# ID: svediakorp-gov2157
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,925
# sentences: 2,398
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B f H A N G
LILL
aaaa=39Åä»saäi3
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
-11
FÖRSTA SAMLINGEN.
1" Afdelningen.
Indra Ilandet:
Underdånigt Betänkande till Kongl. Maj:t angående
förenklande af Beskattning sväs ende t samt
Uppbörds- och Redogörelse-Verket.
:
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
TILL
angående
förenklande af
BESKATTNINGSVÄSENDET
SAMT
UPPBÖRDS- OCH REDOGÖRELSE-VERKET,
afgifvet den 30 April 1847
af
HevstiiUtt i Watter titseilile Comiteratte.
HÖRRERGSKA BOKTRYCKERIET,
1 8 47.
INNEHÅLL
af
BETÄHTHA1TDET.
sid.
Inledning  1.
l:o.
Angående de olika jordnaturerne samt jemkning uti jordegendomarnes
skattebördor.
. 1. Utredning öfver hemmantalet  6.
2. Serskilda hemmansnaturers olikhet i skattebidrag  9.
3. Angående Skattejemkning  9.
4. Angående MantalsRäntan  13.
5. Angående Hemmansnaturernes skiljaktighet i serskilda onera och besvär 14.
G. Om Skattenatuf för den under åborätt upplåtne kronojord 19.
2:0.
Angående förenkling af Grundräntorna och Tionden.
a) Ordinarie Räntan.
7. Utredning angående ordinarie räntan jemte Undervisningen samt de olika skattetitlarne 26.
8. Angående tid efter annan beslutade eller ifrågaslälde åtgärder för hemmansräntornas
förenklande 27.
9. Om sättet för hemmansräntornas förenkling 46.
10. Om resultatet al föreslagne ränteförenklingen 61.
11. Om OstSkatten i Herjeådalen 61.
12. Om Presternes utlagor  61.
13. Om utförande af ränteförenklingen i St. Kopparbergs Län 62.
14. Om Fahlu Kungsgårdshjelp 62.
15. Om Näs Kungsgårds reparationsmedel 64-
sid.
§.16. Angående Dagsverksskyldigheterne
64.
17. Angående serskilda iakttagelser vid ränteförvandlingen  65.
18. Om framtida skattläggningar .  66.
19. Angående ordinarie ränta af Städernes jord  67.
b) Tionden.
20. Om Tionden
67-
21. Om Halmstädjan i Skåne  68-
3:o.
Angående dispositionen af Ordinarie Räntor, Kronotionde och Boställen.
a) Afkortningar.
22. Om de, angående ordinarie afkortningarne, redan fattade beslut  68.
23. Om de för ordinarie afkortningarnes upphörande ytterligare erforderlige åtgärder . . 71.
b) Angående Indelta Räntorna och KronoTionden samt Boställen.
24. Om de, angående indelta räntornas indragning, förut väckta frågor  74.
25. Om nödiga förändringar i afseende å dispositionen af indelta räntorna och utarren
derade
boställen
78.
4:o.
Angående sättet för KronoTiondens och Hemmansräntornas utgörande.
26. Nu gällande stadganden 102.
27. Förut framstälde förslag till förändring
103.
28. Comiterades förslag till förändring 106-
5:o.
Angående inkomsterne af Statens egendomar.
29. Om indragning till Statsverket af de för serskilda ändamål utarrenderade egendomar lil.
30. Om besörjandet af StatsVerkets egendomars utarrenderande 112.
31. Om arrendeafgiflernes beräknande » 113.
6:o.
Angående Markegängssättningen.
32. Äldre stadganden
114.
33. Förut väckta förslag till förändringar.
116.
34. Förslag i afseende å Markegångssättning för framtiden 119-
7:o.
Angående Jordeboken. sj,j
§. 35. Angående felaktigheter i nuvarande Jordeböcker och föreslagne ålgärder för deras
afhjelpande
123.
36. Om uppgörandet af en JordeboksLiggare
127.
8:o.
Om Mantals- och Skattskrifning,
37. Angående äldre och nu gällande stadganden
13S.
38. Om sättet för Mantalsskrifningarnes framtida utförande 1 SOBO.
Om jemkning i stadganderne angående MantalsPenningarnes och Personella Be
villningens
utgörande 140.
40. Om förändring af BågSkatlen i Herjeådalen
141.
9:o.
Angående KronoUtskyldernes debitering.
41. Nuvarande föreskrifter, angående debiteringen
142-
42. Om väckta förslag till förändringar 142-
43. Om framtida ordningen för debiteringen 148.
44. Om förändring i stadganderne rörande taxering af fast egendom 150.
45. Om förändring med Häradsskrifvarnes tjenstebefattningar 152-
46. Angående Debetsedlarnes utfärdande
156.
47. Om förändring i afkortning för minderåriga barn 156-
48. Om kontroller å debiteringen
157.
10:o.
Angående Uppbörden.
40. Aldre och nu gällande stadganden
160.
50. Angående ifrågaslälde förändringar
. 161.
51. Om förändring i sättet för uppbördens besörjande.
167.
52. Om uppbördslerminerne
. - * • 167.
53. Om Kontrollerne
173.
54. Om förändradt stadgande, angående åtgärder i afseende å bortflyttade personers Kro
noutskylder
och deras afskrifning
177-
ll:o.
Angående Redogörelsen. sifj_
§. 55. Nu gällande stadganden 178.
56- . Om föreslagne förändringar
178.
57. Comiterades förslag 182.
12:o.
Om prcescription för Skatt skyldiges och Redogörares ansvarighet.
58. Angående förut afgifna förslag i ämnet  187.
59. Comiterades förslag 190.
Sammanfattning af Comiterades framställningar
192.
Utdrag af Comiterades Protocoll, innefattande serskildt yttrade meningar  209.
FÖRTECKNING
å
BILAGOR.
Litt. A. 1. Sammandrag öfver Hemmantalet i Riket år 1844.
2. Utredning öfver förändringar, som uti hemmantalet böra iakttagas.
5. Sammandrag öfver hemmantalet efter iakttagne förändringar.
Till d:od:o. Specification öfver hemmanens disposition.
Litt. D. Beräkning öfver de under åborätt upplåtne Krono hemman.
— C. Uppgift å Skatteköpeskilling, influten åren 1837—1846.
— D. Undervisningarne, huru hemmansräntorna utgå i hvarje Län.
— E. GeneralSammandrag öfver Ordinarie Räntan, jemte sammandrag, utvisande hvad der
af
och af Presternes Utlagor utgår i Spanmål och Contanta Penningar.
— F. Utdrag af SpecialRäkningen för OsterNerikes Fögderi för år 1844.
— G. 4. Tabell öfver StatsVerkets behållna Afrads- och Tionde-Spanmål.
2. d:o d:o HästVacance- och Ständig RoteVacance-Spanmäl.
5. d:o d:o Arrende-Spa nmål.
— II. Calculation, utvisande hvad af Ordinarie Räntan är af förvandling, enligt marke
gång,
beroende.
— 1. Sammandrag af Länens MarkegångsTaxor åren 1824—1843 jemte GeneralSamman
drag
öfver medelpriserne.
— K. FörvandlingsUträkningar öfver räntan af ett hemman i hvarje Län jemte Sammandrag.
— L. Förslag till beräknande af en SkatteRiksdaler.
— M. Uppgift angående Fahlu Kungsgårdshjelp.
— Pi. Uppbörd af Krono- och Kyrko-Tionden år 1844.
— O. Uppgift å HalmstädjePenningarne åren 1821—1843.
— P. Sammandrag öfver de i 1844 års Räkenskaper upptagne Afkortningar.
-— Q. Summarisk Uppgift tillika med Sammandrag öfver Anordningen å Ordinarie Räntan
och KronoTionden.
— R. Förslag till Förordning, om Markegångssättningen.
— S. Uppgift å PersedelJordeböcker, upprättade för åren 1790—1825.
— T. Förslag till Förordning, om upprättande af en ny Jordebok, med tillhörande formulär.
— U. Uppgift å MantalsskrifnirigsProvisionen åren 1835—1844.
Anm. Tryckning har ansetts icke erfordras af de, det underdåniga betänkandet bifogade,
Länsvis upprättade specificationer, öfver Ordinarie Räntan samt Anordningen deraf
och af KronoTionden, utgörande 73 skrifna ark, hvarpå Bil. Litt. E och Q äro grundade.
RÄTTELSER
t lief Jin ftaiitlef.
Sid,
. 10,
rad.
9, nerifrån,
Står:
sadant
Läs:
sådant
7?
12
77
8 uppifrån
5»
finnes
ii
funnes
75
—
7?
23 „
?!
lättare
ii
lättade
77
16
77
3 nerifrån
11
onera
ii
onus
77
49
77
8 ”.
11
förändringar
ii
försämringar
77
63
77
18 uppifrån
11
räkenskaper
ii
räkenskaps-
77
127
77
1 nerifrån
11
Således
ii
Sålunda
77
200
7?
8 uppifrån
11
grundräntan
ii
qvarnräntan
I MSitagorna.
Litt. E.
Ark. 3, sid. 1. I kol. för ”Näfver”, sista afdelningen, står: J, sk., läs: 3 sk.
,, 5 „ 5. d:o för ”Mantal å 42 sk. utan förhöjning” för Orebro Län, står: 54,6, läs: 54,62.
,, 6 „ 3. I första kol., rad. I, står: 1, läs: 1,00.
,. 7 ,, 2. står: a. Mantal, läs: af Mantal.
,, — „ — „ 24 sk., läs: å 24 sk.
,, 9 ,, 2. I kol. för ”Summa Summarum” och ”Kronovärde”, 3 vad. s tår: 23,057, läs: 25,057.
Litt. E.
Sid. 2. Markegångsvärdet å Sågstockar är upptaget till: 1 R:dr 8 rst., i stället för: 1 R;dr 8sk.
Litt. I.
Ark. 3, sid. 7. I kol. för ”Mård” står: 2: 25, läs: 2: 5.
„ 8 ,, 3. I kol. för ”1 LS Smör” och ”Öland”, år 1843, står: 5, läs: 6.
Litt. L.
I kol. för ”Smör” och ”styfver” för St, Kopparbergs Län, står: läs: 3Jog.
Litt. T.
Ark. 3, sid. 2 och 3. I alla kol. för ”Penningar” och i den för ”Presternes utlagor” stå r: st;, läs: sk.
,, 5 ,, 7. I kol. för ”Malt” i summan, står: O, läs: I.
„ — „ — d:o för ”Smör” d:o „ 6:10 „ 6.
„ 6 „ 2 och 4. I kol. för ”Ny Ränta” står: persedel värde, läs: persedelskalt.
»»»3-tdOOl
Stormähtigste, Allernådigste Konung!
Sedan fråga, tid efter annan, förekommit om ej mindre förändring i vissa delar
af de Författningar, som bestämma sättet och ordningen för grundskatternes utgörande,
än en med tillförlitligare controller förenad förenkling af Uppbörds- och Kedogörelse-Verket,
samt behofvet af en, efter förändrade tidsförhållanden lämpad re
(Bil.
lill K. M. Nåd. Trop. lill R. St. år 1847.) 1
2
glering i dessa hänseenden ytterligare gifvit sig tillkänna uti serskilda af Rikets sednast
törsamlade Ständer framstälda förslag, angående de indelta räntornas indragning
till Statsverket, de i natura bestämda skatternes lösande efter medelpris, grundad!
på flere löregående års markegång, jemte förändrad tid och ordning för markegångssättningen
m. m., har Eders Kongl. Majit, som ansett dessa förslag böra
komma under öfvervägande i sammanhang med en allmän plan för Uppbörds- och
Redogörelse-verkets ändamålsenliga ordnande, den 6 Februari sistlidet år i Nåder
beslutat tillsättandet af en serskild Comité, hvartill undertecknade blifvit förordnade,
med uppdrag att, efter tagen kännedom af de framställningar i ofvannämnde ämnen,
hvilka, lid efter annan, blifvit hos Eders Kongl. Majit gjorda, och hvaraf Comiterade
skulle, geuom Chefen för Finance-Departementet, undfå del, till Eders Kongl.
Majit inkomma med underdånigt betänkande och förslag rörande de förändringar uti
stadganderne, angående sättet och ordningen för grundskatternes utgörande samt dessas
jemte öfrige utskylders debitering, uppbörd och redovisning m. m., som, för beredande
af möjligaste förenkling uti beskattningen samt Uppbörds- och Redogörelseverket,
af behofvet påkallas; hvarjemte Eders Kongl. Majit i Nåder anbefallt Comiterade
att, så fort ske kunde, här i Stockholm sammanträda, uppå kallelse af Chefen
för Finance-Departementet, som erhållit Eders Kong!. Majits Nådiga uppdrag
att, så ofta hans Embetsgöromål det medgåfve, Comitéens öfverläggningar öfvervara,
dock utan deltagande i besluten.
I anledning häraf hafva Comiterade, dels vid deras första sammanträde den 4
April sistlidet år, dels sedermera, fått emottaga följande handlingar, nemligen:
1 io. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 24 Maj 1845, angående
förändringar i sättet för Hemmansräntornas utgörande samt indelta Räntornas och
Kronoliondens indragning till Statsverket, emot anvisande af contanta löneanslag
m. m.
2:o. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 15 Maj 1845, med hemställan,
att, till lindring uti forselskyldigheten för indelt räntespanmål och tionde,
sådane regleringar inom Länen måtte vidtagas, att ränte- och tionde-gifvare uti
samma socken varda på det minsta möjliga antal räntetagare indelte.
3:o. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 18 April 1845, angående
väckt fråga om den förändring uti bokföringen, att de så kallade landträntorna blefvo
debiterade uti Räkenskaperne för det år, dä de erläggas.
4:o. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 April 1845, i fråga om
ändringar uti stadgarne, angående sättet för markegångsprisets bestämmande m. m.,
deröfver Eders Kongl. Majits och Rikets KammarCollegium och StatsContor den
5 December samma år underdånigt utlåtande afgifvit.
o O
3
5:o. KammarCollegii och SlatsContorets underdåniga skrifvelse den 30
Augusti J842, med förslag till lörordning, angående sättet för de årliga markegångstaxornas
upprättande.
6:o, Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 5 April 1845, angående bokföring
af Statsverkets så kallade Reservfond, m. m., jemte StatsContorets den 31
December sistlidet år deröfver afgifna underdåniga utlåtande.
7:o. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 15 Maj 1845, angående framllyttning
af tiden för Uppbördsstämmorna, hvaröfver StatsContoret den 15 Maj
1846 underdånigt utlåtande afgifvit.
8:o. RondcStåndets underdåniga hemställan af den 5 Juni 1845, om undersökning,
angående Mantalsräntans uppkomst och fortfarande, samt åtgärder för lindring
uti denna del af beskattningen.
9:o. KammarCollegii underdåniga skrifvelse den 19 Oktober 1842, i fråga
oni Jordeböckernes granskning och sättet lör deras framtida uppgörande.
10:o. KammarCollegii och StatsContorets underdåniga utlåtande den 23 De
cember
1842, i anledning af väckt fråga om närmare controllerande af Kronoskatternes
debitering och upphörd.
ll:o. Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarRätts underdåniga utlåtande
den 23 Maj 1844, i fråga om preescriptionstiden för redogörares och skattskyldiges
ansvarighet i anmärkningsmål.
12;o. KammarRättens den 28 April och 3 November 1843 gjorda un
derdåniga
hemställanden, angående bestämmande af tid, hvarinom samtelige vederbörandes
räkenskaper, för gransknings undergående, böra vara till KammarRäl
ten
ingifna, samt StatsContorets öfver den lörstnämnda af dessa skrivelser under
den 24 November 1843 afgifna underdåniga utlåtande.
13:o. StatsContorets och KammarRättens underdåniga utlåtande af den 18
Junii 1844, i anledning af Rikets Ständers år 1841 lörsamlade Revisorers framställning
om Landsboks-Räkenskapernes tidigare afslutande.
14:o. Eders Kongl. Maj:ts till Comiterade allåtna Nådiga skrifvelse den 20
Maj 1846, hvarigenom, med KammarCollegii frikallande från det, enligt Kongl.
Brefvet den 17 December 1823, erhållne Nådiga uppdrag, att utarbeta sammandrag
af författningarne rörande Kronoutskyldernes debiterande och uppbärande, de till
detta mål hörande handlingar, innefattande Läns-Styrelsernes, i fråga om behöfligheten
af dylikt sammandrag, afgifne yttranden, blifvit till Comiterade öfverlemnade.
15:o. Ilandlingarne i målet, angående väckt fråga om upphörande af begrafningshjelps
och liggetids besparings aftjenande å Embets- och Tjenste-mäns
löner. 1 *
4
16:o. Afl. KammarRådet Cassels underdåniga berättelse, angående verkstäld
undersökning, i fråga om reglering af dagsverksskyldigheten vid åtskillige Boställen,
äfvensom serskilda, sedermera inkomna underdåniga framställningar i detta ämne.
17:o. Vederbörande Comiterades underdåniga betänkande i anledning af väckt
fråga om upphörande af räntekolslevereringen till Stora Kopparbergs Bergslag samt
nedsättning i Kopparräntan, jemte öfrige till detta mål hörande underdåniga
yttranden.
18:o. KammarCollegii den 14 November 1845 afgifna underdåniga utlåtande,
angående de förändringar i Jordeböckerne och Kronoräntornas beräknande, som
kunna anses erforderlige i följd af det antagna nya myntsystemets införande.
19:o. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Jemtlands Län underdåniga
framställning om skatterätts öfverlåtande, utan lösen, åt åboer å kronohemman, med
KammarCollegii den 17 Julii sistlidet år deröfver afgifna underdåniga utlåtande.
Äfvensom Comiterade undfått del af följande äldre handlingar:
20:o. KammarCollegii, StatsContorets och Allmänna MagazinsDirektionens
underdåniga skrifvelse den 8 December 1817, i fråga om lösen af kronotiondespanmålen
och dess leverering vid närmaste magazin.
21:o. KammarCollegii underdåniga skrifvelse den 8 December 1828 med
förslag till räntepersedlarnes förändring och reducerande till färre antal.
22:o. KammarCollegii underdåniga skrifvelse den 17 Juni 1830 med förslag
till föreskrifter i afseende å räntepersedels-reductionens verkställande i Södermanland.
23:o. Krigs- och Kammar-Collegiernes underdåniga utlåtande af den I I Maj
1831, i anledning af Rikets Ständers underdåniga hemställan, om indragning af indelta
räntorna.
24:o. Nyssnämnde Collegiers serskilda underdåniga betänkande af samma dag,
angående väckt fråga om förändring i sättet för hemmans räntors och tiondes utgörande.
. 25:o. KammarCollegii underdåniga utlåtande af den 21 Augusti 1835, i
fråga om grunderne för markegångssättningen, kronotioudens och afradsspanmälens
utgörande samt hemmansräntornas förenkling.
2Ö:o. StatsContorets underdåniga betänkande den 30 October 1834, rörande
väckt fråga derom, att uppbörden af åtskillige Förvaltande Verks inkomster måtte,
emot bestämda Statsanslags anvisande, af Statsverket öfvertagas.
Och skola Comiterade, i den mon sådant erfordras, närmare i underdånighet
redogöra för dessa handlingars innehåll, i sammanhang med de yttranden, hvilka afgifvas
i de serskilda ämnen, desamma innefatta.
Vid fullgörande af det erhållna Nådiga uppdraget hafva Comiterade icke kunnat
förbise, att, ehuru det länge varit erkändt, att nuvarande systemet för skatternes
beräkning och utgörande, synnerligast hvad de egentliga grundskatterne angå,
är behäftadt med väsendtliga brister och olägenheter, hvilkas afhjclpande ofta utgjort
föremål för omsorger, hafva likväl vid hvarje tillfälle, då fråga om tillväga—
bringande af förändring häruti uppstått, meningarne om de i sådant afseende nödiga
åtgärder varit betydligt skiljaktige. Och synes orsaken härtill böra sökas, ej
mindre i de många olika och ofta stridiga intressen, som dervid förekomma, än
farhågan att rubba förhållanden, som i längre tid fortfarit, serdeles då, just i anseende
till detta ämnes invecklade beskaffenhet, hvar och en icke är i tillfälle att
bedöma hvad för ändamålets vinnande bör åtgöras. Comiterade hafva derföre trott
angelägenheten fordra att, till ledning för detta vigtiga ärendes behandling, ej mindre
redogöra för äldre och nuvarande stadganden i ämnet, än ock, så fullständigt,
som den för Comiterades arbeten faststälde tidrymd medgifvit, åstadkomma alla de
utredningar och uppgifter, hvarigenom nuvarande förhållanderne och de befintlige
bristerne måtte kunna med möjligaste tydlighet åskådliggöras, äfvensom meddela
upplysning om de förslag till förändringar, som, tid efter annan, varit väckta, för
att sedermera, i ett sammanhang för hvarje ämne, framställa huru, efter Comiterades
åsigt, i hvarje serskildt fall bör för framtiden förfaras. Genom ett sådant sätt
att tillvägagå har väl större vidlyftighet icke kunnat undvikas; men Comiterade
hoppas dock den fördel deraf vinnas, att, förmedelst sålunda beredd fullständigare
öfversigt af ämnet, behofvet af hvarje ifrågastäld förändring samt lämpligheten af
de åtgärder, Comiterade i underdånighet föreslå, och deras förenlighet med öfrige
bibehållne stadganden bättre kunna bedömas, äfvensom att, derest Comiterades
framställningar, i ett eller annat afseende, icke skulle godkännas, det blifver lättare
att pröfva hvilka andra åtgärder, som för ändamålets vinnande, utan rubbning
af den plan, som antages, må vara af nöden. Härvid böra dock Comiterade underdånigst
anmärka, att Comiterade väl i möjligaste måtto sökt att utreda de skilj—
aktighetcr i olika orters beskattningsförhållanden, som kunna påkalla serskilda stadganden;
men, då derjemte uti Räkenskaperne, ehuru innefattande behörig redovisning
för de medel, som bordt Staten tillgodokomma, i många omständigheter förefunnits
alvikelser ifrån författningarnes och meddelte föreskrifters rätta tillämpning, har
det icke varit möjligt att rörande alla dylika omständigheter verkställa fullständig
utredning, enär sådant skulle hafva erfordrat vida längre tid och arbete, än, med
behörigt fullgörande af Comiterades hufvudsakliga åligganden, kunnat deråt egnas.
Blifvande dessutom nyssnämnde omständigheter föremål för undersökning och rättelse
vid verkställighet af de förändringar, som, i anledning af Comiterades förslag,
6
kunna varda förordnade. Emedlertid har berörde resultat af Comiterades forskningar
i Jordeböcker och Räkenskaper ytterligare bekräftat angelägenheten deraf,
att förenkling af det nuvarande systemet lör skattcrnes beräknande och redovisande
ästadkommes, hvarvid rättelse i de misstag, som, i iöljd af nämnde systems invecklade
beskaffenhet, tid efter annan insmugit sig, jemväl kan vinuas.
I öfverensstämmelse med ofvan framstälde ordning få Comiterade härmed, under
serskilda aldelningar, efter ämnenas beskaffenhet, afgifva underdånigt yttrande
i allt hvad, som rörer skatternes beräknande, uppbärande och redovisande samt
hvad dermed eger sammanhang, hvaremot Comiterade ansett sig böra aflemna serskilda
underdåniga betänkanden i de mål, som upptagas uti: 6 mom. angående Reservfonden,
14 mom. rörande sammandrag af författningarne angående kronoutskyldernes
debiterande och uppbärande, 15 mom. angående vackt fråga om nådårs och
liggetids besparingarnes upphörande, 16 mom. angående reglering af dagsverksskyldigheten,
17 mom. om upphörande af räntekolslevereringen till Fahlu Bergslag,
och 26 mom. angående väckt fråga om åtskilliga till Förvaltande Verk ingående
medels öfvertagande af Statsverket, i utbyte emot bestämda Statsanslag.
l:o. Angående de olika jordnaturerne samt jemkning uti jorde g endomar nes
skattebördor.
Anmärkningar hafva ofta blifvit framstälda, angående orättvisan af den olikhet
uti jordbeskattningen, som uppkommer dels af de friheter, den så kallade privilegierade
jorden åtnjuter, dels af den i öfrigt befintliga skiljaktigheten uti serskilda
egendomars grundskatter, och åtskilliga förslag hafva äfven, tid efter annau,
varit väckta att häruti bereda jemkning. Då detta ämne fästat synnerlig uppmärksamhet
och onekligen är af stor vigt för de skattdragande, hafva Comiterade
ansett, att, när fråga nu är om framtida ordnande af allt, som rörer jordbeskattningen,
detsamma jemväl bör blifva föremål lör Comiterades behandling, för att i
ett sammanhang med det öfriga kunna till slutlig pröfning förekomma. En serskild
anledning härtill hafva ock Comiterade egt deruti, att Eders Kongl. Maj:t till
Comiterades handläggning i Nåder öfverlemnat tvenne dermed samband egande
frågor, nemligen: BondeStåndets vid sednaste Riksdagen gjorda underdåniga hemställan,
om åtgärder för beredande af den så kallade Mantalsräntans upphörande,
samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Jemtlands Län underdåniga framställning,
om beviljande, utan lösen, af skattenatur åt de för närvarande under åborätt
upplåtne kronohemman.
l. is. utredning Till nödig upplysning vid förevarande ämnes behandling hafva Comi
olver
hemman- . • •
taiet. terade trott sig höra, i första rummet, utreda nuvarande förhållandet
med den till hemmantal satta jordens olika natur. Närlagde Sammandrag Litt. A. 1
/
utvisar, huru detsamma upptages enligt 1844 års Krono-Räkenskaper, de sista,
som voro afgifna, då Comiterade sammanträdde. Men, då under afkortningstitel i
Räkenskaperne förekomma åtskilliga inträffade förändringar, som uti Jordeböckerne
ännu icke blifvit iakttagne och i följd hvaraf hemman antingen böra aldeles utjrä.
eller ock från en till annan titel omföras, har tillika utredning deröfver blifvit uppgjord
och bifogas under Litt. A. 2. För att, i anledning häraf, kunna ådagalägga
rätta förhållandet, efter berörde förändringar, samt jemväl åstadkomma en, för närvarande
saknad fullständig uppgift, angående de olika cathegorier, hvaruti ofvanberörde
jordegendomar, med hänsigt till egande rätt och disposition, befinnas, hafva
Comiterade derjemte funnit nödigt att, på grund af nyssnämnde handlingar samt
efter de upplysningar i sistberörde omständigheter, som af Räkenskaperne kunnat
vinnas, låta uppgöra ur.derdånigst bifogade Tabell Litt. A. 3; Varande uti denna
sådane titlar sammanförde, som, ehuru i Jordeboks-Räkenskaperne serskildt upptagne,
till naturen äro af enahanda beskaffenhet. Uti alla dessa handlingar hafva bråk
af mantal, till undvikande af oformliga tal, blifvit förvandlade till decimaler, likväl
med inskränkning till hundradedelar.
Sistnämnde Tabell utvisar följande resultat;
Skatte:
Vanliga och Recognitionsskogshemman:
tillhörande enskilde
35,879,87.
d:o Allmänna Verk och Inrättningar,
Kyrkor samt fromma Stiftelser . . 198,9 8.
Roställen  32,4 4.
Staten i öfrigt tillhörige  *,50'36 119 79
Säterier  638,5 2.
^30,7oI,31.
Krono:
Vanliga hemman:
Statens, som innehafvas under åborätt . . 2,164,01.
som disponeras af Verk och Inrättningar,
Kyrkor och fromma Stiftelser .... 495.29.
Boställen  3,773,6 7.
För annat allmänt behof disponerade . . 222,91.
0,1)00^8 8*
Transport 6,655,88. 36.75 l.at.
8
Transport 6,655,88.36,751,31.
Kungs- och Ivungsladu-gårdar :
Boställen  97,7 5.
af Staten annorledes disponerade . . . 267,3 7. ^ ?
Säterier:
Enskildes  86,92.
Boställen  250,5 5.
af Staten annorledes disponerade . . , 15,25. 35572 ^073
Frälse:  ’ ’
Allmänna och Utsockne hemman:
som innehafvas af enskilde  15,146,2 5.
d:o af Verk och Inrättningar  212,30.
Boställen  50,14.
i öfrigt för allmänt behof disponerade . . 3,87..K ,.n
0 1  !_15,412,56.
Säterier och Ladugårdar:
som innehafvas af enskilde  3,878,59.
Boställen  3,
af Staten annorledes disponerade ... 1, 3882,59
Rå- och Rörs-hemman:
Enskildes  681,83.
Boställen  682,33.
Insockne hemman;
Enskildes  1,635,15.
Boställen  2,87. ,
l,brfS,02. 21 fi!5,50.
Summa 65,740,5 3.
Börande likväl Comiterade i underdånighet anmärka, att, då ej mindre de uti
JordeboksSammandragerne förekommande fördelningar af hemmans-naturerne, än de
anteckningar uti Räkenskaperne, hvarpå nyssnämnde Tabell skolat grundas, befunnits
i hög grad otillförlitliga och ofullständiga, samt de vidlyftiga undersökningar, som
för rälta förhållandets utredande blifvit anstälda, icke kunnat sträckas ända till speciella
jemförelser för hvarje hemman, vid verkställandet af en dylik utredning, några
mindre skiljaktigheter möjligen kunna förekomma.
I fråga om bedömandet af de åtgärder, som må föranledas af sådane olikheter
i skattebördor och besvär, hvilka af hemmanens natur härflyta, anse Comiterade,
9
vid detta ärendes behandling, skilnad böra göras emellan befrielsen ifrån skattebidrag
till Slaten, hvartill rustning och rotering jemväl äro att hänföra, samt de öfriga
förmåner, som egendomar af privilegierad natur tillgodonjuta.
Uti förra hänseendet förekommer, att det ypperligare Frälset, eller 2. ji. Serskilda
Säterier, Ladugårdar, Rå och Rörs samt Insockne hemman, äro befriade
ifrån hemmansränta och tionde, äfvensom rustning och ordinarie skattebidrag,
rotering; att allmänna Frälsehemman njuta befrielse ifrån hemmansränta, utom den
så kallade Fordringen, eller Årliga och Kungs-hästarne, jemte halfva Boskaps- och
Skjutsfärds-penningarne; samt att Utsockne-Frälsehemmanen äro fria från Jordeboksoch
halfva Mantals-Räntan, eller så kallade Termin- och Saltpeter-skatten.
Vidkommande dessa skattefriheter, så kan det visserligen icke bestridas, 3. g. Angäende
att det vore med rättvisa och billighet instämmande, om all enskild »kattejemkning.
jordegendom i behörigt förhållande deltoge i skattebördorna. Men det får ej heller
förbises, att, ehuru rigtig denna princip är, vid fråga om ny beskattnings införande,
saken blir väsendtligen olika, när den rörer ändring uti redan bestående lörhällanden,
emedan då måste tillses, att derpå grundad rätt icke förnärmas. Härvid förekommer
då, att en betydlig del af berörde friheter, eller det Allmänna Frälsets,
i äldre tider vunnits emot åtagande af annan skyldighet eller Adliga Rusttjensten,
hvilken sannolikt då ansågs motsvara den derigenom erhållna befrielsen ifrån vissa
delar af den skatt, som annars bordt erläggas, fastän förhåilanderne sedermera i tidernas
längd förändrats. Derjemte måste ock i hufvudsakligt öfvervägande tagas,
att alla ofvannämnde friheter, hvilka numera icke utgöra privilegier för någon viss
samhällsclass, sedan hvarje Svensk medborgare blifvit berättigad, att så beskalfad jordegendom
besitta, vunnit seklers häfd, samt alt egendomarne förvärfvats under dessa vilkor
och efter det värde de, med hänsigt till sålunda åtnjutande lörmåner, ansetts ega. Dessa
lörmoner medföra derföre ej heller någon egentlig vinst för de nuvarande egarne, som
naturligtvis vid egendomarnes förvärfvande, med förutsättande, att vanliga och rigtiga
beräkningsgrunder varit följda, godlgjort dem efter det högre värde en ringare beskattning
och deraf härflytande ökad behållen afkastning föranledt, likasom det, å
andra sidan, är påtagligt, alt den skattskyldiga jordens värde i dylika fall beräknats
i förhållande till dess drygare skattebördor och således till lägre belopp, än i
händelse densamma njutit enahanda skattelindring, som den förstnämnda. Under
sådana förhållanden är det uppenbart, att borttagande af de friheter, som den privilegierade
jorden åtnjuter, skulle, i anseende till derigenom uppkommande minskning
i dylika jordegendomars värde, väsendtligen inverka på enskild rätt och således
icke rättvisligen, utan lämplig ersättning, kunna tillvägabringas.
(Bil. till K. M. liad. Prop. till R. St. år 1847 ) ^
10
De skiljaktigheter uti jordbeskattningen, som härflyta af den så kallade privilegierade
jordens här förut omförmälde friheter, äro visserligen ganska betydande,
men de ojemnheter, som uppkomma genom olikheten i grundräntans belopp å öfrige
egendomar, äro likväl icke mindre. Om uppmärksamheten härå fästes, visar
sig nemligen, att skattebeloppet är icke allenast högst betydligt olika uti serskilda
provinser, utan äfven vid jemförelse emellan hemmanen i samma provins, samt icke
står i något visst förhållande till hemmanens godhet, hvartill orsaken får sökas
dels uti olika skattläggningsmelhoder och sättet hvarpå de blifvit af serskilde personer
tillämpade, dels ock uti de betydliga förändringar hemmanen undergått i följd
af de större eller mindre odlingstillfällen, som derå förofunnits, och den mer eller
mindre omtanka, hvarmed de blifvit begagnade. Såsom exempel härpå åberopa Comiterade
i underdånighet det sammandrag öfver räntebeloppct för ett skattehemman
i hvarje Län, som, med afseende å förenklingen af grundskatterne, blifvit upprättadt
och under Litt. K. underdånigst bifogas, hvaraf inhämtas, alt detsamma varierar
ifrån något öfver 8 R:dr ända till öfver 183 R:dr. Bevis på skatternes skiljaktighet
inom samma ort, torde knappt behöfva anföras, men Comiterade vilja dock
i detta afseende underdånigst omförmäla, att, då räntorna af de i nyssnämnde sammandrag
upptagne hemmanen Bergshammar N:o 1 i Södermanlands och Akalla N:o
3 i Stockholms Län, hvardera af 1 mantal, äro beräknade till 112 R:dr 23 sk. 2
r:st. för det förra och 183 R:dr 44 sk. 3 r:st. för det sednare, utgöra de för Bergshammar
N:o 2, ^ mantal, 31 R:dr 22 sk. 7 r:st. och för Akalla N:o 2, ett mantal,
112 R:dr 8 sk. 7 r:st. Alla dessa förhållanden ådagalägga således fullkomligt,
att, äfven om den privilegierade jorden ålades utgörandet af de skatter, hvarifrån
den nu är befriad, någon jemlikhet i jordens skattebördor ändock icke derigenom
vunnes, så länge nuvarande grundskatter utgå på lika sätt som hittills och således
med bibehållande af öfriga skiljaktigheter. Likaså följer deraf, att, om med tillvägabringande
af en dylik skattskyldighet för den privilegierade jorden endast skulle
åsyftas att bereda lindring för den öfriga, medelst jemkning blott dem emellan,
sadant icke kan på detta sätt åstadkommas, emedan någon allmän grund derför icke
förefinnes.
Om något för detta ändamål skall åtgöras, gifves således ingen annan utväg,
än att genom en allmän skattejemkning för all jord söka bringa hvarje egendoms
grundskatt i rättvist förhållande till egendomens afkastning, och ändamålsenligheten
af en dylik åtgärd bör derföre blifva föremål för öfvervägande.
Härvid förekommer i första rummet den väsendtliga omständigheten, att, då
hvarje jemkning förutsätter förhöjning i vissa egendomars skatter, sådant skulle
strida emot gällande stadganden, hvarigenom hemmansägare äro försäkrade, att för
-
11
höjning i hemmanens räntor icke skall ega rum, i hvilket afseende må åberopas
Kongl. Förordningen den 25 November 1740, att uppodlingar å frälse och skatte
egor i everdeliga tider skola vara ifrån skattläggning befriade, och Kongl. Försäkringen
den 23 Februari 1789, som uti 2 §. innehåller, att i laga ordning faststälda
skattläggningar icke skola rubbas. Om emedlertid detta icke ansåges utgöra
något binder för åtgärdens vidtagande, fordrade likväl rättvisa och billighet,
att de jordegare, med hvilkas egendomar nämnde förhållande komme att inträffa,
på lika sätt, som här förut blifvit yttradt i fråga om innehafvare af frälseegendomar,
derest nu egande skattefrihet blefve upphäfd, tilldelades skälig ersättning för
den minskning i egendomarnes värde, som genom dylik skatteförhöjning uppkomme.
Flera olika sätt att utföra en dylik inlösen och dertill bereda utväg kunna visserligen
uppgifvas och hafva äfven blifvit föreslagna; men, derest jemkningen skulle i
ett sammanhang verkställas och tillgodonjutandet af lindringen icke uppskjutas, intilldess
inlösnings-capitalet, genom de förhöjda afgifterne, blifvit amorleradt och då
de förhållanden, som vid jemknings-operationens beslutande förefunnos och hvarpå
den grundats, möjligen undergått väsendtlig förändring, lärer den likväl icke utan
högst betydlig uppoffring för Staten kunna tillvägabringas annorlunda, än att innehafvare
af sådane egendomar, hvilkas skatter blefvo förminskade, efter enahanda beräkningsgrunder,
som för dylik ersättning stadgades, erlade lösen för dem derigenom
beredd nedsättning. Det vill väl synas, som skulle både Staten och de enskilde
derigenom blifva tryggade emot förluster; men härvid bör dock anmärkas, att, om
nuvarande förhållande med kronojorden kommer alt fortfara, samt innchafvarne deraf
således icke hafva egande- utan blott besittnings-rätt, kan det icke ifrågasättas,
att de skola utgifva capital-ersättning för minskning i dessa egendomars skatter.
För öfrigt är det tvifvelaktigt, huruvida med bevarandet af den enskilda rätt, som
man på nyssnämnde sätt ville skydda, fullkomligen vore instämmande, att jordegare,
emot sin vilja, blefvo tvungna att dels taga lösen för hittills lagligen åtnjutna
fördelar, dem man ansåge sig icke kunna upphäfva, dels, i stället för visst belopp
af nuvarande skattebidrag, ikläda sig en egendomarne graverande capitalskuld, som
derjemte måste amorteras genom erläggande under vissa år af högre årlig afgift, än
nedsättningen i skatten, enär, i motsatt fall, operationen, under sken af lösen, i
sjelfva verket komme att utgöra ren eftergift af nämnde belopp och det således
vore vida enklare att, utan omsvep, stadga, att berörde nedsättning efter viss tid
skulle ega rum. Men, äfven om afseende icke fästes å dessa betänkligheter, skulle
dock en dylik liqvidations-operation i verkställigheten möta betydliga svårigheter
och olägenheter, hvaribland ensamt erhållandet af en rättvis grund för skatter
2*
-
12
nes behöriga och jemlika fördelning å samtelige jordegendomar och utförandet deraf
icke voro de minsta. En vigtig omständighet är dervid äfven, att ett så stort belopp
räntebärande obligationer, som i följd af nämnde åtgärd komme att utgifvas
och sättas i omlopp, ©tvifvelaktigt skulle hafva betydligt inflytande på penningeställningen
i landet och kunna deruti åstadkomma rubbningar, hvilka svårligen på
förhand äro tillförlitligt beräkneliga.
Om likväl, oaktadt allt hvad i det föregående är anmärkt, en så beskaffad
skattejemknings-åtgärd finnes lämplig och kunde med rättvisa utlöras, synes dock
någon, emot dermed förenade olägenheter svarande vinst för de skattskyldige derigenom
icke uppkomma. Följden af den ifrågavarande operationen, för framtiden,
blefve nemligen endast, att egendomarnes värden i förhållande till ökade eller minskade
skatter förändrades, hvadan förvärfvandet af de egendomar, hvilkas skatter
blifvit lindrade, fordrade ett större capital än lörut, och ökad behållning, i propor
tion
till köpeskillingen, ändock icke uppstode, enär hvad, som försvunne i egenskap
af skatt, utginge såsom ränta ä högre köpeskilling, samt således för den skuldsatte
medförde icke blott ränte- utan äfven capital-gravation, hvarigenom vinsten af
jemkningen i skatterne blefve ganska problematisk. Till allt detta må slutligen
läggas, att, äfven om det vore möjligt att åstadkomma den mest jemna och rättvisa
fördelning af alla de skatter, som för närvarande åtfölja den Svenska jorden,
så att dessa skatter vid verkställighetsperioden för hvarje egendom stodo i iullt
enahanda förhållande till värdet, ligger det i sakens natur, att olika bördighet och
odlingstiilfällen, dessa sednares mera eller mindre kloka begagnande, nya eller
lättare utvägar till afsättning, med flere omständigheter, som verka på egendomars
afkastning och värde, skulle, på lika sätt som tillförne, inom en icke aflägsen tid
rymd,
åter föranleda ganska betydliga missförhållanden i skattebeloppen, vid jemförelse
emellan serskilda egendomar. Det later ock derföre, efter Comiterades åsigt,
icke göra sig att med fix skatt å jordegendom åstadkomma dess ständigt fortfarande
jemlika förhållande till hvarje skattdragandes inkomster, som likväl utgör
rätta grunden för all beskattning. Comiterade tro derföre det vara mindre lämpligt
och ändamålsenligt att, för sökandet af en jemlikhet, som, under dessa omständigheter
och med sjelfva beskattningssättets bibehållande, knappast för tillfället kan åstadkommas,
men ännu mindre ega bestånd för framtiden, företaga åtgärder, som väsendtligen ingripa
i hvarje jordcgares egande-rätts förhållanden samt i öfrigt skulle blifva med
högst betydliga svårigheter och olägenheter, äfvensom icke ringa kostnader förenade.
Deremot anse Comiterade de hufvudsakligaste olägenheterne af nuvarande jordbeskattningen
ligga i de grunder som för skatternes utgörande äro gällande, hvarigenom
deras belopp svårligen kan beräknas, samt de skallskyldige äro underkasta
-
13
de mångfaldiga obehag och prejerier. Comilerade hysa derföre den öfvertygelsen,
att, om det lyckas tillvägabringa en sådan förenkling uti nämnde skatter och sättet
för deras utgörande, att hvad, som åtföljer hvarje egendom, är lätt beräkneligt,
samt således, som sig bör, kan vid egendoms förvärfvande tagas i betraktande i
fråga om värdets bestämmande, skola klagomålen öfver olikheten i denna del af
skattebördorna till stor del försvinna och det blifva ännu mera påtagligt, än för
närvarande, att något egentligt lidande icke genom denna skiljaktighet uppkommer.
Af alla dessa skäl och då Comiterade för sina åsigter i denna del jemväl
hämta stöd af Itikcts Ständers vid sednaste Riksdagarne, i anledning af motioner i
samma ämne, lättade beslut, anse Comilerade sig icke böra tillstyrka åtgärders vidtagande
för tillvägabriimande af en allmän jemkning i grundskatterne, vare sig med
afseende å olikheterne i jordnaturerne eller de skiljaktigheter i skattebeloppet,
som emellan jordegendomarne i öfrigt förefinnas.
l)å en dylik skattejemkning hufvudsakligen blifvit ifrågasatt för att bereda utväg
lill någon lindring i de dryga bördor, som nu hvila på den skattskyldiga jorden,
hvilken ock onekligen, i allmänhet, är deraf i behof; så böra emedlertid Comiterade,
vid delta tillfälle, icke dölja den öfvertygelse, att, med afseende å de
här ofvan anmärkta svärigheterne alt med bestämd grundskatt å egendomar, hvilkas
värden i tidernas längd betydligen omväxla, åstadkomma någon verklig fortfarande
jemlikhet uti denna beskattning, de åtgärder, som för nyssnämnde ändamåls
vinnande vidtagas, snarare böra åsyfta att småningom, dä det utan märkbar olägenhet
och rubbning i enskild rätt skulle kunna låta sig göra, bereda öfvergång
till ett annat system, samt till en början, på sätt redan vid serskilda tillfällen med
llere skattetitlar egt rum, i den mån sådant, utan ökad beskattning i öfrigt, kan
för sig gå, lindra en del al de serskilda skattebördor, som, utom grundskatten, nu trycka
den skattskyldiga jorden.
I sammanhang med föregående ämne synes lill pröfning böra uppta- /t. g. Angående
gas den af BondeStåndet vid sista Riksdagen ingi fria underdåniga skrif- Mantalsränta»,
velse, hvaruti, med anförande, att, då ibland de onera, som trycka jordbruket, Mantalsräntan,
äfven kallad hemmantals eller extra ordinarie räntan, till det mesta uppkommit
genom bevillningar under första hälften af IGOO-talet, i början blott för
en tid till fyllande af tillfälliga behof, men sedermera, oaktadt dessa behof lörsvunnit,
fortfarande utgått och blifvit lika beständig som Jordcboksräntan, BondeStåndet,
som ansett denna extra ordinarie beskattning icke rättvisligen böra uteslutande trycka
jordbruket, utan såsom allmän bevillning på alla samhällsklasser fördelas, framställt
den underdåniga önskan, att Mantalsräntan måtte upphöra, och, på det sådant
skulle kunna ske, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte i Nåder
14
täckas dels anbefalla vederbörande att undersöka och utreda förhållandet med nämnde
räntas uppkomst och fortfarande samt dels derefter, genom Nådig proposition
till näst sammanträdande Rikets Ständer, föreslå de åtgärder till jordbrukets lindring
uti förenämnde skattebördor, som Eders Kongl. Majit kunde i Nåder finna
nödiga och lämpliga.
Den af BondeStåndet gjorde uppgift, att nu ifrågavarande räntas serskilda titlar
tillkommit genom bevillningar för tillfälliga behof, är egentligen endast enlig
med verkliga förhållandet i afseende å Landtogsgärden, som lörst beviljades år 1617
till Polska krigets utförande, och på visst sätt i fråga om Boskapspenningarne, hvilka
tillkommo år 1620 alt användas till Rikets gälds betalande och Försvarsverkets
underhållande, hvaremot Byggningshjelpen, Saltpeterhjelpen, Skjutsfärdspenningarne
och Dagsverkspenningarne, hvilka, jemte de nyssnämnde, utgöra de väsendtligaste
titlarne af denna ränta, innefatta ersättning för åtskilliga hemmanen förut åliggande
tjenstbarheter. För öfrigt är genom liera serskilda beslut förklaradt, att
nämnde ränta är att anse lika ständig som jordeboksräntan, hvadan den ock vid
alla skattläggningar intagits och blifvit faststäld, och nuvarande jordegare hafva
således icke någon giltig eller skälig anledning att mera njuta befrielse ifrån den
förra än den sednare. Äfven om Statens ställning skulle medgifva någon nedsättning
uti den skattskyldiga jordens onera, synes dock dess tillvägabringande medelst
mantalsräntans upphörande så mycket mindre lämpligt, som den derigenom i högst
olika förhållande komme de skattdragande i serskilda provinser till godo, såsom exempel
hvarpå må anföras, att, då berörde ränta i Wermland utgör omkring Adelar
och i Kronobergs Län } delar af ett hemmans ordinarie räntor, uppgår den i Stockholms
Län endast till något mindre än p^idelar och å Gottland till ladel deraf. Af
dessa skäl och i öfverensstämmelse med den åsigt, angående sättet att tillvägagå
för lindrande af jordens skattebördor, som i det föregående blifvit framstäld, eller
att, om något för nämnde ändamål skall åtgöras, början icke bör ske med liemmansräntornas
nedsättande, utan med andra serskilda ständiga skattebidrag, hvarigenom
äfven debiteringen och redovisningen småningom ytterligare förenklas, finna
Comiterade sig icke kunna i underdånighet tillstyrka afseende å ofvanberörde underdåniga
framställning.
5. Angående j ordningen förekommer sedermera att taga i betraktande den be
Hemmansnatu-
. ~ ° . .. . ,
rernes skiijak- inelse ifrån åtskilliga onera och besvär, utom de egentliga grundskat
nghei
i serskik terne och tionden, som den privilegierade jorden, i mer eller mindre
besvär. mån, åtnjuter. Det kan väl icke bestridas, att äfven denna befrielse
innefattar förmåner, som kunna inverka på egendomarnes värde; men, då dessa onera
hufvudsakligen äro tillfälliga, samt således icke så beräkneliga som grundskatterne.
15
blifver dock förhållandet i fråga om jemkning deruti mycket olika. I afseende å
dem förekommer ock den väsendtliga omständigheten, att berörde undantag leda i
så måtto till vida större orättvisa än befrielsen från grundskatt, som de medföra
ökad tunga och besvär för andra jordegendomar i den trakt, der de befriade öro
belägna. Det är derföre i dessa delar, som jemkning emellan den privilegierade och
skattskyldiga jorden förnämligast vore af behofvet påkallad samt borde beredas. I
den mån, som ifrågavarande friheter kunde försvinna, blefve det då möjligt att,
utan afseende å olikheterne i hemmanens grundskatter och roteringsskyldighet, hvarom
jordeboken Iemnade ali1 erforderlig upplysning, undanrödja eller förminska de
mångfaldiga skiljaktigheter i jordnaturerne, som för närvarande förefinnas och högst
betydligt bidraga till vårt Kameralverks invecklade beskaffenhet, äfvensom ofta föranleda
tvister vid fråga om oneras beräknande och utgörande. Tillvägabringandet
af förändring i berörde hänseende vore derföre af synnerlig vigt, och ehuru Comiterade
icke anse lämpligt alt förslag dertill framställa, enär sådant helt och hållet
beror deraf, om och i hvad mån det kan finnas skäl att, på sätt förut i några fall
egt rum, eftergifva större eller mindre del af den privilegierade jordens förmåner,
hafva Comiterade funnit sig icke böra underlåta att vid fullgörandet af deras uppdrag
å denna omständighet fästa uppmärksamheten. Af sådan anledning, och för den
händelse att Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer skulle anse någon åtgärd för
berörde ändamål böra vidtagas, få Comiterade härmed i underdånighet uppgifva de
friheter, som egendomar af privilegierad natur, vid jemförelse med krono och kronoskatte
egendomar, i fråga om åtskilliga allmänna eller communala onera och besvär
tillgodonjuta, hvarvid likväl sådana undantag, som i presträttigheters utgörande ega
rum, icke omförmälas, enär de ej på öfrige egendomars onera inverka.
Frälse Säterier njuta befrielse ifrån:
Gästgifveriskjuts,
Kronoskjuts,
Inqvartering i fredstid,
KronobrefFöring,
Prestegårdsbyggnad,
Tingshus- och Fängelse d:o,
Gästgifveri d:o,
Tiondebods d:o,
Vissa personella servituter,
hvarjemte de i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län äro befriade ifrån Kyrkooch
Kyrkogårds-byggnad samt Väg- och Bro-byggnad.
16
SäteriLadugårdar:
I allo lika med föregående.
Rå och Rörs hemman, afhyste under Säterier:
Lika med Säterier utom det, att de i krig deltaga i Kronoskjuts till hällten
emot Krono och Skatte jord.
Rå och Rörs hemman, som är o bebyggda, till hemmantal lagda och med serskilde
åboer försedda:
Enahanda befrielse som de sistnämnde, med undantag af Prestgårds-samt Tingshus-
och Fängelse-byggnad.
Insockne eller Veckodags hemman:
Lika friheter, som Säterier i samma Provins, utom alt de deltaga i Kyrko
och
Prestgårds-byggnad, ”der så af ålder varit”, samt Väg- och Bro-byggnad, äfvensom
i Kronoskjuts under krigstid, till hälften emot Krono och Skatte egendomar.
SäteriRusthåll eller berustade Säterier af Krono och Skatte natur:
Samma friheter, som Säterier i allmänhet.
Allmänt Frälse och Utsockne hemman:
Deltaga under fredstid i Kronoskjuts, Inqvartering och Kronobrefbäring endast
till hälften emot Krono och Skatte egendomar.
Bergsfrälse hemman:
I allmänhet befriade ifrån Kronoskjuts och Kronobrefföring samt Inqvartering i
fred till hälften, men uti Fahlu Bergslag ifrån all skjutsskyldighet lritagne.
Kungsgårdar och Kungsladugårdar:
Lika med Frälse Säterier.
Kungsladugårdar af Rå och Rörs natur, som äro i enskild mans ägo:
Lika med Frälse Säterier, utom alt Kronoskjuts i krigstid utgöres till hälften
emot Krono och Skatte.
Om det kunde låta sig göra att bereda upphäfvandet af alla ofvan uppräknade
förmåner, blefve den väsendtligaste eftergiften, alt det ypperligare Frälset komme
att deltaga i skjuts och prestgård sbyggnad samt i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus Län jemväl i kyrkobyggnad och vägunderhåll. Skyldigheten att utgöra gästgifveriskjuts
vore härvid den vigtigaste oeh hvars åtagande lör de hemman, som
derifrån nu njuta befrielse, skulle medföra så stor tillökning i onera, att det, under
närvarande förhållanden, måhända icke kan ifrågasättas; men, om endast deruti hinder
ansåges möta, kunde den åsyftade förenklingsåtgärden ändock utföras, så Iramt
dervid stadgades, att de hemman, som då lagligen voro från nämnde onera befriade,
äfven framgent egde att njuta denna befrielse till godo. Hvad beträffar deltagandet
i prestgårdsbyggnad; så synes detta vara med billighet fullt öfverensstämmande, enär
17
något giltigt skäl icke finnes, hvarföre de uti en församling belägna Säterier, Ladugårdar
samt afhysta Rä och Rörs hemman skola, till öfriga hemmans ökade tunga,
njuta befrielse ifrån ett onus, som är tillkommet med afseende å församlingens
alla medlemmars religionsvård, hvadan det ock ofta har inträffat, att, åtminstone i
mindre församlingar, egare af jord utaf nyssnämnde natur frivilligt härutinnan biträdt
de öfrige. Varande ock genom Kongl. Resolutionen å Allmogens besvär af
år 1727 förklaradt, alt Kongl. Majit förmodade att i små pastorater Sätesgårds torpare
deruti deltaga. Åtagandet af berörde skyldighet, der sådan åligger församlingarne,
komme ej heller att medföra någon årlig kostnad, och det vore endast med
långa mellantider, eller då nybyggnad erfordrades, som väsendtligare utgift kunde
uppstå. Vidkommande skyldigheten för det ypperligare Frälset inom de fyra här
ofvan serskildt omnämnde provinserne att deltaga i kyrkobyggnad, så skulle den
icke kunna förorsaka någon serdeles tunga, då kyrkorne i dessa provinser hafva så
betydliga tionde-anslag, att deras byggnad och underhåll dermed vanligen bekostas,
och gäller för öfrigt, i fråga om billigheten af nämnde egendomars delaktighet i dylik
byggnad, hvad här förut i afseede å prestgårds byggnad är yttradt.
Deltagandet uti väghållningsskyldigheten skulle väl för de derifrån nu befriade
egendomar i nämnde provinser medföra en betydligare tillökning i onera; men
den ifrån Allmänna lagens stadgande afvikande befrielsen ifrån ett dylikt besvär
synes likväl vara mindre billig, då innehafvarne af dessa egendomar, icke mindre
än de öfriga, njuta fördel af vägarne och således med allt skäl böra till deras vidmakthållande
bidraga. Om det stadgades, alt dylikt deltagande icke borde ega
rum förr, än ny vägdelning, af andra orsaker, blefve af nöden, vill det ock synas,
som förändringen utan känbar olägenhet skulle kunna till vägabringas. — Om upphäfvandet
af de sålunda afhandlade förmåncrne skulle finnas lämpligt, äro öfrige
friheter, på sätt äfven i de följande punkterne kommer att närmare visas, jemförelsevis
så obetydliga, att de icke torde utgöra något hinder.
Derest emedlertid en så beskaffad generel eftergift af nu befintlige jordprivilegier
icke finnes lämplig, skulle dock likhet inom de serskilda afdelningarne af det
ypperligare Frälset kunna beredas derigenom, att de alla kommo i samma förhållande,
som bebyggda och med serskilda åboer försedda Rå och Rörs hemman. Dertill
fordrades endast, att Säterier, Ladugårdar och afhyste Rå och Rörs hemman
deltogo i Prestgårds- samt Tingshus- och Fängelse-byggnad och de tvänne förstnämnde
naturerne äfven i Kronoskjuts till hälften emot öfriga under krigstid, samt Säterier
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län jemväl i Kyrko- samt Väg- och
Bro-byggnad, I fråga om nämnde deltagande uti Prestgårds- Kyrko- samt Väg
(B«7.
till Ii. M. Nåd. Fr OJ), till R. St. år 784?) 3
18
och Bro-byggnad åberopa Comitcrade hvad i det föregående underdånigst blifvit anfördt
och de öfriga eftergifterne voro af så ringa betydenhet, att de icke synas förtjena
afseende.
Skulle en så beskaffad förändring varda tillvägabragt, anse Comiterade, att
allt det ypperligare Frälset borde för framtiden under Säteri titel sammanföras, dock
att, till nödig upplysning, uti Jordeboken för hvarje hemman antecknades dess nu
egande natur.
Emellan Allmänt Frälse, Utsockne hemman och Bergsfrälse samt Skatte egendomar
skulle äfven likhet kunna beredas. — Enligt hvad i det föregående är i underdånighet
upplyst, deltaga hemman, som tillhöra förstnämnde tvänne titlar, uti
allmänna besvär och servituter lika med skattehemman, utom i fråga om Kronoskjuts,
Inqvartering och Kronobrefbäring under fred, som de blott utgöra till hälften
emot de sednare. Eftergift af dessa förmåner vore likväl af så föga betydenhet, att någon
betänklighet dervid icke skäligen synes böra möta. Detsamma kan äfven sägas i afseende å
den befrielse, som Bergsfrälse hemman i allmänhet under fred åtnjuta ifrån Kronoskjuts
och Kronobrefbäring samt lill hälften för Inqvartering. Och hvad beträffar den
skjutsningsfrihet, som enligt Kongl. Brefvet den 23 September 1808 tiligodokommer
Bergsfrälset under Stora Kopparberget, utgör detta ett sådant undantagsstadgande,
som icke behöfde hindra sammanföringen, om det förklarades, att ändock dervid
borde för framtiden förblifva, enär jordeboksanteckningarne om hvarje hemmans
då egande natur lemnade all nödig upplysning i afseende derå. Dessutom åtnjuta
rätta Frälsehemman den förmån, att Kronan icke, såsom å skattejord, har egande rätt
till derå vexande Ek, Masteträd och Spiror; men, då skattehemmans egare, enligt Kongl.
Förordningen den 28 Oktober 1830, emot lösen fått förvärfva enahanda rättighet,
kan denna skiljaktighet numera anses upphäfd; och enär de fall, då berörde medgifvande
icke blifvit begagnadt, torde vara få, kommer den sannolikt snart att helt
och hållet försvinna.
Då egare af skattehemman, jemlikt Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789
2 g, ega lika fri dispositionsrätt öfver dessa hemman, som frälsehemmans egare,
synes ock deraf böra följa enahanda frihet till svedjande, som, enligt 14 Gap. 4 g
ByggningaBalken, å frälsejord är medgifven samt således, om i öfrigt likhet emellan
frälse och skattehemman till vägabringas, sådan äfven i nämnde hänseende genom
nödig rättelse i 2 och 4 gg af nämnde Capitel beredas. Hvad beträffar åtskilliga
friheter, som i öfrigt varit frälsehemmans ägare tillagde, så förekommer: att rättigheten
till Krogars anläggning är upphäfd genom Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti
1834; att genom Kongl. Kungörelserne den 13 Februari 1828 och 14 Juli
1835 friheten att anlägga såg- och mjöl-qvarnar för husbehof äfven blifvit utsträckt
19
till innehafvare af kronoskatte och kronojord; att frälsehemmans egare numera,jemlikt
Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1830, äro skyldige att deltaga uti utöfningen
af Fjerdingsmanna befattning; samt att uti Kongl. Förordningen den 21 Juni
1831 är stadgadt, det afgifterne för derefter skattlagde Bruks- och Bergverks-anläggningar
i sådane fall, då de beräknas efter tillverkningens belopp, böra bestämmas
till ^V:^el deraf, ehvad rudimaterierne hämtas å frälse eller krono och kronoskatte
jord; Varande således i alla dessa omständigheter numera icke någon skilnad
emellan frälse samt krono och kronoskatte egendomar. Vidkommande frälsehemmans
egares rätt till jordegande andelen i böter, så kunde eftergiften af eu
dylik obestämd förmån för framtiden icke anses medföra någon egentlig uppoffring.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, behagade Eders Kongl. Maj:t Nådigst inhämta,
att sammanjemkning dels af det ypperligare frälsets olika cathegorier, dels emellan
serskilda slag af Allmänna Frälset och Kronoskatte jorden, icke möter någon
väsendtlig svårighet; men derigenom vunnos de stora fördelar, att all dylik jord endast
behöfde upptagas under de tvänne afdelningarne: Säterier samt Frälse- och
Skatte-egendomar, och att de många serskilda underafdelningarne försvunno.
I närmaste sammanhang med frågan om förenkling al nuvarande 6 §• Om skatskiijaktigheter
emellan hemmans naturer, förekommer den af Eders Kongl. uenndae,u'
Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands Län gjorda, till Comiterades uppiäme krohandläggning
i Nåder öfverlemnade underdåniga framställning om förlä- n0|0‘
nande af skattemannarätt, utan lösen, åt innehafvarne af de för närvarande under
åborätt upplåtne kronohemman. I afseende härå är af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hufvudsakligen anfördt: att, då vid innehafvares afgång åborätten, i den
ordning gällande Författningar stadga, öfvergår till någon af hans arfvingar samt
jemväl, i händelse klander af förmånsrätt egande icke mellankommer, får till annan
person öfverlåtas, kunna ifrågavarande egendomar sällan eller aldrig blifva föremål
för Statens fria disposition, i händelse de för annat ändamål skulle finnas erforderlige,
hvadan, och då räntan icke är högre, än om de egde skattenatur, Staten
af sin jordegande rätt icke har annan fördel, än den obetydliga lösen, som vid
skatteköp bör erläggas och hvilken vanligen inbringat 5 å 6000 R:dr årligen lör
hela Riket; alt deremot Staten förlorar åtskilliga inkomster, som af dylika egendomar
skulle föranledas, i händelse de egde skattenatur, såsom Chartor å köpe- och
faste-bref vid försäljningar, i stället att åbobref å de kronohemman, som icke äro
till rusthåll indelte, då sådane erfordras, endast charteras till hälften emot köpebref;
samt chartor dels å inteckningar, hvilka nu icke ifrågakomma, dels å dylika egendomars
bouppteckningsvärde, som ej kan beräknas, då de icke utgöra någon till—
3*
20
gång i boet; äfvensom det vore att förmoda, att, om dessa egendomar innehades
under egande rätt, deras värde skulle förbättras och följaktligen bevillningsafgifterne
deraf förökas; att, om det än antoges, att berörde nu saknade inkomster icke skulle
motsvara den vanligen inllytande skattelösen, det likväl för Staten vore en väsendtlig
fördel, om de många göromål, som nu i och för kronohemmanen uppkomma,
ej mindre genom syners anställande hvarje tredje år, än pröfning af alla frågor om
åboombyten och skatteköp samt deraf föranledda tvister, kunde iörsvinna; samt slutligen
att det jemväl syntes förtjena afseende, att den talrika samhällsklass, som nu
innehar kronojord, genom vunnen egande rätt dertill, försattes i en bättre ställning
samt blefve, mera än förut, i tillfälle alt väl sköta denna jord, som derefter utgjorde
hvarje familjs gemensamma tillhörighet, i stället att nu i allmänhet endast
äldste sonen eller annars närmaste arfvingen deraf njuter fördel. Varande uti det
af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium häröfver afgifna underdåniga
utlåtande hufvudsakligen anfördt, alt, då kroriohemmans åboer för närvarande ega
till fälle att, emot lindrig afgift, förvärfva skattemannarätt, det icke syntes vara skäl
att utan sådan ersättning afstå den jordegande rätt Staten eger, helst ovisst vore,
om och i hvad mån denna uppoffring blefve ersatt af de andra inkomster, som förmenats
genom skatterätten uppkomma, hvarjemte blifvit anmärkt, att, då, enligt
Författningarne, kronohemman, der ägornas beskaffenhet det medgifver, kunna delas,
desamma vid åbos död icke uteslutande tillfalla äldste sonen; på grund af hvilket
allt Collegii pluralitet i underdånighet afstyrkt den gjorda framställningen.
Den kronojord, som enskilde under ständig besittningsrätt innehafva, förekommer
under 4 olika cathegorier, nemligen:
l:o. De allmänna,under åborätt upplåtne kronohemmanen,i afseende å hvilka,genom
Kongl. Brefvet den 5 Februari 1808 och KammarCollegii derpå grundade kungörelse af
den 29 i samma månad, hufvudsakligen finnes stadgadt: att den Bonde,som beflilar sigatt
väl häfda det kronohemman, hvarå han till åbo blifvit antagen, skall för sig samt sina
barn och efterkommande njuta den säkerhet, att han och de allt framgent vid hemmanet
varda bibehållne och orubbade, samt åboens äldste son hafva företrädesrätt att
vara värd på hemmanet, dock att enka eger att vid hemmanet bibehållas, så länge
hon ogift sitter; att, om vid krono-åbos afgång icke linnas enka eller barn och ej
eller andra bröstarfvingar i rätt nedstigande led, den inträffade åboledigheten bör
kungöras, då förre åboens närmaste arfvinge efter lag är till åboskapet företrädesvis
berättigad; samt att, om krono-åbo genom afhandling öfverlåter hemmanet till
någon annan, än den som dertill är närmast berättigad, en sålunda tillkommen åbo
icke af Landshöfdingen får antagas annorlunda, än vilkorligen och tilldess sig visar,
21
om, inom viss tid, någon mera berättigad sig anmäler. Varande det för de fall,
alt ett ledigt hemman finnes tåla klyfning, föreskrifvet, att sådan må beviljas.
I afseende å Krono Lotshemman eger dock det undantag ifrån berörde allmänna
stadganden rum, att arfsrätten till dem ej sträcker sig till fjermare slägtingar
än i rätt nedstigande led, utan bör, när hvarken enka eller sådane arfvingar finnas,
hemmanet anses såsom åboledigt samt åt annan Lots upplåtas.
2:o. Rusthåll, för hvilka jemlikt Kongl. Förordningen den 22 Februari 1749
loreskrifterne äro i så måtto afvikande ifrån hvad om andra kronohemman är stadgadt,
att Rusthållarne samt deras barn och arfvingar äro försäkrade att gemensamt
njuta oqvald besittning af dessa egendomar; att, om något kronorusthåll afinnehafvaren
varder borttransporteradt, Rusthållarens barn och arfvingar, till och med syskonbarn
eller de som i lika led med dem äro, ega rätt alt, inom viss lid, lösa
hemmanet för hvad vid transporten blifvit bestämdt; samt att, om de icke deraf sig
begagna, enahanda lösningsrätt, äfven inom viss tid derefter, tillkommer den, som
förut i Rusthållet eger del.
3:o. Säterier, hvilka utgöras af fordna FrälseSäterier, som blifvit till Kronan
indragna, men återgifna med bibehållande af Säteriförmånerne, under skyldighet att
antingen, och i de flesta fall, vidkännas rustning eller erlägga hemmanens ränta
samt qvarstå vid den genom indragningen erhållna krononatur; gällande i afseende
å de berustade Säterierne hvad om rusthåll finnes stadgadt.
4:o. Rergsmanshemman. Besittningsrätten till dessa kan innehafvaren, efter
godtfinnande, till annan person öfverlåta, dock att det sker med Landshöfdingens
vetskap och minne. Och är genom Kongl. Förordningen den 4 Juli 1739 stadgadt,
att, enär någon utom dem, som efter arflalet hafva närmaste rätt lill besittningen,
genom köp eller annat laga fång, såsom åbo något Krono Bergsmanshemman
tillträder, bör han sådant vid nästa HäradsTing i orten anmäla och derpå taga
3:ne uppbud, hvarefter, och om klander ej mellankommer, HäradsRätten, vid det
Ting då 3:dje uppbudet erhållits1, i stället för fasta, derom meddelar bevis, som sedermera
inom 3 månader bör hos Konungens Befallningshafvande uppvisas.
Comiterade hade önskat att, till upplysning vid frågans behandling, jemväl i
underdånighet aflemna en noggrann uppgift å hemmantalet af de för närvarande
inom hvardera cathegorien befintlige egendomar; men, enär sådant skulle erfordrat
en speciel utredning lör hvarje hemman, medtagande mera tid och arbete än deråt
kunnat egnas, hafva Comiterade måst inskränka sig dertill att efter de upplysningar,
som derförutan stått att vinna, låta upprätta den beräkning, som under Litt. B. underdånigst
bifogas och enligt hvilken ifrågavarande hemman skulle år 1844 hafva utgjort
660 mantal Rusthåll, 86 mantal Säterier, 230 mantal Bergsmanshemman och 1200
22
mantal vanliga Kronohemman af den beskaffenhet, att åboer af Eders Kongl. Majit*
Befallningshafvande antagas.
Sedan Staten, tid efter annan, åt kronojordens innehafvare medgifvit utvidgade
rättigheter, är förhållandet numera sådant, att, enligt livad här ofvan blifvit upplyst,
innehafvarne af Rusthåll, Berustade Säterier och Bergsmanshemman redan hafva så
fri dispositionsrätt, att de äro i det närmaste jemförlige med skattehemman, allenast
att de icke få köpas och säljas på fullt lika sätt som de sednare, samt att i
afseende å öfrige kronohemmanen hufvudsakligen annan skiljaktighet icke eger rum,
än att besittningsrätten vid åboledighet öfvergår till äldste sonen eller den arfvinge,
som annars efter vissa stadgade grunder är dertill närmast berättigad och
hvilken äfven, om åboen till annan person afstår åborätten, eger att hemmanet,
utan lösen, tillträda, hvarigenom dylika hemman utgöra en art fideicommisser. Under
sådana omständigheter måste det höra lill sälsvnta undantag, om ett dylikt hemman
återfaller till Statens fria disposition, serdeles vid sådan period då behof af
dess användande för Statens räkning möjligen kunde inträffa, emedan i annat fall
detsamma bör med ny åbo förses. Vid öfvervägande af allt detta är det uppenbart,
att Statens så kallade jordegande rätt till ifrågavarande kronohemman är en benämning,
som numera saknar all egentlig betydelse, samt att, då krononaturen icke
medför någon högre skattskyldighet, än om sådant hemman vore skatte, Staten af
nämnde rätt icke eger annan fördel än att åtnjuta lösen, derest åbo vill förvärfva
skattemannarätt. Då innehafvarne af kronojorden svårligen kunna åläggas att lösa
densamma till skatte, utan sådant mäste vara till deras fria vilja öfverlemnadt, kan
skattelösen, hädanefter som hittills, endast efter hand komma att inflyta och således
blott beräknas såsom en årlig inkomst. Denna inkomst har, enligt hvad underdånigst
bifogade utdrag af Räkenskaperne för sistförflutna 10 år, Litt. C., utvisar, i
medeltal icke uppgått till mera än 5843 R:dr 24 sk. 3 rist, hvaruti likväl tillika
inbegripes lösen för de under denna tid till skatte försålde andelar af recognitionsskogar
och kronoallmänningar, så att skattelösen för äldre kronohemman, hvarom
nu är fråga, vida understiger nämnde belopp, hvarjemte bör erinras, att denna inkomst
förminskas och slutligen upphör i den mån nuvarande kronohemman blifva
till skatte lösta.
Om endast sakens ekonomiska sida betraktas, förekommer i sådant afseende, att,
derest kronohemmanen nu genast erhöllo skattenatur, skulle Staten, under den tid
berörde skattelösen annars bordt inflyta, deremot kunna påräkna åtskillige nu saknade
inkomster af charta sigiIlata, enär afhandlingar om öfverlåtelse af åborätt endast
charteras till hälften emot köpebref samt fastebref och inteckningar icke för kronohemman
ifrågakomma, likasom deras värde ej kan i bouppteckningar beräknas,
23
hvarigenom deremot svarande chartering icke blifver af nöden. Och, ehuru någon
beräkning öfver den sålunda, genom förändring i hemmanens natur uppkommande
tillökning i Chartee Sigillatae inkomsterne icke är verkställbar, synes dock
skäligen kunna antagas, att den i det närmaste, och måhända till fullo, skulle
motsvara den förlorade skattelösen, samt att således, om än skatterätten medgåfves
utan dylik lösen, någon egentlig penningeförlust för Staten derigenom icke
uppkomme.
Deremot medförer bibehållandet af Statens jordegande rätt till kronohemmanen
liera, ganska väsendtliga olägenheter och äfven uppoffringar å Statens sida, i hvilket
afseende må anmärkas: att kronobetjeningen nödgas icke blott hvarje tredje år utan
äfven vid hvarje åboombyte anställa syn å dessa hemman, i förra fallet utan all ersättning,
hvilket för nämnde i allmänhet illa lönade Tjenstemän utgör ett betungande
onus; att vid tvister, som röra dylik egendom, serskilda kronoombud måste
förordnas, hvilket ej sällan orsakar utgifter för Staten; samt att alla frågor om åboombyten
skola af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande handläggas och ofta vidare
dragas under KammarCollegii och Kongl. Maj:ts pröfning. Det vore emedlertid,
efter Comiterades åsigt, en icke ringa fördel, om alla dessa bestyr och den betydliga
mängd göromål, som, utan något gagn för det allmänna, derigenom tillskyndas
Tjenstemän och Autoriteter, kunde upphöra, och, då fråga är om tillvägabringande
af möjligaste enkelhet i förvaltningen, skulle denna förändring dertill mycket
bidraga, hvadan dess vidtagande, ensamt ur denna synpunkt, har stora skäl för
sig, äfven om sådant vore med någon uppoffring förenadt.
Men ännu återstår frågans betraktande från en annan synpunkt, som efter
Comiterades öfvertygelse är af större vigt. Det kan nemligen icke bestridas, att
den, som har full egande och fri dispositions rätt till innehafvande jord, har både
större håg och förmåga att på ändamålsenligaste sätt sköta och förbättra densamma,
enär dess stigande värde utgör en förkofran i hans och familjens ekonomiska
ställning, hvarigenom det ock blir möjligt att med fördel dertill använda capitaltillgångar,
som han antingen eger eller, emot sådan säkerhet, lätt kan bereda
sig. Häraf följer ock påtagligen, alt kronohemmans äboens ställning, äfven med
den honom och hans efterkommande försäkrade ständiga besittningsrätt, måste blifva
väsendtligen olika, emot hvad den vore, i händelse han innehade egande rätt
till sin jord och således jemväl befrielse ifrån den inskränkning i afseende å dispositionsrätten,
som nu i viss män eger rum, hvarjemte i sistnämnde fall försvunno
de kostnader och olägenheter, som svneförrättningarne för åboerne medföra. Successionen
till besittningsrätten å de vanliga kronohemmanen kan ock, med undantag
af ett eller annat fall då klyfning tilläfventyrs är möjlig, lagligen blott tillgo
-
24
dokomma ett af äboens barn, om han har flera, och, utom det obilliga deruti, att
icke alla fä njuta frugten af föräldrarnes mödor och ansträngningar, hvaruti de äfven
gemensamt mäst deltaga, leder sådant derhän, att barnens håg att biträda sina
föräldrar förminskas, samt den enighet och gemensamhet i sträfvanden, som inom
hvarje familj är af vigt, motarbetas, i stället att den bör uppmuntras. Det kan
visserligen härvid anmärkas, att det oftast inträffar, att kronohemmans åboer söka
att afhjelpa olägenheterne af författningarnes stadgande, angående succession till åborätten,
på det sätt, att de antingen, emot lösen, afstå den till annan person eller
så bereda, att det af barnen, som erhåller densamma, förbinder sig att derföre till
syskonen gifva lösen; men sådant beror dock altid af den arfsberättigades medgifvande,
hvarföre ock, i förstnämnde fall, tvister ofta förekomma, hvarvid personer, som på god tro
tillhandlat sig besittningsrätt till kronohemman, nödgas utan ersättning afträda densamma
till den, som har förmånsrätt till värdskapet. För öfrigt bevisar just nyssnämnde bruk, att
allmogen insett obilligheten af Författningarnes stadgande och derföre söker att, genom
frivilliga öfverenskommelser, afböja det hårda uti deras tillämpning, och detta synes
derföre vara ett skäl mera för Lagstiftaren alt söka bringa Författningarne i
öfverensstämmelse med den tillämpning, som folkets egen rättskänsla redan gjort gällande.
Det slutliga upphäfvandet af de återstående inskränkningarne uti kronoåboernes
rättigheter till den jord de besitta, skulle således otvifvelaktigt försätta denna
ganska talrika samhällsclass uti en vida förmånligare belägenhet, än för närvarande,
och mångenstädes bringa ifrågavarande jordegendomar i bättre skick samt höja
deras värde. Och då hvarje förbättring i samhällets medlemmars ställning ofelbart
länder det allmänna till båtnad, skulle derföre berörde åtgärd i detta hänseende
vara af ganska stor vigt.
Det må ock slutligen anmärkas, att, ehuru skattelösen är så billig, att innehaf'varne
af kronojord borde finna med sin fördel instämmande att till dess erläggande
söka bereda sig tillgång, blifva dock kostnaderne ej obetydligt tillökade genom andra
utgifter, som med skatteköpen äro förenade, serdeles för dem, hvilka i detta
afseende nödgas anlita andras biträde; och synes det äfven kunna antagas, att de
af allmogen, som hittills icke begagnat sig af berörde lösningsrätt, till det mesta
äro sådane, som hafva svårt att dertill förskaffa sig utväg och således väl kunde
behöfva den förbättring i deras belägenhet, som skatterättens förunnande åt dem
skulle medföra.
Vid öfvervägande af alla här förut omförmälde omständigheter och då genom
förunnandet af skatterätt åt de egendomar af krono natur, som enskilde under ständig
besittnings- och åbo-rätt innehafva, jemväl undanröjdes åtskillige af de skiljaktigheter,
som i afseende å jordnaturerne nu förefinnas, så att derefter under krono
-
25
titel icke förekommo andra egendomar, än som voro för allmänna behof afsedde
eller hvaröfver Staten och Allmänna Inrättningar hade dispositionsrätt, anse Comiterade
sig ega lulli giltiga skäl att i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t, genom proposition till Rikets Ständer, måtte i Nåder föreslå: att KronoRusthåll,
Säterier och Bergsmanshemman samt andra sådana under åborätt upplåtne
Krono hemman och lägenheter, hvilkas åboer af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagas och som, enligt hittills gällande stadganden, emot till Staten
ingående afgift, kunnat till skatte köpas, och hvarvid således icke afses de
hemman, som af serskilda Verk och Inrättningar eller Fromma Stiftelser på ett
eller annat sätt disponeras, skola, utan lösen, erhålla kronoskatte natur, under
iakttagande, att denna skattemannarätt för hvarje egendom tillfaller den person, som
vid förändringens vidtagande innehar lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvas
vara dertill berättigad.
Om ock Staten på detta sätt afstår sin jordegande rätt, synes likväl icke samma
skäl förekomma att tillika eftergifva den afgift, som, i händelse af icke berustade
kronohemmans skatteköp, bordt Wadstena Krigsmanshus Cassa tillfalla och är
till sex procent af skattelösen bestämd, helst i sådant fall Staten skulle blifva föranlåten
att denna efterskänkta inkomst godtgöra, hvadan Comiterade underdånigst
tillstyrka, att vid berörde medgifvande må fästas det vilkor, att nämnde afgift bör
erläggas, beräknad efter den lösen, som för hvarje hemman efter 10 års räntor
skolat utgå, derest skatteköp ägt rum.
Deremot anse Comiterade, att, derest skatlemannarätten genom ett dylikt allmänt
stadgande förvärfvas, det icke bör ifrågasättas, att jordinnehafvarne skola belastas
med utlösande af de vid skatteköp vanlige skattebref, utan att lämpligast
kunde dervid tillgå på lika sätt, som för närvarande finnes stadgadt i afseende å
sådane nybyggen i Norra Provinserne, som, efter fulländade odlingar och frihetsårens
utgång, erhålla skattemannarätt, eller alt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och sedan densamma
finnes lagligen befästad, förordnar om hemmanens omföring i Jordeboken
samt derom hos Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium gör anmälan,
hvarefter Eders Kongl. Maj:ts Belällningshafvandes Resolution, som emot den för
sådana vanliga lösen borde utfärdas, utgjorde den laga handling, hvarigenom jordinnehafvarens
vunna skattemannarätt bestyrktes; dock synes med skäl kunna och
böra stadgas, att dylika Resolutioner skola charteras likasom för skattebref nu är
föreskrifvet.
(Bil, lill K. il. Nåd. Prop. lill It. SI. år j847.\ 4
26
2:o. Angående förenkling af Grundräntorna och Tionden.
a). Ordinarie Räntan.
7. g. Utredning Det är visserligen allmänt kändt, huruledes sättet för grundräntornas
äng. Ordinarie beräknande är höest skiljaktigt icke blott uti olika Provinser utan ock
Kantan jemte . 5 i • -i j
Undervisningar-inom samma Provins samt att dessa räntor innefatta en mängd serskilda
Uka^Skattetit" ^lar och persedlar. Men för att emedlertid närmare utreda förhållan—
larne. det samt göra dess invecklade och vidlyftiga beskaffenhet mera åskåd
lig,
hafva Comilerade samlat och bifoga härhos underdånigst (Litt. D.) de serskilda
Undervisningarne, angående hemmansräntornas utgörande i olika delar af Riket.
Äfvensom Comiterade, för enahanda ändamål, låtit uppgöra och härjemte
i underdånighet öfverlemna (Litt. E.) ett, på likaledes upprättade och
bilagde Läns-Sammandrag grundadt General-Sammandrag öfver Ordinarie Räntan,
utvisande alla de olika titlar, hvarunder densamma utgöres. Deraf inhämtas,
att JordeboksRäntan, ehuru de flere benämningar och serskilda kronovärden, hvarunder
likartade räntor upptagas, blifvit sammanförda, förekommer under icke mindre
än 295 titlar samt att MantalsRäntan utgöres efter 155 serskilda beräkningsgrunder,
hvilka åter föranleda en mängd förvandlingar, dels till penningar, dels till persedlar,
hvilka sednare derefter, uti de flesta fall, vid debiteringen skola enligt Markegång beräknas.
Och må, såsom några exempel på de mångfaldiga besynnerligheter och invecklade
förhållanden, detta beskattningssätt föranleder, i underdånighet anföras: att
persedlarne ofta förekomma i olika bråk och stycketal, så att summan af de i
Jordeboksräntorna upptagne Oxar i Calmar Län utgör det uti en räkenskap orimliga
talet af st-; att bland räntorna i Hallands Län upptagas
Tyskt Öl och benämningen Teija, som utgöres af ett får, en gås och ett höns;
att ensamt räntetiteln Årliga- och Kongs-hästar beräknas på icke mindre än 65 serskilda
sätt och dels liqvideras i contant, med en mängd olika förhöjningar i beloppet
af värdena, så att t. ex. 4g sk. liqvideras med 5 å 5| d:o, 3 d:o med 4 å
12 sk. o. s. v., dels ock utgöras i flerfaldiga persedlar, såsom ved, olika spanmålssorter
och kohl; samt alt en åsatt räntepersedel utgöres med en annan, såsom
Ål med strömming m. m.
Om man granskar berörde förteckningar å räntepersedlarne, är det visserligen
i afseende å många af dem icke möjligt att förklara deras tillkomst annorlunda,
än att tillfälliga omständigheter dertill föranledt; men i allmänhet synas dock skattetitlarne
hafva varit afpassade dels efter hvarje orts olika produkter och dels efter
de ändamål, hvarför skattebidragen bestämdes. Under de perioder då ifrågavarande
skatter infördes och in natura utgjordes, var derföre säkerligen deras bestämmande
i persedlar lika mycket ledande till beqvämlighet för de skattskyldige,
27
som svarande emot Statens behof. Men det är ock påtagligt, att i den mån afsättningstillfällena
ökades och större tillgång å penningar, såsom bytesmedel, uppstod,
lörhållanderne måste väsendtligen förändra sig, samt olägenheterne af detta beskattningssätt
blifva mer och mer märkbara.
Dessa olägenheter insågos ock ganska tidigt, ty redan den 16 Julii 8- §• Angående
1712 anbefalde Konung Carl XII:te, genom bref från Bender, KammarCollegium
att uppgöra förslag till förenkling och dervid taga i frägastaide åt
öfvervägande,
om icke nyttigast vore, alt räntorna sattes lill en viss mansräntorna”'
summa penningar, i ett för allt. 1 anledning häraf infordrade Kam- förenklande.
marCollegium yttranden från alla Gouverneurer och Landshöfdingar, och, sedan Konungen
år 1715 påmint om denna Nådiga befallnings fullgörande, afgaf Collegium
den 12 April 1716 underdånigt Utlåtande jemte förslag till nya Jordeböcker för
vissa Län, hvarefter den 20 Juni och 30 Oktober 1716 enahanda förslag för åtskilliga
andra Län jemväl ailemnades. Dessa Jordeböcker voro grundade derpå, att
räntepersedlarne förvandlats till penningar efter medium af 10 års markegång; dock
att Militiaelndelningen förblef orubbad. Inan Kongl. Maj:t af Collegii förstnämnda
underdåniga Utlåtande erhållit del, anbefaldes, genom Nådigt Bref af den 11 Maj
1716, att räntorna för samma år borde efter dervid fogadt formulär uppbäras, och
sedermera blefvo, under den 13 December 1717, de nya Jordeböckerne i Nåder
gillade. — Den sålunda faststälde methoden, som år 1718 af KummarCollegium
vederbörande meddeltes och i anledning deraf vanligen blifvit benämnd 1718 års
Jordeboks-Method, synes dock icke i alla Län hafva kommit till verkställighet. Af
2 i Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär den 3 Juni 1719 inhemtas nemligen,
att Allmogen sökt, att alla räntepersedlar måtte utsättas till penningeräuta,
efter viss markegång i ond och god tid, samt att det i ämnet få år förut meddelte
Nådiga Beslut blifvit förbisedt, enär Kongl. Majit, med åberopande deraf, att
detta ärende redan år 1712 blifvit till KammarCollegium remitteradt, förklarat sig
vilja detsamma till Collegium ånyo hänvisa, och uti 2 § af Resolutionen på Allmogens
besvär den 25 Maj 1720 förklarades ytterligare, att Kongl. Majit ville anbefalla
KammarCollegium att inkomma med betänkande, angående räntepersedlarnes
sammanslående till viss penningeränta, hvarom ock Nådigt Bref den 3 Juni
samma år expedierades. Sedan Kongl. Majit derjemte den 4 April 1721 anbefalt
KammarCollegium och KammarRevisionen att föreslå en förbättrad Räkenskapsmethod,
afgåfvo dessa Collegier den 18 Januari 1722 underdåniga Utlåtanden, hvaruti,
i fråga om räntepersedlarnes sammanslående, åberopades de redan år 1716 afgifna,
här ofvan omförmälta underdåniga utlåtanden och Kongl. Majits deröfver meddelte
Nådiga beslut, hvarefter den 1 December 1722 åtskilliga förändringar uti 1718
4*
28
års Jordeboks- och Räkenskaps-method föreslogos. — Vid 1723 års Riksdag gjorde
Allmogen åter ansökning om räntepersedlarnes sammanslående till en viss penningeränta,
i anledning hvaraf, genom 1 § i Resolutionen på dess besvär al den 17
September samma år, Allmogen hänvistes att rätta sig efter den förordning, som
angående Räkenskapernes förkortande komme att utgå. Vid samma Riksdag fattades
ock beslut i ämnet, i anledning hvaraf genom Kongl. Brefvet den 24 Mars
1724 förklarades, ibland annat: l:o att, hvad anginge räntepersedlarnes sammanslående
till en viss penuingeränta i ond och god tid, det väl syntes lända till likhet
både i Jordeboken och Allmogen emellan vid räntornas utgörande, om de för Militien
och andra Stater indelte hemman, så väl som de Kronan behållne, på sådant
sätt erlade sina räntor; men, då Allmogen vore skyldig att utgöra räntorna in natura
samt ej mindre Rusthållare än Militien och öfrige indelte Stater berättigade att
dem sålunda åtnjuta, borde icke genom räntornas sammanslående anledning gifvas
till någon ändring eller rubbning uti de indelte Staterne, och hade de indelte hemmansåboerne
ej någon orsak att klaga öfver olikhet emellan dem och de kronan
behållne hemman, när begge betalte sin ränta antingen in natura, då den kunde
utgöras, eller efter årlig markegång; hvarförutan genom räntepersedlarnes sammanslående
till en viss penningesumma skada och oreda skulle tillskyndas Akademier,
Gymnasier, Skolor och Hospitaler m. fl. publika inrättningar, som merendels behöfde
låta uppbära sina räntor in natura, eller ock borde njuta markegången till godo;
och 2:o att Jordeboken skulle inrättas efter gamla Svenska kronovärderingen
och förhöjningen, eller vinsten efter hvarje års markegång, under förvandlingstitel i
SpecialRäkningen iakttagas. I anledning häraf och på grund jemväl af Kongl. Brelvet
den 8 påföljde December, utfärdades Kongl. KammarCollegii Circulair al den
10 i samma månad om Jordebokeris inrättande, hvarefter ytterligare löreskriller meddeltes
genom Collegii Circulair den 20 December 1729.
Sedan den år 1717 faststälde method för räntornas utgörande sålunda lörfallit,
dröjde det likväl icke längre än till 1731 års Riksdag, förr än Irågan åter
väcktes, då Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 17 Juni samma år,
förmälde sig hafva funnit, att till förkortning af Kronans räkenskaper icke gålves
bättre utväg, än att alla, af Kronans immediate behållne hemman utgående Jordeboks-
och Mantals-räntor, som voro förvandling underkastade, sammanslogos till en
viss penuingeränta, undantagande hufvudräntan, som måste lemnäs orörd, så att,
der den bestode af spanmål, jern, ved eller kol, som dels för magaziners upprättande,
dels för bergslager, voro oundgänglige, densamma kunde in natura utgöras,
men eljest derå ett ständigt pris sättas, likasom på de orter, der hufvudräntan bestode
af smör, fläsk eller hö, den kunde, tillika med öke- och hjelpe-dagsverken, der
29
de nödvändigt in natura behöfdes och förut voro så utgjorde, antingen så utgå, eller
ock derå sättas ett ständigt pris; men för alla öfriga små persedlarne, som förut
undergått förvandling, kunde stadgas en viss markegång, hvarefter de alla år
kommo att med penningar betalas, dock att under detta räntornas sammanslående
icke begrepos Indelnings utan endast Kronan behållne hemman; och borde sammanslagningen
verkställas efter medium af markegången, antingen för de 33 åren
1690—1712 och 1719—1730, eller för 3 ymniga, 3 medelmåttiga och 3 magra
år. Allt detta jemte åtskilliga andra af Rikets Ständer beslutade förändringar
uti 1729 års här ofvan omlörmälde Circulair gillades af Kongl Maj:t den 22
September 1731. Derefter förekom ärendet å nyo vid 1734 års Riksdag och, sedan
Kongl. Majit, genom Nådigt Rref af den 29 Januari 1735, förnyat det förra
beslutet, öfverlemnade KammarCollegium och KammarRevisionen den 6 Juni samma
år projekter till ständige markegångar för åtskillige Län, hvilka den 19 i samma
månad af Kongl. Majit läststäldes samt, med föreskrift att räntepersedlarne af Kronans
immediate behållne hemman, utom hufvudräntorna, dädanefter i enlighet dermed
borde uppbäras, i bref af den 10 November 1735 öfversändes till Landshöfdingarne
i Upsala, Stockholms, Södermanlands, Gottlands, Calmar, Jönköpings, Kronobergs,
Hallands, Elfsborgs, Skaraborgs, Nerikes och Wermlands samt Westmanlands
Län, hvarefter ständig Markegångstaxa för Wester-Norrlands Län af Kongl.
Majit faststäldes den 28 Mars 1738 och den 28 derpåföljde April af Collegierne
Landshöfdingen meddelades. Sedermera, och med anledning dels deraf, att åtskillige
persedlar blifvit uteglömde, dels af en år 1744 utkommen författning, som här
efteråt omförmäles, utfärdades åtskilliga tillägg till nämnde taxa, hvilka den 11 och
12 December 1745 delgåfvos Landshöfdingarne i ofvan uppräknade Län, utom Gottland.
Den 11 December samma år läststäldes ständig taxa äfven lör Götheborgs
Fögderi af Götheborgs och Röhus Län. Deremot ansågos sådane icke erforderlige
för Malmö, Christianstads, Blekinge och Stora Kopparbergs Län, likasom icke någon
utfärdades för Westerbottens Län. Huruvida för Östergöthlands Län taxa faststäldes
år 1735, har ej med visshet kunnat utredas, men den 11 December 1745 öfversändes
dylik taxa uti skrifvelse, som utmärker, att 1718 års Jordeboks-method
dittills i detta Län varit efterföljd.
Genom Kongl. Brefvet den 24 Januari 1744 meddelades KammarCollegium,
till behörig efterrättelse, åtskillige af Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den 12 September 1743 gjorda framställningar och tillkännagifne beslut, bland
annat, att någon förbättring i Kammarverket ej kunde ske, om ej bonden finge betala
hela sin ränta med penningar, hvilket vore det bästa uppbördssätt; att i de
på räntorna af Kronans immediate behållne hemman upprättade ständiga Marke
-
30
gängstaxor väl upptogos spanmål, kol, jern och malm för sådane hufvudräntor,
å hvilka ej något ständigt pris var satt, helst de ansetts böra antingen utgöras in
natura eller lösas med penningar efter årligen faststäldt pris; men räntepersedlarne
borde, på det jemväl de mångfaldiga, -så kallade Undervisningarne måtte kunna aldeles
afskalfas, öfverallt sammanslås till penningeränta; att, pä det kronan eller dess
vätts innehafvare ej måtte sakna den vanliga fördel, som genom förvandling efter
ärlig markegång uppkommit, hemmansegarne måste åtaga sig att betala den vid
skattläggningarne efter kronovärdi utsatte räntan med någon viss och ständig förhöjning
för hvarje landsort, efter dess serskilda beskaffenhet och hvilken förslagsvis
utsattes olika för olika Län ifrån och med till och med -fö; att, som för några
Län ännu icke funnes ständig markegång, sådan borde fastställas efter samma
grunder, som i de år 1735 utfärdade taxorna; att KammarCollegium borde utsätta
viss penningeränta på hvarje hemman; att till grund lör ständiga priset på spanmålen
i alla provinser borde tagas medium af markegångarne för de år, hvarefter
de andra räntepersedlarnes pris blifvit bestämde; alt ifrån det allmänna stadgandet,
att ränta skulle beräknas i penningar, det undantag borde ega rum, att kol- och
jern-räntorna i Bergslagen för kronobruken blelvo i behåll och öfverallt nödiga dagsverken
för kronans egendomar; samt att vederbörande indelningshafvare äfven borde
vara nöjde med räntornas sammanslående efter markegångstaxorna, på sätt om Kronans
behållne hemman blifvit stadgadt, dock att, hvad dagsverksräntan anginge, indelningshafvaren
förbehölles dess rätta dagsverken in natura efter Reglementet; hvarförutan
åtskillige speciela föreskrifter om sättet för utgörande af dagsverken m. m.
meddeltes; och blefvo om allt delta skrifvelser af KammarCollegium till åtskillige
Landshöfdingar den 11 December 1745 expedierade.
Hvad sålunda stadgades och förordnades, om alla räntors utgörande med penningar,
blef likväl snart ändradt och upphäfdt:
l:o Genom Kongl. Förklaringen den 8 Januari 1748, hvarigenom, bland annat,
föreskrefs, att Kongl. Majit, uppå Rikets Ständers tillstyrkan, ville förunna indelningshalvarne
att tillgodonjuta 1(384 års Reglemente och 1685 års Förklaring, så
att uppbördssättet för indelningen återstäldes i det stånd, hvaruti detsamma vid
första indelningen blifvit satt, och att, beträffande Kronans behållne och oindelte
hemman, de så kallade hufvudräntorna af dem borde, enligt KammarCollegii bref
den 10 November 1735, utgå antingen efter årlig markegång eller ock, om de behöldes,
in natura; men de öfrige räntepersedlarne skulle betalas med penningar efter
den år 1735 faststälde markegång.
2:o Genom Kongl. Förklaringen och Påbudet den 15 December 1756, som
stadgade, att de oindelte, likasom de indelte räntorna, jemte öke- och hjelpe-dags
-
31
verkcna, dädanefter skulle beräknas och utgöras efter den årliga markegången, till
dess något annat lämpligare sätt till räntepersedlarnes förvandling i allmänhet kunde
utfinnas, än 1735 års markegång befunnits vara.
Under tiden hade den så kallade FörkortningsCommissionen utarbetat sitt år
1754 tryckta projekt till mera korthets och redighets vinnande i Kronans Räkenskap
och Kammarverk, hvilket, såsom det första ämnet för Commissionens uppmärksamhet,
upptager ”myckenheten af de årliga räntepersedlarne samt deras underliga
och olika förvandling”. — Commissionen föreslog i afseende derå hufvudsakligen:
att åtskillige räntepersedlar, som af ålder blifvit betalde efter visst och oföränderligt
penningevärde, kunde sammanslås och i Jordeböckerne utföras i en enda summa,
om allenast en viss och ständig Rusttjenst-Jordebok författades; att, då af öfrige persedlar
en del vore sådana, som hvarken Kronan eller indelningshafvårne kunde behöfva
eller de skattskyldige utgöra, utan att sjelfve köpa dem, dylika persedlar borde
urskiljas och, beräknade efter ett medelpris för ond och god tid, med den öfriga
penningeräntan sammanslås; att, enär varornes pris mer och mer ökat sig, i följd
hvaraf ett ständigt persedelvärde skulle i framtiden lända Kronan och indelningshafvarne
till förlust, men deremot värdet å varorne sinsemellan, med undantag af några
serskilde händelser, som ej länge fortfarit, merendels bibehållit sin gamla proportion,
funne Commissionen bäst och med rättvisa enligast, att de många små
persedlarne, efter den proportion äldre och nyare jordeböcker gåfvo vid handen,
förvandlades uti några räntepersedlar, som af hemmanen beqvämligast kunde utgöras,
hvilken förvandling förmentes vara lätt verkstäld, till bestyrkande hvaraf flere
uträkningar bilades; att dagsverken jemväl kunde förvandlas i penningar, om det
stadgades, att de, som voro berättigade att sådane in natura utfordra, skulle ega
att dem sålunda uttaga emot betalning efter det vid förvandlingen följde pris; att
den svårighet, som dervid uppkomme genom olikheten i jordeboksdagsverkenas antal
för serskilda hemman, kunde afhjelpas genom föreskrift, att utom mantalsdagsverkena,
som voro lika, skulle beräknas 8 jordeboksdagsverken pä hvarje hemman samt
öfriga räntan, i mån af förändring uti förra dagsverksantalet, ökas eller minskas; samt
att alla bråktal både å dagsverken och räntepersedlar borde uteslutas. Detta projekt,
emot hvilket framstäldes åtskillige anmärkningar, dem Commissionen besvarade
och ansåg icke förtjena afseende, korn dock ej till verkställighet.
Uti dåvarande Westerbottens, eller numera Westerbottens och Norrbottens Län,
hvartill likväl icke hörde Nordmalings Pastorat, som år 1810, vid förstnämnde Läns
delning, ifrån Wester-Norrlands Län förenades med Westerbottens, försiggick emedlertid
en reduktion af räntepersedlarne. Uti förstnämnde Län, hvarest 1735 års
beslut om ständig markegång icke kom till verkställighet, på sätt närmare inhem
-
32
tas af KammarCollegii och KammarRevisionens underdåniga skrifvelse dea 27 Jan.
1738 och Kongl. Brefvet den 28 påföljde Mars, egde det förhållande rum, att
dels 1718 års Jordeboksmethod, ehuru upphäfven genom KammarCollegii Circulair
den 10 December 1724, oafbrutet biel' tillämpad, hvarom, enligt KammarRevisiouens
bref af den 11 December 1749, först vid granskning af 1741 års Landsbok
anmärkning gjordes, och dels dagsverkspenningarne endast beräknats till 9£ öre
Silfverin., i anledning hvaraf KammarCollegium uti 8 § af dess berättelse till 1756
års Riksdag hemstälde, att 1718 års Jordeboksmethod skulle upphöra att tillämpas,
men dagsverkspenningarne beräknas till 2 Daler 14 Öre 16J penningar Silfverin, af
mantalet, så att hvarje belt hemmans ränta blefve 20 Daler, hvarjemte anmäldes,
att allmogen förklarat sig villig att, i stället för åtskillige uppräknade mindre persedlar,
erlägga 11 $ U smör och 16§- kappar korn, som efter kronovärdi motsvarade
de förstnämnde persedlarnes värde, hvarmed ock indelningshafvarne funnit
sig nöjde; och biel' denna förvandling af Collegium tillstyrkt, hvarefter, och sedan
allmogen ytterligare blifvit hörd, Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den
21 Oktober 1756, godkände berörde förvandling samt hvad KammarCollegium i
öfrigt hemställt, hvilket den 3 Mars 1757 af Kongl. Majit till efterrättelse faststäldes;
dock egde vid verkställigheten den jemkning rum, att, då hvarje helt hemmans
ränta skulle blifva 20 Daler och, för undvikande af större bråk på Gärdesmöret
skett en tillökning af -g- penningar, på Dagsverkspenningarne minskades motsvarande
belopp.
Sedan genom Kongl. Förordningen den 12 November 1766 blifvit tillkännagifvet,
att Rikets Ständer bestämt ett proemium af 200 R:dr Specie för den, som kunde
uppgöra ett antagligt projekt till Räkenskapernas förkortande, ingafs af Kammarskrifvaren
Broberg ett förslag i detta ämne, hvilket icke kunnat tillrlittalås, men.
enligt KammarCollegii, StatsContorets och KammarRevisionens den 19 Maj 1773
afgifna underdåniga utlåtande, hufvudsakligen innefattat: att, då uti vanliga SpecialJordeboken
hvarje hemman vöre uppfördt: först för viss och beständig penningeränta,
dernäst för viss, förvandling underkastad hufvudränta in natura, såsom spanmål,
fisk, jern eller någon annan persedel, som utgjorde ortens hufvudsakligaste
afkastning, och ändtligen mångfaldiga andra smärre persedlar, som i en mängd
bråk voro fördelade; så borde alla dessa sednare små persedlar utur Jordeboken uteslutas
och i stället summan af deras kronovärdi i penningar utsättas, hvarefter Jordeboken
endast komme att bestå af 3:ne hufvud-räntetitlar, nemligen: först den bestämda
penningeräntan, dernäst hufvudräntan in natura och sist kronovärdet af småpersedlarne,
utsatt under titel af persedelränta; att i denna sistnämnda ränta hvarje
daler skulle få namn af persedeldaler; samt att lör utfinnande hvarje år, huru myc
-
33
ket denna i penningar utförda persedelränta utgjorde efter förvandling enligt Länets
markegång, förhållandet borde utrönas emellan kronovärdet af Länets alla markegångspersedlar
tillsammantagne och samma persedlars markegångspris, så att, om det
förra vore 100 och det sednare 300 daler, skulle hvarje persedeldaler godtgöras
med 3 daler och så vidare. Härom yttrade Collegierne, att, om det lörhölle sig så,
som calculen förutsatte* vore methoden visserligen både korrt och lätt, men calculen
vore i sjelfva verket osäker och det åsyftade resultatet kunde endast händelsevis
vinnas, enär dervid vore förutsatt, hvad likväl sällan inträffade, att alla persedlarnes
kronovärde förhölle sig lika till markegångspriset, så att tvenne persedlar med enahanda
kronovärde skulle jemväl ega lika markegångspris, förutan hvilket förhållande
beräkningen komme att utfalla till vinst å ena och förlust å andra sidan, hvilket
Collegierne med åtskilliga exempel sökt att ådagalägga; hvadan Collegierne afstyrkte
den ifrågavarande methoden, men i underdånighet hufvudsakligen tillstyrkte antagande
af det förslag den så kallade FörkortningsCommissionen år 1754 uppgifvit.
Genom Nådigt Bref af den 25 Januari 1774 förklarade Kongl. Maj:t, det Brobergska
projektet icke kunde antagas, somt att Kongl. Majit jemväl funne betänkligt låta
FörkortningsCommissionens förslag komma till verkställighet, emedan enligt RegeringsFormen
det tillhörde Rikets Ständer att i frågor om skatters förändring
sig utlåta.
Genom Kongl. Brefvet den 22 Mars 1775 förklarades, att, då fråga varit om undanrödjande
af de hinder, som möta Svenska Landtbrukets förkofran, det icke kunnat
undfalla Kongl. Majit, hurusom ibland de flera utvägar, hvilka för sådant ändamål
kunde påtänkas, det icke borde åsidosättas alt efterse, huru Rikets beskattningsverk
mätte blifva så inrättadt, att landtbrukets uppkomst dermed till alla delar kunde
förenas, samt deribland, huru de räntepersedlar, som aldrig utgå in natura, måtte
kunna förvandlas till penningeränta och dymedelst flera onödiga titlar försvinna m. m.;
hvadan Kongl. Maj:t i Nåder anbefalde KammarColIegium att skyndsamligen företaga
detta granlaga ämne till utarbetande och deröfver med underdånigt utlåtande
jemte förslag till ett mera redigt samt efter rigtiga skattläggningsgrunder lämpadt
skattläggningssätt lill Kongl. Majit i underdånighet inkomma och då tillika afgifva
underdånigt yttrande, huruvida skattläggningen må i allmänhet, eftersom på flera
utrikes orter och i synnerhet i England är brukligt, kunna grundas på ett visst
egendomsvärde, som altid blefve oförändradt, ehvad tillökning detta värde genom
afkomstens tilltagande i sjelfva verket kunde vinna. Till följd häraf har KammarCollegium
deri 14 October 1778 afgifvit underdånigt utlåtande, hvaruti i afseende
(Bil. lill K. M. Nåd. Vrop. till U. SI. är 184j.)
34
å de båda olika skattläggningssätten, antingen det gamla till persedlar eller det i
Kongl. Brefvet omnämnda till viss och ständig penningeränta, hufvudsakligen anföres:
att det sednare onekligen egde liera betydliga fördelar, som det förra saknade,
eller att det vore enklast, redigast, för den skattskyldige mest begripligt och det
minsta missbruk underkastadt; att uppbördsförvaltningen derigenom blefve långt mindre
kostsam och vidlyftig; att Jordeböcker och Räkenskaper vuono den enkelhet, som
bör åtfölja ett Räkenskapsverk; samt att rörelsen och penningecirculationen i landet
derigenom skulle i ansenlig mån ökas; men, enär likväl deremot lörekommo de betänkligheter:
att, då varupriserne omvexla, antingen kronan eller den skattdragande
blefve deraf lidande, i stället att genom hemmansskattens sättande i persedlar och
dessas liqviderande efter årlig markegång ömsesidig rättvisa bibehöiles; att vid penningeskatt
Kronan saknade den fördel, skattläggning i persedlar lemnar att altid vid
förefallande behof ega säker tillgång på persedlar in natura, samt jordbrukarne
gingo miste om förmånen att kunna in natura utgöra en del af sina utskylder;
att mångå räntor äro förlänta till sådana ändamål, att surrogat derför i penningar
icke lemnade samma nytta; samt att den ojemnhet, som eger rum i afseende å
hemmans skattläggning, kunde blifva mera känbar och tryckande, om skatten utginge
med visst penningebelopp, än om den vöre utsatt i persedlar; så ansåge Collegium
skattläggning i persedlar ega företräde, men nödige förbättringar uti det
dittills följda så beskaffade beskattningssättet likväl böra vidtagas; Och framstälde
Collegium, som förmenade de förut väckte förslagen icke vara ändamålsenliga, några
allmänna grunder för en dylik förändring, såsom: alt hemmantalsräntan kunde
sammanslås med jordeboksräntan och de persedlar, som uti båda voro lika, i en summa
utsättas; att alla persedlar, som kunde föras till en hufvudklass, förvandlades
till en dithörande persedel, hvars qvantum, som då komme att i gångbart värde
svara emot alla sammanlagde persedlarne, bestämdes af samma persedlars förhållande
sinsemellan och deras i Jordeboken upptagne kronovärde; att detta persedlarnes
sammanslående likväl icke borde medföra någon ändring i afseende på deras utgörande
hvarken för runtegifvaren eller räntetagaren; samt att allt, hvad endast i penningar
utginge, borde sammanföras; hvarjemte Collegium, som funnit ett af Kronofogden
M. J. Croelius uppgjordt förslag till Jordebokens förkortande vara det redigaste,
grundligaste och fullständigaste, bestyrkt med exempel å Hera hemman,
hemstälde, att samma projekt måtte af Kongl. Maj:t i Nåder gillas. Till svar
å detta underdåniga utlåtande har Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref af den 24 Mars
1779, förklarat sig väl hafva flera skäl att i Nåder gilla Collegii förslag; men, då
vid verkställighet deraf mötte den svårighet, som är vanlig, då något skall rättas,
som har åldern för sig, och hvarvid det första är att bringa allmänheten till öf
-
35
vertygelse om förändringens nödvändighet, vore det Kongl. Maj:ts Nådiga vilja, att
verkställigheten skedde såsom försök för Collegii räkning, icke på en gång öfver
hela Riket, utan efter hand uti ett Län först och ett annat sedermera, på det att
för Kongl. Maj:t måtte blifva öppet alt, der sådant erfordrades, rättelse meddela;
och, sedan en likartad förändring redan försiggått i Westerbottens Län, öfverlemnade
Kongl. Maj:t åt Collegii val, hvilket Län borde följa i ordningen, med det vilkor
likväl, att Konungens Befallningshafvande borde höra innevånarnc och inhemta
deras samtycke. I anledning häraf beslöt KammarCollegium den 29 Mars 1779
CirculairBref till Landshöfdingarne, hvilka, utan att högstberörde Nådiga skrifvelse
omförmäles, efter gjord utveckling af deruti uttalade grunder för räntepersedlarnes
förenkling, anmodades ombesörja detta ärende samt för sådant ändamål, till förekommande
af olikhet, låta till LandsContoret inkalla samtlige Häradsfogdar och Häradsskrifvare
i Länet att samråda om sättet och öfverenskomma både om hufvudpersedlarne
och uträkningarne, äfvensom nödigt vore att öfverlägga med andra kunnige
män i orten; Och borde, sedan allt blifvit sålunda utredt, ett fullständigt projekt
till Jordebokens inrättande efter de föreskrifne grunderne författas och till Collegium
insändas, hvarefter, och sedan innevånarne blifvit hörde, slutlig hand dervid
komme att läggas. Detta Circulair har dock, enligt anteckning å conceptet, endast
afgått till Landshöfdingarne i Stockholms, WesterNorrlands, Calmar och Skaraborgs
samt 3 Finska Län och den derigenom förordnade räntereduction kom endast till
verkställighet i Nylands och Tavastehus Län.
Sedermera synes fråga i detta ämne icke hafva blifvit väckt förr än vid 1809
års Riksdag, då Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 25 October samma
år, hos Kongl. Maj:t anhöllo om Nådig befallning till Landshöfdingarne att, hvar i
sitt Län, ofördröjligen låta höra de skattskyldige för att utröna hvilka persedlar de förmente
sig lättast kunna till ullagornes afbördande använda; och som Kongl. Maj:t
i Nåder biföll hvad Rikets Ständer härom begärde, erhöll KammarCollegium den
18 December 1809 Nådig befallning att uppgifva de föreskrifter, som för verkställigheten
kunde anses nödige. I löljd deraf afgaf Collegium den 16 October 1810
underdånigt utlåtande, hvaruti yttras: att ej mindre de skattskyldige, än indelningshafvarne
och fullmägtige från vederbörande Stater och Corpser borde socknevis höras
genom Landshöfdingen eller någon i dess ställe förordnad person, i Landskamererarens
och Kronobetjcningens närvaro, dervid frågan för hvarje serskildt hemman
skulle handläggas och följande grunder syntes kunna lända till efterrättelse, nemligen:
l:o att de delar af hvarje hemmans ränta, som förut utgingo i penningar, borde
på lika sätt utgöras och icke utsättas i persedlar, så vida det ej kunde ske, utan
' 5*
36
att de skattskyldige derigenom mera belastades, dock borde dels jordebokspenningarne
fä jemkas för att bereda öfverensstämmelse emellan nya och gamla räntepersediarnes
kronovärdi, och dels sådana räntor, som till sin upprinnelse bestå i persedlar,
men, såsom om Byggningsltjelpen och Vinterkörslen i Kongl. Förordningen den 8
Januari 1748 är stadgadt, betalas i penningar med en viss förhöjning, icke anses
annorlunda än som persedlar och således hänföras till persedelräntan, ehuru de lingö
betalas på lika sätt som förut; 2:o att persedelräntan förnämligast utsattes i sådana
persedlar, som hemtades af hemmanens hufvudnäringar, dock att tillika, så
vidt med hemmanens beskaffenhet kunde lörlikas, afseende hudes pä Kronans behof
af vissa persedlar, som, när så tarfvades, kunde in natura utfordras; 3:o alt likväl
icke sådane artiklar antogos till räntor, som voro till hemmanens egen kultur och förbättring
nödige, såsom dagsverken och höräntor; 4:o att de nya räntepersedlarne
blefvo så få som möjligt, men dock motsvarande de förra både till kronovärde och
förvandling; 5:o att för förvandlingens uträknande medium borde tagas af 10 års
markegång, i hvilket afseende åren 1778—1787 voro lämpligast; 6:o att de i första
punkten nämnde persedelräntor, såsom Byggningshjelpen och Vinterkörseln, hvilka
få betalas i penningar med viss förhöjning, skulle med denna förhöjning beräknas
efter 3 D:r Silfverin, på riksdalern, men, i fall de ombyttes till persedlar, då efter
det antagna murkegångsmedium kunna svara i värde emot de lörra persedlar, hvaraf
dessa räntor bestå, på det, i händelse framdeles förordnades, att de borde in natura
eller efter förvandling utgå, de icke måtte utgöra mindre värde, än lörut uppförde
persedlar; och 7:o att, enär Mantalsräntan numera vore lika ständig som Jordeboksränta^
båda dessa måtte sammanslås, dock att dels Jordebokspeuningarne serskildt
upptogos, men de öfrige penningeräntorna sammanräknades och utlördes i en
summa och utsattes i persedlar, som sammantagne motsvarade de lörra persedlarue
i båda räntorna, dels, enär de gamla titlarne på räntorna utmärka deras uppkomst
och ofta tjena till upplysning i frågor om hvad hemmanen uti allmänna besvär äro
skyldige att praestera, det blefve nödigt, att de gamla titlarne bibehöllos uti en så
kallad Liggare i både LandsContoren och KammarCollegium, äfvensom vid de
nya skattläggningarne på vanligt sätt observerades; hvarjemte Collegium slutligen i
underdånighet tillkännagifvit: att den ifrågastälde förändringen icke behöfdes i Malmöhus,
Christianstads och Blekinge Län, emedan räntorna derstädes utgå i penningar;
att enahanda förhållande vore i Götheborgs och. Bohus Län, utom i Oster Hisings,
Askims och Sälvedals Härader; och att uti Westerbotten, Herjeådalen och Jemtland
räutepersedlarne dels voro så få, att de icke mera kunde minskas, dels utgingo
i contant. I anledning häraf anbefalde Kongl. Majit, genom Nådigt CircuIairBrel
af den 18 Mars 1811, samtlige Dess Befallningshafvande att höra de skattskyldi
-
37
ge, till utrönande deraf, hvilka persedlar de lättast ansågo sig kunna till utskyldernes
betalande använda, samt med berättelse härom jemte eget utlåtande och lörslag till
KammarCollegium inkomma; om hvilket Nådiga beslut KammarCollegium ock samma
dag underrättades.
Inan hvad sålunda lörordnades hann att bringas till slutlig åtgärd, anmälte
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 20 Juli 1815, ibland annat, att, då
den bästa methoden för de mångahanda serskilda persedlarnes sammanslående vore
svår att utfinna och ett sådant sammanslående för öfrigt å mångå orter stridde emot
de skattskyldiges egen önskan och vilja, samt bibehållandet af de flera smärre persedlarne
syntes bidraga till både räntegifvares och räntetagarcs förmån vid lösandet,
enär markegångspriset å en persedel kunde ersätta den förlust, som å en annan
uppkomme, ansågo Rikets Ständer utgörandet af hemmansräntorna efter fyrfaldiga
benämningar, åtminstone tills vidare, böra förblifva olörändradt, likväl så att endast
de persedlar, som i hvarje ort utgjorde hufvudräntan, borde lå antingen in natura
levereras eller med penningar efter markegång lösas, på lika sätt, som angående
Tionde- och Afrads-spanmålen vore föreskrifvet, hvaremot alla mindre persedlar
och i synnerhet de, som antingen icke utan svårighet kunde få inköpas eller endast
i brutna stycketal utgå, altid skulle af räntegifvarne ovilkorligen lösas efter markegångsvärde,
utan rättighet lör räntetagaren att dem in natura utfordra. Uti häröfver
afgifvet underdånigt utlåtande af den 5 September 1815 anförde KammarCollegium:
att hvad Rikets Ständer sålunda yttrat, angående räntepersedlarnes sammanslående,
instämde med hvad Gollegium länge funnit och lörut yttrat; Och vore Collegiutn
så mycket mera med Rikets Ständer ense derom, att utgörandet af Jordeboksräntorna
i nuvarande persedlar borde, åtminstone tills vidare, förblifva oförändradt,
som då ännu ganska lå af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, efter den år
1810 gifna befallningen, inkommit med betänkande och förslag i ämnet; hvaremot,
beträffande förslaget att endast de så kallade hufvudräntorna skulle kunna utfordras
och utgöras in natura, men alla mindre räntepersedlar ovilkorligen lösas efter markegångstaxa^
det vore med äldre och senare Författningar enligt och senast genom
Kongl. Brefvet den 10 April 1810 och Collegii derom utfärdade Kungörelse den
3 derpåföljde Maj uttryckligen lörklaradt, att det är en ömsesidig och på billighet
grundad rättighet för räntegifvare och räntetagare, alt de förre ega att utgöra
sina persedlar in natura, utan annat undantag än af sådana, som i brutna stycketal
utgå, och de sednare, eller räntetagarne, att dem in natura utfordra, utan afseende
derå, att den ena parten påstår deras godtgörande i penningar, hvilken ömsesidiga
rättighet syntes icke, utan räntegifvares och räntelagares begifvande, kunna
inskränkas till blott vissa persedlar, helst det ofta kunde inträffa för räntegifvaren,
38
alt han ej utan förlust vore i tillfälle förvandla sina räntepersedlar i penningar,
och för räntetagaren, att han påräknat samma persedlar lör sitt behof; hvadan Collegium
fann betänkligt alt tillstyrka Nådigt bifall å detta förslag, utan ansåg bestämmandet
böra på räntegifvares och räntetagares inbördes öfverenskommelse och
begifvande bero; Och hade väl Rikets Ständer föreslagit, huru förfaras borde för
bestämmande af skilnad emellan iiufvudräntorna och de smärre persedlarne; men
Collegium ansåg, i händelse af Nådigt bifall till dess i ämnet afgifne yttrande, en
dylik åtgärd öfverflödig och jemväl för tidig, sä länge det är 1810 väckta förslag
till räntepersedlarnes reducerande ännu icke vore öfvergilvet eller utfördt, enär i följd
deraf helt andra räntepersedlar mäste uppkomma och i sammanhang dermed utrönas
och algöras borde, om någon skilnad emellan hufvudräntor och smärre persedlar
må ega rum. — Hvad KammarCollegium sålunda i' underdånighet yttradt, blef
af Kongl. Majit i Nåder bifallet genom 7 § i Kongl. Förordningen den 20 September
1815, som förmår: att utgörandet af Jordeboksräntorna elter flerfaldiga benämningar
borde, åtminstone tills vidare, förblifva oförändradt, med bibehållande
tillika af den räntegifvare och räntetagare tillkommande ömsesidiga rättighet för de
Förre att, när de så yrka, få sina räntepersedlar in natura utgöra, och för de sednare
att dem likaledes in natura utfordra, utan afseende derpå, att andre parten påstår
deras utgörande med penningar efter markegång.
Härefter har KammarCollegium, uti underdånig skrifvelse den 22 September
1817, anmält, att, i lölid af den år 1811 meddelte Nådiga befallning, betänkande!)
angående räntereductionen inkommit ifrån åtskilliga Län, men saknades ifrån
andra, hvilket uteblifvande dock varit en följd af ofvan citerade stadgande uti 1815
års Kongl. Förordning, hvadan Collegium ansåg någon påminnelse om deras ingifvande
icke erfordras, utan hemstälde, att de redan inkomne måtte i Collegii Diarier
få afskrifvas, hvilket Kongl. Majit uti Nådigt Bref den 3 December 1817 biföll,
hvarigenom således all vidare åtgärd i anledning af Rikets Ständers vid 1809
års Riksdag uti detta ämne gjorda framställning upphörde.
Sedermera upptogs frågan å nyo vid 1823 års Riksdag, då Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse af den 3 November samma år, jemte omförmälande af det
här förut omnämnde 1754 års projekt, KammarCollegii utlåtande af år 1810 och
7 § uti Kongl. Förordningen den 20 September 1815, anförde, att de väl, å ena
sidan, funnit, att räntepersedlarnes förminskning skulle ej allenast bereda större reda
och enkelhet i Kronans Räkenskaper, samt lätthet för de skattskyldige att sjelfve
beräkna sina utskylders belopp efter markegångarne, utan äfven i betydlig mån bidraga
lill befordrande af en önskad inskränkning i antalet af de för Uppbördsoch
Redogörelse-verket erforderlige Tjenstemän; men ock. å andra sidan, insett, att
39
svårigheter möta vid verkställigheten af en sådan förändring, dervid den noggranhet
måste iakttagas, att ej mindre Statens än de skattdragandes ömsesidiga rätt bevaras
uti de iordna skattläggningsgrundernes oförkränkta bibehållande; dock som af
olvannämnde projekt och utlåtande upplystes, att dessa svårigheter möjligen kunna
ölvervinnas, samt det syntes otvifvelaktigt, att endast farhåga för ökad tunga i beskattningen
vållat, att ränlegifvarne i allmänhet önskat att förblifva vid de gällande
beräkningsgrunderne, ansågo Rikets Ständer nödigt, att genom uppgjorde förslag
ådagaludes, att vid uträkning af både de gamla och blifvande nya räntepersedlarnes
värde, elter markegångspris för 10 år, någon skilnad i skattens belopp ej uppstode;
hvadan Rikets Ständer i underdånighet anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes låta, efter
de af KammarCollegium i utlåtandet den 16 October 1810 uppgifne grunder, utarbeta
förslag till ifrågavarande förenkling af hemmansräntorna i de Län, der desamma
lunnos i en mängd persedlar utförde, samt derefter vid en kommande Riksdag
sådana förslag till Rikets Ständer i Nåder öfverlemna. — En dylik befallning
biel ock genom Kongl. Rrefvet den 10 December 1823 i Nåder meddelad KammarCollegium,
som, i följd deraf, den 8 December 1828 afgaf underdånigt utlåtande,
hvilket blifvit tryckt såsom bilaga till StatsUtskottets Retänkande den 31
Oktober 1829 N:o 323 och hufvudsakligen innehåller: att, i stället för de hittills
bruklige llerfaldige Räntepersedlar, nya sådana blifvit, efter orternes serskilda förhållanden,
till möjligen minsta antal, uppförda för de delar af Riket, hvarest en sådan
reglering ansetts af behofvet påkallad, nemligen: Upsala, Stockholms, Södermanlands,
Östergöthlands, Gottlands, Calmar, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Elfsborgs, Skaraborgs,
Nerikes, Wermlands, Westmanlands, Gefleborgs och WeslerNorrlands Län
samt Götheborgs Fögderi i Götheborgs och Nordmalings socken i Westerbottens Län,
men deremot icke erfordrats lör dels Malmöhus, Christianstads, Rlekinge, Röhus
och Jemtlands Län, der hemmansräntorna utgå utan förvandling, dels Stora Kopparbergs
Län, Westerbottens Län, med förutnämnde undantag af Nordmalings socken,
samt Norrbottens Län, der räntepersedlarne redan äro få och passande, dock att,
beträffande sistnämnde tvänne Län, hvarest räntan för alla hemman utgår lika på
helt mantal med 2 Tunnor 8 kappar korn och 2 LS? 15J- U smör, sistnämnde
bråk, som för liela provinsen endast utgör 6 LU 12^ ö borde få utgå efter
kronovärdi och läggas till penningen, då räntan blefve 2^ Tunnor korn, 2f \M
smör och 3 R:dr 23 sk. 6 r:st. i penningar, hvaremot de i Jordeboken förekommande
benämningar å gamla räntan kunde försvinna; att de i 1810 års utlåtande
föreslagna, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer godkände grunder blifvit iakttag—
ne, så att dagsverken, hö, halm och skogsprodukter icke blifvit bibehållna, utan
förvandlade dels i Spanmål och dels i Ladugårdsprodukter, hvartill de mångfal
-
40
diga mindre, styckade och ostyckade räntepersedlarne, deribland äfven kreatur
utom Får i ett Län, jemväl blifvit förändrade, dock att, med afvikande från detta
allmänna förhållande, tackjern i några samt skälspäck och fisk i andra orter
måst såsom räntepersedlar antagas; att de i nya räntan således föreslagna persedlar
i de orter, der förändring ansetts böra ifrågakomma, uppgingo till ett antal
af 12, nemligen: Spanmål, Smör, Fläsk, Kött, Talg, Får, Strömming, Torr Fisk,
Skälspäck, Tjära, Tackjern och penningar; att någon åtskilnad ej blifvit gjord
emellan Jordeboks- och Hemmantals-räntorna, utan deras både kronovärdi och förvandlingsbelopp
sammanräknats i en summa, hvarvid Byggningshjelpen eller Vinterkörseln
blifvit beräknad enligt Kongl. Förordningen den 8 Januari 1748 och alla öfrige
räntepersedlar efter orternes olika Undervisningar och gällande Författningar förvandlade,
så att gamla hemmansränta!) derigenom är vorden till sitt rätta belopp bestämd
och i penningar uträknad efter medelmarkegångspriset icke allenast under
det i 1810 års betänkande löreslagne tiotal af år, eller 1778—1787, utan ock för
ett annat decennium, 1814—1823; att Collegii bemödande gatt derpå ut att använda
ett sådant reductions- och förvändlings—sätt, att den nya räntan under dessa
perioder, så nära som möjligt, måtte öfverensstämma med den gamla både till kronovärde
och förvandlingsbelopp; att genom den af Konungen och Rikets Ständer
gillade utväg, att i mer eller mindre mån till beloppet förändra hvad af hemmansräntan
i penningar utan förvandling utgöres, efter som det kunde passa sig, lör att
fä öfverensstämmelse emellan de gamla och nya persedlarnes kronovärde, eller medelst
penningeräntans användande till regulator vid persedeljemkningen, och utan
att ändock de penningar, som i nya räntan blifvit föreslagne, i betydlig mån öfverstigit
hvad i den gamla ingått, men väl ofta kunnat blifva mindre, hade det ock
lyckats att uppställa exempel på ett sådant reductionssätt för vanliga skattehemman
inom hvarje af de orter, för hvilka ändring föreslagits, att ett fullkomligen tillfredsställande
resultat vunnits under bada perioderna, utom för Stockholms Län,
der den nya räntan för åren 1778—1787 något understege den gamla; att
Collegium väl gjort sig förvissad t, det methoden, att använda penningeräntan till regulator,
altid skall leda till det resultat, att nya räntan under ett tiotal af år komme
att jemnt svara emot den gamla, men, då det likväl kunde hända, att, på sätt
i Stockholms Län inträffat, reduetionen för ett eller annat hemman i andra orter
icke låter verkställa sig till den fullkomliga öfverensstämmelse i förvandlingsbeloppen
under de begge ifrågavarande tidskiftena, som Collegium vid de framstälde exemplen
uppnått, och fråga således uppstode efter hvilketdera tidskiftets medelpriser ränteomsättningen
i sådant fall borde utföras, ansåge Collegium, att man borde fästa sig
vid sista periodens medelmarkegångspriser; att såsom ett nödvändigt vilkor för för
-
41
slagets antagande borde föreskrifvas, det icke större qvantitet af hufvudpersedlarne
i nya räntan, än som ingått i den gamla och hittills varit uppsägning underkastad,
må kunna in natura levereras eiler utfordras; och att, i händelse indragning till
Statsverket af de indelta räntorna komme alt ega rum, angeläget vore, att en sådan
förändring i markegångssättningen infördes, att någorlunda jemna och hilliga
priser ä spanmål och andra räntepersedlar måtte stadgas under ett visst tidskifte,
t. ex. från Riksdag till Riksdag, derigenom att åt Rikets Ständer öfverlemnades att för
fem år i sender markegången lör hvarje Län reglera. Detta lörslag biel af Kongl.
Maj:t, som fann det vara med mycken omsorg och skicklighet lörlattadt, uti Nådig
skrifvelse af den 13 Februari 1829 ölverlemnadt till Rikets Ständer, som uti underdånig
skrifvelse den 25 Januari 1830 anmälte: att de jemväl ansågo den löreslagne
lörändringen leda till redighet och enkelhet samt lätthet för de skattskyldige
i ölvcrsigten af utskyldernas belopp; alt denna reduction likväl vore mera af
omständigheterne påkallad uti en ort, än i en annan ; att såsom vilkor för dess införande
måste de skattdragandes fördel och lättnad alfid lörutsättas, i synnerhet
som den olikhet i skattläggningen och den skiljaktiga tillämpning af skattläggnings—
grunderne, förnämligast hvad jordeboksränlan angår, som förefinnes ej allenast i serskilde
orter, utan äfven Härader, Socknar, Ryår och enskilde hemman emellan,
gifver åt detta arbete en så vidsträckt omfattning, att några större ändamål, än blott
beqviimligheten vid jordskatternas utgörande uti ett mindre antal persedlar, borde
sökas; att ibland dessa ändamål vore, att markegångspriserne å räntorna bestämdes
efter medium för 5 år och icke lör år, utan för ett visst tidskifte, äfven af 5 år,
hvilket bidroge både till lindring för de skattskyldige och säker beräkning af Statens
inkomster; att det likväl, för att än vidare befordra ordnandet af Statens inkomster
och utgifter, ytterligare erfordrades dels att skilja alla enskilda intressen
från det inflytande de icke sällan utöfvat på markegångssättningen och såmedelst
återföra markegångspriserne till deras rätta ändamål, med en bestämd lösningsrätt
för de skattskyldige, och dels att de till Civil- och Militär-Staterne upplåtne indelningar
blefvo till Statsverket indragne och alla löneanslagen utgingo i contant från
Statens Cassa; samt att det vore genom införande på samma gång af båda dessa
förändringar, som en reduction af räntepersedlarne blefve af mera vidsträckt nyttiga
följder; hvadan Rikets Ständer i underdånighet hemstälde, alt Kongl. Maj:t, vid
nästa Riksdag, täcktes meddela Nådig proposition, ej mindre om en förändrad method
för markegångssättningen, än om indragning af de indelta räntorna och emedlertid
låta verkställigheten af räntepersedlarnes reduction i allmänhet hvila, men
att, om Kongl. Maj:t i Nåder funne den för någon ort icke tåla uppskof, verkstäl
(Bi/.
till K. M. Nåd. Prof. till R. SI. år 184j.) 6
42
ligheten då icke måtte vidtagas annorlunda, än efter de skattdragandes hörande,
samt åtgärdens utförande, till vinnande af enhet och likstämmighet, åt vissa af
Kongl. Majit i Nåder utnämnde Comiterade öfverlemnas.
Denna underdåniga skrifvelse blef af Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af den
29 Maj 1830, öfverlemnad till Krigs- och Kammar-Collegierne, med befallning
att afgifva underdånigt utlåtande, dels gemensamt angående indelta räntornas indragning,
dels KammarCollegium enskildt, i fråga om markegängssättningen; och
som Kongl. Majit, för bedömandet af den allmänna frågan om räntepersedlarnes omsättning
till förminskadt antal, funnit nyttigt, att försök dermed, på de af KammarCollegium
uppgifne grunder, gjordes i ett Län, samt dertill utsett Södermanlands
Län, blef KammarCollegium jemväl anbefaldt att i underdånighet föreslå de åtgärder,
som för verkställigheten borde vidtagas. — Till underdånig åtlydnad häråt afgaf
KammarCollegium den 17 Juni 1830 underdånigt utlåtande i sistnämnde afseende,
eller angående ränteomsättningen i Södermanlands Län, samt föreslog deruti
hufvudsakligen: att en Comité för hela Länet och en för hvarje Härad skulle sammankallas;
att den förra borde bestå af Landshöfdingen, såsom Ordförande, 2:ne
af Kongl. Majit utsedde personer, som icke voro räntegifvare eller räntetagare i
Länet, RegementsBefälhafvaren eller annan commenderad Officer från Regementet i
orten, LandsKamreraren och för öfrigt räntegifvande jordegare, helst af alla stånd
och classer, tillkallade af Konungens Befallningshafvande från alla trakter af Länet,
till det antal Konungens Befallningshafvande funne nödigt; att en af de utaf Kongl.
Majit förordnade Ledamöter i LänsComitén skulle vara Ordförande i hvarje IläradsComité,
hvilken i öfrigt komme att utgöras dels af en räntegifvare och en räntetagare,
som förut deltagit i LänsComitén, och dels af 2:ne andra inom Häradet valde
räntegifvare; att LänsComitén skulle öfverlägga om hvilka räntepersedlar bland
dem, som Collegium föreslagit, men icke några andra, voro mest tjenlige att vid
reductionen använda, och i öfrigt bestämma, huruledes reductionen, efter de af
Collegium lagde grunder, borde på lämpligaste sätt utföras; samt att HäradsComitéerna
skulle sjelfva reductionsåtgärden i detalj ombesörja, i afseende hvarå vidare
speciela föreskrifter föreslogos.
Berörde förslag har emedlertid icke blifvit slutligen pröfvadt; men deri 17 Maj
1834 allät Kongl. Majit Nådig proposition till Rikets Ständer, deruti, med omnämnande
af det underdåniga utlåtandet, anföres, ibland annat, att, beträffande frågan
om hemmansräntornas förenklande, Kongl. Majit, som inhemtat, att de af Rikets
Ständer vid föregående Riksdagen framstälde äsigter i allo öfverensstämde med
hvad, som blifvit anfördt uti KammarColIegii förslag af den 8 December 1828,
funne, att berörde åtgärd skulle medföra mycken lättnad vid kronoräntornas debi
-
43
terande och utgörande, samt kunna, utan förnärmande af någons rätt, utföras, hvarföre
Kongl. Majit till Rikets Ständers pröfning och bifall framstälde: l:o att räntepersedlarne
måtte sammanslås och förenklas enligt KammarCollegii nyssnämnde
förslag; 2:o att dervid borde följas den grund, att ingen räntegifvare skulle erhålla
högre eller lägre grundskatt, än förut, och att den, som häruti ansåge sig förnärmad,
skulle ega att i behörig ordning deruti söka ändring, hvilket äfven förbehölles
Kronans ombud; 3:o att förvandlingsåtgärderne borde handhafvas af särskilde
Comiterade i hvarje Län, under Ordförande af Konungens Befallningshafvande, hvilka
Comiterade egde att, efter räntegifvarnes hörande, för hvarje hemman bestämma
dess blifvande förenklade grundskatt, med vederbörande lemnad besvärsrätt; och
att alla åtgärderne för denna omsättning borde fullbordas så skyndsamt, att kronoräntorna
måtte öfver hela Riket kunna efter nya methoden utgå och debiteras ifrån
och med år 1837. — Till svar härå yttrade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 17 Maj 1835: att de med afseende å de under flere Riksdagar erkände
fördelar, som räntornas förenklande skulle medföra, lika med 1830 års Ständer,
ansågo denna åtgärd böra utföras; att, ehuru Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
hufvudsakligen innefattade de bestämmelser, hvilka härvid borde iakttagas, Rikets
Ständer likväl ansågo, att det närmaste bedömandet af de för hvarje ort mest lämpliga
räntepersedlar borde i någon vidsträcktare män öfverlemnas åt Länens innevånare,
som skola dem utgöra, äfvensom att något förtydligande i vissa föreskrifter
blefve af nöden, i afseende hvarå några tillägg till hvad, Nådiga propositionen innehöll,
blelvo föreslagne, hvarjemte förekom, att, ehuru Kongl. Maj:ts Nådiga förslag
endast åsyftade förenkling, men icke förändring hvarken i beloppet af utskylderne
eller sättet för deras utgörande, kunde likväl, då vissa räntepersedlar kommo
att utbytas emot spanmäl, Statsverket, genom leverering af ett större qvantum,
än tillförene fått in natura utgöras, blifva i förlägenhet för dess emottagande
och användande, hvilket äfven sannolikt skulle leda till förluster vid tillfälle af försäljning
utaf den för Statsverket öfverflödiga spanmålen, till förekommande hvaraf
Rikets Ständer ansågo några bestämmelser af nöden, hvilka, i enlighet med de grunder
hvarpå hela förslaget hvilade, utan olägenhet för räntegifvarne, betryggade så väl
dessa som Statsverket emot äfventyr och förluster; och hade altså Rikets Ständer
för sin del beslutat: a) att räntepersedlarne borde sammanslås och förenklas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med KammarCollegii förslag af den 8 December 1828;
b) alt omsättningen skulle verkställas efter den allmänna grund, att ingen räntegifvare
derigenom erhölle högre eller lägre grundskatt än förut, med öppen rätt så
väl för räntegifvare, som Kronans ombud att, der anledning dertill förekomme, uti
6*
44
åtgärden söka ändring; c) att förvandlingsåtgärderne måtte, efter faststälde grunder,
utföras af serskilde Comiterade i hvarje Län, hvilka Comiterude egde att, eller räntegifvarnes
hörande, genom Deputerade, valde socknevis, för hvarje hemman bestämma
dess blifvande, förenklade grundskatt uti sådane persedlar, som Comiterade funno
lämpligast, men hvilka dock för hvarje Härad eller Socken borde inskränkas
inom ett antal af högst 5 olika slag, dervid Comiterade äfven skulle iakttaga, att
det belopp af grundskatt, som förut lör hvarje hemman utgått utan förvandling
eller efter kronovärde, borde till lika belopp förvandlas uti penningar; d) att alla
erforderlige åtgärder lör räntepersedlarnes omsättning borde så skyndsamt vidtagas
och fullbordas, att kronoräntorna, så vidt möjligt vore, lör år 1837 måtte öfver hela
Riket kunna efter nya methoden debiteras och utgå; samt e) att rättigheten, att
in natura leverera räntespanmål till kronan, icke måtte sträcka sig till den genom
ifrågavarande förenkling, i utbyte emot andra persedlar, tillökade spanmålsskatt,
utan densamma, lika med öfrige hemmansräntor, altid lösas med penningar
efter det, i enlighet med Rikets Ständers i samma underdåniga skrifvelse Iramstälde
serskilda förslag, gällande 10 års markegångspris; dock som det skulle blifva
vidlyftigt och medföra olägenheter att för hvarje hemman serskildt bestämma
skilnaden emellan gamla och nya spanmålsskatten, skulle Comiterade ega att på
det sätt stadga, huru stor del af den sednare, lika för hela Länet, eller till det
minsta för hvarje Fögderi, i förhållande till gamla spanmålsskatten borde lösas
med contant, att den del, som finge in natura levereras, för helt hemman räknad,
jemnades till fulla kappetal och till det närmaste blefve motsvarande 1'Tr, J, g,
ti 35 ii ti t eller — Sedan Rikets Ständers berörde skrifvelse i Nåder blifvit
till KammarCollegium remitterad, afgaf Collegium den 21 Augusti 1835 underdånigt
utlåtande, hufvudsakligen innehållande: att de till hemmansräntornas reducerande
år 1828 upprättade uträkningar blifvit fortsatta och utsträckta till beräkning
efter medel-markegangspriserne under de 10 åren 1824—1833, lör att utreda, huruvida
lika förhållande emellan de gamla och föreslagna nya räntorna egde rum efter
medelpriserne under så väl det sednare, som föregående decennium, men härvid hade,
enligt hvad de bifogade uträkningarne med deröfver upprättade sammandrag utvisade,
ett helt annat resultat uppkommit, i så måtto, att, dä de gamla och de föreslagna
nya räntorna, elter medelpris för åren 1814—1823, förvandlat sig till nära
lika belopp, voro de deremot ej i något Lån, utom Westerbottens och Norrbottens,
der ingen serdeles förändring af hemmanens förra räntor uppkommit, sammanstämmande
efter medel-markegångspriset för åren 1824—1833, utan löretedde
sig dem emellan en skilnad af 2 till och med 8 R:dr på mantalet; att detta förhållande
skulle hafva visat sig i ännu vidsträcktare mån, derest icke uti 1828 års
45
uträkningar penningeräntan blifvit använd såsom ett jemkningsmedel och sålunda
satt i stället för mer eller mindre del af andra, elter förvandling utgående räntor,
hvilket åter vid verkställighet af räntereductionen icke finge ske, enär Stäuderne
beslutat, att det belopp af grundskatt, som förut utgått utan förvandling eller efter
kronovärdi, skulle till lika belopp utsättas i penningar, och lull anledning således
vore att antaga, det tillämpningen af de år 1828 utarbetade förslag icke blefve
förenlig med vilkoret, alt genom ränteförvandlingen ingen räntegifvare skulle erhålla
större eller mindre grundskatt än förut; samt att, om likväl förslaget ansäges
användbart, under förutsättning, att värdets föränderlighet, än på ena och än på
andra räntepersedeln, skulle i allmänhet bibehålla gamla och nya räntan vid ett
jemtl t afpassadt förhållande, och Kongl. Majit derföre funne för godt att låta bringa
räntereductionen öfver hela Riket till verkställighet genom Comiterade i hvarje Län,
Collegium ansåg sig, hvad beträffade de af Rikets Ständer till iakttagande dervid
beslutade serskilda föreskrifter, böra i underdånighet erinra, att förr än afgjordt
blifvit, huru stor tillökning uti spanmålsskatten, i utbyte emot andra räntor, för
hvarje hemman uppkomme, det vore för tidigt att besluta, huruvida den må utgöras
in natura eller med penningar; samt att, i allt fall, medelpris af 10 års markegång
icke för någon del af samma ränta borde såsom lösningsgrund bestämmas,
så länge räntorna i allmänhet löstes efter årlig markegång. Och hafva handlingarne
i detta mål blifvit till Comiterade öfverlemnade.
Vid 1840 års Riksdag väcktes motioner i delta ämne, i anledning hvaraf
StatsUtskoltet, uti memorial af den 16 Juni samma år, yttrade, att, enär den ifrågavarande
åtgärden, som afsåge beredandet af lättnad uti debiteringen, blefve mindre
af behof påkallad, om Rikets Ständer bi föllo hvad Utskottet i samma memorial
i öfrigt föreslagit, om alla räntors lösande efter ett för 5 år i sender bestämdt
pris, och förnyad uträkning af det contanta värdet således endast hvarje 5:te år erfordrades,
men omsättningen skulle medföra särdeles vidlyftigt arbete och lätt föranleda
till en mängd tvister, genom klagomål å de skattskyldiges sida, hemstälde
Utskottet, att dermed måtte anstå tills vidare och intilldess genom resultatet af det
nya lösningssättet visat sig, huruvida denna åtgärd dåmera vore af verkligt behof
påkallad; men hela frågan kom dereiler alt förfalla.
Afven vid sistförtlutne Riksmöte iörekom denna fråga åter till behandling och
i anledning deraf anhöllo Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse af den
24 Maj 1845, angående indelta räntornas indragning, att Eders Kongl. Maj:t måtte
täckas, vid nästa Riksdag, framställning i ämnet Nådigst afgifva.
46
H °m säuet Att ordinarie räntornas utgörande, på sätt hittills skett, uti en högst
räntornas för- betydlig mängd olika persedlar, ofta utsatte i brutna tal, medför stora
enkling. olägenheter, dels genom de invecklade och med mycket arbete förenade
förvandlingsuträkningarne, hvilka äfven föranleda, att det för de skattskyldige
blifver svårt och ofta omöjligt att sjelfve controllera deras rigtighet, dels ock genom
deraf härflytande vidlyftighet i KronoRäkenskaperne, är så påtagligt samt mångfaldiga
gånger bäde ådagalagdt och erkändt, att någon ytterligare utveckling deraf
icke synes erforderlig. Dock anse sig Comiterade, för att i sistnämnde afseende
kunna lemna ett exempel, böra under Litt. F. bifoga afskrift af ordinarie räntans
debet i ÖsterNerikes Fögderis SpecialRäkning för år 1844. Under nuvarande förhållanden,
då en betydlig del af ofvanberörde räntor äro till löner m. fl. behof anslagne,
är någon allmän förändring uti deras beräkningsgrund icke möjlig, och första
vilkoret derför måste således blifva alla indelta räntors indragande till Statsverket.
Om denna sednare åtgärd vidtoges och alla nu ifrågavarande räntor, på sätt
förut varit ifrågastäldt, liqviderades med contant efter medelpris, gällande för flera år,
skulle visserligen berörde olägenheter, genom deraf uppkommande lättnad vid debiteringen,
förminskas; men, dä de emedlertid i allt öfrigt qvarstodo och någon hufvudsaklig
fördel icke vinnes med mindre, än att uti sjelfva grunderne för denna
del af beskattningen beredes någon väsendtlig förenkling, anse Comiterade angelägenheten
fordra, att, i sammanhang med nu lör hand varande fråga om en fullständig
reglering af hvad som rörer jordbeskattningen samt Uppbörds- och Redogörelse-verket,
och under förutsättning, att, enligt hvad Comiterade i det följande i underdånighet
föreslå, indelta räntorna varda indragne, jemväl tillses, huru detta vigtiga
ärende, som under en lång tidsföljd utgjort föremål för omsorger, må kunna
till slutlig verkställighet bringas.
Vid utförandet förekomma, i afseende å hufvudgrunderne derför, 2:ne olika
alternativer, antingen att, på sätt i sednare tider varit antaget, fastän verkställighet
deraf icke följt, utbyta de nuvarande mångfaldiga räntepersedlarne emot ett mindre
antal, eller att, enligt hvad äfven tillförene varit ifrågasatt, förvandla denna utskyld
till en bestämd penningeränta.
För att afgöra detta, mäste i första rummet pröfvas, huruvida räntornas utgörande
in natura må för de skattskyldige eller Staten vara af verkligt behol påkal—
ladt. Då ifrågavarande räntor tillkommo och hufvudsakligen bestämdes dels i persedlar,
dels i vissa tjenstbarheter, var sådant, enligt hvad redan i det föregående
blifvit anmärkt, sannolikt grundadt derpå, att, i anseende till ringa penningetillgång
och inskränkt handel, de skattskyldige icke voro i tillfälle att i betydligare mån
annorlunda utgöra sina skatter, och, då de hufvudsakligen lämpades efter de för
47
hand varande behofven, hade Staten icke någon olägenhet, utan 1’astméra fordel af
deras emottagande in natura. Numera har deremot Staten frånsagt sig rättigheten
att uppsäga räntorna och den enda räntepersedel, som, då leverering ilrågakommer, för
Statens behof till någon del användes, eller spanmål, kan med vida mindre besvär
och kostnad erhållas genom upphandling. I fråga åter om behölligheten för de
skattskyldige att utgöra sina räntor in natura, hafva förhållanderne väsendtligen förändrat
sig, sedan detta beskattningssätt infördes, enär ökad industri och lifligare rörelse
nu göra det ojemförligt lättare för den skattdragande, än fordom, att, genom
afsättning af sina produkter, bereda penningetillgång till utskyldernes afbördande.
Det har emedlertid ej undfallit Comiterade, att, serdeles i vissa delar af Riket, den
farhåga funnits, att, om räntegifvarnes uppsägningsrätt försvunne och således tillfälle
att leverera spanmålen, den enda räntepersedel i afseende hvarå berörde rättighet
för närvarande egentligen begagnas, komme att upphöra, brist pä afsättning skulle
medföra svårighet för skatternes utgörande. Denna farhåga synes dock egentligen
hafva sin grund deruti, att, då, under närvarande törhållanden, de indelte löntagarne
dels sjelfve, dels, och väsendtligast, genom försäljning till andra personer, disponera
icke obetydliga qvantileter af dem anslagne spanmälsräntor, det befarats, att,
om äfven dessa skulle lösas med penningar, förlägenhet för deras afyttrande komme
att uppstå. Vid närmare öfvervägande visar sig likväl, att verkliga skäl för en
sådan farhåga icke lörefinnas, enär, i händelse af alla indelningars indragande till
Statsverket, consumenternes behof naturligtvis ändock blefvo desamma som förut,
och således ej mindre alla löntagare, som dittils disponerat räntor in natura, än de,
som tillhandlat sig dessas rätt, voro nödsakade att, genom uppköp directe af jordbrukaren,
anskaffa hvad som förut på nämnde sätt erhållits, äfvensom Statsverket måste
upphandla hvad, som annars kunnat användas af verkstälde levereringar in natura. Skilnaden
vore således i sjelfva verket endast, att jordbrukaren i alla dessa fall finge directe
uppträda såsom säljare, i stället att nu ofta vara en tvungen leveranteur, och
detta skulle altid blifva till hans förmån, enär han då kunde sälja sin vara, när och
hvar det folie honom beqvämligast och fördelaktigast samt sådan den befunnes,
utan att vara underkastad klander eller chikaner af personer, som egde att fordra
densamma på af dem bestämdt ställe och af viss beskaffenhet. Derigenom komme
ock, på sådant sätt, all spanmålshandel i vida naturligare ställning än för närvarande.
Vidtages derjemte den förändring, som Comiterade här efteråt i underdånighet
föreslå, att icke hela kronoupbörden, på sätt hittils skett, kommer att liktidigt itidrifvas,
utan på särskilde terminer erläggas, bör ock derigenom möjlig fruktan för
prisernes fällande, genom forcerad försäljning, varda undanröjd, och anse Comiterade
för öfrigt, att, om än det antages, att upphörandet af räntornas utgörande in natu
-
48
ra något år, genom svårighet vid afsättning, skulle föranleda olägenheter, sådane likväl
blott blifva tillfälliga samt vida öfvervägas af de stora fördelar, som räntornas
liqviderande med penningar, under vanliga förhållanden, måste lör de skattdragande
medföra. En vigtig vägledning för omdömet i berörde hänseende synes äfven
vara att hämta af lörhålianderne med levereringarne in natura under den tid, då
räntegifvare varit berättigade alt efter markegång lösa kronans behållna afrads- och
tionde-spanmål, samt uppsägningsrätt endast å deras sida egt rum. Af sådan orsak
hafva Comilerade låtit upprätta och bifoga, under Litt. G. 1, Sammandrag, utvisande lör
åren 1835—1844 beloppet af nämnde spanmål och hvad deraf blifvit in natura
till magazinerna levereradt. Och inhämtas af detsamma, att, med undantag lör Calmar
Län, hvarifrån någon betydligare del de fleste åren blifvit levererad, samt Upsala
Län, hvarest några år enahanda förhållande egt rum, uti de öfriga Länen, och
deribland dem, som hafva största sädesproduktionen, vanligast en högst ringa del
blifvit in natura aflemnad, samt att, dä hela qvantiteten af behållna spanmålen per
medium utgjort 60,942 Tunnor, uppgår medeltalet af hvad, som under dessa 10 år
blifvit levereradt, endast lill 5,392 Tunnor eller ungefärligen TJ^:del. Lika beskaffade
Sammandrag, Litt. G. 2, 3, hafva äfven blifvit upprättade öfver Häste- och Ro
te-vacance-
samt Arrende-spanmålen; och dessa utvisa, att, ehuru något större andel
deraf, än af Afrads- och Tionde-spanmålen, blifvit in natura levererad, hvartill orsaken
tvifvelsutan får sökas deruti, att qvantiteterne af hvad under förstnämnde
2:ne titlar, serdeles af arrendespanmålen, skall af hvarje person utgöras, vanligast äro
högre, har dock äfven under dessa titlar betydligaste delen blifvit löst med penningar.
Förutom de i berörde sammandrag upptagne levereringar till Magazinerne, hafva
väl äfven i några Län förekommit uppsägningar af spanmål, som blifvit försåld
med rättighet för köparen att densamma af räntegifvaren emottaga; men, med undantag
af något år, då serskilda omständigheter inträffat, såsom år 1844, lärer dylikt
förhållande icke med betydligare qvantiteter egt rum. Enär således, äfven då
de skattskyldige egt fritt val, de fleste föredragit alt lösa Kronans behållna spanmålsräntor,
synes detta ytterligare bestyrka, hvad Comiterade ansett sig ega skäl
antaga, att bibehållandet af hemmansräntor uti persedlar icke, lör bevarande af de
skattskyldiges intresse i afseende å leverering in natura, är af verkligt behof
påkalladt.
Vid fråga derefter om det ena eller andra af förutnämnde 2:ne alternativers
företräde i öfrigt; så har, såsom skäl för hemmansräntornas bestämmande i persedlar,
blifvit anfördt, att denna skatt derigenom altid komme att jemkas i förhållande
till varuvärdenas omvexling. Delta skäl är likväl endast rigtigt under förutsättning,
att de skattskyldiges inkomster af sina egendomar och följaktligen tillgångarne för
49
skatternes utgörande, som altid borde vara grunden för deras belopp, i samma mån
omvexlade; men, att så icke är händelsen, inses lätt vid öfvervägande deraf, att, då
priserna stiga, sådant vanligen är en följd af missvexter och dylika omständigheter,
som vålla ringa tillgång å de produkter, hvilka äro i fråga, hvadan en i dylika
produkter bestämd skatt då innefattar vida större andel af afkastningen, än under
vanliga omständigheter, och således det orättvisa samt för jordegarne menliga förhållande
uppkommer, att skattebördorna ökas i den mån, tillgångarne till deras utgörande
förminskas, hvaremot, när ymnig tillgång uppstår och priserna falla, motsatt
förhållande eger rum. Derjemte inträffar äfven, i följd af ett dylikt beskattningssält,
att i alla de, ej sällan förekommande fall, då skatterne äro utsatte i sådane
effecler, hvilkas värde, vare sig i löljd af ständigt tilltagande consumtion eller småningom
minskad tillgång, mer och mer stegras, såsom t. ex. skogsprodukter, beskattningens
ojemnhet och tyngd deraf ökas. Den rättvisa i beskattningen, sorn man
på nyssnämnde sätt vill tillvägabringa, vinnes således icke derigenom, men vida mera
genom en penningeränta, som, när penningen är rätta mätaren af varuvärden,
mediör den lördel, att skattens påräknade förhållande till egendomarnes afkastning
och värde icke af tillfälliga orsaker kan undergå någon väsendlligare rubbning, emedan
mindre produktion vanligen godtgöres genom förhöjda priser. Det torde dock
måhända befaras, att, om nu ifrågavarande skatter utsattes i penningar, i stället för
persedlar, det kunde inträffa, att, genom fallande myntvärde, lörlust för Staten uppkomme,
och det kan ej nekas, att ett stöd för denna farhåga vinnes, då man betraktar,
att, i händelse dessa skatter primitift varit i penningar utsatte, de lör närvarande
skulle utgöra ett vida ringare belopp, än hvartill de efter förvandling utgå.
Denna omständighet har äfven utgjort föremål för ett noggrant öfvervägande å Comitcrades
sida; men de forskningar, Comiterade dervid anstält, hafva bekräftat hvad,
som redan med kännedom om de många förändringar, hvilka vårt myntväsende
varit underkasladt, visar sig lätt förklarligt, att berörde förhållande till väsendtligasle
delen är en följd af fyrfaldiga vid olika tidpunkter vidtagne åtgärder, dels
innefattande bestämda förändringar af myntet, dels ledande dertill, och hvaraf sedermera
de vid serskilda tillfällen verkstälde realisationer blifvit framkallade. Det
synes emedlertid med skäl kunna och böra lörväntas, att efter den lagstiftning i
afseende å myntväsendet, som lör närvarande förefinnes, så beskaffade åtgärder hädanefter
icke skola vara att befara, helst påföljderne deraf nu, mera än förr, ligga
i öppen dag och allmänna intresset således kan vaka öfver myntvärdets upprätthållande.
Det vore altså egentligen blott den förändring, hvilken blefve en följd deraf,
att vexande penningetillgångar möjligen nedsatte penningens värde, i förhåilan
(li,
l lill K. il. Kid. Prof. Ull II. SI. år i84y.) 7
50
de till varorne, som i ofvanberörde hänseende kunde ingifva farhåga, men dels kan
med skäl antagas, att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, tilltagande odling
och industri bidraga till förökning af varutillgångarne och deraf följande nedsättning
i varupriserna, så att det till och med kan vara ovisst, om icke en dylik nedsättning
kan öfverstiga den förra, dels är det naturligt, att en förändring af förstnämnde
beskaffenhet, derest den verkligen komme att inträffa, måste äga rum så
långsamt, att, om man än antager möjligheten deraf, att grundskatterne, derest de
voro i penningar bestämde, sålunda successivt blefvo nedsatte under de belopp, hvartill
de skulle hafva uppgått, så framt de fortfarande funnits i persedlar bestämde
och lösningspriserna af varuvärdenas omvexling beroende, en dylik nedsättning blefve
snart sagdt omärklig. En icke ringa del af ordinarie räntan utgöres dessutom
redan för närvarande med bestämdt penningebelopp; och i afseende på alla de räntor,
ifrån hvilkas utgörande befrielse, i följd af andra onera, åtnjutes, såsom al Rusthåll,
Gästgifverier m. m., vore möjlig förändring i beloppet för Staten likgiltig.
För att närmare ådagalägga förhållandet härmed, hafva Comiterade, på grund af
1844 års Räkenskaper, låtit uppgöra underdånigst bifogade Calculation, Litt. H.,
hvaraf utvisas, att, då ifrån hela ordinarie räntans samma år beräknade belopp af
2,533,519 R:dr 10 sk. 10 r:st. afdrages hvad, som är af nyssnämnde beskaffenhet,
jemte Afkortningar och sådane räntor af Boställen eller annorledes för Statens behof
använde egendomar, som icke utgöras och derföre, enligt Comilerades förslag,
skulle komma att framdeles föras inom column, är det för närvarande endast omkring
1,460,000 R:dr, som af markegångsberäkning bero. Och då berörde belopp
numera blott utgör en mindre del af Statsinkomsterne, samt Statens behof regleras
vid hvarje Riksdag, skulle således saknaden af den tillökning uti nyssnämnde skatt,
som, äfven med ofvanomförmälde förutsättning af småningom fortgående minskning
af penningevärdet i förhållande till varupriserna, vid dylike tillfällen kunde uppkomma,
derest samma ränta, lika med de flesta öfriga skatter, funnes i penningar bestämd,
icke för Staten blifva af ringaste betydenhet. Fastmera, och då man måste
medgifva, att den så kallade skattskyldiga jorden nu är i allmänhet hårdt betungad,
vore, under antagande af nyssnämnde förutsättnings rigtighet, sådant ett sätt, hvarigenom,
utan förnärmande af någons rätt, lättnad uti dessa skattebördors utgörande
småningom uppkomme. På grund af allt detta anse Comiterade derföre ofvanberörde
skäl emot ordinarie räntans framlida bestämmande i penningar icke vara af
den betydenhet, att något afseende derå bör fästas.
Det bör ock vid denna frågas pröfning komma i öfvervägande, att räntorna
uti Skåne, Blekinge, Bohus Län, Jemtland och Herjeådalen, sedan dessa Landskaps
införlifvande med Sverige, utgått utan förvandling och således, såsom oberoende af
51
varupriserna, icke varit underkastade den förhöjning, som uti öfrige delar af Riket
inträffat och, enligt hvad det här efteråt omförmälde Sammandrag, Litt. K., upplyser,
stigit till så betydligt belopp, att, då t. ex. ett hemman i Malmöhus Län med ränta
af 19 R:dr 45 sk. G r:st. utgör densamma oförändrad, har den till 18 R:dr 33
sk. 7 r:st. bestämda räntan af ett hemman i Stockholms Län ökats ända till 183
R:dr 44 sk. 3 r:st. Vid sådant förhållande synes rättvisan fordra, att enahanda beräkningssätt
öfver hela Riket omsider till vägabringas, så att icke jordegarne uti vissa
provinser, mera än i de öfriga, må erhålla förökning uti sina skattebördor, genom
möjlig förändring uti varuvärdena.
De ordinarie räntornas bestämmande uti penningar skulle derjemte medföra de
väsendtliga fördelar: att alla de svårigheter och betänkligheter, som vid fråga om
nuvarande mångfaldiga räntepersedlars utbytande emot andra möta med afseende
å farhågan, att de nya persedlarne, i tidens längd, kunna stiga i värde uti annan
proportion, än de hittills bestämda, och vid förvandling lemna ett annat resultat, än
som uppkommit, derest de gamla varit bibehållna, derigenom voro undanröjda; att
markegångssättning för bestämmande af räntepersedlarnes lösningspris icke vidare erfordrades;
att den största enkelhet i Jordeböckerne och KronoRäkenskaperne derigenom
blefve beredd, hvilket åter skulle leda till möjligaste inskränkning uti tjenstemannapersonalen;
att den skattskyldige erhöile noga kännedom om sina utskylder och
kunde dem med säkerhet beräkna, hvarigenom ock otvifvelaktigt vida mindre klagan
öfver deras belopp, än för närvarande, skulle uppkomma; samt att all ovisshet
vid beräkningen af Statens tillgångar, i afseende å berörde utskylder, vore försvunnen.
Alla de fördelar, som, på sätt i det föregående blifvit utveckladt, skulle uppkomma,
derest ordinarie räntan för framtiden i alla delar af Riket förvandlades
till en bestämd penningeskatt, äro, efter Comiterades öfvertygelse, så betydliga och
sä vida öfvervägande de betänkligheter, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, deremot
kunna förekomma, att Comiterade icke tveka att anse förstnämnde förvändlingssätt
ega ett stort företräde framför denna räntas fortfarande beräkning i persedlar,
fastän reducerade till färre antal, än hittills.
I fråga om grunden för en så beskaffad förvandling, tro Comiterade angeläget
vara att, med afseende å det inflytande, som under en kortare tidrymd kunde
uppkomma, genom öfvervägande antingen missväxt eller ymnigare år, antaga medium
af markegången för någon längre tid, samt att, då, af detta skäl, 10 år, hvarefter
calculerne för räntepersedelomsättningen förut blifvit uppgjorda, icke lemna
ett nog tillförlitligt resultat, beräkningen borde ske efter medelpris för 20 år, i
7*
hvilket fall skäligen synes kunna antagas, att både Statens och de skattdragandes
rätt blefve betryggad. Då Staten afsagt sig forsellön för den' behållna spanmål,
sorn efter markegång löses, lärer ock deraf böra följa, att, vid beräkning af nämnde
medelpris, sådan ej eller kan ifrågakomma. I sammanhang dermed böra ock
Comitcrade underdånigst anmärka, att bland räntorna af ålskillige hemman i Upsala,
Stockholms, Nyköpings och Westerås Län ingå stråpersedlar, som förut varit anslagne
att levereras in natura till Hofstallet, men numera, enligt Kongl. Brefven
den 19 Januari 1825 samt 28 Augusti och 14 November 1829, få lösas enligt
markegång, med vilkor, att derjemte godtgöres forsellön med En skilling fyra runstycken
Lispundet. Vid dessa räntors förvandling borde följaktligen äfven denna
forsellön tagas i beräkning; men, då sådan icke ilrågakommer i afseende å andra
dylika räntor, synes billigheten fordra, att innehafvarne af förstnämnde hemman
jemväl derifrån befrias; hvadan Comitcrade underdånigst tillstyrka, att omförmälte
forsellön icke vid förvandlingen iakttages.
För öfrigt anse Comiterade, att vid bestämmande af det medelpris, som skall
ligga till grund för räntelörvandlingen, till lättnad vid beräkningen, enligt hvad
Rikets Ständer äfven förut, i underdånig skrifvelse af den 17 Maj 1835, i fråga
om lösens erläggande efter medelpris, antagit, runstycken bora uteslutas och jernnäs
till fullt skillingtal på det sätt, att hvad, som öfverstiger 6 r:st., upptages till 1 sk.,
och det, som är under eller till och med 6 rist., försvinner.
Då derefter i ordningen förekommer att bestämma den period, hvars markegångspris
skulle tjena till rättelse för omförmälte förvandling; så hafva Comiterade,
vid det förhållande, att KammarCollegii första förvandlingsförslag af år 1828
var beräknadt efter markegången för åren 1814—1823 och att de förnyade uträkningar,
som Collegium år 1835 allemnade, voro uppsjorda efter markegången
för åren 1824—1833, trott lämpligt vara alt antaga markegångspriserna för dessa
sednare 10 år jemte de 10 derpåföljde, eller ifrån och med 1824—1843, hvarigenom
det äfven blifver möjligt att vinna jemförelse med förhållandet under en
tidrymd af 30 efter hvarannan följande år. I öfverensstämmelse härmed hafva
Comiterade låtit upprätta och bifoga härhos underdånigst (Litt. I.) Sammandrag öfver
markegångspriserna å räntepersedlarne uti Rikets serskilda Län under nyssomförmälde
20 år; varande derå anteckning jemväl gjord om det, med iakttagande af
förromnämnde jemkning, belöpande medelpris.
Till upplysning om resultatet af en så beskaffad förvandling äro derjemte upprättade
uträkningar å det derigenoifi för åren 1824—1843 uppkommande medelbeloppet
af räntorna för de hemman, som upptagas i KammarCollegii förvandlingsförslag,
äfvensom för ett hemman i hvardera af Kopparbergs samt Wester- och
53
Norr-bottens Län, hvilka uträkningar med deröfver upprättadt sammandrag under
Litt. K. underdånigst biläggas.
Derest här ofvan i underdånighet föreslagna förvandlingssält antages och ordinarie
räntan framgent skulle komma att i penningar utsättas, anse Comiterade, till
beredande af förenkling uti Jordeboken och Räkenskaperne, sig jemväl böra underdånigst
hemställa, att vid den efter förvandlingen uppkommande räntans utförande,
till ett lör hvarje egendom sammanräknadt belopp, endast Riksdaler och skillingar
måtte upptagas och hvad i mindre myntsort öfverskjuter, eller, efter nuvarande räknesätt,
runstycken, men, om nya myntsystemet kommer att tillämpas, styfver, varda
uteslutet, hvilken eftergift å Statens sida blir så obetydlig, att den ej kan förtjena
afseende.
Då det förslag, Comiterade sålunda i underdånighet framstält, är helt och hållet
afvikande från de grunder, som i sednare tider varit för ordinarie räntans förenklande
ifrågastälde och godkände, samt Rikets Ständer uti deras här förut omförmälde
underdåniga skrifvelse af den 24 Maj 1845 i underdånighet anhållit att
vid nästa Riksdag få emottaga framställning om räntepersedlarnes förenkling, hafva
Comiterade trott sig pligtige att, för den händelse Eders Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer skulle anse nämnde ränta äfven framgent böra i persedlar utsättas, äfven
vara betänkte på utarbetande af förslag, huru de mångfaldiga räntepersedlarne må
kunna till ett färre antal reduceras.
I fråga härom har det icke kunnat undfalla Comilerades uppmärksamhet, hurusom,
enligt hvad redan i det föregående blifvit anmärkt, de förut befintlige skattepersedlarnes
utbytande emot andra medför den svårighet, att, då erfarenheten visat,
att de serskilda räntepersedlarnes värde, under den förflutna tiden, förändrats i
högst olika proportion, det möjligen kan befaras, att de nya räntepersedlarnes lös—
ningspris framdeles kan komma att utfalla annorlunda, än räntebeloppet skulle hafva
utgjort, derest de gamla persedlarne blifvit oförändrade. Rerörde olägenhet kan
dock icke undvikas på annat sätt, än om vissa persedlar bibehållas och de öfriga
förvandlas till penningar. En dylik förvandlingsmethod bär ock tillförne varit försökt,
enligt Rikets Ständers vid 1731 års Riksdag fattade och den 22 September
samma år af Kongl. Maj:t i Nåder gillade beslut att endast bibehålla de så kallade
hufvudräntorna, hvaremot alla de öfriga skulle få lösas med penningar efter
bestämdt pris; men den upphäfdes efter några års förlopp; och då efter samma
method ändock ett betydligt antal persedlar komme att qvarstå till leverering eller
lösen efter markegång, vore ej heller, i fråga om enkelhet, mycket dermed vunnet,
hvarjemte tillämpningen skulle leda till stora ojemnheter. Det har äfven till öfverläggning
hos Comiterade förekommit, huruvida nyssberörde olägenhet skulle kun
-
na undvikas på det sätt, att endast några få, allmännast förekommande persedlar,
såsom spanmål och smör, bibehöllos och alla andra förvandlades till penningeränta;
men härvid hafva Comiterade ansett, att, om här förut framstälde förslag till räntornas
förvandlande helt och hållet i penningar icke funnes antagligt, utan persedelranta
ansåges böra fortfara, det icke vore lämpligt att uppgöra det alternativa förslaget
sålunda, att endast vissa persedlar bibehöllos och de öfriga mot penningeränta utbyttes,
helst i afseende å resultatet af ett dylikt förvandlingssätt möter den väsendtfiga
betänklighet, att, jemte det berörde persedlar icke förekomma bland räntorna
uti Stora Kopparbergs Län och således afvikelse från principen der blefve af nöden,
den proportion, hvaruti spanmål och smör ingå i hemmansräntorna, är högst olika,
ej blott i serskilda provinser, utan till och med för hemman inom samma ort. Häraf
följde således, att den andel af hvarje hemmans ränta, som komme att innefatta
persedlar och godtgöras efter markegång, i jemförelse med hvad i penningar utsattes,
blefve betydligt olika och skulle, efter af Comiterade uppgjord beräkning för de
hemman, öfver hvilkas räntor ofvan omförmälde förvandlingsuträkningar blifvit upprättade,
variera till den grad, att, då den del af räntan, som komme att bestå af
spanmål och smör, i några provinser utgjorde nära T9^ af hela beloppet, uppginge
den i andra icke till mera, än -J:del. Med antagande deraf, att räntans bibehållande
i persedlar skulle kunna föranleda förändring i dess medelbelopp, hvilket naturligtvis
förutsattes, derest dess bestämmande i penningar ej medgåfves, skulle således
de skattdragande i Rikets serskilda provinser, genom pä dylik grund fotad
förändring, blifva högst olika lottade.
Vid betraktande af allt detta, hafva Comiterade funnit, att, derest räntorna
fortfarande skola vara utsatte i persedlar, annan med jemnlikhet förenlig utväg icke
gifves än att utbyta de många nuvarande räntepersedlarne emot ett ringare antal,
som, efter antagna beräkningsgrunder, i värde motsvarar de förra. Och må härvid
äfven anmärkas, att, derest det nu genast eller framdeles skulle anses, att en dylik
åtgärd icke borde omfatta hela räntan, utan någon del af persedlarne förvandlas
till penningar, det äfven lätt låter sig göra att tillämpa förstnämnde method på ett
sådant sätt, att alla skattdragande deraf erhålla lika fördel, genom bestämmandet,
huru stor andel af hvarje hemmans persedel-ränta, som skall utsättas i persedlar
och i penningar.
Uti alla de förslag, som i afseende å ränleförenkling hittills varit uppgjorda,
har det antagits, att den gamla och nya räntan både till kronovärdi och förvandling
borde öfverensstämma. Då de fleste räntepersedlars saluvärde under den tid,
som förflutit sedan kronovärdiet stadgades, blifvit i högst olika proportion förändradt,
har häraf uppkommit den följd, att någon allmän grund för utbytet på sådant sätt
55
icke kunnat vinnas, utan serskild beräkning skulle blifva af nöden för hvarje hemman,
för att kunna dervid jemka persedlarne sä, att i båda förrberörde hänseenden
öfverensstämmelse mätte erhållas. Men äfven på sådant sätt måste förvandlingen
möta stora svårigheter och man har derföre tillgripit den utvägen att jemka den
del af räntan, som är i contanta penningar utsatt; men hvilket åter skulle föranleda,
att någon del af denna, nu till oföränderligt belopp utgående ränta blefve utbytt
emot persedlar och beroende af skiftande varuvärden. Sådant vore dock icke
lämpligt, emedan den skattskyldiges rätt deraf blefve förnärmad, och strider äfven
emot den af Rikets Ständer vid 1834—1835 årens Riksdag uttalade rigtiga grundsats,
att, vid fråga om ränteförenkling, det belopp, som nu utgår i contant, utan
beroende af markegång, bör i penningar utsättas. — Både förstomförmälde beräkningsgrund
efter dubbla priser och den omständigheten, att räntegifvarne ansetts
böra, åtminstone till viss del, bibehållas vid rättigheten att sina räntepersedlar till
leverering in natura uppsäga, hafva ock vållat, att uti ofvannämnde förslag antagits,
att persedlarne i nya räntan skulle komma alt bestämmas efter hvarje orts hufvudsakligaste
produkter, hvilket allt både medgåfve och föranledde en serdeles godtycklig
pröfning vid den nya räntans utsättande. Då nu härtill kommer, alt, under
dylika förhållanden, och enär serskild calculation och pröfning erfordrades för
hvarje hemman, annan utväg icke gåfves att utföra ränteförvandlingen, än att uppdraga
densamma åt serskilda Comitéer i hvarje ort, är det uppenbart, att en på
dylika grunder hvilande åtgärd blefve serdeles vidlyftig och förenad med synnerligt
besvär, äfvensom att betydligt skiljaktiga åsigter kommo att göra sig gällande
hos de mångå olika personer, som dermed erhöllo befattning. Följaktligen, och då
de skattskyldiges tankar om bästa och för dem förmånligaste sättet att utbyta deras
räntor, otvifvelaktigt blefvo mycket delade, är det ock sannolikt, att dessa åtgärder
skulle framkalla en mängd besvär, hvilkas afgörande medförde ökade göromål
för de Autoriteler, som det tillhörde att dem behandla. Och då, sent omsider,
detta vidlyftiga och kostsamma reduetionsarbele för hela Riket kunnat lill
slut bringas, qvarstodo ändock högst betydliga olikheter, så att i sjelfva verket
hvarken enhet eller någon väsendtlig, emot ett sådant företag svarande, enkelhet
vore vunnen. Räntepersedlarnes förvandling efter dylika grunder möter derföre,
enligt Comiterades tanka, så många betänkligheter, att Comiterade anse dess utförande
på sådant sätt icke böra ifrågakomma och KammarCollegium har äfven, uti
det år 1835 afgifne betänkandet, frånträdt sitt år 1828 i berörde afseende uppgjorda
förslag.
Ett hufvudsakligt vilkor, för att kunna komma till något tillfredsställande resultat,
är derföre, efter Comiterades åsigt, att utfinna någon sådan allmän grund
lör förvandlingen, att, med tillämpning deraf, endast förnyade uträkningar för de
serskilde hemmanen erfordras, samt således blott pröfning af dessa uträkningars
riglighet, men icke tvist om räntepersedlarne och deras mera eller mindre lämplighet
behöfver ifrågakomma. För vinnandet häraf fordras likväl oeftergifligen, att
de nya räntepersedlarne icke blifva beroende af deras och gamla räntans kronovärdi.
Detta värde lemnar ej heller den ringaste tillförlitliga ledning för beräknin
gen
vid nya räntepersedlarnes bestämmande, enär, enligt hvad i det föregående är
vordet anmärkt, nästan alla persedlarnes pris stå i olika förhållande till nyssnämnde
värde, och dess bibehållande, som hittills varit af nöden, såsom grund för skattläggningar
och räntornas antecknande i Jordeböckerne samt öfverensstämmelse med
de uti Stater och öfrige dispositioner förekommande beräkningar af indelta räntorna,
medför dessutom, om andra beräkningsgrunder varda faststälde, icke någon
nytta.
Då det icke är möjligt att förutse, i hvad mån varupriser i framtiden kunna
omvexla, och utbytet af de gamla räntepersedlarne emot nya således måste grundas
på probabilitets kalkyl, gifves i detta afsende icke annan utväg, än att utbytet verkställes
i några vissa persedlar till den qvantitet, som, efter medelpris för en bestämd
längre tidrymd, oberoende af kronovärdiet, motsvarar det belopp, hvartill de
gamla räntepersedlarnes värde, efter samma beräkningsgrund, uppgått. Och anse
Comiterade på de skäl, som uti det föregående, i fråga om räntornas utsättande i
penningar, blifvit anförde, medelpriserne under der omförmälde 20 år för en så beskaffad
förvandling böra tagas till grund. För verkställigheten skulle således, i öfverensstämmelse
dermed, hvarje hemmans och lägenhets enligt Jordeboken egande
ränta uträknas; och borde vid fråga om den nya räntan, i öfverensstämmelse med
de af Rikets Ständer vid 1834—1835 årens Riksdag yttrade åsigter, iakttagas, alt
allt hvad, som nu är utsatt i penningar eller, efter stadgade förvandlingsgrunder,
oberoende af markegång, i contant erlägges, för framtiden bibehölles i penningar
till det sammanlagda belopp, hvartill dessa räntor uppgingo, så att endast det öfriga
blefve föremål för beräkning till ny persedelränta.
I afseende å sistnämnde rän'as bestämmande förekommer, att, då det sålunda
uträknade värdesbeloppet å de hittills efter markegång utgjorde räntor i de Heste
delar af Riket blefve olika för hvarje serskildt hemman, utan afseende å dess skattetal,
någon allmän grund för pcrsedel-utbvtet icke annorlunda kan vinnas, än genom
stadgande af ett visst förhållande emellan de nya räntepersedlarne och nuvarande
räntans belopp. Och tro Comiterade derföre ändamålet enklast och rättvisast
kunna ernås på det sätt, att, sedan det blifvit bestämdt, af hvilka persedlar den
nya räntan skall utgöras för hvarje Län eller annat district, som anses böra blifva
57
föremål för serskild beräkning, fastställes huru stora qvantiteter af dessa persedlar,
med afseende å det till grund för ränteförvandlingen antagne medelvärde och efter
den ungefärliga proportion, som emellan persedlarne finnes böra ega rum, belöpa
på hvarje Riksdaler af den gamla räntan. Dock anse Comiterade, att, lill undvikande
af allt lör svåra och besvärliga bråk, lämpligast vore, att sådana endast bestämdes
uti tiondedelar, hvarigenom både alla uträkningar underlättades och hinder
icke mötte, i fall decimalsystemet framdeles skulle blifva infördt, samt att, då sålunda
icke altid fulla beloppet af En Riksdaler kunde i passande persedelqvantiteter
förvandlas, fyllnaden utsattes att erläggas i contant, hvilket fyllnads- eller jemknings-belopp
i allmänhet icke blefve så betydligt, att någon olägenhet för Staten
derigenom, att det icke af varuvärden berodde, kunde uppstå. Äfvenså anse Comiterade,
att, sedan på ofvanomförmäldte sätt den andel af hvarje hemmans ränta,
som efter markegång utgöres, blifvit till medelvärde uträknad, borde, till förenklande
af beräkningarne samt Jordeboken, endast fulla Riksdalerstal blifva föremål
för förvandling och benämnas persedel-skaltetal, men ölverskjutande beloppet tilläggas
den del af räntan, som, enligt hvad i det föregående är föreslaget, skulle i
contant utsättas. Den nya räntan komme då att innefatta dels contanta penningar,
hvilka likväl, efter Comiterades åsigt, i likhet med hvad förut i fråga om ordinarie
räntans förvandlande till bestämd penningeskatt blifvit yttradt, vid utförandet borde
sä jemkas, att icke mindre belopp än skilling utsattes, samt persedelskatt, beräknad
och utförd till vissa SkatteRiksdaler, af hvilkas belopp persedelqvantiteterne med
dithörande fyllnadspenningar berodde och, efter stadgad grund, för hvarje hemman
uträknades och upptogos.
Med antagande häraf skulle för ränteförenklingens utförande endast erfordras:
att uppgöra behörige lörvandlingsuträkningar öfver gamla räntorna efter stadgadt
medelpris för hvad af markegång hittills berott, samt att, sedan nämnde räntors belopp
för hvarje hemman eller lägenhet sålunda blifvit bestämdt, såsom ny ränta
uti serskilda columner i Jordeboken utföra dels såsom persedelskatt fulla Riksdalerstalet
af det belopp, hvartill den på förvandling efter markegång beroende räntan
uppginge, och dels i contant återstoden af gamla räntans nyssnämnde förvandlingssumma,
likväl blott i Riksdaler och skillingar, så att ölverskjutande mindre tal
uteslötos, hvarjemte, efter den för hvarje persedel-skatte-riksdaler stadgade beräkningsgrund,
borde utsättas de persedelqvantiteter och fyllnadspenningar, som uti
persedelskatten innefattades. På detta sätt blefve hela omsättningsåtgärden så enkel,
att den endast ankomme på utriikning, och om sedermera uti markegångstaxorne,
jemte priset å de nya räntepersedlarne, upptoges det belopp, hvartill de uti hvarje
(Bil. Ull K. M. Nåd. Frop. till R. St. år >84?.) 8
58
skatteriksdaler iubegripne persedlar, efter årets gällande lösningspris, med tillägg
af fyllnadspenningarne uppginge, vore hvarje hemmans ränta, vid skeende debitering,
lätt bestämd samt controllen derå för hvarje Fögderi och Län likaledes lätt verkstäld,
äfvensom det icke mötte ringaste svårighet lör de skattskyldige att, med kännedom
om egendomens contanta skatt och persedelskattetal, controllera rigtigheten af den
påförde räntan.
Vid fråga sedermera om de persedlar, hvaruti den nya räntan skulle kunna
lämpligast utsättas, möter naturligtvis intet hinder att, om så nödigt vöre, i detta
afseende för hvarje serskildt Län eller distrikt bestämma olika beräkningsgrund
för skatteriksdalern, men, om, på sätt Comiterade uti det följande i underdånighet
föreslå, samteliga indelta räntorna varda till Statsverket indragne och de i ordinarie
räntan inbegripne persedlar få lösas efter medelpris, emot det att de skattskyldige,
i stället för de dem derigenom beredda lördelar, åtogo sig att liqvidera nämnde
ränta med penningar, samt således leverering in natura icke vidare ifråga kom me,
blifver det ej af behofvet på kalladt att utvälja persedlarne efter hvarje landsorts
hufvudsakliga produkter, helst de endast utsättas, på det att räntan måtte lämpas
efter möjlig omvexling i varupriserna, hvilket ändamål fullkomligen bör kunna vinnas,
derest den kommer att bestå af sådana persedlar, som i hela Riket allmänt
erfordras och finnas att tillgå, samt således skäligen kunna antagas böra bibehålla
enahanda proportion till öfrige varor, som de hittills innehaft; hvarförutan likhet
härutinnan öfver hela Riket skulle bereda möjligaste enkelhet. — Då jordegendomarnes
afkastning är hufvudsakligast grundad på jordbruk och ladugårdsskötsel, tro
derföre Comiterade, att, vid valet af de nya räntepersedlarne, lämpligast vore att,
på lika sätt som vid ränteförenklingen uti Norr- och Wester-botten tillgick, till
grund för nya räntans beräknande taga spanmål och smör,' såsom utgörande varupersedlar,
hvilka säkerligen altid blifva allmänt behöflige och således äfven föremål
för betydlig produktion. Derföre bör ock, om man icke fäster sig vid sådana förhållanden,
som tillfälligtvis af serskilda omständigheter någon gång kunna uppkomma,
priset derå, mera än å andra persedlar, kunna antagas utmärka förhållandet
med jordegendomarnes produktionsvärde, särdeles då, om än ladugårdsskötseln hittills
varit mindre vårdad än jordbruket, det uppenbarligen visar sig en bestämd
rigtning till dess förbättrande, samt för öfrigt, enär nämnde persedlar utgöra hufvudsakliga
consumtionsartiklar, det skäligen kan förväntas, att produktionen deraf
i allmänhet jemkas efter behof och afsättning, samt att således värdena derå, i medeltal,
varda jemnare bibehållna, än å andra, som äro mera af conjuncturerne beroende.
Och hafva Comiterade, i fråga om dessa varupersedlars proportion sins
emellan, ansett, att, då i allmänhet betydligare andel af räntorna utgöres af span
-
59
mål, än af sådane effecter, som äro af ängsskötseln och ladugården härflytande,
lämpligast vore, att spanmålen jemväl i nya räntan bör blifva öfvervägande och beräknas
till ungefärligen -|:delar af de i skatteriksdalern inbegripne persedlars
värde.
Vid bestämmandet af de qvantiteter af spanmål och smör, som böra belöpa
på hvarje skatteriksdaler, vore det visserligen ledande till stor enkelhet, om fullkomlig
likhet härutinnan kunde för hela Riket tillvägabringas. I anseende till den
betydliga skilnad i markegängspriserna, som förefinnes emellan vissa provinser, är
likväl sådant icke möjligt, utan att i allmänhet nödgas beräkna allt för stort belopp
i contant, såsom fyllnadspenningar; men Comiterade hafva likväl funnit sig böra
söka att tillvägabringa all den öfverensstämmelse i nämnde hänseende, som skäligen
kunnat beredas. Vid verkställighet häraf har ock i öfvervägande kommit, huruvida,
då inom serskilda distrikler inom samma Län olika markegångssättning eger
rum, för hvarje sådant distrikt äfven bör stadgas särskild beräkningsgrund för skalteriksdalern.
Men, med undantag endast för Öland, hvarest priserna altid äro
betydligt skiljaktiga emot dem på fasta landet, hafva Comiterade icke ansett sådant
behöfligt, enär, då värdet af gamla räntan för hvarje egendom uträknas efter den
markegång, som i afseende derå varit gällande och på lika sätt framgent förfares
för nya räntan, då inom ett Län olika markegångsdistrikter bibehållas, någon egentlig
förlust hvarken för Staten eller de skattskyldige kan uppkomma derigenom, att
beräkningsgrunden för skatteriksdalern i de Län, der nämnde förhållande eger rum,
bestämmes med hänsigt till medelpriserna inom de olika distrikterne. I enlighet
med dessa åsigter hafva Comiterade, på grund af de uti här förut omförmälde uträkningar
öfver markegången för åren 1824—1843 upptagne jemkade medelpriser,
uppgjort det förslag till skatteriksdalerns sammansättning uti Rikets serskilda Län,
som innefattas uti bilagan Litt. L. och hvarvid, under förutsättning, alt det af fide
rs Kongl. Maj:t och Rikets Ständer faststälde nya myntsystem före den ifrågavarande
förändringens införande kommer att tillämpas, detta myntsystem blifvit följdt.
Den beräkning, sorn legat till grund för samma förslag, är äfven, till nödig upplysning
och controll, å nämnde bilaga intagen och utvisas deraf, att Comiterade,
för beredande af möjligaste noggranhet vid fyllnadspenningarnes bestäm
mande,
uti uträkningen upptagit bråk af minsta myntsorten, eller styfver, fastän,
vid utsättande af det belopp fyllnadspenningar för hvarje Riksdaler, sorn
till rättelse för framtida beräkningar skall fastställas, sådane brak blifvit jemkade
till fullt tal på det sätt, att hvad, som öfverstigit en half styfver, upptagits
till en hel, men det öfriga uteslutits. Enligt berörde förslag skulle span
gs
-
60
målsandelen uti alla Län blifva 2 kappar, i allmänhet bestående af hälften råg och
hällten korn, utom i Norrland, der räg löga odlas och dess intagande i skatteberäkningen
således vore mindre lämpligt, hvadan derstädes endast korn beräknats. Smöret
åter har i de liesta Länen blifvit upptaget till j7ö gf, utom i Blekinge och
Stora Kopparbergs, der i anseende till högre markegängspriser ä säden icke mera
än T% i det förra och Tff i det sednare kunnat beräknas, samt Norrländska Länen,
hvarest dels med anledning af lägre smörpriser, dels på grund deraf, att spanmålen
endast skulle utgöras af korn, hvarigenom mindre värde derför uppkomme, större
qvantitet smör, eller 1 Hb, är uppförd. Efter dessa beräkningsgrunder blifver det
belopp, som måst utsättas såsom fyllnadspenningar i contant, i allmänhet löga betydligt
och uppgår endast i 7 Län öfver 3 till och med 5 sk. B:co pr Riksdaler.
Och ehuru det i dessa Län vore möjligt att, genom förhöjning i persedelqvantiteterne,
äfven med bibehållande af den bråkberäkning Comiterade antagit, minska fy 11-  nadspenningarne, hafva Comiterade för vinnande af det här ofvan antydda syftemålet,
att i Rikets serskilda delar bereda möjligaste likhet i qvantiteten af de persedlar,
som i hvarje skalteriksdaler innefattas och blifva föremål för godtgörande
efter markegång, trott sig böra föredraga det nu följde beräkningssättet och således
heldre låta något större skiljaktighet ega rum i de af prisförändring oberoende fvllnadspenningarne.
Serskildt böra Comiterade, i afseende å de vid berörde förslags uppgörande
följde beräkningsgrunder, underdånigst upplysa, att, då uti Blekinge Län markegång
hittils icke varit satt på smör, som der ej utgjort räntepersedel, samt sådan markegång
i Malmöhus Län endast funnits 5 år under den antagne beräkningsperioden,
hafva Comiterade för Blekinge Län följt medelpriserna uti de båda närgränsande
kustlänen, samt uti Malmöhus Län för 15 år beräknat markegången i Christianstads
Län, enär dessa båda Län tillhöra samma provins; Och synes på sådant sätt både
Statens och de skattskyldiges rätt vara betryggad.
Hvad Comiterade i det föregående lramstält, angående sättet för ordinarie
räntans förenklande, är väl hufvudsakligen grundadt på de förhållanden, som i afseende
å hemmansräntorna förekomma; men, då, enligt hvad ofvan är vordet i underdånighet
yttradt, den föreslagne nya persedelskatten endast skulle afse bestämmandet
af sådan grund, att räntorna äfven framgent, der så förut egt rum, blefvo
beroende af varuprisernas omvexling, möter ingen olägenhet hvarken för Staten eller
de skattskyldige, om äfven de å qvarnar, sågar och fisken påförde räntor, för sä
vidt de utgöras af persedlar, som lösas efter markegång, på lika sätt förvandlas och
utsättas i skatteriksdaler, helst enahanda persedlar, hvaraf nämnde räntor utgöras, äfven
förekomma ibland hemmans räntor, ehuru, hvad fiskvaror och bräder angå, en
-
61
dast på vissa orter. Af dessa skål och för beredande af enkelhet och redighet uti
Jordeboken, hafva Comiterade ansett ändamålsenligast vara, att den förvandlingsgrund,
som uti det föregående blifvit underdånigst föreslagen, för den händelse att
räntornas utsättande i contant icke bifalles, tillämpas å alla de ordinarie räntor, som
äro uti jordeboken upptagne och beräknade. Det är ock i följd af denna åsigt, som
Comiterade varit löranlåtne uppgöra förslag till skatteriksdalers beräknande äfven för
Skåne, Blekinge, Jemtland och Herjeådalen, enär, fastän hemmansräntorna uti dessa
provinser utgå i contant, utan beräkning efter markegång, der förekomma qvarn-,
såg- och liske-räntor i persedlar samt, serskildt i Jemtlands Län, räntor i smör för
mulbetesrätt å kronomarker, hvilka alla räntor godtgöras efter markegång.
För att närmare ådagalägga resultatet af räntelörvandlingen efter lo§. Om resuldet
sednare alternativet, hafva Comiterade å här förut omförmälde Ut- ne^änuförenkräkningar
och Sammandrag, Litt. K., jemväl utsatt den, efter sådan grund, lingen,
å hvarje af der intagne hemman belöpande nya ränta, hvarvid ock utvisas de obetydliga
skiljaktigheter, som genom jemnande af bråken uti fyllnadspenningarne uppkomma.
Uti Herjeådalen upptages äfven ibland ordinarie räntan Ost, som 11b Om Osterlägges
lör hvarje underhållen ko, utan att likväl annan grund för be- jeådalen! er
räkningen finnes stadgad, än alt den skall motsvara en dags mjölkning. Dä den
således icke utgör någon till beloppet bestämd ränta, kan ej heller förvandling deraf,
så länge den efter dylika grunder utgår, ega rum; Och hemställa Comiterade
derföre underdånigst, om icke Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde erhålla
Nådigt uppdrag att, efter menighelernes hörande, i underdånighet afgifva förslag,
huruledes denna skatt, förvandlad till penningar, likasom öfrige hemmansräntor
i provinsen, må kunna till visst belopp lör hvarje hemman bestämmas.
Bland ordinarie räntan upptagas och antecknas jemväl i jordeboken 12 b 0m Pre*
Presternes så kallade Utlagor, hvadan föreskrift bör meddelas, huru med slurnes ullasorderas
beräknande skall i framtiden förhållas. Då dessa utskylder, äfven der de äro
i persedlar utsatte, i allmänhet utgöras efter bestämda priser samt endast å några få
ställen liqvideras enligt markegång, anse Comiterade lämpligast vara att, äfven om
sednare alternativet för hemmansräntornas förvandling skulle blifva antaget, berörde
utskylder öfver hela Riket utsättas till visst, för hvarje pastorat sammanräknadt belopp
i contant, och fördenskull sådane persedlar, som blifvit godtgjorde efter markegång,
beräknas i penningar efter den i första alternativet för hemmansräntornas
förvandling föreslagna grund.
Sedan Comiterade sålunda yttrat sig, angående grunderne för beredande af nödig
förenkling uti ordinarie räntan, förekomma, i fråga om verkställigheten deraf efter
ena eller andra raethoden, några omständigheter, som påkalla serskild pröfning.
62
13 Om ut- Uti Stora Kopparbergs Län eger, i afseende å hemmansräntornas
teförenklingen utgörande, det serskilda förhållande rum, att, sedan vid dessa räntors
i st. Koppar- bestämmande antalet af deruti ingångna dagsverken, hvaraf, jemte kohl,
bergs Lan. t räntorna i detta Län i allmänhet bestå, blifvit faststäldt lika för hvarje
brukningsdel, hafva hemmansegarne i äldre tider öfverenskomma att deltaga
uti de socknen påförde, nu ifrågavarande skatter, i förhållande till den jordrymd
en hvar eger, hvaraf följer, att dessa skatter i sjelfva verket icke för hvarje hemman
utgöras på det sätt de i jordeboken upptagas, utan att den derpå grundade
debiteringen måste undergå jemkning och serskild fördelning emellan socknens hemmansegare.
Detta förorsakar emedlertid intet hinder för ändring uti sättet för dessa
räntors utgörande, enär repartitionen derefter lämpas, utan rörer egentligen blott
frågan om nya jordebokens upprättande, hvarom Comiterade här efteråt afgifva underdånigt
yttrande. Annorlunda är förhållandet i anledning af den omständigheten,
att Fahlu Bergslag eger rättighet att disponera en stor del af så väl indelta, som
kronan behållna skattekohlen inom Länet, ty, sä länge detta förhållande fortfar, kan
icke någon allmän förändring med räntorna der tillvägabringas. Jemte åberopande
af det serskilda underdåniga utlåtande, som afgifves i fråga om åtgärder för att bereda
upphörandet af denna dispositionsrätt, anse derföre Comiterade i underdånighet,
att verkställigheten af ränteförvandlingen i Stora Kopparbergs Län måste
uppskjutas, till dess Fahlu Bergslags rätt att disponera skattekohlen upphört. Men
om sådant inträffar förr än nya jordeböcker kunna uppgöras, bör, efter Comiterade»
åsigt, ränteförvandlingen provisionelt tillvägabringas på det sätt, att de gamla räntorna,
för hvarje socken sammanräknade, förvandlas till ny ränta efter den grund,
som fastställes, hvarefter, i den mån jordeböcker hinna upprättas och räntorna för
hvarje hemman varda bestämde, beräkningen efter nyssnämnde förvandling upphör.
Ff- I fråga om hemmansräntorna inom nämnde Län förekommer derhjelp.
°'D jemte, att uti vissa delar af Länet utgöres en serskild ränta, under benämning
af Fahlu Kungsgårdshjelp, som i Wika, Thorsångs, Svärdsjö, Sundborns
och Schedvi socknar af Kopparbergs Fögderi, samt i Tuna socken utom bron och
Säthers socken af Säthers Fögderi utgår med ved och stockar, efter markegångspris,
äfvensom i Näsgårds Fögderi uti samma effecter, men hvilka liqvideras efter kronovärdi,
utan förhöjning. Och upplyses förhållandet med denna ränta, sådan den i
1844 års SpecialRäkningar upptages, af bilagan Litt. M., som utreder: att värdet deraf
nämnde år beräknats till 1465 R:dr 13 sk. 7 rst.; att häraf äro enligt Stat till
Landshöfdingen och för embetsrummens eldande anslagne 462^-|§ lass ved, upptagne
efter markegångspris till 635 Rdr 24 sk. 2 rst.; att till byggnaders vidmakt
-
63
hållande å LandshöfdingeBostället 461 R:dr 18 sk. 5 rst. blifvit till Ränteriet levererade,
för att i serskild räkning intagas; att genom indragna fjerdingsmanslöner
voro för kronan behållne 1 stock och l£ lass ved, beräknade till 3 R:dr 27 sk.;
samt att å till frälse köpte och bytte hemman, sådane hemman, som disponeras till
boställen äfvensom för Nämnde- och Fjerdingsmans- Gästgifveri- och Färjekarlsfriheter
afkortas återstoden med ett värde af 364 R:dr 40 sk. Då, enligt hvad
häraf inhämtas, ifrågavarande ränta utgör en vissa hemman ålagd servitut till Fahlu
Kungsgård utöfver de ränteskyldigheler, som i allmänhet för hemmanen i orten belöpa,
hafva Rikets Ständer funnit hemmausinnehafvarne deremot böra tillgodonjuta
lindring uti bevillningen, hvadan, enligt nu gällande bevillningsförordning, de, som
utgöra berörde utskyld, sä länge den fortfar, förskonas från ]:del af bevillningen
efter l:a och 2:a Art., så framt de icke serskildt njutit lindring till hälften från
personella afgiften, då den icke vidare efter lista Art. dem tillgodokommer. Vid
dessa förhållanden synes det likväl vara både mindre lämpligt och utan allt ändamål
att längre bibehålla förstnämnde serskilda utskyld, hvars upphörande jemväl redan
förut är af Rikets Ständer förutsatt, helst någon fördel af densamma icke för
Staten uppkommer, när motsvarande lindring i andra utskylder meddelas, men deremot
räkenskaper och uppbördsverket invecklas, hvilket genom upphörande af så väl
förromförmälde serskilda ränta, som den deraf föranledda lindring i bevillningen
kunde undvikas. Af dessa skäl tillstyrka Comiterade underdånigst, det Eders Kongl.
Maj:t måtte härom till Rikets Ständer göra Nådig framställning. Då redan genom
Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 blifvit förklaradt, att den andel af ifrågavarande
ränta, som är Landshöfdingen anslagen, bör vid nuvarande innehafvarens afgång
indragas samt med vedanslag för embetsrummen kommer att på vanligt sätt förhållas,
fordras icke någon föreskrift om framtida ersättning; dock hemställa Comiterade
underdånigst, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t, förr än proposition till Rikets
Ständer göres, skulle finna lämpligt höra nuvarande Landshöfdingen, huruvida han,
emot ersättning elter enahanda grund, som för indelta löner varder bestämd, skulle
vilja sin andel af ifrågavarande ränta afstå, enär hvad derom förordnas inverkar ej
mindre på statsregleringen, i anseende lill dä behölligt ersättningsanslag, än på stadganderne
i Bevillningsförordningen. Men, äfven om denna indelning skulle under nuvarande
Landshöfdings tjenstetid komma att utgå på lika sätt som hittills, synes intet
hinder möta att i öfrigt genast tillvägabringa förutnämnde förändring. Hvad
beträffar den del af räntan, som utgått till vidmakthållandet af byggnaderne å Landshöfdingebostället;
så lärer för framtiden, och sedan tilläfventyrs befintlig behållning
af dessa medel blifvit använd, i afseende å nämnde boställe böra förfaras lika som
med öfrige dylika byggnader.
64
15 Om Näs jj(.; Slöra Kopparbergs Län förekommer äfven en annan Ii kartad
parationsmedei. afgift, sorn, under namn af Näs Kungsgårds reparationsmedel, utgöres af
Näsgards Fögderi med 66 R:dr 32 sk. och af Westerbergslags Fögderi med 33 R:dr
16 sk. att användas till underhåll af byggnaderne å Näs Kungsgård, som är ÖfversteRoställe
vid DalRegementet, men, i händelse dessa medel icke aro tillräcklige, bör
allmogen i Näsgårds Fögderi, som af ålder haft skyldighet att underhålla nämnde
byggnader, fylla det bristande; Och utser allmogen derlöre en så kallad Ombudsman,
som har bestyret med reparationernes verkställande och till hvilken af dem
erlägges arfvode, som i 1844 års Räkenskaper upptages lill 41 Rdr 24 sk. Derjemte
lärer ifrågavarande allmoge hafva åliggande att till nämnde Kungsgård utgöra
åtskilliga tjenstbarheter.
Då intet giltigt skäl synes förefinnas, hvarföre med underhållet af åbyggnaderne
af berörde Öfversteboställe skall tillgå annorlunda, än vid andra så beskaffade
boställen, och allmogen för detta ändamål vidkännas ett serskildt onus utöfver hvad
i allmänhet åligger hemmanen i orten, hvilket ock, lika med det nyss förut omlörmälde,
utgör ett af de många undantagssladganden, som bidraga till Kameralväsendets
invecklade beskaffenhet och, om enkelhet skall vinnas, böra undanrödjas; hemställa
Comiterade underdånigst, om icke Eders Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna
lämpligt att till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition om förr omförmälde bygg
nadsskyldighets
upphörande med nuvarande Roställshafvarens afgång; Och skola
Comiterade i det serskilda underdåniga utlåtande, som här efteråt omlörmäles, yttra
sig angående de öfrige tjenstbarheterne.
161 Angåen- Bland de af hemman utgående onera förefinnas i flere provinser
skyid^gh^ierne. dagsverksskyldigheter, bestående dels deruti, att sådane dagsverken, som
äro uti hemmanens ränta upptagne, varit anvisade att in natura till åtskillige Statens
egendomar utgöras, dels uti annorlunda bestämda arbetsbiträden till dylika
egendomar. I fråga om nödiga åtgärder för upphörandet af dessa tjenstbarhelers
fullgörande in natura åberopa Comiterade i underdånighet det serskilda utlåtande,
som under denna dag i ämnet afgifves. — Hvad åter beträffar sättet för framtida
godtgörande af denna prestation, eller hvad i dess ställe, enligt redan gifna eller
hädanefter meddelande stadganden, kommer att utgå; så följer af de i det föregående
framstälde förslag, alt de dagsverken, som äro i hemmansräntorna inbegripne,
böra ingå uti den förvandling af dessa räntor, som kan varda beslutad; och anse
Comiterade, alt, så länge dylika dagsverken in natura utgöras, så stort belopp af
hemmansräntan, som, enligt uträkning, uppgjord efter de i afseende å förvandlingen
följde grunder, skolat erläggas, derest förvandling af dagsverkena icke egt
rum, af de skattskvldige utfordras och återstoden, som således motsvarar dagsverks
-
65
skyldigheten, i räkenskaperne afföras såsom anordning till den stat, för hvilken
samma dagsverken disponeras. Vidkommande åter den till hcmmansräntan icke
hörande dagsverksskyldighet, så synes det vara mindre lämpligt att utbyta densamma
emot varupersedlar, om än sådan grund för hemmansräntornas förvandling
antages och deruti inbegripne dagsverken i enlighet dermed måste behandlas; hvadan,
efter Comiterades tanka, de dagsverken, hvartill den uppskattas, i hvad fall
som helst, böra förvandlas till contant ränta, beräknad efter samma medelmarkegång,
som för hemmansräntornas förvandling tages till grund. Och lärer, om detta
antages, samma grund böra tillämpas äfven i afseende å sådant vederlag för redan
indragen dagsverksskyldighet, som förut kan vara i spanmål eller andra persedlar
bestämdt. För öfrigt anse Comiterade, att förvandlingen af vederlaget för ofvannämnda
serskilda dagsverksskyldigheter, der detsamma är bestämdt före allmänna
ränteförvandlingens utförande, bör i sammanhang dermed verkställas, men annars för
sig gå, så snart dagsverkenas antal blifvit faststäldt; samt, i händelse dess utgörande
in natura äfven derefter fortfar, den derför belöpande lösen afföras på enahanda
sätt, som för likartadt fall här ofvan blifvit i underdånighet föreslaget.
Uti Färentuna Härad af Stockholms Län utgår, under namn af 17-§•_ Angående
Drängespann, en för befrielse ifrån Rotering faststäld afgift af Två gtiser* vVränteTunnor
Spanmål för hvarje helt hemman; och då denna således är af förvandlingen,
grundskatts natur, anse Comiterade densamma jemväl böra i sammanhang med hemmansräntorna
förvandlas.
Beträffande de hemman, hvilkas räntor äro till större eller mindre del indelta;
så, om än någon dylik indelning kommer att fortfara efter den tid, som för
ränteförvandlingen bestämmes, bör dock sådant, efter Comiterades åsigt, icke hindra,
att äfven dessa räntors förvandling, i sammanhang med de öfrigas, verkställes, utan
att likväl detta må rubba räntegifvarens skyldighet att gamla räntan till indelningshafvaren
utgöra, så länge den sednares rätt till dess åtnjutande fortfar. Men enär
indelta räntornas intagande uti KronoRäkenskaperne endast innefattar en upp- och
af-föring och således, om än lösen för räntan efter gamla grunden, med beräkning
af årets markegång, skulle utfalla något olika emot hvad nya räntan, efter medelpris,
utgjorde, det icke medför någon olägenhet, om för alla hemman endast sistnämnde
ränta i Räkenskaperne upptages, allenast afföringarne af indelta räntornas
värde derefter lämpas, utan fastmera enkelhet derigenom beredes, i förening med
vinnande af syftemålet, att visa Statens uppoffring för indelningen; så böra dock
äfven de på förberörde sätt disponerade räntor uti KronoRäkenskaperne efter förvandling
upptagas samt, på lika sätt som här förut i fråga om lösen för in natura
utgående dagsverken är vordet föreslaget, den del af sålunda i Debet ingångne
(Bil. lill K. il- Nåd. Prop. till R. St. år i84y.) 9
66
nya räntan, som motsvarar indelningen, under behörig anordningstitel afföras; hvilket
möter så mycket mindre svårighet, som kronans behållna andel af i öfrigt indelta
hemmans räntor vanligen utgöres af sådant, som i contant är bestämdt.
I afseende å räntorna för Rusthållshemman samt de till Båtsmanshåll med sina
räntor indelta hemman i Blekinge och Calmar Län, inträffar väl i så måtto enahanda
förhållande, som med räntorna af de för vissa Statsbehof anslagna egendomar,
att frihet för räntornas utgörande tillgodonjutes; men då dessa räntor i sjelfva verket
äro att jemföra med Statsanslag till rustningens upprätthållande och således,
lika med andra så beskaffade anslag, böra vara i Räkenskaperne synlige, anse Comiterade
att de hädanefter, som hittills, böra i Jordeböckernes skattecolumn upptagas
och i Redogörelserne debiteras, samt deremot beloppet under vederbörlig anordningstitel
afföras.
På enahanda sätt anse Comiterade böra förfaras i de fall, då befrielse ifrån
räntors utgörande tillgodonjutes af orsak, alt hemmanen äro anslagne till Gästgifveri,
Färjehåll, Brefföring m. m., samt dylika räntor hittills varit i Räkenskaperne debiterade
och under anordningstitel afförde.
tida^skauiä™1* Derest, enligt hvad Comiterade här förut i underdånighet föreslagit,
ningar. 8 de nu utgående ordinarie räntorna komma att förändras, blifver äfven
nödigt att, i sammanhang med beslutet derom, stadga, huru vid framdeles skeende
skattläggningar, i afseende å räntornas bestämmande, bör tillgå. Då både rättvisa
och billighet fordra, att dervid icke förfares efter andra grunder, än att sådana
räntor, som framgent åsättas, öfverensstämma med dem, hvilka redan äro öfrige
hemman ålagde och, derest förvandling ej skett, skulle hafva ifrågakommit,
samt dessutom vid det förhållande, att nya skattläggningar i framtiden icke ofta
kunna blifva af nöden, det ej synes vara af verkligt behof påkalladt att utarbeta
nya skattläggningsmethoder, anse Comiterade lämpligast, att, då skattläggning framgent
erfordras, räntan först uträknas efter ortens hittills gällande method och det
sålunda bestämda beloppet sedermera förvandlas till ny ränta efter samma beräkningsgrund
och medelpris, som för de äldre räntornas förvandling varder
faststäld.
Härvid borde dock, efter Comiterades åsigt, undantag göras för qvarnar. Dessa
äro i sjelfva verket icke annat, än ett slag fabriksinrättningar, och någon tillförlitlig
grund finnes så mycket mindre att derå beräkna en ständig ränta, som inkomsten
helt och hållet är beroende ej allenast af deras beskaffenhet, utan ock af
mäldetillgång, som af mångfaldiga orsaker kan högst betydligt omvexla. Af dessa
skäl och då redan genom Kongl. Kungörelsen den 29 April 1830 i afseende å
sågar, som derefter anlades, eller, ehuru förut anlagda, då ännu icke undergått
67
skattläggning, blifvit stadgadt, att de icke borde grundränta äsättas, utan såsom fabriksinrättningar
betraktas och endast till bevillning beräknas, hålla Comiterade före,
att lämpligast vore, om på enahanda sätt jemväl förfores med Tullmjölqvarnar,
som hädanefter anläggas eller icke redan skattläggning undergått.
I sammanhang med frågan om hemmansräntorna hufva Comiterade 19< ?■ Angfienäfvcn
fästat uppmärksamheten derå, att af Städerne utgå åtskilliga till sta
ordinarie
ränta hänförlige afgifter, som för deras jord beräknas. Och dernes jord.
hemställa derföre Comiterade underdånigst, alt alla så beskaffade afgifter måtte förvandlas
efter enahanda grund, som för hemmansräntorna varder faststäld, samt förteckningar
deröfver, upptagande såväl gamla, som nya räntan, lör hvarje Stad uppgöras
och till Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande insändas, för att, till rättelse
lör framtiden, bifogas Länens JordcboksLiggare.
b) Tionden.
Någon förenkling uti denna utskyld är i allmänhet icke af behofvet 29- ?• 0m
påkallad, då den å de liesta ställen är bestämd uti spanmål af sådane Tlondenslag,
som utgör ortens hufvudproduktion; men, på sätt det öfver Tionden, på grund
af 1844 års Räkenskaper, upprättade sammandrag Litt. N. utvisar, förekommer dock
i några Län, att den är utsatt jemväl i andra persedlar, såsom smör, ärter och
bönor.
De skäl, som i det föregående blifvit anförde till stöd för Comiterades underdåniga
förslag om hemmansräntornas lörvandlande till bestämd penningeskatt, kunna
väl till viss grad äfven gälla i fråga om tionden; men förhållanderne äro dock iså
målto skiljuktige, som grunden för tiondens beräknande är, att den skulle utgöra
en viss del af årsväxten, fastän, till undvikande af ömsesidiga olägenheter, qvantiteten
numera å de flesta ställen blifvit bestämd. Dessutom förefinnes, som ofvan
nämndt är, icke i afseende å tionden den anledning till dess förvandlande i penningar,
som i fråga om ordinarie räntan hämtats af behofvet att förenkla densamma
och undvika olägenheterne af de förra räntepersedlarnes utbytande emot nya.
Och då någon egentlig rubbning af denna skatt således icke är af verkligt behof
påkallad, samt en stor del af tionden är anslagen till Inrättningar, för hvilka Comiterade
funnit sig böra föreslå ersättning, lämpad efter markegångspriser, hafva Comiterade
ansett, att, äfven om ordinarie räntan skulle blifva i penningar bestämd,
lämpligast vöre att, för närvarande och intilldess fördelarne af sistnämnde åtgärd
hunnit af erfarenheten bekräftas^ icke utsträcka en sådan förändring jemväl till
kronotionden.
Deremot skulle det i flera afseenden lända till lättnad både i Jordebok och
Räkenskaper, om i de fall, då tionde är utsatt antingen i andra persedlar, än span
9*
-
68
mål, eller uti andra sädesslag, än hvaraf densamma i allmänhet inom orten utgöres,
sådant kunde förändras; och tillstyrka Comiterade derföre underdånigst, att så beskaffad
tiondeafgift, hvarmed detta förhållande inträffar, mätte på det sätt förvandlas,
att, sedan värdet deraf efter de medelpris, hvarpå ordinarie räntans förvandling
grundas, blifvit uträknadt, i stället bestämmes så stor qvantitet spanmål af de slag,
hvaruti tionden i Fögderiet i allmänhet är utsatt, som efter nämnde medelpris
svarar emot förstberörde värde, likväl så att icke annat bråk än \ kappe upptages,
utan hvad, som under- eller öfver-stiger, uteslutes.
HaimstacTan fråga om tionden förekommer jemväl, att uti Skåne erlägges, un
i
skåne.Jan der benämning Halmstädja, hvarje 7:de år en serskild, efter tionden
lämpad afgift, hvilken icke i andra delar af Riket utgöres. Denna afgift, som
redan i Danske Konungen Fredrik den Andres tid skall hafva tillkommit och lör
hvars beräknande annan grund icke kunnat igenfinnas, än GeneralGuverneuren, Grefve
R. von Aschebergs den 24 Oktober 1681 gifne Instruktion, utgår icke lika i
alla Fögderier, hvartill orsaken synes hafva varit, att den med progressiv tillökning
lämpats efter tionde qvantiteten för hvarje socken, men beräknas i allmänhet till
4 sk. 6 rist. för hvarje Tunna Råg och Korn, samt 2 sk. 3 rist. för En Tunna
Hafre; och är genom Kongl. Brefvet den 5 Juli 1843 uti serskildt fall fork la—
rädt, att vid Halmstädjans sedan längre tid tillbaka följde beräkning finge förblifva.
Enligt den på grund af Räkenskaperne för åren 1821—1843 upprättade, under
Litt. O. underdånigst bilagde Utredning öfver ifrågavarande afgift, af hvilken
innehafvare af tiondespanmål åtnjuta hvad å deras anslag belöper, utgör densamma
hvarje 7:de år omkring 1640 Ridr eller per medium årligen circa 235 Ridr. Då,
enligt hvad nyss nämndt är, sådan afgift icke erlägges för tiondespanmålen i Öfriga
delen af Riket, synes ej heller skäl vara för handen att densamma bibehålla,
serdeles då dess belopp är så föga betydligt, att det icke motsvarar det besvär, dess
uträknande och debiterande å en mängd skattskyldige medför; Och Comiterade
hemställa derföre undcrdånigst, om icke Eders Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna
skäligt att till Rikets Ständer göra Nådig framställning om denna serskilda afgifts
upphörande, i hvilket fall de räntetagare, som hittills varit deraf i åtnjutande, torde
böra derför undfå ersättning efter hvad, som per medium för året belöper å hvar
deras
vid indragningen innehafvande tionde anslag.
3:o Angående dispositionen af Ordinarie Räntor, Kronotionde och Boställen.
a) Afkortningar.
22. Om de, ang. Dessa hafva egentligen tillkommit derigenom, att åtskillige rän
Ordinarie
Afkortmn- . , ,. , . ° r . ..,a , af.. ..
garne, redan fatiade loi\ hvarmed tid eller annan, al serskilda orsaker, sådana ioranbesiut.
dringar inträffat, att de icke vidare böra utgå, det oaktadt ännu äro
(59
i Jordeböckerne qvarstående samt således, då de, på grund deraf, i Räkenskaperne
debiteras, åter måste afföras.
A detta förhållande fästade Rikets Ständers år 1825 församlade Revisorer uppmärksamhet
och ansägo någon sådan reglering i afseende härå höra tillvägabringas,
hvarigenom debitering i KronoRäkenskaperne af skatter, som redan upphört att utgöras,
måtte undvikas. Kongl. Maj:t, som i anledning häraf i Nåder fann det böra
leda till ökad redighet och enkelhet, om det brukliga debiteringssättet, hvarigenom
så kallade ordinarie afkortningar uppkomma, så vidt möjligt vore, blefve förändradt,
anbefalde, uti Nådigt Bref den 14 November 1827, KammarCollcgium att,
efter Kongl. Maj:ls Belällningshafvandes hörande, i underdånighet uppgifva hvilka
af nämnde afkortningar, som utan olägenhet skulle kunna utur Jordeböcker och
Räkenskaper uteslutas. Uti det, till följd häraf, den 20 Mars 1829 afgifne underdåniga
utlåtande anförde KammarCollegium: att, då de hemman och lägenheter, hvilkas
mantal och räntor blifvit ibland ifrågavarande afkortningar beräknade, antingen
för Frälse Säterier med dertill hörande Ladugårdar, Rå och Rörs samt Insockne
hemman och för Bergsfrälse eller för Kongl. Slolt och Ladugårdar, Kronans utarrenderade
Egendomar, skattlagde eller med frihetsår beviljade nya Hemman och Odlingar,
Förpantningar, Förläningar åt menigheter eller enskilde personer, på länsre
eller kortare tid, och för Ödeshemman, upptagas och redovisas i Kronans Jordeböcker
och Räkenskaper, på det deraf må kunna tillförlitligen inhemtas den underrättelse
om nämnde jords tillvaro eller beskaffenhet, som är oundgänglig ej allenast för
bestämmandet af dess deltagande i allmänna utskylder och besvär, utan ock för tillsynen
deröfver, att vederbörande rätteligen fullgöra åtskilliga, emot åtnjutande af
de förundte räntefriheterne, dem, enligt serskilde privilegier och stadganden, åliggande
skyldigheter, såsom bland annat: för Säterier och Ladugårdar, att derå underhålla
behörig åbyggnad; för Bergsfrälse, att, i föreskrifven ordning, idka bergshandtering;
för de hemman och räntor, som äro donerade, förpantade eller utarrenderade,
att dem, likmätigt förlänings- eller förpantnings-brefvens lydelse och arrendecontracternes
innehåll, disponera, bruka och å utsatt tid frånträda; samt för
uppodlingar eller på frihet upptagne, förr skattlagde lägenheter, att de i laga ordning
varda iståndsatte och med åboer försedde; så ansåg Collegium sig icke kunna
i underdånighet tillstyrka, alt ofvanberörde hemman, lagenheter och räntor från
Jordeböcker och vanlig redovisning i Räkenskaperne uteslutas, utan förmenade både
kronans och enskildes rätt närmast varda iakttagen, om i detta afseende framgent
förhölles på lika sätt, som dittills. Hvad angick de afkortade räntorna för under
Säterier inlagde och afhyste hemman; så, enär räntelriheten för dylika hemman endast
vore i allmänhet tillåten, då de ligga inom Säteriernes rätta rå och rör, hemstälde
70
Collegium i underdånighet, att sådane räntor icke borde uteslutas, förr än förhållandet
i nämnde afseende blefve behörigen utredt och pröfvadt. Vidkommande
alla öfriga ordinarie afkortningar, eller för bytes- och ersättnings-hemman, den dermed
i sammanhang stående Reductions- och Liqvidations-fonden, sequestrerade räntor,
frän kronan till frälse köpte hemman och räntor, de menigheter everdeligen och
ovilkorligt i Nåder förunnade nedsältningar i vissa skattebidrag, samt för räntorna
af obefintliga och förmedlade hemman, ansåg Collegium, ej allenast att förstnämnde
hemman och räntor numera, sedan de derom ingångne byten, köp och anhängige
ersättningstvister, med undantag endast af några fä mål, blifvit slutligen afgjorde,
borde i Jordeböckerne upptagas med deras erhållne frälse natur och hemmantal
och således de för dem debiterade, men afkortade förra mantal och räntor
försvinna, utan ock att obefintliga och förmedlade hemman med deras räntor icke
behöfde i Jordeböckerne qvarstå, när för de sednare förmedligen blifvit ordentligen
faststäld och för de förra behörigen utredt vore, att den dertill fordom hörande
jord ej vidare kunde återfinnas. Då likväl alla dessa förändringar icke borde verkställas
förr, än omständigheterne i hvarje serskildt fall voro noga undersökte och
pröfvade, trodde emedlertid Collegium lämpligast, att med ofvannämnde afkortningars
uteslutande uppskjötes, till dess de för deras afskrifning nödige och till en del redan
förordnade åtgärder hunnit för sig gå. Hvad Collegium sålunda yttrat, blef
af Kongl. Majit den 8 Maj 1829 i Nåder bifallet, med föreskrift tillika, det borde
Collegium skyndsamligen gå i författning om den förberedande undersökning i ämnet,
som vore af nöden, samt med berättelse sedermera till Kongl. Majit i underdånighet
inkomma. Nödige föreskrifter i anledning häraf blefvo ock af Collegium meddelade
Eders Kongl. Majits Befallningshafvande, som med de infordrade upplysningarne
och på grund deraf gifne Utslag inkommit; men ärendet är för större delen
af Länen ännu på KammarCollegii pröfning beroende.
För att närmare utreda och ådagalägga beskaffenheten och beloppet af de uti
Räkenskaperne förekommande så väl ordinarie, som extra ordinarie afkortningar å
ordinarie räntan och kronotionden, samt tillse hvilka åtgärder, utöfver de redan
förordnade, må i afseende derå vara af nöden, hafva Comiterade, på grund af 1844
års SpecialRäkningar, eller de sista som voro inkomne. då Comiterade sammanträdde,
låtit deröfver upprätta underdånigst bifogade Sammandrag Litt. P.. Då, enligt
derå gjorda anteckningar, det befunnits, att åtskilliga afkortningar blifvit under origtige
titlar hänförde, äfvensom under nämnde rubrik upptagits hvad egentligen
bordt under Anordningstitel förekomma, har sådant genom omslut blifvit rättadt,
hvarjemte, och för att tydligare utvisa ej mindre verkliga beloppet för hvarje titel,
än ock de hufvudrubriker, hvartill åtskilige af de många olika titlar, som begag
-
71
näts, rätteligen böra hänföras, Comiterade låtit uppgöra ett Novo Conto, upptagande
samtelige afkortningarnes rätta beskaffenhet och belopp.
Hvad beträffar de afkortningar, om hvilkas uteslutande, efter behörig utredning
och pröfning, Eders Kongl. Maj:t redan i Nåder förordnat och nu på KammarCollegii
åtgärd bero; så anse Comiterade desamma icke kunna eller böra blifva
föremål lör något deras yttrande; hemställande dock Comiterade underdånigst, om
icke Eders Kongl. Maj:t skulle i Nåder täckas förordna, det bör detta ärendes pröfning
så påskyndas, att alla de förändringar, som i följd deraf böra ega rum, må
vid nya Jordebokens upprättande kunna iakttagas.
De afkortningar, som, efter KammarCoilegii ofvanomförmäl- 23. §. Om de för Orde
hemställan, ansetts böra fortfarande bibehållas, förekomma i niruppl^rtnd^ytteJ
Räkenskaperne
under följande titlar, nemligen: i i ga re erforderlige åt
gärder.
1 :o. Adeliga och Säteri friheter.
2:o. Bergsfrälsefriheter.
3:o. Uppodlingsfriheler.
4:o. Förläning på lifstid.
5:o. Dito på behaglig tid.
G:o. Förpantade hemman och räntor.
7:o. Förarrenderade hemman och lägenheter.
8:o. Ödes hemman och lägenheter.
9:o. Kongl. Slott och Kungsgårdar.
Då KammarCollegium i underdånighet tillstyrkte förutnämnde afkortningstitlars
bibehållande, ansågs sådant, på sätt ofvan nämndt är, vara erforderligt för beredande
af nödig controll ej mindre å jordens tillvaro och beskaffenhet, än derå,
att de skyldigheter, som föranledde och åtlöljde de åtnjutne friheterne, behörigen
uppfyldes m. m.. Sjelfva jordens tillvaro utvisas likväl tillräckligen af Jordeböckerne,
uti hvilka hemmanen med deras rätta skattetal, i hvad lall som helst, måste upptagas,
hvaremot det icke är hvarken af verkligt behof påkalladt eller fullkomligen
lämpligt att i Räkenskaperne debitera utskylder, som icke böra utgöras och derföre
åter mäste afkortas. Sådant leder endast till onödig inveckling; hvadan, efter Comiterades
åsigt, i allmänhet icke andra räntor böra påföras till redovisning, än sorn skola
erläggas, så vida icke i vissa fall, då befrielsen ifrån räntors utgörande innefattar
ett anslag för ändamål, hvilkas alla kostnader anses böra af Räkenskaperne utvisas,
det kan finnas nödigt alt annorlunda förordna, hvaremot i afseende å sådana
räntor, som, på grund af sjelfva hemmanens serskilda disposition, icke komma att
72
utgå, all nödig upplysning kan erhållas derigenom, att de uti Jordeboken varda
inom column antecknade.
I tillämpning häraf förekommer angående afkortningarne för Adeliga och
Säteri samt Bergsfrälse friheter, att, enligt hvad ofvanomförmälde utredning
utvisar, de utgöras af räntor, ifrån hvilka åtskilliga hemman, på grund af sin natur,
numera äro befriade. Att ändock debitera dessa räntor är under sådana förhållanden,
på sätt ofvan är vordet i underdånighet yttradt, icke lämpligt, och något
ändamål vinnes dermed så mycket mindre, som, enligt hvad nämnde utredning
jemväl ådagalägger, någon viss princip icke blifvit följd öfver hela Riket, utan i
några Län redan uteslutits alla de räntor, hvarifrån dylika hemman vunnit befrielse,
under det att på andra ställen större eller mindre del deraf qvarstår. Då genom
Kongl. Kungörelsen den 14 November 1829 skyldigheten att underhålla viss åbyggnad
å Säterier blifvit upphäfven, förfaller ock det skäl, KammarCollegium af denna
skyldighets controllerande hämtat lör bibehållande af Säterifrihets afkortningarne, utom
det att den kännedom om tillvaron af sä beskaffad egendom, som af jordeboken
vinnes, vore fullt tillräcklig för handhafvandet af berörde controll, hvilket sednare
äfven fullkomligt gäller för Bergsfrälset.
Då för lägenheter, som å nyo skattläggas, den dervid bestämda räntan icke
skall uti Räkenskaperne påföras, förr än efter frihetsårens slut, synes äfven lämpligast
böra efter enahanda grund förfaras med sådana räntor å under uppodling varande
lägenheter, som under frihetsår icke erläggas, och följaktligen de å dylika lägenheter
förut satta räntor uteslutas, samt deremot efter frihetsårens utgång de
räntor påföras, som sedermera böra utgöras. Å denna debitering finnes ändock
samma controll, som i nyssnämnde fall.
Vidkommande förläningar på bestämd eller obestämd tid; så utvisas af förr—
omförmälde utredning, att under den förra titeln rätteligen endast förekommer räntan
af Leckö eller Sijkajocki Kungsgård, som år 1810 blifvit, på 50 års besittning,
upplåten åt numera framlidne Generalen, Grefve Adlercreutz och dess arfvingar. Dä
den uppoffring å Statens sida, som ifrågavarande donation innefattar, icke beror al
räntans belopp, anse Comiterade det vara utan ändamål att, under det nämnde
disposition fortfar, samma ränta i Räkenskaperne upptaga och afföra, och då det ej
heller efter förläningens upphörande kan ifrågakomma, att räntan skall utgöras, är sådant
äfven sedermera lika öfverflödigt, hvadan Comiterade underdånigst tillstyrka, att dermed
förfares på lika sätt, som i afseende å öfrige Kungsgårdar varder stadgadt och
hvarom Comiterade här efteråt sig yttra. De till den sednare afdelningen hänförlige
afkortningar utgöra a) till Grisbacks arfvingar anslagne 5 Tunnor ^ kappe kronotionde
spanmål, såsom ersättning för hemmanet Munkebo eller Munkeboda i St,
73
Kopparbergs Län genom Drottning Christinas Bref den 2 Mars 1646 beviljad, men
vid Reduktionen, enligt Resolution den 16 Januari 1684, indragen frälsefrihet,
och b) räntan af 2:ne fisken i Södermanlands Län, som enligt Kongl. Resolutionen
den 15 Juli 1793 tills vidare disponeras af Nyköpings Lazarett. Så vida dessa
donationer äro af den beskaffenhet, att de skola fortfarande utgå, hvilket på behörig
utredning i laga ordning bör ankomma, synes Comiterade lämpligast vara, om
med de personer, som äro till åtnjutande af det Grisbacks arfvingar beviljade tiondeanslag
berättigade, öfverenskommelse kunde träffas angående denna rättighets
afstående emot viss lösen, samt att med de till Nyköpings Lazarett donerade räntor
förhålles på lika sätt, som, i händelse indragning sker af indelta räntorna, stadgas
rörande ersättning för dem, som äro till serskilda Inrättningar anslagne.
I afseende å afkortningarne af förpantade hemman och räntor synes böra utredas
och i laga ordning pröfvas, huruvida de innefatta sådan förpantning, att återlösen
kan ega rum, i hvilket fall derom torde förordnas, men i motsatt händelse,
och om således hemmanen och lägenheterne innehafvas under full egande rätt, böra
de, efter Comiterades åsigt, i öfverensstämmelse dermed i Jordeböckerne upptagas
och räntorna, såsom icke vidare utgående, varda uteslutne.
Att uti Räkenskaperne upptaga och åter alföra räntorna af förarrenderade
hemman och lägenheter, anse Comiterade både olämpligt och ändamålslöst, då
dessa räntor icke skola erläggas, samt den inkomst, som Staten af berörde
egendomar eger, består uti arrendebeloppen, hvilka serskildt, under behörig titel,
påföras, och hvarå controll derförutan fullkomligen kan vinnas, enär tillförlitliga förteckningar
å de Statens egendomar, som på dylikt sätt äro disponerade, icke böra
saknas. För nödige upplysningar om räntebeloppet, i händelse dess utgörande framdeles,
af en eller annan orsak, skulle ifrågakomma, är det tillräckligt, om nämnde
räntor varda uti Jordeboken inom column antecknade, och Comiterade anse derföre,
att med hemmansräntorna och tionden af alla Statens utarrenderade egendomar
bör på sådant sätt förfaras, hvarigenom följaktligen denna afkortningstitel skulle försvinna.
Då likväl i ett eller annat läll förekommer, att räntor och tionde af dessa
hemman antingen äro indel te eller efter ArrendeContracter skola till Staten erläggas,
borde dock tillika stadgas, att, så länge dessa förhållanden fortfara, sådana räntor
och tionde, på grund af serskilda förteckningar, debiteras. Serskildt böra Comiterade
underdånigst anmärka, att under nu ifrågavarande titel afkortas de räntor,
som emot erläggande . af en mindre betydlig afgift äro förlänte till understöd för
Sala Silfververk. Dä Silfververket derjemte innehar åtskilliga andra räntor, hvilka,
såsom anvisade utan ersättning, alföras under anordningstitel, skola Comiterade här
{liil. lill K. M. Näd. Prop. litt It. St. är \ 19
74
efteråt i ett sammanhang afgifva underdånigt yttrande om de åtgärder, som i afseende
å dispositionsrätten till alla dessa räntor kunna anses af nöden.
Dä i afseende å afkortuingarne för ödes hemman och lägenheter, vid den utredning
Comiterade låtit verkställa, förekommit, att åtskillige af dessa hemman och
lägenheter äro obefintlige, anse Comiterade, det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra undfå Nådig föreskrift att låta anställa noggrann undersökning, på det
att sådane, med hvilka berörde förhållande inträffar, ehuru de äro under nyssnämnde
titel alförde, mätte tillika med deras räntor kunna i den för dylika fall redan
stadgade ordning uteslutas. För de under ödes-titel upptagne hemman och lägenheter
åter, som verkligen finnas, synes det vara tillfyllestgörande, att räntorna endast
inom column antecknas, samt först, sedan hemmanen åter blifvit upptagne och dervid
medgifne frihetsår tilländalupit, utföres och till debitering upptages det belopp,
som dä skall erläggas. På detta sätt kommer ändock nödig upplysning om dylika
hemmans och lägenheters tillvaro icke att saknas.
Beträffande slutligen afkortade räntor för Kongl. Slott och Kungsgårdar, så
gäller i afseende å dem, som för Statsverkets räkning äro utarrenderade, hvad här
ofvan angående förarrenderade hemman i allmänhet är vordet i underdånighet vttradt;
och vidkommande dem som af Kongl. Familjen eller för allmänt behof
disponeras, så anse Comiterade det helt och hållet vara utan ändamål, att räntorna
deraf uti Räkenskaperne debiteras och åter afkortas, helst ändock icke vinnes någon
upplysning om storleken af det bidrag, Staten derigenom lemnar till det föremål,
hvarför egendomarne användas, enär sådant bestämmes af den afkastning, de
annars kunnat gifva; Och tillstyrka derföre Comiterade underdånigst, det Eders
Kongl. Maj:t Nådigst måtte förordna, att räntor, som finnas pålörde Kongl. Slott och
Kungsgårdar, hvilka på ett eller annat sätt äro för allmänt behof disponerade, böra,
lika som i afseende å räntorna af förarrenderade hemman och lägenheter blifvit
hemstäldt, uti Jordeboken inom column antecknas och således från debitering
uteslutas.
b) Angående Indelta Räntorna och Kronotionden samt Boställen.
delta Räntoang ’n" Hvad beträffar de till aflöning disponerade, indelta räntor och
dragning, förut väck- kronotionde; så blef uti Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarColte
fräs°r- legii och StatsContors den 10 Oktober 1828 afgifna underdåniga
utlåtanden, angående lönereglering för LandtStatsTjenstemännen och Landtmäteristaten,
den framställning gjord, att indelningarne borde indragas till Statsverket och
deremot löner i silfver anvisas, samt på lika sätt förfaras med Boställen lör vissa
Tjenstemän, hvaremot andra borde dervid bibehållas eller, i saknad af sådana, dermed
förses, likväl så, att Boställs- och Bohemmans-räntorna, lika med öfrige indel
-
75
ta räntor, till Staten blefvo indragna. Äfvenså föreslogo Collegierne uti underdånigt
utlåtande af den 20 i nämnde månad, i afseende på Landshöldingelönernes
reglering, att på enahanda sätt borde förfaras med de deruti inbegripne indelta
räntor; hvaremot i fråga om Boställshemman Collegierne voro skiljaktige, så att
KammarCollegium tillstyrkte deras indragning, men StatsContoret ansåg, att de med
vissa uppgifna undantag borde bibehållas. Uti härefter, under den 13 November
1828, till Rikets Ständer allåten Nådig proposition yttrade Kongl. Majit, att framställningen
om de indelta lönings-räntornas upphörande och ingående till Statsverket, emot
det att Tjenstemännen erhöllo contanta löner, vore i alla alseenden en högst nyttig
och nödig förbättring i fråga om aflöningssättet för sådane TjenstemannaCorpser,
som uppburo dylika räntor, samt skulle för landet blifva en af de nyttigaste förändringar,
som kunde införas; äfvensom löntagaren dermed borde finna sig belåten,
då han sålunda undginge alla omsorger och äfventyr vid sina löningsförmåners utbekommande
till bestämda belopp och på vissa tider; hvadan Kongl. Majits Nådiga
förslag till lönereglering för ofvannämnde Stater hufvudsakligen grundades på det
indelta löningssättets upphörande. Vid samma tillfälle gjordes äfven Nådig proposition,
angående lönereglering för Indelta Arméen, likaledes grundad derpå, att indelningar
i hemmansränlor och kronotionde skulle till Statsverket indragas och bestämda löner
i silfver fastställas att efter medelkurs liqvideras, samt att de bibehållna Boställenas uppskattade
afkastning borde ifrån lönerne afdragas. De sålunda föreslagne nya löneregleringarne
blefvo väl icke bifallna och i följd deraf förföllo äfven de ifrågastälde förändringarne;
men, i anledning af Kongl. Maj:ts vid samma Riksdag aflåtne Nådiga skrifvelse
med KammarCollegii förslag till hemmansräntornas förenkling, yttrade Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 25 Januari 1830, att i sammanhang dermed
borde de till Militär- och Civil-Staterne upplåtne indelningar till Statsverket indragas,
samt löneanslagen till dem utgå i contant från Statens Cassa; Och auhöllo
derföre Rikets Ständer i underdånighet att vid en följande Riksdag derom fä emottaga
Nådig proposition.
Till följd af Kongl. Maj:ts, i anledning häraf, uti Bref af den 29 Maji 1830,
meddelte Nådiga befallning, afgåfvo Krigs- och Kammar-Collegierne underdånigt utlåtande
den 11 Maj 1831, deruti KammarCollegium, jemte åberopande af förra utlåtandet
den 10 Oktober 1828, angående Landt- och Landtmäteri-Staterne, tillstyrkte
indragning äfven af indelningarne för Militär- och Ecclesiastik-Staterne samt,
i det stället, bestämda löner i silfver, hvaremot KrigsCollegium, som fann anvisandet
af löneanslag i silfver ej vara lämpligt, ansåg, att, om correktif emot för
låg markegång stadgades, bäst vore, att antingen alla räntor ingingo till Statsver
10*
-
76
ket och derifrån tili löntagaren utbetaldes hvad för honom blifvit uppburet, eller
ock en hvar erhölle ståndigt anslag i spanmål, som, efter markegång, i gångbart
mynt liqviderades. Uti Nådig proposition till Rikets Stander den 7 Maji 1834 förklarade
derefter Kongl. Maj:t Sig väl anse den ifrågavarande förändringen böra såsom
grundsats erkännas och qvarstå, men tidpunkten för dess vidtagande då ej vara
för handen, enär åtgärden, ehuru i sig sjelf nyttig, kunde verka till rubbning
af den föreslagne Statsregleringen, hvarföre Kongl. Majit endast ville meddela de
från Embetsverken i ämnet afgifne utlåtanden och till Rikets Ständer öfverlemna
att pröfva, huruvida de ansågo Statsverkets tillgångar medgifva förändringens införande
då genast, eller om dermed borde uppskjutas. Till svar härå yttrade Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 17 Maj 1835: att de väl funno den
ifrågavarande regleringen utgöra ett hulvudsakligt medel för bibringande af större
enhet, med hänseende till sä väl Statens inkomster och utgifter, som löningsförhållanderne
för indelningshafvare, men ansågo likväl nödigt, att, inan densamma
definitift företoges, det borde utrönas hvad inflytande, det af Rikets Ständer föreslagna
antagandet af ett ärligt medium af 10 års markegångspris, räntepersedlarnes
förenkling och myntbestämningen kommo att utöfva å spanmåls- och varu-priserna
samt å förhållanderne för räntegifvare i allmänhet.
Emedlertid hade, genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833, ny lönereglering
för Indelta Arméen blifvit' faststäld, hvarvid Kongl. Majit förklarade något hinder
icke möta i den omständigheten, ”att Kongl. Majit med Rikets Ständer kunde
”framdeles förordna om indragning till Statsverket af de Arméen anslagna indelta
”Hemmansräntor med Kronotionde och Afradsspanmål, samt anslåendet af contanta
”löner i stället, enär å ena sidan ett sådant beslut icke kan fattas, utan att löner”ne
bestämmas till belopp fullt motsvarande det, hvartill räntorna och spanmål vid
”löneregleringen blifvit beräknade, och å andra sidan vederbörande Embets- och Tjen”ste-män
vid ett sådant förhållande skola sakna allt skäl till klagan öfver en så beskaffad
förändring.”
Beträffande löneregleringen för Landt- och Landtmäteri-Staterne, med undantag
i förra afseendet af Landshöfdingelönerne, hvilkas reglering den 24 Februari 1837
i Nåder faststäldes; så, och efter det KammarCollegium och StatsContoret, under
den 22 Juni 1835, afgifvit förnyadt förslag, innefattande 2:ne alternativer, dels
med upphörande, dels med bibehållande af det indelta Iöningssättet, blef detta förslag,
uti Nådig skrifvelse af den 27 Januari 1840, öfverlemnadt till Rikets Ständer,
med förklarande, att Kongl. Majit, lika med Collegierne, fortfarande hyste den
öfvertygelse, angående fördelarne af indelta löningssättets upphörande, som i det till
Rikets Ständer den 13 November 1828 afgifna förslag var uttalad; men den så
-
77
landa föreslagna löneregleringen blef, i anseende till bristande tillgångar, af Rikets
Ständer icke bifallen.
Vid sistnämnde, eller 1840 års, Riksdag väcktes, genom enskilda motioner, fråga
om indelta räntornas indragning och uti deröfver afgifne utlåtanden föreslog
StatsUtskoltet hufvudsakligen: att alla indelta räntor och kronotionde, som voro
anslagne till Staters aflöning eller serskilda Inrättningar m. fl. behof, borde, med
några uppräknade undantag, som erfordrade serskild pröfning, till Statsverket indragas
och ersättas af contanta löner och anslag; dock att ordinarie innehafvare af indelta
löner skulle ega att, derest de det åstundade, dervid bibehållas, så länge de
vid tjcnsten qvarstodo; samt att, för nämnde ändamål, hvarje indelt lön eller anslag
borde uträknas efter 10 års medelmarkegång, med tillägg af forsellön å spanmål,
och beloppet deraf, jemnadt till fullt Riksdalertal, utgöra den ersättning, som
till löntagaren skulle utgå, intilldess att för framtiden, och utan minskning i de
dåvarande Tjenstemännens rätt, nya lönestater kunde blifva läststälde, hvaremot för
serskilda Inrättningar och Stiftelser den sålunda uträknade ersättningen endast borde
gälla i 5 år och sedermera altid bestämmas för 5 år i sender efter medium af
nästförutgångne 10 årens markegång. Detta förslag jemte åtskillige i sammanhang
dermed gjorda framställningar, om nödige förändringar i Beskattnings- samt Uppbörds-
och Redogörelse-verket, förföllo emedlertid, sedan de af 2:ne Stånd blifvit godkände,
men af de 2:ne andra icke antagne.
Sedermera väcktes frågan å nyo vid sistförllutne Riksdag, hvarvid Rikets Ständer,
enligt underdånig skrifvelse af den 24 Maji 1845, som, på sätt förr nämndt
är, i Nåder blifvit till Comiterade ölverlemnad, i ämnet fattade följande beslut:
l:o. Alla till indelta Löntagare, Verk och Inrättningar, Rusthåll m. m. anslagna
räntor och kronotionde skola blifva Kronan behållna, med undantag tills vidare
af dem, hvilka, enligt contract eller privilegier, utgå in natura för vissa Verks
drift, såsom Kohlräntorna till Fahlu Kopparverk, Sala Silfververk m. m..
2:o. Boställen, Hemman och Lägenheter, som till Regementer och Corpser,
Civile och Ecclesiastike löntagare, Akademier, Verk och Inrättningar, af hvad namn
som helst, äro anslagne och hvilkas afkastning af dem eller för deras räkning
disponeras, förblifva fortfarande, såsom hittills, orubbadt till vederbörandes egen
disposition.
3:o. För löntagare anslås ersättning i contant af Statsmedel, motsvarande
hittills varande inkomster, att qvartaliter under året utbetalas. För Verk och
Inrättningar, Rusthåll m. m. anslås likaledes motsvarande ersättning i contant, att
vid hvarje års slut utgå.
78
4:o. Dessa ersättningsbelopp beräknas och bestämmas till likhet med hvad
inkomsterne i medeltal utgjort efter hvarje Läns särskilda, af KammarCollegium
faststälda Markegång under de sista 10 åren, 1836—-1845, forsellönen inberäknad.
För hvarje LöningsStat, Verk eller Inrättning bör slutsumman bestämmas till det
jemna tiotal, som är närmast den uppgjorda beräkningen.
5:o. Den för ersättningsbeloppen sålunda uppgjorda beräkning bör derefter,
på sätt lämpligast pröfvas, förvandlas till natura persedlar i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den för hvarje Län nu gällande persedelförteckning, hvarvid dock
framdeles förenkling kunde komma att vidtagas med anledning af den framställning
i ämnet, som Rikets Ständer anhöllo att Eders Kongl. Maj:t i Nåder måtte
täckas vid nästa Riksdag afgifva.
6:o. Sålunda bestämda Stater kunna derefter icke utan Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut förändras.
7:o. Den ersättning, som under de första fem åren, 1846—1850, kan komma
att utgå i contant, utgöres efter beräkningen i 4:de punkten, men derefter uträknas
dess belopp å nyo för hvarje 5:te år efter da sednast förflutne 10 årens
medelmarkegångspris å de natura-persedlar, hvilka enligt 5:te punkten blifvit bestämda
att motsvara contanta beloppet.
8:o. Indragning till Kronan af Löntagares räntor och kronotionde verkställes
vid hvarje blifvande vacance eller förflyttning, men det tillätes alla, som det åstun
da,
att förut få utbyta sina indelningar emot de contanta anslagen. Augmentsräntor
samt de räntor och kronotionde, som äro anslagne till Verk och Inrättningar.
indragas till kronan ofördröjligen, så snart Kongl. Maj:t finner förändringen
kunna sättas i verket.
9:o. De i 7:de punkten föreskrifna nya beräkningar grundas på serskild markegång,
som sättes i April månad, med iakttagande, att de under sistlörllutna 6
månader i orten gångbara pris dervid tagas till bestämdt rättesnöre för de räntepersedlar,
till hvilka räntornas beräknade värde blifvit förvandladt.
Jj. g. Om nodiga sedan äldre tider begagnade sätt, att, till Embets- och
torandringar i alse- . ° 0 , Qn j
ende å dispositionen Tjenste-mäns allönande eller vissa Inrättningars underhållande m. m.,
af indelta räntorna anvisa kronans räntor att af vederbörande sielfve uppbäras, må haf
och
utarrenderade , . 0i n i. o i- • - • i »
boställen. va vant af behofvet påkalladt, sa lange penningen annu icke ut
gjorde
ett så allmänt och tillgängligt bytesmedel, som för närvarande, och det således
kunde vara beqvämligast ej mindre för räntetagaren att uppbära än för riintegifvaren
att utgöra betydligaste delen af räntorna uti persedlar. Ett sådant be
-
79
hof förefinnes dock icke numera och för öfrigt lärer det icke kunna bestridas, att,
i hvad läll som helst, med ordning och rigtig beskattningsprincip mest instämmer,
att Staten, genom sina Uppbördsmän, uppbär alla skatter och sedermera dermed
bestrider erforderliga utgifter.
En oundviklig följd af förstnämnde system har blifvit, hvad äfven utgjort föremål
för ständiga klagomål å de skattdragandes sida, att för dem, hvilkas räntor
anslagits till Tjenstemäns aflönande m. fl. behof, grundskatterna varit mera tryckande
än för de öfriga, enär det berott af indelningshafvaren att, genom begagnande
af sin rätt att uppsäga persedlarne till leverering in natura, tvinga räntegifvaren att
antingen forsla dem flera mil eller ock, för undgående af alla de olägenheter, som
dels äro en gifven följd af dylik forselskyldighet, dels kunna uppkomma genom
stränghet i fråga om persedlarnes beskaffenhet och deraf lätt föranledda tvister, för
räntorna erlägga en i möjligaste måtto uppdrifven lösen, som mången gång öfvermått
till verkligt prejeri. Derigenom har således vanligen handt, att af hemmansegare,
med nominelt lika skattebelopp, de, hvilkas räntor varit indelta, måst vidkännas
betydligt högre utgifter, än de, som sina räntor till kronan utgjort; och detta
missförhållande har ytterligare ökats samt blifvit märkbarare, sedan Staten afsagt
sig rättigheten att uppsäga de behållna räntorna till leverering in natura och medgifvit
de skattskyldige att, derest de det åstunda, lösa dem med penningar efter
markegång utan tillägg af forsellön. Dylika ojemnheter föranleda jemväl större
och mera grundadt missnöje, än sjelfva skattebeloppet, då detta är på förhand
beräkneligt och icke godtyckligt kan uppdrifvas. De indelta räntegifvarne ega derföre
de mest giltiga skäl alt fordra befrielse ifrån ett dylikt, endast af Statens sätt
att disponera deras utskylder härflytande onus och att, i afseende å skatternas utgörande,
varda stälde i full jemlikhet med öfriga skattdragande.
Äfven för Staten medför ifrågavarande disposition af hemmansräntorna högst
väsendtliga olägenheter. Derigenom blifver nemligen hela Uppbörds- och Redogörelse-verket
betydligen inveckladt och försvåradt, enär dels berörde räntor måste
icke allenast uti samtelige KronoUppbördsRäkenskaperne beräknas och afforas efter
de olika titlar, hvarunder de äro anslagne, utan derjemte ytterligare förekomma
till närmare redovisning uti en mängd serskilda redogörelser, dels ock flere olika
personer måste besörja uppbörden, i stället att den annars, utan serdeles tillökning
i besväret, kunde i ett sammanhang med allmänna kronouppbörden verkställas; hvarförutan
allt sådant i betydlig mån okar göromålen för de autoriteter, som skola
controllera alla dessa uppbörds- och förvaltnings-bestyr samt deraf härflytande räkenskaper.
Såsom ett af de många exemplen härpå må anföras förhållandet med
Indelta Arméens aflöning, för hvars besörjande erfordras icke blott de vid hvarje
80
Regemente anstälde Regements- och Mönster-skrifvare, hvilkas mesta göromål äro deraf
föranledda, utan äfven serskilda Lönings- och Boställs-Direktioner, samt upprättandet
af en mängd vidlyftiga och invecklade förslag och redogörelser, med deraf följande
göromål för vederbörande Embetsverk, hvilket till största delen kunde undvikas,
derest allöningen utginge i contant, då endast en enkel uträkning hvarje qvartal,
likasom för andra Stater, erfordrades. Om på dylikt sätt tagas i betraktande alla
de serskilda förvaltningsbestyr och olika redogörelser, som föranledas af nu ifrågavarande
method, att till vissa löner och andra behof disponera räntor och tionde, är
det lätt funnet, huru mycket sådant, uti alla rigtningar, bidrager till förökning af
göromålen samt följaktligen äfven Tjenstemännens antal och lörvaltningskostnaderne.
En förändring häruti är således, efter Comiterades öfvertygelse, första vilkoret för
nödig förenkling i Statsförvaltningen och möjligheten att, genom inskränkning i
Tjenstemännens antal, bereda utväg att, utan Statsverkets altlör känbara betungande,
allona dem på ett sådant sätt, att de af sina innehafvande tjenstebefattningar,
kunna ega skälig utkomst och odeladt egna sin tid åt deras bestridande, samt är
derföre en af de vigtigaste och af behofvet mest påkallade åtgärder, som för detta
angelägna syftemåls vinnande böra vidtagas.
Då det sålunda visar sig, att både de skattdragandes billiga anspråk och Statens
fördel kräfva förändring uti indelta löningssättet, utgör allt detta tillräckliga
skäl för vidtagandet deraf, och, om man än förutsatte, alt dess bibehållande vore
mera förenligt med de sålunda allönade TjenstemannaCorpsernes intresse, måste
detta sä mycket heldre vika, som Staten, allenast hvarje individs redan vunna rätt
behörigen bevaras, obestridligen eger att, på sätt lämpligast och förmånligast finnes,
förordna, huru i framtiden bör förhållas med allöningen för de Corpser, som för
närvarande njuta indelta löner, samt någon rättsenlig grund icke gifves lör dessa
Corpser att fordra, det äfven de, som framdeles dervid anställas, mera, än Statens
öfriga tjenstemän, skola vid nämnde löningssätt bibehållas. Varande för öfrigt,
hvad serskildt angår Indelta Arméen, vid fastställande af nu gällande lönereglering,
på sätt ofvan nämndt är, uttryckligen förklaradt, att densamma icke skulle lägga
hinder i vägen för indelta lönernes utbytande emot contanta, äfvensom uti de sedan
November månad år 1828 utfärdade Fullmagter och Constitutorialer å tjenster
vid LandsStaten, med undantag likväl för Landshöfdingarne, det vilkor finnes
intaget, alt de utnämnde voro skyldige att underkasta sig blifvande ny lönereglering.
Men, äfven om man, med förbiseende af allt detta, vid frågans pröfning vill
taga i betraktande det indelta löningssättets inflytande på Tjenstemännens verkliga
fördel, skall, efter Comiterades åsigt, jemväl ur denna synpunkt, ett ytterligare stöd
för ofvanomförmälde förändring vinnas.
81
Härvid synes med skäl kunna i första rummet anmärkas, att Tjenstemannen
genom ifrågavarande löningssätt kommer i en ställning till de skattdragande medborgarne,
som af många skäl bör undvikas, serdeles då fråga är om dem, som med
dylika ärender skola bafva befattning och ej mindre vaka deröfver, att Statens rätt
iakttages, än tillse, alt ingen obehörigt betungas, samt således, i afseende å vidtagande
tjensteåtgärder, böra vara helt och hållet skiljda från egna intressen, hvilket
derjemte är af serskild vigt, då man erinrar sig de missbruk, som, enligt hvad här
ofvan blifvit anfördt, vid räntornas infordrande kunna ega rum. Det är dessutom,
efter Comiterades åsigt, ej heller i öfrigt lämpligt, att Tjenstemännen sjelfve skola
belastas med omsorgen att indrifva de löner, som de af Staten böra åtnjuta, hvilken
uppbörd, då den skall ske hos en mängd, ofta aflägse boende räntegifvare,
föranleder både besvär och omkostnader. Derjemte medför detta löningssätt de
väsendtliga olägenheter: att Tjenstemannen, i anseende till varuprisernas omvexling,
utan att lefnadskostnaden kan antagas blifva i samma mån förändrad, aldrig är i
tillfälle att på förhand med säkerhet beräkna sina inkomster; att dessa icke utfalla
förr än flera månader efter utgången af det år, för hvilket de äro anslagne och, i
händelse af bristande tillgångar hos de skattskyldige, vare sig genom desses enskilda
ställning eller vid inträffade missväxter, äfven kunna vida längre fördröjas samt
blifva beroende af concurser och execuliva åtgärders vidtagande; samt att Tjenstemannen
emedlertid nödgas ligga i förskott för sin lelnadskostnad, hvilket för de mindre bemedlade,
som utgöra llertalet, naturligtvis medför stora svårigheter och måhända invecklar
många i alFärsförhållanden, de der hafva det menligaste inflytande både på Tjenstemännens
ekonomiska ställning och på tjensternes bestridande. Beräknas allt detta, som sig bör, torde
det derföre visa sig, att, äfven om uppsägningsrätten kan bereda någon högre ersättning,
än lösen efter markegång med forsellön för spanmålen, denna förhöjning i de
flesta fall åtgår till betäckande af sådane afbränningar och uppoffringar, som af
nämnde orsaker måste medfölja detta löningssätt, samt till större delen tillgodokommer
commissionärer eller de, som tillhandla sig indelningshafvarnes rätt. Och
anse Comiterade sig derföre med fullt skäl kunna antaga, att de fleste Tjenstemän
skulle finna sig mera belåtne, om de, i stället för indelningarne, egde att qvartaliter
uppbära emot berörde lösen svarande contanta löner.
Hvad beträffar Verk och Inrättningar m. fl. Stiftelser, som åtnjuta indelta räntor;
så voro contanta anslag för dem i det afseendet fördelaktigare, att de, med
uppbörden af nämnde räntor och deraf följande vidlyftigare redovisning förenade
förvaltningskostnader derigenom i flere fall kunde minskas.
(Bil. lill li. M. Nåd. Prop. lill B. SI. år r84j.) ® ^
82
Af allt hvad sålanda blifvit anfördt, visar sig uppenbarligen, att upphörandet af
de indelta anslagen icke allenast för det allmänna är af högsta vigt och ett nödvändigt
vilkor för tillvägabringande af länge efterlängtad förenkling af både beskattningsoch
uppbörds-väsendet samt, i följd deraf, jemväl uti Statsförvaltningen i öfrigt,
utan ock instämmer med verklig fördel för dem, som hittills af dylika anslag varit
i åtnjutande. Comiterade tveka derföre så mycket mindre att i underdånighet tillstyrka
denna åtgärds vidtagande, som behöfligheten och lämpligheten deraf redan
förut blifvit erkänd så väl uti åtskillige Kongl, propositioner, som af Rikets Ständer
vid flera Riksdagar, deribland den sist förflutna.
Då de ifrågavarande anslagen äro af betydligt skiljaktig beskaffenhet, är det
angeläget, att vid verkställighet af en så beskaffad förändring föreskrifterne derefter
lämpas, och att således, på det ingens lagliga rätt må blifva förnärmad, förhållanderne
dermed behörigen utredas. Till ledning för omdömet i berörde afseende
jemte hvad i öfrigt med nämnde åtgärd eger sammanhang, hafva derföre Comiterade
låtit, på grund af 1844 års RiksIIufvudBok och SpecialRäkenskaper, uppgöra
underdånigst bifogade Summariska Uppgift, Litt. Q., med dertill hörande Speciella
Utredningar och Sammandrag, utvisande, under behöriga titlar, de i dessa Räkenskaper
upptagne Anordningar å Ordinarie Räntan och Tionden och hvilka, med tillägg
af de till anordningstiteln rätteligen hörande anslag, som, enligt den öfver Afkortningarne
upprättade, här förut omförmälde Utredning, orätt blifvit bland dessa sednare
införda, utgöra:
Af Ordinarie Räntan  1,576,054: 2 8. 5.
„ TiondeSpanmål, 106,668 Tunnor 31,2 kappar, beräknade till 534,800: 4 3. 8.
eller tillhopa  2,110,855: 24. i;
börande Comiterade härvid underdånigst anmärka, att förvandlingen efter markegång,
i följd af ovanligt låga spanmålspriser, för nämnde år ej obetydligt understigit de i
sednaste RiksStaten för hvarje anslag beräknade belopp.
Berörde Anordningar kunna lämpligen hänföras till 4 HufvudAfdelningar, hvarunder
de derföre finnas i nyssnämnde Summariska Uppgift upptagne, nemligen:
l:o. Löneanslag; 2:o. Anslag till Allmänna Verk och Inrättningar, Kyrkor och
Fromma Stiftelser; 3:o. Anslag till enskilda verk och personer; samt 4:o. Sådana
räntor, som tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, hvaribland äfven
upptagits de räntor af Städer donerade hemman, som under titel Städers Friheter
afföras; och skola Comiterade angående dessa Afdelningar, hvar för sig, yttrande i
underdånighet afgifva.
83
1:o. Löneanslagen. Hvad om dessa varder stadgadt anse Comiterade endast
böra tillämpas å sådane anslag, som directe äro till vissa tjenster anvisade eller afsedde,
samt de löneanslag vid Indelta Arméen, som af LöningsDireklionerne disponeras
till fördelning emellan löntagarne, hvaremot de till vissa Stiftelser anvisade
anslag, äfven om större eller mindre del deraf blifvit till löner bestämd, såsom
förhållandet är med anslagen för Upsala och Lunds Akademier, hänförts till 2:dra
afdelningen, helst sådant användande beror på de förfoganden, som i afseende å
dessa Stiftelsers tillgångar vidtagas och kunna efter omständigheterne förändras.
I fråga om ersättning för ej mindre löne- än andra anslag blef af Rikets Ständer
vid sednaste Riksdagen antaget, att, sedan beloppet, efter medium af markegången
under de före indragningen sistförllutne 10 åren med tillagd forsellön,
blifvit uträknadt, detsamma, enligt enahanda beräkningsgrund, borde förvandlas uti
vissa persedlar, samt deras värde, bestämdt hvart 5:te år, efter medelmarkegång
för de 10 föregående, utgöra framtida ersättningen. En dylik förvandlings-operation
för hvarje indelt lön skulle likväl, utom besväret, leda derhän, att den förenkling
uti aflöningssättet för de med sådana löner försedda Stater och Corpser, hvars till—
vägabringande bör utgöra ett af förändringens hufvudsyften, förfelades. Då de af
Staten anslagne löner i allmänhet äro bestämda i penningar, samt det till och med,
i afseende å nya löner, blifvit beslutadt, att icke någon del deraf, på sätt förr
skett, bör grundas på spanmåls-beräkning, kunna ej heller Comiterade inse något
skäl, hvarföre vid fråga om förändrad reglering med de Stater och Corpser, som nu
innehafva indelta löner, undantag ifrån nämnde allmänna princip skulle ske och
der anstälde Tjenstemäns aflöning, mera än andras, göras beroende af varuprisernas
omvexling. Tvärtom synes enhet i detta afseende i möjligaste måtto böra beredas,
helst, om den grundsats, som vid bestämmandet af vissa Staters aflöningssätt
blifvit följd, är rigtig, den naturligtvis äfven måste vara det vid fråga om de öfrige,
samt det skäligen bör antagas, att, derest de bestämda contanta lönerne, i
följd af förändrade omständigheter, blifva otillräcklige, Staten anvisar nödig förbättring
så väl för ena som andra TjenstemannaCorpsen, utom det att, efter hvad erfarenheten
äfven bekräftat, det indelta löningssättet icke medför någon tillförlitlig
garanti emot behofvet af en dylik förbättring, men väl den olägenheten, att detta
behof icke blifver lika åskådligt, som vid contant aflöning. Det må ock anmärkas,
att vid de liesta med indelta löner försedda Corpser inträffar, att de lönetillökningar
eller nya löner, som i sednare tider blifvit beviljade, äro bestämda i contant,
hvadan afvikelse ifrån det indelta aflöningssättet för serskilda löntagare vid dessa
Corpser redan nu förefinnes och följaktligen, om ersättningen för de hittills indelte
84
löneandelarne skulle efter förutnämnde grund bestämmas, äfven för framtiden bomme
att fortfara. Comiterade hysa derföre den öfvertygelse, att det för tillvägabringande
af ordning och enkelhet är af nöden samt äfven för öfrigt i alla hänseenden
lämpligast, att i stället för de löner, som hittills uti indelta räntor och tionde
utgått, sådana i contant varda faststälde, så att i detta hänseende enahanda princip
i afseende å alla lönestater måtte varda följd; och tillstyrka Comiterade underdånigst,
att, intilldess närmare reglering kan komma att framdeles för sig gå, ersättningen
för de indelta löner, som varda indragne, måtte blifva lämpad efter hvad
dessa sednare i medeltal utgjort enligt den beräkningsgrund, som för sådant ändamål
kan blifva faststäld. I detta afseende dela Comiterade så vida Rikets Ständers
vid förra Riksdagen yttrade mening, att Comiterade underdånigst tillstyrka, det ersättningen
måtte bestämmas till det belopp, hvarje serskild lön utgjort elter medium
af den för de sista 10 åren näst före indragningens beslutande faststälde markegång
med tillagd forsellön, likväl med summans jemkande till närmaste hela
Riksdaiertal, samt detta belopp, likasom andra contanta löner, derefter qvartaliter
utbetalas. Och må härvid anmärkas, att de nuvarande indelta löntagarne sålunda,
utom den lättnad sistnämnde ordning för lönernes liqviderande allt framgent för
dem medförer, första året, då förändringen vidtoge, erhöllo den serskilda fördelen
att, jemte föregående årets då utfallande indelta lön, tillika få uppbära det löpande
årets, som annars först det påföljande kunnat utbekommas.
Hvad angår verkställigheten af de indelta lönernes indragning; så anse Comiterade
helgden af enskildes rätt fordra, att, så vida icke något förbehåll i sådant
afseende före eller vid tillsättningen skett, alla, som å tjenster, hvarmed dylika löner
äro förenade, innehafva fullmagter, eller constitutorialer, då tjensterne äro af
den beskaffenhet, att de endast derigenom tillsättas, få under siri tjenstetid, derest
de det åstunda, vid nämnde löner bibehållas, samt att följaktligen i alla de fall,
då efter dessa grunder dylik rättighet kan ifrågakomma och vederbörande vilja sig
deraf begagna, hvarom hvarje löntagare bör sig yttra, indragningen af de indelta
lönerne icke verkställes förr, än då varande innehafvaren från tjensten afgålt.
Vid tillämpning häraf förekommer, i afseende å LandtStaten, att, enligt hvad i
det föregående är vordet i underdånighet upplyst, vid tillsättning af en mängd
beställningar redan finnes uti fullmagterne eller constitutorialerne intaget det vilkor,
att innehafvarne äro skyldige underkasta sig ny lönereglering, hvadan i fråga
om alla dessa hinder icke möter att genast tillvägabringa den förändring, som beslutas;
och, derest Eders Kongl. Majit i Nåder .skulle föreslå samt Rikets Ständer
bevilja anslag till en länge ifrågastäld förbättring af nämnde Stats löner, följer i
85
öfrigt deraf, att alla Tjenstemän, som dervid komma i åtnjutande af högre löner,
än de nu innehafva, äro skyldige att dessa sednare frånträda.
I fråga om Indelta Arméen eger det serskilda förhållande rum, att, på sätt
ofvan är anmärkt, genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833 i Nåder blifvit förklaradt,
att den då vidtagne löneregleringen icke skulle utgöra hinder för dervid
beräknade ränte- och tionde-anslags indragande emot anvisandet af contanta löner
till då läststäldt belopp. Det saknas således icke anledning at.t i afseende derå
genast utföra den föreslagne förändringen utan annan inskränkning, än om tilläfventyrs
någon löntagare då ännu qvarstår vid lön, som han före nämnde reglering innehaft;
likasom det skulle kunna ifrågaställas, att ersättningen endast behöfde bestämmas
till de belopp, nya Staterne för hvarje grad upptaga. Men då det dels
möjligen icke varit åsyftadt att, i förstnämnde hänseende, åt nyssbcrörde stadgande
gifva en sä vidsträckt tillämpning, hvilket å löntagarnes sida ej heller torde vara
beräknadt, dels, vid det kända förhållandet, att Indelta Arméens löner, genom högre
markegångspriser och afkastning af de för löningsfondernes räkning utarrenderade
boställen, vanligen ej obetydligt öfversligit de i Stat uppförde belopp, billighet och
rättvisa fordra, att dithörande Embets- och Tjenste-män, icke mindre än alla öfrige,
undfå ersättning efter hvad lönerne verkligen utgjort under den period, som till
grund för ersättningens beräknande i allmänhet antages, samt för öfrigt utlörandet
af så genomgripande förändringar, som den ifrågavarande, bör verkställas med den
varsamhet, att lidande för enskilde derigenom icke uppkommer; finna Comiterade
sig ega fullt skäl till den underdåniga hemställan, att här förut i underdånighet
föreslagna allmänna grund för indelta lönernes indragande och ersättnings beräknande
jemväl vid Indelta Arméen måtte tillämpas. Dock kan densamma, hvad
angår tidpunkten för indragningen, endast iakttagas, så vidt fråga är om sådana ränte-
och tionde-anslag, hvilka, enligt redan faststälda SpecialStater, directe disponeras
af vissa löntagare, hvaremot de, som ingå till Regementernes löningsfonder, så mycket
heldre måste indragas vid den tid, då förändringen i allmänhet tillvägabringas,
som af dessa sednare, genom Tjenslemäns afgång eller befordran, räntor och tionde
af vissa egendomar icke kunde blifva disponible, hvadan ej heller successiv indragning
deraf är verkstälbar.
I sammanhang med frågan om indelta lönernes indragning, anse Comiterade
äfven böra till pröfning förekomma, huru med anslagne Boställen och deras räntor bör
förfaras. Bestämmandet i hvilka fall Boställena skola såsom Bostäder bibehållas eller
utarrenderas, angår egenteligen atlöningsregleringen och bör derföre icke blifva föremål
för Comiterades yttrande, som således inskränkes till frågorna, huru det bör
tillgå dels med Boställenas räntor, dels med sådana Boställen, hvilkas arrenden för
86
närvarande äro till Indelta Arméens lönereglering anvisade. Med boställens räntor har
i allmänhet hittills så förfarits, att betydligaste delen deraf varit innehafvaren på
lön anslagen och endast någon mindre del Kronan behållen, men vid Indelta Arméen
är förhållandet numera så vida skiljaktigt, att dylika räntor icke vidare serskildt
upptagas i lönerne, sedan vid sista regleringen de blifvit i boställenas uppskattade
afkastning inbegripne, samt, vid fråga om besparingar, viss andel af berörde
afkastning anses motsvara boställsränlan. Äfven om den i det föregående tillstyrkte
förändring med indelta räntorna för sig gick, skulle således de till Regementerne
för närvarande anslagne boställsräntors framtida utgörande till Staten icke
kunna ifrågakomma, men för öfriga, eller Kronan behållna andelen af dessa räntor,
äfvensom räntorna af boställena vid alla andra Stater och Corpser, blefve, derest
icke annorlunda förordnas, ett motsatt förhållande följden af nämnde åtgärd. Detta
vore likväl, efter Comiterades åsigt, aldeles olämpligt, såsom endast ledande till
onödig omgång. Att åter i Räkenskaperne debitera boställsräntorna samt afräkna
dem ifrån de lönebelopp, som vid blifvande lönereglering varda bestämda, vore äfven
utan ändamål, emedan dels, i fall räntorna blifva i persedlar utsatta, deras belopp
komme att omvexla, dels, i hvad händelse som helst, dylik ränta icke utgör
någon tillförlitlig måttstock å den fördel, löntagaren åtnjuter genom dispositionen af
boställe, hvadan nämnde räntors debiterande, för att under anordningstitel åter afföras,
icke heller i detta sednare afseende komme att medföra någon nytta, utan
blott en onödig vidlyftighet i Räkenskaperne. Det synes således vid blifvande lönereglering
med de Stater, hvilkas aflöning af allmänna medel utgår, böra förfaras
på enahanda sätt, som vid Indelta Arméens lönereglering år 1833 tillgick, eller att
den afkastning, hvarje Boställe, såsom utarrenderadt, anses kunna lemna, varder bestämd
utan beräkning af boställsränta, och beloppet afdraget ifrån den lön, som
fastställes för den tjenst, hvarmed bostället följer. På grund deraf anse Comiterade
ock lämpligast vara, att för BostadsBoställen icke någon ordinarie räntas eller tiondes
utgörande eller upptagande i Räkenskaperne ifrågakommer, utan i Jordeboken
endast upplysningsvis föres inom column; och borde, i sådant fall, vid bestämmandet
af emedlertid utgående ersättning för indelt lön, ifrån denna sednare afdragas
ej mindre sådan boställsränta, som kan vara deruti inräknad, än den andel af
dylik ränta och tionde, som innehafvaren dittills skolat erlägga, hvadan naturligtvis,
genom en dylik reglering, icke någon förlust blefve Statsverket tillskyndad.
Härvid bör dock undantag ske för Ecclesiastike boställen, hvilkas innehafvare icke
af Staten åtnjuta någon aflöning, hvadan eftergift af hittils erlagde andelen af dessa
boställens ränta skulle utgöra en ny uppoffring. Vidkommande sådane utarrenderade
Boställen, hvilkas arrendeafgifter directe äro anvisade till Embets- och Tjen
-
87
ste—mans aflöning; så, enär, hvad Indelta Arméen beträffar, för bestyret dermed serskilda
BoställsDirektioner vid hvarje Regemente eller Corps finnas förordnade, bidraga
dessa mångfaldiga förvaltningar, med åtföljande Räkenskaper, ytterligare till
inveekling af aflöningsverket och ökade göromål i flera rigtningar. Om indelningarne
varda indragne i utbyte emot contanta löner, anse Comiterade derföre på enahanda
sätt böra förfaras med alla Boställen, som skola vara utarrenderade och hvilkas
arrendeafgifter för närvarande af vissa Corpser eller Tjenstemän åtnjutas, samt
att således med dylika Boställen framgent förhålles lika, som med dem, hvilka
tillförene äro till Statsverket indragne. Dock, som de nu ifrågavarande Boställena
för närvarande äro lill vissa hufvudtitlar anslagne och stälde under Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition, anse Comiterade denna deras natur i så måtto böra bibehållas, att,
derest behofvet åter skulle påkalla något sålunda indraget Boställes användande till
ändamål, hvarför detsamma, derest berörde indragning icke skett, kunnat disponeras,
Kongl. Maj:t eger att derom förordna, emot det att derför i löneanslagen beräknad
ersättning försvinner. Hvad sedermera angår beloppet af den ersättning, som
vederbörande skola för de indragne boställsarrendena åtnjuta; så, och med åberopande
serskildt, hvad Indelta Arméens anslag beträffar, af hvad derom i det föregående
är vordet yttradt, hålla Comiterade före, att, på det icke någon förlust för löntagarne
måtte uppkomma, berörde ersättning bör bestämmas, ej efter uppskattning,
der sådan egt rum, utan efter de vid förändringens vidtagande utgående arrendeafgifter,
förvandlade till penningar efter samma medelpris, som vid fråga om ersättning
för indelta lönerne följas.
Då i det föregående blifvit tillstyrkt, att alla till Indelta Arméens aflöning anvisade
tillgångar uti räntor och tionde samt arrendemedel för boställen måtte till
Statsverket indragas, emot anvisande af contanta anslag, hafva Comiterade icke
förbisett, att vid sednaste löneregleringen till lönefyllnad för Underofficerare, GevärsHandtverkare
och Musikens underhållande jemväl anvisades inkomsten af åtskilige
rotar; men, enär dels vissa rotar icke äro för sådant ändamål indragne,
dels afgiften ej erlägges efter de för Vacanceafgifter bestämda grunder, utan allt
detta beror på de frivilliga contracter, som vid Regementerne med vederbörande
Rust- och Rote-hållare afslutas, hafva Comiterade icke för närvarande trott sig
böra härutinnan föreslå någon förändring.
Enligt här ofvan i underdånighet åberopade Summariska Uppgift å anordningar
af Ordinarie Ränta och Kronotionde, skulle dé personella löningsanslag, med hvilka
efter Comiterades här förut utvecklade åsigtef borde förfaras, jemlikt de i 1844
års Räkenskaper förekommande förhållanden, kunna calculeras utgöra:
88
i Tionde . . .
i Hemmansräntor
. . . 315,296: 2. 11.
. . . 716,926: 19. 5.
tillhopa 1,032,222: 22. 4.
Härifrån böra likväl afgå de för Tiondeprofvare beräknade
anslag, enär de försvinna, i händelse tiondesättning tillvägabrin—
gas, der sådan ännu saknas, och lösen för denna spanmål i
contant kommer att utgå
578: 2 2. 2.
Äfvensom, derest med Boställsräntorna
förfares på sätt, Comiterade här ofvan föreslagit,
och då, hvad serskildt angår räntorna af
BåtsmansCompagniChefs Bohemman, dessa hemman
redan äro indragne, ersättning icke ifrågakommer
för Boställsräntorna tillsammans 173,244: 10. i.
då återstoden, hvarför ersättning genom contanta, qvartalsvis
utgående anslag borde utgifvas, blefve  858,399: 3 8. 1.
Dertill komme likväl dessutom ersättning för sådane Boställsarrenden, som, enligt
Comiterades förslag, skulle till Statsverket indragas, och hvilka till betydligaste
delen förekomma vid Indelta Arméen samt till någon mindre del vid LandtStaten,
hvaribland egentligast vid vissa Landshöfdingebeställningar. Comiterade hade väl
önskat att äfven deröfver kunna meddela noggrann uppgift och beräkning, men
sådant har, hvad Indelta Arméens Boställen beträffar, hindrats deraf, att hvarken de
tilt KammarBätten ingångne allöningsräkningar i allmänhet härom innefatta tillfyllestgörande
upplysningar, eller de ArrendeContracter, som ifrån BoställsDirektionerne
böra till KrigsCollegium insändas, funnits completta. I afseende å Arméens utarrenderade
Boställen få emedlertid Comiterade underdånigst upplysa, att afkastningen
deraf vid löneregleringen beräknades till 177,346 R:dr 10 sk. 10 r:st., men
har dock sedermera uppgått till vida högre belopp.
2:o. Vidkommande de indelta anslag, som äro anvisade till åtskillige Allmänna
Verk och Inrättningar, Kyrkor och Fromma Stiftelser; så voro desamma,
enligt hvad ofvan åberopade Summariska Uppgift, Litt. Q., utvisar, år 1844 beräknade:
uti
Hemmansräntor till  118,667: 47. 7.
173,822: 3 2. 3.
9?
Tionde
217,202: 30. 6.
Summa 335,870: 30. 1.
89
Härvid bör dock underdånigst anmärkas, att uti FögderiRäkenskaperne och
RiksHufvudBoken icke intagits den kronotionde, som Upsala Akademi åtnjuter af
Skeptuna, Nästuna, Husby, Långhundra, Odensala och Husby-Odensala Socknar i
Långhundra Fögderi al' Stockholms Län, utgörande, enligt upprättade contracter,
506 T:r 6 kp:r Spanmäl, hälften Råg och hälften Korn, hvaraf likväl Akademien
utgifver till ProsteTunnor, Kyrkoherdarnes vederlag, BibeltrycksTunnor, Allmänna
Barnhuset, Upsala Domkyrka samt Kyrkornes Vin- och Byggnads-säd tillhopa 115
T:r kp:r, sä att Akademiens behållning endast utgör 390 T:r 292*ff kp:r.
Enahanda förhållande har ock förekommit med 162 T:r 11 kp:r Kyrkotionde uti
Vestra Hisings Härad af Götheborgs och Bohus Län. Varande i följd af dessa
rättelser Tiondeanslagen uti Comiterades ofvanberörde uppgift beräknade till högre
qvantiteter, än Räkenskaperne utvisa.
I afseende å de under denna hufvudrubrik uppförde anslag bör anmärkas, att
de 188 R:dr 17 sk. 8 r:st., hvilka upptagas under titel: Hofstallets utfodring, icke blifva
föremål för serskild ersättning, enär de innefatta värdet af in natura levererade ränteslräpersedlar,
samt i dylika fall, som framdeles icke skulle ifrågakomma, afdrag
sker å det belopp i contant, som för Hofstallet å RiksStaten finnes anvisadt. Med
åtskillige anslag är förhållandet sådant, att de tillfalla Inrättningar, sorn ensamt af
allmänna medel underhållas, hvilket är händelsen med följande, nemligen:
Kongl. KrigsAkademien, som af 9|J m:tl i Spånga Socken, Sollentuna Härad
och Stockholms Län åtnjuter 92-f Jordeboksdagsverken, utförde till 106: 12. —
InvalidhusFonden, hvarför beräknats  14,772: 19. 6.
MilitiaeboställsCassan  12,120: 22. 6.
Strömsholms Stuteri  8,337: 44. 3.
SkogsplanteringsCassan . . .
. . . 7,336: 2 4. 4.
Lappmarks Ecclesiastik Verk  165: 18. —
Wadstena KrigsmanshusCassa, som åtnjutit 26,341: 20. 4., hvaraf
likväl jf böra tillfalla Arméens PensionsCassa, hvilken icke kan
till nu ifrågavarande cathegori hänföras, hvadan här endast upptagas
öfriga | med  10,536: 2 7. 4.
53,375: 2 3. u.
För alla dessa anslag, med undantag af Armeens PensionsCassas nyssnämnde
andel af Wadstena KrigsmanshusCassas medel, anse Comiterade, vid indelningarnes
indragning, annan åtgärd icke erfordras, än att i stället anvisas contanta anslag till
bestämdt belopp, hvarom Comiterade vidare komma att yttra sig uti det serskilda
{Bil. lill K. M. Nåd. Vrop. lill B. St. år 184y.) 12
90
underdåniga utlåtandet, angående de till vissa Verk och Inrättningar nu inflytande
inkomsters öfvertagande af Statsverket.
Hvad beträffar de under titel: Byggnaders underhåll uppförde 461 R:dr 18 sk. 5 r:st.;
så utgöras de af Fahlu Kungsgårdshjelp, i afseende hvarå Comiterade uti det föregående,
i sammanhang med frågan om hemmansräntornas förenklande, underdånigt yttrande
afgifvit.
Öfriga under nu ifrågavarande rubrik upptagna anslag äro deremot af annan
beskaffenhet samt, vid fråga om indragningens verkställande och ersättningen derför,
i så måtto olika löneanslagen, som rättigheten till deras uppbärande icke upphör
med vissa personers afgång. Om än Staten, med begagnande af sitt målsmanskap,
förordnar om dylika indelningars upphörande, synes det dock, vid betraktande
af deras tillkomst och ändamål, både lämpligt och billigt, att sådane grunder
för ersättningens beräknande stadgas, att den, äfven i händelse af varuprisernas möjliga
omvexling, blifver motsvarande den inkomst, samma anslag skulle hafva lemnat,
derest de oförändradt bibehållits, och att således de Inrättningar m. fl., som deraf
nu äro i åtnjutande, icke genom förändringen tillskyndas någon förlust.
Beträffande tiondeanslagen, är sådant lätt verkstäldt på det sätt, hvilket Comiterade
derföre underdånigst tillstyrka, att hvarje dylikt anslag till qvantiteten bibehålies
och ersättningen derför beräknas till enahanda belopp, som enligt stadgad
grund af vederbörande tiondegifvare i den ort, der anslaget utgått, för äret kommer
att till Staten erläggas och följaktligen, om Comiterades i detta sednare afseende
framstälde förslås antases, efter ett för fem år i sender faststäldt medel
“
o ‘
pris, grundadt på 10 nästförutgångne ars markegång, samt att derjemte anvisas ett
oföränderligt contant anslag, motsvarande den belöpande forsellönen. Dock anse
Comiterade, att, till beredande af möjligaste förenkling vid framtida beräkningar och
liqvider, hvad af dylika anslag inom hvarje serskildt markegångsdistrikt öfverstiger
fullt tunnetal bör efter enahanda medelpris, som vid räntelörvandlingen kommer
att följas, utsättas i penningar och således tilläggas nyssnämnde contanta anslag.
Hvad åter angår hemmansräntorna, så vore väl ofvannämnde syftemål säkrast
vunnet, om det läte sig göra att likaledes bestämma ersättningen derför efter medel-markegångspris
på de räntepersedlar, som i hvarje sådant anslag innefattas; men,
utom det att ett dylikt beräkningssätt blefve både inveckladt och besvärligt, kan
det icke iakttagas, derest, enligt de förslag Comiterade framstält, räntorna på ett
eller annat sätt varda förenklade, enär i detta fall markegång framdeles endast
skulle komma att bestämmas å några få af de persedlar, hvaraf räntorna nu utgöras.
Om hemmansräntorna för framtiden blifva utsatta till visst belopp i penningar,
skulle, efter Comiterades åsigt, ändamålet lämpligast kunna sålunda vinnas,
91
att, sedan för hvarje riinteanslag efter de medelpriser, som vid ränteförenklingen
skola tagas till grund, uträknats dels hvad deraf hittills bordt utan markegångsiörvandling
liqvideras, dels värdet ä de persedlar, som efter markegång skolat godtgöras,
sistnämnde andel utbytes emot ett, efter de vid beräkningen löljde medelpriser,
i värde svarande anslag af sådan spanmål, hvaraf tionden allmännast utgöres i
den ort, der räntorna utgått, likväl, på enahanda sätt som i afseende å tiondeanslagens
jemkning här ofvan blifvit hemstäidt, beräknadt i fullt tunnetal, så att det
värdesbelopp, som på detta sätt tilläfventyrs icke kan i spanmål förvandlas, ulsättes
i contant, samt att derjemte såsom oföränderligt contant anslag bestämmes ej mindre
förstnämnde andel af hcmmansräntorna, än ock stadgad forsellön å den uti
samma räntor inbegripne spanmål; börande sedermera de sålunda uppkommande nya
spanmålsanslagen framgent liqvideras med contant efter de, i afseende å nu befintlige
tioudeanslags godtgörande, här ofvan i underdånighet, föreslagna grunder.
Skulle deremot, efter Comiterades alternativa förslag, hemmansräntorna komma
att reduceras till färre persedlar och af de skattskyldige lösas efter medelpris; så,
enär denna lösen då blelve efter varuvärdenas omvexling lämpad, anse Comiterade
vederbörande Inrättningars skäliga anspråk uppfylda, derest de, på lika sätt som
här ofvan i afseende å nuvarande tiondeanslag blifvit i underdånighet hemstäidt,
erhålla ersättning till enahanda belopp, som den till Staten sålunda för hvarje år
utgående lösen för de anvisade räntorna, samt derjemte bestämdt contant anslag,
motsvarande forsellönen å den uti räntorna inbegripne afradsspanmålen.
Alla ersättningar, som komma att utgå för de i denna afdelning omförmälda
anslag, anse Comiterade böra utbetalas vid slutet af det år, hvarför de äro beräknade,
hvarigenom desamma ändock utfalla tidigare, än medlen under hittills varande
förhållanden kunna påräknas.
I löljd af hvad i det föregående blifvit yttradt om alla under denna hufvudafdelning
hänförlige anslags beskaffenhet, borde i allmänhet deras indragning verkställas,
så snart beslut derom blifvit iättadt; men härvid förekommer dock den serskilda
omständigheten, att vissa af de till dem hörande hemmansräntor och tionde
äro af de Stiftelser, hvilka deröfver erhållit dispositionsrätt, anvisade till löner att
af vederbörande löntagare sjelfve uppbäras, hvilket hufvudsakligen inträffar med
Akademiernes anslag. Då dessa löntagare således böra njuta enahanda optionsrätt,
som Statens Tjenstemän, att, derest de det åstunda, under sin tjenstetid vid
dylika löningsförmåner varda bibehållne, anse Comiterade sig böra underdånigst tillstyrka,
att vid bestämmandet af tidpunkten, då indragning af de nu ifrågavarande
anslagen i allmänhet bör för sig gå, tillika stadgas, att i de fall, då någon del
12*
92
deraf såsom lön innehafves af ordinarie Tjenstemän, som vilja deraf blifva i åtnjutande,
indragning af sådan andel icke verkställes förr, än i den mån desse Tjenstemäns
rätt till uppbärande deraf upphör.
Serskildt synes, i fråga om indragning af de till nu omförinälde Inrättningar
m. m. ingående hemmansräntor, till undvikande af missförstånd böra förklaras, att
dermed icke afses sådane, som utgöras af deras under eganderätt innebafvande egendomar,
om än räntorna deraf finnas i Kronans räkenskaper upptagne, hvilket
t. ex. inträffar i afseende å åtskillige Upsala Akademi tillhörige hemman; Och bör
i öfverensstämmelse dermed förordnas, att räntor af förstnämnde beskaffenhet för
framtiden uti Jordeboken föras inom linien och frän Räkenskaperne uteslutas.
3:o. Anslag till enskilda Inrättningar och Personer äro uti förutnämnde
Summariska Uppgift beräknade att utgöra:
Hemmansräntor  13,107: 40. 8.
Tionde  1,499: 8. 4.
tillhopa 14,607: l. —
Dessa äro af betydligt skiljaktig beskaffenhet, hvadan Comiterade anse yttran
de
angående dem, hvar för sig, böra i underdånighet afgifvas.
a) De för Akers KrutBruk afförde 417 R:dr 4 sk. utgöra räntorna af Råcksta
hemman med mjöl- och såg-qvarn samt Forssa ålfiske, ifrån hvilka räntors erläg
gande
befrielse tillgodonjutes jemlikt det under den 1 Mars 1718 af Kongl. Maj:t
stadfästade Contract om Krutbruket. Vid sådant förhållande synes lämpligast vara.
att, sedan KrutBrukets rätt till denna förmåns tillgodonjutande, vid skedd undersökning,
blifvit bekräftad, dessa räntor varda uti Jordeboken förde inom linien och
från Räkenskaperne uteslutne.
b) De för Husqvarna Factori afförde 77 R:dr 19 sk. 4 r:st. innefatta räntor af
Husqvarna Norr- och Söder-gården, ifrån hvilkas utgörande befrielse skall vara vunnen
genom Kongl. Privilegierne för nämnde Factori af den 15 Februari 1713; Och
lärer således dermed böra förfaras på lika sätt, som i afseende å de, uti föregående
moment omförmälde varder stadgadt.
c) Enahanda är förhållandet med de för Klädesfabrikerne i Norrköping afförde
87 R:dr 9 sk., enär de innefatta räntorna af en qvarn och ett fiske, som, enligt Drott
ning
Christinas Stat den 29 Juli 1050, blifvit till klädmakeriet uti nämnde Stad
anslagne.
d) Med de för Kalkugnen i Wisby afförde 467 R:dr 3 0 sk. 8 r:st. förhåller sig
sålunda, att, under åberopande af KammarCoIlegii Utslag den 18 April 1799, blifvit dit
disponerade 264^- kast ved af hemmanen i Norra och Södra^Fögderiet, hvilken ved
93
Kalkugnsinnehafvaren skall godtgöra Kronan med 20 sk. för hvarje kast. Som denna
ersättning serskildt debiterats i Norra Fögderiets Räkenskaper med 49 R:dr 18 sk.,
har hela markegångsvärdet för de uti detta Fögderi utgångne 118} kast blifvit af
fördt,
u 2 R:dr, med  237: — —
hvaremot i Södra Fögderiet endast skilnaden emellan berörde lösen
och markegångsvärdet för 145f kast blifvit afskrifven med . . . 230: 30. 8.
tillsammans 467: 30. 8.
men,'då härifrån afdrages förstnämnde debiterade ersättning .... 49: 18.—
utgjorde Statens verkliga uppoffring 418: 12. 8.
På det att vederbörande hemmansegare måtte kunna befrias ifrån skyldigheten
att ifrågavarande ved leverera, samt denna del af hemmansräntan, lika med deri
öfriga, blifva förvandlad för att lill Staten liqvideras, anse Comiterade lämpligast
vara, om, sedan rättigheten till berörde förmäns åtnjutande funnits ostridig, pä lika
sätt som med vissa räntor och praestationer till Ortala Bruk och Löfås Silfververk
förut egt rum, med innehafvaren af ifrågavarande kalkugn öfverenskommelse kunde
trätfas att emot viss capitalersältning ifrån vidare begagnande af nämnde rät
tighet
afstå. På detta sätt blelve den enskildes rätt bevarad och Staten vunne dén
fördelen att, sedan så lång tid förflutit, som för detta förskotts godtgörande erfordrades,
för all framtid vara af den återvunna afgiften i åtnjutande.
e) I afseende å de räntor och förmoner, som för Fahlu Bergslag med 7,706 R:dr
l l sk. 4 r:st. aflöras, åberopa Comiterade det serskilda underdåniga utlåtande, hvilket,
i fråga om upphörandet af Bergslagets rutt till disposition af skattekol inom Stora
Kopparbergs Län, varder afgifvet.
f) De för Sala Bergslag afförde 2,607 R:dr 4 2 sk. S r:st. utgöra räntor, som i äldre
tider till Sillververket blifvit donerade, äfvensom grufvedrängshjelpen af Salbergs Län
samt dagsverkspenningarne af de till Verket arrenderade sex nedre socknarne i nämnde
Län; om hvilka alla förmåners framtida tillgodonjutaride till KonstStatens och
Hytteverkens underhållande, Sillververket genom Kongl. Transporten den 9 September
1741, 6 §. och KammarCollegii perpetuella ArrendeContract den 20 September
1743 blifvit försäkradt.
Derjemte innehar Sillververket, på sätt i det föregående vid fråga om afkortning
af förarrenderade hemmans räntor blifvit omförmäldt, emot ett årligt arrende
af 6,715 Daler Silfverin., rättigheten att disponera räntepersedlarne af ofvannämnde,
så kallade 6 nedre Socknar af Salbergs Län, eller Sala, Möklinta, Norrby,
Kihla, Kumla och Tärna, med undantag endast af grufvedrängshjelpen samt jordeboks-
och mantals-dagsverkena, hvilka, enligt hvad nyss nämndt är, inbegripas uti
94
anslaget till KonstStatens och Hyttornas underhåll. De sålunda afkortade räntorna
uppgå, enligt hvad Utredningen öfver afkortningarne, Litt. P., utvisar, uti Kronovärdi
till 1,075 R:dr 39 sk. 8 r:st., som, i förhållande till alla under samma afkortningstitel
upptagne räntors i 1844 års Räkenskaper uppförde markegångsvärde,
kan beräknas till circa 8,780 R:dr Banko.
Hvad beträffar nu ifrågavarande räntor; så synes lämpligast vara, om de, som
äro påförde Sillververket donerade hemman, hvilka med full eganderätt innehalvas,
blefvo i Jordeboken förde inom column och ifrån Räkenskaperne uteslutne. Men
vidkommande alla andra räntor, som af vederbörande hemmansegare skola till Silfververket
utgöras; så anse Comiterade, att, så vidt ske kan, sådan öfverenskommelse
bör med Silfververket beredas, att de kunna till Statens disposition återgå, och
med deras förenkling förfaras på lika sätt, som i allmänhet varder lörordnadt, samt
följaktligen nämnde hemmansegare i detta afseende komma i åtnjutande af enahanda
fördelar, som de öfrige. I fråga om de af dessa räntor, som äro Silfververket
donerade till KonstStatens underhåll och under anordningstitel afförde, tro Comiterade
ändnmålsenligast vara, om dermed kunde förfaras på lika sätt,, som angående
de här förut under mom. litt. d. omförmälde räntor blifvit föreslaget, eller att
öfverenskommelse träffades om deras afstående emot skälig capitalersättning. Hvad
åter angår de öfriga, som Silfververket under arrende åtnjuter; så förekommer dervid
det serskilda förhållande, att, sedan, i anledning af Rikets Ständers dels vid
1810 års Riksdag och dels under den 4 October 1823 derom gjorda underdåniga
framställningar, fråga uppstått om vidtagande af sådane åtgärder, hvarigenom Silfververket,
utan dylika betydliga understöd af Staten, skulle i framtiden kunna underhållas,
har, jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 10 September
1829, blifvit beslutadt, att, på sätt Bergslaget, i ämnet hörd t, sig åtagit, genom
afsättande af viss andel af Silfververkets afkastning, efter då tillika stadgade
grunder, en fond borde bildas och i jordegendom nedläggas, samt att, när den vunne
sådan tillväxt, att deraf erhölles en årlig afkastning af 1,100 Tunnor Spanmål,
hälften Råg och hälften Korn, som Bergslaget, efter beräkning af 6 R:dr 3 2 sk.
såsom medel-markegångspris p:r tunna, ansett ungefärligen motsvara Bergslagets vinst
utaf 1743 års ArrendeContract, angående ifrågavarande räntor, skulle det afgöras,
huruvida nämnde räntor, öfver hvilka hittills varande dispositionsrätten emedlertid
komme att fortfara, borde af Silfververket fä behållas, emot lösen efter markegång,
eller till Kronan alträdas. Under dylika omständigheter kan någon capitalersättning.
derför icke ifrågakomma; men, då, enligt det aftal med Silfververkets delegare, som
ligger till grund för berörde beslut, är förutsatt, det Staten eger att, derest så lämpligt
finnes, återtaga dispositionsrätten öfver de under Arrendet inbegripne räntorna,
95
sä snart den fond, som borde bildas, lemnade Silfververket en behållning af 1,100
Tunnor Spanmål, lärer det icke kunna bestridas Staten rättigheten att verkställa berörde
indragning, om deremot, intilldess fonden genom årliga afsättningarne och
ränteinkomslerne vunnit den derför nödiga tillväxt, Silfververket tilldelas omförmälde
spanmålsqvanlitet eller ersättning derför elter årlig markegång, med afdrag likväl
af det till Statsverket utgående arrende, helst, enligt hvad nyss nämndt är, denna
ersättning, vid öfverenskommelsens ingående, antagits motsvara fördelen af räntedispositionen.
För att icke till en obestämd och aflägsen framtid uppskjuta verkställigheten
af omförmälde indragning och emedlertid låta innehafvarne af de hemman,
hvarifrån räntorna utgå, fortfarande vidkännas alla dermed förenade olägenheter,
anse Comiterade så mycket heldre skäl vara för handen att en sådan åtgärd
vidtaga, som, enligt ofvanomförmälde beräkning, de ifrågavarande räntornas markegångsvärde
kan antagas fullt motsvara värdet af nyssnämnde spanmälsqvantitet.
Serskildt hafva ock Comiterade i sammanhang härmed ansett sig böra underdånigst
upplysa, att, jemlikt 6 punkten af KammarCollegii förutnämnde contract,
äfven mantalspenningarne af de sex nedre Socknarne ”lill vidare öfverenskommande
framdeles” äro Bergslaget under arrende upplåtne, emot skyldighet att dem efter
de årliga MantalsLängdernes innehåll betala, med undantag likväl af mantalspenningarne
af de Upsala Akademi förlänte hemmans åboer med barn och tjenstefolk,
såsom varande Akademien anslagna. Berörde mantalspenningar, som förut
skolat till Bergslaget utgå med ett stafrum ved af hvarje person, utgöras numera
på detta sätt endast ifrån de skog ägande hemmanen, och ersättas de skattskyldig^
lör den sålunda levererade veden efter skäligt pris, som utaf Allmogens och Bergslagets
Deputerade inför Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande årligen bestämmes.
Äfven denna dispositionsrätt bör, efter Comiterades åsigt, upphöra, så att de skattdragande
icke längre blifva förpligtade att utgöra ifrågavarande utskyld annorlunda
än i andra delar af Biket, eller med det faststälda contanta beloppet; och synes
contractel icke lägga hinder i vägen för en dylik förändring, hvars vidtagande ej
heller bör kunna föranleda ersättningsanspråk å Bergslagets sida, enär den ved,
som af de skattdragande levereras, enligt hvad nyss nämndt är, efter dess värde
skall dem ersättas och således behofvet för grufvedriften på enahanda vilkor bör
genom upphandling kunna anskaffas.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa Comiterade underdånigst,
om icke, sedan Silfververkets delägare fått tillfälle att sig yttra, i fråga om
vilkoren för indragning, så fort ske kan, af samtelige till Bergslagets disposition
öfverlåtne kronans räntor och utskylder, samt vederbörande Embetsmyndigheter jemväl
blifvit hörde och afgifvit den närmare och fullständigare utredning af förhål
-
96
landerne dermed, som för ärendets sluteliga pröfning kan anses af nöden. Eders
Kongl. Maj:t må finna skäligt att till Rikets Ständer göra den Nådiga framställning
i ämnet, som för berörde indragnings tillvägabringande af behofvet påkallas.
g) Under titel: Hyttors friheter afförde 7 R:dr utgöra värdet af 112 lass
Limsten, innefattande räntor för Asp- Rrattforss- Rohl- Rjurbäcks- Kohl- Storbrooch
Hedenskogs-hyttorna i Philipstads Rergslag, hvilka ifrån denna utskyld blifvit
befriade efter Grefve Soops bref den 31 Mars 1654, som orden lyda, ”för det de
sitta i en stor farväg och utstå mycket besvär af resande folk.” Så framt dessa
hyttor pröfvas vara till denna befrielse fortfarande berättigade, anse Comiterade lämpligast,
att denna afgift uti Jordeboken föres inom column och ifrån Räkenskaperne
nteslutes.
Ii) Såsom ersättning för jordförluster genom Canal-anläggningar afTöras Tionde
och Hemmansräntor till ett beräknadt sammanlagdt värde af 3,142 R:dr 37 sk. 5
rist. I afseende å de bland dessa ersättningsposter, som utgå till Roställen, är redan
förordnadt, att de skola i mån af dåvarande Roställshafvares afgång indragas,
och de anslag, med hvilka dylikt förhållande inträffar, torde derföre böra å Allmänna
IndragningsStaten öfverföras.
1 de fall åter, då tilläfventyrs eftergift till större eller mindre del af något
hemmans egen ränta är beviljad, anse Comiterade, att, till undvikande af onödig
omgång medelst det eftergifna beloppets afförande under Anordningstitel, detsamma
vid blifvande förvandling af dessa hemmans räntor aldrages och derefter endast
återstoden af samma räntor för framtiden uppföres.
För den händelse deremot, att hemman, som under eganderätt innehafvas,
njuta ersättning medelst anvisning af tionde eller andra hemmans räntor, tillstyrka
Comiterade underdänigst, att, så vidt ske kan, öfverenskommelse1 må beredas om
viss capitalersättning derför, i likhet med hvad uti mom. litt. d. är vordet föreslaget.
i) Under titel: Ryggnader och Reparationer afförde belopp innefatta följande, tiII
enskilda egendomar utgående anslag :
Uti Kopparbergs Län.
Till ägaren af Ornäs för dervarande Loflbyggnings underhållande, enligt Kam
marCoUegii
Rref den 21 Augusti 1753, grundadt på Kongl. Rrefvet den 17 för—
utgångne Julii: 60 dagsverken, år 1844 beräknade till 31 R:drl2 sk.
Till ägaren af Rankhyttan för den så kallade Kungsladans underhållande, enligt
KammarCollegii, med hemtad anledning af Kongl. Rrefvet den 16 Januarii 1684.
under den 16 Juni 1755 meddelte förordnande: likaledes 60 dagsverken. likväl
97
med afdrag af deras Kronovärdi, 3 sk. stycket, hvarefter återstoden upptagits med 27
R:dr 24 sk.
Tili underhåll af Kungsladan vid Isala, enligt Kongl. Brefvet den 22 December
178(5: En Tunna Kronotionde Spanmål, halfrågadt mål, år 1844 utgörande 5
R:dr 16 sk. 11 r:st.
Uti Westmanlands Län.
Till vidmakthållande af dammen vid Runna Kronoqvarn: 67 dagsverken, beräknade
lill 29 R:dr 3 7 sk. 4 r:st., i afseende hvarå genom Kongl. Brefvet den 6
April 1838 blifvit i Nåder förklaradt, att, då qvarninnehafvaren fått dem under en
längre tid utan anmärkning tillgodonjuta, samt fortfarandet deraf syntes af behofvet
påkalladt, så vida qvarnen, med dess höga ränta af Tolf Tunnor spanmål, skall
kunna ega bestånd, så skulle de äfven framgent på det sätt bibehållas, att de altid
med lösen efter markegång till qvarninnehafvaren utgöras.
Hvad beträffar de förstnämnde tvänne anslagen; så, enär deras årliga utgående
synes vara af nöden, derest säkerhet skall egas, att det dermed åsyftade ändamål
vinnes, anse Comiterade lämpligast vara, att desamma, på enahanda sätt som uti
föregående Andra Afdelning, i fråga om anslag lill vissa Inrättningar, är framstäldt,
utbytas emot spanmålsanslag, som sedermera efter medelpris årligen med contant
godtgöres.
Då det till 5 Il:dr 16 sk. il r:st. beräknade anslaget till Ladan vid Isala,
hvilket, af lika skäl, bör såsom ärligt bibehållas, redan är i spanmål bestämdt, fordras
dervid ingen annan åtgärd, än föreskrift om dess framtida liqviderande efter
medelpris, i enlighet med hvad angående andra dylika anslag varder stadgadt.
Vidkommande anslaget lill Runna qvarndamm, hvarför lösen ej kan ifrågakomma,
så länge qvarnen har krono natur; så synes dess försvinnande ändamålsenligast
kunna sålunda beredas, att vid blifvande förvandling af qvarnens ränta ifrån
dess dervid beräknade medelvärde afdrages de anslagne dagsverkenas värde, enligt
medelpris för lika tid, samt qvarnräntan således för framtiden utföres till det derefter
uppkommande nedsatta belopp.
4:o. Räntor och Tionde, som tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande
besvär.
De betydligaste af hit hänförlige anslag utgöras af Rusthålls- och Augmentsräntorna,
hvilka, enligt ofvanomförmälde Uppgift, år 1844 beräknades:
För Arméen till .
och för Flottan till
662,289: 15. io.
46,965: 13. 7.
{lii/, lill K. 31. Nåd. Vrop lill It. St. dr 18 4j)
tillhopa 709,254: 2 9. 5.
13
98
I afseende å Rusthållens egna räntor kan naturligtvis någon förändring icke
ifrågakomma, då frihet för deras utgörande åtnjutes lör rustningens upprätthållande;
och Comiterade hafva redan i det föregående yttrat sig, angående deras fortfarande
upptagande i Jordebok och Räkenskaper, för alt under behörig anordningstitel afföras.
Beträffande deremot Augmentsräntorna; så enär Rikets Ständer vid sednaste
Riksdagen funnit hinder icke möta för deras indragande till Staten, emot det
att Rusthållarne undfå motsvarande anslag, samt det onekligen vore med billighet
instämmande, att innehafvarne af Augmentshemman jemväl komma i åtnjutande af
de fördelar, som med räntelörenklingen och dermed samband egande föreskrifter,
angående sättet för räntornas utgörande, äro åsyftade, anse Comiterade sig böra underdånigst
hemställa, att en dylik indragning af Augmentsräntorna måtte för sig gå
och med ersättningen till Rusthållen förfaras efter enahanda grunder, som i afseende
å de ersättningar till åtskilliga Verk och Inrättningar m. 11., hvilka Comiterade
funnit böra framgent blifva efter varupriserna lämpade, här ofvan under Andra
Afdelningen äro föreslagna. Härvid hafva dock Comiterade, i fråga om Augmentsräntorna
vid Båtsmanshållet i Blekinge, skolat underdånigst anmärka, att sådane der
icke äro till hvarje Rusthåll ifrån vissa hemman anslagne, utan lörhålles på det
sätt, att de Rusthåll, hvilkas räntor öfverstiga det för hvardera bestämda belopp af
20 D:lr S:mt, erlägga öfverskottet, hvaremot de, för hvilka motsatt förhållande eger
rum, af dessa tillgångar, hvarom nu serskilda liqvider uppgöras, njuta fyllnaden,
hvadan för framtiden éndast erfordras, att förstnämnde medel ingå till Statsverket
och ersätlningarne derifrån utbetalas; varande enligt Rikets Ständers vid 183-4—1835
årens Riksdag fattade beslut och derpå grundade Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835
förklaradt, att ifrågavarande, så kallade Ölverskotts- och Tillskotts-räntor efter 10
års förlopp skulle enligt markegång utgöras; och böra derföre, vid dessa räntors beräknande,
de sålunda stadgade förvandlingsgrunderne iakttagas.
Beträffande ordningen för utbetalningen af de ersättningar, som skulle komma
att af Staten till Rusthållarne utgifvas; så anse Comiterade, att för Rusthållarne beqvämligast
vore, om den för hvarje år verkstäldes vid den tid under början af följande
året, då Uppbördsstämma hålles, hvarigenom de kommo i tillfälle att dessa ersättningsmedel
till dä förefallande utskyldsliqvider använda, äfvensom Staten liktidigt
derför erhölle godtgörelse. Då Rusthålls- och Augments-räntorna äro i Räkenskaperne
sammanförde och icke, utan mycket besvär, skulle kunna utredas hvad de,
hvar för sig, utgöra, kunna Comiterade angående Augmentsräntorna endast calculationsvis
uppgifva, att af här ofvanupptagna sammanlagda belopp torde för dem kunna
beräknas omkring 240,000 R:dr.
99
Enär del torde anses lämpligt, att Statens anslag för Gästgifverier, Färjor och
Färjekarlar samt Postbönder och Brefbärare äfven framgent blifva i Räkenskaperne
synlige, tillstyrka Comiterade underdånigst, att med alla räntor, ifrån hvilkas utgörande
vissa hemman i följd af sådant onus, som nu är i fråga, njuta befrielse,
lörfares på lika sätt, som angående Rusthållsräntor är föreslaget. Men i de fall,
då för dylika ändamål understöd äro anvisade utaf andra hemmans och lägenheters
räntor, hemställa Comiterade i underdånighet, att de malte till Statsverket indragas,
samt deremot ersättning meddelas vederbörande pä lika sätt och i samma ordning,
som rörande Augmentsräntornas indragning och godtgörande är tillstyrkt. Någon
calcul öfver beloppet af de anslag af sistnämnde beskaffenhet, som inbegripas uti
de poster, ofta åberopade Summariska Uppgift under nyssberörde 3:ne titlar upptager,
kan väl icke af Comiterade åstadkommas, enär sådant skulle erfordra serdeles
besvärliga undersökningar, hvilka, såsom icke af verkligt behof påkallade, ej ansetts
böra vidtagas; men berörde belopp är så obetydligt, att det icke kan inverka på
beräkningen af de utbetalningar i contant, som genom indelriingarnes indragning
skulle komma alt ega rum, serdeles som liqvid för de indragna räntorna inflöte
vid samma tid, då, enligt Comiterades bär ofvan framstälde förslag, ersättningarne
borde utbetalas.
Med de under titel: Städers friheter afförde poster är förhållandet sådant,
att de till det mesta utgöras af räntor och tionde å Städerne donerade hemman
och lägenheter, ifrån hvilkas erläggande befrielse vunnits. Då dylika hemman och
lägenheter till stor del redan blifvit både med mantal och räntor ifrån Jordeböckerne
uteslutne, samt sådant, der det ej redan skett, bör vid nya JordeboksLiggarens
upprättande iakttagas, blifver deraf en följd, att afföring af så beskaffade räntor
sedermera icke vidare ifrågakommer. Men, för så vidt under denna rubrik förefinnas
andra anslag af hemmans räntor och tionde, såsom förhållandet t. ex. är
med de räntor, Götheborgs Stad åtnjuter af Säfvedals Härad, anse Comiterade dem
böra indragas samt ersättas efter samma grunder, som här ofvan blifvit i afseende
å öfriga under denna afdelning upptagne räntor föreslaget; dock att ersättningen
till Städerne för hvarje år, vid dess slut, utbetalas.
Då de anslag, hvilka, i följd af hvad Comiterade i det föregående tillstyrkt,
kunna varda anvisade i stället för indelningar, synas böra, på sätt Rikets Ständer
vid sednaste Riksdagen jemväl antagit, erhålla lika helgd, som Indelningsverket, tro
13*
100
Comiterade vid indelningarnes indragning böra fästas det vilkor, att dessa anslag
icke utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut må förändras.
Sedan Comiterade sålunda utvecklat sina åsigter om de olika föreskrifter och
åtgärder, som för tillvägabringande af de indelta ränte- och tionde-anslagens indragning,
efter dessa anslags serskilda beskaffenhet, må vara af nöden, synes jemväl i
betraktande böra tagas sammanlagda beloppet af de contanta anslag, som i deras
ställe skulle komma att utgå, på det deraf må kunna bedömas, hvilka förfoganden
tilläfventyrs må påkallas af det förhållande, att nämnde anslags utbetalning
till viss del erfordras förr, än motsvarande, af Staten öfvertagne räntor komma att
inflyta. Någon fullt tillförlitlig calcul häröfver är naturligtvis icke på förhand möjlig,
enär ersättningsbeloppen skulle blifva af anslagens medelvärde beroende; men enligt
den uti förr omförmälde Summariska Uppgift begagnade beräkning öfver förhållandet
enligt 1844 års Räkenskaper, hvilket år likväl, på sätt ofvan blifvit anmärkt, markegångspriserna
å spanmål i allmänhet voro serdeles låga, kunna de förslagsvis upptagas
sålunda:
Löneanslag, alt utbetalas qvartaliter . . 858,399: 3 8. l.
Hvartill kommer ersättning för den till af
löning
vid så väl Civil- som Militär-Staterne
anslagne Boställsafkastning, som torde kunna cal
culeras
till omkring  240,000: — —1 098 399- 38 i
Anslag, att vid hvarje års slut utgå med bestämda belopp
i contant till sådane Verk och Inrättningar, som af Staten underhållas,
53,375: 2 3. ii.
Anslag, att likaledes vid hvarje års slut, efter medel-markegångspris,
utbetalas till Allmänna Inrättningar, Kyrkor och Fromma
Stiftelser  281,844: 18. i.
Dito — dito dels till underhåll af minnesmärken vid 3:ne
egendomar, dels till föreslagen ersättning åt Sala Bergslag för
1,100 Tunnor Spanmål, beräknade efter det pris, hvartill de vid
sednaste afhandlingen med Bergslaget uppskattades, eller 6 R:dr
3 2 sk. p:r Tunna,  7,397: 20.1 1.
Ersättning för Augmentsräntor,att utbetalas för hvarje år vid den
tid det följande, då föreslagne Andra Uppbördsstämman skulle hållas, 240,000: — —
ior
Varande härvid icke någon beräkning gjord hvarken för Fahlu Bergslags räntor,
enär på det beslut, som i anledning af Bergslagets framställning om nedsättning
i Koppartionden fattas, beror, om och hvad ersättning kommer alt detsamma
tilldelas, eller för sådane andelar af ersättningar för jordförluster genom Canalanläggningar,
samt Gästgifveri, Färjekarlars, Poslbönders och Brefbärares friheter,
som, i följd af de grunder Comiterade föreslagit, möjligen till serskilda anslag föranleda,
enär någon beräkning deröfver nu icke kunnat uppgöras; men hvilka belopp,
enligt hvad i det föregående är anmärkt, icke blifva betydliga.
Härtill kommer serskildt, att, då Comiterade i underdånighet föreslagit, att,
på sätt äfven Rikets Ständer vid sednaste Riksdag antogo, uti ersältningarne lör indelta
ränte-och tionde-anslag bör ingå forsellön för spanmålen, beloppet deraf ökar
förutnämnde beräkningar, såsom grundade på Räkenskaperne, hvaruti forsellön icke
ifrågakommit. Då det icke utan serskild utredning lör hvarje indelning låter sig göra
att vinna fullt tillförlitlig kännedom om den spanmål, som innefattas uti de anslag
af hemmansräntor, hvilka skulle blifva föremål för ersättande, kunna väl Comiterade
härom icke i underdånighet meddela noggrann uppgift; men, sedan numera
genom det af Comiterade upprättade Sammandrag öfver alla räntepersedlar och
derpå grundade Utredning öfver deruti inbegripen spanmål (Litt. E.) upplysning erhållits
om rätta qvantiteten af denna sednare, utgörande tillhopa 156,649 Tunnor
22 kappar, hafva Comiterade sökt att i förstnämnde afseende uppgöra sådana förslagsberäkningar,
som under dylika lörhållandcn kunna åstadkommas. Med ledning deraf
synes den anordnade Afrads- och Tionde-Spanmålen, Augmentsräntorna inberäknade,
kunna anses utgöra circa 180,000 Tunnor, hvadan forsellönen skulle uppgå
till omkring 60,000 R:dr B:co. Då de, som äro i åtnjutande af rättighet till forsellön,
om dem anslagne spanmålsindelningar lösas med penningar, icke kunna
betagas lörmånen att, vid bestämmandet af ersättning derför, få densamma sig till
godo beräknad, men, å andra sidan, de nuvarande räntegifvarne, om deras räntor
varda indragne, blifva ifrån forsellöns utgifvande befriade, enär sådan å den kronan
behållna spanmålen icke eger rum, följer deraf, att nämnde belopp kommer
att utgöra Statens uppoffring, derest den ifrågavarande indragningen skall för sig
gå. Men denna omständighet hafva Comiterade så mycket mindre ansett utgöra
något hinder för nämnde åtgärds tillstyrkande, som den endast innebär en rättvis
utsträckning till samtlige skattdragande af den fördel, vissa räntegifvare redan
ifrån år 1830 åtnjutit, samt denna sednare uppoffring derjemte är ett oundvikligt
vilkor för åtgärdens tillvägabringande och jemväl kan anses till betydlig del godtgjord
genom de många fördelar, berörde förändring medför; hvarförutan en dylik
l
102
uppoffring varit afsedd, då frågor om indelningarnes indragning tillförene blifvit
väckte och beslut derom vid sednaste Riksdagen fattades.
Om och hvilka serskilda åtgärder tilläfventyrs erfordras, pä det Statsverket må
blifva i tillfälle att bestrida de nya utgifter i contant, som, enligt hvad i det föregående
är vordet utredt, skulle uppkomma i följd af indelta räntornas indragning,
är ett ämne, som icke synes utgöra löremål för Comiterades yttrande; men Comiterade
anse sig dock böra, i sammanhang med hvad nu blifvit afhandladt, i underdånighet
fästa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derå, alt, genom bifall
till det förslag Comiterade i det följande underdånigst framställa, om vissa skatters
liqviderande höstetiden, circa 1,000,000 R:dr Statsmedel af hvarje års utskylder,
som, enligt nuvarande förhållanden, först påföljande året skulle erläggas, komma att
vid nyssnämnde tid inflyta och således under skatteåret blifva disponible, hvilket
belopp nära motsvarar de löneersättningar, som qvartalsvis borde utgå; och, om för
öfrigt den förändring vidtoges, att Stats-fyllnads-summan, som nu icke förr än den
1 Mars får disponeras, blefve för Statsverket tillgänglig redan vid årets början, skulle
möjligheten att bestrida de ersättningar, som vid hvarje års slut borde utgå, deraf
betydligen underlättas, enär dertill kunde användas de medel, som annars måst
reserveras för de under första månaderne af påföljande året förefallande utbetalningar,
till hvilkas besörjande tillgång genom Stats-fyllnads-summans tidigare utbekommande
erhölles.
4:o. Angående sättet för EronoTiondens och Hemmansräntornas utgörande.
26. Nu gallan- Då fråga här endast kan blifva derom, huruvida KronoTionden
de stadganden. och Hemmansräntorna, så framt dessa sednare fortfarande varda i
persedlar utsatta, hädanefter, som för närvarande, böra få in natura levereras eller
skola med penningar lösas, tro Comiterade det icke vara af nöden att närmare upptaga
och utreda de serskilda stadganden, som tid efter annan angående berörde
räntors utgörande blifvit meddelte, ulan synes det vara tillräckligt att här anmärka,
att enligt nu gällande Författningar, hvaribland såsom de hufvudsakligaste må
åberopas Kongl. Förordningarne den 22 Juli 1803 och 20 September 1815 samt
Kongl. Brefvet den 10 April 1810 och KammarCollegii derpå grundade Kungörelse
den 3 Maj samma år, sådana räntepersedlar, som icke utgå i brutna stycketal,
kunna af räntetagare utfordras eller af räntegifvare uppsägas till leverering in natura,
äfvensom dagsverken på lika sätt å ömse sidor uppsägas till fullgörande, såvida
räntegifvaren bor inom en mil ifrån det ställe, der de skola förrättas, med
undantag likväl för de fall, der annorlunda är serskildt stadgadt och dagsverken genom
contracter disponeras, i hvilka händelser dervid förblifver, intilldess efter dylika
contracters upphörande ändring kan vinnas. Staten, som redan förut i
103
allmänhet icke begagnat uppsägningsrätten i afseende å andra räntor än spanmål,
har dock, enligt Kongl. Brefvet den 13 Mars 1830 och StatsContorets derpå grundade
Cirkulär den 29 October samma år, frånträdt rättigheten att denua räntepersedel
in natura utfordra och medgifvit, att den får af de skattskyldige lösas med
penningar efter markegång utan forsellön; hvarjemte bör anmärkas, att, jemlikt Kongl.
Brefvet den 5j November 1842, tiondegifvarne i Skåne blifvit förklarade berättigade
att efter markegång med tillagd forsellön lösa kyrkornes behållna tiondespanmål.
Med afseende å ej mindre de svårigheter, som lcvereringsskyl- *7. ?• I^öruit fyndigheten
in natura medför, än de olägenheter, som uppkomma deri- förändring,
genom, att med nu gällande stadganden utskylderna högst betydligt stegras vid
missväxtår, då de skattdragande naturligtvis hafva minsta tillgängarne alt dem utgöra,
hafva flera förslag tid efter annan blifvit väckta till förändring uti nämnde
stadganden och hvilka Comiterade anse sig böra, till upplysning vid denna frågas
behandling, här omförmäla.
Uti underdånig skrifvelse af den 11 Mars 1830 föreslogo Rikets Ständer, till
bestämmande af förhållanderne emellan räntegifvare och räntetagare: att så väl Kronotionde
och Afradsspanmål som andra räntor, då de icke in natura utgingo, borde
lösas efter medium af skatteårets och fyra lörutgångne års markegångspris; att vid
de tillfällen, då löpande årets markegång utgjorde lika belopp med eller öfverstege
det sålunda uträknade medium, ingen uppsägning till leverering in natura finge ega rum,
utan skulle räntorna ovilkorligen lösas med contant efter nyssnämnde medelpris; att, om
åter löpande årets markegångspris understege medium af sednaste fem års markegångspris,
det väl vore räntegifvaren öppet att uppsäga räntorna till utgörande in natura,
men i sådant fall ålåge honom att vid levereringen till räntetagaren betala skilnaden
emellan löpande årets markegångspris inom Länet och det ofvanomförmälte fem
års medel-markegångspriset; samt att, ehvad lösningen skedde med contant eller räntegifvaren
levererade spanmålen in natura, borde han till räntetagaren erlägga ett
emot forsellönen svarande belopp. Emot detta förslag afgåfvos likväl underdåniga
protester dels af PresteStåndet, som ansåg detsamma vara menligt för de Löntagare,
Inrättningar och Fromma Stiftelser, som äro i åtnjutande af indelningar, samt derjemte
stridande emot Presterskapets privilegier, och dels af åtskillige Riksdagsmän
af BondeSlåndet från Östergöthland, som, under yrkande att varda bibehållne vid
rättigheten alt leverera spanmål in natura, begärde, att, då sådan leverering skedde,
forsellön icke måtte ifrågakomma; hvaremot en mängd tiondegifvare i Malmöhus
Län, uti en den 4 December 1832 till Kongl. Majit i underdånighet ingifven skrift,
anhöllo alt, med befrielse från levereringsskyldighet, få lösa tionde- och ränte-span
-
104
målen i enlighet med Rikets Ständers ofvannämnde förslag. Uti det underdåniga
utlåtande öfver samma förslag, som Krigs- och Kammar-Collegierne under den 11
Maj 1831 afgåfvo, har, med häntydan på Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 23 Januari 1830, om indragning till Statsverket af alla indelta räntor m. m.,
och Kongl. Maj:ts Nådiga proposition derom vid samma Riksdag, i hvad LandtStaten
anginge, och under förutsättning, att sådan åtgärd komme att vidtagas,
KammarColIegium anfört, att, då i nämnde fall all beröring emellan räntetagare
och räntegifvare komme att upphöra och förslaget således blott innefattade
en provisionell reglering, syntes deremot gjorde anmärkningar böra förfalla, och att
PresteStåndets på grund af åberopade privilegier deremot anförde protetst så mycket
mindre förtjenade afseende, som Presterskapet dervid endast vore att betrakta
såsom löntagare, samt de rättigheter, som grundades på indelta löningssättet, så
länge det lörtfore, för öfrigt endast kunde gälla för de i tjenst varande Embetsoch
Tjenste-män, men ingalunda för dem, som framdeles tillsättas med de löneförmåner,
hvilka då kunna vara bestämda; hvadan, och då de utvägar, som Rikets
Ständer föreslagit till afhjelpande af de mångå olägenheter, som åtfölja indelta
löningssättet, syntes ändamålsenliga och så nära, som tidens fordringar medgåfvo,
afsågo räntegifvares och räntetagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, Collegium
i underdånighet tillstyrkte Nådigt bifall till ofvannämnde förslag. KrigsCollegium
åter ansåg väl betydliga fördelar i många afseenden beredas genom förslaget
att bestämma lösningspriset till medium af fem års markegång, hvarå således i
underdånighet tillstyrktes Nådigt bifall, men förmenade, att, ehuru ändamålet med
Rikets Ständers framställningar i öfrigt vore önskvärdt att vinna, de föreslagna vilkoren
ej tillräckligt betryggade Staten och enskilde räntetagare från förluster, dä
intet korrektif uppgifvits emot nedsättande af det femte årets markegångspris under
varornas verkliga värde vid levereringstiden; hvadan Collegium ej ansåg sig kunna
tillstyrka någon förändring uti de i sistberörde hänseenden dittils gällande stadganden,
så framt ej nämnde betänklighet blefve undanröjd, hvilket dock förmodades
kunna för sig gå.
Härefter förklarade Kongl. Majit, uti Nådig proposition till Rikets Ständer af
den 7 Maj 1834, ibland annat, att, i följd af Kongl. Majits uti samma proposition
yttrade åsigt, alt markegånsprisen borde ifrån Riksdag till Riksdag af Rikets
Ständer fastställas, hvarigenom förslaget om räntornas beräknande i penningar efter
fem års medelpris förfölle, Kongl. Majit funne det vara mindre lämpligt att under
tiden påbjuda förändrade grunder för räntornas utgörande, vid hvilket förhållande
Rikets Ständers förrberörde förslag icke kunde i Nåder antagas.
105
I anledning häraf hafva Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 17
Maj 1835, jemte tillkännagivande, att de funno sig ej böra laga befattning med
markegångssättningen, meddelat, att de ansågo såsom grund lör utgörandet af så väl
kronotionde- och afrads-spanmål som hemmansräntor böra antagas medium af skatteårets
och nästförutgångne nio års eller tillhopa tio års markegångspris, likväl utsatt
i jemna skillingtal; hvarjemte i fråga om de vilkor, hvarunder denna markegångsberäkning
borde i allmänhet tjena till grund för bestämmandet af lösnings- och
levererings-förhållanderne emellan räntegifvare och räntetagare, Rikets Ständer, enär
de uti Krigs- och Kammar-Collegiernes här lörut omförmälde underdåniga betänkande
af den 11 Maj 1831 andragne skäl inneburo en tillfyllestgörande vederläggning
af PresteStåndets och någre Riksdagsfullmägtiges afgifne protester emot Rikets
Ständers vid föregående Riksdagen fattade beslut, förklarade sig hufvudsakligen vidblifva
de grunder, samma beslut innehöll, med de rättelser och tillägg, som blefvo
en följd af nyssnämnde förslag om lösens beräknande efter medium af tio års markegång;
och vore den serskilda ersättning, af lika belopp med forsellönen, som skulle
erläggas af räntegifvaren, då han uppsade spanmål till leverering in natura, att
betrakta såsom godtgörelse till räntelagaren derför, att dennes uppsägningsrätt komme
att upphöra. Dock skulle lör Kronans behållna räntor någon forsellön icke
erläggas.
Emot detta beslut anmäldes hos Kongl. Maj:t i underdånighet protester af
PresteStåndet, ålskillige Riksdagsmän af BondeStåndet ifrån Östergöthlands, Upsala
och Westmanlands Län samt Consistorium Academicum i Lund, hvaremot en mängd
tiondegifvare i Skåne uti 2:ne serskilda skrifter i underdånighet anhöllo, att förslaget
mätte af Kongl. Maj:t i Nåder gillas. Och har KammarCollegium uti underdånigt
utlåtande af den 21 Augusti 1835 afstyrkt Nådigt bifall till Rikets Ständers
sistnämnde beslut. Varande detta mål, på sätt här förut är omlörmäldt, ibland
dem, som blifvit till Comiterades handläggning i Nåder öfverlemnade.
Vid 1840 års Riksdag förekom, i anledning af väckta motioner, detta ämne
å nyo i sammanhang med andra frågor om förenkling i beskattningsväsendet; och
föreslog StatsUtskottet, jemte tillstyrkan, alt indelta räntor och tionde måtte till
Statsverket indragas: att ali kronotionde och afradsspanmål samt hemmansräntor,
som till Statsverket skulle utgöras, borde lösas med contant efter ett för fem år i
sender faststäldt, på tio förutgångne ars markegång grundadt medelpris, jemnadt
till fullt skillingtal, men att med utgörande in natura eller liqviderande af alla
sådana hemmansräntor och tionde, hvilka löntagare kommo alt intill deras afgång
bibehålla, eller som voro anvisade till sådana föremål, att indragning deraf till
(Bil. till K. il. Nåd. Prop. lill R. SI. år t84y.) d4
106
Statsverket af en eller annan orsak ansåges böra uppskjutas, borde, så länge dessa
förhållanden fortforo, elter förut gällande stadganden förhållas. Vid afgörande! häraf
stannade två Stånd emot två, hvarefter frågan förföll.
Fråga härom förekom å nyo vid sistförflutne Riksdag, hvarefter Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse af den 24 Maj 1845, med tillkännagifvande af deras beslut
om indelta räntors och tiondes indragning till Statsverket, i afseende å dessa
utskylders framtida utgörande i contant utan uppsägningsrätt å de räntegifvandes
sida, förklarade, att det visserligen för Statsverket vore fördelaktigt, om leverering
in natura upphörde och utskylderne inflöto endast i contant, men att Rikets Ständer
i detta afseende velat lemna räntegifvarne tillfälle att sig sjelfve yttra, hvadan
de i underdånighet anhöllo, att Eders Kongl. Majit täcktes låta alla räntegifvare
Läns- eller district-vis höras, huruvida de önska att framgent bibehålla nu egande
optionsrätt eller vilja för framtiden ovilkorligt erlägga räntor och kronotionde i
contant; och skulle i förra händelsen nu gällande föreskrifter till deras kraft och
verkan fortfarande bibehållas, hvaremot i de orter, der räntegifvarne ingingo på sednare
alternativet, alla räntor och kronotionde borde betalas efter ett för fem år i sender
uträknadt och faststäldt medeltal af sednast förflutne tio års markegång.
I sammanhang härmed bör ock anmärkas, att Rikets Ständer förut uti underdånig
skrifvelse af den 15 Maj 1845 med afseende å de olägenheter, som äro
en följd af räntegifvarnes skyldighet att inom visst afstånd från hemvistet forsla räntepersedlarne,
hvilka olägenheter visat sig ökade i den mån, som räntegifvare inom
samma socken äro till räntornas utgörande på flere löntagare indelade, begärt, att,
med ledning af hvad inom flere landsorter redan blifvit vidtaget, Landshöfdingarne
måtte erhålla Nådig befallning att hvar inom sitt Län, så vidt ske kan, söka bereda
en sådan reglering af den inom Länet till lön- och indelnings-tagare anslagna
kronotionde och räntespanmål, att till utgörande deraf tionde- och ränte-gilvare inom
hvarje socken varda på det minsta möjliga antal räntetagare indelade.
28.Comitera- £n af de väsendtligaste olägenheterne af nu gällande grunder för
förändring. * hemmansräntomas och tiondens utgörande är, enligt hvad äfven i det
föregående blifvit anmärkt, att, då de skola antingen levereras in natura eller lösas efter
hvarje års markegångspris, sådant föranleder, att skattebeloppet icke står i något
rättvist förhållande till de skattskyldige egendomarnes afkastning, utan ökas i
samma mån, som dåliga skördar eller missväxt minska tillgångarne till dess utgörande.
Förändring uti ett sådant, emot rigtiga beskattningsgrunder stridande system,
som gifver de skattdragande de rättvisaste anledningar till missbelåtenhet, är der
-
107
före af högsta behof påkallad. Så länge beskattningen fortfar att vara grundad
på praestationer in natura, gifves dertill ingen annan utväg, än att de sålunda bestämda
räntorna få godtgöras efter medelpris, hvarigenom skiljaktigheterne emellan
de onda och goda åren jernnäs och blifva mindre känbara samt utskyidsbeloppet
bringas i rigtigare förhållande till summan af den inkomst, som under hvarje olika
period af de skattskyldige egendomarne kan påräknas och hvilken icke omvexlar
så mycket som priserna å hvarje vara. Enligt hvad i det föregående är visadt,
hafva ock förslag i denna syftning förut varit väckta, nemligen: dels att lösen skulle
för hvarje år beräknas efter medium af skatteårets och antingen fyra eller nio för—
utgångne års markegångar, och dels att den skulle grundas på tio års markegång
och fastställas för fem år i sender, hvilket sednare förslag, enligt hvad ofvan nämndt
är, först väcktes af StatsUtskottet vid 1840 års Riksdag och af Rikets Ständer vid
sednaslc Riksdagen antogs.
Comiterade anse för sin del, att sistnämnde alternativ är i alla afseenden lämpligast,
enär derigenom, utan förnärmande af hvarken Statens eller de skattskyldiges
rätt, emedan skattebeloppet på det hela hvarken ökas eller minskas, de väsendtliga
fördelar vinnas: att besväret med förvandlingsuträkningarne, hvilka endast hvarje
femte år ifrågakommo, derigenom betydligen förminskas; att debiteringen, som nu
måste för sig gå inom några få veckor, deremot, om den icke vidare blifver beroende
af löpande årets markegång, kan när som helst under årets lopp företagas, hvarigenom
göromålen för de tjenstemän, som dermed böra ega befattning, beqvämligare
fördelas; samt att det blifver möjligt att verkställa markegångssättningen på en sådan
tid af året, då verkliga priserna äro kända.
Om de skattskyldige skola tillgodonjuta fördelen att få godtgöra hemmansräntorna
och lionden efter medelpris, låter det likväl sig icke göra att tillika medgifva
optionsrätt att efter deras eget val antingen begagna detta liqvidationssätt eller
verkställa leverering in natura, enär följden då påtagligen blefve, att leverering
endast verkstäldes, då försäljningspriserna understego medelpriset, samt således altid
förlust för Statsverket uppkomme. Till afhjelpande deraf har förut vid 1828;
—1830 samt 1834—1835 årens Riksdagar, på sätt här ofvan är vordet omförmäldt,
varit ifrågasatt att meddela den föreskrift, att uppsägning till leverering in
natura icke skulle få ega rum, i fall det för året satta markegångspris vore lika
med eller öfverstege medelpriset, och att, om förstnämnde pris åter understege det
sednare, leverering in natura endast finge verkställas under vilkor, att räntegifvaren
contant erlade skilnaden emellan årspriset och det medelpris, hvarefter lösen för
året borde beräknas. Då levereringen således i sjelfva verket endast utgjorde en
14*
108
afbetalning med persedlar, beräknade efter deras för året gångbara värde, som ansåges
uttryckt af årsmarkegången, hviiade visserligen ett sådant stadgande på rigtig
grund, men pluraliteten af de skattskyldige torde dock svårligen kunna inse, att
det vore med rättvisa instämmande, att de skulle nödsakas att, jemte leverering in
natura af enahanda varuqvantiteter, som deras skatter innefattade, tillika betala något
derutöfver i contant, hvilket ock utvisas af de liera protester, som å BondeStåndets
vägnar emot nämnde beslut anmäldes. Ett dylikt liqvidationssätt skulle
ock blifva inveckladt; hvarförutan, enär tillämpningen deraf erfordrar, att markegångspriset
för året skall vara kändt före uppsägningstiden, förändring uti tiden för markegångssättningen
deraf skulle förhindras. Derest rättighet till lösens erläggande
efter medelpris skall medgifvas, måste derföre, elter Comiterades åsigt, jemväl stadgas,
att denna lösen altid bör efter sådana grunder med contant godtgöras.
En annan vigtig omständighet, som vid fråga om optionsrätt till leverering äfven
bör tagas i betraktande, är den påföljd, som för Staten skulle uppkomma, i
händelse efter indelningarnes indragning till Statsverket, de skattskyldige bibehöllos
vid rättigheten att räntepersedlarne till leverering in natura uppsäga. Redan under
nuvarande förhållanden är, med afseende å denna uppsägningsrätt, Statsverket
föranlåtet att underhålla icke mindre än 36 serskilda magasiner med der anstälde
magasinsförvaltare, medförande en årlig aflöningskostnad af 10,400 R:dr banko, utan
att beräkna öfriga deraf föranledda utgifter samt det serskilda Departementet i
StatsContoret för magasinsärendernas behandling, för hvilket aflöningen utgör 6,608
R:dr 12 sk. Skulle Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer bifalla Comiterades
förslag, om alla indelta räntors och kronotiondes indragning till Statsverket, samt
hemmansräntorna icke komma att förvandlas till penningar, utan fortfarande blifva
i persedlar utsatta, uppstode naturligtvis deraf den följd, att, om uppsägningsrätten
för räntegifvare derjemte bibehölles, äfven inskränkt endast till spanmål och, i händelse
af räntornas förvandling, så stor qvantitet deraf, som motsvarade gamla spanmålsskatten,
levereringarne in natura vid vissa tillfällen kunde komma att så betydligen
ökas, att nuvarande magasiner blefvo otillräckliga samt nya måste anskaffas,
äfvensom dervid anstälde tjenstemans antal och löneförmåner förökas. När nu
härtill lägges deraf härflytande vidlyftigare räkenskaper och ökade göromål för controllerande
embetsmyndigheter, blefve således förvaltningen både kostsammare och
mera invecklad än hittils, i stället att alla bemödanden synas böra syfta derhän
att genom dess möjligaste förenkling och minskning i tjenstemannapersonalen bereda
nedsättning uti utgifterna. Genom uppsägningsrättens bibehållande, äfven efter
räntornas indragning, skulle ock oftare, samt i vida större mån än hittills, inträffa,
att Statsverket blefve belastadt med spanmål utöfver hvad för dess behof kunde in
109
natura användas, och, då öfverskottet således måste försäljas, invecklades Staten i
handelsförhållanden, dem man i sednare tider sökt att i möjligaste måtto undvika.
Det torde måhända ifrågasättas, att dessa olägenheter af magasinering skulle kunna
förekommas derigenom, att, på sätt lör närvarande genom StatsContorets Circulär
den 29 October 1830 finnes stadgadt, de räntor, som uppsades till leverering, genast
blefvo å auktion försålda, med rättighet för köparne att dem directe af de skattskyldige
uppbära. Men, utom det att, då köparne i dylika fall erhöllo enahanda
rättigheter som räntetagare, de skattdragande till större delen förlorade de fördelar,
som man velat bereda dem medelst indelningarnes indragning, äro de svårigheter
och förluster, som derigenom på flerfaldigt sätt kunde komma att tillskyndas Statsverket,
så påtagliga och äfven af erfarenheten bekräftade, att vidare utveckling deraf
icke synes erforderlig. Om indelningarnes indragning skall kunna för sig gå utan
känbara uppoffringar för Statsverket, hvilka naturligtvis drabba de skattskyldige
genom förökning af skattebördorna, är det derföre af alla dessa skäl angeläget, att
tionden och hemmansräntorna, derest de sednare blifva bestämda i persedlar, lösas
med contant. Derigenom vunnes äfven den förmån, att de magasiner, som för
närvarande måste underhållas för emottagande af ränte- och tionde-spanmål, som in
natura aflemnas, icke vidare för detta ändamål erfordrades, och, om då tillika vidtoges
den utväg, att upphandling af den spanmål, som för militärens underhåll vore af
nöden, verkstäldes med vilkor, att levereringarne skedde i mån af behof, blefvo
Statsverkets magasiner, om icke helt och hållet, åtminstone till största delen umbärlige
samt de i och för denna magasinsförvaltning nu utgående aflönings- och
andra kostnader i mån deraf besparade.
Vid förevarande frågas afgörande måste emedlertid tillika i hufvudsakligt öfvervägande
tagas, huruvida det omförmälda liqvidationssättet må kunna stadgas utan förnärmande
af de skattskyldiges rätt och billiga anspråk att icke blifva mera betungade,
än hittills. I detta afseende åberopa Comiterade underdånigst hvad i sammanhang
med förslaget om ordinarie räntans förvandlande till en bestämd penningeskatt
blifvit anfördt till ådagaläggande deraf, att rättigheten till ränlepersedlars levererande
in natura, utan verklig olägenhet för de skattskyldige, skulle kunna upphöra,
samt att erfarenheten hittills ådagalagt, att de skattskyldige, då det berott af deras
eget val, vanligen föredragit att lösa räntorna med penningar efter markegång.
Äfven om de olägenheter, som möjligen befaras af skyldigheten att erlägga lösen i
contant, någon gång, i följd af tillfälliga conjuncturer, verkligen kommo att förmärkas,
skulle de dessutom vida öfvervägas af de fördelar, som under sådant vilkor
bereddes de skattdragande dels genom befrielse ifrån skyldigheten att till löntagare
med flere utgifva de hittils indelta räntorna och vara underkastade icke allenast
110
deraf härflytande mångfaldiga obehag utan äfven uppoffringar, vanligen vida öfverstigande
den lösen till Staten, som sedermera endast efter markegång utan forsellön
ifrågakomme, och dels af tillåtelsen att få erlägga denna lösen efter medelpris
samt derigenom undvika de svårigheter, som efter hittils gällande stadganden genom
prisernas stegring vid missväxtår inträffa. Att de skattdragande äfven sjelfve insett,
huru förmånlig en dylik förändring för dem skulle blifva, torde kunna anses ådagalagdt
deraf, att vid serskilda tillfällen framställningar blifvit gjorda om befrielse ifrån
skyldigheten att räntorna in natura leverera emot lösens erläggande i contant,
samt att, då StatsUtskottet vid 1840 års Riksdag framlade ett förslag, hvilande på
enahanda hufvudgrunder, som här ofvan blifvit framstälde, detsamma af BondeStåndet
vid första föredragningen antogs, utan att under den derom förefallna discussiou,
hvaraf Comiterade tagit kännedom, någon väsendtlig anmärkning i denna del deremot
gjordes. Comiterade äro ock derföre förvissade, att, om de skattdragande inse
sin verkliga fördel i valet emellan bibehållandet af nuvarande sätt för räntornas
utgörande till en mängd räntetagare, eller deras indragning till Statsverket, emot
vilkor af de skattskyldiges åtagande att dem, enligt ofvanomlörmälde grunder, i
contant liqvidera, ingen tveksamhet skäligen kan ega rum.
Af alla dessa skäl anse Comiterade sig ega full anledning att i underdånighet tillstyrka,
att ej mindre tionden än hemmansräntorna, till den del de sednare äfven framgent
kunna varda i persedlar bestämda, böra lösas med penningar efter medelpris, som för fem
år i sender fastställes, på grund af nästföregångne tio års markegång, samt att ett dylikt
lösningssätt måtte förklaras utgöra vilkor för verkställighet af indelta räntornas
här förut i underdånighet föreslagne indragning till Statsverket.
Om i afseende å hemmansräntor och kronotionde ett dylikt liqvidationssätt
antages, vore det, efter Comiterades åsigt, ledande både till enhet och möjligaste
enkelhet samt de skattskyldiges belåtenhet, om det äfven kunde tillämpas i fråga
om andra afgifter till Staten, som efter markegång erläggas, såsom hästvacancespanmål
samt den spanmål, som för ständiga rotevacancer i Skåne utgår. Då emedlertid,
hvad förstnämnde titel vidkommer, densamma grundas på afslutade contracter,
kan, för närvarande och så länge dessa äro gällande, förändring deruti icke
annorlunda än med vederbörandes eget begifvande verkställas. Dock synes optionsrätt
i detta afseende icke utan allt för stora olägenheter kunna medgifvas hvarje
serskild rust- och rote-hållare, utan lämpligast böra stadgas, att nyssnämnde förändring
får ega rum, så vida alla rusthållare vid den inom Länet förlagda andel af
ett regemente, eller, hvad omförmälde ständiga rotevacanceafgift angår, de rotehållare
uti Länet, som sådan utgöra, derom öfverenskomma. Och lärer det, om
lil
dessa förslag bifallas, få ankomma på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
vederbörandes yttranden inhämta.
5:o Angående inkomsterne af Statens egendomar.
Då Staten eger ett betydligt antal egendomar, som äro utarrenderade ^''suts"
och hvaraf arrendeafgifterna dels inflyta till Statsverket, dels äro för verket af de för
serskilda ändamål anvisade, hafva Comiterade, som redan i det före- ^kll^a än^a_
gående algifvit underdånigt yttrande om indragning till Statsverket af rade egendomar,
sådane boställen, hvilkas arrenden för närvarande ingå uti tjenstemäns aflöning, funnit
sig jemväl böra taga i öfvervägande, om och hvilka förändringar i öfrigt må
vara af nöden för att äfven i denna del af uppbörden bereda möjligaste förenkling.
Frågan derom, huruvida det må vara ändamålsenligast, antingen att Staten
framgent, såsom hittils, bibehåller dessa egendomar, eller att de försäljas, hafva
Comiterade ansett innefatta ett sådant ämne, som icke utgör föremål för deras
yttrande. Undantag härifrån skulle väl kunnat göras för en mängd smärre, på kortare
tid utarrenderade fiskelägenheter, enär förhållandet med dem är så väsendtligen
annorlunda, än med jordegendomarne, att, oberoende af den grundsats, som i förstnämnde
hänseende i allmänhet antages, flere skäl tala för dessa lägenheters afhändande.
Men, då Rikets Ständer redan, enligt underdånig skrifvelse af den 20 Januari
1841, för deras del beslutat, att, utom de större laxfiskena, alla öfriga Kronan
tillhöriga, utarrenderade fisken, sedan en efter arrendet lämpad ränta blifvit
dem åsatt, böra, i den mån arrendena upphöra, på auktion under skattemanna rätt
försäljas, med undantag likväl af kronofisken inom de åt Lapparne upplåtne skattefjell,
hvilka skulle öfverlemnas till fritt begagnande af dem, som innehafva den
kringliggande marken, samt frågan, huru med dessa fisken bör förfaras, dels i följd
af Nådig remiss å Rikets Ständers berörde underdåniga skrifvelse, dels på grund
af Kongl. Brefvet den 2 Juni 1832, för närvarande ankommer på underdånigt utlåtande
af KammarCoIlegium, hafva Comiterade funnit de framställningar i detta
ämne, hvartill anledning annars förekommit, icke vara af behofvet påkallade.
Enär Comiterade uti de förslag till ordnande af uppbördsverket, som nu underdåuigst
afgilvas, utgått ifrån den åsigt, att, för beredande af möjligaste enkelhet,
Statens alla inkomster, så vidt ske kan, böra i ett sammanhang med allmänna
kronouppbörden uppbäras och till Statsverket inflyta, samt deremot erforderliga anslag
derifrån utbetalas, tro Comiterade denna grundsats jemväl i fråga om arrendena
af Statens egendomar böra tillämpas. I öfverensstämmelse dermed och under
åberopande af nyssomförmälde, redan i det föregående afgifna underdåniga yttrande
angående sådana boställen, hvilkas arrenden äro till aflöning anvisade, anse derföre
Comiterade, att, med undantag endast för de fall, då arrenden måste in na
-
112
tura utgöras till serskilda Inrättningar, såsom t. ex. fourage-persedlar till Stuterierne,
lämpligast vore, om med utarrendering af alla Statsverket tillhörige, till dylikt
användande afsedde egendomar och deraf härllytande arrendeafgifters uppbärande på
enahanda sätt förfores. Deremot och i de fall, då sådana arrenden nu äro till
serskilda behof anvisade, borde contanta anslag i stället bestämmas, i hvilket afseende
Comiterade blifva i tillfälle att sig vidare yttra uti det underdåniga utlåtande,
som afgifves, rörande de till åtskillige Verk och Inrättningar ingående uppbörders
öfvertagande af Statsverket; börande Comiterade, till undvikande af missförstånd,
underdänigst anmärka, att med nyssberörde framställning icke afses egendomar,
som tilläfventyrs utgöra de med egna fonder försedda Allmänna Inrättningars
tillhörighet, eller ifrågakommande utarrendering utaf andelar af egendomar,
som i öfrigt äro till serskilda behof upplåtna, enär i dylika fall utarrenderingsbestyret
måste af vederbörande Förvaltningar handhafvas.
30. Om besör- Hvad beträffar den nuvarande ordningen för besörjandet af Statsver^erkets^gendo-
kets erieildomars utarrendering, så skulle, efter Comiterades tanka, ej
mars utarrende- obetydlig förenkling deruti kunna tillvägabringas. Befattningen dermed,
rande- utom i hvad som rörer de indragne boställen, hvilka äro för indelta rege
menternes
lönefonder utarrenderade, tillhör för närvarande KammarCollegium, som förrättar
auktion och utfärdar arrendecontracter, men auktioner verkställas tillika hos
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som för öfrigt skola till KammarCollegii
pröfning afgifva förslag till arrendecontracterne samt hafva närmaste bestyret med
alla af utarrenderingen föranledda åtgärder, hvilket allt förorsakar ej ringa skriftvexling
emellan bemälde Autoriteter. De dubbla auktionerna medföra likväl icke
någon verklig nytta, utan har det fastmera inträffat, att utvägen till anbud uti
KammarCollegium, hvilken af de mera aflägse boende endast kan begagnas, då de
äro i tillfälle att härstädes förskaffa sig commissionärer, ledt till helt annat resultat,
än dermed åsyftats, enär derigenom förminskats tällan, der sådan egentligen bör påräknas
eller i orten, der den utbjudne egendomen är belägen. Comiterade äro
ock derföre öfvertygade, att, om utarrenderingen ensamt besörjdes af Eders Kongl.
Maj:ts vederbörande Befallningshafvande och således de serskilda auktionerna uti
KammarCollegium upphörde, sådant ingalunda skulle förorsaka någon nedsättning
uti arrendeafgifterne. Ej heller komme delta att förringa Kronans säkerhet, enär
densamma hufvudsakligast beror på lokal-autoriteterna, som närmast äro i tillfälle
och pligtige att iakttaga och bevaka allt hvad, som för befordrande deraf erfordras,
likasom de bäst kunna känna och bedöma hvad af hvarje egendom i förhållande
till dess beskaffenhet kan och bör påräknas. All den kontroll, som å Kammar^
Collegii sida är möjlig, skulle ändock kunna vinnas, allenast det ankomme på Col
-
113
legium att bestämma vilkoren för utarrenderingen och Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
således icke egde att, utan Collegii bifall, antaga andra arrendeanbud,
än som dermed öfverensstämde; och vore det, efter Comiterades åsigt, för berörde
kontrolls handhafvande tillfyllestgörande, om det ålåge Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, så snart auktion lör sig gått, om förloppet deraf hos bemälte Gollegium
göra anmälan och, i händelse antagligt anbud ej skett, afbida Collegii föreskrift.
På detta sätt skulle likväl göromålen i och lör kronoegendomarnes utarrendering
uti KammarCoIlegium till betydligaste delen försvinna och derjemte för
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i ej ringa mån förminskas. Comiterade
anse sig derföre ega full anledning att en så beskaffad förändring i underdånighet
tillstyrka, så att utarrenderingen af alla sådana Kronans egendomar, hvaraf inkomsten
bör Statsverket tillflyta, framdeles må komma att, under KammarCollegii öfverinseende,
ombesörjas af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvar i sitt Län, med
skyldighet lör öfrigt att, såsom hittills, vaka deröfver, att arrendatorerne sina åligganden
vederbörligen uppfylla. Deremot tro Comiterade, att i de här förut omförmälde
fall, då det arrende, som utgår af någon, hittills genom KammarCollegii försorg
utarrenderad egendom måste framgent anvisas till utgörande in natura för serskild
Inrättnings behof, lämpligast vore, att den Styrelse, till hvars disposition arrendet
sålunda ställes, så framt redovisning för dess förvaltning till Staten afgifves, äfven
erhåller befattningen med egendomens utarrendering m. m., hvilket synes vara så
mycket ändamålsenligare, som denna Styrelse naturligtvis är mest intresserad för utarrenderingens
verkställande emot fördelaktigaste vilkor och jemväl bör närmast
tillse, att arrendatorn i alla delar sina skyldigheter behörigen fullgör.
Vidkommande arrendeafgifternes bestämmande, så anse Comitera- 3,J J .?m arrfn"
m m deateiiternes bc
de,
att, derest, på sätt i det föregående är vordet i underdånighet före- räknande,
slaget, hemmansräntorna och tionden, äfven om de förra icke blifva i penningar
utsatta, komma att utgöras i contant, samt således leverering af ränte- och tiondespanmål
in natura icke vidare eger rum, jemväl de Statens inkomster, som bestå
af arrenden, böra contant erläggas. Om derföre arrendena kunde i penningar bestämmas,
vore sådant ledande till största enkelhet. Men, om det likväl anses nödigt,
att desamma äfven framgent varda uti persedlar utsatta, tillstyrka Comiterade
underdånigst, ej mindre att dertill endast antages spanmål, hvaruti ock de flesta
arrenden nu äro bestämda, eller, i händelse hemmansräntorna varda i persedlar
beräknade, sådana, som komma att deruti ingå och blifva föremål för markegångssättning,
än ock att dessa persedel-arrenden böra liqvideras med penningar efter
det för hemmansräntor och tionde gällande medelpris.
(Bil. till K. M. Nåd Prof. till R. St. dr i84y.) 15
114
6:0 Angående Markegångssättningen.
32. g. Äldre Enligt äldre Författningar ålåg det Landshöfdingarne att, sedan
stadganden. Magistraterne i Städerne meddelat attest å de i skatterne ingångne varors
rätta värde vid afradstiden, fastställa markegång till rättelse för deras lösande
med penningar samt afgöra de tvister, som derom kunde uppkomma emellan de
skattskyldige och dem, till hvilka räntorna voro anslagna, i hvilket afseende må åberopas
Kongl. Resolutionerne på Allmogens besvär den 25 September 1675 och
3 Januari 1683, Kongl. Förordningen och Reglementet den 5 Januari 1684 med
deröfver meddelad Förklaring af den 7 April 1685, Landshöfdingelnstruktionerne
den 28 Januari 1687 och 16 October 1723 samt KammarCollegii Cirkulär den
20 December 1729. Genom Kongl. Resolutionen på Adelns besvär den 12 Juli
1731 stadgades sedermera, att vid markegångstaxornas fastställande borde tvänne af
hvart RiksStånd, hälften indelningshafvare och hälften räntegifvare, till Landshöfdingen
inkallas för att deröfver höras. Landshöfdingelnstruktionen af den 4 November
1734 lemnar jemväl härmed öfverensstämmande föreskrift, eller att markegångstaxa
årligen borde uppgöras i enlighet med de i Städerne gängse pris, hvartill tvänne
af hvarje Stånd, hälften räntegifvare och hälften räntetagare, borde kallas, hvilket
ytterligare bekräftades genom Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär den 17
December 1734, hvaruti för öfrigt dels medgafs, att allmogen skulle ega att, utom
nämnde deputerade, insända en fullmägtig ifrån hvarje Härad för att vid markegångssättningen
höras, utan att likväl annorlunda deri deltaga, dels stadgades, att,
då i fråga om priserna två Stånd stannade emot två, ett medium deraf borde tagas.
Dessutom meddeltes åtskilliga närmare föreskrifter i ämnet genom Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 16 Mars 1739, Kongl. Förklaringen den 8
januari 1748, Kongl. Resolutionerne på Allmogens besvär den 29 November 1756
och 17 Augusti 1762 samt Kongl. Brefvet den 7 November 1768 jemte KammarCollegii
och StatsContorets derpå grundade Cirkulär af den 7 påföljde December.
Ifrån dessa allmänna stadganden egde likväl undantag rum för Gottland, enligt
Kongl. Brefvet den 27 Augusti 1766, som föreskref, att markegången derstädes
skulle lämpas till likhet med markegången för angränsande Calmar och Östergöthlands
Län, hvilket likväl upphäfdes genom Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
den 22 Mars 1770. Sedermera förordnades genom Kongl. Brefvet den 16
December 1774, kungjordt genom KammarCollegii och StatsContorets Cirkulär den
8 Maj 1775, att Kronofogdarne borde för hvarje Härad uppgifva de vid markegångssättningstiden
gängse priser, hvilka jemte Städernes torgpris skulle vid markegångstaxans
upprättande tagas i betraktande, hvarvid deputerade egde att icke allenast
jemföra de sålunda uppgifna pris med dem, som verkligen voro gängse, utan ock
(
115
hafva afseende på det föregående och löpande årets växt och bergning. Genom
Kongl. Förordningen den 22 Juli 1803, 0 <§. stadgades: att markegångssättningen,
som förut skett vid Thomasmässo-tiden, borde företagas i början af November, så
att densamma sist inom den 5 i denna månad vore fullbordad, hvarefter de förut
föreskrifne och bibehållne prisuppgilternes aflemnande borde jemkas; att, så snart
markegångstaxan blifvit upprättad , skulle densamma med första post insändas till
KammarCollegium, tillika med uppgift å de pris, hvarpå den grundats, och det vid
markegångssättningen hällne protokoll; att Collegium tillhörde att jemföra det ena
Länets pris emot andras, der lika förhållanden egde rum, samt derefter pröfva och
fastställa hvarje Läns markegångstaxa samt den till Konungens Befallningshafvande
öfversända så tidigt, att dess kungörande före Thoma3-dag måtte kunna för sig gå.
Uti nu gällande Regeringsform af den 6 Juni 1809, 75 §. stadgas: ”De årliga
Markegångs-Taxorna skola upprättas genom Deputerade af alla Riks-Stånd,
”nämnde på det sätt hvarje Stånd särskildt för sig föreskrifver; Hvad desse fastställa,
tjene till efterlefnad, så vida ej ändring deruti i behörig ordning sökes och
”vinnes.” Uti Kongl. Kungörelsen den 1 October 1810 meddelades derefter, jemte
underrättelse om det af hvarje RiksStånd fattade beslut angående sättet för val af
deras deputerade, som skulle vara två af hvarje Stånd, utom BondeStåndet, för
hvilket antalet ej var bestämdt, utan finge bero af serskilde öfverenskommelser inom
Länen, följande hufvudsakliga föreskrifter: att Landshöfdingarne väl skulle vara
deputerades ordförande, men icke ega rösträttighet; att deputerade borde undfå del
af de förut vanlige upplysningarne; att, då den genom 1803 års Förordning KammarCollegium
tillagde befattning med årliga markegångssättningen upphört, blef, uppå
detta med flera skäl, tiden för markegångstaxans upprättande bestämd till sist den
12 December; att stadgandet, det deputerade borde utgöras af hälften räntegifvare
och hälften räntetagare, såsom mindre vigtigt och nyttigt, icke behöfde iakttagas; samt att,
i händelse vid omröstning, som borde ske ståndsvis, två Stånd stannade emot två, ett
medium af de olika priserna borde tagas. Dessa föreskrifter blefvo sedermera till
någon del ändrade genom Kongl. Förordningen den 20 September 1815, som förmår:
att, med upphäfvande af det under den 10 September 1812 meddelte stadgande,
att Konungens Befallningshafvande borde insända ett exemplar af markegångstaxorna
till Justitia;Ombudsmannen, på det att han måtte kunna deruti söka
ändring, denna JustitieeOmbudsmannens befattning komme att upphöra; att så snart
markegångstaxan blifvit upprättad, vanligt antal exemplar deraf äfvensom protokollet
samt de inkomne priskuranterne och den på grund deraf författade uträkning å
medelpriserna borde insändas till KammarCollegium, jemte det att taxan i Länets
15*
116
kyrkor kungjordes; att räntegifvare och räntetagare egde att, i då föreskrifven ordning,
anföra besvär hos KammarCollegium, likasom enahanda besvärsrätt, å Kronans
vägnar, tilikomme KammarCollegii Advokatfiskal; att, med ändring af 1810 års
Kungörelse, tiden till markegångssättningen skulle tillbakaflyttas till någon dag i
November före den 5 i samma månad, på sätt genom 1803 års Förordning varit
stadgadt; att föreskriften, att af deputerade hälften borde vara räntegifvare och hälften
räntetagare, i så måtto upplifvades, att den borde verkställas, der det, med iakttagande
af de i 1810 års Kungörelse i öfrigt bestämda grunder, läte sig göra;
samt att vid sockenstämma inom hvarje församling en eller tvänne personer borde
väljas att, jemte Kronofogden, stadga det pris, som för Häradet skulle i priskuranten
till markegångssättningen intagas, hvarvid Kronofogden egde att yttra sin tanka
om de rätta gångbara priserna och, derest han ej delade socknefullmägtigernes mening,
den till Konungens Befallningshafvande anmäla för att vid markegångssältningen
komma i öfvervägande; hvarförutan åtskillige speciella stadganden angående
dessa förrättningars utförande meddeltes, hvilka Comiterade anse sig icke behöfva
här upptaga.
33. g. Förut vack- Frågor om ändring uti de sålunda nu gällande föreskrifterne häfte
förslag till för- va väl i sednare tider vid serskilda tillfällen förekommit, men ej blifand'ingar.
vit afgjorda ; och må i sådant afseende nämnas följande:
Uti det underdåniga utlåtande, KammarCollegium den 8 December 1828 afgaf
rörande räntepersedlarnes förvandling, anfördes äfven, att Collegium ansåg sig
böra fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å nödvändigheten af en sådan förändring
i markegångssättnings-methoden, att någorlunda jemna och billiga priser
blefvo stadgade för visst längre tidskifte, t. ex. från Riksdag till Riksdag, derigenom
att åt Rikets Ständer öfverlemnades att markegången för hvarje Län reglera. Rikets
Ständer, som erhöllo del af nämnde utlåtande, yttrade derefter i underdånig
skrifvelse den 25 Januari 1830 det angeläget vore, att markegångspriserna i hvarje
ort bestämdes efter medium af priserna under förutgångne fem år, att gälla icke
för år, utan för någon längre tid af t. ex. fem år, och anhöllo att vid nästa Riksdag
få emottaga Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om förändrad method för markegångssättningen.
Uti häröfver i Nåder infordradt och den 17 Juni 1830 afgifvet underdånigt
utlåtande anförde KammarCollegium hufvudsakligen: att nuvarande förhållandet
med markegångssättningen vore högst olämpligt med afseende ej mindre å
tiden, då den verkställes, än å de personer, af hvilka och sättet, hvarpå den förrättas,
jemte dess resultater, hvadan, och då åtgärden utgjorde en del af den handläggning
vid beskattningen, som tillhör Rikets Ständer, Collegium, i enlighet med
dess förra utlåtande, trodde lämpligast vara, att markegångstaxor af Rikets Ständer
117
vid hvarje Riksdag blefvo upprättade, i hvilket afseende förslag å de åtgärder, som
derföre ansågos af nöden, jemväl afgafs. Sedan Kongl. Maj:t derefter, i öfverensstämmelse
härmed, aflåtit Nådig proposition till Rikets Ständer vid 1834 års Riksdag,
förklarade Ständerne uti underdånig skrifvelse den 17 Maj 1835, att de ansågo
sig icke böra med markegångssättningen taga omedelbar befattning, men föreslogo
deremot följande förändrade bestämmelser: att så beskaffade prisuppgifter, som
förut funnos påbjudne, borde frän hvarje Stad och Fögderi algifvas så tidigt, att de
inom December månad hvarje år voro Konungens Befallningshafvande tillhanda—
komne; att RiksStåndens deputerade derefter borde verkställa markegångssättningen
den 8 Januari hvarje år, hvarvid medium af prisuppgifterne skulle tjena till hufvudsaklig
ledning, men, om någon afvikelse derifrån funnes af nöden, skälen dertill
uti protokollet noga antecknas; att markegångstaxan genast derefter borde i vanlig
ordning utfärdas och kungöras, hvilket sednare borde ske på samma dag uti Länets
alla kyrkor, hvarefter besvär öfver markegångssättningen inom fjorton dagar efter kungörandet
fingo ingifvas till Konungens Befallningshafvande, som med först afgående
post borde dem, jemte eget utlåtande, till KammarCollegii afgörande insända; att
Collegii beslut borde meddelas senast åtta dagar efter besvärens ingifvande; samt att i afseende
på den ändring i priset å någon markegångspersedel, som Collegium, i följd
af besvär, kunde meddela, skulle lända till efterrättelse hvad, Författningarne förut
derom stadga. Uti häröfver aflemnadt underdånigt utlåtande afstyrkle KammarCollegium
detta förslag och tillstyrkte deremot följande förändringar i nu gällande
stadganden: att uppgifter å gängse varupriser borde aflemnas qvartalsvis först för
October, November och December månader näst löre ränte-året och vidare för de
3:ne första qvartalerne af det påföljande, hvilka uppgifter borde tjena deputerade
till ledning och rättesnöre vid fastställande af de pris, hvarefter årets räntor kommo
att lösas; att markegångssättningen borde förrättas i början af October; att ändringar
i markegångspriset borde gälla lika för alla; att Collegii beslut borde icke allenast
klaganden i vanlig ordning tillställas, utan ock, på lika sätt som sjelfva taxan,
inom hela Länet skyndsamligen kungöras, med rättighet för den missnöjde att inom
femton dagar derefter sine, till Kongl. Majit stälde besvär till Konungens Befallningshafvande
aflemna, hvarefter desamma borde till KammarCollegium och derifrån
till Kongl. Majit, beledsagade af utlåtanden, insändas. Något beslut häröfver har
icke följt och är sistnämnde utlåtande till Comiterade öfverlemnadt. Vid 1840
års Riksdag väcktes frågan å nyo uti motioner af åtskillige riksdagsmän, i anledning
hvaraf Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 27 Februari 1841 anhöllo,
att, då erfarenheten ådagalagt nödvändigheten deraf, att markegångssättningen framtlyttas
till sådan tid, då priserna hunnit blifva mera bestämda och stadgade, än
118
vid den tid, då samma förrättning, enligt nu gällande föreskrifter, skall ega rum,
Kongl. Maj:t måtte täckas Nådigt förslag i ämnet till Rikets Ständer framställa.
I anledning häraf undfingo KammarCollegium och StatsContoret Nådig befallning
att höra Konungens Befallningshafvande och öfrige vederbörande samt jemväl i underdånighet
inkomma med eget utlåtande, hvilket afgafs den 30 Augusti 1842 och
innehåller: att Konungens Befallningshafvande och MarkegångsDeputerade i de fleste
Län samt KammarAdvokatFiskalsEmbetet och Collegierne alstyrkt den af Rikets
Ständer ifrågasatte framflyttning af markegångssättningen; hvarjemte Collegierne afgifvit
förslag till Förordning rörande detta ämne, innefattande följande hufvudsakliga
ändringar eller tillägg uti nu gällande stadganden, nemligen: att priskuranter
upprättas för Städerne af Magistraten med Stadens Äldste, hvarefter de af Magistraten
insändas till Konungens Befallningshafvande, och för Landet å sockenstämmor,
derifrån de öfverlemnas till Kronofogden, som afsänder dem till Konungens Befallningshafvande,
åtföljde dels af ett för hela Fögderiet upprättadt sammandrag,
med utsatt medium, och dels af eget yttrande öfver de uppgifne priserna; att
af dessa sålunda till Konungens Befallningshafvande inkomne priskuranter, hvilka
för hvarje qvartal afgifvas inom slutet af första veckan i det följande,
LandsContoret bör upprätta sammandrag med utsatt medelpris dels för hvarje
qvartal, af hvilket sammandrag ett exemplar genast till KammarCollegium insändes,
och dels för alla qvartalen gemensamt, att, jemte de speciella priskuranterne,
hvarpå det sig grundar, för markegångssättnings-deputerade framläggas;
börande vid det sednare sammandragets upprättande iakttagas, att i en kolumn, den
första till venster, införes förra årets markegängspris och ytterst till höger lemnäs
en kolumn till inskrifvande af de pris, deputerade för året fastställa, äfvensom att,
vid bestämmande af medeltalet uti båda sammandragen, altid tages i beräkning
det serskilda pris, Magistrat eller Kronofogde ä någon persedel uppgifvit; att deputerade
sammanträda emellan den 10 och 15 October hvarje år, dervid ordet föres
af Landshöfdingen eller, i händelse af hans frånvaro eller hinder, af LandsKamreraren,
och protokollet af LänsBokhållaren, utan rättighet för någon af dem
att med deputerade rösta eller lägga hinder i vägen för lättandet af deras beslut,
men med skyldighet att göra föreställningar och låta sin mening i protokollet inflyta;
att deputerads frånvaro från behörigen utlyst sammanträde icke hindrar förrättningens
fortgång; att vid omröstning medium blifver priset, ehvad de olika meni
ngarne yttras inom ett Stånd eller emellan alla fyra Stånden; att taxan altid
skall afslutas med besvärshänvisning och att vid besvär, som inlemnas å LandsContoret,
bör fogas bevis om kungörandet i klagandens hemort; att öfver Collegii
beslut till Kongl. Maj:t stälde underdåniga besvär få ingifvas inom femton dagar
119
af Collegii AdvokatFiskaf och Förvaltande Embetsmyndigheter inom hufvudstaden
till Collegium och af annan part till Konungens Befallningshafvande, för att vidare
befordras; samt att beslut i markegångsmål gälla till efterrättelse för alla och således
äfven för dem, som icke sökt ändring. Varande berörde förslag, på sätt
förut omförmäles, bland de till Comiterade öfverlemnade handlingar.
Vid sistförflutne Riksdag förekom åter detta ämne, hvarvid Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse af den 18 April 1845 anmälte följande af dem fattade beslut,
nemligen: l:o att den KammarCollegium tillhörande befattning med markegången
hädanefter bör af detta Collegium och StatsContoret gemensamt utöfvas; 2:o
att, med ändring af 6 §. i Kongl. Förordningen den 22 Juli 1803, förhöjning af
en utaf deputerade vidtagen prisbestämmelse, der sådan kan ifrågakomma, bör grundas
på verkstäld jemförelse emellan priserna så väl inom Länet, som uti nästgränsande
Län; 3:o att de förändringar, som uti markegångstaxan slutligen fastställas, skola
gälla för så väl kronan som samtlige räntetagare och räntegifvare inom samma mar
kegångsdistrikt;
4:o att det i Kongl. Kungörelsen den 22 November 1834 såsom
vilkor för räntespanmåls afradsgilda beskaffenhet meddelade stadgande, att nämnde
spanmål bör vara väl rensad och strid, må utbytas mot den föreskrift, att dylik
spanmål bör vara väl rensad och efter årsvextens beskaffenhet strid; och 5:o att
vid de årlige markegångssättningarne deputerade skola till räntegifvares och räntetagares
ömsesidiga efterrättelse bestämma den minimivigt, som hvarje sädesslag
mäste hålla för att vara afradsgildt, och hvilken i taxorna utsättes, i afseende å
verkställigheten hvaraf vidare speciella föreskrifter blifvit af Rikets Ständer föreslagne.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den 5 December 1845
hafva KammarCollegium och StatsContoret afstyrkt Nådigt bifall till Rikets Ständers
beslut i första och andra punkterne, men tillstyrkt godkännande af de öfrige, blott
med någon obetydlig förändring uti de vid femte punkten föreslagne speciella
föreskrifter.
Slutligen förekommer, att, sedan Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse
af den 24 Maj 1845, beslutat, att alla till indelde löntagare med flere anslagne
räntor jemte kronotionde borde: till Kronan indragas, och dervid stadgat, huru med
beräkning af ersättning derför skulle förfaras, hafva Ständerne, jemlikt nionde punkten
af samma skrifvelse, förklarat, att markegång, hvarpå de nya beräkningarne skulle
grundas, borde årligen sättas i April månad, med iakttagande, att de under då
sist förflutne sex månader i orten gångbara pris dervid tjenade till bestämdt rättesnöre.
Olämpligheten deraf, att, på sätt för närvarande sker, verk- 3^|-  ställa markegångssättningen höstetiden, har länge varit insedd. sättning för framtiden.
120
Årets gröda är dä ännu icke aftröskad och således afkastningen icke fullt tillförlitligt
känd, hvarjemte någon väsendtligare spanmålshandel vid denna tid icke förekommit
och priserna följaktligen icke hunnit stadga sig. Markegångssältningsåtgärden måste
således till icke obetydlig del grundas pä suppositioner, hvadan ock erfarenheten ej
sällan ådagalagt, att priserna under rätta försäljnings- och levererings-tiden, eller om
vintren, ganska mycket afvikit ifrån markegången. Under hittills varande förhållanden,
och då bland deputerade funnits både räntetagare och räntegifvare, hafva emedlertid
de förre utgjort en motvigt emot oskälig nedsättning, och den ömsesidiga uppsägningsrätten
har derjemte, hvad indelda räntorna beträffar, medfört ett korrektif
emot öfverdrift å någondera sidan. Om deremot indelningarne varda till Statsverket
indragne och räntetagarnes intresse för markegångsprisernas upprätthållande
försvinner, blir det således ännu angelägnare än hittils, att markegångssättningen
för sig går vid en sådan tidpunkt, att priserna äro stadgade, såsom utgörande den
säkraste garanti, att så väl Statens som de skattdragandes rätt varder betryggad,
enär det i dylikt fall svårligen bör kunna inträffa, att prisbestämningen afviker
ifrån de allmänt kända och lätt ådagalagda förhållanderne. För närvarande är en
sådan framllyttning hindrad af angelägenheten, att markegångssättningen sker så tidigt,
att den kan vara slutligen pröfvad före uppsägningstiden, samt för öfrigt rådrum
gifves alt debitera deraf beroende lösen för årets skatter, der de icke till leverering
uppsägas. Skulle åter bifall lemnäs till Comiterades i det föregående gjorda
framställningar, dels om indelningarnes indragning, dels om kronotiondens och,
i händelse ordinarie räntorna framgent blifva i persedlar utsatta, äfven dessa sednares
lösande efter medelpris, hvarpå löpande årets markegång icke komme att inverka,
klefve deremot berörde hinder undanröjdt och i detta afseende tillfälle lemnadt att
framflytta markegångssättningen så långt, behofvet fordrar. För denna händelse anse
Comiterade, lika med hvad Rikets Ständer vid sista Riksdagen yttrat, att, för
fastställande af det markegångspris, som skulle tagas i beräkning för bestämmande
af lösen för Kronans räntor, April månad vore lämpligast, emedan försäljningsprisen
å föregående årets gröda då fullkomligen blifvit stadgade och kända.
Vid afgörande af denna fråga synes dock jemväl böra i betraktande tagas, att,
sa länge tjenstemän bibehålla nu innehafvande indelda löner samt arrenden eller
andra afgifter förefinnas, som få till leverering in natura uppsägas, det icke kan
undvikas att, till rättelse dervid, verkställa markegångssättning före uppsägningstiden,
äfvensom sådant erfordras med afseende derå, att, genom conventioner om presträttigheter
samt afhandlingar dels af Inrättningar, dels emellan enskilde, ofta är bestämdt,
att afgifter, utsatta i persedlar, skola fösas med penningar efter markegång.
121
Intilldess ändring uti dylika förhållanden kan tillvägabringas, fordrar således nödvändigheten,
att, på sätt jemväl vid sista Riksdagen antogs, markegångssättning, till
rättelse i berörde hänseenden, vid nu stadgad tid bibehälles.
Om derjemte, i likhet med hvad Rikets sednast församlade Ständer föreslogo, den
markegångssättning, som borde ligga till grund lör bestämmandet af lösen för hemmansräntor
och tionde m. m., hvilka skulle efter medelpris godtgöras, blefve verkstäld i April
månad påföljande året, kommo följaktligen tvänne dylika förrättningar årligen att ega
rum. Då likväl de pris, som vid sistnämnde förrättning skulle utsättas, icke inverkade
på beräkning af de utskylder, som för samma år borde påföras, kan emedlertid
denna förrättning utan någon olägenhet i berörde afseende för sig gå äfven
senare, än i April månad, allenast priserna bestämmas elter hvad, som varit allmännast
gångbart under löregående höst och vinter månader. Det skulle således, efter
Comiterades åsigt, för att undvika dubbla förrättningar, lämpligen kunna förordnas,
att, så länge markegångssättning hösletiden, till grund för beräkning af vissa utskylder
och algifter, måste bibehållas, vid samma tillfälle serskildt bestämmes det
pris, som å föregående årets produkter under nämnde års höst och påföljande vinter
månader varit gängse och hvarom deputerade efter icke längre tids förlopp ej
kunna sakna säker kännedom, utom det att priskuranter för samma tid, i behörig
ordning upprättade, voro att tillgå. Derefter borde nämnde serskilda pris, hvilket
komme att motsvara det, som annars skolat sättas i April månad, lagas till grund
för beräkning af den till Statsverket ingående lösen för ordinarie räntor och tionde
jemte andra afgifter, som enligt medelpris skulle liqvideras, men de vid samma
tillfälle, efter förhållanderne under löpande årets höstmånader, för året bestämda
priser i allt öfrigt tjena till efterrättelse.
I fråga om markegångsdeputerades sammansättning förekommer, att, enligt 75
§. Regeringsformen, de skola nämnas på det sätt, hvarje Stånd serskildt för sig beslutar,
och är, i öfverensstämmelse med de af RiksStånden i detta afseende fattade
beslut, genom Kongl. Kungörelsen deni October 1810 föreskrifvet, att ledamöterne
af Adeln samt Preste- och Rorgare-Stånden borde vara tvänne af hvartdera Ståndet,
hvaremot BondeStåndet åt dess deputerade vid 1810 års markegångssättning öfverlemnade
att afgöra hvad antal af detta Stånd framdeles borde i förrättningarne deltaga.
Och är, i följd af de dervid fattade beslut, förhållandet nu sådant, att BondeStåndet
endast i fyra Län, eller Göttlands, Blekinge, Gefleborgs och Wermlands,
representeras af två ledamöter, eller lika med de andra Stånden, hvaremot i öfrige
Län antalet af dess ombud varierar ifrån och med 3 till och med 8, allt efter
(Bil. till K. IM. K/ii. Prof), till lt. St. är i84y.) 16
199
X rst
de olika grunder för valens förrättande, efter Domsagor, Fögderier eller Socknar,
som dervid blifvit antagne.
Med anledning af den skiljaktighet i deputerades antal af hvarje Stånd, som, i
följd af berörde stadganden, kan ega rum och äfven förefinnes, samt i öfverensstämmelse
jemväl med 38 g. af 1810 års Riksdagsordning, som innehöll, att alla omröstningar
i Utskotten skulle ske Ståndsvis, blef äfven genom högstberörde Nådiga
Kungörelse förordnadt, att omröstning ibland deputerade borde på lika sätt verkställas,
hvilket äfven sedermera bibehållits. Då likväl detta omröstningssätt inom Rikets
Ständers Utskott numera upphört genom den vid 1823 års Riksdag beslutade
förändring uti Riksdagsordningens nyssnämnde §., att alla der förefallande omröstningar
skola ske per capita, utan afseende å Stånd, synes ock en dylik förändring
uti omröstningssättet inom Rikets Ständers deputerade för markegångssättningen,
— den enda förrättning, der dylikt omröstningssätt numera eger rum, — så mycket
heldre böra tillvägabringas, som markegångsprisernas bestämmande utgör en vigtig
del af beskattningsrätten. Derjemte kan af nuvarande omröstningssättet den följd
uppkomma, att, om något Stånds deputerade sins emellan blifva skiljaktige, Ståndets
röst förfaller, samt att, i händelse alla fyra Stånden äro af olika meningar,
förrättningen, på sätt Kongl. Majit uti Nådigt Bref af den 25 Januari 1833 i ett
serskildt mål förklarat, blifver ogild och ny markegångssättning måste företagas.
Comiterade hafva ock derföre ansett sig böra föreslå, att omröstningarne inom deputerade
för markegångssättningen böra ske per capita; men, då sådant lörutsätter ett
lika antal ledamöter af alla fyra RiksStånden, kan förändringen icke tillvägabringas
med mindre, än att BondeStåndet först beslutar ändring uti antalet af dess
ledamöter. Derför synes ej heller något hinder möta, helst utväljandet deraf i
de fall, då hittills flere än två blifvit utsedde, skulle, med tillämpning af de uti 1810
års Kongl. Kungörelse intagne föreskrifter, angående valen för BorgareStåndet, kunna
ske tourvis emellan Domsagor eller Fögderier, hvilketdera lämpligast pröfvas;
hvadan Comiterade underdänigst tillstyrka, att framställning härom måtte af Eders
Kongl. Majit i Nåder allåtas.
I afseende å pröfningen af besvär öfver markegångssättningen hafva Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse af den 18 April 1845 hemstält, att den framgent
skulle af KaramarCollegium och StatsContoret gemensamt utöfvas. Då markegångsprisernas
fastställande, serdeles om grundskatternes framtida utgörande kommer att
helt och hållet deraf bero, utan att uppsägning kan ega rum, innefattar pröfning
af de skyldigheter, som vid fråga om dessa skatter böra de skattdragande åligga,
och i nämnde händelse helt och hållet bestämmer deras belopp, vore det, efter
Comiterades tanka, icke lämpligt, att StatsContoret, som endast har för ändamål
123
att besörja förvaltningen af Statens medel och tillse, att hvad, som bör inflyta, verkligen
kommer Staten till godo, uti en dylik pröfning deltager; Och anse Comiterade
derföre, att, så länge det tillhör KammarCollegium att afgöra uppkomne tvister
om grundskatterne, lämpligast är, att detta Embetsverk fortfarande utöfvar förstnämnde
pröfningsrätt; hvadan Comiterade, lika med KammarCollegium och StatsContoret,
i underdånighet afstyrka Nådigt bifall till Rikets Ständers ofvanberörde
underdåniga hemställan om förändring uti den i berörde afseende hittills gällande
ordning.
Hvad serskildt beträffar Rikets Ständers underdåniga hemställan, att vid markegångssättningarne
måtte för hvarje år, efter grödans beskaffenhet, stadgas vissminimivigt
å afradsgild spanmål; så, enär Comiterade i underdånighet tillstyrkt, att
alla indelda räntor och tiondeanslag måtte indragas samt så väl hemmansräntor som
tionde lösas med penningar, lärer, i händelse af bifall dertill, dylik föreskrift icke
behöfva ifrågakomma.
I öfverensstämmelse med de hufvudgrunder, som sålunda blifvit utvecklade,
och med ledning tillika af det förslag, KammarCollegium och StatsContoret afgifvit,
hafva Comiterade upprättat underdånigst bifogade Förslag till förnyad Författning
angående markegångssättningen, hvarvid Comiterade, för alt här undvika en
mera detaljerad utveckling af ämnet, fogat upplysning om motiverne för sådane
deruti förekommande stadganden, som icke äro omedelbara löljder af nämnde
grunder eller hvad Comiterade i öfrigt uti detta betänkande i underdånighet
hemstält.
7 :o Angående Jordeboken.
Sedan Presidenterne uti Eders Kongl. Maj:ls och Rikets 35. Angående felKrigs-
och Kammar-Collegier i underdånighet anmält, hurusom, aktigheter 1 nuvarande
• 1 r.. . . • r t i 1 •• 1 , t 1 1 • 1 Jordeböcker och före
vid
loretagen granskning al Jordebockerne samt Indelnings- och slagne åtgärder för deRoterings-Verken,
flere felaktigheter och brister befunnits, förkla- ras afhjeipande.
rade Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af den 24 Maj 1833, att, då, ehuru, å ena
sidan, angeläget vore, det nämnde felaktigheter och brister blefvo afhulpne, så att
en i alla afseenden rigtig JordeboksLiggare samt ett pålitligt Indelnings- och Roterings-Verk
erhölles, det likväl, å den andra, vore af vigt, dels att denna fråga, hvarpå
många enskilda rättsförhållanden bero, med nödig varsamhet, på behörigt sätt
samt utan öfverllödiga och onödiga omgångar behandlas, dels ock att, i sammanhang
härmed, åtgärder vidtagas till förekommande för framtiden af sådana missförhållanden,
som härutinnan uppstått, så borde, inan Nådigt beslut öfver berörde framställning
fattades, KammarCollegium, tillika med KrigsCollegium i hvad som rörde
16*
124
Indelnings- och Roterings-Verken, jemte meddelande af upplysning om hufvudsakliga
beskaffenheten af de upptäckte felaktigheterne och huru de må anses hafva tillkommit,
i underdånighet föreslå på hvad sätt, i öfverensstämmelse med gällande
Författningar och under behörigt afseende å Kronans och enskildes rätt, men med
åstadkommande af minsta möjliga rubbning i bestående förhållanden för de sednare
samt minsta omgång och besvär för vederbörande Embetsmän, ifrågavarande arbete
lämpligen mätte efter hand kunna utföras, och hvad serskildt anslag derföre oundgängligen
erfordrades; hvarjemte, i förening härmed, yttrande borde afgifvas, hvilka
föreskrifter erfordrades, på det dylika felaktigheter måtte för framtiden kunna undvikas.
Och anbefalde Kongl. Majit tillika, att, intilldess, i anledning af det från
Collegierne sålunda infordrade utlåtande, hulvudsakligt Nådigt yttrande i ämnet
blifvit meddeladt, några ytterligare anmärknings-memorialer, rörande befunne olikheter
emellan äldre och nyare Jordeböcker, icke fingo från KammarCollegium till
Konungens Befallningshafvande aflåtas.
Efter det Kongl. Maj:t derjemte till KammarCollegium i Nåder remitterat
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 October 1834, med begäran, att den
anbefalde Jordeboksgranskningen icke måtte medföra någon till återbetalning ledanne
efterräkning eller den ringaste rubbning i eganderätts-förhällanden, samt, i anledning
af gjord framställning, huruvida Jordransakningar borde år 1834 företagas
och Jordeböcker derefter år 1835 upprättas, Kongl. Majit uti Nådigt Bref af den
26 April 1834 föreskrifvit, att, då fråga vore under pröfning på hvad sätt, de i
Jordeböckerne befunne flere skiljaktigheter borde afhjelpas till vinnande af det vigtiga
ändamålet att erhålla en i alla delar rigtig JordeboksLiggare, skulle med verkställandet
af Jordransakning och deraf följande upprättandet af ny SpecialJordebok
uppskjutas tills vidare och intilldess Kongl. Majit derom i Nåder förordnade; så afgaf
Collegium den 19 October 1842 underdånigt utlåtande, deruti, efter redogörande
för de föreskrifter, som rörande Jordeboksväsendet i förra och sednare tider blifvit
utfärdade och ännu i mer eller mindre mån äro gällande, Collegium hufvudsakligen
yttrade:
l:o. Att väsendtliga beskaffenheten af de ifrågavarande felaktigheterne vore
utredd uti en öfver uppställningen af 1825 års Jordeböcker upprättad, utlåtandet
bifogad tablå och komme dessutom att än vidare, så väl i allmänhet som beträffande
åtskillige Län serskildt, vidröras vid besvarandet af tredje frågan om sättet
för Jordeböckernes bringande i rigtigt skick.
2:o. Att beträffande andra frågan, eller huru felaktigheterne kunde anses i
allmänhet hafva tillkommit, Collegium funne sig böra uttala den öfvertygelse, att
anledningen dertill vore icke brist på Författningar och Föreskrifter, utan de befintligas
fullkomliga åsidosättande eller origtiga tillämpning.
3:o. Att hvad anginge tredje frågan, eller sättet för de befunne felaktigheternes
afhjelpande, jemlikt Collegii åsigt, i första rummet erfordrades, att, efter föregången,
i enlighet med 32 §. uti Collegii den 10 April 1840 afgifna förslag till
Instruktion för Landshöfdingarne med flere verkstäld Jordransakning, en ny Jordebok
upprättades och blefve föremal för noggrannare granskning, än dittils med
någon föregående syntes hafva blifvit verkstäld; hvarjemte, och på det, vid författandet
af denna nya Jordebok, mera fullständighet och redighet matte vinnas samt
sådane felaktigheter, som voro anmärkte, undvikas, Collegium uti femtio serskilde
momenter upptagit de dels allmänna, i hela Riket mer eller mindre tillämplige, och
dels mera speciella, eller endast för vissa, orter erforderliga, föreskrifter, som
för detta ändamål ansetts böra meddelas; och funne, hvad anginge frågan om
den granskning, hvarför denna nya Jordebok borde blifva föremål, Collegium
ostridigt vara, att den måste derstädes verkställas, för hvilket ändamål likväl,
enär den omöjligen kunde medhinnas af de befintlige Irenne ProvinsContoren,
ett serskildt Gontor vore af nöden, intilldess granskningsarbetet blifvit till
slut bragt.
Vidkommande frågan derom, huru vidsträckt denna granskning borde blifva till
tid och verkan, så hade någon praescription för återvinnande till Kronan af derifrån
obehörigen afsöndrad fast egendom icke varit stadgad, i öfverensstämmelse hvarmed
Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805 äfven endast afser sådan fastighet,
”att derom emellan enskilde personer kunnat alhandlas”, utan hade besittning af
en Kronan olagligen afhänd egendom, denna besittning måtte hafva varit så lång
som helst, aldrig ansetts för innehafvaren medföra eganderätt och Kronans rättighet
att vinna sitt åter icke inom någon viss tidrymd begränsad; hvadan ock Collegium
icke kunde i underdånighet tillstyrka Nådigt bifall till Rikets Ständers, i deras
ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse, gjorda anhållan, att Jordeboksgranskningen
icke måtte medföra den ringaste rubbning i eganderätts-förhållanden; men, vid
öfvervägande dels af hvad Kongl. Majit, på sätt förrbemäldt är, i Nåder förklarat
vid afhjelpandet af de i Jordeböckerne befunne felaktigheter böra iakttagas, och
dels af hvad Rikets Ständer i ofvanberörde måtto yttrat, samt de stora, troligen
omätbara lidanden och olägenheter, som för enskilde skulle uppkomma genom förändring
af förhållanden, hvilka en längre tidsföljd fått oklandradt fortfara, och de
rättegångar, som härom kunde uppstå, äfvensom dels ock deraf, att vådan för det
allmänna af en praescription för återtagandet af Staten obehörigen afhänd egendom,
under nuvarande förhållanden, på långt när icke är densamma som fordom, då så
126
beskaffadt afhändande var lika vanligt, som nu sälsynt, ansåg Collegium sig ega anledning
i underdånighet tillstyrka, alt anmärkningar, åsyftande rubbning af skatterätt
till jord, som oklandradt innehafts under de näst före nya Jordebokens upprättande
senast framflutne femtio år, icke må, vid granskning deraf, framställas eller till
någon åtgärd föranleda; men i allt öfrigt, som för jordeboksgranskningen kunde
blifva föremål, borde den, efter Collegii åsigt, vara obegränsad till så väl tid som
verkan, i följd hvaraf Collegium icke heller kunde tillstyrka Nådigt bifall till Rikets
Ständers, uti deras ofvanberörde underdåniga skrifvelse, gjorda anhållan, att denna
granskning icke måtte medföra någon till återbetalning ledande efterräkning, i
afseende hvarå gällande Författningar borde lända till efterrättelse; varande sättet,
huru jordeboksgranskningen i öfrigt skulle verkställas och de dervid förekommande
anmärkningar afgöras, ett ämne, derom yttrande icke ansågs erforderligt, enär Collegium
förmodade, att Kongl. Maj:t i alla händelser icke torde vilja omedelbarligen
sig dermed befatta, såsom egentligen afseende föreskrifter, dem Collegium
egde meddela.
4:o. Att Collegium för JordeboksContoret i underdånighet föreslog en personal
af en Kamrerare och fyra Kammarskrifvare samt en Kammardräng, alla antagne
endast tills vidare och emot åtnjutande af arfvoden till enahanda belopp som deras
vederlikar på Stat, hvartill således erfordrades ett årligt anslag af 3,000 R:dr,
hvaremot nödige skrifmaterialier kunde erhållas i Collegium, under hvars inseende
och lydno Contoret* borde stå.
5:o. Att, i afseende å fullgörandet af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning att uppgifva
hvilka föreskrifter böra meddelas, på det så beskaffade felaktigheter, som i
Jordeböckerne befunnits, mätte för framtiden förebyggas, Collegium ansåg andra
stadganden icke kunna föreslås, än vederbörandes alvarliga förständigande att vid
Jordeböckernes upprättande noggrant efterlefva hvad redan är eller framdeles varder
föreskrifvet, vid ansvar såsom lör annat tjenstefel; hvarjemte Collegium, i sammanhang
härmed, i underdånighet hemstälde, alt, sedan den nya Jordeboken blifvit
uppgjord och behörigen granskad samt befintlige fel rättade, någon ny icke måtte
förr än efter tjugo år författas, helst de under tiden för hvarje år upprättade FörändringsExtracterne
kommo att lemna ali erforderlig upplysning.
Vid detta underdåniga utlåtande har Collegium bifogat dels protokollsutdrag,
innefattande åtskillige yttrade serskilda meningar, dels fem formulärer till Jordebok
med tillhörande sammandrag m. m..
I sammanhang härmed bör ock af Comiterade i underdånighet anmärkas, att,
till följd af hvad högstberörde Kongl. Bref af den 24 Maj 1833 innehåller i frå
-
127
ga om granskning af Indelnings- och Roterings-Verken, serskilde underdåniga utlåtanden
derom blifvit afgifna den 30 December 1843 af Krigs- och KammarCollegierna,
beträffande Arméen, och den 29 November 1844 af Förvaltningen af
SjöÄrenderna och KammarCollegium, i hvad Båtsmanshållet angår.
Sedermera, och efter det Eders Kongl. Maj:t under den 6 Maj 1845 i Nåder
gillat Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse af den 15 förutgångne Februari
anmälte beslut om nytt myntsystem, har KammarCollegium uti underdånigt utlåtande
af den 14 November samma år uppgifvit de förändringar uti dess ofvannämnde
förslag, som deraf skulle blifva en följd, i afseende å Jordeböckerne och Kronoräntornas
beräknande; varande i vissa delar af detta ämne underdånigt utlåtande af
Comiterade afgifvet den 28 sistlidne Januari och hvilket i underdånighet åberopas.
Enligt nu gällande stadganden, hufvudsakligen innefattade uti 36. §. Om uppKammarCollegii
Cirkulärbref af den 12 April 1802 och 31 October *"
1823, böra förnyade SpecialJordeböcker upprättas hvarje tionde år, ef- re.
ter året förut föregången Jordransakning. På sätt här ofvan finnes omförmäldt, hafva
dock sådane icke blifvit uppgjorde sedan år 1825 i albidan å beslut om de åtgärder
och föreskrifter, som kunde finnas af nöden, i anseende lill de uti Jordeböckerne
upptäckte felaktigheter.
Många af berörde fel hafva visserligen tillkommit genom underlåtenhet att
behörigen iakttaga gifne föreskrifter, men till väsentlig del kunna de anses föranledda
just af de hiltils anbefalda renovationer af Jordeböckerne, enär, då så vidlyftiga
handlingar skolat i flera exemplar utskrifvas, det lätt inträffat, att misstag
egt rum och befintlige anteckningar utelemnats, hvilket genom försummad eller
vårdslöst anstäld collationering blifvit förbisedt af de tjenstemän, som dem upprättat,
samt sedermera, då granskning af Jordeböckerne antingen icke skett, som oftast
synes hafva varit förhållandet, eller utan behörig noggranhet för sig gått, ej upptäckts.
Med afseende på de olägenheter och äfventyr, som på dylikt sätt kunna
uppkomma, anse derföre Comiterade mindre lämpligt, att handlingar af så stor vigt
för allmän och enskild rätt, som en Jordebok, ofta förnyas, och sådant är ej
heller af verkligt behof påkalladt. Ändamålsenligast och till säkerhet mest ledande
vore således, om den nya Jordebok, som varder uppgjord, blefve en Liggare till
framtida efterrättelse, så beskaffad, att nödigt utrymme funnes för införande af de
förändringar, som tid efter annan möjligen inträffa och hvilka numera icke kunna
blifva serdeles betydliga. Derjemte borde, till nödig kontroll å räkenskapernes rig—
tighet, på sätt hittils skett, årliga FörändringsExtracter uppgöras och räkenskaperne
bifogas. Således vunnes icke blott den hufvudsakliga fördelen, att JordeboksLigga
-
128
ren innefattade en både säker och fullständig upplysning angående förhållandet med
hvarje hemman, utan äfven att det arbete, som annars skulle erfordras för Jordeböckernes
periodiska förnyande och den granskning deraf, hvilken vore oundgängligen
af nöden, om felaktigheter skulle förekommas, helt och hållet undvekes samt
betydlig lättnad i tjenstemäns och vederbörande autoriteters göromål bereddes.
Om ett dylikt beslut vidtages, blifver det af största vigt, att den Jordransakning,
sorn, bör föregå JordeboksLiggarens upprättande, verkställes med yttersta noggranhet
och fullständighet, så att ej mindre de nu i Jordeböckerne befintlige felaktigheter,
än äfven alla omständigheter i öfrigt, som skola iakttagas, varda behörigen
utredda, samt säkerhet således vunnen om Liggarens fullkomliga öfverensstämmelse
med rätta förhållandet. Vid fråga om undersökning i förstnämnde hänseende
är dock nödigt, att på förhand noga öfverväges och bestämmes, huru vidsträckt denna
undersökning må ega rum. Om densamma skulle för hvarje hemman verkställas
så fullständigt, att de nu antecknade förhållandernes rigtighet borde pröfvas genom
jemförelse med samtlige tillgänglige Jordeböcker för den förflutna tiden, komme
sådant att icke allenast medföra ett så vidlyftigt och tidsödande arbete, att det
nya Jordeboksverkets fullbordande först vid en ganska aflägsen tidpunkt kunde emotses,
utan ock otvifvelaktigt föranleda en högst betydlig mängd tvister om förändring
uti nuvarande, på Jordeboken grundade förhållanden och således inverkande
både på Statens och enskildes häfdvunna rättigheter, utan alt det måhända ens altid,
i saknad af erforderlige handlingar, blefve möjligt att dem fullständigt utreda
och med full rättvisa afgöra. En dylik utsträckning af ifrågavarande undersökning
instämmer ej heller hvarken med den uti Kongl. Brefvet den 24 Maj 1833 meddelde
Nådiga föreskrift, att förslag till åvägabringande af nödig rättelse uti de upptäckte
felaktigheterne borde uppgöras med hänsigt till minsta möjliga rubbning i
bestående förhållanden för de enskilde samt minsta omgång och besvär för vederbörande
embetsman, eller med Rikets Ständers den 30 October 1834 gjorda underdåniga
hemställan, att Jordeboksgranskningen icke måtte medföra någon till återbetalning
ledande efterräkning eller ringaste rubbning i eganderätts-förhållanden; och
angelägenheten påkallar derföre bestämmandet af viss praescriptionstid, hvarutöfver
den omförmälde undersökningen icke må sträckas tillbaka. I detta afseende har,
på sätt i det föregående blifvit anfördt, Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium
föreslagit femtio år, räknadt från tiden för nya Jordebokens upprättande.
Vid bestämmandet häraf är det emedlertid nödigt att antaga sådan tidpunkt, då
Jordeböcker blifvit upprättade, och Comiterade hade ansett lämpligast vara, om de
första, som uppgjordes efter det af KammarCollegium den 12 April 1802 utfärdade
nya formulär, i detta afseende kunnat läggas till grund; men, dä, enligt hvad
129
underdånigst bifogade förteckning, Litt. S., närmare utvisar, dessa Jordeböckers upprättande
skett vid högst olika tid, eller i 1 Län år 1803, i 17 Län åren 1805
och 1807, i 5 Län år 1811 och i 1 Län först år 1819, hafva Comiterade funnit
dem icke kunna tagas till gräns för granskningen. Deremot äro Jordeböcker
år 1795 uppgjorda i hela Riket, med undantag endast af Östergöthlands och Stockholms
Län, der det skedde år 1793 i det förra och år 1797 i det sednare; och
Comiterade anse sig derföre böra i underdånighet tillstyrka, att dessa måtte blifva
de äldsta, till hvilka jemförelsen sträckes, samt att följaktligen ingen förändring af
sådana förhållanden, som i dem och påföljande Jordeböcker oförändradt och utan
anmärkning iakttagits, må ifrågakomma, hvilket äfven nära instämmer med den af
KammarCollegium föreslagna tid. I sådant fall blifva, enligt hvad nyssnämnde Förteckning
utreder, i allmänhet fyra Jordeböcker i hvarje Län föremål för undersökning
och jemförelse. Om deremot skiljaktigheter emellan anteckningarne i berörde
Jordeböcker förekomma och dessa anteckningar sålunda icke kunna genom nyssnämnde
praescriplion befästas, anse Comiterade det vara påtagligt att, för utrönande
af hvilketdera utaf de i dem upptagne förhållanden må vara rigtigt, undersökning,
der det erfordras, äfven i äldre Jordeböcker bör ega rum.
KammarCollegium har väl hemstält, att prsescriptionen endast skulle afse anmärkningar
åsyftande ”rubbning af skatterätt till jord”; men Comiterade finna en
så beskaffad inskränkning hvarken lämplig eller erforderlig och ej heller förenlig
med de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i afseende derå yttrade åsigter, samt
att deremot det stadgande, som meddelas, bör utan undantag omfatta alla anmärkningar
i sådana omständigheter, som af Jordeboken bero, helst mänga andra förhållanden
kunna förekomma, deruti rubbning efter längre tids förlopp skulle medföra
lidande och osäkerhet för enskilde. Såsom exempel härpå må anföras: ändringar af
skattläggningar eller förmedlingar, hvilka under en längre tidrymd oklandrade efterlefvats
och egt bestånd, ehuru de icke i föreskrifven ordning blifvit hos KammarCollegium
anmälde samt pröfvade och faststulde; likasom de fall, då tilläfventyrs hemman
till alla vederbörandes belåtenhet fullgjort sin roteringsskyldighet i annan rote, än hvartill
detsamma efter roteringsverket skulle höra, utan att likväl det beslut, hvarpå en sådan
flyttning grundats, kan tillrättaskaflas, och hvaruti förändring icke skulle till något gagna.
Om än Staten på detta sätt skulle medgifva viss prsescription för efterräkningar
å dess sida, tro likväl Comiterade någon sådan inskränkning uti de enskildes
anmärkningsrätt icke skäligen kunna ifrågakomma, utan de böra bibehållas vid
rättigheten att vinna ändring uti alla sådana felaktigheter, som till deras skada bevisligen
ega rum, allenast framställning derom göres inom den tid, som, i följd
af hvad Comiterade här efteråt föreslå, kan blifva bestämd.
{Bil. till K. M. Nåd. Prof. tiU R. St. dr 184j.)
130
Då alla de undersökningar, som för utrönande, huruvida och hvilka felaktigheter
tilläfventyrs förefinnas uti den sednast upprättade Jordeboken, i öfverensstämmelse
med sålunda föreslagne stadganden, böra för sig gå, icke med behörig noggranhet
och fullständighet kunna anställas vid sjelfva jordransaknings-förrättningarne,
helst det ofta kan inträffa, att dervid icke tillgängliga handlingar behöfva rådfrågas,
hvarförutan förrättningarne derigenom till men för jordegarne, som vid dem
böra vara tillstädes, skulle erfordra stor tidsutdrägt, anse Comiterade den föreskrift
böra meddelas, att granskning af 1825 års Jordebok och dess jemförande med de
trenne föregående, så väl af Häradsskrifvarne som å LandsContoren, dessförinnan varder
verkstäld, så att dervid upptäckte fel i möjligaste måtto före jordransakningen
må blifva utredde; dock att alla ifrågakommande förändringar vid nämnde förrättning
fullständigt framställas, på det vederbörande, hvilkas rätt derunder beror, må
blifva i tillfälle att densamma iakttaga och bevaka.
Så vida det med jordransakningen åsyftade ändamål fullkomligen skall kunna
vinnas, serdeles då fråga är att bereda en JordeboksLiggare, som för all framtid må
tjena till efterrättelse, synes ock utväg böra lemnäs vederbörande jordegare att före
denna förrättning erhålla fullständig kännedom om de uti Jordeboken angående
hvarderas egendom befintlige anteckningar. Behofvet af en dylik åtgärd har ock
tillförene varit insedt, då genom Kongl. Förordningen den 31 Augusti 1762 stadgades,
att ett exemplar af hvarje Sockens Jordebok borde förvaras uti Pastoratets
moderkyrka samt, då nya Jordeböcker upprättades, desamma före insändandet till
Konungens Befallningshafvande delgifvas sockuemännen. Af förstnämnde skäl anse
Comiterade sådan anstalt böra fogas, att den sednaste Jordeboken, eller 1825 års,
någon lämplig tid före jordransakningen vid socknekyrkan eller annat tjenligt ställe,
på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med afseende å lokala förhållanden
bestämmer, blifver att tillgå, för verkställighet hvaraf något hinder så mycket
mindre möter, som, då nämnde Jordeböcker äro sockne vis upprättade, om än å
IläradsskrifvareContoren fögderivis sammanbundne, för deras åtskiljande icke kan erfordras
mera, än att i ett eller annat fall, då ny socken vidtager omedelbart efter
slutet pä anteckningarne för den föregående, första eller sista bladen omskrifvas.
Alla de anmärkningar emot sednaste Jordeboken, som, i följd af hvad här förut
blifvit framstäldt, vid jordransakning kunna förekomma, böra, efter Comiterades åsigt,
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom antingen vid förrättningstillfället
afkunnade eller sedermera meddelade beslut afgöras, och dessa beslut vid
nya JordeboksLiggarens upprättande tjena till efterrättelse samt derefter, jemte jordransakningsprotokollet,
med Liggaren insändas till KammarCollegium, för att derstädes
undergå den vidare pröfning, som efter förekommande omständigheter erfordras.
131
Om vid JordeboksLiggarens upprättande förfares på sätt, Comiterade sålunda i
underdånighet föreslagit, bör väl skäligen förväntas, att densamma skall erhålla all
nödig säkerhet och fullständighet; men, på det fullkomlig visshet härom måtte vinnas,
fordrar dock angelägenheten, att den undergår behörig granskning först vid Länens
LandsContor och sedermera uti Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium.
Äfvensom i dylikt fall med rättvisa och ordning synes instämma, att
vederbörande jordegare deraf undfå del för att inom viss tid framställa de anmärkningar
deremot, hvartill de kunna finna sig befogade. Derigenom blefve således
både Statens och de enskildes rätt bevarad samt, elter förloppet af nyssnämnde tid
och sedan granskningen för sig gått, den nya Liggarens gällande kraft lagligen befästad,
så att all anledning till framtida tvister angående äldre förhållanden vore undanröjd.
Det bör ock för sistnämnde ändamål stadgas, att vid den tid, då Jordeboken
ifrån Häradsskrifvarne till LandsContoren ingifves och hvilken Comiterade tro
böra bestämmas till sist sex månader efter utgången af det år, för hvilket den uppgöres,
ett exemplar för hvarje Socken öfveriemnas till kyrkoherden, att vid sockenkyrkan
till upplysning lör jordegarne vara tillgängligt; och synes, med afseende å
det vigtiga ändamål, som, på sätt förr nämndt är, dermed åsyftades, och den beqvämlighet,
som för framtiden bereddes vederbörande jordegare, arbetet med nämnde
exemplars utskrifning icke böra tagas i beräkning, serdeles då detta besvär endast
för en gång ifrågakomme och nya Jordeböckers upprättande framdeles undvekes.
För öfrigt må, i sammanhang med frågan om Jordebokens uppgörande, anmärkas,
att, i händelse af bifall till Comiterades förslag om Häradsskrifvarnes förflyttande
till LandsContoren, det exemplar af Jordeboken, som hittils hos dem förvarats,
derefter lämpligen borde till KronofogdeContoren öfveriemnas.
I fråga om tiden, hvarinom enskilde må ega att anmärkningar emot den nya
JordeboksLiggaren framställa, anse Comiterade, att deras rätt bör vara tillräckligen
bevarad, om dem lemnäs öppet att inom sex månader, efter det Jordeboken blifvit
till socknekyrkan aflemnad, desamma till Länens LandsContor ingifva; varande det
nödigt att härför bestämmes kortare tid än den, som för LandsContorens granskning
fastställes, på det att de upplysningar och yttranden, som i anledning af besvären
finnas erforderlige, måtte inom sistnämnde tidpunkt hinna infordras.
Den granskning, som i LandsContoren skall för sig gä, jemte öfrige der
nödige åtgärder synas kunna medhinnas inom ett år, ifrån det Jordeböckerne
dit inkommit, i följd hvaraf JordeboksLiggaren för Länet borde inom ett och ett halft år
efter det, för hvilket den upprättats, till KammarCollegium insändas. De vid
granskningen yppade anmärkningar, äfvensom de af enskilde framstälde, skulle då
ock, efter Comiterades åsigt, beledsagade af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvan
17*
-
132
des yttrande, öfverlemnas, för att, jemte de vid granskningen i bemälde Collegium
förekommande erinringar, i ett sammanhang af Collegium till pröfning företagas.
Med förutsättande, att beslut uti förevarande ämne kunde tidigt år 1848 utfärdas
och således jordransakningarne påföljande året företagas, blefvo de nya Jordeböckerne
upprättade för år 1850 och inom medlet af år 1852 till KammarCollegium
insände. Men, då det likväl icke vore lämpligt, om räntornas beräknande
i öfverensstämmelse med nya Jordeboken skulle fördröjas, intilldess densamma
blifvit slutligen granskad och uppkomne anmärkningar afgjorde, helst, om fel upptäckas,
rättelse ändock kan i laga ordning beredas, anse Comiterade det stadgande
böra meddelas, att nya Jordeboken skall, i afseende å räntornas debiterande, tillämpas
ifrån och med året efter det, för hvilket densamma är upprättad, och således
i nyssnämnde händelse början göras med 1851 års räntor.
Vidkommande den serskilda personal, som tilläfventyrs uti KammarCollegium
må blifva af nöden, för att kunna förromförmäldte granskningsarbete med nödig
skyndsamhet utföra, så äro Comiterade icke i tillfälle att yttrande derom i underdånighet
afgifva, utan torde det på Collegium få ankomma att, sedan de i afseende
på JordeboksLiggarens upprättande nödige föreskrifter blifvit meddelde, inkomma
med den förnyade underdåniga framställning derom, som omständigheterne
då kunna påkalla.
Angående sedermera hvad vid JordeboksLiggarens upprättande i afseende å dess
innehåll skall iakttagas, så förekomma i första rummet grunderne för egendomars
och lägenheters fördelning under behöriga titlar. Om, i anledning af hvad Comiterade
här förut i underdånighet yttrat angående möjlig sammanjemkning af de
serskilda jordnalurernes friheter och skyldigheter, utom hvad som tillhör grundräntan
och tionden samt rustnings- och roterings-besväret, i ett eller annat afseende
skulle komma att ega rum, anse Comiterade alla de hemmansnaturer, som i lörst
nämnde
omständigheter blifva lika lottade, böra under gemensam hufvudrubrik sammanföras,
med utsättande för hvarje hemman af förut egande natur: dock att, i
hvad fall som helst, Krono egendomar serskildt upptagas, hvarvid, i händelse af bifall
till Comiterades förslag om skatterätts tilldelande åt de kronohemman, som för
närvarande under åborätt besittas, denna afdelning endast komme att innefatta boställen
och sådana egendomar, hvartill Staten har både egande- och dispositions—rätt,
eller som på ett eller annat sätt tillhöra Allmänna Verk och Inrättningar, Kyrkor
samt Fromma Stiftelser. Derest åter i förstnämnde afseende någon jemkning icke
förekommer, finna Comiterade nuvarande hufvudafdelningar af Skatte, Krono och
Fralse böra bibehållas med de, af skiljaktigheten inom Frälse naturen beroende underafdelningar
och iakttagande, att recognitionsskogshemman sammanföras jemte
133
vanliga skattehemman, med hvilka de uti rättigheter och skyldigheter äro till alla
delar lika, ehuru de icke, utan serskild tillåtelse, få afskiljas ifrån de bruk, hvarunder
de blifvit skatteköpte; Varande ock vid det förhållande, att Comiterade icke
trott sig böra angående så beskaffade jemkningar göra bestämda hemställanden, det
Förslag till Förordning om JordeboksLiggarens upprättande, som här nedan omförmäles,
efter sednare alternativet lämpadt.
I sammanhang med frågan om egendomarnes fördelning efter de olika hemmansnaturerne
hafva Comiterade funnit sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet derå, att, enligt hvad Tabellen Litt. A. 3. närmare utvisar, åtskillige,
delsEcclesiastike dels för andra Stater anslagne Boställen i Jordeböckerne finnas upptagne
under Frälse och Skatte titlar, till hvilka de före nuvarande dispositionen hafva hört.
Dessa egendomar synas likväl med afseende å de ändamål, hvartill desamma numera
äro anslagne, lika med alla öfriga, som för enahanda behof äro anvisade, böra
uti Jordeboken uppföras under Krono titel. I anledning häraf, och då, i händelse
anteckning uti Jordeboken för hvarje dylikt hemman göres om dess tillkomst och
förra natur, ingens rätt genom omföringen förnärmas, enär, om än t. ex. Ecclesiastik
Boställe vore af enskilde doneradt eller af menighet inköpt, hvilket ej sällan
inträffat äfven med sådana, som redan äro under Krono titel uppförda, Staten ändock
icke vinner större dispositionsrätt deröfver, än tillförene, hemställa Comiterade
underdånigst, att den föreskrift måtte i Nåder meddelas, att alla för Civil- Militiaeoch
Clereci-Staterne anslagne Boställen, som äro under Kronoskatte och Frälse titlar
upptagna, böra med nyssnämnde anteckning till Kronotitel omföras.
Ehuru, enligt hittils gällande stadganden,de i Jordeböckerne och Sammandragen öfver
hemmantalet förekommande afdelningar i allmänhet endast afsett de olika hemmansnaturerne,
har likväl det undantag derifrån egt rum,attPrestgårdar samt Kapellans-och Klockare-bord
blifvit i Sammandragen för hvarje jordnatur under serskild rubrik uppförde, fastän,
enligt hvad i det föregående är vordet anmärkt, så föga noggranhet vid denna fördelning
iakttagits, att dylika egendomar i sjelfva verket utgöra vida större hemmantal, än berörde
Sammandrag utvisa. Det är visserligen i statistiskt hänseende nyttigt att ega
en sådan upplysning, som med nämnde åtgärd åsyftats; men den är då icke mindre
af nöden i fråga om alla öfrige för Statens och andra allmänna behof anslagne egendomar,
hvarom för närvarande ingen tillförlitlig kännedom kan erhållas utan
speciel undersökning i hvarje Jordebok. Dylika uppgifter tillhöra emedlertid icke
egentligen Jordeboken, enär egendomarne dervid måste vara fördelade under de
serskilda titlar, som härflyta af olika disposition, och en sådan fördelning icke lämpligen
kan vid anteckningen derstädes iakttagas. Derförutan bör anmärkas, att behofvet
tillika fordrar en noggrann och fullständig kontroll å användandet af Statens
134
egendomar, och denna synes så mycket heldre böra vara sammanbunden med Redogörelsen,
som på säkra upplysningar i berörde hänseende beror, ait de i vissa fall
af Statens egendomar härflytande inkomster blifva behörigen redovisade. Af dessa
skäl anse Comiterade, det angeläget vore, att vid SpecialRäkenskaperne funnos Förteckningar
på alla Statens och Allmänna Inrättningars egendomar inom Fögderiet,
upprättade med de afdelningar, hvartill olika dispositioner för serskilda Stater eller
utarrendering m. m. föranleda, och å hvilka förteckningar alla under året inträffade
förändringar borde anmärkas och iakttagas, hvarefter sammandrag deröfver, utvisande
hemmantalet för Länet under hvarje olika rubrik, skulle upprättas och Landsboken
åtfölja; hemställande Comiterade underdänigst, att Eders Kongl. Majit måtte
härom i Nåder förordna, i hvilket fall formulär dertill torde blifva meddeladt i
sammanhang med det nya formulär till SpecialRäkningarne, som erfordras, derest de
af Comiterade föreslagne förändringar varda bifallne. I sådan händelse blifver deremot
icke af nöden att i JordeboksSammandragen serskildt uppföra Ecclesiastike Boställen,
hvilket ock derföre af Comiterade uti formuläret till Jordeboken iakttagits.
Om, enligt hvad ej mindre hitlils egt rum än Comiterade här förut jemväl
till framtida efterrättelse föreslagit, alla egendomar och lägenheter af hvarje olika
jordnatur under serskilda afdelningar i Jordeboken antecknas, anse Comiterade det
vara fullkomligen öfverflödigt att, på sätt nu sker och KammarCollegii förslag likaledes
innehåller, uti Jordeboken införa kolumner för hvarje jordnatur; hvarförutan
sådant genom lätt inträffad anteckning i orätt kolumn snarare kan leda till förvillelse.
Deremot vinnes det åsyftade ändamålet vida enklare och säkrare, om
hemmantalet för hvarje hufvudtitel summeras. Förfares derjemte på samma sätt
med räntorna och tionden af de till titeln hörande egendomar, erhålles tillika en i
statistiskt hänseende intressant upplysning om de grundskatter, som utgöras af
samtliga hemman af hvarje natur.
Under de titlar, som af hemmansnaturerne härflyta, upptagas för närvarande
efter hemmanen serskilda lägenheter under olika afdelningar för hvarje af de benämningar
utaf Ängar, Utjordar, Urljellar m. m., som de af ålder innehaft. Dessa
många serskilda underafdelningar kunna dock, efter Comiterades åsigt, utan olägenhet
undvikas och sammanföras under titel: Jordlägenheter, hvarvid för hvarje lägenhet
kan till nödig upplysning upptagas dess ifrågavarande serskilda benämning.
Likaså synas Qvarnar och andra inrättningar kunna antecknas under en gemensam
rubrik af: Verk och Inrättningar. Då för öfrigt Fisken borde utgöra serskild titel,
förekommo således, utom de till mantal satta egendomar, endast trenne afdelningar
lör hvarje jordnatur.
135
Beträffande räntornas antecknande i Jordeboken, så anse Comiterade, att, äfven
om förenkling af dem på ett eller annat sätt tillvägabringas, angelägenheten
likväl fordrar, att, ej mindre för beredande af tillförlitlig kontroll å förvandlingen
än framtida upplysning härom, hvarje hemmans och lägenhets då varande ränta först
upptages med de förvandlingsberäkningar, som till grund för nya räntans bestämmande
erfordras, samt derefter denna sednare ränta, i enlighet med hvad derom
varder stadgadt, utsattes. Likaså anse Comiterade, att, då Rusttjensten är ett Frälse
egendomar åliggande onus, upplysning om de hvarje sådan egendom åliggande Rusttjenstmarker
jemväl bör i Jordeboken förefinnas, och således föreskrift derom för
framtiden meddelas.
Uti 13 mom. af föreskrifterne i afseende å Jordebokens upprättande har
KammarCollegium föreslagit, att de Prestgårdar, som icke redan finnas åsatte mantal
och ränta, hvilket förhållande med många af dem inträffar, borde, för anteckning
i Jordeboken, behörigen skattläggas; men, då härvid, hvad räntan angår, endast
varit åsyftadt, att den skulle kunna under behörig anordningstitel åter afföras,
för att sålunda visa sammanlagda beloppet af dylika räntor, hvilket likväl, enligt
hvad Comiterade i det föregående yttrat, icke medför någon nytta, då nämnde belopp
ej utvisar Statens verkliga uppoffring genom egendomarnes upplåtande till boställen,
så anse Comiterade dylik skattläggningsåtgärd icke böra ifrågakomma och
följaktligen de, till stöd derför, af KammarCollegium åberopade Kongl. Bref den
8 Juni 1686, 15 Maj och 22 Juli 16115 samt KammarCollegii skrifvelse den 28
Januari 1698, långt ifrån att bringas till hittills saknad tillämpning, fastmera böra
till all kraft och verkan upphäfvas; och må härvid tillika anmärkas, att det af Col
legium
jemväl åberopade Kongl. Brefvet den 24 Juli 1830 afser ”SpecialStater för
”Clereciets samt Gymnasii- och Skol-Staternes anslag i kronotionde och penningar samt
”uppgifter å taxeringsvärdet af Ecclesiastike boställen”, men icke dylike boställens
skattläggning, der sådant ej förut skett. Deremot vore det onekligen lämpligt, om
hemmantal å de oskattlagde presterliga boställen, hvarom här är fråga, kunde beräknas
och i Jordeboken upptagas, på det upplysning om samtlige för detta behof
anslagne egendomars mantal måtte vinnas, och således Jordeboken härutinnan erhålla
en nu saknad fullständighet. Detta ändamål synes äfven kunna utan ordentlig skattläggning
uppnås med så stor noggranhet, som behofvet fordrar, enär uppskattning af
det hemmantal, hvartill dylika egendomar ansetts böra beräknas, egt rum i och för den
i sednare tider verkstälde Extra Roteringen; hvadan Comiterade underdånigst tillstyrka,
att detta hemmantal bör uti nya Jordeboken införas, med anteckning likväl om
grunden för den sålunda utsatta mantalsberäkningen. Och torde på lika sätt böra
136
förfaras med andra Boställen äfvensom Säterier, i afseende hvarå enahanda förhållande
förekommer.
Vid fråga om de stadgande!), som, i följd af det nya myntsystemets införande,
utöfver de deraf föranledde allmänna föreskrifter rörande redovisningen, hvilka Comiterade
uti här förut åberopade underdåniga utlåtande af den 28 sistlidne Januari
föreslagit, specielt, i afseende å Jordebokens upprättande, må vara af nöden, anse
Comiterade, att, derest räntorna efter ena eller andra methoden komma att förenklas
och nuvarande kronovärdi försvinna, det vore utan ändamål att, enligt hvad KammarCollegium,
under förutsättning af nämnde värdes bibehållande, föreslagit, verkställa
uträkning efter nya myntfoten för hvarje räntepersedel eller titel, utan deremot
enklast och fullkomligen tillfyllestgörande att, sedan hemmans eller lägenhets ränta
efter stadgadt medelpris blifvit uträknad, förvandla beloppet deraf efter nämnde
myntfot och sedermera enligt de grunder, som varda antagne, beräkna och utföra
nya räntan, allt med iakttagande af de allmänna föreskrifter, som uti ofvan
nämnde
serskilda underdåniga utlåtande blifvit af Comiterade föreslagne.
I sammanhang med frågan om räntornas upptagande i Jordeboken har serskildt
hos Comiterade förekommit den så kallade Utmarksskatlen på Oland. Härmed
är förhållandet sådant, att, med bifall till Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse
den 5 December 1840 framstälda förslag. Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref den
4 Juni 1842 förordnat, att hemmansegarne pä Öland skulle, i enlighet med då jemväl
stadgade grunder, förunnas befrielse ifrån eller lindring uti berörde skatt, för
verkställighet hvaraf Kongl. Maj:t anbefalt Dess Befallningshafvande föranstalta om
nödiga skattläggningsundersökningar, hvilka ock under loppet af år 1843 för sig
gått och lemnat det resultat, att ifrågavarande skatt, som förut utgjorde 865 tunnor
kappar spanmål, blifvit föreslagen att hädanefter utgå med endast 90 tunnor
-fo kappe; och då detta ärende ännu icke lärer vara af Eders Kongl. Maj:t i Nåder
pröfvadt samt sålunda ovisst är hvad belopp, berörde skatt verkligen kommer
att utgöra, hafva Comiterade trott mindre lämpligt, att, förr än sådant är vordet bestämdt,
densamma i nya Jordeboken utföres och till ny framtida ränta förvandlas;
hvadan Comiterade underdånigst hemställa, om icke Eders Kongl. Maj:t skulle i
Nåder finna skäligt förordna, att, derest nämnde fråga ej blifvit slutligen afgjord
före nya Jordebokens upprättande, ifrågavarande skatt skall upptagas å en serskild
vid Jordeboken fogad Förteckning, utvisande de hemman, hvaraf och den jordrymd,
hvarför densamma utgår, men deremot, sedan pröfning egt rum, lika som andra
hemmansräntor i Jordeboken intagas och i stadgad ordning förvandlas.
Efter sålunda gjord framställning om de hufvudgrunder, som vid upprättandet
af ny Jordebok ansetts böra följas, hafva Comiterade, som antagit, att, i händelse
137
densamma blifver en Liggare till framtida efterrättelse och således de föreskrifter,
hvilka meddelas, endast vid detta tillfälle komma att tillämpas, serskild Författning
härom måste utfärdas, trott lämpligast vara att till undvikande af den vidlyftighet,
som skulle uppkomma, derest hvarje erforderligt stadgande på enahanda sätt upptoges
och utvecklades, härhos underdånigst öfverlemna Förslag till dylik Författning,
Litt. T.?; varande detsamma åtföljdt af motiver för sådana der förekommande föreskrifter,
som icke äro föranledda af här ofvan utvecklade grunder. Derjemte hafva
Comiterade upprättat och bifoga vid nämnde Förslag formulär till JordeboksLiggaren
med tillhörande Sammandrag. Då, i afseende å hemmansräntornas förvandling,
tvänne alternativa förslag blifvit framstälde, nemligen beräkning till visst belopp
i penningar eller, om sådant ej finnes lämpligt, deras bestämmande i ett ringare
antal persedlar; så, enär i sednare fallet åtskilliga stadganden blifva af nöden,
som i det lörra icke erfordras, hafva Comiterade vid uppgörandet af så väl nyssnämnde
Förslag till Förordning som formuläret till Jordebok trott bäst vara att
lämpa dem efter det sistnämnda alternativet, eller persedelränta, då, i händese contant
ränta antages, det lätt låter sig göra att utesluta alla de föreskrifter och hänvisningar,
som afse persedelränta, samt således Comiterades åsigter för båda fällen
äro utmärkta, utan att olika förslag behöft upprättas.
Då berörde Förslag bordt öfverensstämma med de af Comiterade gjorda framställningar,
har vid dess uppgörande varit förutsatt, att de för närvarande under
åborätt upplåtne krono egendomar skulle komma att utan lösen erhålla skattenatur,
hvadan, i händelse sådant ej bifalles, deraf härflytande förändringar så väl uti Förordningen
som formuläret blifva af nöden. I sistnämnde fall anse Comiterade lämpligt
vara, att i Jordeboken under Kronodeln formeras tvänne afdelningar, den ena
för nyssnämnde egendomar och den andra för alla dem, som äro för Statens eller
andra allmänna behof anslagne och på ett eller annat sätt disponerade, på det att
hemmantalet af jordegendom under hvardera af dessa högst väsendtligen olika cathegorier,
måtte af JordeboksSammandragen komma att utvisas. Likaså erfordras i
nyssberörde fall föreskrift, huru med anteckningarne i Jordeboken bör förhållas, dä
blott en del af kronohemman, som under serskild nummer upptages, är eller varder
löst till skatte; och anse Comiterade dervid, att behörig fördelning af mantalet
måste verkställas samt således den skatteköpte andelens under skattetiteln uppföras
och följaktligen från krononaturen afgå; men att deremot, då delning af hemmanets
ränta i Jordeboken icke lämpligen kan ega rum, hela dess belopp bör antecknas
vid skatteandelen, enär det skäligen kan förväntas, att hela hemmanet framdeles
till denna natur öfvergår. Vid sådant förhållande blifver det likväl icke möj
(Itil.
lill K. 31. Nåd. Prop. lill R. St. år >84y.)
138
ligt att, på sätt Comiterade i det föregående tillstyrkt, serskilt summera skatteoch
tionde-beloppen för hvarje olika hemmansnatur, hvadan deraf föranledda förändringar
uti Förordningen och formuläret jemväl böra iakttagas.
I afseende å JordeboksLiggarens uppgörande förekommer serskildt den af KammarCollegium
gjorda hemställan, att, på Statens bekostnad, derför erforderligt papper
mätte anskaffas; och anse Comiterade sig, för vinnande af öfverensstämmelse emellan
Jordeböckerne och lättnad tillika vid deras upprättande, böra underdånigst
tillstyrka, att blanketter dertill på regalpapper med utsättande af alla kolumner
och rubriker, som på förhand kunna upptagas och icke bero af serskilda förhållanden
på olika orter, mätte genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg,
på Statens bekostnad, få anskaffas och vederbörande tillställas.
Hvad sedermera beträffar KammarColiegii framställning derom, att Häradsskrifvarne
måtte undfå serskild ersättning för den nya Jordebokens upprättande,
så enär, i följd af de förändringar med räntorna, som dervid skulle ifrågakomma,
göromålen blifva högst betydligt ökade, samt det synes vara angeläget, att ränteförvandlingen
med möjligaste skyndsamhet till verkställighet befordras, anse Comiterade
sig ega full anledning att uti denna KammarColiegii hemställan instämma;
dock som en dylik ersättning bör blifva beroende af göromålens mängd och något
allmänt stadgande derom således svårligen kan tillstyrkas, torde det på Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande få ankomma att, hvar för sitt Län, underdånigt förslag i
afseende derå afgifva.
Slutligen och med afseende å det bär förut, vid frågan om ränteförenklingen,
omförmälte serskilda förhållande, att uti Stora Kopparbergs Län hemmansräntorna
icke utgöras på det sätt, som de för hvarje hemman äro antecknade, utan efter
socknens samtlige räntors fördelande på hvarje brukningsdel, hvadan Jordeboken
icke kan bringas till öfverensstämmelse med verkliga förhållandet förr, än storskifte
blifvit fullbordadt, hemställa Comiterade underdånigst, att upprättandet af nya
JordeboksLiggaren för nämnde Län må verkställas i den mån, berörde hinder varder
undanröjdt.
8:0 Angående Mantals- och Skattskrifning.
37. §. Angående sl- Denna förrättning, hvilken ligger till grund för debiteringen
stadgande"^ s‘lllande af hvarje persons utskylder, besörjdes fordom af serskilde MantalsCommissarier;
men genom Kongl. Brefvet den 9 November 1779 förordnades, att
den borde af Iläradsskrifvarne öfvertagas. Härifrån eger dock undantag rum lör
Stockholm och Götheborg samt Kopparbergs Län, hvarom finnes serskildt stadgadt,
äfvensom dels några andra Städer, der nämnde förrättningar, enligt hvad Kongl.
Maj:t i Nåder bifallit, af StadsTjenstemän besörjas, dels Upsala och Lund, i afseen
-
139
de å de till Akademiska Jurisdictionerne hörande personer, hvilkas mantals- och
skatt-skrifning af Akademiernes Tjenstemän förrättas. Varande likväl för öfrigt, genom
Kongl. Brefvet den 11 December 1822 och KammarCollegii derpå grundade
Kungörelse af den 13 Januari 1823, förklaradt, att i de orter, der Eders Kongl.
Majtts Befallningshafvande pröfva Häradsskrifvarne icke, jemte öfrige ordinarie göromål,
kunna nämnde förrättningar utlöra, serskilde personer få dertill af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande lörordnas, emot åtnjutande af den bestådda provisionen.
Då Comiterade i det följande föreslå, att med afseende å den jja jj ’a | fns• „ ear„^
betydliga minskning uti Häradsskrifvarnes göromål, som skulle forntida utförande"65
uppkomma, derest de af Comiterade uppgjorda förslag varda antagne, desse Tjenstemän
med derefter möjlig inskräkning i antalet måtte till tjenstgöring vid LandsContoren
förflyttas, skulle väl sådant icke utgöra bestämdt hinder att ändock låta
dem fortfarande förrätta mantalsskrifningarne; men, enär i sådant läll hvarderas
district blefve större än hittils samt vidlyItigare resor i allmänhet af nöden, äfvensom
längre tidsutdrägt uppkomme, vore dock lämpligast, om annorlunda i detta
afseende kunde förfogas. Dertill gifves ock, efter Comiterades åsigt, en lätt och
tjenlig utväg derigenom, att ifrågavarande förrättningar å Landet uppdrogos åt Länsmännen,
hvar inom sitt district, hvarvid något hinder icke bör möta, då af dessa
personer numera fordras de kunskaper och den pålitlighet, att nämnde göromål,
icke mindre än mångå andra ofta lika granhaga och maktpåliggande, skäligen böra
kunna dem anförtros. Och blifver det för öfrigt, om dylikt beslut fattas, vid
framtida tillsättningar tillfälle att förvissa sig derom, att nämnde personer äfven för
detta åliggande äro passande. Det vore lill och med i så måtto vida fördelaktigare,
om mantalsskrifningarne förrättades af Länsmännen, som desse ega en närmare
kännedom om personalen inom deras district, än hos Häradsskrifvaren kan för hela
Fögderiet förväntas, samt således vida större noggranhet af deras åtgärder vöre att
påräkna. Derjemte blefve det för Länsmännens polisuppsigt af väsendtlig nytta att
ega fullständig, efter egen handläggning vunnen kännedom om hvarje persons mantalsskrifnings-förhäljanden.
Den omständigheten, att de vidlyftiga mantalsskrifningsgöromålen,
som nu måste af en person fögderivis utföras, sålunda blefvo fördelade,
skulle ock i Hera hänseenden lända till fördel, hvaribland den, att de kunde inom
kortare tid fullbordas och således svårligen personer genom förändrad vistelseort
under skattskrifningstiden undgå alt blifva antecknade, hvilket nu ej sällan inträffar.
Derest icke vid fråga om ny lönereglering för LandtStaten, hvarom, enligt
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, Comiterade komma att afgifva underdånigt
yttrande och förslag, tillökning uti Länsmännens knappa löneiörmåner blifver be
18*
-
140
viljad, så att serskild ersättning för öfvertagandet af nyssberörde befattning ej behöfde
ifrågakomma, lärer af en dylik förändring följa, att den anslagne mantalsskrifnings-provisionen,
som, enligt underdånigst bifogade uppgift, Litt. U., de 10 åren
1835—1844, enligt LänsRäkenskaperne per medium utgjort 12,237 R:dr 21
sk. 4 r:st årligen, hvaraf endast en ringa del belöper för Städerne, bör af Länsmännen
tillgodonjutas, hvilket åtminstone innefattade någon godtgörelse för de kostnader
och besvär, som mantalsskrifningsbestyrets öfvertagande komme att dem tillskynda.
Hvad angår mantalsskrifningarne uti Städerne; så anse Comiterade, att der
desamma redan, enligt serskilde stadganden, af Städernes Tjenstemän besörjas, dervid
bör förblifva. Beträffande åter öfrige Städer, så böra, efter Comiterades åsigt,
i händelse Häradsskrifvarnes befattningar blifva å Tjenstemän vid LandsContoreiv
öfverflyttade, desse sednare mantalsskrifningarne framgent utföra, likväl med rättighet
för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, der sådant lämpligen ske kan,
serdeles i de Städer, som äro ifrån ResidensStaden mera allägse, dertill förordna
någon sådan Stadens Tjensteman, som med allmänna kronouppbörden derstädes har
befattning. Vidkommande serskildt mantalsskrifningarne inom de Akademiska Jurisdictionerne;
så är väl genom Kongl. Brefvet den 22 Maj 1829 förklaradt, att desamma
skola, lika som förut, verkställas af AkademiBokhållaren, under Rectors inseende.
Men, då alsigten är att förenkla allt hvad, som rörer allmänna kronouppbörden,
fordras för sådant ändamål, att de liera undantagsstadganden, hvilka i detta
afseende för närvarande förefinnas, i möjligaste måtto varda undanröjda, så att all
befattning med hvad dit hörer varder af de för dessa göromål anstälde Tjenstemän
besörjd. Det synes ej heller egentligen kunna betraktas såsom någon med
Akademiska Jurisdictionen sammanhang egande förmån, att mantalsskrifningen af
de till AkademiStaterne hörande personer skall af en Akademiens Tjensteman verkställas,
utan utgör sådant fastmera ett onus för Akademierne; och hemställa derföre
Comiterade underdånigst, att, med upphäfvande af derom nu gällande stadganden,
måtte i Nåder förordnas, att vid mantalsskrifning uti de Städer, der Akademier
äro belägna, något undantag lör den till deras Jurisdiction hörande personal hädanefter
icke må ega rum.
39. §. Om jemkning i stadganderne j sammanhang med frågan om mantalsskrifningen
angående MantalsPennmgarnes och . r r .. «
personella Bevillningens utgörande. hdiVä 1^011111(31*3(16 3nSGlt Sig D0F3 13S13 UppmärkSQmhGt
vid den lättnad, som ej mindre vid MantalsLängdernes uppgörande än sedermerd
vid debiteringen och redovisningen skulle beredas genom undanrödjande af den
skiljaktighet, som nu förefinnes i grunderne för beräkning och utgörande af de
båda personella afgifterne, MantalsPenningarne och Bevillningen enligt l:sta Artikeln.
141
l afseende å den förra afgiften, som förut erlades ifrån fyllda femton år, biel' för
vinnande af öfverensstämmelse med den sednare, som utgick ifrån fyllda sjutton år,
vid 1840—1841 årens Riksdag den förändring vidtagen, att densamma likaledes
borde ifrån sistnämnde ålder utgöras; men genom ett sedermera vid samma Riksdag
fattadt beslut förordnades, alt personella bevillningsafgiften ej skulle påföras
förr än ifrån fyllda aderton år, hvilken beräkningsgrund derefter fortfarit och hvarigenom
den med förstnämnde förändring åsyftade likhet försvann. Denna hade
likväl, äfven om det sednare beslutet ej tillkommit, endast gällt tiden, hvarifrån afgiften
skulle vidtaga, men icke för dess upphörande, emedan i allmänhet mantalspenningarne
erläggas till och med sextiotre års ålder, då deremot personella
bevillningen upphör med fyllda sextio år; varande serskildt stadgadt i hvilka fall
dessa afgifter äfven efter nämnde ålder fortfarande böra utgå. Då berörde olikheter,
ulan att i någon väsendtlig mån inverka på Statens inkomster, föranleda större
vidlyftighet i mantalslängderne och således mera besvär med deras upprättande,
än som erfordrades, derest öfverensstämmelse i föreskrilterne angående ifrågavarande
likartade afgifter egde rum, synes skäl vara för handen att en dylik öfverensstämmelse
bereda. Enär mantalspenningarne utgöra en ordinarie utskyld, men bevillningsafgifterne
deremot till sin grund äro tillfällige och beroende af bestämmelserne
vid hvarje Riksdag, synes lämpligast vara, att de sednare rättas efter de förra.
Men, då det svårligen torde kunna ifrågasättas att förändra beräkningen af
bevillningsafgifterne, så att de skulle komma att utgöras vid en tidigare ålder, än
vid sednare Riksdagar blifvit antaget, samt då befrielse ifrån mantalspenningarnes
utgörande efter sextiotre års ålder endast tillgodokommer sådane personer, sorn icke af
egendom eller visst yrke ega sin bergning, vore det icke obilligt, om den förändring
vidtoges, att för deras upphörande i allmänhet stadgades samma ålder, som
för personella bevillningen, eller fyllda sextio år. Comiterade hemställa derföre underdånigst,
om icke Eders Kongl. Majit, för ofvannämnde förenklings beredande^
skulle i Nåder finna skäligt föreslå Rikets Ständer, dels att Mantalspenningarne hädanefter
böra beräknas ifrån fyllda aderton år och i de fall, då, enligt hittills gällande
stadganden, befrielse derifrån efter sextiotre års ålder tillgodonjutits, upphöra med
fyllda sextio år, dels att de i afseende å utgörandet af Bevillningsafgifterne efter
lista Art. framgent meddelande föreskrifter måtte jemväl i öfriga delar i möjli
gaste
måtto varda lämpade efter de rörande mantalspenningarnes utgörande gällande
serskilda stadganden.
Bland ordinarie räntan förekommer för närvarande en perso- ?• 0m förändring
nel afgift, nemligen den så kallade Bågskatten uti Herjeådalen, Lafen* 'Uen '
hvilken utgöres med 4 sk. af hvarje mansperson af Allmogen, som erlägger man
-
142
talspenningar och hvilken afgift, såsom icke till bestämdt belopp åtföljande jordegendomarne,
ej kan, vid den föreslagne ränteförenklingens utförande, bland hemmansräntorna
upptagas. Då mantalspenningarne af Allmogen i Herjeådalen endast
utgöras med 4 sk. personen, är det lätt att afskaffa nämnde särskilda utskyld medelst
motsvarande tillökning uti mantalspenningarne, och, om det stadgades, att dessa för
hvarje mansperson af Allmogen i provinsen borde framgent utgöras med 8 sk., vore
förhållandet aldeles olörändradt både för Staten och de skattskyldige. Men, då
ingenstädes skilnad uti mantalspenningarnes belopp förefinnes emellan männer och
qvinnor, synes dock mindre lämpligt att förändringen på nämnde sätt tillvägabringa.
Vid det förhållande, att man- och qvin-könet i allmänhet är till antalet ungefärligen
lika och således förhöjningens lika fördelande å både männer och qvinnor
icke torde för någon husbonde i väsendtligare mån leda till annat resultat än
för närvarande, tro derföre Comiterade sig böra underdånigst tillstyrka, det Eders
Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition, att den så kallade
Bågskatten i Herjeådalen må för framtiden upphöra, emot det alt mantalspenningarne
af Allmogen derstädes erläggas med 6 sk. B:co af hvarje person.
9:o Angående KronoUtskyldernes debitering.
41. j. Nuvarande före- Enligt nu gällande stadganden åligger det uti Städerne
skrifter 3n°36ndc deln**
teringen. ° ' allmänhet Magistraterne att, på deras ansvar, ombesörja kro
noutskyldernes
debiterande, uppbärande och redovisande. På Landet åter hafva de
uti hvarje Fögderi anstälde Häradsskrifvare befattningen med debiteringen och räkenskapernes
upprättande, dock är Kronofogden jemväl för rigtigheten deraf ansvarig;
och besörjer denne sednare uppbörden under Häradsskrifvarens controll.
Härifrån ega likväl de undantag rum: att uti Upsala och Lund debiteringen af
sådane afgifter, som böra erläggas af de till Akademiska Jurisdictionerne hörande
personer verkställes af Akademiernes Tjenstemän, som äfven besörja uppbörden och
redovisningen deraf; att bevillningsafgifter, som löntagare vid Indelta Arméen skola
för sina löner erlägga, påföras och uppbäras af Regementsskrifvarne, hvilka äfven
verkställa uppbörden af de till Statsverket ingående så kallade Mötespenningarne
samt underbefälets och gemenskapens afgifter till Wadstena KrigsmanshusCassa;
samt att afgifterne af Bergverken debiteras och uppbäras af Bergsfogdarne.
Hvad de sistnämndes tjenster angå, har dock vid flere Riksdagar varit ifrågastäldt,
att desamma borde indragas samt desse Tjenstemäns befattning med uppbörden å
FögderiRedogörarne öfvertlyttas, och Rikets sednast församlade Ständer hafva, uti underdånig
skrifvelse af den 22 Febr. 1845, hemstält, att en dylik förändring måtte vidtagas,
t ' ! f Ckta ^ fråga om de angående ej mindre debiteringen än uppbörden
dringar. gällande föreskrifter har BondeStåndet, uti underdånig skrifvelse af
143
den 1 Juni 1841, under förmälan, att det oredliga förfarande, åtskillige Tjenstemän
i sednare tider ådagalagt, syntes bevisa, att controllen i berörde hänseende icke
vore tillfredsställande, och, då en närmare tillsyn förmodades kunna beredas genom
debiteringsåtgärdernes granskning af BeredningsComitéerne, hemstält, om icke Kongl.
Maj:t skulle i Nåder täckas dels anbefalla Skattskrifvarne att, sjellve eller genom
ombud, ovilkorligen till BeredningsComitéerne, jemte Mantals- och SkattskrifningsLängderne,
öfverlemna Persedel- eller Special-Jordeboken, KronoTiondeLängden,
RusttjenstLängden, der denna ifrågakomme, samt SpecialUppbördsboken för sista
skatteåret, dels ock uppmana BeredningsComitéerne att vid deras förrättning, utom
Markegångstaxan, förskaffa sig ett lämpligt antal Debetsedlar från olika delar af distriktet,
samt söka öfvertyga sig om debiteringens allmänna rigtighet, ej mindre
genom dylika debetsedlars jemförande med Uppbördsboken, än äfven medelst en
och annan pä prof företagen granskning af debiteringen, i hvad den angår så väl
Bevillningsgrunden, som Persedelskatten, Kronotionde och Rusttjenstmarker m. m.,
hvarförutan BondeStåndet, som ansett, att, om Kongl. Maj:t blott i form af uppmaning
gåfve BeredningsComitéerne ett slikt uppdrag, detsamma icke kunde anses som
en dem, utöfver BevillningsFörordningens föreskrift, ålagd skyldighet, slutligen till
Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande öfverlemnat, huruvida icke Kongl. Majit skulle
finna tjenligt att låta anställa restransakningar i Länen till utrönande, om skatternes
debitering och uppbörd på alla ställen hitintils blifvit ordentligen och rigtigt
verkstälde.
Uti häröfver den 30 December 1841 afgifvet underdånigt utlåtande har KammarRätten,
som, på anförde skäl, ansett den af BondeStåndet föreslagne granskningsåtgärd
icke lämplig eller medförande någon verklig nytta, i underdånighet tillstyrkt,
att den derom gjorda framställning måtte lemnäs utan Nådigt afseende, samt, beträffande
de ifrågavarande restransakningarne, funnit den omständigheten, att uti tvänne
Fögderier missbruk blifvit upptäckta, icke utgöra skälig anledning att inom samteliga
Fögderier i Riket vidtaga en dylik ovanlig åtgärd, som, utom det att den
måste blifva sårande för de Tjenstemän, hvilka icke genom sitt förfarande dertill
gifvit anledning, skulle medföra ej allenast betydliga kostnader utan ock för så
väl LandtStatens Tjenstemän som Rikets samtelige skattskyldige innevånare serdeles
besvär och tidspillan; hvadan, och då de i afseende å Uppbördsmäns och Redogörares
conlrollerande redan befintlige föreskrifter, så framt de behörigen iakttagas och
handhafvas, voro fullt tillräcklige, samt de skattskyldige altid egde tillfälle att granska
påföringarne och i dervid möjligen förelupne origtigheter söka ändring och rättelse,
KammarRätten ansåg några förändrade föreskrifter, angående kronoskatternes
debitering och uppbörd, icke vara af behofvet påkallade.
144
Vid afgifvandet af detta utlåtande hafva likväl tvänne Ledamöter, i öfrigt instämmande
uti afstyrkande af Nådigt bifall till BondeStändets förslag, yttrat den
serskilda mening, att en fullständig eontroll derå, att af de skattskyldige icke utfordras
mera, än hvad i räkenskaperne redovisas, vore af behofvet påkallad och
efter deras åsigt kunde både enkelt och tillförlitligt erhållas, om det föreskrefves:
att, likasom uti hufvudstaden tillgår, Häradsskrifvare!!, emot befrielse ifrån den honom
åliggande skyldighet att närvara vid Uppbördsstämmorna lör att annotera Fogdens
qvittenser, skulle i sammanhang med afgifvandet af Uppbördsboken aflemna
qvittensblanketter för hvarje debetssedel, hvilka borde vara tryckte till så stor del,
att blott namn, nummer och summa behöfde inskrifvas; att dessa blanketter, sedan
de vid LandsContoret blifvit med Uppbördsboken jcmförde, försågos med conlrollstämpel
och jemte Uppbördsboken af Konungens Befallningshafvande till Kronofogden
öfverlemnades för att vid uppbörden begagnas, hvarefter Fogden, vid skeende
liqvid, endast behöfde torse dem med datum och underskrift; och att, om i något
fall afbetalningar verkstäldes, dessa borde antecknas å den skattskyldiges qvittensblankett,
hvarigenom, då icke mera kunde utfordras, än blanketten utvisade vara
obetaldt, nödig säkerhet bereddes den skattskyldige, intilldess han vid slutliqvid finge
emottaga qvittenset, samt för öfrigt vid förekommande fall upplysning om det
utestående beloppet icke saknades. På sådant sätt skulle vinnas full eontroll derå,
att högre belopp icke kunde uppbäras, än som funnes intaget uti Uppbördsboken, och
således, om denna, ordentligen förd på titlar, summerades och med räkenskaperne
jemfördes, äfven visshet, att hela detta belopp blefve redovisadt, för hvilket ändamål
den nya föreskrift äfven borde meddelas, att Uppbördsboken skulle åtfölja LandsboksRäkenskaperne
för att kunna tjena till upplysning och eontroll vid deras granskning
uti OfverRevisionsDepartementet. För Kronofogdarne uppstode härigenom
ingen tillökning i göromål och den, som uppkomme för LandsContoren, genom åJiggandet
att jemföra qvittensernes summa emot Uppbördsboken och besörja stämplingen,
vore af föga betydenhet och åtminstone allt för ringa för att kunna betraktas
såsom hinder för införandet af en så vigtig eontroll. Häradsskrifvarne deremot
erhöllo visserligen ökade göromål genom blanketternes utskrifvande, men detta
arbete kunde anses fullt ersatt derigenom, att de befriades ifrån det, jemväl med
tidspillan och kostnader förenade åliggandet att åtfölja Kronofogdarne till Uppbördsmötena
och föra anteckningar öfver influtne medel; och, om det äfven funnes nödigt,
att Staten ersatte tryckningskostnaden för blanketterne, blefve denna utgift ej så
betydlig, att afseende derå borde fästas. För öfrigt skulle den föreslagna förändringen,
utom det dermed sålunda åsyftade ändamålet, i flera andra hänseenden medföra
stora fördelar för åstadkommande af en enklare och säkrare eontroll jemväl å
145
Redogörarnes uppbördsförvaltning, i hvilket afseende blifvit anfördt: a) att, dä enligt
nu gällande stadganden controll å beloppet af influtne medel skall vinnas derigenom,
att Kronofogdarnes qvittenser af Iläradsskrifvarne annoteras, kan väl sådant
lätt åstadkommas för hvad vid uppbördsstämman inbetalas, men icke för hvad derefter
erlägges, hvilket högst sällan till annotation anmäles, hvarigenom det med
nämnde controll afsedda ändamål ej vinnes och de skattskyldige äfventyra att i
händelse af balans ä nyo betala de förut erlagde utskylderue, då deremot genom
införandet af stämplade betalningsqvittenser de skattskyldige fingo den stora lättnaden
att icke, för annotations erhållande, behöfva inställa sig hos Häradsskrifvarne,
samt, enär de obegagnade blanketterne utgjorde Kronofogdens verification för
hvad, som vöre utestående, den med annotationen åsyftade upplysning, angående inllutne
uppbördens belopp, ändock åstadkommes, om Iläradsskrifvarne ålades alt efter
stämmornas slut infinna sig hos Kronofogdarne för att inventera de obegagnade
blanketterne; b) att, då Uppbördsmännen enligt nu gällande föreskrifter skola
vid summariska redovisningen verificera utestående medel med restlängder, hvilka
likväl, enär de, för att kunna kringsändas till Fögderiets serskilda Församlingar och
i Sockenstämmor bestyrkas, måste upprättas långt före redovisningsdagen, icke vid
denna sednare tidpunkt, då flere derå uppförde poster kunna vara indrifne, utgöra
fullt tillförlitlig verification, kunde i det stället genom blanketterne beredas en annan
lätt och säkrare utväg att förvissa sig om utestående uppbördens belopp, derest
det föreskrefves, att detta borde redovisningsdagen med de obegagnade blanketlerne
bestyrkas, i hvilket afseende till ytterligare controll kunde stadgas, att, sedan
förteckningar å dessa medel, socknevis upprättade och på berörde sätt verificerade,
blifvit företedde, dessa förteckningar genast borde ifrån Konungens Befallningshafvande
öfversändas till vederbörande Presterskap för att i Sockenstämmor
uppläsas, i hvilket läll med skäl måste antagas, att, om äfven genom serskilda omständigheter
vore möjligt, det utskylder blifvit liqviderade, utan att qvittensblankett
aflemnats, Kronofogden ändock icke skulle våga begagna ett dylikt tillfälle för att
sådana utskylder såsom obetalda uppföra, hvarjemte dylika fall ofelbart blefvo så få,
att balans derigenom icke kunde döljas; och skulle de ifrågastälde blanketterne
jemväl leda dertill, att Kronofogdarne, hvilka nödgas begagna Länsmännerne till biträde
vid utskyldernes indrifvande, egde en utväg alt, när som helst, genom inventering
förvissa sig om hvad, desse uppburit, likasom det blefve vida lättare, än med
nuvarande stadganden, att, derest det i något fall funnes nödigt, vid andra tillfällen,
än vid redogörelses alläggande, undersöka Kronofogdens uppbördsställning; c) att genom
den föreslagna förändringen blefve det icke för Uppbördsmännen möjligt att
(Bil till K. il. ma. Prnp. till Jt. SI. ur 184j.) ^
146
i de fall, då efterlyste personer, hvilkas utskylder voro afskrifne, anträffades, utan
föregången anmälan och utfärdande af ny blankett i stället för den första, som vid
afskrifningen borde annulleras, verkställa den uppbörd af de vilkorligt afförde utskylderne,
som i dylik händelse författningsenligt bör ske, då deremot för närvarande
någon controll å sådan uppbörd ej är möjlig. Härförutan har ock af den ene
från pluralitetens beslut skiljaktige Ledamoten, såsom ytterligare skäl för bifall till
förslaget, blifvit hufvudsakligen anfördt: att, då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt,
ofta nog inträffar, att äfven för utskylder, som ä uppbördsstämmor erläggas,
de skattskyldige, oaktadt det dermed förenade äfventyr, nöjas med Kronofogdens
qvitto, ulan Häradsskrifvarens annotation, denna ofta förekommande underlåtenhet
bevisade, att på Kronofogdens och Häradsskrifvarens gemensamma närvaro vid uppbördsstämmor
icke ligger den största vigten; samt att desse Tjenstemäns gemensamma
ansvarighet icke genom den nya inrättningen komme att upphöra, utan fortfarandet
deraf tvertom förutsattes såsom en följd af Häradsskrifvarens skyldighet och
rätt att hos Kronofogden inventera qvitlensblanketterne. Vid underdånig föredragning
af detta ärende har Kongl. Maj:t, som i Nåder gillat de af KammarRätten
yttrade åsigter angående olämpligheten af de åtgärder, för vinnande af controll
å skatternes rätta debitering, hvarom BondeStåndet, på sätt ofvan omförmäldt
är, väckt fråga, deremot ansett det af KammarRättens minoritet framstälde förrberörde
förslag förtjena serskild uppmärksamhet och derföre under den 28 April
1842 i Nåder anbefalt KammarCollegium och StatsContoret att, sedan LänsStyrelserne
blifvit hörde, afgifva underdånigt utlåtande, rörande sistnämnde förslags ändamålsenlighet,
med hänsigt till beredande af enklare och mera fullständiga controller
å kronouppbörden.
Uti det af KammarCollegium och StatsContoret i anledning häraf under den
23 December 1842 afgifna underdåniga utlåtande är till en början upptaget hvad,
som anförts af LänsStyrelserne, af hvilka sju, eller Upsala, Calmar, Elfsborgs, Orebro,
Gelleborgs, Westerbottens och Norrbottens, ansett förslaget användbart, likväl
med åtskilliga föreslagna serskilda föreskrifter och ändringar i nu gällande stadganden,
hvaribland att förändring ansetts vara af nöden i tiden för markegångssättningar,
äfvensom det blifvit ifrågasatt, att anslag till ökadt biträde å LandsContoren
och för Häradsskrifvarne komme att erfordras. Öfrige LänsStyrelser hafva, jemte
mer eller mindre fullständiga framställningar om nu gällande föreskrifter, afstyrkt
förslaget, emot hvilket de hufvudsakligen anmärkt: alt Häradsskrifvarnes ansvarsskyldighet
för uppbörden skulle derigenom nästan helt och hållet upphöra; att deras
närvaro icke kan vid uppbördsstämman undvikas dels för att i debetsedlarne
tillföra sådane ordinarie räntor och afgifter, som icke i Uppbördsboken kunnat in
-
147
flyta, såsom Afrads- Kronotionde- Arrende- och HästeVacance-Spanmål m. m., dels för
att verkställa afkortningar för vaccinerade och minderårige barn samt för dödsfall
före uppbördsåret m. m., och dels för att utur längder och handlingar tillhandagå
de skattskyldige med nödige upplysningar om debiteringens rigtighet och meddela
rättelse af möjligen inträffade misskrifningar; att Häradsskrifvarne icke skulle,
jemte öfriga angelägna och brådstörtande göromål under November och December
månader, medhinna utskrifningen af blanketterne; att dessas jemförande emot Uppbördsböckerne
och stämpling ej heller kunde af LandsContoren utan serskilde biträden
verkställas inom den tid, då blanketterne höra vara till Kronofogden aflemnade;
och att olägenheter och hinder af flere slag förekommo såsom oundvikliga,
derest blanketter skulle begagnas. Jemte det KammarCollegium och StatsContoret
instämt uti hvad sålunda blifvit emot förslagets antagande yttradt, är af dem vidare
anfördt: att uti Författningarne om KronoUppbördsväsendet äro så utförliga föreskrifter
meddelade och så tillräckliga controller påbjudna, att, då de förra rätteligen
verkställas och de sednare alvarligen handhafvas, den enskildes rätt och säkerhet bör
vara betryggad emot sådana tilltag af öfverdebitering, hvars förebyggande förslaget
afsåg; att samma förslag, om än derigenom vunnes den enklare och säkrare controll,
som dermed åsyftats, skulle i verkställigheten mötas af hinder, som icke kunna
afhjelpas annorlunda, än genom ökade arbetsbiträden och medelst framflyttning
tillika af uppbördsstämman, deraf åter menliga följder för både den skattskyldige och uppbördens
indrifning voro att emotse; att framflyttning af uppbördsstämman skulle i sin ordning
föranleda ändring i tiden för summariska redogörelsens aflcmnande den 1 Maj och
vidare uti öfriga redogörelseterminer; att med restanliernes indrifning, som genast efter
uppbördsstämmans slut måste taga sin början, skulle komma att uppskjutas, om de
hos Kronofogden qvarvarande blanketter skulle af Häradsskrifvaren inventeras, emedan
denna åtgärd säkerligen medtoge mycken tid, enär hvarje blankett måste med
Uppbördsboken, post för post, af Häradsskrifvaren jemföras samt Uppbördsbokens
summering af honom genomgås, om ändamålet med controllen icke skall förfelas,
men, derest Kronofogden tecknat mindre afbetalning å blanketten, än den skattskyldige
lemnat, eller ock aldeles underlåtit att anteckna någon betalning, ehuru
sådan egt rum, samt Uppbördsboken ändock instämde med hvad, blanketterne utvisade,
hvilket en svekfull Uppbördsman, för att dölja sitt brott, sannolikt icke underläte
att iakttaga, kunde slikt bedrägeri ingalunda af Häradsskrifvaren upptäckas;
hvarförutan det icke syntes kunna genom allmän författning åläggas en skattskyldig,
som gjort större eller mindre afbetalning, att åtnöjas med anteckning deraf
på den i hans vård icke varande blanketten utan att, hvad han dock egde laglig rätt
att fordra, erhålla qvitto å det, som blifvit betaldt; att, då dessa blanketter voro
19*
14S
handlingar, som ej borde få ändras, visade sig jemväl en svårighet vid deras begagnande,
då afkortning af kronoutlagor kommer att ega rum och följaktligen ej
det belopp ingår, som qvittenset utvisar; att, enär en ganska betydande del af utskylderne
mäste efter uppbördsstämmans slut af Länsmän och Fjerdingsmän indrifvas,
utlemnandet af qvittenser, som representera penningar, syntes ännu mera öka
vådan för den ansvarige Uppbördsmannen; och att, då icke sällan flere års restantier,
i synnerhet i vissa orter, oaktadt all ansträngning vid indrifningen, icke kunna törekommas,
det skulle för Kronofogden blifva både ansvarsfullt och älventyrligt att
under sin vård, år ifrån år, förvara en mängd blanketter samt på dem hålla nödig
reda. På grund af allt detta hafva Collegierne i underdånighet afstyrkt förslagets
antagande; dock som Allmogen och andra skattskyldige, som det åstunda,
böra ega tillfälle att controllera debetsedlarne och vid uppbördsstämman förnimma,
att dem rätt vederfares, ansågo Collegierne det vara af nöden att, efter nuvarande
förhållanden, upplifva stadgandet uti 4 §. af Kongl. Resolutionen den 17 Augusti
1762, att, på det den skattskyldige hvarken må blottställas för origtiga uträkningar
eller högre betalning i kronoutlagor och andra allmänna skatter, än hvartill desamma
sig verkeligen belöpa, de skattskyldige ega rättighet att å Sockenstämma
utvälja ett ombud att pröfva debetsedlarne och dem emot Uppbördsboken jemföra
samt, under lika beskydd som Kronobetjeningen, få vara vid uppbördsmötet tillstädes
och derunder jemväl göra sig förvissadt, att hvad, som af den skattskyldige
betales, af Kronofogden i Uppbördsboken inskrifves och behörigen qvitteras äfvensom
af Häradsskrifvaren derefter på vanligt sätt annoteras; Och om derjemte den
föreskrift meddelades, hvilket Collegierne i underdånighet föreslogo, att Uppbördsböckerne
böra åtfölja SpecialRäkningarne för alt, jemte öfrige LandsboksRäkenskaperne,
undergå granskning i KammarRätten, skulle all den säkerhet emot öfverdebitering
och andra origtigheter, som BondeStåndet med dess underdåniga hemställan
åsyftat, blifva vunnen.
43. Oin framtida Oå det skulle leda till väsendtlig förenkling uti Uppbörds
teringen.
° *” förvaltningen, om den befattning, som, enligt hvad i det lösgå
ende
blifvit omförmäldt, Akademiernes Tjenstemän, Regementsskrifvarne vid Indelta
Arméen och Bergsfogdarne nu ega med visse kronoutskylders och dit hänförlige
afgifters debiterande, kunde upphöra, anse Comiterade, under åberopande tillika af
det serskilda underdåniga utlåtande, som i fråga om Bergsfogdetjensternes indragning
denna dag afgifves, sig böra sådant i underdånighet tillstyrka och hemställa,
att med nämnde debitering må förfaras på lika sätt som med öfrige kronoutskylder,
hvarvid icke någon svårighet möter, om det förordnas, att de serskilda
149
uppgifter, som för detta ändamål kunna vara af nöden, böra af vederbörande till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifvas.
I fråga derefter om debiteringen inom Städerne, finna Comiterade sig icke i
öfrigt böra i underdånighet föreslå någon förändring uti derom för närvarande gällande
föreskrifter.
Hvad beträffar sättet för debiteringens verkställande å Landet; så äro, under
nuvarande förhållanden och i anseende till grunderne för hemmansräntornas beräknande
och utgörande, Häradsskrifvarnes göromål serdeles vidlyftiga och betungande,
så att de fleste af desse, i förhållande lill tjensternes nuvarande beskaffenhet, i
allmänhet illa lönade Tjenstemän, åtminstone vissa tider på året, svårligen kunna
utan biträden dem medhinna. Skulle åter Comiterades förslag, om hemmansräntornas
förvandling antingen till visst belopp i penningar eller endast tvänne persedlar,
samt tiondens och, i sistnämnde fall, jemväl hemmansräntornas lösande med
penningar efter medelpris, hvarigenom förvandlingsuträkning endast hvarje femte år
ifrågakommer, äfvensom angående Jordebokens förändring till en Liggare, så att dess
förnyande vid vissa perioder undvikes, varda bifallne; så blifva deremot Häradsskrifvarnes
göromål högst betydligt förminskade, hvarförutan i sådant fall den stora
fördel vinnes, att debiteringen icke, som hittils, behöfver verkställas inom få
veckor, utan arbetet kan beqvämligare fördelas. När härtill kommer den förenkling
uti Räkenskaperne, som af allt detta kan blifva en följd och hvarom Comiterade
här efteråt komma att vidare yttra sig, samt den minskning i BevillningsTaxeringsarbetet,
som uppstår, i händelse af bifall till hvad derom likaledes varder framstäldt,
är det otvifvelaktigt, att ifrågavarande Tjenstemäns göromål skulle blifva så
betydligt förminskade, att de derefter kunde fullgöras af en mycket inskränktare
personal än hittils, och således ett af syftemålen med förenkling uti Beskattningsväsendet
och Uppbördsverket vinnas. Med bibehållande af nuvarande organisation
och stadganden i afseende å Häradsskrifvarnes och Kronofogdarnes gemensamma
befattning med hvad, som rörer kronouppbörden, skulle det likväl icke blifva möjligt
att umbära serskild Häradsskrifvare för hvarje Fögderi, och, då någon allmännare
förändring i Fögderiernes indelning, ledande till väsendtligare minskning i antalet,
af mångå skäl ej heller kan beräknas, låter det under dessa förhållanden
följaktligen icke göra sig att verkställa en i öfrigt möjlig indragning af någon del
utaf Häradsskrifvare-personalen. Comiterade hafva derföre ansett sig böra i öfvervägande
taga, huruvida icke ändamålet skulle kunna vinnas genom någon förändring med berörde
tjcnster, samt dervid funnit, att enda utvägen för att blifva i tillfälle lämpa
antalet af desse Tjenstemän efter hvad, som verkligen erfordras för besörjande af de
göromål, som framdeles ifrågakommo, vore, att de förflyttades till tjenstgöring vid
150
LandsContoren, då göromålen derefter kunde på lämpligt sätt dem emellan fördelas
och hvilken förändring, enligt hvad i det följande skall varda utredt, äfven i flera
andra hänseenden blefve gagnelig. Möjligheten af en dylik förändring beror hufvudsakligen
derpå, huruvida någon betydligare del af nämnde Tjenstemäns åligganden
fortfarande blifva af den beskaffenhet, att deras närvaro fordras inom Fögderiet,
ty sjelfva debiteringen och räkenskapsgöromålen kunna naturligtvis utföras
hvar som helst; och denna fråga bör således först utredas.
Den väsendtligaste förrättningen af nyssnämnde beskaffenhet är mantalsskrifningen,
och i afseende derå åberopas i underdånighet Comiterades här förut gjorda
framställning, att besörjandet deraf å Landet måtte åt Länsmännen uppdragas.
Ett annat åliggande för Häradsskrifvarne, som inom Fögderiet måste utöfvas,
är deras befattning med Taxeringsförrättningarne; men, då dessa endast en gång
om året ifrågakomma, hvarvid större districter äro förenade, medför placeringen vid
LandsContoret icke annan olägenhet, än att några af dem nödgas företaga längre
resor än annars, och den kostnadsersättning, som derför, vare sig vid lönernes bestämmande
eller annorledes, bör dem tillgodokomma, blir likväl ingalunda af den
betydenhet, att den icke mångfaldigt öfverväges af de fördelar och besparing, som
genom förutnämnde förändring skulle vinnas.
i°m föl!än<ll’1ints * I sammanhang med frågan om Häradsskrifvarnes göromål
xering af fast egendom, i och för Taxeringen, har det icke kunnat undgå att serskildt
fästa Comiterades uppmärksamhet, huruledes en ganska betydlig del deraf uppkommer
för upprättandet af de vidlyftiga taxeringslängderne å egendomar, för hvilka
eganderätts-bevillning skall erläggas. Att dessa egendomar undergå årlig uppskattning
synes dock ingalunda af behofvet påkalladt, enär det icke kan förutsättas, att
egendomsvärdena i allmänhet under loppet af ett år äro underkastade så väsendtliga
förändringar, att de böra på taxeringsbeloppet inverka, utan dertill altid fordras
någon längre tidrymd. Fastmera, och då, i följd häraf, de årliga uppskattningarne
sällan föranleda till allmännare jemkningar, utan förändringarne, för det mesta,
inskränkas till sådana partiella, som påkallas af under årets lopp inträffade köp eller
egarne sjelfve af serskilda intressen äska, torde med fullt skäl kunna sägas,
att deruti ligger orsaken till det stora missförhållande, som nu eger rum emellan
taxeringsvärdet och det värde, egendomarne verkligen ega. Detta är ock så mycket
obilligare och origtigare, som det är högst skiljaktigt både provinserne emellan
och för egendomar inom samma ort, i hvilket sednare afseende förekommer, att, då
några, i följd af köp eller egarnes åstundan att erhålla dem högt taxerade, äro upptagne
till fulla värdet eller derutöfver, befinnas andra måhända knappt uppskattade
till en fjerdedel deraf. Följden häraf blir således, att, ehuru, åtminstone i denna
151
del af beskattningen, full jemlikhet både är åsyftad och i det närmaste möjlig, aldeles
motsatt förhållande inträffar, hvarförutan den olägenhet uppkommer, att taxeringsvärdet
vid beläningar och andra tillfällen, då kännedom om egendomarnes
värde erfordras och ofta är af stor vigt, icke lemnar den säkra ledning, som deraf
borde kunna hemtas. Det är derföre, efter Comiterades öfvertygelse, lika gagneligt
som af behof påkaliadt att häruti tillvägabringa rättelse, och sådan skulle säkerligen
på lämpligaste sätt vinnas, om egendomarnes uppskattning skedde med några
års mellantid, t. ex. hvarje femte år, med bestämd föreskrift, att hvarje egendom
dervid borde upptagas till det värde, den då ansåges verkligen ega, ty vid en dylik
förrättning skulle ofelbart deråt egnas en närmare och noggrannare pröfning,
än under närvarande förhållanden kan påräknas. Denna förändring skulle, jemte öfrige
dermed åsyftade hufvudsakligare fördelar, bereda en högst betydlig förenkling
uti KronoRäkenskaperne samt följaktligen minskning uti både Häradsskrifvarnes
och alla vederbörande controllerande Tjenstemäns göromål, enär derigenom de vidlyftiga
taxeringslängderne öfver egendomsvärdena endast hvarje femte år behöfde utskrifvas.
Comiterade hafva icke förbisett, att, om taxeringarne, efter dessa grunder,
med behörig noggranhet förrättas, följden deraf otvifvelaktig! torde blifva, att egendomarnes
sammanlagda uppskattningsvärde betydligen ökades, samt att således, om
deraf beroende afgifter bibehöllos vid nuvarande belopp, en motsvarande förhöjning
i beskattningen skulle uppkomma. Sådant kan dock lätt afböjas, enär det beror af
Rikets Ständer alt besluta en, emot förhöjningen i fastighetsvärdena svarande nedsättning
i afgiften. Det blifver dock naturligtvis icke möjligt att, på förhand och
inan uppskattning efter förut omförmälde grunder första gången egt rum, bedöma
resultatet deraf och den förändring i afgiften, som må påkallas. Visserligen skulle
med afseende derå kunna stadgas, att, oaktadt ny uppskattning, den då förut
befintlige borde tjena till grund för afgifternes erläggande, intilldess, vid utfärdande
af ny RevillningsFörordning, Rikets Ständer blefvo i tillfälle att andra föreskrifter
meddela; men det synes likväl mindre lämpligt att på dylikt sätt erhålla
2:ne uppskattningsvärden, och möjligen komme den nya uppskattningen icke att
motsvara hvad, som åsyftades, om farhågan för påföljderne deraf ej på förhand vore
undanröjd. Efter Comiterades åsigt skulle deremot ändamålet lättast vinnas och
förändringen genast kunna införas, derest Rikets Ständer, jemte föreskrift om ofvan
föreslagne uppskattningsgrund, besluta, att intill påföljande Riksdag sammanlagda
beloppet af eganderätts-bevillningen må, oaktadt nya egendomsuppskattningen, förblifva
hufvudsakligen oförändradt lika med hvad, det året förut, i tillämpning af nu gällandeRevillningsFörordning,
utgjort, samt att, för detta ändamål, afgiften sålunda bestämmes, att.
sedan uppskattningen för sig gått, sammanlagda egendomsvärdet, hvaraf eganderätts-bevill
-
152
ning bör erläggas, för hvarje Län uppgifves till Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
hvilka ega att låta beräkna taxeringsvärdet för hela Riket och hvad föregående
årets bevillningsafgift, derå fördelad, utgör för hvarje 1000 R:drs värde,
hvarefter sistnämnde belopp, likväl jemkadt till fullt skillingtal eller, hvad som
vore ännu bättre, så, att för hvarje hundrade Riksdaler belöpte fullt eller åtminstone
halft skillingtal, skulle blifva den eganderutts-bevillningsafgift, som intill påföljande
Riksdagen borde erläggas. Genom det af Comiterade sålunda framstälde
förslag skulle ingen blifva obilligt betungad, men väl en nu saknad jemlikhet beredd
och hvilken aldrig kan vinnas med mindre, än att egendomsuppskattningen
öfver hela Riket, på sätt älven hittils varit åsyftadt, men ej iakttaget, sker efter
det ansedda verkliga värdet, hvarförutan all tillförlitlig grund saknas. Härvid anse
Comiterade sig ock, i anledning af Rikets Ständers gjorda underdåniga framställning
derom, att förslag till vissa grunder för egendomars uppskattning måtte
uppgöras, böra i underdånighet anmärka, att, då egendomars värde beror af en mängd
helt och hållet locala omständigheter, någon annan allmän föreskrift i delta hänseende
icke lämpligen kan ifrågakomma, än att uppskattningen skall ske elter Taxeringsmännens,
på grund af deras närmare kännedom om förhållandet och med
ledning af allmänna försäljningspriserna inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms värde. Till följd af allt detta hemställa derföre Comiterade underdånigst,
om icke Eders Kongl. Majit skulle i Nåder finna lämpligt alt fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet å de fördelar, som, i flera hänseenden, genom de nu af Comiterade
ifrågastälde förändringar i afseende å fast egendoms taxering skulle uppkomma.
45. l- Om förändring med Enligt hittils gällande stadganden skola Häradsskrifvarne
Häradsskritvarnes tjenste- . ... . i •• i <••• . ^ %. rr r
befattningar. jemväl bevista uppbordsstammorna tor att annotera Kronolog
darnes
qvittenser å de utskylder, som då erläggas, men, om det förslag till förändrad
controll i detta afseende, som Comiterade här efteråt i underdånighet framställa,
varder antaget, skulle nämnde åliggande upphöra och följaktligen i denna
omständighet hinder eller svårighet för förändring uti Häradsskrifvarnes station icke
förefinnas.
Sluteligen förekommer bland Häradsskrifvarnes förrättningar inom Fögderierne
deras deltagande i skattläggningar. Häruti kan väl icke någon förändring ega
rum, men, då sådane förrättningar numera sällan förekomma och i framliden mäste
blifva mer och mer sälsynta, är det af ingen betydenhet, om, när behofvet någon
gång det fordrar, nämnde Tjenstemän genom anställning vid LandsContoren skulle
nödgas resa några mil längre än annars.
153
I följd af hvad sålunda i det föregående blifvit anfördt, anse Comiterade hinder
icke möta att förflytta Häradsskrifvarne till tjenstgöring vid LandsContoren.
Genom en dylik förändring blefve det möjligt att inskränka antalet af desse Tjenstemän
för hvarje Län till hvad, som erfordrades efter den minskning i göromål,
hvilken, i följd af Comiterades förslag uppkomme, hvarefter troligen icke mera än
ungefärligen hälften af de nu befintlige skulle blifva af nöden. Då dessa tjenstebefattningar
sålunda blefvo mycket annorlunda beskaffade, än under närvarande förhållanden,
hvilket komme att inverka vid fråga om lönebeloppets bestämmande,
följde ock deraf, alt, långt ifrån att nytt löneanslag för nämnde Tjenstemän erfordrades,
på sätt uti det till Rikets Ständer vid 1840 års Riksdag i Nåder öfverlemnade
förslag till LandtStatens lönereglering beräknades vara behöfligt, skulle de
nuvarande löningstillgångarne jemte afkastningen af ledigblifvande boställen icke
allenast blifva fullt tillräcklige, utan äfven lemna ej obetydligt öfverskott till förbättrande
af öfrige LandtStatsTjenstemäns lönevilkor och således nämnde lönereglering
kunna åstadkommas med vida mindre Statsbidrag, än förut varit ifrågastäldt.
Derjemte skulle berörde förändring medföra många andra väsendtliga fördelar. Sålunda
undvekes all den skriftvexling, som emellan LänsStyrelserne och Häradsskrifvarne
nu erfordras och desse sednare befriades ifrån utskrifning af de exemplar
räkenskaper och dithörande handlingar, som enligt nu gällande stadganden skola
lill LandsContoren aflemnas, enär de då derstädes uppgjordes och concepterne voro
att tillgå. Delta medförde följaktligen icke allenast en ytterligare, högst betydlig
minskning uti Iläradsskrifvarnes göromål, utan äfven en lindring uti LänsStyrelsernes,
som af behofvet högt påkallas. Likaså uppkomme mera enkelhet uti ärendernas
behandling, och, då Häradsskrifvarnes debiterings- och andra åligganden sålunda
utfördes under LandsKamrerarens närmaste tillsyn och Landshöfdingen äfven vore
i tillfälle att följa dem med mera uppmärksamhet, skulle större ordentlighet, enhet
i Förlältningarnes tillämpning samt skyndsamhet i handläggningen otvifvelaktig!
vinnas. Detta arbetssätt skulle ock bättre underhålla och utveckla hvarje persons
förmåga, än under närvarande förhållanden, då desse Tjenstemän, isolerade och
öfverlemnade åt sig sjelfve, vanligen af landtmannabestyr sä mycket dragas ifrån
tjenstemannavärfven, att ofta ringa intresse lör dem kan påräknas; hvarförutan i
anseende till den personal, som sålunda blefve förenad hos Länsstyrelsen, någon af
desse Tjenstemäns tillfälliga sjukdoms- eller annat förfall för kortare tid föga skulle
medföra hinder för göromålens jemna gång. Det blefve jemväl på sådant sätt lättare
att erhålla och uppamma skickliga Tjenstemannaämnen, än under närvarande
omständigheter, då de vanligen måste, till en början, söka anställning hos seria.
'/. lill K. U. Md. frop. lill n. SI. år i84y.) 20
154
skilde personer, på hvilkas individuella skicklighet och egenskaper i öfrigt deras
framtida duglighet och användbarhet hufvudsakligen komma att bero; och säkerligen
skulle då med de utsigter, som derefter förefunnos, mångå af de E. O. Tjenstemän,
hvilka nu trängas uti ErnbetsVerken, finna uträkning att söka anställning vid
LänsStyreiserne samt der utbildas en stam af LaudtStatsTjenstemän, väl hemmastadde
uti ilrågakommande göromål och vanda vid ordning och drift uti deras utförande.
Beträffande tiden och sättet för en så beskadad reglerings tillvägabringa!!-  de, så anse Comiterade verkställigheten icke böra ifrågakomma förr, än de nya Jordeböckerne
blifvit upprättade, enär angelägenheten fordrar, ej mindre att detta arbete
utföres af de personer, hvilkas egna anteckningar om de sedan förra Jordebokens
uppgörande limade förändringar skola dervid ligga till grund, och som äfven
böra om förhållanderne inom Fögderierne ega närmare kännedom, än ock att
för förstnämnde serdeles vidlyftiga arbete kan påräknas hela den nuvarande Iläradsskrifvare-personalen.
En annan omständighet, som äfven synes böra komma i väsendtligt
öfvervägande, är, att de nuvarande Häradsskrifvarne, som äro med Fullmagter
lörsedde, icke, emot sin vilja, kunna förflyttas till så beskaffad tjenstgöring,
sorn nu är i fråga, samt att derföre måste tillses, huru förändringen, utan deras
förnärmande eller Statens betungande med ökade utgifter för pensioner, må kunna
verkställas. Med afseende å dessa omständigheter anse derföre Comiterade lämpligast
vara: att med förändringens utförande i hvarje serskildt Län anstår, intilldess
de nya Jordeböckerne hunnit upprättas samt derefter så många Häradsskrilvaretjenster,
antingen genom afgång eller innehafvarnes medgifvande att emottaga den nya
tjenstgöringen vid LandsContoret, blifva lediga, att de för dem beräknade sammanlagde
aflöningsförmåner af alla slag, med undantag af mantalsskrifnings-provisionen,
motsvara den aflöning, som i Stat bestämmes för de Tjenstemän vid LandsContoren,
hvilka skola öfvertaga Häradsskrifvarnes befattningar, samt att således de under tiden
ledigblifvande Häradsskrifvaretjensterne få bestridas efter förordnanden, emot åtnjutande,
såsom arfvoden, af de dermed förenade lönevilkor; att, då efter dessa
grunder förändringen kan åstadkommas, densamma, i händelse den sker genast, efter
det de nya Jordeböckerne blifvit färdige och således inan debitering och redovisning
ännu hunnit vidtaga efter de stadganden, som af Comiterade uti detta
Betänkande föreslås, verkställes med först påföljande uppbördsår, på det att Häradsskrifvarne
må ega tillfälle att dessförinnan afsluta Summariska Redogörelserne,
och med skyldighet för dem att, hvar för sitt Fögderi, sedermera SpecialBäkning
upprätta; men att deremot, om nya debiterings- och redovisnings-sättet dessförinnan
inträdt, föräudringen med nästa calenderår vidtager; samt att året före denna
förändring, så vidt ske kan, Länsmännen öfvertaga manlalsskrifningarnes besörjande
155
Efter det en så beskaffad förändring med Iläradsskrifvaretjensterne, som i det
föregående är vorden omförmäld, blifvit tillvägabragt, borde alla kronoutskylder
debitering besörjas å LandsConloren af för sådant ändamål derstädes anstälde Tjenstemän,
som lämpligast kunde benämnas HäradsBokhållare, samt på Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ankomma alt bestämma för hvilka districter, hvar och
en af dem skulle ej mindre debiteringen, än taxeringsarbetet och skattläggningsärender
m. II. göromål verkställa. Börande i sammanhang med löneregleringen
stadgas, antingen de, såsom lläradsskrifvarue hittils, må erhålla resepenningar till
visst belopp för hvardera eller vid förefallande tjensteresor undfå ersättning enligt
gällande RescReglemente.
På sätt här förut blifvit omnämndt, äro Kronofogdarne och Iläradsskrifvarne
för närvarande gemensamt ansvarige lör debiteringens rigtighet, och, ehuru BevillningsFörordningen
stadgat, alt Häradsskrifvarne skola för der upptagne afgifters
debitering ansvara, har genom beslut öfver yppade åtal förklarats, att sådant ej heller
i afseende å dessa medel fritager Kronofogdarne från dylik ansvarighet. Det
må hafva varit lämpligt eller åtminstone möjligt för Kronofogdarne att under de
förhållanden med beskattningen, som egde rum, då dessa stadganden tillkommo och
nämnde Tjenslemäns egna göromål voro betydligt inskränktare, än för närvarande, utöfva
en så beskaffad controll, men deremot låter det numera icke för dem göra sig
att hafva den tillsyn öfver rigtigheten af hvarje ulskylds debitering, som en dylik
ansvarighet förutsätter. Följden måste således blifva, att Fogden i dessa fall nödgas
förlita sig på Häradsskrilvaren, hvadan dermed icke vinnes någon verklig controll,
utan endast alt, i händelse af felaktighet, Staten kan utkräfva ansvarighet äfven
af Kronofogden, som då får plikta för ett förtroende, hvartill han, till och
med mot sin vilja, varit tvungen. Att controller äro af nöden är visserligen obestridligt,
men de böra likväl ordnas på ett sådant sätt, att de behörigen kunna utöfvas,
ty annars förfelas ändamålet och de skada vanligen, i stället att gagna.
Under nyssnämnde omständigheter är ock derföre förrberörde stadgande lika olämpligt,
som med billighet och rättvisa oförenligt. Efter Comiterades åsigt bör således
ansvaret för debiteringens rigtighet ensamt hvila på de Tjenstemän, af hvilka
den besörjes, och Kronofogdarne blott ansvara för behörig redovisning af de utskylder,
hvilkas uppbärande åt dem anförtros, samt controllen sedermera ligga uti räkenskapernes
granskning. En så beskaffad förändring måste jemväl blifva följden
af det nya debiteringssätt, som Comiterade funnit sig böra föreslå, och derigenom
kommer hvar och en af de nu ifrågavarande Tjenstemännen i sin rätta ställning
samt blir göromålens fördelning enkel och naturlig, hvarförutan Statens trygghet,
20*
156
att allt rätt tillgår, ingalunda minskas, utan snarare, i hvad noggranhet vid debiteringen
beträffar, varder ökad.
46. Angående j afseende sedermera å Debetsedlarnes utfärdande, så har, med
U6DGlS6CllärQ6S Ut—
färdande. undantag för Stockholms Stad, hvarest de utgifvits, dä taxeringen
varit verkstäld, tillgått på det sätt, att de icke utlemnats förr än någon kortare tid
före uppbördsstämman, och således sedan PröfningsComitéens förrättning slutats,
hvartill orsaken egentligen varit, att tiden för markegångssättningen afbidats för
att kunna de deraf beroende utskylder debitera. Om hvad Goiniterade i det föregående
hemstält, angående sältet för hemmansräntornas och kronotiondens utgörande,
godkännes, blifver deremot för framtiden intet hinder att, när som helst, efter
skatteårets ingång debitera denna del af uppbörden, och debetsedlarne skulle således
allestädes, likasom i Stockholm, kunna utfärdas, sä snart taxeringsförrättningarne
för sig gått. Det synes ock, under dylika förhållanden, lämpligt att vidtaga en
sådan förändring, på det att de skattskyldige, utan att behöfva derom serskildt söka
upplysning, måtte erhålla kännedom om dem påförde afgifter och blifva i tillfälle
att, der de förmena sig dertill ega anledning, besvär i behörig ordning anföra.
Skulle någon förändring uti taxeringsåtgärderne af PröfningsComitéen beslutas, är
det lätt att sedermera utfärda serskild debetsedel på blifvande tillökning och med
beslutet verificera nedsättning, der den skall ega rum, äfvensom att uti Uppbördsboken,
inan den utlemnas, sådana förändringar iakttaga.
fIfko m?™ lö r^i"dj11'8 I sammanhang med frågan om debiteringen hafva hos Comåriga
harn8 °*mm U miterade jemväl i betraktande kommit de olägenheter, som föranledas
af hittils medgifna afkortningar å mantalspenningar och bevillning efter
1:sta Art. för sådane till arbetsklassen hörande personer, som hafva fyra minderåriga
barn, enär, efter nu gällande stadganden, äfven hvad sålunda icke bör erläggas,
måste debiteras för att sedan afkortas. Efter Comiterades åsigt är likväl ett
sådant förfarande mindre lämpligt samt endast ledande till onödig omgång och vidlyftighet
i räkenskaperne. Med den nedsättning uti personella utskylderne, som
vunnits, sedan berörde lindring först medgafs, torde den måhända framgent, utan
serdeles olägenhet, kunna försvinna, men, om det likväl anses nödigt att
en dylik eftergift bibehålla, synes dock lämpligare vara, om det för sådana fall
stadgades, att densamma genast vid debiteringen borde iakttagas, då vid redovisningen
uti sammandragen öfver antalet af de personer, som efter allmänna grunder
borde afgifterne erlägga, nedsättningen deruti kunde behörigen utredas och bestyrkas.
Och hemställa derföre Comiterade underdånigst, om icke Eders Kongl. Maj:t
skulle i Nåder finna skäligt att till Rikets Ständer derom göra Nådig framställning.
157
Beträffande sedermera frågan om controllerne å debiteringen, så är 9m c.on'
det, vid öfvervägande af dervid förekommande omständigheter, lätt ringen/ L *e
funnit samt äfven beklagligtvis af erfarenheten bekräftadt, att, om Häradsskrifvare!)
och Kronofogden äro i samråd, det lör närvarande lätt later sig göra att å debetsedlarne
antingen upptaga högre utskvldsbelopp, än de skattdragande rätteligen
böra erlägga och i räkenskaperne redovises, eller genom origtiga anteckningar i de
på deras egen åtgärd beroende handlingar, som ligga till grund för debiteringen,
ifrån redovisning undanhålla någon dei af hvad, som rätteligen utgöras bör, men
det uteslutna ändock uppbära. Och måste det ofta, serdeles i sistnämnde fall, blifva
beroende af tillfälligheter, om dylika underslef upptäckas. Den af KammarGollegium
och StatsContoret yttrade åsigt, att nu stadgade controller i berörde hänseende
äro tillfyllestgörande, kunna Comiterade således icke dela. Likaså kunna
Comiterade icke instämma i bemälte Collegiers framställning, att nödig säkerhet
skulle vinnas genom upplifvande af stadgandet i Kongl. Resolutionen den 17 Augusti
1762, om rättighet för de skatlskyldige att socknevis utvälja ombud, som
ega att granska debetsedlarne och jemlöra dem emot Uppbördsboken samt å uppbördsstämmorna
göra sig lörvissade, att hvad, som dervid erlägges, behörigen qvitteras,
i Uppbördsboken införes och af Häradsskrifvaren annoteras; ty uppenbart är,
dels att svårighet för allmogen skall möta att erhålla ombud, som både vilja ett
så beskaffadt granskningsbestyr sig åtaga och kunna detsamma behörigen fullgöra,
dels att begagnandet af nämnde rättighet sällan torde ifrågastälias samt, om den
skulle utöfvas, sådant komme att medföra betydligt hinder och obehag vid uppbördens
besörjande; hvadan ock Comiterade anse, det berörde stadgande, långt ifrån att
upplifvas, bör såsom olämpligt upphäfvas. Vid dessa förhållanden är det derföre,
efter Comiterades åsigt, af nöden, att Staten, både för egen säkerhet och de skattskyldiges
betryggande, vidtager sådana förfoganden i afseende å utskyldernes debiterande
och uppbärande, att nyssnämnde ändamål derigenom vinnes, utan att de
skattskyldige, i ett eller annat afseende, betungas.
Om, enligt det lörslag Comiterade här förut framstält, debiteringen af kronoutskylderne
framdeles komme att verkställas vid LandsContoren samt debiteringsförrättarnes
och uppbördsmännens gemensamma intresse och ansvarighet i hvad, som
rörer uppbördslörvaltningen således upphörde, skulle redan denna åtgärd väsendtligen
undanrödja möjligheten af med afsigt verkstälda origtiga debiteringar, helst
om, på sätt uti KammarRättens i denna del af KammarCoIlegium och StatsContoret
understödda, här förut omförmälda underdåniga utlåtande är vordet föreslaget,
Uppbördsboken, behörigen summerad, komme att åtfölja LandsboksRäkenskaperne för
att tjena till upplysning vid deras granskning. Äfvenså ledde förenkling i beräk
-
158
ningen af ordinarie räntan otvifvelaktigt derhän, att det blefve lättare, än hittils,
för den skattskyldige att sjelf controllera påföringarnes rigtighet just i den del,
det för närvarande är svårast. Under dylika förhållanden vore visserligen den controll
å debetsedlarnes öfverensstämmelse med Uppbördsboken, som till förekommande
af öfverdebitering åsyftats genom det, uti KammarRättens förutnämnde utlåtande,
af minoriteten framstälda förslag, om införande af stämplade betalningsbevis,
för sådant ändamål mindre bebölligt, än under nuvarande omständigheter, hvilka
i första rummet föranledt förslaget; men emedlertid förtjenar ändock den fullkomliga
visshet, som sålunda skulle erhållas derom, att högre belopp icke kunde uppbäras,
än Uppbördsboken innefattade, allt afseende. De fördelar, som, enligt hvad
i förslaget är vordet framstäldt, i öfrigt vunnos vid uppbördens controllerande,
äro ock, efter Comiterades öfvertygelse, af stor vigt, enär derigenom Uppbördsmännens
ställning vid de tidpunkter, då den bör utredas, varder pä det tillförlitligaste
sätt ådagalagd, då deremot det nu brukliga verificationssättet medelst restlängder,
som måste utfärdas och bestyrkas långt före den tid, då de lill uppbördsställningens
verificerande skola begagnas, och således oftast inan restantiernes indrifning är
slutad, enligt hvad erfarenheten jemväl ådagalagt, ingalunda medföra nödig säkerhet,
utan lemna en bedräglig Uppbördsman lätt tillfälle till underslef. Härlörutan
vunnes genom qvittensblanketternes användande, att det nuvarande systemet för beredande
af controll å uppbörden, eller medelst Häradsskrifvarnes annotation af Kronofogdarnes
qvittenser kunde upphöra, samt derigenom icke blott, på sätt Comiterade,
under antagande af en dylik förändring, i det föregående underdånigst föreslagit,
en lämpligare reglering i afseende å framtida bestridandet af de förstnämnde
Tjenstemän nu tillhörande göromål underlättas, utan ock de skattskyldige, som utom
uppbördsstämmorna liqvidera sina utskylder, befrias ifrån åliggandet att förse
sig med Häradsskrifvarnes annotation, hvilket ofta medför kostnad och besvär, öfverstigande
utskyldsbeloppet, utom det att de skattdragande med skäl kunna fordra,
att Staten så ordnar controllerne å sina Uppbördsmän, att ett dylikt onus icke behöfver
ifrågakomma. Äfven må till hvad vid förslagets framställande, angående dermed
förenade fördelar, blifvit yttradt, läggas, alt uppbörden vid stämmorna på sådant
sätt kan vida beqvämligare och hastigare besörjas, då icke annat erfordras,
än att underskrifva de redan färdiga qvittensblanketterne, hvarjemte, då det vid
sådane tillfällen lätt skulle kunna hända, att någon liqviderad post uti Uppbördsboken
infördes å orätt rad, genom qvittensblanketterne bereddes en annars saknad
utväg att ett dylikt misstag upptäcka. Hvad beträffar de anmärkningar, som emot
qvittensblanketters begagnande blifvit anförde och deribland i första rummet, att
Häradsskrifvarnes närvaro vid uppbördsstämmorna icke skulle kunna undvikas för
159
andra ändamål, såsom tillförandet af åtskillige afgifter, hvilka icke i Uppbördsboken
kunnat inflyta, verkställandet af afkortningar, tillhandagående med nödige upplysningar
för de skattskyldige och meddelande af rättelse uti möjligen inträffade missskrifningar;
så förfaller det förstnämnde skälet helt och hållet, om Comiterades
förslag angående sättet för räntornas utgörande antages, enär hinder då icke förefinnes
att på en gäng debitera allt hvad, som å debetsedlarne bör intagas, och ordinarie
afkortningar antingen, på sätt Comiterade här förut yttrat, kunna försvinna
eller ock genast vid debiteringen iakttagas, samt afkortning lör dödsfall inom uppbördsårets
ingång ulan olägenhet kan af Uppbördsmannen verkställas. Och beträffande
de omnämnde rättelserne i debiteringen, så anse Comiterade, att, sedan debetsedlar
blifvit utfärdade samt Uppbördsbok, i öfverensstämmelse dermed, upprättad
och deruti påförde afgifter till uppbörd beordrade, några ändringar icke kunna
af vederbörande Tjenstemän lä företagas. Den tillika anmärkte svårigheten att medhinna
blankelternes jemförande med Uppbördsboken och deras stämplande, äfven om
den under nuvarande förhållanden skulle förekomma, förfaller efter de förändringar,
Comiterade föreslagit, då fullt tillräcklig tid blifver att utan brådska debetsedlarne
utfärda, och enahanda förhållande inträffar i sådan händelse med Collegiernes
förmenande!), alt lörslaget skulle föranleda behof af ökade tjenstebiträde!) och framflyttning
af tiden för uppbördsstämma och redovisning. Vidkommande slutligen
de vådor för Uppbördsmännen, som lörespeglats uppstå genom qvittensblanketters
användande, så kunna Comiterade icke inse, att dylika följder deraf borde uppkomma,
enär det icke synes vara lör mycket fordradt, att vederbörande Uppbördsmän
på tjenligt sätt förvara dylika blanketter lika säkert, som den contanta uppbörden,
samt, då den kronouppbörd, Läns- och Fjerdings-mön nu, endast på grund af erhållna
förteckningar, besörja, skor på Kronofogdarnes ansvar, det icke synes vara förenadt
med större äfventyr för de sednare att åt de lörre anförtro qvittensblanketterne,
utan fastmera, på sätt här förut blifvit anmärkt, derigenom vunnes en säkrare,
när som helst verkstälbar controll å hvad, de använde biträdena uppburit. Af
alla sålunda anförde skäl anse Comiterade stämplade qviltensblankettérs användande
vid uppbörden, i stället för Iläradsskrifvarnes annotation, pä lika sätt, som ej mindre
i afseende ä kronouppbörden inom Stockholms Stad redan blifvit förordnadt, än
äfven vid många serskilda Uppbördsförvaltningar mer och mer iakttagits, medföra
väsendlliga fördelar till beredande af controll både å rigtig debitering och uppbördens
handhafvande, samt att lördenskuld borde stadgas, att vederbörande, som
verkställa kronoulskyldernes debitering för Landet, i sammanhang dermed jemväl
skola utfärda dylika blanketter, hvilka böra vara tryckta till så stor del, att blott
debetsedels nummer, den skattskyldiges bostad och namn samt utskyldsbeloppet behof
-
160
va tillskrifvas, hvarefter desamma, sedan de under LandsKamrerarens controll blifvit,
i afseende å summan, med Uppbördsboken jemförde, borde förses med viss
stämpel, hvartill stampen skulle af LandsKamreraren förvaras. Skolande Comiterade
här efteråt, i sammanhang med frågan om uppbörden och dess controllerande, meddela
underdånigt yttrande om hvad i öfrigt i afseende å dessa blanketter bör iakttagas.
10:o Angående Upplörden.
Fordom utgjordes och erlades så väl persedel-skattebidrag som
gamien. contanta utskylder på liera olika terminer. Med förbigående af äl
dre
stadganden, hvaribland till och med förekommer, att contanta skatter borde
utgå med viss andel hvarje vecka, må i sådant afseende nämnas Kongl. KammarCollegii
Circulärbref af den 11 Maj 1724 och 20 December 1729, hvarigenom förordnades:
alt Mantalspenningarne i hela Riket, utom den del af Kopparbergs Län,
hvarest de efter vanligheten borde utgöras med Kol in natura, skulle erläggas i medio
af Mars och denna utskyld ofelbart vara indrifven inom den 1 Maj under skatteåret;
att den uti penningar utgående Hemmantalsräntan skulle i Upsala och Stockholms
Län samt Södermanland och Westmanland betalas ena hälften i medio af
Mars och inom den 1 Maj samt andra hälften under loppet af Juni månad, men,
om vid sistnämnde tid någon rest i anseende till oförmögenhet förekomme, densamma
inom September månad clareras; att hela Hemmantalsräntan i Östergöthland,
som der kallades sommarskatten, skulle betalas i Juli månad och uti Kopparbergs
Län utgöras efter gammal vana och bruk i bergslagen; att uti Calmar, Kronobergs,
Jönköpings, Elfsborgs, Skaraborgs, Örebro, Götheborgs och Bohus Iiin, Skåne, Halland,
Blekinge och på Gottland skulle halfva Hemmantalsräntan erläggas i Maj och
Juni samt andra hälften i September och October månader; att i de Län, der hela
Jordeboksränta!) utginge i contant och Jordeboksspanmålen samt tionden erlades
in natura, skulle både penningeräntor och spanmål uppbäras från December
månads början till Thomasmässan; samt att i de Län, der Jordeboks-räntepersedlarne
och någon del af Hemmantalsräntan årligen förvandlades efter markegång, skulle
altsammans lösas med penningar ifrån Thomasmässa till Kyndelsmässodagcn året
derefter, så att till sistnämnde dag hela föregående årets skatt vore erlagd. Hvilket
allt bekräftades genom 1739 års UppbördsReglemente. Med undantag af de
lörändringar: att i Westerbottens Län uppbördsstämmor elter förra vanligheten skulle
få hållas i Augusti månad; att, enligt Kongl. Resolutionerne på Allmogens besvär
den 16 Mars 1739 och 1 September 1741, den i September vanliga uppbördsstämman
framflyttades till Thomasmässotiden; samt att, enligt Kongl. Brefvet
161
den 22 Juli 1743, uppbördsstämmorna i Elfsborgs Län borde hållas i September
och följande månader till Thomasmässotiden, fortforo berörde stadganden att vara
gällande, intilldess genom Kongl. KammarCollegii Circulär den 2 April 1794 förordnades,
att den genom 1724 och 1729 årens ofvannämnde Circulärer påbjudna första
uppbördsstämma i Mars månad skulle inställas samt uppbörden förrättas om
hösten, tidigare eller senare, allt efter som allmogen i hvarje landsort egde tillfälle
att erhålla penningar för sina produkter. Derefter borde följaktligen alla ut
skylder
rätteligen erläggas vid sistnämnde tid, med undantag endast af lösen för de
på markegångsförvandling beroende hemmansräntor och tionde, hvilka liqviderades
vid en sednare uppbördsstämma i början af påföljande året; och var det enligt 1800
års BevillningsFörordning, som gälde intill år 1810, i afseende å Bevillningsmedlen
serskildt stadgadt, att de skulle vid första uppbördsstämman godtgöras och inom
årets slut vara indrifna, äfvensom genom Kongl. Kungörelsen den 9 October 1812
förordnades, att den uti samma års BevillningsFörordning stadgade personella bevill—
ningen likasom bränvins-consumtionsafgiften borde erläggas inom Mars månad det
år, hvarför afgifterne belöpte. I följd af förutnämnde förändring utgjorde således
den sednare uppbördsstämman, så vidt fråga var om andra skatter, än de af markegång
beroende, egentligen blott en reststämma för uppbärande af de vid höststämman
icke erlagde ulskylderne; men, då emedlertid executiva indrifningsåtgärder ej
vidtogos förr, än reststämman förflutit, ledde sådant småningom derhän, att liqvid i allmänhet
icke verkstäldes förr än å sednare stämman, hvarigenom denna förvandlades till den
hufvudsakliga och större delen af skatterne, ehuru beräknad att betalas under skatteårct
och länge sålunda utgjord, icke förr än påföljande året inflöt. Det förhållande,
som sålunda tillkommit, förorsakade sedermera det af Kongl. Majit och Rikets
Ständer lättade, genom StatsConlorcts Kungörelse den 8 December 1836 meddelta
beslut, att den så kallade första uppbördsstämman, som vanligen börjats i November
månad för det löpande året, skulle upphöra och sammanslås med andra uppbördsstämman,
hvilken sålunda blef den enda och borde hållas inom Januari, Februari
och Mars månader, eller, der serskilda omständigheter någon gång gåfvo anledning
till längre anstånd, sist inom medlet af April månad året efter det, hvarför
skatten erlades.
Sedermera hafva förekommit och till Comilerade blifvit i Nåder ®°; ?• tÄ^&äefnde
öfverlemnade följande underdåniga framställningar angående ändring ändringar,
uti nu gällande uppbördsterminer, nemligen:
l:o. Af Fullmägtigen uti BondeStåndet vid sistförfluttie Riksdag, Pehr Jonsson
från Öland, som, enär Kongl. Majit, i anledning af förut gjord underdånig ansökan
(Bil. till K. M. Käll. Vrop. till R. St. ur i84~ )
162
om sådan förändring i terminen för uppbördsstämmorna i nämnde provins, att dessa
måtte få förrättas i Juni månad, genom Nådig Resolution af den 30 Januari
1830, med afslag derå, tillåtit vederbörande att, då serskilda något år (örekommande
omständigheter gjorde ett sådant anstånd nödigt, derom till Kongl. Majit med
underdånig ansökan lör tillfället inkomma, uti en den 20 Februari 1845 ingifven
skrift i underdånighet anhållit, att, då det vore för sent att i Januari eller Februari
månader till Kongl. Majit ingifva ansökan i ofvanberörde ändamål, helst, inan svar
derå kunde meddelas, de utlysta stämmorna för sig gått, Eders Kongl» Majit» Befallningshafvande
måtte i Nåder berättigas att, när Calmar sund under nämnde
tvänne månader vöre ofarbart och besväradt med is, så att varutransporter ifrån teland
till fasta landet icke utan fara kunde företagas, uppskjuta uppbördsmötena
till Juni månad; och har Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i Länet uti underdånigt
utlåtande af den 22 Mars 1845, enär det sålunda sökta anståndet hvarken
vore af trängande behof påkalladt eller ens för de skattskyldige sjeKve fördelaktigt,
samt dessutom icke med gällande ordning för uppbördens redovisning förenligt,
äfvensom detsammas beviljande genom Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
mindre lämpligt, ansett sig icke ega skäl tillstyrka Nådigt bifall till ansökningen,
hvilken StatsContoret jemväl uti underdånigt utlåtande af den 4 April
1845 funnit icke böra föranleda ändring uti ofvanåberopade Nådiga Resolution af
den 30 Januari 1830.
2:o. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 15 Maj 1845, angående
hos dem, med anledning af stadgandet i StatsContorets Kungörelse den 8 December
1836, att Eders Kongl. Majits Befallningshafvande ega att utsätta uppbördsstämmornas
hållande inom Januari, Februari och Mars månader, eller, der omständigheterne
påkallade ett längre anstånd, inom medlet af April, framstäldt yrkande,
att sistnämnde tid, elfer början af April, måtte, såsom för uppbördsstämmorna
tjenligast, varda fasfstäld, enär Iandtmannen derigenom kunde undgå att höstetiden,
under svårt väglag och till underpris föryttra sina produkter för anskaffande af medel
till uppbördsstämman i början af påföljande året, utan deremot finge tillfälle
att begagna sig af den mera gynsamma afsätfningen under marknaderne, af hvilka
icke mindre än sextionio infalla under loppet af Februari och Mars månader,
hvadan genom en sådan framflyttning af uppbördsstämmorna största fördel skulle
beredas, i synnerhet för arrendatorer och brukare af andras jord, som under Februari
eller åtminstone före den 14 Mars nu mäste, jemte kronoutskylderne, äfven
betala sina arrenden och husbondeskatter, hvilka medtaga en stor del af deras hopsparade
tillgångar; och, enär, vid öfvervägande häraf, hos Rikets Ständer den åsigt
gjort sig gällande, att uppbördsstämmorna icke böra utsättas under Januari månad,
363
men någon framflyttning af tiden för uppbördens afslutande och Summariska Redovisningens
afgifvande ej ega rum, samt det tillika blifvit upplyst, att för de skattskyldiges
beqvämlighet vore angeläget inom vissa orter, att uppbördsstämmorna för
sig gå inom Februari, och inom andra, att de icke uppskjutas längre än till medlet
af April, hafva Rikets Ständer, med hänvisning, hvad angår Gottland, till deras
derom serskildt allåtna underdåniga skrifvelse, som här efteråt omförmäles, i underdånighet
anhållit, det krono-uppbördsstämmorna hädanefter må utsättas ifrån och
med medlet af Februari till den 15 April, men tiden, dels inom hvilken uppbördsmännen
skola begära handräckning i afseende på bortflyttade eller till vistelseorten
okände personers kronoutskylder, dels ock för Summariska Redovisningens afgifvande,
förblifva oförändrad.
3:o. Rikets Ständers nyss åberopade underdåniga skrifvelse af förstnämnde dag,
i anledning af hos dem gjord framställning, att i tiden för krono-uppbördsstämmorna
i allmänhet undantag måtte göras för Gottland samt så väl uppbördsmötena derstädes
som tiden för Summariska Redovisningen framflyttas, till stöd hvarför blifvit
anfördt: att, då communicationen emellan Gottland och fasta landet vanligen en
längre del af vintern vore afbruten, sådant försvårade afsättningen af öns produkter
och under denna årstid åstadkomme en penningebrist, sorn för de skattskyldige
gjorde det nästan omöjligt att vid den tiden erlägga sina utskylder, hvilka åter
längre fram på våren, sedan sjöfarten börjat, med lätthet afbördades, af hvilken
anledning Eders Kongl. Maj:t ock i Nåder bifallit begärdt uppskof med liqviderandet
af 1844 års kronoutskylder till medlet of Maj 1845 samt framflyttat tiden
för Summariska Redovisningens afgifvande till den 1 Juli sistnämnde år; Och, då
de med en tidigare uppbörd å Gottland förknippade ofvannämnde olägenheter äro
af ständig beskaffenhet, hvarföre serskilde föreskrifter till deras undanrödjande af
behofvet påkallas samt någon olägenhet för Statsverket af framflyttning utaf uppbördstiden
på Gottland så mycket mindre bör kunna ifrågasättas, som en dylik undantagslag
sedan år 1823 varit för Stora Kopparbergs Län gällande, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra understödja den gjorda framställningen, till följd hvaraf, och
då uppbördens afslutande samt Summariska Redovisningens afgifvande svårligen kunna
medhinnas på kortare tid än den af Eders Kongl. Majit för år 1845 bestämda af
1| månad, Rikets Ständer i underdånighet hemstält, det krono-uppbördsstämmorna
på Gottland icke må utsättas förr än från och med Maj månads början,
samt tiden, dels inom hvilken uppbördsmännen skola begära handräckning för bortflyttade
och till vistelseorten okände personers obetalde kronoutskylder, dels ock
för Summariska Redovisningens afgifvande, för Gottland bestämmas till den 15 Juni.
21*
164
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gottlands Län, med anmärkning att det af Rikets Ständer åberopade
exemplet med Stora Kopparbergs Län icke undfallit dess uppmärksamhet, men att
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit sig böra bedöma frågan med afseende
endast på i Gottlands Län för hand varande förhållanden, i öfrigt hufvudsakligen
yttrat: att en stor del af de landets produkter, hvaraf hos mängden af skattdragande,
eller landtmännen, tillgång till utskylderne skall påräknas, är realiserad
redan före vinterns ankomst och för hvad, som återstår, eller en del af spanmålen
och skogsprodukterne, den förmånligaste realisationstiden i allmänhet är, medan
tjenligt väglag underlättar forslingen, det vill säga tiden näst före och under den,
då uppbördsstämman efter nuvarande stadganden fortgår; att denna period, äfven
med afseende på landtmannens tid och öfriga ekonomiska förhållanden, är den tjenligaste;
att, i fråga om stadsboer, den vanliga uppbördstiden likaledes kunde antagas
vara den rättaste, jemväl på grund af förhållandet med exporten af landets produkter;
att de sålunda uttalade åsigter om lämpligheten af nuvarande uppbördstid
fullkomligen bekräftades af Kronans räkenskaper, hvilka för de 20 sistförllutna
åren ådagalade, att utskylderne i allmänhet ingått utan betydliga restantier; att
således, långt ifrån att det skulle för Gottland vara nära nog omöjligt att punktligt
erlägga kronoutskylderne på utsatt tid, provinsen härutinnan icke står efter Rikets
öfriga Län; att, om undanlag härifrån någon gång egt rum, anledningen dertill
icke varit att söka i saknad af nödiga kapitaler, utan i sådana förhållanden, som
lagt hinder i vägen för deras användande, såsom ofördelaktig handelsconjunctur,
otjenlig vinter, föranledande direkt minskning i tillgång på skogseffekter, eller, efter
missvexter, brist på landets värderikaste produkt, spanmål; att i sådana undantagsfall
det onda icke är hjelpt med uppbördstidens framtlyttning, utan tvärtom
just då angeläget, att slik framtlyttning icke sker; samt att den föreslagne förändringen
skulle, äfven med hänseende till de svagt lönade tjenstemännen och möjligheten
för dem att medhinna sina öfriga göromål, medföra icke obetydliga svårigheter
vid utförandet; och liar Eders Kongl. Majtts Befallningshafvande af
alla dessa skäl i underdånighet afstyrkt den ifrågasatte förändringen, med hemställan,
att uppbördsstämman må förrättas å vanlig lid, men att, om dervid
genom allmänna missöden af ofvanantydda slag större restantier skulle visa
sig och derjemte communicationen vore afbruten, det måtto vara Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillåtet att, efter moget bepröfvande och för hand varande
omständigheter, uppskjuta de executiva åtgärderne för samma restantiers indrif—
vande, intilldess Kongl. Maj:ts Nådiga vilja hunne blifva känd; hvarförutan för det
fall, att Eders Kongl. Majit, oaktadt hvad sålunda blifvit anfördt, skulle i Nåder pröfva
165
godt förslaget bifalla, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig böra framställa
de betänkligheter, som uppstodo emot den föreslagna redovisningstiden, såsom
: att den med en till den 1 Maj framflyttad uppbördstid är praktiskt oförenlig;
att, om det än antoges, att så icke är, dock ofelbart torde inträffa, att genom uppbördens
förrättande på en tid, då allmogen af andra sysslor vore mera än under
nu faststälde uppbördstermin förhindrad att bevista stämman, det småningom skulle
öfvergå till vana att underlåta betalning vid densamma och att afvakta Länsmannens
ankomst för att utan arfvode afhemta utskylderne; att med förkortning af tiden
för executiv betalning de skattskyldige i sjelfva verket skulle skörda föga vinst
af framflyttningen af den frivilliga, likasom denna ofelbart skulle föranleda omöjlighet
för uppbördsförvaltningen att fullgöra sina pligler och, såsom följd deraf, oordning
och oreda i Kronans räkenskaper; samt att den erfarenhet, som vanns år
1845, dä med uppbörden egde anstånd till medlet af Maj, äfven bestyrkte det ofvan
antydda förhållandet, att förlängning af tiden för frivillig betalning, i förening
med inskränktare tidrymd för den executiva, verkar skadligt för de skattskyldige
sjelfve.
4:o. En den 27 Maj 1845 ingifven ytterligare ansökning af förutnämnde RiksdagsFullrnägtig
för Öland, Pehr Jonsson, som i underdånighet anhållit, att, i händelse
af Nådigt bifall till Rikets Ständers förut anmärkte underdåniga framställning,
angående tiden för uppbördsstämmorna, undantag dervid måtte göras för Öland
och för denna provins komma alt gälla enahanda föreskrifter, som för Gottland
blifvit af Rikets Ständer föreslagna, såsom stöd hvarför hufvudsakligen är vordet
anfördt: att Öland är i behof af mildring uti tryckande allmänna onera och öfriga
genom ett härdt klimat förorsakade svårigheter; att öboerne med afkastningen af
den obetydliga spanmålsodiing och boskapsskötsel, som kunna idkas, skola så väl
förse sig med öfriga lifsförnödenheter, som ock gälda alla skatter, hvilka, deribland
äfven den så kallade Utmarksskatlen, omkring 700 tunnor, förmentes vara för Öland
i högre grad betungande, än för någon annan del af Riket; samt att Öländningarne
för realiserandet af det lilla, de ega att aflåta, måste under den för trafiken emellan
ön och fasta landet svåraste årstiden, nemligen Februari, Mars och April
månader, dä alla uppbördsslämmor nu inträffa, och trots alla dermed förknippade
vådor, öfverfara det då vanligen hvarken bärande eller öppna Calmar sund, hvarest
på sådant sätt många af öns innevånare årligen tillsatt lifvet. I anledning
häraf har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti afgifvet underdånigt utlåtande
anfört: alt, beträlfande Ölands förmenta ofrugtbarhet, allmänt kändt
är, att derstädes produceras spanmål och andra födoämnen vida utöfver innevånarnes behof,
så att årligen till andra orter försäljas betydliga qvantiteter säd, äfvensom hä
-
166
star, boskap, plansten m. m.; att jorden icke är serdeles svårbrukad, så att Öländningen
ej är underkastad hårdare arbete eller större försakelser och svårigheter än
innevånarne på fasta landet af Länet; att, då den genom Kongl. Brefvet den 4 Juni
1842 medgifne befrielse från större delen af räntan för utmarken troligen snart
komme till verkställighet, funnes icke något skäl att framställa Oland såsom hårdare
beskattadt än Rikets öfriga landskap, utan åtnjöte det framför många af dem
lindring i skattebördorna i så måtto, att alla i hemmansräntorna ingående trädvaror,
jemlikt Kongl. Brefvet den 30 April 1828, få lösas efter kronovärdi, hvarförutan
på ön nästan aldrig förekomma några allmänna skjutsningar eller inqvartering; att
spillandet af menniskolif i Calmar sund hvarken förekommes eller minskas genom
anstånd med erläggande af kronoutskylderne, för hvilkas afbördande säkert ingen
nödgats äfventyra lifvet, enär, då skörden slutas i Augusti och September den
skattskyldige eger tillräckligt rådrum att före uppbördsmötena afsätta de produkter,
som för kronoutskyldernes afbördande behöfva användas och hvartill tillfälle dessutom
icke saknas inom ön, der betydlig spanmålshandel idkas; att ett större ondt,
än möjlig nedtryckning af spanmålspriset vid försäljning någon gång inom ön, skulle
tillskyndas de skattdragande genom uppskof med uppbörden till Maj och Juni,
då landtmannen behöfver egna hela sin tid åt jordbrukets skötsel samt den mindre
omtänksamme sannolikt ej skulle ega några produkter qvar att afyttra; och att
erfarenheten dessutom vitsordat, att kronoutskylderne utgöras med vida mindre
svårighet på Öland än på fasta landet af Länet; på grund af hvilket allt Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, lika med hvad förut i allmänhet blifvit yttradt,
hyste den åsigt, att kronouppbördens på Öland ifrågastälde framflyttning till Maj och Juni
månader hvarken är af tvingande behof påkallad, eller ens skulle för de skattskyldige
sjelfve blifva fördelaktig, men deremot ledande till en betänklig rubbning i nu
gällande ordning för uppbörds-redovisningen; hvadan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge sig icke ega skäl att Nådigt bifall till ansökningen i underdånighet
tillstyrka.
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContor, som under den 15 Maj 1846
afgifvit underdånigt utlåtande öfver de i 2:dra, 3:dje och 4:de punkterne omförmälde
framställningar, har dervid väl ansett, att förändringar i ett så nyligen utfärdadt
stadgande, som Kungörelsen den 8 December 1836, helst borde undvikas,
i synnerhet som genom antagande af Rikets Ständers förslag, det uppbördsstämmorna
ej må utsättas förr än ifrån den 15 Februari till den 15 April, redogörelsetiden
blifver nog knapp och nu gällande föreskrifter om resternes verificerande
svårligen torde kunna verkställas, men, då uti en fråga af beskaffenhet som denna
Rikets Ständer, bestående af innebyggare från alla Rikets landskap, ansett nya, till
167
de skattdragandes beqvämlighet ledande stadganden erforderlige, trodde StatsContoret
sig böra, med afseende å de af Rikets Ständer anlörde skäl, i underdånighet
tillstyrka Nådigt bifall till den del af förslaget, som åsyftar förändring i tiden för
uppbördsstämmorna i allmänhet, hvaremot, i fråga om serskildt föreslagen termin
för uppbörden å Gottland, de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes
andragne skäl för afstyrkande voro väl grundade samt, om Eders Kongl. Maj:t skulle
i Nåder tillåta utsträckning af tiden för uppbördsstämmornas hållande i allmänhet
till medlet af April, syftemålet för Gottlands innevånare syntes derigenom kunna
vinnas, om denna termin stadgades för stämmornas början och det för öfrigt,
enligt Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes förslag, finge på dess bepröfvande
ankomma alt vid utomordentliga fall uppskjuta de executiva åtgärderne för resternes
indrifvande, intilldess, uppå underdånig anmälan om förhållandet, Eders Kongl.
Majit fattat dess Nådiga beslut i ämnet; och har, beträffande serskildt Öland, StatsContoret
instämt uti hvad, Eders Kongl. Majits Befallningshafvande anfört till grund
lör tillstyrkt afslag å Ber Jonssons ofvanomlörmälde underdåniga ansökan.
Vid behandling af förevarande ämne synes i första rummet ?*• förtndnng
l c .. , u. , J ... .. , . ... i sättet för uppbördens
nora i öfvervägande komma, huruvida någon brandring uti sat- besörjande,
tet för allmänna kronouppbördens besörjande må vara af behofvet påkallad. Enligt
hvad redan förut, i sammanhang med frågan om debiteringen, blifvit anmärkt,
lörefinnas för närvarande de undantag från allmänna stadganderne i detta hänseende:
att vissa af Bergverkens afgifter uppbäras af Bergsfogdarne; att uppbörden af lönebevillnings-
jemte några andra afgifter vid Indelda Arméen verkställes af Regemenlsskrifvarne;
samt att utskylderne af de till Akademiska Jurisdictionerne hörande
personer uppbäras af Akademiernes Tjenstemän. I afseende å Bergsfogdarnes nämnde
befattning åberopa Comiterade det under denna dag afgifna serskilda underdåniga
utlåtande, hvarigenom tillstyrkes, att samma befattning måtte upphöra och äfven
denna uppbörd af Kronofogdarne öfvertagas. Likaså anse Comiterade, i öfverensstämmelse
med hvad i det föregående är vordet yttradt angående debiteringen
af de afgifter, som löntagare vid Indelda Arméen samt Akademiernes personal böra
erlägga, att Regemenlsskrifvarnes och Akademiernes Tjenstemäns uppbördsmanna-befattning
med dessa medel icke är af behofvet påkallad eller lämplig, utan endast
föranleder en mängd serskilda räkenskaper, som annars kunde undvikas; hvadan
Comiterade underdånigst tillstyrka, att densamma måtte upphöra och berörde afgifter
i sammanhang med allmänna kronouppbörden uppbäras och redovisas.
Beträffande sedermera tiden för kronoutskyldernes erläggande, så 52- ?•OmUpp
.
.. , ....... • i „ • -i ii • •• i bördstermmer
bor
det ej lorbises, att vid fråga ej mindre om beskattning an andra ne.
168
utgifter tyngden deraf icke beror ensamt af beloppet, utan jemväl ganska mycket
af sättet för deras utgörande och att möjligaste lättnad och beqvämlighet för de
skattskyldige dervid beredes. Sålunda är det påtagligt, att, då enligt nuvarande förhållanden
uti ett land, der mångfaldiga omständigheter hindra en lifligare varuomsättning,
alla de skatter , som vid uppbördsstämma böra erläggas , uppgående
till omkring sju millioner, eller en betydlig del af rörelsekapitalet, utan att dervid
beräkna afgifter till clereciet, kostnader för rustning och rotering samt många andra
onera, som ej blifva i Kronans räkenskaper synliga, skola inom få månader indrifvas,
betydliga svårigheter för allmänna rörelsen deraf måste uppkomma, enär
alla samtidigt behöfva bereda sig tillgångar till utskyldernes afbördande och medlen
samlas i Statens kassor, för att endast småningom återgå i circulation. En
naturlig följd deraf måste blifva, att en så ordnad beskattning skall kännas vida
mera tryckande, än om den på serskilda terminer finge utgöras. Olägenheterne
häraf hafva ock ofta blifvit anmärkte och Comiterade anse det vara af verkligt behof
påkalladt, att någon förändring häruti vidtages. Detta blir ock ännu mera angeläget,
om, efter indelningarnes indragning, jemväl deras belopp skall af de skattskyldige
i sammanhang med öfriga uppbörden i kontant erläggas och till Statens
kassor inflyta, hvarigenom annars ett ännu större kapital, än hittils, liktidigt komme
att dragas ur allmänna rörelsen. Förutan den lättnad, som, ur sådan synpunkt betraktadt,
genom uppbördens ingående på olika terminer komme att beredas, torde
ock böra i öfvervägande tagas, att på detta sätt någon del af de egentliga kronoutskylderne
kunde tidigare, än hittils, inflyta och för Statens utgifter blifva disponibel,
hvilket vore af vigt, derest genom indelningarnes indragning Staten komme
att dels qvartaliter och dels vid skatteårets slut, eller före nuvarande uppbördstiden,
utgifva motsvarande löne- och undra anslag i kontant. Sålunda blefve en dylik
förändring gagnelig både för de enskilde och det allmänna.
I flera afseenden vore det onekligen lämpligast, om skatterne erlades under
loppet af det år, för hvilket de utgöras och då de fördelar åtnjutas, som derför
skola ligga till grund. Afvikelse derifrån försvårar äfven uppbörden, i följd af de
många förändringar uti skattskyldiges vistelseort och ekonomiska ställning, som under
en längre tidsutdrägt kunna inträffa. Enligt hvad i det föregående är vordet
utredt, har ock förhållandet ända till år 1794 varit sådant, att de fleste skatterne
bordt under skatteåret i flera serskilda terminer erläggas, samt äfven derefter till
och med år 1836 utskylderne, med undantag af de på markegängsförvandling
beroende hemmansräntorna, rätteligen bordt liqvideras höstetiden, fastän dermed ansvarsfritt
kunde till sednare eller reststämman uppskjutas. Detta visar således, att
serskilda uppbördsterminer, som Comiterade anse af behofvet påkallade, ingalunda
169
utgöra någon nyhet, utan fastmera varit bestämdt påbjudne och intill sednare tider
bibehållne, fastän föreskrifternes beskaffenhet föranledt, att slutligen det dermed
åsyftade gagn icke vunnits.
Vid bestämmande af lämpligaste uppbördsterminerne mäste naturligtvis i hufvudsakligt
betraktande tagas den tid, då utskylderne med största lättnad och beqvämlighet
kunna af de skattdragande utgöras. I afseende ä nuvarande terminen
förekommer då, att dermed åsyftats, att landtmannen dessförinan må ega tillfälle
att afyttra sina produkter. Detta skäl gäller likväl aldeles icke i fråga om samma
termins fastställande för uppbörden i Städerne, utan kan fastheldre deremot anmärkas,
att, då Städerne lill icke obetydlig del äro afnämare af Landets alster och landtmannen
således före den tid, då utskylderne skola erläggas, hufvudsakligen derstädes
måste söka den afsättning, hvarigenom tillgång dertill skall beredas, denna omständighet
just utgör ett talande skäl emot skatternes indrifning vid samma tid i
Städerne. Härtill må ock läggas, att i början af hvarje år en mängd liqvider för
det förflutna året enskilda personer emellan derstädes förekomma, hvilket allt gör
skatternes erläggande vid nu vanlig tid besvärligt. Deremot hålla Comiterade före,
att, då, serdeles der sjöfart eger rum, rörelsen är lilligast höstetiden, hvarunder jemväl
god arbetsförtjenst är att påräkna för dem, som deraf skola hemta sin bergning,
det i alla hänseenden vore för Städernes innevånare beqvämligast att nämnde tid
afbörda sig utskylderne samt lämpligast, om uppbördsstämma hölles uti September
månad, sä att den vore slutad inom flyttningstiden den 1 Oclober. På det att likväl
vid förändringens införande Jiqviden af tvänne års utskylder icke måtte för nära
sammanträffa, anse Comiterade den endast småningom böra tillvägabringas medelst uppbördsterminens
tillbakaflyttning en månad hvarje år, tilldess densamma kan vid
nyssnämnde tidpunkt inträffa.
Beträffande uppbörden på Landet, så äro förhållanderne olika för den del af
befolkningen, som hemtar sin bergning af arbete hos andra, och för dem, hvilka
innehafva egendom. För de förra vore det påtagligen vida lättare att afbörda sig
utskylderne under den tid, då största arbetsförtjensten åtnjutes, än vid den nu bestämde,
då sådan vanligen saknas eller är så obetydlig, att de ofta knappast kunna
lifnära sig, än mindre hopspara skattebeloppet, ehuru ringa det må vara. Om desse
personers utskylder infordrades höstetiden, skulle således följden deraf otvifvelaktig!
blifva, att de ingingo någorlunda restfrilt samt utan de obehagliga och för
Kronobetjeningen betungande executiva åtgärder, som nu hufvudsakligast för nämnde
utskylder förekomma, hvadan ock de många afkortningar, hvilka för närvarande
derå måste ega rum, kunde undvikas. Derförutan vunnes den stora fördel, att de
(Bil. lill I(. 31. Nåd. Prop. till ii. SI. år i8/ty.) 22
170
fleste skattskyldige vid nämnde uppbördstid funnos qvar, der de blifvit skattskrifne,
i stället att vid nuvarande uppbördstermin mänga bortflyttat, hvarigenom både Kronobetjeningen
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förorsakas betydligt besvär
för indrifningen samt afskrifning uppkommer för sådane, om hvilkas vistelseorter
upplysning icke erhålles.
Hvad åter vidkommer innehafvare af jordegendom, så är väl i allmänhet någon
betydligare utskyldsliqvid icke för dem möjlig förr, än årets skörd hunnit realiseras;
men, i följd af hvad här förut är vordet yltradt om fördelen af skatternes
utgående på flere terminer, vore det likväl, efter Comiterades åsigt, lämpligt, att
någon del deraf höstetiden afbördades. Comiterade förutse visserligen, att anmärkningar
emot en dylik förändring skola framställas, serdeles då många torde som en
fördel betrakta hvarje uppskof med utskjldernes liqviderande, utan att besinna, att,
ehvad period som derför fastställes, enahanda tidrymd sedermera emellan hvarje
års liqvid uppkommer; men en fördomsfri pröfning af omständigheterne skall dock,
efter Comiterades förmodan, ådagalägga, att någon verklig olägenhet för de skattskyldige
deraf icke skulle uppstå. Vid höstetiden inbringas nemligen inkomster för
en ej obetydlig del af jordens och ladugårdens produkter samt för fiskvaror, der
sådane äro att afyttra, och synnerligast är detta förhållandet, der sjöcommunicationer
för varutransporterne begagnas. I många delar af Riket vore det derföre till och
med lättare att liqvidera utskylderne vid höstetiden, än under vintern, och åtminstone
synes med fullt skäl kunna antagas, att ingenstädes hinder skulle möta att
vid förstnämnde tid afbörda sig någon del af desamma, utan fastmera mångå, serdeles
af de ringare jordbrukarne finna sig mera belåtne att sålunda fördela utskyldsliqviden,
som derigenom blefve mindre känbar, än om allt måste erläggas vid en
tidpunkt, då hos många tillgängarne äro så uttömda, att medel till utskylderne icke
utan stort bekymmer kunna beredas. För denna åsigt tro Comiterade sig ock kunna
hemta ett icke ringa stöd af förhållanderne under den tid, då höststämmorna
egde rum och det, ehuru sådant af de skattskyldiges fria vilja berodde, länge inträffade,
att betydlig del af utskylderne vid dem erlades, samt till och med i vissa trakter
allmogen ansåg detta för en hederssak. Det vore derföre, efter Comiterades
öfvertygelse, både i flere hänseenden nyttigt och äfven nödigt, att det intill år 1837
bibehållna bruket af en uppbördsstämma höstetiden på det sätt åter upplifvades, att
vissa utskylder, såsom alla personella afgifter samt allmänna och bränvins bevillningen,
då borde erläggas. Derigenom kommo utskylderne af den arbetande klassen
att vid denna tid liqvidcras och hvad, som borde godtgöras af jordinnehafvare, blefve
icke betydligare för hvar och en, än att det säkerligen med den del af egendomsafkastningen,
som dessförinan vanligen realiseras, utan svårighet kunde åstad
-
171
kommas. Vid den sednare uppbördsstämman under vintermånaderne borde derefter
alla hemmansräntor och tiondelösen jemte öfrige af fastigheter utgående utskylder,
utom här förut omnämnde bevillningsafgifter, erläggas. Genom en så beskaffad förändring
inträffade visserligen, att under det år, då öfvergången egde rum, utskylder
kommo att liqvideras så väl vid nu vanlig tid lör det förflutna året, som vid hösten
till någon mindre del för det löpande, men härvid bör dock i afseende åjordinnehafvare
erinras, att sistnämnde utskyldsandel ändock komme att godtgöras af samma
års skörd, som äfven i händelse af en senare liqvid skulle dertill användas,
och skilnaden låge således endast deri, att betalningen blefve besörjd med de tillgångar,
den först realiserade delen af årets afkastning lemnade. En sådan successiv
förändring af uppbördsterminen, som blifvit föreslagen för Städerne, der dessutom
blott en stämma komme att erfordras, skulle under dessa förhållanden icke vara af
verkligt behof påkallad samt dessutom mindre lämplig och utförbar, enär det med
lörsta uppbördsstämman åsyftade ändamål icke vunnes, om den hölles vid annan
tid, än den ofvan föreslagna, eller båda uppbördsstämmorna kommo att följa allt för
nära efter hvarandra, hvilket äfven medförde synnerlig olägenhet för uppbördsmännen
å landet, som skola genomresa ofta ganska vidlyftiga distrikter.
Tiden för första uppbördsstämman anse Comiterade böra bestämmas ifrån
medlet af September till medlet af October, på det att den må vara slutad, inan
tiden för tjeustefolksllyttningen inträffar; dock torde med afseende derå, att i vissa
provinser, såsom t. ex. Dalarne, en del af allmogen plägar under sommarmånaderne
utvandra för att söka arbete, och i andra delar af Riket många af dem med
sjöfart och fiske äro sysselsatte, åt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra
Öfverlemnas att, derest någonstädes serskilda omständigheter sådant påkalla, utsätta
en senare tid, eller sist inom medlet af November. Hvad beträffar den sednare
uppbördsstämman, motsvarande den, som för närvarande eger rum, och i afseende
hvarå Rikets Ständer i underdånighet hemstält om den förändring, att tiden, hvarinom
den får utsättas, må bestämmas ifrån medlet af Februari till medlet af April;
så, och då de i StatsContorets underdåniga utlåtande omförmälde svårigheter i betydlig
mån förminskas, i händelse, enligt Comiterades förslag, dels personella utskylderne,
hvarå hittils de liesta och besvärligaste restantierne förekommit, erläggas
vid höststämman, dels för de vid redogörelsetiden utestående restantiers veriticerande
icke skulle, som hittils, komma att erfordras i sockenstämmor uppläste och bestyrkte
restlängder, samt för öfrigt slutliga redogörelsen varder förenklad, anse Comiterade
sig böra, lika med StatsContoret, i underdånighet tillstyrka Nådigt bifall
till Rikets Ständers nyssberörde underdåniga hemställan. Vidkommande serskildt
22*
172
de här förut i underdånighet omförmälda framställningar om förändring i uppbördsterminen
på Gottland och Öland, så finna Comiterade, med afseende å hvad
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, lika med StatsContoret, icke anledning
att i underdånighet tillstyrka något undantag ifrån hvad för öfrige delar af Riket
varder stadgadt. Varande det uppenbart, att, derest vigtiga omständigheter
någon gång skulle anses erfordra afvikelse ifrån de allmänna föreskrifterne, det utan
serskildt medgifvande ankommer på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att göra den underdåniga framställning, som deraf må påkallas; och, då, hvad Gottland
angår, fastän communicationen under vintertiden ofta länge kan vara hämmad,
omständigheter af nyssberörde beskaffenhet svårligen kunna inträffa så hastigt, att
icke underdånig anmälan derom hinner göras och Kongl. Maj:ts Nådiga beslut erhållas,
inan dylikt hinder förekommer, synes meddelandet af rättighet för Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att i dylika fall inställa de executiva åtgärderne
icke vara af verkligt behof påkalladt.
Om de här förut föreslagna förändringar med uppbördsstämmorna blefvo vidtagne,
skulle med beräkning calculationsvis af de belopp, nuvarande RiksStat upptager,
komma att inflyta:
Vid höststämman i Städene och på Landet
Mantalspenningar
Gerningsören, om de bibehållas,
. . . 1.700: — —
Allmän Bevillning
Bränvinsskatt
Summa 2,728,700: — —
Vid sednare uppbörds stämman å Landet
Ordinarie ränta och Afradsspanmåls lösen .
.... 2,583.000
— —
Tiondespanmåls lösen
— —
Arrendemedel
Tionde- och Hammarskatts-jern
.... 118,000
HästeVacance-spanmåls lösen
.... 133,500
RoteVacance- och Rotefrihets-afgifter . . . .
.... 46,800
Summa 3,750,330
hvartill kommer den ande! af BåismansVacance-afgiften, som å Landet inflyter.
Häraf visar sig således, att de genom en dylik förändring uti uppbörden under
skatteåret inflytande kronoutskylder skulle öfverstiga de nya contanta anslag,
som, enligt den i 2:a Afdelningen af detta underdåniga Betänkande intagne utredning,
i ersättning för berörde indragning under samma år komme att utgå, hvar
-
173
igenom således utförandet af det förslag, som i förstnämnde hänseende är framstäldt,
blefve betydligen underlättadt. Börande likväl härvid anmärkas, att, då 1,730,000 R:dr
deraf utgöra bevillningsmedel och den af dylika medel utgående Statsfyllnads-summa,
enligt nuvarande stadganden, bör af RiksgäldsContoret utbetalas efter den 1
Mars det år, hvarför den är beräknad, fördelen af förstnämnde belopps tidigare inflytande
kommer RiksgäldsContoret och icke Statsverket tillgodo, men derigenom
kunde dock RiksgäldsContoret blifva i tillfälle att af dessa medel genast efter årets
ingång utbetala Stalsfyllnads-summan.
Sedan Comiterade i det föregående yttrat sig angående uppbör- 53. g. Omjcondens
verkställande, förekommer i ordningen frågan om controllerne trollerne.
derå. På sätt förr nämndt är, åligger det, enligt hittils gällande stadganden, Häradsskrifvarne
att vid uppbördsstämmorna vara tillstädes för att annotera de qvittenser,
som af Kronofogdarne för då inllutne medel utfärdas, hvarefter uppgift derå
bör Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelas, på det tillsyn må kunna
hafvas, att medlen i föreskrifven ordning och tid af uppbördsmännen levereras; äfvensom
Häradsskrifvarne skola, dels efter granskning af Uppbördsboken, uti hvilken,
och icke på några bilängder, det vid stadgadt ansvar åligger Kronofogden att inflytande
utskylder anteckna, dels på grund af föreskrifne, fastän sällan iakttagne,
mänadsliqvider emellan Kronofogdarne och Länsmännen för den uppbörd, de sednare
besörja, månatligen uppgifva den sålunda till deras kännedom komna uppbörd, som
efter stämmorna influtit. Vid Summariska Redovisningens afgifvande skola Kronofogdarne
med i sockenstämmor bestyrkte restlängder verificera beloppet af utestående
kronoutskylder, hvarjemte för hvad, som finnes på panters försäljning beroende,
behörige pantlistor böra företes.
Då Comiterade redan i det föregående, i sammanhang med frågan om utskyldernes
debitering, yttrat sig öfver det för vinnande af controll i sådant afseende
framstälda förslag att för Fögderi-uppbörden använda stämplade qvittensblanketter,
hvarigenom behofvet af Häradsskrifvarnes annotation af Kronofogdarnes qvittenser
skulle upphöra, samt Comiterade detta förslag biträdt, erfordras nu endast att utlåta
sig angående de föreskrifter i öfrigt, rörande uppbördscontrollerne, som deraf
må föranledas.
Om, på sätt Comiterade föreslagit, tvänne uppbördsstämmor komma att hållas
på Landet och således serskilda qvittensblanketter måste utfärdas å hvad vid hvardera
af dem skall erläggas, bör ock till undvikande deraf, att Kronofogden skulle
kunna före leverering af uppbörden vid första stämman uppbära sådana medel, som
vid den sednare borde liqvideras, den föreskrift meddelas, att blanketterne för de af
-
174
gifter, som vid andra uppbördsstämman skola erläggas, icke till Kronofogden öfverlennäs
förr, än denna stämmas hållande ifrågakommer.
I afseende å blanketternes begagnande äro stadganden af nöden, huru förhållas
bör, dels då tilläfventyrs icke hela det vid hvarje termin förfallna utskyldsbeloppet
på en gång liqvideras, och dels då afkortning för någon del af det debiterade
och i qvittensblanketten upptagna beloppet ifrågakommer. I förra händelsen
bör, efter Comiterades åsigt, anteckning om afbetalningen i den skattskyldiges närvaro
å blankettens baksida verkställas, och, ehuru den skattskyldiges säkerhet derigenom
bör anses betryggad, enär ingen vidare liqvid kan honom affordras utan företeende af
den stämplade blanketten, som upplyser om den gjorda afbetalningen, torde derjemte böra
föreskrifvas, att, då afbetalning sker, anteckning derom, när den skattskyldige det äskar,
jemväl skall å hans debetsedel verkställas. Om åter afkortningar förekomma, är det lätt
för uppbördsmannen att genom tillägg å blanketten utmärka det sålunda skedda afdraget
och huru stor del af det å qvittenset upptagna belopp blifvit kontant guldet.
Beträffande sedermera frågan om controll derå, att influtna medel af uppbördsmannen
i stadgad ordning levereras, så, enär, i följd af förr omförmälde förändring,
Häradsskrifvarne icke vidare blefvo i tillfälle att jemlikt nu gällande stadganden,
på grund af annotation vid uppbördsstämma, uppgifva beloppet af influtna medel,
bär i sammanhang med ofvanomförmälda förslag blifvit framstuldt, att Häradsskrifvaren
borde efter stämmans slut infinna sig hos Kronofogden för att inventera obegagnade
blanketter och beloppet deraf lill Konungens Befallningshafvande anmäla.
Detta förslag, som grundats på förutsättningen, att Häradsskrifvarebefattningarne
skulle blifva oförändrade, som hittils, kan likväl, så framt den framställning, Comiterade
i sistnämnde afseende gjort, varder bifallen, icke tillämpas. Om det skulle
anses ligga någon synnerlig vigt på beredandet af en noggrann controll å det belopp,
som vid sjelfva stämmorna inflyter, kunde den vinnas derigenom, att Kronofogdarne
ålades att efter hvarje stämmas slut vid leverering af dervid uppburna medel hos
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förete de obegagnade blanketterne, men sådant
skulle likväl förorsaka dem icke ringa besvär och svårigheter, äfvensom i någon
mån hindra restantiernes skyndsamma indrifning. Berörde controll är dock, efter
Comiterades åsigt, icke så magtpåliggande, att dylika olägenheter dervid i allmänhet
böra äfventyras, helst ifrån stämmornas slut och tilldess, på sätt Comiterade
här efteråt föreslå, redovisning för medlen bör alläggas, tiden blifver så kort, att
det svårligen torde behöfva befaras, att uppbördsmännen derunder åsamka sig balans,
så vida controllerne vid sistnämnde tidpunkt äro fullt säkra, hvarpå Comiterade
anse största vigten ligga. Derförutan kan det icke undgå Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes uppmärksamhet, derest inom något Fögderi efter uppbördsstäm
-
175
mans slut mindre andel, än vanligt af hvad dervid bordt inflyta, varder levererad, och
för sådana fall borde det på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ankomma att
antingen anbefalla Kronofogden att förete de obegagnade qvittenserne, eller till förhållandets
utredande vidtaga de andra åtgärder, som kunna finnas af behofvet påkallade.
För öfrigt saknas ej heller utväg alt på annat sätt erhålla controll å den vid
hvarje stämma influtne uppbörd, förmedelst de förteckningar å böter för underlåten
betalning, som efter stämmans slut skola uppgöras och hvilka, då böterne numera
äro beroende af utskyldsbeloppet, måste för stadgad gransknings verkställande upptaga
det sednare. Det skulle således lämpligen kunna stadgas, att ett exemplar af
dessa förteckningar bör genast efter stämmans slut genom uppbördsmannens försorg
aflemnas till vederbörande Kyrkoherde för att i sockenstämma uppläsas samt derefter,
försedt med anteckning, huruvida någon anmärkning deremot blifvit gjord,
återställas för att till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas; vid hvilket
förhållande och med nyssomförmälde rättighet till serskild undersökning, då omständigheterne
kunde dertill föranleda, Comiterade tro all erforderlig säkerhet blifva
vunnen.
Derest, på sätt Comiterade föreslagit, en del af utskylderne komme att erläggas
höstetiden, mäste, om det åsyftade ändamålet fullkomligen skall vinnas, deraf
följa, att hvad, som icke vid stämman liqvideras, bör, så fort ske kan, indrifvas;
Och synes det i sådant afseende med skäl kunna stadgas, att detta bör vara verkstäldt
och medlen levererade inom calenderårets utgång samt handräckningsåtgärder,
der de ifrågakomma, hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfven dessförinan
sökte. Hvad beträffar uppbörden i Städerne, så blifver det, enligt hvad Comiterade
här efteråt hemställa, lätt att omedelbart efter nämnde tid afgifva års-redogörelsen
och serskilda föreskrifter rörande resternes verificerande således icke erforderlige.
Men, då deremot förhållandet blifver olika på Landet, der äfven sednare
uppbördsstämman bör vara hållen, inan redogörelsen aflemnas, synes det vara angeläget
vidtaga sådan controll, att förr, än sistnämnde stämma företages, höstuppbörden
derstädes blifvit behörigen redovisad. Af detta skäl tro derföre Comiterade
det vara af nöden, att Kronofogdarne vid slutet af December månad hvarje år upprätta
och aflemna förslag, utvisande förhållandet med de afgifter, som å första stämman
skolat erläggas, samt till controll derå jemväl ej mindre Uppbördsboken, än
förteckning å då varande restantier, verificerad med qvittensblanketterne för de oliqviderade
posterne, hvilka, efter skedd jemförelse med förteckningen, uppbördsmannen
återstäldes. Vid tiden för den sednare uppbördsstämman skulle derefter Uppbördsboken
åter aflemnas till Kronofogden tillika med qvittensblanketterne å de utskylder,
som vid denna stämma borde erläggas.
176
I fråga om uppbördsställningens verificerande vid redogörelseterminen förekommer,
att, enligt hvad i det föregående blifvit anmärkt, någon verklig och tillfyllestgörande
säkerhet icke kan vinnas genom de nu påbjudne restlängderne, enär de
måste upprättas och bestyrkas långt före den tid, vid hvilken de skola såsom verification
begagnas och då förhållanderne kunna vara betydligt förändrade, hvadan
ock erfarenheten bekräftat, att det sålunda lyckats att lagligen bestyrka rester till
högre belopp, än i verkligheten förefunnits. Efter införandet af qvittensblanketter
komme deremot deras innehafvande att utgöra det säkraste beviset, att beloppet vore
oguldet; och Comiterade anse derföre, att, om det varder stadgadt, att förteckningar
å restantierne skola uppgöras vid den tid, då redovisning för uppbördsställningen
aflägges, samt då bestyrkas med blanketterne för deri upptagne poster, hvarefter
de sednare borde redogöraren återställas och de förra, eller restantieförteckningarne,
till vinnande af ökad conlroll, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfversändas
till presterskapet för att i sockenstämmor uppläsas till utrönande, huruvida
någon anmärkning deremot förekomme, så skulle på detta sätt all säkerhet
vinnas, att redan liqviderade poster icke kunde såsom rester uppföras.
Till beredande af ytterligare controll å uppbördsmännen har af ålder varit
stadgadt, bland annat genom Landshöfdingelnstruktionen af år 1734, 25 g.,
att restransakningar böra af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anställas, då
omständigheterne det påkalla, och skola sådana, enligt KammarCollegii Cirkulärbref
den 2 April 1794, ofelbart företagas, så snart restantierne i något Fögderi
uppgå till Femhundrade Riksdaler. Då denna sednare föreskrift meddelades, egde likväl
alla varor vida mindre nominelt värde, än nu för tiden, hvadan berörde summa
motsvarade betydligt högre skatter, än under närvarande förhållanden; och, om
samma föreskrift, emot hvad i sednare tid iakttagits, skulle efter ordalydelsen tillämpas,
blefve deraf följden, att restransakningar nästan årligen kommo att anställas.
Dylika förrättningar, som både för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
vederbörande tjenstemän och de skatlskyldige medföra mycket besvär och tidspillan,
uppfylla likväl sällan det åsyftade ändamålet, enär det icke kan påräknas, att samtlige
skattskyldige tillstädeskomma och således fullständiga upplysningar derigenom
ej vinnas. På grund häraf, och då genom de af Comiterade föreslagne åtgärder i
allmänhet bör erhållas erforderlig och tillförlitlig controll derå, alt utskylder icke
obehörigen lill rest föras, anse Comiterade det hvarken vara af verkligt behof påkalladt
eller lämpligt, att bestämd föreskrift bibehålles om restransakningars företagande,
när restantierne uppgå till något visst belopp, utan synes det böra vara till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning öfveriemnadt att vidtaga sådan
åtgärd, då serskilda omständigheter dertill kunna föranleda. Denna förändring kan
177
dessutom icke vara förenad med någon våda för Staten, enär underlåtenhet af berörde
åtgärd i de fall, då den vore af behof påkallad, naturligtvis komme att till
laga ansvar föranleda.
1 afseende å indrifning af utskvlder och böter påförde per- 5i-J- ,0m f«l's"diadt
° it* -ii i stadgande angående at
söner,
som bortllyltat llran skattskrilnmgsstallet, ulan alt om de- gärder i afseende a bot tras
vistelseort upplysning kunnat erhållas, finnes för närvarande, flyttade personers krogenom
Kongl. Brefvet den 14 November 1811 och Kammar- afrifning' 01'
Collegii derpå grundade Kungörelse den 13 Januari 1812 jemte llere sedermera
meddelte beslut, stadgadt, att dylike personer böra öfver hela Riket efterlysas och
afskrifning af deras utskylder icke förordnas förr, än natt och år förflutit, utan att
någon underrättelse om den restskyldige vunnits. Då dessa efterlysningar i de flesta
läll komma att afse personer, tillhörande arbetsklassen och å hvilka uppmärksamheten
föga fästas, är det lätt funnet, hvad äfven erfarenheten bekräftat, att ganska
sällan något vinnes med dylika åtgärder, hvilka likväl förorsaka betydligt besvär.
Om Comiterades förslag, angående de personella utskyldernes uppbärande höstetiden,
varder gilladt, torde för öfrigt de fall, för hvilka berörde stadgande är meddeladt,
mera sällan förekomma. Af dessa skäl anse Comiterade berörde stadganden lämpligen
kunna och böra upphäfvas samt afskrifning således få ega rum, så snart det
blifvit utredt och styrkt, alt den restskyldige afflyttat orten, utan att uttaga pass
eller prestbevis, samt ett år förflutit, utan att någon upplysning om det ställe, dit
den bortflyttade sig begifvit, kunnat erhållas.
1 sammanhang härmed hafva Comiterade fästat uppmärksamhet derå, att, enligt
stadgandet i 5 §. 12 mom. af den för Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarRätt nu gällande
Instruktion, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Resolutioner om afskrifning
af bortflyttade personers kronoutskylder och böter böra KammarRättens pröfning
underställas och således icke utan detta Embetsverks gillande till verkställighet
bringas. Då emedlertid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega att, utan
dylik underställning, besluta om afkortning för fattigdom, synes det icke vara med
större äfventyr förenadt, om på enahanda sätt finge tillgå i frågor om afskrifning,
föranledd af förstnämnde skäl, emedan båda fallen, ehuru förekommande under olika
benämningar, hufvudsakligen äro af lika beskaffenhet, eller afförande ur räkenskaperna
af påförde medel, som icke kunnat indrifvas, samt det således endast ankommer
på behörig tillsyn och pröfning, huruvida hvad, Författningarne stadga till
bevarande af Statens rätt, blifvit vederbörligen iakttaget. I ena som andra fallet
synes derföre nödig controll derå, att intet blifvit försummadt, kunna vid räkenskapernes
granskning handhafvas. Genom en sådan förändring skulle likväl både
(Bil. lill K. II. Nåd. Prop. lill R. SI. år t84y.) 23
178
för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och KammarRätten mycket besvär besparas;
och Comiterade anse sig derföre böra i underdånighet tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t Nådigst måtte härom förordna.
ll:o. Angående Redogörelsen.
55. l Nu gallan- Med Räkenskaperne för Allmänna KronoUppbörden förhålles ende
stadganden. ligt nu gällande stadganden på följande sätt:
l:o. De Redogörare, som med utskyldernes påförande och uppbörd hafva befattning,
aflemna:
a) Den 1 Maj hvarje år: Summarisk Redogörelse i tvänne exemplar för nästförflutne
årets utskylder, afslutad för det med föregående dag tilländalupne Uppbördsåret,
intill hvilken tid alla de medel, som deruti till redovisning förekomma, så
framt icke laga hinder möta, skola vara indrifna; Börande de då befintlige restantierne
med behörigen styrkte restlängder och pantlistor verificeras. Ifrån hvad
sålunda är stadgadt eger för Stora Kopparbergs Län, jemlikt Kongl. Brefvet
den 13 Februari 1823, det undantag rum, att, på sätt der förr öfligt varit, nämnde
Redogörelse aflemnas den 1 Juni hvarje år.
b) Den 1 October: verificerad SpecialRäkning i tre exemplar, afslutad den 31
förutgångne Augusti, för då tilländalupne Redogörelse-år, hvarförinan de vid samma
års Summariska Redovisning befunne rester, så vidt ske kunnat, böra vara indrifne
eller till afkortning befordrade. A de restantier, som då qvarstå, aflemnas
serskildt Sammandrag, åtföljdt af Förteckningar å de på handräckning eller inhibition
beroende poster.
2:o. För LandtRänteriernes uppbörd och utgift afgifves den 1 Maj SpecialRäkning
för nästförllutne Calender-året, samt den 1 October serskild Räkning
öfver den i Länet levererade Kronouppbörd under det för denna uppbörd, på sätt
ofvan nämndt är, bestämde Redogörelse-är.
3:o. LandsBoken afslutas och aflemnas inom Juni månad året efter det, då
SpecialRäkningarne, för samma år LandsBoken afser, blifvit afgifne.
56 i- Om fö- underdånigt betänkande af den 18 December 1839 hemstäl
reslafine
förän
dringar.
de StatsContoret, att de på Jordebok, Skattskrifning och Taxering be
roende,
så kallade LandtRäntoraa, hvilka numera helt och hållet inflyta under året
näst efter det, för hvilket de äro debiterade, måtte uti RiksStats-beräkningarne,
och följaktligen äfven i RiksHufvudBoken, anses såsom inkomster för det år, under
hvilket de erläggas, så att t. ex. 1840 års till inbetalning år 1841 förfallna ordinarie
ränta, afrads- och tionde-spanmål, mantalspenningar och bränvinsafgift m. m.
kommo att utgöra Debet i 1841 års Räkenskaper, genom hvilken förändring icke
allenast skulle åstadkommas öfverensstämmelse med uppbörden af de Statsinkomster,
179
som indrifvas af Förvaltande Verk, såsom Tull- Post- och ChartaeSigillatae-medel
m. fl., hvilka sednare till största delen under debiteringsåret inflyta, utan ock undvikas
den i flera hänseenden besvärliga vidlyftigheten att i RiksHufvudBoken, vid
Calender-årets utgång, balancera betydliga, redan debiterade, men såsom utestående
ansedda summor; hvarförutan förekomme, att, förmedelst vidtagandet af en så
beskaffad åtgärd, Fögderiernes och Städernes Räkenskaper skulle kunna afslutas den
31 December samma år, för hvilket redogöres, och icke, såsom nu, åtta månader senare,
samt jemväl RiksBoksluts-arbetet i väsendtlig mån fortskyndas.
Något beslut i anledning häraf har icke blifvit meddeladt; men, sedan Rikets
Ständers uppmärksamhet af deras år 1843 församlade Revisorer blifvit fästad å berörde
förslag, hafva de uti underdånig skrifvelse af den 18 April 1845, som till
Comiterade är vorden i Nåder remitterad, anhållit, att, på det fullständig ledning
måtte vinnas för bedömande af den åsyftade förändringens verkstälbarhet och ändamålsenlighet,
StatsContoret kunde erhålla Nådigt uppdrag, att, jemte det nu brukliga
bokföringssättet tills vidare oförändradt iakttages, i enlighet med ofvanberörde
förslag och med den förenkling i öfrigt, som pröfvas tjenlig, låta uppgöra dels ett
omslut af RiksHufvudBoken för år 1842 och dels, jemte 1843 års, en serskild
RiksHufvudBok för samma är enligt det nya förslaget, hvilka Räkenskaper, så
snart de hunnit fullbordas, skulle öfverlemnas till Rikets Ständers näst derefter
sammanträdande Revisorer, hvilka såmedelst blefvo i tillfälle att, i afseende å användbarheten
och nyttan af ifrågavarande nya bokföringssätt, till Rikets Ständer afgifva
yttrande.
Emedlertid och i anledning af Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorers
gjorda framställning, om ett tidigare afslutande af LandsBöckerne i ändamål, att desamma,
till vinnande af enhet och öfverensstämmelse emellan dem och RiksHufvudBoken,
måtte kunna begagnas vid RiksBokslutet i stället lör de serskilda sammandrag,
som nu i RiksBokslutsContoret öfver de overificerade dupletterne af SpecialRäkningarne
uppgöras, hade Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref af den 6 April 1842,
anbefalt StatsContoret och KammarRätten att öfver berörde framställning, efter LänsStyrelsernes
hörande, underdånigt utlåtande afgifva. Uti de, på grund häraf, från
LänsStyrelserne inkomne yttranden blef nämnde förslag afstyrkt af tio, men tillstyrkt
af de öfrige, som ansågo LandsBöckerne kunna vara afslutade och till KammarRätten
insände senast inom den 1 April andra året efter skatte-året. Vid ä~
rendets behandling hos förutnämnde Embetsverk förekom derefter fråga, huruvida
icke det åsyftade ändamålet skulle kunna vinnas derigenom, att, då BeredningsComitéerne
upphört och Häradsskrifvarne således dels voro befriade från deras bevistan
23*
-
ISO
de, dels icke så tidigt, som förut, behöfde hafva TaxeringsLängderne upprättade,
det blefve möjligt att vid den för Summariska Redovisningens allemnande nu föreskrifne
tid afgifva SpecialRäkning, afslutad antingen, såsom hiltils, för Uppbördsår
eller, för vinnande af likhet med RiksHufvudBoken, för Calender-år, hvarefter,
för controll å indrifningen af då befintlige rester, serskild redovisning derför, sträckande
sig till slutet af påföljande Augusti, borde vid början af September månad
aflemnas. I anledning häraf hördes ytterligare Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som tillika anmodades uppgifva inom hvilken kortaste tid, LandsBöckerne, i
händelse en dylik förändring tillvägabragtes, skulle kunna insändas. De sålunda
ifrågastälde förändringarne uti tiden för Räkenskapernes afslutande och aflemnande,
afstyrktes af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de Heste Länen, hvaremot
åtskillige af dem ansågo utförandet deraf icke möta hinder, utan fastmera vara
lämpligt och till det åsyftade ändamålet ledande.
Uti det underdåniga utlåtande, som derefter under den IS Juni 1844 afgafs
och blifvit till Comiterade i Nåder öfverlemnadt, anförde StatsContoret och Kam
marRätten
hufvudsakligen: det de ansågo, att, i och för det ifrågavarande ändamålet,
förändring i Uppbörds- och Redogörelse-verket borde undvikas, men att, äfven
utan sådan förändring, LandsBöckerne, uppgjorde efter ett förenkladt, med Riks
HufvudBoken
öfverensstämmande formulär, skulle kunna minst fyra månader tidigare,
än förut, afslutas och till KammarRätten insändas, samt i sådant fall, i stället
för de i RiksBokslutsContoret förut upprättade sammandrag af SpecialRäkningarne,
för bokslutet begagnas; dock vore det, i alla fall, för handhafvandet af den Stats-»
Contoret åliggande controll öfver Kronouppbörden nödigt, att Summariska och Special
Räkningarne samt Restantie-relationerne hädanefter, som hiltils, till StatsContoret
insändas. Derjemte, och för den händelse att, enligt hvad Rikets Ständers år 1843
församlade Revisorer, på sätt ofvan finnes omnämndt, föreslagit, de så kallade
LandtRäntorna skulle komma att upptagas såsom inkomst icke för det år, för hvilket
de erläggas, utan för det, då de inflyta, yttrade Collegierne, att, efter en sådan
förändring, kunde redovisningen för Kronouppbörden i hvarje Län genom LandsBoken
verkställas ett år tidigare, än hittills skett, eller så att t. ex. LandsBoken
för år 1844 då blefve 1845 års, hvilken, efter i det föregående föreslague förändring,
blefve afslutad inom Mars månads utgång år 1846, samt att LandsBöckerne
jemväl då kunde tjena till grund för RiksHufvudBoken, utan behof af serskilde SpecialRäknings-Sammandrag.
Ifrån detta underdåniga utlåtande voro KammarRättens
tvänne Ledamöter skiijaktige och föreslogo:
l:o. Att Räkenskaperne för Allmänna KronoUppbörden borde, i likhet med
RiksHufvudBoken och Statens öfrige Räkenskaper, upprättas och afslutas för Calén
-
181
der-år, med iakttagande: att der aflördes ej mindre ordinarie afkortningar och anordningar
för året, än de intill redovisningens upprättande utredda och verificerade extra
ordinarie afkortningar, samt att uti utgående balancen specifikt utmärktes hvad
deraf blifvit efter Iläkenskaps-årets utgång levereradt, äfvensom hvad vid Redogörelsens
afgilvande funnes utestående, hvilket sednare skulle bestyrkas på lika sätt,
som i afseende å de uti Summariska Redogörelserne uppförde restantiers verificerande
för närvarande finnes stadgadt.
2:o. Att, med Summariska Räkningarnes upphörande, vid den för dessas aflemnande
nu löreskrifne tid SpecialRäkningar in dupplo borde afgifvas; dock skulle
med allemnandct af sådana dit hörande verificationer, som icke, enligt meddelte
föreskrifter, dessförinan serskildt bordt till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingilvas, utan hittils skolat sistnämnde Räkning åtfölja, få anstå till en månad
derefter, med rättighet för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, der längre
anstånd erfordrades, sådant bevilja, med iakttagande likväl, att LandsBokens afslutande
inom behörig tid derigenom icke fördröjdes.
3:o. Att allt, hvad till controll å uppbördens behöriga handhafvande och redovisande
är i afseende å Summariska Redogörelsen stadgadt, komme att vid SpecialRäkningarnes
afgifvande iakttagas; hvarjemte, till vinnande af nödig controll derå,
att all intill redovisningsdagen influten uppbörd blefve behörigen redovisad, vid samma
tillfälle borde allemnas serskildt af Redogörarne upprättadt och underskrifvet
Förslag å sådan uppbörd, som ifrån årets början tillkommit och icke uti föregående
årets då allemnade redogörelse kunnat ingå, såsom bötesmedel, afgifter för egendomsköp
m. m.; Och borde, efter det SpecialRäkningarne, till controll å uppbördens
redovisande, blifvit öfversedde, LandsKamreraren och LandtRäntmästaren
gemensamt å dem teckna intyg, huruvida de uti balancen inbegripna levereringar
efter Räkenskaps-årets slut funnos med rätta förhållandet instämmande.
4:o. Att, till controll å behörig indrifning af de vid redovisningsdagen, den
1 Maj, utestående medel, Förslag deröfver, utvisande förändringarne intill den 31
Augusti jemte förhållandet sistnämnde dag, borde för hvarje år, inom den 15 påföljande
September, till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande allemnas, åtföljdt ej
mindre af verificationer för der skedde afföringar, hvilka verificationer sedermera
skulle Redogörarne återställas, än ock af sådane handlingar, sorn, i öfverensstämmelse
med hvad för närvarande är stadgadt om verificerande af de i SpecialRäkningarne
upptagne restantier, utredde och bestyrkte de enligt Förslaget utestående
poster.
5:o. Att, med bibehållande af LandsContorets skyldighet att granska SpecialRäkningarne,
LandsBöckerne borde afslutas så tidigt, att de kunde vara till Kammar
-
182
Rätten inkomne inom slutet af December månad efter det år, för hvilket de voro
upprättade.
ä7-l Comitera- Hvad först beträffar StatsContorels här förut omförmälda förslag,
des Förslag. att de så kallade LandtRäntorna måtte uti Räkenskaperne debiteras
icke det år, för hvilket de beräknas, utan det påföljande, då de erläggas; så skulle,
i händelse af bifall till Comiterades uti det föregående gjorda underdåniga framställning
om vissa utskylders erläggande under uppbördsåret, de förhållanden, som
föranledt detsamma, så väsendtligen förändras, att det ensamt i följd deraf måste förfalla.
Men äfven under närvarande omständigheter anse Comiterade en dylik förändring
så mycket mindre vara lämplig eller verkstälbar, som den följd deraf uppstode,
att de indelta räntorna kommo att afföras i Räkenskaperne för ett annat är
än det, hvarför de blifvit anslagne och utgingo, samt att, då löntagare egde både
indelta och contanta löner, dessa för samma år förekommo i olika års Räkenskaper,
hvilket allt icke vore med ordning instämmande. För öfrigt, och enär utskyldernes
debitering grundas på skattskrifningen för skatteåret jemte då hällne taxeringar,
samt, såsom afseende dåvarande förhållanden, måste efter detta år benämnas,
synes det ock vara lämpligast, att de upptagas i samma års Räkenskaper, äfven om
någon del af dem icke förr än under ett följande år inflyta, helst i annat fall inträffade,
att alla de handlingar, hvarpå debiteringen grundades, komme att bifogas
Räkenskaperne för ett år senare än efter närvarande redovisningsmethod. Dessutom,
och då det är af stor vigt, att controllen å utskyldernes debitering åstadkommes så
tidigt, som möjligt, på det att rättelse uti begångna felaktigheter måtte vinnas utan
allt för sena efterräkningar, för hvilka tiden tvärtom bör, så vidt ske kan, inskränkas,
anse Comiterade vida angelägnare att genom utskyldernes debiterande i
Räkenskaperne det år, hvarför de beräknas, påskynda nämnde controll, än att genom
debiteringens fördröjande till ett påföljande år undvika den visserligen icke
stora olägenheten att balancera hvad, som ej under skatteåret erlägges. Det har väl
blifvit anfört, att genom den föreslagna förändringen skulle UppbördsRäkenskaperne
kunna afslutas den 31 December och således erhållas 8 månader tidigare än för
närvarande. Men härvid måste dock i första rummet anmärkas, att den uppgifna
skyndsammare redovisningen endast komme att förefinnas relatift till benämningen,
så att t. ex. 1847 års UppbördsRäkenskaper skulle blifva aflemnade den 31 December
samma år, men, då dessa innefattade redovisning för 1846 års utskylder,
för hvilka, efter nu gällande stadganden, Summarisk Redogörelse bordt afgifvas den
1 Maj och SpecialRäkning den 1 October 1847, är det påtagligt, att genom förändringen
redovisningen för nämnde medel erhölles senare, än annars, och att således
183
i sjelfva verket uti skyndsamhet intet vunnes, utan tvärtom förlorades. Likaså är
det uppenbart, att Räkenskapernes afslutande med den 31 December, eller för Calender-år,
hvilket uppgifvits blifva möjligt, i händelse af bifall till nämnde förslag,
icke kan ensamt af berörde förändring bero, helst hela den vinst i arbetet, som
derigenom uppkomme, vore, att besväret med balanceringar af de för Räkenskapsåret
belöpande utskylder, som först i påföljande årets räkning blefvo debiterade,
kuude undvikas. Af dessa skäl tro Comiterade ej heller något gagn kunna hemtas
utaf den af Rikets Ständer ifrågasatte åtgärd att låta upprätta serskilda RiksIIufvudBöcker
efter förutnämnde method, hvilket likväl skulle medföra ej obetydlig
kostnad; hvadan Nådigt bifall dertill af Comiterade i underdånighet afstyrkes.
I fråga om den tid, hvarför KronoUppbördsRäkenskaperne böra upprättas, har,
vid nu i detta afseende gällande föreskrifters meddelande, egentligen varit åsyftadt,
att hvarje års Redogörelse borde innefatta en i möjligaste måtto restfri redovisning
för samma års utskylder, hvadan SpecialRäkningen omfattar den period, hvarinom
detta ansetts kunna vinnas. Då Statens öfriga Räkenskaper afslutas för Calender-år,
hvilket äfven dr förhållandet med LandsBöckerne och RiksHufvudBoken, hvaruti
Redogörelserne för Kronouppbörden intagas, synes det likväl vara i alla hänseenden
lämpligast, att enhet häruti tillvägabringas och dessa sednare äfvenledes blifva för
samma tid afslutade, hvarigenom tillika, enligt hvad i det föregående är anmärkt,
vunnes den fördel, att desamma, på enahanda sätt som öfrige Räkenskaper, kunde
för RiksBokslutet tagas till grund, utan uppgörande af nu erforderlige serskilda
sammandrag och omslut, hvadan det arbete och den tid, som för dem måste uppoffras,
derefter besparades. Börande likväl i sådant fall, på det enahanda upplysning
om uppbördsställningen vid tiden för räkningens aflemnande måtte vinnas,
som för närvarande erhålles, vid Räkenskapsafslutningen iakttagas, att uti balancen
åtskiljes hvad deraf intill nämnde tid blifvit Ievereradt och hvad då finnes utestående.
Visserligen inträffade genom denna förändring, att åtskillige poster, som med
nu brukliga afslutningsmethod kunna i SpecialRäkningarne, fastän, hvad levereringarne
efter Calender-året angå, icke i LandsBöckerne och RiksHufvudBoken, afföras,
mäste balanceras, men sådant vore likväl af ingen betydenhet emot fördelarne af
nämnde förändring och utgör dessutom något, som uti räkenskaper sällan kan
undvikas.
Då för närvarande afgifvas 2:ne Redogörelser, nemligen Summariska och Special
Räkningarne, är sådant föranledt deraf, att vid tidpunkten för aflemnandet af den
förra dels icke alla indrifningsåtgärder m. m. hunnit vidtagas, dels det icke ansetts
möjligt att till dess medhinna upprättandet af en specifik, med nödiga verificatio
-
184
ner försedd Redogörelse. Den förstnämnde är således endast ett förslag, åsyftande
att ådagalägga Redogörarnes uppbördsställning vid den bestämda redovisningsdagen,
och den sednare utgör egentliga, med veriticalioner lörsedda redovisningen. Om
de framställningar, angående sättet för grundskatternes beräknande och liqviderande
m. m., som af Comiterade i det löregående äro gjorda, skulle varda bifallne, blifva
likväl nuvarande förhållanden, i afseende ej mindre å besväret med debiteringen
än liden, då den kan verkställas, så väsendtligen förändrade samt Räkenskaperne i
den mån förenklade, att det, efter Comiterades öfvertygelse, ulan ringaste svårighet
later sig göra att vid den tid, som nu är lör Summariska Redovisningen bestämd,
adenina föregående Calender-årets SpeeialRäkning för FögderiUppbörden och hafva
dertill erforderliga verificationer i complett skick, helst då den uppbörd, hvars indrifning
är förenad med största besväret och hvarå de mesta afkortningarne förekomma,
eller af personella ulskylderne, enligt Comiterades förslag, skulle komma
att höstetiden besörjas och inan Calender-årets slut vara indrifven. Derigenom vunnes
således, att Summariska Räkningen försvunne och att uppbördsmännens redovisning
vid redogörelsedagen grundades pä veriticerade redogörelser, äfvensom att,
oberäknadt det serskilda Förslag öfver höstuppbörden, som, enligt hvad i det föregående
blifvit hemstäldt, vid medlet af Januari månad borde afgifvas, fullständig redovisning
för hvarje års uppbörd erhölles fem månader tidigare än hittils och åtta månader
förr än enligt StatsContorets här förut omförmälde förslag. Comiterade hafva
väl icke förbisett, att, om före redogörelsens allemnande indrifningsåtgärderne
skola vara utförde på enahanda sätt, som i afseende å Summariska Redogörelsen nu
tinnes stadgadt, och uti balancen bör upptagas behörig utredning öfver uppbördsställningen
vid förstnämnde tillfälle, samt således fullkomlig afslutning icke kan eller
bör verkställas förr än vid utgången af April månad, då dittils influtne medel
blifvit levererade, allt detta måste förutsätta, att Redogörarne skola personligen
vara tillstädes vid redogörelsernes allemnande, enär de annars skulle nödgas att
från sina ofta aflägsna hemvist afsända dem före nyssnämnde tid; hvaremot, i händelse
Redogörarne skulle befrias ifrån den, med både besvär och kostnad förenade,
fastän icke af oundgängligt behof påkallade personliga inställelsen, det blefve
nödigt att, derest Räkenskaperne skulle utvisa förhållandet med balancen den 30
April, något framflytta tiden lör deras ingifvande till Länsstyrelsen. En sådan åtgärd
skulle visserligen icke vara förenad med olägenhet eller äfventyr, men, då för
närvarande Summariska Redogörelsen, ehuru upprättad för uppbördsår, eller till och
med den 30 April, aflemnas den 1 derpåföljande Maj och det måste blifva vida
lättare att åstadkomma sådant med SpeeialRäkning, efter de af Comiterade föreslagne
förändringar, enär den blefve vida enklare och afslutad för Calender-år, under
185
loppet hvaraf en stor del af uppbörden vore besörjd och levererad samt de fleste
afkortningarne utredde, hafva Comiterade icke trott sig böra föreslå någon rubbning
af nyssnämnde, ifrån ålder faststälde redovisningstermin.
Af alla sålunda utvecklade skäl anse Comiterade sig böra ofvan omförmälde
förändringar i afseende å redovisningen i underdånighet tillstyrka; dock att i St.
Kopparbergs Län, intilldess den ifrågasatte ränteförenklingen jemväl der kan åstadkommas,
den nu gällande terminen för Summariska Redogörelsen, eller den 1 Juni,
får tillämpas.
Hvad beträffar redovisningen för KronoUppbörden i Städerne, så, i händelse
den, enligt hvad Comiterade i det föregående hemstält, komme att höstetiden besörjas
och resterne inom slutet af December borde vara levererade, vore så långt
uppehåll med Redogörelsernes allemnande, som till den för Fögderiuppbörden ofvan
föreslagna redogörelsetermin, hvarken lämpligt eller af behofvet påkalladt. Det skulle,
i dylikt fall, icke medföra någon svårighet att kort efter årets slut afgifva densamma;
och Comiterade hemställa derföre underdunigst, att, med afseende å nödigt
rådrum för verificationernes ordnande, tiden för aflemnandet af Ärs-Redogörelsen för
nämnde uppbörd måtte bestämmas till slutet af Januari månad påföljande året, dock
med skyldighet för vederbörande att, enligt hvad i det föregående är föreslaget,
hafva de inllutne medlen före redogörelseårets utgång levererat. Denna förändring
bör likväl icke vidtaga förr, än den ifrågastälde successiva tillbakaflyttningen af
uppbördsterminen för sig gått, så alt uppbörden kan vid den af Comiterade för
framtiden afsedda period förrättas, samt således under öfvergången räkningarne,
ehuru afslutade för Calenderår, aflemnas vid samma tid, som FögderiRäkenskaperne,
med iakttagande af hvad angående specifikation af de uti balancen inbegripne, intill
redovisningsdagen levererade poster blifvit i afseende ä sistnämnde räkenskaper
föreslaget.
Vid fråga om Räkenskaperne för KronoUppbörden hafva Comiterade serskildt
fästat uppmärksamhet å nuvarande förhållandet med bötesmedlens redovisning och
tro det icke vara fullt lämpligt, att, som lör närvarande eger rum, alla uti saköreslängder
upptagne belopp debiteras uti KronoRäkenskaperne, inan de äro slutligen
faststälde och ännu mindre afgjordt, huruvida desamma komma att contant inflyta,
samt att således i dessa räkenskaper upptagas och afskrifvas medel, som aldrig utgjort
föremål för uppbörd. Af denna anledning anse Comiterade, det ändamålsenligast
vore, om lör ålagde böter och sakören algåfves en serskild, vid Räkenskaperne
för Allmänna KronoUppbörden lögad årlig redovisning, samt att endast de
influtne medel, som borde lill Ränteriet levereras, till debitering uti de förra öfver(Bil.
lill K M. Nåd. Prop. lill R. SI. år t84y.) 24
186
fördes, hvaremot uti den serskilda redovisningen, med biläggande af behörige verificationer,
skulle afföras allt, hvad Uppbördsmannen borde directe till vederbörande
utbetala.
Derest, jemte förut omförmälde förändring af uppbördsterminen för Städerne,
uppbörden af personella och bevillnings-afgifterne på Landet verkställes höstetiden,
bör det skäligen kunna antagas, att föga restantier vid redogörelseterminen komma
att förefinnas, men det är emedlertid nödigt ega controll derå, att de enligt nu
gällande stadganden, hvilka efter Gomiterades åsigt böra bibehållas, varda indrifne
eller till afkortning befordrade inom hittils föreskrifven tid, eller slutet af Augusti
månad. För detta ändamål anse Comiterade vederbörande Magistrater och FögderiRedogörare
böra inom den 15 September hvarje år aflemna Förslag öfver förhållandet
med nämnde restantier vid nyssberörde tidpunkt eller den sista Augusti, bestyrkt
på lika sätt som angående verificerandet af de uti SpecialRäkningarne balancerade
poster nu finnes stadgadt, samt då tillika förete verificationer för de i Förslaget
verkstälde afföringar utom i hvad, som rörer levereringar till Ränteriet, hvilka
verificationer derefter återställas för att framdeles Ars-Räkningen bifogas.
I afseende å RänteriRäkenskaperne förekommer, att den serskilda, för samma
period som SpecialRäkningarne för KronoUppbörden, afslutade Räkningen öfver levererad
dylik uppbörd endast afser controll å lcvereringarne sedan föregående års
utgång. Blifva nyssnämnde SpecialRäkningar afslutade för Calenderår, förändras
deremot förhållandet väsendtligen, enär i sådant fall andra poster der icke som leverering
afföras, än uti samma års RänteriRäkning debiteras. Hvad angår de levereringar,
hvilka, enligt specification å balancen i berörde SpecialRäkningar, uppgifvas
vara verkstälde ifrån föregående årets utgång till Räkenskapens aflemnande, och
hvarför verificationer icke bifogas, så kunna de lätt controllcras vid Länsstyrelsen
genom LandsContorets anteckningar, och uti StatsContoret genom MånadsFörslagen;
men, på det att äfven vid räkenskapernes granskning uti KammarRälten nödig controll
derå må kunna utöfvas, hemställa Comiterade underdånigst, att LandsKamreraren
och Räntmästaren gemensamt böra å Räkningarne teckna intyg derom, huruvida
desamma i detta afseende med rätta förhållandet instämma; och synes i sådan
händelse Ränteriets nyssnämnde serskilda Räkning öfver levererad Kronouppbörd
kunna och böra upphöra.
De omständigheter, som bidraga till SpecialRäkningarnes förenklande, komma
naturligtvis äfven att i viss mån leda till samma resultat i afseende å LandsBoken.
Då jemväl under närvarande förhållanden det ansetts möjligt åstadkomma dess
uppgörande inom vida kortare tid, än nu finnes bestämd, bör således med berörde
förändringar och ett derefter lämpadt nytt formulär detta ännu lättare låta sig
187
göra. Comiterade anse derföre, att, i nämnde fall och om SpecialRäkningarne inkomma
vid de tidpunkter, som ofvan blifvit föreslagna, LandsBoken skulle kunna
fullbordas inom den l October året efter det, hvarför redovisningen afgilves, eller
nio månader tidigare än hittils, då ändock LandsContoret för dermed förenade göromål
egde fem månaders rådrum. Afven med beräkning af den för transporten till
KammarRätten erforderliga tid blefvo LandsBöckerne derigenom tillgänglige för
RiksBokslutet vid ungefärligen samma tid, som SpecialRäkningarne för närvarande
erhållas.
I fråga om SpecialRäkningarnes upprättande skulle, enligt hvad äfven uti Afdelningen
angående debiteringen är anmärkt, af den förändring med Häradsskrifvarnes
befattning, som Comiterade i underdånighet föreslagit, den följd uppstå, att
detta åliggande inom Fögderierne framgent komme att tillhöra Kronofogdarne.
Med den enkelhet, redogörelsernc derefter erhöllo, kunde de ock utan svårighet
fullgöra detta åliggande, helst, då Kronoulskyldernes debitering verkstäldes vid LandsContoren,
redogörelserne i alla dessa delar endast behöfde grundas pä de handlingar,
som för dylikt ändamål blefvo Kronofogdarne tillstälde. I sådant afseende
gjorde det tillfyllest, om nämnde Uppbördsman, jemte Uppbördsboken, erhöllo förteckning
å ej mindre deruti upptagne utskyIder, än de räntor, som endast böra
under behöriga titlar i Räkenskaperne upp- och af-föras, hvilken förteckning borde
vara så fullständig, att den innefattade alla omständigheter, som uti Räkningens
Debet borde inflyta; Och skulle det sedermera åligga HäradsBokhållarne att, efter
det Räkningarne inkommit till LandsConloren, bilägga de handlingar, som grundlagt
debiteringen samt till bestyrkande deraf, enligt derom meddelte föreskrifter,
erfordras.
12:0. Om prcescription för Skattskyldiges och Redogörares ansvarighet.
Vid behandlingen af detta ämne hafva Comiterade ansett deras 5S- 2- Angående
underdåniga utlåtande böra inskränkas till hvad, som rörer Allmänna s?a'g \ ^ninet. f°'
KronoUppbörden och Redogörelserne derför, och få lill en början i underdånighet
upplysa hvad, de till Comiterade öfverlemnadc handlingar i denna fråga innehålla.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 24 Maj 1825 anbefaldes KammarCollegi
um, StatsContoret och KammarRätten att gemensamt öfverse då gällande
Författningar angående de olika tider, inom hvilka faststälde anmärkningar vid allmänna
Räkenskaper medföra betalningsskyldighet ej mindre för Redogörare och
Uppbördsmän, dem debiteringen och uppbörden af de anmärkte medlen ålegat, än
24 *
188
de enskilde, som bordt dem erlägga, samt att uppgöra förslag till sådane förändrade
föreskrifter, angående Redogörares och Skattskyldiges ansvar i anmärkningsväg, som med
vården af StatsCassans behöriga rätt förenade Tjenstemäns och enskilde personers billiga
anspråk på skydd emot på tiden utdragna efterräkningar. Uti det underdåniga Utlåtande,
som, till följd häraf, den 26 November 1827 afgafs, tillstyrktes hufvudsakligen:
l:o. Att någon inskränkning uti den tid af tre år ifrån Uppbördsårets utgång,
som finnes stadgad för reservationskraf hos de Skattskyldige i anledning af anmärkningar
rörande för ringa påförde eller aldeles oberäknade Kronoutskylder, icke vore
lämplig, men att, med ändring och förklarande af Kongl. Kungörelsen den 20
Januari 1824, borde stadgas, att, oaktadt reservationskraf inom laga tid blifvit anstäldt,
betalningsansvar för Skattskyldige i anmärkningsmål icke kan ega rum, så
vida de icke för hvad, som blifvit ådömdt, sökas inom fem år från slutet af det uppbördsår,
hvarför anmärkningen skett, de händelser endast undantagna, då, genom
concurser eller andra rättegångar eller Kongl. Majtts Inhibitorial, verkställigheten,
efter sakens serskilda natur, måste uppehållas; 2:o. Att för anmärkningar emot
Uppbördsmän angående afgifter, som, i händelse de i rätt tid blifvit påförde, skolat
af de skattskyldige erläggas, borde fastställas en prsescriptionstid af tre år från den
dag, Räkenskaperne för öfver-revisions undergående inkommit; 3:o. Att för anmärkningar,
som röra icke de skattskyldige, utan räkenskaps- och vårdnads-fel samt fördröjd
eller försummad leverering, indrifning och redovisning, prrescriptionstiden måtte
bestämmas lill fem år, ifrån det Räkenskaperne till ÖfverRevisionen inkommit;
4:o. Att i afseende på tillfällige Redogörare för extra medel samt enskilde Verks
Redogörare, så vidt Kronans rätt för uppbörd och bevillningar m. m. derunder kan
komma att bero, den uti Kongl. Brefvet den 17 December 1810 samt KammarCollegii
och KammarRättens Kungörelse af den 18 Februari 1811 stadgade praescriptionstid
af trenne år, att räkna ifrån det Räkenskaperne aflemnas der, deras
granskning bör verkställas, må varda bibehållen; 5:o. Att den eller de, som vållade,
att Räkenskaper så sent inkommo, att Kronans talan icke kunde inom praescriptionstiden
bevakas, borde, utom serskildt bestämd påföljd för fördröjd redovisning, blifva
Kronan i ersätlningsväg ansvarige för hvad af faststälde anmärkningsmedel icke
kan, i anseende till utlupen praescriptionstid, hos vederbörande utgå; 6:o. Att i fråga
om åtal för tillgrepp och förskingring af allmänna medel, brottsliga förhållanden,
eller sådana embetsfel, hvilka icke i de föregående punkterne blifvit omnämnde, borde,
enligt Allmänna Lagen och flere åberopade stadganden, någon praescription icke ega
rum. Ifrån berörde yttranden voro likväl StatsContoret och en af KammarCollegii
Ledamöter i så måtto skiljaktige, att de ansågo praescriptionstiden uti de fall, andra
mom. upptager, böra, likasom enligt första morn., räknas ifrån Uppbördsårets utgång;
189
och yttrade trenne Ledamöter i KammarCollegium den åsigt, att för de i tredje
mom. omförmälde anmärkningar den redan stadgade praescriptionen af tio år, ifrån
det Räkenskaperne inkommit, borde förblifva gällande.
Sedan pröfningen af detta ärende blifvit uppskjuten, fann Kongl. Majit, under
den 22 Augusti 1843, nödigt i Nåder anbefalla KammarRätten att, med ledning
af vunnen ytterligare erfarenhet och med hänsigt till hvad i afseende på ej mindre
debitering, uppbörd och redovisning af allmänna medel än sättet och tiden för
serskilda Räkenskapers afslutande och granskning för det då närvarande vore till
efterrättelse gällande, eller än vidare kunde anses lämpligt föreskrifva, med förnyadt
underdånigt utlåtande inkomma. Detta utlåtande afgafs den 23 Maj 1844 och innehåller,
i hvad som rörer Allmänna KronoUppbörden, följande underdåniga framställningar:
a) Att gällande stadganden, i fråga om praescriptionstiden för Kronoutskylders
utfordrande hos de Skattskyldige och för anmärkningar vid extra Redogörelser, för
Kronans medel, och enskilda Verks Räkenskaper, så vidt de, i afseende å Kronans
derunder beroende rätt, till granskning aflemnas, borde bibehållas.
b) Reträlfande anmärkningar angående oberäknade eller för ringa påförde
Kronoutskylder, så hade betalningsansvar vanligen icke blifvit Redogörarne ålagdt i
annat fall, än om de, fastän praescriptionstiden för dessa utskylders utfordrande hos
de skattskyldige vid anmärkningens utfärdande ännu varit öppen, underlåtit att
Kronans rätt genom anställande reservationskraf bevara, hvadan desse Redogörare
njutit betydlig förmån framför öfrige, hvilka fått ansvara för alla, inom stadgad praescriptionstid
vid deras räkenskaper förekomne anmärkningar. Hvad angick den för
berörde anmärkningar gällande praescriptionstid af tio år, så vore densamma väl
enahanda med den, som för fordringsanspråks bevakande i allmänhet är stadgad;
men, enär stor skilnad förefinnes emellan dessa sednare och anmärkningar emot Redogörare
för origtig tillämpning af utfärdade författningar och meddelte föreskrifter,
samt tillika i öfvervägande tages den inskränkta tid af ett år, hvarinom enskild
sysslomans räkning, enligt 18 Cap. 9 §. IlandelsRalken, må klandras, samt
huruledes Kronan förbehållits förmånsrätt till sina fordringars godtgörande af Uppbördsmäns
egendom, hvilket för desse sednare under hela den tid, deras ansvarighet
fortfar, medför betydliga olägenheter, ansåg KammarRätten billigheten fordra,
att tiden för efterräkningar i möjligaste måtto inskränkes; Och då all ordinarie
revision bör vara verkstäld inom ett år, efter det Räkenskaperne inkommit, samt
en derutöfver utsträckt praescriptionstid således endast erfordras med afseende å anmärkningar,
som vid efter-revision upptäckas, men hvilka likväl, i den mån förstnämnde
revision med behörig noggranhet verkställes, icke böra blifva af betydenhet
samt äfven, enligt hvad erfarenheten visat, mindre ofta förekomma och då van
-
190
ligen föranledas af ordinarie revisionen af något påföljande års Räkenskap, syntes
derföre ifrågavarande praescriptionstid kunna till fern år inskränkas, i synnerhet som
Staten äfven för derefter uppkommande anmärkningar eger att fordra ansvarighet
af den, som granskningen verkstält, så framt försummelse dervid blifvit begången.
Dock borde ifrån berörde prrescription, hädanefter som hittils, undantagas frågor
rörande balance eller bristande redovisning för uppburne medel eller tjenstefel,
hvilka ej innefatta sådana misstag, som vid Redogörelsernes granskning kunnat och
bordt anmärkas.
c) Då lika grunder böra följas i afseende å samtlige Uppbördsmäns och Redogörares
ansvarighet, samt vid anmärkningars pröfning bör urskiljas, huruvida åtalad felaktighet
är af sådan beskaffenhet, att den, med behörig uppmärksamhet å gifne föreskrifter, icke
bordt inträffa, eller om den icke kan tillskrifvas Redogörarens uppenbara försummelse,
ansåg KammarRätten, att, i förra händelsen, vederbörande Uppbördsman eller Redogörare
borde i första rummet vara Staten ansvarig för hvad genom hans förvållande
förlorats, med rättighet för honom att, bäst han kan och gitter, söka sitt åter,
hvilken rättighet likväl, hvad anginge Kronoutskylder, hvilkas uttagande på Redogörarne
sjelfve ankomme, ej borde medgifvas i sådane fall, då de skattskyldige icke
äro pligtige alt medlen erlägga.
d) Då genom 24 <§. uti den för KammarRätten gällande Instruktion stadgas,
att Utslag uppå anmärkningar, för hvilka reservationskraf hos de skattskyldige anställes,
skall vara meddeladt inom tvänne år, efter det sådant kraf egt rum, tillstyrktes
i underdånighet den Nådiga förklaring, att dermed afses Utslag, innefattande
hufvudsaklig pröfning af anmärkningsmålet.
Härvid voro likväl trenne Ledamöter i det afseendet skiljaktige, att de ansågo
den under mom. litt. b. omförmälde praescriptionstid för Redogörares ansvarighet
böra i fråga om anmärkningar vid alla Räkenskaper blifva lika med
hvad för närvarande finnes stadgadt angående extra Redogörelser, eller tre år,
ifrån det Räkenskaperne blifvit ingifne till KammarRätten, eller om de af serskildt
förordnade personer böra granskas, till dem öfverlemnade.
39. Comitera- Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, anse Comiterade,
des förslag. lika med hvad af förut omförmälde Embetsverk blifvit yttradt, hittils
gällande prajscription af tre år för efterräkningar hos de skattskyldige af för ringa
påförde Kronoutskylder böra bibehållas, och hvilken tid äfven öfverensstämmer med
den, som är stadgad för återfordrande af i Kronans Cassör orätt inllutne medel;
dock att, i händelse af bifall till Comiterades i det föregående gjorda underdåniga
hemställan, att Räkenskaperne för Allmänna KronoUppbörden framgent måtte afslu
-
191
tas för Calenderår, i stället för Uppbördsår, berörde praescriptionstid beräknas ifrån
slutet af det år, hvarför de ifrågakomne utskylderne belöpa.
Beträffande ansvarigheten för de Tjenstemän, som med Kronoutskyldernes debiterande,
uppbärande och redovisande hafva befattning, så anse Comiterade, lika
med hvad uti KammarRättens sednaste underdåniga utlåtande blifvit anfört, billigheten
fordra, att prcescriptionstiden för anmärkningar i delta afseende i möjligaste
måtto inskränkes och att således, fastän icke kan medgifvas, att den granskning
af Räkenskaperne, som bör vara verksläld inom ett år, efter det de inkommit,
skall medföra decharge i alla delar, som då blifvit utan anmärkning lemnade, nämnde
tid icke bör, endast med hänsigt till möjliga anmärkningar vid efter-revision af
de redan granskade Räkenskaperne, för långt derutöfver utsträckas. Då tiden för
efterräkningar hos de skattskyldige är bestämd till trenne år, synes ej heller längre
tid böra fastställas för anmärkningsåtal emot vederbörande Tjenstemän; dock att
den beräknas, ifrån det Räkenskaperne inkommit, hvarigenom denna praescriptionstid
blefve lika med den, som för närvarande gäller i afseende å anmärkningar vid
extra Redogörelser. Genom ett sådant stadgande erhöiles ändock, utöfver den för
ordinarie revisionen beräknade tid, tvenne års rådrum för efter-revision. Det må
jemväl i underdånighet anmärkas, att äfven med ett dylikt stadgande kan inträffa,
att vederbörande Tjenstemän, om anmärkningar väckas, sedan tiden för medlens
utfordrande hos de skattskyldige lupit till ända, måste godtgöra medel, som, derest
anmärkningarne tidigare blifvit väckta, kunnat hos de sistnämnde indrifvas,
hvadan ytterligare förlängning skulle i detta afseende för Tjenstemännen medföra
ökade svårigheter och lidande, egentligen härrörande af de granskandes underlåtenhet
att anmärkningarne genast vid första, eller ordinarie, revisionen utfärda.
Hvad åter angår grunderne för Tjenstemäunens ansvarighet, så hafva Comiterade
redan i det föregående i underdånighet hemstält, att, i händelse af bifall till
föreslagen förändring med Iläradsskrifvaretjensterne, de Tjenstemän, som å LandsContoren
kommo att besörja debiteringen, borde derför ansvara och Kronofogdarne
endast vara ansvarige för dem till indrifning anförtrodd uppbörds behöriga redovisande.
Det med Häradsskrifvarne och Kronofogdarne nu förekommande förhållande,
att de äro för uppbördens beräknande och påförande gemensamt ansvarige,
hvilket legat till grund för KammarRättens nyssnämnde förslag om Redogörarnes
skyldighet att i första rummet ersätta anmärkte medel, blefve således förändradt.
Med afseende härå tro Comiterade sig böra i underdånighet hemställa, att de Tjenstemän,
som det ålegat att anmärkte medel påföra, väl böra, i händelse felaktigheten
vid anmärkningsmålets afgörande pröfvas vara af beskaffenhet, att den kan
anses af bristande uppmärksamhet tillkommen, vara Kronan för ersättningen ansva
-
192
rige, dock, i fall medlen böra af de skattdragande gäldas, först sedan sig visat, att
de icke kunnat hos dem utfås.
Slutligen och då angelägenheten fordrar, att väckte anmärkningar, hvarför reservationskraf
blifvit anstälde, med möjligaste skyndsamhet varda afgjorde, så att icke
de skattskyldiges ansvarighet blifver för långt på tiden utdragen, tillstyrka Comiterade
underdånigst, ej mindre att, på sätt KammarRätten föreslagit, den förklaring
af 24 g. uti detta Embetsverks Instruktion måtte i Nåder meddelas, att dylike
anmärkningar böra inom två år efter reservationskrafvet vara hufvudsakligen
pröfvade, utan ock det tillägg till samma förordnas, att Utslaget skall inom tre
år ifrån nämnde kraf den skattskyldige delgifvas; allt vid äfventyr, att, om något
deraf försummas, verkan af reservationskrafvet förfaller.
Sedan sålunda underdånigt yttrande blifvit afgifvet i alla de ämnen, som
bordt utgöra föremål för detta Betänkande, hafva Gomiterade, för att bereda en
lättare öfversigt, ansett sig slutligen böra i ett sammanhang upptaga alla de framställningar,
hvartill Gomiterade, på sätt i det föregående blifvit närmare utveckladt,
funnit sig befogade, nemligen:
l:o. Att Gomiterade anse sig icke böra i underdånighet tillstyrka en allmän
jemkning i grundskatterne, vare sig med afseende å olikheterne i jordnaturerne
eller de skiljaktigheter i skattebeloppet, som emellan jordegendomarne i öfrigt förefinnas;
hvaremot Comiterade uppgifvit serskilda förslag, huru förstnämnde olikheter
i hvad, som rörer utgörandet af andra onera och besvär, möjligen skulle kunna, i
mer eller mindre mån, undanrödjas, i händelse åtgärder för delta ändamåls vinnande
finnas lämplige.
2:o. Att Comiterade ej heller kunna i underdånighet tillstyrka, det Mantalsräntan,
på sätt BondeStåndet ifrågastält, må upphäfvas.
3:o. Att Eders Kongl. Maj:t, genom proposition till Rikets Ständer, måtte i
Nåder föreslå, att Krono Rusthäll, Säterier och Bergsmanshemman samt andra sådana,
under åborätt upplåtna Krono hemman och lägenheter, hvilkas åboer af Eders Kongl.
Älaj:ts Befallningshafvande antagas och som, enligt hittils gällande stadganden,
emot till Staten ingående afgift, kunnat lill skatte köpas, må utan lösen erhålla
skattenalur, under iakttagande, att denna skattemannarätt lör hvarje egendom tillfaller
den person, som vid förändringen innehar lagligen befästad besittningsrätt,
eller pröfvas vara dertill berättigad; dock att den afgift till Wadstena KrigsmanshusCassa,
som af icke berustade kronohemman, i händelse af skatteköp, bordt utgå,
skall dervid erläggas, beräknad till det belopp, som uppkommit, i händelse lösen
193
efter tio års räntor blifvit godtgjord; samt att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må ega att, sedan behörig utredning för sig gått, förordna om ifrågavarande
hemmans och lägenheters omföring i Jordeboken, hvarefter Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshalvandes vederbörande innehafvare meddelte Besolution, som emot vanlig
lösen bör utfärdas, men charteras lika som för skattebref är föreskrifvet, kommer
att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätten bestyrkes.
4:o. a) Att de på skattläggning grundade ordinarie räntor måtte i alla delar
af Riket bestämmas att för framtiden utgå i penningar till ett, för hvarje i Jor
deboken
serskildt upptagen egendom sammanfördt belopp, hvarvid iakttages, att den
andel deraf, som af markegång beror, beräknas efter medium af det för Kronans
räntor gällande markegångspris för de tjugo åren 1824—1843, likväl med jemkning
till fullt skillingtal på det sätt, att till och med sex r:st. uteslutas, men högre runstyckstal
beräknas till full skilling; börande dock den sålunda uppkommande nya
räntan endast utsättas i Riksdaler och skilling samt öfverskjutande mindre tal
försvinna.
b) Att, i händelse det likväl icke anses lämpligt att de räntor, som hittils
varit i persedlar och tjenstbarheter utsatta, till bestämd penningeskatt fastställa, med
deras förenklande må sålunda tillgå: att, sedan desamma efter enahanda grund, som
uti föregående mom. omförmäles, blifvit uträknade, såsom ränta i penningar upptages
ej mindre sammanlagda beloppet af hvad hittils på sådant sätt, oberoende
al markegång, blifvit godtgjordt, än äfven hvad af öfriga, efter markegång förvand
lade
andelen öfverstiger fullt Riksdalertal; dock att vid summans utförande mindre
tal än skilling uteslutas, samt att återstoden af sistnämnde, eller af markegång beroende
ränteandelen förvandlas till persedlar; att, till vinnande af möjligaste enhet,
lika persedlar för hela Riket bestämmas och dertill antagas Spanmål och Smör, den
förra beräknad uti Norrland i Korn, men i öfriga delen af Riket tili hälften Råg
och hälften Korn, med den proportion emellan berörde olika varupersedlar, att spanmålen
motsvarar ungefärligen två tredjedelar af värdesbeloppet; att, på det allmän
grund för denna förvandling måtte erhållas, för hvarje Län uträknas huru stor qvantitet
af nämnde persedlar, som efter förutomförmälde medelpris för tjugo år belöper
på En Riksdaler enligt nya myntfoten, dock att den andel, som icke utan
svåra bråk skulle kunna sålunda i persedlar beräknas, upptages såsom fyllnadspenningar
i contant; varande förslag i detta afseende af Comiterade upprättadt; Och
bör, efter Comiterades åsigt, till vinnande af möjligaste förenkling i Jordebok och
Räkenskaper samt med fästadt afseende å hvad om sättet för ifrågavarande utskylders
liqviderande med penningar i underdånighet föreslås, denna förvandlingsgrund
(Bil. lill K. If. Nåd. Prop. lill R. St. är r84y.) 25
194
gälla för all ordinarie ränta af ej mindre Jordegendom än Qvarnar, Sågar och
Fisken.
5:o. Att, då uti Herjeådalen bland ordinarie räntan upptages Ost, beräknad
efter hvad som erhålles af en dags mjölkning af hvarje ko, Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Länet må erhålla Nådigt uppdrag att, efter menigheternes
hörande, i underdånighet afgifva förslag, huruledes denna skatt, förvandlad till penningar
lika som öfriga hemmansräntor i provinsen, må kunna till visst belopp för
hvarje hemman bestämmas.
6:0. Att Presternes, bland ordinarie räntan upptagna utlagor i de få fall,
då desamma äro bestämda i persedlar, som efter markegång utgöras, äfven om sednare
alternativet för hemmansräntornas förvandling antages, efter förut omförmälde
medelpris för tjugo fir böra till bestämdt penningebelopp förvandlas, samt för öfrigt alla
dessa utlagor för hvarje pastorat framdeles i en summa utföras, med iakttagande af
hvad i det föregående, om uteslutande af mindre tal än skilling, är vordet föreslaget.
7:o. Att, då uti St. Kopparbergs Län hemmansräntorna utgöras af Kol.
som till största delen disponeras af Fahlu Bergslag, verkställigheten af ränteförvandlingen
i detta Län måtte uppskjutas, intilldess, i anledning af derom serskildt väckt
fråga, berörde dispositionsrätt, kan komma att upphöra; samt att, om detta inträffar
förr, än nya Jordeböcker i den af Comiterade föreslagne ordning kunna uppgöras,
densamma med afseende å det i nämnde Län förekommande förhållande, att räntorna
icke erläggas af hvarje hemman, på sätt Jordeboken upptager, utan efter serskild
jemkning och fördelning emellan samtelige hemman i hvarje socken, provisionelt
sålunda tillvägabringas, att de gamla räntorna, för hvarje socken sammanräknade,
förvandlas till ny ränta, efter den grund som antages, och beräkning i
enlighet dermed fortfar, intilldess, i den mån nya Jordeböcker hunnit upprättas,
räntorna för hvarje hemman kunna bestämmas.
8:0. Att, då den så kallade Fahlu Kungsgårdshjelp, hvilken, på sätt i det
föregående blifvit närmare utredt, utgöres af vissa socknar och sockneandelar uti
St. Kopparbergs Län, innefattar en servitut till Fahlu Kungsgård utöfver de ränteskyldigheter,
som i allmänhet åligga hemmanen i orten, hvadan ock Rikets Ständer
funnit skäligt bevilja dem, som utgöra densamma, lindring i bevillningen, denna
ränta måtte upphäfvas och deremot nyssnämnde lindring försvinna; att, enär en
del af berörde ränta är anslagen till Landshöfdingen, som deraf äfven skall bekosta
Embetsrummens eldande, och den redan beslutade indragningen af detta anslag icke
kan verkställas förr än vid nuvarande Landshöfdings afgång, Eders Kongl. Maj:t
ville i Nåder inhemta yttrande, huruvida han emot ersättning efter den grund,
som för indelta löners godtgörande, i händelse af-deras indragning, kan varda be
-
195
stämd, skulle vilja densamma frånträda, så att förändringen genast må kunna till
verkställighet bringas; samt att, då en del af räntan är afsedd till LandshöfdingeBoställets
underhållande, med detta underhåll för framtiden, och sedan till äfventyrs
befintlig besparing af dessa medel blifvit använd, förfares lika som med öfriga dylika
byggnader.
9:o. Att den afgift, som under namn af Näs Kungsgårds reparationsmedel,
utgöres af Näsgårds och WesterBergslags Fögderier till underhåll af byggnaderne å
Näs Kungsgård, såsom likaledes innefattande en serskild skattskyldighet utöfver
hemmanens räntor, jemväl måtte vid nuvarande boställsinnehafvarens afgång försvinna
och med boställets underhållande derefter enligt gällande Författningar
tillgå.
10:o. Att Comiterade, som i fråga om upphörandet af den, åtskillige hemman
i olika delar af Riket åliggande dagsverksskyldighet i underdånighet åberopa
serskildt i detta ämne afgifvande utlåtande, derjemte, beträffande sättet för framtida
godtgörande af denna prestation, eller hvad i dess ställe kommer att utgå, underdånigst
föreslå: att de dagsverken, som äro inbegripne i hemmansräntorna, böra
innefattas uti dessas förvandling, men, så länge dylika dagsverken in natura utgöras,
endast den andel af hvarje hemmans ränta, som enligt uträkning, uppgjord efter de
i afseende å förvandlingen följde grunder, skolat erläggas, derest förvandling af
dagsverkena icke ägt rum, af de skattskyldige utfordras och återstoden, som således
motsvarar dagsverksskyldigheten, i Räkenskaperne afföras, såsom anordning lill den
Stat, för hvilken dagsverkena disponeras; alt deremot, i fråga om serskild, i hemmansräntorna
ej inbegripen arbetsskyldighet, de dagsverken, hvartill densamma uppskattas,
ehvad beslut som fattas angående nämnde räntor, icke böra förvandlas till
persedlar, utan till contant ränta efter samma medelmarkegång, som för nämnde
räntors förenkling tages till grund, och sådant äfven tillämpas å det vederlag för
redan indragen så beskaffad arbetsskyldighet, som förut kan vara i spanmål eller
andra persedlar bestämdt; samt alt berörde förvandling, derest ersättning för arbets
skyldigheten
är faststäld före allmänna ränteförvandlingens utförande, i sammanhang
dermed verkställes, men annars för sig går, så snart dagsverkenas antal blifvit
stadgadt, och, i händelse dess utgörande in natura äfven derefter fortfar, den
derför belöpande lösen afföres på lika sätt, som här ofvan, i afseende å värdet af
de i hemmansräntorna inbegripne dagsverken, är vordet i underdånighet tillstyrkt.
ll:o. Att vid verkställighet af hemmansräntornas förvandling i öfrigt måtte
iakttagas: a) att den uti Färentuna Härad af Stockholms Län, på grund af åtnjutande
roteringsfrihet, utgående så kallade DrängeSpanmål, såsom varande af grund
25*
-
196
skatts natur, deruti inbegripes; b) att, om än några indelta hemmansräntor skulle
tills vidare komma att af löntagare bibehållas, sådant ej bör hindra förvandlingen,
utan att likväl rubba ränteedfvarnes sk vidi ”het att gamla räntan till indelningshaf
O
j o O O
värne utgöra; börande, så länge detta förhållande fortfar, uti Räkenskaperne under
behörig anordningstitel afföras sä stor del af nya räntan, som under nämnde tid
icke bör till Kronan erläggas och således motsvarar indelningen.
12:o. Att till ordinarie ränta hänförlige och derunder beräknade afgifter af
Städerne för deras jord förvandlas efter enahanda grund, som för hemmansräntornas
förvandling varder faststäld.
13:o. Att vid framtida skattläggningar räntan bör först uträknas och bestämmas
efter hittils gällande method samt beloppet deraf sedermera förvandlas och utsättas
efter samma beräkningsgrund och medelpris, som för de nuvarande räntornas
förvandling blifver faststäld; dock att Qvarnar, såsom egentligen varande fabriksinrättningar,
på enahanda sätt, som i afseende å såganläggningar numera finnes
stadgadt, framdeles icke åsättas grundränta, utan i likhet med fabriksinrättningar
endast till bevillning beräknas.
14:o. Att i afseende å Krono- och Kyrko-tionden annan förändring icke må
ega rum, än att i de fall, då den är utsatt antingen i andra persedlar, än spanmål,
eller andra sädesslag, än hvaraf densamma i allmänhet inom orten utgöres, den
tionde, hvarmed detta förhållande inträffar, på det sätt förvandlas, att, sedan värdet
deraf efter det vid ordinarie räntans förvandling följde medelpris blifvit uträknadt,
i stället bestämmes så stor qvantitet spanmål af de slag, hvaruti tionden i
provinsen allmännast är utsatt, som efter nämnde medelpris svarar emot förstberörde
värde, dock att icke mindre bråk, än en half kappe utsättes, utan hvad, som
under- eller öfver-stiger, uteslutes.
15:o. Att den uti Skåne hvarje sjunde år utgående Ilalmstädje-afgiften, såsom
innefattande en afgift, hvilken af tiondegifvare i öfrige delar af Riket icke erlägges,
måtte upphöra samt de tiondetagare, som hittils deraf varit i åtnjutande undfå
ersättning efter hvad, som per medium för året å hvarderas innehafvande tiondeanslag
belöper.
16:o. Att, jemte det KammarColIegium undfinge Nådig befallning att så
påskynda pröfningen af hvad, som rörer utredningen af sådane Ordinarie Afkortningar,
om hvilkas framtida upphörande Kongl. Maj:t redan i Nåder förordnat, att
deraf härflytande förändringar kunna vid nya Jordebokens upprättande iakttagas, jemväl
öfrige Ordinarie Afkortningar böra försvinna och andra räntor icke i Räkenskaperne
debiteras, än som af de skattskyldige skola erläggas, med undantag endast
af de fall, då befrielsen ifrån vissa räntors utgörande innefattar anslag för ända
-
197
mål, hvilkas alla kostnader anses böra af Räkenskaperne utvisas, i hvilket afseende
i underdånighet tillstyrkes:
a) Att de räntor och tionde, som afkortas för: Adeliga och Säteri samt Bergsfrälse
friheter, äfvensom under uppodling varande lägenheter samt ödes hemman
och lägenheter, måtte ifrån Räkenskaperne uteslutas;
b) Att, så vida donationerne till Grisbacks arfvingar af 5 T:r kappe kronotiondespanmål
uti Kopparbergs Län samt till Nyköpings Lazarett af tvänne Fisken
uti Södermanlands Län, vid i laga ordning anstäld utredning, finnas vara af den
beskaffenhet, att de fortfarande böra bibehållas, med de personer, som till förstnämnde
anslags åtnjutande äro berättigade, öfverenskommelse, så vidt ske kan, uppgöres
om denna rättighets afstående emot viss lösen, samt med det sednare anslaget förhålles
på lika sätt, som i afseende å öfrige till Fromma Stiftelser beviljade ränteoch
tionde-anslag varder stadgadt.
c) Att, så vida afkortningarne för förpantade hemman och räntor, efter skedd
utredning, finnas afse sådan förpantning, att återlösen kan ega rum, derom må
förordnas, men i motsatt fall dessa räntor ifrån Räkenskaperne uteslutas och i Jordaboken
endast inom column antecknas.
d) Att på sistnämnde sätt jemväl förhålles med de räntor, som afkortas för
förläningar på bestämd tid, Kongl. Slott och Kungsgårdar, jemte förarrenderade
hemman och lägenheter, med undantag af de räntor, som äro upplåtna åt Sala
Silfververk, hvarom här efteråt vidare förmäles; dock att i de fall, då räntor och
tionde af utarrenderade egendomar, enligt nu gällande contracter, utöfver arrendeafgifterne
erläggas, debitering deraf efter serskilda förteckningar verkställes.
17:o. Att alla till Embets- och Tjenste-mäns aflöning samt Allmänna Verk
och Inrättningar, Kyrkor och Fromma Stiftelser anslagna indelta räntor och kronotionde,
äfvensom Rusthållens Augmentsräntor, de ränte- och tionde-anslag för Gästgifveriet
Färjor och Färjkarlar, Postbönder och Brefbärare, som icke utgå af de hemman,
med hvilka sådant onus, hvarom nu är fråga, finnes förenadt, samt räntor och
tionde, som Städer åtnjuta af andra, än dem underlagde hemman, till Statsverket
indragas, under iakttagande likväl, dels att för de ordinarie Embets- och Tjenstemän,
uti hvilkas Fullmagter eller Constitutorialer serskildt förbehåll ej blifvit gjordt,
indragningen först vid deras afgång ifrån tjensten verkställes, så vida de icke sjelfve
förklara sig nöjde, att den dessförinnan för sig går, i hvilket afseende yttrande
af hvar och en bör afgifvas, dels ock att samma grund tillämpas i fråga om sådan
andel af Allmänna Inrättningars och Stiftelsers anslag, som af dess Tjenstemän
innehafves; börande deremot indragningen i allt öfrigt, deruti äfven inbegripne de
till Indelte Regementernes lönefonder ingående räntor och tionde, verkställas, så fort
ske kan, vid den tidpunkt, som derför varder bestämd. Berörde stadgariden afse
198
dock icke sådana räntor och tionde, sorn utgöras af serskilda Inrättningars och
Stiftelsers under egande rätt innehafvande egendomar.
18:o. På sätt uti föregående punkt stadgas, förhålles äfven med sådane
utarrenderade Boställen, hvilkas arrenden äro lill aflöning anvisade; dock att, i händelse
behofvet åter skulle påkalla något sålunda indraget Boställes användande för
ändamål, hvartill det förut kunnat disponeras, Eders Kongl. Maj:t må ega att derom
förordna, emot det att derför i löneanslagen beräknad ersättning försvinner.
Hvad åter beträffar BostadsBoställen, så anse Comiteratle derför belöpande
räntor och tionde hvarken böra uti innehafvarnes löner ingå, eller på annat sätt utgöras,
utan i Jordeboken inom column antecknas och deremot Boställenas uppskattade
afkastning vid framdeles blifvande löneregleringar beräknas.
19:o. Att de indragne ränte- och tionde-anslagen samt arrendeafgifterne godtgöras
på följande sätt:
a) För vederbörande löntagare bestämmes visst belopp i contant, motsvarande
hvad löneanslagen och Boställs-arrende, det sednare beräknadt efter då gällande contract,
utgöra enligt förvandling efter medel-markegångspris för de sista tio åren före
indragningens beslutande, med tillägg af forsellön å spanmål; börande likväl
vid beräknandet af dylik ersättning för Tjensteman, som är med BostadsBoslälle
försedd, derifrån afdragas den Boställets ränta och tionde, som antingen är å hans lön
indeld eller enligt hittils gällande stadganden bordt af honom utbetalas; Och skall
det sålunda uppkommande ersättningsbeloppet jemkas till närmaste fulla Riksdalertal.
Härunder inbegripas dock icke sådane tjenstebefattningar, hvilka åtnjuta aflöning
af de till serskilda Inrättningars disposition stälde anslag.
b) De uti Utlåtandet omförmälde Inrättningar, som med allmänna medel underhållas,
undfå bestämda contanta anslag, hvilka, derest icke, i anledning af Comitcrades
afgifvande underdåniga utlåtande, angående vissa Verks serskilda uppbörders
ingående till Staten, annorlunda varder bestämdt, beräknas på enahanda sätt,
som uti föregående mom. omförmäles.
c) I afseende å de till öfriga Allmänna Verk och Inrättningar samt Kyrkor
och Fromma Stiftelser anvisade anslag, äfvensom Augmentsräntor och anslagen till
Gästgifverier, Färjor och Färjkarlar, Postbönder och Brefbärare, samt de räntor och
tionde, som Städer åtnjuta, förfares sålunda: att, hvad tionden beträffar, af den del,
som kunnat till leverering in natura uppsägas, beräknas för framtiden så stor qvantitet
inom hvarje markegångsdistrict, som uppgår till fullt tunnetal, hvarför sedermera
erhålles lösen till det belopp, de skattskyldige årligen erlägga, hvarjemte anvisas
visst contant anslag ej mindre för forsellön, der sådan förut kunnat ifrågakomma,
än för den del af tiondeanslagen inom hvarje district, som öfverskjuter
199
fullt tunnetal, samt sådan tionde, som nu löses efter bestämda priser; att, om hemmansräntorna
för framtiden utsättas i contant, den andel af dylika räntor inom
hvarje markegångsdistrict, som af förvandling enligt markegång beror, uträknad efter
de i fråga om hemmansräntornas förenkling antagne medelpris, utbytes emot
ett, efter samma beräkningsgrund, i värde svarande anslag af sådan spanmål, hvaraf
tiondcn allmännast utgöres i den ort, der räntorna utgått, likväl beräknadt i fullt
tunnelal, så att det värdesbelopp, som sålunda icke kan förvandlas, i contant ersättes,
hvilken spanmål sedermera löses på sätt för tionden är föreslaget; samt att
den andel af ofvannämnde räntor, som icke af markegångsförvandling berott, jemte
forsellönen å den i samma räntor inbegripne spanmål varda med bestämdt anslag
i penningar godtgjorde; men, om hemmansräntorna förenklas på det sätt, att
de äfven framgent blifva till någon del i persedlar utsatta, erhålles enahanda lösen,
som de skattskyldige för hvarje år erlägga, samt dessutom nyssnämnde contanta
anslag för forsellönen.
20:o. Att nödiga åtgärder varda vidtagne, på det äfven de ränte- och tiondeanslag,
som af enskilde Verk och Inrättningar samt personer innehafvas, måtte, efter
med vederbörande träffad öfverenskommelse, kunna indragas, för hvilket ändamål
Comiterade underdånigst tillstyrka:
a) Att, sedan Sala Silfververks delägare fått sig yttra, angående de af Comiterade
uti detta Betänkande föreslagne vilkor för indragning af samtelige till Bergs
lagets
disposition öfverlåtna Kronans räntor och utskylder, samt vederbörande Embetsverk
jemväl blifvit hörde och afgifvit den närmare och fullständigare utredning
af förhållanderne dermed, som för ärendets slutliga pröfning kan anses af nöden,
Eders Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer göra den Nådiga framställning i äm
net,
som, för berörde indragnings tillvägabringande, af behofvet påkallas.
b) Att för den till Kalkugnen i Wisby anslagne Ved samt de anslag af
räntor och tionde, som vissa egendomar åtnjuta för jordförluster genom canalanläggningar,
derunder icke inbegripen eftergift af hvad af nämnde egendomar bör
utgöras, erlägges contant capitalersättning.
c) Att de under anordningstitel afförde räntor, ifrån hvilkas utgörande befrielse
åtnjutes af Åkers KrulBruk, Husqvarna GevärsFaktori, KlädesFabrikerne i Norrköping
och åtskillige i Betänkandet uppräknade Hyttor i Philipstads Bergslag, måtte
uti Jordeboken föras inom column och således ifrån Räkenskaperne uteslutas,
samt enahanda grund följas i de fall, då, såsom ersättning för jordförluster genom
canalanläggningar, eftergift af hemmans egna räntor eller tionde är beviljad, så att
den eftergifne andelen vid blifvande förvandling af dessa hemmans räntor afdrages
och endast återstoden för framtiden uppföres.
200
d) Att de till underhåll af loftsbyggningen vid Ornäs och sä kallade Kungsladan
vid Rankhyttan i Kopparbergs Län anvisade dagsverken utbytas emot spanmålsanslag,
med iakttagande af enahanda grunder, som uti 17 punkten, mom. litt.
c. omförmälas, samt att så väl dessa som spanmålsanslaget för vidmakthållande af
ladan vid Isala i nämnde Län sedermera liqvideras, på sätt berörde mom. innehåller.
e) Att den till underhållande af Runna qvarndamm i Westmanlands Län anslagne
dagsverkslösen bör försvinna derigenom, att vid grundräntans förvandling samma
lösen efter enahanda beräkningsgrund, som vid nämnde förvandling följes, varder
derifrån afdragen och således endast återstående beloppet utfördt.
21:o. De årliga ersättningarne utbetalas sålunda: att hvad, som belöper för
löneanslag, utgår qvartaliter; att godtgörelsen för Augmentsräntorna och-anslagen
till Gästgifverier, Färjor och Färjkarlar samt Postbönder och Brefbärare för hvarje
år liqvideras vid den tid det påföljande, då uppbördsstämmor lör hemmansräntornas
uppbärande hållas; samt att alla öfriga utfalla vid slutet af det år, för hvilket de
beräknas.
22:o. Att all till Statsverket utgående tionde samt ordinarie räntan, sä vidt
den sednare i persedlar beräknas, böra lösas med penningar efter medelpris, som
bestämmes för fem år i sender, på grund af den under de tio förutgångne åren i
afseende å Kronans räntor stadgade markegång; dock att detta medelpris första
gången endast bestämmes till och med år 1850, efter markegången för åren
1836—1845.
Deremot kommer i fråga om utgörande af sådana räntor och tionde, som indelningshafvare
tills vidare bibehålla, att enligt nu gällande stadganden förfaras.
23:o. Efter den i första mom. af nästföregående punkt omförmälde grund
löses äfven den spanmål, som för ständiga RoteVacancer i Skåne utgår, äfvensom
HästeVacanceSpanmålen, i de fall, då samtelige Rusthållare vid den inom Länet
förlagde andelen af ett Regemente eller de Rotehållare inom Länet, som utgöra
den ständiga RoteVacanceafgiften, förena sig om denna förändring uti de afslutade
contracterne.
24:o. Att, i likhet med hvad i afseende å utarrenderade Boställen blifvit hemstäldt,
alla arrenden af Statens egendomar, som äro till serskilda ändamål anvisade,
måtte i utbyte emot contanta anslag, om hvilka Comiterade sig serskildt yttra, varda
till Statsverket indragne, med undantag af de fall, då arrendena skola in na
tura
till vissa Inrättningars underhållande utgöras; samt att de till Statsverket ingående
arrenden måtte fastställas i penningar, men, om sådant icke anses lämpligt,
utsättas antingen, på sätt i de flesta fall hittils skett, uti spanmål eller, om hem
-
201
mansräntorna varda i persedlar beräknade, sådane persedlar, hvarutaf dessa komma att bestå
och följaktligen allt framgent blifva föremål för markegångssättning, hvilka persedel-arrenden
derefter böra likvideras med penningar elter det lör hemmansräntor och tionde
gällande medelpris. Äfvensom Comiterade, till förenklande af utarrenderingsåtgärderne,
underdånigst hemställa, att desamma må ensamt af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
hvar i sitt Län, besörjas, likväl under KammarCollegii öfverinseende, så
att vilkoren för utarrenderingen af bemälte Collegium fastställas och icke, utan dess
bifall, andra arrendeanbud, än som dermed öfverensstämma, få antagas.
25:o. Att, i fråga om Markegångssättningen, Comiterade anse de priser, sorn
skola ligga till grund för lösen af Kronans räntor och tionde, böra bestämmas efter
försäljuingspriserne under de trenne sista månaderne af skatteåret jemte de
trenne första månaderne af det följande; men att tills vidare serskild markegång i
nu stadgad ordning bör sättas till rättelse för liqvider emellan räntegifvare och
räntetagare, så länge sådana ifrågakomma, äfvensom alla öfriga liqvider, som enligt
nu gällande föreskrifter eller överenskommelser skola på markegång grundas.
Förstnämnde serskilda markegång borde, efter Comiterades åsigt, lämpligast
sättas i April, men, för att, så länge den hittils vanliga markegångssättningen
höstetiden måste bibehållas, undvika dubbla dylika förrättningar, tillstyrka Comiterade
underdånigst, att vid den sistnämnde äfven förstomförmälde prisbestämning må
för sig gå efter de rörande densamma stadgade grunder.
I afseende å förrättningens utförande föreslå Comiterade underdånigst, att Deputerade
måtte blifva tvänne af hvarje RiksStånd och rösta per capita, samt att
pröfningen af anförde besvär under närvarande förhållanden fortfarande af KammarCollegium
verkställes. Och är Förslag till förnyad Förordning, angående markegångssättningen,
af Comiterade upprättadt, hvilket i fråga om öfrige tillstyrkte förändringar
underdånigst åberopas.
26:o. I stället att Jordeböcker, efter nu gällande stadganden, böra hvarje tionde
år upprättas, hemställa Comiterade underdånigst, att, till minskning af göromålen
och undanrödjande af de anledningar till misstag, som detta periodiska förnyande
af ifrågavarande vigtiga handlingar medfört, Jordeboken för framtiden blifver
en Liggare, hvaruti inträffande förändringar antecknas och hvaraf exemplar förvaras
icke blott hos vederbörande Autoriteter och Tjenstemän, utan ock, till nödig upplysning
för jordegarne, uti Sockenkyrkorne; samt att upprättandet af denne Liggare
föregås af noggrann jordransakning. Utvisande för öfrigt det af Comiterade
upprättade Förslag till Förordning i ämnet de närmare stadganden, om hvad i berörde
hänseende bör iakttagas, som Comiterade på de i Betänkandet utvecklade
(Bil. lill K■ M. Nåd. Prop. lill R. St. år 184/.) —5
202
skäl trott vara erforderlige, hvarjemte Comiterade i underdånighet föreslå de serskilda
föreskrifter: att Utmarksskatten på Oland icke bör i Jordehoken bland hemmansräntorna
upptagas förr, än under pröfning varande fråga om nedsättning deruti
blifvit slutligen afgjord, utan emedlertid på grund af vid Jordeboken fogad förteckning
debiteras, samt att med afseende å det serskilda förhållandet med hemmansräntornas
utgörande i St. Kopparbergs Län efter annan fördelning hemmanen
emellan, än Jordeboken upptager, JordeboksLiggaren derstädes bör upprättas
i den mån, Storskiftet i Länet hunnit socknevis fullbordas.
De af KammarCollegium gjorda underdåniga framställningar, dels om anskaffande,
på Statens bekostnad, af blanketter till Jordeböckerne, dels att Häradsskrifvarne
måtte undfå serskild ersättning för ny Jordeboks upprättande, hafva Comiterade
så mycket heldre funnit sig böra i underdånighet biträda, som angelägenheten
fordrar, alt nödig öfverensstämmelse vid nya JordeboksLiggarens uppgörande
beredes, och göromålen genom räntornas förvandling betydligen ökas, samt skyndsam
verkställighet är af nöden; Och tro Comiterade, hvad arfvodet angår, det böra
åt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnas att, hvar för sitt Län, beloppet
föreslå.
27:o. Hvad beträffar Mantalsskrifningarne å Landet, så hafva Comiterade,
med afseende å väckt förslag, att Häradsskrifvarnes göromål måtte öfverflyltas å
Tjenstemän, som vid Länens LandsContor anställas, funnit sig böra i underdånighet
hemställa, att berörde förrättningar mätte framgent besörjas af Länsmännen,
hvar inom sitt district.
Vidkommande åter ifrågavarande förrättningar uti Städerne, så anse Comiterade,
att, der de hittils icke varit af Häradsskrifvare verkstälde, äfven framgent
må i enlighet med derom nu gällande föreskrifter förfaras, men att i öfriga Städer
dessa göromål böra utföras af de HäradsBokhållare, hvilkas anställande Comiterade
föreslå, likväl med rättighet för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
der så lämpligen ske kan, serdeles i de Städer, som äro ifrån ResidensStaden mera
aflägse, dertill förordna någon sådan Stadens Tjensteman, som med allmänna
KronoUppbörden derstädes har befattning. Hvarjemte Comiterade tillika i underdånighet
hemställa, att uti de Städer, der Akademier äro belägne och den till deras
jurisdiction hörande personals mantalsskrifning hittils blifvit af AkademiBokhällarne
förrättad, delta undantagsstadgande för framtiden må upphöra.
28:o. Med afseende å den lättnad, som ej mindre vid mantalsskrifningen än debiteringen
och redovisningen skulle uppkomma, derest i afseende å utgörandet af Mantalspen
-
203
nmgarne och Bevillningen efter första Art. enahanda grunder voro gällande, hemställa Comiterade
underdånigst: huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle i Nåder linna skäligt föreslå
Rikets Ständer, dels att mantalspenningarne hädanefter böra beräknas ifrån fyllda
aderton år och i de fall, då enligt nuvarande stadganden befrielse derifrån efter
sextiotre års ålder tillgodonjutits, upphöra med fyllda sextio år, dels att de föreskrifter,
som i afseende å bevillningen efter första Art. framgent meddelas, jemväl
för öfrigt i möjligaste måtto lämpas efter de rörande mantalspenningarnes utgörande
gällande förordnanden.
29:o. Att den uti ordinarie räntan inbegripne, så kallade Bågskatten, som i
Herjeådalen utgöres med fyra sk. af hvarje mansperson af allmogen, som erlägger
mantalspenningar, mätte upphöra och allmogens mantalspenningar, hvilka uti denna
provins nu beräknas till fyra sk., deremot till sex sk. personen förhöjas.
30:o. a) De stadganden, enligt hvilka debitering och uppbörd af sådane avgifter,
som erläggas af de till Akademiska jurisdictionerne hörande personer, verkställas
af Akademiernes Tjenstemän samt Regementsskrifvarne vid Indelta Arméen
pålöra och uppbära löntagares bevillningsafgifter och de till Statsverket ingående
mötespenningar jemte Underbefälets och gemenskapens afgifter till Wadstena
KrigsmanshusCassa, anse Comiterade böra upphäfvas, likasom Comiterade uti serskildt
utlåtande underdånigst tillstyrka, att ‘Bergsfogdarnes befattning med afgifter
af Bergverken måtte upphöra, samt således debitering och uppbörd af alla
Kronoutskylder och hvad dit hörer i ett sammanhang inom hvarje district besörjas.
b) Uti Städerne böra i berörde hänseende Magistraternes nu egande åligganden
fortfara.
c) I fråga om FögderiUppbörden anse Comiterade: att Häradsskrifvarnes nuvarande
befattningar böra, i den ordning Betänkandet närmare utvisar, upphöra, samt
debiteringen förrättas af Tjenstemän, som till mindre antal, under benämning af
HäradsBokhållare, varda å Länens LandsGontor anstälde och hvilka för samma debitering
blifva ansvarige, äfvensom de efter den fördelning, som Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande fastställa, böra besörja Häradsskrifvarnes nuvarande åligganden
vid skattläggningar och bevillningstaxeringar. Skolande deremot Kronofogdarne ensamt
ansvara för afgifternes uppbärande och redovisande enligt Uppbördsbok och
Längder, som dem meddelas.
d) Debetsedlarne utfärdas så tidigt efter TaxeringsFörrättningarne, att besvär
deröfver kunna hos PröfningsComitéen anföras.
26*
204
31:o. Att Eders Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer Nådigst föreslå, att,
till lättnad uti räkenskapsgöromålen och vinnande af mera noggranhet, Taxering
å fast egendom endast hvarje femte år skall verkställas, med uttrycklig föreskrift,
att uppskattningen bör ske elter Taxeringsmännens, på grund af deras närmare kännedom
om förhållanderne och med ledning af allmänna försäljningspriserne inom
orten, egande öfvertygelse om hvarje egendoms verkliga värde; i hvilket fall, och
då löljden deraf otvifvelaktigt blefve, att egendomarnes sammanlagda fastighetsvärde
ökades, bevillningsafgifterne kunde nedsättas, så att deras belopp på det hela icke
förhöjdes.
32:o. Comiterade anse, att, till beredande af förenkling vid debiteringen och i
räkenskaperne, hittils medgifne afkortningar i mantalspenningarne och bevillningen
efter första Art. för sådane till arbetsklassen hörande personer, som hafva fyra minderåriga
barn, böra, så vida icke desamma efter numera inträffad nedsättning i personella
bevillningen kunna försvinna, framgent medelst afdrag vid debiteringen iakttagas,
och uti sammandragen öfver de personer, som enligt allmänna grunder borde
nyssnämnde afgifter erlägga, nedsättningen utredas.
33:o. Att, sedan Häradsskrifvarnes annotation af de vid uppbördsstämmor
inflytande medel komme att upphöra, för beredande af nödig controll stadgas: att
för FögderiUppbörden qvittensblanketter utfärdas, serskildt för hvad vid hvarje uppbördsstämma
skall erläggas, hvilka böra vara tryckte, så att endast nummer, den skattskyldiges
namn och debetsedelns belopp af HäradsBokhållarne inskrifvas, hvarefter
desamma, sedan de, genom LandsKamrerarens försorg och under dess ansvar, blifvit
med Uppbördsboken jemförde och rigtige befunne, förses med serskild stämpel
och till Kronofogdarne öfverlemnas till den del de vid hvarje stämma erfordras.
Åliggande det Kronofogden att, då derå uppförde medel till någon del afkortas,
sådant genom anteckning å qvittensblanketten utmärka, äfvensom att, då afbetalningar
verkställas, dem, i den skattskyldiges närvaro, å hans qvittensblankett anteckna
samt derjemte, der så fordras, serskildt qvitto å debetsedeln honom meddela.
34:o. Att, till undvikande af all Kronollppbörds indrifvande vid samma tid
och derigenom för de skattskyldige uppkommande olägenheter, tvänne uppbördsstämmor
å Landet hållas, nemligen: den första, för uppbärande af alla personella samt
bevillnings-afgifter, ifrån medlet af September till medlet af October, med rättighet
likväl för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, derest någonstädes serskilde
omständigheter det påkalla, bestämma en senare termin, dock sist inom medlet af
November; och den andra emellan medlet af Februari och medlet af April måna
-
205
der påföljande år, för uppbärande af lösen för hemmansräntor och tionde jemte
öfrige af hemman utgående utskylder; samt att uppbörden uti Städerne förrättas
under loppet af September; börande likväl sistnämnde förändring endast successivt
tillvägabringas pä det sätt, att uppbördsterminen tillbakaflyttas en månad hvarje
år, lill dess den kan vid nyssnämnde tid utsättas.
35:o. I afseende å uppbördens indrifning och controllerne derå iakttages: att
genast, efter det uppbördsstämma i Socken blifvit afslutad, ett exemplar af Förteckningen
å böter för underlåten betalning å stämman, med utsatt restbelopp för hvarje
skattskyldig, bör, genom uppbördsmannens försorg, aflemnas till vederbörande
Kyrkoherde, för att i Sockenstämma uppläsas, då derå antecknas, huruvida någon
anmärkning deremot blifvit gjord, hvarefter alla dylika Förteckningar för hvarje
Fögderi till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas; att uppbörden i Städerne
samt de afgilter å Landet, som å första uppbördsstämman erläggas, böra, derest
laga hinder icke möta, inom löpande årets slut vara indrifne och levererade,
äfvensom inom samma tid handräckning för bortflyttade personers utskylder sökt,
vid det ansvar, som för underlåtenhet i dylika fall är stadgadt; att Kronofogdarne
böra vid slutet af December månad hvarje år upprätta och aflemna Förslag, utvisande
förhållandet med höstuppbörden, och till controll derå ej mindre Uppbörds—
boken än Förteckning å restantierne, verificerad med qvittensblanketterne för de
oliqviderade posterne, hvilka sednare efter skedd jemförelse med Förteckningen
återställas, som äfven, hvad Uppbördsboken angår, före andra stämman iakttages;
att de vid nämnde tid befintlige restantier af Fögderiuppbörden, äfvensom hvad
deraf vid andra stämman bör erläggas, skola inom den 30 påföljande April vara
indrifne och levererade; att för uppbördsställningens verificerande vid redogörelseterminen,
med bibehållande i öfrigt af hvad i denna del rörande Summariska Redovisningen
stadgas, icke vidare erfordras nu föreskrifne, i Sockenstämmor bestyrkte
restlängden utan i deras ställe företes lika beskaffade, af obegagnade qvittensblanketter
åtföljde Restantie-Förteckningar, som, i afseende å den vid December månads
slut utestående Fögderiuppbörden, ofvan omförmälas, hvilka qviltensblanketter
sedermera efter skedd jemförelse återställas; skolande nämnde Förteckningar
derefter af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfversändas till Presterskapet,
för att i Sockenstämmor uppläsas, till utrönande, huruvida någon anmärkning deremot
förekommer; samt att, med upphäfvande af nu gällande stadganden om restransaknings
ovilkorliga anställande, då restantierne i något Fögderi uppgå till 500
R:dr, det må ankomma på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning att
vidtaga sådan åtgärd, då serskilda omständigheter dertill föranleda.
206
36:0. Comiterade tillstyrka underdånigst, att nu gällande stadgande angående
efterlysning af personer, sora häfta för obetalde kronoutskylder, måtte,
såsom ledande till betydligt besvär utan deremot svarande gagn, varda upphäfvet;
äfvensom att, då ett år förflutit, utan att upplysning om den skattskyldiges vistelseort
kunnat vinnas, och vederbörande finnas hafva iakttaget hvad dem ålegat, Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att, på lika sätt som förfares med utskylder,
hvilka i anseende till bristande tillgång icke kunna indrifvas, om dylika
medels afskrifvande förordna, utan att besluten derom, enligt hvad i 5 <§. 12 mom.
af den för KammarRätten nu gällande Instruktion stadgas, KammarRättens pröfning
underställa.
37:o. Beträffande Redogörelsen föreslå Comiterade underdånigst: att KronoUppbördsRäkenskaperne
i likhet med öfrige Allmänna Redogörelser samt RiksHulvudBoken,
hvaruti de skola intagas, uppgöras och afslutas lör Calender-år; att
desamma, behörigen verificerade, aflemnas för Städerne inom slutet af Januari må
nad,
samt för Fögderiernc, likaledes åtföljde af de verificationer, som af Kronofogdarne
böra företes, ingifvas vid den för Summariska Redovisningen nu stadgade tid,
med iakttagande, att den uti sistnämnde Redogörelser förekommande balance bör
specifikt utvisa hvad deraf blifvit levereradt till och med den 30 April och hvad
sistnämnde dag finnes utestående, dock att för St. Kopparbergs Län tiden för
Räkenskapernes aflemnande tills vidare, och intilldess ränteförenklingen äfven der
kunnat utföras, bestämmes till den 1 Juni; att Uppbördsböckerne böra Räkenskaperne
åtfölja; att, sedan FögderiRäkenskaperne inkommit, HäradsBokhållarne böra
dervid bifoga alla de handlingar, hvarpå de af dem verkstälde, uti Räkenskaperne
förekommande debiteringar sig grunda och som till deras bestyrkande erfordras;
att för bötesmedlen upprättas serskilde, vid förutnämnde Räkenskaper fogade Redogörelser,
ilrån hvilka, till debitering uti de förra, endast öfverföras sådane, verkligen
inllutne medel, som utgöra föremål för leverering till Ränteriet och således
tillhöra Kronouppbörden, hvaremot uti den serskilda Redogörelsen, jemte förekommande
afkortningar, afföres hvad, som uppbördsmannen bör directe till vederbörande
utbetala; alt, med bibehållande af föreskrilterne derom, att befintlige restantier böra
vara utredde eller indrifne inom slutet af Augusti månad, då enligt för närvarande
gällande föreskrifter SpeeialRäkningen afslutas, för så väl Städerne som Fögderierne
upprättas och inom den 15 derpå följande September till Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande aflemnas Förslag öfver förhållandet med de uti föregående
årets Redogörelse balancerade medel, bestyrkt på lika sätt, som i afseende å de
uti SpecialRedogörelserne upptagne restantier nu finnes föreskrifvet, hvarjemte ve
-
207
rificationer för de uli Förslaget verkstälde afföringar böra företes, men efter skedd
jemförelse Redogörarne återställas, för att års-räkenskaperne bifogas; att den serskilda,
för samma period som SpecialRäkningarne, öfver KronoUppbörden afslutade
RiinteriRäkningen öfver levererad dylik uppbörd, såsom icke vidare behöllig, derest
Allmänna KronoUppbördsRäkenskaperne, lika med Ränteriernes SpecialRäkningar, upprättas
för Calender-år, afskaffas, men deremot, på det vid Räkenskapernes granskning
uti KammarRätten controll må egas derå, att de uti specifikation å balancen
i FögderiRäkenskaperne upptagne levereringar efter den 31 December och intill deri
30 April äro med verkliga förhållandet instämmande, förordnas, att vederbörande
LandsKamrerare och Räntmästare böra härom å sistnämnde Räkenskaper teckna
intyg; samt alt LandsBöckerne efter nytt, med RiksIIufvudBoken öfverensstämmande
formulär afslutas inom den 1 October efter Räkenskapsåret.
38:o. Att, hvad angår praescriptionstiden för SkattskyIdiges och Redogörares
ansvarighet för anmärkte medel, i förra hänseendet må förblifva vid nu stadgad
tid af tre år, hvarinom reservationskraf böra anställas, dock att denna tid räknas
ifrån utgången af det år, för hvilket de anmärkte medlen belöpa; att tiden för
anmärkningsåtal emot de Tjenstemän, som med kronoutskyldernes debiterande och
redovisande ega befattning, i frågor af sådan beskaffenhet, som icke äro ifrån all
praescription undantagne, må bestämmas lill lika tid, att räkna ifrån det Räkenskaperne
inkommit till vederbörande Autoritet, der granskning af dem skall anställas;
att de Tjenstemän, som det ålegat att anmärkte medel debitera, böra, i händelse
felaktigheten vid anmärkningsmålets afgörande, pröfvas vara af den beskaffenhet,
att den kan anses af bristande uppmärksamhet tillkommen, vara Kronan för ersättningen
ansvarige, dock, i fall medlen skola af de skattdragande gäldas, först sedan
sig visat, att de icke kunnat hos dem utfås; samt att, på det skattskyldiges ansvarighet,
i följd af anstäldt reservationskraf, icke måtte blifva för långt på tiden utdragen,
icke allenast, enligt hvad KammarRätten föreslagit, den förklaring af 24 §.
uti detta Embelsverks Instruktion måtte i Nåder meddelas, att dylika anmärkningar
böra inom två år efter reservationskrafvet vara hufvudsakligen pröfvade, utan ock
det tillägg till samma §. göras, att Utslaget skall inom trenne år efter nämnde
kraf den skaltskyldige delgifvas, allt vid äfventyr, att, om något deraf försummas,
verkan af reservationskrafvet förfaller.
Utdrag af det hos Comiterade denna dag förde Protocoll, utvisande de af tvänne
Ledamöter i vissa delar yttrade serskilda meningar, som af dem åberopas, Yarder i
underdånighet bifogadt.
208
Återställande de Comiterade tillstälde handlingar i de ämnen, som utgöra
löremål för detta Betänkande, framhärda Comiterade med djupaste vördnad, trohet
och nit,
Stor mä k t igst e, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
J. Falkman.
F. H. Gasslander.
underdånigsle, tropligtigste
undeisåter och tjenare
A. P. SANDSTRÖM.
C. G. Stuart.
Nils Aug. Fredin.
Slockholm den 30 April 1847.
Carl Sandberg.
209
Utdrag af Protocollet, hållet lios Comiteradc, för uppgörande
af förslag till Bcskattningsväsendets samt Uppbördsoch
Redogörelse-verkets förenklande, vid sammanträde
den 30 April 1847.
S. D. Sedan Comiterade fullbordat öfverläggningarne i frågorna, rörande
skatternes beräknande, uppbärande och redovisande samt hvad dermed eger sammanhang,
och det, i enlighet med dervid träffade öfverenskommelser, uppsatte förslag
till underdånigt utlåtande i dessa ämnen blifvit vid serskilde sammanträden
genomgånget, hvarmed nu till slut hunnits; så beslöts, att detsamma skulle under
denna dag expedieras.
Härvid anmäldes följande reservationer:
Af Herr Kamreraren JV. A. Fredin:
"i.o Cid det af Comiterade föreslagne SkatteRiksdnlers-Systemct.
Vid fråga om en reduktion af de i jordskatterne ingående persedlar till andre
valutor, måste, i min tanke, såsom hufvudprincip antagas, att hvad, man vill sätta i
stället för de nuvarande persedlarne, må vara af beskaffenhet att i framtiden realisera
sig till i möjligaste måtto lika penningvärden, som de sednare ega. Det
förefaller mig härvid mycket vådligare att omsätta de gamla räntepersedlarne i andra
persedlar, än att rent af förändra dem genast till penningar, efter något tjenligt
medelvärde, emedan omöjligt är alt med ringaste sannolikhet beräkna, huru några
få serskilde varor — äfven i den närmaste framtiden — skola realisera sig i
jemnförelse mot samtelige i räntorna nu ingående persedlar, och följaktligen vid
förstnämnde reduktionssätts antagande man är i fullkomlig ovisshet, huruvida antingen
skada eller fördel för Staten eller de skattskyldige skall inträffa, då deremot
myntets fall eller stigande, relativt till samtlige räntepersedlarnes värde, — om dessa
omständigheter med någon varaktighet i framtiden inträffa — endast ganska
långsamt kunna för sig gå och således både för Staten och de skattdragande böra
blifva af nästan omärkligt inflytande. Jag anser fördenskull det af Comiterades pluralitet
alternativt föreslagna reduktionssätt, likasom hvarje annat, som står i detta beroende
(Bil. lill K. 11. Udd. Prof. lill 11. St. är j84y.) 27
210
af några få varors pris, vara stridande mot nämnde princip. De af Comiterade för
öfrigt utvecklade fördelar af räntepersedlarnes reduktion till penningar äro motsatser
till lika många olägenheter, som vidlåda hvarje förslag angående räntornas omflyttning
i persedlar, och bestämma mig ytterligare att helt och hållet afstyrka hvarje
förslag al anförde beskaffenhet, hvartill jag ansett Comiterade oförhindrade af de
anledningar Comiterades pluralitet anfört för framställningen af sitt alternativa förslag.
2:o Vid förslaget om TiondeSpanmalen.
De skäl, Comiterades pluralitet anfört till stöd för förslaget om ordinarie räntans
förvandlande till penningskatt, linner jag lör min del i hela deras omtång gälla
äfven för TiondeSpanmålen. Om än den ursprungliga grunden för denna afgifts
beräkning är, att den skulle utgöra en viss del af årsväxten, och således en elter
denna fluktuerande skatt, har likväl denna grund blifvit öfvergifven i och med detsamma
den ständiga Tiondesättningen infördes, genom hvilken åtgärd denna afgift
förändrades till full likhet med persedelskatten under ordinarie räntan eller till en
fix persedelskatt. De under Tionden innefattade persedlar äro af tillräckligt antal
för att förorsaka ganska stora olägenheter både för den skatlskyldige, vid enskild
beräkning, och vid afgiftens debitering, bokföring samt behandling i Jordeböcker
och Stater, helst hvarje persedelskatt, som ej in natura erfordras, måste ställas i beroende
af Markegångssättningsåtgärden, hvilkens användande, om äfven de mest
ofördelaktiga verkningarne deraf i någon mån förmildras genom bruk af medeltalet
utaf flere års markegångsvärden, likväl, både i anseende till omöjligheten att framkalla
det med sättningen åsyftade ändamålet eller rättvisa prisbestämmelser, och i
anseende lill ganska dryga dermed förenade omkostnader och tidsuppoffringar både
för Staten och enskilde, i möjligaste måtto borde undvikas, till dess den slutligen,
såsom öfverflödig, kunde helt och hållet afskaffas. Då för öfrigt för mig är tydligt,
att samma fördelar, som Comiterade funnit vinnas genom ordinarie räntans
förvandling i penningar, äfven skola, hvad Tionden angår, framkallas genom dess
reduktion på enahanda sätt, och jag dessutom icke kan förena mig i pluralitetens
förslag om ersättning till vissa inrättningar efter markegångspriser för nu åtnjutande
Tiondeanslag, måste jag, med anförande af dessa grunder, reservera mig mot hvad pluraliteten
sålunda, angående TiondeSpanmålens beräkning, ansett sig böra i underdånighet
föreslå.
3:o Vid förslaget om ersättning i Spanmäl, som löses efter medelpris, till
serskilda Verli och Inrättningar, i stället för nu åtnjutande Indelningar.
Mot pluralitetens förslag, att till en del bestämma de för Indelningarne meddelande
ersättningsanslag i Spanmål, som efter medelpris liqvideras, måste jag mig
211
reservera. Vid ett utbyte af natur sorn den nu ifrågavarande, der sannolikbeterne
för penningens i framtiden bibehållna värde, vid jemnförelse mot varuvärdena, i
min tanke, fullt ut uppväga de betänkligheter, som deremot kunna anföras, tror
jag, för min del, inga förluster för Verk och Inrättningar skäligen kunna befaras,
genom antagande af den vida enklare och ändamålsenligare expedienten, att sätta
dessa ersättningsbelopp, fullt mot fullt, i penningar, efter ett lämpligt medium af
hvad förut genom indelningarne nämnde Inrättningar tillgodokommit, helst, derest
ett ofördelaktigare utslag i framtiden skulle kunna ådagaläggas och behofvet brafver,
Staten altid måste mellankomma med understöd åt dessa för det allmänna
vigtiga Stiftelser, samt betydlig vinst bör kunna uppstå genom möjligheten att ordna
förvaltningen på ett mindre kostsamt sätt, än för närvarande kan ega rum vid
de Heste af dessa Inrättningar. Bland hufvudsakliga fördelar af ersättningens bestämmande
i penningar torde, utom nyss omförmälde nedsättning i Inrättningarnes
egne förvaltningskostnader, kunna anföras, att de för räkenskapernes, och, i allmänhet,
hela Finans-förvaltningens enkelhet menliga förslags-anslagen icke öfver behofvet
ökas till antal, att markegångssättningens orimligheter inskränkas i verksamhet,
och att det högst vidlyftiga arbete undvikes, som genom en mängd, djupt
i specialiteterne ingående, Staters, hvart femte år nödvändiga omarbetning uppkommer.
4:o I afseende pä Redogörelsen.
Ehuru det af pluraliteten föreslagna sätt för Redogörelsens ordnande, i min
tanke, eger ett afgjordt företräde framför det för närvarande gällande, anser jag
för min del. att ett ännu enklare och ändamålsenligare kunnat föreslås. Detta sätt
är i korthet följande.
Sedan de serskilde Uppbördslängderne (UppbördsBoken, samt för speciella uppbörder,
diverse längder, förteckningar m. m., hvad namn de än må hafva) inför
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förekommit och ansetts böra till verkställighet befordras,
borde desamma hvar och en med sin serskilde nummer förses, hvilken
nummer, hvad UppbördsBoken angår, i anseende till de 2:ne Uppbördsstämmorne,
i 2:ne serier inrättad, äfvenledes å tillhörande stämplade qvittenser borde återfinnas,
samt, efter det uppbördsbeloppen å LandsContoren blifvit uti för sådant ändamål
med Uppbördsmänrien der upprättade serskilde Conti eller Räkningar antecknade, först då
till Uppbördsmännen för medlens indrifning öfverlemnas. Uppbördsmännen redovisa
vid de terminer Comiterade föreslagit, nemligen den 1 Maj (för Kopparbergs
Län den 1 Juni), den 15 September, och — för Landet den 15 — för Städerne
den 31 Januari, hvilka sednare 2:ne terminer, för enhetens skull, torde kunna till
27 *
/
212
den förra bland dem förändras för både Land och Städer. Denna redovisning skulle
vid intet af dessa tillfällen ske genom specificerade räkningars uppgörande, utan
altid på grund af summariska förslager, i 2:ne exemplar afgifne, och upptagande
l:o Uppbördsbeloppen, med anvisning till de serskilde längdernes nummer, 2:o dels
Afkortnings- och Anordnings-beloppen, med hänvisning till dertill hörande handlingar,
dels Levereringarne, enligt med qvittenser försedd och bilagd specificalion,
och dels slutligen beloppet af rester, verificeradt med specificalion, efter Uppbördslängdernes
nummerering ordnad, å qvarvarande stämplade qvittenser, hvilka, jemte
öfriga dithörande handlingar, såsom pantlistor m. m., biläggas; börande, för vinnande
af lättad kännedom om det för hvarje räntetitel afkortade, anordnade eller resterande
belopp, specificationerne å dessa poster, åtminstone vid terminen den 15 Januari,
vara på räntetitlar fördelade. Efter i LandsContoren skedd granskning af
dessa summariska redogörelser, borde verificationerne för Afkortning, Anordning och
Leverering, till den del de godkännas, der qvarblifva, men restqvittenserne och icke
godkände verificationer till Uppbördsmännen återställas, för att af dem i vederbörlig
ordning ånyo handläggas; kommande hvad sålunda blifvit redovisadt att å ofvannämnde
Conti till rättelse och kännedom antecknas. Huruvida dessa Conti komma
att utgöra integrerande delar af Landsboken eller endast dithörande Biräkningar,
torde lämpligast kunna afgöras vid förnyade formulärers afgifvande, hvilket i
allt fall lärer blifva oundvikligen nödvändigt. Duppletterne af de Summariska Förslagerne
böra, för hvarje redogörelse-termin eller för de vigtigaste deribland, med
tillhörande, hittils vanligen afgifne handlingar, till Kongl. Statskontoret insändas.
Fördelarne af detta förslag äro: att Uppbördsmännens besvär blifver mindre
än enligt pluralitetens hemställan, derigenom att de endast en gång behöfde redogöra
för samma sak, nemligen vid ofvannämnde terminer, och uti en enklare redogörelseform,
då deremot, enligt pluralitetens förslag, de ännu en gång — nemligen
vid års-redogörelsens afgifvande — och således, som mig synes, en gång för
mycket, måste uti en vidlyftigare form derför redovisa; att fictioner — i räkenskaper
altid förderllige, emedan de fördunkla och bortskymma det verkliga
förhållandet, helst när de flere tillsammans förekomma — helt och hållet undvikas;
anseende jag, att till dessas kathegori, af hvad i pluralitetens förslag innehålles,
måste räknas dels stadgandet, att i räkning, afslutad för den 31 December,
bör upptagas hvad i en påföljande period med balancen passerat, och dels föreskriften,
att Fogden skall redogöra för sådant, som egentligen icke tillhör naturen
af hans befattning, hvilket är händelsen med behandlingen af de uti samma förslag
omnämnde förteckningar öfver räntor, som böra upp- och af-föras, hvilka förteckningars
afgifvande, enligt milt projekt, blifver öfverflödigt; att LandsBoken kan
213
föras under löpande år, på grund af i LandsContoret befintlige materialier, och
alltefter som nämnde summariska Förslager, såväl som öfrige härvid bestämmande
handlingar, blifva tillgänglige; att densamma följaktligen efter den 15 Januari
hvarje år för del föregående äret endast hehöfver afslutas, hvartill, jemte verificationers
ordnande och insändandet, \\ månads tid torde vara tillräcklig, då LandsBoken
7 månader förr än enligt Comiterades förslag, och 15 månader förr, än enligt
nu gällande föreskrifter, kan vara färdig; att, på grund af LandsBöckerne, och
genast efter deras ankomst till ort och ställe, som vederbör, RiksHufvudBoken för
föregående årets förvaltning kunde med påföljande Mars månad påbörjas och —
derest öfrige hinder undanröjdes — lätteligen fullbordas till den 15 derefter följande
September, då densamma för StatsRevisionen bör vara tillgänglig. Dessutom
må anföras den nytta af detta sätts användande, att derigenom en början vore
gjord till upphäfvande af det förkastliga temporisations-system, som för närvarande
begagnas och på grund af hvilket en efterföljande redogörare en betydlig tid skall
uppskjuta sitt arbete, tilldess den föregående medhunnit afsluta sin redogörelse i
dess helhet, och under tiden kan intet upplysa, intet företaga, hvarigenom en snar
och säker öfversigt af ställningen skulle kunna åstadkommas.
Att LandsContoret, efter den förstärkning i personal det vinner genom HäradsBokhållarnes
anställande derstädes, skall lätteligen medhinna denna bokföring, slutar
jag deraf, att såväl Inkomsternas som Utgifternas föring uti LandsBoken på
spridda titlar redan åligger LänsBokhållaren och af honom lika lätt måste kunna
verkställas från Uppbördslängderne och de nu projekterade summariska Förslagerne,
som från afgifne FögderiSpecialRäkningar, helst han i det speciellas granskning bör
kunna påräkna understöd af HäradsBokhållarne, hvilka deremot — om äfven till
nuvarande Häradsskrifvarnes halfva antal reducerade och ålagde vid Taxeringen
och Debiteringen förekommande arbeten för 2:ne Häradsskrifvare — med afseende
på den stora förenkling, som, derest Comiterades förslager godkännas, bör förväntas,
äfvensom i anledning af deras befrielse från Mantalsskrifning, från Summariska
och Special Räkningars upprättande och utskrifning i flere exemplar, från Jordeböckers
uppgörande och tlerfaldiga utskrifning och från resor till Uppbördsstämmorne,
hvilket allthittils ålegat Häradsskrifvarne, synas hafva fått tillräckligt rådrum för
utöfning af ifrågavarande granskningsarbete; härmed likvisst icke yrkadt, att göromålen
å LandsContoret just skola erhålla den sålunda antydde fördelningen, utan
tvärtom med, vid HäradsBokhållarnes tillsättning, förbehållen rättighet, att nämnde
fördelning på bästa sätt i framtiden verkställa.
Den enda olägenhet — om man sä vill benämna det —, som i min tanke,
med antagandet af delta förslag är förenad, är, att Rikets Ständers RiksgäldsContor,
214
i anseende till resternes större belopp vid afslutningsliden, skulle för första året
efter förändringen erhålla mindre Öfverskott, möjligen få ersätta Brist i StatsRegleringen;
men äfven detta kan afhjelpas, — så framt man finnér det böra
ske — genom de upplysningar, som af Majterminens summariska redogörelser lemnäs
— tids nog för att vid det då föga framskridna RiksBokslutet för löregående
året kunna begagnas.”
Af Herr Secreterare:» C. G. Stuart:
”Under de öfverläggningar, som inom Comitéen för beskattnings- och uppbördsväsendets
förenklande förefallit, har jag, i afseende på några af härvid behandlade
mångfaldiga frågor, byst och uttalat andra åsigter, än dem, hvilka hos flertalet
af Comitéens ledamöter gjort sig gällande och i Comiterades nu afgifna underdåniga
Utlåtande finnas framstälda. Denna skiljaktighet i meningar har visserligen
i de flesta fall endast rört tillämpningen af de hufvudgrunder, som Comiterade
enhälligt godkänt och antagit. Men då jag funnit mig föranlåten att uttryckligen
reservera mig emot hvad Comiterade i ett par hufvudsakliga omständigheter föreslagit;
så har jag jemväl ansett mig böra i ett sammanhang anmäla mina skiljaktiga
meningar, rörande några andra ämnen, på det att dessa meningar må i reservationsväg
det underdåniga utlåtandet åtfölja; varande för sådant ändamål desamma
här nedan anförda, i den ordning, deruti besagde ämnen derstädes förekomma.
Angående kronohemmanens (ifuerlåtande under skatternannarätt, utan erläggandet
af den hittills stadgade skattelösen. (§. 6.)
Den för nuvarande innehafvare af krono hemman och lägenheter utaf Comiterade
tillstyrkta eftergift af skatteköpeskillingarne grundar sig, enligt min uppfattning,
hufvudsakligen på samma skäl, som till stöd för grundskatternas jemväl ifrågasatta
efterskänkande blifvit anförda. Då jag i den sednare frågan, lika med öfrige
Comiterade, icke kunnat godkänna dessa skäls giltighet, har jag ej heller i
den förra ansett mig böra antaga desamma. Det mäste dock medgifvas, att både
i ena och andra fallet skulle Statens härigenom minskade inkomster kunna medelst
ökade bevillningsafgifter ersättas. Likaså skulle i begge fallen onekligen vederbörande
jordinnehafvares ekonomiska ställning i väsendtlig mån förbättras. Visserligen
komma det, i händelse af grundräntornas eftergifvande, för Statsverket behöfliga
ersättningsbelopp att blifva vida större, än det, som efter skatterättsmedlens
upphörande erfordras; men så skulle ock en dylik eftergift medföra vida större och
vigtigare fördelar, ej mindre med hänsigt til 1 uppbörd, räkenskapsföring och för—
valtnirigsbeslyr, än i afseende på de skattskyldiges förmåga att ytterligare uppodla
och bättre sköta sin jord samt derigenom föröka dess afkastning. I fråga om
215
den, såsom ersättning för skatteköpeskillingarne, uppgifna framtida tillökning i charta
sigillata afgifterna, torde endast behöfva erinras, hurusom dessa afgifter säkerligen
ej blifva mindre för de kronohemman, som äro eller varda köpta, än för dem,
som skulle skänkas till skatte. Sålunda måste t. ex. nyssnämnde afgifter för de
under sednast förflutna tvänne år skatteköpta hemman kunna beräknas till aldeles
enahanda belopp, som i fall samma hemman, utgörande omkring nittio hela mantal,
utan någon köpeskillings erläggande, blifvit förklarade äga skattenatur; i hvilket
fall Slaten dock gått miste om den summa, som i egenskap af skattelösen för
dessa hemman nu influtit. Och dä genom de nya tillfällen till jordegendomars
belånande, hvilka numera förefinnas, skatteköpens antal och skatteköpeskillingarnes
belopp, synnerligen om de hittils i vissa fall stadgade skattevärderingar varda afskaffade,
sannolikt under den närmaste framtiden snarare komma att ökas än minskas,
synes Staten under samma tid kunna påräkna ej allenast en fortfarande inkomst
af skatteförsäljningarne, utan ock, jemte denna inkomst, årligen stigande
charta sigillata afgifter för de sålunda försålda kronohemmanet). Deremot
komma visserligen de för sådana hemman nu utgående åborätts- och städsel-afgifter
att med hvarje år förminskas, men de komma dock ej att genast och
på en gång aldeles upphöra, såsom följden ovilkorligen skulle blifva genom
vidtagandet af det beslut, Comiterade uti nu ifrågavarande hänseende tillstyrkt.
Med anledning af hvad i Comiterades underdåniga Utlåtande blifvit yttradt,
angående dels svårigheten för de ännu återstående kronohemmanens innehafvare att
bereda sig tillgång till skatteköpeskillingssumman, dels nödvändigheten att förbättra
dessa personers ställning, anser jag mig böra anföra den ur Landshöfdingarnes sednast
afgifna Femårs-Berättelser hemtade upplysning, att år 1842 funnos inom Malmöhus
Län 303, inom Örebro Län 273 och inom Skaraborgs Län 198 under åborätt
upplåtna kronohemman; hvaremot antalet af dylika hemman inom Wermlands
Län endast utgjorde 3, inom Kronobergs Län 7 och inom Stora Kopparbergs Län
12. Detta förhållande ådagalägger, att, åtminstone vid jemförelse mellan nyssnämnde
sex Län, kronohemmanens och följaktligen jemväl deras innehafvares antal är
obetydligast just i de orter, hvarest jordens beskaffenhet och jordbrukarens ställning
i allmänhet äro minst fördelaktiga. Af Landsboksräkenskaperna kan väl icke
inhemtas, huru många af derstädes under titeln: krono upptagna hemman utgöras
af sådana, som vanligen förstås med benämningen kronohemman; meri dessa räkenskaper
utvisa dock förhållanden, hvilka icke synas förenliga med här ofvan omförmälda
yttrande. Såsom exempel härå, anser jag mig jemväl upplysningsvis böra
meddela, att, enligt 1844 års räkenskaper för Oxie, Skytts och Wemmenhögs
Fögderi af Malmöhus Län, en bland de mest välmående, samt i förhållande till
216
folkmängd och naturförmåner minst beskattade orter i Riket, funnos sagde år inom
detta Fögderi icke mindre än 251^ mtl. krono, eller ett vida större antal kronoegendomar,
än i något annat af Rikets Fögderier. Från nyss uppgifna hemmantal
böra väl afdragas deruti inberäknade boställen samt hospitals- och kyrko-hemman;
men äfven efter afdrag af alla dylika hemman lärer samma Fögderi innehålla
det största antalet egentliga kronohemman. Om än åboerne å nu ifrågavarande
hemman inom en eller annan landsort i allmänhet ej kunna utan svårighet anskaffa
den obetydliga summa, som för skatteköpandet af deras innehafvande hemmansdelar
erfordras, kan sådant likväl ej antagas vara förhållandet med innehafvarne af
de uti Sveriges bördigaste provinser belägna kronorusthåll eller de inom Örebro
Läns Bergslager befintliga krono-bergsmanshemman, hvilka sistnämnde, oaktadt dt
mångfaldiga under sednaste åren verkstälda skatteköpen, ännu lära utgöra tillsammans
öfver 240 hela mantal.
Det af Comiterade omförmälda besvär för kronobetjeningen samt de uppgifna
kostnaderna för kronohemmans åboerna torde, älven med bibehållande af skatteköpen,
kunna för framtiden i väsendtlig mån förminskas eller förekommas genom
ändrandet eller upphäfvandet af nu gällande stadganden, angående dels syners förnyande
hvart tredje år och dels förrättandet af skattevärdering vid de tillfällen, då
den i allmänhet bestämda skatteköpeskillingen anses icke motsvara kronohemmanets
värde. Enär å Kronans utarrenderade egendomar ekonomisk besigtning endast hvart
femte och laga husesyn blott hvart tionde år behöfver hållas, synas de i allmänna
lagen hvart tredje år föreskrifna undersökningar, angående vanliga kronohemmans
bebyggande och häfdande, under nuvarande förhållanden destomindre nödvändiga,
som, efter det meranämnde hemmans åboer, likasom deras lagliga arfvingar, derå
erhållit en nästan orubblig besittningsrätt, det enskilda intresset utgör den tillförlitligaste
garantien emot dessa hemmans vanhäfdande.
I öfverensstämmelse med nu anförda åsigter, hade, enligt mitt förmenande,
Comiterade altså, i stället för att tillstyrka skatteköpens upphörande och alla kronohemmans
öfverlåtande till nuvarande åboer under skattemannarätt, bordt i underdånighet
föreslå:
l:o. Att den, genom Kongl. Brefvet den 25 September 1756 och Kongl.
Kungörelsen den 24 Januari 1790, rusthållarne förunnade rättighet att, utan föregången
värdering eller annan omgång, än skatteköpeskillingens nedsättande i Länets
LandtRänteri, få sina innehafvande kronorusthåll till skatte lösa, måtte utsträckas
till åboerne å alla andra sådana krono hemman och lägenheter, hvarå skattemannarätt,
emot en viss, efter grundräntans kronovärde lämpad, köpeskilling, kan i föreskrifven
ordning förvärfvas;
217
och 2:o. Att, med ändring af föreskriften i 27 Cap. 1 §. ByggningaBalken,
mätte förordnas, att deruti stadgade besigtningar och husesyner å under åborätt
upplåtna kronohemman hädanefter icke skola hållas oftare, än hvart tionde år,
derest icke dylika förrättningar vid något tillfälle finnas af serskilda omständigheter
påkallade.
Hvad för öfrigt beträffar det sätt, hvarpå ofvanberörde förslag, enligt Comiterades
hemställan, skulle befordras lill verkställighet, så kan häremot med skäl anmärkas,
att, då alla nuvarande kronohemmansåboers lagliga besittningsrätt skall af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande undersökas och pröfvas samt härvid förekommande
mångfaldiga frågor afgöras före meddelandet af skatterättigheten och skattebrefvens
utfärdande, lärer allt sådant omöjligen förr, än efter en längre tids förlopp,
kunna medhinnas, särdeles i de Län, hvarest tusentals särskilda kronohemmansdelar
finnas och der ägande- och 'skatteköps-rätten till desamma hittils utgjort ett outtömligt
tvisteämne. En stor del af oltanämnde hemman måste derföre, om äfven den
löreslagna allmänna öfverlåtelsen af skattemannarätlen skulle i Nåder beviljas, i allt
fall, under afvaktan af åborättsfrågornas och andra tvisters lagliga afgörande, komma
att tills vidare bibehålla sin nu ägande natur. Således skulle, åtminstone i afseende
å dessa hemman, under den närmast förestående framtiden, enda följden af
ifrågavarande förslag blifva, att Staten ginge miste om den inkomst, som den vid
deras förvandlande till enskild egendom eljest haft att påräkna.
Slutligen anser jag mig böra erinra om den motsägelse, som innefattas uti Comiterades
hemställan, att sex procent å köpeskillingar, hvilka hädanefter icke vidare
skulle komma att till Staten betalas, likväl måtte fortfarande för Wadstena
KrigsmanshusKassas räkning erläggas. Pröfvas härvid förekommande skäl vara tillfyllestgörande
för hela det egentliga skatteköpeskillingsbeloppels eftergifvande, så
böra väl samma skäl äfven anses gällande för den med en viss andel af den efterskänkta
köpeskillingen utgående krigsmanshusafgift. Dessutom kommer denna afgifts
uttagande, på sätt Comiterade föreslagit, otvifvelaktigt att gifva anledning till
den anmärkning, att, enär kronohemmansåboerne icke, utan sitt frivilliga begifvande,
kunna affordras den redan i äldre författningar stadgade skattelösen, de ej heller
kunna åläggas att utgöra det i sednare tider, såsom en förhöjning af samma lösen, påbjudna
och Krigsmanshuset tillerkända belopp. Likaledes torde den omständigheten
ej böra förbises, alt, genom merberörde sålunda tillkomna afgifts bibehållande,
blifver nödvändigt att för hvarje kronohemmansdel, i öfverensstämmelse med hittills
gällande föreskrifter, uträkna och till beloppet bestämma skatteköpeskillingen,
fastän någon inbetalning deraf aldrig kan komma i fråga.
(Bil. lill K il. Md. Prof. till B. St. år tS4y.) 28
218
Angående grundräntornas förvandlande i vissa persedlar och dessas beräknande
i s. k. skatleriksdaler. (§. 9.)
Det tillhör odlingens gång, att de i fordna tider nödvändiga varubyten och
naturaprestationcr mer och mer försvinna, samt att penningen, undanträngande alla
andra bytesmedel, gör sig till den enda mätaren af varornas värden och inbördes
förhållanden. Då en framåt gående civilisation redan länge visat sitt obestridda
inflytande på alla för öfrigt ifrågakommande liqvider, synes omsider tiden vara inne
att jemväl erkänna densammas inverkan på Svenska jordens skattebidrag. De
ofta, ehuru allt hittils förgäfves, framstälda anspråken på en tidsenlig reform af
det denna jord ännu tryckande, föråldrade beskattningssätt kunna numera hvarken
underkännas eller genom en förnyad hänvisning till framtiden tillfredsställas. Enligt
min orubbliga öfvertygelse, kan likväl besagde oundvikliga reform, utan åsidosättande
af det härmed åsyftade ändamål, icke tillvägabringas på annat sätt, än genom
beskattningens fastställande och utgörande i penningar. Hvarje försök att införa
ett förenkladt beskattningssystem medelst nuvarande räntepersedlars förvandlande
i andra mer eller mindre allmänna varor har hittils misslyckats och måste äfven
hädanefter sakna framgång, så vida icke antingen räntegifvarnes eller räntetagarnes
lagliga rättigheter skola uppoffras.
På de i Comiterades underdåniga Utlåtande anförda, jemte mångfaldiga andra,
skäl, anser jag således upphörandet af persedelskatterna utgöra den enda säkra och
beståndande grundval för nu förestående förenkling af skatte- och uppbördsväsendet.
samt det enda vilkor, hvarunder denna allmänt efterlängtade åtgärd kan motsvara
tidens kraf och uppfylla sitt vigtiga ändamål. Men just till följd af den hos mig
mer och mer stadgade åsigten härom, och enär en genom skatlepersedlarnes förändrande
uti eller utbytande emot andra varor åstadkommen skatteförenkling ovilkorligen
måste blifva ojemn och orättvis, har jag icke kunnat deltaga i det till ett
dylikt resultat ledande förslag, som af trenne ledamöter inom Comitéen blifvit alternatift
godkandt och i Utlåtandet framstäldt; hvilket förslag helt och hållet strider
emot här ofvan antydda grundsatser; hvadan jag också, för min del, anser detsamma
mera oantagligt och de skattdragandes rätt mera förnärmande, än de för nära
100 år sedan uppgjorda, sedermera underkända, förslagen till jordbeskattningens
och redogörelseverkets förenklande. Enligt sistnämnde förslag, skulle nemligen de
hufvudsakligaste räntepersedlarne i allmänhet bibehållas, samt förvandlingen eller
persedelutbytet följaktligen endast omfatta de under benämningen småpersedlar hänförda
artiklar utaf grundräntan; hvaremot, jemlikt nu ifrågavarande, till sina hufvudgrunder
inom Finland, ehuru under helt andra förhållanden, utarbetade' och
219
tillämpade förenklingsförslag, utom de s. k. fyllnads- eller jemnadspenningarne, alla
räntor, som hittils blifvit utgjorda efter markegångsvärdet, borde förvandlas i tvänne
persedlar, nemi. spanmål och smör, utan afseende derå, att dessa persedlar antingen
blott till en ringa del eller icke alls ingingo i de hemmans och lägenheters skatter,
som kommo att utgöra föremål för denna förvandling. Att ett dylikt alla slags
räntor och persedlar omfattande förvandlingssätt skall medföra en vida betydligare
och känbarare rubbning i förut varande beskattningsförbållanden, än ett blott till
en liten del uf hvarje egendoms grundränta utsträckt persedelutbyte, måste vara en
obestridlig följd af varuprisernas föränderlighet. Emot det nya ränteförenklingsförslagets
lämplighet och ändamålsenlighet förekommer dessutom, dels att nästan inga
räntepersedlar hafva ett sä föränderligt värde, som spanmål och smör; dels ock att
priserna å begge dessa varor vanligtvis stiga eller falla samtidigt. Höjningen i den
ena varans pris kommer följaktligen icke att motsvaras af sänkning i den andras;
hvilket förhållande dock understundom inträffar med en del af de persedlar, deruti
hemmansräntorna för närvarande äro utsatta.
Genom inträffade fleråriga missväxter samt förändrade handelsförhållanden och
tullbestämmelser, hafva spanmåls- och smörpriserna under den sednaste tiden stigit
till en ovanlig höjd. I anseende till ladugårdarnes af missväxterna föranledda
allmänna minskning samt den snart sagdt obegränsade utsträckning spanmålshandel
numera erhållit, kan också med fullkomlig säkerhet antagas, att priserna å både
smör och spanmål åtminstone under nästföljande år komma att fortfarande ansenligt
öfverstiga det medelvärde, som blifvit taget till grund för bestämmandet af de föreslagna
rantepersedlarnes belopp. Under sådana omständigheter måste naturligtvis
den ifrågastälde ränteförvandlingen, efter hvars verkställighet hela jordbeskattningen
kommer att nästan uteslutande bero af smörets och spanmålens markegångsvärde,
medföra en väsendtlig tillökning i det belopp, hvarmed hemmansräntorna under nuvarande
förhållanden få af de skattskyldige lösas. Att på förhand beräkna framlida
resultatet af denna skattetillökning, är visserligen icke möjligt; men såsom
någon ledning för bedömandet af meranämnde prisers inverkan på skattebeloppet,
anser jag mig upplysningsvis böra meddela, att derest det förslag, hvarom nu är
fråga, från och med innevarande år blelve tillämpadt, skulle för de i Comiterades
underdåniga Utlåtande, såsom exempel åberopade tvänne hemman inom Stockholms
och Upsala Län, under de första fem åren, uppkomma en årlig skatteförhöjning af
5 R:dr 46 sk. 7 rist. för det förra och 3 Il:dr 9 sk. 5 r:st. för det sednare Länets
hemman; hvilka summor öfverstiga hvad samma hemmans nuvarande grundräntor,
enligt medelmarkegångspriserna för sednast förflutna tio år, utgöra. Enär
28*
220
ett sådant resultat, hvilket ungefärligen öfverensstämmer med det förhållande, som
visar sig vid förslagets tillämpande å de flesta exempel-hemmanen inom de andra
Länen, kan uppkomma genast efter samma förslags uppgörande, och då medelpriserna
beräknas för ett årtionde, hvaraf största delen eller 7 år innefattas under den
tid, hvars medelpriser härvid blifvit begagnade, så mäste sannolikt den omförmälda
skatteförhöjningen blifva än större, när helt och hållet andra årspriser komma att
bestämma de nya räntornas lösningssumma, och då förslaget tillämpas å hemman
eller lägenheter, uti hvilkas gamla räntor hvarken smör eller spanmål ingår. För
öfrigt torde, såsom en ytterligare följd af detta förslags antagande, kunna motses,
att den hos de skattskyldige rådande betänklighet emot afståendet af deras urgamla
rätt att till leverering in natura uppsäga de räntor, hvilkas lösningspriser anses
vara högre, än de vid afradstiden allmänt gångbara, kommer att derigenom mycket
ökas samt tillvägahringandet af denna för Statsverket högst angelägna afsägelse
altså att än mera försvåras, helst omförmälde uppsägningsrätt, hvilken nästan endast
i afseende på spanmålsräntorna begagnas, måste för räntegifvarne blifva af större
vigt, i samma mån, som nyssberörde ränteartikels belopp varder ökadt.
Då jag, i öfverensstämmelse med här ofvan yttrade åsigter, anser persedelräntornas
fullkomliga upphörande och ersättande medelst bestämda, oföränderliga,
penningeskatter utgöra syftemålet för alla förändringar i nuvarande jordbeskattning;
så och enär, efter min föreställning, detta syftemål jemväl vid hvarje sådan förändring
bör afses, hade jag, i enlighet med dessa åsigter, önskat, att Comiterade för
den händelse att deras förslag angående alla de gamla räntepersedlames utbytande
emot en viss penningeränta, icke blefve i sin helhet bifallet, tillstyrkt ett dylikt
förvandiingssätts vidtagande åtminstone i afseende å alla andra räntepersedlar, än
dem, som kunna anses utgöra hufvudräntorna inom hvarje Län eller Fögderi.
Till ledning för verkställigheten häraf, hade Comiterade, enligt mitt förmenande, på
grund af SpecialRäkenskaperna och derur gjorda sammandrag, bordt för hvarje Län
eller Fögderi föreslå de räntepersedlar, hvilka till ett inskränkt antal af högst 3 å
4 ansågos böra derstädes tills vidare bibehållas och efter medelmarkegångsvärden af
de skaltskyldige lösas; hvarjemte Comiterade bordt hemställa, att alla ölriga, under
ordinarie räntan inbegripna persedlar måtte ofördröjligen varda förvandlade i penningar
samt derefter för all framtid få med ett visst bestämdt belopp i contant utgöras.
Genom en sådan lätt verkställbar förändring, komme ej allenast uppbördsoch
redogörelseverket att genast erhålla ett mycket förenkladt skick, utan äfven
Staten att till väsendtligaste delen betryggas mot de förluster, som, under förutsättning
af framdeles ökade värden å nuvarande räntepersedlar, möjligtvis kunna
befaras genom hela grundräntans utsättande i penningar. För den skattdragande
221
jordens innehafvare skulle en dylik ränteförenkling omöjligen kunna medföra någon
förhöjning i de grundskatter, som, enligt nu gällande författningar, skola utgå, enär
hvarken antalet eller beloppet af de persedlar, deruti dessa skatter för närvarande
äro faststälde, komme att på något sätt förökas. Visserligen hafva Comiterade emot
denna förenklingsåtgärd erinrat, att en lika stor andel af hvart och ett hemmans
gamla grundränta icke komme att utbytas mot contant penningeskatt. Hvad jordeboksränlan
beträffar, så kan denna anmärkning ej heller bestridas, emedan de
uti denna ränta ingående persedlars utbyte mot en bestämd penningeafgift, vid hvarje
hemman eller lägenhet, komme att blifva beroende af den andel utaf räntan,
som af ålder utgjorts i ortens hufvudsakligaste räntepersedlar, eller de artiklar,
hvilka äfven framgent borde derstädes bibehållas. Men nu anförde omständighet
synes destomindre böra förhindra verkställigheten af en allmän förenkling i beskattningsväsendet,
som en större ränteandels förvandlande i contant för det ena hemmanet
icke i något hänseende komme att öka beloppet af det andras grundskatter. Vidkommande
äter mantalsräntan, så enär derunder hörande persedlar i allmänhet utgå
efter enahanda grunder för alla hemman, hvarå samma skattläggningsmethod
blifvit tillämpad, komme vid dessa persedlars bibehållande eller förvandlande i contant
hvarje hemman inom en och samma ort att tillgodonjuta jemlika fördelar.
Dessutom kunde, i afseende på de 2:ne nordligaste Länen, der i allmänhet endast
två räntepersedlar förekomma, särskilt stadgas, att en viss andel af endera utaf
dessa persedlar borde fastställas till utgående i contant, hvarigenom äfvenledes inom
nämnde Län en likartad ökning i penningeskatten och minskning i persedelräntan
kunde till vägabringas.
Angående liäste- och rotevacance-spanmålens lösande efter ett för vissa
år gällande medelpris. (<§. 28.)
Då med Comiterades härom väckta förslag åsyftas, ej allenast att bereda vederbörande
rust- och rotehållare en lättnad vid besagde afgifts utgörande, utan
äfven att befria Statsverket från kostnaderna och förlusterna vid samma afgifts mottagande
in natura, och då en eller annan rust- eller rotehållares obenägenhet att
afsäga sig den i vissa orter vanligtvis mycket begagnade rättigheten till vacancespanmålens
levererande in natura icke bör hindra hvarken Statsverket eller öfriga till
denna afgift förpligtade jordägare inom samma Län att komma i åtnjutande af de
med ifrågavarande förslag afsedda gemensamma fördelar; så har jag icke funnit
Comiterades tillika gjorda hemställan, att såsom vilkor härför mätte stadgas, det
alla afgiftsskyldige rust- eller rotehållare inom Länet skola på den föreslagna framställningen
ingå, för det åsyftade ändamålet behöflig eller dertill ledande. Jag har
222
fördenskull ansett mig böra anmäla min reservation emot detta vilkor, helst detsamma
sannolikt kommer alt för det nu framstälda förslaget medföra samma påföljd,
som enahanda vilkor eller vederbörandes enhälliga bifall, efter hvad erfarenheten
nogsamt visat, förorsakat för andra under sednare tider väckta förslag i afseende
på fullgörandet af åtskilliga med rustningsskyldigheten förenade åligganden. Den
högst obetydliga tillökning i redogörarnes besvär, som skulle uppkomma genom nödvändigheten
att för en del vacanta nummer debitera och redovisa vacancespanmålen
efter årets markegångspris samt för andra sådana nummer efter ett flerårigt medelpris,
anser jag icke förtjena det ringaste afseende.
Angående profningen och afgörandct af besvär i markegångspriserna rörande
frågor. (§. 34.)
Lika med öfrige Comiterade har jag väl ansett mig icke kunna tillstyrka den
af Rikets Ständer för deras del beslutade förändring i sättet för dylika måls afgörande;
men då Rikets Ständer funnit en förändring i härom nu gällande stadganden
af omständigheterna påkallad; så och med anledning af de angående detta ämne
till Comiterade i Nåder öfverlemnade handlingar, hade Comiterade, enligt min
åsigt, bordt i underdånighet föreslå, att i likhet med hvad redan vid 1823 års
Riksdag förordnades i fråga om besvär öfver PröfningsComittéernes beslut, jemväl
pröfningsrälten, när Deputerades för markegångssättningen tillgöranden i afseende
på dem uppdragne prisbestämmelser öfverklagas, måtte från Kongl. KammarCollegium
till Kongl. KammarRätten öfverllyttas. Enär både Statens och enskilde medborgares
rätt och säkerhet anses fordra, att ändringar och rättelser i de åtgärder,
som blifvit vidtagna, af bemälde för beskattningslagarnes verkställighet utsedda Deputerade,
kunna sökas och erhållas, synes sådant böra ske hos samma Embetsverk
och sålunda den vid alla ärenders behandling högst angelägna enhet och likstämmighet
äfven härutinnan iakttagas. Det torde för öfrigt icke kunna nekas, att det
är mindre lämpligt och formenligt, att tvistefrågor angående markegångsprisernas
rätta belopp skola af ett helt och hållet administrativt Embetsverk afgöras, samt
att profningen af dessa frågor, dervid Staten vanligtvis är den ena parten, tillkommer
just det Verk, hvars hufvudsakligaste åliggande är att vårda och befrämja Statens
rätt och fördel.
I sammanhang med nu ifrågastälda öfverllyttning, torde äfven böra bestämmas,
huruvida rättigheten och skyldigheten att å det allmännas vägnar öfverklaga MarkegångsDeputerades
åtgärder för framtiden bör tillhöra KammarAdvokatFiskals-Embetet
eller enahanda Embete inom Kongl. KammarRätten, eller ock på de skäl, som till
stöd för Ständernas åsigt angående Kongl. StatsContorets deltagande i markegångs
-
223
frågornas afgörande blifvit anförda, uppdragas åt sistnämnde Embetsverks AdvokatFiskal;
kommande det naturligtvis att på bestämmandet häraf bero till hvilketdera Embetsverket
handlingarne angående markegångssättningen skola af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändas.
Angående prwscriplionstiden för undersökningar och jemförelser af de
uti äldre jordebocker uppgifna förhållanden. (j§. 30.)
Då dessa undersökningar och jemförelser, derest de skola utsträckas till en
längesedan förlluten lid samt omfatta efter skiljaktiga formulärer upprättade jordeböcker,
mångenstädes torde komma att medföra rubbning af redan häfdvunna förhållanden
samt föranleda opåräknade förluster äfvensom långvariga ersättningsanspråk
och rättegångar, anser jag prascriptionstiden för besagde undersökningars och jemförelsers
anställande böra inskränkas inom en kortare tiderymd, än Comiterade föreslagit.
De oriktigheter, som i jordeböckerna kunna förefinnas och under en längre
tid fått fortfara, utan alt vid dessa böckers granskande och förnyande hafva blifvit
anmärkta och rättade, måste naturligtvis tillskrifvas vederbörande tjcnstemäns
misstag eller åsidosatta uppmärksamhet. Äro sådana oriktigheter af mindre betydenhet,
måste älven deras rättande vara af mindre vigt och desammas qvarstående
lör lramtiden vara alt föredraga ändringar uti mångåriga sammanstämmande uppgifter
med den allmänna tillförlitlighet, som jordeboksanteckningar böra äga.
Skulle åter de i flera jordebocker förekommande enahanda oriktigheter vara af större
betydenhet och sålunda i väsendtligare mån inverka på utskylder och öfriga åligganden
eller äganderättsförhållanden, torde i de flesta fall vinsten af de oriktiga
uppgifternas förändrande vida understiga de olägenheter och förluster, som uti allmänt
eller enskildt hänseende kunna derigenom förorsakas. Jag har derföre inom Comitéen
framställt det förslag, att till ledning för granskningen och pröfningen af de förhållanden,
hvilka i nuvarande jordebocker finnas uppgifna, måtte stadgas, att denna granskningsskyldighet
endast skall sträcka sig till de 3:ne sista, eller de under innevarande
århundrade, upprättade jordeböckerna, dock med undantag för de fall, dä
lör utredningen och afgörandet af häruti förekommande skiljaktigheter upplysningar
erfordras ur ännu äldre, eller de före utfärdandet af 1802 års formulärer upprättade,
jordebocker.
Angående liden för uppbörden af allmänna bcvillningen och Öfriga personella
af gifter. (§. 52.)
Emot Comiterades förslag angående höstuppbördsstämmornas hållande under
sednare hälften af September och förra hälften af October månad, kan, enligt mitt
224
förmenande, med skäl anmärkas, att då skördetiden inom de flesta landsorter vanligtvis
fortfar under hela förstnämnde månad, är landtmannen icke i tillfälle att
. i •
utan då pågående högst angelägna bergningsarbetens försummande afyttra sina produkter
och sålunda anskaffa den contanta tillgång, som för den under samma månad
förestående kronouppbörd oundgängligen erfordras. För att icke gifva anledning
till denna anmärkning, och då under nuvarande klimatförhållanden den verkliga
hösttiden icke kan anses taga sin början vid medlet af September månad, hade, efter
min åsigt, Comiterade bordt föreslå, att höstuppbörden i allmänhet mätte förrättas
under October månad, dock alltid före den under sednaste delen af samma
månad inträffande flyttningstid; men att, om i ett eller annat Fögderi uppbördsstämmorna
icke skulle kunna hinna att dessförinnan afslutas, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i sådant fall måtte äga att redan under September månads lopp låta
börja desamma.”
Herr MbantlsHamreraren F. MM. Gasslander, Herr
HammarMtådel J. Falkman och Herr MLandshöfdingen
A. JP. Sandström förenade sig derefter om följande anförande
:
”Då de uti Herr Secreteraren Sluarts reservation förekommande anmärkningar
emot det i Comiterades underdåniga Betänkande, i öfverensstämmelse med vår mening,
framstälda alternativa förslag till ordinarie räntans förvandling i lärre persedlar,
påkalla några ytterligare upplysningar i ämnet, som numera icke kunna i det
redan justerade Betänkandet intagas, anse vi sakens vigt fordra, att de uti Comiterades
protocoll nedläggas, för att sålunda Betänkandet åtfölja.
Vid fråga om sättet för ordinarie räntans förvandling hafva samtelige Comiterade
varit ense uti underdånig tillstyrkan, att den måtte till visst penningebelopp
bestämmas, och dervid har uttryckligen blifvit anmärkt, att de nu befintlige mångfaldige
räntetitlarnes utbytande emot färre persedlar skulle medföra den olägenhet,
att de sistnämndes värde möjligen kunde i framtiden förändras i annan proportion,
än om de förra bibehållits. Men, ehuru Comiterade, för sin del, föredragit lörstniimnde
förvandlingsprincip, hafva vi likväl, vid det förhållande, att den sednare lörut
tillvunnit sig både Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers bifall, samt att Ständerne
vid sistlidne Riksdag serskildt begärt, att förslag i denna syftning måtte uppgöras, ansett
Comiterades pligt fordra, att, för den händelsen alt Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
fortfarande skulle finna ifrågavarande ränta böra i färre persedlar omsättas, jemväl
uppgöra förslag, huru en dylik förvandling ändamålsenligast må kunna ullöras.
Utgående frän denna åsigt hafva vi ock trott detta alternativa förslag böra fullkorn
-
ligt hvila på nyssnämnde princip och så mycket mindre, i strid deremot, åsyfta förvandling
i contanta penningar af större ränteandel, än förut utgått oberoende af
markegång, som förslaget afsåge det fall, att omförmälde räntas utbytande emot
penningeskatt icke blefve godkändt.
Anmärkningar rörande sjelfva hufvudprincipen kunna således icke rigtas emot
sistnämnde förslag, utan vid dess bedömande endast afses sättet för utförandet af
en derpå hvilande ränteförvandling. Nödvändigheten att derför stadga någon sådan
allmän grund, som icke fordrar pröfning för hvarje serskildt fall, utan blott tillämpning
vid beräkning, har redan blifvit i Betänkandet framstäld, och svårligen lärer
detta kunna vinnas enklare, än genom bestämmandet af vissa varuqvantiteter i
förhållande till räntans belopp, hvilket åter icke kan mätas annorlunda, än genom
beräkning af medelförhållande! under någon viss tidrymd. Deremot låter det, enligt
hvad redan i Betänkandet är antydt, utan rubbande af nämnde grund för utförandet,
lätt verkställa sig att, derest så skulle anses nödigt, bestämma serskilda
varupersedlar efter förhållanderne i hvarje olika ort. Men, då Comiterade enhälligt
antagit, att äfven räntor i persedlar icke vidare böra utgöras in natura, utan lösas
med penningar, tro vi ett sådant förfarande ej vara af verkligt behof påkalladt och
böra undvikas, såsom förenadt med högst betydliga olägenheter, enär dels många
tvister otvifvelaktig^ skulle uppkomma angående lämpligaste persedlarne, och dels
dessa måste blifva olika icke blott för hvarje Län, utan inom serskilda delar deraf.
Ändamålet med dylika skiljaktigheter kunde för öfrigt, med antagande af nyssnämnde
liqvidationssätt, icke vara annat, än att utfinna sådana persedlar, som utgjorde
hvarje orts hufvudproduction och hvilkas värden derföre förmenades icke blifva
föremål för betydligare omvexling, hvilket fullkomligen kan vinnas genom räntornas
bestämmande i spanmål och smör, enär dessa varor allestädes äro behöflige och
produceras. De hafva ock derföre så mycket heldre blifvit af oss föreslagne, som
derigenom i denna del af beskattningen bereddes mycken enkelhet, hvartill alla åtgärder
böra syfta, samt ränteförvandling uti dylika persedlar redan för längre tid
tillbaka inom Wester- och Norr-botten för sig gått, utan att den ringaste olägenhet,
oss veterligen, deraf försports.
Det bör härförutan, i afseende å förslaget att bestämma persedelskatten för
hvarje hemman till visst skatte-riksdalerstal, anmärkas, att, utom den stora enkelheten
och lättnaden vid bokföring och beräkningar, derigenom vunnes, att, derest
fördelen af denna skatts utgående med visst penningebelopp framdeles inses, en sådan
förändring, utan ringaste rubbning af nya Jordeboken, kan införas medelst förordnande,
att förvandling af persedelskatten skall upphöra och densamma, lika med
(Bil. lill K. M. Nåd. Prop. lill Ä. SI. år i84y.) 29
22U
öfriga andelen al ordinarie räntan, till det utsatte skatte-riksdalersbeloppet med
penningar liqvideras.
I afseende å den uti reservationen gjorde anmärkning, att det framstälda
alternativa förslaget skulle leda till en bestämd förhöjning i jordskatterne, enär sådant
visat sig vid beräknandet af hvad, åtskilliga hemmans räntor efter samma förslag
bordt utgöra enligt medelpriserne för de sista tio åren, finna vi med skäl böra
erinras, att vid hvarje medelberäkning för en viss tidrymd måste inträffa, att,
om serskild beräkning göres för en annan och kortare tid, eller, som i reservationen
skett, för tio år, i stället att förslaget hvilar pä tjugo års medeltal, resultatet
måste blifva olika. På hvilkendera sidan förlusten eller vinsten inträffar, beror af
tillfälligheten. Efter de åberopade exemplen skulle väl under den mindre tidrymd,
de afse, skatterne hafva blifvit högre; men detta är en följd deraf, att priserna å
spanmål, i anledning af flere under nämnde period inträffade missväxter, varit uppstegrade.
Händelsen hade likväl kunnat foga aldeles tvärtom, utan att det ena
resultatet, mera än det andra, bevisar hvad framdeles i medeltal för någon längre
tid kan beräknas. Annars skulle man naturligtvis vara nödsakad medgifva, att priserna
under den tidrymd, som reservationens kalkyler omfatta, lemnade mera tillförlitlig
ledning för all framtid; men då vore ock genom reservationen ådagalagdt,
att den klandrade beräkningsgrunden, som, enligt hvad ofvan nämndt är, Comiterade
enhälligt antagit i afseende å räntornas förvandling till penningeskatt, uti detta
sednare fall komme att leda till Statens förlust. Om emedlertid, hvarom vi, lika
med öfrige Comiterade, äro öfvertygade, den för sistnämnde ändamål föreslagne
förvandling efter medelpris för tjugo år, under hvilken tidrymd alla ytterligheter
böra vara jemnade, skulle anses bevara både Statens och de skattskyldiges rätt i
fråga om förvandling till ständig penningeskatt, synes det oss påtagligt, att förhållandet
måste blifva enahanda, i händelse förvandlingen skall ske till persedlar.”
Ut Supra.
In fidem
C. F. Smerling.
Sitt. A. 1.
SAMMANDRAG
öfver
Ii e m m a n t alet i It i ket
år 1844.
Skatte.
<
P
g_
dT
P
>—i
CO
g
P3
(t
CO
o
0?
0
O*
s
1
pr
o
Lappmarks Hen
Säterier.
CO
o £
r, era
— p=
5 f
C* J"*
TT
5 *
a p
Summa.
P
S
3
3
p
D
g
P
D
c
p~
D
1.389.3 2
1,340,5 6
1,176,83
2,683,0 9
1.025.4 0
1.957.3 2
920,5 3
1,970,55
1.758.4 0
1,308,7 4
1.438.5 1
113,5 6
84,7 5
1.502.8 8
1.428.6 8
1,221,68
2,813,34
1,025,4 0
1.982.8 2
924,28
2,017,68
1.772.6 5
1.319.6 5
1.460.7 6
Stockholms
3,37
6,10
Södermanlands
38,2 5
, 5 0
130,2 5
Calmar
25,5 o
3,7 5
45,13
14,25
Jönköpings
O
10,91
22,2 5
Malmöhus
960,5 0
2,098,7 3
2,394,4 5
960,5 0
2,101,73
2,410,07
3,
15,62
Elfsborgs
Skaraborgs :
2,148,6 i
50,5 5
2,199,16
Orebro
1,534,9 3
4 1,6 8
44,25
,25
l,62l,n
1,196,5 4
1.959.7 3
1,600,3 7
1.988.8 4
4,6 9
1,
35,5 0
1,202,2 3
1,995,8 5
Westmanlands
• • • .
,62
10,6 2
2,56
1,610,9 9
1,991,40
Gefleborgs
Wester-Norrlands
1,505,0 3
1,505,0 3
Jemtlands
803,3 5
803,3 5
Westerbottens
562,io
14 52
1,33
577,9 5
Norrbottens
426,41
3,87
430,28
Summa] 36,148,84
69,0 2
18,39
638,5 2
4,70
36,879,4 7
Lill. A. 1.
K r
o n o.
1
ruist
i.
Vanliga Heraman.
Lappmarks Hemman.
Säterier.
Kungs- och Kungsladu-  gårdar.
_ -T5
C C/3
£■
^ 1
c “
o -
VT
2: 7^
ri ~
al
* as
D
Ti
Summa.
Allmänna och Ulsockne-  Hemmau.
Lappmarks Hemman.
Bergsfrälse och Täck-  tekarls.
342,3 5
54,1 2
£18,12
86,5 0
501,09
1,227,9 7
204,9 8
34,7 9
45,6 2
71,
356,3 9
1,620,7 1
153,87
,
18,38
67,7 5
58,
298,
1,241,29
.
361,39
35.6 2
46,63
99,2 1
542,8 5
1,692,2 9
14,98
4—
9,2 5
48,37
72,60
339,8 2
12,88
22,5 0
88,6 9
463,8 9
701,46
31,86
15,05
46,91
96,79
296,5 6
11,63
8,5 0
70,6 3
387,32
1,049,46
170,13
-4—
8,5 0
3,
61,50
243,13
586,16
282,6 7
9,1 2
47,62
34,5 2
373,93
613,61
607,8 5
-——
40,83
12,50
16,50
677,6 8
770,5 1
411,35
—
12,
29,0 8
452,43
1,167,10
254,5 6
4—
8,
1,
31,50
295,06
420,6 7
—t—
276,8 5
_—
27,38
2
1
64,37
370,6 0
1,128,11
579,4 2
47,62
17,
67,2 5
711,29
1,326,19
359,8 0
19,75
47,17
426,7 2
696,5 9
70,21
-i
7,33
10,
87,5 4
325,83
253,96
**5
46,7 5
78,62
384,33
403,60
44,86
4,88
5,50
55,24
18,81
132,3 3
64,0 6
20,9 1
84,97
55,54
48,16
45,17
93,33
13,67
123,9 9
10 87
—‘
—
17,9 2
152,7 8
,38
91,66
147,55
6,8 1
7,9 6
253,98
2,20
51,50
48,7 9
4,96
6,45
111,70
79,4 2
12,
5,436,84
207/n
352,7 2
3G5,i 2
1,081,87
! 7,443,7 6
1 15,237,9 s
I 12,
[ 132,7 1
Frälse.
cn
T11?
P3
cn
ca:
ro
5*
y
O ^
E {L
Sr aq
c
3
3
a
00
S
P=
o
o
^ d-
C»
3
O
cr
o d
g
5
77
D
cr*
p
77
£ 7$
g
9S
-i
S
rs
dq
po
dL
P
ri w
o_ 2.
• p
D
C/l
i
3
45,17
63,
281,82
569,8 3
1,554,9 6
3,558,9 3
Stockholms
2,253,5 4
4,038,6 1
Södermanlands .....
166,14
369,6 9
2,
1,779,12
3,298,so
Östergöthlands
53,2 5
367,46
1,50
2,114,50
5,470,6 9
Gottlands
1,098,
Calmar
. •
.
53,7 5
164,3 8
919,59
3,366,30
8,
15,60
120,39
1,091,5 8
Jönköpings
36,3 8
402,61
1,488,4 5
3,893,4 5
47,5 0
165,3 4
177,85
799,
1,302,4 6
2.814,7 8
Christianstads
508,
3,
2,996,0 4
Malmöhus .......
847,59
—
310,14
1,63
1,929,8 7
4,068,31
Hallands ........
255,43
2,
78,96
1,503,4 9
2,916,42
Götheborgs
19,
1,
37,5 0
478,17
2,874,9 6
Elfsborgs
55,12
230,5 5
1,413,78
4,194,4 5
Skaraborgs .......
1 14,93
385,39
1,826,5 1
4,736,9 6
Örebro
%
105,25
1,25
812,09
2,859,9 2
Wermlands
14,9 2
94,9 6
i,
436,7 1
1,726,4 8
Westmanlands
20,17
95,6 2
,50
519,89
2,900,07
Kopparbergs ......
—
,50
—
151,64
1,817,87
Gefleborgs
—
,62
—
56,16
2,132,5 3
Wester-Norrlands . . .
5,9 0
—
19,57
1,617,93
Jemtlands
,87
—
1.25
957,3 8
Westerbottens
—
2,20
834,13
Norrbottens
8,13
—
99,5 5
641,53
Summa} 1,638,0 2 j682,3 3 [3,868,0 7 j 10,8 8121,582,89|ö5,906,12
mt a. 2
Utredning, utvisande de förändringar uti det i
Jordeböckerne upptagne Hemmantal, som, genom
tillkomst och afgång eller omflyttning från
en till annan titel, böra iakttagas.
Litt. A. 2.
Hemmantal, som bör
utgå.
Förmedlade, Öde och Obe-  tintlige samt In- och Under-  lagde Hemman m. m.
Städer underlagde, men i
Jordeböckerne ännu qvar-  stående Hemman.
Summa.
Skåtte-  ne minan
Krono-
hemman
Frälse-
hemman
Skatte-
hemman
Krono-
hemman
Frälse-
hemman
Skatte-
hemman
Krono-
hemman
Frälse-
hemman
Upsala Län
Stockholms
Södermanlands ....
Östergöthlands ....
Gottlands
Calmar
Blekinge
Jönköpings
Kronobergs
Christianstads ....
Malmöhus
Hallands
Götheborgs
Elfsborgs
Skaraborgs
Örebro
Wermlands
Westmanlands ....
Kopparbergs
Gefleborgs
Wester-Norrlands . .
Jemtlands
Westerbottens ....
Norrbottens
1,50
6,7 5
,2 5
41,06
15,16
ni T
17,56
,2 5
,67
5,58
,87
,06
1,
16,62
2,96
5,4 1
3.7 1
2.7 6
1,25
,50
9,7 4
,12
1,
19,87
,50
4,87
2,98
1,
8,10
2,7 0
6,
3,
1,2 5
1,
6,
,7 5
1,
3,
5,37
1,67
19,20
2,79
,5 0
1,33
1,
1,50
6.7 5
,2 5
41,06
23,2 6
2.7 0
17,5 6
6,
3,
1,50
,67
1,
6,
6,3 3
1,87
3,0 6
6,37
16,62
4,63
5,41
3.7 1
19,20
2.7 9
2.7 6
,50
1,2 5
,50
11,07
,12
t,
19,87
,5 0
4,87
2,98
Summa
1 82,2 8
39,89
40,83
20,8 0
42,53
1,33 | 103,08
82,4 2
42,16
Lili. A. 2.
Hemmantal, som förmedelst
Köp och Bylen etc. böra
omflyttas
Hemmantal, som
bör tillkomma
såsom i Räken-  skaperna icke
beräknadl.
Summa Hemmantal
som
afgår
tillkommer
från
till
Skatte-
Hemman.
Krono-
Hemman.
Frälse-
Hemman.
Krono-
Prest-
gårdar.
Frälse-
Skatte-  Hem man
Krono-  1 lein man
Frälse-
Hemman
Krono-
Prest-g:r.
Frälse
Säteri.
Hemman.
Säterier.
1,50
-
- -
—
—
—
10,
—
—
,67
10,
—
,1*
13,
7,62
,12
1,
13,
,12
7,6 2
—
—
—
8,5 0
6,
—
—
1,25
8,50
6,
—
,50
—
—
—
—
—
-—
—
11,07
—
—
—
—
—
—
—
—
1,
6,
.
.
6,33
,12
—
—
30,4 4
30,4 4
—
—
—
30,44
—
—
30,44
—
—
—
—
—
—
1,87
—
.
2,50
—
2,5 0
—
—
2,5 0
3,0 6
—
—
2,50
—
1,62
1,62
—
—
—
7,99
1
—
1,62
—
—
—
—•
—
1,50
16,62
19,87
—
|
6,5 0
3,37
9,8 7
1,
—
13,25
8,
,50
1,
9,87
1,7 5
—
1,75
10,33
—
9
—
10,33
1,75
5,87
,2 5
6,12
■—
—
46,93
5,66
4,87
6,12
5,4 3
,0 6
5,49
—
—
28,6 9
3,77
—
5,49
-
2,10
—
2,10
5,62
—
4,8 0
19,20
—
5,6 2
2,10
,81
,33
1,14
—
—
,81
3,12
2,98
1,14
—
—
—
—
—
17,56
2,7 6
—
6,
3,
,50
—
■' " "
—
25,0 8
36,0 7
61,1 51
48,4 5
13,6 2
| 128,16
118,49j 42,16
48,4 5
61,15
13,62
iUtt A. 3.
Sammandrag Öfver Hemmantalet i Iliket år 1844,
sedan de förändringar, som, enligt serskild utredning,
böra i räkenskaperne äga rum, blifvit
iakttagne.
Litt. A. 3. (1)
Skatte.
Vanliga
och Recognitions-Hemman.
Tillhörande
Säterier i
Allmänna
Statens
enskildes
Summa.
Tillhörande
Verk och In-
Bostäl-
för andre
ego.
enskilde.
1 dl lil lil £,al »
Kyrkor och
len.
behof an-
fromma Stif-
vände.
telser.
Upsala Län
1,364,5 7
24,7 5
-—-—
113,5 6
1,502,88
Stockholms
1,330,5 5
11,50
,50
1,38
84,75
1,428,6 8
Södermanlands
1,180,6 1
1,
1,58
,12
38,2 5
1,221,5 6
Östergöthlands
2,679,5 9
2,2 5
1,25
130,25
2,813,34
Gottlands
1,025,40
1,025,4 0
Calmar
1,954,8 z
,50
2,
25,5 0
1,982,8 2
Blekinge
919,91
,62
3,7 5
924,2 8
1,954,84
11,08
6,6 3
45,13
2,017,68
Kronobergs
1,756,15
1,25
14,25
1,771,65
Christianstads
1,268,2 7
40,47
10,91
1,319,65
Malmöhus
1,352,5 1
85,7 5
,25
22,2 5
1,460,7 6
Hallands
960,5 0
960,5 0
Götheborgs
2,090,0 5
4,43
1,75
——
3,
2,099,23
Elfsborgs
2,392,3 2
1,50
,63
15,6 2
2,410,07
Skaraborgs
2,142,7 3
2,88
1,50
50,5 5
2,197,66
Örebro
1,557,86
2,
3,7 5
44,2 5
1,607,8 6
Wermlands
1,196,73
—
2,50
1,
1,200,2 3
Westmanlands
1,899,2 6
8,62
5,54
35,50
1,948,92
Kopparbergs
1,581,0 5
1,
,2 5
1,582,30
Gefleborgs
1,985,27
1,33
1,986,60
Wester-Norrlands
1,504,2 2
1,504,2 2
Jemtlands
785,2 9
,50
785,7 9
Westerbottens
570,0 9
1,86
571,9 5
Norrbottens
427,2 8
427,2 8
Summa |
35,879,87
198,98
32,4 4
1,50
638,5 2 36,751,31
Litt. A. S.
Kron
0.
Kungs- och Kungs-
V
a n 1 i g a H
emma n.
Ladug
irdar.
Säterier.
Disponerade
Statens, sorn
af Allmänna
Statens
Statens
Statens
innehafvas
Verk och In-
för andre
Bostäl-
för andra
Enskil-
Bostäl-
för an-
Summa.
under Åbo-
I dllll lUv^al ^
Kyrkor och
UUblullLIl •
behof an-
len.
behof an-
des.
len.
dra be-  hof an-
rätt.
fromma Stif-
vände.
vände.
vände.
telser.
32,7 3
109,21
213,91
11,50
18,12
8,7 4
44,88
,50
499,5 9
21,50
03,2 5
172,57
27,9 9
45,62
10,16
18,13
,50
305,7 2
23,3 6
2,
103,5 8
34,9 3
4,38
03,37
2,38
10,
310,
91,65
15,13
334,4 2
27,9 0
8,
38,6 3
19,87
15,7 5
551,3 5
8,35
55,
0,87
2,38
•
72,6 0
219,15
2,5 0
197,2 3
9,6 3
5,
17,5 0
3,26
9,6 2
403,8 9
23,34
23,5 7
40,9 l
57,17
18,5 4
287,2 3
4,2 5
3,
5,50
3,38
8,2 5
387,3 2
0,39
1,
209,6 2
8,62
3,
3,2 5
5,25
237,13
80,8 3
10,68
209,2 0
4,15
47,6 2
•
5,37
3,7 5
307,6 0
187,83
90,7 i
310,2 5
5,12
9,
3,50
0,5 1
20,5 7
7,7 5
047,24
312,0 4
2,46
121,0 6
3,
12,
450,5 6
72,7 6
1,
204,9 9
'4,25
1,
8,
292,
73,43
1,6 8
245,6 3
12,49
2,
2,13
24,5 0
,7 5
302,61
185,7 7
7,88
399,7 4
30,66
5,
12,
4,12
37,7 5
5,7 5
094,6 7
205,36
3,5 0
120,6 9
4,4 2
9,7 5
10,
419,7 2
3,2 5
85,0 4
2,2 5
7,33
97,87
18,
105,7 5
177,4 2
25,7 5
40,7 5
2,
3,
378,6 7
,29
40,3 0
—
4,88
51,47
14,68
50,71
71,39
44,7 i
45,5 0
90,21
75,35
_—
74,6 7
7
—
, —
150,02
238,7 i
7,96
—-
—■—
0,81
253,48
101,36
5,3 8
—
-
4,96
111,70
2,104,01
495,2 9 | 3,773,67 | 222,91
97,7 5
207,37
80,9 2 | 250,5 5 | 15,2 51 7,373,7 2
(1*)
F
r
ä
Allmänna och Utsockne Hemman.
Säterier och Lada
gårdar.
Tillhörande
Allmänna
Statens
Statens
Tillhörande
Verk och In-
Bostäl-
för andra
Tillhörande
Bostäl-
för andra
enskilde.
rättningar,
Kyrkor och
len.
behof an-
enskilde.
len.
behof an-
fromma Stif-
vände.
vände.
telser.
Upsala Län
1,167,85
53,12
7,
278,82
3,
Stockholms
1,573,8 3
39,5 i
3,5 0
3,87
569,8 3
Södermanlands
1,236,4 1
7,
377,31
Östergötalands ......
1,691,54
1,
373,46
Gottlands
Calmar
699,5 9
1,37
164,3 8
Blekinge
85,72
-i
15,60
Jönköpings
1,043,8 8
2,33
3,2 5
402,61
Kronobergs
586,16
——
165,3 4
Christianstads
601,69
1,92
12,88
177,8 5
Malmöhus
802,3 3
,2 5
310,14
Hallands
l,166,io
1,
.
78,96
Götheborgs .
309,2 5
113,92
36,5 0
1,
Elfsborgs
1,128,48
,25
230,5 5
Skaraborgs
1,303,5 7
2,7 5
385,3 9
Örebro
704,7 1
2,5 0
105,2 5
Wermlands
326,66
1,92
—-—
94,9 6
——
Westmanlands
403,3 5
1,5 0
,50
95,6 2
Kopparbergs
151,66
4,97
,50
Gefleborgs
57,64
,62
—-
Wester-Norrlands ....
11,8 3
5,90
Jemtlands .
,38
—
,87
Westerbottens
2,2 0
Norrbottens ........
91,42
—
—-—
8,1 3
Summa
115,146,2 5
212,30
50,14
3,8 7
3,878,5 9
3,
1,
Litt. A. 3.
1
s
e.
Rå- och
Ilörs-
[lemman.
insockne Hemman.
S ti m m a
S ti m marum.
Tillhörande
Bostäl-
Tillhörandel
Bostäl-
S ii in m a,
enskilde.
len.
enskilde.
len.
45,17
1,554,96
3,557,43
62,5 0
,50
2,253,54
4,047,9 4
166,14
1,786,8 6
3,318,42
53,25
2,119,2 5
5,483,9 4
1,098,
53,7 5
919,09
3,365,8 0
8,
109,32
1,080,5 1
63,3 8
1,488,4 5
3,893,4 5
47,5 0
799,
2,807,7 8
507,
i,
1,302,3 4
2,989,5 9
1
845,7 2
1,87
1,960,3 1
4,068,31
2,
255,43
1,503,4 9
2,914,55
1,
19,
480,6 7
2,871,90
55,12
1,414,40
4,187,0 8
114,93
1,806,6 4
4,698,9 7
9,
821,46
2,849,0 4
14,9 2
438,46
1,736,5 6
20,17
521,14
2,848,7 3
157,13
1,790,9 0
58,26
2,116,2 5
17,73
1,612,16
1,25
937,0 6
2,20
827,6 3
99,5 5
638,5 3
681,8 3
,50
1,635,15
2,87
21,615,50
65,740,5 3
Anmärkningar.
l:o. Ibland vanliga Skatte, Krono och Frälse hemman inbegripas äfven Lapp
marks-hemmanen,
hvilkas antal utvisas af Litt. A. 1.
2:o. Bergsfrälse hemmanen äro sammanförde med allmänna Frälse hemmanen.
3:o. För de Hemman, som tillhöra Allmänna Verk och Inrättningar, Kyrkor och
fromma Stiftelser, samt Boställen och Statens lör andra behof använde egendomar
upplyses dispositionen närmare af bilagde specifikation.
4:o. Uti Halland äro såsom Kyrko-hemman icke flere upptagne, än som uti Rä
kenskaperne
särskildt under denna titel antecknas, hvadan ibland Statens
under åborätt upplätne Krono-hemman i berörde provins äfven inbegripas
sådane, hvilka af kyrkorne disponeras.
Till litt. A. 3.
Specifieation å fördelningen af de egendomar,
sorn tillhöra Allmänna Verk och Inrättningar,
Kyrkor och fromma Stiftelser, eller äro till Boställen
eller för annat Statens behof anslagne.
Tillhörande Allmänna Verk och
Universiteterna.
Elementar-Läroverken.
Folkskolorna.
33
B
B
B
B
cc
*
* *
g W
B TT
2 T*
B -5
B %
3 *■
3 *
cd 'rri
B
CD C/2
53 5^
B
3 o
B £
B g
B =
3 S
3 g
C vi
B SG
B b
p ®
P °
P
s«
P 5
&3 CD
D
fts CD
D
sa o
D
Upsala Län
13 5 0
153 6 0
23,37
,5 0
Stockholms
9,
1 UUj J U
58,2 5
4,63
Södermanlands
-
-
Östergöthlands
4,50
—
Gottlands
Calmar
■
1,50
Blekinge
n
■
Jönköpings
10,75
17,37
2,
—
,50
Kronobergs
T—‘
,2 5
K
—
—
Christianstads
,
Malmöhus
-r-r
19,
-
,
Hallands
1,0 4
1,17
Götheborgs . . . ;
3,81
113,92
Elfsborgs
1,
Skaraborgs
3,8 8
—
Örebro
2,
1,50
Wermlands
✓
Westmanlands
8,12
100,7 5
1,
_
Kopparbergs
Gefleborgs
Wester-Norrlands
.
Jemtlands
.
Westerbottens
Norrbottens
—
—
—
—
—
Summa
32,6 2
324,
29,
15,81
26,7 9
115,9 2
,5 0
3,17
385,6 2
158,52
"~3^6T~
Till Lill. A. 3.
Inrättningar, Kyrkor och Fromma Stiftelser.
Hospitaler och Barnhus.
Domkyrkor.
Landskyrkor.
Summ a.
ES
= „
32
. t
j-r]
33
jrj
ca
« tn
b ?r
2 P*
ö Et
B ?
CD C/)
3 7r
1 ?
CD
B ^
g
3
I *
g ?
B ä
1 =
3 -
3 ä
1 §
3 g
p
3 B
B §
B sr
p
P °
o: CD
W CD
B
P °
B
p. s
P "
P °
5 w
10,75
15,71
28,7 5
1,
24,7 5
109,21
53,12
2,50
5,
34,88
11,50
03,25
39,51
1,
1,
1,
1,
9
2,2 5
10,13
,5 0
2,2 5
15,13
,50
1,
,5 0
2,50
,33
,67
,33
11,08
18,54
2,3 3
1,
,7 5
—
,2 5
1,25
1,
—:—^
27,60
1,2 5
1,46
12,87
1,75
7,68
,46
40,47
10,6 8
1,92
13,75
13,37
72,
54,4 6
12,88
85,7 5
90,7 i
,25
2,46
,62
1,
4,43
1,
113,92
,50
1,56
•
,12
1,50
1,68
2,13
3,
,7 5
1,
2,88
7,8 8
.—.—
2,
2,
3,50
,50
4,5 0
,50
,50
8,62
105.7 5
1,50
1,
1,
04,43
00,9 4
| 05,9 2
85,6 2
58,96
21,43
1,46
198,98
495,2 9
212,30
191,29
144,58
22,8 9
900,5 7
Till Litt.
A. 3. (2)
Upsala Län . .
Stockholms . .
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands .
Calmar . .
Blekinge .
Jönköpings
Kronobergs
Christianstads
Malmöhus .
Hallands .
Götheborgs
Elfsborgs .
Skaraborgs
Örebro . .
Wermlands
Westmanlands
Kopparbergs
Gefleborgs .
Wester-Norrlands
Jemtlands . .
Westerbottens
Norrbottens .
Summa
Grips
holms
Slotts
Stat.
Kungs
gårdar.
,2 5
,62
B
Justiliai-Staten.
Krono
Hemman.
3,7 5
2.50
5,
1,62
4.5 0
1,12
3,
3,
4,21
3,9 2
1,
4.50
5,2 5
4.5 0
2,
2,
4,
1,
Säterier.
1,25
3,13
1,
as
3
3
i,
Mil i t i ic -
Bostäder.
33
" cn
3 W
I S
D
,7 5
,25
Krono
Hemman.
33,3 7
15,62
26,37
62,6 2
22,
60,62
44,12
54,38
55,2 5
32.7 5
30,37
59.7 5
48,75
18,21
42.7 5
11,54
8,5 0
21,17
Kungs
gårdar.
8,
26,37
9,
Säterier.
36,25
12,
13,
12,7 5
3,
8.2 5
5,25
3,7 5
12,37
2,
20,5 0
24,75
10,
7.3 3
3,
3,51
2,9 6
,6 2 J 56,87 I 5,38 | 1,
63^87"
1, 648,14 43,37 180,67 4,02
877,2 0
1671,40
Skalle
Hemman.
Till Litt. A. 3.
n.
Staten.
För Lönefonden utarrenderade.
,25
1,
,25
,50
Krono
Hemman.
43.6 2
16,13
31.6 3
69,9 6
33,50
89.2 5
58.2 1
43,31
36,
84.3 7
54,25
90,8 7
7,25
9,9 2
1 1,50
7,20
5,5 6
27,5 0
Kungs
gårdar.
21,25
4,88
Säterier.
7,38
3,
2,
3,
4,
6,
3,
13,
2,30
cd ■nj
3 3.
3 CAJ
PJ CD
3
,36
Båls
mans
liållet.
S" ?“<
B 3
3 3
SJ O
3
1,
4,
3,33
LandsStaten.
CD C/3
3 ^
3 P
w a
,13
,67
,25
,50
,33
,53
Krono
Hemman.
23,13
22,6 2
14,75
32,6 2
4,6 3
22,
4,04
17,31
7,25
7,40
9,50
20,5 4
25,
26,50
20,
14,2 5
9,83
20,
2,
2,40
5,6 7
Kungs
gårdar.
4,13
6,8 7
5,
3,
3,
1,
4,
Säterier.
2,6 2
10,70
1,
1,
CD
3
,7 5
2,
1,
,0 6
Landt
mäteri
staten.
Krono
Hemman
,5 0
,67
Post
verket.
Krono
Hemman.
,37
,50
2, I 720,o 31 26,i 3 J 45,6 8 | ,36
794^20
8,3 3
8,33
2,4 l| 311,44 | 27, I 15,32 |3,81
359,9 8
2.17
2.17
,87
,87
Bost
Jägeri-
C
leri
c i -
staten.
verket.
Biskopsgårdar.
f se
B
33
g Cfl
Krono
Frälse
Krono
3 %
2 §
3 £
Hemman.
&
3 ®
p °
3 »
Hemman.
gårdar.
Säterier.
Hemman.
Säterier.
Upsala Län
_
_
5,5 0
3,
Stockholms
,37
Södermanlands ....
,75
2,
östergöthlands ....
3,
Gottlands
,2 5
Calmar
,50
Blekinge
Jönköpings
—
,13
Kronobergs
—
4,7 5
Christianstads ....
1,12
Malmöhus
—
6,50
3,5 0
Hallands
—
,37
1,
Götheborgs
Elfsborgs
—
,63
,88
Skaraborgs
—
,12
4,2 5
11,
1,
Orebro
Wermlands
Westmanlands ....
—
1,63
1,
2,
Kopparbergs
Gefleborgs
Wester-Norrlands . .
Jemtlands
Westerbottens ....
Norrbottens
Summa
,2 5
^75
|l3^
L
27,2 5
1.
3,5 0
5,5 0
3,
,25
13,75
41,25
2,065,0 8
Till Litt. A. 3.
ä 1 1 e n.
S t
a t e
n.
Elementar-
Läroverken.
Medici-
nal-
Staten.
S u m -
Andre
Prester! i se.
a _
a
fre
Krono
CB
n ►—
cd cn
33
cd cn
B JT
3 -
Frälse
3 ??
— M
ö ZZ
3 3
3 3
3 ?
3 S
3"1 J73
p
3 77
3 a
3 53
B §
Hemman.
Rå o.
In-
3
3
?
~ o
3 3
3
D
a °
Rör.
sockne.
3
Hemman.
gårdar.
Säterier.
—
110,04
1,50
—
—
213,91
44,88
,50
117,83
2,7 5
,5 0
,50
172,5 7
18,13
,83
81,83
7,
—
—
3,7 5
—
—
1,5 8
163,5 8
4,38
16,
,75
156,7 1
1,
—
—
3,5 0
—
—
1,25
334,4 2
8,
15,75
—
48,5 0
—
55,
6,87
,88
100,3 3
1,37
—
—
—
—
1,03
2,
197,2 3
5,
9,6 2
—
15,08
,62
23,5 7
5,9 6
116,9 2
,2 5
6,6 3
287,2 3
3,
8,2 5
—
89,17
—
—
3,1 3
—
—
209,6 2
3,
5,25
—
98,13
12,88
•—
1,
,15
—
—
209,20
47,6 2
3,7 5
,25
192,2 5
,2 5
—
1,87
6,83
—
—
,2 5
310,25
9,
26,5 7
—
97,48
121,0 6
1,75
58,37
1,75
204,99
1,
8,
—
128,38
,25
,6 3
245,6 3
24,5 0
1,12
207,3 7
2,7 5
—
—
2,
—
—
1,50
399,7 4
5,
37,7 5
3,2 5
54,4 4
2,
—
—
—
,50
—
3,7 5
126,6 9
10,
2,5 0
45,08
1,92
—
—
3,
—
—
—■
2,5 0
85,0 4
. _
7,33
1,2 1
94,5 4
,5 0
—
—
—
—
—
—
5,5 4
177,42
-- ,
3,
—
25,5 6
,53
,25
46,3 0
4,88
1,33
40,2 5
—
—
—
—
—
—
1,33
56,7 i
—
45,50
45,5 0
„
—
17,7 5
—
—
—
1,08
—
—
,50
74,67
1,33
7,9 6
—
—
—
—
—
—
1,86
7,96
6,8 1
5,38
—
5,38
—
4,96
(I
1963,8 5
34,9 5
,50
2,8 7
3,
20,44
,5 0
1,0 3
32,44
3773,6 7
97,7 5!
250,5 5
2,023,8 3
23,94
1,0 3
4210,92
Boställen.
S t
a t
ens
m a.
Af Kongl
. Familjen
KrisisAcademien.
Frälse
disponerade.
Krono
i? c*
Krono
133
o
p ~
3 oj:
lia o.
In-
Kungs-
Hem-
Säte-
3 sr
Hemman.
Säterier.
Rör.
sockne.
Hemman.
gårdar.
p
man.
rier.
?
Upsala Län
7,
3,
Stockholms
3,50
,50
1,50
12,25
,50
,42
,50
1,
Södermanlands ....
7,
19,50
15,
—
—
—
Östergöthlands ....
1,
Gottlands
—
—
—
—i
—
1 37
Blekinge
3,2 5
Kronobergs
—
—
—
—
Christianstads ....
12,88
—
1,
—
—
—
—
Malmöhus
,25
— :
1,87
—
—
—
—
Hallands
1,
Götheborgs
—
—
—
—
—
Elfsborgs
,25
—
—
—
—.
—
Skaraborgs
2,7 5
—
—
—
—
—
Orebro
2,50
; —
—
—
—i
Wermlands
1,92
Westmanlands ....
,50
Kopparbergs
4,9 7
Gefleborgs
Wester-Norrlands . .
Jemtlands
Westerbottens ....
Norrbottens
—
——
—
—
—
—
Summa
50,14
3,
,50
2,87
21,
27,2 5
,50
,42
,5»
1,
48,2 5
2,4 2
Frälse
Till litt. Å. 3.
f
j r
a
n d
r a
b
e h
0 f
a n v
ä n
d e.
Jnvalidhus-
fonclen.
Stuterierne.
Styrelsen
för
Ekeplan-
Skogsplanlerings-
Cassan.
Wadstena
Krigs-
manshus-
Beroende
på
Indrag-
Förläning
på viss tid.
Krono
Krono
teringen.
23
n c/>
D ?r
ca
Krono
Cassa.
ning.
Krono
Hem-
man.
Säte-
rier.
Hem-
man.
Kungs-
gårdar.
Säte-
rier.
Kungs-
gårdar.
Ö £
ca CD
B
Hem-
man.
Säte-
rier.
Krono
Hemman.
Krono
Hemman.
Hem-
man.
Kungs-
gårdar.
4,2 5
7,17
—
—•
—
—
,12
1,5 0
1.3 7
3.3 1
4.4 6
o
—
3,2 5
—
—
2
9 1 A.
6,1 9
1,50
,25
■ 7,7 5
5,50
1,38
4.12
3,15
4.12
1,
1,7 5
4,50
1
1,
1,
7,7 5
,7 5
1,50
,5 0
3,2 5
12,41
1,13
1,
,25
,37
,63
—
—
—
—
i,
1,
3,
3,
11,12
,13
33,5 6
2,2 5
,2 5
18,87
7,7 5
5,50
,12
32,5 6 I
i,
2,
12,6 9
3,
5,
35,81
26,87
5,50
33,68
2,
12,69
8,
Statens för andra behof använde.
För Statsverkets räkning
utarrenderade.
Summa.
oT* C/i
R F
Krono
Frälse
3 »
Krono
Frälse
B =
Hem-
Kungs-
Säte-
Hem-
Säte-
s g
Hem-
Kungs-
Säte-
Hem-
Säte
9 '
man.
gårdar.
rier.
man.
rier.
B '
man.
gårdar.
rier*
man.
vier
Upsala Län . . .
2,5 0
18,12
—
—
—
11,50
18,12
—
—
—
Stockholms . . .
,88
17,53
33,3 7
—
2,87
—
1,38
27,9 9
45,62
,50
3,87
—
Södermanlands .
.—
12,
48,37
,50
—
—
,12
34,93
63,37
,50
—
—
Östergöthlands .
—
15,25
38,6 3
—
—
—
—
27,9 0
38,63
—
—
—
Gottlands ....
—
——
2,38
—
—
—
—
2,38
—
—
—
Calmar
—
5,88
9,7 5
—
—
—
—
9,63
17,50
—
—
—
Blekinge ....
—
Jönköpings . . .
—
2,87
—
—
—
—
4,2 5
5,50
—
—
—
Kronobergs . . .
—
2,5 0
—
—
—
—
8,6 2
—1
—
■
Christianstads. .
—
1,
-—-—
—
—
—
—
4,1 5
—
—
Malmöhus . . .
—_
3,5 0
—
—
—
—
5,12
3,50
7,75
—
Hallands ....
—
2,
12,
—
—
—
—
3,
12,
—
—
Götheborgs . . .
—
3,7 5
—
—
1,
—
4,2 5
—
1,
Elfsborgs ....
—
7,12
2,
—
—
—
—
12,49
2,
,75
—
Skaraborgs . . .
—
15,12
7,
3,25
—
—
—
36,66
12,
5,75
.
—
Örebro
—
3,29
—
—
—
—
4,42
—
-  T
—
Wermlands. . .
-—
1,2 5
—
—
—
—
2,2 5
—
—
Westmanlands .
—
25,37
35,63
—
—
—
—
25,7 5
46,75
•—-
—
Kopparbergs . .
—
Gelleborgs . . .
—
Wester-Norrlands
—
Jemtlands. . . .
—
Westerbottens .
—
Norrbottens. . .
—
Summa
,881117,43|210,7 5 |3,7 5|2,87 j 1,
336,6 8
1,50 |222,9 11 267,37 115,2 5 3,87 1,
51X90 "
titt. B.
B e r ci k ning
o
öfver de under Abo-rätt upplåtne Krono Hemman.
Rusthåll kunna, enligt pä Konungens Befallningshafvandes sednaste Fem-års berättelser
grundade uträkningar, antagas utgöra  660 mantal.
Säterier, enligt Sammandraget A. 3. med uteslutande af bråk . 86 —
Bergsmanshemman upptagas, med ledning af 1844 års Räkenskaper,
förslagsvis till  230 —
Vanliga Hemman, som innehafvas under Åbo-rält, utgöra enligt Sammandrag
Litt. A. 3. med uteslutande af bråk . . . 2,164.
Då härifrån afdrages: Rusthåll  660.
Bergsmanshemman . . . 230.
890.
Återstå 1,274.
Enligt å sistnämnde Sammandrag antecknad upplysning,
innefattas häruti äfven sådana Hemman i Halland, som af Kyrkorna
disponeras, hvilkas hemmantal icke, utan speciel undersökning,
kan tillförlitligt uppgifvas, men förslagsvis upptagas till 74.
i följd hvaraf de vanliga Krono hemman, hvarå åboer af Konungens
Befallningshafvande tillsättas, förslagsvis kunna beräknas
till  1200 mantal.
Litt. B.
nett. c.
Uppgift å de till Riksgälds-Contoret, under nedannäinnde år, influtna,
så kallade Skatterätts-medel, eller köpeskillingar för till
skatte försålda krono lieinman och lägenheter.
År 1837  B:ko R:dr 6,367: 3 7. 10.
1838
„ 7,313: 26. 5.
1839
„ 7,625: 9. io.
1840
„ 5,673: 20. —
184
1842
„ 4,545: 45. 7.
1843
„ 6,615: 26. 1.
1844
„ 4,451: 3. —
1845
„ 5,001: 31. 8.
1846
„ 4,863: 24. 4.
Tillsammans under dessa 10 år B:ko R:dr 58,435: 2. 11.
eller i medeltal årligen „ 5,843: 2 4. 3.
Sitt. D.
Undervisning
huruledes Jordeboks- och Mantals-Räntorne allmännast utgå inom
Rikets samtlige Län.
Jordeboks-Iiäntan utgöres i hvarje Län af sådane persedlar och räntetitlar,
som närmare utvisas af det deröfver upprättade Sammandrag, hvilket äfven upplyser,
huru vissa persedlar och räntor förvandlas, samt hvilka betalas efter Markegång
eller enligt serskildt stadgade grunder.
Mantals-Räntan af helt hemman förvandlas på sätt här nedan för hvarje
Län serskildt beskrifves.
Kronovärdi.
Upsala Uän.
K: dr
sk.
r:sl.
Ilå bo, Trögd, Asunda och Lagunda
Härader:
Landtogsgärden
2
20
n
[ utgår med 3| T:r Spanmål.
j ^ Sommar-lass eller 12£ LU Hö.
j — 5 Kjerfvar Halm.
t |:ten utgår allerum tantum eller med
Byggningshjelpen
Saltpeterhjelpen .
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
1
3 6
24
32
6
) 36 sk.
j ^:ten d:o utan förhöjning eller med
1 18 sk.
(utgå ulan förhöjning.
Dagsverks dito
1
—
—
jdito med 6 Oke-Dagsverken.
)— — 12 Dränge dito.
Summa
G
16
8-1
Bro, Hagunda, Ulleråker, Bälinge,
Waxala och Rasbo Härader, ena-  handa persedlar eller
6
16
|
00 |
(förvandla sig likasom i Håbo Härad,
1 undantagandes att hela Byggnings-  J hjelpen utgår alterum tantum eller
V med 1 R:dr 24 sk.
Litt. D. (1)
Örbyhus Härad:
Söderforss, Tierp och Tolfta Socknar:
Landtogsgärden
Vinterkörslen
Vindeköringen
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjutsfärds-
och Dagsverks-penningarne
Hjelpedagsverken
Summa
Wendels Socken:
Lika med Söderforss m. fl. Socknar,
undantagandes Vindeköringen,
hvadan utföres
Wesslands Socken:
Landtogsgärden
Vinterkörslen
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjutsfärds-
och Dagsverks-penningarne
samt Hjelpe-Dagsverkena
Summa
Elfkarleby Socken:
Landtogsgärden
Vinterkörslen
Saltpeterhjelpen
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
Hjelpedagsverken
Summa
1 2
2 0
1
10
20
24
32
24
12
26
utgår med 3j T:r Spanmål.
— alterum tantilia eller med 40 sk.
— — — eller med 6 sk.
utgå likasom i Håbo Härad.
— med 4 st.
som utgå på sätt ofvan är utsatt.
utgår med 3J T:r Spanmål.
— alterum tantum eller med 20 sk.
utså likasom i Söderforssm. fl. Socknar.
utgår med 1£ T:a Spanmål.
— alterum tantum eller med 40 sk.
| utgå utan förhöjning.
fulgå med 3 Öke-Dagsverken.
\ — — 6 Dränge dito.
— — 4 st.
Litt. D.
Norunda Härad och ett Hemman
t Dannemora Socken af Olands
Härad:
Landtogsgärden ..
Byggnings- och Saltpeterhjelpen samt
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsverks-penningarne
Summa
Olands Härad:
Landtogsgärden
Brukshjelpen
Ekekörslen . . .
Rustkammarhjelpen
. . .
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjutsfärds-
och Dagsverks-penningarne
Summa
Af ett Hemman, Forniroby, i Ekeby
Socken:
Landtogsgärden
Brukshjelpen
Ekckörsel och öfrige här näst ofvan
upptagne persedlar
Summa
20
20
■>2
1s
utgår med 4 T:r Spanmål.
utgå lika som i Bro Härad.
utgår lika som i Håbo Härad.
utgå utan förhöjning.
utgå lika som i Håbo Härad.
utgår med 1| T:a Spanmål.
— — £ \Jt Smör.
J Ltt Rött.
1 U Talg.
| L& Humla.
iV Oxe.
1
2
Får.
Gås.
Höns.
tjog Ägg.
Sommarlass Hö.
Kjerfvar Halm.
utgår utan förhöjning.
1
1
x
2
I
5
5
utgå som för Olands Härad.
(1*)
Stockholms Län.
Soll- och Wallen-tuna, Lång-, Se-  ming-, Erling- och Sju-hundra
Härader samt Danderyds och Åkers
Skeppslager:
Landtogsgärden
2
20
2i
*5
Byggningshjelpen
—
36
Saltpeter dito
—
24
6
Boskapspenningar
—
3 2
—
Skjutsfärds dito
1
—
—
Dagsverks dito
1
—
—
Summa
6
16
H
Håbo Härad, enahanda persedlar eller
6
16
n
Frödsåker och Närdinghundra Hä-  rader:
Landtogsgärden
2
2 0
Brukshjelpen
14
Ekekörseln
—
8
—
utgår med 3| T:r Spanmål.
— — {• Sommarlass el. 12 L&Hö.
— — 5 Kjertvar Halm.
eller med 1
i ut
;år allerum tautum
R:dr 24 sk.
vutgå utan förhöjning.
{utgå med 6 Oke-Dagsverken.
— — 12 Dränge dito.
f hvil ka förvandla sig lika som i Sollentuna
Härad med undantag af Bygg(ningshjelpen,
sorn endast till hälften
lutgår allerum tantum, eller med 1
\R:dr 6 sk.
utgår med 1| T:a Spanmål.
VM Smör.
LU Fläsk.
Y.U Kött.
Talg.
VM Humla.
Oxe.
Får.
Gås.
— 1 Höns _
— s tjog Ägg.
— I Sommarlass el. 12L&Hö.
— 5 Kjerfvar Halm.
utgå utan förhöjning.
i
3
4
3
"4
1
1
8
_l
1 6
1
2
Litt. D.
Rustkammarhjelpen
8
utgår utan förhöjning.
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-
lärds- och Dagsverks-peuningarne
3
8
6
. utgå som i Sollentuna Härad.
Summa
6
10
H
Af Hemman inom Sandby Atting,
som förr lydt till Olands Härad i
Upsala Län:
Landtogsgärden
2
20
jsamma förvandling som i Sollentu-  na Härad.
Brukshjelpen
—
24
—
Ekekörseln
—
8
—
>utgå utan förhöjning.
Rustkammarhjelpen
—
8
—
j
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-
färds- och Dagsverks-peuningarne
3
8
6
utgå som i Sollentuna Härad.
Summa
2 0
»I
Af 4£, från Rasbo Härad i Upsala
Län till Almunge Socken förlagde
t hvilka ock förvandla sig i enlighet
hemman, enahanda persedlar som
1 o O
1 dermed; men i Special-Räkningarne
för Sollentuna Härad, eller . . .
6
16
8f
J för sednare åren har Byggningshjel-  jpen blifvit benämnd för Brukshjelp
1 och, efter mantal räknadt, utförd till
[ 18 Lass Ved.
Lyhundra Härad, samt af några hem-
man inom Frötuna och Länna
Socknar:
Landtogsgärden
f utgår med 3 T:r Spanmål.
2
20
v — — £ Sommarlass cl. 12 Lf? Hö.
! — — 5 Kjerfvar Halm.
Vinterkörseln
4
—
utgår alterum tanturn eller med 8 sk.
Ekekörseln
8
| utgå utan förhöjning.
Rustkammarhjelpen
8
—
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-
färds- och Dagsverks-penningarne
3
8
6
utgå som i Sollentuna Härad.
Summa
~6
—
Q’
Bro Härad och Frötuna Socken:
Landtogsgärden
Ekekörseln
2
20
8
8
1 1
1 1
utgår sorn i Lyhundra Härad.
> utgå utan förhöjning.
Slottsfamnen
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-  färds- och Dagsverks-penningarne
3
8
8
6
)
utgår alterum tantum el. med 16 sk.
— som i Sollentuna Härad.
Summa
6
4
»I
Wäddö Skeppslag:
Enahanda persedlar som i Lyhundra
Härad, utom Vinterkörseln, eller
5
44
8-!
/och hvilka förvandlas i enlighet
jdermed.
Häfverö Skeppslag:
Landtogsgärden .
Ekekörseln
Rustkammarhjelpen
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-  färds- och Dagsverks-penningarne
2
3
20
8
8
8
05 j 1 NO
1 1
/lika förvandling som i Frödsåkers
f Härad.
| utgå utan förhöjning,
utgå som i Sollentuna Härad.
Summa
5
44
8 2
8s-
Länna Socken af Frötuna Skeppslag:
Landtogsgärden
Ekekörseln
Rustkammarhjelpen
Slottsfamnen
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-  färds- och Dagsverks-penningarne
0
3
20
8
8
16
8
2 _2
i 5
6
utgår som i Lyhundra Härad.
| utgå utan förhöjning,
utgår alterum tantum eller med 32 sk.
utgå som i Sollentuna Härad.
Summa
6
12
1 <n|o
1 oo
Wermdö Skeppslag och Socken:
Landtogsgärden
2
2 0
2 2
utgår som i Sollentuna Härad.
Körseln
Boskaps-, Skjutsf.-o. Dagsv.penningme
1
2
32
32
/ — alterum tantum eller med 3 R:dr
\ 16 sk.
— som i Sollentuna Härad.
Summa
6
36
8*
Litt. D
Sotholms, Svartlösa och Öknelo Hä-  rader: Samma persedlar, undan-  tagande Saltpeterhjelpen,som i Sol-  lentuna Härad
5
40
o 2
i enlighet hvarmed de ock utgå.
Färentuna Härad:
Landto^sgärden
2
?0
H
förvandlas som i Sollentuna Härad,
utgår utan förhöjning.
— som i Sollentuna Härad.
— med 1 Stafrum Ved.
j — — 4 Oke-Dagsverken.
( — — 8 Dränge dito.
Byggningshjelpen
Saltpeterhjelpen, Boskaps-, Skjuts-  färds- och Dagsverks-penningarne
Än: Tegel ved
Iljelpedagsverken
3
36
8
6
Summa
6
16
(N]iO
OO
Anm. I sistnämnde Härad är dessutom
hvarje oförmedladt mantal påfördt s. k.
sorn utgår med 2 T:r Spanmål.
Södermanlands Län.
Jönåkers, Rönö och Hölelo Härader:
Landtogsgärden
Bygguingshjelpen
Boskapspenningar
2
17
36
32
"i
utgår med 3 T:r Spanmål.
| utgå utan förhöjning.
Skjutsfärds dito
1
Dagsverks dito
1
—
—
1 — med 6 Oke-Dagsverken.
| — — 12 Dränge dito.
Summa
5
37
uf
Oppunda och Willåttinge Härader:
enahanda persedlar som ofvan . .
Hvartill kommer:
5
37
14
utgå lika som i Jönåkers Härad,
utgår utan förhöjning.
Summa
6
3
»i
Öster- och Vester-Rekarne Härader,
med lf mantal i Barfva Sockne-  del, hvilken blifvit hit inlagd från
Akers Härad:
Landtogsgärden
Vinterkörseln
Boskaps-, Skjutsfärds-och Dagsverks-  penningarne
2
2
19
36
32
5-1
/utgår nied 3J T:r Spanmål.
1 — — \ Sommarlass Hö.
j — — 5 Kjerfvar Halm.
^utgår allerum tanlum eller med 1
| R:dr 24 sk.
ulga som i Jönåkers Härad.
Summa
5
39
H
Af 1| mantal i berörde Barfva Sock-  nedel, utgöras nyss anförde persedlar
Hvartill kommer:
Saltpeterhjelpen
5
39
4
H
med lika förvandling.
som utgår med \ Stafrum Ved.
Summa
5
43
5 i
An: af 2\ mantal i samma Socknedel,
hvilka utgöra sistnämnde persedlar
och derjemte:
Hjelpekörseln
Djurlöfvet
Drängelönen
5
43
2 0
5
18
5-t
som utgå på sätt antecknadt är.
(utgår med 2 Sågslockar.
/ — — 2 Långstockar.
[ — — 100 st. Spån.
— — 40 Kjerfvar Löf.
— — £ T:a Spanmål.
Summa
0
3 S
r. 2
°5
Af 13|| mantal i ålskillige Sock-  nar utgöras sist anförde persedlar,
utom Saltpeterhjelpen, eller . . .
samt dessutom:
Katsepenningar
6
34
10
5-1
hvilka förvandlas som ofvan,
utgå utan förhöjning.
Summa
6
44
5|
Litt. D.
Akers, Daga och Selebo Härader, i
allmänhet:
Landtogsgärden
Vinterkörseln eller Byggningshjelpen
Saltpeterhjelpen , .
Boskaps-, Skjutslärds- och Dagsverks-  peuningarne
2
2
17
3 ö
4
32
lif
| utgå lika som i Rekarne.
— med Stafrum Ved.
— lika som i Jönåkers Härad.
Summa
5
41
Af 2| mantal i Akers och Daga
Härader, som, utom förenämnde
persedlar eller
.
5
41
lif
med enahanda förvandling,
utgöra:
Hjelpekörseln , . . . ,
Djurlöfvet
Drängelönen
Katsckornet
—
18
3
18
9
—
< utgår med 4 Lass Tegel-och Kalk-ved.
1 — — 4 Lass Kastved.
1 — — 2 st. Brostockar.
— — 40 Kjerfvar Löf.
,— — \ Tunna Spanmål.
-t- — i dito dito.
Summa
6
4 1
Hf
Än: af 11^ mantal i berörde Hära-  der, hvilka utgöra sistnämnde per-  sedlar, eller
6
41
Hf
sorn förvandlas på lika sätt.
och derjemte tillökning pä Dränge-  lönen
6
4
\i penningar utan förhöjning, som
^likväl för närvarande icke debiteras.
Summa
7
—
H
Af 2| mantal i Selebo Härad, som
äro päförde enahanda persedlar med
de 2|- mantal i Akers och Daga
Härader, eller
6
41
nf
i Af lika förvandling, utom å Hjelpe-  ikörseln, som sålunda utgår, nemi.:
| 2 Lass Tegelved.
\ 2 Lass Kastved.
1 2 Lass Köksved,
f 2 st. Brostockar,
t 1 st. Tilja.
Litt. D. (2)
Östergöthlands JLiin.
Kinds och Ydre Härader:
Landtogsgärden
2
20
9 2
1 a
utgår med 4 T:r Korn.
Byggningshjelpen
—
42
—■
1
Vinterkörseln
—
8
—
1
Saitpeterhjelpen
—
16
—
( — utan förhöjning.
Boskapspenningar
—
3 2
—
1
Skjulsfärds dito
1
—
—
J — med 6 Öke Dagsverken.
1 •— — 12 Dränge dito.
Dagsverks dito
1
—
—
Summa
6
2 2
9 2
Gullbergs, Bobergs, Walkebo, Åker-  bo, Bankekinds, Skärkinds, Bråbo,
Memmings, Lösings, Göstrings,
Wifolka, Lysings, Aska och Dahls
Härader, samma persedlar, eller
6
22
2 2
utgå som ofvan.
An: tillökning på Vinterkörseln . .
—
4
— utan förhöjning.
Summa
6
26
Hammarkinds, Björkekinds och Öst-  kinds Härader, utom de hemman
här nedan förmälas, utgöras ena-  handa persedlar, som för Kinds
Härad, eller. . .
C
22
hvilka förvandla sig i enlighet dermed.
Hvartill kommer:
Förökning på Vinterkörseln med . .
13
4
som utgår utan förhöjning.
Summa
6
3 5
H
Af 29| mantal Skär-hemman i Ham-  markinds Härad, likasom för Hä-  radet i öfrigt, eller
6
3 5
n
j med lika förvandling, utom å Land-  <, logsgärden, som utgår med 3 R:dr
(10 sk. i penningar.
Litt. D.
Af 46] J mantal i Östkinds Härad,
sammaledes
Tjellmo, Risinge, Ragna, Schedvi,
Hellestad och Wånga Socknar i
Finsponga Fögderi:
6
35
6j
Imed enalianda förvandling som i
1 Hammarkinds Härad, men 8 sk. af
j Vinterkörseln utgå med 24 sk.
Landtogsgärden
Byggningshjelpen
Brukshjelpen
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsvcrks-  penningarne
to 1 1 to
20
42
40
32
n
utgår med 4 Tunnor Korn.
| utgå utan förhöjning.
— som i Kinds Härad.
Summa
6
38
H
Godegårds Socken af dito Fögderi:
Landtogsgärden
Byggningshjelpen
Brukshjelpen
Boskaps-, Skjutslards- och Dagsverks-  penningarne
1
2
10
2 i
20
3 2
H
utgår med 2 Tunnor Korn.
| utgå utan förhöjning.
— som i Kinds Härad.
Summa
4
3 5
1.'
Gottlands Län.
Silfverskatten
Skjutsfärdspenningar
2
1
—
—
| utgå ulan förhöjning.
Dagsverks dito
1
—
—
j — med 3 Öke Dagsverken.
(— — 6 Öränge dito.
Summa
4
—
—
Af Roma Kungsgård, samt Hemma-  nen på Fårön:
Silfverskatten och Skjutsfärds-pen-  ningarne, som ofvan
Dagsverkspenningar
3
40
—
utgå utan förhöjning,
lutgå med 2j Öke Dagsverken.
\ — — 5 Dränge dito.
(2*1
Summa
3
40
—
Calmar Län.
Fasta Landet:
Landtogsgärden
Byggningshjelpen
Saltpeterhjelpen
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
Summa
Öland, enahanda persedlar som ofvan
Blekinge Län.
Termiuskatt
Saltpeterskatt
Summa
17
42
29
32
25
25
1
i
i
i
i
i
5
utgår med 1} Tunna Spanmål.
— — 4 Tunna Hafre.
— — { Ltt Smör.
— — | Lti Fläsk.
— — J Ltt Kött.
— —IS Talg.
— — | Lffi Humle.
Oxe.
Får.
Gås.
Höns.
Tjog Ägg.
Lass Hö.
Kjerfvar Halm.
utgår alterum tantum eller med 1
R:dr 36 sk.
utgår med 5 T:r jord å 2 sk. i pen:g:r.
— — 1 T:a Fårgödsel å 4 sk. d:o.
— — £ T:a Aska.
— — 3 Lass Ved.
— — 2 Dagsverken.
— — 2 Kjerfvar Halm.
utgå utan förhöjning.
— med 6 Oke Dagsverken.
— — 12 Dränge dito.
med lika förvandling, utom hvad
angår By g gnin gshjelpen, som utgår
med dess Kronovärdi, 36 sk., i penningar
utau förhöjning, och Veden i
jSallpeterhjelpen, hvilken utgöres med
12 sk. per Lass.
utgå utan förhöjning.
Litt. D.
Af 1 mantal Utsockne-Frälse hem-  man utgöres hälften af nyssnämn-  de ränta, eller
3
19'
9
Jönköpings frän.
Landtogsgärden och öfrige persed-  lar lika som i Calmar Län, eller
C
25
H
l utgöras i enlighet med den för hem-  < mannen å Fasta landet i berörde
(Län utförde förvandlingen.
Obs. Hemmanen pä Wisingsö äro be-  friade ifrån ifrågavarande ränta, emot
utgörande af vissa dagsverken till Kungs-  gården derstädes.
Kronobergs Iiän.
Landtogsgärden och öfrige persedlar
lika som i Calmar Län, eller . .
6
2 5
H
fFörvandlas på enahanda sätt, som
i för hemman å fasta landet i nämn-  ; de Län, undantagandes persedlarne:
\Jord
1 terhjelpen, hvilka här beräknas efter
vmarkegängspris.
Christianstads Län.
Terminskatt
Saltpeterskatt
6
10
29
6
| utgå utan förhöjning.
Summa
6
39
6
Af 1 mantal Utsockne-Frälse hem-  man utgöres hälften af nyssnämn-  de ränta, eller
3
19
9
Malmöhus Län.
Terminskatt
Saltpeterskatt
6
10
29
6
| utgå utan förhöjning.
Summa
6
39
6
Af 1 mantal Utsockne-Frälse hem-
%
man utgöres hälften af nyssnämn-
de ränta, eller
3
19
9
Hallands liim.
Hök, Tönnersjö, Halmstad och Ahr-
stad Härader:
Terminskatten:
Kongs- och Matskatten
1
32
—
1
Arbets- och Dagsverkspenningar
1
16
—
(
Ved- och Timmerkörsel
—
32
—
\utgå. utan förhöjning.
inskrifningspenningar
1
32
—
1
Skjuts- och Gästnings dito ....
1
16
—
1
Hjelpe-dagsverken
—
1 2
—
ulga med 3 Dränge Dagsverken.
Dito Ved
—
24
—
— — 6 Lass Bokved.
Summa
7
20
—
Faurås, Ilimble och Wiske Härader:
Terminskatten, lika som ofvan, med
undantag af Ved- och Timmer-
körselpenningarne, och således . .
6
—
—
utgå i contant.
Hjelpe-dagsverken
—
1 2
—
utgå med 3 Dränge Dagsverken.
Dito Ved
—
18
—
— — 3 Lass Bokved.
Dito Torf
—
8
—
— — 2 Lass Torf.
Summa
6
38
—
Fjäre Härad:
Terminskatten:
Kongs- och Matskatten
1
32
—
1
Arbets- och Dagsverks-penningar
1
—
—
v utgå utan förhöjning.
inskrifningspenningar
1
32
—
(
Eck och Skjutsning
—
3 2
—
)
Litt. D.
Iljelpedagsverken
Än:
Skrifvarepenn ingar:
af Skatte hemman . . . . sk.
af Krono hemman .... 9 r:st.
Summa
GiUlicborgs och Bohus Län.
Säfvedals, Askims och Ostra Risings
Härader:
Landtogsgärden
Byggningshjelpen . .'
Saltpeterhjelpen
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
Summa
Bolins BiiaHo innefattande:
Westra Risings Härad samt Inlands,
Oroust och Tjörns, Sunnervikens
och Norrvikens Fögderier:
Contribution eller Silfverskattcn . .
Arbetspenningar
Skjutsfärds dito
Skrifvareorten
Summa
Hvartill kommer:
För Sunnervikens och Norrvikens
Fögderier:
Iljelpeveden
Summa
i 2
12
29
42
22
32
29
2 4
6
30
30
utgå med 3 Öränge Dagsverken.
I utgår med penningar: 1 R:dr 26 sk.
) — — 1 T:a 25J k:pr Spanmål,
•j Ilag ^ Korn.
utgå i penningar utan förhöjning.
äutgå med 6 (ike Dagsverken.
— — 12 Öränge dito.
utgå i penningar utan förhöjning.
Dito
Dito.
Af l mantal Utsockne-Frälse hemman:
Contribution eller Silfverskatten . .
2
24
9 /,
—
Skjutsfärds dito
2 4
Summa
3
24
—
Än: af ett Ofrimans dito i Norrviken:
Sistberörde persedlar
Halfva Hjelpeveden
3
24
V 4
—
Skrifvareorten
—
3
—
Summa
4
3
—
Elfshorgs Län.
Landtogsgärden och öfrige för Säf-  vedals Härad i Götheborgs Län
utförde Räntetitlar utgå i Wcst-  götha delen af detta Län med sam-  ma persedlar, som derstädes finnas
antecknade, eller
6
29
(hvilka ock förvandlas i enlighet
idermed.
För 6 Hemman i Örby Rättarlag i
Marks Härad äger likväl det un-  dantag rum, att desamma påföras:
Landtogsgärden endast med
Skjulsfärdspenningar
1
24
24
| sorn utgå i penningar ilian förhöjning.
Summa
o
—
—
Dalsland:
Af enahanda persedlar som öfriga
delen af Länet, utom Saltpeter-  hjelpen, hvilken här icke utgår,
eller
0
7
2?
a
1
med förvandling på ofvananförde sätt.
Litt. D.
Skaraborgs Ian.
Ifrågavarande Ränta utgår i detta Län
med samma persedlar, som äro utförde
för Säfvedals Härad i Götheborgs
Län, eller
Örebro Laili
Öster- och Wester-Nerifces Fögderier,
med undantag af Fellingsbro och
Sundbo Härader, Nysunds och Lerbäcks
Socknar samt Dalby Hyttelag:
Landtogsgärden
Årliga Hjelpen
29
17
26
o 2
ls
i och förvandlas i likhet dermed, men
Span målen utgöres i detta Län med
.]:ten Råg och ^:ten Korn.
1 utgår med:
1 Tunna Råg.
Tunna Korn.
Tunna Hafre.
\ LS Smör.
LS Fläsk.
LU Kött.
S Talg.
LS Humla.
Oxe.
Får.
Gås.
Höns.
i
I
1
1
1
T?
l
Y
i
1
Tino*
J O
£ Lass Hö.
5 Kjerfvar Halm.
(Utgår med:
Murare-Dagsverke.
Hjelpe-Dagsverken.
T:a Aska.
T:a Malm.
Lass Malmved.
Lass Slottsved.
S Notgarn,
del Laggved.
del Katsespän.
LS Näfver.
£ S Hampa.
Litt. D. (3)
Saltpeterhjelpen
12
6
Konung Gustafs Dagsverken
—
6
—-
Krutveden
—
2
—
Boskapspenningar
—
32
—
Skjutsfärds dito
1
—
—
Dagsverks dito
1
—
—
Summa
5
47
Fellingsbro Härad:
Landtogsgärden, Boskaps-, Skjuts-  färds- och Dagsverks-penningarne,
lika som för Öster-Nerike, eller
5
1
n
Årliga Hjelpen
—
36
—
Summa
5
37
Nysunds Socken, som blifvit hit för-  lagd från Wermland:
Landtogsgärden, Boskaps-, Skjuts-  färds- och Dagsverks-penningarne,
lika med Öster-Nerike, eller . .
5
1
2 2
Årliga Hjelpen
—
14
Summa
5
15
9 2
s
Sundbo Härad, hvilket i äldre tider
lydt till Östergöthland:
Landtogsgärden
2
20
9 2
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dags-
verks-penningarne, lika som ofvan
o
32
—
utgå utan förhöjning.
— med 6 Öke Dagsverken.
— — 12 öränge dito.
sorn förvandlas i enlighet dermed,
men persedlarne beräknas efter markegången
för Bergslagen,
utgår med:
2 Hjelpe-Dagsverken.
1 Långstock.
4 Sågstock.
4 Skjutsfärder, å 6 sk. i penningar,
utan förhöjning.
och förvandlas på lika sätt.
utgår med:
1 Stafrum Ved.
2 Hjelpe-Dagsverken.
utgå och förvandlas i enahanda persedlar,
som för Öster-Nerike äro antecknade.
Litt. D
Byggningshielnen
4 ’
utgår i penningar utan förhöjning,
t utgår med:
I 4 Hjelpe-Dagsverken.
j 2 Sågstockar.
( 4 Lass Ved.
Brukshjelpen
—
40
—
Summa
0
3 8
n
Dalby Hyttelag:
Landtogseärden
49
8
utgår med 2f stigar Kol.
\ — — 9 LU Osmundsjern.
\ — — 4 Lass Malm.
)
Brukshjelpen
Boskapspenningar
1
3 4
—
^:va Skjutsfärds dito
—
24
—
> utgå i penningar ulan förhöjning.
Summa
3
2
8
Lerbäcks Socken:
Sistberörde räntor, eller
Saltpeterhjelpen
3
2
1 4
8
fi
Shvilka utgå i enlighet med dem för
\Dalby Hyttelag.
Konung Gustafs Dagsverken ....
Krutveden
—
6
9
Sutgå i penningar utan förhöjning.
!
Summa
3
23
2
Nora och Lindes samt Lekebergs
Bergslag:
Boskapspenningar
...........
3 4
)
^:va Skjutsfärds dito
—
24
—
> utgå ulan förhöjning.
Summa
\
8
—
Anm. De Hemman, som blifvit hit för-  lagrle från Fellingsbro Härad och Carl-  skoga Bergslag, utgöra räntorna i lik-  het med besagde orter.
Carlskoga Bergslag:
Landtogsgärden
1
8
7 V
tntgår med hälften af de persedlar,
J som äro upptagne för Fellingsbro
j Härad och förvandlas i öfverensstäm-  (melse dermed.
5
(3*)
Ärliga Hjelpen
Boskaps- och Skjutsfärdspenningarne,
lika som i Nora och Linde, eller
1
14
8
—
(utgår med 2 Hjelpe-Dagsverken.
^ — — 1 Stafrum Ved.
utgå utan förhöjning.
Summa
2
30
n
Wermlands iAiii.
Landtogsgärden
2
17
n
/förvandlas i enahanda persedlar, som
färö utförde för Öster-Nerike.
Arlida Iljelpen
1 4
(utgår med 1 Stafrum Ved.
Boskapspenningar
32
\ — — 2 Hjelpedagsverken.
t
Skjutsfärds dito
1
—
V utgå i penningar utan förhöjning.
Dagsverks dito
1
—
—
/ — med 6 Öke-Dagsverken.
1 — — 12 Öränge dito.
Summa
5
1 5
Af de Hemman, om tillhopa 1 -J man-  tal, som blifvit hit förlagde från
Dalsland i Elfsborgs Län, utgö-  ras enahanda räntor som i nämn-
de provins, eller
6
7
hvilka förvandlas i enlighet dermed.
Af Landslagshemmanen inom Phi-  lip stads Bergslag:
Landtogsgärden
Årliga Hjelpen
Boskapspenningar
£:va Skjutsfärds dito
2
17
14
32
24
tfl 1 1
| förvandlas lika som ofvan.
| utgå utan förhöjning.
Summa
3
39
n
Af En Hytta:
Skjutsfärdspenningar
9
Dito Dito.
—
Af Ett Bergstorp:
Skjutsfärdspenningar
12
Dito Dito.
—
Litt. D.
Westmanlands Liin.
Westerås Fögderi:
Landtogsgärden
Vinterkörseln
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
2
1
j
17
40
32
n
6
f utgår med 3| T:r Spanmål.
< — — £ Sommarlass Hö.
f — — 5 Kjerfvar Halm.
— — 1 R:dr 32 sk.
| — utan förhöjning.
^ — med 6 Öke Dagsverken.
An:
( — — 12 Dränge dito.
Vindeköringen
Yaskeköringen
1
24
18
—
| utgå i penningar utan förhöjning.
Anm. Dessa båda räntor illgöras icke för
alla hemman till proportionerlig! belopp
efter man- eller öretalet.
Summa
7
35
»I
Strömsholms Fögderi:
Landtogsgärden
?
1 7
9.2
utgår med 3^ T:r Spanmål.
f $:ten utgår alterum tantum eller med
j 36 sk.
1 |:ten med 6 Dagsverken.
| utgå utan förhöjning.
jutgå med 6 Öke Dagsverken.
( — — 12 Dränge dito.
Vinterkörslen
36
32
Ä 5
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
1
1
Summa
5
37
n
Kungsörs Fögderi, utom Fellings-  bro Socknedel:
Landtogsgärden
2
19
39
32
9?
utgår med 3y T:r Spanmål.
— — 1 R:dr.
förvandlas som ofvan.
Vinterkörslen
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsverks-  penningarne
2
~ 5
Summa
5
42
2t
Felling sirö Socknedel, bestående af
15J mantal, som blifvit hit för—
lagde från Nerike:
Landtogsgärden och öfrige för Fel-  lingsbro Härad i Orebro Län ut-  förde räntetitlar, eller
5
37
f hvilka utgå och förvandlas i likhet
< dermed, menSpanmålen är här utförd
Skinnskattebergs Bergslag:
l lill -J:ten Råg och £:ten Korn.
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Malmköring
1
32
33
6
| utgå utan förhöjning.
Summa
2
17
6
Anm. Denna sistnämnda ränta utgår lika
af större och mindre hemmansnummer.
Gamla Norbergs Bergslag:
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Drängejernet
1
32
6
6
| ulga utan förhöjning.
Summa
Anm. Enahanda förhållande med denne
sistnämnde ränte-persedel, sorn är an-  tecknadt för Malmköringen.
1
38
6
Wester-Fernebo Socken:
Landtogsgärden
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
1
1
8
32
n
I utgår med 1| T:a Spanmål.
< — — | Sommarlass Hö.
j — — 2'], Kjerfvar Halm.
| utgå utan förhöjning.
Summa
2
40
n
Öfver-Tjurbo Härad
(af ett Hemman om 8 öresland):
Landtogsgärden
Vinterkörseln
2
17
30
n
6
förvandlas som i Westerås Fögderi,
utgår med 1 R:dr 8 sk.
Lill. D.
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsverks-  penningarne
2
32
förvandlas som i Westerås Fögderi.
An:
Vaskeköring
—
18
—
utgår utan förhöjning.
8 Vindeköringar
1
—
—
— med 2 Tunnor Spanmål.
Summa
7
1
H
Anm. Denna sistnämnda Ränta utgår med
1 köring af hvarje ett hemmans öresland.
Wåla Härad
(af ett Hemman om 8 öresland):
Sistberörde persedlar, utom Vinter-  körseln, eller
6
19
n
(utgå och förvandlas, som ofvan är
(antecknadt.
Vinterkörseln
—
22
3
utgår med 40 sk.
Summa
6
41
5|
Sim- och Torstuna samt Ytter-Tjurlo
Härader
(af ett Hemman om 8 öresland):
Af enahanda räntetitlar, utom Vin-
terkörseln, som i Ofver-Tjurbo Hå-  rad , eller
Vinterkörseln
6
19
17
n
H
(hvilka i enlighet dermed förvandlas
(och utgå.
utgår med 34 sk. 8 rst.
Summa
6
36
öfö
Stora Kopparbergs Län.
Kopparbergs och Näsgurds Fögderier
samt Säthers och Twraa Socknar i
Säthers och Bjusås Socken i Ne-
dan-Siljans Fögderier:
Skjutsfärdspenningar, efter beräkning
af 2 sk. lör hvarje Stig Ränte-kol,
utgörande således per mantal . . .
1
4
som utgå utan förhöjning.
Gagnef Socken i Säthers Fögderi,
Nedan-Siljans Fögderi, utom of-  vannämnde Bjusås Socken, samt
Ofvan-Siljans Fögderi, med un-  dantag af Särna Socken, hvarest
ifrågavarande ränta icke utgår:
Skjutsfärdspenningar, å 1 sk. per Stig
Ränte-kol eller Lass Yed, och be-  löpa till
26
sorn utgå utan förhöjning.
Lima och Malungs Socknar, benämn-  de Öfra Gället i Wester-Dalarne:
Skjutsfärdspenningar, å 1 sk. för hvar-  je Lass Ränte-ved, som alltså be-  löpa per mantal, till
8
Dito Dito.
Öfrige Socknarne eller s. k. Nedra
Gället i Wester-Dalarne, lika be-  räkning, eller per mantal ....
12
Dito Dito.
Wester Bergslags Fögderi:
Boskapspenningar
_
32
| Dito Dito.
Skjutsfärds dito
1
—
—
Summa
1
32
—
Gefleborgs Län.
Gestrikland :
Landtogsgärden
2
26
n
utgår med:
11 T:a Spanmål, j Råg | Korn.
\ LU Smör.
\\ L# Kött.
1 U Talg.
| LSf Humla.
< iV 0xe-
(med Höförhöjningen.)
2 Får.
i Gås.
1 Höns.
2 Tjog Ägg.
£ Lass Hö.
5 Kjerfvar Halm.
Litt. D
Vinterkörseln
Saltpeterhjelpen
Factorilijelpen
Boskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
Summa
Helsingland:
Landtogsgärden
Vinterkörseln
Factorihjelp
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsverkspenningarne
Summa
Wcstcr-Norrlamls Län.
Medelpad:
Landtogsgärden
Vinterkörseln
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsverkspenningarne
Summa
Ångermanland ;
Landtogsgärden
Vinterkörseln
Boskaps-, Skjutsfärds- och Dagsverkspenningarne
Summa
43
2 6
6
8
40
26
4
8
38
5|
H
! utgår med I Sågstock.
— — Bjelke.
— - i Tilja.
— — 50 Takspån.
)utgå utan förhöjning.
(utgå med 3 Öke Dagsverken.
\ — — 6 Dränge dito.
(utgår med enahanda persedlar som
i Gestrikland, undantagandes Spanmålen,
som utgöres till Båg och
| Korn.
utgå utan förhöjning.
lika sorn i Gestrikland.
rförvandlas som i Gestrikland, men
pSpanmålen utgår här med Korn.
utgår alterum tantum eller med 12 sk.
utgå lika som i Gestrikland.
utgår som ofvan.
— alterum tantum eller med S sk.
— som ofvan.
Litt. D. (4)
'Jemtland* Län.
Jemtland:
Af äldre Hemman:
Probstetull och Skarprättareskilling,
af hvarje Rök
Skjutsfärdspenningar af Rök
Silfverskatt af mantal
2
4
9
julgä ulan förhöjning.
Af i senare tider skattlagde Hemman:
Probstetull och Skarprättareskilling,
af hvarje Rök .
Skjutsfärdspenningar af dito
Silfverskatt per mantal
2
4
2 0
40
101
1 3
ll
n
| Dito Dito.
Herjeådalen :
Trögskatt
1
1 5
—
Dito Dito.
Westerbottens låm.
Nordmalings Socken, som blifvit hit
förlagd frän Ångermanland:
Enahanda räntetitlar som i besagde
provins, eller
Egentliga Westerbotten :
Landtogsgärden
Vinterkörseln
Roskapspenningar
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
4
2
1
38
16
6
3 2
3 9
a1-1
0
, 1
*2 U
fhvilka utgå i enahanda persedlar som
\af Hemman i Ångermanland.
jutgår med ] Lii 11 ^ g” Smör.
( — — 2 Tunnor Korn.
—■ — 5^- Kappar Korn.
| — i penningar utan förhöjning.
Summa
4
4 5
n
Norrbottens lAin.
Ifrågavarande ränta består af samma
räntetitlar, som äro utförde för
egentliga Westerbotten i näst före-  gående Län, eller
i
1
4 5
3
som förvandla sig i enlighet dermed.
mt- e.
fileneraMammandrag
öfver
Ordinarie Stäntan, (granda ät på bi fog tide 9 Jfninseis upprättade
Sammandrag af SSSS Ars Virona Stäkenskaper.
Litt. E. (1)
Län . .
Stockholms . .
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands . . .
Calmar . . . .
Blekinge . . .
Jönköpings . .
Kronobergs . .
Christianstads .
Malmöhus . . .
Hallands . . .
Götheborgs . .
Elfsborgs . . .
Skaraborgs . .
Örebro ....
Wermlands . .
Westmanlands
Kopparbergs .
Gefleborgs . .
Wester-Norrlan
Jemtlands . . .
Westerbottens
Norrbottens .
A IIl-Ii un <ta
Penningar,
sorn utgå utan
Förhöjning.
Skattepenningar.
sorn utgå
med en Läst
Koli! för
hvarje \ s.
Koll!.
R.
1,108
■1,236
1,657
3,541
594
1,859
3,787
962
59 I
18,703
22,486
1/741
12,177
1,302
1,655
703
490
1,387
442
2,450
1,696
2,933
948
539
Summa || 85,058
21
40
47
6
3
21
32
42
47
38
4
47
O
15
19
14
8
26
5
41
12
40
19
R.
47
38
10
.3
5| —
10 —
Läst.
570 ö,
Penningar, som utgå med Förhöjning.
Fodernöts
ä 'Mi proc.
Öreskatts
> 33^ proc,
R.
61
18
49
30
Oxeskatts
ä 5o proc.
R.
929
-
o|471*251 oj 570j 1-61 [i8 4J i9 j.80j —
16
S u rn in a
efter
förhöjning.
R.
259
1,394
39
9 29 j icj 4J 1,653
— 6
40 1
äntå.
Litt. E.
Vind
oell
Vaslc
i
Penti ingar.
959
75
1,035 k;
Hvete
å
dels i Il:dr
dels 36 sk.
pr T:a.
T:r
84
46
4
13'
299
k pr
21
31
23
2?
28
26
27i
12
28
54
1
10
KnS,
Tull-Råg,
l.iigge-Råg,
Skatte-Ilåg,
Gengärd , a
dels l lt:dr,
dels 36 sk.
pr T:a.
1,1
1
Ta
5,
632
3,253
3,146
19
396
1,158
135
585
246
130
307
311
56
776
2,099
427
93
4,864
124
140
10
26,022
k pilo
22
17
<J
23
11
1
11
16
17
13
2.
1
19
19
27
16
11
5
21
30
19
28
20
8
dels i H:dr,
dels 36 sk.
pr T:a.
Ta
5,
591
3,253
5,497
15,604
1,275
1,292
57
583
164
173
296
1,752
197
1,535
2,069
403
3
4,853
101
149
45
10
79
kpr
12
oo
7
26
19
25
23
1
4
16
8
5
27
29
26
o
17
21
9
13
12
16
18
20 j 45,0 431
19
4 H ci i r ii
och Foderkorn
a dels i R:dr,
dels 24 sk., 20
sk., 18 sk., 12
sk. pr T:a.
FoderKorn
,
a
18 sk.
pr T:a.
T:r
4
9
i-5 7
10
98
1
41
41
17
,041
256
4
7
5
3,456
kpj
T:r
20
kpr
16
Blandsäd
ä 36 sk.
pr T:a.
Malt
a
36 sk., 32 sk.
och 3o sk.
pr T:a.
| koro,
\ hafre.
T:r
16
k pi
-
köm,
hafre.
kpr
kpr
20
299
95
24
387
318
31
409
15
3
8
15
1
26
1,568
14
(1*1
I
Jordebok»
Upsala Län . .
Stockholms . .
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands . . .
Calmar ....
Blekinge . . .
Jönköpings . . .
Kronobergs . . .
Christianstads . .
Malmöhus . . .
Hallands ....
Götheborgs . . .
Elfsborgs ....
Skaraborgs . . .
Örebro
Wermlands . . .
Westmanlands .
Kopparbergs . .
Gefleborgs . . .
Wester-Norrlands
Jemtlands ....
Westerbottens .
Norrbottens . . .
Summa
Kornmjöl,
Mjöl,
Tullmjöl å
Sp
aiiiiiiil oell Mjöl,
Hvcte-
mjiil
å
R »gin j öl
Bjugg-
mjöl
å
Harre-  nd öl
a
a
dels i R:dr
dels 1 R:dr,
dels 36 sk.,
Råg
Korn
i Rtdr
pr T:a.
dels 36 sk.
pr T:a.
dels I R:dr,,
dels 36 sk.
. 24 sk.
pr T:a.
3a sk.
pr T:a.
i
å
ä
pr l
I K
:dr
36 sk.
I R:dr
pr T:a.
pr Tia.
pr
Tia.
T:r
kpr
T:r
kpr
T:r
kpr
T:r
kpr
T:r
kpr
Tii-
kpr
T:r
kpr
T:r
kpr
2
2
19
127
147
80
100
129
116
22
16
r
0
24
24
222
28
6
24
27
23
33
19
12
16
6
72
76
28
i
26
19
37
20
IO
16
184
16
16
80
129
3
16
71
16
8
16
572
„
| 295
30
80
7
741
20
16
16
15
16
Litt. E.
*om utgå efter bestämda priser
Smör
Ost,
Torr Ost
Relin
Ost
Rofvor
Ärter
Tullmjöl
S a m m a
2o sk., 12
sk. pr LM
26 sk.
pr LM
lärde
32 sk., 28 sk.
26 sk., 24 sk.
pr LM.
36 sk.
pr Trä.
T:a
pen ningar.
LM
LM
T:r
T:r
T:r
T:r
kpr
T:r
8o4
1,569
3,199
1,205
i,007
120
9,087
9,484
022
684
1,061
763
772
197
53,308
120
å ©r«ie&®k§
Upsala Län ....
Stockholms ....
Södermanlands . .
Östergöthlands . .
Gottlands
Calmar
Blekinge
Jönköpings ....
Kronobergs ....
Christianstads . . .
Malmöhus
Hallands
Götheborgs . . . .
Elfsborgs
Skaraborgs . . .
Örebro
Wermlands . . .
Westmanlands .
Kopparbergs . .
Gefleborgs ....
Wester-Norrlands
Jemtlands . . . .
Westerbottens .
Norrbottens . . .
Fläsk
å
‘24 20 sk.,
18 sk., 16 sk,
pr LU.
LU
1,325
897
1,009
561
1,144
375
193
1
34
193
299
446
7i
1,7161 5
Summa 8,199 2
Talg
å
26 sk., 24 sk.,
i(i sk.
pr LYé.
LU
1,048
1,05
F år lilr
1 sk.
pr st.
i sk.
pr st.
utan
Förhöj
18
st.
263
St.
Salt
( a
6| sk.
pr Kti.
Humla
u
28 sk., 24
sk. pr Lt&
LU
263
u i iu
90
98
22
39
10
7
8
6
69
22
63
110
u
5
6
18
16
12
12
I67
6
7
550
7 II:dr
pr T:a.
Til
-
lie
24 sk.
pr Ask
eller
Åt
-
St.
8 sk.
pr
kau
-
j32 sk.,
24 sk.
pr LU
Kur
LU
10
73
10
73
llän la.
Litt. E.
Ty sl< t
Öl
il
r R:dr
pr T:å.
I.nggildc Oxar
ii
4 R:dr, 3J R:<ir,
3 R:dr pr Sl.
Stsiclje-  Oxe,
Foderstut
a
3| R:dr
pr St.
Fodcr-  Oxc,
Stut odi
Fodernöt
a
3| R:dr,
2 R:dr,
i| Ridr,
24 sk., 20
sk., 8 sk.
pr st.
Ko
ä
i$R:dr,
i| R:dr
pr st.
Fo-
derko
a
6 sk.
pr st.
Får,
Gamla
Får
å
16 sk.,
12 sk.
pr st.
Unga
Får
och
Lam
å
12,8,6
sk. pr st.
Svin,
Hel-
vuxit
Svin,
Galt,
Skatte-
gdt,
Bord-
salt>
å
i| R:dr
1 R:dr
pr st.
Ilalfvuxit
Svin
Fnr-
Galt
S
1^ R:dr
pr st.
Fo-  d er-  Svin
å
dels
1 R:dr
dels
6 sk.
pr st.
å
1 R:dr
pr st.
Min-
dre
å
24 sk.
pr st.
T:r
St.
St.
St.
St.
St.
St.
354
225
2 77
258
832
1,300
St.
r-
0
5 0i
57i
845
1,553
162
St.
St.
St
St.
St.
25
2
27
3
43
7
—
—
m Ufl.7flfli011i#U7
3
‘4
3
76
20
1 0 0»1 8 filt 0 91Ö2 0
E
4
13
TU
tV
45
5
56
15
20
2
2
10
33
5
36
86
10
90
295
83
176
307
150
31
6
2
A
4
3 i
4
1
T
3
1
1 3
V
13
4
—
—
86
6
..
51
—
—
—
_ .
S
!
i
911
4
14
3 6 21
1
4,3641
2,917
61
2
6
2
<
JOFdebOKg
Upsala Län . .
Stockholms . .
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands . . .
Calmar' . . . .
Blekinge
Kronobergs .
Christianstads
Malmöhus .
Hallands . .
Götheborgs .
Elfsborgs . .
Skaraborgs .
Örebro
Wermlands . .
Westmanlands
Kopparbergs .
Gefleborgs . .
W ester-Norrlands
Jemtlands . .
Westerbottens
Norrbottens .
Gäsa
6 sk.
pr st.
201
215
52
I00
17'
125
7
459
11
88
48
.380
Summa |j 1,857
Gödda
6 sk.
pr st.
St.
Ogödda
a
6 sk.
pr st.
St.
45
45
Höns
å
2 sk., il
sk. pr st.
St.
45G
803
533
851
247
18
13
650
23
123
140
326
1,033
5,216
En
Tcija
a
24 sk.,
20 sk.
oell
18; sk.
pr st.
St.
Fågel
å
1 sk.
pr st.
St.
90
90
Ii sk.
pr Tjog.
Tjog
188
293
253
647
-
184
12
7
12
18
14
284
1,913
Skär
-
i| sk.
prTjog.
Tjog
1 04
Hare
å
2 sk.
pr st.
Lax
5 R dr,
3^ R:dr
pr T:a.
St.
12
12
T:r
13
29
13
67
ti
-
Sämre
å
31 R:dr
pr T:a
T:r
18
18
11 anta.
Litt. E.
Fisk
Lax
Lax-
Ström-
oell
Lax
örin
rys-
ming;
Torsk
Fisk
eller
3
gar
Spelte-
a
U
2 R:dr,
2
5 R:di
Cabilj
Vrak-
u
12 sk.
pr LU
Rökt-
ii
8 sk.
pr st.
4 sk.
pr
kärfve.
ii R:c
pr T:.:
12 sk.,
4 sk.,
3 sk.
pr st.
32 sk.
pr
kärfve.
å
IG sk.
pr LU
ä
/,o sk., 12
sk. pr LU.
å
6 sk., 5
sk.,2 sk.
pr st.
i# ll:dr
pr T:a.
lt:dr, lJ,Lt:dr,
I R:dr
pr T:a.
r
.
ii
I§ R:dr,
i R:t!r
pr T:a.
St.
kärfvar
LU
fö
fö
St.
LM
2
fö
St. 1
T:r
fj-
kärfve
Ttr
1
115
9
35
258
10
fj-
T:r
o-
T:r
fj-
2
3
3
14
\
1
18
19
o
14
10
20
3
18
40
1
40
8
8
3
'
2
424
570
20
8
3
10
14
0
—
—
—
—
—
—
40
»
51
13
14
10
r"c6
2
I 10
I -
I s
8
11/1-45
3
53
2
19
I-
Litt. E. (2)
Upsala Län . . .
Stockholms . . .
Södermanlands .
Östergöthlands .
Gottlands ....
Calmar
Blekinge ....
Jönköpings . . .
Kronobergs . . .
Christianstads . .
Malmöhus . . .
Hallands ....
Götheborgs . . .
Elfsborgs ....
Skaraborgs . . .
Örebro
Wermlands . . .
Westmanlands .
Kopparbergs . .
Gefleborgs . . .
Wester-Norrlands
Jemtlands ....
Westerbottens .
Norrbottens . .
Summa ||
91 äntå.
Litt. E.
Sik
Aborrar
Löij or
Räckor
Com-
ull
ä
8 sk.
pr.Vala
Hvit-
ling
a
8 sk.
pr ioo.
Stin-
tor
a
R:dr
pr T:a.
Röding
Torra
Gädilor
ä
12 sk.
pr LU.
Tori
Id
å
16 sk
pr L't
och
Abor-
rar
å
6 sk.
pr LU-
å
12 sk.
pr LU.
å
^■3» 1 u Rall'
pr T;a.
å
12 sk., 8 sk.
pr LU-
'A
12 sk.
pr LU.
i.
Torra
ä
6 sk.
pr LU.
å
i| r:st.
pr kast.
LU
u
Yälor.
St.
T:r
T:r
0-
LU
u
LU
u
LU
u
LU
u
LU
u
Kast.
LU
u
9
31
10
50
17
10
262
34
12
6
10
18
10
4 G
100
1
10
3
6
ij
1
7
5
11
2
1 5
9
45
1
7
9
9
7
3
18
10
46
1 100
1
T
16
2
7
18
47
5
111
8
8
10
45
1
262
1
3
(I*)
Jordebok*
Upsala Län . .
Stockholms . .
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands . .
Calmar . . .
Blekinge . .
Jönköpings .
Kronobergs .
Christianstads
Malmöhus . .
Hallands . .
Götheborgs .
Elfsborgs . .
Skaraborgs .
Örebro . . .
Wermlands
Westmanlands
Kopparbergs
Gefleborgs .
Wester-Norrlands
Jemtlands . . .
Westerbottens
Norrbottens .
Summa
Mört
å
Lakar
a
Åi
ä
T01
r
i R:dr
pr T:a.
3 ll'rSt
pr st.
a
51, 41, 41,
4, 3Jf Rldr
pr T:a.
a
24 sk., 20 sk.,
16 sk.
pr L)%.
å
l£ sk.
pr st.
ä
1 sk.
pr st.
3^ R:dr pr
T:a, sorn ut-  går med li-  ka mått
Strömming.
å
i6sk.,i2sk.
pr Lfif.
å
I sk.,
il rist.
pr st.
T:r
St.
T:r
fj-
St.
St.
T:r
0-
U
St.
2
30
5
12
3
73
5
5
6
2
152
9
72
-120
1
71
12
1
29
10
140
450
1
■10
6
217
5
G
4
2
81
4
15
1
■II
5
12o|
u|
1
156 j
-1
217
450
12
3
297
!11
212
