# ID: svediakorp-gov2160
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,048
# sentences: 2,757
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl Maj:ts Md. Proposition, N:o 26.
U
de, som betalade mellan 5oo och iooo ihaler, minskades med en femtedel,
och de, för hvilka mindre än 5oo thaler erlades i afgift, aftogo i en proportion
af 3 till 2.
Kommitteen gjorde sig ock den föreställning, att de mindre brännerierna
bär i riket, hvilka sålunda redan, i följd af den stigande upplysningen,
af sig sjelfva så betydligen minskats, skola utan allt förbud ytterligare aftaga
och kanske inom en icke aflägsen tid i det närmaste försvinna. Delta
vore den naturliga vägen, den fria öfvertygelsens väg, på hvilken alla samhällsförbättringar,
ali industriell utveckling bäst åstadkommes, och komrnitteen
ansåge, att lagstiftaren, under nuvarande förhållanden, skulle begå ett
misstag, om lian, med undertryckande af all annan brön vi nsbrän ni ng, ville
på en gång åt fabrikanten allena upplåta denna näring. En sådan åtgärd
skulle innebära en orättvisa emot alla dem, sorn nu, på grund af den närvarande
bränvins-lagsliftningen, hvilken, ehuru i öfrigt omväxlande, deruti
varit bestående, att den fästat brauvinsbrännings-rätlighelen vid jorden, inrättat
sin hushållning med begagnande af bränvinsbränning såsom en binäring,
hvarjemte icke borde förbises, att mången gång en mindre bränvinsbränning
till afsalu, utöfvad under de sex månader af året, då jordbruket
kräfver minsta arbetet, af egna produkter, anntrs ofta svära att afsätta, med
eget bränsle och egna arbetare, kunde just genom dessa fördelar uthärda
täflan med fabrikerna, så mycket hellre, sorn bränneriets affall, dranken,
ett vigtigt foderämne, användes på stället, och som fö r 1 agskos t na d en för inrättandet
af ett mindre bränneri vore obetydlig, jemförd med den, sorn
erfordrades för en fabriks-anläggning. Att neka jordbrukaren denna binäring,
hvilken han funnit för sig fördelaktig, vore ett ingrepp i hans välfärd,
eller skulle åtminstone så betraktas.
Kommitteen ansåge det ock vara ur sistnämnda synpunkt, och ingen
annan, sorn den egentliga husbehofsbränningen, hvartill rättigheten uppskattades
så högt, åtminstone af den mindre jordbrukaren, kunde försvaras.
Om det än ej kunde förnekas: att en jordlägenhet af ett så ringa värde sorn
3oo r:dr banko sällan lemnade sin innehafvare full afkastning till föda för
sig och hushåll, långt mindre öfverskott till bränvinsbränning; att en tillverkning
af bränvin i så inskränkt skala oftast skedde med ren förlust, då
värdet af materialierna jemfördes med produktens, och att åtgången af en
vara, som man tillverkat af egna produkter, om ock ersättning sedan finge
skaffas till födoämnen, vanligen blefve större, än om den för kontanta penningar
skolat inköpas; så hade kommitteen dock funnit sig ej kunna undBih.
till It. St. Fröt. 1S47 ov/t 184$. i Samt. 1 Afd. 6 Haft. 1 2
10
Kongl. Md. Proposition, N:o 26.
gå att, med eftergift för ett ännu allmänt rådande, örn ock vilseled t, begrepp
om en sådan husbehofsbrännings nytta för jordbruket, tillstyrka, att
den med de begränsningar, som blifvit föreslagne, måtte tills vidare medgifvas
åt elen mindre, så väl som åt den större, jordbrukaren. Härvid vore
icke fråga om den bränvinstillverkning i något större skala, som en stor
del hemmansegare af bondeståndet i alla provinser och i vissa orter nästan
uteslutande utöfva såsom binäring vid jordbruket, utan om det slag af
bränvinsbränning, som endast afser tillverkning till husbehof oah hvilket
vanligen sker med så föga kunskap om sättet och så ofullständiga inrättningar,
att utbytet sällan svarar emot värdet af de använda produkterna.
Förbud mot utöfning af detta slags bränvinsbränning skulle dessutom
leda till många lagöfverträdelser och blifva svårt att handhafva, hvilket
erfarenheten så väl i andra länder, som i Sverige, bekräftat. I Danmark
blef, genom en Kongl, förordning af år 1773, bränvinsbränning på landet
förbjuden, och tillverkningen förvandlades till fabrikshandtering i stad.
Ehuru bränvinsbrännings-afgiften, derstädes beräknad efter mäskekarens
rymd, icke vore öfverdrifvet hög, omkring 8 sk. banko för hvarje kanna
sexgradigt bränvin, och ehuru, i följd af landets beskaffenhet och tätare
befolkning, samt genom lillvaron af en talrik accis- och tullpersonal, kontroller
emot oloflig bränvinsbränning vore vida lättare att der handhafva,
än i Sverige, hade likväl lönnbrännerier på landet så tilltagit, att Kongl,
danska regeringen fann sig föranlåten att genom påbud af den a3 Februari
i843 förklara, att de, som under den förflutna tiden hade olofligen bränt
bränvin, kunde inom en bestämd dag, med befrielse från ansvar för öfverträdelsen,
i allmän vård, mot ersättning derför af staten, aflemna sin bränvinsredskap,
då endast i Jutland blefvo aflemnade 11,000 bränvinspannor,
som varit olofligen använda. Ett annat sorgligt exempel lemnade kronobrännerierna
i Sverige och de oroligheter, som i följd af deras inrättande
uppkommo.
Beträffande afgifterna för bränvinsbränningen, så enär de stora statsutgifter,
som erfordras ej blott för befrämjande af samhällets förkofran och
utveckling, utan ock för vidmakthållandet af det förbättrade samhällsskicket,
icke lämpligare kunde utgå, än genom beskattningen af föremål, som
icke äro oundgängliga iefnadsbehof, men likväl i större mängd förbrukas,
ansåge komitteen, att beskattningen af bränvin destomindre borde undgå att
fylla en del af statsbehofvet, som denna varas missbruk beklagligen ofta
föranledde betydliga utgifter för staten. Allt sedan år i638 hade bränvinsbränningen
här i landet varit under omvexlande former beskattad. I alla
Kongl. Maj:ts Md. Proposition, N:o 26.
II
andra länder hade styrelserna, liksom här, redan tidigt ansett denna näringsgren
böra uppbära en dryg del af statens bördor.
I Storbritannien inbragte år 1845 afgiften för bran vinsbränningen
å 5,769,562: i3. 11. sterling, hvarjemte i afgifter för försäljning afbränvin
inflöto £ 1,071,747: 6. 91. eller tillsammans £ 6,63i,3io: — 8£-; hvadan
således afgifterna för tillverkning och försäljning af bränvin öfverhufvud
uppgingo til! omkring 4 sh. eller 2| r:dr svenskt banko på hvarje person
af landets befolkning.
I Preussen inbragte beskattningen å bränvin, hvilken motsvarade ungefär
8 sk. banko per svensk kanna, år 1844» en summa af 5,915,475 thaler,
som, fördelad på landets folkmängd, utgjorde omkring 33 sk. banko på
hvarje person.
I Danmark gjorde skatten äfven omkring 8 sk. banko per svensk kanna
sexgradigt bränvin. Till ungefär samma belopp uppgick den äfven i
Norrige, der den beräknades att inbringa 160,000 species.
Bränvinsbrännings-afgiften i Sverige, lagd på pannerymden sålunda, att
den utgjort från 3 r:st. till och med 2 sk. banko för hvarje kanna, sorn
antagits kunna, med redskap i särskilda klasser, tillverkas, hade från år
1834 611 och med år 1844 lemnat följande resultat:
År
Beräknad i
riksstaten till
Inflaten inkomst.
1824.
Rko r:dr 429,000.
B:ko r:dr 454,867.
1825.
dito.
467,839.
1826.
dito.
467,620.
1827.
dito.
440,743.
1828.
dito.
448,567.
1829.
dito.
456,804.
1830.
460,000.
439,891.
1831.
dito.
429,768.
1832.
dito.
227,308-
1833.
dito.
462,520.
1834.
dito.
467,851.
1835.
750,000.
316,083.
1836.
dito.
705,166.
1837.
dito.
729,181.
1838.
dito.
630,507.
1839.
dito.
503,360.
tZ Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, Ko 26.
1840. 750,000. 631,730.
1841. dito. 563,224.
1842. dito. 672,354.
1843. dito. 685,838.
1844. dito. 685,652.
Kommitteen hyste den öfvertygelsen, att bränvinsbränningen bär i landet
borde småningom kunna underkastas en vida högre beskattning, än den,.
sorn för närvarande af densamma utgår. Afgiften drabbade visserligen i
första liand producenten, men endast såsom förskott, hvilket måste återgäldas
af konsumenten, för hvilken ett eller annat runstycke högre pris på
glaset vöre destomindre känbart, som den, hvilken har låd att dagligen
förtära bränvin, också utan afsaknad kunde erlägga några procent högre
pris derför, och den, för hvilken denna tillökning i pris vore i någon mån
känbar, gjorde väl, om han minskade sin förtäring af bränvin, och än bättre,
om han alldeles afstode från dess bruk. Kommitteen skulle således anse
det vara väl, om bränvinsbränningen kunde här i landet beskattas lika högt,
som i Danmark och Norrige, eller med omkring 8 sk. banko per kanna,
men ansåg sig ej böra i underdånighet tillstyrka, att skatten nu på en
gång må höjas till sådant belopp, hufvudsakligen derför, att en hög skatt
icke läte uttaxera sig, så länge något slags husbehofsbränning för en låg
afgift qvarstode vid sidan af den bränvinsbränning, som skulle bära den
höga. Om nemligen den större bränvinsbränningen ålades högre beskattning
i förhållande till liusbehofsti 11 verkningen, än sorn fullt ersattes genom
sparad produktionskostnad, skulle ofelbart hvarje jordbrukare förslå och
de flesta också begagna den fördel, som skallskillnaden erbjöde åt husbehofsbrännaren,
och varan, bränvin, med förlust af tid, ved och materialier,
lika ymnigt flöda från ioo,ooo-tals små husbehofspannor, sorn den förut
gjort eller annars skulle göra ur de större ; men den påräknade större statsinkomsten
komme att uteblifva. Att åter tillintetgöra detta husbehofsbränliingens
inflytande på salubränningen genom en hög beskattning äfven å
den förra, syntes innebära en motsägelse mot begreppet om husbehofsbränning,
och mötte dessutom den betänkligheten, att derigenom idkarne af
af detta slags bränvinsbränning, hvilken nu sällan drifves med synnerlig
omsorg, skulle finna uträkning att genom den lilla pannans oafbrulna gång
åstadkomma en betydlig tillverkning utöfver husbehofvet. På dessa skäl
hade kommitteen icke tilltrott sig ätt i underdånighet tillstyrka högre beskattning
för den bränvinsbränning, hvilken utöfvas såsom binäring vid
jordbruket eller såsom fabriksnäring, än att alla tre slagen måtte kunna
Kongl Maj:ls Kätt. Proposition, Tito 26.
13
heslä vid sidan af hvarandra, ulan nägonderas undertryckande. Sedan
kommitteen sålunda uppgifvit de allmänna grunder, hvarpå den ansåge
bran vi nsbränn i ngslagst i Ilningen här i riket höra för närvarande hyggås, lör
att derigenom bereda en öfvergång till dess bättre ordnande i ekonomiskt
och financielt hänseende, har kommitteen derefter i underdånighet redogjort
för motiver»» lill de hufvudsakligaste detaljerna i det af kornmitleen
uppgjord» förslag till förordning, vid bestämmelserna i hvilket förslag kömrnilteen
trott sig särdeles böra rikta sin omtanka deråt, att söka förekomma
den så kallade lins beli ofsbrän ningens utsträckning öfver sin angffna gräns,
och framför allt sä ställa föreskrifterna i afseende på beskattningen, alt en
måttligen förhöjd afgift må kunna indrifvas utan de underslef, hvartill nu
gällande beskattningssält gåfve anledning och lätthet.
Kommitteen har i underdånighet föreslagit,, att bränvinsbränning må
hädanefter såsom hittills, under loppet af de sednaste 12 åren, fortfarande
vara inskränkt lill sear månader af året. Den mening hade visserligen
blifvit yttrad, att, då lagstiftaren ville tillstädja inrättandet af fabriksbrännerier
och sådana anläggningar erfordrade betydliga kapitaler, b räll vinsbränningens
inställande under halfva året alltid skulle föranleda ränteförlust
för innehafvame af ett sådant verk, hvarför man yrkal, alt bränvirisbränningen
borde för fabrikerna var» tillåten hela året eiler åtminstone
åtta månader deraf. Det kunde ock ej nekas, att detta skäl vore fullt gällande,
om afsigten vore att draga fabrikerna till städerna, men i Sverige,,
der endast få släder vore belägna i en så bördig och uppodlad trakt, att
den icke blott kan förse deni med tillräckliga lifsmedel, utan ock dero fver
lemna en ymnig tillgång för större brännerianläggningar, ansåge kommitteen
att bräll vinsbränn i ligen, äfven såsom fabriksrörelse, i allmänhet bättre
lämpade sig för landsbygden, der denna näring understöddes icke blott
genom ymnigare tillgång, för lindrigare pris, af nödigt bränsle, utan ock
af de arbetskrafter, som öfriga hallåret företrädesvis erfordrades för jordbruket,
och der dranken i allmänhet kunde med mera fördel tillgodogöras
än i städerna. Deremot skulle det göra ett skadligt intrång i landets åkerbruk,
som just i sednare åren börjat vinna ett allmännare intresse och
synbar förkofran, om de för landtbruket så vigtig» månaderna Maj och
Oktober, då arbetskraften tages i strängt anspråk för jordens beredning och
andra landtman»»,sysslor, uppoffrades åt bränvinsbränning. Om det ock
berodde af hvars och ens godtfinnande alt till bränvinsbränning begagna
nämde månader, skulle likväl i de flesta fall bninvinsbrärrningen fortgå
äfven denna tid, emedan den enskilde ofta i sina beräkningar gåfve före
-
n
Kongl. Maj.Is Md. Proposition, N:o 26.
trädet åt den, som hastigast inbringar honom kontanta inkomster. Att
åter, vid bestämmandet af de till bränvinsbränning tillåtna månader, göra
ett undantag till städernas förmån, vore en orättvisa mot näringens talrika
idkare på landet. För öfrigt har kommitteens pluralitet, vid föreskriften
om den tid af året, under hvilken bränvinsbränningen skulle vara tillåten,
ansett det i föregående bränvinsbränningsförordningar allt sedan år 1812
upptagna tillägg, att bränvinsbränningen skall vara tillåten under vissa månader
af året, ”så framt icke högst vigtiga omständigheter föranledde inställandet
af denna tillverkning, kunna uteslutas, emedan, om ett sådant förbehåll
funnes i förordningen utsatt eller ej, Kongl. Maj:ts höga rätt att
dermed förfara, efter hvad Kongl. Maj:t funne för landet nyttigast, icke
kunde dragas i tvifvel, och detta tilläggs utsättande i förordningen vore
icke blott obehöfligt, utan äfven skadligt, enär det syntes liksom moraliskt
förpligta regeringen att, vid inträffad svagare skörd eller befarad brist, för
längre eller kortare tid inställa bränvinsbränningen, en regeringsåtgärd,
som aldrig kunde vidtagas, utan att medföra betydliga omstörtningar i den
enskilde hushållarens och affärsmannens beräkningar, till oskälig vinst för
den ene och till undergång för den andre.
Kommitteen, som, på sätt ofvan blifvit nämndt, i underdånighet föreslagit,
att bran vinstill verkningen måtte få utöfvas, 1:0 såsom husbehofsbränning;
2:0 såsom binäring vid jordbruket; och 3:o såsom fabriksrörelse,
genom hvilken klassifikation kommitteen ansett sig hafva gifvit rätta benämningen
åt och indelat näringen i de afdelningar, hvarunder den för
närvarande i sjelfva verket utöfvades, har i afseende å de särskilda bestämmelserna
för hvartdera slaget af bränvinsbränning, i underdånighet anfört
följande:
1:0 Husbehofsbränning;
Rättigheten härtill skulle, efter kommitteens åsigt, tillerkännas egare
eller innehafvare af jord, som hittills egt sådan rättighet. Visserligen
kunde häremot med skäl anmärkas, att husbehofsbränning ej borde tillåtas
innehafvare af mindre jordlott än den, som, utöfver tillräcklig föda för hushållet,
lemnar öfverskott till bränvinsbränningen; men dels vore det svårt
att bestämma gränsen för ett sådant jord värde, dels ansåge kommitteen
hela husbehofsbränningen, såsom i sig sjelf föga gagnande för den enskilde,
än mindre för samhället, böra, endast i följd af nuvarande förhållanden,
medgifvas.
Den uti nu gällande förordning städerna medgifna bränvinsbränningsrättighet
kunde dock ej komma under denna benämning, alldenstund den
Kongl. Maj:ls K dd. Proposition, N:o 26.
15
ej finge utöfvas med mindre pannor än af 3o kannors rymd. Att till städerna
utsträcka en rättighet, som man endast velat tills vidare medgifva
ät dem, som förut deraf varit i åtnjutande, vore destomindre lämpligt, sorn
städerna, i fråga om fabriksbrännerier, skulle få sig medgifven en förut
saknad rättighet att anlägga sådana.
Vid öfvervägande af grunderna för beskattningen af pannor till husbehofsbränning,
hade kommitteens pluralitet väl funnit, att det sätt, sorn
kommitteen föreslagit för fabriksbrännerierna, äfven här skulle vara tiilämpligt
och medföra en säkrare garanti, att afverkningen ej öfverstege det medgifna
qvantum; men dels befarade kommitteens pluratitet, att detta beskattjiiugssätt,
såsom nytt och följaktligen för mängden icke genast faltligt,
skulle väcka missnöje, då dertill äfven komme, att den hittills på de liesta
ställen vanliga inmurningen af pannan ej alltid kunde på samma sätt som
nu verkställas, dels skulle ock derigenom förorsakas mera besvär vid afgiftens
uträkning och tilläfventyrs kostnader för ändring af de mindre pannorna.
Kommitteens pluralitet hade derför, ehuru den i nu gällande förordning
antagna grund för beskattningen, efter redskapens pannerymd, vöre i
liög grad felaktig, emedan den hvilade på det oriktiga antagande, att pannornas
afverkningsförmåga förhåller sig såsom deras pannerymd, utan hänsigt
till formen, likväl trott sig kunna för pannor, som begagnas vidbränning
för husbehof eller såsom binäring vid jordbruket, föreslå bibehållandet
af denna grund för beskattningen, men med det nödvändiga vilkor af
sådana inskränkningar i pannornas form, att denna strängt begränsades, då
derigenom, äfven med denna beskattningsgrund, pannornas högsta afverkningsförmåga,
med tjenlig säkerhet kunde begagnas, och de missbruk således
väsendtligen förekommas, hvartill nuvarande förordning gåfve anledning.
I afseende på lämpligaste sättet att bestämma ofvannämnde form för
pannor till husbehofsbränning, så enär kommitteen, genom erhållna upplysningar
från landsorterna, inhemtat, att i alla rikets landskap, med undantag
af Skåne och Blekinge, ännu brukades mer eller mindre höga pannor
med liten hatt, och ingen annan afkylningsredskap än i, 2, någon
gång 3 raka pipor, eller på några få ställen så kallad enkel kylare, hade
kommitteens pluralitet ansett denna konstruktion, med de närmare bestämmelser,
som i den föreslagna förordningen utstakats, böra antagas såsom
den enda, härvid tillåtliga, redskap; och då erfarenheten visat, attalia beskrifningar
på bränvinsbränningsredskap blifvit underkastade olika tydning,
ofta förtydning, hade kommitteens pluralitet ansett säkrast att, genom för
-
16
Kongl. Maj Is Md. Proposition, N:o 26.
ordningens vidfogade ritningar, de former utvisades, inom hvilkas latitud
redskapen må kunna inrättas.
I fråga om beloppet af afgiften för husbehofsbränning, bade kommitleens
pluralitet ansett sig icke böra taga sådana pannors högsta afverkningsförmåga
till grund; ty ehuru deras form vore sådan, att pannan ej med
fördel borde kunna användas för en hastig afverkning, måste det dock erkännas,
att den, drifven med oafbruten omsorg, kunde afverka betydligt
iner, än det nu föreslagna skattebeloppet antydde} men kommitteens pluralitet,
som antagit, att de ökade omkostnaderna i ved, och det arbete, sorn
erfordras att sköta dessa små pannor, skola afhålla mängden af deras begagnare
från oafbruten bränning, hade ansett skatten böra sättas till ett
jemförelsevis ringa belopp, på det alt dessa pannor, utan särdeles känbar
förlust, må kunna tidtals få stå obegagnade, ehuru till användande uppgifna.
Af detta skäl, och då den på ofvan anförda sätt begränsade tillverkningen
egentligen afsåge, att den mindre jordbrukaren ina kunna, utan
penningeutgift, åstadkomma bränvin lill sitt husbehof, men icke deröfver
till afsalu, hade kommitteens pluralitet föreslagit endast 24 sk. banko per
kannerum för ifrågavarande bränvinspannor, under hela tiden af sex månaders
bränvinsbränning; och då kommitteen jemväl tillstyrkt rättighet för
bränvinsbrännaren, att dela dessa sex månader i tre terminer, om två månader
hvardera, hvilket ickelblott för den mindre hemmansegaren underlättade
möjligheten att, för ringa skatt, tillverka sitt husbehof, utan ock bättre än
den förra indelningen lämpade sig efter årstiden, och särdeles fardagen i
Mars, utgjorde skatten under en termin endast 8 sk. banko kannerummet,
eller lika belopp, sorn nu erlägges per kannerum af en 20 kannors enkel
panna, under en termin af tre månader.
Såsom en nödvändig följd af denna låga beskattning, hade det ock,
enligt kommitteens pluralitets åsigt, blifvit destomera maktpåliggande att
genom ofvanuppgifna inskränkning, lill form skilja husbehofsbränningsredskapen
från den, hvilken begagnas vid branvinsbränniug såsom binäring
vid jordbruket, som, i fall endast pannans rymd, ej dess beskaffenhet
i öfrigt, lades till grund för gränsen dem emellan, skulle, hvarhelst denna
gräns sattes, ett för stort missförhållande uppstå vid beskattningen och,
såsom redan blifvit antyd t, alltför mångå, ofelbart företrädesvis, begagna
husbehofsbränning, idka sådan på hvarje gård, der utfodring skedde, tillverka
stora qvantiteler bränvin för ringa skatt och dermed undertrycka all
bränvinsbränning på annat sätt, då nemligen alla öfriga brännerier, genom
tillbörliga
Kongl. Moj.ls Nåd. Proposition, N-o 26.
17
tillbörliga bestämmelser, holles vid oundvikligt tvång att för den afverkning,
de kumle åstadkomma, erlägga den skatt, som derföre blefve bestämd.
Under antagande, att en panna af 18 kannors rymd ecb af sådan
konstruktion, sorn ofvan blifvit uppgifven, kunde med visshet afverka 200
kannor i månaden , om Iron drefves natt och dag, ansåge kominilteens pluralitet
det vara fullt tillräckligt att antaga denna pannerymd, nemligen 18
kannor, såsom den högsta för husbehofsbränning, desto heldre sorn, enligt
hvad af förteckningarna öfver taxerade bränvinspannor för de förflutna
åren syntes, det ojemförligt största antalet jordbrukare utöfva t sin bränvinsbränning
med pannor under och vid nämnda pannerymd.
Att uppställa någon tarifF för rättigheten till pannerymd under 18
kannor, hade kornmitLeen ej ansett nödigt, hufvudsakligen af det skäl, att
kommitteen, i förhoppning, alt inga nya pannor för husbehofsbränning skola
förfärdigas, ej velat hindra bruket af äldre pannor, sorn i öfrigt lill formen
vore tillåtna vid dylik bränning, utan att föranleda innehafvarne behofvet
att bekosta deras ändring;
2:0 Brånvinsbränning såsom binäring vid jordbruket:
Af de i(),863 bränvinspannor, som år 1844 funnos uppgifna såsom
varande af emellan 21 och 63 kannors rymd, ansåge kommitteen största
antalet ofelbart vara att hänföra till den b rån vinsbränning, sorn kommitteen
velat beteckna med bränvinsbränning, såsom binäring vid jordbruket, det
vill säga med större eller mindre öfverskott i produktionen utöfver husbeliofvet.
Att fordra, det ett så stort antal jordbrukare skulle helt och hållet
förändra sin hushållning, somliga nedlägga sin bränvinsbränning, andra
utvidga den till fabriksrörelse, vöre hvarken öfverensstämmande med rättvisa
emot dem eller af något öfvervägande gagn för det allmänna. Kommitteen
ansåge, på ofvan upptagna skäl, att denna bränvinsbränning, om
också mindre ändamålsenlig, än den, som drifves i fabriksväg, dock kunde
bär i landet uthärda täflan med fabrikerne, samt att om ifrågavarande
bränvinsbränning finge fortgå vid sidan af fabrikerne, med en väl beräknad
beskattning, bränvinsbränningen ofelbart skulle, allt efter lokala förhållanden,
småningom i den ena fruktbarare, mera uppodlade, mindre skogrika
trakten sammandraga sig i större verk, och deremot i den andra, mindre
uppodlade och odlingsbara, skogbevuxna, der längre afstånd skilja hemman
och odlade fält, förblifva fördelad i mindre brännerier. I andra orter,
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 3
IS
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
eler en lätt afsättning kan påräknas för de råa produkterna och inga särdeles
gynnande omständigheter uppehålla bränvinsbränningen, komme den
måhända att alldeles upphöra.
Kommitteen, som således ansett ifrågavarande mellanklass af brännerier
icke böra undertryckas, tillstyrkte i underdånighet, att äfven hädanefter
rättigheten dertill måtte grundas på innehafvande af jord uti en lämplig
progression af värdet å densamma. Det vore ej rättvist, att den, sorn
eger eller innehafver jord för ett värde af 1000 r:dr, skulle dela lika med
den, som innehar jord för ett värde af 20,000 r:dr och derutöfver; och kornmitteen
ansåge det också hafva varit under synbar afsigt att rättvist fördela
Lränvinsbränningsrättigheten på jordbruket, som tariffen i 3 § af 1845 års
förordning blifvit uppgjord. Denna tariff, oförändrad sedan år 1812, hade
emedlertid visat sig ingenting mindre än rättvis, ty med den tillåtelse, som
nu är lemnad åt hvarje bränvinsbrännare, alt öka pannans afverkningsförmåga
genom förändring af dess form, samt tillsats af nuiskvärmare, rektifikator,
ångapparat m. m., visade sig, alt, för närvarande, jord af ett ringa
värde kunde vara tillräcklig, för att derpå anlägga en bränvinsfabrik af
flera hundra kannors daglig tillverkning. Kommitteens pluralitet hade derför
uppgjort en annan beräkning för pannerymderna, i förliållade till hemmansvärdet.
Yid denna beräkning bade kommitteen antagit 1000 r:dr bemmansvärdc
såsom det minsta, hvilket skulle berättiga till bränvinsbrän11
ing, såsom binäring vid jordbruket. Svårligen torde någon kunna påstå,
att hemman af lägre värde lemna så stort öfverskott i produktion , att icke
detsamma skulle kunna afverkas till bränvin med den för husbehofsbränning
bestämda pannan. Snarare skulle kommitteen kunna anses hafva salt
denna gräns alltför lågt och att hafva medgifvit, redan vid detta låga
värde, alltför stor bränvinsbränningsrättigbet. Denna anmärkning torde
likväl bortfalla vid öfvervägande deraf, att, då flera tusende innehafvare af
jord, af 1000 till 2000 rrdr tillverkningsvärde, för närvarande idkade brännvinsbränning
till afsalu, kommitteen icke utan obillighet mot dem och motsägelse
i sin egen uppgifna grundsats, att ej föreslå alltför stora rubbningar
i nu bestående förhållanden, skulle kunnat frånkänna jordinnehafvare
af 1000 rrdr bemmansvärde rättighet att idka brån vinsbränning lill afsalu,
och om lagstiftaren verkligen afsåge att härmedelst bevilja honom någon
förmån och bereda staten en motsvarande skatt, måste tillverkningsbeloppet
medgifvas så stort, att det kunde bära omkostnaderna.
Yid uppgörande af tariffen för beräkning af pannerymderna, i förhållande
till hemmansvärdet, har kommitteens pluralitet antagit 20 till 24
Kongl. Maj.ts Kid. Proposition, N:o 26.
19
kannors panna utan, eller 18 kannors panna med, mäskvarmare, motsvarande
ett hemmansvärde af från 1000 till och med 2000 r:dr såsom minsta,
och 03 kannors panna utan, eller 47 kannors panna med, mäsk värmare,
för ett hemmansvärde af mer än 26,000 r:dr, såsom största tillåtna pånnerymd.
För bestämmandet af ofvannämnda minimum åberopade komrnitteens
pluralitet, såsom ytterligare motiv, att det skulle varit olämpligt att
icke sätta detta minimum högre än maximum för husbehofsbränningen.
Hvad åter det föreslagna maximum beträffade, ansåge kommitteens pluralitet,
att en tillverkning af omkring 1,260 kannor i månaden, eller 7,560
kannor under hela den lofgifna tiden, hvartill en 63 kannors panna af den
beskaffenhet, som af kommitteens pluralitet blifvit föreslagen, borde kunna
hinna, syntes vara det högsta, hvartill den större jordbrukaren kunde billigtvis
sjelf vilja uppdrifva en bränvinsbränning, skött såsom binäring vid
jordbruket, med egen, under vintern umbärlig, arbetsstyrka, och beräknad
att endast medtaga en del af egendomens egna produkter. Ville han drifva
tillverkningen högre, stöde det honom öppet atL för detta ändamål anlägga
fabrik.
Då städerna, efter hvad t,844 års förteckning å taxerade bränvinspannor
utvisade, idkade bränvinsbränning med icke mindre än 3o2 pannor af mellan
3o och 63 kannors rymd i ira och 2:a klasserna af de i nu gällande förordning
om bränvinsbränningen beskrifna, bade kommitteen icke trott sig
böra föreslå borttagandet af den rättighet, de innehaft och sålunda begagnat.
Likväl hade kommitteens pluralitet, med vidblifvande af nämnde förordnings
i 1 art. 7 § gifna föreskrift om 3o kannors pannerymd såsom minimum
för städerna, i öfrigt ansett några mindre förändringar i afseende
på städernas bränvinsbränning af nöden, hvilka af det underdåniga förslaget
inhemtades.
Kommitteens pluralitet hade i underdånighet föreslagit, att beskattningen
för bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket måtte, såsom hittills,
utgå efter pannerymd, af skäl, sora, i fråga om husbehofsbränningen,
redan blifvit anförda; men med antagande af denna beskattningsgrund, hade
kommitteens pluralitet också bär måst uppställa bestämda föreskrifter i afseende
på redskapens form och beskaffenhet. Kommitteens pluralitet hade
härvid antagit sådan redskap, sorn i allmänhet nu vore bruklig, och föreslagit
dess konstruktion så förmånlig, sorn ändamålet af en viss nödig inskränkning
kunde medgifva. Föreskriften, att pannans höjd ej får vara
större än högst en femtedel af dess diameter, afsåge ej blott denna inskränkning,
utan ock att förekomma den af erfarenheten kända olägenheten med
20
Kongl. Majlis Nåd’.. Proposition, JVro 26.
flatare pannor, att de Icke allenast äro allt för rnvcket blottställda för vidbränning,
utan också att de ega föga varaktighet. Förhållandet af höjden
till diametern, såsom i till 5, minskade i allt fall ej iner än 7 procent
averkningen mot proportionen 1 till 6, hvaraf ville synas, att fördelen af
redskapens längre varaktighet med den förra proportionen i värde torde
fullt uppväga så väl den något ökade produktion, sorn den vedbesparing,
hvilken den sednare åstadkorame.
Mäskvärmare, hvilken först i 1 Saf års förordning förklarades tillåten
att få begagnas utan föregången mätning och ulan afgift, blef sedermera,
genom r83o års förordning, utan att någon inskränkning i rymden då gjordes,
belagd med en afgift, som för en enkel panna, då mäskvärmare begagnades,
med 25 procent öfversteg den, då sådan icke användes. Denna
afgift ökades i r835 års förordning till 5o procent, hvarjemte förklarades,
att mäskvärmare, af hvad form eller ämne sorn helst, ej finge innehålla
mer än en femtedel utöfver pannans rymd, hvilka stadganden sedermera
förblifvit oförändrade. Mäsk värmaren kunde ock anses påskynda averkningen
5o procent, och deröfver, om den nemligen finge så inrättas, att ångorna,
under vandringen genom mäskvärmaren, afsatle en stor del af sin
vattenhalt. Men genom tillstädjandet af sådan inrättning, vore man ock
inne på området af rektifikation, och bränvinsbrännaren kunde med fog
fråga, hvarför ej denna må, genom en ytterligare liten tillsats, göras fullständig;
och sedan vore svårt att finna gränsen, der man borde stanna, för
att ej medgifva begagnandet af de mest sammansatta redskap. Kommitteens
pluralitet hade derföre ansett lämpligast, att endast mäskvärmare af
det enkla slag, sorn i medlersta och södra delarne af landet allmännast användes,
finge viri redskap för bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket
begagnas. An vändandet af mäskvärmare vöre emedlertid ändamålsenligt,
enär derigenom ved och arbete besparades, vidbränning lättare undvekes
och pannornas botten ej så blottställdes för glödgning och deraf följande
förstöring, sorn då mäsken slås kall i pannan. På grund häraf hade kommitteens
pluralitet, sorn ansett mäskvärmare af denna form icke åstadkomma
högre tillökning i a Verkning än 33=- procent, trott sig ej böra hindra dess
begagnande genom en högre uppskattning. Efter detta antagande hade
pannor, försedda med mäskvärmare, blifvit i tariffen ansedda lika med
enkla pannor af 33t procent större rymd, utan mäskvärmare.
Äfven för denna bränvinsbränningsredskap hade kommitteens pluralitet
ansett af nöden att icke allenast så noggrant som möjligt beskrifva formen,
utan också att, genom bifogande till förordningen af ritningar, åskådliggöra
Kongl. Majlis Md. Proposition, K:o 26.
21
denna beskrifning och utstaka de gränsor, hvaröfver den ej finge gå i form
eller inrättning.
Vid bestämmandet af ziffran för beskattningen, hade kommitteen, som,
på ofvanupptagna skäl, ansett omöjligt att, så länge husbehofsbränningen,
för en nedsatt skatt, finge fortfara, uttaga en hög skatt af salubränningen,
ej trott sig kunna föreslå den högre, än att salubränningen må, under vanliga
prisförhållanden, genom sin större afverkning, och jemförelsevis mindre
omkostnader, kunna, i täflan med husbehofsbränningen, tillverka bränvinet
med lika förmån, som denna. Kommitteen hade antagit denna ziffra
lill 2 sk. banko för hvarje tillverkad kanna sexgradigt bränvin, hvadan
kommilteens pluralitet uppgjort härpå grundad tariff för beräknandet af det
belopp, hvilket de olika pannerynulerna borde i afgift erlägga. Enligt
denna tariff skulle en 20 kannors panna , den minsta för nu ifrågavarande
slags bränvinsbränning föreslagna, komma att i skatt erlägga 100 r:dr. Denna
panna kunde, så vidt kommitteens pluralitet varit i tillfälle att utröna, afverka
ungefär 400 kannor i månaden. För att medhinna lika mycket under
samma tid, skulle erfordras tvänne 18 kannors husbehofsbränningspanuor,
för hvilka skatten ej korame att utgöra mera än 18 r:dr. Denna skillnad
vore visserligen bety^dlig, men torde dock ej vara större, än alt den i
väsendtlig mån uppvägdes af de ökade kostnaderna för de båda mindre
pannornas drifvande, ehuru föga ock husbehofsbrännaren toge i beräkning
sitt eget arbete och eget bränsle.
Då kommitteens pluralitet, vid uppgörande af skattetariffen, antagit en
progressiv tillökning af 5 r:dr för hvarje kanna pannerymd, bade den visserligen
icke förbisett, hvad så väl på vetenskaplig grund blifvit upplyst,
sorn ock af erfarenheten inl.ygadt, att en mindre bränvinspanna, i följd af
jemförelsevis större upphettningsyta, hinner afverka, i proportion till sin
kannervmd, mera än en större, om båda hafva samma förhållande emellan
höjd och diameter, och de för öfrigt äro lika inrättade. Tvänne 20 kannors
pannor afverkade sålunda 26 procent mer än en 4° kannors panna,
och trenne 20 kannors pannor sålunda ännu mycket mera än en 60 kannors
panna. Med antagande af lika beskattning för hvarje kanna tillverkadt
bränvin, sorn med redskapen kari åstadkommas., borde derföre rätteligen
hvarje kannerum af den mindre pannan beskattas högre, än den större, enligt
det förhållande, som i afseende på deras olika afverkningsförmåga eger
rum; men dels skulle en sådan bestämmelse förekomma mängden, som icke
tänkt sig in uti förhållandet, såsom en orättvisa, så mycket större, som de
mindre pannorna hittills varit betydligt gynnade vid beskattningen,, dels.
22
Kong'!. Majits Nåd. Proposition, N:o 26.
ikunde elen större arbetskraft oell vedåtgång, som de mindre! pannorna, i
förhållande till de större, erfordra, antagas uppväga fördelen af deras större
afverkningsförmåga; hvadan kommitteens pluralitet oek, på dessa skäl, ansett
större och mindre pannor vid bränvinsbränning, såsom binäring vid
jordbruket, böra åläggas en lika beskattning efter pannerymden.
3:o Bränvinsbränning susom fabriksnäring.
Den ofva ni nta g na skildringen af bränvinsbränningens närvarande tillstånd
i landet visade, att, oaktadt bränvinsbränningen skolat åtfölja jorden,
likväl ett icke obetydligt antal bränneriet- uppstått, hvilka, helt och hållet
oberoende af jordbruk, rätteligen vore att anse för fabriker. Då t. ex. för
utöfningen af bränvinsbränning med en 35 kannors panna erfordrades ett
hemmansvärde af endast 2000 r:dr, men bränvinsbränningen med denna 35
kannors panna kunde så inrättas, att flera hundra kannors afverkning om
dagen derigenom åstadkommes, vore det ringa jordvärdet visst icke grunden,
hvarpå en sådan anläggning hvilade. Beräknad t tillfälle till inköp af
råämnen till fabrikens drifvande, å ena, och afsättning af bränvin, å andra
sidan, hade framkallat densamma. Skyldigheten att åtminstone på papperet
innehafva 1000 r:dr jord värde, hade helt och hållet varit en bisak.
Föreskrifter, så lätt kringgångna som denna, ansåge kornmitteen ej böra
bibehållas. Antingen måste jordbrukarens uteslutande rättighet att tillverka
bränvin göras till en sanning, eller också mäste hans förmenta monopolium
upphäfvas. Det förra skulle ske genom beräkning af stigande lillverkningsrätt
i förhållande till större jordvärde, det sednare genom förklarandet, att
fabriksbränningen vore en fri näring för hvarje svensk medborgare. Kontmitteen
hade dock ej kunnat vara tveksam i valet mellan dessa alternativer.
Väl erkände kornmitteen, att bränvinsbränningen bäst egnade sig för
landsbygden och att den kunde bedrifvas i förening med jordbruk, utan
att någondera näringen åsidosattes, men kornmitteen kunde ej underlåta att
fästa uppmärksamhet å de förluster, som, i fall ett högre jord värde lades
till grund för rättigheten till fabriksbränning, skulle drabba alla dem, hvilka,
dertill af hittills gällande förordningar föranledda, redan anlagt och nu
innehade bran vinsfabriker på mindre egendomar eller jordlägenheter, och
hvilkas anspråk på skydd för innehafda rättigheter och deraf beroende ekonomiskt
bestånd skäligen fordrade afseende. Kornmitteen trodde ock, att
ett fabriksbränneri, grundadt på uppköp af råämne och bränsle i sin omkrets
och anlagdt på i detta afseende tjenliga ställen, kunde gagna både
den större och den mindre jordbrukaren fullkomligt lika mycket genom
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 26.|
23
det a fs:-i Lin i n "st ill fiil le, den öppnade för deras produkter, som idkandet af
egna briinnerier med inbördes täflan alt, under monopoliets skydd, undersälja
hvarandra, skulle göra det.
Det vore således med full öfvertygelse, att förslaget i denna del stödjer
sig på rättvisa mot den enskilde och fördel för det allmänna, som koni—
mitteen i underdånighet föreslagit, att rättigheten till idkande af bränvin sbränning
såsom fabriksrörélse måtte, oberoende af innehaf vande jord,
upplåtas ål hvarje väl frejdad svensk medborgare, sorn uppfyller de för
denna rörelse stadgade vilkor.
Härvid hade kommilleen i första rummet ansett nödigt att utstaka de
gränser, hvarunder och hvaröfver dylik bränvinsbränning ej må sträckas.
Oin ej ett minimum bestämdes, hvarigenom man försäkrade sig om, alt dylika
anläggningar icke urarta till stugubränning, skulle icke blott sjelfva det
begrepp af tillverkning i större skala, som man fäster vid benämningen fabrik,
gäckas, utan ock alla de fördelar, fabriksbränningen kunde medföra,
tillintetgöras, hvaremot alla de olägenheter, sorn med husbehofsbränningen
voro förenade, här skulle framträda i så mycket större grad, som samhället
ej hade samma band på fabriksbrännaren i smått, sorn på husbehofsbrännaren,
hvilken måste vara jordegare. Ett minimum måste således bestämmas,
och kommitteen hade ansett detta böra sättas så högt, alt den
minsta fabriksegare skattade för en betydligen högre tillverkning, än den,
hvilken idkar bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket. Om ock
lagstiftaren lyckades föreskrifva sådana bestämmelser, som borde försäkra
staten om den åsätta beskattningen, och förbud af minutförsäljning åtföljdes
af huru stränga straffbestämmelser som helst, bvilade dock en stor del
af samhällets garanti för dessa påbuds åtlydnad på fabrikantens personlighet.
Det vore således af vigt, att denne egde något att förlora, utom sin
egen person; och då en större anläggning kräfde ett större kapital, hvars
innehafvare alltid måste vara sorgfällig att ej genom lagöfverträdelser förlora
detsamma, låge häruti skäl, sorn för kommitteen gjort sig gällande vid
bestämmandet af ifrågavarande minimum, hvilket kommitteen derför ansett
böra sättas till en tillverkning af 5,/[Oo kannor sexgradigt bränvin i månaden,
eller på 6 månader 32,/joo kannor, hvilket ej finge anses för mycket,
då tillverkningen skedde onder benämning af fabrik.
Hvad maximum angick, hade kommitteen väl funnit, alt ett sådant'
icke egentligen vore förenligt med begreppet af fabriksbränning och syftemålet
dermed; men kommitteen hade dock ansett, att, åtminstone i början, elt
maximum lämpligen kunde utsättas till lugnande af farhågan för öfveidrif
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
ven bran vinstill verkning och till Förekommande af den möjligen inträffande
spekulationen i någon ort eller stad, att genom ett kolossalt bränneri söka
egen uppkomst i andras störtande. En sådan spekulation skulle sannolikt
snart straffa sig sjelf, men emedlertid kunde mångens ofärd beredas på försöket.
Om det ej kunde nekas, att brauviusbränning i så stor skala, att
den kan bära aflöning till en skicklig föreståndare, lofvade det största utbytet,
ansåge också kommitteen, alt bär vöre den gräns, hvaröfver dylika
inrättningar ej behöfde alt utvidgas. Kommitteen, sorn underrättat sig om
de stora bränneriernas omfång bär i landet, bade antagit till maximum ett
ti 11 verkuingsbelopp, större än i de största, och tillstyrkte i underdånighet,
att det måtte bestämmas lill 27,000 kannor sexgradigt bränvin i månaden
eller på 6 månader 162,000 kannor.
Beträffande frågan, Kuru bränvinsbränningen i större skala lämpligast
och säkrast skulle kunna beskattas, har kommitteens pluralitet, jemte åberopande
al ett utaf kommitteens ledamot, Professoren G. E. Pasek, afgifvet
yttrande, hvaruti fullständigt blifvit ådagalagdt, huru föga nu gällande förordning
i detta afseende uppfyllt sitt ändamål, då dess bestämmelser härom
hvilat på det oriktiga antagandet, att brån vinsbrännings-redskapens afverkningsförmåga
förhöll sig såsom dess pannerymd, oberoende af pannans
form, i underdånighet anfort, att, då det skulle stå föga tillsammans med
upplysningens närvarande ståndpunkt att vilja begränsa sträfvandet tili fullkomlighet
uti näringsföretag, och kommitteens pluralitet visserligen icke
hade vågat föreslå att stänga usta klassens redskap inom gränserna af utritade
former, om den ej på samma gång haft för afsigt att tillstyrka den
fullkomligaste frihet i inrättandet af redskapen i fabriksbrännings-klassen,
men med en sådan frihet åter och tillåtelse till ångans begagnande i brännerier
ingen beräkning af tillverkningen efter pannerymd kunde göras, så
hade kommitteens pluralitet måst vara betänkt på att kunna för sistnämnda
klass föreslå en säkrare grund för beskattningen.
! -* I England, med ett ringa antal stora brännerier, vid hvilka mindre
Lränvinspanna än al omkring 600 kannors rymd ej linge finnas, och med
en hög algift, ginge det an att hålla ständigt närvarande aocisbetjenter vid
hvarje bränneri, och detta vore, i kommitteens tanka, enda vilkoret för
möjbelen att, såsom i England, genom kontroll å hvarje kanna, sorn tillverkas,
utlaga den derefter bestämda skatten.
I Frankrike gifves ingen skatt på sjelfva bränvinstillverkningen, men
deremot accis , på bränvinet, då det utbjödes till försäljning. Att följa
sådan
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 26.
25
sflJan beskaItningsgrund bär i landet, der bränvinsbränningen för närvarande
vore utbredd i 60,000 till 70,000 brännerier, syntes koin mit teea icke
lämpligt.
I Norrige bade man antagit tvänne klasser af redskap, hvaraf den ena
bestod af enkel panna, att drifvas omedelbart af eld, med eller utan mäskvärmare,
och hvarvid man beräknat denna redskaps högsta möjliga afverkning.
Den andra klassen omfattade ali annan redskap oell ansågs binna 3
gånger så hög afverkning, som den förra. Detta beskåttningssält, hvilande
på samma grunder, som det i Sverige allt sedan 1835 följda, ehuru i flera
klasser invecklade, kunde icke af kommitteen förordas.
Ett annat beskåttningssält vöre det, sorn allt sedan år 1820 funnes infördt
och följdt i Preussen, ecb som blifvit antaget i Österrike, Sachsen,
Danmark, med flere länder, nemligen beskattningen af mäskekars-rymden.
E11 af kommitteens ledamöter, Kammarherren Friherre A. Raab, hade ock,
såsom ett utaf andra länders erfarenhet pröfvadt ändamålsenligt sätt för
bräll vinsbränningens beskattning, förordat dess tillämpning äfven här i landet
å fabriksbianning, oell för detta ändamål utarbetat derpå hvilande fullständigt
förslag till förordning för bränvinsbränning såsom fabriksrörel se.
Ehuru visserligen detta beskattningssätt vore förenadt med olägenheter, särdeles
hvad anginge de kontroller, som deraf skulle blifva en följd, skulle
dock kommitteen ej tvekat alt med nämnde ledamot förena sig i framläggandet
af detta förslag, om icke kommitteens pluralitet ansett företräde böra
lemnäs åt ett annat på vetenskaplig grund hvilande sätt för beskattningen,
hvartill förslag af Professoren Pasch blifvit framstäldt och i bans ofvahåberopade
särskildta yttrande motiveradt, nemligen: att beskatta tillverkningen
efter uppbettnings-ytan af den ångpanna, elier, der sådan ej användes,
af den mäskpanna, som till bränvinsbränningen begagnas. Ett härpå grundadt
beskattningssätt bade den stora fördelen, att icke allenast säkert träffa
den verkligen åstadkomna qvantiteten bränvin, utan ock att i tillämpningen
vara ytterst enkelt, då man endast beböfde uträkna uppbettningsytan och
påföra den bestämda afgiften å hvarje qvadratfot af densamma.
I afseende å afgiftens belopp, kunde kommitteen icke tillstyrka, att det
måtte blifva högre, än att fabriksbränningen må kunna bestå vid sidan af
bränvinsbränning i usta klassen. Hvad kommitteen yttrat om vigten af
att ställa beskattningen å de pannor, sorn begagnas vid bränvinsbränning
såsom binäring vid jordbruket, i förhållande till den å husbehofsbränningspannorna,
gällde bär till fullo för beskattningen af fabrikerna. KommitBih.
till R. St. Pral. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 6 Hä/t. 4
26
Kongl. Maj.ts I'äd. Proposition, N:o 26.
teens pluralitet ansåge att 8 rrst. banko per kanna bränvin vore det högsta,,
sorn fabriksbränningen. kunde i beskattning bära, utöfver den afgift, soin silades
bränvinsbränningen såsom binäring vid jordbruket. Då t. ex. en tillverkning
af 15,ooo kannor i fabrik således skulle få draga öfver 200 r:dr
högre beskattning än samma qvantum bränvin, lillverkadt i den högre afdelningen
af i:sta klassens brännerier, vöre denna ska tteli 1 lök ning allt hvad
fabriken kunde bära mer än de andra brännerierna, utan att undertryckas.
Kommilteens pluralitet hade derföre ansett, att fabriksbränningen borde beskattas
efter 2 sk. 8 r:st. banko per kanna. Efter en beräkning, hvilken
vore icke allenast theoretiskt rigtig, utan äfven grundad på trovärdiga uppgifter
om begagnade bränvins-apparater, skulle en väl inrättad apparat
för hvarje qvadratfots upphettnings-yta af bränvinspannan, då ångpanna
icke begagnas, kunna afverka 54o kannor i månaden, hvilket, efter 2 sk. 8
just. per kanna, utgjorde 3o r:dr, och för hvarje qvadratfot af ångpannans
upphettnings-yta, då redskapen drefves med ånga, 45o kannor, för hvilka,
på lika sätt beräknadt, skatten komrae att utgöra 25 r:dr. Vid denna beräkning
af afverkningen hade behörigt afseende blifvit fästadt å sådana hinder
och tidsförluster, som erfarenheten visat vara oundvikliga. Enligt denna
beräkning skulle således afgiften för det minsta fabriksbränneri, som linge
inrättas, utgöra 3oo r:dr i månaden, eller 1,800 r:dr för 6 månader, och
för det största i,5oo r:dr i månaden, eller g,000 r:dr på 6 månader.
Till förekommande af alla anledningar för fabriksbrännaren att anse
sig i något fall nödsakad lill bränvinsbränningens fortsättande, hade kommitteen
trott sig böra föreslå, att anmälan till sådan bränvinsbränning må,
om bränneri-egaren så åslundar, göras blott för en månad i sender, hvarjemte
kommitteen föreslagit, att fabriksbrännaren här,liksom i Danmark egde
rum, skall, såsom ett vilkor för rättigheten att få tillverka bränvin, förskottsvis
erlägga skatten, hvarigenom icke allenast kontrollerna vid uppbörden
underlättades, utan ock slaten förvissades om säkert och oafkortadt utbekommande
af sin rätt.
En synnerlig uppmärksamhet ansåge kommilteens pluralitet böra fästas
å vigten deraf, alt, om Rikets Ständer skulle på bränvinsbränningen i allmänhet
höja eller minska den beskattning, som kommitteen föreslagit, en
rigtig skillnad, klasserna emellan, blefve bibehållen, så vida eljest den åsigt
gillades, att dessa borde kunna bestå jemte hvarandra. Om t. ex. den föreslagna
beskattningen skulle å de trenne särskilda slagen af bränvinsbränning
antingen fördubblas eller nedsättas till hälften, skulle, i förra fallet,
kusbehofsbränningen utvidgas på bekostnad af bränvinsbränningen såsom
Kongl. Naj:ts Nåd. Proposition, N:0 26.
27
binäring vid jordbruket, och fabriksbränningen ej kunna uthärda täflan nied
någondera, och i det sednare skulle förhållandet blifva alldeles motsatt; ty
med antagande, att bränvinsbränningen i alla tre kategorierna kunde, utan
någonderas undertryckande, bestå vid hvarandra, just med den skillnad i
beskattning, sora kommitteens pluralitet föreslagit, blefve detta förhållande
r ubbad t, till förmån för den ena eller andra, ej ora bränvinet för dem allesammans
fördyrades genom beskattningen, men om skillnaden i beskattning
blefve större eller mindre. Kommitteens pluralitet åberopade härvid
såsom exempel det förut uppgifna förhållandet, att, nemligen då en 20 kannors
panna, använd vid bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket,
ej kunde anses afverka mera än tvänne husbehofs-bränvinspannor, om hvardera
18 kannor tillsammans , men kostade i skatt 82 r:dr banko mera, än
dessa båda, kunde man dock förmoda, att den förra redskapen skulle kunna
bestå vid konkurrens med de sednare, derigenom att han hade en bestämd
besparing i mindre arbete och vedåtgång, än de andra båda; men fördubblades
nu beskattningen på beggedera redskapen, hvarigenom 20 kannorsjiannan
skulle i skatt betala 200 r:dr och de andra båda tillsammans 36
r:dr, så uppstode den betydliga skillnaden af 164 r:dr, hvilken summa vore
vida större än värdet af den besparing i ved och arbete, som med 20 kania
ors-pan nan kunde åstadkommas. Följden blefve således, att båda 18 kannors-pannorna
kunde med fördel begagnas i stället för 20 kannors-pannan.
Omdistillering af rått bränvin hade i nu gällande förordning varit tillåten
dels till husbehof, utan afgift, dels såsom en särskild näringsgren och
såsom sådan beskattad, hvarförutan det allt sedan äldre tider varit apothekare
tillåtet att, för pharmaceutiska behof, få begagna mindre distilleringspannor.
Kommitteen, som ansett denna varuförädling icke böra försvåras,
hade dock, till förekommande af missbruk, funnit nödigt att föreslå
några förändringar i hittills gällande föreskrifter.
Ehuru det måhända syntes öfverflödigt att i förordningen utsätta, att
en livar, som skattar för bränvinsbränning, må med samma redskap omdistillera
bränvin af egen tillverkning, enär detta svårligen, om man ock
sådant åsyftade, stöde att förhindra, ansåge kommitteen dock säkrast att i
förslaget upptaga denna rättighet för bränneriidkaren, hvilken rättighet kommitteen
äfven funne gagnelig, med afseende på en derigenom befrämjad
möjlighet att exportera bränvin, för hvilket ändamål dess förvandling till
sprit måste föregå.
En hvar, som utöfvat bränvinsbränning, hade hittills, under de månader,
då tillverkning varit tillåten, men ej på annan tid af året, varit berat
-
28
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, N:o 26.
tigad att afgiflsfritt. verkställa; omdistillering med en 6 kannors panna. I
denna föreskrift hade kommitteen föreslagit Irenne väsendtligt- ändringar,,
nemligen: i:ot att hvarje innehafvare af jord till iooo r:drs- värde och deröfver
må för eget husbehof omdistillera bränvin, utan afseende derpå, att
han idkar bränvinsbnänning, eller icke; 2:0 alt ifrågavarande rättighet till
distillering för husbehof endast må få utöfvas under den tid af året, då bränvinsbränning
ej är tillåten, eller från den 1 Maj till den 1 November,.och icke,
såsom nu gällande förordning föreskrifver, under deu tid bränviosbränning får
utöfvas; samt 3:o att rymden för dessa särskilda pannor till ouidistillering
af bränvin må inskränkas till 4 kannor, kokrummet inberäknadt.
Som bruket af omdistilleradt bränvin vanligen mindre urartade till
missbruk, än det af fin kel bräll vin, hade kommitteen föreslagit, att hädanef
ter
såsom hittills omdistillering af bränvin må såsom särskild näringsgren
kunna idkas oberoende af bran vins bränningi Enligt 1S4 5 års förordning
bade det tillhört Kongl. Maj:ts och rikets Kommers-kollegium att bevilja
tillåtelse till anläggning af sådana tillverk ni ngs ver k. Kommitteen, som ansåg
Kongl. Majrts Befallningshafvande bäst vara i tillfälle både att bedöma
behofvet af sådana verks anläggning och att utröna, pålitligheten hos d'e
personer, som begära tillstånd dertill,, föreslog derför, att frågor härom må
af sistbemälde embetsmyndigheter pröfvas och afgöras.
Kongl. Maj:t har tagit delta ärende i öfvervägande med all den sorgfällighet,
dess vigt påkallat.
Beträffande först grunderna för rättigheten att tillverka bränvin, har
Kongl. Maj:t, med godkännande af de skäl, bemälda kommitté i detta hänseende
fullständigt utvecklat, funnit ett dubbelt ändamål härvid böra sökas,
nemligen moraliskt och ekonomiskt, så att hufvudsakligt afseende må
fästas, ej mindre dervid, att sjelfva sättet för näringens bedrifvande icke
må föranleda eller underlätta de för ordning och sedlighet skadliga missbruk,
som hittills motverkat hvarje bemödande att inskränka bränvinets
förbrukning, än äfven derå, att tillverkarne icke genom lagstiftningen inledas
eller uppmuntras till misshushållning med de ämnen, sorn för tillverkningen
äro af nöden. Ovedersägligen är, för uppnåendet af detta dubbla
ändamål, den grundsats, sorn kommitteen, med ledning af andra länders
erfarenhet, uppställt i afseende- å bränvinsbränningens, utöfvande- såsom fabriksnäring,
af väsendtlig vigt; men; då genom den. hittills, redan under
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 26.
29
e» längre tidrymd gällande lagstiftning, rättigheten att tillverka bränvin
uteslutande varit fastad vid jorden, och, i följd deraf, jordbrukarne dels
blifvit vande att sjelfva tillverka det bränvin, sorn för deras eget behof erfordrats,
dels ock mångenstädes så inrättat sin hushållning, att bränvinsbränning
begagnats såsom binäring till jordbruket, samt en mera ingripande
rubbning uti denna i allmänhet högt uppskattade rättighet otvifvelaktig!
skulle för mångå medföra kännbara förluster, har Kongl. Maj:t, under
så beskaffade förhållanden, lika med kominitleen, ansett lagstiftningen för
närvarande icke böra uteslutande inskränka biän vinstill verkningen till fabriksnäring,
helst den betydliga minskning i antalet af mindre brännerier,
som år efter annat egt ruin, gifver skälig anledning att antaga, det öfvertygelsen
allt mera allmänt skall stadga sig derom, att, för ett väl ordnadt
jordbruk, bränvinsbränning icke är oumbärlig, i hvilket fall näringen bäst
skall ordna sig sjelf, då lagstiftningen dertill lemnar erforderligt utrymme.
Kongl. Maj:t har sålunda, i nära öfverensstämmelse med hvad kornmitteen
tillstyrkt, funnit såsom ett grundstadgande böra antagas,
Hufvudklasserbrän-vinsbränning af säd, potates eller annat ämne, får utöfocli
terminer vas i två hufvudklasser, nemligen:
för brånvins- 1:0 På grund af jordbruk:
bränning. n) till husbehof;
b) sorn binäring till jordbruket;
2:0 såsom fabriksrörelse, ehvad jordbruk innehafves eller
ej;
äfvensom Kongl. Maj:t, lika med kommitteen, ansett, det bränvinsbränroi11
gen bör vara tillåten under sex månader af året,
nemligen Januari, Februari, Mars, April, November och December;
för
den usta klassen i tre särskildta terminer, af två månader
hvar, nemligen Januari och Februari, Mars och April, samt
November och December; men
för den 2:dra klassen: under en, under flera, eller under alla
af dessa sex månader..
Härvid har Kongl. Maj:t, på de af kommitteen anförda skäl, ansett
inskränkning i formen af bränvinsbränningsredskapeu i usta klassen böra
stadigas sålunda:
1 stan klassen- ko att redskap för bränvinsbränning till husbehof skall vara af
högst aderton kannors rymd, kokrummet inberäknade och för
öfrigt af den beskaffenhet och form, som kommitteen uppgifvit*.
30
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 26.
och en kommitteens betänkande bifogad ritning närmare utvisar,
utan att mäskvärmare, rektifikator eller klarningsanstalt, ångapparat
eller annan inrättning, lill afverkningens påskyndande, må
anbringas eller någon särskild öppning, för pannans fyllande, för
mäskens omröring, eller annat ändamål, göras å dessa redskap,
af hvilka endast pannan får inmuras; samt
2:0 att redskap för bran vi nsbräo ning, såsom binäring vid jordbruket_,
skall vara antingen sådan som i nästförestående moment
omförmäles, eller af sådan beskaffenhet och form, sota en vid
kommitteens betänkande fogad ritning närmare utvisar; — att
pannan ej må innehålla större rymd än sextiotre kannor, utan
mäskvärmare, eller fyratiosju kannor med mäskvärmare; och att
utom mäsk Värmaren, hvilken måste vara så inrättad, sorn kommitteen
föreslagit, ingen inrättning, af hvad beskaffenhet sorn
helst, till afverkningens fortskvndande, må vid dessa redskap
anbringas, eller i någon af dess särskilda delar inrättas; börande
äfven i afseende på dessa redskap vara otillåtet att inmura
någon del utom pannan;
och då det synes nödigt att i den af kommitteen föreslagna skala för pnnnerymden,
i förhållande lill jordens taxeringsvärde, göra sådana med nu
gällande författning öfverensstämmande jemkningar, att vid tillämpning af
stadgandena härom behofvet att förändra förut innehafd redskap, i möjligaste
måtto, må kunna undvikas, har Kongl. Maj:t trott det böra stadgas, att
rättigheten till bränvinsbränning i irla klassen, hvilken rättighet
skulle fortfarande åtfölja hemman, hemmansdel eller annan
jordlägenhet å landet, som efter 1847 ®rs taxering uppgår till
ett värde af minst 3oo r:dr, må ulöfvas i förhållande till det
sålunda beräknade värdet, med följande pannerymder, kokrummet
inberäknadt, under iakttagande, att, såsom grund för bränvinsbränningsrättigheten,
värdet af åbyggnaden i hvarje fall ej
får i uppskattningen ingå till större belopp, än sorn motsvarar
högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde, nemligen:
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition, IS:o 26.
31
Utan
mäsk-
Med
mäsli-
för
taxeringsvärde
O
värmare.
värmare.
och med
300
r:dr
till och med
500
ralr . .
högst 22 k:r.
högst 10 k:r.
öfver
500
ii
n
750
11
Y)
27 11
ii
20 ”
Yl
750
ii
ii-
1.000
11
11
32 ”
Yl
24 11
n
1000
n
ii
2000
11
11
37
11
27 11
11
2000
ii
ii'
3000
n
11
42 11
Yl
31 11
11
3000
n
Yl
4000
Y)
11
48 M
11
36 ”
TB
4000
ii
11
5000
11
11
53 ”
»
39 ”
Yl
5000
ii
11
6000
n
11
58 11
ii
43 11
11
0000
n
j
. . .
11
63 11
47 ”
livar och en, hvilkens egendomsvärde berättigar till några af de
större af dessa pannerymder, ohetaget att i stället begagna en
af de mindre, utan att likväl, i något fall, bränvinsbränning i
denna klass må få idkas med mera än en panna i samma bränneri,
ej eller i förening med brän vinsbränning i a:dra klassen,,
eller på samma egendom, der sådan bedrifves; hvaremot det bör
vara tillåtet:
a} att den, som inom samina fögderi eger två eller flera hemman,
hemmansdelar eller jordlägenheter, hvilka bränvinsbränningsrältigbet
åtföljer, må utöfva tillverkningen, om lian så för
godt finner, blott på en af dessa egendomar, med en pannerymd,
svarande mot deras sammanlagda värde, enligt förestående
tariff, eller för en eller flera bland dem, der särskild ladugård
finnes och utförd ring sker, särskildt idka bränvinsbi änning med
så stor panna, som emot taxeringsvärdet af hvardera egendomen
svarar; och
b) att särskilda egare eller innehafvare af hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, som hvar för sig uppgå till minst 3oo
rrdr taxeringsvärde, och som äro belägna i samma byalag eller
eljest angränsa hvarandra, må, med en gemensam panna, i rymd
svarande, enligt förrberörde tariff, emot deras sammanlagda värde,
utöfva bränvinsbränningsrättigheten på den af dessa lägenheter,
som dertill uppgifves.
I frågan, huruvida rättighet till bränvinsbränning med redskap i denna
klass må tillkomma städerna, har Kongl. Maj:t godkänt kommitteens yttrade
åsigt, på sätt, att
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
för stadsjord, hvartill enskild person liar full egande- eller ständig
besittningsrätt, må brännvinsbränning af egaren eller inneha
tVaren utöfvas med panna af minst 3a kannor utan, eller
minst a4 kannor med mäskvärmare, så vida jordens taxeringsvärde,
utan någon beräkning af derå uppförda byggnader, för en
eller flera sammanslagna sådana jordlotter, uppgår till minst
iooo r:dr; och må pannerymden, för högre jordvärde, på lika
sätt beräknadt, ökas, enligt förestående tariff, till högst 63 kannor
utan, eller 47 kannor med mäsk värmare; hvaremot, för den
stadsjord, som icke på nämnde sätt är afsöndrad, utan för stadens
gemensamma räkning brukas, eller är anslagen lill tjenstemäns
aflöning, eller på viss tid utarrenderad, bränvinsbränning icke
må utöfvas.
För att ytterligare för dem, som nu hafva bränvinsbränningsredskap,
hvilken till form och beskaffenhet icke är lika med den för denna klass i
förslaget afsedda, underlätta öfvergången till begagnandet af dermed i allo
öfverenstämmande redskap, bär det synts Kongl. Maj:t lämpligt, att följande
stadgande meddelas:
En hvar, som år r847 varit antecknad till skatt för bränvinsbränning,
med behörigen stämplad redskap af annan beskaffenhet,
än för esta klassen är föreskrifven, och sorn, enligt den
nya författningen', fortfarande är berättigad till bränvinstillverkxiing
med panna af samma kannerymd, må, ora han det önskar,
denna redskap dertill begagna intill slutet af år i85o, eller, om
den derförinnan, författninga ine likmätigt, stämplas skall, intill
dess sådant sker; dock må bränvinstillverkning i denna klass icke
utöfvas med panna af större rymd än 63 kannor ulan mäskvärmare,
eller 47 kannor med mäsk värmare; och får ej eller rektifikator,
ång-apparat eller annan inrättning till afverkningens
fortskyndande dervid begagnas, utan skall, hvad i dessa afseenden
stadgadt är, i alla delar lända till efterrättelse; börande vid
anmälan till bränvinsbränning med redskap, som, i enlighet härmed,
kan få begagnas, vederbörliga mätnings- och stämplingsbevis
företes till upplysning om rymden och beskaffenheten af redskapen
samt om tiden, då den blifvit stämplad.
På de af kommitteen anförda skäf och då den tid af året, under hvilken
bränvinsbränning skulle blifva tillåten, komme att för tillverkningen i
i:sta
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Ko 26.
33
usta klassen delas i tre terminer, hvarigenom de, som icke önska att under
hela denna tid verkställa sådan tillverkning, kunna undgå atl erlägga
mera jin en tredjedel af hela den eljest belöpande algiften, i stället alt de
nu måste utgöra minst halfva afgiften, äfven om de icke under deremot
fullt svarande tid begagnat rättigheten till bränvinsbränning, bar Kongl.
Majit funnit Sig ega ali anledning föreslå beskattningen för husbehofsbränning,
äfvenaom för den bränvinstillverkning, hvilken idkas såsom binäring
vid jordbruk, i nära öfverensstämmelse med hvad kommitleen derom hemställt,
så
att afgiften för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges
efter pannerymden, på sätt nedanstående tariff utvisar:
Afg ift fö r h usb eho fsbränning.
Afgift för bränvinsbränning, såsom
bioäring vid jordbruk.
Utan mäskvärmare.
Med mäskvärmare.
för 6
månader.
för 2
månader.
för G mån.
för 2 mån. för 6 mån.
till oeh med 10 k:r
22
32
50
55
60
05
70
75
80
66
73
80
86
93
100
106
113
120
126
133
140
146
153
160
166
173
180
186
193
200
206
213
32
16
32
40
21
32
42
12
13
14
20
21
23
25
*6
2b
30
31
33
35
36
38
40
41
28
32
24
24
32
40
26
37
32
32
37
17
24
90
95
100
105
110
42
44
10
19
20
21
23
23
24
25
26
27
28
29
30
32
32
16
33
42
32
32
120
125
130
135
140
145
150
155
160
53
55
26
37
32
60
62
64
66
45 —
46 32
48 16
50 —
51 32
53 16
32
16
32
16
,, 32
m. till M. St. Fröt. 1S47 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
34,
Kongl. Maj. Is Md. Proposition, N:o 26.
Hill och. med 33 k:r
—
_
55
“
165
73
16
220
99
34 „
—
—
-
—
—*
56
32
170
—
-
75
26
8
226
32
_
99
35 „
—
—
-
—
—
-
58
16
-
175
—
-
77
•3?
4
233
16
_
99
36 ,,
—
—
-
—
-
-
60
—
-
180
—
-
80
—
-
240
_
99
37 ,,
—
—
r
—
—
-
61
32
-
185
—
-
82
10
8
246
32
_
99
38 „
—
—
-
—
—
-
63
16
-
190
—
-
84
21
i
253
16
.
99
39 jj
—
—
-
—
—
65
—
-
195
—
-
86
32
-
260
—
-
9»
40 „
—
—
-
—
—
-
66
32
-
200
—
-
88
42
8
266
32
_
99
41 „
—
—
-
—
—
-
68
16
-
205
—
-
91
5
4
273
16
_
99
42 „
—
—
-
—
—
-
70
—
-
210
—
-
93
16
-
280
_
99
43
—
—
-
—
—
-
71
32
-
215
—
-
95
26
S
286
32
_
99
44 „
—
—
-
—
—
-
73
16
-
220
—
-
97
37
4
293
16
99
45 „
—
—
-
—
—
-
75
—
-
225
—
-
100
_
300
—
_
99
46 „
—
—
-
—
—
-
76 32
-
230
—
-
102
10
8
306
32
_
91
47 „
—
—
-
—
—
-
78
16
-
235
■—
-
104
21
4
313
16
_
99
48 „
—
—
-
—
-
80;
-
240
—
_
_
99
4ä „
—
—
-
99
50 „
—
—
-
—
i—
-
83
16
-
250
—
_
.—
-
_
99
51 „
—
—
-
—
—
-
85
—
-
255
—
'
_
_
99
52 „
—
—
-
—
'—
-
86
32
-
260,
—
_
.
_
99
53 „
88
16
-
26,5
99-
54 „
—
—
-
—
—
-
90
—
-
270
—
_
_
_
9»
55 „
91
32
-
275
99
56: „
—
—
-
—
—
-
93
16
-
280
_
_
_
_
_
9»
57 „
—
—
-
—
—
-
95
—
285
—
_
99
58 ,r
—
-
—
—
-
96
32
-
290
—
_
_
_
99
59 „
—
—
-
—
—
98
16
-
295
_
_
99
60 „
—
—
-
—
—
$00
-
-
300
—
_
_
99
61 „
—
—
-
—
—
-
101
32
-
305
—
-
_
_
99
62 „
—
—
-
—
—
-
103
16
-
310
—
_
__
_
99
63 „
—
—
-
—
—
-
105
—
-
315
—
-
—
—
-
—
—
-
Börande Bränvinsbränning med redskap, som jemlikt nästföreföregående
punkt under viss lid) fortfarande begagnas, i afseende
på beskattningen, anses såsom husbehofsbränning, då redskapen;
enligt mätnings- och stämplingsbeviset, innefattar allenast 18 kannors
pannerymd eller derunder, och icke är med mäskvärmare
försedd.
i klassen. Vidkommande bränvinshrämiingen i 2:<lra klassen, hvilken, såsom faBriksrörelse,
skulle så väl å landet, sorn; på stadsgrund, utan hänsigt till
Kongl. Maj:ts Md. Proposition, Aho 26.
35
inneliafvnrtdel af jord, få utöfvas af hvarje välfrejdad person, som dertill
erhållit Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes tillstånd, må det visserligen lemnäs
obestridt, alt den af kommitteens pluralitet föreslagna method, att i
stället för pannerymden beskatta upphettningsytan samt beräkna skatten
efter den tillverkning, sora kan erhållas af fullständig apparat, med rättighet
för bränneriegare!*, att inrätta sin apparat efter eget godtfinnande, blott
under vilkor, att uppskattningsytan icke rubbas, förenar fördelarne af att
vara både enkel och lätt att kontrollera, och sålunda är förtjent af synnerlig
uppmärksamhet; men då detta beskattningssäit ännu icke någorstädes
blifvit tillämpadt, och bestämd erfarenhet således saknas, huruvida Icke
detsammns användande tilläfventyrs kan lemna ruin för andra olägenheter,
sorn kunna motverka eller tillintetgöra fördelarne deraf, har Kongl. Maj:t
funnit företräde böra gifvas åt den beskatlningsgrund för bränvinsbränningen
såso n fabriksnäring, som i Preussen, Danmark, med flera länder, en längre
tid varit antagen, eller efter mäskekarens rymd, i öfverensstämmelse med
hvad en af kommitteens ledamöter, Friherre Raab, föreslagit.
Då denna beskattning, efter mäskekarens rymd, borde så lämpas, att
den träffar kannetalet af tillverkningen med ett bögre skattebelop, än som
är beräknadt för bränvinsbränningen såsom binäring vid jordbruket, eller,
såsom kommitteen föreslagit, med 2 sk, 8 rst. banko per kanna, hvilket,
vid beräkning af 9 ‘:dels kannor mäsk till en kanna bränvin, och Veidel af
karets rymd till jäsrum, skulle i det närmaste inträffa, 0111 beskattningen
beräknades för hvarje inmäskning med 3 rst. banko kannan, af dertill begagnad
kar-rymd, så och enär ett minimum af tillverkning skäligen borde,
i afseende å den derför utgående afgiften, bestämmas till omkring 12,000
kannor för liela den tillåtna tiden, hvartill skulle fordras en inmäskning
hvarje söcknedag af y5o kannors kar-rymd, har Kongl. Maj:t, med godkännande
af den härvid jemväl framställda grundsats, att tillverkningen
borde begränsas inom ett qvantum af 96,000 kannor, eller en inmäskning
dagligen af högst 6000 kannors kar-rymd, och, för att åstadkomma de
härvid nödiga kontroller, ansett hufvudsakligen böra stadgas:
a) att afgiften för bränvinstillverkningen i denna klass må
utgå för hvarje inmäskning med 3 rst banko kannan af dertill
begagnad kar-rymd;
b) att afgiften måste erläggas för begagnandet till inmäskning
af minst ^öo kannors kar-rymd hvarje söcknedag, och således
kommer att utgöra för hvarje sådan dag minst 3 v:dr 43 sk. 6
rst. banko j
sa
Kongl. Majlis Md. Proposition, N:o 26.
e) att högre inmäskning icke får ega runi, än till 6000 kannors
kar-rymd dagligen, antingen i ett eller med fördelning i
två, tre, högst fyra kar;
d') att mäskeka ren, till en rjund af minst 750 kannor, höra
alla vara af alldeles lika kubikinnehåll, vid påföljd att beskattningen
beräknas för alla lika hög, som för det största i bränneriet;
e)
att å hvarje söcknedag i en kalendermånad skall i bränneriet
inmäskas eller tillsättas ett lika antal kar;
f) att för inmäskning af ett kar hvarje söcknedag icke får finnas
flera än högst fyra mäskekar i omgången, hvaraf följer, att
för daglig inmäskning af två kar må användas högst åtta, för
daglig inmäskning af tre kar högst tolf, och för daglig inmäskning
af fyra kar högst sexton mäskekar, hvilket är det största
antal, som får finnas i något bränneri; och
g) att hvarje mäskekar skall, jemte behörig stämpling, förses
med stora inbrända eller inslagna numror, utmärkande ordningen,
i hvilken de finnas stående i bränneriet, och hvarefter de
alltid böra begagnas vid inmäskningarne.
Derjemte finnas flera andra kontrollföreskrifter härvid vara erforderliga,
såsom angående antalet och beskaffenheten af de redskap och kärl,
sorn, utom mäskekaren, få finnas i fabriksbränneri, och hvilka deraf böra
stämplas, om sättet för inmäskningarne, om förseglingen af redskap och
kärl, som äro sådan underkastade, med mera, i afseende hvarå förslag till
reglementariska staganden äro i Friherre Raabs, vid kommitteens betänkande
fogade reservation, afgifna, äfvensom angående hvad iakttagas bör för
vinnande af tillstånd till anläggning af fabriksbränneri, tili detsammas bedrifvande
med en viss daglig inmäskning uti bestämdt antal kar, under en
eller flera månader af den tid, bränvinstillverkningen tillåten är, till bränuerirörelsens
vidare utvidgning eller minskning för en eller annan månad
af nämnde tid, inom det i allmänhet medgifna omfång, eller till vidtagande
eljest af förändringar i bränneriet i afseende på formen, storleken
eller antalet af de redskap och kärl, som blifvit uppgifna att finnas; hvarvid,
såsom ett allmänt vilkor för utöfning af bränvinsbränning i denna
klass, bolde stadgas att
afgiften derför, i förhållande till den tillämnade dagliga inmäskningen
för en eller flera månader, skall förskottsvis erläggas till
vederbörande uppbördsman, derom dennes betyg bör ^finnas.
Kong!. Maj:ls 1Säd. Proposition, K:o 26. 37
tecknadt a den anmälan, som till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
skall ingifvas, innan bränvinsbränningen lår börja.
I afseende å brä n vin stil s t Herin g, har Kongl. Mrj:fo[ansett de af kom- Bränvinsmitteen
föreslagna grunder böra godkännas, så att det, med bibehållande distillering.
af den tillåtelse till distillering, som för pharmaceutiska behof hittills varit
apothekare medgifven, må sLadgas :
a) att hvar och en, som lofligen idkar bränvinsbränning å
landet, må under den tid, för hvilken han härtill sig anmält,
med samma redskap, som blifvit till bräll vinsbränning uppgifven,
utan särskild afgift omdistillera det råa bränvin, lian tillverkat;
b)
att livar och en på landet boende ägare eller innehafvare
af jord, för hvilken han får idka bränvinsbränning, må under
den derför icke lofgifna tiden för omdistillering af bränvin till
eget husbehof, ulan särskild afgift begagna en panna af högst 4
kannors rymd, kokiummet inberäknade och af den form, som
för en panna till bränvinsbränning för husbehof är föreskrifven;
c) att med pannor af högst 47 kannors rymd, kokrummet inberäknad
t, af hvad form som helst, samt u.ed begagnande af
rektifikationsapparnt och afkylningsredskap, men icke af särskilda
uppvärmnings- eller ång-apparater, omdistillering af bränvin,
oberoende af rättighet att sådant tillverka, dock icke i förening
med eller på samma ställe, som bränvinsbränning, må få utöfvas
å landet, efter tillstånd af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
och i städerna efter utarrendering för tre år i sender, sedan
Kongl. Maj;ts befallningshafvande, hvar i sitt län, bestämt pannornas
antal; och borde härför samma pannerymds afgilt, hvarmed,
för 6 månader bränvinsbränning i i ista klassen, ulan mäskvärmare
är belagd, ulbetalas för första året, vid tillståndsresolutionens
utfärdande och sedermera såsom vilkor för handteringens
fortfarande, hvarje år, inom December månads slut, för det
påföljande året.
38
Kongl. Maj.ts Nåd. Proj>o*iiion, N:o US.
Bränvrnsför
säljning
i minut.
Hvad slutligen angar grunderna för rättigheten alt i minut försälja
bränvin, liar Kongl. Maj:t härvid hufvudsakligen tagit i betraktande, hurusom
det särskilda ändamål, sorn uti beskattningen är att söka från sedlighetens
synpunkt, eller sorn afser förbrukningens hämmande genom fördyrandet
af varan, vid det mera invecklade förhållande, som här i landet
eger rum i afseende å bränvinstill verkningens ulöfvande lill husbehof eller
såsom näring, icke kan på något verksamt sätt vinnas genom skatt å tillverkningen,
enär husbehofsbränningen icke skäligen bör med hög skatt betungas,
och skatten å bränvinstill verkningen, såsom egentlig näring, måste,
på sätt förut är nnfördt, så lämpas, att den står i ett afpassadt förhållande
till den å husbehofsbränningen, för att icke äfventyra ändamålets förfelande
genom afledandet, i vidsträcktare mån, från det mera till det mindre beskattade
tillverkningssättet.
Ändamålet kunde deremot, genom skatt å försäljningen i minut, säkrare
vinnas, och Kongl. Majit är derföre betänkt uppå, att, i öfverenstäminelse
med de grunder, som i Norrige, genom lagen af den 6 September
i845, äro fastställda, så ordna lagstiftningen i afseende å bränvinsminutering,
att rättigheten till sådan rörelse blefve, så väl i stad sorn å landet,
beroende af en högre beskattning, deraf intägten inom hvarje kommun
borde, till dennas behof, för fattigvård och andra kommunala angelägenheter
användas.
Kongl. Majit vill, i sådant afseende, föreslå Rikets Ständer att, i sammanhang
med fastställandet af bevillningsafgifterna för bränvinsförsäljning
i minut, må bestämmas, att
en särskild kommunalskatt skall erläggas med fyra skillingar
kannan, efter det belopp, hvartill försäljningen af bränvin i minut
a 11 ta ges att inom kommunen uppgå;
varande denna afgift ungefärligen motsvarande två femtedelar af den skatt,
sorn i Norrige är för enahanda ändamål bestämd.
För den händelse att en sådan särskild beskattning å bränvinsförsäljning
varder fastställd, anser Kongl. Majit följande stadganden, i ungefärlig
öfverensstämmelse med Norriges lagstiftning, i afseende på afgiflens utgörande
och de för ändamålet erforderliga kontroller, böra meddelas, nemligen:
a)
att Kongl. Majits befallningshafvande, såsom hittills, efter
vederbörandes hörande, må bestämma det antal af bränvinsminuteringsställen,
som i stad eller på landet får ega rum, med
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 26.
39
iakttagande af all den inskränkning i detta antal, sorn omständigheterna
skäligen medgifva;
b) att, derest en stad eller landtförsamling, å uttryckligen för
sådant ändamål utlyst sockenstämma, öfverenskommer att inom
staden eller församlingen någon minutförsäljning af bränvin icke
må ega rum, vid en sådan öfverenskommelse må förblifva;
c) att det i sådant afseende icke må vara något med gästgifveri-hållning
å landet förknippadt o vilkor 1 ig t åliggande att till
salu hålla bränvin;
d) att, före medlet af Oktober månad hvarje år, magistraten L
stad och socknenämnden å landet skall pröfva och bestämma,
huru stort belopp förtäringen af bränvin å de inom staden eller
församlingen lillåtne minuterings-ställen under följande året må
antagas utgöra; börande, på grund häraf, ifrågavarande kommunalskatt,
efter det belopp, hvartill afgiflen blifvit fastställd, för
årets hela försäljningsqvantum uträknas och å samtlige inom kommunen
tillåtna minuteringsställen lika fördelas, hvar och en innehafvare
af sådan minuteringsrält öppet lemnadt, att efter det
löpande årets utgång näringen frånträda, derest han icke vill den
bestämda skatten utgöra, i hvilket afseende beslutet angående
skattens fördelning och belopp bör före medlet af November månad
hvarje till bränvinsminutering inom kommunen berättigad
delgifvas; och skulle det på magistraten eller socknenämnden
ankomma, att, då någon, sedan berörde fördelning skett, afsäger
sig minuteringsrättighet, densamma på annan för det påföljande
året öfverlåta, derest icke förut varande sådana näringsidkare åtaga
sig, att äfven den derför belöpande skatt utgöra;
e) att, vid tillämpning af hvad nästforestående moment innehåller,
skall iakttagas, att för brä n v ins m in ut ering å landet, inom
en half mil från stad, afgiflen icke i något fall må bestämmas
till ringare belopp, än som för hvarje af stadens minuteringsställen
bestämdt är;
f) att afgiften skall erläggas till hälften inom den i5 Januari
och till andra hälften inom den i5 Juli hvarje är, som minuterings-rättigheten
innehafves;
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition f N:o 26.
g) att, om afsägelse af sådan rättighet icke skett före November
månads utgång, afgiften skall följande året utgöras;
h) att hvar och en, sora icke inom de i mom. litt. f. omförmälde
terminer erlägger afgiften, skall vara minuteringsrättigheten
förlustig;
i) att afgiften inom hvarje kornmun användes till halfva beloppet
för dess fattigvård och till återstående hälften för andra kommunala
behof, företrädesvis för skolundervisningen och ungdomeus
danande i nyttiga slöjder.
Kongl, Maj:t tillförsel’ Sig destoheldre, att hvad sålunda är vordet framstäldt
såsom grunder för lagstiftningens ordnande, i afseende å minutförsäljningen
af bränvin,; skall hos Rikets Ständer vinna afseende, som den i
Norrige hemtade erfarenhet af enahanda lagstiftning ådagalagt de mest tillfredsställande
verkningar.
Det af förbemälda kommité afgifna underdåniga betänkande med särskilda
förslag till förordning, angående tillverkning och omdistillering al
bränvin, samt angående försäljning och transport af bränvin, äfvensom öfriga
tillhörande handlingar, låter Kongl. Maj:t öfverlemna till vederbörande
utskott, så snart ärendet varder af Rikets Ständer dit hänvisadt.
Kongl. Majit förldifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 26.
41
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rddet å Stockholms Slott den g November
iS 47'
Närvarande:
Hans Excellens Justi tie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihrej
Stats-råden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe.
IVceni,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhraeus.
Slutligen föredrog Departements-chefen:
a) Rikets Ständers, under den 26 Mars 1845, till Kongl. Maj:t aflåtna
underdåniga skrifvelse, deruti — — — —-• —- — — — —
Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t — — — —
täcktes låta af sakkunnige män utarbeta ett förslag till författning, omfattande
så väl nödiga reglementariska föreskrifter för bran vinstillverkningen,
som den grund för beskattningen å densamma, hvilken kunde anses innefatta
den säkraste kontroll, och att Kongl. Maj:t derefter täcktes i ämnet
afgifva nådig proposition till Rikets nästsammanträdande Ständer.
b) En af Bondeståndet, genom dess talman, under den 3o April samma
år, till Kongl. Mnj:t ingifven underdånig skrifvelse, deruti — — —-
underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t — — — — — — — —
täcktes uti nådig proposition till härnäst sammanträdande Rikets Ständer,
framlägga ett förslag till författning, angående bränvinstillverkningen, innehållande
stadganden till hämmande af det öfverhandtagande omåttliga förtärandet
af rusgifvande drycker samt förbud mot allt slags konstbränning,
och endast tillåtelse att tillverka bränvin med enkla redskap. — — —
Bih. lill R. St. Prot. i847 och 1848. i Sami. 1 Afd. 6 Haft. «
42
Kongl. Majlis Md. Proposition, N:o 26.
c) Det underdåniga betänkande, med tillhörande förslag till förordningar,
rörande tillverkning och försäljning af bränvin, sorn under den 24
Augusti innevarande ur till Kongl. Maj:t inkommit från den kommitté', åt
hvilken, med anledning af hvad sålunda blifvit af Rikets Ständer och Bondeståndet
särskildt i underdånighet framstäldt, Kongl. Maj:t i nåder uppdragit
att — — — utarbeta och lill Kongl. Maj:t inkomma med för
slag
till förändrade stadganden om bränvinsbränningens utöfvande här i riket,
omfattande så väl nödiga reglementariska föreskrifter för bran vinstillverkningen,
som de grunder för beskattningen å densamma, hvilka kunde
anses innefatta den säkraste kontroll. — — — — — — — —
d) En af åtskilliga invånare inom Sandhems och Darelorps församlingar
af Skaraborgs län till Kongl. Majrt ingifven skrift, innefattande underdånig
anhållan, att Kongl. Majit, med hänsigt till det förderfliga inflytande,
som en utvidgad rättighet lill bränvinsbränning visat sig utöfva, så väl genom
brott och lagöfverträdelser, som ock i anseende till deraf uppkommande,
särdeles för rikets fattigare befolkning kännbar, dyrhet å födoämnen,
måtte i nåder täckas uti ifrågavarande hänseende bestämma sådana föreskrifter,
hvarigenom det öfverklagade onda, deraf rikets invånare lede eller
komme alt lida, kunde i möjligaste måtto förhindras. — — — — —
Departements-chefen yttrade i underdånighet: — — — — —
Statsrådet Wtirri yttrade sig i allmänhet dela den åsigten, att bränvinstillverkningen
borde beskattas så högt, som lämpligen ske kunde, för
»It lemna betydliga bidrag till fyllande af allmänna behof, i första rummet
statens, men ock kommunens, enär jemväl den sednares i många fall
vållades just af bränvinets olyckliga och djupt inrotade missbruk. SLatsrådet
trodde ej den 'lid vara aflägsen, då det administrations-distrikt, som i
Sverige kallas län, tillika mäste betraktas såsom ett större kominunal-distrikt
eller arrondissement af förenade smärre kommuner, för hvilken större
kommunalkrets många behof voro till sin art gemensamma, såsom vissa
delar af fång vård, undsättnings-åtgärder, fattigvård och arbets-inrättningar,
jemte åtskilliga andra angelägenheter af ekonomisk natur, till hvilket allt
en gemensam kassa eller penningetillgång snart nog visade sig oumbärlig.
Brånvijisbeskattningen lämpade sig i flera delar till bidrag för sådant ändamål.
Den kunde utan obillighet göras så hög, att staten vore belåten
Kongl. Maj is Nåd. Proposition, K.o 26.
n
med trefjerdedelar af inkomsten ocdi kunde åt kommunen öfverlåta den öfriga
fjerdedelen, hvarigenom tillika kunde vinnas fördelen af en mångsidig
uppsigt och kontroll på skattebeloppets behöriga utgående, och hvilken kontroll
borde antagas blifva säkert verksam derigenom, att kommunens och
dess delegares privat-intresse voro dervid fästade. På denna väg trodde
ock Statsrådet möjligheten böra sökas att närma sig den enkla och rättvisa
beskattningsgrund, som ensam kunde ega utsigt lill ett långvarigare bestånd,
den nemligen, att skatten för all bränvinslillverkning utginge efter effektivt
tillverkade kannelalet. Då emedlertid Statsrådet alllförväl insåg de svårigheter,
hvilka för tillfället framstodo mot inträdet på denna bana, ville
Statsrådet härmed blott hafva i underdånighet antydt, i hvad riktning han
föreställde sig den rättvisaste beskattningsgrunden vara alt finna; men ansåg
sig för det närvarande, och med afseende på förhanden varande förhållanden,
icke böra tillstyrka annat, än det förslag, föredragande Deparlements-chefen
framställt.
Statsrådet Friherre Staél von Holstein anförde:
Kunde inskränkning i bränvinsbrännings-rättigheten eller förändrade
föreskrifter för utöfvandet deraf verka till utrotande af fyllerilasten, eller
åtminstone till väsendtlig förminskning i missbruken af hränvinet, skulle
jag obelingadt instämma i hvarje förslag, som vore ledande till ett sådant
önskvärdt mål; men så länge bränvin finnes inom landet eller kan förskaffas
från utlandet, på lofligt eller olofligt sätt, lärer det blifva fåfängt
försöka att, genom bestämmelser för tillverkningen, med roten upprycka
det onda, sorn missbruken af varan åstadkomme. Då tillverkningen alltså
måste tålas, vill för mig synas, att den borde ordnas på ett sätt, att hvarken
tillverkaren manades använda de yppersta råämnen, sådane som kunde
till annat nyttigare tillgodogöras, eller utrymme lemnades till föreskrifternas
kringgående för åstadkommande af större tillverkning, än vid skattens
bestämmande varit afsedd. Begge delarne inträffa likväl, ehvad beskattningen
utgår efter pannerymd, mäsk-karens rymd eller uppbettningsytan;
äfven antaget, att skattens beräknande på de två sistnämnda sätten
eger företräde framför det första, så framt pannans oeh öfriga redskapens
form och sammansättning ej bestämmes och begränsas. Vid frågan om beskattningen
kan dock icke förbises, att någon obillighet fått tillträde, då
jordbrukaren blifvit beskattad, för det han, för eget behof, förvandlar sin
egen vara till en annan. Omöjligheten att urskilja, när tillverkningen inkränkes
derhän eller sträckes derutöfver, i förening med statens behof af
u
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio- 26.
inkomster, liar- väl frun början- föranleda beskattning- af den mindre sä väl
som. den större tili verkningen. Örn ii n skut således icke är till afvikelse
från. hvad i det hänseendet länge varit antaget, torde doek den mindre, eiler
så kallade husbehofshränningen,, inskränkt så vidt möjligt är, till. hvad
den rätteligen borde vara, böra beskattas lindrigare än den större, eller
fabrlksbränningen; med iakttagande särskildt deraf, att den förra icke vid
hvarje vexling i lagstiftningen betungas med ©nödiga omkostnader för redskapens
förändring.
Efter mitt omdöme skulle bränvinsbränningen lämpligen kunna fördelas
i 2!ne klasser: den ena husbehofs-, den andra fabriks. Den förra skulle,
liksom hittills, för innehafvande jord från 3oo r:dr till och med 1-4,00.0 r:dr
banko värde, få utöfvas med panna af högst g3 kannors, eller, om två eller
flera pannor nyttjas, C)5 kannors rymd, kokrummet inbegripet; men likväl,
endast med enkel redskap och mäskvärmare, sådan den, hänförd till första
och andra klasserna uti nu gällande författning, deruti bekrifves, och meri
iakttagande deraf, dels att upphettningen ej finge ske genom ånga, utan genom
eld omedelbarligen, dels att för rättigheten att begagna mäskvärmare,
hvarigenom averkningen anses kunna ökas med 33f:dels procent, pannans
rymd skulle i samma förhållande minskas, så att den, hvilken efter värdet
af dess jord egde nyttja trettio kannors panna utan mäskvärmare, ej vöre
berättigad nyttja mer än 20 kannors panna med mäskvärmare, i hvilket
hänseende tvänne pannerymdstarififer kunde upprättas, med uteslutande af
bråk i kannetalet; dels att redskap, sorn för husbehofsbränning framdeles
tillverkas eller ändras, så att ny stämpling erfordras, skulle vara inrättade
alla efter en viss modell, med bestämda dimensioner och form; dels att
de, hvilka år 1847 bpgagnat redskap, hörande till första och andra klassen
efter nu gällande författning, och inrättad att uppvärmas med eld omedelbarligen,
skulle under högst tre år, så framt dessförinnan redskapen ej fordrade
sådan reparation, att ny stämpling komme i fråga, få begagna samma
redskap, oansedt den till form och dimensioner vöre afvikande från den
bestämda modellen eller, i anseende till afdraget för mäskvärmaren, i rymd
öfverstege, hvad för jordvärdet belöpte; dels att husbehofsbränningen finge,
efter tillverkarens egen åstundan, utöfvas en eller flera af de sex månader,
hvarunder bränvinsbränning i allmänhet vöre tillåten; dels att skatten, sorn
för panna till och med i5 kannor lämpligen kunde utgå med 1 r:dr banko,
kanne-rummet för alla sex månaderna ökades för hvar femte kanna med
1.2 sk. kannerummet, så att den för en panna öfver 90 kannor till och
med 93 blefve 5 r:dr för hvarje kanna, samt vidare, för begagnande af
Kongl'. Mnj.ls Nåd. Proposition, N:o 26.
45
masi värmare, ökades med 33£sd:els procent; dels alt skatten erlades i förskott,
i hvilket hänseende jag vore beredd alt föreslå föreskrifter, så alt
uppbörden och kontrollen deröfver skulle blifva latt och tillförlitlig; dels
©ek att husbehofsbränning ej finge åt annan upplåtas, utan i sammanhang
med jorden, samt icke elter för en. och samma fastighet med fabriksbränning
förenad.
Fabriksbränningen åter kunde, för en fastighet af mer än r/f.ooa rrdr
taxeringsvärde, eller för flera i en socken belägna fastigheter, af sammanlagdt
taxeringsvärde utöfver 14,000 rrdr, få tilof vas med redskap af hvilken
forin och sammansättning som helst. Rättigheten dertill kunde af jordegaren
få till annan öfverlålas. I hvarje stad borde dock ej få finnas iner än
ett fabriksbränneri, ehvad det bedrefs för stadens gemensamma, räkning
eller för de till bränvinsbränning berättigade jordlotts•innehafvarne. Äfven
fabriksbränvinsbränningen finge utöfvas under en eller flera månader af de
i allmänhet tillåtna. Skatten för denna art bränvinsbränning skulle utgå
efter tillverkningen och kunde bestämmas till 2 sk. 8 r:st. kannan efter 6
graders beräkning» Kontrollen öfver tillverkningsbeloppet skulle tillkomma
en eller flera tillsyningsman,, elern socknenämnd å landet, eller i stad den
myndighet, sorn besörjer stadens drätsel,, eller, om dessa myndigheter sådant
bestyr sig undandroge, eller derest i stad fabriksbränning bedrefs för stadens
gemensamma räkning, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde till- och
afsätta. I det fall, att socknenämnd eller stadsmyndighet åtager sig tillsätta
tillsyningsman, skulle en viss del af skatten, måhända 2S procent,
delas emellan socknen eller staden och länet,, men i motsatt fall hela oniförmälde
andel af skatten tillfalla länet för gemensamma behof. Skatten
borde för sex månaders bränning, och i förhållande derefter för kortare
bränningstid , utgöra minst 1000 rrdr banko, ehvad så stort belopp bränvin
som efter (a,) två och tvåtredjedels skilling per kanna deremot svarade, tillverkades
eller icke. Denna minimrskatt skulle erläggas i förskott, innan
bränningen hvarje termin börjades. I afseende å kontrollen öfver tillverkningen,
vöre jag beredd föreslå sådana bestämmelser; att, efter hvad jag föreställer
mig, den utan synnerlig svårighet skulle kunna åstadkommas. Uti
dessa bestämmelser korn me att ingå föreskrift, bland annat, att tillverkaren!
ej finge å stället, eller pä visst afstånd derifrån, sälja bränvin i mindre
poster än 5oo kannor;- att bränvfnet ej finge afföras från bränvinsrummet
förr än uppmätning och afprofning skett, samt att öfverträdelser öfver föreskrifterna
medförde,, utom annat ansvar, den påföljd, att tillverkaren för
-
46
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 26.
lorade, förslå gången för viss tid och andra gången för alltid, rättigheten
att dess fabrik bedrifva.
I sådan syftning skulle jag det önskat, att kommitterade uppställt deras
förslag. Men enär ej så skett, och till stöd för mitt förslag, hittills
oförsökt här i landet, icke eller kan åberopas andra länders erfarenhet, anser
jag mig ej böra framställa detsamma lill antagande, fastän fullt förvissad,
att lagstiftningen i delta ämne i framtiden kommer att taga den riktning,
här ofvan antydes.
Hvad kommitterade i allmänhet, och en bland dem, i afseende å beskattningens
beräknande efter mäskvärmarens rymd, särskildt föreslagit,
synes dock obestridligen ega företräde framför hvad nu är stadgadt och,
lika med Statsrådets öfrige ledamöter, tillstyrker jag alltså i underdånighet
antagande deraf.
Fullkomligt delande den åsigt, att beskattning å försäljning af bränvin
kunde träffa varan säkrare än beskattning å tillverkningen, kan jag dock
svårligen från mig skilja vissa betänkligheter, huruvida de, hvilka nu, såsom
borgerlig näring, försälja bränvin i minut, kunna indragas i det äfventyr,
som med sådan försäljning, efter de nya bestämmelserna, skulle blifva
förenadt. Men örn ock dessa betänkligheter lemnäs å sido, qvarstår hos
mig tvifvelsmål, om ändamålet må kunna vinnas på nu föreslagna sätt.
Att någorlunda tillförlitligt uppskatta, huru mycket bränvin, som utminuteras
i hvarje stad eller socken, torde blifva nästan omöjligt. Ehvad beskattningen
i väsendtlig mån blifver för låg eller för hög, motverkas ändammålet.
Hålles ä minuteringsställena varan alltför dyr, i jemförelse till
tillverknings- eller parti-handels-värdet, kan sådant föranleda till lönnkrögeri,
eller att försäljningen drages ifrån de högt beskattade minuteringsställena
och öfvergår till säljare, hvilka, utan att serskildt skatta derför, afyttra
det minsta qvantum, som är något öfver utminuteringen, eller till olämplig
utsträckning af den jordbrukare medgifna rätt att åt sina arbetare sälja en
fjerdedels kanna. Borttages åter denna rätt och försäljning under en kanna förbjudes,
är ej osannolikt, att något sätt påfinnes att kringgå förbudet, måhända
med den följd, att konsumtionen ökas. Miglbrefalter också alldeles oförklarligt,
huruledes bestämmelser, sådana som förslaget innefattar, skola kunna leda
till det afsedda ändamålet; men enär i Norrige erfarenheten visat, att bestämmelser,
likartade med dem, som nu äro i fråga, funnits fullkomligt ändamålsenliga,
måste jag antaga möjligheten deraf, att de kunna vara tjen
-
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 26.
47
liga jemväl här i landet, och då ändamålet onekligen är godt, anser jag
mig följaktligen böra i underdånighet tillstyrka bifall å hvad Departementschefen
föreslagit.
Statsrådets öfrige medlemmsr biträdde, hvad af Departements-chefen
blifvit i underdånighet anfördt.
Kongl. Maj:t, som biföll hvad af Departements-chefen och Statsrådets fleste
ledamöter sålunda i underdånighet yttradt och tillstyrkt blifvit, befallte, att,
i öfverenstämmelse dermed, förslag lill nådig proposition i ämnet till Rikets
Släuder skulle af Departements-chefen uppsättas.
Ex Protocollo
i
B. W. von Printzencreutz.
Utdrag af Protokollet ofver Civil-arend en, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slolt den 18
November 1847-
Närvarande:
Ilans Excellens Juslitie-Slatsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,
Statsråden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
W1tern,
j- Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Civil-Departementet, Statsrådet Fåhreeus uppläste ett, till
följd af Kongl. Maj:ts den q innevarande månad fattade beslut, uppgjordt
4S
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition, IV. o 26.
förslag till nådig proposition lill Rikets Ständer, .-angående grunderne för
rättigheten att tillverka, omdistillera och i minut försälja bränvin, äfvensom
för beskattningen dervid.
Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, fann Kongl. Maj:t godt att
detta förslag i nåder gilla, och befallte, att proposition i ämnet, sådan den
finnes protokollet bilagd, skulle tili Rikets Ständer expedieras.
Ex ProtocoIIo
JY. M. Schönmeijer•,
STOCKHOLM,
F. D. SCHULTZ K S BOKTRYCKERI, 1847.
Mangi. ~Maj:ts Md. Proposition, N:o 26.
N:o 26.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 11 Dec. kl. 7 e. m.
■{Kongl. Maj ris Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
grunderna för rättigheten att tillverka, omdistillera och i
minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen dervid;
gifven Stockholms Slott den 18 November 1847.
TJli underdånig skrifvelse af den 26 Mars 1845, kafva Rikets Ständer
förmält-, hurusom Rikets Ständer, med fästad uppmärksamhet på den ekonomiska
lagstiftningens utveckling inom fäderneslandet, funnit, att den vigtiga
gren af denna lagstiftning, som rörer bränvinstillverkningen och dess
beskattning, ehuru alltsedan äldre tider och vid hvarje återkommande riksdag
utgörande föremål för allvarsamma strider, emellan olika interessen,
dock just genom den omvexling i lagstiftningen, som uppkommit derigenom,
att än den ena och än den andra åsigten vid omröstningarne gjort
sig gällande, aldrig förmått vinna den stadga, som endast kan byggas derpå,
att princip, ej enskildt interesse, förestafva)- lagen. Således hade man än
förbjudit tillverkningen, än ytterligt frigifvit den samt derefter lika ytterligt
inskränkt densammma, hvaraf de naturliga följderna blifvit, att
denna näring, sorn dock i anseende till massan af de produkter, hvilka
dervid användas, troligen vore för landels välstånd en af de vigtigaste, befunne
sig på en ylterst låg ståndpunkt, till oberäknelig skada, så väl för
det allmänna som den enskilda; att svenska landtbruket till följd häraf
införts på en ovigtig bana, att nära en fjerdedel af landets import utgjordes
af landtmannaprodukter; att staten af samma näring ej erhölle en inkomst,
sora ens någorlunda svarade emot hvad den kunde och borde lemna, just
emedan produkten är skadlig; samt slutligen och förnämligast att den utöfva!
ett menligt inflytande å sedligheten och motverkat de ansträngningar,
som blifvit gjorda för att bland folket sprida bildning och gudsfruktan.
Med anledning af allt delta och då erfarenheten äfven numera ådagalagt,
att en på sunda grunder bygd lagstiftning för berörde näring svårligen
kunde erhållas på den väg, sorn hittills blifvit följd, med mindre än att
ett på full sakkännedom ocli rationella grunder upprättadt förslag till forfattBih.
till TI. St. Fröt. 1S47 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. C Höft. 1
2
Kongl. Moj.is Kåd. Proposition, K.o 26.
»ling btefve nlarbetadt oell för Rikels Ständer fi a inlagd I, för att af dem
diskuteras och anlagas» hafva Rikets Stander i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t tiiekles, med fashult afseende så väl å härvarande förhållanden,
sorn å hvad inom andra länder blifvit i afseende på bran vinstillverkningen
och beskattningen tillgjordt, låta af sakkunnige män utarbeta ett
förslag till författning, omfattande så väl nödiga reglementariska föreskrifter
för bränvinslillverkningen, sorn ock den grund för beskattningen å densamma,
hvilken kunde anses innefatta den säkraste kontroll, och att Kongl.
Majrt derefter täcktes i ämnet afgifva nådig proposition lill rikets näst sammanträdande
Ständer.
Bondeståndet, som icke instämt i hvad Rikets Ständer uti förberörde
Underdåniga skrifvelse yttrat och hemställt, har uti en särskild underdånig
skrifvelse af den 3o April iS/jö hufvudsakligen anfört: alt då vid liera föregående
riksdagar de öfriga stånden uttalat den åsigt, alt nu gällande föreskrifter
för bränvinsbränningen vållade en betydlig nationalförlust, derigenom
att tillverkningen utöfvades på ett sådant sätt, att ett stort välde i
råämnen ginge förloradt, samt att dels det låga priset på bränvin och dels
den omständigheten, att det tillverkades i nästan hvarje koja, bidvoge till
en öfverhandtagande sedeslöshet och deraf följande brott, och då antagas
kunde, att dessa åsigter äfven legat till grund för Rikets Ständers ofvannämnda
underdåniga åkrifveise, det läge i lippen dager, att syftemålet dermed
måste vara alt utrota husbehofsbränningen med enkla redskap. Men
om det ock vore en obestridlig sanning, att den öfverdrifna bränvinsproduktionen
hufvudsakligen medverkat till berörde sedeförderf hos nationen
och deraf följande brott, och att landets ekonomiska välstånd på sednare
tider icke gått framåt, utan tillbaka, så vore den erfarenhet icke mindre
grundad, att icke husbehofsbränningen, utan de stora bränvinsfabi ikerna
med deras konstapparater frarnbragt det öfverflöd af bränvin, som nu öfversvämmade
landet. Om man nemligea tänkte sig tillbaka före den tid»
eller 1823 års riksdag, då rättighet gafs att genom konstens uppfinning förstora
bi än vinstillverkningen i möjligen högsta grad, så erinrade man sig»
att bränvinet då hade mera värde och nyttjades mera sparsamt och med
större måtta bland den arbetande klassen, än nu, då det nästan gällde
intet och vore lättare åtkomligt, äfven för den mest obemedlade.
Bondeståndet ansåg det icke heller kunna med skäl bestridas, att den
före nyssnämnde tid, i ordets rätta bemärkelse, bedrifna husbehofsbränning
▼arit gagnelig ej mindre för den större än för den mindre jordbrukaren,
eller åtminstone att denna näring intill den tiden stod väl tillsammans
Kongl. Mnj:ts NArl. Proposition, N.o 26.
3
mod m klokt inrättad ladugårdsskötsel, hvarigenom landels uppodling i
lietydlig män befrämjades. Då nu förhållandet beklagligen vore annorlunda,
sv nies det vara hög tid att rätta de misstag, som blifvit begångna. Sättet
härför ansåg Bondeståndet endast vara alt afskaffa all fabriksbränning med
större pannor och apparater, hvilken fabriksbränning numera ul g jorde en
kräfta icke allenast för fabrikanterne sjelfve, utan för hela landet, då deremot,
0111 den ifrågavarande näringen endast med enkla redskap, under
stränga kontroller, med inskränkt till verkningstid och en måttlig beskattning
finge utöfvas, de mest välgörande verkningar deraf snart skulle visa
sig. Att den stora öfverproduktionen af bränvin icke förorsakats af liusbehofsbränningen,
utan af fabrikstillverkningen, insåges bäst, då man jemtö
ide antalet af enkla bränvinsredskap år 1834» utgörande omkring 140,000,
med det år 1845 varande beloppet, som endast uppginge till 73,000. De
enkla biänvinsredskapen voro till antalet förminskade nära hälften, men
qvantilelen af tillverkadt bränvin derföre icke mindre, utan snarare större,
hvartill orsaken således vore den tillåtna tillverkningen med större konstapparater.
Om nu lagstiftaren på rättsenfiga grunder kunnat förbjuda andra
till sedeslöshet och brott föranledande inrättningar, måste han, uppmanad
af ställningen inom landet, äfven vara berättigad att vidtaga åtgärder
till förminskning i tillverkningen afen vara, som allmänt erkändes utöfva
ett skadligt inflytande på landets sanna väl. En sådan minskning kunde,
efter Bondeslåndets tanka, endast ske genom utfärdande af förbud mot ali
konstbränning, i anledning hvaraf ståndet 1 underdånighet anhållit, att Kongl.
Maj:t, med fästadt afseende å landets förhållande, äfvensom det öfverflöd
af bränvin, hvaraf det besvärades, och särdeles den klagan, sorn från alla
orter förspordes öfver den mängd bränvin, sorn fabriksmässigt med konstapparater
nu tillverkades, malte uti nådig proposition till rikets nästsa mmanträdande
ständer framlägga ett förslag till författning, angående bränvinstillverkningen,
innehållande stadganden till hämmande af det öfverhandtagande
omåttliga förtärandet af rusgifvande drycker, samt förbud mot
all slags konstbränning, och endast tillåtelse att tillverka bränvin med enkla
redskap.
Sedan Kongl. Maj:t, i anledning af dessa underdåniga framställningar,
under den i3 Juni 1845 i nåder uppdragit åt en särskildt kommitté att
utarbeta och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förändrade stadganden
om bränvinsbränningens utöfvande här i riket, omfattande så val nödiga
reglementariska föreskrifter för bränvinstillverkningen som de grunder
för beskattningen å densamma, hvilka kunde anses innefatta den säkraste
Kongl:. May.ts Nåd. Proposition, Nio 26.
kontroll, liar bemälde kommitté, uti underdånig skrifvelse af den 21 sist-»
lidne Juli, afgifvit förslag till förordning, angående tillverkning och omdistiHering
af bränvin, samt tillika, redogjort för de åsigter, hvilka legat
till grund för samma förslag.
Till en början härj kommitteen, beträffande de förhållanden, under
hvilka bran vinsbränningen för närvarande bär i riket utöfvas, enligt olli.—
eiella. uppgifter, anfört, att antalet af taxerade bränvinspannor utgjort:.
År.
Antal.'
Kannor
pannerymd.
1824.
169,703.
3,631,469..
182 5.
172,349.
3,651,210.
1826..
172,586».
3,583,253.
1827.
1:62,733.
3>362,352.
1828.
169,74:4..
3,483,856.
1829.
173,126.
3,542;956.
1830.
170,572.
3,530,560.
1831.
154,820.
3,193,296.
1832..
1.50,348,
3,098,652.
1833.
1-56,823.
3,248,556.
1834.
161,751.
3‘,385,586.
1835.
152,2.73.
3,136,4S3.
1836.
120,907.
2,555,111.
1837..
121,878.
2,782,231».
1838.
109,484.
2,225,64.0;
1839.
110,299.
2,238,836.
1840.
106,350.
2,143,753.
1841.
1:01,682;
2,012,312.
1842.
75,418.
1,470,581.
1843.
72,143.
1,404,144.
1844.
72,113.
1,380,920.
1845.
76,802.
1,326,598.
1846.
64,172.
1,100,707.
Sorn dessa uppgifter endast omfattade antalet, storleken oell klassen af
de i riket befintliga , taxerade bränvinspannor och således i. så måtto voro<
ofullständiga, att de icke lemna upplysning, huru många och hvilka af dessa
pannor drifvas med eld eller med ånga, hade kommitteen härigenom saknat
tillförlitlig statistisk grund för att kunna bedöma brännvinsbränningens
närvarande ståndpunkt i afseende på den större eller mindre tillverkning»
Kongl. Majils Råd. Proposition, N:o 26.
5
seni med de till taxering uppgifne pannorne åstadkommits, destomer som,
då pannérymden utgjorde grunden för beskattningen, och redskapens form
ej på något sätt blifvit begränsad, uppfinningsförmågan förstått att, isynnerhet
sedan ångpannor dervid blifvit begagnade, i högst betydlig mån öka
afyerkningen. Koramitteen hade derföre funnit det ieke kunna med någon
säkerhet afgöras, huru många och hvilka af de uppgifna pannorne höra
anses hafva blifvit begagnade endast till hränvinsbränning för husbehof,
eller kunna anses hafva tillverkat bränvin med beräkning af ett större eller
mindre qvantum till afsalu, helst det ingalunda kunde antagas, att alla
mindre bränvinspannor, äfven då de äro af första klassen * drifvas uteslutande
för förstnämnde ändamål. Yäl vore det sant, att i en stor del af
landet, särdeles i de nordliga och vissa af de mellersta länen, annan bränvinsbränning
med små pannor sällan egde rum, än den, sorn idkas utan
ansträngning., endast för att, med en och annan tillmäskning i månaden,
ofta af den sämsta säden eller skadad potates, förse hushållet med dess
bränvinsbehof, och sådan hränvinsbränning utöfvades då med ganska enkel
redskap; men i andra delar af landet hade deremot mångenstädes tillverkningen
med de lill rymden små, men likväl i en för ändamålet gynnande
form inrättade pannorna blifvit ganska högt uppdrifven, så att den lemnat
betydliga qvantiteter till afsalu.
Äfven de brännerier, som drifvas med större eller sammansatt redskap
och i allmänhet alltid afse tillverkning lill afsalu, hade kommitteen
funnit vara sinsemellan högst skiljaktiga, enär de smärre syntes inrättade
för att till bränvin förvandla en del af gårdens egna produkter och att
under vintern sysselsätta en då från åkerbruksarbelet ledig arbetsstyrka,
samt oftast drefves för att på stället bekomma dranken till hjelp vid utfodringen
och således vöre att betrakta såsom en af jordbruket beroende
binäring, hvaremot de större, som vanligtvis numera drifvas med ånga,
träffades lika ofta inrättade på små, som på större egendomar, 9amt merändels
voro för kostsamma, i sin anläggning och utgjorde en allt för stor
rörelse, för att stå i beroende af jordbruket, som deremot ofta finge bero
af bränneriet. Således hade, oaktadt bränvinsbränningen skolat, såsom det
heter, åtfölja jorden, dock,, så godt som oberoende af jordbruk, ett icke
obetydligt antal brännerier uppstått, hvilka rätteligen vore att anse såsom
fabriker, framkallade af beräknadt tillfälle så väl till inköp af råämnen,
sorn till afsättning a£ bränvin.
De upplysningar, kommitteen varit i tillfälle att inhemta, dels om be~
skaffenlieteu af de redskap, sorn allmogen på olika ställen till bränyins
-
f.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 26.
bränning begagnar, dels oek om bränvinsbränningen i allmänhet hade bekräftat,
hvad äfven den årliga minskningen af brån vinspannormas antal syntes
gifva vid ltanden, att, oaktadt lagstiftningen vid beskattningen synnerligast
gynnat de små pannorna, dock den egentliga husbehofsbränniugen,
eller den, sorn ej afser någon försäljning af varan, årligen aftagit, under det
att bränvinsbränningen liktidigt utvidgat sig, dels i mindre vei k, skötte såsom
binäring vid jordbruket, men uppenbart beräknade på brån vinstill verkning,
öfver husbehof, till försäljning, dels i större verk, drifna såsom egentlig
fabri ksrörelse.
Kommitteen bade således ansett det med skäl kunna antagas, att bränvinsbränuingen,
under den hittills alltför omvexlande lagstiftningen för dess utöfning,
småningom ordnat sig sjelf till Irenne slag, nemligen: den, som utöfvas
endast för husbehof , den, som utöfvas såsom binäring vid jordbruket
till afsalu; och slutligen den, som utöfvas såsom fabriksrörelse. Kommitteen
bade äfven ansettt denna sålunda redan bestående indelning böra läggas
till grund för det förslag till förordning rörande bräuviustillverkningeti
i riket, som kommitteen nu i underdånighet afgifvit.
Kommitteen, som trott sig böra till besvarande upptaga den från flera
sidor ofta framställda frågan, huruvida icke tillverkningen af bränvin, hvars
missbruk visat sig i så betydlig mån hafva bidragit till ett ökadt sedeförderf
och deraf följande brott, bör och kan förbjudas, eller åtminstone inom
ganska trånga gränser inskränkas, har härvid anfört, att, då erfarenheten
tillräckligen vitsordat, att dryckenskapslasten, mer eller mindre direkt, varit
källan till de flesta af gröfre brott, sorn under den sednare tiden föröfvats,
och otvifvelaktigt vore, att ett bättre förhållande i detta afseende
snart skulle visa sig, om man egde medel att förekomma eller åtminstone
i någon betydligare mån hämma den till sina följder så fruktansvärda omåttliga
förtäringen af bränvin, så funne kommitteen att, om detta stora mål
derigenom med någon grad af visshet kunde ernås, raan icke borde tveka
att, äfven med uppoffrande af grundsatsen om frihet i näringar och af en
påräknad icke obetydlig statsinkomst; samt utan hänsigt till en under nuvarande
förhållanden för många individers välstånd menlig rubbning i egendomsvärde
och utvägar till försörjning, föreslå en lagstiftning, åsyftande alt i väsendtlig
mån försvåra och derigenom betydligen minska tillverkningen af
bränvin inom riket. Men kommitteen hyste den af erfarenheten bestyrkta
öfvertygelse, att en dylik lagstiftning icke allenast skulle vara för vinnande
af ofvannämnde mål fruktlös, utan äfven svårligen kunna ega bestånd. Allt
sedan bränvinet i början af sextonde århundradet blef kändt här i landet.
Kongl. Vnj:ts Nåd Proposition, N:o 26.
7
hade något absolut ht änvinsbränniflgs-förbud aldrig kunnat bibehålla Lig.
Den bingsta lid, som ett sådant varat, var från ilill 1760. Under denna
tidrvmd, då stora summor gingo ur landet lör införande på loflig och
oloflig viig af viner och spirituosa, visade det sig vara omöjligt att vidmakthålla
ett sådant förbud, hvilket gäckades med lönnbränning ocb lurendrejeri,
åtföljdes af beslagsåtgärder och rättegångar, samt föranledde lill våld
öch falska eder, lika förnedrande för menniskovärdet, som det onda, man
velat bota. Vid slorthingel i Norrige år 1842 beslöts, att alt brån vinsbränning
skulle efter tio år upphöra. Men della beslut, som icke erhöll nådig
stadfästelse, btef af nästföljande storthing upphäfvet och återtaget. Då Sverige
åren 170c), 1718, 1740 samt 1757 till 1760 baft totala bränvinsbrännings-förbud,
hade dessa alltid måst, såsom alla ytterligheter, gifva vika för
sin motsats, och bränvinsbränningen, frigifven, hade derefter begagnats med
ökad begärlighet. Hvad åter angick en inskränkning af tillverkningen inom
ytterst trånga gränser, ansåge kommitteen det vara troligt, alt förbrukningen
af denna vara mera framkallar produktionen deraf, än tvärtom, enär,
så länge bran vinet finner köpare, det aldrig kommer att saknas, vare sig
tillverkadt i stora eller små brännerier, i lagligen tillåtna eller i londoni
inrättade, vare sig af inhemskt eller utländskt ursprung; och om äfven priset
möjligen kunde genom lagstiftningen för någon tid bringas till dubbelt
belopp, skulle, under en tilläfventyrs något minskad daglig förtäring, likväl
missbruket, som borde anses för det farligaste, föga förekom inas. Det numera
vanligtvis låga priset på bränvin ocb dess deraf följande tillgänglighet
för hvar man bade måhända i sin mån bidragit till den inskränkning 1
förbrukningen, som uppenbarade sig ej endast inom de så kallade högre
klasserna, utan ock hos den upplyslare allmogen, det egentliga Bondeståndet.
Det skulle således, efter Kommitteens tanka, hvarken leda till det dermed
åsyftade ändamål, eller möjligen för framtiden ega bestånd, eller utart
stora betänkligheter kunna under nuvarande förhållanden verkställas, att införa
en lagstiftning, som, för att derigenom undanrödja en för landets inbyggare
genom dess missbruk förderflig vara, åsyftade att, om ej på en
gång genom att maktspråk förbjuda all tillverkning af bränvin, åtminstone
genom en alltför högt drifven beskattning eller andra tvångsmedel undertrycka
denna näring. Men ehuru kommitteen hyste den öfvertygelse, att
dryckenskapslasten slutligen endast genom moraliska medel kan utrötas,
funne kommitteen likväl ett hufvudsaklig! afseende vid lagstiftningen för
bränvinsbränningen böra fästas derå, att de ekonomiska och financiel!» bei»tämmelserna
rörande bränvinets tillverkning, äfvensom polisföreskrifterna
'Kongl. Majlis Mä. Proposition, K:o 26.
om försäljningen deraf, så inrättas, att de livar i sin mån, utan öfverdrift
medverka till det önskade ändamålets ernående. Kommitteen trodde sig
härvid böra uttala den mening, hvartill den, vid öfvervägande af de olika
åsigterna rörande bränvinsbränningens ordnande i riket kommit, att denna
handterings bedrifvande endast i fabriksväg skulle vara det sätt, hvarigenom
ofvannämnde stora ändamål, dryckenskapslastens förekommande, så vidt det
på tillverkningssättet berodde, närmast kunde vinnas. Derigenom blefve
ock lagstiftningen helt enkel, tillverkningen kunde beläggas med hög afgift,
som antingen beredde en ökad statsinkomst eller bidroge till förbrukningens
minskande; beskattningen vore lättare att kontrollera vid ett mindre
antal större brännerier; de bästa tillverknings-methoder skulle utan tvifvel
antagas till besparing i material och arbetskostnad, och den demoralisation
i betydlig mån undvikas, som bränvinsbränningens utöfning i en mängd
små brännerier nödvändigt alstrade genom frestelsen till dryckenskap för
den dermed sysselsatta, sålunda mångfaldigt ökade personalen, och spridde
till det ena uppväxande slägtet efter det andra; hvarjemte härtill kunde
läggas, att en i smått utöfvad bran vinsbränning vanligen egde en menlig
verkan på de betjenande personernas helsa, alldenstund arbetet i ett litet
bränneri sällan medgåfve tillfälle för en eller ett par der sysselsatte personer
att njuta ordentlig nattro; hvadan äfven i detta afseende de större bränvinsfabrikerna
egde företräde, då personalen derstädes måste vara så stor,
att den, med bestämda ombyten, borde få tillfällen till ordentligare hvila.
Att denna riktning också vore den naturliga för utvecklingen af ifrågavarande
näringsgren, ansåge kommitteen bäst ådagaläggas af det ofvan antydda anmärkningsvärda
förhållande, att, ehuru de mindre brännerierna bär i riket
af lagstiftningen varit uppenbart och i ej ringa mån gynnade framför de
större verken, deras antal likväl under de sednaste 18 åren lill öfver hälften
aftagit, under det samtidigt dermed en mängd större verk eller fabriker
uppstått. Antalet af pannor under 20 kannors rymd, som år 182g,
då det var störst, utgjorde i23,3o3 stycken, hade nemligen sedermera nästan
oafbrutet minskats, och uppgick endast till 55,o43 år 1844’ sista,
för hvilket speciel uppgift varit att tillgå. Ett likartadt exempel lemnade
äfven förhållandet med brännerierna i Preussen, hvarest, under det alt från
år i834 till och med år 1840 tillverkningen af bränvin, enligt beräkning
af den derför erlagda skatt, ökades med 25 procent, bränneriernas antal
dock minskades så, alt, då delta år 1834 uppgick lill 21,o3i, funnos år 184*
endast 15,333. Antalet af sådana brännerier, för hvilka skatten öfversteg
1000 thaler, växte likväl under samma tid från 1,25a till 1,739, hvaremot
de,
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse j N:o 27.
i
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 Dec.j kl. 11 f, m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
förre Lands-kamererarens Kammarrätts~rådet G. Sylvanders
underdåniga ansökningj rörande eftergift af ett honom till
ersättning ådömdt belopp; gifven Stockholms Slott den 8
Oktober 1847•
Ar 1819 blef Rättaren John Ohlsson, genom transport, innehafvare af ett
år 1815 med annor man afslutadt arrende af båtsmans-kompagnichefs-bobemmanet
N:o 30 Ramdala i Blekinge län, sedan lian ställt behörig borgen för
arrendevilkorens fullgörande under 5 år; men då han sedermera år 1826
nödgades afstå sin egendom till sina kreditorers förnöjande, hade den ingångna
borgensansvarigheten 2:ne år förut upphört, utan att någon förnyelse deraf
egt rum, hvarigenom Kongl. Maj:t och kronan tillskyndats en förlust af 605
r:dr 30 sk.^7 r:st banko.
Fråga uppstod då, från flottans advokatfiskals-embetes sida, om ansvarstalan
för kronans skadeslöshållande, men, innan sådant kom till verkställighet
afgick dåvarande advokatfiskaien med döden; och genom resolution den 17
Oktober 1834 förklarade befälhafvande amiralen i Carlskrona, att någon talan
för försummelse i afseende på den underlåtna borgensförbindelsen dåmera
icke kunde väckas emot någon af flottans tjenstemän, så mycket mindre, som,
om ock skäl till sådan anmärkning möjligen funnits, densamma likväl numera
icke kunde medföra någon verkan i ersättningsväg, enär aila de personer, sora
med ifrågavarande mål haft befattning, nemligen sjömiiitie-kommissarien och
flottans advokatfiskal, aflidit, samt deras efterlefvande arfvingar, emot författningarne,
icke kunde tilltalas för de aflidnas i lifstiden möjligen begångna
embetsfel, hvaröfver de icke varit hörde och fått förklara sig; af hvilka, med
flera skäl, befälhafvande amiralen förordnade, att kronans fordran skulle ur
räkenskaperna afskrifvas.
I anledning af förenämnde, kammarrättens pröfning underställde, resolu
-
Bih. Ull R. St. Fröt. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
1
o
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N.o 27.
tion, väckte samma rätts advokaifiskal ersättningstalan emot befälhafvande
amiralerna i Carlskrona, friherrarne Lagerstråle och Lagerbjelke, hvilka det,
enligt advokatfiskalens förmenande, skulle ålegat påminna Kongl. Majtts vederbörande
befallningshafvande om borgensförbindelsen, men frika 1 la de kammarrätten
bemälde embetsman från ersättningskrafvet, hufvudsakligen på den
grund, att påminnelse-skyldigheten var befälhafvande amiralsembetet ålagd först
efter det tiden för den presterade borgesansvarigheten ullupit, eller genom
Kongl, brefvet den 5 December 1829, hvilket icke kunde tilläggas retroaktiv
verkan; samt att det dessutom varit befälhafvande amiralens underlydandes
skyldighet att hos honom i ämnet först göra anmälan; och då detta kammarrättens
beslut under den 29 November 1838 af Kongl. Maj:t i nåder stadfästades,
vände advokatfiskalen sig med sin embetstalan emot kamman ätts-rådet
G Sylvander, som innehade landskamererare-tjensten i Blekinge län vid
den tidpunkt, då den lemnade borgensförbindelsen upphörde.
Genom kammar-rättens utslag af den 14 Mars 1842, blef kammarrättsrådet
Sylvander skyldig känd att hålla Kongl. Magt och kronan skadeslös för
den åbragte omförmälde förlusten, hvilket beslut, efter deröfver anförda underdåniga
besvär, af Kongl. Maj:ts Högsta domstol den 25 April 1845 fastställdes;
och förklarade Kongl. Majit, uppå Dess sjöförsvars-departements underdåniga
föredragning, Sig under den 1 Oktober samma år icke eller hafva
funnit godt i nåder bifalla den i sammanhang med besvären gjorda underdåniga
ansökningen att, af gunst och nåd, varda från den ifrågavarande ersättnings-skyldigheten
befriad.
Uppå ytterligare anförda skäl, har kammarrätts-rådet Sylvander sedermera
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte hos
Rikets nästsammanträdande Ständer föreslå hans befrielse från den honom påförda
ersättningen, samt i nåder tillåta, att summan, intilldes frågan blir slutligen
afgjord, måtte få i räkenskaperna balanceras; och har Kongl. Majit, sedan
Dess förvaltning af sjöärenderna samt Dess och rikets kammar-rätt under
30 December 1846 underdånigt utlåtande i ämnet afgifvit, i öfverensstämmelse
med hvad dessa embetsverk i undeidånighet föreslagit och hemställt, samt
uppå flera i den underdåniga ansökningen förekommande ömande omständigheter,
den 9 Februari innevarande år, i nåder bifallit, att, i likhet med
hvad andra sökande någongång vederfarits, handlingarna i målet till Rikets
Ständer öfverlemnas, för att om det kammarrådet Sylvander ådömda beloppets
afskrifning sig yttra, hvaremedlertid samma belopp tills vidare kommer att
uti kronans räkenskaper balanceras; och lemnar Kongl. Majit härmedelst nu
verkställighet åt förenämnda Dess nådiga beslut, jemte det de ifrågavarande
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N.o 27. 3
handlingarna härhos meddelas. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gfllengranat.
Stormägtigstej Allernådigste Konung!
Hos Eders Kongl. Maj:t har förre landskamereraren, kammarrätts-rådet
G. Sylvander, uti ingifven ansökning, underdånigst anhållit, att, ehuru Edets
Kongl. Majit, under den 1 Oktober 1845, i Nåder förklarat Sig icke kunna bifalla
hans då gjorda begäran om eftergift af gunst och nåd från den ersättningsskyldighet,
som, i följd af försummelse att i rätt tid låta förnya afgifna
arrendeborgen för båtsmans-chefsbostället Ramdala i Blekinge län, genom kammarrättens
den 14 Mars 1842 meddelda och af Eders Kongl. Majit under den
25 April 1845 nådigst fastställda utslag, blifvit honom ådömd, Eders Kongl.
Majit doek, med afseende å den fullständiga utveckling af för hand varande
förhållanden, hvilken sökanden nu trodde sig hafva åstadkommit, täcktes föreslå
Rikets nästsammanträdande Ständer att efterskänka det sålunda ådömda
beloppet 605 R:dr 30 sk. 7 rist banko, hvilka emedlertid, och intilldess frågan
blifvit slutligen afgjord, kunde få med Eders Kongl. Majits nådiga tillåtelse
i kronoräkenskapen balanceras.
Då Eders Kongl. Majit anbefallt förvaltningen af sjöärendena och kammarrätten
att med underdånigt utlåtande häröfver inkomma, få förvaltningen
och kammarrätten, jemte öfverlemnande af det yttrande i ämnet t. f. befälhafvande
amiralen i Carlskrona, på gifven anledning, meddelat, för egen del i underdånighet
anföra, att då, i enlighet med hvad den underdåniga ansökningen inhåller,
flera ömmande omständigheter här förekomma, hvilka ock föranledt kammarrätten,
att redan vid dess den 27 Juni 1843 i saken afgifna underdåniga yttrande
tillstyrka, att det ådömda beloppet måtte i nåder eftergifvas, förvaltningen
och kammarrätten anse sig böra i underdånighet hemställa, om icke
Eders Kongl. Majit, i likhet med hvad andra sökande någongång vederfarits,
skulle täckas förunna kammarrätts-rådet Sylvander den nåd, att handlingarna
öfverlemnas till Rikets nästsammanträdande Ständer, för att om det ådömda
beloppets afskrifning sig yttra, hvaremedlertid detta torde få uti kronans
räkenskaper tills vidare balanceras.
De olika meningar, som vid frågans afgörande uppstått, innefattas i det
vid tillfället förda protokoll, som är bilagdt remisshaudlingarna, hvilka härjemte
i underdånighet återställas.
4 Kongl. Maj.-Is Nåd. Skrifvelse , N:o 27."
Förvaltningen af Sjöärendena och Kammar-rätten framhärda med djupaste
vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl, Majlis
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
Äng- von Hartmansdorff. J. Kreuger.
Chr. J. Blomstedt. C. Ålander. A. Wilh. Edman.
Referent.
P. O. Bäckström.
Fr. Hallström,
Stockholm den 30 December 1846.
Stormägtigstej Allernådigste Konung!
Kongl. Maj:ts nådiga vilja är, att Förvaltningen af sjöärendena och Kammarrätten
häröfver afgifva underdånigt utlåtande. Stockholm som ofvan.
På nådigste befallning,
W. Gynther.
Eders Kongl. Maj:t har väl under den 1 Oktober 1845 i nåder förklarat,
det Eders Kongl. Maj:t icke funnit godt i nåder bifalla min hos Eders
Kongl. Majit i djupaste underdånighet gjorda ansökan att af gunst och nåd
varda frikallad från en mig ådömd ersättning för, i följd af försummad
förnyelse af ingången borgen, uteblifvet arrende af båtsmans-chefsbostället
Ramdala i Blekinge län, men jag hyser den glada förhoppning, att, om
jag inför Eders Kongl. Maj:t egt förmåga att rätt och fullständigt utveckla
det ämne, hvarom fråga är, Eders Kongl, Maj:t af mildhet och nåd för en
tjensteman, som länge och oförviteligt tjent, nådigst hade beviljat min underdåniga
bönfallan, och att det således endast är ofullständigheten i min då
gjorda underdåniga framställning, som vållat den för mig missgynnande utgången,
Jag vänder mig derföre förtröstansfullt åter till Eders Kongl. Majit
i detta för min och min talrika familjs existens högst vigtiga ämne, anhållandes
i djupaste underdånighet att få utveckla förhållandet i sin helhet, sådant
de ingifna handlingarna det vitsorda.
Genom kontrakt af den 14 April 1815, utarrenderades ett af de vid
båtsmanshållet varande chefsbohemman N;o JO Ramdala i Blekinge län till öfverstelöjtnanten
och riddaren John Pettersson, och detta kontrakt transpor
-
lionel. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse, N.-o 27.
5
terades under den 1 September 1819 på rättaren Jon Ohlsson 3 sedan denne
för arrendevilkorens fullgörande ställt vederbörlig borgen på 5 år, ingången
den 5 November 1817 af stats-rådet m. m. Grefve Cederström och assessor
Crona} samt den 1 Augusti 1819 af hofrätts-rådet Trägårdh. Under den 26
Mars 1826 underrättade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande befälhafvande
amiralen, att Jon Olsson nödgats afstå sin egendom till kreditorernas förnöjande;
men då åtgärder till betryggande af Eders Kongl. Maj:t och Kronans
säkerhet för flottans fordran i konkursen skulle vidtagas], upplystes, att borgens-ansvarigheten
redan vore förfallen för stats-rådet Cederström och assessor
Crona 1822 samt för hofrätts-rådet Trägårdh 1824, hvadan någon talan
emot dem år 1826, då konkursen uppstod, ickej kunde anställas. Advokatfiskal
vid Eders Kongl. Maj:ts flotta förfrågade sig då, emot hvilken eller
hvilka han borde rigta sin embetstalan för kronans skadeslöshållande, mea
erhöll derpå, under den 9 Junii sistnämnde år, af förvaltningen af sjöärendena
och Kammar-kollegium det svar, att han egde, enligt embetspligt samt
likmätigt gällande lagar och författningar, hos vederbörande bevaka och utföra
kronans rätt och talan. Någon talan emot den eller dem, som försummat
borgens-förnyelsen väcktes emedlertid icke af advokat-fiskalen, förmodligen
derföre, att han ansåg ingen då lefvande kunna läggas försummelsea
till last, eller ock, hvilket snarast är troligt, emedan det var han sjelf, sorn
bordt stanna i ansvar för underlåtenheten. Emedlertid dog advokat-fiskalen;
och förklarade derefter befälhafvande amiralen, i resolution af den 17 Oktober
1834, att någon talan för försummelse i afseende på den underlåtna
borgensförnyelsen då mera icke kunde väckas emot någon af flottans tjenstemän,
så mycket mindre, som, om än skäl till sådan anmärkning möjligen
funnits, densamma likväl numera icke kunde medföra någon verkan i ersättningsväg,
enär alla de personer, som med ifrågavarande mål haft någon befattning,
nemligen sjömilitie-kommissarien Nyström och advokatfiscalen Nauckhoff
voro med döden afgångna, och deras efterlefvande arfvingar, emot för»
fallningarne, icke kunde tilltalas för de embetsfel, de aflidne i lifstiden möjligen
kunde hafva begått och hvaröfver de ej varit hörda och fått sig förklara,
af hvilka alla], med flera skäl, befälhafvande amiralen förordnade, att
kronans fordran skulle ur räkenskaperna afskrifvas.
I anledning af denna resolution, som, enligt 7 §. i Kongl. Kungörelsen
den 11 December 1830, underställdes Eders Kongl. Maj:t Kammar-rätts pröfning,
väckte nämnde rätts; advokatfiskal ersättningstalan emot befälhafvande
amiralerna, friherrarne Lagerstråle och Lagerbjelkej under förmenande, att
det, i grund af Eders Kongl. Maj:ts Krigs- och Kammarkollegiers kungörelse
6
Kongl. Maj;ts Nåd. Skrifvelse j N:0 27.
af den 26 Februari 1817, hade ålegat befälhafvande amiralen att om borgensförnyelsen
påminna Eders Kongl. Majtts befallningshafvande; men Kammerrätten
frikallade nämnde amiraler från ersättningskrafvet, hufvudsakligen
på den grund, att påminnelseskyldieheten vore befälhafvande amirals-embetet
ålagd, först efter det den af Jon Ohlsson presterade borgen utlupit, elier genom
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 5 December 1829, hvilket icke
kunde tilläggas retroaktiv verkan, samt att, äfven om det antoges, att befälhafvande
amiralen en sådan skyldighet ålegat, det varit hans underlydandes
skyldighet att derom hos honom först göra anmälan. Sedan detta utslag
af Eders Kongl. Maj:t under den 29 November 1838 blifvit stadfästadt,
vände Kammar-rättens advokatfiskal sig med sin embetstalan emot mig, som,
när borgensansvarighet slutades, innehade landskamererare-tjensten i Blekinge
län, och jag ålades genom nämnde rätts utslag den 14 Mars 1842, eller omkring
20 år efter det borgensförnyelseu var försummad, att med 605 R:dr
30 sk. 7 rst. ersätta Eders Kongl. Maj:ts och kronans förlust, hvilket utslag
Eders Kongl. Maj:ts Högsta domstol den 25 April 1845 fastställde.
Redan af denna sannfärdiga berättelse värdes Eders Kongl. Maj:t i nåder
finna att den Eders Kongl. Maj:t och kronan tillskyndade förlust icke vållats
genom uraktlåtenhet af de mig ålagda embetspligter, åtminstone icke så som
dessa pligter af mig uppfattats; men hvad jag utbeder mig nåden vidare i
underdånighet anföra, hoppas jag skall ytterligare styrka, huru många omständigheter,
som tala tili min ursägt och befrielse, och jag vågar derjemte
hysa det glada hopp, att min långa tjenstebana icke skall framvisa något spår
af försummelse.
Yäl hade jag mig bekant, att arrendekontraktet den 14 April 1815 ålade
landshöfdingen att hålla hand öfver borgensförnyelsen, men jag visste derjemte,
att Krigs- och Kammar-kollegierna, i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga beslut den 17 December 1816, utfärdat en allmän kungörelse
af den 26 December 1817, deri det bland annat stadgades att, för de till
kronan indragna boställen, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande borde bevaka
kronans rätt i afseende på borgensförnyelse m. m.; hvaremot för de
boställen, hvilkas arrenden tillfalla några personer inom regementet,- eller ingå
till regementena för att användas till regementenas behof j det bör blifva
vederbörande regements-chefers eller befälhafvares skyldighet att hos landshöfdingen
i behörig tid påminna. Då nu boställsarrendena för kompagnichefsbohemmanen
först tillgodonjötos af båtsmanskompagni-cheferna och sedan,
i följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 November 1824, ingingo till
flottans kassa, för att för flottans behof användas, ansåg jag mig hvarken å
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N.o 27.
7
ligga eller tillkomma att taga befattning med något som rörde slika boställen,
annorledes än då sådant handräckningsvis hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
äskades af befälhafvande amiralen, i följd af nämnde kungörelse,
deraf han i officiel väg erhållit del; och det var först efter det Jon
Olssons borgen var utlupen, som tvist uppstod om författningarnas rätta förstånd,
och i följd af hvilken tvist Kongl. Brefvet den 5 December 1829 emanerade.
Min åsigt, att 1817 års författning var tillämplig äfven för båtsmanschefs-bohemmanen,
delades äfven af Förvaltningen af sjöärendena oeh
Kammarkollegium, af Kammarrättens advokatfiskal, af befälhafvande amiralen
före det ifrågavarande tillfället, af flottans advokatfiskal och sjömilitie-kontoret,
på sätt de i akten befintliga, till dag och datum uppgifna, handlingar
tydeligen visa.
Af alla dessa skäl och då dertill kommer, att Kammarrättens advokatfiskal
i underdånighet tillstyrkt, det Eders Kongl. Maj:t af gunst och nåd
täcktes befria mig från det till återbäring ålagda belopp samt att Eders
Kongl. Maj:ts och rikets Kammarrätt, uti underdånig skrifvelse af den 27
Junii 1843, hemställt, om icke de af advokatfiskalen uppgifna skäl må förtjena
nådigt afseende, vågar jag ånyo, efter att mera fullständigt hafva utvecklat
förhållandet, underdånigst bönfalla, det Eders Kongl. Maj:t nådigst
täcktes hos Rikets näst sammanträdande Ständer i nåder föreslå min befrielse
och beloppets afskrifning, samt att Eders Kongl. Maj:t lika nådigt täckes tillåta,
att summan, intilldess frågan hinner att slutligen afgöras, må i räkenskaperne
få balanceras.
Värdes, Allernådigsle Konung! låta komma i nådigt öfvervägande, hurusom
en i tjensten grånad embetsman, efter nära ett halft århundrades oförvitlig
tjenstetid, skulle med hustru och flera barn bringas i svår belägenhet,
om han skulle tvingas att afyttra det obetydliga han eger, för att godtgöra
en förlust, till hvilken han åtminstone icke uppsåtligen varit vållande.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit farmhärdar,
Stormäkligste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåte
Gustaf Sylvander.
8
Kongl. Maj/is Nåd. Skrifvelse, N.o 27.
Till Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena.
Öfver landskaraereraren, kammarrätts-rådet Gustaf Sylvanders underdåniga
ansökning, att Kongl Maj:t täcktes nådigst hos Riksens Ständer föreslå
dess befriande från ådömd ersättning af 605 r:dr 30 sk. 7 rst. banko för
uraktlåtenhet att inom behörig tid bevaka förnyad borgens-förbindelse för
arrendatorn af kompagnichefs-bohemmanet Ramdala i Blekinge län, Jon Ohlsson,
som år 1826 gjort konkurs och ej egt tillgång att gälda ärrendet m. m.
får befälhafvande amirals-embetet sig yttra, att de förhållanden, som af sökanden
i dess underdåniga skrift uppgifvas, i afseende på ifrågavarande ärende,
äro fullkomligt öfverensstämmande med de handlingar m. m., som här finnas
i detta mål, hvadan befälhafvande amirals-embetet endast får upplysa, att,
då Kongl. Brefvet den 17 December 1816 till Kongl. Krigs- och Kammarkollegierna
innehåller den nådiga föreskrift, att regements-chefer och befälhafvare
ålåge, att för alla boställen, som till en regementet tillhörande person
eller regementet vore anslagna, till underlättande af landshöfdingarnas vaksamhet
Öfver borgensförnyelser, så tidigt erinra landshöfdingarna om sådana
borgensförnyelser, att desse egde 6 månaders rådrum för deras affordrande,
innan den äldre borgen för arrendet vore tilländalupen, hvaremot, för de till
kronan indragna boställena, det tillhörde landshöfdingarne, att, utan erinran
från chefen, hålla hand deröfver, att arrendatorernas borgen förnyades. Enligt
denna föreskrift, och då arrendena nppburos af kompagnicheferna, borde
visserligen påminnelser från befälhafvande amiralen hafva skett, derom det
ålåg dåvarande sjömilitie-kommissarien, sedermera kammar-rådet och riddaren
Nyström,, att hos befälhafvande amiralen göra anmälan; men år 1824 förändrades
förhållandet med dessa boställen, emedan, genom Kongl. Brefvet den
2 November 1824 till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena, i nåder förordnades:
”att arrendena för de lediga och framdeles lediga blifvande boställena
”vid de indelta båtsmanskompagnierna komme att kronan besparas,” hvaremot
kompagnicheferna lingö arfvoden i stat. Efter denna tid skulle alltså den,
såsom följd af Kongl. Brefvet den 17 December 1816, sjömilite-kommissarien
åliggande skyldighet, att hos befälhafvande amiralen göra påminnelse
om anmälan hos landshöfdinge-embetet rörande borgens-förnyelsen för arrendatorerne
af kompagnichefs-bohemmanen hafva upphört, och Konungens befallningshafvande
utan påminnelse åligga, att om borgensförbindelser draga försorg;
men då Kongl, brefvet den 2 November 1824 egentligen rörer reglering
med flottans ärenden, så torde Konungens befallningshafvande aldrig fått nå
-
gon
Kongl. Ma/.ts Nåd. Skrifvelsej N.-o %’j.
9
gon del deraf och derföre, såsom förut varit vanligt, afvaktat erinran från befälhafvande
amiralen om borgensförnyelsen, hvaremot sjömilitias-kommissarien
skäligen kunnat förmoda, att genom det förändrade förhållandet honom icke
vidare någon förbindelse i detta afseende ålåge. På delta sätt torde lättast
kunna förklaras, hvarföre försummad borgensförnyelse egt rum, att man nemligen
hos Konungens befallningshafvande afvaktat en påminnelse, som befälet
vid flottan ansett ej vidare ifrågakomma, i följd af Kongl, brefvet den 2 November
1824, jemfördt med Kongl, brefvet den 17 December 1816, ända till
dess Kongl. Maj:t, genom nådiga brefvet den 5 December 1829, ånyo och
mera bestämdt ålade befälhafvande amiralen skyldigheten att påminna Konungens
befallningshafvande om borgens-förnyelserna. Af dessa anledningar
»ynes dock, att Kammarrälts-rådet Sylvander torde kunna ega skäl till den
förhoppning att af gunst och nåd vinna befrielse från den honom ådömda
ersättnings-skyldighet, helst förre arrendatorn John Olsson äfvenledes är
dömd, enligt Kongl, kammar-rättens utslag den 12 April 1836, att med defc
han framdeles kan ärfva eller förvärfva godtgöra Kongl. Maj:t och kronan
sin iråkade skuld i och för arrende- och husrölebristen med 2,055 r:dr 46
sk. 7 rst. banko, och denne man ännu lefver och möjligtvis skulle kunna
komma i förhållande alt sjelf betala sin skuld. Carlskrona den 12 December
1846.
C. Nordensköld.
G. O. Moberg.
Protokollj hållet vid sammanträde emellan Kongl. Förvaltningen
af Sjöärendena och Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar~rätt
den 3o December 1846.
Närvä rande:
Herr Presidenten och Kommendören m. m. von Hartmansdorff,
Herr Chefen i Kongl. Förvaltningen. Kontre-amiralen och Kommendören
m. m. Kreuger,
Herr Kommendören och Riddaren Blomstcdtj
Herr Kammarrätts-rådet Älander>
Herr Kammarrätts-rådet Edman,
t. f. Amiralitets Kammar-rådet Protokolls-sekreteraren Bäckström.
Eib. till R. St. Prot, 1847 oc^ 1848, t Sami. 1 d/d. 7 Haft.
2
10
Kongl. Maj-ts Nåd. Skrif veise, N;0 27.
S. D. Herr Kammarrätts-rådet Älander föredrog handlingarna i mäler»
angående förre Landskamererare!!, Kammarrätts-rådet G. Sylvanders hos Kongl.
Maj:t ingifna samt den 18 sistlidne September till Förvaltningens af sjöärendena
och Kammar-rättens underdåniga utlåtande remitterade underdåniga ansökning,
att, ehuru Kongl. Maj:t under den 1 Oktober föi lidet år i nåder förklarat
Sig icke kunna bifalla hans då gjorda begäran om eftergift af gunst och nåd
från den ersättningsskyldighet, som, i följd af försummelse att i rätt tid låta
förnya utgifven arrende-borgen för båtsmanschefs-bostället Ramdala i Blekinge
län, genom Kammar-rättens den 14 Maj 1842 meddeidta och af Kongl.
Majit den 25 April 1845 nådigst fastställda utslag, blifvit honom ådömd,
Kongl. Majit dock ville föreslå Rikets näslsammanträdande Ständer att efterskänka
det sålunda ådömda beloppet, utgörande 605 r:dr 30 sk. 7 rst. bauko,
samt i nåder tillåta, att samma belopp emedlertid, och intilldess frågan
blifvit slutligen afgjord, finge i kronans räkenskaper balanceras.
Då under öfverläggningarna i detta mål skiljaktiga meningar förspordes,
skedde slutligen omröstning, hvarvid först referenten yttrade: att han, som
deltagit i det af sökanden åberopade utlåtande, hvarigenom Kammar-rätten
den 27 Juni 1843, hufvudsakligen på de i förevarande ansökning upprepade
skäl, i underdånighet hemställt, om icke det ådömda beloppet kunde varda
af gunst och nåd eftergifven fortfarande ansåge dessa skäl förtjena afseende,
och då, vid besvarande af den nu erhållna nådiga remissen, något hinder att
i hela dess vidd pröfva den väckta frågan, i referentens tanka, icke kunde
bernias från ordalydelsen i Kongl. Majits nådiga bref af den 1 Oktober 1845,
som, utan antydan om skälen dertill, endast innefattar det förklarande, att
ansökningen ej kunnat i nåder bifallas, funne ock referenten, med afseende å
hvad i saken förekomme, sig föranlåten att i underdånighet tillstyrka, det
måtte Kammarrätts-rådet Sylvanders i likhet med hvad andra sökande någon
gång vederfarits, förunnas den nåd, alt handlingarna öfverlemnas till
Rikets nästsammantiädande Ständer, för att rörande medlens afskrifning sig
yttra, och beloppet emedlertid och intilldess frågan blifvit slutligen afgjord»
tå i kronans räkenskaper balanceras.
T. f. Amiralitets-kammar-rådet, Protokolls-sekreteraren Bäckström förmälte,
att han hufvudsakligen förenade sig i den af referenten anförda mening.
Herr kammarrätts-rådet Edman instämde till alla delar med referenten.
Herr kommendören m. m. Blomstedt yttrade, att, enär några nya eller
andra skäl, än som funnes förhanden, då, uppå Kammarrätts-rådet Sylvanders
änderdåuiga ansökning att af gunst och nåd vinna befrielse från utgifvande
Kongl. Majsts Nåd. Skrifvelse, N.-o 27.
It
af det honom i laga väg ådömda ersättningsbelopp, Kongl, Maj:t uti nådigt
bref af den 1 Oktober sistlidet år förklarat samma underdåniga ansökning
icke kunna bifallas, sedermera icke tillkommit, utan alla de förhållanden och
omständigheter, hvilka med denna sak stå i sammanhang och möjligen på
bedömande deraf kunna inverka, varit före detta utredda och kända, farm
Herr kommendören, för sin del, ingen giltig grund för underdånigt tillstyrkande
af nådigt afseende å Kan»mariatts-rådet Sylvanders ofvanberörda underdåniga
anhållan, *tt Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer i nåder föreslå
det ådömda ersättnings-beloppets efterskänkande och afskrifning samt tillåta
samma belopps halancerande emedlertid i räkenskapen.
Herr chefen och Contre-amiralen förklarade, att han, lika med t. f. Amiralitets-kammarrådet
Bäckström, i hufvudsakligt afseende var af referentens
tanka.
Herr Presidenten m. t*, von Hartmans do rjff, som förmälde, att han väl
deltagit i Kongl. Kammar-rättens öfver sökanden den 14 Mars 1842 fällda
och af Kongl. Maj:t den 25 April 1845 i nåder stadfästade utslag, roen ej i
Kongl. Kammar-rättens den 27 Juni 1843 gjorda underdåniga hemställan om
sökandens befrielse af gunst och nåd från den honom ådömda ersättningsskyldigheten,
yttrade derefter följande:
”1 afsende på denna befrielse äro 3:ne frågor att öfverväga, nemligen, om
hon må beviljas, antingen l:o genom Konungens rätt att göra nåd i brottmål,
eller 2:o genom eftergift å kronans vägnar af det henrie tillerkända
skadeståndet, och 3:o om sättet att dervid gå tillväga.
!:o Enligt 25 §. regeringsformen, synes det vara ådömd bestraffning,
som utgör föremål för Konungens benådningsrätt, men icke det skadestånd,
som blifvit någon ålagdt att gälda för egendom, hvilken kronan, eller hvem
det vara må, genom hans vållande förlorat. Jag anser mig följaktligen destomindre
böra benådningen underdånigst till- eller afstyrka, som en ansökning
derom redan blifvit hos Kongl. Majit den 1 Oktober 1845 afslagen.
2:o För skadeståndets efterskänkande af den lidande egendomshafvarén,
Kongl. Majit och kronan, åt den försumlige förvaltaren, sökanden, hafva
inga nya skäl förekommit, sedan målet hos Kongl. Kammar-rätten afdömdes.
Ehvad man må säga om de gällande författningarnas otydlighet på den tid
försummelsen inträffade, så slår det likväl fast, att arrende-kontraktet, försedt
med den borgensförbindelse, som bordt förnyas, låg i Lands-kontorets förvar
och att, enligt kontraktets uttryckliga ordalydelse, förnyelsen skolat genom
Konungens befallningshafvandes, d. v. s. närmast genom sökandens försorg, i
hans egenskap af landskamererare, verkställas. Ehuru ömande omständig
-
12
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N.o 27.
heter för honom må förekomma, finner jag mig dock, med afseende på kronans
säkerhet vid andra dylika händelser, icke böra den ifrågavarande eftergiften
i underdånighet tillstyrka.
3:o Skulle Kongl. Maj.t likväl i nåder anse berörda eftergift böra beviljas,
så lärer mig dock icke vara tillstäudigt att sältet i underdånighet föreslå.
Lämpligheten af den åtgärd, sökanden i sådant hänseende begärt, eller
en nådig framställning till Rikets riästsammanträdande Ständer om hans befrielse
och ersättnings-beloppets afskrifning, förutsätter en pröfning af frågorna,
antingen det är rikets Konung eller Ständer allena, eller beggedera gemensamt,
som ega att, på rikets vägnar, efterskänka ifrågavarande, till dess
sjöförsvar anslagna medel. Att ingå i en så beskaffad pröfning, utan att dertill
uttryckligen hafva erhållit nådig befallning, tror jag ej innefattas under
min behörighet såsom deltagande i detta sammanträde.*’
Och skulle, i enlighet med pluralitetens mening, underdånigt utlåtande,
på sätt registraturet närmare utvisar, uppsättas, för att, jemte detta omröstnings-protokoll,
derefter till Kongl. Maj:t öfverlemnas. År och dag som ofvan.
På befallning.
C. E Holm.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
ärendenj hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet
d Stockholms Slott den 8 Oktober i847-
Närvarande :
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Possej
Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Ihrej
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe j
Friherre Peyronf
Silfverstolpe j
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Kovgl. Majus Nåd. Proposition; Nto 18. 13
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådet Friherre Gyllengranat uppläste till justering
:
l:o ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majlis nådiga skrifvelse till Bikets Ständer, i fråga om förre Landskamereraren,
Kammarrätts-rådet G, Sylvanders underdåniga ansökning, rörande
eftergift af ett honom till ersättning ådömdt belopp.
Uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan, täcktes Kongl. Majit
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att, i enlighet med detsamma, nådig skrifvelse
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. O. Fougt.
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 December, kl. n f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer_, med förslag
till förordning angående handelsboks vitsord; gifven Stockholms
Slott den g November 184?•
Rikets sednast församlade Ständer bade, genom underdånig skrifvelse
den 22 April 1845, föreslagit tillägg till 2 §. af Konel. förordningen den 28
Juni 1798, i fråga om varors utborgande samt i skrifvelse den 15 Maj 1845
underdånigst hemställt, att, med upphäfvande af 2 §. i 17 kap. rättegångsbalken
och Kongl, förklaringen den 15 Oktober 1810, förändrade bestämmelser
måtte antagas i fråga om handelsboks vitsord, dervid varit afsedt att befordra
skyndsamma, ordentliga samt ömsesidigt betryggande uppgörelser emellan
säljare och köpare.
På grund af anmärkta brister i dessa förslag har Kongl. Majit funnit desamma
icke kunna i nåder antagas. Men Kongl. Majit, som insett angelägen
heten
att i nämnde syftning söka förbättra kreditlagstiftningen, har låtit i ämnet
uppgöra ett nytt förslag för att Rikets Ständer föreläggas.
Detta förslag är grundadt på godkännande af RiketsStänders mening om rättsenligheten
och nyttan af den förändring i 17 kap. 2 §. rättegångs-balken, att lagstiftaren
, i stället för att lemnaden handlande rättighet att genom ed sjelf fylla
14
Kongl, Maj:ts Nåd. Propositionj N;o 08.
bevisningen, stadgar såsom den uppgifna gäldenärens rätt och skyldighet alt,
då han nekar till skuld, hvarom handelsbok åberopas, fria sig med ed, derest
han ej helldre vill fyllnadsed åt den fordrande uppdraga, eller ock eljest sådana
särskilda omständigheter förekomma , att giltiga skäl tala för edgångens
öfverlåtande åt den sednare. Och äro i öfrigt de åsigter hufvudsakligen följda:
alt lagstiftningen bör, för befrämjande af det ofvanantydda ändamålet och
i öfverensstämmelse med den redan i 2 §. af Kongl, förordningen den 28
Juni 1798 uttalade grundsats, stadga skyldighet för säljaren att inom viss, ej
alltför lång, tid tillställa räkning eller lagsöka, vid äfventyr att eljest icke
kunna med samma vitsord åberopa sin handelsbok, och detta så mycket helldre,
som köparen i annat fall, när han efter flere års förlopp kräfves för en bokskuld,
kan, änskönt han anser krafvet origtigt, nödgas låta utslaget ankomma
på motpartens edgång och således just till följd af dennes försumlighet sättas
ur stånd att begagna sin rätt att med ed från krafvet sig fria; att den, som
i ändamål af kraf, fått räkning å borgade varor sig tillställd, icke ovilkorligen
skall vara förpligtad att för bevarandet af sin talan mot räkningen anställa
klander genom rättegång, utan må anses hafva sådan talan öppen,
derest han, inom klandertidens slut, tillsagt den fordrande; att hans räkning
icke godkännas, på sätt Lag-kommittéens förslag till Civil-lag Utsöknings-balkens
3 kap. 1 §. också innehåller; samt att grunderna för blifvande bestämmelser
om vittsordet af tillställd räkning jemväl kunna och böra, med föga afvikelse,
i fråga om motbok, tillämpas.
Kongl. Maj:t föreslår således att: med upphäfvande af 2 §. i 17 kap.
Rättegångs-balken och förklaringen häröfver den 15 Oktober 1810, samt 2 §.
i förordningen angående vissa omständigheter i lagsöknings- och utmätningsmål
den 28 Juni 1798, stadgas som föijer:
§. 1.
Beropar sig handlande å sin handelsbok att dermed styrka fordran för
borgade varor, finnes den bok ordentligen förd och gitter ej vederparten visa
fel deri eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå till krafvet; då ege boken det vitsord, att han, som gökes’,
skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej helldre vill Öfverlåta åt
handlanden eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edligen sanna,
eller ock rätten, i anseende till serskilda orsaker, finnes skäl att edgången åt
handlanden eller bokföraren uppdraga.
§■ 2>
Handelsbok håfve ej det vitsord , hvarom i §. i sagdt är, derest icke
Kongl. Majus Nåd. Propositiorij N;0 27.
«5
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna eller
ock honom derföre hos rätten eller Konungens befallningshafvande sökt.
§ 3\
Är räkning köparen tillställd, såsom i § 2 sägs, och har icke, inom sex
månader derefter, köparen antingen enligt skriftligt intyg af trovärdiga män
eller handlandens eget erkännande tillsagt honom, att räkningen ej godkännes*,
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom rättegång
klandrat; vare då räkningen lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref.
Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag
samma.
§•. 4-
Är emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat, motbok
upprättad, och har köparen icke, inom sex månader, sedan han, efter sista
utborgningen, motboken emottog, klandrat densamma på något af de sätt,
hvarom i §.3 sagdt är; då galle den bok emot honom såsom fullt bevis i allt,
hval i han ej kan visa fel. Har köparen vanvårdat motbok, så att den förkommit,
eller kan handlanden i motboken visa fel, som härrör af köparens
åtgärd eller vållande; då ege handlanden eller den, hans handelsbok hållit, att
handelsboken med ed styrka.
§. 5.
Hvad för handlande efter föregående §§. gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
§. 6.
Denna författning träder i verksamhet den 1 Juli 1849.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slolt den 9 November 1847.
OSCAR.
4. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-ärenden, hållet
inför Hans May.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den 17 September 1847•
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse>
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
16
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N-o a8.
Statsråden: Fåhreeus,
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wtern,
Fri herrte Gyllengranat,
Faxe;
Justit!aeråden: Bredberg,
Nyblaeus.
Hans Excellens Herr Grefven och Justitie-Stats-ministern anmälde i underdånighet:
Att,
sedan Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 22 April
1845, föreslagit tillägg till 2 §. af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, i
fråga om varors ulborgande, samt, i skrifvelse den 15 Maj 18f5, hemställt,
att, med upphäfvande af 2 §. i 17 kap. rältegångs-balken och Kongl, förklaringen
den 15 Oktober 1810, förändrade bestämmelser måtte antagas, i
fråga om handelsboks vitsord, dervid varit afsedt att befordra skyndsamma,
ordentliga samt ömsesidigt betryggande uppgörelser emellan säljare och köpare,
men, på grund af anmärkta brister i förslagen, Kongl. Maj:t funnit desamma
icke kunna i nåder antagas; så hade Herr Justitie-Statsministern, inseende
angelägenheten att i nämnda syftning söka förbättra kreditlagstiftningen,
låtit i ämnet uppgöra ett nylt förslag, hvarvid Högsta Domstolens anmärkningar
emot förra förslagen till det hufvudsakliga blifvit begagnade och
i^öfrigt skett tillämpning af följande åsigter: att lagstiftningen borde, för befrämjande
af det ofvan antydda ändamålet och i öfverensstämmelse med den
redan i 2 §. af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798 uttalade grundsats,
stadga skyldighet för säljaren att, inom viss ej alltför lång tid, tillställa räkning
eller lagsöka, vid äfventyr att eljest icke kunna med samma vitsord åberopa
sin handelsbok och detta så mycket heldre, som köparen, i annat fall,
när han, efter flera års förlopp, klafves för en bokskuld, han, änskönt han
anser krafvet oriktigt, nödgas låta utslaget ankomma på motpartens edgång
och således, just till följd af dennes försumlighet, sättes ur stånd att begagna
sin genom förslaget medgifna rätt att med ed från krafvet sig fria; att den,
som, i ändamål af kraf, fått räkning å borgade varor sig tillställd, icke ovilkorligen
borde vara förpligtad att, för bevarandet af sin talan emot räkningen,
anställa klander genom rättegång, utan må anses hafva sin talan öppen,
derest
Kongl. Majis Nåd. Proposition j N:o 28.
17
derest lian, inom klandertidens slut, tillsagt den fordrande, att hans räkning
icke godkännes, på sätt Lag-kommittéens förslag till civillag, Utsökningsbalken
3 kap. 1 § också innehåller; och att, då 1 § af den nu föreslagna författningen
i slutet innefattar korrektiv mot så väl ena som andra partens felaktiga
förfarande, och alltså jemväl för den händelse, att köpare finnes svikligen
hafva ändrat, förneka eller underhålla emottagen motbok, torde föreskrifterna
om motbok kunna inskränkas till hvad förslagets 4 § utvisar.
Kongl. Maj:t, som, uppå Statsrådets ledamöters .enhälliga tillstyrkan,
fann, att proposition om författning i ämnet borde, i den
ordning 87 § Regeringsformen föreskrifver, till Rikets Ständer framställas,
täcktes förordna, att Högsta Domstolens utlåtande öfver det
af Herr Justitie-Statsministern nu anmälda förslag till förordning
angående handelsboks vitsord, skulle genom note af protokollet infordras.
In fidem
A. H. Heurlin.
Utdrag af serskildt protokoll öfver Justitie-ärenden hållet uti
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol Thorsdagen den 14 Oktober
1847.
Närvarande:
Justitieråden Bredberg >
Nyblaeus ,
Grefve Snoilsky 3
Grefve C. Sparre j
af Rolén 3
Schmidt j
Alexandersson.
Sedan handlingarna i nedannämnda mål, jemlikt Högsta Domstolens vid
föredragning deraf fattade beslut, emellan dess ofvanbemälde ledamöter cirkulerat,
företogs nu sammma mål tili afgörande, nemligen:
Det förslag till förordning angående handelsboks vitsord, sorn Hans Excellens
Herr Justitie-Statsministern låtit upprätta och hvaröfver Högsta Domstolens
utlåtande är vordet af Kongl. Maj:t, genom note ur Statsråds-protoBik.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. 7 Hlift. 3
18
Kongl. Majds Nåd. Propositiorij N.-o 28.
kollet för den 17 sistlidne Sep (ernber, i nåder infordradt; varande detta förslag,
som blifvit den 23 i samma månad i Högsta Domstolen anmäldt, så
lydande:
”Med uppliäfvande af 2 § i 17 kap. Rättegångsbalken och Förklaringen
häröfver den 15 Oktober 1810, samt 2 § i Förordningen angående vissa omständigheter
i lagsöknings- och utmätningsmål den 28 Juni 1798, stadgas
sorn följer:
§ 1.
Beropar sig handlanden å sin handelsbok, att dermed styrka fordran
för borgade varor: finnes den bok ordentligen förd, och gitter ej vederpart»!
visa fel deri eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå till krafvet, då ege boken det vitsord, att lian, som
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej hellre vill öfverlåta åt
handlanden eller den, som boken fört, att fordringens rigtighet edligen sanna,
eller ock rätten, i anseende till serskilda orsaker, finner skäl att edgången åt
handlanden eller bokföraren uppdraga.
§ 2.
Handelsbok håfve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt är, derest icke,
inom utgången af nästa år, efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna,
eller ock honom derföre hoy rätten eller Konungens Befallningshafvande sökt.
§ 3.
Är räkning köparen tillställd, såsom i § 2 sägs, och har icke, inom sex
månader derefter, köparen antingen, enligt skriftligt intyg af trovärdige män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref.
Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag samma.
§ 4.
Är emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat, motbok
upprättad, och liar köparen icke, inom sex månader sedan han, efter sista
utborgningen, motboken emottog, klandrat densamma på något af de sätt,
hvarom i §3 sagdt är; då galle (len bok emot honom såsom fullt bevis i allt,
hvari han ej kan visa fel.
Kongl. Maj.-Is Nåd. Proposition, N.-o 28.
19
§ 5.
Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
Justitierådet Alexandersson tillstyrkte bifall å förslaget.
Justitierådet Schmidt förklarade, det lian för sin del ej egde
annat att anmärka emot förslaget, än vid den 4 §, angående bevisning
genom upprättad så kallad motbok, dels att, för att närmare
bestämma föreskriften, borde, efter orden ”motbok upprättad”, tilläggas:
”deri tecknadt finnes hvad borgadt och betaldt blifvit,” dels
ock att till förslagets fullständighet skulle böra, att der tillägges
hvad i den föreslagna nya Civillagen, 22 kap. 11 § sista mom. är
infördt, nemligen: ”Ilar motbok upprättad varit, och säger den, som
kräfves, att motboken förkommit, eller kan handlande i motbok visa
fel, som utan bans åtgärd eller vållande tillkommit; då ege lian
eller den, bans handelsbok liållit, rätt att den med ed styrka.”
Med Justitierådet Schmidt instämde Justi lieraden af Rolén,
Grefve C. Sparre, Grefve Snoilsky och Nyblaeus.
Justitierådet Bredberg yttrade: ”Emot det hufvudsakliga af ifrågavarande
förslag, innefattande, att rättigheten till edgång i
frågor om kraf, grundadt på handelsbok, bör i allmänhet tillhöra,
icke säljaren, utan den uppgifne köparen, liar jag, för min del, desto
mindre något att erinra, som förslaget härutinnan öfverensstämmer
med lag-kommittéens fullständiga motiverade och af Högste
Domstolen, vid derstädes föregången granskning, i denna del godkända
förslag till ny civillag, 22 kap. Rättegångsbalken. Deremot
anser jag mig pligtig framställa mina betänkligheter i afseende på
några af de stadgande!!, hvarom, i sammanhang härmed, under afvikelse
från förenämnde förslag till civillag, fråga nu blifvit väckt.”
”De föreslagna 2 och 3 §§ innehålla, att handelsbok ej skall
ega det vitsord, hvarom i 1 § sagdt är, derest icke, inom utgången
af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
tillställt gäldenären ordentlig räkning å de borgade varorna eller ock
honom derföre bos rätten elier Konungens befallningshafvande sökt;
Denna författning träder i verksamhet den
1849.”
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o i8.
men är räkningen, på förenämnda sätt, köparen tillstäld och har
icke, inom sex månader derefter, köparen bevisligen tillsagt handlanden,
att räkningen ej godkännes, eller ock den hos rätten, hvarunder
köparen sitt hemvist häfver, genom rättegång klandrat,- vare
då räkningen lika utmätuingsgild, sorn förfallet skuldebref; hvarjemte
lag samma vare, om räkningen blifvit genom köparens påskrift
godkänd.”
”Jag inser nyttan af lagbud, som kunna motverka" dröjsmål
med uppgörandet af liqvider om varu-utborgningar, men finner den
nu föreslagna påföljden utaf dröjsmålet, att handelsboken skulle förlora
lagligt vitsord, vara alltför vidsträckt. I de flesta fall måste
säljaren vara i saknad af annan bevisning om skedda utborgningar,
än som grundas på handelsboken, ty det är icke honom möjligt att
för hvarje tillfälle förse sig med vittnen eller qvittenser. Ett sorgfälligt
iakttagande af sådana försigtighetsmått skulle göra en någorlunda
liflig borgerlig rörelse nästan omöjlig. Följaktligen, om förslaget
blefve lag, och säljare, utaf undseende för köpare eller af annan
orsak, komme att dröja med kraf eller bevisligt tillställande af
räkning utöfver den stadgade tiden, skulle det merendels blifva beroende
af köparens välbehag, huruvida han ville genom vägrande
undgå all betalningsskyldighet, och säljaren skulle i detta fall gå sin
verkliga fordran alldeles förlustig. Sannolikt skulle ock försök att
undandraga sig skulden medelst förnekande af att räkning varit inom
föreskrifven tid tillstäld, föranleda mångfalldiga rättegångar.”
”Då jag således, för min del, icke kan tillstyrka antagandet af
nyssnämnde, inom Sveriges lagstiftning, så vidt jag känner, hitintills
nya förslag om upphörande af handelsboks vitsord, anser jag
deremot rätt och gagneligt, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad redan är stadgadt och jemväl af lag-kommitteen, i civiilags-förslagets
Utsökningsbalk, 3 kap. 1 §, upptaget, den betalningsrätt
i exsekutiv väg, som oklandrad räkning öfver utborgade varor,
lika med skuldsedel, bör medföra, icke eger rum i annan händelse,
än att räkningen är köparen tillstäld inom ett år från uthorgningsdagen.
Har säljaren icke iakttagit denna tid, må han vidkännas
den olägenhet, att hans på räkningen grundade fordran icke
anses utmätuingsgild, utan får bero; på rättegång vid domstol, der
sådan undersökning och pröfning angående handelsboken skall föregå
.sorn den föreslagna 1 § förutsätter.”
Kongl Maj:ls Nåd. Proposition, N:0 28.
21
”Jag instämmer uti hvad af Justitierådet Schmidt vid den fjerde
§ blifvit anmärkt.”
”Förslaget i 5 §, angående utsträckning till varuförädlare och
tillverkare af hvad i det föregående är om handlande stadgadt, finnes
vara enligt med hvad Högsta Domstolen tillförene i samma ämne
sig utlåtit, och jag har, för min del, ej något dervid att erinra.”
Ex protocollo.
J. F. Hellman,
Utdrag af protokollet öfver Justitie Departements ärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den g November 1847-
]N ärvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre.
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Fr i herre Pejron ,
Silfverstolpe ,
Waern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus ;
J ustitieråden:
Bredberg ,
Alexandersson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Det förslag, Hans Excellens, af den anledning, som i Statsråds-protokollet
öfver Justitieärender för den 17 sistlidne September omförmäles, låtit upprätta
till förordning angående handelsboks vitsord; varande samma förslag af
följande lydelse:
”Med upphäfvande af 2 § i 17 kap. Rättegångsbalken och förklaringen
häröfver den 15 Oktober 1810 samt 2 § i förordningen angående vissa om
-
22
Kongl. Maj:U Nåd. Propositionj N:o af?.
ständigheter i lagsöknings- och utniätnings-mål den 28 Juni 1798, stadgas
som följer:
§ 1.
Beropar sig handlande å sin handelsbok, att dermed styrka fordran för
borgade varor; finnes den hok ordentligen förd, och gitter ej vederparten vi
sa lel deri, eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå tili krafvet; då ege boken det vistord, att han, som
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej hellre vill öfverlåta åt
handlanden eller den, som boken fört, att fordringens rigtigliet edligen sanna,
eller ock rätten, i anseende till serskilda orsaker, finner skäl att edgången
åt handlanden elleT bokföraren uppdraga.
§ 2.
Handelsbok bafve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt ar, derest icke
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna, eller
ock honom derföre hos rätten eller Konungens Befallningshafvande sökt.
§ 3‘
Är räkning köparen tillstäld, såsom i § 2 sägs, och har icke, inom sex
månader derefter, köparen antingen, enligt skriftligt intyg af trovärdiga män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätnings-gild, som förfallet
skuldebref Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag
samma.
§ 4.
Är emellan handlande och den, till hvilken han varor uthorgat,
motbok upprättad, och har köparen icke, inom sex månader sedan han,
efter sista utborgningen, motboken emottog, klandrat densamma på något af
de sätt, hvarom i § 3 sagdt är, då gälle den bok emot honom såsom fullt
bevis i allt, hvari han ej kan visa fel.
§ 5. ^
Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till bere
dande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 28.
23
§. 6.
Denna författning träder i verksamhet den 1849.”
Enligt hvad Högsta domstolens protokoll för den 14 sislidne Oktober innehåller,
har Juslitie-rådet Alexanderson tillstyrkt bifall å förslaget.
Justilie-rådet Schmidt har förklarat1, det han, för sin del, ej egde annat
att anmärka emot förslaget, än vid 4 §, angående bevisning genom upprättad
så kallad motbok, dels att, för att närmare bestämma föreskriften, borde
efter orden ”motbok upprättad” tilläggas: ”deri tecknadt finnes hvad borgadt
och betaldt blifvit," dels ock att till förslagets fullständighet skulle höra, att
der tillägges hvad i den föreslagna nya civillagen, 22 kap. 11 § sista mom.
är infördt, nemligen: "har motbok upprättad varit, och säger den, som kräfves,
att motboken förkommit, eller kan handlande i motbok visa fel, som
utan hans åtgärd eller vållande tillkommit; då ege han eller den, hans handelsbok
hållit, rätt att den med ed styrka.”
Med Justitie-rådet Schmidt hafva Justitie-råden af Rolen, Grefve C.
Sparre, Grefve Snoilsky och Nyblaus instämt,
Justitie-rådet Bredberg har yttrat: "Emot det hufvudsakliga af ifrågavarande
förslag, innefattande att rättigheten till edgång i frågor om kraf, grundadt
på handelsbok, hör i allmänhet tillhöra, icke 6äljaren, utan den uppgifne
köparen, har jag, för min del, destomindre något att erinra,] som
förslaget härutinnan öfverensstämmer med lagkomitténs fullständigt motiverade
och af Högsta domstolen, vid derstädes föregången granskning i denna
del godkända förslag till ny civillag, 22 kap. Rättegångsbalken. Deremot anser
jag mig pligtig framställa mina betänkligheter i afseende på några af de
stadganden, hvarom i sammanhang härmed, under afvikelse från förenämnde
förslag till civillag, fråga nu blifvit väckt.”
*’De föreslagna 2 och 3 §§ innehåll», att handelsbok ej skall ega det
vitsord^ hvarom i 1 § sagdt är, derest icke, inom utgången af nästa år efter
det, hvarunder utborgningen skett, handlanden tillställt gäldenären ordentlig
räkning å de borgade varorna eller ock honom derför hos rätten eller Konungens
Befallningshafvande sökt; men är räkningen på förenämnde sätt köparen
tillställd och har icke, inom sex månader derefter, köparen bevisligen tillsagt
handlanden, att räkningen ej godkännes, eller ock den hos rätten, hvarunder
köparen sitt hemvist häfver, genom rättegång klandrat; vare då räkningen
lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref; hvarjemte lag samma
vare, om räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd."
”Jag inser nyttan af lagbud, som kunna motverka dröjsmål med uppgörandet
af liqvider om varu-utborgningar, men finner den nu föreslagna på
-
24
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N\o 28.
följden utaf dröjsmålet, att handelsbaken skulle förlora lagligt vitsord, vara
alltför vidsträckt. I de flesta fall måste säljaren vara i saknad af annan bevisning
om skedda utborguingar, än som grundas på handelsboken, ty det
är icke honom möjligt att för hvarje tillfälle förse sig med vittnen eiler
qvittenser. Ett sorgfälligt iakttagande af sådana försigtighetsmått skulle göra
en någorlunda liflig borgerlig rörelse nästan omöjlig. Följaktligen, om förslaget
blefve lag, och säljare, utaf undseende för köpare eller af annan orsak,
kommer att dröja med kraf eller bevisligt tillställande af räkning utöfver
den stadgade tiden, skulle det merendels blifva beroende af köparens välbehag,
huruvida han ville genom vägrande undgå all betalningsskyldighet, och
säljaren skulle i detta fall gå sin verkliga fordran alldeles förlustig. Sannolikt
skulle ock försök att undandraga sig skulden medelst förnekande af att
räkningen varit inom föreskrifven tid tillställd, föranleda mångfaldiga rättegångar.
"
”Då jag således, för min del, icke kan tillstyrka antagandet, af nyssnämnda
inom Sveriges lagstiftning, så vidt jag känner, hitintills nya förslag
om upphörande af handelsboks vitsord, anser jag deremot rätt och gagneligt,
att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan är stadgadt och jemväl
af lagkomillen i civillags förslagets Utsökningsbalk, 3 kap. 1 §, upptaget,
den betalningsrätt i exseku iv väg, som oklandrad räkning öfver utborgade
varor, lika med skuldsedel, bör medföra, icke eger rum i annan händelse,
än att läkningen är köparen tillställd inom ett år från utborgningsdagen.
Har säljaren icke iakttagit denna tid, må ban vidkännas den olägenhet, att
hans på räkningen grundade fordran icke anses utmätningsgild, utan får bero
på rättegång vid domstol, der sådan undersökning och pröfning angående
handelsboken skall föregå, som den föreslagna I §. förutsätter."
"Jag instämmer uti hvad af Justitie-rådet Schmidt vid den 4 § blifvit
anmärkt."
"Förslaget i 5 §, angående utsträckning till varuförädlare och tillverkare
af hvad i det föregående är om handlande stadgadt, finnes vara enligt
med hvad Högsta domstolen tillförene i samma ämne sig utlåtit, och jag har,
för min del, ej något dervid att erinra."
Justitie-rådet Bredberg åberopade nu dess ofvanberörda, i Högsta domstolen
afgifna, yttrande.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade, det han ansåg de uti
Högsta Domstolen framställda anmärkningar icke böra föranleda till annan
ändring af förslaget, än att uti slutet af 4 § måtte göras följande tillägg:
Ilar
Kongl. Majis Nåd. Proposition, N:o 28. 25
Ilar köparen vanvårdat motbok så att den förkommit, eller kan handlanden
i motboken visa fel, som härrör af köparens åtgärd eller vållande;
då ege handlanden eller den, hans handelsbok hållit, att handelshoken med
ed saima.
Hemställande Hans Excellens, att dagen då ifrågavarande författning träder
i verksamhet, kunde i 6 § bestämmas till den 1 Juli 1849.
Ofvanberörde förslag, med de tillägg deri, som Hans Excellens
Herr Justitie-Statsministern nu föreslagit, täcktes Kongl, Maj:t, ^uppå
hemställan af Stats-Rådets öfrige ledamöter, nådigst bifalla; och skulle
proposition i ämnet, af det innehåll, som bilagan till detta protokoll
utvisar, till Rikets Ständer expedieras.
Ex prolocollo.
E. Helling.
Bih. till R. St. Prot. l84j 0tJi 1848j / Sami. / Afd. 7 Haft.
4
STOCKHOLM, Ecksteinsica Boktryckeriet, 1847.
Kongl. tlaj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
1
jn 29
Ank. lill Exp. Utsk. den 13 Dee. 1847, kl. 12 raidd.
Kor/"/. Maj:ts Nådiga Proposition till Pikets S. änder, i
fråga om en närmare ock fullständig utredning af förhållandet
med Utsockne Frälsejordens i Halland roteringssky/t/ig/ici
samt om. lindring uti i fråga-varande rotering:
gif ven Stockholms Slott den 18 November 1847.
Sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit af
den 13 Februari 1841, anhållit, det Kongl. Majit genom nådig kungörelse
malte förklara, att alla de åtgärder, sorn blifvit vidtagna för utsockne frälsehemmanens
i Halland ordinarie rotering, endast vore att anse såsom förberedande
undersökningar i frågan, äfvensom alt berörde åtgärder icke
grundlägga något anspråk till påförande af sådan rotering eller deremot
svarande afgifter; samt Kongl. Majit, med anledning så väl häraf som åtskilige
egares af sådana hemman anförda underdåniga besvär öfver den
samma hemman ålagda skyldighet alt deltaga i ordinarie roteringen, uti
nådigt bref den 23 Februari 1844 meddelat, bland annat, att Kongl. Majit
icke kumle i nåder medgifva förändring i hvad under den 2 November
1833 och 24 Oktober 1837, i afseende på utsockne frälsehemmanens i Halland
ordinarie roleringsskyldighet blifvit i nåder förordnadt; såsom följd
hvaraf Kongl. Majit icke heller kunde i nåder bifalla utfärdandet af en
sådan kungörelse, som Rikets Ständer i denna del hemställt; men att Kongl.
Maj t, vid öfverdomnandet till Rikets Ständer vid nästinträffande riksmöte
af Hallands läns roteringsverk, i sammanhang dermed ville äfven aflåta ej
mindre en fullständig utredning af förhållandet med ifrågavarande hemmans
skyldighet alt draga ständig rotering, än nådig proposition om lindring
i deras båtsmanshåll, bifogar Kongl. Maj:l nu härmed i nåder den
sålunda utlofvade utredningen, medelst utdrag af det den 18 nästlidne
Maji inför Kongl. Majit i Statsrådet hållna protocoll öfver Sjö-försvarsai
enden.
Uih till R. St. Prot. 18-17 $ 1818. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 1
2
Kongl. Maj;t$ Nåd. Proposition, N:o 29.
Beträffande åter den ifrågaställa lindringen i båtsmanshållet för
utsockne frälsejorden i Halland, hafva förvaltningen af Sjö-ärendena och
kammar-kollegium, uti infordradt och den 24 Maij 1844 gemensamt afgifvet
underdånigt utlåtande, hufvudsakligen anfort; att, då förenämnde frälsejord,
i afseende på allmänna bördor, är lindrigare betungad än länets
krono-och skattejord, samt den i äldre lider föreslagna lägre roteringsgrund
af 6 mantal på en hel rote synbarligen liärledt sig ifrån det då antagna
irriga begrepp, att Halländska utsockne-frälset icke vöre skyldigt till ordinarie
rotering, hvarföre, för vinnande deraf, uppoffring från statens sida
ansetts böra medgifvas, men icke egt sin grund deruti, att utsockne-frälset
vöre af sämre eller svagare beskaffenhet än krono- och skaltejorden, någon
ledning för nu ifrågakommande möjlig lindring uti förenämnde frälsejords
rotering från ofvanberörde förhållande icke kunde hemlas; att, om lindring
medgåfves bemälde fiälse, sådan äfven syntes böra ega rum för annan jord
i Halland; att, då utsockne frälse-jorden ovilkorligen är skyldig till ordinarie
rotering, lika med all annan detta onus underkastad jord i riket, samt
följaktligen saknar all i lag grundad rättighet att framför annan jord deruti
blifva lindrad, deraf följer, att den eftergift i roleringen, som kan blifva
jordens egare tillerkänd, belt och hullet beror af godtfinnande, utan att
någon bestämd grund för eftergiftens större eller mindre belopp kan uppgifvas;
att, då kollegierna förmodade den åsyftade lindringen böra ega rum
uti sättet, hvarpå roteringen bör utgöras, kollegierna funnit sig böra i underdånighet
tillstyrka, att, i händelse, i stället för prestation in natura, vakansafgift
skall erläggas, densamma för utsockne frälsejorden i Halland, i
anseende till dess i allmänhet svagare beskaffenhet, mätte bestämmas till
P- delar af hvad i sådant afseende för hel rote i markegångstaxa!! årligen
upptages; hvaremot, om Kongl. Maj:t och Rikets Ständer besluta, det rotering
skall presteras in natura, de af Halländska utsockne-frälsejorden uppkomna
nya rotar, måtte sammansättas så, alt 10 rotar prestera 9 båtsmän,
efter den fördelningsgrund, delegarne sjelfva emellan kan öfverenskommas,
eller af Kongl. Maj:ts befallningshafvande fastställes, samt att, om åter den
beslutade lindringen skall ske, genom förminskning af det nu bestämda rote-mantalet,
det blott funnes en utväg till utrönande, om och i hvad mån
utsockne frälsejorden nu blifvit tyngre roterad, än den redan förut inroterade
krono- och skattejorden, samt i följd deraf kunde böra komma i åtnjutande
af lindring, den nemligen, alt en ny roteringsförrättning i nåder
anbefalles, hvarvid behållen afkastning skulle antagas såsom roteringsgrund
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
3
samt komme alt bestämmas, luiru mycket jord bör i en rote sammansättas,
utan afseende på hemmantal.
Uti underdånig skrifvelse den 13 Juni 1844 har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län sedermera, utan att vilja antyda, det länets
utsockne frälsehemman äro af svagare beskaffenhet än hemmanen af
annan natur inom länet, i underdånighet hemställt, att, då det större antalet
af berörde frälsehemman, antingen i afseende på egovidd eller bördighet
äro mycket svaga, den utsockne frälsejorden i Halland sednast påförda
ordinarie rotering, såsom för mycket betungande, måtte på det sätt varda nedsatt,
att högst 6 hemman beräknas tili hvarje rote i stället för högst 4,
som den för rolerings-kommissionerna utfärdade nådiga instruction anbefallt,
eller alt de af utsockne frälsehemman inroterade båtsmansnummer
förminskas med en tredjedel; hvarjemte bemälde befallningshafvande föreslagit,
att berörde hemman mätte helt och hållet frikallas från erläggandet
af all då inneslående rotevakansafgift.
Hvad sålunda förekommit rörande de Halländska utsockne frälsehemmanens
rotering, innefattar fullständig upplysning i ämnet och utredning
af de derå inverkande förhållanden, på grund af hvilka Kongl. Maj:t
icke allenast uli instruktionen den 20 December 1825 för roterings-kommissioncrna
antagit, utan äfven genom nådiga bref den 2 November 1833
och den 24 Oktober 1837 bestämdt och uttryckligen förklarat, samt, i öfverensstämmelse
dermed, enligt Kongl, brefvet den 23 Februari 1844, för
dess del, funnit nämnde hemman vara skyldige att draga ständig rotering,
så att frågan derom numera endast beror på Rikets Ständers beslut vid
granskning, pröfning och fastställande af den tillökade ordinarie och extra
roteringen, ej mindre i Halland, än i andra rikets provinser.
Skulle Rikets Ständer för deras del finna utsockne frälsehemmanen
i Halland icke vara pligtiga att vidkännas ständig rotering, följer deraf, att
all fråga om hemmanens så beskaffade rotering förfaller, och att de i stället
böra med extra rotering beläggas, då jemväl bör komma under öfvervägande,
huruvida de förut vanliga ulskrifnings-penningarna skola under
fredstid, då effektiv rotering icke utgöres, för berörde hemman erläggas;
men, med antagande, att Rikets Ständer äfven anse oftanämnde hemman
böra draga ständig rotering, förekommer till bedömande, om och i hvad
mån desamma, i anseende till deras svaga beskaffenhet och särskilda omständigheter,
må beviljas lindring i roteringsbesväret; dervid icke bör lemnäs
obemärkt, att utsockne frälsehemmanens egare, till stöd för deras på
-
4
Kongl. Mej:ta Kad. Proposition, N:o 29.
stående om befrielse från ständig rotering, egentligen och hufvudsaklignst
åberopat Kongl, brefvet den 7 September 1756, hvilket, tillkommet i anledning
af den förut flera gånger väckta, uppskjutna och återupptagna frågan
om utsockne frälsehemmans indelning till ständig rotering, innefattar,
alt nämnde hemman skulle, i sliiliet derför, då och för framtiden bibehållas
vid de årliga ulskrifningspenningurnes utgörande; hvadan af utsockne
frälsehemmanens egare icke skäligen kan fordras eller påräknas, alt, i följd
af Rikets Ständers vid 1810 års riksdag, i ändamål af krigsinaglens förökande,
fattade beslut om extra rotering af all orolerad, ständig roteling ej
underkastad, jord, med undantag endast af militieboställen, utsockne frälsehemmanen
i Halland skulle, genom ringare bidrag till försvarsverket, än
af dem förut, varit lemnadt, sålunda komma i bättre ställning än tillförene;
ocfi ehuru dessa hemman alltifrån år 1813 undgått betalning af utskrifnings-penningarna,
hvilka år 1S11 utgjort 3,964 r:dr banko, och följaktligen
redan kommit i åtnjutande af en högst väsendtlig fördel, hvarå icke,
emot förrberörde Kongl. Bref den 7 Sept. 1756, kunnat göras anspråk; likväl
och enär utsockne frälsehemmanen i Halland, i jemförelse till hemman
af enahanda eller likartad natur i andra orter, äro af särdeles svag beskaffenhet,
och nuvarande egare förvärfva!, desamma under den, efter deras
omdöme fullt tillförlitliga, fastän felaktig befunna, förutsättning, ali hemmanen
ej kunde åläggas annat eller högre bidrag till försvarsverket, än i
1756 års Kongl. Bref bestämda, och föreställningen derom inverkat på
hemmanens värde vid arfskifte!!, köp och byten, samt det otvifvelaktig!
skulle leda till de svåraste följder för hemmansegarne enskildt, så viii sorn
för sjelfva roten, om de ifrån och med 1835 belöpande vakans-afeiiler
skulle uttagas, vill Kongl. Maj:t, med afseende i Öfrigt derå, att tillförene,
då fråga varit orri utsockne frälsehemmanens indelning tillständig rotering,
blifvit föreslaget, att sex (6) hela hemman borde svara för en rote, hvaremot
nu ej äro beräknade mer än omkring 4 hela hemman för hvarje
rote, härigenom föreslå Rikets Ständer, icke allenast att de till och med for
innevarande år belöpande vakans-afgifterna för utsockne frälsehemmanen i
Halland må helt och hållet eflergifvas, och således afskrifvas, eller, der de
blifvit erlagda, återbekommas, utan ock att alla de båtsmansnummer, hvaruti
omförmälde utsockne frälsehemman hafva del, må ständigt så i fredsson!
krigstid hållas vakante, med förbindelse och rättighet för utsockne
frälsehemmanen att, för deras andelar i rotarne, i vakans-afgift erlägga endast
två tredjedelar (?) af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en båts
-
Kongl Moj:ls Nåd- Proposition, N:o 29.
5
mansrote der i länet uppgår, enligt de föreskrifter och beräkningar, sorn.
nu följas och framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas till
efterrättelse; hvilka i vakans-afgifler inflytande medel böra serskildt afsättas
till Kongl. Maj:ts disposition för sjöförsvaret.
Och meddelar Kongl. Maj:t, i sammanhang härmed, Rikets Ständer
den upplysning, att Kongl. Majit, genom Kådiga Bref al den 23 Februari
1844 och den 2 April 1845, förordna t, att den utsockne frälsehemmanen i
Halland debiterade rotevakans-afgift icke skall uttagas, äfvensom alt Kongl.
Majit under den 30 April 1846 i Kader tillåtit, att med verkställande af den anbefallda
debiteringen må för de år, för hvilka den icke redan egt rum, anstå
intilldess, frågan om dessa hemmans rotering blifvit af Kongl. Maj;t
oell Rikets Ständer gemensamt i sin helhet afgjord; dock utan att eli sådant
anstånd med debiteringen må fritaga hemmanens innehafvare från utgörandet
af rohivakansafgifl Lili det belopp, som framdeles kan varda bestämdt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
»tudse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR,
C. J. Gyllen granat.
Utdrag af Protokollet Öfver Sjö försvars-Departement et tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti Statsrådet
d Stockholms Slolt d. 18 Nov. 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Slalsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
6
Kongl, Muj:U Nåd. Proposition, N:o 29.
Silfverstolpe,
IVcera ,
F riherr e Gjllengranat ,
Faxe ,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådet Friherre Gjllengranat uppläste lill
justering:
2:o Ett i öfverensstämmelse med förut f’a 11 a cl t beslut uppsatt förslag
till Kongl Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, i fråga om en
närmare och fullständig utredning af förhållandet med utsockne frälsejordens
i Halland roteringsskyldighet samt om lindring uti ifrågavarande rotering.
Uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan,
täcktes Kongl. Maj:t i nåder gilla berörde förslag, sådant det
finnes detta protokoll bilagdt, samt befalla, att, i enlighet med
detsamma, nådig proposition skulle till Rikets Ständer expe:<>'
dieras. Ex protocollo
C. O. Vougt.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departenientct tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti
Statsrådet ä Stockholms Slott den 18 Maji i84".
Närvarande: j
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Fåhraeus.
Friherre Stael von Holstein ,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe ,
Waern,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29. 7
F ri herre Gyllen granat „
Faxe.
Departements-chefen, Friherre Gjllengranat anmälde och föredrog i
underdånighet:
3:o
Målet angående lindring i Hallands rotering i afseende hvarå Departemenls-chefen
uppläste följande skriftligen uppsatta anförande:
”Hos Kongl. Maj:t hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den 13 Februari 1841, uppå anförda skäl, i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse täcktes förklara, att alla de åtgärder,
som blifvit vidtagna för utsockne frälsehemmanens i Halland ordinarie rotering,
endast vore att anse såsom förberedande undersökningar i frågan
m. in. Då denna underdåniga anhållan den 23 Februarii 1844 till pröfning
företogs, behagade Kongl. Maj:t i nåder förklara, det Kongl. Maj:t väl
icke kunde denna Rikets Ständers begäran bifalla, men att Kongl. Maj:t
ville vid nästinträffande riksmöte till Rikets Ständer aflåta en nådig skrifvelse,
hvaruti förhållandet med nämnde hemmans skyldighet att draga ordinarie
rotering fullständigt utreddes, samt en billig lindring i dessa hemmans
båtsmanshåll föreslås.”
’För att kunna fullgöra denna Kongl. Maj:ts nådiga befallning, utbeder
jag mig att i första rummet få i underdånighet afgifva en berättelse
om Halländska roteringen i allmänhet och utsockne-hemmanens deltagande
deri i synnerhet.”
”Provinsen Halland förpantades af Danmark till svenska kronan på
30 år, genom fredsfördraget i Brömsebro den 13 Augusti 1645, och afstods
sedermera till Sverige genom freden i Roeskild den 26 Februari 1658,
bekräftad genom freden i Köpenhamn den 27 Maj 1660. Uti 27 §. af det
ofvannämnde 1645 års fredsfördrag förordnades, att Svenska kronan af de
adliga godsen skulle njuta den ”rätt, rättighet, hörsamhet och tjenst,” som förut
tillkommit danska Konungen och Kronan. Fredsfördraget 1658 innehöll i
8:de punkten, att Adeln i de cederade provinserna skulle vara pligtig att
göra Kongl. Majit och svenska Kronan dess trohetsed, samt ”sig till lydno,
trohet och tjenst obligera, såsom de Danmarks Konungar för detta skyldige
varit hafva”; hvaremot de, i 9:de punkten, erhöllo den för alla innebyggare
gemensamma försäkran, att "blifva vid deras vanliga rätt, lag och
8
Kong1, Maj:ls Nåd, Proposition, N:o 29.
gamla privilegier och friheter olurberade och obehindrad", så vida de icke
löpa eller silida contra leges fundarnentales af Sveriges Krona.” Fredsfördraget
af 1660 är af samma innehåll, sorn 8:de punkten af 1658 års;
och uti resolutionen på Ridderskapets och Adelns besvär den 26 November
1660 § 26 försäkrade Kongl. Maj:t dem, sorn innehade gods i Halland
och de öfriga acquirerade provinserna, att de, efter pacta, skulle "vid deras
vanliga friheter och rättigheter mainleneras, efter som Kongl. Majit ock
Nådigst vill erfara, hvartill de många tributer och exactioner, sorn dem
hafva varit pålagde, aro använde och emploijerade.” För alt närmare bestämma
de, genom freden med Sverige, införlifvade provinsers skyldigheter
och rättigheter, utnämndes sedan Compromissarier, hvilka med provinsens
inbyggare behandlade dessa föremål, hvarefter genom Malmö Recess
den 18 September 1662 bestämmelser så i ena som andra hänseendet lemnades,
och 8:de punkten af denna Recess innehåller, alt Ridderskapet och Adeln
hill ver, vid de immuniteter och privilegier, som de ”af ålder njutit hafva, så
vida de icke strida emot Sveriges fundameutal-lag och stadgar och dess välfärd
och intresse.” I afseende på rusttjensten och knecklehållet åberopades en af
Kommissarierne gifven serskild resolution å Adelns besvär, b vilken, af samina
kraft som sjelfva resolutionen, i I4:de punkten lyder sålunda: ”för det
sisla, så hafva ock Kongl. Commissarierne intagit Ridderskapets och Adelns
anhållande, angående utskrifningen och att ingen sådan må blifva dem,
utan deras vetskap, ålagd. Nu, som Kongl. Cnmrnisarierne intet äro annorledes
informerade, än att Hans Kongl. Nådigst vill lemna Ridderskapet och
Adeln det vilkor, sorn de uti presterande af sina knektar, jemte rusttjensten,
hafva varit vane, alltså låta Kongl. Commissarierne dervid bevända”
m. m. Sedermera åtog sig Adeln i Halland, enligt 3 §. i Riksdags-beslutet
den 27 Augusti 1664, att, likasom den i Skåne, ”hålla 2 knektar af en
häst, dock så att donerade, köpte och förplanlade gods dersammastädes blifva
vid det kontraktet, som, i Drottning Christinas tid med dem upprätladt
är”, ock, enligt 4 §., att lika deltaga i bålsmanshållet af dem ”tillhörige
eller förundte bönder, dock förbehållna sätesgårdar och vekedagsbönderne”,
men i öfrigt skulle inga gods, "de vare sig under lån eller allodialrält,
ehvarest de ock äro belägna, eller ock af hvem de helst besittas, frälse eller
ofrälse, så väl sorn enkors eller omyndiga barns, icke eller Adelns betjentes
förlänta gods och gårdar, vara härifrån Irikallade”. Vid 1668 års
Riksdag förnyade Halländska Adelil åtagandet om kneklehållet, och Adela
i allmänhet
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
9
i allmänhet det om båtsmanshållet, enligt 6 och 7 §. §. i riksdagsbeslutet
den 22 September samma år; och vid 1672 års riksdag belefvades, enligt
3 §. i riksdagsbeslutet den 18 December sistnämnde år, att Ridderskapet
och Adeln i Halland skulle hafva samma ulskrifningsförfattning, sorn
gällde i de öfriga provinserna, ’’så vidt deras skattlagda bönder angår.”
Samina grund följdes äfven sedermera, enligt riksdagsbeslutet den 22 November
1680 §. 3, hvarjemte uti Kongl, resolutionen å Adelns besvär den
29 i samma månad, §. 57, lofvades, att Kongl. Maj:t ville närmare låta genomse
det ackord, som 1650 slutades om utskrifningspenningar, samt andra
persedlars utgifvande i Halland, som, ’i förmågo af bemäldte aecord,
till ordinarie räntor skulle vara anslagna”. Genom Kongl. Brefvet den 22
Februari 1684 stadgades, att rusttjensten i Halland skulle presteras på lika
sätt soia i Skåne af enkor och faderlösa barn, men prester, borgare,
bönder och andre betjente, som halva allenast 12 3 eller 4 hemman,
begrepos icke under Adelns rusttjenst, utan ville Kongl. Majit framdeles
förklara, hvad de, i stället för rusttjenst, skulle prestera, och genom Kongl.
Brefvet den 17 Januari 1686 stagdades, alt skattefrälse, sorn af frälse eller
ofrälse man, under frälse vilkor ifrån Kronan äro tilihandlade, skulle vid
utskrifningen vara 10 hemman om en rote, samt genom Kongl, resolutionen
på Adelns besvär den 21 Februari 1689, §• 8, att Ridderskapets och
Adelns i Halland frälse gods, vid de årliga utskrifningarne, icke målte graveras
högre än frälse gods i Skåne och nästgränsande provinser. När det
ti 1 läts, att utskrifningspenningar, i stället för utskrifning, lingö erläggas, fastställdes
dessa för frälset Lill 2 daler, ”undantagande veckodags- och insockne
godset, som derföre alldeles har varit befriadt”, och uti detta belopp
vägrades minskning genom Kongl. Brefvet den 24 December 1692, hvaruti
förklarades, att frälset ifrån denna afgift icke mera än andra uudersåter
borde frikallas. Vid den utskrifning af manskap, som 1703 verkställdes,
sattes 5 kronohemman om roten, då deremot 10 utsockne frälsehemman
tillädes hvarje rote. Aid 1708 års utskrifning logos 3 hemman af de förra
och 6 af de sednare, men vid 1711, 1712 och 1713 årens utskrifningar
svarade utsockne frälset lika med kronohemman.
ULi Malmö Recess var lofvadt, att de nya provinsernas adliga privilegier
skulle med de gamla svenska provinsernas jemföras och att vidare
skulle afhandlas, huru privilegierna å begge sidor ”målte förblandas och
inrättas”: men en sådan jemkning för sig gick icke, förr än i sammanhang
Bih. till R St. Pr. 184 7 & 1848, 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2
10
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 29.
med de privilegier, hvilka, efter enväldets afskalFande, för hela Rikets Adel
utfärdades. Emellertid hade de nya provinsernas Adel den 7 Juni 1664
erhållit ”admission och incorporation” i svenska Riddarhuset. Kongl, privilegierna
den 26 Maji 1719 innehöllo ingenting serskildt för de nya provinsernas
Adel, men frågan om utsockne frälsets deltagande i rotering förekom
följande året och uti Kongl. Resolutionen den 27:de Januari 1721
förklaras detta frälse med skäl och fog icke lära undandraga sig rotering.
Vid uppgörande af Kongl, privilegierna den 16 Oktober 1723 kommo deremot
de nya provinsernas rättigheter och skyldigheter under öfvervägande,
enligt hvad. ingressen tydligen visar, der det heter, alt, emedan Adeln i
i Skåne, Halland och Blekinge ”genom deras laga fullmäktige vid denna
riksdag framtedt och Oss föredraga låtit deras medbragta uråldriga privilegier,
friheter och rättigheter, som de uti fordna Svenska och Danska Konungars
handfästningar och recesser finnas och sedermera, genom fredsfördragen,
Malmö Recess och flere förordningar, fastställde och befästade äro,
ty håfve Wi — — och — — — vill härmed, och i kraft af detta Wårt
öppna bref sammanfoga Adeln uti förbemälde återvunna provinser med
ail den öfriga Riksens Adel, begge deras gamla välförvärfvade adliga pri vilegier,
friheter och rättigheter återställa, styrka och stadfästa, på sålt och viSj
som allt härefter följer.” Af dessa ord lärer den slutsats otvunget kunna
dragas, att Halländska Adelns gamla friheter och rättigheter, till så stor del
som de för framtiden borde bestå, äro intagne i 1723 års privilegier för
hela Rikets Ridderskap och Adel, samt att något, sorn uti dem icke blifvit
upptaget, ej eller borde gälla; och då nu 8:de punkten i dessa privilegier
från rotering endast frikallar Halländska Adelns sätesgårdar och insockne
frälsehemman, med tillåtelse att, om några af Adelns då varande utsockne
hemman skulle med orätt hafva mist insockne rättigheter, som samma hemman
af ålder, nemligen den tiden, då landet ifrån Danmark till Sveriges
lydno och devotion, egt och befinnas vara deitill berättigade, så tilläts dem
att en sådan rättighet återvinna; och då vidare uti 9:de punkten uppräknas
de onera, från hvilka utsockne hemmanen befrias, samt, ibland dessa, icke
nämnes utskrifning eller rotering, måste det antagas, att sistnämnde hemman,
efter 1723 års privilegier, voro dessa onera underkastade; dock att,
enligt 10:de punkten, ”när Riksens larf och lägenheter förefalla, som uti
”lagen förbemälde ärooch någon contribution och hjelp måste utgöras, då
"skulle icke något påläggas Adelns landtbönder och utsocknefrälsebemman,
'utan menige Ridderskapets och Adelns, som sjelfve några landtgods ega,
Kongl, Muj-.ts Nåd. Proposition, N:o 29.
11
’’goda ja och samtycke”; och skulle då alltid räknas 2 frälse mot elt Kro”no-och
skattehemman; och således skulle äfven hållas om ”utskrifning hos
”Allmogen till Riksens värn och försvar samtyckt och heviljad blifver”. År
1721 indelades Halland till hålmanshåll efter samma grunder, som gällde
för Blekinge; men denna indelning upphäfdes 1723 och nuvarande roteringsverk
uppgjordes i stället 1726. Ehuru den för Roterings-commissionen utfärdade
instruction bestämde, att utsockne frälset skulle roteras, kom det
dock dertill icke i fråga och nämnes ej heller i det med provinsen sistnämnde
år afslutade kontrakt örn ständigt båtsmanshåll, hvartill orsaken får sökas
i den omständighet, att detta frälses egare vid förrättningen protesterat
emot roteringsålgärden, samt att tillåtelse erhållits, ali dermed fick anstå
lill nästa riksdag. Vid 1723 års riksmöte förklarade Adeln från Halland
sig ej vilja undergå rotering för sina utsockne frälsehemman, emedan 1 jode
utgöra sådana extra ordinarie utlagor, som icke åligga andra frälsebönder
i riket, der båtsmanshåll är; 2:o det skall strida emot deras privilegier
och 3:o något ”erkläckeligt” båtsmanslal af dera ej kunde erhållas. Rikets
Ständer anmälde detta förhållande hos Kongl. Maj:t, men förklarade derjemte,
att de förmodade, det Adeln, uppå vidare föreställning, skulle kunna förmås
åtaga sig rotering, i lall 6 hemman sattes om hvarje rote och utskrifningspenningarne
eftergåfvos. Vid riksdagen 1727 väcktes åter fråga om samma
frälses skyldighet att deltaga i rotering, hvarom man dock icke kom att förena
sig, och vid 1731 års riksdag framställdes, i anledning af Amiralitels-Collegiels
erinran derom, nådig proposition, att Adeln i Halland skulle åtaga sig för sina
utsockne frälsehemman hålla 128 båtsmän, genom hvilken rotering frälsemannen
i Halland ansågos icke komma att ”känna någon större afsaknad än frälset
uti Bleking och Södermöre i detta fall är underkastadt, som i sig sjelf är
af föga eller alls ingen consequens, emot det att Kongl. Majit och riket dermedelst
en märklig nytta tillflyta.” Men sedan Halländska adeln vägrat
att bifalla propositionen, ”ehuru den projekterade bålsmans-indelningen för
dem var dubbelt lindrigare än i Bleking,” förklarade Kongl. Majjt, under
den 16 December samma år, att dervid fick bero. Fråga om Halländska
ulsocknefrälsets rotering väcktes sedan vid alla påföljande riksdagar, intilldess
Kongl. Maj:t, uppå Rikets Ständers underdåniga begäran, under den 7
September 1756, i nåder förklarade, att samma frälse skulle då och för
framtiden bibehållas vid utskrifningspenningars utgörande i stället för rotering,
hvilket äfven ansågs förmånligt för kronan, enär Halländska roteringeu
var inrättad pu den grund, att så många åboer, sorn annars skulle ut
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:ö 29.
göra 24 daler silfvermynt inskrifningspenningar, i stallet svara för en nålsman
och således med iakttagande af den vanliga principen, att frälset deltager
lill hälften emot krono och skatte för hvarje båtsman, skulle förlora
48 daler silfvermynt.”
”Sedan frågan på detta sätt var afgjord, ulgingo ulskrifnings-penningarne
oafbrutet; deras belopp var år 1811, 3964 r:dr. Uti bevillningsförordningen
den 15 Juni 1800 Art. 2 § 5 mom. 5 stadgade Rikets Ständer,
att de hemman, som voro fullkomligt fria från rotering, skulle erlägga en
rotelrihets-afgifl af 8 r:dr, hvarifrån dock undantags provinsen Halland,
samt i allmänhet alla de hemman, hvilka för en slik roleriugsfrihet förut
betalte, eller hade annan, emot voteringen i någon måtto svarande, tunga;
och någon rotefrihelsafgift utgick således icke af de Halländska ulsocknehemmanen,
emedan åboerne å dem betalte utskrifningspenningar. Uti
Kongl, kungörelsen den 6 April 1810, angående förändringar ochjemkningar
i riks-slåndens privilegier, stadgades om bevillnings erläggande jemväl
af utsockne frälsehemmanen, och i bevillnings-förordningen den 28 i samma
månad förnyade Rikets Ständer deras i 1800 års bevillningsförordning
förut gifna ofvannämnda stadgande.”
”Vid 1809 och 1810 årens riksmöten förekom fråga om krigsmaktens
nödvändiga förökande, och Rikets Ständer öfverlemnade, uti underdånig
skrifvelse af den 28 April sistnämnde år, såsom svar å Kongl. Majrts,
den 31 lörulgångne Mars, aflåtna nådiga skrifvelse, Allmänna Besvärs- och
Ek onoroie-Ulskoliets, den 10 April, i ämnet afgifna betänkande, innehållande,
att all oroterad jord, af hvad namn deri vara matie, mili lär-boställen
allenast undantagne, skulle extra roteras lill presterande af manskap i
krigstid, hvilken rotering verkställdes enligt Kongl, instructionen den 5 Februari
1811 och i följd hvaraf de Halländska utsockne frälse-heminanen
samma år lill extra rotering indelades.”
”När hemmanen blefvo extra roterade, befriades de från erläggande
af utskrifningspenningar, hvilka dittills i Halland erlagts af allmogen å skatte-
krono- och utsockne frälsehemman med 2 daler silfvermynt (32 sk. b:co)
för hvarje ulskrifningsgill person, och den inkomst, sora dymedelst från
Skåne och Halland påräknades till ett belopp af 15,000 rdr årligen, uteslöts
ur 1812 års riks-stal.”
”Emedlertid hade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den
10 Augusti 1812, anhållit, att den verkställda extra voteringen måtte varda
å nyo öfversedd och der den skulle finnas ojemn, i förhållande till garn
-
Kongl. Maj:Is Kail. Proposition, N:o 29.
13
lii voteringen, derefter blifva jemkad, ehvad underdåniga besvär deröfver
blifvit anförda eller icke, och under den 8 Augusli 1815 anhöllo Rikets
Sländer ånyo om jemkning samt uppgåfvo de grunder, som Ständerna ansågo
dervid böra följas. Vid 1823 års riksdag tillkännagaf sedermera
Kongl. Majit, genom nådig skrifvelse af den 20 Mars, att krigs- och kammar-collegierna
hade, uti deras infordrade underdåniga utlåtande öfver Rikets
Ständers sisLnämnda skrifvelse, varit af olika tankar, angående rotejemkningen,
i anseende hvartill och då de af ständerna vid 1815 års riksdag
uppgifna grunder icke voro med fullkomlig tydlighet bestämda, Kongl.
Majit öfverlemnade handlingarne till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
och ville, sedan Rikets Ständer sig i ämnet utlåtit, utfärda föreskrifter
till roterings-jemkningens definitiva verkställighet. Det utlåtande,
sorn nämnde Utskott, i anledning af denna nådiga framställning, under den
8 Juli samma år afgaf, innehåller, bland annat, följande; ”Sedan Utskottet
”öfverväga!, att, enligt äldre stadgar och författningar, all jord af krono”skalte-
och frtilse-nalur bör vara underkastad ständig rotering, har Utskottet
trott sig finna, att, bland undantagen från extra rotering, äfven all så
beskaffad jord borde innefattas, och af sådan anledning föreslår Utskottet
derföre, att, i stället för sistnämnde rotering, med ständigt kneckte-och båtsmanshåll,
enligt de i hvarje provins förut gällande roteringsgrunder, eliel',
der sådana icke finnas, efter nya, med afseende på hemmanens förmåga alt
draga rotering lämpade grunder, må beläggas alla vid 1811 års rotering
antecknade hemman af förenämnde beskaffenhet;” och hemställde Utskottet,
att, derest Rikets Ständer b i fö Ilo utskottets förlag, det måtte öfverlemnas
till Kongl. Maj t att om verkställigheten deraf låta besörja, dock så, att de
på detta sätt tillkommande ordinarie rotarne blifva ställda på ständig vacanee,
emot en årlig afgift till stats-verket, då den rotefi ihetsafgift, som
af ifrågavarande hemman dittills varit erlagd, kom att upphöra. Emot
detta Utskottets förslag väcktes anmärkningar inom tre riksstånd, hufvudsakligen
härledde deraf, att Utskottet ansågs icke hafva varit behörigt alt
detta förslag väcka, och uti nytt utlåtande af den 20 September frångick
Utskottet sitt tillstyrkande, dock med förklarande derjemte, att Utskottet
fortfarande ansåg krono- skatte- och frälsehemman ej böra i extra rotering
deltaga. Sedan detta utlåtande af samtlige riksstånden blifvit bifallet, afläto
Rikets Ständer, under den 17 December samma år, lill Kongl. Maj:t en
underdånig skrifvelse, uti hvilken, bland annat, förekommer ”att, efter hvad
genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut,, varit åsyftadt,extra roterin
-
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
gen endast borde träffa så kallad priviligierad jord, saint alt derifrån
således äfven böra skiljas alla hemman och lägenheter af krono- skatte-
och frälse-natur, hvilka enligt för fattningar ne äro underkastade ständig
rotering”, och ansågo Rikets Sländer, all ifrån extra voteringen borde uleslulas
”alla vid 1811 års extra rotering antecknade hemman af förenämn”de
beskaffenhet, i afseende på hvilka särskild undersökning blilver nödig,
”örn icke å ett och annat ställe, delar af förut roteradt hemman kommit
”att i extra roleringen ingå, blott derföre att hemmanet i gamla voteringen
”blifvit upptaget till mindre hemmantal, än hvaraf det efter jordeboken be”slår,
och utan afseende derpå, att sådant skett för hemmanets svaghets
skull, eller andra gällande orsaker.”
”1 anledning af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse utfärdade
Kongl. Majit den 20 December 1825 en förnyad nådig instruktion
för kommitterade lill förrättande af extra roterings-jemkningen i riket, uti
hvilken föreskrefs, bland annat, att extra voteringen endast bör träffa s. k.
priviligierad jord, samt ”derifrån följaktligen böra skiljas alla hemman
och lägenheter af krono- skatte- och frälse-natur, hvilka, enligt lörfattningarne,
äro underkastade ständig rotering,” hvarjemte, genom nådigt cirkulaire
af samma dag, föreskrefs, att, ”emedan ali sådan jord åligger i ordinarie
roteringsbesväret deltaga” skulle extra roterings-kommissionerna ”icke
”allenast noga undersöka, huruvida inom hvarje extra roterings kommis”sions-distrikt
någon oroterad jord af dessa naturer förefinnes, som, efter
”gällande författningar, bör i ordinarie rotering deltaga, utan ock densam”ma
i ordinarie rotar indela.”
”Vid 1828 och 1830 årens riksdag hafva Rikets Ständer, på sätt den
då utfärdade bevillnings-förordningen innehåller, förklarat, alt, då all i riket
befintlig rotering underkastad jord af krono- skatte- och frälse-natur,
enligt Rikets Ständers beslut, bör vara till kneckte- och båtsmanshåll indelad,
men hemman och hemmansdelar, eller jord likväl gifves, som ännu
ej kommit att vidkännas eli sådant onus, så skulle de betala rotefrihetsafgift;
men vid samma riksdag begärde Rikets Ständer derjemte, uti underdånig
skrifvelse af den 28 September 1829, alt den efler 1823 års riksdag
beslutade tillökning i ordinarie knecktehållet icke måtte befordras till verkställighet,
innan Rikets Ständer fått tillfälle att sig derom utlåta, samt att,
om någon verkställighet blifvit vidtagen, densamma måtte blifva återkallad,
till svar hvarå Kongl. Majit, under den 18 Juni 1834, i nåder meddelade,
hurusom Kongl. Majit inhemlat, att skatte- krono- och frälsejords åliggande
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
15
alt tiel Laga i sl ändiga kneckle- och båtsmanshållen, redan uti riksdagsbeslutet
den 3 Januari 1683 blifvit bestämdt, och sedermera af Rikets Ständer
vid flere riksdagar stadfästadt, hvadan cck så beskaffad jord, då den
icke varit till effektivt kneckte- eller båtsmanshåll indelad, presterat årlig
rotefrihets-afgift, stadgad först, genom kongl, resolutionen den 29 November
1727, till belopp af 10 daler silfvermynt årligen af helt hemman, men sedermera,
tid efter annan och sist vid 1812 års riksdag, förhöjd till 12 r:dr;
att denna afgift äfven grundade sig på 25 § i 1830 års bevillnings-stadga;
att kommillerade väl upprättat förslag till roleringslängden, men alt pä
dessa förslag ingen verkställighet ännu följt m. m.”
”Det nya roteringsverk, som, i följd af 1825 års nådiga instruktion,
upprättades, åsatle utsockne frälsehemmanen i Halland endast extra rotering,
men denna åtgärd ogillades i Kongl, brefvet den 2 November 1833
och dessa hemman förklarades, i grund af 14 § i riksdagsbeslutet af den 3
Januari 1683, kongl, resolutionen den 27 Januari 1721, samt kongl. Instruktionen
den 20 December 1825 skyldige alt draga ordinarie rotering;
men då, till följd deraf, roteringen i början af år 1835 skulle åter företagas,
underställde icke desto mindre kommitterade ånyo Kongl. Maj:ls nådiga
afgörande, huruvida de meranämnde hemmanen skulle extra eller ordinarie
roteras; emedan egarne emot detta sistnämnde slag af rotering protesterat,
hvarpå under den 24 Oktober 1837 följde det nådiga svar, att
som det öfverensstämde med så väl äldre författningar som Kongl. Brefvet
den 2 November 1833, alt utsockne frälse-hemmanen skulle ordinarie
roteras, egde kommitterade att ställa sig dessa klara och tydliga föreskrifter
till underdånig efterrättelse.”
”Till följd af dessa liera sammanstämmande föreskrifter, blefvo utsockne
frälsehemman med ordinarie rotering belagde uti de nya roteringsverk,
hvilka i orten upprättades och under den 7 Februari 1839 af Konungens befallningshafvande
insändes, jemte besvärsskrifter af egarne till utsockne frälsehemman
öfver dessa hemman påförd ordinarie rotering. Innan detta mål
hann afgöras, hade Rikets Ständer, uti deras ofvannämnde underd. skrifvelse
af den 13 Februari 1841, anhållit, att, då icke allenast 1825 års instruktion,
utan äfven nådiga brefven af den 2 November 1833 och den 24 Oktober
1837 ansågos gifva anledning dertill, att utsockne frälsehemman i
Halland redan voro ålagde ordinarie rotering; men Rikets Ständer icke vunnit
kännedom om någon öfverenskommelse, hvarigenom egarne till dessa
hemman skulle hafva åtagit sig ordinarie rotering, lika litet som om någon
16
Kongl, Maj:ls \å<l. Proposition, N:o 29.
författning, hvarigenom en sådan blifvit elem ålagd, Kongl. Majit, genom
Nådig kungörelse måtte förklara, atL alla de åtgärder, som blifvit vidtagne
för ifrågavarande hemmans ordinarie rotering, endast voro att anse såsom
förberedande undersökningar i frågan, äfvensom alt berörde åtgärder
icke grundlägga något anspråk Lill påförande af sådan rotering, eller deremot
svarande afgifter, samt att således utgörandet af ständig rotering för
dessa hemman icke kan ifrågakomma, med mindre Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer finna den böra en dylik tunga utgöra. Efter det vederbörande
kollegier ånyo sig yttrat samt de nya roteringsverken undergått behörig
pröfning, förklarade Kongl Majd, under den 23 Februari 1844, först i afseende
på frågan om utsockne frälsehemmanens skyldighet att draga ordinarie
rotering, alt, om det ock, å ena sidan, medgåfves, att dessa hemman, i
den lid provinsen lydde under Dansk Öfverhet, icke varit rotering underkastade,
det dock, å den ardra, icke kan motsägas, ali frihet, från en sådan
rotering dem i 1723 års allmänna Adliga privilegier ej blef medgifven,
hvadan, och då dessa privilegier, enligt hvad i Malmö recess var uliofvadt
och de i ingressen äfven innehålla, skulle sammanjemka de eröfrade landskapernas
rättigheter med de äldre provinsernas, de ock mäste anses hafva
upphäfvit alla de delar af de äldre förfatlningarne, som mot samma privilegier
voro stridande; att 1723 års privilegier, då de i 9:de punkten omtalade
onera, från hvilka utsocknefrälsehemmanen frikallades, hvarken nämna
rotering eller göra någon skillnad emellan dylika hemman i de eröfrade
provinserna oell det öfriga Sverige, hvadan det mäste tagas för afgjordt,att
utsockne hemman i hela Sverige skulle, i afseende på roterings-besväret,
behandlas efter enahanda grunder, och således, ulan undantag, vara rotering
underkastade; att af Kongl. Resolutionen den 27 Januari 1721 synes,
det Kongl Majit redan då ansåg utsockne frälsehemmanen i Halland med
fog icke kunna undandraga sig rotering; att om det vidare, å ena sidan,
medgifves, att dessa hemman icke destomindre blefvo orolerade, oaktadt försök
till Ridderskapels och Adelns förmående alt frivilligt åtaga sig detta
onus, vid 1731 och påföljande årens riksdagar, gjordes, det ock å den andra,
icke kan nekas, att, eldigt hvad handlingarne tydligen visa, det då ansågs
för kronan lika förmånligt, om icke förmånligare, att, i stället för rotering,
emottaga inskrifningspenningar, hvilket äfven af det lill hemmansega
rnes fördel åberopade 1756 års Kongl, bref inhemlas, samt slutligen att
det är fullt bevisadt, det utsockne frälsehemmanen i Halland ingalunda någonsin
varit
Kongl. Maj.k Nåd. Proposition, N:o 29.
17
jonsin vnril, alldeles befriade från skyldigheten alt, äfven i fredstid, deltaga
i Rikets försvar, enär de årligen erlagl inskrifningspenningar. Emellertid
och huru än de äldre förfultuingarne tolkas, fann Kongl. Majit dock ovedersägligt,
att Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse af den 1'7 December
1823 fastställt den allmänna grund, att ifrån exLra rotering borde skiljas
alla hemman och lägenheter af krono-skatte och frälse-natur, såsom,
enligt förfaltningarne, underkastade ständig rotering; att Kongl. Majit denna
Rikets Ständers åsigt godkänt, samt alt samma grund således tillkommit
i den ordning, 80 § Regeringsformen föreskri ( ver; och af alla dessa sammanlagda
skäl, fann Kongl. Majit Sig vara förhindrad att medgifva någon,
förändring i hvad Kongl. Majit, under den 2 November 1833 och den 24
Oktober 1837, i afseende på utsockne frälsehemmanens i Halland skyldigheter
att deltaga i ordinarie rotering, i Nåder förordnat, såsom följd hvaraf
Kongl. Majt icke eller kunde bifalla ut färdande af en sådan kungörelse,
som Piikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 13 Februari 1841,
begärt.”
”Det utarbetade nya voterings- verket blef, under den 3 Mars 1845, af
Kongl. Majit i nåder giliadt, med föreskrift, alt detsamma, i afseende på tillökningen
i ordinarie båtsmanshållet skulle, i sammanhang med den af Kongl.
Majit under den 23 Februari föregående året beslutade framställning till
Rikets Ständer om lindring i båtsmanshållet för utsockne frälsehemman till
Rikets Ständer öfverlemnas, med tillkännagifvande, att Kongl. Majit dervid
icke haft något att erinra.”
”Hvad sålunda förekommer i fråga om de Halländska utsockne frälse
hemmanens rotering torde kunna anses innefatta fullständig upplysning i
ämnet och utredning af de derå inverkande förhållanden, på grund af
hvilka Kongl. Majit, icke allenast uti inslructionen den 20 December
1825 antagit, utan äfven genom nådiga bref den 2 November 1833
och den 24 Oktober 1837 bestämdt och uttryckligen förklarat samt i
i öfverensstämmelse dermed, enligt Kongl, brefvet den 23 Februari 1844,
för Dess del, funnit nämnde hemman vara skyldiga alt draga ständig rotering,
så att frågan derom nu mera endast beror på Riksens Ständers beslut
vid granskning, pröfning och fastställande af den tillökade ordinarie
och extra roteringen, ej mindre i Halland, än i andra Rikets provinser.”
”Skulle Rikets Ständer, för deras del, finna utsockne frälsehemmannen i
Halland icke vara pliglige alt vidkännas ständig rotering, följer deraf, att ali
Bih. till R. St. Prot. 1847 Sj 184S. l Sami. 1 Afd. 8 Haft. 3
18
Kongl, Maj:ts Nåd, Proposition, N:o 29.
fråga om hemmanens så beskaffade rotering förfaller, och att de, i stället,
böra med extra rotering beläggas, då jemväl bör komma under öfvervägande,
huruvida de förut vanliga utskrifnings-penningarne skola under fredstid,
då effectiv rotering icke utgöres, för berörde hemman erläggas; men
ined antagande, att Piikels Ständer äfven anse ofta nämnde hemman böra
draga ständig rotering, förekommer till bedömande, 0111 och i hvad mån
desamma, i anseende till deras svaga beskaffenhet och särskildta omständigheter
må beviljas lindring i roteringsbesväret, dervid icke bör lemnäs obemärkt,
att utsockne frälsehemmanens egare, till skäl för deras påslående om
befrielse från ständig rotering, egentligen och hufvudsakligast åberopat Kongl,
brefvet den 7 September 1756, hvilket, tillkommet i anledning af den förut
flera gånger väckta, uppskjutna och åter upptagna fråga om utsockne
frälsehemmanens indelning till ständig rotering, innefattar alt nämnde hemman
skulle, i stället derför, då och för framliden, bibehållas vid de årliga
ulskrifningspenningarnas utgörande, hvadan af utsockne frälsehemmansegarne
icke skäligen kan fordras eller påräknas, ali, i följd af Rikets Ständers vid 1810
års Riksdag, i ändamål af krigsmaktens förökande, fattade beslut om extra rotering
af all oroterad, ständig rotering ej underkastad, jord, med undantag
endast af mililiee-boställen, utsockne frälsehemmanen i Halland skulle, genom
ringare bidrag till försvarsverket, än af dem förut varit lemnadt, sålunda
komma i bättre ställning än tillförene; och ehuru dessa hemman allt ifrån
år 1813 undgått betalning af utskrifningspenningarne, hvilka år 1811 utgjort
3964 r;dr b:co, och följaktligen redan kommit i åtnjutande af en högst
väsendtlig fördel, hvarå icke, emot förrberörde Kongl, bref den 7 September
1756, kunnat göras anspråk; likväl och enär utsockne frälsehemmanen
i Halland, i jemförelse till hemman af enahanda eller likartad natur i andra
orter, äro af särdeles svag beskaffenhet och nuvarande egare förvärfvat
desamma under den, efter deras omdöme, fullt tillförlitliga, fastän felaktig
befunna förutsättning, att hemmanen ej kunde åläggas annat eller högre
bidrag till försvarsverket, än det i 1756 års Kongl, bref bestämda,
och föreställningen derom inverkat på hemmanens värde vid arfskiften, köp
och byten samt det otvifvelaktig! skulle leda till de svåraste följder för
hemmansegarne enskildt, så väl sorn för sjelfva orten, om de ifrån och med
1835 belöpande vakans-afgifter skulle utlagas, har iag, med afseende i öfrigt
derå, att, då tillförene fråga varit örn utsockne frälsehemmanens indelning
til! ständig rotering, blifvit föreslaget, att för Sex (6) hela hemman borde svara
för en rote, hvaremot nu ej äro beräknade mer än 4 hela hemman för
Kongl. Moj:ls A'åd. Proposition, N:o 29.
19
hvarje tule, ansett mig böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t mätte
täckas, uti proposition till Rikets Ständer, föreslå, icke allenast att de till och
med för innevarande år belöpande våkans-afgifter för utsockne frälsehemmanen
i Halland må helt och hållet eftergifvas och således afskrifvas, eller,
der de blifvit erlagde, återbekommas, utan ock att alla de båtsmansnummer,
hvaruti omförmälde utsockne frälsehemman hafva del, må ständigt,
så väl i freds- som i krigstid, hållas vakante, med förbindelse och rättighet
för utsockne frälsehemmanen att, för deras andelar i rotarne, i vakans-afgift
erlägga endast ? daler af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en
båtsmans-rote der i länet uppgår, enligt de föreskrifter och beräkningar,
som nu följas eller framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas
till efterrättelse; och torde nämnde i vakans-afgifter inflytande medel
böra särskildt afsättas till Kongl. Maj:ls diposition för sjöförsvaret.”
”Om Eders Kongl. Maj:t gillar denna åsigt, torde uti den nådiga propositionen
böra meddelas den upplysning, att Eders Kongl. Maj:t, genom
nådiga bref af den 23 Februari 184E och den 2 April 1845, i nåder förordnat,
att den debiterade rote-vakans-afgiften icke skall uttagas, samt under
den 30 April 1846 i nåder tillåtit, att med verkställandet af den förordnade
debiteringen må för de år, för hvilka den icke redan e0t rum, anstå,
intilldess frågan om dessa hemmans rotering blifvit af Eders Kongl.
Majit och Rikets Ständer gemensamt i sin helhet afgjord; dock ulan alt ett
sådant anstånd med debiteringen må fritaga hemmanens innehafvare från
utgörande af rotevakans-afgift Lill det belopp, som framdeles kan varda bestämdt”.
Enligt Stats-Rådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan,
täckes Kongl. Majit i Nåder gilla och, bifalla, hvad
uti förevarande mål blifvit af Departements chefen i underdånighet
yttradt, föreslaget och hemstäldt.
Ex protocollo
C. O. Vougt.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30.
M 30.
Ant. till Exp. Utsk. den 14 Dee. kl. 6 e. m.
Kong7. Majlis nådiga proposition till Rikets Ständer,
rörande befrielse för de vid Kongl. Maj:ts Beskickningar
ä utrikes orter anställde enhets- och tjenstemän från bevillning
ä den del af deras aflöning, som. utaf Norrska
Statens medel bestås; gifven Stockholms Slott den 2 December
1847.
Sedan, genom den år 1835 utfärdade Bevillnings-stadga, blifvit föreskrifvet,
att bevillning skulle utgå af de å minister-staten anvisade löner,
liar Kongl. Maj:t, i anledning af den klagan, åtskillige vid Kongl. Maj-.ts
beskickningar å utrikes orter anställde embels- och tjensteman i underdånighet
fört öfver Kammar-rättens ocb Öfver-slålbållare-emhetets sammanstämmande
beslut, i fråga om debiterad bevillning och centonal å minislerstatens
löner och traktamenten för åren 1836 och 1837, under den 29
November 1839 nyssberörda beslut hufvudsakligen gillat; och hafva äfven
sedermera, eller från och med år 1838 till och med år 1846 dylika afgifter
blifvit desse embets- och tjenstemän årligen påförde.
Uti en den 30 Julii 1845 lill Kongl. Maj:t ingifven underdånig skrift
hafva bemälde embets- och tjenstemän anfört: alt, ehuru de, efter det ofvanberörde
nådiga beslut medelals, icke vidare kunnat ifrågasätta att för
de efter år 1837 följde åren anmäla någon klagan öfver bevillningsafgiftornes
debitering, hvilken alltså fortgått oell i enlighet hvarmed afgiflerne blifvit,
medelst innehållning å traktaments-beloppet, Lill stals-verket erlagde,
bade likväl numera det förhållande inträffat, att Rikets sednast församlade
Ständer, genom bifall till bevillnings-utskottets betänkande af den 2 Januari
1845 (N:o 19) rörande en i detta ämne väckt motion, förklarat: att
det vore ulredt, alt bevillning blifvit till Svenska slats-verket erlagd af hela
den till de utrikes beskickningarne anslagne aflöning; att lika oslridigt vore,
det sådant icke varit en följd af något stadgande i bevillnings-förordningen,
utan endast härrört af en saknad upplysning örn de belopp, som
Kongl. lUoj:Is Nåd. Proposition, N:o 30.
21
till minister-staten från svenska stats-verket rätteligen utgått, men att, enär
någon föreskrift, åsyftande befrielse från bevillning å den på norrska statsverket
belöpande andel af beskickningarnes aflöning icke lämpligen kunnat
eller kunde inflyta uti Sveriges Rikes Ständers Bevillnings-Stadga, Rikets
Ständer ansåge nödig rättelse i afseende på det anmärkta förbållandet
kunna vinnas derigenom, att Utrikes Departementet vore i tillfälle vidtaga
sådane åtgärder, som bereda en säker och fullständig upplysning till huru
stor andel, i förhållande till Konungariket Norriges bidrag till minister-staten,
de utrikes beskickningarnes löner utaf samma bidrag utgöras. På
grund häraf och då Rikets Ständer sålunda sjelfve meddelat den förklaring
af deras bevillniugs-stadga uti förvarande del, att densamma aldrig afsett
eller kunnat afse någon beskattning, svenska stats-verket till godo, å aflönings-medel,
som af det norrska anslaget uppburils, hvaraf äfven vore en
följd, att denna beskattning, på sätt densamma emedlertid egt rum, saknat
all rättmätighet och billighet, hafva merbemälde embets- och tjenstemän i
underdånighet anhållit, tiel Kongl. Maj:t täcktes, i den ordning Kongl. Maj:t kunde
finna lämplig, förordna, att af dem erlagda bevilluingsafgifter för så stor del
af deras å minister-staten uppburné traktamenten, sorn svarar einolKonungaRiket
Norriges årligen erlagda bidrag till de deplomaliska utgifterna, i förhållande
till svenska statsanslaget för samma ändamål, måtte vederbörande återställas.
Kongl. Maj:l, som öfver denna ansökning inbemtat Dess och Rikets
Kammar-rätts, den 12 December 1845 afgifna, underdåniga utlåtande, har
vidare, genom nådig remiss af den 17 September näsllidet år, anbefallt
Herr Siats-Ministern för utrikes ärendena att meddela fullständig upplysning
ej mindre om beloppet af de aflöningar, som för hvarje år, från och
med 1836, till de vid svenska och norrska beskickningarne å utrikes orter
anställde personel1 utgått, än ock om de bevillnings- och öfrige afgifler
till svenska stats-verket, hvilka för dessa aflöningar blifvit’ debiterade och
erlagde, tillika med uträkning å hvad, som häraf skulle komma att reslilueras,
derest såsom grund för bevillningsafgifternas beräkning antoges endast
så slör del af uppburne löner och traktamenten, som, efter förhållandet
emellan svenska och norrska bidragen lill diplomatiska utgifter, på de
svenska stats-verket belöper.
Till åtlydnad af denna nådiga befallning, har Herr Slals-ministern för
utrikes ärendena, uti skrifvelse den 15 Maji innevarande år, öfverlemna!
de i omförmälda hänseenden upprättade uträkningar, jemte öfriga till frågans
behöriga utredning ledande uppgifter, allt med beräkning från och med
22
Kongl. Maj:lt Nåd. Proposition, N:o SÖ.
år 1836 till och med år 1846, förmälande Herr Slats-ministern härvid,
bland annat, hurusom den grund, enligt hvilken de af norrska stats-verket
till minister-staten anslagna medel höra anses ingå uti aflöningen för
embets- och tjenstemännen vid beskickningarne, icke kunde, efter Herr Statsministerns
underdåniga tanke, utgöra någon annan, än det förhållande, som
eger rum emellan hvarderas af de förenade rikena till minister-staten beviljade
anslag, emedan af dessa sammanräknade anslag alia de utrikes Departementet
åliggande utgifter bestridas; samt att, om vid utbetalningen af
traktamenten och aflöningar det svenska stals-anslaget dertill i främsta rummet
användes och af det norrska stals-anslaget endast den häruti uppkommande
brist, enligt Kongl, brefvet den 6 Februari 1830, genom inbetalning
från utrikes Departementet till Stats-kontoret fylles, sådant endast vore
en följd af den ordning, som vid liquidationen blifvit anbefalld att iagltagas,
men icke kunde inverka på bedömandet af hvartdera rikets skyldighet
att, i förhållande till dess serskilda anslag, uti lika mån deltaga i
alla de utgifter, som för de ministeriella ärendenas behandling erfordras.
Då Kongl. Maj-.t tagit detta ärende under nådigt öfvervägande, har
Kongl. Maj;t, med hemtadt stöd al Rikets sednast församlade Ständers ofvan
omförmälde medgifvande, alt de till minister-statens embets- och tjenstemän
utgående traktamenten och allöningar endast, i den mån svenska
stals-verket dertill lemnar bidrag, böra eller kunna blifva föremål för bevillning,
samt enär hvartdera af de förenade konunga-rikenas andel i beskickningarnes
aflöning icke kan annorlunda bestämmas, än efter det förhållande,
som eger rum emellan det ena och andra rikets bidrag lill minister-staten
f,ä det hela, i nåder förordnat, alt uti alla å minister-staten
anvisade aflöningar, traktamenten, pensioner m. m. norrska medel skola
anses för hvarje år hafva ingått och ingå till den andel, som Norriges hela bidrag
till minister-staten för samma år utgör, i förhållande till Sveriges/ze/a bidrag
till nämnda stat, hvarjemte Kongl. Maj-t meddelat vederbörande embelsmyndigheter
de föreskrifter, som ansetts erforderliga till beredande af
rättelse för framtiden utaf det hittills följda, emot nyssnämnde grunder
stridande, debitei ingssätt, i afseende på bevillningen å merbemälde embetsoch
tjenstemäns aflöning. Hvad åter angår frågan om restitution af den
bevillning, som, utöfver förhållandet af Sveriges andel i den samfälda anslagssumman
för minister-staten, redan blifvit för dithörande aflöningar erlagd
och i afseende hvarå en i möjligaste måtto fullständig utredning numera
blifvit genom utrikes Departementet lillvägabragt, har Kongl. Maj:t
Kongl. Maj:It Nåd. Proposition, N:o 30.
23
väl ansett, under de förhållanden, som i förevarande fall ega rum, ej mindre
rättvisan emot enskilde, än ock statens värdighet kräfva, att verkan af
den förklaring utaf gällande föreskrifter om förevarande beskattning, som
genom ärendets behandling hos Rikets sednast församlade Ständer blifvit
åstadkommen, jemväl varder till den föregående liden utsträckt; men då
statens rätt till de redan erlagde bevillnings-medlen är genom laga kraftvunna
debiteringar och beslut stadfäslad, och något beslut om rättighet för
vederbörande att ifrågavarande bevillning återbekomma fördenskull icke
kan, utan Rikets Ständers serskildta medgifvande, af Kongl. Majrt meddelas,
vill Kongl. Maj:t, som icke bclviflar, det Rikets Ständer, äfven för deras del,
skola erkänna rättvisan och billigheten deraf, alt en slaten på origliga grunder
tillfluten inkomst varder af densamma återgäldad, härmed föreslå Rikets
Ständer, att den bevillning, som från och med år 1836 lill och med
år 1846, blifvit för de å minister-staten uppburna traktamenten, aflöningar
och pensioner tn. m. erlagd utöfver hvad, som, enligt författningarne, belöper
för svenska stats-verkels, i öfverensstämmelse med ofvan anförda grund
bestämda, andel i samma traktamenten och aflöningar m. m, må, ulan hinder
af något, rörande sådan bevillning meddeladt, laga kraflegande beslut
eller någon i sådant hänseende gjord debitering, vederbörande embets- och
tjenstemän eller deras länsinnehafvare restitueras, i hvilket afseende anmälan
om dylik restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år
efter det beslutet härom blifvit genom utrikes Departementets försorg i
allmänna lidningarne kungjordt.
Ofvanberörda, genom utrikes Departementet uppgjorda utredning öfver
de ifrågavarande bevillnings-afgifterna, tillika med öfriga målet rörande
handlingar, skola tillställas det Utskott, till hvars behandling ärendet
kommer att af Rikets Ständer hänvisas. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Konungslig nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSGAR
S. A. Manthe.
24
Kongl. Muj:ls Nåd. Prupoposilion, N:o 30.
Utdrag af Prat (dol!et öfver Finans- irraden, håltet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rcuUt d Stockholms Slott elen
September 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justilie-Slalsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
IVcera,
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådet Munthe föredrog i underdånighet;
4:0
Hans Excellens Herr Slats-ministerns för utrikes ärendena underdåniga
skrifvelse af den 15:de sistlidne Maji, med åtskilliga infordrade uppgifter,
i anledning af sökt restitution af bevillnings-afgifler för den del af
diplomatiska corpsens aflöning, som utgålt af norrska stals-anslaget till minister-staten.
Hans Excellens Herr Utrikes Statsministern hade jemväl ansett det
åligga sig att utreda det förhållande, som hufvudsakligen ligger till grund
för
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30.
25
för ifrågavarande underdåniga ansökning, nemligen uti hvilket förhållande
de af norrska stats-verket till minister-staten anslagne medel höra anses
ingå uti de diplomatiska embels- och tjenstemännens aflöning; och syntes det
hans Excellens klari, alt detta förhållande icke kunde vara annat, än det
förhållande, sorn eger ruin emellan hvartdera rikets till minister-staten beviljade
anslag, emedan af dessa sammanräknade anslag alla de utgifter utgå,
hvilka det åligger utrikes Departementet alt bestrida. Om, vid utbetalningen
af traktamenten och aflöningar, det svenska stals-anslaget i främsta
rummet användes, och af norrska stals-anslaget endast den häruti uppkommande
brist, enligt Kongl, brefvet af den 6 Februari 1830, genom inbetalning
från utrikes Departementet till Stats-kontoret fylldes, så vore sådant
endast en följd af den ordning, som vid liquidationen med sistnämnda
em bets-verk, i stöd af ofvan åberopade Kongl bref, följes, men kunde
icke inverka på bedömandet af hvartdera rikets skyldighet alt, i förhållande
till deras serskilda anslag, i lika mån deltaga uti alla de utgifter, som
för de ministeriella ärendenas behandling ega rum. Härtill komme, att
ifrån och med år 1841 svenska slats-verkets vid 1840 års riksdag nedsatta
anslag till minister-staten varit otillräckligt till de diplomatiska embels-
och tjenstemännens aflöning, så att bristen årligen måst af de från
norrska stats-verket influtne medel fyllas, hvaraf följde, icke allenast att
svenska stats-verket sedan denna tid ej i ringaste mån deltagit uti utrikes
Departementets öfriga utgifter, men äfven alt de diplomatiska embets- och
tjenstemännen till svenska stats-verket erlagt bevillning för ett belopp, som
sammanräknadt öfverstiger den summa, som svenska stats-verket till minister-staten
anslagit, hvilket förhållande, enligt Hans Excellenses tanka, bäst
bevisade origligheten af den hittills följda beskattningsgrund. Denna origlighet
hade äfven varit af Rikets Ständers Bevillnings-utskott vid sednaste
riksdag insedd, då detLa Utskott, uti dess i förevarande fråga under den 2
Januari 1845 algifna utlåtande, yttrat, att ”då det synes vara lika bestämdt
”ulredt, att bevillning blifvit erlagd. af hela den. till de utrikes beskicknin”garne
anslagna aflöning, som det är ostridigt, att sådant icke varit en följd
”af något stadgande i bevillnings-förordningen, utan endast härrört af sak”nad
upplysning om de belopp, som till minister-staten från svenska statsverket
rätteligen utgått, så, enär någon föreskrift, åsyftande befrielse från
”bevillning å den på Kongl norrska stats-verket belöpande andel af de
”utrikes beskickningarnes traktamenten, elier aflöning, icke lämpligen kunnat
Bih. till R. St. Prot. 1847 # 1848, 1 Sami. I Afd. 8 Haft. 4
26
Kongl. Moj ris Nåd. Proposition, K:o 30.
”eller kan inflyta uti Sveriges Rikes Ständers bevillnings-stadga ; men nödig
”rättelse i afseende pä of vananmärkta förhållande synes kunna vinnas derigenom,
att utrikes Departementet är i tillfälle vidtaga sådane åtgärder,
”soin bereda en säker och fullständig upplysning, till huru stor andel, i
”förhållande till konungariket Norriges bidrag till minister-staten, de utri”kes
beskickningarnes löner utaf samma bidrag utgöras, ansåg Utskottet Herr
”Rosenblads, af Hans Excellens Grefve Björnstjerna upptagne, motion icke
”böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.”
O O
Detta Bevillnings-Ulskottels utlåtande bade af samtliga Riks-stånden
blifvit bifallet; men icke desto mindre hade efter sednasle bevillnings-förordnings
utfärdande, samma grund, som hittills, för debiteringen blifvit
följd, och vore det till den af Rikets Ständer erkända nödiga rättelse af
detta oriktiga förhållande, som de af utrikes Slats-ministern nu afgifne upplysningar
uti ämnet, för den händelse, att den dervid följde grund af Kongl.
Maj:t i nåder gillades och antoges, borde tjena till ledning.
Att rättelse härutinnan bör införas, vore sålunda af Rikets Ständer
erkänd t, men i och med detsamma syntes Hans Excellens deraf naturligen
följa en svenska slats-verket moraliskt åliggande skyldighet att återbetala
de medel, som utöfver hvad stats-verket med rätta tillkom genom origtig
debitering blifvit uppburne. Yäl hade Kammar-rätten, på sätt protokollet
för den 17 September sistlidet år närmare upplyser, uti dess under den
12 September 1845 uti ämnet afgifna underdåniga utlåtande, på anförda
skäl, icke ansett sig böra tillstyrka, hvad åren 1836 och 1837 angick, alt
återgäldande af någon del af den för dessa år erlagda bevillning må såsom
en laglig rättighet beviljas de sökande, för hvilka Kongl. Majrts nådiga resolution
af den 29 November 1839 var gifven; och vidkommande åter ansökningen
af dem, hvilka för åren 1836 och 1837 haft aflöning å ministerstaten,
men icke öfver debiteringen klagat, som ock ansökningen i afseende
på bevillningen för öfriga åren, för hvilka tiden till debiteringens öfvervägande
var af samtlige sökanderna lagligen försäten, likaledes på anförda
skäl hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta vid de laga kraftegande
debiteringarne bero; men Kammar-rätten hade tillika, på grund af billigheten,
i underdånighet till Kongl. Maj.ts nådiga godtfinnande, så väl för
det ena som det andra af här ofvan anförda fall, hemställt, huruvida icke
ersättning må från svenska stats-verket sökanderne för den af dem saknade
förmån tilläggas, eller ock, uti sednast anförda fall, resning för den försutna
tiden för debiteringens överklagande sökanderne i nåder medgifvas.
Kongl. Moj:tS Nåd. Proposition, N:o 30.
27
ULi cielia Kammar-rättens underdåniga utlåtande, hvilket, enligt Herr
Siats-ministerns åsigt, uti sin tillämpning otvifvélaktigt skulle leda till det
af sökanderna afsedda ändamål, förklarade Hans Excellens utrikes Statsministern
sig icke skolat tveka att instämma, såvida Hans Excellens icke,
såsom ofvan är yttradt, ansåg svenska stats-verket ega en såväl moralisk
sorn juridisk pligt att återgälda hvad, som, genom ovigtig debitering, blifvit
för mycket uppburet, hvilken åtgärd, enligt Hans Excellenses underdåniga
förmenande, i första rummet borde vidtagas; hvarefter Hans Excellens ingalunda
kunde betvifla, det Kongl. Majrts höga afsigt vore, att de sålunda
återbetalde medlen skola komma de personer tillhanda, å hvilkas aflöningsförmåner
de, genom ovigtig debitering, blifvit afdragne.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under åberopande af
Presidenten Hartmansdorffs vid Kammar-rättens ofvannämnde utlåtande
fogade serskilda anförande, ansåg Hans Excellens utrikes Stats-ministern
sig böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t, med anledning af förevarande
ansökning, och lill följd af nu inhemtade upplysningar, täcktes
förklara:
l:o att i alla af minister-staten utgående traktamenten, aflöningar,
pensioner, m. m. norrska medel anses för hvarje år hafva ingått och ingå
till den andel, som Norriges hela bidrag lill minister-staten för samma
år utgör, i förhållande till Sveriges hela bidrag till minister-staten, hvarefter,
med Sveriges andel i afseende å deraf erläggande bevillning, bör förfaras
i enlighet med de derom gällande författningar;
2:o att sökanderne lemnäs öppet att, utan hinder af något, rörande
bevillning lill svenska stals-verkel å dylika aflöningar, m. m., meddeladl
beslut, eller af någon i sådant hänseende gjord debitering, söka inom natt
och år från den dag, då detta beslut fattas, i vederbörlig ordning erhålla
restitution af den bevillning, de erlagt utöfver hvad på Svenska andelen i
deras aflöning belöpa bort;
3:o att, i händelse någon lill restitution berättigad löntagare elier
hans rätts innehafvare underlåter att sig dertill inom den nu föreskrifna
lid anmäla, utrikes Departementet bör i dess rätt inträda;
samt, i sammanhang härmed och lill vinnande af behörig rättelse
för framtiden:
4:o att det åligger Stats-ministern för utrikes ärendena att inom
Januari månads utgång hvarje år underrätta Stats-kontoret om det förhållande,
som under det näst förflutna året egt rum emellan Sveriges och
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30.
JNovriges anslag till minister-staten; hvarefter Stats-kontoret hör meddela
Öfver-ståthållare-em betet behörig uppgift om det belopp af traktamenten,
aflöningar, pensioner m. m„ som af svenska stats-verket för hvarje af de
diplomatiska embefs- och tjenstemännen under samma år utgått, och hvarföre
bevillning, enligt gällande bevillnings-förordnings föreskrift, bör af desse
embets- och tjenstemän till svenska stats-verket erläggas; Och skulle,
enligt Hans Excellens underdåniga förmenande, ett sådant beslut vara grundadt
såväl på skyldig omsorg för brödrarikets räll, som på billig uppskattning
af de skattskyldiges kraf på återgäldande al en dem origtigt påförd utgift.
Då Rikets Ständer, genom bifall till Bevillnings-utskottets ofvan åberopade
betänkande, medgifvit, att de till minister-statens embels- och.
tjenstemän utgående traktamenten och aflöningar endast, i den mån Svenska
Stats-verket dertill lemnade bidrag, borde eller kunde blifva föremål
för bevillning, samt att det i följd häraf ankomme på utrikes Departementet
att, till förekommande af misstag vid debiteringen af så beskaffad bevillning,
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom en säker och fullständig upplysning
vunnes, till huru stor del, i förhållande till konungariket .Norriges
bidrag tili minister-staten, de utrikes beskickningarnas löner utaf samma bidrag
utgjordes; så och enär, på grund af de förenade konunga-rikenas åliggande
att hvart i sin mån deltaga i edla för de minisleriella ärendenas behandling
erforderliga utgifter, hvartdera rikets andel i de utrikes beskickningarnes
aflöningar och traktamenten, m. ni., icke kunde annorlunda bestämmas,
än efter det förhållande, som egde rum emellan det ena och andra
rikets bidrag till minister-staten på det hela, tillstyrkte Departementschefen
i underdånighet, det Kongl. Majit, Lill beredande af rättelse för framtiden
af det hittills följda, emot nyss omförmälda grunder stridande, debiteringssätt,
i afseende på diplomatiska embets- och tjenslemäns bevillning,
måtte täckas i nåder förordna:
att i alla af minister-staten utgående aflöningar, tråk la men ten och
pensioner, m. m., norrska medel skola anses för hvarje år hafva ingått och
ingå till den andel, som JNorriges hela bidrag till minister-staten för samma år
utgör, i förhållande till Sveriges hela bidrag till nämnde stal; samt
att det i följd häraf bör åligga Stats-ministern för utrikes ärendena
att hvarje år underrätta Slals-kontoret om det förhållande, som då eger
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30.
29
rum emellan Sveriges och Norriges anslag lill minister-ståten, hvarefter del
ålåge Stals-konloret alt, sednast vid niedlel af November månad, meddela
Öfver-slålhållare-embelel behörig u]>pgi('i 0111 det allönings-, traktamentseller
pensions-belopp, nr. m., som af svenska slats-verket, enligt nyssnämnda
beräkningsgrund, för året tillkommer hvar oell en af de till ministerstaten
hörande em bets- och tjenstemän.
Hvad åter angick frågan om restitution af den bevillning, som, utöfver
propotionen af Sveriges andel i den samfälda anslagssumman för minister-staten,
redan blifvit för dithörande aflöningar erlagd, och i afseende
hvarå en i möjligaste måtto fullständig utredning nu blifvit, genom utrikes
Departementet, tillvägabragt, så ansåg Deparlemenls-chefen, under de förhållanden,
som i närvarande fall egt rum, ej mindre rättvisan mot enskilde,
än statens värdighet kräfva, att verkan af den förklaring af gällande
föreskrifter i fråga om diplomatiska embels* och tjenslemäns taxerande till
bevillning, sorn genom ärendets behandling hos Rikets sednast församlade
Ständer blifvit åstadkommen, jemväl varder till den föregående tiden utsträckt,
men trodde derjemte, att något beslut om rättighet för vederbö*
rande att återbekomma ifrågavarande bevillning icke kunde, ulan Rikets
Ständers serskilda medgifvande, af Kongl. Maj;t meddelas, enär statens rätt
till nämnde bevillning vore genom laga kraftvunna debiteringar och beslut
sladfäsfad, hvadan Departements-chefen, sorn icke betviflade, att Rikets Ständer
äfven för deras del skulle erkänna rättvisan och billigheten deraf, att
en staten på origtiga grunder tillfluten inkomst varder af densamma återgäldad,
i underdånighet hemställde, om icke Kongl. Majit skulle täckas till
Rikets nästsammanlrädande Ständer aflåta nådig proposition i förevarande
fråga och dervid, med öfverlemnande af såväl förrberörde genom utrikes
Departementet uppgjorda utredning, som öfrige handlingar i målet, föreslå
Rikets Ständer, att den bevillning, som från och med år 1836 till och med
1846 blifvit för å minister-staten uppburna traktamenten, aflöningar och
pensioner m. m. erlagd utöfver hvad, som, enligt författningarne, belöper
försvenska stats-verkets, i öfverensstämmelse med ofvan anförda grund, bestämda
andel i samma traktamenten och aflöningar, m. ra., må, utan hinder
af något, rörande slik bevillning meddeladt, laga kraftegande beslut,
eller någon i sådant hänseende gjord debitering, vederbörande embets- och
tjenstemän eller deras rätts innehafvare restitueras, i hvilket afseende anmälan
om slik restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år
30
Kongl, JUajits Nåd. Proposition, N:o 30
efter det: beslutet bärom blifvit genom utrikes Departementets försorg i allmänna
lidningarne kungjordt.
Eli detta underdåniga tillstyrkande instämde Statsrådets öfrige ledamöter,
med undanlag af Herr Stals-minislern för utrikes ärendena, som,
i öfverensstämmelse med sitt i målet förut afgifna utlåtande, i så måtto
vav af skiljaktig mening, att lian ansåg någon framställning till Rikets Ständer
om rättighet för vederbörande, att den för högt påförda bevillningen,
återsöka icke vara erforderlig, och att utrikes Departementet borde inträda
i deras rätt, som icke inom den bestämda tiden af natt och år sig om restitution
anmälde.
Kongl. Majit biföll i nåder, hvad föredragande Departementschefen,
jemte de fleste af Statsrådets öfriga ledamöter, i förevarande
fråga i underdånighet föreslagit och hemställt.
Ex prolocollo
L. Chr. Bäck.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-A rondén, hållet inför Flans
Maj:t Konungen uti Statsrådet d Stockho!ras Slott deri a December
1847.
Närvarande:
Hans Excellens Juslitie-Stalsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
l Vaern,
F riherre Gjllengranal,
Faxe,
Fåhreeus.
Kongl. Majlis Nåd, Skrifvelse; Kia 33.
31
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe upplåste lill
justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:Is den 24 sistlidne September fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Rikets Ständer, rörande befrielse för de vid Kongl. Maj:ts beskickningar å
utrikes ort anställde embets- och tjenstemän från bevillning å den del af
deras aflöning, som utaf norrska statens medel beslås;
Och behagade Kongl. Majit i nåder gilla berörde förslag, sådant
det finnes detta protocoll bilagdt, samt befalla, att nådig
proposition skulle, i enlighet dermed, till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. Ciir. Joach.
M 31.
Ark tilljExp. Utsk, den 18 Da em ber kl. 12 mield.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständers Stats-Utskottj
angående en Staden Lund tillhörande jords, K agn munsjör
den kallad, rotering; gifven Stockhol ms Slott den 8 Oktober
1846.
Sedan, efter verkställighet af den under den 21 September 1839 i nåder
anbefallda extra roteringjtiil båtsmanshåll af den, städerne tillhörande, priviligierade
jord, som i ordinarie roteringen icke ingått, Kongl. Majit, af de inkomne
bandlingarne, i anledning af den inom Malmöhus län för sig gångna
så beskaffade roteringsförrällningen, i nåder inhemtat, att en i staden Lund
belägen jord, Wagnmansjorden kallad, såsom icke af privilegierad natur, bort
ingå i ordinarie roteringen, men att sådant icke skett, och att samma jord,
i anseende till berörde natur, icke eller blifvit till extra rotering upptagen,
bar Kongl. Majit, uppå Dess Förvaltnings af Sjöärendena samt Dess och
Rikets Kammar-kollegii, uti utlåtande den 10 December 1840, afgifna underdåniga
tillstyrkan, under 1 Februari påföljande året i nåder förordnat,
att frågan om denna jords extra rotering skulle förfalla, men vederbörande
roterings-kommission deremot ega att, efter samma jords beskaffenhet, värde
och afkastning, i förhållande till jord å landet, derå bestämma rotemantal
till ingående i städernes allmänna båtsmanshåll, på det sätt, att, till
undvikande af rubbning uti den redan skedde regleringen i detta afseende,
32
Kongl, Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 32.
vakansafgift årligen intill nästa' Riksdag af staden borde utgöras för de rotenummer,
hvartill jorden blef uppskattad, hvilken afgift i ränteiiet skulle
insättas, för att af nästsammanlrädande Rikets Ständer användas.
Efter det kommitterade till roleringens förrättande sedermera belagt
den så kallade Wagnmansjorden med ordinarie rotering, samt upptagit densamma
lill ~ rote, hvaraf vakansafgift komme att utgöras, hvilket blifvit intaget
i en upprättad förnyad, af Kongl. Maj:t i nåder fastställd, extra roteringslängd,
har Kongl. Maj:t härmed velat ofvanberörde särskildta förhållande,
i afseende å roteringen af den Lunds stad tillhörande så kallade Wagnmansjorden,
Rikets Ständens Stals-utskott i nåder meddela, till den åtgärd från
Rikets Ständers sida, som deraf kan föranledas, och på det alt förenämnde
tillökning af \ båtsmansnummer må kunna tagas i beräkning, i sammanhang
med möjligen uppkommande frågor om jemkning i båtsmanshållel.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Slats-utskolt med all Kongl, nåd
och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A• Gj Ilen granat.
JtS 32.
Ankom till Exp. Utsk. den 18 Dec., kl. 12 midd.
Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse till Rikets S änders Statsutskott,
om medels anvisande till Topographiska corps ens arbeten,
samt till fortsättning af de pågående fästningsbjggna
derna
under nästkommande är; gif ven Stockholms Slott den
3 December 1847•
Vid sista Riksdagen uppförde Rikets då församlade Ständer, såsom
extra anslag under fjerde hufvudtileln, till Topographiska corpsens arbeten
36,000 riksdaler, och till fortsättande af fästningsbyggnaderne vid Carlsborg,
Waxholm, Carlsten och Carlskrona sammanlagdt 405,000 r:dr, allt
banko, att under åren 1845, 1846 och 1847 ulga med en tredjedel ärli
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 32.
33
gen; oell då dessa arbeten under tiden oafbrutet fortgått, finnas alltså vid
slutet af innevarande år icke vidare några medel att till deras fortsättande
använda. Af sådan anledning bar Kongl. Maj:t, uti Dess under den 9 i
sistl. månad till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, bland andra anslag under fjerde hufvudtiteln af Rikels
Ständer, för de Irenne nästkommande åren, äskat: till topografiska corp»
sens arbeten 36,000 riksdaler, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad
90,000 r:dr samt till fortsättning af fästningsbyggnadsarbetena vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona, att af Kongl. Majit efter omständigheterna
årligen fördelas, tillhopa 315,000 riksdaler, allt banko; men som den
för nästinstundande år 1848 belöpande tredjedel af nyssbeiörde summor
erfordrats vid årets början, då regleringen af riksstaten ännu icke kan vara
i sin helhet afgjord, finnér Kongl. Maj:t Sig häraf föranlåten att nu
serskildt af Rikets Ständer begära, att de för ifrågavarande behof under år
1848 erforderliga anslag må, oberoende af den allmänna stalsregleringen,
varda med 12,000 riksdaler lill topographiska corpsens arbeten, med
30,000 Riksdaler till Carlsborgs fästningsbyggnad och med 105,000 riksdaler
till öfriga ofvan omförmälda fästningsbyggnads-arbelen så tidigt anvisade,
att dessa angelägna arbeten ej, i saknad af medel, må, till skada för det
allmänna, behöfva afbrytas, samt derigenom, hvad särskildt angår fästningsbyggnaderne,
det vid dem använda krono-arbetsmanskap komma att blifva
utan sysselsättning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikels Ständers Slats-Ulskolt med all Kongl,
nåd och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
Gust. Peyron.
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svar s-är enden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Statsrådet d Stockholms Slott
den 3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministérn, . Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Bih. till R. St. Brot. 1847 4 1848, 1 Sami. 1 Afd. 8 Uäft. 5
34
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 33.
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein ,
Munthe,
Friherre Peyron j
Silfverstolpe j
JUtern ,
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departementschefen uppläste lill justering ett, i öfverensstämmelse
med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrts nådiga skrifvelse
till Rikets Ständers Stats-Utskott, om medels anvisande till topographiska
corpsens arbeten samt till fortsättning al de pågående fäslningsbyggnaderne
under nästkommande år.
Och täcktes Kongl. Maj t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde
skrifvelse skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex prolocollo
A. Ekman.
M 33
Ankom till Exp. Utsk, den 18 Dcc., kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Utskott, rörande beviljandet af anslag för Nya
Dockbyggnadens fullbordan samt förändring af flintlåsgevär
till slagkrutsantändning, i så god tid, att arbetena
i dessa hänseenden icke behöfva af bryt as. Gifven
Stockholms Slott den 3 December 1847.
Kongl. Maj:t vill härmedelst fästa Rikets Ständers Stats-Utskotts
uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att frågan om de uti Kongl. Majlis
Kongl. Maj is Nåd. Skrifvelse, N:o 33.
35
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om statsverkets tillstånd och behof,
äskade anslag till Nya Dock byggnadens i Carlskrona fullbordan samt förändring
af flinllåsgevär lill gevär med slagkruls-antändning, varder i så
god tid behandlad, att, derest anslag beviljas, arbetena från början af nästinstundande
år kunna fortsättas, emedan det vid dessa arbeten anställde betydliga
antal arbetare, hvilka med kostnad och möda blifvit inöfvade, i
händelse anslag för arbetena icke är att tillgå, måste afskedas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Slats-Ulskott med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C A. G yllen nr anat.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1847.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse , N.o 34-
1
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Dec., kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af
deras vid sednaste Riksdagen gjorda underdåniga framställning,
i jråga om National- representation ens ombildning;
Gijven Stockholms Slott den 12 November 1847.
Uti skrifvelse af den 24 Maj 1845 hafva Rikets Ständer i underdånighet
anhållit, att Kongl. Maj:t behagade, på sätt Kongl. Majit lämpligast funne, låta
till nästderpåföljande Riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan om
na tio na 1-re presenta tionens ombildning.
Serskildt har ock Borgare-ståndet, i skrifvelse den 22 i nyssnämnda Maj
månad, till Kongl. Majit öfverlemnat det beslut, hvaruti Borgare-ståndet, gemensamt
med Bonde-ståndet, i omförmälda fråga stannat.
De vilkor och den form, under hvilka ett folk utöfvar sina grundlagsenliga
rättigheter, ega på hela samhällets välstånd och utveckling ett så stort inflytande,
alt Kongl. Majit ej kunnat undgå att med uppmärksamhet följa sednaste Riksmötes
förhandlingar, i afseende på frågan om representationens ombildning. Om
ock dessa inneburit ett nära allmänt erkännande, att en sådan är af behofvet
påkallad, hafva de ej mindre otvetydigt ådagalagt, alt åsigterna om nuvarande
representationens brister och sättet alt dem afhjelpa äro väsendtligen skiljaktiga,
samt att frågan ännu icke erhållit den fullständiga utveckling, som är ett
oundgängligt vilkor för dess tillfredsställande lösning. På grund af öfvertygelseu
härom, beslöt Kongl. Majit den 3 Februari 1846, vid underdånig föredragning
af Rikets Sländers och Borgare-ståndets serskilda skrifvelser, att en
Kommitté skulle i Stockholm sammanträda, för att, jemte sämlandet af statistiska
och andra erforderliga upplysningar i ämnet, fullständigt utveckla grunderna
för national-representalionens ändamålsenliga ombildning samt yttra sig
angående de grundlagsförändringar, som deraf kunde föranledas.
Denna Kommitté, Ilvars öfverläggningar Kongl. Majit uppdrog åt JustitieStatsministern
att, så ofta hans embetsgöromål det medgåfve, såsom ordförande
öfvervara, utan att i besluten deltaga, trädde i verksamhet den 30 Mars
1846. Till inhemtande af tillförlitlig kännedom angående åtskilliga förhållanden,
som ansetts kunna inverka på frågan om grunderna för representationens
förändrade sammansättning, uppgjorde Kommittén tabeli-förmulärer, i enlighet
med hvilka statistiska uppgifter blefvo, på Kongl. Maj:ts till vederbörande
Bilt. till B. St. Prct. tSfj och 1848, 1 Sami. 1 Afd. g Haft. 1
2
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N.o 34-
gifna nådiga befallning, samlade. Kommitteen uppdrog åt en afsina ledamöter
att författa en, på autheutika källor grundad, historisk afhandling om svenska
folk-representationens uppkomst och dess utveckling intill närvarande tid; företog
under förberedelserna till sittarbete en närmare utredning af nuvarande representations
brister, i hvad formen för dess sammansättning och arbetssätt angår; samt
sökte, för jemförelses skull, vinna kännedom om representationsformerna i andra
konstitutionella stater. Kommitteen, som fortsatt sina öfverläggningar och
arbeten intill början af sistlidne Juni månad, har den 5 i samma månad till
Kongl. Maj:t öfverlemnat underdånigt betänkande i ämnet, jemte förslag till
ny Riksdagsordning och till förändrad redaktion af Regeringsformen och rikets
öfriga grundlagar, äfvensom Kommitteens vid dess sammanträden hållna protokoll
, utvisande de skiljaktiga meningar, som inom Kommitteen blifvit afgifna.
Uppå Kommitteens underdåniga hemställan, har Kongl. Majit sedermera anbefallt
tryckning af samma betänkande, förslag och protokoll, för att, likasom de förut
tryckta statistiska generalsammandragen, hållas Rikets Ständer tillhanda samt,
genom försäljning, vara för allmänheten tillgängliga.
Kongl. Maj: t, som sålunda gått Rikets Ständers, uti skrifvelsen den 24
Maj 1845, uttryckta önskningar till mötes, vill åt allt, hvad med denna rikets
angelägenhet har gemenskap, oafbrutet egna synnerlig uppmärksamhet;
men har, med afseende å det skick, hvari ärendet sig befinner, ansett Sig
icke för närvarande böra vidtaga annan åtgärd, än att Rikets Ständer till kännedom
meddela, hvad derutinnan blifvit efter sist hållna riksdag tillgjordt;
varande Kongl. Majit förvissad, att Rikets Ständer skola, i den ordning grundlagarna
föreskrifva, åt detsamma egna den lugna och oväldiga pröfning, sorn
fosterlandets sanna väl och sakens vigt kräfva.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Konungslig nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 12 November 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den 12 November 1847•
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Kongl. Majsli Nåd. Proposition, No 35.
3
Statsråden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Sedan, vid underdånig anmälan, den 7 sistlidne Juli, angående tryckning
af betänkande, förslag och protokoll, som den i nåder förordnade Kommittén för
behandling af frågan angående national-represéntationens onabilduing i underdånighet
insändt, Kongl, Maj:t läckts bifalla, det saken framdeles blefve för
Kongl. Maj:t vidare föredragen , anmälde Herr Justitie-Statsministern denna
angelägenhet; hemställande Hen Justitie-Statsministern, att till rikets nu sammanträdande
Ständer finge i ämnet aflåtas nådig skrifvelse, i enlighet med
dertill uppgjordt förslag, som upplästes;
Och blef den föreslagna skrifvelsen, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, på Statsrådets underdåniga tillstyrkan, af Kongl. Maj:t
i nåder gillad, för att till Rikets Ständer expedieras.
Ex prolocollo
Sv. P. Ekstrand.
N:o 35.
Ani. till Exp. Utsk. den 20 December, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtande åt Ulltuna Landtbruks'Institut af Kronoparken
lilla Djurgården; gifven Stockholms Slott den 2 December
1847•
I sammanhang roed öfverlemnande af förslag till stadgar för ett tillämnadt
kandtbruks-institut på Ulltuna kungsladugård i Bondkyrko och Dannemarks
socknar samt Ulleråkers och Waksala härader af Upsala län, hafva
kommitterade för organisationen af nämnda Institut, jemte förmälan, hurusom
å den år 1816 öfver Ulltuna kungsladugård sednast uppgjorda chartaebeskrifning
kronoparken lilia Djurgården, innehållande endast 101 tunne- 25
4
Kongl. Maj.-is Nåd. Proposition, N.o 35.
lappland, funnes iubeiäknad i kungsladugårdens areal, hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhållit, att, enär del för ifråga varande landtbruks-inslitul vore
af vigt, att berörda kronopaik, hvilken till en del omslutes af Ulltuna egor,
blefve, så länge kungsladugården är lill omförmälda ändamål upplåten, med
densamma förenad, hvarigenom institutets vedbehof, utan kostnad, till stor
del kunde erhållas, undervisning å tjenliga tider der lemnäs i skogshushållning
och trädplantering samt äfven bele vara att tillgå, hvilket förmodades
blifva så mycket behöfligare, som det under arrendeåren medgifna betel å
kronoparken Asen efter arrendets slut sannolikt kornme alt upphöra, Kongl,
Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig proposition, det kronoparken lilla
Djurgården, hvilken i medeltal lemnat skogsplanterings-kassan en årlig inkomst
af endast 9 r:dr 9 sk, 10 rsf., måtte, såsom för institutet i flera afseenden
behöflig, få öfveriemnas till dess disposition, så länge Ulltuna kungsladugård
är till ett allmänt landtbruks-institut upplåten.
Öfver denna underdåniga framställning har Kongl. Maj:t inhemtat underdåniga
utlåtanden af t. f. chefen för skogs-institutet, Kongl. Majlis befallningshafvande
i Upsala län, efter öfver-jägmästarens i länet hörande, samt
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium; och som Kongl. Maj:t, med afseende
å det vid Ulltuna kungsladugård anlaggda landtbruks-instituts framtida
verksamhet och förkofran, anser det vara af vigt, att, genom tilldelning af erforderlig
skogsmark, icke allenast institutet erhåller tillräcklig tillgång å vedbrand
och bete, utan ock för de derstädes anställde elever beredes ökadt tillfälle
att praktiskt inhemta kännedom i skogshushållning och trädplantering
in. m., vill Kongl. Majit, enär kronoparken lilla Djurgården, såsom till en del
omsluten af kungsladugårdens egor, vore för afhjelpande af dessa behof särdeles
lämplig, härmed föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande kronopark
måtte, för den tid Ulltuna kungsladugård är till landlbruks-institut upplåten,
få till institutets disposition lör ofvanomförmälda ändamål öfveriemnas, under
vilkor, att densamma skötes efter den år 1840 uppgjorda och stadfästade
hushållningsplan, samt att den derifrån genom försäljning af 21 famnar virke
årligen till skogsplanterings-kassan ingående inkomst af institutet, efter
markegångspris, nämnda kassa ersättes.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Kongl. Majils Nåd. Proposition, N.o 36.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 2 December
1847-
Närvarande :
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wuirn,
Friherrre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
felt, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag
till K ongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer angående upplåtande
åt Ulltuna landtbruks-inslitut af kronoparken lilla Djurgården.
Kongl. Maja behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. Chr. Bäck.
N:o 36.
Ank. till Exp. Utsk, den 20 Dec.j kl. 2 e. no.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
den sd kallade kurhus-afgiften ; gifven Stockholms Slott den
3 December 1847•
I Öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sistförflutne riksdag fattade,
p& Kongl. Maj:ts nådiga proposition grundade, beslut om fortfarandet af den
6
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, N.o 35.
så kallade kuihus-afgiften, för att dermed vidmakthålla kurhusen och länslazarelten
i riket, har Kongl. Maj:t, i nådig kungörelse af den 8 Maj 1845,
förordnat, att, ti i 1 veneriska smittans hämmande och utrotande, årligen från
och med år 1846, till och med det år, då nu ingångna riksdag slutas, skall
af hvarje mantalsskrifven person utgöras berörda kurhus-afgifi, för Stockholms
siad med högst Tolf ski 1 lingar och minst En skilling, samt inom öfriga delar
af riket med minst En skilling och högst Fem skil lingar, hvilket maximum dock
i de lazaretts- och kurhus-ditrikt, der lazarettets och kurhusets bestånd det
oundgängligen fordrar, får höjas till Sex skil lingar, allt banko, lika för alla
betalande inom hvarje kurhus-distrikt, efter dess behof; att afgiften skall bestämmas
af vederbörande inom hvart kurhus-distrikt, antingen till ettdera af
dessa belopp eller deremellan, men ej må, utan vid serdeles tvingande omständigheter,
fastställas till det högsta, samt att denna afgift skall utgå och redovisas
inom livart kurhus-distrikt serskildt, och de derigenom inflytande medlen
i första rummet begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse, på
ett eller flera ställen inom länen inrättade kuranstalter, samt, hvad för sådant
ändamål icke erfordras, utgå och användas för allmänna helsovården i
länet, serdeles såsom bidrag till bestridande af lazirettens allmänna utgifter
för svårare skador och sådana sjukdoms-tillfällen, som fordra chirurgisk
behandling.
För att ådagalägga, i hvad mån ofvannämnda afgift fortfarande är förde
under Kongl. Seraphiner Oidens-gillets Öfver-styrelse ställde läns-lazaretten
och kurhusen «f behofvet påkalUdt, har bemälda ordens-gille i underdånighet
öfverlemnat ett, i enlighet med inkomna summariska räkningar och revisions-berättelser
för år 1845 uppgjordt, sammandrag öfver lazaretts- och kurhus-medlen
i samtliga länen, med undantag af Stockholms stad, af hvilket
sammandrag iuhemtas, att kurhus-afgiften för året utgjort 144,222 r:dr 19
sk. 2 r:st, och att öfriga inkomster vid sjukhusen gemensamt uppgått till
72,922 r:dr 4 sk. 3 r:st, eller tillsammans 217,144 i:Jr 23 sk. 5 r:st, och
att utgifterna vid dessa sjuk vårds-anstalter, oberäknade afskrifningar, för samma
år stigit till 170,264 r:dr 11 sk. 5 r:st banko; i förening hvarmed ordens-gillet
upplyst, att, enär kui hus-afgiften fortfar att utgöra den hufvudsakligaste
inkomsten vid kurhusen och lazarelten, dessa inrättningar sålunda,
i saknad af samma afgift eller annan deremot svarande inkomst, omöjligen
kan ega bestånd eller uppfylla det med dem åsyftade ändamål, äfvensom att
liospitals-fonden, i följd af de högst betydliga utgifter, densamma fått vidkännas,
för att, jemlikt Rikets Ständers underdåniga önskan och Kongl. Majus
nådiga befallning, inrätta central-hospitaler, blifvit försatt i den belägenhet,
att derifrån ej kan erhållas bidrag till understöd för hzuretten eller kurhusen.
Kongl. Majas Nåd. Propositonj N.-o 36.
7
Med anledning häraf och då dels kraftigare åtgärder framgent fordras
för veneriska smittans hämmande, dels ock, enligt Kongl, brefvet af den 10
Oktober 1765', det åligger länens invånare att på egen bekostnad anlägga
och underhålla deras lazarett, hvilka således icke eller ega någon egentlig
rättighet till bidrag från hospitalsfonden; så och enär denna länens invånares
förbindelse till lazaretten ej kan anses ringare eller mindre maktpåliggande,
än deras skyldighet att underhålla kurhusen, föreslår Kong). Maj:t
härmedelst, att ifrågavarande så kallade kurhus-afgift må till samma belopp
och med enahanda vilkor, som vid sista riksdagen af Rikets Ständer bestämdes,
fortfarande utgå lill och med det år, då nästa riksdag slutas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öjver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet d Stockholms Slott den
3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Wcern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhraeus.
Departements-chefen, Statsrådet Silfverstolpe uppläste förslag till nådig
proposition till Rikets Ständer angående den så kallade kurhus-afgiften;
Och täcktes Kongl. Maj:t, jemlikt Statsrådets samtlige ledamöters
underdåniga tillstyrkan, berörde förslag, sådant det det finnes
8 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, No 3j.
protokollet bilagdt, i nåder gilla, samt befallte, att, i enlighet med
detsamma, nådig proposition till Rikets Ständer skulle expedieras.
Ex protocollo,
M. Westmark.
N:o 37.
Ani. till Exp. Utsk. den 20 Dec., kl, 2 e. «a.
Kongl. Maj.ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
särskilda åtgärder till Hospitals-fondens understödjande;
gifven Stockholms Slott den 3 December 1847•
I sammanhang med hos Kongl. Maj:t väckt fråga om förändring af öfver-stvrelsen
vid hospitalen i riket och hospitalsfondens förvaltning samt angående
åtskilliga i dessa sjukvårds-anstalter erforderliga förbättringar, i hvilket
ämne särskilda kommitterade afgifvit underdånigt utlåtande och förslag,
hvaröfver ej mindre Kongl. Seraphimer-ordens-gillet, än Kongl. Maj:ts| och
Rikets Kammar-kollegium och! Statskontor samt Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium
blifvit hörda, har Kongl. Maj;t låtit Sig föredragas Seraphimer-ordensgillets
den 1 Juni 1844 och den 22 Maj detta år i underdånighet allåtna
skrifvelser, innefattande anmälan, hurusom, dels i följd af de betydliga om
kostnader,
Gillet måst vidkännas, för att, jemlikt Rikets Ständers underdåniga
önskan och Kongl. Maj:ts nådiga befallning, inrätta central-hospitaier och
ordna dessa inrättningar hufvudsakligen till kuranstalter för vansinnige, dels
i anseende till hospitalshjonens de sednare åren betydligen ökade antal, och
den derigenom uppkomna större tillökning i de årliga utgifterna vid hospitalen,
dels ock genom den minskning i hospitals fondens årliga inkomster, som
varit en följd deraf, att, sedan hospitalens ullånta kapitaler till större delen
blifvit för berörde ändamål medtagna, någon ränta å dem icke vidare är att
påräkna, hospitalsfonden blifvit försatt i den belägenhet, alt dess årliga inkomster
för framtiden ej kunde blifva tillräckliga för hospitalens vidmakthållande;
i anledning hvaraf, och enär än vidare förbättringar, nödvändiga
nybyggnader och större reparationer förestodo, anslag af allmänna medel vore
af behofvet påkalladl.
Af
Kongl. Maj ds Nåd. Proposi ion, N.o 3j.
9
Af den beiältelse, S raphimer-ordens-gillet den 19 sistlidne A pi il a fgifvit,
angående förhållandet med hospitalsfondens inkomster och utgifter för år
1845, har Kongl. Majit inhemtat, att inkomsterna för året uppgått till 151,350
R:dr 15 sk. 3 r:st., och ali de vanliga utgifterna för samma år utgjort 124,728
R:dr 28 sk. 1 r:st. banko, samt att följukteligen ett öfverskott uppkommit af
26,621 R:dr 35 sk. 2 r:st., som dock blifvit användt till nybyggnader och
reparationer, hvilka nu äro fullbordade. Det sålunda inträffade ovanliga för
hållandet,
att berörda år inkomsterna lill så betydligt belopp öf verstig i t hospitalsfondens
utgifter, har tillkommit deraf, att markegångsprisen å spanmålen,
som utgör hospitalsfondens hufvudsakligaste inkomst, då varit mer än vanligt
höga. Enär likväl, under den föiflutna tiden, markegångsprisen varit i deri,
rrtån olika, det ena året mot det andra, att exempelvis för år 1844, hosp:-
talens inkomst af försålda 9,221 tunnor 16 kappar spanmål blifvit 24,578
R:dr 9 sk. 8 rist. banko lägre, än den var år 1842; och då härtill kommer,
att personalen vid hospitalen årligen tilltagit, och på ett enda år eller 1845
ökats med icke mindre än fyratio dårar, samt då ytterligare förbättringar vid
hospitalen och i följd deraf, nya omkostnader icke kunna undvikas, har Seraphimerordens-gillet
befarat, det tillfällen kunna inträffa, då hospitalsfondens
inkomster icke förmå betäcka dess utgifter.
Denna bospitals-fondens ställning har föraniedt Seraphimer-ordens-gillet
att fästa Kongl. Maj:ts uppmät ksemhet å angelägenheten för hospitals-fonden
alt vinna befrielse från en utgift, som nu vidlåder samma fond, ehuru den
synes icke böra dermed belastas, nemligen: omkostnaderne Jör brottslingar,
som uppgifvas hafva, vid begående af deras missgerningar , varit eller
ock efteråt blifvit vansinnige, och på sådan grund af domstolarne befriats
från ansvar, med förklarande, att om dem bör tagas sådan vård, att
de ej vidare blifva för samhället vådliga.
I följd af delta stadgande hafva dessa brottslingar, enär annan utväg för
deras vårdande saknats, måst intagas å hospital, der de sedermera qvarstadnat.
Dylika personer kunna icke behandlas såsom vanliga hospitalshjon, med
hvilkas emottagande å hospitalen afsiglen är att genom curaliv behandling få dem
till förnuftet återställde, för att återgå lill samhället. Brottslingarne måste
deremot blott förvaras, för att sättas ur tillfälle att vidare begå brott och
störa allmänna säkerheten samt kunna följaktligen icke lösgifvas. Deras behandling
är således alldeles främmande för hospitals inrättningarne, der ifrågavarande
brottslingars vistande äfven medför stora olägenheter, dels derigenom,
att de måste särskildt och med mera noggranhet bevakas, hvaraf åter
Bil. till R St. Prop. 1847 oell 1848, 1 Sami. 1 A/d. p Hdjt. 2
10
Kon"l. Majlis Nåd. Proposition, N.-o 3j.
okade omkostnader för hospitalen uppkomma, dels ock i anseende dertill,
att deras vistande bland hospitalshjonen hos dessa väcker obehagliga och
för deras tillfrisknande menliga intryck.
På hospitalen vistas för närvarande trettioen dylika brottslingar, för
hvilkas underhållande Seraphimerordens-gillet nu i underdånighet begärt ett
särskildt årligt anslag af stats-verket, stort 5,000 R:dr,
Med föranledande häraf, och då vården af dessa brottslingar lämpligast
synes stå i sammanhang med fångbevakningen, samt, jemlikt] erhållna underrättelser,
omkostnaderne å södra korrektions-inrättningen i hufvudstaden uppgå
till omkring 166 R::lr banko om året för hvarje person, hvilket för 31
personer skulle utgöra 5,146 R:dr, föreslår Kongl. Maj:t härmedelst i nåder,
det Rikets Ständer måtte bifalla:
att för vansinniga brottslingar , som nu är o å hospitalen
i Riket intagne eller derstädes framdeles inkomma, må af det
anslag å Riks staten, som för fångvärds-anstalterna är stäldt
under Kongl, styrelsens för fängelser och arbetsinrättningar disposition,
till Kongl. Seraphimerordens-gillet för hospitalsf ondens
räkning uppå skeende reqvisition årligen utbetalas Femtusen R:dr
banko, intill dess anstalterne i afseende på fångvården blifvit i
den mån ordnade och fullkomnade, att dervid ber edes tillfälle
för vansinnige brottslingars intagande å korrektions-inrättning
och hospitalen blifva från omsorgen för deni helt och hållet
befriade.
I förening med nyssberörda fråga, har Seraphimerordens-gillet dels hemställt,
huruvida lill hospitalsfoodens betryggande, ett creditiv eller förslagsanslag
af Tiotusen Riksdaler om året må kunna beviljas, med rättighet för
ordens-gillet att deraf, i de fall, då behofvet för hospitalen sådant påkallar,
emot behörig redovisnings-skyldighet lyfta och uppbära hvad, som för afhjelpandet
af samma behof erfordras, dels ock underdånigst anhållit, alt ett af
ordens-gillet i salpeter-fondén upplaget lån måtte få afskrifvas.
I sistnämnde afseende har Seraphimerordens-gillet upplyst, att, i följd
af de utgifter, hospitalsfonden fått, hufvudsakligen för hospitalens centraliserande,
vidkännas, till inköp af hus och tomter samt för verkställde nybyggnader,
hvilka kostnader, ifrån 1825 till 1845 års slut, uppgått till 276,741
R:dr 32 sk, 9 r:st., icke blott hospilals-fondens kapital blifvit minskadt till
6,500 R:dr, men ordens-gillet äfven blifvit föranlåtet att till betäckande af
nämnde omkostnader och bestridande af andra nödiga utgifter vid hospitalen,
åsamka sig skulder till belopp af 66,444 R:dr 21 sk. 4 r:st. banko, hvaraf
Kongl. Maj-ts Nåd. Proposition, N'.o J7.
11
48.000 äro såsom lån upptagna i salpeter-fonden, och återstoden, 18,444
R:dr 21 sk. 4 r:st., ulgör till största delen medel, som af enskilde personer
äro donerade, och under Seraphimerordens-gillets förvaltning ställde, med
särskilda föreskrifter, huru årliga räntan derå bör användas; att någon återbetalnings-skyldighet
af sistomförmälda medel, hvad kapitalbeloppen beträffar,
icke kan komma i fråga, helst i alla fall årliga räntan varder, enligt
testamentsgifvarnes föreskrifter, af hospitalsfonden gulden, och fonden
lör dem, äfvensom för räntan, innehar i sina egendomar mångdubbel säkerhet;
hvaremot, beträffande åter ofvanberörda i salpeter-fonden erhållna försträckning
af 48,000 R:dr banko, hospitalsfonden saknar utvägar att anskaffa
medel till återbetalning af detla lån.
Vid öfvervägande af hvad Seraphimer-ordens-gillet i förenämnda hänseende
yttrat, har Kongl. Maj:t trott Sig böra påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att de högst betydliga kostnader och utgifter, hvilka tillkommit
i följd af Rikets Siänders önskan och Kongl. Maj:ts nådiga befallning
om hospitalens centraliserande, och varit oundgängliga, så vida det åsyftade
ändamålet skulle vinnas, alla blifvit bestridde af de fonder, hospitalen redan
egt, utan serskilt anslag eller bidrag å statens sida; att, enär Seraphimerordens-gillets
räkenskaper, deri de för nyssomförmälda ändamål gjorde utbetalningar,
äfvensom hospitalsfondens öfriga utgifter äro nogsamt upptagna
och redovisade, blifvit tid efter annan af Rikets Ständer genom deras Revisorer
och Stats-utskott granskade, utan någon dervid emot nämnde utbetalningar
eller emot Ordens-gillels förvaltning i öfrigt gjord anmärkning, samma
utbetalningar såmedelst äro af Rikets Ständer godkända; att genom de med
hospitalen i omförmäldla målto vidtagna anstalter, dessa inrättningar i betydlig
mån och så vidt tillgångarna kunnat medgifva, blifvit förbättrade, så att
ett icke obetydligt antal hospitalshjon i sednare lider årligen tillfrisknat och
blifvit från hospitalen utskrifvet; att af de medel, hvilka för hospitalens centraliserande
och förbättrande äro från hospitalsfonden utbetalda, en del kommit
statsverket tillgodo, derigenom att Seraphimer-ordens-gillet dels för
12.000 R:dr inköpt de för statsverket dåmera öfverflödiga korrectionshusen i
Wadstena för att utvidga hospitalet derstädes, dels ock för Upsala hospitals
behof öfverlagit byggnaderna vid fordna kronoblänneriet derstädes, emot en
hörför till magasinsfonden erlagd köpeskilling, stor 4,935 R:dr; att hospilalsfonden
i flera påföljande år måst underhålla och vårda vansinnige brottslingar
till ungefärligen lika antal med hvad de nu utgöra och hvarför kostnaden
uppgår till ett ganska betydligt belopp; samt alt hospitalsfonden, till
understöd för läns-lazaretten, dem länens innevånare sjelf ve bordt anlägga
12
Ko "l. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 37.
och unde»hålla, lemnat så betydliga bidrag, alt dertill, ifrån och med år 1804
till år 1825, blifvit utbetalda icke mindre än 365,719 B: 1 r 2 sk. 4 rist B:ko.
På dessa skäl, och då salpeter-fonden är i den fordelaktiga ställning, att
denna fond för sitt bestånd ej behöfver påräkna att återfå det lån stort Fyratio
Atta Tusen riksdaler banko, som derifrån blifvit hospitalsfonden meddeladt,
öfverlemna!- Kongl, Majit till Rikets S anders pröfning,
huruvida meranämnda lån-belopp må få] i Salpeter-fondens räkenskaper
af skrifvas ;
Och anser Kongl. Maj:t, under förutsättning, att detta nådiga förslag
varder af Rikets Ständer bifallet, Seraphimer-ordens-gillets underdånigst gjorda
anhållan om årligt creditiv eller föi slags-anslag å 10,000 r:dr b:ko för
Hospitalsfondens utgifter för närvarande icke föranleda någon framställning
till Rikets nu församlade Ständer.
Kongl. Maj:t för bl i f ver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockolms Slott den 3
December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Jhre,
Statsråden :
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Frihei re Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Kogl. Maj ts Nåd. Skrifvelse> N:o 38.
13
Departemenls-chefen Statsrådet Silfverstolpe uppläste förslag lill nådig
Proposition till Rikets Ständer angående sei skilda åtgärder till hospitals-londens
understödjande.
Jemlikt underdånigt tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter,
täcktes Kongl. Maj:t det upplästa förslaget, sådant det finnes
protokollet bilagdt, i nåder gilla; och skulle, i enlighet dermed, Proposition
till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
M. Westmark.
N:o 38.
Alik. lill Exp. Utsk. den 20 Dec., kl. 2 e. m.
Kofigl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständerj i fråga om
upphörande af Invalid-inrättningen å Ulriksdal; Gifven
Stockholms Slott den 3 December 1847•
Med hemtad anledning deraf, att kostnaderna lör invalid-inrättningen
vid Ulriksdal syntes, i förhållande till antalet af derstädes underhållna kor»
poraler och soldater, vara allt för höga, hafva rikets sednast församlade
Ständer, som ansett en icke obetydlig nedsättning i invalidernas underhållskostnad
kunna åstadkommas, derest invaliderne, försedda med lämpliga af
invalidhus-fondens medel utgående pensioner, tillätes alt till vistelseort utvälja
den del af riket, der de funne sin utkomst lättast kunna vinnas, uti under
dånig
skrifvelse den 22 Februari 1845, på dessa och öfriga anförda skäl, förnyat
den af Rikets Ständer vid 1840 års riksdag gjorda anhållan, dels att
invalid-inrättningen å Ulriksdal måtte upplösas och dervarande Kongl, slott
blifva för dess egentliga bestämmelse eller annat ändamål ledigt, dels ock
alt nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas rörande invalidhusfondens
tillgångars användande på ett sätt, hvarigenom det med dessa medel
afsedda ändamål kunde befrämjas; hvarjemte och för den händelse, att denna
underdåniga hemställan i nåder bifölles, Rikets Ständer till Kongl. Majit
i underdånighet öfverlemnat att, intilldess nämnde framställning kunde vara
afgifven och Rikets Ständers beslut i ämnet meddeladt, disponera ej mindre
invalidhus-fondens reserverade behållning och derå upplöpande räntor, än
ock inflytande inkomster för alt användas tili det ändamål, som med inrättningens
stiftelse varit afsedt.
14
Kongl. Maj;ts Nåd. Skrifvelse j N.o 38.
Efter inhemtande af direktionens öfver invalid-inrättningen underdåniga
utlåtande i ämnet, har Kongl. Maj:t i nådigt öfvervägande tagit, hvad Rikets
Ständer i ofvanberörda måtto anfört och hemställt, och vill till svar derå
Rikets Ständer meddela, att Kongl. Maj:t redan gått Rikets Sländers önskan
om förändring med invalidernas underhåll sålunda till mötes, att Kongl.
Maj:t, såsom en förberedande åtgärd till den ifrågasatta förändringen, förordnat1,
alt tills vidare ingen invalid får å Ulriksdal intagas; i följd hvaraf under
de tvänne sista åren invalidernes antal förminskats från 82 till 54.
Då Kongl. Majit likväl finnér angeläget att städse ega nödiga medel för
att åt de afskedade och i behof stadde krigsmän, för hvilka invalid-inrättningen
varit afsedd, kunna på annat sätt bereda vård och underhåll, föranlåtes
Kongl. Majit härmed Sig förbehålla, att de till nämnde inrättning anslagna
hemmansräntor, äfvensom invalidhus-fondens samlade kapital, fortfarande
och allt framgent förblifva till Kongl. Majits disposition, så att de af berörde
räntor och kapital inflytande årliga tillgångar må efter behof kunna användas
till pensioner och gratifikationer åt sådane afskedade' krigsmän, af så
väl armeen som flottan, hvilka enligt nu gällande föreskrifter kunde å invalid-inrättningen
intagas samt uppkommande öfverskott tilläggas den redan befintliga
kapital-fonden; och anser Kongl. Majit pensionernas belopp kunna bestämmas,
på sätt i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse jemväl blifvit föreslaget,
nemligen till 200 Ridr för officer, 133 R:dr 16 sk. för under-officer
och 80 Ridr för korporal eller soldat; hvilket sistnämnde pensions-belopp
dock borde kunna förhöjas, när serskilda omständigheter dertill föranleda.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
Gustaf Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtjörsvars ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet på Stockholms Slott den
3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsminislern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för ( utrikes ärenderna Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Kongl.
15
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe j
Wcern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departemenls-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
förut fatladt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits nådiga skrifvelse tili
Rikets Ständer, i fråga om upphörande af invalid-inrättningen å Ulriksdal.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder
gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde skrifvelse
skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex prolocollo,
A. Ekman.
N:o 39.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Dec., kl. 2 e. m.
Kongl. Naj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i anledning
af gjorda ansökningar om eftergift af Kronans rätt till ett
efter Trumpetaren Mårten Wippel fallet Dana-arf; Gifven
Stockholms Slott den 2 December 18 47-
Hos Kongl. Majit hafva Malmö slads borgerskaps äldste, å stadens vägnar,
i underdånighet anhållit, att, sedan derstädes bosatte régements-trumpetaren
vid Kron-prinsens bussar-regemente, fanjunkaren Mårten Wippel den
11 Maj 1845 aflidit, och bans qvarlåtenskap, efter verkställd utredning af
boet, uppgått till en behållen summa af 1,130 R:dr 31 sk. banko, Kongl.
Majit läcktes, enär, oaktadt kungörelse varit, i öfverensstämmelse med Kongl.
Förordningen den 30 Maj 1835, uti allmänna tidningarna införd, inga arfvingar
efter bemälde Wippel sig anmält eller kunnat blifva till namn eller
vistelseort kända, samt fördenskull qvai låtenskapen komme att, jemlikt XV
16
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition j N.o 3g.
kap. ärfda balken, tillfalla Kongl. Maj:t och kronan såsom dana-arf, i nåder
tillerkänna Malmö stad kronans läll till berörda arfsmedel, under vilkor, att
kapitalet, förvaltadt af stadens fattig vårds-direktion, alltid bibehölles för att,
i händelse några arfvingar eft-r aflidne trumpetaren ^Vippel skulle förr eller
sednare sig anmäla och göia arfsrätt dertill lagligen gällande, kunna till
dem utbetalas, men att den år liga räntan deraf finge till understöd för den
ined stadens fattigvård i samband stående ar htts-inrättning användas.
Vidare har Beata PFippslj såsom efterlefvande dotter efter ofvanberaälde
Wippels år 1837 aflidna hustru, uti ert serskildt ingifven underdånig
skritt anhållit, alt Kong1, Majit måtte af gunst och nåd förunna henne, såsom
varande enda anhörig efter afledne trumpetaren TVippelj rättighet att tillträda
hans qvarlåtenskap, eller att åtminstone få deraf under sin lifstid åtnjuta
räntan, helst Beata TVippelj sorn under flera år förestått stjuffadrens hushåll,
skall genom sin flit och tdoghel hafva bidragit dertill, att den ifrågavarande
förmögenheten, hvaraf trumpetaren PVippel bekommit en del genom gifte
med sökandens moder, blifvit i hennes stjuffaders ego samlad och bibehållen.
Sedan Kongl. Majit från Dess befallningshafvande i Malmöhus län inliemtat
underdåniga utlåtanden öfver nu omförmälda serskilda ansökningar,
vill Kongl. Majit, med anledning af hvad dervid förekommit, till Rikets Ständers
pröfning öfverlemna, huruvida, kronans rätt till ifrågavarande, efter aflidne
trumpetaren JVippel fallna dana-arf må, i anseende till det betydliga
belopp, hvartill kostnaderna för fattigvården i Malmö stad uppgå, varda å
staden öfverlåten, under vilkor, att, på sätt begärdt blifvit, det arffallna kapitalet
förblifver orubbadt under förvaltning af stadens fattigvårdsstyrelse
med räntans användande för dervarande arbets-inrältning, dock så att ofvanbemälda
Beata Wippel, så länge hon lefver, deraf tilldelas ett årligt understöd,
svarande mot fyra procent å kaphalet; kommande de ärendet rörande
handlingar att tillställas det Utskott, till hvars behandling detsamma varder
af Rikets Ständer öfverlemnadt. Kongl. Majit fötblifver Rikets Ständer med
all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. D,.tum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Ut
-
I
Kongl Maj:'.s Nåd. Proposition.j N.o 3g. 17
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden , hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 2 December
1847-
]N ä r v a r a n d e:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slatsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena, Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Wcern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, i anledning af
gjorda ansökningar om eftergift af kronans rätt till ett efter trumpetaren
Mårten kVippel fallet daua-arf.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo.
L. Chr. Bäck.
Bih. till R. St. Prot. 1847 oc^ 1^48, t Saini. 1 A/d. Q Haft.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Exp. Utsk. d. 22 Dcc. 1847, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer med förslag
till förnyad tulltaxa; gifven Stockholms slott
den 7 December 1847.
DS Kongl. Majit till Rikets Ständer under den 6 Augusti 1844 allat nådig
skrifvelse angående tulltaxeregleringen, fann Kongl. Majit Sig böra föreslå Rikets
Ständer, att, för den påföljande tiden till nästa riksdag, i de väsentligaste delar
bibehålla dåvarande tulltaxa, med iakttagande af de jemkningar, förklaringar och
ändringar deruti, som, af omständigheterna påkallade, redan voro, enligt derom af
trycket utgångna allmänna kungörelser och cirkulärbref, af Kongl. Majit vidtagna.
Af de Dera ändringar i då gällande tulltaxebestämmelser, som Rikets Ständer
för deras del beslöto, blefvo dock genom den sedermera utfärdade förnyade tulltaxan
af den 5 November 1845 åtskilliga fastställda, och sådant dels i den mån,
uti mindre väsentliga delar, afseende fanns böra fästas å dervid upplysta särskilta
förhållanden, dels, beträffande införselsafgifterna å några hufvudsakligare
varuslag, på grund af det oskiljaktiga sammanhanget med Rikets Ständers beslut
angående tillgångars anvisande för statsbehofven. Två års ytterligare erfarenhet
har imellertid ådagalagt, att, oaktadt de tid efter annan utfärdade tullförfattningar
afsett att mer och mer vidga friheten för handeln i allmänhet, uppnåendet
af detta ändamål, i den mån som med statens och inhemska slöjdernas behof
kan finnas förenligt, dock ännu i Dera delar påkallar förändringar i gällande
tullbestämmelser. — Kongl. Majit, som ansett tiden vara inne för en mera fullständig
tillämpning af de till handelns lättnad syftande grundsatser, hvilka redan
en längre följd af år varit af lagstiftaren godkända, änskönt användningen funnits
endast småningom eller öfvergångsvis böra inledas, har, under sådan hänsigt och
för att underlätta Rikets Ständers öfverläggningar angående tullbeviliningen, låtit
verkställa en sådan omarbetning af nu gällande tulltaxa, att, med iakttagande såsom
hufvudgrund af all den lättnad för handelsrörelsen, som skäligen funnes kunna
sammanstå med afseendet å öfriga samhällsbehof, den största möjliga enkelhet i
uppställningen måtte, till betryggande derjemte af kontrollernas verkställbarhet,
varda beredd. Efter sorgfällig pröfning af det i följd häraf utarbetade förslag,
BilI. till R. St. Prof. 18ti och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft- 1
« t
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
har Kongl. Maj:t, som hufvudsakligen gillat de dervid framställda åsigter, och enär,
med vissa jemkningar, de föreslagna tullbestämmelserna synts Kongl. Maj:t tillfredsställa
de med dem afsedda fordringar, att, utan handelsrörelsens öfverdrifna
betungande, bereda säväl skydd för de inhemska näringarna, som nödig inkomst
för staten, nu velat öfverlemna detta vigtiga ärende till Rikets Ständer, för den
behandling, som af dem är beroende; i hvilket afseende förslag till förnyad tulltaxa,
upprättadt i öfverensstämmelse med de af Kongl. Maj:t vid frågans föredragning
fattade beslut, till hvilka de särskilta motiverna finnas utvecklade i det inför
Kongl. Majit vid tillfället förda protokoll, härjemte till Rikets Ständer öfverlemnas,
hvarförutan öfriga till målet hörande handlingar komma att Bevillningsutskottet
meddelas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7 December
1847.
När varandei
Hans excellens justitie statsministern herr Grefve Posse,
Hans excellens statsministern för utrikes ärendena herr friherre Ihre,
Statsråden! friherre Stael von Holstein,
Munthe,
friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finansdepartementet, statsrådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Majits förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majits nådiga skrifvelse till Rikets Ständer med förslag till förnyad tulltaxa.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 3
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig skrifvelse i enlighet dermed skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. A. Westerstrand.
Utdrag af protokollet öfver blandade civil- och finansärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
23 October 1847.
Närvarande:
Hans excellens justitie statsministern herr grefve Posse,
Hans excellens statsministern för utrikes ärendena herr friherre Ihre,
Statsråden: friherre Stael von Holstein,
Munthe,
friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finansdepartementet, statsrådet Munthe, anmälte i underdånighet,
samfält med chefen för civildepartementet, statsrådet Fåhreeus, frågan
om tulltaxeregleringen för allåtande till Rikets nu sammanträdande Ständer af
nådig proposition i detta ämne'.
Sedan Kongl. Maj:t, med hänsigt till olägenheterna af täta förändringar i de
på handelns ooh näringarnas rigtning och utveckling inverkande författningar, till
Rikets sednast församlade Ständer öfverlemnat att vid behandling af frågan om tullbevillningen
hufvudsakligen bibehålla bestämmelserna i 1841 års tulltaxa, och derföre
äfveu vid utfärdandet af den nu gällande inskränkt Sig till sådana jemkningar eller
förändringar, som varit föranledda af Rikets Ständers beräkning af tullinkomsten
jemte öfriga förekomna särskilta omständigheter, så hade Kongl. Majit, som, efter
det en ökad frihet i utöfningen af handel och handtverk inom landet numera
blifvit genom allmänna författningar medgifven, ansett ändamålet med denna
4 Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
lagstiftning påkalla en mera utsträckt frihet jemväl i handelsförhållandena och
varuvexlingen med främmande länder, och att, då genom det hittills följda tullsystemet,
oaktadt deruti tid efter annan vidtagits väsentliga till större frihet ledande
förändringar, handeln ännu besvärades med flera band, hvilka syntes utan
olägenhet för de inhemska näringarna kunna försvinna, angeläget vore, att författningarna
i dessa hänseenden blefve bragta till närmare öfverensstämmelse med
de grundsatser, hvarpå den förändrade näringsförfattningen hvilar, behagat, med
anledning häraf, under den 23 Mars innevarande år, uppdraga åt cheferne för
Civil- och Finansdepartementen, presidenten i Kommerskollegium, generaltulldirektören,
samt kanslidepartementschefen i Generaltullstyrelsen, att, efter nödiga
upplysningars inhemtande af sakkunnige personer, i omförmälta syftning uppgöra
förslag till förnyad tulltaxa, dervid, under behörigt afseende å statens behof af
inkomst, borde dels tillses huruvida förbudsbestämmelserna för in- och utförsel
af varor kunde upphöra i utbyte mot lämpliga tullafgifter, äfvensom om och i
hvad mån de inhemska produkter och tillverkningar, hvilka ännu äro med utförselstull
belagda, måtte kunna derifrån befrias, och dels iakttagas, att införselsafgifterna
blefve bestämda med hänsigt å ena sidan till konsumenternes billiga
fordringar och å den andra till det skydd, som inhemska producenter och tillverkare
under nuvarande förhållanden skäligen kunde påräkna; hvarförutan borde afses
närmande, så vidt ske kunde, till mera likstämmighet med norska tulltarifen,
tullvärdenas skäliga jemkning efter inträffade förändrade prisförhållanden, samt
taxans möjligaste förenkling medelst särskilta artiklars hänförande under allmänna
benämningar m. m.; och borde det nya tulltaxeförslaget afgifvas så tidigt, att detsamma,
efter anmälan inför Kongl. Maj:t i Statsrådet och derstädes undergången
granskning, kunde vid början af nästinstundande riksdag till Rikets Ständer öfverlemnas.
Derjemte och för att vid fullgörandet af omförmälta uppdrag komma under
öfvervägande hade Kongl. Maj:t behagat låta öfverlemna, jemte andra, handlingarna
uti nedannämnda på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende mål,
nemligen:
l:o Kongl, norska regeringens finans-, handels- och tulldepartements hemställan
i afseende på norska fartygs rättigheter i svensk hamn.
2:o Särskilta från svenska och norska sidan utsedde kommitterades för
reglering af handelsförhållandena mellan Sverige och Norrige underdåniga betänkande
och förslag i berörda hänseende.
3:o Norrköpings fabrikssocietets underdåniga framställning rörande de vid
öfvergången från förbud till skyddstull för yllefabrikater erforderliga åtgärder och
Kongl. Maj tis Nåd. Skrifvelse, iV:o 40. 5
kontroller, jemte en del från societetens pluralitet skiljaktige fabriksidkares uti
underdånig skrift uttryckta särskilta mening i berörda afseenden.
4:o Handlanden F. A. Eisens underdåniga hemställan om upphäfvande eller
nedsättning af nu gällande utförselsafgifter å kreatursben, skrotjern och lumpor.
5:o Kammakaren C. J. Österbergs å härvarande kammakareembetes vägnar i
underdånighet gjorda hemställan om tullfrihet eller tullnedsättning vid utförsel ai
hornspetsar:
äfvensom Kongl. Maj:t sedermera under den 9 nästlidne Juli behagat förordna,
att en af åtskillige handlande och skeppsredare i Göteborg i underdånighet gjord
ansökning om tullfri införsel af inventarier till nybyggda fartyg, med Kommerskollegii
i ämnet afgilna underdåniga utlåtande, samt åtskillige näringsidkares och handtverkares
vid ansökningen, äfvensom vid berörda utlåtande, gjorda påminnelser, skulle
tagas i öfvervägande i sammanhang med tulltaxans förestående allmänna granskning.
Till följd af hvad Kongl. Majit sålunda i nåder föreskrifvit, hade ärendet
undergått erforderlig beredning, dervid fullständigt förslag till förnyad tulltaxa
blifvit utarbetadt; och utbad sig föredragande departementschefen, statsrådet Munthe,
att till en början och med hänsigt till de åtgärder, som med tullregleringen under
den senast förflutna tiden ägt rum, få i underdånighet erinra, hurusom, sedan
Kongl. Majit år 4839 uppdragit åt en särskilt kommitté att öfverse då gällande
4835 års tulltaxa och uppgöra förslag till de ändringar i densamma, som
kunde anses af behofvet påkallade, nämnda kommitté, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
jemte redogörelse för tull-lagstiftningens gång under det sistförflutna århundradet,
utvisande huruledes nämnda lagstiftning, hvars ändamål ursprungligen
endast varit att bereda staten inkomster, under tidens lopp tillegnat sig en fortgående
prohibitiv rigtning, först i afsigt att, medelst derigenom åstadkommen
inskränkning i utländska varors förbrukande, vända handelsvågen till rikets fördel
och qvarhålla det metalliska myntet inom landet, samt sedermera, för att, genom
på denna väg lemnadt skydd och uppmuntran åt inhemska slöjder, göra sig oafhängig
af andra länders industri, dels sökt genom sammanställning af de näringar,
som fortfarande njutit förbudsskydd mot utländsk medtäflan, med dem, som antingen
aldrig varit i besittning deraf eller för hvilka detta privilegium upphört,
sedan efter år 4823 tull-lagstiftningen tagit en för handelsfriheten mera gynnande
rigtning, ådagalägga, att de förra i allmänhet icke vunnit någon mot behofvet svarande
tillväxt, men att deremot de senares tillverkningar, oaktadt den utländska
täflan de haft att uthärda, såväl till myckenhet som godhet tilltagit, samt dels, i
afseende på handelsrörelsens resultater, fästat uppmärksamheten på den betydliga
tillväxt, som afsättningen utrikes af svenska jernverks- och skogsprodukter vunnit
() Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
efter den tid, då ett friare fält öppnades för varuvexlingen med utlandet, hvarige
nom
den allmänna åsigt funnits bestyrkt, att, i samma mån ett Iand öppnar sin
egen marknad för andra länders produkter, det finnér ökad afsättning lör sina
egna; — samt kommitteen med afseende å dessa samfälta förhållanden och i öfverensstämmelse
med de åsigter, som hos Rikets Ständer vid förutgångna senaste
riksmöten i allmänhet gjort sig gällande, såsom hufvudgrund för dess tulltaxeförslag
antagit en oinskränkt handelsfrihet, så att, med dittills gällande förbudsbestämmelsers
borttagande, alla varor, som kunna blifva föremål för handel, borde
vara tillåtna att in- och utföras, antingen tullfritt eller mot lämpliga afgifter,
hvarjemte kommitteen i afseende på författningens form ansett tullberäkningen
för alla tull underkastade varor böra, såvidt sådant utan väsentliga olägenheter
kunde ske, grundas uppå vigt eller annan bestämd qvantitet, till förebyggande af
den villkorliga behandling och de missbruk, hvartill tullbestämning efter angifningsvärde
funnits leda, äfvensom att genom varuklassifikationernas största möjliga
förenkling taxan borde beredas all den bestämdhet i redaktionen, hvarigenom misstag
och tvister om tillämpningen kuude undanrödjas; och hade kommitterade i
öfrigt, för att tillförlitligare kunna pröfva samt med erforderlig enhet och konseqvens
bestämma afgifternas relativa belopp, uppställt följande allmänna grunder:
I afseende å inkommande varor:
aj att såsom tullfria till införsel borde antagas:
l:o Hvarje egentlig •produkt af eller föremål för vetenskap och skön konst,
såsom böcker, kartor, glober, musikalier och konstnärsarbeten af alla slag, lefvande
vexter, malmstuffer och andra naturalier lill vetenskapliga samlingar;
2:o Adla metaller och sådana dyrbarare ämnen, som i verldshandel äga ett
mera fixt och allmänt lika gällande värde, såsom oarbetadt guld och silfver, platina,
juveler, äkta perlor och koraller samt mynt;
3:o Sådana allmänt nyttiga naturalster till omedelbar förbrukning, hvilkas införsel,
med hänsigt till svårigheterna af transporten, förutsätter tillfälligt eller lokalt
större behof, såsom hö och andra foderämnen, färsk fisk m. fl.
4:o Sådana råvaror och enkla beredning sämnen för näringarna och konstfliten,
som äro af mera produktiv beskaffenhet, eller i hvilkas förädling ingår ett större
arbetsvärde, såsom malmer, bomull, silke, kamel- och kastorhår, glasskärf, lera,
lumpor, åtskilliga slags frön, kreatursben, affall och gödningsämnen m. (1.
5:o Vissa redskap och verktyg för vetenskaperna och slöjderna, som inom
landet icke eller endast ofullkomligt kunna åstadkommas, såsom kemiska glas, magnetsten,
gjutstenar, eldfast, samt mergel- och skiffersten, och i allmänhet redskap
och verktyg till prof;
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 7
b) att vid afgiftemas bestämmande å varor, som med införselstull borde beläggas
, hänsigt skulle tagas, hvad förädlingsbara råämnen anginge, till deras produktivitet,
eller arbetsvärdet af deras förädling, samt i afseende såväl å dessa och
naturprodukter i allmänhet för omedelbar förbrukning, som ock å mer eller mindre
förädlade varor, dels till konkurrensen med inhemsk produktion af likartade
varor, dels till varornas delbarhet och omfång i förhållande till värdet, samt den
deraf beroende större eller mindre beqvämlighet för deras smugglande; hvarförutan
jemväl modifikationer komme att äga rum med hänsigt till allmänna sundhetsändamål
och sambandet med andra bestående i särskilta näringsförfattniugar
grundade förhållanden;
c) att, i likhet med hvad förut iakttagits och i öfverensstämmelse jemväl med
hvad då vore i tulltaxeunderrättelsernas 7 § stadgadt rörande angifningsvärden,
tullvärdena borde i allmänhet bestämmas efter priserna å produktions- eller afsändningsorterna,
och, i händelse af skiljaktiga värden för olika qualiteter, efter
antagliga medelpriser, i bägge fallen med tillägg af all å varorna använd kostnad,
intilldess de anländt till lossningsort; dock att den skyddstull, som för varor,
utgörande föremål för inhemsk produktion eller slöjd, komme att bestämmas,
borde till beloppet jemkas i förhållande till varornas lättare eller svårare transport.
d) att tjugofem procent af värdet borde i allmänhet antagas som maximum
af tullbestämmelserna; från hvilken grund undantag likväl ansågs vara af särskilta
omständigheter påkalladt för artiklarna socker och tobak samt i visst fall jemväl
för vin. —
/ afseende på utgående varor åter:
a) att tullfritt borde kunna utföras:
l:o alla produkter af inhemsk konstflit, som utgöra fulländade förbrukningsartiklar,
såsom alla fabriks- handtverkeri- och andra slöjdevaror;
2:o Sådana inhemska naturalster eller till någon del förädlade varor, utaf
hvilka öfverskott utöfver landets behof i allmänhet kunde vara att påräkna, och
hvilka för konkurrensen å utländska marknaden kunde anses tarfva en slik
lättnad.
b) att alla inhemska naturprodukter eller rå- och berednings-ämnen för näringarna
och slöjderna, af hvilka ymnigare tillgång inom landet funnes, och som
ansågos, utförselstullen oaktadt, kunna uthålla täflan å utländska marknaden, borde,
såsom förut, beläggas med en lindrigare afgift af en half till en procent, eller undantagsvis,
till följd af särskilta inverkande förhållanden, två till fyra procent;
dock borde för de under denna kategori hänförlige artiklar, sorn' redan då voro
från utförselsafgift befriade, tullfriheten fortfarande äga rum; —
S Kongl. Maj:ts Kåcl. Skrifvelse, A:o 40.
e) att alla för inhemska slöjderna och näringarna behöfliga rå- eller beredningsämnen
och naturprodukter, som icke lemna öfverskott lill utrikes afsättning,
borde underkastas lämpliga restriktioner medelst utförselsafgifter, beräknade till
lern, högst tretiotre och en tredjedels procent.
Det af bemälde kommitterade med tillämpning af dessa allmänna grunder
och bestämmelser uppgjorda förslag till ny tulltaxa öfverlemnade Kongl Maj:t till
Rikets Ständer vid 1840 års riksdag med det förklarande, att Kongl. Majit, i
öfverensstämmelse med de af kommitterade uppgifne hufvudgrunder för tulltaxeregleringen,
för Dess del ej vidare ansåge hinder böra möta för det sedan år
1823 allt mer och mer frånträdda så kallade förbudssystemets definitiva upphörande,
samt att Kongl. Majit, som, med tillkännagifvande häraf, sålunda ville
lemna Rikets Ständer del af Kongl. Majits berörda åsigt angående kommitterades
förslag, så vidt det rörde hufvudgrunderne för den blifvande tulltaxan, till Rikets
Ständer öfverlemnade, att, vid pröfningen af ärendets detaljer, af samma grunder
göra den möjligast noggranna och följdriktiga tillämpning, under aktgifvande tillika
på de i kommitterades underdåniga betänkande antydda särskilta förhållanden.
I anledning häraf hade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af deri 7ide
Juli 1841 förmält, att, ehuru de i allmänhet delade den af tullkommittéen yttrade
och af Kongl. Majit godkända åsigt om antagande af en oinskränkt handelsfrihet
såsom hufvudgrund för tulltaxan, så att förbud mot någon varas ineller
utförsel icke vidare skulle äga rum, i enlighet hvarmed redan vid 1825 års
riksdag Rikets då församlade Ständer beslutat att, med afvikande från de dittills
vid tullregleringen följda grunder, öfvergå till ett friare system i afseende å handeln
och näringarna, hvilken grundsats vid de bägge näst derpå följda riksmötena
vtterligare blifvit fullföljd, ansågo Rikets Ständer likväl betänkligheter möta för
tillämpningen af denna åsigt i så vidsträckt mån, som kommitterade föreslagit,
hvadan Rikets Ständer, jemte det de, enligt deras då aflemnade förslag till ny
tulltaxa, borttagit dittills gällande förbudsbestämmelser för införsel af ej specificeradt
jernmanufaktur smide s jernskrot, ej specificerade slöjdevaror, samt oarbetadi stål
andra slag än gjut- och garfstål, samt för utförsel af tack- och bar/astjern, af
sjö- och myrmalm samt tjärbärma eller vraktjära, ansett förbuden böra bibehållas
å öfrige dittills dermed belagde artiklar, så att fortfarande borde till införsel förbjudas:
bränvin af säd eller potates, utom holländsk genever, samt af frugt utom
fransk konjak; —- garn, kardails-, klädmakare-; 1—jern, gjutet, tack- och barlast-,
samt smidt, alla slag, utom ankare, draggar, armbultar, hammare, roderjern,
skeppsknän och smedjestäd, kettingar samt förtente plåtar och oförtente öfver 6
lispunds
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, Nio 40. 9
lisp. vigt, jemte smältstycken samt förutnämnda ej specificeradt manufaktursmide; —
kläder, nya, utom fruntimmers- af tullbara tyger; — kort; — krut; — forslin, oäkta,
måladt eller tryckt; — salf eter; — siraf, socker-; — socker, topp- kandi- och kak-; —
väfnader, helsiden-, alngods, taft, kypert, eller levantin, satin eller sidensnrge, enfärgade
eller skiftande, rutiga eller randiga genom olika färgadt silke, men ej genom väfnadssiittet,
utom från Ostindien, — dukar, utom de af gles väfnad och bourre de soie
samt genom tryckning eller prässning fasonerade, äfvensom dukar från Ostindien, —
halfsiden-, dukar under 10 r:drs värde, — bomulls-, alngods, hvita, genom väfnadssättet
släta, utom cambrick och andra sådana tyger öfver 76 trådar på tummen i ränningen
och minst 6 qvarter breda, korderoy, cordet, dimity, felb, gaze, halflinon,
musslin eller nettelduk och moll, percale, batist, sammet, manchester, satin, jean,
sticktyg eller piqué och tricot samt tyll jemte tyger från Ostindien,—färgade, så väl
släta, utom korderoy, cordet, dimity, felb, ga^e, halflinon, musslin eller nettelduk
och moll, percale, batist, sammet, manchester, satin, jean, sticktyg elter
piqué, tricot, tyll och tyger från Ostindien, — som ock tryckta, utom nyssnämnda
slag och i allmänhet tyger i finhet öfver 80 trådar på tummen i ränningen,
— samt dukar, släta af färgadt garn, och tryckta under 7 qvarters fyrkant; —
ylle-, alngods, boj, kasimir, af andra färger än hvitt, svart, gult och rödt, samt
kläde, drapp, halfkläde, vadmal, ratin och korderoy, — halfylle-, flanell och dukar
under 6 r;dr 32 sk. värde; — samt slutligen att förbud jemväl borde stadgas mot
införsel af sådan Anneväfnad, som utgöres af finaste slag lärft; äfvensom att till
utförsel borde vara förbudet: jern, tack- och barlast-, andra slag än af sjö- och
myrmalm, — kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade och oborrade,—
hällar öfver 1 % tum samt lod och lödjor öfver 1 skeppund, — och malm, rå och
osmält, utom kobolt-.
Sedan Kongl. Maj:t vid utfärdandet af 1841 års tulltaxa i allmänhet lemnat
bifall till hvad Rikets Ständer sålunda i afseende å in- och utförselsförbuden
föreslagit och hemställt, samt Kongl. Maj:t sedermera, på sätt ofvan är antydt, i
nådig skrifvelse den 6 Augusti 1844, föreslagit Rikets då församlade Ständer, att,
enär så väl grunderna för tullbevillningen som de speciella bestämmelserna i 1841
års taxa så nyligen varit föremål för granskning, och Kongl. Maj:t i öfrigt ansåge
denna för både statsinkomsterna och inhemska näringarna vigtiga författning
böra så sällan som möjligt och icke utan verkligt behof förändras, för den påföljande
tiden till nästa riksdag i de väsentligaste delar bibehålla berörda tulltaxa,
med iakttagande af de jemkningar, förklaringar och ändringar, särdeles i afseende
å utförselstullen, som, af omständigheterna påkallade, redan blifvit af Kongl. Maj:t
vidtagna; äfvensom, hvad särskilt anginge tullbestämmelserna för spanmål, att deBih.
till /(. St. Prot. 1847 och 1848■ 1 Sami. 1 Afd 10 Baft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
samma måtte bibehållas oförändrade under ytterligare tre år till innevarande års
slut under tillförene medgifvet vilkor angående dispositionen af den inflytande
spanmålstullen; så hade Rikets Ständer till svar härå uti underdånig skrifvelse
af den 15 Maj 1845 yttrat, att de, instämmande i ofvanberörda af Kongl. Maj:t
tillkännagifna åsigter och med fästadt hufvudsakligt afseende å innehållet af Kongl.
Maj:ts omförmälta skrifvelse, i allmänhet vidblifvit grunderna för då gällande 1841
års tulltaxa och icke i andra fall beslutat ändring i der förekommande speciella
bestämmelser, än antingen för att dessa måtte bringas i öfverensstämmelse med
de derom af Kongl. Maj:t efter taxans utfärdande redan, enligt allmänna kungörelser
och cirkulärbref, vidtagna jemkningar, förklaringar och ändringar, eller ock
för att vid berörda grunders tillämpning lemna någon uppmärksamhet åt de i
afgifna motioner gjorda framställningar, samt för åstadkommande af ett ändamålsenligare
förtullningssätt genom utbyte af värdeförtullning mot förtullning efter vigt
eller annan grund; äfvensom Rikets Ständer i allmänhet biträdt hvad Kongl. Maj:t
föreslagit i fråga om bibehållande till detta års slut af förut gällande bestämmelser
rörande spanmålstullen, samt medgifvit att den tullinkomst, som för utländsk
spanmål kunde under tiden inflyta, öfverlemnades till Kongl. Maj:ts disposition för
att användas till undsättning åt inbyggare i de orter, som kunde blifva af missväxt
hemsökte; och hade, bland förbudsbestämmelserna i 1841 års taxa, den mot
införsel af otvinnadt och odubbleradt kardullsgarn eller så kalladt klädmakaregarn
blifvit af Rikets Ständer till borttagande föreslagen, hvartill Kongl Maj:t ock,
äfvensom till åtskilliga af de utaf Rikets Ständer i öfrigt gjorda jemkningar uti
bestämmelserna i 1841 års taxa, behagade, vid utfärdandet af nu gällande tulltaxa
af den 5 November 1845, lemna nådigt bifall.
I sammanhang härmed anmälte föredragande departementschefen i underdånighet,
att styrelsen för en i staden Gefle bildad så kallad handelsfrihetsförening till
Kongl. Majit öfverlemnat dels underdånig skrifvelse af den 26 nästlidne Juli,
innefattande redogörelse för de orsaker, som framkallat denna stiftelse och för de
åsigter, som hos föreningen gjort sig gällande angående behofvet af en till mera
frihet i varuvexlingen med utlandet ledande förändring i tullagstiftningen, och dels
underdånigt förslag till tullafgifter för inkommande och utgående varor jemte bifogade
förklaringar och motiver, till det afseende Kongl. Majit kunde finna detsamma
förtjena; och hvilken underdåniga skrifvelse samt förslag till tulltarifer
m. m., dem Kongl. Majit behagat låta tillställa chefen för Finansdepartementet,
nu jemväl voro bland handlingarna befintliga.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40, 11
Då, enligt hvad i ofvanberörda måtto blifvit utredt, de af 1839 års Tullkommitté
för tullregleringen antagna grunder blifvit af Rikets Ständer i allmänhet
godkända, änskönt desamma, af förekomna anledningar, ansetts ännu icke kunna
i så vidsträckt mån som kommitteen föreslagit vinna tillämpning, och då, under
den sedermera förflutna tiden, ej mindre inom landet, på sätt ofvan är omförmält,
större frihet blifvit medgifven för utöfvandet af handel och näringar, än äfven en
del främmande länders tullagstiftning tagit en i flera hänseenden friare rigtning,
samt alltså de betänkligheter, som må hafva utgjort hinder för en mera fullständig
tillämpning af de ifrågavarande hufvudgrunderna, numera syntes kunna antagas
hafva upphört, fann, vid sådant förhållande samt med åberopande af den utredning,
1839 års tullkommitté, enligt hvad dess till trycket befordrade handlingar
utvisa, åt detta ärende lemnat, föredragande departementschefen sig, i öfverensstämmelse
med hvad jemväl blifvit af den omförmälta Beredningen hemstäldt,
böra för den blifvande taxeregleringen underdånigst föreslå antagandet såsom allmän
hufvudgrund af en oinskränkt handelsfrihet, så att förbud mot någon varas
in- eller utförsel icke vidare må äga rum, äfvensom af den klassifikation och de
öfriga grunder för tullafgifternas relativa belopp, som blifvit af bemälta Tullkommitté
uppställda, så att samma afgifter icke må hvarken för in- eller utförseln
öfverskrida 23 procent af hvarje varas värde, utom i de få fall, då särskilta omständigheter,
nemligen för införsel af artiklarna socker, tobak och vin samt för
utförsel af malm, funnits derifrån påkalla undantag, samt med iakttagande tillika
af hvad Kongl. Majit, med hänsigt till en allmännare tullfrihet vid utförsel af
inhemska produkter och tillverkningar, samt till åstadkommande i möjligaste målto
af mera likstämmighet med norska tulltarifeu och taxans förenkling, täckts i nåder
föreskrifva; och uti hvilket underdåniga tillstyrkande chefen för Civildepartementet,
statsrådet Fähraeus, som, enligt hvad ofvan är nämndt, i sin dåvarande
egenskap af kanslidepartementschef uti Generaltullstyrelsen, jemväl deltagit i
den föregångna beredningen af ärendet, instämde.
Statsrådet Faxe, som i öfrigt var af lika tanke med statsråden Munthe och
Fåhreeus, yttrade sig, hvad särskilt angick artiklarna jern och malm, sålunda:
»ehuru jag delar den åsigt, att tillåtelsen till utförsel af tackjern icke skulle medföra
någon skada för svenska stångjernstillverkningen, vare sig med hänseende till
sistnämnda varas afsättning på den utländska marknaden eller i afseende på priserna
derför, helst om en lämplig utförselstull åsättes råämnet eller tackjernet,
anser jag dock frågan om tiden, då tillåtelse till en sådan utförsel må träda i verkställighet,
hufvudsakligen böra bero deraf, huruvida åtgärden är nödig för att bereda
en eljest saknad afsättning, till skäligt pris, af det tackjern, som här kan
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tillverkas, och om den sammanstår med stångjernstillverkarens på häfd grundade
billiga anspråk att inom landet finna erforderligt råämne för sin tillverkning.
Någon klagan öfver saknad afsättning förspörjes för närvarande icke från tackjernstillverkarnes
sida, och priserna å denna vara äro jemväl sådana, att de förre,
i förhållande till stångjernets försäljningsvärde, hafva en skälig andel i den gemensamma
vinsten. Tillverkningen af stångjern har under senare åren betydligt
stigit, och sannolikt är, att densamma, till följd af den tillverkningsfrihet
vid redan befintliga verk och den lättnad vid anläggningen af nya, som enligt
Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående stångjernssmidel och den gröfre jernförädlingen
af den 27 April 1846 blifvit medgifven, kommer att ytterligare
ökas, i hvilket fall ett större behof af tackjern och i förening dermed ökad
täflan imellan köpare af denna vara måste uppkomma; men innan dessa nya förhållanden,
jemte verkningarna deraf på tillgången och priserna å tackjernet, hinna
närmare utvecklas, synes det icke vara lämpligt att på förhand bestämma om
eller när utförsel af denna vara må äga rum; och då betänkligheten mot tillåtelse
till utförsel synes vara åtminstone lika hvad angår malm, som i afseende på tackjernet,
torde förbudet emot utförsel af den förra varan jemväl tills vidare böra
bibehållas.
Deremot synes införsel af tackjern kunna utan betänklighet medgifvas, på
samma gång, som, efter hvad hemstäldt blifvit och deruti äfven jag för miu del i
underdånighet instämmer, tillåtelse lemnäs till införsel af stångjern. Afsigten med
en sådan tillåtelse, hvad stångjernet beträffar, är att bereda tillgång på utländskt
jern för de behof, till hvilka det svenska jernet antingen icke utan alltför stor
kostnad kan användas eller ock är mindre tjenligt än det utländska; hvarvid tillika
vinst för landet uppkommer genom skillnaden i priset på det införda och det
dyrare inhemska jernet, som till motsvarande qvantitet ytterligare kan ingå i den
utländska handeln: på lika sätt kan, genom utländskt tackjerns begagnande för
ändamål, dertill detta är antingen mera tjenligt än det svenska, eller i följd af
lägre pris med större fördel användbart, det bättre svenska tackjernet besparas
för ändamål, hvartill det lämpligast och med mesta fördel kan begagnas; och genom
det utländska jernets införande under sådan form vinnes tillika den fördel,
att arbetsförtjensten vid stångjernsberedningen kommer landet tillgodo. Naturligtvis
bör härvid iakttagas, att en lämplig införselstull bestämmes till skydd för
den inhemska jernhandteringen; och om denna tull fastställes till 25 procent af
värdet eller 4 r:dr för stångjern och 2 r:dr för tackjern per skeppund, bör, när
dertill läggas frakt, tolag och öfriga omkostnader, af införselsfriheten icke befaras
något mehn för den inhemska tillverkningen, vare sig af stångjern eller tackjern,
Kongl. Maj:ta Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 13
icke ens i de fall, der den förra tillverkningen hufvudsakligen är beräknad på förbrukningen
inom landet, eller det här tillverkade tackjernet, i anseende till beskaffenhet
och användbarhet, står på samma punkt som det utländska.
Genom tillåtelsen till införande af utländskt tackjern kan för öfrigt samlas
en erfarenhet, tjenlig att bibringa full visshet om oskadligheten af en tillåtelse att
utföra svenskt tackjern, såvida nemligen det visar sig, att tillfällig brist pä detta
senare kan genom införsel utifrån ersättas, och att derjemte stångjern, som här
tillverkas af utländskt tackjern, erhåller fördelaktig afsättning äfven pä den utländska
marknaden.
Imellertid är det ostridigt, att en ökad inhemsk produktion af tackjern, i förening
med införsel af utländskt sådant jern, kan föranleda en större tillgång på
denna vara, än som inom landet kan förbrukas, och i detta fall inträder tvifvelsutan
ett behof, att till fördel för tackjernstillverkaren medgifva varans utförsel,
likasom det då ock kan ske utan skada för stångjernstillverkaren. För sådan
händelse är behöfligt, att Kongl. Maj:t må kunna vid tillåtelsens meddelande utsätta
en utförselstull, hvarigenom berörda näringars stridiga intressen förmedlas, och
att denna tull således, utan att vara så hög, att utförseln derigenom göres omöjlig
eller alltför mycket försvåras, likväl är sådan, att den åt inhemska jernförädlingen
lemnar tillräckligt skydd vid konkurrensen på verldsmarknaden; och jag
vågar alltså i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer
att i nämnda afseende fastställa en maximitull af 2 r:dr b:ko för skeppundet
tackjern, i sammanhang hvarmed jemväl torde antagas en eventuel utförselstull å
malm af 33 V3 r:dr för 100 r:drs värde.
Statsrådet friherre Gyllengranat instämde uti statsrådet Faxes förberörda
yttrande, hvaremot statsrådet Wcern, som förklarade sig icke kunna biträda tillstyrkandet
att bibehålla ovillkorliga förbudsbestämmelser, isynnerhet som de nu
ifrågasatta endast gälde två artiklar, af hvilka rika förråder voro att finna i landet,
i öfrigt, och under åberopande af sitt anförande till statsrådets protokoll vid
tullfrågans behandling år 1845, yttrade, att statsrådet väl i allmänhet instämde
i hvad föredraganden tillstyrkt angående hufvudgrunderna för en blifvande tullreglering,
och visserligen ansåg det af Beredningen med tillämpning af dessa
grunder uppgjorda taxeförslag innefatta ganska väsentliga förbättringar i den nu
gällande taxan, men att statsrådet dock för sin del funne, att dä man antog
25 procent af varuvärdet såsom högsta tullsats och dertill lade 20 procent af
denna, hvartill tolags- samt handels- och sjöfartsafgifterna öfverhufvud kunde antagas
sammanlagdt uppgå, samt derigenom för flera varor höll importafgifterna vid
en höjd af 30 procent af varans värde (fartygsumgälder oberäknade), kunde
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
sådant svårligen antagas utgöra ett tillräckligt verksamt medel att undertrycka
smyghandeln och lifva den lagliga handeln, helst kändt vore, alt den så kallade
smugglingsassyransen vore omkring hälften lägre och frestelsen till lagbrott således
ännu alltför stor. Statsrådet förestälde sig, att konsumtionsafgiftens billighet
väsentligen befordrade dess utgående, och att endast i färre fall, der ett
starkare skydd kunde anses tills vidare nödigt, skäl vore för handen öfverskrida
20 procent, dock att för egentliga lifsförnödenheter samt råvaror för afsevärda
fabrikationer nödigt vore att hålla afgifterna vida lägre, i det förhållande behof
och omständigheter gifva vid handen.
Statsrådet Silfverstolpe yttrade, att hvad först angick de ifrågakomna artiklarna
tackjern och jernmalm, äfven statsrådet väl icke fann någon fara böra uppkomma
för jernhandteringen genom tillåtelse till deras utförsel, derest ifrågavarande
bägge artiklar blefve vid utförseln förtullade efter särskilt med afseende
på varans bättre eller sämre beskaffenhet åsatt värde, och belagde med en lämpligen
afpassad tullafgift, men ansåg likväl att, då inom idkarne af jernhandteringen
den mening i allmänhet vore rådande, att tillstånd till dessa varors utförande
skulle vara för deras rörelse i högsta måtto förderflig och olycksbringande,
det icke vore lämpligt att medgifva en sådan utförsel, åtminstone vid en tidpunkt,
då redan i andra afseenden en större frihet i handteringen nyligen trädt i verksamhet
och ännu icke kunnat visa sina följder för dess äldre idkare; hvadan statsrådet
i underdånighet tillstyrkte att förbuden emot utförsel af tackjern och jernmalm
för det närvarande måtte bibehållas.
Såsom en följd häraf och då bergsmannahandteringen derigenom fortfarande
blefve inskränkt i dispositionen af sina produkter och således behöfde skydd emot
utländsk medtäflan, tillstyrkte statsrådet äfven bibehållande af det hittills gällande
förbudet emot införsel af tackjern.
I öfrigt var statsrådet af lika tanke med föredraganden statsrådet Munthe.
Uti sistnämnda yttrande instämde statsrådet friherre Peyron.
Statsrådet friherre Stael von Holstein delade den af föredragande departementschefen,
yttrade tanke; hvaremot hans excellens statsministern för utrikes ärendena
herr friherre Ihre biträdde statsrådet Silfver stolpes förenämnda mening. Hans
excellens justitie statsministern herr grefve Posse åter förenade sig med statsrådet
Munthe.
Kongl. Maj:t, som, i öfverensstämmelse med Dess vid anbefallandet af det
förevarande ärendets beredning gifna föreskrift, att dervid borde tillses,
huruvida nuvarande förbudsbestämmelser mot varors in- och utförsel
kunde i utbyte mot lämpliga tullafgifter upphöra, förklarade sig väl
Kongl. Majits Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 15
hafva önskat, att samtliga dessa förbudsstadganden nu måtte, utan äfventyr
för befintliga anläggningars bestånd, kunnat borttagas, men, på
de af statsrådet Silfverstolpe anförda skäl, ansåg betänkligheter deremot
möta i afseende § vissa slag af gjutet jern och malm, behagade
i nåder förordna, att för införsel af tack- och barlastjern, samt för
utförsel så väl deraf, som af de dermed likartade artiklarna ostämplade
och oborrade kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, jemte hällar
öfver 1 Vi tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 1 sk:pds vigt stycket,
äfvensom af malm, rå och osmält, ej specificerad, nuvarande förbudsbestämmelser
borde bibehållas; dock att, på sätt statsrådet Faxe
tillstyrkt, framställning skulle till Rikets Ständer göras derom, att eventuela
tullafgifter borde, på förr öfiigt sätt och för att något band icke
måtte genom bristande tullbestämmelser läggas å Kongl. Maj:ts rätt att
förbuden upphäfva, å nu ifrågavarande artiklar af Rikets Ständer utsättas;
hvaremot Kongl. Maj:t täcktes till hvad statsrådets samtlige ledamöter
hemställt ej mindre i afseende å upphörandet af öfriga förbudsstadganden,
än ock rörande grunderna vare sig för medgifvandet af fullkomlig
afgiftsfrihet eller åsättandet af tullafgifter, äfvensom till hvad
statsrådets fleste ledamöter, angående afgifternas relativa belopp samt
den höjd de i allmänhet icke borde öfverskrida, föreslagit, lemna nådigt
bifall.
Vidare och med anledning af den förberedande behandling ärendet undergått,
samt med tillämpning af det beslut Kongl. Maj:t nu behagat angående hufvudgrunderna
för tulltaxeregleringen fatta, yttrade sig i afseende af de dervid erforderliga
speciella åtgärder och bestämmelser föredragande departementschefen,
statsrådet Munthe, i underdånighet på sätt och i den ordning, här nedan förmäles.
Med hänsigt till Kongl. Maj:ts meddelade ofvanberörda föreskrift, att vid den
förevarande regleringen borde afses taxans möjligaste förenkling, hade fråga uppstått,
huruvida icke, då utsättandet deri af det värde, hvarje vara anses äga, afsåge
för sjelfva förtullningen i allmänhet främmande ändamål, den kolumn, som
upptager dessa tullvärden, lämpligen skulle kunna ur taxan uteslutas. Den
grund, hvarefter inkommande och utgående varor förtullas, utgöres nemligen,
antingen af det bestämda belopp, som i taxan finnes visst qvantum af hvarje
sådan vara åsatt, eller ock af der stadgad procent å det värde, hvartill en del
varor, å hvilka fix medeltull icke, i anseende till en större värdeskiljaktighet 2
IG Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
de särskilta slagen deraf, ansetts kunna bestämmas, i föreskrifven ordning angifvas
eller vid tillåten inlösning uppgå; men vore deremot icke, med undantag af
det i 25 § tulltaxeunderrättelserna omlörmälta fall, att gods under transporten
tagit sådan skada, att det ej anses kunna draga den i taxan bestämda tull, beroende
på det der utsatta tullvärde. Det vore hufvudsakligen den rikets stapelstäder
tillkommande tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter, som
beräknas efter de varorna åsätta tullvärden, äfvensom sagda värden ligga till grund
för transitoafgiftcns och nederlagsrekognitionens utgörande, — för tillgodonjutaride,
enligt 24 § tulltaxeunderrättelserna, af s. k. föring — samt för uppskattningen
af konfiskationsgods och bestämmandet af det derpå beroende bötesbeloppet, —
jemte en del öfriga mindre väsentliga fall med hänsigt till tullförfattningar nas
tillämpning.
Hvad nu först anginge tolagen, hade Kongl. Maj:t, uti en till Rikets senast
församlade Ständer aflåten proposition, framställt förslag om densammas upphörande
såsom en stapelstäderne i riket omedelbart tillfallande efter fastställd
procentberäkning för hvarje stad utgående afgift på in- och utförda varor, emot
ersättning till desse städer genom bestämda anslag af tullmedlen, och att staten
borde beredas godtgörelse för denna ersättning genom en på tullbeloppen i stället
för å varuvärdena beräknad afgift, i hvilket afseende omkring 10 procent å
den tull, som för hvart varuparti erlades, funnits tillfyllestgörande; och ehuru Rikets
Ständer, under åberopande hufvudsakligen deraf, att någon obelåtenhet med
det närvarande förhållandet icke försports från stapelstädernes borgare, funnit sig
icke kunna till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition lemna bifall, ansåg
sig likväl föredraganden, i öfverenssstiimmelse med den inom Beredningen yttrade
åsigt om förslagets ändamålsenlighet, icke kunna undertrycka den önskan, att en
reglering med stapelstädernes tolagsinkomster på de hufvudsakliga grunder, som
redan blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, måtte kunna åstadkommas. Imeilertid
och då, för vinnande af en önskvärd förkortning af tulltaxan, uteslutandet af der
utförda tullvärden, hvilka icke i någon annan handlande nations tulltarif veterligen
äga motsvarighet, syntes, såsom en på Kongl. Maj:t ensamt beroende åtgärd,
ej böra möta hinder deraf, att den ifrågasatta tolagsregleringen möjligen icke nu
eller framdeles komme till stånd, borde något sätt uppgifvas, hvarigenom, utan
ändring i den olika tyngd, hvarmed tolagsafgifterna i de särskilta stapelstäderne
belasta de flesta tullpligtiga varor, och utan upphörande af den desse städer hittills
medgifna rätt att samma inkomster genom egen försorg uppbära och använda,
berörda afgifter kunde komma att beräknas efter annan grund än de ifrågavarande
tullvärdena.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40. 17
tullvärdena. Härvid och enär, enligt hittills gällande stadganden, tolag icke äger rum
å tullfria varor, utan i allmänhet endast å sådana, som äro med in- eller utförselstull
belagda, samt då, i fullföljd af den grundsats, som föranledt berörda föreskrift,
tolagen rätteligen lärer böra å de tullpligtiga varorna utgå i den mån,
de ansetts böra draga högre eller lägre tull, men ingalunda efter värdet, som å
en vara, hvars in- eller utförsel ansåges böra jemförelsevis mindre försvåras och
derföre vore åsatt en lägre tullbestämmelse, det relativa värdet kunde vara och
tolagen alltså blifva vida högre, än å en annan, hvars in- eller utförsel vore mindre
önskvärd och derföre högre tullbeskattad, syntes tullbeloppen lämpligen kunna
träda i tullvärdenas ställe såsom grund för tolagsafgifternas beräknande; och hemställde
föredragande departementschefen, under förutsättning att hinder fortfarande
ansåges möta för åstadkommande af den allmänna och fullständiga reglering, hvilken
såsom företrädesvis ändamålsenlig blifvit här ofvan i underdånighet ifrågasatt,
att berörda alternativa förslag till förändrad grund för tolagens beräkning måtte
af Kongl. Maj:t godkännas, och hvarvid borde iakttagas, att de derigenom hvarje
stapelstad af tolagen tillflytande årliga inkomster blefve begränsade till ett belopp,
som ungefärligen motsvarade medeltalet af de sista fem årens, och att följaktligen
sistnämnda summa borde tagas till grund för bestämmandet af den procent
å tullafgifterna, som för tolagens framtida beräkning för hvarje stad fastställes,
äfvensom den försäkran stapelstäderne lemnäs, att minskning i tolagsinkomsterna
ej skulle af den omständigheten kunna dem tillskyndas, att tullafgifterna
framdeles blefve nedsatta, utan att i sådan händelse godtgörelse skulle beredas
antingen genom bestämmande af en mot ändamålet svarande högre procentberäkning
eller annorledes; och syntes, derest de i berörda afseende erforderliga
utredningar och förslag icke kunde medhinnas och afgifvas samt pröfvas före den
tid, den nya tulltaxan bör träda i verkställighet, tolagsberäkningen kunna, intilldess
en sådan reglering kan komma till stånd, få fortfarande grundas pä de i nuvarande
1845 års taxa utsatta tullvärden.
Beträffande sedermera de i tullförfattningarna förekommande fall, då vid deras
tillämpning tullvärdena tjena till efterrättelse, nemligen: vid beräknandet af
nederlagsrekognitionen, hvilken enligt 35 och 38 §. §. i nederlagsförordningen
af den 45 Maj 1843 utgöres med % procent vid inkommande och lika mycket
vid utförsel, å varornas i taxan bestämda tullvärde, äfvensom af den genom kongl,
brefvet den 28 April 1842 till V> procent för dag af varutullvärdet bestämda
packhushyra för gods, som, ämnadt till nederlag eller kreditupplag, blifver utöfver
en viss tid i Stockholms packhus qvarliggande; — för utrönande af det vaBih.
till R. St. prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. &
18 Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
ruvärde 200 r:dr, hvarpå beror dels, enligt 16, 22 och 23 §. i seglalionsordningen
af berörde den 13 Maj 1843, om och i hvad mån ansvar bör följa för
skeppares underlåtenhet att adenina behörigt manifest, dels, enligt 28 §, det för
försummad återutförsel, då sådan bör verkställas, eller, enligt 30 § allt i sistnämnda
författning, för uraktlåten angifning af varor och gods, inom den för hvart
af dessa fall i hvardera paragrafen föreskrifna tid stadgade bötesansvar; — samt
vid bestämmandet af den bötespåföljd, som äger rum för öfverträdelser ej mindre
af föreskrifterna i stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter imellan iakttagas
bör samt om inrikes tullförpassning och bevakning, jemväl af den 13 Maj 1843,
än ock af de lagbestämmelser, som innehållas i förordningen af den 22 December
1841 till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor; så ansåg
föredraganden hinder icke böra möta hvarken derföre, att varuvärdena, der de
ligga till grund för bestämmandet af ansvarspåföljderna, i stället utrönas genom
behörig inför domstol skeende värdering, eller derföre, att i öfriga fall, t. ex. vid
beräknandet af rekognitionsafgiften för nederlagsvaror, eller i fråga såväl om hyra
vid försummadt uttagande af gods från packhuset, som om bötesansvar för uraktlåten
återutförsel eller angifning af varor inom stadgad tid, beloppen kunna bestämmas
efter en de sista fem årens medelintrad motsvarande procent å den inkommande
tull, som å varorna belöper, i stället för å deras tullvärde; i hvilket afseende
föredragande departementschefen hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte täckas anbefalla
Generaltullstyrelsen att afgifva och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa
särskilt förslag till de förändrade bestämmelser, som i förenämnda hänseenden kunde
finnas erforderliga och lämpliga.
Vidkommande deremot slutligen dels kredituppiagstarifen, uti hvilken minimiqvantiteterna
för upplaget blifvit gjorda beroende derpå, att godset uppgår
till minst 300 r:dr tullvärde, hvarjemte transitoafgiften utgår med en procent af
de upplagda varornas sålunda bestämda värde, dels ock de fall, då, enligt 24 §.
i tulltaxeunderrättelserna, föring icke får tillgodonjutas med mindre införda varor
uppgå till ett efter tulltaxebestämmelserna beräknadt värdebelopp af 300 r:dr,
samt då enligt 23 §. gods under transporten tagit skada och förthy bör tillgodonjuta
lindring i tullafgifterna, utbad sig föredragande departementschefen att
här nedan få närmare uppgifva de förändrade grunder, sorn ändamålsenligt må i
stället för tullvärdena kunna dervid följas.
Såsom i öfrigt ledande till åsyftad förenkling och förkortning af tulltarifen
föreslog departementschefen i underdånighet: att alla varor, som äro eller blifva
befriade från afgifter vid införsel, må ur sjelfva tarifen uteslutas, och efteråt i
ett sammanhang uppräknas, och att taxan, såsom i åtskilliga främmande länder
Lil. A.
til. B.
Agal
Alabaster
m. fl.
til. F.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 19
är iakttaget, må fördelas i två hufvudafdelningar, den ena för inkommande och
den andra för utgående varor, i hvilken sistnämnda icke heller upptagas de varuartiklar,
som kunna tullfritt utföras, men hvilka dock, enär de utgöra det ojemförligt
största antalet, icke torde behöfva särskilt uppräknas, utan den erinran endast
böra vid slutet af tarifen göras, att tullfrihet äger rum för alla i densamma
ej förekommande och med afgift belagda varor.
Jemte underdånig anmälan, att, till nödig ledning vid granskningen af sjelfva
tulltaxan och föreslåendet af de förändringar deri och i de dertill hörande underrättelser,
som kunde finnas af behofvet påkallade, upplysningar, inhemtade af vederbörande
tulladministrationer härstädes och i Göteborg, samt i öfrigt meddelade
af vetenskapsmän, handlande och näringsidkare, rörande varornas värden, art
och lämpligaste förtullningssätt m. m., blifvit af Beredningen begagnade, äfvensom
att chefen för norska Finans- och Tulldepartementet, statsrådet J. H. Vogt, med
hänsigt till det åsyftade närmandet till likstämmighet med norska tulltarifen, öfver»arit
en del af de sammanträden, Beredningen för ärendets behandling hållit, hemstälde,
med ytterligare hemtadt stöd af dervid sig företedde förhållanden och af de utaf
Kongl. Majit, enligt hvad här ofvan är omförmäldt, i nåder meddelade föreskrifter,
samt med uppmärksamhet i öfrigt å hvad ofvan anförda jemte en del andra med
frågan gemenskap ägande handlingar innehålla, föredragande departementschefen,
att åtskilliga jemkningar onh förändrade bestämmelser i nu gällande tulltaxa måtte
äga rum, i hvilket afseende departementschefen yttrade sig sålunda:
Såsom med de antagna ofvanberörda allmänna grunderna instämmande föreslås
i underdånighet, att tullfrihet vid införsel må medgifvas för nedan uppräknade
artiklar, hvilka äfven ur synpunkten af den tullinkomst, som för dem influtit, och
hvarom bilagan lit. F lemnar närmare upplysning, visat sig vara af den ringa
vigt, att de skäligen kunna medgifvas en slik förmån, nemligen: agat, oarbetad; alabaster,
oarbetad, äfvensom i sammanhang dermed kalksten, pimpsten, smergel samt
de under den allmänna rubriken sten förekommande artiklarne eldfast sten, som
hittills endast med Kommerskollegii tillstånd kunnat tullfritt införas, qvarnstenar
och all annan ej särskilt specificerad sten, oarbetad eller i block; aloe, som nu
tullbehandlas såsom gummi, men hvilken artikel, jemte bäfvergäll, mos, enbärsoch
fläder-, samt mullbärssaft, nicht eller tutia, persikokärnor, rabarber och violrot,
såsom endast eller hufvudsakligen af medicinsk användning, torde böra medgifvas
enahanda tullfrihet, som äger rum för ej specificerade apoteksvaror; ambra; angelika;
bark, ek- och andra ej specificerade slag; bast och bastrep; ben, elfen-,
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
oarbetadt, och hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt; bernsten, rå och oarbetad;
bilder, till den del de förut icke åtnjutit tullfrihet, nemligen andra slag än
konstnärsarbeten; blod, ox- och andra kreaturs; bokstafsstämplar samt boktryck
eller stilar, förslitne och obrukbare, eller stilskrot; bolus, hvit och röd samt terra
sigillata; brunsten; cautschuc; drefmat eller gammalt och i stycken af högst 2
famnars längd sönderhugget tågvirke; dun, alla slag; emalj, i massa; fiskskinn,
oberedda; fjäder, ospritad; fjell, hvalfisk- eller ossa sepiae; foglar, lefvande; frö,
rof- och rapsat- samt de under rubriken andra slag hänförliga, ej specificerade
frösorter; färgmossa, alla slag; gips; glasgalla; granatäppleskal; hampa, ohäcklad;
horn, oarbetadt eller raspadt; hvalraf eller spermaceti; hår, nemligen borst, har-eller
kanin-, mennisko-, samt alla andra ej specificerade slag än hästhår eller tagel samt
nöthår; jord, polér-; kopparstick, estamper och litografiska arbeten; marienglas;
murklor; muskus eller desman; näfver; perlemor, oarbetad; russinstjelkar; sand,
fin eller perlsand; skafgräs; sköldpadd, oarbetad; tonkabönor; trippel; samt, af
trädvaror, virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, följande slag, nemligen alm, ask,
bok, björk, ek och andra ej specificerade sådana trädslag, som växa inom landet,
samt buxbom, ceder, ebenholtz och pockenholtz, äfvensom furu- och grantimmer,
otillhugget eller sågblockar.
Beträffande åter arbetad agat och bernsten, beredda fiskskinn, spritad fjäder,
arbetad perlemor och sköldpadd, så torde dessa äfvensom nedannämnde mindre betydliga
artiklar lämpligen kunna ur taxan uteslutas och allt efter deras beskaffenhet
inbegripas antingen under artikeln slöjdevaror ej specificerade, eller under den
i tarilen sist förekommande rubrik för »varor, som icke kunna hänföras under
»någon af de i taxan upptagna bestämmelser», i afseende å hvilken föreslås, att
den må fördelas i 2 underafdelningar, den ena för råämnen med tullfrihet vid
införsel, och den andra för mer eller mindre bearbetade varor, med antagande
för densamma af lika tullprocent, som för ej specificerade slöjdevaror komme att
föreslås. De artiklar, med hvilka berörde åtgärd synes böra vidtagas, äro följande:
bläckpulfver eller substans, äfvensom skrifbläck, för hvilket speciel bestämmelse i
taxan jemväl förut saknats; bouillon de poche; cement; coraller, äkta, arbetade;
flintor, huggna; fnöske, beredt; fyrverkeriarbeten, lust-; jäst, comprimerad; kli,
af andra ämnen än spanmål; lunta; läster till skoarbeten; musslor, insyltade eller
saltade; puder; rigabalsam; smink och sminkflor; solfjädrar, samt ympvax; —
hvaremot arbetad alabaster, äfvensom arbetad marmor, mosaikarbeten och serpentinsten,
torde med deras uteslutande ur taxan böra hänvisas till enahanda tullbehandling
med sten, ej specificerad, arbetad.
Alun.
Antimonium.
Apoteks
varor.
Askar och
dosor.
Kongl. Maj:ts Nåd. Slcrifvelse, N:o 40. 21
Med anledning dels af hvad Kongl. Maj:t behagat yttra i fråga om tullfrihet
vid utförsel för inhemska produkter och tillverkningar, som ännu äro med utförselstull
belagda, dels af de rörande utförseln stadgade allmänna grunderna, hemställes
i underdånighet, att följande artiklar må, med hänsigt jemväl dertill, att,
på sätt af bilagan lit. G inhemtas, en jemförelsevis ringa statsinkomst genom deras
tullbeskattning varit att påräkna, befrias från ali tull vid utförseln, nemligen: aska,
rå, af träd eller andra vegetabilier, samt pott-, vällad eller oraffinerad; bokstafsstämplar
samt boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare, eller stilskrot; brunsten;
dun alla slag; fisk alla slag; fjäder, ospritad och spritad; frö, hamp-och lin—
samt rof- och rapsat-; glasskärf eller krasglas; halm; hampa; horn, oarbetadt
eller raspadt, samt hornplatter; humla; hår alla slag; hö; jern, gjutet, bomber
och kulör, champlounerade till visst mått och renfilade, kanoner stycken, nickhakar
och mörsare, stämplade och borrade, samt finare och gröfre lavetter; kummin;
mais; musslor, friska och insyltade eller saltade; näfver; pelsverk eller pelterier
alla slag; tenn, oarbetadt samt arbetadt gammalt och sönderbrutet; tenn- och blyaska;
tran och späck, alla slag; trädvaror, nemligen fanerskifvor, handspakar och
borrade pumpträd; vinsten, rå, samt vissmut.
Den skillnad, som med hänsigt till egenskapen att vara mer eller mindre
renad i gällande tulltaxa är antagen för alun, nemligen i romersk och andra
slag, synes, till förebyggande af förvexling vid tullbehandlingen, och då icke någotdera
slaget utgjort föremål för särdeles import, böra upphöra och bägge slagen
kunna, i likhet med hvad som äger rum uti flera främmande länders tulltaxor,
sammanföras under den allmänna rubriken »alun alla slag», med fortfarande
tullfrihet vid utförsel och en införselsafgift af 5 r:dr, utgörande 23 procent å det
värde, 20 r:dr, för hvart fat om 17 lispunds vigt, som de flera särskilta slagen
i medeltal numera kunna anses äga.
Likaledes torde de särskilta slagen af antimonium böra upptagas till lika
tullbehandling under den gemensamma rubriken »antimonium, spiesglans och regulus»,
och, med bibehållen tullfrihet vid utförsel, åsättas en införselsafgift, som
motsvarar medeltalet af de nuvarande två särskilta, eller 1 skilling skålpundet.
Vid tullbestämningarna för rubriken apoteksvaror synes annan förändring
icke böra äga rum, än att rättigheten till deras införande utsträckes jemväl till
de fall, då de kunna vara behöfliga i och lör allmänna undervisnings- och läroanstalter;
för ernående hvaraf vid slutet af rubriken kunde tilläggas orden: »eller
af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga inrättningar.»
I afseende på askar och dosor af sammansatta, eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen, har 1839 års Tullkommitté hemställt, att denna artikel, för hvil
-
Assa foetida.
Hals arn.
'22 Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
ken någon gemensam tullbestämmelse efter vigt eller quantitet icke, i anseende
till den betydliga skiljaktigheten i värden, kunde antagas, måtte ur taxan utgå
och inbegripas under slöjdevaror, ej specificerade.
Som imellertid Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag föreslogo den
inskränkning i hvad Tullkommitteen tillstyrkt för slöjdevaror, hvilka dittills varit
till införsel förbjudna, att förbudsbestämmelsen borde fortfara till 1842 års slut,
hvarefter de dertill hänförliga varuslag skulle få införas mot tull af 33 Vs proc.
å värdet, hvilket förslag Kongl. Maj:t ock i nåder biföll, så blef deraf en följd,
att askar och dosor, som förut varit tillåtna till införsel mot 25 procents tull,
fortfarande särskilt specificerades; men då införselsförbudet för slöjdevaror sedermera
upphört, och den införselstull, som nu kan varda å dem föreslagen , icke,
enligt de antagna ofvanberörda allmänna grunderna, kommer att öfverstiga 25
procent, hemställes, att Kongl. Majit måtte täckas i nåder bifalla den af Tullkommitteen
yttrade mening.
I sammanhang härmed tillstyrkes i underdånighet enahanda förfarande med
följande artiklar, nemligen: dekorationer, platåer med tillbehör, äfvensom ornamenter
ej specificerade; etuis med tillbehör af sammansatta eller ej specificerade
ämnen; fjedrar, andra, ej specificerade, än urfjedrar, hvilka sistnämnde åter lämpligen
synas kunna förtullas lika med delar af ur, ej specificerade, och i noten dit
hänvisas; flaskfoder, oberäknadt våtvarorna; gevär alla slag, eller delar deraf; <
gipsarbeten, ej specificerade, utom bilder; korgar, af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen; korgmakarearbeten, ej specificerade; lackerade
arbeten, lör så vidt de ej äro specificerade under det ämne, hvaraf de bestå och
dit blifvit hänvista; lampor, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen; ljuskronor, af sammansatta, eller* såsom arbetade, ej specificerade ämnen
samt delar deraf; masker; mattor, af strå eller rötter; nät, af alla namn och slag;
redskap och machinerier eller delar deraf, ej specificerade; siktar; skrubblor; speglar
och lampetter, samt urband och urkedjor af sammansatta, eller, såsom arbe
tade,
ej specificerade ämnen.
Å assa foetida, som icke kan i värde antagas högre än till 32 sk. skålpundet,
men nu har i tullvärde sig åsatt 40 sk., torde, med afseende härå, äf
vensom
för vinnande af mera likstämmighet med norska tulltarifen, som för
denna vara bestämmer 2 sk. 7 r:st. tull per skålpund, i svenskt mynt och vigt
räknadt, den nuvarande iuförselsafgiften 4 sk. böra nedsättas till 3 sk. skålpundet.
Då, bland de med särskilta tullbestämmelser specificerade flera slag af balsam,
hufvudsakligen endast kopaivabalsam utgjort föremål för införsel, synes en
gemensam tullbestämmelse, på sätt i norska och danska tulltariferna äger rum,
Itand.
s Bark.
Beck.
Beckolja.
Ben.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 23
lämpligen kunna för samtliga slagen antagas, och den för kopaivebalsam nu gällande
införselsafgift 6 sk. skålpundet dervid bibehållas, samt rubriken, med uteslutande
af meckabalsam, hvilken icke i handeln förekommer, böra lyda: balsam,
kopaive-, peruviansk och annan nativ.
Då hel- och halfsiden väfnader så väl sammets- som andra slag, till den del
de utgöra alngods och äro till införsel tillåtne, förtullas efter vigt, samt, i följd
af Kongl. Maj:ts angående hufvudgrunderna för tulltaxeregleringen nu fattade nådiga
beslut, de nu förbudna slagen komma att till införsel tillåtas mot tull, för
hvars beräknande jemväl varans vigt kommer att i underdånighet föreslås, så hemställes,
att, med borttagande af de speciella afgiftsbestämmelserna för sammets-,
siden- och hallsidenband, föreskrift i stället i larifen intages, att de böra förtullas
lika med väfnader af samma ämne.
Hvad åter angår bomulls-, ylle- och linneband, så, enär dessa i vida mindre
mån äro jemförliga med likartade väfnadsslag, synes specificationen å dem
böra bibehållas, men med nedsättning i nu varande införselstull från 1 r:dr till
24 sk. skålpundet, eftersom värdet, nu upptaget till 4 r:dr, funnits icke i medeltal
öfverstiga 2 r:dr; och torde jemväl rubrikens lydelse böra förändras till »andra
slag», för att derunder må kunna inbegripas äfven öfriga ej specificerade slag
af band.
Jemte det tullfrihet, enligt hvad ofvan är anfördt, synts böra medgifvas vid
införsel af ekbark, torde i afseende på utförseln förändring i lörtullningssättet
böra vidtagas från mål till vigt, och utlörselstullen dervid antagas till 32 sk.
skeppundet i stället för den nuvarande bestämmelsen af 24 sk. per tunna.
Beck, som för närvarande förtullas olika, allt eftersom det inkommer i tunnor
eller barkar, nemligen med 3 r:dr tunnan i förra och 4 r:dr skeppundet i
senare händelsen, synes lämpligen kunna under den allmänna hufvudrubriken
»beck» underkastas enahanda tullbehandling; hvarvid, med bibehållande af det för
beck i barkar gällande förtullningssätt efter vigt, införselstullen torde böra bestämmas
till 10 sk. lispundet, utgörande ungefärligen 25 procent å det värde
denna vara i medeltal äger.
Likaledes torde det nuvarande förtullningssättet för beckolja, nemligen kanntalet,
kunna utbytas mot vigt, och införselsafgiften, nu utgörande 2 r:dr för 48
kannor, efter enahanda grund bestämmas till 5 sk. lisp.
Jemte det tullfrihet vid införsel af oarbetadt elfenben samt oarbetadt, klufvet eller
spjelkadt hvalfiskben blifvit, på sätt här ofvan är omförmäldt, i underdånighet föreslagen,
så, enär värdet å arbetadt elfenben, nu upptaget till 8 r:dr 16 sk. skålpundet, med en
införselsafgift af I r:dr 24 sk., icke i allmänhet kan antagas högre än till 6 r:dr, torde,
Bensvari;
Benkol eller
Bister ;
Blyerts,
med flera rånell
berednings
ämnen
för näringarna
och konstfliten.
24 Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse .N:o 40.
med fortfarande tullfrihet vid utförsel, importtullen, i förhållande till sagda värde
och med afseende å varans egenskap att lätteligen kunna smugglas, böra jemkas
till 1 ndr. Med bibehållande af nuvarande tullbestämmelser för arbetade hvalfiskoch
andra slag ben, samt af tullfrihet vid införsel och af den utförselsafgift 5 sk.
lispundet för oarbetade till sistnämnde rubrik hänförliga slag, hvilken Tullkommittéerna
af åren 1834 och 1839 föreslagit, hemställes i öfrigt, att, då föreskrift
för närvarande saknas huru förmalda sådana ben eller s. k. benmjöl böra förtullas,
och detta varuslag, som jemväl synes skäligen kunna medgifvas tullfrihet vid införsel,
icke, såsom till någon del bearbetadt. lärer böra beläggas med lika hög utförselstull,
som de råa, en exporttull, svarande mot hälften af den för de sistnämnda
gällande, eller 1 sk. 6 rst lispundet, må stadgas för benmjöl. Redaktionen
för denna del af artikeln ben torde med afseende härå böra få följande lydelse:
Andra slag: rå och oarbetade
förmalda eller s. k. benmjöl
arbetade.
För följande artiklar synes, med afseende å deras egenskap af råämnen eller
antingen enkla eller mer och mindre arbetade beredningsämnen för näringarna
och konstfliten, nedsättning i nuvarande införselsafgifter vara af de antagna allmänna
grunderna föranledd, nemligen för bensvart, benkol eller bister från 10 sk.
till 8 sk. skålpundet, hvilket instämmer med hvad 1839 års Tullkommitté föreslagit;
för blyerts, derå i norska tulltaxan stadgas 17 sk. 8 rst i införselstull,
från 24 till 20 sk. skålpundet; för blysocker, som i Norrige är åsatt 1 sk. 4
rst, från 2 sk. till 1 sk. 6 rst skålpundet; för bok- och kopparstickssvärta, från
4 sk. till 3 sk. skålpundet; för borax, hvars värde, nu upptaget till 24 sk., icke
i allmänhet öfverstiger 16 sk. skålpundet, från 2 sk. 6 rst till 2 sk; för cacao
från 4 sk. till 3 sk. skålpundet; för coboltmalm och coboltmetall, den förra frän
1 r:dr till 24 sk. och den senare från 4 till 3 r:dr skålpundet, i öfverensstämmelse
med 1839 års Tullkommittés förslag; för dref, å hvilken nödvändighetsvara
erforderlig tillgång inom landet saknas, från 1 r:dr 24 sk. till 1 r:dr skeppundet;
för fernissa, hvarå införselstullen i Norrige utgör endast 3 sk. 6 rst, från 12 sk.
till 6 sk. skålpundet; för flätor till hattar, hvilken lydelse lämpligen torde kunna
utbytas mot »hattflätor af halm eller strå» och rubriken alltså förflyttas till bokstafven
h, från 2 r:dr 32 sk. till 1 r:dr 16 sk. skålpundet; för följande färger
och färgningsämnen nemligen: bresilja, raspad eller malen, från 8 till 6 rst, —
catechu eller terra japonica från 4 till 5 rst, — gul- och ljusocker eller kyllerfärg,
samt ockergelb och brunocker, från 3 till 4 rst, — gurkmeja eller curcuma från 1 sk.
till 6 rst, —quercitron från 6 till 4 rst, —sappan, malen, från 2 sk. till lika tull
med
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 25
med sandel eller 6 rst, — schiittgelb från 1 sk. 4 rst till 1 sk., — spanskgröna från
4 sk. 6 rst till 4 sk., — stocklack från 4 till 3 rst eller lika med catechu, — sumack
från 10 till 6 rst, — umbra från 8 till 6 rst, — wau eller gaude från 6 till 3 rst, —
wejde från 8 till 3 rst, hvilken afgift är för de bägge sistnämnda slagen gällande
i Norrige, — ängskära, hvarå, lika med öfriga färgämnen, tullen torde kunna
utsättas per skålpund i stället för per lispund, från 12 sk. lispundet eller ungefärligen
7 rst. skålpundet till 3 rst, hvarmed densamma får införtullas i Norrige, —
samt andra slag, derunder nu specificerade fernbock, raspad eller malen, med 4 sk.,
orleana med 3 sk. och smaltz med 3 sk. införselstull lämpligen kunna inbegripas,
från 4 till 3 sk., allt per skålpund; — för galläpplen från 2 sk. till 1 sk. 6 rst
skålpundet; för glete eller glitt, alla slag, från 1 sk. till 8 rst skålpundet; för
hartz från 16 till 8 sk. lispundet; för hudar och skinn, oberedda, som ej
inbegripas under pelsverk, de torra från 2 sk. till 1 sk. och 8 rst, och andra
slag från 1 sk. till 10 rst, i öfverensstämmelse med hvad af 1839 års Tullkommitté
blifvit föreslaget; för hår, häst-, eller tagel, från 2 sk. 6 r:st. till 2 sk. skålpundet;
för kimrök, som i Norrige är belagd med endast 2 r:dr 38 sk. tull, från
6 till 4 r:dr per 100 skålpund; för knapergall och ekollon, malen eller omalen,
som i värde, nu upptaget till 6 sk. skålpundet, ej lärer hvad knapergall angår
öfverstiga 1 r:dr 24 sk. lispundet, men hvilket utgör ett inom landet ej tillgängligt
särdeles ändamålsenligt garfämne, från 1 sk. 2 rst per skålpund till 3 sk.
lispundet; för krita, röd och svart, från 9 till 6 rst skålpundet; för lin, hvil
ken
artikel icke till erforderlig mängd och godhet produceras inom landet, det
ohäcklade från 1 r:dr 8 sk till 12 sk. och det häcklade från 2 r:dr till 24 sk.
per lispund, hvarigenom afgifterna komma i någorlunda öfverensstämmelse med
de i norska tulltarifen stadgade, nemligen å förra slaget 8 sk. 10 rst och å
det senare 26 sk. 6 rst per lispund; för papp, derå tullen i Norrige utgör 5 rst,
från 1 sk. till 6 rst skålpundet; för qvicksilfver från 7 till 4 sk. skålpundet;
för salmiak från 3 till 2 sk. skålpundet, eller till nära likhet med den i Norrige
gällande afgiften 1 sk. 10 rst; för salpetersyra och skedvatten, i Norrige åsatt 1
sk. 4 rst införselstull, från 3 sk. till 1 sk. 6 rst skålpundet; för silke, färgadt,
från 2 till 1 r:dr skålpundet; för stearin från 6 till 3 sk. skålpundet; för
stenkolstjära, från 36 till 32 sk. tunnan, eller lika med den i Norrige derå
bestämda tull; för stål, som nu är specificeradt i gjutstål med 2 r:dr, i grafstål
med 5 r:dr, och i andra slag med 5 r:dr tull per 100 skålpund stapelstadsvigt,
men hvilka särskilta klasser lämpligen synas kunna inbegripas under den allmänna
rubriken stål, alla slag, på sätt i norska tulltarifen äger rum, samt dervid åsätBih.
till B. St. Fröt. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Bäft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tas en medeltull af 3 r:dr per 100 skålpund stapelstadsvigt; för svafvel från 16
till 12 sk. lispundet; för svafvelblomma och svafvelsyra, hvilka äro af betydligt
lägre värden, än hvartill de i taxan upptagits, den förra från 1 sk. till 6 rst och
den senare från 6 till 4 rst skålpundet; för terpentin, som, med upphörande af
den skillnad, som nu äger rum i »venedisk» med 3 sk. och »all annan» med 2 sk.
8 rst tull per skålpund, torde kunna åsättas en gemensam till 2 sk. nedsatt införselsafgift;
för terpentinolja eller terpentinspiritus från 2 sk. till 1 sk. 6 rst eller
lika med norska tullstasen å denna vara; för ull sålunda, att, utan åtskillnad i
finare, som nu är belagd med 8 sk., och gröfre, som drager 2 sk. tull skålpundet,
all slags ull må åsättas en gemensam införselsafgift af 2 sk. skålpundet, i
öfverensstämmelse med 1839 års Tullkommittés förslag; för vitriol, grön, från 4
till 3 r:dr per 17 lispund, derigenom tullbeloppet inskränkes till 23 procent af
tullvärdet, och för blå vitriol från 1 sk. 6 rst till 1 sk. skålpundet, samt, enär
sistnämnda afgift för närvarande är gällande för hvit vitriol, blå och hvit i följd
deraf sammanföras under den allmänna benämningen »andra slag» med sistberörda
gemensamma införselstull; för vax, hvarå den nuvarande skillnaden i »gult» med
4, i »hvitt» med 12 och i »färgadt» med 18 sk. tull per skålpund, torde böra
utbytas emot den mera egentliga uti »oblekt» med en till 3 sk., samt i »blekt
eller färgadt» med en till 8 sk. nedsatt införselstull; samt för vindruf torr, som
i Danmark får införas tullfritt och i Norrige mot en afgift af 4 sk. 3 rst lispundet,
från 12 till 6 sk. per lispund.
Berberisröt- Genom hänvisning i noten äro berberisrötter underkastade enahanda tullbe
or.
handling som apoteksvaror, men lära, enär de i allmänhet icke användas för
medicinska behof, böra i stället inbegripas under rubriken »varor, som ej kunna
«hänföras under någon af de i taxan upptagna bestämmelser».
Bleckslaga- Enligt Tullkommitteens förslag och 1841 års tulltaxa voro å bleckslagare
rearbeten,
ej arbeten införselsafgifterna antagna, för de olackerade till 8 sk. på 32 sk. värde,
specificerade. ^ |ackerac)e sIagen till 10 sk. på 40 sk. värde skålpundet. Uppå af
Rikets sednast församlade Ständer gifven anledning höjdes vid 1843 års tull—
taxereglering tullvärdet å de förra till 1 r:dr och tullen till 12 sk., samt å det
senare, tullvärdet till 1 r:dr 12 sk. och införselsafgiften till 16 sk. per skålpund;
men enär, vid anställda profvägningar, de nuvarande värdena befunnits icke obetydligt
understiga ej allenast de i nu gällande taxa utförda, utan äfven dem, som
voro i 1841 års tulltaxa utsatta, så föreslås vid sådant förhållande i underdånighet,
att införselsafgifterna må återföras åtminstone till de belopp, sistnämnda
taxa innehåller.
'ilodiglar.
3lotnmor.
Bly.
/yertspcn
lr.
Blår.
ookbinder
lolh.
'roierade
rbeten.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40, 27
Den vid sista tulltaxeregleringen å blodiglar från 2 till 4 r:dr skålpundet
höjda utförselstull torde, äfven om värdet, som nu är upptaget till 10 r:dr,
antages till 12 r:dr skålpundet, böra nedsättas till 25 procent derå eller 3 r:dr.
Med hänsigt till det å artificiella blommor och delar deraf utrönta lägre
värde, än hvartill de i gällande tulltaxa äro upptagna, föreslås att i de nuvarande
införselsafgifterna, hvilka öfverstiga t. ex. de i tyska tullföreningstarifen å artificiella
blommor bestämda något mera än 17 gånger, nedsättning må äga rum
från lo till 10 r:dr skålpundet för de förstnämnda och från 6 r:dr 12 sk. till
4 r:dr per skålpund för delar af artificiella blommor.
Jemte bibehållande af nuvarande tullbestämmelser för oarbetadt bly, hemställes,
att för arbetadt skillnad må göras på »omåladt och olackeradt», samt
»måladt eller lackeradt», hvilket i senare tid blifvit föremål för en icke obetydlig
import, och införselsafgifterna antagas, för det förra slaget till 1 sk. 6 rst.
skålpundet i stället för nu gällande bestämmelse 12 r:dr skeppundet, och för det
senare till 6 sk. per skålpund.
Enär värdet å blyertspennor utom timmermans-, funnits vara omkring en
tredjedel lägre, än hvartill det i gällande tulltaxa är upptaget, föreslås nedsättning
i införselstullen från 30 till 24 sk. skålpundet.
Hamp- och linblår, nu upptagna under särskilta tullbestämmelser, det förra
slaget med 6 och det senare med 10 r:dr införselsafgift skeppundet, synas, då
artikeln icke utgjort föremål för införsel, lämpligen kunna sammanföras till gemensam
tullbehandling, och införselstullen, som i Norrige utgör endast 1 r:dr 40
sk., böra, med afseende dels härå och dels hufvudsakligen å den omständighet,
att för ohäcklad hampa tullfrihet vid införsel och för lin betydlig nedsättning i
derå gällande införselsafgifter nu föreslagits, nedsättas till 2 r:dr 24 sk. skeppundet.
Den genom 1845 års tulltaxereglering i tarifen inrymda artikel bookbindercloth
synes rätteligen böra tullbehandlas likasom väfnader och alltså i noten till
nämnde rubrik hänvisas.
Med afseende å svårigheten för vederbörande tulladministrationer att tillförlitligen
urskilja de äkta och oäkta slagen af broderade guld- eller silfverabeten,
och då det vida mer vore det derå nedlagda arbete, än sjelfva ämnet, som bör
utgöra föremål för tullbeskattningen, torde någon betänklighet icke möta för bägge
slagens sammanfattande under gemensam tullbestämmelse, och införselsafgiften, som
nu utgör å de äkta 32 och å de oäkta 20 sk. lodet, men af Tullkommitteen
varit föreslagen till 20 sk. å de förra och 13 sk. 4 r:st. å de senare, få antagas
till ungefärliga medeltalet deraf eller 16 sk. lodet.
Brodérduk,
marle och
tlramalj.
Brundier.
Brännvin
och sprit.
28 Kungl. MajUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
För andra slag, som nu förtullas med 53 Va procent af värdet, svnes, i öfverensstämmelse
med hvad Tullkommitteen hemställt, enahanda tull böra äga rum,
som för det tyg, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af 20 procent.
I likhet jemväl med Tullkommitteens förslag och förhållandet i Norrige torde
brodérduk, marle och stramalj, som nu är upptagen till särskilt tullbehandling
efter de olika ämnen, hvaraf den består, lämpligen böra inbegripas under väfnader,
och hänvisning derom i noten meddelas.
Likaledes föreslås att brundier måtte på enahanda sätt hänföras till plommon.
I afseende å artikeln brännvin hade 1859 års Tullkommitté anfört, att de
slag, som dittills varit till införsel tillåtna eller holländsk genéver, fransk konjak,
rumm och arrack, ofta varit föremål för smyghandel; att, då, i anseende härtill,
någon jemkning i införselsafgifterna vore af behofvet påkallad, kommitterade likväl
ansågo, att, i afseende å gradtalet, normalbestämmelsen skäligen kunde från
12 till 8 grader, eller lika med den i danska tulltarifen följda grund, förändras;
hvarjemte, i betraktande af de missförhållanden, som af den lika tullbestämmelsen
för alla grader öfver 12 uppstått, den förändring ansågs böra äga rum, att
för hvarje högre grad, än den såsom norm bestämda, tull värde och införselsafgifter
ökas i jemn progression, helst detta behandlingssätt icke kunde, då gradering
i hvarje fall måste ske, leda till några olägenheter i tillämpningen; att i öfrigt,
och då erfarenheten ådagalagt väsentliga svårigheter att äfven genom kemisk undersökning
under vissa förhållanden bestämdt åtskilja sädes-, frugt- eller andra
brännvinsslag, kommitterade funno desto mera lämpligt att under en gemensam tullbestämmelse
sammanställa alla slag, som den medeltull af 24 sk. kannan, kommitterade
föreslogo, hvad sädesbrännvin anginge, inträffade med den af Rikets näst
derförut församlade Ständer för högre graderingsklassen bestämda afgift, och hvad
beträffade andra brännvinsslag afgifterna redan förut varit för dem alla lika; att
visserligen, i afseertde å vanligt sädesbrännvin, den tullprocent, som i allmänhet
antagits såsom högsta skyddstull, vore genom en sådan medeltull öfverskriden,
men att, då i betraktande toges icke blott den öfverlägsenhet i tillverkningsmetoden,
som närbelägna länder allmännare tillegnat sig, och sorn, i mån af en
större materialbesparing, medgåfve ett i allmänhet lägre varupris, utan ock förnämligast
den föränderlighet i handelsvärde, som denna vara mer än de hesta
andra vore underkastad, hufvudsakligen i följd af olika utfallande årsväxter, hvarigenom
detta ock kunde komina i ett mera märkbart missförhållande till det å
utrikes orter gångbara pris, kommitterade ansågo ett undantag häri vara af tvingande
omständigheter påkalladt.
Bröd
Böcker.
Caffe.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 29
Då berörda af kommitterade antydda förhållanden fortfarande äga full tillämpning,
så, och under instämmande i hvad kommitterade, angående den ifrågavarande
artikeln, för hvilken enahanda tullbestämmelser nu äga rum, som enligt
1835 års tulltaxa voro gällande, då frågan af kommitteen behandlades, hemställt
och förrslagit, tillstyrkes i underdånighet, att, med ändring i sagda tullbestämmelser,
inlörselsafgiften för brännvin och sprit af alla slag, odestilleradt eller destilleradt,
må antagas till 24 sk. kannan, då varan håller till och med 8 graders
styrka, samt för hvarje öfverskjutande full grad ökas med 1 sk.; dock att, enär
på utgången af nu för handen varande underhandlingar med fransyska regeringen
torde böra ankomma, huruvida fransk konjak bör under denna allmänna bestämmelse
inbegripas eller undantagsvis bibehållas vid derför nu gällande tullafgifter,
sistberörda slag alltså måtte tills vidare i taxeförslaget särskilt specificeras med
dess nuvarande tullbestämmelse.
Som, enligt hvad af vetenskapsmän blifvit upplyst och vitsordadt, sådan sprit,
som användes till beredning af luktvatten, nu mera till erforderlig godhet inom
landet åstadkommes, synes införselsrättigheten deraf med särskilt tillstånd af
Kommerskollegium mot nedsatt tull böra upphöra och föreskriften derom ur
taxan utgå.
Införselsafgifterna å bröd, som nu utgöra 50 procent å de antagna värdena,
lära böra nedsättas til! de af Tullkommitteen föreslagtia belopp, 25 procent å
samma värden, eller i sk. för hvetebröd och 6 r:st. för andra slag per skålpund.
Yid artikeln böcker synes annan ändring i nuvarande bestämmelser icke vara
af nöden, än att för rubriken «med inbundet rent eller linieradt papper», som nu
förtullas med 25 procent af värdet, föreskrift i stället meddelas, att de böra draga
lika tull med papperet, med tillägg af 50 procent, enär genom inbindning och
liniering värdet otvifvelaktigt lärer ökas med lika procent utöfver sjelfva papperets.
Ehuru nu gällande införselstull å kaffe, hvilken vid sednaste tulltaxereglering
höjdes från 3 sk. till 3 sk. 4 rtst. skålpundet, kunde, med hänsigt så väl till
varans egenskap af rå naturprodukt, som till dess värde, till någon nedsättning
ifrågakomma, torde likväl, vid det förhållande, dels alt sagda afgift egentligen
blott är nominel, såsom till större delen utgående med lindring till 25 eller
33'/, procent, dels ock att importen, oaktadt den stadgade förhöjningen, nästlidet
år 1846 ökats med mer än 400,000 skålpund utöfver hvad den utgjorde år
1845, då den lägre afgiften var gällande, vid samma afgift, hvilken med beräkning
af lindringen, i det närmaste instämmer med den i norska tulltarifen bestämda,
böra ännu, och intilldess förändrade förhållanden kunna inträda, bero.
Brandi kaffe
och alla lill
kaffcsurrofjat
användbara
brända
växter.
Campher.
Canliller.
Capris.
Caslanier.
Chlorsyradl
kali.
Cliinabark.
Chocolad.
Cicharierot.
Cirklar,
passare och
cirkelbestick
;
Compasser.
Cobcber.
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Deremot, och då införselstullen å brändt kaffe och andra till kaffesurrogat
användbara brända växter, 6 sk. skålpundet, onekligen står i alltför stort missförhållande
så väl till värdet, som nu är antaget till 16 sk., som ock till tullen
å den råa varan, lärer sagda afgift skäligen böra till 4 sk. skålp. nedsättas.
Till likhet med hvad i utländska tulltaxor finnes iakttaget, synes kamfer,
oraflinerad och raffinerad, kunna sammanföras till lika tullbehandling, och införsels—
afgiften, nu utgörande 6 sk. å den förra och 12 sk. skålpundet å den senare,
dervid antagas till förstnämnda belopp, särdeles som värdet är föga skiljaktigt och
i medeltal uppgående till endast 32 sk. eller mindre än hälften af de nu utsatta.
Rubriken kantiljer synes lämpligen kunna ur tarifen uteslutas och i noten
hänvisas till de nya bestämmelser för gulddragare- och snörmakarearbeten, som här
nedan komma att föreslås till intagande i taxan.
Den till 7 sk. skålpundet bestämda införselstull å kapris torde skäligen
kunna nedsättas till 5 sk.
Likaledes synes införselstullen å kastanier, som i Norrige utgör endast 1 sk.
4 r:st. skålpundet, kunna jemkas från 2 sk. till 1 sk. 6 r:st.
Klorsyradt kali, som förut icke finnes i taxan upptaget, men enligt särskilt
föreskrift af Generaltullstyrelsen förtullas såsom medicinskt salt, lärer böra i noten
dit hänvisas.
Såsom ett medicinal och för närmande till norska tulltarifen, som för chinabark
bestämmer 2 sk. 2 r:st. införselstull, torde för omalen chinabark sagda tullafgilt
böra nedsättas från 4 till 3 sk. skålpundet.
Då vid värdet å chokolad, 1 r:dr skålpundet, icke varit något att erinra,
torde införselstullen böra jemkas till 23 procent derå eller från 16 sk. till 12
sk. skålpundet.
Då importen af cikorierot, som 1843 utgjorde 67,248 skålpund, år 1844
nedgick till 34,070 och 1845 ytterligare till endast 525 skålpund, hvilken märkliga
minskning ger anledning förmoda en ansenlig smuggling af denna vara, föreslås
nedsättning i införselsafgiften från 1 sk. till 8 r:st., som likväl öfverstiger
den till endast 5 r:st i norska tulltarifen bestämda.
Cirklar, passare och cirkelbestick äfvensom kompasser synas böra upptagas
bland matematiska instrumenter och förtullas, de förra, efter det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå, samt de senare på enahanda sätt som hittills, nemligen
med 15 procent å varuvärdet.
Som värdet å kobeber, eller kubeber, som varan rättare benämnes, nu upptaget
till 1 r:dr skålpundet, icke utgör mer än vid pass 20 sk., lärer den nu
gällande införselstullen 8 sk. böra nedsättas till 4 sk.
Coeffurer;
Copal;
Ijacca, gummi-
;
Mastix;
Sandarak.
Görlander.
Filar.
Fingerborgar
och springar.
Fisk.
r
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 31
Utur taxan torde lämpligen böra utgå dels koeffyrer, med i stället lemnad
hänvisning till kläder, dels också kopal och i sammanhang dermed lacka, gummi-,
mastix samt sandarak, och dessa artiklar hänvisas till enahanda tullbehandling,
med den hufvudrubrik, hvartill de höra, nemligen gummi.
I den för koriander nu gällande införselstull, 2 sk. skålpundet, synes, för vinnande
af likstämmighet med hvad i Norrige är för denna artikel stadgadt, nemligen
11 r:st tull. nedsättning böra ske till 1 sk. skålpundet.
Då värdet å filar, hvilket i gällande tulltaxa är upptaget till 1 r:dr 12 sk.,
vid anstälda särskilta profvägningar befunnits icke j medeltal öfverstiga 56 sk.
skålpundet, lärer en nedsättning i införselstullen från 6 till 4 sk. deraf vara
påkallad.
Till förekommande deraf, att under rubriken fingerborgar och svringar må
kunna, mot den derå stadgade afgift 16 sk. skålpundet, införtullas sådana af guld
och silfver, föreslås så väl tillägg af orden »af andra ämnen än guld och silfver»
som ock en i följd deraf erforderlig ansedd nedsättning i tullafgiften till 12 sk.
skålpundet, utgörande 25 procent å värdet af de öfriga slag, som allmännast i
handeln förekomma.
Vid artikeln fisk synes, utom för anjovis, sardeller och thonfisk, derå införselstullen
torde, för beredande af öfverensstämmelse med norska tulltarifen i denna
del, böra nedsättas från 8 till 5 sk. skålpundet, någon hufvudsaklig förändring,
hvad införselsafgifterna angår, icke vara af behofvet påkallad, men som, enligt
16 § tulltaxeunderrättelserna, den trettonde tunnan af hvarje läst saltadt kött
och fisk af alla slag, som bestås till packning är fri från tull och afgifter till
städerne, hemställes i underdånighet, huruvida icke, för att på ett enklare sätt
kunna vinna samma ändamål af lindrigare behandling, en motsvarande nedsättning
1 införselstullen å de saltade fiskslagen hellre bör medgifvas, i hvilken händelse
dessa afgifter kunde jemkas för kabeljo, långor och torsk, från 2 r:dr 24 sk. till
2 r:dr 12 sk., å lax från 5 r:dr till 2 r:dr 32 sk., å sill från 32 till 30 sk.,
hvilket sistnämnda belopp jemväl torde böra blifva gällande för strömming, samt
å all annan saltad fisk från 2 ndr till 1 r:dr 42 sk.; dock torde, hvad särskilt
angår saltad sill samt torra gråsidor eller sey, jemte långor och torsk med der
under
inhegripne rotscher samt klipp- stock- och platt- eller bredfisk, för dessa
slag, hvarå, enär de hufvudsakligen införas från Norrige, tullen utgår till endast
hälften af de i tarifen utsatta belopp, en motsvarande nedsättning i införselsafgifterna
böra äga rum, i händelse omförmälta lindring kommer att upphöra eller
förminskas.
Flyttsaker.
Fläsk.
Fog lar.
Formar, krukor
och potten
för sockerbruken.
Fransar,
galoner, gramaner
och
snöre n.
Frugler och
här, ej specificerade.
32 Kongl. Mcij:ts Ndcl. Skrifvelse, N:o 40.
Till föreskriften att flyttsaker, bestående af gamla och brukade husgerådseller
andra lösörepersedlar, må, då de, efter anmälan hos Generaltullstyrelsen, prof—
vas icke öfverstiga ägarens behof, införas mot 10 procents tull å värdet, föreslås,
i öfverensstämmelse med hvad i Norrige är stadgadt, det tillägg, att, om dylika
flyttsaker inkomma för sådane personers räkning och vidare begagnande, som varit
å utrikes ort bosatte och der betjent sig af desamma, de då må, efter enahanda
pröfning, få tullfritt införas.
Den nuvarande införselstullen å fläsk, 1 r:dr 16 sk., eller 40 % procent å
det antagna tullvärdet, 3 r:dr, lärer böra nedsättas lill det af Tullkommitteen föreslagna
belopp, 36 sk., eller 25 procent å sagda värde, hvarigenom tullen i allt
fall kommer att något öfverstiga hvad den, till följd af handels-och sjöfartstraktaten
med Ryssland, intill 1845 års början utgjort för denna vara, hvilken hufvudsakligen
från Finnland inkommit.
Sedan, på sätt ofvan är omförmäldt, tullfrihet blifvit i underdånighet föreslagen
för införsel af lefvande foglar, synas slagtade foglar lämpligen kunna i noten
hänvisas till lika tullbehandling med kött, och denna rubrik alltså ur kontexten
utgå.
Till lättnad för inhemska sockertillverkningen torde dervid erforderliga formar
m. m. böra få införas mot en från 2 till 1 r:st nedsatt tull.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit i afseende å artikeln kantiljer
yttradt, hemställes, att, med uteslutande såsom hufvudrubrik af artikeln fransar,
galoner, gramaner och snören, i stället må å behöriga ställen intagas särskilta bestämmelser
för guiddragarearbeten och snörmakarearbeten; för hvilket ändamål
i underdånighet föreslås de på inheintade upplysningar om varuslagens olika värden
och beskaffenhet grundade redaktioner och tullafgifter, som finnas i den bifogade
införselstariffen intagna; i följd hvaraf de äfven för paljetter samt för tråd
af guld och silfver i taxan förekommande särskilta tullbestämmelser böra utgå och
hänvisning i noten i stället lemnäs till guiddragarearbeten; och torde vid rubriken
»snörmakarearbeten» den särskilta föreskrift böra göras, att, för bestämmandet,
till hvilken af de olika klasser, hvari artikeln är fördelad, ett snörmakarearbete
skall hänföras, tages blott hänsigt till det material, hvaraf öfverspinningen
består, och att för det material, som finnes under öfverspinningen, lemnäs intet
afdrag i vigten; hvarjemte nödiga hänvisningar i noterna jemväl till denna rubrik
lära böra lemnäs.
Jemte bibehållande af nuvarande införselstull, 9 sk. skålpundet, å frugter
och bär, inlagda i brännvin eller ätticka, torde, i anseende till den tvekan, som
ofta
Gardiner,
rull-, af målad
bomullsväfnad.
Garn.
r
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 33
ofta kunnat uppstå om frugters å en del busk- och risvexter hänlörlighet till
jord- eller triidfrugter, annan skillnad i tullbeliandlingen icke böra äga rum, än
å friska och torra frugter och bär; och föreslås tullen å de förra till 36 sk. tunnan
eller lika med den nu för friska jordfrugter gällande, samt för torra till
32 sk. lispundet eller något mera än som nu är bestämdt för dessa slags jordfrugter,
nemligen 30 sk.
Den för rullgardiner af målad bomullsväfnad i nuvarande taxa stadgade
tullbestämmelse synes ändamålsenligt kunna omfatta äfven rullgardiner så väl af
linne-och hampväfnad, som tryckta, och redaktionen i följd deraf böra blifva följande:
»gardiner, rull-, af bomulls- eller linne- och hampväfnad, målade eiler tryckta».
Då, efter hvad upplyst blifvit, de ä hvitt bomullsgarn utförda tullvärden,
nemligen 32 sk. å det under N:o 26 och 1 r:dr skålpundet å de finare slagen,
icke obetydligt öfverstiga de verkliga, samt den till 6 sk. per skålpund å det
förra nu bestämda tull, i följd deraf kan antagas motsvara ungefärligen 23 procent
å rälta värdet, hvilken tullprocent dock icke skäligen lärer böra tillämpas å
en vara, som, ehuru i icke ringa mån förädlad, likväl utgör ett råämne för den
både såsom fabriksnäring och husslöjd inom landet vidt utsträckta tillverkningen
af bomullsväfnader, så och enär, enligt officielt gjord anmälan, en bomullsspånadsfabrik,
hvarest de finare garnsorterna, eller de öfver N:o 26, hvilka tillförene ej
i allmänhet vid de inhemska spinnerierna åstadkommits, äro afsedda att tillverkas
till en årlig quantitet, som vida skulle öfverstiga den hittills varande importen
deraf, nu ar under anläggning, hvarföre ock en eljest af den stora förbrukningen
påkallad nedsättning i den å berörda slags garn gällande införselstullen, 5 sk.
skålpundet, icke nu synes böra föreslås, hemställes i underdånighet, att, med nedsättning
af införselsafgiften å de gröfre sorterna från 6 till 5 sk., allt otvinnadt,
ofärgadt bomullsgarn må sammanföras under en gemensam rubrik med sistberörda
införselstull per skålpund.
Enär vidare, beträffande färgadt bomullsgarn, det förekommer, att af turkiskt
rödt med 8 sk. tull under åren 1843—1845 införts i medeltal något öfver
100,000 skålpund, men af annat färgadt garn mot 12 sk. tull endast 1,500
skålpund, synas särskilta tullbestämmelser för det färgade garnet icke vara erforderliga,
utan torde allt färgadt bomullsgarn lämpligen kunna få införas mot en
gemensam afgift af 8 sk. skålpundet.
Den i taxan intagna föreskrift huru förhållas bör då villrådighet uppstår öfver
en angifven varas hänförlighet till garn eller tråd, torde, såsom endast innefattande
ett reglementariskt stadgande om hvad vederbörande tulltjenstemän hafva
Bill. lill 11. St. Prot. 1847 och 1848■ 1 Sami. 1 Afd 10 Baft.
34 Kongl. MctjUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
att vid taxans tillämpning i denna del iakttaga, och hvilket blifvit dem genom
särskilt cirkulär meddeladt, lämpligen böra ur tarifen utgå.
Deremot och då rubriken tråd, der densamma längre fram i tarifen förekommer,
omfattar sådan vara så väl af metaller som af växtämnen, men det synes
lämpligare, att tullbestämmelserna för de särskilta slagen deraf komme att
inlagas under de ämnen, hvaraf tråden består, så och efter det denna åtgärd redan
blifvit föreslagen för tråd af guld och silfver genom dess inbegripande under
gulddragarearbeten, hemställes, hvad nu först angår bomullstråd, att för densamma
må näst under bomullsgarn inrymmas en särskilt rubrik. För sådant ändamål och
jemte det klassifikationen af bomullsgarn i hvitt och färgadt hellre torde böra blifva
den i ofärgadt och färgadt, föreslås, att nämnda slags garn må fördelas jemväl i
otvinnadt och tvinnadt, och å det senare, eller tråd alla slag, införselstullen,
hvilken för närvarande utgör 24 sk. skålpundet för nystad tråd och 16 sk. per
skålpund för tråd i härfvor, böra, med afseende å den föreslagna nedsättningen i
införselsafgiften å gröfre bomullsgarn, äfvensom derå, att med dylik tråd smuggling
är att befara, bestämmas endast till hvad för tråd i härfvor nu är stadgadt, eller
16 sk. skålpundet.
Med bibehållande af den å ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt kamelgarn
till 4 sk. skålpundet bestämda tull, hemställes, att då skillnaden derimellan och
den nu gällande införelsafgiften 16 sk. för det sorn är färgadt, tvinnadt eller dubbleradt,
synes vara större, än som af skiljaktigheten i det ömsesidiga varuvärdet
och af den å det senare tillkomna förädlingen må kunna rättfärdigas, sistnämnda
tullafgift må, till nära likhet med norska tullsatsen å färgadt kamelgarn, nedsättas
till 10 sk. skålpundet.
För körder- eller sejlergarn, hvilket slag, såsom af importtabellerna synes,
numera icke förekommer i handeln, torde särskilt tullbestämniog icke erfordras,
utan rubriken få utur tarifen uteslutas.
De nuvarande tullbestämmelserna vid införsel af kamulls- eller redgarn utgöra,
för det ofärgade, otvinnade och odubblerade 6 sk., och för det som är färgadt,
tvinnadt eller dubbleradt 8 sk. skålpundet, I afseende åter å kamullsgarn
blef, med bibehållande af den äldre införselstullen å det färgade, tvinnade eller
dubblerade eller s. k. brodergarn 16 sk., för otvinnadt och odubbleradt kamullsgarn,
hvilket intill 1845 års slut var till införsel förbjudet, vid senaste tulltaxe—
reglering, sedan uppå Rikets Ständers hemställan sagda förbudsbestämmelse då
upphört, stadgad en tull af 18 sk. för ofärgadt och 20 sk. för färgadt sådant
garn, dock sålunda, att s. k. streikgarn, hvilket endast genom en lösare snodd
skiljer sig från vanligt kamullsgarn, kan med särskilt tillstånd af kommerskolle
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 35
gium få för fabriksväfnad införas, ofärgadt mot 8 och färgadt mot 10 sk. skålpundet.
Vid bestämmandet af dessa tullafgifter å kardullsgarn afsågs, dels att bereda
en öfvergång från förbudsstadgandet, dels den då gällande och till fortsatt tiillämpning
fastslälda införselstullen å ull, hvilken för de finare slagen utgjorde 8
sk. skålpundet. På sätt ofvan är omförmäldt, har imellertid nu blifvit för all ull
föreslagen en gemensam införselstull af 2 sk. skålpundet, eller lika med hvad för
närvarande är bestämdt för de gröfre sorterna samt med hvad som enligt 1835 års
tulltaxa ägde rum före år 1842; och torde här, i sammanhang med frågan om afgiftsbestämmelserna
å kamulls- och kardullsgarn, vara på sitt ställe alt närmare
redovisa för de skäl, hvarpå detta tillstyrkande grundats. Dessa hafva varit:
svårigheterna att vid tullbehandlingen kunna ens approximativt afgöra om den
angifna varan borde såsom fin eller grof draga den högre eller lägre afgiften, och
hvilka svårigheter blifvit betydligt förstorade genom den utsträckning, som uti
1845 års taxa gifvits åt den rubrik, som omfattade den grofva ullen, derigenom,
att i stället för »grof, jutsk och isländsk», såsom den lydde i 1841 års taxa,
dertill lagts orden »eller annan härmed jemförlig»; vidare det förhållande att under
de 4 åren 1841 års tulltaxa var gällande, nemligen 1842—1845, importen
af den förra utgjort sammanlagdt 4,714,043 tt, eller i medeltal 1,178,510 tt
årligen, och af de finare slagen endast 1,593,525 tt eller 398,381 tt om året;
samt slutligen angelägenheten att åt införseln af en råvara, hvaraf den inhemska
produktionens otillräcklighet öfverflödigt ådagalägges af de betydliga importqvantiteterna,
och som är föremål för förädling inom landet af en destomera utsträckt
omfattning, som den icke allenast afser den dyrbarare fabrikstillverkningen,
utan äfven såsom husslöjd utgör en för flera orter vigtig och oumbärlig binäring,
bereda all den lättnad, som, utan förnärmande af producenternes skäliga
anspråk på skydd, finnes vara af berörda förhållanden påkallad i det tidsmoment,
då flera hittills gällande förbud mot införsel af väfnadsfabrikatet föreslås till upphörande.
Imellertid och under förutsättning af nådigt bifall till ifrågavarande förändrade
tullbestämmelse å ull, lärer en motsvarande nedsättning i tullen å kardullsgarnet
deraf böra blifva en. följd; och då svårigheten att i allmänhet tillförlitligen
urskilja kamulls- och kardullsgarn, samt fördelen af all den förenkling i taxerubrikerne,
som lämpligen kan åstadkommas, bör göra sammanförandet af bägge
dessa garnsorter under gemensamma bestämningar önskvärdt, synes, med någon
förhöjning i införseisafgifterna å det förra och nedsättning i förhållande till den
minskade ulltullen å det senare slaget, hvarigenom kunde beredas upphörande
af det exceptionella stadgandet för så kalladt streikgarn, den förändring med de
Glas.
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
flera särskilta bestämmelserna för tallbehandlingen af kamulls- och kamullsgarn
ändamålsenligen kunna vidtagas, att under den allmänna rubriken ullgarn alla slag
införselstullen fastställes å ofärgadt till 8 sk. och å färgadt till 12 sk. skålpundet, hvilket
behandlingssätt jemväl instämmer med hvad i flera utländska tulltarifer äger rum.
I afseende sedermera å ofärgadt och färgadt linnegarn, derå, i öfverensstämmelse
med Rikets senast församlade Ständers förslag, tullvärden och införselsafgifter
höjdes lill dubbla beloppet af hvad de enligt 1841 års taxa utgjorde,
ehuru dessa garnsorter redan då blifvit åsätta en med 50 procent, utöfver hvad i
1835 års taxa var stadgadt, ökad införselstull; så, enär å råämnet lin, på sätt
ofvan är omförmäldt, föreslagits en betydlig nedsättning i införselstullen, torde
afgifterna få återföras till hvad de utgjorde enligt sistnämnda års tulltaxa, nemligen
å ofärgadt linnegarn till 8 sk. i stället för 24 sk., och å färgadt till 12 sk.
i stället för 36 sk. skålpundet; och hemställes tillika, att, jemte rubrikens uppflyttande
näst ofvauföre ullgarn för iakttagande af den alfabetiska ordningen, vid
densamma må, på enahanda sätt som för bomullsgarn blifvit föreslaget, dels tillläggas
ordet »otvinnadt», dels införas en underafdelning kallad »tvinnadt eller tråd
alla slag», derå införselstullen, som nu utgör för oblekt linnetråd 24 sk., för blekt,
hvit 1 r:dr, och för färgad 52 sk. skålpundet, icke, med afseende å den förr
omförmälta nedsättningen å lin samt nu föreslagna å garnet, lärer böra bestämmas
till högre belopp än 16 sk. skålpundet.
Slutligen föreslås, att nuvarande införselstull å segel- och bindgarn må till
någorlunda öfverensstämmelse med Tullkommitteens förslag, som upptog 6 sk.,
och norska tulltarifen, sora stadgar 4 sk. 5 r:st. tull per skålpund, nedsättas till
5 sk.; äfvensom att, då ifrågavarande slags garn tillverkas af hampa, rubrikens
lydelse må förändras till »hamp-, eller segel- och bind-», och densamma i följd
deraf uppflyttas näst under camelgarn.
lnförselsafgifterna för de under artikeln glas förekommande efter storleken
klassificerade särskilta slagen buteljer, burkar och flaskor, karafiner och slipade
flaskor derunder ej inbegripna, lära böra jemkas till 25 procent å de utsatta
tullvärdena, mot hvilkas riktighet någon anmärkning icke förekommit, och alltså
nedsättas å buteljer m. m. »af till och med Vedels kanna» från 32 till 24 sk.,
å dem »deröfver till och med Va k:na» från 2 r:dr 16 sk. till 1 r:dr 36 sk.,
samt å dem »af större rymd» från 4 r:dr 32 sk. till 3 R:dr 24 sk. per 100
stycken, eller till de af Tullkommitteeu föreslagna belopp.
Fönsterglas tullbehandlas nu efter dess olika egenskap af grönt eller hvitt
på skiljaktigt sätt, så att införselstullen utgör å det förra 6 r:dr 52 sk. för 120
skifvor och å det sednare 16 R:dr 32 sk. för 20 band. Den omständighet, att
ulasflusser.
Granatäj>plen
;
Pislacier.
Gry n.
Guld,
Silfver.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 37
rutornas storlek kan omvexla, äfvensom att på senare tider förekommit i handeln
så kalladt halfhvitt fönsterglas, har likväl iedt till öfverklagande från glastiliver—
karnes sida af sagda bestämmelser, och till det yrkande af dem, att allt fönsterglas,
så väl grönt som halfhvitt och hvitt, måtte i tulltaxan blifva upptaget under
den generiska benämningen ((fönsterglas» och förtulladt med en och samma afgift.
Under vitsordande af de liera olägenheter, som af det närvarande behandlingssättet
härflutit, synes en förändring deraf från stycke och band till vigtbestämning och
gemensam tull, till likhet med hvad i norska, danska och tyska tullföreningstariferna
äger rum, vara af behofvet högt påkallad, och då genom anstäld profvägning
blifvit utrönt, att nuvarande införselstull å glas af den allmännaste storleken,
nemligen af icke öfver 27 tums höjd och 22 tums bredd, motsvaras för det
gröna af något mer än 1 sk. och för det hvita af något mer än 2 sk. per skålpund,
föreslås, att å allt slags fönsterglas må bestämmas en gemensam införselstull
af 40 sk. lispundet.
Optiska, monterade eller infattade glas, som äro fördelade i två klasser
»glasögon och lorgnetter» samt »andra slag», synas lämpligen kunna på detta ställe
utgå och i noten hänvisas till instrumenter, matematiska, optiska m. m. samt der
upptagas; äfvensom urglas icke torde tarfva särskilt specifikation, utan kunna
under den nästföljande rubriken »andra slag» inbegripas.
För oslipade och slipade glasflusser synes införselstullen icke böra antagas
till högre belopp än 16% procent å värdet, enär varan kan vara underkastad
smuggling och erfordrar ytterligare bearbetning, samt således böra nedsättas från
18 till 12 sk. å de förra och från 36 till 24 sk. å de senare, eller lika
med hvad Tullkommitteen föreslagit.
Då införsel af granatäpplen på den senare tiden icke ägt rum, synes specifikation
deraf i taxan icke behöllig, utan med artikelns uteslutande ur texten
densamma böra hänvisas till frugter och bär, ej specificerade, hvilken åtgärd torde
kunna äga rum äfven i afseende å pistacier.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit redan behagat särskilt i nåder
förordna, torde under artikeln gryn böra upptagas oskalade risgryn eller s. k.
paddy med 1 r:dr 24 sk. införselstull per tunna och med den förändrade redaktion
för artikeln gryn, som taxeförslaget utvisar.
Föreskriften att vid in- eller utförsel af oarbetadt guld äfvensom af oarbetadt
silfver vigten skall antecknas i journalen, torde, då sådant är gällande för
alla öfriga varor, äfven då för dem tullfrihet är medgifven, och finnes vederbörande
i tulltjenstereglementet till iakttagande raeddeiadt, böra uteslutas.
Gummi
arabicum,
dragant,
senegal och
kir shärs-.
Gass.
Hagel,
alla slag.
Hampa.
Handskar af
alla slag.
38 Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
För vinnande af mera säker och ändamålsenlig tallbehandling föreslås, att
bokguld och boksilfver, som för närvarande förtullas efter bok och bundt, må
ställas på vigt, och i sådant afseende åsättas, äkta bokguld, hvars värde utgör
omkring 40 sk. lodet, 7 sk. införselstull, — oäkta bokguld, som kan antagas vara
värdt 10 å 11 sk. lodet, 2 sk. tull, — samt boksilfver, utan skillnad å äkta och
oäkta, sammanföras till en gemensam tullbestämmelse, hvilken, då medelvärdet per
lod utgör vid pass 10 sk., föreslås till 2 sk., eller ungefärligen enahanda procent,
som de nuvarande afgiftsbeloppen.
För mussivguld och mussivsilfver torde införselstullen, som nu är bestämd
å det förra till 20 och å det sednare till 14 sk. lodet, skäligen böra, med afseende
å det föga skiljaktiga värdet, och då dessa artiklar äro egnade att lätt
kunna smugglas, jemkas till 12 sk. å bägge slagen.
Sedan, enligt hvad förut är omförmäldt, till rubriken gummi arabicum, dragant,
senegal och kirsbärs- ansetts böra hänvisas de slag af gummi, hvilka varit
särskilt specificerade, såsom kopal, lacka, mastix och sandarak, lärer lydelsen för
denna allmänna rubrik böra blifva: »gummi, alla slag, ej specificerade».
I likhet med hvad som ägt rum i afseende å slagtade foglar, torde rubriken
gäss, insyltade och rökta, kunna ur taxan utgå och hänvisas till lika tullbehandling
med artikeln kött.
Införselstujleu å hagel, nu utgörande 33 V3 procent å det autagna tullvärdet,
eller 3 sk. skålpundet, föreslås till 2 sk., hvilket ändock med mer än 100 proc.
öfverstiger den derå i Norrige gällande tullafgift.
Sedan för ohäcklad hampa tullfrihet vid införsel blifvit, i anseende dertill,
att produktionen inom landet icke, hvarken till mängd eller godhet, motsvarar behofvet,
föreslagen, äfvensom vid utförsel af både ohäcklad och häcklad hampa,
men nuvarande införselstull å den häcklade bibehållits, skulle redaktionen komma,
att i införselstarifen lyda: »hampa, häcklad».
Genom särskilt af Kongl. Maj:t fattadt beslut äro finare skinn för tillverkning
af handskar medgifna till införsel, mot en till 10 procent af värdet nedsatt
tull. Vid sådant förhållande och då denna varuartikel företrädesvis lämpar sig till
tullförsnillning, samt i öfrigt värdet, nu upptaget till 18 r:dr skålpundet, enligt
anstälda profvägningar, befunnits vara vida lägre, eller 12 och 14 r:dr, hemställes
i underdånighet, alt införselsafgiften derå må nedsättas från 3 till 2 r:dr
skålpundet, hvilket ungefärligen motsvarar tullsatserna i danska och norska tariferna,
under det likväl tyska tullföreningstarifen å denna vara icke bestämmer
högre tull än omkring 18 sk. skålpundet.
Hallar.
Horn.
r
Hudar och
skinn ;
Läder, mer
eller mindre
heredl ;
Pelsverk eller
pellerier.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 39
Dä den skillnad, som hittills ägt rum vid tullhehandlingen af italienska och
andra stråhattar, nu mera, sedan de förra icke kunna anses äga något afgjordt företräde,
synes vara obehöflig, föreslås en gemensam tull för alla slags stråhattar
till det belopp, som för den senare rubriken nu är bestämdt eller 1 r:dr skålpundet.
Derjemte och enär å de öfriga slagen dels tullvärdena äro högre än de verkliga,
dels tullsatserna öfverstiga 23 procent, hemställes, att afgiftsbeloppen må nedsättas
för hattar af siden eller annan väfnad från 2 r:dr 24 sk. till 2 r:dr, —
af ull, hår eller silke från 2 r:dr till 1 r:dr 24 sk., — samt för dem af läder,
fiskben, papper, träd eller rötter från 1 r:dr till 24 sk.
Sedan för oarbetadt horn, hvarvid synes böra tillläggas »eller raspadt», tullfrihet
vid införsel, samt för så väl oarbetadt horn som för hornplatter frihet från
tull jemväl vid utförsel blifvit föreslagen, torde, hvad arbetadt horn angår, redaktionen
böra sålunda jemkas, att hornplatter, såsom i någon mån bearbetade, nedllyttas
under de arbetade slagen, likväl utan ändring i den nuvarande införselstullen;
att rubriken »genombrutet», enär sådant i allmänhet icke vidare förekommer
i handeln, uteslutes, hvarigenom det kommer att inbegripas under rubriken
»andra slag», samt att vid rubriken »knappar» tillägges »olackerade och lackerade»,
hvarjemte, med afseende å artikelns egenskap att lätt kunna tullförsnillas,
införselsafgifterna torde böra nedsättas å knappar från 12 sk. till 8 sk. och å
andra slag från 1 r:dr till 32 sk. skålpundet.
Oaktadt importen af hudar och skinn är för tullintraden af särdeles betydenhet,
hvilket ock, i förening med afseendet å den inhemska boskaps- och la
dugårdsskötsel
tillväxt, må hafva föranledt den förhöjning i införselsafgifterna till
dubbla beloppet, som, uppå Rikets senast församlade Ständers förslag, deri blef
vid 1843 års tulltaxereglering tillvägabragt, har likväl, på sätt ofvan är omförmäldt,
någon nedsättning i berörda tullafgifter, nemligen: från 2 sk. å de torra
till 1 sk. 8 rst. och från 1 sk. å andra slag till 10 r;st. skålpundet, eller till hvad
1839 års Tullkommitté föreslagit, ansetts vara påkallad af behofvet för inhemsk
bearbetning och förbrukning utaf detta råämne, som inom landet icke kan till
erforderlig mängd och godhet erhållas.
I sammanhang härmed torde böra till pröfning förekomma artiklarne läder
och pelsverk, och den oegentlighet, att desse finnas i tarifen på så väl sins imellan
särskilta, som från artikeln hudar och skinn afskiljda ställen, upptagne, afhjelpas,
så att samtlige ifrågavarande artiklar måtte, till likhet med förhållandet i
norska och danska tulltariferna, blifva sammanförda under den allmänna rubriken
hudar och skinn.
40 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Beträffande dervid först de nuvarande tullbestämmelserna för läder, synes, i
anseende till den icke betydliga skiljaktigheten i värdena å de flesta slagen deraf,
den förenkling dervid kunna göras, att specifikation kommer att äga rum endast
af karduans- samt färgade eller tryckta skinn, bland hvilka äfven lämpligen må
upptagas pergamentsskinn, med dessas uteslutande å det ställe i taxan, hvarest
de nu finnas särskilt specificerade, hvaremot för alla de öfriga rubrikerna föreslås
en gemensam tullbestämning. För förstberörda rubrik, hvars värde, upptaget i
1841 års taxa till 4 r:dr skålpundet, med 1 r:dr införselstull, och af senaste
Rikets Ständer höjdt till 6 r:dr och 1 r:dr 24 sk. tull, men som i medeltal
likväl icke må skattas högre än till 3 r:dr, torde, i öfverensstämmelse med Tullkommitteens
förslag, införselsafgiften alltså böra bestämmas till 36 sk., och för
rubriken andra slag till 10 sk. på ett medelvärde af 1 r:dr skålpundet.
Med anledning af hvad vid artikeln handskar blifvit anfördt, lärer tillåtelsen
att, efter pröfning af behofvet och med särskilt tillstånd af Kommerskollegium, in
förse! mot 10 procent af värdet får äga rum af finare skinn för tillverkning af
portfölj- och etuiarbeten, böra utsträckas jemväl till finare skinn för handsktillverkning.
Då, hvad dernäst vidkommer pelsverk eller pelterier, den ojemförligen största
delen deraf, enligt hvad importtabellerna utvisa, förtullats under rubriken
»andra slag», derå tullafgifterna intill 1845 års taxereglering utgingo med 10
procent vid in- och 1 procent å värdet vid utförsel, men då blefvo bestämda,
de förra till 32 sk, och de senare till 3 sk. skålpundet, lärer den förenkling
lämpligen kunna äga rum, att endast följande slag i tarifeu specificeras, nemligen:
getskinn, som hittills rätteligen bort hänföras under »andra slag», men hvilka,
enär de icke äro af något högt värde, samt på senare tiden börjat blifva föremål
för import för att här undergå tjenlig beredning till handsktillverkning, ej kunna
draga den tull, som för ospecificerade bör stadgas, utan för hvilka densamma synes
böra antagas till 3 sk. skålpundet.
får- och lammskinn: grå, krimska samt svarta med 16 sk., och andra slag
med 4 sk. tull per skålpund;
jerf- eller filfras-, lo-, ren- och räfskinn med 10 sk., och
skjälskinn med 3 sk. införselsafgift skålpundet; samt att alla öfriga hänföras
under rubriken:
andra slag med en medeltull af 24 sk. skålpundet; jemte tullfrihet, på sätt
ofvan blifvit hemstäldt, för alla slags pelsverk vid utförsel; i öfverensstämmelse
hvarmed artikelns förändrade redaktion blifvit uppgjord.
Såsom
Hällor,
hakar och.
hy skjör.
Hängslen.
Ingefära.
Jnstrumen
tor.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 41
Såsom mera än de fleste andre varuartiklar underkastade äfventyr af smuggling,
torde häcktor, hakar och hyskjor, derå den nuvarande införselstullen 1 r:dr
skålpundet, utgör 33% procent å det antagna tullvärdet, icke böra åsättas högre
afgift än 16 sk. per skålpund.
På enahanda grund och då likaledes nu gällande införselsafgift å hängslen
utgör 33'/3 procent å tullvärdet, föreslås nedsättning deri från 2 r:dr till 1 r:dr
16 sk. för hvart dussin par.
Jemte bibehållande af nuvarande införselstull å torr ingefära, torde afgiften å
den insyltade varan, nu utgörande 16 sk. skålpundet, kunna, till vinnande af närmare
öfverensstämmelse med norska tullsatsen, 10 sk. 7 rst, jemkas till 12 sk.
skålpundet.
Vid den till 5 procent å värdet stadgade tull för fältskärsinstrumenter synes
icke något vara att erinra, likasom icke heller vid den för matematiska, optiska,
fysiska och navigationsinstrumenter, ej specificerade, gällande enahanda införselstull;
men med anledning af de ofvan gjorda förslagen, att »cirklar, passare
och cirkelbestick» samt »kompasser», äfvensom »glasögon och lorgnetter», samt »andra
slag» infattade optiska glas, borde inbegripas under matematiska eller optiska
instrumenter, lära nämnde rubriker böra här införas, dervid tullafgifterna, förut
bestämda till 25 procent å cirklar och glasögon, — till 15 procent å kompasser, —
samt till 5 procent å rubriken andra slag optiska glas, dels böra på sätt ofvan
är nämndt bibehållas utan ändring för kompasser, samt för cirklar, passare och
cirkelbestick blifva beroende af tullen å det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå, dels synas för glasögon och lorgnetter kunna jemkas till 20 procent,
samt för andra slag optiska glas bibehållas vid den förra införselsbestämmelsen,
5 procent å varuvärdet.
Beträffande dernäst musikaliska instrumenter, torde förenkling och sammanförande
till färre rubriker af de flera nu specificerade slagen deraf lämpligen
kunna äga rum, och föreslås för sådant ändamål följande förändrade redaktion och
tullbestämningar, nemligen:
Fortepianos, flygel—^
tafel-> med bibehållande af nuvarande tullafgifter.
Harpor. j
Positiv med 10 r:dr införselstull stycket.
Andra slag, hufvudsakligen af metall, 2 r:dr stycket,
af träd, 1 r:dr stycket;
kommande alltså att under rubriken »andra slag» inbegripas flöjter, oboer och klallih.
till R. St. prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft. 6
Ister.
Jern.
42 Kongl. Mnj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
rinetter, guitarrer och lutor, violer, violonceller och kontrabaser, valdihorn och
trompetter, samt trummor och pukor; börande tillika föreskrifvas, att särskilt inkommande
tillbehör, som för närvarande förtullas efter värde med lika procent
som sjelfva instrumenterna, skall i allmänhet draga 15 procents tull.
Införselstullen ä ister, nu utgörande 2 sk. 5 r:st, synes skäligen kunna jemkas
till 2 sk. skålpundet.
För jern föreslås i underdånighet, beträffande först det gjutna, hvarå gällande
förbudsbestämmelser, enligt hvad ofvan är i nåder förordnadt, böra bibehållas,
att afgifterna må bestämmas å kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
ostämplade och oborrade, till 2 r:dr 24 sk. skeppundet, stapelstadsvigt, vid införsel;
att de bägge särskilta rubrikerne »hällar öfver 1 lA tums tjocklek, samt
lod och lödjor öfver ett skeppunds vigt stycket» och »hällar af 1 Va tums tjocklek
och derunder till och med 1 tum, lod och lödjor till vigter af 1 skeppunds
vigt och derunder, till och med Vedels skeppund», hvilka rubriker äro åsatte
skiljaktiga införselsafgifter, må såsom af ungefärligen lika värde under den allmänna
rubriken »hällar, lod och lödjor» beläggas med en gemensan tull af 2 r:dr
per skeppund vid införsel; hvaremot i utförselstariffen den nuvarande skillnaden i
två särskilta rubriker lärer böra bibehållas och, med förbud för den som omfat
tar
de gröfre dimensionerna, nuvarande utförselstull, 2 r:dr skeppundet stapelstadsvigt,
å den hvari de mindre dimensionerna innefattas, förblifva oförändrad; motsvarande
dessa tullsatser ungefärligen 25 procent af varuvärdena; att rubriken
»kasserade kanoner, bomber, mörsare och kulor» må ur texten utgå och hänvisas
till lika tullbehandling med jernskrot; att vid rubriken »allt annat gjutet arbete,
ej specificeradt» må tilläggas »derunder äfven inbegripet måladt eller lackeradt»;
att vidare, vid smidt eller valsadt jern införselstullen å ankare må, med afseende
å deras egenskap af skeppsinventarium, nedsättas från 6 r:dr till 5 r:dr skeppundet;
att lör de nu med införselsförbud belagde rubrikerne »stångjern, platt, :!/s:dels
tum tjockt och deröfver, under 12 tums bredd och öfver y8:dels tums fyrkant,»
samt »band- och plattjern under %:dels tums tjocklek, bult- och gallerjern samt
sänksmide, rundt eller kantigt, knip- och fyrkantjern af 5/s:dels tum och derunder,
skär- och klippjern, saltpanneplåtar %:dels tum tjocka och deröfver samt
af 12 tums bredd och deröfver», införselsafgilterna må antagas å den förra till 4
r:dr och å den senare till 5 r:dr skeppundet; att för rubriken »plåtar, olortente
under Vedels tum tjocka», nu delad i två, med införselsförbud för dem, som äio
af till och med 6 lispunds vigt stycket, och 9 r:dr införselstull skeppundet för
sådane, som äro af öfver 6 lispunds vigt stycket, må, med upphörande af denna
fördelning, stadgas en medeltull vid införseln af 8 r:dr 24 sk.; motsvarande jern
-
Jernskrot. j
Kalk.
Kardor och
kardläder.
Kläder,
gång-, linncock
säng-, ej
specificerade.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 43
väl dessa å smidt eller valsadt jern föreslagna införselsafgifter 23 procent å varuvärdena;
att för smältstycken nuvarande utförselstull, 12 sk., må nedsättas till
likhet med den för stångjern, eller 4 sk. skeppundet; att, i enlighet med hvad
ofvanföre blifvit i afseende å guld- och silfvertråd samt bomulls- och linnetråd föreslaget,
här må införas en ny rubrik för jerntråd, dervid införselstullen, nu utgörande
6 sk. skålpundet stapelstadsvigt, eller 33 Vedels procent å varans tullvärde,
lärer böra nedsättas till 23 procent eller 4 sk. 6 rist.; samt att slutligen, jemte
nedsättning af införselstullen å »spik af 2 tums längd och deröfver» från 10 r:dr
till 7 r:dr 24 sk. skeppundet, hvilket, nu antaget i värde till 40 r:dr, icke kan
anses äga högre medelvärde än 30 r:dr, rubriken »all annan spik, samt allt manufaktur-
och handtverkssmide ej specificeradt», må delas i opeleradt med 12 sk,
och poleradt med 18 sk. införselstull per skålpund, såsom utgörande 23 procent
af värdena, i stället för den gemensamma tull af 36 sk. skålpundet, som nu är
derå gällande, men hvilken synes stå i ett alltför öfverdrifvet förhållande till verkliga
varuvärdet.
Då mot det å jernskrot nu antagna värde, 8 r:dr skeppundet stapelstadsvigt,
något icke synes vara att erinra, lära in- och utförselsafgifterna å denna
artikel böra bestämmas till 2 r:dr skeppundet, i stället för de nu gällande af
2 r:dr 24 sk.
Då klassifikationen af kalk i släckt och osläckt egentligen torde varit föranledd
af den å det senare slaget derå tillförene bestämda utförselstull, hvilken
dock vid senaste tulltaxereglering upphört, synes hinder icke vidare möta för
bägge slagens sammanförande under gemensam tullbestämning. I sådant afseende,
och dä medelvärdet kan antagas till 4 r:dr lästen, hemställes, att, med tillägg i
rubriken af ordet »bränd», för all kalk må antagas den nu å den släckta gällande
införselstull 40 sk. per läst.
Likaledes torde kardor och kardläder kunna, utan afseende å deras olika
beskaffenhet för fabrikernes eller andra behof, åsättas en gemensam införselstull,
hvilken, då artikeln utgör ett redskap för fabriker och slöjder, föreslås till 4 sk.
skålpundet, i stället för den nuvarande af 6 sk.
Med borttagande af gällande införselsförbud å andra slags nya kläder, än
fruntimmerskläder af till införsel lofgifna tyger, och med uteslutande af föreskriften
att spetsar och blonder skola särskilt tullbehandlas, hemställes, att, utan
skillnad i behandlingen af fruntimmers- och andra slags kläder, tullen må, på sätt
Tullkommitteen föreslagit, bestämmas efter den å tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen
består, med tillägg af 23 procent.
Knallhattar.
Knappar.
Knifv ar.
Koppar.
Koppar
nickel.
Kort, spel-.
44 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Såsom lätt underkastade tullförsnillning, föreslås att knallhattar må, med
nedsättning i den nu till 56 sk. skålpundet, eller 25 procent å tullvärdet, bestämda
införselstullen, hvilken i Norrige icke utgör mer än 17 sk. 8 r:st, åsättas
endast 20 sk:s tull skålpundet, särdeles som värdet icke kan antagas så högt,
som det i taxan utsatta.
Det nuvarande tullvärdet 2 r:dr 32 sk. skålpundet å knappar af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, öfverstiger jemväl det verkliga,
som högst lärer kunna antagas till 2 r:dr; hvadan införselstullen ock torde böra
jemkas från 32 till 24 sk. skålpundet.
Sedan för ej specificerade knifvar samt gafflar vigtberäkning blifvit vid 1845
års taxereglering antagen, synes enahanda förtuilningsgrund böra stadgas jemväl
för rak- och pennknifvar; och då medelvärdet lärer utgöra omkring 5 r:dr
skålpundet, hemställes, att införselstullen derå må bestämmas till 1 r:dr 12 sk.,
hvilket för rakknifvar, hvaraf ett dussin i allmänhet väger 2 skålpund, gör för
stycket, som nu drager 16 sk:s tull, 10 sk., och för pennknifvar, af hvilka ett
dussin af de allmännaste slagen väger omkring 1 skålpund, uppgår per stycke, derå
den nuvarande tullen är 8 sk., till 5 sk., hvilken tullnedsättning till nära likhet
med hvad af Tullkommitteen blifvit föreslaget, synes påkallad af det äfventyr för
smuggling, ifrågavarande slags knifvar med nu gällande tullbestämmelser varit
underkastade.
Som derjemte de till rubriken »andra slag samt gafflar, ej specificerade»
hänförliga varuslag, nu upptagna till 3 ndr 46 sk:s värde och 1 r:dr införselstull
eller 30 procent, icke i värde öfverstiga 2 r:dr skålpundet, lärer sagda tullafgift
böra nedsättas till 24 sk. skålpundet eller 25 procent å värdet.
Jemte bibehållande för artikeln koppar af nuvarande bestämmelser, föreslås,
att, i öfverensstämmelse med hvad förut blifvit angående bomulls- och linne-,
guld- och silfver- samt jerntråd hemstäldt, här må inrymmas en ny rubrik för
koppartråd med följande redaktion och tullbestämmelser, nemligen:
tråd, oförsilfrad — 8 sk. införselstull skålpundet.
försilfrad — 36 » d:o d:o
jemte tullfrihet vid utförsel.
Den med 1 r:dr skålpundet eller 33'/3 procent å tullvärdet nu utgående införselstull
å kopparnickel lärer böra nedsättas till 36 sk. eller 25 procent å samma
värde.
Med antagande af 50 r:dr värde per gross å spelkort, hemställes, att i stället
för derå gällande förbudsbestämmelse må stadgas en införselstull af 42 r:dr
24 sk. grossen, med vilkor likväl, på sätt Tullkommitteen föreslagit, att de vid
Kreatur.
Krita.
Krokar till
fiske.
r
Krukmakare
arbeten, ej
specificerade.
Krut.
Käppar, alla
slag.
Kött.
Kongl. Majrts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 45
införseln, lika med inhemska, undergå bevillningsstämpling, mot erläggande af
stämpelafgift.
Vid senaste tulltaxereglering blefvo väl införselsafgifterna å kreatur i allmänhet
höjda, men då, genom upphörandet med 1845 års början af ryska handelstraktaten,
importen deraf, som hufvudsakligen verkställes från Finland, uti de redan
i 1841 års taxa bestämda afgifter erhöll ökad tullbeskattning, torde införselstullen
icke böra för hästar antagas högre, än till 10 r:dr, och till 5 r:dr för
föl under 3 års ålder, i stället för den nu gällande af 16 r:dr stycket, eller för
oxar högre, än till 8 r:dr, i stället för nu bestämda 12 r:dr 24 sk. stycket, samt
för öfriga med sådan tull belagda slag återföras till hvad den enligt 1841 års
taxa utgjorde, nemligen, för kor och ungboskap från 6 till 4 r:dr, för kalfvar från
3 r:dr till 2 r:dr 12 sk., för svin, utom fargaltar, från 3 till 2 r:dr, samt för
andra fyrfotade från 2 r:dr till 1 r:dr 24 sk. stycket.
Enär de å hvit krita och kritsteu i nuvarande taxa antagna värden öfver
stiga
de verkliga, föreslås en motsvarande jemkning i införselsafgifterna, nemligen
å den omalna från 5 till 3 sk., och å den maina från 24 till 18 sk. tunnan.
Då medelvärdet å krokar till fiske, nu upptaget till 10 r:dr skålpundet,
väsentligen understiger detta belopp, torde nuvarande införselstull 24 sk. skålpundet
å denna varuartikel, med afseende härå, och såsom utgörande ett oumbärligt
redskap, hvilket i Norrige är belagdt med endast 4 sk. 5 rst tull, böra
nedsättas till 8 sk. skålpundet.
Den vid sista tulltaxereglering i följd af Rikets Ständers förslag från 1 till
3 sk. skålpundet höjda införselstull ä ej specificerade krukmakarearbeten lärer,
enär värdet icke kan anses högre än det i 1841 års taxa utsatta, nemligen 4
sk. skålpundet, böra återföras till förstnämnda belopp, hvilket likväl med mer än
100 procent öfverstiger den i Norrige gällande tullafgiften.
Å krut, som fortfarande torde tullfritt böra få utföras, föreslås, vid införselsförbudets
upphörande, 8 r:dr tull per centner såsom utgörande 25 procent å
värdet.
Den till 32 sk. skålpundet, eller 33V3 procent å det antagna tullvärdet,
mot hvars riktighet någon anmärkning icke förekommit, å käppar bestämda tull
lärer böra jemkas till 25 procent, nemligen 24 sk. skålpundet,
På enahanda grunder, som vid artiklarne fläsk och kreatur blifvit åberopade,
synas införselafgifterna å kött, hvaraf import äger rum hufvudsakligen endast till
hufvudstaden, och som, särdeles det saltade, utgör en för den mindre bemedlade
delen af dess befolkning oumbärlig förnödenhetsvara, böra nedsättas, för färskt
Lackerade
arbeten, ej
specificerade
Leksaker.
Likörer.
Lim.
Ljus.
46 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
kött från 32 till 20 sk. lispundet, för saltadt från 6 r:dr 52 sk. till 4 r:dr
tunnan, och för torkadt eller rökt frän 1 r:dr 16 sk. till 32 sk. lispundet.
Då större delen af de till lackerade arbeten hänförliga varuslag äro i noten
hänvisade till de ämnen, hvaraf de äro förfärdigade, och de ej sålunda specificerade,
slagen lämpligen torde kunna underkastas enahanda tullbehandling, som ej
specificerade slöjdevaror, synas jemväl berörda slag böra i noten dit hänvisas, och
den förevarande rubriken alltså ur kontexten uteslutas.
Till likhet med hvad i flera främmande länders tulltaxor äger rum torde i
den svenska böra intagas en ny rubrik för leksaker, deraf importen är af icke
ringa betydenhet. I sådant afseende föreslås, att för sagde rubrik må antagas
följande lydelse: »leksaker eller niirnbergerkram af träd eller sammansatta ämnen,
med eller utan betsning, målning eller lackering,» och, med tullfrihet vid utförsel,
införselstullen derå bestämmas till 36 sk. skålpundet, motsvarande 25 procent å
artikelns medelvärde, samt i öfrigt föreskrifvas, att »andra slag» förtullas lika med
ämnet, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Den nu till 2 r:dr 24 sk. kannan, eller 50 procent af det antagna varuvärdet,
stadgade införselstull å likörer lärer böra jemkas till 25 procent å berörda
värde, eller 1 r:dr 12 sk. kannan.
Då fogellim nu mera sällan förekommer i handeln och import deraf på senare
tiden upphört, synes särskilt tullbestämmelse derför icke vidare erforderlig,
utan den jemkning lämpligen kunna vid redaktionen af artikeln lim vidtagas, att,
med bibehållande af rubriken husbloss och derå nu gällande tullbestämmelse,
drag- och fogellim sammanfattas under benämningen andra slag, med antagande
derå af 3 sk. införselstull, utgörande 25 procent å värdet af draglim.
Talgljus, som under den tid, handelstraktaten med Ryssland var gällande,
fingo derifrån inkomma mot hälften af den i taxan bestämda tull, hvarigenom
densamma, utgörande 2 r:dr 24 sk. lispundet, eller 50 procent å varans antagna
värde, ändock icke i verkligheten öfversteg 25 procent, enär importen egentligen
ägde rum från Ryssland, lärer vid sådant förhållande numera icke böra åsättas
högre införselsafgift, än 1 r:dr 12 sk. lispundet, eller 5 sk. skålpundet, hvilket,
lika med öfriga slag af ljus, torde kunna till grund för qvantitetsberäkningen
utsättas.
För stearin- och margarinljus, hvarå värdet icke kan antagas högre än 36
sk. skålpundet, föreslås nedsättning i nuvarande införselstull från 12 till 9 sk.
eller likaledes 25 procent å värdet.
Gula och hvita vaxljus samt spermacetiljus synas, såsom af föga skiljaktigt
värde, kunna sammanföras under rubriken »alla andra slag», hvars nuvarande tull
-
Läderarbelen,
ej specificerade,
lackerade.
Lök, alla slag,
:j specificerade.
Mais.
Metall er
amrnansalla.
r
Metvurst.
ljöl af veetabilier,
arn ej kuna
inbegripas
nder spaniäl
eller
anföras lill
ledicinalier
Munlack.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40, 47
värde 1 r:dr 12 sk. skålpundet är tillämpligt äfven å dem, och den gemensamma
tullafgiften vid införsel antagas till 25 procent derå eller 15 sk.
Den å ej specificerade lackerade läderarbeten till 24 sk. skålpundet, eller
25 procent å värdet, gällande införselstull torde, då varan är smugglingsbar, och
värdet jemväl i allmänhet något lägre än det i taxan utsatta, böra nedsättas
till 20 sk.
Lök, hvarå införselstullen nu utgör 10 sk. på 1 r:drs värde lispundet, synes,
såsom en rå produkt, ej böra med så hög afgift belastas, hvadan nedsättning
i densamma föreslås till 6 sk.
Enär värdet å mais, i gällande taxa upptaget till 10 r:dr tunnan, icke öfver
stiger
6 r:dr, så och med afseende jemväl derå, att varan icke utgör föremål för
inhemsk produktion, torde den nuvarande införselstullen, 2 r:dr, böra nedsättas till
1 r:dr tunnan eller lika med den å korn.
Vid sammansatta metaller synes annan ändring icke påkallad, än att vid rubriken
messing dels hänvisning lemnäs för tråd till lika tullbehandling med koppartråd,
och dels införselstullen, 16 sk. skålpundet på arbetad messing alla slag,
gjuten, smidd eller pressad, oäkta lahn derunder inbegripen, såsom utgörande
33% procent å varans tullvärde 1 r:dr, jemkas till 12 sk., samt att rubriken
»alla andra slag, arbetad», hvarå införselstullen nu utgör 1 r:dr skålpundet, bör delas i
»förgylda», hvars medelvärde icke öfverstiger 3 r:dr, och i »andra slag», derå värdet
högst kan antagas till 2 r:dr, samt införselsafgifterna i förhållande derefter
bestämmas, å förra slaget till 36 sk., och å det senare till 24 sk. skålpundet.
Å. medvurst, som i Norrige är belagd med endast 2 sk. 2 rst införselstull
per skålpund, synes, enär värdet icke torde utgöra mer än 20 sk., afgiften kunna
nedsättas till 4 sk. skålpundet, motsvarande 20 procent å nämnda värde.
Då potatesmjöl finnes särskilt till tullbehandling i taxan upptaget, lärer vid
rubriken »mjöl af vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spannmål eller hänföras
till medicinalier», böra tilläggas »ej specificeradt»; och enär mjöl af mais är
till förevarande artikel hänförligt, men detsamma, hvars införsel icke synes böra försvåras,
står i värde betydligt lägre än det nu utförda medeltullvärdet, 18 sk.
skålpundet, föreslås, att den till 6 sk. eller 33% procent derå bestämda införselstullen
må, då verkliga medelvärdet icke torde öfverstiga 12 sk., nedsättas till
2 sk. per skålpund.
Å munlack, hvarå införselstullen i Norrige utgör 10 sk. 7 rst skålpundet,
föreslås, för närmande till likstämmighet dermed, nedsättning i sagda afgift från
18 till 12 sk.
48 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Muskot. Med bibehållande af gällande tullbestämmelse å torr muskot synes den in
syltade
lämpligen kunna ur tarifen uteslutas och i noten hänvisas till lika tullbehandling
med konfityrer.
Nålar. Då värdet å sy- och tamburnålar, nu upptaget till 8 r:dr 16 sk. skålpundet,
enligt anstälda profvägningar, är vida lägre och ej öfverstiger 4 r:dr, så, och
med afseende jemväl derå, att de icke utgöra föremål för inhemsk produktion,
men äro ett nödvändigt redskap och med lätthet kunna tullförsnillas, samt då icke
heller knapp- och hårnålar i erforderlig myckenhet inom landet tillverkas, torde
den för bägge desse rubriker nu gällande införselstull, 20 sk. skålpundet, böra
nedsättas till lika belopp med den för rubriken andra slag bestämda, eller 12 sk.;
i följd hvaraf de vid artikeln nålar förekommande rubriker kunna inskränkas till
»krås- och bröstnålar af oäkta metall», för hvilka i stället för nuvarande tullbestämmelse,
25 procent å värdet, hellre synes, med uteslutande af bestämmelsen
oäkta, böra stadgas att de förtullas lika med ämnet, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
samt »knapp- sy- och andra slag» med 12 sk. införselsafgift per skålpund.
Oliver. För närmande till danska och norska tullbestämmelserna å oliver, föreslås
nedsättning i derå stadgade införselsafgift 12 sk. kannan till 6 sk.
Oljor. I anseende till de flera med röjningen af oljor förenade svårigheter, särdeles
den kallare årstiden, då varan lätt stelnar och grynar sig, föreslås förtullning af
bom-, hamp-, lin- och rofolja efter vigt i stället för per kanna.
För sådant ändamål, äfvensom för beredande af någon nedsättning i införselstullen
å bomolja, såsom ett behöfligt material vid ylleväfnadsfabrikationen,
hemställes, att densamma, utan skillnad om införseln verkställes på fat eller flaskor,
buteljer eller krukor, må antagas till 1 sk. 8 r:st skålpundet; och synes
vidare, med hänsigt till vigten, som för alla slag feta oljor utgör omkring 5'/>
skålpund per kanna, i förhållande till nuvarande värden, införselsafgifterna kunna
bestämmas för hampolja till 8 r:st, samt för lin- och rof-, samt andra ej specificerade
slag, derifrån dock torde böra undantagas till apotheksvaror hänförliga
slag, och lydelsen derefter jemkas, till 1 sk. 8 r:st; i följd hvaraf, och då sistnämnda
tullafgift är lika med den för bomolja föreslagna, rubrikerne lära kunna
inskränkas till hamp-,
andra till apoteksvaror ej hänförliga, eller eljest ej specificerade
slag; samt
flygtiga, eller essencer, ej specificerade.
Ost. Ost, som nu på 5 r:dr tullvärde drager 2 r:dr tull lispundet eller 40 procent,
men hvaraf de allmännast importerade slagen, oförtullade, stå i ojemförligt
lägre
Papparbeten,
alla slag.
Papper.
Pappentapeier
och
border.
Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, No 40. 49
lägre pris, lärer, enär varans medelvärde icke kan antagas högre än till 4 r:dr
och införselsafgiften icke får öfverstiga 25 procent, ej böra åsättas sådan afgift
till högre belopp än 1 r:dr, hvilket ändock utgör nära 100 procent mera än
hvad vid införsel i Norrige erlägges.
I öfverensstämmelse med Tullkommitteens förslag, som å papparbeten upptager
32 sk. värde för de olackerade och 1 r:dr värde för de lackerade, och då
den höjning deruti med 50 procent, nuvarande tullvärden förete, icke är af verkliga
förhållandet påkallad, hemställes, att införselsafgifterna må nedsättas å de
olackerade slagen från 12 till 8 sk. och å de lackerade från 18 till 12 sk.
skålpundet.
Vid artikeln papper synes den redaktion och de tullbestämmelser, som af
Tullkommitteen varit föreslagna, böra i det hufvudsakligaste godkännas. I sådant
afseende hemställes, att de nuvarande två första rubrikerne, hvarå införselsafgifterna
äro bestämda till 3 3 Va procent å tullvärdena, må sammanföras till en, så
lydande: »kardus-, kartier- eller kort, förhydnings, grått och makulatur, tobaksoch
annat omslags-,» med en på ett medelvärde af 5 sk. skålpundet till 20 procent
eller 1 sk. beräknad tull, — att såsom hittills må under särskilt rubrik
upptagas »tryck-, limmadt och olimmadt, koncept- och tapetpapper,» med en från
2 sk. 6 r:st eller 53Vs proceut likaledes till 20 procent å värdet eller i sk. 6
r:st skålpundet nedsatt tull, — att, i rubriken «imperial-, regal-, median-, olifant-,
skrif- och alla andra slag hvitt papper ej specificeradt» må upptagas jemväl
»postpapper», som nu är åsatt särskilt tull af 4 sk. skålpundet, och derå bibehållas
den å den förra rubriken nu stadgade tull 3 sk. skålpundet, motsvarande
jemväl 20 procent å värdet, — samt att för »färgadt, pressadt, tryckt, figureradt,
försilfradt eller förgyldt» papper må antagas enahanda tullprocent, och införselsafgiften
derå alltså nedsättas från 5 till 4 sk. skålpundet; kommande införselstullen
å »presspapper», 2 r:st skålpundet, hvilken instämmer med Tullkommitteens
förslag, att bibehållas oförändrad.
Som vid anstäld profvägning blifvit utrönt, att papperstapeter och border,
hvarå så väl tullvärde, som tull, i anledning af Rikets Ständers förslag, blefvo
vid senaste taxereglering höjda, det förra från 40 sk. till 1 r:dr 16 sk. skålpundet,
och den senare från 10 till 16 sk. per skålpund, icke i medeltal äga
så högt värde, utan alt det förra tullvärdet mera närmade sig det verkliga, så
hemställes, att införselsafgiften må återföras till hvad den enligt 1841 års taxa
utgjorde, eller 10 sk. skålpundet.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft. 7
Paraplyer
och
parasoller.
Pennor,
skrif-, alla
slag, utom af
stål eller andra
metaller.
Perlegryn.
Plyme r.
Pomada.
Pomeransknoppar
och
skal.
Porslin.
50 Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
De ä paraplyer och parasoller till 53 '-'Weis procent å antagna tullvärden
stadgade införselsafgifter lära böra jemkas till 25 procent, nemligen å dem af siden
från 2 r:dr till 1 r:dr 24 sk., och å andra slag från 1 r:dr till 56 sk.
stycket.
Paraplyställningar eller delar af paraplyer, för hvilka bestämmelse hittills
saknats, torde kunna i noten häuvisas till lika tullbehandling med slöjdevaror, ej
specificerade.
Vid artikeln skrifpennor torde undantaget för dem af stål eller andra metaller
böra uteslutas, enär de sistnämnda, hvilka icke utgöra föremål för inhemsk
tillverkning, skulle genom deras förtullande efter det ämne, arbetadt, hvaraf de
bestå, blifva med för hög afgift belastade; börande således lydelsen blifva: »pennor,
skrif-, alla slag».
Vid den i noten för perlegryn lemnade hänvisning till gryn lärer böra tilläggas
»af spanmål».
Vid tullvärdenas uteslutande ur tarifen blifver specificationen af plymer uti
struts- och andra slag, hvilka nu draga lika tull, 15 r:dr skålpundet, icke vidare
behöflig, hvadan lydelsen bör blifva: »plymer alla slag»; och synes den gemensamma
införselsafgiften derå skäligen kunna jemkas till 10 r:dr skålpundet.
Som nödigt är, att vid förtullning af pomada äfven vigten af de burkar eller
kärl, hvarpå varan vanligen inkommer, ingår i tullberäkningen, hvarföre i redaktionen
bör tilläggas orden »kärlen inberäknade», lärer af denna omständighet någon
nedsättning i införselsafgiften vara påkallad, nemligen från 28 till 20 sk. skålpundet.
Då pomeransknoppar och skal äro upptagna till lika värde med pomeranser,
synas icke heller införselsafgifterna böra bestämmas till olika belopp, hvarföre
nedsättning deri föreslås å de förstnämnde från 2 sk. till 1 sk. 6 r:st. skålpundet,
hvilken tull, enligt 1844 års taxa, var derå gällande; i följd hvaraf bägge desse
rubriker ock kunna sammanföras till en.
Enär värdet å oäkta hvita porslinstalIrickar, nu upptaget till 8 sk. skålpundet,
icke kan antagas till mera än 6 sk., lärer införselstullen i förhållande derefter
böra jemkas från 2 sk. till 1 sk. 6 r:st., äfvensom å andra hvita porslinspjeser
från 5 sk. till 4 sk., såsom utgörande 25 procent å nuvarande tullvärde.
För måladt eller tryckt porslin, hvilket för närvarande är till införsel förbjudet,
synes, med förbudets upphörande, skiljaktig tullbehandling af tallrickar och
andra pjeser icke vara erforderlig, utan å rubriken »måladt eller tryckt» i allmänhet
kunna antagas en gemensam införselsafgift, hvilken, då medeltalet af de
Portföljer,
laskböcker,
redikyler och
noltsilckar.
Potatesmjöl.
Rör.
Rötter, Sibart,
alla slag,
ej specificerade.
Sadelmakarearbelen,
cj specificerade.
Salpeter.
Salt.
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 51
nuvarande tullvärdena utgör 24 sk., torde bestämmas till 25 procent deraf eller
6 sk. skålpundet.
Näst under tullbestämmelserna för äkta porslin, till ändring hvaraf anledning
icke förekommit, lärer i form af anmärkning böra intagas den genom Sundhetskollegii
kungörelse af den 28 Augusti 1837 meddelade föreskrift, alt »kärl och
»redskap af äkta porslin för farmaceutiska behof, mä, sedan beskaffenheten och
»quantiteterna blifvit hos Sundhetskollegium uppgifna och godkända, af apotekare
»i riket införas mot tull af 5 procent å värdet».
Med ändring i det nuvarande förtullningssättet för portföljer, taskböcker,
redikyler och nattsäckar, nemligen ad volorem med 25 procent, synes lämpligen
kunna stadgas, att de »af läder» förtullas såsom »läderarbeten, ej specificerade», och
att de af »väfnad eller papper» förtullas »såsom ämnet, hvaraf de bestå, med tillägg
af 25 procent».
Den nu med 24 sk. [ispundet eller 33 Vi procent å tullvärdet utgående införselsafgiften
å potatesmjöl lärer böra jemkas till 25 procent eller 18 sk.
Vid artikeln rör synes annan ändring icke vara påkallad, än att rubriken
»till käppar» utbytes mot »bambus- och spanskrör».
För ej specificerade ätbara rötter torde införselstullen icke böra bestämmas
till högre belopp än hvad som är stadgadt för potates, med anledning hvaraf nedsättning
deri (öreslås från 24 till 16 sk. tunnan.
Med ändring i nuvarande förtullningssätt efter värde, hemställes, att för sadelmakarearbeten,
ej specificerade, må antagas två klasser, nemligen »med äkta förgylda
eller försilfrade eller pläterade beslag» med värde af 2 r:dr 16 sk. och införselstull
28 sk. skålpundet, samt »andra slag», hvarå, enär värdet kan antagas
till i r:dr 16 sk., tullen föreslås till 16 sk. skålpundet.
Vid upphörandet af nu gällande förbud mot införsel af oraffmerad och raffinerad
salpeter, torde, enär skiljaktigheten i värde icke är särdeles stor och detsamma
i medeltal icke lärer öfverstiga 3 r:dr lispundet, derå kunna antagas en
gemensam lullafgift af 36 sk. per lispund.
Med bibehållande af nuvarande tullafgifter för berg-, glauber- och koksalt samt
tullfrihet efter särkilt tillstånd vid införsel af sistnämnda slag för fabrikstillverkning
af soda, föreslås att, med utbytande af nuvarande förtullningssiitt efter
tunna för raffineradt salt och rubrikens uppflyttande till koksalt såsom en underafdelning,
detsamma må ställas på vigt och åsättas 8 rst införselstull för skålpundet,
hvarigenom väl någon förhöjning i afgiften åstadkommes, men hvilken torde
finnas rättfärdigad deraf, att förädlingen verkställes inom landet, och att varan
utgör föremål för konsumtion hufvudsakligen af de förmögnare samhällsklasserna;
Saxar.
Senap.
Sirop.
Skomakare
arbeten.
Skrifia flor.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
äfvensom att, dä den icke obetydliga importen af medicinskt salt ej tillåter att
detsamma må medgifvas tulllrihet vid införsel, den derå nu gällande afgift 1 sk.
skålpundet likväl lår nedsättas till 6 rst; börande till denna rubrik läggas »ej
specificeradt».
För andra slags saxar än öfverskäraresaxar, å hvilka sistnämnda gällande
tullbestämmelser funnits böra lemnäs oförändrade, stadgades vid senaste tulltaxereglering
3 r:dr 16 sk. införselstull skålpundet på ett antaget värde af 10 r:dr,
i stället för förra förtullningsgrunden ad valorem. Af nu anstälda profvägningar
synes imellertid sagda värde vara alltför öfverdrifvet och detsamma icke kunna i
medeltal antagas högre än till 5 r:dr skålpundet, vid hvilket förhållande införselsafgiften
lärer böra nedsättas till 56 sk. per skålpund.
Den å omalen senap till 1 sk. skålpundet stadgade införselstull synes, till
ungefärlig likhet med den i Norrige gällande, kunna nedsättas till 6 rst, samt å
malen, i hvilken rubrik orden »och preparerad» torde böra utgå, till 4 från 6
sk. skålpundet.
Med upphörande af nu gällande införselsförbud å brun eller hvit sockersirop,
föreslås, att då den införselstull, som i stället bör varan åsättas, och hvilken, med
afseende å den dryga afgiften för råämnet, i hvilken någon nedsättning icke torde
komma att äga rum, synes böra bestämmas till 3 sk. skålpundet, nu är gällande
för kapilärsirop samt jemväl torde vara tillämplig å mulbärs-, rosen- och viol
sirop,
samtliga slagen må sammanföras under den gemensamma rubriken »sirop,
alla slag» med antagande derå af sagda tull 5 sk. per skålpund.
För skomakarearbeten, hvilka för närvarande förtullas dels parvis och dels
ad valorem, synes tullbehandling efter vigt lämpligen kunna äga rum; hvarvid den
klassificering och de afgifter, som i norska tulltarifen förekomma, torde hufvudsakligen
böra godkännas, med tagen hänsigt jemväl tili hvad i afseende på artikeln
läder här ofvan blifvit föreslaget; och hemställes alltså, att rubrikernes lydelse
och afgiftsbeloppen för ifrågavarande artikel må sålunda bestämmas:
skomakarearbeten:
af siden 2 r:dr införselstull per skålpund;—af karduans- samt färgade eller
tryckta skinn 1 r:dr 16 sk. tull skålpundet;—samt andra slag 36 sk. införselstull
per skålpund, jemte afgiltsfrihet, såsom tillförene, för alla slagen vid utförsel.
Införselsafgifterna å skriftallor, nu utgörande för dem af sten 18% procent
och för andra slag 20 procent å de antagna tullvärdena, synas icke skäligen böra
öfverstiga 12% procent, hvarföre nedsättning i sagda afgifter föreslås å skriftallor
af sten från 1 sk. 6 rst till 1 sk. och å andra slag från 8 till 5 sk. skålpundet.
Slöjdevaror,
ej specificerade.
Smör.
r
Kongl. Ma}:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 53
Den till 33% procent å värdet nu bestämda införselstull för ej specificerade
slöjdevaror lärer böra nedsättas till 23 procent.
För smör, som nu är åsatt 2 r:dr 24 sk. tull per lispund eller 50 procent
å det för denna vara stadgade tullvärde, bör undantag från tillämpningen af det
lör inkommande varor antagna maximum, 25 procent, desto mindre medgifvas,
som de sista årens erfarenhet visat, att den öfverdrifna tullafgiften föranledt både
för trafiken och sedligheten menliga verkningar. Den egentliga importen af denna
förnödenhetsvara har verkstälts från Finland. Enligt den med 1844 års utgång
till kraft och verkan upphörda handelstraktaten med Ryssland kunde smör af
finsk afvel derifrån hit till riket införas under åren 1842, 1843 och 1844 mot
32 sk. tull lispundet. Införseln deraf utgjorde dessa år i medeltal till Haparanda
7,767Vs lispund och till Stockholm 49,423% lispund, men nedgick deremot,
sedan med år 1845 den högre tullen af 2 r:dr 24 sk. vidtog, så betydligt,
att den det året i Haparanda besteg sig till endast 14% lispund och i Stockholm
till 901 lispund, samt att år 1846 icke någon införtullning af smör ägde
rum i Haparanda samt i Umeå och i Stockholm icke uppgick till mera än 6l/i
lispund pä förra och 116l/2 lispund på det senare stället, utan att likväl någon
minskning ägde rum i qvantiteten smör, som från norra orterna afskickades till
andra inrikes orter, hufvudsakligen Stockholm, ty då beloppet af dessa afsändningar
år 1844 utgjorde från Haparanda 28,312 lispund 9 skålpund, uppgick det
år 1845 från nämnde stad till 30,688 lispund 16 skålpund och besteg sig 1846
från Vesterbottens och Norrbottens län till Stockholm sammanlagdt till omkring
42,000 lispund, deraf vid pass 28,000 lispund ankommo från Haparanda. Under
loppet af år 1845 hade likväl gränsetullbevakningen mot Ryssland blifvit icke obetydligt
förstärkt, samt den ändring vidtagits i afseende på förut gällande kontrolllöreskrilter,
att den åt afsändare af smör från Norr- och Vesterbottens län medgifna
attesteringsrätt upphörde för Norrbottens län, så att, för erhållande af förpassning
å smör, som från sistnämnda län till andra inrikes orter afsändes, borde
löretes inhemske producenters under edelig förpligtelse utgifna bevis, att varan utgjorde
afkastning of de egendomar de innehade, å hvilka bevis kronofogde eller
länsman i orten eller församlingens kyrkoherde borde hafva intygat, att bevisens utgifvare
innehade de uppgilne egendomarne och att de i samma bevis upptagna
smörqvanliteter kunde anses vara der producerade. De produktionsbevis, som grundlagt
förpassningsrätten för de 1845 från Haparanda till Stockholm afsända qvantiteter
smör, utgjorde ett antal af omkring 1700, och då Generaltullstyrelsen, för
att, om möjligt, afskräcka från de bedrägliga tillställningar, som påtagligen ägde
rum, att, på grund af falska produktionsbevis, såsom inhemsk produkt lill inrikes
Socker,
5-4 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
orter försända frän Finland insmuggladt smör, lät till orten afsända de inkomna
bevisen, med föreskrift, att låta inkalla utgifvarne till vederbörlig domstol och yrka
bevisens beedigande inför densamma, hade det inträffat, att större delen af dessa
bevis blifvit genom inbrott borttagna.
Af dessa förhållanden ådagalägges till öfverflöd giltigheten af den åsigt, att
det skydd för inhemsk näring, som sökes i förbud eller öfverdrifna tullsatser,
sällan är annat än skenbart, och att en så beskaffad tullagstiftning, genom det
förakt den föder för lagbuden och genom de öfverträdelser af desamma, som vinningslystnaden
vet göra möjliga, vanligen, utan att verka det goda, som dermed
må vara afsedt, tvärtom leder å ena sidan till förlust så för näringsidkaren som
för staten, och å den andra till brottsliga förelag af dem, hvilkas sedliga känsla
icke är nog stark att kunna motstå den retelse, som vinsten af lagbudets kringgående
iunebär.
Högre införselsafgift å smör än 1 r:dr 16 sk. lispundet eller 25 procent å
ett till 5 r:dr 16 sk. antaget varuvärde, synes alltså icke kunna skäligen stadgas,
hvilket belopp öfverstiger både norska införselstullen, som utgör 44 sk. 2 rst,
och den i Danmark gällande, hvilken, oaktadt detta lands högt uppdrifna boskapsskötsel
och betydliga produktion af smör och andra ladugårdseffekter, icke till
skydd för sagda näring är bestämd till högre belopp än omkring 28 sk. lispundet.
Ehuru införselstullen å rått socker, utgörande 3 sk. skålpundet, uppgår till
fullt 25 procent af värdet, äfven med beräkning af den lindring, som för denna
vara, då den inkommer direkte från produktionsonsorterne, äger rum, och alltså
till mer än något annat med inhemsk produktion icke konkurrerande råämne är
underkastadt, synes likväl, i betraktande af denna artikels betydenhet såsom den
mest inkomstgifvande af alla rikets importvaror, och af dess beskaffenhet att jemförelsevis
mera egna sig till en högre tullbestämmelse utan äfventyr af tullförsnillning,
skäl icke vara för handen att medgifva någon nedsättning i denna afgift; men
på det imellerlid de inhemska fabrikationerna för detta råämnes förädling må
komma i åtnjutande af samma skydd, som andra näringar, i förhållande tillden
lindrigare tullbehandlingen af råämnet, för deras tillverkningar, torde införselsafgifterna
å de beredda sockerslagen undantagsvis böra bestämmas till i någon män
högre procent, än som för fabrikstillverkningar i allmänhet till norm antagits; oell
hemställes i sådant afseende, att tullen å krossadt lumpsocker och andra dermed
jemförliga slag, som nu är bestämd till 6 sk. skålpundet, må antagas till 4 sk.
6 rst eller 50 procent högre tull än å råämnet, samt å topp-, kandi- och kaksocker
bestämmas till 6 sk. skålpundet, eller 100 procent utöfver råämnestullen.
Spamu ål.
Speldosor.
Spelsar,
addar och
blonder.
5 trunifior.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 55
I afseende å spanmål åberopas Kong!. Maj:ts, angående nådig proposition
till Rikets Stander om åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår samt
dermed gemenskap ägande frågor, den 22 i denna månad fattade beslut, enligt
hvilket den nedsättning i införselsaTgifterna å de särskilta slagen af spanmål
ansetts böra äga rum, att desamma komme att med en fjerdedel understiga de
nuvarande.
Speldosor, som hittills, enligt hänvisning i noten, förtullats såsom positiv
bland musikaliska instrumenter, synas i stället böra hänvisas till slöjdevaror ej
specificerade.
Å silkes- och linnespetsar, uddar och blonder hemställes, att, lill minskning
af vådan utaf deras tullförsnillande, införselsafgiften må nedsättas från 6 r:dr till
det af Tullkommitteen föreslagna belopp, 5 r:dr skålpundet.
Tullkommitteen af år 1859 hade för artikeln strumpor bland annat föreslagit,
att hufvudrubriken måtte få följande lydelse: «strumpor och andra på
strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten,» hvilken redaktion ock af
Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer godkändes. — Vid utfärdandet
af 1841 års taxa blef imellertid den redaktion af artikeln, som den äldre tulltaxan
af 1835 innehöll, bibehållen, så att artikelns omfattning inskränktes till
endast strumpor, hvarefter Generaltullstyrelsen, uppå förekommen anledning, genom
cirkulär den 16 November 1842, meddelade den förklaring, att andra på
strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten skulle, såsom före tillämpningen
af 1841 års taxa, anses icke vara till införsel tillåtna. Uti 1845 års
tulltaxa blef väl redaktionen fortfarande lemnad utan ändring, men Kongl. Maj:t
har likväl sedermera den 15 April nästlidet år 1846 behagat uti ett särskilt
fall förordna och tullstyrelsen till efterrättelse i allmänhet förständiga, att sist—
berörda slags arbeten voro att efter nyssnämnda taxereglering betrakta såsom till
införsel tillåtna och borde såsom väfnader tullbehandlas. Då det likväl synes
vara mera ändamålsenligt att ifrågasatta tillverkningar sammanföras med strumpor,
hemställes att ofvanberörda af Tullkommitteen antagna redaktion må i nåder
godkännas.
Beträffande dernäst de å de särskilta slagen stadgade införselsafgifter och
dervid först silkesstrumpor, torde den derå nu gällande tull 5 r:dr skålpundet
finnas väl hög, särdeles som varan, enär deraf under åren 1842—1845 icke i
medeltal införtullats mer än omkring 100 skålpund årligen, synes kunna hafva
utgjort föremål för smuggling. 1 norska och danska tulltariferna utgör tullen
också icke fullt 3 r:dr skålpundet, och i tyska tullföreningstaxan omkring en
Slrumpslie
kor.
Strängar.
56 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, A:o 40.
tredjedel mindre; och föreslås, med hänsigt till dessa förhållanden, att sagda afgift
må bestämmas till 3 r:dr skålpundet.
Genom särskilt resolution har Generaltullstyrelsen under den 13 Augusti
1842 förklarat, att halfsidenstrumpor skola förtullas såsom silkes-; men då dessa
i allmänhet stå dubbelt så högt i värde som de af halfsiden, torde, likasom för
öfriga väfnader är stadgadt, dessa sistnämnda böra under särskilt rubrik till tullbehandling
upptagas, och tullafgiften dervid bestämmas till hälften mot den å
silkesstrumpor föreslagna, eller 1 r:dr 24 sk. skålpundet.
Å bomullsstrumpor är tullen för närvarande bestämd till 2 r:dr 10 sk. 8
r:st eller 33Vs procent å det antagna tullvärdet 6 r:dr 52 sk. Enligt erhållna
vigt- och prisuppgifter, utgör tullprocenten, med tillägg af konvoj- och öfriga
afgifter, likväl vida mera, ej under 40, men ända till 170 procent å verkliga
värdet, hvilket värde i allmänhet ej kan antagas högre än till 5 r:dr banko
skålpundet; och då äfven dessa slags strumpor och strumpväfnader, såsom af de
ofta inträffade anhållningarna af desamma under beslagsanspråk ådagalägges,
varit underkastade betydlig tullförsnillning, hvilket dessutom finnes bestyrkt deraf,
att fastän, samtidigt med en jemt stigande förbrukning af varan, tillverkningen
inom landet årligen minskats, den lofliga importen likväl aftagit i det märkbara
förhållande, att densamma, som år 1842 utgjorde 3,826 skålpund, nedgick år
1843 till 1,689, år 1844 till 934, samt år 1843 ytterligare till endast 806
skålpund. Med anledning häraf föreslås, att införselstullen icke må för detta
varuslag bestämmas högre än till 36 sk. skålpundet, hvilket jemväl i det närmaste
instämmer så väl med algifterna i Norrige och Danmark, som med den i
tyska tullföreningstarifeu stadgade tull; men då värdet å redgarns- samt å de
under rubriken andra slag hänförliga strumpor och strumpstolsarbeten föga skiljer
sig från dem af bomull, hemställes, att till ändamålsenlig förenkling, samtliga
dessa slag må innefattas under den gemensamma benämningen »andra slag», och
åsättas berörda införselsafgift 36 sk. skålpundet,
Då det å strumpstickor i gällande taxa utsatta värdet, 6 r:dr 12 sk skålpundet,
är vida högre än det verkliga, hvilket t. ex. å det allmännaste slaget, eller
af stål, icke lärer öfverstiga 32 sk., föreslås nedsättning i införselstullen från 30
till 8 sk. skålpundet.
Jemte bibehållande af bestämmelserna för kantiljsträngar, hvilka i nuvarande
taxa felaktigt benämnas »cantiller», äfvensom för messings- och stålsträngar, men
med den ändring i redaktionen att lydelsen blifver »af metall», torde å tarmsträngar,
Stålarbctcn,
ej specificerade.
Stärkelse,
hvit.j
Sågblad,
p Såpa.
Tegel.
Tennlikar.
Tenn.
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 57
strängar, hvilken rubrik jemväl lämpligen synes böra ändras till lydelsen »andra
slag», införselsafgiften, enär desamma icke utgöra föremål för inhemsk tillverkning,
kunna nedsättas från 1 r:dr 24 sk. till 1 r:dr skålpundet.
Sedan å poleradt jernmanufaktursmide nedsättning i införselstullen blifvit föreslagen
från 36 till 18 sk. skålpundet, lärer den nu å ej specificerade stålarbeten
gällande tull 1 r:dr böra nedsättas i samma förhållande, nemligea till 24
sk. skålpundet; hvarjemte, i enlighet med hvad förut blifvit föreslaget i afseende å
bomulls- och linne-, guld- och silfver-, jern- samt koppar- och messingstråd, här
lärer böra inrymmas en rubrik för ståltråd med enahanda införselstull som för
jerntråd, nemligen 4 sk. 6 rst skålpundet; dock att, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts uppå förekommen anledning under den 19 Januari innevarande år meddelade
nådiga beslut, föreskrift tillika intages, altför tillverkning af sådana arbeten, hvartill
utländsk ståltråd erfordras, införsel deraf må, efter pröfning af behofvet och
med särskilt tillstånd af Kommerskollegium äga rum mot 10 procent af värdet.
Till nära likhet med norska tulltarifen och Tullkommitteens förslag, torde införselsafgiften
å stärkelse, nu utgörande 1 r:dr lispundet eller 33Vä procent å
varans tullvärde, kunna minskas till 32 sk.
luförselstullen å sågblad, 9 sk. skålpundet, synes likaledes kunna jemkas till
8 sk., enär varuvärdet något understiger det i taxan utsatta.
Enär införselsafgiften å såpa, 36 sk. lispundet, utgör 33 Vs procent å det
antagna tullvärdet, lärer densamma böra nedsättas till 24 sk. eller 25 procent å
varuvärdet.
Vid artikeln tegel synes den förenkling lämpligen böra äga rum, att rubrikerne
eldfast, klinker och mursten sammanfattas under den gemensamma benämningen
»mursten alla slag», derå den lägsta eller för klinker nu gällande införselstull
4 r:dr per 1000 stycken, motsvarande fullt 25 procent å värdet af vanlig
mursten, torde finnas tillfyllestgörande; äfvensom nedsättning i införselsafgiften
å taksten, hvilken nu utgör 40 r:dr per 1000 stycken eller icke mindre än 37 V2
procent å tullvärdet, föreslås till 6 r:dr 32 sk., hvarigenom tullprocentens förhållande
till varuvärdet jemväl här blifver såsom 25 till 100.
Tennlikar synas lämpligen kunna ur texten utgå och i noten hänvisas till
lika tullbehandling med arbetad messing.
Jemte det, enligt hvad ofvan är omförmäldt, tullfrihet ansetts böra medgifvas
vid utförsel af oarbetadt, samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet tenn, lära de
å arbetadt, nytt, olackeradt och lackeradt nu till 33 V3 procent å tullvärdena
stadgade införselsafgifterna böra nedsättas, å det förra, hvars verkliga värde ej
Bih. till R. St. Brot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft. 8
Tobak.
Tran och
späck, alla
slag.
Tryffel.
Trädvaror.
58 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
kan antagas högre än till 32 sk., från 12 sk. till 8 sk., och å det lackerade från
16 till 12 sk., eller till 23 procent å varuvärdena.
På enahanda grunder, som vid artikeln socker blifvit åberopade, och med afseende
å den mindre behöfligheten af tobak för en allmännare förbrukning, synas
de så väl å råämnet, som å den manufakturerade varan nu faststälda införselsafgifter,
ehuru vida öfverstigande den i allmänhet såsom norm antagna högsta
tullprocenten, böra oförändrade bibehållas, med undantag likväl af cigarrer, hvarå
den till 1 r:dr 6 sk. skålpundet bestämda iuförselstullen torde böra återföras till
hvad den, enligt 1841. års taxa, utgjorde, nemligen 1 r:dr per skålpund, såsom i
allt fall utgörande 33 Va procent å varuvärdet.
Hvad i öfrigt redaktionen angår, synes för vinnande af en mera systematisk
uppställning någon jemkning erforderlig, så alt artikeln klassificeras i »oarbetad»,
nemligen »blad», med uteslutande af specifikationen uti »Marylands» och »andra
slag», samt »stjelkar», och i »arbetad», hvarunder hänföras alla manufakturerade slag.
På lika sätt som för oljor blifvit föreslaget, hemställes att tran och späck
må tullbehandlas efter vigt i stället för kannvis, och införselsafgiften, nu utgörande
2 r:dr 24 sk. för 60 kannor, bestämmas till 7 sk. lispundet.
Tryffel, som nu har sig åsatt 1 r:dr tull per skålpund vid införsel, eller
33 Va procent å värdet, torde, med hänsigt jemväl till varans egenskap af rå naturprodukt,
icke böra beläggas med högre afgift än 16 sk. skålpundet.
Jemte borttagande, på sätt ofvan är föreslaget, af nuvarande införselstull å
virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, af alm, ask, bok, björk, ek och andra
ej specificerade sådana trädslag, som växa inom landet, — af buxbom, ceder, ebenholz
och pockenholtz, — samt af furu- och grantimmer, otillhugget eller sågblockar, —
äfvensom af utförselsafgifterna å fanerskifvor, handspakar, och å borrade pumpträd,
synas i afseende å rubrikernes lydelse samt tullbeloppen för öfriga trädvaror följande
ändringar vara af behofvet påkallade, nemligen, att vid rubriken bjelkar och
sparrar af furu och gran särskilt tullbestämning icke må äga rum för dimensionerna
af 8 till och med 10 tum midtpå, utan dessa inhegripas under bestämningen
»deröfver», d, v. s. från och med 8 tum, men med bibehållande för sist
nämnda
dimensioner af den tull 12 sk. stycket, som nu är gällande för dem af
8 till och med 10 tum, hvarigenom nedsättning till nämnda belopp från 20 sk.
beredes för sådana, hvilkas tjocklek öfverstiger 10 tum; hvarjemte det näst under
ifrågavarande rubrik intagna stadgande, att bjelkar och sparrar af furu och
gran kunna utföras både liksidiga och platta, synes böra jemväl till införseln utsträckas;—
att, då med föreskriften vid rubriken »ribbor, längre eller kortare», att
vid export deraf bör styrkas, att de äro fyrkantiga och förfärdigade genom sön
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 59
dersågning af större timmer, lärer afsetts att förekomma användande dertill af den
yngre och omogna skogen, men, enär denna icke med fördel kan söndersågas,
ändamålet torde vinnas endast genom tillägg i rubriken af ordet »sågade», sagda
föreskrift må uteslutas och rubriken i stället komma att lyda: »ribbor, sågade,
längre eller kortare»; — att då, med den af Rikets senast församlade
Ständer föreslagna och af Kongl. Maj:t godkända sönderdelning af den under rubriken
»stäfver, lagg-och botten-», i 1841 års taxa förekommande underafdelning
»af till och med 42 verktums längd å de förra och högst 27 verktums längd å
de senare» uti två, annat icke synes hafva åsyftats, än att för laggstäfver af mindre
längd än 34 tum, och för bottenstäfver, som voro endast 22 tum långa och derunder,
kunna i någon mån nedsätta utförselstullen, men en slik nedsättning skäligen
må kunna medgifvas äfven för laggstäfver intill 42 och för bottenstäfver intill
27 verktums längd, hemställes, att den äldre ofvan anförda lydelsen må antagas
och utförselsafgifterna nedsättas å derunder hänförliga stäfver af ek till 4
sk., och af hok, furu eller gran till 1 sk. per 120 stycken; — att, med bibehållande
af nuvarande in- och utförselsafgifter för björk- samt bok- och ekved,
de öfriga specificerade slagen, nemligen al, gran och tall, må uteslutas och inbegripas
under rubriken »andra slag,» samt derå, med nedsättning i nu för sist
nämnde
rubrik stadgade belopp, och någon höjning i in- och utförselsbeloppen
för granved, antagas de afgifter, som för al och tall äro gällande, nemligen 16
sk. vid in-och 36 sk. vid utförsel per famn; — samt att rubriken »svarfvarearbeten,
ej specificerade, med eller utan betsning, målning eller lackering» må, enär, på
sätt ofvan är omförmäldt, en särskilt rubrik för leksaker blifvit till intagande i
tarifen föreslagen, utgå och inbegripas i den nästföljande rubriken, samt införselstullen
å denna, nu utgörande 33V2 procent, nedsättas till 25 procent å värdet.
Tvål. Enär skiljaktigheten i värde å tvål hufvudsakligen är beroende på dess egenskap
att vara parfymerad eller icke, torde i rubriken »parfymerad och savonetter»
orden »och savonetter» böra uteslutas, hvarjemte införselstullen, som nu motsvarar
33 Vä procent å värdet, lärer böra nedsättas från 16 till 12 sk. skålpundet,
men deremot å rubriken »sämre slag», hvarå värdet skäligen kan antagas till 12 sk.
skålpundet, bibehållas vid 3 sk.
Tågvirke, Sedan för ohäcklad hampa föreslagits tullfrihet vid införsel, synes införselsaf
«.
V«- giften å nytt tågvirke kunna från 36 till 24 sk. lispundet nedsättas.
Ur. Då nuvarande tullvärde å ej specificerade delar af ur, 40 r:dr skålpundet, vida
öfverstiger det verkliga, hvilket i medeltal icke lärer utgöra mer än 20 r:dr, föreslås
nedsättning af införselslullen i samma förhållande, nemligen från 2 till 1 r:dr.
Visitkort.
Vadd.
Vekar.
Verktyg, ej
specificerade.
Vin, alla slag.
Vindrufvor.
Vinsten.
Väfnader.
60 Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Rubriken visitkort synes lämpligen kunna ur texten utgå oell hänvisning för
denna artikel i stället meddelas i noten till papper, färgadt, pressadt, tryckt, figureradt,
försilfradt eller förgyldt, på sätt i Norrige äger rum.
Då på den senare tiden silkesvadd alls icke utgjort föremål för införsel, synes särskilt
tullbestämmelse för det slaget icke erfordras, utan, derest import deraf ifrågakommer,
förtullningen kunna verkställas efter den i tarifen sist förekommande rubrik
för ospecificerade varor. Bomullsvadd åter torde, med införselsafgiftens bestämmande
till 25 procent af nuvarande tullvärde 24 sk. eller till 6 sk. skålpundet,
lämpligen böra flyttas under bokstafven B.
Lamp- och ljusvekar torde kunna sammanfattas under en gemensam rubrik och
införselstullen bestämmas till 20 sk. skålpundet eller 25 procent på ett antaget medelvärde
af 1 r:dr 32 sk.
Den nu å verktyg till 20 procent å värdet faststälda införselstull må skäligen
kunna till 15 procent nedsättas.
I afseende på artikeln vin, för hvilken ändring i de nuvarande tullbestämmelserna
icke synes böra föreslås, åberopas i underdånighet hvad 1839 års Tullkommitté
derom yttrat, att nemligen, ehuru nedsättning i afgifterna å denna vara af flera skäl
må finnas påkallad, »sådant likväl, enär förhållandena med denna artikel vöre af be»skaffenhet
att företrädesvis egna sig till sammanbindande med de större intressena,
»så väl för utvidgad afsättning af rikets exportvaror i allmänhet, som befrämjande
»af svenska sjöfarten genom beredande af lindring i de derpå i utrikes hamnar hvi»lande
afgifter, måtte blifva beroende af de utvägar, som kunna i ministeriel väg,
»eller genom fördrag med de länder, der vinproduktionen utgör en hufvudsaklig nä»ringsgren,
för nyssnämnda ändamål beredas, antingen partielt för något särskilt lands
»produktion eller i allmänhet.»
Med nedsättning i gällande införselstull å vindrufvor, 6 sk. skålpundet, torde
den af Tullkommitteen derå föreslagna afgift, 5 sk. eller 20 procent å tullvärdet,
böra godkännas, enär varan är att hänföra till klassen af naturprodukter.
Såsom af föga skiljaktigt värde synes rå och renad vinsten lämpligen kunna
åsättas en gemensam medeltull af 1 sk. 6 rst. skålp., i stället för nu gällande införselsafgifter
24 sk. lispundet å den förra och 2 sk. skålpundet å den senare, jemte
det den råa, enligt hvad ofvan är anfördt, ansetts böra ifrån utförselstull befrias.
Den i införselstarifen föreslagna redaktionen af artikeln väfnader innebär både
en förenkling i rubrikernes uppställning och en efter de särskilta varornas verkliga
värden lämpad nedsättning i tullafgifterna. Bägge dessa omständigheter torde få
anses hufvudsakligen bidraga till de inhemske fabrikernes sanna skydd och fördel,
ty en tulltaxa, hvars bestämmelser kunna med lätthet och säkerhet tillämpas, och
y<
Litt K
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 61
hvars afgifter äro måttliga, aflägsnar vinningslystnadens försök till oloflig införsel och
betryggar sålunda bäst den åsyftade uppmuntran för inhemsk slöjd i föiening med
statens påräknade inkomst.
En redan flerårig erfarenhet bar äfven här i landet ådagalagt det med siffror
bevista förhållandet, att just de handtverks- och fabriksvaror, för hvilka sedan år 1823
införselsförbud blifvit uppbäfna eller nedsätlningar i tull ägt rum, åstadkommits
inom landet till större mängd och godhet än förut, och exempel finnes till och med
på ett handtverk, som förkofrat sig under tullfrihet för likartade utländska tillverkningar.
Deremot har ock erfarenheten visat, att varor, förbjudna till införsel eller med
alltför hög tull belagda, särdeles väfnader, företrädesvis vid beslagstillfällen anträffats.
Med hänsigt lill upphäfvandet af hittills gällande förbud emot införsel af vissa
utländska väfnader, förnämligast släta sidentyger, kläden och andra dermed jemförlige
ylleväfnader, samt gröfre bomullsvaror, må särskilt erinras, alt betydliga nedsättningar
blifvit föreslagna i tullafgifterna å flera för den inhemska tillverkningen
nödiga råämnen, såsom färgadt silke, ull, bomolja samt bleknings- och färgämnen,
äfvensom att lättnad för införsel af machinerier och redskap blifvit tillstyrkt. I öf
verensstämmelse
med hvad Norrköpings fabrikssocietet, uti dess här ofvan anförda
skrift önskat, torde Kongl. Maj:t derjemte finna för godt, att såsom öfvergångsåtgärder,
tjenande att lugna tilläfventyrs öfverdrifna farhågor, förordna:
dels, att såväl de ylleväfnader, som nu skulle till införsel blifva tillåtne, som
öfriga å en särskilt förteckning Litt. E. upptagna varor och tillverkningar, för hvilka
nu gällande införselsförbud komma att uppbäfvas, tills vidare må införas endast till
vissa stapelstäder; dels ock, att alla dessa artiklar, å hvilka, vid den nya tulltaxans
utfärdande, en fullständig förteckning lärer böra allmänheten meddelas, icke må på
kreditupplag uppläggas, och ej heller på nederlag, annorlunda än till återutförsel i
de hamnar, som enligt kongl, förordningen om nederlag af den 15 Maj 1.843 nu
äga ständig nederlagsrätt för varor, förbjudna till införsel, nemligen: Stockholm,
Göteborg, Karlshamn, Landskrona och Söderköping.
De hamnar, dit införsel af hittills förbjudna varor endast skulle få äga rum,
synas böra blifva de af Norrköpings fabrikssocietet uppgifna:
Stockholm,
Göteborg,
Malmö,
Kalmar,
Norrköping och
Gefle,
med tillägg af Helsingborg, särskilt i betraktande af den omständigheten, att be
-
(V? Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tydlig införsel af utländska fabriksvaror kan öfver denna ort verkställas, äfven under
de månader af året då sjöfarten i öfrigt är stängd.
1 afseende på Kalmar kunde måhända med skäl föreskrifvas, att införsel af
hittills förbjudna utländska varor dit ej finge äga rum förr äu staden blifvit försedd
med fullkomligen ändamålsenligt packhus.
För att icke medgifva rätt till kreditupplag för varor, som nu komme att från
införseisförbud befrias, erfordras blott, att icke upptaga dem å den vid tulltaxan
fogade särskilta tarif för nämnda upplag, hvilket ock vid redaktionen deraf iakttagits.
Norrköpings fabrikssocietet har dessutom till ytterligare kontroll å införseln af
hittills förbjudna ylleväfnader föreslagit:
l:o att de icke skulle få införas med andra än däckade fartyg af minst 20
lästers drägtighet;
2:o att i manifestet, hvilket konsul i lastningsorten bestyrker, äfvensom i konnässementerna,
noga borde upptagas icke allenast märke och innehåll för hvarje
kolly, utan ock dess volym af vigt;
5:o att förtullning af sådane väfnader icke skulle få äga rum med mindre
särskilt tillförordnad fabriksombudsman dervid vore närvarande för att bevittna för—
tullningens riktighet genom påskrift å plakatsstämpeln;
4:o att förnyade förekrifter må meddelas om denna stämpels beskaffenhet; samt
5:o att alla kläden, som konfiskerades, skulle föras till tullkammaren i närmaste
stad, hvarest införsel af kläden är medgifven, för att der förses med konfiskationsstämpel
och der på auktion försäljas.
Hvad första punkten beträffar, så synes någon lättnad för tullbevakningen genom
det föreslagna förbudet emot mindre fartygs begagnande destomindre uppkomma,
som oloflig varuinförsel måste, då företaget vinner framgång, förutsättas
hafva undsluppit tullbevakningens uppmärksamhet, i hvilket fall omständigheterna hvarken
förbättras eller försämras deraf, att godset icke lagligen kunnat med sådant fartyg
införas, och om åter farkosterne i olaga hamn eller under lossning af tullbetjeningen
anträffas, påföljden blir enahanda antingen fartyget är större eller mindre.
Ett sådant stadgande, som det 2:dra punkten åsyftar, fanns uti den år 1835
utfärdade seglationsordning, och hade sin grund i bemödandet att åstadkomma ett
särskilt korrektiv mot det slags underslef, alt större kollys af varor under resa till
svensk lossningshamn brytas och olofligen lossas, med qvarlemtiande endast af smärre
deruti inlagde persedlar, försedde med samma nummer och märken som konnässementet
för de hela persedlarne upptager. Med afseende å de besvärligheter, som
denna föreskrift ofta tillskyndade sjöfarande, och de väsentliga hinder, som den i
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. C i}
vissa fall medförde äfven för den lofliga sjöfarten, samt sedan Generaltullstyrelsen
vitsordat, att erfarenheten icke ådagalagt några särdeles frugter af denna kontroll,
blef densamma i följd af de framställningar, som i delta ämne gjordes af den år
1839 nedsatta Handels- och sjöfartskommitte, ej intagen i den förnyade seglationsordning,
som utkom år 1843 och ännu är gällande.
Då senare årens erfarenhet icke heller gifvit anledning dertill, att den genom
1843 års seglationsordning i berörda afseende medgifna lättnad lemnat rum för
missbruk, hvilkas motverkande kunde påkalla återupptagandet af ifrågavarande
stadgande, torde tillräckliga skäl icke förefinnas att bifalla fabrikssocietetens framställning
i denna del, för hvilken någon grund icke heller kan, på sätt fabrikssocieleten
velat antyda, från norska tullagstiftningen härledas.
Genom 9:de § i underrättelserna vid nu gällande tulltaxa är det inhemske
fabriksidkare medgifvet, att sjelfve eller genom ombud öfvervara lullbehandlingen af
utländska fabriksvaror, dock att förrättningen ej må hindras af sådant ombuds frånvaro.
Detta medgifvande synes böra i en förnyad tulltaxa bibehållas, men skäligt
afseende å de trafikerandes beqvämlighet och aktning för tulltjenstemannens kall
bjuda att icke utsträcka fabriksombuds kontrollerande rätt så, som fabrikssocieteten
föreslagit.
Den i fjerde punkten framstälda önskan torde lämpligen kunna pröfvas i sammanhang
med de frågor om fabriks- och tullstämpling, som redan äro till Kongl.
Maj:ts afgörande i underdånighet öfverlemnade.
1 afseende på den femte punkten förekommer, att Generaltullstyrelsen, som
det, enligt Kongl, förordningen emot oloflig varuinförsel, tillhörer att efter omständigheterna
förordna å hvilken ort, i hvart särskilt fall, förbrutet dömdt gods bör
å auktion försäljas, härvid i allmänhet måste hafva till ögonmärke statens och be
slagarens
gemensamma fördel i godsets högre betalning utan alltför betungande
transportkostnader, under iakttagande tillika, hvad väfnader beträffar, att försäljning
icke må ske annorstädes än i stapelstad eller någon af de få läneresidensstäder
i öfrigt, hvarest lullkamrarne äro i besittning af sådana plakatstämpelmaterialier,
som för väfnaders tull- och konfiskationsstämpling, enligt gällande föreskrifter,
erfordras.
Hvad större kontrollsäkerhet skulle vinnas genom försäljningsorternes inskränkning
till det ringa antal städer, dit nu förbjudne ylleväfnader, enligt det underdåniga
förslaget, fingo mot tull införas, är svårt att inse. Att deremot en sådan inskränkning
i många fall skulle föranleda uppehåll i åklagarnes rätt och minskning i
deras beslagsvinst, ett förhållande, som åter i sin mån kommc att verka menligt för
statens och den inhemska väfnadsindustriens egna intresse, synes uppenbart, likasom
64 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
att, derest det kläde, tili qvantiteten betydligt eller ringa, som vid varuanhållningar
förefinnes, måste, till försäljning och afstämpling å annan ort, ovilkorligen frånskiljas
det öfriga beslagsgodset, sådant komme att rubba den enkelhet och ordning i räkenskap
och redogörelse, som för kontrollen är af icke ringa vigt.
Derförutan har Norrköpings fabrikssocietet dels i underdånighet begärt, att viss
tid, och minst ett år, måtte bestämmas tili de äldre med nu stadgad tull på råämnena
belastade förlagens upparbetande, innan den nya tulltarifen vidtager, men hvilken
underdåniga anhållan torde få förfalla, då skäl icke förefunnits att, såsom societeten
föreslagit, tillstyrka, det alla för yllefabrikationen erforderliga råämnen borde
från införselstull helt och hållet befrias, och dels i afseende på förtullningsgrunden
och afgiftsbeloppen för de ifrågavarande ylleväfnaderne hemställt, att, då antalet af
trådarne på tummen i varpen i allmänhet angåfve varans finhet, desse väfnader måtte
vid tillåten införsel efter sådan grund förtullas, sålunda, att för tyger af 30 trådar
och derunder på tummen i varpen tullen bestämdes till 1 r:dr skålpundet, — för dem
af 31 till och med 40 trådar till 1 r:dr 24 sk., — för väfnader, i hvilka trådarnes
antal öfverstege 40 till och med 30, till 2 r:dr, — samt då hvart turn innehölle flere
trådar än 30 till 2 r:dr 24 sk. per skålpund, — äfvensom att, enär denna förtullningsgrund
endast vore tillämplig på tvåskaftade väfnader, för alla andra måtte antagas
en gemensam tull af 2 ndr skålpundet; men oberäknadt de väsentliga olägenheter
vid tullbehandlingen, som en och samma varas indelning i flera särskilta klasser,
särdeles så många som nu ifrågasatts, medförer, hvadan ock i främmande länders
tulltarifer, exempelvis Preussens, Danmarks och Norriges, kladesväfnader icke äro efter
olika finhet klassificerade till skiljaktiga införselsafgifter, förekommer härvid i öfrigt,
att trådantalet ingalunda ger en tillförlitlig måttstock på varans högre eller
lägre värde, enär detta antal icke uteslutande beror på varans finlek, och ej allenast
finare spånad kan åstadkommas af gröfre ull, likasom tvärtom gröfre spånad af finare
ull, utan ock tygets tätare eller glesare väfnad, samt den hårdare eller lösare
valkning det undergått, göra trådarnes antal större eller mindre så väl i allmänhet,
som ock i olika delar af samma stycke. På dessa skäl afstyrkes i underdånighet
nådigt bifall å ifrågavarande förslag.
På det imellertid någon skillnad i afgifter må äga rum imellan de gröfre och
finare slagen af valkade ylleväfnader, och då erfarenheten hittills visat, att bredden
å de förra vanligen icke öfverstiger 9 qvarter, hvilket deremot är förhållandet med
finare väfnader, hemställes, att efter sådan grund skiljaktiga tullsatser må bestämmas
sålunda, att afgiften för valkade ylleväfnader, till och med 9 qvarters bredd, blifver
1 r:dr 16 sk, samt för dem, som i bredd öfverstiga 9 qvarter, 1 r:dr 32 sk. per
skålpund.
Med
Zink, lutanego
och
»pionier.
Ångpannor.
Ägg.
/
Litt. H.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrijvelse, N:o 40. 65
Med bibehållande af nuvarande införselstull för oarbetad zink torde, likasom
vid artikeln bly blifvit föreslaget, den arbetade varan böra klassificeras uti »omålad
och olackerad», derå den för arbetad zink i allmänhet hittills gällande införselsafgift
synes kunna bibehållas, samt i »målad eller lackerad», hvarå, med afseende å dess
högre värde, sagda afgift torde böra antagas till samma belopp, som för målade
eller lackerade blyarbeten föreslagits, nemligen 6 sk. skålpundet.
Då för ångmachiner är stadgad en införselstull af endast 10 procent af värdet,
synes den för ångpannor till 20 procent bestämda skäligen kunna nedsättas till
1 5 procent.
Till vinnande af likstämmighet med norska tulltarifen, torde införselstullen å ägg.
nu utgörande 2 sk. skålpundet, kunna jemkas till 1 sk. 4 rst.
1 de delar, hvaruti ändringar icke här ofvan blifvit i underdånighet föreslagne,
hemställes, att bestämmelserna i 1845 års taxa må bibehållas.
Änskönt, för beredande af förenkling i tarifen, särskilte rubriker blifvit under
allmännare benämningar hänförde, torde likväl, för nödiga upplysningar och kontroll,
det böra åligga vederbörande vid tullverket alt på förut vanligt sätt i journaler och
persedelsammandrag specifikt upptaga de särskilta varuslagen.
Med antagande af lika importqvantiteter hädanefter, som i medeltal under åren
1843, 1844 och 1845, skulle väl genom de föreslagna nedsättningarna i taxan,
enligt gjord uträkning Litt. H., jemförd med bilagorna under Litt. F. och G. öfver
varor, för hvilka tullfrihet vid in- och utförsel föreslagits, årliga tullintraden komma
att minskas med omkring 221,334 r:dr; men utan att taga i beräkning den tull,
som kan inflyta för tillförene förbjudna varor eller (ör tillökning i införselqvantiteterna
i följd af föreslagna nedsättningar, bör det kunna antagas, att sagda belopp
skall fullt ersättas endast genom en af dessa nedsättningar i allmänhet framkallad
mera samvetsgrann förtullning.
Tarifen för kreditupplaget och transitoafgiften.
Med bifall till ltikets åren 1840—1841 församlade Ständers förslag beslutade
Kongl. Majit den förändring i tarifen för kreditupplaget och transitoafgiften, att, i
stället för det minimiqvantiteten för upplaget förut var bestämd till visst mått, mål
eller vigt af hvarje kreditupplagsrält medgifven vara, dervid transitoafgiften beräkISih.
till K. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd 10 Höft. ^
66 Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
nades efter ett för enheterna af hvarje slik qvantitetsbestämmelse stadgadt belopp,
men till visst varuvärde endast för sådana varor, som ad volorein förtullades, i hvilket
senare fall transitoafgiften utgick efter stadgad procent å varans värde, —• meddelades
i 1841 års taxa den föreskrift, att minimiqvantitelerna för upplaget borde
i allmänhet blifva beroende deraf, att varorna uppgingo till ett tullvärde af 300
r:dr, hvarefter transitoafgiften skulle beräknas till 1 r.dr för hvart 100 r:dr varuvärde.
Förhållandet mellan de qvantitetcr, som minst fått på kredit uppläggas före
och efter vidtagandet af sagda ändring, blef i flera fall högst skiljaktigt. Sålunda
kunde t. ex. före tiden för tillämpningen af 1841 års taxa icke på kredit få uppläggas
mindre än 4,000 Lispund gråsidor och 2,000 skålpund tobaksblad, men efter
nämnde tid fick deremot kreditupplagsrätt tillgodonjutas för endast 225 lispund
gråsidor och för 800 skålpund tobaksblad, eller ock utgjorde tvärtom före 1841
års taxereglering minimiqvantiteten för upplaget af anis 500 skålpund, men derefter
1800 skålpund, — af kaffe 500 skålpund före, men 1200 skålpund efter nämnde
tidpunkt, — af ingefära 100' skålpund förut, men 1600 skålpund efteråt, — af plommon
400 skålpund före, men ända till 2,400 skålpund efter taxeregleringen af år 1841
o. s. v. Denna skiljaktighet må imellertid, sedan förhållandet redan under flera års
tid ägt rum, nu kunna med mera likgiltighet anses, men då af förslaget att ur larifen
utesluta alla tullvärden möjligheten att vidare på desamma grunda minimiqvantiteterna
för kreditupplaget upphäfves, så föreslås, att dessa må ånyo bestämmas
till visst mått, mål eller vigt, men till den myckenhet, ungefärligen och i jemna
100:de- eller 10:tal, som de nu utgöra, och att transitoafgiften jemväl fortfarande
antages till vid pass en procent af varuvärdena, men ulsättes i bestämda belopp.
Jemte det att artiklarne romersk alun samt hamp- och linblår, i anseende till
den ringa införseln deraf, äfvensom oarbetadt elfenben och ohäcklad hampa, för
hvilka föreslagits tullfrihet vid införsel, samt piphufvuden af sjöskum, hvilken artikel
synes vara i relativt mindre behof af kreditupplagsrätt, torde böra ur tarifen
utgå, lära alltså, i öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt, minimiqvantiteterna
och transitoafgifterna för de öfrige artiklarne, vid en del af hvilka redaktionen
jemkats efter den förändrade lydelse, som ofvanföre i hvart fall föreslagits, få anJtt.
G. tagas till de belopp, som i en uppgjord tarif Litt. C. blifvit utförda.
itt. D. Tulltaxeunderrättelserna. Litt. D.
§ 1. § i i underrättelserna om hvad vid taxans verkställighet iaktlagas bör sy
nes,
såsom innefattande endast upplysning angående hvilken myntsort, som med tull
-
§§ 4 oell 5,
nja N:ris 3
och 4.
§ G, nn 4.
§ 9, nu 7.
^ 11, nu 9.
§ 14, nu 12.
15 och
20, lill 15.
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrijvelse, N:o 40. 67
bestämmelserna afses, lämpligen kunna utgå, och sådant i stället i kolumnerne för
tullafgifterna utsättas.
Då den i 4 § fartyg inom riket medgifna förmån att tullen för varor, som
i dem införas, beräknas endast till hvad i taxan är bestämdt, lärer komma dem till
godo äfven utan ett slikt medgifvande, torde paragrafen kunna alldeles utgå; i sammanhang
hvarmed det i 5:te § förekommande uttrycket »kelfria» jemväl må uteslutas.
1 stället för nu varande lydelse af 6 § sista moment, nemligen: »I fråga om
»fartyg må anses lastadt eller barlastadt, skall, äfven med hänsigt till skyldigheten
»att erlägga lastpenningar, tjena till efterrättelse hvad — — — — finnes stad
»gadt»,
föreslås följande redaktionsförändring: »För bestämmandet härvid om fartyg
»må anses lastadt eller barlastadt, skall tjena etc.»
Benämningen »societet» å de ställen der den förekommer i 9 § lärer, till
följd af Kongl. Maj:ts den 22 December förlidna år utfärdade fabriks- och
handtverksordning, böra utbytas mot »förening» och paragrafens sista moment,
som medgifver schäferiägare och ullproducenter rättighet att i de städer, dit grof
ull får införas, hålla ombud för tillsyn på förtullningarna deraf, uteslutas, sedan för
all ull föreslagits lika tull.
Då hvad i 11 § yttras om varors »tullbarhet» och derstädes stadgas med hänsigt
dertill, att en varuartikel »befinnes vara till införsel förbjuden», komme att i
allmänhet sakna tillämpning, sedan endast tackjern borde vara till införsel förbjudet,
lärer, jemte någon jemkning i öfrigt i lydelsen af l:a momentet, orden »tullbarhet
eller» kunna ur detsamma uteslutas, samt hela senare momentet böra
utgå.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan för kreditupplagstarifen blifvit föreslaget,
bör uttrycket i l:a momentet af 14 § »minimivärde» utbytas mot »minimiqvantiteler».
Sedan Kongl. Majit för särskilta fall behagat under den 4 November nästlidna
år medgifva tullfri införsel af machinerier för nya fabriksanläggningar, på den
grund, att upplyst blifvit, alt macbinerierna icke kunnat på den tid eller af de egenskaper,
som erfordrats, inom landet erhållas, synes det vara nödigt och ändamålsenligt
att i tulltaxeunderrättelserna intaga allmän föreskrift i ämnet, innefattande vilkoren
och sättet för erhållande af tillstånd till tullfri införsel af så beskaffade machinerier,
hvilket tillstånd lämpligen synes böra af Kommerskollegium, efter pröfning af
behofvet och öfriga förhållanden, meddelas.
I anledning af ofvanberörda underdåniga ansökning om tullfri införsel af in
-
68 Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
ventarier till nybyggda fartyg, har Kommerskollegium uti dess öfver samma ansökning
infordrade och afgifna utlåtande i underdånighet tillstyrkt:
l:o alt hampa må till riket införas fritt från tull, afgift lill handels- och sjö—
artsfonden samt tolag;
2:o att tillstånd lill tullfri införsel af garkoppar, zink eller annan metall eller
metallsammansåttning för sådana manufakturverks behof, som tillverka bleck och spik
till fariygs förhydning, må, på derom hos Kommerskollegium gjord ansökning, af
Bergs- och Kommerskollegierna gemensamt, eller endast af sistnämnda kollegium
beviljas;
3:o att i stället för den i l:a momentet 20:de § i underrättelserna till 1845 års
tulltaxa beviljade restitution af 25 procent af tullumgälderna för inventarier till fartyg
om minst 40 lästers drägtighet, som vid svenskt skeppsvarf nybyggas, ägare
af fartyg om 10 lästers dräglighet och deröfver, som i Sverige byggas, må, till dess
införselsafgifterna för skeppsinventarier kommit under närmare pröfning och en ny
tulltaxa blir gällande, åtnjuta tullfrihet för den till fartygets förhydning åtgående
bleck och spik af koppar eller annan metall, samt 75 procents lindring i den genom
tulltaxan bestämda införselsafgift för öfriga förnödenheter till fartygets första
utredning och tackling, mot förbindelse att ställa borgen för det återstående tullbeloppet
och underkasta sig de kontroller i afseende på eflfekternes användande inom
viss tid för det uppgifna ändamålet, som Kongl. Maj:t, efter Generaltullstyrelsens
hörande, kan finna för godt i nåder bestämma.
Jemte det vidsträcktare afseende å tillstyrkandet af tullfrihet för hampa icke
synes böra fästas, än att sådan, på sätt ofvan är föreslaget, medgifves för ohäcklad
hampa, samt under afstyrkande af nådigt bifall å de undanlagsstadganden Kommerskollegium
i öfrigt föreslagit, hemställes att, sedan jemväl för sä väl lin som rå- och
beredningsämnen i allmänhet tullfrihet eller tullnedsättning blifvit tillstyrkt, Kongl.
Majit må åt den genom 20 § i tulltaxeunderrättelserna redan medgifna lindring,
hvilken, intilldess den nya taxeregleringen kommer till stånd, torde kunna anses vara
tillfyllestgörande, täckas lemna den ytterligare utsträckning, att 50 procent i stället
för nu bestämda 25 procent få restitueras å belöpande tullumgälder för de skeppsförnödenheter,
som visas hafva blifvit till fartygets tackling och utredning införda och
använda, samt att, enär så väl nyssnämnda 20 §, som stadgandet angående den ofvan
ifrågaställda rättigheten till tullfritt införande af machinerier till nya fabriksanläggningar,
synes rätteligen böra få sin plats i ett sammanhang med föreskrifterna
i 15 § om tullindring för redskap, machinerier och verktyg för inhemska näringar,
samt om tullfrihet för prof och modeller, alla dessa stadganden må sammanfattas
uti en gemensam paragraf under blifvande ordningsnummern 13.
Sj, 16, nu 14.
§ 17, nu IS.
§ 19.
J 22, nu 17.
✓
j 24, nu 19.
J 25, nu 20.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40, 69
Sisla momentet i den nu varande 20 §, innefattande att fartyg, här i riket bygdå,
som för utländsk rakning köpas och utföras, njuta tullfrihet för de varor, som med
dem första gången utskeppas, synes lämpligen böra flyttas lill den nuvarande 5:le, meu
blifvande 3:dje §.
Sedan å saltadt kött och lisk, för hvilka varor, enligt § 16, den 13:de tunnan,
som bestås till packning, är fri från tull och öfriga afgifter, nedsättning ofvanföre
blifvit föreslagen, hemställes att ifrågavarande § må utgå.
Uti 17 § lärer, vid föreskriften att besigtning skall äga rum å allt hvitt socker,
ankommande från någon hamn i Europa, hvilket ej är angifvet såsom krossadt
lump- och Havana- terres-, eller annat under samma tullbestämning hänförligt
slag, böra tilläggas toppsocker, såsom följd af förslaget om upphörande af nuvarande
införselsförbud å sistnämnda sockerslag.
Den i 19:de § af underrättelserna till gällande taxa meddelade föreskrift,
att kobolt bör vid utförsel vara fördelad i paketer och försedd med stämpel från
det ställe, der den blifvit tagen, synes lämpligen kunna ur författningen uteslutas,
enär varan nu mera både såsom rå och malen, är vid utförsel tullfri och
de löreskrifna formaliteterna ur synpunkten af behöflige tullkontroller äro af ingen
vigt.
Af beslutet att alla varor af här ifrågavarande beskaffenhet böra vara till införsel
tillåtna, följer att orden i slutet af 22, nu blifvande 18:de § 5 moment*,
»om det är till införsel lofgifvet», samt »med det förbjudna förfares på sätt angående
dylikt gods finnes stadgadt,» böra utgå.
Sedan de exceptionella stadgandena angående tuliafgifterna å spanmål och
ull, som från Wismar införas, numera upphört, lärer det i 24:de §, hvilken
hädanefter kommer att få ordningsnumern 19, stadgade undantag från tillgodonjutande
af föring vid införsel derifrån af sagda varor böra upphöra; äfvensom och
då föreskriften att värdet af infördt gods, efter tulltaxebeslämmelserna beräknadt,
bör så vida föring skall erhållas, uppgå till minst 300 r:dr, komme, genom tullvärdenas
uteslutande ur larifen, att sakna tillämpning, i stället torde böra stadgas,
att då tullbeloppet för medförda varor icke uppgår till minst 50 r:dr banko, bestas
skeppare och besättning ej någon föring; till öfverensstämmelse hvarmed paragrafens
lydelse bör jemkas.
'Af enahanda anledning torde i stället för stadgandet i 25:te, nu blifvande
20:de §, att, om godsägare anser en vara, som under transporten genom
tillfällighet tagit skada, icke kunna draga den i taxan utsatta tull, densamma
bör, efter det förskämningen blifvit styrkt och varan på auktion försålts, bestämmas
för alla de varor, å hvilka tullvärde i tulltaxan är utsatt, efter auktionspriset, jern
-
§ 27, nu 22.
§ *»•
70 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
fördt med samma värde, kunna föreskrifvas, alt i omförmälta händelse godsägaren
må äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af magistratsperson med biträde
af två sakkunnige och ojäfvige män verkställas i närvaro af vederbörande tullkammareföreståndare,
som äger att, under tjenstemannaansvarighet för bevakande
af kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera; att, om dervid godset befinnes hafva
under transporten undergått förskämning, besigtningsmännen skola ej allenast härom
utfärda intyg, utan jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet
af enahanda vara i oskadadt skick; att, derest fog till anmärkning emot förrättningen
icke förekommer, tullkammareföreståndaren bör anteckna sitt godkännande
å besigtningsinstrumentet, som ej edsvurne förrättningsmän skola vara pligtige att,
der så äskas, med ed fästa; att tullkammaren sedermera bör, efter föregången kungörelse,
låta på öppen auktion i behörig ordning försälja hvad förskämdt är, hvarvid,
under iakttagande att godset, såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt, försäljes,
införselstullen för det som enligt taxan förtullas efter värde, beräknas, såsom
hittills, efter faststäld tullprocent å auktionspriset, men för annat gods emot tull—
taxebostämmelsen minskas i samma mån som auktionspriset understiger det vid besigtningen
för oskadad enahanda vara bestämda värde; och torde lydelsen af paragrafens
första moment böra i öfverensstämmelse härmed ändras.
Med anledning ytterligare af tullvärdenas uteslutande, och i enlighet med
hvad ofvanföre blifvit hemstäldt angående bestämmandet af annan grund för tolagens
beräknande än de nämnda värdena, torde hvad i 27, blifvande 22 § föreskrifves
derom, att densamma skall utgå efter »fastställd procent, beräknad å det
i taxan på de flesta inkommande och utgående varor bestämda värde,» böra uteslutas,
äfvensom och då af tullpligtiga varor endast ull är från tolag befriad, så
väl det allmänna stadgandet i paragrafen, att en slik förmån tillkommer »de varor,
hvilka i taxan särskilt från tolag befrias,» som det speciella derom vid artikeln ull
i tulltarifen utgå, och föreskrift, att »ull är från tolag fri äfven vid införsel,» i stället
i paragrafen inflyta; hvarförutan, med borttagande af de vid en del rubriker under
artiklarne jern och koppar införda bestämmelser, att »tolagen icke må vid export
deraf kunna öfverstiga sjelfva tullbeloppet», likaledes torde i form af allmänt stadgande
böra i särskilt moment af denna paragraf föreskrifvas, att »för jern och koppar
samt deraf tillverkade effekter må vid export tolag ej beräknas till högre belopp än
utförselstullen.»
Hvad i den förutvarande 28 § stadgas derom, att de undantag från allmänna
föreskrifter om fartygs och varors tullbehandling, som i särskilta fall, enligt
derom meddelade nådiga förordnanden, för vissa städer och orter, verk och in
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 71
rättningar hittills ägt rum, skola äfven hädanefter tills vidare tjena lill efterrättelse,
saknar nu mera all tillämpning, hvadan paragrafen lärer böra utgå.
23. Yid slutet af 29:de §, hvars ordningsnummer skulle blifva 23, innefattande
att i afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden skall lända till
efterrättelse Kongl. Maj:ts den 24 Maj 1825 utfärdade nådiga förordning, torde
lämpligen böra tillsättas: »med de förändringar och tillägg, som sedermera blifvit i
nåder beslutade och kungjorda.»
24. Beträffande den lindring i införselsafgiften för varor från transatlantiska
hamnar, som uti 30, men nu blifvande 24:de § är medgifven, synas föreskrifterna
derom väl höra i allmänhet tills vidare bibehållas, dock enär afsigten med
sagda förmån, nemligen att bereda uppmuntran åt svenska sjöfarten på aflägsnare
orter, till stor del förfelats, sedan genom särskilta afhandlingar främmande
nationers fartyg blifvit af samma förmån delaktiga, så, och för att derigenom jemväl
befordra direkt utförsel till dessa hamnar af svenska produkter, föreslås härvid
den modifikation, att berörda lindring i afgifterna vid införsel af varor från aflägsna
re länder utom Europa icke må i något fall tillgodokomma andra fartyg än dem,
som sist inom de tre nästföregångna åren bevisligen från svensk till transatlantisk
hamn afgått med minst half last af svenska produkter, i öfverensstämmelse hvarmed
paragrafen bör gifvas förändrad lydelse, och hvarvid, samt enär den förmån, som varit
för siden-, halfsiden- och bomullsväfnader medgifven, att de kunnat införas direkte
från Ostindien mot nedsatt tull af 10 procent, hädanefter torde böra upphöra, och
undantaget för dem från tillgodonjutande af lindring alltså icke heller böra fortfara,
föreskriften derom lärer få ur paragrafen uteslutas.
Ett ämne, som med tullregleringen nära sammanhänger, är frågan om så kallad
tara för inkommande utländska varor, eller bestämmandet af den procent, som
för sådane varuartiklar, hvilkas förtullning grundar sig på beräkningen af deras neltovigt,
anses böra från bruttovigten vid tullberäkningarna afdragas, i förhållande till
brukliga karls eller omslags olika beskaffenhet. Sedan år 1827, då ny taratarif,
efter nådig befallning senast utfärdades, hafva i tulltaxan åtskilliga nya vigtvaror till
kommit,
med hänsigt till hvilka det kunde vara gagneligt att särskilt tara vore
bestämd; och enär den förändrade uppställning af tulltaxan, som nu i underdånighet
föreslagits, derest den i nåder gillas, väsentligen bidrager till behofvet af taratarifens
omarbetning, hemställes underdånigst, om icke, i händelse af taxeförslagets
godkännande, Generaltullstyrelsen må erhålla nådigt uppdrag att, efter vederbörliga
undersökningar, samt jemförelse med norska och danska tarabeslämmelserna, nied
72 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
förslag till ny taratarif, under tillämpning af den nya tulltaxeredaktionen, i underdånighet
inkomma så tidigt, att det må kunna till afgörande i sammanhang med
sjelfva tulltaxeregleringen företagas; och hemstälde derjemte föredragande departementschefen
statsrådet Munthe, alt nådig proposition, angående tulltaxeregleringen
matte, i öfverensstämmelse med hvad derom sålunda blifvit i underdånighet föreslaget.
aflåtas.
Uti hvad af statsrådet Munthe blifvit i samtliga ofvanberörda hänseenden tillstyrkt
och föreslaget instämde statsrådet Fåhraus.
Statsrådets öfrige ledamöter voro väl ock i allmänhet af lika tankar med föredraganden,
men ansågo, hvad särskilt angick den för hittils förbjudne ylleväfnader
föreslagna klassifikation efter tygets bredd, densamma icke utgöra någon tillförlitlig
måttstock på varans finlek, enär äfven de finare väfnadsslagen kunde, om det enskilta
intresset sådant fordrade, komma att tillverkas af den mindre bredden och
de för den större föreslagna högre tullbestämmelser alltså derigenom lätteligen kringgås,
hvadan ock då fråga nu vore om öfvergång från förbud till införselsrätt mot
viss afgift, dervid vederbörande näringsidkares skäliga önskningar icke borde lemnäs
utan afseende, desse statsrådsledamöter, under instämmande i allt öfrigt uti de at
föredragande departementschefen afgifna förslag och tillstyrkanden, för deras del
hemstälde, att den klassifikation och de tullafgifter, som Norrköpings fabrikssocietet
tor de ifrågavarande väfnadsslagen i underdånighet föreslagit, måtte af Kongl. Majit
godkännas.
Kongl. Majit, som, lika med föredraganden och statsrådets öfrige ledamöter,
ansåg tullvärdena ändamålsenligen kunna ur tulltaxan uteslutas,
täcktes, med godkännande af statsrådets tillstyrkande i denna del, i
nåder förordna, att med anledning häraf tolagen för framtiden skulle, utan
ändring i det olika förhållande, hvarefter deri å särskilta orter utgår, och
med bibehållande af stapelstädernes rätt alt densamma sjelfve uppbära och
använda, beräknas till så stor procent å tullafgifterna, alt det hvarje stad
drigenom tillfallande belopp ungefärligen motsvarade medeltalet af hvad
staden under de sista fem åren efter hittills följd grund i tolagsinkomster
tillfiutit, likväl med den försäkran, alt samma inkomster ej skulle komma
att undergå minskning af den omständigheten, att tullafgifterna framdeles
kunde varda nedsatta, samt med dervid fogad föreskrift, att, intilldess de
i berörda afseende erforderliga utredningar hunnit uppgöras och pröfvas,
tolagsberäkningen finge fortfarande grundas på de i 1843 års taxa utsatta
tullvärden; och behagade Kongl. Majit till hvad föredragande departements
-
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 73
tementscbefen vidare i underdånighet tillstyrkt och föreslagit, såväl i afseende
å öfriga i anledning af tullvärdenas uteslutande erforderliga åtgärder
och förändrade stadganden, sorn ock angående ej mindre tulltarifens
fördelning i två hufvudafdelningar, den ena för inkommande varor, åtföljd
af särskilt förteckning å dem, för hvilka tullfrihet äger rum, och den andra
för utgående varor, än äfven de speciella tullbestämmelserna och underrättelserna
om hvad vid taxans verkställighet bör iakttagas, äfvensom
till hvad rörande dels särskilta kontrollstadganden för införsel af en del
förut förbjudna varor, dels i anledning af den ifrågasatta lindringen för
skeppsinventariers införande och dels angående åtgärder för uppgörandet
af ny taratarif m. m., blifvit hemstäldt, lemna nådigt bifall; dock med
undantag af den för hittills förbjudne ylleväfnader af föredraganden och
statsrådet Fåhraus föreslagna indelning efter varans bredd, hvilken Kongl.
Maj:t, lika med hvad statsrådets öfrige ledamöter yttrat, icke ansåg utgöra
någon lämplig grund för förtullningen, utan täcktes Kongl. Maj:t, på de
af sistbemälte statsrådsledamöter anförda skäl, i berörda afseende godkänna
det förslag till förtullningsgrund och afgiftsbelopp som Norrköpings
fabrikssocietet afgifvit; och skulle, i öfverensstämmelse med hvad i 0111-  förmälta hänseenden angående tulltaxeregleringen i nåder beslutats, proposition
i ämnet till Rikets Ständer aflätas, och hvarvid Kongl. Maj:t tillika
ville hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att de tullafgifter,
som sålunda blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, syntes Kongl. Maj:t i allmänhet
tillfredsställa de med dem afsedda fordringar, att, utan handelns
och rörelsens öfverdrifna betungande, bereda så väl påräknadt skydd för
de inhemska näringarna som nödig inkomst för staten.
Ex protocollo
Erik Ljungstedt.
flik. litt fi. St. Prot. 1847 och 1848■ 1 Serni. 1 Afd. 10 Haft. 10
STOCKHOLM, tryckt hos l. j. hjerta, 18 48.
Lii.
I. Tarif för införsels tullen9
åtföljd■ af en särskilt förteckning å varor, sorn är o
vid införsel tullfria.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull,
Banko.
B: dr
sk.
rist
Alun j alla slag
17 lisp.
5
—
Anis
1 skålp.
2
—
Antimoniumj spiesglans och regulus
1 skålp.
i
Apelsiner
1 skålp.
1
6
Arsenikj lill införsel af Apotekare, och efter er-
hållet särskilt tillstånd af Kommers-Kollegium,
för fabriksinrättningar
1 skålp.
—
6
Aska:
rå, af träd eller andra vegetabilier
1 lisp.
1
pott-: vällad eller oraffinerad .......
1 lisp.
1
raffinerad och kalcinerad
1 lisp.
16
Assa Foetida
1 skålp.
3
Balsam: kopaive-, peruviansk och annan natif .
1 skålp.
6
Band:
sammets-, äfvensom i allmänhet siden- och
Aflat, arbetad; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Alabaster, arbetad, ej specificerad; se Sten, ali annan,
ej specif.
AI08, liänföres under Apoteksvaror.
Anchovis; se Fisk.
Argentan, eller nysilfver; 6e Metaller, sammansatta.
Arrac; se Brännvin.
Aska, tenn- och bly-; se Tennaska.
Aska, koppar-; se Kopparskrot.
Askar och dosor, af sammansatta, eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Auripigment; se Färger.
Balsam, riga-; se Varor, som icke kunna hänförås
under någon af de i införsclslarifcn upptagna bestämmelser.
Bil. till R. St. Fröt. 18^7 och 1848j 7 Sami. 1 'l/d. to Haft.
1
a
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
B: dr
sk.
r:st
Band
halfsiden-, färtullas lika med väfnader af sam-  ma ämne.
andra slag:
< « . .
1 skålp.
24
Barometrar
1 stycke
2
—
.—
Bastmattor
. . .
1 lisp.
6
—
Beck . .
Beckolja
1 lisp.
1 lisp.
10
5
Bent arbetade:
elfen-
1 skålp.
1
hvalfisk-
1 skålp.
12
—
andra slag
1 skålp.
9
Bensvarty Benkol eller Bister
1 lisp.
8
—
Bildthuggeriarbeten af träd och arkitektoniska
arbeten
100 Rd. v.
15
Bleckslagarearbeteny ej specificerade:
olackerade
1 skålp.
8
lackerade . , . ;
1 skålp.
10
—
Blommor:
artificiella
1 skålp.
10
delar af artificiella blommor
1 skålp.
4
Blf-
oarbetadt, i tackor eller rullar
1 skepp:d
1
6
arbetadt, ej speciiicieradtr om åla dt och olackeradt
1 skålp.
1
6
niåladt eller lackeradt
1 skålp.
6
—
Batisi; se Väfnader.
Benspan, hänföras ander Spillning.
Berberisrölter; se Varor, sorn ej tunns hänföras under
någon af de i xnförselstarifen upplagna_ bestämmelser.
Bernsten, arbetad; se Slöjdevaror, ej specif.
Biscuit; se Porcellaine.
Bister; se Bensvart.
Blauholtz ; se Färgträd.
Blomster, torkade, hänföras under Apoteksvaror,
Blonder; se Spetsar.
3
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Blyerts
1 lisp.
R:dr
sk.
20
r:st
Blyertspennor:
timmermans- .
alla andra slag
1 skålp.
1 skålp.
4
24
Blysocker
1 skålp.
1
6
Blår: hamp- och lin-
1 skcpp:d
2
24
—
Bokstaf sstämplar samt Boktryck eller Stilar .
1 skålp.
3
—
Bok- och Kopparstickssvärta
1 skålp.
_—
3
—
Bomullsvadd
1 skålp.
6
—
Borax
1 skålp.
2
—
Borstar
1 skålp.
24
--
Broderade arbeten:
af guld eller silfver
1 lod.
16
—
andra slag' draga tull lika med det tyg, hvarå
broderiet är anbragt, med tillägg af 20 pro-  cent.
Brännvin och Sprit:
konjak, fransk:
af till och med 12 graders styrka ....
1 kanna
32
_
deröfver
1 kanna
1
alla andra slag, odestilleradt eller destilleradt:
l
af till och med 8 graders styrka ....
1 kanna
24
-i
Blyglete; se Glete.
Bläckpulver eller substans; se Varor, som ieke kunna
hänföras under någon af de i införselstarifen
upptagna bestämmelser.
Bläck, skrif- ; likaledes.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokspån, hänföras till Spillning.
Bombasell och bombasin; se Väfnader.
Bomullslärft; se Väfnader, homullsBookbiudercioth;
se Väfnader.
Borst; se Hår.
Bouillon de poche; se Varor, som ej kunna hänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Buteljer; se Glas.
Bred- och plattfisk; se Fisk, torr.
Bresilja; 6e Färger.
Broderduk, marle och stramalj; se Väfnader.
Brons; se Metaller, sammansatta.
Brundier; se Plommon.
Bryns!enar; se Sten.
i
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselslull.
Bauko.
Brännvin och Sprit:
för hvarje öfverst ju t ande full grad ökas in-  förselstullen med 1 sk.
Bröd:
K: dr
sk.
rist
af hvete
1 skålp.
1
—
andra slag
Böcker :
1 skålp.
—-—
6
på Svenska tryckte
med inbundet, rent eller linieradt papper dra-  ga lika tuli sorn papperet, med tillägg af
50 procent,
Bönor:
100 lhdr v.
20
trädgårds-
åkerhönor af alia slag, lika med ärter.
1 skålp.
2
—
Cacao
1 skålp.
3
Caffe
brändt, och alla till kaffesurrogat användbara
1 skålp.
3
4
brända växter
1 skålp.
4
Campher: oraffinerad och raffinerad
1 skålp.
6
C anel, Canelknopp och Cassia Lignea ....
1 skålp.
8
1 skålp.
5
Cardemummor
1 skålp.
8
Castanier
1 skålp.
1
6
1 skålp.
16
—
Buldan', se Väfnader linne- och hamp-.
Bäfvergäll, liänföres under Apoteksvaror.
Bär, ej specificerade; se Frugter.
Calinus, häriföres under Apoteksvaror.
C a inb c i c k; se Väfnader; bomulls-.
Camelhåi", se Ilar.
Camelott; se Väfnader, ylle-.
Cantarider, hänföras under Apoteksvaror.
Cantiljer; se Gulddragare- och Snörmakare-arbcten.
Carrnin; se Färger, ej specificerade.
Carott; se Tobak.
Casimir; se Väfnader.
Cassia Fistula, hänföres under Apoteksvaror.
Callun; se Väfnader, bomulls-.
Cement; se Varor, som icke kunna hänföras under
någon af de i inför6elstarifen upptagna bestämmelser.
s
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Chinabark:
Oltlälcll
1 skålp.
II; dr
sk.
3
rist
malen, till införsel af apotekare
1 skalp.
—■—
24
Chinar ot .
1 skålp.
—
8
Chlorkalk
1 skålp.
1
—
Chocolad,
1 skålp,
12
—
1 skålp.
—
8
1 kanna
12.
—
1 skålp.
1
6
1 kanna
4
—
Citronsalt, eller kristalliserad citronsyra ....
1 skålp.
8
—
Citronskal, torra
1 skålp.
—
1
6
Cobolt-mAm
1 skålp.
24
.
-metall
1 skålp.
3
1 skålp.
12
—
Conserver (i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl
förvarade ätbara varor.)
1 skålp.
12
1 skålp.
—.—
1
—
1 skålp.
2
8
Cubeber .
1 skålp.
4
—
1 skålp.
4
—
Cliagrinskinn; sc Hudar oell skinn.
Cheniljer; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Chlorsyradt kali; se Salt, medicinskt.
Chrystallarbeten; se Glas, ej specificerade.
CUrvslalliartari; sc Vinsten.
Cinders, hänföras under Stenkol.
Cirklar,, passare och cirkelbestick; so Instrumenter,
matematiska.
Coehenille; se Färger.
Coeffyrer; se Kläder.
Cognac; sc Brännvin.
Cokes, hänföras under Stenkol.
Compasser; se Instrumenter, matematiska.
Copal; se Gummi.
Coraller, äkta, arbetade; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Corderoy och Cordet; se Väfnader.
Cremor tartari; se Vinsten.
Damast; se Väfnader.
6
/
Deglar
Dref
. • .
Dricka:
porter
öl och andra slag
Enbär
. : . .
Fartyg, utländska, med tillbehör:
när i följd af särskilta omständigheter helfrihet
för sådana beviljas, eller när de af utlänning
till svensk hamn inbringas samt der
prisdömas och försäljas .......
strandade och såsom vrak sålda
alla andra  . . . .
Fen kol .
Fernissa
Fikon
Filar
Fingerborgar och syringar al andra ämnen än
guld och silfver
Qvantitet
för tullberäkningen.
1 lisp.
1 skepp:d
1 kanna
1 kanna
1 tunna
f för hvarje ^
) 100 R:dr afl
I köpesum- J
^ filan J
dito
dito
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Dekorationer, plalaer med tillbehör, äfvensom ornamenter,
ej specificerade; se Slöjdevaror.
Desman; se Muskus.
Dimity; se Väfnader.
Doffel; se Väfnader.
Dosor; se Askar.
Drakblod; se Färger, ej specificerade.
Dräll; se Väfnader.
Dyfvelsträck; se Assa foetida.
Ekollon, se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Införselstull.
Banko.
R:dr
25
10
25
12
6
20
2
6
2
4
12
rist
Enbärsmos, hänföros under Apoteksvaror.
Enbärsolja ; se Oljor.
Essence ; se Oljor.
Estainper, hällforss under Kopparstick.
Etuis, med tillbehör, af sammansatta eller ej specificerade
ämnen; se Slöjdevaror.
Fabriksvaror, ej specificerade ; se Slöjdevaror.
Fayence; se Porcellaine.
Felb; se Väfnader.
Filtar; se Väfnader.
Filtrerstenar; se Slen.
7
f
Qvantitel
för t»lt-  ireräKningen.
loförselstull.
Banko.
Fisk:
R:dr
sk.
r:st
saltad eller inlagd:
anchovis, sardeller och thonfisk , .
1 skålp.
—
5
kabeljo, långor och torsk .......
JL
1 tunna
2
12
—
lax
1 tunna
2
32
—
sill
1 tunna
30
—
strömming . . : ........ .
1 tunna
30
—
all annan
1 tunna
1
42
—
torr elier rökt:
gråsidor eller sev
1 lisp.
10
lax och ål
1 lisp.
1
12
—
långor och torsk, med derunder inbegrip-
ne rotschel-, samt klipp-, stock- och platt-
16
eller bredfisk . .
1 lisp.
—
andra slag
1 lisp.
20
—
Flyttsaker t bestående af gamla och brukade hus-
geråds- eller andra lösörepersedlar (hvilkas in-
försel äfven såsom nya ej genom denna taxa
är i allmänhet medgifven tullfritt eller emot
tull af högst 10 procent af värdet), när de vid
införseln, på särskilt anmälan hos Generaltull-
styrelsen, pröfvas icke öfverstiga ägarens behof
O
o
p-
10
men om de inkomma för sådane personers räk-
ning och vidare begagnande, som varit å ut-
rikes ort bosatte och der betjena! sig af de-
samma, må de, efter enahanda pröfning, tull-
fritt införas.
Fiskben; se Ben.
fiskskinn, beredda; se Varor, sorn ej kunna hänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna
bestämmelser.
Fjäder, sprita tl; likaledes.
Fjädrar, ur-; se delar af Ur, ej specificerade.
andra, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Flaggduk; se Väfnader, ylle-.
Flanell; se Väfnader.
Flaskfoder, oberäknadt våtvarorna; se Slöjdevaror.
blinlor, huggna; se Varor, sorn icke kunna hänföras
under någon af de ij införselstarifen upptagna
bestämmelser.
Flor; se Väfnader.
Mottlioltz; se Korkträd.
1*Ingor, spanska, hänföras under Apoteksvara?,
flädersaft, likaledes,.
8
Qvantitet
Införselstull.
för tull-
beräkningen.
Rjdr
sk.
r:st
Fläsk
1 lisp.
36
—
Folier, tenn-, eller staniol
1 skålp.
8
—
Formar, krukor och potten för sockerbruken. .
1 skålp.
1
tryck- och pappers-
100 R:d v.
10
Fosfor : . . .
1 skålp.
——
8
—
Frugter och bär, ej specificerade:
friska
1 tunna
36
—
inlagda i brännvin eller ättika t . . . , ,
1 skålp.
9
—
torra
1 lisp.
—.—
32
—
Frö, kanarie-
1 skålp.
1
—
Färger och färgningsämnen : j
Blyhvitt . . . ^
1 skålp.
2
Bresilja, raspad eller malen
.
1 skålp.
6
Catechu, eller terra japonica
1 skålp.
_
3
Cochenille
1 skålp.
16
.—
Gul- och ljusocker eller kyllerfärg, samt oc-
kergelb och brunocker
1 skålp.
4
Gurkmeja eller curcuma  . .
1 skålp.
_
6
Indigo
1 skålp.
4
Krapp, rothe eller litzari
1 skålp.
6
Mönja
1 skålp.
1
Quercitron
1 skålp.
i
4
Rödfärg
1 tunna
1
Safflor .....
1 skålp.
1
6
N
Flätor till hattar; se Hattflätor.
Fnöske, boredt; se Varor, sorn icke kunna hänföras
under någon af de i| införselstarifen upptagna
bestämmelser.
Fogellim; se Lim.
Foglar, preparerade till', naturaliésamlingar, hänföras
under Naturalier,
slagtade; se Kött.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmaharearheten.
Fris; se Väfnader, ylle-.
Frugter, insyltade; se Confiturer.
Fyrverkeriarbclen, Lust-; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Får; se Kreatur.
Fallar; se lludar och skinn, pelsverk.
9
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Hanbo.
lt:dr
sk.
r:st
Färger och färgningsämnen:
Sandel, malen
1 sk alp.
,
6
Sappan, malen
1 skålp.
6
Schiittgelb
, . .
Spanskgröna .
1 skålp.
1 skålp.
1
4
—
Stocklack
1 skålp.
3
Sumack  „
1 skålp.
6
U mbra
1 skålp.
6
Yau eller gaude
1 skålp.
.
3
Veyde
1 skålp.
3
Ängskära , .
1 skålp.
3
andra slag, ej specificerade
1 skålp.
3
Anm. Färger, med olja eller annorledes beredda, må införas
mot den för råämnet stadgade tull.
Färgi råd, oraspadt, alla slag
100 R:dr v.
1
Galläplen . ,
1 skålp.
1
6
Gallmeja
1 skålp.
—
2
Gardinerj rull-, af bomulls-, linne-, eller hamp-
väfnad, målade eller tryckta
1 skålp.
10
—
Garn:
bomulls-:
otvinnadt, enkelt eller dubbleradt, i karfvor
eller å hobmer:
ofärgadt
1 skålp.
5
färgadt
1 skålp.
8
tvinnadt, eller tråd, alla slag ... . .
camél-:
1 skålp.
16
—
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt . . .
1 skålp.
4
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt . .
1 skålp.
10
hamp-, eller segel- och bind- . .
1 skålp.
5
—
Galangarot, hänföres under Apoteksvaror. j Galoner; se Gulddragare-oell Snörmakarearbeten.
Bil. Ull R. St. Fröt. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. ro Iläft. 2
10
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull,
Banko.
ll:dr
sk.
r:st
Garn :
linne-: otvinnadt, ofiirgadt
1 sk alp.
8
färgadt
1 skalp.
12
tvinnnadt, eller tråd, alla slag . . .
1 skålp.
—.—
10
ull-, alla slag: ofärgadt ........
1 skålp.
8
—
färgadt
1 skålp.
12
—
Glas :
buteljer, burkar och flaskor (karafiner och sli-
pade1 flaskor härunder ej inbegripna):
till och med i kanna ....
100 st.
24
deröfver, till och med 1 kanna . . .
100 st.
i
30
af större rymd
100 st.
3
24
fenster-, alla slag
1 lisp.
40
-—
ljuskron-
1 skålp.
4
—
optiska, lösa och oinfattade . . .
1 skålp.
20
spegel-, ra och oslipade, eller så kallade glas-
anmen
100 Ralr v.
15
slipade, ofolierade....
100 R:dr v.
20
folierade ....
100 R:dr v.
2,5
_
andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade
1 skålp.
8
—
Glasjlusser:
oslipade
1 skålp.
12
slipade eiler ritade
1 skålp.
24
—
Glete eller glitt, alla slag
1 skålp.
—
8
GriJJlar, af sten
1 skålp.
—
1
4
Gaze; se Väfnader.
Genever; se Brännvin.
Gentianarot, liänföres under Apoteksvaror.
Gevär, alla slag, eller delar deraf; se Slöjderaror, ej
specificerade.
Gipsarbeten: bilder, tullfria.
andra slag; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Gjutstenar; se Sten.
Glas, optiska, infattade; se Inslrunienter, optiska.
' ur-; se Glas, andra slag, ej specificerade.
Glaubersalt; se Salt.
Grains d’Avignon; se Färger.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakarcorbelon.
Granatäpplen; se Frugter och bär, ej specificerade.
It
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Gryn, utom af spanmål:
ris-, oskalade eller så kallade paddy
1
tunna
lt: dr
i
sk.
24
r:st
—
skalade
1
skålp.
1
6
andra slag
1
skålp.
—_
1
, 6
Gräsmattor oell gräs rep .
1
skepp:d
4
—
—
Guld:
arbetadt
1
lod
1
bok-, äkta . .
1
lod
7
—
oäkta
.......
l
lod
2
musiv-, puder- eller unsen-
1
lod
12
—
Gulddragarearbeten, af guld eller silfver:
cantiller, pailetter och tråd:
äkta eller halfakta
1
lod
8
oäkta ..«••«••••••••
1
lod
5
fransar, galoner, gramaner och andra ej speci-  ficerade :
äkta eller halfäkla
1
lod
16
oäkta
1
lod
10
—
Gummi, alla slag, ej specificerade
1
skålp.
3
—
Hagel, alla slag
1
skålp.
2
—
Hampa, häcklad
1
skepp:d
1
—
—
Handskarj af alla slag
1
skålp.
2
—
-
Harts
1
lisp.
8
—
Hattar:
af strå
1
stycke
1
af siden eller annan väfnad
1
stycke
2
af ull, hår eller silke
1
stycke
1
24
—
af läder, fiskben, papper, träd eller rötter m. m.
I
stycke
24
—
Gryn af spanmål; se Spanmål.
Guitarrer; se Inslrumenter, musikaliska.
Guld, spinn--, se Gulddragarearbelen.
Guldtyg; se Väfnader, siden-.
Gummi elasticum; tullfritt såsom Caulschouc.
Gummi gutta; se Färger.
Gäss, slagtade; se Kött.
Handtverkerivaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
12
Qvanlilet
för lull—
beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Ilattjlätor af halm eller strå
1 skålp.
R:ilr
1
sk.
IG
r:st
Honung
1 skålp.
1
Horn: arbetad!:
platter
1 skålp.
1
knappar, olackcrade och lackerade .
1 skålp.
8
—
andra slag
1 skålp.
—.—
32
—
Hudar och skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
ohei’edda: torra
1 skålp.
1
8
andra slag
1 skålp.
—
10
beredda eller läder:
karduans-, pergaments- samt färgade
eller tryckta skinn
1 skålp.
36
andra slag, med eller utan lackering . .
1 skålp."
10
—
finare skinn för tillverkning af handskar
samt portfölj- och etuiarbeten, efter pröf-  ning af behof vet och med särskilt till-  stånd af Kommerskollegium
100 R:dr v.
10
pelsverk: ,
oljer edda:
getskinn
1 skålp.
3
—
får- och lammskinn:
grå krimska samt svarta
1 skålp.
16
—
andra slag
1 skålp.
4
—
jerf- eller filfras-, lo-, ren- och räfskinn
1 skålp.
10
—
skjälskinn
1 skålp.
3
—
andra slag ,
1 skålp.
—•—
24
—
beredda, mer eller mindre, eller betade och
till s. k. säckar hopsydda, införtullas med
25 procents förhöjning uti den för obe-
redda här ofvan utsatta tull.
13
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
K:dr
sk.
rist
Humla
1 lisp.
1
24
Ilär: käst-, eller tagel
1 skålp.
2
nöt-
1 lisp.
6
—
Häcktorp hakar och hy skjör
1 skålp.
16
Hängslen
1 dussin par
1
16
Ingefära:
torr
1 skålp.
1
10
insyltad ..............
1 skålp.
12
—
Instrumenter:
fältskärs-
100 R:dr v.
5
—
—
matematiska, optiska, fysiska och navigations-:
cirklar, passare och cirkelbestick fortullas ef-  ter det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsak-  ligen bestå.
compasser
.
100 R:dr v,
15
—
—
glasögon och lorgnetter
100 R:dr v.
20
—
—
andra slag, ej specificerade
100 R:dr v.
D
—
—
musikaliska:
fortepianos: flygel-
1 stycke
100
—
—
tafel-
1 stycke
50
•—
.—
harpor
1 stycke
15
—
—
positif
•
1 stycke
10
—
andra slag, hufvudsakligen af metall . . .
1 stycke
2
—
af träd ....
Anm. Särskilt inkommande tillbehör förtullas efter 15 procent
1 stycke
1
—
—
af värdet.
Husbloss; se Lim.
Hållrot, hänföres under Apoteksvaror.
Hästar; se Kreatur.
Höns, slagtade; se Kött.
Indigo; se Färger.
Insekter; tullfria såsom Naturalier.
Instrumenter, handtverks-; se Verktyg.
u
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull,
Banko.
Il:dr
sk.
rist
Inventarier3 skepps-:
brukade å förolyckade eller sjöskadade utländ-
C för hvarje A
l 100 R:dr af 1
ska fartyg
< auktions in- >
j rops-sum- ■
10
—
—
Ister3 svin- eller gås-
t. man. J
1 skålp.
- " .
2
Jern:
gjutet:
tack- och barlast-  ...
för
b.
bomber och kulor, champlounerade till visst
mått och renfilade, kanoner, stycken, nick-
, hakar och mörsare, stämplade och borrade,
J 1 skepp:d 7
\ stäp. v. y
samt finare och gröfre lavetter ....
kanoner, stycken, nick hakar och mörsare,
8
—
ostämplade och oborrade
t 1 skepp:d 7
2
24
-i
grytor, kittlar, kakelugnar, gallerverk, samt
t stäp. v. 3
apterade stolpar och ledstänger dertill, och
slussportar , ,
f 1 skepp:d 7
\ stäp. v. 3
6
—
—
hällar, lod och lödjor
f 1 skeppld 7
2
_____
allt annat gjutet arbete, ej specificeradt, der-
\ skap. v. 3
under äfven inbegripet måhult eller laekeradt
100 R:dr v.
25
smidt eller valsadt:
ankare
3 1 skeppid ]
5
kettingar med länkjernets diameter
\ stäp. v. 3
af * tum och derunder ...
3 1 skepp:d 7
( stäp. v. 3
’
öfver | tum till och med 1| tum . . .
3 1 skepp:d. 7
3
öfver 1| tum
t stäp. v. 3
3 1 skepp;d 7
1
24
draggar, armbultar, hammare, raderjern,
X stäp. v. 3
skeppsknän och smedjestäd
3 1 skepp:d 7
\ stäp. v. 3
15
—
—
Inventarier, skepps-, nya; se tulltaxeunderrättelserna,
§. 13.
Ipecacuanha, hänföres under Apoteksvaror.
Jalapparot, likaledes.
Jean; se Väfnader, bomulls-.
Jern, gjutgods till machinerier och delar deraf; se
Slöjdevaror, ej specificerade,
pläteradt; se Metaller, sammansatta.
15
Qvantitet
ftir tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
lV.dr
sk.
r;st
Jern:
smidt eller valsadt:
stång-, platt, | tum tjockt och deröfver, un-
der 12 tums hredd, och öfver | tums fyr-
kant , * , , , * * * • . . . , *
5 i skepp:! 7
l stay-v-, 1
4
—
—
smältstycken . ,
.
C 1 skepp;! (
l stäp. v. £
3
24
band- och platt-, under | tums tjocklelk,
bult- och galler- samt sänksmide, rundt el-
ler kantigt, knip- och fyrkant- af | turn och
derunder, skär- och klippjern, saltpanne-
plåtar | tum tjocka och deröfver samt af 12
S 1 skepp:d 7
l stäp. v. j
tums bredd och deröfver ......
5
—
—
plåtar:
oförtente, under | tum tjocka
( 1 skepp:! 7
> stäp. v. j
8
24
.—
förtente
f 1 skepp:! t
5
J. stäp. v. j
6
jerntråd
1 skålp.
■
4
spik af 2 tums längd och deröfver . . .
C 1 skepp.d *
7
24
—
all annan spik, samt allt manufactur- och
stäp. v. i
handtverkssrnide, ej specificeradt:
opoleradt
1 skålp.
12
—-
poleradt
1 skålp.
18
—
Jernskrotj gjutet, smidt eller valsadt , . . .
/ t skepp:! }
1 stap.~v. s/
2
—
—
Kakel, alla slag
1 skålp.
1
—
Kalk, bränd
1 läst
40
—
Kardor och kardläder
1 skålp.
4
—
Jerntråd; se Jern, smidt eller valsadt.
Jordfrugter; se ['"rugter.
Jufter; se Hudar och skinn.
Jäst, komprimerad; se Varor, sorn icke kunna hänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna
bestämmelser.
Kalkoner, slagtade; se Kött.
Kammarduk; se Väfnader.
Kanoner; se Jeru.
Karduan; se Hudar och skinn.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Iianko.
Kemiskt teckniska preparater, i taxan ej specifi-
R-.dr
siv.
r:st
cerade :
till införsel för fabrikernes behof efter särskilt
anmälan hos Kommerskollegium och af det-
samma lemnadt tillstånd
100 R:dr v.
5
_
för medicinska behof, hänföras under Apoteks-
varor.
Kimrök
100 skålp.
4
—
Kläder, gång-, linne- och säng-, ej specificerade:
tullen bestämmes efter den å tyget, hvaraf per-
sedeln hufvudsakligen består, med tillägg af
25 procent.
Knallhattar
1 skålp.
20
—
Knapergall och ekollonj malen eller omalen
1 lisp.
3
—
Knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej
1 skålp.
24
specificerade ämnen
—
Knif var :
1 skålp,
12
rak- och penn- . .
1
—
andra slag, samt gafflar, ej specificerade . . .
1 skålp,
24
—
Koppar:
( 1 skepp.d y
t stup. v. 1
5
gårad . , ....
t 1 skeppld \
20
smidd, valsad eller gjuten:
( stäp. v. )
plåtar och andra ämnen för ytterligare bear-
( 1 skcpp:d y
( släp. v. (
betning
33
16
bleck och spik till fartygs förhydning . .
£ i skepp:d y
> stäp. v. (
8
16
—
Kedjor, till innanverk i fickur; sc Ur, delar, cj specificerade.
Kirsbär; se Frugter oell bär.
Kli af spanmål; se Spanmål, malen, mjöl.
af andra ämnen; se Varor, som ej kunna bänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Klinker; se Tegel.
Klippfisk; se Fisk, torr.
Kläden; se Väfnader, ylle-.
Klöfvar, bänföras under Horn, oarbetad!.
Knappnålar; se iNålar.
Knytningar; se Snörmakarcarbeten.
Kolsyradt natron eller renad soda; se Soda.
17
Qvantitet
för tull-
Införselstull.
Banko.
beräkningen.
Koppar:
smidd, valsad eller gjuten:
B:dr
sk.
rist
tråd: oförsilfrad
1 skålp.
.—.—
8
försilfrad
1 skålp.
—-—
36
—
andra helfärdiga arbeten
1 lisp.
3
6
Kopparnickel
1 skålp.
36
Kopparskrot, eller gammal och brukad koppar,
1 skeppal
samt kopparaska
.
16
32
Korkar j skurne
1 skålp.
——
6
-—
Kort, spel-; med vilkor att de vid införseln, li-
ka med inhemska, undergå bevillningsstämpling,
mot erläggande af stämpelafgift
1 gross.
12
24
_
Kreatur:
hästar (utom hingstar), af 3 års ålder och deröfver
1 stycke
10
af icke fyllda 3 år .
1 stycke
5
oxar .
1 stycke
8
—
kor och ungboskap
1 stycke
4
kalfvar
1 stycke
2
12
svin, utom fargaltar,
i stycke
2
andra fyrfotade
1 stycke
1
24
För kreatur, som med Kömmerskollegii sär-
skilta tillstånd införas till racers förbättran-  de, erlägges fjerdedelen af den i taxan ut-  satta tull.
Krita:
hvit, och kritsten:
omalen ....
1 tunna
—•—
3
—
malen
1 tunna
18
Kopparrök; se Vitriol.
Kopparstickssvärla; se Boksvärta.
Koppartråd; sc Koppar.
Korf; se Metvurst.
Bil. till R. St. Fröt. 1847 och 1848, 1
Korgar, af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen; sc Slöjdevaror, ej specificerade.
Korgmakarearbetcn, ej specificerade; se Slöjdevaror,
ej specificerade.
Kransögon, hänföras under Apoteksvaror.
Sami. 1 Af il. 10 Haft. 3
18
Qvantitet
Införselstull.
för tull-
beräkningen.
11: dr
sk.
rist
Krita:
röd och svart
1 skålp.
—
—-
6
Krokar j till fiske
1 skålp.
8
—
Krukmakarearbeten j ej specificerade
1 skålp.
1
—
Krut
1 centner
8
—
—
Kummin
1 tunna
2
—
—
1 skålp.
24
—
Kott:
färskt .
1 lisp.
20
—
saltadt
1 tunna
4
—
—
1 lisp.
—.—
32
—
1 skålp.
12
—
1 skålp.
1
2
Lagerblad och lagerbär
.
1 skålp.
1
—
1 skålp.
2
—
Lakritsrot eller glyzjrrhiza
1 skålp.
—
8
Leksaker eller JYurnburgerkrani:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller
utan hetsning, målning eller lackering . .
1 skålp.
36
andra slag förtullas lika med det ämne, arbe-
tadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Kypert-, se Väfnader.
Lacka, gummi--, se Gummi.
Lackerade arbeten: af bleck; se Becksiagarearbelen.
af bly; se lily, arbetadt, måladt
eller lackeradt.
af läder; se Läderarbeten,
af papp", se Papparbeten,
af tenn ; se Tenn, arbetadt, lackeradt.
af träd; se Trädvaror, arbetade,
ej specificerade.
Lackerade arbeten af zink; se Zink, arbetad, målad
eller lackerad.
andra slag; se Slöjdevaror, ej
specificerade.
Lalin, oäkta; sc Metaller, sammansatta.
Lampor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller trådband; se Metaller, sammansatta.
Levantin; se Väfnader.
19
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
Bjdr
»k.
r:st
Likörer
1 kanna
1
12
—
Lim:
husbloss
1 skålp.
1 skålp.
16
3
—
Lin:
ohäcldadt
• . • .
häckladt
1 lisp.
1 lisp.
12
24
—
Ljus:
talg-
stearin- och margarin-
alla andia slag ...........
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
3
9
15
—
Luktvatten, alla slag, (flaskornas vigt inbegripen)
1 skålp.
12
—
Läderarbeten, ej specificerade, lackerade . . .
1 skålp.
20
—
Lök, alla slag, ej specificerade ......
1 lisp.
6
—
1 tunna
1
—
—
Mandel ... *
1 skålp.
3
—
Limoner, friska; se Citroner.
salta; se Frugter, inlagda.
Limonsaft; se Citronsaft.
Linön; se Väfnader.
Linser; se Spaumål.
Ljuskronor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej
speeilicerade ämnen, samt delar deraf; so Slöjdevaror,
ej specificerade.
Lunta; se Varor, sorn icke kunna liänföras under någon
af de i iuförselstarifen upptagna bestämmelser.
Läder; se Hudar och skinn.
Lärft; se Väfnader.
Läster till skoarbeten; seSlöjdevaror, ej specificerade.
Machinerier, ej specificerade; se dito dito.
Magnesia, hänföres under Apoteksvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Malm, cobolt-; se Cobolt-malm.
Manchester; se Väfnader, bomulls-.
Manna, hänföres under Apoteksvaror.
Manufakturvaror, oj specificerade; se Slöjdevaror.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; se Vismut.
Marle; se Väfnader.
Marmor, arbetad, ej specificerad; se Sten, all annan,
ej specificerad.
Masker; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Mastix; se Gummi.
Mattor: bast-; se Bastmattor.
golf-, af strå eller rotter; se Slöjdevaror, ej
specificerade,
af ull; se Väfnader, ylle-,
af andra ämnen, lackerade eller fernissade;
se Väfnader,
gräs; se gräsmattor.
20
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Metaller , sammansatta:
It:dr
sk.
rist
marinmétall, eller annan komposition i form af
bleck eller spik till förhydning af fartyg .
100 R:d V.
5
—
—
messing:
oarbetad, latun och tråband inbegripna .
arbetad:
( 1 skeppid ^
l stäp, v. i
33
16
—
tråd förtullas såsom koppartråd.
andra slag, gjuten, smidd eller pressad,
oäkta lahn derunder inbegripen . . .
1 skålp.
12
—
alla andra slag:
oarbetad
arbetad:
f 1 "skepp:d ^
i stäp. v.
33
16
—
förgyld
1 skålp.
36
—
andra slag
1 skålp.
24
skrot, samt gammal och brukad metall, sam-
mansatt, alla slag
/ 1 skeppal ^
t stäp. v. j
16
32
—
Metwurst
1 skålp.
4
l\Jj ö d »>..«•*••
1 kanna
12
-—
Mjol3 ej specificerad t, af vegetabilier, som ej kun-  na inbegripas under spanmål eller hänföras till
Apoteksvaror
2
Munlack
1 skålp.
12
—
Muskot, torr
1 skålp.
8
—
Muskotblomma
1 skålp.
——
12
—
\
Mercurius; se Qvicksilfver.
Merinos; se Valunder, ylle-.
Messing; se Metaller, sammansättaMessingstråd;
se Metaller, sammansatta, messing.
Mikroskop; se Instrumentet*, optiska.
Mineralier för naturaliesamlingar; tullfria såsom malmstuffer.
Mjöl af spanmål; se Spanmål.
Modellerare tulltaxenuderrättelscrna. §. 13.
Moll; se Väfnader, bomulls-.
Morinos ; se Väfnader, ylle-.
Mos, enbärs- och (läder- samt mullbärssaft, hänföres
under Apoteksvaror.
Mosaikarbeten; se Sten, all annan, ej specificerad.
Muddar; se Vantar. ,
Mulfar, se Kläder.
Mursten; se Tegel.
Musikaliska instrumenter; se Instrumenter.
Muskot, insyltad; se Confiturcr.
Musslin; se Väfnader, bomulls-.
Musslor, insyltade eller insaltade; se Varor, sorn ej
kunna hänföras under någon af de i införseistarifen
upptagna bestämmelser.
Myntkoppar; se Koppar.
Myrrha, hänföres under Apoteksvaror.
21
Qvantitet
Införselstull.
för tull—
Lcräkningen.
Banko.
11; dr
sk.
r:sl
Neglikor
1 skålp.
5
Nålar:
bröstnålar af metall förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf det hufvudsakligen bestå.
knapp-, sy- och andra slag .
1 skålp.
12.
—
Nötter:
1 stycke
1
—
andra slag
i kanna
2
—
Oliver
1 kanna
6
—
Oljor :
leta:
hamp-
1 skålp.
•—
8
andra, till Apoteksvaror ej hänförliga, eller
eljest icke specificerade slag
1 skålp.
1
8
flygtiga, eller essencer, ej specificerade . . .
1 skålp.
5
—
Ostj alla slag
1 lisp.
1
—
—
Papp
1 skålp.
—
6
Papparbetenj alla slag:
olackerade
1 skålp.
8
—
lackerade ........
1 skålp.
12
—
Papper:
kardus-, kartler- eller kort-, förhydnings-, grått
och makulatur-, tobaks- och annat omslags-
1 skålp.
i
—
kaulvinso Väfnader, bomulls-.
Natron, kolsyradt; se Soda.
Nattsäckar-, se Portföljer.
Negerliead; se lobak.
Nellolduk se Väfnader, bomulls-,
Nicdit eller tutia, hätiföres under Apoteksvaror.
Nopkin-, se Väfnader.
Nys- eller prustrot, hänföres under Apoteksvaror.
Nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Nät-, se Slöjdevaror, ej specificerade.
Olja, terpentin-', se Terpentinolja.
Olja, Vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljestenar; se Sten.
Ollon, ek-; se Knapergall.
Ornamenter, arkitektoniska; se Bildthuggeriarbeten.
andra slag, under ämnet ej specificerade;
se Slöjdevaror.
Ostron; se Musslor.
Oxtungor ; se Kött.
Packiug; se Väfnader, ylle-.
PaiUettcr; se Gulddragarearbeten.
22
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
Papper:
tryck-, limmadt och olimmadt,^koncept- och
tapet- ••••• •«••«••»•
1 skålp.
11: dr
sk.
1
rist
6
iinperial-, regal-, median-, olifant-, post-, skrif-  och alla andra slag hvitt, ej specificeradt .
1 skålp.
-- --
3
färgadt, pressadt, tryckt, figureradt. försilfradt
eller förgyldt
1 skålp.
—
4
press-
1 skålp.
—
2
Papperstapeter och border
1 skålp.
10
—
Paraplyer och parasoller:
siden-
1 stycke
1
24
andra slag
1 stycke
36
—
Pennor, skrif-, alla slag  . ,
1 skålp.
8
—
Penslar
1 dussin
9
—
Peppar, alla slag
1 skålp.
3
—
Perlor:
oäkta gkts-
1 skålp.
10
andra slag . .
1 lod.
2
—
Perukmakarearbeten
1 skålp.
3
16
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta ....
1 skålp.
24
andra slag
1 skålp.
12
Plommon, brundier och sviskon ....
1 skålp.
1
6
Plymer, alla slag
1 skålp.
10
—
—
v
Paradiskorn, hänföres under Apoteksvaror.
Paraply ställningar eller delar af paraplyer ; se Slöj—
devaror, ej specificerade.
Pastellkritor; se Färger, ej specificerade.
Pelsverk; se Hudar och skinn.
Pennor, blyerts-; se Blyertspennor.
Percal;* se Väfnader, bomulls-.
Pergamentsskinn; se Hudar och skinn.
Perlegryn; se gryn af Spanmäl.
Perlemor, arbetad; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Persikokärnor, hänföras under Apoteksvaror.
Pinschback; se Metaller, sammansatta.
Pipor, tobaks-; se Piphufvudcn.
Fiqué; se Väfnader, bomulls-,
Pistacier; se Frugter och bär, ej specificerade, torra.
Pistoler ; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Platåer; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Pläter; se Metaller, sammansatta.
23
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsclstull.
Bauko.
l\:dr
sk.
rist
Pomada, kärlen inberäknade
1 skålp.
20
—
Pomeranser, pomerans knoppar och skal . . .
1 skålp.
1
6
Porslin:
oäkta, sten- eller fayance:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
tallrikar . . •
andra pjeser  .
niåladt eller tryckt. ......
äkta, hvitt eller enfärgadt
förgyldt eller måladt i figurer eller med
blommor
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.5
1 skålp.
1
4
6
8
12
6
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för farma-  ceutiska behof ina, sedan beskaffenheten och qvantite-  ten blifvit hos Sundhetskollegium uppgifna och god-  kända, af apotekare i riket införas mot tull af 5 pro-  cent å värdet.
Portföljer , taskböcker, redikyler och nattsäckar:
af läder, förtullas såsom läderarbeten, ej speci-  ficerade;
af väfnad eller papper, förtullas såsom ämnet,
hvaraf de bestå, med tillägg af 25 procent.
Potates . . ....... . . .
1 tunna
16
—
Potatesmjöl
1 lisp.
18
—
Qvicksilfver
1 skålp.
4
—
Porfyr; se Sten, ej specificerad.
Pottaska se Aska.
Pressduk; se Väfnader, ylle-.
Puder; se Varor, sorn icke kunna hänföras under
någon af de i iuförselstarifen upptagna bestämmelser.
Qvarnslcnar; se Sten.
^Qvercitron; se Färger.
2$
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rist
Russin
1 skålp.
i
6
Rör:
bambus-, och spanskrör • .
rottingar, vass- och andra slag ......
1 lisp.
1 lisp.
32.
4
—
Rötter j ätbara, alla slag, ej specificerade . . .
1 tunna
16
—
SadelmakarearbeteUj ej specificerade:
med äkta förgylda, försillrade eller plätera de
beslag
andra slag :
1 skålp.
1 skålp.
28
16
—
Saffran
Salmiak
1 skålp.
1 skålp.
1
2
—
Salpeter:
oraffinerad och raffinerad
chilisk salpeter, eller salpeters}'rädt natron, för
skedvatten- och andra fabrikers behof, efter
pröfning och tillstånd af Kommerskollegium
1 lisp.
1 lisp.
—-—
36
6
—
Salpetersyra och skedvatten
Salt:
berg- . .
glauber-, vattenfritt
1 skålp.
1 tunna
1 lisp.
i
12.
6
8
Rakknifvar; sc Kuifvar.
Rask; se Väfnader, ylle-.
Ratin; se Väfnader, ylle-.
Ravenduk; se Väfnader, linne- och hamp-.
Redskap och raachinerier, eller delar deraf, ej specificerade;
se Slöjdevaror, ej specificerade samt 13 §
i tulltaxeunderrättelserna.
Rentungor, renstek och renkött; se Kött.
Rhabarber, bänföres under Apoteksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Rigabalsam; se Varor, som ej kunna hänföras under
någon af do i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Risgryn; sc Gryn.
Rosmarin, hänföres under Apoteksvaror.
Rotscher; se Pisk, torr.
Rumm; se Brännvin.
Räfkakor eller räfkryddor, hänföras under Apoteksvaror,
Rödfärg; se Färger.
Rothe ; se Färger.
Rötter för Apotekares behof, ej specificerade, bänf*-  ras under Apoteksvaror,
Sablar; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Saecarum saturni; se Blysocker.
Saffian; sc Hudar och skinn.
Sagogryn; se Gryn.
25
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsels tull.
Banko.
Salt:
U:dr
sk.
r:st
kok-:
oraffmeradt
1 tunna
36
—
raffinerarlt ............
1 skålp.
— ■—
—
8
koksalt för fabrikstillverkning af soda, ef-
ter särskilt anmälan hos Kommerskolle-
gium, och af detsamma lemnadt till-
stånd ............
medicinskt, ej specificeradt .......
F r
i t
t
6
X 1
Saltsyra : . . .
1 skålp.
—
6
Saxar:
öfverskärare-
1 lisp.
12
—
andra slag
1 skålp.
36
—
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å väfnaden,
hvaraf dc bestå, med tillägg af 10 procent.
Senap:
omalen .....:
1 skålp.
—
6
malen
1 skålp.
4
—
Siktdukj af metall, tullbehandlas såsom det ämne,
arbetadt, hvaraf duken är förfärdigad.
Silfver:
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt ....
1 lod
—.—
6
bok-, äkta och oäkta .
i lod
2
musi v-, målare-, puder- eller unsen- ....
1 lod
12
—
Sammet; sc Väfnader.
Sammetsband; se Band.
Sandarak; se Gummi.
Sandel; se Färger.
Sassafras, hänföres under Apoteksvaror.
Satin; se Väfnader.
Schelack; se Gummi.
Segel, bergade från främmande förolyckade fartyg;
se Inventarier.
Segelduk; se Väfnader, linne- och barup-,
Senetsblad, hänföras under Apoteksvaror.
Serpentinsten, arbetad; se Sten, all annan, ej specificerad.
Shawlar och shawlettcr; sc Väfnader.
Sidentyg; se Väfnader.
Siktar; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Siktduk; se Väfnader.
Silfverglitt; se Glete.
Bil. till R. St. Prot. 1847 och 1848 * t Sami. 1 Afd. ro Haft.
4
26
Qvantitet
Införselstull.
för tull-  beräkningen.
Kanko.
'
Hulr
sk.
rist
Silke, färgadt . .
1 skålp.
1
—
—
Sirop, alla slag
Skomakarearbeten:
1 skålp.
3
—
al siden ...... .......
1 skålp.
2
—
af karduans- samt färgade eller tryckta skiim
1 skålp.
1
16
—
andra slag
Skriftajlor:
1 skålp.
__
36
af sten .
1 skålp.
1
—
andra slag . .
Slöjdevaror, eller fabriks-, handtverkeri- och
1 skålp.
——
5
manufakturvaror, i taxan ej nämnda . . .
100 R:dr v.
25
—
—
Smör
Snörmakarearbeten :
1 ILsp.
1
16
—
siden- .
1 skålp.
4
halfsiden-
1 skålp.
2
andra slag, ej specificerade .
För bestämmandet, till hvilken af dessa klas-  ser ett snörmakarearbete skall hänföras,
tages blott hänsigt till det material, hvar-  af öfverspänningen består. För det mate-  rial, som finnes under öfverspänningen,
lemnäs intet afdrag i vigten.
1 skålp.
1
\
Sill; se Fisk.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 13 § tulltaxe
underrättelscrna.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar.
Fisk-; se Varor, som ej kunna hänföras under
någon af de i införselstariSlen upptagna
bestämmelser.
Skjälsspäck; se Tran.
Skomakareläsler; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Skrubblor; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Sköldpadd, arbetad; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Slipstenar; se Sten.
Smink och sminkflor; se Varor, som ej kunna hänföras
under någon af de i iuförselstarifen upptagna
bestämmelser.
Snickarearbeten; se Trädvaror, ej specificerade, arbetade.
Snus; se Tobak.
Snören, tarm-; se Strängar.
andra slag; se Suönnakarearbeten.
27
A
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselslull.
Banko.
Socker:
maskovad-, eller brunt och gult, ordinärt ter-
lCdr
sk.
r:st
res- och tetes- samt hvitt pudersocker . . .
krossadt lump-, havana- terres-, samt andra
1
skålp.
3
—.
till sockerhalten lika slag .......
1
skålp.
.
4
6
topp-, kandi- och kak-
1
skålp.
6
—
Soda
, . . .
1
lisp.
—-
8
Soja och såser
.
Span mål:
omalen:
1
kanna
36
““
1
tunna
36
halia
1
tunna
24
hvete
1
tunna
1
24
korn och malt
1
tunna
36
linser
1
tunna
1
24
.
räg
1
tunna
1
—
—*
1
tunna
42
ärter . . . . . . . . ' . . . . . .
malen: gryn och mjöl:
införtullas efter den afgift, sorn vid införseln
är gällande för det-sädesslag, hvaraf gry-  net eller mjölet är tillverkadt, med til-  lägg af 10 procent, och så, att af hvete 9
lispa!, af råg och ärter 12 lispal, af korn
10 lisp:d och af hafra 8 lisp:d mjöl anses
svara mot en tunna säd; samt att 4
li.sp:d gryn af hafra och 6 lispal af andra
sädesslag svara mot en tunna säd af sam-  ma slag.
1
tunna
1
Solljäderspappcr; se Papper.
Solfjädrar; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Spanska flugor, hänföras under Apoteksvaror.
Speglar och lampelter; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Speldosor; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Spelkort; se Kort.
Spenuacetiolja; Se Oljor.
28
Qvantitet]
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Spetsar j uddar och blonder:
R:dr
sk.
r;st
silkes- och linne-
1 skålp.
5
andra slag . . .
1 skålp.
1
Stearin
1 skålp.
,
3
•—
Sten:
bryn- och olje- . .
100 st.
.
24
all annan, ej specificerad, arbetad ....
100 R:dr v.
15
Stenkolstjära
1 tunna
32
—
Strumpor j och andra på strumpstol eller genom
stickning tillverkade arbeten:
silkes-
1 skålp.
3
halfsiden-
1 skålp.
1
24
—
andra slag . -
1 skålp.
36
—
Strumpstickor
1 skålp.
8
Strängar:
kantilj-, eller öfverspunna baser
1 skålp.
1
—.
af metall
1 skålp.
8
—
andra slag'
1 skålp.
1
-•
—
Stålj alla slag
Stålarbeten:
( JOO skålp. }
t släp. v. J
3
—
—
tråd
1 skålp.
—.—.
4
6
För tillverkning af sådana arbeten, hvartill
utländsk ståltråd erfordras, efter pröfning
af behofvet och med särskilt tillstånd
af Kommerskollegium
100 R:dr v.
10
_
andra slag, ej specificerade
1 skålp.
24
Spiauter; se Zink.
Spiesglans; se Antimonium.
Spik och nubb; se Jern.
Spiritus vini och annan sprit; se Brännvin.
Spiritus, vitriol-; se Svafvelsyra.
Späck; se Tran.
Sticktyg; se Väfnader, bomulls-.
Stilar; se Boktryck.
Stockfisk; se Fisk.
Storas, bänföees under Apoteksvaror,
Stramat]; se Väfnader.
Strutsfjädrar; se Plymer.
Strömming; se Fisk.
Ståltråd; se Slålarbelen,
29
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
Stärkelse, hvit
1 lisp.
lLdr
sk.
32
r:sl
Svafvel
Sicilianskt oller annat så kalladt naturligt svaf-
1 lisp.
12
vel till begagnande för fabrikstillverkning af
svafvelsyra, efter särskilt anmälan hos Kom-
merskollegium och af detsamma lemnadt till-
stånd
Fr
1 t
t
Svafvelblomma
1 skålp.
(i
Svafvelsyra
1 skålp.
4
Svampartorra:
su§"
andra slag, ej specificerade
1 skålp.
1 lisp.
12
5
z
Sågblad.
1 skålp.
8
—
Såpa
1 lisp.
24
—
Säckarj nya, tomma ...........
1 skålp.
6
—
Talg
1 lisp.
24
—
Tamarinder
1 skålp.
1
—
Tegel:
mursten, alla slag
1,000 st.
4
taksten
1,000 st.
6
32
—
Tenn:
oarbetadt, samt arbetadt, gammalt och sönder-
brutet
1 lisp.
20
_
Stärkelse, lila; se Färger.
Substans eller bläckpulver; se Varor, som ej kunna
hänföras under någon af de i iufnrsclstarifen upptagna
bestämmelser.
Svampar, inalnyttigc ; se Frugter.
Svarfvarearbeten; se Leksaker, och Trädvaror, ej specificerade,
arbetade.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och kopparsticks-; se Boksvärta.
Sjuålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sängkläder; sc Kläder,
Tackjern; se Jern.
Taft; se Väfnader.
Tagel; se Mår.
.Talgljus; se Ljus.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Tapetborder; se Papperstapeter.
Tenlikar; se Metaller, sammansatta: messing,, arbetad.
30
Qvantitet
Införseistull.
beräkningen.
nanno.
R:dr
sk.
r:sl
Tenn:
arbetadt, nytt.: olackeradt
i skålp.
8
—
'lackeradt
1 skålp.
12
—
oell blyaska •••• ......
1 skålp.
1
4
Terpentin
1 skålp.
— —
2
—
Terpentinolja eller terpentinspiritus . • . . .
1 skålp.
1
6
The
1 skålp.
12
—
Thermometrar
1 stycke
— —
28
—
Tjära
1 tunna
1
16
—
Tjärbärma eller vraktjära
1 tunna
44
—
Tobak:
oarbetad:
blad
.
1 skålp.
7
—
stjelkar
1 skålp.
4
—
arbetad:
cigarrer ....
1 skålp.
1
—
—
karfvad:
karduser eller lös i fastager
1 skålp.
14
—
knaster
1 skålp.
.36
—-
malen eller snus ...
1 skålp.
16
—
spunnen och negerhead
1 skålp.
10
—
stänger och karotter
1 skålp.
_
18
—
Tran och späck> alla slag
1 lisp.
7
—
Tryffel
1 skålp.
— —
16
—
Theriak, hänföres under Apoteksvaror.
Tobakspipor af lera; se Pipbufviidcn.
Tomback; se Metaller, sammansatta.
Torsk; se Fisk.
Trapp, tullfri såsom Lera.
Tricot; se Strumpor.
Trumpeter och trummor; se Instrumenter, musikaliska.
Tråd: guld- och silfver-; se Gulddragarearhelen.
jern- och stål- till instrumentsträngar; se
Strängar,
andra slag; se Jern- och
stålarbeten,
bomulls- och linne-; se Garn.
Trädfrugler; se Frugter,
31
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
Trädvaror:
virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
furu och grantimmer:
tillhugget, ej specificeradt
100 R:dr v.
Buli-
lO
sk.
r;st
mahogny, sockerkist och andra utländska träd-  slag, som ej äro vid införsel tullfria . .
1 kub. fot
12
bandstakar
100 st.
3
hjelkar och sparrar af furu och gran:
af mindre tjocklek än 5 tum midtpå . . .
1 stycke
1
af 5 till 8 tum midtpå
1 stycke
4
deröfver .....
1 stycke
12
Anm. Bjelkar oell sparrar af furu och gran kunna in- och
utföras bade liksidiga och platta. Dimensionen af de-  ras tjocklek bestämmes efter Ijerdedelen af deras to-  talomfång midtpå, så att t. ex. en bjelke, som på två
motsatta sidor innehåfler 12 tums tjocklek och på du
öfriga endast 8 tums, kommer att vid tullklarering
behandlas lika med en bjelke, hvars alla lyra sidor
tvarsöfver innehålla hvardera 10 tum.
bräder och plankor, sågade:
af furu och gran:
under 1 i tums tjocklek
1 tolft
8
af 1 l till och med 3 tums tjocklek . .
1 tolft
16
deröfver
, .
1 tolft
32
Anm. Af afsagade bräder eller brädstumpar af furu eller
gran beräknas vid förtullning:
5 tolfter af till och med 1 i alns längdl,;k d i { ,ft
2 d:o af större till och med 4 alnars d:o/111Ia meu 1
af ek oell ask
100 R:dr v.
5
af alm, hok, björk och andra inom landet
växande, ej specificerade, trädslag .
100 R:dr v.
5
enträd och enstafrar
100 st.
6
fanerskifvor
100 R:dr v.
20
gevärstocksämnen
1 dussin
12
handspakar •
1 dussin
12
handspaksämnen
1 dussin
4
32
Qrantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Trädvaror:
lister, sågade af furu och gran, till och med 8
lt: dr
sk.
rist
alnars längd och 4 tums omfång ....
1 tolft
—-—
2
6
lukter, huggne eller täljde
1 tolft
2
6
sågade
master, bogspröt och spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver, 10 fot från
1 tolft
5
slorändan
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från stor-
1 stycke
2
—
ändan
1 stycke
20
—
pumpträd:
oborrade, se master och spiror.
8
borrade
1 stycke
16
—
ribbor, sågade, längre eller kortare ....
stäfver, lagg- och botten-:
af till och med 42 verktums längd å de för-  ra och högst 27 verktums längd å de senare:
1 tolft
18
af ek
120 st.
—_—
40
—
af bok, furu eller gran
derutöfver:
120 st.
8
“|
af ek .
120 st.
2
24
—1
af bok, furu eller gran ......
120 st.
1
12
tunnband .
■ •
ved:
100 st.
-i—
1 famn
24
—
bok- och ek- •
1 famn
86
—
andra slag
Anm. Famnen beräknas till 4 alnars längd, 3 alnars höjd
och 6 qvarters bredd.
1 famn
16
årträd, eller ämnen till åror
alla andra mer eller mindre arbetade trädva-  ror, ej specificerade, derunder inbegripna ned-  slagna tunnor samt ej specificerade svarfvare-
1 pär
1
6
Trädvaror:
och snickarearbeten, roed eller utan hetsning,
målning eller lackering
Tvål:
parfymerad
andra slas; ...»
Tågvirke, nytt . . • . .
Ull, okammad eller kammad
Ur:
fick-:
med
guldboett
andra slag
vägg-, och studsare:
af bronz, tullbehandlas som metaller, sammansatta,
ej specificerade, arbetade.
andra slag
delar af ur, ej specificerade
Vanilj
Vitriol:
gron .
andra slag
, Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
ll;dr
sk.
r:si
100 Rd. v.
25
—
1 skålp.
12
1 skålp.
3
--
1 lisp.
24
—:
1 skålp.
2
—
1 stycke
2
1 stycke
32
——
1 skålp.
1
1 skålp.
1
—
—
1 skålp.
3
—
—
17 lisp.
3
1 skålp.
1
—
Tusch; se Färber.
Tutanego; se Zink.
Tutia, hänföres under Apoteksvaror.
Tyll, spets-; se Spetsar.
bomulls-; se Väfnader, bomulls-.
Tågvirke af förolyckado främmande fartyg; se Inventarier.
'f älgsten; se Sten, ej specificerad.
Urband och urkedjor af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen; se Slöjdcvaror ej
specificerade.
Bil. till R. St. Prot. 1847 och 1848, 1 Sunil. 1 /t/d. 10 lluft.
Urglas; se Glas, ej specificerade.
Violrot, bänföres under Apoteksvaror.
Violsirap; se Sirop.
Visitkort; se Papper, färgadt, pressadt, tryckt, fioureradt,
försilfradt eller förgvldt.
Vitriololja; se Svafvelsyra.
Wadd, bomulls-; se Bomullsvadd.
stlkes; se Varor som ej kunna hänföras under
någon af de i iufflrselslarifen upptagna
bestämmelser.
34
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Juförselstull.
Banko.
Vagnar och åkdon:
tvåhjuliga, samt trillor, droskor och slädor . .
1 stycke
R:dr
40
•k.
r:st
öfriga slag
• • • * •
1 stycke
100
—
—
Vantar > tullbehandlas lika
Vatten , mineral- eller helso-  inberä kilade ....
med strumpor.
, krusen och buteljerna
1 kanna
4
IVax :
oblekt ..... i
1 skålp.
3
blekt eller färgadt . .
1 skålp.
8
—
Vekar , lamp- och ljus- .
Verktyg lör slöjderna och
specificerade ....
♦ ••••••*
handtverkerierna, ej
•
• • • • • •
1 skålp.
100 R:dr v.
15
20
TVinj alla slag:
på fastager .....
1 kanna
24
på buteljer
1 kanna
1
—
—
TVindruf, torr ....
1 lisp.
<3
—
JVindrufvor j .
1 skålp.
5
—
Vinstenrå eller renad .
1 skålp.
1
0
Vinstenssalt ....
1 skålp.
3
0
Vismut
1 skålp.
4
—
Väfnader:
helsiden-:
alngods:
felb och peluche .
1 skålp.
1
10
guld och silfvertyg,
äkta ......
1 skålp.
10
—
—
oäkta .....
i skålp.
5
10
—
Wagnmafcarearbeten, ej specificerade; se Slöjdevaror,
ej specificerade.
Walnötter; se Nötter.
Watteii, lukt-; se Luktvatten.
W au; se k ärger.
Waxbilder, tullfria såsom Bilder.
Waxduk; se Väfnader.
Waxljus; se Ljus.
Wed; se Trädvaror.
W icker; se Spaumål.
\
35
TVäfnader:
helsiden-:
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
alngods:
R.dr
sk.
r:st
sammet .
1 skålp.
3
Anm. Då hela ytan utgöres af silke, bör väfnaden, ehuru
frånsidan utvisar annat ainné, tullbehandlas såsom
helsiden.
andra slag . . . •
1 skålp.
5
*
shawlar, shawletter och andra dukar, äfven-
som genom fasonering till förkläden ut-
6
märkta tyger
1 skålp.
—
halfsiden-, eller af silke, till större eller mindre
del blandadt med bomull, lin, ull, eller
andra ämnen:
alngods:
felb och peluche .........
1 skålp.
1
IG
andra slag
1 skålp.
2
24
shawlar, shawletter och andra dukar, äfven-
som genom fasonering till förkläden ut-
märkta tyger
1 skålp.
3
—
ylle-, af ull allena, eller med blandning, till
större eller mindre del, af bomull, lin
eller andra ämnen, utom silke:
doffel, fris och frisad ........
1 skålp.
32
filtar
.
1 skålp.
16
mattväfnad
1 skålp.
16
—
pressduk
1 skålp.
3
vadmal, till och med 5 q varters bredd . .
1 skålp.
16
—
andra slag:
alngods:
ovalkade
1 skålp.
—.—
36
valkade:
tvåskaftade:
af 30 trådar på tummen i varpen
och derunder
i skålp.
1
—
—
af 31 till och med 40 trådar på tum-
men i varpen
1 skålp.
1
24
—
36
Wäfnader:
ylle-:
andra slag:
alngods:
valkade:
tvåskaftade:
af 4l till och med 50 trådar på tum-
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull,
Banko.
R:dr
sk.
rist
men i varpen
af flera än 50 trådar på tummen
1 skålp.
2
i varpen
1 skålp.
2
24
—
flerskaftade
1 skålp.
2
—■
— s
shawlar, shawletter och andra dukar .
blandade med silke, tullbehandlas såsom half-  sidenväfnader.
bomulls-:
alngods:
corderoy, jean, manchester, parkum, sam-  met, satin och alla ej specificerade,
1 skålp.
1
kyprade . ... .
1 skålp.
16
felh och peluche
1 skålp.
8
_
filtar .............
gaze, halflinon, musslin, nettelduk, dimity,
batist, sticktyg eller piké', samt alla
1 skålp.
16
genom väfnadssättet fasonerade . . .
1 skålp.
36
tyll
andra ej specificerade, okyprade:
1 skålp.
1
24
ofärgade • . . .
1 skålp.
24
färgade •
i skålp.
28
—
tryckta eller pressade
shawlar, shawletter och andra dukar, äfven-  som genom fasonering till förkläden ut-
1 skålp.
32
märkta tyger
bomulls-, med blandning, till större eller min-  dre del, af lin eller hampa, tullbehandlas så-  som lika beskaffade tyger af lin eller ham-  pa allena.
1 skålp.
36
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
JVäfnader:
R:dr
sk.
rist
linne- och hamp-:
alngods och dukar:
blaggarn, huldan, kanfas, segelduk och
tältduk
1 skålp.
6
bolstervar
1 skålp.
12
kammarduk och batist
1 skålp.
2
andra slag
1 skålp.
1
hår- och tagel- ....••
1 skålp.
20
vaxade eller lackerade:
mattor
1 skålp.
6
andra slag
. . .
1 skålp.
10
.
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta
genom upplösning af kautschuk
1 skålp.
1
Zink, tutanego och spiauter:
oarbetad och i plåtar .........
1 skålp.
2
arbetad:
omålad och olackerad
1 skålp.
2
målad eller lackerad
.
1 skålp.
—__
6
Jngmachiner
100 R:dr v.
10
Ångpannor
100 R:drv.
13
•
Agg ................
1 skålp.
1
4
Ättika, alla slag
1 kanna
6*
—
kV åror, som icke kunna hänföras under någon af
de i införselstarifen upptagna bestämmelser:
råämnen »••*»•••«»•*
Fr
i
a
mer eller mindre bearbetade .
100 födr v.
25
—
Wärjor och värjklingor; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Ympvax', se Varor, som ej kunna hänföras under någon
af de i införselstarifen upptagna bestämmelser
Zaffer; se Färger.
Ziltror; se Instrumenter, musikaliska.
Zitverrot, hänföres under Apoteksvaror.
Ader- och koppjern; se Instrumenter, fältskärs-,.
Al ; se Fisk.
Ängskära; se Färger.
Äpplen; se Frugler.
Öl; se Dricka.
38
Lit. A. a.
Särskilt Förteckning
å varor, som äro vid införsel tullfria.
Agatj oarbetad;
Alabaster, oarbetad;
Ambra ;
Angelika;
Apoteksvaroralla i införselstarifen ej specificerade, enkla eller sammansatta,
till införsel af apotekare eller dem, som erhållit Sundhetskollegii
tillstånd att med sådana varor idka handel, eller af vetenskapsmän
till begagnande för vetenskapliga inrättningar;
Bark, alla i införselstarifen ej specificerade slag;
Bast och bastrep;
Bastmattor , inkommande såsom garnering eller emballage;
Ben: elfen-, oarbetadt; '
hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt;
andra slag, rå och oarbetade, samt förmalda eller s. k. benmjöl;
Berberisrötter ;
Bernsten, rå och oarbetad;
Bilder, alla slag;
Bin, lefvande i kupor;
Blod, kreaturs-, alla slag;
B lödig lar ;
Blomsterlökar ;
Bokstaf sstämplar samt boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare eller
stilskrot;
Bolus, hvit och röd, samt terra sigilla ta;
Bomull;
Brunsten ;
Buskar;
Böcker:
på främmande språk, samt not- och ritböcker;
på Svenska tryckte biblar, gifne till Svenska Bibelsällskapet;
Cautsch.uk
Coraller: äkta, oarbetade;
39
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars längd sönderhugget
tågvirke;
Dun, alla slag;
Emalj, i massa;
Fartyg, utländska, med tillbehör, som blifvit tagna under krig af svenskt örlogs-
eller kaparefartyg och lagligen prisdömda;
Fisk, färsk;
Fiskskinn, oberedda;
Fjäder , ospritad;
Fjäll, hvalfisk-, eller ossa sepice;
Flintsten ;
Flyttsaker :
såsom reseförnödenheter, af ägaren sjelf medförda, då de af vederbörande
tullkammare finnas ej öfverstiga hans behof under resan; samt
om de inkomma för sådane personers räkning och vidare begagnande,
som varit å utrikes ort bosatte och der betjent sig af desamma, så
framt de vid införseln, på särskilt anmälan hos Generaltullstyrelsen,
pröfvas ej öfverstiga ägarens behof;
Foglar, lefvande;
Frö, alla slag utom kanarie-;
Färgmossa, alla slag;
Gips ;
Gipssten ;
Glas: buteljer, burkar och flaskor, på hvilka varor inkomma och som icke,
enligt särskilt stadgande i införselstarifen, inbegripas uti vigten för
tullberäkningen:
kemiska;
Glasgalla ;
Glasskärf eller krasglas;
Glober ;
Granatäppleskal;
Gräs, ej speciliceradt;
Gräsmattor ocb gräsrep till garnering och emballage;
Guld, oarbetadt;
Halm;
Hampa, ohäcklad;
Horn, oarbetadt eller raspadt;
Hummer;
40
Hvalraf eller spermaceti;
Hår: alla andra, ej specificerade slag, än häst- eller tagel, samt nöthår;
Hö;
Jord, poler;
Juveler, oinfattade eiler infattade;
Kalksten;
Kardborrar eller stråkardor;
Kartor;
Kläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro synbart brukade, eller,
af ägarne sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof;
Kol, träd-;
Kopparstick, estamper och lithograf ska arbeten;
Korkträd;
Kreatur:
får och baggar från alla tyska stater samt intill Wcsterhafvet gränsande
orter;
hingstar, tjurar och fargaltar;
Lera ;
Lumpor;
Magnetsten, oinfattad;
Malm, rå och osmält, i införselstarifen ej specificerad;
Malmstuffer , till naturaliesamlingar;
Marienglas ;
Marmor, oarbetad eller i block;
Medaljer, alla slag;
Murklor ;
Musikalier;
Muskus eller desman;
Musslor, friska;
Mynt, guld-, silfver- och koppar-;
Målningar och ritningar, oinfattade eller infattade;
Naturalier, till vetenskapliga samlingar;
Näfver;
Olj ekakor ;
Perlemor, oarbetad;
Perlor: äkta , oinfattade eller infattade;
Pimpsten ;
Plantor ;
41
Plantor;
Platinaj oarbetad eller arbetad;
Pozzolana ;
Russinstjelkar ;
Sand;
Serpentinsten s oarbetad;
Silfver j oarbetadt;
Silkej rått, ofärgadt;
Skafgräs;
Sköldpadd, oarbetad;
Smergel;
Spillning, affall ocb spån, ej specificerade;
Sten: cornwa lis-,
eldfast sten,
gjutstenar, samt mergel oell skiffersten till stentryck,
qvariistenar,
all annan, i införselstarifen ej specificerad, oarbetad eller i block;
Stenkolj stenkolsstybb eller cindersj samt kokes eller afsvaflade stenkol;
Säckarj med varor fyllda, såsom emballage;
Tesifer eller krätz;
Tonkabönor;
Trippel;
Trädj friska, alla slag;
Trädvaror: virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
alm, ask, bok, björk, ek och andra ej specificerade sådana
trädslag, som växa inom landet;
buxbom, ceder, ebenholtz oell pockenholtz;
furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar;
Wagnar och åkkon: resandes, synbart brukade, af deni sjelfve begagnade,
eller som blifvit ur riket bevisligen utförda.
M. titt R. St. Prop. i84j oek 18481 1 Sami. 1 Afd. 10 tia/t
-
6
42
Lit. B.
II. Tarif för ut förs els tullen.
Q vautitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Bauko.
llidr
sk.
rist
Bark, ek-
1 skeppa!
32
Ben, andra slag än elfen- och hvalfisk-:
rå och oarbetade
förmalda eller s. k. benmjöl
1 lisp.
1 lisp.
3
1
6
Blodiglar
1 skålp.
3
—
Bly, oarbetadt, i tackor eller rullar
1 skepp:d
20
—
Dref
1 skeppal
1
—
—
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst
2 famnart: längd sönderhugget tågvirke . .
1 skepp:d
1
_
Hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, obe-  redda:
torra
andra slag
1 skålp.
1 skålp.
2
1
-
Hummer
1 tjog
4
Jern:
gjutet:
tack- och barlast-
för
för
för
i,
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, o-  stämplade och oborrade ....
b.
b.
hällar öfver 1 i tums tjocklek samt lod och
lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket.
hällar af 1 i tums tjocklek och derunder lill
och med 1 tum, lod och lödjor tili vig-
«
43
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Banko.
ll;dr
sk.
r:st
Jern:
gjutet:
ter af 1 skeppunds vigt och derunder till
1 i skepp:d 7
C stäp. v. j
och med i skepp:d
2
—
smidt eller valsadt:
stång- platt, | tum tjockt och deröfver, un-
der 12 tums Lredd och öfver | tyras fyr-
kant
( 1 skepptd 7
4
\ stäp, v. )
smältstycken
f 1 ekepptd 7
^ stäp. v. j
4
—
Jern skrot, gjutet, smidt eller valsadt, derunder
inbegripne sönderslå gne eller eljert för sitt än-
damål obrukbare kanoner, bomber, mörsare
och kulor
.
1 1 skcpp:d 7
1 stäp. v. f
2
Koij träd-
1 läst
40
—
Koppar:
C 1 skepp:d 7
rå-
18
36
( stäp. v. j
gårad ........... a • .
t 1 skepp:d 7
\ stäp. v. /
32
—
Kopparskrot j eller gammal och brukad koppar
samt kopparaska
( i skepp:d )
(. stäp. v. f
16
32
/
Lumpor
1 lisp.
—-—
12
Malm, rå och omält, i införselstarifen eller den
dervid fogade särskilta varuförteckning ej spe-
cificerad
. .
fnr
u
Metallerj sammansatta:
1(31
13.
oarbetade, alla slag
( 1 skepp:d
32
skrot, samt gammal och brukad metall, sam-
\ stäp. v. j
mansatt, alla slag
t 1 skepp:d 7
X stäp. v. j
16
32.
—
Spillning, affall och spån, ej specificerade , .
100 Rrdrv.
10
—
44
Qvantitet
för tull-  bcräkningen.
Utförselstull,
Bauko.
Tjärbärma eliev vraktjåra ........
1 tunna
lt:dr
sk.
44
r:st
Trädvaror:
virke, oarbeta dt, sågadt eller tillhugget:
alm, ask, bok, björk, ek och andra ej speci-  ficerade sådana trädslag, som växa inom
landet
.• .
100 R:dr v.
15
furu- och grantimmer:
otillliugget eller sågblockar .....
100 R:dr v.
25
_
tillhugget, ej specificeradt . . . . .
100 R:drv.
10
—
—
bandstakar
• . . .
100 st.
1
—-
bjelkar och spärrar af furu och gran, af min-  dre tjocklek än 5 tum midtpå ....
1 stycke
3
bräder och plankor, sågade*, af ek och ask . .
100 R:dr v.
10
—
—
enträd och enstafrar
100 st.
12
—
gevärsstocksämnen
1 dussin
12
—
handspaksämnen
.
1 dussin
4
—
läk ter, huggne eller täljde .......
1 tolft
— •—
10
sagade ............
1 tolft
2
—
master, bogspröt och spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver, 10 fot från
storändan ...........
1 stycke
2
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från stor-  ändan ............
1 stycke
20
derunder
.
1 stycke
12
—
pumpträd, oborrade, se master och spiror,
ribbor, sågade, längre eller kortare ....
1 tolft
9,
stäfver, lagg- och botten-:
af till och med 42 verktums längd å de förra
och högst 27 verktums längd å de sednare:
af ek
120 st.
4
af bok, furu eller gran .......
120 st
1
—
45
Qvantitet
för tull-  beräkningcn.
Utförsclstull.
Banko.
Trädvaror:
stäfver, lagg- och botten-:
derutöfver:
120 st.
It:dr
sk.
24
r:st
af bok, furu eller gran
120 st.
__—
12
—
ved:
björk-
1 famn
1
24
_
bok- ock ek-
1 famn
2
—
i
alla andra slag
1 famn
36
årträd eller ämnen till åror .......
1 par
4
Alla andra varor, än de i denna tarif upptagna,
äro vid utförsel tullfria.
r
46
Lii. C.
III. T drif för kreditupplaget och
transitoafgift en.
Minimi-
Qvantitet
qvantitet
för
Transito afgift.
för
transitoafgiftens
banko.
upplaget.
beräkning.
lt:dr
sk.
r:sl
1,500 skalp.
Anis . ...
Aska, pott-:
1 skålp.
/
—
i
700 lisp.
vällad eller oraflinerad
1 lisp.
—
2
200 lisp.
raffinerad och kalcinerad ....
1 lisp.
1
—
10 skepp:d
Bly , oarbetadt . .
Brännvin :
1 skeppxl
—
20
—
150 kannor
genever
1 kanna
1
-
150 kannor
konjak
1 kanna
1
c
150 kannor
rumm. •
1 kanna
1
-
150 kannor
arrak
1 kanna
—_—
1
—
700 skålp.
Cacao
1 skålp.
—
2
1,000 skaij).
Caffe
1 skålp.
— —
—
2
400 skålp.
Canel och cassia lignea
1 skålp.
—
4
1,000 skålp.
Corinter
.
1 skålp.
—
2
1,400 skålp.
Fenkål
Fisk:
1 skålp.
—
1
40 tunnor
saltad, sill
1 tunna
4
-
300 lisp.
torr, gråsidor eller sey
1 lisp.
—
8
1,400skålp.
Färger:
blyhvitt
1 skålp.
—
1
50 skålp.
cochenill
1 skålp.
2
6
100 skålp.
indigo
1 skålp.
1
6'
¥7
Minimi-
Qvantitet
qvantitct
för
Transitoafgift.
för *
transitoafgiftens
Banko.
upplaget.
beräkning.
1\: dr
sk.
rist
Garn: bomulls-, otvinnadt:
400 skalp.
ofärgadt : . . . .
1 skålp.
-
4
130 skålp.
färga dt
1 skålp.
1
—
2,000 skålp.
Gryn , utom af spanmål och s. Y. puddy
1 skålp.'
—
1
10 skeppal
Hampa t häcklad
1 skepp:d
24
—
100 lisp.
Humla
1 lisp.
_—
2
6
1,500skålp.
Ingefära, torr
1 skålp.
—
1
20 tunnor
Kummin
Lin:
1 tunna
8
—
100 lisp.
oliäckladt .
1 lisp.
2
100 lisp.
häckladt
1 lisp.
4
50 lisp.
300 skålp.
Ljus :
talg-
1 lisp.
J 1 0 1
2
6
vax- och spermaceti-
1 skalp.
—
b
900 skålp.
Mandel
1 skålp.
—
2
1 000 skålp.
Olja :
bom-, eller af oliver .....
1 skålp.
i. -
2
2,000 skål]).
hamp-
1 skålp.
1
800 skålp.
Pepparj alla slag
1 skålp.
—
—
2
2,000 skålp.
Plommon j brundier och sviskon .
1 skålp.
—.—
1
2,OCX) skålp.
Pomeransknoppar och skal ....
1 skålp.
—
1
2,000 skålp.
Russin
1 skålp.
—
1
100 tunnor
Salt, kok-, oraflineradt
Socker:
1 tunna
1
6
1,800 skålp.
maskovad- eller brunt och gult, or-
dinärt terres- och tetes-, samt hvitt
pudersocker
1 skålp.
——
1
1,200 skålp.
krossadt lump- och havana- terres-
1 skålp.
i
48
Minimi—
Qvantitet
qvantitet
för
Transiloafgift.
för
Iransitoafgiftens
Bauko.
upplaget.
~ 1.
beräkning.
'
U:dr
sk.
r:st
100 tunnor
Spanmålj omalen, korn
1 tunna
— —
2
6
150 skålp.
The
1 skålp.
1
—
100 tunnor
Tjära
Tobak:
1 tunna
2
6
1.200 skålp.
blad
1 skålp.
—
2
2.400 skålp.
stjelkar
.
1 skålp.
—
1
200 skålp.
knaster
1 skålp.
1
—
120. kub. fot
Trädvaror: mahogny, oarbeta dt, så-
gadt eller tillhugget
1 kub. fot
1
—
500 skålp.
Ullj okammad och okardad ....
Win:
1 skålp.
—
2
200 kannor
på fastager • .
1 kanna
__
.—
8
100 kannor
på buteljer
1 kanna
2
—
4 9
Lif. D.
Underrättelser
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör.
§ 1.
Hvad vid tullklarering af brutet skillingtal ej hinner till half skilling
vfteslutes, och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal stiger
till eller öfver en half.
§ 2.
Med de i taxan förekommande vigtbestämmelser förstås viktualievigt,
der annan vigt icke särskilt är utsatt
§ 3.
För alla varor, som inkomma med främmande fartyg, förhöjes den belöpande
tullen med fyratio procent, och för alla varor, som med dylika fartyg
utföras, med femtio procent, utom i de fall då, genom särskilta afhandliugar
med främmande makter, undantag härutinnan blifvit öfverenskomma.
Till allmänhetens underrättelse utfärdar Wårt och Rikets Kommerskollegium
kungörelse om dessa alhandlingar vid början af hvart år.
Fartyg här i riket bygdå, som för utländsk räkning köpas och utföras,
njuta i allmänhet lika rätt som inhemska i hänseende till tullens beräknande för
de varor, som med den första gången utskeppas.
§ 4.
Lastpenningar till Oss och kronan utgöras af svenska fartyg med tolf
och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med trettiosex
skillingar banko för hvarje läst, beräknad elter svenskt mätarebref, samt
betalas hvarje gång, både vid inkommande och utgående; dock, om ett inhemskt
eller med inhemska lika berättigadt främmande fartyg under loppet
af ett kalenderår gör flera resor imellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa
umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande
endast när fartyget innehar last. För bestämmandet härvid om fartyg
må anses lastadt eller barlastadt, skall tjena till efterrättelse hvad i 16 §
Bil. till R. St. Prat. 1847 oc^ 1848 , 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 7
50
6 morn. af Wår nådiga förordning den 16 Maj 1827 angående lots- ock båkinrättningen
i riket finnes stadgadt.
§ 5.
l:o Å inkommande varor, som enligt taxan förtullas efter vissa procent
af värdet, eller för hvilka olika tull efter olika värde äger rum, bör godsägaren
uppgifva inköpspriset, med tillägg af assyrans, frakt och all annan
derå använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt, och å utgående.
varor deras partipris i lastningsorten. Godsägarens angifningsinlaga å inkommande
sådana varor bör styrkas af faktura och konnässement, äfvensom
assyransräkning, då försäkring tagen är. Vid saknad af faktura, förhålles
enligt 31 § af seglationsordningen, och bör, då plakatstämpel å sådana varor
begagnas, å denna stämpel antecknas, efter hvilket tullvärde varan blifvit förtullad.
2:o När en vara blifvit sålunda till förtullning angifven, skall, genast efter
besigtningen, anslag å packhusdörren ovillkorligen ske, då hvar, sorn inom
tre söknedagar, anslagsdagen inberäknad, är högstbjudande, äge att varan
inlösa, såvidt anbudet uppgår till minst det angifna värdebeloppet, med tillägg
af tio procent, samt under vilkor, alt summan ofördröjligen i tullkassan
kontant nedsättes. Anbud af sådan person, hvars vederhäftighet ej är tillförlitligen
känd, skall, på vederbörande tulltjenstemans anfordran, beledsagas
af antaglig borgen för anbudets behöriga uppfyllande. Ilar inom anslagstiden,
sorn räknas att fortfara intill slutet af den för packhusförvaltningen bestämda
arbetstid å tredje söcknedagen från och med det anslaget skedde, någon till
varans inlösande, på sätt föreskrifvet är, sig icke anmält, må vid tullberäkningen
efter angifningen komma att bero, och varan, efter skedd klarering,
af ägaren disponeras,- men äger inlösning på förenärunda sätt rum, skola tullafgifterna
efter det derigenom uppkomna högre varuvärdet beräknasoch skall
■a f in lösning,ssumin an, hvilken den, sorn stannar för högsta anbudet, åligger
att, sist innan klockan tolf nästföljande söknedag efter anslagstidens förlopp,
i tullkassan nedsätta, varuangifvaren genast derefter utbekomma angifningsheloppet,
tillökadt med tio procent, men öfverskottet, om sådant äger rum,,
tillfalla kronan och hälften ingå till det särskilta anslaget för manufakturernas
belrämjande, under iakttagande af hvad i Wår nådiga förordning till förekommande
af oloflig införsel och utförsel af varor i sådant hänseende stadgas.
§ 6.
Föreskrifterna i senare momentet af nästforestående § tillämpas icke å
redskap, machinerier och verktyg, som med Wårt och Rikets Kommerskol
-
51
legii tillåtelse för inhemska näringar inkomma, — icke heller åhrukade flyttsaker
och resande tillhörige effekter, som icke utgöra handelsgods, och hvarmed
förfares enligt hvad derom särskilt är eller varder stadgadt.
S 7.
På vederbörande fabriks- och handtverksföreningar ankommer, att utse
en eller flere personer i hvarje stapelstad, sorn äga att tillse det de till hvarje
förenings yrke hörande varor blifva efter rigtiga värden och benämningar
förtullade, och öfvervara alla stämplingar i packhusen; dock må dessa ombuds
frånvaro icke hindra tullbehandlingens företagande och fortgång.
§ 8*
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna
lill utrikes ort tullfritt åter utföras.
§ 9.
Vid uppkommande tvist om en varas rätta art och benämning, må
Generaltullstyrelsen, dess instruktion likmätigt, äga att, sedan, der så erfordras,
sakkunnige handlande eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra frågan;
kunnande besvär öfver Generaltullstyrelsens i dylika frågor fattade beslut hos
Oss i underdånighet anföras endast af godsägaren.
§ KX
Alla både inkommande och utgående varor, ehvad de 'förtullas efter
bestämd afgift eller efter vissa procent af värdet', eller äro tullfria, skola angifvas
till namn, art och beskaffenhet, antal, svenskt mått, mål eller vigt,
och, då godset efter värde förtullas eller är tullfritt, äfven värdet, saint på
fika sätt i tulljournalerna och persedelextrakten upptagas. Om hvad i öfrigt
vid varors angifning och förtal lii ing iakttagas bör, tjenar seglationsordningeu
till efterrättelse.
§ 11-
De varor, sorn ej om skeppsbord kunna genom svenskt mått, mål eller
vigt till qvantiteten bestämmas, föras, efter deras beskaffenhet och värde,
till tullpackhuset eller stadens vägar, för att der vägas elier mätas. Uppå
ingifven inlaga till tullkammaren, erhåller godsägaren räkning å den för varorna
belöpande tull, efter hvars erläggande han äger desamma fritt använda,
på sätt och med villkor i öfrigt, sorn seglationsordningeu och uederlagsförordningen
bestämmer.
52
§ 12.
Till handelns underlättande kommer så kalladt kreditupplag eller anstånd
med tullafgifternas betalning för alla i tarifen i sådant afseende utmärkta
varor, till der bestämda minimiqvautiteter, act tills vidare äga ruin
uti städerne Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gefle, Karlskrona, Malmö,
Kalmar, Wisby, Westervik, Uddevalla, Kristianstad, Karlshamn, Ystad,
Halmstad och Helsingborg, under iakttagande af följande vilkor:
att varorna uppläggas under tullkammarens jemte ägarens lås och vård;
att ägare af dessa varor få, emot utgörande af hela tullen, om de inom
landet försäljas, men endast mot transitotull, då de bevisligen åter utföras,
från kreditupplaget uttaga större eller mindre partier, dock icke under .hälften
af det minsta, som får uppläggas;
att kredit upplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset
till uppläggande angifvits; börande detsamma inom nämnde tid antingen åter
utföras eller till fullo förtullas efter den tullberäkning, som var gällande då
upplaget skedde, vid påföljd, att godset i annat fall för ägarens räkning å
auktion fbrsäljes, då belöpande införselstull och omkostnader å auktionssumman
fiirst afdragas och återstoden tillställes godsägaren;
att, då varor, sorn efter värde förtullas, å kreditupplag emottagas, värdet
å dem förut bestämmes och tullen derefter, vid deras uttagande, erlägges,
utan afseende på de under tiden förefallna ändringar i priset å dyiika
varor;
att gods må kunna föras från en stads kreditupplag till en annans,
dock med kredittidens beräkning ifrån den dag, godset först till uppläggning
angafs; v
att varor må kunna afgiflsfritt öfverflyttas till kreditupplag från nederlag,
med beräkning af kredittiden från angifningen till kreditupplaget;
att varor må, efter anmälan hos Generaltullstyrelsen, öfverflyttas från
kreditupplag på nederlag, emot erläggande af så väl transitoalgift, som in
kommande
rekognition; samt
att genom kreditupplaget någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet,
som vi redan i nåder förunnat vissa städer eller framdeles i nåder
lörunne andre.
§ 13-
För nva fabriksanläggningar må erforderliga macliinerier tullfritt införas i
%/ OO O O
de fall, då sådana alldeles icke elier ej till full godhet vid inhemska ma
ehinfabriker
tillverkas, elier ock från dem icke kunna inom lämplig tid er
-
53
hållas; börande ansökning härom i hvart särskilt fall göras hos Wårt och Rikets
Kommerskollegium, som äger att, efter pröfning af behofvet och förekommande
omständigheter, tillstånd till sådan införsel meddela.
Redskap, machinerier och verktyg, sorni öfrigt för inhemska näringar erfordras,
äfvensom till deras förfärdigande behöfliga råämnen, må, efter vederbörande
slöjdikdares för tillfället hos Kommerskollegium gjorda ansökningar,
med bemälta kollegii tillåtelse, införas emot tull, beräknad till fern
procent af värdet.
Slöjdevaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror, i taxan ej
specificerade, hörande såsom inventarier till fartygs byggnad, tackling och utrustning,
men ej hänförfliga till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar, må
i allmänhet införas emot tull, beräknad till tio procent af värdet. Tillverkas
sådane artiklar icke inom riket, eller om de derstädes till mindre godhet
åstadkommas, eller icke utan hinder och tidsutdrägt kunna erhållas, må
desamma efter särskilt anmälan hos Wårt och Rikets Kommerskollegium, såsom
för redskap är stadgadt, införas mot en tullafgift, uppgående till fem
procent af värdet; hvarförutan ägare af fartyg om minst 40 lästers drägtighet,
som vid svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan fartyget
kommit i fullfärdigt skick och sådant inför vår Generaltullstyrelse styrkt
blifvit, få, uppå tillika der skeende anmälan, tillgodonjuta femtio procents restitution
å belöpande tullumgälder för de skeppsförnödenheter, dem ägaren
genom behöriga intyg visar hafva varit till fartygets tackling och utredning
använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
När varor af ifrågavarande egenskap införas till riket för att användas
till fartyg, hvilka för utländsk räkning å svenska skeppsvarf byggas, eller såsom
nya till utlänning försäljas, böra vid godsets ankomst derför erläggas
stadgade införselsafgifter; men vid det nybygda fartygets utklarering blifva
samma afgifter, med afdrag af ett nederlagsrekognitionsafgiften motsvarande
belopp, godsägaren restituerade, under förbindelse för denne att ställa sig till
efterrättelse de särskilta kontroller i afseende på effekternes användande för
det uppgifna ändamålet och åter utförseln deraf, som af Wår Generaltullstyrelse
föreskri fvas.
Varuprof, i ringare qvantitet af hvart slag, äfvensom modeller, må med
'K o n im ers kollegii tillåtelse tullfritt införas af inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer
likartade- tillverkningar.
§ 14.
Allt livitt socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke
är angifvet såsom toppsocker, krossadt lump- eller havana- terres-, eller annat
54
under samina tullbestämning hänförligt slag, skall underkastas besigtning af
sakkunnige och ojäfvige personer i tullkammare- eller packhusinspektionsföreståndares
närvaro. Yppas dervid olika meningar om varans rätta beskaffenhet,
hänskjutes frågan till Generaltullstyrelsen, då prof å sockret jemväl bör
insändas.
§ 15-
Yid utförsel sjöledes från stapelstad af följande utaf utländskt råämne
inrikes tillverkade varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund topp-, kandi- och kaksocker . 4 sk.
„ 1 skålpund kardus-, eller karfvad tobak, äfvensom pressad
och rullad tobak ...... 4 „
,, 1 skålpund snus
5 „
„ 1 st. segelduk af hampa till minst 50 alnars längd . . 8 „
., 1 st. segelduk af lin till samma längd . . . ... .32 „
„ 1 st. packväf af hampa till minst 50 alnars längd . . 6 „
„ 1 st. packväf af lin till samma längd . . .... .24 ,.
„ 1 skålpund bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32 eller
deröfver efter engelsk beräkning 4 „
hvarvid iakttages:
l:o att, hvad socker- och tobaksfabrikater samt bomullsväfnad er angår,
minst 100 skålpund af samma vara, och af hamp- och linneväfnader minst så
många stycken, att de tillsammans utgöra 500 alnars längd, skola till export
äugifvas och på en gång afsändas-, och innefatta följaktligen föreskrifterna härofvan,
angående längden å hvart stycke, endast den grund, hvarefter beräkningen
af premien bör ske;
2:o att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens under edelig
Förpligtelse afgifua och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är
svensk tillverkning och af utländskt råämne, äfvensom om bo mull väfnad, att
den är tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet af N:o 32 eller deröfver
efter engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammarejournalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:0 att varan, då den är stämpling underkastad, bör vara behörigen
hallstämplad; och
4:0 att utförseln verificeras, antingen genom intyg af svensk konsul eiler
vice konsul å lossningsorten, eller, örn sådan tjensteman der ej är anställd,
annan vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad, eller
ock, genom attest af vederbörande tullbevakningstjensteman, om godsets be
-
55
vakning till öppen sjö i den mening, som 30 § af gällande nederlagsförordning
föreskrifver.
5 1&
Skeppare, inhemsk eller främmande, sorn, för trängande orsaker eller
till inhemtande af order för sin vidare resa, inlöper i svensk hamn, der
sjötullskammare finnes, må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga
förfriskningar och anställa nödiga reparationer, samt jemväl, under iakttagande
af hvad seglationsordningen föreskrifver, och efter behörig märkrullas
afgifvande, lassa större eller mindre del af sin last och intaga fyllnad
deri, utan att erlägga tull eller annan afgift för mera, än som lossas eller
lastas; men för fartyget belöpande skeppsumgälder skola, med iakttagande
af hvad ofvanstående 4 § föreskrifver, betalas då lossning eller lastning äger
rum. Dock må, under fart från en till annan utländsk ort, svenskt eller
dermed lika berättigad! främmande fartyg, utan sådane umgälders erläggande,
kunna lossa så stor del af innehafvande laddning, som icke öfverstiger
ijerdcdelen af fartygets lastdrägtighet, för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar
må tjena till grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i svensk hamn intagit en del
af sin laddning, må i annan svensk hamn, der, eldigt seglationsordningen,
lastning får äga rum, intaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges
.tull för hvad lastadt blifvit. Då lossning eller lastning på flera ställen ägt
rum, erlägges dock, i öfverensstämmelse med nyss åberopade 4 §, skeppsumgälder
endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis på passet
meddelas.
5 17.
Skeppare vare skyldig att, pä sätt seglationsordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf, som högstberörda förordning bestämmer;
och må det förråd, sorn för besättningens behof till begagnande om
skeppsbord finues nödigt, befrias från tull och andra afgifter i utlastningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande
qvantiteter vin, brännvin, kaffe och risgryn, nemligen:
för fartyg, kommande från Östersjön, eller, till någon hamn i Halland
samt Göteborgs och Bohus län, från Nordsjöorter samt Holland,
England och Franska Westersjöhamnarne: 3 kannor vin, 2 kannor bränn
-
56
vin, 2 skålpund kaffe och 3 skålpund risgryn, räknadt på hvarje person af
besättningens och passagerares antal; samt
för fartyg s kommande från orter utom Östersjön j med undantag af
nyssnämnde fart till Halland och Bohus län: 5 kannor vin, 4 kannor brännvin,
4 skålpund kaffe och 6 skålpund risgryn, på enahanda sätt beräknad t.
Härvid bör för öfrigt iakttagas, att vin och brännvin icke mot hvartannat
utbytes, så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist
njuta ersättning i den andra varan, äfvensom att hvad af desse och öfriga
nämnde proviantartiklar öfverstiger en skeppares ofvanföre bestämda förråd
i utlastningsorten skall ovillkorligen förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget
bevisligen utförda provisionsvaror öfverhlifvit, må vid återkomsten tullfritt
disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisionsförrådet icke under vistandet i
svensk hamn ombord användes, må, derest det ej tili qvarblifvande förtullas,
med fartyget åter utföras.
S 18.
Nödigt förråd af lifsmedel för skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper i
svensk hamn, eller lifsmedlen derifrån med skeppsbåt hemtas, befrias från
utförselstull och andra dermed förenade afgifter.
Svenska fartyg få äfven till skeppsbeliof tullfritt intaga öfriga förnödenheter,
som till skeppets behof i mån af dess storlek kunna anses oundgängliga,
hvartill äfven må räknas 1 famn ved, 1 tunna tjära, i tunna heck,
2. st. år- och 4 st. spakämnen för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och
derunder.
Främmande fartyg må deremot ej heller till skeppsbehof intaga sådana
förnödenheter, utan erläggande af derför belöpande tullafgifter.
§ 19.
På det skeppare och besättningar å svenska kravelfartyg, större eller
mindre, må komma till säkert åtnjutande af den töring, som, uti Vårt år
1748 utfärdade reglemente, dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare
och besättning vid den tullkammare, der lossning sker, af den tull,
sorn för fartygets medbragta last inflyter, mot behörigt qvitto erhålla dess
toring, utgörande, vid fart jrån Östersjön, för en skeppare 1 riksdaler 16 sk.,
för en styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen, såväl som gossar,
hvar
-
57
hvardera 21 sk.; från de vid Nordsjön, kanalen och Atlantiska hafvet
belägna Europeiska orter, för en skeppare sju riksdaler 9 sk. för en styrman
tre riksdaler 28 sk., och för det öfriga skeppsfolket hvarje person
två riksdaler 42 sk.; samt från Medelhafvet och Levanten, skepparen nio
riksdaler, styrmanen fyra riksdaler 2+ sk., och för hvardera af den öfriga besättningen
tre riksdaler 28 sk., allt svenskt banko; men då tullbeloppet för
medförda varor icke uppgår till minst 50 riksdaler bauko, bestås skeppare
och besättning ej någon loring, från hvilken förmån äfven inhemska på klink
bygdå samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, som komma från medelhafvet, men tillika intagit last uti
Westersjöhaumar, njute inedellänsk loring, när tullen för de från Medelhafvet
i svenskt fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet
för de varor, som annorstädes blifvit inlastade. Aid ett annat förhållande
bestås endast den mindre föringen.
§ 20.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej
någon minskning i tullen tillåtas, såvida godsägaren sjelf vill detsamma disponera.
Anser godsägaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i
införselstariffen utsatta tull, må han äska laga besigtning å godset, hvilken då
skall af magistratsperson, med biträde af två sakkunnige och ojäfvige män
verkställas, i närvaro af vederbörande tullkammarföreståndare, som äger, att
under tjenstemannaansvarighet, för bevakande af kronans rätt, besigtningsåtgärden
kontrollera. Befinnes godset hafva under transporten undergått förskämning,
skola besigtningsmännen ej allenast härom utfärda intyg, utan
jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda
vara i oskadadt skick. Derest fog tili anmärkning emot förrättningen
icke förekommer, antecknar tullkammarföreståndaren sitt godkännande å besigtningsinstrumentet,
sorn ej edsvurne besigtningsman äro pligtige att, der
så äskas, med ed fästa. Tullkammaren låter sedermera, efter föregången kungörelse,
på öppen auktion i behörig ordning försälja hvad förskämdt är, hvarvid,
under iakttagande att godset såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt
försäljes, införseltullen för det, som enligt tariffen förtullas efter värde,
beräknas efter faststäld tullprosent å auktionspriset, samt för annat gods
emot tarifbestämmelsen minskas i samma mån som auktionspriset understiger
det vid besigtningen för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande
behållna auktionssumman att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsägaren
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848 , 1 Sami. 1 Afd. 10 tliift. 8
58
tillställas. Försummar godsägare fullgörandet af bevisningen om varans förskämning
utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom angifningsinlagan,
jemlikt 30 § af gällande seglationsordning, bör vara till tullkammaren
aflemnad, ansvare för tullafgifternas fulla erläggande, derest nan
icke genom skriftlig anmälan hos tullkammaren, inom samma tid, alstår sin
rätt till den skadade varan, som då genom offentligt utrop för kronans räkning
genom tullkammarens försorg försäljes.
Beträffande förtullningen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån
komna, fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats elier så skadats, att varorna
icke kunna, för befordrande till destinationsorten, åter intagas, eller om dessa
till större eller mindre del finnas så sjöska dadé, att de till vidareförsändning
icke utan äfventyr kunna användas, godsägare eller dess ombud må äga
att godset i den stapelstad, dit det beqvämligast må kunna föras, eller, om
dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport, å landet i strandningsorten,
efter föregången kungörelse, genom offentlig auktion i vederbörlig ordning
låta försälja;
2:0 att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör
anställas, då strandningen skett inom stads område, af magistratsperson, och
i annat fall af kronofogden i orten eller annan behörig kronobetjent, med
biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande
tullkammarföreståndare, som äger att, under tjenstemannaansvarighet,
för bevakande af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera, och, om fog
tili anmärkning icke förekommer, å besigtnings-instrumentet, som ej edsvurne
förrättningsmän äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa, anteckna sitt
godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter
derom af Vår Befallningshafvande i länet utfärdad kungörelse; dock, om
någon vara befinnes så skadad, att, utan äfventyr af dess förderfvande,
något längre uppskof med försäljningen icke kan äga rum, må denna, så
snart kungörelse derom i strandningsortens och närmaste stads kyrkor blifvit
uppläst, verkställas; börande i besigtningsinstrumentet, vid slik händelse,
meddelas intyg så väl om behofvet af en skyndsammare försäljning, som om
verkställbarheten af godsets försändande i försäfjningsändamål till stad;
4:o att alla de varor, som genom väta ieke äro underkastade förskämning,
eller som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola såsom fullgoda varor
enligt tulltaxan förtullas; hvaremot med tullberäkningen för de öfriga må
förhållas, såsom i l;sta mom. af denna § stadgas;
59
5:o att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen
öppet lemnadt att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera
eller inom stadgad preskriptionstid reexportera, det skall ankomma på säljaren,
att, medelst en gemensam inlaga, som inom’ fjorton dagar efter auktionsförrättningen
bör, med bifogande af auktionsprotokollet, ingifvas och
särskilt upptaga hvad till återutförsel ämnadt är, å tullkammaren angifva
hela det varuparti, som försåldt blifvit, och att belöpande afgifter för detsamma
inom den i seglationsordningen föreskrifna • lid inbetala, vid påföljd,
som i sagda författning jemväl stadgas.
§21.
Den särskilta afgift, som utgår under benämning afgift till handelsoch
sjöfartsfonden uppbäres, jemte införselstullen, på sätt Wår nådiga kungörelse
af den 19 Juni 1835 derom stadgar, eller WI finne skäl att framdeles
i nåder förordna.
§ 22.
Städernes tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras
genom deras egen försorg och erläggas efter de för hvarje stad gällande föreskrifter.
Varor, som i allmänhet äro fria från införsels- eller utförselstull,
befrias jemväl från tolag vid inkommande elier utgående.
Ull är från tolag fri äfven vid införsel.
För nedannämnda varor, när de till riket införas, skall tolagen beräknas
på sätt som följer, nemligen:
för hampa till en fjerdedel, för ankare och kettingar till hälften, för
bleck och spik af koppar till fartygs förhydning tili en tredjedel, samt för
segelduk tili tre fjerdedelar af i allmänhet stadgadt belopp.
För jern och koppar samt deraf tillverkade efiekter må vid export tolag
ej beräknas till högre belopp än utförselstullen.
§ 23.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder
till efterrättelse Wår den 24 Maj 1825 utfärdade nådiga förordning med
de förändringar och tillägg, som sedermera blifvit i nåder beslutade och
kungjorda.
§ 24.
De svenska sjöfarten på aflägsnare orter beviljade förmåner af lindring i
tull samt handels- och sjöfartsafgifter, nemligen:
60
af i5 procent för produkter och tillverkningar af länder, belägna på
fasta landet af Amerika, norr om 25 graden nordlig latitud, eller af någon
främmande koloni i Westindien, vid direkt införsel derifrån med svenska
skepp, samt för svenska produkter och tillverkningar vid direkt utförsel till
främmande kolonier i Westindien;
af 25 procent för svenska produkter och tillverkningar, utförda i svenska
skepp direkte till ön S:t Barthelemy, till orter å östra kusten af Amerikas
fasta land, söder om 25 graden nordlig latitud, eller till Godahoppsudden,
och för dessa länders produkter och tillverkningar, derifrån direkte
införda till Sverige i svenska skepp;
af 33 t procent för svenska produkter och tillverkningar, som i svenska
skepp utföras direkte till orter på andra sidan Godahoppsudden, äfvensom
till hamnar å andra sidan Kaphorn, samt för dessa orters produkter och tillverkningar,
som direkte derifrån i svenska skepp införas;
komma tills vidare att fortfara, men må, vid varu införsel j äga rum
endast för sådana fartyg, som, under loppet af tre års tid näst före införseln,
bevisligen från svensk till transatlantisk hamn utfört last af svenska produkter,
motsvarande minst fartygets halfva drägtighet.
§ 25.
De särskilta traktater och afhandlingar, som med främmande makter
blifvit angående handelsförhållanden afslutade, tjena till behörig efterlefnad
vid afgifters beräknande för fartyg och varor, under den tid samma traktater
och afhandlingar äro gällande.
Litt. E.
61
Lit. E.
Brännvin af säd j potates eller andra j ordf rugter j utom holländsk gene ver,•
Brännvin af frugt, utom fransk konjak och i vissa fall sprit.
Nya kläderj utom fruntimmers-, af logifna tyger.
Måladt eller trycktj oäkta porslin.
Sockersirop.
Topp- j kandi- och kaksocker.
fVäfnader:
helsiden-:
alla släta sidentyger, såsom taft, satin, levantin, eller af hvilken annan
benämning som helst, enfärgade, skiftande, rutiga eller randiga, hvaruti
någon inväfd blomma eller figur icke befinnes.
sliawlar, shawletter och andra dukar, utom af gaze eller annan gles
väfnad, eller af bourre de soie, samt genom tryckning eller pressning
fasonerade.
halfsiden- :
sliawlar, shawletter och andra dukar under 10 riksdaler värde stycket.
bomulls-:
genom väfnadssättet släta, i 1845 års taxa ej specificerade, håde hvita
och färgade, äfvensom tryckta eller pressade, då de i finhet ej hålla
öfver 80 trådar på tummen i ränningen,
släta sliawlar, shawletter och andra dukar, af färgadt garn, större och
mindre, samt tryckta, under 7 qvarters fyrkant, fransarna oberäknade.
ylie :
boj, flanell af kamullsränning och kardullsinslag, färgad eller af större
bredd än 6~ qvarter, kläde, dråp, halfkläde, vadmal, ratin,
och korderoj, samt kasimir af andra färger än hvitt, gult och rött,
eller af större bredd än 6 qvarter,
sliawlar, shawletter och andra dukar, under 6 r:dr 32 sk. värde stycket.
halfylle-: '
flanell (af ull med blandning' till minst hälften åf bomull, lin eller
hampa.) .
Bih. lill Ii, St. Fröt. 1847 och 184$* 1 Sami. 1 d/d. 10 Hå/t.
9
62
Wäfnader:
halfylle-:
shawlar, shawletter och andra dukar (af ull och bomull) under 6 r:dr
32 sk. värde stycket.
linne-:
lärft, hvaraf en qvadrataln väger till och med 3 lod.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 184 8.
1
Litt. F.
TABELL,
utvisande värdet å de arén 1843, 1844 och 1845 införda gvantiteter af ncdannämnda varor, för
hvilka tullfrihet föreslagits, äfvensom i medeltal den för dem belöpande införselstull.
Värdet af införda
varor åren
Medeltalet af de
åren 1843, 1844
och 1843 införda
varornas värde.
Medeltalet af
den för varorna
under åren
1845.
1844.
1845.
1843,1844 och
1845 belöpan-  de införselstull.
Agat, oarbetad
—
—
10
—
—
—
—
5
4
2
Alabaster, oarbetad
—
40
—
—
—
—
—
—
—
—
15
4
8
Aloe, kan ej utrönas, enär artikeln förut varit
hänvist till lika tullbehandling med gummi
___
—
Ambra
55
—
—
140
—
—
15
—
65
16
—
1
28
Angelika
251
42
-
156
7
—
127
47
165
16
—
55
5
2
Bark, ek-
andra slag
45
55
—
68
59
58
50
—
50
18
-
8
19
-
Bast och bastrep
4
50
—
1
—
—
4
12
5
50
—
—
16
6
Ben: elfen-, oarbetadt
. .
hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjel-  kadt
868
11
12
584
2,156
51
52
1,205
4,428
51
46
885
2,967
24
14
4
44
222
15
26
2
5
Bernsten, rå och oarbetad
122
24
—
71
2
—
46
57
—
80
5
—
4
5
Bilder, andra slag än konstnärsarbeten . .
48
56
—
58
8
—
102
16
69
56
—
6
46
10
Blod, ox- och andra kreaturs
28
10
—
67
16
—
575
—
222
40
8
10
59
7
Bokslafsstämplar samt boktryck eller stilar:
förslitne och obrukbare eller stilskrot
—
—
—
—
Bolus, hvit eller röd, samt terra sigillata . .
558
4
—
507
14
—
181
12
275
56
—
17
10
8
Brunsten
5
56
—
8
56
—
9
18
7
14
—
5
8
Bäfvergäll
600
—
—
456
52
—
565
16
540
—
—
27
Caoutschouc
951
24
—
552
24
—
549
6
677
54
—
28
11
5
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst
2 famnars längd sönderhugget tågvirke .
Dun, alla slag
—
—
—
10
—■
—
—
—
—
5
16
—
—
52
.
Emalj, i massa
107
24
—
48
56
—
16
12
—
57
24
2
41
—
Transport
1
1
1
|
-j 6,070
-
408
i
Bil. M 2 lill B■ St. Prol. 1847 och 1818■ 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 1
2
Transport
6,070
1
8
108
4
4
Fiskskinn, oberedda
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Fjäder, ospritad
55
—
—
211
—
—
11
21
—
112
10
—
25
24
4
Fjäll, hvalfisk-, eller ossa sepias
165
50
—
158
18
—
91
6
—
15'7
24
—
11
22
10
Foglar, lefvande eller slagtade
765
6
—
550
50
—
551
12
—
511
42
—
108
18
—
Frö, rof- och rapsat-
102
1
—
5,525
—
—
196
42
—
1,207
17
4
12
5
10
andra ej specificerade slag
526
7
—
592
9
—
690
10
—
556
18
8
55
50
8
Färgmossa, alla slag
55
15
—
16
12
—
—
—
—
25
11
—
1
9
5
Gips
—
—
168
56
—
159
18
—
254
18
—
25
21
—
Glasgalla
20
6
—
25
41
—
61
12
—
55
1
8
5
16
5
Granatäppleskal • . . .
-
Hampa, ohäcklad, (se anmärkningen här ne-  dan)
___
_
- - ■
—
_
Horn, oarbetadt
1,895
56
—
2,697
40
—
1,094
16
—
1,895
11
8
70
50
1
Hvalraf eller spermaceti
5 598
12
—
2,515
21
—
1,154
12
—
2,566
—
—
197
8
—
Hår, borst
—
—
1,050
—
—
1,592
21
—
2,507
21
—
125
18
—
har- eller kanin-
21
—
1.197
21
—
878
6
—
1,107
54
—
55
18
6
mennisko-
211
52
—
258
16
—
495
10
—
551
15
1
19
58
—
andra ej specificerade slag
25
—
—
25
—
—
5
—
—
18
16
—
2
56
—
Jord, polér-
15
—
855
20
—
122
18
—
562
1
8
15
4
1
Kalksten
297
14
—
—
—
—
85
56
—
127
10
8
6
17
4
Kopparstick, estamper och litografiska ar-  beten
7,950
20
.
1,775
56
7,901
15
6.869
7
—
514
21
11
Marienglas
50
56
—
11
—
—
80
50
—
18
22
—
8
5
8
Mos, enbärs- och fläder-, samt mullbärssaft ■
60
6
—
15
—
—
87
21
—
51
10
—
6
57
5
Murklor:
7
20
—
—
—
—
—
—
—
2
22
8
—
25
9
Muskus eller desman
510
—
—
715
—
—
220
—
—
125
—
—
10
50
—
Nicht eller tutia
1
12
—
17
21
—
2
11
—
7
-
8
—
55
8
Näfver
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Perlemor, oarbetadt
.
11
12
—
110
50
—
41
55
—
65
55
—
5
15
9
Persikokärnor
88
56
—
81
56
—
66
56
—
80
1
—
16
52
10
Pimpsten
15
—
521
2
—
482
29
—
1,056
25
1
105
51
4
Rabarber, rot
5,911
52
—
5,619
8
—
2,121
8
“1
5,985
—
—
598
24
—
Transport
-
50,209
55
112,062111J
8
3
Transport
50,209
55
4
2,062
44
8
Rabarber, pulver
346
52
—
17
16
—
45
16
—
135
57
4
20
42
8
Russinstjelkar
—
—
—
—
—
Sand, fin eller perlsand
22
—
—
SI
—
—
42
56
—
58
28
—
8
1
10
7
28
—
—
—
—
2
25
4
—
12
3
Sköldpadd, oarbetad •
941
52
—
470
40
—
108
16
—
506
45
4
25
16
8
Smergel
289
14
—
215
16
—
1,189
28
-
564
55
4
23
25
6
Sten, qvarn-, rhenska
1,900
—
—
1,900
—
—
2,100
—
—
1,966
52
—
19
52
all annan, ej specificerad, oarbetad eller
i block
—
—
—
—
—
—
15
16
—
b
5
4
—
12
5
Tonkabönor
43
10
—
57
24
—
50
—
-
45
29
4
6
26
—
Trippel
39
6
—
115
24
—
41
56
—
64
58
—
8
47
11
Trädvaror:
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
buxbom och pockenholtz
2,229
5
—
859
22
—
1,540
24
—
1,469
52
4
73
23
5
alm, ask, bok, björk, ek och andra ej
specificerade sådana trädslag, som
6,280
växa inom landet
8,698
52
—
7,731
52
—
3
—
7,376
58
4
75
36
10
furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar . . .
1
—
2
4
Violrot ......
333
—
—
204
58
—
224
35
—
254
59
8
25
23
2
Summa
42,84o| 55
■
2,351
11
*
Anm. Vid förestående summa 2 331: 11. 4. iakttages, att den rätteligen bör vara så mycket högre, som det tullbelopp, hvilket
mä hafva influtit för införd ohäcklad hampa, men hvilket tullbelopp icke kunnat utrönas i anseende dertill, att hittills
varit stadgad gemensam införselstull för all hampa, såväl häcklad som ohäcklad. Enahanda anmärkning gäller för artikeln
Aloe, som enligt gällande taxa tullbehandlas under den allmänna benämningen »Gummi».
Litt. G.
TABELL,
utvisande värdet å de åren 1843, 1844 och 1845 utförda qvantiteter af nedannämnda varor, för
hvilka tullfrihet föreslagits, äfvensom i medeltal den för dem belöpande utförselstull.
Värdet
af utförda varor åren
Medeltalet af dc
åren 1843, 1844
och 1845 utförda
varornas värde.
Medeltalet af
dea för varor-  na under åren
1843,1844 och
1845 belöpan-  de utförselstull
1845.
1844.
1845.
12
24
—
—
—
—
12
24
—
8
16
—
—
40
—
16,526
12
14,970
12,803
36
1.35
18
9
472
24
—
50
—
—
695
—
—
399
8
—
19
46
—
360
566
12
881
12
602
24
5
1
105
—
—
45
—
—
—
50
—
—
—
20
—
—
—
—
914
28
—
12
24
309
1
4
5
4
4
2,765
—
—
—
—
—
—
921
52
—
7
52
8
—
-
—
20
6
52
—
-
2
8
4
3,706
32
—
1,000
1,570
10
8
16
16
10
504
.35
—
9 295
15
—
614
3
—
1,158
1
—
11
18
5
3
16
—
1
52
—
17
24
-
7
24
—
—
3
—
2,092
2,056
1,824
19
2
—
—
—
—
—
72
—
—
24
32
—
—
12
4
146,810
20
109,185
20
96,966
42
117,664
11
4
1,176
50
10
58,070
40
—
25,402
4
—
12,529
8
—
25,534
1
4
253
16
10
—
—
—
—
—
—
15
—
—
5
—
—
—
15
4
Aska:
rå, af träd eller andra vegetabilier
pott-, vällad eller oraffinerad . .
Bokstaf sstämplar samt boktryck eller
stilar: forslitne och obrukbare, eller
stilskrot .
Brunsten
Dun, alla slag ......
Fisk:
saltad eller inlagd:
kabeljo, långor och torsk .
lax
sill
strömming
all annan
torr eller rökt:
gråsidor eller sej ...
lax och ål
långor och torsk, med derunder
inbegripne rotscher, samt klipp-,
stock- och platt eller bredfisk
andra slag
Fjäder:
ospritad
spritad
Frö:
hamp- och lin-
rof- och rapsat- ....
Glasskärf eller krasglas . .
Transport] - |-|-| - |-| —| - |—|—| 162,6681371 s| 1,647[36110
Transport
. _
162,668
57
8
1,647
56
10
Halm
'
Hampa
Horn :
oarbetadt
371
52
1,861
52
479
8
____
904
8
152
47
4
platter
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Humla
3
36
—
225
—
—
—
—
76
12
—
—
50
6
Hår:
borst
700
_
625
1,990
1,105
11
24
6
häst-, eller tagel
—
—
—
57
24
—
—
12
24
—
—
5
7
nöt
—
—
—
12
24
21
2
11
8
8
4
6
Hö
5
1
32
—
—
—
10
Jern:
gjutet:
bomber och kulör, champloune-  rade till visst mätt och renfi-  lade, kanoner, stycken, nick-  hakar och mörsare, samt fi-  nare oeh gröfre lavetter . .
193,376
165,752
180,264
179,130
32
1,865
45
4
Kummin
1,290
—
—
200
—
—
5,040
—
1,510
—
—
11
—
6
Mais
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Musslor:
friska
43
24
186
769
24
535
3
24
6
insyltade eller saltade
—
Näfver
14
—
—
5
16
—
—
—
—
6
21
4
1
—
4
Pelsverk eller pelterier:
oberedda:
bäfverskinn
får- och lammskinn:
svarta öfriga slag . . . .
alla andra oklipta . . . .
—
.
—
28
—
9
16
4
8
hermelin- eller lekattskinn . .
68
-
.
r -
8
—
25
16
12
8
billerskinn
—
-
- .
—
—
—
—
—
—
—
jerf- eller filfrasskinn . . . .
53
32
52
52
16
16
54
10
8
—
14
8
loskinn
266
32
996
52
431
52
565
—
—
5
14
5
mårdskinn och mårdsvansar .
852
108
1,647
—
869
__
8
14
5
nertz- eller menuckerskinn . .
—
—
__
—
—
renskinn
309
16
—■
286
52
—
714
52
—
456
42
8
4
54
9
Transport
—
—
—
-
-
—
-
—
—1347,699|21
—13,695[28
—
Transport
—
—
—
—
■ —
—
547,699
21
—
5,695
28
—
Pelsverk eller pel ferier:
oberedda:
räfskinn
7,816
12,196
11,644
10,332
11
1
4
skjälskinn
—
—
—
—
—
—
—
—
utterskinn
253
—
—
353
—
411
52
—
4
50
6
alla andra slag
S58
16
—
2,140
52
2,242
—
1,647
—
—
16
22
7
Tenn:
oarbetadt, samt arbetadt, gammalt
Tenn- och blyaska
1
29
—
—
—
—
—
—
—
—
23
8
—
5
8
Tran och späck, alla slag . . . .
—
—
—
83
—
—
3
—
—
50
—
—
—
12
—
Trädvaror:
handspakar
92
4
—
35
16
90
—
78
22
8
1
46
2
pumpträd:
borrade
__
115
16
16
32
45
16
1
4
.
Vinsten:
rå
542
24
166
12
_
169
28
2
16
3
P
Summa
-
-
1
1
360,632
*
413,751120
8
7
Lit. H.
TABELL,
utvisande den minskning i tullinkomsten, som genom föreslagna nedsättningar i afgift sbeloppen skulle
uppkomma, med antagande af enahanda importqvantiteter hädanefter, som under åren 1843,
1844 och 1845 samt i vissa fall är 1846.
Införda varuqvantiteter
O?
CD
% 5T
'JQ
CT ss:
CD ZZ
fl
* a
3
” a
<s o.
a
2
Medeltal
för varö
Kongl. Ma
förslag i
daktion
taxan, 1
li
o? G.
Di®
5" n
£3 & ja
crn sr
2.2? c»q s.
© ' s o
3 rrv.
§ 1 -■
—. C/3
® « D
= 35
år
1843.
år
1844.
år
1848.
Medium.
Ci a»
2. _ D C
a s J8 e''
«- =F &
c ® 2
= * 5. o.
• as —•
■7 05 g
.= £.» =
C: —,
**= — =
ö,
3 —■
™ ' 7
= 2
B “
a “
2=3 r
5:i:c
3
a; —
2 — p B
« £. B -
3 CJQ CD *
' — Cl. ^
CC. G: —
T ek
C
jpS
B! Z
, c
Atun:
alla slag L®
38
39
84
42%
28
17
1
12
28
8
12
39
8
Assel foetida  ®
2,970
1,730
2,292
2,330%
—
194
10
8
148
32
—
48
26
8
Valsam.
mecca-, peruviansk och tolu- ®
136
182
101
129%
—■
40
28
,16
10
24
18
Vand :
sammets-, äfvensom i allmänhet si-  den- och halfsiden-, förtullas lika
med väfnader af samma ämne.
andra slag  ®
• Skill
7,284
naden
6,648
kan
6,329
ej utrö
6,782%
nas.
6,782
32
3,376
16
3,376
16
Vcclt Sk®
Veckolja L®
f ^
dast för
ändring
i förtull
ningsgru
nden.
•
Ven:
elfen-, arbetadt .... ®
438
307
380
364
846
364
182
|
Bensvall, benkol eller bister . L®
4,826
4,980
8,876
6,227 %
—
1,297
17
4
1,037
42
8
289
22
8 i
Vleckslagarearbelcn, ej specificerade:
olackerade  ®
lackerade  ®
—
—
-
-
2,467
12,847
616
4,282
36
16
-
411
2,676
8
22
-
208
1,608
28
42
;
Vlommor:
artificiella ....... ®
delar af artificiella blommor ®
216
46
118
18
138
40
187%
33%
—
2,360
210
20
—
1,873
134
16
32
—
786
78
32
36
~
Illy:
arbeladt. ej specificeradt:
omåladt och olackcradt . ®
mäladt eller lackeradt . . ®
• Skill
naden
kan
ej utrö
nas.
Blyerts L®
169
82
86
102%
—
81
8
—
42
37
4
8
18
8
Blyertspennor:
alla andra slag än timmermans- ®
1,999
1,866
1,782
1,772%
_
1,107
34
886
8
221
26
Blysocker  ® |
12,488
8,909
18,642
13,336%
-
888
32
8
416
.36
6
138
44
o
Transport) — | — | — | — | — | 18,0401 8| 9| 11,093)48111J 6,946|10 10
8
Transport
_
18,040
8
9
11,093
45
11
6,946
10
10
Blår :
hamp- och lin- Sk®
14
1
3
6
—
54
32
—
15
—
—
39
32
—
Bok- och kopparstickssvärta . ®
2,855
3,188
2,297
2,780
—
231
321
—
173
36
—
57
44
—
Bomullsvadd  ®
—
—
6
2
—
—
16
—
—
12
—
—
4
—
Borax ®
8,223
10,995
7,615
8,944/s
-
465
40
10
372
32
8
93
8
2
Broderade arbeten:
af guld och silfver .... lod
o
%
—
—
26
8
—
10
8
—
16
—
Brännvin och Sprit:
alla andra slag än fransk konjak,
odestilleradt eller destilleradt:
af till och med 8 graders styrka:
för hvarje öfverskjulande fulll
grad ökas införselstullen med1
1 skilling.
Bröd:
af hvete  ®
Skill
141
naden
320
kan
350
ej utrö
270%
nas.
11
12
8
5
30
4
5
30
4
» andra slag  ®
33
432
7,060
2,508%
—
52
12
4
26
6
2
26
6
2
Böcker med inbundet rent eller Ii-  nieradt papper draga tull lika med
papperet med tillägg af 50 procent.
Cacao . . .
®
• Skill
34,403
naden
17,466
kan
12,361
ej utrö
21,410
nas.
1,784
8
1,338
6
446
2
Caffe:
brändt, och alla till kaffesur-  rogat användbara brända
växter ....... ®
212
763
297
424
—
53
—
—
35
16
—
17
32
—
Campher:
oraffinerad och raffinerad . . ®
5,552
7,081
6,122
6,251%
—
1,489
6
8
781
23
4
707
31
4
Capris  “5
861
917
430
736
-
107
16
—
76
32
—
30
32
—
Caslanier  ®
1,744
3,212
2,117
2,357 %
-
98
11
4
73
32
6
24
26
10
Chinabark:
omalen
®
44 3
519
297
419%
, 34
46
8
26
11
—
8
35
8
Chocolad  ®
299
224
226
249%
—
83
10
8
62
20
-
20
38
8
Cichorierot  ®
67,248
34,070
525
33,947%
—
707
13
8
471
25
1
235
36
7
Cobolt-
malm  ®
1
_
1
%
32
16
16
_
metall  ®
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Coriander  ®
1,857
6,166
4,476
4,166%
—
173
29
4
86
38
8
86
38
8
Cubeber
®
1,178
1,157
1,008
1,114%
—
185
34
8
92
41
4
92
41
4
Dref Sk®
18
14
21
17%
—
26
24
—
17
32
—
8
40
—
Fernissa ®
185
716
741
547%
—
136
40
-
68
20
—
68
20
-
Filar  ®
10,286
10,728
13,583
11,532%
—
1,441
26
—
961
1
4
480
24
8
Transport| —
1 ~
1 -
1 -
1 -
| 25,179
1-
1 3
| 15,780
1 9
1-
| 9,398|39
3
9
Transport
Fingerborgar och Sy ringar,
af andra ämnert än guld och
silfver  TE
Fisk:
saltad eller inlagd:
anchovis.sardelleroch thonfisk TE
kabeljo, längor och torsk tunnor
lax tunnor
sili tunnor
strömming tunnor
all annan tunnor
Fläsk Ltt
Formar, krukor och pollen för
sockerbruken .
TE
Frugter och bär, ej specifice
rade:
friska tunnor
torra LTE
Färger och färgning sämnen:
bresilja, raspad eller malen . TE
catechu, eller terra japonica TE
gul- och ljus-ocker eller kyllerfärg,
samt ockergelboch
brunocker  'tt
gurkmeja eller curcuma . . 'tt
quercitron  ‘tt
sappan, malen ..... ‘tt
schuttgelb  TE
spanskgröna  TT
stocklack ....... TE
sumack  %
umbra ........ %
wau eller gaude ....
wejdc
ängskära ......
andra slag, ej specificerade
Galläplen .
Garn:
bomulls-, otvinnadt, enkelt
eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobinen
ofärgadt
tvinnadt, eller tråd alla
slag.
camél-:
färgadt,tvinnadt eller dubbleradt
.......
hamp-, elier segel- och bind
-
—
—
-
-
—
25 179
—
3
15,780
9
—
9,398
39
3
1,235
1,277
1,579
1,363%
454
26
8
340
44
—
113
30
8
131!
302
2,550
996 %
166
5
4
103
39
4
62
14
895
298
588
593%
—
1,484
8
—
1,335
36
—
148
20
—
2,257
1,710
1,112
1,693
5,079
—
—
4,514
32
—
564
16
—
100,591
184,865
175,356
153,604
102,402
32
—
96,002
24
—
6,400
!!
_
9,958
8,395
6,818
8,390%
8,390
16
—
5,243
46
—
3,146
18
291
143
224
220%
—
440
32
—
413
6
—
27
26
—
7,513
4,716
435
4,221 %
5,628
21
4
3 166
—
—
2,462
21
4
111,808
32,360
13,639
52,602%
—
182
31
1
91
15
7
91
15
6
542
973
425
646%
.
1,272
4
485
787
4
94
80
54
76
92
44
—
50
32
—
42
12
—
2,675
4,467
7,992
5,044%
70
3
1
52
26
5
17
24
8
74,757
46,485
78,463
66 568%
462
21
9
346
34
1
115
35
8
92,261
85,853
105,591
94,568%
__
820
44
6
656
35
10
164
8
8
4,257
5.445
7,584
5,762
120
2
60
1
—
60
1
37,293
19,751
33,277
30,107
313
29
6
209
3
8
104
25
10
2,666
10,149
10,349
7,721%
—
321
34
8
80
20
8
241
14
2,573
4,253
2,891
3,239
89
46
8
67
23
—
22
23
8
15,257
20,009
21,124
18,796%
1,760
5
—
1,564
14
8
195
38
4
3,520
—
—
1,173%
—
8
7
1
6
5
4
2
1
9
127,206
91,469
91,910
103,528%
1,797
17
7
1,078
20
2
718
45
5
1.675
2,106
2 272
2,017%
—
28
1
1
21
—
10
7
___
3
5.834
1,641
6,252
4,575%
47
31
10
23
39
11
23
39
11
36,530
44,919
33,433
38,294
—
531
41
4
199
21
6
332
19
10
53,428
52,914
74,487
60,276 %
—
5,023
1
4
3,767
13
—
1,255
36
4
18.404
12,170
18,756
16,443%
“
685
7
—
515
41
3
171
13
9
501,140
308,674
250,753
353,522%
44,190
14
36,825
11
8
7,365
2
4
9,500
10,787
14,738
11,675
—
5,263
8
—
3,891
32
—
1,371
24
—
73
335
, 183
197
65
32
41
2
24
30
476
366
337
393
65
24
—
40
45
—
24
27
—
1 -
1 -
1 -
l
~
212,437117
1
176,974
3
11
35,463113
2
Bil. N:o 2 lill B, St. Brot. 1847 och 1848. I Sami. 1 Afd. 10 Häflet.
10
Transport
Garn :
linne-:
otvinnadt:
ofärgadt  <tb
färgadt  <EE
tvinnadt, eller tråd alla slag ft
ull-, alla slag:
ofärgadt  ?fc
färgadt  "3
6,7SO
730
6,826
2,002
7,902
2,075
1,744
7,159'/.
691%
1,492
213
7,438
212,437
1,789
259
1,054
79
2,709
17
40
18
5
42
4
1
4
176,974
1,193
172
497
35
1,859
3
10
44
16
24
24
11
8
35,463
596
86
556
44
849
13
29
22
.57
18
28
2
4
4
Glas:
buteljer, burkar och flaskor:
(karafiner och slipade flaskoi
härunder ej inbegripna)
till och med % kanna . .
deröfver till och med %
kanna
af större rymd ....
fönster-, alla slag ....
st.
st.
st.
L3
67,073
22,184
78
Förtull
47,666
8,577
45
ningsgr
38,921
13,749
29
unden
51,221
14,837
51
ändrad.
Skillnade
341
346
2
n kan
32
9
18
ej
9
6
3
ut
256
259
1
rönäs.
5
31
37
1
8
85
86
27
26
28
9
5
7
Glas finsser:
oslipade
slipade eller ritade . . .
3
3
339
53
28
8
376
10
321
24%
—
120
18
18
12
80
12
12
8
—
40
6
6
4
-
Glete eller glitt, alla slag . .
3
24,791
12,835
17,397
18,347%
-
382
11
3
254
39
9
127
19
11
Guld:
bok-, äkta
oäkta
musiv-, puder- eller unsen- .
lod
lod.
lod
■ Endast
8
förän
14
dring i
7.3
förtullnin
31%
gsgrunde
n.
1.3
9
4
7
44
5
13
4
Gulddrag ar ear beten,
af guld och silfver:
tråd:
äkta eller halfäkta . .
oäkta
fransar, galoner, gramaner
och andra ej specificerade:
äkta eller halfäkta . .
oäkta
lod
lod
lod
lod
2
2,525
16
3
3
24
116
134
1
13%
39%
886%
“
3
19
332
20
33
.32
24
9
1
15
184
8
18
5
34
8
4
8
2
6
147
12
15
26
37
1
8
4
Hagel, alla slag .....
3
603
1,414
2 270
1,429
—
89
15
—
59
26
-
29
37
—
Handskar, af alla slag . . .
3
5,199
5,939
4,230
4,456
—
13,368
—
—
8,912
-
-
4,456
—
-
Hartz
L3
2,865
3,396
5,314
3,857%
—
1,285
42
8
642
45
4
642
45
4
Hattar:
af strå
» siden eller annan väfnad ,
» ull, hår eller silke . . .
» läder, fiskben, papper, träd
eller rötter m. m . .
st.
st.
st.
st.
708
85
149
1
2,463
56
427
30
2.231
128
117
1,199
1,800
83
231
410
—
1,850
207
462
410
24
—
1,800
166
346
205
24
—
30
41
115
205
24
24
-
Haltflälor, af halm eller strå .
3
262
550
571
461
—
1,229
16
—
614
.32
—
614
32
—
Transport
-
- 1
- 1 - !
- 1
238,792113 ]
41194,551114
*1
44,240 j 471
3
]
Transport
238,792
13
4
194,551
14
1
44,240
47
3
Horn:
arbetad!:
knappar, olackerade och lac-  kerade  ®
26,307
6,576
36
4,384
24
2,192
12
andra slag ®
7,774
6,873
4,233
6,293/,
—
6,293
16
—
4,195
26
8
2,097
37
4
Hudar och Skinn:
ej hän förliga till pelsverk:
oberedda : *)
torra ®
1,660,128
69,172
57,643
16
11,528
52
andra slag ®
—
—
—
—
723,537
15,073
33
—
12,561
19
6
2,512
13
6
beredda eller läder:
karduans- samt färgade
eller tryckta skinn . . ®
2,922
4,383
2,191
24
2,191
24
pergamentsskinn . . . ®
5
Ii
8
~6'A
—
6
16
4
36
—
1
28
—
andra slag, med eller utan
lackering ®
_
„
_
20,210
5,844
12
4,210
20
1,635
40
pelsverk:
oberedda:
jerf- eller filfras-, lo- och
räfskinn ®
4
l/a
24
13
4
10
8
andra slag ®
31
82
106
73
—
85
42
8
36
24
—
49
18
8
Hår:
häst-, eller tagel “tt
37,145
14,565
11,314
21,008
1,094
8
875
16
218
40
—
Häcklor, hakar och hyskjor . . &
257
253
225
245
-
245
—
—
81
32
-
163
16
—
Hängslen par
-
-
-
—
1,051
2,102
—
—
1,401
16
—
700
32
—
Ingefära:
insyltad ®
3,450
743
1,125
1,772/3
—
590
42
8
443
8
—
147
34
8
Instrumenter:
matematiska, optiska, fysiska
och navigations-:
glasögon och lorgnetter r:ds v.
2,272
1,795
2,209
2,092
523
418
19
2
104
28
10
musikaliska:
positif st.
1
3
l/a
22
10
8
13
16
8
42
8
andra slag, hufvudsakligen
af metall st
42
37
50
43
___
172
16
_
86
__
86
16
'
» träd st.
11
—
5
s/3
—
17
37
4
5
16
—
12
21
4
Ister, svin- eller gäs- . . . . ®
930
—
—
310
-
14
25
6
12
44
—
1
29
6
Jern:
gjutet:
kanoner, stycken, nickhakar,
mörsare, ostämplade och
oborrade .... Sk®, st.v.
hällar, lod och lödjor Sk®, st.v.
1
—
—
_/a
—
2
—
—
—
32
—
1
16
—
smidt eller valsadt:
ankare Sk®, st.v.
34
64
76
58
—
348
-
—
290
—
—
58
-
—
Transport
f-
-
-
-
351,359
45
21283,407
32
9
67,952112
6
’) Härunder inbegripne: bock-, get-, får- och lammskinn, mer eller mindre klippta.
12
Transport
351,359
45
2
283,407
32
9
67,952
12
5
Jern :
smidt eller valsadt:
plåtar:
olörtente, under % tum
tjocka . . . .Sk®, st.v.
64
—
—
21'%
192
—
—
181
16
—
10
32
—
jerntråd
®
Skill
naden
kan ej
utrönas.
[ spik af 2 tums längd och
deröfver .... Sk®, st.v.
—
—
—
—
__
—
—
—
all annan, samt allt manu-
faktur- och handtverkssmi-
de ej specificeradt:
opoleradt
poleradt
®'
- Skill
naden
kan ej
med sä
kerhet ut
rönas.
Jernskrot, gjutet, smidt eller val-
sadt, derunder inbegripne kas-
serade kanoner, bomber, mör-
sare och kulor .... Sk®, st.v.
—
—
2
%
—
1
32
—
1
16
—
—
16
—
Kardor och kardläder. . . .
®
5,540
3,711
2,467
3,896
—
487
=
—
324
32
—
162
16
—
Kimrök
®
7,479
5,553
5,434
6,155 %
—
569
15
4
246
10
3
123
5
1
i Knallhattar
®
1,138
1,528
1,095
1,253%
940
12
—
522
17
4
417
42
8
Knapergall och ekollon . . .
®
1,052
489
1,989
1,176%
—
28
28
—
3
32
4
24
43
8
Knappar af sammansatta, eller
såsom arbetade, ej specificerade
ämnen
®
6,083
5,734
7,118
6,311%
—
4,207
37
4
3,150
40
—
1,056
45
4
I Knifvar:
rak- och penn-
®
Förtull
ningsgr
unden
ändrad.
Skiilnade
n kan
ej
ut
rönäs.
andra slag, samt gafflar ej spe-
cificerade .......
®
—
—
—
—
931
931
—
—
465
24
—
465
24
—
Koppar:
tråd, svärdfejare-:
oförsilfrad
®
Skill
naden
försilfrad
®
kan ej
utrönas.
all annan
®
72
100
101
91
—
15
8
—
9
23
—
5
33
—
Kopparnickel .......
®
—
—
—
—
_
.
Kreatur:
hästar (utom hingstar):
af 3 års ålder och deröfver
st
Förtull
ningsgr
unden
af icke fylda 3 år. . . .
st.
ändrad.
Skiilnade
n kan
ej
ut
rönäs.
ovar
536
519
98
384
4,800
3,072
1,728
kor och ungboskap ....
st.
—
—
—
417
2,502
__
1,668
__
_
834
,
halfvar
st.
—
—
—
5
15
11
12
3
36
svin, utom fargaltar ....
st.
—
—
—
481
1,443
962
481
andra fyrfotade
st.
—
—
—
—
100
200
—
—
150
—
_
50
—
Krita:
hvit, och kritsten: omalen . tunnor
—
—
—
'
3,665
381
37
,
229
3
152
34
__
malen . tunnor
1,081
1,218
1,312
1.203%
—
601
40
—
451
18
—
150 22
—
Transport |
~ 1
- 1
- !
- 1
- i
368,4761141101294,856136
73,619|26
2
13
Transport
Krita:
röd och svart ®
4,753
11,080
9,632
8,488 /,
—
368,476
132
14
30
10
294,856
88
36
20
8
75,619
44
26
10
2
Krokar, till fiske ..... ffi
361
337
405
374/3
—
187
8
—
62
18
8
124
37
4
Krukmakarearbclm, cj specifi-  cerade ,
®
_
15,083
942
33
_
314
11
628
22
Käppar, alla slag ®
—
—
—
—
1,346
897
16
-
673
—
—
224
16
—
Kött:
färskt L®
saltadt tunnor
torkadt eller rökt L®
1
2,314
94
7
3,190
168
21
248
97
9%
1,984
119%
—
6
13,226
159
13
32
26
4
8
4
7,9.36
79
1
37
4
4
2
5,290
79
12
32
.57
4
Likörer kannor
604
617
684
635
—
1,587
24
—
793
36
793
36
—
Lim:
andra slag än husbloss . . . ®
2,331
1,719
900
1,656%
—
154
41
4
103
26
51
15
4
Lin:
ohäckladt .
L®
hackladt L®
337
2
1,726
13
31
7
704 /.
—
822
14
5
32
4
176
5
8
32
—
645
11
45
4
Ljus :
talg ®
stearin- och margarin- . . . ®
alla andra slag ®
3,480
230
lil
1,840
18
544
1,200
9
611
2,175/,
85%
422
-
271
21
175
32
20
20
—
135
16
131
40
3
42
—
135
5
45
40
17
26
— |
Läderarbcten, cj specificerade,
lackerade ®
_
_
4,910
2,455
_
2,045
40
_
409
8
Lök, alla slag, ej specificerad . ®
213
118
236
189
—
39
18
—
23
30
—
15
36
—
Mais tunnor
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Metaller, sammansatta:
messing:
arbetad:
alla slag, gjuten, smidd el-  ier pressad, oäkta lahn
derunder inbegripen . ®
alla andra slag:
arbetad:
förgyld ®
andra slag ®
14,670
}• Skill
15,594
naden
1,9,307
kan
16.523%
svårligen
utrönas.
5,507
42
8
4,130
44
—
1,376
46
8
1
Mdwurst
®
6,917
7,354
7,829
7,366/3
—
1,227
37
4
613
42
8
613
42
8
Mjöl, ej spccificeradt, af vegeta-  bilier, som ej kunna inbegri-  pas under spanmäl eller hän-  föras till medicinalier . . . ®
226
214
451
297
37
6
12
18
24
36
Munlack ®
348
350
336
4U/3
—
154
12
—
102
40
—
51
20
—
Nålar:
knapp-, sy- ocb andra slag . ®
2,637
2,715
2,631
2,667/,
__
1,510
46
8
666
44
_
844
2
8
Oliver kannor
287
226
276
263
-
65
36
-
32
42
—
32
42
—
Transport
-
[ ~
-
-
398,074 119
21315,004136
1 8
85,069
30
: c
14
Transport
Oljor, feta:
hamp- <tfc
andra till apoteksvaror ej
hänförliga eller eljest ej
specificerade slag . . . Itfc
Förtull
ningsgr
unden
ändrad.
Skillnade
398,074
n kan
19
ej
2
ut
313,004
rönäs.
36
8
85,069
30
6
i Ost, alla slag L?E
6,349
11,143
6,027
7,859%
—
13,679
16
—
7,839
.32
—
7,839
52
-
1 Papp 'tfc
2,783
7,711
4,455
4,983
-
10,3
39
-
51
43
6
51
43
6
] Papparbeten, alla slag:
olarkerade 'tt
lackerade
3,004
14,178
2,548
11,828
4,490
9,597
.3,347%
10,867%
-
836
4,075
40
18
—
557
2,716
42
44
8
278
1,358
45
22
4
! Papper:
kardus-, kartier- eller kort-, för-  i hydnings-, grått och maku-  latur-, tobaks- och annat om-  slags-  “tt
tryck-, limmadt och olimmadt,
koncept- och tapet- . . . ‘tfc
imperial-, regal-, median-, oli-  fant- , post-, skrif- och alla
andra slag hvitt, ej specifi-
ceradt “tb
färgadt, pressadt, tryckt, figure-  radt, försilfradt eller förgyldt <3i
1,763
1,411
20,977
6,664
2,199
2,501
29,950
6,681
2,489
1,800
36,505
13,453
2,151
1,904
29,144
8,932%
-
70
99
2,138
930
13
8
44
23
4
4
44
59
1,821
744
39
24
24
18
8
25
.39
517
186
22
32
20
4
4
8
Papperstapeter och border . . &
-
—
-
—
8,090
2,696
52
-
1,685
20
-
1,011
12
-
Paraplyer och parasoller:
siden- st.
andra slag st.
—
-
—
—
664
1,076
1,328
1,076
—
-
996
807
—
—
.3.32
269
-
-
Plymer, alla slag
22
6
5
11
—
165
—
-
110
—
-
55
-
—
Pomada, kärlen inberäknade . <tt
453
722
741
6.38%
—
372
26
8
266
5
4
106
21
4
Pommeransknoppar och skal . <tb
—
—
—
—
129,6.32
5,401
16
—
4,051
—
—
1,350
16
—
Porslin:
oäkta, slen- eller fayance:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
tallrickar U
andra pjeser “tt
37,035
41,099
10,898
26,301
12,60.3
20,932
20,178%
29,444
t, f
840
3,067
37
4
4
630
2,453
28
32
—
210
613
9
20
4
Potatesmjöl Lil
-
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
Qvicksilfver ft
2,053
1,541
1,811
1,801%
—
262
35
8
150
6
8
112
29
—
Rötter, ätbara alla slag, ej spe-  cificerade  tunnor
10
13
14
12%
6
8
4
5
4
2
2
8
Sadclmakarearbeten, ej speci-  ficerade:
med äkta förgylda eller för-  silfrade eller pläterade be-  slag  S
> Skill
naden
kan
svårligen
utrönas.
andra slag 'ti
Transport | —
-
-
-
- |
437,224144
61337,995117110
99,229|26
8
15
Transport
437,224
44
6
337,995
17
10
99,229
26
8
Salpetersyra och skedvatten . .
23,779
24,157
30,327
26,087%
—
1,630
23
—
815
11
6
815
11
6
Salmiak
17,270
15,276
25,661
19,402 %
—
1,212
51
—
808
20
8
404
10
4
Sall:
hök-:
Andrin
raflineradt
gen be
står hu
fvudsakli
gen i för
tullning
sg
ru
uden.
medicinskt, ej specificeradt
78,769
32,403
35,194
48,788%
—
1,016
20
8
508
10
4
508
10
41
Saltsyra
19,132
22,221
27,541
22,964%
—
478
20
8
239
10
4
259
10
\
Saxar:
andra slag än öfverskärare- .
—
—
—
—
166
553
16
—
124
24
—
428
40
— |
Senap:
omalen
&
2.481
924
2,430
1,935
—
40
15
—
20
7
6
20
7
61
malen
a
19,094
21,704
24,863
21,889
—
2,7,36
6
—
1,824
4
—
912
2
— ,
Silfver:
bok-, äkta och oäkta. . . .
lod
Förtull
ningsgr
unden
ändrad.
Skillnade
n kan
ej
ut
rönäs.
musiv-, målare-, puder- eller
unscn-
lod
—
—
56
18%
—
5
21
4
4
32
—
—
37
V
Silke;
färgadt
1,989
929
834
1,250%
—
2,501
16
—
11,250
32
—
1,250
32
— '
Skomakarearbeten:
af siden
.
af karduans- samt färgade eller
Skill
naden
kan
svårligen
utrönas.
tryckta skinn
andra slag
$
Skr ifla/lor:
27,333
af sten
<EE
15,279
17,772
20,128
—
629
—
—
419
it;
—
209
32
—
andra slag
8
109
21
46
—
7
32
—
4
38
—
2
42
—
Slujdevaror, eller fabriks-, handt-
verkeri- och manufakturvaror.
i taxan ej nämnda . . ridt
s v.
1,886
1,276
715
1,292%
—
430
37
4
323
4
—
107
33
4
Smör
L&
61,416
52,680
1,135
38,410%
—
96,026
12
—
51,213
37
4
44,812
22
8
Snörmakarearbelen :
1
siden-
halfsiden-
<EC
[ Skill
naden
kan ej
utrönas.
#
andra slag, ej specificerade .
3,478
4,680
7,403
5,247
—
6,996
—
—
5,247
—
—
1,749
—
—
Socker:
krossadt lump-, havana- tcr-
res-, samt andra till socker-
halten lika slag
—
—
—
—
10,860
1,375
—
—
1,018
6
—
356
42
—
Spanmål
.
Sk ilina
den utf
öres ej,
enär tulli
nkomsten
är till
sä
rs
kilt än
da
m
ål afsed
d.
1
Spetsar, uddar och blonder:
silkes- och linne-
54
69
33
52
—
312
—
—
260
—
—
52
—
—
Stearin
70
—
—
23%
—
2
44
-
1
22
—
1
22
—
Stenkolstjära tunnor
975
1,088
1,222
1,095
—
821
12
—
730
—
—
91
12
Transport
-
-
-
-
554,000
15
6
402,808
»1
61151,192110
—
1(5
Transport
_
_
_
_
554,000
15
6
402,808
5
ti
strumpor, och andra på strumpstol
eller genom stickning tillverkade
arbeten:
silkes- ®
halfsiden- .
<tk
andra slag
<t£-
Strumpstickor 'tt
' Skill
403
naden
843
kan ej
309
utrönas.
819
324
18
86
24
Strängar :
723%
8
af metall . *
879
828
1,063
—
169
34
120
26
—
andra slag . ,
a
198
223
247
222/3
—
333
24
—
222
16
—
Stålarbeten:
tråd
andra slag, ej specificerade .
<5
Skill
naden
kan ej
utrönas.
1,098
1,098
—
—
549
—
—
Stärkelse, hvit
LU
338
337
85
259
—
239
—
—
172
32
—
Svafvel
LSE
77
39
3,726
1,280/3
—
427
5
4
320
8
—
Svafvelblomma
8,931
4,845
6,348
3,708
—
118
44
—
59
22
—
Svafvelsyra .
378,267
448,939
394,897
406,367/,
—
4,232
47
10
2,821
47
11
Sågblad
$
—
—
-
—
12,929
2,424
9
—
2,154
40
—
Såpa ....
2
2
208
69%
—
52
12
—
34
40
—
Tegel:
mursten, alla slag
90,199
62,100
198.725
117,008
—
589
5
3
468
5
—
taksten . .
19,100
26,200
19,400
21,566'%
—
215
32
—
143
37
4
Tenn:
arbetadt, ujtt, olackeradt . .
<s
8,834
6.092
7,238
6,288
—
1,572
—
—
1,048
—
— ■
lackeradt . .
1,132
982
1,337
1,217
—
405
32
—
304
12
—
Terpentin . .
ft
7,454
15,776
3,881
9,020%
-
509
28
10
375
41
4
Terpentinolja eller terpentin-  spiritus .
58,831
$b
42,873
66,620
56,108
— /
2,337
40
—
1,753
18
—
Tobak:
24
cigarrer . »
«
—
—
—
6,700
7,537
—
6,700
—
—
Tran och späck, alla slag . .
Tryffel
Lfb
<EE
Förtull
285
ningsgr
169
unden
172
ändrad.
208%
Skillnade
n kan
208
ej
32
ut
rönäs.
69
26
8
Trädvaror:
bjelkar och Sparrat af furu och
gran:
32
16
8
öfver 10 turn mldtpå . .
st.
48
48
—
—
13
—
—
—
ved:
andra slag famnar
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
alla andra mer eller mindre
arbetade trädvaror, ej spe-  cificerade, derunder inbegrip-  na tunnbindare-, svarfvare-
och snickarearbeten, ej spe-
Transport
! -
1 ~
! -
I -
1 -
576,829136
51420,221117
hl
181,192
237
49
lil
849
86
106
89
1,410
269
17
121
71
824
101
133
884
837
139
10 —
42
16
43
22
47
17
20
42
20
38
22
24
11
16 —
w so
17
Transport
—
—
—
—
—
576,829
36
5
420,221
17
9
156,608
18
8
eificerade, med filer utan lac-  kering, betsning eller mål-  ning  r:drs v.
12,039
10,040
7,359%
2,453
10
8
1,836
44
618
14
8
Tvål :
parfymerad '3
4,606
4,369
4,788
4,387%
1,529
10
8
1,146
44
382
14
8
Tågvirke, nytt 1,3
123
388
1,376
629%
—
472
12
—
314
40
—
157
20
—
Ull, okammad eller kammad . . 3
404,332
304,634
336,077
415,027%
69,171
15
4
17,292
39
4
51,878
22
—
Ur:
delar af ur, ej specificerade . 3
139
49
97
95
190
95
95
Vitriol:
, grön L3
andra slag ....... 3
2,738
20,360
3,375
22,164
12,167
24,640
6,766%
22,434%
—
1,592
701
11
34
4
1,194
467
8
38
6
8
398
233
2
43
10
4
Vax:
oblekt 3
blekt eller färgadt . . . 3
41
1,868
21
369
354
20%
864 %
1
218
34
18
8
1
144
14
5
4
74
20
12
8
8
Vekar:
lamp- och ljus- 3
407
302
681
530
395
32
220
40
_
174
40
_
Verktyg för slöjderna och handt-  verkerierna, ej specificerade r:drs v.
9,140
9,100
11,299
9,849%
1,969
41
7
1,477
19
2
492
22
5
Vindraf, torr 1,3
31
—
112
*7%
—
11
44
—
5
46
—
5
46
—
Vindrufvor ,3
9,139
7,894
11,589
9,540%
—
1,192
28
—
993
47
4
198
28
8
Vinsten:
rå eller renad 3
8,499
7,368
11,178
9,081%
—
378
19
4
283
38
6
94
28
10
Väfnader:
helsiden-:
alngods:
leib och peluche . . . 3
guld- och silfvertyg: äkta 3
oäkta 3
sammet 3
andra slag 3
shawlar, shawlelter och an-  dra dukar, äfvensom ge-  nom fasonering till förklä-  den utmärkta tyger . . 'ti
3,383
»*/.
1,331
| Skill
3,327
_,/2
1 633
naden
3,541
7%
1,482
kan
3,550%
_s%
1,482
ej uti ö
nas.
5,325
37
5,928
24
18
4,733
20
4,446
37
32
4
391
16
1,482
34
.34
8
halfsiden :
alngods:
felb och peluche . . . ‘ti
shawlar, shawletter och an-  dra dukar, äfvensom ge-  nom fasonering till förklä-  den utmärkta tyger . . 3
, Skill
naden
kan
ej utrö
nas.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Tiansport
-
1 ~
-
1 -
-
608,399
4
1-
1154,897
1*1
213,501
[20
1 *
Bil. JV.-o 2 IM R St. Prat. 1847 och 1848■ 1 Sami 1 Afd. 10 Häftet. 3
18
Transport
Väfnader:
ylle-:
alngods:
af ull allena eller med blandning
till större eller mindre
del af bomull, lin eller andra
ämnen utom silke:
doffel, fris och frisad <tfcr
filtar 'tis Skill
mattväfnad .... “5)
bomulls-:
alngods:
corderoy, jean, manchester, >
parkum, sammet, satin
och alla ej specificerade,
kyprade .
gaze, balflinon, musslin,
nettelduk, dimity, batist,
sticktyg eller piqué, jamt V Skill
alla genom väfnadssättet
fasonerade ‘Sl
shawlar, shawletter och andra
dukar, äfvensom genom
fasonering till förkläden
utmärkta tyger . H >
linne- och hamp-:
alngods och dukar:
blaggarn, buldan, kanfas
segelduk och tältduk
bolstervar
kammarduk och batist
andra slag ‘ti
Zink, lutanego och spiauter:
arbetad:
omålad och olackerad
målad eller lackerad .
Ångpannor . . .
*99
Varor, som ej kunna
. . <tS
. , <EE
r:drs v.
. , «
22,532
381
22
Skill
Skill
hänföras
under någon af de i taxan upptagna
bestämmelser . . r:drs v.
211
Skill
—
—
—
—
668,399
4
—
454,897
31
11
213,501
20
1
naden
kan ej
tillförlitli
gen utrö
nas.
naden
kan ej
utrönas.
16,783
577
13,297 y3
3,317
1.9
6
1,652
10
1,655
*9
6
289
265
311%
—
138
24
11
77
44
60
28
11
19
17
19/s
—
70
42
8
58
52
32
10
8
naden
kan ej
utrönas.
naMen
kan ej
utrönas.
239
9
153
—
6
18
-
4
12
-
2
6
-
naden
kan ej
utrönas..
Summa
1671,9321131 1)456,680 331 ll| 215,2Slj 271 2
STOCKHOLM, tryckt hos l. j. hjerta, 1848.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 41.
1
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utskott, den 23 Dec. kl. 9 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående väckt
fråga om förändringar uti nu gällande bestämmelser i afseende
pä Handels- och Sjöfartsförhållandena emellan Sverige och
Norrige; gifven Stockholms Slott den 10 December 1847.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers i underdånig skrifvelse
af den i5 Februari 1845 gjorda anhållan, uppdragit åt en af Svenske
och Norrske män sammansatt kommitté, att undersöka, hvilka förändringar
uti nu gällande bestämmelser i afseende på handels- och sjöfartsförhållandena
emellan Sverige och Norrige kunde vara för trafikens ändamålsenliga
underlättande rikena emellan af behofvet påkallade, samt derefter
uppgöra ett förslag, till författning i ämnet, har bemälde kommitté,
hvilken i Christiania sammanträda under den i4 December 1846, med underdånigt
betänkande och förslag till Kongl. Maj:t inkommit.
Då hvarken något likstämmigt förslag tili ny författning rörande handels-
och sjöfartsförhållandena emellan de förenade Rikena kunnat af kommittéen
åstadkommas eller Kongl/ Maj:t funnit det å Norrska sidan framställda
förslag vara för Sverige antagligt, har Kongl. Majit, vid så beskaffadt
förhållande, i nåder förklarat och vill härmed Rikets Ständer till svar
meddela, att, vid hvad förut i berörda hänseende är stadgadt, kommer att
tills vidare förblifva.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse väl bevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
I. F. Fåhreeus.
Bih. till R. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afdeln. 11 Haft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 41.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-är enden j hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 10 December
18 dy.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre;
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherre Gjl/engranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Civildepartementet, Statrådet Fåhreeus uppläste ett, på Kongl.
Maj:ts, enligt Stalsråds-protokollet för Finans-ärenden den 28 sistl. Oktober,
meddelade nådiga befallning, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer, angående väckt fråga örn förändringar uti nu gällande
bestämmelser i afseende på handels- och sjöfartsförhållandena emellan
Sverige och Norrige.
Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, behagade Kongl. Maj:t detta
förslag, sådant det. finnes protokollet bi lagd t, i nåder gilia; och befallde
alt nådig skrifvelse i ämnet, i öfverensstämmelse med samma förslag, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
N. M. Schönmejer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
3
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Bec. kl. 9 f. m.
Kongl Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, rörande dea till
skolorna i åtskilliga städer, inom Lunds Stift utgående helgonskyld;
gif ven Stockholms Slott den 3 December i8/jy
Uppå
Kongl. Majrts nådiga proposition den 13 Januari 1840, beviljade
Rikets då församlade Ständer, på satt deras underdåniga skrifvelse af den
1 Juli nämnda år utvisar, ett årligt anslag af 3,856 r:dr 4^ sb. 4 r:st till
kathedralskolan i Lund, hvarigenom dennas behof af den helgonskyld 1047
t:r korn, som, jemlikt Kongl, brefvet af den 24 Mars 1824, borde af klockarnes
i Lunds stift helgonskyldsäd indragas och till berörde skolas inrättande
användas, komme att upphöra; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer
beslöto, att de församlingar inom stiftet, af hvilkas helgonskyldskorn
påräknats bidrag till omförmälda skola, skulle, så vidt de förbundo sig att
uteslutande till folkundervisningens befrämjande inom församlingarna begagna
samma bidrag, bibehållas vid oqvald besittning deraf. Då sedermera
vid 1844 ocb i845 årens Riksdag blifvit hos Rikets Ständer anmärkt,
dels alt den rättvisa, som genom ofvanberörda åtgärd kommit de församlingar
till godo, från hvilka helgonskyld utgått lill Lunds katedralskola,
icke sträckt sig till eller vederfarits de församlingar uti Lunds stift, som,
belägna inom tvänne mil från städerna, enligt ett af konung Christian IV
meddeladt förordnande, hvilket blifvit genom Malmö recess år 1662
bekräftad t, ännu mäste utbetala sin helgonskyld tili städernas skolor, dels
ock att, ehuruväl dessa icke kunde undvara den inkomst, som den anslagna
helgonskylden beredt dem, dock obilligt vore, att kringliggande landtförsamlingar
skulle löna lärare i städernas skolor, under det att de sjelfva
vore i största behof af helgonskylden för sina egna barns undervisning samt
städernas invånare icke lemnade något bidrag till lärares aflönande, hvarken
vid lärdomsskolorna eller akademien; hafva Rikets Ständer, som icke
varit i tillfälle att fullständigt utreda förhållandet med ifrågavarande helgonskyld,
men likväl ansett förrberörda anmärkning icke sakna grund, i följd
häraf uti underdånig skrifvelse den 20 Maj 1845, anhållit, att Kongl. Maj:t,
efter anställd undersökning dels om den rätt, på grund hvaraf i Lunds
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
stift varande städers skolor åtnjuta helgonskyldskorn af de inom tvänne
mil från städerna belägna landtförsamlingar, och dels till huru stort belopp
denna helgonskyld till skolorna utgår, måtte till Rikets näst sammanträdande
ständer öfverlemna den nådiga proposition i ämnet, som Kongl. Majit
kunde finna vara af omständigheterna påkallad.
Kongl. Majit har, i anledning häraf, den 18 Juni 1845 anbefallt dess
och rikets Kammar-kollegium att, efter det vederbörande blifvit hörde, med
underdånigt utlåtande inkomma.
Ett sådant utlåtande, åtföljdt af Consistorii uti Lunds stift och öfriga
embetsmyndigheters underdåniga yttranden, har Kammar-kollegium den 4
nästlidne Oktober lill Kongl. Majit afgifvit; och inhemtas häraf hufvudsakligen:
att Consistorium i Lunds stift, till slöd för skolornas rätt att tillgodonjuta
merberörde helgonskyld, åberopat dels Danska Ordinantien af den
i4 Juni 153p och Kongl, brefvet den 23 Mars i568, hvilka författningar
sedermera blifvit genom åtskilliga Kongl, resolutioner sladfästade och medelst
Malmö recess i allmänhet konfirmerade, dels äfven Kongl, brefvet af
den 17 Oktober i843, hvarigenom Glostorps socknemäns underdåniga ansökning
om bibehållande inom socknen af den derifrån till Malmö skola utgående
helgonskyld blifvit lemnad ulan afseende, hvarföre ock, uppå i öfrigt
anförda skäl, Consistorium yttrat förhoppning, att skolarna i Lunds stifts
städer skulle fortfarande få helgonskylden uppbära; att Kongl. Majlts befallningshafvande
i Blekinge län, hvad Sölfvitsborgs skola angår, uppgifvit, att
skolans rättighet till helgonskyld syntes vara grundad på förutnämda Danska
Ordinantia och Kongl, bref, hvarförutan rektorn vid samma skola uti infordradt
yttrande upplyst, att nämnde rättighet vore bekräftad genom Kongl,
brefvet den 3 Februari i5S5, Kongl. Götha Hofrätts utslag den 29 Juli
1781 och Landshöfdinge-embetets i Christianstads län den 12 Januari 1782
meddelte utslag; att Kongl. Majlts befallningshafvande i Christianstads län,
lika med rectorerne i Christianstads och Cimbritshamns skolor, ansett dessa
skolors rätt till helgonskyld vara tryggad dels genom förutomförmälda
författningar, dels ock genom Christianstads så kallade skolbok, börjad år
i65o, Kongl, brefven den 4 Februari och 28 Juli 1618, Kongl, resolutionen
den 1 Sept. 1664, 1668 års riksdagsbeslut, Kongl, resolutionen den 3
Augusti 1681, Kongl, förordningen den 27 April 1742 och Kongl, brefvet den
9 Januari 1798; samt att Kongl. Majlts befallningshafvande i Malmö län på
enahanda sätt sökt ådagalägga skolornas rätt till ifrågavarande helgonskyld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
5
Vidkommande åter beloppet af denna helgonskyld har, efter föregången
noggrann undersökning, följande förhållande blifvit utröndt:
Till Lunds katedralskola, hvars äldre helgonskyldsintrad 1047 t:r korn,
i följd af Rikets Ständers beslut den 1 Juli 1840 och Kongl, brefvet den
27 i samma månad, blifvit förvandlad till ett årligt penningeanslag, erlägges
fortfarande helgonskyld från dels 99 särskilda byar eller enstaka hemman
i 38 socknar och 6 härader, och dels klockarelägenheterna i 5 socknar
inom ett härad med tillsammans 6 t:r 24 kap:r råg och 273 tunnor 23|
kappar korn, löst mål, hvartill kommer 2 r:dr 2 sk., under benämning '^pensioner
af klockare” i ett härad, hvilket sistnämnde belopp tillfaller ensamt
skolan, hvaremot rågen utgår till kantor, och kornet sålunda fördelas:
rektor
100:
:5b
vice rektor
. . , . . 24:
10.
äldste kollega
49-'
3f.
kantor
36:
>4f-
skolan . ,
..... 63:
16*.
278 t:r 23* kap:r
Malmö högre lärdomsskola åtnjuter af 98 byar eller enstaka hemman
i 35 socknar och 4 härader, efter afdrag af hvad klockare-substituterne tillkommer,
5 tunnor råg, sorn tillfalla kantor, och 334 tunnor 12 kappar
korn, i löst mål, sålunda fördelade:
rektor 49- —
konrektor 36: 3o,
äldste kollegan 4o: 12*
näst äldste kollegan  4o: —
yngste kollegan 35: 6.
äldste apologisten 52: ■—
yngste dito 4,: 3°*
disciplarne 26: 12.
kantor I2: 3°.
334 t:r 12 kapp.
varande skolan pligtig betala till klockare-substituterne i Bunkeflod och Hyllie
pastorat 5 daler silfvermynt, eller 1 r:dr 32 sk., samt i Husie och Westra
Skreflinge pastorat 1 daler silfvermynt, eller 16 sk.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
Till Christianstads lägre lärdomsskola utgår helgonskyld från 36 pastoratet'
i 4 häradet , med 12 tunnor 6 kappar råg och 218 tunnor 12 kap
-
par korn, löst mål, på följande sätt fördelad:
råg. korn.
rektor 6: 24. 48: rS.
äldste kollega — — 4i: 2I
andre
dito 2: — o.l\\ 3o.
3rngste dito 3: 18. 24: 6.
kantor
— — 5: —
disciplarne — — 55: —
skolhusets underhåll — — 10: o.
1 2: 6. 2 18: 12.
Helsingborgs lägre lärdomsskola upptager helgonskyld dels särskildt
från Görarpsmölla i Bårslöfs socken och Luggude härad, med sex kappar
rågmjöl och sex kappar 'kornmjöl, och dels från 20 socknar i Luggude
och södra Asbo härader med ett sammanlugdt belopp af 12 kappar
råg och 180 tunnor 12^ kappar korn, allt löst mål, sålunda fördelade:
rågmjöl, kornmjöl, råg. koin.
rektor  6. 6." — 42- 2°ib
äldre kollega  — — —: 12. fö: >3.
yngre dito  — — — 20: 1.
disciplarne  — — — 28: 25^.
hvaremot åtskilliga klockaresubstituter
uppbära det
öfriga kornet ..... — — — 4o: 23it
6. 6. —: 12. 180: 1 2oV
Till Landskrona lägre lärdomsskola utbetalas från 5(j byar i 14 socknar
och 3 härader följande helgonsskyld:
korn penningar
— rektor 98: 2&. 1 r:dr 3 sk. 6 rst.
— äldre kollega 33: 19^. — 47 » —
— yngre dito , 2.4: 18. — — „ -—
— kantor
18: 18. — —■ „ —
— disciplarne 17: — — — „ —
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, No 42.
7
Ystads lägre lärdomsskola beräknar i helgonskyld från 46 socknar
i 5 härader i tunna i i kappar råg samt 3a daler 28 öre silfvermynt, eller
10 r:dr 46 sk. b:ko, som tillfaller diciplarne, och i3i t:r 3o kappar
korn, löst mål, som utgå:
till rektor med
äldre kollegan
yngre dito .
kantor
— disciplarne .......
och till skolhusets underhåll med
5o tunnor.
22
20
7
2 2
[O
3o kapp
1 31 tunnor 3o kapp.
hvarvid dock anmärkes, att disciplarnes anslag numera uppbäresafen duplikant
vid rektorsklassen.
Cimbritshamns lägre apologistskola har blott en lärare, hvilken ensam
uppbär helgonskylden från 12 socknar i 2 härader med 33 tunnor, 6
kappar korn, löst mål, samt 3 r:dr 6 sk. b:ko i penningar, men särskildt
väckt anspråk att, i stället för sistnämnde penningebelopp, få åtnjuta 12
tunnor 18 kappar korn.
Sölvitsborgs lägre apologistskolas rektor uppbär i helgonskyld följande
belopp korn, nemligen från
skeppor. fjerding, kannor, tunnor, kappar.
Ifvedtofta pastorat i Willands härad,
Christianstads län .... 4° — — 6 24
Mjellby dito i Listers härad, Blekinge
län  24 — — 4 —
Gammaltorps socken  i3 — — 2 16
Ysane dito  19 ^ i ^ * °£
96 3 i 16 4b
På grund af sålunda erhållna uppgifter har Kammar-kollegium upprättat
förteckning å all den helgonskyld, som utgår lill skolorna i städerna
Lund, Malmö, Christianstad, Helsingborg, Landskrona, Ystad, Cimbritshamn
och Sölvitsborg, med utförande af värdet derå efter medeltal af markegångsprisen
för de 10 sednaste åren 1837—1846, utvisande denna förteckning,
att hela helgonskylden utgör i jemnadt tal 25 tunnor 18 kappar
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
råg, 1,338 tunnor 34tV kappar korn, 6 kappar rågmjöl, 6 kappar kornmjöl,
allt löst mål, motsvarande i värde . . 7,919 r:dr 29 sk. 10 r:st.
och kontanta penningar ,  18 „ 8 „ 6 „
tillsammans b:ko r:dr 7,987 „ 38 „ 4 »
Skolornas rätt till denna helgonskyld är, efter Kammar-kollegii åsigt,
ostridig och kan icke vara tvist underkastad. Den grundar sig i allmänhet
och i första rummet på Kongl, danska ordinantien den i4 Juni i539, som
förmår, att landtsocknar, hvilka äro städerna något nära belägna, skola taga
sig ”Sognedegn” eiler klockare af skolorna och låta honom få den van
O
O ö
liga räntan till en hjelp vid studierna, i hvilket afseende Kongl, brefvet
den a3 Mars i568 ytterligare stadgar, att, då mångenstädes uti Skåne, sock
nemännerna
uti socknarna närmast omkring städerna icke ville hafva ”degner”
af skolorna, såsom ordinantien utvisade, utan togo sjelfva till degner,
hvilka de behagade, somlige alldeles olärde och oduglige att undervisa socknens
ungdom i deras barnalärdom och att göra vederbörlig tjenst i kyrkan,
så skulle, när de ”landsdegne, som då funnes i någon socken, belägen två
mil nära städerna, doge eller på annat sätt komme från socknarne, ditsän
das
personer från skolorna i närmaste städer, som socknarna besökte; att
super-intendenter och skolmästare borde hafva inseende derpå, att i socknarne
tillsattes personer, sorn voro så lärde och förståndige,, att de kunde
göra den tjenst, som ålåg en degn, samt undervisa och lära det unga folket
deras barnalärdom; och att socknemännen skulle till dessa personer utgöra
den årliga ränta, som en degn lillkomme och han borde hafva efter
ordinantien.”
Dessa författningar ådagalägga, enligt Kammar-kollegii tanka, att helgonskylden
utgjorde lön för klockaren, hvars åliggande var att dels göra tjenst
i kyrkan, och dels undervisa ungdomen i socknarna. Kammar-kollegium anser
dessa skyldigheter hafva blifvit öfverflyttade på skolorna, emot rättighet
att uppbära lönen, hvilket förhållande ännu fortfar, endast med den under
tidens lopp vidtagna förändring, att skolorna i socknarne aflöna substituter
i stället för att dit utskicka särskilda personer af lärarne eller disciplarne.
Uppå särskilda uti Kammar-kollegii underdåniga betänkande anförda
skäl, har emedlertid kollegium, lika med hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Christianstads län, uti sitt i ämnet afgifna yttrande, föreslagit,
underdånigst tillstyrkt nådig framställning lill Rikets Ständer, att den nu
till ofvannämnde stadsskolor inom Lunds stift utgående helgonskyld må derifrån
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, IV:o 42.
9
ifrån sluljas och åter komma att tillhöra de socknar, ifrån hvilka den utgår,
emot det alt motsvarande kontant anslag till skolorna, enligt särskildt
upprättadt förslag, varder med 7,937 rxlr 44 ^:ko Rikets Ständer anvisadt;
med iakttagande för öfrigt, att, derest i en framlid skulle befinnas,
att lielgonskylden för någon skola rätteligen bör utgöra större belopp, än
nu blifvit antaget, delta högre belopp på enahanda sött emot statsanslag
utbytes; likasom af den sålunda föreslagna regleringen blefve en följd, att
skolorna befrias från ali skyldighet att aflöna klockare i församlingarna.
I fråga slutligen om sättet att använda den helgonskyld, som skulle
komma att återgå till socknarna i Lunds stift, är i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den a3 Maj i845, den meningen antydd, att helgonskylden
borde disponeras till befrämjande af folkundervisningen inom församlingarna.
Men enär, såsom konsistorium i Lunds stift anmärkt, genom
ett sådant dispositionssätt lönerna skulle blifva obilligt olika för skolmästarne
i särskilda församlingar, då från socknar af ganska ringa omfång utgå
3o lill 4o tunnor säd och från andra folkrikare församlingar, erläggas
endast 3 till 4 tunnor, samt härtill kommer, att lielgonskylden egentligen
är ämnad att utgöra lön ät klockaren för den honom i äldre tider tillhörande
tjenslbefattning i kyrkan och med barnundervisningen; har KammarKollegium
funnit sig icke kunna tillstyrka något ovillkorligt stadgande för
församlingarna att till befrämjande af folkundervisningen uteslutande använda
lielgonskylden; hvarföre Kollegium underdånigst hemställt, att församling
mätte meddelas rättighet att i detta ämne till stiftets konsistorium
afgifva förslag, som af konsistorium, med eget underdånigt yttrande, lill
Kongl. Maj:ls nådiga pröfning insändes.
Sedan en stor del församlingar inom Lunds stift genom Kongl. Maj:ts
och Rikets Ständers sammanstämmande beslut blifvit berättigade att lill inrättning
eller förbättring af deras folkskolor använda den del af klockarnes
helgonskylds-säd, hvilken, enligt Kongl, brefvet den 2/\ Mars 1824, bordt
begagnas för inrättandet af en katedralskola i Lund, finner Kongl. Maj:t den
gjorda framställningen om enahanda förmån,för de församlingar, hvilka, belägna
inom tvenne mil från städerna inom samma stift, ännu utbetala helgonskylden
till städernas skolor, icke sakna skäl, och vill således, jemte det
Kongl. Maj;t i anledning af Rikets Ständers underdåniga begäran, gifver Rikets
Ständer del af hvad sålunda rörande detta ämne förekommit, till Rikets
Ständer öfverlemna, huruvida Rikets Ständer finna lämpligt, att genom
Bih. till R. St. Prot. 184? & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
anvisande för ändamålet af ett anslag, som fullt motsvarar den nu till skolorna
utgående helgonskyld, sätta' Kongl. Maj:t i tillfälle att kunna medgifva
församlingarna rättighet att använda densamma Lill förbättrande af deras
folkskolor.
De handlingar, som angå förevarande fråga, skola serskildt tillställas
det Rikets Ständers Utskott, till hvilket frågan varder hänvisad; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
F. O. Silf vet'stolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar en den, hållet inför Hans
Maf.t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 3 December
1847-
...... .... Närvarande:
. Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre ,
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wtern ,
Friherre Gyllen gr anat j
Faxe ,
Fåhreeus.
Departements-chefen Statsrådet Silfverstolpe anmälde i underdånighet
ett af honom författadt förslag till nådig proposition till Rikets Ständer rörande
den till skolorna i åtskilliga städer inom Lunds stift utgående helgonskyld;
uti hvilket förslag Statsrådets öfrige ledamöter instämde.
Kongl. Maj:t behagade berörda underdåniga förslag i nåder gilla och
befallde, att proposition i ämnet, sådan den finnes protokollet bilagd, skulle
till Rikets Ständer afgå. Ex protocollo,
M. Westmark.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 43.
1
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Dec. kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående bildandet
af ett nytt Artilleri-batteri, att förläggas i Norrland;
Gifven Stockholms Slott den 18 November 1847.
Redan länge har det ansetts för rikets försvar vara af synnerlig vigt,
att något artilleri funnes förlagdt jemväl i Norrland, hvilken vidsträckta
del af riket är från artilleriets hufvudstationer alltför aflägsen, för att från
dem, vifl oförmodadt fiendtligt anfall från norra sidan, erforderligt understöd
skulle nog hastigt kunna påräknas. Så väl Kongl. Maj:t som Rikets
Ständer hafva vid serskilda tillfällen erkänt omförmälde behof, ehuru dess
afhjelpande genom åtskilliga omständigheter blifvit fördröjdt. Numera har
emedlertid chefen för Landtförsvars-departementet, anbefalld att förslag i
ämnet afgifva, hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att ett batteri
värfvadt fot-artilleri, bestående af 1 kapten, 2 subaltern-officerare, 3 underofficerare
och 43 man konstaplar, trumpetare och artillerister samt försedt
med \ 6-M kanoner och 2 kanoner i reserv, till hvilkas serverande
ytterligare påräknats 4° man af Westerbottens läns beväringsmanskap, måtte
upprättas och förläggas antingen i Umeå eller Hernösand, allteftersom Umeå
eif eller Ångermanelfven kunde i nåder bestämmas till hufvudsaklig försvarslinea
norruL; och har kostnaden för denna artillerilrupps första uppsättning,
inberäknadt kostnaden för nödiga byggnader å stationsorten, antagits
blifva ungefär 8,000 r:dr, samt den årliga utgiften för samma trupp
blifvit beräknad till 6,695 r:dr 10 sk., allt b:co, af hvilken sistnämnda
summa belöpa:
På befälets och manskapets aflöning och underhåll, värfningspassevo
lans,
ecklesiastik- och läkare-vård m. m 3,729: 18. —
på beklädnadens och materielens underhåll .... 1,288: — —
„ befälets och manskapets inqvartering med servis . 565: 24. —
deraf serviskostnaden dock antagits komma att utgöras
af den stad, i hvilken den nya truppen förlägges;
Bi k. till R. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afdeln. 12 Haft.
1
2
Kongl. Maj:ts ISåd. Proposition. N:o 43.
På ved och lysningsämnen
io/^: — —
„ lega för nödiga exercishästar  33: 16. —
„ dessa hästars furagering
2^5: — —
hvarjemte Departeinents-chefen ansett, att, då de tiil inqvartering, ved och
ljus samt lega och furagering af exercishästarne erforderliga kostnader, i hans
tanke, borde utgå från de till dylika utgifter under riksstatens fjerde hufvudtitel
uppförda anslag, nya anslag således egentligen endast behöfdes, dels
till aflöning och underhåll af ifrågavarande artilleritrupp, samt dess beklädnad
och materiel med tillhopa årligen 5,017 r:dr 18 sk., dels ock för en
gång till bekostande af truppens första uppsättning med ofvanberörde summa
af omkring 8,000 r:dr, hvilka utgifter lämpligen kunde bestridas med
vakans-afgiften för de rotar i Norrbottens län, som, enligt Kongl, brefven'
der 21 Maj 1831 och den 2 Februari 1833, numera hållas vakanta till organiserande
af en artilleristyrka i provinsen, äfvensom af den för samma
ändamål redan samlade fond, den så kallade Norrbottens hästjägare-sq vadronsfonden,
hvars kapital uppgår till mer än p4>000 r:^r b:ko, och till
största delen är fruktbärande.
Detta förslag, hvilket finnes närmare utveckladt uti den af Deparlements-chefen
i underdånighet afgifna och Rikets Ständer redan meddelade
plan till ett fullkomligare ordnande af landtförsvaret i allmänhet, och hvartill
Kongl. Maj:t alltså hänvisar, har Kongl. Maj:t, i sammanhang med pröfningen
af nämnda allmänna plan, för Dess del i nåder gillat samt vill nu
härmed föreslå Rikets Ständer att jemväl dertill lemna bifall och således
äfven medgifva, såväl att kostnaden för ifrågavarande artilleri-batteris första
uppsättning, samt årliga utgifter för dess aflöning, underhåll, beklädnad och
underhållandet af materielen må bestridas, dels med vakans-afgiften för ofvanberörde
vakanta rotar och dels af Norrbottens hästjägare-sqvadronsfond,
som ock att öfriga årliga kostnader för den nya truppen må, såsom af Departements-chefen
blifvit föreslaget, få utgå af de till lika beskaffade utgifter
afsedda anslag under fjerde hufvudtiteln.
De beräkningar, på hvilka merberörda förslag är grundad t, skola till
vederbörande Utskott varda öfverlemnade, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
OSCAR.
Gust. Pejron.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 43.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landtjörsvars-ärende, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 18 Nocember
1847•
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre;
Slats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Slutligen och sedan Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder förklarat Sig vilja till Rikets Ständer aflåta proposition, angående
den uti Departements-chefens afgifna plan till ett fullkomligare ordnande
af landtförs varet i allmänhet gjorda och under den 9 i denna månad
nådigst gillade underdåniga framställning om bildandet af ett nytt artilleribatteri,
att i Norrland förläggas, samt Departements-chefen derefter fått
till justering uppläsa ett, i öfverensstämmelse med denna framställning,
uppsatt förslag till nådig proposition i ämnet, behagade Kongl. Maj:t samma
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla och förordna,
att nådig proposition skulle, i enlighet dermed, till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo
F. L. Tillander.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 44.
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Dec. kl. 1 e. m.
Kongl Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående eftergift
af ett kronan tillfallet Dana-arf efter aflidne hushållerskan
Christina Bengtsson ; gifven Stockholms Slott den 2 December
18 4j
Sedan
Öster-rekarnes häradsrätt, efter det hushållerskan Christina Bengtsson
vid Spånga inom Ärila socken af Södermanlands län den 1 Maj 1845
med döden algått och dervid efterlemnat en i lönskaläge aflad dotter, Johanna
Sophia Lund, utan kända slägtingar i öfrigt, samt lösegendom, uppgående,
enligt bouppteckning, till ett värde af89 r:dr 4» sk. b:ko, hvaraf,
efter afdrag af skuld, bouppteckningskostnad och afgiften till fattiga, återstode
i behållning 66 r:dr 16 sk. nämnde mynt, dels under den 3t Juli
berörde år förordnat, det skulle, medelst kungörelse 3:ne gånger i Post- och
Inrikes tidningarne, en hvar, som ansåge sig berättigad till arfefter bemälda
Bengtsson, kallas och föreläggas att sig anmäla och sitt anspråk gällande
göra inom natt och år från den dag, då kungörelsen i tidningarne funnes
3:dje gången införd, vid uti i5 kap. 6 §. Ärfda-balken stadgade påföljd,
dels ock, sedan så beskaffadt kungörande skett_, utan att inom den
sålunda utsatta tiden anspråk på arf efter ofvanbemälda hushållerska blifvit
hos vederbörande anmäldt, genom utslag den 16 Juni innevarande år,
förklarat, det hushållerskan Bengtssons ifrågavarande qvarlåtenskap borde,
såsom dana-arf, Kongl. Maj:t och kronan tillfalla, samt att i sådant afseende
skulle före den 1 September detta år af vederbörande utbetalas ej mindre
behållningen af de för åtskilliga försålda persedlar influtne medel, 3^
r:dr 17 sk. b:ko, än äfven värdet, efter bouppteckning, af öfrige effekter
63 r:dr 3i sk. samma mynt, med förhöjning deruti af 33f procent; hvarjemte
för den tid, som öfver den bestämda dagen med medlens aflemnande
fördröjdes, ränta derå efter 6 procent borde kronan godtgöras; så har, uti
en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, den aflidnas förrbemälda oäkta dotter,
Johanna Sophia Lund, underdånigst anhållit, att, då enligt ett bifogadt, af
tvenne personer undertecknadt, betyg, hennes moder i lifstiden yttrat, att
efter hennes död all hennes egendom skulle dottren tillfalla, samt modrens
underlåtenhet att härom skriftligen förordna endast härledt sig från okun
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 44.
•5
nighet om lagens föreskrift i detta hänseende, sökanden, hvilken befunne
sig i torftiga omständigheter, måtte förklaras berättigad att uppbära ofvannämnde
för försålda effekter efter hennes moder influtne belopp, 3n r:dr
\n sk., samt tillika frikännas från skyldigheten att återställa de öfriga;, redan
af henne förskingrade, persedlarne, till hvilkas ersättande hon saknade
all tillgång; och vill, i betraktande af de härvid förekomna serskilda omständigheter,
Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att eftergift till
sökandens förmån af statens rätt till ifrågavarande arfsmedel måtte få ega
rum. Skolande de ärendet rörande handlingar varda tillhandahållne det
Utskott, till hvars behandling detsamma af Rikets Ständer öfverlemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Konglig nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ArendenJ, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 2 December 1847
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justilie-Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
TVcern j
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 45.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af ett kronan tillfallet dana-arf efter aflidna hushållerskan Christina
Bengtsson.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt.
, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. C hr. Bäck.
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Dec. kl. 1 e. ni.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition lill Rikets Ständer j angående eftergift
af den härads skrif varén i Gestriklands fögderi i Gefleborgs
län J. E. Engström ådömde ersättning af för ringa beräknad
kolningsfrihetsbevil/ning för Forssbacka bruks rekognitionsskogar;
gifven Stockholms Slott dea 2 December 18fy.
' Hos Kongl. Majit hafva utaf häradsskrifvaren i Gest riklands fögderi af
Gefleborgs län J. E. Engström, underdåniga besvär blifvit anförde deröfver,
att, sedan Advokat-fiskals-embetet i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium,
uti till bemälde Kollegium afgifvet memorial, dels emot vederbörande
landskamrerare såsom kontrollant, samt klaganden och kronofogden
O. Bergqvist, såsom uppbördsredogörare, anmärkt, att kolningsfrihelsbevillning
för de under Forssbacka bruk och masugn upplåtna rekognitionsskogar
inom Wahlbo, Hedesunda och Arsunda socknar af ofvanberörde fögderi vore
debiterad och redovisad för allenast tvåhundrade sjuttiosex storstigar
kol med fyratiosex riksdaler årligen, ehuru, enligL bevillningsförfattningarnes
föreskrift, dylik afgift bort beräknas efter det belopp, hvarför, i följd
af Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-kollegii utslag den 21 Maj 1816, rekog
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, IV:o 45.
7
nitionsafgift af förenämnde skogar erlades, eller för tvåtusende trehundrade
tre och elfva femliondedels stafrum, med motsvarande 1,727^ storstigar
kol om 24 tunnor stigen, och således rätteligen skolat utgå med 287 r:dr
38 sk. 4 r:st b:ko årligen, dels ock, under åberopande af 3o §. i 1835 års
bevillningsförordning, y<’kat, att då redogörarne känt, det kohlningsfrihetsbevillning
för ofvanberörde rekognitionskogar skulle erläggas, och jemväl sådan
afgift bruksegarne debiterat, bort underrätta sig om beloppet af den
beräknade skogsafverkningen samt derefter rätta debiteringen, men de sådant
underlåtit, ehuru Bergs-kollegii förenämnde utslag blifvit klaganden delgifvet,
det måtte klaganden jemte kronofogden Bergqvist, på grund af 2, 3
och 16 §§ i kronofogde-instruktionen af år 1689, förpligtas att för deras
tjenstetid inom fögderiet ansvara och ersätta den genom omförmälde försummelse
kronan tillskyndade förlust med a65 r:dr 29 sk. 4 v:st b:ko årligen
till och med 1823, samt derefter med 241 r:dr 33 sk. 4 r:st nämnde
mynt för hvarje år; så hade Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, till
hvars afgörande målet blifvit från Kammar-kollegium öfverlemnadt, genom
slutligt utslag den 28 December 1843, hvad klaganden beträffade, sig utlåtit,
att, som beloppet af den bevillning, hvilken för kolningsfrihet på kronans
allmänningar eller rekognitionsskogar, för hvarje stig, beräknad till
24 tunnor, skall utgöras, funnes bestämd uti de under olika tider utfärdade
bevillnings-förordningar, med hvilka författningar det jemväl öfverensstämde,
att allt hvad deri vore bestämdt utfördt för person och egendom
och således ej berodde på taxeringsmännens pröfning, ulan blott på debitering,
skulle af häradsskrifvaren, som för debiteringens riktighet stöde i ansvar,
i längden införas, samt upplyst och medgifvet vore, att Bergs-kollegii
oftaberörde utslag, den 21 Maj 1816, hvarigenom bemälde kollegium,
med förändring af förut skedd uppskattning af skogsafkastningen och tiden
för skogens återväxt, ansett desse rekognitionsskogar kunna årligen lemna
2,3o3.^:dels stafrum ved, och i förhållande derefter bestämt rekognitionsafgiften
att från och med samma år af Forsbacka bruksegare årligen erläggas
till kronan med 79 r:dr 46 sk. 8 r:st b:ko, blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Gefleborgs län den 7:de Augusti berörde år i afskrift
meddeladt klaganden till efterrättelse; alltså och enär, jemlikt bevillningsförordningens
föreskrift, den bevillning, som för kolfrihet borde utgå, skulle
beräknas efter det belopp, för hvilket bruken enligt privilegier och resolutioner
erlade rekognitionsafgift, antingen der kolades eller icke, samt vid
sådant förhållande å klagandens erinran, det han aldrig skulle erhållit någon
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N;o 45.
föreskrift om ifrågavarande afgifls debiterande, äfvensom att Bergs-kollegii
omförmälde utslag endast upplyste om beloppet af rekognitions-afgiften i
förhållandet till stafrum ved, utan att uppgifva någon beräknings-grund
för ett stafrUms förhållande till en stig eller tunnetal, hvilket ej eller vore
genom någon honom veterlig författning bestämdt, afseende icke kunde fästas,
enär han, med kännedom om rekognilions-afgiltens utgörande, hort, i
händelse af okunnighet om ved- och kolrnåttens förhållande till hvarandra ,
derom förskaffa sig kunskap och derefter rätta debiteringen, i slället att,
såsom nu skett, antaga bruksegarnes uppgifter om antalet stigar kol; fördenskull
och då någon erinran emot antalet af de utaf Advokatfiskals-embetet
uppgifne stigar, utgörande 1,727 4fhr dels, ej blifvit gjord, samt kolningsfrihetsbevillning
derför bort påföras, jemlikt de under den tid, hvarom
nu vore fråga, gällande bevillningsförordningar, efter 8 sk. för hvarje
stig, beräknad till 24 tunnor, men sådan afgift Blifvit Forsbacka bruksegare
blott i förhållande till ett uppgifvet antal af 276 stigar med 46 r:dr årligen
påfördt, ansåg Kammar-rätten, med tillämpning af 1 2 §. i 1 kapitlet rättegångs-balken,
klaganden, hvilken år 1814 tillträdt häradsski ifvare-befattningen,
böra härför ansvara; men då, ifråga om tiden, hvarifrån ersättningsskyldigheten
skulle beräknas, det förekommer, att åtalet bort göras gällande
inom tio år, från det räkenskaperna aflemnades, och ifrågavarande åtal
först i April månad 1838 blifvit väckt, funne Kammar-rätten klaganden böra
från och med 1826, hvilket års räkenskap år 1828 blifvit afgifven och
intill det år, då reservationskraf hos vederbörande bruksegare anstäldes,
vara kronan ansvarig för skillnaden emellan hvad som i kolningsfrihetsbevillning
för Forsbacka bruk och masugn, ofvannämnde recognitionsskogar
blifvit bruksegarne debiteradt och i sådan afsigt rätteligen utgöras bort,
efter den uträkning, som lands-kontoret i länet hade att deröfver upprätta.
Sedan, i anledning af förenämnde underdåniga besvär och klagandens i
sammanhang dermed gjorda anhållan, atl, u händelse alt Kammar-rättens
utslag faststäldes, af nåd vinna befrielse från den ådömda ersättningens utgifvande,
Kammar-rätten, efter vederbörandes hörande, med underdånigt
utlåtande inkommit, har vid målets föredragning Kongl. Maj:t väl funnit skäl
ej vara anfördt, som lagligen kunnat verka ändring i Kammar-rättens öfverklagade
beslut, än att tiden, från hvilken klaganden borde ersätta kronan
mist
-
