# ID: svediakorp-gov2162
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 107,601
# sentences: 2,856
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 45.
9
mistningen af ifrågavarande bevillningsafgift skulle beräknas från uppbördsåret
1826, till det år, för hvilket reservationskraf af beloppet bos de skattskyldige
skett; men då härvid likväl förekommer, dels att under en tid af melan
20 år, hvarken vid uppbördsbokens granskning före dess aflemnande till
kronofogden, eller sedermera vid revisionen i Kammar-rätten någon anmärkning
i afseende på debiteringen af ifrågavarande bevillningsafgift blifvit
gjord, af hvilket förhållande häradsskrifvaren Engström icke saknat anledning
till sin förmodan, att den från längre tid tillbaka följde debiteringsgrunden
fortfarande borde tjena till efterrättelse, dels ock att Engström,
hvars under en långvarig tjenstetid ådagalagda utmärkta nit för kronans
bästa blifvit al Kongl. Maj;ts befallningshafvande i länet vitsordadt, befinner
sig med en talrik familj i torftiga omständigheter, så att, om det ådömda
ersättningsbeloppet, uppgående enligt Lands-kontorets uträkning till
2,419 r:dr 1 sk. l\ r:st., skulle af honom utgöras, han derigenom blefve försatt
i den mest bekymmersamma belägenhet, vill, i betraktande af dessa
omständigheter, Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande
ersättningsskyldighet måtte häradsskrifvaren Engström eftergifvas.
De till målet hörande handlingar skola tillställas det Utskott, till hvars
behandling frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra. •
OSCA R.
A. A. Mimilie.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stochholms Slott den 2 December
1847*
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse_,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre,
löh. till R. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. lä Haft. 2
10
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 4-5.
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe j
Friherre Peyron s
Silfverstolpe,
Waern j
Friherre Gyllengranat
Faxe, och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af den häradskrifvaren i Gestriklands fögderi af Gefleborgs
län J. E. Engström ådömde ersättning af för ringa beräknad kolningsfrihets-bevillning
för Forssbacka bruks rekognitionsskogar.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå. Ex protocollo,
L. C hr. Bäck.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Comp. 1847.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse > N.o 46■
1
N:o 46.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Dec., 11. 1 e. m.
Kongl, Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående
afskrifning af ett aflidne majoren J. Wernbergs sterbhus
delegare
till gäldande ådömdt ersättningsbelopp för en vid
Götheborgs artilleri-ammunitions-förråd yppad balans; gifven
Stockholms Slott den 3 December 1847.
teilan Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegii artilleri-afdelning, igenom resolution
den 15 December 1835, samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt,
medelst utslag den 23 April 1841, ålagt ej mindre aflidne tygvaktaren vid
Götheborgs artilleri-ammunitions-förråd G, S. Treslows sterbhus att för en
efter Treslows död i berörde förråd yppad balans godtgöra Kongl, Maj:t och
Kronan ett belopp, som vid den af artilleri-afdelningens Kammar-kontor sedermera
den 12 Oktober 1841, i öfverensstämmelse med Kammar-rättens fö
reskrifter,
upprättade liqvid slutligen bestämdes till 1786 r:dr 26 sk. 9 rst.
banko, än ock sterbhusdelegare efter aflidne majoren J. Weinberg , hvilken
i egenskap af förråds-officer varit tygvaktaren Treslows kontrollant, att ansvara
för detta ersättningsbelopp, för så vidt tillgångarue i den sednares
sterbhus ej vore derföre tillräck lige; hvarefter och sedan majoren Weinberg,
innan ännu i saken blifvit dömdt, måst öfvertaga sysslomanskapet i Treslows
konkurs, men år 1832 aflidit, utan att hafva kunnat för massan redovisa,
samt besagde sysslomanskap sedermera öfvertagits af hans son lieutenanten
J. P. Weinbergj som likaledes, innan redovisning skett, med döden afgått,
Rådhus-rätten i Götheborg genom dom af den 29 Juni 1842 förpligtat aflidne
majoren Wernbergs sterbhus att, inom en månad derefter, fullgöra redovisningen
för sysslomannaförvalLningen i Treslows konkurs, vid påföljd att
eljest i laga ordning ansvara Kongl. Maj:t pch Kronan för betalningen af hela
den till ofvanberörde belopp fastställde fordran uti Treslows bo; så har
majoren Wernbergs efterlemnade enka, Jeanette Sahlsten, uti en till Kongl.
Maj:t ingifven skrift, i underdånighet anhållit, att, enär enligt ansökningen
bilagdt bevis, hennes man vid sin död efterlemnat skuld utöfver tillgångarne
och hon med tvänne oförsörjda döttrar befunne sig uti aldeles medellös
belägenhet, Kongl. Majit täcktes af gunst och nåd bevilja henne och döttrarna
eftergift från gäldandet af ifrågavarande till ersättning ådömda belopp.
Eili. till B. St. Prot. i84j och 1848j 1 Sami. 1 Afd. i3 Haft. 1
2
Kong/. Majds Nåd. Skrifvelse, No få.
Vid nådigt öfvervägande af denna underdåniga ansökning, med hvad
Krigs-kollegium, Kammar-rätten och Justitie-kanslers-embetet, uti hvar för
sig häröfver afgifna underdåniga utlåtanden, anfört, har Kongl. Maj:t, då anledning
icke förefunnes dertill, att majoren Weinberg i lifstiden i någon mån
befordrat eller haft fördel af den förskingring af ammunitions-effekter, sorn
grundlagt ifrågavarande balans, samt, i händelse det ådömda ersättningsbeloppet
skulle af Wernbergs sterbhusdelegare utkräfvas, desse, om ock beloppet
kunde af dem gäldas, derigenom skulle beröfvas alla tillgångar samt sålunda
en i lifstiden utmärkt tjenstemans enka och oförsörjda barn i den yttersta
fattigdom försättas, under den 13 November 1845 pröfvat skäligt i
nåder medgifva, att majoren Wernbergs sterbhusdelegare, hvilka, i anseende
till felande handlingar, ej kunnat fullgöra dem ålagd redovisning för den af
bemälde major innehafda befattning såsom syssloman uti aflidne Treslows
gäldbundna bo, finge för närvarande befrias från utgifvandet af omförmälde
ersättningsbelopp 1,786 r:dr 26 sk. 9 rsf., med undantag af 283 r:dr 15
sk. 3 rst., sorn, enligt den efter Weinberg förrättade bouppteckning, utgörande
hans skuld lill Treslows konkursmassa, genast borde, tillika med 6 procents
ränta derå ifrån Wernbergs dödsdag, utaf dennes sterbhusdelegare, i
afräkning å Treslows balance, erläggas; och vill Kongl. Maj:t nu härmed till
Rikets Ständers pröfning i nåder öfverlemna frågan om det derefter återstående
ersättnings-beloppets afskrifning, med underrättelse tillika, alt Kongl.
Ma:jt under ofvannämnde dag i nåder förordnat, att, innan Rikets Ständer
sig i ämnet yttrat, någon åtgärd för verkställighet af Kammar-rättens utslag,
utom hvad angår här ofvan undantagna 283 r:dr 15 sk. 3 rst., icke skall
ega rum, men att deremot den Wernbergs ackordsersättning pålagde qvarstad
och de borgensförbindelser, som till kronans säkerhet blifvit utaf sterbhusdelegarne
aflemnade, skola fortfara att tills vidare vara gällande.
De till målet hörande handlingar låter Kongl. Maj:t tili vederbörande
utskott öfverlemna; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gustaf Peyron.
Kongl. Maj ts Nåd, Skrifvelse, N:o
3
Udrag af Protokollet öfver Landtför svar s-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet d Stockholms Slott den 3
December 1847-
Närvarande :
Hans Excellens Justilie-Statsministern, Herr Grefve Possej
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr FriherreIhre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe j
Friherre Pefron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherrre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
I
Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till
Rikets Ständer, angående afskrifning af ett aflidne majoren J. Wernbergs
sterbhusdelegare till gäldande ådömdt ersättningsbelopp, för en vid Götheborgs
artilleri-ammunitions-förråd yppad balans.
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder
gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde skrifvelse
skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex protocollo
A. Ekman.
I
*
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition, N.o 4t
-
N:o 47.
Aok. till Exp. Utsk. den 28 Dec. j kl. £- 7 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer > angående
afskrifning af en del utaf det för Hallands Län år 1846
beviljade undsättnings-anslag ; gifven Stockholms Slott den
2 December 1847•
Då, i anseende till 1846 års felslagna skörd inom Hallands län, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande derstädes till Kongl. Majrt ingick med underdånig
framställning om erforderliga undsättnings-anslag af allmänna medel för nämnda
läns nödställde innevånare, yttrade Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig
förutse, att ett betydligt antal mindre jordbrukare, isynnerhet torpare och
backstugusittare, skulle råka i yttersta förlägenhet, emedan de hvarken kunde
blifva godkände såsom delande den gemensamma ansvarigheten för lån utaf
undsättningsfonden, eller hos sock ne-kom mitteer na ställa serskild säkerhet för
de understöd, hvaraf de voro i behof; af hvilken anledning Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet anhöll, att, utaf hvad till understöd för
länet kunde beviljas, 10,000 r:dr banko måtte få utan gemensam ansvarighet
eller säkerhet utlemnas.
Kongl. Maj:t, som till undsättning för Hallands län i nåder anvisade
en summa af 80,000 r:dr banko, kunde likväl, enär de medel, som varit
af Rikets sednast församlade Ständer anslagne att utan säkerhet eller återbetalningsskyldighet
såsom undsättning utdelas, redan blifvit till behöfvande
inom andra län disponerade, icke bifalla förrberörde anhållan i vidsträcktare
mån, än att utaf de beviljade undsättningsmedlen ett belopp af 600 r:dr
skulle få till understöd utan återbetalningsskyidighet användas.
För att i möjligaste måtfo lindra nöden för dem, kvilka ej kunde af
undsältnings-lånen blifva delaktige, uppmanade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pastorerne i länet att söka förmå församlingarne att, emot gemensam
ansvarighet för återbetalningen, begära mindre, efter behof och omständigheter
lämpade, summor såsom lån af undsättnings-anslaget, för att genom utsedde
kommitterade tilldelas dem, hvilka icke kunnat få del af de åt församlingsboerna
i allmänhet lemnade låneunderstöd; till hvilken åtgärd Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansåge församlingarne vara desto mer förbundne,
som det var deras ovillkorliga skyldighet att taga vård om behöfvande medsockneboer,
hvilka eljest komme att lida brist på det nödvändiga till lifvets berg
-
Kongl. Majsts Nåd. Proposition* N.o 4l
-
3
ning. Denna uppmaning blef äfven med beredvillighet åtlydd af ej mindre
än 47 socknar inom länet, till hvilka, såsom följd deraf, i omförmälde ändamål
disponerades ett sammanräknadt belopp af 6,786 r:dr 32 sk. banko.
Med anmälan om hvad sålunda förekommit, bar Kongl. Maj:ts merbemälde
befallningshafvande, uti underdånig skrifvelse af den 9:de sisllidne
Augusti, anfört: att då de bland länets innevånare, hvilka, på sätt berördt är,
bisprungit sina mest behöfvande medsockneboer, måst härförutan för egen
räkning skuldsätta sig för hjelp af undsättningsmedlen, samt då äfven en stor
del af allmogen, i anseende till lånemedlens otillräcklighet för de verklige
spanmålsbehofven och de öfver höfvan stegrade sädesprisen, varit nödsakad
att hos köpmän och andra enskilde personer sig ytterligare skuldsätta, skulle,
vid sådant förhållande, det blifva för länets nödställda allmoge högst tryckande
att, jemte afbördandet af egna skulder, äfven uppfylla de af medlidande
för andre ingångne betalningsförbindelser; hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte hos
Rikets Ständer göras om afskrifning af ofvanberörde 6,786 r:dr 32 sk. banko,
hvilka utaf undsättningsmedlen för Hallands län blifvit bland socknarne fördelade,
på sätt en å Lands-kontoret upprättad, till Kongl. Maj:t insänd, förteckning
närmare utvisar.
Sorn Kongl. Maj:t funnit de af Dess befallningshafvande andragna skäl
och omständigheter förtjena ett billigt behjertande, har Kongl. Maj:t, på grund
deraf, velat härmed föreslå Rikets Ständer att samtycka till afskrifningen af
roeranämnde lånemedel, till den uppgifna summan af sex tusen sju hundra
åttatiosex r:dr trettiotvå sk. banko; och har Kongl. Maj:t emedlertid bifallit
Dess befaliningshafvandes tillika framställde begäran om anstånd med samma
medels indrifvande, till dess afskrifningsfrågan hunnit slutligen pröfvas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
G
Kongl. Maj. Is Nåd. Propositionj N.-o 4$-'
Utdrag af Protokollet öjver Finance-ärendetij hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott deu
2 December 1847.
Närvaran de:
Hans Excellens Justitie-Statsministern,, Herr Grefve Posse j
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre lhre}
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein j
Munthé j
Friherre Peyron j
Silfverstolpe j
Wcern j
Friherre Gyllengranat,
Faxej och
Fåhraeus.
Chefen för Finance-departementet, Stats-rådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående afskrifning
af en del utaf det för Hallands län år 1846 beviljade undsättnings-anslag.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. Chr. Bäck.
N:o 48.
Ånk. till Exp. Utsk. den 28 Dee., kl. £ 7 «. n.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer j angående
pension d allmänna Indragnings-staten för ÖJverste-löjtnanten
J. Edström; gifven Stockholms Slott den a December
1847.
I anledning af en utaf chefen för medlersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Öfverste-löjtnanten och Riddaren /. Edström gjord underdånig an
-
Kongl. Maj.Is Nåd. Proposition, N:o j.8.
7
sökning att, efter 35 års oafbruten verksamhet i statens tjenst och vid uppnådd
67 års ålder, för sina återstående dagar komma i åtnjutande af lämplig
pension å allmänna Indragnings-staten, vill Kongl. Maj:t, med afseende å det
nit och den utmärkta skicklighet, som Öfverste-löjtnanten Edström, vid uppgörande
af förslag till nya och förbättrade kommunikationer, med flera allmänna
arbeten, äfvensom vid deras utförande, under en långvarig tjenstetid
ådagalagt, samt då han numera, genom inträffad sjuklighet vid en långt framskriden
ålder, blifvit urståndsatt att med tjenstutöfningen fortfara, härmed
föreslå Rikets Ständer, det Edström måtte förklaras berättigad att, vid afskedstagande!,
från allmänna indragnings-staten erhålla en årlig pension af
Femhundrade riksdaler banko.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finance-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rddet å Stockolms Slott den 2
December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
lia ns Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Jhre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friheire Gjllengranat,
Faxe , och
Fåhraeus.
Chefen för Finance-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt föi
-
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition j N.o 49-
slag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
å allmänna indragnings-staten för Öfverste-löjtnanten J, Edström.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
J. Chr. Bäck.
N:o 49.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Dec., kl. 2 7 e. ro.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
förhöjning i pensions-beloppen Jör Förste och Andre Län dtmätarne
i Riket; gifven Stockholms Slott den 2 December
1847.
Då de i riket anställde Landtmätare, ehuru deras mödosamma tjenstgöring
har till följd, att de i allmänhet tidigare än andre tjenstemän blifva urståndsatte
att behörigen verkställa de dem åliggande arbeten , likväl vanligen
af behofvet tvingas att antingen sjelfve fortsätta en tjenstgöring, hvars fordringar
de på ålderdomen icke förmå att nöjaktigt uppfylla, eller ock i åratal
betjena sig af vikarier, hvilket i längden ofördelaktigt inverkar på tjenstgölingen,
har Öfver-direktören vid General-land t mäteriet i underdånighet hemställt,
det Kongl. Majit, för att sätta Förste och Andre Landtmätarne i tillfälle
att vid högre ålder från sina tjenster afgå och lemna rum åt efterträdare med
mera verksamhet, måtte i nåder bereda desse landtmätare, i likhet med hvad
för åtskilliga andra tjenstemän vid lands-staten numera vore beviljadt, rättighet
att, efter omkring 40 år, tillbragte i statens tjenst, vid uppnådde 65
lefnadsår samt då läkarebetyg öfver försvagad helsa af dem företes, vid afskedstagande
undfå högre pensioner å allmänna indragnings-staten, än som
hittills varit för dem bestämda, till likhet med deras för nödtorftig bergning
otillräckliga löner, och har öfver-direktören, vid jemförelse med hvad bemälde
landsstats-tjenstemän bestodes och i betraktande af det rum, landtmätare,
i hänseende till desse, uti civil-statens pensions-inrättning intogo,
samt de inkomster, de, utom lönen, kunde i tjensten förvärfva, ansett pensions
-
Kongl. Maf. ts Nåd. Proposi ion, N.o 49-
9
beloppen böra bestämmas till 900 r:dr för förste och 600 r:dr för andre
landtmätarne.
I anledning häraf och då ofvanbemälde landtmätares pensioner, i följd
af de för civile em bets- och tjenstemäns pensionering af stats-verket gällande
föreskrifter så betydligen omvexla, att förste landtmätare i Jemtlands och
Norrbottens län ej erhålla mer än 384 r:dr 34 sk. 8 rst., och i de öfrige
Jänen 544 r:dr 8 sk., samt andre landtmätare i de förstnämnde länen 198
R:dr 28 sk., meri i öfriga länen 336 r:dr 45 sk. 4 rst., jemte den för de
före år 1840 tillsatte tjenstemännen utgående spanmålsförhöjning, hvadan
deras pensionsrätt icke står i lämpligt förhållande till de inkomster, de i
följd af tjensterne under tjenstetiden åtnjuta, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Rikets Ständer, att pensionerne för förste och andre landtmätare måtte bestämmas
till enahanda belopp, som genom Kongl, brefvet den 15 Februari
1841 är för kronofogdar och häradsskrifvare fastställdt, eller till åtta hundrade
riksdaler för förste och sex hundrade riksdaler för andre landtmätare,
under de vilkor, som i allmänhet äro för pensions erhållande från allmänna
indragnings-staten föreskrifne; dock att, oaktadt kommissions-landlmätarnes
pensionsrätt blifvit bestämd i likhet med andre landtmätares, den nu ifrågaställde
tillökningen i pensionen för desse sednare icke må verka till förhöjning
i pensionsbeloppet för kommissions-landtmätare.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden , hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rädet å Stockholms Slott den 2 December
1847•
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Bih. till R. St. Vrot. 1847 och 1848, / Sami. t Afd. i3 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Propositon, N.-o So.
Stats-råden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Siljverstolpe,
Waern,
Friherre Gjllengranat,
Facce,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stals-rådet Munthe uppläste tili ju»
stering ett, i enlighet med Kongl. Mapts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående förhöjning
i pensions-beloppen för förste och andre landtmätarne i riket.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, alt nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
L. C hr. Bäck.
N:o 50.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Dec., kl, haff 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af Creditiv-rätt å Rikets Ständers bank för Stockholms
stads Drätsel-kommission till ett belopp af högst 200,000
R:dr banko; gifven Stockholms Slott den 2 December 1847*
Stockholms stads Drätsel-kommision har hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält: att, då nämnde stad, till följd af sitt naturliga läge och sin
egenskap af rikets hufvudstad, i förening med andra förhållanden, sedan
längre tid tillbaka nödgats för sina vidsträckta hamnar, broar och farleder
samt sina allmänna inrättningar och byggnader vidkännas så betydliga utgifter,
att dessa icke kunnat med de dertill anslagne och afsedde tillgångar bestridas,
stads-kassan måst åsamka sig skuld, som, enär utgifterue för omformälde
ändamål tid efter annan ökats, under det att deremot åtskilliga intrader
varit mindre vinstgifvande, vid slutet af förlidet år uppgått tili omkring
Kongl. Majus Nåd. Proposition, No So.
11
760,000 Rdr banko, löpande med årlig ränta af dels G, dels 5 och till någon
ringa del 4^ för hundrade; att då nedsättande af räntefoten på detta betydliga
skuldbelopp synts Drätsel-kommissionen vara i hög grad påkallad t af omtanka
vid en omsorgsfull förvaltning af stadens finanser, Drätsel-kommissionen
derföre vidtagit tjenliga åtgärder, och under innevarande år jemväl lyckats
uppnå detta ändamål sålunda, att, vid de äldre skuldernas omsättning
eller omflyttning på andra händer, med fordringsegarne träffats aftal, i följd
hvaraf stads-kassans samtlige obligationer numera löpa med endast fyra procents
ränta, eller fyra och en half procent, då obligalionerne å långifvarnes
sida icke äro uppsägbara; samt att, för att kunna upprätthålla oeh betrygga
detta gynsamma förhållande, och om möjligt befordra en ännu större räntenedsättning
å stadens skuld, hvarigenom vunnes ökad förmåga för staden
att utföra större, allmänt nyttiga företag, det skulle för drätsel-kommissionen
vara serdeles gagneligt att i Rikets Ständers bank ega creditiv-rätt till
ett belopp, icke öfverstigande två hundrade tusende riksdaler banko; anhållande
drätsel-kommissionen i underdånighet, att, då medgifvandet af ett sådant
kreditiv, hvarom Stockholms stad en gång förut, ehuru utan framgång,
hos Rikets Ständer väckt fråga, så mycket mindre kunde medföra någon förlust
för banken, som staden vore i tillfälle att, om så skulle äskas, för hela
creditiv-summan lemna intecknings-säkerhet i ograverade brandförsäkrade fastigheter,
hvilkas halfva brandförsäkringsvärde uppgår till vida högre belopp;
— då det vore ovedersägligt, att den båtnad, som härigenom tillskyndades
hufvudstaden, i sin mon jemväl medförde fördel och gagn för hela riket; —
och då tillfälle till begagnande af en likartad creditiv-rätt, som den af drätsel-kommissionen
nu ifrågaställa, kunde, mot en ringa uppoffring, vara öppen
för de flesta andra städer inom riket, om de derom ville anlita de i
liera provinser inrättade enskilda banker, men denna utväg saknades för Stockholm,
dels i följd af det större behof, stadens jemförelsevis vidsträcktare penningerörelse
medförde, dels i anseende till de serskilda bestämmelser, som
för riksbankens verksamhet hittills egt rum; — Kongl. Maj:t läcktes om beviljande
af ofvannämnde förmån för Stockholms drätsel-kommission hos Rikets
Ständer göra nådig framställning.
Med afseende å de utaf drätsel-kommissionen, till stöd för sin i förrberörde
måtto gjorda anhållan, uppgifne förhållanden, vill Kongl. Majit härmed
föreslå Rikets Ständer, att kreditiv-rätt å Rikets Ständers bank, till ett belopp,
icke öfverstigande två hundrade tusende riksdaler banko, måtte drätsel-kommissionen
beviljas, under de för kreditiv å banken i allmänhet bestämda
vilkor, samt emot erläggande af ränta, dock icke öfver fyra procent,
12
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o So.
för år räknadt å den del af kreditiv-beloppet, som kommer att lyftas eller
begagnas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och
ynnejt städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-är enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats rådet å Stockholms Slott den 2 December
1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råHen:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
IVcern,
Friherre Gyllengranat.
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Majits förut fattade nödiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer, angående beviljande
af kreditiv-rält å Rikets Ständers bank för Stockholms stads Drätselkommission
till ett belopp af högst 200,000 r:dr banko.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocolio,
L. Chr. Bäck.
Ko gl. Maj ts Nåd. Proportion, N:o 51.
13
JN:o 51.
Ani. till Exp. Utsk. den 28 Dec., kl. half 7 e. ra.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
afsöndring af jord från indragna Mönsterskrifvare bostället
vid f. d. jtdels fane-regementet Selleberg Börje Olofsgården
till byggnadsplats och omgifning för ett skolhus i Rackeby
församling inom Skaraborgs län; gifven Stockholms Slott
den 3 Decemb r 1847*
Uppå anmodan af den kommitté, som af Rackeby församling inom Skaraborgs
län fått uppdrag alt, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga
stadga af den 18 Junii 1842, rörande skolor för folkundervisningen i riket,
för nämnde församling inrätta en så kallad fast skola, har församlingens
kyrkoherde, prosten J. Th. Hellstadius hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
alt till byggnadstomt jemte kålgård och plantering för den sålunda
tillämnade skolan få från det till invalidhusfonden indragna mönsterskrifvarebostället
vid f. d. adelsfane-regementet Selleberg Börje Olofsgården afsöndra
1 geometriskt tunnland jord, utgörande den för skolbyggnaden mest passande
plats, såsom belägen i midten af församlingen, och sådant mot en årlig skatt
af 12 kappar spanmål, en tredjedel råg och två tredjedelar korn, sorn, vid
jemförelse med det af hemmanet till invalidhusfonden utgående arrende oell
öfriga onera, ansåges motsvara den begärda egorymden och hvarmed nuvarande
arrendatorn af bostället förklarat sig nöjd.
Uti häröfver från Kongl. Maj:ts och Rikets kammar-kollegium och statskontor
infordrade serskilda underdåniga utlåtanden, hafva bemälde embetsverk
sammanstämmande yttrat den mening, att ifrågaställa upplåtelse under
nu löpande arrendetid eller till midfastan år 1853, vöre beroende af
den öfverenskommelse i detta hänseende, som med arrendatorn redan blifvit
eiler vidare kunde varda träffad, och att, så vidt den underdåniga ansökningen
afsåge församlingens dispositionsrätt till den begärda jordrymden jemväl
för framtiden, det nyttiga ändamålet och afsöndringens obetydlighet syntes
kunna föranleda nådigt bifall till den underdåniga ansökningen, med förbehåll,
att, till framtida efterrättelse, den afsöndrade jorden blefve på församlingens
bekostnad af landtmätare afmätt, samt å charta lagd o>ch beskrifven;
att, efter af vederbörande kronobeljente upprättadt förslag, en årlig afgäld i
sparmål eller viss annan räntepersedel, lämpad efter den afsöndrade jordens
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, No 5r.
rymd och beskaffenhet i förhållande till hela hemmanet samt deraf utgående
arrende och öfrige onera, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämdes;
samt att den afgäld, som lägenheten åsattes, borde af församlingen utgöras
tili boställsinnehafvaren, antingen in natura eller efter markegång enligt författningarna
och vidtaga vid nu gällande arrendes utgång, hvarigenom således
afgälden af ifrågavarande tunnland jord jemväl framdeles komme att ingå
uti förmånerne af bostället och inverka på blifvande arrendeafgifter af
detsamma.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit och enär upplyst blifvit,
att f. d. mönsterskrifvarebostäilet Selleberg Börje Olofsgården är för invalidhusfondens
räkning åt enskild person utarrenderadt intill midfastan år
1853, har Kongl. Maj:t uti nådigt bref till Dess befallningshafvande i Skaraborgs
län den 6 Oktober 1846 förklarat frågan om upplåtande af någon del
utaf samma boställes jord under återstående arrendetiden icke utgöra föremål
för nådig pröfning.
Beträffande deremot förevarande underdåniga ansökning, för så vidt den
afser Rackeby församlings åstundan att, efter nämnde tids förlopp och allt
framgent, få till omförmäida, allmän nytta åsyftande, ändamål den begärda
jordrymden begagna, vill Kongl. Maj:t, som härtill för Sin del finner skäligt
lemna nådigt bifall, under de af kammar-kollegium och stats-kontoret för
jordens öfverlåtelse till församlingen föreslagna vilkor, nu, i öfverensstämmelse
med 77 § i Regeringsformen, föreslå Rikets Ständer att jemväl för
deras del den gjorda ansökningen bifalla. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut säpra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen uti Stats-rddet på Stockholms Slott
den 3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-statsmistern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendens, Herr Friherre Ihre,
K ■
Kongl. Maj.is IVåd. Proposition, No 5r. IS
Stats-råden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe^
Friherre Peyron j
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhraeus.
Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
förut fa tia d t beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående afsöndring af jord från .indragna! mönsterskrifvareboställe!
vid f. d. adelsfane-regementet Selleberg Börje Olofsgården till byggnadsplats
och omgifning för ett skolhus inom Rackeby församling af Skaraborgs
län.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde proposition
skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex protocollo
A. Ekman.
I
J
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
»
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 52.
i
N:o 52.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Dec., kl. 1 e. m.
Kong/. Maj:ts nådiga preposition till Rikets Ständer angående särskilda
iemkningar uti det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
antagna myntsystem; gifven Stockholms Slott den 20 Decem
ber
1847.
Vid sista riksdag anmälde Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t deras då
fattade beslut, att svenska myntets räkne-enhet skulle fastställas till ^ ritsilfver,
i enlighet med det skrot och korn, som myntordningen af den g
Maj 1835 bestämde, samt att denna räkne-enhet, svarande mot 1 r:dr r:gs
eller 3a skillingar banko, borde benämnas riksdaler och indelas i 48 skillingar,
samt hvarje skilling i 4 styfver; och Kongl. Maj:t lemnade, uppå
Rikets Ständers derom gjorda underdåniga anhållan, härå Sin nådiga sanktion,
enligt skrifvelse till Rikets Ständer af den 8 Maj i845, med förklarande
derjemte, att Kongl. Maj:t, sedan de för det nya myntsystemets full
ständiga
ordnande och tillämpning i afseende på allmänna räkenskapers förändring,
utskylders debitering, vexelkursens noterande, böters beräkning m.
m. nödiga upplysningar hunnit inhemtas, ville i nåder förordna om tiden
och sättet att bringa samma system i verkställighet.
Vid de öfverläggningar, som föregingo Kongl. Maj:ts nyssomförmälda beslut,
undföll det icke Kongl. Majrts uppmärksamhet, hurusom ibland de flera förslag
till ett ordnadt myntsystem, som lid efter annan blifvit framställda,
de, som afsett decimalräkningens införande, rättvisligen tillvunnit sig många
anhängare, och att, bland åtskilliga härvid uppgifna alternativer, räkne-enhetens
indelning i ioo:delar erbjöd väsendtliga fördelar, så väl med hänsigt
till enkelhet och lättnad vid räkenskapsföring, enär i all räkning skulle
erfordras endast 2:ne kolumner och vid serskilda summors sammanräknande
blott behöfde användas enkel addition med de tvänne sista ziffrornas frånskiljande,
för att finna det i slutsumman ingående belopp af hvardera myntsorten,
som ock i anseende till detta systems öfverensstämmelse med bruket
inom de flesta civiliserade länder; men Kongl. Maj:t trodde Sig, det
oaktadt, böra lemna företräde åt Rikets Sländers ofvanberörde förslag, enär
Hill. till Rik. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 14 Käft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 52.
detsamma i afseende på verkställigheten syntes vara förenadt med ett, jemförelsevis
till fördelarna af förändringen, ringare mått af kostnader och besvär,
än införandet af den från förra räknesättet mera afvikande tio- och
hundradetalsräkningen.
De utlåtanden angående sältet för det vid sislförflutna riksdag antagna
myntsystemets tillämpning i afseende på allmänna räkenskapers förändring
ro. m., hvilka sedermera till Kongl. Maj:t inkommit, utveckla emedlertid
förhållanden, på grund hvaraf det kan antagas, att decimalräkningens införande
hvarken åstadkommer betydligare kostnader eller företer andra och
större svårigheter, än som skulle uppkomma vid tillämpningen af förstnämnda
myntsystem, helst om samtidig verkställighet komme att beredas
åt det förslag i afseende på hemmansränlornas föienkling och nya jordeböckers
upprättande, om antagande hvaraf Kongl. Maj:t beslutat att vid denna
riksdag hos rikets Ständer göra framställning. Myntenhetens indelning
i joo-delar står äfven i samband med det på i ortalsräkningen grundade
nya systemet för mått, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer redan år r823
för sin del antagit; och då Kongl. Maj:t är sinnad att inom en icke aflägsen
tidpunkt bringa detta i verkställighet, har Kongl. Maj:t ansett det jemväl
af denna anledning vara lämpligare, att förändringen af systemet för
rikets mynt verkställdes efter decimalsystemet. Kongl. Maj t, som i öfrigt,
vid förnyad granskning af frågan om den nya räkne-enhetens benämning,
funnit öfvervägande skäl vara för handen att, till åtskiljande från de flera
slags riksdaler, som under namn af specie, banko eller riksgälds, för det
närvarande i räkning förekomma, antaga en annan, än blott riksdaler, utan
något tillägg, vill, då tillfälle nu erbjuder sig att, efter ytterligare samråd
med Rikets Ständer, gifva åt det nya räknesättet en större fullkomlighet,
härmed i sådant afseende föreslå:
r:o att, med bibehållande af beslulet om räkne-enhetens fastställande
till i riksdaler silfver, enligt mynt-ordningen af den 9 Maj 1835, denna
räkne-enhet, motsvarande 1 riksdaler riksgälds eller 3a ski 1 lingar banko,
må, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid tvänne föregående
riksdagar beslutat, benämnas riksdaler kurant, till skillnad ej blott från
den nuvarande räkne-enheten, riksdaler banko, utan ock från den ursprungliga
mynt-enheten riksdaler silfver; ,
2:0 att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnda penning,
deraf alltså hvar och en i värde motsvarar 1 Tyy r:st i silfver, 3 r:st
banko 5T’ny rst. riksgälds; eller nära i skilling sistnämnde mynt;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 52.
3
3:o efter det nya systemets verkställighet all räkning föres i 2:ne kolumner,
riksdaler kurant och penning; hvarvid, likasom i andra länder,
der myntets indelning i loo-delar är antagen, jemte penningtalet utsättas
deraf uppkommande bråk;
4:o att vid omsättning eller reduktion af jordeboks- och hemmanstalsräntor,
äfvensom vid debitering af afgifter, som efter det nya myntsystemets
införande äro i annan myntsort bestämda, må, under iakttagande
af de närmare föreskrifter, som af Kongl. Maj:t varda meddelade, till förmån
för den skattskyldige, uteslutas allt bråk, som icke uppgår till 4 penning,
samt att bråk, öfverstigande £ penning, dertill jernnäs;
5:o att taxor för allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet, så att bråk, öfver- eller understigande
j penning, i möjligaste målto undvikes;
6:0 att, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt af
silfver och koppar må präglas;
af silfver, enligt myntordningen af den 9 Maj i835, så att alla mynten
blifva J2-lödiga, eller innehålla 3 delar fint silfver mot 1 del koppar,
silfret till den i nämnde förordning bestämda vigt, under förbehåll af deri
tillika utsatta remedia, nemligen:
1 å 1 riksd. silfv. el. 4 riksd. kurant — 400 penning = 2j r:dr b:ko =» 4 r:dr r:gs.
1 H )) 55 ^ 55 55 == ^00 55 == ^-3" 55 75 == ^ 55 55
1 a J „ ,, 1 •, s== 100 ,, = ^ rd. el. 32sk. b.o ■== 1 ,,
1 a 1 55 55 "1 55 55 == ^ ii = i el. 16 „ ,, = 24 sk.,,
1 55 55 T 55 , 55 ^0 ,, == el. 8 ,, ,, = 12 ,, ,,
blifvande alltså de a:ne minsta silfvertnynten i värde lika med sexton och
åtta skillingar banko, eller tjugufyra och tolf skillingar r:gs;
af koppar:
i st. a i o penning, som utmyntas efter 600 r:dr kurant per skepp, koppar
stapelstadsvigt och i värde motsvarar 3 sk. 2! rst. b:ko = 4 sk. Ql rst. rgs.
1 st. ä 5 penning d:o d:o 5oo d;o d:o 1 „ 'ji „ „ = 2 „ 4^ »
1 „ å 2 d:o d:o d;o \oo d:o d:o 7^,, „ = iij',,
1 „ a 1 d:o d:o d:o „ d:o d:o 3|j. „ „ = 5|» „
1 „ a i d:o d:o d:o „ d:o d:o i||„ „ = 2H».
kommande sålunda de nya kopparmynten, af hvilka det minsta behandlas i
räkning såsom penning, att i värde nära motsvara 5, 2y 1, 1, och 1 sk.
riksg. och till storleken blifva ungefärligen lika med de nu präglade, för
allmänheten heq vä mliga kopparmynten å 2, 1 och $ skillingar banko.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, Nio 52.
För öfrigt anser Kongl. Maj:t, i sammanhang med beslutet om det nya
kopparmyntets prägling, böra, i öfverensstämmelse med nu gällande stadgande,
förklaras, att ingen är pligtig i betalning eller vexling på en gång
emottaga mera än i r:dr kurant.
Slutligen anser Kongl. Maj:t,
7:0 att det nya räknesättet kan träda i verkställighet under loppet af
år i85o från och med den dag, som af Kongl. Maj:t genom minst sexmånader
förut utfärdad kungörelse bestämmes, och inom hvilken tidpunkt
Kongl. Majit vill låta iakttaga alla de förberedande åtgärder för detta ändamål,
som af Kongl. Majit bero och hvarförinnan de för bankens sedlar erforderliga
nya formulärer äfven böra hinna förfärdigas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse väl bevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj;t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 7 December 1847•
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre;
Stats-råden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
IFceni,
Friherre Gyllengranat,
Faxe, och
Fåhreeus.
Kongl. Maj:té Nådiga Proposition, N:o SS.
5
Chefen för Finans-departemenet, Stats-rådet Munthe, anmälte å nyo i
underdånighet de af serskilda embetsmyndigheter underdånigst afgifna utlåtanden
i fråga om sättet för det af Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers beslut vid sistförflutna riksdag, den 8 Maj 1845 i nåder
antagna myntsystems tillämpning i afseende på allmänna räkenskapernas förändring
m. m.
Föredragande Departements-chefen yttrade i underdånighet: — —r.
Uti föredragande Departemenls-chefens förrberörda yttrande och tillstyrkande
instämde jemväl SLats-rådets öfriga ledamöter, med undantag af Statsråden
Faxe och Friherre Staél von Holstein, hvilka i så måtto härvid voro
af skiljaktig mening, att de i underdånighet tillstyrkte det den, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga beslut af den 8 Maj 1845, för då antagna räkne-enhet godkända
benämning ”riksdaler” mätte utan förändring bibehållas, helst allmänheten
redan vant sig att med benämningen riksdaler, då den utan tilllägg
förekommer, utmärka riksdaler riksgäld, hvilken ock skall motsvaras
af nämnda räkne-enhet, samt, ehuru det icke kunde bestridas, att misstag
om det myntslag, som vid uppnämning af ett penningebelopp afsågs, äfven
hädanefter, liksom hittills, någon gång kunde ega rum, sådant dock snart
skulle blifva mera sällsynt, i den mån allmänheten erhölle kännedom om
det af Kongl. Maj:t jemväl gillade stadgande, att, då i författningar, aftal,
räkenskaper, skuldsedlar eller skrifter af hvad slag som helst, hvilka efter
viss bestämd tid utfärdas, benämningen af endast ”riksdaler,” utan serskild
bestämmelse, förekomme, dermed skulle förstås här ofvan ornförmälda riksdaler,
hvaraf en blefve lika med J riksdaler silfver, äfvensom olägenheten
af ett dylikt missförstånd vore af mindre vigt derföre att beräkningen i
bankomynt icke är mycket gängse bland de klasser, som i anseende till bristande
kännedom om hvad genom en blifvande författning i nämnde afseende
stadgades, kunde förmodas vara derför mest blottställda; hvaremot,
efter nämnda Stats-råds omdöme, den nu föreslagna nya benämningen af
riksdaler kurant kunde dels väcka föreställning, att denna riksdaler innefattade
ett värde, skiljaktigt både från bankoriksdalerns och från riksgäldsriksdalerns,
samt dels, innan det verkliga värdet blefve allmänt kändt, gifva
anledning att förvexla benämningen kurant med den af banko.
Serskildt anhöll Stats-rådet IVcern att få för sin del i underdånighet förklara,
det han icke kunde undertrycka den öfvertygelsen, att tiopenningstyc
-
6
Kongl. Majtts Nåd. Proposition, N:o 52.
ket utgjorde ett mindre beqvämt mynttecken, som tillika hade den olägenheten
att alltför mycket aflägsna sig från verkliga metalliska värdet, hvadan,
i Stats-rådels tanka, lämpligare skulle vara att för denna myntsort
använda den uppfinning, som utomlands ej länge sedan egt rum, nemligen
att slå lägre myntvalörer af silfver, men meden omgifvande ring af koppar;
och trodde Stats-rådet, att man åtminstone borde hålla öfvergången härtill
öppen, till dess fullständig kännedom och erfarenhet om nämnda uppfinnings
ändamålsenlighet hunnit inhemlas.
Hvad Stats-rådets fleste ledamöter härvid i underdånighet tillstyrkt,
fann Kongl. Maj:t godt i nåder gilla och bifalla; och skulle i, enlighet
med Kongl, Maj:ts sålunda fattade beslut, förslag till nå
dig
proposition i ämnet uppsättas och serskildt justeras.
Ex protocollo
L. L. Fries.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-cirenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 20 December
1847-
Nä r v ar ande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre ,
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
kV:ern ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe, och
Fåhreeus.
Kongl. Majits Nåd. Shifvelse, N:o 53.
7
Chefen för Finans-departementet, Slats-rådet Munthe, uppläste lill justering
ett, i öfverensstämmelse till Kongl Majit förut fattade nådiga beslut,
uppsatt förslag med Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående serskilda jemkningar uti det af Kongl. Majit och Rikets Ständer
antagna myntsystem.
Kongl. Majit behagade , enligt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla delta förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
och befallte, att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle under
denna dag lill Rikets Ständer afla Las.
Ex protocollo
L. L. Fries.
N:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Jan. 1848 kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
befrielse för förre Departement s-Chef erne i Gen era 1- Tull-Styrelsen
_, Presidenten J. P. af Billbergh och Cansli-Rådet J. D,
Valerius samt Kamererare!! _, Kammar-Rätts-Rådet !Vinroth och
Controlleuren Middendorff från ädömdt ersättningsansvar i målet
j rörande den efter aflidne Tullförvaltaren Finér yppade balans;
gifven Stockholms Slott den j December 18 fy.
Sedan Rikets sednast församlade Sländer, uti underdånig skrifvelse den
i5 Maj [845, hos Kongl. Majit anmält, hurusom, med anledning af dels
Kongl. Majits Nådiga proposition, angående eftergift af det ersättningsansvar,
som, medelst Högsta Domstolens utslag den 6 Maj i843, uti målet,
rörande den elier aflidne Uppbörds-lullförvaltaren M. T. Finér yppade
balans, blifvit ädömdt förre Departements-cheferne vid General-tullstyrelsen,
Presidenten J. P., af Billbergh och Cansli-Rådet ./. D. Valerius,
dels otk, i sammanhang dermed, väckt fråga om lika beskaffad eftergift
för Kamereraren, Kammar-rätts-rådet TFinrotli och Controlleuren Middendorff,
Rikets Ständer, efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit,
väl ansett en fullkomlig eftergift af den genom högsta domaremaktens
8
Kongl. Maj:t$ Nåd. Skrifvelse. N:o 53.
beslut ofvannämnde personer ådömda ersättningsskyldighet icke vara förenlig
med den för betryggande af slatsmedlens ordentliga förvaltning oundgängliga
strängbet vid tillämpningen af de för uraktlåtna controller stadgade
ansvarsbestämmelser, men likväl, sådant oaktadt, icke kunnat undgå
att fästa afseende å de ej mindre i Kongl. Majlts Nådiga proposition, än
af enskilde motionärer framställde ömmande förhållanden, hvilka syntes
tala för en motsatt åsigt i detta ämne, och deribland hufvudsakligen den
långa följd af år, hvarunder nämnde fyra embets- och tjenstemän utan
klander hestridt de till deras embeten och tjenster hörande pligter, deras
framskridna ålder och försvagade helsa samt det ekonomiska obestånd,
hvaruti de, jemte talrika familjer, genom utkräfvande af statens hos dem
egande fodringsanspråk, skulle försättas; i betraktande hvaraf och ehuru
Rikets Ständer ansett betänkligt, att till den uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition
och i sammanhang dermed föreslagna afskrifning samtycka, Rikets
Ständer dock funnit godt medgifva, att verkställigheten af Högsta Domstolens
den 6 Maj 1843 gifna utslag, i hvad detsamma angick Presidenten
af Billbergh_, Cansli-rådet Valerius, Kammar-rätts-rådet Winroth och
Controlleuren Middendorff ådömd ersättningsskyldighet i och för den efLer
aflidne Tullförvaltaren Finer yppade balans, finge anstå, intill dess Rikets
Ständer, vid deras nästa sammanträde, ånyo företagit frågan om ersättningsbeloppets
indrifning eller afskrifvande; i sammanhang hvarmed och på
det Kronans säkerhet måtte behörigen iakttagas, men, å andra sidan, beinälde
personer icke, under afbidan af målets slutliga afgörande, sakna utväg
för egen och deras familjers tarfliga bergning, Rikets Ständer förordnat,
att, under tiden och intilldess beslut i detta ämne kunde vara meddeladt,
den af Kongl. Maj:t anbefallde qvarstad komme att fortfarande ega
rum å af BillberghValeri i, Winroths och Middendorffs fasta och lösa
egendom, med undantag likväl, på sätt i likartade fall tillförene blifvit
medgifvet, af de bemälde embets- och tjenstemän tillkommande löner och
pensioner: — så har, vid föredragning häraf, Kongl. Maj:t pröfvat skäligt
i nåder bifalla, livad Rikets Ständer sålunda i ofvanomförmälde afseenden,
för deras del, beslutat; hvarjemte Kongl. Majit låtit om innehållet af Rikets
Ständers förrberörde underdåniga skrifvelse vederbörande embetsmyndigheter
till kännedom och efterrättelse, i hvad på dem ankomme, förständiga;
Och har, med anledning af de, efter Kammar-rätts-rådet Winroths
tiinade frånfälle, utaf hans efterlemnade enka i underdånighet anförde besvär
-
Kongl.\Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:t 53.
9
svär öfver Kammar-Rättens den 18 Februari förlidet år gifna utslag, rörande
den af bemälde Kammar-Rätts-Råd i lifstiden väckte fråga dels ora
utbekommande af den, i och för aflidne Uppbörds-Tullförvaltaren Finers
balance, med qvarstad belagde delen af Karnmar-Rätts-Rådets lön, dels om
qvarstående tillsvidare på Tullverkets depositionsräkning af auktionsmedlen
lör hans försålda lösegendom, Kongl. Maj:t desto mindre funnit skäl
att, med ändring af Rammar-Rättens öfverklagade utslag, gifva åt Rikets
Ständers ofvanomförmälde, genom Kongl, brefvet den 17 Juni i845 vederbörande
till efterrättelse meddelta, beslut den utaf klaganden yrkade
retroaktiva tillämpning, som RikeLs Ständer förklarat sig vilja vid innevarande
Riksdag slutligen pröfva, om eller i hvad mon eftergift af ersättningsskyldigheten
uti det ifrågavarande balans-målet må kunna vederbörande
förunnas, samt Rikets Ständer då äfven blifva i tillfälle att sig yttra,
huruvida en så beskaffad eftergift, i händelse den af Rikets Ständer rnedgifves,
må sträcka sig jemväl till återbäring af sådane medel, som, innan
uppskof med ersättningens utkräfvande af Rikets Ständer beviljades, blifvit
hos de ansvarsskyldige uttagna och i afräkning på balancen lefvererade.
Hvad sålunda af Kongl. Maj:t tillgjordt blifvit har, med afseende å
den förnyade pröfning af frågan 0111 eftergift af den Presidenten af Bi/bergh,
Kansli-rådet Valerius, Kammarrätts rådet Winroth och nu mera jemväl
aflidne Kontrollören Middendorff' ådömde ersättning i och för den efter
Tullförvaltaren Finer yppade balans, hvilken, enligt hvad Rikets Ständer
i underdånighet tillkännagifvit, bör vid innevarande riksdag ega rum, Kongl.
Maj:t ansett Sig böra Rikets Ständer härigenom meddela; skolande de berörde
fråga rörande handlingar tillhandahållas det Utskott, till hvars behandling
densamma varder af Rikets Ständer öfverlemnad.
Kongl. Majit förbi i Iver Rikets Ständer med all Konglig nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Bih. till Rik. St. Brot. 1847 & 1848. t Sami. 1 Afd. 14 Haft.
2
10
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o S3.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-rädet ä Stockholms Slott den J December 18 fy.
Närvarande:
Hans Excellens Justilie-Statsminislern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Warn., *
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till Justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
befrielse för förre Departements-cheferne i General Tullstyrelsen, Presidenten
J. P. af Billbergh och Kansli-rådet J. D. Kalerius samt Kamereraren,
Kammar-rätts-rådet Winroth och Kontrollören Middendorff från ådömdt
ersättnings-ansvar i målet rörande den efter aflidne Tullförvaltaren Finer
yppade balans.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt.
, samt befalla, att nådig skrifvelse, i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
C. A. Westerstrand.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Comp. 1848.
Kongl. Maj;ls Nåd. Proposition, N.o 5j.
1
N:o 54.
Ank. till Exp. Utsk. dc-n 3 Jan. i848, kl. 5 e. re.
Kongl Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af låne-understöd åt de genom, eldsvåda hemsökta
innevånare i staden Christianstad, för uppförande af nya
byggnader i de af brändas ställe; Gifven Stockholms Slott
16 December 1847•
Hos Kongl. Majit har Dess befallningshafvande i Christianstads län i underdånighet
anmält de genom eldsvådan den 5 och 6 Juni innevarande år
hemsökte faslighelsegares i staden Christianstad underdåniga anhållan att, till
deras tomters återbebyggande, af allmänna medel erhålla ett låneunderstöd,
af två hundrade tusende riksdaler banko. Kongl. Majlis befallningshafvande
har härvid vitsordat de fleste genom branden lidandes oförmåga att, af egna
tillgångar, återuppbygga den afbrända delen af staden, hvarjemte Kongl.
Majlis befallningshafvande, såsom ytterligare skäl för det sökta lånets beviljande,
i underdånighet anfört, hurusom ett längre fördröjande af de afbrända
tomternas bebyggande skulle i betydlig mån stegra de redan nog högt uppdrifne
hushyrorne, hvarigenom svårighet uppkommer för de embets- oell
tjenstemän, hvilka ovillkorligen måste vistas i staden, äfvensom för stadens
öfriga innevånare, att förse sig med tjenliga boningslokaler; och då Kongl.
Majrt, på grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet upplyst, anser staten
icke böra undandraga sig att, på sätt vid förut inträffade större brandskador
i städerna egt rum, genom låneunderstöd på billiga villkor komma förenämnde
af sådan olycka hemsökta innevånare i staden Christianstad till hjelp, vill
Kongl. Majit, med afseende jemväl å angelägenheten deraf, att, till förekommande
af större eldfara i framtiden, de nya byggnaderna varda, enligt de
gökandes yttrade afsigt, uppförde antingen af sten eller ock af körsvirke med
ifyldt brändt tegel och kalkrappning, samt den betydligare kostnad, som för
åstadkommande af så beskaffade byggnader erfordras, härmed föreslå Rikets
Ständer att för ofvan omförmälde ändamål anvisa en summa af två hundrade tusende
riksdaler banko, att genom Drätsel-kommissionens i Christianstad försorg,
såsom lån utlemnas åt dem, som bygga stenhus, lill trefjerdedelar, och
åt dem, hvilka uppföra hus af korsvirke med ifyldt brändt tegel och kalkrappning,
till hälften af de nya byggnadernas brandförsäkringsvärde, under
Bih. till R. St. Prot. 1847 och i848 , i Sami. t Afd. 15 Hdjt. 1
2
Kongl. Maj:is Nåd Proposition, N.o 5
de hufvud vilkor, aU lånen må inuehalvas under fem åis Lid, räknadt från
den 1 Juli 1848, utan ränta, och sedermera under (re år, eller intill den 1
Juli 1856, mot ränta af fyra för hundrade om året, hvarefter å primitiva
Jånesumman höra erläggas årligen sex procent, deraf såsom ränta beräknas tie
procent å lånets återstod och hvad derefter hlifver öfrigt afföres på kapitalet,
intilldess detsamma blifvit tillfullo guldet, samt under iakttagande i
öfrigt af de serskilda bestämmelser, som Rikets Ständer finna lämpligt alt föreskrifva.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 16
December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Ilans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
TV'jern,
Friherie Gjllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
ett, i öfverensstämelse med Kongl. Maj:ts redan meddelade nådiga beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer, angåvnde
beviljade af låneunderstöd åt de genom eldsvåda hemsökta innevånare i
staden Christianstad för uppförande af nya byggnader i de afbrändas ställe.
Kongl. Majis Nåd. Proposition, N:« 55.
3
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla beiörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bi lagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
C. A. Westerstrand.
N:o 55.
Atil. till Exp. Utsi. den 3 Jan 11. 5 e. m.
Kongl Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer 3 angående anvisande
af medel till godtgörande af från Stats kontoret3 utaf
under händer hafde medel3 uthetaldt understöd till de genom
eldsvåda hemsökte Christianstads stads innevånare samt om
öfverflyttning på Riksgälds kontoret af befattningen med det
bemälde personer beviljade lån; gifven Stockholms Slolt den
16 December 1847-
I följd af Kongl. Maj:is, under flen 11 Jut ii innevarande år, meddelade
föreskrift, blefvo genast derefter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Christianstads
län öfversände 12,000 r:dr banko, för att tillhandahållas den i
staden Christianstad, efter derstädes den 5 och 6 i samma månad timad
brandskada, bildade nödhjelps-kommitie, och hvarutaf 2,(100 r:di linge, genom
kommitleens försorg och efter dess ompröfvande, användas till understöd,
utan åtei betalnings-skyldighet, åt nödlidande och meddellösa peisoner, som
genom branden blifvit lidande, och 10,000 r:dr skulle, likaledes af nöd hjelpskommitleen
och under dess gemensamma ansvarighet för återbetalningen, utdelas
såsom lån eller förlag åt dem, som genom eldsvådan beiöfvats utvä
garne
att fortsätta idkad handels- och handtverksrörelse eller annat näringsfång;
hvarjemte stadgades, att de summor, hvilka sålunda i låneväg till behöfvande
utlemnades, finge under de 2:ne första åren innehdfvas utan ränta
och afbetalning, samt sedermera återgäldas på de terminer och enligt de grun
der,
dem Kongl. Majtt, efter läns-styrelsens härom afgifvande yttrande och
förslag, kunde pröfva skäligt i nåder bestämma; och har Kongl. Maj:t derefter,
uppå nödhjelps-kommitteens af Kongl. M<j:ts befallningshafvande anmälda
begäran, under den 9 påföljde Juli, i nåder bifallit, att stadens drätsel-kom
-
i
Kongl, Maj.-ts Nåd. Proposition j N.-o SS.
mission, såsom varande en permanent och af Kongl. Maj:t godkänd kommunalkorporation
samt egande vården om stadens öfriga allmänna angelagenheter,
flage Öfvertaga det af bemälde kommitté förut ombesörjda uppdrag att pröfva
de säkerhetshandlingar, som för lånen erfordrades, samt att lånebeloppen
och räntemedleifi, efter i nåder bestämmande grunder, framdeles indrifva,
under vilkor, att Drätsel-kommissionen vid utlåningen af det för de af branden
hemsökte, beviljade anslag, å stadens vägnar, iklädde sig den gemensamma
ansvarighet för lånens återbetalning, som varit stadens nödhjelps-kommilte'
ålagd.
Sedermera har ock Kongl. Maj:t, under den 23 sisllidne Juli, beträffande
lånevilkoren och återbetalningen af de anvisade 10,000 rtdr, i nåder medgifvit,
att, under iakttagande af hvad rörande säkerheten för lånet redan funnes
föreskrifvet, lånesumman finge i fem år från lyftningsdagen innehafvas,
hvaraf de två första åren, enligt förut lemnad tillåtelse, utan ränta, samt
derefter emot ränta af fyra för hundrade, som vid slutet af hvarje år, räknadt
från lyftningsdagen, borde, tillika med en tredjedel af primitiva kapitalet,
erläggas.
Då emedlertid ofvanberörda understöd och lån af tillsammans 12,000
rtdr banko blifvit, genom Kongl. Majtts och rikets Stals-kontor, af under
händer hafde medel, anordnade och utbetalde, vill Kongl. Maj:t härmed tili
Rikets Ständer öfverlemna att anvisa erforderlig tillgång för godtgörande af
såväl de utan återbetalningsskyldighet beviljade 2,000 rtdr, som äfven deri
medgifna lånesumman; hvarjemte Kongl. Majit föreslår Rikets Ständer att
befattningen med uppbärande af stadgade ränte- och kapital-afbetalningar å
det utgifna lånet, 10,000 rtdr, måtte, på sätt i dylika fall tillförene tillgått,
af Riksgäids-konloret öfvertagas, i hvilken händelse de redan aflemnade låneförbindelserna
skola af Slats-kontoret blifva på Riksgälds-konteret transporterade
samt öfriga detta lån rörande handlingar varda sistnämnde verk tillställde.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd eeh ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe
Ko >gl. Maj,ls Nåd. Proposition, N\o 55.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans - ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stat s-rådet å Stockholms Slott den
16 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Frihet re Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe ,
Wcorn ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe ocli
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts redan meddelade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ls nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående anvisande af medel till godtgörande af från Stats-kontoret utbetaldt
understöd till de brandskadade i Christianstad, samt om öfverflytlning på
Riksgälds-konloret af befattningen med det bemälde personer beviljade lån.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stals-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att, nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle lill Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
C. A. Westerstrand.
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 56.
N:o 56.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Jan,,’kl. 5 «. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Pikets Ständer, medförslag
till lag om aktiebolag; gifven Stockholms Slott den 17 December
1847-
I anledning af gjorda framställningar om behofvet af en lag för aktiebolag,
hade Rikets sednast församlade Ständer, som ansett dylika bolag icke
kunna hänföras till dem, hvarom talas i handcls-balkens 15 kapitel, utan
vara af den egna beskaffenhet, att, såsom erfarenheten ock visat, serskild
lagstiftning för dem vore af nöden, för sin del beslutat och medelst underdånig
skrifvelse den 15 Maj 1845 till Kongl. Maj:ts nådiga godkännande öfverlemnat
en lag för aktiebolag, sådan den i samma skrifvelse N:o 206 vore
upptagen.
Viii underdånig anmälan häraf den 9 M*rs innevarande år, har Kongl.
Majit väl på de grunder, hvilka i Dess skrifvelse lill Rikets Ständer den 9:de
sistlidne November i anledning af åtskilliga vid sednaste Riksmöte föreslagna
lagförändringar finnas oinförmälde, vägrat antagandet af ifrågavarande förslag;
men då frågan är vigtig och saknaden af beliöfliga stadganden i detta ämne
utgör en väsendtlig brist i nuvarande lagstiftning, vill Kongl. Majit, efter att
hafva inhemtat Statsrådets och Högsta Domstolens yttranden, nu, i enlighet
med hvad härvid bilagde S alsråds protokoll för denne dag derom innefattar,
föreslå Rikets Ständer utfärdandet af en sålydande
Lag om Aktiebolag.
§ *•
De, som vilja ingå aktiebolag, beslående af lotter’, ställda på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de
rättigheter, som §§ 10 och 11 omförmäla, samt denna lag eljest medgifver,
begären Konungens stadfästelse af bolagets orduing. Konungen pröfvar
bolagsordoingens öfverensstämmelse med denna lag, samt om och huruvida
derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets
rörelse, serskilda bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet
lör fullgörande af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters
behöriga iakttagande, eller i annat syftemål. Finner Konungen skäl, alt
Kongl. Maj:ls Nåd. Propo ilion, N.-o 56.
7
den sökld stadfästelsen meddela, vardén bolagsordningen och Konungens beslut
företedde hos Rådstufvurätt eller Häradsrätt i den ort, der bolagets styrelse
enligt bolagsordningen har sitt säte. Rätten intage innehållet deraf
fullständigt i sitt protokoll, och låte underrättelse om bolaget, på detsammas
bekostnad, i allmänna tidningarna införas, derest ej, efter Konungens
förordnande, allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad. Förändring af
bolagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder af Konungen
stad fästad; och vare om anmälan hos rätten af den förändring, lag som
nyss sagd är.
§ 2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget
sin rörelse drifver; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.
§ 3.
Bolagsordningen inuehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte.
§ 4.
Genom bolagsordningen bestämmes, huru aktierna hos bolagets styrelse
inregistreras, och huru skeende förändringar i aktierätten antecknas.
§ 5.
Delegare, sorn ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumman,
skall, för hvad å hans lott är oguldet, afgifva sin skriftliga
förbindelse, inom viss i bolagsordningen utsatt tid; och må den förbindelse,
innan den är fullgjord, icke återställas med mindre utbyte sker, efter ihy bolagsordningen
härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, att återfåendet
är, i öfverenstämmelse med § 6, medgifvet.
§ 6.
Bolagsordningen utsatte, hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att, inom rätter tid, afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäles,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes äfventyret till
förlust af aktierätten, då bör tillika i bolagsordningen stadgas om delegaren
efter sitt uteslutande från bolaget skall vara fri från vidare ansvar, eller om
han ändock förblifver skyldig alt återstående inbetalning till större eller min
-
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition t N.o 56.
dre del fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom ett år från det delegare efter
denna § utesluten blef; vare han ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnde
betalningsskyldighet, såvidt borgenärers rätt angår; och skall förthy
å betalningsskyldigheten afgifven skriftlig förbindelse icke i detta fall återställas
förr, än sagde tid förflutit.
§ 7.
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt
blifvit delegares länsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda i bolaget,
eller om han är skyldig alt, efter aktiens inbetalda belopp, eller annan grund,
för aktien taga lösen,
§ 8.
Bolaget välje syssloman, en eller flera, att utgöra bolagets styrelse, för
de företag, hvarom bolaget sig förenat, samt att å bolagets vägnar lala och
svara. Alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen för bolaget ingär,
skola undertecknas å bolagets vägnart och med utsättande af dess antagna
benämning, vid äfventyr, alt eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen
underskrifva, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse
ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.
§ 9.
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda,
må icke bolaget af tiilgångarne göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående år, öfverskott
finnes, i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något häremot
stridande beslut deltaga, varén, i händelse af brist hos bolaget, skyldige
ansvara ep för alla och alla för en för återbäring af hvad för mycket
utdeldt blifvit. Yaren ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka
i annan måtto öfverträda den af Konungen stad fästade ordning, skyldiga ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alla och alla
för en.
§ io.
Utom i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktie-egare, hvilkas
bolags-ordning blifvit stadfästad af Konungen och efter §‘ i hos Rätten anmäld,
Kongl. Maj. Is Nåd. Proposi ion, N:o 56.
9
mäld, ej vara förbunden till ansvar för bolagets skulder med mera, än en
hvar insatt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet
sig serskildt utfäst.
§ 11.
Upplöses aktiebolag, som efter § 1 kungjordt varit, ege bolaget rätt att
årsstämning å borgenärerne söka, såsom i konkurslagen säges.
§ 12.
Bolaget vare uti de .mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande
under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse enligt bolagsordningen
har sitt säte. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs,
eller om årsstämning å dess borgenärer, skall ock, oberoende af bolagsmännens
stånd och hemvist, tillkomma rådslufvu-rätt eller härads-rätt i den ort, hvarom
nu sagdt är.
§ 13.
Träder aktiebolag i verksamhet, utan att hafva erhållit sådan stadfästelse,
som i § 1 sägs; stånde hvar, som emellertid å det bolags vägnar föi bindelse
ingår, derföre i personlig ansvarighet till fordringsegaren, såsom för annan
sin föi bindelse efter allmän lag.
§ 14.
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller graverade
förbindelser, stadgas serskildt.
§ 15.
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den 1 Januarii
1849. Den afser icke rättsförhållanden, som derförinnan uppkommit.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 17 December 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Eih. till R. St. Prot. l84l och 1848 j 1 Sami. 1 Afd. ;5 Hofi.
2
10
Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition, N.o 56.
Utdrag af serskildt protokoll öfver Justitie-är enden, hållet Uti
Kongl. Maj.ts Högsta Domstol den i8;de Oktober 1847•
Närvarande;
Justitie-råden: Stråle 3
Nyblaeus j
Backman,
Grefve Snoilskys
Grefve C. Sparre,
af Rolén }
Schmidt.
Företogs till handläggning det i Justitie-departementet uppgjorda förslag
till lag om aktiebolag, hvilket, enligt Högsla Domstolens beslut vid föredragning
deraf, den 7:de Maj innevarande år, emellan Högsta Domstolens
ledamöter cirkulerat} varande berörde förslag af följande lydelse:
Lag om Aktiebolag.
§ 1.
De, som vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställde på innehafvaren,
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om lillgodonjutande af de
rättigheter, som §§ 10 och 11 omförmäla, begäre Konungens stadfästelse af
bolagets ordning. Finner Konungen skäl att den stadfästelse meddela, varde
bolagsordningen och Kosiungens beslut företedde hos Rådslufvu-rätt eller Härads-rätt
i den ort, hvarom § 3 förmäler. Rätten intage innehållet deraf
fullständigt i sitt protokoll; och läte underrättelse om bolaget på detsammas
bekostnad i allmänna tidningarne införas, derest ej, efter Konungens förordnande,
allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad.
§ 2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas bolagets firma, som bör utmärka föremålet
för bolagets verksamhet. Ej må i den firman nyttjas delegares i bolaget,
eller annan persons namn.
§3‘
Bolagsordningen innehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse har
sitt säle.
Kongl. Majas Nåd. Proposilionj N.'0 56.
11
§ 4.
Genom bolagsordningen bestämmes, huru aktierne hos bolagets styrelse inregistreras,
och huru skeende förändringar i aktie-rätten antecknas.
§5-
Delegare, som ej lill fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumman,
skall, för hvad å hans lott är oguldet, inom viss i bolagsordningen
utsatt tid, afgifva sin skriftliga förbindelse; och må den förbindelse, innan
den är fullgjord, icke återställas, med mindre utbyte sker, efter thy bolagsordningen
härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, alt återfåendet är
i öfverensstämmelse med § 6 medgifvet.
§ 6.
Bolagsordningen utsätte, hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att inom rätter tid afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäles,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes äfventyret vid förlust
af aktie-rätten, då bör tillika i bolagsordningen stadgas, om delegarea
efter sitt uteslutande från bolaget skall vara fri från vidare ansvar, eller om
han ändock förblifver skyldig att återstående inbetalning till större eller mindre
del fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom ett år, från det delegare, efter
denna §, utesluten blef, vare han ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnde
betalningsskyldighet, så vidt borgenärers rätt angår; och skall förthy
å betalningsskyldigheten afgifven skriftlig förbindelse icke i delta fall återställas,
förr än sagde tid förflutit.
§ 7' .
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida delegares genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt,
blifne rättsinnehafvare, eger, efter skedd anmälan, inträda i bolaget, eller om
han är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp eller annan grund, för aktien
taga lösen.
§ 8.
I alla skriftliga afliandlingar, som bolagsstvrelsen, å bolagets vägnar,
ingår, skall detsamma uttryckligen benämnas aktiebolag, vid äfventyr, att
eljest styrelsens ledamöter, som afhandliugen underskrifva, skola vara skyldige
att för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom
för egen skuld samt en för alla och alla för en.
12
Kongl. Nåd. Propositiont N.o 55.
§ 9.
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorde,
må icke bolaget af tillgångarne göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående år,
öfverskott linnes, i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något
häremot stridande beslut deltaga, vare, i händelse af brist hos bolaget, skyldige
ansvara en för alia och alla för en för återbäring af hvad för mycket utdeldt
blifvit. Vare ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka
i annan måtto öfverträda den af Konungen stadfästade ordning, skyldige ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alla och atla
för en.
§ 10-
Utom i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktieegare, hvilkas bolagsordning
blifvit sladfästad af Konungen och efter § 1 hos rätten anmäld,
ej vara förbundne till ansvar för bolagets skulder med mera, än en hvar insatt
eller åtagit sig insätta, derest de icke till ansvarighet sig serskildt ulfäst.
§ 11.
Upplöses aktiebolag, som efter § 1 kungjordt varit, ege bolagsmännen rätt
att årstämning å bolagets borgenärer söka, såsom i konkurslagen säges.
§ 12.
Förändring i Bolagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder
af Konungen stadfästad; och skall angående anmälan hos rätten af den förändring,
vara lag som i § 1 sagdt är.
§ 13-
Bolaget vare utf de mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande
under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse, enligt bolagsordningen,
har sitt säte. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs
eller åislämning å dess borgenärer, skall ock, oberoende af bolagsmännens
stånd och hemvist, tillkamnaa rådstufvu-rält eller härads-rätt i den ort, hvarom
nu sagdt är.
5 14-
Denna lag afser endast de aktie-bolag, som enligt § 1 hädanefter erhålla
Konungens stadfästelse af bolagens ordningar. Frågor angående annan aktie
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 56.
13
förening bedömas efter hvad eljest är med lag och författningar Öfverensstämmande.
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller
graverade förbindelser, stadgas serskildt.
Rikets Ständer hafva i deras underdåniga skrifvelse, den 15
Maj 1845, vid öfverlemnande af den lag för aktie-bolag, de antagit,
framställt den åsigt, öfverensstämmande med 89 § Regeringsformen, att
dylika bolag böra i allt öfrigt grunda sig på sådana reglor, som Kongl.
Maj:t nådigt finnér för godt att stadga och fastställa; på hvilket sätt
äfven förfarits vid stiftande af lag om jords eller lägenhets afstående,
för allmänt behof, enligt förordningen den 20 och kungörelsen
den 27 November 1845. Med förutsättning af nådigt bifall
till denna Rikets Ständers önskan och att således Kongl. Maj:t uti
serskild kungörelse behagar till allmän efterrättelse meddela föreskrift,
angående de vilkor för bolags-ordningens fastställande, dem
Kongl. Maj:t linner för godt, med afseende på annans mans rätt, i
reglementarisk form bestämma, ansågo Högsta domstolens fleste ledamöter,
Justitie-råden Nyblceus , Backman, Grefve Carl Sparre,
aj Rolen och Schmidt, vid afgifvaude af utlåtande öfver ifrågavarande
förslag, sig endast böra tillkomma att i öfvei vägande taga,
hvilka bestämmelser rörande aktie-bolag böra hänföras under naturen
af allmän lag och i följd deraf lill förslaget upptagas.
Vid härefter företagen granskning af förslaget, förenade sig
Högsta domstolens förutnämnde ledamöter om följande anmärkningar:
Rubriken.
Då förslaget förutsätter, att aktiebolag finnas, som ej lyda under
den blifvande lagen eller få tillgodonjuta de deruti medgifna
serskilda förmåner, foljaktigen torde böra för enskilda bolag anses,
symes äfven, med hänsigt till innehållet af 6 § i ld kap. Handelsbaden,
Lag-kommittéens förslag till allmän civil lag, hvaremot någon
anmärkning i Högsta domstolen ej blifvit gjord, ifrågavarande
aktie-bolag, till skillnad från de enskilde, böra benämnas allmänna
och den lag, som innefattar deras rättigheter och pligter, lag om
allmänt aktie bolag.
§t'
Jemte åberopande af hvad om rubrikens lydelse blifvit yttradt,
hvilket äfven skulle föranleda, att först i en serskild § bestämdes,
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.-o 55.
hvad med allmänt aktie-bolag förstås, ansågs föremålet för ifrågavarande
aktie-bolags verksamhet vara af den allmänna omfattning
och grundlägga rättsförhållanden i så vidsträckt syftning, att promulgation
och kännedom om innehållet af den bolags-ordning, Konungen
stadfästat till allmän efterrättelse, icke borde bero vid bolagsordningens
införande i allmänna tidningarne, utan att Konungen,
på sätt af ofvanberörde 13 kap. 6 § Handels-balken upptager, låter
allmänneligen kungöra en så beskaffad ordning, för hvilket fall
ock, i öfverensstämmelse med Lag-kommitteens åberopade förslag’,
ordningens införande i rådhus-rätts eller härads-rätts protokoll icke
lärer vara af nöden. Stadgandet, huru förändring af bolags-ordning
må ske, torde böra förekomma i samma §, sorn afhandlar bolagsordningens
antagande, och"således bestämmelsen i 12 § hit öfverflyttas.
Derjemte och då stridiga åsigter skulle kunna yppas, hura
de åtgärder och beslut rätlseuligt böra bedömas, hvilka delegare i
bolag vidtaga och fatta före bolagsordningens promulgerande, hvarförinnan
den ej lärer vara till efterlefnad gällande, synes hänvisning
till den lag, som för dylika fall bör tillämpas, icke vara utan
nytta.
5 3*
Det torde vara nödigt att i lagen intages föreskrift derom, att
tiden, bestämd elier obestämd, för bolagets tillvaro i bolagsordningen
utsattes, för undvikande af de stridigheter, som kunna uppkomma
om bolagets upplösning och de der äfven möjligen menligt
inverka på annan mans rätt. Stadgandet om bolagets forum domeci
1 ii, beroende af den ort', der bolagets styrelse har sitt säte, synes
lämpligen böra föras under denna paragraf i ett sednare moment
af denna lydelse:
Den ort vare ock för bolagets hemvist att anse. Derigenom
vore hänvisning lemnad till i mom. i 1 § af 10 kap. Rättegångsbalken
och all tvekan om vidden af lagbudet undanröjd. 1 mom.
i 13 § af förslaget komrae med anledning häraf att hit öfverflytta®.
§§ 5 och 6.
Då förutsättas må, alt Konungens sanktion å bolagsordning ej
ifrågakommer i andra fall, än om bolagets verksamhet är af vidsträkt
beskaffenhet för det allmänna bästa förtjenar att befordras,
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N-o 56.
15
eller endast genom flere oell större spridda krafters förening kati
till vägabringas, synes det vara af synnerlig vigt, så väl för det
allmänna som för hvarje delegare i bolaget och dem, med hvilka
bolaget kan komma i rättsförhållanden, att bolagsordningen bestämmer
icke allenast tiden, när de medel eller aktiebelopp, genom
hvilkas användande denna verksamhet skall fullständigt komma i
utöfning, böra för detta ändamål vara tillgängliga, utan ock att
säkerhet ställes, såväl för uppfyllandet häraf, som äfven för den skada,
hvilken uppkommer genom de påräknade medlens uteblifvande
och följaktligen det föresätta resultatet fördröjes eller helt och hållet
utebiifver. Enär, å ena sidan, lagen garanterar hvarje delegare i
bolaget alt icke, utom i vissa fall, utöfver aktiebeloppet ansvara
för bolagets skulder, bör, å andra sidan, denne i full motsvarighet
härtill, lemna garanti, att detta belopp oförroiuskadt är för det afsedda
ändamålet disponibelt på de tider, hvartill han, genom inträde
i bolaget, sig förbundit.
§ 7.
Föreslogs följande förändrade redaktion: ”För bolag, hvars aktier
ställas till viss man, hör bolagsordningen innefatta föreskrift,
huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt blifvit
delegares rättsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda i
bolaget, eller om han är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp,
eller annan grund, för den aktie lösen taga,”
§ 8.
Då det ansetts nödigt att aktie-bolags styrelse i texten af alla
skriftliga afhandlingar, i hvilka den å bolagets vägnar ingår, begagnar
orden: allmänt aktiebolag, synes det för fullständigheten äfven
böra utsättas, att under aila sådana afhandlingar skall tecknas den
firma, å hvars vägnar underskriften sker, likasom påföljden för underlåtenhet
härutinnan torde böra blifva enahanda. I sammanhang
härmed syntes böra bestämmas, att påföljden drabbar de styrelsens
ledamöter, hvilka antingen genom beslut eller genom underskrift i
afhandlingen ingått.
§ 9.
Uti denna § söker man att bevara borgenärernes rätt, så att
tillgångar lill gäldande af bolagets skulder må finnas. Stadgandet i
Kongl. Maj.Is Nåd Proposition j N.-c 56.
denna syftning är likväl sådant, att anledning till vidlyftiga och
invecklade rättegångar kan uppstå, samt att ringa eller ingen sakel
het syntes genom detsamma vara vunnen; ty någon kontroll eller
ansvarighet derföre, alt de tillgångar, bokslutet upptager, verkligen
hafva det värde, som deruti utsattes, är icke föreskrifven, så
att detta värde, vid skeende realisation, kan mer eller mindre understiga
det i bokslutet för hvarje serskildt post och för det hela
upptagna, utom det att poster kunna vara, å ena sidan, bland tillgångarne
inberäknade, hvilka under denna benämning rätteligen icke
höra, eller ock, å andra sidan, bland skuiderne uteslutne. Deremot
och i öfverensstämmelse med den åsigt, som vid anmärkningarne
af 5 och 6 §§ af förslaget blifvit uttalade, syntes det vara
bolagets oeftergifliga pligt att, utan afseende på sättet, huru bokslutet
uppgöres och de resultat deraf sig visa, hålla bolagets borgenärer
tillhanda hela det i bolags-ordningen bestämda aktiebelopp
och följaktligen i lagen böra införas sådana bestämmelser, som för
det i denna § förutsatta fall finnas nödige till betryggande af bolagets
borgenärers härunder beroende rätt. För sådant ändamål borde
det förbjudas bolagsmännen »tt, förrän bolaget upplöses och alla
dess gällande skulder blifvit godtgjorda, af tillgångarne verkställa utdelning
annorlunda, än emot ställande godkänd borgen för återbäringsskyldighet,
i den händelse en sådan skyldighet, för betäckande
af bolagets skulder, motsvarande hela beloppet af dess i bolagsordningen
bestämda aktiekapital, kunde blifva af nöden; äfvensom det
stadgande meddelas, att bolagsstyrelsens ledamöter böra noga vaka
deröfver alt sådan säkerhet ställes, så ock att densamma icke förminskas
eller förfares, vid påföljd att såsom för egen skuld ansvara
för den förlust, som kan uppkomma genom deras underlåtenhet i
förenämnde fall,
§ io.
Ordningen synes fordra, att icke blott några, ulan alla undantagsfall
först upptagas i lagen, innan den allmänna bestämmelsen
om bolagsmännens frihet från ansvar för skulder, hvilka öfverstiga
aktie-kapitalet, utsättas, äfvensom för tillämpningen är nyttigt att
hänvisa till den lag, efter hvilken dessa undantagsfall skola bedömas.
Till dessa lärer äfven böra räknas det, att åtgärder eller beslut
-
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition, N.o 5 6.
17
slut tillkommit, hvilka pröfvas hafva förnärrrat fordringsegares i
lagen om aktiebolag bestämda rätt vid andra tillfällen, än de förut
i samma lag nämnde. I följd häraf komme den i 10 § utsatta allmänna
regeln att apptagas i en nästföljande §.
§ U.
Uti denna §, som, enligt hvad i nästföregående § blifvit anmärkt,
komme att blifva § 12, ansågs böra tilläggas, att årsslämning
skulle sökas genom bolagsstyrelsen.
§ 14.
Med undantag af hvad härom i slutet af anmärkningarna vid
§ 1 är antydt, och med anledning hvaraf ett tillägg till samma §
blifvit föreslaget, synas de uti 14 § lemnade hänvisningar till andra
lagar och författningar i fråga dels om bolag, som icke enligt
denna lag tillkommit, dels om ämnen, som i denna lag ej innefattas
eller dertill höra, icke vara af behofvet påkallade.
Justilie-råden Stråle och Grefve Snoilsky> hvilka förklarade
sig vara i väsendtliga delar, af olika tankar med Högsta domstolens
öfriga ledamöter, afgåfvo följande yttrande:
Rubriken.
De allmänna föreskrifter, som för det närvarande finnas angående
bolag, innefattas uli 15 kap. Handels-balken och de författningar,
som utgöra tillägg dertill. Alla dessa angå blott sådana bolag,
hvilkas delegare äro solidariskt ansvarige för bolagets förbindelser.
Likväl har sedan många år tillbaka bolag, ställde på aktier
till innebafvaren, erhållit Kongl. Maj:ls sanktion. Det synes således
vara af verkligt behof påkalladt, att en lag utfärdas, som bestämmer
sådane bolags lagliga rättigheter och skyldigheter, och hvarigenom
en gränslinia uppdrages emellan bolag, som enligt lag medföra
solidarisk ansvarighet för delegarne deruti och sådane bolag, sorn
icke medföra en sådan förpligtelse. Benämningen ”aktiebolag” torde
icke vara fullt omfattande, ty man har sett bolag ingås, hvaruti
några medlemmar varit solidariskt ansvarige, men de öfrige, såsom
blott aktieägare, icke iklädt sig någon solidarisk ansvarighet. Skilnaden
måste göras emellan enskildt och allmänt bolag. Det sednare
af den beskaffenhet, att hvem som helst kan genom inköp af aktie
Eili. till /?. St, Prat. 184.'] och 1848 j 1 Sami. 1 Afd. 1S Haft. 3
K »ngt. Maj.Is Nåd. Proposition, N.o 56.
blifva delegare utan afseende på bolagets vigt eller större eller mindre
allmänna omfattning, > och på denna grund torde benämningen
böra blifva *’allmänt aktiebolag/*
1 §.
Emot den i denna § föreslagna rättighet för Kong*. Maj:*, att
pröfva huruvida bolagets omfattning är af den vigt, att allmän kungörelse
bör utfärdas, sjnes någon giltig anmärkniag ej kunna göras.
Förutsätter man, att alla bolag, hvilka ej erhålla Kongl. Majrts sanktion,
äro solidariska, så skulle det förekomma högst obilligt att vilja
förneka aktiebolag »f mindre omfattning, att genom iakttagande af
lagens föreskrifter bereda sig säkerhet derföre, att någon annan skyldighet
ej kan af dem kräfvas, än att de å aktien inbetala den summa,
hvatlill de sig förbundit. Följden af en sådan vägran skulle
sannolikt blifva att flera nyltige bolag icke uppkomme, enär hvar
och en kunde befara, att någon genom köp af aktie blefven, förut
okänd, delegare inledde bolaget uti förbindelser, som för de öfriga
visade sig ganska förstörande.
Deremot synes uti denna § böra införas, dels att med ändringar
i bolags-reglemei tet bör på enahanda sätt som roed dess
godkännande förfaras, dels ock alt om bolaget träder i verksamhet
förr, än Kong1, Majtts sanktion ei hållits, eller om det af Kongl.
Maj:t fastställda reglementet öfverträda, de delegare, sorn i åtgärden
deltagit, äro for densamma solidariskt ansvarige. ,
2 §.
Det torde böra noga bestämmas hvad som förslås med ordet
‘Firma/' Menas dermed endast den benämning, holaget antager,
så torde det vara af föga vigt att derom i lagen meddelas någon
föreskrift. Förstås åter härmed, likasom i solidariska bolag, den
namnteckning, sorn vid handlingars utfärdande begagnas, och under
hviten benämning andre personer med bolaget aftala, så skulle
väl deraf följa, att det är denna ”firma* eller namnteckning, hvaruti
ej någon af delegarnes namn får ingå, sorn utgör den underskrift,
hvarmed handlingar skola förses. Tillåter man åter att, utom den
antagna firman, andra underskrifter af delegare kunna lemnäs, utan
att deras ”namn** för dem medföra någon personlig betalningsskyldighet,
så inträffar det lätt, i synnerhet om bolagets verksamhet
Ko gl. Maj ts Nåd T ropos tion, N:o 56.
19
är af en vidsträcktare omfattning, och ett krediti vsystem i större
skala vidtages, att många fästa sitt förtroende vid de namn, de se
under skuldförbindelsen, men finna sig deri bedragna. Då man
stiftar lagar, torde man böra föiulse icke blott bruket deraf utan
äfven missbruket. Således k^n man väl föreställa sig, att, ett bolag
på aktier till en böljan ingås af redlige och aktningsvärde män,
hvilkas ”namn” inge förtroende, men desse män af en eller annan
orsak öfverlåta snart till andre sine aktier, som slutligen stanna hos
sådane personer, hvilka icke draga i betänkande, att till egen fördel,
om ock till andras skada, företaga allt, hvarå laga ansvar ej
kan följa. Hvad är då lättare, än att, sedan den varande direktionen
eller styrelsen, på grund deraf, att de sållt sina aktier, afträda
från sina befattningar, och erhållit decharge, de öfrige aktieegarne,
ulan vidare spår huru dervid tillgått, dela bolagets tillgångar,
och när sedermera fråga uppstår om bolagets fordringsegares
rätt, då finnes ej vidare några direktörer, något bolag eller delegare
deruti. Alla aktier äro förstörda.
Bolag på löpande aktier synas endast böra hafva till föremål,
alt med en viss af delegarne sammanskjuten summa verkställa arbete
och uppnå det mål, bolaget söker. Är icke den påiäknade summan
tillräcklig, så synes den rätta utvägen vara att intaga nya aktie-egare
eller utfärda ett större antal aktiebref, hvilka säljas lill
hvad derföre kan erhållas. Den på delta sätt blifna långifvaren har
ingen betalning af bolaget att fordra, endast att åtnjuta sin rätt såsom
delegare. Ingen blifver då bedragen. Vill åter bolaget uppträda
såsom låntagare, så frånträder detsamma sin primitiva egenskap
oeti delegarne komma i andra förhållanden, än såsom blott
aktie-egare.
Det torde således böra stadgas, att under bolagets förbindelser
må ej annan underskrift än bolagets firma finnas.
Den, som emottager en så beskaffad handling, kan ej förebära,
att han gjort det i förtroende till någon viss person, eller att bars:
vöre okunnig om bolagets beskaffenhet.
3§.
Allmänna lagen förutsätter uti 15 kap. Handelsbalken, 7,8 oefs
10 §§, att viss tid för bolags tillvaro bör vara uti bolags-ordningen
bestämd. Detta torde ock till rättegångars förekommande böra stad
-
Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition > N.o 56.
gas i afseende på aktiebolag. Det skulle lätt kunna väcka betänkligheter
vid att ingå i sådane bolag och således motverka deras
uppkomst, om en delegare icke ser för sig någon tidpunkt, då han kan
komma ifrån bolaget på annat sätt, än att sälja sin aktie med förlust.
Uli denna § torde ock böra tilläggas, alt den ort, hvarest styrelsen
har sitt säte, är för bolagets hemvist att anse.
4 §.
Stadgandet i denna § synes vara blott reglementarisk! och kunna
utur lagen uteslutas.
5 §.
Då föremålet för den lag, som nu är i fråga att stiftas, egentligen
synes vara att bestämma rättsförhållanderne emellan bolaget
och utom detsamma varande personer, synes behöfligheten af det i
denna § föreslagna stadgande helt och hållet bero deruppå, huruvida
man tillåter bolaget att i afhandlingar nyttja annan underskrift
än den antagna ”firman,” och i följd deraf anser fordringsegares rätt
böra betryggas genom reglemenlariska föreskrifter i afseende på delegares
inbördes förhållande sins emellan.
6 §.
Dervid kan enahanda anmärkning göras, som vid den föregående.
7 §.
Yid d enna § torde ej något väsedtligt vara alt anmärka.
8 §-
Om den vid 2 §. gjorda anmärkning i afseende på namnteckningen
skulle godkännas, kunde stadgandet i denna § vara öfverflödigt.
I annat fall åter, torde införandet af orden: ”aktie-bolag,”
eller allmänt aktiebolag uti handlingen icke medföra någon större
upplysning, huruvida någon ansvarförbindelse eger rum för dem,
hvilkas namn finnas å handlingen eller icke. Den, som känner lagen
om aktie-bolag, för honom behöfves icke denna upplysning och
för den okunnige blifver det ändock lika oklart, hvad som är hans
lagliga rätt.
Kongl. Maj .is Nåd Proposition, IV: o 56.
21
9 §.
Det torde alltid blifva svårt, om icke omöjligt, att genom reglemenlariska
föreskrifter i afseende på förvaltningen af bolagets tillgångar
eller bolsföringssättet, söka bereda bolagets fordringcegare
säkerhet för full betalning af deras fordringar. Den enda möjligen
verkställbara föreskrift i detta hänseende vore det stadgande, att delegarne
i bolaget äro personligen ansvarige derför att tillgångarne
fullt motsvara skulderne, men genom ett sådant stadgande komme
den åsyftade friheten från annan betalningsskyldighet än med aktiens
belopp att försvinna, och ändamålet med lagen att förfelas.
10 §.
Härvid torde böra tilläggas, att om en eller flere delegare vidtagit
sådan åtgärd, hvarigenom annan person blifvit i dess lagliga
rätt förnärmad, den eller de äro derför enligt lag personligen an-
svarige.
11 §.
Uti bolagsreglorna torde det böra bestämdt utsättas, hvilken
eller hvilka ega att å bolagets vägnar tala och svara.
"Vid 12, 13 och 14 §§ synes ej annat vara att erinra, än som
är en följd af föregående anmärkningar.
Slutligen ansåg Justitie-rådet Stråle sig böra fästa uppmärksamheten
derå, att något stadgande syntes vara af nöden, huru förhållas
bör när allmänt aktiebolag blifver egare af fast egendom; om
köpebref och fasta skola ställas på bolagets firma, huru förhållas
skall, om bolaget skulle upplösa sig, utan att hafva sålt fastigheten
m. m.
Ex protocollo,
E, Helling.
22
Kongl. Maj. ti K åd. Proposition, N.o 56.
Utdrag af Protokollet öfver ett Justitie-departementets ärende,
hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stats rådet å Stockholms
Slott den iy December 1847
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
lians Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
S tals-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
fVcern,
Fri hene Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Justitie-råden:
af Rolén,
A lexandersson.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälte i underdånighet:
Alt, sedan Rikets Ständer meddelst underdånig skrifvelse den 15 Maj
1845 lill Kongl. Maj:ts nådiga godkännande öfverlemnat en lag för aktiebolag,
men Kong*. Maj:', vid föredragning deraf den 9 Mars innevarande år, på
grunder, som i Slats-råds protokollet öfver Justitie-departementets ärenden
för samma dag äro upptagne, vägrat antagandet af berörde lagförslag; så hade,
enär frågan vore vigtig och saknaden af behöfliga stadganden uti förevarande
ämne utgjorde en väsentlig brist i nuvarande lagstiftning, ett nytt förslag
till lag för aktiebolag blifvit, uppå Kongl. Majrls derom meddelade nå
diga
föreskrift, i Justitie-departementet upprättadt, hvilket förslag, i ändamål
af blifvande nådig proposition i ämnet, till Rikets Siänder är vordet, enligt
Kongl. Maj:ts befallning, sistnämnde dag, öfverlemnadt till granskning af
Högsta domstolen, hvars underdåniga yttrande deröfver nu inkommit; varande
samma förslag af följande lydelse:
Lag om Aktiebolag.
. . . 5 '■
De, som vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställda på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om lillgodonjutande af de
Kongl. Majt?s Nåd. Propo ilion, N.o 56.
23
rättigheter, som §§ 10 och 11 omförmäla, hegare Konungens stadfästelse
af bolagets ordning. Finner Konungen skäl att den’ stadfästelse meddela',
vare bolagsordningen och Konungens beslut löretedde hos Rådstufvurätt eller
Häradsrätt i den ort, hvarom § 3 förmäler. Rätten intage innehållet deraf
fullständigt i sitt protokoll, och låte underrättelse om bolaget, på detsamnias
bekostnad, i allmänna tidningarna införas, derest ej, efter Konungens
förordnande, allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad.
§ 2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas bolagets firma, som bör utmärka
föremålet för bolagets verksamhet. Ej må i den (irma nyttjas delegarnes
i bolaget eller annan persons namn.
§ 3.
Bolagsordningen innehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte.
§ 4.
Genom bolagsordningen bestämmes, huru aktierna bos bolagets styrelse
inregistreras, och huru skeende förändringar i aktierätten antecknas.
' § 5.
Delegare, som ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teekningssumman,
skall, för hvad å luns lott är oguldet, inom viss i bolagsordningen
utsatt tid afgifva sin skriftliga förbindelse; — och må den förbindelse,
innan den är fullgjord, icke återställas med mindre utbyte sker, efter
thy bolagsordningen härom bestämmer, elier ock sådant fall inträffar, atC
återfåendet är i öfverenstämmelse med § 6. rnedgifvet.
§ 6.
Bolagsordningen ulsätte hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att, inom rätter tid, afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäles,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes äfventyret till
förlust af aklierätteii, då bör tillika i bolagsordningen stadgas om delegaren
efter sitt uteslutande från bolaget skall vara fri från vidare ansvar, eller om
lian ändock förblifver skyldig att återstående inbetalning till större eller mindre
del fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom eli år från del delegare ef
-
21
Kongl, Maj;ls Nåd. PropositionN.o 56.
ter denna § utesluten blef; vare han ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnde
betalningsskyldighet, såvidt borgenärers rätt angår; och skall förthy
å betalningsskyldigheten afgifven skrifdig förbindelse icke i delta fall återställas
förr, än sagde tid förflutit.
§ 7.
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida delegares, genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt
blifne rättsinnehafvare, eger, efter skedd anmälan, inträda i bolaget, eller om
han är skyldig att, efter aktiers inbetalda belopp, eller annan grund, för aktien
taga lösen.
§ 8.
I alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen å bolagets vägnar ingår,
skall detsamma uttryckligen benämnas aktiebolag, vid äfventyr att eljest
styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva, skola vara skyldige att
för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för
egen skuld, samt en för alla och alla för en.
§ 9-
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda,
må icke bolaget af tillgångarne gora vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående år, öfverskott
finnes, i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något häremot
stridande beslut deltaga, varén, i händelse af brist hos bolaget, skyldige
att ansvara en för alla och alla för en för återbäring af hvad för mycket
utdeldt blifvit. Vare ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka
i annor måtto öfverträda den af Konungen stadfästade ordning, skyldiga ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alia och alla
för en.
§ 10.
Utom i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktie-egare, hvilkas
bolags-ordning blifvit stadfästad af Konungen och efter § 1 hos Rätten anmäld,
ej vara förbundne lill ansvar för bolagets skulder med mera än en
hvar insatt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet
sig särskildt ulfäst. ~ § 11.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N.-o 58.
as
§ 11.
Upplöses aktiebolag, som efter § 1 kungjordt varit, ege bolagsmännen
1-ätt alt årsstämning å bolagets borgenärer söka, såsom; i konkurslgen säges,
§ 12.
Förändring i bolagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder
af Konungen stadfästad; ock skall, angående anmälan hos rätten af den förändring,
vara lag, som i § 1 sagdt är.
§ 13.
Bolaget vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydan»
de under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse enligt bolagsord
ningen
har sitt säte. Fråga om afträdande al bolagets egendom till konkurs
eller om årsstämning å dess borgenärer skall ock, oberoende af bolagsmännens
stånd och hemvist, tillkomma rådstufvurätt eller härads-rätt i den ort,
hvarom nu sagdt ar.
§ 14.
Denna lag afser endast de aktiebolag, som enligt § 1 hädanefter erhålla
Konungens stadfästelse af bolagets ordningar. Frågor angående annan aktie»
förening bedömas, efter hvad eljest är med lag och författningar öfverenstämtnande.
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller gra»
verade förbindelser, stadgas serskildt.
Enligt hvad Högsta domstolens protokoll för den 18 sistlidne Oktober
innehåller, hafva Högsta domstolens ledamöter yttrat:
”Rikets Ständer hafva i deras und, skrifvelse den 15 Maj 1845, vid öfverlemnande
af den lag för aktie-bolag, de antagit, framställt den åsigt, öfverensstämmande
med 89 § Regeringsformen, att dylika bolag böra i allt öfrigt
grunda sig på Sådana reglor, som Kongl. Maj:t nådigst finner för godt att
stadga och fastställa; på hvilket sätt äfven förfarits vid stiftandet af lag om
jords ellef lägenhets afstående för allmänt behof, enligt förordningen den 20
och kungörelsen den 27 November 1845. Med förutsättning af nådigt bifall
till denna Rikets Ständers önskan och att således Kongl. Maj:t uti serskild
kungörelse behagar till allmän efterrättellse meddela föreskrifter angående de
villkor för bolags-ordningars fastställande, dem Kongl, Maj;l finner för godt,
Bitu tili fl. Jf. Prot. 1647 oC* 1848* 1 S*mt. t Jfd- Udfi. 4
26
Kong* Maj.U Itå,d. Proposition, N.-o 56.
med afseende å annors mans rätt, i reglementarisk form bestämma, ansågo
Hogsta domstolens fleste ledamöter, Justitie-rådeu Nyblaeus, Backman, Grefve
Carl Sparre, af Rolén och Schmidt, vid afgifvande af utlåtande öfver ifrågavarande
förslag, sig endast böra tillkomma att i öfvervägande taga, hvilka
bestämmelser rörande aktie-bolag böra hänföras under naturen af allmän lag
och i följd deraf uti förslaget upptagas.”
Vid härefter företagen granskning af förslaget hafva Högsta domstolens
förutnämnde ledamöter förenat sig om följande anmärkningar:
Rubriken.
Då förslaget förutsätter, att aktiebolag finnas, som ej lyda under den blifvande
lagen eller få tillgodonjuta de deruti medgifna serskilda förmåner,
följakteligen torde böra för enskilde bolag anses, synes äfven, med hänsigt
till innehållet af 6 § 13 kap. Handels-balken, Lagkommitteens förslag till
allmän civillag, hvaremot någon anmärkning i Högsta domstolen ej blifvit
gjord, ifrågavarande aktiebolag, till skillnad från de enskilda, böra benämnas
allmänna, och den lag, som innefattar deras rättigheter och pligter, lag om
allmänt aktiebolag.
§ i
Jemte
åberopande af hvad om rubrikens lydelse blifvit yttradt, hvilket
äfven skulle föranleda, att först i en serskild § bestämdes, hvad med allmänt
aktiebolag förstås, ansågs föremålet för ifrågaställde aktiebolags verksamhet
vara af den allmänna omfattning och grundlägga rättsförhållanden i så vidsträckt
syftning, att promulgation och kännedom om innehållet af den bolagsordning,
Konungen stadfästat till allmän efterrättelse, icke borde bero vid
bolags-ordningens införande i allmänna tidningarne, utan att Konungen, på
sätt ofvanberörde 13 kap. 6 §. Handels-balken upptager, låter allmänneligen
kungöra en så beskaffad ordning; . för hvilket fall och i öfverensstämmelse
med Lagkommitteens åberopade förslag, ordningens införande i rådhus-rätts
eller härads-rätts protokoll icke lärer vara af nöden. Stadgandetj, huru förändring
i bolagsordning må ske, torde böra förekomma i samma §, som afhandlar
bolagsordningens antagande och således bestämmelsen i 12» § hit öfverflyttas.
Derjemte och då stridiga åsigter skulle kunna yppas, huru de åtgärder
och beslut rättsenligt böra bedömas, hvilka delegare i bolag vidtaga
oöh fatta före bolags-ordningens promulgerande, livarförinnan den ej lärer
vara till efterlefnad gällande, synes hänvisning till den lag, som för dylika
fall bör tillämpas, icke vara utan nytta.
Kongl. Majis Nåd. Proposition, N:o[S6.
27
§ 3.
Det torde vara nödigt, att i lagen intages föreskrift derom, att tiden, bestämd
eller obestämd, för bolagets tillvaro i bolags-ordningen utsattes, för undvikande
af de stridigheter, sorn] kunna uppkomma oin bolagets upplösning,
och de der äfven möjligen menligt inverka på annans mans rätt. Stadgandet
om bolagets forum domicilii, beroende af den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte, synes lämpligen böra föras under denna § i ett sednare moment
af denna lydelse: den ort vare ock för bolagets hemvist att anse. Derigenom
vore hänvisning lemnad till 1 mom. i 1 § af 10 kap. Rättegångsbalken
och all tvekan om vidden af lagbudet undanröjd. 1 mom. i 13 § af
förslaget kom me, med anledning häraf, att hit öfverflyttas.
§§ 5 och 6.
Då förutsättas må, att Konungens sanktion å bolags-ordning ej ifrågakommer
i andra fall, än orri bolagets verksamhet är af vidsträckt beskaffenhet,
för det allmänna bästa, förtjenar att befordras eller endast genom flere
och större spridda krafters förening kan tillvägabringas, synes det vara af
synnerlig vigt, så väl för det allmänna, som för hvarje delegare i bolaget och
dem, med hvilka bolaget kan komma i rättsförhållanden, att bolags-ordningen
bestämmer icke allenast tiden, när de medel eller aktiebolag, genom hvilkas
användande denria verksamhet skall fullständigt komma i utöfning, böra för
della ändamål vara tillgängliga, utan ock att säkerhet ställes, så väl för uppfyllandet
häraf, som äfven för den skada, hvilken uppkommer genom de
påräknade medlens uteblifvande och följaktligen det föresätta resultatet fördröja
eller helt och hållet uteblifver. Enär å ena sidan, lagen garanterar
hvarje delegare i bolaget att icke, utom i vissa bestämda fall, utöfver aktiebeloppet,
ansvara för bolagets skulder; bör, å andra sidan, denna, i full motsvarighet
härtill, lemna garanti, att detta belopp oförminskadt är för det afsedda
ändamålet disponibelt på de tider, hvartill han, genom in'räde i bolaget,
sig förbundit.
§
Föreslogs följande förändrade redaktion:
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat
sätt blifvit delegares rättsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda i bo
-
28
Kongl. Maj: 11 Nåd. Proposition j, iV.-o 56.
laget, eller om lian är skyldig att, efter aktiens inbetaldta belopp eller annaa
grund, för den aktie lösen taga.
§ 8.
Di det ansetts nödigt, att aktiebolagsstyrelse i texten af alla skriftliga
afhandlingar, i hvilka den å bolagets vägnar ingår, begagnar orden allmänt
aktiebolag, synes det för fullständigheien äfven böra utsättas, att under alla
sådane athandlingar skall tecknas den firma, å hvars väguar underskriften
sker; likasom påföljden för underlåtenhet härutinnan torde böra blifva enahanda.
I sammanhang härmed syntes böra bestämmas, att påföljden drabbar
de styrelsens ledamöter, hvilka antingen genom beslut eiler genom underskrift
i afhandlingen ingått.
§ 9.
Uti denna § söker roan att bevara borgenärernes rätt, så att tillgångar»
till gäldande af bolagets skulder, må finnas. Stadgandet i denna syftning är
likväl sådant, att anledning till vidlyftiga och invecklade rättegångar kan
uppstå samt att ringa eller ingen säkerhet syntes genom detsamma vara vunnen,
ty någon kontroll eller ansvarighet derför, att de tillgångar, bokslutet
upptager, verkligen hafva det värde, som deruti utsattes, är icke föreskiifven,
så att detta värde vid skeende realisation kan mer eller mindre understiga
det i bokslutet för hvarje serskild post och för det hela upptagna, utom det
att poster kunna vara, å ena sidan, bland tillgångarne inberäknade, hvilka
under denna benämning rätteligen icke höra, eller ock, å andra sidan, bland
skulderne uteslutne. Deremot och i öfverensstämmelse med den åsigt, som i
anmärkningarne vid 5 och 6 §§ af förslaget blifvit uttalad, syntes det vara
bolagets oeftergifliga pligt att, utan afseende på sättet, huru bokslutet uppgöres
och det resultat, deraf sig visar, bålla bolagets borgenärer tillhanda hela
det i bolagsordningen bestämda aktiebelopp och följaktligen i Jagen böra införas
sådane bestämmelser, som, för det i deuna § förutsatta fall, finnas nöidiga
till betryggande af bolagets borgenärers härunder beroende rätt.
För sådant ändamål borde det förbjudas bolagsmännen att, förr än bolaget
upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda, af tillgångarne
verkställa utdelning annorlunda, än emot ställande godkänd borgen för
återbäringsskyldighet, i den händelse en sådan skyldighet för betäckande af
bolagets skulder, motsvarande hela beloppet af dess i bolagsordningen bestämda
aktiekapital, kuude blifva af nöden; äfvensom det stadgande meddelas, att
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition, N.-o 56.
29
bolagsstyrelsens ledamöter bör» noga vaka deröfver, att sädan säkerhet ställes,
så ock att densamma icke förminskas eller forfares, vid påföljd, att såsom
säkerhet ställes, så ock att densamma icke förminskas
eller för jares, vid påföljd, att såsom for egen skuld ansvara för den förlust,
sorn kan uppkomma genom deras underlåtenhet i förenämnde fall.
§ 10.
Ordningen synes fordra, att icke blott några, utan alla, undantagsfall
först upptagas i lagen, innan den allmänna bestämmelsen om bolagsmännens
frihet från ansvar för skulder, hvilka öfverstiga aktiekapitalet, utsattes; äfvensom
för tillämpningen är nyttigt att hänvisa till den lag, efter hvilken dessa
undantagsfall skola bedömas. Till dessa lärer äfven böra räknas det, att åtgärder
eller beslut tillkommit, hvilka pröfvas hafva förnärmat fordringsegares
i lagen om aktiebolag bestämda rätt vid andra tillfällen, än de förut i
samma lag nämnde.
I följd häraf kommer den i 10 § utsatte allmänna regeln att upptagas i
en nästföljande §.
§ U,
Uti denna §, som, enligt hvad i nästföregående § blifvit anmärkt, komme
att blifva § 12, ansågs böra tilläggas, alt ärsstämningen skulle sökas genom
bolagsstyrelsen.
§ 14.
Med undantag af hvad härom i slutet af anmärkningarne vid § 1 är
antydt och med anledning hvaraf ett tillägg till samma § blifvit föreslaget,
synas de uti 14 § lemnade hänvisningar till andra lagar och författningar, i
fråga dels om bolag, som icke enligt denna lag tillkommit, dels om ämnen,
som i denna lag ej innefattas eller dertill höra, icke vara af behof vet påkallade.
Justitieråden Stråle och Grefve Snoilsky, hvilka förklarat sig vara, i
väsentliga delar, al olika tankar med Högsta Domstolens öfrige ledamöter,
hafva afgifvit följande yttrande:
"Rubriken.
De allmänna föreskrifter, som för det närvarande finnas angående bolag,
innefattas uti 15 kap., Handelsbalken och de författningar, som utgöra tillägg
dertill. Alla dessa angå blott sådana bolag, hvilkas delegare äro solidariskt
30
Kongl. Maj:'.s Nåd. Proposition, N;o 56.
ansvarige för bolagets förbindelser. Likväl har sedan många år tillbaka bolag,
ställde på aktier till innehafvaren, erhållit Kongl. Maj:ts sanktion. Det
synes således vara af verkligt behof påkalladt, att en lag utfärdas, som bestämmer
sådana bolags laglige rättigheter och skyldigheter och hvarigenom
en gränslinea uppdrages emellan bolag, som enligt lag medföra solidarisk ansvarighet
för delegarne deruti, och sådane bolag, som icke medföra en sådan
förpligtelse. Benämningen ”aktiebolag” torde icke vara fullt omfattande, tyman
har sett bolag ingås, hvaruti några medlemmar varit solidariskt ånsvarige,
men de öfrige, såsom blott aktiegare, icke iklädt sig någon solidarisk ansvarighet.
Skillnaden måste göras emellan enskildt och allmänt bolag. Det
sednare af den beskaffenhet, att hvem sora helst kan, genom inköp af aktier,
blifva delegare, utan afseende på bolagets vigt eller större eller mindre allmänna
omfattning, och på denna grund torde benämningen böra blifva ”allmänt
aktiebolag”.
S 1.
Emot den i denna § föreslagna rättighet för Kongl. Maj:t att pröfva, huruvida
bolagets omfattning är af den vigt, att allmän kungörelse bör utfärdas,
synes någon giltig anmärkning ej kunna göras. Förutsätter man, attalia bolag,
hvilka ej erhålla Kongl. Maj:ts sanktion, äro solidariska, så skulle det
förökomma högst obilligt att vilja förneka aktiebolag af mindre omfattning
att, genom iakttagande af lagens föreskrifter, bereda sig säkerhet derföre, att
någon annan skyldighet ej kan af dem kräfvas, än att de å aktien inbetala den
summa, hvartill de sig förbundit. Följden af en sådan vägran skulle sannolikt
blifva, att flera nyttiga bolag icke uppkommo, enär hvar och en kunde
befara, att någon genom köp af aktie blefven, förut okänd, delegare inledde
bolaget uti förbindelser, som för de öfriga visade sig ganska förstörande.
Deremot synes uti denna § böra införas, dels att med ändringar i boiagsreglementet
bör på enahanda sätt som med dess godkännande förfaras, dels
ock att, om bolaget träder i verksamhet förr, än Kongl. Majrts sanktion erhållits,
eller om det af Kongl. Maj:t fastställda reglementet öfverträdes, de
delegare, som i åtgärden deltagit, äro för densamma solidariskt ansvarige.
§ 2.
Det torde böra noga bestämmas hvad, som förstås med ordet ”firman”.
Menas dermed endast den benämning, bolaget antager, så torde det vara af
föga vigt, att derom i lagen meddelas någon föreskrift. Förstås åter härmed,
likasom i solidariska bolag, den namntackning, som vid handlingars utfärdan
-
Kongl. Ma/.ts IVåd. Propositionj IV:o 56.
31
de begagnas oeh under hvilken benämning andra personer med bolagel aftala,
så skulle väl deraf följa, alt det är denna ”firma” eller namnteckning, hvaruti
ej någon af delegarnes namn får ingå, som utgör den underskrift, hvarmed
handlingar skola förses. Tillåter man åter, att, utom den antagna firman,
andre underskrifter af delegarne kunna lemnäs, utan att deras ''namn*
för dem medföra någon personlig betalnings-skyldighet, så inträffar det lätt,
i synnerhet om bolagets verksamhet är af en vidsträcktare omfattning och
ett kreditsystem i större skala vidtages, att många fästa sitt förtroende vid
de namn, de se under skuldförbindelser, men finna sig deri bedragne. Då
man stiftar lagar, torde man böra förutse icke btott bruket deraf, utan äfven
missbruket. Således kan man väl föreställa sig, att ett bolag på aktier till
en början ingås af redlige och aktningsvärde män, hvilkas ”namn’* inge förtroende,
men desse män af en eller annan orsak öfverlåta snart till andre
sina aktier, som slutligen stanna hos sådana personer, hvilka icke draga i betänkande
att till egen fördel, om ock till andras skada, företaga allt, hvarå
laga ansvar ej kan följa. Hvad är då lättare än att, sedan den varande
direktionen eller styrelsen på grund deraf, att de sållt sina aktier, afträda
från sina befattningar och erhållit decharge, de öfrige aktie-egarne utan vidare
spår, huru dervid tillgått, dela bolagets tillgångar, och när sedermera
fråga uppstår om bolagets fordringsegares rätt, då furnäs ej vidare några direktörer,
något bolag eller delegare deruti. Alla aktier äro förstörda.
Bolag på löpande aktier synes endast böra hafva till föremål att med
en viss af delegarne sa rumänsk juteo summa verkställa arbete och uppnå det
mål, bolaget söker. Är icke den påräknade summan tillräcklig, så synes den
rätta utvägen vara att intaga nya aktieegare elier utfärda ett större antal aktiebref,
hvilka säljas till hvad derföre kan erhållas. Den på detta sätt blifne
långifvaren har ingen betalning af bolaget att fordra, endast att åtnjuta sin
rätt såsom delegare. Ingen blifver då bedragen. Vill åter bolaget uppträda
såsom låntagare, så frånträder detsamma sin primitiva egenskap och delegarne
komma i andra förhållanden, än såsom blott aktie-egare.
Det torde således böra stadgas, att under bolagets förbindelser må ej
annan underskrift än bolagets firma finnas.
Den, som emottager en så beskaffad handling, kan ej förebära, att han
gjort det i förtroende till någon viss person, elier att han vore okunnig om
bolagets beskaffenhet.
§ 3*
Allmänna lagen förutsätter uti 15 käp. Handelsbalken 7, 8 och 10 §§,
att viss tid för bolags tillvaro bör vara uti bolags-ordningen bestämd. Detta
32
Kongl. Maj.ts Nåd. Propositionj N.-o 56.
torde ock till rättegångars förekommande böra stadgas i afseeude på aktiebolag,
Det skulle lätt kunna väcka betänkligheter vid att ingå i sådana bolag
och således motverka deras uppkomst, om en delegare icke ser för sig
någon tidpunkt, då han kan komma ifrån bolaget på annat tätt än att sälja
sin aktie med förlust.
Uti denna § torde ock böra tilläggas, att den ort, hvarest styrelsen har
sitt säte, är för bolagets hemvist att anse.
4 §*
Stadgandet i denna § synes vara blott reglementarisk! och kunna utur
lagen uteslutas,
5§-
Då föremålet för den lag, som nu är i fråga att stiftas, egentligen synes
vara att bestämma rättsförhållanderne emellan bolaget och utom detsamma
varande personer, synes behöfligheten af det i denna § föreslague Stadgande
helt och hållet bero deruppå, huruvida man tillåter bolaget att i afhandlingar
nyttja annan underskritt, än den antagna ”firman’', och i följd deraf
anser fordringsegares rätt böra betryggas genom reglementariska föreskrifter
i afseende på delegares inbördes förhållande sins emellan.
6 §•
Dervid kan enahanda anmärkning göras, som vid den föregående.
7 §.
Vid denna § torde ej något väsendtligt vara att anmärka,
8§.
Örn den vid 2 § gjorda anmärkning i afseende på namnteckningen skulle
godkännas, kunde stadgandet i denna § vara öfverflödigt. I annat fall
åter torde införandet af orden ”aktiebolag*’ eller allmänt aktiebolag uti handlingar
icke medföra någon större upplysning, huruvida någon ansvarsförbin*
delse eger rum för dem, hvilkas namn finnas å handlingen eller icke, Den,
Sorn känner lagen om aktiebolag, för honora behöfves icke denna upplysning
och för den okunnige blifver det ändock lika oklart hvad, som är hans lagliga
rätt.
Kongl. Majis Nåd Proposition, N.o 56.
33
9 §.
Det torde alltid blifva svårt, om icke omöjligt, att genom reglementariska
föreskrifter, i afseende på förvaltningen af bolagets tillgångar eller bokföringssättet,
söka bereda bolagets fordringoegare säkerhet för full betalning af deras
fordringar. Den enda möjligen verkställ bara] föreskrift i delta hänseende
vore det stadgande, att delegarne i bolaget äro personligen ansvarige derför
att tillgångarne fullt motsvara skulderne; men »enom ett sådant stadgande
komme den åsyftade friheten från annan betalningsskyldighet än med aktiens
belopp att försvinna och ändamålet ined lagen att förfelas.
10 5.
Härvid torde böra tilläggas, att om en eller flere delegare vidtagit sådan
åtgärd, hvarigenom annan person blifvit i dess lagliga rätt förnärmad, den
eller de äro derför enligt lag personligen ansvarige.
11 §.
Uti bolagsreglorna torde det böra bestämdt utsättas, hvilken eller hvilka
ega alt å bolagets vägnar tala och svara.
Yid 12, 13 och 14 §§ syntes ej annat vara att erinra, än som är en
följd af föregående anmärkningar.
Slutligen har Justitie-rådet Stråle ansett sig böra fästa uppmärksamheten
derå, att något stadgande syntes vara af nöden, huru förhållas bör när
allmänt aktiebolag blifver egare af fast egendom; om köpebref och fasta skola
ställas på bolagets firma, huru förhållas skall, om bolaget skulle upplösa
sig utan att hafva sålt fastigheten , m. m.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anförde det han, efter öfvervägande
af de i Högsta domstolen vid granskning af ifrågavarande lagförslag,
gjorde anmärkningar, ansåg sig ega anledning i underdånighet tillstyrka, att
uti § 1 dels infördes närmare bestämmelser i afseende å föremålen för dea
pröfning, som, enligt denna §, tillkommer Konungen då stadfästelse af bolagsordning
sökes, dels bestämdt utmärktes, att bolags-ordningen och stadfästelsen
deraf skulle företes bos domstolen i den ort, der bolagets styrelse
enligt bolags-ordningen har sitt säte, och dels upptoges det i § i 2 förekommande
stadgande, huru förändring i bolags-ordningen borde till vägabringas
för att vara gällande, att, i stället för hvad § 2 innehölle, mätte stadgas:
att i bolagsordningen skulle uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget drifver
sin rörelse och att, samma benämning borde utmärka bolagets egenskap
af aktiebolag; att den af Högsta domstolens flesta ledamöter föreslagna föräu
Bih.
till R. St. Prot. 1847 oc^ *84$ j * Sami. 1 A/d. i5 Haft. 5
31
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition , N.o 56.
drade redaktion af § 7 måLte bifallas; att uti § 8 blefve meddelad föreskrift,
hvilken egde för bolaget tala och svara samt huruledes afhandlingar, hvilka
af bolagets styrelse å bolagets vägnar ingås, skola undertecknas; att i en serskild
§ måtte meddelas stadgande för den händelse att bolaget träder i verksamhet
och ingår förbindelser innan stadfästelse å bolags-ordningen blifvit erhållen;
och att utaf § 14 icke skulle bibehållas mera än sista punkten och i
stället tilläggas en ny §, som bestämde tiden när denna lag skulle tjena till
efterlefnad, och att den icke afsåge rättsförhållanden, som derförinnan uppkommit.
I öfverensstämmelse härmed och enär Hans Excellens Herr JustitieStalsministern
fann hvad af Högsta domstolen i öfrigt vore erinradt icke höra
föranleda till ändring af förslaget, men några mindre rättelser och förtydliganden
af redaktionen vara erforderliga, föreslog Hans Excellens Herr JustitieStatsministern:
att
§§ 1 och 2 måtte erhålla sålunda förändrad lydelse:
§ I
De,
som vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställde på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de rättigheter,
sorn §§ 10 och 11 omförmäla samt denna lag eljest medgifver, begären
Konungens stadfästelse af bolagets ordning. Konungen pröfvar bolagsordningens
öfverensstämmelse med denna lag samt om och huruvida derutöfver,
med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, serskilda
bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet för fullgörande af
delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iakttagande,
eller i annat syftemål. Finner Konungen skäl att den sökta fastställelse!!
meddela, vardén bolags-ordningen och Konungens beslut företedde hos Rådstuvurätt
eller Häradsrätt i den ort, der bolagets styrelse enligt bolagsordningen
har sitt säte. Rätten intage innehållet deraf fullständigt i sitt protokoll,
och låte underrättelse om bolaget, på detsammas bekostnad, i allmänna tidningarna
införas, derest ej, efter Konungens förordnande, allmän kungörelse
i ämnet blifvit utfärdad. Förändring af bolags-ordning ege ej giltighet med
mindre den varder af Konungen stadfästad; och vare, om anmälan hos rätten
af den förändring, lag som nyss sagd är.
. § 2-
Uti bolagsordningen skall uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget sin
rörelse drifver; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.
att, uti § 5, orden ”afgifva sin skriftliga förbindelse” uppflyttas och intagas
näst efter ordet ”oguldet.”
Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition, N.o 56.
3#
att den i § 7 förekommande perioden, ”huruvida delegares genom öfverlåtelse,
arf eller på annat sätt blifne rättsinnehafvare egde, efter” = =:
må ändras till följande lydelse: huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf
eller på annat sätt blifvit delegares rättsinnehafvare, må, efter = =.
att innehållet af § 8 måtte sålunda ändras:
Bolaget välje syssloman, en eller flere, att utgöra bolagets styrelse för
de företag, hvarom bolaget sig förenat, samt att, å bolagets vägnar, tala oeh
svara. Alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen för bolaget ingår,
skola undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna be
nämning,
vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva,
skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara
såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.
att uti § 11 orden: ”ege bolagsmännen rätt att årsstämning å bolagets
borgenärer söka” utbytas emot orden: ”ege bolaget rätt att årsstämning å
borgenärerne söka.”
att. då stadgandet i lagförslagets 12 § blifvit till § 1 öfverflyttadt, nästföljande
§ blefve § 12.
att under § 13 måtte meddelas följande stadgande:
Träder aktiebolag i verksamhet, utan att hafva erhållit sådan stadfästelse,
som i § 1 sägs, stånde hvar, som emellertid å det bolags vägnar förbindelse
ingår, derföre i personlig ansvarighet till fordringsegaren såsom för
annan sin förbindelse efter allmän lag.
att utur § 14 de tvänne första punkterna finge utgå.
samt att under § 15 måtte stadgas:
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den 1 Ja
nuarii
1849. Den afser icke rättsförhållanden, som derförinnan uppkommit.
Af de närvarande Justitie-råden åberopade Justitie-rådet af Rolén
hvad Högsta domstolens fleste ledamöter yttrat, hvaremot Justitie-rådet Altleanderson
instämde uti Hans Excellens Herr Justitie-statsministerns ofvanberörde
underdåniga hemställan.
Ofvauberörde förslag med de förändringar och tillägg deri,
om hvilka Hans Excellens Herr Justilie-statsminislern nu i underdånighet
gjört hemställan, täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådels öfrige
ledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla; och skulle, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts nu fattade beslut, nådig proposition
till Rikets Ständer aflåUs, sådan den finnes detta protokoll bilagd.
Ex prolocollo,
E. Helling.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848.
Kongl. Maj:U Nåd. Skrifvelse, N:o 57,
1
M 5T.
Ankom till Exp, Ulsk. den 3 Jan,, kl. 5 e. m.
Kongl- Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående Inqvarterings-sly Idig heten i Stockholm; gifven
Stockholms Slott den 20 December 1847.
Med anledning af Rikets Ständers, vid Riksdagen år 1810 och påföljde
Riksdagar, gjorda underdåniga framställningar om ordnande af slä
dernes
inqvarterings-besvär, enligt den allmänna grundsats, att kostnaden
för garnisonerade truppers inqvartering borde drabba statsverket, och endast
förbindelsen alt förse befäl och manskap med så kallad servis, eller
sängar, sängkläder, ved och ljus, tillsvidare städerne fortfarande åligga, dervid
Rikets Ständer tillika erkänt behofvet al en särskild inqvarterings-författning
för Stockholm, hvarest högre hyror och öfrige lokala förhållanden
gjorde förändrade föreskrifter nödiga, öfverlemnade Kongl. Maj:t, vid början
af 184-0 och 1841 årens Riksdag, i nåder till Rikets Ständers pröfning särskildt
utarbetade förslag till inqvarferings ordningar, ej mindre för Stock
holms
stad, än för städerna utom densamma, åtföljda af vedel hörandes
deröfver afgifna underdåniga yttranden; äfvensom och enär, hvad Stockholm
angick, fråga blifvit väckt derom, dels att stadens inqvarteririgs-skyl
dighet
blefve inskränkt till den egentliga garnisonen, af hvilken vakt och
vård inom staden besörjes, dels ock alt, till ytterligare lindring för inqvarterings-gifvärne,
åt Svea arlilleri-regimente mätte beredas förmånen alt, lika
med öfriga härvarande garnisons-regimenlen, komma i åtnjutande af kaserner
på statens bekostnad, Kongl. Majit härpå fästade Rikets Ständers uppmärksamhet
med hänseende till de nya utgifter, som derigenom för statsverket
föranleddes. Sistomförmälda förfaItniugs-förslag blef derefter af Rikets
Ständer hufvudsakligen gilladt, och har, på grund deraf, inqvarteringsorduing
för städerna, utom Stockholm, under den 22 Februari 1841, blifvit
i nåder utfärdad och jemväl sedermera uti dessa städer vunnit tillämpning;
hvaremot Rikets Ständer, i afseende på inqvarterings-skyldigheten i
Stockholm, väl uti underdånig skrifvelse af den 20 Januari nyssnämnda år,
Bilt. till R. St. Prot. 184 7 # 1848, 1 Sami. 1 A/d. 16 Ildft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd, Skrifvelse, N:o 57.
förklarade, det staten borde, emot det servisen ensamt af staden bekostades,
anskaffa och underhålla kaserner, ej allenast för Svea arlilleri-regimente,
utan ock för öfrige i hufvudstaden förlagde trupper och eorpser, stadens
egen militär-corps undantagen, äfvensom alt, jemnlikt ofvanuppgifna grund
för rättighet till inqvartering i Slockholm, staden borde befrias från utgörande
af inqvarterings-ersältning till lifbevärings-regimenlet, landtförsvarsdepartementets
kommando-expedition , topografiska corpsen , ingenieurcorpsen
och artilleri-staben, för hvilket sednare ändamål alltså å riks-statens
fjerde hufvud-lilel blifvit, såsom förslags-anslag, uppförd en summa
af 12,000 r:dr årligen, ungefär motsvarande hvad, som erfordrades till bestridande
af den inqvarterings-ersätlning, som nämnde regimente och corpser
dittills af Stockholms stad åtnjutit, men för öfrigt i underdånighet anhöllo,
att, då Rikets Ständer, i saknad af nödiga uppgifter för bedömande
af behofvet i afseende på anskaffandet af kasern för Svea arlilleri-regimente,
samt underhållet såväl deraf som af gardes-regemenlenas kaserner, funnit
sig förhindrade alt ingå i närmare pröfning om anvisande af medel
dertill, samt icke heller trott sig böra utsträcka granskningen af förslaget
till ny inqvarteriugs-ordning för Stockholms stad utöfver hvad derom blifvit
anfördt och tillstyrkt, åt Rikets Ständer måtte meddelas, ej mindre underrättelse,
huruvida någon staten tillhörig och, lill kasern för Svea artilleriregemente
användbar, egendom funnes odisponerad, samt, i sådan händelse,
till hvad belopp kostnaden för dess ändamålsenliga inredande komme
att uppgå, men i fall sådan egendom ej förefunnes, förslag till inköp eller
nybyggnad af tjenlig lokal för ifrågavarande kasern, tillika med behöriga
värderings-instrument, och andra för kostnadens bedömande erforderliga
handlingar, än ock vederbörligen upprättade förslag öfver årliga kostnaden
för underhållet, såväl af gardes-regementenas kaserner och lifgardets till
häst stall, som af merberörda kasern för Svea artilleri-regemente, på det
frågan härom malte framdeles kunna behandlas i sammanhang med den
allmännare frågan om utgörandet af inqvartering i Stockholm. De sålunda
begärda uppgifterne blefvo derefter, enligt hvad Kongl. Majrt, uti nådig
skrifvelse den 11 Mars 1841, bland annat gaf Rikets Ständer tillkänna,
från vederbörande embetsmyndigheter infordrade, men hunno likväl ej före
Riksdagens slut afgifvas och Rikets Ständer meddelas, hvadan detta inqvarterings-ärende
förblef hvilande till sistforflulne Riksmöte, då Kongl
Maj:t, sedan berörde uppgifter, åtföljda af koslnacls-förslag och ritningar,
emedlertid inkommit, uti nådig skrifvelse af den 16 September 1844 ånyo
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 57.
3
lill Rikets Ständer öfverleinnade frågan om den föreslagna inqvarteringsordningen
för Stockholms stad, jemte alla ärendet rörande handlingar. I
anledning häraf och då de Rikets Ständer meddelade kostnads-förslag upptogo
för uppförande af kasern med öfriga byggnader för Svea artilleri-regimente,
hvartill någon tjenlig, slaten tillhörig, odisponerad byggnad eller tomt
ej kunnat uppgifvas, en utgift al 315,000 rd:r, utom köpeskillingen 30,000
rd:r, för åtskilliga å den föreslagna byggnadsplatsen belägna, till enskildte
personer upplåtna, tomter, eller tillsammans 345,000 rd:r, samt till erforderliga
byggnads- och reparations-arbelen vid gardes-regementenas kaserner
och stall, ett kostnadsbelopp för en gång af 82,724 rd:r 40 sk. och derjemte
för årliga underhållet af berörda byggnader 5,860 rd:r allt banko,
oberäknadt det bidrag härtill, som å den från staden utgående inqvarterings-ersättning
för nämnda regementens gemenskap innehålles, men Rikets
Ständer funnit, att medel till bekostande af omförmälda nya kasernbyggnad,
och de ifrågaställa reparationerna å redan befintliga kaserner, icke
kunde af för handen varande tillgångar beredas, samt alt frågan om kasernernas
årliga underhåll af statsmedlen stöde i ett så oskiljaktigt sammanhang
med den om byggnaden och iordningställandet af desamma, att dessa
begge frågor icke kunde lämpligen åtskiljas, anmälte Rikets Ständer, under
den 5 April 1845, i underdånighet hos Kongl. Maj;t, det några medel för
ifrågavarande ändamål då ej funnos att anvisa.
Vid den 12 påföljde Juli skedd föredragning af denna Rikets Ständers
underdåniga anmälan, i följd hvaraf frågan om anskaffande af kasern
för Svea Artilleri-regimente tills vidare förfallit, förordnade Kongl. Maj:t i
nåder, huru, sedan Rikets Ständer förmält sig icke kunna bevilja de för iståndsältande
och underhållet af gardes-regementenas kasern- och stallbyggnader
nödiga anslag, dessa dyrbara byggnader borde med de tillgångar,
sorn kunde beredas, så vidt möjligt vore, vidmakthållas; hvarjemte och
då Kongl. Maj:t fann billigheten fordra, att den af Rikets Ständer vid flera
Riksdagar uttalade och jemväl på städerne utom Stockholm redan tillämpade
grundsatis, att statsverket borde vidkännas kostnaden för i ständig
garnison förlagda truppers inqvartering och endast den så kallade servisen
tills vidare utgöras af städerna, framdeles i tillämpningen utsträcktes äfven
till hufvudstaden, Krigs-kollegium och Stats-kontoret, i nåder anbefallt att,
på det frågan om inqvarteringens reglerande härstädes måtte vid en blifvande
Riksdag, då densamma kunde åter varda till Rikets Ständers pröfning
öfverlemnad, finnas uti ett så mycket som möjligt beredt skick, sig
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 57.
öfver det uppgjorda förslaget till ny inqvarterings-ordning för Stockholms
Stad i underdånighet utlåta samt dervid tillika utreda och uppgifva, hvad
uti de förslaget bifogade tariffer må anses utgöra egentlig inqvarlerings-ersättning.
Detta nådiga uppdrag hafva bemälda embetsverk numera fullgjort,
och då ärendet derigenom vunnit all den ytterligare utredning, som deråt
möjligen kunnat gifvas, och således nu bör anses vara fullständigt beredt,
bar Kongl. Maj:t velat detsamma härmed till Rikets Ständer å nyo öfverlemna,
på det aLt Rikets Ständer må vara i tillfälle att, i fall omständigheterne
sådant medgifva, bereda äfven Stockholms Stad en behöflig lindring
i dess inqvarteringshesvär, för hvilket ändamål Kongl. Maj:t låter till
vederbörligt Utskott aflemna merberörde förslag till ny inqvailerings-ordning
för staden, jemte de i anledning deraf infordrade yttranden och öfriga
handlingar; och vill Kongl. Maj-t särskildt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att den af Krigs-kollegium och Stats-kontoret under
Lil. B. insända uppgift eller tarif å inqvarterings- och servismedel närmast
öfverensslämmer med redan varande och af hufvudstadens inqvarteringsgifvare
godkända förhållanden, äfvensom att, för den händelse hufvudstaden
skulle i större eller mindre nion från den egentliga inqvarteringen
befrias, angeläget är, att af det anslag, som i sådant afseende kan varda
beviljadt, får tills vidare till årliga underhållet af gardes-regementenes
kasern- och stallbyggnader utgå ett belopp, motsvarande hvad derför nu
af den manskapet vid dessa regementen af staden bestådda inqvarteringsersättning
med i allmänhet 2 r:dr h:ko för hvarje man årligen afsättes, så
framt icke för detta behof nödiga medel tillika varda auvisade.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N o 57.
5
Ut dräs; af Protokollet ofver Landt för svar s-ä venden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-rädet ä Stockholms Slolt
den 20 December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein ,
Munthe ,
Friherre Pejron ,
Silfverstolpe ,
IViern ,
F r i herre Gyllen granat
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Landtförsvars-departementet Statsrådet Friherre Pejron
föredrog i underdånighet handlingarne, rörande inqvarterings-skyldighelen
i Stockholm, hvaraf inhemtades: — — — — — —
Enligt Statsrådets öfrige ledamöLers underdåniga tillstyrkan,
läcktes Kongl. Maj:t till hvad Departementschefen sålunda
härvid i underdånighet föreslagit och hemställt, i nåder lemna
bifall.
Härefter uppläste Departementschefen lill justering ett, i öfverensstämmelse
med nu fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga skrifvelse till Rikets Ständer i förevarande ämne, hvilket förslag,
sådant det finnes detta protokoll bifogadt,
Kongl. Maj:t jemväl behagade, uppå Statsrådets underdåniga
hemställan, i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed,
nådig skrifvelse skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex prolocollo
F. L. Tillander.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 58.
58.
Ank. till Exp. Utsk, den 3 Jan., kl. 5 e, ra.
Kongl. Muj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
Rusthullarnes inom det sä kallade Kungsörs län bejrielse
från erläggande af nu utgående lösen för de räntedagsver
ken,
hvilka af deras egande, s'atiihemman skola utgöras;
gif ven Stockholms Slott den ao December iS4J.
Uli underdånig skrifvelse den 15 Maj 1845 hafva Rikets sednast församlade
Siänder anfört, hurusom hos Rikets Ständer anmälan blifvit gjord,
att ehuru lindring uti den, åtskillige rusthåll inom det fordna Ulfsunds
eller numera såkallade Kungsörs län åliggande skyldighet alt utgöra dagsverken
lill Kungsörs gård skall blifvit i nåder ullofvad genom Kongl, resolutionen
af den 16 December 1680, della nådiga löfte likväl icke gått i
fullbordan, hvadan ock desse rusthålls-innehafvaie icke allenast varit nödsakade
att årligen efter markegångspris lösa omförmälda dagsverken, utgörande
ett antal af 30 på hvarje rusthåll, utan äfven varit i mistning af
lösen för de dagsverken, som de till rusthållet! anslagna augmentshemman
måst utgöra och hvilka förbehållits kronan; i anledning hvaraf blifvit föreslaget,
det bemälde rusthållare måtte ej mindre hädanefter frikallas från
den dem hittills ålagda dagsverksskyldighet, än ock berättigas att, oafkortadt
och utan afdrag för dagsverks-skyldighelen, uppbära den för rustningen
anslagda augmentsränla[; och ehuru förevarande ämne då ännu icke
vunnit den fullständiga utredning, att Rikets Sländer derpå kunde grunda
ett tillförlitligt omdöme, huruvida den sålunda gjorda framställningen försenade
afseende, ansågo sig Rikets Ständer likväl, när ofvan uppgifna förhållanden
syntes antyda, att rusthållarne i Kungsörs län äro, i hänseende
till rättigheter och skyldigheter, försatte i annan och sämre belägenhet, än
rusthållarne i öfriga delar af riket, böra hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, efter det vederbörande blifvit hörde och så framt omförmälda.
, till rusthållarnes förmon väckta, förslag funnes rättvist och billigt,
Kongl. Maj:t täcktes vid en kommande riksdag till Rikets Ständer aflåta
nådig proposition i ämnet.
Kongl, Maj:li Nåd. Proposition, N:o 58,
7
I anledning af Rikets Ständers sålunda gjorda underdåniga framställning
liar Kongl. Maj:t i nåder anbefallt Dess och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier
att, efter det vederbörande hörde blifvit, med gemensamt
underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma; och hafva bemälde Kollegier
derefter under den 16 sistlidne Oktober sig i ämnet utlåtit och tillika
öfverlemnat, ej mindre de från Kongl. Majus befallningshafvande i Westmanlands
Jan och så väl rusthålls- som augmenls-innehafvarne i Kungsörs
fögderi infordrade serskilla yttranden, än ock det underdåniga yttrande,
stuteri öfver-styrelsen, sora för Strömsholms stuteri uppbär lösen för
de från berörde rusthåll och augmentshemman utgående dagsverken, lemnats
tillfälle afgifva.
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande innehåller specifika
uppgifter på antalet och dispositionen af de inom Kungsörs fögderi af skatte-
och kronohem ma nen utgående judeboks- och hemmantals-dagsverken
samt huru stor del deraf utgöres frän hemrrian, anslagne till rusthållsstammar
och augmenter vid lif-regements-grenadier- och hussar-corpser, och
tillstyrker Kongl. Maj:ts befallningshafvande på anförda skäl, att rusthållarne
inom Kungsörs fögderi måtte befrias från dagsverks-skyldigheten och
oafkorladt få uppbära de dem anslagna augments-räntor.
Innehafvarne af rusthålls- och augmeuts-hemmanen hafva, de förre
instämt i hvad Kongl. Majlis befallningshafvande andragit, och de sednare
gjort anspråk uppå att sjellve få åtnjuta de i deras hemmans-räntor ingående
dagsverken.
Stuteri-öfver-styrelsen har i underdånighet yttrat, att enär de från
ruslliållen inom Kungsörs län utgående dagsverken, numera förvandlade i
penningar efter markegångspris, äro anslagna lill inkomst för Strömsholms
stuteri samt utgöra en hufvudsaklig del af de tillgångar, som vid dess organisation
blifvit påräknade, desamma äro oundgängligen nödiga för detta
stuteris bibehållande i dess nuvarande skick, och komme följaktligen, i händelse
de rustande skulle befrias från berörda åliggande, ett dagsverks-ersättningens
värde motsvarande statsanslag att erfordras.
För egen del hafva Krigs- och Kammar-kollegierne hufvudsakligen
anfört: att rusthållare i allmänhet, enligt författningarna, äro berättigade
att åtnjuta hela räntan så af rusthålls- som augments-hemmanet, utom boskaps-
och skjutsfärds-penningarne; att undantag från denna ruslhållarnes
rätt till räntedagsverkena endast egde rum i det fordna Ulfsunds eller
Kungsörs län, hvilket förhållande tillkommit, ej emedan dessa rusthåll an
-
8
Kongl. }Iaj:ts Nåd. Proposition, N:o 58,
sågos mera än andra tunna umbära berörda dagsverken, utan emedan samma
dagsverken voro vid Kungsörs gård behöfliga; alt den i 1680 års Kongl,
resolution lofvade ersättning tilldelats 13 mantal i Kungsbarkarö socken
med En tunna kronotionde-spanmål per mantal; ali ruslhållen vid Kungsörs
kompagni af lif-regementet, i jemförelse med andra rusthåll, öfverhufvud
lida af en indelningsbrist, som i det närmaste motsvaras af ifrågavarande
dagsverkens värde; samt att då anledningen, hvarföre rusthållarne
vid indelnings-verkets upprättande icke erhöllo dessa dagsverken, längesedan
förlorat sin giltighet, enär dagsverkena numera icke vid Kungsör erfordras,
rättvisa och billighet tala derför, att rusthållarne i Kungsörs län
komma i åtnjutande af denna räntepersedel; vid hvilket förhållande Kollegierne
anse sig böra tillstyrka bifall tili rusthållarnes befrielse från erläggande
af den utaf deras egande stamhemman utgående lösen för räntedagsverkena.
Beträffande åter frågan om rätt för rusthållarne alt af sina augmentshemman
uppbära lösen för de i dessa hemmans räntor ingående dagsverken,
så enär af ofvanberörda nådiga resolution, den 16 December 1680,
hvari ersättning för dagsverkena åt rusthållarne utlofvades, vill synas, det
fråga då endast varit om rusihålls-hemmanens befrielse från räntedagsverkens
utgörande, utan att augmentshemmanen omförmälas, afstyrka Kollegierne
all förändring i nuvarande dispositionen af augmenlshemmanens
räntedags verken, och hemställa, att lösen för dem må allt framgent lill afsedt
ändamål utgå.
Hvad sålunda i ena och andra afseendet förekommit har Kongl.
Maj:t i nådigt öfvervägande tagit och vill, med stöd af den utredning rörande
ifrågavarande dagsverks-skyldighet, som af Krigs- och Kammar-kollegierne
blifvit lemnad, samt på de af bemälde Kollegier anförda skäl, nu i
nåder föreslå Rikets Ständer: att rusthållarne i det så kallade Kungsörs
län må varda befriade från erläggande af hittills utgående lösen för de
O O O
räntedagsverken, hvilka af deras egande stamhemman skola utgöras, under
förbehåll likväl, att Rikets Ständer, i händelse den sålunda föreslagna befrielsen
från omförmäida dagsverks-skyldighet af Rikets Ständer medgifves,
i vederlag derför åt sluteri-öfver-styrelsen, som, efter hvad upplyst blifvit,
för Strömsholms stuteris räkning uppbär lösen efter markegång af rusthållshemmanen
för 4,390?|:dels dagsverken, bevilja ett årligt stats-anslag af 2,012
rd:r 25 sk. 1 rst. banko, motsvarande det belopp, hvartill värdet af nyssnämnde
-
Kongl. Muj.ts Nåd. Proposition, N:o 58.
9
nämnde dagsverken, enligt medelberäkning af de 10 sisla årens markegångspris
för året uppgått, hvaremot i sådant fall, af den hemmanen i Kungsbarkarö
socken närmast Kungsör i ersättning för räntedagsverkena förunnade
kronotionde-spanmål, 13 tunnor, så stor del, som af ruslhållsslammarne
nu uppbäres, i stället bör lill statsverket åter indragas.
Hvad åter angår det af rusthållarne jemväl väckta anspråk att af
sina augmentshemman uppbära lösen efter markegång för de i dessa hemmans
räntor ingående dagsverken, finnér Kongl. Maj:t, i betragtande af hvad.
Kollegierne härom i underdånighet andragit, icke skäl föreslå någon ändring
uti nuvarande dispositionen af berörda augmentshemmans ränledagsverken.
De Lill målet hörande handlingar skola, till närmare upplysning i
förevarande fråga, tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott, som med
samma fråga kommer att taga befattning, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut
supra.
OSCAR,
Gust. Pejron.
Utdrag af Protokollet öfver Land iför svars-äi-enden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-rådel ä Stockholms Slott
den 20 Dccemember 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Manthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
IVcern,
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhreeus.
Bia. lill R. St. Prot. 1847 # 1848. 1 Sami. 1 Åfd. 1C Haft.
2
10
Kongl. Muj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 59.
2:0
Vidare uppläste Departemenls-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl.
Majts nådiga proposition till Rikets Ständer, nemligen: a) angående rusthåliarnes
inom det s. k. Kungsörs län befrielse från erläggande af nu utgående
lösen för de räntedagsverken, hvilka af deras stamhemman skola
utgöras ;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga hemställan,
samma förslag, sådana de linnas detta protokoll vidfogade,
i nåder gilla samt förordna, alt, i enlighet dermed,
nådiga propositionen skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
F. L. Tillander.
M 59
Ank, till Exp. Utsk. den 3 Jan., kl. 5 e. ro.
Kongl Majts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fr äga om
restitution af hvad utaf hemmans-innehaj värne å Öland blifvit
i ränta för den ä hemmanen på Ön fördelade utmark,
från och med år 1841, till Kronan erlagdt utöfver det nedsatta
belopp, hvarmed berörde ränta, eller sä kallade ut marksskatt
numera utgöres; gifven Stockholms Slolt den 20 December
1847•
Med anledning ej mindre af en utaf hemmansinnehafvarne å Öland
den 5 Oktober 1838 till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven och af
Kongl. Maj:t under den 15 Februari 1840 till Rikets då församlade Ständers
Stats-Utskott öfverlemnad skrift, innefattande förnyad framställning
om upphäfvande af den årliga spanmålsränta till sam man lagdt belopp
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 59.
11
af 864 tunnor 24j’:dels kappar, hvilken blifvit bestämd att utgöras för
den mellan hemmanen på Oland fördelade utmark eller den så kallade
aifvaren, än äfven af en utaf riksdagsfullmäktige!! från nämnde ö i enahanda
syftning väckt motion, anhöllo Rikets Ständer, uti skrifvelse den 5
December sislherörde år, att omförmälda å de olika hemmanen på Öland,
fördelade utmark mätte, på statens bekostnad, underkastas ny besigtning
och skattläggning, hvarvid borde iagttagas att för sådan mark som vore af
beskaffenhet att endast lill bete kunna användas, hemmanen, hvilka förut
å utmarken egt betesrättighet, och således icke genom en dylik marks tillskiftande
vunnit större fördel, än de tillförene åtnjutit, blefve från all skatt
befriade, hvaremot för odlad eller odlingsbar jord rubbning uti räntan icke
borde ega rum, så framt ej densamma funnes åsatt till högre belopp,
än som kunde anses motsvara den fördel utöfver betesrätten, som genom
egande- och fri disposilions-rätts förvärfvande vunnits, samt alt utbetalningen
af utmarkskatten måtte, intill dess nya skattläggningen försiggått, fortfara,
men för den nedsättning, som vid nya skattläggningen åsattes; återbäring,
beräknad från och med år 1841, af statsverket utgå: förmälande
Rikets Ständer härvid i undeidånighet, att ehuru genom den, efter Kongl.
Majt:s nådiga förordnande, år 1835 i orten verkställda undersökning syntes
utred t, att eganderällen till ifrågavarande utmark icke varit vid de äldre
skatllägguingarne tagen i beräkning, hvadan ock den, i följd af utmarksfördelningen,
hemmanen åsätta särkilda spanmålsränta icke kunde såsom
en olagligen tillkommen eller dubbel beskattning anses, det likväl numera
vore tillförlitligen upplysL, att den del af utmarken, som blifvit å hemmanen
fördelad och särkildt skattlagd, vore af svag beskaffenhet, så ait odling
derå icke kunde med fördel verkställas, utan marken ännu, likasom tillförene,
till största delen lage öppen, emedan kostnaden för hägnad och stängsel
ansåges öfverstiga fördelen af markens infredande, i följd hvaraf någon
synnerlig förmån icke tillskyndats hemmanen genom fördelningen af denna
utmark, hvarå betesrättighet af ålder varit hemmanen medgifven.
Sedan Kongl. Maj:ls och Rikets Kammar-kollegium samt läns-slyrelsen
med underdåniga yttranden i ämnet inkommit, biföll Kongl. Maj:t
under den 4 Juni 1842 att hemmansegarne pu Öland fingo, i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer föreslagna grunder, tillgodonjuta befrielse
ifrån eller lindring uti ifrågavarande, för hemmanen tillskiftad utmark bestämda,
spanuemålsränta, i hvilket afseende Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet anbefalldes att låta genom landtmätare och vederbörande skatt
-
12
Kongl. Maj:t$ Nåd. Skrifvelse, N:o 59.
lägffLiingsmän nosa undersöka markens beskaffenhet och dervid föreslå den
ö J O O
eftergift af eller nedsättning uti utmarksskatten, särskildt för hvarje hemman,
5om, med tillämpning af omförmälde grunder, kunde pröfvas böra
ega rum, hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde alt, för slutligt
bestämmande af berörde eftergift eller skattelindring, med undersökningsoch
skattläggnins-handlingarne, jemte eget underdånigt utlåtande i ämnet,
till Kongl, Maj:t inkomma.
Till föld af denna nådiga befallning blefvo, sedan den förordnade
skattläggnings-undersökningen hunnit fulländas, skattläggnings-handlingarne,
åtföljde af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga utlåtande i ämnet,
under den 25 Juni 1844 till Kongl. Maj:t insände; utvisande berörde
handlingar, att eftergift af och lindring uti utmarksskatten föreslagits för
Ölands Norra mot med 341 tunnor 3®?:dels kappar, och för Södra mötet
med 433 tunnor 22j||:dels kappar, hvadan berörde ränta skulle nedgå från
372 tunnor 11^ kappar till 31 tunnor 7||:dels kappar i Norra, och från
492 tunnor 1 Saniels kappar till 58 tunnor 22^|ö;clels kappar i Södra mötet,
å hvilken räntenedsättning, utgörande tillsammans 774 lunjior 26j7ä:dels
kappar, hälften råg och hälften korn, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
underdånighet tillstyrkt nådigt bifall.
Sedan ej mindre öfver förenämnde förslag, än i ^anledning af gjord
underdånig framställning af förre riksdagsfullmäktige!! för Bonde-Ståndet i
Ölands Södra Mot, Nämndemannen Pehr Jonsson, alt vid återbäringen af
det redan utgifna skattebeloppet måtte fästas det vilkor, att efter det å
samma belopp afräknats hvad sorn kunde åtgå till koslnaderne för detta
skaltereglerings-ärendes behandling, återstoden borde användas till sådane
behof, som för Ön kunde vara af gemensam nytta, Kongl. Majlis och Rikets
Kammar-kollegium med anbefaldt underdånigt utlåtande inkommit, samt
Kongl. Majlis förrbemälde befallningshafvande derefter serskildt öfverlemnat
en utaf hemmans-innehafvarne på Öland, genom utsedde ombud, i underdånighet
gjord ansökning om återbekommande af erlagd utmarksskalt för
åren J841—-1846, utgörande, enligt ansökningen bilagde uträkningar, för
Norra mötet 16,046 r:dr 44 sk. 6 rst. och för Södra mötet 19,490 lidr 23
sk. If. rst., eller tillhopa 35,537 r:dr 20 sk. 5 rst. banko, har Kongl. Majit,
efter öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, samt enär den vid
ofvanomförmälde förnyade skattläggning å utmarkerne på Öland föreslagna
räntenedsättning icke fanns vara utsträckt utöfver hvad Kongl. Majit och
Rikets
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N;o 69.
13
Rikets Ständer, såsom allmän grund för en sådan nedsättning, stadgat och
medgifvit, i nåder pröfvat skäligt att samma skattläggning til), efterrättelse
gilla och fastställa.
Vidkommande den af hemmans-inneliafvarne på Öland sökte och af
Rikets Ständer för deras del medgifne återbäring utaf statsverket af hvad
från och med år 1841 blifvit af bemälde hemmans-innehafvare i ränta för
den, å hemmanen på Ön fördelade, ifrågavarande utmark utöfver det belopp,
hvartill samma ränta eller utmarksskalt genom Kongl, brefvet den
23 Juli innevarande år är vorden för framtiden bestämd, erlagdt, så har
Kongl. Maj;t. jemväl funnit godt i nåder bifalla, att så beskaffad återbäring
må ega rum, dock under vilkor, att de medel, hvilka sålunda komma att
restitueras, varda använda för sådane ändamål, som för Ön äro af gemensam
nytta, i hvilket afseende Kongl. Maj:t låter anbefalla Dess befallningshafvande
att sedan Ölands innevånare, genom lagligen valde sockne-ombud,
blifvit vid sammanträde inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ämnet
hörde, med underdånigt förslag rörande medlens disposition på ofvannämnde
sätt till Kongl. Maj:t inkomma; Och vill Kongl. Majit härmed till Rikets
Ständer öfverlemna, att det för den beviljade restitutionen erforderliga
belopp anvisa, alt i behörig ordning utgå efter den i orten gällande
markegång under de år, för hvilka skatten debiterats och återbäring nu
kommer alt ske.
De förenämnde fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det
Utskott, till hvars handläggning densamma varder öfverlemnad; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR
5. J. Munthe.
Uih. till Ff. St. Prat. 1S4 7 $ IS48. 1 Sami. i Åfd. 16 Haft.
3
14
Kungl, Majlis Nåd, Skrifvelse, N:o 59.
Utdrag■ af Protokollet öfver Finansä-renden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Statsrådet ä Stockholms Slott den 20 December
1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre:
u ’
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe ,
IVceni,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste lill
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer,
i fråga om restitution af hvad utaf hemmans-innehafvarne på Öland
blifvit i ränta för den å hemmanen på Ön fördelade utmark, från och med
år 1841, till kronan erlagdt utöfver det nedsatta belopp, hvarmed berörde
ränta eller så kallade utmarksskatt numera utgöres.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla detta förslag, sådant det finnes della protokoll
bilagdi, och belallte, att, i enlighet dermed, nådig skrifvelse
skulle under denna dag till Rikets Ständer aflätas.
Ex protocollo
L. L Fries.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1848.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
1
N:o 66.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Januari kl. 11 f. m.
Kongl. Mcij:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer , angående beskatt
n ing sväsen det samt wppbörds- och redogörelse-verkets förenkling;
gifven Stockholms Slott den 20 December 1847-
En lill sin beskaffenhet lika grannlaga sorn för samhället vigtig fråga
är onekligen elen ofta, ehuru hittills utan väsendtlig påföljd, behandlade,
om nödiga förändringar i Rikets kamerala lagstiftning.
I samma mån fordringarna på reda och ordning i statsförvaltningens
serskilda grenar gjort sig gällande, har det äfven blifvit insedt, att det sedan
fordna tider bibehållna, på natura-prestalioner grundade, systemet för
jordbeskattningen är behäftadt med flera brister och olägenheter, hvilka
hufvudsakligen uppenbara sig uti ett inveckladt, för kontrollen å så väl
den skattskyldiges som statens sida hinderligt, debiterings och redovisningssätt,
skatternas ökade tyngd genom sättet att dem utgöra, i det att värdet
eller beloppet deraf förhöjes i samma mån som missväxt eller knapp skörd
minskar tillgången för deras afbördande, i svårighet att bestämma räntepersedlarnes
lösningspris efter de prisförhållanden, sorn allmännast för året äro
gällande m. m., hvartill kommer, såsom en serskild följd af en del räntors
och tiondes anvisande till embets- och tjenstemäns aflönande samt vissa inrättningars
underhåll m. m., med bibehållen rättighet för dessa räntetagare
att persedlarna in natura utfordra, — att grundskatterna blifva för en
del skattdragande mera tryckande än för de öfriga, enär det beror af indelningshafvaren
att, med begagnande af den uppsägnings-rätt, staten numera
för sin del frånträdt, tvinga räntegifvaren att antingen forsla persedlarna
flera mil, eller ock, för undgående af alla de olägenheter, som dels
äro förenade rtted en sådan forselskyldighet, dels kunna uppkomma genom
stränghet i fråga om persedlarnes beskaffenhet och deraf föranledda tvister,
för räntorna erlägga en i möjligaste måtto uppdrifven lösen.
Angående sättet för en ändamålsenlig, med full rättvisa både mot räntegifvare
och räntetagare förenad, reglering i berörda hänseenden hafva emellertid
meningarna varit betydligt skiljaktige.
Bill. till II. St. Prat. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Åfd. 18 Haft. 1
2
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
En naturlig förklaringsgrund härtill förefinnes visserligen uti farhågan
att ruhba förhållanden, sora en längre tid fortfarit och sannolikt från berjan
varit beräknade på gemensamma fördelar för både staten och den enskilde;
men en hufvudsaklig anledning till de skiljaktiga meningarne måste
dock tvifvelsutan sökas uti frågans invecklade och vidt omfattande beskaffenhet,
jemte saknad fullständig utredning af dit hörande ämnen. Det har
ock visat sig, att, i följd af de äldre beskattning- och uppbördsförfattningarnas
inre sammanhang, partiella förändringar deruti svårligen kunna ega
rum, utan att de fördelar, som härigenom i ett afseende skulle vinnas,
komme att medföra skadliga rubbningar i ett annat; och Kongl. Maj:t, som
uti serskilda från Rikets sednast församlade Ständer emottagna framställningar,
angående de indelta räntornas indragning till Stats-verket emot anvisande af
motsvarande stats-anslag, de in natura bestämda skatternas lösande efter medelpris,
grundadt på flera föregående års markegångs, jemte förändrad tid
och ordning för markegångssättningen, m. m., erhållit en förnyad anledning
att åt frågan om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling gifva den möjligaste noggranna utredning, för att
derefter kunna, utan fara för misstag, pröfva hvad som i detta hänseende
vore för samhället och dess medlemmar mest gagneligt och ändamålsenligt,
har, för vinnande häraf, uppdragit åt en af sakkunnige män
sammansatt kommitté' att, efter tagen kännedom af så väl Rikets Ständers
ofvanberörda framställningar, som öfriga tid efter annan i ämnet afgifna yttranden
och förslag, utarbeta en allmän plan för beskattningsväsendets samt
uppbörds- och redovisningsverkets fullständiga ordnande, med syftning att i
möjligaste måtto afhjelpa de härutinnan nu förekommande brister och olägenheter.
At det, om ospard möda och ärendets omsorgsfulla behandling vittnande,
betänkande, hvarmed förrbemälde kommitterade härefter till Kongl. Maj:t
inkommit, har Kongl. Maj:t egnat en noggrann pröfning; och Kongl. Maj:t
går nu att, i den ordning betänkandet föranleder och med detsammas öfverlemnande,
till Rikets Ständer framställa de förslag lill förändringar i nu
gällande stadganden, angående sättet och ordningen för grundskatternas
beräkning och utgörande samt dessas jemte öfriga utskylders debitering,
uppbörd och redovisning, som Kongl. Majrt för Sin del anser lämplige,
och hvilka äro af beskaffenhet att böra till Rikets Ständers pröfning hänskjutas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
3
Angående jemkning i jordegendomarnes skattebördor.
Uti det yltrade, komraitterade härom afgifvit och hvartill de hemtat serskild
anledning dels af Bonde-Ståndets vid sistförflutna riksdag gjorda underdåniga
hemställan, om åtgärder för beredande af den så kallade mantalsräntans
upphörande, dels af ett framstäldt förslag om beviljande, utan lösen,
af skattenatur åt under åborätt upplåtne kronohemman, hafva kommitterade,
jemte meddelad utredning af de olikheter i skattebördor och besvär,
som härflyta af skiljaktige hemmansnaturer m. m., till granskning upptagit
de förslag till jemkning härutinnan, som, tid efter annan, blifvit framställde
och dervid, på anförde skäl, förmält sig icke kunna tillstyrka en allmän
jemkning i grundskatterne, vare sig med afseende å olikheterna i jordnaturerne,
eller de skiljaktigheter i grundskatterna, som emellan jordegendomarna
för öfrigt förefinnas; hvaremot kommitterade, som jemväl afstyrkt bifall
lill Bonde-ståndets anhållan om mantalsräntans upphörande, dels uppgifvit
serskilda förslag, huru förstnämnda olikheter, i hvad som rörer utgörandet
af andra onera och besvär, än de egentliga grundskatterna, möjligen skulle
kunna i mer eller mindre mån undanrödjas, dels såsom i kommitterades tanke för
det allmänna gagneligt, i underdånighet föreslagit medgifvande, under vissa
iakttagelser, af afgiftsfri skatterätt till krono-rusthåll, säterier och bergsmanshemman
samt andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman och
lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts befallningshafvande antagas, och
som, enligt hittills gällande stadganden, kunnat, emot till staten ingående
afgift, till skatte köpas.
Kongl. Maj:t, som under hufvudsakligt instämmande i de åsigter kommitterade
i ämnet yttrat, anser någon allmän jemkning i grundskatterna medelst
mantalsräntans upphörande eller på annat sätt för det närvarande icke
lämpligen böra eller kunna ifrågakomma, finner för Sin del, något beslut
ej heller nu böra fattas i den af kommitterade väckta fråga om upphörande
af den för vissa hemmansnaturer hittills åtnjutna befrielse från serskilda
onera och besvär, dels emedan en slik förändring, åtminstone i de flesta
fall, icke skäligen kan ifrågasättas utan ersättning åt de hemman, som, i
följd af berörde jordprivilegiers upphörande, finge vidkännas ökade onera,
dels och emedan, äfven om nämnde förändring på delta sätt kunde åstadkommas,
de hufvudsakligaste skiljaktigheter, som i öfrigt förefinnas emellan
de serskilda jordnaturerna, med hänsigt till sjelfva beskattningen, ändock
komtne att qvarstå.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 6(1.
Hvad åter beträffar förslaget angående kronohemmanens upplåtande under
skattemannarätt utan lösen, har val såsom skäl för ett slikt medgifvande
blifvit anfördt: att staten af sin jordegande rätt till ifrågavande egendomar
icke egentligen upphemtar annan fördel, än nyssnämnda vid skatteköp
inflytande lösen, hvilken hittills vanligen icke inbringat mera än omkring
5 ä 6,ooo r:dr, hvaremot staten ginge miste om åtskilliga inkomster,
som af dylika egendomar skulle föranledas, derest de egde skattenatur, såsom
karte-sigillate-afgift för köpe-, fäste- och intecknade skuldebref samt vid
bouppteckningar, äfvensom förhöjd fastighelsbevillning i den mån egendomarnes
upplåtande under full eganderätt korame att föranleda lill deras förbättring
och i följd deraf ökade värde; att genom förändringen komme att
besparas all den kostnad för staten och enskilde, jemte det besvär för tjenstemän
och embetsmyndigheter, som härflyter af tillsynen öfver kronohemmanens
vård och handhafvandet af derom i öfrigt gifna föreskrifter; samt
att, med undvikande af nu ofta förekommande tvister om åboskap och företrädesrätt
dertill, upphäfvandet af de återstående inskränkningarna i kronoåboers
rättighet till den jord, de besitta, sannolikt skulle försätta denna
samhällsklass i en vida förmånligare belägenhet, än för det närvarande, och
i väsendtlig mån bidraga till jordens skyndsammare odling och egendomarnes
förbättrande m. m. Men å andra sidan bör äfven tillses, huruvida, för
vinnande af de med förslaget åsyftade fördelar, uppoffring af den inkomst,
staten genom skatteköpen hittills egt att påräkna, må vara af verkligt behof
påkallad.
I sådant afseende har det icke undfallit Kongl. Maj:t, hurusom den lösen,
mot hvars erläggande skatterätt till kronohemman nu kan förvärfvas,
är bestämd efter de mest billiga grunder, så att utväg för innehafvare af
dylika hemman att af egna tillgångar afbörda sig nämnde lösen eller anskaffa
dertill erforderliga medel, i allmänhet icke böra saknas. Deremot
måste medgifvas, att för skatterätts erhållande äro fördskrifna vissa iakttagelser,
hvilka, såsom föranledande till omgång och serskilda kostnader för
den skalteköpssökande, kunna verka hinderligt för skatteköpens skyndsammare
fortgång; och Kongl. Maj:t vill,, med anledning häraf och för att jemväl
i afseende på den ringa skatteskillingens erläggande bereda ytterligare
lättnad, till Rikets Ständers bifall öfverlemna:
att skattemannarätt icke allenast till krono-rusthåll, säterier och bergmanshemman,
utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman
och lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Majlis befallningshafvan
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 66,
5
de antagas, och som, enligt hittills gällande stadganden, emot till Staten
ingående afgift, kunnat lill skatte köpas, hädanefter må, utan föregången
värdering eller annan omgång, än erläggande af den efter grundräntans
kronovärde uträknade och bestämda köpeskillingen, erhållas af den person,
som derå innehar lagligen befästad besittningsrätt, eller pröfvas vara dertill
berättigad; att, i enlighet härmed, uträkningar öfver beloppet af skatteköpeskillingen
för hvarje med serskild åbo försedd så beskaffad kronolägenhet
böra i Landskontoren länsvis uppgöras och till Kammar-kollegii granskning
öfverlemnas; att, sedan dessa uträkningar, efter undergången sådan granskning,
som med all möjlig skyndsamhet bör verkställas, godkände och rättade,
blifvit till Kongl. Maj:ts befallningshafvande återsända, särskild förteckning
öfver köpeskillingsbeloppen för lägenheter inom hvarje socken inom
länet bör utskrifvas och, lika med andra kungörelser, i socknekyrkan
uppläsas samt till vidare upplysning och efterrättelse der förvaras; att, då
någon till skatteköps erhållande sig anmäler och tillika i landtränleriet nedsätter
erforderlig andel af skatteköpeskillingen, jemte den afgift till Wadstena
krigsmanshus kassa, som af icke berustade kronohemman vid skatteköp
bör utgå, Kongl. Majrts befallningshafvande skall ega att, efter behörig
utredning angående innehafvarens besittningsrätt och sedan densamma
befunnits lagligen befästad, förordna om lägenhetens omföring i jorrleboken
från krono till skatte samt derom hos Kammar-kollegium göra an
målan, hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution, som emot
den för sådana vanliga lösen bör utfärdas, men karteras såsom för skattebref
är föreskrifvet, komme att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätt
bestyrkes; att, då någon önskar anstånd med skatteköpeskillingens erläggande,
betalningen deraf må fördelas på det sätt, att hvad som motsvarar
ett års grundränta efter kronovärdi genast erlägges och sedermera
ett lika belopp årligen, intilldess hela köpeskillingen blifver godtgjordt; börande
hvad sålunda årligen lill betalning förfaller i sammanhang med lägenhetens
grundskatter i behörig ordning debiteras, uppbäras och redovisas;
samt slutligen att, på lika sätt, som nu blifvit uppgifvet, skall förfaras,
om någon anmäler sig till skatteköps erhållande innan ofvanberörda
uträkningar öfver skatteköpskillingsbeloppen blifvit fastställde; dock att i
sådant fall särskild uträkning öfver skatteköpeskillingen för den lägenhet,
hvarom fråga väckes, bör uppgöras och i ofvan omförmälda ordning pröfvas;
Och vill Kongl. Majit vara betänkt på vidtagande af lämplig åtgärd
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JS:o 66.
för att befordra de ifrågavarande utråkningarne och granskning deraf till
skyndsam verkställighet.
Angående förenkling af Grundräntorna och Tionden.
Att grundräntornas bestämmande i en mängd olika persedlar, på sätt
nu eger rum, medför väsendtliga olägenheter dels genom deraf härflytande
vidlyftighet i räkenskaperne, dels äfven för den skattskyldige genom svårighet
att kontrollera den invecklade debiteringens riktighet, har länge varit
erkändt och vid flerfaldiga tillfällen framkallat förslag, hvilka utgjort
föremålför ömsesidiga meddelanden de begge statsmakterna emellan.
Jemte en upplysande utredning, af hithörande förhållanden, hvarigenom
ytterligare ådagalägges, huruledes berörde olägenheter icke kunna afhjelpas,
med mindre uti grunderna för denna del af beskattningen beredes
någon väsendllig förenkling, utsträckt jemväl till de räntor, som äro till
löner m. fl. behof anslagna, framställes uti det närlagda betänkandet tvänne
alternativa förslag att bringa detta vigtiga ärende till verkställighet:
det enaj att de på skattläggning grundade ordinarie räntor i alla delar af
riket bestämmas att utgå i penningar tili ett, för hvarje i Jordeboken särskildt
upptagen egendom sammanfördt belopp, hvarvid skulle iakttagas, att
den andel deraf, som af markegång beror, beräknas efter medium af det
för kronans räntor gällande markegångspris för de 20 åren 1824—1843,
likväl med jemkning tili fullt skillingtal, på sätt tillika serskildt uppgifves;
och det andra, att utbyta de nuvarande mångfaldiga ränlepersedlarne
mot ett mindre antal, hvarmed skulle sålunda tillgå, att, sedan de räntor,
som hittills varit i persedlar och tjenstbarheter utsatte, blifvit efter enahanda
grund, som i första alternativet omförmäles, eller medium af markegångsprisen
för åren 1824—1843, uträknade, — såsom ränta i penningar
upptages ej mindre sammanlagda beloppet af hvad hittills på sådant sätt,
oberoende af markegång, blifvit godtgjordt, än äfven hvad af öfriga,, efter
markegång förvandlade, andelen öfverstiger fullt riksdaler-tal; dock att vid
summans utförande mindre tal än skilling uteslutes, samt att återstoden
af den efter markegång beräknade ränteandelen förvandlas till det mindre
antalet persedlar; att, till vinnande af möjligaste enhet, lika persedlar för
hela riket bestämmas och dertill antagas spanmål och smör, den förra beräknad
uti Norrland i korn, men i öfriga delen af riket till hälften råg och
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 66.
7
hälften korn, med den propotion emellan berörde olika varupersedlar, att
spanmålen motsvarar ungefärligen två-tredjedelar af värdebeloppet; samt
att, på det allmän grund för denna förvandling måtte erhållas, för hvarje
län uträknas, huru stor qvantitet af nämnde persedlar, som efter förut omförmälda
medelpris för tjugo år belöper på En riksdaler, enligt nya rnynlsystement,
dock att den andel, som icke utan svåra bråk skulle kunna sålunda
i persedlar beräknas, upptages såsom fyllnadspenningar i kontant:
allt på sätt af kommitterade serskildt upprättade uträkningar närmare utvisa.
Lika med kommitterade anser Kongl. Maj:t en, på ett eller annat sätt
tillvägabragt, förenkling af persedelskatten utgöra ett bland de hufvudsakligaste
vilkoren för vinnandet af det åsyftade andamålet: enkelhet i räkenskaperna,
lättad kontroll å så väl debitering sorn uppbörd och redovisning
samt möjligaste inskränkning i de vid uppbördsverket anställde tjestemäns
antal. Det är äfven obestridligt att delta ändamål fullständigast skulle vinnas,
om, enligt det af kommitterade framställda första alternativ], förenkligen
utsträcktes ända derhän, att all på skattläggning grundad, i ordinarie räntan
ingående, persedelskatt blefve lill en gång för alla bestämd penningeränta
förvandlad; men häremot förekomma vigtiga betänkligheter, enär det
visar sig, att värdet af sådana hemmanräntor som hittills utgått efter markegång,
enligt förslagsberäkning, uppgår till det nog betydliga beloppet af
omkring i,5oo,ooo r:dr, hvarå, i händelse af dessa räntors förvandling till
lix penninge-skalt, kunde i en framtid, genom möjligen stigande varuvärden,
uppkomma en för staten kännbar brist, hvilken då måste genom beskattning
i annan väg fyllas. Den fördel, staten nu eger, att för en del af
sina inkomster vara oberoende af vexlande varuvärden, medför ej heller
för de skattskyldige någon egentlig tunga, enär ett förhöjdt värde å räntepersedlarne,
förutsatt att de bestå af sådana varor, som utgöra alster af
jordbruket, tillika måste hafva till påföljd jordegendomens så väl ökade afkastning
som stigande värde; Och Kongl. Majit anser af dessa förenade anledningar
hemmansräntornas förvandling till penningar, åtminstone för det
närvarande, icke böra ifrågakomma. Deremot finnér Kongl. Majit dessa skatters
förenkling, utförd med behörigt afseende å ej mindre bibehållandet af
förenämnde fördel för staten, än de skattskyldiges rätt att icke genom förenklingen
blifva åbragte större tunga, än som åtföljer förut stadgade räntebestämmelser,
vara både lämplig och af verkligt behof påkallad; Och Kongl.
Maj:t, som, vid pröfningen af de angående sättet för en slik förenklings
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 66.
utförande uppgjorde särskilda förslag, ansett det, som i skatte-reglerings-kommitteens
underdåniga betänkande blifvit, i Öfverensstämmelse med pluralitetens
åsigt, såsom andra alternativ framstäldt, och hvilket tili sitt hufvudsakliga
innehåll här ofvan finnes intaget, närmast uppfylla nyss antydda
fordringar på rättvisa och billighet, öfverlemnar alltså och under åberopande
af de i betänkandet anförde och i närlagda Stalsråds-protocoll för
den 21 nästlidne Oktober vidare utvecklade skäl, till Rikets Sanders bifall
berörde förslag, att bringas till verkställighet i sammanhang med de
förändringar i afseende på sättet för grundskatternas utgörande samt de indeldaräntornas
disponerande m. m., som Kongl. Maj:t nu jemväl föreslår,
samt under iakttagande vid räntereduktionen af de serskilda bestämmelser,
som kunna blifva en följd af möjligen skeende jemkningar i det vid sistförflutna
Riksdag antagna, men ännu icke till verkställighet befordrade, nya
myntsystem, derom en förnyad proposition nu blifvit af Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer aflålen.
För öfrigt gillar Kongl. Maj:t och öfverlemnar i följd deraf jemväl
till Rikets Ständers godkännande och bifall, hvad kommitterade i underdånighet
tillstyrkt, ej mindre i afseende på krono- och kyrko-tionden, hvilken
Kongl. Maj:t, lika med kommitterade, anser icke böra undergå annan förenkling,
än att den del deraf, som är utsatt i andra persedlar än spanmål
eller uti andra sädesslag, än sådana, hvaraf den i allmänhet inom hvarje ort
utgöres blifver till spanmål af sistnämnda slag reducerad, än ock rörande
de i öfrigt i sammanhang med ränteförenklingsförslaget förekommande serskilda
frågor, nemligen: om förenklingens utsträckning jemväl till de qvarnar,
sågar och fisken åsätta persedelräntor; om bestämmande till visst belopp i penningar
af den såkallade ost-skatten i Herjedalen; om förvandling till ständig
penningeränta al preslernes bland ordinarie räntor upptagna utlagor; om ränleförenldingens
utförande i stora Kopparbergs län, i afseende hvarå Kongl. Maj:t
åberopar Dess, angående upphörande af Fahlu bergslags dispositionsrätt öfver
kolräntorna derstädes serskildt till Rikets Ständer ailåtna nådiga proposition;
om upphörande af den inom vissa delar af nyssberörda län under
benämning af Fahlu kungsgårdshjelp utgående serskilda ränta, emot samtidigt
upphörande af derför medgifven lindring i bevillningen; om afskaflfande
af den byggnadsskyldighet till öfversle-boslället vid Dahl-regementet,
som nu åligger allmogen i Näsgårds fögderi; om förvandling m. m. af den
vissa hemman åliggande dagsverksskyldighet, så vidt den är i hemmanens
ränta inbegripen; om särskilda iakttagelser vid ränteförvandlingen i afseende
-
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition, N:o 66.
9
ende på den i Fährentuna härad af Stockholms län utgående s. k. drängespanmål,
och i allmänhet för hemman, hvilkas räntor äro till större eller mindre
del indelta; om framdeles skeende skattläggningar och om upphörande deraf
för lullmjölqvarnar, hvilka hädanefter anläggas eller icke redan blifvit
grundränta åsatte; om förvandling af de till ordinarie ränta hänförliga af~
gifter, hvilka utgå af städernas jord, samt slutligen om upphörande af den
i Skåne utgående så kallade Halmstädjeafgiften.
Hvad serskildt beträffar frågan om sättet för framtida godtgörande af
den dagsverksskyldighet, som icke är i hemmanens ränta inbegripen, anser
Kongl. Majit lämpligast, att beslut härom fattas i sammanhang med frågan
om upphörande af dylika tjenstbarheters fullgörande in natura, hvilken
sednare fråga kommer att blifva föremål för serskild nådig pröfning,
i anledning af de förslag i detta hänseende, som blifvit hos Kongl. Majit
framställda.
Angående dispositionen af Ordinarie räntor, Kronotionde och boställen
, hvartill höra frågorna:
aJ om de för ordinarie afkortningarnes upphörande ytterligare erfor
derliga
åtgärder; samt
bJ om nödiga förändringar i afseende å dispositionen af indelta räntorna
och tionden samt utarrenderade boställen.
Ilvad kommilterade i förstnämnda afseende i underdånighet föreslagit
och hemställt och hvilket är af beskaffenhet att af Kongl. Majits pröfning
allena bero, har Kongl. Majit till alla delar gillat och bifallit, samt
i anledning deraf, på sätt närlagda protokoll för den 21 sistlidne
Oktober utvisar, redan meddelat för verkställigheten erforderliga föreskrifter.
Beträffande dernäst frågan om nödiga förändringar i afseende å dispositionen
af indelta räntor och tionde samt utarrenderade boställen, har
Kongl. Majit funnit det icke kunna bestridas, hvad som äfven blifvit af
Rikets Ständer vid serskilda tillfällen och sednast vid sistförflutna Riksdag
erkändt, att det sedan äldre tider begagnade sätt att till embets- och tjen
stemäns
aflönande eller vissa inrättningars underhåll rn. m. anvisa Kronans
räntor att af vederbörande sjelfva uppbäras, icke allenast i betydligare mån
Bih. till R. St. Brot. 1847 & 1848 1 Sami. 1 Afd. 18 Baft. 2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
invecklar räkenskaperne, ulan ock, på sätt redan blifvit anmärkt, under
tillämpning af nu gällande stadganden angående sättet för grundskatternas
utgörande, är för räntegifvaren serskildt betungande, jemte det indelniugshafvaren
äfven å sin sida kan ega flera anledningar Lill missbelåtenhet,
enär dess ränte- och tionde-anslag icke utfalla förr än flera månader efter
utgången af det år, för hvilket de äro beräknade, samt i öfrigt kan, i följd
af tredska eller bristande tillgång hos den skattskyldige, inträffa, att lefvereringen
deraf än längre fördröjes eller alldeles uleblifver ra. m.; men, om
det alltså å ena sidan är ovedersägligt, att genom indelningarnes indragning
till statsverket både enkelhet i förvaltningen och lättnad för de skattskyldige
skulle uppkomma, äfvensom att det indelta löningssättet är förenadt
med olägenheter äfven för indelningshafvaren, bör dock å andra sidan tillses,
att föi ändringen, under behörigt afseende på statens tillgångar, utföres
på ett sätt, som innefattar full rättvisa både emot räntegifvaren och indelningshafvaren,
och hvarigenom icke nya olägenheter, i de förut befintliges
ställe, framkallas.
Hvad nu angår kommitterades förslag rörande indragning lill statsverket
mot bestämda ersättningsbelopp i penningar af de indelta löneanslag,
som direkte äro för vissa tjenster anvisade eller afsedde, samt de löneanslag
till indelta armeen, hvilka af lönings-direktionerna disponeras till
fördelning emellan löntagarne; så är detta förslag utan tvifvel ändamålsenligt
för beredande af en bättre ordning och större enkelhet i afseende å
så väl uppbörd, som räkenskap; men dervid förekommer emedlertid, att
lönerna, serdeles inom militias-stalen, redan nu äro för de flesta tjenstemän
otillräcklige, hvarförutan hvad som här ofvan blifvit anmärkt, i fråga om
förvandling till penningar af statens behållna räntor, äfven måste vara
gällande i afseende på einbets- och Ljenstemäns löner, hvilka, om den del
deraf, hvars belopp hittills varit beroende af varuvärdet, bestämmes till
viss penningesumma och varuvärdena sedermera stiga, skulle blifva än mera
otillräckliga för lefnadsbehofven. Kongl. Majit har ej heller kunnat förbise
den vigtiga omständighet, att statens nuvarande tillgångar svårligen
torde medgifva anvisande af den betydliga summa, som skulle erfordras för
utbetalning förskottsvis hvarje år af lösen för de tiil embets- och tjenstemanna
staterna anslagna löningsräntor och tionde, ett förskott, hvartill Rikets
Ständer, då de vid sista Riksdag beslöto indelningarnes indragning
emot ersättning efter för 5 år i sender bestämd medelmarkegång, ej heller
anvisade nödige medel; Och är Kongl. Majit fördenskull samt med jemväl
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o GG.
11
hemtadt stöd af Rikets Ständers sislberörda beslut, af den tanke, att, med
undanlag för landt- och skolstaterna, hvilkas löner nu äro föreslagna att
omregleras, annan förändring i hittills gällande stadganden i afseende å löneindelningarne
lör det närvarande icke bör komma i fråga, än att desamma
vedei hörande tiilgödokomma efter samma grund, som för Kronans behållna
räntor och tionde nu af Kongl. Majit i allmänhet föreslås med serskild
godtgörelse af staten för forsellön, samt att först i den mån omreglering
af lönerna vid sislberörda stater, likasom vid landt- och skolstaterna,
kan komma alt ske, det må ankomma på pröfning i hvarje serskildt
fall, om, vid verkställighet af sådan reglering, förändring hör ega rum, så
att löneanslagen en gång för alla bestämmas till visst belopp i penningar,
enligt de af kommitterade i detta afseende föreslagna grunder, äfvensom
Kongl. Majit anser lämpligast, att, intilldess dessa ränte- och tionde-anslag
sålunda kunna, i mån af skeende löneregle. ingar, varda mot visst belopp i
penningar utbytte, med uppbörden af samma anslag på hittills vanligt sätt
lörhålles, så att löneinnehafvarne ega att hvad dem elter stadgade grunder
tillkommer sjelfva eller genom egna vederbörande uppbördsman direkte af
de skaLLskyldige uppbära, börande hvad angår sådana utarrenderade boställen,
hvilkas arrenden äro anvisade till aflöning, frågan om indragning deraf,
likaledes, i Kongl. Majits tanke, blifva beroende på pröfning i sammanhang
med de serskilda löneregleringarne, samt, på sätt Rikets Ständer äfven
för deras del beslutat, de till regementena anslagna utarrenderade boställen
, intilldess en slik lönereglering i afseende på indelta arméen egt
rum, eller åtminstone tills vidare, förblifva under vederbörandes disposition,
och alltså regementslönings-direklionerna fortfarande ombesörja uppbörden
och fördelningen emellan vederbörande löntagare af de inflytande
ar rend eafgif terne.
För öfrigt anser Kongl. Majit, till iakttagande vid hvarje skeende förändring
med de indelte lönerna, böra stadgas och iakttagas: att för de ordinarie
embets- och tjenstemän, uti hvilkas fullmakter eller konslitutorialer
serskildt förbehåll ej blifvit gjordt, förändringen först vid deras afgång från
tjenslen träder i verkställighet, såvida de icke sjelfve, derom hörde, förklara
sig nöjde, att den dessförinnan försiggår; att uti regleringen härmed
icke inbegripas sådana tjenslebefattningar, för hvilka lönerna utgå af de lill
serskilda inrättningars disposition ställde anslag, samt att de anslag, hvilka
framdeles kunna varda anvisade i stället för indragna indelningar, erhålla
12
Kongl. Majrts Nå. Proposition, N:o 66.
lika helgd, som indelningsverket, så att de icke utan Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers sammanstämmande beslut må kunna förändras.
Vidkommande åter de indelta anslag, som äro anvisade dels till åtskilliga
allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, dels
till enskilde inrättningar och personer, äfvensom de räntor och tiondeanslag,
hvilka tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, så föreslår
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers godkännande, hvad kommitterade rörande
grunderna och vilkoren för indragningen af dessa anslag i underdånighet
hemställt, eller
att sådana inrättningar, som med statsmedel underhållas, såsom Krigsakademien,
invalidbusfonden, militiae-boställskassan, Strömsholms stuteri
ib. fl. må i allmänhet och på sätt för hvarje inrättning serskildt kan varda
bestämdt, erhålla ersättning medelst bestämda kontanta anslag, beräknade
efter medelmarkegångspris för de sista Tio åren före indragningen, med
tillägg af forsellön å spanmål:
att i afseende å de till öfriga allmänna verk och inrättningar samt
kyrkor och fromma stiftelser anvisade anslag, äfvensom augmentsräntor och
anslagen till gästgifverier, färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare,
samt de räntor och den tionde, som släder åtnjuta, förfares sålunda, att,
hvad tionden beträffar, af den del, som kunnat till leverering in natura
uppsägas, beräknas för framtiden så stor qvantitet inom hvarje markegångsdistrikt,
som uppgår till fullt tunnetal, hvarföre sedermera erhålles lösen
till det belopp, de skattskyldige årligen erlägga, hvarjemte anvisas visst
kontant anslag ej mindre för forsellön, der sådan förut kunnat ifrågakomma,
än för den del af tiondeanslagen inom hvarje distrikt, som öfverskjuter
fullt tunnetal, äfvensom för sådan tionde, som nu löses efter bestämda
priser; samt att för hemmansräntor erhålles enahanda lösen, som de skattskyldige,
enligt hvad Kongl. Maj:t nu i öfrigt föreslår, skulle komma att
för hvarje år erlägga, och dessutom nyssnämnda kontanta anslag för forsellön;
att
nödiga åtgärder må, på sätt och i den ordning kommitterade uppgifvit,
vidtagas, på det äfven de ränte- och tiondeanslag, som af enskilde
verk och inrättningar samt personer innehafvas, må, efter med vederbörande
träffad öfverenskommelse, kunna indragas; samt
alt de årliga ersättningarna uLbetalas sålunda, att godtgörelsen för
augmentsräntorna och anslagen till gästgifverier, färjor och färjkarlar samt
postbönder och brefbärare för hvarje år liqvideras vid den tid det påföl
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
13
jande, då uppbördsstämmor för hemmansräntorna hållas, men att alla öfriga
utfalla vid slutet af det år, för hvilket de beräknas; viljande, i händelse
dessa grunder varda af Rikets Ständer godkände, Kongl. Maj:t, sedan
vederbörande embetsmyndigheter blifvit hörde samt afgifvit den närmare
och fullständigare utredning af förhållandena, som, med afseende å härvid
förekommande flerfaldiga och af serskild beskaffenhet varande omständigheter,
må finnas af nöden, i nåder besluta angående de vidare åtgärder, sorn
för till vägabringande af omförmälda reglering erfordras.
Angående sättet för hemmansrcintornas och kronotiondens utgörande.
Enligt hvad redan blifvit antydt, anser Kongl. Majit en af de väsendtligaste
olägenheterne af nu gällande grunder för hemmansräntornas och tiondens
utgörande vara det missförhållande emellan skattebeloppet och de
skattskyldige egendomarnes afkastning, som uppkommer genom skyldigheten
att antingen utgöra persedel-skatterna in natura eller lösa dem efter för
året fastställda markegångspris, och hvilket har till påföljd, att skattebeloppet
ökas i samma mån, som felslagna skördar eller missväxt minska tillgångarna
till dess utgörande. Så länge omständigheterna icke medgifva upphörande
af all skatteberäkning i persedlar, är derföre, i Kongl. Maj;ts tanke,
bland alla ifrågaställde förändringar i nuvarande beskattningssystem den,
som åsyftar undanrödjande af förenämnde olägenhet medelst fastställande af
medelpris till grund för räntepersedlarnes och tiondens lösande, företrädesvis
förtjent af uppmärksamhet; och Kongl. Majit, som derjemte delar de i
skatte-reglerings-kommittens underdåniga betänkande framställda åsigter,så väl
i fråga om lämpligaste sättet för bestämmande af ett dylikt medelpris, som
angående nödvändigheten deraf, att de skattskyldige, för tillgodonjutande af
härmed förknippade fördelar, frånträda rättigheten att utgöra persedelskatterna
in natura, hvilket Kongl. Majit dessutom betraktar såsom ett oeftergifligt
vilkor för ej mindre den föreslagna ränteförenklingens tillvägabringande,
än indelningarnes öfvertagande af stats-verket, anser Sig, på grund
häraf och utanomgången af de skattskyldiges hörande, destohellre böra till
Rikets Ständers bifall öfverlemna kommitterades i nu omförmälda hänseende
afgifna förslag ellen att så väl tion den j sorn de i hemmansräntorne
ingåiende persedlar böra ovillkorligen lösas med penningar efter för feni år
i sender bestämdt j pål nästföregående 10 års markegång grundadt, medelpris,
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
sorn de förändringar i afseende på sättet och tiden för markegångsprisens
framtida bestämmande, dem Kongl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitterades härutinnan afgifna yttrande, här nedan föreslår, böra
lemna all erforderlig säkerhet derför, att någon förlust, vare sig för räntegifvare
eller räntetagare, genom upphörande af skattepersfedlarnes lefverering
in natura icke uppkommer; börande likväl, på sätt kommitterade tilllika
i underdånighet hemställt, förrberörda medelpris första gången bestämmas
endast för tiden till och med år 1850 efLer markegången för åren
1836—1845; äfvensom det blifver en följd af hvad Kongl. Maj:t här ofvan
i afseende på indelningarne föreslagit, att, enligt nu gällande stadganden,
tillsvidare kommer att förfaras med utgörandet af dve räntor och
den tionde, som innehafves af indelningshafvare, hvilka uti fullmakter och
konstitutorialer äro försäkrade om orubbad t bibehållande af samma räntor
och tiondeanslag, och icke vilja åtnöja sig med deras godtgörande efter
medelpris.
Hvad serskildt beträffar kommitterades i sammanhang härmed framställda
lörsiag i fråga om lösande efter medelpris jemväl af den span mål,
som för ständiga rote-vakanser i Skåne utgår, äfvensom af häst-vakansspannmålen,
finner Kongl. Majrt, lika med kommitterade, sådant böra bero
al vederbörandes eget begifvande, men anser derjemte, att en del rusteller
rotehållares obenägenhet att afsäga sig rättigheten tili nämnda spannmåls
levererande in natura icke bör hindra medgifvande för de öfrige
alt få sin spannmål med penningar efter medelpris liqvidera; hvadan Kongl.
Majit är af den lammke, att förslaget angående räntornas och tiondens lösande
efter medelpris bör äfven å rote- och hästvakans-spanmålen vinna
tillämpning, i den måim samtlige delägare i ett eller flera serskilda rusteller
rote-lmåll sådant medgifva.
Angående inkomsterne af Statens egendomar.
I öfvei’ensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga örn ingående
lill stats-verket, emot bestämda ersältnings-anslag, af åtskilliga verks
oclrn inrättningars uppbörder, öfverlenmnar Kongl. Maj:t till Rikets Ständei's
bifall demm likartade reglering i afseende på till serskilda behof anslagna
krono-arrenden, som kommitterade i denna punkt af deras underdåniga
betänkande tillstyrkt, eller att alla arrenden af statens egendomar, som
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
15
äro till serskilda ändamål anvisade, må, i utbyte mot kontanta anslag,
varda till stats-verket indragna, med undantag af de fall, då arrendena
skola in natura till vissa inrättningars underhållande utgöras: dock att
sättet och tiden för förslagets bringande i verkställighet må blifva föremål
för ytterligare pröfning, sedan en närmare utredning af hit hörande förhållanden
hunnit tillvägabringas; och föreslår Kongl. Maj:t derjemte, i enlighet
med kommitterades hemställan, att de till stats-verket ingående
arrenden må för framtiden antingen bestämmas i penningar eller, då sådant
icke anses lämpligt, utsättas i spanmål eller sådana persedlar, hvaraf
hemmansräntorna komma att bestå och hvilka persedel-arrenden sedermera
böra lösas med penningar efter det för hemmansräntor och tionde
gällande medelpris; anseende Kongl. Maj:l deremot kommitterades förslag
i fråga om utarrenderings-åtgärdernes förenkling åtminstone tilis vidare
kunna förfalla, i följd af den förnyade författning örn utarreudering af
kungsgårdar och andra kronolägenheter, som under den 1'7 Juli innevarande
år blifvit, i öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers
beslut, af Kongl. Maj:t utfärdad.
Angående Markegångs-sättningen.
I anseende tili det för uppsägningsrättens begagnande samt räntornas
och tiondens derefter skeende debitering erforderliga rådrum, måste markegångs-sättningen
nu verkställas hösttiden, då årets gröda ännu icke är
allmänneligen aftröskad och afkastningen deraf alltså icke tillförlitligen
känd, samt då någon väsendtligare spanmålshandel ej heller förekommit,
så att priserna hunnit stadga sig. Genom räntornas och tiondens lösande
etter medelpris, hvarpå löpande årets markegång ieke kommer att inverka,
upphör åter allt hinder för markegångssättningens framflyttning till en
lämpligare tid af året, då priserna äro stadgade, och då kontrollen mot
för hög eller lör låg markegång jemväl bör underlättas af allmänt kända
och utan svårighet ådagalagda förhållanden, i utbyte mot det betryggande
i nämnde hänseende, som nu förefinnes uti den för indelta räntegifvare
och räntetagare bibehållna ömsesidiga uppsägnings-rätten.
Under framställning af dessa med flera i afseende på markegångssältningen
förekommande omständigheter, är af kommitterade för skatte
-
16
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
regleringen tillstyrkt: att de priser, hvilka, för den händelse förslaget om
indelningarnes indragning samt tiondens och andra persedelskatters lösande
efter medelpris vunne bifall, borde ligga till grund för beräkningen af
denna lösen, måtte bestämmas efter försäljningspriserne under de frenne
sista månaderne af skatte-åi’et och de Irenne första månaderne af det
påföljande; men att tillsvidare serskild markegång i nu stadgad ordning
borde sättas till rättelse för liqvider emellan räntegifvare och räntetagare,
så länge sådane ifrågakomma, äfvensom för alla öfriga liqvider, hvilka, enligt
nu gällande föreskrifter eller öfverenskommelse!’, skola på markegång
grundas; att tiden för förstnämnda markegång måtte framdeles varda bestämd
till April månad; men att, så länge den hittills vanliga markegångssättriingen
måste bibehållas, vid denna sistnämnda äfven förstomförmälda
prisbestämning må, till undvikande af dubbla förrättningar, för sig gå
efter de rörande densamma stadgade grunder; hvarförutan kommitterade,
jemte yttrande af den åsigt, att deputerade för markegångssättningen hädanefter
borde blifva tvenne af hvarje riks-stånd, som rösta per capita i
stället för ståndsvis, samt att pröfningen af anförde besvär öfver deputerades
beslut borde, så länge det tillhör Kammar-kollegium att afgöra tvister
om grundskatterna, fortfarande af detta embetsverk verkställas, i underdånighet
öfverlemnat det, i öfverensstämmelse med dessa hufvudgrunder,
utarbetade förslag till förnyad författning, angående markegångssättningen,
som finnes deras underdåniga betänkande bilagdt, och deruti de
i öfrigt intagit sådana serskilda bestämmelser i afseende på pris-uppgifters
meddelande lill ledning för markegångssättningen samt besvärsrätt och
verkan af förd klagan öfver fastställde markegångspris m. m., hvarigenom,
i kommitterades tanke, så väl de skattskyldiges som räntetagarens rätt
boi’de anses fullt betryggad. Godkännande hvad kommitterade i omförmälda
måtto yttrat och tillstyrkt i afseende på grunderna för markegångssättningen,
utom i hvad som rörer förändring af markegångs-deputerades sammansättning
och röstberäkning, hvarom Kongl. Majit, af skäl, som finnas
uttryckta i närlagda protokoll för den 21 sistlidne Oktober, nu ej finner
lämpligt att väcka fråga, anser Kongl. Majit kommitterades ofvan berörda
förslag till förnyad markegångs-förordning, serdeles med hänsigt till deri
meddelade stadganden om markegångs-sältningens grundande på prisuppgifter
för tiden från och med Oktober månad det ena till och med Mars
månad
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
17
månad det andra året, samt sättet för dessa prisuppgifters upprättande
oclij granskning m. m., i hufvudsaklig måtto lemna säkerhet derför, att
markegångspriserna varda salta i närmaste öfverensstämmelse med persedlarnes
allmänna värden. Så länge en del löntagare,, på grund af innehafvande
fullmakter och konstitulorialer, fortfara att efter nu gällande stadganden
uppbära indelta räntor och tionde, samt vissa stater, äfven efter
uppsägningsrättens upphörande, bibehållas vid förmånen att för dylika räntor
och tionde uppbära lösen efter medelmarkegång, tror Kongl. Majit lika
väl skäl vara för handen att, till ytterligare betryggande mot förlust å
ena eller andra sidan genom serskilda intressens inverkan på markegångssättningen,
dels, i öfverensstämmelse med hvad nu är föreskrifvet, förordna,
att deputerade för markegångssättningen böra, så vidt ske kan, utgöras
till ena hälften af räntegifvare och till den andra af räntetagare eller sådane
tjensteinnehafvare, på beloppet af hvilkas löner markegångssättningen
eger inflytande, dels medgifva och stadga, att serskilda ombud så väl för
de förra som för de sednare må vid markegångssättningarne tillkallas för
att höras, med rättighet alt å egna och öfrigas vägnar emot förrättningen
fullfölja klagan; öfverlemnande Kongl. Majit i följd häraf till Rikets Ständer,
att kommitterades merberörde förslag till förnyad författning angående
markegångssättningen må, med ofvan omförmälda förändringar och
tillägg, varda i sammanhang med den i öfrigt nu föreslagna reglering, af
dem gillad t och antaget.
Hvad kommitterade föröfrigt i underdånighet föreslagit och hemställt
rörande de serskilda frågorna i om upprättande af ny jordebok; om mantals-
och skattskrif ningen; om kronoutskyldernes debitering; om uppbörden
och redogörelsen, samt om prcescripstionstid för skattskyldiges och
redogörares ansvarighetj har Kongl Majit funnit i allmänhet både lämpligt
och ändamålsenligt samt alltså böra bringas till verkställighet, i den
inån sådant kan finnas förenligt med den plan för skatteväsendets ordnande
i öfrigt, som, efter det Rikets Ständer varit i tillfälle att i hithörande
ämnen sig yttra, varder fastställd; och Kongl. Majit vill, för sådant ändamål,
nu till Rikets Ständers bifall ytterligare föreslå:
att vid uppräl landet af ny jordebok må, i fråga om vidden och verkan
af dervid förekommande granskningsåtgärder samt tiden för anrnärkJiih.
Ull R. Sl. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, iV:o Sfi.
ningars framställande å de skattskyldiges sida, förfaras i enlighet med hvad kommitterade
i underdånighet hemställt;
att den så kallade bågskatten i Herjeådalen må för framtiden upphöra,
emot det att mantalspenningarne af allmogen derstädes erläggas med 6 sk.
af hvarje person;
alt, sedan häradsskrifvarnes nuvarande befattningar upphört och debiteringen
blifvit, i öfverensstämmelse med kommitterades förslag, öfverflyttad
på serskilda vid landskontoren , under benämning häradsbokhållare,
anställde tjenstemän, desse sednare må blifva lör debiteringen ansvarige
och jemväl ega att besörja häradskrifvarnes nuvarande åligganden vid skattläggningar
och bevillningstaxeringar; hvaremot kronofogdarne ensamt borde
ansvara för afgiflernes uppbärande och redovisande;
att taxering å fast egendom må verkställas endast hvart femte år, med
uttryckligt stadgande, att uppskattningen bör ske efter taxeringsmännens,
på grund af deras närmare kännedom om förhållandena och med ledning
af allmänna försäljningspriserne inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms verkliga värde;
att, till beredande af förenkling vid debiteringen och i räkenskaperna,
hittills medgifna afkortningar i mantalspenningarne och bevillningen
efter i:a art. för sådane lill arbetsklassen hörande personer, som hafva
fyra minderåriga barn, må, så vida de icke efter numera skedd nedsättning
i personella bevillningen anses kunna försvinna, framgent medelst afdrag
vid debiteringen iakttagas, och nedsättningen utredas uti sammandragen
öfver de personer, som enligt allmänna grunder böra nyssnämnda afgifter
erlägga;
att, till undvikaude af all kronouppbörds indrifvande vid samma tid
och deraf för de skattskyldige uppkommande olägenheter, tvänne uppbördsstämmor
må å landet hållas, nemligen: den första s för uppbärande af alla
personella samt bevillningsafgifter, från medlet af September till medlet
af Oktober månad, med rättighet likväl för Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, elter sig företeende omständigheter, bestämma en sednare termin,
dock sist inom medlet af November; och den andras emellan medlet af
Februari och medlet af April månader påföljande år, för uppbärande af
lösen för hemmansräntor och tionde, jemte öfrige af hemman utgående utskylder;
alt
upphörden i städerna må förrättas under loppet af September; börande
likväl sistnämda förändring endast efter hand till vägabringas på
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o ti ti.
19
det sätt, att uppbördsterminen tillbakaflyttes en månad li va i je år, till dess
den kan vid nyssnämnda tid utsättas; samt
att nu gällande föreskrifter om afskrifning af bortflyttade personers
kronoutskylder och om praescriptionstiden för skattskyldiges och redogörares
ansvarighet må »ndergå de jemkningar och förändringar , som af
kommitterade äro föreslagne.
De serskilda handlingar, som angå och närmare utreda de till Rikets
Ständers pröfning nu hänskjutna frågor, skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum utsupra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet'infor Hans Majit
Konungen i Stats-rädet ä Stockholms Slott den 21 Oktober 18 4j
Närvarande:
Hans
Exc. Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Exc. Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden: Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfver stolpe,
Werrn,
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
Friherre Gyllen granat,
Faxe, och
Fåhreeus.
Sedan, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts under den a5 sistlidne
Maj meddelta nådiga beslut, det af särskildt i nåder utsedde kommitterade
den 3o nästförutgångne April afgifna, härhos i tryckt exemplar bifogade,
underdåniga betänkande angående beskattningsväsendets samt uppbörds- och
redogörelse-verkets förenkling numera ibland Statsrådets samtlige ledamöter
cirkulerat; så anhöll Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe,
i underdånighet att nu få detta ärende inför Kongl. Maj:t i Statsrådet till
slutlig pröfning anmäla; hvarvid Departements-chefen, efter att hafva så
väl i allmänhet som punktvis i den af kommitterade följda ordning redogjort
för betänkandets syftning och innehåll, i anledning deraf afgaf följande
underdåniga yttrande:
Angående de olika jordnaturerna samt jemkning i jordegendomarnes
skattebördor.
Departements-chefen, som, med afseende å hvad kommitterade härvid
anfört och upplyst i fråga om jemkning af grundskatterne, äfvensom rörande
den så kallade mantalsräntans tillkomst och beskaffenhet, ansåg något förslag,
vare sig i förstnämnde hänseende eller om mantalsräntans upphäfvande,
icke för det närvarande böra till Rikets Ständer framställas, fann sig ej
eller böra tillstyrka någon framställning till Rikets Ständer att nu fatta beslut
i den af kommitterade väckta fråga om upphörande af den för vissa
hemmansnaturer hittills åtnjutna befrielse från serskildta onera och besvär,
dels emedan en slik förändring, åtminstone i de flesta fall, icke skäligen
kunde ifrågasättas utan ersättning åt de hemman, som i följd af berörde
jordprivilegiers upphörande finge vidkännas ökade onera , dels ock emedan,
äfven om nämnde förändring sålunda kunde åstadkommas, de hufvudsakligaste
skiljaktigheter, som i öfrigt förefinnas emellan de serskilde
jordnaturerna, med hänsigt till sjelfva beskattningen, ändock komme att
qvarstå.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
21
Hvad åter beträffade kommitterades förslag, angående kronohemmans
upplåtande under skatteraannarätt utan lösen, så vore, i Departementschefens
tanka, den uppoffring af efterhand inflytande skatteköpeskillingar,
staten i följd af ett dylikt medgifvande skulle komma att vidkännas, alltför
ringa för att komma i betraktande vid sidan af de väsendtliga fördelar,
i afseende på ej mindre förvaltningsbestyrets förenklande, än hemmansbrukarnes
förbättrade ställning och jordens deraf beroende odling och ökade
afkastning m. m., hvilkas skyndsammare uppnående skulle, på sätt kommitterade
vid framställningen af berörde förslag fullständigt utvecklat, genom
detsammas antagande beredas; och Departements-chefen förklarade sig
på grund häraf destoliellre biträda omförmälda förslag, som den klagan öfver
tillämpningen af författningarne om åborätt å kronohemman, hvarmed
Kongl. Maj:t nu tid efter annan besvärades, oftast ådagalade såväl svårigheten
af dessa författningars noggranna handhafvande, som obilligheten i
många fall af deras strängare tillämpning, andra olägenheter af den härmed
förenade serskilda arfslagstiftning att förtiga.
Angående förenkling af grundräntorne och tionden.
I fråga om sättet för grundräntornes förenkling hade kommitterade
framställt a:ne alternativa förslag: det ena, att alla på skattläggning grundade
räntor skulle för framtiden utgå i penningar till ett för hvarje i Jordeboken
serskildt upptagen egendom sammanfördt oföränderligt belopp, med
iakttagande, att den andel deraf, som beror af markegång, beräknas efter
medium af det för kronoräntor gällande markegångspris för de 20 åren
1824—1843; och det andra, att, i händelse det icke ansåges lämpligt till
bestämd penningeränta fastställa de räntor, som hittills varit i persedlar
och tjenstbarheter utsatte samt efter markegångsvärdet blifvit utgjorde, alla
sådana räntor skulle förvandlas i allenast s:ne persedlar, nemligen spanmål
och smör, med erforderlig jemnkning af värdeskillnaderne genom tillägg
af så kallade fyllnadspenningar; hvarjeinte en af kommitteens ledamöter,
Sekreteraren C. G. Stuart, i stället för det sednare alternativet, ansett
de nuvarande hufvudsaldigaste räntepersedlarne böra till ett antal af
23
Kongl. SHaj-.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
högst 3 eller 4 för hvarje län eller fögderi bibehållas, och alla öfrige under
ordinarie räntan inbegripne persedlar förvandlas i penningar, samt derefter
för all framtid med visst bestämdt belopp i kontant utgöras.
Vidkommande nu kommitterades i första rummet framställda förslag
till ränteförenkling, så kunde det i Departements-chefens tanka icke nekas,
att antagandet deraf skulle medföra väsendtliga fördelar och förnämligast
de, att den största enkelhet i jordeböcker och kronoräkenskaper blefve beredd,
hvilket åter skulle leda till möjligaste inskränkning uti tjenstemannapersonalen,
äfvensom att den skattskyldige erhölle noga kännedom om sina
utskylder och kunde med säkerhet dem beräkna; och hade Departementschefen,
med afseende å de fördelar, som ifrågavarande förslag sålunda medförer,
alltså gerna önskat att kunna tillstyrka detsammas antagande. Men å andra
sidan förekomme äfven häremot vigtiga betänkligheter. Det borde nemligen
ej förbises, att det förslagsvis beräknade värdet af sådane hemmansräntor,
som hittills utgått efter markegång, efter de af kommitterade rätteligen
iakttagne afdrag uppginge till det nog betydliga beloppet af omkring
i,5oo,ooo r:dr. Nu vore ovedersägligt, att, om priserne å sådane i
dessa räntor inbegripne persedlar, som äro för staten behöflige, eller hvilkas
värde måste af statsverket till andra efter gällande priser godtgöras,
framdeles stiga; men de skatlskyldige egde utgöra sine persedelskatter efter
ett bestämdt oföränderligt värde, utan afseende derpå, att persedlarnes
verkliga värde i en framtid eller åtminstone under vissa perioder kunde
ökas i förhållande till penningens, samt en sådan ökning således icke hädanefter
i någon mån komme staten tillgodo för ersättande af den derutaf
föranledde högre utgift, derigenom alltså skulle uppkomma en brist i inkomster,
som på annat sätt måste fyllas. På grund af hvad sålunda anfördt
blifvit, ansåg sig Departementschefen för närvarande icke kunna i underdånighet
tillstyrka ifrågavarande förslags antagande.
Hvad åter anginge det för öfrigt i afseende på hemmansräntornes förenkling
af kommitterades pluralitet gjorda alternativa förslag, enligt hvilket
de räntor, som hittills varit utsatta i persedlar och tjenstbarheter, skulle
förvandlas till allenast 2:ne slag af persedlar, nemligen spanmål och smör;
så hade väl deremot blifvit af kommilteens ofvanbemälde ledamot erinradt,
att ett alla slags persedlar och räntor omfattande förvandlingssätt skulle
medtöra en vida betydligare och kännbarare rubbning i förut varande beska
Lini ngsförhå Handen, än ett blott till en ringa del af hvarje egendoms
grundränta utsträckt persedelutbyte; att nästan inga räntepersedel- hade ett
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 66.
23
så föränderligt värde, som spanmål och smör; och att, då priserne å dessa
begge varor vanligen stiga och falla samtidigt, höjningen i den ena varans
pris följaktligen icke komme att motsvaras af sänkning i den andras, hvilket
förhållande dock understundom inträfFade med en del af de persedlar, hvaruti
hemmansräntorna för det närvarande voro utsatte; att vidare följden af
det utaf kommilterades pluralitet framställda ränteförenklingsförslag skulle
åtminstone för de första åren blifva en bestämd skatteförhöjning, hvilket
velat visas genom exempelvis uppgjorda uträkningar för tvänne hemman
inom Stockholms och Upsala Län; samt att, under sådana förhållanden,
vore lämpligare och ändamålsenligare att, såsom föremål för lösande efter
markegång, bibehålla endast vissa i hemmansräntorna nu ingående persedlar,
nemligen de hufvudsakligare, och förvandla de öfriga eller småpersedlarne
till bestämd penningeränta, m. m. — Men Deparlements-chefen kunde
likväl, för sin del, icke erkänna de sålunda framkastade anmärkningarnes
giltighet oell fördenskull ej heller dela den derå grundade åsigten angående
kommilterades ifrågavarande förslag. Ty hvad beträffade den gjorda anmärkningen,
att nämnde förslag skulle leda till förhöjning i jordskatterna,
enär sådant visat sig vid beräknandet af hvad åtskillige hemmans räntor
efter samma förslag bordt utgöra enligt medelpriserna för de sista i o åren;
så förfölle resultatet af denna anmärkning vid fästad uppmärksamhet derå,
att, på sätt pluraliteten af kommitterade härvid jemväl genmält, vid hvarje
medelberäkning för en viss tidrymd måste inträffa, att, om särskild beräkning
göres för en annan och kortare tid, eller, såsom här skett för 10 år,
i stället att förslaget hvilar på 20 års medeltal, resultatet måste blifva olika.
På hvilkendera sidan förlusten eller vinslen inträffade, berodde af
tillfälligheten. Efter de åberopade exemplen skulle dock, under den mindre
tidrymd de afse, skatterna hafva blifvit högre, men detta vore en följd
deraf, att priserne å spanmål, i anledning af flere under nämnde period
inträffade missväxt-år, varit uppstegrade; — händelsen kunde likväl hafva
fogat tvärtom, ulan att det ena resultatet mera än det andra bevisade, hvad
framdeles i medeltal för någon längre tid kunde beräknas. Man borde i
detta afseende endast erinra sig, att omförmälde och många andra hemmans
nu dragande räntor tillförene under ett och annat år, då markegångspriset
varit serdeles högt, uppgått till ännu större belopp, än hädanefter med tilllämpning
af ett medelpris ens kan inträffa. För öfrigt utgjordes de hufvudsakligare
räntepersedlarne äfven mestadels af råg, korn och smör, i följd
hvaraf den befarade skatteförhöjningen vid detta särskildta förslags tillämp
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
ning likaledes borde kunna inträffa. — Då likväl dessa varupersedlar, som
redan voro de hufvudsakligaste föremålen för produktionen i rikets alla orter,
ännu mera skulle blifva det, i mån af åkerbrukets och ladugårdsskötselns
obestridligen tilltagande förkofran, kunde Departements-chefen, forsin
del, ingalunda befara någon skatteförhöjning i följd af persedelräntans uteslutande
bestämmande i sistnämnde persedlar, helst det visade sig, att flere
bland öfrige i hemmansräntorne nu ingående persedlar, i vida större progression,
än de nyss omförmälda, under tidernas lopp stigit i värde. — Att,
oaktadt således föreställningen om möjligheten af en sådan skatteförhöjning
saknade all antaglig grund, vilja, med afvikande flan detta kommitterades
förslag till räntereduktion, omfatta en annan utväg till vinnande af samma
ändamål, sådant vore ett företag, som Departements-chefen, för sin del, icke
ville biträda, med mindre det kunde ådagaläggas, att det åsyftade ändamålet
på denna väg bättre, än på den af kommitterade begagnade, skulle
ernås. — Detta vore dock, enligt Departemenls-chefens tanka, ingalunda
förhållandet med det framkastade förslaget att bibehålla hemmans-räntornes
så kallade hufvudpersedlar. Då nemligen allmän rättvisa borde utgöra den
väsendtligaste grunden för hvarje lagstiftning, serdeles i fråga om beskattning,
så att alla de beskattningsföremål, lagstiftningen omfattar, äfven må
komma i fullt åtnjutande af alla de fördelar, sorn dermed åsyftas, men
denna princip vid tillämpning af nyss omförmälda förslag i ej ringa måtto
blefve åsidosatt, i följd deraf, att, enär de till benämningen af ^hufvudsakliga"
hänförliga persedlar till högst olika proportion ingå i särskilde
hemmans persedel-räntebelopp, den i allmänhet erkända fördelen för de
skattskyldige att, till en gång för alla i penningar faststäldt belopp, få
framgent utgöra persedelskatten, skulle, ej blott i serskilda provinser, utan
lill och med för hemman inom samma ort, i betydligt olika grad tillgodokomma
serskilde jordegare; så utgjorde ett sådant åsidosättande af allas anspråk på rättvisa
härvid ensamt tillräckligt skäl för detta förslags underkännande. Enär
härjemte tages i betraktande, att bland anmärkte brister i nuvarande beskattningssystem,
jordbeskattningens olikhet varit föremål för ofia återkommande
klagan, samt vidare förekommer, att, i händelse de^ enligt merberörde
förslag till penningar förvandlade persedlarne folie i pris, sådant
skulle föranleda ingenting mindre än en skatteförhöjning å serskilde jordlägenheter,
hvilket man just velat förekomma medelst detta förslag; likasom
i motsatt fall, eller om de till penningar förvandlade varupersedlarne
stiga
Kongl. Maj'.ts. Nåd. Proposition, N:o 66.
25
stiga i pris, staten skulle, för ersättande af den derutaf föranledda högre
utgift, komma i behof af motsvarande ersättning, hvars belopp, med hänsigt
till hufvudräntornas ofvanomförmäldta förhållande, jemte flere skäl, svårligen
kunde på förhand beräknas; — att enär icke utan serskild undersökning
kunde bestämdt afgöras, till huru slör del värdet af vissa, till bibehållande
föreslagne, hufvudpersedlar inginge uti hvarje jordlägenhets nuvarande
persedleräntebelopp, eller hvilka persedlar i öfrigt vore de lämpligaste
att bibehålla, sådane undersökningar skulle föranleda ej allenast ett
långvarigt uppskof med ifrågavarande högt påkallade reform, ulan äfven
möjligen de skattskyldiges hörande i serskilde orter, hvilket otvifvelaktjgt
komme att framkalla mångfaldiga tvister, hvilkas slutliga resultat sannolikt
blefve, att förslaget icke kunde, utan flerfaldiga partiela undantag, i åtskilliga
orter tillämpas; — så ansåg sig Depiartements-chefen på alla dessa skäl
och under åberopande i öfrigt af den närmare utveckling af ämnet, som
innefattas uti kommitterades underdåniga betänkande, böra i underdånighet
tillstyrka, att det alternativa förslag, angående hemmansräntornas förenkling,
kommitterades pluralitet i andra rummet framställt, jnå, såsom under nuva
rande förhållanden det mest lämpliga och ändamålsenliga, af Kongl. Majit
gillas och till antagande af Rikets Ständer föreslås, dock under förutsättning,
i öfverensstämmelse med hvad kommitterade härvid jemväl yttrat, och vidare,
i fråga om sättet för persedelräntornas och tiondens utgörande, i underdånighet
hemställt, alt all lefverenng in natura af dessa räntor tillika
upphör, samt med iakttagande vid ränlereduktionen af de serskilde bestämmelser,
som kunde blifva en följd af möjligen skeende förändringar i det
vid sislförllulne riksdag antagne, men ännu icke till verkställighet befordrade
nya myntsystem; och biträdde Deparlements-chefen härjemte kommitterades
underdåniga tillstyrkande ej mindre i afseende på krono- och kyrko-tionden,
hvilken icke skulle undergå annan förenkling, än att den del
deraf, som är utsatt i andra persedlar än spanmål eller uti andra sädesslag
än sådane, hvaraf den i allmänhet inom hvarje ort utgöres, blefve till
spanmål af sistnämnde slag reducerad, än ock rörande de i öfrigt, i sammanhang
med ränteförenklings-förslaget förekommande serskilda frågor,
nemligen om förenklingens utsträckning jemväl till de qvarnar, sågar och
fisken åsatte persedelräntor; om bestämmande till visst belopp i penningar
af den s. k. Ostskatten i Herjeådalen; om förvandling lill ständig penningeränta
af presternes bland ordinaire räntan upptagne utlagor; oin ränleförBih.
till R. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Åfd. 18 Baft. 4
26
Kongl. Maj:ts. Nåd. Proposition, N:o 66.
enklingens utförande i Stora Kopparbergs län; om. upphörande af den inom
vissa delar af nyss berörda län, under benämning af Fahlu Kungsgårdslijelp,
utgående serskilda ränta, emot samtidigt upphörande af derför medgifven
lindring i bevillningen; om afskalfande af den byggnads-skyldighet till
öfverste-bostället vid Dal-regementet, som nu åligger allmogen i Näsgårds
fögderi; om förvandling m. m. af den, vissa hemman åliggande, dagsverksskyldighet,
så vidt den är i hemmanens ränta inbegripen; om serskilda iakttagelser
vid ränteförvandlingen i afseende på den i Färentuna härad af
Stockholms län] utgående s. k. dränge-spanmål, och i allmänhet för hemman,
hvilkas räntor äro till större eller mindre del indeldta; om framdeles
skeende skattläggningar och om upphörande deraf för tullmjölqvarnar,
som hädanefter anläggas eller icke redan blifvit grundränta åsätta; om förvandling
af de till ordinarie ränta hänförlige afgifter, som utgå af städernas
jord; samt slutligen om upphörande af den i Skåne utgående såkallade
lialmstädje-afgiften; hvarvid Departementschefen likväl, hvad beträffade frågorna
om osträntan i Herjeådalen, ränteförvandlingen i St. Kopparbergs
län, upphörandet af Fahlu kungsgårdshjelp och förvandlingen af de af vissa
hemman utgående dagsverksskyldigheter, serskildt tilläde: att med vederbörande
menigheters hörande och förslags uppgörande angående beloppet
af den penningeskatt, som i stället för förslnämnde ränta skulle af hvarje
hemman utgå, lämpligen syntes kunna anstå, intilldess Rikets Ständer varit
i tillfälle att såväl härom, som angående i’änleförenklingsförslaget i dess
helhet fatta beslut; — att de närmare bestämmelserne i afseende på ränteförvandlingen
i Kopparbergs län borde uppskjutas, intilldess frågan om
upphörande af Fahlu bergslags dispositionsrätt öfver kolräntorna derstädes
blifvit, efter derom till Rikets Ständer aflåtande serskild proposition, slutligen
afgjord; men emellertid den af kommitterade uppgifna grund för nämnde
förvandling nu till godkännande af Rikets Ständer föreslås; — samt att,
under afvaktan af Rikets Ständers beslut i hufvudfrågan, nuvarande tjensteinnehafvares
hörande angående ersättning för den, Landshöfdingen i Stora
Kopparbergs län anslagna, andel i Fahlu kungsgårdshjelp likaledes borde tills
vidare uppskjutas.
Hvad serskildt beträffade frågan om sättet för framtida godtgörande af
den dagsverksskyldighet, som icke är i hemmanens ränta inbegripen, ansåg
Departements-chefen lämpligast, att beslut härom fattas i sammanhang
med frågan om upphörande af dylika tjenstbarheters fullgörande in natura,
hvilken sednare fråga ankomme på serskild nådig pröfning i anledning af
de förslag i detta hänseende, som blifvit hos Kongl. Majit framställde.
Kongl. Martis Nåd. Proposition, N:o 66.
27
Angående dispositionen af ordinarie räntor j kronotionde och boställen.
Hvad först beträffade de så kallade ordinarie afkortningarneinstämde
Departementschefen till alla delar i det af kommitterade härom afgifne
yttrande och tillstyrkte alltså i underdånighet:
att Kammar-kollegium må i nåder förständigas att så påskynda pröfningen
af hvad som rörer utredningen af sådane ordinarie afkortningar,
om hvilkas framtida upphörande Kongl. Maj:t redan i nåder förordnat, att
deraf härflytande förändringar kunna, vid upprättande af nya jordböcker å
den tid, kommitterade serskildt föreslagit, iakttagas, samt att, med antagande
såsom allmän grundsats, att jemväl öfrige ordinarie afkortningar böra
försvinna och andra räntor icke i räkenskaperne debiteras, än som af de
skattskyldige skola erläggas, med undantag endast för de fall, då befrielsen
för vissa räntors utgörande innefattar anslag för ändamål, hvilkas alla
kostnader anses böra af räkenskaperne utvisas, nådigt förordnande måtte
meddelas derom;
alt de räntor och den tionde, som afkortas för: adeliga och säterisamt
bergsfrälsefriheter, äfvensom under uppodling varande lägenheter, samt
ödeshemman och lägenheter, skola ur räkenskaperne uteslutas; om hvilket
stadgande Kammar-kollegium borde, till egen och vederbörandes efterrättelse,
i nåder förständigas;
alt erforderlige åtgärder må genom bemäld te Kollegium vidtagas, för
alt få utröndt, huruvida donationerna till Grisbacks arfvingar, af 5 tunnor
i kappe kronolionde-spanmål uti Kopparbergs län, samt till Nyköpings lazarett,
af tvänne fisken i Södermanlands län, äro af den lagliga beskaffenhet,
alt de fortfarande böra bibehållas; i hvilket fall förslbemälde arfvingar
borde genom kollegii föranstaltande höras, om och emot hvad lösen de
voro villige att från den innehafvande donationen afstå; börande kollegium
härefter med underdånig anmälan om förhållandet, för frågornes vidare
pröfning, till Kongl. Majit inkomma;
alt Kammar-kollegium likaledes borde undersöka, i hvad mån afkortningar
för förpantade hemman och räntor afse sådan förpantning, att återlösen
kan ega rum; i hvilket fall kollegium skulle ega att angående beloppet
af sådan lösen, efter vederbörandes hörande, sig i underdånighet
yttra; men att alla öfrige afkortningar af omförmälda beskaffenhet böra
28
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition, N:o 66.
från räkenskaperne uteslutas och ränlorne i jordeboken endast inom kolumn
antecknas; och
att på sistnämnde sätt jemväl bör förhållas med de räntor, som afkortas
för förläningar på bestämd tid, kongl, slott och kungsgårdar jemte
förarrenderade hemman och lägenheter, med undanlag af de räntor, som
äro upplåtne åt Sala silfververk, hvarom serskildt förordnande komme att
meddelas; dock att i de fall, då räntor och tionde af utarrenderade egendomar,
enligt nu gällande kontrakter, utöfver arrendeafgiflerna erläggas, debitering
deraf enligt serskilda förteckningar verkslälles; om hvilket sednare
stadgande Kammar-kollegium jemväl borde, Lill egen och vederbörandes underdåniga
efterrättelse, förständigas.
Vidkommande dernäst frågan om indragning lill statsverket, emot
derifrån utgående ersättning af indehla räntor och tionde, så kunde det,
i Departements-chefens tanke, icke bestridas, hvad som äfven blifvit af Rikets
Ständer vid serskilda tillfällen och sednast vid sistförflutne riksdag erkändt,
att det sedan äldre tider begagnade sätt att tillembels- och tjenslemäns
aflönande eller vissa inrättningars underhåll m. m. anvisa kronans
räntor att af vederbörande sjelfve uppbäras, icke allenast i betydligare
mån invecklar räkenskaperne, ulan ock, under tillämpning af nu gällande
stadganden angående sättet för grundskalternes utgörande, vore för ränlegifvaren
serskildt betungande, enär det berodde af indelnings-innehafvaren
att, genom begagnande af deri uppsägningsrält, staten numera för sin del
frånträdt, tvinga den förre, eller ränlegifvaren, att antingen forsla persedlarne
flere mil, eller ock, för undgående af alla de olägenheter, som dels
äro en följd af dylik forsel-skyldighet, dels kunna uppkomma genom stränghet
i fråga om persedlarnes beskaffenhet och deraf föranledda tvister, för räntorne
erlägga en i möjligaste måtto uppdrifven lösen; hvarförutan förekommer
att indelningshafvaren äfven å sin sida egde flere anledningar till missbelåtenhet
derigenom, att dess ränte- och tionde-anslag icke u iföl le förr, än flere månader
efter utgången af det år, för hvilket de voro beräknade och att lefvereringen
deraf ofta kunde, vid bristande tillgång hos den skattskyldige, än längre
fördröjas eller alldeles uteblifva m. m. — Om det alltså vore ovedersäg
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
29
ligt, att, genom indelningarnes indragning, håde enkelhet i statsförvaltningen
och lättnad för den skattskyldige skulle uppkomma, äfvensom att det
indeldta löningssältet vore förenadt med olägenheter äfven för indelningshafvaren,
så borde dock tillses, att förändringen, under behörigt afseende
på statens tillgångar, utfördes på ett sätt, som innefattade full rättvisa håde
mot räntegifvaren och indelningshafvaren, och hvarigenom icke nya olägenheter
i de förut befinLligas ställe framkallades.
Hvad nu angick kommitterades förslag rörande indragning till statsverket
emot bestämda ersättningsbelopp i penningar af de indeldta löneanslag,
sorn direkte äro för vissa tjensler anvisade elier afsedda samt de
löneanslag vid indeldta armeen, hvilka af lönings-direktionerna disponeras
till fördelning emellan löntagare, så vore detta förslag utan tvifvel ändamålsenligt
för beredande af en bättre ordning och större enkelhet i afseende
å såväl uppbörd som räkenskap; men dervid förekomme emellertid, att
lönerne, serdeles inom militiae-staten, redan nu äro för de fleste tjenstemän
otillräcklige, och att hvad som blifvit anmärkt, i fråga om förvandling
till penningar af statens behållna räntor, äfven vore gällande i afseende
på em hets- och tjenstemäns löner. Om nemligen den del deraf, hvars
belopp hittills varit beroende af varuvärdet, bestämdes till viss penningesumma,
såsom kommitterade föreslagit, och varuvärdena sedermera stiga,
skulle lönerna blifva än mera otillräckliga för lefnadsbehofven. För att
på en gång både undvika berörde olägenhet och ändock i möjligaste måtto
vinna den önskade ordningen i räkenskaps-verket, ansåg, med tillika hemtadt
stöd af Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag i förevarande ämne
fattade beslut, Departements-chefen att, jemte uppsägnings-rättens
föreslagna upphörande, någon annan förändring i hittills gällande stadganden
i afseende å indelningarne vid såväl militice- som klereci-staterne,
hvilkas löner äro slutligen reglerade, för närvarande icke borde
komma i fråga, än att berörde indelnings-anslag hädanefter må, i
sammanhang med kronans behållna räntor och tionden samt efter samma
beräkningsgrund, som i afseende å dessas utgörande blifvit af kommitterade
föreslagen och tillstyrkt, eller efter ett för 5 år i sender gällande
medium af nästföregående 10 årens markegångspris, af kronans egne uppbördsmäll
uppbäras och redovisas, samt beloppet häraf för hvarje år, jemte
forsel-lön tili vederbörande indelningshafvare från stats-verket ulbetalas;
— samt att, först då och i den nion omreglering af lönerna vid dessa
stater kan komma att ske, på sätt, i afseende å landt- och skolstaterna nu
30
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 66.
är förhållandet, det må ankomma på pröfning i hvarje serskildt fall, om,
vid verkställighet af sådan reglering, förändring hör ega ram, så att löneanslagen
en gång för alla bestämmas tili visst belopp i kontant, enligt
de utaf kommitterade i detta afseende föreslagna grunder; äfvensom att,
hvad angår sådane utarrenderade boställen, hvilkas arrenden äro anvisade
tili aflöning, frågan om indragning deraf likaledes må blif va beroende, på
pröfning i sammanhang med de serskilde iöneregleringarne; börande på
sätt Rikets Ständer för deras del beslutat och äfven synes vara lämpligt,
de tili regementerne anslagne utarrenderade boställen, intilldess en slik
lönereglering i afseende å indelta armeen egt rum, eller åtminstone tills
vidare, förblifva under vederbörandes disposition och alltså regementslöningsdirektionerna
fortfarande ombesörja uppbörden och fördelningen
emellan vederbörande löntagare af de inflytande arrendeafgifterne. För
öfrigt skulle iakttagas, att hvaije skeende förändring med de indelte lönerne
för de ordinarie embets- och tjenstemän, uti hvilkas fullmakter eller
konstitutorialer serskildt förbehåll ej blifvit gjordt, först vid deras afgång
från tjensten verkställes, så vida de icke sjelfve förklara sig nöjde, att
den dessförinnan försiggår; i hvilket afseende yttrande borde hvar och
en affordras; att uti regleringen härmed icke inbegripas sådane tjenstebefattningar,
hvilka åtnjuta aflöning af de till serskilde inrättningars disposition
ställde anslag; samt att de] anslag, hvilka framdeles kunna | varda
anvisade i stället lör indragne indelningar, erhålla lika helgd som indelningsverket,
så att de icke utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande
beslut må kunna förändras.
Beträffande åter de indeldta anslag, som äro anvisade, dels till åtskilliga
allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, dels
till enskilda inrättningar och personer, äfvensom räntor och tionde, som
tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, så tillstyrkte
Departements-cbefen i underdånighet, att hvad kommitterade rörande
grunderne och vilkoren för indragningen af dessa anslag i underdånighet
hemställt, måtte af Kongl. Maj.t i nåder gillas och till Rikets Sländers
bifall föreslås, under förklarande, att, sedan vederbörande embetsmyndigheter
blifvit hörde samt afgifvit den närmare och fullständigare
utredning af förhållandena dermed, som med afseende å härvid förekommande
flerfaldiga och af serskild beskaffenhet varande omständigheter
voi’e af nöden, Kongl. Maj:t ville serskildt i nåder besluta angående
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 66.. 3t
de vidare åtgärder, som för tillvägabringande af nu omförmälda reglering
erfordras.
Angående sättet för kronotiondens och hemmansräntornes utgörande.
Lika med köramitterade, ansåg Departements-chefen en af de väsendtligaste
olägenheterne af nu gällande grunder för hemmansräntornas och
tiondens utgörande vara det missförhållande emellan skatte-beloppet och
de skattskyldige egendomarnes afkastning, som uppkomme genom skyldigheten
att antingen utgöra peserdelskatterna in natura eller lösa dem efter
för året fastställdt, markegångspris och hvilket hade till påföljd, att skattebeloppet
ökades i samma nion, som felslagna skördar eller missvext minskade
tillgångarne till dess utgörande. Så länge omständigheterne icke
medgåfvo upphörande al all skatteberäkning i persedlarvore derföre i
Departements-cliefens tanka, bland alla ifrågaställda förändringar i nuvarande
beskattningssystem den, som åsyftade undanrödjande af förenämnda
olägenhet, medelst fastställande af medelpris till grund för räntepersedlarnes
och tiondens lösande, företrädesvis förtjent af uppmärksamhet;
och Departements-chefen, som derjemte delade de af kommitterade yttrade
åsigter, så väl i fråga om lämpligaste sättet för bestämmandet af ett
dylikt medelpris, som angående nödvändigheten deraf, att de skattskyldige,
för tillgodonjutande af de härmed förknippade fördelar, frånträdde
rättigheten att utgöra persedelskatter ne in natura, hvilket dessutom utgjorde
ett oeftergifligt vilkor för ej mindre den föreslagna ränteförenklingens tillvägabringande,
än indelningarnes öfvertagande af statsverket, ansåg sig,
på grund häraf, desto heldre bera tillstyrka Kongl. Maj:t att, utan omgången
al de skattskyldiges hörande, för Dess del antaga och till Rikets
Ständers bifall öfverlemna kommitterades i nu omförmäldta hänseende afgifna
förslag, eller: att sä väl tionden, sorn de i hemmansräntorne ingående
persedlar böra lösas med penningar\ efter, för 5 ur i sender bestämdt
, fia nästföregående 10 års markegång grundadt medelpris, som de
förändringar i afseende på sättet och tiden för markegångsprisens framtida
bestämmande, dem Departements-chefen ämnade att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommitterades härutinnan serskildt afgifne yttran
-
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
de, i underdånighet tillstyrka, borde lemna ali erforderlig säkerhet derför,
att någon förlust, vare sig för räntegifvare eller räntetagare, genom upphörande
af skatte-persedlarnes leverering in natura icke uppkomme;
hörande likväl, på sätt kommitteradej tillika i underdånighet hemställt,
förrhevörde medelpris första gången bestämmas endast för tiden tili och
med år i85o efter markegången för åren i836—1845; äfvensom det blefve
en följd af hvad här ofvan i afseende j)å indelningarne blifvit i underdånighet
liemstäldt, att enligt nu gällande stadganden koinme att tills
vidare förfaras med utgörandet af de räntor och den tionde, som inneliafvas
af indelningshafvare, hvilka uti fullmakter och konstitutorialer äro
försäkrade om orubbadt bibehållande af samma räntor och tionde-ansla"
Q
och icke villja åtnöja sig med deras godtgörande efter medelpris.
Hvad serskildt beträffade kommitterades i sammanhang härmed framställda
förslag, i fråga om lösande efter medelpris äfven af den spanmål,
som förj ständiga rcte-vakanser i Skåne utgår, äfvensom af häst-vakansspanmålen,
ansåg Departements-chefen, lika med kpmmitterade, sådant
böra bero på vederbörandes eget begifvande, men trodde derjemte, att
en del rust- eller rotehållares obenägenhet att afsäga sig rättigheten till
nämnde spanmåls levererande in natura icke böra hindra medgifvande för
de öfrige att sin spanmål med penningar efter medelpris liqvidera; hvadan
Departements-chefen, i enlighet med det serskilda yttrande, en bland
kommitterades ledamöter härom afgifvit, i underdånighet tillstyrkte, att
förslaget angående räntornes och tiondespanmålens lösande efter medelpris
må, äfven å rote- och hästvakans-spanmålen vinna tillämpning i
den mon samtlige delegare i ett eller flere serskilda rust- eller rotehåll
sådant medgifva.
Angående inkomsterne af Statens egendomar.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit i underdånighet yttradt,
i fråga om ingående till statsverket, emot bestämda ersättningsanslag,
af åtskillige verks och inrättningars uppbörder, tillstyrkte Departementschefen,
att den likartade reglering i afseende på till serskildta behof anslagna
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
33
slagne krono-arrenden, kommitterade i denna punkt af deras betänkande
i underdånighet föreslagit, må tili sina grunder af Kongl. Majit godkännas
och i sådant hänseende nu jemväl tili bifall af Rikets Sländer framställas;
men att sättet och tiden för förslagets hringande till verkställighet
må blifva föremål för ytterligare pröfning, sedan en närmare utredning
af hit hörande förhållanden hunnit tili vägabringas; och tillstyrkte
Departements-chefen härjemte, i enlighet med kommitterades underdåniga
förslag, att de till stats-verket ingående arrenden må, för framtiden, antingen
bestämmas i penningar eller, då sådant icke anses lämpligt, utsättas
i spanmål eller sådane persedlar, hvaraf hemmansräntorna komma att
bestå, och hvilka persedel-arrenden derefter borde lösas med penningar efter
det för hemmansräntor och tionde gällande medelpris; hvaremot Departements-chefen
ansåg kommitterades hemställan i fråga om utarrenderingsåtgärdernas
förenklande åtminstone tillsvidare kunna förfalla, i följd af
den förnyade författning om utarrendering af kungsgårdar och andra
kronolägenheter, som under den 17 Juli innevarande år blifvit i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers beslut, af Kongl.
Majit utfärdad.
Angående Marke gä n gs sä tillingen.
Härvid hade kommitterade, efter att hafva ådagalagt ej mindre olämpligheten
af nu bestämda tid för markegångssättniugen, än huruledes hinder
för förändring härutinnan hittills mött, i följd af det för uppsägningsrättens
begagnande samt räntornas och tiondens derefter skeende debitering erforderliga
rådrum, i underdånighet tillstyrkt; att de priser, som, för den
händelse förslaget om indelningarnes indragning samt tiondens och andra
persedelskatters lösande efter medelpris vunne bifall, borde ligga till grund
för beräkningen af denna lösen, måtte bestämmas efter försäljningspriserne
under de trenne sista månaderna af skatteåret och de irenne första månaderna
af det följande; men att tillsvidare särskild markegång i nu stadgad
ordning borde sättas till rättelse för liqvider emellan räntegifvare och
räntetagare, så länge sådane ifrågakomma, äfvensom för alla öfriga liqvi
-
Bih. till B. St. Pro t. 1847 & 1848 1 Sami. I Afd. 18 Baft.
5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
der, hvilka enligt nu gällande föreskrifter eller öfverenskommelse!’ skola
på markegång grundas; att tiden för förstnämnda markegång måtte framdeles
varda bestämd till April månad; men att, så länge den hittills vanliga
markegångssättningen måste bibehållas, vid denna sistnämnda äfven
först omförmälda prisbestämning må, till undvikande af dubbla förrättningar,
försiggå efter de, rörande densamma stadgade grunder; hvarförutan
kommitterade, jemte yttrande af den åsigt, att deputerade för
markegångssättningen hädanefter borde blifva tvänne af hvarje Riks-stånd,
som rösta per capita i stället för ståndsvis, samt att pröfningen af anförde
besvär öfver deputerades beslut borde, så länge det tillhör Kammarkollegium
att afgöra tvister om grundskatterne, fortfarande af detta embetsverk
verkställas, i underdånighet öfverlemna! ett, i öfverensstämmelse
med dessa hufvudgrunder utarbetadt, förslag till förnyad författning
angående markegångssättningen, deruti kommitterade i öfrigt intagit sådana
särskilda bestämmelser i afseende på prisuppgifters meddelande till
ledning för markegångssättningen samt besvärsrätt och verkan af förd klagan
öfver fastställda markegångspris m. m., hvarigenom, i kommitterades
tanke, så väl de skattskyldiges som räntetagares rätt borde anses fullt betryggad.
Biträdande hvad kommitterade i omförmälda måtto i underdånighet
yttrat och tillstyrkt i afseende på grunderna för markegångssättningen,
utom i hvad som rörde frågan om markegångs-deputerades sammansättning
och röstberäkning, hvilken sednare fråga i Departements-chefens
tanke, med hänsigt till innehållet af Regerings-formens '75 §, innefattade
egenskapen af grundlagsförändring och alltså borde i särskild ordning behandlas
samt i öfrigt lämpligen kunde blifva föremål för framdeles, af
samlad erfarenhet under tillämpningen af öfrige föreskrifter föranledd,
pröfning, ansåg Departements-chefen, för sin del, kommitterades ofvanberörda
förslag till förnyad markegångsförordning, särdeles med hänsigt till
deri meddelade stadganden om markegångssättningens grundande på prisuppgifter
för tiden från och med Oktober månad det ena, till och med
Mars månad det andra året, samt sättet för dessa prisuppgifters upprättande
och granskning m. m. i hufvudsaklig måtto lemna säkerhet derför, att
markegångsprisen varda satta i närmaste öfverensstämmelse med persedlarnes
allmänna värden; men Departements-chefen trodde emellertid att
ett ytterligare betryggande mot förlust å ena eller andra sidan, genom
serskilda intressens inverkan på markegångssättningen skulle vinnas, om,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
35
i enlighet med hvad nu eger rum, fortfarande stadgades, att deputerade
för markegångssättningen' borde, så vidt ske kan, utgöras till ena hälften
af räntegifvare och till den andra af räntetagare eller sådane tjensteinnehafvare,
på beloppet af hvilkas löner markegångssättningen egde inflytande,
samt derjemte förordnades, att särskilda ombud så väl för de förre
som för de sednare borde vid markegångssättningarne tillkallas för att
höras, med rättighet att å egne och öfriges vägnar emot förrättningen
fullfölja klagan. Och tillstyrkte Deparlements-chefen, i följd häraf, att
kommitterades merberörda förslag till förnyad förordning angående markegångssätlningen
måtte med ofvan omförmälda förändringar och tillägg
af Kongl. Majit i nåder gillas och till antagande jemväl af Rikets Ständer
föreslås.
Hvad i öfrigt angick de delar af kommitterades betänkande, som omfattade
frågorna: om upprättande af ny jordebok, om mantals- och skattskriftungen,
om kronoutskylder nas debitering, om uppbörden och redogörelsen,
samt om prcescriptionstid för skattskyldiges och redogörares ansvarighet;
så tillstyrkte Departements-chefen till alla delar nådigt gillande
af hvad kommitterade härvid i underdånighet föreslagit och hemställt,
endast med de jemnkningar, som kunde blifva en följd af Departementschefens
här ofvan afgifna, i vissa delar från kommitterades åsigter skiljaktiga
yttrande, samt med den afvikelse, beträffande den af kommitterade,
i sammanhang med förslaget angående mantals- och skattskrifningarne,
väckta fråga om mantalspenningars erläggande först efter fyllda 18 år och
om befrielse derifiån i vissa fall redan vid uppnådda 60 års ålder, att
Departements-chefen, med hänsigt till den betydligare minskning, som
härigenom skulle uppstå i de för stats-utgifterne vid nu förestående statsreglering
påräkneliga tillgångar, ansåg någon framställning i detta ämne
för det närvarande icke böra hos Rikets Ständer göras: hemställande
Departements-chefen deremot, att Kongl. Majit, i och för tiilvägabringande
af den reglering med uppbörds- och redogörelse-verket, som Departements-chefen
nu i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades
förslag, i underdånighet tillstyrkt, måtte, jemte de framställningar, hvilka
äro erforderliga i fråga om kronohemmans upplåtande under skattemannarätt
utan lösen, grundräntornas och kronotiondens förenkling, dispositio
-
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
nen af ordinarie räntor, kronotionde och boställen, sättet för kronotiondens
och liemmansräntornas utgörande, indragning till statsverket af för
särskilda ändamål utarrenderade egendomar samt förändrade föreskrifter
angående markegångssättningen, till rikets Ständers bifall föreslå:
att, vid upprättandet af ny jordebok må, i fråga örn vidden och verkan
af dervid förekommande gransknings-åtgärder samt tiden för anmärkningars
framställande å de skatlskyldiges sida, förfaras i enlighet med hvad
kommitterade i underdånighet hemställt;
att den så kallade bågskatten i Herjeådalen må för framtiden upphöra,
emot det att mantalspenningarne af allmogen derstädes må erläggas
med 6 sk. banko af hvarje person;
att, sedan liäradsskrifvarnes nuvarande befattningar upphört, och debiteringen
blifvit, i öfverensstämmelse med kommitterades förslag, öfverflyttad
på särskilde, vid Lands-kontoren under benämning Häradsbokhållare
anställde tjenstemän, dessa sednare må blifva för debiteringen ansvarige och
jemväl ega att besörja liäradsskrifvarnes nu varande åligganden vid skattläggningar
och bevillnings-taxeringar, hvaremot kronofogdarne ensamt
borde ansvara för afgifternas uppbärande och redovisande;
att taxering å fast egendom må verkställas endast hvart femte år, med
uttryckligt stadgande, att uppskattningen borde ske efter taxeringsmännens,
på grund af deras närmare kännedom om förhållanderne och med ledning
af allmänna försäljningspriserne inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms verkliga värde;
att, till beredande af förenkling vid debiteringen och i räkenskaperne,
hittills inedgifna afkorlningar i mantalspenningarne och bevillningen
efter i Art., för sådane lill arbetsklassen hörande personer, som hafva fyra
minderåriga barn, må, så vida de icke efter numera inträffad nedsättning i
personella bevillningen anses kunna försvinna, framgent medelst afdrag vid
debiteringen iakttagas, och nedsättningen utredas uti sammandragen öfver
de personer, som, enligt allmänna grunder, böra nyssnämnde afgifter erlägga;
samt
att, till undvikande af ali kronouppbörds indrifvande vid samma tid
och deraf för de skattskyldige uppkommande olägenheter, tvänne uppbördsstämmor
må ä landet hållas, nemligen den första för uppbärande af alla
personella samt bevillningsafgifter, från medlet af September till medlet af
Oktober, med rättighet likväl för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
efter sig företeende omständigheter, bestämma en sednare termin, dock sist
Kongl. Stajits Nåd. Proposition, N:o 66.
37
inom medlet af November; och den andra emellan medlet af Februari och
medlet af April månader påföljande år, för uppbärande af lösen för hemmansränlor
och tionde jemte öfrige af hemman utgående utskylder, samt
att uppbörden i städerne må förrättas under loppet af September: börande
likväl sistnämnda förändring endast efter hand tillvägabringas på det
sätt, att uppbördsterminen tillbakaflyttas en månad hvarje år, tilldess den
kan vid nyssnämnda tid utsättas;
börande jemväl Rikets Ständers pröfning särskildt underställas hvad
kommitterade i underdånighet hemställt angående förändringar i nu gällande
föreskrifter om afskrifning af bortflyttade personers kronoutskylder, samt
om preskriptionstiden för skattskyldiges och redogörares ansvarighet.
Det af föredragande Departements-chefen sålunda afgifna underdåniga
tillstyrkande biträddes af Statsråden FährceuSj Gyllen granat, IVcm, Silfverstolpe
j Peyronj samt DD. Ex. Herr Stats-ministern för Utrikes Ärenderna
Friherre Ihre och Herr Justitiae-Statsministern Grefve Posse, likväl
med den skiljaktighet, att, enär statens nuvarande tillgångar icke syntes
medgifva anvisande af den betydliga summa, som skulle erfordras för utbetalning
förskottsvis hvarje år af lösen för de till embets- och tjenstemanna-staterna
anslagna lönings-räntor och tionde, de ansågo lämpligast att, intilldess
dessa ränte- och tionde-anslag kunde, i mån af skeende löneregleringar,
framdeles varda mot visst belopp i penningar utbytta, med uppbörden
af samma anslag kornme att på hittills vanligt sätt förhållas, så att löneinnehafvarne
egde att lösen efter stadgadt medelpris för sina räntor och
tionde sjelfve eller genom egna vederbörande uppbördstnändirekte af de skattskyldige
uppbära; hvarförutan förbemälde Statsråds-ledamöter, hvad serskildt
beträffade förslaget angående kronohemmanen och deras upplåtande under
skattemannarätt, hufvudsakligen instämde i den särskilda mening, en bland
skattereglerings-kommittéens ledamöter i denna fråga yttrat, och på grund
häraf tillstyrkte, att framställningen härom till Rikets Ständer måtte inskränkas
till följande förslag, nemligen: att Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
bifall öfverlemnar, att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll,
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
säteri- och bergsmanshemman, utan ock till andre sådana, under åborätt
upplålne kronohemman och lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagas och som, enligt hittills gällande stadganden, emot
till slaten ingående afgift, kunnat till skatte köpas, hädanefter må, utan föregången
värdering eller annan omgång, än erläggande af den efter grundräntans
kronovärde uträknade och bestämda köpeskillingen, erhållas af den
person, som derå innehar lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvas vara
dertill berättigad; att, i enlighet härmed, uträkningar (ifver beloppet af
skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo försedd så beskaffad kronolägenhet
böra i landskontoren länsvis uppgöras och till Kammar-kollegii
granskning öfverlemnas; att, sedan dessa uträkningar, efter undergången sådan
granskning, som med all möjlig skyndsamhet bör verkställas, godkända
eller rättade, blifvit till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återsända, särskild
förteckning öfver köpeskillingsbeloppen för lägenheter inom hvarje
socken inom länet bör utskrifvas, ocb, lika med andra kungörelser, i sockenkyrkan
uppläsas samt, till vidare upplysning och efterrättelse, der förvaras;
att, då någon till skatteköps erhållande sig anmäler och tillika i
landtränteriet nedsätter erforderlig andel af skatteköpeskillingen jemte den
afgift till Wadstena krigsmanshus-kassa, som af icke berustade kronohemman
vid skatteköp bör utgå, eger Kongl. Majrts Befallningshafvande, efter
behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och sedan densamma
funnits lagligen befästad, förordna om lägenhetens omföring i jordeboken
från krono till skatte samt derom hos Kammar-kollegium göra
anmälan; hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution, som
emot den för sådane vanliga lösen bör utfärdas, men karteras såsom för
skattebref är föreskrifvet, kommer att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätt
bestyrkes; att, då någon önskar anstånd med skatteköpeskillingens
erläggande, betalningen deraf må fördelas på det sätt, att hvad, som
motsvarar ett års grundränta efter kronovärde, genast erlägges och sedermera
ett lika belopp årligen, intilldess hela köpeskillingen blifvit godtgjord;
börande hvad sålunda årligen till betalning förfaller, i sammanhang
med lägenhetens grundskatter i behörig ordning debiteras, uppbäras och redovisas;
samt slutligen att på lika sätt, som nu blifvit föreslaget, jemväl
skall förfaras, om någon anmäler sig till skatteköps erhållande, innan ofvanberörde
uträkningar öfver skatteköpeskillings-beloppen blifvit fastställda,
dock att i sådant fall särskild uti åkning öfver skatteköpeskillingen för den
lägenhet, hvarom fråga väckes, bör uppgöras och i nu föreslagen ordning
Kongl. Majtts Nåd. Proposition, N:o 66.
39
pröfvas: börande lämplig åtgärd vidtagas för att befordra de ifrågavarande
uträkningarne och granskningen deraf tili skyndsam verkställighet.
Statsrådet Friherre Staél von Holstein var, i fråga om de indelda räntornas
indragning och om kronohemmanens upplåtande under skattemannarätt,
af lika mening med sistomförmälde Statsråds-ledamöter; men skiljde
sig äfven i så måtto från föredragande Departements-chefens tillstyrkande,
att, då alla ränlepersedlarnes förvandling antingen till penningar, eller till
spanmål och smör, kunde ock sannolikt komma att i framtiden leda till
utskyldernas förminskning eller förhöjning, men intetdera deraf vore afsigten
med förvandlingen, trodde Friherre Stael von Holstein, att af de i räntan
ingående persedlar borde tre bland de hufvudsakligaste, jemte spanmålen,
fortfarande förblifva oförändrade, och de öfrige räntepersedlarne förvandlas
antingen till spanmål, till smör eiler till begge delarne; i hvilket
afseende på deputerade, utsedde på det sätt, som är eller varder föreskrifvet
för utseende af deputerade tili markegångssättning, kunde få
ankomma att en gång för alla bestämma, hvilka tre bland räntepersedlarne
för hvarje län eller serskilda distrikter deraf skulle anses såsom de
väsendtligaste och således jemte spanmålsräntan fortfarande bibehållas,
samt om öfrige räntepersedlarne borde förvandlas till spanmål eller till
smör, eller till begge delarne, hälften hvardera, eller efter annan proportion.
Statsrådet Faxe instämde i fråga om kronoliemmans upplåtande under
skattemannarätt äfven uti sist anförda mening; och jemte det bemälde
StaLsråd förklarade sig dela föredragande Departements-chefens åsigt
i afseende på kommitterades, i första rummet framstälda, förslag i fråga om
sättet för hemmansräntornas förenkling, yttrade Statsrådet för öfrigt, hurusom,
, vid öfvervägande af de i afseende på hemmansräntornas förenkling
gjorda öfriga ofvanberörda förslag, emot det af kommitterades majoritet i
andra rummet framstälda, enligt hvilket de räntor, som hittills varit utsatta
i persedlar och tjenstbarheler, skulle förvandlas till allenast två slag
af persedlar, eller spanmål och smör, den väsendtliga betänklighet förekominc,
att, då erfarenheten visat, att de serskilda räntepersedlarnes värde under
den förflutna liden förändrats i högst olika proportion, det kan befaras,
alt de nya persedlarnas lösningspris framdeles utfaller annorlunda, än räntebeloppel
skulle hafva utgjort derest de gamla persedlarne förblifvit oförändrade;
och en af kommittéens ledamöter hade äfven utredt, alt ett sådant
förvandlingssätt, tillämpadt för tvenne exempelvis uppgifna hemman
40
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
inom Stockholms och Upsala län, skulle under de första 5 åren, från och med
innevarande år, medfört en årlig skatteförhöjning af 5 r:dr 46 sk. 7 rst.
för det förra och 3 r:dr 9 sk. 5 rst. för det sednare länets hemman;
medgifvas borde dock, att, på sätt härvid jemväl blifvit erinradt, ett annat
resultat under andra förhållanden kunde inträffa och således jemväl blifva
lill fördel för de skattskyldige; äfvensom att, för den räntetagare, hvars
produktion af ifrågavarande persedlar lemnar öfverskott till försäljning,
skatteförhöjningen blefve mindre känbar, då han tillika hade fördel af prisstegringen;
hvaremot den, hvars produktion endast till ringa del utgjordes
af spantnål, men i öfrigt af sådana varor, hvilkas värde icke stege i lika
mån, ostridigt komme att hårdare tryckas deraf; och om än icke ovilkorligf
må antagas, att förenämnda förvandlingssätt verkligen skulle leda till
skatteförhöjning, så vore dock obestridligt, att en sådan följd möjligen kunde
deraf uppkomma, hvilket redan i och för sig komme att väcka betänklighet
emot, och tilläfventyrs hindra, förslagets antagande i denna del, hvarmed
ock ett bland de vigtigaste ändamålen med förevarande reglering, eller
räntornas förenklande och deraf beroende reda och enkelhet i det serdeles
invecklade räkenskaps-verket, skulle förfelas. Det syntes således
bättre att omfatta en annan utväg till vinnande af det åsyftade ändamålet,
nemligen den, a!t bibehålla vissa i hemmansräntorna inbegripna persedlar
och tjenstbarheter till beloppet oförändrade och förvandla de öfrige till bestämd
penningeränta. Härvid kunde icke befaras, att skatterne skulle blifva
högre, än under nuvarande förhållanden, utom i det, knappast tänkbara,
fall, att de till penningar förvandlade räntepersedlarne skulle framdeles falla
i värde, och förlusten för staten syntes heller icke kunna blifva af någon
betydenhet, om förenklingen verkställes så, att icke mera än ^ eller högst
^ af de persedlar, sorn för närvarande lösas efter markegång, förvandlas till
penningar, och att denna åtgärd hufvudsakligen vidtages i afseende på sådana
persedlar, hvilkas värde minst är underkastadt förhöjning eller omvexling.
Emot en dylik åtgärd vore väl anmärkt, att den proportion, hvari de
persedlar, som kunde komma i fråga att bibehållas, ingå i hemmansräntorna,
är högst olika ej blott i serskilda provinser, utan till och med för hemman
inom samma ort, hvaraf således följde, att den andel af hvarje hemmans
ränta, som komme att innefatta persedlar och godtgöras efter markegång,
i jemförelse med hvad i penningar utsattes, blefve betydligt olika,
samt
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
41
samt att med antagande deraf, att räntans bibehållande i persedlar skulle
kunna föranleda förändring i dess medelbelopp, de skattdragande i rikets
serskilde provinser, genom på dylik grund fotad förändring, skulle blifva
högst olika lottade.
Dessa inkast skulle otvifvelaktigt förtjena afseende, om grundräntornas
belopp för närvarande vore lika; men, enligt hvad kommitterade upplyst,
voro dessa belopp högst olika, icke blott uti serskilda provinser, utan äfven
vid jemförelse mellan hemman inom samma provins. Denna olikhet, som
jemväl vid en ränteförvandling till blott penningar, enligt första alternativet
af kommitterades förslag, komme att fortfara, skulle ock, i händelse,
enligt samma förslags andra alternativ, alla de räntor, hvilka hittills utgått
efter markegång, förvandlas till persedlarne spanmål och smör, blifva större
i samma mån, som beloppen af de persedlar, hvilka skulle förvandlas, äro
större eller mindre för serskilda egendomar, samt priserne för spanmål eller
smör framdeles förändras. Visserligen skulle den åtgärd att bibehålla vissa
persedelräntor och förvandla andra i penningar, vid förändrade varuvärden,
kunna medföra någon större olikhet; men sådant syntes vara af löga vigt,
då fråga icke är om jemkning af grundskatternas relativa belopp, utan blott
om deras förenklande, hvarvid väl i första rummet borde tillses, att skattskyldige
egendomar, hvar för sig, icke åläggas större bördoi\ än de, enligt
nu gällande beskaltningsgrunder, böia vidkännas, men deremot, under iakttagande
häraf, likheten i skattebördor för serkilda egendomar är af mindre
betydenhet, helst, om än vissa egendomar komma att, framför andra, åtnjuta
en lindring, som de skolat sakna, i fall någon förenkling icke egt rum och
räntepersedlarnes värde stigit, sådant dock icke kan för innehafvare af öfrige
egendomar medföra någon skada eller någon sådan tillökning i deras
andel af allmänna utskylder, att minsta afseende derå borde fästas.
Beträffande förslaget rörande indragning till statsverket af räntor och
kronotionde, som äro embets- och tjenstemän på lön indelta eiler eljest till
vissa föremål anslagna, samt i förening dermed frågan om sättet för dessa
anslags godtgörande och för räntornas och tiondens utgörande i allmänhet;
så syntes billigt, att tillsvidare och intilldess löneanslagen vid blifvande
omregleringar kunna varda i penningar till mot behofvet fullt svarande belopp
bestämde, vederbörande embets- och tjenstemän bibehållas vid förmånen
att få sin aflöning beräknad efter omvexlande varupriser. Det vigtigaste
är emellertid, att rättigheten att af de skattskyldige direkte utfordra
Bih. till II. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 6
42
Kongl. Maj: t a Nåd. Proposition, N:o 66.
räntepersedlar in natura upphör; och skulle då äfven forsellönen serskildt
ersättas af statsverket, så att, på samma gång sorn indelningshafvaren försäkrades
jemväl om denna inkomst, räntegifvarne tillika åtnjöto lindring
genom befrielsen från dess u'görande.
Enligt de grunder för ränteförenklingen, som, efter nu i underdånighet
yttrade åsigt, företrädesvis böra godkännas, komme emellertid blott en del
af de löningsräntor, som nu utgå efter markegång, att äfven hädanefter på
lika sätt utgöras, hvaremot det öfriga skulle utsättas till ett visst belopp i
penningar; men på det någon förlust härigenom icke må tillskyndas räntetagare,
torde den del af penningeräntan, som motsvarar förut indelta, men
förvandlade, persedlar, böra, på lika sätt som kommitterade föreslagit i fråga
om ersättningen till åtskilliga allmänna verk och inrättningar m. fl., i
stället utsättas till visst belopp i spanmål och lösen derför beräknas efter
samma grund, som för de bibehållna persedelräntorna. En följd häraf blefve
dock, att alla indelta räntor och tionden måste till stats-verket indragas
och ersättningen derifrån utgå, enär för räntornas beräknande till betalning
af de skattskyldige och för deras godtgörande till indelningshafvarne olika
grunder komme att tillämpas, samt en reglering, hvarigenom blott vissa i
penningar förvandlade räntor skulle indragas, men, med de öfriges bibehållande
att utgå direkte till räntetagarne, åt dessa för de indragna räntorna an visas
ersättning i andra spanmålsräntoreller i kronotionde, ofelbart komme att leda
lill ytterligare invecklingar och dessutom icke ens vore verkställbar, då för
kronan behållen afrads- eller kronotiondespanmål icke alltid till motsvarande
belopp inom orten funnes att tillgå. En ytterligare fördel bereddes derjemte
för löntagare, då ersättningsbeloppen utginge qvartaliter. För de indelte
regementena borde dock dessa ersättningar till hela det belopp, som
tillkommer hvarje regemente, utbetalas Lill Regementslönings-direklionen,
hvilken, om, på sätt Rikets Ständer lör deras del beslutat och lämpligt synes
vara, de till regementena anslagna utarrenderade boställen, åtminstone
tillsvidare, förblifva under vederbörandes disposition, äfven hädanefter
lärer komma att taga befattning med uppbörden och fördelningen mellan
vederbörande löntagare och de derför inflytande arrende-afgifler.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, hemställde Statsrådet i underdånighet,
att Kongl. Majit, i afseende på här ofvan omförmälda ämnen,
måtte för Sin del i nåder besluta och till Rikets Ständers antagande föreslå:
1:0 att af nedannämnde, i hemmans och lägenheters räntor inbegripne,
persedlar och tjenslbarheter den del, som hittills kunnat till leverering
Kongl. DIaj:ls Nåd. Proposition, N:o 6C>.
43
eller utgörande in natura uppsägas, eller varit af markegång beroende, må
bibehållas, nemligen i Östergöthlands län: hvete, råg, korn, smör och dagsverken;
i Hallands, Örebro och Vermlands län: råg, korn, hafre, smör och
dagsverken; i Upsala, Stockholms, Södermanlands, Calmar, Gottlands, Jönköpings,
Kronobergs, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands, Götheborgs och
Bohus samt Gefleborgs län: råg, korn, smör och dagsverken; i Stora Kopparbergs
län: råg, korn, dagsverken och kol; i Christianstads, Blekinge och
Malmöhus län: råg och korn; samt i Vesternorrlands, Vesterbottens, Jemtlands
och Norrbottens län: korn och smör; utan annan förändring, än alt
persedlar af enahanda slag sammanföras för hvarje serskildt i jordeboken
upplagen egendom, med iakttagande dervid, dels alt alla ifrågavarande dagsverken
förvandlas till drängedagsverken efter förhållandet mellan desse sednares
och öfriga dagsverkens värde, beräknadt till medeltalet af det för kronans
så beskaffade räntor gällande markegångspris för de 20 åren 1824—
i843; dels ock att endast helt dagsverke och öfrige ränlepersedlarne, icke
mindre än 1 kappe af spanmålen, 1 skålp. smör och 1 lunna kol utsättas;
hvaremot det öfverskjutande, tillika med allt öfrigt af ordinarie räntan, förvandlas
i penningar till ett för hvarje serskild i Jordeboken upptagen egendom
sammanfördt belopp, med iakttagande, alt den del af räntan, som beror
af markegång, beräknas efter medium af det för kronans räntor gällande
markegångspris för ofvannämnda 20 år, likväl med jemnkning till fullt
skillingtal på det sätt, att till och med 6 rst. uteslutas, men högre runstycketal
beräknas till full skilling, samt att den sålunda uppkommande
nya räntan endast utsättes i riksdaler och skilling, men öfverskjutande mindre
tal försvinna;
2:o att alla till embels- och tjenste.nans aflöning samt allmänna verk
och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser anslagne räntor och kronotionde,
äfvensom rusthållens augmentsräntor, de ränte- och tionde-anslag
för gästgifveriet färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare, som icke
utgå af de hemman, med hvilka sådant onus, hvarom nu är fråga, finnes
förenadt, samt räntor och tionde, som städer åtnjuta afandraändem underlagda
hemman, till statsverket indragas, på sätt och med de iakttagelser,
kommitterade, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid.
sistförflutna riksdag fattade beslut, i underdånighet föreslagit;
3:o att de indragne ränte- och tiondeanslagen godtgöras på följande
sätt:
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
a) alt hvad angår de räntor och tionde, sora äro de indelta regementene
och klericie-staten på lön anslagne, för den del af tionden, som kunnat
till leverering in natura uppsägas, och hvilken för framtiden beräknas till
enahanda qvantitet inora hvarje markegångs-distrikt, som den förut utgjort,
under iakttagande af hvad om vissa tiondepersedlars förvandlande till spanmål
är föreslaget, äfvensom för de räntor, som blifva i porsedlar bibehållne,
erhålles lösen till det belopp, de skattskyldige årligen erlägga; att
för skillnaden emellan värdet af de löningsräntor och tionde, som hittills
kunnat till leverering in natura uppsägas eller eljest varit af markegång
beroende, nämnde värde, beräknadt efter medelmarkegångspris för de sista
10 åren före indragningens beslutande och det på enahanda sätt bestämda
värdet af de bibehållna naturapersedlarna och tionden föres vederbörande
löntagare till godo ett, efter samma beräkningsgrund, deremot
svarande anslag af sådan spanmål, hvaraf ränta och tionde allmännast
utgöras i den ort, der räntorna utgått, och för hvilken spanmål årligen
erhålles lösen efter det pris, som för kronans så beskaffade räntor eiler
tionde i samma ort då är gällande; att den andel af räntor eller tionde,
som icke varit af markegång beroende, äfvensom forseilön för bibehållna
räntor och tionde, der sådan förut kunnat ifrågakomma, varder med bestämdt
anslag i penningar godtgjord; samt att vid beräknandet af ersättningen
för tjensteman, som är med bostads-boställe försedd, derifrån, efter
enahanda grunder, som för ersättningens bestämmande fastställas, afdrages
den boställsränta och tionde, som antingen är å hans lön indeld eller enligt
hittills gällande stadganden bordt af honom utbetalas;
b) att löneanslagen för öfrige embets- och tjenstemän tillsvidare äfven
godtgöras på lika sätt, som i nästföregående mom. är föreslaget; men
att på Kongl. Majrts nådiga pröfning för hvarje serskildt fall skall ankomma,
om, vid verkställighet af skeende löneregleringar, förändring derutinnan
bör ega rum, så att löneanslagen en gång för alla bestämmas tili
visst belopp i kontant, motsvarande hvad de utgöra enligt förvandling efter
markegångspris för de sista 10 åren före det, en sådan förändring be
slutas,
med tillägg af forseilön å spanmål.
Under de i föregående momenter upptagna stadganden inbegripas
icke sådana tjenstebefatlningar, hvilka åtnjuta aflöning af de till serskilda
inrättningars disposition ställde anslag.
cJ Följande allmänna inrättningar, som med allmänna medel underhållas,
nemligen Krigs-akademien, Invalidhusfonden, Mililie-boslällskassan,
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
45
Strömsholms stuteri, Skogsplanteringskassan och Lappmarks ecklesiastikverk
undfå bestämda kontanta anslag, hvilka beräknas på enahanda sätt,
som i nästföregående moment omförmäles.
d)l afseende på de öfrige allmänna verk och inrättningar, derunder
jemväl inbegripen Vadstena krigsmanshuskassa, samt tili kyrkor och
fromma stiftelser anvisade anslag, äfvensom augmentsräntor och anslagen
till gästgifverier, färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare, samt de
räntor och tionde, som städer åtnjuta, förfares på lika sätt, som i mom.
a) är sagdt.
e) De för ersättningarne beräknade, sålunda bestämda, grunder och
de i enlighet dermed vederbörande tillkommande ersättningsbelopp må
icke utan Konungs och Ständers gemensamma beslut förändras.
4:o Utbetalningen af förenämnde ersättningar sker sålunda: att hvad,
som belöper för löneanslagen, utgår qvartaliter, dervid hela det belopp,
som tillkommer hvarje indeldt regemente, utbetalas till Regements-lönings-direktionen;
att godtgörelsen för augmentsräntorna och anslagen till
gästgifverier, färjor och färjkarlar samt postbönder och brefbärare för hvarje
år liqvideras vid den tid det påföljande, då uppbördsstämmor för hemmansräntornas
uppbärande hållas; samt att alla öfriga utfalla vid slutet af
det år, för hvilket de beräknas.
5:o Att boställen, hemman och lägenheter, som till regementen och
kassor, civile och ecklesiastike löntagare, akademier, verk och inrättningar,
af hvad namn som helst, äro anslagne, och hvilkas afkastning af dem
eller för deras räkning disponeras, tillsvidare förblifva, fortfarande såsom
hittills, orubba dt till vederbörandes egen disposition; dock att, vid skeende
löneregleringar på Kongl. Maj:ts serskilda nådiga pröfning skall ankomma,
om sådant boställe må, mot ersättning for afkastningen, indragas eller
annorledes disponeras.
I öfriga frågor instämde Stats-rådet Faxe uti Departements-chefens
underdåniga tillstyrkande, utan annan skiljaktighet, än de jemkningar,
som måste blifva följder af hvad han här ofvan i underdånighet föreslagit.
Kongl. Maj:t biföll i nåder, hvad Stats-rådets fleste ledamöter i förrbcrörde
måtto i underdånighet föreslagit och hemställt; och befallte
Kongl. Maj:t, att, i öfverensstämmelse med Dess nu fattade
-46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
nådiga beslut, förslag- till proposition i ämnet till Rikets Ständer
skulle uppsättas och serskildt justeras.
Ex protocollo
L. L. Fries.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 20 December
18 47'
Närvar an de:
Hans Excellens Justilie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, "Herr Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern _,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts under den 21 sistiidne
Oktober fattade beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Maj:ts nådiga Pro
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
47
position till Rikets Ständer, angående beskattningsväsendets samt uppbörds-
och redogörelseverkets förenkling.
Kongl. Maj:t behagade i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes
protokollet bifogadt, och befallte, att, i enlighet dermed, nådig
proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Comp. 1848.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 6 T.
1
N:o 67.
Ånk. till Exp. Etsk. den 14 Januari, kl. i e. m.
Kongl. Majds Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående bildandet
af en fond till pensionering af folkskolelärare; gifven
Stockholms Slott den y December i84j.
Kongl. Maj:ls nådiga stadga angående folkundervisningen i riket af
den 18 Juni 1842 föreskrifver i 11 §. 2 moni., att då, skollärare, sorn sin
tjenst oförvitligt förestått, genom ålderdom eiler sjuklighet är urständsatt
att den ytterligare bestrida och af detta skäl mäste entledigas, det må bero
af församlingens och skolstyrelsens pröfning att, i mån af hans behof och
af den längre eller kortare tid han tjenstgjort, större eller mindre del af
den utaf församlingen anslagna lönen såsom pension honom tilldela.
Då emedlertid för mången församling det möjligen skulle blifva ganska
tryckande att, förutom lönen till tjenstgörande folkskolelärare, äfven
utbetala pension tili en redan afgången, och löningsvilkoren vid sådan
lärarebefattning vanligen äro alltför ringa att medgifva något afdrag till
förmån för en afskedad; men likväl högst angeläget är, dels att dylika
personer icke må från inträde å folkskolelärarens mödosamma bana afhållas
genom fruktan att på ålderdomen icke ega annat uppehälle, än det
fattigförsörjningen kan lemna, dels ock att undervisningen icke må komma
att ledas af föråldrade personer, så anser Kongl. Majrt af serdeles vigt, att
någon anstalt varder beredd, hvarigenom folkskolelärare, efter viss tjenstetid
och viss upphunnen ålder, må kunna tillförsäkras bestämd rättighet till
understöd för deras återstående lefnad.
Till ett sådant understöd böra dock endast de skollärare varda berättigade,
hvilka genomgått folkskollärare-seminarium, blifvit antagne efter
skolstadgans utfärdande och vissa år tjenstgjort. En längre tid kommer
således att förflyta, innan pensioner af ifrågavarande beskaffenhet behöfva
utgå, och en lämplig pensionering kan följaktligen tillvägabringas äfven
med ett mindre betydligt i tid afsatt kapital, om detta förräntas samt förstärkes
med en ringa årlig afgift, hvilken jemväl, så länge densamma icke
Bih. till II. St. Prof. 1847 & 1848 1 Sami. 1 Afd. 19 Baft.
1
2
Kongl, ilaj:Is Nåd. Proposition, N:o ST.
är för pensioneringen erforderlig, lägges till kapitalet och göres fruktbärande.
Tillgång till ett sådant kapital finnes utan statens serskilda betungande,
örn dels redan uppkomna, dels till och med år 1848 uppkommande
besparingar å vid sistlidne riksdag till Kongl. Majrts disposition ställda anslag
till understöd för folkskolelärares aflönande, för ändamålet afsättas.
Bestämd uppgift på summan af dessa besparingar kan dock nu icke lemnäs,
men deras sannolika belopp är beräknelig!.
Af de 50,000 R:dr, hvilka från åren 1842, 1843 och 1844 vid nästförflutne
riksdag bibehöllos till Kongl. Majrts disposition, voro nemligen
den 30 sistlidne Oktober från Riksgälds-kontoret uttagne endast 5,038 R:dr
38 sk. 3 rst. Af anslagen för åren 1845 oell 1846, tillsammans utgörande
40,000 Rrdr, bade vid nyssnämnde tid icke utgåLt mera än 24,669 Rrdr
41 sk. 3 rst., och af de 20,000 Rrdr årligen, som för innevarande och nästa
år äro disponibla, bar ännu icke blifvit anvisadt mer än 12,998 Rrdr
årligen.
Om än anslaget för år 1848, i följd af nya anspråk från församlingar,
hvilka ej ännu ordnat sitt skolväsende, skulle komma att utgå till
nära fulla beloppet, kunna således, detta oaktadt, utan fara för betydligt
misstag, följande besparingar antagas såsom gifna, nemligen:
för åren före 1845
44,000
för åren 1845 och 1846
15,000
och för åren 1847 och 1848
7,000
tillsammans 66,000 Rrdr banko.
Under förutsättning, att pension icke må någon folkskolelärare tilldelas
förr, än lian i sådan egenskap tjenat i minst Tretio år och upphunnit
55 års ålder, kan någon pensionering icke komma i fråga före året
1872, och om under tiden ofvannämnde summa, 66,000 Rrdr banko, från
och med är 1849 förräntas till fyra för hundrade om året, samt räntan
årligen lägges till kapitalet och äfven förräntas, så uppkommer deraf ett
kapital, som vid 1872 års början utgör 162,671 R dr och några skillingar.
Om, i förening härmed, hvarje församling, emot befrielse från förbindelsen
att gil va understöd åt sådan dess skollärare, som tjenat så länge
och uppnått den ålder, att lian är till pension af ifrågavarande fond berättigad,
ålades en årlig afgift till fonden af Tre Rrdr banko, skulle, med
antagande att denna afgift komrne att från och med 1849 årligen utgå af
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 67.
3
omkring 2,450 församlingar, berörde afgift, förräntad på lika sätt, som
förut omförmälda besparingar, bilda ett kapital, hvilket vid 1872 års början
koinine att utgöra 269,141 Riksdaler och några skillingar.
Denna summa, tillagd den förutnämnda, lemnar ett belopp af 431,812
R:dr banko, hvilket efter 4 för 100 gifver en årlig ränta af 17,272 Rdr.
Då högst få från skollärare-seminarier utexaminerade skollärare blifvit tillsatte
åren 1842 och 1843, skulle denna ränta, innan betydligare anspråk
på pension kunna ifrågakomma, hafva stigit åtminstone'till 17,650 R:dr,
ett belopp, som, tillika med församlingarnes års afgift, 7,350 R:dr, lemnar
en för pensioner användbar årlig summa af 25,000 R:dr.
Antalet af vid folkskolorna anställde examinerade lärare utgör, enligt
de uppgifter, sorn nyligen från konsistorierna inkommit, för det närvarande
1,513. Ibland dessa äro 143 prester, hvilka med högst få undantag
icke qvarblifva vid skollärarebefattningarne så länge, att de blifva
pensionsberättigade, utan söka befordran inom kierici-staten och således
icke behöfva vid detta tillfälle ingå i beräkningen. De återståendes antal
utgör då 1,370. Enligt i sednare tider gjorda iakttagelser, rörande dödligheten
vid olika åldrar, skulle, om alla dessa lärare nu voro 25 år gamla,
836 af dem lefva 30 år härefter; och med all sannolikhet >an antagas, att
af de då lefvande åtminstone hälften före nämnde tid af en eller annan
orsak från lärarebefattningen algått. Härtill kommer äfven, att ganska
många lärare först helt nyligen blifvit tillsatte och ännu icke hunnit 25
års ålder, så att deras pensionering ej kunde ifrågakomma förr än några
år efter 1872, under hvilken tid fonden blir i tillfälle att ytterligare tillvexa.
Af allt detta kan med säkerhet den slutsats dragas, att ofvannämnde
tillgångar, om de på omförmäldte säLt för ändamålet användas, skola blifva
tillräckliga för nuvarande folkskolelärares pensionerande. Huruvida de
jemväl i en framtid kunna blifva tillfyllestgörande för ett ökadt antal
lärare, är icke möjligt att nu förutse eller bestämma; men äfven om efterkommande
skulle blifva salta i nödvändighet alt fö.stärka tillgångarne,
böra de med tacksamhet erkänna närvarande tids åtgärder för ifrågavarande
ändamål.
För undvikande af serskild förvaltningskostnad, anser Kongl. Maj:t lämpligt,
att fonden förräntas af Stats-kontoret samt att inkomsterna och utgifterna
gå till och från nämnde kontor genom vederbörande landshöfdingar
och konsistorier.
b
Kongl, Majas Nåd. Proposition, N:o 67.
I öfverensstämmelse härmed föreslår alltså Kongl. Maj:t i nåder:
l:o alt af besparingarne å de anslag, tillsammans 130,000 Rrdr banko,
hvilka vid sistlidne riksdag blifvit af Rikets Ständer ställda till Kongl.
Maj:ts disposition till understöd för folkskolelärares aflöning, en fond, under
Stats-kontorets förvaltning, må bildas till pensionerande af dylike lärare,
hvilka äro minst o5 år gamla samt efter fulländad examen vid seminarium
varit minst 30 år ordinarie lärare; och
2:o att hvarje stadsförsamling och hvarje församling på landet, emot
befrielse från lörbindelsen att lemna pension åt skolläraren, som enligt l:sta
punkten är dertill af fonden berättigad, må åläggas att till denna fond
årligen inbetala en afgift af Tre (3) Riksdaler banko.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med afl Kongl, nåd ocb ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den y December i8/fj
Närvarande:
Hans
Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Kongl. Maj-As Nåd. Proposition, N:o 67.
5
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern j
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-chefen Stats-rådet Silfverstolpe framställde i underdånighet
angelägenheten deraf, att åtgärder vidtagas för att i en framtid bereda
tillgång "på pensioner åt folkskolelärare, och uppläste ett af honom, i
anledning deraf, författadt förslag till nådig proposition till Rikets Ständer,
angående bildandet af en fond för nämnde ändamål.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkan, samma förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, i nåder gilla samt befallde, att, i enlighet dermed, proposition
skulle till Rikets Ständer under denna dag expedieras.
Ex protocollo
Gustaf Ribbing.
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Januari, kl. 2 e. m.
Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,,
angående ersättning af från Götheborgs Landt-Ränteri ulgifvet
förskott till kostnaden för anstalterna till Kolera farsotens
hämmande; gifven Stockholms Slott den y December 18/jy.
Sedan tvänne af Lands-kontoret i Götheborgs och Bohus Län uppräLtade
slutliqvider öfver utgifter, dels för karantäns-bevakningen under
åren 1831—1834, och dels under kolerafarsotens härjande sistnämnde år
6
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 68.
blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i berörde län öfverlemnade
till Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium, med begäran, det Landtränteriets
jemte vederbörande redogörares fordringar, uppgående, enligt
omförmälde liqvider, till ett sammanräknadt belopp af 1,934 R:dr 14 sk.
8 rst. banko, måtte varda ersatte, men bemälde Kollegium, som, till följd
af Kongl. Brefvet den 24 Mars 1840, redan under den 6 December 1842
till Kongl. Maj:ts och Rikets Slats-koutor insändt den på g und af upprättad
liqvid återstående behållningen af de utaf f. d. Quarantaines-kommissionen
uppburne medel, förklarat sig, vid sådant förhållande, ej vara
i tillfälle att ifrågavarande fordran ersätta; så och efter det Stats-kontoret,
enär den af Kommers-kollegium dit aflemnade återstod af quarantainesmedlen
2,928 R:dr 5 sk. 6 rst., under den 10 Januari 1843 blifvit lefvererad
till Rikets Ständers Riksgälds-kontor , hvarifrån dessa medel utgått
af det för kostnaderna till kolera-farsotens hämmande af Rikets Ständer
ställda creditiv, till Riksgälds-kontorets fullmäktige öfverlemnat meranämnde
slutliqvider för den åtgärd, hvarigenom ifrågavarande förskottssumma
kunde blifva ersatt, hafva bemälde fullmäktige härå lemnat det
svar, att, då några medel för dylika kostnaders bestridande icke funnos
anvisade uti det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente, fullmäktige
hos Rikets då församlade Ständers Stats-Utskott anmält förhållandet till
den åtgärd, hvartill Utskottet kunde finna omständigheterna föranleda,
hvarå följt det förklarande, att, då någon fråga om anvisande af medel
till den begärda ersättningen icke blifvit under då pågående Riksdag i
grundlagsenlig ordning väckt, det ej kunde tillkomma Utskottet alt gå i
författning om beredandet af dem, enligt liqviderne, af Götheborgs Landtränteri
och vederbörande redogörare fordrade godtgörelse för deruti upptagne
förskott.
På grund af livad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t velat till
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna att vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom
ifrågavarande förskott, bestående af
Landt-ränteriets fordran R:dr i,823: ]3. 6.
samt vederbörande redogörares  „ in; 1. 2.
eller tillhopa R:dr 1,934: i4- 8.
hvilka, alltifrån sisla Riksdagen i räkenskaperna balanseras, må varda i
behörig ordning godtgjorde.
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 68.
7
De åberopade liqviderna bifogas härjemte, och Kongl, Maj:t förblifver
Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför lians Majit
Konungen i Stats-Rädet ä Stockholms Slott den 7 December 18fy.
Närvar and e:
Mans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärenderne, Herr Friherre
Ihrej
Stats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts redan fattade nådiga
beslut uppsatt, förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Utskott, angående ersättning af från Götheborgs Landt-ränteri
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 68.
utgifvet förskott till kostnaden för anstalterne till kolera-farsotens hämmande,
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt samt befalla, att nådig skrifvelse, i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständers Stats-Utskott afgå.
Ex protocollo
C. A. Westerstrand.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Comp. 1848.
Kongl. Maj:!s Nådiga Skrifvelse, N;o 69.
1
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Febr., kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif velse till Rikets Ständers Stats-Vtskott,
angående Arrendatorns af Mörrums Krono-laxflske i Blekinge
John Svenssons underdåniga ansökning om ersättning
för dess genom arrendet lidna förluster', Gifven Stockholms
Slott deri // Januari 1848.
Hos Kongl. Majit liar förre Nämndemannen John Svensson, hvilken,
enligt det genom Kongl. Majlis och H i kels Kammar-kollegium den 22 Juli
1843 utfärdade kontrakt, under sex års lid, räknad från och med 1843 till
och nied 184S, såsom arrendator öfverlagit Mörrums kronolaxfiske i Mörrums
socken och Listers härad inom Blekinge län, emot en årlig afgift af 2,980
ndr biko, i underdånighet anhållit, att, enär hans inkomster af berörde
fiske under de fem åren 1843 — 1847 skall utgjort allenast 7,638 r:dr, men
arrende-afgifterna för dessa fem år uppginge lill 14,780 r:dr, Kongl. Majit
täcktes af gunst och nåd medgifva Sökanden att från statsverket återbekomma,
hvad han sålunda skulle hafva genom arrendet förlorat, eller 7,112
rldr banko.
Sedan ej mindre Kongl. Majlis befallningshafvande i Blekinge län , än
ock Kammar-kollegium, med anledning häraf, underdåniga utlåtanden afgifvit,
har Kongl. Majit denna ansökning Sig föredragas låtit; hvarvid Kongl.
Majit bland annat inhemtat, att, till följd af det, uppå John Svenssons
serskilda ansökning, genom Kongl. Majlis nådiga bref den 23 Mars nästlidet
är, honom medgifna anstånd med erläggandet af 1846 års arrende-afgift för
Mörrums laxfiske, skulle hälften af nyssberörda afgift först inom 1847 års
slut betalas, äfvensom 1847 års arrende-afgift först vid uppbördsårets slut
till betalning förfaller. Och då Kongl. Majit, på grund af hvad upplyst
och anfördi blifvit, så väl angående de för ifrågavarande kronofiske tillförene
•er lagda, vida lägre, arrendesummor, som ock angående samma kronofiskes
numera betydligen förminskade afkastning, jemte inlräffadt dröjsmål med
Mörrums-åns i 1 § af arrende-kontraktet omförrnälde uppmuddring, ansett
billigt, att någon eftergift må sökanden förunnas af det dryga arrendebelopp,
BilI. lill II. St. Prat. 1847 och 1849. 1 Sami. 1 Afd. 20 Hafi. I
2
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 69.
lian si" atagit, liar Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af de målet rörande
handlingar, härmed velat i nåder föreslå Rikets Ständer alt, med behjertande
af sökandens genom det omförmälde arrendet iråkade bekymmersamma
belägenhet, förunna honom den eftergift, att arrendeafgiften för nästlidet
år, äfvensom för det nu löpande sista arrendeåret, varder lil! hälften
nedsatt, under förbindelse för sökanden alt fullgöra, hvad arrende-kontraktet
i öfrigt stadgar. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stals-Ulskott med ali
Kongl, nåd och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Stats-rddet u Stockholms Slott elen 11 Januari
1848.
Närvarande:
Hans Excellens Justilise-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,
Stats-råden: Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
S il/ver stolpe ,
Waern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departemenls-chefen, Statsrådet Munthe, föredrog i underdånighet —-
7:0.
Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, i anledning af arrendatorn af
Mörrums kronolaxfiske i Blekingelän John Svenssons underdåniga ansökning,
att, enär hans inkomster af berörde fiske under de fem sednare åren 1843
—1847 utgjort endast 7,638 r:dr, men arrende-afgiften för dessa fem
år uppginge till ^'/öo r:dr, Kongl. Maj:t måtte af gunst och nåd medgifva
Kong'. Maj:ts Nådiga Svar, N.o 70.
3
sok;uul'en all från stals-verket återbekomma, hvad han sålunda genom-arrendat
skulle hafva förlorat. — — — — — — — — — — —
Kongl. Maj:t, som på grund af hvad upplyst och anfördt blifvit,
så val angående de för ifrågavarande kronolaxfiske tillförene erlagda
villa lägre arrendesummor, som ock angående samma kronofiskes
nu mera betydligen förminskade afkastning, jemte intrufladt
dröjsmål med Mörrums-åns i i § af arrendekontraktet omförmälde
uppmuddring, ansåg billigt, att någon eftergift må sökanden
förunnas af det dryga arrendebelopp, han sig åtagit, förklarade,
enligt Stals-rådels underdåniga tillstyrkande, Sig vilja,
uti skrifvelse till Rikets nu församlade Ständers Stats-ulskott, föreslå
Rikets Ständer att, med behjertande af sökandens genom
det omfbrmälda arrendet iråkade bekymmersamma belägenhet,
förunna honom den eftergift, alt arrende-afgiften för nästlidet år,
äfvensom för det nu löpande arrendeåret, varder till hälften nedsatt,
med förbindelse för sökanden alt fullgöra, hvad arrendekontraktet
i öfrigt stadgar.
Ex Protocotto,
C. Haltberg.
N:o 70.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr., kl. 9 f. m.
Kongl. Maj.ls Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, angående Riksdagens förlängning-, Gifvet Stockholms
Slott den i5 Februari 1848.
Jemte anmälan, att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig
vigt, ännu återstode att af Rikets Ständer vid nu pågående riksdag
handläggas, hafva Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 12 i
denna månad, hos Kongl. Maj:t äskat, att riksdagen måtte fortfara ytterligare
en månad, räknad från och med den 23 innevarande Februari. Kongl.
Majit har, i anledning häraf och på grund af stadgandet i 109 § Regerings
-
4
Kongl Maj:ts Kådiga Svar, K:o TO.
formen och 80 § Riksdags-ordningen , velat i nåder förklara, alt riksdagen
må med den sålunda äskade tiden af En månad förlängas.
Kongl. Maj:l förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fäll reeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden , hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 10
Februari iSfS.
Närvarande:
Hans Excellens Jus 111 i a?-Sla ts m i 11 is te r 11, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron, ,
Silfverstolpe,
IVceril,
Friherre Gjllengranat,
Faxe, och
Fåhreeus.
Departements-Chefen , Statsrådet Fåhreeus föredrog i underdånighet
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, deruti, jemte anmälan, alt mångfaldiga
ärenden, hvaribland liera af hufvudsaklig vigt, ännu återstode alt vid
nu pågående riksdag handlägga, Rikets Ständer hos Kongl. Majrt äskat, att
riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från och med den
a3 innevarande Februari; och uppläste Statsrådet Fåhreeus förslag till svar
å Rikets Ständers berörde skrifvelse, hvilket förslag, sådant det finnes protokollet
bi lagd t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkande, af Kongl. Maj: t
1 nåder gillades; och skulle, i öfverensstämmelse dermed, nådigt svar till
Rikets Ständer på vanligt sätt expedieras.
Ex ProtocoIIo
Joh. Rob. Bergin.
Kongl. Majja Kådiga Proposition, N& It.
5
N:o 7i.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 i Fehr., kl. 3 e. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Pikets Ständer j angående
lindring i den af hemmanen å öti Hven s såsom godtgörelse
för dem förut åliggande arbetsskjldighet vid Uranienborgs
kungsgård, utgående afgäld; gifven Stockholms Slott den 11
Februari 1848.
Uti till Kongl. Majit den 22 Maj i845 aflåten skrifvelse gåfvo Rikets
då församlade Ständer tillkänna, hurusom hos dem fråga blifvit väckt, att,
då den, enligt kontrakt af den 20 November 1688, hemmansegarne å ön
Hven inom Malmöhus län, emot åtnjutande af 6 daler silfvermynt afkortning
i räntan för hvart £ mantal, åliggande arbetsskyldighet till den på ön
belägna kungsladugården Uranienborg, hvilken arbetsskyldighet genom tvänne
af Kongl. Majlis befallningshafvande i länet år 1811 utfärdade och af
Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium den i3 Maj i8i3 fastställda utslag
blifvit bestämd till 22 öke- och 45 drängedagsverke!! af hvart ■§• mantal,
för hvilka dagsverken erlades lösen efter markegångspris, numera vöre
serdeles betungande, bemälde hemmansegare måtte från nämnda arbetsskyldighet
befrias, mot förbindelse att i stället erlägga sina hemmansräntor på
det sätt, hvarpå desamma före ofvannämnda kontrakts tillkomst utgått, eller
ock, i händelse sådant icke kunde bifallas, de af hemmanen utgående grundskatter
skäligen jemkas och nedsättas; och anhöllo, efter framställning häraf,
äfvensom af de med dagsverksskyldigheters utgörande in natura i allmänhet
förenade olägenheter, Rikets Ständer i underdånighet, att, då det icke vore
tvifvel underkastadt, att det belopp, hemmansegarne pä ön liven för det
närvarande måste i lösen för dem åliggande arbetsskyldighet erlägga, vida
öfverstege värdet af den nedsättning i hemmansränta!), hvilken enligt 1688
års kontrakt blifvit såsom ersättning för den åtagna atbetsskyldigheten medgifven,
samt berörde hemmansegare, vid sådant förhållande, syntes ega giltiga
anspråk på tillgodonjutande af någon lindring i meranämnde för deras
i allmänhet svaga hemman tryckande beskattning, Kongl. Maj:t måtte täckas
i nåder förordna om utsträckning till ifrågavarande, hemmansegarne på ön
Hven åliggande, dagsverksskyldighet af den redan anbefallda undersökningen
6
Kongl. Majlis Nådiga Proposition, Nio 71.
örn arbetsskyldigheterne i Skåne, samt derefter och sedan förslag i berörde
afseende blifvit uppgjordt till en sådan jemkning och nedsättning af den för
arbelsskyldigheten på Hven utgående lösen, sorn med rättvisa och billighet
öfverensstämde, till Rikets näst sammanträdande Ständer i ämnet aflåta nådig
proposition.
Sedan Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers omförmälda framställning,
inhemta! Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, har, vid härefter
företagen pröfning af ärendet, Kongl. Majit väl funnit arbelsskyldigheten
lill Uranienborgs kungsgård utgöra ett ifrågavarande hemman och lägenheter
på ön Hven från uråldriga tider utöfver grundräntan åliggande besvär,
hvarifrån befrielse, emot upphörande af den nedsättning i berörde grundränta,
som lili 1688 års kontrakt örn arbetsskyldighetens fördelning och fullgörande
blifvit fastställd, alltså icke kunde obelingadt eller utan serskilda
skäl medgifvas; men derjemte ansett en närmare undersökning böra anställas
i och för beredande af rättvis jemkning uti omförmälda besvär, med
hänsigt bland annat lill de af närmast belägne hemman och lägenheter å
fasta landet utgående skatter och onera; hvadan Kongl. Maj:t i nåder anbefallt
Dess befallningshafvande i Malmöhus län att om verkställighet af en
så beskaffad undersökning, i närvaro af vederbörande skattskyldige, äfvensom
al krono-ornbud och en i jordbruk kunnig ståndsperson, föranstalta, samt
att derefter med undersöknings-protokollet och förrältningsmännens yttrande
jemte eget utlåtande i ämnet till Kongl, Majit inkomma.
Genom berörde, under loppet af förlidet år verkställda, undersökning,
har Kongl. Maj:t funnit det vara ådagalagdt, ej mindre att meranärnnde, af
hemmanet N:o t med a5, hvartdera ?, samt N:o 26 med 34, hvarldera
t\, eller tillsammans iirV mantal Tuna i St. Ibbs socken å Hven utgående
arbetsskyldighet, i följd af de dermed tid efter annan skedda regleringar
och deribland arbetsskyldighetens utförande i vissa dagsverken,
hvilka lösas med penningar efter markegång, blifvit större, än den ursprunggen
varit, än ock att omförmälda hemman nu fä vidkännas på det hela
högre skatter och besvär, än närmast belägna hemman å fasta landet af
lika mantal och beskaffenhet; och Kongl. Majit anser vid sådant förhållande
med rättvisa och billighet desto heldre öfverensstämma , alt lindring
i utgörandet af omförmälda dagsverksskyldighet varder de skattdragande
beredd, som det, i följd af hemmanens å ön Hven inskränktare
egorymd och afskiijda läge, måste antagas, att landtmannanäringen derstädes
är i saknad af flera fördelar, hvilka för dess idkare å fasta landet äro
att påräkna.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o 71.
7
Hvad äler beträffar frågan, i hvad mån lindring i berörde dagsverksskyldighet
hemmanen må förunnas, så förekommer i afseende härå, hurusom
uti den om undersökningen afgifna berättelse förrättningsmännen, genom
uppgjorda beräkningar, sökt visa, att, om vid arbetsskyldighetens år
18r i verkställda uppskattning och bestämmande lill vissa dagsverken förfarits
med behörig noggrannhet och under omsorgsfullt aktgifvande å det
år 1688 afslulade arbetskontraktets syftning och innehåll, samma uppskattning
icke bordt blifva högre, än alt den motsvarat 18 öke- och omkring
29 dränge-dagsverken för hvart ^ mantal, hvilka dagsverken efter medium
af markegångsprisen under åren 1812 till och med 1846 uppginge till ett
ett värde af 29 r:dr 47 sk. 11 r:st., då deremot värdet af nu bestämda
22 öke- och 45 dränge-dagsverken för hvart t- mantal, eller helt hofveri,
efter samma medelpris, utgjorde 3g r:dr 18 sk. e r:st.; att arbetsskjddighelens
förvandling till vissa dagsverken, som borde lösas efter markegång,
dessutom för hemmans-innehafvarne på Hven medfört samma verkan som
en skatteförhöjning, enär markegångspriserna, serdeles å öke-dagsverken, sedan
år i8r2 betydligen stigit, men ett öke-dagsverke å ön Hven, i följd af
saknadt tillfälle att under mellantiderna nyttigt använda de för åkerbruket
erforderlige dragare, alltid hade samma värde och snarare skulle kunna
med fördel in natura utgöras, än betalas efter en stigande markegång; samt
att jemförelsen med närbelägna hemman å fasta landet så utfölle, att, om,
på sätt krono-ombudet yrkat, denna jemförelse skedde med arbetshemmanen
vid Hjelmshults boställe, hemmanen å Hven borde, för beredande af likhet
i skatter och besvär, förunnas nedsättning i dagsverkspenningarne till 47
r:dr 7 sk. 10 r:st. af hvarje helt mantal, motsvarande efter de sista
10 årens medel markegång, omkring 6 tunnor a3^ kappar spannmål,
hälften råg och hälften korn, hvaremot, om, enligt hvad förrättningsmännen
ansett lämpligare, arbetshemmanen vid Årups rytlmästare-boställe
toges lill grund för jemförelsen, nedsättning borde ega rum till 20
r:dr 6 sk. 1 1 r:st. eller till 2 tunnor 294VV kappar spanmål, hälften råg
och hälften korn, för helt mantal, hvilken nedsättning, emot upphörande
af hittills åtnjutne afkortning i grundräntan, förrättningsmännen ock, för
sin del, i underdånighet tillstyrkt.
Härvid företer sig likväl det förhållande, att hemmans-innehafvarne
sjelfve, med jemkning af ett vid undersökningens början framstäldt vilkorligt
anbud af 10 tunnor spanmål för hvarje helt mantal i stället för nu
utgående dagsverkslösen, sedermera utgifvrt 8 tunnor spanmål af mantalet,
hälften råg och hälften korn, såsom ett belopp, hvartill berörde afgift ska
-
8
Kongl. Majlis Kådiga Proposition, K o 71.
ligen kunde för framtiden bestämmas, samt att genom antagande af detta
sednare anbud en icke obetydlig lindring i nuvarande afgift skulle de arbetsskyldige
beredas; och ehuru värdet af berörde spanmåls-qvantitet efter
medel-markegångspris jemväl understiger det värde i penningar, hvartill
arbetsskykligheten blifvit, med dagsverkenas nedsättning till 18 ökeoch
nära 39 dränge-dagsverken, af förrättningsmännen uppskattad, anser
Kongl. Maj:t, med fästadt afseende å hvad i öfrigt vid undersökningen blifvit
upplyst och anmärkt, angående hemmanens å ön Hven inskränkta egorymd
och jemförelsevis mindre fördelaktiga läge, godkännandet af berörde
anbud innefatta en lämplig och med rättvisa mot så väl staten som de
skattskyldige öfverensstämmande jemkning uti ifrågavarande, omförmälda
hemman åliggande besvär, hvadan Kongl. Majrt för Sin del bifaller och
härmed till antagande af Rikets Ständer föreslår, att de arbetsskyldige hemmans-innehafvarne
å ön Hven må för framtiden njuta den lindring uti rneranämnda
arbetsskyldighet, att de, i stället för nu bestämda dagsverken,
skola hädanefter för hvarje helt mantal och proportionaliter för mindre
erlägga en årlig spanmåls-ränta af 8 tunnor säd, hälften råg och hälften
korn, att utgöras, på sätt i afseende på kronans behållna ränte-spanmål nu
är eller framdeles kan varda i allmänhet stadgadt; hvaremot de icke vidare
komme att åtnjuta den afkortning å hemmansräntan, som med 6 daler
eller 2 r:dr banko för hvarje f mantal hittills egt rum.
Yidkommande serskildt dagsverksräntan för de å ön Varande krönoskatte-arbetshus,
för hvilka, fyra till antalet, sådan ränta nu utgöres med
lösen för dels sju, dels fyra dagsverken årligen, finnér Kongl. Maj:t icke
skäl att någon jemkning deruti för det närvarande medgifva och Rikets
Ständer föreslå.
Kongl. Maj:t, som till vederbörande Utskott skall låta öfverlemna
såväl berättelsen om ofvanberörde, angående dagsverksskyldigheten å Hven,
hållna undersökning, som öfriga till målet hörande handlingar, har härjemte
velat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, hvad angår den serskilda
frågan om reglering af den arbetsskyldighet, som utgöres till åtskilliga i
Skåne och Skaraborgs län belägne, förnämligast för militie-staten anslagna,
boställen, åtskilliga ytterligare upplysningar och utredningar i och för slutliga
pröfningen af denna fråga funnits vara af nöden, för erhållande hvaraf
serskilda åtgärder blifvit vidtagna.
Kongl.
Koni. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o Ti. i)
Kongl. i\Iaj:(. förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSGAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 11 Februari
1S48.
Närvarande:
Hans Excellens Justilias-Statsministern, Herr G refve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden : Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
'Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Werrn,
Friherre Gyllen granat,
Faoce och
Fähraeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition lill Rikets Ständer, angående
lindring i den af hemmanen å ön Hven, såsom godtgörelse för dem
förut åliggande arbetsskyldighet vid Uranienborgs kungsgård, utgående
afgäld.
Kongl. Maj:t behagade, jemnlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilia berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
L. Chr. Bäck,
Bilt. lill n. St. Pral. 184-7 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 20 Ildjt.
2
STOCKHOLM, f. rf. Schultzcs Boktryckeri, 1843.
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse, N:o 72.
t
N:o 72.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 Febr., kl. g f. ta.
Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer3 i fråga om
delaktighet i Civil-statens Pensionsinrättning för Borgmästare
i Rikets Städer utom Stockholm, äfvensom för Kornmis
sion s-Landtmätare; gifven Stockholms Slott den 11 Februari
1848.
Sedan civilstatens fullmäktige vid 1842 års sammanträde föreliaft den utaf
Rikets Ständer vid 1840 års riksdag väckta fråga, om och på hvad vilkor
delaktighet uti civilstatens pensionsinrättning kunde medgilvas borgmästare i
rikets städer utom Stockholm, äfvensom kommissions-landtmätarne, jemte deras
enkor och barn, samt bemälde fullmäktige derefter hos Kongl. Maj:t anmält
resultaten af deras öfverläggningar i ämnet och deribland, hurusom fullmäktige
»utagit, att, för bestridande af pensionering för ifrågavarande tjenstemän, med
deras enkor och barn, utan förlust för pensions-inrättniugen, erfordrades årliga
statsbidrag af 4,000 r:dr för borgmästarne, jemte deras enkor och barn,
samt 4,800 r:dr samma mynt för kommissions-landtmätarne, med deras enkor
och barn, dock att, genom hvad sålunda af desse fullmäktige blifvit antaget
och framstäldt, någon inskränkning icke borde anses vara gjord i derefter
sammanträdande fullmäktiges rätt att, efter sig företeende omständigheter, i
frågan besluta; så och efter det, med anledning häraf. Kongl. Maj:t uti nådig
skrifvelse den 6 Augusti 1844 åt Rikets sednast församlade Ständer öfverlemnat,
att, derest de fortfarande vidblefvo framställningen om borgmästares och
kommissions-landlmätares upptagande till delaktighet i förenämnde inrättning,
de för sådant ändamål af civilstatens fullmäktige äskade anslag serskildt anvisa,
tillkännagåfvo Rikets Ständer i underdånighet, det de, för beredande af
ifrågavarande tjenstemäns inträde såsom delegare i merberörde pensions-inrättning,
beviljat ett årligt stats-anslag af 8,800 r:dr att till pensionsinrättningen
utgå från och med det år, då sådan delaktighet kunde samma tjenstemän
meddelas och träda i verkställighet.
I anledning af hvad sålunda förekommit, infordrade Kongl. Maj:t direktionens
öfver civilstatens pensions-inrättning förnyade underdåniga utlåtande
i ämnet; till följd hvaraf bemälde direktion uti skrifvelse den 15 Februari
uästlidet år fästade Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å pensions-inrättninBili.
till R. St. Prot. i84l 00^ 1$48> 1 Sami. 1 Afl. 21 Haft. 1
2
Kongl. Maj.-ts Nådig» Skrifvelse, N.o 72.
gens och serdeles dess enskilda enke- och ptipillfonds betänkliga ställning,
samt, bland annat, i underdånighet anförde, huruledes ställningen skulle blifva
ännu mera ofördelaktig, om delaktighet i inrättningen utsträcktes till ett
större antal tjenstemän, hvilkas inträde deruti, vid inrättningens stiftelse, icke
tagits i beräkning och af hvilka de fleste syntes komma att betunga inrättningen
med pensionering af enkor och barn. Efter öfvervägande häraf förklarade
Kongl. Majit under den 23 sistlidne Mars, hurusom Dess till rikets sednast
församlade Ständer ailåtna nådiga proposition om delaktighet i pension»-  inrättningen för ofvanbemälde tjenstemän afsett beviljande icke allenast af de
för detta ändamål serskildt begärde anslagssummor, utan ock af den då jemväl
äskade tillökning i statens bidrag till pensions-inrättningen på det hela;
vid hvilket förhållande och då, enligt hvad direktionen anmält, inrättningens
framtida bestånd icke vore betryggadt genom det ringare anslag utöfver de
äldre statsbidragen, som vid sista riksdag blifvit anvisadt, Kongl. Majit fann
frågan om borgmästares och kommissions-landtmätares upptagande till delaktighet
i pensions-inrättningen böra hvila, intilldess civil-statens fullmäktige
varit i tillfälle »tt om utvägarne till inrättningens upprätthållande öfverlägga
ecb besluta, samt detta ämne sedermera utgjort föremål för den ytterligare
pröfning, som på Kongl. Majit aiikomme; och hafva, med anledning häraf,
ci vil-statens sednaste församlade fullmäktige, uti deras efter slutadt sammanträde,
till Kongl. Majit afgifna berättelse i underdånighet förmält, hurusom,
i afseende på förenämnde fråga om borgmästares och kommissions-landtmätares
upptagande till delaktighet i pensions-inrättningen, hos fullmäktige i betraktande
kommit den bekymmersamma ställning, hvari enskilda enke- och pupillfooden
sig nu befinner och hvilken vore sådan, att fonden icke, utan fortfarande
betydliga bidrag, kunde fullgöra de densamma redan åliggande förbindelser
till dem, sorn derpå, enligt hittills i gällande reglementen gvfne försäkringar,
ega lagliga anspråk; att ehuru de bidrag, som fullmäktige vid 1*842
års sammanträde, efter uppgjorda beräkningar, trott vara erforderliga för att
sätta pensions-inrättningen i tillfälle att, utan förlust, åtaga sig pensionering
st’ ifrågavarande tjenstemän, jemte deras enkor och barn, blifvit af Rikets
Ständer beviljade, hvarigenom kunde synas, sorn inrättningen icke skulle äfventyra
någon förlust i följd af deras upptagande till delaktighet, det likväl
icke kunnat undfalla fullmäktiges uppmärksamhet, hurusom beräkningar i ifrågavarande
hänseende, såsom hvilande endast på grunder, hvilka ieke kund#
med någon visshet antagas, egde iinga tillförlitlighet, hvadan icke elter med
någon säkerhet kunde afgöras, om de beviljade bidragen voro för de dermed
afsedda ändamål tillfyllestgörande;, samt att, då det ieke syntes lämpligt att.
Kongl. Maj.Is Kådig/t Skrifvelse, ]V:o 72,
3
ander det pensionsinrättningen lemnar så ringa garanti för uppfyllandet af
dess förbindelser, som för närvarande vore händelsen, i densamma upptaga
ett större antal nye delegare, hvilka således med alltför liten säkerhet skulle
kunna påräkna att komma i åtnjutande af de fördelar, som derigenom utfästades,
fullmäktige, för sin del, funnit, det borgmäslarne och kommissionslandtmätarne
icke borde medgifvas delaktighet uti pensions-inrättningen på de
vilkor, Rikets Ständer erbjudit. Sedermera har, uti ett till Kongl. Maj:t iugifvet
underdånigt memorial, Öfver-direktören för general-landtmäteri-kontoret
andragit: att genom vägradt bifall till den gjorda framställningen om kommissionslandtmätarnes
upptagande till delaktighet i civil-statens pensionsinrättning,
desse tjenstemän icke allenast sjelfve, då de blifva oförmögne att
längre utöfva deras mödosamma befattningar, utan äfven deras enkor och barn,
komme att sakna allt skydd mot fattigdom och nöd; att behofvet af en pensionsanstalt
för kommissions-landtmätarne visat sig vara så mycket större,
som iandtmäteri-yrket, hvilket mer, än de flesta andra civila befattningar,
påkallar en ansträngande verksamhet och fulla krafter, snart undergräfde arbetsförmågan,
hvarförutan bemälde tjenstemän, enär, efter skedda indragningar,
numera blott tvenne landtmätare-sysslor med lön funnos i hvarje län,
aldrig komma i åtnjutande af så beskaffad bestämd inkomst; att, om behofvet
af pensions-undeistöd för dem sålunda vore påtagligt, deras rättighet
dertill syntes vara ej mindre grundad, emedan landtroätarne, som, i saknad
af en för ändamålet inrättad allmän läroanstalt, sjelfve måste påkosta enskilde
lärare i de till yrket hörande vetenskaper, bade att vidkännas tunga uppoffringar
till det allmänna, så väl genom skyldigheten att till general-landtmätei
i-kontoret afgifva renovationer af alla deras upprättade kartor och handlingar,
som äfven i följd af det dem ålagde upprättandet af speciella kartor
och beskrifningar öfver hvarje socken i riket; samt att, då anledning icke visats
vaia för handen, att det anslag, hvilket civilstatens fullmäktige vid ett
föregående sammanträde sjelfve till beloppet föreslagit och vid hvars beräknande
de egt god vägledning af den under pensions-inrättningens fleråriga tillvaro
vunna erfarenhet, vore för ändamålet otillräckligt, den af de sednast
församlade fullmäktige antydda vådan af kommissions-landtmätarnes intagande
såsom delegare i inrättningen icke i sjelfva verket syntes vara att befara; och
har, på dessa skäl Öfver-direktören i underdånighet anhållit, att ifrågavarande
för landtmäteri-korpsen vigtiga angelägenhet matte ånyo tagas i nådigt öfvervägande
och delaktighet i civilstatens pensions-inrältning kommissions-landtmätarnp,
jemte deras enkor och barn, medgifvas, med begagnande af d-e för
detta ändamål anvisade medel; hvarjemte, för den händelse Kongl. Majit
(
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelsej N.o 72.
skulle finna de utaf civil-statens fullmäktige uppgifne omständigheter påkalla
någon åtgärd till pensions inrättningens fullkomliga betryggande emot hvarje
häraf befarad olägenhet, Öfver-direktören i underdånighet hemställt, om icke
tillika kunde stadgas, att kommissions-landtmätarne skulle utgöra en serskild afdelning
med egna tillgångar, utan beröring i öfrigt med inrättningens tjenstejnanua-
samt enskilda enke- och pupill-fonder.
Kongl. Maj:t, som, uti Dess vid sistföiflutna riksdag aflåtna nådiga proposition,
angående statsverkets tillstånd och behof, föreslagit beviljande af
serskildt anslag till civilstatens enskilda enke-och pupillfond, såsom oundgängeligen
erforderligt för pensioneringens fullföljande till nuvarande delegares enkor
och barn, samt derjemte, uti skrifvelse till Rikets sednast församlade Ständer af
den 6 Augusti 1844, i fråga om delaktighet i civilstatens pensiousimättning
för borgmästare i likets släder, utom Stockholm, äfvensom för kommissionslandtmätare,
förklarat, att, under dåvarande förhållanden, all ytterligare gravation
för inrättningen borde med sorgfällighet undvikas, har, enär det sålunda
äskade anslaget för pensioneringens uppehållande icke blifvit af Rikets
Ständer anvisadt, för närvarande funnit betänkligt medgifva förenämnde tjenstemän
inträde såsom delegare uti ifrågavarande pensionsinrättning, med rättighet
för dem, jemte deras enkor och barn, att af inrättningens nuvarande
tillgångar uppbära pension i den ordning, som för öfrige delegare i denna
inrättning finnes bestämd; men Kongl. Majit har likväl icke kunnat undgå att
behjerta den bekymmersamma belägenhet, hvaruti bemäide tjenstemän, i följd
af saknad pensionsrätt ej mindre för sig sjelfve, än äfven för deras enkor och
barn, sig for närvarande befinna; och då, för beredande åt desse tjenstemän
af en förmån, hvaraf de fleste andra i allmänna befattningar anställde personer
äro i åtnjutande och till hvars erhållande de sålunda ega på billighet
grundadt anspråk, en utväg sig företer genom verkställighet af det utaf Öfverdirektören
vid general-landtmäteri-kontoret, i afseende å kommissions-landtniätarne,
framställde förslag, angående deras pensionering genom dertill serskildt
anvisade medel, utan sammanblandning med eller bidrag från civilstatens
tjenstemanna- samt enskilda enke- och pupillfonder, vill Kongl. Majit
härmed föreslå Rikets Ständer, att de, under förutsättning af borgmästarnes
och kommissions-landtmätares upptagande till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning,
vid sista riksdag beviljade anslag af tillhopa Åtta tusende
Åtta hundrade riksdaler banko, deraf blifvit beräknade 4,000 r:dr för borgmästare
och 4,800 r:dr för kommissions-landtmätare, måtte, oaktadt så beskaffad
delaktighet, af anförde skäl, icke kunnat meromförmälde tjenstemän medgifvas»
för framliden få utgå och ställas under förvaltning af pensionsiurätt
-
Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse, N.o 72.
5
ningens direktion, för alt genom dess försorg göras fruktbärande, med skyldighet
för direktionen, att af de derå inflytande räntemedel, jemte de från
delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter, ombesörja borgmästarnes i
städerna Utom Stockholm, äfvensom komröissions-landtmåfarnes', samt deras
enkors och barns pensionering på satt och efter de grunder, som i sådant afseende
kunna varda bestämda.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse väl bevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför H. M.
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 11 Februari
1848.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsnainisteru Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Si Ifverstolpe ,
Wcern,
Friherre Gyllengrandt,
Faxe, och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Majrts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om delaglighet
i civilstatens pensionsinrättning för borgmästare i rikets städer utom
Stockholm, äfvensom för kommissions-landtmälare.
Kongl. M»j:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att nådig skrifvelse i enlighet dermed skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. Chr. Päck.
■s
Kongl. Majda Nådiga Skrifvelse, N.-o j3
N:o 73.
Ank. till Exp. Utsk. den a3 Mars, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskottj
angående tillämpningen i vissa delar af sednast fastställda
statsreglering; gifven Stockholms Slott den 3 Mars 1848.
Vid pröfningen af det genom Kongl. Maj:ts och rikets Statskontor i föreskrifven
ordning upprättade förslag till statsverkets allmänna utgiftsstat för
innevarande år, har Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästadt å det förhållande,
att, under det att de af Rikets sednast församlade Ständer aflålne underdåniga
skrifvelser, angående de serskilda hufvudtitlarne, i allmänhet och i
ett sammanhang upptaga samtlige å hvarje hufvudtitel uppförde anslagssummor,
såsom beviljade att utgå intill "nästa” eller ”nästvidtagande statsreglering
f vissa bland dessa summor, hörande till 6:te, 7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne
och uppgående till ett sammanräknadt belopp af 76,379 r:dr 28
sk. 8r:st, uti samma skrifvelser serskildt omförmälas, såsom anvisade ”till nästa
riksdag/’ ett uttryck, som jemväl finnes begagnadt å den af Rikets Ständer öfverlemnade
riksstaten, hvilken har till öfverskrift: ”Rikets Ständers riksstat
för år 1845 och följande åren intill nästa riksdag/’ under det likväl samma
stat uti den åtföijuide skrifvelsen benämnes ”riksstaten för åren 184$>
1846 och 1847 •”
Då det ofverensstämmer med grundlagens anda och tydligen uttryckta
mening, likasom det utgör ett vilkor för statsförvaltningens behöriga gång, att
en fastställd statsreglering måste fortfara att gälla, intilldess en ny varder af
Ilikets Ständers beslutad, har, vid betraktande af tiden för Rikets Siänders
nu pågående sammanträde, som icke medgifvit ny statsreglering unpgörande
före början af innevarande år, någon tvekan ej heller kunnat
hos Kongl. Majit uppstå om tillämpning i dess allmänlighet af sednast
fastställda riksstat jemväl för detta år, helst ordalagen i de af Rikets Ständer
om hvarje hufvudtitel serskildt aflåtne underdåniga skrifvelser sådant bestämdt
antyda; mert då, oaktadt i närvarande fall uttrycken ”till nästa riksdag” och
”till nästa statsreglering” sålunda i allmänhet mäste betraktas såsom liktydiga,
ett skiljaktigt förhållande dock möjligen kan anses ega rum med ofvanomförraälda
å 6:le, 7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne uppförda anslagssummor, om
hvilkas fortfarande framställning blifvit af Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag
gjord, under förutsättning, att, ehvad beslut i anledning häraf af Rikets
Ständer meddelades, samma anslag dock skulle till nästblifvande statsreglering
och således jemväl för innevarande år utgå, har Kongl. Majit, tili und
-
Kongl. Majsts Nådiga Skrifvelse N:o 7.?,
7
vikande af missförstånd och på det att ali osäkerhet i afseende på tillämpningen
af Rikets Ständers om dessa anslag redan fattade och vidare i sammanhang
med nu förestående statsreglering meddelande beslut må varda undanröjd,
härigenom velat, för vidtagande af i detta hänseende nödiga åtgärder,
lemna Rikets Ständers Stals-utskolt del af hvad sålunda hos Kongl. Maj:i
i ämnet förekommit, under tillkännagifvande derjemte, att meranämnde serskilda
anslagssummor väl äro uti den af Kongl. Majit nu gillade allmänna
utgiftsstaten för innevarande år fortfarande upptagne , men att Kongl. Maj:t,
vid meddelandet till behörig efterrättelse af samma stat, tillika förständigat
Statskontoret, att någon utbetalning af berörda anslagssummor för detta år ej må
ega rum, förrän Kongl. Maj:t derom vidare i nåder förordnar.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Slats-utskott med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
*S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför H. M.
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 3 Mars i8/f8.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie •Statsministern Grefve Posse,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
IVJern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Munthe, föredrog i underdånighet
:
4:o
Statskontorets underdåniga skrifvelse af den 29 i nästlidne månad, med
öfverlemnande, i följd af Kongl. Majit nådiga bref den 25 sistlidne Januari,
al förnyadt förslag till statsverkets allmänna u'giffcsstat för innevarande år.
8
Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, N.o 73.
Föredragande Departementschefen utbad sig i underdånighet att få färsta
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å det förhållande, att, under det att
de af Rikets sednast församlade Ständer aflåtna underdåniga skrifvelser, angående
de serskilda hufvudtitlarne, i allmänhet och i ett sammanhang upptogo
samtlige å hvarje hufvudtitel uppförde anslagssummor, såsom beviljade
att utgå intill ”nästa” eller " nästvidt ägande statsreglering/' vissa bland dessa
summor, hörande till 6:te, 7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne och uppgående
till ett sammanräknadt belopp af 76,379 r:dr 28 sk. 8 r:st, uti samma
skrifvelser serskildt funnos om förmälda, såsom anvisade ”till nästa riksdag/*
ett uttryck, som jemväl funnes begagnadt å den af Rikets Ständer ölverlemnade
riksstaten, hvilken hade till öfverskrift: ”Rikets Ständers riksstat för år
1845 och följande åren intill nästa riksdag,” under det likväl samma statuti
den åtföljande skrifvelsen benämndes ”riksstaten för åren 1845, 1846 och
1847*
Med anledning häraf yttrade Departementschefen i underdånighet, att,
då det öfverensslämde med grundlagens anda och tydligen uttryckta mening,
likasom det utgjorde ett vilkor för statsförvaltningens behöriga gång, alt en
fastställd statsreglering måste fortfara att gälla, intilldess en riy blefve af Rikets
Ständer beslutad kunde, vid betraktande af tiden för Rikets Ständers
nu pågående sammanträde, som icke medgifvit ny statsreglerings uppgörande
före början af innevarande år, någon tvekan ej heller uppslå om
tillämpning i dess allmänligbet af sednast fastställda riksstat jemväl för
detta ,år, helst ordalagen i de af Rikets Ständer om hvarje hufvudtitel
serskildt aflåtne underdåniga skrifvelser sådant bestämdt antydde; men då,
oaktadt i närvarande fall uttrycken ”till nästa riksdag*’ och "till nästa statsreglering”
sålunda i allmänhet måste betraktas såsom liktydiga, ett skiljaktigt
förhållande dock möjligen kunde anses ega rum med ofvan omförmälde å öde
7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne uppförde anslagssummor, om hvilkas fortfarande
framställning blifvit af Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag gjord,
under förutsättning att, ehvad beslut i anledning häraf af Rikets Ständer meddelades,
samma anslag dock skulle till nästblifvande statsreglering och således
jemväl för innevarande år utgå, tillstyrkte Departementschefen i underdånighet,
att, till undvikande af missförstånd och på det att ali osäkerhet i afseende
på tillämpningen af Rikets Ständers om dessa anslag redan fattade och
vidare i sammanhang med nu förestående statsreglering meddelande beslut måtte
varda undanröjd, Kongl. Majit måtte täckas, för vidtagande af i detta hänseende
nödige åtgärder, uti aflåtande nådig skrifvelse lemna Rikets Ständers
Stats
-
Kongl. Majlis Nådiga Proposition, N.o rj4-
9
Slats-utskott del af hvad sålunda i ämnel förekommit, samt alt emedlertid
ofvanberörde af stats-kontoret upprättade förnyade förslag lill statsverkets allmänna
utgiftsstat för innevarande år måtte i nåder gillas på det sätt, att någon
utbetalning af förenämnde anslagssummor ej skulle ega rum förr, än derom
vidare blefve i nåder förordnadt.
Hvad Departements-chefen sålunda i underdånighet yttrat och tillstyrkt
och deruti Stats-rådels öfrige ledamöter jemväl instämde, fann
Kongl. Maj:t godt i nåder gilla och bifalla; och skulle, i öfverensstämmelse
härmed, nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott
allåtas.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
N:o 74.
Ank. till Exp. Utsk. den a3 Mars, kl. s e. ift
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
ett statsanslag till upprätthållande af den arme’ens pensionskassa
åliggande pensionering; gifven Stockholms Slott den ij
Mars 1848.
Arméens sednast församlade fullmäktige, som under nu fullbordade granskning
af armeens pensionskassas förvaltning kommit i erfarenhet deraf, att
denna kassa, oaktadt de höga afgifter, arméens befäl sig åtagit, för att kunna
fullgöra pensioneringen, likväl befunne sig i den ställning, att, om pensionärernes
antal fortfarande tilltoge i samma progression, som hitintills, dertill
all anledning syntes vara för handen, kassan innan kort ej skulle förmå utbetala
pensionerna ens till nu bestämda belopp, hafva, vid dessa förhållanden
och efter öfvervägande af sättet, huru pensionsinrätlningens framtida bestånd
skulle kunna betryggas, utan att med förhöjda afgifter betunga arméens befäl,
ansett sig böra omfatta den utväg att begära statens medverkan i anslagsväg.
I sådant afseende hafva fullmäktige, efter en utförlig berättelse om arreéens
pensionskassas uppkomst och tillväxt, uti skrifvelse den 8 December
1847, bland annat, i underdånighet anfört, hurusom det belopp, hvarmed
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 A/d. 21 Haft• 2
10
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, N:o
staten för det närvarande bidrager till pensioneringen, utgör, inberäknadt räntan
å det till pensionskassans disposition öfverflyttade krigsmanshus-kapitalet,
omkring 94,000 i:dr, hvaremot utgiften i pensioner, begrafningshjelp och kassans
förvaltningskostnad uppgår till omkring 241,000 rrdr årligen, så att statens
bidrag utgör icke fullt 39 procent af hela utgiftssumman; äfvensom att,
ehuru sedan sista pensionsföthöjningen, som vidtog med år 1840, antalet af
pensionärer årligen stigit, de ännu tjenande delegare, hvilka före 1848 års
utgång uppnått den för pensions erhållande föreskrifna lefnadsålder, likväl
uppgå till så betydligt antal, att med skäl kan befaras, det tillväxten af pensionärer
de följande åren kommer att fortgå i samma progression, som under
de nästförflutna 5 åren, vid hvilket förhållande pensionskassan, hvars inkomster
för närvarande endast med 6,000 r:dr öfverskjuta utgifterna, icke skulle
kunna, utan att anlita kapitalet, fullgöra sina förbindelser,
Sorn fullmäktige likväl, enligt hvad ofvan antydt är, ansett någon förhöjning
i delegarnes afgifter till kassan icke skäligen böra komma i fråga, annorlunda
än i förening med förhöjning af pensionerna, helst de serskildta afdrågen
å befälets löner redan uppginge till 24,22 procent, hafva fullmäktige
låtit upprätta och med ofvannämnda underdåniga skrifvelse insändt en beräkning,
hvaraf synes, hurusom ett årligt tillskott af omkring 22,000 r:dr
banko blefve erforderligt för att sälta kassan i tillfälle att fortfarande utgöra
pensionerna efter ännu gällande stat, hvarutöfver ett ytterligare statsbidrag af
29,000 rrdr, jemte ökade afgifter af delegarne, skulle erfordras för att för framtiden
bereda armeens befäl en, en i fullmäktiges tanke, af behofvet påkallad
förhöjning af samma pensionsbelopp j anhållandes fullmäktige om Kongl. Majus
nådiga medverkan till erhållande af hvad i ena och andra afseendet kunde
finnas lämpligt.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit och då det synes vara
billigt, att arméens pensionskassa af staten erhåller åtminstone det ytterligare
understöd, som erfordras för att sätta kassan i tillfälle att fortfarande
utgöra pensionerna efter nu gällande stat, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer att för nämnda ändamål anvisa nödiga medel, så att
deraf, intill näst vidtagande statsreglering, ett belopp af högst Tjugutvåtusen
riksdaler banko årligen må kunna, i mån af behof, användas till betäckande
af den brist, som under tiden möjligen kan uppkomma derigenom, alt kassans
årliga inkomster icke blifva tillräckliga till utgifternas bestridande..
Till närmare upplysning i ämnet varda de t II Kongl. M«j:t inkomna
handlingar törande delta mål Rikets Sländeis S ats-utskott tillställde; och
Kongl Maj is Nådiga Proposition, N:o 7 4- H
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför
H. M. Konungen uti Stats rådet ä Stockholms Slott den sy
Mars 1848.
Närvarande:
Hans Excellens Juslitie-Statsministern, Herr Grefve Posse3
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departementschefen, Statsrådet Friherre Peyron, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl, Maj:ts förut fattade nådiga beslut,
uppsatta förslag:
l:o Kongl. Maj:ls nådiga proposition till Rikets Ständer, angående ett
statsanslag till uppräthållande af den arméens pensionskassa åliggande pensionering.
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll vidfogade, å
nåder gilla, samt förordna, att nådiga propositioner och skrifvelse
skulle, i enlighet härmed, expedieras.
Ex protocollo
F. L. Tillander.
12
Kongl. Mcij.ts Nådiga Skri/velsej N.-o 75.
N:o 75.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Mars, kl. 7 e. ra.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrif velse till Rikets Ständers Stats utskott
angående Majoren m. m. G. Krooks gjorda anhållan om ersättning
för mistade löneinkomster; gifven Stockholms Slott
den iy Mars 1848.
Hos Kongl. Maj:t liar förre kommendanden å Ny Elfsborgs fästning, majoren
i armeen m. m. G. Krookj uti en nyligen ingi!ven skrift, i underdånighet
anhållit, att han, som tillförene varit major och chef för andra bataillonen
af regementet Royal Suedois samt i sådan egenskap skall hafva uppburit
en årlig lön af 500 r:dr banko, hvilken han dock vid nämnda regementes
upplösning år 1815, utan sitt förvållande, förlorat och i sället fått sig
tilldeladt det expektans-arfvode af 200 r:dr banko årligen, han ännu innehar,
måtte nådigst varda förhjelpt till åtnjutande af skillnaden emellan berörda
lön och arfvode, med beräkning från den 10 April 1844, då sökanden
från kommendantsbefattningen å förenämnda fästning i nåder entledigades;
till stöd för hvilken anhållan majoren Krook hufvudsakligen andragit och
nied föreleida handlingar styrkt, att han, i anledning af redan år 1816 väckt
anspråk att få behålla den honom såsom major vid f. d. regementet Royal
Suedois tillförsäkrade lön, jemte kompagnie-revenue, blifvit tills vidare i nåder
förordnad till kommendant å Ny Elfsborgs fästning, först emot dagtraktamente
och sedermera emot ständigt arfvode, samt att han äfven efter entledigandet
från berörda kommendantsbefattning ytterligare i underdånighet
anmält sina anspråk på nu sökta löneskillnad; varande af Stats-kontoret, hvars
utlåtande häröfver blifvit infordradt, bland annat i underdånighet upplyst,
att andre majorslönen vid meranämnde regemente rätteligen utgjort endast
450 r:dr banko.
I anledning af hvad sålunda förekommit samt i betraktande jemväl deraf,
att andre personer, hvilka, lika med majoren Krookj varit anställda vid
f. d. regementet Royal Sueedois, nemligen ofverste-löjtuanten de Mottoni och
majoren Friherre Koskull, tillförene, enligt Rikets Ständers vid riksdagen
1828—1830 fattade beslut, undfått ersättning för de löneförmåner, hvaraf de,
genom regementets upplösning, blifvit förlustige, har Kongl. Majrt i nåder velat
förevarande ersättningsfråga härmed lill Rikets Ständers Stats utskott öfverlemna,
i ändamål, att Rikets Ständer må åt sökanden, majoren Krook, medgifva
den godtgörelse för förlorade löneinkomster, som syues af billighet på
-
Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse, N.o y5.
13 '
kallad och hvartill förefinnes tillgång å besparingarne på det å allmänna indragnings-staten
för expectans-arfvoden uppförda anslag af 10,000 r:dr årligen;
skolande handlingarne i målet serskildt varda Utskottet tillsände.
Kongl. Maj-.t förblifver Rikets Sländers Stats-ulskolt med all Kongl, nåd
och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars- ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats rådet å Stockholms Slott den
17 Mars 1848.
Närvarande;
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Stats-minislern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Stats-råden;
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
fVcern ,
Friherre Gyllengranat,
Faoce ,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Stats-rådet Fi iherre Peyron, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut,
uppsatta förslag:
3:6 Till Kongl. Majlis nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott,
angående majoren m. m. G. Krooks gjorda anhållan om ersättning för mistade
löneinkomster;
och behagade Kongl. Majit, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådane de finnas delta protokoll vidfogade, i nåder
gilla samt förordna, att nådiga propositioner och skrifvelse skulle i
enlighet dermed expedieras.
Ex prolocollo
F. L. Tillander.
14
Kongl. Majis Nådiga Proposition, N.o 76.
N:o 76.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 24 Mars, kl. 11 f. ra,
Kongl. Maj.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
tillåtelse Jör Banken och Riksgälds-kontoret att, i utbyte
mot nu innehafvande obligationer af arméens ackords-amorteringsfond,
mottaga nya sådana, ställda på förlängd inlösningstid;
gifven Stockholms Slott den ty Mars 1848.
Jemte framställning af den tunga, armeens befäl måste, genom afdrag
å lönerna, vidkännas för utgörandet af den ränta, hvilken för amorteringen
af armeens ackorder finnes föreSkrifven, hafva arméens sednast församlade
fullmäktige, som, af sådan orsak, ansett en nedsättning af ackordsräntan vara
of behofvet påkallad, men någon annan utväg för detta ändamåls vinnande
likväl icke förefinnes, än förlängning af den tiil den 27 April 1876 bestämtia
tid för ackordsamörteringens fullbordande, uti skrifvelse den 7 sistlidne
December, bos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, dels om en lämplig
förlängning af amorteringstiden, med skyldighet likväl för ackordsfonden att
sina nu utelöpande obligationer vid deras utsatte förfallotid inlösa, derest in
nebsfvarne
sådant äska, heldre än att i utbyte taga fondens obligationer med
utsträckt betalningstid; dels ock, i händelse af nådigt bifall härtill, om aflåtande
till Rikets Ständer af nådig framställning derom, att i Rikets Ständers
Bank och Riksgälds-kontor må beredas tillfälle till utbyte af ackordsfondens
nu varande obligationer mot nya sådana på förlängd inlösoingstid.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit och då Kongl. Maj:t funnit
amorteringstidens utsträckande, på sätt armeeus fulimågtige tillika alternalift
föreslagit, till ytterligare 10 år utöfver den förut bestämda tiden, tillräckligt,
för att tillvägabringa den af fullmägtige för sådant fall påräknade
nedsättning af ackordsräntan till 4| procent, har Kongl. Maj:t till ifrågavarande
förlängning af amorteringstiden lemnat nådigt bifall, under det af fullmägtige
uppgifna förbehåll om inlösen af ackordsfondens nu utelöpande obligationer,
och vill vid detta förhållande, samt till underlättande af ackords-amorteringsfondens
nya obligationers belåning, föreslå Rikets Ständer, att Banken
och Riksgälds-kontoret må tillåtas att, i utbyte mot nu innehafvande obligationer
af ackordsfonden, mottaga nya sådana med enahanda eller 4 procents
ränta, men ställde på den förlängda inlösningstiden.
Kongl. Maj-.ts Nådiga. Proposition, N.o 76. i£
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvars ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
ty Mars 1848.
Närvarande:
Hans Exellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Ha us Exellens, Stats-ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden :
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Waern ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe
Fåhraus. *
Departements-chefen, Statsrådes Friherre Peyron, uppläste till justering
följande,, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis förut fattade nådiga beslut,-  uppsatta förslag:
2:o Till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
tillåtelse fö.r Ranken och Riksgälds-kontoret att, i utbyte mot nu innehafvande
obligationer af artnéens ackords-a morleringsfond, emottaga nya sådana, ställda
på förlängd inlösningstid.
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll vidfogade, i
nåder gilla samt förordna, att nådiga propositioner och skrifvelse
skulle i enlighet dermed expedieras.
Ex protocollo
F. L. Tillander.
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelset N.o 77.
N:0 77.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Mars, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer^ angående vidtagna
åtgärder i anledning af inträffade oordningar i hujvudstaden;
gifven Stockholms Slott den 21 Mars 1848.
Ordningen och lugnet här i hufvudstaden hafva under nästförflutna dagar
på ett betänkligt sätt blifvit störda. Ingångna underrättelser gåfvo anledning
till den förmodan, att dessa oordningar hade sitt upphof från stämplingar
i en för allmän och enskild säkerhet vådlig syftning. Kongl. Maj:t ansåg
Sig alltså af Dess Konungsliga pligt uppkallad att vidtaga alla de åtgärder,
som kunde leda till ordningens upprätthållande.
De försök, sorn till en början gjordes, att i godo återföra orostiftarne
till stillhet och laglydnad blefvo dock fruktlösa, och Kongl. Maj:t fann Sig
slutligen försatt i den beklagliga nödvändigheten att anbefalla användandet
af vapenmakt.
Detta har ock medfört, alt lugnet, åtminstone för ögonblicket, åter inträdt;
men då för dess vidare befästande erfordras en strängare vaktgöring,
än som skäligen kan fordras, eller under någon längre tid fullgöras af den i
hufvudstaden, såsom ständig garnison, förlagda truppstyrka, hvilken redan
under flera på hvarandra följande nätter måst förblifva under vapen, har
Kongl. Maj:t sett Sig föranlåten att låta inkalla trupper af indelda arméen,
till förstärkande af hufvudstadens garnison.
Kongl. Majit, som funnit Sig till denna årgärd uppmanad äfven af angelägenheten
att afböja hvarje försök från illasinnade personer att störa friheten
i Rikets Ständers öfverläggningar, har velat om hvad sålunda förelupit
och tillgjordt blifvit, Rikets Ständer härmed i nåder underrätta: förblifvande
Kongl. Majit Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
* OSCAR.
I. F. Fåhreeus.
Utdrag
\
Kongl. Maj.(t Kådiga Skrifvelse, N.o 77■ 17
Utdrag af protokollet öfver CiviUärcnden , hållet inför H. MKonungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 2/ Mars
1848.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsmiuistern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Fiiherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Waern ,
Friherre Gyllen gr anat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Civil-deparlemenlet, Statsrådet Fåhreeus, uppläste ett, på
nådig befallning uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer, angående åtgärder i anledning af inträffade oordningar i hufvudsta*
den; och
täcktes Kongl. Majit, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkande, berörde
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla
samt förordna att nådig skrifvelse, i enlighet med samma förslag,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
B. W. von Printzencreutz
Bih till R. St. Prof. 1847 oc^ 1848, 1 Sami 1 Afd. 2/ Hdjt
3
STOCKHOLM, ECKSTE1SSJCA BOKTRYCKERIET, 1848.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 78.
N:o 78.
1
Ank. till Exp.-utsk. den 31 Mars, kl. 7 e. m.
Kongl. Majus nådiga skrifvelse lill Rikets Ständers Stats-utskott om behofvet
af medel till bestridande af kostnaderna för den, i anseende till
inträffade oordningar i hufvudstadens inkallade garnisons-förstärkning.
Gifven Stockholms Slott den 27 Mars 1848.
Uti nådig skrifvelse of den 21 i denna månad, har Kongl. Maj:t gifvit Rikets
Ständer tillkänna, hurusom Kongl. Maj:t, till betryggande af ordningen pch lugnet
inom hufvudstaden, hvilka under de förutgångna dagarna varit störda, samt med afseende
jemväl på angelägenheten att afböja hvarje försök af illasinnade personer
att störa friheten vid Rikets Ständers öfverläggningar, funnit Sig föranlåten att förstärka
hufvudstadens garnison. Kongl. Maj:t har visserligen för afsigt att minska
denna förstärkning, i den mån sådant utan våda för lugnets och säkerhetens upprätthållande
kan ske, och har redan nådigst förordnat, att tre bataljoner infanteri
och två sqvadroner dragoner skola till hemorten återgå, men dels har truppernes
sammandragning och hitmärseh redan medfört kostnader och dels mäste sådana ytterligare
uppkomma, så länge förhållandena göra en förstärkning af den ständiga garnisonen
nödvändig; och då för betäckande af dessa kostnader erforderlig tillgång
saknas inom de medel, som för närvarande finnas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
har Kongl. Majit härmed velat af Rikets Ständer i nåder äska ett kreditiv af
Etthundra Femtio Tusen riksdaler banko, att i mån af behof till berörda utgifters
bestridande anlitas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med ali Kongl, nåd och
ynnest välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Bih. till R. St. Prot. 1847 § 1848. 1 Sami. 1 Afd. 22 Iläft.
♦
2 Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse, N".o ?8.
Utdrag af ‘protokollet Öfver ett landtför svar s-är ende, hållet inför tians
Maj:t Konungen i Stats-rådct å Stockholms Slott den 27 Mars 1848.
Närvarande:
Hans excellens, justitie stats-ministern, herr grefve Posse,
Hans excellens, stats-ministern för utrikes ärendena, herr friherre Ihre.
Stats-råden s
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe, ,
Fåhreeus.
Stats-rådet och chefen för Landtförsvarsdepartementet friherre Peyron yttrade
i underdånighet:
Enär Kongl. Majit, på sätt — •—> — — — — — — — —
hemställde likväl departements-chefen i underdånighet, att, som dels truppernas sammandragning
och hitmarsch redan medfört kostnader och dels sådana måste ytterligare
uppkomma, så länge förhållandena gjorde en förstärkning af den ständiga gar'
nisonen nödvändig, men för betäckande of dessa kostnader erforderlig tillgång saknades
inom de medel, som för närvarande funnes till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer i nåder äska ett kreditiv af Etthundra
Femtio Tusen riksdaler banko, att i mån af behof till dessa utgifters bestridande
anlitas.
Och behagade Kongl. Majit, uppå stats-rådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkande, denna departements-chefens underdåniga hemställan i
nåder gilla och bifalla.
Härefter uppläste departements-chefen till justering ett, i enlighet med nu lättade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits nådiga skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-utskott i förevarande ämne} hvilket förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt,
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 79. 3
Kongl. Majit fann godt, jemväl uppå stats-rädets underdåniga hemställan,
i nåder gilla, med befallning, att, i öfverensstnmmelse dermed, nådig skrifvelse
till Rikets Ständers Stats-utskott skulle under denna dag expedieras.
Ex protocollo
J. Ax. Torenstedt.
N:n 79.
Ani;, till Exp.-utsk. den 6 April, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer om val af ett hemligt
Utskott; Gifven Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Med anledning af nu för handen varande allmänna politiska förhållanden och i
öfverensstämmelse med 54 § regeringsformen samt 28 § riksdags-ordningen, äskar
Kongl. Majit af Rikets Ständer, att ett hemligt Utskott må af dem utväljas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
' J. F. Fåhreeus.
Utdrag af protokollet öfver civil-ärcnden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i stats-rådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Närvarande:
Hans excellens herr justitie statsministern grefve Posse,
Hans excellens herr stats-ministern för utrikes ärendena, friherre Ihre,
Stats-råden t
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
4
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N.o SO.
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för civil-departementet, stats-rådet Fåhreeus uppläste ett, på Kongl.
Maj:ts nådiga befallning, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer om val af ett hemligt Utskott.
Enligt stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
behagade Kongl. Maj:t detta förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt,
i nåder gilla; och befallte, att nådig skrifvelse i ämnet, i öfverensstämmelse
med samma förslag, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
N. M. Schönmeijer.
N:o 80.
Ank. till Exp.-Vtsk. den 17 April, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående förordnande
af en statsråds-ledamot, i afseende på handläggningen af vissa i riksdags-ordningens
36 och 42 §'§ omförmälda riksdags-ärenden; Gifven
Stockholms Slott den 10 April 1848.
Kongl. Maj:t vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att, sedan stats-rådet
m. m. friherre O. W. Stael von Holstein, som varit i nåder förordnad att under
innevarande riksdag utöfva den befattning med riksdags-ärenden, som, enligt 36 och
42 §§ af riksdags-ordningen, en ledamot af statsrådet tillkommer, numera blifvit utnämnd
till justitie-råd, Kongl. Maj:t i nåder förordnat stats-rådet, riddaren af Kongl.
Maj:ts nordstjerne-orden Nils Fredrik Wallensteen att förrberörda befattning utöfva.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 81.
5
Utdrag af protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i stats-rädet å Stockholms Slolt den 10 April 1848.
Närvarande:
Hans excellens, justitie stats-ministern herr grefve Sparre,
Hans excellens, stats-ministern för utrikes ärendena, herr friherre Stjerneld.
Stats-råden:
Fåhreeus och
Wallensteen.
Sedan Kongl. Majit denna dag till justitie-råd i nåder utnämnt stats-rådet m. m.
friherre Stael von Holstein och bemälde friherre i följd deraf kommer att upphöra
med utöfvandet af den honom, under den 16 November sistlidet år, i nåder uppdragna
befattning med riksdags-ärenden, hvilken, enligt 36 och 42 §§ i riksdagsordningen,
en ledamot af stats-rådet tillkommer,
behagade Kongl. Majit, uppå stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
förordna stats-rådet N. F. Wallensteen att nämnda befattning utöfva;
hvarom skrifvelse till Rikets Ständer, i enlighet med ett af departementschefen
uppsatt förslag, som nu af Kongl. Majit godkändes och finnes detta
protokoll vidfogadt, skulle i vanlig ordning expedieras.
Ex protocollo.
B. W. von Printzencreutz.
Nio 81.
Anie. till Exp.-Utslt. den 26 April, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse lill Rikets Ständers Stals-utskott, angående
upplåtelse af en, förra skogvaktare-bostället Fridened Brogården tillhörande,
jordnjmd, till plats för skolhus åt Frideneds församling
inom Skaraborgs län; Gifven Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Hos Kongl. Majit hafva Frideneds socknemän af Fröjdereds pastorat inom Skara
stift i underdånighet anhållit, att, som de beslutit att, i stället för den alltför in
-
6
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 81.
skränkta lokal, hvilken nu är till skolrum och bostad för skolläraren begagnad, uppbygga
ett fullkomligen rymligt och ändamålsenligt nytt skolhus, men härtill ingen
socknen tillhörig plits funnes att tillgå, Kongl. Maj:t måtte i nåder tillåta socknemännen
att för kommande lider, till berörda skolhusbyggnad, jemte boningshus samt
ladugård och trädgårdsanläggning för skolläraren i Frideneds socken, få, emot den
årliga afgäld, som kunde pröfvas rättvis, disponera en, till indragna skogvaktare-bostället
Fridened Brogården hörande, i midten af socknen väl belägen, plats om 28
4/10 kappland, hvilken nuvarande arrendatorn af nämnda boställe äfven förklarat sig
villig att till omförmälda ändamål afstå; varande denna underdåniga ansökning, så
väl af konsistorium i Skara, som ock af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs
län, med underdåniga förord beledsagad.
Sedan Kongl. Majit i nåder anbefallt Dess och rikets Kammar-kollegium att öfver
denna ansökning, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande, har
bemälda kollegium, i skrifvelse den 6 innevarande månad, med öfverlemnande af t.
jf. chefens för skogs-institutet underdåniga yttrande i ämnet, upplyst, att ifrågavarande
hemman N:o 2 Fridened Brogården om 1/2 mantal i Frideneds socken och Vartofta
härad af Skaraborgs län, utgjort skogvaktareboställe, intilldess detsamma genom
Kongl, brefvet den 22 December 1837 förklarats icke vidare vara för någon
skogs- och jägeri-betjent behöfligt, samt att hemmanet sednast blifvit genom kontrakt
af den 30 Oktober 1845 på 24 års tid, räknade från midfastan år 1846, emot en
årlig arrende-afgift af 17 tunnor 16 kappar spanmål, upplåtet till löjtnanten, friherre
H. H. von Essen, af hvilken detsamma ännu innehafves.
Med anledning häraf och enär härvid tillika förekommit, dels att nyssbemälde
arrendator medgifvit afsöndring af den till skolbyggnader afsedda plats, utan att derför
under sin arrendetid fordra ersättning, dels ock att merberörda jordrymd är af
ringa värde, såsom bestående af 24 1/10 kappland ovanligt stenbunden hårdvall
samt 4 3/10 kappland sankvall, har Kongl. Maj:t, på grund af stadgandet i regeringsformens
77 §, velat hos Rikets Ständer föreslå, att nämnda plats, till 28 4/10
kapplands rymd, må för det uppgifna nyttiga ändamålet, ulan någon årlig afgäld,
från berörda utarrenderade hemman afsöndras och till Frideneds församling upplåtas,
i hvilket afseende den gjorda ansökningen med tillhörande handlingar nu till Rikets
Ständers Stats-utskott öfverlemnas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med afl Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. A. Munthe.
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse, N:o 8i. 7
Utdrag af protokollet öfver finans-ärenden, hållet inför II. M. Konungen
i stals-rådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Närvarande:
Hans excellens justitie stats-ministern herr grefve Posse,
Hans excellens stats-ministern för utrikes ärendena, herr friherre Ihre,
Stats-råden;
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Departements-chefen, stats-rådet Munthe föredrog i underdånighet följande:
9:o.
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Skaraborgs län underdåniga skrifvelse af
den 21 Maj nästlidet år, med öfverlemnande af Frideneds sockneboers, utaf Skara
konsistorium och Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande förordade underdåniga
ansökning om jordafsöndring från f. d. skogvaktare-bostället Fridened Brogården i
Skaraborgs län till plats för skolhus i socknen, i hvilket mål Kammar-kollegium,
efter vederborandes hörande, med utlåtande inkommit.
Kongl. Maj:t, som, på grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt och
upplyst, för Dess del fann något hinder icke böra möta för afsöndrande
från skogvaktare-bostället Fridened af 28 2/5 kappland till plats för skolhus
i Frideneds socken, förklarade Sig, i följd häraf, vilja om medgifvande
af en slik afsöndring hos Rikets nu församlade Ständer, medelst skrifvelse
till Stats-utskottet, göra nådig framställning.
Ex protocollo
Erik Ljungstedt.
8
Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, N:o SS.
N:o 82.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 April, kl. 6 e. m.
Kongl. Majus nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, i fråga
om ersättning tili handels- och sjöfar ts-fonden för för skjutne medel
lill slafvarnes friköpande å S:t Barthelemy; Gifven Stockholms Slott
den 31 Mars 1848.
Efter emottagande! af Kongl. Maj:ts vid sistförflutna riksdag aflåtna nådiga skrifvelse,
med serskilda upplysningar och förslag i och för lifegenskapens afskaffande å
S:t Barthelemy, anmälde Rikets då lörsamlade Ständer, uti härå meddeladt svar: att,
då de personer, hvilka å ön S:t Barthelemy egde slafvar, icke kunde, utan förnärmande
af enskild rätt, beröfvas de fördelar, som dem genom slafvarnes egande tillskyndades,
så framt icke lämplig ersättning lemnades, slafvarnes försättande i frihet
endast genom utfärdande af ett påbud alltså ej heller kunde ega rum; att det emellertid,
enligt Rikets Ständers åsigt, vore oförenligt med både mensklighetens bud
och nationens anseende att låta frågan om slafveriets upphörande å denna under
Sveriges krona lydande besittning förfalla, sedan densamma en gång blifvit väckt,
neli att Rikets Ständer fördenskull tagit under serskildt öfvervägande de tvenne utvägar,
guvernörs-embetet å ön uppgifvit för möjligheten att, utan förnärmande af
slafegarnes rätt, bringa förslaget i verkställighet nemligen: den ena, hvarigenom med
ett anslag i ett för allt af 97,320 spanska piaster, slafvarnes frihet skulle kunna
genast och på en gång beredas, och den andra, enligt hvilken emancipationen endast
småningom och i den mån tillfällen yppades till inlösen af slafvar till lägre pris skulle
ega rum, och hvarför kostnaden beräknats till 10,000 piaster årligen under 5
år, eller tillsammans 50,000 piaster; att Rikets Ständer, vid pröfningen af dessa
förslag, funnit det sednare, eller det, som afsåge slafvarnes friköpande efter hand, i
flera afseenden ega företräde, enär slafvarnes försättande i frihet på en gång eller i
massa skulle icke allenast medföra betydligt större utgift för staten, utan ock såsom
innebärande en hastig rubbning i förut varande förhållanden, kunna framkalla vådor
och olägenheter jemväl för slafvarne sjelfva, hvilka, under deras förut af egarne helt
och hållet beroende ställning, icke varit i tillfälle att förvärfva sig de vanor och egenskaper,
som erfordrades för att i fria tillståndet bereda sig utkomst, och följaktligen,
så framt ej förberedande åtgärder vidtogos för betryggande af deras framtid,
kunde, efter frigifvandet, komma att befinna sig i olvckligare belägenhet, än dessförinnan;
att för öfrigt, såsopi <?tt i detta afseende verksamt medel, hvarigenom såväl
.en ytter
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o S2.
9
en ytterligare minskning i statens päräknade bidrag kunde beredas samt rättvist företräde
lemnäs de slafvar, hvilka sjelfva ville medverka till återvinnande af sin frihet,
som ock den egna omtankan för framtida bergning hos dem erhölle en nyttig väckelse,
borde, så vidt ske kan, för slafvarnes frigifvande bestämmas det vilkor, att
staten icke helt och hållet bestred kostnaden derför, utan att de, som ville komma
i åtnjutande af denna fördel, må föranledas att äfven sjelfva, i någon, om än ringa
mån, dertill bidraga ; att på grund häraf och då således hela kostnaden icke kunde
på förhand med säkerhet beräknas, lämpligast syntes, att dessa medel icke annorlunda
anvisades, än till nästa riksdag, då efter sig företeende omständigheter och de
förändrade förhållanden, som emellertid kunde inträffa, Rikets Ständer blefve i tillfälle
besluta om anslagets fortfarande, med oförändradt, tillökadt eller minskadt, belopp;
samt att Rikets Ständer, för deras del, ansågo en summa af 10,000 spanska
piaster årligen, under tre år, böra af handels- och sjöfarts-fonden, under förbehåll
af framtida ersättning till samma fond, ställas till styrelsens öfver ön S:t Bai'thelemy
disposition emot redovisning, att användas till slalvars å nämnda ö friköpande, hvarvid
likväl qvinnor och barn samt män, som sjelfva till friköpandet bidraga, borde
ega företräde.
Sedan, med bifall till hvad Rikets Ständer sålunda föreslagit och beslutat, Kongl.
Maj:t i nåder anbefallt för verkställigheten deraf erforderliga åtgärder, hvartill bland
annat hörde slafvarnes värdering genom en för detta ändamål å ön nedsatt komité,
blefvo, under sista hälften af år 1846 och vid början af år 1847, af de å ön befintliga
slafvar, hvilkas antal, enligt folkräkningen förstnämnda år, uppgick till 523
st., 358 personer, efter hvardera åsatt värde, friköpte dels genom ofvannämnda å
handels- och sjöfarts-fonden anvisade 30,000 spanska daler, dels genom slafvarnes
egna bidrag. Då härefter endast 165 slafvar återstodo att friköpa och guvernören
å ön hos Kongl. Maj:t anmälde, att ett obestämdt uppskof med desses frigörande
kunde föranleda till icke allenast ökade ersättnings-anspråk hos slafegarne, utan äfven
billig oro hos de qvarvarande slafvarne, jemte ett spändt förhållande emellan de förre
och de sednare, ansåg Kongl. Maj:t åtgärderna för lifegenskapens afskaffande å
ön desto heldre böra utan afbrott fullföljas, som ett lika iakttagande af allas rätt sådant
fordrade; och Kongl. Maj:t, som tillika inhemtade, att handels- och sjöfartsfonden
kunde utan olägenhet anlitas om ytterligare förskott för berörda ändamål
inom den dertill förslagsvis beräknade kostnadssumma, beslöt på grund häraf och sedan
framställning jemväl blifvit gjord om afsättande af slafvarnes egna bidrag till en
understödsfond för i behof stadde, till arbete oförmögne, frigjorde slafvar, att å handels-
och sjöfartsfonden anvisa nödiga medel ej mindre till de återstående slafvarnes
Bi/t. till R. St. Prot. 1847 $ 1848. 1 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 1
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 82.
friköpande, än för att tillvägabringa användandet på nyssomförmälda sätt af slafvarnes
egna tillskott.
Efter det sålunda en ytterligare summa af 17,200 spanska daler blifvit, i och
för merberörda angelägenhets afslutande, af handels- och sjöfarts-fondens tillgångar
ställd till guvernörs-embetets disposition, med föreskrift tillika att, medelst å ön utfärdad
allmän kungörelse, bestämma en preskriptionstid af högst en månad, inom
hvilken alla slafvar, som utöfver det redan uppgifna återstående antalet, 165 st.,
möjligen kunde finnas å ön, borde till värdering och friköpande anmälas, har, efter
utbetald ersättning till egarne för nyssnämnda 165 slafvar och sedan den utsatta
preskriptionstiden med den 9 Oktober förlidet år gått till ända, utan att någon vidare
anmälan om slafvars friköpande egt rum, slafveriet å Sfi Barthelemy, genom
samma dag, i Kongl. Majfis namn, af guvernören utfärdad, högtidligen proklamerad,
kungörelse förklarats för alltid afskaffadt och ej vidare tillåtet.
Enligt hvad de från guvernörs-embetet inkomna uppgifter Samt värderings- och
qvitterings-listor utvisa, har värderings-summan för hela det friköpta slafantalet, 227
af man- och 296 af qvinkön, eller tillsammans 523 personer, uppgått till 47,158
spanska daler, hvaraf egarne dock eltergifvit 114 spanska daler, så att endast 47,044
spanska daler behöft för ändamålet utbetalas 5 hvaremot såsom serskild utgift tillkommit
beloppet af värderings-komiténs omkostnader, 156 spanska daler. Då slafvarnes
egna bidrag, hvilka tillsammans belöpa sig till 2,364 spanska daler, på sätt ofvan
omförmäles, blifvit afsatte till en fond för understödjande af sådana frigjorda
fattiga slafvar, hvilka befunnits af sjukdom eller orkeslöshet oförmögne att sig försörja,
utgör således statens uppoffring för åstadkommande af ifrågavarande, af Kongl.
Majfi och Rikets Ständer beslutade, förändring, en summa af 47,200 spanska daler,
eller jemt det belopp, som å handels- och sjöfarts-fonden blifvit för ändamålet förskottsvis
anvisadt; och vill Kongl. Majfi, jemte det de handlingar, som närmare redovisa
för användandet af dessa medel, nu varda Rikets Ständers Stats-utskott delgifna,
hafva till Rikets Ständer öfverlemnat att bestämma, huruledes handels- och
sjöfarts-fonden, som, enligt hvad konvoy-kommissariatet uti skrifvelse den 31 sistlidne
Januari i underdånighet anmält, lått, för omförmälda summas tillhandahållande
i London, vidkännas en utgift i svenskt banko af 119,760 r:dr 19 sk., må fördetta
förskott erhålla ersättning.
Kongl. Majfi förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
5. A. Munthe.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 82. 11
Utdrag af -protokollet öfver finans-ärenden, hållet inför H. M. Konungen
i stats-rådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Närvarande:
Hans excellens justitie stats-rainistern herr grefve Posse,
Hans excellens stats ministern för utrikes ärendena, herr friherre Ihre.
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Departements-chefen, stats-rådet Munthe, uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, i fråga om ersättning till
handels- och sjöfarts-fonden för förskjutna medel till slafvarnas friköpande å S:t
Barthelemy.
Kongl. Majit behagade, jemlikt stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
gilla berörd förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt
befalla, att nådig skrifvelse skulle, i enlighet dermed, till Rikets Ständers
Stats-utskott afgå.
Ex protocollo
Erik Ljungstedt.
STOCKHOLM 1848, hos J. A. Walldén.
Kongl. Mopt* Nåd, Skrifvits*, N:g MS,
1
N:o 85.
Ank. lill Exp. Utsli. den 3 Maj, kl. half 3 o. ra.
KONGL. MALTS nådiga skrifvelse lill Rikets Ständer, med
förslag lill ny Riksdagsordning, jemte en dervid fogad
serskild arlikel, äfvensom, i sammanhang dermed, till ny
Regeringsform5 gifven Stockholms slolt d. 1 Maj 1848.
Medelst nådig skrifvelse den 12 November 1847, öfverlemnade Kongl. Majit,
vid början af denna riksdag, till Rikets Ständer det förslag till Svenska Nationalrepresentationens
ombildning, som blifvit utarbetadt af den serskildta komité, hvilken,
med anledning af Rikets Ständers underdåniga framställning, blifvit för detta
ändamål af Kongl. Majit tillsatt. — Under förklarande af Sin nådiga vilja att åt
allt hvad med denna rikets angelägenhet hade gemenskap, oafbrutet egna synnerlig
uppmärksamhet, yttrade Kongl. Majit, vid detta tillfälle, Sig jemväl hysa den
förmodan, att Rikets Ständer skulle åt densamma lemna den lugna och oväldiga
pröfning, som fosterlandets sanna väl och sakens vigt kräfde. — Kongl. Majit har
sedermera förväntat, att denna stora samhällsfråga, som under nära fyratio år utgjort
ett föremål för nationens allt mera stegrade deltagande, skulle kunna hos
Rikets Ständer vinna den snara utveckling och lösning, som densamma påkallade.
Rå likväl den stridighet i åsigtcr, rörande hufvudgrunderne för ombildningen af representationen,
som länge varit rådande, äfven nu vid behandlingen af frågan visat
sig fortfara på ett sätt, som alliigsnat hoppet att på denna väg få den till ett
cfterlängtadt slut befordrad, har Kongl. Majit, för att, i den ordning grundlagarne
föreskrifva, fortskynda frågans afgörande, samt derigenom söka förekomma
söndring inom landet och tillvägabringa den endrägt, som ensamt kan emot yttre
bender och inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran, ansett
Sig af konungslig pligt uppmanad alt låta utarbeta och lör Rikets Ständer härmed
till grundlagsenlig behandling framlägga förslag till sådan ombildning, så väl i afseende
på val af folk-ombud, som på sättet för dessas sammanträde och verksamhet.
Detta förslag till ny Riksdagsordning är, i enlighet med tidens och samhällsutvecklingens
fordringar, byggd t på den grundsats, att representanterne skola al
folket utses medelst samfälda val. Genom antagandet ef denna grundsats skulle
den nuvarande ståndsindelningen samt ali sjelfskrifvenhet till utöfvande al riksdagsmannakallet
upphöra. Då Kongl. Majit nu inför Riksståndens sjelfskrifne eller valda
Bilt. lill R. St. Brot. 18-17 och 1818. 1 Sami. 1 Afl. 23 Hit/l* *
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, Nio 85,
ombud framträder med ett på så beskaffadt valsätt uppgjordCförslag, bar Kongl.
Maj:t icke kunnat hysa någon tvekan» att ju icke Rikets Ständer, med den varma
känsla för ett älskadt fosterlands väl, och den beredvillighet till uppoffringar för
hvarje stort mål, sorn städse utmärkt svenska folket, skola vara färdiga att eftergifva
den representationsrätt, som af Stånden nu utöfvas, samt antaga en vallag,
hvarmedelst en allmännare valfrihet komme att införas, utan att derigenom erfarenhet,
bildning och förmögenhet skulle sakna sin tillbörliga andel vid uttalandet
af nationens behof och önskningar.
En serskild artikel, innefattande föreskrifter, huru tillgå bör vid den riksdag,
då den föreslagna Riksdagsordningen blifvit af Rikets Ständer antagen, har måst
uppgöras för att bereda verkställighet åt Riksdagsordningens stadganden. Då dessutom,
genom nämnde Riksdagsordning, en större del af de i Regeringsformen befintliga
föreskrifter dels komme att alldeles utgå, dels ock betydligen ändras, samt
nummerföljden af §§ derigenom skulle erfordra en större förändring, hvilket åter
lätt kunde leda till oreda och förvillelse, har jemväl förslag blifvit uppgjordt till
ny Regeringsform, deruti dock blifvit bibehållne de föreskrifter i nu gällande Regeringsform
, som icke varit beroende af den föreslagne Riksdagsordningen. 1 sammanhang
med förslaget till Riksdagsordning, öfverlemnar följaktligen Kongl. Maj:t
äfven dessa förslag till serskild artikel och till Regeringsform till Rikets Ständers
bepröfvandc.
Kongl. Maj:t, som, med fullt förtroende och orubbad tillförsigt till Rikets
Ständers klokhet och omtanka om fosterlandets ära, lugn och välgång, funnit Sig
böra vidtaga detta vigtiga steg, förblifver Rikets Ständer med all Konungslig nåd
och ynnest städse välbevågen. Stockholms slott den 1 Maj 1848.
OSCA R.
A. Sparre.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
3
Utdrag af Protokollet öfver Justitie departementets ärenden,
hållet inför Hans Maj.t Konungen i Statsrådet den 1
Maj 18-18.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, samt
Ilans Excellens, Justitie-Stats-ministern, Ilcrr Grefve Sparre,
Ilans Excellens, Stats-ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Ehrenstam,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt.
2:o.
II. E. Herr Justitie-stals-ministern anmälte i underdånighet, att, sedan, efter
förberedande öfverläggningar inför Konungen i frågan om sältet för svenska nationalrepresentationens
ombildning. Statsrådets ledamöter varit sysselsatte med utarbetande
af förslag till de nya grundlagar, som blefvo en följd af sådan ombildning;
hade nu så beskaffade förslag blifvit upprättade, så väl till ny Riksdagsordning,
jemte en serskild artikel dertill, som, i sammanhang dermed, jemväl
till ny Regeringsform. Då nu dessa förslag af II. E. Herr Justitie-stats-ministern
i underdånighet föredrogos, ansåg sig Hans Excellens böra fästa Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet derå, att i 70 och 153 §§ af förslaget till Riksdagsordning
hänvisning skett till allmän lag för fall, som i nu gällande grundlagar äro
med bestämd ansvarspåföljd belagde, enär så beskaffade straffbestämmelser syntes
lämpligast tillhöra den allmänna strafflagen, men att då denna sistnämnde för närvarande
ej innehåller något stadgande för ifrågavarande två fall, häraf blefvd en
följd, att, i händelse det af Kongl, Majit till Rikets Ständers antagande redan
4
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
framställda förslag till ny strafflag, deruti straffbestämmelser i berörda hänseenden
finnas intagne, icke varder före, eller samtidigt med den nu föreslagna Riksdagsordningen
säsom lag antaget, Statsmakterne torde böra vara betänkte uppå att
vid den riksdag, då de nya Grundlagarne blifva gillade och fastställde, en serskild
lag jemväl stiftas för de i ofvannämnde två §§ i Riksdagsordningen upptagne fall.
Derjemte förekomme, alt åtskilliga stadganden i nu gällande Riksdagsordning blifvit
ur den nya alldeles uteslutna på den grund, att de ansetts endast innefatta
sadane reglementariska föreskrifter, som böra blifva föremål för den serskilda ordningsstadga,
hvilken, enligt 2 g i den föreslagna serskilda artikeln, Rikets Ständer
vid nästa riksdag, och så vida de nya grundlagarne då varda antagne, skulle
ega att upprätta. Slutligen borde ock nämnas, att, i öfverensstämmelse med den
i allmänhet följda grundsatsen, att enahanda stadganden icke må i de serskilda
grundlagarne upptagas i vidsträcktare mån, än nödigt är, 44 § i nu gällande
Regeringsform blifvit ur den nya Regeringsformen utesluten, såsom innefattande
ett ämne, hvilket rätteligen tillhör Successionsordningen, der det ock finnes intaget.
Med underdånig anmälan härom, ansåg II. E. Herr Justitie-statsministern
sig böra tillstyrka, att Kongl. Majit täcktes godkänna ofvauberörda förslag till ny
Riksdagsordning, serskild artikel och ny Regeringsform, hvilka nu upplästes, samt
öfverlemna dem till grundlagsenlig behandling af Rikets Ständer uti nådig skrifvelse,
i enlighet med dertill nu jemväl uppläst förslag.
Uti hvad H. E. Herr Justitie-statsministern sålunda yttrat och tillstyrkt instämde
Statsrådets öfrige ledamöter; och
täcktes Kongl. Majit, med gillande af hvad hemstäldt blifvit, anbefalla,
att till Rikets Ständer skulle allåtas nådig skrifvelse, sådan den, med
dertill hörande förslag, finnes detta protocoll bilagd.
Ex 1’iolocollo
E. IIellin g.
Kongl■ Moj;ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
5
Förslag
un
II i Ii $ il a§'§“©r il ii I ii fi®
Riksförsamlingens bildande.
A. Allmännaj bestämmelser.
Nu gällande
§ i ■ grundlagar.
Svenska folkets representationsrätt utöfva» af Riksförsamlingen, hvilken, i R.O.§§loch2.
kraft af rikets Regeringsform,, till lagtima riksdag sammankommer hvart tredje år,
den iä November, eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter.
§ 2.
Till urtima riksdag kallas Riksförsamlingen, då Konungen så nödigt finner, R- §• 2-  äfvensom, vid de utomordentliga fall, hvarom i Regeringsformens Stkde, Sl:sta,
52:dra och S3:dje §§ förmäles; dock må vid urtima riksdag förekomma endast
det eller de allmänna ärenden, som föranledt riksdagen eller af Konungen eljest
för Riksförsamlingen framläggas, samt hvad med dessa ärenden star i oskiljaktigt
sammanhang.
inträffar lagtima riksdag, innan urtima riksdag slutad är, varder urtima riksdagen
upplöst.
% f
Riksförsamlingen sammanträder på tviinne kamrar, den första och den andra.
% *•
Ledamöterna af Riksförsamlingen benämnas riksdagsmän. Deras antal är i
första kamaren etthundratjugu och i andra kamaren ctthundr a femtio.
S '*■
Första kamarens ledamöter väljas för nio ur. De skola till eu tredjedel
hvart tredje år afgå och medelst nya val ersättas. Valen ske genom valnämnder,
sorn tillsättas distriktvis i den ordning, här nedan stadgas,
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 6-
Andra kamarens ledamöter väljas serskilt för hvarje riksdag. De valberättigade
pä landet, hvartill äfven räknas köpingar och de städer, som icke hafva
egen jurisdiktion, utgöra tvänne afdelningar, hvilka välja, den ena omedelbart
femtio och den andra genom elektorer sjuttio ledamöter i denna kamarc. De
städer, som hafva egen jurisdiktion, utse genom omedelbara val kamarens öfriga
trettio ledamöter.
§ 7-
För val till ledamöter i första kamaren skall hvarje län och Stockholms stad
utgöra serskildt valdistrikt. Hvarje län utgör ock serskildt valdistrikt för den
afdelning på landet, som eger genom omedelbara val utse riksdagsmän i andra
kamaren, men för den afdelning, som väljer genom elektorer, skola samtlige länen
fördelas i sjuttio valdistrikter, som hvartdera utse en riksdagsman.
Huru denna fördelning skall ske, så ock huru stort antal riksdagsmän de
öfriga ofvannämnda valdistrikten ega att hvart för sig utse, äfvensom huru de
trettio riksdagsmän, som väljas af städerna, skola på dem distriktvis fördelas,
derom stadgas i serskild lag, hvari ändring ej må ega rum utan genom Konungens
och Riksförsamlingens sammanstämmande beslut.
E. Valrätt.
§ 8‘
Valrätt tillkommer, med nedan stadgade undantag, hvarje svensk man of
kristen trosbekännelse, som antingen
c) eger eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafver fast egendom,
till visst mantal satt, eller för bevillnings erläggande uppskattad till minst
300 riksdaler*) pä landet eller minst 450 riksdaler i stad; eller ock
b) efter kontrakt, som icke kan af jordegaren godtyckligen uppsägas, för lifstid
eller minst tio ar arrenderar och minst ett år före valet sålunda innehaft fast
egendom pä landet, — derest egendomen, om den tillhörer kronan eller allmän
inrättning, uppgår i mantal till minst ett helt hemman eller i uppskattningsvärdc
till minst 8,000 riksdaler, samt, om den tillhörer enskild person, uppgår i mantal
till minst två hela hemman eller till minst 16,000 riksdaler i uppskattningsvärde;
eller ock
*) Med riksdaler förslås i ifsiiå! förslag dsö gednast ontngna niynScoliCleo; mslsVflnnide rik**
daler riksgftldsi
Konni. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
7
e) idkar handel, fabriksröretse, handtverk eller annat yrke, derför bevillning
till staten blifvit honom under nästföregående året påförd; eller ock
d) är cmbets- eller tjensteman med ordinarie syssla eller ständig aflöning,
eller från sådan beställning med pensionsrält åtgått; eller ock
e) såsom ledamot tillhörer någon af de i hufvudstaden inrättade Kongl, akademier,
eller vid universitetsfakultet förvärfvat doktors- eller magistergrad.
S 9-
Delegare i bolag, som är grundadt på aktier, ställda till innehafvaren, tiilerkännes
i denna egenskap ingen valrätt. Andra bolagsdelegare må, i förhållande
till hvarderas styrkta andel i bolagets fasta egendom eller uppskattade årliga inkomst,
utöfva valrätt under de vilkor och i den ordning, som för annan fastighetsegare
eller näringsidkare äro föreskrifna.
§ 10.
Ej må valrätt tillkomma: H. 0. § 18,
a) den, som icke vid valet eger och minst i tre sednast förflutna år innehaft
svensk medborgarerätt;
b) den, som, ehuru till myndig ålder kommen, befinnes under förmynderskap;
c) den, som afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande och icke kan
styrka sig hafva dem godtgjort, eller i laga ordning blifvit från deras kraf befriad;
d) den, som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval mot vedergällning
afgifvit sin röst, eller på sådant sätt värfvat andras;
e) den, som blifvit dömd förlustig medborgerligt förtroende eller rätt att föra
andras talan, eller förklarats ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas;
f) den, som blifvit för groft och vanfrejdande brott sakfälld eller derför är
under tilltal eller under framtiden ställd.
§ H
Valrätt för näring eller yrke må ej utöfvas af någon, som är i annans enskilda
tjenst eller ständiga arbete anställd, ej heller af daglönare eller andre dylike,
som försörja sig endast med tillfälligt arbete hos andre personer.
§ 12-
För syssla må valrätt ej utöfvas af lands- eller stads-fiskaler, krono-länsmän,
underbefäl vid krigsmakten, vaktbetjentc eller andre, som med desse sistnämnde
jemlike eller ringare äro.
s
Kongl. Majit t JVåd. Skrifvelse, J{:o 83,
§ 43,
R. 0. § 18. Såsom vilkor för rösträtts utöfvande vid val till elektorer erfordras en ålder
af minst tjnguett år.
Ingen, som är under tjugufem år, må omedelbart välja riksdagsman.
§ 44.
Ledamot af Första kamaren är obetaget, att vid riksdagsmanna-val lill An
dra
kamaren sin valrätt utöfva.
S 43.
Till afdelningen för omedelbara val pä landet vid tillsättning af ledamöter i
Andra kamaren höra följande valberättigade:
l:o de, som ega eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafva
fast egendom, uppgående i mantal utöfver ett helt hemman eller, om den
ej är i mantal satt, utöfver 8,000 riksdaler i uppskattningsvärde;
2:o de, som arrendera fast egendom, uppgående, om den tillhörer Kronan
eller allmän inrättning, utöfver fyra bela hemman eller, i fall den ej är i mantal
satt, utöfver 32,000 riksdaler i uppskattningsvärde, — samt, om den tillhörer
enskild person, utöfver åtta hela hemman eller, då den ej är i mantal satt, utöfver
64,000 riksdaler i uppskattningsvärde; A
3:o de idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke, hvilka
skatta för årlig inkomst af mera än 800 riksdaler;
4:o de, som, inom arméen, på stat innehafva beställning af kaptens-grad eller
deröfver, jemte deras vederlikar vid ilottan, — kyrkoherdar och regementspastorer
— samt för öfrigt de embets- och tjenstemän utom krigs-ståndet, sorn af embete
eller tjenst åtnjuta i uppskattad årlig inkomst mera än 800 riksdaler; så ock de,
hvilka från någon af förenämnda beställningar med pensionsrätt afgått; kunnande
dock, derest någon innehafver liera sysslor, härvid icke tagas i beräkning inkomsten
af mera än en.
Alla andra valberättigade på landet, än här ofvan uppräknade, tillhöra den
afdelning, som har att tillsätta riksdagsmän i Andra kamaren genom elektorer.
§ 16.
Inom hvarje distrikt för den afdelning på landet, som har att omedelbart
välja riksdagsmän i Andra kamarcn, erfordras, att de valberättigades antal upp
går
till minst etthundra. Der så mångå till afdelningen hörande ej inom distriktet
-
Kongl. Maj:ta Nåd. Skrifvelse, N:o 85-
9
tet finnas, skall antalet fyllas genom uppflyltning af valmän ur den afdelning, som
yäljes genom elektorer.
Denna uppflyltning, som i behörig tid före riksdagsmannaval verkställes
af Konungens befallningshafvande, tillkommer endast de valbernttigade fastighetsägare
inom länet, som genom hemmantal eller ej i mantal satt jord eller bergsbruk
till motsvarande värde äro afdelningen för omedelbara val närmast och som derjemte
uppnatt den för valrätts utöfvande inom denna afdelning föreskrifna ålder
af tjugufem år. Derest vid slik uppflyttning Hero valberättigade, än som för
fyllande af det bristande antalet erfordras, befinnas innehafva sinsemellan lika hemmantal
eller fastighetsvärde, skall genom lottning, som anställes inför Konungens
befallningshafvande, utrönas, hvilken eller hvilka bland dessa uppflyttas må.
§ 17-
Inom afdelningen för omedelbara val fä landet äga de valberättigade hvardera
lika röst.
% 18-
Inom afdelningen för val genom elektorer skall vid elektorernas utväljande de
valberättigades rösträtt beräknas sålunda?
a) de som äga eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafva
i mantal satt jord, beräkna för hvarje åttondedel af ett helt hemman /gidejs röst
och, då egendomen ej uppgår till ett åttondedels hemman, Vedels röst;
b) de som äga eller på lika sätt innehafva annan fast egendom, beräkna
Vedels röst för hvarje 1,000 riksdalers uppskattadt egendomsvärde, och Vie:dels
röst, då egendomen i sådant värde ej uppgår till 1,000 riksdaler;
c) arrendatorer af fast egendom, tillhörig Kronan eller allmän inrättning,
tillgodonjuta Vedels röst för hvarje helt hemman, då egendomen är i mantal satt, och
eljest för hvarje 8,000 riksdaler af dess uppskattningsvärde;
d) arrendatorer af fast egendom, tillhörig enskild person, likaledes 7*'. dels
röst för hvarje två hela hemman, då egendomen är i mantal satt, och eljest för
hvarje 16,000 riksdaler af dess uppskattningsvärde;
e) idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke beräkna för
hvarje fulla 100 riksdaler i uppskattad årlig inkomst Vedels röst; och, då deras
årliga inkomst icke är till 100 riksdaler uppskattad, VI6:dels röst;
f) tjenstemän och öfrige enligt § 8. litt. d och e valberättigade åtnjuta
hvardera en hel röst.
Bih. lill R. St. Prol. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Tläfi. 2
10
Konril. Mnj:ts Kärf. Skrifvelse, N:n S-y.
§ 19.
Vid beräkning af rösträtt för jord, salt i mantal, skall, der förmedling ägt
rum, det förmedlade hemmantalet tagas till grund.
§ 20.
I stad skola de valberättigades röster beräknas sålunda:
a) de, som inom stadens jurisdiktion äga fast egendom, beräkna Vedels röst
för hvarje fulla 1.000 riksdaler uppskattadt egendomsvärde till och med 32,000
riksdaler; dock må Vedels röst tillgodonjutas, äfven då den valberättigades fasta
egendom i sådant värde ej uppgår till 1,000 riksdaler;
b) idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke åtnjuta, då
deras årsinkomst ej är uppskattad till 100 riksdaler, Vedels röst och för hvarje
fulla 100 riksdalers uppskattad årlig inkomst, till och med 3,200 riksdaler,
Vedels röst;
c) embets- och tjenstemän och öfrige enligt § 8. till d och e valberättigade
äga hvardera en hel röst.
§ 21.
Valrätt, som grundar sig på hemmantal eller egendomsvärde, skall utöfvas i
den ort, der egendomen är belägen, — valrätt efter niiringsinkomst, der den
röstande yrket drifver, — och all annan valrätt, der den röstande är skattskrifven.
S 22.
Derest någon inom flera val-distrikter, vare sig på landet eller i stad, äger
eller innehafver sådan egendom eller inkomst, som medför valrätt, må han inom
hvartdera distriktet sin rösträtt utöfva.
Valman i afdelningen för omedelbara val inom ett län må sålunda äfven, på
grund af ringare egendom eller inkomstbelopp, utöfva rösträtt i afdelningen för
val genom elektorer inom ett annat.
% 25.
Den, som på landet är å samma ort röstberättigad inom bägge afdelningarne,
må inom båda utöfva den rösträtt, som honom efter serskilda grunder i hvardera
tillkommer.
% 24.
Derest inom ett och samma valdistrikt, der valrätten i förhållande till större
eller mindre egendom eller inkomst beräknas, någon äger rösträtt för både egen
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o S5.
11
dom och yrke eller för någondera eller bägge tillika med embete eller tjenst, må
han sammanlägga den efter hvardera grunden honom tillkommande rösträtt. Ej
må dock, medelst dylikt sammanräknande, rösträtt för någon ökas utöfver det efter
någondera grunden bestämda högsta röstetalet.
C. Valbarhet.
§ 25.
Valbar till elektor för väljande af riksdagsman i andra Kamarcn är en hvar R. O. § IB
inom afdelningen för val genom elektorer röstberättigad, som uppnått tjugufem
års ålder och är bosatt inom det distrikt, för hvilket val af riksdagsman skall ske.
% 26.
Hvar valberättigad, som fyllt tjugufem års ålder och bekänner sig lill Evan- R' O. § 18
gelisk-Lutherska eller Reformerta läran, är till riksdagsman i andra Kamaren valbar.
§ 27.
De röstberättigade inom bägge afdelningarne på landet äga, vid val till riksdagsmän
i andra Kamaren , ömsesidig frihet alt utse valbara män inom hvilkendera
afdelningen som helst. Dock må ingen annan väljas, än den, som är röstägande
inom det län, der valdistriktet är beläget.
§ 28.
Till riksdagsman i andra Kamaren för stad, som utgör ett valdistrikt, eller
för liera till ett distrikt förenade städer, må endast sådan valbar man väljas, som
är röstägande inom staden eller valdistriktet.
% 29.
Ledamot af första Kamaren må ej väljas till ledamot i den andra.
§ 50.
Valbar till ledamot i de valnämnder, som äga att utse ledamöterna i första
Kamaren, är en hvar inom valdistriktet boende, som till riksdagsman i andra
Kamaren valbar är.
% 31.
Till riksdagsmän i andra Kamaren valbare, som uppnått tretiofem års ålder,
kunna, ulan vidare valbarhetsvilkor, till riksdagsmän i första Kamarcn utses, så
12
Kongl: Maj;ts Nåd. Skrifvelse, K:o 85.
framt vid valet rösterna af mera än två tredjedelar utaf valnämndens samtliga ledamöter
dem tillfalla.
Der sådan röstpluralitet icke vinnes, kunna endast följande till andra Kamaren
valbare män af minst tretiofem års ålder till riksdagsmän i första Kamaren väljas,
nemligen:
l:o Erkebiskop, Biskopar, Professorer vid rikets universiteter, Konsistoriiledamöter,
Kyrkoherdar i första klassens pastorater. Rektorer vid högre lärdomssko!or,
samt Vetenskaps-akademiens ledamöter;
2:o Ordinarie ledamöter i rikets Hofrätter och Kollegier, äfvensom de, hvilka
innehafva annat med rådsembete vid dessa embetsverk i värdighet jemförligt eller
högre civilt embete, eller inom krigsståndet Regementsofficers- eller annan beställning
af motsvarande eller högre grad, eller ock från något af dessa embeten med
pensionsrätt afgått;
3:o de som äga och minst tre år före valet innehaft fast egendom på landet,
uppgående till fyra hela hemman eller deröfver, eller i uppskattningsvärde till
minst 32,000 riksdaler, eller ock fast egendom i stad, uppgående till minst 48,000
riksdaler i uppskattningsvärde;
4:o de idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke, i stad
eller på landet, hvilkas årliga inkomst af yrket minst i tre år näst före valet upp
skattas
till 2,000 riksdaler eller deröfver;
o:o sådane inom valdistriktet boende, som i egenskap af riksdagsmän förut
bevistat tre riksdagar; dock må icke något valdistrikt under samina tid i första
Kamaren hafva mera än en ledamot, utsedd blott på grund af denna valbarhetsegenskap.
§ 32.
Med det undantag, mom. o af nästföregående § utvisar, skola de väljande
vid val af ledamot i första Kamaren icke vara inskränkta till visst distrikt, utan
äga frihet att dertill utse hvilken valbar Svensk man, som helst.
§ 33.
Den, hvilken såsom embetsman eller såsom ägare af fastighet, eller såsom
näringsidkare blifvit till riksdagman i första Kamaren invald, må, om han, under
tideii för befattningens htöfvande, upphör att vara embetsman, fastighetsägare eller
näringsidkare, eller om hans lästa egendom eller näringsinkomst förminskas under
det för valbarheten bestämda minsta belopp, utan hinder deraf i riksdagsmannabefattningeri
fortfara under återstoden af den tid, för hvilken hail blifvit vald;
men derest riksdagsman försättes i omvndighetstillstånd eller nödgas sin egendom
Kongl. Maj:ls Nild. Skrifvelse, N:o 83.
ii
till borgenärer afstå, eller varder förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval mot
vedergällning afgifvit sin röst, eller på sådant sätt värfvat andras, eller varder
dömd från embete eller förlustig medborgerligt förtroende, eller för vanfrejdande
brott sakfälles eller ställes under framtiden, skall hans riksdagsmannabefattning
genast upphöra.
§ «•:
Till riksdagsman i första Kamaren kan förutvarande ledamot åter väljas, derest
han då valbar är.
1). Valsätt.
% 38.
För tillsättande af riksdagsmän i andra Kamaren skola de valberättigad? inom
afdelningen för omedelbara val på landet sammanträda å den ort inom länet, som
Konungens befallningshafvande utsätter.
Valförrättare är den domhafvande på landet, inom hvilkens domsaga valorten
år belägen, eller om till valort är utsedd stad, hvartill gränsa flera domsagor, den
af domhafvanderne i dessa, som embetet längst innehaft.
§ 36.
Val till elektorer inom afdelningen för medelbara riksdagsmannaval skall ske
Serskildt för hvarje prestgäll sålunda, att, der hela prestgällets röstetal i denna
afdelning ej öfverstiger 23 hela röster, väljes en elektor, men om röstetalet uppgår
högre, väljas två elektorer, der rösternas antal är från 23 till och med 30,
och tre elektorer, der rösternas antal är från 30 till och med 73, och så vidare.
Valet sker af prestgällets alla röstberättigade gemensamt; dock med rättighet för
ett prestgäll, som består af mer än en socken och har att utse mer än en elektor,
att fördela antalet af dessa emellan de serskilda socknarna, om de röstberättigade
kunna derom åsämjas.
Elektorsval verkställes å sockenstämma, hvars Ordförande är valförrättare.
§ 37.
Då elektorsval sker, äger valförsamlingen, der den så nödigt linner, på enahanda
sätt Utse suppleant, för att, i händelse af élcktors förfall, i dennes befatt
ning
inträda.
14
Kungl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83-
§ 38.
Elektorerne hafva vid val af riksdagsman hvardera lika röst.
§ 39.
Elektorerne sammanträda ä den ort, som Konungens befallningshafvande i
länet utsätter, så nära valdistriktets medelpunkt, som lämpligen ske kan. Valförrättare
dervid är domhafvanden i det härad eller tingslag, der valorten är belägen.
§ 40.
I stad, som utgör eget valdistrikt, skall val till riksdagsman i andra Kamaren
ske för hela staden gemensamt. Dock må staden, der så nödigt finnes, fördelas
i valkretsar, hvarom Konungens befallningshafvande, efter Magistratens hörande,
äger förordna. Hvarje sådan krets förses med en valbyrå, inför hvilken
hvar inom valkretsen mantalsskrifven valberättigad med hela det röstetal, honom
i staden tillkommer, röstar på så stort antal personer, som motsvarar det för staden
bestämda antal riksdagsmän. Valförrättningarne skola vid dessa valbyråer
samtidigt företagas. De dervid förda omröstningsprotokoll samlas i stadens hufvudbyrå,
hvarest genom sammanräkning skall utrönas, hvilken eller hvilka personer
genom flesta rösterna blifvit till riksdagsmän för staden utsedde. \
§ 41.
Då ett valdistrikt består af flera städer, som hafva att gemensamt välja riksdagsman,
tillkommer Konungens befallningshafvande i det eller de län, der dessa
städer äro belägna, att utse en af dem till valdistriktets hufvudort.
I de till gemensamt valdistrikt hörande städer skall riksdagsmannaval liktidigt
anställas å dag, som Konungens befallningshafvande i det län, der hufvudorten
är belägen, utsätter. Valprotokollet, fullständigt utvisande, huru och på hvilka
rösterna fallit, skall till den valförrättande i hufvudorten ofördröjligen insändas af
valförrättarne i distriktets öfriga släder. Den valförrättande i hufvudorten skall
då, efter samtlige valprotokollerna, sammanräkna de röster, hvarje under omröstning
kommen person inom distriktet undfått, samt förklara den af dessa, som
erhållit högsta röstantalet, vara till riksdagsman för valdistriktet utsedd.
§ 42.
Vid riksdagsmannaval för stad till andra Kamaren skall Magistratens ordförande
vara valförrättare. 1 stad, som är i Hera valkretsar fördelad, åligger val
-
Kongl. Mnj:ls Nåd. Skrif neine, N:o 80.
15
förrättarebefattningen vid hufvndvalbyrän Magistratens ordförande och vid hvarje
af de öfrige valbyråerne en annan lagfaren ledamot af Magistraten.
§ 43.
Rösträtt, vare sig vid val till elektorer eller vid omedelbara val till riksdagsmän
i andra Kamaren, må ej tillkomma annan valberättigad, än den, som vid
valtillfället -personligen sig inställer, så framt han icke är utom valdistriktet boende,
eller ock i behörig ordning styrker sådant förfall, som allmän lag godkänner. I
dessa händelser må han till valförrättarcn insända valsedel, innefattande namn å
den eller de personer, på hvilken eller hvilka han röstar.
% 44.
Ej blott de röstberättigade på landet vid val lill elektorer, med de undantag,
som enligt nästförestående § kunna äga rum, utan ock elektorerne vid val
till riksdagsmän i andra Kamaren, skola afgifva sina röster muntligen och öppet.
Valsedel, som frånvarande röstberättigad vid val till elektorer enligt förestående
§ låter aflemna, bör, för att anses gällande, vara af domaren i orten, församlingens
kyrkoherde eller annan embetsmyndighet till rigtigheten bestyrkt.
§ 43.
Inom afdelningen för omedelbara val på landet till riksdagsmän i andra
Kamaren, äfvensom vid dylika val i städerna, skall omröstning ske medelst slutna
sedlar.
Valberättigad i stad bör utanpå den valsedel, som till valförrättare!! aflemnas,
hafva antecknat det röstetal, han afgifver, för att med det i röstlängden
upptagna jemföras.
Då valberättigad frånvarande sin rösträtt vid omedelbart riksdagsmannaval
begagnar, bör valsedeln aflemnas i försegladt omslag, försedt med tydlig och af
honom sjelf undertecknad, så lydande påskrift: »N. N. röst till riksdagsmannaval
i N. N.», hvilken påskrift dessutom skall vara af domaren i orten, församlingens
kyrkoherde eller annan embetsmyndighet till riktigheten bestyrkt.
§ 46.
Vid alla val för tillsättande af riksdagsman i andra Kamaren skall den anses
vald, som de fleste rösterna undfått. Falla rösterne till högsta antal lika på två
eller flere, afgöres valet dem emellan genom lottning, som genast anställes.
,. O. § 17
moni. 2.
16
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o Sb.
% 47.
Till den valnämnd, som har att verkställa riksdagsmannaval till första Kamaren,
skola i hvarje länsdistrikt de hägge valberättigade afdelningarne pä landet
utse, inom hvilkendera afdelningen som helst, hvar sina tolf ledamöter, och den
eller de städer inom länet, som hafva egen jurisdiktion, bland dessa städers innevånare,
sex ledamöter, om folkmängden i länets städer utgör minst 6,000, och
tre, om den ej dertill uppgår. Derest inom länet ej finnes stad med egen jurisdiktion,
inskränkes antalet i nämnden till de tjugufyra, som landets valberättigade
hafva att utse.
Nämndens ledamöter väljas pä enahanda sätt, som för riksdagsmannaval till
andra Kamaren är föreskrifvet, med iakttagande likväl, för städerna, af den skiljaktiga
distrikt-indelning, som i vissa fall kan äga rum.
Yalprotokollerna, ej mindre för städernc än för de bägge afdelningarne på
landet, insändas till Konungens befallningshafvande, som, sedan utrönt blifvit,
hvilka inom hvartdera valkollegium till ledamöter i nämnden äro utsedde, bör
vederbörande sådant behörigen kungöra,
§ 48.
Stockholms stads riksdagsmän i första Kamaren utses genom en valnämnd af
fyratioåtta personer, af hvilka stadens serskilda valkretsar hafva att bland stadens
invånare utse hvardera lika antal.
§ 49.
Ledamöterne af de valnämnder, som i nästförestående två omförmälas,
qvarstå i sin befattning under tre år och böra sålunda äfven återbesätta de ledigheter
i första Kamaren, som under tiden genom dödsfall eller af annan anledning
kunna uppstå.
De ledigheter i valnämnderna, som genom dödsfall eller annorledes under de
stadgade tre åren inträffa, skola för återstoden af den tid, sorn de afgångue ledamöterne
ägt att befattningen innehafva, fyllas genom suppleanter, hvilka vid det
tillfälle, då de ordinarie ledamöterne utses, böra till en tredjedel af dessas antal
väljas på sätt som för dem är föreskrifvet; börande suppleant jemväl inträda i
ordinarie ledamots befattning vid dennes laga förfall.
Varder ledamot af nämnd till riksdagsman utsedd, upphör han att vara ledamot
af nämnden.
% SO.
Eongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
17
S so
Dä
val till ledamot i första Kamaren bör anställas, skall valnämnden på Konungens
befallningshafvandes kallelse i residensstaden sammanträda. Vid valförrättningen
förer den af nämndens ledamöter ordet, som dertill af nämnden utses.
§ 81.
Ledamöterne i valnämnd skola rösta med slutna sedlar och ega hvardera lika
röst. Dä valnämnd har att vid samma tillfälle tillsätta flere riksdagsmän, röstas
för hela antalet pä en gäng.
En hvar, pä hvilken vid första omröstningen flere än tvåtredjedelar af nämndens
samtlige ledamöter röstat, skall anses vara till riksdagsman vald. Vinner icke
det antal, som bör tillsättas, sådan röst-pluralitet, skall icke destomindre den, på
hvilken mera än hälften af nämndens närvarande ledamöter röstat, anses utsedd,
så vida han innehafver någon af de i 31 § mom. 1—5 föreskrifne valbarhetsegenskaper,
likväl, hvad de i mom. 5 omnämnde personer angår, med der stadgad
inskränkning i afseende på antalet. Har vid denna första omröstning, hvarken på
ena eller andra sättet, det antal, som bör väljas, blifvit till fullo tillsatt, skall
för återstoden af detta antal å nyo omröstas, hvarvid de i mom. 1—3 af 31 §
förekommande valbarhetsbestämmelser skola lända till efterrättelse. Den, på hvilken
vid denna andra omröstning mera än hälften af nämndens närvarande ledamöter
röstar, är till riksdagsman vald. Varda åter rösterna så delade mellan flere
personer, att icke sådan pluralitet vinnes, skall, för tillsättning af hvarje i första
Kamaren ännu ledig riksdagsmanna-plats, den, som undfått de flesta rösterna, blifva
föremål för ny omröstning. Vinner denna icke heller då sådan pluralitet, skall
den, som näst honom erhållit fleste rösterna, underkastas enahanda omröstning,
och, i händelse af lika utgång för denne, de öfrige, som röster undfått, hvar efter
annan, i den ordning flertalet af röster på dem fallit. Inträffar den händelse,
att två eller flere personer, öfver hvilka röstas bör, undfått lika röstetal, skall först
votering företagas om den ordning, hvaruti de böra till omröstning framställas.
Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit
ofvanföreskrifne pluralitet, bör slutlig omröstning anställas öfver alla dem, som
vid den andra omröstningen blifvit satte i fråga; och skall den, som då erhållit
de fleste rösterna, anses behörigen vald.
Bih. till R. St. Prol. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
3
18
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
§ 32.
Det valdistrikt, som har blott en ledamot i första Kamaren, skall anställa
nytt val hvart 9:de är eller näst före hvar 3:dje lagtima riksdag; det, som har
två ledamöter, skall välja å nyo till tvä lagtima riksdagar af tre; det, som har
tre ledamöter, skall välja å nyo hvart tredje år eller en ledamot till hvar lagtima
riksdag; det, som har fyra ledamöter, skall välja en ledamot till hvardera af 2
lagtima riksdagar och två ledamöter till den tredje o. s. v.
Om genom dödsfall eller annorledes ledighet serskildt inträffar, skall den för
återstoden af den tid, som den afgångne riksdagsmannen ägt att befattningen innehafva,
fyllas genom val af det distrikt, som vederbör.
Första Kamarens ledamöter skola utöfva denna deras befattning äfven å urtima
riksdagar, som inträffa under den tid, för hvilken de blifvit valde.
§ 33.
Hos Konungen göres af riksförsamlingen vid hvarje riksdags slut anmälan om
de ledigheter i första Kamaren, som skola till påföljande riksdag genom val fyllas,
till följd hvaraf Konungen förständigar Dess befallningshafvande i länen och i Stockholm
, att draga försorg om åtgärd för valens verkställande.
För enahanda åtgärd göres af riksförsamlingen hos Konungen anmälan om de
ledigheter bland riksdagsmän i båda Kamrarne, som under riksdag inträffa och
innan dess slut böra fyllas.
Derest emellan riksdagarne ledighet i första Kamaren genom ledamots afgång
uppstår, åligger, inom distrikt som vederbör, Konungens befallningshafvande tillse,
att nytt val till det lediga rummets fyllande varder anstäldt.
% 34.
De tjenstemän, som skattskrifning verkställa, åligge hvar i sin ort det år, då
logtima riksdag inträffar, äfvensom när kallelse till urtima riksdag skett, att efter
sednaste mantals- och skattskrifning uppgöra noggranna och fullständiga förteckningar
å alla dem, som röstberättigade äro, jemte beloppet af hvarderas rösträtt.
Sådane röstlängder skola upprättas serskildt för hvardera afdelningen af valberättigade
på landet, upptagande l:o distriktvis, dem, som äro berättigade att deltaga
i omedelbara val, oell 2:o för hvarje prestgäll eller under landets jurisdiktion lydande
stadsförsamling, dem, som böra utöfva sin valrätt genom elektorer. Inom
Maj månads slut det år, då lagtima riksdag inträffar och, när urtima riksdag är
påbjuden, inom två veckor efter riksdagskallelsens kungörande, skall röstlängd af
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
19
lemnäs, för dem inom landt-distrikt, som böra utöfva sin valrätt genom elektorer,
till vederbörande kyrkoherde och (ör stad med egen jurisdiktion till Magistraten.
Kommer ej röstlängd inom tid, som nu sagd är, skall kyrkoherden eller Magistraten
sådant ofördröjligen anmäla hos Konungens befallningshafvande, som då genast
fogar anstalt, att den aflemnad varder.
Röstlängder öfver dem, som på landet äro berättigade att i omedelbart val
deltaga, skola inom tid, som förut nämnd är, insändas till Konungens befallningshafvande,
som, sedan den i § 16 omförmälde uppfattning, der så erfordras, blifvit
verkställd, skall öfverlemna röstlängden^ till den domhafvande, som valet förrätta
bör. Har uppfattning skett, låte ock Konungens befallningshafvande allmän
kungörelse derom ofördröjligen i länet utfärda.
§ 55.
Då röstlängd för elektorsval på landet och för riksdagsmansval i stad kommit
vederbörande kyrkoherde eller Magistrat tillhanda, skall kyrkoherden eller Magistraten
ofördröjligen inom distriktet kungöra, att längden under 14 dagars tid
finnes tillgänglig för valberätligade, som åstunda att densamma granska. Likaledes
åligger Konungens befallningshafvande att, då röstlängderna för omedelbara val af
honom tillställas den domhafvande, som skall riksdagsmannavalet förrätta, i länet
kungöra, alt dessa längder under 14 dagars tid finnas hos samma domhafvande
för de valberättigade till granskning att tillgå. Anmärkning, som inom nämnde
tid emot röstlängd göres, skall å längden antecknas och till pröfning vid valförrättningen
förekomma.
Efter förloppet af sålunda stadgad tid må vidare anmärkning emot röstlängd
icke ega rum, ulan så är, att valrätt finnes hafva minskats eller upphört, sedan
längden upprättades.
§ 56.
Å dem, som enligt § 31, mom. 1, 2, 3 och 4 äro till ledamöter i Första
Kamaren valbara, skola i Juli månad det år, då lagtima riksdag inträffar, genom
Konungens befailningshafvandes försorg, för samtliga länen och för Stockholms stad
upprättas förteckningar, upptagande för hvarje person äfven de grunder, på hvilka
hans valbarhet sig stödjer; börande dessa förteckningar, efter undergången granskning,
tryckas och af Konungens befallningshafvande hvarandra ömsesidigt meddelas,
för att tillställas de nämnder, hvilka val af ledamöter i första Kamaren tillkommer.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
K. O. § 11.
morn. 1.
K. O. § 11.
§ 57.
Elektorsval, der det föreskrifvet är, skall hållas minst åtta dagar före riksdagsmannaval.
Kungörelse om elektorsvalet skall kyrkoherde utfärda och låta i
prestgällets kyrkor uppläsa minst 14 dagar förut, om lagtima riksdag förestår,
annars minst åtta dagar förut. Skulle i någon socken offentlig Gudstjenst ej förrättas
å söndag, då kungörelsen uppläsas bör, skall vederbörande kronobetjent, på
presterskapets anmodan, kungörelsen skyndsamt från gård till gård kringsända.
Anmärkning, som enligt § 55 blifvit emot röstlängd gjord, skall vid valförrättningen
af de röstägande pröfvas. Gillas anmärkningen, rättas röstlängden derefter.
Efter elektorsval skall ordföranden utskrifva och med sitt namn styrka utdrag
af valprotokollet, hvilket såsom fullmakt för riksdagsmannavalet meddelas den
eller dem, som fått sig elektors befattning uppdragen.
§ 58.
Val till riksdagsmän i Andra Kamaren skall, för lagtima riksdag, hållas i förra
hälften af Augusti månad det år, då riksdagen begynner. Är Riksförsamlingen till
urtima riksdag kallad, hålles valet så snart ske kan.
Valet skall i landtdistrikt minst 30 och i stadsdistrikt minst 14 dagar förut,
om lagtima riksdag förestår, samt för urtima riksdag minst 14 dagar förut på
landet och minst 8 dagar förut i stad kungöras.
Kungörelsen skall valförrättare utfärda och låta uppläsa på samma dag i alla
valdistriktets kyrkor. Är inom distriktet kyrka, der Gudstjenst ej förrättas den
dag kungörelsen uppläsas bör, förhålles såsom i nästförestående § om kungörelses
kringsändande är stadgadt.
§ 59.
Vid riksdagsmannaval till Andra Kamaren, vare sig på landet eller i stad,
skall valförrättaren biträdas af fyra före valets början utsedde personer, hvilka det
åligger att deltaga i valsedlarnes granskning, i rösternas sammanräkning, i prof—
ningen angående de afsägelser af riksdagsmanna-uppdrag, som möjligen vid sjelfva
valtillfället eller ock efteråt före uppdragets emottagande anmälas, samt i afgörande
af andra frågor, som i och för valet kunna förekomma. De hafva, vid besluts
fattande, hvardera lika röst med valförrättaren Till befattningen må de af valförrättaren
bland närvarande valmän utses, så framt icke någon af valmännen påyrkar
deras tillsättning genom val, i hvilket fall sådant verkställes af tillstädesvarande
valmän medelst omröstning; hvarvid alla ega lika röst.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
21
§ 60.
Sedan val till riksdagsmän i Andra Kamaren för lagtima riksdag skett, skola
de valberättigade vid samma tillfälle utse ledamöterna i de valnämnder, som för
länsdistrikten hafva att tillsätta ledamöter i Första Kamaren, så ock deras suppleanter.
Valet till den nämnd, som för Stockholm bör tillsätta ledamöter i Första
Kamaren, verkställes å serskild dag i sednare hälften af Augusti månad det år,
då lagtima riksdag inträffar.
§ 61.
Val till riksdagsmän i Första Kamaren förrättas i September månad det år,
då lagtima riksdag inträffar.
§ 62.
De nämnder, som välja riksdagsmän till första Kamaren, ega jemväl meddela
beslut uppå afsägelser af dylik befattning, när sådane anmälas, vare sig innan tiden
för den valde är inne att i befattningen inträda eller mellan riksdagarne, under
den tid, för hvilken han blifvit vald.
§ 63.
Befinnes, vid riksdagsmannaval, valsedel lyda å person, som ej kan till riksdagsman
väljas, eller på flere eller färre än som för distriktet väljas böra, skall
samma sedel anses ogild.
§ 64.
Ofver hvarje valförrättning skall protokoll föras: vid riksdagsmannaval till
Första Kamaren, af den tjensteman, Konungens befallningshafvande dertill förordnar,
samt, vid val till Andra Kamaren, af valförrättaren. Protokollet justeras vid
förrättningens slut och påtecknas, till bevis derom, af minst två bland valmännen.
Protokoll och handlingar, som till valförrättning höra, skola förvaras, för' val
till Första Kamaren, af Konungens befallningshafvande, och, för val till Andra
Kamaren, af valförrättande domhafvanden eller Magistraten.
§ 65.
Ar frånvarande till elektor eller suppleant eller till riksdagsman vald, skall
ordföranden eller valförrättaren honom derom utan dröjsmål underrätta.
i
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
R. O. § 17.
mom. 2.
R. O. § 19.
R. O. § 17.
morn. 2.
R. O. § 17.
mom. 1.
R. F. § 112.
§ 66.
Riksdagsman, som vald blifvit, må ej godtyckligen kunna sig från befattningen
undandraga.
Såsom giltiga skäl för afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag skola anses:
l:o de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2:o ålder öfver 60 år;
3:o att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre riksdagar.
§ 67.
Är någon med åtgärd vid valförrättning missnöjd, må han hos Konungens
befallningshafvande i valorten anföra besvär. Han skall för sådant ändamål af ordföranden
eller valförrättare!! äska behörigt protokolls-utdrag, hvilket genast eller
inom högst två dagar derefter bör. till klaganden utlemnas. Klaganden må sedermera
inom åtta dagar, efter det beslutet fattades, ingifva sina besvär till Konungens
befallningshafvande, som genast infordrar vederbörandes förklaring inom den
för hvarje ort brukliga kortaste tid och, efter förklaringens inhändigande, sist inom
nästa dags utgång sitt utslag i målet meddelar. Den med Konungens befallningshafvandes
utslag missnöjde eger att, inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till
Konungens befallningshafvande inlemna sina besvär, ställda till Konungen; åliggande
Konungens befallningshafvande att dessa besvär, jemte egen och vederbörandes förklaringar,
till Konungen ofördröjligen insända, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt
upptagas och afgöras.
§ 68.
Derest någon varder vid samma lid vald till ledamot af begge Kamrarna,
eller till ledamot af endera för flera distrikter, må på den valde ankomma att bestämma,
i hvilkendera Kamaren han vill såsom ledamot inträda, eller för hvilket
distrikt han vill anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens
befallningshafvande i distrikt, der han blifvit vald, men riksdagsmannauppdraget
ej mottager, härom göra skyndsam anmälan.
§ 69.
När för den, som blifvit till riksdagsman vald, laga hinder möter att uppdraget
emottaga eller i befattningen fortfara, skall nytt val anställas.
§ 70.
Uti riksdagsmannaval må icke någon embets- eller tjensteman obehörigen inverka.
Den det gör, miste sysslan.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
23
Beträdes någon annan att genom löften eller hotelser hafva stört valfriheten,
straffes han på sätt allmän lag bjuder.
§ 71.
Vid val må ej andra vara tillstädes än de, som i valet deltaga, så ock deu
eller de embetsmän, som med förrättningen hafva befattning.
§ 72.
Riksdagsmanna-fullmakterna underskrifvas och utfärdas ofördröjligen, för ledamot
i Första Kamaren af ordföranden och minst fyra medlemmar i den nämnd,
som verkställt valet, och för ledamot i Andra Kamaren, af valförrättare och de
honom till biträde vid valet utsedde valmän. Fullmakterna böra hafva följande
lydelse:
till Första Kamaren: »I kraft af föregånget riksdagsmannaval inom N. N. län
(eller Stockholms stad) varder N. N. härmed befullmäktigad att i nio år, räknade
från nästinstundande riksdags början (eller vid serskilt inträffad ledighet: intill den
är — inträffande lagtima riksdag) vara ledamot af Riksförsamlingens första Ramare.
» (ort och lid.)
Till Andra Kamaren:
för landt distrikt: »Inom den afdelning af valberättigade på landet, som äger
att omedelbart välja riksdagsmän (eller som eger välja riksdagsmän genom elektorer),
har, vid denna dag anställdt val i N. N. län (eller N. N. valdistrikt) N. N.
blifvit till ledamot af Riksförsamlingens andra Ramare utsedd för den lagtima (eller
urtima) riksdag, som blifvit utsatt att hållas i N. N. och att den taga sin
början. Hvarå detta länder till bevis och fullmakt.» (Ort och tid.)
För stadsdistrikt: »Vid anstäldt riksdagsmannaval i N. N. stad (eller N. N.
städer) har N. N. blifvit till ledamot af Riksförsamlingens andra Ramare utsedd
för den lagtima (eller urtima) riksdag, som blifvit utsatt att hållas i N. N. och
att den — — taga sin början. Hvarå detta länder till bevis och fullmakt.» (Ort
och tid.)
§ 73.
De tjenstemän, på hvilka röstlängders upprättande ankommer, så ock valförrättare,
som det tillhörer att hålla elektorsval eller val till riksdagsmän i andra
Ramaren, skola, äfvensom Ronungens befallningshafvande, vid underlåtenhet of hvad
dem enligt denna Grundlag åligger, ansvara såsom för tjenstefel.
■ O. §17.
morn. 1.
, O. § 22.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
.§ 74.
K. O. § 16. Riksdagsman, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall vara sitt
riksdagsmannaarvode, för den tid han uteblifver, förlustig och, så vida ej laga för
fall
visas kan, till statsverket böta ett lika belopp.
§ 78.
Under riksdags lopp mä riksdagsman ej kunna frän sin befattning afgå utan
styrkt laga hinder och bifall af den kamare, hvartill han hörer.
Riksförsamlingens verksamhet.
A. Riksdags början.
§ 76.
R. O. § 5. Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes fram
trängande,
eller pest, eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för
Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt
Regeringsformen i § 49 stadgar, att annan riksdagsort utsätta och kungöra.
% 77.
K. O. § 21. Riksdagsmännen skola dagen efter den, hvartill riksdagen pålyst blifvit, inför
Justitie-statsministern, eller den Konungen i hans ställe förordnar, sina fullmakter
till granskning uppvisa, — hvarvid tre bland Riksförsamlingens fullmäktige i Rikets
bank och tre af fullmäktige i Riksgälds-kontoret böra vara tillstädes. Fullmakternas
granskning, hvars föremål är att undersöka, huruvida de blifvit i föreskrifven
form utfärdade, skall sist inom fyra dagar vara fulländad.
Hvardera Kamaren tillkommer sedan att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets
utöfvande, ej mindre för sådane dess medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, än ock för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna Grundlag,
anmärkning äger rum. I sednare fallet bör frågan, så framt den är ostridig,
afgöras af Kamaren, men, då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvisas.
Den, emot hvars riksdagsmannarätt fråga är hos Kamare väckt, bibehåller
emellertid sin befattning såsom ledamot i Kamaren, intilldess han blifvit förklarad
dertill obehörig.
§ 78.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
25
§ 78.
Sä snart riksdagsmanna-fullmakterne underrätt den i 1 mom. af nästförut- R. o. § 23.
stående § föreskrifna granskning, bör derom hos Konungen anmälan göras af Justitire-statsministern
eller den i hans ställe förordnad är. Konungen utnämner då,
bland hvardera kamarens ledamöter, dess talman och vice talman.
Talmännen och vice talmännen aflägga inför Konungen följande ed: »Jag N.
N., utnämnd och förordnad att vid delta riksmöte vara talman (vice talman) i Riksförsamlingens
Första (Andra) kamare, lofvar och svär, vid Gud och hans heliga
evangelium, att jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara
Konungamakten och Riksförsamlingens rättigheter, i öfverensstämmelse med rikets
Regeringsform. Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad rikets öfrige
grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif
och själ.»
Då, vid något af de fall, SO, 52 och 55 ,§§ Regeringsformen omförmäla,
Riksförsamlingen, endast på de i samma grundlags 54 § nämnde vederbörandes
kallelse, till riksdag sammanträder, eger hvardera kamaren att bland sina ledamöter
välja talman och vice talman, hvilka inför kamaren aflägga den föreskrifna eden.
Konungen låter, genom en härold, utlysa tiden, då riksdagen öppnas skall, r. o. § 26-  sist till åttonde dagen efter den, som är till riksdagens början bestämd. Riksförsamlingens
ledamöter skola då, sedan gudstjenst för dem hållen är, sammankomma
på rikssalen. Der förer Konungen sjelf eller, då Han så för godt finnér, någon
af Statsministrarne ordet och meddelar Riksförsamlingen berättelse om hvad i rikets
styrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit. Första kamarens talman
träder derefter inför Konungen och framförer Riksförsamlingens underdåniga vördnad.
% 79.
Hvardera kamaren eger utse och förordna sin sekreterare.
Den betjening, som hvardera kamaren i öfrigt för sig under riksdagen anser
nödig, skall af talmannen och två af kamaren dertill utsedde ledamöter, efter samråd
med sekreteraren, tillsättas.
R. O. § 24.
Bih. till R. St. Brot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
B. Tillsättning af Utskott.
§ 81.
K. 0. § 215. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter riksdagens öppnande,
R. F. § 55. tillsättas:
ett Gransknings-utskott;
ett Lag-utskott;
ett Stats- och Bevillnings-utskott; och
ett Banko-utskott.
Gransknings-utskoltet skall bestå af tjugu, lag-utskottet af sexton, stats- och
bevillnings-utskottet af tjugufyra och banko-utskottet af tolf ledamöter. De väljas
till halfva antalet från hvardera kamaren.
§ 82.
R. 0. §§ 34 Derest i någondera kamaren väckes fråga, som icke tillhörer ofvan uppräk
ocli
56. nade utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts yttrande deröfver
erfordras, skall, för frågans beredande, ett serskildt tillfälligt utskott, bestående af
fem ledamöter, inom kamaren tillsättas; kamaren dock obetaget att, under det ett
eller flere sålunda utsedda serskildta utskott äro i verksamhet, till något af dem
hänskjuta med föremålet för dess tillsättning likartade frågor, som sedermera inom
kamaren blifvit väckta.
S 83.
Å urtima riksdag skola (lere utskott ej bildas, än som erfordras för beredning
af det eller de ärenden, hvilka då förekomma.
§ 84.
Ledamöterne i utskotten skola tillsättas genom elektorer, hvilka, vid början af
hvarje riksdag, medelst val utses till ett antal af tjugufem i hvardera kamaren;
tillkommande hvardera kamarens elektorer, ej allenast att vid utskottens första bildande
invälja i dem det antal ledamöter, som på kamaren belöper, utan äfven att
under riksdagen genom nya val fylla de ledigheter, som i utskotten kunna bland
kamarens ledamöter inträffa.
Hvardera kamarens elektorer välja inom sig ordförande.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
27
§ 88.
Utskotts-elektorerne skola, vid fullgörande af dem åliggande förrättningar, vara
fulltalige. Fördenskull böra suppleanter, till det antal kamrarne ega att bestämma,
utses för att, när förfall för elektorer inträffar, i deras befattning inträda.
§ 86. '
Statsråds-ledamot må icke deltaga i val af utskotts-elektorer, och kan ej eller R. O. § 41.
dertill eller till ledamot i utskott väljas.
Justitiae-råd må icke väljas till ledamot i utskott.
Den, af hvilken Riksförsamlingen kan omedelbart fordra redo och ansvar, må
ej deltaga i val till utskotts-elektorer eller till elektor utses, men är dock valbar
till ledamot i utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder icke kan förekomma.
§ 87.
Ledamöterne i utskotten utse genom val inom sig ordförande och vice ord- R. O. § 59.
förande.
Intilldess att sådant val försiggått, skall förpligtelsen att sammankalla utskott,
bildadt genom val från bägge kamrarne, äfvensom ordförandet i sådant utskott,
tillkomma den ledamot, som första kamarens elektorer på sin vallista gifvit främsta
rummet. I utskott, sammansatt af ledamöter blott från endera kamaren, skall detta
åliggande tillhöra den ledamot, hvilken denna kamares elektorer på deras vallista
först uppfört.
§ 88.
I de tillfälliga utskotten skola ledamöterne inom sig, för hvarje serskildt
mål, utse en föredragande, hvilken det derjemte åligger att skriftligen uppsätta
utskottets yttrande i ämnet.
§ 89.
I de ständiga utskotten tillsättas sekreterare af ordföranden, gemensamt r. o. § 24.
med vice ordföranden och en tredje ledamot, som af utskottet dertill blifvit utsedd.
På lika sätt, men efter samråd med sekreteraren, antages dessa utskotts
öfriga betjening.
§ 90.
Derest göromålen inom något utskott så ökas, att de anses ej kunna med r. o. § 2G.
det vanliga antalet af ledamöter bestridas, må det stå utskottet fritt att anhålla mom.
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
om förstärkning; ankommande dock beviljandet deraf på kamrarnes sammanstämmande
beslut, derest utskottet, som förstärkningen begär, består af ledamöter
från dem begge, men i annat fall på den kamare, af hvilken utskottet blifvit
tillsatt.
§ 91.
R. O. § 79. När utskottets ledamöter genom förfall hindras att sin befattning utöfva,
skall af vederbörande elektorer en suppleant utses att ledamotsbefattningen i utskottet
under tiden fullgöra.
§ 92.
R. O. § 79. Då ledamot af utskott två gånger å rad från utskottets sammanträden, utan
laga förfall, sig afhållit, bör ordföranden sådant hos vederbörande kamare anmäla,
på det annan ledamot i utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
• •
C. Arendernas beredning.
% 93-
R. O. § 57. Alla utskott skola inom fyra dagar från den, då de utsedde blifvit, samman
niom.
1. träda och sätta sig i verksamhet. De böra, så fort sig göra låter, afgifva de
yttranden, som på dem ankomma.
§ 94.
R. O. § 29. Gransknings-utskottet å lagtima riksdag åligger att äska de i Konungens
mom. 2 statsråd förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden
och^±07°6 kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Efter tagen kännedom af dessa protokoll, skall
utskottet afgifva utlåtande ej mindre öfver anmärkningar, — som inom någondera
af Riksförsamlingens kamrar tilläfventyrs blifvit emot ledamöter af statsrådet,
i och för utöfningen af deras rådgifvarekall, väckta, än ock öfver de anmärkningar,
som Riksförsamlingens revisorer af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
kunna i deras berättelse hafva emot Konungens rådgifvare framställt.
Finner utskottet härvid, att någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället
förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål konungen
råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådana öfverträdelser, eller dem vållat, och befrämjat genom uppsåtligt fördöl
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
29
jande af någon upplysning, eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall,
som 38 § af regeringsformen förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut
vägra, skall utskottet, enligt 86 § regeringsformen, ställa den, emot hvilken
sådan anmärkning förekommit, under tilltal inför riksrätt och målet för detta ändamål
till justitiae-ombudsmannen öfverlemna.
Derest gransknings-utskottet skulle anmärka, att statsråds-ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, eger utskottet att hos
Riksförsamlingen göra sådan anmälan, som i 87 § regeringsformen omförmäles.
Skulle gransknings-utskottet finna anledning att emot någon för statsutgif- R. O. § 50.
terna redovisande tjensteman yrka laga ansvar, må frågan af Riksförsamlingen mom. 2-  kunna hos Konungen anmälas; men ej må sådan tjensteman personligen inför utskottet
eller Riksförsamlingen till ansvar ställas, ej heller utskottet i klander af
Konungens anordningar ingå.
§ 93.
Lag-utskottet tillkommer att afgifva yttranden öfver de från kamrarne dit R- O. §§ 29
hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag ocl1 35-  eller af allmän civil- kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag
äfven inbegripas de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,
som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.
Det tillhörer ock lagutskottet att granska justitioe-ombudsmannens till hvarje R. O. § 55.
lagtima riksdag afgifna allmänna redogörelse och årliga berättelser, äfvensom hans
embets-diarier och registratur, samt att med utlåtande deröfver till Riksförsamlingen
inkomma.
S 96.
Stats- och bevillning s-utskottet åligger att, efter delfående af Konungens i R. O. §§ 50
afseende på statsreglering och bevillning afgifna förslag, utreda och föreslå så väl och 31.
statsverkets inkomster och utgifter, som den till de sednares bestridande nödiga®' F' § 70-  bevillningsbelopp och fördelning; att yttra sig öfver de inom kamrarne väckta frågor,
som med stats-regleringen eller bevillningen ega gemenskap; samt att behandla
frågor rörande riksgälds-kontorets förvaltning, inkomster och utgifter.
§ 97.
Banko-utskottet tillhörer att undersöka riksbankens styrelse och tillstånd, samt r, o. § 53.
30
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
att hos kamrarna föreslå och i mål, för hvilka utskottet fått sig sådan makt af
Riksförsamlingen uppdragen, sjelft gifva föreskrifter om bankens förvaltning.
§ 98.
It. 0. § 37. Intet utskott, med undantag af gransknings- och banko-utskotten, samt, i
mora. 2. frågor rörande riksgäldskontorets förvaltning, jemväl af stats- och bevillningsutskottet,
må väcka nya frågor till afgörande i kamrarna, eller upptaga andra än
de från dem hänskjutna ärenden.
§ 99.
R. 0. § 42. När utskott finner sig behöfva af någon Konungens embetsman, eller af em
betsverk,
inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger utskottet att, genom
sin ordförande, hos den statsråds-ledamot, som Konungen dertill vid hvarje
riksdag förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande om de äskade
underrättelsernas meddelande. Detta förfarande erfordras dock ej i afseende på
statskontoret samt banko- och riksgäldsverken, hvilka i frågor om redovisning af
medel böra alla äskade upplysningar omedelbarligen afgifva.
Utskott må jemväl om ärenden, som äro under dess behandling, inhemta
upplysningar af enskilde medborgare.
§ 100.
R. 0. § 45. Derest utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende, med
annat utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade, på sätt utskotten
derom öfverenskomma.
§ 101.
R. 0. §41. Utskott må ej hålla öfverläggningar inför Konungen, ej eller inför statsrå—
R. F. § 55. dets ledamöter i de fall, då dem enligt regeringsformen uppdraget är att med
konungslig makt och rätt styra.
§ 102.
R. 0. §40. Talmännen, eller de, som deras ställen företräda, skola ega tillträde i utskotten,
dock utan att i öfverläggning eller beslut deltaga. I utskott, der tysthetsed
fordras, böra de sådan ed aflägga.
§ 103.
R. 0. § 58. Utskott må ej fatta beslut, derest ej minst tre fjerdedelar af ledamöternas
antal äro tillstädes.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
31
§ i 04.
Dä inom utskott omröstning med slutna sedlar anstiilles, bör en sedel alltid R. O. § 58.
uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att rösterna vid sammanräknandet
befinnas lika delade.
Hvarje närvarande ledamot är pligtig att i utskottets omröstning deltaga, så
framt han icke är af laga jäf hindrad.
Ledamot, som i utskotts beslut ej instämt, är obetaget att i protokolls- R. O. § 37.
utdrag jemte utskottets yttrande lemna kamrarna del af sin skiljaktiga mening, mom*
som i sådant fall bör till utskottets protokoll skriftligen afgifvas. Dock må utskottets
betänkande härigenom icke uppehållas.
§ 108.
Utskottets expeditioner underskrifvas af ordföranden. R. O. § 72.
D. Ärendemas behandling i Kamrarna.
§ 106.
Å hvarje lagtima riksdag låter Konungen inom åtta dagar efter riksdagens R. O. § 27.
öppnande, jemlikt 60 § regeringsformen, till Riksförsamlingen afgå proposition om
statsverkets tillstånd och behof, innefattande äfven förslag, rörande sättet att genom
bevillniugar fylla hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar.
Vill Konungen å urtima riksdag sådan proposition aflåta, gäller derför enahanda
stadgande.
Skrifvelser och propositioner i andra mål, än här ofvan nämnda, må Konungen,
när Han under riksdagens lopp så för godt finner, riksförsamlingen meddela.
Konungens skrifvelser och propositioner till Riksförsamlingen tillställas begge
kamrarne genom en statsrådets ledamot. De böra alltid vara åtföljde af statsrådets
samt, i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän
civil- kriminal- och kyrkolag, jemväl af högsta domstolens yttrande.
§ 107.
Förslag må af riksdagsman, i den kamare han tillhör, framställas inom lop- R. O. § 36.
pet af fjorton dagar efter den, då Konungen afgifvit sin proposition om statsverkets
tillstånd och behof. Sedermera må, med undantag af grundlagsförslag,
nya frågor icke kunna af riksdagsman väckas, utan så vida de af redan inom någondera
kamaren fattadt beslut eller upptaget ärende, eller annan under riksdagen
inträffad händelse, omedelbarligen föranledas.
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
R. 0. § 48.
R. 0. § 44.
mom. i.
R. F. § S6.
R. 0. § 29.
morn. 2.
R. F. §107.
moni. 2.
R. F. § 90
och 107.
mom. 2.
Af riksdagsman gjord motion bör alltid skriftligen till protokollet aflemnas
och, då den angår stiftande eller ändring af lag eller allmän författning, jemväl
innehålla förslag till dess ordalydelse.
I en skrift må ej flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.
§ 108.
Föredragningsämnen i hamrarne äro:
l:o Konungens skrivelser och propositioner;
2:o Riksdagsmäns inom ena eller andra kamaren framställda förslag;
5:o Utskotts förslag och betänkanden;
4:o Mål, som genom protokollsutdrag den ena kamaren af den andra meddelas.
§ 109.
Allmänna frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra komma under
begge kamrarnes pröfning och öfverläggning, må ej till afgörande i kamare
företagas, innan utskott deröfver yttrande afgifvit.
Dock må af riksdagsman väckt fråga kunua, utan föregående hänvisning till
utskott, af kamare nedläggas, om den, som frågan väckt, det medgifver eller två
tredjedelar af kamarens närvarande ledamöter sådant besluta.
§ no.
I händelse, vid kamares sammanträde, fråga af riksdagsman väckes, att statsrådet,
eller någon dess ledamot, eller föredragande, sitt embete på obehörigt sätt
utöfvat, böra dervid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning
emot statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden,
hvarom remiss begäres till gransknings-utskottet, inför hvilket anledningen skall
uppgifvas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
§ inunder
Riksförsamlingens eller dess afdelningars öfverläggningar och pröfning
må icke i annat fall, eller på annat sätt, än grundlagarne föreskrifva, komma
frågor om embets- och tjenstemäns till- eller afsättande, Regerings- och Domaremakternas
beslut, resolutioner och utslag, enskilde medborgares och korporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning.
§ H2-
Kongl. Majlis Säd. Skrifvelse, N:n 83.
.§
Hvar oell en allmän fråga, som i kamare första gången förekommer, skall, H. O. §49.
så framt cj kamaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på mom- *•
bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning, derest frågan ej blifvit nedlagd,
bör ske. Hvarje ledamot eger öfver målet afgifva yttrande, hvilket skall
lill utskottet åtfölja.
Derest fråga uppstår, om eller till hvilket utskott ett mål hänvisas bör, skall
sådan tvist blott för det sammanträdet kunna läggas på bordet, men vid det
nästföljande ovilkorligen afgöras.
§ m
Utskotts betänkande öfver fråga af allmän beskaffenhet skall, ehvad utskottet
är af endera kamaren eller af båda tillsatt, i begge kamrarna för ärendets afgörande
föredragas. Lag-utskottets betänkanden skola först föredragas i första kamaren,
— betänkanden från kamrarnes öfriga gemensamma utskott, först i andra
kamareo, och betänkande från utskott, som blott den ena kamaren tillsatt, först
i denna,
§ iU
Då
betänkande från utskott inkommit, skall målet efter första föredragningen r. o. § 49.
hvila på bordet. Efter nästa föredragning, ehvad öfverläggning egt rum eller icke, morn. 2.
må det, på flera ledamöters förenade begäran, åter blifva hvilande. Men då saken
tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas.
Frågor af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom utskotts förberedande
hemställanden och förfrågningar, må genast afgöras, derest icke någon kamarens
ledamot bordläggning begär.
S 115.
Vid kamares sammanträde eger hvarje dess ledamot rätt att, stående och från p. Q. §
sin plats, till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, sorn under pfyerr
läggning komma, ocb om lagligheten af allt, spm inom kamaren sig ]ti|Idrag§r.
Hvar och en yttrar sig öfver ett ämne i den ordning, han dertill sig anmält pcb
uppropad blifvit. Ej må någon tala utom protokollet,
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck. Sker det, eger kar
maren pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må af talmannen
erhålla tjenlig föreställning och varning, eller om saken bör till laga domstols
behandling öfverlemnas, eller ock alldeles förfalla.
Biil. lin K. SI. Prof. J847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 ffäfl. & _
34
Kungl. Maj:is Alåd. Skrifvelse, N:o 85.
§ ne.
R. 0. § 33. När ett ämne skall slutligen illgöras, böra alla dertill hörande handlingar
uppläsas, sä framt nägon kamarens ledamot sädant äskar.
Ej mä något mål, deri öfverläggning egt rum, lill slutligt afgörande företagas,
lörr än talmannen inhemtat, huruvida kamaren anser öfvei läggningen fulländad;
börande derefter proposition framställas.
Sedan talmannen förklarat, om han funnit propositionen med ja eller nej
besvarad, skall dervid bero, så vida ej minst tre ledamöter begära votering,
hvilken då ej må dem förvägras; en hvari öfrigt obetaget att låta sin serskilda mening
i protokollet antecknas.
In gen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Då voteras skall, bör voteringsproposition, jemte tydlig kontraproposition,
genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas.
— Proposition må ej göras, om votering skall ega rum, ej eller omröstning
derom tillåtas.
Vid omröstningarne, som alltid skola ske med tryckta och omiirkta, enkla,
slutna och hoprullade sedlar, beräknar hvarje ledamot en röst. Till undvikande
af lika röstetal för ja och nej, skall i mål, der blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen, vid hvarje omröstning, förr iin scdlarne uppräknas, en bland dem
uttaga och genast förseglad aflägga. Om, vid sammanräknandet af de öfriga sed
larne,
rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och afgöra
beslutet.
§
Ingendera af hamrarne må. vid allmän frågas afgörande, fatta beslut, derest
icke mera än hälften af ledamöternas antal är närvarande
§ HB.
R. 0. § 49. Då ett föredragringsämne till slutligt afgörande förekommer, bör, der frågan
mom. 3. kan blifva föremål för bifall eller afslag, talmans första proposition lyda på bifall.
i § S4- Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blifvit under öfverläggningen
gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas.
Innefattar ett förslag liera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang
afgöras, bör särskild proposition å hvardera delen framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskrifven.
§ 119.
R. 0. § 33. Talman må ej vägra proposition, utom när han finnér en i kamaren af nå
-
Kongl. Maj:ls Xäd. Skrifvelse, N:o 83.
35
gon dess ledamot väckt fräga bokstafligen strida mot grundlags lydelse; och bör
lian dä alltid anföra skälen till sin vägran. Derest kamaren med honom i begreppet
härom ej instämmer, utan ändock yrkar proposition, skall han ega att
förklara öfverläggningen hvilande. — Målet förvises då till lag-utskottct, hvilket
det åligger alt ofördröjligen inkomma med motiveradt och bestämdt utlåtande öfver
frågans stridighet eller eldighet med grundlagen; — börande utskottet, vid sådan
frågas afgörande, vara fulltaligt.
Å hvad lag-utskottct förklarat icke vara mot grundlag stridande, kan pro
position
sedermera ej vägras.
§ i<20.
beslut, som kantare i allmän fråga fattat, skall med-kemaren, genom utdrag R. o. § 37.
af protokollet, delgifvas. Ilar målet varit af utskott handlagdt, skall ock detta om moni.loeb2.
beslutet genom protokolls-utdrag underrättas.
Derest ledamot, som i kamarens beslut ej instämt, vill sin serskilda tanka
bos med-kamaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i slikt
fall sin skiljaktiga mening skriftligen till protokollet aflemna, hvarefter den genom
protokolls-utdiag med-kamaren delgifvcs. — Dock må icke i något fall beslutets
expedierande kunna af sådant skäl uppehållas.
§ 121.
Innan hå dagar förflutit, sedan ett af utskott handlagdt mål blifvit afgjordt
i ena kamaren, må det ej i med-kamaren lill pröfning företagas.
§ 122.
Då någon af kamrarna gillar ett betänkande eller förslag, som med-kamaren r, o. §73.
förut godkänt, utgör det Riksförsamlingens beslut.
§ i 23.
När en allmän fråga, hvaröfver utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer, r. o. §§ 73
e«Ter kamaren att antingen genast, med bifall till utlåtandet eller utan afseende å och 73.
n O o
hvad utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare
utredning, målet till utskottet återförvisa.
Stanna kamrarne i olika beslut sålunda, att den ena antager och den andra
afslår utskottets förslag, skall frågan, utom i de fall, nästföljande tre §§ upptaga,
anses förkastad och för den riksdagen hafva förfallit. Derest den kamare, som .
saken först behandlar, med förändring antager utskottets förslag, eller fattar deraf
3t>
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, IS:o S3.
oberoende beslut, eger med-kamaren, om den icke vill i berörde förändring eller
beslut instämma, att, sedan utskottet, der sä nödigt finnes, blifvit ytterligare hördt,
frågan för sin del afgöra, hvarefter målet skall ånyo till den förra kamaren öfverlemnas,
hvilken då har att utan förändring antaga eller ock afslå hvad den kamare,
som sednare handlagt målet, beslutat. I sistnämnde händelse förfaller frågan med
undantag som nästpåföljande tre §§ utvisa,
§ 124.
R. O. §§ 29 Förslag till stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag, hvarom fråga
och 75. endast vid lagtima riksdag må väckas, skall, sedan det blifvit af lag-utskottet hand
^
Ff ^8136 kunna S samma riksdag förkastas, men ej slutligen antagas.
Kunna ej hamrarne om beslut åsämjas, förfaller frågan, derest den icke var
af Konungen väckt och någondera kamaren hans förslag bifaller. I denna sednare
händelse, så ock då kamrarne äro om bifall till ett förslag ense, skall det å nästa
lagtima riksdag ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid inom båda kamrarne, medelst
bifall af mer än hälften utaf hvarderas samtlige ledamöter, antaget, blifver
det Riksförsamlingens beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller;
egande kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut
öfver hvilande förslag intill annan riksdag uppskjutas, utan att Konungen och
båda kamrarne om uppskof ense äro.
§ 125.
Derest något förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
civil-, kriminal- och kyrkolag, sedan det vid två på hvarannan följande riksdagar
genom endera kamarens afslag förfallit, under tredje riksdagen olörändradt åter
förekommer, och detsamma äfven då af blott endera kamaren ailtages, skall deröfver
sålunda omröstas, att, i båda kamrarne. den kamarens beslut, som bifallit
förslaget, utgör ja-, och den kamarens, sorn förkastat detsamma, utgör nej-proposition;
kommande det, som dervid erhåller liesta rösterne, att gälla såsom Riksförsamlingens
beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster,
skall i första kamaren alläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfrige
sammanräknade rösterne utfalla lika, öppnas och afgör frågan.
§ 126.
R. O. §§ 30, När, i fråga rörande ordinarie statsinkomsternes beräkning, statsutgifter eller
31 och 73. bevillning, eller angående Riksbankens eller Riksgäldskontorets förvaltning, inkom
R
F ss 69 o o c*
och 71 ster ut8’^er» kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts
Kungl. Maj:Is .\åd. Skrifvelse, N:o Sö,
37
förslag varda sammanjemkade, skall till frågans afgörande deröfver omröstas på sätt
i nästföregående § är stadgadt.
§ 127.
Riksförsamlingen, eller dess kamrar, må icke i Konungens närvaro öfver nå- R. O. § 27
got amne rådpläga eller besluta. ^
§ 128.
Uti Riksförsamlingens båda kamrar eger en hvar af statsrådets ledamöter till- R. O. § 41
träde, med rättighet att deltaga i öfverläggningarne, men ej i besluten, der han
ej kamarens ledamot är. — Dock må ej statsrådets ledamöter, i de fall, då dem
enligt Regeringsformen uppdraget är alt med konungslig makt och rätt styra, ej
eller omyndig Konungs förmyndare, öfvervara kamrarnes ölverläggningar eller beslut.
§ 129.
I mål, som personligen rörer någon ledamot i kamare, må han väl öfver- R. o. § 41
läggningarne, men ej beslutet, öfvervara.
§ 130.
Talmännen, eller, i händelse af förfall för dem, vice lalmänrien åligger att, R. o. § 45
hvar för sill kamare, Utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena derstädes
föredraga, att upptaga, reda och framställa de vtlrade meningarne, att göra propositioner
för besluts fattande och att vidmakthålla ordning vid sammanträdena,
alltefter de föreskrifter, denna grundlag innehåller. — De, som talmansbefaltningen
utöfva, hafva dock sjelfva ingen rost vid beslutens fattande och kunna ej eller
något annat föreslå, än hvad som erfordras till Verkställighet af grundlagérne, af
kamrarnes serskildta beslut och af de reglementariska stadgande», som för arbetsordningen
vid riksdagarne blifvit af Riksförsamlingen antagne.
Talman eger ej makt att, utan kamarens samtycke, något dess sammanträde R. O. ^ 46
afsluta.
§ 151.
För protokollsföringen i kamrarna ansvarar hvardera kamarens sekreterare. R. O. § 24
Uti protokollet bör noga antecknas hvad i hänseende till riksdagsärendena inom
kamaren förefaller och beslutes. Det skall inför kamaren justeras och, likasom
de utgående protokollsutdragen, af sekreteraren underskrifva*.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
R. O. § 38.
R. O. § 20.
R. O. § 61.
R. O. § 62.
S 132.
Vid justering ;if protokoll eller protokollsutdrag kan ett beslut ingalunda
ändras, men val sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet tillkommer.
Utur ett protokoll mä vid justeringen, med kamarens bifall och den
talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck, och äfven öfverläggning, som deraf
följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig
grundar.
,§ 1 35.
Riksdagsman, som varit frånvarande, då något beslut fattats inom den körnare,
han tillhörer, skall ega rätt att derefter till protokollet anmäla, att han ej
i berörde beslut deltagit, men icke hafva makt alt tala å de närvarandes beslut.
§ 134.
Du val lill Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsattes en nämnd, bestående
al sextiofyra personer, utaf hvilka Riksförsamlingens båda kamrar, genom
sluten omröstning, bland sina ledamöter utse hvardera trettiotvå, med uppdrag
att. vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarne, bestämma valet.
Dagen efter, sedan nämnden är utsedd, skrida kamrarne till val, af Konung
eller Thronföljare. Förenas kamrarne om en och samma person, är han att som
uthorad anse. I annat fall algor nämnden. Dock må ej hos densamma komma
under omröstning andra, än de två, som i kamrarne erhållit liesta rösterna;
egande ingendera kamaren att Höre, än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter,
hvilka ej i och lör denna befattning tnå uteslutas från deras riksdagsmannarätt
i kamrarne, sammanträda dagen efter den, då valet i kamrarne förrältadl
är, och skiljas ej åt, förr än valförrättningen är fullgjord. Omröstningen
sker per capita och med slutna sedlar, deraf en före uppräknandet förseglad afliigges.
Den af de håda under omröstning komne personerna, på hvilken då inom
nämnden de liesta rösterna falla, är behörigen vald.
I den händelse, som 53 § regeringsformen omförmäler, skall nämnden väljas
inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till Riksförsamlingens
sammankomst utsatt.
§ 133.
Skall tillsättning ske af förmyndare för omyndig Konung, sammanträder Riksförsamlingen
sist dagen efter den, då riksdagen blifvit å rikssalen öppnad, och utser en
Kongl. Maj: Is Nåd. Skrifvelse, AV o 85.
30
nämnd af sexliofyra personer, utaf hvilka hvardera kamaren genom sluten omröstning
bland sina ledamöter väljer trettiotvä. Denna nämnd röstar per capita
om de af Riksförsamlingen till antalet bestämde förmyndare, som skola vara antingen
cn, tre eller fem. Hvarje ledamot af nämnden upptecknar ä en sluten
vallista de män, dem han anser förtroendet värdige, och sä mänga att de med en
person öfverstiga det af Riksförsamlingen bestämda antalet. Af dem, som dervid
kommit i åtanka, ställes först den, som liesta rösterna erhållit, under ny omröstning,
då nämndens pluralitet gifver utslaget. På samma sätt förfares med den,
som näst honom af de flesta blifvit kallad, o. s. v., till dess det föreskrifna antalet
af förmyndare blifvit uppfyldt; kunnande ej nämnden åtskiljas förr, än va
let
fulländadt är; och gäller delta val såsom Riksförsamlingens beslut.
Om så händer, att kamrarne ej inom tre dagar, sedan riksdagen blifvit å
rikssalen öppnad, om förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och
till lika antal, som angående nämnden här ofvan sagdt är, ett serskildt utskott,
att medelst omröstning per capita denna fråga, med samma kraft och verkan, som
Riksförsamlingens beslut, inom två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda
nämnden, likaledes inom två dagar, hafva valet förrättat, så att i alla händelser
förmyndarevalct, inom sju dagars förlopp från riksdagens öppnande å rikssalen, må
vara verksläldt.
§ *36.
Till följd af regeringsformen, 82 <§, skall Riksförsamling, å hvarje lagtima K. O § 63
riksdag, förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att, såsom l!- F. § 96
Riksförsamlingens ombud, hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af domare och ' °' '
embetsmän, samt att inför den riksrätt, som i bemälde grundlags 83 § till dess
inrättning och göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga
ordning tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af väld, mannamån idler
annan orsak hafva någon olaglighet begått, eller underlåtit att sina embetspligter
behörigen fullgöra.
Denna Riksförsamlingens justitiae-ombudsman, hvars rättigheter och åligganden
ytterligare, så väl i regeringsformen, som genom serskild instruktion utstakas,
väljes af fyratioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvardera kamaren
inom sig utser tjugufyra. Desse valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda
summa dag, då de blifvit utsedda, och ej må åtskiljas, för än valet är
fulländadt, skola först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig uppgifva den
man, som de anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterna till
mer än hälften på en man, är han behörigen vald. Varda åter rösterna så de
-
40
Kongl. Maj:ts Nihl. Skrifvelse, N:o 85.
lade mellan flera, att sådan full pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny
omröstning med slutna sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit,
eller, om han icke antages, af den, som näst honom utaf de flesta valmän
blifvit' kallad, o. s. v. Inträffar den händelse, att två eller flera personer, öfver
hvilka röstas bör, undfått lika röstetal, skall först votering företagas om den ordning,
hvaruti de böra till omröstning framställas. Skulle, sedan alla omröstningarne
sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit ofvan föreskrifna pluralitet,
bör ny omröstning anställas öfver alla dem, som vid den första blifvit satte i
fråga, och skall den, som dä erhåller de liesta rösterna, anses behörigen vald.
Enär någon af de i denna ordning under omröstning ställde blifvit af valmännens
pluralitet antagen, upphör valförrättningen, och varder han af Riksförsamlingen
förordnad. Den, åt hvilken detta embete blifvit anförtrodt, kan vid följande riksdagar
i nu föreskrifven ordning dertill åter väljas.
Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitioe-ombudsroan utses, och på
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras,
för att honom efterträda, i fall han, innan nästföljande lagtima riksdag, skulle
med döden afgå.
I händelse justiliae-ombudsmannen vid samma riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksförsamlingen
genast i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd.
Skulle justitim-ombudsmannens utsedde efterträdare, under påstående riksdag, afsäga
sig det erhållna förtroendet, eller i justito-ombudsmansembetet insättas, eller med
döden afgå, utväljes, på ofvan 6tadgade sätt, en annan behörig roan i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall mellan Riksdagarne, skall riksförsamlingens rätt
härutinnan genom dess fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret utöfvas.
% 137.
R. 0. § 64. Å hvarje lagtima riksdag skola fvratioåtta medlemmar af Riksförsamlingen,
F- §§105 nemligen inom hvardera kamaren tjugufyra, genom sluten omröstning, utväljas till
och 104. en nämn(]t soni) j (jen ordning 84 § Regeringsformen stadgar, eger att döma,
huruvida högsta domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott,
hvarom Regeringsformens 85 § handlar, likväl kunde anses böra från utöfningen
af Konungens domsrätt skiljas.
§ 138.
Kongl. Maj:la Xåd. Skrifvelse, Xo SÖ.
.41
i 138.
Till tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, för- R. o. § 65.
ordna sex lör kunskaper och lärdom kände man, jemte justitise-ombudsmannen, som R. F. § löfbland
dem förer ordet. Desse kommitterade, af hvilka två utom justitia3-ombudsmannen
skola vara lagfarne, valjas medelst omröstning genom tjugufyra valmän, $f
hvilka hvardera Kamaren inom sig utser tolf.
Afgår mellari riksdagarnc någon bland kommitterade, välja de öfrige till det
lediga rummet en behörig man.
§ 139.
Riksförsamlingen väljer, å hvarje lagtima riksdag, sina fullmäktige i rikets R. O. 66.
bank, till ett antal af sju, genom fvratioåtta valmän, af hvilka hvardera Kamaren
inom sig utser tjugufyra. Desse fullmäktige åligger att, jemlikt serskildt reglemente,
förvalta bankens medel och tillhörigheter; egande ordföranden algörande
röst, derest i frågor, som hos fullmäktige komma under omröstning, rösterna för
tväpne skiljaktiga meningar utfalla lika. — Valet till bankofullmäktige sker medelst
slutna sedlar sålunda, att först utses den, som bland fullmäktige skall blifva
ordförande, och sedan de öfrige sex; tillkommande fullmäktige att sjelfve, bland
sig, välja en vice ordförande, att föra ordet, när hinder för ordlöranden inträffar.
,§ *40.
Riksförsamlingens fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka böra vara fem, väl- r. o. § 67.
jas, å lagtima riksdagar, af samma valmän och på enahanda sätt, som nästföregående
g föreskrifver; gällande äfven i afseende på ordförande och vice ordförande
lika stadgande för fullmäktige i riksgäldskontoret, som för bankofullmäktige enligt
nämnde § eger rum.
[§ 141.
Å hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen revisorer till ett antal ar R. O. § 68.
tolf för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera Ivamaren utses, att, enligt
regeringsformen och serskild instruktion, granska statsverkets, riksbankens och
riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta
ett års alslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin början jden
15 September eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två
månaders tid vara fullbordad.
Bih. till B. St. Trot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afl. 23. HilfU 6
42
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
R. 0. §) 70
mora. fl.
R. 0. § 69.
R. 0. § 71.
Revisorerne välja sjelfve inom sig sin ordförande, hvilken tillkommer afgörande
röst, derest, vid omröstning bland revisorerne, rösterne för tvänne skiljaktiga
meningar utfalla lika.
De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade alt i sin berättelse till
Riksförsamlingen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande
lagtima riksdag öfvcrlemnas till vederbörande utskotts granskning och vidare
behandling.
§ 142.
Till fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret samt till revisorer af
statsverkets, bankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
skola ej andre väljas, än sådane, som kunna vara riksdagsmän och ledamöter af
utskott. Ej eller mä till revisor utses den, som vid något af desse verk är
redovisande eller löntagande.
.§ 143.
På samma gång och på lika sätt, som fullmäktige och revisorer enligt förestående
fyra §§ utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande förfall för
dem, träda i deras ställen, nemligen för fullmäktige i riksbanken tre suppleanter,
för fullmäktige i riksgäldskontoret två, och för hvarje års revisorer sex, hvilka
sistnämnde väljas till halfva antalet af hvardera Kamaren.
§ 144.
Riksförsamlingens nämnder och valmän utse sjelfva bland sig sina ordförande.
§ 143.
Vid alla tillfällen, då personer komma under omröstning, iakttages, att natnnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria så väl från all tvetydighet i anseende till personernes namn, som
från origtighet i anseende till deras antal.
E. Meddelande af Riksförsamlingens beslut.
§ 146.
De framställningar till Konungen, hvilka Riksförsamlingen besluter, skola, äfvensom
svaren på Hans till Riksförsamlingen afiåtne förslag, genom skrifvelser till
Konungen allemnas.
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, A:o #5.
43
Å Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upp- r. f. §§ 81
häfvande af grundlag, eller af allmän civil-, kriminal- eller kyrkolag, skola Riks- och 87.
församlingens svar, derest beslutet innefattar bifall till Konungens förslag, på rikssalen,
å dag, sora Konungen utsätter, öfverlemnas.
§ 147.
Ingen expedition öfver något Riksförsamlingens beslut må utgå, förr än den r. o. § 72.
blifvit i Kamrarna justerad och behörigen underskrifven.
I mål, som blifvit af något bland de ständiga utskotten handlagde, skola
de från Riksförsamlingen utgående skrivelser uppsättas och expedieras af kansliet
hos det utskott, som ärendet beredt.
Uppsättandet och expedierandet af andra för bägge Kamrarna gemensamma r. o. § 36.
skrifvelser, äfvensom af riksdagsbeslutet, besörjes genom ett serskildt Riksförsam- mom. 1.
lingens kansli, under inseende af två inom Första och två inom Andra Kamaren
dertill utsedde ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnes talmän och vice
talmän, tillkommer alt utse och förordna de tjenstemän, som Riksförsamlingen anser
för detta kansli erforderlige; — egande den ledamot af statsrådet, som Konungen
dertill förordnar, rättighet att öfvervara riksdagsbeslutets justering i de delar,
som röra Konungens yttranden.
Riksdagsbeslutet skall af Riksförsamlingens ledamöter underskrifvas och be- R. O. § 72.
seglas. Öfrige från Riksförsamlingen utgående expeditioner undertecknas endast af
talmännen.
§ 448.
De allmänna stadgar och förordningar, hvarom Konungen och Riksförsamlin- R. o. § 74.
gen under riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens namn och
med Dess underskrift utfärdas.
§ 149.
De i Riksförsamlingens kamrar förda protokoller samt öfriga riksdagshand- R. o. § S9.
lingar skola, på statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare
fullständigt och protokollerne i den mån, Hamrarne hvar för sig förordna.
F. Riksdags af slutande.
§ iso.
Ej må lagtima riksdag, utan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande R. o. § 80.
beslut, upplösas, innan fyra månader förflutit från den dag, då Konungen låtit till R. F- § 109.
\\
Kongl. Maj:ts JScld. Skrifvelse, X:o 80.
Kamrarne öfverlemna Sin proposition om statsverkets tillstånd och behof. Efter
denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, nar Han sä för godt finnér.
Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat eller ny bevillning
till bestämdt belopp sig atagit, förhållös, såsom i 90 g Regeringsformen
för slikt fall stadgadt är.
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§ 151.
R. 0. § 81. riksdag fulländad är, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrät
tad
gudstjenst, Riksförsamlingens ledamöter, under talmännens anförande, på rikssalen,
och framföra, genom Första Kamarens talman, till Konungen sin tacksamhet
och sina välönskningar; hvarefter riksdagsbeslutet uppläses. Konungen förklarar
deruppå sjelf, eller genom någon af statsministrarne, riksdagen vara afslutad och
hemförlofvar Riksförsamlingen.
Riksdagsmäns personliga rättigheter.
§ 152.
R. 0. § 1. Riksförsamlingens ledamöter kunna, i utöfningen af deras riksdagsmannabe
fattning,
icke bindas af andra föreskrifter, än rikets grundlagar och de för riks—
dagsärendens behandling gällande ordningsstadganden.
§ 133.
R. 0. § 77. Varder riksdagsman, under påstående riksdag, eller under resa till eller från
R. F. § lil. riksdagen, med ord eller gerning ofredad af den, som känner, att han i sådant
ärende stadd är, eller sedan han sjelf det tillkännagifvit, eller varder han efter
riksdagen, för riksdagsgöromålens skull, Så behandlad, skall sådant enligt allmän
lag anses och straffas.
R. F. § 110. Skulle någon enskild man, eller någon korps, militär- eller civil-, eller ock
någon menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift, eller med
anledning af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, eller dess afdelningar,
eller störa friheten i deras öfverläggningar och beslut, skall sådant anses som
förräderi; ankommande på Riksförsamlingen att slika förbrytelser i laga ordning
beifra låta.
Kbntjl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, \:o 83.
$ iS4.
Ej må någon, lör sina gerningar eller yttranden, i egenskap af riksdagsman, R. o. § 78.
kilHHa linder tilltal ställas, öller sin frihet beröras, utan att den Ramare, till K- l7- S *10.
hvilken han hörer, sådant tillåtit geiiom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjette—
delar df Kdttiaréns vid ötnröstningen tillstädesvarattde ledamöter instämt; egande
dock ingert att häraf taga Sig anledning till frikallelse från författare-ansvar enligt
Tryckfrihetsförordningen. Mert öfverfallet- någon, inom Riksforsärtilingen eller dess
afdelningar, den andre med hugg och slag, eller nyttjar emot honom vapen, häfver
den angripande förverkat lilvet; Och må han, ulan att vidare njuta riksdagsmanna-skydd,
till behörig domstol öfverlemnas.
Beskylles riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej kunna i häkte
inmanas förr än, efter anställd ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder; gällande likväl, om han efter domstolens
kallelse sig ej inställer, hvad allmänna lagen i slikt fall stadgar.
Ej må riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller, under påstående riksdag,
för skuld insättas. Dock skall hans egendom ej vara från laga utmätning
frikallad.
Icke heller kan någon riksdagsman ifrån annan ort, medan han för riksdagens
skull sig å riksdagsorten uppehåller, utom i ofvan omförmäldle svårare fall,
dragas derstädes för rätta, med mindre han sökes för gäld, som han under den
tiden sig der åsamkat.
§ loa.
Ingen riksdagsman må kunna förmenas att riksdagen bivista; dock gäller un- R- 0. § 79
der krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de i rikets tjenst af Ko- § 110
nungeu beordras.
S 156.
Riksdagsman må ej från riksdagsorten afresa, eller frun riksdagsöfverläggnin- R. 0. § 79
garne sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom protokollsutdrag, tillåtelse
af den Ramare, hvartill han hörer. Är han ledamot i utskott, skall han först
derstädes anmäla sig till ledighets erhållande, och derefter gifva sin åstundan i
Kamaren tillkänna; börande, ifall ledigheten beviljas, en suppleant utses alt under
tiden intaga hans plats i utskottet. Utan synnerliga skäl må ej längre ledighet,
än för tre veckors tid, beviljas.
Den, som ulan lof frän riksdagsoiten afreser, eller utöfver undlången tillåtelse
från riksdagen uteblifver, skall ansvara, på sätt 74 <§ för likartadt fall stadgar.
46
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
R. 0. § 17.
inom. 2.
R. 0. § 70.
inom. 2.
R. 0. § 24.
f § 157.
Af statsmedel skola arfvoden utgå till Riksförsamlingens samtlige ledamöter,
äfvensom resekostnadsersättning åt de riksdagsmän, som icke äro i riksdagsorten
bosatte. — För hvarje lagtima riksdag anordnas dessa arfvoden och ersättningar
till de belopp, som å föregående lagtima riksdag blifvit bestämde, och hvilka äfven
böra gälla för urtima riksdag, som under mellantiden inträffar.
§ 158.
Fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret samt Riksförsamlingens revisorer
kunna ej, i och för deras befattning, emottaga befallningar, utan af Riksförsamlingen
och i enlighet med dess instruktioner; ej eller till ansvar och redo
ställas, utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga ordning. De njuta för sina
gerningar och yttranden, under samma befattning, den säkerhet, som riksdagsmän
enligt denna grundlag tillkommer.
§ 159.
De hos Riksförsamlingen eller dess afdelningar anställde tjenstemän och betjente
njuta, under riksdagen, samma säkerhet som riksdagsmän, och erhålla af
statsmedlen en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning, som af Riksförsamlingen
för hvarje riksdag bestämmes.
Kontjl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o So.
47
Serskild Artikel
till iakttagande vid det riksmöte, dä den föreslagne Riksdags-Ordningen varder af Bilaga till
Konungen och Rikets Ständer slutligen antagen, äfvensom derefter till nästa Riksdags.
j , Ordningen.
riksdag.
,§ 1. Å den riksdag, då ofvanstående Riksdagsordning varder af Konungen
och Rikets Ständer antagen och fastställd, utsätta Rikets Ständer tiden för Riksförsamlingens
första lagtima sammanträde.
§ 2. Rikets Ständer upprätta, under samma riksdag, den reglementariska
ordningsstadga, som kan för riksdagsgöromålen och ordningen vid riksdagarne
anses till iakttagande, jemte grundlagarnes föreskrifter, nödig.
§ 3. Å samma riksdag tillkommer Rikets Ständer:
a) att besluta, huru många ledamöter i Riksförsamlingens Andra Ramare hvart
läns röstberättigade på landet inom afdelningen för omedelbara val skola, af
det för denna afdelning bestämda riksdagsmanna-antal utse;
b) att fastställa indelningen af rikets sjuttio landtdistrikter för riksdagsmannaval
till Andra Kamaren genom elektorer;
c) att förordna, huru det antal riksdagsmän i Andra Kamaren. som rikets studer
ega utse, skall på dem fördelas, och i sammanhang dermed, huru städernc
skola indelas i valdistrikter;
d) att på rikets samtlige län och Stockholms stad fördela det bestämda antalet
ledamöter i Riksförsamlingens Första Ramare; och
e) att bestämma de arfvoden och den resekostnads-ersättning, som riksdagsmännen
å nästföljande lagtima riksdag, enligt 157 § riksdagsordningen, må af
statsmedel tillkomma.
§ 4. Sedan det för Första Kamaren bestämda antal ledamöter blifvit på
valdistrikten fördeladt, skola Rikets Ständer besluta, i hvad ordning inom de serskilda
valdistrikten, Första Kamarens ledamöter skola vid början af andra eller
tredje riksdagen derefter afgå, så att, enligt 5 § riksdagsordningen, vid hvardera
tillfället utgår en tredjedel af Kamarens hela antal. Om detta beslut göres
af rikets Ständer hos Konungen anmälan, för att, jemte erinran om de i riksdagsordningen
föreskrifna åtgärder för valens verkställande i behörig tid före nästa
riksdag, genom Konungens befallningshafvande meddelas vederbörande valnämnder,
hvilka då skola till fullo tillsätta det antal ledamöter i Första Kamaren,
■4b
Kongl. Maj:!s Nåd. Skrifvelse, N:q So.
som för valdistriktet belöper, oell tillika, der desse ledamöter äro flere, besluta
om ordningen dem emellan för afgång vid påföljande riksdagar, efter hvad af Rikets
Ständer blifvit för distriktet bestämdt.
§ 5. De val, som enligt den nya riksdagsordningen böra af representationen
å hvarje riksdag förrättas, skola af Rikets Ständer vid deras sista riksmöte
verkställas på det sätt, att, der serskilde valmän eller valnämnder erfordras,
desse tillsättas till en fjerdedel af hvartdera riksståndet, och att revisorer till stadgadt
antal, samt för hvarje revisionsår åtta suppleanter, i och för granskningen
af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
omedelbart genom riksstånden väljas, till en fjerdedel af hvartdera; börande,
i afseende på valbarheten i ena och andra fallet, iakttagas hvad i nämnde
riksdagsordning stadgadt är.
De förordnanden, som till följd af dessa val varda af Rikets Ständer utfärdade,
skola gälla med samma kraft och verkan, som den nya riksdagsordningen
tillerkänner Riksförsamlingens förordnanden i lika fall.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
•9 emförelse-Talicll.
49
Nuvarande Riksdagsordning.
§ 2 period. 1
„ 2
11 11 ^
§ 5 period. 1
»i n 2
§§ 4-10 . .
§11 mom. 1.
**
„ 2.
j 12—15 . .
§ 16 period. 1
» i> 2
§ 17 mom. 1
„ 2
§ 18 . .
S ™ ■ ■
§ 20 . .
§ 21 . •
„ sista
§ 22 . .
§ 25 . .
§ 24
perioc
; 25, 26
11 11
motsvaras af.
11 11 •
förfaller
motsvaras af.
tillhör Reg:s-Form. (enl. Förslaget § 49).
„ Reg.-Formen (enligt Förslaget §§
50—55, 57).
motsvaras till en del af
förfaller i öfrigt,
förfaller,
förfalla,
förfaller.
motsvaras af
tillhör Ordn.-St.
motsvaras af . ,
tillhör i vissa delar Ordn.-St.
motsvaras af
tillhöra i öfrigt Ordn.-St.
motsvaras af
§ 27 . .
§ 28 . .
Bih. lill R. St. Prol 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 nä fl.
Förslaget till ny
Riksdags-Ordning.
§ *•
§2.
§ 76.
57.
1, 152.
§ 74.
§§ 70, 71.
§§ 46, 66, 69, 157.
§§ 10, 13, 25, 26.
§ 67.
§ 133.
% 77.
§ 72.
§ 78.
§§79,89, 131,149.
§ 80.
106, 127.
83, 86.
50
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N: 83.
Nuvarande Riksdagsordning.
§ 29 morn. 1
mora. 2
§ 30 mom. 1 och 2
mom. 3
§ 31
§ 32
§ 33
§ 34
motsvaras af
sista perioden förfaller.
motsvaras af
utgår.
motsvaras af
tillhöra i öfrigt R.-F:n (enl. försl.
60, 61, 85).
motsvaras af
sista per. tillhör Ordn.-St.
motsvaras af
§35
förfaller.
§ 36 mom. 1. , .
motsvaras
af
»> » 2. . .
förfaller.
o » 3. . .
motsvaras
af
»> »» 4, . .
1»
11
§ 37 mom. 1 . . .
11
V
„ 2 . . .
11
11
§38
1»
11
§39
11
11
§40
11
§41
11
1»
§42
11
11
§ 43 per. 1 . . .
11
11
„ „ 2 och 3
förfalla.
§ 44 mom. 1. . .
motsvaras
af
sista per. tillhör Ordn.-St.
motsvaras af
mom. 1 tillhör i öfrigt R.-F:n (enligt
Förslaget § 81).
Förslaget till ny
Riksdag s-Ordning.
»§ 95, 124.
»§ 94, 110.
(§ 96, jemf. med §
94 mom. 1
§ 126.
§§ 96, 126.
§ 97.
§ 95.
§ 84.
§ 1.47.
§ 84.
§ 90.
§ 93.
§ 98.
§§ 103, 104.
§ 87.
§ 102.
§§86,101,128,129.
§ 99.
§'100.
§ 109.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse , N:o 83.
51
Nuvarande Riksdags-
Förslaget till ny
ordning.
Riksdags-Ordning.
§ 44 mom. 4 . .
sista per. utgår.
„ „ 2och3
utgå.
§ ™
§ 46 sista per . .
motsvaras af
% 130.
»»
det öfriga tillhör Ordn.St.
§ 130.
§ 47
tillhör Ordn.St.
8 48
motsvaras al
§ 108.
§ U2.
§ 49 mom. 1. . .
ii ii
andra per. förfaller.
„ 2. . .
motsvaras af
sista per. tillhör Ordn.-St.
§ 114.
3 o. 4
motsvaras af.... ,
§§ 118, 125.
8 50
§ 115.
§ 51 första per. .
»1
§ 107.
» sen. ,9 . .
förfaller.
§ 52
tillhör Ordn.St.
<S 33
motsvaras af
« 116.
§ 118.
§ 54
11 11
§ 55
il
sista per. förfaller
§ H9.
§ 56 första per.
motsvaras af
§ 109 sen. mom.
h sen. 99 .
ii
§ 107.
§ 57 mom. 1 .
11
§§ 104, 120.
2
H 91 M
perioderna 1 och 3 tillhöra Ordn.St. —
per. 2 motsvaras af
§ 120.
58
motsvaras af
§ 132.
§ 149.
S
S 59
5
tillhör i öfrigt Ordn.St.
§ 60
tillhör R.F:n (enligt Försl. § 81).
61
motsvaras af
« 134.
§ 135.
s
§ 62
»»
52
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
Nuvarande Riksdagsordning.
§ 63 morn. 1
„ 2
»» >» 3
>! 1» 4
§ 64
§ 63
§ 66
§ 67
§ 68
§ 69
§ 70 mom. 1.
„ 2.
§ 71
§ 72
§ 73
§ 74
§ 73
§ 76
§ 77
§ 78
§ 79
§ 80
§ 81
§ 82
>motsvaras af
tillhör R.F:n (enligt § 82).
motsvaras af
tillhör R.F:n (enligt Förslaget § 88).
motsvaras af
sista per. förfaller,
motsvaras af. . .
Förslaget till ny
Riksdag s-Ordning.
tillhör Ordn.-St.
§ 136.
§ 136.
§ 137.
§ 138.
§ 139.
§ 140.
141.
§ 143.
« 142.
§ 158.
§ 145.
§§ 105, 147.
§§ 123, 126.
§ 148.
\ 122, 123.
§ 153.
§ 154.
) 91, 92, 155,156.
§ 150.
§ 151.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83-
53
Förslag
till
Regerings-Form.
$ i
Sveriges
rike skall styras af en Konung, och vara ett arfrike med den arfsföljd,
som i Successions Ordningen är stadgad.
§ 2.
Konungen skall — — förklarad är.
§ 3-
Konungens Majestät — — åtal fredade.
§ 4.
Konungen eger — — Evangeliska läran.
§ 5.
Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, hvilka ega att — •— af Statsrådet.
§ 6.
Af Statsrådets — — civil beställning.
§ 7.
Alla Regeringsärenden — =— der afgöras.
§ 8.
Ej må — — dylik beskaffenhet.
§ 9-
Uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma, skall protokoll föras.
Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, [till
den påföljd, hvarom i 86 och 87 §§ vidare stadgas — — — beslut fatta.
54 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 10.
Innan ärendena — — Föredragande beredas.
§ 11
Ministeriella mål — — Statsrådet finnas.
§ 12-
Konungen eger — — Statsrådets ledamot.
§ 13-
Vill Konungen — — den ansvarighet 87 § bestämmer nyttigast finner.
§ Inöfver
Rikets — — högsta befälet.
§ 15.
Kommandomål, hvarmed — — godt svnes.
§ 16.
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra
och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet
eller välfärd, utan — — och lyder.
§ 17.
Konungens domsrätt — — Högsta Domstol
§ 18.
Denna Högsta — — försuten är.
§ 19-
Inkomma till — — förklaringar gifva.
r
§ 20.
Uti fredstid skola de — — efter krigsartiklarne.
§ 21.
Konungen eger — — derom deltagit.
Kongl. Majrts Nåd. Skrifvelse,, N:o 83. 55
§ 22.
Uti Högsta — —• tjenstgörande vara.
§ 23.
Alla Högsta — — Dess sekret.
§ 24.
Uti Konungens — — Högsta Domstolen.
§ 23.
Konungen eger — — blifvit dömd.
§ 26.
Då Justitiae-ärenden — — 9 § föreskrifver.
§ 27.
Till Justitiae-kansler •— — begångne blifva.
§ 28
Konungen eger — — deras börd. Till civila embetsman inom riket och till
domare må endast sådane män nämnas, som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje departements-chef — — departementet höra.
§ 29.
Till Ärkebiskop — — föreslagne blifvit.
§ 30.
Konungen eger — — valrätt bibehållna.
§ 31.
'
Städernas borgerskap — — i Stockholm.
§ 32.
Sändebud hos — — Statsråds-ledamots närvaro.
§ 33.
Enär sådane — — påminnelser göra.
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
§ 34.
Statsministrarna innehafva rikets högsta — — eller utöfva.
§ 35.
Statsrådets ledamöter — — skäl ega.
§ 36.
De, som — — eller Hyttas.
§ 37.
Konungen eger — — berättigad är.
§ 38.
Alla ifrån Konungen — — förda protokoll. Föreskrifter och erinringar om
verkställighet af utfärdade beslut må af Departements-chef omedelbarligen kunna —
— förr än Riksförsamlingen hans förhållande — — inkomster bibehållen.
% 39.
Vill Konungen — — varder i 30 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen — — föregående § bestämmes
.§ 41.
Konungen vare — — intilldess Riksförsamlingen sammankommer, och den
Förmyndare-styrelse, Riksförsamlingen förordnar, regeringen tillträdt — — ovilkorlig
efterlefnad.
§ 42.
Skulle den — — intilldess Riksförsamlingen hinner sammankomma — —
och rösta.
§ 43.
Går Konungen — — 8 § stadgar.
Nu gällande
grundlagar. 3
kTT'** Hvarken Svea rikes Kronprins — — hvilkas namn de bära.
§ 45.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 45.
57
Landet skall förblifva — — må hädanefter förordnas.
R. F § 46.
§ 46.
Rikets Hofrätter och alla andra domstolar — — eller olagligen behandlas. R- F. § 47.
Riksförsamlingen, som utöfvar Svenska folkets representationsrätt, sammanträder R. F. § 49.
till lagtima riksdag hvart tredje år, den 15 November, eller, om helgedag då in- R-0.§§lo.2.
träffar, dagen derefter.
Konungen är dock obetaget att å tid, som mellan lagtima riksdagar förflyter,
kalla Riksförsamlingen till urtima riksdag, då han så nödigt finner.
Riksförsamlingen sammanträder på två Kamrar: den Första och den Andra.
Antalet af Riksförsamlingens ledamöter är i Första Kamaren Etthundratjugu
och i Andra Kamaren Etthundrafemtio, hvilka tillsättas genom val, på sätt i Riks
dags-ordningen
stadgadt är.
Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes fram- R. F. § 50.
trängande, eller pest, eller andra lika vigtiga hinder, göra det omöjligt eller för R- $ 3-  Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsätter då, efter samråd
med Riksförsamlingens fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret, en annan ort,
der Riksförsamlingen bör sammanträda, och kallar dem, genom offentlig kungörelse,
dit på bestämd tid.
1 den händelse, att Konungen, efter företagen resa, utöfver tolf månader ur R. F. § 91.
riket blifver, åligger Statsrådet att, genom öppet påbud, Riksförsamlingen till riks- °* § i
dag
sammankalla; och skall kallelsen inom femton dagar efter berörde tids förlopp
uti hufvudstadens kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket, kungöras. Sedan
Konungen derom underrättad blifvit, men Han ändock icke till riket återkommit,
tager Riksförsamlingen den författning om rikets styrelse, hvilken den nyttigast
finner.
Bill. till R. St. Prot. 1847 och 1818. 1 Sami. 1 Åfd. 23 Haft. 8
§ 47.
och derifrån afsätta.
Konungens Hof
R. F. § 48.
§ 49.
§ 50.
58
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 51-
R. F. § 92. Lag samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att
R. O. § 3. jjan iängre tid, än tolf månader, med regeringsärendena Sig icke befattat.
§ 52.
R. F. § 95. Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärda Statsrådet kallelse
^'octi 6° ** ^ riksdag, hvilken kallelse inom femton dagar efter Konungens död skall i hufvudstadens
kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket, kungöras. Riksförsamlingen
eger, utan afseende på något den aflidne Konungens testamente angående
riksstyrelsen, att, på sätt riksdagsordningen stadgar, förordna en, tre eller fem förmyndare,
som, under Konungens minderårighet, må i Hans namn regeringen efter
denna grundlag utöfva.
§ 53.
R. F. g 94. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konungaätt, hvilken arfsrätten
R. O. § 7. ^ii riket uppdragen är, på manliga sidan utginge, åligger Statsrådet att, inom den i
nästföregående g stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksförsamlingen till
riksdag sammankalla. Riksförsamlingen skall då ett nytt Konungahus utkora, med
bibehållande af denna regeringsform.
R. F. § 93. § 54.
R. O. § 10. Derest, emot förmodan, Statsrådet i något af de fall, om hvilka i 50, 52
och 53 §§ stadgadt är, underlåter att Riksförsamlingen genast sammankalla, skola
rikets Hofrätter vara förpligtade att, genom offentliga kungörelser, underrättelse härom
meddela, samt anbefalla dem, som vid riksdagsmannaval, så ock, genom domkapitlen,
dem, som vid elektorsval böra föra ordet, att sådana val genast utsätta, på det
Riksförsamlingen måtte sammankomma, att sin och rikets rätt iakttaga och skydda.
Underlåter embetsman hvad honom enligt denna § åligger, ansvare han med
embetets förlust.
§ 55.
R F. § 31. Då Riksförsamlingen till urtima riksdag kallas, bör sammanträdet icke utsättas
R. O. § 9. tidigare, än till femtionde dagen från den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor
kungöres.
För sådan riksdag, som i 50, 51, 52 och 53 §§ omtalas, må Riksförsamlingen
ej kallas till någon dag tidigare, än den femtionde, ej eller till någon sednare,
än den sextionde efter den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o So.
59
När riksdagskallelse skett, på sätt i 54 § omförmäles, sammanträder Riksför- R- F. § 95.
samlingen å sextionde dagen efter den, då Statsrådet sist bordt kallelsen i hufvud-11'
stadens kyrkor kungöra låta.
§ B6<
Derest, då något af de i 50, 51, 52 och 53 §§ omförmäldta fall inträffar,
Riksförsamlingen är å lagtima riksdag samlad, eller tiden för sådan riksdags början
inom nittio dagar tillstundar, skall kallelse till urtima riksdag icke ega rum.
§ 57.
Medan Riksförsamlingen samlad är, att beslut fatta eller val förrätta, i något R. O. § it.
af de fall, som i 50, 51, 52 och 53 §§ omtalas, må ej främmande sändebud,
eller deras medfölje, å riksdagsorten sig uppehålla, utan anvises dem annan, minst
tio mil derifrån belägen, vistelseort; och må de ej återkomma, ej eller utländske
sändebud i landet inlåtas, förr än Riksförsamlingen om riksstyrelsen förordnat, förmyndare
utsett eller Thronföljare valt, och styrelsen blifvit af den tillförordnade
regeringen, de utsedde förmyndarne eller den nye Konungen emottagen.
§ 58.
Vid hvarje riksdags början, så snart anmälan skett, att riksdagsmanna-full-r. f. §52.
makterna undergått den i Riksdagsordningen föreskrifna granskning, utnämner Ko- R. O. § 25.
nungen bland hvardera Kamarens ledamöter dess talman och vice talman. mom- *•
Angående Riksförsamlingens bildande i öfrigt, så ock om formerna för riks—
dagsärendenas beredning och vidare behandling, är i Riksdagsordningen stadgadt.
§ 59.
Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksförsamlingen r. f. § 37.
allena.
§ 60.
Å hvarje lagtima riksdag låter Konungen, inom åtta dagar efter riksdagens r. f. g 39.
öppnande, till Riksförsamlingen afgå proposition om statsverkets tillstånd och behof, R. O. § 27.
hvilken äfven bör innefatta förslag, rörande sättet att genom bevillningar fylla hvad mom- *•
staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar. Vill Konungen å urtima riksdag
sådan proposition aflåta, gäller derför enahanda stadgande.
§ 61.
För Riksförsamlingens stats- och bevillnings—utskott låter Konungen uppvisa R' q' | go'
statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och mom ^
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
skulder. Derest genom traktater med främmande makter, några medel riket tillflyta,
skall för dem på lika sätt redovisas.
§ 62.
K. F. § 62. Sedan statsverkets behof blifvit af stats- och bevillnings—utskottet uppgifne,
R. O. § 31-samt af Riksförsamlingen pröfvade och godkände, ankommer på Riksförsamlingen
mom. 1. at). en dm-gpoQt svarande bevillning sig åtaga, samt att tillika fastställa, huru serskilda
summor deraf skola till serskilda ändamål användas, och dessa summor un
der
bestämda hufvudtitlar i riksstaten anslå.
§ 63.
R. F. § 63. Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvenne serskilda tillräckliga summor
anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret anvisas: den ena att vara tillgänglig,
då Konungen till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål,
sedan hela Statsrådets tankas deröfver blifvit inhemtade, finnér den vara oundvikligen
nödig; den andra att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han hela
statsrådet hört och Riksförsamlingen sammankallat. Ej må Riksförsamlingens förseglade
anordning å sistnämnde summa brytas, eller summan af fullmäktige i riksgäldskontoret
utbetalas, förr än riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen
kungjord.
§ 64.
R. F. § 60. Till Bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen, stämplade pappers
afgiften,
husbehofs-brännerimedlen, och hvad Riksförsamlingen dessutom serskildt
hvarje riksdag såsom bevillning sig åtager.
Ej må några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
kunna utan Riksförsamlingens samtycke förhöjas, tullen å inkommande och utgående
spanmål allena undantagen. Ej heller må Konungen statens inkomster förpakta,
eller till vinning för Sig och kronan eller enskilde personer och korporationer,
några monopolier fastställa.
§ 63.
R. F. § 61. Alla utgifter, som Riksförsamlingen under de i föregående § nämnde titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af
Riksförsamlingen faststäld varder.
§ 66.
R. F. § 64. Så väl rikets ordinarie statsmedef och inkomster, som hvad, på sätt omför
mäldt
är, under namn af extra ordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af
\
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
61
Riksförsamlingen anslås, skola vara under Konungens disposition, att till de al
Riksförsamlingen pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas. R. F. § 63.
Dessa medel må icke annorlunda användas, än faststäldt blifvit; varande Stats- K- O g oO.
rådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse derifrån ega ruin, utan alt till ,llomprotokollet
föreställning deremot göra samt anföra hvad Riksförsamlingen i denna
del förordnat.
§ 67.
Riksgäldskontoret förblifver under Riksförsamlingens styrelse, förvaltning och R- F. §66.
inseende ; och emedan Svenska folket genom sina representanter åtagit sig ansvar
för den gäld, som kontoret ombesörjer, åligger Riksförsamlingen, sedan vederbörande
utskott öfver kontorets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom bevillning
tillskjuta de medel, hvilka för betalande af denna gäld till ränta och hufvudstol,
oumbärliga finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad.
De till riksgäldsverket hörande och dit anslagna medel må icke under någon R- F. § 68.
förevändning, eller med hvad vilkor som helst, derifrån ryckas, eller användas till
andra behof, än Riksförsamlingen bestämt. Allt förordnande, som deremot strider,
vare kraftlöst.
Ej må något Konungens ombud i riksgäldskontoret bevista fullmäktiges sam- R. F. § 67.
mankomster oftare, än dä fullmäktige åstunda att med sådant ombud öfverlägga.
§ 68.
Sveriges rikes Rank förblifver under Svenska folkets egen garanti och dess re- R. F. § 72.
presentanters vård, så att den ostörd må kunna förvaltas af de fullmäktige, som
Riksförsamlingen dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställas; egande Riksförsamlingen
allena rätt att genom banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas.
§ 69.
Inga nya pålagor eller utskrifningar af manskap, penningar eller varor, må, R. F. §75.
utan Riksförsamlingens fria vilja och i stadgad ordning gifna samtycke, påbjudas,
uppbäras eller fordras.
§ 70.
Konungen eger ej makt all fordra någon annan gärd till utförande af ett R F. § 74.
uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan
blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg, när de serskilda orter, der
62
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
K. F. § 75.
R. F. § 76.
R. E. § 77.
R. F. § 78.
R. F. § 79.
detta tåg sker, icke förmå trupperne med nödigt uppehälle förse. Denna gärd
skall dock genast med penningar af statsmedlen de levererande betalas efter fast—
stälda markegångspriser oeh med förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den
må icke äskas för trupper, som å någon ort blifvit förlagda eller under krigsrörelser
nyttjas, då trupperne böra utur dertill samlade magasiner eller förråd med deras
behof förses.
§ 71.
De årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade, valde, på sätt
genom serskild lag stadgas. Hvad desse, i afseende på markegångssättningen fastställa,
tjenar till efterlefnad, så vida ej ändring deruti i behörig ordning sökes och
vinnes.
§ 72.
Ulan Riksförsamlingens samtycke, kan Konungen icke lån in- eller utrikes
göra, eller riket med gäld belasta.
§ 73.
Kungsgårdar och kungsladugårdar, med dertill lydande hemman och lägenheter,
kronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stallängar, laxfisken och andra
kronans fisken, samt kronans öfriga lägenheter, må Konungen icke utan Riksförsamlingens
samtycke genom försäljning, förpantning eller gåfva eller på annat sätt
kronan afhända. De skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen föreskrifver;
dock att de personer och menigheter, som efter hittills gällande författningar sådana
kronans tillhörigheter innehafva eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo,
samt att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter
nuvarande eller framdeles blifvande författningar, kunna till skatte försäljas.
§ 74.
Ej må någon del af riket kunna derifrån söndras genom försäljning, förpantning,
gåfva eller å annat dylikt sätt.
§ 73.
Ingen förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må ega rum utan Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet
att låta slå mynt dock oförkränkt.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
63
§ 76.
Krigsmakten till häst och fot så väl som båtsmanshållel af rotering och indel- l$. F. § JIO.
ning förblifver vid de med landet och städerne upprättade kontrakter och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess Konungen och
Riksförsamlingen finna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande
ingen ny eller tillökad rotering, utan genom Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut, tillkomma.
§ 77.
Ej må grundlag stiftas, ändras eller upphäfvas, utan Konungens och två lag- R. F. §§
tima riksdagars beslut i den ordning, här nedan sägs. °^h
Sedan å lagtima riksdag Lagutskottet öfver Konungens eller riksdagsmans för- 29 0ch 73
slag i grundlagsfråga sig yttrat, beslute derom Riksförsamlingens Kamrar hvar för
sig, på sätt Riksdagsordningen stadgar; dock må utskott eller Kamare ej i Konungens
förslag ändring göra.
Kunna ej Kamrarne om beslut åsämjas, förfaller frågan, derest den icke var
af Konungen väckt och någondera Kamaren hans förslag bifaller. I denna sednare
händelse, så ock då Kamrarne äro om bifall till ett förslag ense, skall det å nästa
lagtima riksdag ånyo pröfvas. Yarder förslaget dervid inom båda Kamrarne, medelst
bifall af mera än hälften utaf hvarderas samtliga ledamöter, antaget, blifver det
Riksförsamlingens beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller;
egande kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver
hvilande förslag intill annan riksdag uppskjutas, ulan att Konungen och båda Kam
rarne
om uppskof ense äro.
Riksförsamlingens beslut i grundlagsfrågor, väckta af Konungen, skola hos
Honom anmälas, på sätt Riksdagsordningen föreskrifver. Yarder hvilande förslag,
som riksdagsman afgifvit, af båda Kamrarne antaget, skall detta Riksförsamlingens
beslut Konungen underställas. Konungen inbemtar då, före riksdagens upphörande,
hela Statsrådets tankar i ämnet, och meddelar Riksförsamlingen på rikssalen Sin
sanktion, eller de orsaker, för hvilka han beslutet ej godkänner.
Hvad till ändring af grundlagarne uti nu föreskrifven ordning Konungen före- R- F. § 82.
slagit och Riksförsamlingen antagit eller Riksförsamlingen beslulit och Konungen
gillat, eger kraft af grundlag.
Ej må någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne stadgas, utan R. F. § 85.
på det sätt, som för ändringar i dem enligt denna § iakttagas bör. Efter deras
ordalydelse skola grundlagarne i hvarje särskildt fall tillämpas.
64
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 78.
K. F. § 85. Såsom grundlagar skola anses denna regeringsform, Riksdagsordningen, Successionsordningen
af den 26 September 1810 och Tryckfrihetsförordningen af den 16
Juli 1812, med de förändringar i samma förordning, hvilka sedermera blifvit fast
ställda.
Hvad i Successionsordningen och Tryckfrihetsförordningen i afseende å Rikets
Ständer blifvit stadgadt och omförmäldt, skall hädanefter på Riksförsamlingen
tillämpas.
§ 79.
K. F. § 76. Med tryckfrihet förstås hvarje svensk mans rättighet att, utan några af den
offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera endast inför
laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna
derför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt
lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
,§ 80.
K F. § 87. Riksförsamlingen eger gemensamt med Konungen makt att stifta allmän civil
li.
O. §§ kriminal- och kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.
55 och 75. Under civil- och kriminallag inbegripas äfven de delar af krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.
Ej må Konungen ulan Riksförsamlingens samtycke, och icke Riksförsamlingen
utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
Aflåter Konungen till Riksförsamlingen förslag till ny lag, eller till gammal
lags upphäfvande eller förändring, skall Riksförsamlingen deröfver, pä sätt Riksdagsordningen
stadgar, besluta och meddela Konungen sitt samtycke eller afslag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke af Konungen blifvit framstäldt,
underställes Riksförsamlingens beslut Konungen, som eger att gilla det eller, om
Han ej finnér det ordagrannt antagligt, gifver Riksförsamlingen tillkänna de orsaker,
för hvilka Han förslaget icke godkänner. Derest Konungen under riksdagens fortgång
Sitt beslut fattar, meddelas Hans svar Riksförsamlingen å rikssalen. Kan
Konungen icke förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela Sitt beslut,
är Han oförhindrad att före nästföljande riksdags öppnande, förslaget ordagrannt
bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit,
och bör Konungen då underrätta Riksförsamlingen å nästa riksdag om de skäl, som
hindrat förslagets antagande.
Vill
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
05
Vill Konungen till Riksförsamlingen aflåta sådant förslag, som i denna § omtalas,
eller har Riksförsamlingen underställt Konungen dylikt af Riksförsamlingen antaget
förslag, bör Konungen, innan Ilan Sitt beslut fattar, inhemta Statsrådets och
Högsta Domstolens yttrande.
Med förklaring öfver Civil- och Kriminal- samt Kyrkolag förhålles, som med R- F. § 88
sådan lags stiftande. De förklaringar, som, lill svar på inkomna förfrågningar om
lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol emellan riksdagarne
gifver, kunna af Riksförsamlingen ogillas, hvarefter de icke längre gälla, eller af
domstolarne iakttagas eller åberopas må.
§ 81.
I hvad som rörer rikets allmänna hushållning och grunderna för allmänna in- R- F. § 89.
rättningar af alla slag, ehvad de höra till allmänna uppfostrings- och undervisningsverken,
allmänna fattigvården, landthushållningen, bergverken, eller annat sådant,
eger Konungen lagstiftande makt. Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfverlemna
att gemensamt med Honom afgöra något, som rikets allmänna styrelse i dessa delar
angår, då förfares dermed, på sätt om lagfrågor stadgadt är.
På riksdagsmans förslag eger Riksförsamlingen, under iakttagande af hvad R- O- §
Riksdagsordningen föreskrifver, rätt att i mål, som denna § omhandlar, så ock i
hvad annat ämne som helst, besluta och till Konungen öfverlemna framställningar
och önskningar; ankommande på Konungen att, sedan Statsrådet blifvit hördt, derå
göra det afseende, Han för riket nyttigast finner.
§ 82.
Riksförsamlingen förordnar, å hvarje lagtima riksdag, en för lagkunskap och R F. § 96.
utmärkt redlighet känd man att, såsom dess Justitieombudsman, efter den inslruktion,
Riksförsamlingen för honom utfärdat, hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad mom'
af domare och embetsman, samt att vid vederbörlige domstolar i laga ordning tilltala
dem, som uti sina embetens utöfning af väld, mannamån eller annan orsak
någon olaglighet begått, eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra;
varande han dock i allt underkastad samma ansvar och pligt, som allmän lag och
rättegångsordning för åklagare utstaka.
Justitieombudsman väljes, på sätt Riksdagsordningen stadgar; och bör dervid R- F. § 97
jemväl utses en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras, att ocl‘ _
honom efterträda, i fall han, innan nästföljande lagtima riksdag, skulle med dö- R ^
den afgå.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 8
66
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o S5.
K. F. § 99.
K. F. § 100.
K. O. § 65.
morn. 5.
K. F. § 101.
K. F. § 102.
Riksförsamlingens Justitie-ombudsrnan må, när han det nödigt anser, kunna
öfvervara Högsta Domstolens, nedre Justitie-revisionens, Hofrätternas, Kollegiernas
eller i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre domstolars öfverläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin mening dervid yttra, samt ega tillgång till alla
domstolars, kollegiers och embetsverks protokoll och handlingar. Konungens embetsmän
i allmänhet skola vara skyldige att lemna Justitie-ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiskaler att medelst aktioners utförande honom biträda, då han
det äskar.
Å hvarje lagtima riksdag åligger Justitie-ombudsmannen att till Riksförsamlingen
aflemna en allmän redogörelse för sin embetsförvaltning, samt alt deruti utreda lagskipningens
tillstånd i riket, anmärka lagarnes och författningarnes brister och uppgifva
förslag till deras förbättring. Han är ock skyldig att mellan riksdagarne årligen
ett utlåtande öfver dessa ämnen genom trycket kungöra.
Justitie-ombudsmannen njuter under sin tjenstetid, så väl mellan som under
riksdagarne, tillgodo samma säkerhet för sin person och tjenstebefattning, som för
riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och anses, så länge han embetet innehafver, i
alla afseenden lika med Konungens Justitiekansler.
§ 83.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Högsta Domstolen,
eller af dess ledamöter en eller flera, funnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens utredda
och behörigen styrk‘a förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet,
ära och egendom, är Riksförsamlingens Justitieombudsman pligtig, äfvensom Konungens
Justitiekansler berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag befordra.
Denna domstol, som Riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af Presidenten
uti Konungens och Rikets Svea Hofrätt, hvilken i Riksrätten förer ordet, fyra de
äldsta Statsråd, Presidenterne uti alla Rikets Kollegier, Högste Refälhafvaren öfver de
i hulvudstaden tjenstgörande trupper, Högste närvarande Refälhafvaren för den vid
hufvudstaden förlagda eskadern af Rikets flotta, tvänne de äldsta liad i Svea Hofrätt
och det äldsta råd i hvarje af Rikets Kollegier.
Då antingen Justitiekansleren eller Justitieombudsmannen finnér sig befogad att
Högsta Domstolen samfäldt eller serskildt dess ledamöter inför Riksrätten tilltala,
äske han hos Presidenten i Svea Hofrätt, såsom Riksrättens ordförande, laglig kallelse
å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i Hofrätten foge derefter
anstalt om Riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och målet vidare i
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
67
laglig ordning behandla. Skulle emot förmodan han della underlåta, eiier någon af
öfriga förenämnde embetsman, undandraga sig att uti Riksrätten deltaga, stånde de
för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till lagligt ansvar. Hafva
en eller (lere af Riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon af dem
laga jäf, vare ändock rätten domför, om tolf deruti sitta. Är Presidenten i Hofrätten
af laga förfall eller jäf hindrad, företräde den äldste i tjenst varande Kollegiipresidenten
hans ställe.
Denna domstol eger, sedan ransakningen fulländad är, och domen efter lag
fälld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen bafve makt att sådan dom
ändra; Konungen dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig
till den dömdes återinsättande i rikets tjenst.
§ 84.
Riksförsamlingen väljer, å hvarje lagtima riksdag, på sätt Riksdags-Ordningen R. F. § 105.
föreskrifver, en Nämnd, som eger att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige R. 0. § 64.
ledamöter gjort sig lörljente att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om vissa af
dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl
kunde anses böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas. Denna Nämnd
träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans. I den ordning, som för omröstningar
inom Utskott är genom Riksdags-Ordningen stadgad, rösta samtlige ledamöterne
man för man, med slutna sedlar, öfver den frågan: skall omröstning anställas
lill uteslutande af någon bland Högsta Domstolens ledamöter? Resvaras denna
fråga enhälligt eller af de flesta rösterne med nej, blifve Då Högsta Domstolens
samtliga ledamöter bibehållna. Besvaras den åter med ja, så uppgöre hvar och en
af Nämnden en sluten lista på dem af Högsta Domstolens ledamöter, flere eller
färre, som han anser böra entledigas. De tre ibland dessa, som då fått det största
antal af röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid
två tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara ifrån
Riksförsamlingens förtroende uteslutne. Blifve han eller de derefter af Konungen,
på Riksförsamlingens härom skeende anmälan, från embetet genom nådigt afsked
skiljde. Dock tillägge Konungen honom, eller dem hvardera, en årlig pension till
lönens halfva belopp,
Ej må Riksförsamlingen ingå i någon serskild pröfning af Högsta Domstolens R. F. § 104
beslut, eller någon allmän öfverläggning derom uti Nämnden förefalla.
§ 85.
Å hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen, på sätt i Riksdags-Ord- R. 0. § 68
G8 Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
ningen är stadgadt, levisorer, att, enligt serskild instruktion, granska Statsverkets,
Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, likväl, hvad
Statsverket angår, utan rättighet alt meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Hvarje revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen,
till hvilken revisorerne böra af Konungen kallas, tager årligen sin början den 15
September eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två månaders
tid vara fullbordad.
R. O. § 50 Vid granskning af Statsverkets räkenskaper böra revisorerne efterse, huruvida
mom. 2. gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de
hufvudlitlar, hvilka uti nästförflutna riksdags statsreglering blifvit fastställda, samt om
de äro grundade på behörigen upprättade stater, eller å Konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar och styrkta med behöriga qviltenser af dem,
som medlen emottagit. Skulle, emot Riksförsamlingens beslut, någon af de till en
hufvudtitel anslagna summor befinnas dragen till annat ändamål, än som under hufvudtiteln
hörer, eller något af Riksförsamlingen faststäldt anslag vara öfverskridet,
skola revisorerne, i sin berättelse till Riksförsamlingen, härom göra anmärkning mot
den embetsman, som anordningen kontrasignerat.
De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att framställa, skola, sedan
förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande lagtima riksdag öfverlemnas till
vederbörande Utskotts granskning och vidare behandling.
§ 86.
R. F. § 103. Hvarje lagtima riksdags Gransknings-utskott eger att äska de i Konungens
R. O. § 29. Statsråd förda protokoll, med undantag af dem, som angå ininisterieila ärenden och
mom. 2. kommandomål, hvilka endast i det, som rörer kända och af utskottet uppgifna hän
delser,
må kunna fordras.
R O. § 29. Efter tagen kännedom af förenämnde protokoll, tillkommer utskottet att afgifva
mom. 2. utlåtande, ej mindre öfver anmärkningar, som inom någondera af Riksförsamlingens
Kamrar tilläfventyrs blifvit emot ledamöter af Statsrådet i och för utöfningen af deras
rådgifvarekall väckta, än ock öfver de anmärkningar, som Riksförsamlingens revisorer
af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, kunna i deras berättelse
hafva emot Konungens rådgifvare framställt.
R. F. § 106. Finner utskottet härvid, att någon Statsrådets ledamot, eller någon för tillit.
O. § 29. fället förordnad föredragande, elier den embetsman, som i kommandomål Konun
q
raom'
‘ gen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag eller till
styrkt
någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar inot sådana
öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
69
upplysning, eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som 58 § af
denna Regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra,
då skall utskottet ställa den Konungens rådgifvare, mot hvilken anmärkning skett,
under tilltal af Justitiaeoinbudsmannen inför riksrätt, hvaruti, för sådan händelse,
i stället för Statsråd, lyra de äldste Justitieråd komma att säte taga; och förfares
härvid i öfrigt, på sätt i 83 § om tilltal emot Högsta Domstolen föreskrifves. Då
Konungens rådgifvare finnas hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar
skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den ansvarighetslag, som för
detta ändamål blifvit af Konungen och svenska folkets representanter antagen.
§ 87.
Skulle Granskningsutskottet anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt, eller It. F. § 107.
en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit r. o. § 29
rikets sannskyldiga nytta, eller alt någon föredragande icke med oväld, nit, skick- mom. 2.
lighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, äger Utskottet sådant tillkännagifva
för Riksförsamlingen, som, i fall den finner rikets väl det kräfva, kan hos Konungen
skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur Statsrådet och från embetet
skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
§ 88.
Allt, hvad Riksförsamlingen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, R. o. § 76.
skall anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny till
ansvarighet förbindande granskning af senare Riksförsamling i samma mai vara tillåten.
Dock bör, oaktadt den af Riksförsamlingens revisorer förrättade allmänna öfversigt
af statsmedlens användande, del åligga vederbörande tjenstemän att verkställa
den serskilda revision, som dem i kraft af deras tjenstebefattning tillkommer.
§ 89.
Till tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, på A- F- § lött.
sätt Riksdagsordningen stadgar, förordna sex för kunskaper och lärdom kände män, R. O. § 65.
jemte Justitieombudsmannen, som tillkommer att bland dem föra ordet. Desse
kommitterade, af hvilka två utom Justitieombudsmannen skola vara lagfarne, ega
sådan befattning alt, i händelse någon författare eller boktryckare, innan tryckningen,
sjelf öfverlemnar till dem en skrift och begär deras yttrande, huruvida åtal derå,
efter Tryckfrihetsförordningen, kan ega rum, skola Justitieombudsmannen och minst
trenne kommitterade, hvaraf en lagfaren, ett slikt yttrande skriftligen afgifva. För
-
70
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
klara de deruti, att skriften må tryckas, vare då både författare och boktryckare
från allt ansvar frie och ligge det på kommitterade.
§ 90.
K.F. § 109. Ej må lagtima riksdag, ulan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande
R. O. § 80. beslut, upplösas, innan fyra månader förflutit från den dag, då Konungen låtit till
Kamrarne öfverlemna Sin proposition om statsverkets tillstånd och behof. Efter
denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, när Han så för godt finner.
Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat, eller ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, skola förutvarande riksstat och bevillning
fortfara, till dess hvad Riksförsamlingen härutinnan å ny riksdag beslutar går i verkställighet.
Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen icke
om fördelningen deraf ense, då skola, efter den fastställda bevillningssummans förhållande
till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad, de i den sista bevili—
ningsförordningen stadgade artiklar jemlikt ökas eller minskas; tillkommande, i slikt
fall, Riksförsamlingens fullmäktige i banken och riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning,
på sådan grund, uppgöra och utfärda.
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§ 91.
R. F. § 113, Taxeringsmän, som Riksförsamlingens bevillningsföreskrifter å dess vägnar till
lämpa,
skola ej för debitering eller taxering kunna till något ansvar ställas.
§ 92.
R. F. § lil. De bland de fordna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter, och friheter,
hvilka varit oberoende af den stånden förut tillkommande representationsrätt och
således icke med denna upphört, kunna ej utan genom Konungens och båda Kamrarnes
sammanstämmande beslut förändras eller upphäfvas, — icke heller nya
ståndsprivilegier på annat sätt meddelas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse. Nw 83.
Jemförelse-Tabell.
71
Nuvarande
Regeringsform.
I 1—43
§ 44
§ 45
§ 46
§ 47
§ 48
§ 49
§ SO
§ SI
§ SSä
i 53—56
§ S7
§ S8
§ 59
§ 60
§ 61
§ 62
§ 63
§ 64, 65
i 66—68
i 69—71
§ 72
§ 73
§ 74
§ 75
§ 76
§ 77
§ 78
§ 79
äro vid sin numer-ordning bibehållne.
tillhörer Successions-Ordningen.
motsvaras af
Förslaget
till ny Regeringsform.
»
tillhöra Riksdags-Ordningen. — § 56 motsvaras
äfven af
motsvaras af
»
» .
» .
»
»
)),
» ,
» »
tillhöra Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
))
§ 44.
§ 45.
§ 46.
§ 47.
§ 48.
§ 49.
§ SS.
§ 88.
.§ 77.
§ 89.
§ 61.
§ 60.
§ 64.
§ 65.
§ 62.
§ 63.
§ 66.
§ 67.
§ 68.
% 69.
§ 70.
§ 71.
§ 72.
§ 73.
§ 74.
<S 75.
72
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
Nuvarande
Regeringsform.
§ 80
§§ 81—83
§ 84
§ 83
§ 86, per. 1
» » 2
§§ 87, 88
§ 89
§ 90
§ 91
§ 92
§ 93
§ 94
§ 93
§ 96
§ 97
§ 98, mom. 1
» » 2
§§ 99, 100
§§ 101, 102
§§ 103, 104
§§ 103, 106
§ 107, mom. 1
» » 2
§ 108, per. 1—3
» » 4
§ 109, per. 1, 2
» » 3, 4
§§ 110—112
§ 113
S U4
motsvaras af
» »
utgår.
motsvaras af
» »
tillhör Tryckfrihets-Förorduingen.
motsvaras af
» »
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
» »
» »
» »
» »
»
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhöra Riksdags-Ordningen.
tillhöra Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
Förslaget
till ny Regeringsform.
§> 76.
§ 77.
§ 78.
§ 79.
§ 80.
§ 81.
§ 50.
% 51-  § 52.
§ 53.
§ 54.
§ 82.
§ 82.
§ 82.
§ 83.
§ 84.
§ 86.
§ 87.
§ 89.
§ 90.
S 91.
§ 92.
STOCKHOLM, tryckt hos Jon. Beckman, 1848.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o St.
1
N:o 84.
Aok. till Exp.-Utsk. den 8 Maj, kl. 10 f. m.
Kongl. May.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskotta
örn anvisandet af ett serskildt kreditiv till betäckande aj
kostnaderne för de rustningar} som af närvarande politiska
förhållanden kunna påkallas', Gifven Stockholms Slott den
4 Maj 1848.
Då Kongl. Majit nogsamt inser oell högt rrppskaltar det välgörande inflytande
på samhällets inre utveckling och förkofran, som fredens lugn utöfvar,
har det varit och är Kongl. Majlis lifliga önskan, ätt den närvarande
'politiska ställningen i Europa icke mätte för de förenade rikena medföra
:någon rubbning af dessa fördelar. E11 nödig försigtighet fordrar dock, att
ej vara oberedd på de händelser, som tilläfventyrs deraf föranledas; och
synnerligast kunna de sednaste tilldragelserne inom ett grannrike, hvilket
utgör föremål för Svenska nationens varma deltagande, påkalla att Sverige,
för skyddandet jemväl af egna, dyrbara intressen, icke underlåter ätt lemna
det understöd, som derifrån blifvit hegardt. Kongl. Majit anser Sig likväl
icke uti en så magtpåliggande fråga böra falla beslut, förr än Rikets
nu församlade Ständer, såsom Svenska folkets ombud, lemnats tillfälle att,
efter noggrann pröfning, uttrycka sina åsigter, drum vida nationen må vara
villig att underkasta sig de uppoffringar, sorn dermed mäste blifva förenade.
Det är af sådan anledning, som Kongl. Majit, efter att hafva inhemtat
Hemliga Utskottets underdåniga yttrande, med fullt förtroende till Rikets
Ständers bedömande af hvad Sveriges ära och sanna intresse fordrar, härmed
framställer den begäran att, ej mindre för nödige förberedande rustningar,
än på det Kongl. Majit måtle blifva i tillfälle att vidtaga de åtgärder,
som omständigheterne kunna påkalla, Rikets Ständer, oberoende af ^de
uti 63 § Regeringsformen omförmälde kreditiv, vid hvilkas bestämmande
Kongl. Majit gör Sig förvissad alt de nuvarande politiska förhållandena talM.
till II St. Prot. IStT och I8tS. H Sami. '1 Afd.34 Höft.
2
Kongl. Majlis Nåd. Skrifoelse, KU> S ?.
gas i behörigt öfvervägande, målte lill Kongl. M.ij:!s disposition sialia elt
serskildt kreditiv af Två millioner r:dr b:ko. Och förväntar Kongl. Maj:t
att med möjligaste skyndsamhet erhålla del af det beslut, som härom varder
af Rikets Ständer faltadt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Sländers Stals-utskott med all Kongl,
nåd och ynnest väl bevågen. Datum ut supra.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Flans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 4
Maj 1848.
Hans Excellens Juslitie-Stalsmhiistern, herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
TVallenstéen,
Ehrenstam,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Chefen fir Finanse-departementet, Stats-rådet Sandströmer anförde i
underdånighet att, då, uppå föredragning af Hans Excellens herr Slats-ministern
för utrikes ärendena och sedan Rikets nu församlade Ständers Hemliga utskott
blifvit bordt, Kongl. Maj:t, med afseende å nu inträffade politiska förhållanden
och synnerligast de händelser, som limat i Danmark, hvarifrån
af sådan anledning begäran om Sveriges understöd blifvit framställd, fun
-
A. P. Sandströmer.
Närvarande:
Kongl. MnjUs Nåd. Slcrifoelse, N:o 85.
3
nit Sig föranlåten vara betänkt på sådana åtgärder, att någon del af arméen och
flottan, derest behofvet det fordrar, måtte skyndsamt kunna användas, så vore,
till betäckande af kostnaderne, ej mindre för nödige förberedande rustningar, äu
de ytterligare åtgärder, sorn omständigheterna tilläfventyrs komma att påkalla,
serskilda tillgångar af nöden; hvadan och då de beslut, sorni sådant
hänseende kunna af Kongl. Majlis vidtagas, i väsendtlig mån syntes böra
blifva beroende deraf, huruvida Rikets Ständer äro villige att anvisa dertill
erforderlige medel, deparlemenls-chefen, med ledning af de utaf vederbörande
miltäre Departementschefer vid ofvannämda serskilda föredragning
afgifna beräkningar, i underdånighet tillstyrkte, det Kongl. Majit, i enlighet
med förslag, som nu tillika upplästes, måtte uti skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-ulskott begära ett serskildt kreditiv af Två millioner
r:dr b:ko, oberoende af de anvisningar, som, enligt 63 § i Regeringsformen,
för oförutsedda händelser böra, på vanligt sätt, meddelas.
Denna af föredragande departemenls-chefen gjorda underdåniga
hemställan, hvaruti jemväl Stats-rådels öfrige ledamöter
instärnde, täcktes Kongl. Majit i nåder bifalla; och skulle, i enlighet
med Kongl. Majlis sålunda fattade beslut, nådig skrifvelse
till Rikets Ständers Stats-utskott, sådan densamma finnes protokollet
bilagd, under denna dag aflåtas.
Ex prokollo
L. L. Fries.
Nio 85.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Maj, kt. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse ti/I Rikets Ständers Stuts-utskott,
angående Öfverste-löjlnanten m. m. Grej ve A. E.
von Rosens underdåniga ansökning om understöd från Startens
sida till anläggning af en jernväg emellan Örebro och
Hults lastageplats vid IVenern ; Gifven Stockholms Slott
den 9 Maj 18.48.
Sedan, i anledning af Öfverste-löjtnanten vid Kongl. Majits Flottas
mekaniska korps, Grefve A. E. von Rosens underdåniga ansökning om till
-
A
Kongl. Majlis Nåd. Skrif veine, Nio 85.
stånd att i förening med in- och utländska män, genom aktiebolags bildande,
anlägga jernvägar uti serskilda riktningar inom fäderneslandet, Kongl.
Majit, medelst nådig resolution den 27 November iBjfi, förklarat, aU, derest;
för ofvanuppgifna ändamål ett eller flera bolag bildades och genom aktie—
tekning erforderlig kapitalstyrka blefve alt påräkna, samma bolag skulle
undfå rättighet att, under loppet af tjugu år, från och med år 1846 räknadt,
anlägga jernvägar här i riket, under vilkor, bland annat, att, innan vederbörlig
oktroy derför eller erforderliga förordnanden om jords afträdande
meddelades, till Kongl. Majit skulle, jemte anmälan om hvad i afseende på
bolags bildande och försättande i verksamhet blifvit tillgjordt samt om beloppet
af aktieteckningen, i underdånighet nflemnas fullständiga- planer och
kostnadsförslag för hvarje hufvud- och sidobana, jemte beskrifning å den
mark, hvarå jernvägarne skola framgå, m. m„ bär Grefve von Rosen, uti
en sistlidne April månad lill Kongl. Majit i underdånighet ingifven skrift,
redogjort för den utveckling, berörde fråga lii tiris-. vunnit, samt härvid hufvudsakligen
anfört: att, hvad angick bestämmandet af den jernviigslinié,.sorn.
först borde till undersökande företagas, grefven utgått från den synpunkt,
att den bana, hvaraf landet i det hela måste hemta största nytta, borde
först anläggas; alt följaktligen, då en jernvägslinie till sammanbindande af
rikets två största städer, Stockholm och Götheborg, skulle icke blott underlätta;
den inrikes rörelsen, söm har sin hufvudsak liga rigtning till de betyd-,
ligasle handelsplatserne, utan äfven bilda en nära föreningslänk emellan rikets
medlersta och södra delar och, genom åstadkommandet af en hastig
och lätt gemenskap mellan nordsjön och östersjön, sålunda bereda fäderneslandet
stpra, fördelar i så väl commercielt som militäriskt hänseende,, samt
äfven möjligtvis i framliden leda derhän, alt en del af vestra Europas handel
på Ryssland komme att taga denna väg, grefven af dessa skäl föranstaltat
derom, att utstakning och afvägning af hela jernvägslinien emellan
Stockholm, och Götheborg, med riktning öfver Upsala, Sala, Westerås, Köping,
Örebro och vidare öfver Gullspångs-elfven inuti Westergöthland, öfver
Skölde, Falköping och Alingsås, blifvit, under inseende af en bland Englands
utmärktaste ingenieurer Sir John Rennie,, fullbordad; alt likväl gref—
vens afsigt alt med biträde af engelska kapitaler kunna sälta bela denna,
linie på en gång i verket blifvit hindrad genom den redan år 184G i England
inträffade kris i penningemarknaden, hvadan han ansett råd ligast alt
tills vidare inskränka sig lill utförande af allenast den del af förenämnde
linie, hvilken företrädesvis bort komma i fråga, nemligen den, som förenar,
landels stora insjöar, emedan fullbordandet deraf måste rycka de båda stä--
Kongl Majlis l\’å<l. Skrifvelse, Nio 85.
5
derna Slockholm och Götheborg, äfvensom alla mellanliggande oller,, mv@*-  ket närmare hvarandra genom jernvägens sammanhang med redan befintliga;
åwgbålskommunikationer; att då visserligen en jernväg mellan Wenern och
Mälaren häst skulle uppfylla detta ändamål, men längden af en dylik väg
måste göra ett större kapital för anläggningen erforderligt, än om jernvägen
inskränktes till ett sammanbindande af Wenern och Hjelmared, grefven ansett
det första jern vägsföretaget böra omfatta endast linien mellan staden
Örebro; och den närmast derintill, belägna hamn vid Wenern, nemligen vid
Hults lastageplats,, hvilken hamn erbjöde flera väsentliga fördelar åt sjöfarten;
ali rörelsen vore beräknad ali på hela linien underhållas medelst
ångv.agnar eller så kallade lokomoliver; att, ehuru sjelfva banan anlades för
dubbla spår, likväl endast afsetts utläggning af en enkel bana, intilldess rörelsens
tillväxt påkallade användandet af en dubbel; att, i afseende på linien
mellan Örebro och Hult, väl inga öfverenskommelse!’ med jordegarne om
marks afträdande blifvit träffade i den form, som kunde innefatta en laglig
öfverlåtelse, men deremot flere af de mest betydande egendoms-egare,
öfver hvilkas jord linien är utstakad, erbjudit sig alt afstå den för jernvägen
erforderliga mark på de billigaste vilkor; att, sedan en priliminär aktietekning
egt rum vid 1847 års fästingsmarknad i Christinehamn, grefven
under sistlidne Frebruari månad utfärdat en offentlig inbjudning till aktieteckning
,. hvars resultat dock ännu icke hunnit visa. sigt samt alt grefivens
afsigt vore, att arbetet vid ifrågavarande jernväg mellan Örebro och Hult
skulle börja instundande sommar och fullbordas år i85o.
Då emedlertid ett kraftigt understöd fiån Statens sida skulle utgöra den
säkraste borgen för en lycklig utgång af detta vigtiga företag, samt något
verksammare medel till national välmågans höjande icke gåfves, än jernvägar;,
har grefve von Rosen, med hemtadt stöd deraf, att flere andra större arbetsförelag,
såsom ombyggnaden af Trollhätte och Strömsholms kanalverk,
blifvit understödda med betydliga, statsbidrag* i underdånighet anhållitdet
Kongl. Maj:t matte hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande af
något understöd från Statens sida för anläggningen af jernvägen emellan
Örebro och Hult, i hvilket afseende han alternativt föreslagit, antingen alt
Stulen måtte blifva a k Heegare i jernvägen för den summa, som af allmänna
medel lill densamma anslås, och deraf, lika med de enskilde deltagarne, njuta.
en framtida inkomst, i hvilket fäll, om Rikets Ständer ville anslå ett
lämpligt belopp att årligen utgå, detsamma kunde användas lill ränfa och
amortissement å ett motsvarande kapital, som för Statens räkning uti jernvägen
insattes, eller ock alt slaten måtte försäkra; aklie-egar.ne om. en viss
6
Kongl. Maj\ls Ndd Skrifvelse, K:o 85.
ränta å dems kapital under vfäsa år, på det sätt att i:ö Statens ansvarighet
för runia icke gällde någon högre summa, än den, som i kostnadsförsiaget
upplages, eller 3,240,000 riksdaler banko, hvadan aktie-egurne, i händelse
denna summa skulle vid arbetets utförande öfverskrida*, icke egde något
anspråk på staten i hänseende lill ränta på öfverskoltet, och ett maximum
af statens ansvarighet derigenom blefve bestämdt; 2:0 Staten godtgjorde
ingen ränta förr än jernvägen blifvit fullbordad, och endast fyllde hvad
i den bestämda räntan möjligen icke af den blifvande inkomsten beläckles,
hvarigenom staten egde en borgen för arbetets skyndsamma verkställande
ecb rörelsens ändamålsenliga bedrifvande; 3:o statens ansvarighet för räntan
fort före i tjugu Ar, räknadt från den dag, då banan för allmän trafik definitivt
öppnades; och 4:o den ränta, som af staten garanterades, bestämdes till 4
procent, hvilken ränta vore hvarken så hög, alt deruti läge en frestelse att
draga knpitalerna från andra vigtiga näringar, eller så låg, att ju icke kapitalister
skulle, med afseende å säkerheten för räntans punktliga utfallande,
äfvensom å befrielsen frun omsorgen med bevakningar, uppsägningar och
omsättningar af kapitalet, finnas benägne att insätta sina penningar i jernvägsföretaget,
hvilket i synnerhet skulle gälla örn utländska kapitalister, sorn
i sina egna länder under vanliga förhållanden hafva en lägre räntefot, än
den i Sverige i allmänhet gängse. På sådant sätt skulle det högsta belopp,
som kunde komma i fråga att något år af StaLen lill jern vägsbolaget utbetalas,
uppgå till 1 29,600 riksdaler banko, hvilken utgift likväl komme att i
samma mån, som rörelsen på jernvägen och deraf härflytande inkomst Lilltoge,
successivt förminskas samt sålunda kunde efter få år helt och hållet
upphöra.
Öfvertygad att Rikets Ständer, lika som Kongl. Maj:t, inse hvilka väsentliga
fördelar skulle tillskyndas fäderneslandet genom ett väl ordnadt
jernvägssystem, vill Kongl. Majit, med kännedom deraf, att under innevarande
riksdag väckta enskilda motioner, angående åtgärder till befrämjande af
jernvägsföretag i Sverige, ännu äro beroende på Rikets Ständers handläggning,
barbos lill Slals-Utskoltet i nåder öfverlemna grefve von Rosens ifrågavarande
underdåniga framställning,jemte de densamma åtföljande plan-kartor,
profiler, kostnadsförslag, tn. rn, på det Rikets Ständer må komma i
tillfälle att närmare öfverväga, hvad åtgärd å det allmännas sida i afseende
på detta för den inhemska handeln och industrien serdeles vigliga ärender
må yara att vidtaga.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N;o 85.
7
Kongl: Maj:t förbi ifver Rikets Ständers Stats-ulskott med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Dalum ut supra.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den g
Maj tSfS.
Hans Exellens Juslitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Exellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Fåhreeus,
Sandströmer ,
von Hohenhausen,
TVållenstéen,
Ehrenstam,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Departementschefen, Statsrådet Fåhreeus, föredrog i underdånighet cn
af Öfverste-löjtnanlen vid Kongl. Maj:ls flottas mekaniska korps, grefve J.
E. von Rosen ingifven underdånig ansökning om nådig framställning till
Rikets Ständer rörande åtgärder från statens sida till underlätlande af en
tillämnad jernvägsanläggning mellan Örebro och Hults lastageplats vid
Wenern.
Med afseende å de väsentliga fördelar, som genom ett väl ordnadt jernvägssystem
skulle tillskyndas fäderneslandet, och med kännedom deraf, alt
under innevarande riksdag väckta enskilda motioner, angående åtgärder till
J. F. Fåhreeus.
Närvarande:
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
befrämjande af jern vägsförelag i Sverige, ännu vöre beroende på Rikets Ständers
bandläggning, hemställde departementschefen, alt grefve von Rosens
ifrågavarande underdåniga framställning, jemte de densamma åtföljande plankartor,
profiler, kostnadsförslag, rn. m., målte i nåder öfverlemnas till Statsutskottet,
på det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle alt närmare öfverväga
hvad åtgärd å det allmännas sida i afseende på delta förden inhemska
handeln och industrien serdeles vigliga ärende må vara att vidtaga;
och behagade Kongl. Majit, uppå Statsrådets öfriga ledamöters
underdåniga tillstyrkande, denna departementschefens underdåniga
hemställan i nåder gilla och bifalla.
Härefter uppläste departementschefen ett, i enlighet med nu fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrls nådiga skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-ut-skott i förevarande ämne, hvilket förslag, sådant det finnes
delta protokoll bilagdt,
Kongl. Maj:t fann godt, jemväl uppå Statsrådets underdåniga
hemställan, i nåder gilla, med befallning att, i öfverensstämmelse
dermed, nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskolt skulle
'under denna dag expedieras.
Ex. ProlocoHo.
(C. F. Ström.
STOCKHOLM, f. d. Schultze» Boktryckeri, 1848.
INNEHÅLLS-FÖRTECKN1NG
lifver Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser och Propositioner till Rikets
Ständer, åren 1847—1848, intagne i Sami 1, Ajd. 1, af Bih. till
Riks-Ståndens Protocoll.
N:o
1. Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof.
2. Skrifvelse till Rikets Ständer, nied öfverlemnande af Roterings-verken för
den tillökade ordin, båtsmans-roteringen.
3. — — — angående löntillökning för Lotspersonalen.
4. — — — i fråga om Båtsmans-beklädnadens öfver
tagande
af kronan.
5. Proposition, angående staden Marstrands utseende till etablissement för
vestra sjöförsvaret.
6. — — indragning af Ilof-jaktvarfvet.
7. —- — upphörande af nådårs-och liggetids-besparingarm.m.
8. — — köpeskillingen (m. m.) för Mynt- och Kontroll
verkens
nya lokal.
9. — — nedsättning i kopparräntan af Stora Kopparbergs
bergslag.
10. — — upphörande af rotehållarnes vid Bohus läns båtsmans
håll skyldighet i afseende på uppfordringskosten.
11. — — vissa lagbestämmelser i afseende på Enski' i ta banker.
12. Skrifvelse, angående förordnande af en Stats råds-leda mot för frågor rö
rande
Riksdags-ord ningens 36 och 42 §§.
13. — — förnyad t anslag åt Lagberedningen.
14. ■— — pension för åtskillige tjenstemän vid Fångvården.
15. — med förslag till förordning angående Förlags-inteckning.
16. — angående anslag för uppförande af Cellfängelser.
17. Proposition, angående en lots- och båk-inrättning vid Götha kanal.
18. — — antagandet af nya Strafflagen.
19. Skrifvelse, angående Fahlu stads ordinarie Båtsmansrotering.
20. Proposition, angående förändrade grunder för beväringsmanskapets tjenst
göring.
21. —. — Skogsplanterings-kassan och Iläradsallmänningar.
22. — — undsättning i missväxtår.
23. — ■— understöd för Tullstatens enskilda Pensionsinrättning.
N:o
24. Proposition, angående säkerhetshandlingarne för lånet till hamnanläggnin
gen
i Götheborg.
25. Skrifvelse, angående lagförändrings-förslagerne vid sednaste riksdag.
26. Proposition, angående grunderne för bränvins tillverkning och försäljning.
27. Skrifvelse, angående Landskamreraren G. Sjlvanders ansökning.
28. Proposition, med förslag till Förordning angående handelsboks vitsord.
29. -— angående Utsockne frälsejordens i Halland roteringsskyldighet.
30. — — viss befrielse för de vid Kongl. Maj:ts beskicknin
gar
utrikes anställde embets- och tjenstemän.
31. Skrifvelse, angående en staden Lund tillhörande jords rotering.
32. — — medel till Topografiska korpsens arbeten samt om
förändring af Flintlåsgevären.
33. — — anslag för nya Dockbyggnaden samt fortsättningen
a f fästningsbyggnad erna.
34. — — National-representationens ombildning.
35. Proposition, angående upplåtande åt Ultuna landtbruks-institut af krono
parken
Lilla Djurgården.
36. — -—• Kurhusafgiften.
37. — — Hospitalsfondens understödjande.
38. Skrifvelse, angående upphörande af Ulriksdals invalidinrättning.
39. Proposition, angående ett dana-arf efter Trumpetaren Mårten hippel.
40. Skrifvelse med förslag till förnyad Tulltaxa.
41. —- angående handels- och sjöfarts-förhållanderne emellan Sverige
och Norrige.
42. Proposition, angående Helgonskylden inom Lunds stift.
43. —• — ett nytt artilleribatteri i Norrland.
44. —• — ett dana-arf efter Christina Bengtsson.
45. — — en viss eftergift för Häradsskr ifva ren J. E Engström.
46. Skrifvelse, angående en viss afskrifning för afl. Majoren J. Wernbergs
sterbhusdelägare.
47. Proposition, angående afskrifning af undsättnings-anslagen för Hallands län.
48. — •— pension åt Öfverste-löjtnant Edström.
49. — — förhöjning i pensions-beloppen för Förste och Andre
Landtmätarne i riket.
50. —- — kreditivrätt å Banken för Stockholms Drätsel-kom
mission.
51. — — jord från bostället Selleberg-Börje-Olofsgården, till
ett skolhus i Backeby.
52 •— — jeuikningar i det antagna nja Myntsystemet.
N:o
53. Skrifvelse, angående befrielse för Ilrr Billberg, Valerius m. fl. från
ersättningsansvar i Finérska målet.
54. Proposition, angående låne-understöd åt de brandskadade i Christianstad.
55. —• — Statskontorets godtgörande för utbetalningen af of
vannänihde
låneunderstöd m. m.
56. — med förslag till lag för aktiebolag.
57. Skrifvelse, angående inqvarteringsskyldigheten i Stockholm.
58. Proposition, angående viss befrielse för rusthållarne inom Kungsörs län.
59. Skrifvelse, angående viss restitution af utmarkeskatten på Öland.
60. Proposition, angående afskrifning af anvisade belopp för tomtreglering i
brandskadade städerne Wexiö, Amål och Kungsbacka.
61. Skrifvelse, angående visst arfvode åt Skeppsombudsmaunen vid Stock
holms
sjömanshus.
62. — — ersättning till krono-ombud vid stämplingen af
spelkort.
63. Proposition, angående ett dan a-ar f efter Collega schöl® J. Ekelund.
64. — — en marks öfverlåtande åt Malmö stad.
65. — — låneunderstödet för Iiådhusbyggnaden i Wexiö.
66. — — beskattnings-väsendets och uppbördsverkets för
enkling.
67. — — fond till pensioner åt folkskolelärare.
68. Skrifvelse, angående ersättning för kolera-utgifter förskjutne från rän
te
niet i Götheborg.
69. — — arrendet af Mörrums laxfiske.
70. Svar angående riksdagens förlängning.
71. Proposition, angående dagsverksskyldigheten på ön Hven.
72. Skrifvelse, angående borgmästares och landtmätares delaktighet i Civil
statens
pensions-inrättning.
73. — — tillämpning af sednast fastställda Statsreglering.
74. Proposition, angående anslag till Armeens pensions-kassa.
75. Skrifvelse, angående Major Krooks ansökning.
76. Proposition, angående obligationerne af Arméens Ackords-amorterings-fond.
77. Skrifvelse, angående sednaste oroligheterna i hufvudstaden.
78. — -—- kostnaderna för sednast inkallade garnisions-för
stärkningen.
79. —• — val af hemligt Utskott.
80. — — förordning af en Stadsråds-ledamot för handlägg
ning
af vissa riksdagsärendell.
81. — — plats för ett skolhus åt Frideneds församling.
N:o
82. Skrifvelse, angående förskjutna medel till slafvarnes friköpande på S:t
Barthelemy.
83. — med nytt Representations-förslag.
84. — angående serskildt kreditiv för krigsutrustningarne.
85. — — en jernväg emellan Örebro och Hull.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1849.
BIHANG
TILL
l&HHHUfttNI IMKSWMfÅiWMKW
IlttTOC
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
• •
FORSTA SAMLINGEN.
2',,'n Afdelningen:
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit,
sedan nästföregående Riksdag, jemte de af Kongl.
Majit uppå Riks-Salen hällne tal samt Kongl.
Majlis Nådiga svar uppå de af Rikets
Ständer gjorda underdåniga framställningar
och förslag.
■
till Eiksens Stauber på Eiks-Salen, mit) Eiksöagens öppnande
i)cn 23 Eooembcr 1847.
28rtU«mte, 2lMe pcb 38ält>pc&t<$e, 2irett>Pt&t<$c, 3$pi*&tgc,
38äU«nöc, Sltc&ptue, $prftäu&t<$e, Söätaftafce,
Jgk&cttt>ä*&c pd> 9tcfcU<je
(&obe $cttav ocf) 0tocnffe Sftått!
Söleb 'gläbjc o cl) förtroenbe fer 6'bcr åter fiirfanifabc emtring tomten,
©obc ferrat och ©toeufte Sftän, tilt nt;a gentenfamnta råbflag ont mårbcit
af fäberneölanbetä angelägenheter.
©en fpögftc t)ar Välftgnat mcb inre och ^ttre lugn be år, forn förflutit
feban ®bcrt ftfta fantmantråbc. Sittoäl hafaa faftwt bagar af oro och
hefpmmer. Huber bet etta, träfbe en ojcntnt fallen fförb hribfträdft allmän unb=
fättning och enffftb välgörenhet. Unber bet anbra, gpnnabt af pmntgare gröba,
hotabeä bocE 9ltfct, t fötfb af en t ©uropaä frugtharaftc länber hkttttö oerhörb
33iöang till 31. ©t. ^rotofoll 1847 & 1848, 2 9lfb. 1
fäbcöBrtfi, att fe ftg Bcröfwabt egna Beljöfltga tillgångar, genont cit öråbftörtab
utförfel bcraf, f)wilfet f?åfa(tabc Ijämmattbe åtgärbcr, ^marttil Sag, af Stim
ÅottttngSltga bligt, fann Sliig ttbbntanab. ©efja Brybfatitma förljållattben är o
träl i cfc uter. ©tt mtlb ftförfyn Bär mälftgnat tuåra tcgar od) gtftott ©fj öfabe
anlcbntitgar tilt tacffamBct. Stjen erfarenl)etcnS toarntngar Böra t cfc glommaS.
3 a g [fall för ©ber, (Scb c .öcrrar od) <2wcttffe Strän, förcflå be förfoganbcn
Sag anfcr läutpltga att, i möjltgafic måtto, trygga ftitfct mot wåbortta af bolt fa
fftftcn od) Befria ©ber Äoitmtg ifrån Walet emellan niébenS od) cfänbctS ocfter=
giftiga forbrtngar, ccf) allmännyttiga flatösgrunbfatfcrS nbbrättBållanbc.
@tatåförWattningcn3 ccf) be f)ögrc famfjäftöBeflyrenä länge erfänba Bd)of af
flere föränbrabe ftabganben tiar utgjort föremål för Stiina eaflåfftga omforgcr.
S ©bra, leib föregåettbe rtfSmötcn, beröfmer nttalabc åfigtcr oetj öttffntngar,
Bär Sa g gerna föft od) ofta funnit ett lehning odj ett flöb för Stiina ©gita.
S Bafloen rebatt gobfänt BitfwnbgVtinbcrita för ett ny, efter närtoaranbc
t i bo feber ccf) BcBof lämyab, Brottmålslag, ©ef ftrapeftämmclfer, alltoarltga
od) ftrånga ntan att Itftoäf förqtoäfiua mcnffligBctcnö äblarc fättflor, fiola i cit
förnyab framftällntng till ©bert outbröfmattbe öfioerlemttaS.
fyor att gå ©bra toib fiftförflutna rifsbag yttrabc önffnutgar till möteö,
får åt ett fornité nbbBragit att Bcrcba en ytterligare ittwccfling af frågan
om nationat^rebrefcntationenS omBitbning. ©ettna fonttteS arBcten od) fatttlabe
ftatiStiffa nbbgiftet fiola Bliftua ©ber ntebbclabe, od) är Sag förtuiyab att S åt
benna loigttga famfällSangelägcnfct egnen bett allma rifga od) omälbtga pröfning,
forn fcftcrlanbetS mäl od) fafcttS migt fräfma.
©c förettabe rtfcttaS fällning till alta frentntanbe tnagtcr (einnar t ömfes
ftbtg aftntttg od) mättffab ingenting öfrigt att öitffa.
3
i
©ntigt SUttt mtb ©bert fcbnafte fammattträbe ttCffättnagtfna ftffigt, fontina
af S>?tg gtllabc fiivffag till faitbt? o cl) fj i:=f o v fi u a r S t u c v fett 3 fitllfomltgare orbnattbe
att ©ber mebbclaS. gag fäflcr ©ber fpntterliga upptnärffautpet på befja nteb
fäberneölanbetS attfeenbc od) fjelfftänbigpct få nara förettabc årcnbeit.
2>ag pär uitber loppet af förltbtte år låtit tttfårba noa Orbittitgar för
panbetu, fabriferna odj närtngaritc. ©e mcbgtfma åt funffap ocf) fftcfltgpct t
pmarje prfe eu friare merftttttgåfretå ocf) erbjuba ben enfftlbe öfab möjligpet att
ftg för för ja.
iöergåpanbtertngen ocf) folpanbcftt lia floa, genom färfftlba författningar,
erhållit tttmibgab frihet, font, nteb ffofpet ocf) marfarnpet begagttab, ffafl förbef=
aftigt i it mer fa på befja näringars mtbare ntmecfftng odj förfofratt.
23effattntng8=mäfenbctö famt ttppbörbå? ocf) rebogörelfe?merfet§ förettfftng fort?
far att tbfattb Stiina regertngå=omforger intaga bet migttga rum beit förtjettar.
©tt fuflftåubtgt förffag i åntttct bär på SUttt befattning blifhrit utarbetabt.
©ftcr mogen pröfning pär $ag, fåfont Silin proportion tift ©ber närmare ffall
ittmccfla, gillat be betar bcraf Sag anfelt tilt atfaS gemenfamnta båtnab böra
ocf) fituna för ttärmarattbe till mcrfftäfligpet antagaå.
S ffofen, utan tmtfmel, bela bett tiflfrcböftällelfe 2>ag erfar bå Sag unhcr?
rättar ©ber att, till föfjb af SHitt framftällntng ocf) ©ber äbla utebmerfan,
ffafmeriet på SDn @:t iöartpelemp nteb betta år för alltib uppför,
^yoffunbermtåningen är, enligt be af SUtg giftte föreffrifter, t ftörfta belctt
af rifetå förfamlingar' nteb berebmilltgpet tnförb.
©tt förorbntng om fatttgmårben par bftfmtt utfärbab på grttttb af ©ber
beröm gjorba pemftättan.
i
4
3ttta faml)ättåf(af$evö bcljof af cit loibfiväcftave bttbntug påfattav föranbvin=
gav t etementav=tävolocvfen. ävo uppgjovbe, fnottfab utfövanbc tffX fmf=
toubfafttg bet betov af be mebel, forn af (5'bcv bevtttt funna attiotfaö.
(sjobc ^»evvav odi ©locitffc 3)?äu! ©b v a cftnevtäggntngav ävo itu öppnabc.
Öfioev bent cd) bevaS fvantgång ncbfattav 3d9 beit Mötnägtigeö loätftguetfe, odi
fovbltftoev ©b c v atte famtcttgcn, od) b loa v od) en t ftmuevbet, tneb att Äongl.
9tåb ocf) onncft ftäbfe loätbcioågcu.
©XOSS^DSSCR, 1848, *33. 21. Sftorftebl & ©filter, Song!. 2?oftri;tfare.
om Ijnxtå i dliMö ftpvetfe ft# tiUbva$it fcöon ftfta rtfdfcafl;
©Ifruen ©tocf()otm? ©loit S 9?ifS=jaten ten 23 9?ooenilier 1847.
<4Jcn fetta tiDerpmD, forn [etan ftfta tifömöte förflutit, f>ar, genom Den
«£)ögfleö nåD, marit utmävft af Detta allmänna od) Ipcfliga lugn, forn utgör
förfta milforet för uttrecflingen af folfenö fället odj trefnaD, famt för fram»
gången af SXegctingarneö ontforger att Dem befrämja.
greDliga odj wänjfapliga förf>ållanDen mcD alla främmanDe ntaf»
ter Ijafroa, äfmen unDer loppet af De feDnafle åren, af ^ongl. 3Xaj:t matter.
meD oafbruten uppmätffamfyet roårDaté od> Ipcfligen bibefjållitö. 5De^
raö gpnnfamma inmerfan på IjanDelnö ffaDgaDe framjfriDanDe odj fjö»
fartenö öfaDe trpggfyet åDagaläggeö genom åtffilliga, till Defja bufrouD»
näringarö förmån, meD tttlänDffa flater ingångne förbinDelfer.
©enom en unDer Den 3 januari 1846 afgifmen förflaring erfämmnbe
af republik
f>ar ^ongl. S^ajit, å De §ötenaDe Deifcnaö mägnar, erfänt Den 2lr« ten^menos
gentinffa IXepubltfcnö frihet od) fjelfftänDigf)et. $ill följD f)äraf fyafroa fiänbis&et.
©menffa od) fftorffa fartpg uti bemälDe Diepublifö fxrmnar blifmtt
S3i&tmg till 5ft. ©t. fProtofofl 1847 & 1848. 2 3lf0. 1
tiOförfdfraDe fattima förmåner, fern DerfldDeS aro eller Funna blifroa
De mejt gynnaDe nationers fartyg meDgifna.
scraftat ineb 3 enlighet ntcD f>voaD Kongl. liKaj:t uti ©cjj tal till Dvifetö
cf * 0tdtiDer roiD fcDnafle rtfömöteS flut tillfdnnagaf, blef, genom en
Den 5 Slprtl 1845 mcD Kcjfaren af Marocco aftlutaD öfmerenS#
fommelfe, Den tribut af -20,000 0panjEa piajler, forn till Denne
§urfte af ålDer till jFyDDanDe af 0menjFa od) ^orjFa fjöfarten år*
ligen erlaDeö, för alltiD af|!affaD od; ttppfydfD. ©en för minnanDe af
Detta dnDamål en gång för alla af fjanDelö# od) fjöfartS#fonDen an#
mdnDa FojfttaD I>ar icfe öfmerfligit 50,000 0panjFa piafler. ©e
örlogsfartyg, Ijmilfa till SDFeDelfjafmet blifmit affanDe, för att åt Denna
unDerljanDling franf a ett, unDet Dejja förbållanDen, nöDmdnDigt ftöD,
J)afma DermiD marit af obejtrtDlig nytta ocf) till Den lydliga utgången
Deraf lemnat ett merFfamt biträDe. Kongl. SDFaj:t fjär, få mai unDer
loppet af Denna unDerfjanDling, font miD De åtgärDer font efter traf#
tatenö afflutanDe bort miDtagaS, rönt en upprigtig odj nitijF fant#
merFatt af Kongl. ©attfFa Deegerittgen, famt fortfaranDe f>aft att på#
räfna Kongl. granjFa famt Kongl. 0tor#$3rittanni(Fa SeegeringarneS
mdnjFapSfulla od) Frafttga bemeDlittg.
jäntti* SfteD 0tor#*£)ertigDömet 93}ecflenburg#0d)merin l;ar en på full#
traftater. fom!jga jcntliFf)etö#grunDer uppgjorD f)anDelS# odj fjöfartö#traftat
blifmit ingången, od) från od) ntcD Den 1 januari tnnemaranDe år
fatt uti mcrffldlligfyet. SDFeD KonungariFet ^eDerldnDerne f;ar äfmen,
unDer Den 25 ftftliDnc 0eptember, en på förmånliga milfor gruttDaD
fyanDelö# od) fjöfart$#ttaftat blifmit af|IutaD, famt af Kongl. 2Uiaj:t
nyligen ratiftceraD. 0å fnart unDerrättclfe om ratiftfationerneS i
dpaag jFcetiDe utmepling anldnDt, Fommcr Detta förDrag att till Eraft
oel) merFan inträDa. — ©e unDerbanblittgar, font ttteD KonungariFet
53ägge ©ictlicrne feDan längre tiD warit fortfattc, Ijafwa icfe ännu
fitnnat leDa till afjlutanDe af cn fyanDelo* ocl) fjöfart&fonpention;
emeDlertiD f>ai> unDer Detta av, cn propiforijf öfwerenöfomnielfe, till
bcvcDanDc af ömfcftDtga lättttaDer för fjöfartctt itnDcr loppet af åren
1847 ocl) 1848/ tneD Detta EXife blifwit ingången, od) torDe, imber
Denna tiD, Dc l)inDer font fyittillö pppatö emot en på wiDflräcftare
grunDev uppgjorD IjanDefö* ocl) fjöfartö*ttaftatö afiTutanDe, möjli*
gen funna ()äfwaö. — 0eDan .fongt. $)Eaj t till Qvitta affänDt en
agent, meD uppDrag att unDeuföfa fyuruwiDa De utwiDgaDe fyanDclö*
förl)ålIanDen, font meD Detta (anD, till följD af feonafle poltti|fa till*
Dvagclfer, uppgått, {fulle funna, äfrnen för De görenaDe EXifena,
meDföra någon förmån, f>ar meD Detta JCejfarDöme en öfwerenöfom*
melfe blifwit träffaD, till följD fywaraf 0roerige ocl) Norrige fommit
uti ett, på egna förDrag grunDaDt, åtnjutanDe utaf alla De rättigljc*
ter, font uti Q)tncft|fa janmar blifroit anDra nationer tillerfänDe.
.fongt. ?^aj:t l)aDe önjfat att jcntwäl i affeenDe å De förenaDe ttnt>er&ant>
rifenaö l)anDelö*förf>ållanDen meD $ranfrife funna till EXifeté ©tätt* lmaar'
Der» fänneDont meDDela cn tillfreDöflällanDe utgång af De tmDerl)anD*
lingar, font meD Detta lanD till bereDanDe af en IjanDcbS* ocl) fjö*
farté*traftat ånpo blifroit öppnaDc, ©wångsten att fammanjemfa
De olifa intrejjen, font DerwiD, i mera än ett affeenDe, föft att göra
ftg gällattDe, l>ar Docf l)ittillö förorfafat IjinDcr, fywilfaö {lutliga un*
DanröDjanDe icfe ännu meD wi$)et torDe funna förutfeö. ©e till
Q>ortugift{fe ocl) ©pan{fe EXcgeringarne i ena^anDa fpftemål tiD efter
annan gjorDe frantflällningar t>afwa icfe ännu fttnnat till ett önjf*
wärDt afgöranDe brtitgaö: De orfafer, forn Dertill warit wållattDe,
torDe ännu för någon tiD qwarjfå ocl) göra alla bemöDanDen uti Detina
rigtning fruftlöfa.
4
Äomntjoner Ofmerenéfommelfer angåenDe ömfefiDigt uppf)äfmanDe af Jus
TOCfcctractulu5detlactus öfriga på avf eller öfmerflpttning af egendom bit»
tiUö t>tr>i(anDe afgifter f)afma, unDer loppet af år 1845, blifmit af»
jlutaDe niet) ^onungarifet bajern, famt meD De fria rifö=ftäDerne
jamburg od) bremen.
qjoft-tonwu-- sjReD SKpjjlanD, ^reujjen od) SDanmarf f>afroa, unDer loppet af
tioner
fifiliDne od) innemaranDe år, npa fonoenttoner i affeenDe å pofter»
naö beforDran eller tillägg till De reDan i fåDant affeenDe ingångne
öfmerenöfommelfer blifmit uppgjorDe. Éfmen meD ©tor»s23ritannien
unDerbanDlaé för närmaranDe om en, på ömfefiDfgt förmånliga be»
ftämmelfer grunDaD, pojMonoentioné afjlutanDe.
Suiiitie*, 51 f De uppgifter angåenDe lagjfipningen, font från Domstolar od)
anDra mpnDigljeter årligen meDDelaö 3uffitie»5Departemcntet od) Där till
eteifer.ats allmänna berättelfer fammanföraö, in!)emta», att antalet af Dem, font
t 3vifet blifroit faffällDe för brott emot allmänna jtcajflagarna od) för
öfvoerträDelfcr af politi» efonomi» od) anDra fåDana författningar,
unDer åren 1841—1846 tillmäpt, men att tillöfningen för året marit
ommeplanDe emellan olifa flag af förbrptelfer. SDå lifmäl De grun»
Der, efter fyrotlEa Dega uppgifter orDnaö i tabeller, fåfom beroenDe af
nu gällattDe ftrafflagaré föreflPrifter, jfilja fig, i affeenDe å bvottenö
förDelning od) begreppet om Deraö ftörre eller minDre firaffbarbet,
från De reglor, forn DermtD följaé i främntanDe länDer, funna tfrå»
gamaranDe uppgifter, miD jemförelfer meD motfmariga förlpållanDen
1)0» anDra folf, icfc meD full fäferget tjena till leDning för omDömet
om feDernaö tilljlånD od) lagarnaö f>elgD i ©mertge. Sfteti, om äf»
men affeenDe f>ärå tcfe åfiDofätteé, fan man icfe unDgå att finna, Det
De egentliga brotten unDer ofmanberörDe tiD marit t tilltaganDe. 5Jf
uppgifter från §ångmårDé»©tprelfen mifar Det fig, att De i SXifet$
fäfningö* od) fraff»fängelfer ellet’ arbetsinrättningar förmaraDe ellet’
miD Frono»arbetSforpfen anftäUDe pcrfoner, f>vr>tlFa6 fammanlagba an»
tal voiD 1841 årS flut utgjorbe 3,7.39, feDcvmera ocl) intill 1844 årS
utgäng öfat fig till 4,510, men miD innemaranDe årö början åter
bltfmit injfränfte till 4,351. ©enna minjPning f>ar lifmäl icfe inträff
fat t affeenbe å De till fängelfe för lifStiDett eller mijj tib DömDa per>
fonér, f>roilFaé antal fänDigt tilltagit, utan i affeenDe å Dem, font i
fafnab af laga förfmar noarit å allmänna arbetöinrättntngarne intagne
eller voiD frono»arbetéforpfen anftdUDe. ©ammanräfnaDe antalet af
De(ia fifnämnDc uppgicf till 2,173 roiD 1841 årS odj till 2,612 per*
fonér roiD 1844 års flut, men mar roiD 1847 årS början minffaDt
till 2,182, af Ijmilfa 1,441 til!l)örDe Frono*arbetSforpfett. ©eriblanD
räfnabeS 200 eller nära i:Del till för fia eller folDat*Fla^en; ocl) icfe
minDre än 182 eller i:De( moro frimillige, font i forpfen åter tnträDt,
feDan $ongl. 3ftaj:t, på $ångmårbS»©tt)relfenS unDerDåniga [jernfällan, i
nåDer tillåtit, att De, font från forpfen blifmit affebaDe, ftngo Der
fåfont frimillige emottagaS, Da De moro i fafnaD af tillfälle, att eljeft
på lofligt fätt minna filt utfontf. Utom Dem, font npf nämnbe äro,
funnoS förmaraDe uti lättSfängelferne ocl) förre fäDerS Räften miD
1841 årS fut 1,715, miD 1844 årS 1,943 ocl) miD 1846 årS utgång
tillhopa 2,090 perfoner, font Der blifmit infatte antingen fåfont för»
fmarSlöfe, eller for unDergåenbe af ranfafnittg, eller till befraffning,
eller i afbiDatt å författning till annan ort för fåDana änbamål.
3 anleDntng af 3ufets fif förfamlabe ©tänberS unDerDåniga anfjål» Keprefenta^
lan, Det täcfteS Äongl. 9Äaj:t, på fätt lämpligaf fpnteS, låta till innema» ten.
ratthe rifSDag bereDa ett ytterligare utmecfling af frågan ont en föräitDraD
national*reprefentatton, fjär .^ongl. 9ftaj:t Den 3 Sebruarit näflibne
Sr uppbragif åt en fomite, att, jemte famlan&et af fatiftffa od> an»
6
Dea uppfinningar i ämnet, fulljtänbtgt utroecfla grunberne för natto*
nabreprefentationenö änbamålöenliga ombilDning od) yttra ftg angå*
enDe Dc grunblagö>föränbrtngaf, forn Deraf Funbo föranleDaö. Del)
bär Fomtten unDer Den 5:te fiftliDne 3uni inFommit meD betänFanDe
od; förslag, l;milFa bltfroit till trpcFet beforbraDe.
soflBfrebnin-' ©eban Den efter 1840 år» riFöDag neDfatte SagbereDning upp#
$cn*
gjort förjlag till np ftrafflag, fanit till fängelfedag od; till författning
om nya flrajflagenö införanDe od; b^ab, i affeenDe Derå, iaFttagaö
jFall; bär ^ongl. 9)laj:t, font reDait roib fiftliDne riFémöte framvällt
propofttion om förftnämnDa tmå lågarö antaganbe, Den 31 januari
1845 förFlarat nämnbe bereDning mara upplöft od;, i enlighet meD
SviFetö ©tänDerö framftällning, i Dejj ftälle förorDnat en np Fomité
meD farnum namn, att för faDana förbereDanDe åtgärDer, forn för
jlutlig pröfning af förut utarbetaDe förjlag till förbättrat) emil»lag od;
rättegångö#orDning återftoDo, genafl träDa i roerFfambet. Sif Denna
SagbereDning, i bmilfen flere af Den älDreö ledamöter inFallabeö, äro
reoiberaDe förjlag till en jior Del af cioildagen, nemligen af gifter#
målö*, ärfoa#, jorDa# od; bpggninga-balFarne fullänDaDe ocb till
trpefet lemnaDe. §ör SagbereDningenö ytterligare banDläggtttng återflå
Deremot ännu b^^belö#, utföFningö» ocb rättegång^ balFarne. Sif
Dejja är Den fi|lnämnDe, l;mi(Fen jemroäl innefattar rättegångö*orbnin*
gen i brottmål od; fålebeö äger närmajte fantbanD meD kriminal#
lagen, för Det närmaranDe unDer arbete.
Äfomitlif’" ®en fom för längre tiD feban förorbnabeö till
öfmerfeenDe af FprFolagen, öfmerlemnaDe år 1828 i unberDånigbet till
^ongl. 9Jtaj:t ett af Fomtten uppgjorDt förjTag till np FprFolag. 9ften feDan
pttranDen öfroer förjlaget blifmit afgifna ej minDre af ^onfijlorierna
ocb flera enfFilba än äfmen utaf fDrejlejlånbet roiD 1828—1830 årenö
/
7
rilébag, förorbnabe fongt. 3ftaj:t beit 27 december 1833, attbanblin»
öarne fTuUe ånpo belgifroaö lomiten, forn egbe utarbeta fullfdnbiga
förlag till Iprloförfattningar, inbelabe i Iprfolag, font ffuUe innefatta
föremålen för fomtngené od) ©tänbernaö gemenfanuna lagfiftning,
od> i Iprlofabga, beruti alla öfriga förejlriftet, font meb affeenbe å
Iprlorodfenbet funnoö nöbiga, (lulle införaö. (Sfter rotbfräcfta fotjl*
ningar ocb efter famlanbe af be många meb Iprfolagfiftningen gemen»
jlap äganbe författningar, l)ar lomitén, ftrarö arbeten af fdrjlilba
anlebitingar rnåf, tib efter annan, afbrptaö od) af npa lebamöter
fortfättaö, i (lutet af år 1846 fullänbat ocb till fongl. ?9laj:t infdnbt
för(Iag belö till Iprlolag od) belö till fdrjlilba lagar röranbe Iprlo»
roäfenbet. öfwer befja, af trpcfet utgifita förjlag dro utlåtanben fe»
bermera toorbne infovbrabe från famtliga f onfif orierne, fmilfa lifvoäl
dunn icfe bernteb infontntit.
?lf fomiterabe, utfebbe till omarbetanbe af fjölagen, afemnabeö,
jemte unberbånig jfrifwelfe ben 1 Suni 1836, förjlag till np fåban lag.
©eröfmer inbemtabeö unberbåniga pttranben ej minbre från magifra»
terne fantt «£)anbelö»focieteterne ocb ©feppö»rebcrierne i rtfetö förre faber
dn dfroeit från rifetö famtlige d)ofrätter, f ommerfe»f ollegium od)
©jöförfälringö».öfwer»rätten; l>marefter fongl. ^aj:t ben 6 Rooember
1845 anbefalte fomiterabe att ånpo fammanträba för att, på fatt be
hegart, efter öfmermdganbe af be mot förf aget fratnfdUba anmärf»
ningar, förefå be rdttelfer ocb tillägg, ^martill anlebning funbe före»
lomma ocb för att tillifa pttra ftg i anlebning af bet fdrjlilba Regie»
mente för fjöfarten, forn Sörm alminge» af fjö»ärenberne od) forn»
merfe»f ollegium uppgjort.; fomiterabe, forn fortfatte fina öfwer»
läggningar intill flutet af Slpril månab innewaranbe år, bafwa f<E,cr''
mera infommit meb förfag till ©iölag ocb Reglemente för p^nbelö»
@j ölagf:
tomitén.
fjöfarten. Ddj bepöt $ongl. $ftaj:t, mib unberbånig anmälan praf ben
27 ftplibne Slpvtl, att öfwer förlägen inhemta >£)ögpe ©ompolené pt*
trattbe od> att Defamma Ottile imber tiben beforbraé till trpcfet, bertfrån
be ocf numera blifmit utgifna.
Sifa uppmätffanteet ocp omforg pfma marit egttabe åt bepfmet af
frigölagpiftningenö öfmerfeenbe ocp förbättring, ©et förpäg till np
frigtflag, font färpilbe fomiterabe år 1828 utarbetat, öfmerlemnabeé
till granpning ocl) ytterligare bepnbling af ^rig&pfrätten, font för
fåbant änbamål förpärfteö meb flere lebamöter. ^rigö#pfrätten,
font fnart fann förjlagets omarbetning mara af nöben, fpjjclfatte ftg
bernteb unber pera påföljba år, intillbep Jfongl. ‘Spit på åpofrättené
unberbåniga pmpällan i nåber tillät, att meb fullföljben beraf pnge anpå
i afbiban bevå, att np allmän prafflag ljunne fullättbaö. ©eban bet
tjinber, font för frigélagenö fullborbanbe fålunba mött, borbe anfeö
pfma uppprt, efter bet ^ongl. 5J}aj:t för ©in bel antagit bet unber
tiben uppgjorba förpäg till allmän prafflag od) Ditfetö ftp förfamlabe
©tänber gobfänt bef? pfmubfafliga grunber, pr JCongl. 9ftaj:t, meb
föranlebanbe tillifa af SKifeté ©tänberö mib förra rifébagen gjorba
unberbåniga frampällntng om föränbring af frigölagpiftningen i mipa be*
lar, ben 23 Sanuari 1846 nåbigp förorbnat, att i pället för å?rigö*
hofrätten, Ijmarö tib more af anbra maftpåligganbe göromål upp#
tagen, en af belö militärer bolö lagfarne perfoner fammanfatt fomite
pulle bilbaö för att utarbeta od) till Jfongl. 3ftaj:t infomma meb förpäg
till np frigölag, bermib be af Dvifeté ©tänber mäcfta frågor jemmäl
borbe af fomiten tagaö i öfmermäganbe. 3nom benna fomite pr
arbetet få fortgått, att anlebntng är, bet förpäg till np frigélag pall
funna fomrna unber pröfning, innan ben npa allmänna prafflagen
träber t merffampt.
9
©et af Dlifetö ©tanber unber 1840 od) 1841 årenö rifébag matttv
beroiljabe an|lag till uppföranbe af nya fängelfer efter cellfyfleniet,
l)ar fortfaranbe, i ben mån arbetet gunnit fortgå, blifroit annoänbt
till bet bermeb affebba änbamåletö uppnåenbe. sJ?ya bylifa fängelfer
dro numera fullborbabe för ©tocffjolmé, SinEöpingé, Sfyriflianflabö,
©cfleborgö od) Sarlflabö £än. 5lf l3Jlarieflabö länsfängele dr ena
flygeln allbeleö fdrbig. 3 Saleun dr (dnéfdngelfet nara fin fullbordan
od) i ‘SBepiö, ber bylift fdngelfe dr unber arbete, bör betfamma
funna fulldnbaé unber loppet af nafla år. 3 öfrigt dro nya farn
gelfebyggnaber beflutabe od) till grunbläggning påbörjabe för ©torf»
fyolmö ftab famt för ^öetteréborgé od) Sarlöfrona Ian. £ill l)ärabö*
ody ftabö*fängelfe »ib <2öimmerby dr tomt inföpt. Slen be afgång»
roårb$*©tyrelfen »ibäre föreflagne fangelfe<byggnaberne för 3«wt*
lanbé, Saimar, 'äöeflerås od) SJlalmö Ian, dfroenfom ett för ©tocf*
l)olmö flab bef>öfligt frono-4)äfte f>af»a, i anfeenbe till bet återflåcnbe
anflagetö otillräcfligfyet icfe funnat företagas. 3 enlighet rneb Dlifets
©tänberö uttrycfta önjfntngar l>ar jem»äl förflag till fullfldnbig regte#
ring af Dlifetö lané# t>drabé# od) ftabé#fdngelfer blifwit uti Suftdie*
departementet uppgjorbt od), feban utfebbe fomiterabe i otterne ber#
öfroer afgif»it yttranben, inom departementet öfroerfebt od) efter
fåban reoibertng från trycfet utgif»et. då frågan om genomföranbet
af bet nya fängelfe*fyjlemet funnité dga nara offiljaftigt fammaitl)ang
rneb ben om orbnanbet af Siifets bomfagor, fjär förflaget blifmit ut#
flräcft äfroen till ben fiflitdmnba frågan, betuti utlåtanben febermera
dro roorbne inforbrabe från åpofrätterne. Dd) mill Äongl. 3ftaj:t
genom färffilb framfldllning till DlifetS ©tanber angåenbe fullfldnbig
reglering af fdngelferne, närmare rebogöra för alla »igtigare om*
jldnbigfyeter bet»ib od) angifva De ytterligare åtgdrber, forn för
IO
Denna maftpåltgganbe angelägenhets änbatnålöenliga utföranbe äro
af nöben.
^aKrätterne« ^eö förattlebanbe af få itai Dvifetö ©tänberö wib 1830, 1834
inbragmtij}. ^ ^349 årenö riföbagar i unberbånighet gjorba framflällningar om upp?
häfroatibe af .£)allrätterne font ocf SDepttterabeö från ©tocfholmö $a?
brifé?©ocieteter härom för längre tib feban framförba unberbåntga anf)å(?
Ian, h<w -^ongl. S)laj:t, genom §örorbntng ben 25 februari 1846, i nå?
ber ftabgat, att be i ©torholm och åtjfilliga anbra jtäber unber namn
af äpallrätter befintliga bomftolar (lulle upphöra, famt att troiflemål,
brottmål och anbra äretiben, forn bitintillö, efter gällanbe författning
gar, tillfommit *£)allrätterne i be ftäber, ber fåbana bomflolar fint?
nitö, men Sftagiflraterne i anbra jläber, (lola häbanefter, i alla |3ä?
ber, af ^ftagijlrat upptagas.
Äongt. S)e föränbringar uti lagfltftningen emot förfrcarölööhet, font
'ttabga!1’ länge marit af behofroet påfallabe och hvarom SHifeté ©tänber unber
förfroart* 1840 och 1841 årenö riföbag jetnmäl gjort unberbånig framjlälining,
iiimaut ar-- bni’ Äongl. 'SJiajit genom nåbig ©tabga ben 29 9ttaj 1846 bejlutat och
*Ä“,,ebragt till werf fjällighet.
^usbetracfug 3 ben orbttiitg ©runblagen och 9uföaftcn befläitima hrtt’ åtongl.
emeuan'@tw--^aj:t bejlutat ocfj genom görorbniitg ben 10 ^December 1846 i nåber
Worrigr. ftabgat, att be unber namn af jttö betractttö od; utflpttningö?cenfuö Delö
till fjette od) belo till tionbe penningen faflftällbe afgifter, font mib
egenbomö öfroerföranbe från bet ena till bet anbra af be förettabe ri?
fena ©tperige och Norrige i roijja hänbelfer borbe, jemlift älbre bit?
intiflö gällanbe förejlrifter bcräfnas, fiola i intet fall och M ingen bel
erläggaö af penningar eller annan egenbom, font t ©merige tillfalla
sdlorjl tmberfåtc eller i Norrige tillfalla ©menfl unberfåte, eller font
från bet etta rifet öfmerflpttaé till bet anbra.
11
S£iH neDannämnDa, af SHtfcté febnaft förfamlaDe ©tanber aftcm* efter förra
natte förflag till lagföränbringar, öfwer futika i?ongl. $)laj:t icfe (n/bifaiine
kunnat, före ©tänDerneé åtjfiljanDe, fatta fitt beflut, tjär ^ongl. S/öräiL
9)laj:t fcbermera, efter iakttaganbe af förejfrifterne i 87 §. Dlegcringö*
formen, lentnat nåDigt bifall od) unDer De Dagar, font ncDatt fägaö,
låtit utfårDa å Detta förflag grunDaDe ^örorDningar, nemligen:
1845 Den 13 Juni: a) <3itgåcnDe tillägg till görorbningen Den 9 9?o*
vember 1844, ont intccfning af npttjanDe rätt till faft egen»
Dom å (anDet; od>
b) angåenDe werkjlälligbet af UnDer»räftö Dom i en Del fkulD»
forbringemål;
„ Dcu 19 2lutjuftt: a) ont uppfjäfroanbe af f>wab färffilDt flabgabt
är, angåenDe voaD från DvåDfhifmurättcit i §af)lun;
„ b) angåenDe änDrittg af 4 §. i Sagen för Dvifctö ©tänberé Q3attk
Den 1 SDlarö 1830;
„ c) 5lnfwarigl)eté(ag för Sviketö ©tänberö fullmäktige i banken; od)
„ D) ottt attfroar å Den, font fkaDar annan nteD liféfarligt wa»
pen; famt
„ Den 20 november: a) angåenDe gemetifantma ranfakningä»
fjäkten od; tittgsflällen för färjkilDa l)äraDer;
b) angåenDe erfättning till witnen i brottmål;
c) ont uppl)öranDe af jkplbigljetett att l)o$ hofrätt betala löfen
od) flätnplaDt papper för banölingar i reviftonefaker;
D) ont joröé eller lägenhets? afflåenDe för allmänt bct>of; od>
e) i affeenDe på f>anDel om lösören, forn köparen låter i fal»
jarené wårD qwarblifwa.
£)fu>er De från £Riketö ©tänDer unDer ft fl förflutna riksDag till
•SCongl. SDlaj:t inkontna uttDerDåniga fkrifwelfer meD förflag till lagförän»
Dringar, hvilka itongl. 3Jiaj:t viD pröfning Deraf efter rikéDagenö
flut icke funnit goDt att bifalla, fall färfilD berättelfe, innefattanDe
jemväl De fal, font IfnDrat förfagené antagande, varDa 9vtketö
©tänDet* tneDDelaD.
SBapenbfniit: Slrmeen l>ar unDergått årliga vapenöfningar till Den utfräcfning
flJruf‘ 01$ färfilta befaffenhet, f)iDartill anflagcn fötanleDa ocf) lemnat tills
gång. ©efutom Fjär Den inDelta folDatenö verkfamlfet till någon Del
varit anlitaD i od) för fommenDeringar till förfärkntng i fäfningar
od) garntfonö.-orter, till fångbevakning od) till allmänna arbeten. 2lf
beväringösmanfapet fjär hvarje åtö klajj blifvit i vapen öfvaD
unDer Den l)ärför befäntDa tiDen.
strmccnä 2(rmeenö materiel l>ar blifvit unDerljållen od) kompletteraD, i Den
macUf* mån bet Dertill affeDDa årliga anfag lemnat tillgång, ©ärftlta ans
faffningar fyafva fett eller äro förbereDDe för De af Pikets ©tänDcr
viD feDnafe rikeDag för Denna materiel anvifaDe tillfälliga anfTag.
©eriblanD förekommer förnämligaf anfafningen af nya infanterigevär,
tillverkningen af fåDane gevär uppgår för åren 1845,
1846 o$ 1847 till 10/000 fycfen, hvaraf 7,000 belöpa på #uös
qvarna od) enDaf 3,000 på Sarl ©ufafö faDö faktori. Drfaken
till Den fålunDa viD kronans faktori åfaDkomna ringare tillverkning
hvarigenom gevärösanfaffningen på Det F>cla blifvit minbre än hwaD
för Den ifrågavaranDe tiDen varit åfyftaDt, ligger F>uf«>ubfakligen
Deruti, att faktoriet nyligen fått unDer ombyggnaD od) reorgantfas
tion, famt att Den till en Del nya arbetöperfonalen DerfäDcö förf
fmåningom kan fullt tnöfvas, od) Derutom varit fyfelfatt meD anDra
nöDiga arbeten för kronans räkning, h^ariblanD må nämnas en färs
ffilD tillverkning af fubfare. Snltgt Den reglering, forn meD Detta
faftori blifvit vibtagen att gälla frän od) meb år 1846/ är arbeta»
perfonalen berftäbeé beräfnab efter en tillverfning af 2000 gevär
ärligen, men fan öfaö eller minffaö allt efter font beljofvet forbrar.
^illfpnen öfwer gevärö*tillverfningen t>ar blifvit uppbragen åt ©e#
neral#$ält'-3:pgmäffaren od) Stefen för artilleriet, hvaremot mebeli
förvaltningen fortfaranöc åligger ^rigö^ollegium.
'göränbrtngen af älDre infanterbgevär för flagfrut&antänbning
l)ar i ^ronanö gevärö#reparationö#verf|fäber fortgått fålunba, att
omfring 8,500 fåDana gevär blifvit bertill apteraDe. Stt (förre an#
tal gevär meb (Iagfrut&antänbning l)ar reban blifvit till regemen#
terne utbelabt.
©eban nöbige mariner od) verftpg för tillverkning af ffagfrutä#
Ijufvar blifvit anffaffabe, famt fullftänbig fännebom i allt fyvab
betta ämne rörer, infjemtatö å utrifeö ort af en bertill utfebb mili*
litär#perfon, f>ar äfven benna tillverkning fommit i gång.
§äffningöbpggnabö#arbetena l)afva meb brift fortgått, efter år# goamngg*
ligen uppgjorba odj af iCongl. S9faj:t faflftällba arbetsplaner, å alla
be (fällen, för fjvilkaé befäffanbe Svifetö ©tänber an vifat färjftlbe
anffag, nemligen i ©tocfl)olmö (färgårb, å Sarlffen od) (Sarfsborg,
famt vib (Sarléfrona. SDfeb §ortiftfationSafbelningenS orbinarie
jfatSanflag l>ar fjufvubfakligen blifvit bejfribb fojfnaben för minbre
förbättringar å famtliga rifeté fäjfningar, äfvcnfom för unberfyållet
af lanbtförfvaret tilll)öranbe bpggnaber i garnifonSorterna.
§ör ^SajcfyolmS od) Sarljtenö fäffningar äro nnber tillverkning ^affnings*
få väl bomb#fanoner od) mörfare meb tillbehör, font projektiler, att
befoftaö af be berför färfkilt affebbe anffag.
©e tib efter annan bcjfutabc rotering^ förrättningar, fjvilfa f)it# Motemsä--  ttUé voro ofullänbabe, funna nu mera attfeö vara nära nog till fullo
utförda. $lf De wtD förra rxfémötctö början återflåenDe rotering^»
werf en öfwer Den c^tra och npa orDinarie fo(Dat»roteringen, t>ar Det
för örebro (än blifwit af dtongl. SKaj:t flutlicjen pröfwaDt; od) Då
roteringéwerfet för ©faraborgö (än, hwilfet nu är Det enDa åter»
ftåenDe, oförDröjligen af ^ongl. 3ftaj:t införwäntaS, torDe i?ong(.
?9?aj:t blifroa i tillfälle att till Dvifctö ©tänDertf behanDling i ett fain»
maning öfwerlemna alla längDerna öfwer Den i rtfet tillkomna npa
orDinarie roteringen.
3 anleDning af De fålunDa jlutaDe eptra roteringö»förrättningarne,
f>ar Äongl. 9ftaj:t anbefallt eptra rotehållare» fornpaDe f>öranDe i
fråga om tillljanDahållanDe af läflar i (tället för fårlår, för att wiD
inträffanDc frig bereDa en Då behöflig tillgång på artilleri» odj trojj»
häftar, utan någon färjfilD utgift för ftatöwerfet, fjwilfet ärenDe,
f>ufwuDfafltgen genom De feDan år 1833 fortgåenDe roteringögemfnin»
garne famt Deraf tippfommanDe rubbningar i rote»inDe(ningen, blifwit
uppehållet och förblifwit f>wi(anDe; odj l>ar .Kongl. 9flaj:t tillifa anbe»
fällt Krigskollegium wafa Deröfwer, att berörDa för förfwaret maft»
påltgganDe angelägenhet nu utan Dröjsmål warDer behörigen afjlutaD.
©en npa, af Kongl. S9?aj:t och 9tifetS ©tänDer bejltttaDe rote»
inDelningen i SemtlanD här, i öfwercnsftämmelfe meD utfärDaD nåDtg
inftruftion, inom propinfen blifwit fullborDaD, men lifwäl ännu icfe
hunnit af Kongl. 9Jiaj:t pröfwaS. Kongl. SDjajit hpfet Dorf Den för»
hoppning att unDer loppet af nu öppnaDc rifSDag funna jemwäl
Detta roteringé=ärenDe till fKifetö ©tänDerS pröfning öfwerlemna, på
Det att fålunDa Den för ruff» och rotehållare i SemtlanD affeDDa lin»
Dräng i ruftningS» och voteringö»befwäret fnart må fomma till werf»
fjällighet. (SmeUerttD l)är Det af DcifetS ©tänDer för wijj tiD bewil»
jaDe anffag meD 4,ooo £K:Dr årligen till unDerftöD åt Defja ruft» och
rotehållare, blifvit åt Dem i förejfrifmen ordning utdeladt för åren
1845 och 1846; och anfomtner på framdeles? pröfning, hwumida
fatnma anflag för tnnemarande år bör af Dem få åtnjutas?.
(Enligt af Nifetö ©tander gillade grunder hat c*t prooifionel
rotejemfning inom Qöejierbottenö od) Norrbottens? län, efter fullbor*
dadé underföfningar od) upprättade roteringémerf, under den 25 2lu»
gufti 1846 blifmit af Sötigt. *3Naj:t faflflälld, att gälla inttlldejj efter
afmittringarneö flut en definitiv rotejemfning fan i dejja län företagaö.
3 följd af denna prooiftonella rotejemfning har ben inom länen be#
fintliga tillgång på jfattlagda nphemman, f>\x>ilFaö antal befunnits icfe
mara tillräcfligt för en definitiv? reglering af roteringö#befmäret der#
fiädeö, blifmit på de fm aga rotarne fördelad i mån af deras? behof
af underflöd; äfmenfom den af Svtfetö ©tänder för defja rotar för
den förflutna tiden affedda hi^P af rotefrif)etö#afgifterna efter ena#
handa grunder fommit dem tillgodo; och hac derutom, fåfom genom
denna rotejemfning äfmen åfpftadt marit, muttnitö en bättre indelning
af rotarne i allmänhet, än font förut ägt rum.
©en af Dvfetö ©tänder mid 1840 åtö Nifödag mäcfta fråga Söränbrab
ont indragning af en @enera(#befälhafmare#tjenjl och lönenö anmän# ,nÄär«flf
dande till ©eneralö#penfioner har h^ö å^ongl. 3ftaj:t marit under öf# b”lnften’
mermägande; och hai> ålongl. S9iaj:t funnit för godt midtaga en np
indelning af Dvifetö militär#di|lrift, hvarigenom defas? antal blifmit
förminjfadt från fejt till fem. (En ®enetal#befälhafmare#(ön ;< 6,000
Dd.dr är i följd häraf indragen; och åvongl. SNajit mill till Dcifetö
©tänder framvälla förflag i fråga om famina lönö anmändande till
pensioner på det för armeen meft gagneliga fätt.
3nom armeen har ^ongl. ^ajst funnit nödig en förändring iemsarbet tia
organifationen af Siagärdet till hafi och 9vafet#forpfen. SNed Sif# fet--f&rpfen.
i6
garDet till l)d|l hav Den fötänDring ffett, att regementet blifvit förfatr
på 4 i frällct för 5 fqoaDroner, meD bibebållanDe Docf t Det närmare
af regementets förut äganDe flprfar famt att alla fqoaDronerna nu
mera innebafmaS af 9vr>ttmä|tare ocb icfe, fåforn förut, äfmen af
0efitnDcf>efen od) SSftajorerne, broilfet feDnare förf)ållanDe uti flera
banfeenDen befunnits olämpligt. <£n m; apningS^flat för regementet
bär b draf blifmit en följD, broarom fätfHlD framkallning boö DufetS
0tänDec fontmer att göras. NafetCorpfen bär blifmit reDuceraD till
enbak en banDtmerfS# ocb arbetSCorpS, unDer benämning bäDanefter
af fprmerfareCorpfen. ©enna forpS bör, utom De forpfcn egentlig
gen tittböranDe pprotecbnijfa arbeten, afroen tillmetfa alla för armeenS
bebof erforDerliga jlagfrutS^ufrnar. ©å, efter Denna NabetCorpfenS
fövänDring, någon färjlilD för frigS rafeters anmänDanDe i fält inöf*
maD trupp icfe mtbare finnes, bär JCongl. S9?aj:t förorDnat, att, för
bibebållanDe ocb fullfomnanDe af Den inom f. D. Dlafet forpfen för*
märfmabe funffap om fälurafeterS begagnanDe, bmarje arttllerbrege*
mente kall förfes meD rafet^atiper jemte tillböranDe magnar ocb öf*
rig utreDning, famt att färDtggjorDa FtigS*rafeter (fola utlemnaS åt
Dejja regementen till begagnanDe unDer Deras årliga mapenöfningar.
söfltané-- 0eDan De år 1826 meD rotebållarne miD f. D. i:fte Majorens
liotTbolténf fompani ocb roiD €alip fompani inom £>fmet#£a(ip focfen af f. D.
Saförp«?rf* <2öeflerbottenS regemente, nu mera Norrbottens fältjägarecorps, af#
fltttaDe fontraft om oafanS#afgiftS utgöranDe i mån af Då tjenanDe
folDaterS afgång, meD åt 1846 fupit till änDa, b<ro Äongl. ®laj:t,
font anfelt lämpligt, att Defja fontraft än roiDare förlängDeS, låtit
böra närnnDe rotehållare, butumiDa De more Dertill benägne; ocb farn
rotebållarne nu mera enhälligt förflarat fig önfba att fortfaranDe få
bafma
i7
fafma fina rotat oafanta, f>av JCottgf. Slaj:t låtit affuta nya Forn
tvaft Derom för en tio af 50 år, från ocf meD år 1847 räfnaDt.
3 anfeenDe till Den mtnDre änDamåföenliga bejfaffertfeten af
lägenheter, forn i SfriftanfaD begagnas till utreDning$*förråD för
armeen, famt Då, genom förflyttningen af gemär»*förråDet från
©örneborg till karleborg, Det i ©ödeborg roaranDe utcebningfoför*
råD munnit betpDlig.t flörre utrymme, än förut marit att tillgå, far
^ongl. S))aj:t förorDrtat, att numaranDe utreDningö<förråD i ©jrifian»
faD fall upplöfaö od) uppföra, få fnart Det DerfäDeS nu befintliga
upplag af förnöDenfeter finner anmänDaö.
©ylifa förråD bomma Derefter att finnas enDaf i ©tocFfolm
od) ©ötfeborg, från fmilfa fiäDer perfeDelförfänDningar meD lättfet
funna till alla orter af Sfifet merffällaö.
$ör heffer 9?orr(anDS läns bemäringSnnanfap far Äongl.
SSftajit, uppå länet» innebyggares Derom gjorDa anföfning, befämt
ny mötesplats å ©ångamo, i fället för Den gamla å ‘SöifSmo,
fmilfen få mäl i affeenDe å läget nära 3emtlänDjfa gränfen, forn ocf
t anDra affeenDen marit för innebyggarne minDre begmänt- .Kongl.
9ftaj:t far Defo felDre gått Denna innebyggarneS önffan till möteS,
forn föränDringen funnat merffällas utan någon ferDeleS betyDIig Fof»
naD ocf Derutom meDförDe för bronan förDelen af lättaDe tranöpor*
ter af möteöbefofmen.
©et påbörjaDe fammanDraget af författningar röranDe frigör
maften till (atiDS far bltfmit fortfatt. 51 f Detta arbete, fallaDt: ramling,
”©ämling af gällanDe författningar röranDe armeen, Def fyrelfe ocf
förmälning” fafma nu mera från tryde t utfommit tio titlar eller af
Delningar.
askäng till M. ©t. Urotofott 1847 & 1848. 2 3lfb. 3
sntiftefott* Utgifvanbet från trycket af kneckte#kontrakten nteb öfriga rote#
ttprfnfns. ringébefväret angåenbe afhanblingar i) a c meb ali jfpnbfamljet fortgått,
och är nu nära fin fullbordan.
siniuené ©eban ©trektionen öfwer armeenö penjtoné#fa|3a l)Dö åvcngl.
!,a u 93kaj:t i unberbånighet anmält, att minbre gynnfamtna förhållanden
för (ånrörélfen med be under SDirektioncnö förvaltning ftäQba fonber
inträffat od; vore nteb nu gällande utlåningö#grunber vibare att emotfe, i
följd af be tib efter annan i provtnferna belö reban organtferade och belö
imber organtfation varanbe hypotheköförentngar, nteb flera låneanftal#
ter, famt att penftonödajjorna fålunba genom brifianbe tillfällen att ut#
låna fina kontanta mebel äfventyrabe att gå i miftning af ben bera berak#
nabe ränteinfomfl, font utgör ett hufvttbfakligt vilkor för kajjornaö för#
måga att fullgöra fina fövbinbelfer emot penfionärerne; bär å^ongl. 9ftaj:t
till eptra fammanträbe fammanfaHat arnteenö fullmäktige för un#
banröbjanbe i möjligaffe måtto af benna olägenhet genom atttaganbe
af en efter nuvaranbe tibéförhållanben mera lämpab reglering af
penftonö#fonbernaö lånrörelfe; Dd) hafva armeen* fullmäktige till
följb häraf ben 13 fifllibne ©eptember här i hufvubftaben farn#
manträbt.
♦
görfiaa tia 33eträjfanbe ben allmänna reglering af förfvaröverket till lanbö,
törfroär"roer'hvarom Dviketö ©tänber vtb föregåenbe riköbagar anhållit, od)
fet ttu tnnb^*hwil0crt iCongf. 0laj:t jemväl funnit behöflig, hrtfmubfakligen för ett
fullkomligare orbnanbe af arméen* och beväringömanjkapet* va#
penöfningar, har veberböranbe ^Departementchef/ uppå erhållen
nåbig befallning och eft«r öfverläggningar mcb fakkunnige perfoner,
afgifvit förjlag, hvilket åxongl. 3ftaj:t vill, nteb tillkännagifvanbe af
£Dejj åfigt i ämnet, till Sviket* ©tänber öfverlemna.
>9
§artpgS»npbpggnaben har fortsatt i ben mån tillgångarne sartygsfevaä»
mebel fåDant mebgifmit. $ör bet af 9vifetS febnaft förfamlabe ©tän*
ber anmifabe eptca anftag till frigSångfartpgS npbpggnab od) ångHraf*
tenö anmänbanbe på flottan tillhöriga favtpg, f)ar ång»foroetten
©efie blifmit bpggb fann machin af 300 loflars fraft meb propeller,
förfärbigab »ib Motala mefanijfa merfftab. ©enne ångforoett forn»
mer innemaranbe l/oft att löpa af flapeln faun i boda intaga madjmeri
och pannor. 2lf orbinarie jlats»anjlaget f>af«>a berjemte npbpggna»
berne blifroit fuUborbabe af fregatten (Eugenie, briggen 9?orbenjfjölb,
epercis»briggen af ‘SBirfen famt foroetten ©malan, tmå bataljons»
d)efs»fartpg och ctt ångbogferingS»fartpg om 16 häflarS fraft, ^rotlfa
fpra ftflnämnbe faripg äro af jern. 9?pbpggba äro äfrö en 8 fanom
jlupar, 1 lajlgaleas och 2 patrullbåtar, famt 2 ångbåtar, om 6
häjtars fraft (barbera, upphanblabe. Siniejfeppet ©rijligheten ljw
unbergått reparation, 8 fanonjlupar äro föränbrabe till lanbftignings»
jlupar, foroetten ^ajaben reparerab, (fonerten ^’2ltgle förfebb meb
fopparförhpbning, jfonerten 5lftif od) epercisbriggen ©lommen be»
flpcfabe famt fem fregatter fatta i fullftänbigt jficf, äfmenfom upp»
börberna på flera flotte od) minbre fartpg fompletterabe. “JRpbpgg»
naberne af fregatten 9forrföping, foroetten ^agerbielfe, ångbogfe»
ringö»fartpget falber af 60 häjlarö fraft och jfonerten af ^ufe
äro nära fullänbabe, äfmenfom reparationen af liniejfeppet gör»
figtigheten.
©eremot ^afipa ur flottan utrangerats fåfont obugliga, for»u^omm ut*
oetten ©malan af ef, futtern Qkrthelemp od) 5 fanonjlupar, hwilfa k
beis äro jlopabe och beis bejfämba berför, feban be på auftton fruft»
loft marit utbjubna till förfäljning. <Stt af ©menjfa flottans frigS»
fartpg har beklagligen gått förlorabt, nemligen foroetten SarlSfrona
20
Jétutteurfiir 3 anfeenbe tid tråban af nu bruf liga icfe trattemäta frutburfar,
m* m* f>ar ^ong(. förorbttat att å ång*forretten ©efie, få roal forn
å be frigöångfartpg, f>roi[fa f)äbanefter npbpggaö, äftrenfont å bern,
Ijtrilfa fontina att unbevgå betpbligare reparationer, frutburfarne
fiola göraö roattentäta odj förfeö meb lebningörör, fatnt att fåbant
äfvoen flad tafttagaö å bej feglanbc fartpg, af tnlnfl briggen SRor*
benffjölbö bimenftoner, f; trilla fjäbanefter npbpggaö eder unberfajtaö
mera betpblig reparation, äftrenfont i mån af tidgångarne å nu be--  fintliga fartpg, forn äro i bruf bart ftånb, famt att be fartpg, l)trilfa
få trattentäta frutburfar, äftren fiola erhålla trattentäta frutlåbor.
©å bejlaffabe frutburfar odj frutlåbor ftnnaö reban å fregatten
Eugenie od) forretten SRajaben.
tsejipfntng. Söejlpcfningen å en bel få träl ångfartpg forn feglanbe är mera
lätnpab efter beljoftret od) beftämb i närmare öftrerenöjlämmelfe meb
l)trab font nu brufaö å anbra narigeranbe nationeré fartpg. C£n ad*
män beftgtning ä fTottané ada fanoner od) öfriga jljut*pjefer är trib
ada ffationerna anjfädb odj ett betpbligt antal af be älbre fajjerabt.
o
§«i od) tm* 2tt unberl)ådet af ljué odj bpggnaber famt inrättningar å fia*
naber' tionerna f;ar omforgen flräcft ftg famt npbpggnaber flett, få tribt
tidgångarne fåbant tnebgiftrit. ^ib QEarlöfrona flation l>ar båtö*
manéfafernen på ©tumljolmen bliftrit fitdborbab, famt början gjorb
meb ben flörre fafernbpggnabetté fortfättning > efter en af ^ongl.
9)laj:t fajljlädb np plan, tid l>trilfet änbamål äftren en privat tomt,
belägen inom ben för fafernen faflflädba bemarfationö*linea, bliftrit
itiföpt. Éitg*mad)iner få träl för gamla bocfanö utpumpning, font
för artiderinrerffläberneö änbamålöenligare briftrattbe, äftrettfont me*
tad*ftrarfflolar för apteranbe af bomber äro anflaffabe famt np ång*
panna för npa bocfanö pumptrerf förfärbigab. Sfleb anlägganbe
i
21
af en båthamn t Carléfrpna är början g jörb ocf en lagenhet är in#
föpt roib Spcfebi) fronoqmarnar för att förfäfra bronan om orubbab
befittning af mattentillgången, f marom imber flera år tmift marit.
^3tb ©tocffoltnö flatton far ett nptt faftell, i (tället för bet forn
af olpcfsfänbelfe förftörtö, blifroit uppförbt i (torre (tala ocf få att
bet äfmen innefattar fafern för ftationenö artilleriéåténiän. SDer#
jemte äro en fmebja meb folbobar på galerfmarfmet farn t en brob#
bob på ©feppéfolnten npbpggba od) fanbtmerfö#fafernen berftäbed
fuUborbab. (Sn bab#inrättntng är mib famina ftation äfroen anlagb
famt gamla fjuffufet iurebt till fafern för ffeppögofjarne, f milfa
ber njuta mårb ocf ttllfpn i liffet meb fmab forn reban förut mib
Qiatlöfrotia ftation eger rum; fmarförutatt förejfrift blifmtt lentnab,
att inga bpggttaber få på 0feppö# ocf ^ajtellfolmarne uppföraö,
innan platfen för bent af JCongl 3)taj:t är bejtämb, ocf fmarigenom
mera orbning otmifmelaftigt (tall minttaö. 3 öfrigt fafma få mäl
veit) befja begge (tationer, font mtb ©ötfeborgö ftation flera fmärre
npbpggttaber blifmtt merfftällba, faj#bpggnaberne fortfatta ocf repa#
rationer utförba å få mäl fuö ocf anbra bpggnaber, forn å broar
ocf fajer.
<Sn minbre frutfällare, ftånfftljb fajteUbpggnaben far å lämpligt
(tälle å ^aftellfölmen blifroit uppförb, famt ritningar till frutfuobpgg#
naber få voäl mib 0tocffolmö font öötfeborgö (tationer uppgjorba,
efuru befja bpggnaber, i attfeenbe till briftanbe tillgångar ocf anbra
omftänbigfeter, ännu icfc blifroit uppförba.
‘Dtpa bocfbpggttaben t Sarlöfrona är meb be mebel 3ttfetö9tt>« botf&vga-'
0tänber mib fenajte rifobag anmifat, fortfatt meb famina nit, mert#
famfet ocf fuöfållning, font be föregåenbe åren ocf bett plan, forn för
arbetet unber be tre ftfta åren af ^ongl. 'Stajtt blifroit fa(t(tällb, be#
%‘X
börigen utfört), ©eban ben fjerbe bodan blifvit fuKborbab, är å
Äongl. i$aj:ts f>öga hägnar grunbfienen ben 1 december 1846 af
f. b. Amiralen m. m. friherre £>. ®. ‘DfarbenfFölb (agb till femte
bodan, bmaré bpggnab reban betpbligt fortjfribit.
ssBattenteb* ^å fått fKifetS ©tanber mib ftfl öfmerftånbne rifsbag begärt,
Sarona, b<w ni) unberföfning blifmit meidftälb till utrönanbe få mai af ben
för Sarlfrona ftab bejflutabe mattenlebnings utförbarl)et, forn od ben
bertill erforberliga fofmab; o cl) ehuru, efter alla mebcrböranbeS b®4
ränte, bet är fatt utom allt tmifmel att mattenlebningen, fåban ben
blifmit företagen, är båbe utförbar, npttig c*cf> nöbmänbig, fjarifongl.
9^aj:t bod, i anfeenbe till anbra mera angelägna befyof, för betta
föremål icfe melat af 9cifets ©tänber för närmaranbe äffa något anflag.
SJtan för fjö» ^ib fenafte riksmöte ttllfätmagaf å^ongl. 3ftaj:t för DvifetS ©tän#
forfroaret. ^ att/ tlpp^ Dvifetö ©tänberS votb 1840—1841 årens riföbag un#
berbåniga anhållan, en plan för fjöförfmarets orbnanbe af bertin
färjfilbt utfebbe fomiterabe more utarbetab, famt att en befigtning
å flottans famtliga fartpg more anbefallb, för att utröna i bmab mån
be forbra reparation och en fåban förtjena, ©eban ben tib benna
fomites arbete uppgjorbeS bafma omjlänbigbeter inträffat, forn gjort
en föränbring i ben utarbetabe-planen af bef>ofmet påfaUab od) å?ongt.
®laj:t bär berföre anbefallt €l)efen för ©ef? ©jöförfmars ©eparte#
ment att uppgöra, meb biträbe af faffuflnige perfoner, en efter nutibenS
fortbringa^ lämpab plan, och en fåban bär icle aUenaft blifmit utar#
betab utan äfmen af ^ongl. 9J)aj:t gtUab. €fter benna plan bufma
beräfningarne af bebofmen för fjömapnet mib närmaranbe rifsmöte
blifmit gjorba od) i fammanbang bermeb arbetena mib flationerna
reglerabe. Söefigtningen å flottans famtliga fartyg är meb noggrann#
bet merfftäOb ocb ben förbet bär berigenom munnits, att man meb
(Fatig fäfetfet fan beböma Detaö flotte eller ininbre anmänDbarfet
wiD Den m;a planenö werfjlälligfet.
Dmforgett för wapnettö förbättranbe hav fortgdtt. ^linttåégewär ssapneitg
för&oittranbe.
fafwa blifvit föränbraDe od) förfebbe meb fTagFrutöantänbntng t Den
inåt anftaget Det meDgtfroit. ‘Dlpa moDeller Rafina bttfroit faflflällba
fot pifar (arnt änterbilor, ocf aptcringen af bomber få vrål fot ftot=
tan font armeen fortgått t (kgfcutödaboratoriet miD ©tocffolmö
flation, fmilfet blifvoit utmiDgaDt od) förfeDt nteD (lotte perfonal,
äfwenfom å attiUetigåtDen i Salöfrona.
3 affeenDe på petfonalen 1) a fira feta af befofwet .paFallaDc qjerfonaien.
föränDringat blifwtt wiDtagna. ©ålimDa äto graDetne inom offtceté^
Fotpfen tegletaDe i närmare öftrerenöflämmelfe nteD fwatanDra, efie»
ftajlif* od) läfare*jlaterne äfwett tegletaDe få till petfottaf font
löner, aftöningeroillFoten fötänDtaDe för fege(fömmate> ocf f>ampfpin*
nare*flatetne miD Särlöf tona flatton, fann ©jö*arttUerbregementet
otganifctaDt till ett Skrkwegemente ttteD fötänDtaDe åligganDen.
göt att beteDa fattiga petfonet atbetöförtjenfl unDet Den fallate arbetsför*
åtötiDen Zafvra friwillige arbetare warit anwänDe få träl wiD Särlöf fattige,
ftoita font ©toeffolmö (knotter, ftrarigenottt någon linDtittg i upp--  fotDringen äfwett tilljfpnDatö båtémanöfållet.
©eDatt Seifetö fcDnafl fötfatttlaDe ©tänDet anmifat förföjbt an»
(lag för epetciö ttteD flottans bemanning, fat Den praftijfa öfningen
funnat ut(ltäcfaö utöfwer fwab forn De föregåetiDe åren egt tum.
Ytligen fat, lifafotn förut, å fafetn* od) artilletbeperciö-fartpg unDer*
wiöning meDDelatö voiD fufwuDflationen åt få träl befäl font manjfap,
fatnt ett fotrett warit uttttflaD för unge fjöofficerareö öfning, od)
anDra ejcpeDitiottet, få träl till ejcetciö font fanDelnö (FpDDanDe-, faftra
äfwett wetfflälltö båDe ttteD feglanDe od) roenDe fartpg. ©efmtotn
2 4
pär turber Den tiD, font förflutit feDatt fijla riföDag, en epaDer af
örlogsfartyg från De förenaDe vifena warit utruftab, härigenom be»
fålet bibringats unDerwiSning o cl; öfning uti De evolutioner ocp ma»
növrer, pwtlfa, när potta eller effaDer är fautlaD, förebomma i pörre
ifala än Då eyercifen företages? meD eufia fartyg. Utom allt Detta
pafroa pera profpjutningar meD bombfanonev blifvit tverfpällDa,
äfwenfom exercis? meD getvär ocp måljfjutning tviD pationerna egt rum.
©tipenbier. ©tipenDier pafroa Itfafom De föregåenDe åren tillDelatS yngre
officerare, proilfa tjenpgjort å främmanDe nationers frigSfartyg;
proarförutan en Del officerare åtnjutit unDerroiSnmg roiD SÖiariebergS
pögre artilleri»läroroerf o cl; gymnapi pa centralnnpitutet famt en of»
peer fått genomgå lärofurfen roiD gatu bergSpola.
unber»is« $(t Den tpeoretipa unberroiSningcn roiD pationerna bär tillbörlig
nmflSwerfet. „ _ ■
uppmarffampet blifrott egnaD, famt lärofurferne läntpaDe efter ttDenS
piganDe forDringar. Så roetenpapen om ångmacpinerterS famman»
fattning ocp jfötanDe numera utgör en icfe oroäfcnDtlig Del af proaD
en fjö» officer bepöfroer fätina, par Denna roetenpapS tnpemtanDe
blifroit ålagDt Deni, font pola unDergå fjö»officerSepamen, ocp en läro»
buré t Detta affeenDe tttarbetaD till begagttanDe få roäl roiD ^rtgö»
SlfaDemien, forn roiD De enpilDta unDerroiSningSroerf Der läkning till
fjö»ojficerS»epamen roerfpälleS. $ör inrättanDe af en applifations»
pola i QEarlSfrona pafroa meDel blifroit affatta, men någon fåDatt
inrättning par ännu icfe funnat åpaöf ommaS, entepan frågan Derom
eger ett optljaftigt fantmanpang meD frågan om ^rigS»2lfabemienS
reorganifation. 3 anfeenDe till Den nytta för ttaturroetenpapernaS
utroecfling, font fan Dragas? Deraf att unDer De fjöejcpcDttioner, proilfa
tiD efter annan meD JtronanS fartyg företagas till apägSnare lättDer,
få roäl
få . väl fpftfaliffa forn naturhijlorijfa tafttagelfer efter en vifj ortnat
plan göras, på fatt t åtffilliga antra lanter är anbefalltt, [>ar ^ongl.
SÖlajit, uppå SDejj <2öeten(fapö*2lfatemiö untertåniga f>emflällany för*
fläntigat c^eferne å fåtana fartpg, att föfa tillvägabringa od) be*
främja få beftaffate iafttagelfer, efter en af i?ong(. f$laj:t beflämt plan.
3 öfrigt f>ar af båtsmanshåll blifvit inrättat en artilleri*båts* ^tuim»
månstorps, för hvilfelt nötiga inflrufttoner od) förejftifter äro lem* torps,
nate, få i affeente på vårt od) tifciplm font exercis od) använtante
på kronans fartpg.
©etan Dlifets ©tänters reoiforer, i afgifven berättelfe om ten w»«wot.
år 1845 vecfjläUta granffning af (JatS*verfetS famt antra af all*
männa metel beftåente fonterS tilljlånt, flptelfe od) förvaltning, an*
mätt tet te funnit förvaltningens af ©jö*Érenterna ^ufvutbof en*
taff innefatta ett faramantrag af tefj fafjaräfning, famt framftäUt
nötväntigheten odj npttan ter af, att fövaltningenS fyufvutbof om*
fattatc l>ela femte f)ufvut*tite(né anflag m. m., f>ar ^ongl. 9Äaj:t,
met gillante af repiforerneS åfigt, i nåter förortnat om uppgörante
af ett nptt formulär för förvaltningens fyufvutbof, få uppjlällt,
att ri£S*flatenS femte f>itfvut*titeis l>ela anjlagSfumma teruti re*
tovtfaS; hvarförutan i fammanl)ang tennet .Kongl. $ttaj:t i nåter
bejlutat att för famina f>ufn>ut*tite( f>ätanefter årligen jfall upprättas
en enta flat, i fjället för te många fpecial*flater, forn förut hvarje ©tat.
år blifvit utfärtate.
flera för fjövapnet npttiga författningar hafva fetan fifla rifSsgorfaunnsar
möte blifvit utfärtate, fåfom nptt falut*reglemente, npft artilleri*
exercisreglemente famt nptt reglemente för varors och perfetlars
beftgtning, äfvenfom ftatgar för lä!åre*fJipentiaterS tjenflgörtng;
: . SBipatigTifl 3t. ©t. 33rofofoll 1847 & 1848. 2 »fb. 4
hvarförutan nöbiga tillägg od> féränbringat i älbre författningar
blifvit beflutabe od) förejfrifter meDDelaDe huru, till unbvifanbe af
olpcföhänbelfer, tranöporten af kronans manjfap emellan SJlarftvanD
odj fafta lanDet (Fola verfftällaö.
Kotciemuf-- ©eban ben beflutabe eptra rotejemnfningen numera öfverallt för#
lunfl’ figgått, hafva roteringölängDerne för De län, uti hvilfa båtömanö#
håll är förlagt)!/ efter veDerbörlig pröfning blifvit faftfällDa och t
fammanl>ang DermeD roteringölängDer äfven upprättare ä De rotar,
l)VoarmeD Den orDinarie roteringen bör tillöfaö, hvarom allt ^?ong(.
$ftaj:t till Detfetö ©tänDer mill aflåta färjfilD nåDig jfrifvelfe.
®a«man<-- §iU ett färjfilD fomite f>ar -ffongl. S)laj:t ttppDragit att före#
a 1 1 ’|Tå fättet för båtémanobefläDnaDen» öfvertaganDe af bronan, på
fätt Drif et» ©tänDer vtD ftfla riföDag begärt od) i hvilfet ämne
^ongl. 53iaj:t äfven är ftnnaD att uti färjfilD nåDig jfrifvelfe till
Svifetö ©tänDer göra framffällning, lifafom i fråga om Den af rifö#
Dagöfullmäftige från 33of)uö län gjorDa anhållan om befrielfe för ro#
tärne t nämnDe län att vtD uppfovDring lemna fina båtömän en
månaDö utrebningö#fojf. $ill linDring och beqvämlighet för rotarne
får Äongl. §ftaj:t viDtagit flera af behofvet påfaUaDe författningar.
©ålunDa har tiben för årötjenjfö begpnnelfe od) flut voib jfationerna,
äfroenfom för general#mönjtring6 verfftäUanDe, blifvit ftyttaD till en
årötiD, Då tranéporten fan jfe fjölebeö och hvarigenom lanDet till#
jfpnDaé linDring i jfjuténingöffplDigheten. ©å hafva beffämDa flab#
ganDen och förejfrifter blifvit gifna för verfflällanDe af fpner å båtö#
manntorp, od) jlutligen hafva De Sölefingjfa inDelningé#fompanierne
blifvit förDclaDe hvartDera i tvenne afbelningar unDer hvar fitt be#
fäl, på Det att Difciplinen inom fompaniet meb mera fäferhet må
funna vtDmafthållaö.
u7
2lmiralitet$?frigömané?fajjan F>av njutit ben wätö, font benna *r^man<.
roälgörenljetö?inrättmng påfallat. ©e af Dfroer?re\)iftonerna roäcfta
förflag Rafina belö vebait blifvit pröfroabe, belö fomnta be att prof?
raaé, febait f>roavje fråga i reglementöenlig orbning blifvit bcrebb.
$pr? od) båf?rc>äfcnbet [>ar tillegnat ftg be förbättringar, fjroilfa
i anbra (änber blifvit roibtagna, od) genom bet af fRifctö fenaft för?
famlabe ©tanber atnuifaber cptra jlaté?anjlag, äfvoenfom genom be
befparittgar, f)tt>ilfa, i följb af ett noggran fyuöljållntng uppfommit,
bafma flere itp a fprbpggnaber fitnnat företaga^ od) många förbät?
(ringar å be älbrc woerfftällaé. ©ålunba f>ar en np fpr, förfebb meb
lentille af 3:bje orbningen a fen ftpe, blifroit uppförb på Ölanbö norra
ubbe odj förfla gången tänb ben 31 Oftober 1845; en omgåenbe
reperbcr?fpr uppförb å ©ottlanbö föbra ubbe od) förfta gången
tänb ben l Of rober 1846; en lif afå omgåenbe fpr på §årön tättbeö
i flutet af ftjllibne Oftober ntånab; ttnenne fyamnfprar, inrättabe i
‘pjtab, äro (pfanbe febatt ben l Oftober betta år, famt imber upp?
bpgganbe en flillajlåenbe reoerber?fpr å Unberjleit i ©öbra Otuac?
fen, Ijroarförutan menne fprar äro anbefalla att uppföras å .Stofter*
jfärett i £3oljuö?län, fymarmeb ffaU börja» näjlfommanbe år. QBi?
bäre fyar ©rönffärö öppna ftenfolöfpr blifvit föränbrab till lentine?
fpr af 3:bje orbningen a feit fire, å f>n>ilfcn IpSningen åter tog fin
början ben 31 2lugujlt 1845; ftcnfolé?fpren å Olanbö föbra ubbe
l)ar blifmit föränbrab till lentille?fpr af anbra orbningen a feit ftpe od>
forn fåban för fia gången tänb ben l September ftjlnämnbe år; Dli?
bingetté båoa flenfolé?fprar påbpggba od) föränbrabe till lentiHe?fprar
af 3:bje orbningen a feit fipe od) åter tänbe ben l Oftober 1846,
famt Jvoröö fpr föränbrab unbcr innemaranbe år till en änbamålö?
enltgare reperber?fpr. $ongl. 3)taj:t f>ar beflutat anläggning af fprar
28
SotfarneS
loner.
©jömätnin:
öar.
på noppa ubben af holmön i £tuarfen, eller på något af be t>ep=
invotD ligganbe jtär, famt å Sföalörn (ängfi: norbmart i Norrbotten.
När begå fi;rar blifroa färbtga, funna alla billiga anfppåf på IpSntng
föp fjöfaranbe fpån Norrjfa gpänfcn till korpbotten anfeö mara upp#
fpllba. Äännirtgfcbåfar och fjömärfen bafroa på flepa (fällen blif>
volt belö upprättabe, belö förbättrabe, famt åtjfilltga gpunb förfebba
meb (förre tunnbojap od; flaggpricfar, hvarjemte fungörelfer bltfmit
utfärbabe meb matning till ftjfare od; atibpa fjöfaranbe mot fjötnät*
fenö pubbanbc i ^attegat och epinpan om anfmaret föp ett fåbant
pubbanbe ellcp beraö boptföpanbe.
Enligt Nifcté ©tänberö begäpan l;ap unbepföfning i f>n>ab mån
lotfatneS löner bel;öfma tiUöfaé bltfmit merfftällb och, till aff>jelpanbc
af be för (fa behofmett, 7500 riföbaler bltfmit affebba af nu beftnt»
liga tillgångar; maranbe ^ongl. SNaj:t i öfrigt ftnnab att till Ntfetö
©tanber i betta affeenbe göra nåbig framffällning. <£n af beljofmet
påfallab förhöjning i lotöförbelntngé<cheferneS löner od; loté»ålber*
mänö arfmoben l;ar äfmen af befintliga tillgångar funnat åffabfommaö,
lifafom inom be folfrtfare lotöförbelntngarne ambulatorijfa ffolor blif»
mit inrättabe, uti bmtlfa lotfarneé barn njuta tinbermiöning och begå
jfolor f>afvoa mifat ftg mara af l/ögft mälgöranbe infiptanbe på bär*
nenö bilbning, utom bet att be mebföra belåtenhet för lotöperfonalen.
Éfmen unber be fenajf förflutna åren fmfroa fjömätningarne å
Nifetö fuffet oafbrutet blifmit fortfatta genom bertill fommenberabe
flottan^ officerare. <£n (fräcfa af omfring 30 mil är unber loppet
af åren 1845, 1846 od; 1847 tilsammans afmätt på OjfergöthlanbS
och ©öbepntanlanbS fufler, utom bet att iSmätning odj graftjf triano
gelmätning inom begå tmenne ptootnfetS jfärgårbar unber famma
tib egt rum. ©en år 1844 på Sjön Wenern* börjabe fjömätning här un*
Der De tre påföljDa åren fortgått till en famtnanlagb fträcfa af 39 geo*
grafvfa mit, jemte Det geoDetijfa mätningar äftPenfom baömätningar
å ié i Denna infjöé ffärgårDar blifroit roerfftällDa. 3 fjöfårte*arfif»
r»et f>afroa fomrarneS Detalj^mätningar blifroit renritaDe od) fonnef*
teraDe, därjemte reDan färDtga Deta(j>mätningar tranéporteratö i
fjalf (fata.
5ltt kaptenen miD Slottan od) DviDDareti ©rif ©ttflaf af iflint mhttv
efter fin frejDaDe faDer, afliDne QSice^miralen m. m. ©ujlaf af iflint, rcfrfet‘
emottog bejlyret meD 0wenffa fjöfartercerfetö fortfättånDe, Derom
unDerrättaDe ifongl. 9)laj:t SRifetö feDnajt förfamlaDe 0tänDer, men
Den unge wetetijfapömannen, på l)tpar6 fficfligt>et od; nit förlopp*
ningen om Det förtjenftfulla voerfeté fulIborDan byggDeé, jförDaDeé
af DöDen lifa tiDigt forn oförmoDaDt. ©fter f)attö frånfälle f>ar leD*
ningen af fjöfarte*arbetet, enligt fontraft, gäUatiDe till tnnemaranDe
åré flut, öfmertagité af ©enerab^ajorett tu. tit. Ofrell, fåfont ont<
buD för ^Mce^miralen af iflinté arfvingar.
©n injlruftiott fjär blifroit utarbetaD för De officerare, fyroilfa ©istarté*
Delö anjlällaö till tjenflgöring i fjöfarte>arftfv>et, Delö arnnättDaö arE,f,,ftroiD
fjömätniitgar, od) Denna trtflruftion, f>roilfen t fommanDorcägen
blifroit fajtjtällD, är få uppftällD, att Den äfmen fan tillämpad i Den
IjänDelfe fjöfarteroerfet en gång jfulle blifroa 0tatenö egenDom od)
fotnma att af fjöfarte<arfifr>et fortfättaé. StteD geografifTa tnflb
tutet i Söräjjel är öfroerenöfommet om utbyte af 5ltuira(en af Älintä
fjöfarte*arbeten mot en betyDlig famling fartor od) flatijlijfa arbeten
röranDe belgien, äfmenfom att fortfara meD enafyanDa utbyten af
f>toaD font roiDare fommer att utgifmaé.
3b
©en Potta tiDrpmt)/ font Denna berättelfe omfattar, pär att
förete pera roigtiga biDrag till ©menjfa närtngarneö piporia.
Äanbe(s--fa-- 3 tjället för Den lagpiftntng, angåenDe milboren för wimtanDe af
twrtWiMvtl- rättighet till iDbanDe af panDtrcerb od) panhet, forn innefatta^ i De för
orbnmgar. mcra än {)Unj)t.a j'ecH111/ efcei: DåvoatanDe tiDöförpållanDen tillkomne
©brå* ocp ^)attDe(ö=DrDningar, famt i feDermera ttD efter annan meD*
DetaDe ntångfalDiga ocp olibartabe, ofta till ofäberpet ocp oreDa i ti(*
läntpningen tcDanDe förblartttgar, tillägg ocp unDantagébepämmelfer,
pafma, äfmenfont i affeetiDe å fabribö*näringeit, npa ©taDgar blifroit
unDer fipliDet ar af Jfongl. $iaj:t tttfärDaDe, pmarigenom wiDpräcf*
tare fält öppatö båDe för funpaperö ocp jbtcfligpetö obeptnDraDe an*
mänbanDe i Dega prbcn od) för omtatibatt att meD egna pänDer ftg
förförja, jemte Det att i öfrigt itäringéförpållanDerna i De Delar, forn
utgjort föremål för Depa författningar, blifmit orDttaDe i pufmuDfab*
tigt fpfte att befrämja inDuprtel merbfampet ocp förbofran.
Sörfattninaar ©å par ocb, pmaD bergöpanDteringen angår, en i betpDlig mon
cn tom6omel utmiDgaD fripet till bolpanDel famt anläggning af tiga jernmert, äfroett*
frm”efcdfbcnfont obegvänfaD fmiDeéfrtpet å reDan roaranDe pärDar, ej allenap utom,
örät>«naVtifor:wtan ocb meD miga wilbor inom De egentliga tacfjerttö*bergö(agen,
blifmit genom färjbilDa unDer fövenämnDe år tttfärDaDe författningar
meDgifroen.
sanbtBruté-- SBepofvoet af unbermiöningöanpalter för jorDbrubet, font förtret#
täflrf tan^« ton år feDait föranleDDe piftanDet miD ©egeberg i !2BepergötplanD af
bruf«*(iotor.öe{; (anDtbrubö#inpitut pär i Skibet ocp Derefter, unDer tiDett
mellan De troänne fipföifutne riböDagarne, af fem lägre lanDtbrttbö*
jbolor, par feDermera rounnit Det ptterligare affeenDe, att för ettlanDt*
brubé*inpttut å Dertill upplåtne bungölaDugåvDen Ultuna i Upfala
län paDgar ocp anDra nöDiga förejbrifter blifmit tttfärDaDe t änDamål
att författa inffitutet t merffambet få fnart nuwaratiöe artenbe af
egendomen näfta år uppför, famt att fpra (agre lanDtbrufs??jfolor
inrättats, nemligen å egendomen träfors? t ‘•JBermlanbö, ©o t <£a(?
mar, ©tenfhtga t ©ottlanDö famt £orp od) ©jöbp t kronobergs?
län, för bmilfa ffolor färjfilba jiaDgar jemmäl blifmit af kongl.
9)}aj:t faftffällDa. ©eban lanDtbrufsMnflttutets? ftiftclfe intill flutet
af förliDet år f>afroa Derifrån utgått 155 clever och 151 lärlingar,
od; f>ar roiD IjmarDera af De lanDtbruf«=jfo(or, font fommit i mer b
famf;et, antalet af Dan, font Der njutit unDermtöning, uppgått till 20
a 30 årligen.
<£tt annat icfe minDre merffamt bcforDringömcDel för fpriDanDet
af funjfapet i lanDtF>uéf>ålIningen f>ar erbjuDitS fXifetö jorbbrufare
tneDelft föranftaltanbet af allmänna (anbtbrufémöten, af I) vo i lfa Det
förfta I)ållitö unDer fiftliDne od) Det attDra unDer inttevoaranDe års?
fommar. ©et lifliga intrefe, bwarmeb Defja tillfällen till ömfeftbiga
utbpten af munna erfarenbeter omfattats?, gifmer en öfaD anleDning
till förhoppning att fomtnanDe år jfola i affcenDe å ©rocnjfa jörb?
brufet bafroa rttt ftamwifa en lifa märfbar förfofran, forn Den,
bmarotn för De tre ftfla tiotalen af år letnnaö Det meft ojäfafttga
voittneébörD Deri, att, oaftaDt Den tillöfning i fpanmålöåtgången inom
lanDct, bmilfen marit föranlcDD af folfmängbenö tillmärt feDatt år &fab fpam
. r.. r^ ' o l „ måt^proMtf:
1815 meD nära en millton metmtffor, tttforfeln af fpanntal, forn forfi:tion o* jern--
.... , „ tittroerfnlng.
år 1820 börjaDc meD ett rtnga belopp att forefonima t tullmerfetö
tabeller, De Der alltiD tillförene utmifat en betpDIig årlig införfel af
famina mara, unDer Den feDermera förflutna tiben, meD ttnbantag af
några mijjmäptår, marit i jemnt ffiganbe och år 1845, Då flera af
De meft fäDeörifa (anD|Tapen l?emföFtcö af en fmår mifmäpt odb po?
tateö?jförDen näflan öfmer ^efa fKifet gaf en fmag affaftning, upp?
I
3a
gicf tilt ett belopp af 343,419 humor, unter bet att införfeln blott
utgjorbe 45,907 tunnor — ett förhållande, forti i förening termet att
0merigeö antra f>ufmutnäring, jernf>andtcrtngen, för f;maré förbät*
tranbe i tefnijft l;änfeente alt flera Ipcfabe bemöbanbeit ftg tolfat, fuit*
nät för Ijmattbera af te ftflförfUttna tre åren till antra (anter affatta be*
tptligt mera ftångjern än någonftn tillförene egt rum, onekligen erbjuter
ett rtft ämne för tillfretéflälleffe oelj glätjante förhoppningar,
ewitioner. <3Biö förenämnte lanbtbrufömöten f>afma äfmen anortnatö cp»
ttMppfttioner af bojfapé*freatur utaf ätlare racer, jemte tet att rott tet
antra mötet premier af allmänna metel blifmit åt egarne af te ut*
märftare tjuren tttbelabe. Dm än, fåfom tå ftg voifat, antalet af
jortbruFarc, font niet ofpart mötå od) foftnat voinlägga ftg om bo*
ffapéjfötfelné upphjelpante, alltmera öfaté, gmarftår tocf, lifa obe*
flritligt forn tillförene, befmfmet af ten fraftiga metmerfan, ^martill
Slifeté 0tätiber mit ftjllitne rifötag fatt ^ongl. 9)?aj:t i tillfälle,
@tamf)oUäii-- genom bemtljanbet af tet utaf ^ongl. 9jjaj:t tå äjfate anflag till
bener*
inrättante af ftamhollänterier odj antra åtgärtec för bo|Taps*afmeln$
förbättrante, i följt fymataf, odj fetan f)uéf)ållningö*fälljfapené och
^ongl. S9iaj:tä SSefallningéljafmanbeé pttranten infjemtaté angåente
lämpligafle (ofalerne för fkmljollänberier od; te bojfapé*racer, forn
tit företräbeémiö borte anjfaffaö, JCongl. 3ftaj:t bejlutat om ortnan»
tet bijlrtftmiö, efter fajiftällte jlatgar, af åtta ffamhoUänterter,
nemligen ett i l;martbera af SSMmöljué, 23Iefinge, kronobergs, 0fa=
wiborgs, örebro, 0ötermanlanté, Upfala oelj <2Befter*9?orrfanbS
län, jemte ett mrntre hollänteri i <2öerm(antö län; marante tre af
tefa flamhollänterier retan iortningöflälltc famt för te öfriga ett
ftörre antal freatur npligen från utläntjfa orter införjfaffatt.
. <2öib
33
‘jlöiD kronans (luterin’ cd) f>ingfl*Dep6t l)afma nöfciga föv« ©rnuriem.
bättringar, i Den mål tillgångarnc mebgifmit, biifroit otnbeförjDa
od) kronans |lam»fd)äjjferiet (>afma biifroit ofaDe, Derigenom att@4ä~erierne.
Motigt. 3)laj:t imtemaranDe år bemiljat ett anjlag af 200 £ fletling
till l)uöl)ållniiigö»fäll|fapetö i ©ödeborgs oå Woirus län Difpoft»
tion för inföp af får utaf ©fottjfa d)eoiot»raccn, att å rnijfa egen»
Domar i länet mårDaö enligt De förejfrifter, forn af ^ongl. «01aj:t
biifroit meDDelaDc.
3lemte De miDtagna åtgärDerna för åflabfommanbe af en för»
bättraD bojfapöffötfcl, genom fymilfen, i förening nteD bereDanDet af
en l)ögre ängöaffaftning, l)ögft mäfcntliga förDelar åter(lå att minna,
fjär för lanDetö ofaDe oDling, i fymaD på ^oitgl. 9Jhj:t funnat an»
fomma, blifmit på flera[)anDa fatt förjDt. ©c tneDel, Deifetö ©tätt»
Der roiD fiflförflutnc rifSDag bemiljaDe till mattcnaftappningat för
bereDanDe af jlörrc oDlingar, f>afma blifmit förDelaDe till utföranDe
af 65 fätjfilta fjöfänfningö» od) mi)rutDifningö»företag, fymarigenom
omf ring 42,000 tunnlanD förut fåmattenDcänft eiler mattenfjuf marf,
att Den gifroit ingen eller blott ringa affallning, biifroit eller fnart
fornilla att blifma i oDlingsbart jficf författa, förutom Det områDe af
ungefärligen 46,000 tunnlanD, forn munnitö genom meDel«an(Iaget roiD
föregåenDe riföDagen till enaf>anDa änDamål. ©et angelägna jfif» ftiftetu
teö»roerfet, forn årligen fpfelfatt omf ring 350 lanDtmätare roiD mera
än looo färjfilta (fiftesförrättningar od> fymarmiD afmätningar (fett
af tilsammans mera än ii million tunnlanD, f)ar blifmit unDeriättaDt
genom bemiljanDet af utftyttningSunDerflöD, fymarje år till något högre
belopp än Det Derför å flat uppförDa för(Iagö»au|Tag, 46,000 3v:Dr; ma»
ranDc feDan år 1828 intill 1846 års flut fåDana tuiDerjlöD utbetalDe till ett
Silläng till SR. ©t. Srotofotl 1847 & 1848. 2 Slfb. 5
©torftifteti belopp af något o fre c v 800/CxX) Svbr. £OiD ftorffifteSforrättningarne
ringar!' i ©tora ^oppavbcvgé lein, pågått t SWora, ©opbia 'Sftag»
Dalena, Venjans, ©tova Stuta od) Malungs focfnar, od) n>iD af»
wittringdrne i De öfriga norra orterne, Der De nöDiga mätningar»
ne bufrouDfafligen egt rum i pteå, Svanea, Dfroer»\iuleå od) £)f>
roer^alip focfnar af Norrbottens, i Segerfors, SöurträjF, NorDfjö
oc& ©felefteå focfnar af <3CeflerbottenS, i ^rofhrifenS, DfferDalS,
«£>ebe, gannäs od) ©torfjö focfnar af SemtlanDS, i Söorgfjö, 3tt#
Da!S, &DenS, QSiffjö od) ©alred focfnar af <2Befter»NorrlanDS
fann i «£)ogt>a(S od) S3juråferS focfnar af Gefleborgs län, ,l)afroa
unDer De ftffövpuma tre viren något mera än en million tunn»
lanD blifroit afmätta, äfroenfom områDeSmtftafningar od)' utbrptnin»
gar, i Den mått fåoant funnat jfe, blifroit foretagne; odj, jemte Det
nöDiga förejfrifter af kongl. 9ttaj:t blifmit gifna för freDattDet af
(Fog utom utbrutne eller prooiftonelt utfafabe områDen för bpar, bent»
man od) npbpggen, bär påjfpnDanDet på änDaniålSenligt fätt afttämnDe
för De norra orternes fHgcttiDe oDling ocf befolfning ntaftpåltgganDe
åtgärDer, utgjort föremål för kongl. 9Jlaj:tS tiD efter annan meDDe»
laDe förorDnanDen.
gmerii^re 3 öfrigt, od) utom flera attDra af rifS^atenS (jette bufmub»
uinltbru>titel fortgående anjlag till gagn för jorbbrufet od) lanDtmanna nä»
p^msar’aa ringårne, bafwa i fåDant änDamål fävjlilta fatSbiDrag blifroit be»
roiljabe för tttgifroanDe af lärobof i lattDtbrufSroetenffapen od) planche»
roerf för åferbrufSreDjfap, för flpgfanDenS båmntanDe i Jpallanbs,
€l)riflianflaDS ocf kronoborgs län, för fpriDanbet af fännebom om
bäfa fättet att förbättra roattenfjul? marf ocf roerfftäda ängsmatt»
ning, för befrämjanDet af linneroäfnaDSinbuftrien, f|Teri»näringen,
pottajfe» ocf tjärutillroerfningen, nt. nt.
©11 lättnaD för jocDbvufare fjafvoa regleringar af ffjutSningöbe» entreprenad
fläret meDctft entreprenaDer, t följD af firat) kongl. 3Jlaj:t Derom 5cnhifl$&eftpreV.
1844 förocDnat, reDan miD 431 gäftgifmaregårDat blifmit merfftällDe.
3 ©tocffolmS la»/ forn förut marit i fafnaD af fuSf5UningS»Sus&sunin3$»
fälffap, far fåoant innewaranDe 5c blifmit bilDaDt, ocf fafma för ,aU!u'P’
Detta, äfmenfom för fep älDre fuSf5llningS»fälljfap, iwa flaDgar af
kongl. 3)taj:t utfärDatS.
©en etfarenfet, forn munnits om nuttan för lanDet af branD» »rmibtfow*
betag.
ftoDS>bolag till förfäfring af cgcnDom DerftäDeS, far föranleDt bil»
DanDet af ptterligare fju fåDana bolag, nemligen i ©ötfeborgS ocf
SöofuS, ©tora kopparberg*, 9öefter= ocf Norrbottens, 9H5eflman»
lanDS, kronobergs odf SetntlanDS län, för fmilfa kongl. 59laj:t
faflflällt farjfilta reglementen; maranDe nu Dplifa föreningar för tjugu
län ingångne. ©ejnitom far reglemente för en innemaranDe 5c ingången
förening till förfafring af lösören i ©f5n|fa ftäDerne blifmit
af kongl. 9Jtaj:t fafljtälDt.
©eDan, enligt Nifets ©tänDerS miD rifSDagen 1844 ocf 1845 xefnotogifta
gjorDa unDerDantga anfallan, kongl. 3?laj:t latit tmDerföfa ttlljlanDet imlltlUet
inom Den i ©toeffolm maranDe tefnologi|fa unDermiSningSanflalten
famt furumiDa Det felaftiga, forn funDe föreftnnaS, faDe fin grunD
i förfummaD efterlefnaD af Detta inflttuts flaDgar eller möjliga brt»
fler i Detfamma, fa far kongl. SSlaj:t, rneD anleDning af fmaD Der»
miD förefommit, förorDnat om en föränDraD organifation af famma
inflitut efter Derför af kongl. S9laj:t fafljlälDa grunDer, i enligfet
fmarmeD npa flaDgar, jemte nt> frat, blifmit af kongl. $)laj:t utfär»
DaDc, att frän näfta ars början länDa till efterrättelfe.
3ör att göra infemffa fabrifStDfareS ocf fanDtmerfareS fonft»
färDigfet mera allmänt fänD ocf fämeDelft bcreDa en Itpigare affätt»
36
@tö»b*eFPo!i« ning af Deraö tillroerbntngar, Ijar $ongl. $9?aj:t föranjtaftat om ar
allmän jlöjD»eppofitton i ©tocbfyolm famt i flera ^änfeenDcn bcreDt
lättnaD för iDbarne att af Denna- eppofttion ftg begagna, jemte Det att,
till belöningar od) uppmuntran, ett [torre antal meDaljer i ftlfmer od)
i bronj tiODelatS Dem, forn åDagalagt någon linnardt förtjenft om
stffänbninfl af©menfba flöjDerna. hillida bär i enabanDa änDamål tillfälle lemnaté
roaruprot tilt
Drlentcn. att meD ett till Drienteti afganget övronanö fartpg meDfänDa prof pa
©menjba fabrtbé» od) jTöjDe>maror, äfroenfom en perfon till förerot»
fanDet af Defamma od) inleDanDet af unDerljanDlingar om beftällningar,
fått åtfölja od) erhållit biDrag af allmänna meDel till nöDiga bofi»
naDerö beflriDanDe.
gabrifernc S°r fabriberne ocfj manufabturerne, fyroilbaö ttllmcrbningömärbe
nzrf:för år 1845 beräbnatö till något öfroer 17 millioner 9l:Dr, eller Vimillioner
mera än år 1831 od) 3 millioner 0v:Dr mera än år 1840,
Rafina årligen af manufabtunDijbonnfonDen utgått fåfom Diffont*
lån ungefärligen 1,600,000 £H:Dr, fnoarförutan förlagslånen utgjort
nära en l>alf million fK:Dr.
^anbetn o# £ill förmon för f)anDeln od) fjöfartett l) a fröa flera förfoganDen
fjotartcn. @tt)relfené ftDa egt rum unDer De feDan fiftliDne riböDag frarns
flutna år, f>roilfa äro att räbna blanD De mejt gpnfamma för ©men»
jba IjanDeléflcttan, font unDer år 1845, Då, efter afDrag för un od)
införDt gulD od) filfmer i ntpnt od) platttfar, epporten uppgått till ett
märDe af 24,380,000 fK:Dr, eller nära 3 millioner 9v:Dr mera än nå»
got af De föregåenDe åren, men Den bänDa importen cnDaft till 17,569,000
3v.br,
Dit anbomna ©menjba fartpgcnö läfletal uppgått till 246,763 od) ber»
ifrån afgångne till 252,557 läfier, eller, fjmaD anbomna beträffar, unge»
färligen 93./000 läfier mera ätt 1836 och 45,ooo läfier mera än 1844,
3?
Då läfletalet roar bctpbfigt ftygre än något af föregåenDe åt, famtföt
afgångnc omkring 97,000 täftet* f>ögve än 1836 oty 43,000 meta än
åt 1844; äfroenfom, färnat» intifeö fjöfarten bcttäfjrat, Det roifat ftg,
att åt 1845 antalet af förpafjningat å fattyg till oty ftån ffapel*
fräDerne öfroerfligit föregåenDe årets meD idfe ntinöte än 2,116, oty
att fatteit på fanaletne, färDeleö ^roltyätte» oty ©ötya kanaler,
jemroäl betyDligen ökatö. Q3lrtnD De t npjjnämnDe bänfeenDen roiDtagna
åtgärDet må fjät omnämna*: att en betyDlig neDjattning egt tum i srebfattnins
afgifterne föt tranfitotyarten å kanallinicn emellan Ofterfjön oty QBe* 1 avgifter!’
flettyafroet: att npa reglementen fot feglationen å Stoltyätte# oty seglation^»
reglementen.
3)jelmare>kanalef famt föt flere fjö^ajmranötyöreningar blifroit iit»@jö*a§uran$.
föreningar.
fätDaDc: att unDerftöD till befrämjanDe af fjroalftjfrfångft i ©öDettyafmnberpb för
&i#alf[fifSngff.
roet meD begagnanDc af ©roenjka fartyg berotljatö: att till ortmanDeortmanbet af
af ©roerigeö oty l^ortigeö gemenfantma tjanDelé* oty fjöfatnötyötl)åbftorrlgel ge*
lanDen en komité af ©roenfke oty Iftorfke män fötotDnatö oty Derom jjS”'1"#
till iCongl. 9Jiaj:t afgifroit unDetDånigt fötflag: att föt anläggning af '^uanben!’
en flotte oty en minDte teparationö»Docfa i. ©toctyoltn nöDigt anjlag Reparations»
boior i ©torf»
(jolm.
af banDclö* oty fjöfartö*fonDen berotljatö: att flere fjömätningat ©jömätnin»
egt tum, jemte Det att fiökarteroerketé komplettering fortgått: att lartewerf.0*
biDtag af allmänna meDcl utgått föt renöningar i ©töckholm*, ©ö# stcnsningar
i (targSrbar.
Dettyamnö oty 92Beflern>ifö jlärgåtDat famt föt bammbpggnaber oty $amnbpgg»
förbätttingat i ©ötyeborg, SJialmö, kJBiöbp, ^Barberg, SanDöktona,
S mbtitöl)amn, ©ölroitöbotg, Carlshamn oty Jköping: att förefkrif»
tet blifroit tueDDelaDe tötanDe unöerroiöningen toio naioigationö>fFo*9iat>!gation«*
loma, font årligen begagnats af omkring 240 elern’: oty att förnpaD
uppgötelfe (Tett meD roatfSmiterejjenterne i karlkrona om fortfa* ©feppsbpg»
geri»inttituf.
38
tanbe af bermaranbe flfeppäbpggetwnflitut, tvib f>votl6et 17 elever
tnnemaranbe år njutit unbermiéning.
förbättringen af FomntuniFationerne inom lätthet I>ar i betyblig
mån fortgått meb anwänbanbet af De mebel, font mib fiftlibne riFé#
oag i fåbant ättbamål blefroo jlälba till .fongt. Sftajité bifpofttion, oty
^varigenom, äfwenfont mebelft anjlagen för mattenaftappningar, nö#
biga tillfällen till arbetéförtjenfF efter ben froåra mijjwäpt, forn år
sGBä^förbatt--1845 öfroergått några af DFiFcté provinfer, Funnat berebaé. Mehlen
rtl1flat' för wägförbättringar Ijafwa blifvoit förbelabe till 78 färjFilta »äg#
bpggnabéarbeten, IpwilFa, jemte bent, hvartill btbrag betviljatö af be
tvib riföhagen 1840 anftagna mebel, omfattat en tväglängb af till*
fammané omFring 68 mil, oty F>afroa befjutom mebel bewiljaté till
5ScoBv93-- ett (torre antal brobpggnaber, beriblanb be för FontmuniFationen emellan
Upfala oty ©eflebotgé län tvigtiga, nu i bet närmare fullborbabe,
brobpggttaber öfwer ©al#clf»eit tvib ©pftttge bruF erforbrat bet be*
©tröntrens* tybligajie. Slfmenlebeé haflt*a, meb btbrag af allmänna mebel, rené#
ningéarbeten, till befrämjanbe af flottningar oty transporter, blifvoit
utförba i Dtåneå, Suleå, ffMteå, ljusna oty ©abelftvarne.
stnjiatter mot (Sftet bet att imber fiftlibne DFtober ntånab officiel! blifvit till
fo‘fotén.1* Jfongl. SÖiajtt inberättabt, att ben SlftatijFa Foleran utbrebt ftg i
flera betar af DtyjFa DviFet, Ijar ^ottgl. 9J?aj:t, meb fyänftgt till möj#
ligfyetcn af benna farfoté fpribanbe till Fuxerne af Cfterfjön eller fin#
(Fa tviFen’, (Fpnbat att förejFriftva be förfigtightötnått, forn tilis tvi#
bäre, böra meb farttig från nämnbe Fttfler iaFttagaé, famt tillförorb*
nät en FarantänöFomntifjion i @tocfl)olm meb åltgganbe, att öfwer#
taga befattningen meb Farantäné*an[talterne å @wen(Fa Fufterne från
oty meb .fullen tili riFSgränfen wib torneå oty att beförja om alla
i betta f>änfeenbe nöbiga åtgärber.
39
.ftongf. 9ftaj:tö nåDiga propofttion om frat^merfetö tillftånD etat^wa>
odj befyof, fymilfen nu till SKifctö ©tänDer öfmerlemnaö, innefattat’
en fttlljtänbig framftällning angåenDe få voät ftatö-werEcté utgifter
unDer De£ färjfilDa l)ufmuD*tit(ar, font De orDtnarie od) eptra ordinarie
flatéin^omfrerne.
i?ong(. 9ftaj:t förbigår Derföre f>är en närmare utmedling af IjmaD
forn rörer fat&werfetö tillftånD; men å\ongl. 9)?aj:t anfer ©ig
emellertiD ide böra (emna obcmälD Den jfiljaftigljet i förl)åöanDct
emellan infomjter od) utgifter, forn unDer De fcDnare åren egt rum i
få måtto, att, Då för år 1842 behållna öfrocrffott od) befparingar,
efter afDrag af britter i förflagöanflagen m. m., fomtnit 3vifögälDö*
kontoret till goDo ttteD en fumma af 620,515 9v:Dr 29 j!., få fjafroa
unDer De tvenne näftpåföljanbe åren jtatöinfomjterne mai fortfarit att
lemna öfmerjTott utöfmer beräfntngarne i rifé*jtaten, men fävjtilDa
tillffott för ftatöbeljofmenö fpllanbe Dod marit, i följD af pppaDe be*
tpDligare brifter i förjlagöanjtagen, erforöerlige.
Utom Den linDring i befattningen, forn, i följD af fKtfetö ©tätt» efttflärber odj
Derö mtD fijta riföDag fattaDe od) af iCongl. ^Dtajit goDFänDa beflut , enbc pS be*
egt rum förmebeljt neDfättning till hälften af Den för tadjernötiBmerb^suanÄ?
ningen utgåettDe tionDemfgtft, odj fjroarö fortfaranDe utöfmer tiDen för
feDnaft faftftällDe ftatöreglering anfommer på miDare beftämmanbe
af JCongl. SJtaji-t odj Dvifetö ©tänDer miD nu föreftåenDe rifémöte,
förefommer, fåfottt ett till ptterltgare jemnfning i ffattcbörDorna (eDanDe
åtgärD, De färj!t(Da beflämmelfer i affcenDe på Ijammarjfattenö utgö*
ranDe, forn marit en följD af ^ongl. $ttaj:tö unDer Den 27 2(pri( 1846
utfärDaDe förnpabe förorDning angåenDe ftångjernöfmiDet odj Den gröfre
jernföräDlingen, od) om Ijroilfa beftämmelfer J^ongl. Sföaj.t låtit ad*
män fungörelfe unDer famma Dag utgå.
§ifl be åtgdrber, l>TOangenom btreft jfattencbfättnittg rebatt
blifvit berebb, f/örcv äfroeit beflämmanbet af ben linbring t utntarfö#
jätten på Dlanb, forn, enligt af 5fongl. 3)}aj:t od) Dvifetö ©tänber
fafiftallDa gvunber, bör bermaranbe hemmansegare tillbomma, och
hroilfen, jemlikt be för beröbe änbamål förtättabe och nyligen af 5fongl.
®laj:t gobfänba jf anläggningar, uppgår till ett fammanräfnabt be#
(opp af 775 tunnor n fappar fpanmal.
©eban bef>ofmet af en föränbrab reglering i affeenbe på fdttet
för jfatternaö beräfning och utgöranbe äfroenfom berat? bebitering
och rebottMöntng ytterligare gifroit fig tillkänna uti färjfilba af 3vifetö
febnaft förfamlabe ©tanber gjorba unberbåniga framjfällningar., om
föränbring i fdttet för h^nimanérdntornaö utgöranbe, om inbelta rån#
tornat? och fronotionbenö inbragning till ftaté#roerfet emot anmt#
fanbe af fontanta löne#anjlag, om änbrtng i jtabganberne angåenbe
marfegångöprifenö bejtämmanbe, om framftyttning af tiben för upp#
bötbéfrämntorne, om berebanbe af linbring i forfeljfplbigheten för in#
belt räntefpanmål och tionbe, fann om fördnbring i fdttet för be få fal#
labé lanbträntornat? bokföring m. m., h^ <^ongl. 3ftaj:t, font anfelt
begå framftdllningar böra fontina imber öfmenndganbe i fammanhang
meb en allman plan för ttppbörbö# och rebogörelfe#n>erfeté änbamålö#
enliga orbnanbe, låtit genom färjfilba i nåber utfebbe fomiterabe ut#
arbeta ett, på jfebba utrebningar grunbabt, förjlag till bejfattningé#
roäfenbets fann uppbörbä# och rebogörelfemerfetö förenffanbe, hmilfet
förjlag, på ölongl. Sftajitt? nåbiga befallning till trpcfet beforbrabt, fomtner
att åtfölja ben nåbiga proportion i dmnet, [>roilfen ilongl. 5)faj:t
dr finnab att till Dvifetö ©tanber aflåta.
©eban,
4i
©eban, i attlebntng af Dvifeté ©tänberé mib fifta rttébag metx eearta fött»
belbte beflut om flämpIaDc papper&afgiften, förnyab författning i betta a'lwe'
amne blifmtt wiber ben 14 9?ooember 1845 utfärbab, fjär, efter bet
roifja erfoberlige fötberebanbe åtgärber gunnit mibtagaé, Jfongl. SDlajit
imber ben 15 näftpåföljanbe Sftaj lant allman fungörelfe utgå, angå»
enbe åtffilliga ifrågafomne ytterligare font toll» för eflfrifter i affeenbe på
charteringen af föpe» byteö* gåfroo» od; faftebref meb flera fyanblin*
gar, [>roilfa i förhållanbe till voärbet böra meb flämplabt pap»
per förfeö.
Unbcr ben tib, font framflutit feban Dcifetö ©tänberé fifla fatwunbfättnings
manfomft, fyafroa feljlagna (förbar inom flere belat af rtfet jemte m. m.
atibra på fpanmålétiUgångarne tnmerfattbe förhållanben påfallat voib»
taganbe från ©tyrelfenö fiba af fdrjfilba åtgärber för afhjelpanbe af
nöb och förlägenhet. (Su ny erfarenhet i f>mab forn rörer unöfätt»
ningémäfenbet od; bermeb gemenjfap eganbe frågor l;ar härunber blif»
voit famlab, forn föranlåtit ^vongl. SSftajit att taga befja frågor imber
ytterligare noggrant öfmermäganbe; och ^ongl. ®laj:t (fall, i anleb»
ning häraf, jemte bclgifmanbe af ofwanberörbe imber ben febnaft
förflutna tiben mibtagna färffilba åtgärber od; ben biöpofitton af me»
bel, forn berroib egt rum, till SKifetö ©tänber framvälla be förflag
angåenbe unbfättningéanffalternaö framtiba orbnanbe m. m., bent
ivongl. 9ftaj:t funnit lämpligt att till ben på SKifeté ©tänber anfont»
manbe pröfning hänffjuta.
Sill Ofifetö ©tänberö ©tatö»Utffott fommer för öfrigt att öf«
merlemnaö berättelfcr od; f>anDlingar, af hw^a 9vifetö ©tänber
blifroa i tillfälle att inhemta närmare fännebom om få mäl anmält»
banbet af be tillgångar, hroilfa imber be febnare åren marit för unb*
Bitalis tift SR. ®f. 1847 & 1848. 2 2tfö. 6
4a
fättniitgöbef)of att Difponera, font fortgången af De älDre imDfättningö#
liqoiberne od) f. D. allmänna magaftnö#fonDenö fovtfatta utreDning.
95oit-'werfef. Unbcr Det brefbeforbringen inom lanDet blifmit, t Den mån poft#
fajjané tillgångar fåDant meDgifmit, genom npa poflgångarö inrät#
tanDe od) utflräcfntng af förut befintlige, unDerlättaD, tjär fortfatt
omforg jemmäl egnatö åt poji#förbinDelferneö bcfrämjanbe meD fram#
ntanDe länDer.
0ålunDa f>ar feDait år 1844 en färpD regulier pojMontmuni#
(ration meDelft ångfartyg marit unDer()ållen emellan ‘pjhD od) 0tet#
titt, äfmenfom en DpliE tnnemaranDe år blifmit, meD anmänbanbe af
ett blanD poft#merfetö ångfartyg, ttllmägabragt emellan ©ötbcborg,
•fföpenfyantn odj i?ie(; f)marförutan, efter öppnaDe unDerl>anDlingar
ont utmiDgab franferiitgöfrtbet ocf> neDfatta porto#bcftämmelfer ttt. m.,
mäfcnbtlig lättnaD för Den tttrtfeö brefmäplingen bli fm i t bereDD för#
nteDelji De l>är ofman omförntälDe lipa poiWotmentioner nteD £Kpjj#
lanD, ffkettfett odj ©attmarf, DermiD l)maD ^renfelt od) ©anmarf
beträffar öfmerenöfommelferne jentmäl tttjiräcftö till fortjfaffanDet af
pafet#goDö.
intalet af meD pofternc beforDraDe bref, font år 1844 utgjorDe
3,378,757 ftpcfen, l)ar år 1845 uppgått tili 3,421,286 od) år 1846
till 3,430,369 jlpcfen. UnDer famina tio l)ar poftnippbörDen jemmäl
i någon mån öfato, få att Då Denna uppbörD
år 1844 uppgicf till  613,957. 24. 7., Denfantma
år 1845 utgjort  627,147. 3i. 9.
odj år 1846, enligt approximativt
uppgjorD beräkning . . 629,140.
maranDe uti Defa finnmor lifmäl inbegripen från 3li£ögälDé*fontoret
utbetalD crfättning till pofifagan för Den meDeiböranPe pojlfyemmané#
innehafware, på grunb af .Kongl, $5ref»et Pen 3 ©ecembet 1842,
tillkommanbe förhöjning i jkjutölcgan, meb omkring 8/200 D^:br
årligen.
3i)»ab po|t*»erketö utgifter beträffar, har en betpblig tillökning
beruti unber be febnare åren egt rum, uppkommen genom inrättanbet
af npa pojtgångar, tkjutsieganä förhöjning »ib gäflgifwaregårbar,
ber jk ju t fen genom entreprenab ombeförjeö, bel>of»et af ökabt häft*
antal »ib en bet pofterS fortflkaffanbc, nöbwänbigheten att för po*
ftcrnaé betrpgganbe mot röf»erier utjträcfa antalet af pofti(jonö*be*
jficfningar, m. m., få att ben beräknabe utgiftSfumman för inne»a*
ranbe år uppgått till icke mtnbre än omkring 500/000 SHtbr, oberäk*
nabt pojMafanö till 125/000 9l:br beflantba bibrag till flatö*»erket.
iOieb hänfigt till olägenheternc af täta föränbringar i be på han* scutiTorfatt*
befi» och näringarneS rigtning och tttwecfling inmerkanbe författnin* uiunSerfft?
gar öf»erlemnate Sötigt. 3ftaj:t till Detketö febnaft förfamlabe 0tän*
ber att, »ib behanbling af frågan omtullbewiUningen, hufwubfakligen
bibehålla beftämmelferne i 1841 årö tuH*tapa. 91'3ib utfärbanbet af
ben nu gällanbe injkränkte 0ig Kongl. 53iaj:t i följb häraf äf»en till
fåbanc jemkningar och föränbringar, font föranlebbeö af Deiketö 0tän*
bers beräkning af tulltnkomjlerne jemte öfrige förekomne färfkilbe om*
fiänbigheter. 0eban en ökab frihet i utöfningen af hanbel odh hattbt*
»erk inom lätthet bltfmit genom allmänna författningar mebgif»en,
fpneS emellertib änbatnålet nteb benna (agftifttting påkalla en mera ut*
firäcft frihet jem»äl i hanbclöförhållanberne och »ant »ädlingen nteb
främmanbe (änber. Daktabt flere tib efter annan »tbtagne, till flörre
frihet lebattbe, föränbringar i hittills följba tull*fp|kem, är honDcln
lik»äf genom betfamma fortfarattbe bef»ärab meb flere battb, hwilka
utan olägenhet för be inhemjka näringarne böra kunna förf»inna;
44
od> .Kongl. 9)faj:t har af fåbana anlebningar odj för att tillita,- me*
belff en i möjligafte måtto förenflab uppftällning, åjfabfomma iättnab
mib tillämpningen ocf> förebygga anlebningar till mtfjtybning od) un#
berjlef, låtit utarbeta ett förjtag till förnpab tull*tapa, h^iffet font*
mer att SXifeté ©tanber förelägga^ jemte ‘ett närmare framftällning
af be »ib förjlageté uppgöranbe följba grunber od) åftgter.
^ullntppbörben f>ar feban EKifetö ©tänberö fifla fammanfomft
icfe allcnaff till fullo tnbragt ben beraf mib jfatö*reg(eringen påräfnabe
infomff, utan ocf lemnat öfmerffott, ^martgenom .Kongl. $ftaj:t marit
t tillfälle att efter l)anb anbefalla nöbig befunna förftärfningar i tull*
bemafntngen.
©eban, för åjfabfommanbe af fullftänbigare fontroller emot öfmer*
träbelfer af tull*tapan, färjfilba föränbringar i .Kongl. görorbningen till
förefommanbe af oloflig införfel od) utförfel af maror ben 22 ^December
1841 blifmit af Dvifetö ©tänber mib fiflförflutna riföbag förejlagne,
innefattanbe belö utjfräcfning i mijj mån af rättigheten för meberbö»
ranbe tjenffemän odf> betjente att efter olofligen införbt gebö anfalla
unberföfning, belö nebfättntng i anfmarebeffämmelferne för be ljän*
helfer, bå roib fåban unberföfning olofligen införbt gobö icfe anträf
faö, I)ar .Kongl. 3ftaj:t, efter bet meberböranbe blifmit i ämnet tjörbe,
uti utfärbab fungörelfe af ben 22 januari 1846, mebbelat be förän*
brabe förejfrifter i berörba l)änfeenbett, forn Kongl. 2ftaj:t funnit för
änbamålet tjenlige och meb be traftferanbeö billiga anfpråf förenlige.
utarrenbering ®å erfarenheten åbagalagt att, roib utarrenbering af Kungö* od)
flf f"jt°etr“3cl1'Kungslabugårbar famt änbra bronan tillhörige lägenheter, en obegrän*
fab täflan för arrenbe*anbuben ofta föranlebt bert il att arrenbe-milforen
blifmit öfmer höfman uppbrtfne, hvarigenom åter inträffat att, till
förluff för ©taten, arrenbatorn förr eller febnare befunnits oförmögen
att arrenDet, t förening meD lägenhetens behöriga bruf och ffötfel,
utgöra, få har, efter Det fär|TilDa förejftifter, åfpftanDe att för fram»
tiDcn förefomma en Dplif artenDenaö uppftegring meDelft på for()anD
efter ffcDD uppfattning beftämDa mapimnbelopp tit. tu., blifwit af
fetö fcDnaft förfamlaDe 0tätiDer bcftutaDe och ^ ^ongl. S^aj:t anmälDe,
ivongl. ^aj:t tucD goDfännanDe af De grunDer, 3v:fetö 0tänDer i ni;f be*
rörDe hänfeenDe uppgifvoit, unDer Den 17 januari tnnctraranDe år låtit
utgå en allmän författning i Detta ämne, bmilfen, i Den mån förut afftttaDe
arrenDe-fontrafter löpa till änDa, femmer att tillämpas roiD l)äDan=
efter ffeenDe utarrenDeringar af fåDane kronolägenheter, för l)tt»ilfa
arrenDeafgiften omeDelbarligen till flatö*trerfet ingår.
©enom tneDerböranDe cmbetömpnbigbetcr har behörig tillfpn egnatö kronans
åt roiDmafrhåUanDet af kronans i bufmuDftaDen cd; lanDöorterne be*
fintlige hus od) bpggnaDer. (£l>uru De härtill antnifaDe färjfilDa anflag
egentligen icke funna anfeö beräfnaDe för npa bpggnaDöföretag af förre
omfattning r bär lif träl, i följD af tillgångavneS planmäfjiga anträn*
DanDe, flera meD betptligare fojtnaD förenaDe bpggnaDö* och repara*
tioné*arbeten funnat meD Defa anflag efter b^ttD utföras, btrariblanD
förefommer: fulläDanDet af lanDöhöfDtnge reftDenS^bpggnaDen i QBepiö,
uppföranDet af ett nptt refiDen*buö i ÖfterfunD, och fronoqtrarnenö
i <£|filötuna förfeenDe meD np fajDam.
Söt bereDanDe af en gemenfam embetödofal åt 0tatö>Departementö<
ejcpeDitionerne b^r fråga uppflått om alla Defja eppeDitionerö inrpm*
manDe i Det nutraranDe få fallaDe mpntbufet, bmilfen bpggnaD efter
anjtäUD unDerföfning befunnits mara Den enDa blanD De bronan i
hufrouDflaDen tillhörige, forn bårtill är lämplig få träl i anfeenDe till
läge forn utrpmme. got att bringa till trerfjlälligbet Detta till en Del
46
vcban utförDa förflag cvfovbuaé likwäl att mpntrcerket toarDer till
annat ftälle förflpttabt; od) Då en få befkaffaD flyttning i öfrigt på*
kallas? cj tntnbre af nämnbe inrättning^ elDfarliga bejTnffcnl>et, än af
Det förl)ållanbe, att Den mtnDre mpnt*tomtcn, nteD Derå befintlige,
till bovallen för en Del af mpntroerfetö tjenflcmän upplåtne, bpggna*
Der, blifvit, för uppföranDe af en ni) fängelfe*bpggnaD, till ©torf*
bolmö ftaD förfålD, l)ar dfongl. SJlajit, feDan tillfälle pppatö att mot
billiga milldor få till np lokal för mpnt-- od) kontroll*merken inföpa en
för fåDant änDamål fcrDeleö tjenlig egenDom, fatnt anbttD af någon
mera lämplig ej geller flått att erhålla, roiDtagit De för nämnDe egen*
Domö inkopanDe för jlatenö räkning crforDerlige, på $ongl. SJJajtt
anfommanDe åtgärDer.
tprieat Banfcr ©eDan dkongl. §ttaj:t, voib pröfning af Det utaf DUketö feDnajt
D ter? ninflar' för fain l a D e ©tänDev öfroerlemnaDe förflag till lag för enfkilDe bander,
funnit ftg, på gtunD af Deremot framftällDe anmärkningar, förl)inDraD
att fattima förflag i befi fjellet antaga, f>ar J?ongl. 5ftaj:t, för att
emellertiD gifroa åt förejkrifterne i affeenDe på enjkilDa bankers voerk*
famf>et od) kontrollera Derå en af bef>ofroet påkallaD fuUftänDigbet,
unDer Den 9 januari 1846 utfärDat en ferjkilD författning, omfattan*
De De ftnattciella od) reglementarijka Delarne af frågan, od) fjtoilfen
författning, grunDaD på dfongl. dCungörelfen angåenDc enfkilDe banker
ocb Dijkontcr af Den 14 januari 1824, i Det wäfenDtligafte öfvoerenö*
flämmer nteD De af Dviketö ©tänDer i förenämnDe Delar pttraDe åfigter.
UnDer tillämpning af npfsberörbe allmänna författning f>ar J?ongl.
3Äaj:t feDermera, uppå gjorDa anfökningar, bemiljat förlängD oktrop
od) faffflällt förnpaDe reglementen för De förut bilDaDe prioat*bankerne
i ©kåne, ©målanD, <3Berm(anD, DfiergötblanD fantt örebro od>
4/
©tord 3?oppavbetgö län, bwavjctrne, od; f«t>an bolag för beDrifmanDe
af pripat»banfrörelfe ytterligare bilDaW i ©ödeborg odj inom Själar»
provmtferne, Det feDnate äfmen för belåning af fpanmål, dfongl. 5ftaj:t fet
Defa privat banfdnrättningat meDDelat oftfop ed) faflftäUc reglementen,
därjemte bär, till båtnaD färjfilDt för jorbbritfet, freDitrörelfen
blifroit i rcäfenDtlig mån unDetlättaD genom bilDanDct af bppotbefé»
föreningar emellan jorDegare inom flera Delar af lifet, få att Dplifa,
mcD af Äongl. SSJfaj:t faftftäUDe reglementen förfcDDe, inrättningar nu
finnaö ej blott för ©fåne, Der en fåDanunDer längre tiD marit bilDaD,
utan ocf för iöflergotblanD, ©målanD, åpallanD o cl) SBlefinge famt
Upfala, ©tocfbolniö, ^BeflmanlanDö, ©öDermanlanDé od) Orebro län.
'gör återbefommanDe af reif a ännu icfe återfläUDe förbinDelfer,
böranDe til! De forDna ©roenjfa flat$»lånen, fafma fortfatta åtgär»fortma@roen.'
Det blifrcit wiDtagne, bmilfa ^ongl. §ftflj:t förmoDar jfola leDa till ‘ 1 'a'
Det DermeD åfpftaDe änDamål.
31 kolonien ©.t barthelerny, bmilfen från ocf) meD år 1845 @:t SBortpe*
blifroit återffällD unDer ©merigeö rifeö allmänna Drätfel od) förmala ltmv'
ning, bär tiflflånDet, b^ab banDel ocf» rörelfe beträffar, feDermera
icfe unDevgått någon wäfenDtlig föränDring, eburu folonienö förf of»
rån unDer Den feDnaff förflutna tiben i wiji mån antpDeé af Det för»
bållanDe att inneroånarneö antal, feDan folfräfningen år 1843, öfat ftg
niet» omfving 100 perfoner.
3nfomfierne af ön bäfvoa fortfaranDe marit otidräcflige för ut»
gifternaö beffriDanDe, ocb färffilDe fumtuor b^fma i följD bårafbmarje
åt måft från ffaté»metfet i moDerlanDet för uflDerbåKanDet af önö
Drätfel tilljfjutaö.
iColoniené afträDanDe till någon främmattDe ®laft på möjligen
antagliga wilfor f)cu’, oaftaDt Derföre wiötagne åtgärDer, icfe funnat
tillmägabringaö. CSntcIlertiD r>ar å^ongl. $laj:t låtit frilöfa alla Der*
maranDe jlafnoar, få att jlafroertet funna t förflaraé Der för alltiD
af|faffaDt o cl) förbjuDet. Sintalet af fålunDa frigjorDe flafroar Ijar ut»
gjort 523. £ill Den för änDamåiet crforDerliga inlööningöfumma
47,044 ©panjfa Daler jemte 156 ©panjfa Daler i omfofmaDer, eller
ttllfammattö 47,200 ©panjfa Daler f)afroa jlafmarne j] el fm c biDragit
meD tillhopa 2,364 ©panjfa Daler; men forn åftmgl. 9ftaj:t unDer Den 3
^December 1846, uppå ©uoernörenö hemjfällan, i nåDcr tillåtit att af
jlafmarneö egna biDrag till fin friföpning en fonD må btlDaö och på ön för»
maltaö till unDerjföD för fåDane frigjorDe jlafmar, forn genom fjufDom
eller bemiölig orfeölöeljet roarDa oförmögne att meD egna tillgångar
eller arbetéfövtjenjf ftg lifnära, uppgår beloppet af De allmänna meDel,
font för änDamåiet blifmit anmänDe, till hela förcnämnDe fumma 47,200
©panjfa Daler; och Du 9vifetS feDnaft förfamlaDe ©tänDer häraf an»
träfat blott 30,000 ©panjfa Daler fåfotu förjfott af hmtDelö» och fjö*
fart&fonDen, hur å\ong(. 9ftaj:t från famma fonD och på famma milfor
anflagit återjfoDen meD 17,200 ©pattifa Daler, på Det att Denna an»
gelägenhet måtte på en gång funna afjfutaé och en befavaD priéjlegring
famt anDra olägenheter genom uppjfof meD en Delö friföpning unD»
mifaö.
9teHflton«» Sicligionett hai’ uf nitiflPt och upplpjf prejierjfap blifmit roäl
n,amäiiöet.aU’ roårDab. ©et h^94 orDetö fraft hur i alla Delar af rifet gjort ftg
Sällan De;
gällauDe; ocf> åftoen i De få orter, De v fmårmertct blifvott eggaDt oef>
mtgleDt af fypdlareö fal|7a fa t fe c, f>afn>a ftnnena fmåningom blifroit lug*
naDe od) religionöbegreppett i allmänhet återtrunnit ofönrillaD renhet.
Sif prejtcrfFapet inom SunöS ftift f>ar blifroit biloaDt ett mifjtonö» »töet* 04
jalljFap, fö c f>roilfet jtaDgar ävo af ^ong(. $ftaj:t i nåDev faflftälDa. !?apmiaaUl
9leligionö* od) barnntnDerroiöningen blanD ginroallmogcn t ‘Dforra Ketigioiu*
oclj @öDra ginfFogadapcllen af ©foalö farnt JprottfanDö od) Öfimarfö ningen.'
fodnar af $rt)föanDe paflorat i SarlftaDö flift beflriDeö fortfaranDc af
jFollårare, forn mcDcIft flatébiDrag affönaö. SDe barn, forn i Dega
förfamlingar förliDet åt erf>6Ilo unDerroiöning, ttppgingo till ett antal
af 464. $rått §inffoga*fapellen f>au Den tillfreDöjtällanDe uppgift till
J?ongl. «Kaj:t infommit, att ide blott funjFap i (fjrijlenDomen nutneva
DerftäDcö bibringas §inroallmogenö barn tncD naftan lifa framgång font
i någon annan förfamling, utan od att Dega barn i allmänhet gjort
fig förtjenta af goDt roitöorD för flit, orDentligbet od) feDligt uppför
ranDe: ett förhållande, font äfroett egt rum i .öfhnarfö ^inmbpgD,
Der en Del af barnen gjort utmätfta framfteg.
$ör religionönmbetroiöningenS bef>of blanD allmogen i Sappntar*
fen har en nn upplaga af fatefefett på Sappjfa fpråfet blifroit från
trpdet utgtfroen.
<Sont f>oö Äongl. Sftajtt anmätftting blifroit gjovD Deröfver, att
felaftiga upplagor af bibeln, fatefefen, pfalim och eoangelmbofen
fkreftäDeS från trpdet utfommit, fjär 3uflitiae«jlaté#miniflern erhållit
nåDig befallning, att genom fina ombuD för trpdfrtyetöärenDen låta
SBipans tift Sfi. @f. ^rotofoft 1847 & 1848. 2 SlfD, 7
uppmana famtlige föreftånbare för boftrpcferiertia i vifct till nogrann
uppmärffatnbct od) tillfpn mtb fåöana böcferé utgifmanbe.
unberitobåt (Snabanba unberflöb till ett i siöorbeaup inrättabt fapell för fjö*
\Täm* faranbe af proteflantijfa religionen, font unber föregåenbe år marit
11,an!>clauiJtr‘bemiljabt, l>ar nu äfmen utgått.
svrfoBpsana* £ill npa fprfobpggnaber i tretioåtta förfamlingar, till tornbpgg*
wpår«t!onIrinab fatut utmibgning od) ombpggnab af fpratiofem fprfor, äfmenfom
till orgelmerf, altarpvpbnabcr od) prebifflolar i tretiofep fprfor t>af?
ma ritningar blifmit af ^ongl. 5)}aj:t gtllabe och fafbftälba.
c^ill unberflöb för uppbpgganbe af npa f nr for i -öentofanb ocf>
€l)ri|1ine!)atnn bafma lån, fatut till förbättring af grafforen i företa
floflerö fprfa od) unberfyåll af bontfprfan i (3Biobp anflag af allmänna
mebel, enligt Svifetö @tänberö beröm gjorba framitällningar, blif*
mit bcmiljabe,
ÄoUett* od» förfamlingar, bmilfaö oförmåga, att etifamt af egna mebel
®am6of#‘6m"*bejfriDa foflnaberna för bel)öfliga fprfobpggnaber, blifmit behörigen
mitöorbab, ocb t>roil6a förbenjfull genom folleft- od) ftamboföbref er*
bållit tlllflånb att öfmer f>cla rifet, nteb bermib manliga unbantag,
infamla unberftöb för fåbant änbamål, bafma uppgått till ett antal
af tjugofem.
Söränbritiflar $cm focfnac bafma erhållit nåbig tiUåtelfe att, mib näft inträffanbe
»dfi c r linu i P v e fr l e b i g b e t, få jfiljaé från be pafrorater, bmilfa be förut tillhört,
8ar' för att bele? förena» tneb annat paflorat, bele? utgöra egna gäll.
©ärjfilba bparö ocb hemmans förläggande från en till annan förfam*
ling, äfmenfom jorb^affönbringar från preftboflällen, till platö för (folbuö,
■> I
fprfogåvDar tu. ut., bär ifongl. ©laj:t t tnlocv tillåtit Der fabctnt futu
nitö änDamålöenligt oct> gagneligt.
£ill inrop af boftälle åt cn fapeilpreDifant i Unbettäö församling
af ©faraborgö lått r>av, meD S^ifctö ©tänDerö bifall, anjlag af ali»
manna mebel blifvit beviljaDt.
görjlag till föränbrab flajjijtfation af pajlorater i Érfefliftet oclj
Q)ötl)eborgö {lift l) a fröa blifvit af ^ongl. $)laj:t gillabe.
?lf De Rottal. «Dl«j:tS pröfning unberftälba förjlag till öfverens» 3>re(iet(*ai>et$
, , (tftonmfl.
fontmelfec om prejlrätttgljeterö utgoranDe pafva fprattofju blifvit t
ttåDev gillabe od) jtabfäjlabe.
3\i)ffoI)erbatne i appelbo, häggum, björna, 9)}o, häfwerö,
©tpröö, 5)lai'ftranD, SöoDarne, ©anDferpD, <2Sapl)0lm, Serlåfa od>
jQvarfebo pajlorater, fåfont fafnanDe Den infomjl, motfvaranDe 100
tunnor fpanmål, hvartill, enligt ivongl. brefvet Den 9 9looember 1840,
minimibeloppet afbvarDeraö löninfomfl borDe uppgå, l)aftöa, på grunD
af Dlifetö ©tänDerö anvisning, från 1845 årö början fått flg til?
lagDt Det crforDerliga löntilljfottet i fpanmål, efter gallanDe lättömarfe»
gångöpriö beräfnabt.
litt förjlag till reglemente för dalmar fliftö preftenfe# odj pupt^Went^^
fafja f>ar blifvit af i?ong(. 5)laj:t pröfvabt od) fafljlälDt.
$ör att tillvägabringa en fåDan penfionöinrättning för efleftajlife
tjenflemäné enfor od) barn, att eptra nåDår må i en framtib funna
uppföra, f>ar Äongl. SJlaj-.t fallat färjfilDe fomiteraDe, att t ämnet
uppgöra förjlag. litt fåDant förjlag, grunöabt på förutfättningen
att jliften, fowart för ftg, erhålla ftnöemellan f)ufvubfafligen (ifartaDe
5a
penfionöanflalter, är numera till .SCongl. Skaftö profning öfmerlem*
nat>t; och ^Congl. SDlaj-.t f>ar, fåforn en förbereDanDe åtgärD, Deröfver
ä|Tat De färjfilDa jliftenö famt ©tocfholmö fta&é (Sflefiajli&ftatS äfmen»
forn Unioerfitetenö unDerDåniga utlåtanDen, t>roilFa ocf reDatt infommit.
Scrfattningar 3 affeenDe på anföfningar och for|lag till prejlerliga lägenheter,
|S”«KtpoShar Äongl. ®laj:t, meD uppbäfmanDe af åt|f illiga älDre författningar,
prtowaien» gCnom cirfulär till famtliga Äonjt|lovierna Den 12 Rooentber
1845 meDDelat flaDganDe: l:o huru förhållas bör, Då anföfningar till
prejlerliga lägenheter ingifmaS till Jfoitfijlorier, och 2:oomDentiD, inom
hmilfen förjlag till fåDana lägenheter böra mara upprättaDe; i farn»
manhang hwurmeD nåDig fungörelfe blifmit utfärDaD om jfpnDfam
anmälan hoö ^onftjlorierna angåenDe uppfomna leDigheter iblanD Dem
unDerlpDanDe tjenflemän.
$ör Den hånDelfe, att fråga om föränDraD organifation af pa*
jlorat unDer Detfammaö leDighet uppjlår, hur Äongl. 3)laj:t Den 29
Slpril innemaranDe år flaDgat, att föfanDe, font Dertill ftg anmält,
må mara berättigaD att, efter erhållen fänneDom af Den ifrågafatta
föränDringen, och inom Den tiD, font af ^onftjlorium beflämmeS, fm
anföfning återfalla och tiD utman prejlerlig lägenhet ftg anmäla.
SörnpaD förorDning om focfenflämmor i ©tocfholmS jlaD är un»
Der Den 16 SÄari inttemaranDe år i nåDer utfärDaD.
Reglementen för efleftaflif*merfet i ^appmarfen, för pre|lmal
inom SDlalmö jlaD, famt för ©ödeborgs Domfprfoförfamltng och ^
fprforåD hufrau blifmit af ^ongl. 59laj:t fTaDfäflaDe.
StKpattona* 3 anleDning af ^rejleflånDetS miD ftjla rtfeDag uttDerDånigjl gjorDa
anhållan, att De, forn förmena fig hufma grunDaDe anfpråf på pa»
53
tronatörätt inom förfamlingarne, måtte få fig förelagt wig tit), inom
hwilfen De egDe att, wiD för luft af voiDarc talan, fåDana anfpråf
anmäla odj meD lagliga bewiö flpvFa, [>ar åCongl. 3Jiaj:t, forn funnit
Det mara af wigt, att alla tillgängliga refolutioner od> ftaDganDeti
angående patronatérätten blefwe famlaDe, Delo för att wiD forefotu*
rnanDe färjfilDa fall begagnao, Delo ocf på Det att, meD (eDning af
en fåDan famling, måtte funna beDömaO, om od) hwtlfa rättelfer ellet
änDringar i Den röranDe juO pattonatttö nu gällanDe (agftiftning böra
bercDaö od> i grunDlagöenlig wäg werfftällaö, i nåDer anbefallt ©ont*
fapitlett att till .Kongl. 9ftaj:t infänDa beftprfta afifrifter utaf alla i
Deraö wårt befintliga, eller eije fl för Dem tillgängliga refolutioner,
bref od) föreffriftet i berörDa ämne, famt att Derjemte om nu inom
(liften waranDe patronella lägenheter meDDela De upplpönittgar i öf*
vigt, ^votlfa för ärenDetO behöriga utrebanDe i nåDer pröfwaO nöDiga.
$fteD färDeleO tillfreDOfiällelfe har Kongl. 3Äaj:t inhemtat, att för* SoiffWortw.
fatnlingarne i rifet, meD få itnDantag, roifat bereDwiUighet och ntt att
orDna fitt jfolwäfenDe i öfweccnöftämmelfe meD ^Congl. 3ftaj:tö Den 18
Suni 1842 utfärDaDe nåDiga 0taDga om folfunberwiöningen. ©et
ringa antal, forn, utan giltiga jfäl, unDanDragit fig att uppfplla Den
medborgerliga pligt, hwilfen npjjttämnba, på SKifetö ©tänDerO bejlut
grunDaDe 0tabga ålägger hvarje förfamling, h<w af embetOmpntighe*
terna blifwit erinraDt om följderna af en fåDan uraftlåtenljet. Ét
några anDra förfamlingar, font af uppgifna orfafet od) med weber*
böranDeé förort begärt anflånD meD ttppbpgganDe af jfothuö od) epa*
mineraDe lärareö anfiällande, f>ar fåDant för fortare tid blifwit
bewiljaDt.
Utom De 578 förfamlingar, hwilka, enligt Kongl. Civfulärbrefwet
ten 15 februari 1844, erhållit underflöD af detanflag, 9lifetö0tän*
ber roth 1840—1841 årens riFöbag bemiljat till folfiFolorö inrättanbe,
!)afn>a för åren 1845 od) 1846 till fåbant unbcrfiöb bltfmit anmälba
ytterligare 219 förfamlingar, ber antingen reban be enligt ^ottgl.
©tabgan af ben 18 Suni 1842 orbnabe folFjFolednrättningar Fomtnit i
fult merFfamfyet od) erhållit jFicfliga lärare, eller för jfolornaö fät*
tanbe i gång enbaft forbrats be atiflag, forn för bern blifroit tillflryFta:
utgöranbe be i följb f)äraf anmtfabe belopp fammanlagba 10,231 Dvbr
32 j?. banFo, forn förbelatö på 45 förfamlingar i ÉrFefliftet, 28 t
SinFöpingö, 14 t ©Fara, 22 i ©trengnäö, 9 i 9S5cjleråö, 16 t
5Beptö, 44 i Sunbö, 3 i ©ötfyeborgö, 9 i dalmar, 22 t SarlftabS,
1 i äpernöfanbö odj 6 i flÖiöby fHft.
©eban DeiFetö ©tänberö rnib ftflförflutna rtFöbag tid ^vongl.
^ajnö btöpofition å DuFögälböFontoret anroifat en fumnta af 2.0,000
3b.br
i mån af befjofmet utgå till folFjMärareö aflönanbe inom be focFnar,
ber, enligt ^ongl. Skaftö pröfning, färjFilbt flatebibrag för fåbant
änbamål, i följb af egna omftänbigljeter od) förf)ållanben, more er*
forberligt, l)afma, efter af JCongl. 5D^aj:t antagna grunber, för åren
1847 odj 1848 unberftöb i berörbe affeenbe blifmtt bemtljabe till en
famntanräFnab ftimrna af 12,998 3bbr, förbelab på 349 förfamlin*
gar, nemligen 47 i ÉrFctfiftet, 24 i WnFöpingé, 20 i ©Fara, 15 i
©trengnäö, 19 i 'SBcfteråö, 43 i <3Bepö, 47 i BttnbS, 39 i ©ötf)e*
borgs, 21 i dalmar, 12 i Qtarljlabö, 38 i dpernöfanbö od) 24 t
^Biöbp fltft.
SDä förejlriften i 13 § 2 mom. af ©tabgan om folFunbermiöntn*
gen i riFet, röranbe jFylbtgfyet för ©omfapitlen att Arnart trebje år
tnfanba ttnberbåniga berättelfer om folfunberroiöningenö tillflånb, blif*
rait olif a tillämpaD, fyat ^ongl. 9ftaj:t genom nåDigt Cirfulär till famt*
liga ^onftjforierna Den 9 näftlibne Slpril förorbnat, att fåDana utlå*
tanben, font förbemälDta moment omtalat, (fola inneraaranbe 5c
ocfy Derefter fyraart trebje åt fean famtliga Äonjtjtorierna till ^Congl.
5ftaj:t ingifraaS innan Den 15 @eptember; ocfy upptaga förfyållanDet,
fåDant Det beftnneö fyafraa raatit Den 1 fötutgångne 3uli, famt åt*
följaä af uppgiftet, enligt fajlflälDt formulär, angåenDc folskolorna
inom fliftet ellet De unDec ifonfijtorium IpDanDe fötfamlingat.
£De, i anleDning fyätaf, fean Jfonjtjforierna nyligen aflemnaDe be#
rättelfec ocfy tabellarijfa uppgiftet utraifa följanbe förfyållanbe:
Sintalet af batn inom jfolålbern utgör ...... 366,187.
3blanD Dega unDetratfaö i fafta ffolor • 99,343.
i ambulatotijfa jfoloc . . . 91,964.
i allmänna lätoraerf . . . 4,445.
i enjfilba unbcrraténingéan*
(fältet 14,190.
i fyemmet
133,639.
tillfammanP 343,581.
0åfom fafnanDe unDetwioning fyafraa blifrott uppgifna 22,606.
10,913 batn ega funjfaper utöfraet minimum, enligt @tabgan om
folfttnDerratäningen.
18,429 batn begagna fönDag (folor.
Sintalet af lärare ocfy lärarinnor ät i fafta ffolor 1,599 ocfy i
ambulatotijfa 1,186, ellet tillfammané 2,785, af fyrailfa 1,513 äto
cpaminetaDe ocfy 1,272 oepaminetaDe. 21 f lätatneäto 211 tiliifa ptejf*
män famt 521 flocfare ellet organifter.
å>6
$Ör att uppmuntra författanbet ocb utgifroanDet af lämpliga un#
Dermiöningöböcfer för folfjfolotna ocf> folf|foaärare#feminarierna, ^roilEa
fijfnätmiDa fortfaranöc äro i rocr6famf>etr f>av öftongl. §ftaj:t utfäffat
belöningar af minjt 200, ^ögjl 500 9c:Dr banfo, allt efter arbetetö
bejfajfenbet, för Den änDamålöenligajte lärobof i f>\t>arje af Dejja ant#
nen: naturlära, allmän bifroria, geografi fanit religion odf> moral.
Snom Den för faDana böcferö ingifmanDe utfatta tiD f>afroa tretton
täflingéfFrifter infommit; od) iCongl. 9ftaj:t bär t nåDer förorDnat faf#
funnige män, att, efter granling af Dejja jfrifterö märDe ocb ijen#
ligbet, afgifroa unDerbånigt pttranDe ocb förjfag i ämnet. §iU beftri#
DanDe af fojrnaDerna bärmib mill $'ong(. S$aj:t anmänba räntemeDlen
5 Den af frantliDne ^ommerferaDet Eileen DoneraDe fonD tia folfun#
Dermiöningenö befräntjanDe.
Cfna“erM3J ^l>vt antal föl’faml'n9är bär föft ocf> erhållit ^ongl. «9?aj:tö
tillfiånb att af Fprfornaö meDel anroänDa biDrag till uppföranDe af
jfolbuöbpggnaDer, unDcr milfor, att Det uppburna beloppet jfall åter#
betalaö när Fprfan fommer i bef>of Deraf, $lera förfamlingar bäfma
äfmen unDfått tillåtelfe, att genom affönDring från efleftafitfa bojfäl#
len bereDa bpggnaboplatö åt fina jfolbuö, Docf meD förbehåll, att
lämplig afgälD, på fatt i ^ongl. förorDningen om bomnanéflpfning
ocb jorD#affönDrtng föreffrifmeö, jfall af iCongl. 9ttaj:tö 25efaUningö#
bafmattDe bejfämma» ocb Derefter af förfamlingen gemenfamt tia bo#
ftänöfjafroaren utgöraö.
kalfäng. 5fteb anleDning af 3iifetö ©tänDerö miD ftffförflutna riföDag
unDerDånigjf gjorDa bemjfäUan, att för fprforna i rifet måtte inföpaö
en upplaga af pfalmbofen meD foralmeloDierna ocb mef?an i fprftäm#
mig
mig fijferffrift, om Silfen #ofprebifanten, ^toften 3. ©illner för»
mält fig wilja föranftalta, bär $ongl. $ftaj:t genom (Eirfulärbref arn
befallt JConfttlorievna, att unberrätta förfamlingarne om utgifroanbet
af nämnba pfaimboféupplaga ocb berwib fäfta beras uppmärffambet
på wigten, att för fprforna tillegna fig benfamtna; i förening broar»
meb^ongl. 9ftaj:t, enligt ^refiejiånbetö unberbåniga anhållan, bifallit,
att alla i ben faftfiälba foralbofett befintliga melobtet må få i ©ill»
ncrö upplaga intagan.
§ör buplifanter famt npa lärare t gpmnafhf od) tecfning bafroa
wib åtfftQiga elementarlärowerf arfroobett blifroit anroifabe af befpa»
ringarne å anflaget för befja Järowerf. $örböjning af förut bejiämba
lönewilfor bat åt några få lärare blifwit bewiljab, bå färjfilba ffäl
bertill föranlebt. gräfningen af be fiefia b»^ $ongl. SDiajit wäcfta
frågor ont förbättring af lärareé lönförmåner bär bocf blifwit upp»
jf juten, för att förebomma i fammanbang tneb en np allmän regie»
ring af rifetö elententarlärowerf.
Särbomöjfolan å frösön b<ro blifwit förlagb till Öfierfunbö ftab,
ber nptt jfolbuö, efter en af å^ongl. iS?aj:t gillab ritning, är unber
bpggnab- ^rooiforijft reglemente är ocf för ffolan i nåber fafifiälbt,
i bufroubfaflig öfwerenöfiämmelfe meb fHifetö ©tänberö pttrabe ön»
jfan om jfolané orbnanbe på ett fåbant fatt, att pttglingar funna
berifrån afgå birefte till unwerfitetet, od) meb ben roib npa eletnen»
tarjfolan i bufroubjiaben begagnabe (ärometbob. 5lmx>änbanbet af
famina metbob bäv äfwett blifwit mebgifroet för lärbontö» ocb apolo»
gififfolatt i Sarlfiab. $(fwen för anbra lärowerf bäv &'ongl. 3ftaj:t,
på weberböranbeö unberbåniga ttllfiprfanbe, bifallit åtffilliga föränbingar,
SBifKmg titt m. <St. ^rotofotl 1847 & 1848. 2 2Ift>. 8
Öenom ©rfulär bett 12 9?opember 1845 till famtliga $onftjtorietna
o<3) SDireftionen öfwer 0tocH)olmö ftabS unberwténingwerf, fjär nå*
Digt flaöganöe t affeenbe på anföfniitgétiben till lärarebefiällningar wib
elementarlärowerfett famt tia anbra j?olft)§lor blifwit af $ongl. ^Kaj:t
i ttåber utfärbabt.
§öre|Iagna ritningar, bclö till ttpa ffotyuöbpggnaber, belö till
utwibgning af reban befintliga, f>ar ^ongl. ^aj:t tib efter annan gillat
ocf> ftabfäftat.
Umrerfiteten. 2lt tio profc^orcr i be werbéliga fafulteterna wib Upfala uniper*
fitet, fywilfa äro närmaft be fep, forn reban erhållit fpllttab i fina
löner, odf) font ej intteljafwa prebenbett eller anbra beraö tjcnficr åt*
följanbe lönförmåner, I>ar en bplif fpllnab af 300 3e:br battfo årligen
blifwit bewtljab af bet för fåbant änbantål wib ftfla riföbagett å flat
uppförba belopp.
©eban Dufetö ©tanber »ib famina rifébag attwifat lön för en
fjerbe pfofejjton inom mebicinffa fafulteteit »ib yunbö uniperfitet,
^ongl. 'iOlatjt i nåber utnämnt en profesor i mebicina tf>coretica &
foreitfi berftäbeS.
sttabemiflfa SSSiö båba utiiperfiteten äro npa bpggnabor för be anatomi^a tn*
bpaguabcr. jfttutjonernc ['»e^Tutabc, od) förc|lagna ritningar till befamma fyafwa wutt*
nit å?ong(. $}aj:t$ ttåbiga bifall od) fhtbfäflelfe.
Offentliga Unberwiéningeit wib unioerfitcteit od) elementarlärowerfett f>ar i
geiUaumdtv allmänhet blifwit lebb på ett för lärarne f>ebvanbe fätt, witöorbattbe
^et‘ beraö färlcf för bilbtting od) upplåning, od) beraö nit att gagna
ben ungbom, font blifwtt bern anförtrobb.
59
©eban Svifetö ©tänber roiD fiilförffutna riföbag beroiljat en fumma öiationat*
-. , , mufeum.
af 500,000 Dv:Dr till uppfovanbc af en nattonabmufetépggnab, broart
rifet tillhöriga fonflalfler, antiqv>ttetö# od) mpntfamltngar ni. m. funna
lämpligen förroaraö ed) uppflällaö, f>av Äongl. SDlajit i nåber förort)#
nät en fomite för lebningen af be åtgärber, brotlfa roerfflälligbeten
af Detta bpggnaböarbete erfort>rar; utfett en för ifrågaroanbe bpgnab
tjenlig platö, broartill ©tocffjolmS flab bcrebroilligt upplåtit färjftlba,
(laben tillhöriga tomter; föranjlaltat om ritning^* od) foflnaböförjlag
till Den beflutaDe nutfeibpggnaben ecb fafrjlällt planen för De(3 grunb#
läggning, broärmeD början inneroaranbe år blifroit gjorD.
$ör rifömrfroet bär, enligt 3eifetö ©tänberö beflitt, för Den afatif^rtfoet.
Dem anroifabe fumma cgenDomen 9l:o 2 i quarteret 5leo(uö roiD (Tcppö#
bron t ©toefbolm blifroit inföpt. 9vifö*arfroet är numera Dit in#
flpttaDt, ecb för befi tjenjlemän bär, feDan Dvifetö ©tanber beroiljat
Detfamma ett efaDt anjTag, ny afföningöjlat blifroit af Jfongl. 3tiaj:t
fajljlälD.
£ill bereDanDe af någon lönförbättring åt ^rofejjorerne i tecfning stfabemim
roiD afaDemien för De fria fonfterna, bär befja lärareö antal blifroit
nebfatt från fep till fem, meb en i följt) Deraf öfaD unDerroiöntngö#
ffplDigbet. sJlya flaDgar för afaDemien bär Äongl. 3Jlaj:t gillat od)
fia D fä frat.
^Jleb anleDntttg af Det utaf Dlifetö ©tänDer afgtfna förflag tiUSrttti9n,ärbc"‘
©taDga om fattigroårDett t rtfet, ecb efter roeDerböranDeö böranDc,
bär iDongl. Söla j: t Den 25 Sftaj Detta år en fåDan ©taDga i nåDer
utfärDat.
2l.f Det anflag, 10,000
laDe ©tänber anroifat till uuDertlöD för Den fättigroårb, font, enligt
6ö
«
21 § 3 morn. i ÉKifeté ©tanber ofrcannämnba förlag, jfall af ©ta»
ten befoflaö, [>ac förre Delen blifroit anroänDt för fattigförförjningen
inom De uttDer £anbtförfit>arö»Departementet Ipbanbe garntfonöfötfam*
lingar famt De unDer ©jöförfn>arö»Departementet böranDe förfamlingar
roiD iCongl. 9Jiaj:tö flottaé fiationcr t ©torholm, Carlfrona od)©ö»
lijeborg. Sif dtcrfoDen fjät ^ongl. S9laj:t, pä weberböranbeö anma»
lan, meDDelat unberföD dt fäDana fattige t allmänhet, Ijtrilfaö man»
talöjfrifntngöort icfe funttat utrönaö.
«nft»ba pen» $örflag till reglementen för en enfe» od> pupillfajta för Carlö»
^Ka??’ ^rona borgerjfapö [>anDtmerföflager, odj en penftonöinrättning för
©roenjfe läfare famt Deraö enfor o<$ barn, ^afroa blifmit itongl.
pröfning unDerfälDa ocf) erhållit näDig fabfäfelfe.
gjweinciat» £tt af iCongl. ^aj:té ©unbf)etö»folIegium uppgjorDt unDerDänigt
[afareroSrben.fkjtog till reglering af protiinctabläfarerodrDen i rifet är, för fä roiDt
anjlag blifmit anmifaDe, gillaDt af ^ongl. 3ftaj:t, meD ndDig befall»
ning till bemälDe kollegium att rciDtaga De dtgärDer, font erforDraö
för att bringa förjlaget till werfjlälligbet.
©iutmSrM» ©eDatt DSifetö ©tänDer wiD näftliDne riföDag bemiljat en fttmma
"'raUmnflar’af 5000 SK:Dr till unDerföD för en unDer ©tprelfen öfwer inf itutet för
blinDa od) Döffumma flällD od) DermeD förenaD fär(fi(D tmDermiöningö»
anhalt för blinDa, dt f>\x>tl6cn $ongl. 3ftaj:t upplätit lägenheten ”.Öfra
danilla” d ^ongl. ©jttrgärDen wiD ©tocff>olm, bär förnpaDt regie»
mente för ofwanbemälDa infinit blifwit af ifongl. Sftaft faffälDt.
Sill winnanDe af fullflänDig utreDning, ej minbre angdenDe De
förbättringar, forn f>ofpttalerna t rifet i ett eller annat affeenDe tarf
wa, än ocf rötanbe De utgifter, f>rotlfa Delö till fdDana förbättring
gårö utförande äro för en gång tiödwändiga, delö till defia fjufwårdö»
anjlalterö årliga underhåll oundgängligen fordraö, farnt i f>vt>ad mån
de under iCongl. @eraphimer»ordenö»gilletö difpofttion flälda medel
äro mot behofwet fwaratide, f)ar Äongl. 5ftaj:t i nåder förordnat en
fomité, att, efter tagen fännedom af förhållandena, afgifma under»
dånigt utlåtande i ämnet famt förflag till de förändringar i affeende
på hofpitalernaö och l>ofpitalöfondenö förwaltning, hroilfa delö anfeö
funna leda till dejja wälgörenf>etöinrättningarö fullkomnande, få midt
ftg göra låter utan jtatenö widare betungande, delö jtå i faroman*
hang med andra till en allmän reglering af den offentliga fjufwården
hörande ämnen, öfwer det pttrande, forn nämnda fomité afgifwit,
hafwa wederbörande embetömpndigheter blifmit hörde; ocf) är frågan
beroende af 3?ongl. 9ttaj:tö framtida pröfning.
3njtruftioner för SMreftionen öfwer ©anwifö hofpital odh dårhuö
famt för de under SDireftionen (pdande tjenfletnän äro af Äongl. «D?aj:t
i nåder faflflälda.
9)led upphäfwande af 8 § i Äongl. §ftaj:tö @undhetö*follegii ajjebieinat*
ntåfcttbci i
inftruftion af den 6 ©ecember 1815, h^ -^ongl. 9ftaj:t i nåder med» auman&et.
delat förnpade förejfrifter, huru förhålla^ bör, då utrifeö epaminerade
och ptomoperade doctoreö medici eller med funjfapöbetpg förfedde
firurger föfa rättighet att i rifet utöfwa läfarefonflcn.
$ongl. 3ftaj:t har i nåder tillåtit inrättandet af fep npa apot^cf stpotpcféwä*
famt fpra ftliabapothef. fcnM'
gör den i hufwudjtaden fliftade pharmaceuttjfa läroanftalt, hwcw*
till årligt anflag wid ftfla riksdagen bewiijadeö, f>ar utgiftöflat blifwit
af Äongl. $9Jaj:t faftftäld.
95arnfÖrlo5*
niuflSfonilen.
Sdccinatio-'
nen.
93eterinärMir
rättningen.
laborationd» od) meDicinabtapor aro i uaocr fraDfa|taöe,
hvarjemte förjlag tili förnpaD uppfara af 0 roen (Ta pbarmacopben blifvit
gillaDt od) till trpefet bcferDraDt.
Sintalet af epamineraDe barnmotffot t riFet uppgicf förliDet dr
till 1,250 ocb bäbe fåleDed feDan år 1843 öFatd tncD 32. 3 l>itf=
muDftaDen blcfmo ftflliDct år 43 od) i SutiD 15 epamineraDe od) goD--  FänDa, blanD [)ti)i!fa forftnämnDa 27 njutit unDermidning uti inftnu
tnentala föriojjningdFonjien.
$örejlånDarne för De t riket inrättaDe oaccinDepotd Ipäfma broar
inom fin Fretd gått oaccinatörer od) allmänbeten tilibanDa meb pmp*
ämne, hvaraf flere oaccinatörer äfmen meDDclat åt närgvänfanDe för»
famlingar. Vaccinämne bär jentmäl, efter inkomna rcqoifitioner,
blifmit af .Kongl. 2D!aj:td ©unDbetd»Follegium till lanDdorterna affäntt.
Sintalet af äiDre odj pngre perfoner, font tncD framgång blifroit
pmpaDe, uppgick åt 1845 till 75,255, b^^t är Det bögfta ttnDer
De tio ftftförfTutna åren.
Kongl. 9ftaj:td 0unDbetö»follegium bär i nåDer blifroit anbefalDt,
att uppgöra förjlag till nptt reglemente angåenDe jkpDDdkopp»pmpnin*
gen i tiPct, bmaruti ej allena)! famtliga bittilld gälianöe jiaDganDeti i
Detta ämne böra fammanförad, utan äftoen De förbättringar intagad,
bmilka finnad mara af bebofmet ocb föränDraDe förbållanDen påkallaDe.
Sintalet af eleoer miD oeterinärdnrättningend (Fola utgjorDe fifl»
liDet år 33, blanD hwilka 4 blefroo utepamineraDe od) Derefter fåfont
Djurläkare goDkänDe. SDejjutom bäfma efter manligheten flera pojjed»
ftonater od) (anDtboer beföft inrättningen, för att erhålla FänneDom
om budDjurend bebanDltng ocb iTötfel. 3 en ocb annan lanDdort baftoa
roäl fjuFDoritar blattD 'budöjur uppåt ftg, men ingenjiäDeö marit af
mera kringgriptmDc befPajfenbet.
$11 ©rcenflra npFiefbttöfaUflfapet ^ongl. SDlaju ben>i(jat unDer* ©roenjta
flöt), Del3 föc fdll|Tapet<5 cinDamdi i allmänhet, t>elö ocf till fövattflaU ”^ufiapVt!
tanbe af cn fatttmanfomfl för ©FantrinaPijFe, c£pfl:e ocf> anbra utlänö»
fia npftcrl)ctötr»änncr unDer Suni mänab 1846.
.Kongl. 5Dlaj:t fövblifvocr Stifeté ©tanber mcb all Äongl. nåb od)
pnneft flät?fe poälbcrcclgen. ©toeffjolmö ©lott ben 23 “^opcmbcr 1847.
OSCAR.
A. Posse.
©£DO£D§SR, 1848. 5)J. 2(. SR or ftcbt & ©iner, Äongl. 95oftr!>(fare.
till Oltffené ©tanber på 'Jtifö-Satcn, hn& 9iifé&agcttå Sint,
ben 24 Dctobcr 1848.
3&älbornc, 2lMe od> äöälborfctfle, 21reU)örfct$e, äöorfcujc, 3&dl:
Idv&e, Sircftorne, $örft«nötfle, 3$d(a?ta&c, «§<^etiudr&e
od) dtcMtge
dhröe Wettar 0tt>ettffe $)länl
Sen tib font förflutit fcbatt jag, mtb 9itf’SmötctS oppnattbe, f>äffabc @bcr,
femmer att uti Ijäfbertta intaga ett märfeltgt rum. SBålbfamnta ffafntngar
fafma öfmergått be ftefta af ©uropaS Stater, odj ännu torbc lång ttb åtcrftå,
innan be migttga fa tnfälléf råger, font fi;felfätta 9tegcrtngar ocf) fyotf, fimta fm
flutltga Itfäutttg. Såtern ef; taeffamt crfäittta g-örftmenö nåb, font fiefparat ef
be allmänt ocf) enffilt mål fteranbc ['retningar, Ijmaraf anbra länber marit ljctn=
fiéfte, fattit gläbja ef åt ben fattS ocf bet lugna allmar, font itttber befa ftortnar
uttuärft Smettffa fyolfct. ©nbaft tneb 6i6efållanbe bcraf funna ©filta ocf ©bra
gemeufatnina euffntitgar i affcenbc å måra famfällömrättntugarS férMttranbe,
till allaö båtnab blifma uf'pfi;l(ba.
2>ag tacfar (iber, ©obe £>errar od) Smcnffe SOiäu, för bett äbla 6ercbmifftg=
fet, l)martneb 3 omfattaben SJJitt Beflitt att ötftå måra ftamförmaubter mib upp=
S3it). titt SR. ©t. ?)rot. 1847 & 1848; 1 ©ami. 2 2lfb.
rätthållanbet af beraä f^Dtabc fjcffBefiånb. ©en fyar, utan att be af ©ber antin*
fabe mebel befjöft ttll fullo anlttaä, rebait ntcbfört tfUfrebäftätlaube följber, och
berebt mera lugttanbe utftgter för framttben. @tt fttfteftånb §ar, imber ädtn
bemebltng, bltfmlt för en längre ttbrpmb emellan be frtgfötanbe magtcrne afflu*
tabt od) 2Öt funna hoppaä att bet banat mägett tilt ett btlltg cd) marafttg freb.
älieb lifligt bcltaganbe l;ar jag ftäubtgt följt frågan om reprefeutattonenä
ombtlbntttg. ©å erfarenheten fputä åbagalägga fmårtghctcrua att, utan ättln
mellaitfomft, förena be fftljafttga tnctttitgarne, får jag låtit för ©ber framlägga
ett förflag, forn, uieb en betpbltg utfirädnlng af malsrätten, Innebär nöbtge bes
ftämmelfer till betrpggaitbe af famhällctä befiäub och lugna utmedltng. Qag ät
förmtfjab om att £5, ©obe herrar od) ©meuffe äftätt, llfmabe af upprlfttg odj
allma rltg önffan, att till ett efterlängtabt flut bringa benna magtpålfgganbe an*
gelägcnfct, ffolen, mlb ©bert näfta fammauträbc, omfatta benjamina meb ben
uppmärffatnhet od) bet marma beltaganbe, font ben t få t)ög grab påfallar.
©'(Ifrebbftädanbe för Wlig får marit att erfara ©bert beflut om bemtljaubct
af mebel tilt förbättring och utmlbgaube af elemeutarsläromerfen: bet tunebär ett
mlttneöbörb om ©bert berörnmärba nit för bet itppmä,ranbo flägtctä btlbittitg.
©e mtgtlga ämnen, font utgjort föremål för ©bra öfmcrläggntttgar, hafll’a
Icfe alla mlb betta 9t t fämöte futtnat minna en nöjafttg föänlng. ^ag ffall emebs
lerttb Icfe upphöra att åt befja egna en fptmerllg uppmärffamhet, och, 1 hluaö
på Stilg anfommcr, mebmerfa ttll beraS änbautåfäenllga afgöranbe.
©å ^ag mt förflarar att Sttföbagen är afflutab, nebfallar Qag öfmer 911*
fetä ©tänbcr £)lnt meleus mälftgnclfer och förbltfmer ©ber, ©obe |)errar och
©menffe ätiäu, alle fanttllgen, jamt huaröd)en 1 fpnnerhet, meb all Sfcuungältg
ätåb ocl) pnueft ftäbfc mälbemågen.
@2;D£Ä#Dt!aK, 1848. tö. 91. 9iorfte6t & ©öller, Äonfll. »oftrpifare.
Kongl. Maj;ls Nådiga Svar å Riks-Salen.
I
KONGL. MAJ: TS
Nådiga Svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer
föreslagna lag för andr ing ar ; Gifvet Stockholms Slott å RiksSalen
den 6 Octoiber 1848.
Välborne, Ädle oell Välbördige, Ärevördige, Vördige och Vällärde,
Äreborne, Förståndige och Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Hos Mig håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, lill godkännande anmält
Edre under innevarande Riksmöte fattade Beslut i afseende å nedannämnde
lagfrågor; och har Jag, efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets hörande, i
Nåder gillat och antagit de af Eder uti följande underdåniga skrifvelser framställde
förslag, nemligen:
l:o Genom skrifvelse den 27 sistlidne Maj, om meddelandet af den
förklaring, ”att, genom Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, angående
förändring i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva,
någon rubbning icke skett i makars rättigheter och skyldigheter i bo uti de
äktenskap, hvilka äro ingångna förr än berörde författning blef till efterlefnad
kungjord;
2:o Genom skrifvelse den 2 sistlidne Juni om utfärdandet af en för
fattning,
hvarigenom stadgas: ”att i det exemplar af Under-rätts allmänna
sak-protokoll och dombok, som, enligt lag, skall till vederbörande Hofrätt
insändas, hädanefter endast höra införas de mål och ärenden, som angå ägande-
eller nyttjande-rätt till fast egendom, ägo-skillnad, delning af jord,
a rf eller testamente”;
3:o Genom skrifvelse den 15 nästförutgångne April, att sista momentet
i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående villkorliga utmät
nings-resolutioner,
hvilket lyder sålunda: ”äfvensom ett sådant behandlings,1
sätt icke i något fall, och således ej eller i den händelse, att gäldenär emot
krafvet gör invändning och målet förthy kommer att fortgå, på sätt eljest är
i allmänhet föreskrifvet, må för gäldenär medföra någon ökad kostnad utöfver
den, som skolat uppstå, derest ofvanberöi’de utmätnings-resolution ieke
varit gifven,” upphört att vara gällande;
Bih. till R. St, Prot, 1847 och 1848 j 1 Samt. 2 d/d.
2
Kongl. Maj.-is Nådiga Svar å Riks-Salen.
4:0 Genom skrifvelse elen 21 sistlidne Juni, om utfärdandet af en författning,
hvarigenom, med ändring af 5 § 2 kap. Utsöknings-balken och 7
§ i Kongl. Förordningen den 28 juni 1798, angående vissa omständigheter
uti lagsöknings- och utsoknings-mål, varder dels förklaradt, att den i förstnämnde
lagrum gifna föreskrift, att, enär ett hos Konungens Befallningshafvande
anhängiggjordt utsökningsmål, såsom tvistig!, skin tes under domaren,
den sökanden skall taga stämning å sin vederpart inom natt och år derefter,
eller vara all talan i thy mål qvitt, upphört att vara gällande, dels ock
stadgadt att, om exsekutor i sammanhang med målets skjutande under domaren,
dömer till qvarstad, sökanden bör inom tre månader sedan qvarstaden
blifvit verkställd, instämma målet, vid äfventyr, att qvarstaden eljest
förfaller, samt att, derest gäldenären af exsekutor kännes skyldig att utmätning
undergå, men lemnäs fritt, att hos domaren söka sitt igen, honom åligger
att inom sex månader derefter stämma om återvinning, vid förlust af
all talan i saken;
5:o Genom skrifvelse den 15 Mars innevarande år, att en författning
måtte utfärdas af följande innehåll: ”med upphäfvande af 2 § i 17 kap. iläfctegångs-balken
och Förklaringen häröfver den 15 October 1810, samt 2 § i
Förordningen angående vissa omständigheter i lagsöknings- och utmätningsmål
den 28 Juni 1798, stadgas som föijer:
§ 1.
Beropar sig handlande å sin handelsbok att dermed styrka fordran för
borgade varor; finnes den bok ordentligen förd och gitter ej vederparten visa
fel deri eller sådane omständigheter, som boken eller personen misstänkte
göra, men nekar ändå till krafvet; då äge boken det vitsord, att han, som
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der lian ej heldre vill öfverlåta
åt handlanden eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edeligen
sanna, eller ock Rätten, i anseende till serskilda orsaker, finner skäl, att edgången
åt handlanden eller bokföraren uppdraga.
Handelsbok bafve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt är, derest icke,
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorne
eller ock honom derföre hos Rätten eller Konungens Befallningshafvande sökt.
Kongl. Majlis Nådiga Svar å Riks-Sa’en.
3
§ 3.
Är räkning töparen tillställd såsom i 2 § sägs, och har icke inom sex
månader derefter, köparen antingen enligt skriftligt intyg af trovärdige män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos Rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätnings-gild, som förfallet
skuldebref. Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare
la" samma.
§ 4.
Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
§ 5.
Denna författning träder i verksamhet den l:sta Juli 1849”.
6:o Genom skrifvelse den 1 sistlidne April, att genom en författning,
som utfärdas må stadgas som följer:
Har någon till försäljning emottagit varor, samt på blifvande köpeskilling
lemnat förskott eller i och för uppdraget haft kostnad, njute för samma
förskott och kostnad med ränta, derest förskottstagarens egendom till hans
borgenärer afträdes, innan förskottet blifvit guldet, betalning utur varorna
med den rätt, som i 17 kap. 3 § Handels-balken är tillagd innehafvaren af
lös pant.
Lag samma vare om förskottet är lemnadt på grund af sådant connoissement,
som i sjölagen omtalas, ändå att varorna före konkursen ej kommit
forskottsgifvaren tillhanda; dock sker härigenom icke någon inskränkning i
den rätt, som i 5 och 7 §§ af förutnämnde kapitel bestämmes för sjöfolks
lön, frakt och skeppslega, bilbref och på bodmeri taget lån.”
Deremot och hvad beträffar den af Eder, Gode Herrar och Svenske Män,
i underdånig skrifvelse den 2 sistledne Juni, gjorda framställning om utfärdandet
af den förklaring, ”att 5 § i 16 kap. Jorda-balken, så vidt den angår
uppsägning af utarrenderad jord, ej afser det fall, att arrendet blifvit på
viss titl ingånget”; så enär stadgandet i nämnde lagens rum angående rätt
Kongl. Maj:ts Nådigt Svar å Rihs-Salen.
till uppsägning emellan landbo och jordägare af hemman, som är på arrende
upplåtet, enligt ordalydelsen, icke är inskränkt endast till de fall, der
städja blifvit på obestämd tid gifven; samt, i fråga om tillämpningen af berörde
stadgande den åsigt synes hafva i allmänhet gjort sig gällande, att
uppsägning jemväl af dylika arrende-aftal, som blifvit på viss tid afslutade,
vore erforderlig, har Jag funnit den författning, hvars utfärdande J, Gode
Herrar och Svenske Män, i nyssberörde skrifvelse föreslagit, innefatta ändring
och icke förklaring af åberopade lagens rum; vid hvilket förhållande Jag ej
eller ansett mig böra till Edert förslag om sådan förklarings meddelande
lemna Nådigt bifall.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med ali Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckbrikt, 1849.
