, (dito). 3,712:24.
Utaf anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
mellan Högboda och Lerhols gästgifvaregårdar
i Jösse Härad af samma Län, 10,750 R:dr,
(dito)  8,062: 24.
Utaf anslaget för åtskilliga förbättringar å allmänna
vägen inom Svanskogs socken af Gillbergs Hä
-
Transport: 1,800,635: 21.
— 60 —
Transport: 1,800,635: 21. 4.
rad i samma Län, 2,127 R:dr 30 sk. 10 rst,
(67 §)  1,813: 39. 5.
Utaf anslaget för anläggande af försänkningar och
flottverk vid Cldrelfven, till förekommande af
landsvägens utskärning af nämnde eif, äfvensom
för omläggning af landsvägen vid Loj'ved i
Grafva socken af Carlstads Tingslag och samma
Län, 1,750 R:.lr, (dito) ....... 1,312:24. —
Anslaget för iståndsättande medelst mac-adamisering
af den S:t Ilians oell Habbo socknar i Norrbo
Härad lill Romfartuna sockens gräns genomlöpande
del af landsvägen mellan Vesteräs och
Fahlun (dito)
20,000:
Anslaget för omläggning af allmänna landsvägen öfver
Kattheden mellan Qvar ribacka gästgifvaregård
och Skultuna hy i Skultuna socken af samma
Härad och kVestenis Län (dito) .... 4,000: — —•
Anslaget för omläggning af allmänna landsvägen i
samma socken och Län förbi Sågbergs-backarne
å Bovallskogen mellan Qvarnbacka och Ramnäs
gästgifvaregårdar (dito)
377:24. —
Anslaget för omläggning och förbättring af den s. k.
Asvägen mellan Långsjö och Thorstuna gästgifvaregårdar
i Thorstuna Härad och socken af
samma Län (dito)  1,650: — —
Utaf anslaget för omläggning af vägen mellan staden
Sala och Enåkers by gästgifvaregård i Simtuna
Härad af samma Län, 650 R:dr, (dito) . . . 433: 16. —-
Utaf anslaget för omläggning och förbättring af landsvägen
mellan Fahlun och Lumsheden i Svärdsjö
socken af Stora Kopparbergs Län, 9,500
R:dr, (dito)
6,333: 16. —
Utaf anslaget för en vägomläggning mellan staden
Säther och byn Backa i Gustafs socken af samma
Län, 5,333 R:dr 16 sk., (dito)
3,555:26. 8.
Anslaget för vägomläggning utmed Daleljven inom
Gagnefs socken af samma Län (dito) .... 1,500: — —
Transport: 1,841,611: 23. 5.
61 —
Transport: 1,841,611; 23.
Utål' anslaget för omläggning af åtskilliga allmänna
vägar inom Järna socken af samma Län, 666
R:dr 32 sk., (67 §)  533: 16. —
Utaf anslaget för vägomläggningar inom Malungs
socken af samma Län, 1,600 R:dr, (dito) . . 1,200: — —
Utaf anslaget för en vägomläggning mellan Fahlun
och Korsnäs i Kopparbergs socken af samma
Län, 2,862 R:dr 16 sk., (dito)  1,908: 10. 8
Utaf anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
mellan Bomar sbo och Smedjebackens gästgifvaregårdari
samma Län, 3,666 R:dr 32 sk., (dito) 1,222: JO. 8
Utaf anslaget för åtskilliga vägförbältringar inom Bollnäs
och Regnsjö socknar i Södra Helsingland af
Gefleborgs Län, 7,050 R;dr, (dito) : 6,168: 36: —
Utaf anslaget för omläggning af vägen genom Alfta
socken i samma Län, till undvikande af Muiikoch
Drakebackar ne å landsvägen från Dalarne
samt Woxna och Ofvanåkers socknar i Helsingland
till Söderhamn, 1,923 R;dr, (dito) . . . 1,442: 12. —
Utaf anslaget för väggomläggning vid Westansjöbackarne
inom Ytter Hogdals socken af samma Län,
350 R:dr, (dito) • . 116: 32. —
Utaf anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
i kVester-Norrlands Län från Säbrå kyrka till
Hernösand, 2,666 R.-dr 32 sk., (dito) .... 2,000: — —
Utaf anslaget för ytterligare vägomläggningar inom
Indals och Lidens socknar af samma Län, 9,900
R:dr, (dito)  3,960: — —
Utaf anslaget för omläggning af allmänna landsvägen
i Alsens socken af Jemtland emellan Ostersund
och Norska gränsen, 7,760 R:dr,
(dito)  3,(XX): — —
Utaf anslaget för förbättring af allmänna landsvägen
inom Brunflo socken af Jemtland, mellan Sundsvall
och Norrige, 3,933 R:dr 16 sk., (dito) . . 2,622: 10. 8
Hälften af anslaget för en ny väg mellan Ifvarboda
Transport: 1,865,785: 7. 5
Transport: 1,865,785: 7. 5.
by och Säfvars kyrka i Westerbottens Län, 333
R:dr 16 sk., (67 §)  166: 32. —
= 264,320: 44: 4. =
Anslaget för iståndsättande af broarne å den på Statens
bekostnad anlagda väg genom Stora Kopparbergs,
Gejleborgs och Jemtlands Län, (68 §) 2,400: —
1846 och 1847 års anslag för amortering af ett för
Linköpings hamnbyggnad och Stångåns upprens
-
nin
Ö
upptaget lån (69 §)  2,160:
Utaf anslaget till en hamnbyggnad vid Lidköping.
63,562 R:dr 24 sk., (70 §)
• • • 42>375=
Lånet till fullbordande af en hamnbyggnad vid Cimbritshamn'
(71 §)....
5,000: —
Anslaget till samma arbete (dito) ;  10,000: — —•
Utaf anslaget för upprensning af farleden genom den
närmast Söderhamn belägna skärgård, 5,000
R:dr, (72 §)  4,000: — —
Lånet för samma arbete (dito)  10,000: — —
Lånet till staden Carlshamn för dervarande hamns
iståndsättande (73 § 1 mom.)  30,000: — —
Lånet till staden Sölf vitsborg för kajbyggnad derstädes
och hamnens upprensning (73 § 2 mom.) 10,000: — —
= 113,535: =
Anslaget för uppmuntrande och befrämjande af boskapsskötseln
i Riket (77 §)  70,000:
—
Anslaget till slöjd-expositioners befrämjande (78 §) 3,000: — —
Anslaget lill inlösen af de, från Statens sida, för
drifvandet af Löfås Silfververk, anslagna förläningar
oell förmåner (80 §) ...... 15,000: — —
Ersättning för de vid kolonien S:t Barthelemys förvaltning,
sedan dess återställande under Statsverket
erforderliga utgifter, hvilka icke kunnat
af koloniens inkomster betäckas, (81 §),... 11,349: 38. 3.
Anslaget lör inköpande af ett Kapell-Predikants boställe
i Undenäs församling af Wadsbo Härad och
Skaraborgs Län (82 §) ."  2,666: 32. —
Anslaget för verkställande af återstående reparations
Transporl:
2,083,903: 13. 8.
63 -
Transport: 2,083,903: 13. 8.
arbeten uti graf chorell viel Wreta Klosters kyrka
i Östergöthland, (83 §)
Utaf anslaget för National-Musei-byggnadens påbörjande,
150,000 R:dr, (84 §)
Utaf anslaget för inköp af 300 exemplar af Svenska
Forn skrift s-Säliskapets årliga Samlingar (3, 4, 5
och 6:te häftena) (86 §)
Utaf anslaget till understöd för denjfattigvård, som,
enligt 21 § 3 mom. i det af Rikets år 1840 och
1841 församlade Ständer uppgjorda förslag till
Stadga om fattigvården, bör af Staten bekostas,
30.000 R:dr, (88 §)
. .
Utaf lånet för återuppförandej af de förstörda* verkstäderna
med tillhörande byggnader vid Conradsfors
bruk i Wermland, 30,000 R:dr, hvaraf
20.000 R:dr förut lvftats, (93 §)
Utaf köpesumman för Hofmarskalken Friherre G. Rid
derstolpes
sterbhusdeliigares hus vid hörnet af
Slottsbacken och Skeppsbron, här i hufvudstaden,
100.000 R:dr, (206 §)  88,400: — —
Summa af Riksgähls-Kontoret
enligt Rikets sist församlade Ständers
beslut, utbetalda tillfälliga
stats-utgifter j frän den 10
September 1845 till den i5 September
184y, R:dr 2,264,524. 8. 4.
Då dessutom, jemlikt 1845 års Revisionsberättelse,
sid. 34—36, enahanda, på samma Ständers beslut
grundade utgifter blifvit, före denna tid, af
Riksgälds-Kontoret bestridda med . „ 491,025: 11. 9.
så utgör det sammanräknade beloppet af alla nu
ifrågavarande, utaf Riksgälds-Kontoret verkställda
utbetalningar
R:dr 2,755,549: 20. 1.
552: 32. —
60,000: — —
1,400: — —
20,268: 10. 8.
10,000: — —
— 64 —
utbetalda an- Utom den summa . R:dr 8,936: 32. — 2,755,549: 20. 1.
slag för Folk- sorn Riksgälds-Kontoret, enligt uppskole-lärares
gRen i nyssnämnde Berättelse, utbildande
och belalt j afräkniug 4 1845 års anonan
e. Folkskole-lä rares bildande
och ajlöf lande, hafva sedermera
och intill nuvarande Revisionsförrättnings
början blifvit från detta
Verk ytterligare anordnade:
utaf 1845 —1847 års anslag till
understöd vid Folkskole-lärares
aflöning (20,000
R:dr årligen) R:dr 25,098: 35. 11.
utaf samma års anslag
för Folksk
ole-lärare-Seminarierna
(9,100
R:dr årligen) „ 18,900: — —
utaf dito dito för
stipendier vid
dessa Seminarier
(12,000 R:dr år
lije.
,) . . ■ ,;9|448: 35, w85: n
Outtagna låne- Utaf de, i egenskap af tillfälliga statsutgifter, under sednast för
och
ansiagssum-flu(.i)£l Riksdag beviljade och till utgående från RiksgäTds-Konloret an
mor,
beviljade vjsacje ansjag ocp Jun, voro vid medlet af nästlid lie September månad
vid 1814 och r..,. , 0 ,. r
1845 års Riks- Ja e summor outtagna, nemligen:
dag, af anslaget till aflöning för Lagberedningens arbetande
Ledamöter och Sekreterare. . . . R:dr 6,291: 32. —
„ anslaget för tryckning af samma Berednings arbeten
3,647: 40. 4.
,, anslaget till understöd vid rustningen och noteringen
inom Jemtland  4,000: — —
Transport: 13,939: 24. 4.
af
— 65 —
Transport: 13,939: 24. 4.
af anslaget till arfvoden och stipendier för Civil-In
geniörers
bildande vid Mariebergs Läroverk. . . 2,000:
af de tili låneunderstöd samt anslag för utdikmn
-
sar
och af tappningar af sanka trakter och sjöar
anvisade medel  35,480: 33. 11.
hvaraf, enligt till Fullmäktige ankomna Kongl. Bref,
blifvit i nåder disponeradt, att vid vissa terminer
eller i mån af arbetenas påbörjande och fullbordande
utbetalas:
föl- 4 arbetsföretag inom Upsala
Län  3,666: 32. —
,. 2:ne dito inom Stockholms
Dito .
1,220: — —
att utgå i egenskap af
lån.
„ 1 dito inom Jönköpings
Län ........ 4,666: 32. —
„ 1 dito inom Skaraborgs
Dito  750: — —
., 1 dito inom Wermlands
Dito
. . 1,100: — —
„ 4 dito inom Westerås Dito 2,895: 40. —
„ 6 dito inom Stora Kopparbergs
Dito  4,256: 10. 8.
„ 4 dito inom Gefleborgs Dito 5,943: — —
„ 1 dito inom Wester-Norr
lands
Dito  600: — —
„ 8 dito inom Vesterbottens
Dito  3,880: 20. —
„ 3 dito inom Jemtlands Dito 5,150: — —
„ 2 dito inom Norrbottens
Dito .
483: 16. —
Summa R:dr 34,612: 5. 8.
af anslaget för anläggning af nya samt omläggning
och förbättring af backiga elier mindre goda vägar 105,679: 4. 8-  af hvilket belopp Kongl. Maj:t, genom Fullmäk
-
Transport: 157,099: 14. 11.
9
— 66
Transport: 157,099: 14. 11.
lige tillhandakomna Bref, i nåder disponerat, att,
i öfverenstämmelse med liögstberörde Bref, af vederbörande
utbekommas:
för 6 vägförbättringsarbeten
inom Upsala Län . R:dr
7,863: 20.
„ 7 dito inom Stockholms
Dito
5,175:
—
yy
5 dito inom Nyköpings
Dito
3,178: 16.
yy
1 dito inom Östergöth-
lands Dito
2,400:
yy
1 dito iom Kalmar Dito .
5,933:
16.
•y
2 dito inom Blekinge Dito
951: 28.
yy
3 dito inom Jönköpings
Dito
6,472: 10.
8.
yy
2 dito inom Kronobergs
Dito
11,592:
5.
2.
yy
1 dito inom Malmöhus
Dito
873:
5.
4.
yy
4 dito inom Götheborgs och
Bohus Dito
8,330:
yy
1 dito inom Skaraborgs
Dito
652:
32.
yy
1 dito inom Örebro Dito
8,951:
26.
8.
yy
6 dito inom Wermlands D:o
9,060:
47.
5.
yy
1 dito inom Westerås Dito
216:
32.
;
yy
6 dito inom Stora Koppar-
bergs Dito
8,876: 16.
yy
3 dito inom Gefleborgs Dito
1,595: 16.
yy
3 dito inom Wester-Norr-
lands Dito
11,186: 32.
yy
4 dito inom Jemtlands Dito
11,801:
5.
4.
yy
1 dito inom Westerbottens
Dito ■ .
166:
32.
—
R:dr 105,277: 4. 7.
af anslaget för strömrensningar och mindre hamnbyggnader
3,666: 32. —
Transport: 160,765: 46. 11-
\
— 67 —
Transport: 160,765: 46. 11.
utaf Kongl. Maj:t disponerade till kostnader för
grundens förstärkning å norra och södra hamnarmarne
vid Cimbritshamn.
af anslaget dito för hamnbyggnaden vid Lidköping 21,187: 24. —
„ dito för upprensningar i Söderhamns skärgård . 1,000: — —
lånet för Götheborgs hamnbyggnad  42,000; — —
af anslaget förNational-Musei-byggnadens påbörjande 90,000: —
„ dito för utarbetande och ordnande af Kapiten B.
Cronstrands samlingar rörande Egyptiska byggnadskonsten
2,000: — —;
„ dito för den fattigvård, som bör af Stats-Verket
bekostas,
9,731: 37. 4.
lånet för uppbyggande af en ny kyrka i Christinehamn
■. . ., • . . 25,000: — —
Summa återstående utgifter den
i5:de September detta år . R:dr 351,685: 12. 3.
Dessutom innestodo i fViksgälds-Kontorek, vid
samma tid, af anslaget till Folkskole-lärares aflönande
för åren 1845, 1846 och 1847
R:dr 34,847: 44. 1.
af dito till Folkskole-lärare-Semi
narierna
för samma år . . „ 5,400: — —
och af dito till stipendier vid dessa
Seminarier för dito . . „ 4,666: 32. — ™
44,914: 28. 1.
Tillsammans R:dr 396,599: 40. 4.
Jemte nu uppräknade, vid förenämnde tidepunkt outtagna, låneoch
anslagssummor, åligger det, till följd af Rikets Ständers beslut,
Riksgälds-Kontoret att äfvenledes tillhandahålla några, till deras utgående
belopp ännu icke bestämda, anslag, nemligen: GSkknektekontrakternas
samlande och utgifvande från trycket; till Stats-Verkets ersättande
för de af statsmedlen ytterligare förskjutna kostnader för kolonien
S:t Barthelemy s förvaltning; och till beredande af Borgmästares
och Kommissions-Landtmätares delaktighet i Civil-Statens Pensionsinrättning,
för hvilket sistnämnde ändamål en anslagssumma af8,800
R:dr årligen skall af Riksgälds-Kontoret till bemälte Pensions-inrättning
utbetalas från och med det år, då denna delaktighet medgifves
och träder i verkställighet.
Utgifterna för
kolonien S:t
Barthelemys
förvaltning.
Kapiten B.
Cronstrands
samlingar angående
Egyptiska
byggnadskonsten.
— 68 —
Upppå Kongl. Stats-Kontorets i underdånighet gjorda anhållan om
ersättning ej mindre för det belopp, 11,311 R:dr 14 sk. 3 rst., som utaf
statsmedlen förskjutits till kostnader för ön S:t Barthelemys förvaltning
_, an äfven för en likaledes förskottsvis utbetald summa af 38
R;dr 24 sk. för sex stycken till samma ö afsända kanonlavetter, och
då de från Guvernörs-Embetetpå S:t Barthelemy inkomna kassa-rapporter
samt inkomst- och utgifts-Förslager icke allenast utvisade, att förenämnde
forskottssumma varit till fulla beloppet erforderlig för bestridandet
af öns förvaltningskostnader, utan dessutom ådagalade behof vet
af ytterligare tillskott så väl för den kommande tiden, som för ännu
obestridda utgifter, hörande till den tid, som förflutit sedan ön under
Svenska Stats-Verket återställdes; har Kongl. Maj:t, enär någon godtgörelse
för besagde för'kotter således icke skulle vara att förvänta genom
de af ön inflytande inkomster, medelst nådigt Bref af den 17
Februari innevarande år, bemyndigat Kongl. Stats-Kontoret att från
Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret reqvirera ersättning för ifrågavarande
belopp, 11,349 R:dr 38 sk. 3 rst.
Med anledning häraf och på grund af 81 § i Riksgälds-Kontorets
Reglemente, hvilken innehåller: att de för kolonien S:t Barthelemys
förvaltning erforderliga utgifter, hvilka icke kunna af koloniens inkomster
betäckas, må, efter skeende reqvisition, ersättas af Riksgälds-Kontoret,
intilldess sig visar, huruvida godtgörelse för dessa kostnader
framdeles kan beredas genom koloniens afkastning eller afträdande till
någon främmande makt, har den i omförmälde hänseende reqvirerade
ersättningssumma blifvit till Kongl. Stats-Kontoret af Riksgälds-Kontoret
utbetald.
Genom nådigt Bref till Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvilets-Akademien
af den 3 Juni 1845, och sedan Kongl. Akademien uti
underdånig skrifvelse under förmälan, att Kapiten Cronstrand förklarat
sig beredd att årligen inför Kongl. Akademien redovisa arbetets fortgång,
hemställt, om Kongl. Maj:t skulle täckas anse Cronstrands derjemte
afgifna försäkran, att med yttersta ansträngning söka uppfylla de
vilkor Rikets Ständer bestämt, såsom tillräcklig säkerhet, helst denna
säkerhet torde vara den enda, som på förhand kunde vid anslagets utlemnande
äskas, har Kongl. Maj:t tillåtit Cronstrand att nämnde arbete,
efter af honom då uppgifven plan utföra samt anbefallt bemälte
Akademi att med uppgift om fortgången deraf till Kongl. Maj:t årligen
— 69 -
inkomma; hvarjemte Kongl. Maj:t utfärdat nådig skrifvelse till vederbörande
att genast för år 1845 utbetala 1,000 R:dr.
Uti Bref af den 8 December 1846 till samma Akademi, har Kgl.
Maj:t i nåder förklarat, att som inga bestämda uppgifter af Cronstrand
blifvit lemnade, det arbetet i någon väsentligare mån fortgått under
den tid, som förflutit sedan nådiga föreskriften om anslagets användande
meddelades, fann Kongl. Maj:t andra tredjedelen deraf icke kunna,
i strid mot de vid dess beviljande fästade vilkor och derom meddelade
beslut, för det närvarande till anordnande anvisas.
Sedan genom Bergmästarens i orten meddelade och till RiksgäldsKontoret
ingifna intyg styrkts, att ”alla de byggnader, verk och inrättningar
blifvit vid
”gång bragta, hvilka äro nödiga för effektuerande af de derstädes privilegierade
så väl stångjerns- som manufaktur-smiden,” och då medelst
det till Riksgälds-Kontoret jemväl aflemnade brandförsäkringsbref är
vordet ådagalagdt, alt samtliga dessa byggnader voro hos Allmänna
Brandförsäkrings-Verket här i hufvudstaden mot brandskada försäkrade;
så och efter det jemväl blifvit styrkt, att de då redan till betalning
förfallna försäkringsafgifterna vederbörligen erlagts, hafva
Fullmäktige, enligt protokollet för den 22 nästlidne Juni, låtit till
Bruksägaren C. B. Fitinghoff återställa den af honom afgifna förbindelse
med dertill hörande säkerhetshandlingar, i afseende på fullbordandet
och brandförsäkrandet af de nya byggnaderna vid nämnde
bruk inom den tid, eller medlet af år 1848, som härför af Rikets sist
församlade Ständer bestämdes bland vilkoren för det Fitinghoff till
detta bruks återuppbyggande beviljade allmänna låneunderstöd.
På sätt Revisorerne redan uppgifvit, har utaf den vid sednaste
Riksdag fastställda köpeskilling för Hof-Marskalken Friherre G. Ridderstolpes
sterbhusdelägares några månader derefter, genom Fullmäktige
i Riksgälds-Kontoretj inköpta huSj endast ett belopp af 88,400 R:dr
blifvit utbetaldt; hvaremot återstoden af köpesumman, eller 11,600 R:dr,
finnes i Riksgälds-Kontorets räkenskaper bland dess räntebärande skulder
upptagen. Då denna återstående köpeskilling allt hittills icke kunnat
af Riksgälds-Kontoret liqvideras, emedan Direktionen för Stockholms
Borgerskaps Enkhus, såsom innehafvare af en i samma egendom
intecknad skuldförbindelse å sistnämnde belopp, vägrat att derför
Länet för
återuppbyggandet
af
Conradsfors
bruk.
Inteckningen
i f. d. Uidderstolpeska
huset.
70 —
mottaga betalning, Lafva Revisorerne förskaffat sig närmare upplysning
om förhållandet med ifrågavarande inteckning, helst hvarken i försäljningsanbudet
eller, så vidt utrönas kunnat, uti de af säljarne, före köpets
beslutande, meddelade underrättelser, någon så beskaffad gravation
blifvit för Rikets Ständer uppgifven. Härvid hafva Revisorerne
hufvudsakligen inhemtat följande omständigheter:
Sedan Fullmäktige af det gravationsbevis, som var bifogadt de
från bemälte sterbhusdelägare, genast efter Riksdagens slut, infordrade
handlingar angående nämnde egendom, erfarit, att deruti fanns en till
Borgerskapets Enkhus’ säkerhet meddelad inteckning, anmodades, enligt
Fullmäktiges protokoll för den 4 Juni 1845, säljarnes ombud att
till Fullmäktige eller Riksgälds-Kontorets Ombudsman aflemna en bestyrkt
afskrift af samma inteckning. En sådan handling blef också
Ombudsmannen tillställd, jemlikt hans under den 2 derpåföljde September
till Fullmäktige ingifna Memorial, hvaruti anföres: att Ombudsmannen,
bland andra ifrågavarande egendom rörande handlingar, af
sterbhusdelägarne, i bestyrkt transsumt, mottagitj en af Nicolaus Pauli
och Louise Fredrique Wertin tiller, den 6 November 1794, utgifven
räntebärande förbindelse å 11,600 R:dr Specie, på grund hvaraf nyssnämnde
inteckning blifvit beviljad, och hvilken förbindelse innehåller
det vilkor, att kapitalet skall i alla tider innestå uti egendomen. Då
vid Fullmäktiges sammankomst den 13 i samma månad köpekontraktet
om egendomen afslutades, enligt hvilket kontrakt köparen skulle öfvertaga
ansvarigheten för det intecknade skuldkapitalet med utläst ränta
efter den 1 nästpåföljande Oktober, tilikännagaf, uppå tillfrågan,
säljarnes ombud, nuvarande Herr Öfver-Post-Direktören Friherre H. Hamilton,
att ”lian ännu icke kunnat erhålla Borgerskapets Enkhus-Direk”tions
resolution å Ridderstolpeska sterbhusdelägarnes, redan för ett
”pär månader sedan gjorda, ansökning att få infria Enkhusets inteckning
i sterbhusdelägarnes hus eller utbyta densamma emot annan erbjuden
inteckningssäkerhet;” men Herr Friherren förmodade, ”att den”na
resolution skulle med det första kunna utbekommas; hvarefter Herr
”Friherren ville meddela underrättelse om densammas innehåll.” Den
sålunda lofvade underrättelsen erhölls dock ej förr än flera månader
derefter, då Fullmäktiges Sekreterare, enligt protokollet för den 23 Januari
1846, anmälde, att han, efter flerfaldiga påminnelser, omsider
lått mottaga ifrågavarande resolution, hvilken redan under den 20
Augusti nästföregående år, och således mer än 3:ne veckor före köpets
afslutande, var meddelad. Denna resolution, om hvars lydelse följaktligen
så väl säljarnes ombud som Fullmäktige dessförinnan kunnat be
-
— 71 —
reda sig kännedom, innehöll: att sedan, uti en till Enkhus-Direktionen
ingifven och i dess protokoll för den 5 Juli samma år intagen skrift,
framställning af Hof-Marskalken Friherre Ridderstolpes sterbhusdelägare
blifvit gjord derom, att Direktionens intekning uti ofvannämnde fasta
egendom måtte af sterbhusdelägarne få inlösas eller mot annan lemnad
och af Direktionen godkänd inteckning öfvertagas; så och ehuru
det intecknade kapitalet, enligt reversens lydelse, skulle i alla tider
blifva i egendomen innestående, fann Direktionen likväl något hinder
icke möta emot bifallandet, att omförmälda inteckning, för beredande
af det åsyftade ändamålet, finge af sterbhusdelägarne öfvertagas, såvida
de deremot till Direktionen aflemnade en eller flera inteckningar
uti andra fastigheter här i staden å ett sammanräknadt lika kapitalbelopp
och för öfrigt af sådan beskaffenhet, som Direktionen funne antaglig.
Genast efter erhållen kännedom om hvad Enkhus-Direktionen sålunda
förklarat, förständigade Fullmäktige Riksgälds-Kontorets Ombudsman,
att hos Ridderstolpeska sterbhusdelägarnes ombud] vid den intecknade
egendomens försäljning göra sig underrättad, huruvida sterbhusdelägarne
gått eller ämnade gå i författning om inteckningens utbytande
på det af Enkbus-Direktionen medgifna sätt; och borde Ombudsmannen
derefter afgifva sitt yttrande, angående den eller de åtgärder,
som å Riksgälds-Kontorets sida kunde erfordras, för att, så fort
sig göra lät, få den för Statens räkning inköpta fastigheten befriad från
besagde gravation. Erinrad om ofördröjlig! aflemnande af detta yttrande,
inkom Ombudsmannen ändteligen dermed den 22 Februari innevarande
år; hvarvid han anmälde, att Herr Öfver-Post-Direktören Friherre Hamilton,
på Ombudsmannens förfrågan, meddelat det svar, att sterbhusdel”ägarne,
sedan köpekontraktet med Riksgälds-Kontoret om ofvannämnde
”hus blef upprättadt, icke vidare befattat eller ämnade befatta sig med det
”ifrågavarande utbytet af inteckningen i samma egendom; men att Herr
”Friherren, ehuru dertill icke förbunden, likväl ville tillhandagå med
”försök till anskaffande af annan nöjaktig inteckningssäkerhet för Enk”hus-Direktionens
fordran.” Dock hade Herr Friherren sedermera, tid
efter annan tillspord, yttrat, att han derutinnan icke lyckats; anmälande
Ombudsmannen derjemte, att ej heller de flera i enahanda afseende
af honom gjorda försök rönt framgång.
Vid nu anförda förhållande, beslöto Fullmäktige sistnämnde dag
uppdraga åt Ombudsmannen, ej allenast att genom Notarius Publicus
hos Enkhus-Direktionen uppsäga den intecknade skulden, att af Riks
-
— 72 —
gälds-Konloret inbetalas å den dag inom loppet af ett år derefter, som
Direktionen kunde sjelf vilja bestämma, utan ock att, derest uppsägningen
icke skulle af Direktionen antagas, söka i laga ordning genom
rättegång göra Riksgälds-Kontorets rätt gällande, att skuldsedeln mot
kontant betalning infria. Till följd häraf, har, enligt Ombudsmannens
till Revisorerne afgifna Berättelse, denna uppsägning blifvit på föreskrifvet
sätt verkställd vid Direktionens sammankomst den 22 sisfclidne
April, dervid Direktionen likväl, under åberopande af det i
skuldebrefvet intagna vilkor: att det intecknade kapitalet ”skulle i alla
”tider i denna egendom blifva innestående, i hvilkens hand densarn”ma
äfven komma måtte,” förklarat, att Direktionen icke kunde medgifva
någon uppsägning af samma kapital; kommande derföre, enligt
hyad i samma Berättelse uppgifves, rättegång att mot Direktionen anställas,
så snart ett år från uppsägningsdagen förflutit, utan att Direktionen
under tiden anmält sig vara benägen att det intecknade skuldebrefvet,
emot erbjuden liqvid, till Riksgälds-Kontoret aflemna.
Till upplysning om oftaberörde skuldebrefs lydelse, hafva Revisorerne
ansett sig böra detsamma bär nedan införa:
”Då vi af Loflige Borgerskapets Enkhus-Direktion bär i staden
”äro öfvertalte att emottaga det kapital af Ellofva Tusende Sexhundrade
Riksdaler Specie i Bankosedlar, hvilket vår aflidne käre Fader
”och Svärfader, Herr Nicol. Pauli, i lifstiden, genom testamentarisk
”författning af den 5 Juli 1781, till välbemälte Direktion öfverlem”nat,
att räntan deraf till fattige och behöfvande personers underdöd.
använda: Så lemne vi tillstånd at till laga säkerhet taga inteckning
i vår bär i staden vid Slottsbacken, Qvarteret iEolus, under INuo
”10 & 11, belägna fastighet, så för kapitalet som belöpande räntan,
”hvilken nu till en början kommer at beräknas till Fem f5) för hundrade
om året, men så snart pensionerna medelst en lägre ränta kun.
”na bestridas, skall räntan nedsättas och för alltid förblifva Fyra och
”en half (4i) för hundradet om året, allt i Bankosedlar, som vid
”hvarje trenne månaders förlopp erlägges; med vilkor, att berörde ka”pital
skall i alla tider i denna egendom blifva innestående i hvilkens
hand densamma äfven hädanefter komma må. Valutan på of"vannämnde
sätt bekommit. Stockholm den 6 November 1794.
”Säger R:dr 11,600 Specie, i Bankosedlar.
”Nicol. Pauli. Louise Fred. Wertmuller.*’
CL. S.) (L. S.)
Enligt
73 —
Enligt del i ofvanstående förbindelse åberopade, under den 5 Juli
1781 upprättade, testamenlariska förordnande samt den dertill börande
särskilda instruktion af samma dag, skulle 6:te penningen af
testators behållna qvarlåtenskap aflemnas till Enkbus-Direktionen och
utgöra ett i evärdeliga tider stående kapital, hvars afkastning eller ränta
borde, i mån al' dess belopp, till understöd för värnlösa och behöfvande
personer utdelas på det sätt, att sedan någre af testators slägtingar
samt en gammal betjent al dels sjelfva kapitalet, dels räuteafkastningen
erhållit dem tillerkända lifslidspensioner å ett årligt belopp
af 311 R:dr 5 sk. 4 rst., borde den derefter återstående räntan delas
mellan 10 Borgare- och Fabrikörs-enkor eller afsigkomne Handlande och
Fabriksidkare, hvilkas årliga understöd, efter upphörandet af slägtingarnes
pensioner, skulle ökas till 33 R:dr 16 sk. för hvardera; hvarförutan,
då pensionsfondens inkomster kunde sådant medgifva, flera pensionärer
fingo af Enkbus-Direktionen antagas, äfvensom ett sammanräknadt
belopp af 40 R:dr årligen användas till julgåfvor åt fattiga,
som voro ganda och sjuka. I afseende å kapitalets förräntande, 1cmnades
Direktionen oinskränkt rättighet att efter tidernas omskiften förfara
på sätt densamma funne bäst och säkrast.
För öfrigt förekommer i afseende på inköpandet af det Ridderstolpeska
sterbhusdelägarne förut tillhöriga bus, alt handlingarne allt
ifrån 1 Vågan s första uppkomst och till köpets afslutande icke upplysa,
att någon besigtning på husets och grundens soliditet genom Kongl.
Öfver-Intendenls-Embetet, Embets- och Byggnings-Kollegium eller enskild
tilblad Byggmästare, blifvit anbefalld eller verkställd; hvaremot
den nu nyligen genom bemälte Embete förrättade vanliga årsbesigtning
lärer i dessa afseenden kunna lemna Rikets Ständer fullständig
upplysning.
Såsom eli med inköpet af oflaberörde fasta egendom gemenskap Ersättningen
ägande ärende, anse sig Revisorerne jemväl böra anmäla, att, sedan sist för de i sam
församlade Revisorer, på sätt deras Berättelse, sid. 44, innehåller, för- ma hus upp
klarat, det Revisorerne ansågo, att den till dem hänskjutna fråga, rö- satta trumeau
rande Hof-Marskalken Friherre G. Ridderstolpes sterbhusdelägares skyl
10
-
— 74 —
Mindre kreditivet.
dighet att godtgöra Riksgälds-Kontoret värdet å några i försä/jningsanbudet
icke undantagna> men, sådant oaktadt, af sterbhusdelägarne
föryttrade trumeauer, vore af så tvistig beskaffenhet, att den hvarken
borde eller kunde tillhöra Revisorernes afgörande, utan att samma
fråga syntes i Jaga domstolsväg böra pröfvas och afgöras; så hafva Fullmäktige,
efter hvad protokollerna utvisa, härom underrättat sterbhusdelägarnes
ofvanbemälte ombud; hvarjemte Fullmäktige infordrat Riksgälds-Kontorets
Ombudsmans yttrande angående de anledningar och
grunder, som å detta Verks sida kunde förefinnas för en sådan rättegångs
anställande och utförande.
Efter det Ombudsmalinén i sitt, lill följd häraf, afgifna utlåtande
anfört, det han, på uppgifna grunder, ansåg all laglig anledning saknas
för anställandet af ifrågavarande rättegång, hafva Fullmäktige, med
afseende å det skick, deruti omförmälda ersättningsfråga efter köpets
afslutande vore försatt, beslutat till Rikets näst sammanträdande Ständers
Stats-Utskott öfverlemna handlingarne rörande detta mål, och, i
afvaktan af samma Utskotts yttrande härom, uppskjutit afgöra frågan,
huruvida meranämnde ersättningsanspråk skall underställas laga domstols
pröfning eller icke.
Utaf den summa, hvilken, enligt 63 § Regeringsformenvid
sednaste Riksdag anslogs och till utbetalning från Riksgälds-Kontoret
anvisades, för att vara tillgänglig, då Kongl. Maj:t, sedan hela StatsRådets
tankar deröfver blifvit inhemtade, funne densamma för Rikets
försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål oundvikligen
nödigj hafva, till följd af Kongl. Maj:ts, tid efter annan, meddelade
nådiga beslut, Fullmäktige utanordnat nedannämnde belopp, nemligen
:
den 13 Februari 1846
R:dr 200,000:
den 27 i samma månad
150,000: — —
den 14 derpåföljde Augusti
15,000: — —
den 28 i sistnämnde månad
10,000: — —•
den 8 Mars innevarande år
20,000: — —
och den 12 nästlidne April
5,000: — —
tillsammans R:dr 400,000: — —
varande, enligt hvad Kongl. Stats-Kontorets härå gjorda reqvisitioner
— 75 —
utvisa, de lyftade kreditiv-medlen disponei’ade för följande ändamål,
nemligen:
till undsättningar för åtskilliga provinser efter
1845 års missväxt R:dr 350,000:
„ förlagslån åt handlande och näringsidkare i
Amål efter den staden öfvergångna eldsvåda „ 15,000: —• —
„ byggnadslån för nämnde stad efter samma
eldsvåda
30,000:
och till understöd för den nya tomtregleringen i
Kongsbacka  5,000:
Summa R:dr 400,000: — —
Beträffande det återstående heloppet af ifrågavarande kreditiv, så
har väl Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af den 25 sistlidne Maj, gifvit
Fullmäktige tillkänna, att Kongl. Maj:t äfvenledes funnit oundgängligen
nödigt använda den summa af 100,000 R:dr, som denna återstod
då utgjorde; men någon reqvisition i afseende å samma helopps
utbetalning hade vid innevarande månads början ännu icke tili Fullmäktige
inkommit.
Utom det belopp af 5,000 R:dr, som, enligt den i 1845 års Re- Spanm2lisund.
visionsberättelse, sid. 37, meddelade uppgift, under Augusti månad Sättningsmedsamma
år blifvit från Riksgälds-Kontoret uttaget af då obegagnade och len.
der innestående medel, tillhörande det vid 1828—i83o års Riksdag beviljade
kreditiv för spanmålsundsättningars har sedermera jemväl hela
den återstående behållningen af dessa medel, 225,000 R:dr, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga Bref af den 4
September och 14 Oktober 1845, blifvit under loppet af sistnämnde
månad till Kongl. Stats-Kontoret utbetald. På sätt af nyss åberopade
nådiga Bref in bernias, hade utaf ifrågavarande undsältningsmedel ett
räntefritt län å 1,550 R:dr blifvit beviljadt för jordägare inom Hycklinge
socken i Östergöthland, hvilkas gröda skadats af hagel, samt det
öfriga beloppet, 223,450 R:dr, anvisadt till understöd för behöfvande
inom Stockholms., Upsala och Hesterås Län; för hvilket sednare ändamål
dessutom den under näst föregångna sommar, enligt Rikets Ständers
underdåniga anhållan, till Riksgälds-Kontoret öfverlemnade behållning
af tidiof gifte mia för under åren 1841—1843 till Riket införd
spanmål, 41,953 R.dr 38 sk., äfvenledes genom samma Kongl. Bref
Ull-Diskont—
kreditivet.
Kreditivet för
Armecns ackordsrcglering.
— 76 —
blifvit anvisad och derefter, i sammanhang med återstoden af 1830
års undsättningskrediliv, från Riksgälds-Kontoret utanordnad.
Likaledes och sedan Kongl. Maj:t, under den 8 Januari 184-6, gifvit
Fullmäktige tillkänna, alt Kongl. Maj:t funnit beholvet af allmänt
understöd i följd af den år 1845 inträffade missväxt inom vissa delar
af Riket jemväl påkalla begagnandet af det särskilda kreditiv, som Rikets
sednast församlade Ständer anvisat, att för behof vandes undsättning
vid och efter inträffande missväxter användas, när härtill för öfrigt
anslagna och disponibla tillgångar befuunos otillräckliga, blef älven
detta krediti vs belopp, 100,000 R:dr, vid slutet af besagde månad,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, af Riksgälds-Kontoret utgifvet.
Nyssnämnde kredilivsumma är dock redan, under loppet a( sistlidne
Juni, utaf spanmålstullmedien för år 1846 till Riksgälds-Kontoret återbetald.
Det vid 1828—1830 års Riksdag beviljade och å Riksgälds-Kontoret
anvisade samt vid Riksdagen åren 1840 och 1841 från 200,000
till 300,000 R:dr ökade kreditiv för inhemska färskötselns och ullproduktionens
befrämjande har, äfven under den sednaste tiden, allenast
till en mindre del varit begaguadt. Ulbelalningarne å detta kreditiv
hafva nemligen endast utgjort:
år 1845  R:dr 23,060:
och år 1846
27,580:
varande dessa, äfvensom förut lyftade enahanda medel återbetalda under
år 1845 med „ 16,200:
„ 1846 med „ 23,060: — —
och under de 6 första månaderna af innevarande
år, hvarunder någon assignering å kreditivet
icke skett, med
27,580: — —
så att hela krediti vsumman, vid början af sistlidne Juli månad, innestod
obegagnad i Riksgälds-Kontoret.
I ytterligare afräkning å det af Rikets åren 1828—1830 församlade
Ständer jemväl beviljade ränlefria kreditiv å 100,000 R:dr för
underlättande af ackordsregleringen inom Armeen, utbetaldes under år
1845 ett belopp af 394 R:dr; hvaremot, i öfverensstämmelse med den
rörande samma kreditiv under år 1846 upprättade liqvid, en summa
af 5,908 R:dr då Lief till Riksgälds-Kontoret återbetald. Sedan Direktionen
för Armeens Pensions-kassa, under Augusti månad, innevarande
år, utaf sistnämnde kreditiv ånyo utbekommit 12,025 R:dr 8 sk.,
utgör Riksgälds-Kontorets fordran för deraf lyflade medel ett belopp
af 30,419 R:dr 8 sk.
Under den tiderymd, nuvarande Revisorers granskning af Riksgälds-Kontorets
förvaltning oell räkenskaper omfattat, har, på grund af
liqvidtrna angående de enligt Rikshufvudböckerna uppkomna öfverskotta'
och besparingar, någon ny eller ökad tillgång för detta Verk
icke erhållits. Tvertom bar Riksgälds-Kontoret, till följd af dess åliggande
att ersätta bristerna i de utgiftssummor, som i egenskap förslagsan
slag linnas å Riksstaten uppförda, under samma tid fått vidkännas
högst betydliga utbetalningar utöfver det belopp, hvartill Riksgälds-Kontorets
utgifter vid sednaste Riksdag beräknades. Då denna
ersättningsskyldighet, hvilken för 3:ne efter hvarandra följande år behöft
anlitas, baft ett väsendtligt inflytande på oftanämnde Verks nuvarande
ställning, och då clet förhållande, som i främsta rummet härtill
föranledt, onekligen förtjenar särskild uppmärksamhet vid den snart
föreslående nya statsregleringen, hafva Revisorerne trott sig böra upplysningsvis
anföra ej mindre beloppet af nu ifrågavarande brister, än
hvad sorn i afseende på deras ersättande hufvudsakligen förekommit.
Enligt den på 1843 års Rikshufvudbok grundade och af Kongl.
Stats-Kontoret, i Oktober 1845, Riksgälds-Kontoret tillställda liqvid öfver
Siats-Verkets öfverskotter samt besparingarme och bristerna A
förslagsanslagen för förstnämnde år, utgjorde dessa öfverskotter och besparingar
elt sammanlagdt belopp af 472,770 R:dr 12 sk. 8 rst., hvaremot
bristerna å berörde anslag, jemte å öfverskotterna anvisade utgifter,
uppgingo tili ej mindre än 687,400 R:dr 41 sk. 8 rst., deruti
dock innefattades eir brist för är 1842 af 61,863 R:dr 37 sk. 3 rst. i
förslagsanslaget tili utflyttningshjelp vid laga skiften; hvilket belopp
lärer motsvarat hvad som, genom oriktig anordning och afföring å anslaget
Lill skiften och afvittringar, vid uppgörandet af 1842 års öfverskottsliqvid
blifvit Riksgälds-Kontoret dels för mycket tillgodoberäknadt
och dels för litet påfördt.
Den af nu ifrågavarande, för år 1843 upprättade, liqvid ådagalagda
skillnad mellan deruti uppgifna brister och öfverskottsutgifter
. . . R:dr 687,400: 41. 8.
Transport 687,400: 41. 8.
Bristerna i
förslagsanslagen.
— 78 —
Transport: 687,400: 41. 8.
samt öfverskotternas och besparingarnes sammanräk
-
i samma liqvid Riksgälds-Kontoret till ersättning påförd.
Och har detta ersättningsbelopp, efter afdrag
af den å ”löneanslaget för Biskopen på Gottland”
uppkomna brist, R:dr 658: 35. 4.
under den 23 October 1845, blifvit af Fullmäktige
till Kongl. Stats-Kontoret utanordnadt med . R:dr 213,971: 41. 8.
Genom nådigt Bref af den 21 November nyssberörde år, tillkännagaf
Kongl. Maj:t, att sedan Kongl. Stats-Kontoret i underdånighet
anmält, hurusom 1844 (/rs utgifter A för slags ansi »gen, på sätt en deröfver
af Riksboksluts-Kontoret upprättad utredning ådagalade, öfverstego
de förslagsvis beräknade utgiftssummorna med 505,527 R:dr 18
sk., eller, efter afdrag af de besparingar, utgörande 33,750 R:dr 22 sk.
9 rst., som å andra dylika anslag för samma år uppkommit, med ett
återstående belopp af 471,776 R:dr 43 sk. 3 rst., hvarför det, jemlikt
7 § i 1841 års Riksdagsbeslut och 32 § i Riksgälds-Kontorets för år
1844 gällande Reglemente, ålåge detta Verk meddela Siats-Verket ersättning,
bade Kongl. Maj:t i nåder bemyndigat Kongl. Stats-Kontoret
att, i mån af behof, från Riksgälds-Kontoret reqvirera en, till följd af
de å förslagsanslagen uppkomna brister, för statsutgifternas bestridande
erforderlig rund summa af 470,000 R:dr, emot godtgörelse i den liqvid
emellan Stats- och Riksgälds-Verken, hvilken, efter afslutandet al
1844 års Rikshufvudbok, komme att på grund deraf upprättas. Med
anledning af detta tillkännagivande, och då, enligt åberopade, Fullmäktige
i nåder tillställda, utredning, de vid 1841 ars statsreglering
beräknade utgiftssummor icke motsvarat de utbetalningar, som för dermed
afsedda föremål måst af 1844 års förslagsanslag bestridas, hvadan
den för sådant fall Riksgälds-Kontoret ålagda skyldighet, att de uppkomna
bristerna efter årets slut godtgöra, för sistberörde år inträdt;
så och enär de undqr föregångna åren erhållna besparingar å enahanda
anslag blifvit Riksgälds-Kontoret uti upprättade liqvider tillgodoberäknade,
samt alla i utredningen förekommande förslagsanslag funnos upplagna
i 32 § af 1841 års Reglemente, hvilket i fråga om godtgörelsen
för omförmälda stalsbrister måste tillämpas, biföilo Fullmäktige utbetalningen
af det i högstberörde nådiga Bref uppgifna ersättningsbelopp,
470,000 R:dr; hvadan detsamma, efter erhållna reqvisitioner, under
nade belopp
var alltså med
. „ 472,770: 12. 8.
R:dr 214,630: 29. —
— 79 —
December 1845 samt Januari och Februari månader 1846 från Riksgälds-Kontoret
utanordnades. Häraf bief likväl i November månad
sistnämnde år, sedan 1844 års Rikshufvudbok hunnit afslutas, en summa
al 249,697 R:dr 34 sk. 6 rst. återbetald, emedan den på samma
hufvudbok grundade öfverskottsliqvid utvisade, att Kontorets saldo endast
uppgick till 220,302 R:dr 13 sk. 6 rst.
Uti denna liqvid hade nemligen Riksgälds-Kontoret tillgodoförts
dels de behållna öfverskotterna å Stats-Yerkets inkomster
R:dr 238,696: 46. 6.
och dels besparingarne å förslagsanslagen . . . „ 89,144: 13. 4.
eller tillsammans R:dr 327,841: 11. 10.
hvilken summa med omförmälda belopp . . . „ 220,302: 13. 6.
understeg de å öfverskotterna anvisade utgifter
R:dr 56,034: 32. 8.
jemte de å merberörde anslag uppkomna
brister 492,108: 40. 8.
548,143: 25. 4.
Likaledes och efter det Kongl. Maj:t, jemlikt Dess nådiga Bref af
den 25 November sist förlidne år, bemyndigat Kongl. Stats-Kontoret
att, i mån af behofvet, från Riksgälds-Kontoret reqvirera det belopp
af 416,000 R:dr, hvarmed, enligt den af Riksboksluts-Kontoret uppgjorda
utredning, 1845 års statsutgifter å förslagsanslagen, efter
afdrag af de å enahanda anslag uppkomna besparingar, 7,098
R:dr 8 sk. 8 rst., i jemnt tal öfverstego dessa utgifters vid statsregleringen
beräknade belopp, har, till följd af 103 § i Riksgälds-Kontorets
nu gällande Reglemente, nyssberörde belopp, såsom
godtgörelse för bristerna i förslagsanslagen för år 1845, under loppet
af nästlidne December månad, blifvit till Kongl. Stats-Kontoret utbetaldt;
men som detta ersättningsbelopp icke motsvarar Stats-Kontorets
fordran enligt 1845 års numera afslutade Rikshufvudbok, lärer ett ytterligare
tillskott för ifrågavarande bristers ersättande ofördröjligen
komma att från Riksgälds-Kontoret reqvireras.
I öfverensstämmelse med här ofvan åberopade liqvider och Kongl.
Bref, har alltså, till Stats-Verkets ersättande för bristerna i förslagsanslageiij
Riksgälds-Kontoret efter sist förflutna Riksdag redan måst
utbetala:
för år 1843
. R:dr 213,971: 41. 8.
,,1844 ... R:dr 470,000: — —
Transport: 470:000; 213,971: 41. 8.
— 80 -
Transport: 470,000: — — 213,971: 41. 8.
hvaraf dock sedermera
återbekommits „ 249,697: 34. 6.
220,302: 13. 6.
och för år 1845  „ 416,000: — —
Summa R:dr 850,2/4: 7. 2.
Löneanslaget Beträffande de i öfverskottsliqviderna för åren 1843 och 1844 Riksför
Biskopen gälds-Kontoret påförda brister uti den anslagssumma, hvilken, under
pä Gottland, benämning "lön till Biskopen pä Gottland" förekommer å Riksstatens
8:de hufvudtitel, så hafva Fullmäktige, med hänsigt tili ordalydelsen
af det till deras efterrättelse gällande regiementariska stadgande, funnit
sig icke kunna bevilja godtgörelse för bristerna uti besagde löneanslag,
hvilket, till följd afen utaf Kongl Sats-Kontoret, från och med
år 1843, föreskrifven förändrad räkenskapsföring, blifvit synlig i öfverskottsliqviderna,
men hvarken i 1841 eller 1845 års Reglementen för
Riksgälds-Kontoret finnes bland der anförda förslagsanslag upptaget;
kommande, enligt Fullmäktiges beslut, denna ersättningsfråga att för
Rikets nu sammanträdande Ständer särskilt anmälas.
På sätt Fullmäktiges protokoller utvisa, har det belopp, 175,360
Statsfylinads- R:dr, sora, jemlikt förra Revisions-berättelsen, sid. 36, återstod utaf
summan. 1845 års anslag till statsbehof vens fyllande^ efter derå mottagna reqvisitioner,
blifvit af Fullmäktige utanordnadt under lörsta hälften af
Oktober månad samma år. Enahanda anslagssumma för år 1846 har
under årets lopp af Kongl. Stats-Kontoret reqvirerats och af Fullmäktige
uta nord näts; nemligen: enligt protokollerna för den 6 och 13 Mars,
med R:dr 500,000: — —1
för den 4 och 11 September, med
350,000: — —
samt för den 2 och 16 Oktober, med . . . . „ 475,360: — —
eller med tillsammans R:dr 1,325,360: — —
Utaf innevarande års anslag för statsbehofvens fyllande hafva
Fullmäktige anordnat, enligt protokollet för den 1 sistlidne
Mars,  R:dr 300,000: — —
Transport: 300,000: — —
för
— 81 —
Transport: 300,000: — —
för cleo 15 i samma månad
200,000: — —
och den 6 September „ 200,000: — —
Summa R:dr 700,000: — —
I anseende till de betydliga utbetalningar, Riksgälds-Kontoret, af Förräntandet
bär förut uppgifna anledningar, särdeles under sista månaderna af år af Riksgaids1845
och första hälften af sistlidet år, mäst bestrida, hafva de i förra Kontorets
Revisions-berältelserna omförmälda åtgärder till förräntande af Kon- bc*
torets inneslående kontanta behållning sedermera endast under en kor- a "lo'
tare tid kunnat fortsättas, utan hafva Fullmäktige funnit sig föranlåtne
att dels upphöra med kungörandet örn räntebärande pappers uppköpande
eller belånande af Riksgälds-Kontoret, dels till ett mindre belopp
i hvarje vecka inskränka dylika uppköp och lån, dels ock slutligen
helt och hållet inställa alla vidare åtgärder för besagde ändamål.
Under den efter sednaste Statsrevision förflutna lid har således Riksgälds-Kontorels
förråd af räntebärande papper, oberäknadt under samma
tid både uppköpta och redan försålda eller uppsagda och infriade
obligationer, allenast blifvit ökaclt genom uppköpandet för detta Verks
räkning af:
4 st. Skånska Uypotheksföreningens 4| procents obligationer å
ett sammanräknadt kapitalbelopp af R;dr 4,000: — —
57 st. Östgötha Hypotheksförenings 5 procents
dito å dito
15,900: — —
186 st. samma Hypotheksförenings 4| procents
dito å dito  „ 186,000: — —
S:a 247 st. obligationer å ett kapitalbelopp af R:dr 205,900: — —
Utaf de i 1845 års Revisionsberättelse, sid. 41—42, såsom Riksgälds-Kontoret
då tillhöriga, uppräknade räntebärande obligationer, jemte
sedermera ytterligare uppköpta enahanda papper, hafva under sistlidet
års lopp blifvit till Rikets Ständers Bank försålda:
1,148 st. Armeens Ackords-amorteriiigsfonds 4 procents obligationer
å ett sammaniagdt kapital
af , R;dr 570,400: — —
Tpt 1,148 st. Transport: 570,400: — —
11
— 82 —
Tpt 1,148 st. Transport: 570,400: — —
samt, efter verkställda uppsägningar,
dels å Riksgälds-Kontorets och dels
å obligations-utgifvarnes sida, under
sistlidet och innevarande år infriade:
96 st. Bruksägares Hypothekskassas på Ty
ska
språket utfärdade 4 procents
obligationer å tillsammans 168,000
Mark Hamb. Banko, motsvarande i
Svenskt mynt „ 149,333: 16. —
120 st. samma Hypothekskassas Svenska obligationer
med 4 procents ränta å
ett kapitalbelopp af
600,000: — —
57 st. Skånska Hypotheksföreningens 5 procents
obligationer å dito . . . „ 51,000: — —
100 st. Nya Trollhätte Kanal-Bolags 4 procents
dito å dito
100,000: — —
och 35 st. samma Bolags 5 procents dito å dito „ 17,500: — —
Tilis:s 1,556 st. försålda eller inlösta obligationer å
ett kapitalbelopp af . . . . R:dr 1,488,233: 16. —
För närvarande äger Riksgcilds-Kontoret följande, till förrän
tande
af dess kontanta behållning uppköpta obligationer, nemligen:
868 st. Skånska Hypotheksföreningens 44 procents
obligationer å ett sammanräknadt belopp
af R:dr 858,250: — —
57 st. Östgötha Hypotheksförenings 5 procents
dito å dito  „ 15,900: — —
186 st. samma Hypotheksförenings 44 procents
dito å dito
186,000: — —
52 st. Nya Trollhätte Kanal-Bolags 5 procents
dito å dito „ 26,000; — —
S:a 1,163 st. obligationer, lydande å ett kapitalbelopp
af ... . R:dr 1,086,150: — —
hvaraf likväl Östgötha Hypotheksförenings 5 procents obligationer samt
164 st. af samma Hypotheksförenings 44 procents obligationer
äro af Föreningens Direktion uppsagda till inlösen den 10 nästkommande
December.
Riksgälds-Kontorets ränteinkomst genom uppköpta eller belånade
obligationer har utgjort:
— 83 __
under år 1845  R:dr 129,892: 24. 8.
1846
94,298: 4. —
och under de 8 första månaderna af år 1847 „ 54,696: 30. 8.
eller tillsammans R:clr 278,887: 11. 4.
hvarifrån likväl de, vid obligationernas uppköpande
under åren 1845 och 1846, redan upplupna och
af Riksgälds-Kontoret godtgjorda räntor höra afräknas
med • . „ 5,236: 2. 4.
då återstoden eller Riksgälds-Kontotets 'vinst genom
dess kontanta behållnings förräntande utgör . R:dr 273,651: 9. —
utom de räntor, som å lörrberörde, Riksgälds-Kontoret ännu tillhöriga,
obligationer under sednast förflutna samt innevarande år uppiupit,
men hittills icke till betalning förfallit. Deremot torde från omförmälda
ränteinkomst jemväl böra afdragas ränta efter 4^ procent årligen för del
lä?i ä 3oo,ooo R:dr, som Riksgälds-Kontoret, till förstärkande af sin kontanta
kassabehållning, i början af detta år erhöll utaf Rikets Ständers
Bank, hvilket lån dock, efter å förstnämnde Verks sida skedd uppsägning,
redan den l:ste näsllidne Oktober blifvit tili Banken återbetaldt.
Under läsningen af Fullmäktiges protokoller ; hafva Revisorerne icke Kamreraren
kunnat undgå fästa sin uppmärksamhet dervid, att, efter härom hvar N. F. öhmans
tredje månad gjorda och af Fullmäktige bifallna ansökningar, Kam- "ch Kamn»arreraren
i Riksgälds-Kontorets Boksluts-Kontor JV. F. Öhman, samt Kam- I,r°"
r ■■ -ii rr 7 tt, ■ , . ,r „ i mans fortraran
marclrangen
and detta y er k j J. Broman _, i anseende till förfarande de tjenstiedig
och
genom företedda Läkarebetyg styrkt sjuklighet, fått åtnjuta tjenst- het.
ledighet under hela den tid, hvarför dessa protokoller vid nuvarande
revision blifvit genomlästa. För den händelse, att bemälte personer,
enligt hvad af Läkarebelygen vill synas, icke skulle kunna återvinna
sin helsa och ånyo inträda i tjenstgöring, anse Revisorerne dem böra
med sina innehafvande löner å pension staten förflyttas, helst det, hvad
Boksluts-Kamreraretjensten beträffar, ingalunda kan vara med göromålens
säkra och behöriga gång förenligt, att denna viktiga och maktpåliggande
tjenstebefattning under åratal bestrides af vikarier.
— 84
Inventering Med ledning af deröfver upprättad och vederbörligen fortsatt för
at
de under teckning-, hafva Revisorerne inventerat de under Fullmäktiges värd
Xd^tirvarade förvarade ^ Riksgähls-Kontoret tillhöriga obligationer} jemte andra för
handlingar, delta Verk vigtiga handlingar och deribland det konvolut, som innehåller
Rikets sednast församlade Sländers anordning åt det så kallade
stora kreditivet. Härvid funno Revisorerne förseglingen å detta
konvolut orubbad samt berörde obligationer i god ordning och väl
vårdade; men under genomgåendet af de öfriga handlingarne anmärktes,
att några dertill börande Götha och Södertelje kanal-aktier, hvilka
blifvit deponerade såsom säkerhet för en förre Kommissarien A.
Vougt i lifstiden ådömd, fastän till beloppet ännu icke bestämd, ersättning,
hade, för flera månader sedan, emot qvitto, utlemnats till
då tjenstförrättande Sekreteraren C. O. Vougt, i och för uppbärandet
af den å aktierna belöpande och honom jemte bemälte Kommissaries
öfriga sterbhusdelägare tillkommande utdelning , utan att samma
aktier, oaktadt Vougt genom qvittenset sig härtill förbundit, sedermera
voro af honom återställda. Dock hafva dessa aktier, efter inventeringens
förrättande, återbekommits och blifvit bland ofvannämlide
handlingar inlagda.
Förbindelsen för Enligt hvad Revisorerne för öfrigt vid denna inventering funnit,
^kre^itivet1" ^iar Kongl. Kommerse-Kollegium, i stället lör den äldre, i sednaste Revisionsberättelse,
sid. 45, omförmälda förbindelsen för kreditivet till
Ull-Diskontens förstärkning, under den 6 April sistlidet år, afgifvit
en ny, med nu gällande stadganden öfverenstämmande och bland de
inventerade handlingarne förvarad ansvarighetsförbindelse för återbetal
ningen
af de summor, som å besagde kreditiv äro och varda lyftade.
Inventering af yid af Revisorerne jemväl anställda inventeringar af ej mindre
de hos Kom- (je um\er Kommissariatets värd befintliga hine- och säkerhets- med flera
brunda ^lLe- handlingar, än de till Kommissariatet ingifna borgensförbindelser för testaoch
säkerhets- nientsbevillningsafgifter na, bar någon anledning till anmärkning icke
handlingar, förekommit; Och Revisorerne hafva ej heller funnit något att erinra
under den, i sammanhang med inventeringen af nyssnämnde förbindelser,
verkställda granskning al det deröfver förda särskilda Diarium.
Riksgälds-kon- Så vidt Revisorerne kunnat inhemta af den Berättelse, som af
torets lätte- Riksgälds-Kontorets Ombudsman blifvit lill Revisorerne afgifven, bar
gangs- och ut- Eontorets rätt och talan i detsamma rörande rättegångs- och utsök
-
ningsärender, sedan enahanda Bei’ättelse till 1845 års Revisorer aflem- sökningsärennades,
vederbörligen iakttagits. der*
Revisorerne, som äfven granskat de rörande utredningen af Götha Utredningen af
Kanal-Bolags och Malmö j. d. Diskonter för åren 1845 och 1846 förda f> (I' fjlia'-D‘-  samt i Riksgälds-Kontorets Revisions-Kontor, utan anmärkning, reviderade
räkenskaper, hafva under denna granskning icke funnit anledning till
annan erinran, än att bevis angående beloppet af de å Diskontutredningens
räkningar i Rikets Ständers Bank vid hvartdera årets slut innestående
behållningar icke blifvit dessa räkenskaper bifogade.
Beträffande resultaterna af f. d. filial-Diskonternas fortsatta utredning
under lie tvenne år, nyssnämnde, nu granskade räkenskaper
omfatta, så hafva Revisorerne af samma räkenskaper och Fullmäktiges ont^sku/”
härom afgifna särskilda Berättelse inhemtat, att det (]er och til,”
belopp : R:dr 825,949: 34. 9. gångar.
hvarmed Götha Kanal-Diskonts skulder vid 1844 års
slut öfver stego samma Diskonts tillgångar _, ökats genom
:
a) Den af Fullmäktige och sednast församlade Revisorer
beslutade afskrifning af Diskontens återståencle
fordringar för 26 st. diskontlån å
ett obetaldt kapital-belopp
af R:dr 16,020: 38. 2.
b) de i sistnämnde års räken
skaper
balanserade, men sedermera
redovisade förskotter
till kontors- och rättegångs-expenser
„ 134: 18: 9.
cJ skuld till Iläkenskapsföraren
för derutöfver af honom, enligt
1846 års räkenskaper,
förskottsvis bestridda dylika
expenser
9: 45. 3.
d) minskning af behållningen å
Diskont-utredningens räkning
Trausport 16,165: 6. 2. 825,949: 34. .9
Malmö f. d.
Diskonts skulder
och tillgångar.
— 86 —
Transport: 16,165: 6. 2. 825,949: 34. 9.
i Piikets Ständers Bank . „ 328: 12. 4.
16,493: 18. 6.
och utgjorde följaktligen skillnaden mellan denna
Diskonts skulder och tillgångar vid 1846 års slut R:dr 842,443: 5. 3.
Vid samma tid uppgingo Diskontens skulder till ett sammanräk
nadt
belopp af R:dr 913,990: 44. 6.
hvaraf det oersatta beloppet af Rikets Ständers Banks
försträckningar för verkställandet af Diskontens utredning
ensamt utgjorde „ 913,909: 39. 11.
De öfriga skulderna . . .
R:dr 81: 4. 7.
bärledde sig från Räkenskapsförarens redan omförmälda förskott samt
åtskilliga för längre tid tillbaka utgifna, fastän allt hittills icke före
tedda,
assignationer och Bankoattester.
Utom den å förenämnde Bankoräkning vid slutet af sistlidet år
innestående behållning R:dr 1,289: 27. 2.
utgjordes Götha Kanal-Diskonts dåvarande til/gängar
af:
l:o kapitalåterstoden af dessförinnan icke liqvi
derade
eller afskrifna diskontlån . • . „ 56,854: 28. 1.
och l:o en särskild fordran hos Handlanden P. W.
Bergs konkursmassa „ 13,403: 32. —
Summa tillgångar R:dr 71,547: 39. 3.
Utgifterna för samma Diskonts utredning hafva utgjort:
under år 1845  R:dr 250: 23. ■—
samt under år 1846  „ 77: 37. 4.
och således tillsammans under begge åren R:dr 328: 12. 4.
med hvilket belopp, såsom förut är anfördt, behållningen å Diskontutredningens
räkning i Banken under dessa år blifvit minskad, enär
några medel derunder icke till Diskonten influtit.
Det, enligt Utredningens af Malmö Diskont räkenskaper för år
1844, vid samma års utgång befintliga öfverskott
af ' R:dr 199,016: 26. 11.
har under de 2:ne sednast förflutna åren minskats
genom:
a) det för utgifterna vid Diskontens fortsatta utredning
utassignerade belopp utaf behållningen
Transport: 199,016: 26. 11.
— 87 —
Transport: 199,016: 26. 11.
å Diskont-ulreclningens räkning i Rikets Ständers
Bank .... R:dr 51: 40. 8.
b) det vid 1844 års slut oredovisade
förskott till kontorsexpenser,
hvilket sedermera
blifvit för dermed afsedt ändamål
användt, . . . „ 5: 15. 6.
och cJ tillkommen skuld för härutöfver
af Räkenskapsföraren
bestridda dylika expenser „ — 16. 6. r,~. ^ g
Omförmälda öfverskott uppgick följaktligen vid ——
detta års början till R:dr 198,959: 2. 3.
Vid samma tidepunkt bestodo Malmö f. d. Diskonts bokförda till
gångar
af:
fordringar för meddelade diskontlån å ett oguldet kapitalbelopp
af R:dr 237,931: 12. 6.
dito i anledning af Kommerse-Rådet S. C. Björk
mans
samt Handlanderne J. Ståbles, J. B. Kocks
och H. Malmros’s så kallade kassaskulder . „ 379,574: 8. 6.
dito för åtskilliga utaf förra Diskont-Direktionen utfärdade
och af Rikets Ständers Bank inlösta,
men i Diskontens räkenskaper icke upptagna as
signationer
å ett sammanlagdt belopp af . „ 11,660: — —
samt behållning å olvannämnde Bankoräkning . „ 735: 15. 11.
Summa R:dr 629,900: 36. 11.
Skulderna utgjordes deremot af:
Rikets Ständers Banks fordran för derifrån under utredningstiden erhållna
forsträckningar till infriande af de å Diskontens vägnar ut
gifna
förbindelser  R:dr 430,248: 38. 4.
Riksgälds-Kontorets utfärdade, men af vederbörande
till Diskont-utredningen icke aflemnade, deposi
tions-attester
.
• . . „ 38: 19. 10.
Räkenskapsförarens förut omförmälda fordran för
kontors-expenser „ — 16. 6.
hvad som vid, år 1820, verkställd slutliqvid för ett
Löjtnanten G. Anrep meddeladt diskontlån,
blifvit för mycket inbetaldt, eller . . . . „ 654: 8. —
Transport: 430,941: 34. 8.
— 88 —
Beslutade afskrifningar
i
Clial-Diskon
ternas rakenskaper.
Transport: 430,941: 34. 8.
hvilken sistnämnde skuld likväl, enligt Fullmäktiges
nyligen meddelade beslut, kommer aLt ur Diskontens
räkenskaper för innevarande år a Iföras, enär någon
anmälan om densammas liqviderande icke skett inom
den genom Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober
1844 bestämda preskriptionstid.
Summa R:dr 430,941: 34. 8.
De för den fortsatta utredningen af Malmö f. d. Diskont bestridda
utgifter under åren 1845 och 1846 hafva utgjort
under det förra året R:dr 29: 30. —
och under det sednare
22: 10. 8.
eller under begge åren R:dr 51: 40. 8.,
eller samma belopp, hvarmed behållningen å denna Diskonts Bankoräkning
under besagde år minskats.
Med de inom linien i Götha Kanal-Bolags och Malmö f. d. Diskonters
räkenskaper upptagna skulderj bestående af obetalda böter till
Banken för öfverassignering å Diskonternas dervarande räkningar före
utredningens början R:dr 668: 38. —
samt aktieägarnes i Malmö Diskont tillskjutna ceh å
den s. k. ”subscriptionsräkningen” insatta kapital „ 100,000: — —,
har under ifrågavarande tiderymd någon förändring icke inträffat.
Till fullgörande af föreskriften i 202 § af Riksgälds-Kontorets
Reglemente, hafva Fullmäktige underställt Revisorernes särskilda granskning
och bedömande de, med hänsigt till härvid förekommande samt
dels behörigen styrkta och dels tillförlitligen upplysta förhållanden, af
Fullmäktige, för deras del, vidtagna beslut, angående ytterligare afskrifning
i mera nämnde Diskonters räkenskaper af åtskilliga derstädes
ännu upptagna fordringar för meddelade diskontlån, nemligen: för 12
st. utaf Götha Kanal- f. d. Diskont erhållna lån å ett sammanräknadt återsLående
kapitalbelopp af 8,308 R;dr 22 sk. 9 rsl. samt för ett från
samma Diskont utbekommet och till kapitalet förut afskrifvet lån äfvensom
för 2:ne af Malmö f. d. Diskont ulgifna lån å ett ännu ohetaldt
belopp af 635 R:dr 29 sk. 5 rst.
Som
— 89
Som Revisorerne af de upplysningar, hvilka rörande hvar och en
af ifrågavarande fordringar blifvit meddelade, funnit, att någon ytterligare
liqvid för desamma, efter all sannolikhet, icke är att förvänta;
så och med stöd af åberopade reglementariska stadgande, hafva Revisorerne
äfven medgifvit, att alla dessa fordringar må uti berörde räkenskaper
afskrifvas; hvarom Fullmäktige blifvit af Revisorerne särskilt
underrättade.
I anseende till nu beslutade afskrifningar, kommer, sedan desamma
blifvit till verkställighet befordrade, den bland Götha KanalDiskonts
tillgångar ännu bokförda kapitalåterstoden af utgifna diskontlån
att minskas till  R:dr 48,546: 5. 4.
samt den i Malmö f. d. Diskonts räkenskaper upptagna
enahanda tillgång att utgöra „ 237,295: 31. 1.
För tillvägabringande af ytterligare minskning i kostnaderna Arfvodet för
för Diskont-utredningens besörjande, har arfvodet för Räkenskapsföraren Räkenskapsvid
denna utredning, från och med 1846 års början, blifvit nedsatt foraren>
tili 100 R:dr årligen.
Jemte den nu verkställda revision af ofvannämnde räkenska- Protokollema
per, hafva Revisorerne äfven granskat de af Fullmäktige i afseende rörande Dipå
Diskont-utredningen vidtagna åtgärder och beslut, hvilka finnas an- skont-utred_
tecknade i Fullmäktiges särskilda protokoller öfver denna utredning mngenrörande
ärender från den 13 September 1845 till och med samma dag
innevarande år. Af hvad, enligt dessa protokoller, under sagde tiderymd
vid Diskont-utredningen förekommit, hafva Revisorerne ansett sig Underkändt
böra anmäla, hurusom, efter det genom en år 1839, å Utredningens fordnnssanaf
Götha Kanal-Diskont vägnar, anställd rättegång blifvit yrkadt, att Spra
framlidne En af Rikets Herrar, Kapiten-Löjtnanten Herr Grefve M. F.
Brahes sterbhusdelägare måtte åläggas att, på grund af nyssbemälte
Herr Grefves, under den 21 Juli 1819, tili Riksgälds-Kontoret utgifna
ansvarighetsförbindelse för ett, i Öfverste-Löjtnanten Friherre C. G.
Koskulls namn, men för sedermera aflidne Majoren JY. J. Ekermanns
räkning, upptaget lån, genast till Diskont-utredningen inbetala samma
låns kapitalbelopp, 2,700 R:dr, jemte ränta derå efter en procent i månaden
från den 10 April 1816 till 1823 års slut samt derefter och
intilldess betalning följde efter ?:dels procent i månaden; har Kongl.
Svea Hof-Rätt, medelst dom af den 14 Februari 1843, som under den
12
90 —
26 September 1845 blifvit af Kongl. Maj:t, i Dess Högsta Domstol, i
nåder gillad, förklarat, att som bevisning icke vore förebragt derom,
att Diskont-Verket, inom Tio år efter den 3 Juni 1828, skriftligen
eller muntligen för ifrågavarande skuld kråft Friherre Koskull eller
densamma angifvit på sätt Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 stadgade,
ansåge Kongl. Hof-Rätten Diskont-Verket derå emot honom icke äga
vidare talan; vid hvilket förhållande och då ofvanberörde förbindelse
icke kunde betraktas annorlunda, än såsom en för Friherre Koskulls
gäld utgifven borgenskrift, så och enär denna borgen icke blifvit ingången
såsom för egen skuld, samt Herr Grefve Brahes sterhhusdelägares
skyldighet att på grund af densamma uppfylla det åtagande, förbindelsen
innefattade, följaktligen vore beroende af den omständigheten,
huruvida sjelfva skuidebrefvet lagligen kunde medföra betalningsskyldighet
eller ej, befriades sterbhusdelägarne från allt betalningsansvar
på grund af ifrågavarande borgensförbindelse.
Anmälda for- Utom det i sednast församlade Revisorers Berättelse, sid. 50, uppdringar
hos gifna fordringsanspråk i anledning af f d. filial-Diskonternas genom
Diskont-ut- Riksgälds-Kontorets Styrelse besörjda utredning, hafva, i afseende på
redningen- utredningen af Götha Kanal-Diskont, dylika anspråk inom den i förut
åberopade Kongl. Kungörelse derför fastställda och med 1845 års
slut tilländagångna preskriptionstid blifvit anmälda af Rytlmästaren
G. Gyllenberg^ i egenskap af syssloman uti aflidne Majoren N. J.
Ekermanns gäldbundna bo, äfvensom af Herr Kommerse-Rådet B. H.
Santessondels å Ekermannska konkursmassans vägnar och dels i afseende
å bans förmenta enskilda fordran på grund af de rörande användandet
af bemälte Majors tillgångar meddelade domar. — Dessa
fordringsanspråk hafva likväl ansetts vara af den tvistiga och outredda
beskaffenhet, att någon godtgörelse för desamma icke kunde medgifvas
förr, än de blifvit i domstolsväg vederbörligen pröfvade och genom
laga kraft ägande beslut till betalning fastställda.
Likaledes hafva, under åberopande af högstberörde Kongl. Kungörelse,
inom den deruti stadgade preskriptionstid ytterligare 7 st.
aktiebref å tillsammans 60 aktier i Malmö f. d, Diskont blifvit hos
Fullmäktige anmälda och företedda.
Upplysningar Enligt hvad protokollerna för öfrigt utvisa, hafva Fullmäktige,
angående de för att vid instundande Riksdag kunna meddela Piikets Ständer fu 11-  aterstaende gtänclign och tillförlitliga upplysningar i afseende på de åtgärder, sorn
beskaffenhet, för Diskont-utredningens fullkomliga af slutande erfordras, gått i förfall
-
— 91 —
ning om infordrandet af uppgifter och yttranden angående beskaffenheten
af hvar och en i f. d. filial-Diskonternas räkenskaper ännu upptagen
fordran samt hvarje sådan fordrans, genom anstäldt kraf eller i
laga ordning skedd anmälan, hittills bibehållna gällande egenskap emot
vederbörande gäldenärer och löftesmän eller deras rättsinnehafvare.
Slutligen och enär Revisorerne funnit, att Fullmäktige i Riks- Decharge.
gälds-Kontoret, med undantag af hvad här ofvan anmärkt blifvit, vid
alla sina åtgärder, med fullkomligt nit och ospard möda uppfyllt de
af Rikets Ständer dem lemnade föreskrifter, tillstyrka Revisorerne, att
Fullmäktige mä erhålla decharge för den tid , hvilken den 1111 fulländade
granskningen omfattat.
För alla i delina Berättelse förekommande uffer-uppgifter ansva- Ziffer-uppgif
rar
den Sekreterare, som under granskningen af Riksgälds-Kontorets terna,
förvaltning och räkenskaper varit hos Revisorerne anställd.
Stockholm den 13 November 1847.
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns vägnar:
G. LAGERBJELKE. AXEL RAPPE. LEONNARD FR. RÄÄF.
FREDRIC AMINOFF. J. A. GRIPENSTEDT. A. RÅFELT.
På Högvördiga Preste-Ståndets vägnar:
NILS LINDGREN. C. G. BERLIN. A. P. TRANEUS
ANDERS SANDBERG. A. UNGER. JOIL NORRMANN.
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
REINH. REUSEL. A. V. BJÖRCK. GABRIEL HERLITZ
CARL AXEL BERGSTEN. ER. TJERNBERG. S. N. LEVIN.
På Hedervärda Bonde-Ståndets vägnar:
ANDERS JONSSON. H. PEHRSSON. P. MATTSSON.
F. von ZWEIGBERGK. N. P. PETTERSSON. OLOF LARSSON.
C. Gr. Sinart.
*
Bil. Lif. A. till Rikets Ständers år 1847 församlade Revisorers Berättelse angående granskningen af Riksgälds-Verket.
Uppgift på de i Riksgälds-Kontorets Räkenskaper balanserade Skulder samt Tillgångar och Fordringar vid slutet af åren 1844 och 1846.
Skulder.
Ulin t ef t tira tule :
Riksgälds-Kontorets Obligationer med 5 proc. ränta, hvilka, i anseende till deras ordalydelse, icke kunnat
å Kontorets sida uppsägas
Dito med 4 proc. ränta, utfärdade till Rikets Ständers Bank eller dess ordres, att årligen till ett antal af
22 st. å 4,000 R:dr hvardera, eller å ett sammanräknadt kapital-belopp af 88,000 R:dr infrias,
Insatt fond till säkerhet för Götha Kanals framtida underhållande, emot 5 proc. ränta,
Innestående medel för ännu icke fulländade hamnbyggnads-arbeten vid samma kanal, emot dito,. . . .
Beviljad och afsatt fond för Södertelje Kanals underhållande, emot dito,
Dito dito för ombyggnaden af Strömsholms Kanal- och Slussverk, hvartill årligen under 15 års tid, från
och med år 1842, skall af Riksgälds-Kontoret utbetalas ett anslag af 50,000 R:dr; bestående denna
fond från början af Bruksägares Hypotheks-Kassas till Riksgälds-Kontoret föryttrade obligationer,
Till Riksgälds-Kontoret influten och der innestående lösen för de å skattejorden växande ekar, för hvilka
medel, från 1846 års början, 4 proc. årlig ränta Ekeplanterings-Kassan godtgöres, ....
Den i Riks-Arkivets nuvarande hus intecknade skuld till Stockkolms Borg erskaps Enkhus, hvarför, enligt
skuldförbindelsen af den 6 November 1794, borde till en början erläggas 5 proc. och sedermera
allt framgent 4£ proc. årlig ränta,
= 4,152,618: = 4,109,781: 85. 8.
Ränte frim
Riksgälds-Kontorets till inlösen förfallna 5 proc. Obligationer, med derå till förfallodagarne upplupen ränta,
Dito dito med dito, utfärdade för Svenska Medborgares erkända fordringar hos Franska Regeringen, . .
Aflemnad och af intecknad skuldförbindelse, jemte andra säkerhetshandlingar, bestående fond för Hjelmare
Kanals och Slussverks framtida underhållande
Återstoden af den, vid Kongl. f. d. Nummer-Lotteri-Inrättningens upplösning, till Riksgälds-Kontoret öfver
lemnade
s. k. Brudgåfvofond
Verkställda och sedermera icke återtagna insatser för den inställda
ri-Inrättning
(Häraf är vid liqviden för förre Lotteri-Kollektören J. A.Enggrens uppbördsbalans, år 1845, godtgjordt ett
belopp af 101 R:dr 10 sk. 9 r:st, hvilket vid upprättandet af Riksgälds-Kontorets hufvudbok för
samma år blifvit förbisedt).
Upplupen, outtagen ränta å de för tillskott till Trollhätte Slussverks byggnad, år 1750, utfärdade obligationer
Dito dito å Riksgälds-Kontorets ännu räntebärande 5 proc. obligationer .
Dito å Bruksägares Hypotheks-Kassas, till fond för Strömsholms Kanals och Slussverks ombyggnad anvisade,
4 proc. obligationer
Dito å Elceskogsmedlen
Dito å skulden till Borgerskapets Enkhus, beräknad efter 5 procent,
Uttaget belopp af Riksgälds-Kontorets kreditiv å Rikets Ständers Bank
(Godtgjordt före slutet af Maj månad innevarande år).
„ , M , = 77,801: 7. 9 = 840,307: 27. 11
Reponerade Ifwe riets
Lefvererad lösen för såld ekeskog, afsatt för att, i mån af behof, användas till kostnader för ekeslsogsplanteringar
och deras underhållande; upptagen bland räntebärande skulderna vid 1846 års slut, •
Lösningssumman tör 5 st. till inlösen icke företedda aktier i Strömsholms gamla Kanal-Bolag, jemte derå
innestående utdelning,
Inbetaldt kapital och ränta å en för inlösandet af en bortstulen obligation hypothicerad inteckning . . .
= 181,462: 5 — = 2,076: 2. —
Utelöpande ftredil-sedlar eller så kallade Rilcsgäldssedlar, 429,984 R:dr 33 sk., motsvarande i
Bankomynt. .
Återstående beloppet häraf, 412,828 R:dr 45 sk. R:gs eller 275,219 R:dr 14 sk. B:ko, affördt ur räkenskaperna,
sedan den för dessa sedlars inlösande stadgade preskriptionstid med år 1845 tilländagått.
Dito Kopparskiljemyntspoletter R:gs 112,717: 35. 3 = 111,362: 47. 3, eller i Bankomynt .....
Tr
ansport
Vid
1844 års slut.
6,750
3,520,000
93,926
1,942
30,000
500,000
3,760
559
19,144
24,035
159
5,485
156
24,500
12
181,094
367
286,656
75,145
4,773,682|42| 3
Vid
1846 års slut.
6,750
3,344,000
93,926
1,942
30,000
440,000
181,563
11,600
3,760
559
21,106
22,835
159
5,745
156
20,900
4,389
79 t
759,969
367
1,708
74,241
35
47
5,02(3,407J17
H
Tillgångar och Fordringar.
Fastighet:
Den af Riksgälds-Kontoret begagnade egendom
(Efter den år 1842 skedda nedsättning i denna egendoms brandförsäkringsvärde, utgör detsamma
icke mer än 58,755 R:dr 26 sk. 8 r:st.)
Mfordringar för meddelade län tinder längre tid etter för vissa bestämda
föremål:
Lån af f. d. ningst-premie-kassan, emot 6 proc. ränta och inteckning i Kronans egendom Marieberg. (Af
skrifvet
enligt Rikets Ständers beslut vid 1845 års Riksdag)
Dito af f. d. Lappmarlcs-Ecklesiastik-fonden till Uddevalla stads- och Bäfve landtförsamling, emot samma
ränta. (Inbetaldt under år 1846)
Dito till Upsala Akademi å ett ursprungligt belopp af 50,000 R:dr, för nya bibliotheks-byggnaden vid
nämnde Akademi, emot två procents årlig kapital-afbetalning och 3 procents ränta. (Beviljadt vid
1823 års Riksdag)
Dito till Carlstads Stifts Domkapitel, för utvidgandet af Läroverken inom nämnde stad, emot 3 procents
årlig kapital-afbetalning och 3 procents ränta, sedan lånet, som utbetaldes i December 1841,
under 5 år innehafts räntefritt. (Beviljadt vid 1840 och 1841 års Riksdag)
Dito till Strengnäs Stifts Dito, för utvidgandet och reparerandet af Skolhuset i Nyköping, emot årlig in
betalning
af 3 procents ränta för kapital-återstoden och ):del af lånets ursprungliga belopp, efter
5 år från lånesummans lyftning i Juli Månad 1845. (Beviljadt vid 1844 och 1845 års Riksdag)
Dito till Hernösands stads- och Hernö landtförsamling, för fullbordandet af den nya Stifts-kyrkan i nyssnämnde
stad, emot år 1850 vidtagande årlig betalningsskyldighet af 5 procent utaf det ursprungliga
lånebeloppet, dervid för kapital-återstoden beräknas 3 proc. ränta. (Beviljadt vid
samma Riksdag)
Dito till Carlskrona stads Pastorat å ett ursprungligt belopp af 12,000 R:dr, emot årlig inbetalning af 5
procent häraf, eller 600 R:dr, af hvilken summa beräknas 3 procents ränta för kapital-återstoden.
(Beviljadt vid 1840 och 1841 års Riksdag)
Dito till staden Norrköping å dito af 200,000 R:dr, för denna stads återuppbyggande efter den derstädes
år 1822 inträffade eldsvåda, emot inbetalning af 6 procent årligen, hvaraf beräknas 3 procents
ränta för återstående kapital-beloppet. (Beviljadt vid 1823 års Riksdag)
Dito till staden Borås å dito af 100,000 R:dr, för dito efter 1822 och 1827 års eldsvådor, emot dito dito.
(Beviljadt vid 1823 samt 1828—1830 års Riksdagar)
Dito till samma stad å dito af 8-5,000 R:dr, för dito efter sistnämnde års eldsvåda; hvilket låns vid slutet
af år 1840 återstående belopp, enligt Rikets Ständers beslut under 1840 och 1841 års Riksdag,
får på det sätt liqvideras, att räntan utgöres med 4 procent samt att två procent å kapitalet
årligen afbetalas. (Beviljadt vid 1828—1830 års Riksdag)
Dito till staden Oregrund å dito af 5,000 R:dr, för återuppförande af stadens år 1829 nedbrunna allmänna
byggnader; skolande detta lån, som är räntefritt, återbetalas med 2V;del årligen. (Beviljadt
vid samma Riksdag)
Dito till staden Wenersborg å dito af 150,000 R:dr, för stadens återuppbyggande efter 1834 års eldsvåda;
för hvilket lån den lindring i betalningsvilkoren, vid Riksdagen år 1841 medgafs, att stadens
skuld vid 1840 års slut får godtgöras med 6 proc. årligen af den ursprungliga lånesumman ,
hvarvid skall beräknas 4 proc. ränta för det oguldna beloppet. (Beviljadt vid 1834 och 1835
års Riksdag)  .
Dito till staden Wexiö, å dito af 100,000 R:dr, för dito efter 1838 års eldsvåda, emot inbetalning af 6
proc. årligen, hvaraf 4 proc. ränta för det återstående lånebeloppet borde beräknas samt^ rän
tan
utgå från den 1 Juli 1843, men kapital-afbetalningen först från samma dag 1846. A detta
lån, som utgick af det vid sistnämnde Riksdag anvisade mindre kreditiv, afbetaldes 79,400
R:dr genom den efter 1843 års eldsvåda från Städernas Allmänna Brandstods-Bolag utbekomna
brandskade-ersättning
Dito till samma stad å 240,000 R:dr, för dito efter den staden år 1843 å nyo öfvergängna eldsvåda; lånemedlen
få innehafvas räntefritt till deni Januari 1850, hvarefter 3 proc. ränta skall utgöras för
lån å hus af sten, kalkbruk eller med tegel klädda trädhus samt 4 proc. dito för lån å andra
trädhus; börande från den 1 Januari 1853, såsom kapital-afbetalning och ränta, årligen erläggas
6 proc. å primitiva lånesummorna. (Utgifvet af det vid 1840 och 1841 års Riksdag anvisade
mindre kreditiv)
Dito till staden Söderhamn å ett ursprungligt kapital-belopp af 12,000 R:dr, för stadens nya reglering och
dess allmänna byggnaders uppförande efter den derstädes år 1835 inträffade eldsvåda; å hvilket
belopp årligen inbetalas 7 proc., deraf såsom ränta beräknas 4 proc. å kapital-återstoden. (Beviljadt
vid 1840 och 1841 års Riksdag)
.
Dito till Bruksägaren C. B. Fitinghoff, för återuppförande af de genom vattutlöde förstörda verkstäder
jemte tillhörande byggnader vid konradsfors bruk i Östmarks Socken af Fryksdals
Härad och Wermlands Län, emot årlig inbetalning, efter 1849 års slut, af 6 proc. utaf det
ursprungliga lånebeloppet, hvarvid 3 proc. ränta beräknas å kapital-återstoden. (Beviljadt vid
1844 och 1845 års Riksdag och utbetaldt sistnämnde år)
.
Dito till Stockholms stad, för bildande och underhållande af en Pantlåne-inrällning. För detta lån, som
vid 1828—1830 års Riksdag beviljades och den 31 Maj innevarande år 1847 blifvit inbetaldt,
erlades, från den 1 Juni 1842, 3 proc. årlig ränta
Dito till Förvaltningen af Sjö-A render na ä 120,000 R:dr, för fyr- och båkinrättningarnes förbättrande, emot årlig
inbetalning af 9,333: 16, hvaraf räntan för återstående lånesumman godtgöres efter 4* proc.
(Beviljadt vid 1834—1835 års Riksdag samt utanordnadt under åren 1840 och 1841). . . .
Dito emot af Kongl. Stats-Contoret, å Landshöfdinge Ackords-fondens vägnar, utfärdade obligationer, för
inlösande af de med åtskilliga Landshöfdinge-beställningar förenade ackorder; börande årligen
inbetalas 6 proc. utaf de infriade ackordernas belopp, hvarvid 4 proc. ränta för den efter hvarje
liqvid återstående iånesumma beräknas. (Beviljadt vid 1840 och 1841 års Riksdag å ett
belopp af 154,957 R:dr 21 sk. 4 r:st, hvaraf hittills dock ej uttagits mer än 151,000 R:dr)
Dito till staden Ystad å ett ursprungligt belopp af 20,000 R:dr, för utförande af arbeten i stadens hamn,
emot 2 proc. årlig kapital-afbetalning och 3 proc. ränta å den återstående lånesumman. (Beviljad
vid 1823 års Riksdag)
Dito till staden Malmö, för dervarande hamns förbättrande, emot 10 proc. årlig afbetalning å ursprungliga
låne-beloppet, 50,000 R:dr, samt 3 proc. ränta för kapital-återstoden. (Beviljadt vid 1840 och
1841 års Riksdag)
Dito till staden Linköping, för hamnbyggnaden derstädes, emot årlig inbetalning af 5 proc. utaf det ursprungliga
kapital-beloppet, 20,000 R:dr; börande af hvad som inbetalas 3 proc. ränta för den
återstående lånesumman godtgöras. (Beviljadt vid samma Riksdag) . . n
Dito till staden Warberg, för fullbordande af dervarande hamn-anläggning, emot år 1849 vidtagande inbetalningsskyldighet
af 5 proc. årligen å den ursprungliga lånesumman, hvarvid 3 proc. ränta
för kapital-återstoden beräknas. (Beviljadt vid samma Riksdag) • . . . . • ■ • . . ■
Transport
Vid
1§44 års slut.
60,000 - _
14.000
2,000
37.000
8,000
11,691
103,494
64,746
76,583
3,750
139,262
20,600
10,876
100,000
101,631
143,000
12,800
40,000
18,777
20,000
988,213
11
10
41
11
Vid
1846 års slut.
60,000
35.000
8,000
3,000
40.000
11,369
85,557
56,312
72,62S
3,250
129,565
20,394
240.000
10,471
30.000
100.000
91,897
135,500
11,200
30,000
17,706
20,000
12
13
42
34
1,211,852| 37
9
4
11
10
Bil. Lii. A. (JS:o 2) till 1847 års Revisionsberättelse angående Riksgälds-Ver ket.
Vid
1844 ars slut
Vid
1846 års slut.
Transport
Transport 4,773,682
utdikning
af Södra
dito. (Lånet
Transport
Lån till staden Cimbritshamn, för hamnbyggnaden derstädes, emot enahanda, år 1848 vidtagande, betalningsskyldighet.
(Beviljadt vid samma Riksdag)
Dito till samma stad, för fullbordande af dito, emot årlig inbetalning, efter 1850 års slut, af 8 proc. utaf
ursprungliga lånesumman och med beräkning af 2 proc. ränta å kapital-återstoden; (Beviljadt
vid 1844 och 1845 års Riksdag)
Dito till staden Carlshamn, för hamnens iståndsättande, emot enahanda, efter 1851 års slut vidtagande^ inbetalning.
(Beviljadt vid samma Riksdag) .
Dito till staden Söderhamn, för upprensning af den närmast staden belägna skärgård, emot dito dito. (Beviljadt
vid samma Riksdag)
. .
Dito till staden Landskrona, för dess hamns iståndsättande, att återbetalas med 500 R:dr årligen från och
med innevarande år 1847. (Beviljadt vid 1840 och 1841 års Riksdag) ........
Dito till OfversteLöjlnanten G. A. Ennes > för aftappning af ett vattendränkt fält å egendomen Negelstenai
Tibble socken af Håbo Härad och Upsala Län, emot detta år vidtagande betalningsskyldighet af
5 proc. årligen å ursprungliga lånesumman, dervid 3 proc. ränta beräknas å kapital-återstoden.
(Lånet utbetaldt 1842)
Dito till Kapitenen J. A. Sundmark, för dito af Bo och Gallerå sjöarne i Elfkarleby socken af Örbyhus Härad
och samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1842) ...........
Dito till deltagarne i upprensning af vattendraget genom Mösa-, Råd och Hesslinge sjöar till Ekavik i
Mälaren, för beredande af aflopp för vattnet i träsket Blackfjärden uti Lillkyrka och Löths
socknar af Trögds Härad och samma Län, emot dito dito. (Länet utbetaldt 1842) . . .
Dito till dito i sänkning af Granebergs och Hallarby sjöar uti Lislena socken af samma Härad, emot
år 1848 dito dito. (Lånet utbetaldt 1843)
Dito till Kammarjunkar en J. von Engeström och Possesionaten J. F. Björkman, för
Wisjö mosse å Norunda Härads, allmänning i samma Län, emot år 1848 dito
utbetaldt 1843)
....
Dito till delägarne i Bälinge mossar inom Bälinge Härad och socken af samma Län, för utdikning och
aftappning af dessa mossar, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1843)
Dito till deltagarne i uttappningen af Sandby sjön i Vesslands socken af Örbyhus Härad och samma Län,
emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1843)
Dito till dito i upprensningen af Slada-ån och sänkning af Barknåre eller Griggebo sjön i Hållnäs socken
.af Olands Härad och samma Län, emot år 1850 dito dito. (Lånet utbetaldt år 1845) . .
Dito till ÖfversteLöjtnanten Friherre C. G. Adlercreutz, för utdikning af Säfsta kärret i Husby Sjutolfts
socken af Trögds Härad och samma Län, emot årlig inbetalning, efter 1851 års slut, af 8
procent utaf ursprungliga lånesumman och med beräkning af 2 procents ränta å kapital-återstoden.
(Lånet utbetaldt 1846) ..
Dito till deltagarne i sänkning af Tössjön i Tierps socken af Örbyhus Härad toch samma Län, emot
dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till dito i sänkningen af Wendelsjön i Wendels socken af samma Härad och Län, emot dito dito.
(Länet utbetaldt 1846) ^
Dito till Friherre Fritz Åkerhjelm, för utdiknin*gsarbeten å Wärby egendom i Huddinge socken af Svartlösa
Härad och Stockholms Län, emot år 1849 vidtagande årlig betalningsskyldighet af 5 procent
utaf ursprungliga lånesumman, dervid 3 procents ränta beräknas för kapital-återstoden.
(Lånet utbetaldt 1844)
Dito till FriherrinnanS. Al. Friesenheim, född Stjernstedt, för utdikning af en mosse å egendomen Fullerstad
i samma socken, emot årlig inbetalning, efter 1851 års slut, af 8 procent utaf ursprungliga
lånesumman, dervid 2 procents ränta beräknas å kapital-återstoden. (Lånet utbetaldt
1846).
Dito till forre Skräddare-Åldermannen Stephan Linderberg, för utdikning af Pukeby-kärr och mossar i
Össeby Garns socken af Långhundra Härad och samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt
1846)
Dito till Kapitenen H. Y. Zacco, för ett utdiknings- och aftappningsarbete vid Lockstaholm i Husby socken
af Erlinghundra Härad och samma Län, emot dito dito. (Hela det beviljade lånet utgör
4,300 R:dr, hvaraf 2,300 R:dr äro utbetalda 1846 och 1000 R:dr 1847).
Dito till strandugarne omkring sjön Tåkern i Lysings, Dahls och Göstrings Härader af Östergöthland, för
sänkning af nämnde sjö, hvilket lån skall återbetalas genom erläggandet af 1,600 R:dr årligen
under 11) års tid från och med år 1848. (Lånet utbetaldt 1842)
Dito till Prosten P. Wahlgren, för utdikning af B arge-myr i Ekstads socken af Hublinge Ting på Gottland,
emot år 1849 vidtagande årlig betalningsskyldighet af 5 procent utaf ursprungliga lånesumman,
dervid 3 procents ränta beräknas för kapital-återstoden. (Lånet utbetaldt 1844): .
Dito till deltagarne i vattenaftappningar inom Dörby och Kläckeberga socknar af Norra Möre Härad
och Kalmar Län, emot årlig inbetalning, efter 1851 års slut, af 8 procent utaf ursprungliga
lånesumman och med beräkning af 2 procents ränta å kapital-återstoden. (Lånet utbetaldt
1846)
Dito till Kapitenen P. Hammarsköld, för utdikning af Arvidsmåla mosse i Misterhults socken afTunaläns
Härad och förenämnde Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846) ........
Dito till delägarne i Kräkerums fly i Jemjö socken af Ostra Härad och Blekinge Län, för densammas
utdikning, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1844) ..............
Dito till Friherre Axel Hermelin och Löjtnanten IL Meurling, för sänkning af Säby sjön i Säby socken
och Norra "Wedbo Härad af Jönköpings Län, emot år 1848 vidtagande betalningsskyldighet af
5 procent årligen utaf ursprungliga lånesumman, dervid 3 procents ränta beräknas å kapitalåterstoden.
(Lånet utbetaldt 1843)
Dito till strandägare vid sjön Nataren i Barkaryds och Jersnäs socknar af Tveta Härad och samma Län,
för sänkning af nämnde sjö samt Bruks- och Bekebo-åarne, emot år 1849 dito dito. (Lånet
utbetaldt 4844) .
.
Dito till deltagarne i rensning af Storån i Svartarps och Lekaryds socknar af samma Härad och Län,
emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1844) .
Dito till deltagarne i aftappning af Stensjön och Laggarebo-sjön i samma Härad och Län, emot år 1850
dito dito. (Lånet utbetaldt 1845) ....................
Dito till Sven Johansson i Krökesbo, för sänkning af Hökasjön i Forserums och Barkaryds socknar af
samma Härad, emot årlig inbetalning, efter 1851 års slut, af 8 procent utaf ursprungliga
lånesumman, dervid 2 procents ränta beräknas å kapitalåterstoden. (Lånet utdétaldt 184.6)
Dito till deltagarne i utdikning af Barkaryds sjön, jemte deromkring belägna kärr och mossar i sistnämnde
socken, emot dito dito. (Länet utbetaldt 1846)
Dito till deltagarne i sänkning af sjöarne Ör och Bunn samt Öfra och Hedra Qvarnsjön inom Wista
och Norra Wedbo Härader af samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846) . . .
Dito till dito i sänkning af Aneby- Flisby- och Wässelda sjöar samt upprensning af åtskilliga dermed
sammanhängande mindre vattendrag inom Bredesta, Lomaryds, Bälaryds, Flisby och
Solberga socknar i Norra och Södra Wedbo Härader af samma Län, emot dito dito. (Länet
utbetaldt 1846)
Dito till strandugarne vid sjön Widöslern i Sunnerbo och Össbo Härader af Kronobergs och Jönköpings
Län, för sänkning af samma sjö, emot år 1849 vidtagande årlig betalningsskyldighet af 5 proc.
utaf ursprungliga lånesumman, dervid 3 procents ränta beräknas för kapital-återstoden. (Lånet
utbetaldt 1844)
Dito till jordägarne omkring sjön Flen i Virestads och Vestra Thorsås socknar af Albo Härad och Kronobergs
Län, för nämnde sjös aftappning, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 184.4) . . . .
Vid
■§44 års slut.
988,213
25,000
1,433
3.500
4.000
4.000
3.500
2,058
3.000
1,150
20,000
3,700
900
3,664
2,650
G.,366
2,590
2,661
16
20
8
Transport |J,078,387(281-
»
Vid
I§46 års slut.
1,211,852 3i K)
25.000
5.000
30.000 — —
10.000
8.333 16 —
1,433 16 —
3.500
4.000
4.000
3.500  .
2,058 6 —
3,(XX)
3.333 16 —
400
305 23 5
344 33 2
1,150
1,600
454 36 —
2,300
20,000 _ _
3,700 — _
2.650 — _
2,083  *
900
3,664 — —
2.650 42 8
6,366 32 —
3.000 — _
537 — —
1.000
5,041 16 —
14,000
2,590
2.661 20 8
1,392,410) 71 9
Bil. Lii. A. (IV:o 3) till 1847 års Revisionsberättelse angående Ribs gälds-flerhet.
Transport
Vid
1844 års slut.
4,773,682 42 3
Vid
1846 års
5,026,407
■ ransport
4,773,682
42
3l
5,026,407
1,07S,387 28
samma Härad och Län,
Wermlands Län, emot år
4,533
2,133
5,553
4,126
7,700
24
Transport
Lån till deltagarne i utdikning af Lilla sjö samt åtskilliga i närheten deraf belägna kärr och mosstrakter
inom Stenbrohults och Wiresta socknar af samma Härad och Län, emot årlig inbetalning,
efter 1850 års slut, af 8 procent utaf ursprungliga lånesumman, dervid 2 procents ränta beräknas
å kapitalåterstoden. (Länet utbetaldt 1845)
Dito tilLdeltagarne i utdikning af kärrmark å hemmanen Hyttinge och Buhults ägor inom samma socknar,
emot dito dito efter 1851 års dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till Gästgifvaren Anders Gabrielsson, för ett utdikningsarbete vid hemmanet Elmhult i Stenbrohults
socken af sistnämnde Härad, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846) .
Bito till Hemmansägaren Anders Germundsson, för ett dylikt arbete vid hemmanet Rephult i samma socken,
emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till Hemmansägarne Olof och Johannes Nilssöner, för dito vid hemmanen Tångarna Faxagård och
Vestergård i samma socken, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till vederbörande jordägare invid Hunble d i Halland, för samma ås upprensning, emot år 1848
vidtagande årlig betalningsskyldighet af 5 procent utaf ursprungliga lånesumman, dervid å
kapitalåterstoden beräknas 3 procents ränta. (Lånet utbetaldt 1843)
Dito till dito invid Tollereds å i nämnde provins, för upprensning af denna å emot dito dito. (Lånet
utbetaldt 1843)
Dito till deltagarne i sänkning af Haserås-sjön samt upprensning af Lerby- och Snapperuds-elfvar inom
Åmåls och Mo socknar af Elfsborgs Län, emot år 1851 dito dito. (Lånet utbetadt 1846) .
Dito till deltagarne i sänkning af sjön Östen uti Wadsbro Härad af Skaraborgs Län, emot år 1848 dito
dito. (Lånet utbetaldt 1843)
Dito till deltagarne i en kanalanläggning vid Tidaån i samma Härad och Län samt upprensning af Sågströmmen
i nämnde å, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1843)
Dito till deltagarne i upprensning af sjön Lången och sänkning af Kräftan i
emot år 1849 dito dito. (Lånet utbetaldt 1844)
Dito till dito i aftappning af Slödjan i Huggenäs socken af Näs Härad och
1850 dito dito. (Länet utbetaldt 1845)
Dito till dito i sänkning af sjön Björklången inom Nyeds Härad och socken af samma Län, emot inbetalning
efter 1851 års slut af 8 procent utaf hela lånesumman (2,200 R:dr), dervid 2 procents
ränta beräknas å kapitalåterstoden. (Hälften af det beviljade lånet utbetaldt 1846)
Dito till sedermera allidne Lagmannen A- P. Sandberg, för ett vattenaftappnings-arbete å säteriet Agnhammars
ägor inom Grums Härad och socken af samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till Majoren F. G. Liljehöök, för vattnets afhållande från ett odlingsbart fält å säteriet Odenstads
ägoområde i Gillbergs Härad och socken af samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till Inspektoren P. Norbäck, för aftappning af 4 st. myrer vid hemmanet Trangärdstorp i Grafva
socken af Carlstads Tingslag och samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846) . .
Dito till RyttmUstaren C. W. Hammarsköld, för utdikning af Hägerwalls och Skarfstads mossar samt aftappning
af Mo-sjön inom Skultuna socken af Norrbro Härad och Westerås Län, emot dito efter
1850 års slut dito. (Lånet utbetaldt 1845)
Dito till bemälte Ryttmästare, för sänkning af Frövisjön inom samma socken, emot dito efter 1851 års
slut dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till Agronomen F. R. Möller, å Direktionens öfver Westmanlands Landtbruksskolas vägnar, för utdikning
af myrer vid Julpa gård i Romfartuna socken af samma Härad och Län, emot dito
dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till deltagarne i utdikning af Bredmossen samt sänkning af Laggarbo och Harmsjöame inom Kolbäcks
och Bergs socknar af Snefringe Härad och samma Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt
1846)
I>ito HH dito i utdikning af l.yarno Nesselstns, Holms j Myrkarby#, Kattbys och Nikbys myrängar och
kärr inom Hvittinge socken af Thorstuna Härad och samma Län, emot dito dito. (Länet utbetaldt
1846)
Dito till dito i aftappning af Mursjön inom Vester-Wåhla socken af Norbergs Bergslag och samma Län,
emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till dito i utdikning af sanka ägor, tillhörande byarne Rönna, Rotbrunna och Bogården samt Norrby
inom Hernevi socken af Thorstuna Härad och samma Län samt Vårfrukyrka socken af
Åsunda Härad och Upsala Län, emot dito dito. (Lånet utbetaldt 1846)
Dito till Bruksägarne O. Forssell och E. Häggström, för utdikning af Svartbergs'och Nybruksmyrerna i
Säfvars socken af Westerbottens Län, emot år 1849 vidtagande årlig betalningsskyldighet af 5
procent utaf ursprungliga lånesumman, dervid 3 procents ränta beräknas för kapitalåterstoden.
(Lånet utbetaldt 1844)
Dito till deltagarne i sänkning af Degersjön och '.Lillsjön i Nysätra socken af samma Län, emot år 1850 dito
dito. (Lånet utbetaldt 1845)
Dito till Expeditionsfogden C. J. Moritz, för utdikning af sjön Ökvattnet i Skellefteå socken af samma
Län, emot dito dito. (Länet utbetaldt 1845) ...
1,103,933: 36. — 1,465,055: 39. 9.
ffortlrini/nr, härlettntule sif/ frän Rikets Stnttrlers tnetltlelnile försten »Mt ettien
elter itttrn/fntle särsk il tift färkrtffnmlen:
Hos Hjelmare Kanal- och Slussverks bolag, motsvarande beloppet af den för nämnde kanal och slussverk
afsatta reparationsfond, bestående ursprungligen af en i bolagets fastigheter intecknad skuldförbindelse
å 15,000 R:dr; hvilken fond årligen tillväxer med 5 procent å det belopp, densamma
vid årets början utgjorde,
Hos åtskilliga kollelUörer vid f. d. Nummerlotteri-inrättningen
(Sedan förre Lotterikollektören J. A. Enggrens uppbördsbalans, 143 R:dr 5 sk. 8 r:st, under år
1845 blifvit godtgjord, så utgör denna fordran rätteligen icke mer än 504 R:dr 38 sk.)
För 2:ne af förre Landskamreraren i Wester Norrlands Län Kammarrutts-Rådet Selling förskingrade
brudgåfvovinster
I anledning af en, emot ställd säkerhet, beviljad förnyelse af en förkommen Riksgäldssedel. (Denna vid
preskriptionstidens slut till inlösen icke företedda Riksgäldssedels belopp blef då godtgjordt)
För ÖfverStåthållare-Embetets Kanslis räkning i Rikets Ständers Bank deponerade medel i och iör fullföljandet,
å Kronans vägnar, af rättegången angående yrkad liqvid för en förment fordran i
anledning af Rådsförvandten i Stralsund Niclas Baumans försträckningar till Svenska Staten
vid medlet af 1600:talet. (Dessa medel återlyftade af RiksgäldsKontoret i Juni 1847) . .
19,925: 22. 5. 219,146: 1. 4.
Mireaitiv-ford rinf/nr :
För lyftade, men icke ersatta, medel å det under 1834 års Riksdag anvisade kreditiv till kostnader i
följd af cholerafarsoten • ....
För det begagnade beloppet af kreditivet å 300,000 R:dr till UllDiskontfondens förstärkning, emot 3 procents
årlig ränta från 1845 års början,
För dito af det räntefria kreditivet å 100,000 R:dr till underlättande af Arméens ackordsreglering .
För de under år 1844 lyftade summor utaf det s. k. mindre Kreditivet, använda till understöd, med eller
utan återbetalningsskyldighet, i anledning af 1843 års eldsvåda i Wexiö. (Häraf har ett
belopp af 240,000 R:dr år 1845 blifvit RiksgäldsKontoret godtgjordt genom öfverlåtelse af fordringar
för byggnadslån å samma belopp)
För de till undsättningar för åtskilliga provinser samt förlags- och byggnadslån åt staden Amål, under år
1846, ulbetalda medel utaf det vid 1844 och 1845 års Riksdag anvisade enahanda kreditiv .
Transport jT,517,731| 3
Vid
1844 års slut.
1,500
19,144
647
66
66
60,363
16,200
23,908
293,400
41
Vid
1846 års slut.
1,392,410
6,000
825
1,592
1,118
975
4,533
2,133
3,600
5,553
4,126
7,700
3,140
1,100
1,400
870
670
10,257
866
3,116
3,340
1,043
2,447
939
1,500
1,800
2,000
7 9
24
32
16
24
21,106
606
66
197,366
60,363
27,580
18,394
53,400
375,000
21
32
32
41
~a\ 2,2t8,939| 26
I
'
-
I
■
—
■
'
■
.
i f
I
.
Bil. Lit. A. (N:o 4) till 1847 (trs Revisionsberättelse angående Riksgälds-Verket.
Transport
Vid
1844 års slut.
4.773,682 42 3
Tillgångar och fordringar utöfver skulder
Inom linien upptagtia Skulder:
Vid 1844 års slut. Vid 1846 års slut.
Till Rikets Ständers Bank, för derstädes af Riksgälds-Kontoret,
emot diskontvilkor och 2 procents ränta, till 1823 års
slut begagnade förskotter. (Förd inom linien enligt
Rikets Ständers beslut vid 1828—1830 års Riksdag) 4,014,852: 16. 3. 4,014,852: 16. 3.
För tillskott till Trollhätte Slussverks-byggnad, år 1750, utfärdade
obligationer eller de s. k. Trollhätte Slussverks
Lottsedlar, hvarför under de 3:ne första åren skulle
godtgöras 6 procents årligt intresse och derefter,
eller från den 1 Mars 1753, under 100 år, 12 procent
årligen. Häraf innehålles dock numera -\:del, eller 3
procent, såsom bevillnings-afgift.  32,833: 16. —• 32,833: 16. —
(Dessa obligationers kapitalbelopp fördt inom linien, enligt
Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års Riksdag).
Det, enligt 1779 års Riksdagsbeslut, till hemgift åt dåvarande
Hertigen af Södermanland, sedermera Konung Carl
XIII, anslagna kapital nied 5 procents ränta . . . 100,000: — — 100,000: —
(Fördt inom linien, enligt dito dito).
Det i Svenskt mynt år 1815 omsätta belopp af ett på 1790:talet
i Haag upptaget Lifränte-län, hvarför räntan utgår efter
8) procent årligen. (Dito dito) ...... 3,916: 32. —* 3,916: 32.
Lappmarks Ecklesiastikverks vid Kongl. f. d. Kansli-Styrelsens
upplösning, år 1834, till Riksgälds-Kontoret öfverlemnade
fond, hvarför Kontoret betalar 5 procents årlig
ränta. (Dito dito)_
Från landtRänterierna samt Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli till
Kongl. Stats-Kontorét inlefvererade och år 1845 till
Riksgälds-Kontoret öfverlemnade depösitionsmedel.
(Upptagna inom linien, enligt Fullmäktiges beslut den
8 Maj samma år)
67,184: 37. 2, 67,184: 37. 2.
60,000: —
Summa 4,218,787: 5. 5. 4,278,787: 5.^Ä
2,439,298
Vid
1846 års
5,026,407 1'
1,291,485
17
Summa R:dr 17,212,9811 3| 616,317,892134.J
*
Transport
Det vid samma Riksdag beviljade särskilda kreditiv för behöfvandes undsättningar vid och efter inträffande
missväxter, när öfriga härtill anslagna tillgångar befinnas otillräckliga,
(Aterbetaldt i Juni månad 1847 genom 1846 års tullafgifter för importerad spanmål).
De å särskild räkning i Rikets Ständers Bank afsatta medel till bildande af fond för det s. k. stora
kreditivet
(Till följd af Rikets Ständers beslut, öfverflyttades denna behållning år 1845 på Riksgälds-Kontorets
inkomst- och utgiftsräkning i Banken”).
= 604,132: — 6. = 546,794: 41. 3
Fo»'tleingne fö»' föeslittllsvis ttlltelftl*ltt »»»aslag statut oeetlovisatle ellet' oet'-  sa lia fö »'Sk a lie»':
Förskjutna anslag, att ersättas af den under nästföljande år inflytande allmänna bevillning,
Förskottsvis godtgjorda brister i Riksstatens förslagsanslag för år 1845
Förskott till kostnader vid charta-sigillala hvitstämplingen. (Af Kongl. Stats-Kontoret ersatt år 1845)
Dito till brandförsäkringsafgift för det Kopparslagaren C. G. Olssons konkursmassa förut tillhöriga och
för Riksgälds-Kontorets räkning inropade hus i Wenersborg
(Påfördt Wenersborgs stads byggnadslån uti 1845 års räkenskaper).
Dito till s. k. kontorsexpenser vid Riksgälds-Kontoret
Dito till dito vid Justitie Ombudsmannens Expedition
Dito till omkostnader vid kortstumplingen
Dito dito vid tidningsstämplingen
Dito till utgifter vid Rikets Ständers hus
Förskott till utgifter för sednast förflutna Riksdag
(Afskrifvet uti 1845 års hufvudbok såsom behörigen redovisadt).
Dito till kostnader för nu instundande Riksdag
Dito till dito för lagfarten af köpet om f. d. Ridderstolpeska sterbhusdelägarnes hus vid hörnet af Skeppsbron
och Slottsbacken
= 1,796,958: 33. 1 = 1,902,945: 41 1.
grills vitlave föreättlatle tttetiel•'
Genom uppköpta obligationer,
Arméens Ackords-Amorterings-fonds, emot 4 procents
ränta,
(Föryttrade till Rikets Ständers Bank år 1846).
Bruksägares Hypothekskassas, emot dito, . . . .
(Efter föregången uppsägning infriade under åren
1816 foell 1847).
Skånska Hypotheksföreningens, emot 5 procents dito,
(Dito dito år 1846).
„ „ „ 41 dito
Östgötha Hypotheksförenings, emot 5 procents dito,
„ „ „ 4| dito, ....
Nya Trollhätte-Kanal-bolags, emot 5 procents dito, .
. R:dr 557,700:
Vid
1844 års slut.
1,517,731
210,260
1,675,026
1,776
41
842
290
100
541
1,082
117,257
3
750,222: 10. 8. 589,333: 16.
51,000:
754,250:
858,250
— _ 35,900
186,000
—  — — 43,500
Genom lån emot 5 procents ränta och hypothek af Arméens Ackords-Amorterings-fonds obligationer .
(Liqyideradt år 1846).
„ „ af Östgötha Hypotheksförenings dito. (Dito är 1847)
Genom ett särskildt lån till Rikets Ständers Bank, emot 4 procents ränta. (Dito år 1845) ....
= 3,256,922: 10 8. ----- 1,697,483: 16 —
Runtefor äring ar, hvaraf för tills vidare förräntade medel, vid 1844 års slut, 41,385: 43. 5. och vid 1846
års slut, 32,964: 24. 6
Bitti» Jaan? fte Imil »ti i» g :
å Riksgälds-Kontorets räkning N:o 1 i Rikets Ständers Bank (för Kontorets egentliga inkomster
och utgifter) utom det af Banken å samma räkning afsatta kreditiv, 1,000,000 R:dr,
Återstoden utaf den, genom Rikets Ständers Bank, afsatta fond å Riksgäids-Kontoreis dervarande
räkning N:o ,2, för inlösen af utelöpandeRiksgäldssedlar och Kopparskiljemynts-poletter,
Inom linien
Tillgångar
33,(XX):
33,000:
upptagna.
Vid 1844 års slut. Vid 1846 års slut.
Rikets Stunders hus, beräknadt efter den derför af Riksgälds-Kontoret
betalda köpesumma. (Det bokförda värdet häraf upptaget
inom linien, enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841
års Riksdag),
Det oersatta förlags-kapitalet till bedrifvande af lånerörelsen vid f. d.
General-Assistans-Kontoret. (Fördt inom linien enligt dito
dito)
^
Det obetalda beloppet af det vid 1828—1830 års Riksdag beviljade och
sedermera begagnade kreditiv till spannmåls-undsättningar i
missväxtår. (Dito dito) ......
Det i Riksgälds-Kontoret innestående belopp af samma kreditiv,
230,000 R:dr, utanordnadt höstetiden år 1845 . . .
Den lyftade andelen utaf det vid 1834 och 1835 års Riksdag anordnade
s. k. mindre kreditiv, efter afdrag af den för byggnadslånet
till staden Wexiö år 1838 använda summa. (Dito dito) 565,000:
Det såsom kreditiv beviljade samt utbetalda anslaget för en vattenledning
till Carlskrona. (Dito dito) .........
De på Kongl. Krigs-Kollegium år 1842 öfverlåtna fordringar hos städerna
Malmö och Ystad för dem beviljade lån till stall- och
kasern-byggnaders uppförande, hvilka fordringar skulle användas
till anskaffande af stall- och magasinsbyggnader för
den i Ystad förlagda sqvadron af Kronprinsens Hussar-Regemente,
samt hvad dertill ej erfordras, inbetalas till Riksgälds
Kontoret,
(Förda inom linien, enligt Fullmäktiges beslut den 11
Maj 1842)
39,845: 32. 4. 39,845: 32. 4.
. 770,000:
—
— 1,000,000:
— 565,000: — —
83,333:16. — 83,333: 16. —
37,176: 38. 1 37,176: 38. 1.
2,113,172
543,750
600,000
64,789
4,517
361,801
13
11
37
6
40
24
13
29
10
Summa 1,528,355: 38.5.1,758,355: 38.5.
Suni 111 a II;dr f7,212,981
8
3
Vid
1846 års slut.
2,218,939
100,000
1,478,142
416,000
1,051
302
100
484
1,036
5,494
333
26 1
33
11
30
35
27
41
16
10
1,692,983
4,500
49,062
349,461
3[ 6
6,317,892
16
33
10
»3
34
Stockholm den 13 November 1847.
Gr. Stuart.
Bil. Lit. B. till Rikets Ständers år 1847 församlade Revisorers Berättelse, angående granskningen af Riksgälds-Ferket.
Sammandrag ur Riksgälds-Kontorets Räkenskaper för år 1845 och 1846, utvisande detta Verks Inkomster och Utgifter under nämnde år.
Inkomster’.
Allmän Bevillning
Centonal-åigiii
2,079,513: 29
7. = 6,684: £
)estämda föremål
= SO,793: 25
Anmärkning s-mede\ ....
Stämpel-afgift för Spelkort
Dito för Tidningar .
= 2,056,590: 44. 5.
SAatte/cöpe-skillingar
Lösen för å skattejorden växande Ekar
= 5,650: 16
Kapital-inbetalningar å under längre tid eller för vissa
viljade lån
Räntor å dessa lån
= 62,318: 36. 8.
Återbetalning å Kreditivet för Arméens Ackords-reglering . . .
Dito å det till ullproduktionens befrämjande beviljade Kreditiv
Godtgjord ränta för de å sistnämnde Kreditiv lyftade medel . .
= 17,198: 47. 1. == 29,387: 33
Återbetalning af tills vidare förräntade medel • • •
Räntor å dylika medel
= 1,274,531: 19. 4. = 976,908: 4. —
Ersättning af förskott till kostnader vid Chartä-Sigillata hvitstämplingen
Dito af dito till brandförsäkringsafgifter af egendomar, intecknade för
byggnadslån,
Dito af dito till inlösen af en förkommen Riksgäldssedel . . . •
Dito i anledning af förskottsvis verkställd liqvid för bristerna i 1844
förslaqsanslaq
= 1,842: 43. 8. = 254,808: 38
Besparing å extra statsanslaget för Riddarholmskyrkans iståndsättande •
Dito dito för Ullsorteringsanstalterna i Götheborg och Malmö
Dito dito för instrumenter och böcker m. m. vid Navigationsskolorna
= 3,381: 47. 9 = 145: 31
Af Bankens behållna vinst och kapital-öfverskott vid 1839 års slut . .
„ Dito dito för år 1844  ‘ ‘
„ Manufaktur-Diskontens runtevinst för åren 1844 och 1845
Den till fond för stora Kreditivet å särskild Bankoräkning afsatta behållning
Behållningen af 1841—1843 års tullafgifter för importerad utländsk spanmål
Äldre depositionsmedel samt i outtagna bref inneslutna penningar . . . .
Norska Statskassans bidrag till kostnaderna för Konung Carl XlV:s begrafning
Köpeskilling för Kongl. Sundhets-Kollegii förra hus
Afbetalning å en Nummer-Lotteri Kollektörs balans • •
= 1,378,570: 17. 3. = 32,065: 40.
Kapital-afbetalning och ränta å en hypothicerad inteckning ....
Orätt insatta medel för inlösandet af uppsagda obligationer ' . ‘ • •
Prenumerations af gift för Riksdagshandlingar och betalning, för försalda inventariepersedlar
m.
• •
års
Ar 1845.
2,004,597
15,545
26,068
10,349
5,001
648
30,449
31,869
16,200
99S
1,144,638
129,892
1,776
66
1,033
2,348
462,243
604,632
14.000
210,260
41,953
3,228
26,210
16.000
41
1,708
32
37
11
Utgifter utöfver Inkomster
Ar 1846.
2,026,850
8,630
31,837
12,193
4,863
1,820
44,176
36,617
5,908
23,060
419
882,600
94,308
229
4,881
249,697
145
14,000
18,065
40
162,666
245
870,655 20 10
Summa R:dr|4,801,799j3s| ej4,493,8751151 8
Utgifter:
Årligt ränte-anslag till Hans Maj:t Konungen
Anslag till stats-behofvens fyllande
Brister i de å Riksstaten uppförda.förslags-anslag . . . . .
= 2,089,331: 41. 8. — = 2,211,360: — -1
Under 1840 och 1841 års Riksdag beviljade extra stats-anslag för Länshäktenas
ombyggande
Dito dito för uppbyggandet af ett nytt Häradshäkte i Södra Möre
Dito dito för en ny Fängelsebyggnad i Stockholm ........
Dito dito för vattenkommunikationer och hamnbyggnader
Dito dito för landsvägarnes omläggning och förbättring
Dito dito för vattenaftappningar och odlingsförelag
Dito dito för Civil-Ingeniörers bildande vid Mariebergs Läroverk . .
Dito dito för praktiska Slceppsbyggeri-Instituters inrättande .....
Dito dito för uppförande af Landshöfdinge-residensbyggnaden i Wexiö
Dito dito för tillbyggnad och reparation å det Fria Konsternas Akademi till
höriga hus
Dito dito för Riks-Arkivets samt Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akade
miens flyttning
Särskildt anslag till Garnisonsskolan i Christianstad
Ersättning till Postverket för postskjutslegans förhöjning
= 424,201: 24. 6. = 188,110: 15. 8
Under 1844 och 1845 års Riksdag anslagna medel för begrafnings- och kröning
skostnader
Dito dito till liqviderande af skulden för Lejonbackens ombyggande .
Dito dito till aflöning och expenser för Lagberedningen
Dito dito för försvarsverket till lands
Dito dito till understöd för rustningen och roteringen inom Jemtland
Dito dito för betalning af en i Kronans egendom Marieberg intecknad skuh
Dito dito för försvarsverket till sjös
Dito dito till aflöning för Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt rese- och undersökningskostnader vid allmänna arbeten . .
Dito dito till arfvode och stipendier för Civil-lngeniörers bildande . . .
Dito dito för utdikningar och vattenaftappningar, utom härför beviljade lå
neunderstöd
Dito dito för förbättrande af kommunikationerna till lands
Dito dito för strömrensningar och hamnbyggnader m. m., utom för samma
ändamål utgifna lån, .
Dito dito för boskapsskötselns uppmuntrande och befrämjande
»
55
55
Dito dito till ersättning för sedermera aflidne Kapiten-Löjtnanten A. Gossel
mans resekostnader
Dito dito för inlösandet af Löfås silfververk anslagna förläningar . . .
Dito dito för reparerandet af grafchoren i Wreta Klosters kyrka . . .
Dito dito för uppförandet af ett National-Museum
Dito dito för ordnandet af Kapiten B. Cronstrands samlingar angående Egyptiska
byggnadskonsten och inköpandet af Fornskrift-Sällskapets handlingar
Under 1844 och 1845 års Riksdag beviljadt anslag för inköpandet af Ridder
stolpeska
sterbhusdelägarnes hus
Dito dito till en gratifikation åt Akademi-Adjunkten C. O. Ramström . . .
Understöd för fattigvården
= 906,362: 3. 5. = 750,334: 13. 4.
Af anslagen för bildande af Folkskole-lärare
Dito för aflönande af Dito
= 22,383: 3. 9. = 27,762: 12. 2.
Utaf det s. k. mindre Kreditivet
Spanmålsundsättnings-Kreditiverna
Kreditivet för Ull-Diskontens förstärkning
Dito till befrämjande af Acltords-regleringen inom Arméen
= 253,454:
502,580:
Låneunderstöd för vattenaftappningar och odlingsföretag, utaf härför under
1840 och 1841 års Riksdag anvisade medel,.
Dito dito, af härför under 1844 och 1845 års Riksdag anvisade medel, .
Dito för hamnbyggnader m. m
Dito för Kyrkobyggnaden i Hernösand
Dito för utvidgandet af skolhuset i Nyköping
Dito för återuppförandet af .bruksbyggnaderna vid Conradsfors ....
Förskjutna brandförsäkrings-afgifter för intecknade egendomar i Norrköping
Wenersborg, Borås och Wexiö
Förskott till kostnader vid Charta-Sigillata hvitstämplingen
= 107,759: 39. 9. = 107,952: 4. 7
Kapital-afbetalning å Riksgälds-Kontorets skulder, utom den för Strömsholms
kanals ombyggnad afsatta fond, ....
Räntor å dito
Utbetalningar utaf de för såld ekeskog influtna medel
Dito af brudgåfv ovins ter
= 250,463: 2. 9. '=' 247,883: 2. 9
Deponeradt belopp för fullföljden af rättegången, angående den s. k. Bauman
ska
kronofordran
= 197,366: 32.
Kostnader för 1840 och 1841 års Riksdag
Dito för 1844 och 1845 års Riksdag
Dito för instundande Riksdag
Dito för Rikets Ständers hus
Dito i anledning af Rikets Ständers Revisorers sammanträde
Aflöning och expenser för Rikets Ständers Justitie-Ombudsmun samt dess och
Tryckfrihets-Kommilteens Expeditioner
Lön för Sekreteraren i B onde-Ståndets Kansli-Direktion
= 123,460: 5. 5. =20,396: 42! 7
Löner, arfvoden, pensioner och expenser vid Rilcsgälds-Kontoret
Utgifter för Kongl. Sundhets-Kollegii förra hus och den Riksgälds-Kontoret
tillhöriga egendom i Wenersborg äfvensom för lagfarandet af köpet utaf
f. d- Ridderstolpeska huset
Expektans-löner och pensioner för betjeningen vid f. d. General-Assistans
Kontoret
Kostnader för Bevillnings-taxeringarne i Stockholms stad
Dito för Tidnings-stämplingen i Stockholm
Dito ffir Kor t-stämpling en
Barnhusens m. fl. Barmhertighets-inrättningars andelar i Korts lampel-af g ift e n
för åren 1844 och 1845
Anmärknings- och indrifningsarfvoden till Kongl. Kammar-Rättens beljening ,
= 61,980: 38. 7. = 59,536: 26. 3.
Återbetalning af Spanmåls-tullmedlen för åren 1841'—1843
Restituerade Bevillningsmedel
Återbetalning af orätt insatta medel för uppsagda obligationers inlösande . .
Dito af för mycket inbetalda räntor å 2:ne lån
Dito af det 2:ne gånger godtgjorda beloppet af ett anslag, som icke utgått,.
= 41,953: 38. — = 163,838: 23. 4.
Förräntade Medel:
genom räntebärande obligationers uppköpande, med tillägg af dervid
upplupna och godtgjorda räntor, ........
55 dito dito belånande .
tt . = 214,121: 19. —
Inkomster utöfver Utgifter
Ar *845.
Ar 1846.
200,000
1,475,360
413,971
41
8
200,000
1,325,360
686,000
—
250,000
1,500
40,000
78,633
32,558
18,166
60,000
61,939
24,088
1,000
2,722
10,000
16
27
—
16
10
46
10
8
3,866
13
6,000
4,881
240
8,263
35
3S
240
8,211
18
10
191,264
9,038
13,935
311,333
5
6
8
8
30
23
16
46,766
11,000
147,000
4,000
21
33,893
185,558
39
16
7
185,558
16
19,766
32
—
19,766
2,000
32
23,023
18
18,058
16
—
162,032
29
17,080
—
—
42,934
70,000
8
3,333
16
15.000
552
10.000
32
1,700
—
—
700
—
88,400
3,000
10,000
—
—
10,000
—
17,033
5,349
16
35
9
21,550
6,212
12
37-5.000
100,000
27,580
230,000
23,060
394
—
—
—
13,273
16,257
5.000
40.000
3.000
30.000
16
3,600
51,018
48,333
36
16
5,000
229
88,000
160,063
2,000
400
23
2
q
9
88,000
156,283
2,800
800
2
197,366
32
4
15
33
6
110,211
9
4,804
5,494
1,977
1,458
39
666
5,924
32
46
8
6
41
6,552
100
21
6
6,562
100
4
41,974
21
3
40,094
16
500
4,732
2,963
1,000
3,225
29
12
33
2
2
6
3,670
2,888
2,000
3,371
42
33
3
4,264
3,819
42
44
6
4,839
2,172
27
41,953
38
611
162,666
110
450
39
32
216,914
31
4
208,421
5,700
19
106,168
17
4
—
Summa R:dr|4,801,799|38| 614,493,8751151 8
Stockholm den 13 November 1847.
C. G. Stuart.
Anmärkning: Skillnaden mellan ofvan uppgifna samt de inkomstsummor, hvilka flnnas upptagna i de tryckta Räkenskaps-utdragen, härleder sig derifrån, att, i de sednare, Riksgälds-Kontorets kontanta behållnin» vid hvartdera
årets början blifvit bland inkomsterna upptagen. °
- 93 ^
Fullmäktiges i Riksgälds-Kontoret
Utlåtande i anledning af Rikets Ständers
år 1847 församlade Revisorers Rerättelse
angående granskningen af Riksgälds-Verket
samt Götha Kanal-Rolags och Malmö f. d.
Diskontverks utredning.
Till Rikets H 6 g 1 o fl. Ständer!
Vid d en af Rikets Höglofl. Ständers sednast församlade Revisorer
verkställda granskning af Riksgälds-Verkets förvaltning och räkenskaper
samt Götha Kanal-Bolags och Malmö f. d. Diskont-inrättningars utredning,
hafva, på sätt Revisorernes derom afgifna Berättelse innehåller, åtskilliga anmärkningar
och framställningar blifvit gjorda, hvilka synas påkalla en närmare
utredning från Styrelsen öfver nämnde Verk. Fullmäktige anhålla
derföre, att, på grund al 5 §. uti gällande Instruktion för revisionerna af
Riksgälds-Verket, nu få i sådant afseende meddela följande upplysningar
och yttranden, alt jemte förberörde Berättelse till trycket befordras; och
då denna Berättelse upptager särskilt hvad som vid granskningen af
Riksgälds-Kontorets räkenskaper funnits att erinra och särskilt hvad
som under läsningen af Fullmäktiges protokoller förekommit anmärkningsvärdt,
hafva Fullmäktige trott lämpligast att äfven iakttaga samma ordning
för de yttranden, Fullmäktige nu gå att afgifva.
Beträffande således först hvad sorn blifvit erinradt i anledning af
räkenskapernas granskning, så synes dermed egentligen åsyftas att ådagalägga
i hvad mån de af Fullmäktige meddelade föreskrifter, rörande
bokföringen vid detta Verk, blifvit iakttagna. Då dervid afvikelser i ett
och annat fall från dessa föreskrifter blifvit af Revisorerne anmärkta,
hafva Fullmäktige deröfver infordrat förklaring från Kommissariatet vid
Riksgälds-Kontoret, och få nu Fullmäktige till Rikets Höglofl. Ständer öfverlemna
denna förklaring samt derjemte, för egen del, vördsamt anföra
följande:
Rättelse i de utaf Revisorerne anmärkta oriktigheter (pag. 20) i afseende
å balanserandet af en del utaf förre Nummer-Lotleri-Kollektören
J. A. Enggrens uppbördsbrist har, enligt Kommissariatets anmälan, blifvit
anbefalld till iakttagande uti innevarande års hufvudbok. Vidare
åtgärd härutinnan lärer således icke erfordras.
13
— 94 —
Hvad af Kommissariatet blifvit anfördt och upplyst, ej mindre i
anledning af anmärkningen (pag. 20—21), att uti den så kallade afräkningsboken
öfver alla af Rikets Ständer, i egenskap af extra eller tillfälliga
statsutgifter, beviljade och till utgående från Riksgälds-Kontoret,
enligt nu gällande Reglemente, anvisade anslags- och lånesummor, icke
skulle finnas någon egentlig hufvudräkning, än ock angående Revisorernes
uppgift, att afräkningsboken ej vore afslutad för hvarje år, hafva
Fullmäktige ansett innebära icke allenast all den utredning, som kan erfordras
öfver förhållandet i denna del, utan jemväl fullt nöjaklig förklaring
öfver hvad i dessa afseenden blifvit anmärkt.
På sätt Revisorerne (pag. 22) anmärkt och Kommissariatet jemväl
medgifvit, har väl Fullmäktiges föreskrift, att inom linien uti liufvudbokens
conti för de, i egenskap af särskilda statsanslag, utbetalda summor
skall antecknas hvarje anslags i Reglementet uppgifna ursprungliga
belopp och hvad deraf, före årets början, uttagits, hvarken i 1845 eller
1846 års hufvudbok blifvit iakttagen; men då förhållandet härutinnan,
såsom Kommissariatet uppgifvit, fullständigt kan inhemtas af de särskilda
sammandrag, hvilka blifvit hilagda hufvudhöckerna, hafva Fullmäktige
ansett ändamålet med den på ofvanberörde sätt föreskrifna anteckning
inom linien på fullt tillfredsställande sätt vunnet.
I afseende på uppläggningen i Riksgälds-Kontorets hufvudbok af
särskilda räkningar för de i hvarje §. af nu gällande Reglemente bestämda
anslag för extra eller tillfälliga utgifter, hafva sednast församlade Revisorer
(pag. 22) instämt i det förslag härom, som vid 1845 års revision
blifvit framstäldt, dock med de jemkningar och iaktagelser vid detsammas
verkställighet, som 2:ne bland Fullmäktige uti särskildt yttrande
uppgifvit och tillstyrkt. Men då, äfven med iakttagande af dessa jemkningar,
de betänkligheter icke skulle i någon väsendtlig mån blifva undanröjda,
som Fullmäktige emot den ifrågasaLta förändringen af Riksgälds-Kontorets
hufvudbok, uti deras vid i845 års Revisions-berättelse
hilagda Utlåtande, anfört; så hafva Fullmäktige trott sig böra i denna
punkt åberopa hvad omförmälda Utlåtande innehåller, likväl med det
tillägg, att hufvudboken, i händelse den enligt det framställda förslaget
blefve upplagd, skulle, genom den mängd ut- och ingående balanser, som
då der måste förekomma, erhålla en vidlyftighet, så stor, att möjligen
hinder deraf kunde uppstå för den i Boksluts-Kontoret nu anställda tjenstemanna-personal
att kunna densamma inom stadgad tid upprätta och
afsluta.
I anledning af anmärkningen (pag. 23), att tvenne särskilda, vid
olika tidepunkter och emot olika återbetalnings- och räntevilkor, staden
— 95 —
Borås tilldelade lån i hufvudboken upptagits å ett enda conto, hvarigenom
både kapital- och räntebeloppen af dessa begge lån blifvit sammanblandade,
hafva Fullmäktige förordna^ att för ifrågavarande lån
hädanefter skola uppläggas tvenne särskilda conti, så alt det af Revisorerne
med anmärkningen åsyftade ändamål må vinnas.
Hvad angår anmärkningen (pag. 25), att det staden Wexiö efter
i843 års eldsvåda tilldelade byggnadslån å 240,000 R:dr, hvilket får innehafvas
räntefritt till den 1 Januari iS5o, i i845 års räkenskapsutdrag
upptagits bland räntebärande fordringar och sammanförts med det samma
stad förut beviljade lån å ett då återstående belopp af 20,600 R:dr,
så har, på sätt Kommissariatet anmält, behörig rättelse i anledning af
denna anmärkning blifvit iakttagen uti 1846 års räkenskaps-utdrag. Och
anhålla Fullmäktige, att, beträffande öfriga vid räkenskaps-utdragen (pag.
25 och 26) gjorda anmärkningar, få hänvisa till hvad Kommisariatets
förklaring i afseende derå innehåller.
Sedan Fullmäktige sålunda afgifvit yttrande i anledning af Revisorernes
anmärkningar och framställningar rörande räkenskapsföringen vid
Riksgälds-Kontoret, få nu Fullmäktige vidare, i afseende å hvad vid läsningen
af Fullmäktiges protokoller förekommit anmärkningsvärd!, vördsamt
anföra.
Enligt protokollet den 25 Maj innevarande år, förordnade Fullmäktige,
att en med "y3 R:dr 16 sk. då beviljad vedergällning för en
extra ordinarie tjensteman samt 4 extra kammardrängar, hvilka bi ti tidt
vid inventering af en betydlig mängd, å särskildta förvaringsställen upplagda,
handlingar och räkenskaper, rörande det s, k. Kredit-sedel verket
samt f. d. General-Assistans-Kontoret och Kongl. Nummer-Lotteriet,
borde förskottsvis utbetalas af de till kontorsexpenser anordnade medel
samt framdeles godtgöras af det belopp, sorn genom samma handlingars
föreslagna försäljning kunde komma att inflyta. Då nu Revisorerne (pag.
24) härvid anmärkt, att förberörde vedergällning icke bordt utgå af expensmedlen,
utan af det, enligt Reglementets 177 §., anvisade särskilda,
årliga anslag till belöning för extra arbeten och uppmuntran för extra
ordinarie!-, få Fullmäktige i afseende härå upplysa:
De flesta af de handlingar, hvilka voro föremål för ofvannämnde
inventering, hade tillhört f. d. General-Assistans-Kontoret och Kongl.
Nummer-Lotteriet. De hade först efter dessa Verks upphörande blifvit
till Riksgälds-Kontoret aflemnade, och voro således for Kontoret helt
och hållet främmande. Inventeringen deraf kunde vid sådant förhållande
icke åläggas Riksgälds-Kontorets ordinarie tjenstemän. Icke heller
kunde personer utom Verket lämpligen dertill begagnas, då handlingarne
- 96 —
voro i Riksgälds-Kontorets vård; men om så skett, hade vedergällningen
derför ovilkorligen bordt utgå af de för kontors-expenser anvisade
medel. I betraktande häraf och då gralifikationsmedlen, utan att gifva
anledning till anmärkning, tillförene icke blifvit använda till vedergällningar
för likartade extra arbeten, såsom exempelvis för uppräknandet
och hoppläggningen af kreditsedlar till förbränning, förordnade Fullmäktige,
att vedergällningen för inventeringen af ofvanberörde handlingar
borde förskjutas af Kontorets expensmedel, emot ersättning.af den inflytande
försäljningssumman; och lärer detta Fullmäktiges beslut så mycket
mindre af Rikets Ständer ogillas, som, derest, på sätt Revisorerne ansett
behörigt, anslaget Lill belöning för extra arbeten skolat förskjuta beloppet
af meranämnde vedergällning, derigenom kommit att inträffa, det
samma, till sitt afsedda ändamål förut knappa, anslag blifvit minskadt
med motsvarande summa, för hvilken ersättning aldrig kunnat erhållas,
då detta, till beloppet för år bestämda, anslag är af den beskaffenhet,
att hvad för ett år icke behöft utgifvas till belöning för extra arbeten
och uppmuntran för extra ordinarie!', under ett påföljande år ej får
för samma ändamål användas.
I anledning af hvad Revisorerne (pag. 25) anmält, rörande en, å
Riksgälds-Kontorets vägnar, i aflidne Kommisarien J. Almgrens konkurs
bevakad' fordran af /pi R:dr 6 sk, 8 rst., hafva Fullmäktige skolat meddela
den upplysning, att detta fordringsbelopp redan är vordet till Riksgälds-Kontoret
till fullo inbetaldt.
r Då Revisorerne (pag. 25) väckt fråga om beredandet af förhöjning
uti det belopp af 39,750 R:dr, hvartill Rikets Ständers hus för närvarande
är brandförsäkradt, hafva Fullmäktige ansett sig böra anmäla,
det Fullmäktige äro beredde att gå i författning om erhållande af
lämplig förhöjning i detta värde, så snart den ombyggnad och reparation
vid nämnde hus, hvarom Fullmäktige skola göra särskild framställning
till Rikets Ständers Stats-Utskott, hunnit utföras.
Vidare förekommer uti Revisorernes Berättelse (pag. 69—73) icke
allenast anmälan derom, att det genom Fullmäktige, enligt föreskriften
i Reglementets 206 § forStatens räkning inköpta, Hofmarskalken Friherre
G. Ridderstoipes sterbhusdelägare förut tillhöriga, vid Skeppsbron
belägna hus ännu finnes graveradt med inteckning till ett belopp
af 11,600 R:dr, utan jemväl en fullständig utredning om de åtgärder,
hvilka från Fullmäktiges sida blifvit vidtagna, för att få egendomen
befriad ifrån denna gravation, äfvensom den uppgift, att hand
-
— 97 —
Hagarne, allt ifrån köpefrågans första uppkomst och till köpets afslutande,
icke upplysa, att någon besigtning på liusets och grundens solidite,
genom Kongl. Öfver-Intendents-Embetet, Embets- och ByggningsKollegium
eller enskilt tillitad byggmästare, blifvit anbefalld och verkställd.
Enligt förberörde § af det för Riksgälds-Kontoret den 23 Maj
1845 utfärdade Reglemente, skulle ”det Hofmarskalken Friherre G.
”Ridderstolpes sterbhusdelägare tillhöriga, här i hufvudstadens vid
”Skeppsbron emellan Slottsbacken och Saltkompanigränd, belägna och
”till salu varande hus, emot den derför äskade köpesummas wOsOoo
”R:di's af Riksgälds Kontoret inköpas”; och borde Fullmäktige "oför”dröj
ligen gä i författning om detta köps af slutandes så att ifrägava”rande
hus den uste” på följde ”Oktober” mätte ”kunna antingen af
”Kongl. Maj:t och Kronan emottagas för Riks-arkivets inrymmande,
”eller af Riksgälds-Kontoret tillträdas.”
Enär denna föreskrift, hvilken således lydde på husets ovilkorliga
inköpande inom viss förelagd tid, icke åt Fullmäktige inrymde någon
rättighet eller ens gjorde det för Fullmäktige möjligt, att ingå i någon
slags pröfning af sådana omständigheter, hvilka före köpets formliga
afslutande kunde yppas och verka till rubbning uti detsamma eller uti
de för köpet bestämda vilkor, anse Fullmäktige sig förvissade derom,
att någon uraktlåtenhet, i hvad på Fullmäktige berott, uti förevarande
afseende icke rättvisligen må kunna läggas Fullmäktige till last;
börande Fullmäktige sintligen erinra, att Rikets Ständers Stats-Utskott
vid sista Riksdag, på sätt af Utskottets protokoll lärer kunna närmare
inhemtas, innan beslutet fattades om egendomens inköpande för Statens
räkning, derstädes infann sig, för att om densammas beskaffenhet
taga fullständig och tillförlitlig kännedom.
Under granskningen af de rörande utredningen af Götha Kanal-Bolags
och Malmö f. d. Diskonter för åren 1845 och 1846 förda räkenskaper,
hafva Revisorerne (pag.85) funnit anledning erinra, att bevis angående
beloppet af de å Diskontutredningens räkningar i Rikets Ständers Bank,
vid livartdera årets slut, innestående behållningar icke blifvit dessa
räkenskaper bifogade. Då numera Diskontutredningens Räkenskapsförare
blifvit förständigad om hvad i detta sålunda anmärkta afseende
bör iakttagas, torde vidare åtgärd härutinnan icke erfordras.
Hvad Revisorerne i öfrigt uti nu ifrågavarande Berättelse anfört,
upplyst och yttrat, hafva Fullmäktige icke ansett föranleda någon för
— 98 —
klaring, ytterligare upplysning eller särskild åtgärd från Fullmäktiges
sida.
Transsumt af Fullmäktiges protokoll för denne dag, innefattande
2:ne Fullmäktiges särskilda tankar uti en af de här ofvan omförmälda
frågor, bifogas.
Stockholm den 17 December 1847.
JACOB CEDERSTRÖM. C. PRINTZENSKÖLD.
N. H. SELANDER. L. LÖHMAN. E. DELIN.
G. HOLM. A. M. BRINCK. AND. BERG.
HANS JANSSON. J. A. ZETTERBERG.
1. s.
C. O. Vougt.
— 99 —
Transsumt af protokollet viel Herrar Fullmäktiges i Riksgälcls-Kontoret
sammankomst den iy December i84j
-
Under öfverläggningen om det nu beslutade Utlåtandet till Rikets
Ständer, yttrade Ordföranden, Presidenten Herr Friherre Cederström sig
icke kunna dela Herrar Fullmäktiges åsigt, i hvad angick Kommissariatets
förklaring i anledning af Revisorernes anmärkning (pag. 20 och 21)
vid verkställigheten af de utaf Herrar Fullmäktige Kommissariatet meddelade
beslut om upprättandet af den så kallade afräkningsboken öfver extra
och tillfälliga statsutgifter samt öfriga, i sammanhang dermed, löreskrifna
förändringar i bokföringen inom Riksgälds-Verket. Herr Friherren
och Ordföranden fann nemligen, att dessa föreskrifter hade bordt af
Kommissariatet enligt deras ordalydelse följas; och då Herr Friherren
icke ansåg sig berättigad frånträda af Herrar Fullmäktige förut fattade
beslut, eller medgifva Kommissariatet rättighet till afvikelse derifrån,
utan skedd anmälan och erhållet tillstånd, fann Herr Friherren, för
sin del, den af Kommissariatet i förevarande afseende afgifna förklaring
icke nöjaktig, utan delade Herr Friherren med Revisorerne den
åsigt, att ifrågavarande föreskrifter icke blifvit behörigen iakttagna.
Uti detta yttrande förenade sig Herr Grosshandlaren Berg, som
derjemte i afseende å Revisorernes förslag, att i Riksgälds-Konlorets hufvudbok
måtte uppläggas särskilda räkningar för de i hvarje § af gällande
Reglemente bestämda anslag och tillgångar, åberopade sitt, af
Herrar Revisorerne gillade, yttrande till Herrar Fullmäktiges protokoll
för den 13 Februari 1846, hvilket yttrande finnes bilagdt 1845 års
Revisionsberättelse (pag. '71 och 72.)
Rätteligen transsumeradt.
C. O. Vougt.
- 100 —
Kommissariatets i Riksgälds-Kontoret förklaring, i anledning af 1847
års Revisorers anmärkningar vid Riksgälds-Kontorets hufvudböcker
och öfriga räkenskaper.
Ödmjukt Memorial!
Jemlikt Herrar Fullmäktiges elen 25 sistlidne November fattade
beslut, liar den utaf Rikets Höglofl. Ständers sednast församlade Herrar
Revisorer afgifna Berättelse om granskningen af Riksgälds-Kontorels
förvaltning och räkenskaper blifvit till Kommissarierne öfverlemnad,
med föreskrift för Kommissarierne, att till Herrar Fullmäktiges
nästinstundande sammanträde inkomma med det yttrande och förklaring,
hvartill samma Berättelse kunde föranleda. Af sådan anledning,
hafva Kommissarierne tagit kännedom af Berättelsens innehåll, och hafva
dervid funnit följande omständigheter böra utgöra föremål för det
infordrade yttrandet.
Herrar Revisorer, som eftersett huruvida och på hvad sätt de förändringar
i afseende på bokföringen, hvilka Herrar Fullmäktige, enligt
sitt Utlåtande öfver 1845 års Herrar Revisorers anmärkningar, beslutat,
blifvit verkställda uti de räkenskaper, som derefter blifvit upprättade,
säga sig väl hafva funnit, att den af Herrar Fullmäktige föreskrifna
särskilda räkenskap eller afräkningsbok öfver alla af Rikets Ständer, i
egenskap af extra eller tillfälliga statsutgifter, beviljade anslags- och
lånesummor, blifvit upplagd och behörigen fortsatt för ej mindre de
2;ne sednast förflutna, än ock för innevarande år; men deremot hafva
Herrar Revisorer, som i Berättelsen lemnat ett slags beskrifning öfver
denna räkenskaps uppställning, anmärkt, att i berörde afräkningsbok ej
skall finnas någon ”hufvudräkning,” på sätt Herrar Fullmäktige skola
förordnat, utan hafva, i dess ställe, upprättats 3:ne särskilda generalsammandrag,
eller ett för hvartdera året, hvilka innehålla samma slutsummor,
sojn förekomma uti de sammandrag, som Herrar Fullmäktige
föreskrifvit för de 3:ne hufvudtitlar, derunder stadganderna angående
oxVanberörde utgifter blifvit i nu gällande Reglemente sammanförda.
Vidare hafva Herrar Revisorer anmärkt, att hvad Herrar Fullmäktige
föreskrifvit, rörande denna räkenskaps afslutande för hvarje år samt
fortsättande med in- och utgående balanser, hittills endast vore iakttaget
i afseende på sammandragen, och skulle en sådan afslutning af
den
101 —
den egentliga afräkningsboken ej heller kunna verkställas, utan förändring
af denna boks nuvarande form och uppställningssätt, emedan
densamma icke, i likhet med vanliga räkenskaper, bestode af vissa
conti, deruti dithörande summor på- eller affördes, utan egentligen af
3:ne särskilda fortgående tabeller öfver skedda anvisningar och utbetalningar
å de under hvardera af Reglementets nyssnämnde titlar upptagna
utgiftssummor.
Då nu den ifrågavarande räkenskapen, enligt Kommissariernes förmenande,
icke allenast är ändamålsenligt fullständig, utan äfven i afseende
på formen öfverensslämmer med Herrar Fullmäktiges i ämnet
meddelade föreskrifter, kan anledningen till de mot samma räkenskap
framställda anmärkningar icke på annat sätt af Kommissarierne förklaras,
än att Kommissarierne förmoda, det Herrar Revisorer icke rätteligen
uppfattat sjelfva meningen och ändamålet med samma räkenskaps
upprättande samt sättet, hvarpå man sökt att vinna detta ändamål.
Kommissarierne, som icke haft tillfälle att öfver denna räkenskap
och hvad dervid blifvit anmärkt inför Herrar Revisorer afgifva några
muntliga upplysningar, torde alltså böra begagna den medgifna rättigheten
att skriftligen söka utreda detta förhållande. Kommissarierne få
i sådant afseende vördsamt erinra: att då, vid 1845 års Stats-revision,
anmärkning gjordes dervid, att ”alla de till 1841 års extra statsreglering
hörande och från Riksgälds-Kontoret utbetalda anslaggssummor
”endast blifvit upptagna i en fortgående räkning, så att flera års så”dana
räkningar måste genomgås saint de, tid efter annan, utanordna”de
summorna sammanräknas, för alt vinna upplysning huruvida hela
”det anslagna beloppet utgått elier icke;” så föreslogo Kommissarierne,
just till förekommande af den olägenhet, som i sistberörde hänseende
blifvit anmärkt, att den ifrågavarande afräkningsboken finge inrättas.
Hufvudändamålet med densamma var alltså alt åskådligen, på ett
ställe och ”utan att Jlera års räkningar måste genomgås ” visa huruvida
och i hvad mån ”hela det anslagna beloppet utgått eller icke”.
I följd häraf blef räkenskapen så uppslälld, att för hvarje särskild §
och mom. i Riksgälds-Kontorets Reglemente (nemligen: från och med §
41 till och med § 73, från och med § 77 till och med § 93 samt ändtligen
för §§ 95 och 96) först uppdebiterades hela den summa, 1845
års Reglemente för hvarje sådan § och moment anvisar; derefter förekommer
i en bredare kolumn den i Reglementet uppgifna rubrik på
hvarje särskildt sålunda beviijadt anslag. De i denna kolumn förekommande
rubriker motsvara alltså hvar sitt conto i Riksgälds-Kon
-
— 102
torets hufvudbok. Hvarje sådan rubrik i afräkningsboken utgör ett helt
för sig och är icke, såsom Herrar Revisorer synas antagit, hvarken i afseende
på. summeringen eller på något annat sätt sammanblandad med
föregående eller efterföljande rubriker. Men under dessa ur Reglementet
hemtade hufvudrubriker förekomma flera särskilda underafdelningar, bestående
af tillarne på de särskilda anslag, som af Kongl. Maj:t blifvit
disponerade till särskilda vattenaftappnings- och vägomläggnings-arbeten
m. m. Hvarje sådant arbete har följaktligen blifvit, i enlighet med
Kongl. Majlis derom aflåtna nådiga skrifvelse!’, behörigen specificeradt;
hvarjemte ej mindre den Kongl, skrifvelsens datum, än beloppet af det
beviljade anslaget i särskilda kolumner finnas upptagna. Om nu de i
Reglementet förekommande och på venstra sidan i afräkningsboken upptagna
anslagssummor betraktas såsom räkenskapens debet, så utgöres
deremot räkenskapens credit af anteckningarne på högra sidan, der de
särskilda från Riksgälds-Kontoret verkställda utbetalningarne finnas i särskilda
kolumner för hvartdera af åren 1845, r8/^6 och 1847 till datum
och belopp afförda. Derefter förekommer en kolumn, upptagande summan
på utbetalningarne för alla 3 åren, samt ytterligare en kolumn,
som kommer att utvisa huru mycket af de utaf Kongl. Maj:t disponerade
summor vid 1847 års slut ej blifvit uttaget, utan i Riksgälds-Kontoret
innestår. Räkenskapen upplyser således icke allenast för hvarje särskildt
af Kongl. Majit anvisadt anslag huru mycket derå blifvit uttaget, utan ock
hvad som under året blifvit in summa utgifvet af hvarje i Reglementets
särskilda momenter anvisad anslagssumma. Då räkenskapen på
sådant sätt uppfattas och förstås, tro Kommissarierne, för deras del, att
någon giltig anmärkning mot dess uppställning icke torde böra äga rum.
Herrar Revisorers uppgift, att uti den ifrågavarande afräkningsboken
icke skall finnas någon egentlig ”hufvudräkning,” på sätt Herrar Fullmäktige
skola förordnat, utan att, i dess ställe, blifvit upprättade 3:ne
general-sammandrag, synes grunda sig på ett missförstånd om Herrar
Fullmäktiges ifrågavarande föreskrift, hvilken i nämnde hänseende endast
har den lydelse, att afräkningsboken skulle, utom sjelfva hufvudr ährlin
gen, innehålla särskilda sammandrag för hvar och en af de titlar,
hvarunder de ifrågavarande statsutgifterna i Reglementet förekomma.
Med ordet hufvudräkning kan, enligt Kommissariernes förmenande, här
icke förstås annat än sjelfva afräkningsboken, sådan densamma här ofvan
blifvit beskrifven. Herrar Fullmäktiges protokoll omtalar icke alls någon
särskild räkning, som skulle hafva namn af hufvudräkning, samt lemnar
följaktligen icke heller någon föreskrift om huru en sådan hufvud
-
— 103
räkning skulle vara inrättad, och Koramissarierne hafva derföre saknat
ail anledning att låta upprätta en sådan särskild räkning.
Hvad slutligen angår Herrar Revisorers uppgift, att afräkningsboken
ej vore afslutad för hvarje Ar, så lärer denna uppgift motsägas af det
utaf Herrar Revisorer vitsordade förhållande, att sammandragen äro afslutade,
hvilket naturligtvis icke kunnat ske med mindre sjelfva afräkningsboken
förut blifvit afslutad. Kommissarierne få dock upplysa, att
del renskrifna exemplaret af afräkningsboken, i anseende tili tillförordnade
Boksluts-Kamrerarens sjukdom, under sjelfva revisionen ej var uppstreckad,
hvilket dock sedermera ägt rum. Några in- och utgående balanser
för hvarje särskild af Kongl. Maj:t anvisad anslagssumma hafva
icke, utan alltför stor vidlyftighet, kunnat upprättas och skulle vara
desto öfveiflödigare, som räkenskapen i det afseendet är så åskådlig, att
hvar och en med lätthet kan se huru mycket af hvarje anslag vid årets
början eller slut är uttaget och huru mycket deraf återstår.
Herrar Revisorer hafva vidare anmärkt, att uti 1845 och 1846
års hufvudböcker icke iakttagits Herrar Fullmäktiges föreskrift derom,
att hvarje anslags i Reglementet uppgifna ursprungliga belopp och hvad
deraf före årets början uttagils, borde inom linien uti hufvudbokens
conti för de i egenskap af särskilda stats-anslag utbetalda summor antecknas.
I anledning häraf få Kommissarierne vördsamt upplysa, att de
särskilda, ofvan omförmälda sammandragen, hvilka härutinnan fullständigt
utvisa förhållandet med hvarje sådant anslag, blifvit hufvudbökerna
bilagda, just för att å hvarje särskildt conto undvika dylika anteckningar
inom linien, hvilka icke hafva något sammanhang med sjelfva räkenskapen.
Deremot har någon afskrift af den så kallade hufvudräkningen icke
blifvit bilagd hufvudböckerna för åren 1845 och 1846, af orsak att
Kommissarierne ansett denna afskrift böra bifogas 1847 ^[S hufvudbok,
enär berörde hufvudräkning, som omfattar åren 1845, 1846 och 1847,
fiirst vid sistnämnde års slut blifver fullkomligen afslutad.
Med afseende å hvad Herrar Revisorer anmärkt dervid, att de a:ne särskilda,
vid olika tidepunkter och mot olika återbetalningsvilkor, staden Borås
tilldelade lån i hufvudboken upptagits å ett enda conto, få Kommissarierne
endast erinra, att Reglementet icke innehåller någon föreskrift derom,
att dessa eller andra dylika lån ovilkorligen böra upptagas på särskilda
conti, utan lemnäs i Reglementet den föreskrift, att hufvudböckerna endast
böra ”summariskt utvisa de förändringar, som det en och samma
"stad, emot enahanda betalningsvilkor, beviljade låneunderstöd, i sin hel”het,
under hvarje års lopp undergått, äfvensom de derunder å samma
”lån upplupna samt influtna eller balanserade intressen.” Sådant kan
— 104 —
lika väl vinnas, om tvenne, med olika betalningsvilkor, åt samma stad
lemnade lån upptagas på ett conto, som om de upplagas på tvenne eller
flera. Kommissarierne hafva emedlertid förständigat tillförordnade Boksluts-Kamreraren
att för framtiden gifva delta conto en sådan uppställning,
att det af Herrar Revisorer åsyftade ändamål vinnes.
Likaledes hafva Kommissarierne förständigat ej mindre bemälle
Kamrerare, än ock Revisions-Kamreraren att tillse, det den af Herrar
Revisorer anmärkta felaktighet i afseende på fortfarande balanserandet
af i o i R:dr i o sk. g rst. utaf förre Nummer-Lotteri-Kollektören J. A.
Enggrens uppbördsbalans varder uti innevarande års hufvudbok behörigen
rättad.
Hvad angår den af Herrar Revisorer gjorda anmärkning dervid, alt
det staden Vexiö, efter 1843 års eldsvåda, beviljade lån å 240,000 R:dr,
hvilket får innehafvas räntefritt till den 1 Januari i85o, i 1845 års
räkenskaps-utdrag upptagits bland räntebärande fordringar och sammanförts
med det samma stad förut beviljade lån å då återstående belopp
af 20,600 R:dr, få Kommissarierne endast erinra, att, ehuru sådant undgått
så väl Komraissariernes, som Herrar Fullmäktiges uppmärksamhet
innan tryckningen af samma års räkenskaps-utdrag ägt rum, felet dock
blifvit uti påföljande årets utdrag rättadt.
I anledning af Herrar Revisorers anmärkningar derom, att, vid
jemförelse emellan de tryckta räkenskaps-utdragen samt bilagorna vid
Kommissariernes till Herrar Revisorer afgifna Berättelse flera skiljaktigheter
förekomma, torde Kommissarierne endast böra erinra, att bilagorna
till nämnde Berättelse icke blifvit upprättade, blolt för att jemföras med
de tryckta räkenskaps-utdragen, utan för att underlätta öfversigten af
Riksgälds-Kontorets räkenskaper, samt att följaktligen flera skiljaktigheter
emellan dessa, för olika ändamål upprättade, handlingar kunna äga rum,
utan att någondera derföre behöfver vara felaktig. Deremot hafva Kommissarierne
funnit den af Herrar Revisorer gjorde anmärkning, att tvenne
summor uti bilagan Litt. D. till Kommissariernes Berättelse blifvit omkastade,
vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
Öfriga i Revisions-berättelsen förekommande ämnen anse Kommissarierne
icke från deras sida föranleda något yttrande.
Stockholm den 1 December 1847.
OSCAR AREHN. C. S. HEDBERG. F. TINGBERG.
Gabr. Lagergren.
STOCKHOLM. Tryckt hos Marcus & Cour., 1848.
RIKETS STÄNDERS
E in bets-Be r ä 11 else
för åren 1844 och 1845.
öt©eijaQ©CiH, 1846.
P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
L
/Vt Rikets Högloft. Ständer vid sistförlidna, år 1844 började, urtima Riksdag
å nyo förordnad att vara Deras Justitie-ombudsman, fullgör jag nu mitt
åliggande, enligt Regeringsformen och Rikets Ständers för nämnda Embete fastställda
Instruktion, att genom trycket allmängöra en berättelse angående erabelsförvaltningen,
omfattande begge åren 1844 och 1845.
De tillförne emellan riksdagarne meddelade berättelser, äfvensom de, vid
hvarje riksdags början, till Rikets Ständer framlagda allmänna redogörelser,
hvilka i föreskrifven ordning varit för allmänheten tillgängliga, hade Embetets
innehafvare tillåtit sig att jemväl öfverlemna till Konungens Statsråds och
Högsta Domstols Herrar Ledamöter, lill Kongl. Hofrätterna och åtskilliga andra
Domare samt till Kongl. Kollegierna, Konungens samtliga Befallningshafvande
och Domkapitlen; Efter erhållen kännedom hvarom och uppå särskild
under ofvannämnda riksdag väckt motion, Rikets Ständer, hvilka ansett det
vara af nytta för samtlige så väl lägre som högre Domstolar att taga kännedom
om hvad nämnde berättelser innehölle, helst sådant borde i sin mån bidraga
til! enhet i iagskipningen, funnit godt förordna, att de embetsberättelser,
som dädanefter blefvo från trycket utgifna, borde ej allenast, på sätt hittills
skett, tillställas Öfverdomstolarne och de allmänna Embetsverken, utan
äfven tillsändas hvarje ordinarie Domare å landet, samt hvarje Stads Domstol.
I öfverensstämmelse härmed kommer utdelning af denna berättelse att
äga rum; hvarvid och då anledningen till Rikets Ständers omförmälda förordnande
lärer få hämtas ifrån de förut afgifna embetsberättelsernas innehåll,
det äfven torde vara tillbörligt underrätta derom, att dessa äldre embetsberättelse!1,
så vidt återstående exemplar deraf äro i Embetets arkiv att tillgå,
skola tillhandahållas de ordinarie Domare å landet och de Domstolar i Sta
-
4
derna, hvilka i sådant afseende sig anmäla och sjelfva vilja om hand linga rnesuttagande
och afhämtning draga försorg.
Lagskipningen och andra offentliga Myndigheters förhandlingar, hvarå en
allmän tillsyn skolat iakttagas, hafva visserligen äfven under de sednast förflutna
tvänne åren, företett sådana förhållanden, som bort utgöra föremål för
anmärkningar af flerfaldig art, hämtade ej mindre ifrån egna forskningar, än
ock ifrån enskildes angifvelse!’ och klagomål; men då största antalet af de på
det sednare sättet inledda funnits obefogade eiler genom vederhörandes afgifna
förklaringar vederlagda, och jemväl många af de på förstnämnda sätt yppade
dels kunnat, genom infordrade upplysningar, nöjaktigt utredas, dels ock blifvit
af vederbörande till riktigheten erkända oell sålunda till framtida efterföljd
beredda, qvarstår ett jemförelsevis ringa antal af dessa anmärkningar, som påkallat
anställande afjaga åtal; till hvilken sedan flera år tillbaka fortfarande minskning
äfven bidragit samma omständigheter, som i berättelsen för åren 1840 och
1841 äro omförmälda.
Hvad den speciella redogörelsen vidkommer, har jag, i likhet med förut
antagna regeln, att afhandla de mål och ärenden, rörande hvilka, sedan min
sist afgifna årsberättelse och intill nedanstående dag, domslut hos vederbörande
Öfverrätter eller ock, efter föregången klagan, å Högsta ort fallit.
Innan jag öfvergär till de af min embetsåtgärd beroende ärenden rörande
offentliga myndigheter och deras förfaranden, anser jag mig böra meddela
underrättelse oro slutliga utgången af de tvänne emot enskilda personer anställda
åtal, hvarom i embetsberättelsen för åren 1842 och 1843, pag. 117
och 120 förmäles. Sedan nemligen Kongl. Svea Hofrätt, genom särskilda
utslag den 3 Februari 1843 angående assessoren Jacob Dubbe och den 28 Oktober
1842 angående bandfabrikören T. Hirsch Hirschson, dorot desse personer,
hvilka, den förre år 1840 och den sednare år 1841, uti besvärsskrifter till
Stockholms Stads Bevillnings Pröfningskommitle, skrifvit vanvördligt och missfirmande
emot Taxeringskommittéens Ledamöter, att derför hvar för sig böta
5
femtio claier silfvermynt, med sexton R:dr 32 sk. banko och sin förgripelse
inför Stockholms Kämnersrätt offentligen afbedja, med stadgande tillika, hvad
Hirsch beträffar, att han, vid bristande tillgång lill botenia, skulle i stället
hållas i tre veckors fängelse; hade hos Kongl. Maj:t underdåniga besvär
öfver Kongl. Hofrättens berörde utslag blifvit af de sakfällde anförda, och
Hirsch derjemte i underdånighet sökt, att Kongl. Maj:t af gunst och nåd
täcktes eftergifva den offentliga afbönen.
Beträffande således vidare dessa hos Kongl. Maj:t fullföljda mål; så är,
i anseende till assessoreu Dubbes under liden timade död, hans besvärstalan
ansedd såsom förfallen och derföre utan pröfning lemnad; hvaremot, angående
Hirsch, uppå hans underdåniga besvärs- och böneskrift, Kongl. Maj:t, medelst
utslå» den 13 Juni 1815, Si» utlåtit och funnit hvarken skäl vara anfördt,
O O *
som kunde verka ändring i llofrättens öfverklagade utslag, eller anledning
förekomma att den sökta nåden bevilja.
På sätt nyssnämnda berättelse, pag. 55 och följande, gifver vid handen,
hade, i följd af milt förordnande, Advokalfiskals-embelet i Kongl. Götha Hofrätt
emot borgmästaren i Alingsås Haldan Unger, anställt åtal, för denne
sistnämndes förfarande i afseende å en till kronohäktet derstädes inkommen
person, vid namn Börje Nilsson från Stenshult, hvarom Kongl. Hofrätten,
genom utslag den 13 Oktober 181-2, sig utlåtit och, då borgmästarens åtalade,
under målets utförande upplysta, tillgöranden borde läggas honom till
last såsom embelsfel af särdeles svår beskaffenhet,? derför, med tillämpning
af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, dömt honom att under sex månaders tid
varda skiljd från sitt innehafvande borgmäslare-embete med dertill hörande
löninkomster och förmåner, samt utgifva ersättning till Kongl. Majit och Kronan
för den häktades underhåll längre tid än vederbort och till denne för
bans obehöriga lidande.
Uppå de häröfver hos Kongl. Maj:t af borgmästaren Unger i underdånighet
anförda besvär, är Kongl. Maj:ts med Dess Högsta Domstol beslutade
utslag under den 4- Februari 1845 meddeladt, af innehåll, att Kongl. Majit
funnit skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i öfverklagade utslaget;
om hvilket slut, efter hvad Högsta Domstolens protokoll för berörde dag innehåller,
de tillstädes varande Ledamöter, Herrar Just ider åden , nu mera Presidenten
Isberg, Bredberg, Nyblaeus, Nordenstolpe, Grefve Snoilsky, Grefve
G. A. Sparre och af Rolen sig förenat.
6
Slutligen och då sedermera borgmästaren Unger i underdånighet sökt
O O - O O
att af' gunst och nåd varda från det honom ådömda ansvar förskonad, har
Kongl. Majit, i utslag den 11 sistlidne Augusti, förklarat Sig icke finna anledning
att den sökta nåden bevilja.
I samma berättelse, pag. 96 och följande, förmäles, huruledes en tillförordnad
domhafvande i Listers Härad af Blekinge län, häradshöfdingen M.
Bergqvist blifvit anklagad och ställd under tilltal dels för i embetets utöfning
begångna förbrytelser och dels för annat brott; uti hvilken sak, efter det vid
vederbörlig domstol undersökning och pröfning af detta sednare föregått,
Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, till hvars upptagande åtalade
embetsförbrytelserna hörde och som ägde att saken i hela dess vidd slutligen
afdöma, medelst utslag den 30 Oktober 1843 sig yttrat och, under åberopande
af i kap. 12 § Rättegångsbalken och 8 kap. 3 § Missgerningsbalken,
ansett Bergqvist, genom sitt förfarande i honom anförtrodt embetsärende,
hafva gjort sig ovärdig att dädanefter i domarevärf begagnas, och derjemte
dömt honom att, för förfalskningsbrott, mista äran och böla tjugusex R:dr
32 sk. samt gälda ersättning ej mindre till de flera personer, som genom hans
åtgärder blifvit lidande, än ock till Kongl. Maj:t och Kronan för underhåll,
längre lid än vederbort, åt dem ibland dessa personer, som varit häktade.
Vid pröfning af denna sak, i anledning af Bergqvists underdåniga besvär,
bar Kongl. Maj:t, genom Sin Högsta Domstol, i utslag den 5 November 1844,
förklarat Sig finna besväranden ej hafva anfort skäl, som kunde verka ändring
uti det af honom öfverklagade utslag; delta, enligt Högsta Domstolens protokoll
för nyssnämnde dag, beslutadt af då närvarande Herrar Justitieråden
Themptander, Bredberg, Engelhart, Backman, Grefve Snoilsky, Grefve
G. A. Sparre och af Role'n.
Berättelsen upptager vidare, pag. 81 och följande, ett af mig förordnad!.,
inför Kongl. Svea Hofrätt af Advokatfiskals-embetet derstädes ulfördt åta),
angående det emot häradshöfdingen i Jemtlands norra domsaga Johan Montelius
angifna förfarande, att hafva för åtskilliga af honom, å Rödöns Häradsrätts
vägnar, utfärdade fastebref beräknat och tagit högre lösen, än gällande
7
Expeditionstaxor stadgade; för hvilket, med företedda handlingar äfven bekräftade,
förfarande bemälda Kongl. Hofrätt, genom utslag den 23 Januari 1844,
pä anförda grunder samt under åberopande af Expeditionstaxorna den 17 Mai
1801 och den 15 Maj 1821, tillika med Kongl. Förordningen den 3 December
1812, ålagt häradshöfdingen alt till vederbörande återbära hvad han för
ifrågaställda fastebref utöfver rätta lösen fordrat och uppburit,'så ock att böta
sexton R:dr 32 sk. banko; deröfver hos Kongl. Maj:t underdåniga besvär af
häradshöfdingen Montelius blifvit anförda.
Och har Kongl. Maj:t, efter målets föredragning i Dess Högsta Domstol,
medelst utslag den 18 Februari innevarande år, Sig utlåtit och funnit, skäl
icke vara anfördt, som i Hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring;
uti hvilket domslut, såsom Högsta Domstolens protokoll för nyssnämnde dag
upplyser, Herrar Justi lier äilen Themptander, Engelhart, Nordenstolpe, Grefve
Snoilsky, Grefve G. A. Sparre och Schmidt deltagit och sammanstämt.
Enligt hvad af meranämnda Berättelse, pag. 68 och följande, inhämtas,
hade Konungens Befallningshafvandes i Westerbottens län meddelade förordnande,
att den, genom Kongl. Svea Hofrätts utslag den 19 Juli 1839, Catarina
Larsdotter i Fjällstugan, för tvefaldt hor, ådömda bestraffning af tjugoåtta
dagars fängelse vid vatten och bröd icke skulle få verkställas förr än ett
år förflutit från det hon i början af November 1838 framfödt barn, gifvit anledning
till åtal emot Vederbörande inför bemälda Kongl. Hofrätt, som, medelst
utslag den 11 Oktober 1842, enär Hofrättens utslag af år 1839
icke, såsom vederbörande likväl velat tyda det*), innehöll stadgande otn
ett sådant uppskof med den sakfälldes bestraffning, hvadan all verkan
af Underrättens förut i berörde hänseende lemnade föreskrift förfallit,
vid detta förhållande och uppå i öfrigt andragna skäl samt under åbero
-
*) Detta Utslag upptager, såsom vanligt, uti inledningen eller den så kallade rubriken,
innehållet af Underrättens beslut, deri äfven slutligen förekommer föreskriften
om uppskof med bestraffningen; Men Hofrätten uppfattar sitt eget domslut sålunda,
alt Hofrätten, ”med Häradsrätten, funne Catarina Larsdotter för sitt brott böra,
jemlikt de af bemälde Rätt i denna del åberopade lagens rum och Kongl. Författningar,
undergå fängelse vid vatten och bröd i tjugoåtta dagar, samt enskildt skriftas
och aflösas;” Varande Hofrättens utslag öfversändt till Konungens Befallningshafvande,
för att, såsom dermed följda skrifvelsen omförmäler, vederbörande kungöras
och i laga Ordning till verkställighet befordras.
8
pande af 1 kap. 12 §. Rättegångsbalken, dömt Landssekreteraren i ofvannämnda
län att, för det olagligen förordnade uppskofvet, böla femtio daler
silfvennynt med 16 R:dr 32 sk. banko samt ersätta Kongl. Maj:t och Kronan
kostnaden för den sakfälldes underhåll i häktet under uppskofsliden med 12
R:dr 4 sk.
Derefter är af Kongl. Maj:t, i anledning af Landssekreterarens häröfver
anförda underdåniga besvär, det med Högsta Domstolen beslutade utslag under
den 10 September 1844 meddeladt, alt ehuru den uti Förordningen den 10
April 1810 lemnade föreskrift angående uppskof med verkställande af fängelsestraff
med vatten och bröd å qvinna, som med lägersmål sig försett, icke bort tillämpas
i fråga om ofvannämude, Catarina Larsdotter ådömda bestraffning, och Hofrättens
utslag af den 19 Juli 1839 således bort, såsom Hofrätten i dess sednare
beslut antagit, till verkställighet befordras; likväl och då klaganden utaf
uppställningen af Hofrätten» förstberörde utslag kunnat äga anledning till
åtalade förfarandet, funne Kongl. Maj:t skäligt att, med ändring af öfverklagade
utslaget, förklara, att hvad emot klaganden blifvit anmärkt, ej varit af
den beskaffenhet, att ansvar eller ersättningsskyldighet derför borde klaganden
ådömas.
Deltagande i detta domslut och derom ense, voro, eldigt Högsta Domstolens
protokoll samma dag, Herrar Justitieråd en Stråle, nu mera Presidenten
Isberg, Nyblaeus, Engelhart, Grefve Snoilsky och Grefve C. Sparre.
Anmärkningsmål af enahanda beskaffenhet, som det nyss omförmälda , hafva
tillförne förekommit och blifvit afgjorda på sätt Embetsberättelsen för åren
1836 och 1837, pag. 17 och 22 utvisar. — Ett ytterligare exempel af samma
art är det efterföljande.
Under granskning af inkomna fånglistorna från länshäktet i Malmö för
fjerde qvartalet 1842 samt första och andra qvartalen 1843 inhämtades bland
annat, att, efter det qvinspersonen Sophia Charlotta Höckert blifvit af Rådstugurätten
i nämnde stad den 5 November 1842 dömd att för förfalskningsbrott
mista äran och böta tretton R:dr ig sk. banko eller vid bristande
bötestillgång undergå tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilket beslut
Kongl. Hofrätten, hvars pröfning det är vordet undersläldt, genom utslag
den 28 i samma månad, gillat, verkställigheten af berörde fängelsestraff vid
vatten
9
vatten och bröd, hvartill Höckert i saknad af böter skolat befordras, blifvit
uppskjuten lill den 29 April 1843, utan annan uppgifven anledning, än elen
i fånglistan för nästförutgångne Januari månad anförda: ”att den sakfälkla medliade
spädt dibarn.” Vid sådant förhållande och då lagen i 3 kapitlet 6 §
Slraffbalken innehölle det allmänna stadgande, att kroppsplikt, ådömd häktad
qvinna, som är hafvande, ”må uppskjutas sex veckor efter det hon födt hafvor,
” deraf äfven måste följa, att uppskof längre tid, än den sålunda bestämda,
icke borde äga rum, så vida ej fortfarande sjuklighet eller andra omständigheter
dertill föranledde, och Kongl. Förordningen den 10 April 1810 angående
mildring i straffet för lägrad qvinna och uppskof med bestraffningen
för lägersmålsbrott, om än denna för specielt fall stiftade lag, utan erinran
deremot, kunde tjena till efterrättelse äfven för andra falL, der sakfälld qvinna
befunnes på fri fot, likväl destomindre borde tillämpas, när hon vore häktad,
som sådant icke kunde förenas med lagens ofvan anförde allmänna bud, hvilket
ostridigt afsett att förekomma den sakfälldas lidande genom uppskof med
bestraffningens verkställighet en längre tid under fortfarande häkte, ville det
synas, som Höckert, hvilken, enligt antekning i fånglistan for Augusti månad
1842, redan den 22 i samma månad framfödt barn, skulle hafva längre lid,
än vederbort, i häktet fått afbida verkställighet af den henne ådömda bestraffning,
derigenom henne tillskyndats otillbörligt lidande, samt Staten åbragts
onödig kostnad medelst Höekerts underhåll.
Ofver hvad sålunda blifvit anmärkt och uti aflåten skrifvelse den 20 Mars
1844 meddeladt, afgaf Konungens befallningshafvande i Malmöhus Län under
den 18 derpåföljde Maj skriftligt utlåtande, deruti anfördes: att lagens
åberopade stadgande i 6 § 3 kapitlet Straffbalken om endast sex veckors anstånd
med kroppsplikt för qvinna, som födt barn, skulle förutsätta, det någon
församling, ort eller person funnes, till hvilken det späda barnet kunde öfverantvardas,
medan modren undergick straffet, isynnerhet då fråga vore om flere
dagars fängelse vid vatten och bröd: atl Höckert ifrån barndomen kringstrukit,
och att, oaktadt mycken skriftvexling, närmare besked om henne icke kunnat
erhållas, än att hon första gången begått H. H. Nattvard i Asbo socken af Linköpings
stift, dit hon slutligen afforslades: att någon förbindelse för berörde,
från Malmö aflägsna socken alt emottaga barnet icke förefunnits, samt att någon
utväg lill barnets vårdande i häktet icke varit att tillgå: att Lagstiftaren, med
O ö
förutseende af sådane fall och svårigheter för qvinnor att finna utväg till oäkta
barns skötsel under det modren afstraffades med vatten och bröd, genom Kongl.
Just.-Ombudsmans Emb.-herätt. för uren i844 och i84$- ^
10
Förordningen den 10 April 1810 stagdat, att qvinna, som efter oloflig beblandelse
blefve hafvande, icke skulle undergå fängelsestraff" vid vatten och
bröd förr, än ett år efter det barnet föddes: att detta lagstadgande, yngre än
allmänna lagen och alldeles inträffande på förhållandet med Höckert, som
efter oloflig beblandelse föd t barn, ovillkorligen bort tjena Konungens befallningshafvande
Lill efterrättelse: att det icke varit Konungens befallningshafvande
tillständigt att lösgifva Höckert, hvilken vore en kringvandrande och
ärelös dömd person, helst i sådant fall Konungens befallningshafvande aldrig
kunnat redovisa de ådömda böterna: att någon annan utväg alltså icke återstått,
än alt qvarhålla Höckert i häkte och afbida den tid, då barnet möjligtvis
kunnat upphöra att dia; samt att, då Höckert den 29 April 184-3
derom gjort anmälan, hon samma dag, på läkarens inrådan, blifvit till bestraffningen
intagen.
Efter öfvervägande af hvad Konungens befallningshafvande anfört, och
som deraf inhämtades, att 1810 års Kongl. Förordning, angående mildring
i straffet för lägrad qvinna, ville tydas och tillämpas såsom en allmän, med
ändring af 3 kapitlet 6 § Straffbalken, gällande lag för alla de tillfällen, då
qvinna, som har spädt barn, skall undergå kroppsplikt, hvilket likväl, efter
hvad högstberörde Kongl. Förordning tydligen ådagalade, icke varit lagstiftarens
mening, samt de för öfrigt och särskildt angående ifrågavarande person
åberopade omständigheter ej heller syntes förtjena uppmärksamhet, enär, just
med afseende å sådana eller andra inträffande omständigheter, då häktad qvinna
skall undergå kroppsstraff eller till arbetsinrättning försändas, samt till förekommande
af ett längre uppskof med bestraffningens verkställighet, som eljest
måste äga rum, särskilda stadganden voro meddelade, enligt hvilka det på
Konungens befallningshafvande ankomme att bereda utväg för den häktades
späda barns upptagande och vård, kunde jag icke underlåta att fullfölja mina
anmärkningar vid Konungens befallningshafvandes ofvanberörde förfarande,
såsom emot lagens bestämda föreskrifter stridande; hvarföre och på det att
rättelse deri för framtiden i lika beskaffade fall måtte iakttagas samt ersättning
till den enskilda för bennes lidande, och till Staten för hennes underhåll
längre tid än vederbort, i laga ordning beredas, jag, uti skrifvelse
den 17 Juni 1844, uppdrog åt advokatfiskals-embetet i Kongl. Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge att inför Kongl. Hofrätten emot Konungens befallningshafvande
anställa och utföra den talan, hvartill lag och sakens beskaffenhet
föranledde.
11
Med anledning af advokatfiskals-embetets, till fullgörande häraf, anställda
åtal, har Konungens befallningshafvande, uti afgifven förklaring, såsom ytterligare
förment stöd för klandrade tillgörandet, ansett sig böra tillägga, att, om
än stadgande funnes, som föreskref skyldighet att under häktad qvinspersons
afstraffning bereda utväg för dess späda barns upptagande och vård, berörde
stadgande desto mindre kunde lämpas till förevarande fall, som Höckert efter
bestraffningens undergående varit pligtig återtaga barnet, hvilket då icke haft
att påräkna föda af en genom afstraffningen afsinad moder, utan antingen fått
svälta ihjel, eller ock vidare underhållas på bekostnad af allmänna medel: att
om jemförelse skett emellan sådan kostnad och den för Höckerts underhåll i
häktet, sannolikt frågan både om Statens lidande och om remiss till åtal uteblifvit;
samt att en utaf provincialläkare!! utgifven, förklaringen bilagd attest
om Höckerts barns sjuklighet borde helt och hållet tillintetgöra de emot
Konungens befallningshafvande väckta påståenden; hvarefter, uti afgifvet slutpåstående,
advokatfiskals-embetet, utan afseende å hvad Konungens befallningshafvande
andragit till ursäkt för omförmälda förfarande, hvilket uppenbarligen
härrört från misstydning af Kongl. Förordningen den 10 April 1810
och förbiseende af ännu gällande lagbudet i 3 kapitlet 6 § Straffbalk en, yrkat,
att landshöfdingen och landssekreteraren måtte för åtalade felaktigheten, jemlikt
grunderna i 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken, fällas till ansvar, och dem
åläggas att ej allenast hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös för fångspis åt
Höckert från den 9 December 1842, då lionel. Hofrätlens den 28 förutgå-nene
O O O
November angående Höckert gifna utslag varit för Konungens befallningshafvande
tillgängligt, och intill den 29 April 1843, då detsammas verkställighet
börjat, utan äfven godtgöra Höckert för lidandet af hennes obehöriga qvarhålla
nde i fängelse, derest hon på sådan upprättelse gjorde anspråk.
Sedan Konungens befallningshafvande, som häröfver är vorden hörd, i afgifven
förklaring, med åberopande af hvad förut blifvit anfördt och på vidare
upptagna skäl, yrkat befrielse från åtalet, och derjemte tillkännagifvit, att
upplysning om Höckerts nuvarande vistelseort icke kunnat erhållas, så att
yttrande, huruvida hon gjorde anspråk på ersättning för det lidande, henne
tillskyndats genom den fördröjda fängelsetiden, icke kunnat infordras, har
Kongl. Hofrätten, genom utslag den 13 Februari innevarande år, sig utlåtit,
att enär lagens föreskrift i 3 kapitlet 6 § Straffbalken icke blifvit ändrad
genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810, hvilken endast handlade om
mildring i straffet för lägrad qvinna, funné Kongl. Hofrätten, det Konungens
befallningshafvande icke bort, på sätt som skett, utöfver den i ofvannämnda
12
lagens runi stadgade lid, uppskjuta verkställigheten af det Sophia Charlotta
Höckert ådönida fängelsestraff vid vatten och bröd; men då Konungens hefallningshafvaudes
klandrade tillgörande syntes hafva tillkommit af missförstånd
om rätta tydningen af Kongl. Förordningen den 10 April 1810, ansåg
Kongl. Hofrätten annan påföljd icke böra äga rum, än att landshöfdingen och
landssekreteraren förpligtades ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för
Höckerts underhåll i häktet från den 9 December 1842 till och med den 28
April 1843, uppgående, enligt inkommen vederbörlig uppgift, lill fjorton Riksdaler
28 sk. banko; Och ägde Höckert, i händelse hon funne sig dertill befogad,
att i behörig ordning emot Konungens befallningshafvande anställa talan
om godtgörelse för det lidande, henne genom obehörigen fördröjda fängelsetiden
tillskyndats.
Öfver detta Kongl. Hofrättens utslag, dervid jag för min del låtit bero,
äro deremot af Konungens befallningshafvande hos Kongl. Maj:t underdåniga
besvär anförda, hvilka ännu icke till pröfning förekommit.
Genom beslut den 12 December 1840 hade Konungens befallningshafvande
i Blekinge län, uppå anmälan, att drängen Petter Holmstedt från Kallstorp
saknade tillgång till honom vid Blekinge läns Landskansli den 27 Februari
1839 ådömda böter för första resan dryckenskap 3 R:dr 16 sk., för sabbatsbrott
3 Rrdr 16 sk. och för oljud å öppen gata 1 R:dr 32 sk., under åberopande
af 5 kapitlet 4 § Straffbal ken, ålagt Holmstedt att, i brist af tillgång
till berörde böter, undergå tolf dagars fängelse vid vatten och bröd; hvilken
bestraffning ock, efter hvad af Carlskrona länshäktes fånglista för Januari månad
1841 inhämtades, kommit till verkställighet; Och emedan, jemlikt åberopade
lagrum, såsom det lydde, innan förändring deri genom Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841 stadgades, omförmälda böter, som motsvarade
tjugufem daler silfvermynt, rätteligen skolat förvandlas till kroppsplikt af åtta
dagars fängelse vid vatten och bröd, samt följaktligen i detta mål den anmärkning
ägde rum, alt Landshöfdinge-embetets förvandlingsbeslut, hvarigenom
en svårare kroppsplikt blifvit den sakfällde ålagd, vore stridande emot tydlig
lag och, medelst bestraffningens verkställighet, tillskyndat honom ett otillbörligt
lidande, fann jag mig föranlåten alt, genom skrifvelse den 10 Oktober 1842,
anmoda advokatfiskals-embetet i Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
att derstädes emot landskamererare!! och tillförordnade landssekreteraren,
13
hvilka fattat berörde olaga beslut, anställa och utföra den talan, hvartill lag
och sakens beskaffenhet kunde föranleda, med iakttagande derjemte, att Holrasted
ts rätt till ersättning, så vida han, i saken hörd, ville göra anspråk derom
gällande, samt Kongl. Majit och Kronans godtgörelse för hans underhåll
längre tid i häktet, än vederbort, varda befordrade.
Uti förklaring öfver advokatfiskals-embetets, i öfverensstämmelse härmed afgifna
anmärkningsmemorial hafva landskamererare!! och tillförordnade landssekreteraren
medgifvit ifrågavarande bötesförvandlings oriktighet och underkastat
sig laga ansvar derför, med hemställning, om icke detta borde drabba tillförordnade
landssekreteraren ensam, då ärendet varit vid Landskansli-afdelningen
handlagd t, och landskamererare!! icke haft annan befattning dermed än
att underskrifva expeditionen; hvarjemte tillförordnade landssekreteraren, såsom
ursäkt, åberopat den mängd af öfverhopande göromål, som ständigt sysselsätta
landssekreteraren oell icke tillåta honom alt utan biträde sjelf handlägga
alla förekommande ärenden. Hvaremot advokatfiskals-embetet, under förmenande,
att det af tillförordnade landssekreteraren anförda försvarsskal icke försenade
synnerligt afseende, och att landskamereraren, såsom ledamot af Landshöfdinge-embetet,
måste anses hafva gemensamt med landssekreteraren bidragit
till det förvandlingsbeslut, Ilvars felaktighet blifvit af dem erkänd, yrkat,
att landskamererare!! och tillförordnade landssekreteraren måtte ådömas ett
efter grunderna i 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken lämpad t bötesansvar oell
åläggas att gemensamt godtgöra så väl Kongl. Maj:t och Kronan för kostnaden
till Holmsteds utspisning med bröd i fyra dagar, som ock den sistnämnde för
hans lidande af den otillbörligt förlängda bestraffningstiden; hvarefter och sedan
af vederbörande blifvit dels anmäldt, att drängen Petter Holmstedt icke kunnat
anträffas, för att, på sätt Kongl. Hofrätten föreskrifvit, i ämnet höras,
dels upplyst^ att kostnaderna år 1841 för en fånge, som med vatten och bröd
afspisats, efter 2 U. bröd om dagen, utgjort under fyra dagar 6 sk. 4 rst. banko,
Kongl. Hofrätten, genom utslag den '7 Oktober 1844, sig utlåtit, att emedan
Petter Holmstedt, vid saknad tillgäng till gäldande af de honom för fylleri,
oljud å allmän gata och sabbatsbrott ådömda böter åtta R:dr 16 sk., på sätt
anmärkt blifvit, rätteligen skolat afstraffas med endast åtta dagars fängelse vid
vatten och bröd, men i stället, i följd af Landshöfdinge-embetets beslut, kommit
att undergå tolf dagars så beskaffadt fängelse, pröfvade Kongl. Hofrätten,
ulan afseende å livad Landshöfdinge-embetet till sitt urskuldande obefogadt
anfört, rättvist, i förmågo af 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken, döma tillförordnade
landssekreteraren och landskamereraren att för berörde lagskipnings
-
14
fel Löta hvardera sex R:dr 32 sk., samt att gemensamt med sex skillingar 4 rst
banko godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan för Holmsteds bespisning med bröd
under den obehörigen utsträckta strafftiden; hvarjemte det lemnades Holmstedt
öppet, att särskildt i laga ordning emot vederbörande anställa den talan om
ersättning för honom tillskyndadt lidande, hvartill han kunde finna sig befogad.
Sedan vid granskning af Landskrona kronohäktes fånglista för Januari månad
1841 befunnits, att Luggude Häradsrätts den 18 November 1840 fällda
utslag, hvarigenom förre hussaren Ingel Qvick blifvit för stöld dömd att, i
brist af böter, undergå tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd jemte
uppenbar kyrkoplikt, oaktadt Qvick blifvit påföljde dag till häktet insänd, likväl
icke förr än den 13 i förstnämnda månad Konungens befallningshafvande
i länet tillhandakommit, hvadan med verkställigheten af det Qvick ålagda
kroppsstraff måst intill den dagen uppskjutas, anmodade jag advokatfiskalsembetet
i Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge att affordra Häradsrättens
vid ifrågavarande tillfälle särskildt tillförordnade ordförande förklaring öfver
anledningen till det dröjsmål, som med expedierande af Häradsrättens berörde
utslag ägt rum, och att, efter förekommande omständigheter, talan emot t. f.
domhafvanden utföra.
Efter det advokatfiskals-embetet, till fullgörande häraf, äskat t. f. domliafvandens
förklaring angående anmärkta förhållandet, har denne dels tili svar
derå uppgifvet, att Häradsrättens utslag i detta, såsom ofta tillförne i andra,
brottmål troligen hade genast efter afkunnandet, men utan qvitto, delgifvits
åklagaren, för att till verkställighet befordras, helst Qvick dermed förklarade
sig nöjd, och att åtminstone en del af den tid, hvarförinnan utslaget sedermera
blef Konungens befallningshafvande tillstäldt, syntes hafva åtgått för
undersökning, huruvida Qvick, som ej haft stadigt hemvist, saknade Lötestillgång,
derefter först kroppsstraffet kunnat å honom verkställas; dels ock sedermera,
uppå uppmaning af advokatfiskals-embetet att närmare styrka dessa sina
uppgifter, tilikännagifvit, att hans bemödande i det afseendet icke velat lyckas,
eftersom åklagaren hvarken kunnat erinra sig, eller ägde någon anteckning om
utslagets emottagande; hvarefter och då t. f. domhafvanden slutligen afsagt sig
all vidare förklaringsrätt i målet samt underkastat sig den påföljd, som för
anmärkta försummelsen kunde honom åläggas, advokatfiskals-embetet framställt
15
det slutpåstående, att, som vid ofvanomförmälda förhållande måste antagas,
att dröjsmålet med verkställigheten af Qvick ådömda kroppsstraff^ härrört derifrån
att t. f. domhafvanden bevisligen icke i behörig tid och ordning lemnat
Konungens befallningshafvande del af Häradsrättens förrberörda utslag, t. f.
domhafvanden härför måtte fällas till böter enligt 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken
och honom åläggas ej mindre godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan för Qvicks
underhåll i häktet ifrån den 8 December 1840, då tiden till besvärs anförande
emot Häradsrättens utslag tilländagick, och intill den 13 Januari 1841,
då straffverkställigheten börjat, än äfven lemna Qvick skälig upprättelse eller
ersättning för bans lidande af otillständigt förlängda fängelsetiden; varande
från Konungens befallningshafvande i Malmöhus län insänd uppgift på kostnaderne
för Qvicks underhåll under tretiofem dagars förlängd fängelsetid,
uppgående till tre R:dr 32 sk. 4 rst. banko, med tillkännagifvande derjemte,
att Qvicks vistelseort vore okänd, hvadan något yttrande från honom icke
kunnat anskaffas.
Genom utslag den 26 Juli 1844 har Kongl Hofrätten sig utlåtit och,
med tillämpning af 1 kapitlet 12 § Rättegångsbalken, pröfvat rättvist fälla
t. f. domhafvanden att, för anmärkta dröjsmålet att till verkställighet aflemna
Luggude Häradsrätts ofvannämnda utslag, böta sex R:dr 32 sk. samt ersätta
Kongl Maj:t och Kronan kostnaden för Qvicks underhåll i häktet från den 8
December 1S40, då tiden till besvärs anförande emot samma utslag tilländagick,
och intill den 13 Januari 1841, då straffverkställigheten börjat, med
tre R:dr 32 sk. 4 rst. banko; Och skulle Qvick äga öppet att särskildt i laga
ordning emot domhafvanden anställa den talan om upprättelse för honom tillskyndadt
obehörigt lidande, hvartill han kunde finna sig befogad.
På sätt Luggude Häradsrätts den 25 Februari 1841 meddelade, af mig
OO # 7 o
infordrade utslag utvisade, hade bemälde Rätt, som ansett hussaren Jöns Jönsson
Lindström förvunnen att hafva olofligen tillgripit annans egendom, skattad
till ett värde af tre R:dr 16 sk. banko, derför, under åberopande af 40 kap. 1
§ Missgerningsbalken och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, dömt Lindström,
tillförne icke för stöld straffad, att stånda tjufsrätt och böta tredubbla
beloppet med tio R:dr nämnde mynt eller, vid bristande tillgång dertill,
straffas med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd, samt en söndag undergå
16
uppenbar kyrkoplikt; hvilket kroppstraff, jemte kyrkoplikten, Lindström, efter
hvad Landskrona kronolnikles fånglista innehöll, utstått.
Emot oraförinälda utslag förekom den hufvudsakliga anmärkning, att, ehuru
värdet af det utaf Lindström tillgripna gods uppgått endast till tre R:dr 16
sk. banko eller tio daler silfvermynt, samt Lindström, hvilken, enligt hvad i
utslaget uttryckligen förmältes, icke tillförne för ljufuadsbrott lidit straff, följaktligen
och derest han icke förut plikiat för första och andra resan snatteri,
hvartill åter handlingarne ej gåfvo någon anledning, bort, jemlikt 47 kapitlet
Missgerningsbalken, åtalade tillgreppet med snatteribot försona och således umgälla
detsamma med en R:dr 32 sk. böter eller, i brist deraf, tre dagars häkte
samt enskild skrift, Häradsrätten likväl dömt honom att derför ansvara såsom
för första resan stöld. Men utom det uppenbart lagstridiga härutinnan och
om än tillämpning af 40 kapitlet 1 § Missgerningsbalken lagligen kunnat äga
rum, var i allt fall, vid förvandling af tjufvaböterna till kroppsstraff, det väsentliga
misstag af Häradsrätten begånget, att Lindström blifvit ålagdt åtta dagars
fängelse vid vatten och bröd i stället, för fyra dagars sådant fängelse,
hvilket sistnämnda kroppsstraff, beräknadt efter stöldens värde, i händelse utslaget
i öfrigt varit lagenligt, skolat, jemlikt 5 kapitlet 4 § Straffbalken, vid
bristande bötestillgång Lindström ådömas; hvadan, genom sistberörda felaktighet
i Häradsrättens utslag, den sakfälldes ändock obehöriga lidande blifvit
ytterligare ökadt.
Då Häradsrättens ifrågavarande domslut, i begge nu anmärkta hänseenden,
var stridande emot bestämd och tydlig lag samt förthy påkallade laga
beifran samt rättelse till undanrödjande af dess verkan, i fall den sakfällde
skulle ånyo för tjufnadsbrott tilltalas, uppdrog jag, medelst skrifvelse den 16
Augusti 1842, åt advokatfiskals-embetet i Kongl. Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge att emot tillförordnade domhafvande!!, under hvilkens ordförande Häradsrättens
ifrågavarande olaga dom blifvit fattad, inför Kongl. Hofrätten anställa
och utföra den talan, hvartill lag och sakens beskaffenhet föranledde, samt
dervid tillika yrka, alt Häradsrättens utslag mätte, såsom lagstridigt, lill all
kraft och påföljd för framtiden undanrödjas; hvarjemte tillfälle borde beredas
Lindström att blifva hörd, om han för det honom öfvergångna olagliga lidande
gjorde anspråk på upprättelse och ersättning.
Sedan emedlertid Lindström ånyo blifvit vid ofvanbemälde Häradsrätt för
olofligt tillgrepp tilltalad och jemväl, genom utslag den 8 December 1841,
dömd för andra resan stöld, men Kongl. Hofrätten, efter underdånig hemställning
O
-
17
niag hos Kongl. Majit, medelst utslag den 12 April 1842 undanröjt verkan
af den högre ansvarsbestämmelsen, som Häradsrätten genom dess sistomförmälda
utslag för iteration af tjufnadsbrott tillämpat, har advokatfiskals-embetet,
som äfven ifrån Kongl. Hofrätten erhållit remiss a Häradsrättens den 25
Februari 1841 meddelade utslag, börjat sin talan emot t. f. domhafvande!! i
öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder; hvarförutan emot samme domhafvande
åtal äfven blifvit väckt, för det Häradsrätten under hans ordförande
dels den 24 April 1841 dömt Jonas Zacharias Stark att, för innehafvaude af
stulet gods till värde af 3 R:dr 16 sk., stå tjufsrätt och böta tio R:dr eller i
brist af tillgång dertill sträffas med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd,
samt en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt, dels ock uraktlåtit att Kongl.
Hofrattens pröfning underställa Häradsrättens den 3 sistnämnde månad meddelade
utslag, angående Åboen Ola Andersson i Lilla Vestregården, tilltalad för svärmoders
ofredande; varande, efter det t. f. domhafvande!!, i affordrad förklaring,
lillkännagifvit, att han icke hade något skäl att anföra till försvar för
klandrade domsluten, af advokatfiskals-embetet uti slutpåstående yrkadt, att t. f.
domhafvanden, för de af honom begångna lagskipningsfel, måtte dömas till
bötesansvarighet i öfverensstämmelse med stadgandet i 1 kap. i § Rättegångsbalken
samt förpligtas godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan för den ökade kostnad,
som användts till Lindströms och Starks utspisning hvardera under åtta dagars
fängelse vid vatten och bröd, i stället för kosthållningen under tre dagars
enkelt fängelse; att, då, enligt Konungens befallningshafvandes i Malmöhus län
skrifvelse, Lindströms och Starks vistelseort vore okänd, det måtte varda dem
förbehållet att efter befogenhet särskildt anmäla och utföra deras ersättnings
^
. O
anspråk, samt att förfogande borde vidtagas till kungörande uti Kågeröds och
Qvistofta församlingar, att den uppenbara kyrkoplikt, som Lindström och Stark
tili följd af Luggude Häradsrätts elen 25 Februari och 24 April 1841 meddelade
utslag kommit att undergå, varit dem emot lag ådömd i stället för enskild
skrift, som rätteligen skolat för deras snatteriförseelse åläggas.
Öfver de ofvan upptagna särskilda åtalen har Kongl. Hofrätten genom utslag
den 13 Maj 1844 sig utlåtit, att, enär hvarken det gods, som Lindström
tillgripit, eller det af Stark innehafda tjufgods uppgått till det belopp, att,
enligt stadgandena i 40 kap. 1 § och 47 kap. 1 § Missgerningsbalken, jemförda
med 41 kap. 3 § samma balk, Lindström och Stark för de förbrytelser,
hvartill de voro för vunne, bort ådömas ansvarspåföljd såsom för stöld; hvadan
t. f. domhafvanden till last läge att, genom Luggude Häradsrätts under hans
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren 1844 och i845. 3
18
ordförande beslutade särskilda utslag, Lindström och Stark blifvit ansedde skyldige
att stå tjufsrätt och alltså dömde till svårare bestraffning, än hvartill
deras berörde förbrytelser, hvilka rätteligen varit att hänföra till egenskapen
af snatteri, lagligen kunnat föranleda; äfvensom Lindström och Stark, vid saknad
tillgång till dem hvardera ådömda böter 10 R:dr, under förutsättning, att
desamma varit riktigt uträknade, icke hort, enligt 40 kap. 1 § ofvanberörde
balk, jemförd med 5 kap. 4 § Straffbalken, ådömas högre ansvar, än fyra
dagars fängelse vid vatten och bröd i stället för af Häradsrätten vid böternas
förvandling utsatta samt af Lindström och Stark undergångna åtta dagars enahanda
fängelse; alltså, och då t. f. domhafvanden, hvilken, enligt 25 kap. 5 §
Rättegångsbalken, bort till Kongl. Hofrättens pröfning hemställa Luggude Häradsrätts
den 3 April 1841 gifna utslag, angående Ola Andersson, tilltalad för
ofredande mot svärmoder, underlåtit sådant fullgöra; pröfvade Kongl. Hofrätten
rättvist på det sätt bifalla advokatfiskaIs-embetets påstående, att t. f. domhafvanden,
för dess omförmälda felaktiga förfarande under domare-embetets utöfning,
fälldes att höta tretiotre R:dr 16 sk. och att med 20 sk. gälda Kongl.
Maj:t och Kronan ersättning för Lindströms och Starks utspisning under den
obehörigen utsträckta strafftiden; hvarjemte från predikstolen i Kågeröds och
Qvistofta församlingar skulle kungöras, att den uppenbara kyrkoplikt, hvilken,
för ofvannämnda snatteribrott, Lindström i Kågeröds kyrka och Stark i Qvistofta
kyrka undergått, varit dem emot lag ådömd i stället för enskild skrift,
som de hort undergå; och lemnades det slutligen Lindström och Stark öppet
att särskildt i laga ordning emot t. f. domhafvanden anställa talan om ersätt
a
ö
ning för det dem tillskyndade lidande.
Enligt hvad infordradt utdrag af domboken vid lagtima böstetinget med
Ölands södra Mot den 30 September 1841 utvisade, hade Häradsrätten genom
utslag samma dag, med åberopande af 40 kap. 3 § Missgerningsbalken,
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779 och Kongl. Förklaringen den 23
Mars 1807, dömt inhyses Lars Larsson i Stenåsa att, för andra resan stöld
till värde af 12 R:dr banko, böta tjufnadens fyradubbla värde med 48 R:dr,
samt undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag, men, om han saknade tillgång
till böterna, i stället straffas med sjutton par spö; hvilken bestraffning,
såsom fånglistan från häradshäktet utvisade, äfven kommit till verkställighet.
19
Vid granskning af detta utslag, anmärkte jag, att Häradsrätten, som
ådömt den sakfällde spöstraff vid bristande tillgång till böterna, således ej tillämpat
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående kroppspliktens utsättande
i fängelse vid vatten oell bröd, då förvandling sker i brist af tillgång
till böter. — Om denna underlåtenhet ägt rum i den föreställning, att Förordningen
icke skulle vara tillämplig i fråga om andra resan stöld, så vida 40
kap. 3 § Missgerningsbalken för sådant brott, när böter saknades, stadgade en
särskild förvandlingsgrund, med bestämmelse af straffet i spö eller ris, behöfde
endast erinras om högstberörde Kongl. Förordnings ordalydelse: ’’Äro
efter lag eller särskilda författningar böter ådömda, i stället för hvilka, vid
bristande tillgång hos den sakfällde, kroppsplikt, enligt 5 kap. Straffbalken
stadgas bör, då må icke spö eller ris ådömas, utan skall, i sådana fall, kroppsplikten
alltid utsättas till fängelse vid vatten och bröd efter de grunder, 4 §
i nyss åberopade kapitel innehåller.” Och då detta allmänna lagbud, hvarifrån
något undantag icke tillika vore gjordt, enligt dess tydliga mening omfattade
och till samma lagstiflningsgrund förenade hvad lag och författningar dittills
för hvarje särskildt fall i detta hänseende stadgat, borde derunder äfven begripas
40 kap. 3 § Missgerningsbalken, som tilläte, att stöld andra gången
finge försonas med böter, och endast vid bristande tillgång bestämde kroppsplikt,
helst sistberörda lagstadgande, som för den brottslige utsatte en viss
tillökning i kroppsplikten och beräknade denna tillökning i spö eller ris, hvarmed,
efter dåvarande lagstiftningsgrund, stöld första gången och i allmänhet
andra brott, för hvilka bötas finge, i brist af tillgång blefvo straffade, tydligen
ägde sammanhang icke blott med 1 § nyssåberopade kapitel och Balk,
utan ock med de i lagen för öfrigt i 5 kap. Straffbalken föreskrifna grunder
för böters förvandling till kroppsplikt, och således, likasom i hvarje annan dylik
händelse, lemnade öppet tillfälle att, vid bristande tillgång till böter hos
den sakfällde, i stället för hvilka kroppsplikt, enligt nyssnämnda kapitel af
Straffbalken, stadgas borde, icke ådöma spö eller ris, utan utsätta kroppsplikten
till fängelse vid vatten och bröd, efter jemförelse emellan de grunder,
som 1 och 4 §§ samma kapitel för de särskilda straffarterna uppgåfvo. I
enlighet med oftanämnde Kongl. Förordning, 40 kap. 3 § Missgerningsbalken
och 5 kap. 4 § Straffbalken, sådant sistnämnda lagrum lydde i Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841, hade alltså vid ifrågavarande fall, med beräkning
af det stulnas värde 12 R:dr eller 36 daler silfvermynt samt det emot
iterationsstraffet af fem par spö svarande penningebelopp af 15 daler eller lill
-
20
hopa 51 daler, ofvanbemälde person, då han saknade tillgång att gälda de
honom ålagde böter, rätteligen bort i stället ådömas det emot 51 daler svarande
straff af fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd.
Öfver hvad sålunda emot Häradsrättens utslag blifvit anmärkt, infordrade
jag förklaring af häradshöfdingen, såsom ansvarig för det lagstridiga beslutet,
hvarefter denne afgifvit utlåtande, sorn bland annat innehöll: att Häradsrättens
ifrågavarande utslag, enligt hans förmenande, vore stödt på lag: att han
hittills icke af ofvanåberopade Kongl. Förordning kunnat draga den slutsats,
att densamma ovilkorligen skulle tillämpas äfven vid förvandling för andra resan
stöld, så vida lagens stadgande i 40 kapitlet 3 § Missgerningsbalken, att
för sådant brott, vid bristande tillgång till böter, straffet ökes med fem par
spö, icke genom bestämd föreskrift blifvit upphäfvet; och att, då anklagade
Lars Larsson skall hafva varit ibland antalet af de brottslingar, hvilkas själstillstånd
vore till den grad förderfvadt, alt det af lagen medgifna mildare
straff hvarken medförde förbättring eller tjenade såsom afskräckande för andra,
häradshöfdingen måste för denna person tillämpa det straff, som, ehuru långt
ifrån tillämpligt för så beskaffade brott i allmänhet, häradshöfdingen icke trodde
vara af lag förbjudet, och hvaruti det stod den sakfällde öppet att söka ändring,
om han åstundat och icke ansett sig deraf väl förtjent.
Då jag icke, emot de af mig för anmärkningen anförda grunder, kunde
godkänna denna af häradshöfdingen tillkännagifna mening, hvilken icke blott
utmärkte hans föreställning, att Häradsrättens utslag vore enligt med lag, utan
äfven antydde, att framdeles, i lika beskaffade fall som det nu anmärkta, förekommande
omständigheter skulle afgöra, om han, vid bestämmande af förvandlingsstraff
för den brottslige, ådömde spö och risstraff eller fängelse vid
vatten och bröd; ansåg jag mig icke böra låta bero vid en lagskipningsåtgärd,
som, till sin grund lagstridig, således för den sakfällde medfört ett otillbörligt
lidande och, i händelse den lemnades utan vidare erinran, tilläfventyrs skulle,
under samma domhafvande, tjena till framtida efterföljd; hvarföre jag, i skrifvelse
den 15 Januari 1844, anmodade advokatfiskals-embetet i Kongl. Götha
Hofrätt att, i öfverensstämmelse med ofvan utvecklade grunder, inför Kongl.
Hofrätten emot bemälde häradshöfding anställa och utföra den talan, hvartill
lag och sakens beskaffenhet föranledde.
Sedan till följd häraf advokatfiskals-embetet yrkat, alt Kongl. Hofrätten,
med ogillande af häradshöfdingens antagna och följda åsigter i fråga om tydning
och tillämpning af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 angående
kroppspliktens utsättande i fängelse vid vatten och bröd, då förvandling skedde
21
i brist af tillgång till böter, måtte för framtida efterföljd lemna häradshöfdingen
tjenlig tillrättavisning, har Kongl. Hofrätten, medelst utslag den 9 Maj
1845 sig utlåLit och funnit, att Häradsrätten, då Lars Larssons omförmälde
tjufnadsbrott varit af den art, att det kunnat med penningeböter försonas,
rätteligen bort, med tillämpning af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841,
tor den händelse att han ej förmådde gälda böterna, döma honom, att med
fängelse vid vatten och bröd umgälla sin förbrytelse; hvarföre Kongl. Hofrätten,
med bifall till advokatfiskals-embetets framställning, erinrade häradshöfdingen
att framdeles i lika beskaffade fall åt nämnde Kongl. Förordning
gifva den tydning, som med rätta meningen deraf öfverensstämde.
Af infordrade handlingar hade jag inhämtat, huruledes Rådstufvurätten i
Mariestad, efter föregången ransakning angående för stöld tilltalade fattighjonen,
förre snickarelärlingen Johannes Samuelsson och förre nattväktaren Peter Svensson,
medelst utslag den 16 Oktober 1841 sig utlåtit och ansett de tilltalade
förvunne, Johannes Samuelsson att hafva genom inbrott flera gånger, äfven å
helgedag, beredt sig inträde i fattiginrättningens i nämnde stad lästa förrådsrum
och derstädes tillgripit varor till ett sammanräknadt värde af 4 R:dr
25 sk.(8 rst samt Peter Svensson att hafva varit den förre behjelplig vid utförande
af inbrotten och jemväl afvetat hans tillgrepp af varorna, med undantag
af en del, skattad till 22 sk. 8 rst; hvarförutan Johannes Samuelsson, likasom
Peter Svensson, befunnits hafva olofligen innehaft dyrkar; i anledning hvaraf
Rådstufvurätten förklarat, det skulle Johannes Samuelsson, hvilken tillförne
en gång blifvit straffad för stöld med inbrott, ansvara för andra resan stöld
och inbrott å helgedag, samt för innehafvande af dyrk, och således, jemlikt
40 kap. 1 och 6 §§ Missgerningsbalken, Kongl. Förordningen den 20 Januari
1779, Kongl, brefvet den 30 April samma år, Kongl. Förordningarne den 9
December 1756 och den 10 Juni 1841 samt Kongl Förklaringen den 23 Mars
1807, i en bot straffas med fyratio par spö, uppenbar kyrkoplikt och t vänne
års arbete å Landskrona fästning, och Peter Svensson ansvara för delaktighet
i Johannes Samuelssons inbrott och tjufnad till värde af 4 R:dr 3 sk., äfvensom
för innehafvande af dyrkar och för sabbatsbrott, och i följd deraf, enligt
41 kap. 1 §,40 kap. 1 och 6 §§ och 3 kap. 6 § Missgerningsbalken, Kongl.
22
Förordningen den 9 December 1756 och Kongl. Förordningarne den 10 Juni
1841, ”angående olika straffbestämmelser för inbrott första gången och innehafvande
af dyrk,” samt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, i en bot umgälla
sina brott med tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd jemte uppenbar
kyrkoplikt; hvarefter Kongl. Hofrätten, i anledning af Johannes Samuelssons
ansökning, att det honom ådömda spöstraff, hvilket han, enligt läkares
intygande, icke kunde uthärda, måtte förvandlas till fängelse vid vatten
och bröd, genom utslag den 18 Januari 1842, förordnat, att Johannes Samuelsson,
i stället för spöstraffet, skulle, jemlikt 5 kap. 4 § Straffbalken och Kongl.
Förordningen den 10 Juni 1841, tjugusju dagar i fängelse vid valten och bröd
hållas. Utvisande fånglistorna ifrån länshäktet i Mariestad , alt de sakfällde undergått,
jemte uppenbara kyrkopliklen, de sålunda dem ådömda fängelsestraff,
Peter Svensson i November och December månader 1841 och Johannes Samuelsson
ifrån den 19 Februari till den 18 Mars 1842, och att den sistnämnde
sedermera blifvit till fästningen afförd.
Vid skärskådan af Rådstufvurättens domslut i denna sak visade sig tydligt,
att Rådstugurätten för en hvar af de sakfällde, förfallne till straff för
verkstäldl inbrott, derjemte stadgat och tillämpat den genom Kongl. Förordningen
den 9 December 1756, för olofligt innehafvande af dyrkar, lika med
första gången inbrott utsatta bestraffning, hvilket, efter min tanka, var uppenbarligen
stridande emot lag. Grunderna för denna tanka finnas fullständigt
utvecklade uti min under den 18 November 1840 till advokatfiskals-embetet
i Kongl. Götha Hofrätt aflåtna skrifvelse, hvarigenom, med anmärkning vid
Wadsbo Häradsrätts den 14 Juni 1839 meddelade, i lika måtto olagliga beslut,
det åtal emot vederbörande domhafvande blifvit förordnadt, och af bemälda
embete sedermera ulfördt, som Kongl. Hofrätten genom dess utslag den 22
Juli 1841 pröfvat och afgjort. *) Med åberopande af samma grunder och med
tillämpning deraf till nu ifrågavarande mål, ansåg jag fördenskukl de tilltalades
ansvarighet rätteligen hafva bort bestämmas sålunda, att Johannes Samuelsson,
såsom en gång förut för inbrottsstöld straffad, nu för andra resan sådan stöld
skolat, efter det stulnas värde 4 R:dr 25 sk. 8 rst. och för sabbatsbrottsböterna
3 R:dr ie sk., sammanlagdt motsvarande åtta par spö, med tillökning af fem
par för iteration af brottet och med beräkning af aderton par för likaledes itereradt
inbrott, hvarunder ansvaret för olofligt innehafvande af dyrkar vore begripet,
i en bot dömas till straff af tretioelt par spö jemte uppenbar kyrko
-
*) Se embetsberättelse!! för åren 1842 och 1843, pag. '75.
23
plikt och tvänne års fästningsarbete; i hvilket fall, om spöstraffets förvandling
kommit i fråga, motsvarande bestraffningen utgjort tjugutvå dagars fängelse vid
vatten och bröd; samt, hvad Peter Svensson åter beträffade, att han, för första
resan stöld till värde af 4 R:dr 3 sk., för sabbatsbrottsböterna 3 R:dr 16
sk., för delaktighet i inbrott och för olofligt innehafvande af dyrkar, när straffet
för begge sistnämnda förbrytelser af samma art kunnat lagligen stadgas till
endast nio par spö, i penningar motsvarande nio R:dr, följaktligen bort, efter
ett samrnanräknadt penningebelopp 16 R:dr 19 sk. eller nära 50 daler silfvermynl,
i en bot åläggas bestraffning af fjorton dagars fängelse vid vatten och
bröd, tillika med uppenbar kyrkoplikt.
Under dessa förhållanden och då Rådstufvurätten, emot lag, ådömt de
sakfällde svårare straff, hvarefter det Peter Svensson ådömda äfven gått i verkställighet,
och, hvad angick Johannes Samuelsson, Kongl. Hofrätten, såsom dess
utslag uppå hans ansökning antydde, icke ansett sig befogad att närmare granska
Rådstufvurättens olagliga beslut, utan blott förvandlat det svårare spöstraffet
till en emot detta svarande bestraffning af fängelse vid vatten och bröd,
hvarigenom äfven Johannes Samuelsson blifvit hårdare straffad, än vederbort;
ansåg jag mig icke kunna undgå att Rådstufvurättens lagstridiga förfarande
beifra, och uppdrog derföre, i skrifvelse den 20 Januari 1844, åt advokatfiskals-embetet
i Kongl. Hofrätten att emot Rådstufvurättens ordförande och
ledamöter, hvilka i beslutet deltagit, anställa och utföra den talan om ansvar
och ersättning till vederbörande, hvartill lag och sakens beskaffenhet
föranledde.
Öfver det, till följd häraf, inför Kongl. Hofrätten af advokatfiskals-embetet
anställda åtal, hafva Rådstufvurättens ordförande och ledamöter blifvit
hörde, och uti afgifven förklaring andragit, att de, lika med hvad anmärkt
blifvit, ansett olofligt innehafvande af dyrk och inbrott i afsigt att stjäla vara
förbrytelser af enahanda art, hvilka, under en lagsökning och så länge lika
straff var stadgadt för dem begge, ej borde särskildt bestraffas; i följd hvaraf
de icke heller skulle hafva ålagt Samuelsson och Svensson straff för innehafvandet
af dyrkar, utan endast för det af dem verkställda inbrott, om åtal
härför hos Rådstufvurätten förekommit till handläggning och afdömande den tid,
lagen bestämde lika straff för omförmälde brott, och således före promulgationen
af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841; men som denna Kongl. Förordning,
med ändring af Kongl. Förordningen den 9 December 1756, angående
straff för olofligt innehafvande af dyrk stadgade, att, utaf de deri utsatte
straffbestämmelser af spö för man och ris för qvinna, eller fängelse vid vatten
24
och bröd, sistnämnde bestraffning, eller tolf dagars fängelse vid vatten och
bröd, borde tillämpas, då brottet första gången föröfvades, hvilket vore fallet med
ej mindre Johannes Samuelsson, än Peter Svensson; alltså och då, enligt den
förändrade lydelse 4 § i 5 kap. Straffbalken erhållit genom en annan äfven
den 10 Juni 18-fl gifven Kongl. Förordning, nio dagars fängelse vid vatten
och bröd motsvarade det för inbrott bestämda straff af nio par spö eller sju
par ris, och olika antal dagar vatten och brödstraff sålunda humös bestämda
för inbrott i afsigt att stjäla och för olofligt innehafvande af dyrk, samt det
för sistnämnda brott förordnade fängelsestraff vore större än det för inbrott,
kunde, enligt förklarandernes tanka, åtminstone underdomaren, som vore bunden
af lagens bokstaf, icke undgå att, äfven vid de fall, då nämnda brott
samtidigt blifvit begångna af samma personer och förekommo till bedömande
uppå en lagsökning, ålägga sträft’ särskildt för hvarje af dessa brott; varande
till stöd för denna åsigt exempelvis den händelse åberopad, att af tvänne personer,
som gemensamt blifvit tilltalade för första resan inbrott i afsigt att
stjäla och för olofligt innehafvande af dyrk, den ena befunnes förvunnen att
hafva begått begge dessa brott, men den andre endast ansågs saker för innehafvande
af dyrk, i hvilket fall underdomaren förmenades icke kunna förordna,
att den af de anklagade, hvilken vore förvunnen att hafva begått begge
brotten, skulle för desamma, såsom varande likartade, afstraffas med nio dagars
fängelse vid vatten och bröd, men den andre, som endast vore saker till
ansvar för det sednare brottet, eller olofligt innehafvande af dyrk, likmätigt
den förändrade lydelse Kongl. Förordningen den 9 December 1756 erhållit genom
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, straffas med tolf dagars dylikt
fängelse, ej heller tilltro sig döma sistnämnde anklagade, lika med den först omförmälde,
till endast nio dagars fängelse vid vatten och bröd, samt till stöd
härför förklara den uti siståberopade Kongl. Förordningen upptagna straffbestämmelse
af tolf dagars fängelse vid vatten och bröd såsom skrif- eller tryckfel,
änskönt något officiel t tillkännagifvande härom icke försports och det af
Pikets Ständer den 16 Juni 1841, således efter kungörandet at den Kongl. Förordning,
som ändrar 5 kap. 4 § Straffbalken, undertecknade Riksdagsbeslut
innehåller i 3 momentet af 58 §, det Rikets Ständer, med Kongl. Maj:ts nådiga
fastställelse, beslutat, ”att af de för olofligt innehafvande af dyrk utsatta
två straffbestämmelser, af spö för mannen och ris för qvinnan, eller fängelse
vid vatten och bröd, endast sistnämnda bestraffning, eller tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd, får tillämpas, då brottet första gången föröfv-as;” och
hafva
25
slutligen förklaranderne, under åberopande, alt de, om misstag vore begånget
genom det Samuelsson och Svensson ålagda särskilda ansvar för innehalvande
af dyrkar, blifvit dertill af andras fel missledda, yttrat det hopp, att derför
ej blifva strängt bedömde.
Derefter har advokatfiskals-embetet, som förmält sig icke kunna för nöjaktig
antaga den af Rådstufvurättens ordförande och ledamöter afgifna förklaring,
ytterligare, på anförda skäl, lågt de tilltalade till last hvad i afseende
å ifrågavarande beslut blifvit anmärkt, samt yrkat, att de derför måtte vidkännas
den tillrättavisning, Kongl. Hofrätten, enligt grunderna i 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
pröfvade rättvist bestämma, ocb derjemte förpligtas godtgöra
Kongl. Majit och Kronan kostnaden för Johannes Samuelssons och Peter Svenssons
underhåll i häktet längre än vara bort, efter vederbörandes uträkning,
med sammanlagdt två R:dr 21 sk. 4 rst. banko; hvaremot advokatfiskals-embetet,
enär ej mindre Johannes Samuelsson, än Peter Svensson, skriftligen tillkännagifvit,
att de ej gjorde anspråk på upprättelse för det dem tillskyndade
olagliga lidande, ansåg något utlåtande derom icke erfordras,
Sedan Rådstufvurättens ordförande och ledamöter öfver dessa påståenden
blifvit hörde och, uti ingifven skrift, med anmälan, att en af de Rådstufvurättens
två ledamöter, hvilka deltagit uti ifrågavarande beslut, numera aflidit,
endast åberopat hvad af dem förut blifvit anfördt, har Kongl. Hofrätten, medelst
utslag den 13 Mars innevarande år, sig utlåtit och funnit Rådstufvurätten
hafva fetat deri, att den l:o för begge de sakfällda tillämpat särskildt ansvar
för inbrott och i lag förutsatt uppsåt dertill medelst inuehafvande af dyrk,
hvilken lagtillämpning varit desto oriktigare, som icke ens för särskilda inbrott,
under en lagföring åtalade, särskilda straff lagligen ägt rum, 2:o dessutom
för Peter Svensson bestärnt ansvaret för det han innehaft dyrk högre,
än som å verkstäldt inbrott belöper, eller lill fängelse vid vatten och bröd i
tolf dagar, i stället för nio dagar, som, enligt 5 kap. 4 § Straffbalken, jemförd
med Kongl. Förordningen om ändring deri af den 10 Juni 1841, motsvarade
nio par spö, hvartill straffet högst uppginge för innehafvande af dyrk efter
Kongl. Förordningen den 9 December 1756, deri den särskilda Kongl. Förordningen
i detta ämne af den 10 Juni 1841 hvarken gjort eller åsyftat göra
annan ändring, än att af de i 1756 års Förordning utsatta bestraffningar af
spö eller ris ocb deremot svarande fängelse vid vatten och bröd, endast sistnämnda
bestraffning borde tillämpas, då brottet första gången föröfvades, och
3:o emot föreskriften i 11 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807
Just.-Ombuilsmans Emb.-Berätt. för ören i844 oc^‘ 1&45-
26
beräknat Peter Svenssons kroppsplikt icke i ett sammanhang efter det stulnas
värde, ökadt med sabbatsbroltsböterna och de penningebelopp, som motsvarade
urbota straffen, i hvilken händelse, äfven när innehafvandet af dyrk särskildt
bestraffades, kroppsplikten stannat vid fängelse vid vatten och bröd i nitton
dagar, utan särskildt efter penningebeloppen och med tillägg eller bibehållande
i oförändradt skick af de bestraffningar af nio och tolf dagars fängelse vid vatten
och bröd, som å urbota brotten ansetts följa, hvarigenom högsta kroppsplikt
uppkommit; och som, på grund af Rådstufvurättens felaktiga domslut,
de sakfällde sålunda kommit att straffas svårare än vederbort, nemligen Johannes
Samuelsson med tjugusju i stället för tjugutvå och Peter Svensson med
tjuguålta i stället för fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd; alltså och
jemte det åtalet emot en af Rådstufvurättens ledamöter, såsom dåmera afliden,
komme att förfalla, dömde Kongl. Hofrätten, likmätigt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken
och Kongl, brefvet den 2 Maj 1766, borgmästaren och den andre
ledamoten att hvar för sig böta tjugufem R:dr, samt gemensamt ersätta Kongl.
Majit och Kronan kostnaden af de sakfälldes olaga bestraffning med två R:dr
21 sk. 4 rst. allt banko.
Likasom i nästföregående mål hade jag, i anledning af Kämnersrältens i
Norrköping den 13 April 1843 meddelade utslag, anmärkt, att sedan Kämnersrätten
ansett smedslärlingen Carl Englund förvunnen att hafva från sin
husbonde tillgripit trenne till 3 sk. banko uppskattade dyrkar, i afsigt att dem
vid förekommande fall begagna, hvilka dyrkar, jemte en fjerde, den Englund,
enligt uppgift, skall sjelf förfärdigat, han vid häktandet jern väl innehaft, utan
att dock veterligen hafva med dem någon skada föröfvat, och Englund derförinnan,
för det han å söndag genom inbrott föröfvat stöld till värde af 13
R:dr nämnde mynt, blifvit, medelst Bråbo Häradsrätts utslag den 2 nästförutgångne
Mars, förklarad saker till ansvar för sabbatsbrott, första resan inbrott
i afsigt att stjäla och första resan tjufnad till omförmälda belopp, Känmersrätten,
med åberopadt stöd af 3 kap. 6 §, 40 kap. 1 och 6 §§ samt
42 kap. 1 § Missgerningsbalken, Kongl. Förordningarne den 9 December
1756 och den 10 Juni 1841 samt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807,
dömt Englund, som skulle hafva gjort sig förfallen att böta för sabbatsbrott
3 R:dr 16 sk. och, för första resan stöld, tjufnadens tredubbla värde 39 R:dr 18
sk., med iakttagande att stölden från husbonde låg i tväböte, samt att straffas,
27
för första resan inbrott, med nio dagars fängelse vid vatten och bröd och, för
innehafvande af dyrkar utan husbondens vetskap, fastän skada ej derigenom
skett, likaledes med nio dagars fängelse af enahanda beskaffenhet, att i en
bot umgälla berörde förbrytelser med tjugufyra dagars fängelse vid vatten och
bröd samt derefter undergå uppenbar kyrkoplikt; Ådagaläggande fånglistorna
från Norrköpings stadshäkte, att detta utslag, hvarmed den sakfällde låtit sig
nöja, blifvit till verkställighet befordradt.
Ofvanberörda domslut syntes mig vara emot lag uppenbarligen stridande
i så måtto, som Englund, ehuru, enligt Bråbo Häradsrätts förena milda utslag,
öfvertygad om inbrott och derför förklarad skyldig till det i lag utsatta straff,
likväl är vorden för innehafvande af dyrkar utaf Kämnersrätten ådömd särskild
bestraffning. Då Englund, under samma lagsökning tilltalad för berörde
brott, blifvit af Häradsrätten, som endast ägde att upptaga frågan om inbrottsstölden,
i denna del förklarad sakfälld, hade Kämnersrätten, hvars upptagande
det emot Englund jemväl angifna brott, att hafva olofligen innehaft dyrkar, -  tillhört och som äfven ansåg honom till detta brott saker, samt alltså borde
slutligen bestämma det straff, hvilket å hans förbrytelse lagligen skolat följa,
i sådant hänseende ålegat öfverväga hvartdera brottets beskaffenhet och utan
hinder af Häradsrättens föregångna pröfningsutslag tillse, att icke, emot hvad
lag stadgade, likartade brott särskildt bestraffades. Med iakttagande häraf och
i öfverensstämmelse med de af mig uti nästföregående mål åberopade grunder,
hade ofvanbemälde persons bestraffning rätteligen bort bestämmas på det sätt,
att han, som gjort sig förfallen att böta för sabbatsbrott 3 R:dr 16 sk. och för
af honom begångna stölder 39 R:dr 18 sk., samt derjemte för inbrott och olofligt
innehafvande af dyrkar var skyldig till straff af nio dagars fängelse vid
vatten och bröd, skulle umgälla sina förbrytelser i en bot med tjugu dagars
enahanda fängelse. Och emedan Kämnersrätten uLi dess ifrågavarande utslag,
emot sådana i lag bestämdt uttryckta grunder, beräknat särskilda straff för
hvardera af de Lvänne sistnämnda förbrytelserna och såmedelst stadgat den
svårare bestraffningen af tjugufyra dagars fängelse vid vatten och bröd, genom
undergående hvaraf ett otillbörligt lidande blifvit den sakfällde tillskyndadt,
blef detta mål, på sätt min under den 17 Februari 1845 aflåtna skrifvelse utvisar,
öfverlemnadt till advokatfiskals-embetet i Kongl. Götha Hofrätt, med
anmodan att inför Kongl. Hofrätten emot Kämnersrättens ordförande och ledamöter,
hvilka i Rättens ofvanberörda lagstridiga domslut deltagit, anställa och
utföra den ansvars- och ersättningstalan, lag och sakens beskaffenhet fordrade.
28
Uti förklaring öfver advokatfiskals-embetets härom började talan, hafva
Kämnersrättens ordförande och tvänne ledamöter hufvudsakligen andragit: att
ehuru vid målets bedömande det icke undfallit Kämnersrätten, att, derest
Englund, som begått inbrott i Bråbo härad, jemväl hade föröfvat dylikt brott
uti Norrköping genom begagnande af de dyrkar, han innehaft, honom icke
kunnat ådömas högre ansvar, an om han endast en gång begått inbrott, hade
likväl Kämnersrätten, enär Bråbo Häradsrätt förklarat Englund saker till ansvar
för första resan stöld med inbrott och Öfverlemnat målet till Kämnersrätten,
på det att Englund för dyrkarnes innehafvande måtte till ansvar befordras,
samt Kongl. Förordningen den 9 December 1756 stadgade, att det
tjenstehjon eller den lösa person, som befunnes hafva hos sig dyrkar utan husbondens
minne, skulle, fastän någon skada ej skett, utan skonsmål straffas,
mannen med nio par spö och qvinnan med sju par ris eller deremot svarande
fängelse vid vatten och bröd, ansett sig icke vara lagligen berättigad tillåta,
att förrberörda olika brott, fastän med lika straff belagda, skulle få försonas
med det straff, lagen för ett af dem bestämmer, utan Englund deremot,
jemte det af Häradsrätten ådömda straff för inbrott, utan skonsmål böra undergå
bestraffning för det han såsom tjenstehjon olofligen innehaft dyrkar;
hvarföre och enär lagen stadgade särskildt straff för den, som beginge inbrott i
afsigt att stjäla, och för det tjenstehjon eller den lösa person, som, utan husbondes
minne, innehade dyrkar, fastän skada dermed icke skett, samt Englund
genom egen bekännelse blifvit om dessa olika brott öfvertygad, Kämnersrättens
ordförande och ledamöter förmodade, att Kämnersrätten bort, på sätt
som skett, belägga de olika brotten med särskilda straff, och att anmärkta förfarandet
således icke måtte till ansvars- eller ersättningspåföljd föranleda.
Sedan advokatfiskals-embetet derefter, uti afgifvet slutpåstående, under åberopande
af de skäl, som lill stöd för åtalet voro anförda, dels yrkat, att
Kämnersrätten mätte för ifrågavarande felaktiga lagtolkning meddelas den tillrättavisning,
som Kongl Hofrätten, efter grunderna i 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
pröfvade rättvist bestämma, och dels hemställt, att, som, enligt
hvad Landshöfdinge-embetet i Östergötlands län till k ännagifvit, Englund
blifvit eftersökt, men icke kunnat anträffas, för att alfordras yttrande i fråga
om den upprättelse, hvarpå han kunde vilja göra anspråk för uthärdad hårdare
bestraffning, än vederbort, honom måtte förbehållas rättighet till rekonventionstalan,
när han till utförande deraf sig anmälte; har Kongl. Hofrätten,
genom utslag den 7 April innevarande Ar, sig utlåtit och, lika med hvad anmärkt
blifvit, funnit det vara emot lagens grund och mening stridande, att, då en
i
29
person under samma lagföring tilltalas för inbrott i afsigt att stjäla och för
innehafvande af dyrkar, å honom tillämpas särskildt straff för hvartdera
brottet; Och som KämnerSrätten icke af Bråbo Häradsrätts ofvanomförmälda
utslag varit i någon mån förhindrad att lagenligt bestämma den bestraffning,
hvartill Englund för alla de honom till last förda förbrytelser gjort sig skyldig,
samt Kämnersrätten oriktigt förfarit derutinnan, att den, utom de för inbrottet
stadgade nio dagars fängelse vid vatten och bröd, jemväl ansett Englund
skyldig särskildt lill nio dagars enahanda fängelse för innehafvande af
dyrkar; alltså erinrades Kämnersrätten om detta sitt misstag, till rättelse vid
dylika fall i framtiden; hvarjemte Carl Englund förklarades berättigad att
särskildt i behörig ordning göra anspråk på ersättning för honom utöfver lag
öfvergånget lidande, i fall han funne sig dertill befogad.
Sedan, i anledning af förd klagan deröfver, att ett hos Konungens befallningshafvande
i Östergöthlands län anhängigt mål rörande ny vägdelning
inom Göstrings härad skall hafva allt sedan Januari månad år 1839 berott på
Konungens befallningshafvandes åtgärd, men, enligt hvad från Landskansliet
derstädes under den 9 Oktober 1840 utfärdadt diarii-utdrag utvisade, då ännu
icke blifvit med slut afhulpet, jag uti skrifvelse den 29 i sistnämnda månad,
jemte meddelande af inkomna klagoskrifterna, anmodat Konungens befallningshafvande
att i dess utlåtande deröfver upplysa, i hvilket skick ifrågavarande
mål sig befunne och hvad som efter den 30 Januari 1839 vållat hinder för
dess slutliga pröfning, hade landssekreteraren i länet, som ensam undertecknat
det infordrade och den 10 nästderpåföljde November insända utlåtandet, med
förmälan att, i Herr landshöfdingens frånvaro, det torde tillkomma landssekreteraren,
till hvars föredragning och expedition ofvanberörda mål hörde,
att förklara och ansvara för hvad dervid kunde hafva blifvit försummadt, i
följd deraf andragit: alt landssekreteraren, som medgåfve, att detta mål länge
hvila t oafgjordt hos Konungens befallningshafvande, icke ägde annan anledning
dertill att uppgifva, än att han ej hunnit utarbeta detsamma förr än lian gjort:
att, med afseende å målets särdeles invecklade och vidlyftiga beskaffenhet, och
enär öfriga vid Landskansliet förekommande mångfaldiga ärenden icke fingo
ligga neder, utan måste i behörig ordning handläggas, endast de mellanstunder,
som dervid öfverblifvit, kunnat för dess expedierande användas: att under
tiden påminnelse om målets afgörande blott en gång blifvit gjord; och att
30
det af klaganderne önskade utslaget hade varit uppsatt långt förr än deras första
klagoskrift till mig inlemnades, ehuru, såsom hos landssekreteraren aldrig
efterfrågadt eller till utlösen hegardt, antekning derom dessförinnan icke skulle
beliöft i diarium inflyta. Efter sålunda föregången skriftvexling och då, enligt
landssekreterarens tillkännagifvande, omförmälda mål redan var afgjordt
och utslag deri uppsatt innan första klagoskriften till mig inkom, eller den
6 Juni 1840, ansåg jag den förda klagan icke föranleda till vidare åtgärd.
En af förre klaganderne, P. Petersson i Fallsberg, ingaf sedermera den
17 Januari 1842 en skrift, deri han, under åberopad egenskap af Göstrings
härads ombud i dess allmänna ekonomiska angelägenheter, anförde, att, efter
talrika påminnelser och hos mig anmäldt klagomål, ett exemplar af Konungens
befallningshafvandes under den 30 Juni 1840 meddelade utslag i frågan
om bro- och vägindelning inom nämnde härad omsider emot lösen blifvit till
honom för Bjälbo församlings räkning utlemnadt, men att det deremot icke
skall varit möjligt förmå landssekreteraren att expediera de öfriga exemplaren af
samma utslag, så att det kunnat häradets innevånare kungöras, hvilket vederbörande
kronofogdes bifogade, under den 31 December 1841 utfärdade intygande
skulle ådagalägga; i anseende hvartill och enär följden af detta dröjsmål
vore, alt en oberäknelig tidrymd åtginge innan utslaget vunne laga kraft
eller de förberedande beslut, hvilka måste föregå sjelfva mätnings- och delningsförrättningen,
hunno vidtagas, sökanden anhållit om min embetsåtgärd, i
ändamål att derigenom, inom bestämd tid, de öfriga exemplaren af ifrågavarande
utslag måtte till behörigt kungörande inom häradet expedieras.
Af denna förnyade anledning och då af Konungens befallningshafvandes
omförmälda, vid ansökningen bilagda utslag inhämtades, huruledes deri, efter
meddelade hufvudsakliga yttranden i målet och hvad dermed ägde gemenskap,
slutligen är vordet förordnadt, att samma utslag borde af Göstrings härads
ombud delgifvas kommissionslandtmätaren, åt hvilken vägdelningen blifvit
uppdragen, och hvilken skulle äga att densamma efter stadgade grunderna
verkställa; hvarjemte den underrättelse blifvit meddelad, att den med utslaget
missnöjde finge deröfver anföra besvär hos Kongl. Kammarkollegium inom fyra
månader efter af utslaget bevisligen erhållen del och att erforderliga exemplar
af utslaget skulle öfversändas till kronofogden i orten, för att emot lösen tillställas
de socknar eller enskilde hemmansägare, af hvilka å ena eller andra sidan
voro utförda olika påståenden, som Konungens befallningshafvande pröfvat;
men det likväl, på sätt sökanden åberopat, syntes vara utredt, att de för
vederbörande erforderliga exemplaren af utslaget, hvilka, enligt nyssnämnda
31
föreskrift, skolat till kronofogden öfversändas, ännu icke vid 1841 års slut
kommit honom tillhanda, aflat jag under den 19 nästderpåföljde Mars en ytterligare
skrifvelse, deri jag anmodade Konungens befallningshafvande att icke
allenast uppgifva de omständigheter, hvilka kunde hafva vållat, att verkställigheten
af omförmälda föreskrift, under den sedan utslagets meddelande förflutna
tid af ett och ett halft år, uteblifvit, utan äfven upplysa, huruvida en
sådan verkställighet sedermera följt eller icke; i sammanhang hvarmed och
med hämtadt stöd af Kongl. Kammarkollegii cirkulär den 23 September 1823,
som förmår, dels att, ”då Konungens befallningshafvande utfärdar utslag angående
deltagande i allmänna vägars och broars underhållande, hvilka oftast
röra flera socknar, byars eller hemmans innehafvare, vederbörande kronobetjente
eller den vinnande parten, efter hvarje måls särskilda förhållande, alltid
skola föreläggas att besörja om samma besluts behöriga uppläsande å predikstolarne
i vederbörande församlingar och ett exemplars, i hufvudskrifteller
bestyrkt afskrift, qvarlemnande eller qvarblifvande derstädes, på sätt Kongl.
Kammarkollegii kungörelse den 1 Februari 1808 föreskrifver, dels ock att, i
händelse besvär öfver sådana utslag anföras, bevis öfver ett sådant kungörande
bör bifogas, då Konungens befallningshafvande infordrad förklaring och eget
yttrande insänder,” jag icke kunde undgå att fästa uppmärksamhet derå, att
det sålunda stadgade sätt för kungörande af Konungens befallningshafvandes
meranämnda utslag, så vidt af utslaget inhämtades, icke blifvit iakttaget; om
orsaken hvartill jag derföre jemväl äskade Konungens befallningshafvandes utlåtande;
hvaruppå Landshofdinge-embetet, jemte skrifvelse den 11 Maj, insändt
landssekreterarens utlåtande, deri förmältes, att då ifrågavarande utslag icke blifvit
utfärdadt af Konungens befallningshafvande, enär Herr landshöfdingen å den
tiden var frånvarande, utan vore underskrifvet af Landshöfdinge-embelet, som
utgjordes af landskamereraren och landssekreteraren, hvilken, då emot det ifrågavarande
beslutet icke något blifvit anmärkt, ansvaret för behörig expedition
af utslaget ensam ålåge, den af mig lill Konungens befallningshafvande aflåtna
skrifvelsen blifvit landssekreteraren tillställd, för att de äskade upplysningarne
afgifva; och var i sådan afsigt vidare anfördt, att iakttagande af föreskriften
i utslaget om erforderliga exemplars öfversändande till kronofogden, för att
vederbörande delgifvas, hade uteblifvit, sedan de utslag, som af omförmälda
anledning utskrifvits, blifvit af kommisionärer ifrån Landskansliet uttagna och
vederbörande direkte tillställda; och att, hvad angick anmärkningen dervid, som
skulle föreskriften i Kongl. Kammarkollegii cirkulär den 23 September 1823
hafva blifvit förbisedd, landssekreteraren ansåge denna föreskrift hafva lill sin
32
verkan förfallit genom stadgandet i Kongl. Maj:ts cirkulärbref den 26 April
1827; i följd hvaraf och då P. Petersson i Fallsberg, så vida han styrkt sig
vara till talan i saken berättigad, erkänt, det lian innehade ett exemplar af
utslaget; då häradsombuden borde gifva landtmätaren del af beslutet för behörig
verkställighet; då landtmätaren sedermera var i tillfälle att detsamma
med sockneombuden kommunicera, vid utsättande nytt sammanträde, som alltid
skulle äga rum, och då ombuden, efter om utslaget sålunda vunnen kännedom,
kunde inhämta sina kommitenters yttranden, huruvida besvär deremot
borde anföras eller icke, samt för sådan händelse sjelfve deraf taga afskrifter,
landssekreteraren föreställde sig, det befinnas måtte, att han, såsom expeditionshafvande,
icke kunnat annorlunda, än som skett, tillvägagå.
Vid granskning af hvad sålunda förekommit och då min skrifvelse af den
19 Mars blifvit meddelad Konungens befallningshafvande, i hvilken egenskap
landskamereraren och landssekreteraren gemensamt öfverlemnat det af denne
sistnämnde afgifna utlåtandet, ansåg jag, med förklarande, att den deri gjorda
erinran, huruvida P. Petersson i Fallsberg vore till talan i saken berättigad,
ej förtjente något afseende, hinder icke möta att, i ofvanomförmälda delar
och hvad dermed ägde gemenskap, taga vederbör'andes förfarande under vidare
pröfning.
I anledning af anmärkningen dervid, att det uti Kongl. Kammarkollegii
cirkulär den 23 September 1823 stadgade sätt för expedition och kungörande
af utslag i så beskaffade mål som detta, icke blifvit i Konungens befallningshafvandes
ifrågavarande utslag iakttaget, hade väl landssekreteraren förklarat,
det han ansåge berörde föreskrift hafva till sin verkan förfallit genom stadgandet
i Kongl, cirkulärbrefvet den 26 April 1827. Denna förklaring utmärkte
emedlertid ett uppenbart missförstånd om de särskilda påbudens egenskap
och ändamål. Det sednare eller Kongl, cirkulärbrefvet af år 1827, kungjordt
genom Kongl. Svea Hofrätts Universal den 21 Maj samma år, anginge
egentligen domstolar och exekutionssäten samt innefattande, i sista momentet,
det allmänna stadgande, att allenast ett exemplar af dom eller utslag borde
utskrifvas för parter, som förde gemensam talan, men lemnade icke någon
föreskrift, huruledes besluten skulle vederbörande delgifvas eller kungöras,
hvilket ej heller varit af nöden, då i detta hänseende allmänna lagen tjenade
till efterrättelse. Det förra åter eller Kammarkollegii cirkulär afår 1823 meddelade
speciella föreskrifter, hvilka, gällande blott för vissa mål och nödvändiga
med afseende å dessas särskilda beskaffenhet, hufvudsakligen afsågo sättet
för
33
för beslulens kungörande, hvarvid den vigt fästes, att föreläggandet för vederbörande
i detta hänseende alltid skulle linna rum i sjelfva utslaget. Vid sådant
förhållande och så vida det icke kunde motsägas, att föreställningen, det
en äldre lag borde till sin verkan förfalla genom en yngre, som icke innehölle
något stadgande i ämnet, läge utom rimlighetens gräns, kunde det ej
heller med ringaste fog ifrågasättas, att ju icke cirkuläret af år 1823 i
alla delar fortfore att vara gällande. I följd häraf och enär Konungens befallningshafvandes
ofta nämnda utslag endast lemnade det besked, att erforderliga
exemplar deraf skulle öfversändas till kronofogden, för alt emot lösen tillställas
de socknar eller enskilda hemmansägare, af hvilka å ena eller andra sidan
olika påståenden voro utförda, samt det af landssekreteraren, i dess sednare
utlåtande uppgjorda förslag, huruledes utslaget skulle kunna med vederbörande
kommuniceras, hvarken öfverensstämde med lagligen gifna föreskrifter eller förmådde
undanrödja deras för embetsmyndigheler bindande kraft, borde jag äfven
fortfarande emot icke blott landssekreteraren, utan derjemte landskamereraren,
hvilka hegge, i egenskap af Konungens befallningshafvande, afgjort målet., anmärka
samt derföre till laga åtal anmäla den emot tydligt lagbud begångna
och således ansvariga felaktighet, att utslaget icke meddelat de omständliga
föreskrifter i afseende på dess kungörande, hvilka föriåberopade cirkulär af
år 1823 gåfve vid handen, hvarigenom ifrågavarande väg och brodelnings
verkställighet utan tvifvel redan blifvit och tilläfventyrs än ytterligare blefve
obehörigen fördröjd.
Beträffande derefter den emot landssekreteraren särskildt riktade klagan och
hvad i denna del blifvit af mig anmärkt; så ehuru trovärdigheten af landssekreterarens,
i dess utlåtande öfver första klagoskriften, gjorda uppgift, att
Konungens befallningshafvandes utslag i målet skall varit uppsatt långt förrän
den 6 Juni 1810, då nämnde klagoskrift till mig inkom, i märklig mån förringades
genom flera sedermera inlupna omständigheter, ville jag likväl nu,
likasom tillförne, antaga denna uppgift såsom med verkliga förhållandet enlig
samt inskränkte mig följaktligen till hvad i öfrigt förekommit. Å ena sidan
var af P. Petersson, uti den i Januari månad 1842 ingifna skriften, uppgifvet,
att ett exemplar af Konungens befallningshafvandes under den 30 Juni
1840 meddelade utslag omsider blifvit till honom för Bjälbo församlings räkning
utlemnadt, men att det icke skall varit möjligt förmå landssekreteraren
att expediera de öfriga exemplaren af utslaget, så att del kunnat häradets innevånare
kungöras; hvaremot landssekreteraren, i sednare utlåtandet, föreburit,
Jusc.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren 7844 och 784S. 5
34
att iakttagande af föreskriften i utslaget om erforderliga exemplars öfversändande
till kronofogden, för att vederbörande delgifvas, hade uteblifvit, sedan
de utslag, som af omförmälda anledning utskrifvits, blifvit af kommissionärer
ifrån landskansliet uttagna och vederbörande direkte tillställda. Men genom
detta yttrande Var hvarken klagandens uppgift vederlagd eller anledningen till
landssekreterarens underlåtenhet att iakttaga det i utslaget stadgade expeditionssätt
tillbörligen förklarad. I frågans så beskaffade skick och för att afhjelpa
obestämdheten uti landssekreterarens yttrande samt derigenom bereda en tillförlitlig
grund för att urskilja, huruledes han, såsom expeditionshafvande, tillvägagått,
var det alltså, efter min tanka, landssekreterarens åliggande att uppgifva
och vederbörligen styrka för hvilka i målet delägande parters räkning,
exemplar af utslaget utskrifvits, samt å hvilka tider dessa utskrifna exemplar
af parterna eller deras kommissionärer uttagils. Och då landssekreteraren icke
begagnat det tillfälle, som redan lemnats, att utreda förhållandet härutinnan,
återstod ännu den utväg, såsom i allt fall den lämpligaste, att, genom anställande
talan inför laga domstol, affordra honom en sådan utredning, hvarvid,
der så nödigt pröfvades, klaganden äfven kunde varda hörd; och hvarefter,
enär utredt blifvit, huru långt dröjsmål med de utskrifna exemplarens af utslaget
uttagande å Landskansliet ägt rum efter utslagets datum den 30 Juni
1840, ifrån hvilken dag landssekreteraren borde för sina åtgärder, såsom expeditionshafvande,
ansvara, det ankomme på allmänna åklagarens urskiljning
att för sin del afgöra, örn landssekreterarens förfarande kunde anses rättfärdigadt,
eller i hvad mån laga skäl förefunnos att vidare, såsom tjensteförsummelse,
beifra landssekreterarens erkända förfarande att icke ens ombesörja
verkställighet af den ofullständiga föreskrift, sjelfva utslaget, i afseende å dess
expedition till vederbörande parter, meddelat; ett förfarande, som, detta sednare
fall förutsatt, äfven i sin mån kunde hafva bidragit till obehörigt uppehåll
med delningsförrättningens slutliga fullbordan.
I öfverensstämmelse med sålunda anvisade grunder uppdrog jag, genom
skrifvelse den 16 Juli förrnämnde år 1842, åt advokatfiskaIs-embetet i Kongl.
Götha Hofrätt, att derstädes angående detta mål dels emot landssekreteraren och
landskamereraren gemensamt, i deras egenskap af Konungens befallningshafvande,
dels emot landssekreteraren särskildt, såsom expeditionshafvande, anställa och
utföra den talan, lag och målets beskaffenhet fordrade.
Till följd häraf har detta mål blifvit hos Kongl. Hofrätten anhängigt,
hvarvid, uti afgifvet memorial, advokatfiskals-embetet, som ansett åtalet, så
vidt det afsåge den felakliga föreskriften i Konungens befallningshafvandes ut
-
35
slag, redan vara till fullo utredt, äskat, att landssekreteraren, med afseende u
den del af åtalet, som rörde honom enskildt, måtte, innan slutligt påstående
afgafs, uppgifva och styrka, för hvilka i omförmälda mål delägande
parters räkning exemplar af utslaget utskrifvits, samt å hvilka tider dessa utskrifna
exemplar af parterna eller deras kommissionärer blifvit uttagna.
Uti häröfver afgifyen förklaring har landssekreteraren, under fortsatt yrkande,
att åtalet i dess helhet gälde honom ensam, men ej landskamererare!!,
väsendtligen anfört: alt landssekreteraren öfverlemnade till Kongl. Hofrättens
bedömande, huruvida lian oräLl förfarit, som icke, i enlighet med Kammarkollegii
kungörelse den 1 Februari 1808, låtit utskrifva särskilda exemplar af
ifrågavarande utslag: att han icke kunde erkänna skyldighet hvarken för sig,
att utan lösen utfärda alla dessa utslag, eller för kronobetjeningen, att utan ersättning
deraf besörja afskriften att då flertalet af socknarne inom Göstrings
härad utförde gemensamma påståenden i vägdelningsfrågan, så kunde icke,
emot Kongl, cirkulärbrefvet den 26 April 1827, särskilda exemplar af utslaget
för en hvar af dessa socknar emot lösen utskrifvas: att i allt fall någon annan
förbindelse ej ålåge landssekreteraren i afseende på utslagets expedierande, än
den expeditionstaxan föreskrelve, enär hvarken Kongl. Kammarkollegii sistnämnde
kungörelse eller dess cirkulär af den 23 September 1823 tillkommit på
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, utan endast innefattade en anmodan till Konungens
befallningshafvande, som ägde alt derå fästa det afseende, hvartill omständigheterna
kunde föranleda: alt då de af Konungens befallningshafvandes
ifrågavarande utslag meddelade exemplar, hvardera om aderton ark, allt efter
som de, utan hinder för öfriga ärenders gång, hunno utskrifvas, från Landskansliet
utlöstes, bade stadgandet om deras öfversändande till kronofogden i
och med detsamma förfallit, och någon särskild åtgärd kunde så mycket mindre
åligga landssekreteraren, som häradsombuden, enligt föreskrift, skulle sjelf ve
gifva förrättningsmannen del af utslaget: att landssekreteraren hvarken dittills
hållit eller derefter ämnade låta föra någon särskild anteckning af sådan beskaffenhet,
som advokatfiskals-embetets ofvanberörda yrkande antydde, hvilket
ej heller möjligen kunde af honom fullgöras, då minst femtusende utslagsexemplar
och resolutioner från landskansliet årligen utlösas, och befarade han ingalunda,
att Kongl. Hofrätten kunde godkänna den mening, som skulle han vara
skyldig att anteckna och bevisa, när och till hvilka en sådan mängd expeditioner
blifvit ullemnade: alt när någon part uppträdde med klagan öfver
honom förvägrad expedition eller obehörigt dröjsmål med dess ullemnande,
fråga först kunde uppstå, i hvad fall ansvar borde äga rum, men då något
36
sådant förhållande nu ej inträffat, hade landssekreteraren, i afseende på ifrågavarande
påstående, icke något annat att förklara, än att det icke vore honom
möjligt att meddela de af advokatfiskals-embetet fordrade upplysningar vidare,
än alt, enligt den å inneliggande utslagskonceptet, på sätt vanligt varit, antecknade
signatur, det visade sig, alt sex exemplar deraf blifvit utskrifna,
hvilka alla jemväl blifvit utlösta: att de tvifvel, som framkastats emot landssekreterarens
uppgift, att Konungens befallningshafvandes utslag varit uppsatt
långt före den 6 Juni 1840, saknade all grund, enär landssekreteraren bestämdt
erinrade sig, att utslaget varit i koncept uppsatt åtminstone före slutet af Maj
månad samma år; och har landssekreteraren slutligen anhållit att blifva frikallad
från afgifvande af vidare förklaring, enär lian icke hade något att tillägga
hvad af honom redan blifvit anfördi, och underkastade sig hvad Kongl.
Hofrätten kunde finna blifva en följd af advokalfiskals-embetets afgifvande
slutpåstående.
Af denna förklaring har, på hemställan af advokatfiskals-embetet, P. Pettersson
erhållit del och emot densamma bland annat påmint, att Konungens
befallningshafvandes ifrågavarande utslag, ehuru dateradt den 30 Juni 1840,
icke varit tillgängligt lili utlösen förr, än i September månad år 1841 och då
endast i ett exemplar för Bjälbo församling, å hvars vägnar klagomål öfver
oskäligt dröjsmål med sakens afgörande redan varit förda: att icke någon enda
socken finnes inom Göstrings härad, som icke i ofvanberörda vägdelniugsfråga
åtminstone i någon del fört stridig talan emot de öfriga, hvadan det fall sålunda
varit för hand, då, i sträng öfverensstämmelse med 1827 års Kongl,
bref, ett exemplar af utslaget bort för hvarje socken utfärdas: att Petersson,
oaktadt sorgfälligaste efterspaning, icke kunnat erfara att, utom det för Bjälbo
församling utskrifna exemplar af utslaget, flera än två exemplar deraf för två
enskilda hemmansägare utkommit; och att, på det ej inträffa skulle, att Konungens
befallningshafvandes utslag aldrig vunne laga kraft, Petersson dåmera,
ehuru för enskild del icke intresserad i lrågans fortgång, ombesörjt att utslaget
blifvit, på sätt företedt betyg af notarius publikus i Skenninge rådmannen C.
J. Cnattingius utvisade, under December månad år 1842 och Januari månad
år 1843 i häradets alla kyrkor kungjordt.
Derefter har advokatfiskals-embetet, uti afgifvet memorial, slutligen sig
yttrat och dervid andragit, hvad först vidkom anmärkningen, att i Konungens
befallningshafvandes utslag icke blifvit iakttaget det uti Kongl. Kammarkollegii
cirkulär den 23 September 1823 stadgade sätt för expedition och kungörande
af utslag i mål af det ifrågavarandes beskaffenhet, att som Konungens befallnings
-
37
hafvande icke ägde att egenmäktigt undandraga sig åtlydnad af de Kongl,
kollegiernas, å dragande kall och embetets vägnar, gil na bud och befallningar,
ehvad dessa grundade sig omedelbart på Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter eller
icke, samt dessutöm Kongl. Kammarkollegii kungörelse den 1 Februari 1808
om expedierande och kungörande af Konungens befallningshafvandes utslag i
ekonomi- och politimål i allmänhet vore grundad på Kongl. Maj:ts nådiga
bref af den 5 förutgångne Januari, och Kongl. Kammarkollegii cirkulär af den
23 September 1823 egentligen endast innefattade en erinran, att nyssnämnde
kungörelse måste tjena till efterrättelse i afseende på vissa i cirkuläret närmare
beskrifna så beskaffade mål; och hvad landssekreteraren i afseende på expeditionslösen
anfört, vore af allt för underordnad vigt, för att kunna upphäfva
eller ens inverka på Konungens befallningshafvandes pligt, att ställa sig behörigen
gifna författningar till efterlefnad; alltså och på de af Justitie-ombudsmannen
i öfrigt anförda grunder, samt enär både landskamereraren och
landssekreteraren måste ansvara för innehållet af det utslag, de, i egenskap af
Konungens befallningshafvande, gemensamt utfärdat, påstod advokalfiskalsembetet,
att de, för deras lagstridiga beslut, måtte fällas att, jemlikt 1 kap.
12 § Rättegångsbalken, hvar för sig böla det belopp, Kongl. Hofrätten profvade
rättvist bestämma; och då, beträffande derefter det enskildt emot landssekreteraren,
såsom expeditionshafvande, anmärkta förhållande, att han icke
ens ombesörjt verkställighet af den ofullständiga föreskrift utslaget, i afseende
på dess expedition till vederbörande parter, meddelat, det icke vore tänkbart,
att landssekreteraren med Konungens befallningshafvandes koncept-utslag i sin
hand och den upplysning tillgänglig, att sex exemplar deraf blifvit ntskrifna,
icke skulle kunna bedöma för hvilka parters räkning, utslagsexemplar blifvit
utfärdade, så vida nemligen ett exemplar vore utskrifvet, på sätt utslaget
stadgade, för hvarje socken eller enskild hemmansägare, som i saken fört talan,
stridig mot öfriga parternas, men det ej heller finge antagas, att landssekreteraren
af tredska undandragit sig meddela i berörde hänseende af honom äskade
upplysning, ansåg advokatfiskals-embetet påtagligt, att landssekreteraren icke
låtit utskrifva särskildt exemplar för hvarje socken eller enskild part, som i
målet fört särskild talan; och enär, vid jemförelse af 2 kap. 6 § Utsökningsbalken,
24 kap. 5 § Rättegångsbalken och Kongl. Maj:ts förnyade expedilionstaxa
den 15 Maj 1821, det vore klart, att Konungens befallningshafvandes
oftanämnde utslag, såsom dateradt elen 30 Juni 184-0, samma dag bort vara
i tillräckligt antal exemplar färdigt att lill vederbörande expedieras, men,
utom det alt landssekreteraren icke uttryckligen bestridt P. Peterssons i Falls
-
\
38
berg uppgift, att det för Bjälbo församling utskrifna exemplar icke förr än
efter långt dröjsmål var tillgängligt till utlösen, och alt öfriga exemplaren
ännu i början af Januari månad år 1842 ej blifvit expedierade, det förekom,
att landssekreteraren, såsom anledning dertill, att målet, enligt från landskansliet
utfärdadt diariiutdrag, ännu den 9 Oktober 1840 visade sig ej vara
med slut afhulpet, anfört, att, ehuru utslaget varit färdigt i slutet af Maj
samma år, någon anteckning derom ej behöft i diarium inflyta, enär utslaget
ej blifvit efterfrågadt eller till lösen begärdt, hvilket andragande, sammanställdt
med landssekreterarens sedermera gjorda uppgift, att utslagen utlöstes
allt efter som de hunno utskrifvas, innebure ett erkännande, att de åtminstone
ej den 9 Oktober 1840 varit utskrifna; ty ocb då landssekreteraren såmedelst
vore förvunnen att åtminstone något öfver tfe månader, utan gällande
ursäkt, hafva fördröjt och äfven sedermera till en del aldeles underlåtit
expedierandet af Konungens befallningshafvandes ifrågavarande utslag, yrkade
advokatfiskaIs-embetet, det landssekreteraren, enligt sist åberopade lagrum och
författningar, mätte fällas att derför böta åtta riksdaler sexton skillingar; men
som Petersson dels visat, att Konungens befallningshafvandes utslag då mera
blifvit i häradets alla kyrkor kungjordt, och dels icke fordrat någon kostnadsersättning,
fann advokatfiskals-embetet för sin del vidare påföljd af åtalet ej
kunna äga rum; öfver hvilket slutpåstående landskamererare!!, så vidt det
honom angick, blifvit hörd och aflemnat förklaring af det hufvudsakliga innehåll:
att Kongl. Kammarkollegii kungörelse af den 1 Februari 1808 och
cirkulär af den 23 September 1823 icke uttryckligen skulle stadga, att den
derigenom förordnade föreskrift, angående kungörande och delgifvande af utslag
i frågor om bro- och vägdelning, borde i sjelfva utslaget införas, utan
vore genom det uti berörda cirkulär förekommande alternativa förordnande
att vederbörande kronobetjent eller den vinnande parten, efter hvarje måls
särskilda beskaffenhet, skulle föreläggas att ombesörja kungörandet och delgifvande^
tvärtom antydt, att ett slikt föreläggande kunde, efter expeditionshafvandens
godtfinnande, meddelas antingen uti utslaget eller genom skrifvelse
till vederbörande kronobetjent; hvarföre och då vid sådant förhållande
det tillkommit landssekreteraren, såsom expedilionshafvande, att, närkommunikationssättet
icke blifvit i utslaget föreskrifvet, derom lemna vederbörande
kronobetjent särskildt förständigande, och det icke tillhört landskamererare!!
att vaka deröfver, alt landssekreteraren fullgjorde en sådan sin skyldighet,
landskamrerare!! bestridt allt afseende å advokatfiskals-embetets mol honom framställda
ansvarspåstående.
39
Och har Kongl. Hofrätten, medelst utslag den 9 Juli 1845, sig utlåtit
och funnit det hafva ovilkorligen ålegat landshöfdinge-embelels ledamöter att,
vid uppfattande af utslaget den 30 Juni 1840 rörande en ny vägdelning
inom Göstrings härad, ställa sig till bokstaflig efterrättelse Kongl. Kammarkollegii
kungörelse den 1 Februari 1808 och cirkulär af den 23 September 1823,
hvartill hört, att i sjelfva utslaget blifvit inrymdt, huru med dess kungörande
och delgifvande borde tillgå, derom underrättelse bort för vederbörande
parter genast efter utslagets utfärdande vara tillgänglig, utan att de, såsom
landskamereraren i sin förklaring ifrågasatt och förmenat, kunnat hafva behof
alt afbida något särskildt förständigande derom genom kronobetjeningen, en
tydning den der i alla fall icke uti förevarande mål finge lända landska mereraren
till ursäkt, sedan utslaget, försedt med en mot berörde stadganden
stridig och ofullständig föreskrift, blifvit af honom godkändt och undertecknadt;
och emedan landshöfdinge-embetels ledamöters underlåtenhet och felaktiga
förfarande i berörde hänseende haft till följd, att ifrågavarande vägdelnings
verkställighet under en längre tid blifvit obehörigen fördröjd; pröfvade
Kongl. Hofrätten, med bifall lill advokatfiskals-embetets framställda påstående
och i förmågo af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist döma merbemälde ledamöter,
landssekreteraren och landskamererare!!, att, för hvad de sålunda
emot deras embetspligt brutit, hvar för sig böta tretiotre riksdaler sexton
skillingar; hvarjemte och enär det dessutom, på sätt advokatfiskals-embetet
utredt, läge landssekreteraren till last, att han, hvilken det tillhört att expediera
ifrågavarande utslag, utan gällande ursäkt sådant fördröjt och till en del
aldeles underlåtit, Kongl. Hofrätten, jemlikt Kongl. Maj:t.s förnyade expeditionstaxa
den 15 Maj 1821, jemförd med 24 kap. 5 § Rättegångsbalken, fällde
bemälde landssekreterare att, för försummelse härutinnan, plikta tjugufem
daler med åtta riksdaler sexton skillingar.
De hos Kongl. Maj:t å svarandernes sida i underdånighet anförda besvär
öfver ofvanberörda utslag äro ännu på nådig pröfning beroende.
Uti en till mig ingifven skrift hade postinspektoren i Lindesberg Cail
Erik Jerling, på grund af teaterföreståndaren J. H. Halls skriftligen lemnade
uppdrag och öfverlåtelse af hans rätt, anmält och med företedda handlingar
sökt visa, huruledes borgmästaren i Lindesberg Salomon Rubin, sorn
på Magistratens vägnar den 14 December 1839 låtit hemsöka Hall med kraf,
i afseende på erläggande af bevillning med flera afgifter för åtskilliga i staden
40
gifna teater-representationer, nästderpåföljde dag eller den 15 December, enligt
borgmästarens utbänrligade qvitto, af Hall uppburit, för fern stycken
uppförda representationer, stadgade afgifter till ett belopp af tjuguen R:dr
32 sk., men likväl icke blott underlåtit att dessa afgifter, hvilka lill en del
utgjorde bevillningsmedel, i behörig ordning leverera och för desamma visa
redo, helst de alldeles saknades uti de af borgmästaren öfver samma års kronouppbörd
afgifna räkningar, utan äfven sedermera, i anledning af Konungens
befallningshafvandes i länet derom gjorda förfrågan, å Magistratens vägnar,
den 30 Oktober 1840 skriftligen inberättat, att under loppet af näslföregångna
året några skådespel i Lindesberg icke blifvit uppförda, för hvilka bevillning
och afgift till -Kongl, teaterns pensionskassa bort erläggas; i sammanhang hvarmed
Jerling uppgifvit, att, efter hvad i orten vore kändt, en mängd representationer
mångfalldiga år i Lindesberg ägt rum af sådana personer, som i
bevillningsförordningen, till särskild bevillnings erläggande uppräknas, och
bland hvilka Jerling äfven namngifvit åtskilliga, men att ingen visste, hvart
.P. o ö 7 ^ o 7
bevillning och afgift lill teaterns pensionskassa tagit vägen, ehuru otvifvelaktigt
syntes, att den måste vara till någon erlagd, så vida bevillningsförordningens
föreskrifter blifvit iakttagna. Anhållande Jerling för öfrigt, att öfver
hans sålunda förda talan, hvilken icke anginge Magistratens öfrige ledamöter,
borgmästaren Rubins förklaring måtte varda infordrad och Jerling derefter
delgifven, för att densamma med påminnelser bemöta och sin talan närmare
bestämma.
Sedan ej mindre borgmästaren Rubin, än Magistratens öfrige ledamöter,
i anledning af Jerlings berörde skrift, inkommit med infordrade utlåtanden,
blef den förstnämndes till Jerling, enligt dennes begäran, utlemnadt och af
honom bemött med skriftliga påminnelser, dervid han ytterligare angifvit
borgmästaren att hafva, under flera år sedan han tillträdt sitt embete, pä förr
omförmälda sätt undanhållit både bevillningsmedel och Kongl, teaterns pensionskassa
tillkommande afgifter; i afseende hvarå Jerling med bifogande af handlingar
sökt ådagalägga, att borgmästaren år 1833 utfärdat utmätningsordres
till betäckande af afgifter för de representationer, teaterföreståndaren Mellblom
då i Lindesberg uppfört, men icke destomindre underlåtit att i kronoräkenskaperna
för samma år redovisa en dylik afgift och derjemte hos Konungens
befallningshafvande i länet den 20 Maj 1836 skriftligen anmält,
det några representationer år 1833 icke blifvit i staden gifna: att, ehuru
derstädes likaledes år 1838 flera representationer ägt rum, för hvilka afgifter
-
41
lill Kongl. Maj:t och kronan samt teaterns pensionskassa hort erläggas, sådane
afgifter icke blifvit i årets kronoräkenskaper upptagna och redovisade,
eller till Konungens befallningshafvande särskildt insända, hos hvilken embetsmyndighet
borgmästaren i stället tillkännagifva, såsom skrifvelse derom
af den 31 Januari 1839 utvisade, det några representationer år 1838 icke
blifvit uppförda; och slutligen, att, efter hvad dessutom i hela orten vore
allmänt kändt, allt ifrån år 1828 till och med år 1838, nästan hvarje år
skådespel af flera slag blifvit i Lindesberg uppförda utaf åtskilliga till namn
äfven uppgifna personer; men att för dessa år, med undantag af året 1831,
inga afgifter för sådana representationer lill teaterns pensionskassa influtit,
hvilka afgifter, äfvensom de deraf Kongl. Maj:t och kronan tillkommande
bevillningsmedel, borgmästaren således förmentes hafva obehörigen sig
tillegnat.
Uti de, öfver Jerlings sålunda gjorde angifvelse!-, å särskilda tider inkomna
utlåtanden, hade borgmästaren Rubin, med förmälan, att nämnde
angifvelser icke anginge Magistratens öfrige ledamöter, utan borgmästaren
ensam, anfört, beträffande uppgiften i afseende å tealerföreståndaren Hall,
att enär de år, skådespel eller mekaniska konster i Lindesberg förevisades,
hvilket ganska sällan inträffade, sådant vanligen skedde vid någon af
de årliga marknaderna i Februari eller Augusti månad, skulle den ovanliga
tid, Hall år 1839 vistades i staden, af försummad anteckning derom, hafva
föranledt till ett misstag och förflyttat hans representationer lill 1840 års
vintermarknad, ända till dess Jerlings första angifvelseskrift upplyste borgmästaren
om rälta förhållandet, då äfven t vänne andra representationer funnits
uteglömda; hvilket borgmästaren erkände kunna, såsom en försummelse,
läggas honom till last, men trodde ej rimligen böra anses uppsåtligt eller
tillskrifvas egennytta. Med redovisningen af de för sådana tillfällen inflytande
afgifter hade sålunda förfarits, att dessa medel icke ingått i kronoräkenskaperna,
utan alltid blifvit till Konungens befallningshafvande i länet
öfversända, på sätt äfven nu med de ifrågavarande iakttagits, enligt Magistratens
till Konungens befallningshafvande under den 12 Januari 1841 aflåtna
skrifvelse, med åtföljande '”räkning öfver teaterafgifter för uppförda representationer
i Lindesberg åren 1839 och 1840,” nemligen år 1839 för sju
representationer, bevillning och teaterkasseafgift, tretio R:dr 16 sk. och
år 1840 för tvänne representationer åtta R:dr 16 sk., tillsammans tretionio
R:dr banko. Vidkommande dernäst förhållandet med de år 1833 teater
Just.
-Ombudsma.ns
42
föreståndaren Mellblom affordrade afgifter, lill hvilkas betäckande utmätning
blifvit förordnad, skulle borgmästaren, som i egenskap af riksdagsman bivistade
1834 och 1835 årens riksmöte, hvilket börjades i Januari månad
1834, innan den tid, räkenskaperna för teatermedlen vanligen redovisades,
således icke hafva ägt tillfälle att kontrollera, huruvida bref till Konungens
befallningshafvande ingått, som upplyste om representationer varit hållna,
och sedermera, då skrifvelse härom från Magistralen den 20 Maj 1836
expedierades, icke erinrat sig Mellbloms vistande i Lindesberg år 1833, samt
följaktligen ej heller efterhört, hvad åtgärd blifvit vidtagen med dennes under
qvarstad satta teaterdekorationer, men först år 1837, efter ett tillfälligt
besök i auktionskammarens förvaringsrum, fått anledning att utfärda kungörelse
om deras försäljning å offentlig auktion, hvilken ock den 30 Januari
samma år förrättades af rådmannen Fröberg, som äfven hade bort emottaga
auklionsmedlen. Omsider och sedan borgmästaren, vid erhållen kommunikation
af Jerlings sednare skrift, under den 14 Juni 1842 affordrade Fröberg
dittills uteblifven redovisning för auklionsförrättningen, hade Fröberg
den 16 derpåföljde Augusti skriftligen anmält, att vaktmästaren Schöldberg
väl inställt sig för att betala de af honom å auktionen inropade dekorationerna,
men att Floberg af uppgifven anledning icke ville befatta sig med någon
liqvid för nämnde auktion, utan finge Schöldberg lemna auktionsmedlen
till den, som vederborde. Erkännande borgmästaren äfven i afseende å
detta fall, att honom kunde till last läggas, det han dels tillåtit Mellblom
skådespels uppförande innan afgiften derför blifvit erlagd, dels åsidosatt att
påskynda redovisning för auktionsmedlen, hvilket dock, efter borgmästarens
förmenande, icke kunde anses såsom en förskingring. Hvad åter anginge
Jerlings uppgift om de flera, under loppet af åren 1828 till och med 1838,
nästan hvarje år i Lindesberg uppförda skådespel, för hvilka ingen bevillning
och afgift till teaterns pensionskassa blifvit redovisade, ville borgmästaren
icke bestrida, alt ju icke alla de af Jerling uppgifna personer tid efter
annan besökt staden och äfven dels med och dels utan att kungöra derom,
roat mindre sällskapskretsar med sina föreställningar eller så kallade
aftonunderhållningar, hvarvid hela inkomsten knappast varit tillräcklig att
betala afgiflerna till kronan och förutnämnda pensionskassa, och hvaraf
följden understundom' blifvit ytterligare bidrag af allmänna välgörenheten,
för att icke fortfarande belastas med underhåll åt dessa för kommunen främmande
och likgiltiga personer; men om än borgmästarens förfarande att,
vid sådana tillfällen, underlåta de stadgade afgiflernas uttagande, icke kunde
43
i juridiskt hänseende försvaras, trodde han likväl, att det ej skulle anses
så fördömligt, som Jerling velat antyda. Förmälande borgmästaren slutligen,
att han framdeles icke skulle blottställa sig för anmärkningar rörande ifrågavarande
afgifler, då han med år 1843 förändrat det hittills brukliga uppbördssättet
och öfverlemnat till kronouppbördsmannen att dessa medel i
kronans öfriga räkenskaper upptaga och redovisa.
Vid öfvervägande af hvad sålunda å ömse sidor anfördt blifvit, och
ehuru, på sätt de af postinspektoren Jerling företedda handlingar utvisade,
kronouppbörden i lindesbergs stad ombesörjdes och redovisades af Magistraten
derstädes, å hvars vägnar borgmästaren ocb en af ledamöterna undertecknat
de deröfver, enligt uppbördsförfattningarnes föreskrift, afgifna räkningar,
ansåg jag likväl de i detta mål anmälda förhållanden, sådana de blifvit
uppgifna och erkända, icke röra Magistraten gemensamt, utan blott dess
ordförande, borgmästaren Rubin, hvilken jemväl åtagit sig ensam ansvarigheten
för desamma; såsom följd hvaraf och då borgmästarens afgifna förklaringar
fastmindre rättfärdigade honom och hans förfarande, som han tvertom
sjelf erkänt, att han, i afseende å de ifrågaställa bevillnings- och andra
till intägt föreskrifna medel, låtit komma sig till last, i vissa fall, försummelse
att för ti vlika medel redovisa och, vid andra tillfällen, åsidosättande
i/ ' '
helt och hållet af sin pligt att desamma utfordra, jag äfven fann mig föranlåten
att ställa borgmästaren under laga åtal för b vad han i ofvanomförmälda
delar funnes hafva, i strid mot sina åligganden, handlat eller åsidosatt.
Och som detta borgmästarens förfarande egentligen rörde befattningen
med kronans uppbörd och annan inrättning tillkommande medel, de der
skola, jemte kronouppbörden, emottagas och redovisas, öfverlemnade jag,
likmätigt. 5 och 13 §§ af Kongl. Kammarrättens instruktion den 15 Oktober
1831, till advokatfiskals-embetet derstädes att ett sådant åtal i laga ordning
utföra; hvarvid borde anmärkas: l;o att, ehuru Rikets Ständers bevillningsförordning
af år 1835 och, i likhet dermed , deras författningar i samma
ämne af åren 1824 och 1830 stadgade för Teaterdirektörer och andra personer,
hvilka med tillstånd gifva representationer af mekaniska konster m. m.
eller visa främmande djur m. m., en viss bevillningsafgift för hvarje representation,
hvilken afgift, innan dessa personer från orten afreste eller pass
den meddelades, skulle vara erlagd och qvitto derå kunna företes å den
ort, dit de sig begåfvo, samt genom särskild författning, för dylika representationer,
en ytterligare afgift lill Kongl, teaterns pensionskassa blifvit
påbjuden, uti ofvanberörde stad det förhållande icke dessmindre ägt rum,
u
att, vid åtskilliga tillfällen under loppet af åren 1828 till och med 1838,
sådana personer gifvit representationer eller så kallade aftonunderhållningar,
hvartill inträde emot betalning leinnats, utan att någondera af nyssnämnda
afgifter synts vara utfordrade, erlagde eller redovisade; hvilket förhållande,
om än icke kunde i bevis ledas, att, såsom angifvaren velat antyda, de
stadgade afgifterna vid omförmälda tillfällen verkligen utgått, men blifvit
olofligen undandragna, åtminstone, efter borgmästarens eget erkännande, att
hafva tillåtit sådana representationer utan afgifternas gäldande, ådagalade en
lika egenmäktig, som obehörig och derföre ansvarig eftergift af kronans och
annan inrättnings tillständiga rätt; 2:o att borgmästaren, som år 1833, i
egenskap af utmätningsförrättare, förordnat qvarstad å teaterföreståndaren
Mellbloms tillhörigbeter, för att dermed gäldas måtte de afgifter, Mellblom
för de af honom då gifna representationer ålegat att utgöra, icke förr än år
1837 fogat anstalt om det i qvarstad satta godsets försäljning å offentlig
auktion, ej heller sedermera förr än i Juni månad år 1842 affordrat vederbörande
redogörelse för samma auktion, och under tiden år 1836 hos Konungens
befallningshafvande i länet anmält, alt någon teaterrepresentation
år 1833 icke blifvit i Lindesberg gifven, hvarigenom borgmästaren låtit
komma sig till last icke blott en sanningslös och missledande uppgift, utan
äfven en mångårig försummelse, med den påföljd, alt allmänna medel under
tiden icke kunnat redovisas och levereras; samt 3:o alt borgmästaren dels
den 15 December 1839, enligt qvitto af teaterföreståndaren Hall, emottagit
de stadgade och honom afFordrade afgifter för flera då gifna representationer,
dels, efter hvad borgmästaren äfven erkänt, samma år uppburit dylika, för
tvänne andra representationer erlagda afgifter, men icke dessmindre den 30
Oktober 1840 till Konungens befallningshafvande inberättat, att, under nästföregångna
årets lopp, några skådespel icke blifvit i Lindesberg uppförda,
för hvilka bevillning och afgift lill Kongl, teaterns pensionskassa bort utgå;
en uppgift, som likväl, efter erhållen del af Jerlings första anklagelseskrift,
borgmästaren återkallat och, under den 12 Januari 1841 till Konungens
befallningshafvande, med anmälan om förra uppgiftens oriktighet, insändt
sådana medel, influtna år 1839, jemte påföljda året 1840, till det
belopp, hvartill de, enligt bifogad räkning, uppgingo; hvilket förfarande,
det borgmästaren sökt förklara sålunda, att han, i anseende till den ovanliga
tid på året, då ifrågavarande afgifter för år 1839 influtit, af glömska
och misstag ansett dem tillhöra 1840 års uppbörd, ändock destoheldre påkallade
beifran och ansvarighet, som, oansedt härutinnan en brottslig afsigt
45
icke bevisligen kunde borgmästaren tillvitas, det i allt fall uppenbarade en
grof vårdslöshet samt frånvaro af all ordning och reda i hvad till uppbördsverket
hörde. För öfrigt och beträffande det af borgmästaren begagnade
sätt att för meranämnde afgifter redogöra; så enär, enligt hvad förut var
sagdt, desamma dels tillhörde bevillningen och dels borde jemte denna uppbäras
och redovisas, vore det äfven anmärkningsvärdt, att borgmästaren, i
strid mot de tid efter annan utfärdade bevillningsförordningar och deri till
efterlefnad åberopade instruktioner och förordnanden rörande räkenskaperna
öfver kronouppbörden och redovisningen derför, uteslutit alla medel af
förut omförmälda beskaffenhet utur de öfver uppbörden afgifna räkningar
samt vid andra tider och tillfällen, än för dessas afgifvande stadgades,
upprättat och aflemnat särskild redogörelse för sådana medel; hvilket förfaringssätt
var icke allenast förbudet, utan äfven med ansvar belagdt. Allt
detta meddelades advokatfiskals-embelet genom min den 20 Mars 1843 aflåtna
skrifvelse, med uppdrag alt, vid åtalets utförande enligt sålunda angifna
grunder, jemväl iakttaga Kongl. Majrls och kronans samt Kongl, tea
terns
pensionskassas af målet beroende rätt.
Då advokatfiskals-embetet inför Kongl. Kammarrätten anställt en sådan
talan, har borgmästaren Rubin uti afgifven förklaring hufvudsakligen åberopat
hvad han förut i målet anfört, med tillägg endast, hvad angick den anmärkta
uraktlåtenheten att af åtskilliga personer, som i Lindesberg uppfört
mekaniska konster och aftonunderhållningar, fordra bevillning och teaterafgift,
att bevillningsförordningen icke uttryckligen bemyndigade Magistraten
att på förhand utfordra sådane afgifter, utan endast lemnade Magistraten
öppet, att genom nekadt pass sätta skådespelaren i nödvändighet alt desamma
betala, samt att, enär, i afseende å sättet för redovisningen af omförmälde
represenlationsafgifter, dermed, under borgmästarns företrädares
tjenstetid, skall förfarits på enahanda sätt, utan att någon anmärkning dervid
blifvit gjord, borgmästaren förmodat någon annan ordning för denna
redovisning icke vara föreskrifven.
Uti afgifvet slutpåstående har ad vokatfiskals-embetet derefter, med åberopadt
stöd af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken samt Kongl, brefven den 10
December 1756 och den 12 November 1761, yrkat, det borgmästaren Rubin
för sina ifrågavarande tjenstefel måtte dömas förlustig tjenst och lön
på sex månader; hvarjemte och enär upplyst och medgifvet vore, alt alltifrån
och med år 1828 till och med år 1838 nästan hvarje år skådespel af
flera slag, hvartill inträde emot betalning lemnats, varit i Lindesberg upp
-
46
förda, men bevillning till Kongl. Majit och kronan och afgift till Kongl,
teaterns pensionskassa för skådespels uppförande der i staden endast för
några af dessa år blifvit redovisad, hvaraf uppenbart vore, att Kongl. Majit
och kronan samt Kongl, teaterns pensionskassa blifvit lidande, ehuru beloppet
af deras förlust icke kunde uppgifvas eller numera med visshet utredas,
advokatfiskals-embelet tillika påstått, det borgmästaren Piubin mätte
förpligias att till Kongl. Majit och kronan samt nämnde kassa utgifva skälig
ersättning; öfver hvilket påstående borgmästaren Rubin blifvit hörd och
med ytterligare förklaring i målet inkommit; hvaruppå Kongl. Kammarrätten,
genom utslag den 31 December 1845, sig utlåtit, att som borgmästaren
Rubin, uti sina förklaringar i målet, dels förmält sig icke kunna
bestrida, det borgmästaren under loppet af åren 1828 till och med 1838
tillåtit teaterdirektörer och andra personer, hvilka, jemlikt de under nämnda
tid gällande särskilda bevillningsförordningar, bort för de utaf dem
med behörigt tillstånd gifna representationer af mekaniska konster eller förevisningar
af främmande djur m. m. utgöra stadgad bevillning, förutom
den genom särskild författning påbudua afgift till Kongl, teaterns pensionskassa,
att uti staden Lindesberg uppföra skådespel eller gifva så kallade
sceniska aftonunderhållningar, hvartill inträde emot betalning lemnats, utan
att de sålunda stadgade afgifterna blifvit dem affordrade eller redovisade,
dels ock vidgått, icke allenast att borgmästaren, som år 1833 förordnat om
qvarstad å teaterföreståndaren Mellbloms åtskilliga tillhörigheter för gäldande
af de afgifter, Mellblom för då gifna teatraliska föreställningar skolat
utgöra, icke förr än år 1837 vidtagit anstald om det i mät tagna godsets
försäljning å offentlig auktion och sedermera icke förr än år 1842 och således
efter det förhållandet emot honom blifvit hos Justitie-ombudsmannen
anmärkt, affordrat vederbörande redogörelse för auktionsbeloppet, samt under
tiden, år 1836, hos Konungens befallningshafvande i länet anmält, att
några teater-representationer ar 1833 icke i Lindesberg skola ägt rum,
utan ock att borgmästaren af tealerföreståndaren Hall den 15 December
1839, på sätt ett handlingarne i målet bilagdt qvitto utvisade, emottagit
afgifter för fem då redan gifna representationer med tillsammans 21 R:dr
32 sk. banko och samma år jemväl uppburit dylika afgifter för tvänne andra
representationer med 8 R:dr 32 sk., eller tillsammans 30 R:dr 16 sk.,
men, det oaktadt, den 30 Oktober 1840 hos Konungens befallningshafvande
i länet tillkännagifvit, att, under nästförutgångna året, några skådespel,
hvarför dylika afgifter bort utgöras, icke i Lindesberg blifvit uppförda,
47
samt att borgmästaren, i strid med gällande författningar, intill år 1843
uteslutit alla ofvannämnda representationsafgifter utur den öfver uppbörden
årligen afgifna räkenskapen och i annan ordning deröfver upprättat och af*
gifvit särkild redogörelse; alltså och emedan borgmästaren sålunda till last
folie, att han i embetets utöfning till Konungens befallningshafvande lemna!
sanningslösa och missledande uppgifter angående oftanämnda represen tationsafgifter
samt, genom mångårig försummelse att sådane afgifter utfordra, vållat
uppskof och hinder i redovisningen af allmänna medel, äfvensom alt
han felat emot de föreskrifter angående sättet för uppbördens redovisning,
som i gällande författningar voro meddelade; pröfvade, i förmågo af 1 kap.
12 § Rättegångsbalken, jemförd med Kongl, brefven den 10 December 1756
och den 12 November 1761, Kongl. Kammarrätten rättvist, det skulle
borgmästaren Rubin, för uppenbar grof vårdslöshet och opålitlighet i embetets
utöfning, under sex månaders tid vara förlustig sin i staden Lindesberg
innehafvande borgmästaretjenst med åtföljande lönförmåner; och för*
pligtades borgmästaren att, för hvad genom berörde hans försummelse i tjenstelös
utöfning Kongl. Maj:t och kronan samt Kongl, teaterns pensionsinrättning
frångått, vara ansvarig; i afseende hvarå, enär beloppet icke kunnat af
advokatfiskals-embetet närmare uppgifvas eller med visshet bestämmas, samt
då de för år 1839 till borgmästaren erlagda representations-afgifter under
rättegången blifvit, i sammanhang med dylika afgifter för år 1840, redovisade,
borgmästaren skulle ersätta hvad utaf belöpande afgifter för de af teaterföreslåndaren
Mellblom år 1833 i Lindesberg gifna representalioner till
Kongl. Majit och kronan samt Kongl, teaterns pensionsinrättning ännu kunde
vara oguldet, likasom de för en utaf C. J. Blank, enligt hans vid hand*
Hogarne i målet bilagde affisch, den 5 April 1838 i nämnde stad gifven så
kallad scenisk aftonunderhållning bestämda enahanda afgifter.
Uti detta Kongl. Kammarrättens utslag har hos Kongl. Maj:t, genom
underdåniga besvär, borgmästaren Rubin sökt ändring, eller ock alt af gunst
och nåd varda, ifrån det honom ådömda ansvar befriad. Beroende målet
ännu på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. *)
#) Detta mål är numera afgjordt. Sedan Konungens Högsta Domstol, på sätt dess
protokoll för den 21 Oktober upplyser, vid målets föredragning i närvaro af Herrar
Justitieråden Themptander, Stråle, Bredberg, Backman, Grefve Snoilsky, Grefve
G. A. Sparre och Schmidt, funnit klaganden icke hafva anfört skäl, föranledande
till ändring i Kammarrättens utslag, och ansett ej heller anledning förekomma
att nåd för klaganden i Underdånighet tillstyrka, har Kongl. Majit,Refter föregången
48
Hos mig hade förre kryddkramhandlare!! F. A. Döling skriftligen klagat
deröfver, att, sedan Öfverståthållare-embetet för polisärenden upptagit ett af
förre kryddkramhandlaren Erik Levander emot Döling anmäldt mål, Herr
polismästaren B. C. Bergman, som handlagt detta mål, uppå Levanders yrkande
förklarat Döling skyldig att träda i häkte, ehuru målet icke skall varit
af den beskaffenhet, att Dölings häktande lagligen kunnat äga rum; öfver
hvilken klagan Hr polismästaren, efter deraf erhållen del, inkommit
med utlåtande, hvaremot Döling, enligt sin begäran fått afgifva skriftliga påminnelser
och dervid ytterligare fullföljt sin klagan, som derefter förblifvit
hvilande i afbidan på utgången af det lill Stockholms Kämnersrätt förvista
målet.
Af liandlingarne inhämtades, huruledes hos Öfverståthållare-embetet
för polisärenden den 27 Mars 1843 förre handlanden Levander, under uppgift,
att Döling icke kunde i godo förmås att återlemna en af honom den
22 December 1842 emottagen skuldsedel å 1232 R:dr 35 sk. 7 rst. riksgäldssedlar
eller uppfylla sitt löfte enligt hans utgifna förbindelse af samma
dag, anhållit om kallelse å Döling, uti påstående, det honom måtte åläggas
genast till Levander antingen återställa ofvannämnda skuldsedel eller fullgöra
sin utgifna förbindelse samt betala ränta, jemte ersättning för rättegångskostnaden
och för den skada, han genom sin uraktlåtenhet förorsakat. I anledning
häraf kallad, inställde sig Döling nästpåföljde dagen den 28 Mars,
då Levander företedde den åberopade, af Döling den 22 December 1842 utgifna
handlingen, innehållande, ”att Döling emottagit en revers af C. W.
Åvall å 1232 R:dr 35 sk. 7 rst. riksgäldssedel- och forbonde sig att derför
lemna valuta inom trenne dagar i 270 buteljer likör, dem han skulle kontant
försälja efter 1 R;dr 12 sk. riksgäldssedel’ buteljen, och hvilket skulle
vara fullgjordt om en månad derefter och 50 buteljer deraf till då instundande
Trettondedag jul;” förklarande Döling, som erkände sin förbindelse,
att han till annan person lemnat den deri omnämnda revers. Sedan ytterligare
förhör i målet den 31 Mars samt den 1 och 5 April för sig gått,
derunder Döling, jemte anförande af de omständigheter, som skola vållat
hinder emot fullgörande af hans förbindelse, invändt, att målet icke tillhörde
underdånig
anmälan af klagandens nådansökning, genom utslag den 12 November,
jemte utlåtande öfver anförda besvären i likhet med Högsta Domstolens beslut,
förklarat Sig ej finna anledning att klaganden den sökta nåden förunna.
Tillägg under tryckningen.
49
hörde Öfverståthållare-embetets handläggning, utan borde upptagas vid domstol,
hvarest Döling, som icke på bedrägligt sätt förskaffat sig denna kommission,
skulle vara beredd att derför visa redo, men Levander deremot,
enär redovisningen uteblifvit, och Dölings mening påtagligen vore att genom
bedrägeri och svek, i likhet med hvad han förut gjort sig känd, förnärma
Levanders rätt, yrkat Dölings inmanande i häkte, intill dess han rätt för sig
gjort; förklarade Öfverståthållare-embetet, genom beslut sistnämnde dag, med
kännedom deraf, att Döling ofta varit tilltalad för bedrägligt förhållande i
handel och vandel samt derför äfven vid särskilda tillfällen blifvit häktad,
Döling skyldig att genast träda i allmänt häkte; hvarefter Öfverståthållareembetet
den 7 och 8 April fortsatte förhören och slutligen den 10 i samma
månad, då Levander, lill säkerhet för hvars fordringsanspråk Döling erbjudit
andra hos honom vid häktandet anhållna skuldsedlar, ansett dessa icke
innefatta den säkerhet, att Levander kunde bestämma sig för nedläggande
af sin talan, hänvisade målet tili fullföljd vid Stockholms Kämnersrätt, med
tillägg, att Döling borde i häkte afbida ransakning. När målet sedermera
den 27 i sistberörde månad hos Kämnersrätten förekom, dervid Levander
fullföljde sitt hos Öfverståthållare-embetet anmälda påstående om Dölings
förpligtande att fullgöra hvad han, genom sin ifrågavarande förbindelse, sig
åtagit, och Döling, jemte svaromål i hufvudsaken, yrkade, att han, som förmente
sig icke hafva på något brottsligt sätt förfarit, mätte fran häktet lösgifvas,
meddelade Kämnersrätten, sorn icke fann den emot Döling väckta
talan så beskaffad, att han i och för detta mål borde i häkte hållas, förordnande
derom, att han genast komme att till Öfverståthållare-embetet öfverlemnas,
för att, i fall annat hinder icke mötte, ställas på fri fot. Under
fortsatt handläggning af målet den 11 derpåföljde Maj, då parterna ti 11-  städeskommo och, i anledning af Rättens uppmaning till dem att med hvarannan
söka i godo bilägga saken, Levander yttrade, att, i händelse Döling,
såsom han uppgifvit, i Öfverståthållare-embetet nedsatt tvänne skuldsedlar
af andra personer, den ena å 200 R:dr R:gs och den andra å 83 R:dr 16
sk. banko, samt medgåfve, att Levander finge emottaga dessa skuldförbindelser,
hvartill Döling äfven förmälte sig villig, Levander, som derigenom
ansåge sig godtgjord för sin fordran hos Döling, ville nedlägga all vidare
talan emot honom samt emedlertid begärde, att målets ytterligare företagande
måtte tills vidare bero på Levanders anmälan, beslöt Kämnersrätten, alt
vidare åtgärd med målet skulle hvila, intill dess begäran om dess fortsättande
Just.-Ombudsman. Emb.~Berätt. för åren i844 och 184$. *7
50
framställdes, dock att sådant borde ske inom samma års slut, emedan i annat
fall målet komme att ur Rättens diarier bortregistreras. Eller skedd
anmälan örn målets fortsättning, voro parterne åter tillstädes den 23 December,
af hvilka Levander, under förmälan, att den ena af de skuldsedlar,
han af Döling fått emottaga, skulle befinnas utan allt värde, enär dess utgifvare
vore omyndig, derföre yrkade, att Döling måtte åläggas alt sjelf indrifva
den förskrifna summan eller af egna medel gälda densamma samt
dessutom godtgöra Levanders besvär och kostnader; hvaremot Döling bestridde
ersättningsanspråket, men yttrade sig beredvillig att betalning för
den omförmälda skuldsedeln utsöka. Och sedan Levander, på fråga, bestämdt
förklarat sig i öfrigt icke hafva något ersättnings- eller ansvarspåstående
att emot Döling framställa, stadnade Kämnersrätlen uti det för parterna
äfven afsagda beslut, att, med afseende å Levanders sistberörda förklarande
och då brottmålsansvar, enligt lag, icke heller kunde äga rum
för Dölings underlåtenhet att inom bestämd tid fullgöra den af honom uthändigade
förbindelsen, Rätten, jemte det Döling ifrån allt ansvar i målet
frikändes, funne sig icke kunna med den af Levander väckta ersättningstalan,
i den ordning målet til! domstolen inkommit, taga vidare befattning,
utan ägde Levander att derom efter stämning utföra, orri lian trodde sig
dertill befogad.
Herr polismästaren Bergman hade uti sitt utlåtande öfver klagoskriften,
i anledning af Dölings uppgift, att han skall för brottsligt förfarande varit
oantastad ända till dess han af t. f. polismästaren Hultberg blifvit, likasom
nu, på förment olagligt sätt i häkte inmanad, åberopat och ådagalagt, huruledes
Döling tillförne, uppå särskilda personers ansökningar, varit Lill Öfverståthållare-embetet
inkallad, för att lemna redovisning för emottagna skuldebref
å större och mindre summor, först år 1830 och sedermera år 1838 vid
tvänne tillfällen, det sednare med den påföljd, att han arresterades, vidare
år 1839, år 1840 tvänne gånger och slutligen år 1841, af hvilka ansökningsmål
Irenne till domstols åtgärd remitterades, ett Jemnades beroende på
sökanden sjelf att sin talan vid domstol utföra och tvänne fö r föl lo genom
parterna emellan träffad förlikning; äfvensom att Döling är vorden sakfälld
och dömd, dels genom Kongl. Majlis utslag den 10 April 1839, för det han
sökt utprångla och beläna tvänne med falsk borgen försedda reverser, att
böta 3000 R:dr banko, elier i brist deraf undergå tjugoåtta dagars fängelse
vid vatten och bröd, hvilken bestraffning han jemväl kort derpå utstått,
dels genom Stockholms Kämnersrätts lagakraftvunna utslag den 2 Februari
51
1842, att, för oredligt förfarande såsom ombudsman, böta 1000 R:dr eller,
vid bristande tillgång, straffas med tjuguåtlä dagars fängelse vid vatten oell
bröd; hvarförutan, i afseende å bans lelnadsföt hållanden för öfrigt kunde
tilläggas, alt lian skulle hafva fyra särskilda gånger lill sina borgenärer afslåll
sin egendom och, enligt vedei börandes bevis, vore år 1842 taxerad
för borgerlig rörelse till 20 R:dr, men att detta belopp och de öfriga honom
påförda ulskylder till Kongl. Maj:t och Kronan blifvit, på grund af fattigdom,
ur räkenskaperna afskrifna. Anförande Hr polismästaren vidare,
att i 2 § af Kongl, förordningen den 29 Juni 1833, huru med försvarslösa
personer förhållas bör, benämndes en person, hvilken på förenämnda sätt
är vorden tilltalad, dömd och med högsta kroppsplikt afstraffad, för vanartad,
en benämning, som torde för Döling vara den lindrigaste, när han,
efter hvad allmänt kändt vore, större delen af sin lefnad hämtat sin bergning
af det han bedrägligen kunnat åtkomma. I afseende å så beskaffade
personer tillkomme det Konungens befallningshafvande och polismyndigheterna
alt förfoga, om och huruvida desse borde på fri fot vistas, särdeles
då bedrägligt förhållande lades dem till lust. Och som Döling, vid ifrågavarande
tillfälle, ytterligare varit för dylika bedrägliga transaktioner angifven
samt, i enlighet med målsägarens yrkande, förklarats skyldig att träda
i häkte, ville Hr polismästaren hemställa, om han kunde anses hafva dervid
förfarit så utan all laga anledning, att åtal derför borde äga rum.
Vid öfvervägande af detta allt med hvad mera förekommit, ansåg jag
frågan, huru Hr polismästaren Bergmans öfverklagade förfarande borde betraktas,
hufvudsakligen bero på beskaffenheten af det mål, som emot Döling
hos Öfverståthållare-embetet anmältes. Dervid förekom, att Levånders talan
innefattade påstående om Dolings förpligtande i följd af sin skriftliga förbindelse,
att antingen återställa den deri omnämnde skuldsedel, eller ock
fullgöra förbindelsen samt betala ränta, jemte ersättning för den genom hans
uraktlåtenhet vållade kostnad och skada. Under målets vidare handläggning
och sedan Döling erkänt sin förbindelse samt i öfrigt med svar bemött Levanders
påstående, men tillika invändt, att målet icke skulle tillhöra Öfverståthållare-embetet,
utan borde vid domstol upplagas, anförde väl Levander,
såsom anledning för sitt yrkande om Dolings inmanande i häkte, att dennes
mening påtagligen vore att genom bedrägeri och svek förnärma Levanders
rätt; men Levander uppgaf icke, huruledes detta förmenta bedrägeri eller
svek skulle af Döling utföras, än mindre att sådant skett, hvarföre hans
häktande yrkades icke o vilkorlig t, utan till dess han rätt för sig gjort. Vid
52
dessa förhållanden och sorn slamning eller käromål vore grunden för rättegång,
synles del efter min lanka otvifvelaktig!, att Levanders emot Döling
anmälda talan, för sig betraktad, var af tvistemåls egenskap och destomindre
kunde, genom Dölings genmäle, förändras till den af brottmål, som
han icke förnekade sin förbindelse eller undandrog sig dess fullgörande,
ehuru i sednare afseendel framställdes flera erinringar, de der likväl ostridigt
hade bort pröfvas, innan de kunde förkastas; hvilken pröfning åter,
att sluta af hvad Öfverståthållare-embetets protokoll innehölle, alldeles åsidosattes.
Då nu målet, i följd af dess omförmälda egenskap, rätteligen icke
tillhört Öfverståthållare-embetet för polisärenden, samt detta embetes ytterligare
befattning dermed således saknat stöd af lag, kunde fördenskull den
omständigheten, att Levander under målets fortgång antydt (icke bestämdt
angifvit) Dölings transaktion såsom bedräglig, lika litet som kännedomen
derom, alt Döling ofta skall varit tilltalad för bedrägligt förhållande i handel
och vandel samt derför äfven vid särskilda tillfällen blifvit häktad, innefatta
laga anledning för Öfverståthållare-embetet att, vid ifrågavarande
tillfälle, förklara honom skyldig alt i häkte träda; ett beslut, som ej heller
i någon mån rättfärdigades, hvarken genom hvad hos Öfverståthållare-embetet
vid de fortsatta förhören förefallit, utmärkande fastmera den vanliga gången
af en redovisningstvist, hvilken finge bero på käranden att fullfölja eller
nedlägga, eller genom målets hos domstolen erhållna lagenliga utveckling och
slut, ådagaläggande till öfverflöd dess rätta egenskap af tvistemål, deri brottmålsansvar
lagligen ej kunde äga rum, och visande derjemte vådan att göra
afseende å en i sjelfva verket obestämd angifvelse, hvilken käranden sedermera
icke ville eller med fog kunde vidare förklara.
Genom denna utredning af frågan, som bekräftade, att den sak, hvari
Döling blifvit hos Öfverståthållare-embetet hörd, icke i något hänseende
kunde räknas ibland dem, der svaranden eller den lilltalade lagligen finge i
häkte manas, voro ock de lill styrko för Öfverståthållare-embetets beslut
uppgifna grunder, i hvad de angingo sjelfva saken, fullkomligen vederlagda;
hvaraf följde, att ej mindre samma beslut, än Öfverståthållare-embetets, när
förhören slutades, meddelade förklarande, att Döling borde i häktet afbida
företagande af den till Kämnersrätten förvisade ransakningen, måste finnas
uppenbarligen lagstridiga, så vida icke detta omdöme kunde mildras genom
andra härvid förekommande omständigheter. Hr polismästaren Bergmans
andragande i sistnämnde syftning borde derföre äfven närmare skärskådas.
Vid Hr polismästarens uppgift om de flera tillförne hos Öfverståthållare
-
53
embetet emol Döling anmälda mål, rörande yrkad redovisning för emottagna
skuldebref, kunde då med skäl den erinran äga rum, alt beskaffenheten och
utgången af dessa mål, så vidt derför vore redovisadt, icke rättfärdigade Öfverslåthållare-embetets
befogenhet att med dem taga befattning, och att således
Öfverstålhållare-embetet deraf icke bort hämta någon anledning att det
nu ifrågavarande upplaga. Hvad Hr polismästaren i öfrigt anfört, dels
om tvänne särskildt uppgifna, och lill deras beskaffenhet här ofvan beskrifna
mål, deri Döling blifvit till böter fälld och, vid bristande tillgång dertill,
kroppsplikt honom ålagd, dels om Dölings fyra särskilda gånger anhängiggjorda
konkurser, dels ock om hans närvarande faltigdoms-tillstånd, lemnade väl tillförlitliga
och till äfventyrs för andra nyttiga upplysningar om Dölings framfarna
lefnad, motsägande hans egna uppgifter derom i klagoskriften; men
den slutföljd, Hr polismästaren af detta anförande velat draga, att nemligen
en person, under dylika förhållanden, borde anses vanartad i den mening,
2 § af Kongl. Förordningen den 29 Juni 1833 utmärkte, måste efter
min tanka destohellre sakna all grund, som åberopade stadgandet, deri
omtalades person dömd och straffad för bedrägligt eller ärerörigt förhållande,
eller tjufnad och andra gröfre brott, icke afsåge sådana gerningar, hvilka
kunde med böter försonas och ej medförde förlust af rättigheten att tillhöra
borgerskapet; en rättighet, hvarvid, efter hvad upplyst blifvit, Döling ännu
var bibehållen, oansedt de flera åtal, för hvilka han varit blottställd,
ocli de domar, som öfver honom blifvit lalida Häraf och enär ingen torrle
vilja påstå, att blott fattigdom utmärkte vanart, visade sig äfven, att ej
mindre Hr polismästarens ifrån en oriktig lagtolkning härledda erinran
om Konungens befallningsbafvandes och polismyndigheternas makt att afgöra,
om vanartiga personer finge vistas på fri fot eller icke, än Hr polismästarens
bedömande af Dölings fordna lefnad måste för närvarande fall befinnas
utan vigt och tillämpning.
Då sålunda de särskilda af Hr polismästaren Bergman anförda omständigheter
lagligen icke kunnat hafva någon inflytelse å behandlingen af
ifrågavarande sak, med hvilken Öfverslåthåliare-embelet rätteligen ej ägt att
sig befatta, och samma omständigheter ej heller inneburit giltig anledning att
beröfva Döling personlig frihet, q vars tori, utan förändring, den anmärkta
lagstridigheten af Öfverståthållare-embetels förfarande att inmana Döling i
häkte och låta honom derstädes förblifva. Ett sådant förfarande, om än
tillkommet af orätt fattadt förstånd om lagen och dess föreskrifter samt utförd
t af missledt nit i embelets utöfning, innebar likväl en lagöfverträdelse
O 7 O
54
af den eftertänklig» ari, all den icke borde utan beifran lemnäs. Jag fann
inig alltså föranlåten att fullfölja hvad sålunda anmärkt blifvit, och, jemte
skrifvelse härom af den 12 Februari 1844, öfverlemna handlingarne i delta
mål till advokatfiskals-embetet i Kongl. Svea Hofrätt, för att inför Kongl.
Hofrätten emot Hr polismästaren Bergman anställa och utföra den talan,
lag och sakens beskaffenhet påkallade, dervid tillfälle borde beredas Döling,
att blifva hörd och anmäla det ersättningspåstående, hvartill han kunde finna
sig befogad.
Sedan advokatfiskals-embetet, till följd häraf, inför Kongl. Hofrätten
anställt sin talan emot Hr polismästaren Bergman och dervid, på ofvan
antydda grunder, yrkat, att Hr polismästaren, för Öfverslåthåliare-embelets
omförmälda lagstridiga förordnanden, måtte, med stöd af 9 kap. 5 § Utsökningsbalken
jemförd med 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, dömas att böta
trehundra daler silfvermynt med etthundra riksdaler banko, äfvensom förpliglas
att icke allenast godtgöra Döling för det lidande, honom, pä sätt
berördt är, tillskyndats, ulan ock, jemlikt stadgandet i Kongl, brefvet den
11 December 1766, ersätla Kongl. Maj:t och kronan kostnaden för Dölings
underhåll i häktet den tid han, såsom nämndt är, derstädes förvarats, har
ej mindre Hr polismästaren Bergman med ytterligare förklaring inkommit,
än äfven Döling ägt tillfälle att ersättningsanspråk anmäla; hvarefter Kongl.
Hofrätten, genom utslag den 11 Juli 1845, sig yttrat, att som upplyst och
medgifvet vore, alt sedan förre kryddkramhandlanden Levander hos Öfverståthållare-embelet
för polisärenden anmält, alt förre handlanden Döling den
22 December 1842 fått af Levander emottaga en skuldsedel å 1232 R:dr
35 sk. 7 rst. Riksgäldssedlar, emot skriftlig förbindelse att inom tvä dagar
tillhandahålla Levander 270 buteljer likör såsom valuta för skuldsedeln, och
samma likör till uppgifvet pris för Levanders räkning inom viss tid i Januari
1843 försälja, men ej kunde i godo förmås att återställa skuldsedeln
eller sin berörda förbindelse fullgöra, samt i anseende härtill icke allenast
yrkat, alt Döling måtte tillhållas återlemna skuldsedeln eller uppfylla sin
förbindelse samt betala ränta och ersätta Levander den skada, som vore
honom tillskyndad, utan ock, enär Döling, vid förhör, som i anledning
häraf blifvit af Öfverståthållare-embetet med honom anställda, icke gitlat
återskaffa skuldsedeln eller gifva ulfäst valuta för densamma, tillvitat Döling
att, genom bedrägeri och svek, vilja Levander förnärma, och hemställt, om
icke Döling förty borde i häkte inmanas, Hr polismästaren Bergman,
å Öfverslåthåliare-embelets vägnar, genom beslut den 5 näslpåföljde April
55
förord na t, att Döling, hvilken för bedrägligt förhållande i handel och vandel
ofta varit tilltalad och jemväl häktad, skulle inmanas i häkte, och genom
beslut den 27 i samma månad, då målet blifvit för vidare handläggning till
domstol hänskjutet, föreskri fv i t, det Döling borde i häkte afbida ransakning;
men det tillmäle, genom hvilket sålunda blifvit af Levander hos Öfverståthållare-embetet
väckt fråga ej mindre om skuldfordran än om svekfullt och
bedrägligt förhållande af Döling i honom af Levander anförtrodd sysslomanna-befattning,
icke afsett brott af urbota beskaffenhet och följaktligen, emot
grunderna för lagens stadgande i 1 kap. 1 och 2 §§ Straffbalken, ej kunnat
utgöra laga skäl att Döling i häkte inmana; alltså och då vid det förhållande,
alt Döling ej var vid ifrågakomna tillfälle lill Öfverståthållare-embelet
inkallad, för att i öfverensstämmelse med Kongl, förordningen angående försvarslösa
personer den 19 Juni 1833 behandlas, något yttrande, huruvida
Döling, i anseende dertill, att han tillförne blifvit sakfälld för delaktighet i
förfalskningsbrott, ulprångling och belåning af skuldsedlar, försedda med falsk
borgen, samt oredligt förfarande i egenskap af syssloman, varit att betrakta
såsom vanurtad person och förty kunnat af Öfverståthållare-embelet i förvar
tagas, icke i detta mål erfordrades, men vid jemförelse af omständigheterna
i målet och Hr polismästarens förklaranden ej antagas må, att Hr
polismästarens olagliga beslut om Dölings häktande tillkommit af bat och illvilja
eller för egen eller andras vinning, pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågoaf
1 kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist, det Hr polismästaren Bergman för
den felaktighet, som härutinnan honom till last folie, skulle böla femtio
daler silfvermynt med sexton riksdaler 32 sk. samt ersätta Döling för det
honom genom samma beslut tillskyndade lidande med tjugo riksdaler banko;
hvarförutan Hr polismästaren förpliglades återgälda Kongl. Maj:t och kronan
kostnaden för Dölings underhåll i häktet intill dess han, i följd af Kämnersrättens
den 27 April 1843 meddelade beslut, blef derutur lösgifven.
De underdåniga besvär öfver Kongl. Hofrättens utslag, som hos Kongl.
Majit blifvit å svarandens sida anförda, hafva ännu icke lill pröfning förekommit.
Den speciella redovisningen för de genom mina embetsåtgärder inledda
anmärkningsmål och deras utgång är nu slutad. Det har redan i början af
denna berättelse blifvit sagdt, att antalet af dessa mål under ifrågavarande
tidrymd, likasom under de nästförutgångna fyra åren, betydligen förminskats
emot tillförne, tillbaka räknadt till år 1834; och orsakerna dertill äro älven
56
antydda. Men detta förhållande påkallar destomera nödvändigheten alt nu,
i likhet med hvad förr iakttagits, fästa uppmärksamhet å de af öfriga vederbörande
i förrberörda hänseenden väckta och fullföljda mål, för att sålunda
bereda en öfversigt af hvad i synnerhet emot lagskipningen blifvit anmärkt,
och derigenom gifva grund för ett omdöme uti den vigtiga frågan, huru de
lagskipande myndigheterna uppfyllt sin bestämmelse och motsvarat samhällets
rättmätiga anspråk.
Efter att derföre hafva inhämtat kännedom om alla mål af omförmälda
beskaffenhet, så vidt de blifvit afgjorda åren 1844 och 1845, bör jag icke
underlåta att särskildt bemärka dem, hvilka, vare sig för åtalade embetsförbrylelsens
svårare egenskap, eller för målets utgång, förete mindre vanliga
förhållanden. Af sådan art förekommer egentligen blott tvanne mål, hos
Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge gjorda anhängiga, och hvilka
således här nedan kortligen uppfattas.
Hos Listers Häradsrätt, under ordförande af häradshöfdingen Hr hofrättsrådet
och riddaren S. E. Trägårdh, hade bönderne Jon Nilsson i Ivimlstorp,
Måns Olsson i Melby, Mattis Jönsson i Kulla, Lars Mattisson i Mörrum
och Nils Håkansson i Kullarp dea 7 Maj 1822, vid utförande af deras
till häradsrätten instämda talan att få i börd lösa ett sextondedels mantal
N:o 53 Hosaby, såsom bördeskilling nedsatt 1444 R:dr 21 sk. 4 rst. banko.
Då, efter bordet vistens slut, bördemännen anmälte sig, for att återfå bördeskillingen,
blefvo de, under hvarjehanda förevändningar, i många års tid
uppehållna i deras lagliga rätt. Inseende omsider, att de icke i godo kunde
komma i åtnjutande af denna rätt, sökte de att göra den lagligen gällande
emot Hr hofrättsrådet Trädgårdh, som, efter hvad bekant blifvit, hade uttagit
bördeskillingen; men okunnige om laga rättegångsordning, vände de sig
för sådant ändamål till Häradsrätten och yrkade der, efter stämning, att af
Hr hofrättsrådet utbekomma det belopp, bördeskillingen utgjort, jemte
ränta och kostnadsersättning. Härigenom bereddes tillfälle alt å svarande
sidan, genom invändningar dels emot domstolens behörighet dels rörande
andra rättegångsfrågor, ytterligare i flera år fördröja saken, till dess den
af käranderne fullföljdes i Kongl. Hofrätten, hvarest advokatfiskals-embetet,
vid erhållen kunskap derom, anställde åtal emot bemälde domare, såsom den
der ifrågavarande bördeskilling uttagit och användt; äfvensom vidare och
sedan han deröfver blifvit hörd, ad vokatfiskals-embetet påstod laga ansvar å
honom, hvilken, efter hvad upplystes, icke förr än under åtalet den 20 Maj
1843
57
1843 och då ej annorlunda, än med utgifna förbindelser, för bördeskillingen
redovisat. Kongl. Hofrätten afgjorde saken genom utslag den 29 Oktober
1844 och yttrade, att enär oftanämnde, i Listers häradsrätt under Hr hofrättsrådet
Trägård hs ordförande insalta bördeskilling icke lagligen kunnat komma
utur häradsrättens värd annorledes, än genom densammas kontanta utbetalning
inför rätten till vederbörande part, samt Hr hofrätlsrådet icke allenast
erkänt sig sedermera hafva innehaft bördeskillingen, af hvilken han, då
icke ens föreburits, att dermed blifvit på nyssberörde sätt förfaret, följaktligen
obehörigen satt sig i besittning, utan äfven mångå år fördröjt redovisning
och utbetalning af samma medel; pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågo af 1
kap. 12 § Rättegångsbalken rättvist döma honom, som förut pliktat för olaga
behandling af frågor om bördeskilling, att, för det grofva embelsfel, som sålunda
låg honom till last, under ett år vara förlustig sitt i Listers och Bräkne
härader iunehafvande häradshöfdinge-embete med thy åtföljande löninkomster;
om verkställighet hvaraf Kongl. Hofrätten, sedan dess utslag vunnit laga kraft
eller fastställelse, ville uppå advokatfiskals-embetets anmälan föranstalta. Och
har Kongl. Maj:t, uppå den sakfälldes underdåniga besvär häröfver, medelst
Dess i Högsta Domstolen beslutade utslag af den 7 Oktober 1845 sig utlåtit
och funnit skäl icke vara anfördt, som till ändring i Hofrättens beslut kunde
föranleda; om hvilket slut, efter hvad Högsta Domstolens protokoll för nyssnämnda
dag innehåller, närvarande Herrur Justitieräden Stråle, Bredberg,
Nyblaeus, EngelhartBackman, Grefve G. A. Sparre och Schmidt sig förenat;
hvarefter, i anledning af den sakfälldes underdåniga ansökning att af
nåd ifrån det honom ådömda ansvar förskonas, Kongl. Maj:t, sedan Dess Hög
sta
Dbmstol underdånigt utlåtande deröfver afgifvit, i utslag den 11 Februari
innevarande år behagat förklara Sig icke finna anledning att ansökningen bifalla.
Inför samma Kongl. Hofrätt hade advokatfiskals-embetet derstädes särskilda
tider anställt åtal emot Justitiarien i Engelholm, häradshöfdingen J.
Fristedt, för felaktigt och lagslridigt förfarande vid utöfningen af det honom
anförtrodda domare- och justitiarie-embete, hvarvid följande omständigheter
blifvit honom till last förda, nemligen: l:o obehörigt dröjsmål att afgöra och
lill ena parten aflemna slutligt utslag uti ett hos rådstugurätten i nämnde
stad år 1836 anhängigt skuldfordringsmål; 2:o försummelse att i stadgad tid
och ordning hos Kongl. Hofrätten anmäla, om och hvilka lestaments- och
arfshandlingar, som under åren 1838, 1839 och 1840 vid rådstufvurälten
Just.-Ombudsma.ns
58
blifvit bevakade af den beskaffenhet, att bevillning derför skolat erläggas;
3:o underlåtenhet att inom bestämd tid och i fullständigt skick till Hans
Exellens Hr Justi tie-Stals-Ministern insända förteckningar å de hos rådstulVurätten
år 1838 handlagda brottmål och civila rättegångsärenden; 4:o uteblifven
renovation af rådstufvurättens lagfarts-, intecknings-, äktenskapsförordsocb
förmynderskaps-protokoll för flera månader 1841; 5:o otillständigt uppehåll
med expedierande af rådstufvurättens den 14 December 1840 gifna utslag
angående en för hustjufnad tilltalad och häktad person, samt bestyrkande med
embetsbetyg af veterligen sanningslösa uppgifter om denna person i Engelholms
kronohäktes fånglistor för år 1841; 6:o obehörigt dröjsmål att till
Kongl. Hofrätten insända rådstufvurättens ransakning och den 7 April 1841
beslutade, underställda utslag angående en för förfalskningsbrott dömd person,
hvilken sålunda kommit att längre tid än vederbort i häkte qvarblifva; 7:o
olagligt uppskof med befordrande till delgifning och verkställighet af Bjäre
häradsrätts utslag den 21 Maj 1841 angående en för hustjufnad anklagad
person, som af sådan anledning i häkte oskäligen qvarhållits; 8:o uteblifvande
med renoverade exemplar af rådstufvurättens domböcker för åren 1830 till
och med 1840, och 9:o yppade hvarjehanda oordningar och brister i afseende
på domböcker, protokoll och andra handlingar, hörande till rådstufvurättens
arkiv; öfver hvilket allt Fristedt dels skriftligen sig förklarat dels blifvit inför
Kongl. Hofrätten hörd; och hvaruppå advokalliskals-embetet, i afgifna
slutpåståenden, yrkat, att Fristedt, som icke låtit sig rätta af de å hans tillförne
åtalade flerfaldiga tjensteförseelser redan använda bestraffningar, måtte,
eldigt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, för samtliga of vanberörda fel och förbrytelser,
i en bot dömas sitt domare- och justitiarie-embete förlustig samt
förpligtas att uppgifna ersättningar gälda. Genom utslag den 28 Oktober
1844, hade Kongl. Hofrätten sig utlåtit, att då ifrågavarande emot Fristedt
åtalade försummelser och förgripelser voro af den för domare-embetets helgd
och medborgares rättigheter förnärmande beskaffenhet, att de ej kunde med
böter eller suspension försonas, Kongl. Hofrätten, med afseende jemväl å de i
öfrigt anförda skäl och under åberopande af nyssnämnda lagrum, profvade
rättvist döma Fristedt att, för hvad honom i anmärkta delar till last låg, i
en bot vara sitt innehafvande domare- och justitiarie-embete förlustig samt
icke allenast ersätta Kongl. Maj:t och kronan kostnaden för underhåll i häktet
åt ofvanbemälda för brott dömda personer under den tid, de derstädes, genom
Fristedts förvållande, obehörigen qvarblifvit, med tillsammans sextioen Ralr
4 sk. 4 rst. banko, utan ock godtgöra de utgifter, som kunde åtgå till iord
-
59
ningställande af rådstufvurältens arkiv och afhjelpande af deri befunna brister;
vederbörande, som förmente sig lidande i följd af Fristedis tjensteförsummelse,
öppet lemnadt att derför emot honom framdeles utföra talan. Efter det
Fristedt hos Kongl. Majit i underdånighet sökt ändring i detta utslag, eller
oek att af nåd varda vid den honom anförtrodda justitiarie-tjenst bibehållen,
och sedan anmäldt blifvit, att Fristedt den 10 December 1845 aflidit, är
slutligen detta mål föredraget i Konungens Högsta Domstol den 13 Januari
O O ö O
innevarande år, och Kongl. Maj:ts utslag under samma dag meddeladt, af innehåll,
att enär Hofrätten, i lemnad hänvisning lill ändrings sökande i dess
ofvanberörde utslag, rätteligen föreskrifvit, bland annat, att klaganden skulle
vid sina underdåniga besvär, hvilka borde sist den 12 December 1844 ingifvas,
foga bevis, att han hos vederbörande embetsmyndighet nedsatt ådömda
ersättningsbeloppet till Kongl. Majit och kronan, vid äfventyr att, om sådant
försummades, besvären ej kommo under pröfning, men klaganden icke förr
än den 28 i nämnde månad, och således efter besvärstidens utgång, till
Kongl. Majit inlemnat bevis öfver verkställd nedsättning af omförmälda ersättningsbelopp,
Kongl. Majit funne de anförda besvären ej kunna till pröfning
upptagas; och ansåge Kongl. Majit, då upplyst var, att Fristedt aflidit,
hans nådansökning hafva förfallit.
Ibland öfriga anmärkningsmålen finnas visserligen äfven sådana, som
berört åtskilliga under lagskipningen förekomna åtgärder och domslut, hvilka,
såsom lagstridiga, påkallat åtal, rättelse och ansvar; rnen de flesta hafva angått
hvarjehanda ringare fel och förseelser vid embetsutöfningen. Ansvarigheten
har emedlertid icke vid något tillfälle öfverstigit böter och ersättningsskyldighet;
och understundom stannat endast vid sistnämnda påföljd; hvarförutan
i några fall, der hvarken böter eller ersättningsskyldighet kunnat äga
rum, anmärkningarne åtminstone föranled t dertill, att åtalade förfaranden
blifvit ogillade och vederbörande derom förständigade. XJti andra mål åter,
lill antalet utgörande nära en femtedel af det hela, äro angifvelserna ulan
afseende lemnade.
Alla dessa af Rikets Hofrälter under ifrågavarande år afgjorda anmärkningsmål,
när dertill räknas de, för hvilka här ofvan är specielt redovisadt,
kunna slutligen lill deras beskaffenhet, antal och utgång sammanfattas enligt
efterföljande förteckning, som först upptager de mål, uti hvilka, för de tilltalade,
ansvar eller annan laga rättelse ifrågakoinmil, nemligen:
60
l
Af Kgl. Svea
Hofrätt.
Af Kgl. Göta
Ilo frätt.
Af Kgl. Hof-  rätten öfver
Skåne och
B lekinge.
in
C
g
c-
1844.
1845.
1844.
1845.
1844.
1845.
För olaga dom eller beslut i tviste-
mål eller brottmål
9
9
9
20
13
3
63
För försummelse med handlingars eller
domböckers insändande, eller för-
seelser mot expeditions-taxan
20
14
3
7
6
3
53
För andra fel eller försummelser i
embetsutöfning
12
7
7
11
5
3
45
Summa
41
30
19
38
24
9
161
Härtill komma de mål, uti hvilka de
angifne blifvit frikände, dels ge-
nom utslag
4
3
3
10
4
3
27
dels derigenom, att målen afskrif-
vils, eller utan pröfning fått förfalla
1
—
6
5
1
2
15
Summa
5
3
9
15
5
5
42
Summa Summarum
46
33
28
53
29
14 | 203
Det bör för öfrigt anmärkas, att antalet af domare och tjenstemän, som
blifvit angifne eller tilltalade endast uppgår till 142, hvaraf hos Kongl. Svea
Hofrätt 53, hos Kongl. Götha Hofrätt 61 samt hos Kongl. Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge 28: alt liera angifvelser eller åtal förekommit emot samma
domare eller myndighet, hvadan de tilltalades antal är vida mindre, än
summan af anmärkningsmål; och att ibland de inför Kongl. Svea Hofrätt tilltalade
räknas 15 år 1844 och 11 ar 1845, hvdka underlåtit att i laga lid
insända domböcker och derför genast, uppå advokatfiskals-embetels påstående,
blifvit till böter fällda; hvaremot sådana åtal i de andra Hofratterna endast
äga rum vid de tillfällen, då vederbörande, som i nyssberörde hänseende sig
försummat, icke iakttaga först meddelad erinran att sin eftersatta skyldighet
fullgöra. För falsk eller obehörig angifvelse af embelsbrott är, under dessa
åren, ingen enskild person till ansvar fälld.
61
Den allmänna öfversigt, som i de tillförne af trycket utgångna enibelsberättelser
för åren 1834 till ocb med 1841 blifvit meddelad angående domstolarnes
ocb öfriga judiciella embetsmyndighelers göromål, omfattande åren
1830 till och med 1840, kunde, vid afgifvande af embetsberättelse!) för åren
1842 och 1843, icke fortsättas af orsak, som då äfven tillkännagafs. bn sudan
utredning af lagskipningens tillstånd bör således vid detta tillfälle iakttagas
ifrån och med år 1841, fortgående till och med år 1844, såsom förr,
hufvudsakligen grundad å de under tiden till Kongl. Maj:t ifrån Hans Exellens
Hr Justitie-Stals-Ministern inkomna berättelser om justitie-förvaltningen i riket,
samt med ledning tillika af särskildt inhämtade upplysningar, på sätt följande
sammandrag gifva vid handen:
Civila Itåttegån^s-Årenden:
Domstolarne å Landet.
Hur ads-Rätter na.
1841.
1842.
1843.
1844.
Konkursmål, under året inkomna
456.
425.
579.
644.
Skuldfordringsmål, dito
37,084.
30,784.
32,268.
35,512.
Andia tvistemål, dito
26,078.
25,279.
25,468.
25,533.
Ekonomi- och ansökningsmål, dito
*)•
19,302.
20,223.
22,026.
Summa
63,618.
75,790.
78,538.
83,715.
Förlikla
23,746.
22,855.
23,512.
24,594.
Oafgjorda vid årets slut
10,245.
10,838.
10,933.
11,027.
jlgodelmngs-Rätterna.
Ägodelnings- eller skiftesmål, under året inkomna
1,431.
1,472.
1,563.
1,545.
Förlik ta
54.
81.
72.
66.
Oafgjorda vid årets slut
260.
260.
282.
355.
Grafve- och Rergstings-Rättcrna.
Skuldfordringsmål, under året inkomna . . .
206.
115.
94.
137.
Andra tvistemål, dito
124.
174.
121.
155.
*'\ 1 "
/-•_ « 4 Oä \
*) Uppgift härom saknas för år 1841.
62
1841.
1842.
1843.
1844.
Ekonomi- och ansökningsmål, under året inkomna
437.
476.
408.
404.
Summa
767.
765.
623.
696.
Förlikta
139.
76.
68.
57.
Qafgjorda vid årets slut
112.
138.
114.
133.
Lagmans-Rätterna.
Skuldfordrings- och andra tvistemål, under
året inkomna
4,930.
5,025.
5,115.
4,978.
Förlikta eller genom underlåten fullföljd för-
fallna
1,889.
1,976.
2,073.
2,031.
Oafgjorda vid årets slut
149.
128.
126.
134.
Af besluten motvädjade till Hofrätt
1,193.
837.
1,179.
1,059.
Domsto la i ne i
Städerna.
Kcimners-Rut terna.
Skuldfordringsmål, under året inkomna . . .
3,994.
4,223.
3,836.
3,476.
Andra tvistemål, dito
695.
675.
663.
662.
Ansökningsmål dito
*).
216.
240.
220.
Summa
4,689.
5,114.
4,739.
4,358.
Förlikta
1,477.
1,655.
1,577.-
1,296.
Oafgjorda vid årets slut
338.
356.
375.
339.
Af besluten motvädjade till Rådstufvurätt . .
686.
645.
629.
583.
Rådstufvu-Rätterna.
Konkursmål, under året inkomna
578.
586.
670.
643.
Skuldfordringsmål, instämda under året . . .
1,823.
1,743.
1,857.
2,044.
Andra tvistemål, genom vad, besvär eller in-
stämning under året inkomna
1,800.
1,712.
1,679.
1,293.
Ekonomi- och ansökningsmål, under året inkomna
*)■
7,922.
8,295.
8,093.
Summa i
4,201.
11,963.
12,501.
12,073.
*) Uppgift härom saknas för är 1841.
1841.
1842.
1843.
63
1844.
Förlikta
917.
903.
1,009.
923.
Oafgjorda vid årets slut
885.
1,144.
1,216.
1,327.
Af besluten motvädjade till Hofrätt ....
498.
444.
451.
445.
slkademisku Konsistorierna i Upsala
och Lund.
Skuldfordringsmål, under året inkomna . .
11.
13.
18.
17.
Andra tvistemål, dito
3.
2.
1.
6.
Ansökningsmål, dito
’)■
20.
1.
—
Summa
14.
35.
20.
23.
Förlikta •
4.
7.
11.
7.
Oafgjorda vid årets slut
4.
3.
1.
—
Kongl. Nedre Borgrätten i Stockholm.
Skuldfordringsmål, under året inkomna . . .
36.
18.
19.
13.
Andra tvistemål, dito ....
4.
15.
7.
5.
Ekonomi- och ansökningsmål, dito ....
*).
45.
71.
60.
Summa
40.
78.
97.
78.
Förlikta
19.
8.
8.
12.
Oafgjorda vid årets slut
5.
4.
3.
o.
Öfvcrståthullare-cjnbetet i Stockholm och
Konungens Befallningshafvande i riket.
Skuldfordringsmål, under året inkomna . . .
97,004.
97,476.
110,301.
109,249.
Ekonomi- och Politimål, dito
17,373.
19,583.
20,556.
19,284.
Observations- och Balansmål, dito
199.
199.
219.
216.
Kongl. Maj:ts bref och remisser, dito . , .
2,199.
1,946.
1,724.
1,951.
Handräckningsärenden från embetsmyndigheter
88,770.
92,414.
96,540.
97,201.
Till verkställighet under äret inkomna domar
och utslag i civila mål
*) Uppgift härom saknas flir år 1841.
1,036.
991.
973.
886.
I
64
Öfver- Domstolarne.
Kongl. Svea Hofrätt.
1841.
1842.
1843.
1844.
Oaf-
gjorda.
Konkursmål, instämda under året . . .
26.
25.
17.
21.
30.
„ vädjade „ ...
91.
83.
62.
62.
34.
Tvistemål, instämda „ ...
3.
14.
12.
10.
22.
„ vädjade „ ...
425.
378.
489.
402.
361.
Fiskaliska aktioner emot domare eller
andra embetsmän
40.
36.
36.
21.
5.
Besvärs- och ansökningsmål
1,043.
913.
757.
710.
55.
Kongl. Matjts bref och remisser . . .
109.
87.
86.
99.
12.
Andra ärenden
1,956.
1,940.
1,761.
1,950.
27.
Summa
3,693.
3,476.
3,220.
3,275.
546.
Kongl. Gotha Hofrätt.
Konkursmål, instämda under året .
4.
11.
19.
8.
18
„ vädjade „
40.
40.
27.
55.
60.
Tvistemål, instämda ,,
17.
7.
11.
3.
11.
„ vädjade „ . .
482.
414.
403.
351.
378.
Fiskaliska aktioner
54.
52.
44.
48.
55.
Besvärs- och ansökningsmål
838.
778.
882.
996.
208.
Kongl. Majrts nådiga bref och remisser .
89.
89.
151.
201.
11.
Andra ärenden
2,191.
1,282.
1,469.
1,798.
—
Su mina
3,715.
2,673.
3,006.
3,460.
741.
Kongl. Hofrätten ofver Skäne
och Blekinge.
Konkursmål, instämda under året . . .
—
5.
5.
2.
—
„ vädjade ,, ...
16.
19.
25.
31.
7.
Tvistemål, instämda „ ...
1.
3.
2.
2.
2.
Tvistemål
65
1841. 1842. 1843. 1844. g?^.
Tvistemål, vädjade under året . . . 288. 298. 320. 277. 26.
Fiskaliska aktioner  12. 10. 18. 21. 6.
Besvärs- och ansökningsmål  498. 747. 916. 798. 29.
Kongl. Maj:ts nådiga bref och remisser 44. 30. 34. 40. 5.
Andra ärenden  492. 713. 1,172. 1,068. 1.
Su nuna 1,351. 1,825. 2^492^ 2^m 76.
Kongl. Öfre Borgrätten i Stockholm.
Ifrån Nedre Borgrätten vädjade mål . . 9. 8. 3. — —
Besvärs- och ansökningsmål  33. 37. 20. 26. —
Konungens Högsta Domstol,
der målen föredragas genom Justitie—
Révisions-Expedi tionen.
7? c vi sion s - saker j ifrån tiof- och Öfver
rätter
under året fullföljda .... 206. 181. 192. 164. 217.
Skiftesmälj ifrån Ägodelningsrätterna likaledes
153. 137. 154. 137. 59.
Besvärs- och ansökningsmål, under året
inkomna *)  1,445. 1,345. 1,419. 1,315. 683.
Härförulan böra äfven upptagas:
Kabinetts-ärendenj eller sådana ansökningsmål,
som omedelbarligen inför
Kongl. Maj:t i Statsrådet förekomma,
nu mera uppå Herr Justitie-Stats-Ministerns
underdåniga föredragning, men
fortfarande ingifvas till Justitie-revisions-expeditionen
och i vissa fall,
innan föredragningen, hos Högsta Domstolen
anmälas  614. 564. 587. 627. —
*) Af dessa mai, hvilka, enligt hvad i förra berättelserna omförmäles, ulan åtskillnad af deras beskaffenhet
emottagas och föredragas samt derföre, sammanräknade uppgifvas, äro ungefärligen en
tredjedel civila; hvaremot de öfriga, såsom brottmål, rätteligen böra ibland sådana här nedan beräknas.
Just.-Ombudsmans
66
Brottmål,
af samtliga Domstolarne i Riket handlagda.
Antal af brott och förseelser, för hvilka
■personer blifvit sakf"allde:
1841.
1842.
1843.
1844.
Försmädelse emot Gud
1.
1.
2.
—
Gäckeri med den offentliga Gudstjensten eller
dervid åstadkommen förargelse
42.
41.
39.
52.
Mened
5.
17.
15.
20.
Mord, dråp
27.
27.
44.
46.
Förgöring genom förgift eller försök till sådant
brott
3.
8.
4.
4.
Utan uppsåt eller af olycka vållande till an-
nans död
72.
49.
61.
66.
Barnamod, vållande till barns död, hvarom 16
kap. Missgerningsbalken handlar
32.
32.
43.
50.
Könsförbrytelser, som i 56 till och med 59 kap.
Missgerningsbalken omtalas
*).
11.
16.
14.
Tidelag eller försök dertill
10.
10.
11.
5.
Mordbrand, eller försök dertill
2.
4.
9.
11.
Röfveri, rån
6.
13.
19.
19.
Förbrytelser med ord eller gerning emot för-
äldrar, stjuf- eller svärföräldrar
108.
129.
121.
77.
Edsöresbrott och andra gröfre fredsbrott . . .
44.
122.
169.
129.
Förfalskningsbrott
169.
210.
198.
202.
Stöld, snatteri
2,505.
3,348.
3,095.
2,646.
Summa
3,026.
4,022.
3,846.
3,341.
Öfverträdelse af förordningen mot fylleri och
dryckenskap
4,692.
3,942.
4,170.
3,884.
*) Uppgift härom saknas för år 1841.
67
1841.
1842.
1843.
1844.
Transport
4,692.
3,942.
4,170.
3,884.
Andra brott af mindre svår beskaffenhet samt
förseelser emot tull-, bränvinsbrännings- och
andra ekonomiska författningar
17,959.
23,938.
23,055.
24,895.
Summa
22,651.
27,880.
27,225.
28,779
Summa Summarum
25,677.
31,902.
31,071.
32,120.
hvarvid dock anmärkes, att de sakjäldes antal
utgjort: män
22,105.
25,369.
27,040.
31,131.
qvinnor
3,203.
4,643.
3,916.
4,202.
Dertill kommer: tilltalade, men frikände eller
icke fällde
4,910.
7,362.
6,536.
6,617.
Summa
30,218.
37,374.
37,492.
41,950-
Sjelfmord  193. 194. 200. 186.
J afseende å handläggningen af brottmål vid Hofrätterna i riket och bos
Konungens Högsta Domstol, till större delen sådana, som i följd af underställning
eller genom besvär och ansökningar inkommit samt följaktligen,
enär de varit förut af annan domstol eller embetsmyndighet upptagna, i
förestående beräkning ingått, bör emedlertid äfven uppgifvas antalet af dessa
mål och andra förekomna ärenden af brottmålsegenskap, enligt deröfver gjord
sammanfattning, nemligen:
Kongl. Svea Hofrätt.
1841.
1842.
1843.
1844.
Oaf-
gjorda.
Underställda brottmål, inkomna under året
534.
613.
582.
572.
89.
Besvärs- och ansökningsmål, .
dito . .
660.
617.
575.
638.
148.
Kongl. Maj:ts bref och remisser,
dito . .
57.
65.
70.
71.
23.
Andra Ärenden,
dito . .
463.
688.
482.
447.
6.
Summa 1,714. 1,983. 1,709. 1,728. 266.
68
1841.
1842.
1843.
1844.
Oaf-
gjorda.
Kongl. Götha Hofrätt.
Underställda brottmål, inkomna under året
474.
554.
604.
593.
56.
Besvärs- och ansökningsmål, . dito . .
622.
553.
581.
525.
317.
Kongl. Maj:ts bref och remisser, dito . . '
106.
74.
92.
115.
1.
Andra ärenden, dito . .
97.
86.
129.
78.
—
Summa
1,299.
1,267.
1,406.
1,311.
374.
Kongl. Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge.
Underställda brottmål, inkomna under året
188.
209.
219.
207.
13.
Besvärs- och ansökningsmål, .dito . .
336.
381.
299.
289.
16.
Kongl. Majus bref och remisser, dito . .
150.
152.
82.
48.
9.
Andra ärenden, dito . .
40.
48.
40.
22.
2.
Summa
714.
790.
640.
566.
40.
Konungens Högsta Domstol,
uppå Justitie-Revisionens föredragning.
Besvärs- och ansökningsmål, beräknade
ibland de civila målen.
Kammarrättsmål, hvarmed förstås kronobalansmål,
samt dertill hörande redovisnings-
och ersättningsfrågor, inkomna
under året  8. 7. 12.
Ifrån Krigsdomslol eller eljest anmälda,
Krigsmakten rörande Justitieärenden, dito 83. 78. 45.
Af Hof- och Öfverrätter hemställda brottmål,
eller sådana, deri de brottslige
blifvit dödsstraff ålagda, dito .... 43. 53. 68.
Hvad sistnämnda mål angar, hvilka, så vida Högsta Domstolen äfven
pröfvat de anklagade skyldige till dödsstralF, sedermera och slutligen, antin
-
12. 20.
46. 33.
90. 5.
G9
gen de sali fällde sökt nåd eller icke, blifvit i underdånighet hos Konungen
i Dess Statsråd anmälda, och hvarom för åren 1841—1843 i sednaste årsberättelsen
en kort uppgift förekommer, hämtad ifrån meddelade underrättelser,
hvilka dock befunnits ofullständiga och icke tillförlitliga; har jag ej
underlåtit att nu, då den egentliga och närmare redogörelsen äfven för dessa
mål bör gifvas, anställa den i sådant hänseende nödiga och noggranna undersökning
ej mindre för nyssom för mälda år, än för året 1844, hvarigenom
med full tillförlitlighet är utred t: beskaffenheten af de brott, för hvilka
dödsstraff blifvit ådömda: antalet af de sak fälld a, understundom två eller
flera för delaktighet i samma brott: skillnaden emellan sak Fällda af man-och
af qvinnkön; samt ändtligen, huruvida de blifvit benådade eller icke, i hvilket
sednare fall dösstraffet samma år eller ock det nästderpåföljda gått i fullbordan;
visande förhållandet sålunda:
184 1.
1 8 4 2.
1 8 43.
18 44.
| Summa.
c/5
w
—
I~
w
69
n
-
B
C3
re
B
69
3 ¥
3 |
c.
a
cr
rt
i Cöo
s-
Cr
re
Jo
1 C-  re
O-
(T)
c!
C-
cr
a
po
cr
re
Po
3 H
Po
a.
pO
i
i.
fUo
c-
T
po
1
C-
re
Om
3
M.
1Q 1M. 1 Q.
M.|Q.
M.
Q.|M.
Q-
M.|Q.
\I. | Q. | M. | Q.
re
Efterapning eller förfalskning afse-
7
7
Mord, dråp, förgiftning eller för-
sök till sådant brott
12
2
31
3
2
—
21
4
4
—
32
6
—
—
42
9
20
148
168
—
—
—
9
—
-
—
8
—
—
—
5
—
—
—
15
—
37
37
1
2
2
—
5
5
6
1
—
10
10
Röfveri, rån
—
—
4
-
—
—
9
—
i
—
11
—
—
—
23
1
1
48
40
Embetsmans öfverfallande ....
3
3
Subordinalionsbrott, rymning ur
8
-
—
—
11
—
—
27
27
Nidingstjufnad
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
5
-
—
—
—
—
—
8
8
|12| 2 |4l |13| 21 — j40j12j 51 — |591121 — | — 1881281 211 293| 314
14. ~54~'S~2~*j ~52~' ~j~V~71~ — J16. 314.
~6tb' _54." ' 76. "””lléT"
Efter hvad förra Embetsberättelserna, sednast den för åren 1840 och
1841, gifva vid handen, hade, ifrån och med år 1830 till och med år 1839
70
eller under loppet af tio år, blifvit till dödsstraff dömda 603 personer,
ibland hvilka icke benådade 169, hvaraf 140 män och 29 qvinnor, undergått
sådant straff, men de öfriga 434, hvaraf 314 män och 120 qvinnor erhållit
nåd; visande ett medeltal, för år räknadt, af 60 dömde, 17 ej benådade
och 43 benådade. Under de sedermera förflutna fern åren, ifrån och
med år 1840, hvarom sistnämnde berättelse äfven innehåller uppgift, samt
till och med år 1844, hafva de sakfälldes antal utgjort 365, ibland hvilka blott
23, hvaraf 21 män och 2 qvinnor, ej blifvit benådade, utan undergått dödsstraffet,
men de öfriga 342, hvaraf 262 män och 80 qvinnor, vunnit förskoning
derifrån; således, för denna tid, ett årligt medeltal af 73 dömde,
5 ej benådade och 68 benådade. Sammanläggas åter de femton åren, hvarunder
de dömdes antal utgjort 968, de icke benådades 192 och de benådades
776, uppstår ett meddeltal, för år räknadt, af 64 dömde, 13 ej benådade
och 51 benådade. Högsta antalet icke benådade har förekommit år 1831,
utgörande 21 af 68 dömde; hvaremot och sedan åren 1840 och 1842 visat
det minsta antalet icke benådade, nemligen hvardera året endast 2, året 1844
slutligen företer det i dubbelt hänseende sällsynta resultat, att de dömdes
antal varit utom jemförelse det största, uppgående till 116, och att alla blifvit
ifrån dödsstraffet förskonade. Börande likväl icke lemnäs obemäldt, att,
efter hvad undersökningen, fortsatt äfven för en sednare tid, ådagalägger, åtskilliga
brottmål af särdeles svår beskaffenhet, inkomna åren 1843 och 1844
samt till afgörande sistnämnda år beredda, förblifvit hvilande och först år
1845 under slutlig skärskådan kommit; de flesta redan före Januari månads
utgång med deri tilltalade och sakfällde till ett antal af 19 personer,
ibland hvilka endast 10 erhållit nåd, men de öfriga 9 icke benådade undergått
ådömda dödsstraff. Det visar sig således, att här ofvan för år 1844
upptagna antal dömde kunnat vara ökadt till 135, men i sådant fall deribland
icke benådade 9 och benådade 126; ett förhållande dessa bägge kathegorier
emellan närmast jemnförligt med förutgångna året 1843: och hvaraf i
öfrigt torde inhämtas, dels att 1844 års resultat egentligen är anmärkningsyärdt
i hänseende till de sakfälldes vida större antal, än något år tillförne,
dels ock att nödvändigheten af dödsstraff, åtminstone för vissa brott af den
mest svåra art, fortfarande erkännes.
Då, i sednaste årsberättelsen, såsom äfven blef anmäldt, de i förutgångne
berättelserna meddelade utförligare uppgifter, sist för år 1840, angående för
71
brott eller såsom vanartiga och försvarslösa å fästningarne och allmänna arbetsinrättningarne
förvarade fångar, ej heller fortsattes, utan lemnades å sido,
för att i sammanhang med Justitieförvaltningen i allmänhet förekomma, fordrar
ordningen att låta den nu lemnade öfversigten af lagskipningens tillstånd efterföljas
af likaledes för ifrågavarande åren, ifrån och med 1841 till och med
1844 fortgående uppgifter rörande förutnämnda ämne, hvilka, efter jemförelse
emellan inkomna fångförteckningar och de, för samma år, till Kongl. Maj:t af
Styrelsen öfver fängelserna och allmänna arbetsinrättningarne i riket afgifne
underdåniga berättelser, kunna indelas på sätt här nedan visas, nemligen:
l:o Uppgift å de brott, som af de i fästningarne och arbetsinrättningarne
förvarade fångar, män och qvinnor, blifvit begångna:
1841.
1 8 4 2.
1 8 43.
18 44.
af Lifstidsfångar:
Mord, dråp, forgöring genom förgift . .
m.
9'
m.
q-
m.
q-
m.
q-
67
13
72
19
73
23
101
23
Barnamord
—
22
—
21
—
17
—
21
Mordbrand
4
5
4
4
3
6
5
5
Röfveri, rån
41
—
40
—
53
—
63
—
Blodskam
4
—
2
—
1
—
1
—
Våld emot föräldrar
3
—
3
—
3
—
3
—
Domares öfverfallande ijembetet ....
1
—
1
—
1
—
1
—
Subordinationsbrott
14
—
13
—
16
—
21
—
Förfalskning af bankosedlar
21
—
16
—
10
—
10
—
Stöld
595
78
610
93
659
89
717
101
af de till straffängelse på viss
tid dömde:
Mord, dråp, forgöring genom förgift . .
64
5
74
6
84
9
lil
8
Barnamord, vållande till fosters död . .
—
78
—
79
—
83
—
90
Mordbrand
•
2
2
2
2
3
1
6
2
Röfveri, rån
32
—
28
—
27
1
44
2
Tidelag
8
—
9
—
6
—
6
—
Blodskam, tvägifte
2
1
2
1
1
1
3
3
Våld emot föräldrar eller husbönder . .
1
1
—
2
—
—
1
—
Edsöres- eller andra fredsbrott ....
50
3
49
2
71
1
60
1
Förfalskningsbrott
36
4
19
3
22
3
25
3
72
1841.
18 4 2.
18 4 3.
18 44.
m.
<!■
m.
q-
m.
1-
m.
q-
Stöld, inbrott i afsigt att stjäla ....
708
148
737
157
742
169
757
161
Förskingring af allmänna medel ....
4
—
5
—
—
—
Bedrägligt eller vårdslöst förfarande under
konkurs, eller annat bedrägeri ....
14
—
15
—
17
20
Subordinationsbrott
18
—
19
—
11
16
Rymning ur krigstjenst, kronopersedlars
förskingring, myteri om bord ....
24
—
34
—
26
—
20
Brott emot tull- eller seglations-författ-
ningarne
23
—
33
—
26
—
11
Tryckfrihetsbrott
1
—
—
—
—
—
—
Fylleri
57
35
25
18
—
1
—
-1
2:o Uppgift å antalet fångai
under hela året
;
184 1.
18 4 2.
1 8 4 3.
184 4.
a) A rikets samtlige fästningar
och straff-fängelser, samt all-
m.
9-
m.
q-
m.
q-
ru.
q-
manna arbets- och korrektions-
inrättningar, äfvensom vid Pio-
nier- eller arbets-korpserne :
Lifstidsfångar
784
117
823
136
820
135
923
148
Till straffängelse på bestämd tid dömde
1,028
279
1,028
273
1,036
269
1,081
270
I brist af laga försvar till allmänt arbete
dömde
2,156
409
2,160
379
2,626
403
2,822
451
Jiapitulanter, eller för opålitligt uppförande
från värfvade regementena utstrukne
soldater
.
*)
—
*)
—
479
—
427
—
Bekännelsefångar
17
—
16
—
15
—
ie|
—
Summa .
3,985
805
4,027
788
4,976
807
5,2691
869
*) Antaljgj; ej uppgifvet särskilt.
i
73
b) Uti länshäktena och stöi're stä-  ders häkten:
För undergående af ransakning eller fän-
184 1.
1842.
18 4 3.
1844.
in.
P-
m.
9-
m.
q-
m.
q-
gelse vid vatten och bröd
7,763
1,540
8,363
1,682
9,503
1,799
9,671
1,791
För undergående af fängelse i brist af vites-
och ensaksböter
311
1,529
313
1,477
357
1,529
334
I afvaktan på anställning vid f. d. Pionuier-
korpsen eller nuvarande arbets-korpsen
354
—
237
—
527
—
460
—
Såsotn tilltalade för försvarslöshet eller
olofligt kringstrykande
4,002
875
4,087
1,029
4,428
1,206
4,525
1,195
För undexgående af bysättning
527
13
327
12
331
8
355
11
Summa
14,120
2,739
14,543
3,036
16,266
3,370
16,540
3,331
Summa Summarum . .
18,105
3,544
.18,570
3.824
21,242
4,177
21,809
4,200
21,649
22,394
25,419
26,009
Barn, sorn åtföljt föräldrarne
329
322
340
302
I afseende å denna uppgift bör dock anmärkas, dels att fångantalet här
synes större, än det i sjelfva verket varit, enär ej kunnat undvikas, att samma
person blifvit mer än en gång beräknad, i händelse af dess, under året, ifrån
en till annan ort skedda förflyttning, hvilket, särdeles hvad angår straff- och
ransakningsfångar, icke sällan inträffar; dels ock att större delen af de i länsoch
stadshäktena upptagna fångar, hvarunder äfven begripas de lill fängelsestraff,
vid bristande böter, dömda samt de såsom försvarslösa anhållna, derifrån åter
utgått efter längre eller kortare tids, ofta blott några dagars förlopp.
En säkrare grund för beräkning af fångarnes till- eller aftagande antal kail
deremot hämtas af
3:o Uppgift å fångars antal vid hvartdera årets slut:
184 1.
1 8 42.
184 3
1 8 44.
Lifstidsfångar å fästningarne eller arbets-  och korrektionsinrättningarne ....
Till straffängelse på bestämd tid dömde å d:o
m.
q-
m.
q-
m.
q-
m.
q
658
689
lil
185
706
705
121
186
767
731
125
192
858
709
126
197
Summa . . .
1,347
296
1,411
307
1,498
317
1,567
323
Bekunnclsefångar
16
-
13
—
14
—
12
—
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätl för åren 7844 784$-
74
Till allmänt arbete i brist af
1841.
18 4 2.
1 843.
184 4.
laga Jörsvar du nide, eller fur
opålitligt uppförande frän värf-  vade regementena utstrukna:
m.
q-
m.
q-
m.
q-
m.
q-
Å korrektions-inrättningarne
1,063
304
1,019
304
905
310
677
336
Vid f. d. pionnier- eller nuvarande arbets-
korpsen:
Försvarslöse eller fästningsklasseu . .
479
—
432
—
940
—
1,397
—
Kapitulanter eller soldatklassen . . .
234
—
216
—
227
—
198
—
1 länshäktena förvarade, till allmänt ar-
bete dömde
327
—
382
—
272
—
205
—
Summa
2,103
304
2,099
304
2,344
310
2,477
336
Summa Summarum
3,466
600
3,523
611
3,856
627
4.056
659
4,066
4,134
4,483
4,
'15
Vid samina tidpunkter furin os i läns-  och större stads/ängelser häk-  tade :
Tilltalade eller dömda för brott ....
1,066
1,240
1,222
1,225
Undergående fängelsestraff för bristande
tillgång till vites- och ensaksböter .
51
65
34
64
Anhållne såsom kringstrykande eller för-
svarslöse
205
213
370
319
Transportfångar
48
70
Bysatte för gäld
50
31
47
43
Summa . .
1,372
1,549
1,721
1,721
Hela fångantalet
5,438
5,683
6,204
6,436
Barn, som åtföljt föräldrarne i fängelse .
16
34
45
20
Med hänvisning för öfrigt till hvad äldre berättelserna härom innehålla,
meddelas äfven, i sammandrag derutur och ur det nu anförda,
4:o Upgift å antalet af de till fästningarne och korrektionsinrättningarne
dömde fångar, såsom det vid slutet af hvarje år befunnits:
1825.
1827.
1830.
1831.
1832 :
1833.
1834
1835.
1836.
dömda för brott
,, för vanart el ler försvarslöshet
938
1,332
1,019
1,467
1,036
1,797
1,023
1,831
1,128
2,305
1,111
2,231
1,102
2,262
1,169
2,104
1,295
2,092
Summa . .
2,270
2,486
2,833
2,854
3,433
3,342
3,364
3,272
3,387
75
1837.
1838.
183!)
1840.
1841.
(1842.
1843.
1844.
dömda för brott
„ för vanart eller försvarslösbet. .
1,327
2,204
1,399
2,257
1,457
2,374
1,620
2,283
1,659
2,407
1,731
2,403
1,829
72,654
1,902
2,813
Summa . . .
3,531
3,656
3,831
3,903
4,066
4,134
4,483
4,715
Hiiiaf inhämtas, att under loppet af tjugu år, eller ifrån och nied år 1825,
då (ängarne voro 2,270, till och med år 1844, då de upgått till 4,715,
fångantalet, genom den årligen, med tvänne tillfälliga undantag, skedda tillökningen,
mer än fördubblats; hvilket gäller i afseende å ej mindre de för
brott dömda, eller så kallade straff-fångar, än äfven de för vanart eller försvarslöshet
till allmänna arbetsinrältningarne förfallna; likväl öfvervägande ibland
fångar af mankön, under det, alt deremot antalet fångar af qvinnkön ökats föga
mer än till hälften öfver hvad det förstnämnde år utgjorde. Al hela fångantalet
äro ungefärligen sex sjundedelar af mankön och blott en sjundedel af
qvinnkön. Hvad straff-fångarne angår, bestå de flesta, omkring tre fjerdedelar,
af sådane, som för itererade tjufnadsbrott blifvit straffarbete för lifstiden eller
vissa år ålagdt; så att den återstående fjerdedelen inbegriper alla dem, som
för andra och, till det mesta, gröfre brott blifvit sakfällda. Beträffande åter
de för vanart eller försvarslöshet till allmänt arbete dömda, så bar, sedan,
enligt hvad i sednaste årsberättelseir, äfvensom i den derefter vid Riksdagen
afgifna berättelse, är omförmäldt, Kongl. Maj:ts under den 8 Augusti 1842 i
nåder meddelade beslut, om inrättande af en ”krono-arbetskorps i fyra särskilda
klasser”, gått i verkställighet, det förändrade förhållande i afseende å
fångar af mankön inträdt, att, när år 1841 ibland 2,103 fångar befunnits å
Carlsborgs fästning förlagde 479 pionnierer, jemte 234 kapitulanter, utgörande
soldatklassen, tillsammans 715, men de öfriga 1,390 förvarade dels å korrektionsinrättningarne,
och dels, i anseende till bristande utrymme derstädes, uti
länshäktena, arbet,skorpsens under de påföljda åren bildade särskilda klasser uptogo
vid 1844 års slut, då fångantalet uppstigit till 2,477, icke mindre än
1,397 tillhörande fästningsklasserna och 198 kapitulanter, tillsammans 1585,
sysselsatte med allmänna arbeten å fästningarne eller å andra ställen; hvaremot
antalet af de å korrektionsinrättningarne och i länshäktena qvarvarande
nedgått till 882. Dessutom kan anmärkas, att ifrån arbetskorpsen, särdeles af
soldatklassen, flera blifvit frigifna och i tjenst hos enskilde antagna, så ock att
de vid arbeten utom fästningarne anställda i allmänhet ådagalagt lydnad, ordning
och ett i öfrigt förbättradt uppförande; hvaraf otvifvelaktigt vill synas,
att denna stiftelse skall motsvara sitt ändamål, att, genom en sålunda förändrad
behandling af fångarne, i den mån de göra sig förtjente deraf, bereda dem
76
förhoppning och utsigt, att varda i samhället åter upptagna; en fördel ytterligare
befästad medelst Kongl. Maj:ts nådiga stadga af den 29 Maj innevarande år,
”angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer”, h vilken i flera
och vigtiga afseenden för framtiden tryggar den försvarslöses rätt och frihet.
Af denna lagstiftning och hufvudsakligast af det lämpligare straffsystem, som
genom en ny, snart förväntad, Brottmålslag varder infordt, torde således med
någon säkerhet, om icke genast, åtminstone småningom en högeligen önskvärd
minskning i fångantalet kunna påräknas.
Likmätigt 59 § Riksdagsordningen har del ålegat Rikets Ständers Kommitterade
lill tryckfrihetens vård att, efter sislförlidne Riksdags slut, hafva
uppsigt öfver behörig fortgång af tryckningen utaf de Bihanget lill Riks-Ståndens
protokoll tillhörande handlingar, jemte Rikets Ständers förafskedade Riksdagsbeslut;
hvarförutan Rikets Ständer vid samma Riksdag, genom särskildt förordnande
af den 15 Maj 1845, åt Kommitterade uppdragit att vaka deröfver,
det så väl Grundlagarne, med de deruti vid Riksdagen antagna förändringar,
vid skeende omtryckning af samina Lagar, som ock Riksdagsbeslutet biel vo
felfritt tryckta.
I följd häraf äro, under Kommitterades tillsyn, alla de vid Riksdagens
slut icke af trycket utkomna handlingar, sorn i ofvannämnda Bihang till RiksStåndens
protokoll bort inflyta, redan inom 1845 års utgång färdigtryckta,
jemte det öfver handlingarne upprättade register; äfvensom, och efter det Konimitterade
åt deras åliggande i öfriga delar egnat synnerlig omsorg, Riksdagsbeslutet
och Grundlagarne blifvit af trycket utgifna och i samma års Författningssamling
intagna, Riksdagsbeslutet under N:o 19, Regeringsformen under
N:o 23, Riksdagsordningen under N:o 25 och Tryckfrihetsförordningen under
N:o 28. Stockholm den 30 September 1846.
C. L. Landin.
J. JV. Söllscher.
TILL
RIKETS HÖG LOFLIG i: STÄ ND ER
erättelse
AF
DERAS JUSTITIE-OMBUDSMAN,
AFGIFVEN ArID LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM AR 1847.
STOCKHOLM, 1847.
P. A. Norsteilt & Söner, Kong1. B oktryckare.
Void sam t Memorial.
Sedan Rikets Högloll. Sländer, vid den är 1844 började urtima Riksdag, å
nyo täckts lemna mig det utmärkta förtroende att vara Deras Juslitie-ombudsman,
får jag härmedelst, vid nu förestående lagtima Riksdagen, inför Rikets
Högloll. Ständer vördsamt framlägga den allmänna redogörelse angående Embetels
förvaltning, som i Grundlagen och särskildt fastställda Instruktionen
anbefalles.
Då, tillförne vid tvänne Riksmöten, Rikets Högloll. Ständer, efter föregången
granskning, behagat gilla de af mig angifna åsigler och grunder, i
öfverensstämmelse med hvilka Embelet under förflutna tidskiftena blifvit
4
B. St. Just. Omludsm. Emi.-Bercittclsc deri 15 Nov. 1847.
ulöfvadt, har det varit min pligt och utgjort mitt fortsatta bemödande att
dervid bibehålla samma åsigter och grunder äfven under sednaste tidskiftet,
hvilket, kortare än hvartdera af de förra, dels derföre och dels i följd af
andra omständigheter, företer ett jemförelsevis mindre antal redovisningsämnen.
Regeringsformen och ofvannämnda Instruktion, som bestämma föremål
och gränsor för-Justitie-ombudsmannens embetsverksamhet, lemna i allmänhet
åt hans egen urskiljning alt densamma tillbörligen iakttaga och fullgöra; men
de utmärka tillika, den förra i 106 § och den sednare i 5 och 12 §§, de
fall, då särskilda förordnanden eller uppdrag dertill erfordras eller kunna
förväntas.
Det ena och utan tvifvel vigtigaste, hvarom i Regeringsformens 106 §
och Instruktionens 5 § förmäles, det nemligen, då Rikets Ständers Konstitutions-ulskott
beslutar anställande af åtal emot Konungens Rådgifvare, hade,
efter hvad bekant är, vid hvartdera af de begge förutgångna Riksmötena inträffat,
men deremot vid det sistförflutna icke ägt rum.
Det andra, uti Instruktionens 12 § antydt, rörer tilltal emot Rikets
Ständers Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret, af Rikets Ständer
sjelfve, Deras Banko - utskott eller Revisorer beslutadt; men ett sådant beslut
har under sednare liden lika litet som tillförne utgått; äfvensom ej heller
annan laga orsak till embetsåtgärd i detta hänseende ännu förekommit.
Ordningen, ej mindre än frågans vigt, fordrar vidare att särskildt nämna,
det hvarken de vid tvänne tillfällen anmälda klagomål eller andra förhållanden
visat anledningar dertill, att den i Regeringsformens 101 § beskrifna
oförmodade händelse inträffat, som skulle hafva förplig La t Embetets innehafvare
att emot Konungens Högsta Domstol eller någon af Dess Ledamöter med
anmärkning och åtal uppträda.
Hvad Ater angår lagskipningen i öfiigt samt andra offentliga myndigheters
förhandlingar, hafva väl angifvelse!- och klagomål ofta af enskilda personer
blifvit anförda, men merendels, såsom obefogade eller obestjukta, eller
ock genom infordrade utlåtanden vederlagda och förklarade, bort utan vidare
afseende lemnäs, så att blott några få föranledt tilltal emot de anklagade.
Härförutan och hufvudsakligast under utöfningen af den mig åliggande allmänna
tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af Domare och Embetsman, äro anmärkningar
väckta och, sedan nödiga upplysningar eller vederbörandes förklaringar
inhämtats, slutligen pröfvade; hvarvid många ibland dessa anmärk
-
n. St. Just. Ömbudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
5
ningar, efter en sådan föregången utredning, kunnat förfalla; äfvensom vid
tillfällen, da anledning varit till anmärkningarnes fullföljd, men underrättelse
ingått, att Konungens Justitiekansler likaledes anmärkt och beifrat samma
förhållanden, min vidare embetsåtgärd icke varit af nöden; hvaremot, vid
öfriga tillfällen, vederbörandes lagstridiga befunna domslut eller förfaranden
blifvit i laga ordning åtalade. De sålunda lill åtal förvisade antnärkningsoch
klagomål, ibland hvilka icke något af särdeles svår beskaffenhet förekommit,
hafva ådagalagt dels olaga domslut, dels annat fel och dels försummelse
i embete eller tjenst, hvarigenom i de liesta fall enskildes lidande eller skada
orsakats; omständigheter, hvilka, ej mindre än understundom vederbörandes
vidhållande af lagstridiga åsigter eller bemödande att försvara oriktiga förfaranden,
påkallat ansvar och rättelse. Men, likasom uti min vördsamma berättelse
vid sistförl idna Riksdag anmäl tes, att under då förflutna tiden antalet
af fullföljda anmärknings- och klagomål betydligen förminskats emot
tillförne, kan äfven nu vördsamt lillkännagifvas, att detta förhållande under
sed naste tiden fortfarit; dertill orsakerna synas hafva varit desamma, som
då angåfvos, nemligen: vederbörandes större uppmärksamhet å sig sjelfva,
föranledd af förr gjorda och ofta återkommande anmärkningar, hvarom de af
trycket utgångna Embelsbcrättelserna meddelat allmännare kännedom: Hr
Jusliliekanslerens likaledes åt lagskipningen egnade tillsyn, som boredt möjligheten
alt utan omgång iakttaga den i Instruktionen för Justilie-ombudsmannen
antydda ordning, att allmänligen och i vanliga fall Hr Justitiekansleren
först må skärskåda Domares och Embetsmäns åtgärder; samt ändtligen
de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutade Författningar, angående
icke blott i allmänhet förändrade, utan äfven för vissa fall tydligen förklarade
grunder för beräkning af den i 5 Kap. 4 § Slraffbalkeu stadgade kroppsplikt,
hvarigenom alla tvifvelsmål i sådana hänseenden bort vara undanröjda.
Öfvergående nu till en omständligare redovisning för embetsförvaltningen,
så vidt de af mig inledda ärenden och frågor blifvit af domaremaklen pröfvade
och afgjorda, har jag derom att vördsamt åberopa hilagda, redan genom
trycket allmänheten meddelade Berättelse för åren 1844 och 1845 samt här
nedan vidare afhandla de mål, hvilka sedermera likaledes blifvit lill slut
b ra g te. De ännu återstående, så ock hvad för öfrigt under embelsförvaltningen
förekommit, inhämtas af de vid Expeditionen förda Diarier och Registratur,
hvilka, jemte dertill hörande handlingar, skola lill Rikets Högloft.
Ständers Lag-utskott inlernnas.
6
R. St. Just. Ornbudsm. Emb.-Bcrättelse den 15 Nov. 1847.
Enligt hvad nyss åberopade Embetsberättelse, pag. 29 och följande, utvisar,
hade Kongl. Göta Hofrätt, uppå advokatfiskals-embetcts derstädes
anställda åtal emot Landshöfdinge-embelet i Östergötlands Jan, dels för underlåtenhet
alt i Konungens befallningshafvandes den 30 Juni 1840 fattade
utslag uti ett mål rörande ny vägdelning inom Göstrings härad meddela
laglig och fullständig föreskrift, huru med utslagets kungörande och delgifvande
borde tillgå, dels ock för dröjsmål och försummelse att utslaget behörigen
expediera, genom utslag den 9 Juli 184-5, med tillämpning af 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken, dömt landssekreteraren och landskamereraren, hvilka
begge ansågos hafva i förra afseendet emot deras embetspligt brutit, att derför
hvar för sig böta tretiotre riksdaler sexton skillingar, samt, jemlikt Kongl.
Expeditionstaxan och 24 Kap. 5 § nyssnämnda balk, fällt landssekreteraren
särskildt att, för den sednare honom lill last räknade förseelsen, plikta tjugufem
daler med åtta riksdaler sexton skillingar; hvaröfver hos Kongl. Maj:t
underdåniga besvär af svaranderne blifvit anförda.
Af Konungens Högsta Domstols protokoll för den 24 November 1846 inhämtas,
att, då, i närvaro af Herrar Justitieråden Stråle, Bredberg, Engelhart,
Grefve Snoilsky, Grefve Carl Sparre, nu mera Presidenten Grefve
G. A. Sparre och Schmidt, detta mål är vordet till afgörande företaget, Högsta
Domstolens fleste Herrar Ledamöter funno skäl icke hafva förekommit
till annan ändring i Hofrältens öfverklagade utslag, än alt, enär landskamereraren,
på åtal af advokalfiskals-einbetet i Kammarrätten, blifvit för
tillgrepp af allmänna medel dömd, bland annat, lill tjenstens förlust, (hvilket
sednare mål då ännu på Kongl. Maj:ts nådiga skärskådan berodde) det
bötesansvar, som blifvit honom i förevarande mål ålagdt, ansåges i förstnämnda
påföljd inbegripet; hvilket förhållande skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas, i sammanhang med landskamererarens underdåniga
ansökning om förskoning af nåd från del af Kammarrätten honom ådömda
ansvar; men Herrar Justitieråden Stråle och Grefve Snoilsky, hvilka ej
heller funno skäl att i Hofrättens utslag, så vidt det landssekreteraren angick,
göra ändring, förklarade i afseende å landskamereraren. att då, emot hans
bestridande, det ej vore visadt, att den i Konungens befallningshafvandes
utslag meddelade föreskrift om detsammas kungörande varit en följd af något
Landshöfdinge-embetets beslut, deruti landskamereraren deltagit, och han
bort kunna förlita sig derpå, att föreskriften blefve af landssekreteraren,
hvilken det ålåg alt utslaget expediera, i enlighet med förfatlningarne meddelad,
bemälde Herrar Justitieråd, med ändring af Hofrättens utslag, ansågo
landskamereraren i detta mål icke kunna till ansvar fällas.
IL St. Just. Omhudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
7
Sedan hos Kongl. Maj:t i Dess Statsråd underdånig anmälan om utgången
af detta mål ägt rum, såsom Högsta Domstolens Heste Herrar Ledamöter
stadgat, är Kongl. Majlis utslag, i öfverensstämmelse med deras mening,
utfärdade under den 23 Februari innevarande år.
I redan afhandlade mål är förmäldi, att dåvarande landskamererare!!
i Östergötlands län, kammarrätts-rådet Paul Roland Ferlin, blifvit särskildt
tilltalad och dömd för tillgrepp af allmänna medel. Med afseende dels derå,
att begge målen angå samma tjensteman, dels oek å den svårare beskaffenheten
af detta sednare samt de märkliga omständigheterna vid dess pröfning
och slutliga utgång, har jag trott det vara af vigt, att åt ett sådant lagskipningsärende,
ehuru icke beroende af min embetsåtgärd, bereda allmännare
kännedom; hvarföre en kort framställning deraf här synes både lämplig och
tillbörlig.
Landshöfdingen i ofvannämnda län, som, vid jemförelse emellan landskontorets
diarier och postbok funnit, att åtskilliga under Mars med Juni
månader år 184-3 beslutade bref, hvarmed 609 R:dr hanko bort afskickas,
den 13 nästderpåföljde Juli ännu icke varit afsända, hade af sådan anledning
till förhör å landskansliet sisi berörde dag förekallat landskamereraren och
förelagt honom att sist den 15 i samma månad ej mindre aflemna omförmälda
609 R:dr, än ock redogöra för 150 R.dr 3 sk., utgörande lösen för
åtskilliga från Kongl. Kammarkollegium ankomna utslag; derefter och enär
landskamereraren, å bestämda dagen, enligt hvad det vid tillfället förda
protokoll innehöll, tillkännagifvit, att han då icke hade dessa medel Iill hands
eller kunde för dem redovisa, men förmodade, det han blefve i tillfälle att
inom åtta dagar anskaffa beloppen, om anstånd Jemnades, Landshöfdingen,
vid sådant förhållande, icke allenast förklarat landskamereraren tills vidare
oberättigad att tjensten bestrida, utan ock om hvad sålunda förekommit gjort
anmälan hos Kongl. Kammarrätten, enligt hvars förordnande, efter anställd
undersökning, blifvit upprättad balansräkning, hvaruti, inbegripna förr omförmälda
tvänne poster å 609 R:dr och 150 R:dr 3 sk., de der redan den
8 Augusti, innan räkningen uppgjordes, blifvit af landskamereraren, jemte
deponerande af 550 R:dr, inbetaide, honom till last fördes 1709 R:dr 39 sk.
1 r. banko, som han, under åtskilliga af de närmast förutgångna åren,
skall för bestämda ändamål fått emottaga, mea dertill icke användt. Sedan
urskiljdt blifvit, hvilka utaf dessa medel, jemte ytterligare tillkomna 67 R.dr
8
R. St. Just. Onibuchm. Emb.-Berättclse den 15 Nov. 1847.
41 sk. 10 r., hvarför landskamererare!! ej heller skulle visat redo, borde
upptagas i de Lill Kammarrätten ingående räkenskaper, och, hvad angick de
öfriga till ett belopp af 909 R:dr 17 sk. 9 r., pröfningen af målet i denna
del, såsom icke tillhörande Kammarrätten, är vorden öfverlemnad till Kongl.
Göta Hofrätt, som, uppå advokatfiskals-embetets åtal emot landskamereraren,
för bristande redovisning af sistnämnda belopp, deruti jemväl 399 R:dr
af den vid landskansli-förliören anmälda post å 609 R:dr ingått, genom utslag
den 19 Augusti 1845, under åberopande af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
dömt landskamererare!!, såsom beträdd med synnerlig vårdslöshet
och försummelse i sin befattning med ifrågavarande medel, att derför på
viss tid afhållas från förrättande af sin tjenst; fortsattes åtalet emot landskamererare!!
inför Kammarrätten, der advokatfiskals-embetet, i afseende å
de medel, 868 R:dr 15 sk. 2 r., hvilka borde upptagas uti dit ingående räkenskaper,
slutligen yrkade, att landskamereraren måtte ej allenast förpliktas
återgälda hvad af balansen kunde vara oguldet, och å densamma betala
ränta, utan ock, då af balansen ett belopp stort 565 R:dr 3 sk. 3 r. skulle
hafva tillkommit genom tillgrep]) och förskingring dels af de 210 R:dr, hvilka,
tillsammans med de i Ilofrältens utslag upptagna 399 R:dr, utgjort den vid
landskansli-förliören omförmälda post å 609 R:dr, dels af andra Kronan tillhöriga
medel, derför fällas till ansvar; öfver hvilket påstående landskamereraren
blifvit hörd. Hvaruppå Kammarrätten, medelst utslag den 3 April
sistlidna år, jemte förklarande, att landskamererarens anmärkning emot riktigheten
af landskansli-prolokollct för den 15 Juli 1843, så vidt det upptoge,
att han skall tillkännagifva sig icke hafva de efterfrågade penningarne
till hands eller kunna för dem redovisa, blefve utan afseende lemnadt, vidare
och beträffande sjelfva målet yttrade, att för ifrågaställa medel, såsom al
landskamereraren redan inbetalda, annan ersättning icke kunde honom åläggas,
än att han skulle, för de Kronan tillhöriga andelar deri, erlägga sex procent
årlig ränta, räknad ifrån en månad efLer det de i landskontoret inkommit
och intill dess de blifvit ersatta; och ehuru, med vitsord åt hvad meranämnd
a landskansli-prolokoll för den 13 och 15 Juli 1843 innehöll, ådaealäegande
bland annat landskamererarens underlåtenhet alt till vederbörande
O oö
afsända Länsstyrelsens liera skrifvelse!', hvarmed åtskilliga lill landskontoret
inkomna och af honom emotlagna handräckningsmedel till belopp af 210 R:dr
bort följa, men hvilka medel först den 8 Augusti samma år blifvit aflemnade,
angifvelsen emot landskamereraren, om tillgrepp och förskingring af dessa
medel,
Ii. Ht. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
9
medel, vunne stöd af hans förr omförmälda lillkännagifvande vid lörhöret
den 15 Juli; dock sorn han, hvilken sedermera efter hand inbetalt de innebafde
medlen, hos Kammarrätten förnekat, att han något deraf tillgripit eller
förskingrat, och hans yttrande vid nämnde förhör, efter den förklaring han
derål lemnat, icke finge i annat fall tagas såsom bevis om föröfvadt tillgrepp
och förskingring af medlen, än derest anklagelsen derom af öfriga omständigheter
bekräftades, men i detta hänseende förekom, dels alt någon sådan undersökning
icke ägt rum, hvarigenom kunnat uppdagas, om, på sätt han hos
Kammarrätten uppgifvit, penningarne verkligen varit lill finnandes, eller om
de hos honom saknats, dels ock att, fastän någon trovärdighet ej syntes
kunna tilläggas hans förebärande, de i målet förekomna omständigheter likväl
icke uteslöto möjligheten deraf, att landskamererare!! fortfarande innehaft
penningarne, men, i den föreställning, att det emot honom af Konungens
befallningshafvande anmärkta förhållande icke blefve nöjaktigt förklaradt, om
ej fullständig redovisning, på en gång afgåfves för alla de medel, han då ännu
hade i behåll, ansett sig berättigad att dröja med liqvid till dess handlingarne
hunnit granskas, och i denna syftning låtit anslå med fullgörande af
hvad honom blifvit förelagdt; alltså och då saken vore i den mån mörk och
tvifvelaktig, att domaren borde följa den mening, som för den anklagade
vore lindrigast, och följaktligen cj borde antagas, att landskamererare!! tillgripit
och förskingrat ifrågavarande af honom emottagna och sedermera till
fullo redovisade medel, ulan hans ådagalagda uraktlåtenhet, att i behörig tid
och ordning redovisa dessa medel, måste hänföras till grof försummelse i
tjenstens utöfning, pröfvade Kammarrätten, med tillämpning af 1 kap. 12 §
Rättegångsbalken, rättvist, det landskamererare!), sorn jemväl af Göta Hofrätt
ansetts saker lill dylikt tjenstefel, skulle i en hot straffas med förlust,
under sex månaders tid, af tjensten med åtföljande lönförmåner. Öfver detta
domslut anfördes hos Kongl. Maj:t underdåniga besvär ej mindre af advokatfiskal^!!)
b etet, som fullföljde sitt ansvarspåslående, än äfven af landskamererare!!,
hvilken sedermera ingal' underdånig ansökning om nåd; I anledning
hvaraf och då målet i Konungens Högsta Domstol den 21 Oktober
sistlidne år, enligt hvad protokollet visar, föredrogs och afgjordes, Högsta
Domstolens dervid närvarande Herrar Ledamöter enhälligt förklarade, det
landskamererarens underdåniga besvär, enär han försummat att efterkomma
hvad Kammarrätten lill fullgörande, rätteligen föreskrifvit. icke kunde Lill
O O _
pröfning upptagas; men vidkommande åter advokatfiskals-embetets underdå
R.
St. Just. Ombudsm. Emb .-Berättelse 1847. ^
10 fl. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 15 Nov. 1847.
niga besvär, så enär landskamererare!! vore förvunnen att hafva olof!igen
innehållit och vid påfordran icke kunnat framgifva, således tillgripit och förskingrat
det i Kamman ättens utslå” omförmälda belopp af 210 R:dr, som
han i och för t
raden Bredberg, Grefve Snoilsky, nu mera Presidenten Grefve G. A. Sparre
och Schmidt, utan afseende derå, att dessa medel sedermera blifvit erlagda,
med ändring af utslaget, i hvad berörde 210 R:dr anginge, enligt 45 kap.
2 § SVlissgerningshalken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 29 November
1823, rättvist, rict skulle landskamererare!! mista tjernsten, vara
ovärdig att vidare nyttjasj rikets tjenst och straffas med fängelse med Ijenligt
arbete under ett års lid, i hvilken bestraffning vore inbegripet det ansvar,
dertill han särskildt blifvit för tjenstefel ansedd saker; hvaremot öfrige
Ledamöterne, Herrar Justitia'tiden Themptander, Stråle och Backman icke
funno skäl att i Kammarrättens utslag göra ändring; och beträffande slutligen
landskamererarens underdåniga nådansökning, yttrade Herrar Justitieråden
Schmidt, Presidenten Grefve Sparre, Grefve Snoilsky och Bredberg, att de,
med afseende å det mindre belopp, för hvars förskingring landskamererare!!
blifvit fälld till ansvar och då han kort efter balansens upptäckt bristen
ersatt, i underdånighet hemställde, att hans ansvar måtte af gunst och nåd
lill förlust af tjernsten inskränkas; uti hvilket tillstyrkande Herr Justitierädet
Backman ansåg sig böra instämma, enär de fleste Herrar Ledamöter funnit
landskamereraren brottslig enligt 45 kap. 2 § Missgerningsbalken och 1823
års Förordning; men Herrar Justitieråden Stråle och Themptander åter förklarade,
att de, som funnit landskamererarens förbrytelse ej böra svårare
bedömas, än ali den kunnat försonas med ett halft års suspension från tjenst
och lön, ansåge sig böra i underdånighet hemställa, att hans ansvar mätte
af gunst och nåd dertill bestämmas.
I sådant skick blef målet inför Kongl. Majit uti Dess Statsråd i underdånighet
anmäldt, för nådig skärskådan af landskamererarens ofvannämnda
underdåniga ansökning; hvarefter Kongl. Majlis utslag under den 17 Februari
innevarande år meddelades, deruti, efter uppfattning af det slut, hvarom
Högsta Domstolen och dess fleste Herrar Ledamöter vid målets pröfning sig
förenat, slutligen och beträffande landskamererarens nådansökning är liilkän
nagifvet,
alt Kongl. Majit, i anseende till förekomna bevekande omständig
heter,
ville af gunst och nåd tillåta, att landskamereraren, med förskoning
från den honom ådömda bestraffning, må umgälla, hvad honom i delta
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 No v. 1847'. 11
mål lill last lage, med penningeböter, motsvarande tre månaders landskamererarelön.
Jemte det att i förra Berättelsen, pag. 7, slutligen redovises för ett af
Kongl. Svea Hofrätt afgjordt, men till Kongl. Maj:t, genom underdåniga besvär
a svarande sidan, hemstäldt mål, angående Konungens befallningshafvandes
i Westerbottens län åtalade förfarande, i följd hvaraf, med oriktig
tillämpning af Kongl. Förordningen den 10 April 1810 om mildring i straffet
för lägrad qvinna och uppskof med hennes bestraffning för lägersmål,
verkställighet af kroppsplikt för annat brott, ådömdt en qvinna, som var
häktad och hade födt barn, blifvit uppskjuten lill dess ett år derefter förflutit,
ehuru i sådana fall 3 kap. 6 § Struffhalken tillåter uppskof med kroppsplikten
endast sex veckor efter barnsbörden; ett olaga förfarande, som äfven
tillförne vid tvänne tillfällen blifvit emot vederbörande anmärkt och beifradt
*); är dersammastädes vidare, pag. 8 och följande, omförmäld t ett annat
mål af enahanda beskaffenhet, deruti Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge,
uppå advokatfiskals-embctets åtal emot Konungens befallningshafvande i
Malmöhus län, som af ofvannämnde olagliga anledning uppehållit häktade
och för förfalskningsbrott dömda q vinspersonen Sophia Charlotta Ilöckerls
bestraffning, medelst utslag den 13 Februari sistlidne år, ogillat berörde åtgärd,
såsom stridande emot sist åberopade lagsladgande, men, då den syntes
tillkommit genom missförstånd om rätta tydningen af 1810 års Kongl. Förordning,
förklarat annan påföljd derför icke äga rum, än att‘Landshöfdingen
och Landssekreteraren förpiiglades ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden
för Höckerls underhåll i häktet under olaga uppskofstiden med fjorton
riksdaler tjuguåtta skillingar banko, och att Höckert, hvilkens vistelseort dåmera
var okänd, ansågs berättigad att i behörig ordning emot Konungens
befallningshafvande anställa talan om godtgörelse för det lidande, henne genom
obehörigen fördröjda fängelsetiden tillskyndats, hvilket sednare mål likaledes,
efter de af svaranderne anförda underdåniga besvär, kommit under
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Uli detta mål har numera äfven Kongl. Majit, i Dess med Högsta
Domstolen beslutade utslag af den 25 Februari innevarande år, Sig utlåtit
och funnit skäl icke vara anfördt, som kunde verka till ändring i Hofrättens
*) Inliämtas af Emhelsberättelsen för åren 1836 oell 1837, pag. 17 och 22.
12
R. St. Just. Ombuclsm. Enil .-Berättelse den 15 Nov. 1847.
öfverkiagade utslag; hvarom, efter hvad Högsta Domstolens protokoll för nyssnämnde
dag upplyser, de dervid närvarande Herrar Ju stiller åden Stråle,
Engelhart, ISordenstolpe, Gref ve Carl Sparre, af Rolén och Schmidt sig
förenat.
Ibland anmärkningsmålen i samma Berättelse förekommer slutligen, pag.
48 och följande, det inför Kongl. Svea Hofrätt af advokatfiskals-embetet derstädes
anställda åtal emot Polismästaren i Stockholm B. C. Bergman, lör det
han, å Öfverståthållare-emhetets vägnar, fattat olagliga, i verkställighet gångna,
beslut om förre kryddkramhandlare!! E. A. Dölings häktande; ett embetsfel
hvarför, genom Kongl. Hofrättens den 11 Juli 1845'gifna utslag, enligt 1 kap.
12 § Rättegångsbalken, Polismästaren blifvit dömd alt böla femtio daler
silfverrnynt med sexton riksdaler 32 sk. samt ersätta det Döling tillskyndade
lidande med tjugo riksdaler banko.
Uppå de häröfver hos Kongl. Majit af Polismästaren Bergman i underdånighet
anförda besvär, har Kongl. Majit, genom Dess med Högsta Domstolen
beslutade utslag af den 8 nästlidne September, förklarat Sig icke finna skäl
vara anfördt, som kunde föranleda till ändring i Hofrättens öfverkiagade utslag;
i pröfningen af hvilket mål, såsom Högsta Domstolens protokoll för
nämnda dag innehåller, Herrar Justitieräden Nyblaeus, Grefve Snoilsky,
Grej ve Carl Sparre, af Rolén, Schmidt och Alexanderson deltagit, hvarvid
Herr Grefve Snoilsky yttrat följande ifrån öfrige Herrar Ledamöters beslut
skiljaktiga mening: ”Ehuru den af Erik Levander till Öfverståthållare-embetet
för polisärende!' ingifna skrift, i anledning hvaraf Döling blifvit till bemälde
Embete inkallad, icke innefattar annat påslående emot Döling, än att återgälda
den emottagna reversen eller fullgöra hvad han uti särskild förbindelse
sig åtagit, och frågan således kunde synas vara af tvistemåls egenskap; likväl
och sorn Levander under målets handläggning vid Öfverståthållare-embetet
OO O
för polisärende!’ sedermera emot Döling gjort bestämd angifvelse, att hafva
genom svek och bedrägeri sökt förnärma Levanders rätt, och derföre yrkat,
alt Döling måtte i häkte inmanas; och Döling, i målet hörd, vägrat alt
återlemna skuldsedeln samt genom åtskilliga undanflykter, och deribland att
reversen redan vore i tredje mans hand, sökt intrassla målet och undgå
ansvar; vid hvilket förhållande Polismästaren Bergman, med afseende tillika
derpå, att Döling, hvilken åtta särskilda gånger förut varit tilltalad för bedrägligt
förhållande och vägran att redogöra för emottagna skuldsedlar till
betydliga belopp eller deras värde, äfvensom för förfalskningsbrott, af hvilken
/)’. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättclsc den 15 Nov. 1847.
13
anledning han icke allenast varit inmanad i häkte, utan äfven undergått
tjuguåtta dagars fängelse vid valten och bröd, hvarförutan han en gång genom
domstols beslut blifvit, i brist af böter, dömd lill enahanda bestraffning
för oredligt förhållande såsom ombudsman, sålunda ihärdigt fortfarit att
på ett betänkligt sätt förnärma allmän säkerhet och förtroende, destomindre
må i målets dåvarande outredda skick till last föras att hafva Döling i häkte
inmanat, som ansvar för svek och bedrägeri kan anses icke vara i lag tillräckligen
bestämdt, hvadan detsamma i visst fall blifvit af domstol utsträckt
till påföljd af schavott och fängelse å fästning, samt Bergman dessutom, då
häktandet beslöts, icke kunnat förutse den utgång målet vid Kämnersrätten,
dit detsamma förvistes, erhöll genom Le vanders derstädes förändrade talan,
hvilken inskränkt sig dertill, att Döling endast skulle sjelf infria eller utsöka
beloppet af en annan skuldsedel, den Döling såsom valuta velat tillställa
Levander; alltså och då Polismästaren Bergman, efter min öfvertygelse, således
ej kan anses hafva saknat anledning att låta Döling i allmänt förvar
insätta, pröfvar jag, m. v. rättvist att, med upphäfvande af Hofrättens utslag,
Bergman från det emot honom anställda åtal befria”.
Uti en till mig ingifven skrift hade juveleraregesällen Per Eric Engman
fört klagan deröfver, att sedan han, genom Stockholms södra förstads
kämmersrälls utslag den 16 Juli 1836, blifvit dömd alt, för förfärdigande
af underhaltigt guldarbete, böta 133 R:dr 16 sk. banko, men
Kongl. Svea Hofrätt, iler Engman besvärat sig öfver Kämnersrättens beslut,
i utslag den 16 Januari 1837 funnit de anförda besvären, såsom icke inom
laga tid inkomna, ej kunna till pröfning upptagas, och Kongl. Maj:t, i anledning
af Engmans i underdånighet fullföljda talan, medelst utslag deri 19 December
1838 gillat Kongl. Hofrättens berörde yttrande; hvarefter Engman,
på sätt utdrag af diarium i Kongl. Majlis Justitie-revisi&ns-expedilion den 17
Mais 1839 utvisade, inkommit med underdånig ansökning att af gunst och
nåd njuta eftergift af de, genom Kongl. Majlis nyssnämnda utslag, honom ålagda
böter; så hade, delta oaktadt och ehuru under liden Engman tillhörig egendom
skulle vara till omförmälda böters gäldande, genom Öfverstålhållareembetets
kanslis försorg, i mät lagen, men försäljning deraf fördröjd i afbidan
på nådansökningens afgörande, hvilket, enligt diarii-utdraget åteknadl betyg,
ännu den 14 Juli 1840 icke ägt rum, Engman blifvit den 9 derförutgångne
April af Ivaline Kämnersrättens betjente, på Primarie-kämnärens befallning,
gripen och i rådhushäktet insatt för att med sju veckors fängelse det ådömda
14
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse dea 15 Nov. 1847.
bötesbeloppet umgälla; hvarjemte och ulan afseende å en af Engman, enligt
hans uppgift, hos Stadens Kämnersrätts, efter dess förändrade organisation
inrättade, tredje afdelning skriftligen gjord ansökning, att af ofvan åberopade
anledning genast varda från häktet befriad, fångvaktmästaren skulle erhållit
skriftliga ordres, att Engman borde derstädes förblifva i sju veckors lid, då
han ock qvarhölls lill den 29 derpåföljde Maj, på sätt fångvaktmästarens derom
utfärdade betyg styrkte; i anseende hvartill och då, vid sådana omständigheter,
denna åtgärd, att befordra Engman till undergående af fängelsestraff,
efter hans förmenande, uppenbarligen varit olaglig samt åbragt honom ett
lika otillbörligt som känbart lidande, Engman, under förhoppning, alt ej
mindre den eller de ledamöter af Kämnersi attén, hvilka lill åtgärden med
,
O
verkat, än äfven de underlydande betjente, hvilka utfört densamma, derför
mätte i laga ordning tilltalas, framställt det påstående om ansvar och ersättning,
hvartill han trodde sig befogad, samt slutligen anhållit, att vid en
blifvande undersökning få åtski 1 lige uppgifna personer såsom vittnen hörda.
Öfver denna klagan hade Kämnersrältens tredje afdelning blifvit hörd
och i afgifvet utlåtande andragit, att då Engman vid de flera försök, hvilka
rättens betjente, enligt dem meddelade skriftliga ordres, gjort altafEngman
utbekomma de honom år 1836, genom dåvarande Södra förstadens kämnersrätts
utslag, ådömda böter, hvilka uti rättens special allt sedermera balanserats,
icke uppgifvit, än mindre, med begagnande af de flera tillfällen, hvilka
honom dertill lemnats, gillat styrka, att sedan Kongl. Maj:t fastställt Kämnersrätlens
och Kongl. Hofrältcns sammanstämmande beslut, Engman hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att af gunst och nåd njuta eftergift af
ofvanberörde böter, och Engman icke heller ens föregifvit, ali Öfverslålhåliareembelets
kansli, för verkställighet aT Kongl. Majlis utslag, anställt utmätning
af samma böter, hvarom något lillkännagifvande från Öfverslåthållare-embelet
dei förutan icke blifvit meddeladt, hade Kämnei Slätten, vid sådana förhållanden
och efter anmälan af rättens betjente, alt tillgång hos Engman
saknades till böternas gäldande, ansett sig ej längre kunna, ulan eget ansvar,
låta vid Engmans tredska bero, utan förvandlat böterna till sju veckors fängelse,
lill undergående hvaraf Engman blifvit på vanligt sätt genom Öfverstålbållare-embetets
kansli befordrad; med afseende hvarå Kämnersrälten
yrkat, att Engmans klagan, så vidt den rörde Rätten och dess betjente, mätte
lemnäs utan afseende.
Efter det Engman, som begärt och erhållit del af detta utlåtande,
uti inlemnad skrift bestridt Kämnersrältens uppgift, alt Öfverståthållare
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 15 No v. 1847. 15
em betets kansli förfogat oin verkställigheten af elen bestraffning, han nödgats
undergå, samt fortfarit i sitt påstående, att denna verkställighets
ålgärd,
på sätt fång vaktmästaren redan intygat och öfriga lill vittnen åberopade
personer skulle kunna bekräfta, tillkommit i följd af Kämnersrällens
föranstaltande; bade, uppå Engmans tillika gjorda anhållan, ifrån
vederbörande infordrats åtskilliga af honom, lill bestyrkande af hans klagan,
åberopade handlingar, deribland dels Kongl. Maj:ts oi vanberörde utslag af den
19 December 1838, hvarigenom Kongl. Maj:t förklarat Sig finna skäl icke
vara anfördt, som kunde föranleda lill ändring i Kongl. Hofrätten?, af Engman
öfverklagade utslag eller till bifall af hans ansökning om återställande
af den utaf honom försutna tid alt söka ändring i Kämnersrättens beslut, ej
heller anledning förekomma alt sökanden någon nåd förunna; dels ett af
(vänne exekutions-betjenle den 12 April 1839 uthändigadt och till Öfverslåthållare-embetcts
kansli ingifvet betyg, att de, enligt ordres af den 20
näslförutgångna Februari, hos Engman sökt lös egendom till gäldande af
ådömda böter enligt Kongl. Maj:ts högstberörde utslag, men att han icke
ägt någon tillgång, som deremot till ringaste del svarat; dels ock utdrag
af protokollet, hållet hos Kämnersrättens tredje afdelning den 9 April 1840,
hvilket gaf viel handen, huruledes, efter anmälan af Primarie-kämnären, att
hos Engman, hvilken genom Södra förstadens kämnersrätts ofvannämd;), af
Kongl. Hofrätten och Kongl. Maj:t fastställda, utslag af den 16 Juli 1836,
är vorden fälld att böta 133 R:dr 16 sk. banko, åtskilliga försök till utbekommande
af delta bötesbelopp väl blifvit gjorda, men att, efter hvad rättens
betjente tillkännagifvit, tillgång hos Engman saknats, Kämnersrätten
bcslutit, alt Engman vid sådant förhållande skulle, till försonande af ifrågavarande
böter, undergå sju veckors fängelse. Derförulan Kämnersrätten, af
hvilken ytterligare upplysningar äskats, i ett sednare utlåtande förmält, alt
tillsynen öfver rådhushäktet, der Engman undergått fängelsestraffet, redan
dessförinnan tillhört Konungens Fogate, hvilken ock, efter hvad Rätten hade
sig bekant, gifvit fångvaktmästaren befallning att icke insätta någon person
i häktet, innan och förr än åtminstone så kallad promemoria från domstolen
erhållits: att någon annan åtgärd för att få verkställighet å Rättens beslut
om böternas förvandling icke heller, såsom Engman föreburit och fångvaktmästarens
af Engman åberopade betyg oriktigt innehölle, blifvit af Rätten
eller någon dess Ledamot vidtagen, än den dittills alltid brukliga, att Rättens
primarie-kämnär, i egenskap af tillika special-förare, niskrifvit och till fångvaktmästaren
låtit aflemna en promemoria, rörande den beslutade förvänd
-
16
II. St. Just. OntbUdsm. Emb.-Bcrättclse den 15 Nov. 1847.
lingen; samt att Engman hvarken innan eller under det beslutet verkställdes,
begärt verkställighetens inhiberande; med hvilka anföranden, dertill äfven
koinrne innehållet af exekulionsbetjenternas ofvanuämnde betyg, Kämners
rätten
trodde riktigheten af dess förra utlåtande, jemväl i de af Engman
anmärkta omständigheter, vara ådagalagd. Slutligen hade ock af de från ve
derbörande
insända fånglistor för rådhushäktel inhämtats, att Engman blifvit
den 9 April 1840, såsom orden lyda, ”af Kämnersrättens tredje afdelning
insatt i häktet för att med sju veckors fängelse försona de genom Södra förstadens
Kämnersrätls utslag den 16 Juli 1836 honom ådömda böter 133
R:dr 16 sk., hvilken bestraffning med dagen derpå börjades och den 29 nästföljde
Maj slutades”.
Vid öfvervägande af delta allt och ehuru gesällen Engmans uppgift,
det honom tillhörig lösöre-egendom skall varit, lill gäldande af de i ofvan
nämnda
mål honom ådömda böter, i mät lagen medelst Öfverslålhåilare-embetels
kanslis försorg, blifvit vederlagd genom exekutions-beljenternes öfver
en sådan utmälnings-förrältning den 12 April 1839 afgifna intygande, alt
Engman icke ägde någon tillgång, som emot bötesbeloppet lill det ringaste
svarade, hvarmed äfven instämt tiel till Kämnersrättens protokoll den 9 April
1840 gjorda lillkännagifvande, alt vid de af rättens betjente i samma ändamål
anställda utmätningsförsök ali tillgång hos Engman saknats; hade jag
likväl funnit Kämnersrättens öfverklagade åtgärd anmärkningsvärd i afseende
å- det hufvudsakligen Lill grund för klagomålet åberopade, och behörigen
styrkta förhållande, att, sedan Kongl. Majlis utslag uppå Engmans underdåniga
besvär och nådansökning den 19 December 1838 meddelats, Engman
ytterligare den 7 Mars 1839 lill Kongl. Majit inlemnat underdånig ansökning
alt af gunst ocb nåd njuta eftergift at ådömda bötesansvaret, men att sistnämnda
ansökning icke varit af Kongl. Majit i nåder pröfvad och afgjord, då,
i följd af Kämnersrättens nyssnämnda dag den 9 April 1840 fattade beslut
örn böternas förvandling lill sju veckors fängelse, Engman blifvit redan samma
dag till fängelsestraffets undergående i rådhushäktet inbragt. Det kunde
nemligen ifrågasättas, huruvida denna verkslällighetsålgärd, då Engmans ytterligare
nådansökning hvilade oafgjord, varit behörig eller icke, och det
borde i sednare fallet utredas, om vederbörande, hvilka det tillhörde alt
bestraffningens verkställighet ombesörja, ägde eller saknade kännedom om
nådansökningen och den då ännu återstående pröfningen deraf. I förra hänseendet
innefattade väl Kongl. Brefvet den 4 Juli 1811 den allmänna föreskrift,
alt sedan för brott dömda personer hos Kongl. Majit sökt nåd och
Kongl.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
17
Kongl. Maj:ts utslag kommit exekutorn tillhanda, det ålåge honom att låta
beslutet till behörig verkställighet befordras, derest laga hinder icke mötte,
utan att uppehåll dermed finge genom j^tterligare nådansökning beredas; med
tillämpning af hvilken föreskrift och enär Kongl. Maj:ts nådiga utslag den
19 December 1838 äfven innehöll yttrande öfver Engmans förut gjorda underdåniga
ansökning, att af nåd förskonas ifrån bötesansvaret, det kunde påstås,
att hans ytterligare nådansökning ej borde hindra utslagets behöriga
verkställighet. Men utom det att denna föreskrift, i sammanhang med den
tillika gifna, att Konungens befallningshafvande borde låta vara sig angeläget,
att till stralf dömda och häktade personer, som ämnade hos Kongl.
Maj:t söka nåd, ej saknade underrättelse om nödvändigheten att på en gång
förete alla de skäl och grunder, hvilka förmenades bereda dem förskoning,
synnerligast afsåge förfarandet i gröfre brottmål, der den sakfäilde vore häktad,
torde föreskriftens ovilkorliga tillämpning i alla förekommande mål synas
betänklig äfven derföre, att, efter hvad erfarenheten visat, en förnyad
nådansökning understundom pröfvats förtjena nådigt afseende. Olvifvelaktigt
vore väl, att, vid sådant förhållande, de ytterligare åtgärder, som i ett hos
högre Rätt slutligen afgjordt bölesmål ännu återstode, när den sakfäilde saknade
tillgång till ådömda böters gäldande, nemligen att förvandla dessa till
annan bestraffning enligt lag, och att låta denna bestraffning till verkställighet
befordra, icke bort vidtagas, på sätt i förevarande fall tillgått, utan anmälan
derom hos vederbörande exekutor, hvilken det egentligen tillhörde
att om verkställighetsåtgärden förordna. Underlåtenheten af en slik anmälan,
som borde till rä k nas domstolen, hvilken meddelat förvandlingsbeslutet och
jemväl förfogat om dess verkställighet, syntes än mera klandervärd, så vida
verkställigheten icke kunde anses tillåten eller behörig utan föregången hemställan,
om och hvad afseende å den ytterligare nådansökningen finge göras;
en omständighet, hvars vigt Kämnersrätten äfven måtte hafva insett, då i
dess sednare utlåtande, till vederläggning af klagomålet, bland annat åberopats,
att Engman hvarken innan, eller under det förvandlingsbeslutet verkställdes,
begärt verkställighetens inhiberande. I fråga åter, huruvida Engmans
ytterligare nådansökning var vederbörande kunnig eller icke, visade sig1
ingen anledning till anmärkning emot Öfverståthållare-embetets kansli, som,
efter erhållen del af Kongl. Maj:ts utslag för att om dess verkställighet:
besörja, i sådant ändamål icke vidtagit annan åtgärd, än att den 20 Februari
1839, vid hvilken tid nådansökningen ännu ej var inlemnad, förordna om
Ji. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1847.
18
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
anställande utmätning hos Engman för de honom ådömda böter, hvarefter
och sedan denna utmätning fruktlöst aflupit, ärendet syntes hafva h vila t,
tilläfventyrs efter inhämtad underrättelse om nådansökningens ingifvande;
och ehuru, hvad Kämnersrätten åter angick, dess egna åtgärder, lika med
dess afgifna utlåtanden, utmärkte, som skulle Rätten hafva saknat all kännedom
icke blott om exekutorns tillgörande, utan äfven om den bötfälldes
sedermera tillkomna nådansökning, kunde likväl deremot erinras, att denna
föreburna obekantskap med målets verkliga skick stannade Rätten sjelf till
last, åtminstone i så måtto, att Rätten icke gjort sig underrättad om hvilka
åtgärder Öfverståthållare-embetets kansli vidtagit, för att till verkställighet
befordra Kongl. Maj:ts utslag medelst utmätning af de Engman ådömda
bitter, men särskildt gått i författning derom och, efter i sådant afseende
förgäfves anställda försök, äntligen fattat sitt beslut örn böternas förvandling
till fängelse, utan att, såsom det syntes, Engman derförinnan varit kallad
och hörd, eller sedermera om detta beslut erhållit kunskap annorledes eller
förr, än då han, för bestraffningens undergående, af rättens utskickade till
häktet infördes; genom hvilket förfarande, i motsats Lill det mera tillbörliga
och lätteligen verkställbara, alt till Rätten inkalla Engman och för honom
afkunna beslutet, Rätten, förutsatt att Engman icke skulle hafva underlåtit
alt anmäla den af honom gjorda ytterligare nådansökning såsom uppgifvet
hinder emot beslutets verkställighet, icke allenast betagit sig tillfälle att inhämta
underrättelse om förhållandet och att i sådant fall meddela det yttrande,
hvartill omständigheterna kunde föranleda, utan ock inskränkt Engmans
lagliga rättighet att, i händelse hans anmälan lemnades utan afseende,
densamma å högre ort fullfölja. Härtill komme jemväl, att Engman i sin
klagoskrift påstått, det han, efter att hafva blifvit i häktet inmanad, hos
Kämnersrätten skall gjort skriftlig ansökning att af förrnämnda orsak genast
varda lösgifven, men att fångvaktmästaren icke dess mindre skulle fått skriftliga
ordres om Engmans qvarblifvande för att fängelsestraffet undergå; ett förhållande,
som Kämnersrätten i dess utlåtande bestridt, men Engman förmält
sig kunna bevisa genom intyg af namngifna personer, om de, på sätt han
tillika begärt, blefvo hörda, och hvilken bevisningsförmån, med afseende å
målets beskaffenhet, skäligen ej borde honom förvägras. För öfrigt och fastän
al hvad i Kämnersrättens utlåtanden vore anfördt och ofvan åberopade anteckning
i fånglistorne gaf vid handen, det ville synas, att ifrågavarande
verkställighetsåtgärd tillkommit egentligen i följd af Rättens föranstaltande,
hvartill befogenhet under andra omständigheter kunnat hämtas af lagens
Ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 No v. 1847.
19
stadgande i 1 l<ap. 2 § sednare momentet Utsökningsbalken, saknades likväl
de närmare upplysningar om förloppet, härvid i hela dess vidd, hvilka voro
nödiga för att bestämma, om och i hvad män vedelbörandes öfverklagade
förfarande kunde rättfärdigas eller, i motsatt fall, borde dem till last räknas;
och hvilka upplysningar ej heller kunde vinnas annorledes, än antingen
genom vederbörandes ytterligare hörande eller ock, der så nödigt pröfvades,
genom en i dessa ämnen skeende undersökning. Med sådana anmärkningsgrunder,
hade jag, genom skrifvelse den 26 April 1841, åt advokatfiskalsembetet
i Kongl. Svea Hofrätt uppdragit att inför Kongl. Hofrätten anställa
och utföra den talan emot vederbörande, hvartill lag och sakens beskaffenhet
kunde föranleda.
Till följd häraf, har advokatfiskals-embetet hos Kongl. Hofrätten anmält
detta mål och i afgifvet memorial af anlörda orsaker begärt, att Kämnersrätten
måtte åläggas bestämdt upplysa, ej mindre genom hvilka personer gesällen
Engman blifvit i häkte inmanad den 9 April 1840 och på grund af
hvilken myndighets skriftliga eiler muntliga befallning dessa personer bemäktigat
sig Engman och honom i fängelset aflemna t, utan ock huruvida denne,
efter sitt häktande, låtit lill Kämnersrälten framföra skriftlig eller muntlig
ansökning oin fängelsestraffets inställande, och i sådant fall hvad åtgärd med
föranledande deraf vidtagits; öfver hvilket memorial Kämnersrättens Ordförande
och Ledamöter, som i målet haft del, sig skriftligen förklarat och dervid
andragit, att tvänne namngifna stadstjenare emoltagit den af primariekämneren
utskrifna promemorian angående Engman, hvilken, på sätt ett af
dem meddeladt och bilagdt intyg utvisade, genast efter böternas förvandlande
frivilligt medföljt lill häktet; att dåvarande fång vaktmästaren för en af
Rättens ledamöter tillkännagifva, att, sedan Engman af omförmälda orsak
kommit i häktet, fångvaktmästaren hört omtalas, att någon af Engmans kamrater
derstädes uppsatt en skrift med begäran om hans lösgifvande, och att
skriften blifvit af någon bland fångknektarne Kämnersrätten erbjuden, men
icke emottagen; men att Kämnersrätten i öfrigt icke hade att meddela några
vidare upplysningar, än desom redan blifvit afgifna; hvarefter och sedan, under
skriftvexlingens vidare fortgång, Engman framställt yrkande emot Kämnersrättens
ledamöter om ansvar såsom för edsöresbrott och om ersättning
för det lidande och den förlust af arbetsförtjenst, honom medelst häktandet
blifvit tillskyndade, samt vittnesförhör i målet inför Kongl. Hofrätten ägt
rum, advokatfiskals-embetet slutligen utfört talan, hufvudsakligast i öfverensstämmelse
med ofvananmärkta grunder, med tillämpning af hvilka och då,
20 jR. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
enligt hvad de hos Kongl. Hofrätten i målet hållna protokoll utvisade,,
Engman icke förmått styrka sin af Kämnersrätten bestridda uppgift, att derstädes
hafva begärt inställelse af honom ålagda fängelsestraffet, i anseende
till hans förnyade nådansökning, samt dertill komme, att Kongl. Majit sedermera
genom utslag den 23 Oktober 1841 afslagit nyssberörde ansökning,
och att Engman icke giltat förebära, mindre visa, att sådan förbättring i
hans förmögenhels-omständigheter inträffat under den tid, som för flutit emellan
den 9 April 1839, då han i häkte inmanades, och den 23 Oktober
1841, då Kongl. Majits sistomförmälda utslag föll, att Engman derefter skulle
varit i tillfälle att utgifva de honom ådömda böter, 133 R:dr 16 sk. banko,
och såmedelst kunnat undgå att desamma med fängelse aftjena, hvadan något
lidande icke kunde sägas hafva blifvit honom genom Kämnersrättens anmärkta
förfarande tillskyndad t, advokatfiskals-embetet ansett sig böra inskränka sitt
påstående dertill, att Kämnersrättens ofvanbemälde ordförande och ledamöter
måtte, för det emot deni i öfrigt anmärkta felaktiga förfarande, jemlikt
1 kap. 12 § Rättegångsbalken, dömas att gemensamt böta femtio daler silfvermynt
med sexton R:dr 32 sk. banko; derförutan advokatfiskals-embetet
yrkat, att Engman för vanvördligt skrifsätt emot Kämnersrätten måtte fällas
till bötesansvar enligt 14 kap. 7 § nämnde balk. Och hafva, uti häröfver
afgifven förklaring, Kämnersrättens tilltalade ledamöter åberopat hvad de
förut i målet Vanfört, samt tillika erinrat, att Kämnersrätten icke befattat
sig med verkställighet af Kongl. Majits utslag, utan endast, efter vunnen
upplysning, att detsamma ej kunde af Öfverståtliållare-embetets kansli verkställas,
i anseende dertill att Engman saknade tillgång till böternas gäldande,
lagligen förvandlat böterna tili motsvarande fängelse, hvilket således icke
borde anses hafva skett i förtid, i synnerhet som förvandlingen kunnat utsättas
redan när det hufvudsakliga utslaget meddelades; att Kämnersrätten
icke eller för verkställigheten af sitt nyssberörde förvandlingsbeslut vidtagit
olaglig åtgärd, hvartill icke kunde hänföras, att rättens primariekämner, enligt
den för Kämnersrätten gällande arbetsordning af den 21 Februari 1840,
ulskrifvit lill vederbörande fångvaktmästare en så kallad promemoria angående
bötesförvandlingen, samt att, äfven om Kämnersrätten begagnat sin i lag
medgifna rättighet att verkställa sitt eget förvandlingsbeslut, Kämnersrätten
ej ansåge sig hafva varit pligtig att hos exekulorn, som uti en dylik fråga
vöre Kämnersrätten sjelf, eller utaf Engman göra sig underrättad, om hinder
mötte för verkställigheten, helst Kongl. Majits utslag ådagalade, att Engmans
ansökning om nåd blifvit afslagen, samt Engman, långt ifrån att anmäla
Ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847. 21
missnöje emot beslutet om böternas förvandling eller åberopa någon enda
omständighet, på grund hvaraf verkställigheten af fängelsestraffet borde uppskjutas,
tvertom, sedan omförmälda promemoria hunnit utskrilvas, enligt
hvad upplyst vore, godvilligt åtföljt vederbörande vaktbetjente till häktet;
på hvilka grunder Kämnersrätten anhållit, att det väckta åtalet måtte ogillas
och Kämnersrätten från allt ansvar befrias, helst någon skada genom Kämnersrättens
ifrågavarande förvandlingsbeslut icke skulle hafva uppkommit;
hvarjemte Kämnersrätten yrkat, att Engman för sin falska angifvelse, som
påtagligen vore gjord af arghet, måtte fällas lill det uti 18 kap. 8 § Missgerningsbalken,
sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den 20
Januari 1779, stadgade ansvar. Varande slutligen af gesällen Engman, i likaledes
inkommen förklaring, hans tillförne gjorda ansvars- och ersättningspåslåenden
förnyade, under anhållan om befrielse från de å honom yrkade
böter.
Häruppå bar i della mål Kongl. Hofrätten, genom utslag den 4 Mars
innevarande år, sig utlåtit, det Kongl. Hofrätten väl funnit, att, om än Kämnersrätten
icke saknat laglig anledning att, sedan Kongl. Maj:t medelst utslag
den 19 December 1838 fastställt det beslut, hvarigenom Engman blifvit till
ifrågavarande böter fälld, och förklarat Engmans då framställda underdåniga
nådansökning icke kunna bifallas, samt utrönt blifvit, alt Engman saknade
tillgång till gäldande af böterna, på sätt som skett, genom Kämnersrättens
beslut den 9 April 1840, förordna om förvandling af berörde böter lill motsvarande
fängelsestraff, Kämnersrätten ändock oriktigt förfarit derutinnan,
att Rätten, utan att, så vidt dess protokoll för sistnämnde dag utvisade, i
enlighet med 24 kap. 5 § Rättegångsbalken och 38 punkten i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, Engman förekalla och om beslutet äfvensom om
Sättet för ändringssökande derutinnan underrätta, genast efter beslutets fat
tande
låtit utfärda nfvannämnde promemoria till fångvaktmästaren, hvarigenom
handt, ali Engman samma dag är vorden å rådhushäktet lill fängelsestraffets
undergående insatt; men då, vid det förhållande, att Engman icke
gillat styrka, att han under tiden från den 9 April 1840 och lill dess Kongl.
Majrts utslag i anledning af Engmans förnyade underdåniga nådansökning
den 23 Oktober 1841 meddelades, erhållit tillgång lill böternas gäldande,
något lidande eller skada icke kunde antagas hafva genom Kämnersrättens
omförmälda förfarande blifvit Engman tillskyndad, ansåge Kongl. Hofrätten
någon påföljd af ansvar eller ersättning ej kunna Kämnersrättens ofvanbemälde
ordförande och ledamöter i målet ådömas. I öfrigt och hvad angick det af
22
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Elov. 1847.
Kämnersrättens ledamöter emot Engman framställda ansvarspåstående, funne
Kongl. Hofrätten detsamma icke kunna bifallas; hvaremot och enär Engman
uti tje af honom afgifna skrifter missfirma t ej mindre Kämnersrättens merbemälde
ordförande och ledamöter, än äfven advokatfiskal»!, Engman skulle,
jemlikt 14 kap. 7 § Rättegångsbalken, derför böta tretio daler silfvermynt
med tio R:dr banko, eller, vid bristande tillgång till dessa böter, i stället
straffas med fjorton dagars fängelse.
Af infordrade handlingar hade jag erfarit, huruledes, å urtima bergsting
i Gideå socken inom Westernorrlands bergmästaredöme den 23 Augusti 1841,
Bergstingsrätten, efter föregången undersökning om den emot torparen Eric
Flink i Eldsmark gjorda angifvelse att hafva olofligen åtkommit jern af Gideå
bruks tillverkning, meddelat det beslut, att, då Flink, hvilken år 1836 blifvit
af Bergstingsrätten, enligt Kongl. Hammarsmedsordningen den 26 Augusti
1823, för oloflig jernhandel med brukssmed, fälld till böter och hemlig skrift,
åter befunnits, vid anställd visitation i hans hus den 15 Juli, innehafva åtskilligt
jern af misstänkt beskaffenhet och deribland tvänne bitar om 6j markers
vigt och till 18 sk. banko värderade, hvilka, enligt hvad mästersmeden
vid nämnde bruk Fredrik Forsslund på sin ed tagit, utgjort skaft till ett
honom tillhörigt huggjern, som blifvit i brukets smedja honom frånslulet
några dagar före samma visitation, Bergslingsrätten, under åberopande af 26
§ i samma Författning, ansåge Flink, för innehafvande af detta stulna jernskaft,
dertill åtkomsten icke kunnat visas, vara förfallen att stånda tjufsrätt,
men öfverlemnade till Häradsrätten i orten att ansvaret för denna olofliga
åtkomst bestämma i sammanhang med deL emot honom derstädes anställda
åtal för tjufnadsbrott; hvarefter Arnäs Häradsrätt, som fortsatt ransakniogenr
medelst utslag den 8 nästder på följde November, enär Flink enständigt förnekat
all kännedom om den stöld, hvarför han derstädes blifvit tilltalad, och
laga bevisning lill hans öfvertygande icke inlupit, förklarat honom i denna
del af målet icke kunna till ansvar fällas, men, på grund af Bergstingsrättens
beslut, att Flink, för innehafvande af det stulna, till 18 sk. värderade jernskaftet,
skulle stånda tjufsrätt, samt med tillämpning af åberopade 26 § i
Kongl. Hammarsmedsordningen, jemförd med 40 kap. Missgerningsbalken,.
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och 5 kap. Straffbalk»!, dömt Flink
att böla det stulnas värde tredubbelt med en R:dr 6 sk., eller, i blist af
böter, straffas med fyra dagars fängelse vid vatten och bröd, samt dessutom
/?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse alen 15 Nov. 1847.
23
undergå uppenbar kyrkoplikt; hvilken bestraffning ock, enligt hvad fånglistan
frun länshäktet i Hernösand visade, gålt i verkställighet.
'O O
Vid granskning af detta mål och som Häradsrätten icke tillkommit att
pröfva lagligheten af Bergstingsrättens beslut, utan endast att tillämpa detsamma
vid bestämmande af det straff, den sakfällde i öfverensstämmelse
dermed skulle ådömas, ansåg jag någon anmärkning emot förstbemälde Rätt,
för dess enligt sådan grund meddelade utslag, icke äga rum; hvaremot jag,
i anledning af Bergstingsrättens beslut, borde anmärka, alt, efter hvad deri
tydligen angåfves, det icke blifvit ulredt, huruledes Per Flink åtkommit de
tvänne vid Gideå bruk stulna bitar jern, för innehafvande af hvilka han
blifvit sakfälld, och att således ej heller kunnat antagas, det han tillhandlat
sig dessa af någon vid bruket anställd smed, ett förhållande, som likväl den
af Bergstingsrätten åberopade 26 § i 1823 års Kongl. Hammarsmedsordning
förutsatte för tillämpning af der stadgade ansvar å den brottslige att, för
andra gången sådan förbrytelse, stånda tjufsrätt, utan afseende å det olofligen
åtkomna godsets större eller mindre värde; i anseende hvartill och då
den regel i lagskipningen alltid borde gälla, att en undantagslag ej finge
tillämpas för annat fall, än densamma bestämdt utmärkte, den af Bergstingsrätten
Flink lill last lagda förbrytelse, att hafva innehaft de tvänne ifrån
smeden Forsslund, enligt dennes utsago, stulna jernbitar, hvartill laga åtkomst
ej kunnat visas, rätteligen skolat bedömas efter allmänna lagen och
således, oaktadt den tilltalade ansetts förvunnen till kännedom om godsets
ololliga åtkomst, icke kunnat medföra svårare ansvar, än att han, när godsets
värde ej öl verstigit tio daler silfvermynt, bort, enligt 47 kap. Missgerningsbalken
och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, böta för andra resan
snatteri, godsets hela värde med 18 sk., eller, i brist deraf, undergå sex
dagars fängelse samt dessutom enskild skrift, men Bergstingsrätten, i uppenbar
strid mot denna lagenliga grund för målets bedömande, fattat dess ofvanberörde
beslut,' att Flink för sin förbrytelse borde stå tjufsrätt, i öfverensstämmelse
hvarmed han äfven blifvit såsom för stöld dömd och straffad,
målet öfverlemnades tiil advokatliskals-embetet i Kongl. Svea Hofrätt, för att
derstädes emot bergsdomhafvanden, som med Bergstingsrätten berörde olagliga
beslut fattat och derför borde ansvara, föra den talan, hvartill målets
beskaffenhet föranledde, och hvarvid advokatliskals-embetet, jemte det tillfälle
bereddes den sakfällde att anmäla sitt anspråk på ersättning för det
honom åbragta lidande, om han dertill funne sig befogad, ägde att framställa
yrkande äfven derom, att hans förbrytelse, utan afseende å den honom derför
24 B. St. Just. Omhudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
öfvergångna bestraffning, icke borde i framtiden annorlunda än såsom andra
resan snatteri honom till last räknas, och att underrättelse, det uppenbara
kyrkoplikten blifvit honom emot lag ådömd, blefve kungjord i den församlings
kyrka, der han densamma undergått.
Öfver advokatfiskals-embetels, enligt sådana grunder, anställda talan har
bergsdomhafvanden sig förklarat och dervid anfört, att, då ofvanomförmälda
jernskaft funnits hos Flink, denne mäste hafva antingen tillhandla t sig detsamma
af någon brukssmed, emedan smederne sjelfve bade vården om smedjan
och de elfekter, sorn der funnos, eller ock sjelf olofligen tillgripit det,
hvarföre och då, i förra fallet, Flink, sorn bodele endast en fjerdedels mil
från bruket, olvifvelakligt haft sig bekant, att skaftet hörde till brukssmedernas
verktyg, som ej finge afyttras, Bergstingsrälten ansett sig ej annat
kunna än på Flink tillämpa Kongl. Hammarsmedsordningen, men att Bergstingsrätten
icke föreskrifvit hvad slags straff honom skulle ådömas, utan öfverlemnat
till Häradsrätten att, i sammanhang med det emot Flink der väckta
åtal för tjufnadsbrott, ansvaret bestämma, och att således Flink skolat, efter
vid Häradsrätten sig ytterligare företeende omständigheter, straffas antingen
för stöld eller snatteri; deremot advokatliskals-embetet, uti afgifvet slutpåstående,
andragit, att om än å sido lemnades den motsägelse, som syntes ligga
deri, att bergsdomhafvanden, på samma gång han försvarade Bergstingsrättens
förfarande att i målet tillämpa förrnämnda Författning, sökte undandraga sig
ansvarigheten derför medelst förebärande, att det beroLt på Häradsrätten att
bedöma, huruvida den tilltalade bort st ra tias för stöld eller snatteri, torde
i allt fall, till vederläggning af berörde förebärande, uppmärksamheten endast
behöfva fästas derå, att, då Bergstingsrättens anmärkta beslut innehöll, att
Flink, som tillförne blifvit ådömd böter för oloflig jernhandel med brukssmed,
nu med stöd af 26 § Hammarsmedsordningen ansågs skyldig alt för innehafvande
af jernskaftet stånda tjufsrätt, och samma § uttryckligen stadgade,
att den, sorn af smed tillhandlade sig jern eller andra brukseffekter, skulle
första gången plikta det tdlhandlades tredubbla värde och undergå hemlig
skrift, men, om han oftare dermed beträddes, stå tjufsrätt och straffas lika
med den som stulit; följde ock deraf, att Häradsrätten, vid tillämpning af
Bergs tingsrättens omförmälda beslut, icke lagligen kunnat undgå att för den
förbrytelse, om hvilken Bergstingsrälten sålunda ansett Flink förvunnen,
döma honom, pä sätt som skett; vid hvilket förhållande och då det af Bergstingsrätten
åberopade stadgande i Hammarsmedsordningen icke varit på Flinks
förbrytelse
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847. 25
förbrytelse tillämpligt, samt Flink följaktligen, på grund af Bergstingsrättens
beslut, blifvit för sitt brott straffad annorlunda ocb svårare än lag förmådde,
advokatfiskals-embetet, under åberopande af hvad förut blifvit anfördt, yrkade,
att Bergstingsrättens ordförande måtte, med stöd af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
fällas att för berörde olagliga dom böta femtio daler silfvermynt med
16 R:dr 32 sk. banko samt derjemte förpligtas att till Flink utgifva hvad
denne skäligen kunde fordra såsom godtgörelse för det honom genom Bergstingsrättens
anmärkta förfarande förorsakade lidande. Och bär, sedan bergsdomhafvanden
i anledning af detta slutpåstående blifvit hörd, samt Flink,
uti afgifvet yttrande, för det honom öfvergångna lidande fordrat ersättning,
Kongl. Hofrätten, genom utslag den 14 April innevarande år, jemte anförande
af ofvanberörde i målet förekomna omständigheter, vidare yttrat, att
som Bergstingsrätten deraf, att Flink befunnits innehafva ifrågakomna jernbitar,
så mycket mindre haft skäl att antaga, det han genom oloflig handel
med smed desamma åtkommit, som den brukssmed, hvilken detta jern om
händer baft, på sin ed tagit, att detsamma blifvit honom frånstulet, och anledning
icke förekommit, det annan person under tiden varit deraf innehafvare,
1 vid hvilket förhållande och då åberopade § i Kongl. Hammarsmedsordningen
endast för den händelse, att någon andra gången beträdes att af
brukssmed tillhandla sig jern eller andra brukseffekter, ovilkorligen stadgade,
att, utan afseende å godsets värde, derå bör följa enahanda ansvar som för
tjufnad, men deremot innehölle, att stöld och snatteri vid bruk af annan
person än smed straffas efter allmänna lagen, Flink rätteligen bort af Bergstingsrätten
endast förklaras skyldig till ansvar för olofligt tillgrepp af ifrågavarande
jern, i hvilket fall lian ej eller kunnat fällas lill svårare ansvar,
än efter 47 kap. Missgerningsbalken för snatteri; alltså och då Bergstingsrätten
sålunda af vårdslöshet eller oförstånd fällt orätt dom, hvarigenom
händt, att Flink fått undergå svårare bestraffning, än som å hans gerning
lagligen följa bort, blef bergsdomhafvanden, hvilken för Bergstingsrättens
ifrågakomna oriktiga domslut vore ansvarig, jemlikt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken
fälld att böta femtio daler silfvermynt med sexton Ridr 32 sk. banko;
hvarförutan bergsdomhafvanden förpligtades att tili Flink för hans lidande
utgifva af honom i sådant afseende fordrade tio R:dr.
Att detta Kongl. Bofrättens utslag, ehuru Bergstingsrättens åtalade beslut,
såsom lagstridigt, ådragit bergsdomhafvanden ansvar, jemte ersättning till
den olagligen sakfällde, icke tillika innefattar något utlåtande angående den i
Ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bérättelse 1847. 4
26 B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelsc den 15 Nov. 1847.
min skrifvelse till advokatfiskals-embetet slutligen omförmälda fråga, sorn.
hufvudsakligen afsåg den sakfälides betryggande för framtiden emot tillämpning
af lagstridiga beslutet, torde utan tvifvel kunna härledas ifrån advokatfiskals-embetets
underlåtenhet att framställa denna fråga; och dess särskilda
fullföljd, derföre mindre lämplig, har ej heller synts af nöden, så vida ändock
det slut, hvari Kongl. Hofrätten stannat, hör anses tydligt nog utmärka,
huru den sakfälides ofvannämnda förbrytelse, om han framdeles varder för
olofligt tillgrepp tilltalad, rätteligen må honom till last räknas.
Genom vederbörande hade blifvit infordradt och mig tillhandakommit
ett af Östra Häradsrätt i Blekinge län den ‘22 December 1843 meddeladt
utslag, tillika med tillförordnade domhafvandens derom afgifna utlåtande. Af
förstnämnda handling upplystes, aLt bemälde Batt, som ansett drängen Jonas
Andersson ifrån Horsaryd, hvilken tillförne lidit straff för stöld med inbrott,
vara lagligen förvunnen att hafva från sin husbonde stulit ett halft stop
bränvin, värderadt till 6 sk. 8 r:st banko, och detta tillgrepp sålunda föröfvat,
att Jonas Andersson med innehafd dyrk upptagit dörren till det rum,
hvaruti bränvinet funnits förvaradt, i följd deraf och under åberopande af
40 kap. 2 och 6 §§, 42 kap. 1 § Missgerningsbalken, Kongl. Förordningarne
den 9 December 1756 och den 10 Juni 1841 samt Kongl. Förklaringen den
23 Mars 1807, dömt Jonas Andersson att straffas för innehafvande af dyrk
med nio par spö, för andra resan inbrott med aderton par, för andra resan
stöld till värde af 6 sk. 8 r:st. med sex par och för det denna stöld blifvit
från husbonde föröfvad med ett par, eller tillsammans trettiofyra par spö,
samt att derefter undergå uppenbar kyrkoplikt; hvilken bestraffning äfven
till verkställighet kommit.
Då berörde domslut närmare skärskådades, kunde jag icke undgå att
först och förnämligast fästa uppmärksamhet dervid, att Häradsrätten, af den
anledning, att tjufven begagnat dyrk vid inbrottsstöldens föröfvande, ålagt
honom icke blott ansvar för inbrottet, utan derjemte det särskilda straff,
Kongl. Förordningen den 9 December 1756 för olofligt innehafvande af dyrk
stadgade. Att denna sednare straffbestämmelse uppenbarligen var stridande
emot lagens uttryckliga ord och tydliga mening, visade den af Häradsrätten
äfven åberopade Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, som i dess 17:de
punkt beskref de händelser, då lagens stadgande i 40 kap. 6 § Missgerningsbalken
om straff för inbrott i afsigt att stjäla skulle tillämpas, och deribland
jR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847. 27
jemväl nämnde det fall, att dyrkar begagnades för att inkomma, utmärkande
således på det mest otvifvelakliga sätt, att bestraffningen för inbrottet, ehvad
dyrkar eller andra listiga eller våldsamma medel dervid blifvit använda,
borde efter samma lagstiftningsgrunder bestämmas, utan att i första fallet,
lika litet som i något af de öfriga, kunna ökas eller försvåras på grund af
annan lag, hvilket emedlertid, efter Häradsrättens förmenande, skulle ske
enligt Kongl. Förordningen af år 1756. Men denna Författning anginge
ej den fullbordade gerningen, eller ett med dyrk verkstäldt inbrott, utan
afhandlade blott den, såsom presumeradt försök dertill betraktade, händelse,
att dyrkar innehades af obehörig person, hvarför ansvar, fastän skada
icke skedt, vore stadgadt; och tillämpning af ansvar på en gång för fullbordad
t brott och för innehafvande af medel till dess utförande vore ej heller
i någondera af ofvannämnda Författningar i ringaste mån antydd och
kunde följaktligen destomindre äga rum, som allmän rättsgrund bjöd, att, då
tvänne eller flera brott af lika art föröfvades, det svårare borde anses inbegripa
det ringare och bestraffningen för det förra således äfven försona det
sednare, om än för ett hvar af dem lika straff funnes stadgadt, när nemligen
iteration af svårare brottet ej ifrågakomme. Att här antaga ett motsatt
förhållande, så länge den regel i lagskipningen vore gällande, att å flera
ställen i afsigt att stjäla föröfvade inbrott, hvilka i en lagsökning emot gerningsmannen
åtalades, icke medförde högre bestraffning, än ett enda, vore
lika orimligt som orättvist, helst derigenom inträffade, att, endast i anseende
till medlet för verkställande af ett inbrott, den brottslige skulle straffas
hårdare, än den lill flera inbrott förvunne och i samma mån gröfre förbrytaren;
en bögst betänklig afvikelse från oemotsägliga rättsbegrepp, hvartill
dock lagen icke föranledde, och hvilken följaktligen ej i något hänseende
linge dess stiftare lillräknas. Enligt dessa åsigter och sedan tillförne vid
åtskilliga tillfällen domstolars beslut, att för begånget inbrott och för olofligt
innehafvande af dyrk, hvarvid likväl det sednare förekommit såsom
brott för sig, men icke såsom medel lill verkställande af det förra, beräkna
Särskilda straff för den anklagade, blifvit, såsom olagliga, af mig åtalade och
af vederbörande Öfverrätter ogillade, och i förevarande fall icke ens nyssomförmälda
förhållande kunde åberopas, utan de förekomna omständigheter,
att den anklagade innehaft dyrk och medelst dess begagnande föröfvat inbrott,
sammanföllo till elt enda brott, vore fördenskull än större anledning att
beifra den sällan, om någonsin, försporda öfverträdelse af detta lagens tydliga
28 Ii. St. Just. Ombudsm. Emb- B er ätt else den 15 Nov. 1847.
bud, som ofvanbemälde Häradsrätt, genom stadgande af dubbel bestraffning
för den sa t fällde, ådagalagt.
Men Häradsrättens ifrågavarande domslut föranledde dessutom till den
anmärkning af motsatt syftning, att, oaktadt den anklagade var förvunnen
till andra resan inbrottsstöld, Häradsrätten likväl underlåtit att tillämpa Kongl.
Brefvet den 1 April 1773, enligt hvilket honom bort, jemte laglig kroppsplikt,
åläggas tvänne års arbete å Kronans fästning; en underlåtenhet, sorn
t. f. domhafvande!!, uti sitt afgifna utlåtande, äfven erkänt och uppgifvit
vara af förbiseende tillkommen; hvilket han förklarat sålunda, att lian, den
dag utslaget fälldes, eller sista dagen af lagtima hösletinget, bade, på sätt
domboken utvisade, att med nämnden öfverlägga om mera än etthundra särskilda
utslag, hvilka då af Häradsrätten afkunnades; hvarjemte anfördt blifvit,
att, kort efter det Jonas Andersson undergått det honom genom berörde utslag
ådömda straff och blifvit på fri fot försatt, han ånyo häktades för stöld
och derför af Häradsrätten, genom utslag den 17 Januari 1845, hvilket Kongl.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge sedermera fastställt, dömdes att, jemte
annan bestraffning, för sin återstående lifstid hållas till allmänt arbete å
fästning, så att, efter t. f. domhafvandens förmenande, någon egentlig skada,
genom dess vid förra tillfället timade förseelse, icke skulle hafva ägt rum.
Vid granskning af dessa anförda omständigheter och om än å ena sidan synas
ville, det Häradsrättens underlåtenhet alt, genom dess meranämnda utslag
af den 22 December 1843, ådöma den till andra resan inbrottsstöld skyldige
förbrytaren, jemte kroppsplikt enligt lag, det särskilda uti Kongl. Brefvet
den 1 April 1773 för dylik gerning stadgade straff af tvänne års
fästningsarbete, hade beredt honom en otillbörlig mildring i bestraffningen,
hvilken underlåtenhet väl icke kunde ursäktas af domarens sysselsättning
med andra mål, men, i betraktande af sjelfva stöldens ovanliga ringhet,
billigt vis icke borde honom strängeligen tilli äknas; kunde likväl, å andra
sidan, med fog påstås, att nämnde straff' af fästningsarbete, om det blifvit
förbrytaren ålagdt, tilläfventyrs skulle, såsom en svårare påföljd för brottet,
hafva tjenat honom, om icke till förbättring, åtminstone till varning för
framtiden att icke ånym föröfva enahanda brott, samt i allt fall otvifvelaktigt
utgjort hinder för honom alt under tiden begå det, för hvilket han
numera, genom laga dom, vore friheten för hela sin lifstid beröfvad, följaktligen
möjligtvis förekommit den egentliga skada, som låg deri, att en
person vore till lifstidsfängelse förfallen, som under andra omständigheter
R. Sl. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1817. 29
kunnat förblifva obrottslig oell i frihet, men hvilkens vård och underhåll
numera mäste af staten allt framgent bekostas.
I följd af sådant allt och hufvudsakligast derföre, att Häradsrätten i detta
mål till last komme, att hafva, i uppenbar strid emot lagens tydliga och
bestämda innehåll, ålagt den sakfällde särskildt kroppsplikt af nio par spö
för innehafvande af den vid inbrottet begagnade dyrk, hvarigenom kroppsplikten
uppgått till trettiofyra par spö, i stället för blott tjugufem pär, sorn
rätteligen bort ådömas; fann jag mig föranlåten att åtala Häradsrättens olag
liga
domslut, och uppdrog, genom skrifvelse den 28 Januari sistlidna år, åt
advokatfiskals-embelet i ofvannämnde Kongl. Hofrätt alt ett sådant åtal emot
t. f. domhafvande!!, såsom för domslutet ansvarig, efter lag och sakens beskaffenhet
utföra.
Sedan advokatfiskals-embetet, till fullgörande häraf, inför Kongl. Hofrätten
anställt talan emot t. f. domhafvanden, hvilken, i förklaring deröfver,
ytterligare erkänt underlåtenheten att tillämpa Kongl. Brefvet den 1 April
1773, men, beträffande anmärkningen dervid, att Häradsrätten ådömt den
sakfällde bestraffning för både inbrott och begagnande af dyrk, förmenat
lagen icke vara klar och tydlig för antagande af den i samma anmärkning
utvecklade åsigt, ”enligt hvilken en person, som befunnits innehafva dyrk
och tillika begått inbrott, skulle, derest han endast dömdes till nio par
spö, undgå bestraffning för sjelfva inbrottet, enär han blott för innehafvande
af dyrken gjort sig till berörde bestraffning saker;” slutande förklaringen med
afsägelse af rättigheten att vidare blifva i saken hörd; bär advokatfiskalsembetet
afgifvit slutpåstående och yrkat, att t. f. domhafvanden, som icke
ansåges hafva vederlagt de förhållanden och den lagtolkning, sorn lågo tili
grund för gjorda anmärkningarna, mätte för klandrade felen och beslutets
lagstridighet ådömas sådant ansvar, som med bestämmelserna i 1 kap. 12 §
Rättegångsbalken kunde pröfvas närmast förenligt; hvaruppå Kongl. Hofrätten,
medelst utslag den 18 Januari innevarande år, sig utlåtit och funnit Häradsrätten,
vid bestämmandet af det ansvar, hvartill Jonas Andersson gjort sig
förfallen, hafva oriktigt förfarit derigenom, att Häradsrätten dels ådömt särskild
kroppsplikt för det Jonas Andersson vid inbrottets föröfvande begagnat
dyrk, dels ock underlåtit att, i enlighet med Kongl. Brefvet den 1 April
1773, ålägga honom två års arbete å fästning; samt fördenskull, jemlikt
1 kap. 12 § Rättegångsbalken, fällt t. f. domhafvanden att, för anmärkta
lagskipningsfelen, böta sexton riksdaler 32 sk. banko.
30
R. St. Jast. Ombudsm. Emb.-Berättelsc den 15 No v. 1847.
Slutligen anser jag det vara min skyldighet att vördsamt inberätta en
af mig nyligen vackt fråga, hvilken, ehuru ännu icke hufvudsakligen behandlad,
ändock synes böra omedelbart och genast lill Rikets Högloft. Ständers
kunskap komma, enär den angår behörig tillämpning af hvad i sednaste
Riksdagsbeslut är föreskrifvet i afseende å Riksdagsmannaval till detta Riksmöte,
samt särskildt och närmare berör ett af Riks-Stånden, der den tilläfventyrs
torde i betraktande tagas.
Af Kongl. Bergskollegii under den 31 nästlidne Augusti gifna och den
2 påföljde September genom trycket utfärdade kungörelse, angående de för
Bergsbruken skeende val af Riksdagsfullmäktige till Vällofl. Borgareståndet vid
innevarande riksdag, hade jag erfarit, att Kongl. Kollegium förstnämnda dag
afgjort detta ärende, i hvad det på Kongl. Kollegium berott, och att valen
blifvit utsatte att hållas den 30 September.
I anledning häraf och då 81 § af Rikets Ständers den 24 Maj 1845
affattade Riksdagsbeslut, som innehöll kallelse till denna Riksdag, ålade vederbörande
att, utan särskild påminnelse och utan annan anledning, än samma
kallelse, besörja, det valen till Riksdagsmän, der sådana val ägde rum, i
laga ordning och vid ansvar, under loppet af nästförutgående Augusti månad
verkställdes, ansåg jag mig, såsom befogad att tillse, huruvida Rikets Ständers
omförmälda föreskrift behörigen iakttoges, icke kunna undgå att anmärka
den afvikelse derifrån, som i ofvanberörde måtto förelupit, i del att
ärendet icke förr, än vid den föreskrifna tidens utgång, blifvit af Kongl.
Kollegium slutligen handlagdt och sjelfva valens förrättande således måst till
en sednare tid utsättas; hvilken anmärkning meddelades Kongl. Kollegium
genom skrifvelse den 4 September, med begäran tillika, att i svar derå
måtte fullständigt utredas, huruledes, af hvilka orsaker, eller genom hvilkas
förvållande berörde anmärkningsvärda åsidosättande af Rikets Ständers omförmälda
uttryckliga föreskrift kommit att äga rum.
Den 28 i sistnämnda månad emottog jag Kongl. Kollegii under den 11
affattade utlåtande, undertecknadt af Kongl. Kollegii Ledamöter, men icke af
dess President. Efter tagen kännedom om innehållet af detta utlåtande och
då den af mig framställda anmärkning afsåg icke blott Kongl. Kollegii den
31 nästlidne Augusti utfärdade, af Herrar Ledamöter undertecknade kungörelse,
utan derjemte och hufvudsakligast hvad som derförinnan bort tillgöras och
blifvit tillgjordt, för alt behörigen iakttaga ofvanåberopade föreskrift i 1845
års Riksdagsbeslut, samt huruledes åsidosättandet deraf tillkommit, hvilket
allt i Kongl. Kollegii utlåtande äfven omständligen afhandlades, men denna
Jl. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse deri 15 Nov. 1847.
31
fråga angående ärendets behandling i sin helhet tvifvelsutan påkallat Hr
Presidentens, lika mycket som Hrr Ledamöters uppmärksamhet och omsorger,
fann jag icke tillbörligt att närmare öfverväga, hvad angifna utlåtandet
innehöll, förr än Hr Presidentens yttrande i frågan jemväl blifvit inhärntadt;
hvarföre jag, i skrifvelse af den 12 Oktober, af Hr Presidenten
begärde ett sådant yttrande, hvilket ock sedermera den 27 i samma månad
mig tillhandakom.
I frågans så beskaffade, ännu varande, skick och sedan under tiden underrättelse
ingått, att Hr Justitiekansleren äfven äskat Kongl. Bergskoliegii
förklaring rörande samma ämne, har jag, enligt ofvan angifna grund, funnit
ordningen fordra att afbida hvad Hr Justitiekansleren härutinnan må tillgöra
innan någon vidare embetsåtgärd å min sida äger rum; men då frågan här
blifvit nämnd och möjligt vore, att den, under Riksdagens blifvande förhandlingar,
kunde upptagas, torde det, för fullständighetens skull, fordras,
att innehållet af de utlåtanden, hvarmed Kongl. Bergskoliegii President och
Ledamöter lill mig inkommit, varder kändt; för hvilket ändamål dessa utlåtanden,
såsom bilagor, berättelsen åtfölja.
Efter fulländad redovisning för de genom mina embetsåtgärder inledda
anmärkningsmål, återstår ännu att, likasom tillförne, bereda en allmän öfversigt
af öfriga emot domstolar, domare och embetsmän förordnadc och anställda
åtal, om hvilka nödig kännedom derföre blifvit inhämtad. Härvid
och då redan är anfördt, att antalet af de förstnämnda, under sednare åren,
minskats i följd af Hr Justiliekanslerens åt lagskipningen egnade tillsyn, bör
vördsamt tilläggas, att de af honom till åtal öfverlemnade mål ej heller varit
särdeles talrika, men att de liesta anmärkningsmålen nu, såsom förr, utgått
ifrån Rikets Hofrätter, hvilka, likmätigt 8 kap. 1 § Rättegångsbalken samt
Kongl. Brefven den 10 December 1756 och den 12 November 1761, det
äfven är ålagdt ”att hafva uppsigt och vård öfver lagskipningen vid underlydande
domstolar samt domares större eller mindre felsteg lill åtal förvisa;”
en omsorg, som i sin vidsträckta och ändamålsenliga syftning torde kunna
lättare och säkrare, än af allmänna åklagaremaktens högsta organer, iakttagas
af dessa Öfverrätter, der alla ifrån underdomstolarne fullföljda mål skola
under skärskådan komma; hvarförutan Hofrätternas advokatfiskaler äga rätt
att, å embetes vägnar, såsom anmärkare och åklagare uppträda.
32 R. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
Om det således måste medgifvas, att för tillsynen å lagarnes efterlefnad
och tillbörliga skipande är väl sörjdt, lärer ock böra erkännas,.att resultaten
af en sådan tillsyn lemna tillförlitliga bidrag för bedömande af lagskipningens
tillstånd; och det bör då vara tillfredsställande att erfara, hurusom, med
ett och annat undantag, de under åren 1844 och 1845 afgjorda anmärkningsmål,
om hvilka i min sednaste embetsberättelse förmäles, äfvensom de
sedermera år 1846 pröfvade, endast angått ringare fel och förseelser. Till
undantagen, som förstnämnda begge år utgjorde två, i åberopade berättelsen
redan anförda, kan för året 1846 anses höra blott ett, som, vid betraktande
af dess beskaffenhet och utgång, tvifvelsutan äfven förtjenar särskild uppmärksamhet
och derföre torde böra mera omständligt uppfattas.
Till Kongl. Svea Hofrätt hade advokatfiskals-embetet derstädes, jemte
ett den 10 Juli 1843 afgifvet memorial, inlemnat åtskilliga af häradshöfdingen
i Frösåkers med flera Häraders domsaga i Stockholms län, lagmannen C. G.
Barthelsson, å Frösåkers Häradsrätts vägnar, underskrifna och utfärdade fastebref,
försedda med anteckningar angående för ett hvar af dem beräknad
lösen och slämpladt papper på följande sätt, nemligen: ett fastebref af den
2 Oktober 1829 å ett sjettedels mantal Warsvik, derför betingad köpeskilling
utgjort, jemte lagan och andra förmåner, 1511 R:dr 5 sk. 4 r. riksgäldssedel-,
lösen 5 R:dr och stamphult papper 2 R:dr 18 sk., ehuru sådant papper
funnes bilagdt endast för 1 R:dr 28 sk. banko; ett fastebref af den 1 Februari
1834 å likaledes ett sjettedels mantal Warsvik, köpeskillingen, jemte
lagan och andre förmåner, utfäst lill 666 R:dr 32 sk. banko, lösen 4 R:dr
45 sk. och stämplad t papper 2 R:dr 12 sk., fastän bi lagda stämpelpapperet
endast uppgick lill 1 R:dr 24 sk. banko; ett fastebref af den 20 Juni 1835
å ett fjerdedels mantal Kohlvik, köpeskillingen utgörande 2666 R:dr 32 sk.
banko, lösen 7 l»:dr och slämpladt papper 5 R:dr 18 sk., men det bilagda
endast för 3 R:dr 28 sk. banko; ett fastebref af den 7 Maj 1839 å två mantal
rusthåll Sund med flere hemman, derför i köpeskilling 55,000 R:dr
banko, lösen 122 R:dr 15 sk. och stämplad t papper 103 R:dr 24 sk. men
sådant bifogadt endast för 69 R:dr banko; samt ett fastebref af den 7 Februari
1843 å två tredjedels mantal Warsvik, köpeskillingen utfäst, jemte
lagan och andre förmåner, lill 5666 R:dr 32 sk. banko, lösen 11 R:dr24sk.
och slämpladt papper 12 R:dr, men det bilagda blott för 8 R:dr banko*);
I an
-
Ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
33
I anledning af hvilka förhållanden advokatfiskals-embetet anmärkt, att den
påförda ersättningen för stämpladt papper öfverstege beloppet så val af det
dervid bilagda, sorn äfven af det derför enligt Författningarne erforderliga
stämplade papper, samt att lösen jemväl vore oriktigt beräknad och påförd, emedan,
enligt taxan för expeditionslösen den 15 Maj 1821, denna lösen, i stället
för de, på sätt ofvan förmäld t är, debiterade belopp, bort för fastebrefvet
den 2 Oktober 1829, med afseende å köpeskillingen och hemmansdelens
taxeringsvärde 450 R:dr banko, endast utgöra 3 R:dr 12 sk. samma mynt;
för fastebrefvet den 1 Februari 1834, likaledes med hänsigt tili taxeringsvärdet
650 R:dr banko och köpeskillingen, 2 R:dr 18 sk. nämnde mynt;
för fastebrefvet den 20 Juni 1835, 4 R:dr 28 sk. banko; för fastebrefvet
den 7 Maj 1839, 62 R:dr 40 sk. banko; och för fastebrefvet den 7 Februari
1843, med afseende å taxeringsvärdet 2575 R:dr banko och köpeskilingen,
8 R:dr 4 sk. samma mynt.
Öfver hvad advokatfiskals-embetet sålunda anmärkt, hade, uppå dess
tillika gjorda begäran, förklaring blifvit affordrad lagmannen Barthelson,
hvilken dervid hufvudsakligen anfört, att taxeringsvärdet å försåld fastighet,
äfven om det vore domaren bekant, hvilket dock i förevarande fall icke inträffat,
aldrig kunde antagas till rättelse vid köpebrefs kartering, enär
Cihartcesigillatae-förordningen endast stadgade denna beräkningsgrund för gåfvooch
bytesbref, men salubref enligt 7 § 4 mom. borde karteras efter i sådant
bref ”skådbart, jordavärde,” hvadan, i det fall, att köpeskillingen vore
bestämd ej blott i penningar, utan äfven i andra förmåner, som gemensamt
motsvarade hemmanets välde, Häradsrätten, efter det lagfartssökanden lem,
nals tillfälle uppgifva hvad han ansåg fastigheten utan dessa betingade särskilda
förmåner värd, bestämde skälig grund för lagfartshandlingarnes kartering
och derför utgående lösen, hvilket borde anses antagligt så länge det
icke vore genom lag stadgadt, att under egendomsvärde icke begrepes, i fråga
om köpeafhandlingarnes kartering, hvad med utfästa varor och andra förmåner
godtgjordes i köpeskilling, utan endast hvad i penningar utginge: att
fastebrefvens charta sigillata och lösen vore å bandlingarne antecknade i riksgäldssedel’
lill belopp motsvarande hvad desamma i bankomynt utgjorde,
hvilket förfaringssätt icke vore förbjudet och föranledts deraf, att ortens allmoge
vore ovan vid beräkning i bankomynt: att sådant äfven varit i orten
kändt och vunne stöd deraf, att för fastebrefvet den 7 Maj 1839, på sätt
en förklaringen bifogad skrift utvisade, de påförda afgifterna 225 R:dr 39 sk.
Jl. St. Just, Ombudsm. Emb.-Bcrältelst 1847. 5
,'54- Pi. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 JVov. 1847.
blifvit godtgjorda efter antagande, alt detta belopp vore i riksgälds beräkcadt;
och att vid bestämmandet af lösen och stämplade pappersafgiften tagits
i beräkning för faslebrefvet den 2 Oktober 1829 ej blott kontanta köpeskillingen
1007 R:dr 19 sk. 6§ r. banko, utan äfven antagna värdet af öfriga
prestationer 92 R:dr 28 sk. Z} r., så alt köpeskillingen ansetts utgöra 1100
R:dr banko; för fastebrefvet den 1 Februari 1834 likaledes, jemte kontanta
penningarne 666 R:dr 32 sk., antaget värde af betingade persedlar och undantag
i ägor lill 383 R:dr 16 sk., köpeskillingen sålunda ansedd till 1030
R:dr banko; samt för fastebrefvet den 7 Februari 1843, jemte utfästa pen
ningarne
5666 R:dr 32 sk., värdet af persedlar och undantagne ägor till
600 R:dr, eller tillsammans såsom köpeskilling 6266 R:dr 32 sk. banko;
hvarjemte lagmannen, som, för att visa de grunder, efter hvilka han i allmänhet
beräknat lösen för fastebref, företett en uträkning öfver den för
fastebrefvet den 7 Maj 1839 påförda lösen, enligt hvilken uträkning samma
lösen skulle uppgå till 81 R:dr 26 sk. banko, motsvarande det debiterade
beloppet 122 R:dr 15 sk. riksgäldssedel-, slutligen förmält, att i afseende å
påförde afgifterna för ifrågakomna fastebref, han icke kunnat finna annan
felaktighet begången, än att lösen för fastebrefvet den 7 Februari 1843 blifvit
ålecknad till lägre belopp, än densamma rätteligen bort utgöra.
I anledning af denna förklaring bade advokatfiskals-embetet, uti ytterligare
memorial, andragit, att enär både äldre och nu gällande Chartoe
sigillataä-förordningar
föreskrefvo, det fastebref borde förses med slämpladt
papper lill viss procent af köpeskillingen, samt Kongl, taxan på expeditionslösen
den 15 Maj 1821 stadgade, att lösen för fastebref å egendom borde
beräknas i mån af köpeskillingen eller, der någon sådan ej funnes utsatt,
egendomens värde efter sista bevillniugslaxering, men dessa Kongl. Författningar
deremot icke ens antydde, att i sådana lall, då försåld fastighet både
viss köpesumma och årliga prassla tioner in natura blifvit betingade till vissa
personer i deras lifstid, domaren skulle vara berättigad att, på sätt lagmannen
Barthelsson uppgifvit sig hafva förfarit, i samråd med nämnden, bestämma
det värde å fastigheten, hvarefter salu- och fastebrefs-kartorna samt
lösen för fastebrefvet borde beräknas; och lagen således anvisat domaren endast
två grunder för dessa afgifters bestämmande, nemligen antingen efter
köpeskillingen, utan inberäkning af så kallade fördels- eller lagansförmåner,
eller efter det värde, som vid sisla bevillningstaxering blifvit egendomen
åsatt, dock alltid med rättighet att, i händelse af skillnad emellan bevillningsvärdet
och köpesumman, antaga det högre beloppet för det lägre, samt
Ii. St. Just. Ombudsm. Einb.-Berättelse den 15 Nov. 184-7.
35
en tredje grund ej behöfdes eller finge uppsökas och användas; mäste, enligt
advokalfiskals-embetets öfvertygelse, hvarje annan grund, sorn antoges lör
liestarnmandet al' stämplade pappersbeloppet och lösen lör fastebref betraktas
såsom lagstridig och godtycklig; dertill följaktligen äfven borde hänföras dea
af lagmannen uppgifna, hvars beskaffenhet visade sig biand annat deraf, att,
då vid kartering af fastebrefvet den 7 Februari 184-3 undantagsförmånerna
blifvit beräknade till värde af GOD R:dr, dessa förmåner, viii kartering af
det i och för samma köp utfärdade salubref, uppskattats till högst 349 R:dr
47 sk. lii r., hvadan lagmannen således, vid hvarje af dessa beräkningar,
följt särskilda grunder, ehuru allenast en och densamma bort iakttagas; att
lagmannen lika oriktigt och emot ordalydelsen tillämpat författningen, när
köpeskillingen varit endast i penningar utförd, såsom det visade sig i afseende
å fastebrefvet den 7 Maj 1839, för hvilket, enligt den vid förklaringen
fogade uträkning, han fått lösen att uppgå till 81 R:dr 26 sk. banko, ehuru
densamma, enligt taxan, rätteligen bort utgöra 62 R:dr 40 sk. samma mynt,
så alt, om ock meningen varit att förstnämnda summa borde utgå med 122
R:dr 15 sk. riksgäldssedel-, ägaren likväl fått godtgöra 28 R:dr 3 sk. mer
än vederbort: att, hvad beträffade lagmannens yrkade rält att å expeditionerna
anteckna lösen och stämplade pappersafgilten i riksgäldssedel-, alla
Charlassigillatae-förordningar, utfärdade efter 1802 års Realisationsförordning,
äfvensom Kongl, taxan på expeditionslösen den 15 Maj 1821, upptogo ensamt
banko såsom den myntsort, uti hvilken stämplade pappersafg i flen, i
fullkomlig öfverensstämmelse med sjelfva stämplade papperets valeur, likasom
expeditionslösen, borde beräknas och åtecknas expeditioner, som ulgifvas för
alt af vederbörande lösas; i följd hvaraf bruket att utföra dessa afgifter i
annat mynt, eller evalverade till riksgäld, en myntsort, som Staten i fråga
om allmänna afgifter numera icke erkände såsom gångbar, äfven om det uttryckligen
och olörtydbart utsattes, att afgifterna voro i sistnämnda myntsort
beräknade, redan innebure en oriktighet, förtjent af beifran, såsom stridande
dels emot Kongl. Förordningen den 30 Januari 1778, hvilken stadgade, att
å ”allt” hvad vid Rätter och Domstolar parterna emot lösen meddelades,
borde, vid hardt ansvar, tecknas, huru mycket i gångbart mynt derför, jemte
stämplade pappersafgiften, skulle erläggas, och dels emot 1Ö21 års Expeditionstaxa,
som bjöde, vid ansvar, att på framsidan af hvarje expedition lösen
riktigt efter taxan och särskildt afgiften för stämpelpapper skulle tecknas:
att äter, såsom å ifrågavarande faslebief ägt rum, anteckna afgifterna, som
derför borde erläggas, femtio procent högre än stämplade papperets värde
36
i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1817.
oell Expeditionstaxan stadgade, utan att på något sätt utmärka i hvilken
myntsort, afgifterna borde betalas, eller att meningen verkligen vore, att de
skulle utgå i riksgäldssedlar, en omständighet, hvilken vid sådant förhållande
äfven torde undgå de flestes uppmärksamhet och påtagligen äfven vore derpå
beräknad, för att, örn möjligt, få dessa afgifter att utgå i bankomynt,
med tillfälle till den undflygt, i händelse någongång förhållandet skulle upptäckas,
att kunna på skenbart sätt åtminstone förklara handlingssättet, det
vore ett tilltag i ändamål att, på vederbörande lagfartssökandes bekostnad,
obehörigen öka inkomsterna af embetet, som icke borde få aflöpa utan ganska
hardt ansvar: att det af lagmannen, till försvar för om förmälda förfarande,
uppgifna skäl, det menigheten i orten vore ovan vid bankoräkning, förfölle
vid betraktande deraf, att, derstädes, likasom i öfriga delar af riket, sannolikt
icke andra sedlar vore allmänt gängse, än de som lydde å banko, och
att denna menighet äfven erlade kronoutskylder i sistnämnda mynt, äfvensom
att lagmannen sjelf, efter hvad af tillgängliga handlingar inhämtades,
till och med å andra expeditioner, utgångna från häradsrätterne i domsagan,
tecknade, såsom vederborde, lösen och chartasigillata-afgiften i bankomynt,
hvadan således den hos menigheten föregifna ovanan vid bankoräkning endast
skulle uppenbara sig i fråga om lösen för fastebref: alt då, enligt hvad ett
advokatfiskals-emhetet företedt bevis innehölle, åtecknade lösen och stämplade
pappersafgiften för faslebrefvet den '7 Februari 1843 måst till länsmannen i
häradet, som innehade lagmannens tingsexpeditioner till utlemnande, erläggas
med 23 R:dr 24 sk. banko, enär myntsorten icke varit å fastebefvet utsatt
och beloppet uti förevisad expeditiönslista funnits i bankomynt upptaget,
samt af detta bestyrkta fall kunde slutas till de öfriga, det vore uppenbart,
i hvilken afsigt lagmannen sålunda förfarit, att, i fråga om fastebref, lösen
och chartasigillata-afgiften i riksgäldssedlar uträknats och i öfverensstämmelse
dermed å sådana handlingar tecknats, utan att dock blifvit utmärkt i hvilken
myntsort, de borde erläggas: och ändtligén att detta förfaringssätt, vid
sammanställning af lagmannens uppgift i förklaringen, att åtecknade lösen
och stämplade pappersafgiften för omförmälda fastebref borde i riksgäldssedlar
utgå, med det som lagmannen vidtagit för uppbörden af den påskrifna
lösen å fastebrefvet den 7 Februari 1843, derför lagmannen fordrat i banko
den lösen, som blifvit handlingarne åtecknad i riksgälds, väl skulle kunna
hänföras lill den förbrytelse, att lagmannen fordrat mera för expeditionen,
än påskrifven lösen, hvilket embetsbrott såsom straff medförde tjenstens förlust,
men, med antagande deraf, att, ehuru å fastebrefven icke blifvit ut
-
ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
37
satt den myntsort, i hvilken derå tecknade expeditions- och chartaelösen
borde utgå, densamma dock, likasom för Tingsexpeditioner i allmänhet, blifvit,
på sätt Expedilionstaxa och Chartaesigillatae-förordningar hjöde, utförd i
banko, och att meningen varit, att beloppen äfven efter zilfran borde af
vederbörande erläggas i sistnämnda mynt, i allt fall innefattade den lagöfverträdelse,
att lagmannen uträknat och åtecknat fastebrefven annan och högre
lösen, än Expeditionstaxan medgåfve, och sålunda utöfver rätta beloppet
beräknat sig till godo, för fastebrefvet den 2 Oktober 1829, 2 R:dr 26 sk.,
för fastebrefvet den 1 Februari 1834, 3 R:dr 15 sk., för fastebrefvet den
20 juni 1835, 4 R:dr 14 sk., för fastebrefvet den 7 Maj 1839, 93 R:dr
47 sk., samt för fastebrefvet den 7 Februari 1843, 7 R.dr 20 sk.; I följd
hvaraf och då lagmannen, jemte det han för dessa fastebref tagit mer än
laglig lösen, och derföre, enligt 4:de punkten af de vid slutet af Expeditionstaxan
meddelade föreskrifter vore skyldig att, för hvarje af ifrågavarande fem
fastebref, böla tjugu riksdaler, med tillhopa etthundra riksdaler banko, tillika
vore öfverbevisad att under en, såsom det syntes, lång följd af år, hafva
på ett olofligt, nästan svikligt sätt beredt sig tillökning uti inkomsterna af
embetet till skada och förfång för parter, som haft att af honom utlösa fastebref,
hvilket embetsbrott, likaledes vore af så svår beskaffenhet, att detsamma
ej kunde med böter till högsta belopp försonas, advokatfiskals-embetet
påstått, det lagmannen, för alla de felaktigheter vid beräkningen och utförandet
af expeditions- och chartaelösen för fastebref, hvarom han i detta
mål vore öfvertygad, måtte, med stöd af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, i
en bot dömas att mista sitt innehafvande häradshöfdinge-embete till viss
tid; hvarförutan, och då upplyst vore, att lagmannen, för fastebrefvet den
7 Maj 1839, erhållit derå debiterade lösen, beräknad i riksgäldssedlar efter
påskriften, men densamma äfven i sådan myntsort beräknad, med 28 R:dr
3 sk. nämnde mynt eiler 18 R:dr 34 sk. banko öfversteg det belopp, lagmannen
varit lagligen berättigad att såsom lösen för samma fastebref uppbära,
samt, beträffande fastebrefvet den 7 Februari 1843, ådagalagdt vore,
alt lagmannen låtit uttaga derå påskrifna lösen, beräknad i bankomynt, äfvensom
lagmannen icke giltal på något sätt göra ens troligt, att den å öfriga
Irenne nu ifrågakomma fastebref, debiterade lösen kommit honom tillhanda i
annan myntsort än banko till de zifferbelopp, som funnos dessa fastebref
åtecknade, advokalliskals-embelet yrkat, att lagmannen måtte förpliglas återbära
hvad i expeditions- och chartaelösen för alla dessa fem fastebref blifvit
af honom för mycket uppburet.
38
Ji. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
Uti elen öfver sistnämnda memorial afgifna förklaring hade lagmannen
Barthelson förmält, alt han, af flera embetsgöromål sysselsatt, och i saknad
af nödig tid för anställande af en sakriktig efterforskning om förhållandet
samt dessutom slagen af ärendets bekymmersamma natur, vid besvarande af
advokatfiskals-embelets förra memorial vidtagit den irriga utvägen alt söka
göra antagligt, det lösen för ifrågavarande fem fastebref blifvit i riksgälds
åtecknad och uppburen, men att lagmannen, vid sedermera skedd grundligare
efterforskning, dels genom påträffade enskilda anteckningar och dels genom
erhållna upplysningar af lagmannens fordom hafde biträden, funnit, alt
riksgäldsberäkningen icke ägt rum, utan att ifrågakomma lösen, likasom all
annan, blifvit i banko debiterad och uppburen, hvilket fel, om än icke uppsåtligt,
ändock stadnade honom till last; äfvensom han icke heller ville bestrida
de grunder, advokalfiskals-embetet antagit såsom riktigast i afseende å
beloppet af lösen och chartaesigillaUe-afgiflen för fastebref, hvadan äfven i
detta tall fel eller misstag torde vara af lagmannen begånget; hvarjemte lagmannen,
under förklarande, det han så mycket mindre kunde bestrida den
yrkade återbäringsskyldighelen utaf hvad han högre än vederbort uppburit,
som, ehvad än kunde lagmannen till last läggas, han likväl aldrig i verkligheten
varit vän af otillbörlig vinst, endast önskade mildring i det ansvar,
som för hans ofvanberörde förseelse blifvit yrkadt, och att från embetets
mistning förskonas.
Efter sålunda parterne emellan slutad skriftväxling, är detta mål afgjordt
genom Kongl. Hofrätlens utslag den 19 Maj sistlidna år, innehållande: att
”ehuru anledning förekommit, sorn skulle, sedan lagmannen Barthelson, på
sätt lian sjelf till en början uppgifvit, låtit lösen och afgift for stämpladt
papper å en del af ifrågavarande tern fastebref antecknas i riksgäldssedlar,
lagmannen uttagit de för tästebrefven sålunda debiterade belopp, såsom om
de utgjort bankomynt, och således fordrat för nämnde fastebref mera, än påskrrfven
lösen; dock som lagmannen sedermera förklarat, att han endast af
misstag uppgifvit sig hafva beräknat och påtecknat de ifrågavarande expeditionerna
stämpladt papper och lösen i riksgäldssedlar, men att han sedermera
genom noggrannare efterforskningar kommit lill visshet derom, att han dervid,
såsom i afseende på öfriga från Häradsrätterna i lagmannens domsaga
utfärdade lingsexpedi tioner, beräknat sådana afgifter i banko, vid hvilket förhållande
och om än, på sätt det af advokalfiskals-embetet företedda betyg
innehöll, för fastebrefvet den 7 Februari 1843 lösen blifvit erlagd med 23
R:dr 24 sk. banko, lagmannen i allt fall derigenom icke kunde anses hafva
II. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den 15 Nov. 1847. 39
fordrat högre lösen, än som varit expeditionen påtecknad; funne Kongl. Hofrätten,
det lagmannen icke kunde till det for sådan förbrytelse stadgade ansvar
fällas. Men alldenstund, genom hvad lagmannen sjelf vidgått och ej mindre
advokatfiskals-embetet ulredt och ådagalagt, än äfven handlingarne i öfrigt utvisade,
lagmannen vore öfvertygad att hafva å de fem ifrågavarande fastebrefven
antecknat och för dem uppburit så väl högre lösen, än enligt Kongl.
Expeditionstaxan den 15 Maj 1821 vederbort, som oek större chartassigillatasafgift,
än som motsvarade det. fastebrefven bilagda stämplade papper, och på
sådant sätt, tillskansat sig, utöfver lagliga afgifter, för faslebrefvet den 2 Oktober
1829, 2 R:dr 26 sk., för las teir refve t den 1 Februari 1834, 3 R:dr
15 sk., för fastebrefvet den 20 Juni 18.35, 4 R:dr 14 sk., för faslebrefvet
den 7 Maj 1839, 93 R.dr 47 sk., deraf dock lagmannen, såsom ofvan är
vordet utredt, uppburit allenast 18 R:dr 34 sk., samt för fastebrefvet den 7
Februari 1843, 7 R:dr 20 sk.; fördenskull och emedan det embetsbrolt, som
sålunda låsre lagmannen till last, alt hafva för af honom å embelets vägnar
» . ii
utfärdade fastebref beräknat och uttagit högre lösen och afgift för stämpladt
papper, än som med gällande författningar varit öfverensstämmande, om det
ock icke må, emot lagmannens nekande, anses med full bevisning Adagala gdt,
att sådant skett uppsåtligen, för att till parters förfång bereda sig olaglig vinning
af embetet, likväl måste, vid betraktande af ej mindre den längre tid
ett slikt missbruk fått fortfara, eller, så vidt i detta mål förekommit, från
år 1829 till Ar 1843, än äfven de för lagmannen och domare-embetets anseende
i allmänhet menliga förhållanden, hvarunder samma missbruk ägt
rum, och hvilka, i förening med de i öfrigt besvärande omständigheter, som
under skriftvexlingen i detta mål emot lagmannen inlupit, utesluta möjligheten
af missförstånd hos honom om förfatlningarnes tillämpning, hänföras
till sådan uppenbar vårdslöshet vid domare-embetets utöfning, derför, enligt
1 kap. 12 § Rättegångsbalken, urbota bestraffning följa borde; pröfvade, i
förmågo af nämnde lagrum samt ofvanåberopade Expeditionstaxa, Kongl. Hofrätten
rättvist döma lagmannen Barthelson, som gjort sig skyldig att, för
b vartdera af de ifrågakornna fastebrefven, böta tjugu riksdaler banko eller
tillhopa etthundra riksdaler samma mynt, men, för hvad honom i öfrigt i
afseende härå till last lag, ansetts till urbota bestraffning förfallen, att i en
bot för de embetsfel, hvarom han i detta mål blifvit öfvertygad, varda från
utöfningen af sitt innehafvande häradshöfdinge-embete och dermed förenade
löninkomster på sex månader skiljd; hvarförutan det å 1 åge lagmannen att
lill vederbörande återbära hvad lian, såsom förr nämndt vore, i expeditions
-
40 Ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 No v. 1847.
och cbartae-lösen för mycket uppburit, med de här ofvan anmärkta belopp,
nemligen för fastebrefvet den 2 Oktober 1829 två R:dr 26 sk., för fastebrefvet
den 1 Februari 1834 tre R:dr 15 sk., för fastebrefvet den 20 Juni 1835
fyra R:dr 14 sk., samt för fastebref ven den 7 Maj 1839 och den 7 Februari
1843 tjugusex R:dr 6 sk. allt banko.”
Hvad ater angår öfriga anmärkningsmålen, deri tilltalade blifvit dels för
olaga domslut och dels för andra embetsfel eller försummelser sakfällde, hafva
förseelserna kunnat anses försonade med bötes-ansvar, jemte skadeersättning,
när sådan ifrågakommit, och i vissa fall baft endast sistnämnda påföljd; äfvensom
i andra fall, utan någondera påföljden, ogillande omdömen öfver åtalade
förfaranden ändock blifvit af öfverdomaren uttalade. Förhållandet härutinnan
upplyses vidare genom efterföljande sammandrag af alla de anmärkningsmål,
hvilka, hos Rikets Hofrätter afdömda år 1846, slutat med ansvar
A de tilltalade, eller annan för dem nödig ansedd rättelse, nemligen:
Kongl.
Svea
Hofrätt.
Kongl.
Göta
Hofrätt.
Kongl.
Hofrät-  ten öfver
Skåne
och
Blekinge.
Summa.
För olaga dom eller beslut i tvistemål eller
brottmål
För försummelse med handlingars eller dom-  böckers insändande, eller förseelser emot ex-
peditionstaxan . ...
För andra fel eller försummelser i embetsutöfning
5
36
5
8
7
8
2
1
2
15
44
15
Summa
. /
46
23
5
74
Härtill komma de mål, uti hvilka de angifne
blifvit frikände, dels genom utslag ....
6
4
1
11
dels derigenom, att målet afskrifvits eller
utan pröfning fått förfalla
3
4
—
7
Summa
9
8
1
18
Summa summarum
55
31
| 6
92
De
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847- 4-1
De i dessa mål tilltalade hafva likväl, enär åtskilige ibland dem förekommit
två eller tre gånger, icke varit flera än 79, hvaraf i Kongl. Svea
Hofrätt 44 och i Kongl. Göta Hofrätt 29, men i Kongl. Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge lika med målens antal eller 6. I afseende på denna
märkbara olikhet Hofrätterna emellan bör nämnas, att i den sistnämnda antalet
af oafgjorda anmärkningsmål varit jemnförelsevis något större, och att
i Kongl. Svea Hofrätt uti beräkningen ingått icke mindre än 29, af advokatfiskals-embelet.
anmälda emot domare, som försummat alt inom föreskrifven
lid insända nästförutgångna årets domböcker, en förseelse, som i de andra
Hofrätterna i allmänhet icke åtalas, förr än vederbörande, särskildt anmanade
att sin åsidosatta skyldighet härutinnan fullgöra, med fortfarande
underlåtenhet deraf beträdas. Under årets lopp har deremot ingen enskild
person blifvit, för falsk eller obehörig angifvelse emot domare eller annan
embetsman, till ansvar fälld.
Enligt Grundlagens, med Instruktionen gemensamma, föreskrift åligger
det Juslitie-ombudsmannen att ”utreda lagskipningens tillstånd.” Såsom bidrag
dertill torde, på sätt redan är nämnd t, få räknas den i årsberättelsen
och vidare här ofvan, dels utförligen och dels i sammandrag aflagda redovisning,
huruledes anmärkningsvärda fel och oordningar i lagskipningen blifvit
åtalade samt under loppet af åren 1844, 1845 och 1846 pröfvade och
bedömda. Dessa åtalade tilldragelser utgöra dock endast mörka punkter i
lagskipningen, för utredande af hvars tillstånd alltså*fordras, alt de förra
sammanställas med dess verksamhet i det hela under den lid, de ägt rum.
Då i allmänhet kan antagas, att enhvar timat ett eller två år förr, än åtalet
blifvit afgjordt, falla de, åtminstone till större delen, inom åren 1841
till och med 1844. I fortsättning af hvad flera äldre årsberättelser innehålla,
förekommer i den sist afgifna, pag. 61 och följande, en allmän öfversigt
af doinstolarnes och öfriga judicieila embetsmyndigheters göromål under
nyssnämnde fyra år, sammandragen med hufvudsaklig ledning af de till
Kongl. Maj:t ifrån Hans Exellens Hr Justitie-statsministern inkomna berättelser
om justitieförvaltningen i riket, samt för öfrigt grundad å särskildt inhämtade
upplysningar. Denna öfversigt, genom hvars framläggande jag sökt,
så vidt möjligt varit, fullgöra hvad i ofvannämnde hänseende mig ålegat,
och till hvilken derföre vördsamt hänvisas, omfattar ifrågavarande tidsryrn/?.
St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1847. 6
42
St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse elen 15 Nov. 1847.
den, den sednaste, som nu är öfverskådlig, och lemnar således tillfälle till
anställande af den jemförelse, som här åsyftas.
En sådan jemförelse synes mig otvifvelaktigt lägga i dagen, att lagskipningen
och de mångfaldiga grenarne af dess vidsträckta verksamhet i det
hela förete den ordning och drift, hvarå rättmätiga anspråk kunna göras:
att undantagen derifrån varit lill antalet få och till beskaffenheten merendels
af ringare vigt; och att fördenskull de lagskipande i allmänhet måtte
anses, genom fortfarande upplysning, rättrådighet och nit, hafva uppfyllt
sina, för samhället och enskilda, maktpåliggande pligter och sålunda förtjena
den aktning och det förtroende, hvaraf de äfven tillförne varit i åtnjutande.
Den, enligt Instruktionens 17 §, Justil,ie-ombudsmannen åliggande skyldighet,
”att inhämta fullständig kunskap om anledningarne till åklagade personers
häktande”, har ej heller blifvit åsidosatt; hvilket, såsom jag förmodar,
torde bevittnas dels af den speciella redogörelsen för Embetets förvaltning,
dels af öfriga dertill hörande och för Rikets Höglofl. Ständers Lagutskotts
D O O
närmare granskning tillgängliga handlingar.
CJ O O O O o
Uti ofta åberopade, sednast afgifna årsberättelsen, der, i sammanhang
med ofvannämnda allmänna öfversigt af lagskipningen, pag. 69, en mera
speciel uppgift lemnäs angående de för brott, som å lif gå, slutligen dömda
personer åren 1841 lill och med 1844, meddelas sedermera, pag. 71 och
följande, summariska uppgifter för hvartdera af dessa år: l:o å de brott, som
af dömde och å fästmngarne och arbetsinrätlningarne förvarade fångar blifvit
begångna; 2:o å antalet fångar ej mindre å nämnde ställen, än i öfriga
straff-fängelser, vid pionnier- och arbetskorpserna, samt i länshäktena och
större städers häkten, under hela året; och 3:o å alla dömda fångars antal
vid hvartdera årets slut; dessa uppgifter åtföljda slutligen af en sammandragen
uppgift å antalet af de till fästningarne och korrektionsinrättningarne
dömda fångar, ifrån och med år 1825 till och med år 1844, såsom det vid
slutet af hvarje år befunnits. Under vördsamt åberopande af de iakttagelser
och erinringar, som i berättelsen vidare rörande delta ämne anföras, så ock
af hvad min vid sistförlidna riksdag framlagda berättelse angående fångvården
och fängelsernas beskaffenhet innehåller, är för den sednast förflutna
liden endast att tillägga, att sedan, i följd af Kongl. Maj:ts före samma riksdag
gifna förordnanden, nvbj^ggnad af länsfängelset’ i hufvudstaden och å
flera orter samt förändring af dessa fängelser å andra ställen hade blif
-
It, St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse dea 15 JVov. 1847.
43
vit börjad, nya fängelser redan äro färdigbyggda och lill begagnande upplåtna:
i hufvudstaden för Stockholms län, i Linköping för Östergötlands län,
i Christianstad för Christianstads län, i Carlstad för Wermlands län och i
Gefle för Gefleborgs län; äfvensom nytt fängelse i Falun för Stora Kopparbergs
län finnes nära sin fullbordan; varande för öfrigt och ytterligare sådana
fängelser under byggnad: i Carlskrona för Blekinge län, i Wexiö för
Kronobergs län och i Wenersborg för Elfsborgs län, samt förändring och
utvidgning af Skaraborgs länsfängele i Mariestad likaledes företagen.
Då Regeringsformen ålade Justitie-ombudsrnaunen att, jemte redogörelse
för hans Embetsförvaltning, ”anmärka Lagars och Författningars brister och
uppgifva förslag till deras förbättring,” tvifvelsutan en ibland de vigligaste
af alla Embetet tillhörande pligLer, hade Lagsliftarne säkerligen tagit i betraktande
svårigheten för honom att uppfylla denna pligt,, ehvad man afsäg
dess föremål eller den pligtskyldiges förmåga och möjligheten för honom att
deråt egna den tid och det arbete, ämnets vigt fordrade. Redan uti min
vördsamma berättelse till 1840 och 1841 årens riksdag, är denna tanka
uttalad. I hvad mån en sådan pligt blifvit, efter min förmåga^, uppfylld,
ej mindre vid samma riksdag än vid den derpå följ:!a af åren 1844 och
1845, hafva Rikets Högloft. Ständer Sjelfve ägt tillfälle att bedöma. De framställningar
och förslag, hvilka vid dessa begge riksdagar blifvit Rikets Högloft.
Ständers ompröfning underställda, hafva hufvudsakligen och till största
delen gått i den syftning att, under särskilda af Lagstiftande Makten förordnade,
snart fyratioåriga förberedningar till öfverseende och omarbetning af
vårt hela lagverk, hvarigenom dess vidlådande brister skulle kunna på en
gång afbjelpas, undanrödja de väsentliga bristerna särdeles i brottmålslagarna,
och tillika främja öfvergången lill elt bättre och med Lidens fordringar
öfverensstämmande lagsystem. Åt mitt åliggande härutinnan är under tiden
en mera omfattande riktning gifven, sedan, i anledning af Rikets Högloft.
Ständers, vid förstnämnda riksdag, yttrade önskan, att Deras ombud finge
deltaga i den ytterligare granskning af de utaf en redan år 1811 tillsatt
kommitté uppgjorda förslag till allmän civil- och brottmålslag, som då ansågs
nödig innan desamma kunde i grundlagsenlig ordning handläggas, Kongl.
Maj:t den 30 Mars 1841 beslutit förordnande af en Lagberedning för nämnda
ändamål, med rättighet för Justilie-ombudsmannen alt deltaga i granskningen
af denna Berednings arbeten; likasom och efter det Kongl. Maj:t, vid sist för
-
44
Fi. St. Just. Ombudsm. Emi-Berättelse den 15 Nov. 1847.
lidna riksdag, aflålit Dess nådiga Propositioner lill Rikets Ständer angående
den del af Beredningens arbeten, som då blifvit fulländad, och hvarom här
nedan vidare skall förmälas, Kongl. Majrt under den 31 Januari 1845 förordnat
en ny Lagberedning för ännu återstående granskningsarbetet samt i
nåder behagat kalla Justitie-ombudsmannen alt vara ledamot i denna Beredning
och dellaga i dess öfverläggningar i den mån hans öfriga embetsgöromål
det medgåfve.
På sådant sätt hafva förändrade tider och förhållanden åt denna del af
embelsulöfningen lem na t en anvisning, som ulan tvifvel äfven bör iakttagas.
Den slutliga beredning och derpåföljda grundlagsenliga behandling, som det ena
af omförmälda lagförslag sedan 1840 och 1841 årens riksdag undergått,
torde nemligen göra lika litet lämpligt, som behöfligt, att vidare eftersöka
och utreda partiella brister i nu gällande lagar rörande den gren af lagstiftningen,
hvarom samma lagförslag handlar, utan synes fastmera, efter sålunda
förutgången handläggning, tiden vara inne att uppfatta det stora och
vigtiga ämnet i hela sin vidd, åt hvilket Konung och Rikets Ständer redan
länge egnat en synnerlig uppmärksamhet.
Deltagande i förberedande åtgärderna till omförmälda mål, såsom vid
sistförlidna riksdag äfven inberätlades, och biträdande hufvudsakligen det
ifrågavarande slutliga lagförslaget, bör jag derföre nu icke underlåta att befordra
dess vidare och ändtliga handläggning.
Samtidigt med stiftelsen af nu gällande Grundlagar hade Rikets Ständer
insett och erkänt behofvet af en ny och förbättrad Civil- och Brottmålslag,
samt derom gjort framställning hos Kongl. Maj:t, som under den 14 April
1811 förordnat ofvannämnda Kommitté, för att utarbeta de för sådant ändamål
nödiga förslag. Sedan till Kongl. Maj:t denna Kommitté den 15 Mars
1815 afgifvit underdånigt betänkande, deruti, med afseende å då föreslående
utarbetning af förslaget till en förbättrad brottmålslag, Kommitteen sökt visa
de olägenheter, som åtföljde flera af nu antagna bestraffningssätt, samt derföre,
jemte erinran, att bötesstraff kunde ifrågakomma sparsammare än hittills,
trott sig böra tillstyrka, att kroppsstraff i allmänhet måtte försvinna
och i stället fängelse samt arbete och korrektionsstraff få användas, behagade
Kongl. Maj:t, genom nådig Proposition den 19 April samma år lill Rikets
då fö i samlade Ständer, gifva tillkänna, ”att Kongl. Maj:t funnit omförmälda
betänkande till alla delar instämma med hvad rättsläran och öfriga en vis
J{. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse dea 15 Nov. 1847.
45
lagstiftnings grunder fordrade, och derföre velat detta betänkande Rikets Ständer
proponera”; hvaruppå Rikets Ständer under den 11 näsldei påföljde Juli
svarade, ”att De, efter en granlaga pröfning af Lagkoramitteens yttrande och
hvad Kongl. Maj:t Sjelf täckts meddela, instämt deri, att rätlslärans och en
vis lagstiftnings grunder till alla delar talade för förslagets antagande, och
att Rikets Ständer derföre velat lemna Lagkommitleen öppet alt, efter sadan
plan, föreslå så beskaffade bestraffningar, som instämde med närvarande
lids hyfsning och som, skil jola ifrån förra tidens barbari, voro afpassade efter
en bättre bildning, till upplysning och till känsla hos hvarje individ af
dess eget värde.”
Sålunda af Lagstiftande Makten bemyndigad, hade Lagkommitteen fortsatt
sina arbeten samt, efter ulgifvande af sitt förslag till civillag, slutligen
äfven framlagt förslaget till brottmålslag; hvaruppå, i anledning af de emot
sistnämnda förslag framställda anmärkningar, dels af Universiteten i Riket,
hvilkas utlåtande blifvit infordrad!, dels ock af enskilda personer, Kommitteen
ånyo tagit förslaget under öfvervägande och, då vissa förändringar deri ansetts
af nöden, afgifvit ett ytterligare, i enlighet dermed reviderad! förslag.
Jemte urskiljande och indelning af alla dithörande ämnen, hade Kommitteen,
hvad straffsystemet angår, hufvudsakligen förblifvit vid sina först tillkännagifna
åsigler. Utom del att de flera särskilda i nu gällande lag stadgade
straffsätt, såsom landsförvisning, ärelöshet, i allmän och oinskränkt bemärkelse
lagen, afbön inför Rätta och de så kallade skamstraffen i allmänhet,
hvartill icke utan skäl den uppenbara eller offentliga kyrkoplikten blifvit
räknad, på anförda grunder ansetts icke böra äga rum, hade, vid bestämmande
af kroppsstraff, jemväl spö- och ris-straffen blifvit alldeles uteslutna,
men fängelse vid vatten och bröd bibehållits, dock med förändring i afseende
å dess verkställighet; för öirigt och i allmänhet hade antagits så kallade frihetsstraff
al Lvänne slag: ”straff-arbete och fängelse”, med tillämpning af del
ena eller andra efter brottets svårare eller lindrigare beskaffenhet.
Sedan Lagkommitleens slutliga förslag, likasom förut dess förslag till
civillag, undergått granskning af Rikets Hofrälter och Konungens Högsta
Domstol, samt en, uppå Rikets Ständers vid 1834 och 1835 årens riksdag
anmälda önskan, af Kongl. Maj:t tillsatt särskild Kommitté uppgjort jemlörelse
emellan nu gällande Jagar och de upprättade förslagen; hade Kongl.
Majit, vid 1840 och 1841 årens riksdag, till Rikets Ständer öfverlemna!
denna lagstiftningsfråga i hela dess vidd, med tillkännagivande af de hinder,
som mott för afgifvande af nådig Proposition om lagförslagens slutliga
46 it. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 15 Nov. 1847.
pröfning; vid hvilket förhållande Rikets Ständer funnit någon åtgärd till
granskning eller antagande af lagförslagen ej heller kunna, å Deras sida, under
dåvarande riksdag vidtagas, men tillika, ”då hela landet fästade högsta
vigt vid frågan om ett förbättradt lagverk, särdeles i afseende å brotlmålslagstiftningen,
der behofvet deraf blefve med hvarje dag mera bjudande,” och
då Rikets SLänder för sin del ansåge en ytterligare granskning af förslagen
vara af nöden, innan de till hufvudsaklig pröfning förekom me, såsom redan
förmäldt är, hos Kongl. Majit i sådant afseende gjort den hemställan, i anledning
hvaraf Kongl. Majit förordnat ofvannämnda Lagberedning till lagförslagets
ytterligare öfverseende och granskning.
Den Lagberedning, hvilken sålunda trädt i verksamhet, hade, under den
16 December 1842, alfaltat och sedermera till Kongl. Maj:t i underdånighet
insändt särskilda belänkanden, ibland hvilka ett ”angående de straff, sorn i
ny allmän Kriminallag borde bestämmas,” samt derefter den 23 November
1844 Lill Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnat ett fulländad! förslag till
sådan lag, jemte förslag till särskild lag om verkställighet af de i den förra
antagna fängelsestraff, äfvensom till de öfriga författningar, hvilka Beredningen
ansett böra i sammanhang med den föreslagna nya kriminallagen införas.
Afvikande ifrån Lagkommitteens reviderade lagförslag, hvad straffsystemet angår,
hufvudsakligen deruti, att bestraffning med fängelse vid vatten och bröd blifvit
utesluten samt den af Lagkommitteen, i afseende å de så kallade frihetsstraffen,
utmärkta skillnad emellan ”straffarbete och fängelse” likaledes upphäfven,
omfattade Beredningens förslag för öfrigt samma straffsystem, som det förra,
och uppställde således, såsom ”allmänna straffarter”i l:o Dödsstraff; 2:o Frihetsstraff,
eller fängelse i sju grader, i den första på lifstid, i de följande
på längre och kortare tid intill den i sjunde graden bestämda af minst tretio
dagar; och 3:o Böter; samt dessutom såsom ”särskilda straff för embetsman;”
a) afsättning och b) mistning af embetet; hvarjemte, i afseende å vissa brott,
den särskilda påföljd skulle stadgas, att de dömde ej må i allmänna värf
brukas.
Slutligen och enligt hvad förhandlingarne vid sistförlidna riksdag gifva
vid handen, hade Kongl. Maj:t, genom nådig Proposition lill Rikets Ständer
af den 17 December 1844, till Rikets Ständers antagande föreslagit en ny
Strafflag, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med nyssnämnda af Lagberedningen
i underdånighet insända förslag lill sådan lag, med de få afvikelse!-  i öfrigt, hvilka Kongl. Majit, enligt bilagdt utdrag af Statsrådets protokoll,
7?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcraltelse den 15 No v. 1847.
47
beslutat; hvarjemte Kongl. Maj:t, medelst ytterligare Proposition af den 19 i
samma månad, till Rikets Ständers antagande öfverlemna! det af Lagberedningen
upprättade förslaget lill särskild lag om verkställighet af de i Strafflagen
stadgade fängelsestraff, dock med de förändringar, Kongl. Maj:t, på sätt likaledes
vidfogadt utdrag af Statsråds-protokollet, ansett af nöden, och under
tillkännagivande tillika, att denna särskilda lag ej borde gå i verkställighet,
utan i förening med Strafflagen.
O O
I anledning af samtliga Riksståndens remiss af dessa Kongl. Maj:ls nådiga
Propositioner till Lagutskottet, för att utlåtande deröfver afgifva, hade
Lagutskottet lill Rikets Ständer inkommit med sitt betänkande, deri Utskottet,
— som, enär förslaget lill Strafflag hvilade på vissa bestämda, i särskilda
kapitel upptagna grunder, trott sig i första hand böra underställa Rikets Ständers
pröfning de'af dessa grunder, hvilka hade det väsentligaste inflytande på
sjelfva Lagen, — således upptagit dessa ämnen, afhandlade i Lagens 2 och 6
kapitel, af hvilka det förra, jemförd! med särskilda lagen om verkställighet
af fängelsestraff, bestämde "de straff, som efter lagen ådörnas må,” eller det
”straffsystem”, man sökte införa, och det sednare åter talade ”om de allmänna
grunder, hvarefter straff mätas skola, så ock om nedsättning eller
förändring af straff i vissa fall”, samt uppställde dermed det så kallade ”latituds-systemet”
vid straffmätning; efter fullständig utredning af hvilka ämnen,
sådana de äro i lagförslagen uppfattade och utförda, samt med vidare
utveckling deraf i vissa delar, Utskottet, som ansett det vara af största vigt
för sakens framgång och möjligheten att komma till målet, att Rikets Ständer,
om än en fullständig granskning af förslagen vid då varande riksdag
icke medhunnes, ändock uttalade sitt omdöme öfver de grundvalar, hvarpå
förslagen blifvit byggda, trott sig böra till Rikets Ständer särskildt framställa
hufvudgrunderna till den föreslagna Lagen samt, i följd deraf och då
Utskottet för sin del godkänt dessa hufvudgrunder, så vidt de innefattades
i ofvannämnde granskade delar af lagförslagen, samma hufvudgrunder till
Rikets Ständers antagande hemställt.
Med bifall lill delta Betänkande och till hvad Lagutskottet uti ett ytterligare,
nära riksdagens då tillkännagifna slut, afgifvet utlåtande tillstyrkt,
hade Rikets Ständer, ehuru en fullständig granskning och pröfning af de med
Kongl. Maj:ts ofvannämnda nådiga Propositioner öfverlemnade Lagförslag icke
medhunnits, likväl, med erkännande af behofvet af en ny brottmålslag, funnit
godt ”antaga de hufvudgrunder derför, som innefattades i 2 och 6 ka
-
48
ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 No v. 1847.
pitlen af förslaget till ny Strafflag samt i flen föreslagna särskilda Fängelse
lagen,
nemligen:
a) alt allmänna straffarterna böra vara: 1 dödsstraff; 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8,
fängelse i sju grader; samt 9 böter;
b) att fängelsestraffen böra vara: första grad, på lifstid; andra grad, från
åtta till och med tio år; tredje grad, från sex till och med åtta år; fjerde
grad, från fyra till och med sex år; femte grad, från två lill och med
fyra år; sjette grad, från sex månader lill och med två år; sjunde grad,
från och med tretio till och med elthundraåltatio dagar;
c) att fängelsestraffen skola undergås i allmänna straffanstalter, inrättade dels
till ensamhetsfängelse, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det så kallade
Philadelphia-systemet, dels till gemensamhetsfängelse, i hufvudsaklig
likhet med det så kallade Auburn-systemet;
d) att till en början och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetsfängelse
skall begagnas för dem, som dömas till fängelse i sjunde eller sjette grad;
e) att, då de i lagen bestämda fängelsestraff verkställas i ensamhetsfängelse,
en viss del af strafftiden skall af kortas;
f) alt böter skola i allmänhet i lagen bestämmas till ett visst minsta och
högsta belopp, dock med förbehåll alt för särskilda fall, der så pröfvas
nödigt, härifrån göra undantag;
g) att böter, vid saknad tillgång lill deras gäldande, skola förvandlas till
fängelse, sorn dock bör vara af lindrigare art, än det fängelse, hvilket
såsom urbota straff ådömes;
h) att, utom förstnämnda allmänna slraffarler, vissa brott jemväl må beläggas
med den särskilda påföljd, att den dömde ej må i allmänt värf
brukas;
i) alt härförutan särskilda straff för embetsmän böra vara: 1 afsättning; 2
mistning af embete;
k) att domaren skall äga att, inom vissa i lagen utsatta gränsor, miila straffet
efter brottets beskaffenhet samt dervid förekommande mildrande eller
försvårande omständigheter;
1) att denna åt domaren lemnade latitud vid straffmätningen icke blott må
gälla inom en viss straffart eller grad deraf, utan bör äfven, i de fall,
der sådant pröfvas nödigt, i lagen utsträckas lill mer än en straflärl eller
grad.
I det föregående är ådagalagdt, huruledes Rikets Höglo!!. Ständer, efter
alt hafva väckt frågan om allmänna lagarnes öfverseende oell förbättring
fort
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
49
fortfarande egnat sin uppmärksamhet och sina omsorger åt (ienna vigliga
samhällsangelägenhet samt, i hvad på Dem berott, velat främja densamma;
och det må icke förtigas, att för detta ändamål betydliga understöd och årliga
anslag af statens medel, i följd af Rikets Högloll. Ständers beslut, blifvit
anordnade och utgått. Det är likväl tvänne tillfällen under tiden, sorn
i synnerhet kunna bemärkas. Då frågans skick det medgifvit, hafva nemligen
Rikets Högloll. Ständer ej eller tvekat att uttala sin mening angående
vissa hufvudgrunder i afseende å brottmålslagstiflningen, ”der behofvet af förbättring
blefve med hvarje dag mera bjudande.” Så erkändes vid Riksdagen
år 1815 det då föreslagna nya straffsystemet, ”såsom öfverensstämmande med
rättslärans och en vis lagstiftnings grunder”, med tillåtelse tili lagens utarbetning
efter sådan plan. Så antogs slutligen, tretio år sednare, vid 1844
och 1845 årens riksdag samma, med vissa förändringar uppställda straffsystem,
i det omsider fulländade och till grundlagsenlig behandling öfverlemnade
lagförslaget utfördt och tillämpadt; och längre kunde frågan då icke
komma, när tiden ej medgaf förslagets fullständiga granskning och pröfning.
Om nu, å ena sidan, medgifves, att så väsentliga förändringar i ett
lands lagstiftning, som det föreslagna nya straffsystemet åsyftar, icke böra
tillvägabringas förr, än de blifvit med noggranhet skärskådade, saint öfvertygelsen
om deras nytta och lämplighet är befästad; bör, å den andra, icke
kunna bestridas, att, i förevarande fall, dessa vilkor må anses fullkomligen
uppfyllda genom de långvariga och omsorgsfulla förberedande åtgärderna samt
Lagstiftande Maktens redan tillkännagifna och under tretio år bibehållna omdömen.
Alla omständigheter synas alltså förena sig Lill förverkligande af den
förhoppning, att, vid innevarande riksmöte, den stora och vigliga frågan må
kunna lyckligen lösas och afslutas, om Rikets Högloft. Ständer behaga ål densamma
lemna lika sorgfällig uppmärksamhet som tillförne.
Under sådana förhållanden och ehuru otvifvelaktigt lärer förväntas, att
Kongl. Majit täckes förnya Sina vid förra riksdagen allåtna nådiga Propositioner
rörande denna fråga, måtte det likväl få anses såsom min oeftergifliga
pligt att verka till samma mål och att derföre, såsom härmed sker, till Rikets
Högloft. Ständers grundlagsenliga pröfning och lill antagande, oförändradt
eller med nödiga befinnande ändringar, vördsamt hemställa det ifrågavarande
O O O
till Kongl. Majit af Lagberedningen i underdånighet öfverJemnade förslag till
ny Strafflag, tillika med Beredningens förslag lill särskild Lag om verkställighet
af de i den förra föreslagna fängelsestraff; i hvilket afseende dessa för
/>.
St. Just. Ombudsm, Emb.-Berättelse 1847. ~l
50
It. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse den 15 Nov. 1847.
slag, med dertill hörande motiver, protokoll och af vissa Beredningens ledamöter
afgifna reservationer, varda bäriemle bi lagda.
O ' » O
Att här vidare utveckla de af Lagberedningen antagna hufvudgrunder
O O D O
för omförmälda förslag, hvad straffsystemet angår, torde destomindre behöfvas,
som de redan äro Rikets Hoglofl. Ständer bekanta, såsom i Deras Lagutskotts
vid sislförlidna riksdag afgifna Betänkande på det fullständigaste
och mest upplysande sätt utredda; och hvilket allt lärer, vid frågans förnyade
handläggning, lagas i öfvervägande. Det vill äfven, i betraktande af
förhandiiugarne vid samma riksdag, synas öfverflödigt att tillåta sig någon
erinran emot omförmälda hufvudgrunder; men då en skiljaktig mening i detta
hänseende blifvit uti den af mig till Lagberedningen aflemnade reservation
lillkännagifven, nemligen i fråga om fängelsestraffen och deras beskaffenhet,
•och då min öfvertygelse härutinnan ännu är oförändrad, uther jag mig endast
att vördsamt få åberopa denna särskilda mening, såsom den blifvit i
reservationen, pag. 171 och följande, uppfattad.
Beträffande de öfriga i Lagförslaget uppställda hufvudgrunder och ”allmänna
bestämmelser”, hvarom i, 3, 4, 5, 7 och 8 kapitlen handla, äfvensom
Förslagets återstående kapitel ”om särskilda brott och deras bestraffning”;
torde ock finnas tillräckligt att vördsamt hänvisa till de dels af f. d. Lagkommitleen
och dels af Lagberedningen anförda motiver, jemte det att härvid
i vissa delar, för mig enskildt, likaledes åberopas hvad ofvannämnda
reservation vidare, rörande dessa ämnen, innehåller.
Den af Kongl. Maj:t, såsom ofvan förmäldt är, år 1845 förordnade nya
Lagberedning, hvilken det ålegat att öfverse och granska de öfriga af f. d.
Lagkommitteen uppgjorda Lagförslag, angående dels civillagen och dels rättegångsordningen
i allmänhet, har, under sedermera förflutna tiden, förehaft
och fulländat granskningen af de till den förra hörande Giftermåls-, Ärfda-,
Jorda- och Byggninga-balkarne; i följd hvaraf nytt förslag till dessa är npprättadt
och, åtföljdt af motiver samt åtskillige ledamöters afgifna reservationer,
redan under tryckning, så att af Civillagförslaget endast Ilandelsbalken
återstår. Varande Beredningen nu sysselsatt med öfverseende af Rättegångs
O
*/ O ö
ordningens särskilda delar, eller Utsöknings- och Rättegångsbalkarna.
Då anledning icke är, att Civillagförslaget, vid denna riksdag, skall af
Lagstiftande Makten upptagas och behandlas, inskränker jag mig, i afseende
å närande Lagförslag, till denna vördsamma anmälan om fortgången af Lag
-
It. St. Jast. Oinbudsin. Ernb.-Berättelse den 15 Nav. 1847.
51
beredningens arbeten. Men ehuru ej heller är att förvänta, att de ämnen,
sorn tillhöra Utsöknim-s- och IIiitteeångsba lkarne, i sin helhet nu komma
J O O
under handläggning och pröfning, synas särskilda omständigheter föranleda
dertill, att ett af dessa ämnen icke destomindre må kunna, skiljdt ifrån de
öfriga, hufvudsakligen skärskådas och nfgöras, nemligen frågan angående indragning
af vissa allmänna domstolar; hvilken fråga tillförne vid flera tillfällen
utgjort föremål för Rikets llöglofl. Ständers öfverläggningar och beslut,
och hvarom derföre här nedan göres vördsam fi»inställning.
Sedan Rikets Högloft. Ständer, vid riksdagen åren 1828 —1830, efter
derom väckt motion och enligt Deras Lagutskotts tillstyrkande, fattat det
beslut, alt Kämnersrätter i de städer, der sådana finnas, äfvensom Lagmansätter
och Riddaresynerälter, såsom öfverflödiga och mindre lämpliga, skulle
upphöra, samt tillika gillat och antagit det i förening dermed af Lagutskottet
utarbetade förslag till upphäfvande eller ändring af åtskilliga lagens rum,
så ock lill Kongl. Majit, jemte förslagets insändande, öfverlemnat att meddela
de reglementariska föreskrifter, som kunde finnas nödiga för Stadsdomstolarnes
organisation på flera afdelningar, der behofvet så påkallade; men
detta lagförslag icke före riksdagens slut hunnit att, på sålt grundlagen föreskrifver,
undergå granskning af Konungens Högsta Domstol, samt följaktligen
kommit alt förfalla; hade, vid 1834 och 1835 arens riksdag, då samma
fråga åter uppstått, Rikets llöglofl. Ständer, med bifall till Deras Lagutskotts
betänkande, stannat i lika beslut, som å förra riksdagen, samt till Kongl.
Majit iusändt det sålunda beslutade lagförslaget, hvilket, granskadt i Högsta
Domstolen, af Dess flesta Hrr ledamöter blifvit tillstyrkt, dock med åtskil
liga
nödiga ansedda och derföre äfven tillstyrkta ändringar; hvaremot Kongl.
Majit, i anseende lill ifrågavarande ämnets, hvad Lagmansrätternas indragning
beträffar, inflytande och inverkan på lagen och gällande rättegångsordning,
och då förslaget till civillag, deri Lagmansrätterna icke voro bibehållna,
förmodades snart komma under pröfning, förklarat Sig ej finna tillräckliga
skäl att för det dåvarande, oberoende af nya Lagförslaget i dess helhet, särskild
pröfning af detta ämne företaga; derföre Kongl. Majit vägrat sanktion
å hvad Rikets Ständer föreslagit så väl om Lagmansrätternas indragning, som
ock, i sammanhang dermed, rörande Riddaresynerälter och Kämnersrätter.
När deruppå, vid 1840 och 1841 årens riksdag, frågan ånyo förekommit,
och Lagutskottet framlagt ett nytt Lagförslag, i hufvudsaken lika med de
52
R. St. Jast. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nou. 1847.
förut beslutade, men med iakttagande af de flera förändringar deri, sorn
Högsta Domstolens pluralitet vid förutgångna riksdagen anmärkt och tillstyrkt,
hade Rikets Ständer likaledes fastställt detta nj-a Lagförslag angående ifrågavarande
domstolars indragning, samt, jemte dess insändande, till Kongl. Majrt
öfverlemnat att bestämma de flera verkslällighetsåtgärder, som kunde pröfvas
nödiga; hvilket lagförslag, likasom vid förra tillfället, Högsta Domstolens
fleste Hrr ledamöter tillstyrkt, med vissa förändringar, innefattade i underdånigt
förslag till kontraproposition, men Kongl. Maj:t, som med afseende
på de verkningar, Lagmansrätternas indragning skulle åstadkomma, icke funnit
tillräckliga skäl att då införa förändringen, således äfven för det dåvarande
vägrat att bifalla. Slutligen och då hos Rikets Idöglofl. Ständer, vid
sistförlidna riksdagen, samma fråga för fjerde gången blifvit väckt, hade, efter
dess handläggning af Lagutskottet, meningarne inom de Höglofl. Riksstånden
synts, likasom tillförne, i allmänhet sammanstämma deri, att meranämnde
domstolar malte afskaffas och rältegångsinstantierna således inskränkas
till blott Irenne; hvaremot, i fråga om sättet, huruledes en sådan förändring
skulle kunna till vägabringas, den skiljaktighet i meningarne yppats, alt,
under det tvänne Respektive Riksstånd bifallit Lagutskottets afgifna betänkande,
att, under åberopande af de skäl, Rikets Ständer tillförne andragit,
frågan, såsom erfordrande närmare utredning, borde bos Kongl. Majrt i underdånighet
anmälas, med anhållan, att Kongl. Majrt läcktes låta utarbeta
och lill Rikets Ständer framlägga ett fullständigt förslag i ämnet, de tvänne
öfriga Respektive Riksstånden åter gillat och antagit ett, vid Utskotlels belänkande
särskildt fogadt Lagförslag, affaltadt lill likhet med det vid nustförutgångna
riksdagen beslutade, med de förändringar deri, hvartill det då
af Konungens Högsta Domstol tillstyrkta förslag till kontraproposition föranledt.
Vid hvilken skiljaktighet i meningarne frågan, utan vidare åtgärd, afstanna
l.
Det torde emedlertid få anses tillbörligt, alt denna fråga, ut hvilken
Rikets Höglofl. Ständer så länge och så oafbrutet fästat Sin uppmärksamhet’,
icke må alldeles lemnäs å sido. Genom fyra, hvar efter annan följande, riksdag
ars beslut, är af den ena Statsmakten den mening ulan afbrott uttalad,
att ifrågasatta förändringen vore lika lämplig, som önskvärd. Det är nogsamt
bekant, med hvilken noggranhet och omsorg de för ändamålet nödvändiga
lagförslag blifvit utarbetade; dessa lagförslag hafva blifvit granskade och
i hufvudsaken godkända af den lagkunniga Myndighet, som, enligt Grundlagen,
räknas lill den andra Statsmaktens Rådgifvare; och de sednasle, dels
R. St. Jusi. Ombudsm. Etnb.-Berättelse den 15 IS ov. 1847.
53
å 1840 och 1841 arens riksdag beslutade och dels vid sistförlidna riksdag
framlagda, lagförslagen liro affaltade i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad
denna rådgifvande Myndighet tillstyrkt och föreslagit. Det vill då äfven synas,
som skulle frågan vara tillräckligen utredd och granskad, för att kunna
hufvudsakligen öfver vägas.
De skäl, uppå hvilka Rikets Högloft. Ständer, vid Irenne nästförutgångna
riksdagar, för sin del beslulit ofvannämnde domstolars afskaffande, äro allmänt
bekanta och lika allmänt såsom välgrundade erkända. Alt här upprepa
dem, vore derföre öfverflödigt. De ådagalägga oemotsägligen håde behofvet
och fördelarna af den önskade förändringen; och den enda väsentliga
anmärkning, som deremot blifvit gjord, härleder sig ifrån den föreställning,
att, om i rättegångsordningen för tvistemål en af TJnder-instanlierna, i synnerhet
Lagmansrällen, borltoges, Öfverdomslolarnes eller Hofrätternas göromål
skulle till den grad ökas, alt dessa domstolar icke i oförändradt skick
skulle blifva tillräckliga; hvarföre den redan väckta och länge afhandlade
o 7 O
frågan sammanslälles med den ännu icke under Lagsliftande Maktens skärskådan
komna, angående Hofrätternas fördelning eller utflyttning på flera
ställen än hittills. Men om, i afseende å den förra frågan, allmänna tänkesättet
ol vi f vela k tigt nu kan anses ulbildadt och stadgadt, synes icke vara
skäl att låta den hero derpå, att den sednare, hvarom tankarne alltid varit
och ännu äro delade, tilläfventyrs skulle i framliden förekomma och profves,
osäkert med hvilket slut. Ett annat och visserligen mera lämpligt och
ändamålsenligt sätt, alt undanrödja det förmenta hindret emot redan föreslagna
förändringen, erbjuder sig deruti, alt i den mån det, efter förändringens
antagande, skulle visa sig, att Hofrätternas göromål ökades lill den grad,
att de icke af nu varande domarepersonal medhunnos, denna personal äfven
hlefve lills vidare förstärkt med flera eller färre ledamöter, och att, för aflöning
af dessa, Rikets HögloO. Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
ställde erforderliga medel; en disposition, som, i händelse den framdeles skulle
befinnas obehöflig, då kunde åter upphöra.
I betraktande af dessa omständigheter och med stöd af de vigtiga skäl,
Rikets Hög lufi. Ständer Sjelfve tillförne åberopat, samt med iakttagande för
öfrigt af hvad Konungens Högsta Domstols pluralitet tillstyrkt, varder fördenskull
vördsamligen hemsläldt, att en Författning måtte beslutas, hvarigenom
stadias;
O
:1:0 Alla Kämnersrätter skola från och med den 1 Januarii i84p upphöra,
och sådane mål och ärenden, som, enligt lag eller särskilda författnin
-
54
//. iSf. Tarf. Oml/udsm. Emb.-Berättelse elen 15 iYoo. 1847.
gar, tili höra till Kämnersrätt, derefter omedelbarligen upptagas af Rådstufvurätt,
pä sätt för närvarande sker i de städer, der Kämnersrätt ej är; börande
jemväl de mål, hvilka intill nämnde dag blifvit hos Kämnersrätt anhängigegjorde,
men du ännu icke äro af slutade, öfverlännäs till vederbörande
Rådstufvurätt, alt der vidare handläggas.
2/o Likaledes skola alla Lagmansrätter upphöra, på det sätt,, att vad,
som emot Häradsrätts eller Härads-Synerätts beslut erlägges eller anmäles
sednare än tre veckor före lagtima Lagmansting år 1848 samt ej ä det
Tinget fulföljes, bör hänvisas till fullföljd i vederbörande Hofrätt, såsom
här nedan sägs, och att de saker, hvilka, å Lagmansting fu/lföljde, icke
derstädes innan nyssnämnde års slut af göras, skola äfven lill vederbörande
Hofrätts handläggning öfverlennäs.
3:o Riddare-Synerätter varda ock, ifrån och med 1848 års slut, af skaffade:
och skall med fullföljd från Ilärads-Synerätt af tvister cm ägor och
botstada skäl, samt med dessa måls behandling i Idof rätt och hos Konungen, förhållas,
på sätt här nedan i denna förordning stadgas. Bock skall den, som
ej nöjes åt dom, den Lagmans-Sy ner ätt gifver Jöre slutet af nämnde år,
äga alt, såsom hittills tillåtet varit, Riddare-Syn hos Konungen begära.
Har Lagmansrätt dömt till Syn, men saken ej med slut afhulpit före den
1 Januari 1849> q,(U'de den till vederbörande Hofrätts behandling öfverlemnad.
4.0 1 sammanhang härmed varda nedannämnde lagrum upphäfne eller
ändrade, på sätt, som följer:
Rättegångsbalken.
Af 1 §, sådan ilen lyder i Kongl. Förordningen den 18 December 1823,
ändras forsla punkten sålunda:
Underrätt å landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding med
Tolf Bönder, sorn i Häradet bo och dertill valde äro.
2 och 3 §§ varda lill all kraft och verkan upphäfne.
Följande §§ ändras lill denna lydelse:
4 §.
Underrätt i stad är Rådstufvurätt. Der äga Stadens Borgmästare och
Rådmän döma.
JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-B orätt else den 15 IS ov. 1847. 55
5 §-
Öfver dessa iiro Elof rutter, dit rättegångs saker frän Underrätterna
komma måge, som framdeles i denna Balk sägs.
8§-'
Häradshöfding skall denna ed svärja inför Hofrätten. Ar han fjerran
derifrån stadd, eller kan han sig der ej infinna, förr än Ting skall hällas;
förordne Hofrätten, hvar det ske möt. Nämndeman lägga eden af ä Tinget.
Borgmästare och Rådman gore ed sin ä Rådstufva, i närvaro af Konungens
Befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar.
10 sådan den lyder i omförniälde Kongl. Förordning, andras sålunda:
Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt Embete ej förrätta kan;
kungöre det Hofrätten. Prof vas det lagligt; förordne Hofrätten en skicklig
man, som Embetet i hans ställe förestår. Samma lag vare om Borgmästare,
der Råd stuf vur ätt en utan honom ej domför är. Häfver Nämndeman förfall
och varder förthy Häradsrätten ej domför, eller saknas eljest fu/ilalig
Nämnd, i andra fall än det, som i (3 Kap. /; § sägs: kalle Häradshöfding
af de bönder, som närmast bo, en eller flere, efter thy som behof vet fordrar.
Tredje Kapitlet om Lagmansting upphäfves.
4 Mag?.
Öfverskrift en af della Kapitel ändras sålunda:
Huru särskildt Häradsting skall hållas, som kallas Urtima Ting.
Sista punkten i 2 § eller orden: ”oin särskildt Lagmansting vare lag
samma” uteslutes.
Femte Kapitlet om Kämnersrätt upphäfves.
Is Mågs.
Delta Kapitel kommer alt erhålla följande lydelse:
1 §•
Staden, med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägne iiro,
vare Rådstufvurätts domsaga.
56
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Dlov. 1847.
2 §.
/ de städer., der målens antal sä jordrar, böra jlere af delningar af
Rådstu f vur ätten vara, och göromålen deni emellan fördelas, såsom å hvarje
ställe lämpligast finnes; dock så, att Lagfarts-, Intecknings-, Äktenskapsförords-,
Boupptecknings-, Arfs-, Testaments- och Fönny tider skaps-ärenden samt
frågor om rätt till börd och lösen af fast egendom för hela staden till en
och samma afdelning höra.
3 §.
Hvar måndag, eller, när helgedag å måndag inträffar, nästa söcknedag
derefter, skall Rådstufvurätt hållas; träde ock Rätten dessemellan tillsamman,
så ofta det tarfvas och Ordföranden derom tillsäger. Då skola
Borgmästare och Rådmän klockan tio till Rådstufva komma.
4 §-
Vid årets början, innan Rådstufvurätt första gång till domsäte träder,
skäll gudstjenst hällas.
5 §'
Rådstufvur ätts dombok skall skrifvas under af alla, som i Rätten sitta;
och varde den, med saköreslängd, till Hofrätten sänd inom Michaelsdag äret
derefter, vid bot tjugu daler. Äger staden sjelf sakören; då är ej nödigt
saköreslängden till Hofrätten sända. Huru med dombok, som af Rådstufvurätt
i Stockholm hålles, f örfaras skall, är särskildt stadgadt.
ff Map.
Följande §§ skola hafva denna lydelse:
1 §•
Kommer ej Häradshöfding till laga Ting, utan låter Rätten ligga neder;
bote tretio daler, der han ej laga förfall viser, och gä/de dem skadan
åter, som Rätten sökte. Blifver han en tingsdag ute, då Ting flera dagar
står; bote tio daler. Försummar han Syn eller urtima Ting, vare hot hälften
mindre.
3 §.
R. St. Just. Ombudsm. Ernb.-Berättelse den 15 Nov. 1847. .)7
3 §.
Kommer ej Borgmästare till Rådstufva den dag rättegång skall hållas ;
höte tre daler, och Rådman, som blifver från Rätten ute, två daler.
10 Kap.
Slutet al 5 § ”gånge dermed, som i 6 Kap. 1 § sagdt är” ändras till
följande lydelse:
döme derom Rätten i samma stad.
Andra punkten i 27 § eller orden: ”1 staden gånge om dessa mål, som
sägs i 5 Kap. 1 §” ändras till denna lydelse:
I staden skall Rådstufvurätt dessa mål upptaga.
11 Kap.
Följande §§ erhålla denna lydelse:
4 §.
Käratiden vare skyldig, alt låta svaranden få stämning fjorton dagar
förut, der han inom häradet bor: utom häradet eller i annan stad, treveckor:
utom länet, sex veckor: i tredje eller fjerde länet, eller längre bort,
nio veckor. Stockholms stad räknas för särskildt län. Ar den utom Riket,
sorn stämmas skall; håfve sex månaders tid ifrån det han stämningen fick.
Der stämning genom offentligt anslag sker å Rättens dörr, skall ock sex
månaders dag föreläggas. Om stämning i konkurs/nål är särskildt stadgadt.
I alla dessa fall, der stämning fordrar längre tid, än om lysning till Ting
stadgadt är, må den svarande stämmas till viss månad, och underrätte han
sig sedan sjelf, å hvad dag Tinget hällas skall.
5 §.
Till Rådstufvurätt stämmes åtta dagar förut; utan så är, att målet
ej tål uppskof och derå förr svaras kan.
1® Kap.
Första punkten af 2 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 12
Mars 1830, ändras på följande sätt:'
/?. St. Just. Ombudsm. Emb.- Berättelse 1847.
58 JR. St. Just. OmbucLsm. Ernb.-Berättelsc den 15 Nov. 1847.
Är någor förjallolös borta, då han ropas af Rätten fram att kära eljer
svara, bote två daler.
5 § varder lill all kraft och verkan upphäfven.
Sisla punkten i 7 §, ”Är någor borta från Lagmanssyn; vare lag samma;
dock må man ej der vädja mot, ulan gånge dermed, sorn i 25 Kap.
10 § stadgas”, upphäfves.
Följande §§ ändras sålunda:
2§.
Jäfvar någor Domaren obeskedliga; böle i Underrätt tjugu daler, i
Hoj rätt femtio daler.
3 §.
Prof vas jäf lagligt emot Häradshöf drng, eller Borgmästare i den stad,
der ej iner än en Borgmästare är, och Rådstujvurätten utom honom ej finnes
domför; förordne Hoj rätten en annan i hans ställe, på kärandens begäran
och kostnad, och stadne den kostnad sedan å deri, som saken tappar.
4 §•
Jäfvas någor i Härads-Nämnd; sätte Häradshöfding, om det tarf vas,
annan i hans stad, så länge elei målet s/ites. Jäfvas Rådman; namne Råidstufvurätten
den i hans ställe sitta må, der Rätten ej annars domför är.
Är Rådstufvurätt aller jäf vad; förordne derom Hofrätten. ]Vu kan så
hända, alt så månge af Hojrättens Ledamöter jäfvade varda, att Rätten i
thy mål ej full sillen är; gifve Hofrätten det Konungen tillkänna, då Konungen
förordnar andra i deras ställen. Ej må någor i Hofrätten jäfvas,
der son eller måig i Underrätten dömt; utan så är, att de för embelesbrolt
der lagliga anklagade varda.
@4
1 och 2 §§ ändras till följande lydelse:
1 §•
I Underrätt bör käromälet muntliga föreställas, der sakens vigt och
vidlyftighet eller andra omständigheter ej fordra, att det skriftliga ske må;
R. St. Just. Otnbudsm. Enil/.-Berättelse elen 15 Nov. 1847. 59
och varde dä parterna ej tillåtet, att flera än en skrift hvardera utlägga,
der saken ej är af dess större vigt.
2 §'
Kommer käranden till Rådstuf vurätt å dag föresattan, och gifver dess
käromål vid offentligt upprop skriftliga in, och svaranden dä när är; skrif ve
Rätten derå, att han ätta dagar derefter svara skall, .Försummar han dä
att ställa sig vid uppropet, in, men kommer med svar innan klockan tolf;
bote tvä dal et\ Elif ver han alldeles ute, eller kommer han oberedd, utan
laga urs ägt; bote fyra daler, och gunge åter upprop i saken åtta dagar
derefter. Kommer han ej ända med svar in; bote som sagdt är, och varde
på kärandens inlaga i saken dömdt; dock må han muntliga höras, om han
det förut begärer', vare ock honom tillåtet, der han tappat, emot domen
vädja. Försummar käranden den dag, då han sin vederparts svar emottaga
skulle; bote två daler.
Andra punkten i 6 § ändras sålunda:
Hvar som dä förfallolös blifver ute; bote i Rådstugurätten feni daler,
i Hofrätten tio daler.
8 § skall lyda sålunda:
Skrifver någor, eller talar inför Rätta, det han vet ej sant vara, och
vill Domaren dermed förleda: varder han derom öfvertygad; bote i Underrätt
tio daler, i Hofrätt tjugu daler, eller mera, allt som Domaren det
pr öfvar.
Första punkten af 9 § erhåller följande lydelse:
Vrångoed måge panterne ej äska af hvarannan i någon Rätt: dock
äge Hofrätt, då hufvudsaken dit kommen är, pålägga endera parten eller
begge denna vrångoed utan uppskof i rättegången svärja, om sanning ej annars
utletas kan:
Sä Map.
15 och 16 §§ skola lyda sålunda:
15 §.
Hlie äga Rätten heder och vördnad visa: Ty skall ej någor, i stället
för laga fullmäktig, låta öfvermaga, tjenstedräng, eller annan otjenlig,
gif va dess skrifter in, eller till muntligt förhör skicka. Gör det någor;
böle i Underrätt fem daler, i Hofrätt tio daler.
60
II. St. Just. Ombudsm. Emb.- Berättelse den 15 No v. 1847.
16 §.
Tager någor sig talan för Rätta i den sak, der han hvarken är målsägande
eller ombudsman, eller äger å embetes vägnar kära och söktij eller
efter lag dertill lof häfver; bote i Underrätt fem daler, i Hofrätt tio daler,
eller mera, som saken är till: Sker det hos Konungens Befallningshafvande;
bote fem daler, Konungens ensak: fylle ock i dessa fall allan skada.
16 Kai».
Andra punkten i 1 § ändras till följande lydelse:
Nöjes endera parten ej deråt; gifve han det Rätten tillkänna genast,
eller sist innan nästa dagen tilländagått, och lägge sedan dess besvär in i Hofrätten,
inom hälften af den tid, som i lagvadda saker föreskrifven är: vare
ock Domaren skyldig att teckna å utslaget hvad dag, klockan före tolf, det
ske bör.
19 Kap.
Fjerde punkten af 3 § ändras sålunda:
Kommer ej vittne, som stämdt är; bote i Underrätt tre daler, i Hofrätt
feni daler: och lägge Rätten sedan viss dag och vite före.
Slutet af 31 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj
1835: ”Fäller Lagman någon till ed, då bör han den gånga, innan Tinget
slutes: är lian sjelf ej tillstädes, lagge eden af inför nästa domstol i orten,
inom den lid, som Lagman föreskrifver”, kommer alldeles att utgå.
få Kap.
Första punkten af 3 § skall lyda sålunda;
Ar någor sak genom vad kommen till Hofrätt, och gfver sig en annar
först der an: finnes hans talan sådan, som i i ,§ sägs; gånge dermed, som
der föreskrifves.
19 Kai».
1 § andras sålunda:
Reser någor bort, då hans sak för Rätta är, ulan han häfver Domarens
lof dertill, eller laga fullmäktig ställt, och Rätten det kungjort; bote i
U. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 184'7. 61
Underrätt feni daler, i Hofrätt tio daler, och gånge ej dess mindre dom
i saken.
30 Kap.
Andra punkten af 1 § andras sålunda:
Göra de det ej; böle sä svaranden, som käranden, i Underrätt tio daler,
i Hofrätt tjugu daler.
31 Kap.
4 § andras lill följande lydelse:
Häfver man Underrätts dom för sig, men tappar i Hofrätten; då bör
kostnaden ä båda sidor emot hvarannan c/vittas, eler Domaren ej finnér de
omständigheter i något mål vara, att endera ändå rättegångskostnad gälda
bör. fro i saken åtskillige käromål, och vinna eller tappa parterne deri
ömsom; då staude ock hvar sin skada.
33 Kap.
De två första punkterna i 1 § erhålla följande lydelse:
I Hofrätt skall någor af Rättens Ledamöter, i lagvadda eller der instämda
saker, skriftlig berättelse om deras sammanhang uppsätta, innan de
till dom företagas. I Underrätt måge parterne det ej äska, der Rätten ej
sjelf finnér, att sakens vigt eller vidlyftighet det fordrar.
Tredje punkten i 2 § skall lyda sålunda:
Sist upptecknes inlagorna, att kunna Rätten föreläsas, efter den tid,
som de inkommit; och Rätten gifve sedan den berättelse till parterna ut,
med förelagd tid och vite, i Hofrätten tio, i Underrätten fem daler, att den
hvar för sig genomse, underskrifva och återställa.
33 Kap.
I §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 15 Juni 1818, ändras
sålunda:
A Häradsting, så ock vid laga syn i jordatvist, må ej dömas, der ej sju
i Nämnden äro. Rådstufvurätt vare domför, der tre i Rätten sitta. T
62
Ii. St. Just. Ornbudsm. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
Hofrätt må ej jävre än fem ledamöter döma i maij som å ära eller lif gä.
I andra mål må fyra ledamöter utgöra domfört antal, der alle om slutet
ense äro.
2 § skall hafva följande lydelse:
När dom å Häradsting fällas skall; underrätte Häradshöfding Nämnden
om saken, och de skäl deri äro, så ock hvad lag i thy fall säger. Harder
Nämnd från Häradshöfding skiljaktig; gälle elen mening, som Nämnden
faller på, och svare den för dom sin. Äro ej alle i Nämnden ense; stände
vid det, som Häradshöfding rättvist pröfvar.
S4- Mil]!.
5 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 10 September 1823,
jemförd med Kongl. Brefvet den 19 Augusti 1761, Expeditionslaxan den 5
Maj 1821 och Konkurslagen den 12 Mars 1830, ändras sålunda:
I Häradsrätt skall dom offentliga af sägas, så snart den författad är;
och gifve Häradshöfding domen skriftliga ut, innan han frän tingstad reser,
om det] så tidigt äskas, att det ske kan: gör han det ej; höte tjugufem daler.
I Rådstufvurätt böra par terne vid middagstima dagen förut stämmas, genom
anslag å Rättens dörr, att dom å tid föresaltan afhöra; dock må Rådstufvurätt
genast och utan anslag dom muntliga eller skriftliga kungöra, iler
saken af ringa värde är. I Hofrätt skall dom, efter anslag som sagt är,
till parterna ut gifvas. Tager någor Rättens offentliga anslag bort; höte
tjugu daler. Om utgif vande af dom i konkurssak är särskildt stadgadt.
II § ändras sålunda:
Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter, sedan dom och
utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den hör ej vägras. Är Häradshöfding,
som dömt, ej då i samma Rätt; gifve den, som i hans ställe
kommit, förklaring med Nämnden. Aro i Rådstufvu- och Hofrätten ej så
månge ej var af deni, som i utslaget ense varit, att de dom fö re äro; då höra
de, som sedan der domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller den förklan
ving, som parten gifves, något sådant, som i utslaget ej är tydliga utsatt;
då må vad deremot tillåtas.
35 Msvp.
1 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 12 Mars 1830, ändras
sålunda:
R. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den 15 Nov. 1847.
63
Nöjes man ej åt den dom eller litslag, som Häradsrätt i hufvudsaken,
å Tinget eller vid laga syri i jordatvist, eller husesyn å frälse- eller skattehemman,
fällt häfver; då må han vädja med tre daler under Hofrätt, antingen
genast eller sist innan åttonde dagen gått till ända, den inräknad, då
domen föll: och Häradshöfding skrifve straoct å domen, alt han lagliga vädjat,
och sätte dagen ut, då parterne skola till Hofrätten komma, deri vädjande
alt gifva sin inlaga in, och svaranden alt den anamma, utan stämning eller
annan kungörelse; så ock att borgen förut bör ställas för kostnad och skada,
efter thy som i 26 Kap. stadgas: vare ock den, sorn vunnit, skyldig att underrätta
sig af Domaren, om vädjadt är: och der så skett, låte ock han det
teckna, till siri rättelse, å dombref sitt; der må ej fordras särskild betalning
före. Vädja de både; gånge dermed sammaledes. Vädja de ej, som nu är
föreskrifvet; stånde Häradsrätts dom fast.
2 § skall erhålla följande lydelse:
Vill den, sorn under Hofrätt vädjat, sitt vad sedan öfvergifva; kungöre
det siri vederdeloman, inom hälften af den tid, som han eljest skulle
till Hofrätten komma. Gör han det ej, och kommer svaranden dil; njute
han betalning för kostnad siri.
3 § upphör alt vara gällande.
4 § skall hafva följande lydelse:
Vädjas emot Häradsrätts dom i mål, der ofrälseman, efter offentligt
anslag, sökt att afstå all dess egendom till sina borgenärer: eller endera
maken begärt skilnad i ofrälse bo: eller tvist varit om borgenärers rätt och
företräde till sådan gäldbundens gods; sände Häradsrätt de skrifter, sorn
parterne der vexlat, till Hofrätt in, tre veckor förr, än de skola sig der
inställa.
Forsla punkten af 5 § ändras sålunda:
I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, håfve ej någor lof att
vädja, antingen emot värjemålsed, böter eller kostnad och skada, som Underrätt
i thy fall ålagt; utan må den, som ej nöjes åt dess dom, besvära sig
deröfver i Hofrätten, inom hälften af den tid, som lagvadda saker der fullföljas
böra.
Sista punkten, så lydande: ”Om mindre brott, som följa nugot tvistemål
åt, sägs i 3 Kap. 4 §” upphäfves.
64
R. St. Just. Oinbudsni. Emb.-Berättelse den 15 Nov. 1817.
6 och 7 §§ upphöra att vara gällande.
9 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 29 November 1823,
ändras sålunda:
/ de saker, som genom laga vad gå till Svea Hofrätt ifrån Häradsrätt
i Upland^ Södermanland', Westmanland, Kopparbergs län, Nerike och Gestrikland,
ingifve käranden sin inlaga, innan klockan tolf pä den fyrationde
dagen, den oräknad, då Häradsrättens dom föll, eller håfve sitt vad förlorat;
ifrån Häradsrätt i Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen,
Medelpad och Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån Häradsrätt i
Westerbotten och på Gottland på den nittionde dagen: 1 Götha Hofrätt från
Häradsrätt i Östergöthland, Calmar län, Småland, Skaraborgs och Elfsborgs
län på fy ralia: t de dagen; från Häradsrätt i Halland, Dahl och Bohus län
på sextionde dagen: I Hofrätten öfver Skåne och Blekinge från Häradsrätt
i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexel och sjörätts-sak vare tid
hälften kortare, att fullfölja vad från Häradsrätt i hvarje ort till Hofrätt.
10, 11, 12, 13 och 14 §§ varda lill all kraft och verkan upphäfne.
Andra punkten i 15 § ändras sålunda:
Huru vittnesbörd derom af Rätten gifvas bör, vare lag samma, som i
1 ,5“ af delta Kapitel för Häradsrätt stadgadt är.
16 och 17 §§ upphöra att vara gällande.
24 § erhåller följande lydelse:
Besinnar han sig, som emot Rådstuf vurätt' dom vädjat, och vill ej
sitt vad sedan fullfölja; kungöre det vederparten, såsom i 2 $ om Häradsrätt
sagdt är, vid äfventyr, som der stadgadt finnes.
£© Hat».
Öfverskriften lill della Kapitel ändras sålunda:
Huru borgen skall sättas, innan laga vad i Hofrätt full följes; så ock
huru Underrätts dom, deremot vädjadt är, verkställas må.
1 § kommer alt erhålla följande lydelse:
Hvar, som ifrån Underrätt vädjar, ställe för sig två löftesmän, som
borga, begge för en, och en för begge, för kostnad och skada, den tum kan
skyldig
II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse elen 15 IVov. 1847,
65
.skyldig kännas att gälda; lage deras skrift derå, och lägge den vid sin inlaga
i Hofrätten in. Nu kan sd hända, att hatt hellre vill penningar,
eller silfver, eller guld, lill säkerhet för kostnad och skada ställa, och sätter
det hos Konungens Befallningshafvande in, eller i taka händer; då vare ock
det för borgen gildt, när Domaren det pröfvat häfver. Försummar han
det; håfve sitt vad och talan emot Underrättens dom förlorat.
2 § ändras sålunda:
Underrätts dom, deremot vädjadt är, gånge i verkställighet, efter thy,
som i 3 Kap. 5 § Utsökningsbalken sägs, der den, som vunnit, det äskar,
och vadet ej derigenom onyttigt blefve.
3, 4, 5, 6 och 7 §§ varda lill all kraft och verkan upphäfne.
39 Mai».
3 § erhåller följande lydelse:
Menar svaranden, att käranden ej bör njuta dess vad till godo, förthy,
att han ej ställt borgen för kostnad och skada; gifve dess påstående skriftliga
vid uppropet in, och Hofrätten höre vederparten deröfver. Häfver han
det försummat, som i 26 Kap. / § föres kr ifvet står; gånge derom efter thy,
som der sagdt är. Finnes det annorlunda; då svares i saken, när anslag
deri sker. Kill någondera parten emot Hofrättens utslag i delta fall Konungen
söka; gore det å sätt, som i 3o Kap. 1 och 6 sägs.
3$ Mai».
Della Kapitel varder sålunda ändradi:
1 §•
Hvar som ånyo drager den sak för Rälta, deri dom eller utslag jörr
är, som vunnit laga kraft; eller tadlar sådan dom för Rätten, eller utom:
bote för Underrätts dom tio daler; för Hofrätts dom etthundrade daler.
Ar det Konungens dom; plikte med femhundrade daler.
2 §.
Qväljes Underrätts dom för Rätta; döme deröfver den Rätt, der det
sker. Tadlar man sådan dom utom Rätten; döme deröfver Underrätt i den
J}. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bevältelse 1847.
66 II. St. Just. Omludsm. Emb.-Berältelsc den 15 No v. 1847.
ort, der brutet är. QväJjes Hofrätts eller Konungens dom, ehvad del är
för Rälta, eller eljest; det skall i Hofrätten dömas.
S© Msag».
1 oell 2 §§ af della Kapitel skola hafva följande lydelse:
1 §•
Dje/fves någor missbruka rättegång, och emot klara skäl och bättre
vett, af arghet, drager någon för Rälla; bote i Underrätt ifrån tio till tjugu
daler, de fattigas ensak; och gähle dertill rättegångskostnad, hinder och skada.
2 §.
Häfver någor lappat i Underrätt, och gillar Hofrätten i allt Underrätts
utslag; prof ve Hofrätten ock, om han för ohemul klagan gjort sig till ansvar
för fullen: finnes det; bote han då från tretio till etthundrade daler.
I ulla dessa fall plikte fullmäktig, som i i5 Kap. if .51 sagd t. är. Orkar
den brottslige ej böta; plikte med fängelse, som i 10 Kap. Utsökningsbalken
stadgadt är.
Della Kapilels öfverskrift skall lyda sålunda:
Huru sökas skall, att Konungen må Hofrätts dom öfverse och skärskåda;
så ock huru det, sorn dörndt är, skall ut gifvas, innan saken hos Konun
gen
fullföljes.
Af 3 § ändras Iredje punkten sålunda:
Farten ställe ock borgen för kostnad och skada, som i 20 Kap. om vad
från Underrätt föreskrifves.
5 § erhåller följande förändrade lydelse:
Den, som tappat i Hofrätt och vill Körningen deremot söka, gifve
omant ut hvad dörndt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande,
eller i taka händer, yir det, hvarom dörndt är, sådant, att ändringssökandet
onyttigt blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge den ej till fullbordan.
Skola penningar efter dom gäldas, och säger han, att han dem ej äger, ej
eller silf ver eller guld: styrke det, der vederdeloman del äskar, med ed sin,
hos Konungens Bef allningshafvande, eller Domaren i orten, om det beqvämligare
der ske kan; och håfve sedan loj, meri ej förr, att gifva andra lös
-
