# ID: svediakorp-gov2155
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,036
# sentences: 2,860
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 48. 7
sökning att, efter 35 års oafbruten verksamhet i statens tjenst och viri uppnådd
67 års ålder, för sina återstående dagar komma i åtnjutande al lämplig
pension å allmänna ludragnings-staten, vill Kongl. Maj:t, med afseende å det
nit och den utmärkta skicklighet, som Öfverste-löjtnanten Edström, vid uppgörande
af förslag till nya och förbättrade kommunikationer, med flera allmänna
arbeten, äfvensom vid deras utförande, under en långvarig tjenstetid
ådagalagt, samt då han numera, genom inträffad sjuklighet vid en långt framskriden
ålder, blifvit urstånds^tt att med tjenstutöfningen fortfara, härmed
föreslå Rikets Ständer, det Edström måtte förklaras berättigad att, vid afskedstagande!,
från allmänna iudragnings-staten erhålla en årlig pension af
Femhundrade riksdaler banko.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finance Ärenden , hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockolms Slott den 2
December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre»
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wtern,
Fri hen e Gyllengranat,
Faxe , och
Fåhreeus,
Chefen för Finance-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt föi
-
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N.-o 49’
slag till Kongl. Majtts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
å allmänna indragnings-staten för Öfverste-löjtnanten J. Edström.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes delta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
J. Chr. Bäck.
N:o 49.
Ant. till Exp. Utsk. den 28 Dec., kl. § 7 e. m.
Kongl. Majus nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
förhöjning i pensions-beloppen för Förste och Andre Landtmätarne
i Riket; gifven Stockholms Slott den s December
1847.
Då de i riket anställde Landtmätare, ehuru deras mödosamma tjenstgöring
har till följd, att de i allmänhet tidigare än andre tjenstemän blifva urståndsatte
att behörigen verkställa de dem åliggande arbeten , likväl vanligen
af behofvet tvingas att antingen sjelfve fortsätta en tjenstgöring, hvars fordringar
de på ålderdomen icke förmå att nöjaktigt uppfylla, eller ock i åratal
betjena sig af vikarier, hvilket i längden ofördelaktigt inverkar på tjenstgöringen,
har Öfver-direktören vid General-landtmäteriet i underdånighet hemställt,
det Kongl. Maj:t, för att sätta Förste och Andre Landtmätarne i tillfälle
att vid högre ålder frän sina tjenster afgå och lemna rum åt efterträdare med
mera verksamhet, måtte i nåder f>ereda desse landtmätare, i likhet roed hvad
för åtskilliga andra tjenstemän vid lands-staten numera vore bevil jarit, rättighet
att, efter omkring 40 år, tiilbragle i statens tjenst, vid uppnådde 65
lefnadsår samt då läkarebetyg öfver försvagad helsa af dem företes, vid afskedstagandet
undfå högre pensioner å allmänna indragnings-staten, än som
hittills varit för dem bestämda, till likhet med deras för nödtorftig bergning
otillräckliga löner, och har öfver-direktören, vid jemförelse med hvad bemälde
landsstats-tjenstemän bestodes och i betraktande af det rum, landtmätare,
i hänseende till desse, uti civil-stateus pensions-iniättning intogo,
samt de inkomster, de, utom lönen, kunde i tjenslen förvärfva, ansett pensions
be
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Propcsiion, N.o 49-
9
beloppen böra bestämmas till 900 r:dr för förste och 600 r:dr för andre
landtmätarne.
I anledning häraf och då ofvanbemälde landtmätares pensioner, i följd
af de för civile em bets- och tjenstemäns pensionering af stats-verket gällande
föreskrifter så betydligen omvexla, att förste landtmätare i Jemtlands och
Norrbottens län ej erhålla mer än 384 r:dr 34 sk. 8 rst., och i de öfrige
länen 544 r:dr 8 sk., samt andre landtmätare i de förstnämnde länen 198
R:dr 28 sk., men i öfriga länen 336 r:dr 45 sk. 4 rst., jemte den för de
före år 1840 tillsatte tjenstemännen utgående spanmålsförhöjning, hvadan
deras pensionsrätt icke står i lämpligt förhållande till de inkomster, de i
följd af tjensterne under tjenstetiden åtnjuta, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Rikets Ständer, att pensionerne för förste och andre landtmätare måtte bestämmas
till enahanda belopp, som genom Kongl, brefvet den 15 Februari
1841 är för kronofogdar och häradsskrifvare fastställdt, eller till åtta hundrade
riksdaler för förste och sex hundrade riksdaler för andre landtmätare,
under de vilkor, som i allmänhet äro för' pensions erhållande från allmänna
indragnings-staten föreskrifne; dock att, oaktadt kommissions-iandtmätarnes
pensionsrätt blifvit bestämd i likhet med andre landtmätares, den nu ifrågaställde
tillökningen i pensionen för desse sednare icke må verka till förhöjning
i pensionsbeloppet för kommissions-landtmätare.
Kongl. Maj:t för bl i fver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den u December
i84y.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Bih. tilt R. St. Prcrt. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. i3 Haft. ~
10
Kongl. Majas Nåd. P ropos i ton, N.-o So,
Stats-råden: Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Mapts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Majus nådiga proposition till Rikets Ständer, angående förhöjning
i pensions-beloppen för förste och andre landtroätarne i riket.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Ssats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle lili Rikets Ständer afgå.
Ex proiocollo
Z. Chr. Bäck.
N:o 50.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Dec., kl. half 7 e. in.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af Creditiv-rätt å Rikets Ständers bank för Stockholms
stads Drätsel-kommission till ett belopp af högst 200,000
R:dr banko; gifven Stockholms Slott den 2 December 184']•
Stockholms stads Drätsel-kommision bär hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält: att, då nämnde stad, till följd af sitt naturliga läge och sin
egenskap af rikets hufvudstad, i förening med andra förhållanden, sedan
längre tid tillbaka nödgats för sina vidsträckta hamnar, broar och farleder
samt sina allmänna inrättningar och byggnader vidkännas så betydliga utgifter,
alt dessa icke kunnat med de dertill anslagne och afsedde tillgångar bestridas,
stadf-kassan måst åsamka sig skuld, som, enär utgifterne för omförmälde
ändamål tid efter annan ökats, under det att deremot åtskilliga intrader
varit mindre vinstgifvande, vid slutet af förlidet år uppgått till omkring
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No So.
11
760,000 Rdr banko, löpande med årlig ränta af dels 6, dels 5 och till någon
ringa del 4~ för hundrade; att då nedsättande af räntefoten på detta betydliga
skuldbelopp synts Drätsel-kommissionen vara i hög grad påkalladt af omtanka
vid en omsorgsfull förvaltning af stadens finanser, Drätsel-kommissionen
derföre vidtagit tjenliga åtgärder, och under innevarande år jemväl lyckats
uppnå detta ändamål sålunda, alt, vid de äldre skuldernas omsättning
eller omflyttning på andra händel', med lordringsegarne traffals aftal, i följd
hvaraf stads-kassaus samtlige obligationer numera löpa med endast fyra procents
ränta, eller fyra och en half procent, då obiigationerne å långifvarnes
sida icke äro uppsägbara; samt att, för att kunna upprätthålla oeh betrygga
detta gynsamma förhållande, och om möjligt befordra en ännu större räntenedsätlning
å stadens skuld, hvarigenom vunnes ökad förmåga för staden
att utföra större, allmänt nyttiga företag, det skulle för drätsel-kommissionen
vara serdeles gagneligt att i Rikets Ständers bank ega creditiv-rätt till
ett belopp, icke öfversligande två hundrade tusende riksdaler banko; anhållande
drätsel-kommissionen i underdånighet, att, då rnedgifvandet af ett sådant
kreditiv, hvarom Stockholms stad en gång förut, ehuru utan framgång,
hos Rikets Ständer väckt fråga, så mycket mindre kunde medföra någou förlust
för banken, som staden vöre i tillfälle att, om så skulle äskas, för bela
creditiv-summan lemna intecknings-säkerhet i ograverade brandförsäkrade fastigheter,
hvilkas halfva braudförsäkringsvärde uppgår till vida högre belopp;
—— då det vore ovedersägligt, att den båtnad, som härigenom tillskyndades
hufvudstaden, i sin nion jemväl medförde fördel och gagn för hela riket;-—
Och då tillfälle till begagnande af en likartad crediti v-rätt, som den af drätsel-kommissionen
nu ifrågaställa, kunde, mot en ringa uppoffring, vara öppen
för de flesta andra städer inom riket, om de derom ville anlita de i
liera provinser inrättade enskilda banker, men denna utväg saknades för Stockholm,
dels i följd af det större behof, stadens jemförelsevis vidsträcktare penningerörelse
medförde, dels i anseende till de serskilda bestämmelser, som
för riksbankens verksamhet hittills egt rum; — Kongl. Maj:t täcktes om beviljande
af ofvannämnde förmån för Stockholms drätsel-kommission hos Rikets
Ständer göra nådig framställning.
Med afseende å de utaf drätsel-kommissionen, till stöd för sin i förrberörde
måtto gjorda anhållan, uppgifne förhållanden, vill Kongl. Maj:t härmed
föreslå Rikets Ständer, att kreditiv-rätt å Rikets Ständers bank, till ett belopp,
icke öfverstigande två hundrade tusende riksdaler banko, måtte drätsel-kommissionen
beviljas, under de för kreditiv å banken i allmänhet bestämda
vilkor, samt emot erläggande af ränta, dock icke öfver fyra procent,
12
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o So.
för år räknadt å den del af kreditiv-beloppet, som kommer att lyftas eller
begagnas; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongf. nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden , hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 2 December
1847•
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Wrem,
Friherre Gjllengranat.
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste Lill justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj.ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående beviljande
af kreditiv-rätt å Rikets Ständers bank för Stockholms stads Drätselkommission
till ett belopp af högst 200,000 r:dr banko.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ö
Ko igl. Maj ts Nåd. Propositionj N:o 5r.
13
N» 51.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Dee., kl. half 7 e. ni.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående
afsöndring af jord från indragna Mönsterskrifvare bostället
vid f. d. yldels jane-regementet Selleberg Börje Olofsgården
till byggnadsplats och omgifning för ett skolhus i Rackeby
församling inom Skaraborgs län; gifven Stockholms Slott
den 3 December iS/jy
Uppå
anmodan af den kommitté, som af Rackeby församling inom Skaraborgs
län fått uppdrag att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga
stadga af den 18 Junii 1842, rörande skolor för folkundervisningen i riket,
för nämnde församling inrätta en så kallad fast skola, har församlingens
kyrkoherde, prosten J. Th. Hellstadius hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
att till byggnadstomt jemte kålgård och plantering för den sålunda
tillämuade skolan få från det till invalidhusfonden indragna mönsterskrifvarebostället1
vid f. d. adelsfane-regementet Selleberg Börje Olofsgården afsöndra
1 geometriskt tunnland jord, utgörande den för skolbyggnaden mest passande
plats, såsom belägen i midten af församlingen, och sådant mot en årlig skatt
af 12 kappar spanmål, en tredjedel råg och två tredjedelar korn, som, vid
jemförelse med det af hemmanet till invalidhusfonden utgående arrende och
öfriga onera, ansåges motsvara den begärda egorymden och hvarmed nuvarande
arrendatorn af bostället förklarat sig nöjd.
Uti häröfver från Kongl. Maj:ts och Rikets kammar-kollegium och statskontor
infordrade serskilda underdåniga utlåtanden, hafva bemälde embetsverk
sammanstämmande yttrat den mening, att ifrågaställa upplåtelse under
nu löpande arrendetid eller till midfastan år 1853, vore beroende af
den öfverenskommelse i detta hänseende, som med arrendatorn redan blifvit
eller vidare kunde varda träffad, och att, så vidt den underdåniga ansökningen
afsåge församlingens dispositionsrätt till den begärda jordrymden jemväl
för framtiden, det nyttiga ändamålet och afsöndriwgens obetydlighet syntes
kunna föranleda nådigt bifall till den underdåniga ansökningen, med förbehåll,
att, till framtida efterrättelse, den afsöndrade jorden blefve på församlingens
bekostnad af landtmätare afmätt, samt å charta lagd och beskrifven;
att, efter af vederbörande kronobetjente upprättadt förslag, en årlig afgäld i
spanmål eller viss annan räntepersedel, lämpad efter den afsöndrade jordens
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 5t.
rymd och beskaffenhet i förhållande till hela hemmanet samt deraf utgående
arrende och öfrige onera, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämdes;
samt att den afgäld, som lägenheten åsattes, borde af församlingen utgöras
till boställsinnehafvare!!, antingen in natura elier efter markegång enligt författningarna
och vidtaga vid nu gällande arrendes utgång, hvarigenom således
afgälden af ifrågavarande tunnland jord jemväl framdeles komme att ingå
uti förmånerne af bostället och inverka på blifvande arrendeafgifter af
detsamma.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit och enär upplyst blifvit,
att f. d. mönsterskrifvareboställe! Selleberg Börje Olofsgården är för invalidhusfondens
räkning åt enskild person utarrenderadt intill midfastan år
1853, har Kongl. Maj:t uti nådigt bref till Dess befallningshafvande i Skaraborgs
län den 6 Oktober 1846 förklarat frågan om upplåtande af någon del
utaf samma boställes jord under återstående arrendetiden icke utgöra föremål
för nådig pröfning.
Beträffande deremot förevarande underdåniga ansökning, för så vidt den
afser Rackeby församlings åstundan att, efter nämnde tids förlopp och allt
Iramgent, få till omföimälda, allmän nytta åsyftande, ändamål den begärda
jordrymden begagna, vill Kongl. Maj:t, som härtill för Sin del finner skäligt
lemna nådigt bifall, under de af kammar-kollegium och stats-kontoret för
jordens öfverlåtelse till församlingen föreslagna vilkor, nu, i öfverensstämmelse
med 77 § i Regeringsformen, föreslå Rikets Ständer att jemväl for
deras del den gjorda ansökningen bifalla. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Släuder
med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut sapra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Land tför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stals-rådet på Stockholms Slott
den 3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-statsmislern, Herr Grefve Posscj
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendene, Herr Friherre Ihre,
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N-o 5/.
15
Stats-råden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron ,
Silfverstolpe,
Wcern,
Ft iherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departemenls-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
förut fättadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående afsöndring af jord från indragnaj mönsterskrifvarebostället
vid f. d, adelsfane-regementet Selleberg Börje Olofsgården till byggnadsplats
och omgifning for ett skolhus inom Rackeby församling af Skaraborgs
län.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde proposition
skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex protocollo
A. Ekman.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 53.
1
N:o 52.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Dec., kl. 1 e. m.
Kongl. Mai:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående särskilda
jemkningar uti
antagna myntsystem;
ber i84y.
Yid sista riksdag anmälde Rikets Ständer hos Kongl. Magt deras då
fattade beslut, att svenska myntets räkne-enhet skulle fastställas till £ r:dr
silfver, i enlighet med del skrot och korn, som myntordningen af den g
Maj 1835 bestämde, samt att denna räkne-enhet, svarande mot i r:dr r:gs
eller 32 skillingar banko, borde benämnas riksdaler och indelas i 4$ skil—
lingar, samt hvarje skilling i 4 styfver; och Kongl. Maj:t lemnade, uppå
Rikets Ständers derom gjorda underdåniga anhållan, härå Sin nådiga sanktion,
enligt skrifvelse till Rikets Ständer af den 8 Maj i845, med förklarande
derjemte, att Kongl. Majit, sedan de för det nya myntsystemets fullständiga
ordnande och tillämpning i afseende på allmänna räkenskapers förändring,
utskylders debitering, vexelkursens noterande, böters beräkning m.
m. nödiga upplysningar hunnit inhemtas, ville i nåder förordna om tiden
och sättet att bringa samma system i verkställighet.
Vid de öfverläggningar, sorn föregingo Kongl. Majrts nyssomförmälda beslut,
undföll det icke Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, hurusom ibland de flera förslag
till ett ordnadt myntsystem, som tid efter annan blifvit framställda,
de, som afsett decimalräkningens införande, rättvisligen tillvunnit sig många
anhängare, och att, bland åtskilliga härvid uppgifna alternativer, räkne-enhetens
indelning i iooidelar erbjöd väsendtliga fördelar, så väl med hänsigt
till enkelhet och lättnad vid räkenskapsföring, enär i all räkning skulle
erfordras endast 2lne kolumner och vid serskilda summors sammanräknande
blott behöfde användas enkel addition med de tvänne sista ziffrornas frånskiljande,
för att finna det i slutsumman ingående belopp af hvardera myntsorten,
som ock i anseende till detta systems öfverensstämmelse med bruket
inom de flesta civiliserade länder; men Kongl. Majit trodde Sig, det
oaktadt, böra lemna företräde åt Rikets Ständers ofvanberörde förslag, enär
let af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
gifven Stockholms Slott den zo Decem
-
Bih. till Rik. St. Prof. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Åfd. 14 Ucift.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 52.
detsamma i afseende på verkställigheten syntes vara förenadt med ett, jemförelsevis
till fördelarna af förändringen, ringare mått af kostnader och besvär,
än införandet af den från förra räknesättet mera afvikande tio- och
hundradetalsräkningen.
De utlåtanden angående sättet för det vid sistförflulna riksdag antagna
myntsystemets tillämpning i afseende på allmänna räkenskapers förändring
m. m., hvilka sedermera till Kongl. Maj:t inkommit, utveckla emedlertid
förhållanden, på grund hvaraf det kan antagas, att decimalräkningens införande
hvarken åstadkommer betydligare kostnader eller företer andra och
större svårigheter, än som skulle uppkomma vid tillämpningen af förstnämnda
myntsystem, helst om samtidig verkställighet komme alt beredas
åt det förslag i afseende på hemmansräntornas föi enkling och nya jordeböckers
upprättande, om antagande hvaraf Kongl. Maj:t beslutat att vid denna
riksdag hos rikets Ständer göra framställning. Mynlenhetens indelning
i ioo-delar står äfven i samband med det på i o:lalsräkningen grundade
nya systemet för mått, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer redan år 1823
för sin del antagit; och då Kongl. Maj:t är sinnad att inom en icke aflägsen
tidpunkt bringa detta i verkställighet, har Kongl. Maj:t ansett det jemväl
af denna anledning vara lämpligare, att förändringen af systemet för
rikets mynt verkställdes efter decimalsystemet. Kongl. Maj t, som i öfrigt,
vid förnyad granskning af frågan örn den nya räkne-enhetens benämning,
funnit öfvervägande skäl vara för handen att, till åtskiljande från de flera
slags riksdaler, som under namn af specie, banko eller riksgälds, för det
närvarande i räkning förekomma, antaga en annan, än blott riksdaler, utan
något tillägg, vill, då tillfälle nu erbjuder sig att, efter ytterligare samråd
med Rikets Ständer, gifva åt det nya räknesättet en större fullkomlighet,
härmed i sådant afseende föreslå:
1:0 att, med bibehållande af beslutet om räkne-enhetens fastställande
till ! riksdaler silfver, enligt mynt-ordningen af den 9 Maj 1835, denna
räkne-enhet, motsvarande 1 riksdaler riksgälds eller 3a skillingar banko,
må, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid t vänne föregående
riksdagar beslutat, benämnas riksdaler kurant, till skillnad ej blott från
den nuvarande räkne-enheten, riksdaler banko, utan ock från den ursprungliga
mynt-enheten riksdaler silfver;
2:0 att räkne-enheten indelas i roo lika delar, benämnda penning,
deraf alltså hvar och en i värde motsvarar 1 r:st i silfver, 3 r:st
banko 5^ rst. riksgälds; eller nära 4 skilling sistnämnde mynt;
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 52.
3
3:o efter det nya systemets Verkställighet all räkning föres i iine kolumner
, riksdaler kurant och penning; hvarvid, likasom i andra länder,
der myntets indelning i 100-delar är antagen, jemte penningtalet utsättas
deraf uppkommande bråk;
4:o att vid omsättning eller reduktion af jordeboks- och hemmanstalsräntor,
äfvensom vid debitering af afgifter, sorn efter det nya myntsystemets
införande äro i annan myntsort bestämda, må, tinder iakttagande
af de närmare föreskrifter, som af Korigl. Maj:t vafdä mfeddeladé, lill förmån
för den skattskyldige, uteslutas allt bråk, sorn icke uppgår lill 1 penning,
samt att bråk, öfverstigande | penning, dertill jernnäs;
5:o alt taxor för allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet, så att bråk, öfver- eller understigande
^ penning, i möjligaste måtto undvikes;
6:0 att, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt af
silfver ocb koppar må präglas:
af silfver, enligt myntordningen af den 9 Maj r835, så att alla mynten
blifva J2-lödiga, eller innehålla 3 delar fint silfver mot 1 del koppar,
silfret till den i nämnde förordning bestämda vigt, under förbehåll af deri
tillika utsalta remedia, nemligen:
1 å 1 riksd. silfv. el. 4 riksd. kurant = 400 penrtiirg = 2'f r:dr b:Ko == 4 r:dr r:gs.
1 å i 2 55 5, = 200 „ = 1| 55 5, — 2 55 5,
1 k f „ „ 1 „ „ = 100 „ = J rd. el. 32sk. b:o = 1 „ „
1 k År 5, 55 I 55 55 = 50 ,, = j el. 16 5, 5, = 24 sk.,,
b 5 iV 55 55 f » 55 = 25 5, = | el. 8 ,j ,, = 12 ,,
blifvande alltså de a:ne minsta silfvermynten i värde lika med sexton och
åtta skillingar banko, eller tjugofyra och tolf skillingar r:gs$
af koppar:
1 st. å 10 penning, som utmyntas efter 600 r:dr kurant per skepp, koppar
stapelstadsvigt ocb i värde motsvarar 3 sk. 2} rst. b:ko = 4 sk. 9! fst. rgs.
1 st. å 5 penning d:o d:o 5oo d:o d:o 1 „ 7Å ,-, „ = 2 „ 4* »
1 „ ä 2 d:o d:o d:o 4°° d:o d:o 7fän ti = 'Hl»
1 „ å 1 d:o d:o d:o „ d:o d:o 3^ „ „ = 5^» „
x „ a i d:o d:o d:o „ d:o d;o jlf „ „ = 2\» „
kommande sålunda de nya kopparmynten, af hvilka del minsta behandlas i
räkning såsom ^ penning, att i värde nära motsvara 5, 2^, 1, I, och i sk.
riksg. och till storleken blifva ungefärligen lika med de nu präglade, för
allmänheten beqvämliga kopparmynten å 2, 1 ocn J skillingar banko.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 53.
För öfrigt anser Kongl. Majit, i sammanhang med beslutet om det nya
kopparmyntets prägling, böra, i öfverensstämmelse med nu gällande stadgande,
förklaras, att ingen är pligtig i betalning eller vexling på en gång
emottaga mera än i ridr kurant.
Slutligen anser Kongl. Majit,
7:0 att det nya räknesättet kan träda i verkställighet under loppet af
år i85o från och med den dag, som af Kongl. Majit genom minst sexmånader
förut utfärdad kungörelse bestämmes, och inom hvilken tidpunkt
Kongl. Majit vill låta iakttaga alla de förberedande åtgärder för detta ändamål,
som af Kongl. Majit bero och hvarförinnan eje för bankens sedlar erforderliga
nya formulärer äfven böra hinna förfärdigas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse väl bevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hältet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 7 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre;
Stats-råden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gjllengranat,
Faxe, och
Fåhreeus.
Kongl. Maj:té Kådiga Proposition, N:o 52.
5
Chefen för Finans-departemenet, Stats-rådet Munthe, anmälte å nyo i
underdånighet de af serskilda embetsmyndigheter underdånigst afgifna utlåtanden
i fråga om säLtet för det af Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers beslut vid sistförflutna riksdag, den 8 Maj i8/j5 i nåder
antagna myntsystems tillämpning i afseende på allmänna räkenskapernas förändring
m. m.
Föredragande Departements-chefen yttrade i underdånighet: — -—
Uti föredragande Departemenls-chefens förrberörda yttrande och tillstyrkande
instämde jemväl Stats-rådets öfriga ledamöter, med undantag af Statsråden
Faxe och Friherre Stael von Holstein, hvilka i så måtto härvid voro
af skiljaktig mening, att de i underdånighet tillstyrkte det den, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga beslut af den 8 Maj i'845, för då antagna räkne-enhet godkända
benämning ”riksdaler” måtte utan förändring bibehållas, helst allmänheten
redan vant sig att med benämningen riksdaler, då den utan tilllägg
förekommer, utmärka riksdaler riksgäld, hvilken ock skall motsvaras
af nämnda räkne-enhet, samt, ehuru det icke kunde bestridas, att misstag
om det myntslag, som vid uppnämning af ett penningebelopp afsågs, äfven
hädanefter, liksom hittills, någon gång kunde ega rum, sådant dock snart
skulle blifva mera sällsynt, i den mån allmänheten erhölle kännedom om
det af Kongl. Maj:t jemväl gillade stadgande, att, då i förfaLtningar, aftal,
räkenskaper, skuldsedlar eller skrifter af hvad slag som helst, hvilka efter
viss bestämd tid utfärdas, benämningen af endast ”riksdaler,” utan serskild
bestämmelse, förekomme, dermed skulle förstås här ofvan omförmälda riksdaler,
hvaraf en blefve lika med * riksdaler silfver, äfvensom olägenheten
af ett dylikt missförstånd vore af mindre vigt derföre att beräkningen i
bankomynt icke är mycket gängse bland de klasser, som i anseende till bristande
kännedom om hvad genom en blifvande författning i nämnde afseende
stadgades, kunde förmodas vara derför mest blottställda; hvaremot,
efter nämnda Stats-råds omdöme, den nu föreslagna nya benämningen af
riksdaler kurant kunde dels väcka föreställning, att denna riksdaler innefattade
ett värde, skiljaktigt både från bankoriksdalerns och från riksgäldsriksdalerns,
samt dels, innan det verkliga värdet blefve allmänt kändt, gifva
anledning att förvexla benämningen kurant med den af banko.
Serskildt anhöll Stats-rådet tVeern att få för sin del i underdånighet förklara,
det han icke kunde undertrycka den öfvertygelsen, att tiopenningstyc
-
6
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 52.
ket utgjorde ett mindre beqvämt mynttecken, som tillika hade den olägenheten
att alltför mycket aflägsna sig frän verkliga metalliska värdet, hvadan,
i Stats-rådets tanka, lämpligare skulle vara att för denna myntsort
använda den uppfinning, som utomlands ej länge sedan egt rum, nemligen
att slå lägre myntvalörer af silfver, men meden omgifvande ring af koppar;
och trodde Stats-rådet, att man åtminstone borde hålla öfvergången härtill
öppen, till dess fullständig kännedom och erfarenhet om nämnda uppfinnings
ändamålsenlighet hunnit inhemtas.
Hvad Stats-rådets fleste ledamöter härvid i underdånighet tillstyrkt,
fann Kongl. Majit godt i nåder gilla och bifalla; och skulle i, enlighet
med Kongl, Majits sålunda fattade beslut, förslag till nådig
proposition i ämnet uppsättas och serskildt justeras.
Ex protocollo
L. L. Fries.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 20 December
18 47'
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse j
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre j
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe j
Friherre Peyron j
Silfverstolpe,
TFcern_,
Friherre Gyllengranat j
Faxe j och
Fåhreeus,
Kongl. Maj-.ls Nåd. Skrifvelse, N:o 53.
7
Chefen för Finans-deparlementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse till Kongl Maj:t förut fattade nådiga beslut,
uppsatt förslag med Kongl. Majrts nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående serskilda jemkningar uti det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
antagna myntsystem.
Kongl. Maj:t behagade , enligt Stats-rådets underdåniga tillslyrkande, i
nåder gilla detta förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
och befallte, att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle under
denna dag till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
N:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Jan. 1848 kl. 5 e. m.
Kongl. Ma.j:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
befrielse för förre Departements-Cheferne i General-Tull-Styrelsen
j Presidenten J. P. af Billbergh och Cansli-Rådet J. D,
Kalerius samt Kamereraren _, Kammar-Rätts-Rådet TFinroth och
Controlleuren Middendorff fråin ådömdt ersättningsansvar i målet
j rörande den efter afidne Tullförvaltaren Finer yppade balans;
gifven Stockholms Slott den y December i8/;y.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den
i5 Maj i845, hos Kongl. Maj:t anmält, hurusom, med anledning af dels
Kongl. Majrts Nådiga proposition, angående eftergift af det ersättningsansvar,
som, medelst Högsta Domstolens utslag den 6 Maj i843, uti målet,
rörande den efter aflidne Uppbörds-tullförvaltaren M. T. Finér yppade
balans, blifvit ådömdt förre Departements-cheferne vid General-tullstyrelsen,
Presidenten J. P. aj Billbergh och Cansli-Rådet J. D. Valerius,
dels ock, i sammanhang dermed, väckt fråga om lika beskaffad eftergift
för Kamereraren, Kammar-rätts-rådet kVinroth och Controlleuren MiddendorffRikets
Ständer, efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit,
väl ansett en fullkomlig eftergift af den genom högsta domaremaktens
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse. N:o 53.
beslut ofvannämnde personer ådömda ersättningsskyldighet icke vara förenlig
med den för betingande af slatsmedlens ordentliga förvaltning oundgängliga
stränghet vid tillämpningen af de för uraktlåtna controller stadgade
ansvarsbestämmelser, men likväl, sådant oaktadt, icke kunnat undgå
att fästa afseende å de ej mindre i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, än
af enskilde motionärer framställde ömmande förhållanden, hvilka syntes
tala för en motsatt åsigt i detta ämne, och deribland hufvudsakligen den
långa följd af år, hvarunder nämnde fyra embets- och tjenstemän utan
klander beslridt de till deras embeten och tjenster hörande pligter, deras
framskridna ålder och försvagade helsa samt det ekonomiska obestånd,
hvaruti de, jemte talrika familjer, genom utkräfvande af statens hos dem
egande fodringsanspråk, skulle försättas; i betraktande hvaraf och ehuru
Rikets Ständer ansett betänkligt, att till den uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition
och i sammanhang dermed föreslagna afskrifning samtycka, Rikets
Ständer dock funnit godt medgifva, att verkställigheten af Högsta Domstolens
den 6 Maj i8/[3 gifna utslag, i hvad detsamma angick Presidenten
af Billberghj Cansli-rådet Valerius, Kammar-rätts-rådet Winroth och
Controlleuren Middendorff ådömd ersättningsskyldighet i och för den efter
aflidne Tullförvaltaren Finer yppade balans, finge anstå, intill dess Rikets
Ständer, vid deras nästa sammanträde, ånyo företagit frågan om ersättningsbeloppets
indrifning eller afskrifvande; i sammanhang hvarmed och på
det Kronans säkerhet måtte behörigen iakttagas, men, å andra sidan, bernälde
personer icke, under afbidan af målets slutliga afgörande, sakna utväg
för egen och deras familjers tarfliga borgning, Rikets Ständer förordnat,
att, under tiden och intilldess beslut i detta ämne kunde vara meddeladt,
den af Kongl. Maj:t anbefallde qvarstad komine att fortfarande ega
rum å af Billberghs, Val er ii, Winroths och Middendorff fasta och lösa
egendom, med undantag likväl, på sätt i likartade fall tillförene blifvit
medgifvet, af de bemälde embets- och tjenstemän tillkommande löner och
pensioner: — så har, vid föredragning häraf, Kongl. Majit pröfva t skäligt
i nåder bifalla, hvad Rikets Ständer sålunda i ofvanomförinälde afseenden,
för deras del, beslutat; hvarjemte Kongl. Majit låtit otu innehållet af Rikets
Ständers förrberörde underdåniga skrifvelse vederbörande embetsmyndigheter
till kännedom och efterrättelse, i hvad på dem ankomme, förständiga;
Och har, med anledning af de, efter Kammar-rätts-rådet Winroths
timade frånfälle, utaf hans efterlemnade enka i underdånighet anförde besvär
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 53.
9
svar öfver Kammar-Rättens den 18 Februari förlidet år gifna utslag, rörande
den af bemälde Kammar-Rätts-Råd i lifstiden väckte fråga dels om
utbekommande af den, i och för aflidne Uppbörds-Tullförvaltaren Finers
balance, med qvarstad belagde delen af Kammar-Rätts-Rådets lön, dels om
qvarstående tillsvidare på Tullverkets depositionsräkning af auktionsmedlen
lör hans försålda lösegendom, Kongl. Maj:t desto mindre funnit skäl
att, med ändring af Kammar-Rättens öfverklagade utslag, gifva åt Rikets
Ständers ofvanomförmälde, genom Kongl, brefvet den 17 Juni 1845 vederbörande
Lill efterrättelse meddelta, beslut den utaf klaganden yrkade
retroaktiva tillämpning, som Rikets Ständer förklarat sig vilja vid innevarande
Riksdag slutligen pröfva, om eller i hvad nion eftergift af ersättningsskyldigheten
uti det ifrågavarande balans-målet må kunna vederbörande
förunnas, samt Rikets Ständer då äfven blifva i tillfälle att sig yttra,
huruvida en så beskaffad eftergift, i händelse den af Rikets Ständer medgifves,
må sträcka sig jemväl till återbäring af sådane medel, som, innan
uppskof med ersättningens utkräfvande af Rikets Ständer beviljades, blifvit
hos de ansvarsskyldige uttagna och i afräkning på balancen lefvererade.
Hvad sålunda af Kongl. Maj:t tillgjordt blifvit har, med afseende å
den förnyade pröfning af frågan om eftergift af den Presidenten af Bi/bergh,
Kansli-rådet Valerias, Kammarrätts rådet Winroth och nu mera jemväl
aflidne Kontrollören Middendorff' ådömde ersättning i och för den efler
Tullförvaltaren Finer yppade balans, hvilken, enligt hvad Rikets Ständer
i underdånighet ti 11 kännngifvit, bör vid innevarande riksdag ega rum, Kongl.
Maj:t ansett Sig böra Rikets Ständer härigenom meddela; skolande de berörde
fråga rörande handlingar tillhandahållas det Utskott, till hvars behandling
densamma varder af Rikets Ständer öfverlemnad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Sländer med all Konglig nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Bih. lill Rik. St. Riol. 1847 &. 1848. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
10
Kongl, ftlajits Nåd. Skrifvelse, N:o 53.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den J December 18fy.
Närvarande'.
Hans Excellens Justitie-Slatsministern Herr Gretve Posse,
lia ns Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre,
Stals-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Pey ron,
Silfverstolpe,
Waern j
Friherre Gyllen granat,
Faxe, »
Fåhraus.
Chefen för Finans-departementet, Stats- rådeL Munthe, uppläste till Justering
ett, i enlighet med Kongl. Majrts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
befrielse för förre Deparlements-cheferne i General Tullstyrelsen, Presidenten
J. P. af Billbergh och Kansli-rådet J. D. Valerius samt Kamereraren,
Kaminar-rätts-rådet Winroth och Kontrollören Middendorff från ådömdt
ersättnings-ansvar i målet rörande den efter aflidne Tullförvaltaren Finér
yppade balans.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att nådig skrifvelse, i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
C. A. kVesterstrand.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Cour. 1848.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N.o 54-
1
N:o 54.
Ani. till Exp. Utsi. den 3 Jan. i848, kl. 5 e. m.
Kongl Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af låne understöd åt de genom eldsvåda hemsökta
innevånare i staden Christianstad, för uppförande af nya
byggnader i de af brändas ställe; Gifven Stockholms Slott
16 December i847>
H os Kongl. Majit har Dess befallningshafvande i Christianstads län i underdånighet
anmält de genom eldsvådan den 5 och 6 Juni innevarande år
hemsökte fastighetsegares i staden Christianstad underdåniga anhållan att, till
deras tomters återbebyggande, af allmänna medel erhålla ett låneunderstöd,
af två hundrade tusende riksdaler banko. Kongl. Majlis befallningshafvande
har härvid vitsordat de fleste genom branden lidandes oförmåga att, af egna
tillgångar, återuppbygga den afbrända delen af staden, hvarjemte Kongl.
Majlis befallningshafvande, såsom ytterligare skäl för det sökta lånets beviljande,
i underdånighet anfört, hurusom ett längre fördröjande af de afbrända
tomternas bebyggande skulle i betydlig mån stegra de redan nog högt uppdrifne
hushyrorne, hvarigenom svårighet uppkommer för de embets- och
tjenstemän, hvilka ovillkorligen måste vistas i staden, äfvensom för stadens
öfriga innevånare, att förse sig med tjenliga boningslokaler; och då Kongl.
Maj:t, på grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet upplyst, anser staten
icke böra undandraga sig att, på sätt vid förut inträffade större brandskador
i städerna egt rum, genom låneunderstöd på billiga villkor komma förenämnde
af sådan olycka hemsökta innevånare i staden Christianstad till hjelp, vili
Kongl. Majit, med afseende jemväl å angelägenheten deraf, att, till förekommande
af större eldfara i framtiden, de nya byggnaderna varda, enligt de
sökandes yttrade afsigt, uppförde antingen af sten eller ock af korsvirke med
ifyldt brändt tegel och kalkrappning, samt den betydligare kostnad, som för
åstadkommande af så beskaffade byggnader erfordras, härmed föreslå Rikets
Ständer att för ofvan omförmäide ändamål anvisa en summa af två hundrade tusende
riksdaler banko, att genom Drätsel-kommissionens i Christianstad försorg,
såsom lån utlemnas åt dem, sorn bygga stenhus, till trefjerdedelar, och
åt dem, hvilka uppföra hus af korsvirke med ifyldt brändt tegel och kalkrappning,
till hälften af de nya byggnadernas brandförsäkringsvärde, under
Bih till R. St. Prot. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd »5 Haji. 1
o
Kongl. Majdi Nåd- Proposition* N.o 54-
de hufvud vilkor, att låuen må innehafvas under fern åis lid, räknadt från
den 1 Juli 1848, ulan ränta, och sedermera under tre år, eller intill den 1
Juli 1856, mot ränta af fyra för hundrade om året, hvarefter å primitiva
Jånesumroan böra erläggäs årligen sex procent, deraf såsom ränta beräknas tre
procent å lånets återstod och hvad derefter blifver öfrigt afföres på kapitalet,
intilldess detsamma blifvit tillfullo guldet, samt under iakttagande i
öfrigt af de serskilda bestämmelser, som Rikets Ständer finna lämpligt att föreskrifva.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden* hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 16
December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse*
Ilans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre*
Sta ts-rådm:
Friherre Stael von Holstein*
Munthe*
Friherre Peyron*
Silfverstolpe,
Waern*
Friherie Gyllengranat*
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe* uppläste tili justering
ett, i öfverensstämelse med Kongl. Maj.ts redan meddelade nådiga beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angåvnde
beviljade af låneunderstöd åt de genom eldsvåda hemsökta innevånare i
staden Christianstad för uppförande af nya byggnader i de afbrändas ställe,
Kongl. Maj.Is Nåd. Proposition, N\o 55.
3
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
C. A. JVesterstrand.
N:o 55.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Jan kl. 5 e. ni.
Kongl Maj.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer j angående anvisande
af medel till godtgörande af frän Stats kontoret utaf
under händer hafde medel, utbetaldt understöd till de genom
eldsvåda hemsökte Christianstads stads innevånare samt om
öfver flyttning på Riksgälds-kontoret af befattningen med det
bemälde personer beviljade lån; gifven Stockholms Slott deri
16 December 1847•
I följd af Kongl. Majlis, under den 11 Junii innevarande år, meddelade
föreskrift, blefvo genast derefter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Christianstads
län öfversände 12,000 r:dr banko, för att tillhandahållas den i
staden Christianstad, efter derstädes den 5 och 6 i samma månad timad
brandskada, bildade nödhjelps-kommitle, och hvarutaf 2,000 r:dr finge, genom
kommittéens försorg och efter dess ompröfvande, användas till understöd,
utan återbetalnings-skyldighet, åt nödlidande och meddellösa personer, som
genom branden blifvit lidande, och 10,000 r:dr skulle, likaledes af nödhjelpskommilteen
och under dess gemensamma ansvarighet för återbetalningen, utdelas
såsom lån eller förlag åt dem, som genom eldsvådan beröfvats utvä
garne
att fortsätta idkad handels- och handtverksrörelse eller annat näringsfång;
hvarjemte stadgades, att de summor, hvilka sålunda i låneväg till behöfvande
ullemnades, finge under de 2:ne första åren innehafvas utan ränta
och afbetalning, samt sedermera återgäldas på de terminer och enligt de grun
der,
dem Kongl. Majit, efter läns-styrelsens härom afgifvande yttrande och
förslag, kunde pröfva skäligt i nåder bestämma; och har Kongl. Majit derefter,
uppå nödhjelps-kommitteens af Kongl. M.jits befallningshafvande anmälda
begäran, under den 9 påföljde Juli, i nåder bifallit, att stadens drätsel-kom
-
4
Kongl. Maj.Is Nåd. Proposition , N.o 55.
mission, såsom varande en permanent och af Kongl. Maj:t godkänd kommunalkorporation
samt egande vården om stadens öfriga allmänna angelägenheter,
fiege öfvertaga det af bemäide kommitté förut ombesörjda uppdrag att pröfva
de säkeihetshandlingar, som för lånen erfordrades, samt att lånebeloppen
och ränlemedlenj, efter i nåder bestämmande grunder, framdeles indrifva,
under vilkor, att Drätsel-kommissionen vid utlåningen af det för de af branden
hemsökte, beviljade anslag, å stadens vägnar, iklädde sig den gemensamma
ansvarighet för lånens återbetalning, som varit stadens nödhjelps-kommitte,
ålagd.
Sedermera har ock Kongl. Maj:t, under den 23 sistlidne Juli, beträffande
lånevilkoren och återbetalningen af de anvisade 10,000 r:dr, i nåder medgifvit,
att, under iakttagande af hvad rörande säkerheten för lånet redan funnes
föreskrifvet, lånesumman finge i fem år från lyftningsdagen innehafvas,
hvaraf de två första åren, enligt förut lemnad tillåtelse, utan ränta, samt
derefter emot ränta af fyra för hundrade, som vid slutet af hvarje år, räknadt
från ljdtningsdagen, borde, tillika med en tredjedel af primitiva kapitalet,
erläggas.
Då emedlertid ofvanberörda understöd och lån af tillsammans 12,000
r:dr banko blifvit, genom Kongl. Maj:ts och rikets Stals-kontor, af under
händer hafde medel, anordnade och utbetalde, vill Kongl. Majit härmed lill
Rikets Ständer öfverlemna att anvisa erforderlig tillgång för godtgörande af
såväl de utan återbetalniugsskyldighet beviljade 2,000 r:dr, som äfven den
medgifna lånesumman; hvarjemte Kongl. Majit föreslår Rikets Ständer att
befattningen med uppbärande af stadgade ränte- och kapital-afbetalningar å
det utgifna lånet, 10,000 r:dr, måtte, på sätt i dylika fall tillförene tillgått,
af Riksgäids-kontoret öfvei tagas, i hvilken händelse de redan aflemnade låneförbindelserna
skola af Siats-kontoret blifva på Riksgäids-kontoret transporterade
samt öfriga detta lån rörande handlingar varda sistnämnde verk tillställde.
Kongl. Majit förbi i f ver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Koigl. Maj,ls Nåd. Proposition, N:o SS.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans - ärenden, hållet] inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rädet å Stockholms Slott den
16 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Wvern ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhraeus.
Chefen för Finans-departementet, Slats-rådet Munthe, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts redan meddelade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majlis nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående anvisande af medel till godtgörande af från Siats-kontoret ulbetaldt
undei stöd till de brandskadade i Christianstad, samt om öfver flyttning på
RiksgäIds-koutoret af befattningen med det bemälde personer beviljade lån.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt., samt befalla, att, nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
C. A. JFösterstrand.
(5
Kongl, Maj;ls A/ad. Proposition, K:o 56.
N:o 56.
Arik. till Exp. Utsk. den 3 Jan./ Ll. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, medJörslag
till lag om aktiebolag; gifven Stockholms Slott den 17 December
1847•
I anledning af gjorda framställningar om behofvet af en lag för aktiebolag,
hade Rikets sednast församlade Ständer, som ansett dylika bolag ieke
kunna hänföras till dem, hvarom talas i handels-balkens 15 kapitel, utan
•vara af den egna beskaffenhet, att, såsom erfarenheten ock visat, serskild
lagstiftning för dem vore af nöden, för sin del beslutat och medelst underdånig
skrifvelse den 15 Maj 1845 tili Kongl. Maj:ts nådiga godkännande öfverlemnat
en lag för aktiebolag, sådan den i samma skrifvelse N:o 206 vore
upptagen.
Vid underdånig anmälan häraf den 9 Mars innevarande år, har Kongl.
Maj:t väl på de grunder, hvilka i Dess skrifvelse till Rikets Ständer den 9:de
sistlidne November i anledning af åtskilliga vid sednaste Riksmöte föreslagna
jagförändringar finnas omförmälde, vägrat antagandet af ifrågavarande förslag;
men då frågan är vigtig och saknaden af behöfliga stadganden i detta ämne
utgör en väsendtlig brist i nuvarande lagstiftning, vill Kongl. Maj:t, efter att
hafva inhemtat Statsrådets och Högsta Domstolens yttranden, nu, i enlighet
med hvad härvid bilagde Statsråds protokoll för denne dag derom innefattar,
föreslå Rikets Ständer utfärdandet af en sålydande
Lag om Aktiebolag.
§ 1-
De, som vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter', ställda på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de
rättigheter, som §§ 10 och 11 omförmäla, samt denna lag eljest medgifver,
begären Konungens stadfästelse af bolagets ordning. Konungen pröfvar
bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag, samt om och huruvida
derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets
rörelse, serskilda bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet
för fullgörande af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters
behöriga iakttagande, eller i annat syftemål. Finner Konungen skäl, alt
Kongl. Majils Nåd. Proposition, IV.0 55.
7
den sökta sladfäslelsen meddela, vardén bolagsordningen oeh Konungens beslut
företedde hos Rådstufvurätt eller Häradsrätt i den ort, der bolagets styrelse
enligt bolagsordningen har sitt säte. Rätten intage innehållet deraf
fullständigt i sitt protokoll, och låte underrättelse om bolaget, på detsammas
bekostnad, i allmänna tidningarna införas, derest ej, efter Konungens
förordnande, allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad. Förändring af
bolagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder af Konungen
stad fästad; och vare om anmälan hos rätten af den förändring, lag som
nyss sagd är.
§ 2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget
sin rörelse drifver; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.
§ 3.
Bolagsordningen innehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte.
S 4.
Genom bolagsordningen bestämmes, huru aktierna hos bolagets styrelse
inregistreras, och huru skeende förändringar i aktierätten antecknas.
§ 5.
Delegare, som ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumman,
skall, för hvad å hans lott är oguldet, afgifva sin skriftliga
förbindelse, inom viss i bolagsordningen utsatt tid; och må den förbindelse,
innan den är fullgjord, icke återställas med mindre utbyte sker, efter thy bolagsordningen
härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, att återfåendet
är, i öfverenstämmelse med § 6, medgifvet.
§ &
Bolagsordningen utsatte, hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att, inom rätter tid, afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäJes,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestäjmmes äfventyret till
förlust af aktierätten, då bör tillika i bolagsordningen stadgas om delegare»
efter sitt uteslutande från bolaget skall vara fri från vidare ansvar, elfer om
han ändock förblifver skyldig att återstående inbetalning till större eller min
-
8
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N.o 56.
dre del fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom ett år från det delegare efter
denna § utesluten bief; vare han ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnde
betalningsskyldighet, såvidt borgenärers rätt angår; och skall förthy
å betalningsskyldigheten afgifven skriftlig förbindelse icke i detla fall återställas
förr, än sagde tid förflutit.
§ 7.
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt
blifvit delegares rätlsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda i bolaget,
eller om han är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp, eller annan grund ,
för aktien taga löseu.
§ 8.
Bolaget välje syssloman, en eller flera, att utgöra bolagets styrelse, för
de företag, hvarom bolaget sig förenat, samt att å bolagets vägnar tala och
svara. Alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen för bolaget ingår,
skola undertecknas d bolagets vägnar> och med utsättande af dess antagna
benämning, vid äfventyr, alt eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen
underskrifva, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse
ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.
§ 9.
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda,
må icke bolaget af tiligångarne göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående år, öfverskott
finnes, i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något häremot
stridande beslut deltaga, varén, i händelse af brist hos bolaget, skyldige
ansvara en för alla och alla för en för återbäring af hvad för mycket
utdeldt blifvit. Varén ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka
i annan måtto öfverträda den af Konungen stadfästade ordning, skyldiga ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alla och alla
för en.
§ 10.
Utom i de fall, hvarom här ofvan sia Igas, skola aktie-egare, hvilkas
bolags-ordning blifvit stadfästad af Konungen och efter §] i hos Rätten anmäld,
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposi ionj N.v 56.
mäld, ej vara förbunden till ansvar för bolagets skulder med mera, än en
hvar insatt eller åtagit sig att insätta, derest, de icke till vidare ansvarighet
sig serskildt utfäst.
§ 11.
Upplöses aktiebolag, som efter § 1 kungjordt varit, ege bolaget rätt att
årsstämning å borgenärerne söka, såsom i konkurslagen säges.
§ I2*
Bolaget vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande
under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse enligt bolagsordningen
har sitt säte. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs,
eller om årsstämning å dess borgenärer, skall ock, oberoende af bolagsmännens
stånd och hemvist, tillkomma rådstufvu-rätt eller härads-rätt i den ort, hvarom
nu sagdt är.
§ 13.
Träder aktiebolag i verksamhet, utan att hafva erhållit sådan stadfästelse,
som i § 1 sägs; staude hvar, som emellertid å det bolags vägnar förbindelse
ingår, derföre i personlig ansvarighet lill fordringsegaren, såsom för annan
sin förbindelse efter allmän lag.
§ 14.
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller graverade
förbindelser, stadgas serskildt.
§15.
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den 1 Januarii
1849. Den afser icke rättsförhållanden, som derförinnan uppkommit.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slolt den 17 December 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Eih. till R. St. Prot. iSfa och 1848, 1 Sami. / A/d. ,5 Haft.
2
10
Kongl. Majds Na.d. Proposition, N.o 56.
Utdrag af serskildt protokoll ajner Justitie-cirenden, hållet uti
Kongl. Maj.ts Högsta Domstol den i8:de Oktober 18/jy.
Närvarande:
Justitie-råden: Stråle,
Nybloeus,
Backman,
Grefve Snoilsky,
Grefve C. Sparre,
af Rolén ,
Schmidt.
Företogs lill handläggning det i Juslitie-departementet uppgjorda förslag
till lag om aktiebolag, hvilket, enligt Högsta Domstolens beslut vid föredragning
deraf, den 7:de Maj innevarande år, emellan Högsta Domstolens
ledamöter cirkulerat; varande berörde förslag af följande lydelse:
Lag om Aktiebolag.
§ i
De,
som vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställde på innehafvaren,
eller på viss man, och åstunda alt försäkra sig om tillgodonjulande af de
rättigheter, som §§ 10 och 11 omförmäla, begäre Konungens stadfästelse af
bolagets ordning. Finner Konungen skäl att den stadfästelse meddela, varde
bolagsordningen och Konungens beslut företedde hos Rådstufvu-rätt eller Härads-rätt
i den ort, hvarom § 3 förmäler. Rätten intage innehållet deraf
fullständigt i sitt protokoll; och låte underrättelse om bolaget på detsammäs
bekostnad i allmänna tidningarne införas, derest ej, efter Konungens förordnande,
allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad. v
§2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas bolagets firma, som bör utmärka föremålet
för bolagets verksamhet. Ej må i den firman nyttjas delegares i bolaget,
eller annan persons namn.
§ 3* .
Bolagsordningen innehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte.
Kongl. Majas Nåd. Proposition, IV.-o 56.
11
§4.
Genom bolagsordningen bestämmes, huru aktierne hos bolagets styrelse inregistreras,
och huru skeende förändringar i aktie-rätten antecknas,
§ 5-
Delegare, som ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumman,
skall, för hvad å hans loit är oguldet, inom viss i bolagsordningen
utsatt tid, afgifva sin skriftliga förbindelse; och må den förbindelse, innan
den är fullgjord, icke återställas, med mindre utbyte sker, efter thy bolagsordningen
härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, att återfåendet är
i öfverensstämmelse med § 6 medgifvet.
§ 6.
Bolagsordningen utsätte, hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att inom rätter tid afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäles,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes äfventyret vid förlust
af aktie-rätten, då bör tillika i bolagsordningen stadgas, om delégarea
efter sitt uteslutande från bolaget skall vara fri från vidare ansvar, eller om
han ändock förblifver skyldig att återstående inbetalning till större eller mindre
del fullgöra, llåkar bolaget i konkurs inom ett år, från det delegare, efter
denna §, utesluten blef, vare han ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnde
betalningsskyldighet, så vidt borgenärers rätt angår; och skall förthy
å betalningsskyldigheten afgifven skriftlig förbindelse icke i detta fall återställas,
förr än sagde tid förflutit.
§ ^ .
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida delegares genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt,
blifne rältsinnehafvare, eger, efter skedd anmälan, inträda i bolaget, eller om
han är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp eller annan grund , för aktien
taga lösen.
§ 8.
I alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen, å bolagels vägnar,
ingår, skall detsamma uttryckligen benämnas aktiebolag, vid äfventyr, att
eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva, skola vara skyldige
att för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom
för egen skuld samt en för alla och alla för en.
12
Kongl. Maf.ls Nåd. Proposilionj N.o SS.
§ 9-
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorde,
må icke bolaget af tillgångarne göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående år,
öfverskott finnes, i visst förhållande till teekningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlfemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något
häremot stridande beslut deltaga, vare, i händelse af brist hos bolaget, skyldige
ansvara en för alla och alla för en för återbäring af hvad för mycket utdeldt
blifvit. Vare ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka
i annan måtto öfverträda den af Konungen stadfästade orduing, skyldige ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alla och älla
för en.
§ to
Utom
i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktieegare, hvilkas bolagsordning
blifvit stadfästad af Konungen och efter § 1 hos rätten anmäld,
ej vara förbundne till ansvar för bolagets skulder med mera, än en hvar insatt
eller åtagit sig insätta, derest de icke till ansvarighet sig serskildt utfäst.
§ 11*
Upplöses aktiebolag, som efter § 1 kungjordt varit, ege bolagsmännen rätt
alt årstämning å bolagets borgenärer söka, såsom i konkurslagen säges.
§ 12.
Förändring i Bolagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder
af Konungen stadfästad; och skall angående anmälan hos rätten af den förändring,
vara lag som i § 1 sagdt är..
§ ISBO
Taget vare ulf de mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande
under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse, enligt bolagsordningen,
har sitt säte. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs
eller årstämning å dess borgenärer, skall ock, oberoende af bolagsmännens
stånd och hemvist, tillkomma rådstufvu-rätt eller härads-rätt i den ort, hvarom
nu sagdt är.
5 ib
Denna lag afser endast de aktie-bolag, som enligt § 1 hädanefter erhålla
Konungens stadfästelse af bolagens ordningar. Frågor angående annan aktie
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, No 56. 13
förening bedömas efter hvad eljest är med lag och författningar öfverensstämmande.
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egua tryckta eller
graverade förbindelser, stadgas serskildt.
Rikets Ständer hafva i deras underdåniga skrifvelse, den 15
Maj 1845, vid öfverlemnande af den lag för aktie-bolag, de antagit,
framställt den åsigt, öfverensstämmande med 89 § Regeringsformen, att
* dylika bolag böra i allt öfrigt grunda sig på sådana reglor, som Kongl.
Maj:t nådigt linner för godt att stadga och fastställa; på hvilket sätt
äfven förfarits vid stiftande af lag om jords eller lägenhets afstående,
för allmänt behof, enligt förordningen den 20 och kungörelsen
den 27 November 1845. Med förutsättning af nådigt bifall
till denna Rikets Ständers önskan och att således Kongl, Maj:t uti
serskild kungörelse behagar till allmän efterrättelse meddela föreskrift,
angående de vilkor för boiags-ordningens fastställande, dem
Kongl. Maj:t finner för godt, med afseende på annans mans rätt, i
reglementarisk form bestämma, ansågo Högsta domstolens fleste ledamöter,
Justitie-råden Ny blceus , Backman, Grefve Cati Sparre,
aj Bolén och Schmidt, vid algifvaude af utlåtande Öfver ilrågavalande
foislag, sig endast böra tillkomma alt i öfvei vägande taga,
hvilka bestämmelser rörande aktie-bolag böra hänföras under naturen
af allmän lag och i följd deraf till förslaget upptagas.
Vid härefter företagen granskning af förslaget, förenade sig
Högsta domstolens förutnämnde ledamöter om följande anmärkningar:
Rubriken.
Då förslaget förutsätter, att aktiebolag finnas, sorn ej lyda under
den blifvande lagen eller få tillgodonjuta de deruti medgifna
serskilda förmåner, foljaktigen torde böra för enskilda bolag anses,
synes äfven, med hänsigt till innehållet af 6 § i 13 kap, Flandelsbalken,
Lag-kommittéens förslag till allmän civil lag, hvaremot någon
anmärkning i Högsta domstolen ej blifvit gjord, ifrågavarande
aktie-bolag, till skillnad från de enskilde, böra benämnas allmänna
och den lag, som innefattar deras rättigheter och pligter, lag om
allmänt aktie bolag.
§ 1-
Jemte åberopande af hvad om rubrikens lydelse blifvit yttradt,
hvilket äfven skulle föranleda, alt först i en seiskild § bestämdes.
Kongl. Maj.-ls Nåd. Propositionj N.-o 56.
hvad med allmänt aktie-bolag förstås, ansågs föremålet för ifrågavarande
aklie-bolags verksamhet vara af den allmänna omfattning
och grundlägga rättsförhållanden i så vidsträckt syftning, att promulgation
och kännedom om innehållet af den bolags-ordning, Konungen
stadfästat till allmän efterrättelse, icke borde bero vid bolagsordningens
införande i allmänna tidningarne, utan att Konungen,
på sätt af ofvanberörde 13 kap. 6 § Handels-balken upptager, låter
allmänneligen kungöra en så beskaffad ordning, för hvilket fall
ock, i öfverensstämmelse med Lag-kommittéens åberopade förslag,
ordningens införande i rådhus-rätts eller härads-rätts protokoll icka
lärer vara af nöden. Stadgandet, huru förändring af bolags-ordning
må ske, torde böra förekomma i samma §, som afhandlar bolagsordningens
antagande, och^således bestämmelsen i 12 § hit öfverflyttas.
Derjemte och då stridiga åsigter skulle kunna yppas, huru
de åtgärder och beslut rättsenligt böra bedömas, hvilka delegare i
bolag vidtaga och fatta före bolagsordningens promulgerande, hvarförinnan
den ej lärer vara till efterlefnad gällande, synes hänvisning
till den lag, som för dylika fall bör tillämpas, icke vara ulan
nytta.
§3.
Det torde vara nödigt alt i lagen intages föreskrift derom, alt
tiden, bestämd eller obestämd, för bolagets tillvaro i bolagsordningen
utsättes, för undvikande af de stridigheter, som kunna uppkomma
om bolagets upplösning och de der äfven möjligen menligt
inverka på annan mans rätt. Stadgandet om bolagets forum domecilii,
beroende af den ort, der bolagets styrelse har sitt säte, synes
lämpligen böra föras under denna paragraf i ett sednare moment
af denna lydelse:
Den ort vare ock för bolagets hemvist att anse. Derigenom
vore hänvisning lemnad till i mom. i 1 § af 10 kap. Rättegångsbalken
och all tvekan om vidden af lagbudet undanröjd. 1 mom.
i 13 § af forslaget komme med anledning häraf att hit öfvei flyttas.
§§ 5 och 6.
Då förutsättas må, att Konungens sanktion å bolagsordning ej
ifrågakommer i andra fall, än om bolagets verksamhet är af vidsträkt
beskaffenhet för det allmänna bästa förtjena!- att befordras,
Kongl. Majds Nåd. Proposition, Nio 56.
15
eller endast genom flere och större spridda krafters förening kan
till vägabringas, synes det vara af synnerlig vigt, så väl för det
allmänna som för hvarje delegare i bolaget och dem, med hvilka
bolaget kan komma i rättsförhållanden, att bolagsordningen bestämmer
icke allenast tiden, när de medel eller aktiebelopp, genom
hvilkas användande denna verksamhet skall fullständigt komma i
utöfning, böra för detta ändamål vara tillgängliga, utan ock att
säkerhet ställes, såväl för uppfyllandet häraf, sora äfven för den ska^
da, hvilken uppkommer genom de påräknade medlens uteblifvande
och följaktligen det föresätta resultatet fördröjes eller helt och hållet
uleblifver. Enär, å ena sidan, lagen garanterar hvarje delegare i
bolaget alt icke, utom i vissa fall, utöfver aktiebeloppet ansvara
för bolagets skulder, bör, å andra sidan, denne i full motsvarighet
härtill, lemna garanti, att detta belopp oförmiuskadt är för det afsedda
ändamålet disponibelt på de lider, hvartill han, genom inträde
i bolaget, sig förbundit.
§ 7-
Föreslogs följande förändrade redaktion: ”För bolag, hvars aktier
ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta föreskrift,
huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt blifvit
delegares rättsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda i
bolaget, eller om han är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp,
eller annan grund, för den aktie lösen taga.”
§ 8.
Då det ansetts nödigt att aktie-bolags styrelse i texten af alla
skriftliga afhandlingar, i hvilka den å bolagets vägnar ingår, begagnar
orden: allmänt aktiebolag, synes det för fullsländigheten äfven
böra utsättas, att under alla sådana afhandlingar skall tecknas den
firma, å hvars vägnar underskriften sker, likasom påföljden för underlåtenhet
härutinnan torde böra blifva enahanda. I sammanhang
härmed syntes böra bestämmas, att påföljden drabbar de styrelsens
ledamöter, hvilka antingen genom beslut eller genom underskrift i
afhandlingen ingått.
§ 9.
Uti denna § söker man att bevara borgenärernes rätt, så att
tillgångar till gäldande af bolagets skulder må finnas. Stadgandet i
Kongl. Maj.ts Nåd Proposition , N.-c 56.
denna syftning är likväl sådant, alt anledning till vidlyftiga och
invecklade rättegångar kan uppstå, samt alt ringa eller ingen säkei
ln t syntes genom detsamma vara vunnen; ty någon kontroll eller
ansvarighet derföre, att de tillgångar, bokslutet upptager, verkligen
hafva det värde, som deruti utsattes, är icke löreskrifven, så
att detta värde, vid skeende realisation, kan mer eller mindre utderstiga
det i bokslutet för hvarje serskildt post och för det hela
upptagna, utom det att poster kunna vara, å ena sidan, bland tillgå
ngarne inberäknade, hvilka under denna benämning rätteligen icke
höra, eller ock, å andra sidan, bland skulderne uteslutne. Deremot
och i öfverensstämmelse med den åsigt, som vid anmärkningarne
af 5 och 6 §§ af förslaget blifvit uttalade, syntes det vara
bolagets oeftergifliga pligt att, utan afseende på sättet, huru bokslutet
uppgöres och de resultat deraf sig visa, hålla bolagets borgenärer
tillhanda hela det i bolags-ordningen bestämda aktiebelopp
och följaktligen i lagen böra införas sådana bestämmelser, som för
det i denna § förutsatta fall finnas nödige till betryggande af bolagets
borgenärers härunder beroende rätt. För sådaut ändamål borde
det förbjudas bolagsmännen att, förrän bolaget upplöses och alla
dess gällande skulder blifvit godtgjorda, af tillgångarne verkställa utdelning
annorlunda, än emot ställande godkänd borgeu för återbäringsskyldighet,
i den händelse en sådan skyldighet, för betäckande
af bolagets skulder, motsvarande hela beloppet af dess i bolagsordningen
bestämda aktiekapital, kunde blifva af noden; äfvensom det
stadgande meddelas, att bolagsstyrelsens ledamöter böra noga vaka
deröfver att sådan säkerhet ställes, så ock att densamma icke förminskas
eller förfares, vid påföljd att såsom för egen skuld ansvara
för den förlust, som kan uppkomma genom deras underlåtenhet i
förenämnde fall,
§ io.
Ordningen synes fordra, att icke blott några, utan alla undantagsfall
först upptagas i lagen, innan den allmänna bestämmelsen
om bolagsmännens frihet från ansvar för skulder, hvilka öfverstiga
aktie-kapitalet, ulsäfas, äfvensom för tillämpningen är nyttigt att
hänvisa tilt den lag, efter hvilken dessa undantagsfall skola bedömas.
Till dessa lärer äfven böra räknas det, att åtgärder eller beslut
-
fr
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N.-o 56. 17
slut tillkommit, hvilka pröfvas hafva förnärmat fordringsegares i
lagen om aktiebolag bestämda rätt vid andra tillfällen, än de förut
i samma lag nämnde. I följd häraf komme den i 10 § utsatta allmänna
regein att apptagas i en nästföljande §.
§ U.
Uti denna §, som, enligt hvad i nästföregående § blifvit an
märkt,
komme att blifva § 12, ansågs böra tilläggas, att årsstämning
skulle sökas genom bolagsstyrelsen.
§ 14-
Med undantag af hvad härom i slutet 'af anmärkningarna vid.
§ 1 är antydt, och med anledning hvaraf ett tillägg till samma §
blifvit föreslaget, synas de uti 14 § lemnade hänvisningar till andra
lagar och författningar i fråga dels om bolag, som icke enligt
denna lag tillkommit, dels om ämnen, som i denna lag ej innefattas
eller dertill höra, icke vara af behofvet påkallade.
Justitie-råden Stråle och Grefve Snoilsky} hvilka förklarade
sig vara i väsendtliga delar, af olika tankar med Högsta domstolens
öfriga ledamöter, afgåfvo följande yttrande:
Rubriken.
De allmänna föreskrifter, som för det närvarande finnas angående
bolag, innefattas uti 15 kap. Handels-balken och de författningar,
som utgöra tillägg dertill. Alla dessa angå blott sådana bolag,
hvilkas delegare äro solidariskt ansvarige för bolagets förbindelser.
Likväl har sedan många år tillbaka bolag, ställde på aktier
till innehafvaren, erhållit Kongl. Maj:ts sanktion. Det synes således
vara af verkligt behof påkallad t, att en lag utfärdas, som bestämmer
sådane bolags lagliga rättigheter och skyldigheter, och hvarigenom
en gränslinia uppdrages emellan bolag, som enligt lag medföra
solidarisk ansvarighet för delegarne deruti och sådane bolag, sorn
icke medföra en sådan förpligtelse. Benämningen ”aktiebolag” torde
icke vara fullt omfattande, ty man bar sett bolag ingås, hvaruti
några medlemmar varit solidariskt ansvarige, men de öfrige, såsom
blott aktieägare, icke iklädt sig någon solidarisk ansvarighet. Skilnaden
måste göras emellan enskildt och allmänt bolag. Det sednare
af den beskaffenhet, att hvem som helst kan genom inköp af aktie
Bilt. till B. St. Prot. 1847 °°k 1 Sami. i Afd. i5 Haft. 3
4
18 Kmgt. Maj.-ts Nåd. Proposition, N.o 56.
blifva delegare utan afseende på bolagets vigt eller större eller mindre
allmänna omfattning;, och på denna grund torde benämningen
bora blifva ”allmänt aktiebolag.”
1 §‘
Emot den i denna § föreslagna rättighet för Kongl. Majrt, att
pröfva huruvida bolagets omfattning är af den vigt, att allmän kungörelse
bör utfärdas, synes någon giltig anmärkniag ej kunna göras.
Förutsätter man, att alla bolag, hvilka ej erhålla Kongl. Maj:ts sanktion,
äro solidariska, så skulle det förekomma högst obilligt alt vilja
förneka aktiebolag af mindre omfattning, att genom iakttagande af
lagens föreskrifter bereda sig säkerhet derföre, att någon annan skvl-'
dighet ej kan af dem kräfvas, än att de å aktien inbetala den summa,
hvartill de sig förbundit. Följden af en sådan vägran skulle
sannolikt blifva att flera nyttige bolag icke uppkomme, enär hvar
och en kunde befara, alt någon genom köp af aktie blefven, förut
okänd, delegare inledde bolaget uti förbindelser, som för de öfriga
visade sig ganska förstörande.
Deremot synes uti denna § böra införas, dels att med ändringar
i bolags-reglementet bör på enahanda sätt som med dess
godkännande förfaras, dels ock att om bolaget träder i verksamhet
förr, än Kongl, Majrts sanktion erhållits, eller om det af Kongl.
Maj:t fastställda reglementet öfverträdes, de delegare, som i åtgärden
deltagit, äro för densamma solidariskt ansvarige.
2 §.
Det torde böra noga bestämmas bvad som förstås med ordet
”Firma/ Menas dermed endast den benämning, bolaget antager,
så torde det vara af föga vigt att derom i lagen meddelas någou
föreskrift. Förstås åter härmed, likasom i solidariska bolag, den
namnteckning, som vid handlingars utfärdande begagnas, och under
hviken benämning andre personer med bolaget aftala, så skulle
väl deraf följa, att det är denna ”firma’’ eller namnteckning, hvaruti
ej någon af delegarnes namn får ingå, som utgör den underskrift,
hvarmed handlingar skola förses. Tillåter man åter att, utom den
antagna firman, andra underskrifter af delegare kunna lemnäs, utan
att deras ”namn’’ för dem medföra någon personlig betalningsskyldighet,
så inträffar det lätt, i synnerhet om bolagets verksamhet
Ko’%1. Maj is Nåd. Proposition j N:o 56.
19
är af en vidsträcktare omfattning, och ett kreditsystem i större
skala1 vidtages, att många fästa sitt förtroende vid de namn, de se
under skuldförbindelsen, men finna sig deri bedragna. Då man
stiftar lagar, torde man böra förutse icke blott bruket deraf utan
äfven missbruket. Således kan man väl föreställa sig, att, ett bolag
på aktier till en början ingås af redlige och aktningsvärde män,
hvilkas ”namn” inge förtroende, men desse män af en eller annan
orsak öfverlåta snart till andre sine aktier, som slutligen stanna hos
sådaue personer, hvilka icke draga i betänkande, att till egen fördel,
om ock till andras skada, företaga allt, hvarå laga ansvar ej
kan följa. Hvad är då lättare, än att, sedan den varande direktionen
eller styrelsen, på grund deraf, att de sållt sina aktier, afträda
från sina befattningar, och erhållit decharge, de öfrige aktieegarne,
utan vidare spår huru dervid tillgått, dela bolagets tillgångar,
och när sedermera fråga uppstår om bolagets fordringsegares
rätt, då finnes ej vidare några direktörer, något bolag eller delegare
deruti. Ålla aktier äro förstörda.
Bolag på löpande aktier synas endast böra hafva till föremål,
att med en viss af delegarne sammanskjuten summa verkställa arbete
och uppnå det mål, bolaget söker. Är icke den påräknade summan
tillräcklig, så synes den rätta utvägen vara att intaga nya aktie-egare
eller utfärda ett större antal aktiebref, hvilka säljas lill
hvad derföre kan erhållas. Den på detta sätt blifna långifvaren har
ingen betalning af bolaget att fordra, endast att åtnjuta sin rätt såsom
delegare. Jngen blifver då bedragen. Vill åter bolaget uppträda
såsom låntagare, så frånträder detsamma sin primitiva egenskap
och delegarne komma i andra förhållanden, än såsom blott
aktie-egare.
Det torde således böra stadgas, att under bolagets förbindelser
må ej annan underskrift än bolagets firma finnas.
Den, som emottager en så beskaffad handling, kan ej förebära,
att han gjort det i förtroende till någon viss person, eller att harn
vore okunnig om bolagets beskaffenhet.
3 §.
Allmänna lagen förutsätter uti 15 kap. Haudelsbalken, 7,8 och
10 §§, att viss tid för bolags tillvaro bör vara uti bolags-ordningea
bestämd. Detta torde ock till rättegångars förekommande böra stad»
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition j N.o 56.
gas i afseende på aktiebolag. Det skulle lätt kunna väcka betänkligheter
vid att ingå i sådane bolag och således motverka deras
uppkomst, om en delegare icke ser för sig någon tidpunkt, då han kan
komma ifrån bolaget på annat sätt, än att sälja sin aktie med förlust.
Uti denna § torde ock böra tilläggas, att den ort, hvarest styrelsen
har sitt säte, är för bolagets hemvist att anse.
4§.
Stadgandet i denna § synes vara blott reglementariskt och kunna
utur lagen uteslutas.
5 §.
Då föremålet för den lag, som nu är i fråga att stiftas, egentligen
synes vara att bestämma rättsförhållanderue emellan bolaget
och utom detsamma varande personer, synes behöflighelen af det i
denna § föreslagna stadgande helt och hållet bero deruppå, huruvida
man tillåter bolaget att i afhandlingar nyttja annan underskrift
än den antagna ”firman,” och i följd deraf anser fordringsegares rätt
böra betryggas genom reglementariska föreskrifter i afseende på delegares
inbördes förhållande sins emellan.
6 §.
Dervid kan enahanda anmärkning göras, som vid den föregående.
7 §•
Vid denna § torde ej något väsedtligt vara att anmärka.
8 §.
Om den vid 2 §. gjorda anmärkning i afseende på namnteckningen
skulle godkännas, kunde stadgandet i denna § vara öfverflödigt.
I annat fall åter, torde införandet af orden: ”aktie-bolag,”
eller allmänt aktiebolag uti handlingen icke medföra någon större
upplysning, huruvida någon ansvarförbindelse eger rum för dem,
hvilkas namn finnas å handlingen eller icke. Den, som känner lagen
om aktie-bolag, för honom behöfves icke denna upplysning och
för den okunnige blifver det ändock lika oklart, hvad som är hans
lagliga rätt.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 56.
21
9 §.
Det torde alltid blifva svårt, om icke omöjligt, att genom regiementariska
föreskrifter i afseende på förvaltningen af bolagets tillgångar
eller bokföringssättet, söka bereda bolagets fordringsegare
säkerhet för full betalning af deras fordringar. Den enda möjligen
verkställbara föreskrift i delta hänseende vore det stadgande, att delegarne
i bolaget äro personligen ansvarige derför att tillgångarne
fullt motsvara skulderne, men genom ett sådant stadgande komme
den åsyftade friheten från annan betalningsskyldighet än med aktiens
belopp att försvinna, och ändamålet med lagen att förfelas.
10 §.
Härvid torde böra tilläggas, att om en eller flere delegare vidtagit
sådan åtgärd, hvarigenom annan person blifvit i dess lagliga
rätt förnärmad, den eller de äro derför enligt lag personligen ansvarige.
11 §.
Uti bolagsreglorna torde det böra bestämdt utsättas, hvilken
eller hvilka ega att å bolagets vägnar tala och svara.
Yid 12, 13 och 14 §§ synes ej annat vara att erinra, än som
är en följd af föregående anmärkningar.
Slutligen ansåg Justitie-rådet Stråle sig böra fästa uppmärksamheten
derå, att något stadgande syntes vara af nöden, huru förhållas
bör när allmänt aktiebolag blifver egare af fast egendom; om
köpebref och fasta skola ställas på bolagets firma, huru förhållas
skall, om bolaget skulle upplösa sig, utan att hafva sålt fastigheten
m. m.
Ex protocollo,
E. Helling.
22
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 56.
Utdrag af Protokollet öfver ett Justitie-departementets ärende ,
hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stats rådet å Stockholms
Slott den 17 December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
lians Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden •
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
JVcern,
Frihet ie Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Justitie-råden:
af Rolén,
A lexandersson.
Hans Excellens Herr Juslitie-statsministern anmälte i underdånighet:
Att, sedan Rikets Ständer meddelst underdånig skrifvelse den 15 Maj
1845 till Kongl. Maj:ts nådiga godkännande öfverlemnat en lag för aktiebolag,
jnen Kong!. Majit, vid föredragning deraf den 9 Mars innevarande år, på
grunder, som i Stats-råds protokollet öfver Justitie-departementets ärenden
för samma dag äro upptagne, vägrat antagandet af berörde lagförslag; så hade,
enär frågan vore vigtig och saknaden af behöfliga stadganden uti förevarande
ämne utgjorde en väsentlig brist i nuvarande lagstiftning, ett nytt förslag
till lag för aktiebolag blifvit, uppå Kongl. Maj:ts derom meddelade nådiga
föreskrift, i Justitie-departementet upprättadt, hvilket förslag, i ändamål
af blifvande nådig proposition i ämnet, till Rikets Ständer är vordet, enligt
Kongl. Maj:ts befallning, sistnämnde dag, öfverlemnadt till granskning af
Högsta domstolen, hvars underdåniga yttrande deröfver nu inkommit; varande
samma förslag af följande lydelse:
Lag om Aktiebolag.
... § 1
De, sorn vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställda på innehafva
ren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de
Kongl. Majtis Nåd. Proposition* N.-o 56.
23
rättigheter, som §§ 10 och 11 omförmäla, hegare Konungens stadfästelse
af bolagets ordning. Finner Konungen skäl att den’ stadfästelse medde!ar,
vare bolagsordningen och Konungens beslut företedde bos Rådstufvurätt eller
Häradsrätt i den ort, hvarom § 3 förmäler. Rätten intage innehållet deraf
fullständigt i sitt protokoll, och låte underrättelse om bolaget, på detsammas
bekostnad, i allmänna tidningarna införas, derest ej, efter Konungens
förordnande, allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad.
§ 2.
Uti bolagsordningen skall uppgifvas bolagets firma, som bör utmärka
föremålet för bolagets verksamhet. Ej må i den firma nyttjas delegarnes
i bolaget eller annan persons namn.
§ 3.
Bolagsordningen innehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse bar
sitt säte.
§ 4.
Genom bolagsordningen bestämmes, huru aktierna hos bolagets styrelse
inregistreras, och huru skeende förändringar i aktierätten antecknas.
§ 5.
Delegare, som ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumtuan,
skall, för hvad å hans lott är oguldet, inom viss i bolagsordningen
utsatt tid afgifva sin skriftliga förbindelse; — och må den förbindelse,
innan den är fullgjord, icke återställas med mindre utbyte sker, efter
thy bolagsordningen härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, att
återfåendet är i öfverenstämmelse med § 6. medgifvet.
§6.
Bolagsordningen utsatte hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att, inom rätter tid, afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäles,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes äfventyret till
förlust af aktierätten, då bör tillika i bolagsordningen stadgas om delegare»
efter sitt uteslutande från bolaget skall vara fri från vidare ansvar, eller otn
ban ändock förblifver skyldig att återstående inbetalning till större eller mindre
del fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom ett år från det delegare ef
-
24
Kongl, Majlis Nåd. PropositionNo 56,
ter denna § utesluten blef; vare lian ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnde
betalningsskyldighet, så vid t borgenärers rätt angår; och skall förthy
å betalningsskyldigheten afgifven skriftlig förbindelse icke i detta fall återställas
förr, än sagde tid förflutit.
§ 7.
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida delegares, genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt
blifne rättsinnehafvare, eger, efter skedd anmälan, inträda i bolaget, eller om
han är skyldig att, efter aktiers inbetalda belopp, eller annan grund, för aktien
taga lösen.
§ 8.
I alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen å bolagets vägnar ingår,
skall detsamma uttryckligen benämnas aktiebolag, vid äfventyr att eljest
styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva, skola vara skyldige att
för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för
egen skuld, samt en för alla och alla för en.
§ 9.
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda,
må icke bolaget af tillgångarne göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
än att, enligt sista bokslut, och det ej äldre än för nästföregående år, öfverskott
finnes, i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen eiler bolaget, hvilka i något häremot
stridande beslut deltaga, varén, i händelse af brist hos bolaget, skyldige
att ansvara en för alla och alla för en för återbäring af hvad för mycket
utdeldt blifvit. Vare ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka
i annor måtto öfverträda den af Konungen stadfästade ordning, skyldiga ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alla och alla
för en.
§ io.
Utom i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktie-egare, hvilkas
bolags-ordning blifvit stadfästad af Konungen och efter § 1 hos Rätten anmäld,
ej vara förbundne till ansvar för bolagets skulder med mera än en
hvar insatt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet
sig särskildt utfäst. § 11.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition> N:0 56.
25
§ il
Upplöses
aktiebolag, som efter § 1 kungjordt varit, ege bolagsmännen
rött »tt årsstämning å bolagets borgenärer söka, såsom; i konkurslgen säges,
§ 12.
Förändring i bolagsordningen ege ej giltighet, med mindre den varder
af Konungen stadfästad; ock skall, angående anmälan hos rätten af den förändring,
vara lag, som i § 1 sagdt är.
§ 13.
Bolaget vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgaS, lydan»
de under allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse enligt bolagsord
ningen
har sitt säte. Fråga om afträdande al bolagets egendom till konkurs
eller om årsstämning å dess borgenärer skall ock, oberoende af bolagsmännens
stånd och hemvist, tillkomma rådstufvurätt eller harads-rätt i den ort,
hvarom nu sagdt är.
§ 14-
Denna lag afser endast de aktiebolag, som enligt § 1 hädanefter erhålla
Konungens stadfästelse af bolagets ordningar. Frågor angående annan aktieförening
bedömas, efter hvad eljest är med lag och författningar öfverenstämtnande.
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller gra
verade
förbindelser, stadgas serskildt,
Enligt hvad Högsta domstolens protokoll för den 18 sistlidne Oktober
innehåller, hafva Högsta domstolens ledamöter yttrat:
”Rikets Ständer hafva i deras und» skrifvelse den 15 Maj 1845, vid öfverlemnande
af den lag för aktie-bolag, de antagit, framställt den åsigt, öfverensstämmande
med 89 § Regeringsformen, att dylika bolag böra i allt öfrigt
grunda sig på sådana reglor, som Kongl. Majtt nådigst finner för godt att
stadga och fastställa; på hvilket sätt äfven förfarits vid stiftandet af lag om
jords eller lägenhets afslående för allmänt behof, enligt förordningen den 20
och kungörelsen den 27 November 1845. Med förutsättning af nådigt bifall
till denna Rikets Ständers önskan och att således Kongl. Maj:t uti serskild
kungörelse behagar till allmän efterrättellse meddela föreskrifter angående de
villkor för bolags-ordningars fastställande, dem Kongl, Maj:t linner för godt,
Bilt. tili K St. Prot. 1641 0CÄ 1848. 1 Sami. 1 Afd. i5 Hä/l* 4
26
Kong* Maj:ts Nåd. Proposition, N:0 56.
med afseende å annors mans rätt, i reglementarisk form bestämma, ansågo
Hogsta domstolens fl-ste ledamöter, Justitie-råden Nyblaeus, Backman, Grefve
Carl Sparre, af Polen och Schmidt, vid afgifvande af utlåtande öfver ifrågavarande
förslag, sig endast böra tillkomma alt i öfvervägande taga, hvilka
bestämmelser rörande aktie-bolag böra hänföras under naturen af allmän lag
och i följd deraf uti förslaget upptagas.”
Vid härefter företagen granskning af förslaget hafva Högsta domstolens
förutnämnde ledamöter förenat sig om följande anmärkningar:
Rubriken.
Då förslaget förutsätter, att aktiebolag finnas, soro ej lyda under den blifvande
lagen eller få tillgodonjuta de deruti medgifna serskilda förmåner,
följakteligen torde böra för enskilde bolag anses, synes äfven, med hänsigt
till innehållet af 6 § 13 kap. Handels-balken, Lagkommitteens förslag till
allmän civillag, hvaremot någon anmärkning i Högsta domstolen ej blifvit
gjord, ifrågavarande aktiebolag, till skillnad från de enskilda, böra benämnas
allmänna, och den lag, som innefattar deras rättigheter och pligter, lag om
allmänt aktiebolag.
§ L
Jemte åberopande af hvad om rubrikens lydelse blifvit yttradt, hvilket
äfven skulle föranleda, att först i en serskild § bestämdes, hvad med allmänt
aktiebolag förslås, ansågs föremålet för ifrågaställde aktiebolags verksamhet
vara af den allmänna omfattning och grundlägga rättsförhållanden i så vidsträckt
syftning, att promulgation och kännedom om innehållet af den bolagsordning,
Konungen stadfästat till allmän efterrättelse, icke borde bero vid
bolags-ordningens införande i allmänna tidniugarne, utan att Konungen, på
sätt ofvanberörde 13 kap. 6 §. Handels-balken upptager, låter allmänneligen
kungöra en så beskaffad ordning; för hvilket fall och i öfverensstämmelse
med Lagkommitteens åberopade förslag, ordningens införande i rådhus-rätts
eller härad s-rätts protokoll icke lärer vara af nöden. Stadgandet), huru förändring
i bolagsordning må ske, torde böra förekomma i samma §, som afhandlar
bolagsordningens antagande och således bestämmelsen i 12 § hit öfverflyltas.
Derjemte och då stridiga åsigter skulle kunna yppas, huru de åtgärder
och beslut rättsenligt böra bedömas, hvilka delegare i bolag vidtaga
oöh fatta före bolags-ordningens promulgerande, hvarförinnan den ej lärer
vara till efterlefnad gällande, synes hänvisning till den lag, som för dylika
fall bör tillämpas, icke vara utan nytta.
Kongl. Maj .is Nåd. Proposition, N:o 56.
27
§ 3.
Det torde vara nödigt, att i lagen intages föreskrift derom, att tiden, bestämd
eller obestämd, för bolagets tillvaro i bolags-ordningen utsattes, för undvikande
af de stridigheter, som kunna uppkomma om bolagets upplösning,
och de der äfven möjligen menligt inverka på annans mans rätt. Stadgandet
om bolagets forum domicilii, beroende af den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte, synes lämpligen böra föras under denna § i ett sednare moment
af denna lydelse: den ort vare ock för bolagets hemvist att anse. Derigenom
vore hänvisning lemnad till 1 mom. i i § af 10 kap. Rättegångsbalken
och all tvekan om vidden af lagbudet undanröjd. 1 mom. i 13 § af
förslaget korinne, med anledning häraf, att hit öfverflyttas.
§§ 5 och 6.
Då förutsättas må, att Konungens sanktion å bolagS-ordning ej ifråga»
kommer i andra fall, än om bolagets verksamhet är af vidsträckt beskaffenhet,
för det allmänna bästa, förtjenar att befordras eller endast genom flere
och större spridda krafters förening kan tillvägabringas, synes det vara af
synnerlig vigt, så väl för det allmänna, som för hvarje delegare i bolaget och
dem, med hvilka bolaget kan komma i rättsförhållanden, att bolags-ordningen
bestämmer icke allenast tiden, när de medel eller aktiebolag, genom hvilkas
användande denna verksamhet skall fullständigt komma i utöfning, böra för
detta ändamål vara tillgängliga, utan ock att säkerhet ställes, så väl för uppfyllandet
häraf, som äfven för den skada, hvilken uppkommer genom de
påräknade medlens uteblifvande och följaktligen det föresätta resultatet fördröjes
eller helt och hållet uteblifver. Enär å ena sidan, lagen garanterar
hvarje delegare i bolaget att icke, utom i vissa bestämda fall, utöfver aktiebeloppet,
ansvara för bolagets skulder; bör, å andra sidan, denna, i full motsvarighet
härtill, lemna garanti, att detta belopp oförminskadt är för det afsedda
ändamålet disponibelt på de tider, hvartill han, genom inträde i bolaget,
sig förbundit.
§ ’•
Föreslogs följande förändrade redaktion:
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen inne*
fatta föreskrift, huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat
sätt blifvit delegares rättsinnehafvare, må, efter skedd anmälan, inträda i bo»
28
Kong/. Maj.-Is Nåd. Proposition, N.-o 56.
laget, eller om lian är skyldig att, efter aktiens inbetaldta belopp eller annan
grund, för den aktie lösen taga.
§ 8-
Då det ansetts nödigt, att aktiebolagsstyrelse i texten af alla skriftliga
afhandlingar, i hvilka den å bolagets vägnar ingår, begagnar orden allmänt
aktiebolag> synes det för fullständigheien äfven böra utsättas, alt under alla
sådane attiandlingar skall tecknas den firma, å hvars vägnar underskriften
sker; likasom påföljden för underlåtenhet härutinnan torde böra blifva enahanda.
I sammanhang härmed syntes böra brslämmas, att påföljden drabbar
de styrelsens ledamöter, hvilka antingen genom beslut elier genom underskrift
i afhandlingen ingått.
§ 9.
Uti denna § söker man att bevara borgenärprnes rätt, så att tillgångar,
till gäldande af bolagets skulder, må finnas. Stadgandet i denna syftning är
likväl sådant, att anledning till vidlyftiga och invecklade rättegångar kan
uppslå samt alt ringa eller ingen säkerhet syntes genom detsamma vara vunnen,
ty någon kontroll eller ansvarighet derför, att de tillgångar, bokslutet
upptager, verkligen hafva det värde, som deruti utsattes, är icke föreskiifven,
så att detta värde vid skeende realisation kan mer eller mindre understiga
det i bokslutet för hvarje serskild post och för det bela upptagna, utom det
att poster kunna vara, å ena sidan, bland tillgångarne inberäknade, hvilka
under denna benämning rätteligen icke höra, eller ock, å andra sidan, bland
skulderne uteslutne. Deremot och i öfverensstämmelse med den åsigt, som i
anmärkningarne vid 5 och 6 §§ af förslaget blifvit uttalad, syntes det vara
bolagets oeftergifliga pligt alt, utan afseende på sättet, huru bokslutet uppgöres
och det resultat, deraf sig visar, hålla bolagets borgenärer tillhanda hela
det i bolagsordningen bestämda aktiebelopp och följaktligen i lagen böra införas
sådane bestämmelser, som, för det i denna § förutsätta fall, finnas nödiga
till betryggande af bolagets borgenärers härunder beroende rätt.
För sådant ändamål borde det förbjudas bolagsmännen att, förr än bolaget
upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda, af tillgångarne
verkställa utdelning annorlunda, än emot ställande godkänd borgen för
återbäringsskyldighet, i den händelse en sådan skjddighet för betäckande af
bolagets skulder, motsvarande hela beloppet af dess i bolagsordningen bestämda
aktiekapital, kunde blifva af nöden; äfvensom det stadgande meddelas, att
Kongl. Ma/.ts Nåd. Proposition, N.-o 55.
29
bolagsstyrelsens ledamöter bör? noga vaka deröfver, att sådan säkerhet ställes,
så ock att densamma icke förminskas eller förfares, vid påföljd, att såsom
säkerhet ställes, så ock att densamma icke förminskas
eller förfares, vid påföljd, att såsom för egen skuld ansvara för den förlust,
som kau uppkomma genom deras underlåtenhet i förenämnde fall.
§ 10-
Ordningen synes fordra, att icke blott några, utan alla, undantagsfall
först upptagas i lagen, innan den allmänna bestämmelsen om bolagsmännens
frihet från ansvar för skulder, hvilka öfverstiga aktiekapitalet, utsättes; äfvensom
för tillämpningen är nyttigt att hänvisa till den lag, efter hvilken dessa
undantagsfall skola bedömas. Till dessa lärer äfven böra räknas det, att åtgärder
eller beslut tillkommit, hvilka pröfvas hafva förnärmat fordringsegares
i lagen om aktiebolag bestämda rätt vid andra tillfällen, än de förut i
samma lag nämnde.
I, följd häraf kommer den i 10 § utsatte allmänna regeln att upptagas i
en nästföljande §.
§ U.
Uti denna §, som, enligt hvad i nästföregående § blifvit anmärkt, komme
att blifva § 12, ansågs böra tilläggas, att ärsstämningen skulle sökas genom
bolagsstyrelsen.
§ 14.
Med undantag af hvad härom i slutet af anmärkningarne vid § 1 är
antydt och med anledning hvaraf ett tillägg till samma § blifvit föreslaget,
synas de uti 14 § lemnade hänvisningar till andra lagar och författningar, i
fråga dels om bolag, som icke enligt denna lag tillkommit, dels om ämnen,
som i denna lag ej innefattas eller dertill höra, icke vara af behofvet påkallad
e.
Justitieråden Stråle och Grefve Snoilsky, hvilka förklarat sig vara, i
väsentliga delar, at olika tankar med Hogsta Domstolens öfrige ledamöter,
hafva afgifvit följande yttrande:
"Rubriken.
De allmänna föreskrifter, som för det närvarande finnas angående bolag,
innefattas uti 15 kap., Ilandelsbalken och de författningar, som utgöra tillägg
dertill. Aila dessa angå blott sådana bolag, hvilkas delegare äro solidariskt
30
Kongl. Majds Nåd. Proposition > N.-o 66.
ansvarige för bolagets förbindelser. Likväl har sedan mångå år tillbaka bolag,
ställde på aktier till innehafvaren, erhållit Kongl. Maj:ts sanktion. Det
synes således vara af verkligt behof påkalladt, att en lag utfärdas, sora bestämmer
sådana bolags laglige rättigheter och skyldigheter och hvarigenom
en gränslinea uppdrages emellan bolag, som enligt lag medföra solidarisk ansvarighet
för delegarne deruti, och sådane bolag, som icke medföra en sådan
förpligtelse. Benämningen ”aktiebolag” torde icke vara fullt omfattande, tyman
har sett bolag ingås, hvaruti några medlemmar varit solidariskt ånsvarige,
men de öfrige, såsom blott aktiegare, icke iklädt sig någon solidarisk ansvarighet.
Skillnaden måste göras emellan enskildt och allmänt bolag. Det
sednare af den beskaffenhet, att hvem som helst kan, genom inköp af aktier,
blifva delegare, utan afseende på bolagets vigt eller större eller mindre allmänna
omfattning, och på denna grund torde benämningen böra blifva ”allmänt
aktiebolag”.
§ 1-
Emot den i denna § föreslagna rättighet för Kongl. Majit att pröfva, huruvida
bolagets omfattning är af den vigt, att allmän kungörelse bör utfärdas,
symes någon giltig anmärkning ej kunna göras. Förutsätter man, attalia bolag,
hvilka ej erhålla Kongl. Maj.ts sanktion, äro solidariska, så skulle det
förökomma högst obilligt att vilja förneka aktiebolag af mindre omfattning
att, genom iakttagande af lagens föreskrifter, bereda sig säkerhet derföre, att
någon annan skyldighet ej kan af dem kräfvas, än att de å aktien inbetala den
summa, hvartill de sig förbundit. Följden af en sådan vägran skulle sannolikt
blifva, att flera nyttiga bolag icke uppkommo, enär hvar och en kunde
befara, alt någon genom köp af aktie blefven, förut okänd, delegare inledde
bolaget uti förbindelser, som för de öfriga visade sig ganska förstörande.
Deremot synes uti denna § böra införas, dels att med ändringar i bolagsreglementet
bör på enahanda sätt som med dess godkännande förfaras, dels
ock att, om bolaget träder i verksamhet förr, än Kongl. Majlis sanktion erhållits,
eller om det af Kongl. Maj:t fastställda reglementet öfverträdes, ds
delegare, som i åtgärden deltagit, äro för densamma solidariskt ansvarige.
§ 2.
Det torde böra noga bestämmas hvad, som förstås med ordet ”firman”.
Menas dermed endast den benämning, bolaget antager, så torde det vara af
föga vigt, att derom i lagen meddelas någon föreskrift. Förstås åter härmed,
likasom i solidariska bolag, den namnteckning, som vid handlingars utfärdao
-
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition, N.-o 56.
31
de begagnas oph under hvilken benämning andra personer med bolaget aftala,
så skulle väl deraf följa, att det är denna ”firma” eller namnteckning, hvaruti
ej någon af delegarnes namn får ingå, som utgör deu underskrift, hvarmed
handlingar skola förses. Tillåter man åter, att, utom den antagna firman,
andre underskrifter af delegarne kunna lemnäs, utan att deras ’’namn’
för dem medföra någon personlig betalnings-skyldighet, så inträffar det lätt,
i synnerhet om bolagets verksamhet är af en vidsträcktare omfattning och
ett kreditsystem i större skala vidtages, att många fästa sitt förtroende vid
de namn, de se under skuldförbindelser, men finna sig deri bedragne. Då
man stiftar lagar, torde man böra förutse icke blott bruket deraf, utan äfven
missbruket. Således kan man väl föreställa sig, att ett bolag på aktier tili
en början ingås af redlige och aktningsvärde män, hvilkas ”namn’1 inge förtroende,
men desse män af en eller annan orsak öfverlåta snart till andre
sina aktier, som slutligen stanna hos sådana personer, hvilka icke draga i betänkande
att till egen fördel, om ock till andras skada, företaga allt, hvarå
laga ansvar ej kan följa. Hvad är då lättare än att, sedan den varande
direktionen eller styrelsen på grund deraf, att de sållt sina aktier, afträda
från sina befattningar och erhållit decharge, de öfrige aktie-egarne utan vidare
spår, huru dervid tillgått, dela bolagets tillgångar, och när sedermera
fråga uppstår om bolagets fordringsegares rätt, då finnas ej vidare några direktörer,
något bolag eller delegare deruti. Alla aktier äro förstörda.
Bolag på löpande aktier synes endast böra hafva till föremål att med
en viss af delegarne samrnanskjuten summa verkställa arbete och uppnå det
mål, bolaget söker. Är icke deri påräknade summan tillräcklig, så synes den
rätta utvägen vara att intaga nya aktieegare eller utfärda ett större autal aktiebref,
hvilka säljas till hvad derföre kan erhållas. Den på detta sätt blifne
långifvare!! har ingen betalning af bolaget att fordra, endast att åtnjuta sin
rätt såsom delegare. Ingen blifver då bedragen. Vill åter bolaget uppträda
såsom låntagare, så frånträder detsamma sin primitiva egenskap och delegarne
komma i andra förhållanden, än såsom blott aktie-egare.
Det torde således böra stadgas, att under bolagets förbindelser må ej
annan underskrift än bolagets firma finnas.
Den, som emottager en så beskaffad handling, kan ej förebära, att han
gjort det i förtroende till någon viss person, eller att han vare okunnig om
bolagets beskaffenhet.
§ 3*
Allmänna lagen förutsätter uti 15 kap. IJandelsbalken 7, 8 och 10 §§,
att viss tid för bolags tillvaro bör vara uti bolags-ordningen bestämd. Detta
32
Kongl. Maj.-Is Nåd. Proposiiionj N.-o 56.
torde ock till rättegångars förekommande böra stadgas i afseende på aktiebolag,
Det skulle lätt kunna väcka betänkligheter vid att ingå i sådana bolag
och således motverka deras uppkomst, om en delegare icke ser för sig
någon tidpunkt, då han kan komma ifrån bolaget på annat tätt äu att sälja
sin aktie med förlust.
Uti denna § torde ock böra tilläggas, att den ort, hvarest styrelsen har
sitt säte, är för bolagets hemvist att anse.
*$.
Stadgandet i denna § synes vara blott reglementarisk! och kunna utur
lagen uteslutas.
5§'
Då föremålet för den lag, som nu är i fråga att stiftas, egentligen svnes
vara att bestämma rältsförhållanderne emellan bolaget och utom detsamma
varande personer, synes behölligheten af det i denna § föreslague stadgande
helt och hållet bero deruppå, huruvida man tillåter bolaget att i afhandlingar
nyttja annan underskrift, än den antagna ”firman’, och i följd deraf
anser fordringsegares rätt böra betryggas genom reglementariska föreskrifter
i afseende på delegares inbördes förhållande sins emellan,
6 §,
Dervid kan enahanda anmärkning göras, som vid den föregående,
7§.
Vid denna § torde ej något väsendtligt vara att anmärka.
8§.
Om den vid 2 § gjorda anmärkning i afseende på namnteckningen skulle
godkännas, kunde sjadgandet i denna § vara öfverflödigt, I annat fall
åter torde införandet af orden ”aktiebolag” eller allmänt aktiebolag uti handlingar
icke medföra någon större upplysning, huruvida någon ansvarsförbindelse
eger rum för dem, hvilkas namn finnas å handlingen eller icke, Den,
som känner lagen om aktiebolag, för honom behöfves icke denna upplysning
och för den okunnige blifver det ändock lika oklart hvad, som är hans heliga
rätt. °
9 S
-
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 66.
33
9 §.
Det torde alltid blifva svårt, om icke omöjligt, att genom reglementariska
föreskrifter, i afseende på förvaltningen af bolagets tillgångar eller bokföringssättet,
söka bereda bolagets fordringsegare säkerhet för full betalning af deras
fordringar. Den enda möjligen verkslällbara föreskrift i detta hänseende
vore det stadgande, att delegarne i bolaget äro personligen ausvarige derför
att tillgångarne fullt motsvara skulderne; men genom ett sådant stadgande
komme den åsyftade friheten från annan sbetalningsskyldighet än med aktiens
belopp att försvinna och ändamålet med lagen att förfelas.
10 §.
Härvid torde böra tilläggas, att om en eller flere delegare vidtagit sådan
åtgärd, hvarigenom annan person blifvit i dess lagliga rätt förnärmad, den
eller de äro derför enligt lag personligen ansvarige.
n §.
Uti bolagsreglorna torde det böra bestämdt utsättas, hvilken eller hvilka
ega att å bolagets vägnar tala och svara.
Vid 12, 13 och 14 §§ syntes ej annat vara att erinra, än som är en
följd af föregående anmärkningar.
Slutligen har Justitie-rådet Stråle ansett sig böra fästa uppmärksamheten
derå, att något stadgande syntes vara af nöden, huru förhållas bör när
allmänt aktiebolag blifver egare af fast egendom; om köpebref och fasta skola
ställas på bolagets firma, huru förhållas skall, om bolaget skulle upplösa
sig utan att häfva sålt fastigheten , m. m.
Hans Excellens Herr Justitie-statsminislern anförde det han, efter öfvervägande
af de i Högsta domstolen vid granskning af ifrågavarande lagförslag,
• jorde anmärkningar, ansåg sig ega anledning i underdånighet tillstyrka, att
»ti § 1 dels infördes närmare bestämmelser i afseende å föremålen för den
pröfning, som, enligt denna §, tillkommer Konungen då stadfästelse af bolagsordning
sökes, dels bestämdt utmärktes, att bolags-ordningen och stadfästelse»
deraf skulle företes hos domstolen i den ort, der bolagets styrelse
enligt bolags-ordningen har sitt säte, och dels upptoges det i § 12 förekommande
stadgande, huru förändring i bolags-ordningen borde till vägabringas
för att vara gällande, att, i stället för hvad § 2 innehölle, måtte stadgas:
att i bolagsordningen skulle uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget drifver
sin rörelse och att, samma benämning borde utmärka bolagets egenskap
af aktiebolag; att den af Högsta domstolens flesta ledamöter föreslagna foräu
Eih.
till B. St. Fröt. l847 och 184.8, 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition > N.o 56.
drade redaktion af § 7 måtte bifallas; att uti § 8 blefve meddelad föreskrift,
hvilken egde för bolaget tala och svara samt huruledes afhandlingar, hvilka
af bolagets styrelse å bolagets vägnar ingås, skola undertecknas; att i en serskild
§ måtte meddelas stadgande för den händelse att bolaget träder i verksamhet
och ingår förbindelser innan stadfästelse å bolags-ordrtingen blifvit erhållen;
och att utaf § 14 icke skulle bibehållas mera än sista punkten och i
stället tilläggas en ny §, som bestämde tiden när denna lag skulle tjena till
efterlefnad, och att den icke afsåge rättsförhållanden, som derförimian uppkommit.
I öfverensstämmelse härmed och enär Hans Excellens Herr JustitieStatsmiuistern
fann hvad af Högsta domstolen i öfrigt vore erinradt icke böra
föranleda till ändring af förslaget, men några mindre rättelser och förtydligandeu
af redaktionen vara erforderliga, föreslog Hans Excellens Herr JustitieStatsministern:
att
§§ 1 och 2 måtte erhålla sålunda förändrad lydelse:
5 *•
De, sorn vilja ingå aktiebolag, bestående af lotter, ställde på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de rättigheter,
som §§ 10 och 11 omförmäla samt denna lag eljest medgifver, begären
Konungens stadfästelse af bolagets ordning. Konungen pröfvar bolagsordningens
öfverensstämmelse med denna lag samt om och huruvida derutöfver,
med afseeude på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, serskilda
bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet för fullgörande af
delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iakttagande,
eller i annat syftemål. Finner Konungen skäl att den sökta fastställelsen
meddela, vardén bolags-ordningen och Konungens beslut företedde hos Rådstuvurätt
eller Häradsrätt i den ort, der bolagets styrelse enligt bolagsordningen
har sitt säte. Rätten intage innehållet deraf fullständigt i sitt protokoll,
och läte underrättelse om bolaget, på detsammas bekostnad, i allmänna tidningarna
införas, derest ej, efter Konungens förordnande, allmän kungörelse
i ämnet blifvit utfärdad. Förändring af bolags-ordning ege ej giltighet med
mindre den varder af Konungen stadfästad; och vare, om anmälan hos rätten
af den förändring, Jag som nyss sagd är.
. §2'
Uti bolagsordningen skall uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget sin
rörelse drifver; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.
attj uti § 5, orden ”afgifva sin skriftliga förbindelse” uppilyttas och intagas
näst efter ordet ”oguldet.”
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 56.
35
att den i § 7 förekommande perioden, ”huruvida delegares genom öfverlåtelse,
arf eller på annat sätt blifne rättsinnehafvare egde, efter’ = —:
må ändras till följande lydelse: huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf
eller på annat sätt blifvit delegares rättsinnehafvare, må, efter = =.
att innehållet af § 8 måtte sålunda ändras:
Bolaget välje sysslomän, en eller flere, att utgöra bolagets styrelse för
de foretag, hvaiom bolaget sig förenat, samt att, å bolagets vägnar, tala och
svara. Alla skriftliga af handlingar, sorn bolagsstyrelsen för bolaget ingår,
skola undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning,
vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva,
skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara
såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.
att uti § 11 orden: ”ege bolagsmännen rätt att årsstämning å bolagets
borgenärer söka” utbvtas emot orden: ”ege bolaget rätt att årsstämning å
borgenärerne söka.”
attj då stadgandet i lagförslagets 12 § blifvit till § 1 öfverflyttad^ nästföljande
§ blefve § 12.
att under § 13 måtte meddelas följande stadgande:
Träder aktiebolag i verksamhet, utan att hafva erhållit sådan stadfästelse,
som i § 1 sägs, stånde hvar, som emellertid å det bolags vägnar förbindelse
ingår-, derföre i personlig ansvarighet till fordringsegaren såsom för
annan sin förbindelse efter allmän lag.
att utur § 14 de tvänne första punkterna finge utgå.
samt att under § 15 måtte stadgas:
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den 1 Januarii
1849. Den afser icke rättsförhållanden, som derförinnän uppkommit.
Af de närvarande Justitie-råden åberopade Justitie-rådet af Rolén
hvad Högsta domstolens fleste ledamöter yttrat, hvaremot Justitie-rådet Alexanderson
instämde uti Haus Excellens Herr Justitie-statsministerns ofvanberorde
underdåniga hemställan.
Ofvauberörde förslag med de förändringar och tillägg deri,
om hvilka Hans Excellens Herr Justitie-stalsministern nu i underdånighet
gjort hemställan, täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådets öfrige
ledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla; och skulle, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts nu fattade beslut, nådig proposition
till Rikets Ständer aflåtas, sådan den finnes detta protokoll bilagd.
Ex protocollo,
E. Helling.
-
\
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 184-8.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 57,
1
M 51.
Ankom till Exp. TJlsk, den 3 Jan,, kl, 5 e. m.
Kong?. Maj:ts Kådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående Inqvartcri/igs-skj ld/gheten i Stockholm; gifven
Stockholms Slott den 20 December 1847.
Med anledning af Rikets Ständers, vid Riksdagen år 1810 och påföljd
e Riksdagar, gjorda underdåniga framställningar 0111 ordnande af slä
dernes
inqvarlerings-besvär, enligt den allmänna grundsats, att kostnaden
för garnisonerade truppers inqvartering borde drabba statsverket, och endast
förbindelsen att torse befäl och manskap med så kallad servis, eller
sängar, sängkläder, ved och ljus, tillsvidare städerne fortfarande åligga, dervid
Rikets Ständer tillika erkänt behofvet af en särskild inqvarterings-författning
för Stockholm, hvarest högre hyror och öfrige lokala förhållanden
gjorde förändrade föreskrifter nödiga, öfverlemnade Kongl. Maj:t, vid början
af 1840 och 1841 årens Riksdag, i nåder till Rikets Ständers pröfning särskildt
utarbetade förslag till inqvarlerings ordningar, ej mindre för Stockholms
stad, än för städerna utom densamma, åtföljda af vedevbörandes
deröfver afgifna underdåniga yttranden; äfvensom och enär, hvad Stockholm
angick, fråga blifvit väckt derom, dels att stadens inqvarlerings-skyl
dighet
blefve inskränkt till den egentliga garnisonen, af hvilken vakt och
vård inom staden besörjes, dels ock att, till ytterligare lindring för inqvarterings-gifvarne,
åt Svea arLilleri-regimente mätte beredas förmånen att, lika
med öfriga härvarande garnisons-regimenten, komma i åtnjutande af kaserner
på statens bekostnad, Kongl. Maj:t härpå fästade Rikets Ständers uppmärksamhet
med hänseende tili de nya uLgifter, sorn derigenom för statsverket
föranleddes. Sistomförmälda författniugs-förslag blef derefter af Rikets
Ständer hufvudsakligen gilladt, och har, på grund deraf, inqvarteriugsordning
för städerna, utom Stockholm, under den 22 Februari 1841, blifvit
i nåder utfärdad och jemväl sedermera uti dessa städer vunnit tillämpning;
hvaremot Rikets Ständer, i afseende på inqvarterings-skyldigheten i
Stockholm, väl uLi underdånig skrifvelse af den 20 Januari nyssnämnda år,
lith. till. R. St. Vrot. 184 7 tf 1848, 1 Sami. 1 A/d. 16 Haft. 1
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 57.
förklarade, det staten borde, emot det servisen ensamt af staden bekostades,
anskaffa och underhålla kaserner, ej allenast för Svea arlilleri-regimente,
utan ock för öfrige i hufvudstaden förlagde trupper och corpser, stadens
egen militär-corps undantagen, äfvensom att, jemnlikt ofvanuppgifna grund
för rättighet till inqvartering i Stockholm, staden borde befrias från utgörande
af inqvarterings-ersättning till lifbevärings-regimentet, landtförsvarsdepartementets
kommando-expedition , topografiska corpsen , ingenieureorpsen
och artilleri-staben, för hvilket sednare ändamål allisa å riks-statens
fjerde bufvud-titel blifvit, såsom förslags-anslag, uppförd en summa
af 12,000 r:dr årligen, ungefär motsvarande hvad, som erfordrades till bestridande
af den inqvarterings-ersättning, som nämnde regimente och corpser
dittills af Stockholms stad åtnjutit, men för öfrigt i underdånighet anhöllo,
att, då Rikets Ständer, i saknad af nödiga uppgifter för bedömande
af behofvet i afseende på anskaffandet af kasern för Svea artilleri-regimente,
samt underhållet såväl deraf som af gardes-regementenas kaserner, funnit
sig förhindrade att ingå i närmare pröfning om anvisande af medel
dertill, samt icke heller trott sig böra utsträcka granskningen af förslaget
till ny inqvarterings-ordning för Stockholms stad utöfver hvad derom blifvit
anförd t och tillstyrkt, åt Rikets Ständer måtte meddelas, ej mindre underrättelse,
huruvida någon staten tillhörig och, till kasern för Svea artilleriregemente
användbar, egendom funnes odisponerad, samt, i sådan händelse,
till hvad belopp kostnaden för dess ändamålsenliga inredande komme
att uppgå, men i fall sådan egendom ej förefunnes, förslag till inköp eller
nybyggnad af tjenlig lokal för ifrågavarande kasern, tillika med behöriga
värderings-instrument, och andra för kostnadens bedömande erforderliga
handlingar, än ock vederbörligen upprättade förslag öfver årliga kostnaden
för underhållet, såväl af gardes-regementenas kaserner och lifgardets till
bäst stall, som af merberörda kasern för Svea artilleri-regemente, på det
fråsan härom måtte framdeles kunna behandlas i sammanhang med den
O O
allmännare frågan om utgörandet af inqvartering i Stockholm. De sålunda
begärda uppgifterne blefvo derefter, enligt hvad Kongl. Älaj:t, uti nådig
skrifvelse den 11 Mars 1841, bland annat gaf Rikets Ständer tillkänna,
från vederbörande embetsmyndigheter infordrade, men hunno likväl ej före
Riksdagens slut afgifvas och Rikets Ständer meddelas, hvadan delta inqvarterings-ärende
förblef hvilande till sistförflulne Riksmöte, då Kongl
Maj;t, sedan berörde uppgifter, åtföljda af kostnads-förslag och ritningar,
emedlertid inkommit, uti nådig skrifvelse af den 16 September 1844 ånyo
-
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 57.
3
till Rikets Ständer öfverlemnade frågan om den föreslagna inqvarteringsordningen
för Stockholms stad, jemte alla ärendet rörande handlingar. I
anledning häraf och då de Rikets Ständer meddelade kostnads-förslag upptogo
för uppförande af kasern med öfriga byggnader för Svea artilleri-regimente,
hvartill någon tjenlig, staten tillhörig, odisponerad byggnad eller tomt
ej kunnat uppgifvas, en utgift al 315,000 rd:r, utom köpeskillingen 30,000
rd:r, för åtskilliga å den föreslagna byggnadsplatsen belägna, till enskildte
personer upplåtna, tomter, eller tillsammans 345,000 rd:r, samt till erforderliga
byggnads- och reparations-arbelen vid gardes-regementenas kaserner
och stall, ett kostnadsbelopp för en gång af 82,724 rd:r 40 sk. och derjemte
för årliga underhållet af berörda byggnader 5,860 rd:r allt banko,
oberäknadt det bidrag härtill, som å den från staden utgående inqvarterings-ersättning
för nämnda regementens gemenskap innehålles, men Rikets
Ständer funnit, att medel lill bekostande af omförrnälda nya kasernbyggnad,
och de ifrågaställa reparationerna å redan befintliga kaserner, icke
kunde af för handen varande tillgångar beredas, samt alt frågan om kasernernas
årliga underhåll af statsmedlen stöde i ett så oskiljaktigt sammanhang
med den om byggnaden och iordningställandet af desamma, att dessa
begge frågor icke kunde lämpligen åtskiljas, anmälte Rikets Ständer, under
den 5 April 1845, i underdånighet hos Kongl. Maj:t, det några medel för
ifrågavarande ändamål då ej funnos att anvisa.
Vid den 12 påföljde Juli skedd föredragning af denna Rikets Ständers
underdåniga anmälan, i följd hvaraf frågan om anskaffande af kasern
för Svea Artilleri-regimente tills vidare förfallit, förordnade Kongl. Majt i
nåder, huru, sedan Rikets Ständer förmält sig icke kunna bevilja de för iståndsättande
och underhållet af gardes-regementenas kasern- och stallbyggnader
nödiga anslag, dessa dyrbara byggnader borde med de tillgångar,
som kunde beredas, så vidt möjligt vore, vidmakthållas; hvarjemte och
då Kongl. Majit fann billigheten fordra, att den af Rikets Ständer vid flera
Riksdagar uttalade och jemväl på städerne utom Stockholm redan tillämpade
grundsatis, att statsverket borde vidkännas kostnaden för i ständig
garnison förlagda truppers inqvartering och endast den så kallade servisen
tills vidare utgöras af städerna, framdeles i tillämpningen utsträcktes äfven
till hufvudstaden, Krigs-kollegium och Stats-kontoret, i nåder anbefallt att,
på det frågan om inqvarteringens reglerande härstädes måtte vid en blifvande
Riksdag, då densamma kunde åter varda till Rikets Ständers pröfning
öfverlemnad, finnas uti ett så mycket som möjligt beredt skick, sig
4
Kongl, Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 57.
öfver det uppgjorda förslaget till ny inqvarterings-ordning för Stockholms
Stad i underdånighet utlåta samt dervid tillika utreda och uppgifva, hvad
uti de förslaget bifogade tariffer må anses utgöra egentlig inqvarterings-ersättning.
Detta nådiga uppdrag hafva bemälda embetsverk numera fullgjort,
och då ärendet derigenom vunnit ali den ytterligare utredning, som deråt
möjligen kunnat gifvas, och således nu bör anses vara fullständigt beredl,
har Kongl. Majit velat detsamma härmed till Rikets Ständer å nyo öfverlemna,
på det att Rikets Ständer må vara i tillfälle att, i fall omständigheterne
sådant medgifva, bereda äfven Stockholms Stad en behöflig lindring
i dess inqvarteringsbesvär, för hvilket ändamål Kongl. Majit låter till
vederbörligt Utskott aflemna merberörde förslag till ny inqvaiterings-ordning
för staden, jemte de i anledning deraf infordrade yttranden och öfriga
handlingar; och vill Kongl. Maj't särskildt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att den af Krigs-kollegium och Stats-kontoret under
Lit. B. insända uppgift eller tarif å inqvarterings- och servismedel närmast
öfverensstämmer med redan varande och af hufvudstadens inqvarteringsgifvare
godkända förhållanden, äfvensom att, för den händelse hufvudstaden
skulle i större eller mindre mon från den egentliga inqvarteringen
befrias, angeläget är, att af det anslag, sorn i sådant afseende kan varda
beviljadt, får tills vidare till årliga underhållet af gardes-regementenes
kasern- och stallbyggnader utgå ett belopp, motsvarande hvad derför nu
af den manskapet vid dessa regementen af staden bestådda inqvarteringsersättning
med i allmänhet 2 ridr biko för hvarje man årligen afsättes, så
framt icke för detta behof nödiga medel tillika varda auvisade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 57.
5
Utdrag af Protokollet öfver Landtför snar s-är enden, hållet inför
lians Majit Konungen uti Stats-rädet d Stockholms Slott
den 20 December
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Possej
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein }
Munthe,
Friherre Pejron >
Silfverstolpe ,
IVcera ,
Friherre Gyllen gr anat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Laiultförsvars-departementet Statsrådet Friherre Pejron
föredrog i underdånighet handlingarne, rörande inqvarterings-skyldigheteu
i Stockholm, hvaraf inhemtades: — — — — —• —
Enligt Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan,
täcktes Kongl. Maj:t till hvad Departementschefen sålunda
härvid i underdånighet föreslagit och hemställt, i nåder lemna
bifall.
Härefter uppläste Departementschefen lill justering ett, i öfverensstämmelse
med nu fattade nådiga beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Maj:ts
nådiga skrifvelse till Rikets Ständer i förevarande ämne, hvilket förslag,
sådant det finnes detta protokoll bifogadt,
Kongl. Majit jemväl behagade, uppå Statsrådets underdåniga
hemställan, i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed,
nådig skrifvelse skulle tili Rikets Ständer expedieras.
Ex prolocollo
F. L. Tillander.
6
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, N:o 58.
M 58-
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Jan., kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständerj angående
Rusthållarnes inom det så kallade Kungsörs län befrielse
från erläggande af nu utgående losen för de räntedagsver
ken,
hvilka af deras egande, sunn hern man skola utgöras;
gifven Stockholms Slott den 20 December iSfy.
Uli underdånig skrifvelse den 15 Maj 1845 hafva Rikets sednast församlade
Ständer anfört, hurusom hos Rikets Ständer anmälan blifvit gjord,
att ehuru lindring uti den, åtskillige rusthåll inom det fordna Ulfsunds
eller numera såkallade Kungsörs län åliggande skyldighet att utgöra dagsverken
till Kungsörs gård skall blifvit i nåder utlefvad genom Kongl, resolutionen
af den 16 December 1680, detta nådiga löfte likväl icke gått i
fullbordan, hvadan ock desse rusthålls-innehafvaie icke allenast varit nödsakade
att årligen efter markegångspris lösa omförmälda dagsverken, utgörande
ett antal af 30 på hvarje rusthåll, utan älven varit i mistning af
lösen för de dagsverken, som de till rusthållen anslagna augmentshemman
måst utgöra och hvilka förbehållits kronan; i anledning hvaraf blifvit föreslaget,
det bemälde rusthållare måtte ej mindre hädanefter frikallas från
den dem hittills ålagda dagsverksskyldighet, än ock berättigas att, oafkortadt
och utan afdrag för dagsverks-skyldigheten, uppbära den för rustningen
anslagda augmentsräntaj och ehuru förevarande ämne då ännu icke
vunnit den fullständiga utredning, att Rikets Ständer derpå kunde grunda
ett tillförlitligt omdöme, huruvida den sålunda gjorda framställningen försenade
afseende, ansågo sig Rikets Ständer likväl, när ofvan uppgifna förhållanden
syntes antyda, att rusthållarne i Kungsörs län äro, i hänseende
till rättigheter och skyldigheter, försatte i annan och sämre belägenhet, än
rusthållarne i öfriga delar af riket, böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, efter det vederbörande blifvit hörde och så framt omförmäldaj
till rusthållarnes förmon väckta, förslag funnes rättvist och billigt,
Kongl. Maj:t täcktes vid en kommande riksdag till Rikets Ständer aflåta
nådig proposition i ämnet.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 58,
7
I anledning af Rikets Ständers sålunda gjorda underdåniga framställning
har Kongl. Maj:t i nåder anbefallt Dess och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier
att, efter det vederbörande hörde blifvit, med gemensamt
underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma; och hafva bemälde Kollegier
derefter under den 16 sistlidne Oktober sig i ämnet utlåtit och tillika
öfverlemnat, ej mindre de från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Westrn
anlands län och så väl rusthålls- sorn augmenls-innehafvarne i Kungsörs
fögderi infordrade serskilta yttranden, än ock det underdåniga yttrande,
stuteri öfver-styrelsen, som för Strömsholms stuteri uppbär lösen för
de från berörde rusthåll och augmentshemman utgående dagsverken, le inna
ts tillfälle afgifva.
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande innehåller specifika
uppgifter på antalet och dispositionen af de inom Kungsörs fögderi af skatte-
och kronohemmanen utgående jordeboks- och hemmantals-dagsverken
samt huru stor del deraf utgöres från hemman, anslagne till rusthållsslammar
och augmenter vid lif-regeinents-grenadier- och hussar-corpser, och
tillstyrker Kongl. Majis befallningshafvande på anförda skäl, att rusthålls
ine inom Kungsörs fögderi måtte befrias från dagsverks-skyldigheten och
oafkorLadt få uppbära de dem anslagna augments-räntor.
Innehafvarne af rusthålls- och augments-hemmanen hafva, de förre
instämt i hvad Kongl. Majtts befallningshafvande andragit, och de sednare
gjort anspråk uppå att sjellve få åtnjuta de i deras hemmans-räntor ingående
dagsverken.
Stuteri-öfver-styrelsen har i underdånighet yttrat, att enär de från
rusthållen inom Kungsörs län utgående dagsverken, numera förvandlade i
penningar efter markegångspris, äro anslagna till inkomst för Strömsholms
stuteri samt utgöra en hufvudsaklig del af de tillgångar, som vid dess organisation
blifvit påräknade, desamma äro oundgängligen nödiga för detta
stuteris bibehållande i dess nuvarande skick, och komme följaktligen, i händelse
de rustande skulle befrias från berörda åliggande, ett dagsverks-ersättningens
värde motsvarande statsanslag att erfordras.
För egen del hafva Krigs- och Kammar-kollegierne hufvudsakligen
anfört: att rusthållare i allmänhet, enligt författningarna, äro berättigade
att åtnjuta hela räntan så af rusthålls- som augments-hemmanet, utom boskaps-
och skjutsfärds-penningarne; att undantag från denna rusthållarnes
lätt till räntedagsverkena endast egde rum i det fordna Ulfsunds eller
Kungsörs län, hvilket förhållande tillkommit, ej emedan dessa rusthåll an
-
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 58.
sågos mera än andra kunna umbära berörda dagsverken, utan emedan samma
dagsverken voro vid Kungsörs gård behöfliga; att den i 1680 års Kongl,
resolution lofvade ersättning tilldelats 13 mantal i Kungsbarkarö socken
med En tunna kronotionde-spanmål per mantal; att rusthållen vid Kungsörs
kompagni af lif-regementet, i jemförelse med andra rusthåll, öfverhufvud
lida af en indelningsbrist, som i det närmaste motsvaras af ifrågavarande
dagsverkens värde; samt att då anledningen, hvarföre rusthållarne
vid indeluings-verkets upprättande icke érhöllo dessa dagsverken, längesedan
förlorat sin giltighet, enär dagsverkena numera icke vid Kungsör erfordras,
rättvisa och billighet tala derför, att rusthållarne i Kungsörs län
komma i åtnjutande af denna räntepersedel; vid hvilket förhållande Kollegierne
anse sig böra tillstyrka bifall till rusthållarnes befrielse från erläggande
af elen utaf deras egande stamhemman utgående lösen för räntedagsverkena.
Beträffande åter frågan om rätt för rusthållarne att af sina augmentshernman
uppbära lösen för de i dessa hemmans ränlor ingående dagsverken,
så enär af ofvanberörda nådiga resolution, den 16 December 1680,
hvari ersättning för dagsverkena åt rusthållarne utlofvades, vill synas, det
fråga då endast varit om nisl hälls-hemmanens befrielse från räntedagsverkens
utgörande, utan att augmentshemmanen omförmälas, afstyrka Koliegierne
all förändring i nuvarande dispositionen af augmentshemmanens
räntedags verken, och hemställa, att lösen för dem må allt framgent till alsedt
ändamål utgå.
Hvad sålunda i ena och andra afseendet förekommit har Kongl.
Majit i nådigt öfvervägande tagit och vill, med stöd af den utredning rörande
ifrågavarande dagsverksskyldighet, som af Krigs- och Kammar-kollegierne
blifvit lemnad, samt på de af bemälde Kollegier anförda skäl, nu i
nåder föreslå Rikets Ständer: att rusthållarne i det så kallade Kungsörs
län må varda befriade från erläggande af hittills utgående lösen för de
räntedagsverken, hvilka af deras egande stamhemman skola utgöras, under
förbehåll likväl, att Rikets Ständer, i händelse den sålunda föreslagna befrielsen
från omförmälda dagsverksskyldighet af Rikets Ständer medgifves,
i vederlag derför åt stuteri-öfver-styrelsen, som, efter hvad upplyst blifvit,
för Strömsholms stuteris räkning uppbär lösen efter markegång al rusthållshemmanen
för 4,390?|:dels dagsverken, bevilja ett årligt stats-anslag af 2,012
rd:r 23 sk. 1 rst. banko, motsvarande det belopp, hvartill värdet af nyssnämnde
-
Kongl. Maj-.U Nåd, Proposition, N:o 58.
9
nämnde dagsverken, enligt medelberäkning af de 10 sista årens markegångspris
för året uppgått, hvaremot i sådant fall, af den hemmanen i Kungsbarkarö
socken närmast Kungsör i ersättning för räntedagsverkena förunnade
kronotionde-spanmål, 13 tunnor, så stor del, som af rusthållsstammarne
nu uppbäres, i stället bör till statsverket åter indragas.
Hvad åter angår det af rusthållarne jemväl väckta anspråk att af
sina augmentsbemman uppbära lösen efter markegång för de i dessa hemmans
räntor ingående dagsverken, finnér Kongl. Majit, i betragtande af hvad
Kollegierne härom i underdånighet andragit, icke skäl föreslå någon ändring
uti nuvarande dispositionen af berörda augmentsliemmans ränledagsverken.
De lill målet hörande handlingar skola, till närmare upplysning i
förevarande fråga, tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott, som med
samma fråga kommer att taga befattning, och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut
supra.
OSCAR,
Gust. Pejron.
Utdrag af Protokollet öfver Landtför svar s-ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-rädel ä Stockholms Slott
den 20 Decemember 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Juslitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
/ Varn,
F riherre Gyllen gr anat,
Faxe,
Fåhraus.
lith. till 11. St. Prot. 1847 cf 1848. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2
10
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 59.
2:o
Vidare uppläste Departemenls-chefen till justering följande, i öfver*
ensstämmelse med förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl.
Majts nådiga proposition till Rikets Ständer, nemligen: aj angående rusthållarnes
inom det s. k. Kungsörs län befrielse från erläggande af nu utgående
lösen för de räntedagsverken, hvilka af deras stamhemman skola
utgöras;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga hemställan,
samma förslag, sådana de finnas delta protokoll vidfogade,
i nåder gilla samt förordna, att, i enlighet dermed,
nådiga propositionen skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
F. L. Tillander.
M 59.
Ank, till Exp. Utsk. den 3 Jan., kl. 5 e. ra.
Kongl Majis nådiga Skrifvelse till Rikets Stander, i fråga om
restitution af hvad utaf hemmans-innehafvärne ä Öland blifvit
i ränta för den å hemmanen på Ön fördelade utmark,
från och med år 18fi, till Kronan erlagdt utöfver det nedsatta
belopp, hvarmed berörde ränta, eller så kallade utmarksskatt
numera utgöres; gif ven Stockholms Slott den 2o December
iSfj.
Med anledning ej mindre af en utaf hemmansinnehafvarne å Öland
den 5 Oktober 1838 till Kongl Maj:t i underdånighet ingifven och af
Kongl. Majit under den 15 Februari 1840 till Rikets då fö rsamiade Ständers
Stats-Utskott öfverlemnad skrift, innefattande förnyad framställning
om upphäfvande af den årliga spanmålsränta lill sammanlagdi belopp
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 59.
11
af 864 tunnor 24ihdels kappar, hvilken blifvit bestämd alt utgöras för
deri mellan hemmanen på Öland fördelade utmark eller den så kallade
alfvaren, än äfven af en ulaf riksdagsfullmäktige!! från nämnde ö i enahanda
syftning väckt motion, anhöllo Rikets Ständer, uti skrifvelse den 5
December sislberörde år, att omförmäida å de olika hemmanen på Öland
fördelade utmark måtte, på statens bekostnad, underkastas ny besigtning
och skattläggning, hvarvid borde iagttagas att för sådan mark som vore af
beskaffenhet att endast till bele kunna användas, hemmanen, hvilka förut
å utmarken egt betesrättighet, och således icke genom en dylik marks tillskiftande
vunnit större fördel, än de tillförene åtnjutit, blefve från all skatt
befriade, hvaremot för odlad eller odlingsbar jord rubbning uti räntan icke
borde ega rum, så framt ej densamma funnes åsatt till högre belopp,
än som kunde anses motsvara den fördel utöfver betesrätten, som genom
egande- och fri dispositions-rätts förvärfvande vunnits, samt att utbetalningen
af utmarkskatten mätte, intill dess nya skattläggningen försiggått, fortfara,
men för den nedsättning, som vid nya skattläggningen åsattes; återbäring,
beräknad från och med år 1841, af statsverket utgå: förmälande
Rikets Ständer härvid i underdånighet, att ehuru genom den, efter Kongl.
Majt:s nådiga förordnande, år 18J5 i orten verkställda undersökning syntes
utredl, att eganderällen till ifrågavarande utmark icke varit vid de äldre
skatllägguingarne tagen i beräkning, hvadan ock den, i följd af utmarksfördelningen,
hemmanen asalia särkilda spannmålsränta icke kunde såsom
en olagligen tillkommen eller dubbel beskattning anses, det likväl numera
vore tillförlitligen upplyst, att den del af utmarken, som blifvit å hemmanen
fördelad och särkildt skattlagd, vore af svag beskaffenhet, så alt odling
derå icke kunde med fördel verkställas, ulan marken ännu, likasom tillförene,
till största delen läge öppen, emedan kostnaden för hägnad och stängsel
ansåges öfveistiga fördelen af markens infredande, i följd hvaraf någon
synnerlig förmån icke tillskyndats hemmanen genom fördelningen af denna
utmark, hvarå betesrättighet af ålder varit hemmanen medgifven.
Sedan Kongl. Majlis och Rikets Kammar-kollegium samt läns-styrelsen
med underdåniga yttranden i ämnet inkommit, biföll Kongl. Majit
under den 4 Juni 1842 att hemmansegarne på Öland fingo, i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer föreslagna grunder, tillgodonjuta befrielse
ifrån eiler lindring uti ifrågavarande, för hemmanen tillskiftad utmark bestämda,
spannemålsränta, i hvilket afseende Kongl. Majlis befallningshafvande
i länet anbefalldes att låta genom landtmätare och vederbörande skatt
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 59.
läggningsmän noga undersöka markens beskaffenhet och dervid föreslå den
oj o o
eftergift af eller nedsättning uti utmarksskatten, särskildt för hvarje hemman,
som, med tillämpning af omförmälde grunder, kunde pröfvas böra
ega rum, hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde alt, för slutligt
bestämmande af berörde eftergift eller skattelindring, med undersökningsoch
skatlläggnins-bandlingarne, jemte eget underdånigt utlåtande i ämnet,
till Kongl, Maj:t inkomma.
Till föid af denna nådiga befallning blefvo, sedan den förordnarle
skattläggnings-undersökningen hunnit fulländas, skattläggnings-handlingarne,
åtföljde af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga utlåtande i ämnet,
under den 25 Juni 1844 till Kongl. Maj:t insände; utvisande berörde
handlingar, att eftergift af och lindring uti utmarksskatten föreslagits för
Ölands Norra mot med 341 tunnor 3®?:dels kappar, och för Södra mötet
med 433 tunnor 22i||:dels kappar, hvadan berörde ränta skulle nedgå från
372 tunnor lif kappar till 31 tunnor 7||:dels kappar i Norra, och från
492 tunnor 133gdels kappar till 58 tunnor 22jgS:dels kappar i Södra mötet,
å hvilken ränlenedsätlning, utgörande tillsammans 774 tunnor 26j7:dels
kappar, hälften råg och hälften korn, Kongl. Maj:ls befallningshafvande i
underdånighet tillstyrkt nådigt bifall.
Sedan ej mindre öfver förenämnde förslag, än i anledning af gjord
underdånig framställning af förre riksdagsfullmäktigen för Bonde-Ståndet i
Ölands Södra Mot, Nämndemannen Pehr Jonsson, att vid återbäringen af
det redan utgifna skattebeloppet måtte fästas det vilkor, att efter det å
samma belopp afräknats hvad som kunde åtgå till kostnaderne för detta
skattereglerings-ärendes behandling, återstoden borde användas till sådane
behof, som för Ön kunde vara af gemensam nytta, Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-kollegium med anbefaldt underdånigt utlåtande inkommit, samt
Kongl. Maj:ls förrbemälde befallningshafvande derefter serskildt öfverlemnat
en utaf hemmans-innehafvarne på Öland, genom utsedde ombud, i underdånighet
gjord ansökning om återbekommande af erlagd utmarksskatt för
åren J841—1846, utgörande, enligt ansökningen bilagde uträkningar, för
Norra mötet 16,046 r:dr 44 sk. 6 rst. och för Södra mötet 19,490 r:dr 23
sk. 11 rst., eller tillhopa 35,537 r:dr 20 sk. 5 rst. banko, har Kongl. Maj:t,
efter öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, samt enär den vid
ofvanomförmälde förnyade skattläggning å ulmarkerne på Öland föreslagna
räntenedsällning icke fanns vara utsträckt utöfver hvad Kongl. Maj:t och
Rikets
Longi. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, J\T:ij o1.).
13
Rikets Ständer, såsom allmän grund för en sådan nedsättning, sladgat och
medgifvit, i nåder pröfvat skäligt att samma skattläggning lili efterrättelse
gilla och fastställa.
Vidkommande den af hemmans-innehafvarne på Öland sökte och af
Rikets Ständer för deras del medgifne återbäring utål statsverket al hvad
från och med år 1841 blifvit af bemälde hemmans-innehafvare i ränta för
den, å hemmanen på Ön fördelade, ifrågavarande utmark utöfver det belopp,
hvartill samma ränta eller utmarksskalt genom Kongl, brefvet den
23 Juli innevarande år är vorden för haraliden bestämd, erlagdt, så har
Kongl. Maj:t jemväl funnit godt i nåder bifalla, att så beskaffad återbäring
må ega rum, dock under vilkor, att de medel, hvilka sålunda komma att
restitueras, varda använda för sådane ändamål, som för Ön äro af gemensam
nytta, i hvilket afseende Kongl. Majit låter anbefalla Dess befallningshafvande
att sedan Ölands innevånare, genom lagligen valde sockne-ombud,
blifvit vid sammanträde inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ämnet
hörde, med underdånigt förslag rörande medlens disposition på ofvannämnde
sätt till Kongl. Majit inkomma; Och vill Kongl. Majit härmed till Rikels
Ständer öfverlemna, att det för den beviljade restitutionen erforderliga
belopp anvisa, att i behörig ordning utgå efter den i orten gällande
markegång under de år, för hvilka skatten debiterats och återbäring nu
kommer att ske.
De förenämnde fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det
Utskott, till hvars handläggning densamma varder öfverlemnad; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Bih. till R. St. Brot. 1847 4' !848i 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
3
14
Kongl. Maj:ts Nåd, Skrifvelse, N:o 59.
Utdrag■ af Protokollet öfver Finansä-renden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Statsrådet å Stochholms Slott den 20 December
1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Pejron_,
Silfverstolpe j
IVaini,
Friherre Gyllengrenmt „
Faxe j
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till
justering ett, i ölverensstämmelse med Kongl. Majrls förut fattade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer,
i fråga om restitution af hvad utaf hemmans-innehafvarne på Öland
blifvit i ränta för den å hemmanen på Ö11 fördelade utmark, från och med
år 1841, till kronan erlagdt utöfver det nedsatta belopp, hvarmed berörde
ränta eller så kallade utmarksskalt numera utgöres.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla detta förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallte, att, i enlighet dermed, nådig skrifvelse
skulle under denna dag till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
L. L Fries.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1848.
Kungl. Maj: Is K åd. Skrifvelse, N:o 63.
1
jn 60.
Alik. till. Exp. Utsk. den 8 Jan. kl. 11 f. m.
Kongl. Muj:ts nådiga Proport ion till Rikets Ständerj angående
afskrifning af de, såsom bidrag till kostnaden vid ny
tomt-reglering i städerna Wexiö, Amål och Kungsbacka, efter
de dess i städer öfvergångna elds vådor, af mindre crediivet
anvisade belopp; gifven Stockholms Slott den 16 December
1847.
Jemte beviljande af serskilda låne-underslöd till återuppbyggande af
städerne Wexiö, Åmål och Kungsbacka efter de dessa städer sednast öfvergångna
eldsvådor, har Kongl. Maj:t tillika, såsom bidrag till kostnaden för
ny tomtreglering i dessa städer, anvisat för Wexiö 23,400 r:dr, för Åmål
5,000 r:dr och för Kungsbacka 5,000 r:dr banko att, utan ålerbelalningsskyldighet,
utgå af det lill Kongl. Maj:ts disposition för oförutsedda behof
ä Riksgäids-kontoret anvista mindre creditivet; hvilket Kongl. Majit, i och
för berörde summors afskrifning, velat Rikets Ständer härmed tillkännagifva;
Och Kongl. Maj t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
S, A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 16 December
18 47'
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Bih. till R. St. Trot. 1847 1848. 1 Sami. 1 Afd. 17 Baft.
1
2
Kongl, Maj:d Nåd, Skrifvelse, N:o 8i,
Stats-råden:
Friherre Staél von Holstein ,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Wceni.
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Slals-rådet Munthe, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts redan meddelade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående afskrifning af de, såsom bidrag till kostnaden vid ny
tomtreglering i städerna Wexiö, Åmål och Kungsbacka, efter de dessa städer
öfvergångna eldsvådor, af mindre creditivet anvisade belopp.
Kongl. Majd behagade, jemlikt Stats rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagd t, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. A. Westerstrand.
M 61.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Jan., kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga
om arfvode till skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus
för uppbörden och redovisningen af det under berörde
sjömanshus hörande sjöfolks kronoutskylder; gifven Stockholms
Slott den y December i8fy.
Sedan Stockholms stads pröfnings-kommilté för år 1845, med anledning
af skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus, Jakob Sigfrid
Kongl. Maj:/s Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
3
Freeses hos kommittén gjorda begäran, att af de medel, som, enligt 121 §
af gällande bevillnings-förordning, disponeras åt tjenstgörande vid krononppbörden,
arfvode för uppbörden af 1843 och^ 1844 årens krono-ulskylder
utaf det under ofvannärande sjömanshus börande sjöfolk måtte, med
två procent af berörde uppbörd, sökanden tilläggas, samt lian förklaras berättigad
att jemväl för år 1845 och framgent af ifrågavarande uppbörd ett
dylikt arfvode beräkna och innehålla, genom beslut af den 10 December
sistberörde år, på anförde skäl, förklarat sig icke kunna Freeses omförmälda
begäran bifalla, så bar, uti en till Kongl. Majit iugifven skrift, bemälde
skepps-onibudsman i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes, med
afseende å den tid och möda, som uppbörden af och redogörelsen för desse
medel erfordrade, derföre i nåder bevilja honom ett arfvode af sex procent
å det belopp, som redovisades och levererades, samt tillåta, att arfTodet
för framtiden finge af uppböidsbeloppet för hvarje år innehållas och
att Freese för de sistförflutna 3:ne åren måtte af statsmedlen få tillgodonjuta
motsvarande ersättning.
Kongl. Majit, som häröfver inhemtat Dess och rikets Kammar-rätts
underdåniga utlåtande, bar, vid ärendets föredragning, funnit skepps-ombudsmannen
Freeses ofvanberörde underdåniga ansökning om arfvode för
dess innehafvande uppbörds- och redogörare-befattning vid Stockholms sjömanshus
icke kunna, i anseende till saknad af serskildt stadgande härom
i gällande bevillnings-förordning, af Kongl. Majit i nåder bifallas; men
Kongl. Majit anser Sig emedlertid böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på billigheten deraf, att lämplig ersättning, medelst viss procent å uppbörden,
eller på annat sätt varder, bestämd för ifrågavarande, skepps-ombudsmannen
vid nämnde sjömanshus uppdragna, befattning, med rättighet
för sökanden att deraf jemväl för den förflutna tiden komma i åtnjutande;
skolande de tili detta ärende hörande handlingar vederbörande Ulskott
tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ylili
os t städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
S. A. Munthe.
4
Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hullet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rädet d Stockholms Slott den 7 December
184 7.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein T
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe >
IVceni ,
Friherre Gy t len granat
Faxe j
Fåhreeus,
Chefen för Finans-departementet, Stals-rådet Munthe, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts förut fattade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse lill Rikets Sländer,
i fråga om arfvode till skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus
för uppbörden och redovisningen af del under berörde sjömanshus hörande
sjöfolks krono-utskylder.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stals-rådets underdåniga ti Lis I y r—
kande, i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
Inlagd t, samt befalla, all, i enlighet dermed, nådig: skrifvelse
skulle till Rikets Sländer afgå.
Ex protocollo
C. A. IVester strand.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 62.
5
M 62.
Ank, till Exp, Utsk, den II Jan. kl, 1 e, ra.
Kongl. nådiga Skrif velse till Rikets S änder, angående
bestämmande af ersättning till de personer, som i behörig ordning
förordnas att, i egenskap af krono ombud, varu närvarande
vid bevillningv-.s tamp!ingen af spelkort / gifven Stockholms
Slott den y December *8 fy.
Till Kongl. Maj:t har Dess befallninghafvande i Blekinge län, med
tillstyrkande af nådigt bifall, insändt en utaf magazinsförvaltaren G. Röding
gjord underdånig ansökning, alt, i anseende Lill det bt svär och den tidspillan,
som varit förenade med det af sökanden under sjutton års tid innehafda
uppdrag alt öfvervara den inför magistraten i Carlshamn verkställda
bevillnings-stämpling af spelkort, ersättning, beräknad efter 2 runstycken
för hvarje afslämplad kortlek, måtte varda honom tillagd. Sedan Kongl.
Maj:t i detta ämne infordrat Fullmägtiges i Piikets Ständers Riksgälds-kontor
underdåniga utlåtande, hafva bemälde Fullmägtige i underdånighet ti 11-  kännagifvit, att en utaf Reding i enahanda syftning gjord anhållan förut utgjort
föremål för pröfning af Fullmägtige, hvilka likväl, i saknad af anvisade
medel till gratifikationer för så beskalfadt biträde, som det sökanden
lemnat, och enär detta biträde icke erhållits till följd af uppdrag från Riksgälds-kontoret,
icke kunnat den sökte ersättningen; bevilja anmälande Fullmägtige
i öfrigt, ali, ehuru de, lika litet nu som tillförene, egde någia Lill
sin disposition ställde medel för beviljande af ifrågavarande utaf magazinsförvaltaren
Röding sökle förmån, Fullmägtige dock vore af den tanka, alt
sökanden, vid de af honom uppgifne förhållanden, genom det besvär och
den tidspillan, sorn varit förenade med det honom i ofvanberörde måtto1
iemnade mångåriga och för haus tjenstbefattning alldeles främmande uppdrag,,
förvärfvat sig skäliga anspråk på någon vedergällning af allmänna medel,
äfvensom Fullmägtige icke hade emot den af Hoding i den underdåniga ansökningen
derföre uppgifna beräkningsgrund något att erinra.
I anledning af hvad sålunda förekommit och dä Kongl. Majit anser
billigheten fordra, att de personer, hvilka af vederbörande iäns-slyrelser
förordnas ali, i egenskap af krono-otu bud, korlstämplrngen i orterna öé
-
6
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 62.
Ter va ra, för detta besvär erhålla lämplig ersättning, vill Kongl. Majit härmed
till Rikets Ständer öfverlemna, dels att så beskaffad ersättning bestämma
samt nödiga medel dertill anvisa, dels ock att för magazinsförvaltaren
Röding, hvars ofvanberörde underdåniga ansökning skall vederbörande Utskott
tillställas, skälig godtgörelse, äfven för den förflutna tiden, bevilja.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städsejVälbavågen. Datum ut supra.
OSCAR,
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-rädet d Stockholms Slolt den y
December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden :
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
IVceni,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste lill justering
ett, i enlighet med Kongl. Majlis förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Majits nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angåend»
bestämmande af ersättning till de personer, snm i behörig ordning förord
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 63-
7
nas att, i egenskap af krono-ombud, vara närvarande vid bevillningsstämplingen
af spelkort.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Slats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta
protocoll bilagdt, samt befalla, ali nådig skrifvelse, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Prolocollo
C. A. Westerstrand.
M 63.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Jan., kl. 1 e, m.
Kongl. Maf-.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af kronans rätt till dana-arf efter aflidne collega
scholae, J. Ekelund, till förmån för Ekelunds i behöfvande
omständigheter efterlemnade enka-, gifven Stockholms Slott
den y December i8fy.
Jemte förmälan, hurusom vid det, enligt Stockholms stads .Tustiliaekollcgii
och Förmyndare-kammares förordnande den 30 April 1842 verkställde
arfskifte efter collega scholae Jacob Ekelund, som den 6 December
1840, ulan kände arfvingar, med döden afgått, ett belopp al tvåtusende
sjuhundrade tjugufyra riksdaler 31 sk. 1 rst. banko blifvit afsatt för Ekelunds
okände arfvingar, hvilka likväl, oagladt å deni i behörig ordning utlärdad
kallelse, underlåtit att inom laga tid göra deras avfsanspråk gällande,
har, uti en till Kongl Majit ingifven skrift, bemälde Ekelunds efterlemnade
enka, Eva Christina Engberg, i underdånighet anhållit, alt då, ehuru
väl det å Stockholms stads vägnar väckte påstående, det ofvanberörde 2,724
r:dr 31 sk. 1 rst. mölle såsom dana-arf staden tillerkännas, blifvit genom
Svea Hofrätts den 25 April 1845 meddeldta, af Kongl. Majit under den 2
Juli förlidet år fastställda, dom underkändt, hinder för medlens utbekommande
af sökanden mötte derigenom, att den utaf hennes man i lifstiden
upprättade testaments-handling, hvarpå hon velat grunda sin rätt till mannans
qvarlåtenskap, dels icke vore i laglig form aflatlad, och dels icke blif
-
8
Kongl. Moj:ls Nåd. Proposition, N:o 63.
vil inom i lag föreskrifven tid efter mannens död vid domstol företedd.
Kongl. Majit, med afseende å de för sökanden förekommande ömande omständigheter,
i nåder täcktes, derest ifrågavarande, såsom ett kronan tillkommande
dana-arf ansedde, 2,724 r:dr 31 sk. 1 ist., jemte ränta, icke
kunde sökanden omedelbarligen tillerkännas, vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom
kronans rätt lill samma medel, tillika med derå upplupen och vidare
upplöpande ränta, måtte varda å henne öfverlåten.
I anledning häraf och med fäsladt afseende, ej mindre å collega scholte
Ekelunds långvariga tjenstetid och i lifstiden ådaglagda förtjenster förmedelst
ingifvande af flera historiska arbeten samt andra läseböcker af erkändt
värde, än äfven å de mindre goda omständigheter, hvaruti, enligt företedt
prestbevis, bans efterlemnade enka sig befinner, vill Kongl. Majit
härmed föreslå Rikets Ständer, att kronans rätt till ofvanberörde, bos Stockholms
Juslilias-kollegium och Förmyndare-kammare inneslående, 2,724 r:dr
31 sk. 1 rst. banko, med derå upplupen och vidare upplöpande ränta, måtte
varda till sökandens förmån eftergifven; skolande de denna fråga rörande
handlingar tillhandahållas det Utskott, lill hvars behandling densamma
blifver af Rikets Ständer öfverlemnad.
Kongl. Maj:l förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-rådet ä Stockholms Slutt den y December
i84j
Närvarande:
Hans
Excellens Justitie-Stalsministern. Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Mumthe
Kongl. Maj:h Nåd. Proposition, N:o 04.
9
Manthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
IVlern,
Friherre Gyllen gr anat,
Faxe oc(i
Fähraeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Manthe, uppläste till
justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:Is nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af kronans rätt till dana-arf efter aflidne collega scholce J. Ekeland,
till förmån för Ekelunds i behöfvande omständigheter efterlemnade enka.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt befalla att nådig proposition, i
enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. A. Westerstrand.
M 64-
Ank. till Exp, Ulsk, den 11 Jan. kl, 1 e. m.
Kongl. Maj.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
öfverlätande till Malmö stad af mark, tillhörande Malmö
f. d. fästning; gifven Stockholms Slott den 2o December 1847•
Sedan Kongl. Maj:t under den 3 September 1845 funnit godt i nåder
tillåta, alt den del of glacisen, utanför Malmö f. d. fästning, som på en af
kaptenen Beijer upprättad karta öfver Malmö hamn funnes utmärkt med
litt A. till litt. C., hnge, för fortsättande af den uppgjorda planen för
hamnbyggnaden vid nämnde stad, af hamn-direktionen derstädes tills vidare
disponeras, emot vissa af Kongl. Maj:t föreskrifna vilkor, har bemälde
Hilt. till R. St. Fröt, 1847 4 1848, 1 Sami, 1 Afd. 17 Haft.
2
10
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, N:o 64.
direktion, jemte anmälan alt direktionen icke ansåge sig kunna fullgöra åtskilliga
af dessa vilkor, i underdånighet anhållit om loi ändringar deruti,
hufvudsakligen åsyftande att vinna egande rätt till ofvannämnde kronan
tillhöriga mark, samt den der ulanföre med litt. A. C. D. på kartan utmärkta
utfyllning, hv ilken enligt de föreskrifna vilkoren borde af staden Malmö
till kronan aflemnas; och ehuru Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning
häraf under den 2 Mars detta år, fann hamn-direktionens förevarande
underdåniga ansökning icke kunna då i nåder bifallas, täcktes Kongl. Maj:t,
som insåg vigten för Malmö stad att, i och för hamnbyggnaden, för all framtid
vara försäkrad om den ifrågakoinne markens bibehållande, i nåder anbefalla
Dess och Rikets Krigs-kollegium att, sedan chefs-embelet vid ingeniör-corpsen
blifvit bordt, inkomma med underdånigt utlåtande öfver hvad
i detta fall å kronans sida vore alt iakttaga.
Till underdånig åtlydnad häraf har Krigs-kollegium, uti skrifvelse den
26 sisllidne November, i öfverensstämmelse med hvad chefen för ingenörcorpsen
föreslagit, underdånigst tillstyrkt, att lör den händelse ofvan berörde
glacis-del och utfyllning under egande rätt öfverlåles till Malmö stad,
följande vilkor dervid mätte fästas:
l:o att då, genom öfverlåtelsen af omförmälda mark, hinder uppstå
för den nedanför liggande hetäckta vägens begagnande såsom hittills för
garnisonens skjutöfningar, staden bör till detta ändamål, på kommendantens
reqvisition, upplåta tjenlig plats;
2;o att den för vestra betesmarkens vid Malmö begagnande lill exercis-fält
åt garnisons-esquadronerne år 1846 staden beviljade hyres-afgift, 25
r:dr för April, och 50 r:dr för Maj månad, hädanefter upphör, samt att
Kongl. Maj:t och kronan må för garnisonens exercis, den tid af året denna pågår,
få ostördt och ulan afgift framdeles begagna samma fält, som al ålder
varit dertill nyltjadt, samt
3:o att, derest någon inkomst af hötägten på oflanämnde glacis-del nu
tillfaller dertill berättigade tjenstemän, staden derföre lemnar dem ersättning
så länge de qvarstå i nu innebafvande tjenstebefatlningar, hvarmed
rättigheten till sådan inkomst kunnat åtfölja.
På grund af hvad härvid förekommit, föreslår Kongl. Majit Rikets Ständer,
att omförmälda kronan tillhöriga mark, hvilken Kongl. Majit anser kunna
af kronan undvaras, må under ofvannämnda vilkor till Malmö stad un
-
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 64.
11
der egande räll aflålas. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Sländer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.(
OSCAR.
Gust. Pejron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvar s-är enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rddet ä Stockholms Slott
den 20 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
IVceni,
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fährdus.
2:o
Vidare uppläste Departements-chefen till justering följande, i öfveren
stämmelse med förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl.
Maj;ls nådiga propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
12
Kongl, Moj:jt Nåd. Proposition, N:o 65.
b) angående öfverlåtande till Malmö stad af mark, tillhörande Malmö
f. d. fästning;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Slats-rådets underdåniga hemställan,
samma förslag, sådane de finnas detta protokoll vidfogade,
i nåder gilla samt förordna, att, i enlighet dermed,
nådiga propositioner skulle lill Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
F. L. Tillander.
M 65.
Arik, lill Exp. Utsi;, den 12 Jan., kl. 1 e. na.
Kongl. May.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
förändring i vitkoren för återbetalning af det till uppförande
af nytt rådhus i IVeociö, efter den staden sednast öfver
gångna eldsvåda, beviljade låne-understöd; gifven Stockholms
Slott den 16 December iSzfy
Af de 240,000 r:dr banko, deni Kongl. Majit under den 18 December
1843 anvisat såsom byggnadslån åt de genom eldsvåda hemsökte Wexiö
stads invånare, har, enligt hvad bos Kongl, Majit blifvit anmäldt, en
summa af 16,700 ridr banko blifvit under den för låne-medlens fördelning
m. m. bildade kommilte's vård och ansvar afsatt, för att, emot de för återbetalningen
af dylika lånebidrag i allmänhet stadgade vilkor, användas
såsom understöd till återuppbyggande af det nerbrända rådhuset, hvilket,
jemte de dertill hörande byggnader, borde, i öfverensstämmelse med den
efter eldsvådan verkställda tomt-reglering, uppföras på de tomter, derå landtränteriet
och länsfängelset nu äro belägna; Men som berörda tomter icke
blifva för nämnda ändamål disponible förr än sistomförmälde byggnader
hunnit borttagas, hvilket sannolikt icke kan ske förr än omkring medlet af
nästa år, samt det, vid sådant förhållande, icke blifver möjligt, att till den
1 Januari 1850 hafva det nya rådhuset i så fallfärdigt skick, att den föreskrifna
intecknings-säkerheten deruti då kan lemnäs, vill, med anledning
af derom gjord underdånig ansökning, Kongl. Majit härmed föreslå Rikets
Ständer,
Kongl. Majtls Nåd. Proposition, No 65.
13
Sländer, att ifrågavarande till uppbyggande af nytt rådhus i Wexiö afsalle
belopp, 16,700 r:dr banko, må, på det alt slädens borgerskap må komma
i åtnjutande af samma förmåner, som öfrige byggnadsskyldige derstädes, få
under fem års tid, räknad från den dag borgerskapets äldste komma i disposition
af de för uppförande af nämnda byggnad anvisade tomter, räntefritt
innehafvas och öfrige betalningsvilkor derefter lämpas, samt att anstånd
med aflemnande af den föreskrifna intecknings-säkerhelen måtte bemälde
äldste beviljas, intilldess det nya rådhuset hunnit blifva färdigt och
brandförsäkradt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
S. J. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-rådct ä Stockholms Slott
deri 16 December 184 7-
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
fFiern,
Friherre Gyllen gr anat,
luta:c och
Fåhreeus.
Bih. till R. St. Vrot. i g 4 7 A: 18-13. t Sami. ! A[d. 17 Uäft.
3
14 Kongl. Majis Nåd, Proposition, N:o G5.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe> uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse mad Kongl. Majis redan meddelade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majlis nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående förändring i vilkoren för återbetalning af det till återuppbyggande
af rådhuset i Wexiö beviljade låne-understöd.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt befalla, att nådig proposition,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
C. yl. (Vesterstrand,
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1848.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
1
N:o 66.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Januari kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående beskattning
sväsendet samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling
; gifven Stockholms Slott den 20 December i84j
En
lill sin beskaffenhet lika grannlaga som för samhället vigtig fråga
är onekligen den ofta, ehuru hittills utan väsendtlig påföljd, behandlade,
om nödiga förändringar i Rikets kamerala lagstiftning.
I samma mån fordringarna på reda och ordning i statsförvaltningens
serskilda grenar gjort sig gällande, har det äfven blifvit insedt, att det sedan
fordna tider bibehållna, på natura-prestalioner grundade, systemet för
jordbeskatlningen är behäftadt med flera brister och olägenheter, hvilka
hufvudsakligen uppenbara sig uti ett inveckladt, för kontrollen å så väl
den skattskyldiges som statens sida hinderligt, debiterings och redovisningssätt,
skatternas ökade tyngd genom sättet att dem utgöra, i det att värdet
eller beloppet deraf förhöjes i samina mån som missväxt eller knapp skörd
minskar tillgången för deras afbördande, i svårighet att bestämma räntepersedlarnes
lösningspris efter de prisförhållanden, som allmännast för året äro
gällande m. m., hvartill kommer, såsom en serskild följd af en del räntors
och tiondes anvisande till embets- och tjenstemäns aflönande samt vissa inrättningars
underhåll m. m., med bibehållen rättighet för dessa räntetagare
att persedlarna in natura utfordra, — att grundskatterna blifva för en
del skattdragande mera tryckande än för de öfriga, enär det beror af indelningshafvaren
att, med begagnande af den uppsägnings-rätt, staten numera
för sin del frånträdt, tvinga räntegifvaren att antingen forsla persedlarna
flera mil, eller ock, för undgående af alla de olägenheter, som dels
äro förenade med en sådan forselskyldighet, dels kunna uppkomma genom
stränghet i fråga om persedlarnes beskaffenhet och deraf föranledda tvister,
för räntorna erlägga en i möjligaste måtto uppdrifven lösen.
Angående sättet för en ändamålsenlig, med full rättvisa både mot räntegifvare
och räntetagare förenad, reglering i berörda hänseenden hafva emellertid
meningarna varit betydligt skiljaktige.
Bilt. till R. St. Brot. 1847 &. 1848. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 1
2
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Av o 66.
En naturlig förklaringsgrund härtill förefinnes visserligen uti farhågan
att rubba förhållanden, som en längre tid fortfarit och sannolikt från början
varit beräknade på gemensamma fördelar för både staten och den enskilde;
men en hufvudsaklig anledning till de skiljaktiga meningarne måste
dock tvifvelsutan sökas uti frågans invecklade och vidt omfattande beskaffenhet,
jemte saknad fullständig utredning af dit hörande ämnen. Det har
ock visat sig, att, i följd af de äldre beskattning- och uppbördsförfattningarnas
inre sammanhang, partiella förändringar deruti svårligen kunna ega
rum, utan att de fördelar, som härigenom i ett afseende skulle vinnas,
komme att medföra skadliga rubbningar i ett annat; och Kongl. Maj:t, som
uti serskilda från Rikets sednast församlade Ständer emottagna framställningar,
angående de indelta räntornas indragning till Stats-verket emot anvisande af
motsvarande stats-anslag, de in natura bestämda skatternas lösande efter medelpris,
grundadt på flera föregående års markegångs, jemte förändrad tid
och ordning för markegångssättningen, m. m., erhållit en förnyad anledning
att åt frågan om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling gifva den möjligaste noggranna utredning, för att
derefter kunna, utan fara för misstag, pröfva hvad som i detta hänseende
vore för samhället och dess medlemmar mest gagneligt och ändamålsenligt,
har, för vinnande häraf, uppdragit åt en af sakkunnige män
sammansatt kommitté att, efter tagen kännedom af så väl Rikets Ständers
ofvanberörda framställningar, som öfriga tid efter annan i ämnet afgifna yttranden
och förslag, utarbeta en allmän plan för beskattningsväsendets samt
uppbörds- och redovisningsverkets fullständiga ordnande, med syftning att i
möjligaste måtto afhjelpa de härutinnan nu förekommande brister och olägenheter.
Åt det, om ospard möda och ärendets omsorgsfulla behandling vittnande,
betänkande, hvarmed förrbemälde kommitterade härefter till Kongl. Maj:t
inkommit, har Kongl. Maj:t egnat en noggrann pröfning; och Kongl. Maj:t
går nu att, iden ordning betänkandet föranleder och med detsammas öfverlemnande,
till Rikets Ständer framställa de förslag lill förändringar i nu
gällande stadganden, angående sättet och ordningen för grundskatternas
beräkning och utgörande samt dessas jemte öfriga utskylders debitering,
uppbörd och redovisning, som Kongl. Maj:t för Sin del anser lämplige,
och hvilka äro af beskaffenhet att böra till Rikets Ständers pröfning hänskjutas.
Kongl. HJaj:Is Nåd. Proposition, N:o 66.
3
Angående jemkning i jordegendomar nes skattebördor.
Uli det yttrade, konimitterade härom afgifvit och hvartill de hemtat serskild
anledning dels af Bonde-Ståndets vid sistförflutna riksdag gjorda underdåniga
hemställan, om åtgärder för beredande af den så kallade mantalsräntans
upphörande, dels af ett framstäldt förslag om beviljande, utan lösen,
af skattenatur åt under åborätt upplåtne kronohemman, hafva kommitterade,
jemte meddelad utredning af de olikheter i skattebördor och besvär,
som härflyta af skiljaktige hemmansnaturer m. m., till granskning upptagit
de förslag till jemkning härutinnan, som, tid efter annan, blifvit framställde
och dervid, på anförde skäl, förmält sig icke kunna tillstyrka en allmän
jemkning i grundskatterne, vare sig med afseende å olikheterna i jordnaturerne,
eller de skiljaktigheter i grundskatterna, som emellan jordegendomarna
för öfrigt förefinnas; hvaremot kommitterade, som jemväl afstyrkt bifall
till Bonde-ståndels anhållan om mantalsräntans upphörande, dels uppgifvit
serskilda förslag, huru förstnämnda olikheter, i hvad som rörer utgörandet
af andra onera och besvär, än de egentliga grundskatterna, möjligen skulle
kunna i mer eller mindre mån undanrödjas, dels såsom i kommitterades tanke för
det allmänna gagneligt, i underdånighet föreslagit medgifvande, under vissa
iakttagelser, af afgiftsfri skatterätt till krono-rusthåll, säterier och bergsmanshemman
samt andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman och
lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts befallningshafvande antagas, och
som, enligt hittills gällande stadganden, kunnat, emot till staten ingående
afgift, till skatte köpas.
Kongl. Maj:t, som under hufvudsakligt instämmande i deåsigter kommitterade
i ämnet yttrat, anser någon allmän jemkning i grundskatterna medelst
mantalsräntans upphörande eller på annat sätt för det närvarande icke
lämpligen böra eller kunna ifrågakomma, finner för Sin del, något beslut
ej heller nu böra fattas i den af kommitterade väckta fråga om upphörande
af den för vissa hemmansnaturer hittills åtnjutna befrielse från serskilda
onera och besvär, dels emedan en slik förändring, åtminstone i de flesta
fall, icke skäligen kan ifrågasättas utan ersättning åt de hemman, som, i
följd af berörde jordprivilegiers upphörande, finge vidkännas ökade onera,
dels och emedan, äfven om nämnde förändring på delta sätt kunde åstadkommas,
de hufvudsakligaste skiljakligheter, som i öfrigt förefinnas emellan
de serskilda jordnaturerna, med hänsigt till sjelfva beskattningen, ändock
komme att qvarstå. >
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
Hvad åter beträffar förslaget angående kronohemmanens upplåtande under
skattemannarätt utan lösen, har väl såsom skäl för ett slikt medgifvande
blifvit anfördt: att staten af sin jordegande rätt till ifrågavande egendomar
icke egentligen upphemtar annan fördel, än nyssnämnda vid skatteköp
inflytande lösen, hvilken hittills vanligen icke inbringat mera äii omkring
5 ä 6,ooo r:dr, hvaremot staten ginge miste om åtskilliga inkomster,
sorn af dylika egendomar skulle föranledas, derest de egde skattenatur, såsom
karte-sigillate-afgift för köpe-, fäste- och intecknade skuldebref samt vid
bouppteckningar, äfvensom förhöjd fastighelsbevillning i den mån egendomarnes
upplåtande under full eganderätt komme att föranleda till deras förbättring
och i följd deraf ökade värde; att genom förändringen komme att
besparas all den kostnad för staten och enskilde, jemte det besvär .för tjenstemän
och embetsmyndigheter, som härflyter af tillsynen öfver kronohemmanens
vård och handhafvandet af derom i öfrigt gifna föreskrifter; samt
att, med undvikande af nu ofta förekommande tvister om åboskap och företrädesrätt
dertill, upphäfvandet af de återstående inskränkningarna i kronoåboers
rättighet till den jord, de besitta, sannolikt skulle försätta denna
samhällsklass i en vida förmånligare belägenhet, än för det närvarande, och
i väsendtlig mån bidraga till jordens skyndsammare odling och egendomarnes
förbättrande m. m. Men å andra sidan bör äfven tillses, huruvida, för
vinnande af de med förslaget åsyftade fördelar, uppoffring af den inkomst,
staten genom skatteköpen hittills egt att påräkna, må vara af verkligt behof
påkallad.
I sådant afseende har det icke undfallit Kongl. Majit, hurusom den lösen,
mot hvars erläggande skatterätt till kronohemman nu kan förvärfvas,
är bestämd efter de mest hilliga grunder, så att utväg för innehafvare af
dylika hemman att af egna tillgångar afbörda sig nämnde lösen eller anskaffa
dertill erforderliga medel, i allmänhet icke höra saknas. Deremot
måste medgifvas, att för skatterätts erhållande äro fördskrifna vissa iakttagelser,
hvilka, såsom föranledande till omgång och serskilda kostnader för
den skatteköpssökande, kunna verka hinderligt för skatteköpens skyndsammare
fortgång; och Kongl. Maj:t vill, med anledning häraf och för att jemväl
i afseende på den ringa skatteskillingens erläggande bereda ytterligare
lättnad, till Rikets Ständers bifall öfverlemna:
att skattemannarätt icke allenast till krono-rusthåll, säterier och bergmanshemman,
utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman
och lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Majrts befallningshafvan
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
5
de antagas, och som, enligt hittills gällande stadganden, emot till Staten
ingående afgift, kunnat till skatte köpas, hädanefter må, utan föregången
värdering eller annan omgång, än erläggande af den efter grundräntans
kronovärde uträknade och besLämda köpeskillingen, erhållas af den person,
som derå innehar lagligen befästad besittningsrätt, eller pröfvas vara dertill
berättigad; att, i enlighet härmed, uträkningar öfver beloppet af skatteköpeskillingen
för hvarje med serskild åbo försedd så beskaffad kronolägenhet
böra i Landskontoren länsvis uppgöras och till Kammar-kollegii granskning
öfverlemnas; att, sedan dessa uträkningar, efter undergången sådan granskning,
som med all möjlig skyndsamhet bör verkställas, godkände och rättade,
blifvit till Kongl. Maj:ts befallningshafvande återsända, särskild förteckning
öfver köpeskillingsbeloppen för lägenheter inom hvarje socken inom
länet bör utskrifvas ocb, lika med andra kungörelser, i socknekyrkan
uppläsas samt till vidare upplysning och efterrättelse der förvaras; att, då
någon till skatteköps erhållande sig anmäler och tillika i landtränLeriet nedsätter
erforderlig andel af skatteköpeskillingen, jemte den afgift till Wadstena
krigsmanshus kassa, som af icke berustade kronohemman vid skatteköp
bör utgå, Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall ega att, efter behörig
utredning angående innehafvarens besittningsrätt och sedan densamma
befunnits lagligen befästad, förordna om lägenhetens omföring i jorrleboken
från krono till skatte samt derom hos Kammar-kollegium göra an
målan, hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution, som emot
den för sådana vanliga lösen bör utfärdas, men karteras såsom för skattebref
är föreskrifvet, komme att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätt
bestyrkes; att, då någon önskar anstånd med skatteköpeskillingens erläggande,
betalningen deraf må fördelas på det sätt, att hvad som motsvarar
elt års grundränta efter kronovärdi genast erlägges och sedermera
ett lika belopp årligen, intilldess hela köpeskillingen blifver godtgjordt; börande
hvad sålunda årligen till betalning förfaller i sammanhang med lägenhetens
grundskatter i behörig ordning debiteras, uppbäras och redovisas;
samt slutligen att, på lika sätt, som nu blifvit uppgifvet, skall förfaras,
om någon anmäler sig till skatteköps erhållande innan ofvanberörda
uträkningar öfver skatteköpskillingsbeloppen blifvit fastställde; dock att i
sådant läll särskild uträkning öfver skatteköpeskillingen för den lägenhet,
hvarom fråga väckes, bör uppgöras och i ofvan omförmälda ordning pröfvas;
Och vill Kongl. Majit vara betänkt på vidtagande af lämplig åtgärd
6
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
för att befordra de ifrågavarande uträkningarne och granskning deraf till
skyndsam verkställighet.
Angående förenkling af Grundräntorna och Tionden.
Att grundräntornas bestämmande i en mängd olika persedlar, på sätt
nu eger rum, medför väsendtliga olägenheter dels genom deraf härflytande
vidlyftighet i räkenskaperne, dels äfven för den skattskyldige genom svårighet
att kontrollera den invecklade debiteringens riktighet, har länge varit
erkändt och vid flerfaldiga tillfällen framkallat förslag, hvilka utgjort
för.emålför Ömsesidiga meddelanden de hegge statsmakterna emellan.
Jemte en upplysande utredning af hithörande förhållanden, hvarigenom
ytterligare ådagalägges, huruledes berörde olägenheter icke kunna aflijelpas,
med mindre uti grunderna för denna del af beskattningen beredes
någon väsendtlig förenkling, utsträckt jemväl lill de räntor, som äro till
löner m. fl. behof anslagna, framställes uti det närlagda betänkandet tvänne
alternativa förslag att bringa detta vigtiga ärende till verkställighet:
det enaj att de på skattläggning grundade ordinarie räntor i alla delar af
riket bestämmas alL utgå i penningar till ett, för hvarje i Jordeboken särskildt
upptagen egendom sammanfördt belopp, hvarvid skulle iakttagas, att
den andel deraf, som af markegång heror, beräknas efter medium af det
för kronans räntor gällande markegångspris för de 20 åren 1824—1843,
likväl med jemkning till fullt skillingtal, på sätt tillika serskildt uppgifves;
och det andra, att utbyta de nuvarande mångfaldiga räntepersedlarne
mot ett mindre antal, hvarmed skulle sålunda tillgå, att, sedan de räntor,
som hittills varit i persedlar och tjenstbarheter utsatte, blifvit efter enahanda
grund, som i första alternativet omförmäles, eller medium af markegångsprisen
för åren 1824—1843, uträknade, — såsom räda i penningar
upptages ej mindre sammanlagda beloppet af hvad hittills på sådant sätt,
oberoende af markegång, blifvit godtgjordt, än äfven hvad af öfriga, efter
markegång förvandlade, andelen öfverstiger fullt riksdaler-tal; dock att vid
summans utförande mindre tal än skilling uteslutes, samt att återstoden
af den efter markegång beräknade ränteandelen förvandlas till det mindre
antalet persedlar; att, till vinnande af möjligaste enhet, lika persedlar för
hela riket bestämmas och dertill antagas spanmål och smör, den förra beräknad
uti Norrland i korn, men i öfriga delen af riket till hälften råg och
Kongl. 31aj:Is Nåd. Proposition, N:o 66.
7
hälften korn, med den propotion emellan berörde olika varapersedlar, att
spanmålen motsvarar ungefärligen två-tredjedelar af värdebeloppet; samt
att, på det allmän grund för denna förvandling måtte erhållas, för hvarje
län uträknas, huru stor qvantitet af nämnde persedlar, som efter förut omförmälda
medelpris för tjugo år belöper på En riksdaler, enligt nya myntsystement,
dock att den andel, som icke utan svåra bråk skulle kunna sålunda
i persedlar beräknas, upptages såsom fyllnadspenningar i kontant:
allt på sätt af kommitterade serskildt upprättade uträkningar närmare utvisa.
Lika med kommitterade anser Kongl. Maj:t en, på ett eller annat sätt
tillvägabragt, förenkling af persedelskatten utgöra ett bland de liufvudsakligaste
vilkoren för vinnandet af det åsyftade andamålet: enkelhet i räkenskaperna,
lättad kontroll å så väl debitering som uppbörd och redovisning
samt möjligaste inskränkning i de vid uppbördsverket anställde tjestemäns
antal. Det är äfven obestridligt att detta ändamål fullständigast skulle vinnas,
om, enligt det af kommitterade framställda första alternativ}, förenkligen
utsträcktes ända derhän, att all på skattläggning grundad, i ordinarie räntan
ingående, persedelskatt blefve till en gång för alla bestämd penningeränta
förvandlad; men häremot förekomma vigtiga betänkligheter, enär det
visar sig, att värdet af sådana hemmanräntor som hittills utgått efter markegång,
enligt förslagsberäkning, uppgår till det nog betydliga beloppet af
omkring i,5oo,ooo r:dr, hvarå, i händelse af dessa räntors förvandling till
fix penninge-skatt, kunde i en framtid, genom möjligen stigande varuvärden,
uppkomma en för staten kännbar brist, hvilken då måste genom beskattning
i annan väg fyllas. Den fördel, staten nu eger, att för en del af
sina inkomster vara oberoende af vexlande varuvärden, medför ej heller
för de skaftskyldige någon egentlig tunga, enär ett förhöjdt värde å räntepersedlarne,
förutsatt att de bestå af sådana varor, som utgöra alster af
jordbruket, tillika måste hafva till påföljd jordegendomens så väl ökade afkastning
som stigande värde; Och Kongl. Majit anser af dessa förenade anledningar
hemmansräntorpas förvandling Lill penningar, åtminstone för det
närvarande, icke böra ifrågakomma. Deremot finnér Kongl. Majit dessa skatters
förenkling, utförd med behörigt afseende å ej mindre bibehållandet af
förenämnde fördel för staten, än de skattskyldiges rätt att icke genom förenklingen
blifva åbragte större tunga, än som åtföljer förut stadgade räntebestämmelser,
vara både lämplig och af verkligt behof påkallad; Och Kongl.
Maj:t, som, vid pröfningen af de angående sättet för en slik förenklings
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
utförande uppgjorde särskilda förslag, ansett det, som i skatte-reglerings-kommitteens
underdåniga betänkande blifvit, i Öfverensstämmelse med pluralitetens
åsigt, såsom andra alternativ framstäldt, och hvilket till sitt hufvudsakliga
innehåll här ofvan finnes intaget, närmast uppfylla nyss antydda
fordringar på rättvisa och billighet, öfverlemnar alliså och under åberopande
af de i betänkandet anförde och i närlagda Statsråds-protocoll för
den 21 nästlidne Oktober vidare utvecklade skäl, till Rikets Ständers bifall
berörde förslag, att bringas till verkställighet i sammanhang med de
förändringar i afseende på sättet för grundskatternas utgörande samt de inde
Ida räntornas disponerande m. m., som Kongl. Maj:t nu jemväl föreslår,
samt under iakttagande vid räntereduktionen af de serskilda bestämmelser,
som kunna blifva en följd af möjligen skeende jemkningar i det vid sistförflutna
Riksdag antagna, men ännu icke till verkställighet befordrade, nya
myntsystem, derom en förnyad proposition nu blifvit af Kongl. Maj:t lill
Rikets Ständer aflålen.
För öfrigt gillar Kongl. Majit och öfverlemnar i följd deraf jemväl
till Rikets Ständers godkännande och bifall, hvad kommitterade i underdånighet
tillstyrkt, ej mindre i afseende på krono- och kyrko-tionden, hvilken
Kongl. Majit, lika med kommitterade, anser icke böra undergå annan förenkling,
än att den del deraf, som är utsatt i andra persedlar än spanmål
eller uti andra sädesslag, än sådana, hvaraf den i allmänhet inom hvarje ort
utgöres blifver till spanmål af sistnämnda slag reducerad, än ock rörande
de i öfrigt i sammanhang med ränteförenklingsförslaget förekommande serskilda
frågor, nemligen: om förenklingens utsträckning jemväl till de qvarnar,
sågar och fisken åsätta persedelräntor; om bestämmande till visst belopp i penningar
af den såkallade ost-skatten i Herjedalen; om förvandling tili ständig
penningeränta af preslernes bland ordinarie räntor upptagna utlagor; om ränteförenklingens
utförande i stora Kopparbergs län, i afseende hvarå Kongl. Majit
åberopar Dess, angående upphörande af Fahlu bergslags dispositionsrätt öfver
kolräntorna derstädes serskildt till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition;
om upphörande af den inom vissa delar af nyssberörda län under
benämning af Fahlu kungsgårdshjelp utgående serskilda ränta, emot samtidigt
upphörande af derför medgifven lindring i bevillningen; om afskaffande
af den byggnadsskyldighet till öfverste-bostället vid Dahl-regementet,
som nu åligger allmogen i Näsgårds fögderi; om förvandling m. m. af den
vissa hemman åliggande dagsverksskyldighet, så vidt den är i hemmanens
ränta inbegripen; om särskilda iakttagelser vid ränteförvandlingen i afseende
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
9
ende på den i Fährentuna härad af Stockholms län utgående s. k. drängespanmål,
och i allmänhet för hemman, hvilkas räntor äro till större eller mindre
del indelta; om framdeles skeende skattläggningar och om upphörande deraf
för tullmjölqvarnar, hvilka hädanefter anläggas eller icke redan blifvit
grundränta åsatte; om förvandling af de till ordinarie ränta hänförliga afgifter,
hvilka utgå af städernas jord, samt slutligen om upphörande af den
i Skåne utgående så kallade Halmstädjeafgiften.
H vad serskildt beträffar frågan om sättet för framtida godtgörande af
den dagsverksskyldighet, som icke är i hemmanens ränta inbegripen, anser
Kongl. Maj:t lämpligast, att beslut härom fattas i sammanhang med frågan
om upphörande af dylika tjenstbarheters fullgörande in natura, hvilken
sednare fråga kommer att blifva föremål för serskild nådig pröfning,
i anledning af de förslag i detta hänseende, som blifvit hos Kongl. Maj:t
framställda.
Angående dispositionen af Ordinarie räntor Kronotionde och boställen
j hvartill höra frågorna:
a) om de för ordinarie afkortningarnes upphörande ytterligare erforderliga
åtgärder; samt
b) om nödiga förändringar i afseende å dispositionen af indelta räntorna
och tionden samt utarrenderade boställen.
Hvad kommilterade i förstnämnda afseende i underdånighet föreslagit
och hemställt och hvilket är af beskaffenhet att af Kongl. Maj:ts pröfning
allena bero, har Kongl. Maj:t till alla delar gillat och bifallit, samt
i anledning deraf, på sätt närlagda protokoll för den 21 sistlidne
Oktober utvisar, redan meddelat för verkställigheten erforderliga föreskrifter.
Beträffande dernäst frågan om nödiga förändringar i afseende å dispositionen
af indelta räntor och tionde samt utarrenderade boställen, har
Kongl. Maj:t funnit det icke kunna bestridas, hvad sorn äfven blifvit af
Rikets Ständer vid serskilda tillfällen och sednast vid sistförflutna Riksdag
erkändt, att det sedan äldre tider begagnade sätt att till. embets- och tjenstemäns
aflönande eller vissa inrättningars underhåll m. m. anvisa Kronans
räntor att af vederbörande sjelfva uppbäras, icke allenast i betydligare mån
Bih. till R. St. Prof. 1847 éc 1848 1 Sami. 1 Åfd. 18 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 66.
invecklar räkenskaperne, utan ock, på salt redan blifvit anmärkt, under
tillämpning af nu gällande stadganden angående sättet för grundskatternas
utgörande, är för ränlegifvaren serskildt betungande, jemte det indelniugshafvaren
äfven å sin sida kan ega flera anledningar till missbelåtenhet,
enär dess ränte- och tionde-anslag icke utfalla förr än flera månader efter
utgången af det år, för hvilket de äro beräknade, samt i öfrigt kan, i följd
af tredska eller bristande tillgång hos den skattskyldige, inträffa, att lefvereringen
deraf än längre fördröjes eller alldeles uleblifver m. m.; men, om
det alltså å ena sidan är ovedersägligt, att genom indelningarnes indragning
till statsverket både enkelhet i förvaltningen och lättnad för de skattskyldige
skulle uppkomma, äfvensom att det indelta löningssättet är förenadt
med olägenheter äfven för indelningshafvare!!, bör dock å andra sidan tillses,
att förändringen, under behörigt afseende på statens tillgångar, utföres
på ett sätt, som innefattar full rättvisa både emot ränlegifvaren och indelningshafvaren,
och hvarigenom icke nya olägenheter, i de förut befintliges
ställe, framkallas.
Hvad nu angår kommitterades förslag rörande indragning till statsverket
mot bestämda ersättningsbelopp i penningar af de indelta löneanslag,
som direkte äro för vissa tjenster anvisade eller afsedde, samt de löneanslag
till indelta armeen, hvilka af lönings-direktionerna disponeras till
fördelning emellan löntagarne; så är delta förslag ulan tvifvel ändamålsenligt
för beredande af en bättre ordning och större enkelhet i afseende å
så väl uppbörd, som räkenskap; men dervid förekommer emedlertid, att
lönerna, serdeles inom militias-stalen, redan nu äro för de flesta tjenstemän
otillräcklige, hvarförutan hvad som här ofvan blifvit anmärkt, i fråga om
förvandling lill penningar af statens behållna räntor, äfven måste vara
gällande i afseende på embets- och tjenstemäns löner, hvilka, om den del
deraf, hvars belopp hittills varit beroende af varuvärdet, bestämmes till
viss penningesumma och varuvärdena sedermera stiga, skulle blifva än mera
otillräckliga för lefnadsbehofven. Kongl. Maj:t har ej heller kunnat förbise
den vigtiga omständighet, alt slatens nuvarande tillgångar svårligen
torde medgifva anvisande af den betydliga summa, som skulle erfordras för
utbetalning förskottsvis hvarje år af lösen lör de till embets- och tjenstemanna
staterna anslagna löningsräntor och tionde, ett förskott, hvartill Rikets
Ständer, då de vid sista Riksdag beslöto indelningarnes indragning
emot ersättning efter för 5 år i sender bestämd medelmarkegång, ej heller
anvisade nödige medel; Och är Kongl. Majit fördenskull samt med jemväl
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o GG.
11
hemtadt stöd af Rikets Sländers sistberörda beslut, af den tanke, att, med
undantag för landt- och skolstaterna, hvilkas löner nu äro föreslagna att
omregleras, annan förändring i hittills gällande stadganden i afseende å löneindelningarne
för det närvarande icke bör komma i fråga, än att desamma
vederbörande tillgodokomma efter samma grund, som för Kronans behållna
räntor och tionde nu af Kongl. Maj:t i allmänhet föreslås med serskild
godtgörelse af staten för forsetlön, samt att först i den mån omreglering
af lönerna vid sistberörda stater, likasom vid landt- och skolstaterna,
kan komma att ske, det må ankomma på pröfning i hvarje serskildt
fall, om, vid verkställighet af sådan reglering, förändring bör ega rum, så
alt löneanslagen en gång för alla bestämmas tili visst belopp i penningar,
enligt de af kornmitlerade i detta afseende föreslagna grunder, äfvensom
Kongl. Maj:t anser lämpligast, att, intilldess dessa ränte- och tionde-anslag
sålunda kunna, i mån af skeende löneregle,ingar, varda mot visst belopp i
penningar utbytte, med uppbörden af samma anslag på hittills vanligt sätt
lörhålles, så att löneinnehafvarne ega alt hvad dem efter stadgade grunder
tillkommer sjelfva eller genom egna vederbörande uppbördsman direkte af
de skattskyldige uppbära, börande hvad angår sådana utarrenderade boställen,
hvilkas arrenden äro anvisade lill aflöning, frågan om indragning deraf,
likaledes, i Kongl. Majrts tanke, blifva beroende på pröfning i sammanhang
med de serskilda löneregleringarne, samt, på sätt Rikets Ständer äfven
för deras del beslutat, de till regementena anslagna utarrenderade boställen
, intilldess en slik lönereglering i afseende på indelta armeen egt
rum, eller åtminstone tills vidare, förblifva under vederbörandes disposition,
och alltså regementslönings-direktionerna fortfarande ombesörja uppbörden
och fördelningen emellan vederbörande löntagare af de inflytande
arrendeafgifterne.
För öfrigt anser Kongl. Maj:t, till iakttagande vid hvarje skeende förändring
med ile indelle lönerna, böra stadgas och iakttagas: att för de ordinarie
einbets- och tjenstemän, uti hvilkas fullmakter eller konstitutorialer
serskildt förbehåll ej blifvit gjordt, förändringen först vid deras afgång från
tjensten träder i verkställighet, såvida de icke sjelfve, derom hörde, förklara
sig nöjde, att den dessförinnan försiggår; att uti regleringen härmed
icke inbegripas sådana tjenstebefallningar, lör hvilka lönerna ulga al de till
serskilda inrättningars disposition ställde anslag, samt att de anslag, hvilka
framdeles kunna varda anvisade i stället för indragna indelningar, erhålla
12
Kongl. Maj:ts Nå. Proposition, N:o 66.
lika helgd, som indelningsverket, så att de icke utan Kongl. Majrts och
Rikets Ständers sammanstämmande beslut må kunna förändras.
Vidkommande åter de indelta anslag, som äro anvisade dels till åtskilliga
allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, dels
till enskilde inrättningar och personer, äfvensom de räntor och tiondeanslag,
hvilka tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, så föreslår
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers godkännande, hvad kommitterade rörande
grunderna och vilkoren för indragningen af dessa anslag i underdånighet
hemställt, eller
att sådana inrättningar, som med statsmedel underhållas, såsom Krigsakademien,
invalidbusfonden, militise-boställskassan, Strömsholms stuteri
m. fl. må i allmänhet och på sätt för hvarje inrättning serskildt kan varda
bestämdt, erhålla ersättning medelst bestämda kontanta anslag, beräknade
efter medelmarkegångspris för de sista Tio åren före indragningen, med
tillägg af forsellön å spanmål;
att i afseende å de till öfriga allmänna verk och inrättningar samt
kyrkor och fromma stiftelser anvisade anslag, äfvensom augmentsräntor och
anslagen till gästgifveriet’, färjor och färjkarlar, poslbönder och brefbärare,
samt de räntor och den tionde, som släder åtnjuta, förfares sålunda, att,
hvad tionden beträffar, af den del, som kunnat till leverering in natura
uppsägas, beräknas för framtiden så stor qvantitet inom hvarje markegångsdistrikt,
som uppgår till fullt tunnetal, hvarföre sedermera erhålles lösen
till det belopp, de skattskyldige årligen erlägga, hvarjemte anvisas visst
kontant anslag ej mindre för forsellön, der sådan förut kunnat ifrågakomma,
än för den del af tiondeanslagen inom hvarje distrikt, som öfverskjuter
fullt tunnetal, äfvensom för sådan tionde, sorn nu löses efter bestämda
priser; samt att för hemmansräntor erhålles enahanda lösen, som de skattskyldige,
enligt hvad Kongl. Maj:t nu i öfrigt föreslår, skulle komma att
för hvarje år erlägga, och dessutom nyssnämnda kontanta anslag för forsellön;
att
nödiga åtgärder må, på sätt och i den ordning kommitterade uppgifvit,
vidtagas, på det äfven de ränte- och tiondeanslag, som af enskilde
verk och inrättningar samt personer innehafvas, må, efter med vederbörande
träffad öfverenskommelse, kunna indragas; samt
att de årliga ersättningarna utbetalas sålunda, att godtgörelsen för
augmentsräntorna och anslagen till gästgifveriet’, färjor och färjkarlar samt
postbönder och brefbärare för hvarje år liqvideras vid den tid det påföl
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
13
jande, då uppbördsstämmor för hemmansräntorna hållas, men att alla öfriga
utfalla vid slutet af det år, för hvilket de beräknas; viljande, i händelse
dessa grunder varda af Rikets Ständer godkände, Kongl. Maj:t, sedan
vederbörande embetsmyndigheter blifvit hörde samt afgifvit den närmare
och fullständigare utredning af förhållandena, som, med afseende å härvid
förekommande flerfaldiga och af serskild beskaffenhet varande omständigheter,
må finnas af nöden, i nåder besluta angående de vidare åtgärder, sorn
för till vägabringande af omförmälda reglering erfordras.
Angående sättet för hemmansräntornas och kronotiondens utgörande.
Enligt hvad redan blifvit antydt, anser Kongl. Majit en af de väsendtligaste
olägenheterne af nu gällande grunder för hemmansräntornas och tiondens
utgörande vara det missförhållande emellan skattebeloppet och de
skaltskyldige egendomarnes afkastning, som uppkommer genom skyldigheten
att antingen utgöra persedel-skatterna in natura eller lösa dem efter för
året fastställda markegångspris, och hvilket har till påföljd, att skattebeloppet
ökas i samma man, som felslagna skördar eller missväxt minska tillgångarna
till dess utgörande. Så länge omständigheterna icke medgifva upphörande
af all skatteberäkning i persedlar, är derföre, i Kongl. Maj;ts tanke,
bland alla ifrågaställde förändringar i nuvarande beskattningssystem den,
som åsyftar undanrödjande af förenämnde olägenhet medelst fastställande af
medelpris till grund för räntepersedlarnes och tiondens lösande, företrädesvis
förtjent af uppmärksamhet; och Kongl. Majit, sorn derjemte delar de i
skatte-reglerings-kommitténs underdåniga betänkande framställda åsigter, så väl
i fråga om lämpligaste sättet för bestämmande af ett dylikt medelpris, som
angående nödvändigheten deraf, att de skattskyldige, för tillgodonjutande af
härmed förknippade fördelar, frånträda rättigheten att utgöra persedelskatterna
in natura, hvilket Kongl. Majit dessutom betraktar såsom ett oeftergifligt
vilkor för ej mindre den föreslagna ränteförenklingens till vägabringande,
än indelningarnes öfvertagande af stats-verket, anser Sig, på grund
häraf och utanomgången af de skattskyldiges hörande, destohellre böra till
Rikets Ständers bifall öfverlemna kommitterades i nu omförmälda hänseende
afgifna förslag ellen att så väl tionden sorn de i h emin a n sr än torne
ingående persedlar böra ovillkorligen lösas med penningar efter för fem år
i sender bestämdt j pä nästföregående 10 års markegång grundadt, medelpris,
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
sorn de förändringar i afseende på sältet och tiden för markegångsprisens
framtida bestämmande, dem Kongl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitterades härutinnan afgifna yttrande, här nedan föreslår, böra
lemna all erforderlig säkerhet derför, att någon förlust, vare sig för räntegifvare
eller räntetagare, genom upphörande af skattepersedlarnes leverering
in natura icke uppkommer; börande likväl, på sätt kommitterade tilllika
i underdånighet hemställt, förrberörda medelpris första gången bestämmas
endast för tiden till och med år 1850 efter markegången för åren
1836—1845; äfvensom det blifver en följd af hvad Kongl. Maj:t bär ofvan
i afseende på indelningarne föreslagit, att, enligt nu gällande stadganden,
tillsvidare kommer att förfaras med utgörandet af de räntor och
den tionde, som innehafves af indelningshafvare, hvilka uti fullmakter och
konstitutorialer äro försäkrade om orubhadt bibehållande af samma räntor
och tiondeanslag, och icke vilja åtnöja sig med deras godtgörande efter
medelpris.
Hvad serskildt beträffar kommitterades i sammanhang härmed framställda
förslag i fråga om lösande efter medelpris jemväl af den spanmål,
som för ständiga rote-vakanser i Skåne utgår, äfvensom af bäst-vakansspannmålen,
finner Kongl. Maj:t, lika med kommitterade, sådant böra bero
af vederbörandes eget begifvande, men anser derjemte, att en del rusteller
rotehållares obenägenhet att afsäga sig rättigheten tili nämnda spanmåls
levererande in natura icke bör hindra medgifvande för de öfrige
alt få siir spanmål med penningar efter medelpris liqvidera; hvadan Kongl.
Maj:t är af den tanke, att förslaget angående räntornas och tiondens lösande
efter medelpris bör äfven å rote- och hästvakans-spanmålen vinna
tillämpning, i den mån samtlige delägare i ett elier flera serskilda rusteller
rote-håll sådant medgifva.
Angående inkomsterne af Statens egendomar.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om ingående
till stats-verket, emot bestämda ersättnings-anslag, af åtskilliga verks
och inrättningars uppbörder, öfverlemnar Kongl. Maj;t tili Rikets Ständers
bifall den likartade reglering i afseende på till serskilda behof anslagna
krono-arrenden, som kommitterade i denna punkt af deras underdåniga
betänkande tillstyrkt, eller att alla arrenden af statens egendomar, som
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
15
äro till serskilda ändamål anvisade, må, i utbyte mot kontanta anslag,
varda lill stats-verket indragna, med undantag af de fall, då arrendena
skola in natura till vissa inrättningars underhållande utgöras: dock att
sättet och tiden för förslagets bringande i verkställighet må blifva föremål
för ytterligare pröfning, sedan en närmare utredning af hit hörande förhållanden
hunnit tillvägabringas; och föreslår Kongl. Maj:t derjemte, i enlighet
med kommitterades hemställan, att de till stats-verket ingående
arrenden må för framtiden antingen bestämmas i penningar eller, då sådant
icke anses lämpligt, utsättas i spanmål eller sådana persedlar, hvaraf
hemmansräntorna komma att bestå och hvilka persedel-arrenden sedermera
böra lösas med penningar efter det för hemmansräntor och tionde
gällande medelpris; anseende Kongl. Maj:t deremot kommitterades förslag
i fråga om utarrenderings-ålgärdernes förenkling åtminstone tills vidare
kunna förfalla, i följd af den förnyade författning om utarrendering af
kungsgårdar och andra kronolägenheter, som under den 17 Juli innevarande
år blifvit, i öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers
beslut, af Kongl. Maj:t utfärdad.
Angående Markegån gs sättningen.
I anseende till det för uppsägningsrättens begagnande samt räntornas
och tiondens derefter skeende debitering erforderliga rådrum, måste markegångs-sättningen
nu verkställas hösttiden, då årets gröda ännu icke är
allmänneligen aftröskad och afkasta ingen deraf alltså icke tillförlitligen
känd, samt då någon väsendtligare spanmålshandel ej heller förekommit,
så att priserna hunnit stadga sig. Genom räntornas och tiondens lösande
elter medelpris, hvarpå löpande årets markegång icke kommer att inverka,
upphör åter allt hinder föt markegångssättningens framflyttning till en
lämpligare tid af året, då priserna äro stadgade, och då kontrollen mot
för hög eller lör låg markegång jemväl bör underlättas af allmänt kända
och ulan svårighet ådagalagda förhållanden, i utbyte mot det betryggande
i nämnde hänseende, som nu förefinnes uti den för indelta räntegifvare
och räntetagare bibehållna ömsesidiga uppsägnings-rätten.
Under framställning af dessa med flera i afseende på markegångssättningen
förekommande omständigheter, är af kommitterade för skatte
-
16
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
regleringen tillstyrkt: att de priser, hvilka, för den händelse förslaget örn
indelningarnes indragning samt tiondens och andra persedelskatters lösande
efter medelpris vunne bifall, borde ligga till grund för beräkningen af
denna lösen, måtte bestämmas efter försäljningspriserne under de trenne
sista månaderne af skatte-året och de trenne första månaderne af det
påföljande; men att tillsvidare serskild markegång i nu stadgad ordning
borde sättas till rättelse för liqvider emellan räntegifvare och räntetagare,
så länge sådane ifrågakomma, äfvensom för alla öfriga liqvider, hvilka, enligt
nu gällande föreskrifter eller öfverenskommelse!’, skola på markegång
grundas; att tiden för förstnämnda markegång måtte framdeles varda bestämd
till April månad; men att, så länge den hittills vanliga markegångssättningen
måste bibehållas, vid denna sistnämnda äfven förstomförmälda
prisbestämning må, till undvikande af dubbla förrättningar, för sig gå
efter de rörande densamma stadgade grunder; hvarförutan kommitterade,
- jemte yttrande af den åsigt, att deputerade för markegångssättningen hädanefter
borde blifva tvenne af hvarje riks-stånd, som rösta per capita i
stället för ståndsvis, samt att pröfningen af anförde besvär öfver deputerades
beslut borde, så länge det tillhör Kammar-kollegium att afgöra tvister
om grundskatterna, fortfarande af detta embetsverk verkställas, i underdånighet
öfverlemnat det, i öfverensstämmelse med dessa hufvudgrunder,
utai'betade förslag till förnyad författning, angående markegångssättningen,
som finnes deras underdåniga betänkande bilagdt, och deruti de
i öfrigt intagit sådana serskilda bestämmelser i afseende på pris-uppgifters
meddelande till ledning för markegångssättningen samt besvärsrätt och
verkan af förd klagan öfver fastställde markegångspris m. m., hvarigenom,
i kommitterades tanke, så väl de skattskyldiges som räntetagarens rätt
borde anses fullt betryggad. Godkännande hvad kommitterade i omförmälda
måtto yttrat och tillstyrkt i afseende på grunderna för markegångssättningen,
utom i hvad som rörer förändring af markegångs-deputerades sammansättning
och röstberäkning, hvarom Kongl. Maj:t, af skäl, som finnas
uttryckta i närlagda protokoll för den 21 sistlidne Oktober, nu ej finner
lämpligt att väcka fråga, anser Kongl. Maj:t kommitterades ofvan berörda
förslag till förnyad markegångs-förordning, serdeles med hänsigt till deri
meddelade stadganden om markegångs-sättningens grundande på prisuppgifter
för tiden från och med Oktober månad det ena till och med Mars
månad
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 66.
17
månad det andra året, samt sättet för dessa prisuppgifters upprättande
och; granskning m. m., i hufvudsaklig måtto lemna säkerhet derför, att
markegångspriserna varda satta i närmaste öfverensstämmelse med persedlar
nes allmänna värden. Så länge en del löntagarej på grund af innehafvande
fullmakter och konstitutorialer, fortfara att efter nu gällande stadganden
uppbära indelta räntor och tionde, samt vissa stater, äfven efter
uppsägningsrättens upphörande, bibehållas vid förmånen alt för dylika räntor
och tionde uppbära lösen efter medelmarkegång, tror Kongl. Majit lika
väl skäl vara för handen att, till ytterligare betryggande mot förlust å
ena eller andra sidan genom serskilda intressens inverkan på markegångssättningen,
dels, i öfverensstämmelse med hvad nu är föreskrifvet, förordna,
att deputerade för markegångssättniugen böra, så vidt ske kan, utgöras
tili ena hälften af räntegifvare och till den andra af räntetagare eller sådane
tjensteinnchafvare, på beloppet af hvilkas löner markegångssättningen
eger inflytande, dels medgifva och stadga, att serskilda ombud så väl för
de förra som för de sednare må vid markegångssättningarne tillkallas för
alt höras, med rättighet att å egna och öfrigas vägnar emot förrättningen
fullfölja klagan; öfverlemnande Kongl. Maj:t i följd häraf till Rikets Ständer,
alt kommitterades merherörde förslag till förnyad författning angående
markegångssättningen må, med ofvan omförmälda förändringar och
tillägg, varda i sammanhang med den i öfrigt nu föreslagna reglering, af
dem gillad t och anlaget.
livad kommitterade för öfrigt i underdånighet föreslagit och hemställt
rörande de serskilda frågorna: om upprättande af ny jordebok; om mantals-
och skattskrif ningen; om kronoutskyldernes debitering; om uppbörden
och redogörelsen, samt om prcescripstionslid för skattskyldiges och
redogörares ansvarighet, har Kongl Maj:t funnit i allmänhet både lämpligt
och ändamålsenligt samt alltså höra bringas till verkställighet, i den
mån sådant kan finnas förenligt med den plan för skatteväsendets ordnande
i öfrigt, som, efter det Rikets Ständer varit i tillfälle att i hithörande
ämnen sig yttra, varder fastställd; och Kongl. Majit vill, för sådant ändamål,
nu lill Rikets Ständers bifall ytterligare föreslå:
att vid upprättandet af ny jordebok må, i fråga om vidden och verkan
af dervid förekommande granskningsåtgärder samt tiden för anrnärkBih.
till H. St. Fröt. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 18 Baft. 3
18
Kongl. Majas Nåd. Proposition, N:o 66.
ningars framställande å de skattskyldiges sida, förfaras i enlighet med hvad kommitterade
i underdånighet hemställt;
att den så kallade bågskatten i Herjeådalen må för framtiden upphöra,
emot det att mantalspenningarne af allmogen derstädes erläggas med 6 sk.
af hvarje person;
att, sedan häradsskrifvarnes nuvarande befattningar upphört och debiteringen
blifvit, i öfverensstämmelse med kommitterades förslag, öfverflyttad
på serskilda vid landskontoren , under benämning häradsbokhållare,
anställde tjenstemän, desse sednare må blifva för debiteringen ansvarige
och jemväl ega att besörja häradskrifvarnes nuvarande åligganden vid skattläggningar
och bevillningstaxeringar; hvaremot kronofogdarne ensamt borde
ansvara för afgifternes uppbärande och redovisande;
att taxering å fast egendom må verkställas endast hvart femte år, med
uttryckligt stadgande, att uppskattningen bör ske efter taxeringsmännens,
på grund af deras närmare kännedom om förhållandena och med ledning
af allmänna försäljningspriserne inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms verkliga värde;
att, till beredande af förenkling vid debiteringen och i räkenskaperna,
hittills medgifna afkortningar i mantalspenningarne och bevillningen
efter i:a art. för sådane till arbetsklassen hörande personer, som hafva
fyra minderåriga barn, må, så vida de icke efter numera skedd nedsättning
i personella bevillningen anses kunna försvinna, framgent medelst afdrag
vid debiteringen iakttagas, och nedsättningen utredas uti sammandragen
öfver de personer, som enligt allmänna grunder böra nyssnämnda afgifter
erlägga;
att, till undvikaude af all kronouppbörds indrifvande vid samma tid
och deraf för de skattskyldige uppkommande olägenheter, tvänne uppbördsstäminor
må å landet hållas, nemligen: den första,för uppbärande af alla
personella samt bevillningsafgifter, från medlet af September till medlet
af Oktober månad, med rättighet likväl för Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, efter sig företeende omständigheter, bestämma en sednare termin,
dock sist inom medlet af November; och den andraj emellan medlet af
Februari och medlet af April månader påföljande år, för uppbärande af
lösen för hemmansräntor och tionde, jemte öfrige af hemman utgående utskylder;
att
upphörden i städerna må förrättas under loppet af September; börande
likväl sistnämda förändring endast efter hand till vägabringas på
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
19
det sätt, att uppbördsterminen tillbakaflyttes en månad hvarje år, till dess
den kan vid nyssnämnda tid utsättas; samt
att nu gällande föreskrifter om afskrifning af bortflyttade personers
kronoutskylder och om prasscriplionsliden för skattskyldiges och redogörares
ansvarighet må undergå de jemkningar och förändringar , som af
kommitterade äro föreslagne.
De serskilda handlingar, som angå och närmare utreda de till Rikets
Ständers pröfning nu hänskjutna frågor, skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kungl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum utsupra.
OSCAR.
S• A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden ^ hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rädet å Stockholms Slott den 2/ Oktober 18/fy.
Närvar a n d e:
Hans Exc. Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Posse
Hans Exc. Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre
Stats-råden: Friherre Stael von Holstein,
Munthej
Friherre Pejron_,
Silfverstolpe,
Wceruj
20 Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
Friherre Gyllen granat.,
Faxe, och
Fåhraeus.
Sedan, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts under den a5 sistlidne
Ma] meddelta nådiga beslut, det af särskildt i nåder utsedde kommitterade
den 3o nästförutgångne April afgifna, härhos i tryckt exemplar bifogade,
underdåniga betänkande angående beskattningsväsendets samt uppbörds- och
redogörelse-verkets förenkling numera ibland Statsrådets samtlige ledamöter
cirkulerat; så anhöll Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe,
i underdånighet att nu få detta ärende inför Kongl. Maj:t i Statsrådet till
slutlig pröfning anmäla; hvarvid Departements-chefen, efter att hafva så
väl i allmänhet som punktvis i den af kommitterade följda ordning redogjort
för betänkandets syftning och innehåll, i anledning deraf afgaf följande
underdåniga yttrande:
Angående de olika jordnaturerna samt jemkning i jordegendomarnes
skattebördor.
Departements-chefen, som, med afseende å hvad kommitterade härvid
anfört och upplyst i fråga om jemkning af grundskatterne, äfvensom rörande
den så kallade mantalsräntans tillkomst och beskaffenhet, ansåg något förslag,
vare sig i förstnämnde hänseende eller om mantalsräntans upphäfvande,
icke för det närvarande böra till Rikets Ständer framställas, fann sig ej
eller böra tillstyrka någon framställning till Rikets Ständer att nu fatta beslut
i den af kommitterade väckta fråga om upphörande af den för vissa
hemmansnaturer hittills åtnjutna befrielse från serskildta onera och besvär,
dels emedan en slik förändring, åtminstone i de flesta fall, icke skäligen
kunde ifrågasättas utan ersättning åt de hemman, som i följd af berörde
jordprivilegiers upphörande finge vidkännas ökade onera, dels ock emedan,
äfven om nämnde förändring sålunda kunde åstadkommas, de hufvudsakligaste
skiljaktigheter, som i öfrigt förefinnas emellan de serskilde
jordnaturerna, med hänsigt till sjelfva beskattningen, ändock komme att
qvarstå»
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
21
Hvad åter beträffade kommitterades förslag, angående kronohemmans
upplåtande under skattemannurätt utan lösen, så vore, i Departementschefens
tanka, den uppoffring af efterhand inflytande skatteköpeskillingar,
staten i följd af ett dylikt medgifvande skulle komma att vidkännas, alltför
ringa för att komma i betraktande vid sidan af de väsendtliga fördelar,
i afseende på ej mindre förval t ningsbestyrets förenklande, än hemmansbrukarnes
förbättrade ställning och jordens deraf beroende odling och ökade
afkastning m. m., hvilkas skyndsammare uppnående skulle, på sätt ko.mmitterade
vid framställningen af berörde förslag fullständigt utvecklat, genom
detsamrnas antagande beredas; och Departements-chefen förklarade sig
på grund häraf destohellre biträda omförmälda förslag, som den klagan öfver
tillämpningen af författningarne om åborätt å kronohemman, hvarmed
Kongl. Maj:t nu tid efter annan besvärades, oftast ådagalade såväl svårigheten
af dessa författningars noggranna liandhafvande, som obilligheten i
många fall af deras strängare tillämpning, andra olägenheter af den härmed
förenade serskilda arfslagstiftning att förtiga.
Angående förenkling af grundräntorne och tionden.
I fråga om sättet för grundräntornes förenkling hade kommitterade
framställt 2.'ne alternativa förslag: det ena, att alla på skattläggning grundade
räntor skulle för framtiden utgå i penningar till ett för hvarje i Jordeboken
serskildt upptagen egendom sammanfördt oföränderligt belopp, med
iakttagande, alt den andel deraf, som beror af markegång, beräknas efler
medium af det för kronoräntor gällande markegångspris för de 20 åren
1824—1843; och det andra, alt, i händelse det icke ansåges lämpligt till
bestämd penningeränta fastställa de räntor, som hittills varit i persedlar
och tjenslbarheter utsatte samt efter markegångsvärdet blifvit utgjorde, alla
sådana räntor skulle förvandlas i allenast silne persedlar, nemligen spanmål
och smör, med erforderlig jemnkning af värdeskillnaderne genom tillägg
af så kallade fyllnadspenningar; hvarjemte en af kommittéens ledamöter,
Sekreteraren C. G. Stuart, i stället för det sednare alternativet, ansett
de nuvarande hufvudsakligaste räntepersedlarne böra till ett antal af
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
högst 3 eller 4 för hvarje län eller fögderi bibehållas, och alla öfrige under
ordinarie räntan inbegripne persedlar förvandlas i penningar, samt derefter
för all framtid med visst bestämdt belopp i kontant utgöras.
Vidkommande nu kommitterades i första rummet framställda förslag
till ränteförenkling, så kunde det i Departeinents-chefens tanka icke nekas,
att antagandet deraf skulle medföra väsendtliga fördelar och förnämligast
de, att den största enkelhet i jordeböcker och kronoräkenskaper blefve beredd,
hvilket åter skulle leda till möjligaste inskränkning uti tjenstemannapei
sona len, äfvensom att den skattskyldige ei holle noga kännedom om sina
utskylder och kunde med säkerhet dem beräkna; och hade Departementschefen,
med afseende å de fördelar, som ifrågavarande förslag sålunda medförer,
alltså gerna önskat att kunna tillstyrka detsammas antagande. Men å andi
a sidan förekomme äfven häremot vigtiga betänkligheter. Det borde nemligen
ej förbises, att det förslagsvis beräknade värdet af sådane hemmansräntor,
som hittills utgått efter markegång, efter de af kommitterade rätteligen
iakttagne afdrag uppginge till det nog betydliga beloppet af omkring
i,5oo,ooo r:dr. Nu vore ovedersägligt, att, om priserne å sådane i
dessa räntor inbegripne persedlar, som äro för staten behöflige, eller hvilkas
värde måste af statsverket till andra efter gällande priser godtgöras,
framdeles stiga; men de skatlskyldige egde utgöra sine persedelskatter efter
ett bestämdt oföränderligt värde, utan afseende derpå, att persedlarnes
verkliga värde i en framtid eller åtminstone under vissa perioder kunde
ökas i förhållande till penningens, samt en sådan ökning således icke hädanefter
i någon mån komme sLaten tillgodo för ersättande af den derutaf
föranledde högre utgift, derigenom alltså skulle uppkomma en brist i inkomster,
som på annat sätt måste fyllas. På grund af hvad sålunda anfördt
blifvit, ansåg sig Departementschefen för närvarande icke kunna i underdånighet
tillstyrka ifrågavarande förslags antagande.
Hvad åter anginge det för öfrigt i afseende på hemmansräntornes förenkling
af kommitterades pluralitet gjorda alternativa förslag, enligt hvilket
de räntor, som hittills varit utsatta i persedlar och tjenstbarheter, skulle
förvandlas till allenast arne slag af persedlar, nemligen spanmål och smör;
så hade väl deremot blifvit af kommitteens ofvanbemälde ledamot erinradt,
att ett alla slags persedlar och räntor omfattande förvaudlingssätt skulle
medföra en vida betydligare och kännbarare rubbning i förut varande beskattningsförbållanden,
än ett blott till en ringa del af hvarje egendoms
grundränta utsträckt persedelulbyte; att nästan inga räntepersedlar hade ett
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
23
så föränderligt värde, sorn spanmål och smör; och att, då priserne å dessa
hegge varor vanligen stiga och falla samtidigt, höjningen i den ena varans
pris följaktligen icke komme att motsvaras af sänkning i den andras, hvilket
förhållande dock understundom inträffade med en del af de persedlar, hvaruti
hemmansräntorna för det närvarande voro utsatte; att vidare följden af
det utaf kommitterades pluralitet framställda ränteförenklingsförslag skulle
åtminstone för de första åren blifva en bestämd skatteförhöjning, hvilket
velat visas genom exempelvis uppgjorda uträkningar för tvänne hemman
inom Stockholms och Upsala Län; samt att, under sådana förhållanden,
vore lämpligare och ändamålsenligare ali, såsom föremål för lösande efter
markegång, bibehålla endast vissa i hemmansräntorna nu ingående persedlar,
nemligen de hufvudsakligare, och förvandla de öfriga eller småpersedlarne
till bestämd penningeränta, m. m.— Men Departements-chefen kunde
likväl, för sin del, icke erkänna de sålunda framkastade anmärkningarnes
giltighet och fördenskull ej heller dela den derå grundade åsiglen angående
kommitterades ifrågavarande förslag. Ty hvad beträffade den gjorda anmärkningen,
att nämnde förslag skulle leda till förhöjning i jordskatterna,
enär sådant visat sig vid beräknandet af hvad ålskillige hemmans räntor
efter samma förslag bordt utgöra enligt medelpriserna för de sista loåren;
så förfölle resultatet af denna anmärkning vid fästad uppmärksamhet derå,
alt, på sätt pluraliteten af kommilterade härvid jemväl genmält, vid hvarje
medelberäkning för en viss tidrymd måste inträffa, att, om särskild beräkning
göres för en annan och kortare tid, eller, såsom här skett för io år,
i stället att förslaget hvilar på 20 års medeltal, resultatet måste blifva olika.
På hvilkendera sidan förlusten eller vinsten inträffade, berodde af
tillfälligheten. Elter de åberopade exemplen skulle dock, under den mindre
tidrymd de afse, skatterna hafva blifvit högre, men detta vore en följd
deraf, att priserne å spanmål, i anledning af flere under nämnde period
inträffade missväxt-år, varit uppstegrade; — händelsen kunde likväl hafva
fogat tvärtom, ulan att det ena resultatet mera än det andra bevisade, hvad
framdeles i medeltal för någon längre tid kunde beräknas. Man borde i
detta afseende endast erinra sig, att omförmälde och många andra hemmans
nu dragande räntor tillförene under ett och annat år, då markegångspriset
varit serdeles högt, uppgått till ännu större belopp, än hädanefter med tilllämpning
af ett medelpris ens kan inträffa. För öfrigt utgjordes de hufvudsakligare
räntepersedlarne äfven mestadels af råg, korn och smör, i följd
hvaraf den befarade skatteförhöjningen vid detta särskildta förslags tillämp
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, K:o 66.
ning likaledes borde kunna inträffa. — Då likväl dessa varupersedlar, som
redan voro de hufvudsakligaste föremålen för produktionen i rikets alla orter,
ännu mera skulle blifva det, i man af åkerbrukets och ladugårdsskötsel^
obestridligen tilltagande förkofran, kunde Departements-chefen, för sin
del, ingalunda befara någon skatteförhöjning i följd af persedelräntans uteslutande
bestämmande i sistnämnde persedlar, helst det visade sig, att flere
bland öfrige i hemmansräntorne nu ingående persedlar, i vida större progression,
än de nyss omförmälda, under tidernas lopp stigit i värde. — Ått,
oaktadt således föreställningen om möjligheten af en sådan skatteförhöjning
saknade all antaglig grund, vilja, med afvikande från detta kommitterades
förslag till räntereduktion, omfatta en annan utväg till vinnande af samma
ändamål, sådant vore ett företag, som Departements-chefen, för sin del, icke
ville biträda, med mindre det kunde ådagaläggas, alt det åsyftade ändamålet
på denna väg bättre, än på den af kommitterade begagnade, skulle
ernås. — Detta vore dock, enligt Departements-chefens tanka, ingalunda
förhållandet med det framkastade förslaget att bibehålla hemmans-räntornes
så kallade liufvudpersedlar. Då nemligen allmän rättvisa borde utgöra den
väsendtligaste grunden för hvarje lagstiftning, serdeles i fråga om beskattning,
så att alla de beskattningsföremål, lagstiftningen omfattar, äfven må
komma i fullt åtnjutande af alla de fördelar, som dermed åsyftas, men
denna princip vid tillämpning af nyss omförmälda förslag i ej ringa måtto
blefve åsidosatt, i följd deraf, att, enär de till benämningen af liufvudsakliga”
hänförliga persedlar till högst olika proportion ingå i särskilde
hemmans persedel-räntebelopp, den i allmänhet erkända fördelen för de
skattskyldige att, till en gång för alla i penningar faststäldt belopp, få
framgent utgöra persedelskatten, skulle, ej blott i serskilda provinser, utan
till och med för hemman inom samma ort, i betydligt olika grad tillgodokomma
serskilde jordegare; så utgjorde ett sådant åsidosättande af allas anspråk på rättvisa
härvid ensamt tillräckligt skäl för detta förslags underkännande. Enär
härjemte tages i betraktande, att bland anmärkte brister i nuvarande beskattningssystein,
jordbeskattningens olikhet varit föremål för ofta återkommande
klagan, samt vidare förekommer, att, i händelse de, enligt merberörde
förslag lill penningar förvandlade persedlarne folie i pris, sådant
skulle föranleda ingenting mindre än en skatteförhöjning å serskilde jordlägenheter,
hvilket man just velat förekomma medelst detta förslag; likasom
i motsatt fall, eller om de till penningar förvandlade varupersedlarne
stiga
Kongl. Maj:ts. Nåd. Proposition, N:o 66.
25
stiga i pris, staten skulle, för ersättande af den derutaf föranledda högre
utgift, komma i behof af motsvarande ersättning, hvars belopp, med hänsigt
till hufvudräntornas ofvanomförmäldta förhållande, jemte flere skäl, svårligen
kunde på förhand beräknas; — att enär icke utan serskild undersökning
kunde bestämdt afgöras, till huru stor del värdet al vissa, till bibehållande
föreslagne, hufvudpersedlar inginge uti hvarje jordlägenhets nuvarande
persedleräntebelopp, eller hvilka persedlar i öfrigt vore de lämpligaste
att bibehålla, sådane undersökningar skulle föranleda ej allenast ett
långvarigt uppskof med ifrågavarande högt påkallade reform, utan äfven
möjligen de skattskyldiges hörande i serskilde orter, hvilket otvifvelaktigt
komme att framkalla mångfaldiga tvister, hvilkas slutliga resultat sannolikt
blefve, att förslaget icke kunde, utan flerfaldiga partiela undantag, i åtskilliga
orter tillämpas; — så ansåg sig Deparlements-chefen på alla dessa skäl
och under åberopande i öfrigt af den närmare utveckling af ämnet, som
innefattas uti kommitterades underdåniga betänkande, böra i underdånighet
tillstyrka, att det alternativa förslag, angående hemmansräntornas förenkling,
kommitterades pluralitet i andra rummet framställt, må, såsom under nuva
rande förhållanden det mest lämpliga och ändamålsenliga, af Kongl. Majit
gillas och till antagande af Rikets Ständer föreslås, dock under förutsättning,
i öfverensstämmelse med hvad kommitterade härvid jemväl yttrat, och vidare,
i fråga om sättet för persedelräntornas och tiondens utgörande, i underdånighet
hemställt, att all lefverenng in natura af dessa räntor tillika
upphör, samt med iakttagande vid räntereduktionen af de serskilde bestämmelser,
som kunde blifva en följd af möjligen skeende förändringar i det
vid sistförflutne riksdag antagne, men ännu icke till verkställighet befordrade
nya myntsystem; och biträdde Departements-chefen härjemte kommitterades
underdåniga tillstyrkande ej mindre i afseende på krono- och kyrko-tionden,
hvilken icke skulle undergå annan förenkling, än att den del
deraf, som är utsatt i andra persedlar än spanmål eller uti andra sädesslag
än sådane, hvaraf den i allmänhet inom hvarje ort utgöres, blefve till
spanmål af sistnämnde slag reducerad, än ock rörande de i öfrigt, i sammanhang
med ränteförenklings -förslaget förekommande serskilda frågor,
nemligen om förenklingens utsträckning jemväl till de qvarnar, sågar och
fisken åsatte persedelräntor; om bestämmande till visst belopp i penningar
af den s. k. Ostskatten i Herjeådalen; om förvandling till ständig penningeränta
af presternes bland ordinaire räntan upptagne utlagor; om ränteförBih.
till B. St. Prof. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 18 Baft. 4
26
Kongl. Maj:ts. Nåd. Proposition, N:o 66.
enklingens utförande i Stora Kopparbergs län; om upphörande af den inom
vissa delar af nyss berörda län, under benämning af Fahlu Kungsgårdsbjelp,
utgående serskilda ränta, emot samtidigt upphörande af derför medgifven
lindring i bevillningen; om afskaffande af den byggnads-skyldighet till
öfversle-bostället vid Dal-regementet, som nu åligger allmogen i Näsgårds
fögderi; om förvandling m. m. af den, vissa hemman åliggande, dagsverksskyldighet,
så vidt den är i hemmanens ränta inbegripen; om serskilda iakttagelser
vid ränteförvandlingen i afseende på den i Färentuna härad af
Stockholms län utgående s. k. dränge-spanmål, och i allmänhet för hemman,
hvilkas räntor äro till större eller mindre del indeldta; om framdeles
skeende skattläggningar och om upphörande deraf för tullmjölqvarnar,
som hädanefter anläggas eller icke redan blifvit grundränta åsätta; om förvandling
af de till ordinarie ränta hänförlige afgifter, som utgå af städernas
jord; samt slutligen om upphörande af den i Skåne utgående såkallade
lialmstädje-afgiften; hvarvid Departementschefen likväl, hvad beträffade frågorna
om osträntan i Herjeådalen, ränteförvandlingen i St. Kopparbergs
län, upphörandet af Fahlu kungsgårdshjelp och förvandlingen af de af vissa
hemman utgående dagsverksskyldigheter, serskildt tilläde: att med vederbörande
menigheters hörande och förslags uppgörande angående beloppet
af den penningeskatt, som i stället för förstnämnde ränta skulle af hvarje
hemman utgå, lämpligen syntes kunna anstå, intilldess Rikets Ständer varit
i tillfälle att såväl härom, som angående ränleförenklingsförslaget i dess
helhet fatta beslut; •— att de närmare bestämmelserne i afseende på ränteförvandlingen
i Kopparbergs län borde uppskjutas, intilldess frågan om
upphörande af Fahlu bergslags dispositionsrätt öfver kolräntorna derstädes
blifvit, efter derom till Rikets Ständer aflåtande serskild proposition, slutligen
afgjord; men emellertid den af kommitterade uppgifna grund för nämnde
förvandling nu till godkännande af Rikets Ständer föreslås; — samt att,
under afvaktan af Rikets Ständers beslut i hufvudfrågan, nuvarande Ljensteinnehafvares
hörande angående ersättning för den, Landshöfdingen i Stora
Kopparbergs län anslagna, andel i Fahlu kungsgårdshjelp likaledes borde tills
vidare uppskjutas.
Hvad serskildt beträffade frågan om sättet för framtida godtgörande af
den dagsverksskyldighet, som icke är i hemmanens ränta inbegripen, ansåg
Departements-chefen lämpligast, att beslut härom fattas i sammanhang
med frågan om upphörande af dylika tjenstbarheters fullgörande in natura,
hvilken sednare fråga ankomme på serskild nådig pröfning i anledning af
de förslag i detta hänseende, som blifvit hos Kongl. Maj:t framställde.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
27
Angående dispositionen af ordinarie räntor_, kronotionde och boställen.
Hvad först beträffade de så kallade ordinarie afkortningarnej instämde
Departementschefen Lill alla delar i det af kommitterade härom afgifne
yttrande och tillstyrkte alltså i underdånighet:
att Kammar-kollegium må i nåder förständigas att så påskynda pröfningen
af hvad som rörer utredningen af sådane ordinarie afkortningar,
om hvilkas framtida upphörande Kongl. Maj:t redan i nåder förordnat, att
deraf härflytande förändringar kunna, vid upprättande af nya jordböcker å
den tid, kommitterade serskildt föreslagit, iakttagas, samt att, med antagande
såsom allmän grundsats, att jemväl öfrige ordinarie afkorlningar höra
försvinna och andra räntor icke i räkenskaperne debiteras, än som af de
skattskyldige skola erläggas, med undantag endast för de fall, då befrielsen
för vissa räntors utgörande innefattar anslag för ändamål, hvilkas alla
kostnader anses böra af räkenskaperne utvisas, nådigt förordnande måtte
meddelas derom;
att de räntor och den tionde, som afkortas för: adeliga och säterisamt
bergsfrälsefriheter, äfvensom under uppodling varande lägenheter, samt
ödeshemman och lägenheter, skola ur räkenskaperne uteslutas; om hvilket
stadgande Kammar-kollegium borde, till egen och vederbörandes efterrättelse,
i nåder förständigas;
att erforderlige åtgärder må genom bemäldte Kollegium vidtagas, för
att få utröndt, huruvida donationerna till Grisbacks arfvingar, af 5 tunnor
I kappe kronotionde-spanmål uti Kopparbergs län, samt till Nyköpings lazarett,
af tvänne fisken i Södermanlands län, äro af den lagliga beskaffenhet,
att de fortfarande böra bibehållas; i hvilket fall förslbemälde arfvingar
borde genom kollegii föranstaltande höras, om och emot hvad lösen de
voro villige att från den innehafvande donationen afstå; börande kollegium
härefter med underdånig anmälan om förhållandet, för frågornes vidare
pröfning, lill Kongl. Maj:t inkomma;
att Kammar-kollegium likaledes borde undersöka, i hvad mån afkortningar
för förpantade hemman och räntor afse sådan förpantning, att återlösen
kan ega rum; i hvilket fall kollegium skulle ega att angående beloppet
af sådan lösen, efter vederbörandes hörande, sig i underdånighet
yttra; men att alla öfrige afkortningar al omförmälda beskaffenhet böra
28
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition, N:o 66.
från räkenskaperne uteslutas och ränlorne i jordeboken endast inom kolumn
antecknas; och
att på sistnämnde sätt jemväl bör förhållas med de räntor, sorn afkortas
för förläningar på bestämd tid, kongl, slott och kungsgårdar jemte
förarrenderade hemman och lägenheter, med undantag af de räntor, som
äro upplåtne åt Sala silfververk, hvarom serskildt förordnande komme att
meddelas; dock att i de fall, då räntor och tionde af utarrenderade egendomar,
enligt nu gällande kontrakter, utöfver arrendeafgifterna erläggas, debitering
deraf enligt serskilda förteckningar verkställes; om hvilket sednare
stadgande Kammar-kollegium jemväl borde, till egen och vederbörandes underdåniga
efterrättelse, förständigas.
Vidkommande dernäst frågan om indragning till statsverket, emot
derifrån utgående ersättning af indelda räntor och tionde, så kunde det,
i Departements-chefens tanke, icke bestridas, hvad som äfven blifvit af Rikets
Ständer vid serskilda tillfällen och sednast vid sistförflutne riksdag erkändt,
att det sedan äldre tider begagnade sätt att till embets- och tjenstemäns
aflönande eller vissa inrättningars underhåll m. m. anvisa kronans
räntor att af vederbörande sjelfve uppbäras, icke allenast i betydligare
mån invecklar räkenskaperne _, utan ock, under tillämpning af nu gällande
stadganden angående sättet för grundskatternes utgörande, vore för räntegifvaren
serskildt betungande, enär det berodde af indelnings-innehafvaren
att, genom begagnande af den uppsägningsrätt, staten numera för sin del
frånträdt, tvinga den förre, eller ränlegifvaren, att antingen forsla persedlarne
flere mil, eller ock, för undgående af alla de olägenheter, som dels
äro en följd af dylik forsel-skyldighet, dels kunna uppkomma genom strängbet
i fråga om persedlarnes beskaffenhet och deraf föranledda tvister, för rantorne
erlägga en i möjligaste måtto uppdrifven lösen; hvarförutan förekommer
att indelningshafvaren äfven å sin sida egde flere anledningar till missbelåtenhet
derigenom, att dess ränte- och tionde-anslag icke utfölle förr, än flere månader
efter utgången af det år, för hvilket de voro beräknade och att lefvereringen
deraf ofta kunde, vid bristande tillgång hos den skattskyldige, än längre
fördröjas eller alldeles uteblifva m. m. — Om det alltså vore ovedersäg
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
29
ligt, att, genom indelningarnes indragning, både enkelhet i statsförvaltningen
och lättnad för den skattskyldige skulle uppkomma, äfvensom att det
indeldta löningssättet vore förenadt med olägenheter äfven för indelningshafvaren,
så borde dock tillses, att förändringen, under behörigt afseende
på statens tillgångar, utfördes på ett sätt, som innefattade full rättvisa både
mot räntegifvaren och indelningshafvaren, och hvarigenom icke nya olägenheter
i de förut befintligas ställe framkallades.
Hvad nu angick kommitlerades förslag rörande indragning till statsverket
emot bestämda ersättningsbelopp i penningar af de indeldta löneanslag,
som direkte äro för vissa tjenster anvisade eller afsedda samt de
löneanslag vid indeldta arméen, hvilka af lönings-direktionerna disponeras
till fördelning emellan löntagare, så vore detta förslag utan tvifvel ändamålsenligt
för beredande af en bättre ordning och större enkelhet i afseende
å såväl uppbörd som räkenskap; men dervid förekomme emellertid, att
lönerne, serdeles inom militiae-staten, redan nu äro för de fleste tjenstemän
otillräcklige, och att hvad som blifvit anmärkt, i fråga om förvandling
till penningar af statens behållna räntor, äfven vore gällande i afseende
på embets- och tjenstemäns löner. Om nemligen den del deraf, hvars
belopp hittills varit beroende af varuvärdet, bestämdes till viss penningesumma,
såsom kommitterade föreslagit, och varuvärdena sedermera stiga,
skulle lönerna blifva än mera otillräckliga för lefnadsbeholven. För att
på en gång både undvika berörde olägenhet och ändock i möjligaste måtto
vinna den önskade ordningen i räkenskaps-verket, ansåg, med tillika lie rotad
t stöd af Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag i förevarande ämne
fattade beslut, Departements-chefen att, jemte uppsägnings-rättens
föreslagna upphörande, någon annan förändring i hittills gällande stadganden
i afseende å indelningarne vid såväl militiae- som klereci-staterne,
hvilkas löner äro slutligen reglerade, för närvarande icke borde
komma i fråga, än att berörde indelnings-anslag hädanefter må, i
sammanhang med kronans behållna räntor och tionden samt efter samma
beräkningsgrund, som i afseende å dessas utgörande blifvit af kommitterade
föreslagen och tillstyrkt, eller efter ett för 5 år i sender gällande
medium af nästföregående 10 årens markegångspris, af kronans egne uppbördsman
uppbäras och redovisas, samt beloppet häraf för hvarje år, jemte
forsel-lön till vederbörande indelningshafvare från stats-verket utbetalas;
— samt att, först då och i den nion omreglering af lönerna vid dessa
stater kan komma att ske, på sätt, i afseende å landt- och skolstaterna nu
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 66.
är förhållandet, det må ankomma på pröfning i hvarje serskildt fall, om,
vid. verkställighet af sådan reglering, förändring bör ega ruin, så att löneanslagen
en gång för alla bestämmas Lill visst belopp i kontant, enligt
de utaf kommitterade i detta afseende föreslagna grunder; äfvensom att,
hvad angår sådane utarrendei'ade boställen, hvilkas arrenden äro anvisade
till aflöning, frågan om indragning deraf likaledes må blifva beroende, på
pröfning i sammanhang med de serskilde löneregleringarne; börande på
sätt Rikets Ständer för deras del beslutat och äfven synes vara lämpligt,
de till regementerne anslagne utarrenderade boställen, intilldess en slik
lönereglering i afseende å indelta armeen egt rum, eller åtminstone tills
vidare, förblifva under vederbörandes disposition och alltså regementslöningsdirektionerna
fortfarande ombesörja uppbörden och fördelningen
emellan vederbörande löntagare af de inflytande arrendeafgifterne. För
öfrigt skulle iakttagas, att hvarje skeende förändring med de indelte lönerne
för de ordinarie embets- och tjenstemän, uti hvilkas fullmakter eller
konstitutorialer serskildt förbehåll ej blifvit gjordt, först vid deras afgång
från tjensten verkställes, så vida de icke sjelfve förklara sig nöjde, att
den dessförinnan försiggår; i hvilket afseende yttrande borde hvar och
en affordras; att uti regleringen härmed icke inbegripas sådane tjenstebefattningar,
hvilka åtnjuta aflöning af de till serskilde inrättningars disposition
ställde anslag; samt att de] anslag, hvilka framdeles kunna jvarda
anvisade i stället för indragne indelningar, erhålla lika helgd som indelningsverket,
så att de icke utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande
beslut må kunna förändras.
Beträffande åter de indeldta anslag, som äro anvisade, dels till åtskilliga
allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, dels
till enskilda inrättningar och personer, äfvensom räntor och tionde, som
tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, så tillstyrkte
Departements-chefen i underdånighet, att hvad kommitterade rörande
grunderne och vilkoren för indragningen af dessa anslag i underdånighet
hemställt, måtte af Kongl. Maj.t i nåder gillas och till Rikets Ständers
bifall föreslås, under förklarande, att, sedan vederbörande embetsmyndigheter
blifvit hörde samt afgifvit den närmare och fullständigare
utredning af förhållandena dermed, som med afseende å härvid förekommande
flerfaldiga och af serskild beskaffenhet varande omständigheter
vore af nöden, Kongl. Majit ville serskildt i nåder besluta angående
Kongl. 31aj:ts IS åd. Proposition, lS:o 66. 3t
de vidare åtgärder, sorn för tillvägabringande af nu omformälda reglering
erfordras.
Angående sättet för kronotiondens och hemmansräntornes utgörande.
Lika med kommitterade, ansåg Departements-chefen en af de väsendtligaste
olägenheterne af nu gällande grunder för hemmansräntornas och
tiondens utgörande vara det missförhållande emellan skatte-beloppet och
de skattskyldige egendomarnes afkastning, sorn uppkomme genom skyldigheten
att antingen utgöra peserdelskatterna in natura eller lösa dem efter
för året fastställdt, markegångspris och hvilket hade till påföljd, att skattebeloppet
ökades i samma mon, som felslagna skördar eller missvext minskade
tillgångarne tili dess utgörande. Så länge omständigheterne icke
medgåfvo upphörande af all skatteberäkning i persedlar vore derföre i
Departements-chefens tanka, bland alla ifrågaställda förändringar i nuvarande
beskattningssystem den, som åsyftade undanrödjande af förenämnda
olägenhet, medelst fastställande af medelpris till grund för räntepersedlarnes
och tiondens lösande, företrädesvis förtjent af uppmärksamhet;
och Departements-chefen, som derjemte delade de af kommitterade yttrade
åsigter, så väl i fråga om lämpligaste sättet för bestämmandet af ett
dylikt medelpris, som angående nödvändigheten deraf, att de skattskyldige,
för tillgodonjutande af de härmed förknippade fördelar, frånträdde
rättigheten att utgöra persedelskatterne in natura, hvilket dessutom utgjorde
ett oeftergifligt vilkor för ej mindre den föreslagna ränteförenklingens tillvägabringande,
än indelningarnes öfvertagande af statsverket, ansåg sig,
på grund häraf, desto heldre böra tillstyrka Kongl. Maj:t att, utan omgången
af de skattskyldiges hörande, för Dess del antaga och till Rikets
Ständers bifall öfverlemna kommitterades i nu omförmäldta hänseende afgifna
lörslag, eller: att så väl tionden, sorn de i heminansräntorne ingående
persedlar böra lösas med penningar] efterj för 5 år i sender bestämdt
, på. nästföregående 10 års markegång grundadt medelpris, som de
förändringar i afseende på sättet och tiden för markegångsprisens framtida
bestämmande, dem Departements-chefen ämnade att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommitterades härutinnan serskildt afgifne yttran
-
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
de, i underdånighet tillstyrka, borde lemna all erforderlig säkerhet derför,
att någon förlust, vare sig för räntegifvare eller räntetagare, genom upphörande
af skatte-persedlarnes leverering in natura icke uppkomme;
hörande likväl, på sätt kommitterade] tillika i underdånighet hemställt,
förrherörde medelpris första gången bestämmas endast för tiden till och
med år i85o efter markegången för åren i836—1845; äfvensom det blefve
en följd af hvad här ofvan i afseende på indelningarne blifvit i underdånighet
liemstäldt, att enligt nu gällande stadganden komme att tills
vidare förfaras med utgörandet af de räntor och den tionde, som innehafvas
af indelningshafvare, hvilka uti fullmakter och konstitutorialer äro
försäkrade om orubbadt bibehållande af samma räntor och tionde-anslag
och icke vill ja åtnöja sig med deras godtgörande efter medelpris.
Hvad serskildt beträffade kommitterades i sammanhang härmed framställda
förslag, i fråga om lösande efter medelpris äfven af den spanmål,
som förj ständiga rcte-vakanser i Skåne utgår, äfvensom af häst-vakansspanmålen,
ansåg Departements-chefen, lika med kommitterade, sådant
böra bero på vederbörandes eget begifvande, men trodde derjemte, att
en del rust- eller rotehållares obenägenhet att afsäga sig rättigheten till
nämnde spanmåls levererande in natura icke böra hindra medgifvande för
de öfrige att sin spanmål med penningar efter medelpris liqvidera; hvadan
Departements-chefen, i enlighet med det serskilda yttrande, en bland
kommitterades ledamöter härom afgifvit, i underdånighet tillstyrkte, att
förslaget angående räntornes och tiondespanmålens lösande efter medelpris
må, äfven å rote- och hästvakans-spanmålen vinna tillämpning i
den mon samtlige delegare i ett eller flere serskilda rust- eller rotehåll
sådant medgifva.
Angående inkomsterne af Statens egendomar.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit i underdånighet yltradt,
i fråga om ingående till statsverket, emot bestämda ersättningsanslag,
af åtskillige verks och inrättningars uppbörder, tillstyrkte Departementschefen,
att den likartade reglering i afseende på till serskildta behof anslagna
-
Kongl. Majsts Nåd. Proposition, N:o 66.
33
slagne krono-arrenden, koraniitterade i denna punkt af deras betänkande
i underdånighet föreslagit, må till sina grunder af Kongl. Maj:t godkännas
och i sådant hänseende nu jemväl till bifall af Rikets Ständer framställas;
men att sättet och tiden för förslagets bringande till verkställighet
må blifva föremål för ytterligare pröfning, sedan en närmare utredning
af hit hörande förhållanden hunnit till vägabringas; och tillstyrkte
Departements-chefen härjemte, i enlighet med kommitterades underdåniga
förslag, att de till stats-verket ingående arrenden må, för framtiden, antingen
bestämmas i penningar eller, då sådant icke anses lämpligt, utsättas
i spanmål eller sådane persedlar, hvaraf liemmansräntorna komma att
bestå, och hvilka persedel-arrenden derefter borde lösas med penningar efter
det för hemmansräntor och tionde gällande medelpris; hvaremot Departements-chefen
ansåg kommitterades hemställan i fråga om utarrenderingsåtgärdernas
förenklande åtminstone tillsvidare kunna förfalla, i följd af
den förnyade författning om utarrendering af kungsgårdar och andra
kronolägenheter, som under den 17 Juli innevarande år blifvit i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers beslut, af Kongl.
Maj:t utfärdad.
ingående Mcirkegångs sättningen.
Härvid hade kommitterade, efter att hafva ådagalagt ej mindre olämpligheten
af nu bestämda lid för markegångssättningen, än huruledes hinder
för förändring härutinnan hittills mött, i följd af det för uppsägningsrättens
begagnande samt räntornas och tiondens derefter skeende debitering erforderliga
rådrum, i underdånighet tillstyrkt: att de priser, som, för den
händelse förslaget om indelningarnes indragning samt tiondens och andra
persedelskatlers lösande efter medelpris vunne bifall, borde ligga till grund
för beräkningen af denna lösen, måtte bestämmas efter försäljningspriserne
under de trenne sista månaderna af skatteåret och de Irenne första månaderna
af det följande; men att tillsvidare särskild markegång i nu stadgad
ordning borde sältas till rättelse för liqvider emellan räntegifvare och
räntetagare, så länge sådane ifrågakomma, äfvensom för alla öfriga liqvi
-
Bih. till B. St. Brot. 1847 & 1848 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
der, hvilka enligt nu gällande föreskrifter eller öfverenskommelser skola
på markegång grundas; att tiden för förstnämnda m. rkegång måtte framdeles
varda bestämd till April månad; men att, så 1 inge den hittills vanliga
markegångssättningen måste bibehållas, vid denna sistnämnda äfven
först omförmälda prisbestämning må, till undvikande af dubbla förrättningar,
försiggå efter de, rörande densamma stadgade grunder; hvarförutan
kommitterade, jemte yttrande af den åsigt, att deputerade för
markegångssättningen hädanefter borde blifva Lvänne af hvarje Riks-slånd,
som rösta per capita i stället för ståndsvis, samt att pröfningen af anförde
besvär öfver deputerades beslut borde, så länge det tillhör Kammarkollegium
att afgöra tvister om grundskatterne, fortfarande af detta embetsverk
verkställas, i underdånighet öfveriemnat ett, i öfverensstämmelse
med dessa hufvudgrunder utarbetadt, förslag till förnyad författning
angående markegångssättningen, deruti kommitterade i öfrigt intagit sådana
särskilda bestämmelser i afseende på prisuppgifters meddelande till
ledning för markegångssättningen samt besvärsrätt och verkan afförd klagan
öfver fastställda markegångspris m. m., hvarigenom, i kornmitterades
tanke, så väl de skattskyldiges som räntetagares rätt borde anses fullt betryggad.
Biträdande hvad kommitterade i omförmälda måtto i underdånighet
yttrat och tillstyrkt i afseende på grunderna för markegångssättningen,
utom i hvad som rörde frågan om markegångs-deputerades sammansättning
och röstberäkning, hvilken sednare fråga i Departements-chefens
tanke, med hänsigt till innehållet af Regerings-formens 75 §, innefattade
egenskapen af grundlagsförändxång och alltså borde i särskild ordning behandlas
samt i öfrigt lämpligen kunde blifva föremål för framdeles, af
samlad erfarenhet under tillämpningen af öfrige föreskrifter föranledd,
pröfning, ansåg Departements-chefen, för sin del, kornmitterades ofvanberörda
förslag till förnyad markegångsförordning, särdeles med hänsigt till
deri meddelade stadganden om markegångssättningens grundande på prisuppgifter
för tiden från och med Oktober månad det ena, till och med
Mars månad det andra året, samt sättet för dessa prisuppgifters upprättande
och granskning m. m. i hufvudsaklig måtto lemna säkerhet derför, att
markegångsprisen varda satta i närmaste öfverensstämmelse med persediarnes
allmänna värden; men Departements-chefen trodde emellertid att
ett ytterligare betryggande mot förlust å ena eller andra sidan, genom
serskilda intressens inverkan på markegångssättningen skulle vinnas, om,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
35
i enlighet med hvad nu eger rum, fortfarande stadgades, att deputerade
för markegångssättningen' borde, så vidt ske kan, utgöras till ena hälften
af räntegifvare och till den andra af räntetagare eller sådane tjensteinnebafvare,
på beloppet af hvilkas löner markegångssättningen egde inflytande,
samt derjemte förordnades, alt särskilda ombud så väl för de förre
som för de sednare borde vid markegångssättningarne tillkallas för att
höras, med rättighet att å egne och öfriges vägnar emot förrättningen
fullfölja klagan. Och tillstyrkte Deparlements-chefen, i följd häraf, att
kommitterades merberörda förslag till förnyad förordning angående markegångssättningen
mätte med ofvan omförmälda förändringar och tillägg
af Kongl. Maj:t i nåder gillas och till antagande jemväl af Rikets Ständer
föreslås.
Hvad i öfrigt angick de delar af kommitterades betänkande, som omfattade
frågorna: om upprättande af ny jordebok„ om mantals- och skattskrifningen>
om kronoutskylder nas debitering, om uppbörden och redogörelse/ij
samt om pr ceser iptionstid för skattskyldiges och redogörares ansvarighet
; så tillstyrkte Departements-chefen till alla delar nådigt gillande
af hvad kommilterade härvid i underdånighet föreslagit och hemställt,
endast med de jemnkningar, som kunde blifva en följd af Departementschefens
här ofvan afgifna, i vissa delar från kommitterades åsigter skiljaktiga
yttrande, samt med den afvikelse, beträffande den af kominitterade,
i sammanhang med förslaget angående mantals- och skattskrifningarne,
väckta fråga om mantalspenningars erläggande först efter fyllda 18 år och
om befrielse derifrån i vissa fall redan vid uppnådda 60 års ålder, att
Departements-chefen, med hänsigt lill den betydligare minskning, som
härigenom skulle uppstå i de för stats-utgifterne vid nu förestående statsreglering
påräkneliga tillgångar, ansåg någon framställning i detta ämne
för det närvarande icke böra hos Rikets Ständer göras: hemställande
Departements-chefen deremot, att Kongl. Maj:t, i och för tillvägabringande
af den reglering med uppbörds- och redogörelse-verket, som Departements-chefen
nu i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades
förslag, i underdånighet tillstyrkt, mätte, jemte de framställningar, hvilka
äro erforderliga i fråga om kronohemmans upplåtande under skattemannarätt
utan lösen, grundräntornas och kronotiondens förenkling, dispositio
-
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
nen af ordinarie räntor, kronotionde och boställen, sättet för kronotiondens
och hemraansräntornas utgörande, indi’agning till statsverket af för
särskilda ändamål utarrenderade egendomar samt förändrade föreskrifter
angående markegångssättningen, till rikets Ständers bifall föreslå:
att, vid upprättandet af ny jordebok må, i fråga om vidden och verkan
af dervid förekommande gransknings-åtgärder samt tiden för anmärkningars
framställande å de skattskyldiges sida, förfaras i enlighet med hvad
kommitterade i underdånighet hemställt;
att den så kallade bågskatten i Herjeådalen må för framtiden upphöra,
emot det att mantalspenningarne af allmogen derstädes må erläggas
med 6 sk. banko af hvarje person;
att, sedan häradsskrifvarnes nuvarande befattningar upphört, och debiteringen
blifvit, i öfverensstämmelse med kommitterades förslag, öfverflyttad
på särskilde, vid Lands-kontoren under benämning Häradsbokhållare
anställde tjenstemän, dessa sednare må blifva för debiteringen ansvarige och
jemväl ega att besörja häradsskrifvarnes nu varande åligganden vid skattläggningar
och bevillnings-taxeringar, hvaremot kronofogdarne ensamt
borde ansvara för afgifternas uppbärande och redovisande;
att taxering å fast egendom må verkställas endast hvart femte år, med
uttryckligt stadgande, att uppskattningen borde ske efter taxeringsmännens,
pä grund af deras närmare kännedom om förhållanderne och med ledning
af allmänna försäljningspriserne inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms verkliga värde;
att, till beredande af förenkling vid debiteringen och i råkenskaperne,
hittills inedgifna afkortningar i mantalspenningarne och bevillningen
efter i Art., för sådane till arbetsklassen hörande personer, som hafva fyra
minderåriga barn, må, så vida de icke efter numera inträffad nedsättning i
personella bevillningen anses kunna försvinna, framgent medelst afdrag vid
debiteringen iakttagas, och nedsättningen utredas uti sammandragen öfver
de personer, som, enligt allmänna grunder, böra nyssnämnde afgifter erlägga;
samt
att, till undvikande af all kronouppbörds indrifvande vid samma tid
och deraf för de skattskyldige uppkommande olägenheter, tvänne uppbördsstämmor
må å landet hållas, nemligen den första för uppbärande af alla
personella samt bevillningsafgifter, från medlet af September till medlet af
Oktober, med rättighet likväl för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
efter sig företeende omständigheter, bestämma en sednare termin, dock sist
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 66.
37
inom medlet af November; och den andra emellan medlet af Februari och
medlet af April månader påföljande år, för uppbärande af lösen för hemmansräntor
och tionde jemte öfrige af hemman utgående utskylder, samt
att uppbörden i städerne må förrättas under loppet af September: börande
likväl sistnämnda förändring endast efter band tillvägabringas på det
sätt, att uppbördsterminen tillbakaflyttas en månad hvarje år, tilldess den
kan vid nyssnämnda tid utsättas;
börande jemväl Rikets Ständers pröfning särskildt underställas hvad
kommitterade i underdånighet hemställt angående förändringar i nu gällande
föreskrifter om afskrifning af bortflyttade personers kronoutskylder, samt
om preskriptionstiden för skatlskyldiges och redogörares ansvarighet.
Det af föredragande Departements-chefen sålunda afgifna underdåniga
tillstyrkande biträddes af Statsråden FåhrceuSj Gjllengranat, Warn, Silfverstolpe_,
Pejron„ samt DD. Ex. Herr Stats-ministern för Utrikes Ärenderna
Friherre Ihre och Herr Justitiae-Statsministern Grefve Posse, likväl
med den skiljaktighet, att, enär statens nuvarande tillgångar icke syntes
medgifva anvisande af den betydliga summa, som skulle erfordras för utbetalning
förskottsvis hvarje år af lösen för de till embets- och tjenstemanna-staterna
anslagna lönings-räntor och tionde, de ansågo lämpligast att, intilldess
dessa ränte- och tionde-anslag kunde, i mån af skeende löneregleringar,
framdeles varda mot visst belopp i penningar utbytta, med uppbörden
af samma anslag kornme att på hittills vanligt sätt förhållas, så att löneinnehafvarne
egde att lösen efter stadgadt medelpris för sina räntor och
tionde sjelfve eller genom egna vederbörande uppbördsmändirekte af de skattskyldige
uppbära; hvarförutan förbemälde Statsråds-ledamöter, hvad serskildt
beträffade förslaget angående kronohemmanet! och deras upplåtande under
skattemannarätt, hufvudsakligen instämde i den särskilda mening, en bland
skattereglerings-kommittéens ledamöter i denna fråga yttrat, och på grund
häraf tillstyrkte, att framställningen härom till Rikets Ständer måtte inskränkas
till följande förslag, nemligen: att Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
bifall öfverlemna)-, att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll,
38
Kongl. Majits Nåd. Proposition, N:o 66.
säteri- och bergsmanshemman, utan ock lill andre sådana, under åborätt
upplålne kronohemman och lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagas och som, enligt hittills gällande stadganden, emot
till staten ingående afgift, kunnat lill skatte köpas, hädanefter må, utan föregången
värdering eller annan omgång, än erläggande af den efter grundräntans
kronovärde uträknade och bestämda köpeskillingen, erhållas af den
person, som derå innehar lagligen befästad besittningsrätt eller profves vara
dertill berättigad; att, i enlighet härmed, uträkningar öfver beloppet af
skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo försedd så beskaffad kronolägenhet
böra i landskontoren länsvis uppgöras och till Kammar-kollegii
granskning öfverlemnas; all, sedan dessa uträkningar, efter undergången sådan
granskning, som med all möjlig skyndsamhet bör verkställas, godkända
eller rättade, blifvit till Kongl. Majlis Befallningshafvande återsända, särskild
förteckning öfver köpeskillingsbeloppen för lägenheter inom hvarje
socken inom länet' bör utskrifvas, och, lika med andra kungörelser, i sockenkyrkan
uppläsas samt, till vidare upplysning och efterrätt lse, der förvaras;
att, då någon till skatteköps erhållande sig anmäler och tillika i
landtränteriet nedsätter erforderlig andel af skalteköpeskillingen jemte deri
afgift till Wadstena krigsmanshus-kassa, sorn af icke berustade kronohemman
vid skatteköp hör utgå, eger Kongl. Majlis Befallningshafvande, efter
behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och sedan densamma
funnits lagligen befästad, förordna om lägenhetens omföring i jordeboken
från krono till skatte samt derom hos Kammar-kollegium göra
anmälan; hvarefter Kongl. Majits Befällningshafvandes resolution, som
emot den för sådane vanliga lösen bör utfärdas, men karteras såsom för
skattebref är föreskrifvet, kommer att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätt
bestyrkes; att, då någon önskar anstånd med skatteköpeskil lingens
erläggande, betalningen deraf må fördelas på det sätt, att hvad, som
motsvarar ett års grundränta efter kronovärde, genast erlägges och sedermera
ett lika belopp årligen, intilldess hela köpeskillingen blifvit godtgjordl
börande hvad sålunda årligen till betalning förfaller, i sammanhang
med lägenhetens grundskatter i behörig ordning debileras. uppbäras och redovisas;
samt slutligen att på lika sätt, som rut blifvit föreslaget, jemväl
skall förfaras, om någon anmäler sig till skatteköps erhållande, innan ofvanberörde
uträkningar öfver skatteköpeskillings-beloppen blifvit fastställda,
dock att i sådant fall särskild utiäkning öfver skatteköpeskillingen för den
lägenhet, hvarom fråga väckes, bör uppgöras och i nu föreslagen ordning
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
39
pröfvas: börande lämplig åtgärd vidtagas för att befordra de ifrågavarande
nträkningarne och granskningen deraf till skyndsam verkställighet.
Statsrådet Friherre Staél von Holstein var, i fråga om de indelda räntornas
indragning och om kronohemmanens upplåtande under skattemannarätt,
af lika mening med sistomförmälde Statsråds-ledamöter; men skiljde
sig äfven i så målto från föredragande Deparlements-chefens tillstyrkande,
ali, då alla räntepeisedlarnes förvandling antingen till penningar, eller till
spanmål och smör, kunde ock sannolikt komma att i framtiden leda till
utskyldernas förminskning eller förhöjning, men intetdera deraf vore afsigten
med förvandlingen, trodde Friherre Staél von Holstein, att af de i räntan
ingående persedlar borde tre bland de hufvudsakligaste, jemte spanmålen,
fortfarande förblifva oförändrade, och de öfrige räntepersedlarne förvandlas
antingen lill spanmål, till smör eller till begge deiarne; i hvilket,
afseende på deputerade, utsedde på det sätt, som är eller varder föreskrifvet
för utseende af deputerade till markegångssättning, kunde få
ankomma att en gång för alla bestämma, hvilka tre bland räntepersedlarne
för hvarje län eller serskilda distrikter deraf skulle anses såsom de
väsendtiigaste och således jemte spanmålsräntan fortfarande bibehållas,
samt om öfrige räntepersedlarne borde förvandlas till spanmål eller till
smör, eller Lill begge deiarne, hälften hvardera, eller efter annan proportion.
Statsrådet Faxe instämde i fråga om kronohemmans upplåtande under
skattemannarält äfven uti sist anförda mening; och jemte det bemälde
Statsråd förklarade sig dela föredragande Departements-chefens åsigt
i afseende på kommitté rudes, i första rummet framstälda, förslag i fråga om
sältet för hemmansräutornas förenkling, yttrade Statsrådet för öfrigt, hurusom,
, vid öfvervägande af de i afseende på hemrnansräntornas förenkling
gjorda öfriga ofvanberörda förslag, emot det af kommitterades majoritet i
andra rummet framstälda, enligt hvilket de räntor, som hittills varit utsatta
i persedlar och tjenslbarheler, skulle förvandlas till allenast två slag
af persedlar, eller spanmål och smör, den väsendlliga betänklighet förekomrne,
att, då erfarenheten visat, att de serskilda räntepersedlarnes värde under
den förflutna Liden förändrats i högst olika proportion, det kan befaras,
att de nya persedlarnas lösningspris framdeles utfaller annorlunda, än ränlebeloppet
skulle hafva utgjort derest de gamla persedlarne förblifvit oförändrade;
och en af kommitteens ledamöter hade äfven utredt, att ett sådant
förvandlingssätt, tillämpadt för tvenne exempelvis uppgifna hemman
40
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
inom Stockholms och Upsala län, skulle under de första 5 åren, från och med
innevarande år, medfört en årlig skatteförhöjning af 5 r:dr 4^ sk. 7 rst.
för det förra och 3 r:dr g sk. 5 rst. för det sednare länets hemman;
medgifvas borde dock, att, på sätt härvid jemväl blifvit erinradt, ett annat
resultat under andra förhållanden kunde inträffa och således jemväl blifva
till fördel för de skattskyldige; äfvensom att, för den räntetagare, hvars
produktion af ifrågavarande persedlar lemnar öfverskott till försäljning,
skatteförhöjningen blefve mindre känbar, då han tillika hade fördel af prisstegringen;
hvaremot den, hvars produktion endast till ringa del utgjordes
af spanmål, men i öfrigt af sådana varor, hvilkas värde icke stege i lika
mån, ostridigt komme att hårdare tryckas deraf; och om än icke ovilkorligt
må antagas, att förenämnda förvandlingssätt verkligen skulle leda till
skatteförhöjning, så vore dock obestridligt, att en sådan följd möjligen kunde
deraf uppkomma, hvilket redan i och för sig komme att väcka betänklighet
emot, och tilläfventyrs hindra, förslagets antagande i denna del, hvarmed
ock ett bland de vigtigaste ändamålen med förevarande reglering, eller
räntornas förenklande och deraf beroende reda och enkelhet i det serdeles
invecklade räkenskaps-verket, skulle förfelas. Det syntes således
bättre att omfatta en annan utväg till vinnande af det åsyftade ändamålet,
nemligen den, att bibehålla vissa i hemmansräntorna inbegripna persedlar
och tjenslbarheter till beloppet oförändrade och förvandla de öfrige till bestämd
penningeränta. Härvid kunde icke befaras, att skatterne skulle blifva
högre, än under nuvarande förhållanden, utom i det, knappast tänkbara,
fall, att de till penningar förvandlade räntepersedlarne skulle framdeles falla
i värde, och förlusten för staten syntes heller icke kunna blifva af någon
betydenhet, om förenklingen verkställes så, att icke mera än | eller högst
1. af de persedlar, som för närvarande lösas efter markegång, förvandlas till
penningar, och att denna åtgärd hufvudsakligen vidtages i afseende på sådana
persedlar, hvilkas värde minst är underkastadt förhöjning eller omvexling.
Emot en dylik åtgärd vore väl anmärkt, att den proportion, hvari de
persedlar, som kunde komma i fråga att bibehållas, ingå i hemmansräntorna,
är högst olika ej blott i serskilda provinser, utan till och med för hemman
inom samma ort, hvaraf således följde, att den andel af hvarje hemmans
ränta, som komme att innefatta persedlar och godtgöras efter markegång,
i jemförelse med hvad i penningar utsattes, blefve betydligt olika,
samt
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
41
samt att med antagande deraf, att räntans bibehållande i persedlar skulle
kunna föranleda förändring i dess medelbelopp, de skattdragande i rikets
serskilde provinser, genom på dylik grund fotad förändring, skulle blifva
högst olika lottade.
Dessa inkast skulle otvifvelaktigt förtjena afseende, om grundräntornas
belopp för närvarande vore lika; men, enligt hvad kommitterade upplyst,
voro dessa belopp högst olika, icke blott uti serskilda provinser, utan äfven
vid jemförelse mellan hemman inom samma provins. Denna olikhet, som
jemväl vid en ränteförvandling till blott penningar, enligt första alternativet
af kommitlerades förslag, komme att fortfara, skulle ock, i händelse,
enligt samma förslags andra alternativ, alla de räntor, hvilka hittills utgått
efter markegång, förvandlas till persedlarne spanmål och smör, blifva större
i samma mån, som beloppen af de persedlar, hvilka skulle förvandlas, äro
större eller mindre för serskilda egendomar, samt priserne för spanmål eller
smör framdeles förändras. Visserligen skulle den åtgärd att bibehålla vissa
persedelräntor och förvandla andra i penningar, vid förändrade varuvärden,
kunna medföra någon större olikhet; men sådant syntes vara af föga vigt,
då fråga icke är oni jemkning af grundskatternas relativa belopp, utan blott
om deras förenklande, hvarvid väl i första rummet borde tillses, att skattskyldige
egendomar, hvar för sig, icke åläggas större bördor, än de, enligt
nu gällande beskattningsgrunder, böra vidkännas, men deremot, under iakttagande
häraf, likheten i skattebördor för serkilda egendomar är af mindre
betydenhet, helst, om än vissa egendomar komma att, framför andra, åtnjuta
en lindring, som de skolat sakna, i fall någon förenkling icke egt rum och
räntepersedlarnes värde stigit, sådant dock icke kan för innehafvare af öfrige
egendomar medföra någon skada eller någon sådan tillökning i deras
andel af allmänna utskylder, att minsta afseende derå borde fästas.
Beträffande förslaget rörande indragning till statsverket af räntor och
kronotionde, som äro embets- och tjenstemän på lön indelta eller eljest till
vissa föremål anslagna, samt i förening dermed frågan om sättet för dessa
anslags godtgörande och för räntornas och tiondens utgörande i allmänhet;
så syntes billigt, att tillsvidare och intilldess löneanslagen vid blifvande
omregleringar kunna varda i penningar till mot behofvet fullt svarande belopp
bestämde, vederbörande embets- och tjenstemän bibehållas vid förmånen
att få sin aflöning beräknad efter omvexlande varupriser. Det vigtigaste
är emellertid, alt rättigheten att af de skattskyldige direkte utfordra
Bih. till B. St. Prol. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 18 Baft. 6
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
räntepersedel' in natura upphör; oell skulle då äfven forsellönen serskildt
ersättas al' statsverket, så att, på samina gång sorn indelningshafvaren försäkrades
jemväl om denna inkomst, räntegifvarne tillika åtnjöto lindring
genom befrielsen från dess u1 görande.
Enligt de grunder för ränteförenklingen, som, efter nu i underdånighet
yttrade åsigt, företrädesvis böra godkännas, komme emellertid blott en del
af de löningsräntor, som nu utgå efter markegång, att äfven hädanefter på
lika sätt utgöras, hvaremot det öfriga skulle utsättas till ett visst belopp i
penningar; men på det någon förlust härigenom icke må tillskyndas räntetagare,
torde den del af penningeräntan, som motsvarar förut indelta, men
förvandlade, persedlar, böra, på lika sätt som kommitterade föreslagit i fråga
om ersättningen till åtskilliga allmänna verk och inrättningar m. fl., i
stället utsättas till visst belopp i spanmål och lösen derför beräknas efter
samma grund, som för de bibehållna persedelräntorna. En följd häraf blefve
dock, att alla indelta räntor och tionden måste till stats-verket indragas
och ersättningen derifrån utgå, enär för räntornas beräknande till betalning
af de skattskyldige och för deras godtgörande till indelningshafvarne olika
grunder komme att tillämpas, samt en reglering, hvarigenom blott vissa i
penningar förvandlade räntor skulle indragas, men, med de öfriges bibehållande
alt utgå direkte till räntetagarne, åt dessa förde indragna räntorna anvisas
ersättning i andra spanmålsräntoreller i kronotionde, ofelbart komme att leda
till ytterligare invecklingar och dessutom icke ens vore verkställbar, då för
kronan behållen afrads-eller kronotiondespanmål icke alltid till motsvarande
belopp inom orten funnes att tillgå. En ytterligare fördel bereddes derjemte
för löntagare, då ersätlningsbeloppen utginge qvartaliter. För de indelle
regementena borde dock dessa ersättningar lill hela det belopp, som
tillkommer hvarje regemente, utbetalas till Regementslönings-direklionen,
hvilken, om, på sätt Rikets Ständer för deras del beslutat och lämpligt synes
vara, de till regementena anslagna utarrenderade boställen, åtminstone
tillsvidare, förblifva under vederbörandes disposition, äfven hädanefter
lärer komma att taga befattning med uppbörden och fördelningen mellan
vederbörande löntagare och de derför inflytande arrende-afgifler.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, hemställde Statsrådet i underdånighet,
att Kongl. Maj:t, i afseende på här ofvan omförinälda ämnen,
måtte för Sin del i nåder besluta och Lill Rikets Sländers antagande föreslå:
1:0 att af nedannämnde, i hemmans och lägenheters räntor inbegripne,
persedlar och tjenstbarheter den del, som hittills kunnat till leverering
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
43
eller utgörande in natura uppsägas, eller varit af markegång beroende, må
bibehållas, nemligen i Östergöthlands län: hvete, råg, korn, smör och dagsverken;
i Hallands, Örebro och Vermlands län: råg, korn, bafre, smör och
dagsverken; i Upsala, Stockholms, Södermanlands, Calmar, Gottlands, Jönköpings,
Kronobergs, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands, Götheborgs och
Bohus samt Gefleborgs län: råg, korn, smör och dagsverken; i Stora Kopparbergs
län: råg, korn, dagsverken och kol; i Christianstads, Blekinge och
Malmöhus län: råg och korn; samt i Vesternorrlands, Vesterbottens, Jemtlands
och Norrbottens län: korn och smör; ulan annan förändring, än alt
persedlar af enahanda slag sammanföras för hvarje serskildt i jordeboken
upplagen egendom, med iakttagande dervid, dels att alla ifrågavarande dagsverken
förvandlas lill drängedagsverken efter förhållandet mellan desse sednares
och öfriga dagsverkens värde, beräknadt till medeltalet af det för kronans
så beskaffade räntor gällande maikegångspris för de 20 åren 1824—
i843; dels ock alt endast helt dagsverke och öfrige räntepersedlarne, icke
mindre än 1 kappe af spanmålen, 1 skålp. smör och 1 lunna kol utsättas;
hvaremot det öfverskjutande, tillika med allt öfrigt af ordinarie räntan, förvandlas
i penningar till ett för hvarje serskild i Jordeboken upptagen egendom
sammanfördi belopp, med iakttagande, alt den del af räntan, som beror
af markegång, beräknas efter medium af det för kronans räntor gällande
markegångspris för ofvannämnda 20 år, likväl med jemnkning till fullt
ski 11 ingial på det sätt, att till och med 6 rst. uteslutas, men högre runslycketal
beräknas lill full skilling, samt att den sålunda uppkommande
nya räntan endast utsattes i riksdaler och skilling, men öfverskjutande mindre
tal försvinna;
2:o att alla lill embels- och tjenste,nans aflöning samt allmänna verk
och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser anslagne räntor och kronotionde,
äfvensom rusthållens augmentsräntor, de ränte-och tionde-anslag
för gästgifveriet färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare, som icke
utgå af de hemman, med hvilka sådant onus, hvarom nu är fråga, finnes
förenadt, samt räntor och tionde, som städer åtnjuta af andra än dem underlagda
hemman, till statsverket indragas, på sätt och med de iakttagelser,
kommitterade, i hufvudsaklig öfve: ensstämmelse med Bikets Ständers vid
sistförflutna riksdag fattade beslut, i underdånighet föreslagit;
3:o att de indragne ränte- och tiondeanslagen godtgöras på följande
sätt:
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
a) att hvad angår de räntor och tionde, sora äro de indelta regementene
och klericie-staten på lön anslagne, för den del af tionden, som kunnat
till leverering in natura uppsägas, och hvilken för framtiden beräknas till
enahanda qvantitet inom hvarje markegångs-distrikt, som den förut utgjort,
under iakttagande af hvad om vissa tiondepersedlars förvandlande till spanmål
är föreslaget, äfvensom för de räntor, som blifva i persedlar bibehåline,
erhålles lösen till det belopp, de skattskyldige årligen erlägga; att
för skillnaden emellan värdet af de löningsräntor och tionde, som hittills
kunnat till leverering in natura uppsägas eller eljest varit af markegång
beroende, nämnde värde, beräknadt efter medelmarkegångspris för de sista
10 åren före indragningens beslutande och det på enahanda sätt bestämda
värdet af de bibehållna naturapersedlarna och tionden föres vederbörande
löntagare till godo ett, efter samma beräkningsgrund, deremot
svarande anslag af sådan spanmål, hvaraf ränta och tionde allmännast
utgöras i den ort, der räntorna utgått, och för hvilken spanmål årligen
erhålles lösen efter det pris, sorn för kronans så beskaffade räntor eller
tionde i samma ort då är gällande; att den andel af räntor eller tionde,
som icke varit af markegång beroende, äfvensom forsellön för bibehållna
räntor och tionde, der sådan förut kunnat ifrågakomma, varder med bestämdt
anslag i penningar godtgjord; samt att vid beräknandet af ersättningen
för tjensteman, som är med bostads-bostälje försedd, derifrån, efter
enahanda grunder, som för ersättningens bestämmande fastställas, afdrages
den boställsränta och tionde, som antingen är å hans lön indeld eller enligt
hittills gällande stadganden bordt af honom utbetalas;
b) att löneanslagen för öfrige embets- och tjenstemän tillsvidare äfven
godtgöras på lika sätt, som i nästföregående mom. är föreslaget; men
att på Kongl. Majrts nådiga pröfning för hvarje serskildt fall skall ankomma,
om, vid verkställighet af skeende löneregleringar, förändring derutinnan
bör ega rum, så att löneanslagen en gång för alla bestämmas tili
visst belopp i kontant, motsvarande hvad de utgöra enligt förvandling efter
markegångspris för de sista 10 åren före det, en sådan förändring beslutas,
med tillägg af forsellön å spanmål.
Under de i föregående momenter upptagna stadganden inbegripas
icke sådana tjenstebefåttningar, hvilka åtnjuta aflöning af de till serskilda
inrättningars disposition ställde anslag.
c) Följande allmänna inrättningar, som med allmänna medel underhållas,
nemligen Krigs-akademien, Invalidhusfonden, Militie-boställskassan,
Kongl. Majits Nåd. Proposition, N:o 66.
45
Strömsholms stuteri, Skogsplanteringskassan och Lappmarks ecklesiastikverk
undfå bestämda kontanta anslag, hvilka beräknas på enahanda sätt,
som i nästföregående moment omförmäles.
il) I afseende på de öfrige allmänna verk och inrättningar, derunder
jemväl inbegripen Vadstena krigsmanshuskassa, samt till kyrkor och
fromma stiftelser anvisade anslag, äfvensom augmentsräntor och anslagen
till gästgifveriet färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare, samt de
räntor och tionde, som städer åtnjuta, förfares på lika sätt, som i mom.
a) är sagdt.
e) De för ersättningarne beräknade, sålunda bestämda, grunder och
de i enlighet dermed vederbörande tillkommande ersättningsbelopp må
icke utan Konungs och Ständers gemensamma beslut förändras.
4:o Utbetalningen af förenämnde ersättningar sker sålunda: att hvad,
som belöper för löneanslagen, utgår qvartaliter, dervid hela det belopp,
som tillkommer hvarje indeldt regemente, utbetalas till Regements-lönings-direktionen;
att godtgörelsen för augmenlsräntorna och anslagen till
gästgifverier, färjor och färjkarlar samt postbönder och brefbärare för hvarje
år liqvideras vid den tid det påföljande, då uppbördsstämmor för hemmansräntornas
uppbärande bållås; samt att alla öfriga utfalla vid slutet af
det år, för hvilket de beräknas.
5:o Att boställen, hemman och lägenheter, som till regementen och
kassor, civile och ecklesiastike löntagare, akademier, verk och inrättningar,
af hvad namn som helst, äro anslagne, och hvilkas afkastning af deni
eller för deras räkning disponeras, tillsvidare förblifva, fortfarande såsom
hittills, orubbadt till vederbörandes egen disposition; dock att, vid skeende
löneregleringar på Kongl. Maj:ts serskilda nådiga pröfning skall ankomma,
om sådant boställe ma, mot ersättning for afkastningen, indragas eller
annorledes disponeras.
I öfriga frågor instämde Stats-rådet Faxe uti Departements-chefens
underdåniga tillstyrkande, utan annan skiljaktighet, än de jemkningar,
som måste blifva följder af hvad han här ofvan i underdånighet föreslagit.
Kongl. Maj:t biföll i nåder, hvad Stats-rådets fleste ledamöter i förrberörde
måtto i underdånighet föreslagit och hemställt; och befallte
Kongl. Maj:t, att, i'öfverensstämmelse med Dess nu fattade
46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
nådiga beslut, förslag till proposition i ämnet till Rikets Ständer
skulle uppsättas och serskildt justeras.
Ex protocollo
L. L. Fries.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Mai:t Konungen i Stats-rädet å Stockholms Slott den 20 December
18 47’
Närvarande:
Hans Excellens Juslilie-Slatsministern, Herr Gretve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
TFcernj
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Slats-rådet Munthe uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts under den 21 sistlidne
Oktober fattade beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Maj:ts nådiga Pro
-
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o SS.
47
position till Rikets Ständer, angående beskattningsväsendets samt uppbörds-
och redogörelseverkets förenkling.
Kongl. Majrt behagade i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes
protokollet bifogadt, och befallte, att, i enlighet dermed, nådig
proposition skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryckt hos Marchs & Comp. 1848.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio GT.
i
N:o 67.
Ank. till Exp. Etsk. den 14 Januari, kl. 1 e. m.
Kong]. Maj.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer angående bildandet
af en fond till pensionering af folkskolelärare; gifven
Stockholms Slott den y December i84y
Kongl.
Majlis nådiga stadga angående folkundervisningen i riket af
den 18 Juni 184-2 föreskrifver i 11 §. 2 morn., att då, skollärare, suni sin
tjenst oförvitligt förestått, genom ålderdom eller sjuklighet är urslåndsatt
alt den ytterligare bestrida och af detta skäl mäste entledigas, det må bero
af församlingens och skolstyrelsens pröfning att, i mån af hans behof och
af den längre eller kortare tid han tjenstgjort, större elier mindre del af
den utaf församlingen anslagna lönen såsom pension honom tilldela.
Då emedlertid för mången församling det möjligen skulle blifva ganska
tryckande alt, förutom lönen till tjenstgörande folkskolelärare, äfven
utbetala pension till en redan afgången, och löningsvilkoren vid sådan
lärarebefattning vanligen äro alltför ringa att medgifva något afdrag till
förmån för en afskedad; men likväl högst angeläget är, dels att dylika
personer icke må från inträde å folkskolelärarens mödosamma bana afhållas
genom fruktan att på ålderdomen icke ega annat uppehälle, än det
fattigförsörjningen kan lemna, dels ock att undervisningen icke må komma
att ledas af föråldrade personer, så anser Kongl. Majit af serdeles vigt, att
någon anstalt varder beredd, hvarigenom folkskolelärare, efter viss tjenstetid
och viss upphunnen ålder, må kunna tillförsäkras bestämd rättighet till
understöd för deras återstående lefnad.
Till ett sådant understöd böra dock endast de skollärare varda berättigade,
hvilka genomgått folkskollärare-seminarium, blifvit antagne efter
skoistadgans utfärdande och vissa år tjenstgjort. En längre tid kommer
således att förflyta, innan pensioner af ifrågavarande beskaffenhet behof va
utgå, och en lämplig pensionering kan följaktligen tillvägabringas äfven
med ett mindre betydligt i tid afsatt kapital, om delta förräntas samt förstärkes
med en ringa årlig afgift, hvilken jemväl, så länge densamma icke
Bih. till n. St. Prat. 1847 & 1848 1 Sami. 1 Afä. 19 Haft.
1
0
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, iV.*o 0T.
är för pensioneringen erforderlig, lägges till kapitalet och göres fruktbärande.
Tillgång till ett sådant kapital finnes utan statens serskilda betungande,
om dels redan uppkomna, dels till och med år 1848 uppkommande
besparingar å vid sisllidne riksdag till Kongl. Majrts disposition ställda anslag
till understöd för folkskolelärares allönande, för ändamålet afsättas.
Bestämd uppgift på summan af dessa besparingar kan dock nu icke lemnäs,
men deras sannolika belopp är beräknelig!.
Af de 50,000 R:dr, hvilka från åren 1842, 1843 och 1844 vid nästförflutne
riksdag bibehöllos till Kongl. Majrts disposition, voro nemligen
den 30 sistlidne Oktober från Riksgälds-kontoret uttagne endast 5,038 Rrdr
38 sk. 3 rst. Af anslagen för åren 1845 och 1846, tillsammans utgörande
40,000 Rrdr, bade vid nyssnämnde tid icke utgått mera än 24,669 Rrdr
41 sk. 3 rst., och af de 20,000 Rrdr årligen, som för innevarande och nästa
år äro disponibla, bar ännu icke blifvit anvisadt mer än 12,998 Rrdr
årligen.
Om än anslaget för år 1848, i följd af nya anspråk från församlingar,
hvilka ej ännu ordnat sitt skolväsende, skulle komma att utgå till
nära fulla beloppet, kunna således, detta oaktadt, utan fara för betydligt
misstag, följande besparingar antagas såsom gifna, nemligen:
för åren före 1845
44,000
för åren 1845 och 1846  ' . . . 15,000
och för åren 1847 och 1848
7,000
tillsammans 66,000 Rrdr banko.
Under förutsättning, att pension icke må någon folkskolelärare tilldelas
förr, än han i sådan egenskap tjenat i minst Tretio år och upphunnit
55 års ålder, kan någon pensionering icke komma i fråga före året
1872, och om under tiden ofvannämnde summa, 66,000 Rrdr banko, från
ocb med år 1849 förräntas till fyra för hundrade om året, samt räntan
årligen lägges till kapitalet och äfven förräntas, så uppkommer deraf ett
kapital, som vid 1872 års början utgör 162,671 R dr och några skillingar.
Om, i förening härmed, hvarje församling, emot befrielse från förbindelsen
alt gifva understöd åt sådan dess skollärare, som tjenat så länge
och uppnått den ålder, att han är till pension af ifrågavarande fond berättigad,
ålades en årlig afgift lili fonden af Tre R:dr banko, skulle, med
antagande att denna afgift komme att från och med 1849 årligen utgå af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 67.
3
omkring 2,450 församlingar, berörde afgift, förräntad på lika sätt, som
förut omförmälda besparingar, bilda ett kapital, hvilket vid 1872 års början
komme att utgöra 269,141 Riksdaler och några skillingar.
Denna summa, tillagd den förutnämnda, lemnar ett belopp af 431,812
R:dr banko, hvilket efter 4 för 100 gifver en årlig ränta af 17,272 R-dr.
Då högst få från skollärare-seminarier utexaminerade skollärare blifvit tillsatte
åren 1842 och 1843, skulle denna ränta, innan betydligare anspråk
på pension kunna ifrågakomma, hafva stigit åtminstone till 17,650 R:dr,
ett belopp, som, tillika med församlingarnes års afgift, 7,350 R:dr, lemnar
en för pensioner användbar årlig summa af 25,000 R:dr.
Antalet af vid folkskolorna anställde examinerade lärare utgör, enligt
de uppgifter, sorn nyligen från konsistorierna inkommit, för det närvarande
1,513. Ibland dessa äro 143 prester, hvilka med högst fä undantag'
icke qvarblifva vid skollärarebefattningarne så länge, att de blifva
pensionsberättigade, utan söka befordran inom klerici-staten och således
icke behöfva vid delta tillfälle ingå i beräkningen. De återståendes antal
utgör då 1,370. Enligt i sednare tider gjorda iakttagelser, rörande dödligheten
vid olika åldrar, skulle, örn alla dessa lärare nu voro 25 år gamla,
836 af dem lefva 30 år härefter; och med all sannolikhet an antagas, att
af de då lefvande åtminstone hälften före nämnde tid af en eller annan
orsak från lärarebefattningen algått. Härtill kommer äfven, att ganska
många lärare först helt nyligen blifvit tillsatte och ännu icke hunnit 25
års ålder, så att deras pensionering ej kunde ifrågakomma förr än några
år efter 1872, under hvilken tid fonden blir i tillfälle att ytterligare tillvexa.
Af allt detta kan med säkerhet den slutsats dragas, att ofvannämnde
tillgångar, om de på omförmäldte sätt för ändamålet användas, skola blifva
tillräckliga för nuvarande folkskolelärares pensionerande. Huruvida de
jemväl i en framtid kunna blifva tillfyllestgörande för ett ökadt antal
lärare, är icke möjligt att nu förutse eller bestämma; men äfven om efterkommande
skulle blifva satta i nödvändighet att fö.stärka tillgångarne,
böra de med tacksamhet erkänna närvarande tids åtgärder för ifrågavarande
ändamål.
För undvikande af serskild förvaltningskostnad, anser Kongl. Maj:l lämpligt,
att fonden förräntas af Stats-kontoret samt att inkomsterna och utgifterna
gå till och från nämnde kontor genom vederbörande landshöfdingar
och konsistorier.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 67.
I öfverensstämmelse härmed föreslår alltså Kongl. Maj:t i nåder:
l:o alt af besparingarne å de anslag, tillsammans 130,000 R:dr banko,
hvilka vid sistlidne riksdag blifvit af Rikets Ständer ställda till Kongl.
Maj:ts disposition till understöd för folkskolelärares aflöning, en fond, under
Stals-kontorets förvaltning, må bildas till pensionerande af dylike lärare,
hvilka äro minst 55 år gamla samt efter fulländad examen vid seminarium
varit minst 30 år ordinarie lärare; och
2:o att hvarje stadsförsamling och hvarje församling på landet, emot
befrielse från förbindelsen att lemna pension åt skolläraren, sorn enligt lista
punkten är dertill af fonden berättigad, må åläggas att tili denna fond
årligen inbetala en afgift af Tre (3) Riksdaler banko.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Är en den, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet åi Stockholms Slott den j December i84y.
Närvarande:
Hans Excellens Justilie-Slatsministern, Herr Gretve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 67.
b
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
TVcern ,
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-ohefen Slats-rådet Silfverstolpe framställde i underdånighet
angelägenheten deraf, att åtgärder vidtagas för alt i en framtid bereda
tillgång på pensioner åt folkskolelärare, och uppläste ett af honom, i
anledning deraf, författadt förslag till nådig proposition till Rikets Ständer,
angående bildandet af en loud för nämnde ändamål.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkan, samma förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, i nåder gilla samt befallde, att, i enlighet dermed, proposition
skulle till Rikets Ständer under denna dag expedieras.
r Ex protocollo
Gustaf Ribbing.
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Januari, kl. 2 e. m
Kongl. Majlis Näidiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskottj
angående ersättning af frän Götheborgs Landt-Ränteri utgifv
et förskott till kostnaden för anstalterna till Kolera farsotens
hämmande; gifven Stockholms Slott den y December 18fy.
Sedan tvänne af Lands-kontoret i Götheborgs och Bohus Län uppvältade
slutliqvider öfver utgifter, dels för karantäns-bevakningen under
åren 1831—1834, och dels under kolerafarsotens härjande sistnämnde år
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 68.
blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i berörde län öfverlemnade
till Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium, med begäran, det Landtränteriets
jemte vederbörande redogörares fordringar, uppgående, enligt
omförmälde liqvider, tili ett sammanräknadt belopp af 1,934 R:dr 14 sk.
8 rst. banko, måtte varda ersatte, men bemälde Kollegium, som, till följd
<if Kongl. Brefvet den 24 Mars 1840, redan under den 6 December 1842
till Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor insändt den på g.und af upprättad
liqvid återstående behållningen af de utaf f. d. Quarantaines-kommissionen
uppbur ne medel, förklarat sig, vid sådant förhållande, ej vara
i tillfälle att ifrågavarande fordran ersätta; så och efter det Slats-kontoret,
enär den af Kommers-kollegium dit aflemnade återstod af quarantainesmedlen
2,928 R:dr 5 sk. 6 rst., under den 10 Januari i843 blifvit lefvererad
till Rikets Ständers Riksgälds-konlor , hvarifrån dessa medel utgått
af det för kostnaderna till kolera-farsotens hämmande af Rikets Ständer
ställda creditiv, till Riksgälds-kontorets fullmäktige öfverlemnat meranämnde
slutliqvider för den åtgärd, hvarigenom ifrågavarande förskottssumrna
kunde blifva ersatt, hafva bemälde fullmäktige härå lemnat det
svar, att, då några medel för dylika kostnaders bestridande icke fuunos
anvisade uti det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente, fullmäktige
hos Rikets då församlade Ständers Stats-Utskott anmält förhållandet till
den åtgärd, hvartill Utskottet kunde finna omständigheterna föranleda,
hvarå följt det förklarande, att, då någon fråga örn anvisande af medel
till den begärda ersättningen icke blifvit under då pågående Riksdag i
grundlagsenlig ordning väckt, det ej kunde tillkomma Utskottet att gå i
författning om beredandet af dem, enligt liqviderne, af Götheborgs Landtränteri
och vederbörande redogörare fordrade godtgörelse för deruti upptagne
förskott.
På grund af hvad sålunda förekommit bar Kongl. Maj:t velat till
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna att vidLaga sådan åtgärd, hvarigenom
ifrågavarande förskott, bestående af
Landt-ränteriets fordran R:dr i,823: i3. 6.
samt vederbörande redogörares  „ 111: 1. 2.
eller tillhopa R:dr 1,934: i4- 8.
hvilka, alltifrån sista Riksdagen i räkenskaperna balanseras, må varda i
behörig ordning godtgjorde.
Kongl. Maj:ls Kåd. Proposition, N:o 68.
i
De åberopade liqviderna bifogas härjemte, och Kongl, Maj:t förblifver
Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Da t um ut supra
OSCAR.
S. A. Munthe.
Ut drng af Protokollet öfver Finans-Arenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den y December 18fy.
Närvara lid e:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse j
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärenderne, Herr Friherre
Jhre}
Slats-råden, Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
kViern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis redan fattade nådiga
beslut uppsatt, förslag lill Kongl, Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Utskott, angående ersättning af från Götheborgs Landt-ränteri
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 68.
ulgifvet förskott till kostnaden för anstalterne till kolera-farsotens hämmande,
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stals-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes delta protokoll
bilagdt samt befalla, att nådig skrifvelse, i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständers Stats-Utskott afgå.
Ex protocollo
C. A. Westerstrand.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Comp. 1848.
Kongl. !\laj:ls Nådiga Skrifvelse, N;o 6'9.
1
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Febr., kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Ståts-Utskott}
angående Arrendatorns af Mörrums Krono-laxfiske i Blekinge
John Svenssons underdåniga ansökning om ersättning
för dess genom arrendet lidna förluster; Gifven Stockholms
Slott den 11 Januari 1848.
Hos Kongl. Majit liar förre Nämndemannen John Svensson, hvilken,
enligt det genom Kongl. Moj:ts och Rikets Kammar-kolleginm den 23 Juli
i S/j a utfärdade kontrakt, under sex års tid, räknad från och med 1843 till
oell med 1848, såsom arrendator öfvertagit Mörrums kronolaxfiske i Mörrums
socken och Listers härad inom Blekinge län, emot en årlig afgift af 2,q5o
r:dr b:ko, i underdånighet anhållit, att, enär hans inkomster af berörde
fiske under de fem åren 1843—184.7 sk;dl utgjort allenast 7,638 r:dr, men
■arrende-afgifterna för dessa fern år uppginge till 14,780 r:dr, Kongl. Majit
täcktes al gunst och nåd medgifva sökanden att frän statsverket återbekomma,
hvad han sålunda skulle hafva genom arrendet förlorat, eller 7,112
ridr banko.
Sedan ej mindre Kongl. Majlis befallningshafvande i Blekinge län , än
ock Kammar-kollegium, med anledning häraf, underdåniga utlåtanden afgifvit,
har Kongl. Majit denna ansökning Sig föredragas låtit; hvarvid Kongl.
Majit bland annat inhemlat, att, till följd af det, uppå John Svenssons
serskilda ansökning, genom Kongl. Majlis nådiga bref den a3 Mars nästlidet
år, honom medgifua anstånd med erläggandet af 1846 års arrende-afgift för
Mörrums laxfiske, skulle hälften af nyss herö ida afgift först inom 1847 års
slut betalas, äfvensom 1847 års arrende-afgift först vid uppbördsårets slut
till betalning flör fa lier. Och då Kongl. Majit, på grund af hvad upplyst
och anfördt blifvit, så väl angående de för ifrågavarande kronofiske tillförene
erlagda, vida lägre, arrendesummor, som ock angående samma kronofiskes
numera betydligen förminskade afkastning, jemte inträffad t dröjsmål med
Mörrums-åns i t § af arrende-kontraktet omförmälde uppmuddring, anselt
billigt, att någon eftergift må sökanden förunnas af det dryga arrendebelopp,
Bih. lill R. St. Prot. ISSI ock iS48. i Sami. 1 Afd. 20 Rå/l. I
2
Kongl. I\laJ:ts Nådiga Skri/velse, N:o 69.
linn sig åtagit, har Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af de målet rörande'
handlingar, härmed velat i nåder föreslå Rikets Ständer alt, med behjertande
af sökandens genom det om-förmälde arrendet iråkade bekymmersamma
belägenhet, förunna honom den eftergift, alt arrendeafgiften för nästlidet
år, äfvensom för det nu löpande sista arrendeåret, varder till hälften
nedsatt, under förbindelse för sökanden att fullgöra, hvad arrende-kontraktet
i öfrigt stadgar. Kongl. Majit förbtifver Rikets Ständers Stals-Utskott med alt
Kongl, nåd och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe-.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den u Januari
1848.
Närvarande:
flans Excellens Justiliae-Stalsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,. ♦
Slals-råden: Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolp e,
TVcern,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådet Munthe, föredrog i underdånighet —
7:0.
Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, i anledning af arrendatorn af
Mörrums kronolaxfiske i Blekingelän John Svenssons underdåniga ansökning,
att, enär hans inkomster af berörde fiske under de fem sednare åren 1843
—1847 skall utgjort endast 7,638 r:dr, men arrende-afgiften för dessa feni
år uppginge lill 14,75o r:dr, Kongl. Majit måtte af gunst och nåd medgifva
Kongl. Majlis Kådig a Svar, N:o 70.
3
sökanden ali från slals-verket återbekomma, hvad lian sålunda genom arren
-
Kongl. Maj:t, som på grund af hvad upplyst och anfördt blifvit,
så väl angående de för ifrågavarande kronolaxfiske tillförene erlanda
vida lägre arrendesummor, som ock angående samma kronofiskes
nu mera betydligen förminskade afkastning, jemte inträ
lfa dt dröjsmål med Mörrums-åns i i § af arrendekontraktet omförmälde
uppmuddring, ansåg billigt, att någon eftergift må sökanden
förunnas af det dryga arrendebelopp, lian sig åtagit, förklarade,
enligt Slals-rådels underdåniga tillstyrkande, Sig vilja,
na t i skrifvelse till Rikets nu församlade Ständers Stats-utskott, föreslå
Rikets Ständer att, med behjertande af sökandens genom
•det om-förmälda arrendet iråkade bekymmersamma belägenhet,
förrinna honom den eftergift, att arrende-afgiften för nästlidet år,
äfvensom för det nu löpande arrendeåret, varder till hälften nedsatt,
med förbindelse för sökanden att fullgöra, hvad arrendekontraktet
i öfrigt stadgar.
Ex ProtocoTlo,
C. Hallberg.
N;o 70,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr., kl. 9 f. tn.
Kort g I. Ma fits Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga
skrif velse, angående Riksdagens förlängning', Gifvet Stockholms
Slott den t5 Februari i8/f8.
Jemte anmälan, att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera afhufvudsaklig
vigt, ännu återstode att af Rikets Ständer vid nu pågående riksdag
handläggas, hafva Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den n i
denna månad, hos Kongl. Majit äskat, att riksdagen måtte fortfara ytterligare
en månad, räknad från och med den 23 innevarande Februari. Kongl.
Majit har, i anledning häraf och på grund af stadgandet i ioc>§ Regerings
-
Kongl: Maj:is Nådiga Svar, N:o 70:.
förmer» och 80 § Ri ksdags-ord ni ogen „ velat i nåder förklara, alt riksdagen
må med den sålunda äskade tiden- af En månad förlängas.
Kongl. Majit föiblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum, ut supra.
OSGAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag of Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den i5
Februari 18 fS.
N ärrarande:
Ilans Excellens J u s t i t i a?-S l a ts m i n is tern, Herr Grefve Posse +
Ilans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre>
Statsråden: Friherre Stael von Holstein
Munthe,
Friherre Pejronr
Silfverstolpe,
mern,.
Friherre Gyllen granatj.
Faxej och
Fåhreeus..
Departements-Chefen , Statsrådet Fåhreeus föredrog i underdånighet
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, deruti, jemte anmälan, alt mångfaldiga
ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återslode alt vid
nu pågående riksdag handlägga, Rikets Ständer hos Kongl. Majit äskat, att
riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från och med den
a3 innevarande Februari; och uppläste Statsrådet Fåhreeus förslag til! svar
å Rikets Ständers berörde skrifvelse, hvilket förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkande, af Kongl. Majit
i nåder gillades; och skulle, i öfverensstämmelse dermed, nådigt svar lill
Rikets Ständer på vanligt sätt expedieras.
Ex Protocollo
Joh. Rob. Bergin.
lio-ngL Maj:ts Nådiga Proposition, iY:o- XL
N:o 71.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 21 Febr., kl. 3 c. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständerj angående
lindring i den af hemmanen å ön Hven s såsom godtgörelse
för dem förut åliggande arbetsskjldighet and Uranienborgs
kungsgård, utgående afgäld; gifven Stockholms Slott den //
Februari 1848.
Uli till K ongl. Majit elen 22 Maj i845 adalen skrifvelse gåfvo Rikets
då församlade Ständer tillkänna, hurusom hos dem fråga blifvit väckt, att,
då den, enligt kontrakt af den 20 November 1688, hemmansegarne å ön
liven inom Malmöhus län, emot åtnjutande af 6 daler silfvermynt afkortning
i räntan för hvart |. mantal, åliggande arbelsskyldighet till den på 011
belägna kungsladugården Uranienborg, hvilken arbelsskyldighet genom tvänne
al Kongl. Majrts befallningshafvande i länet år 1811 utfärdade och af
Kongl. Majlis och Rikets Kammar-kollegium den i3 Maj 1813 fastställda utslag
blifvit bestämd till 22 öke- och 45 drängedagsverke!! af hvart ■§■ mantal,
för hvilka dagsverken erlades lösen efter markegångspris, numera vore
serdeles betungande, bemälde hemmansegare måtte från nämnda arbetsskyldighet
befrias, mot förbindelse att i stället erlägga sina hemmansräntor på
det sätt, hvarpå desamma före ofvannämnda kontrakts tillkomst utgått, eller
ock, i händelse sådant icke kunde bifallas, de af hemmanen utgående grundskatter
skäligen jemkas och nedsättas; och anhöllo, efter framställning häraf,
äfvensom af de med dagsverksskyldigheters utgörande in natina i allmänhet
förenade olägenheter, Rikets Ständer i underdånighet, att, då det icke vore
tvifvel underkastadt, valt det belopp, hemmansegarne på ön liven för det
närvarande måste i lösen för dem åliggande arbetsskyldrghet erlägga, vida
öfverstege värdet af den nedsättning i hemmansräntan, hvilken enligt 1688
års kontrakt blifvit såsom ersättning för den åtagna arbelsskyldigheten medgifven,
samt berörde hemmansegare, vid sådant förhållande, syntes ega giltiga
anspråk på tillgodonjutaude af någon lindring i meranämnde för deras
i allmänhet svaga hemman tryckande beskattning, Kongl. Maj:t måtte täckas
i nåder förordna om utsträckning till ifrågavarande, hemmansegarne på ön
Hven åliggande, dagsverksskyldighet af den vedan anbefallda undersökningen
6
Kongl. ilajts Kådiga Proposition, Ro 71.
om arbetsskyldigheterne i Skåne, samt derefter och sedan förslag i berörd®
afseende blifvit uppgjordt Lill en sådan jemkning och nedsättning af den för
arbelsskyldigheten på Hven utgående lösen, som med rättvisa och billighet
öfve renss Lä nide, till Rikets näst sammanträdande Ständer i ämnet aflåta nådig
proposition.
Sedan Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers omförmälda framställning,
inbemtat Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, har, vid härefter
företagen pröfning af ärendet, Kongl. Maj:t väl funnit arbelsskyldigheten
lill Uranienborgs kungsgård utgöra ett ifrågavarande hemman och lägenheter
på ön Hven från uråldriga tider utöfver grundräntan åliggande besvär,
hvarifrån befrielse, emot upphörande af den nedsättning i berörde grundränta,
som uti 1688 års kontrakt om arbelsskyldighetens fördelning och fullgörande
blifvit fastställd, alltså icke kunde obelingadt eller utan serskilda
skäl medgifvas; men derjemte ansett en närmare undersökning böra anställas
i och för beredande af rättvis jemkning uti omförmälda besvär, med
hänsigt bland annat till de af närmast belägne hemman och lägenheter å
fasta landet utgående skatter och onera; hvadan Kongl. Maj:t i nåder anbefallt
Dess befallningshafvande i Malmöhus län att om verkställighet af en
så beskaffad undersökning, i närvaro af vederbörande skattskyldige, äfvensom
af krono-ornbud och en i jordbruk kunnig ståndsperson, föranstalta, samt
att derefter med undersöknings-protokollet och förrältningsmännens yttrande
jemle eget utlåtande i ämnet till Kongl. Majrt inkomma.
Genom berörde, under loppet af förlidet år verkställda, undersökning,
har Kongl. Majrt funnit det vara ådagalagdt, ej mindre att meranämnde, af
hemmanet Nio 1 med a5, hvartdera f, samt Nro 2 G med 34, Ii vartdera
t%, eller tillsammans iirV mantal Tuna i St. Ibbs socken å Hven utgående
arbetsskyldighet, i följd af de dermed tid efter annan skedda regleringar
och deribland arbelsskyldighetens utförande i vissa dagsverken,
hvilka lösas med penningar efter markegång, blifvit större, än den ursprunggen
varit, än ock att omförmälda hemman nu få vidkännas på det bela
högre skatter och besvär, än närmast belägna hemman å fasta landet af
lika mantal och beskaffenhet; och Kongl. Majit anser vid sådant förhållande
med rättvisa och billighet desto heldre öfverensstämma , att lindring
i utgörandet af omförmälda dagsverksskyldighet varder de skattdragande
beredd , som det, i följd af hemmanens å 011 Hven inskränktare
egorymd och afskiljda läge, måste antagas, att landtmannanäringen derstädes
är i saknad af flera fördelar, hvilka för dess idkare å fasta landet äro
att påräkna.
Kongl'. Maj:ts Nådiga Proposition, N.o Tf.
7
Hvad Sier beträffar frågan, i hvad mån lindring i berörde dagsverksskyldighet
hemmanen må förunnas, så förekommer i afseende härå, hurusom
vit i den om undersökningen afgifna berällelse förrättningsmännen, genom
uppgjorda beräkningar, sökt visa, att, om vid arbetsskyldighetens år
181 i verkställda uppskattning och bestämmande lill vissa dagsverken förfarits
med behörig noggrannhet och under omsorgsfullt aktgifvande å det
år 1688 afslulade arbetskontraktets syftning och innehåll, samma uppskattning
icke bordt blifva högre, än att den motsvarat 18 öke- och omkring
29 dränge-dagsverken för hvart | mantal, hvilka dagsverken efter medium
af markegångsprisen under åren 1812 till och med 1846 uppginge till ett
ett värde af 29 r:dr 47 r:st., då deremot värdet af nu bestämda
22 öke- och 45 dränge-dagsverken för hvart f mantal, eller helt hofveri,
efter samma medelpris, utgjorde 39 r:dr 18 sk. 1 r:st.; att arbetsskyldighetens
förvandling till vissa dagsverken, som borde lösas efter markegång,
dessutom för hemrnans-innebafvarne på liven medfört samma verkan som
en skatteförhöjning, enär markegångspriserna, serdeles å öke-dagsverken, sedan
år 1812 betydligen stigit, men ett öke-dagsverke å ön Hven, i följd af
saknadt tillfälle alt under mellantiderna nyttigt använda dc för åkerbruket
erforderlige dragare, alltid hade samma värde och snarare skulle kunna
med fördel in natura utgöras, än betalas efter en stigande markegång; samt
att jemförelsen med närbelägna hemman å fasta landet så utfölle, att, om,
på sätt krono-ombudet yrkat, denna jemförelse skedde med arbetshemmanen
vid Hjelmshults boställe, hemmanen å Hven borde, för beredande af likhet
i skatter och besvär, förunnas nedsättning i dagsverkspenningarne till 47
r:dr 7 sk. 10 r:st. af hvarje helt mantal, motsvarande efter de sista
10 årens medelmarkegång, omkring 6 tunnor 23j kappar spanmåi,
hälften råg och hälften korn, hvaremot, om, enligt hvad förrättningsmännen
ansett lämpligare, arbetshemmanen vid Årups ryllmästare-boställe
toges lill grund för jemförelsen, nedsättning borde ega rum till 20
icdr 6 sk* 1 1 r:st. eller till 2 tunnor 29r\rT kappar spanmåi, hälften råg
och hälften korn, för helt mantal, hvilken nedsättning, emot upphörande
af hittills åtnjutne afkortning i grundräntan, förrättningsmännen ock, för
sin del, i underdånighet tillstyrkt.
Härvid företer sig likväl det förhållande, att hemmans-innehafvarne
sjelfve, med jemkning af ett vid undersökningens början framstäldt vilkorligt
anbud af 10 tunnor spanmåi för hvarje helt mantal i stället för nu
utgående dagsverkslösen, sedermera utgifvit 8 tunnor spanmåi af mantalet»
hälften råg och hälften korn, såsom ett belopp, hvartill berörde afgift skä
-
8
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition, N o Ti.
Tigen kunde för framtiden bestämmas, samt alt genom antagande af detta
sednare anbud en icke obetydlig lindring i nuvarande afgift skulle de arbetsskvldige
beredas; och ehuru värdet af berörde spanmåls-qvanlitet efter
medel-markegångspris jemväl understiger det värde i penningar, hvartill
arbetsskyldigheten blifvit, med dagsverkenas nedsättning till 18 ökeoch
nära 3Q dränge-dagsverken, af föriättningsmännen uppskallad, anser
Kongl. Maj:t, med fästadt afseende ä hvad i öfrigt vid undersökningen blifvit
upplyst och anmärkt, angående hemmanens å ön Hven inskränkta egorymd
och jemförelsevis mindre fördelaktiga läge, godkännandet af berörde
anbud innefatta en lämplig och med rättvisa mot så väl staten som de
skaltskyldige öfverensstämmande jemkning uti ifrågavarande, omförmälda
hemman åliggande besvär, hvadan Kongl. Majit för Sin del bifaller och
härmed till antagande af Rikets Ständer föreslår, att de arbetsskyldige hemmans-innehafvarne
å ön Hven ina för framtiden njuta den lindring uti meranämnda
arbetsskyldighet, att de, i stället för nu bestämda dagsverken,
skola hädanefter för hvarje helt mantal och proportionaliter för mindre
erlägga en årlig spanmåls-ränta af 8 tunnor säd, hälften råg och hälften
korn, att utgöras, på sätt i afseende på kronans behållna ränte-spanmål nu
är eller framdeles kan varda i allmänhet stadgadt; hvaremot de icke vidare
komme att åtnjuta den afkortning å hemmansräntan, sorn med 6 daler
eller 2 r:dr banko för hvarje | mantal hittills egt rum.
Vidkommande serskildt dagsverksräntan för de å ön varande kronoskatte-arbetshus,
för hvilka, fyra till antalet, sådan ränta nu utgöres med
lösen för dels sju, dels fyra dagsverken årligen, finner Kongl. Majit icke
skäl att någon jemkning deruti för det närvarande medgifva och Rikets
Ständer föreslå.
Kongl. Majit, som till vederbörande Utskott skall låta öfverlemna
såväl berättelsen om ofvanberörde, angående dagsverksskyldigheten å Hven,
hållna undersökning, som öfriga lill målet hörande handlingar, har härjemte
velat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, hvad angår den serskilda
frågan om reglering af den arbetsskyldighet, som utgöres lill åtskilliga i
Skåne och Skaraborgs län belägne, förnämligast för militie-staten anslagna,
boställen, åtskilliga ytterligare upplysningar och utredningar i och för slutliga
pröfningen af denna fråga funnits vara af nöden, för erhållande hvaraf
serskilda åtgärder blifvit vidtagna.
Kongl.
Koni. Maj.ts Nådiga Proposition, N:o 7f. i)
Kongl. Maj:t förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd oell ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSGAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Fin ans-är enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott deri 11 Februari
1S48.
Närvarande:
Hans Excellens Justitiae-Statsministerri, Herr C refve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden : Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gjllengranat,
Faxe och
Fåhraeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga heslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition lill Rikets Ständer, angående
lindring i den al hemmanen å ön Hven, såsom godlgörelse för deni
förut åliggande ai betsskyldighet vid Uranienborgs kungsgård, utgående
afgäld.
Kongl. Majit behagade, jemnlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdi, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle lill Rikets Ständer afgå.
Ex Pruiacotlo
L. Chr. Back.
Bill. lill It. St. Fröt. 184-7 och 1848. 1 Sami. I Afd. 20 tlé/t.
2
STOCKHOLM, f. d. Schultzes Boktryckeri, 1848.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse j N:0 71.
1
N:o 72.
Arik. till Exp. Utsk. den Febr., kl. g f. tn.
Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
delaktighet i Civil-statens Pensionsinrättning för Borgmästare
i Rikets Städer utom Stockholm, äfvensom för Kornmissions-Landtmätare;
gifven Stockholms Slott den 11 Februari
1848-
S^dan civilstatens fullmäktige vid 1842 års sammanträde föreliaft den utaf
Rikets Ständer vid 1840 års riksdag väckta fråga, om och på hvad vilkor
delaktighet uti civilstatens pensionsinrättning kunde medgifvas borgmästare i
rikets städer utom Stockholm, äfvensom kommissions-landtmätarne, jemte deras
enkor och barn, samt bemälde fullmäktige derefter hos Kongl, Majit anmält
resultaten af deras öfverlägguingar i ämnet och deribland, hurusom fullmäktige
antagit, att, för bestridande af pensionering för ifrågavarande tjenstemän, med
deras enkor och barn, utan förlust för pensions-inrättningen, erfordrades årliga
statsbidrag af 4,000 r:dr för borgmästarne, jemte deras enkor och barn,
samt 4,800 r:dr samma mynt för kommissions-landtmätarne, med deras enkor
och barn, dock att, genom hvad sålunda af desse fullmäktige blifvit antaget
och framstäldt, någon inskränkning icke borde anses vara gjord i derefter
sammanträdande fullmäktiges rätt att, efter sig företeende omständigheter, i
frågan besluta; så och efter det, med anledning häraf. Kongl. Majit uti nådig
skrifvelse den 6 Augusti 1844 åt Rikets sednast församlade Ständer öfverlemIiat,
att, derest de fortfarande vidblefvo framställningen om borgmästares och
kommissions-landtmätares upptagande till delaktighet i förenämnde inrättning,
de för sådant ändamål af civilstatens fullmäktige äskade anslag serskildt anvisa,
tilikännagåfvo Rikets Ständer i underdånighet, det de, för beredande af
ifrågavarande tjenstemäns inträde såsom delegare i merberörde pensions-inrättning,
beviljat ett årligt stats-anslag af 8,800 rldr att till pensionsinrättnin*
gen utgå från och med det år, då sådan delaktighet kunde samma tjenste»
män meddelas och träda i verkställighet.
I anledning af hvad sålunda förekommit, infordrade Kongl. Majit direktionens
öfver civilstatens pensions-inrättning förnyade underdåniga utlåtande
i ämnet; till följd hvaraf bemälde direktion uti skrifvelse den 15 Februari
nästlidet år fästade Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet å pensions-inrättninBih.
till R. St. Prot. 1847 1848, 1 Sami. 1 Afd. 21 Hafi. 1
2
Kongl. Maj.ts Nådig« Skrifvelse, N.o 72.
gens och serdeles dess enskilda enke- och pupillfonds betänkliga ställning,
samt, bland annat, i underdånighet anförde, huruledes ställningen skulle blifva
ännu mera ofördelaktig, om delaktighet i inrättningen utsträcktes till ett
större antal tjenstemän, hvilkas inträde deruti, vid inrättningens stiftelse, icke
tagits 1 beräkning och af hvilka de fleste syntes komma att betunga inrättningen
med pensionering af enkor och barn. Efter öfvervägande häraf förklarade
Kongl. Maj:t under den 23 sistlidne Mars, hurusom Dess till rikets sednast
församlade Stäuder aflåtna nådiga proposition om delaktighet i pensionsinrättningen
för ofvanbemälde tjenstemän afsett beviljande icke allenast af de
för detta ändamål serskildt begärde anslagssummor, utan ock af den då jemväl
äskade tillökning i statens bidrag till peusions-imättuingen på det hela;
vid hvilket förhållande och då , enligt hvad direktionen anmält, inrättningens
framtida bestånd icke vore betryggadt genom det ringare anslag utöfver de
äldre statsbidragen, som vid sista riksdag blifvit anvisadt, Kongl. Maj:t faun
frågan om borgmästares och kommissions-landtmätares upptagande till delaktighet
i pensions-inrättningen böra hvila, intilldess civif-statens fullmäktige
varit i tillfälle att om utvägarne till inrättningens upprätthållande öfverlägga
och besluta, samt detta ämne sedermera utgjort föremål för den ytterligare
pröfning, som på Kongl. Majit ankomme; och hafva, med anledning häraf,
eivii-statens sednaste församlade fullmäktige, uti deras efter slutadt sammanträde,
till Kongl. Majit afgifna berättelse i underdånighet förmält, hurusom,
i afseende på förenämnde fråga om borgmästares och kommissions-landtmätares
upptagande till delaktighet i peusions-im ättningen, hos fullmäktige i betraktande
kommit den bekymmersamma ställning, hvari enskilda enke- och pupillfonden
sig nu befinner och hvilken vore sådan, att fonden icke, utan fortfarande
betydliga bidrag, kunde fullgöra de densamma redan åliggande förbindelser
till dem, som derpå, enligt hittills i gällande reglementen gifne försäkringar,
ega lagliga anspråk; att ehuru de bidrag, som fullmäktige vid 1842
års sammanträde, efter uppgjorda beräkuingar, trott vara erforderliga för alt
sätta pensions-inrättningen i tillfälle att, utan förlust, åtaga sig pensionering
af ifrågavarande tjenstemän, jemte deras enkor och barn, blifvit af Rikets
Ständer beviljade, hvarigenom kunde synas, som inrättningen icke skulle äfventyra
någon förlust i följd af deras upptagande till delaktighet, det likväl
icke kunnat undfalla fullmäktiges uppmärksamhet, hurusom beräkningar i ifrågavarande
hänseende, såsom Åvilande endast på grunder, hvilka icke kunde
med någon visshet antagas, egde ring» tillförlitlighet, hvadan icke eller sned
någon säkerhet kunde afgöras, om de beviljade bidragen voro för de dermed
afsedda ändamål tillfyllestgörande; samt att, då det ieke syn tes lämpligt att,
Kongl. Majtt Nådiga Skrifvelse, N:o 72.
3
under det pensionsinrättningen lemnar sik ringa garanti för uppfyllandet af
dess förbindelser, semi för närvarande vore händelsen, i densamma upptaga
ett större antal nye delegare, hvilka således med alltför liten säkerhet skulle
kunna påräkna att komma i åtnjutande af de fördelar, som derigenom utfästades,
fullmäktige, för sin del, funnit, det borgmästarne och kommissionslandtmätaroe
icke borde medgifvas delaktighet uti pensions-inrättningen på de
vilkor, Rikets Ständer erbjudit. Sedermera har, uti ett till Kongl. Maj:t ingifvet
underdånigt memorial, Öfver-direktören för general-landtmäteri-kontoret
andragit: att genom vägradt bifall lill den gjorda framställningen om kommissionslandtmätarnes
upptagande till delaktighet i civil-statens pensionsinrätlning,
desse tjenstemän icke allenast sjelfve, då de blifva oförmögne att
längre utöfva deras mödosamma befattningar, utan äfven deras enkor och barn,
komme att sakna allt skydd mot fattigdom och nöd; att behofvet af en pensiousanstalt
för kommissions-landtmätarne visat sig vara så mycket större,
som landtroäteri-yrket, hvilket mer, än de flesta andra civila befattningar,
påkallar en ansträngande verksamhet och fulla krafter, snart undergräfde arbetsförmågan,
hvarförutan bemälde tjenstemän, enär, efter skedda indragningar,
numera blott tvenne landtmätare-sysslor med lön funnos i hvarje län,
aldrig komma i åtnjutande af så beskaffad bestämd inkomst; att, om behof
vet af pensions-understöd för dem sålunda vore påtagligt, deras rättighet
dertill syntes vara ej mindre grundad, emedan landtmätarne, som, i saknad
af en för ändamålet inrattad allmän läroanstalt, sjelfve måste påkosta enskilde
lärare i de till yrket hörande vetenskaper, hade att vidkännas tunga uppoffringar
till det allmänna, så väl genom skyldigheten att till general-landtmäteri-kontoret
afgifva renovationer af alla deras upprättade kartor och handlingar,
sora äfven i följd af det dem ålagde upprättandet af speciella kartor
ech beskrifningar öfver hvarje socken i riket; samt att, då anledning icke visats
vaia för banden, att det anslag, hvilket civilstatens fullmäktige vid ett
föregående sammanträde sjelfve till beloppet föreslagit och vid hvars beräknande
de egt god vägledning af den under pensions-inrättningens fleråriga tillvaro
vunna erfarenhet, vore för ändamålet otillräckligt, den af de sednast
församlade fullmäktige antydda vådan af kommissioos-landtmätarnes intagande
såsom delegare i inrättningen icke i sjelfva verket syntes vara att befara; och
har, på dessa skäl Öfver-direktören i underdånighet anhållit, att ifrågavarande
för landtmäteri-korpsen vigtiga angelägenhet måtte ånyo Lagas i nådigt öfvervägande
och delaktighet i civilstatens pensions-inrättning kommissions-landtmätarne,
jemte deras enkor och barn, medgifvas, med begagnande af de för
detta ändamål anvisade medel; hvarjemte, för den händelse Kongl. Majit
4
Kongl, Maj.ts Nådiga Skrifuelséj N.o 72.
skulle finna de utaf civil-statens fullmäktige uppgifne omständigheter påkalla
någon åtgärd till pensions inrättningens fullkomliga betryggande emot hvarje
häraf befarad olägenhet, Öfver-direklören i underdånighet hemställt, om icke
tillika kunde stadgas, att kommissions-landtmätarne skulle utgöra en serskild afdelning
med egna tillgångar, utan beröring i öfrigt med inrättningens tjensteinanua-
samt enskilda enke- och pupill-fonder.
Kongl. Majit, sorn, uti Dess vid sistföi flutna riksdag aflåtna nådiga proposition,
angående statsverkets tillstånd och behof, föreslagit beviljande af
serskildt anslag till civilstatens enskilda enke-och pupillfond , såsom oundgängeligen
erforderligt för pensioneringens fullföljande till nuvarande deiegares enkor
och barn, samt derjemte, uti skrifvelse till Rikets sednast församlade Ständer af
den 6 Augusti 1844, i fråga om delaktighet i civilstatens pensionsiuiättuing
för borgmästare i rikets städer, utom Stockholm, äfvensom för kommissionslandtmätare,
förklarat, att, under dåvarande förhållanden, all ytterligare gradation
för inrättningen borde med sorgfällighet undvikas, har, enär det sålunda
äskade anslaget för pensioneringens uppehållande icke blifvit af Rikets
Ständer anvisadt, för närvarande funnit betänkligt medgifva förenämnde tjenstemän
inträde såsom delegare uti ifråga varande pensionsinrättuing, med rättighet
för dem, jemte deras enkor och barn, att af inrättningens nuvarande
tillgångar uppbära pension i den ordning, som för öfrige delegare i denna
inrättning finnes bestämd; men Kongl. Majit har likväl icke kunnat undgå att
behjerta den bekymmersamma belägenhet, hvaruti bemälde tjenstemän, i följd
af saknad pensionsrätt ej mindre för sig sjelfve, än äfven för deras enkor och
barn, sig för närvarande befinna; och då, för beredande åt desse tjenstemän
af en förmån, hvaraf de fleste andra i allmänna befattningar anställde personer
äro i åtnjutande och till hvars erhållande de sålunda ega på billighet
grundadt anspråk, en utväg sig företer genom verksiälligbet af det utaf Öf•verdirektören
vid general-landtmäteri-kontoret, i afseende å kommissions-landtmätarne,
framställde förslag, angående deras pensionering genom dertill serskildt
anvisade medel, utan sammanblandning med eller bidrag från civilstatens
tjenstemanna- samt enskilda enke- och pupillfonder, vill Kongl. Majit
härmed föreslå Rikets Ständer, att de, under förutsättning af borgmästarnes
och kommissions-landtmätares upptagande till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning,
vid sista riksdag beviljade anslag af tillhopa Åtta tusende
Åtta hundrade riksdaler banko, deraf blifvit beräknade 4,000 ridr för borgmästare
och 4,800 r:dr för kommissions-landtmätare, måtte, oaktadt så beskaffad
delaktighet, af anförde skäl, icke kurmat meromförmälde tjenstemän medgifvas,
för framtiden få utgå och ställas under förvaltning af pensionsiurält
-
Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse, N.-o 72.
5
ningens direktion, för att genom dess försorg göras frugtbärande, ined skyldighet
för direktionen, att "af de derå inflytande räntemedel, jemte de från
delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter, ombesörja borgmästarnes i
städerna utom Stockholm, äfvensom kpmmissions-landtmäfcarnes, samt deras
enkors och barns pensionering på sätt och efter de grunder, som i sådant afseende
kunna varda bestämda.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse väl bevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför H. M.
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 11 Februari
1848.
Närvarande:
Bans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre „
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Facce, och
Fåhreeus.
Chefen for Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om delagtighet
i civilstatens ponsionsinrättning för borgmästare i rikets städer utom
Stockholm, äfvensom för kommissions-landtmätare.
Kongl. Myj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att nådig skrifvelse i enlighet dermed skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Z. Clir. Bäck.
Kongl. Majttt Nådiga. Skrifvelse, N.-o 73.
N:o 73.
Ank. till Exp. Utsk. den a3 Mars, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats utskott,
angående tillämpningen i vissa delar af sednast fastställdm
statsreglering; gifven Stockholms Slott den 3 Mars i8/f3.
Vid pröfningen af det genom Kong). Maj:ts och rikets Statskontor i föreskrifven
ordning upprättade förslag till statsverkets allmänna utgiftsstat för
innevarande år, har Kong!. Majrts uppmärksamhet blifvit fästadt å det förhällande,
att, under det att de al Rikets sednast församlade Ständer aflåtne underdåniga
skrifvelse!’, angående de serskilda hufvudtitlarne, i allmänhet och i
ett sammanhang upptaga samtlige å hvarje hufvudtitel uppförde anslagssummor,
såsom beviljade att utgå intill S’nästa” eller ”nästvidtagande statsreglering
/* vissa bland dessa summor, börande till 6:te, 7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne
och uppgående tilt ett sammanräknadt belopp af 76,379 r:dr 28
sk. 8r:st, uti samma skrifvelser serskildt omförmälas, såsom anvisade ”tillnästa
riksdag/’ ett uttryck, som jemväl finnes begagnadt å den af Rikets Ständer öfverlemnade
riksstaten, hvilken har till öfverskrift: ”Rikets Ständers riksstat
för år 1845 och följande åren intill nästa riksdag/' under det likväl samma
stat uti den åtföljande skrifvelsen benämnes ”riksstaten för åren 1848,
1846 och 1847”
Då det otverensstämmer med grundlagens anda och tydligen uttryckta
mening, likasom det utgör ett vilkor för statsförvaltningens behöriga gång, att
en fastställd statsreglering måste foitfara alt gälla, intilldess en ny varder af
Rikets Ständers beslutad, har, vid betraklande af tiden för Rikets Srnsders
nu pågående sammanträde, som icke medgifvit ny statsreglerings uppgörande
tore början af innevarande år, någon tvekan ej heller kunnat
hos Kongl. Maj:t uppslå om tillämpning i dess allmänlighet af sednast
fastställda riksstat jemväl för detta år, helst ordalagen i de af Rikets Ständer
arn hvarje hufvudtitel serskildt allåtne underdåniga skrifvelser sådant besLämdt
antyda; men då, oaktadt i närvarande fall uttrycken "till nästa riksdag" och
*ti|l nästa statsreglering” sålunda i allmänhet måste betraktas såsom liktydiga,
ett skiljaktig föihållande dock möjligen kan anses ega rum med ofvanomförraälda
å 6:te, 7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne uppförda anslagssummor, om
hvilkas fortfarande framställning blifvit af Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag
gjord, under förutsättning, att, ehvad beslut i anledning häraf af Rikets
Ständer meddelades, samma anslag dock skulle till näslhlifvande statsreglering
och således jemväl för innevarande år utgå, har Kongl. Maj;t, till und
-
Kongl. Majit» Kådigt Skri/vels■, N:o 7 3.
7
vältande af missförstånd och på det att all osäkerhet i afseende på tillämpningen
af Rikets Ständers om dessa anslag redan fattade och vidare i sammanhang
med nu förestående statsreglering meddelande beslut må varda undanröjd,
härigenom velat, för vidtagande al i detta hänseende nödiga åtgärder,
lemna Rikets Ständers Stats-utskott del af hvad sålunda hos Kongl. Maj:t
i ämnet förekommit, under tillkännagifvande derjemte, att merariämnde serskilda
anslagssummor väl äro uti den af Kongl. ftlaj:t nu gillade allmänna
utgiftsstaten för innevarande år fortfarande upptagne, men att Kongl. Majit,
vid meddelandet till behörig efterrättelse af samma stat, tillika förständigat
Statskontoret, att någon utbetalning af berörda anslagssummor för detta år ej må
ega rum, förrän Kongl. Majit derom vidare i nåder förordnar.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd
•ch ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-är enden, hållet inför H. M.
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 3 Mars 1848.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie Statsministern Grefve Possej
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
' Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
PFcernj
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Munthe y föredrog i underdånighet
:
4:o
Statskontorets underdåniga skrifvelse af den 29 i nästlidne månad, mwl
öfverlemnande, i följd af Kongl. Majit nådiga bref den 25 sisllidne Januari,
af förnyadt förslag till statsverkets allmänna utgifisstat för innevarande år.
8
Kongl. Majds Nådiga. Skrif veise, N.o 7 3.
Föredragande Departementschefen utbad sig i underdånighet att få fästa
Kongl. Majlts nådiga uppmärksamhet å det förhållande, att, under det att
de af Rikets sednast församlade Ständer aflåtna underdåniga skrifvelser, angående
de serskilda hufvudtitlarne, i allmänhet och i ett sammanhang upptogo
samtlige å hvarje hufvudtitel uppförde anslagssummor, såsom beviljade
att utgå intill ”nästa” eller "nästvidtagande statsreglering/’ vissa bland dessa
summor, hörande till 6:te, 7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne och uppgående
till ett sammanräknadt belopp af 76,379 r:dr 28 sk. 8 r:st, uti samma
skrifvelser serskildt funnos omförmälda, såsom anvisade ”till nästa riksdag/’
ett uttryck, som jemväl funnes begagnadt å den af Rikets Ständer ötveriemnade
riksstaten, hvilken hade till öfverskrift: ”Rikets Ständers riksstat för år
1845 och följande åren intill nästa riksdag,” under det likväl samma stat uti
den åtföljande skrifvelsen benämndes ”riksstaten för åren 1845, 1846 och
1847.*
Med anledning häraf yttrade Departementschefen i underdånighet, att,
då det öfverensstämde med grundlagens anda och tydligen uttryckta mening,
likasom det utgjorde ett vilkor för statsförvaltningens behöriga gång, att en
fastställd statsreglering måste fortfara att gälla, intilldess en ny blefve af Rikets
Ständer beslutad kunde, vid betraktande af tiden för Rikets Ständers
nu pågående sammanträde, sora icke medgifvit ny statsreglerings uppgörande
före början al innevarande år, någon tvekan ej heller uppstå om
tillämpning i dess allmänlighet af sednast fastställda riksstat jemväl för
detta år, helst ordalagen i de af Rikets Ständer om hvarje hufvudtitel
serskildt aflåtne underdåniga skrifvelser sådant bestämdt antydde; men då,
oaktadt i närvarande fall uttrycken ”till nästa riksdag*’ och "till nästa statsreglering”
sålunda i allmänhet måste betraktas såsom liktydiga, ett skiljaktigt
förhållande dock möjligen kunde anses ega rum med ofvan omförmälde å 6:ta
7:de, 8:de och 9:de hufvudtitlarne uppförde anslagssummor, om hvilkas fortfarande
framställning blifvit af Kongl. Majit vid innevarande riksdag gjord,
under förutsättning att, ehvad beslut i anledning häraf af Rikets Ständer meddelades,
samma anslag dock skulle till nästblifvande statsreglering och således
jemväl för innevarande år utgå, tillstyrkte Departementschefen i underdånighet,
att, till undvikande af missförstånd och på det att all osäkerhet i afseende
på tillämpningen af Rikets Ständers om dessa anslag redan fattade och
vidare i sammanhang med nu förestående statsreglering meddelande beslut måtte
varda undanröjd, Kongl. Majit måtte täckas, för vidtagande af i detta hänseende
nödige åtgärder, uti aflåtande nådig skrifvelse lemna Rikets Ständers
Stats
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositionj N.-o ;4-
9
Stats-utskott del af hvad sålunda i ämnet förekommit, samt att emedlertid
ofvanberörde af stats-kontoret upprättade förnyade förslag tili statsverkets allmänna
utgiftsstat för innevarande år matte i nåder gillas på det sätt, att någon
utbetalning af förenämnde anslagssummor ej skulle ega rum förr, än derom
vidare blefve i nåder förordnadt.
Hvad Deparlements-chefen sålunda i underdånighet yttrat och tillstyrkt
och deruti Stats-rådels öfrige ledamöter jemväl instämde, fann
Kongl. Maj:t godt i nåder gilla och bifalla; och skulle, i öfverensstämmelse
härmed, nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott
afla tas.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
N:o 74.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Mars, kl. 2 e. m,
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
ett statsanslag till upprätthållande af den arme'ens pensionskassa
åliggande pensionering; gifven Stockholms Slott den 17
Mars 1848-
Armeens sednast församlade fullmäktige, sorn under nu fullbordade granskning
af armeens pensionskassas förvaltning kommit i erfarenhet deraf, att
denna kassa, oaktadt de höga afgifter, arméens befäl sig åtagit, för att kunna
fullgöra pensioneringen, likväl befunne sig i den ställning, att, om pensionärernes
antal fortfarande tilltoge i samma progression, som hitintills, dertill
all anledning syntes vara för handen, kassan innan kort ej skulle förmå utbetala
pensionerna ens till nu bestämda belopp, hafva, vid dessa förhållanden
och efter öfvervägande af sättet, huru pensionsinrättningens framtida bestånd
skulle kunna betryggas, utan att med förhöjda afgifter betuuga armeens befäl,
ansett sig böra omfatta den utväg att begära statens medverkan i anslagsväg.
I sådant afseende hafva fullmäktige, efter en utförlig berättelse om aricéens
pensionskassas uppkomst och tillväxt, uti skrifvelse den 8 December
1847, bia nd annat, i underdånighet anfört, hurusom det belopp, hvarmed
Bih. lill R. St. Fröt. 1847 och 1848, / Sami. t A/d. 21 Haft. 2
10
Jlongi. Maj.ts Nådig* Proposition, N:o 74-
staten för det närvarande bidrager till pensioneringen, utgör, inberäknadt räntan
å det till pensionskassans disposition öfverflyttade krigsmanshus-kapitalet,
omkring 94,000 r:dr, hvaremot utgiften i pensioner, begrafningshjelp och kassans
förvaltningskostnad uppgår till omkring 241,000 r:dr årligen, så att statens
bidrag utgör icke fullt 39 procent af hela utgiftssumman; äfvensom att,
ehuru sedan sista pensionsförhöjningen, som vidtog med år 1840, antalet af
pensionärer årligen stigit, de ännu tjenande delegare, hvilka före 1848 års
utgång uppnått den för pensions erhållande föreskrifna lefnadsålder, likväl
uppgå till så betydligt antal, att med skäl kan befaras, det tillväxten af pensionärer
de följande åren kommer att fortgå i samma progression, som under
de nästförflutna 5 åren, vid hvilket förhållande pensionskassan, hvars inkomster
för närvarande endast med 6,000 r:dr öfverskjuta utgifterna, icke skulle
kunna, utan att anlita kapitalet, fullgöra sina förbindelser.
Som fullmäktige likväl, enligt hvad ofvan antydt är, ansett någon förhöjning
i delegarnes afgifter till kassan icke skäligen böra komma i fråga, annorlunda
än i förening med förhöjning af pensionerna, helst de serskildta afdragen
å befälets löner redan uppginge till 24,22 procent, hafva fullmäktige
låtit upprätta och med ofvannämnda underdåniga skrifvelse insändt en beräkning,
hvaraf synes, hurusom ett årligt tillskott af omkring 22,000 r:dr
banko blefve erforderligt för att sälta kassan i tillfälle att fortfarande utgöra
pensionerna efter ännu gällande stat, hvarutöfver ett ytterligare statsbidrag af
29,000 r:dr, jemte ökade afgifter af delegarne, skulle erfordras för alt för framtiden
bereda armeens befäl en, en i full.mäktiges tanke, af behofvet påkallad
förhöjning af samma pensionsbelopp; anhållaudes fullmäktige otn Kongl. Majus
nådiga medverkan till erhållande af hvad i ena och andra afseendet kunde
finnas lämpligt.
Efter Öfvervägande af hvad härvid förekommit och då det synes vara
billigt, alt arméens pensionskassa af staten erhåller åtminstone det ytterligare
understöd, som erfordras för att sätta kassan i tillfälle att fortfarande
utgöra pensionerna efter nu gällande stat, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer att för nämnda ändamål anvisa nödiga medel, så att
deraf, intill näst vidtagande statsreglering, ett belopp af högst Tjugutvåtuseu
riksdaler banko årligen må kunna, i mån af behof, användas till betäckande
af den brist, som under tiden möjligen kan uppkomma derigenom, att kassans
årliga inkomster icke blifva tillräckliga till utgifternas bestridande.
Till närmare upplysning i ämnet varda de t II Kongl. Maj: t inkomna
handlingar rörande detta mål Rikets Ständers S.ats-utskott tillställde; och
Kongl- Majit Nådiga Proportion, N:o 7 4- XI
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför
H, M. Konungen uti Stats rådet d Stockholms Slott den 17
Mars 1848.
Närvarande:
Ha ns Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Ha ns Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden;
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Wann ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe ,
Fåhreeus.
Departementschefen, Statsrådet Friherre Peyron, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts lörut iattade nådiga beslut,
uppsatta förslag:
l:o Kongl. Maj:ls nådiga proposition till Rikets Ständer, angående ett
statsanslag till uppräthållande af den arméens pensionskassa åliggande pensionering.
Och behagade Kongl. Maj:t, uppf» Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll vidfogade, i
nåder gilla, samt förordna, att nådiga propositioner och skrifvelse
skulle, i enlighet härmed, expedieras.
Ex protocollo
F. L, "Tillander.
12
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse, N.-o <j5i
N:o 75.
Ank. till Exp. Utsk. den a3 Mars, kl. 7 e. ns.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats utskott,
angående Majoren m. m. G. Krooks gjorda anhållan om ersättning
för mistade löneinkomster; gifven Stockholms Slott
den 1J Mars 1848.
Hos Kongl. Maj:t har förre kommendanden å Ny Elfsborgs fästning, majoren
i arméen m. m. G. Krook, uti en nyligen iugifven skrift, i underdånighet
anhållit, att han, sorn tillförene varit major och chef för andra bataillonen
af regementet Royal Suédois samt i sådan egenskap skall hafva uppburit
en årlig lön af 500 r:dr banko, hvilken han dock vid nämnda regementes
upplösning år 1815, utan sitt förvållande, förlorat och i sället lått sig
tilldeladt det expektans-arfvode af 200 r:dr banko årligen, han äunu innebar,
måtte nådigst varda förhjelpt lill åtnjutande af skillnaden emellan berörda
lön och arfvode, med beräkning från den 10 April 1844, då sökanden
från kommendantsbefattningen å förenämnda fästning i nåder entledigades;
till stöd för hvilken anhållan majoren Krook hufvudsakligen andragit och
med företedda handlingar styrkt, att lian, i anledning af redan år 1816 väckt
anspråk att få behålla den honom såsom major vid f. d. regementet Royal
Suédois tillförsäkrade lön, jemte kompagnie-revenue, blifvit tills vidare i nå
der
förordnad till kommendant å Ny Elfsborgs fästning, först emot dagtraktamente
och sedermera emot ständigt arfvode, samt alt han äfven eftpr entledigandet
från berörda kommendantsbefattning ytterligare i underdånighet
anmält sina anspråk på nu sökta löneskillnad; varande af Stats-kontoret, hvars
utlåtande häröfver blifvit infordradt, bland annat i underdånighet upplyst,
att andre majorslönen vid meranämnde regemente rätteligen utgjort endast
450 r:dr banko.
I anledning af hvad sålunda förekommit samt i betraktande jemväl deraf,
att andre personer, hvilka, lika med majoren Krook, varit anställda vid
f. d. regementet Royal Suéedois, nemligen öfvgrste-löjtuanten de Mottoni och
majoren Friherre Koskull, tillförene, enligt Rikets Ständers vid riksdagen
1828—1830 fattade beslut, undfått ersättning för de löneförmåner, hvarafde,
genom regementets upplösning, blifvit förlustige, har Kongl. Majit i nåder velat
förevarande ersättningsfråga härmed till Rikets Ständers Stats utskott öfverlemna,
i ändamål, att Rikets Ständer må åt sökanden, majoren Krook, medgifva
den godtgörelse för förlorade löneinkomster, som synes af billighet på
-
Kongl. Maj-ls Nådiga Skrifvelse , N.-o 7 5. J3
kallad och hvartill förefinnes tillgång å besparingarne på det å allmänna in~
dragnings-staten för expectans-aifvoden uppförda anslag af 10,000 r:dr årligen;
skolande handlingarne i målet serskildt varda Utskottet tillsände.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-ulskolt med all Kongl, nåd
och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars-ärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet ä Stockholms Slott den
1J Mars 1848.
Närvarande;
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Stats-ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Stats-råden;
Friherre Stael von Holstein>
Munthe j
Friheire Peyron j
Silfverstolpe ,
Waern t
Friherre Gyllen granat,
Faxe ,
Fåhraeus.
Deparlements-chefen, Stats-rådet Friherre Peyronuppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut,
uppsätta förslag:
3:o Till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott,
angående majoren m. m. G. Krooks gjorda anhållan om ersättning för mistade
löneinkomster;
och behagade Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådane de finnas detta protokoll vidfogade, i nåder
gilla samt förordna, att nådiga propositioner och skrifvelse skulle i
enlighet dermed expedieras.
Ex prolocollo
F. L. Tillander.
14
Kongl. Maj.ls Nådiga Proposition, No 76.
N:o 76.
Anli. tilt Exp. Utsk, den 24 Mars, kl. 11 f. ra.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
tillåtelse för Banken och Iliksgälds-kontoret att, i utbyte
mot nu innehafvande obligationer af arme’ens ackords-amorteringsfond,
mottaga nya sådana, ställda på förlängd inlösningstid;
gifven Stockholms Slott den iy Mars 18f8.
Jemte framställning af den tunga, armeens befäl måste, genom afdrag
å lönerna, vidkännas för utgörandet af den ränta, hvilken för amorteringen
af armeens ackorder finnes föreskrifven, hafva armeens sednast församlade
fullmäktige, som, af sådan orsak, ansett en nedsättning af ackordsräntan vara
af behofvet påkallad, men någon annan utväg för detta ändamåls vinnande
likväl icke förefinnes, än förlängning af den till den 27 April 1876 bestämda
tid för aokordsamorteringens fullbordande, uti skrifvelse den 7 sistlidne
December, hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, dels om en lämplig
förlängning af amorteringstiden, med skyldighet likväl för ackordsfonden att
sina nu utelöpande obligationer vid deras utsatte förfallotid inlösa, derest in
nehafvarne
sådant äska, heldre än att i utbyte taga fondens obligationer med
utsträckt betalningstid; dels ock, i händelse af nådigt bifall härtill, om aflåta
n de till Rikets Ständer af nådig framställning derom, att i Rikets Ständers
Bank och Riksgälds-kontor må beredas tillfälle till utbyte af ackordsfondens
nu varande obligationer mot nya sådana på förlängd inlösningstid.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit och då Kongl. Majit funnit
amorteringstidens utsträckande, på sätt armeeus fullmågtige tillika alternatift
föreslagit, till ytterligare 10 år utöfver den förut bestämda tiden, tillräckligt,
för att tillvägabringa den af fuilmägtige för sådant fall påräknade
nedsättning af ackordsräntan till 41 procent, har Kongl. Majit till ifrågavarande
förlängning af amorteringstiden lemnat nådigt bifall, under det af fuilmägtige
uppgifna förbehåll om inlösen af ackordsfondens nu utelöpande obligationer,
och vill vid delta förhållande, samt till underlättande af ackords-amorteririgsfondens
nya obligationers belåning, föreslå Rikets S änder, att Banken
och Riksgälds-konloret må tillåtas att, i utbyte mot nu innehafvande obligationer
af ackordsfonden, mottaga nya sådana med enahanda eller 4 procents
ränta, mea ställde på den förlängda inlösuingstidea.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition, N.o 75. 15
Kon<;l. Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSGAR.
Gust. Peyron.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvars ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms slott deri
17 Mars 1848.
Närvarande:
Hans Exellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posses
Hans Exellens, Slals-ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre’
Stats-råden :
Friherre Stael von Holsteiny
Munthe y
Friherre Peyron,
Silfverstolpe }
JVcern,
Friherre Gyllengranaty
Faxe
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådes Friherre Peyron, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis lorut (aliade nådiga beslut,
uppsätta förslag:
2:o Till Kongl. Maj: ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
tillåtelse för Banken och Riksgälds-kontoret att, i utbyte mot nu innehafvarde
obligationer af arméens ackords-amorleringsfond, emottaga nya sådana, ställda
pA förlängd inlösningstid.
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll vidfogade, i
nåder gilla samt förordna, alt nådiga propositioner och skrifvelse
»kulle i enlighet dermed expedieras.
Ex protocollo
F. L, Tillander.
Kongl. Maj.ls Nådiga Skrifvelsej N.o 77.
N:o 77.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Mars, kl. 12 tnidd,
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer} angående vidtagna
åtgärder i anledning af inträffade oordningar i hufvudstaden;
gifven Stockholms Slott den 21 Mars 1848.
Ordningen och lugnet här i hufvudstaden hafva under nästförflutna dagar
på ett betänkligt sätt blifvit störda. Ingångna underrättelser gåfvo anledning
till den förmodan, att dessa oordningar hade sitt upphof från stämplingar
i en för allmän och enskild säkerhet vådlig syftning. Kongl. Maj:t ansåg
Sig alltså af Dess Konungsliga pligt uppkallad att vidtaga alla de åtgär
der,
som kunde leda till ordningens upprätthållande.
De försök, som till en början gjordes, att i godo återföra orostiftarns
till stillhet och laglydnad blefvo dock fruktlösa, och Kongl. Maj:t fann Sig
slutligen försatt i den beklagliga nödvändigheten att anbefalla användandet
af vapenmakt.
Detta bar ock medfört, att lugnet, åtminstone för Ögonblicket, åter inträdt;
men då för dess vidare befästande erfordras en strängare vaktgöring,
än som skäligen kan fordras, eller under någon längre tid fullgöras af den i
hufvudstaden, såsom ständig garnison, förlagda truppstyrka, hvilken redan
under flera på hvarandra följande nätter måst förblifva under vapen, har
Kongl. Majit sett Sig föranlåten att låta inkalla trupper af indelda arméen,
till förstärkande af hufvudstadens garnison.
Kongl. Majit, som funnit Sig lill denna årgärd uppmanad äfven af angelägenheten
att afböja hvarje försök från illasinnade personer alt störa fri
heten
i Rikets Ständers öfverläggningar, har velat om hvad sålunda förelupit
och tillgjordt blifvit, Rikets Ständer härmed i nåder underrätta: förbi i fvande
Kongl. Majit Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra,
OSGAR.
/. F. Fåhraus.
Utdrag
Kongl. Mnj:ts Nådiga Skrifvelse, No 77. 17
Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden , hållet inför H. M.
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 2/ Mars
1848.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihrej
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Warn ,
Friherre G yllen gr anat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Civil-deparlementet, Statsrådet Fåhreeus, uppläste ett, på
nådig befallning uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer, angående åtgärder i anledning af inträffade oordningar i hufvudstaden
j och
täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkande, berörde
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagd t, i nåder gilla
samt förordna att nådig skrifvelse, i enlighet med samma förslag,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo
B. W. von Printzencreutz.
Itih till B. St. Prot. 1847 1848, 1 Sami 1 rffd. a; Haj t
3
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1848.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 7S.
Nio 78.
1
Ank. till Exp.-utsk. den 31 Mars, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott om behofvel
af medel till bestridande af kostnaderna för den, i anseende till
inträffade oordningar i hufvudstaden, inkallade garnisons-förstärkning.
Gifven Stockholms Slott den 27 Mars 1848.
Uti nådig skrifvelse af den 21 i denna månad, har Kongl. Maj:t gifvit Rikets
Ständer tillkänna, hurusom Kongl. Maj:t, till betryggande af ordningen och lugnet
inom hufvudstaden, hvilka under de förutgångna dagarna varit störda, samt med afseende
jemväl på angelägenheten att afböja hvarje försök af illasinnade personer
att störa friheten vid Rikets Ständers öfverläggningar, funnit Sig föranlåten att förstärka
hufvudstadens garnison. Kongl. Majit har visserligen för afsigt att minska
denna förstärkning, i den mån sådant utan våda för lugnets och säkerhetens upprätthållande
kan ske, och har redan nådigst förordnat, att tre bataljoner infanteri
och två sqvadroner dragoner skola till hemorten återgå, men dels har truppernes
sammandragning och hitmarseh redan medfört kostnader och dels måste sådana ytterligare
uppkomma, så länge förhållandena göra en förstärkning af den ständiga garnisonen
nödvändig; och då för betäckande af dessa kostnader erforderlig tillgång
saknas inom de medel, som för närvarande finnas lill Kongl. Majits nådiga disposition,
har Kongl. Majit härmed velat af Rikets Ständer i nåder äska ett kreditiv af
Etthundra Femtio Tusen riksdaler banko, att i mån af behof till berörda utgifters
bestridande anlitas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Slats-utskott med all Kongl, nåd och
ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR,
Gust. Peyron.
Bih. till B. St. Prot. 1847 $ 1848. 1 Sami. 1 Afd. 22 Haft.
v
1
2 Kongl. Majäs Nådiga Skrifvelse, N:o tS.
Utdrag af ‘protokollet öfver ett landtförsvars-ärende, hållet inför Nans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 2? Mars 1 848--
När var ande:
Hans excellens, justitie stats-ministern, herr grefve Posse,
Hans excellens, stats-ministern för utrikes ärendena^ herr friherre thre
Stats-råden
t
friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengr Ornat,
Faxe,
Fåhreeus.
Stats-rådet och chefen för Landtförsvärs-depattemehtet friherre Peyron yttrade
1 underdånighet:
Enär Kongl. Majit, på sätt — <— — — — — — — —- —
hemställde likväl depårtements-chefen i underdånighet, att, som dels truppernas sammandragning
och hitmarsch redan medfört kostnader och dels sådana måste ytterligare
uppkomma, så länge förhållandena gjorde en förstärkning af den ständiga gar*
nisonen nödvändig, men för betäckande af dessa kostnader erforderlig tillgång sak*
nades inom de medel, som för närvarande funnes till Kongl. Majits nådiga disposi*
tion,- Köngl. Majit måtte af Rikets Ständer i nåder äska ett kreditiv af Etthundra
Femtio TuSen riksdaler banko', att i mån af behof till dessa Utgifters bestridande
anlitas.
Och behägade Kongl. Majit, Uppå stats-rådets öfrige ledamöters Underdåniga
tillstyrkande, denna departefnents-chefens underdåniga hemställan i
nåder gilla och bifalla.
Härefter Uppläste dépärtements-chefen till justering ett, i enlighet med nu fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits nådiga skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-utskott i förevarande ämne 5 hvilket förslag $ sådant det finnes detta
protokoll bilagdt,
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 79. 3
Kongl. Majit fann godt, jemväl uppå stats-rådets underdåniga hemställan,
i nåder gilla, med befallning, att, i öfverensstämmelse dermed, nådig skrif,
velse till Rikets Ständers Statsutskott skulle under denna dag expedieras.
Ex protocollo
./. Ax. Torenstedt.
Nm 79.
Ank. till Exp.-utsk. den 6 April, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer om val af ett hemligt
Utskott; Gifven Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Med anledning af nu för handen varande allmänna politiska förhållanden och i
öfverensstämmelse med 54 § regeringsformen samt 28 § riksdags-ordningen, äskar
Kongl. Majit af Rikets Ständer, att ett hemligt Utskott må af dem utväljas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i stats-rådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Närvarande:
Hans excellens herr justitie statsministern grefve Posse,
Harn excellens herr stats-ministern för utrikes ärendena, friherre Ihre,
Stats-råden i
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
4 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N.o 80.
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhraus.
Chefen för civil-departementet, stats-rådet Fåhraus uppläste ett, på Kongl.
Maj:ts nådiga befallning, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer om val af ett hemligt Utskott.
Enligt stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
behagade Kongl. Maj:t detta förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt,
i nåder gilla; och befallte, att nådig skrifvelse i ämnet, i öfverensstämmelse
med samma förslag, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
N. M. Schönmeijer.
N:o 80.
An k. till Exp.-Utsk. den 17 April, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ls nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående förordnande
af en statsråds-ledamot, i afseende på handläggningen af vissa i riksdag
s-ordning ens 36 och 42 §§ omförmälda riksdags-ärenden $ Gifven
Stockholms Slott den 10 April 1848.
Kongl. Majit vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att, sedan stats-rådet
m. m. friherre O. W. Stael von Holstein, som varit i nåder förordnad att under
innevarande riksdag utöfva den befattning med riksdags-ärenden, som, enligt 36 och
42 §§ af riksdags-ordningen, en ledamot af statsrådet tillkommer, numera blifvit utnämnd
till justitie-råd, Kongl. Majit i nåder förordnat stats-rådet, riddaren af Kongl.
Majits nordstjerne-orden Nils Fredrik Wallensteen att förrberörda befattning utöfva.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhraus.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 81.
K
3
Utdrag af protokollet öfver cir il-är enden, hållet inför Hans Maj;t Konungen
i stats-rådet å Stockholms Slott den 10 April 1848.
Närvarande:
Hans excellens, justitie stats-ministern herr grefve Sparre,
Hans excellens, stats-ministern för utrikes ärendena, herr friherre Stjerneld.
Stats-råden:
Fåhraus och
Wallensteen.
Sedan . Kongl. Majit denna dag till justitie-råd i näder utnämnt stats-rädet m. m.
frih erreStael von Holstein och bemälde friherre i följd deraf kommer att upphöra
med utöfvandet af den honom, under den 16 November sistlidet år, i nåder uppdragna
befattning med riksdags-ärenden, hvilken, enligt 36 och 42 §§ i riksdagsordningen,
en ledamot af stats-rådet tillkommer,
behagade Kongl. Majit, uppå stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
förordna stats-rådet N. F. Wallensteen att nämnda befattning utöfva 5
hvarom skrifvelse till Rikets Ständer, i enlighet med ett af departementschefen
uppsatt förslag, som nu af Kongl. Majit godkändes och finnes detta
protokoll vidfogadt, skulle i vanlig ordning expedieras.
Ex protocollo.
B. W. von Printzencreutz.
Nio 81.
Ani;, till Exp.-Utsk. den 26 April, lil. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, angående
upplåtelse af en, förra skogvaktare-bostället Fridened Brogården tillhörande,
jordrymd, till plats för skolhus åt Frideneds församling
inom Skaraborgs län; Gifven Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Hos Kongl. Majit hafva Frideneds socknemän af Fröjdereds pastorat inom Skara
stift i underdånighet anhållit, att, som de beslutit att, i stället för den alltför in
-
1
6 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 81.
skränkta lokai, hvilken nu är till skolrum och bostad för skolläraren begagnad, uppbygga
ett fullkomligen rymligt och ändamålsenligt nytt skolhus, men härtill ingen
socknen tillhörig plits funnes att tillgå, Kongl. Majit måtte i nåder tillåta socknemännen
att för kommande tider, till berörda skolhusbyggnad, jemte boningshus samt
ladugård och trädgårdsanläggning för skolläraren i Frideneds socken, få, emot den
årliga afgäld, som kunde pröfvas rättvis, disponera en, till indragna skogvaktare-bostället
Fridened Brogården hörande, i midten af socknen väl belägen, plats om 28
4/10 kappland, hvilken nuvarande arrendatorn af nämnda boställe äfven förklarat sig
villig att till omförmälda ändamål afstå 5 varande denna underdåniga ansökning, så
väl af konsistorium i Skara, som ock af Kongl. Majits befallningshafvande i Skaraborgs
län, med underdåniga förord beledsagad.
Sedan Kongl. Majit i nåder anbefallt Dess och rikets Kammar-kollegium att öfver
denna ansökning, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande, har
bemälda kollegium, i skrifvelse den 6 innevarande månad, med öfverlemnande af t.
f. chefens för skogs-institutet underdåniga yttrande i ämnet, upplyst, att ifrågavarande
hemman Nio 2 Fridened Brogården om 1/2 mantal i Frideneds socken och Vartofta
härad af Skaraborgs län, utgjort skogvaktareboställe, intilldess detsamma genom
Kongl, brefvet den 22 December 1837 förklarats icke vidare vara för någon
skogs- och jägeri-betjent behöfligt, samt att hemmanet sednast blifvit genom kontrakt
af den 30 Oktober 1845 på 24 års tid, räknade från midfastan år 1846, emot en
årlig arrende-afgift af 17 tunnor 16 kappar spanmål, upplåtet till löjtnanten, friherre
H. H. von Essen, af hvilken detsamma ännu innehafves.
Med anledning häraf och enär härvid tillika förekommit, dels att nyssbemälde
arrendator medgifvit afsöndring af den till skolbyggnader afsedda plats, utan att derför
under sin arrendetid fordra ersättning, dels ock att merberörda jordrymd är af
ringa värde, såsom bestående af 24 1/10 kappland ovanligt stenbunden hårdvall
samt 4 3/10 kappland sankvall, har Kongl. Majit, på grund af stadgandet i regeringsformens
77 §, velat hos Bikets Ständer föreslå, att nämnda plats, till 28 4/"10
kapplands rymd, må för det uppgifna nyttiga ändamålet, utan någon årlig afgäld,
från berörda utarrenderade hemman afsöndras och till Frideneds församling upplåtas,
i hvilket afseende den gjorda ansökningen med tillhörande handlingar nu till Rikets
Ständers Stats-utskott öfverlemnas.
Kongl. Majit förblifver Bikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
kongl. Majus Nådiga Skrifvelse, N:t> Si. f
bidrag af protokollet öfver finans-ärenden, hållet inför B. M. konungen
i statsrådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Närvarande t
Hans elcellens justitie statsministern herr grefve Posse,
Hans excellens statsministern för utrikes ärendena., herr friherre Ihre,
Stats-råden t
Friherre Stael von Holstein>
Munthe,
Friherre Peyron>
Silfverstolpe*
Friherre Gytlengränal*
Faxe och
Fåhreeus.
Öepartements-chefen, stats-rådet Munthe föredrog i Underdånighet följande:
9:0i
Kongl. Mäjits befallningshafvandes i Skaraborgs län underdåniga skrifvelse af
den 21 Maj nästlidet år, med öfverlemnande af Frideneds sockneboers, utaf Skara
konsistorium Och Kongl. Mäj:ts bemälde befallningshafvande förordade underdåniga
ansökning örn jordafsöndring från f. d. skogvaktare-bostället Fridehed Brogården i
Skaraborgs län till plats för skolhus i socknen-, i hvilket inål Kammar-kollegium,
*“fter Vederbörandes hörande, med Utlåtande inkommit.
Kongl. Majit, som, på grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt och
upplyst* för Dess del fann något hinder icke böra möta för afsöndrande
från skogvaktare-bostället Fridened af 28 2/5 kappland till plats för skolhus
i Frideheds socken* förklarade Sig, i följd häraf, vilja om medgifvan*
de af en slik afsöndring hos Rikets no församlade Ständer, medelst skrifvelse
till Stats-utskottet* göra nådig framställning.
Ex protocolio
Erik Ljungstedt»
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 82.
N:o 82.
Ank. till Exp.-Vtsk. den 26 April, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-ulskott, i fråga
om ersättning till handels- och sjöfarts-fonden för förskjutne medel
till slafvarnes friköpande å S:t Barthelemy $ Gifven Stockholms Slott
den 31 Mars 1848.
Efter emottagandet af Kongl. Maj:ts vid sistförflutna riksdag aflåtna nådiga skrif-,
velse, med serskilda upplysningar och förslag i och för lifegenskapens afskaffande å
S:t Barthelemy, anmälde Rikets då iörsamlade Ständer, uti härå meddeladt svar: att,
då de personer, hvilka å ön S:t Barthelemy egde slafvar, icke kunde, utan förnärmande
af enskild rätt, beröfvas de fördelar, som dem genom slafvarnes egande tillskyndades,
så framt icke lämplig ersättning lemnades, slafvarnes försättande i frihet
endast genom utfärdande af ett påbud alltså ej heller kunde ega rum; att det emellertid,
enligt Rikets Ständers åsigt, vore oförenligt med både mensklighetens bud
och nationens anseende att låta frågan om slafveriets upphörande å denna under
Sveriges krona lydande besittning förfalla, sedan densamma en gång blifvit väckt,
och att Rikets Ständer fördenskull tagit under serskildt öfvervägande de tvenne utvägar,
guvernörs-embetet å ön uppgifvit för möjligheten att, utan förnärmande af
slafegarnes rätt, bringa förslaget i verkställighet nemligen: den ena, hvarigenom med
ett anslag i ett för allt af 97,320 spanska piaster, slafvarnes frihet skulle kunna
genast och på en gång beredas, och den andra, enligt hvilken emancipationen endast
småningom och i den mån tillfällen yppades till inlösen af slafvar lill lägre pris skulle
ega rum, och hvarför kostnaden beräknats till 10,000 piaster årligen under 5
år, eller tillsammans 50,000 piaster; att Rikets Ständer, vid pröfningen af dessa
förslag, funnit det sednare, eller det, som afsåge slafvarnes friköpande efter hand, i
flera afseenden ega företräde, enär slafvarnes försättande i frihet på en gång eller i
massa skulle icke allenast medföra betydligt större utgift för staten, utan ock såsom
innebärande en hastig rubbning i förut varande förhållanden, kunna framkalla vådor
och olägenheter jemväl för slafvarne sjelfva, hvilka, under deras förut af egarne helt
och hållet beroende ställning, icke varit i tillfälle att förvärfva sig de vanor och egenskaper,
som erfordrades för att i fria tillståndet bereda sig utkomst, och följaktligen,
så framt ej förberedande åtgärder vidtogos för betryggande af deras framtid,
kunde, efter frigifvandet, komma att befinna sig i olyckligare belägenhet, än dessförinnan;
att för öfrigt, såsom ett i detta afseende verksamt medel, hvarigenom såväl
en vtter
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 82.
9
en ytterligare minskning i statens påräknade bidrag kunde beredas samt rättvist företräde
lemnäs de slafvar, hvilka sjelfva ville medverka till återvinnande af sin frihet,
som ock den egna omtankan för framtida bergning hos dem erhölle en nyttig väckelse,
borde, så vidt ske kan, för slafvarnes frigifvande bestämmas det vilkor, att
staten icke helt och hållet bestred kostnaden derför, utan att de, som ville komma
i åtnjutande af denna fördel, må föranledas att äfven sjelfva, i någon, om än ringa
mån, dertill bidraga; att på grund häraf och då således hela kostnaden icke kunde
på förhand med säkerhet beräknas, lämpligast syntes, att dessa medel icke annorlunda
anvisades, än till nästa riksdag, då efter sig företeende omständigheter och de
förändrade förhållanden, som emellertid kunde inträffa, Rikets Ständer blefve i tillfälle
besluta om anslagets fortfarande, med oförändradt, tillökadt eller minskadt, belopp;
samt att Rikets Ständer, för deras del, ansågo en summa af 10,000 spanska
piaster årligen, under tre år, böra af handels- och sjöfarts-fonden, under förbehåll
af framtida ersättning till samma fond, ställas till styrelsens öfver ön S:t Barthelemy
disposition emot redovisning, att användas till slalvars å nämnda ö friköpande, hvarvid
likväl qvinnor och barn samt män, som sjelfva till friköpandet bidraga, borde
ega företräde.
Sedan, med bifall till hvad Rikets Ständer sålunda föreslagit och beslutat, Kongl.
Majit i nåder anbefallt för verkställigheten deraf erforderliga åtgärder, hvartill bland
annat hörde slafvarnes värdering genom en för detta ändamål å ön nedsatt komité,
Jdefvo, under sista hälften af år 1846 och vid början af år 1847, af de å ön befintliga
slafvar, hvilkas antal, enligt folkräkningen förstnämnda år, uppgick lill 523
st., 358 personer, efter hvardera åsatt värde, friköpte dels genom ofvannämnda å
handels- och sjöfarts-fonden anvisade 30,000 spanska daler, dels genom slafvarnes
egna bidrag. Då härefter endast 165 slafvar återstodo att friköpa och guvernören
å ön hos Kongl. Majit anmälde, att ett obestämdt uppskof med desses lrigörande
kunde föranleda till icke allenast ökade ersättnings-anspråk hos slafegarne, ulan äfven
billig oro hos de qvarvarande slafvarne, jemte ett spändt förhållande emellan de förre
och de sednare, ansåg Kongl. Majit åtgärderna för lifegenskapens afskaffande å
ön desto heldre böra utan afbrott fullföljas, som ett lika iakttagande af allas rätt sådant
fordrade; och Kongl. Majit, som tillika inhemtade, att handels- och sjöfartsfonden
kunde utan olägenhet anlitas om ytterligare förskott för berörda ändamål
inom den dertill förslagsvis beräknade kostnadssumma, beslöt på grund häraf och sedan
framställning jemväl blifvit gjord om afsättande af slafvarnes egna bidrag till en
understödsfond för i behof stadde, till arbete oförmögne, frigjorde slafvar, att å handels-
och sjöfartsfonden anvisa nödiga medel ej mindre till de återstående slafvarnes
Bih. till R. St. Prot. 1847 Sf 1848. 1 Sami. 1 Afd. 22 Iläft. 3
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 82.
friköpande, än för att tillvägabringa användandet på nyssomförmälda sätt af slafvarnes
egna tillskott.
Efter det sålunda en ytterligare summa af 17,200 spanska daler blifvit, i och
lör merberörda angelägenhets afslutande, af handels- och sjöfarts-fondens tillgångar
ställd till guvernörs-embetets disposition, med föreskrift tillika att, medelst å ön utfärdad
allmän kungörelse, bestämma en preskriptionstid af högst en månad, inom
hvilken alla slafvar, som utöfver det redan uppgifna återstående antalet, 165 st.,
möjligen kunde finnas å ön, borde till värdering och friköpande anmälas, har, efter
utbetald ersättning till egarne för nyssnämnda 165 slafvar och sedan den utsatta
preskriptionstiden med den 9 Oktober förlidet år gålt till ända, utan att någon vidare
anmälan om slafvars friköpande egt rum, slafveriet å S:t Barthelemy, genom
samma dag, i Kongl. Maj:ts namn, af guvernören utfärdad, högtidligen proklamerad,
kungörelse förklarats för alltid afskaffadt och ej vidare tillåtet.
Enligt hvad de från guvernörs-embetet inkomna uppgifter samt värderings- och
qvitterings-listor utvisa, har värderings-summan för hela det friköpta slafantalet, 227
af man- och 296 af qvinkön, eller tillsammans 523 personer, uppgått till 47,158
spanska daler, hvaraf egarne dock eitergifvit 114 spanska daler, så att endast 47,044
spanska daler behöft för ändamålet utbetalas 5 hvaremot såsom serskild utgift tillkommit
beloppet af värderings-komiténs omkostnader, 156 spanska daler. Då slafvarnes
egna bidrag, hvilka tillsammans belöpa sig till 2,364 spanska daler, på sätt ofvan
omförmäles, blifvit afsatte till en fond för understödjande af sådana frigjorda
fattiga slafvar, hvilka befunnits af sjukdom eller orkeslöshet oförmögne att sig försörja,
utgör således statens uppoffring för åstadkommande af ifrågavarande, af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer beslutade, förändring, en summa af 47,200 spanska daler,
eller jemt det belopp, som å handels- och sjöfarts-fonden blifvit för ändamålet förskottsvis
anvisadt; och vill Kongl. Majit, jemte det de handlingar, som närmare redovisa
för användandet af dessa medel, nu varda Rikets Ständers Stats-utskott delgifna,
hafva till Rikets Ständer öfverlemnat att bestämma, huruledes handels- och
sjöfarts-fonden, som, enligt hvad konvoy-kommissariatet uti skrifvelse den 31 sistlidne
Januari i underdånighet anmält, fått, för omförmälda summas tillhandahållande
i London, vidkännas en utgift i svenskt banko af 119,760 r:dr 19 sk., må fördetta
förskott erhålla ersättning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 83.
11
Utdrag af protokollet öfver finans-ärenden, hållet inför H. M. Konungen
i stats-rådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1848.
Närvarande :
Hans excellens justitie stats-ministern herr grefve Posse,
Hans excellens stats ministern för utrikes ärendena, herr friherre Ihre.
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Friherre Gyllengranal,
Faxe och
Fåhraus.
Repartements-chefen, stats-rådet Munthe, uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, i fråga om ersättning till
handels- och sjöfarts-fonden för förskjutna medel till slafvarnas friköpande å S:t
Barthelemy.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt slats-rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
gilla berörd förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt
befalla, att nådig skrifvelse skulle, i enlighet dermed, till Rikets Ständer*
Stats-utskott afgå.
Ex protoeollo
Erik Ljungstedt.
STOCKHOLM 1848, lios J. A. Walldén.
Mangi, Maj/ti Nåd, Skrifstil», Avo SS,
l
N:o 83.
Änk. till Exp. Utsk. den 3 Maj, kl. half 3 c, m.
KONGL. MAJ:TS nådiga skrifvelse lill Rikets Ständer, med
förslag lill ny Riksdagsordning, jemte en dervid fogad
serskild artikel, äfvensom, i sammanhang dermed, till ny
Regeringsform; gifven Stockholms slott d. 1 Maj 1848.
Medelst nådig skrifvelse den 12 November 1847, öfverlemnade Kongl. Majit,
vid början af denna riksdag, till Rikets Ständer det förslag till Svenska Nationalrepresentationens
ombildning, som blifvit utarbetadt af den serskildta komité, hvilken,
med anledning af Rikets Ständers underdåniga framställning, blifvit för detta
ändamål af Kongl. Majit tillsatt. — linder förklarande af Sin nådiga vilja att åt
allt hvad med denna rikets angelägenhet hade gemenskap, oafbrutet egna synnerlig
uppmärksamhet, yttrade Kongl. Majit, vid detta tillfälle, Sig jemväl hysa den
förmodan, att Rikets Ständer skulle åt densamma lemna den lugna och oväldiga
pröfning, som fosterlandets sanna väl och sakens vigt kräfde. — Kongl. Majit har
sedermera förväntat, att denna stora samhällsfråga, sorn under nära fyratio år utgjort
ett föremål för nationens allt mera stegrade deltagande, skulle kunna hos
Rikets Ständer vinna den snara utveckling och lösning, som densamma påkallade.
Rå likväl den stridighet i åsigtcr, rörande hufvudgrunderne för ombildningen af representationen,
som länge varit rådande, äfven nu vid behandlingen af frågan visat
sig fortfara på ett sätt, som aflägsnat hoppet att på denna väg få den till ett
efterlängtadt slut befordrad, har Kongl. Majit, för att, i den ordning grundlagarne
föreskrifva, fortskynda frågans afgörande, samt derigenom söka förekomma
söndring inom landet och tillvägabringa den endrägt, som ensamt kan emot yttre
flender och inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran, ansett
Sig af konungslig pligt uppmanad att låta utarbeta och lör Rikets Ständer härmed
till grundlagsenlig behandling framlägga förslag till sådan ombildning, så väl i afseende
på val af folk-ombud, som på sättet för dessas sammanträde och verksamhet.
Detta förslag till ny Riksdagsordning är, i enlighet med tidens och samhällsutvecklingens
fordringar, byggd t på den grundsats, att representanterne skola af
folket utses medelst samfälda val. Genom antagandet ef denna grundsats skulle
den nuvarande ståndsindelningen samt all sjelfskrifvenhet till utöfvande af riksdagsmannakallet
upphöra. Då Kongl. Majit nu inför Riksståndens sjelfskrifne eller valda
Bih. till B. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sand. 1 Afd. 23 Haft. 1
9
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 80.
ombud framträder med ett pä sä beskafladt valsätt uppgjordt^1 förslag, bar Kongl.
Maj:t icke kunnat hysa nägon tvekan, att ju icke Rikets Ständer, med den varma
känsla för ett älskadt fosterlands väl, och den beredvillighet till uppoffringar för
hvarje stort mål, som städse utmärkt svenska folket, skola vara färdiga att eftergifva
den representationsrätt, som af Stånden nu utöfvas, samt antaga en vallag,
hvarmedelst en allmännare valfrihet komme att införas, utan att derigenom erfarenhet,
bildning och förmögenhet skulle sakna sin tillbörliga andel vid uttalandet
af nationens behof och önskningar.
En serskild artikel, innefattande föreskrifter, huru tillgå bör vid den riksdag,
då den föreslagna Riksdagsordningen blifvit af Rikets Ständer antagen, har måst
uppgöras för att bereda verkställighet åt Riksdagsordningens stadganden. Då dessutom,
genom nämnde Riksdagsordning, en större del af de i Regeringsformen befintliga
föreskrifter dels komme att alldeles utgå, dels ock betydligen ändras, samt
nummerföljden af §§ derigenom skulle erfordra cn större förändring, hvilket åter
lätt kunde leda till oreda och förvillelse, har jemväl förslag blifvit uppgjordt till
ny Regeringsform, deruti dock blifvit bibehåline de föreskrifter i nu gällande Regeringsform,
sorn icke varit beroende af den föreslague Riksdagsordningen. I sammanhang
med förslaget till Riksdagsordning, öfverlemnar följaktligen Kongl. Majit
äfven dessa förslag till serskild artikel och till Regeringsform till Rikets Ständers
bepröfvande.
Kongl. 33aj:t, som, med fullt förtroende och orubbad tillförsigt till Rikets
Ständers klokhet och omtanka om fosterlandets ära, lugn och välgång, funnit Sig
böra vidtaga detta vigtiga steg, förblifver Rikets Ständer med all Konungslig nåd
och ynnest städse välbevågen. Stockholms slott den 1 Maj 1848.
OSCA R.
G. A. Sparre,
Kungl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:u 85.
3
Vlrlrag af Protokollet öfver Justitie departementets ärenden,
hullet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 1
Maj 18-18.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, samt
Hans Excellens, Justitie-Stats-ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Statsrädcn: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Ehrenstam,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt.
2:o.
II. lii. Herr Justitie-stats-ministern anmälte i underdånighet, alt, sedan, efter
förberedande öfverläggningar inför Konungen i frågan om sättet för svenska nationalrepresentationens
ombildning. Statsrådets ledamöter varit sysselsatte med utarbetande
af förslag till de nya grundlagar, som blefvo en följd af sädan ombildning;
hade nu sä beskaffade förslag blifvit upprättade, så väl till ny Riksdagsordning,
jemte en serskild artikel dertill, som, i sammanhang dermed, jemväl
till ny Regeringsform. Då nu dessa förslag af II. E. Herr Justitie-stats-ministern
i underdånighet föredrogos, ansåg sig Hans Excellens böra fästa Kongl. Maj:ls
nådiga uppmärksamhet derå, alt i 70 och 153 §§ af förslaget till Riksdagsordning
hänvisning skett till allmän lag för fall, som i nu gällande grundlagar äro
med bestämd ansvarspåföljd belagde, enär så beskaffade straffbestämmelser syntes
lämpligast tillhöra den allmänna strafflagen, men att då denna sistnämnde för närvarande
ej innehåller något stadgande för ifrågavarande två läll, häraf biefve en
följd, att, i händelse det af Kongl. Majit till Rikets Ständers antagande redan
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
framställda förslag till ny strafflag, deruti straffbestämmelser i berörda hänseenden
finnas intagne, icke varder före, eller samtidigt med den nu föreslagna Riksdagsordningen
säsom lag antaget, Statsmakterne torde böra vara betänkte uppå att
vid den riksdag, då de nya Grundlagarne blifva gillade och fastställde, en serskild
lag jemväl stiftas för de i ofvannämnde två §§ i Riksdagsordningen upptagne fall.
Derjemte förekomme, att åtskillige stadganden i nu gällande Riksdagsordning blifvit
ur den nya alldeles uteslutna på den grund, att de ansetts endast innefatta
sådane reglementariska föreskrifter, som böra blifva föremål för den serskilda ordningsstadga,
hvilken, enligt 2 § i den föreslagna serskilda artikeln, Rikets Ständer
vid nästa riksdag, och så vida de nya grundlagarne då varda antagne, skulle
ega att upprätta. Slutligen borde ock nämnas, att, i öfverensstämmelse med den
i allmänhet följda grundsatsen, att enahanda stadganden icke må i de serskilda
grundlagarne upptagas i vidsträcktare mån, än nödigt är, 44 § i nu gällande
Regeringsform blifvit ur den nya Regeringsformen utesluten, såsom innefattande
ett ämne, hvilket rätteligen tillhör Successionsordningen, der det ock finnes intaget.
Med underdånig anmälan härom, ansåg H. E. Herr Justitie-statsministern
sig böra tillstyrka, att Kongl. Majit täcktes godkänna ofvauberörda förslag till ny
Riksdagsordning, serskild artikel och ny Regeringsform, hvilka nu upplästes, samt
öfverlemna dem till grundlagsenlig behandling af Rikets Ständer uti nådig skrifvelse,
i enlighet med dertill nu jemväl uppläst förslag.
Uti hvad H. E. Herr Justitie-statsministern sålunda yttrat och tillstyrkt instämde
Statsrådets öfrige ledamöter; och
täcktes Kongl. Majit, med gillande af hvad hemstäldt blifvit, anbefalla,
att till Rikets Ständer skulle aflätas nådig skrifvelse, sådan den, med
dertill hörande förslag, finnes detta protocoll bilagd.
Ex Piolocollo
E. Helling.
Kongl. Majtls fräd. Skrifvelse, N:o 83-
5
F ö r slag
tili
Rili§dag!§-tlr(liBliig.
Riksförsamlingens bildande.
A. Allmänna bestämmelser.
Nu gällande
$ * • grundlagar.
Svenska folkets representationsrätt utöfvas af Riksförsamlingen, hvilken, i K.0.§§löch2.
kraft af rikets Regeringsform, till lagtima riksdag sammankommer livart tredje är,
den 18 November, eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter.
Till urtima riksdag kallas Riksförsamlingen, då Konungen så nödigt finnér, §• 2-
äfvensom vid de utomordentliga fall, hvarom i Regeringsformens SO:de, 51:sta,
S2:dra och 53:dje §§ förmäles; dock må vid urtima riksdag förekomma endast
det eller de allmänna ärenden, som föranledt riksdagen eller af Konungen eljest
för Riksförsamlingen framläggas, samt hvad med dessa ärenden står i oskiljaktigt
sammanhang.
Inträffar lagtima riksdag, innan urtima riksdag slutad är, varder urtima riksdagen
upplöst.
Riksförsamlingen sammanträder på tviinne kamrar, den första och den andra.
$ *■
Ledamöterna af Riksförsamlingen benämnas riksdagsmän. Deras antal är i
första kamaren ctthmdratjugu och i andra kamaren etthundrafemtio.
§ 8.
Första kamarens ledamöter väljas för nio ur. De skola till en tredjedel
hvart tredje år afgå och medelst nya val ersättas. Valen ske genom valnämnder,
sorn tillsättas distriktvis i den ordning, här nedan stadgas.
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse. N:o So.
§ G
Andra
kamarens ledamöter väljas serskilt för hvarje riksdag. De valbcrättigade
pä landet, hvartill äfven räknas köpingar och de städer, som icke hafva
egen jurisdiktion, utgöra tvänne afdelningar, hvilka välja, den ena omedelbart
femtio och den andra genom elektorer sjuttio ledamöter i denna kamare. De
städer, som hafva egen jurisdiktion, utse genom omedelbara val kamarens öfriga
trettio ledamöter.
§ 7>
För val till ledamöter i första kamaren skall hvarje län och Stockholms stad
utgöra serskildt valdistrikt. Hvarje län utgör ock serskildt valdistrikt för den
afdelning på landet, som eger genom omedelbara val utse riksdagsmän i andra
kamaren, men för den afdelning, som väljer genom elektorer, skola samtlige länen
fördelas i sjuttio valdistrikter, som hvartdera utse cn riksdagsman.
Huru denna fördelning skall ske, så ock huru stort antal riksdagsmän de
öfriga ofvannämnda valdistrikten ega att hvart för sig utse, äfvensom huru de
trettio riksdagsmän, som väljas af städerna, skola på dem distriktvis fördelas,
derom stadgas i serskild lag, hvari ändring ej må ega rum utan genom Konungens
och Riksförsamlingens sammanstämmande beslut.
B. Valrätt.
% 8.
Valrätt tillkommer, med nedan stadgade undantag, hvarje svensk man af
kristen trosbekännelse, som antingen
a) eger eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafver fast egendom,
lill visst mantal satt, eller för bevillnings erläggande uppskattad till minst
300 riksdaler *) på landet eller minst 450 riksdaler i stad; eller ock
b) efter kontrakt, som icke kan af jordegaren godtyckligen uppsägas, för lifstid
eller minst tio år arrenderar och minst ett år före valet sålunda innehaft fast
egendom på landet, —.derest egendomen, om den tillhörer kronan eller allmän
inrättning, uppgår i mantal till minst ett helt hemman eller i uppskatlningsvärde
till minst 8,000 riksdaler, samt, om den tillhörer enskild person, uppgår i mantal
till minst två hela hemman eller till minst 16,000 riksdaler i uppskattningsvärde;
eller ock
*) Med riksdaler förstås i detta förslag den sednast antagna myntenlieten, motsvarande riksdaler
riksgiilds.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
7
c) idkar handel, falriksrörelse, handtverk eller annat yrke, derför bevillning
till staten blifvit honom under nästföregående äret påförd; eller ock
d) är cmbcts- eller tjensteman med ordinarie syssla eller ständig aflöning,
eller från sådan beställning med pensionsrätt afgått; eller ock
e) såsom ledamot tillhörer någon af de i hufvudstaden inrättade Kongl, akademier,
eller vid universitetsfakultet förvärfvat doktors- eller magistergrad.
% 9.
Delegare i bolag, som är grundadt på aktier, ställda till innehafvaren, tillerkännes
i denna egenskap ingen valrätt. Andra bolagsdelegare må, i förhållande
till hvarderas styrkta andel i bolagets fasta egendom eller uppskattade årliga inkomst,
utöfva valrätt under de vilkor och i den ordning, som för annan fastighetsegare
eller näringsidkare äro föreskrifna.
§ io.
Ej må valrätt tillkomma: lt. 0. § 18.
a) den, som icke vid valet eger och minst i tre sednast förflutna år innehaft
svensk medborgarerätt;
h) den, som, ehuru lill myndig ålder kommen, befmnes under förmynderskap;
e) den, som afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande och icke kan
styrka sig hafva dem godtgjort, eller i laga ordning blifvit från deras kraf befriad;
d) den, som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval mot vedergällning
afgifvit sin röst, eller på sådant sätt värfvat andras;
e) den, som blifvit dömd förlustig medborgerligt förtroende eller rätt att föra
andras talan, eller förklarats ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas;
f) den, som blifvit för groft och vanfrejdande brott sakfälld eller derför är
under tilltal eller under framtiden ställd.
§ 11-
Valrätt för näring eller yrke må ej utöfvas af någon, som är i annans enskilda
tjenst eller ständiga arbete anställd, ej heller af daglönare eller andre dylike,
som försörja sig endast med tillfälligt arbete hos andre personer.
§ 12-
För syssla må valrätt ej utöfvas af lands- eller stads-fiskaler, krono-länsmän,
underbefäl vid krigsmakten, vaktbetjente eller andre, som med desse sistnämnde
jemlike eller ringare äro.
§
Kongl, Majni Nåd, Skrifvelse, Nia SS,
$. *5-
R. O. § 48. Såsom vilkor lör röstrutts utöfvande vid val till elektorer erfordras en ålder
af minst tjuguett år.
Ingen, som är under tjugufem år, må omedelbart välja riksdagsman.
§ H
Ledamot af Första kamaren är obetaget, att vid riksdagsmanna-val till Andra
kamaren sin valrätt utöfva.
§ is.
Till afdelningen för omedelbara val pä landet vid tillsättning af ledamöter i
Andra kamaren höra följande valberättigade:
l:o de, som ega eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafva
fast egendom, uppgående i mantal utöfver ett helt hemman eller, om den
ej är i mantal satt, utöfver 8,000 riksdaler i uppskattningsvärde;
2:o de, som arrendera fast egendom, uppgående, om den tillhörer Kronan
eller allmän inrättning, utöfver fyra hela hemman eller, i fall den ej är i mantal
satt, utöfver 52,000 riksdaler i uppskattningsvärde, — samt, om den tillhörer
enskild person, utöfver atta hela hemman eller, då den ej är i mantal satt, utöfver
64,000 riksdaler i uppskattningsvärde;
3:o de idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke, hvilka
skatta för årlig inkomst af mera än 800 riksdaler;
4:o de, som, inom arméen, på stat innehafva beställning af kaptens-grad eller
deröfver, jemte deras vederlikar vid flottan, — kyrkoherdar och regementspastorer
— samt för öfrigt de embets- och tjenstemän utom krigs-ståndet, som af embete
eller tjenst åtnjuta i uppskattad årlig inkomst mera än 800 riksdaler; så ock de,
hvilka från någon af förenämnda beställningar med pensionsrätt afgått; kunnande
dock, derest någon innehafver flera sysslor, härvid icke tagas i beräkning inkomsten
af mera än en.
Alla andra valberättigade på landet, än här ofvan uppräknade, tillhöra den
afdelning, som har att tillsätta riksdagsmän i Andra kamaren genom elektorer.
§ 16.
Inom hvarje distrikt för den afdelning på landet, som har att omedelbart
välja riksdagsmän i Andra kamaren, erfordras, att de valberättigades antal upp
går
till minst etthundra. Der så många till afdelningen hörande ej inom distriktet
-
Kongl. Maj:ls And. Skrifvelse, A:o 85-
9
tet finnas, skall antalet fyllas genom uppflyLtning af valmän ur den afdelning, som
vuljes genom elektorer.
Denna uppfattning, som i behörig tid före riksdagsmanriavalet verkstöJJ^s
af Konungens befallningshafvande, tillkommer endast de valberättigade fastighetsägare
inom länet, som genom hemmantal eller ej i mantal satt jord eller bergsbruk
till motsvarande värde äro afdelningen för omedelbara val närmast och sorn derjemte
uppnatt den för valrätt* utöfvande inom denna afdelning föreskrifna ålder
af tjugufem år. Derest vid slik uppflyttnipg flore valberättigade, än som för
fyllande af det bristande antalet erfordras, befinnas innehafva sinsemellan lika hemmantal
eller fastighetsvärde, skall genom lottning, som anställes inför Konungens
befallningshafvande, utrönas, hvilken eller hvilka bland dessa uppflyttas må.
S 17.
Inom afdelningen för omedelbara val få landet äga de valberättigade hvardera
lika röst.
§ 18.
Inom afdelningen för val genom elektorer skall vid elektorernos utväljande de
valberättigades rösträtt beräknas sålunda:
a) de som äga eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafva
i mantal salt jord, beräkna för hvarje åttondedel af ett helt hemman y8:dels röst
och, då egendomen ej uppgår lill ett åttondedels hemman, Vedels röst;
b) de som äga eller på lika sätt innehafva annan fast egendom, beräkna
Vs:dels röst för hvarje 1,000 riksdalers uppskattadt egendomsvärde, oph Vedels
röst, då egendomen i sådant värde ej uppgår till 1,000 riksdaler;
c) arrendatorer af fast egendom, tillhörig Kronan eller allmän inrättning,
tillgodonjuta ‘Vdels röst för hvarje helt hemman, då egendomen är i mantal satt, och
eljest för hvarje 8,000 riksdaler af dess uppskattningsvärde;
d) arrendatorer af fast egendom, tillhörig enskild gerson, likaledes Vedels
röst för hvarje två hela hemman, då egendomen är i mantal satt, och eljest för
hvarje 16,000 riksdaler af dess uppskattningsvärde;
e) idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke beräkna för
hvarje fulla 100 riksdaler i uppskattad årlig inkomst Vedels röst; och, då deras
årliga inkomst icke är till 100 riksdaler uppskattad, Wdels röst;
f) tjenstemän och öfrige enligt § 8. litt. d och e valberättigade åtnjuta
hvardera en hel röst.
Bill. lill B. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 ffäfl. 2
10
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
§ 19-
Vid beräkning af rösträtt för jord, satt i mantal, skall, der förmedling ägt
rum, det förmedlade hemmantalet tagas till grund.
S 20.
1 stad skola de valberättigades röster beräknas sålunda:
a) de, som inom stadens jurisdiktion äga fast egendom, beräkna Vietdels röst
för hvarje falla 1.000 riksdaler uppskattadt egendomsvärde till och med 32,000
riksdaler; dock må Vedels röst tillgodonjutas, äfven dä den valberättigades fasta
egendom i sådant värde ej uppgår till 1,000 riksdaler;
b) idkare af handel, fabriker är else, handtverk eller annat yrke åtnjuta, då
deras årsinkomst ej är uppskattad till 100 riksdaler, Vedels röst och för hvarje
fulla 100 riksdalers uppskattad årlig inkomst, till och med 3,200 riksdaler,
y8:dels röst;
c) embets- och tjenstemän och öfrige enligt § 8. till d och e valberättigade
äga hvardera en hel röst.
§ 21.
Valrätt, som grundar sig på hemmantal eller egendomsvärde, skall utöfvas i
den ort, der egendomen är belägen, — valrätt efter näringsinkomst, der den
röstande yrket drifver, — och all annan valrätt, der den röstande är skattskrifven.
§ 22.
Derest någon inom flera val-distrikter, vare sig på landet eller i stad, äger
eller innehafver sådan egendom eller inkomst, som medför valrätt, må han inom
hvartdera distriktet sin rösträtt utöfva.
Valman i afdelningen för omedelbara val inom ett län må sålunda äfven, på
grund af ringare egendom eller inkomstbelopp, utöfva rösträtt i afdelningen för
val genom elektorer inom ett annat.
Den, som på landet är ä samma ort röstberättigad inom bägge afdelningarne,
må inom båda utöfva den rösträtt, som honom efter serskilda grunder i hvardera
tillkommer.
% 24.
Derest inom ett och samma valdistrikt, der valrätten i förhållande till större
eller mindre egendom eller inkomst beräknas, någon äger rösträtt för både egen
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o S3.
11
dom och yrke eller för någondera eller bägge tillika med embete eller tjenst, må
han sammanlägga den efter hvardera grunden honom tillkommande rösträtt. Ej
må dock, medelst dylikt sammanräknande, rösträtt för någon ökas utöfver det efter
någondera grunden bestämda högsta röstetalet.
C. Valbarhet.
% 28.
Valbar till elektor för väljande af riksdagsman i andra Kamarcn är en hvar R. O. § IB
inom afdelningen för val genom elektorer röstberättigad, som uppnått tjugufem
års ålder och är bosatt inom det distrikt, för hvilket val af riksdagsman skall ske.
% 26.
Ifvar valberättigad, som fyllt tjugufem års ålder och bekänner sig till Evan- R- O. § 18
gelisk-Lutherska eller Reformerta läran, är till riksdagsman i andra Kamaren valbar.
§ 27.
l)e röstberättigade inom bägge afdelningarnc på landet äga, vid val till riksdagsmän
i andra Kamaren , ömsesidig frihet alt utse valbara män inom hvilkendera
afdelningen som helst. Dock må ingen annan väljas, än den, som är röstägande
inom det län, der valdistriktet är beläget.
§ 28.
Till riksdagsman i andra Kamaren för stad, som utgör ett valdistrikt, eller
för liera lill ett distrikt förenade städer, må endast sådan valbar man väljas, som
är röstägande inom staden eller valdistriktet.
§ 29.
Ledamot af första Kamarcn må ej väljas till ledamot i den andra.
§ 30.
Valbar till ledamot i de valnämnder, som äga att utse ledamöterna i första
Kamaren, är en hvar inom valdistriktet boende, som till riksdagsman i andra
Kamaren valbar är.
§ 31-
Till riksdagsmän i andra Kamarcn valbare, som uppnått tretiofem års ålder,
kunna, utan vidare valbarhctsvilkor, till riksdagsmän i första Kamaren utses, så
12
Kongl. Ma j:is Xäd. Skrifvelse i N:o S5.
framt vid valet rösterna af mera än två tredjedelar utaf valnämndens samtliga ledamöter
dem tillfalla.
Der sådan röstpluralitet icke vinnes, kunna endast följande till andra Kamaren
valbare män af minst tretiofem års ålder till riksdagsmän i första Kamaren väljas,
nemligen:
l:o Erkebiskop, Biskopar, Professorer vid rikets universiteter, Konsistoriiledamöter,
Kyrkoherdar i första klassens pastorater. Rektorer vid högre lärdomsskolor,
samt Vetenskaps-akademiens ledamöter;
2:o Ordinarie ledamöter i rikets Hofrätter och Kollegier, äfvensom de, hvilka
innehafva annat med rådsembete vid dessa embetsverk i värdighet jemförligt eller
högre civilt embete, eller inom krigsståndet Regementsofficers- eller annan beställning
af motsvarande eller högre grad, eller ock från något af dessa embeten med
pensionsrätt afgått;
3:o de som äga och minst tre ar före valet innehaft fast egendom på landet,
uppgående till fyra hela hemmall eller deröfver, eller i uppskattningsvärde till
minst 32,000 riksdaler, eller ock fast egendom i stad, uppgående till minst 48,000
riksdaler i uppskattningsvärde;
4:o de idkare af handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke, i stad
eller på landet, hvilkas årliga inkomst af yrket minst i tre år näst före valet uppskattas
till 2,000 riksdaler eller deröfver;
5:o sådane inom valdistriktet boende, som i egenskap af riksdagsmän förut
bevistat tre riksdagar; dock må icke något valdistrikt under samma tid i första
Kamaren hafva mera än en ledamot, utsedd blott på grund af denna valbarhetsegenskap.
§ 52.
Med det undantag, mom. 3 af nästföregående §5 utvisar, skola de väljande
vid val af ledamot i första Kamaren icke vara inskränkta till visst distrikt, utan
äga frihet att dertill utse hvilken valbar Svensk man, som helst.
§ 53.
Den, hvilken såsom embetsman eller såsom ägare af fastighet, eller såsom
näringsidkare blifvit till riksdagman i första Kamaren invald, må, om han, under
tidén för befattningehs utötvande, upphör att varå embetsman, fastighetsägare eller
näringsidkare, eller om hans fasta egendom eller näriugsinkomst förminskas under
det för valbarheten bestämda minsta belopp, utan hinder deraf i riksdagsmannabefattningen
fortfara under återstoden af den tid, för hvilken han blifvit vald;
men derest riksdagsman försättes i omyndighetstillstånd eller nödgas sin egendom
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
13
lill borgenärer afstå, eller varder förvutmeh att hafva vid riksdagsmannaval mot
vedergällning afgifvit sin röst, eller på sådant sätt värfva! andras, ellef varder
dömd från embete eller förlustig medborgerligt förtroende, eller för vanfrejdande
brott saldälles eller ställes under framtiden, skall hans riksdagsmannabefattning
genast upphöra.
S 3*j
Till riksdagsman i första Kamaren kan förutvarande ledamot åter väljas, derest
han då valbar är.
L). Valsätt.
% 33.
För tillsättande af riksdagsmän i andra Kamaren skola de valberättigade inom
afdelningen för omedelbara val på lähdet sammanträda å deu ort inom länet, som
Konungens befallningshafvande utsätter.
Valförrättare är den domhafvande på landet, inom hvilkens domsaga valorten
är belägen, eller om till valort är utsedd stad, hvartill gränsa liera domsagor, den
af domhafvanderne i dessa, som embetet längst innehaft.
§ 36.
Väl till clehtorer inom afdelningen för medelbara riksdagsmannaval skall ske
serskildt för hvarje prestgäll sålunda, att, der hela prestgällets röstetal i denna
afdelning ej öfverstiger 25 hela röster, väljes en elektor, men om röstetalet uppgår
högre, väljas två elektorer, der rösternas antal är från 25 till och med 50,
oöh tre elektorer, der rösternas antal är från 50 till och med 75, och så vidare.
Välet sker af prestgällets alla röstberättigade gemensamt; dock med rättighet för
ett prestgäll, sorn består af mer än en socken och har att utse mer än en elektor,
att fördela antalet af dessa emellan de serskilda socknarna, om de röstberättigade
kunna derom åsämjas.
Elektorsval verkställes å sockenstämma, hvars ordförande är valförrättare.
§ 37.
Då elektorsval sker, äger valförsamlingen, der den så nödigt finner, pu enahanda
sätt utse suppleant, för att, i händelse af elektors förfall, i dennes befattning
inträda.
14
Kungl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse, N:o So
-
§ 38.
Elektorerne hafva vid val af riksdagsman hvardera lika röst.
§ 59.
Elektorerne sammanträda å den ort, som Konungens befallningshafvande i
länet utsätter, så nära valdistriktets medelpunkt, som lämpligen ske kan. Valförrättare
dervid är domhafvanden i det härad eller tingslag, der valorten är belägen.
§ 40-
I stad, sorn utgör eget valdistrikt, skall val till riksdagsman i andra Kamaren
ske för hela staden gemensamt. Dock må staden, der så nödigt finnes, fördelas
i valkretsar, hvarom Konungens befallningshafvande, efter Magistratens hörande,
äger förordna. Hvarje sådan krets förses med en valbyrå, inför hvilken
hvar inom valkretsen mantalsskrifven valberättigad med hela det röstetal, honom
i staden tillkommer, röstar på så stort antal personer, som motsvarar det för staden
bestämda antal riksdagsmän. Valförrättningarna skola vid dessa valbyråer
samtidigt företagas. De dervid förda omröstningsprotokoll samlas i stadens hufvudbyrå,
hvarest genom sammanräkning skall utrönas, hvilken eller hvilka personer
genom liesta rösterna blifvit till riksdagsmän för staden utsedde.
§ 41.
Då ett valdistrikt består af flera städer, som hafva att gemensamt välja riksdagsman,
tillkommer Konungens befallningshafvande i det eller de län, der dessa
städer äro belägna, att utse en af dem till valdistriktets hufvudort.
I de till gemensamt valdistrikt hörande städer skall riksdagsmannaval liktidigt
anställas å dag, som Konungens befallningshafvande i det län, der hufvudorten
är belägen, utsätter. Valprotokollet, fullständigt utvisande, huru och på hvilka
rösterna fallit, skall till den valförrättande i hufvudorten ofördröjligen insändas af
valförrättarue i distriktets öfriga städer. Den valförrättande i hufvudorten skall
då, efter samtlige valprotokoilerna, sammanräkna de röster, hvarje under omröstning
kommen person inom distriktet undfått, samt förklara den af dessa, som
erhållit högsta röstantalet, vara till riksdagsman för valdistriktet utsedd.
§ 42.
Vid riksdagsmannaval för stad till andra Kamaren skall Magistratens ordförande
vara valförrättare. I stad, som är i flera valkretsar fördelad, åligger val
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
15
förrältarebefuttningen vid hufvudvalbyrån Magistratens ordförande och vid hvarje
af de öfrige valbyråerne en annan lagfaren ledamot af Magistraten.
§ 43.
Rösträtt, vare sig vid val till elektorer eller vid omedelbara val till riksdagsmän
i andra Kamaren, mä ej tillkomma annan valberättigad, än den, som vid
valtillfället personligen sig inställer, så framt han icke är utom valdistriktet boende,
eller ock i behörig ordning styrker sådant förfall, som allmän lag godkänner. I
dessa händelser må han till valförrättaren insända valsedel, innefattande namn å
den eller de personer, på hvilken eller hvilka han röstar.
§ 44.
Ej blott de röstberättigade på landet vid val till elektorer, med de undantag,
som enligt nästförestående § kunna äga rum, utan ock elektorerne vid val
till riksdagsmän i andra Kamaren, skola afgifva sina röster muntligen och öppet.
Valsedel, som frånvarande röstberättigad vid val till elektorer enligt förestående
§ låter aflemna, bör, för att anses gällande, vara af domaren i orten, församlingens
kyrkoherde eller annan' embetsmyndighet till rigtighcten bestyrkt.
§ 45.
Inom afdelningen för omedelbara val på landet till riksdagsmän i andra
Kamaren, äfvensom vid dylika val i städerna, skall omröstning ske medelst slutna
sedlar.
Valberättigad i stad bör utanpå den valsedel, som till valförrättaren allemnas,
halva antecknat det röstetal, han afgifver, för att med det i röstlängden
upptagna jemföras.
Då valberättigad frånvarande sin rösträtt vid omedelbart riksdagsmannaval
begagnar, bör valsedeln aflemnas i försegladt omslag, försedt med tydlig och af
honom sjelf undertecknad, så lydande påskrift: »N. N. röst till riksdagsmannaval
i N. N.», hvilken påskrift dessutom skall vara af domaren i orten, församlingens
kyrkoherde eller annan embetsmyndighet lill riktigheten bestyrkt.
§ 46.
Vid alla val för tillsättande af riksdagsman i andra Kamaren skall den anses r. o.
vald, som de Heste rösterna undfått. Falla rösterne till högsta antal lika på två
eller flere, afgöres valet dem emellan genom lottning, som genast anställes.
lii
Kony!. Maj:ts Säd- Skrifvelse, N:a So.
§ 47.
Till den valnämnd, som har att verkställa riksdagsmannaval till första Kamaren.
skola i hvarje länsdistrikt de hägge valberättigade afdelningarne på landet
utse, inom hvilkendera afdelningen som helst, hvar sina tolf ledamöter, och den
eller de städer inom länet, s,Qm hafva egen jurisdiktion, bland dessa städers innevånare,
sex ledamöter, om folkmängden i länets städer utgör minst 6,Q00, och
tre, om den ej dertill uppgår. Derest inom länet ej finnps stad med egpn jurisdiktion,
inskränkes antalet i nämnden till de tjugufyra, som landets valberättigade
hafva att utse.
Nämndens ledamöter väljas på enahanda sätt, som för riksdagsmannaval till
andra Kamaren är föreskrifvet, med iakttagande likväl, för städerna, af den skiljaktiga
distrikt-indelning, som i vissa fall kan äga rum.
Yalprotokollcrna, ej mindre för städerne än för de bägge afdelningarne på
landet, insändas till Konungens befallningshafvande, som, sedan utrönt blifvit,
hvilka inom hvartdera valkollegium till ledamöter i nämnden äro utsedde, bör
vederbörande sådant behörigen kungöra.
% 48.
K""' Stockholms stads riksdagsmän i första Kamaren utses genom en valnämnd af
fyratioåtta personer, af hvilka stadens serskilda valkretsar hafva att bland stadens
invånare utse hvardera lika antal.
§ 49.
Ledamöterne af de valnämnder, som i nästförestående två §<§ omförmälas,
qvarstå i sin befattning under tre år och böra sålunda äfven återbesätta de jedigheter
i första Kamaren, som under tiden genom dödsfall eller af annan anledning
kunna uppstå.
De ledigheter i valnämnderna, som genom dödsfall eller annorledes under de
stadgade tre åren inträffa, skola för återstoden af den tid, som de afgångne ledamöterne
ägt alt befattningen innehafva, fyllas genom suppleanter, hvilka vid det
tillfälle, då de ordinarie ledamöterne utses, böra till en tredjedel af dessas antal
väljas på sätt som för dem är föreskrifvet; börande suppleant jemväl inträda i
ordinarie ledamots befattning vid dennes laga förfall.
Varder ledamot af nämnd till riksdagsman utsedd, upphör han att vara ledamot
af nämnden.
§ 30.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
17
§ SO.
Du val till ledamot i första Kamaren bör anställas, skall valnämnden på Konungens
befallningshafvandes kallelse i residensstaden sammanträda. Vid valförrättningen
förer den af nämndens ledamöter ordet, som dertill af nämnden utses.
§ 51-
Ledamöterne i valnämnd skola rösta med slutna sedlar och ega hvardera lika
röst. Då valnämnd har att vid samma tillfälle tillsätta flere riksdagsmän, röstas
för hela antalet på en gång.
En livar, på hvilken vid första omröstningen flere än tvåtredjedelar af nämndens
samtlige ledamöter röstat, skall anses vara till riksdagsman vald. Vinner icke
det antal, som bör tillsättas, sådan röst-pluralitet, skall icke destomindre den, på
hvilken mera än hälften af nämndens närvarande ledamöter röstat, anses utsedd,
så vida han innehafver någon af de i 31 § mom. 1—5 föreskrifne valbarhetsegenskaper,
likväl, hvad de i mom. ä omnämnde personer angår, med der stadgad
inskränkning i afseende på antalet. Har vid denna första omröstning, hvarken på
ena eller andra sättet, det antal, som bör väljas, blifvit till fullo tillsatt, skall
för återstoden af detta antal å nyo omröslas, hvarvid de i mom. 1—5 af 31 §
förekommande valbarhetsbestämmelser skola lända till efterrättelse. Den, på hvilken
vid denna andra omröstning mera än hälften af nämndens närvarande ledamöter
röstar, är till riksdagsman vald. Varda åter rösterna så delade mellan flere
personer, att icke sådan pluralitet vinnes, skall, för tillsättning af hvarje i första
Kamaren ännu ledig riksdagsmanna-plats, den, som undfått de flesta rösterna, blifva
föremål för ny omröstning. Vinner denna icke heller då sådan pluralitet, skall
den, som näst honom erhållit fleste rösterna, underkastas enahanda omröstning,
och, i händelse af lika utgång för denne, de öfrige, som röster undfått, hvar efter
annan, i den ordning flertalet af röster på dem fallit. Inträffar den händelse,
att två eller flere personer, öfver hvilka röstas bör, undfått lika röstetal, skall först
votering företagas om den ordning, hvaruti de böra till omröstning framställas.
Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit
ofvanföreskrifne pluralitet, bör slutlig omröstning anställas öfver alla dem, som
vid den andra omröstningen blifvit satte i fråga; och skall den, som då erhållit
de fleste rösterna, anses behörigen vald.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Åfd. 23 Eäft.
18
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse. N:o 83.
§ 52.
Det valdistrikt, som har blott en ledamot i första Kamaren, skall anställa
nytt val hvart 9:de är eller näst före hvar 3:dje lagtima riksdag; det, som har
två ledamöter, skall välja å nyo till två lagtima riksdagar af tre; det, sorn har
tre ledamöter, skall välja å nyo hvart tredje år eller en ledamot till hvar lagtima
riksdag; det, som har fyra ledamöter, skall välja en ledamot till hvardera af 2
lagtima riksdagar och två ledamöter till den tredje o. s. v.
Om genom dödsfall eller annorledes ledighet serskildt inträffar, skall den för
återstoden af den tid, som den afgångne riksdagsmannen ägt att befattningen in-^
nehafva, fyllas genom val af det distrikt, som vederbör.
Första Kamarens ledamöter skola utöfva denna deras befattning äfven å urtima
riksdagar, som inträffa under den tid, för hvilken de blifvit valde.
§ 53.
Hos Konungen göres af riksförsamlingen vid hvarje riksdags slut anmälan om
de ledigheter i första Kamaren, som skola till påföljande riksdag genom val fyllas,
till följd hvaraf Konungen förstäudigar Dess befallningshafvande i länen och i Stockholm,
att draga försorg om åtgärd för valens verkställande.
För enahanda åtgärd göres af riksförsamlingen hos Konungen anmälan om de
ledigheter bland riksdagsmän i båda Kamrarne, som under riksdag inträffa och
innan dess slut böra fyllas.
Derest emellan riksdagarne ledighet i första Kamaren genom ledamots afgång
uppstår, åligger, inom distrikt som vederbör, Konungens befallningshafvande tillse,
att nytt val till det lediga rummets fyllande varder anstäldt.
§ 54.
De tjenstemän, som skattskrifning verkställa, åligge hvar i sin ort det år, då
lagtima riksdag inträffar, äfvensom när kallelse till urtima riksdag skett, att efter
sednaste mantals- och skattskrifning uppgöra noggranna och fullständiga förteckningar
å alla dem, som röstberättigade äro, jemte beloppet af hvarderas rösträtt.
Sadane röstlängder skola upprättas serskildt för hvardera afdelningen af valberättigade
på landet, upptagande l:o distriktvis, dem, som äro berättigade att deltaga
i omedelbara val, och 2:o för hvarje prestgäll eller under landets jurisdiktion lydande
stadsförsamling, dem, som böra utöfva sin valrätt genom elektorer. Inom
Maj månads slut det år, då- lagtima riksdag inträffar och, när urtima riksdag är
påbjuden, inom två veckor efter riksdagskallelsens kungörande, skall röstlängd af
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
19
lemnäs, för dem inom landt-distrikt, som böra utöfva sin valrätt genom elektorer,
till vederbörande kyrkoherde och lör stad med egen jurisdiktion till Magistraten.
Kommer ej röstlängd inom tid, som nu sagd är, skall kyrkoherden eller Magistraten
sådant ofördröjligen anmäla hos Konungens befallningshafvande, som då genast
fogar anstalt, att den allemnad varder.
Röstlängder öfver dem, som på landet äro berättigade att i omedelbart val
deltaga, skola inom tid, som förut nämnd är, insändas till Konungens befallningshafvande,
som, sedan den i § 16 omförmälde uppfattning, der så erfordras, blifvit
verkställd, skall öfverlemna röstlängdérne till den domhafvande, som valet förrätta
bör. Har uppflyttning skett, läte ock Konungens befallningshafvande allmän
kungörelse derom ofördröjligen i länet utfärda.
§ 55-
Då röstlängd för elektorsval på landet och för riksdagsmansval i stad kommit
vederbörande kyrkoherde eller Magistrat tillhanda, skall kyrkoherden eller Magistraten
ofördröjligen inom distriktet kungöra, att längden under 14 dagars tid
finnes tillgänglig för valberätligade, som åstunda att densamma granska. Likaledes
åligger Konungens befallningshafvande att, då röstlängderna för omedelbara val af
honom tillställas den domhafvande, som skall riksdagsmannavalet förrätta, i länet
kungöra, att dessa längder under 14 dagars tid finnas hos samma domhafvande
för de valberättigade till granskning att tillgå. Anmärkning, som inom nämnde
tid emot röstlängd göres, skall å längden antecknas och till pröfning vid valförrättningen
förekomma.
Efter förloppet af sålunda stadgad tid må vidare anmärkning emot röstlängd
icke ega rum, utan så är, att valrätt finnes hafva minskats eller upphört, sedan
längden upprättades.
§ S6.
Å dem, som enligt § 51, mom. 1, 2, 3 och 4 äro till ledamöter i Första
Kamaren valbara, skola i Juli månad det år, då lagtima riksdag inträffar, genom
Konungens befallningshafvandes försorg, för samtliga länen och för Stockholms stad
upprättas förteckningar, upptagande för hvarje person äfven de grunder, på hvilka
hans valbarhet sig stödjer; börande dessa förteckningar, efter undergången granskning,
tryckas och af Konungens befallningshafvande hvarandra ömsesidigt meddelas,
för att tillställas de nämnder, hvilka val af ledamöter i första Kamaren tillkommer.
Ii. O. § 11.
mom. 1.
K. O. § 11.
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 57.
Elektorsval, der det föreskrifvet är, skall hållas minst åtta dagar före riksdagsmannaval.
Kungörelse om elektorsvalet skall kyrkoherde utfärda och låta i
prestgällets kyrkor uppläsa minst 14 dagar förut, om lagtima riksdag förestår,
annars minst åtta dagar förut. Skulle i någon socken offentlig Gudstjenst ej förrättas
å söndag, då kungörelsen uppläsas bör, skall vederbörande kronobetjent, på
presterskapets anmodan, kungörelsen skyndsamt från gård till gård kringsända.
Anmärkning, som enligt g 55 blifvit emot röstlängd gjord, skall vid valförrättningen
af de röstägande pröfvas. Gillas anmärkningen, rättas röstlängden derefter.
Efter elektorsval skall ordföranden utskrifva och med sitt namn styrka utdrag
af valprotokollet, hvilket såsom fullmakt för riksdagsmannavalet meddelas den
eller dem, som fått sig elektors befattning uppdragen.
t
§ 58.
Val till riksdagsmän i Andra Kamaren skall, för lagtima riksdag, hållas i förra
hälften af Augusti månad det år, då riksdagen begynner. Är Riksförsamlingen till
urtima riksdag kallad, hålles valet så snart ske kan.
Valet skall i landtdistrikt minst 30 och i stadsdistrikt minst 14 dagar förut,
om lagtima riksdag förestår, samt för urtima riksdag minst 14 dagar förut på
landet och minst 8 dagar förut i stad kungöras.
Kungörelsen skall valförrättare utfärda och låta uppläsa på samma dag i alla
valdistriktets kyrkor. Är inom distriktet kyrka, der Gudstjenst ej förrättas den
dag kungörelsen uppläsas bör, förhålles såsom i nästförestående § om kungörelses
kringsändande är stadgadt.
§ 59.
Vid riksdagsmannaval till Andra Kamaren, vare sig på landet eller i stad,
skall valförrättaren biträdas af fyra före valets början utsedde personer, hvilka det
igger att deltaga i valsedlarnes granskning, i rösternas sammanräkning, i pröfningen
angående de afsägelser af riksdagsmanna-uppdrag, som möjligen vid sjelfva
valtillfället eller ock efteråt före uppdragets emottagande anmälas, samt i afgörande
af andra frågor, som i och för valet kunna förekomma. De hafva, vid besluts
fattande, hvardera lika röst med valförrättaren Till befattningen må de af valförrättaren
bland närvarande valmän utses, så framt icke någon af valmännen påyrkar
deras tillsättning genom val, i hvilket fall sådant verkställes af tillstädesvarande
valmän medelst omröstning; hvarvid alla ega lika röst.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
21
§ 60.
Sedan val till riksdagsmän i Andra Kamaren för lagtima riksdag skett, skola
de valberättigade vid samma tillfälle utse ledamöterna i de valnämnder, som för
länsdistrikteu hafva att tillsätta ledamöter i Första Kamaren, så ock deras suppleanter.
Valet till den nämnd, som för Stockholm bör tillsätta ledamöter i Första
Kamaren, verkställes å serskild dag i sednare hälften af Augusti månad det år,
då lagtima riksdag inträffar.
§ 61.
Val till riksdagsmän i Första Kamaren förrättas i September månad det år,
då lagtima riksdag inträffar.
§ 62.
De nämnder, som välja riksdagsmän till första Kamaren, ega jemväl meddela
beslut uppå afsägelser af dylik befattning, när sådane anmälas, vare sig innan tiden
för den valde är inne att i befattningen inträda eller mellan riksdagarne, under
den tid, för hvilken han blifvit vald.
§ 63.
Befinnes, vid riksdagsmannaval, valsedel lyda å person, som ej kan till riksdagsman
väljas, eller på flere eller färre än som för distriktet väljas böra, skall
samma sedel anses ogild.
§ 64.
Öfver hvarje valförrättning skall protokoll föras: vid riksdagsmannaval till
Första Kamaren, af den tjensteman, Konungens befallningshafvande dertill förordnar,
samt, vid val till Andra Kamaren, af valförrättaren. Protokollet justeras vid
förrättningens slut och påtecknas, till bevis derom, af minst två bland valmännen.
Protokoll och handlingar, som till valförrättning höra, skola förvaras, för val
till Första Kamaren, af Konungens befallningshafvande, och, för val till Andra
Kamaren, af valförrättande domhafvanden eller Magistraten.
§ 63.
Är frånvarande till elektor eller suppleant eller till riksdagsman vald, skal!
ordföranden eller valförrättaren honom derom utan dröjsmål underrätta.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
R. 0. § 17.
mom. 2.
R. 0. § 19.
R. 0. § 17.
mom. 2.
R. 0. § 17.
mom. 1.
R. F. § 112.
§ 66.
Riksdagsman, som vald blifvit, må ej godtyckligen kunna sig från befattningen
undandraga.
Såsom giltiga skäl för afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag skola anses:
l:o de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2:o ålder öfver 60 år;
3:o att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre riksdagar.
§ 67.
Är någon med åtgärd vid valförrättning missnöjd, må han hos Konungens
befallningshafvande i valorten anföra besvär. Han skall för sådant ändamål af ordföranden
eller valförrättaren äska behörigt protokolls-utdrag, hvilket genast eller
inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas. Klaganden må sedermera
inom åtta dagar, efter det beslutet fattades, ingifva sina besvär till Konungens
befallningshafvande, som genast infordrar vederbörandes förklaring inom den
för hvarje ort brukliga kortaste tid och, efter förklaringens inhändigande, sist inom
nästa dags utgång sitt utslag i målet meddelar. Den med Konungens befallningshafvandes
utslag missnöjde eger att, inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till
Konungens befallningshafvande inlemna sina besvär, ställda till Konungen; åliggande
Konungens befallningshafvande att dessa besvär, jemte egen och vederbörandes förklaringar,
till Konungen ofördröjligen insända, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt
upptagas och afgöras.
§ 68.
Derest någon varder vid samma tid vald till ledamot af begge Kamrarna,
eller till ledamot af endera för flera distrikter, må på den valde ankomma att bestämma,
i hvilkendera Kamaren han vill såsom ledamot inträda, eller för hvilket
distrikt han vill anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens
befallningshafvande i distrikt, der han blifvit vald, men riksdagsmannauppdraget
ej mottager, härom göra skyndsam anmälan.
§ 69.
När för den, som blifvit till riksdagsman vald, laga hinder möter att uppdraget
emottaga eller i befattningen fortfara, skall nvtt val anställas.
§ 70.
Uti riksdagsmannaval må icke någon embets- eller tjensteman obehörigen inverka.
Den det gör, miste sysslan.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
23
Beträdes någon annan att genom löften eller hotelser hafva stört valfriheten,
straffes han på sätt allmän lag bjuder.
§ 71.
Vid val må ej andra vara tillstädes än de, som i valet deltaga, så ock den
eller de embetsmän, som med förrättningen hafva befattning.
§ 72.
Riksdagsmanna-fullmakterna underskrifvas och utfärdas ofördröjligen, för ledamot
i Första Kamaren af ordföranden och minst fyra medlemmar i den nämnd,
som verkställt valet, och för ledamot i Andra Kamaren, af valförrättare och de
honom till biträde vid valet utsedde valmän. Fullmakterna böra hafva följande
lydelse:
till Första Kamaren: »I kraft af föregånget riksdagsmannaval inom N. N. län
(eller Stockholms stad) varder N. N. härmed befullmäktigad att i nio år, räknade
från nästinstundande riksdags början (eller vid serskilt inträffad ledighet: intill den
år — inträffande lagtima riksdag) vara ledamot af Riksförsamlingens första Ramare.
» (ort och lid.)
Till Andra Kamaren:
för landt distrikt: »Inom den afdelning af valberättigade på landet, som äger
att omedelbart välja riksdagsmän (eller som eger välja riksdagsmän genom elektorer),
har, vid denna dag anställdt val i N. N. län (eller N. N. valdistrikt) N. N.
blifvit till ledamot af Riksförsamlingens andra Ramare utsedd för den lagtima (eller
urtima) riksdag, som blifvit utsatt att hållas i N. N. och att den
taga sin
början. Hvarå detta länder till bevis och fullmakt.» (Ort och tid.)
För stadsdistrikt: »Vid anstäldt riksdagsmannaval i N. N. stad (eller N. N.
städer) har N. N. blifvit till ledamot af Riksförsamlingens andra Ramare utsedd
för den lagtima (eller urtima) riksdag, som blifvit utsatt att hållas i N. N. och
att den — — taga sin början. Hvarå detta länder till bevis och fullmakt.» (Ort
och tid.)
§ 73.
De tjenstemän, på hvilka röstlängders upprättande ankommer, så ock valförrättare,
som det tillhörer att hålla elektorsval eller val till riksdagsmän i andra
Ramaren, skola, äfvensom Ronungens befallningshafvande, vid underlåtenhet af hvad
dem enligt denna Grundlag åligger, ansvara såsom för tjenstefel.
. O. §17.
morn. 1.
O. § 22.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
R. 0. % 16.
R. 0. § 3.
R. 0. § 21.
§ 74.
Riksdagsman, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall vara sitt
riksdagsmannaarvode, för den tid han uteblifver, förlustig och, så vida ej laga förfall
visas kan, till statsverket böta ett lika belopp.
§ 75.
Under riksdags lopp må riksdagsman ej kunna från sin befattning afgå utan
styrkt laga hinder och bifall af den kamare, hvartill han hörer.
Riksförsamlingens verksamhet.
A. Riksdags början.
§ 76.
Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes framträngande,
eller pest, eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för
Rikslörsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt
Regeringsformen i § 49 stadgar, att annan riksdagsort utsätta och kungöra.
% 77.
Riksdagsmännen skola dagen efter den, hvartill riksdagen pålyst blifvit, inför
Justitie-statsministern, eller den Konungen i hans ställe förordnar, sina fullmakter
till granskning uppvisa, — hvarvid tre bland Riksförsamlingens fullmäktige i Rikets
bank och tre af fullmäktige i Riksgälds-kontoret böra vara tillstädes. Fullmakternas
granskning, hvars föremål är att undersöka, huruvida de blifvit i föreskrifven
form utfärdade, skall sist inom fyra dagar vara fulländad.
Hvardera Kamaren tillkommer sedan att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets
utöfvande, ej mindre för sådane dess medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, än ock för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna Grundlag,
anmärkning äger rum. I sednare fallet bör frågan, så framt den är ostridig,
afgöras af Kamaren, men, då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvisas.
Den, emot hvars riksdagsmannarätt fråga är hos Kamare väckt, bibehåller
emellertid sin befattning såsom ledamot i Kamaren, intilldess han blifvit förklarad
dertill obehörig.
lS 78-
Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
25
§ 78.
Så snart riksdagsmanna-fullmakterne undergått den i 1 mom. af nästförut- R. o. jj; 25.
stående § föreskrifna granskning, bör derom hos Konungen anmälan göras af Justitise-statsministern
eller den i hans ställe förordnad är. Konungen utnämner då,
bland hvardera kamarens ledamöter, dess talman och vice talman.
Talmännen och vice talmännen aflägga inför Konungen följande ed: »Jag N.
N., utnämnd och förordnad att vid detta riksmöte vara talman (vice talman) i Riksförsamlingens
Första (Andra) kamare, lofvar och svär, vid Gud och hans heliga
evangelium, att jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara
Konungamakten och Riksförsamlingens rättigheter, i öfverensstämmelse med rikets
Regeringsform. Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad rikets öfrige
grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif
och själ.»
Då, vid något af de fall, 50, 52 och 55 §§ Regeringsformen omförmäla,
Riksförsamlingen, endast på de i samma grundlags 54 § nämnde vederbörandes
kallelse, till riksdag sammanträder, eger hvardera kamaren att bland sina ledamöter
välja talman och vice talman, hvilka inför kamaren aflägga den föreskrifna eden.
Konungen låter, genom en härold, utlysa tiden, då riksdagen öppnas skall, r. o. § 26-  sist till åttonde dagen efter den, som är till riksdagens början bestämd. Riksförsamlingens
ledamöter skola då, sedan gudstjenst för dem hållen är, sammankomma
på rikssalen. Der förer Konungen sjelf eller, då Han så för godt finnér, någon
af Statsministrarne ordet och meddelar Riksförsamlingen berättelse om hvad i rikets
stvrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit. Första kamarens talman
träder derefter inför Konungen och framförer Riksförsamlingens underdåniga vördnad.
§ 79.
Hvardera kamaren eger utse och förordna sin sekreterare.
Den betjening, som hvardera kamaren i öfrigt för sig under riksdagen anser
nödig, skall af talmannen och två af kamaren dertill utsedde ledamöter, efter samråd
med sekreteraren, tillsättas.
R. O. % 24.
Bill. till R. St. fröt. 1847 och 1848■ 1 Sami. 1 Åfd. 23 Häft.
4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
B. Tillsättning af Utskott.
§ 81-
R. 0. § 28. Å. hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter riksdagens öppnande,
H. F. § 55. tillsättas:
ett Gransknings-utskott;
ett Lag-utskott;
ett Stats- och Bevillnings-utskott; och
ett Banko-utskott.
Gransknings-utskoltet skall Bestå af tjugu, lag-utskottet af sexton, stats- och
bevillnings-utskottet af tjugufyra och banko-utskottet af tolf ledamöter. De väljas
till halfva antalet från hvardera kamaren.
§ 82.
R. 0. §§ 34 Derest i någondera kamaren väckes fråga, som icke tillhörer ofvan uppräk
och
56. nade utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts yttrande deröfver
erfordras, skall, för frågans beredande, ett serskildt tillfälligt utskott, bestående af
fem ledamöter, inom kamaren tillsättas; kamaren dock obetaget att, under det ett
eller flere sålunda utsedda serskildta utskott äro i verksamhet, till något af dem
hänskjuta med föremålet för dess tillsättning likartade frågor, som sedermera inom
kamaren blifvit väckta.
§ 83.
Å urtima riksdag skola flere utskott ej bildas, än som erfordras för beredning
af det eller de ärenden, hvilka då förekomma.
§ 84.
Ledamöterne i utskotten skola tillsättas genom elektorer, hvilka, vid början af
hvarje riksdag, medelst val utses till ett antal af tjugufem i hvardera kamaren;
tillkommande hvardera kamarens elektorer, ej allenast att vid utskottens första bildande
invälja i dem det antal ledamöter, som på kamaren belöper, utan äfven att
under riksdagen genom nya val fylla de ledigheter, som i utskotten kunna bland
kamarens ledamöter inträffa.
Hvardera karaarens elektorer välja inom sig ordförande.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
27
§ 85.
Utskotts-elektorerne skola, vid fullgörande af dem åliggande förrättningar, vara
fulltalige. Fördenskull böra suppleanter, till det antal kamrarne ega att bestämma,
utses för att, när förfall för elektorer inträffar, i deras befattning inträda.
§ 86.
Statsråds-ledamot må icke deltaga i val af utskotts-elektorer, och kan ej eller R. O. § 41.
dertill eller till ledamot i utskott väljas. -
Justitise—råd må icke väljas till ledamot i utskott.
Den, af hvilken Riksförsamlingen kan omedelbart fordra redo och ansvar, må
ej deltaga i val till utskotts-elektorer eller till elektor utses, men är doek valbar
tili ledamot i utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder icke kan förekomma.
§ 87.
Ledamöterne i utskotten utse genom val inom sig ordförande och vice ord- R. O. § 59.
förande.
Intilldess att sådant val försiggått, skall förpligtelsen att sammankalla utskott,
bildadt genom val från bägge kamrarne, äfvensom ordförandet i sådant utskott,
tillkomma den ledamot, som första kamarens elektorer på sin vallista gifvit främsta
rummet. I utskott, sammansatt af ledamöter blott från endera kamaren, skall detta
åliggande tillhöra den ledamot, hvilken denna kamares elektorer på deras vallista
först uppfört.
. § 88.
I de tillfälliga utskotten skola ledamöterne inom sig, för hvarje serskildt
mål, utse en föredragande, hvilken det derjemte åligger att skriftligen uppsätta
utskottets yttrande i ämnet.
§ 89.
I de ständiga utskotten tillsättas sekreterare af ordföranden, gemensamt r. o. § 24.
med vice ordföranden och en tredje ledamot, som af utskottet dertill blifvit ut
sedd.
På lika sätt, men efter samråd med sekreteraren, antages dessa utskotts
öfriga betjening.
§ 90.
Derest göromålen inom något utskott så ökas, att de anses ej kunna med r. o. § 26.
det vanliga antalet af ledamöter bestridas, må det stå utskottet fritt att anhålla mom. 4.
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
R. 0. § 79.
R. 0. § 79.
R. 0. § 57.
mom. 1.
R. 0. § 29.
mom. 2
R. F. §§ 106
och 107.
om förstärkning; ankommande dock beviljandet deraf på kamrarnes sammanstämmande
beslut, derest utskottet, som förstärkningen begär, består af ledamöter
från dem begge, men i annat fall på den kamare, af hvilken utskottet blifvit
tillsatt.
§ 91.
När utskottets ledamöter genom förfall hindras att sin befattning utölva,
skall af vederbörande elektorer en suppleant utses att ledamotsbefattningen i ut
skottet
under tiden fullgöra.
§ 92.
Då ledamot af utskott två gånger å rad från utskottets sammanträden, utan
laga förfall, sig afhållit, bör ordföranden sådant hos vederbörande kamare anmäla,
på det annan ledamot i utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
C. Ärendemas beredning.
§ 93.
Alla utskott skola inom fyra dagar från den, då de utsedde blifvit, sammanträda
och sätta sig i verksamhet. De böra, så fort sig göra låter, afgifva de
yttranden, som på dem ankomma.
§ 94.
Gransknings-utskottet å lagtima riksdag åligger att äska de i Konungens
statsråd förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden
och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Efter tagen kännedom af dessa protokoll, skall
utskottet afgifva utlåtande ej mindre öfver anmärkningar, — som inom någondera
af Riksförsamlingens kamrar tilläfventyrs blifvit emot ledamöter af statsrådet,
i och för utöfningen af deras rådgifvarekall, väckta, än ock öfver de anmärkningar,
som Riksförsamlingens revisorer af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
kunna i deras berättelse hafva emot Konungens rådgifvare framställt.
Finner utskottet härvid, att någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället
förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål konungen
råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådana öfverträdelser, eller dem vållat, och befrämjat genom uppsåtligt fördöl
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
29
jande af någon upplysning, eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall,
som 38 § af regeringsformen förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut
vägra, skall utskottet, enligt 86 <§ regeringsformen, ställa den, emot hvilken
sådan anmärkning förekommit, under tilltal inför riksrätt och målet för detta ändamål
till justitiae-ombudsmannen öfverlemna.
Derest gransknings-utskottet skulle anmärka, att statsråds-ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, eger utskottet att hos
Riksförsamlingen göra sådan anmälan, som i 87 <§ regeringsformen omförmäles.
Skulle gransknings-utskottet finna anledning att emot någon för statsutgif- R. O. § 50.
terna redovisande tjensteman yrka laga ansvar, må frågan af Riksförsamlingen mom. 2.
kunna hos Konungen anmälas; men ej må sådan tjensteman personligen inför utskottet
eller Riksförsamlingen till ansvar ställas, ej heller utskottet i klander af
Konungens anordningar ingå.
§ 95.
Lag-utskottet tillkommer att afgifva yttranden öfver de från kamrarne dit R. O. §§ 29
hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag och 33,
eller af allmän civil- kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag
älven inbegripas de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,
som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.
Det tillhörer ock lagutskottet att granska justitiae-ombudsmannens till hvarje R. O. § 55.
lagtima riksdag afgifna allmänna redogörelse och årliga berätttdser, äfvensom hans
embets-diarier och registratur, samt att med utlåtande deröfver till Riksförsamlingen
inkomma.
§ 96.
Stats- och bevillnings-utskottet åligger att, efter delfående af Konungens i R. O. §§ 50
afseende på statsreglering och bevillning afgifna förslag, utreda och föreslå så väl och 31-
statsverkets inkomster och utgifter, som den till de sednares bestridande nödiga R' F> § 70r
bevillningsbelopp och fördelning; att yttra sig ofver de inom kamrarne väckta frågor,
som med ståts-regleringen eller bevillningen ega gemenskap; samt att behandla
frågor rörande riksgälds-kontorets förvaltning, inkomster och utgifter.
§ 97.
Banko-utshottct tillhörer att undersöka riksbankens styrelse och tillstånd, samt r. o. ^ 53.
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
att hos kamrarna föreslä och i mål, för hvilka utskottet fått sig sådan makt af
Riksförsamlingen uppdragen, sjelft gifva föreskrifter om bankens förvaltning.
§ 98.
It. O. § 57. Intet utskott, med undantag af gransknings- och banko-utskotten, samt, i
mom. 2. frågor rörande riksgäldskontorets förvaltning, jemväl af stats- och bevillningsutskottet,
må väcka nya frågor till afgörande i kamrarna, eller upptaga andra än
de från dem hänskjutna ärenden.
§ 99.
Tt. O. § 42. När utskott finner sig behöfva af någon Konungens embetsman, eller af em
betsverk,
inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger utskottet att, genom
sin ordförande, hos den statsråds-ledamot, som Konungen dertill vid hvarje
riksdag förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande om de äskade
underrättelsernas meddelande. Detta förfarande erfordras dock ej i afseende på
statskontoret samt banko- och riksgäldsverken, hvilka i frågor om redovisning af
medel böra alla äskade upplysningar omedelbarligen afgifva.
Utskott må jemväl om ärenden, som äro under dess behandling, inhemta
upplysningar af enskilde medborgare.
§ ioo.
K. o. § 45. Derest utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende, med
annat utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade, på sätt utskotten
derom öfverenskomma.
§ 101-
It. O. § 41. Utskott må ej hålla öfverläggningar inför Konungen, ej eller inför statsrätt.
F. § SS. dets ledamöter i de fall, då dem enligt regeringsformen uppdraget är att med
konungslig makt och rätt styra.
§ 102.
tt. O. § 40. Talmännen, eller de, som deras ställen företräda, skola ega tillträde i ut
skotten,
dock utan, att i öfverläggning eiler beslut deltaga. I utskott, der tysthetsed
fordras, böra de sådan ed aflägga.
§ 105.
R. O. § 58. Utskott må ej fatta beslut, derest ej minst tre fjerdedelar af ledamöternas
antal äro tillstädes.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
3t
§ 104.
Då inom utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid R. O. § 5«.
uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att rösterna vid samman
räknandet
befinnas lika delade.
Hvarje närvarande ledamot är pligtig att i utskottets omröstning deltaga, så
framt han icke är af laga jäf hindrad.
Ledamot, som i utskotts beslut ej instämt, är obetaget att i protokolls- R. O. § 37.
utdrag jemte utskottets yttrande lemna kamrarna del af sin skiljaktiga mening, mom> *•
som i sådant fall bör till utskottets protokoll skriftligen afgifvas. Dock må ut
skottets
betänkande härigenom icke uppehållas.
§ 108.
Utskottets expeditioner underskrifvas af ordföranden. R. O. § 72.
c •
D. Arendemas behandling i Kamrarna.
§ 106.
A hvarje lagtima riksdag låter Konungen inom åtta dagar efter riksdagens R. O. § 27.
öppnande, jemlikt 60 § regeringsformen, till Riksförsamlingen afgå proposition om
statsverkets tillstånd och behof, innefattande äfven förslag, rörande sättet att genom
bevillningar fylla hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar.
Vill Konungen å urtima riksdag sådan proposition aflåta, gäller derför enahanda
stadgande.
Skrivelser och propositioner i andra mål, än här ofvan nämnda, må Konungen,
när Han under riksdagens lopp så för godt finnér, riksförsamlingen meddela.
Konungens skrivelser och propositioner till Riksförsamlingen tillställas begge
kamrarne genom en statsrådets ledamot. De böra alltid vara åtföljde af statsrådets
samt, i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän
civil- kriminal- och kyrkolag, jemväl af högsta domstolens yttrande.
§ 107.
Förslag må af riksdagsman, i den kamare han tillhör, framställas inom lop- R. O. § 36.
pet af fjorton dagar efter den, då Konungen afgifvit sin proposition om statsverkets
tillstånd och behof. Sedermera må, med undantag af grundlagsförslag,
nya frågor icke kunna af riksdagsman väckas, utan så vida de af redan inom någondera
kamaren fattadt beslut eller upptaget ärende, eller annan under riksdagen
inträffad händelse, omedelbarligen föranledas.
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
R. 0. § 48.
R. 0. § 44.
mom. 1.
R. F. § 86.
R. 0. § 29.
moni. 2.
R. F. § 107.
mom. 2.
R. F. § 90
och 107.
mom. 2.
Af riksdagsman gjord motion bör alltid skriftligen tiil protokollet aflemna!
och, då den angår stiftande eller ändring af lag eller allmän författning, jemväl
innehålla förslag till dess ordalydelse.
I en skrift må ej flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.
§ 108.
Föredragningsämnen i kamrarne äro:
l:o Konungens skrifvelser och propositioner;
2:o Riksdagsmäns inom ena eller andra kamaren framställda förslag;
5:o Utskotts förslag och betänkanden;
4:o Mål, som genom protokollsutdrag den ena kamaren af den andra meddelas.
§ 109.
Allmänna frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra komma under
begge kamrarnes pröfning och öfverläggning, må ej till afgörande i kamare
företagas, innan utskott deröfver yttrande afgifvit.
Dock må af riksdagsman väckt fråga kunna, utan föregående hänvisning till
utskott, af kamare nedläggas, om den, som frågan väckt, det medgifver eller två
tredjedelar af kamarens närvarande ledamöter sådant besluta.
§ no
I
händelse, vid kamares sammanträde, fråga af riksdagsman väckes, att statsrådet,
eller någon dess ledamot, eller föredragande, sitt embete på obehörigt sätt
utöfvat, böra dervid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning
emot statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden,
hvarom remiss begäres till gransknings-utskottet, inför hvilket anledningen skall
uppgifvas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
§ inunder
Riksförsamlingens eller dess afdelningars öfverläggningar och pröfning
må icke i annat fall, eller på annat sätt, än grundlagarne föreskrifva, komma
frågor om embets- och tjenstemäns till- eller afsättande, Regerings- och Domaremakternas
beslut, resolutioner och utslag, enskilde medborgares och korporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning.
§ 112.
Kongl. Mnj:ts j\’äd. Skrifvelse, \:o SÖ.
g 112.
Hvar och en allmän fråga, som i kamare första gången förekommer, skall,
så framt ej kamaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på
bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning, derest frågan ej blifvit nedlagd,
bör ske. Hvarje ledamot eger öfver målet afgifva yttrande, hvilket skall
till utskottet åtfölja.
Derest fråga uppstår, om eller till hvilket utskott ett mål hänvisas bör, skall
sådan tvist blott för det sammanträdet kunna läggas på bordet, men vid det
nästföljande ovilkorligen afgöras.
§ 115.
Ltskotts betänkande öfver fråga af allmän beskaffenhet skall, ehvad utskottet
är af endera kamaren eller af bada tillsatt, i begge hamrarne för ärendets afgörande
föredragas. Lag-utskottets betänkanden skola först föredragas i första kamaren,
— betänkanden från kamrarnes öfriga gemensamma utskott, först i andra
kamaren, och betänkande från utskott, som blott den ena kamaren tillsatt, först
i denna.
§ 114.
Dä betänkande från utskott inkommit, skall målet efter första föredragningen
hvila på bordet. Efter nästa föredragning, ehvad öfverläggning egt rum eller icke,
må det, på flera ledamöters förenade begäran, uter blifva hvilanda. Men då saken
tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas.
Frågor af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom utskotts förberedande
hemställande» och förfrågningar, må genast afgöras, derest icke någon kamarens
ledamot bordläggning begär.
§ 115.
Vid kamares sammanträde eger hvarje dess ledamot rätt att, stående och från
sin plats, till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning
komma, och om lagligheten af allt, som inom kamaren sig tilldrager.
Hvar och en yttrar sig öfver ett ämne i den ordning, han dertill sig anmält och
uppropad blifvit. Ej må någon tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck. Sker det, eger kamaren
pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må af talmannen
erhålla tjenlig föreställning och varning, eller om saken bör till laga domstols
behandling öfverlemnas, eller ock alldeles förfalla.
Bih. lill It. St. Trot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 5
B. O. §49.
inom. 1.
R. O. § 49.
morn. 2.
R. O. 5 50.
34
Kongl. Maj: t» Nät'. Skri frelse, N:o 85.
§
R. 0. § S5. När ett anine skall slutligen afgöras, böra alla dertill hörande handlingar
uppläsas, sä framt någon kamarens ledamot sådant öskar.
Ej må något mål, deri öfverläggning egt rum, till slutligt afgörande företagas,
förr än talmannen inhemtat, huruvida kamaren anser öfver läggningen fulländad;
hörande derefter proposition framställas.
Sedan talmannen förklarat, om han funnit propositionen med ja eller nej
besvarad, skall dervid hero, så vida ej minst tre ledamöter begära votering,
hvilken då ej må dem förvägras; en hvari öfrigt obetaget att låta sin serskilda mening
i protokollet antecknas.
Ingen må försöka att heslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Då voteras skall, bör voteringsproposition, jemte tydlig kontraproposition,
genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas,
— Proposition må ej göras, om votering skall ega rum, ej eller omröstning
derom tillåtas.
Vid omröstningarne, som alltid skola ske med tryckta och omiirkta, enkla,
slutna och hoprullade sedlar, beräknar hvarje ledamot en röst. Till undvikande
af lika röstetal för ja oell nej, skall i mål, der blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen, vid hvarje omröstning, förr än sedlarne uppräknas, en bland dem
uttaga och genast förseglad aflägga. Om, vid sammanräknandet af de öfriga sed
larnc,
rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och afgöra
beslutet.
§ M7.
Ingendera af kamrarne må. vid allmän frågas afgörande, fatta beslut, derest
icke mera än hälften af ledamöternas antal är närvarande
§ 118.
R. 0. § 49. Oå ett föredragringsämne till slutligt afgörande förekommer, bör, der frågan
morn. 3. kan blifva föremål för bifall eller afslag, talmans första proposition lyda på bifall.
i, § S4, Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blifvit under öfverläggningen
gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas.
Innefattar ett förslag liera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang
afgöras, bör särskild proposition å hvardera delen framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskrifven.
§ 119.
R. 0. § SS. Talman må ej vägra proposition, utom när han finnér en i kamaren af nå
-
/
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
35
gon dess ledamot väckt fräga bokstafligen strida mot grundlags lydelse; och bör
han då alltid anföra skälen till sin vägran. Derest kamaren med honom i begreppet
härom ej instämmer, utan ändock yrkar proposition, skall han ega att
förklara öfverläggningen hvilande. — Målet förvises då till lag-utskottet, hvilket
det åligger alt ofördröjligen inkomma med moliveradt och bestämdt utlåtande öfver
frågans stridighet eller enlighet med grundlagen; — börande utskottet, vid sådan
frågas afgöraude, vara fulltaligt.
A hvad lag-utskottet förklarat icke vara mot grundlag stridande, kan proposition
sedermera ej vägras.
§ 120.
Beslut, som kamare i allmän fråga fattat, skall med-kamaren, genom utdrag r. o. § 37.
af protokollet, delgifvas. Ilar målet varit af utskott handlagdt, skall ock detta OIXi mom. 1 oell S.
beslutet genom protokolls-utdrag underrättas.
Derest ledamot, som i kamarens beslut ej instämt, vill sin serskilda tanka
bos med-kamaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i slikt
fall sin skiljaktiga mening skriftligen till protokollet aflemna, hvarefter den genom
protokolls-utdrag med-kamaren delgifves. — Dock må icke i något fall beslutets
expedierande kunna af sådant skäl uppehållas.
§ 121.
Innan två dagar förflutit, sedan ett af utskott handlagdt mål blifvit afgjordt
i ena kamaren, må det ej i med-kamaren till pröfning företagas.
§ 122.
Då någon af kamrarna gillar ett betänkande eller förslag, som med-kamaren r. o, § 73.
förut godkänt, utgör det Riksförsamlingens beslut.
§ 123.
När en allmän fråga, hvaröfver utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer, r. o. §§ 73
eger kamaren att antingen genast, med bifall till utlåtandet eller utan afseende å och 75.
hvad utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare
utredning, målet till utskottet återförvisa.
Stanna kamrarna i olika beslut sålunda, att den ena antager och den andra
afslår utskottets förslag, skall frågan, utom i de fall, nästföljande tre upptaga,
anses förkastad och för den riksdagen hafva förfallit. Derest den kamare, som
saken först behandlar, med förändring antager utskottets förslag, eller fattar deraf
36
Konijl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
oberoende beslut, eget- med-kamaren, oni den icke Vill i berörde förändring eller
beslut instämma, att, Sedan utskottet, der så nödigt finnes, blifvit ytterligare hördt,
frågan för sin del afgöra, hvarefter målet skall ånyo till den förta kamaren öfverlämnäs*
hvilken då har att utan förändring antaga eller ock afslå hvad deh kamare,
Sötti sednare handlagt målet, beslutat. I sistnämnde händelse förfaller frågan med
undantag som nästpåföljandc tre §§ utvisa.
§ 124.
K. O. an Förslag till stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag, hvarom Iråga
och 75. endast vid lagtima riksdag må väckas, skall, sedan det blifvit al lag-utskottet hand
F-
§§ lagdt, kunna å samma riksdag förkastas, med ej slutligen antagas,
och 81. Kunna ej kamrarne om beslut åsämjas, förfaller frågan, derest den icke var
af Konungen väckt och någondera karnaren hans förslag bifaller. I denria sednare
händelse, sa ock då kamrarne äro om bifall till ett förslag ense, skall det ä nästa
lagtima riksdag ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid inom båda kamrarne, medelst
bifall af mer än hälften utaf hvarderas samtlige ledamöter, antaget, blifver
det Riksförsamlingens beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller;
egande kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut
öfver hvilande förslag intill annan riksdag uppskjutas, utan att Konungen och
båda kamrarne om uppskof ense äro.
,§ 125»
Derest något förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
civil-, kriminal- och kyrkolag, sedan det vid tvä på hvarannan följande riksdagar
genom endera kamarens afslag förfallit, under tredje riksdagen oförändradt åter
förekommer, och detsamma äfven då af blott endera kamaren antagés, skall deröfver
sålunda omröstas, att, i båda kamrarne, den kamarens beslut, som bifallit
förslaget, utgör ja-, och den kamarens, som förkastat detsamma, utgör nej-proposition;
kommande det, som dervid erhåller liesta rösterne, att gälla såsom Riksförsamlingens
beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster,
skall i första kamaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de Öfrige
sammanräknade rösterne utfalla lika, öppnas och afgör frågan.
§ 126-
11. O. §§ 50, När, i fråga rörande ordinarie statsinkomsternes beräkning, statsutgifter eller
31 och 73. bevillning, eller angående Riksbankens eller Riksgäldskontorets förvaltning, irikömF'
SS 69 stér och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts
Kon<jl. Måj:ts Nåd. Skri/Velse, N:0 S5,
förslag varda sammanjemkade, skall till frågans afgörande deröfver omröstas på sätt
i nästföregående § är stadgadt.
§ 127.
Riksförsamlingen, eller dess kamrar, må icke i Konungens närvaro öfver nå- R. O. § 27.
got ämne rådpläga eller besluta. R- F- § 35.
§ 128.
Lti Riksförsamlingens bäda kamrar eger en livar af statsrådets ledamöter till- R. O. § 41.
träde* med rättighet att deltaga i öfvbrläggningarOé, men ej i besluten, der han
ej kamarens ledamot är. — Dock må ej statsrådets ledamöter, i de fall, då dem
enligt Regeringsformen uppdraget är att med konungslig makt och rätt styra, ej
eller omyndig Konungs förmyndare, öfvervara kamrarnes öfver läggningar eller beslut.
% 129.
I mål, söm personligen rörer någon ledamot i kamare, må han väl öfver- r. o. § 41.
läggningarne, men ej beslutet, öfvervara.
§ 130.
Talmänheb, eller, i händelse af förfall för dem, vice talmännen åligger att, R. 0. § 45.
livar för sin kamare, utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena derstädes
föredraga, att upptaga, reda och framställa de yttrade rneningarne, att göra propositioiiér
för besluts fattande och att vidmakthålla ordning vid sammanträdena,
alltefter de föreskrifter, denna grundlag innehåller. — De, som talmansbelättningen
utöfva, hafva dock sjelfva ingen röst vid beslutens fattande och kunna ej eller
något annat föreslå, än hvad som erfordras till verkställighet af grundlagårne, af
kämrärhés serskildta beslut och af de reglementariska stadgande!), som för arbets
dfdningen
vid riksdagarne blifvit af Riksförsamlingen antagne.
Talman eger ej makt att, utan kamarens samtycke, något dess sammanträde R. O. § 46.
alsluta.
§ 131.
För protokollsföringen i kamrarna ansvarar hvardera kamarens sekreterare. R, 0. § 24.
Uti protokollet bör noga antecknas hvad i hänseende till riksdagsärendena inom
kamaren förefaller och beslutes. Det skall inför kamaren justeras Och, likasom
de utgående protokollsutdrägon, af sekreteraren underskrifvas.
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
R. 0. § 58.
II. 0. § 20.
R. 0. § 61.
R. 0. § 62.
§ 132.
Vid justering af protokoll eller protokollsutdrag kan ett beslut ingalunda
ändras, men väl sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet tillkommer.
Utur ett protokoll mä vid justeringen, med kamarens bifall och den
talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck, och äfven öfverläggning, som deraf
följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig
grundar.
§ 133.
Riksdagsman, som varit frånvarande, då något beslut fattats inom den kamare,
han tillhörer, skall cga rätt att derefter till protokollet anmäla, att han ej
i berörde beslut deltagit, men icke hafva makt att tala å de närvarandes beslut.
§ 154.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en nämnd, beslående
af sextiofyra personer, utaf hvilka Riksförsamlingens båda kamrar, genom
sluten omröstning, bland sina ledamöter utse hvardera trettiotvå, med uppdrag
alt. vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarne, bestämma valet.
Dagen efter, sedan nämnden är utsedd, skrida kamrarne till val, af Konung
eller Thronföljare. Förenas .kamrarne om en och samma person, är han alt som
utkorad anse. 1 annat fall afgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma
under omröstning andra, än de två, som i kamrarne erhållit liesta rösterna;
egande ingendera kamaren att llere, än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter,
hvilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt
i kamrarne, sammanträda dagen efter den, då valet i kamrarne förrättadl
är, och skiljas ej åt, förr än valförrättningen är fullgjord. Omröstningen
sker per capita och med slutna sedlar, deraf en före uppräknandet förseglad aflägges.
Den af de båda under omröstning komne personerna, på hvilken då inom
nämnden de liesta rösterna fulla, är behörigen vald.
I den händelse, som 53 § regeringsformen omförmäler, skall nämnden väljas
inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till Riksförsamlingens
sammankomst utsatt.
§ 155.
Skall tillsättning ske af förmyndare för omyndig Konung, sammanträder Riksförsamlingen
sist dagen efter den, då riksdagen blifvit å rikssalen öppnad, och utser en
Kongl. Maj:is Nåd. Skrifvelse, AV o 83.
39
nämnd af sextiofyra personer, utaf hvilka hvardera kamaren genom sluten omröstning
hland sina ledamöter väljer trettiotvå. Denna nämnd röstar per capita
om de af Riksförsamlingen till antalet bestämde förmyndare, som skola vara antingen
en, tre eller fem. Hvarje ledamot af nämnden upptecknar å en sluten
vallista de män, dem han anser förtroendet värdige, och så många att de med en
person öfverstiga det af Riksförsamlingen bestämda antalet. Af dem, som dervid
kommit i åtanka, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning,
då nämndens pluralitet gifver utslaget. På samma sätt förfares med den,
som näst honom af de flesta blifvit kallad, o. s. v., till dess det föreskrifna antalet
af förmyndare blifvit uppfyldt; kunnande ej nämnden åtskiljas förr, än valet
fulländadt är; och gäller detta val såsom Riksförsamlingens beslut.
Om så händer, att kamrarne ej inom tre dagar, sedan riksdagen blifvit å
rikssalen öppnad, om förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och
till lika antal, som angående nämnden här ofvan sagdt är, ett serskildt utskott,
att medelst omröstning per capita denna fråga, med samma kraft och verkan, som
Riksförsamlingens beslut, inom två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda
nämnden, likaledes inom två dagar, hafva valet förrättat, så att i alla händelser
förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp från riksdagens öppnande å rikssalen, må
vara verksläldt.
§ 136.
Till följd af regeringsformen, 82 <§, skall Riksförsamling, å hvarje lagtima R. O. § 63
riksdag, förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att, såsom F. § 96
1 o (p? i no
Riksförsamlingens ombud, hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af domare och
embetsmän, samt att inför den riksrätt, som i bemälde grundlags 85 § till dess
inrättning och göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga
ordning tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af väld, mannamån eller
annan orsak hafva någon olaglighet begått, eller underlåtit att sina embetspligter
behörigen fullgöra.
Denna Riksförsamlingens justitiae-ombudsman, hvars rättigheter och åligganden
ytterligare, så väl i regeringsformen, som genom serskild instruktion utstakas,
väljes af fyratioålta för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvardera kamaren
inom sig utser tjugufyra. Desse valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda
samma dag, då de blifvit utsedda, och ej må åtskiljas, för än valet är
fulländadt, skola först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig uppgifva den
man, som de anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterna till
mer än hälften på en man, är han behörigen vald. Varda åter rösterna så de
-
Kongl. Maj:ts NM• Skrifvelse, N:o 85.
lade mellan liera, alt sädan full pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny
omröstning med slutna sedlar lill antagande af den, som de flesta rösterna erhållit,
eller, om lian icke antages, af den, som niist honom utaf de flesta valmän
blifvit kallad, o. s. v. Inträffar den händelse, att tvä eller flera personer, iifver
hvilka röstas bör, undfått lika röstetal, skall först votering företagas om den ordning,
hvaruti de böra till omröstning framställas. Skulle, sedan alla omröstningarne
sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit ofvan föreskrilna pluralitet,
bör ny omröstning anställas öfver alla dem, som vid den första blifvit satte i
fråga, och skall den, som då erhåller de flesta rösterna, anses behörigen vald.
Enär någon af de i denna ordning under omröstning ställde blifvit af valmännens
pluralitet antagen, upphör valförrättningen, och varder han af Riksförsamlingen
förordnad. Den, åt hvilken detta embete blifvit anförtrodt, kan vid följande riksdagar
i nu föreskrifven ordning dertill åter väljas.
Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitiee-ombudsman utses, och på
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras,
för att honom efterträda, i fall han, innan nästföljande lagtima riksdag, skulle
med döden afgå.
I händelse justitiae-ombudsmannen vid samma -riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksförsamlingen
genast i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd.
Skulle justi tia?-ombudsmannens utsedde efterträdare, under påstående riksdag, afsäga
sig det erhållna förtroendet, eller i justitia?-ombudsmanscmbetet insättas, eller med
döden afgå, utväljes, pä ofvan stadgade sätt, en annan behörig man i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall mellan Riksdagarne, skall riksförsamlingens rätt
härutinnan genom dess fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret utöfvas.
§ 157.
R. O. § 64. A hvarje lagtima riksdag skola fvratioåtta medlemmar af Riksförsamlingen,
R. F. §§ 105 nemligen inom hvardera kamaren tjugufyra, genom sluten omröstning, utväljas till
och 104. en nämnd, som, i den ordning 84 § Regeringsformen stadgar, eger att döma,
huruvida högsta domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott,
hvarom Regeringsformens 83 § handlar, likväl kunde anses böra från utöfningen
af Konungens domsrätt skiljas.
§ 138.
Kondi. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
41
§ 138.
l ill tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, för- r. o. § 63
ordna sex lör kunskaper oell lärdom kände män, jemte justitia3-ombudsmannen, som K- F. §108
bland dem förer ordet. Desse kommilterade, af hvilka två utom justitife-ombudsmannen
skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugufyra valmän, af
hvilka hvardera Kamaren inom sig utser tolf.
Afgår mellan riksdagarrie någon bland kommittcrade, välja de öfrige till det
lediga rummet en behörig man.
§ 139.
Riksförsamlingen väljer, å hvarje lagtima riksdag, sina fullmäktige i rikets K. O. [§66
bank, till ett antal af sju, genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera Kamaren
inom sig utser tjugufyra. Desse fullmäktige åligger att, jemlikt serskildt reglemente,
förvalta bankens medel och tillhörigheter; egande ordföranden afgörande
röst, derest i frågor, som hos fullmäktige komma under omröstning, rösterna för
tvänne skiljaktiga meningar utfalla lika. — Valet till bankofullmäktige sker medelst
slutna sedlar sålunda, att först utses den, som bland fullmäktige skall blifva
ordförande, och sedan de öfrige sex; tillkommande fullmäktige att sjelfve, bland
sig, välja en vice ordförande, att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.
§ 140.
Riksförsamlingens fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka böra vara fem, väl- r. o. § 67
jas, å lagtima riksdagar, af samma valmän och på enahanda sätt, som nästföregående
§ föreskrifver; gällande äfven i afseende på ordförande och vice ordförande
lika stadgande för fullmäktige i riksgäldskontoret, som för bankofullmäktige enligt
nämnde ,§ eger rum.
!§ 141
Ä hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen revisorer till ett antal af R. O. § 68
tolf för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera Kamaren utses, att, enligt
regeringsformen och serskild instruktion, granska statsverkets, riksbankens och
riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta
ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin början [den
IS September eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två
månaders tid vara fullbordad.
Vili. lili R. Sl. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. J Afl. 23. 6
42
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 80.
R. 0. §| 70
mom. 1.
R. 0. § 69.
R. 0. § 71
Revisorerne välja sjelfve inom sig sin ordförande, hvilken tillkommer afgörande
röst, derest, vid omröstning bland revisorerne, rösterne för tvänne skiljaktiga
meningar utfalla lika.
De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att i sin berättelse till
Riksförsamlingen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande
lagtima riksdag öfverlemnas till vederbörande utskotts granskning och vidare
behandling.
§ *42.
Till fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret samt till revisorer af
statsverkets, bankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
skola ej andre väljas, än sådane, som kunna vara riksdagsmän och ledamöter af
utskott. Ej eller må till revisor utses den, som vid något af desse verk är
redovisande eller löntagande.
S 143-
På samma gång och på lika sätt, som fullmäktige och revisorer enligt förestående
fyra §§ utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande förfall för
dem, träda i deras ställen, nemligen för fullmäktige i riksbanken tre suppleanter,
för fullmäktige i riksgäldskontoret två, och för hvarje års revisorer sex, hvilka
sislnämnde väljas till halfva antalet af hvardera Kamaren.
§ 144.
Riksförsamlingens nämnder och valmän utse sjelfva bland sig sina ordförande.
§ 143.
Vid alla tillfällen, då personer komma under omröstning,iakttages, att namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria så väl från ali tvetydighet i anseende lill personernes namn, som
från origtighet i anseende till deras antal.
E. Meddelande af Riksförsamlingens beslut.
% 146.
De framställningar till Konungen, hvilka Riksförsamlingen besluter, skola, äfvensom
svaren på Hans till Riksförsamlingen nflåtne förslag, genom skrifvelser till
Konungen allemnas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83. 43
Å Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upp- r. f. 81
häfvande af grundlag, eller af allmän civil-, kriminal- eller kyrkolag, skola Riks- och 87.
församlingens svar, derest beslutet innefattar bifall till Konungens förslag, på rikssalen,
å dag, som Konungen utsätter, öfverlemnas.
§ 147.
Ingen expedition öfver något Riksförsamlingens beslut må utgå, förr än den r. o. § 72.
blifvit i Kamrarna justerad och behörigen underskrifven.
I mål, som blifvit af något bland de ständiga utskotten handlagde, skola
de från Riksförsamlingen utgående skrivelser uppsättas och expedieras af kansliet
hos det utskott, som ärendet beredt.
Uppsättandet och expedierandet af andra för bägge Kamrarna gemensamma r. o. § 36.
skrifvelser, äfvensom af riksdagsbeslutet, hesörjes genom ett serskildt Riksförsam- inom. 1.
lingens kansli, under inseende af två inom Första och två inom Andra Kamaren
dertill utsedde ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnes talmän och vice
talmän, tillkommer alt utse och förordna de tjenstemän, som Riksförsamlingen anser
för detta kansli erforderlige; — egande den ledamot af statsrådet, som Konungen
dertill förordnar, rättighet att öfvervara riksdagsbeslutets justering i de delar,
som röra Konungens yttranden.
Riksdagsbeslutet skall af Riksförsamlingens ledamöter underskrifvas och be- R. O. § 72.
seglas. Öfrige från Riksförsamlingen utgående expeditioner undertecknas endast af
talmännen.
§ 148.
De allmänna stadgar och förordningar, hvarom Konungen och Riksförsamlin- R. o. § 74.
gen under riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens namn och
med Dess underskrift utfärdas.
§ 149.
De i Riksförsamlingens kamrar förda protokoller samt öfriga riksdagshand- R. o. § 89.
lingar skola, på statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare
fullständigt och protokollerne i den mån, Hamrarne hvar för sig förordna.
F. Riks da rf s af slutande.
% ISO.
Ej må lagtima riksdag, utan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande r. o. § 80.
beslut, upplösas, innan fyra månader förflutit från den dag, då Konungen låtit till R. F. § 109.
/
44 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
9
Kamrarne öfverlemna Siri proposition om statsverkets tillstånd oell behof. Efter
denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, när Han så för godt finnér.
Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat eller ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, förhålles, såsom i 90 § Regeringsformen
för slikt fall stadgadt är.
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§ 131.
R, 0. § 81. Dä riksdag fulländad är, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrät
tad
gudstjenst, Riksförsamlingens ledamöter, under talmäunens anförande, på rikssalen,
och framföra, genom Första Kamarens talmau, till Konungen sin tacksamhet
och sina välönskningar; hvarefter riksdagsbeslutet uppläses. Konungen förklarar
deruppå sjelf, eller genom någon af statsministrarne, riksdagen vara afslutad och
hemförlofvar Riksförsamlingen.
Mlksösigsarnäfiis personliga rättigheter.
§ *32.
R. 0. § 1. Riksförsamlingens ledamöter kunna, i utöfningen af deras riksdagsmannabe
fattning,
icke bindas af andra föreskrifter, än rikets grundlagar och de för riks—
dagsärendens behandling gällande ordningsstadganden.
§ 133.
R. 0. § 77. Varder riksdagsman, under påstående riksdag, eller under resa till eller från
R. F. § lil. riksdagen, med ord eller gerning ofredad af deri, som känner, att han i sådant
ärende stadd är, eller sedan han sjelf det tillkånnagifvit, eller varder han efter
riksdagen, för riksdagsgöromålens skull, sä behandlad, skall sådant enligt allmän
lag anses och straffas.
R. F. § 110. Skulle någon enskild man, eller någon korps, militär- eller civil-, eller ock
någon menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift, eller roed
anledning af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, eller dess afdelningar,
eller störa friheten i deras öfverläggningar och beslut, skall sådant anses som
förräderi; ankommande på Riksförsamlingen att slika förbrytelser i laga ordning
beifra låta.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o So.
$
Ej på pågon, lör sipå gerningar eller yttranden, i egenskap af riksdagsman, r. o. § 78.
kunna under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas, utan att den Ramare, till R- F. §119.
hvilken han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjette—
delar af Kamarens vid omröstningen tillstädesvarande ledamöter instämt; egande
dock ingen att häraf taga sig anledning till frikallelse från författare-ansvar enligt
Tryckfrihetsförordningen. Men öfverläder någon, inom Riksförsamlingen eller dess
afdelningar, den andre med bugg och slag, eller nyttjar emot honom vapen, häfver
den angripande förverkat iifvet; och må han, utan att vidare njuta riksdagsmanna-skydd,
till behörig domstol öfverlemnas.
Beskylles riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej kunna i häkte
inmanas förr än, efter anställd ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder; gällande likväl, om han efter domstolens
kallelse sig ej inställer, hvad allmänna lagen i slikt fall stadgar.
Ej må riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller, under påstående riksdag,
för skuld insättas. Dock skall hans egendom ej vara från laga utmätning
frikallad.
Icke heller kan någon riksdagsman ifrån annan ort, medan han för riksdagens
skull sig å riksdagsorten uppehåller, utom i ofvan omförmäldte svårare fall,
dragas derstädes för rätta, med mindre han sökes för gäld, som han under den
tiden sig der åsamkat.
§ 153.
Ingen riksdagsman må kunna förmenas att riksdagen bivista; dock gäller un- R- O. § 79.
der krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de i rikets tjenst af Konungen
beordras.
$ läb*.
Riksdagsman må ej från riksdagsorten afresa, eller från riksdagsöfverläggnin- R. O. § 79.
garne sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom protokollsutdrag, tillåtelse
af den Ramare, hvartill han hörer. Är han ledamot i utskott, skall han först
derstädes anmäla sig till ledighets erhållande, och derefter gifva sin åstundan i
Kamaren tillkänna; börande, ifall ledigheten beviljas, en suppleant utses att under
tiden intaga hans plats i utskottet. Utan synnerliga skäl må ej längre ledighet,
än för tre veckors tid, beviljas.
Den, som utan lof från riksdagsorten afreser, eller utöfver undfången tillåtelse
från riksdagen uteblifver, skall ansvara, på sätt 74 ,§ för likartadt fall stadgar.
46
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
K. O. § i
morn. 2.
R. O. § 7
inom. 2.
R. O. §
* § 137.
Af statsmedel skola arfvoden utgå till Riksförsamlingens samtlige ledamöter,
äfvensom resekostnadsersättning åt de riksdagsmän, som icke äro i riksdagsorten
bosatte. — För hvarje lagtima riksdag anordnas dessa arfvoden och ersättningar
till de belopp, som å föregående lagtima riksdag blifvit bestämde, och hvilka äfven
böra gälla för urtima riksdag, som under mellantiden inträffar.
§ 138.
Fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret samt Riksförsamlingens revisorer
kunna ej, i och för deras befattning, emottaga befallningar, utan af Riksförsamlingen
och i enlighet med dess instruktioner; ej eller till ansvar och redo
ställas, utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga ordning. Do njuta för sina
gerningar och yttranden, under samma befattning, den säkerhet, som riksdagsmän
enligt denna grundlag tillkommer.
§ 139.
De hos Riksförsamlingen eller dess afdelningar anställde tjenstemän och betjente
njuta, under riksdagen, samma säkerhet som riksdagsmän, och erhålla af
statsmedlen en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning, som af Riksförsamlingen
för hvarje riksdag bestämmes.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
47
Serskild Artikel
till iakttagande vid det riksmöte, dä den föreslagne Riksdags-Ordningen varder af Bilaga till
Konungen ock Rikets Ständer slutligen antagen, äfvensom derefter till nästa Biksdagsriksdag.
Ordningen.
§ 1. Å den riksdag, då ofvanstående Riksdagsordning varder af Konungen
och Rikets Ständer antagen och fastställd, utsätta Rikets Ständer tiden för Riksförsamlingens
första lagtima sammanträde.
§ 2. Rikets Ständer upprätta, under samma riksdag, den reglementariska
ordningsstadga, som kan för riksdagsgöromålen och ordningen vid riksdagarne
anses till iakttagande, jemte grundlagarnes föreskrifter, nödig.
§3. Å samma riksdag tillkommer Rikets Ständer:
a) att besluta, huru många ledamöter i Riksförsamlingens Andra Ramare hvart
läns röstberättigade på landet inom afdelningen för omedelbara val skola, af
det för denna afdelning bestämda riksdagsmanna-antal utse;
b) att fastställa indelningen af rikets sjuttio landtdislrikter för riksdagsmannaval
till Andra Kamaren genom elektorer;
c) att förordna, huru det antal riksdagsmän i Andra Kammaren. som rikets städer
ega utse, skall på dem fördelas, och i sammanhang dermed, huru städerne
skola indelas i valdistrikter;
d) att på rikets samtlige län och Stockholms stad fördela det bestämda antalet
ledamöter i Riksförsamlingens Första Ramare; och
e) att bestämma de arfvoden och den resekostnads-ersät tning, som riksdagsmännen
å nästföljande lagtima riksdag, enligt 157 § riksdagsordningen, må af
statsmedel tillkomma.
§ 4. Sedan det för Första Kamaren bestämda .antal ledamöter blifvit på
valdistrikten fördeladt, skola Rikets Ständer besluta, i h vad ordning inom de serskilda
valdistrikten, Första Kamarens ledamöter skola vid början af andra eller
tredje riksdagen derefter afgå, så att, enligt 5 § riksdagsordningen, vid hvardera
tillfället utgår en tredjedel af Kamarens hela antal. Om detta beslut göres
af rikets Ständer hos Konungen anmälan, för att, jenate erinran om de i riksdagsordningen
föreskrifna åtgärder för valens verkställa nde i behörig tid före nästa
riksdag, genom Konungens befallningshafvande meddelas vederbörande valnämnder,
hvilka då skola till fullo tillsätta det antal ledamöter i Första Kamaren,
4S
Kony/. ftlaj:ls Xåd. Skrifvelse, N:n 85.
som för valdistriktet belöper, och tillika, der desse ledamöter äro (lere, besluta
om ordningen dem emellan för afgång vid påföljande riksdagar, efter livad af Rikets
Ständer blifvit för distriktet bestämdt.
§ o. De val, som enligt den nya riksdagsordningen böra af representationen
å hvarje riksdag förrättas, skola af Rikets Ständer vid deras sista riksmöte
verkställas på det sätt, att, der serskilde valmän eller valnämnder erfordras,
desse tillsättas till en Ijerdedel af hvartdera riksståndet, och att revisorer till stadgadt
antal, samt för hvarje revisionsår åtta suppleanter, i och för granskningen
af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
omedelbart genom riksstånden väljas, till en fjerdedel af hvartdera; börande,
i afseende på valbarheten i ena och andra fallet, iakttagas hvad i nämnde
riksdagsordning stadgadt är.
De förordnanden, som till följd af dessa val varda af Rikets Ständer utfärdade,
skola gälla med samma kraft och verkan, som den nya riksdagsordningen
tillerkänner Riksförsamlingens förordnanden i lika fall.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
J ciiiftf rcIse-TaliclI.
49
Nuvarande Riksdagsordning.
§ 1 . .
§ 2 period. 1
„ 2
» ti o
§ 3 period. 1
2
§§ 4-10 . .
§ 11 inom. 1.
» 2.
§§ 12-13 . .
§ 16 period. 1
„ 2
§ 17 mom. 1
» » 2
§ I»
§ 10
§ 20
§ 21
§22
§ 23
§ 24
sista period
23, 26
motsvaras af.
förfaller
motsvaras af.
tillhör Reg:s-Form. (enl. Förslaget § 49).
„ Reg.-Formen (enligt Förslaget §§
30—35, 57).
motsvaras till en del af . . .
förfaller i öfrigt,
förfaller,
förfalla,
förfaller.
motsvaras af
tillhör Ordn.-St.
motsvaras af . .
tillhör i vissa delar Ordn.-St.
motsvaras af
tillhöra i öfrigt Ordn.-St.
motsvaras af
§ 27 . .
§ 28 . .
Bih. till R. St. Prot 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft.
Förslaget till ny
Riksdags-Ordning.
1, 152.
§ 1-
§2-  § 76.
§ 57.
§ 74.
§§ 70, 71.
§§ 46, 66, 69, 157.
§§ 10, 13, 25, 26.
§ 67.
§ 133.
§ 77.
§ 72.
§ 78.
§§ 79, 89, 151,149.
§ 80.
§§ 106, 127.
§§ 83, 86.
50
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N: 85.
Nuvarande RiksdagsOrdnin
g.
29 mom. 1 . .
„ mom. 2 . .
>> >1 ö . .
30 mom. 1 och 2
ff ff
mom. 3 . . .
§ 31
§ 32
33
§ 34
33 . . .
36 mom.
1
2
3
4
§ 37 mom. 1
„ 2
38
39
§ 40
41
§ 42
§ 43 per. 1
„ 2 och 3
§ 44 mom. 1. . .
motsvaras af
sista perioden förfaller.
motsvaras af
utgår.
motsvaras af
tillhöra i öfrigt R.-F:n (enl. försl. §
60. 61, 85).
motsvaras af
sista per. tillhör Ordn.-St.
motsvaras af
ff .
sista per. tillhör Ordn.-St
motsvaras af
ff
mom. 1 tillhör i öfrigt R.-F:n (enligt
Förslaget § 81).
förfaller.
motsvaras af
förfaller.
motsvaras af
ff fy
5»
ff
ff i»
ff ff ,•••••
ff i»
ff ff
ff ff
ff ff • •
förfalla.
motsvaras af
Förslaget till ny
Riksdags-Ordning.
i§ 93, 124.
»§ 94, 110.
j§ 96, jeml', med §
| 94 mom. 1
§
126.
§§
96,
§
97.
§
95.
§
84.
§
147.
§
84.
§
90.
§
93.
§
98.
103,
§
87.
§ 102.
§§86,101,128,129,
§ 99.
§ 100.
§ 109.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
51
Nuvarande Riksdagsordning.
§ 44
§ ”45
§ 46
§ 47
§ 48
§ 49
§ SO
§ 51
§ 52
§ 53
S 54
§ 55
§ 56
§”57
»>
mom. 1 . .
„ 2 och 3
sista per
mom. 1.
„ 2.
3 0
första per
seri. ,,
första per. .
sen. „ . .
mom. 1 . .
„ 2 . .
§ 58
§ 59
§ 60
§ 61
§ 62
sista per. utgår,
utgå.
motsvaras af
»
det öfriga tillhör Ordn.St.
tillhör Ordn.St.
motsvaras af
11 11
andra per. förfaller.
motsvaras af
sista per. tillhör Ordn.-St.
motsvaras af. ... ,
11
förfaller,
tillhör Ordn.St.
motsvaras af
11 11 • •
11 11
sista per. förfaller
motsvaras af
H
11 !!••••
perioderna 1 och 3 tillhöra Ordn.St
per. 2 motsvaras af
motsvaras af
>1
tillhör i öfrigt Ordn.St.
tillhör R.F:n (enligt Försl. § 81).
motsvaras af
Förslaget till ny
Riksdags-Ordning.
130.
130.
108.
112.
114.
\ M8, 125.
115.
107.
116.
118.
119.
109 sen. mom.
107.
j 104, 120.
120.
152.
149.
134.
155.
52
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse. N:o 83.
Nuvarande Riksdagsordning.
§ 63 mom. 1
„ 2
» tt O
11 il 4
§
64
§
65
§
66
§
67
§
68
§
69
§
70
s
tt
71
§
72
§
73
§
74
§
75
§
76
§
77
§
78
§
79
§
80
§
81
§
82
morn. 1.
„ 2.
| motsvaras af
tillhör R.F:n (enligt § 82).
motsvaras af
M
11
11
11
It »t • • * •
•
,,
tt 11
t» tt * • •
*
tt tt
tt tt
tt tt
tt 11 • •
* *
tillhör R.F:n (enligt Förslaget § 88)
motsvaras af...
tt tt
sista per. förfaller.
motsvaras af
. . . .
tt
11 11
tillhör Ordn.-St.
Förslaget till ny
R ilis d ags-Ord n ing.
§
136.
§
136.
§
137.
§
00
to
§
139.
§
140.
§
141.
§
143.
§
142.
§
158.
§
145.
§§ 10S, 147.
§§ 123, 126.
§ 148.
§§ 122, 125.
§ 153.
§ 154.
§§ 91,92,155,156.
§ 150.
$ 151-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
53
Förslag
till
i«egerin«s-F o rm#
§ i
Sveriges rike skall styras af en Konung, och vara ett arfrike med den arfsföljd,
som i Successions Ordningen är stadgad.
§ 2.
Konungen skall — — förklarad är.
§ 3-
Konungens Majestät — — åtal fredade.
§ 4-
Konungen eger — — Evangeliska läran.
§ 5.
Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, hvilka ega att — — af Statsrådet.
§ 6.
Af Statsrådets — — civil beställning.
§ 7.
Alla Regeringsärenden — •— der afgöras.
§ 8.
Ej må — — dylik beskaffenhet.
§ 9.
Uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma, skall protokoll föras,
Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till
den påföljd, hvarom i 86 och 87 §§ vidare stadgas — — — beslut fatta.
54 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83-
§ 10.
Innan ärendena — — Föredragande beredas.
§ 11
Ministeriella mål — — Statsrådet finnas.
§ 12.
Konuugen eger — — Statsrådets ledamot.
§ 13
Vill Konungen — — den ansvarighet 87 § bestämmer nyttigast finner.
§ 14.
Ofver Rikets — — högsta befälet.
§ is.
Kommandomål, hvarmed — — godt synes.
§ 16-
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra
och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet
eller välfärd, utan — — och lyder.
§ 17-
Konungens domsrätt — — Högsta Domstol
§ 18.
Denna Högsta — — försuten är.
§ 19-
Inkomma till — — förklaringar gifva.
§ 20.
Uti fredstid skola de — — efter krigsartiklarne.
§ 21.
Konungen eger — — derom deltagit.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83. 55
§ 22.
Uti Högsta — — tjenstgörande vara.
§ 23.
Alla Högsta — — Dess sekret.
§ 24.
Uti Konungens — — Högsta Domstolen.
§ 23.
Konungen eger — — blifvit dömd.
§ 26.
Då Juslitioe-ärenden — — 9 § föreskrifver.
§ 27.
Till Justitiae-kansler — — begångne blifva.
§ 28
Konungen eger — — deras börd. Till civila embetsman inom riket och lill
domare må endast sådane män nämnas, som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje departements-chef — — departementet höra.
§ 29.
Till Ärkebiskop — — föreslagne blifvit.
§ 30.
Konungen eger — — valrätt bibehållna.
§ 31.
Städernas borgerskap — — i Stockholm.
§ 32.
Sändebud hos — — Statsråds-ledamots närvaro.
§ 33.
Enär sådane — — påminnelser göra.
56 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 34.
Statsministrarna innehafva rikets högsta — — eller utöfva.
§ 35.
Statsrådets ledamöter — — skäl ega.
§ 36.
De, som — — eller flyttas.
§ 37.
Konungen eger — — berättigad är.
§ 38.
Alla ifrån Konungen — — förda protokoll. Föreskrifter och erinringar om
verkställighet af utfärdade beslut må af Departements-chef omedelbarligen kunna —
— förr än Riksförsamlingen hans förhållande — — inkomster bibehållen.
§ 39.
Vill Konungen — — varder i SO § stadgadt.
§ 40.
Olifver Konungen — — föregående § bestämmes
,§ 41.
Konungen vare — — intilldess Riksförsamlingen sammankommer, och den
Förmyndare-styrelse, Riksförsamlingen förordnar, regeringen tillträdt ovilkorlig
efterlefnad.
§ 42.
Skulle den — — intilldess Riksförsamlingen hinner sammankomma — —
och rösta.
§ 43.
Går Konungen — — 8 § stadgar.
Nu gällande „ ^
grundlagar. S
s '45 Hvarken Svea rikes Kronprins — — hvilkas namn de bära.
‘ s‘ § 4S.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
57
§ 45.
Landet skall förblifva — — må hädanefter förordnas. R. F § 46.
, § 46.
Rikets Hofrätter och alla andra domstolar — — eller olagligen behandlas. R- F. § 47.
§ 47.
Konungens Hof — — och derifrån afsätta. R. F. § 48.
§ 48.
Riksförsamlingen, som utöfvar Svenska folkets representationsrätt, sammanträder R. F. § 49-  till lagtima riksdag hvart tredje år, den 15 November, eller, om helgedag då in- R.O.§§lo.2.
träffar, dagen derefter.
Konungen är dock obetaget att å tid, som mellan lagtima riksdagar förflyter,
kalla Riksförsamlingen till urtima riksdag, då han så nödigt finner.
Riksförsamlingen sammanträder på två Kamrar: den Första och den Andra.
Antalet af Riksförsamlingens ledamöter är i Första Kamaren Etthundratjugu
och i Andra Kamaren Etthundrafemtio, hvilka tillsättas genom val, på sätt i Riksdags-ordningen
stadgadt är.
§ 49.
Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes fram- R. F. § SO.
trängande, eller pest, eller andra lika vigtiga hinder, göra det omöjligt eller för R- O- § 3-
Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsätter då, efter samråd
med Riksförsamlingens fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret, en annan ort,
der Riksförsamlingen bör sammanträda, och kallar dem, genom offentlig kungörelse,
dit på bestämd tid.
§ 50.
I den händelse, att Konungen, efter företagen resa, utöfver tolf månader ur.R. F. § 94.
riket blifver, åligger Statsrådet att, genom öppet påbud, Riksförsamlingen till riks- § *•
dag sammankalla; och skall kallelsen inom femton dagar efter berörde tids förlopp
uti hufvudstadens kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket, kungöras. Sedan
Konungen derom underrättad blifvit, men Han ändock icke till riket återkommit,
tager Riksförsamlingen den författning om rikets styrelse, hvilken den nyttigast
finner.
Bih. till R. St. Prol. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 8
58
Kongl. MajHs Nåd. Skrifvelse, N:o 83,
§ si.
11. F. § 92. Lag samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att
R. O. § S. jjan ]ängre tid, än tolf månader, med regeringsärendena Sig icke befattat.
§ S2.
R. F. § 93. Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utförde Statsrådet kallelse
§§ ® till riksdag, hvilken kallelse inom femton dagar efter Konungens död skall i hufvudstadens
kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket, kungöras. Riksförsamlingen
eger, utan afseende på något den aflidne Konungens testamente angående
riksstyrelsen, att, på sätt riksdagsordningen stadgar, förordna en, tre eller fem förmyndare,
som, under Konungens minderårighet, må i Haus namn regeringen efter
denna grundlag utöfva.
§ 55.
R. F. § 94. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konungaätt, hvilken arfsrätten
R. O. § 7. {ju rj({et uppdragen är, på manliga sidan utginge, åligger Statsrådet att, inom den i
nästföregående § stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksförsamlingen till
riksdag sammankalla. Riksförsamlingen skall då ett nytt Konungahus utkora, med
bibehållande af denna regeringsform.
R. F. § 93. §
R. O. § 10. Derest, emot förmodan, Statsrådet i något af de fall, om hvilka i 50, 52
och 55 §§ stadgadt är, underlåter att Riksförsamlingen genast sammankalla, skola
rikets Hofrätter vara förpligtade att, genom offentliga kungörelser, underrättelse härom
meddela, samt anbefalla dem, som vid riksdagsmannaval, så ock, genom domkapitlen,
dem, som vid elektorsval böra föra ordet, att sådana val genast utsätta, på det
Riksförsamlingen måtte sammankomma, att sin och rikets rätt iakttaga och skydda.
Underlåter embetsman hvad honom enligt denna § åligger, ansvare han med
embetets förlust.
§ 55.
R F. § 31. Då Riksförsamlingen till urtima riksdag kallas, bör sammanträdet icke utsättas
R. O. § 9. tidigare, än till femtionde dagen från den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor
kungöres.
För sådan riksdag, som i 50, 51, 52 och 55 §§ omtalas, må Riksförsamlingen
ej kallas till någon dag tidigare, än den femtionde, ej eller till någon sednare,
än den sextionde efter den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
59
När riksdagskallelse skett, på sätt i 54 § omförmäles, sammanträder Riksför- R- F. § 93.
samlingen å sextionde dagen efter den, då Statsrådet sist bordt kallelsen i hufvud- R- °- S 10-
stadens kyrkor kungöra låta.
§ 56.
Derest, då något af de i 50, 51, 52 och 53 §§ omförmäldta fall inträffar,
Riksförsamlingen är å lagtima riksdag samlad, eller tiden för sådan riksdags början
inom nittio dagar tillstundar, skall kallelse till urtima riksdag icke ega rum.
§ 57.
Medan Riksförsamlingen samlad är, att beslut fatta eller val förrätta, i något R. O. § 8.
af de fall, som i 50, 51, 52 och 53 §§ omtalas, må ej främmande sändebud,
eller deras medfölje, å riksdagsorten sig uppehålla, utan anvises dem annan, minst
tio mil derifrån belägen, vistelseort; och må de ej återkomma, ej eller utländske
sändebud i landet inlåtas, förr än Riksförsamlingen om riksstyrelsen förordnat, förmyndare
utsett eller Thronföljare valt, och styrelsen blifvit af den tillförordnade
regeringen, de utsedde förmyndarne eller den nye Konungen emottagen.
§ 58.
Yid hvarje riksdags början, så snart anmälan skett, att riksdagsmanna-full-r. p. §52.
makterna undergått den i Riksdagsordningen föreskrifna granskning, utnämner Ko- R. O. § 25.
nungen bland hvardera Kamarens ledamöter dess talman och vice talman. mom. 1.
Angående Riksförsamlingens bildande i öfrigt, så ock om formerna för riks—
dagsärendenas beredning och vidare behandling, är i Riksdagsordningen stadgadt.
§ 59.
Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksförsamlingen r. f. k 37
allena.
§ 60.
Å hvarje lagtima riksdag låter Konungen, inom åtta dagar efter riksdagens r. p. §59.
öppnande, till Riksförsamlingen afgå proposition om statsverkets tillstånd och behof, R. O. § 27.
hvilken äfven bör innefatta förslag, rörande sättet att genom bevilluingar fylla hvad mom
staten
utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar. Yill Konungen å urtima riksdag
sådan proposition aflåta, gäller derför enahanda stadgande.
§ 61.
För Riksförsamlingens stats- och bevillnings—utskott låter Konungen uppvisa q |
statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och 'm0m 1
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
skulder. Derest genom traktater med främmande makter, några medel riket tillflyta,
skall för dem på lika sätt redovisas.
§ 62.
R. F. § 62. Sedan statsverkets behof blifvit af stats- och bevillnings-utskottet uppgifne,
R. O. § 31. samt af Riksförsamlingen pröfvade och godkände, ankommer på Riksförsamlingen
mom. 1. at(. en (jeremot svarande bevillning sig åtaga, samt att tillika fastställa, huru serskilda
summor deraf skola till serskilda ändamål användas, och dessa summor under
bestämda hufvudtitlar i riksstaten anslå.
§ 63.
R. F. § 63. Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvenne serskilda tillräckliga summor
anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret anvisas: den ena att vara tillgänglig,
då Konungen till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål,
sedan hela Statsrådets tankas deröfver blifvit inhemtade, finnér den vara oundvikligen
nödig; den andra att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han hela
statsrådet hört och Riksförsamlingen sammankallat. Ej må Riksförsamlingens förseglade
anordning å sistnämnde summa brytas, eller summan af fullmäktige i riksgäldskontoret
utbetalas, förr än riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen
kungjord.
§ 64.
R. F. § 60. Till Bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen, stämplade pappers
afgiften,
busbehofs-brännerimedlen, och hvad Riksförsamlingen dessutom serskildt
hvarje riksdag såsom bevillning sig åtager.
Ej må några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
kunna ulan Riksförsamlingens samtycke förhöjas, tullen å inkommande och utgående
spanmål allena undantagen. Ej heller må Konungen statens inkomster förpakta,
eller till vinning för Sig och kronan eller enskilde personer och korporationer,
några monopolier fastställa.
§ 63.
R. F. § 61. Alla utgifter, som Riksförsamlingen under de i föregående § nämnde titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af
Riksförsamlingen faststäld varder.
§ 66.
R. F. § 64. Så väl rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omför
mäldt
är, under namn af extra ordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
61
Riksförsamlingen anslås, skola vara under Konungens disposition, att till de af
Riksförsamlingen pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas. R. F. § 60.
Dessa medel må icke annorlunda användas, än faststäldt blifvit; varande Stats- R- O. §50.
rådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse derifrån ega rum, utan att till mora' 2'
protokollet föreställning deremot göra samt anföra hvad Riksförsamlingen i denna
del förordnat.
§ 67.
Riksgäldskontoret förblifver under Riksförsamlingens styrelse, förvaltning och R. F. §66.
inseende; och emedan Svenska folket genom sina representanter åtagit sig ansvar
för den gäld, som kontoret ombesörjer, åligger Riksförsamlingen, sedan vederbörande
utskott öfver kontorets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom bevillning
tillskjuta de medel, hvilka för betalande af denna gäld till ränta och hufvudstol,
oumbärliga finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad.
De till riksgäldsverket hörande och dit anslagna medel må icke under någon R. F. § 68.
förevändning, eller med hvad vilkor som helst, derifrån ryckas, eller användas till
andra behof, än Riksförsamlingen bestämt. Allt förordnande, som deremot strider,
vare kraftlöst.
Ej må något Konungens ombud i riksgäldskontoret bevista fullmäktiges sam- R. F. § 67.
mankomster oftare, än dä fullmäktige åstunda att med sådant ombud öfverlägga.
§ 68.
Sveriges rikes Bank förblifver under Svenska folkets egen garanti och dess re- R. F. § 78.
presentanters vård, så att den ostörd må kunna förvaltas af de fullmäktige, som
Riksförsamlingen dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställas; egande Riksförsamlingen
allena rätt att genom banken utgifva sedlar, som för ‘mynt i riket må erkännas.
§ 69.
Inga nya pålagor eller utskrifningar af manskap, penningar eller varor, må, R. F. § 73.
utan Riksförsamlingens fria vilja och i stadgad ordning gifna samtycke, påbjudas,
uppbäras eller fordras.
§ 70.
Konungen eger ej makt alt fordra någon annan gärd till utförande af ett R. F. § 74.
uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan
blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg, nar de serskilda orter, der
62
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83-
R. F. § 75.
R. F. § 76.
R. E. § 77.
R. F. § 78.
R. F. § 79.
detta tåg sker, icke förmå trupperne med nödigt uppehälle förse. Denna gärd
skall dock genast med penningar af statsmedlen de levererande betalas efter fast—
stälda markegångspriser oeh med förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den
må icke äskas för trupper, som å någon ort blifvit förlagda eller under krigsrörelser
nyttjas, då trupperne böra utur dertill samlade magasiner eller förråd med deras
behof förses.
§ 71.
De årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade, valde, på sätt
genom serskild lag stadgas. Hvad desse, i afseende på markegångssättningen fastställa,
tjenar till efterlefnad, så vida ej ändring deruti i behörig ordning sökes och
vinnes.
§ 72.
Utan Riksförsamlingens samtycke, kan Konungen icke lån in- eller utrikes
göra, eller riket med gäld belasta.
§ 73.
Kungsgårdar och kungsladugårdar, med dertill lydande hemman och lägenheter,
kronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stallängar, laxfisken och andra
kronans fisken, samt kronans öfriga lägenheter, må Konungen icke utan Riksförsamlingens
samtycke genom försäljning, förpantning eller gåfva eller på annat sätt
kronan afhända. De skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen föreskrifver;
dock att de personer och menigheter, som efter hittills gällande författningar sådana
kronans tillhörigheter innehafva eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo,
samt att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter
nuvarande eller framdeles blifvande författningar, kunna till skatte försäljas.
§ 74.
Ej må någon del af riket kunna derifrån söndras genom försäljning, förpantning,
gåfva eller å annat dylikt sätt.
§ 78.
Ingen förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må ega rum utan Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet
att låta slå mynt dock oförkränkt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
63
§ 76.
Krigsmakten till häst och fot så väl som båtsmanshållet af rotering och indel- R. F. § 80.
ning förblifver vid de med landet och städerne upprättade kontrakter och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess Konungen och
Riksförsamlingen finna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande
ingen ny eller tillökad rotering, utan genom Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut, tillkomma.
§ 77.
Ej må grundlag stiftas, ändras eller upphäfvas, utan Konungens och två lag- R. 1'• §§
tima riksdagars beslut i den ordning, här nedan sägs. °^1 ***•
Sedan å lagtima riksdag Lagutskottet öfver Konungens elier riksdagsmans för- 29 oc]j 75
slag i grundlagsfråga sig yttrat, beslute derom Riksförsamlingens Kamrar hvar för
sig, på sätt Riksdagsordningen stadgar; dock må utskott eller Kamare ej i Konungens
förslag ändring göra.
Kunna ej Kamrarne om beslut åsämjas, förfaller frågan, derest den icke var
af Konungen väckt och någondera Kamaren hans förslag bifaller. I denna sednare
händelse, så ock då Kamrarne äro om bifall till ett förslag ense, skall det å nästa
lagtima riksdag ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid inom båda Kamrarne, medelst
bifall af mera än hälften utaf hvarderas samtliga ledamöter, antaget, blifver det
Riksförsamlingens beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller;
egande kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver
hvilande förslag intill annan riksdag uppskjutas, ulan att Konungen och båda Kam
rarne
om uppskof ense äro.
Riksförsamlingens beslut i grundlagsfrågor, väckta af Konungen, skola hos
Honom anmälas, på sätt Riksdagsordningen föreskrifver. Varder hvilande förslag,
som riksdagsman afgifvit, af båda Kamrarne antaget, skall detta Riksförsamlingens
beslut Konungen underställas. Konungen inheintar då, före riksdagens upphörande,
hela Statsrådets tankar i ämnet, och meddelar Riksförsamlingen på rikssalen Sin
sanktion, eller de orsaker, för hvilka han beslutet ej godkänner.
Hvad till ändring af grundlagarne uti nu föreskrifven ordning Konungen före- R. F. § 82.
slagit och Riksförsamlingen antagit eller Riksförsamlingen beslutit och Konungen
gillat, eger kraft af grundlag.
Ej må någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne stadgas, utan R. F. § 85.
på det sätt, som för ändringar i dem enligt denna § iakttagas bör. Efter deras
ordalydelse skola grundlagarne i hvarje särskildt fall tillämpas.
64
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
§ 78.
il. 1<\ § 85. Såsom grundlagar skola anses denna regeringsform, Riksdagsordningen, Succes
sionsordningen
af den 26 September 1810 och Tryckfrihetsförordningen af den 16
Juli 1812, med de förändringar i samma förordning, hvilka sedermera blifvit fastställda.
Hvad i Successionsordningen och Tryckfrihetsförordningen i afseende å Rikets
Ständer blifvit stadgadt och omförmäldt, skall hädanefter på Riksförsamlingen
tillämpas.
§ 79.
1> F. ^ 76. Med tryckfrihet förstås hvarje svensk mans rättighet att, utan några af den
offentliga makten i förväg lagda binder, utgifva skrifter, att sedermera endast inför
laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna
derför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt
lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
§ 80.
It F. § 87. Riksförsamlingen eger gemensamt med Konungen makt att stifta allmän civil
R.
O.1- §§ kriminal- och kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.
55 ocii 75. Under civil- och kriminallag inbegripas äfven de delar af krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medhorgare utom krigsstaten.
Ej må Konungen utan Riksförsamlingens samtycke, och icke Riksförsamlingen
utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
Affåter Konungen till Riksförsamlingen förslag till ny lag, eller till gammal
lags upphäfvande eller förändring, skall Riksförsamlingen deröfver, pä sätt Riksdagsordningen
stadgar, besluta och meddela Konungen sitt samtycke eller afslag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke af Konungen blifvit framstäldt,
underställes Riksförsamlingens beslut Konungen, som eger att gilla det elier, om
Han ej finnér det ordagrannt antagligt, gifver Riksförsamlingen tillkänna de orsaker,
för hvilka Han förslaget icke godkänner. Derest Konungen under riksdagens fort
gång
Sitt beslut fattar, meddelas Hans svar Riksförsamlingen å rikssalen. Kan
Konungen icke förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela Sitt beslut,
är Han oförhindrad att före nästföljande riksdags öppnande, förslaget ordagrannt
bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit,
och bör Konungen då underrätta Riksförsamlingen å nästa riksdag om de skäl, som
hindrat förslagets antagande.
Vill
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N.o 83.
65
Vill Konungen till Riksförsamlingen aflåta sådant förslag, som i denna § omtalas,
eller har Riksförsamlingen underställt Konungen dylikt af Riksförsamlingen antaget
förslag, bör Konungen, innan Han Sitt beslut fatlar, inhemta Statsrådets och
Högsta Domstolens yttrande.
Med förklaring öfver Civil- och Kriminal- samt Kyrkolag förhålles, som med R- F. § 88,
sådan lags stiftande. De förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar om
lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol emellan riksdagarne
gifver, kunna af Riksförsamlingen ogillas, hvarefter de icke längre gälla, eller af
domstolarne iakttagas eller åberopas må.
§ 81.
I hvad som rörer rikets allmänna hushållning och grunderna för allmänna in- F. § 89.
rättningar af alla slag, ehvad de höra till allmänna uppfostrings- och undervisnings
.
nion). 4»
verken, allmänna fattigvården, landtbushållningen, bergverken, eller annat sådant,
eger Konungen lagstiftande makt. Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfverlemna
att gemensamt med Honom afgöra något, som rikets allmänna styrelse i dessa delar
angår, då förfares dermed, på sätt om lagfrågor stadgadt är.
På riksdagsmans förslag eger Riksförsamlingen, under iakttagande af hvad R- O- § 60
Riksdagsordningen föreskrifver, rätt att i mål, som denna § omhandlar, så ock i
hvad annat ämne som helst, besluta och till Konungen öfverlemna framställningar
och önskningar; ankommande på Konungen att, sedan Statsrådet blifvit hördt, derå
göra det afseende, Ilan för riket nyttigast linner.
§ 82.
Riksförsamlingen förordnar, å hvarje lagtima riksdag, en för lagkunskap och R F. § 96.
utmärkt redlighet känd man att, såsom dess Justitieombudsman, efter den instruk- § 63‘
tion, Riksförsamlingen för honom utfärdat, hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad mom'
af domare och embetsmän, samt att vid vederbörlige domstolar i laga ordning tilltala
dem, som uti sina embetens utöfning af väld, mannamån eller annan orsak
någon olaglighet begått, eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra;
varande han dock i allt underkastad samma ansvar och pligt, som allmän lag och
rättegångsordning för åklagare utstaka.
Justitieombudsman väljes, på sätt Riksdagsordningen stadgar; och bör dervid R- F. § 97
jemväl utses en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras, att or** 9Ö'
honom efterträda, i fall han, innan nästföljande lagtima riksdag, skulle med dö- 8- D § 65.
den afgå.
Vik. till It. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 23 Baft. 8
66
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
K. P. § 99. Riksförsamlingens Justitie-ombudsman må, när han det nödigt anser, kunna
öfvervara Högsta Domstolens, nedre Justitie-revisionens, Hofrätternas, Kollegiernas
eller i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre domstolars öfverläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin mening dervid yttra, samt ega tillgång till alla
domstolars, kollegiers och embetsverks protokoll och handlingar. Konungens embetsman
i allmänhet skola vara skyldige att lemna Justitie-ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiskaler att medelst aktioners utförande honom biträda, då han
det äskar.
It. F. § 100. Å. hvarje lagtima riksdag åligger Justitie-ombudsmannen att till Riksförsamlingen
aflemna en allmän redogörelse för sin embetsförvaltning, samt att deruti utreda lagskipningens
tillstånd i riket, anmärka lagarnes och författningarnes brister och uppgifva
förslag till deras förbättring. Han är ock skyldig att mellan riksdagarne årligen
ett utlåtande öfver dessa ämnen genom trycket kungöra.
R. O. § 65. Justitie-ombudsmannen njuter under sin tjenstetid, så väl mellan som under
mom. 5. riksdagarne, tillgodo samma säkerhet för sin person och tjenstebefattning, som för
riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och anses, så länge han embetet innehafver, i
alla afseenden lika med Konungens Justitiekansler.
§ 83.
R. F. § 401. Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Högsta Domstolen,
eller af dess ledamöter en eller flera, funnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet,
ära och egendom, är Riksförsamlingens Justitieombudsman pligtig, äfvensom Konungens
Justitiekansler berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag befordra.
R. F. § 102. Denna domstol, som Riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af Presidenten
uti Konungens och Rikets Svea Hofrätt, hvilken i Riksrätten förer ordet, fyra de
äldsta Statsråd, Presidenterne uti alla Rikets Kollegier, Högste Refälhafvaren öfver de
i hulvudstaden tjenstgörande trupper, Högste närvarande Refälhafvaren för den vid
hufvudsladen förlagda eskadern af Rikets flotta, tvänne de äldsta Råd i Svea Hofrätt
och det äldsta råd i hvarje af Rikets Kollegier.
Då antingen Justitiekansleren eller Justitieombudsmannen finnér sig befogad att
Hö gsta Domstolen samfäldt eller serskildt dess ledamöter inför Riksrätten tilltala,
äske han hos Presidenten i Svea Hofrätt, såsom Riksrättens ordförande, laglig kallelse
å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i Hofrätten foge derefter
anstalt om Riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och målet vidare i
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
67
laglig ordning behandla. Skulle emot förmodan han della underlåta, eller någon af
öfriga förenämnde embetsman, undandraga sig att uti Riksrätten deltaga, stånde de
för en sadan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt lill lagligt ansvar. Hafva
en eller flere af Riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon af dem
laga jäf, vare ändock rätten domför, om tolf deruti sitta. Är Presidenten i Hofrätten
af laga förfall eller jäf hindrad, företräde den äldste i tjenst varande Kollegiipresidenten
hans ställe.
Denna domstol eger, sedan ransakningen fulländad är, och domen efter lag
fälld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen bafve makt att sådan dom
ändra; Konungen dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke mä sträcka sig
till den dömdes återinsättande i rikets tjenst.
§ 84.
Riksförsamlingen väljer, å hvarje lagtima riksdag, på sätt Riksdags-Ordningen R. F. § 105.
föreskrifver, en Nämnd, som eger att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige R. O. § 64.
ledamöter gjort sig lörtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om vissa af
dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl
kunde anses böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas. Denna Nämnd
träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans. I den ordning, som för omröstningar
inom Utskott är genom Riksdags-Ordningen stadgad, rösta samtlige ledamöterne
man för man, med slutna sedlar, öfver den frågan: skall omröstning anställas
till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens ledamöter? Resvaras denna
fråga enhälligt eller af de flesta rösterne med nej, blifve Då Högsta Domstolens
samtliga ledamöter bibehållna. Resvaras den åter med ja, så uppgöre hvar och en
af Nämnden en sluten lista på dem af Högsta Domstolens ledamöter, flere eller
färre, som han anser böra entledigas. De tre ibland dessa, som då fått det största
antal af röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid
två tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara ifrån
Riksförsamlingens förtroende uteslutne. Blifve han eller de derefter af Konungen,
på Riksförsamlingens härom skeende anmälan, från embetet genom nådigt afsked
skiljde. Dock tillägge Konungen honom, eller dem hvardera, en årlig pension till
lönens halfva belopp,
Ej må Riksförsamlingen ingå i någon serskild pröfning af Högsta Domstolens R. F. § 104-  beslut, eller någon allmän öfverläggning derom uti Nämnden förefalla.
§ 85.
Å hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen, på sätt i Riksdags-Ord- R. O. § 68
68
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
ningen är stadgadt, revisorer, att, enligt serskild instruktion, granska Statsverkets,
Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, likväl, hvad
Statsverket angår, utan rättighet alt meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Hvarje revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen,
till hvilken revisorerne böra af Konungen kallas, tager årligen sin början den 15
September eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två månaders
tid vara fullbordad.
R. O. § 30 Vid granskning af Statsverkets räkenskaper böra revisorerne efterse, huruvida
mora. 2. gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de
hufvudtitlar, hvilka uti nästförflutna riksdags statsreglering blifvit fastställda, samt om
de äro grundade på behörigen upprättade stater, eller å Konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar och styrkta med behöriga qvittenser af dem,
som medlen emottagit. Skulle, emot Riksförsamlingens beslut, någon af de till en
bufvudtitel anslagna summor befinnas dragen till annat ändamål, än som under hufvudtiteln
hörer, eller något af Riksförsamlingen faststäldt anslag vara öfverskridet,
skola revisorerne, i sin berättelse till Riksförsamlingen, härom göra anmärkning mot
den embetsman, som anordningen kontrasignerat.
De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att framställa, skola, sedan
förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande lagtima riksdag öfverlemnas till
vederbörande Utskotts granskning och vidare behandling.
§ 86.
R. F. § 103. Hvarje lagtima riksdags Gransknings-utskott eger att äska de i Konungens
R. O. § 29. Statsråd förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och
mom. 2. kommandomål, hvilka endast i det, som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser,
må kunna fordras.
R O. § 29. Efter tagen kännedom af förenämnde protokoll, tillkommer utskottet alt afgifva
mom. 2. utlåtande, ej mindre öfver anmärkningar, som inom någondera af Riksförsamlingens
Kamrar tilläfventyrs blifvit emot ledamöter af Statsrådet i och för utöfningen af deras
rådgifvarekall väckta, än ock öfver de anmärkningar, som Riksförsamlingens revisorer
af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, kunna i deras berättelse
hafva emot Konungens rådgifvare framställt.
R. F. § 106. Finner utskottet härvid, att någon Statsrådets ledamot, eller någon för till—
R. O. § 29. fjj||e(; förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål Konunmom.
2. gen gjfyit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar mot sådana
öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
69
upplysning, elier bäfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som 58 § af
denna Regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra,
då skall utskottet ställa den Konungens rådgifvare, mot hvilken anmärkning skett,
under tilltal af Justitieombudsmannen inför riksrätt, hvaruti, för sådan händelse,
i stället för Statsråd, fyra de äldste Justitiasråd komma att säte taga; och förfares
härvid i öfrigt, på sätt i 83 § om lilltal emot Högsta Domstolen föreskrifves. Då
Konungens rådgifvare finnas hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar
skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den ansvarighetslag, som för
detta ändamåf blifvit af Konungen och svenska folkets representanter antagen.
§ 87.
Skulle Granskningsutskottet anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt, eller R. F. § 107.
en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit r. o. § 29
rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skick- mom. 2.
lighet och drift sitt förtroende-embete ulöfvat, äger Utskottet sådant tillkännagifva
för Riksförsamlingen, som, i fall den finner rikets väl det kräfva, kan hos Konungen
skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur Statsrådet och från embetet
skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
§ 88.
Allt, hvad Riksförsamlingen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, R. o. § 76.
skall anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny till
ansvarighet förbindande granskning af senare Riksförsamling i samma mål vara tillåten.
Dock bör, oaktadt den af Riksförsamlingens revisorer förrättade allmänna öfversigt
af statsmedlens användande, del åligga vederbörande tjenstemän att verkställa
den serskilda revision, som dem i kraft af deras tjenstebefattning tillkommer.
§ 89.
Till tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, på R-F. § 108.
sätt Riksdagsordningen stadgar, förordna sex för kunskaper och lärdom kände män, R. O. § 63.
jemte Justitieombudsmannen, som tillkommer att bland dem föra ordet. Desse
kommitterade, af hvilka två utom Justitieombudsmannen skola vara lagfarne, ega
sådan befattning alt, i händelse någon författare eller boktryckare, innan tryckningen,
sjelf öfverlemnar till dem en skrift och begär deras yttrande, huruvida åtal derå,
efter Tryckfrihetsförordningen, kan ega rum, skola Justitieombudsmannen och minst
trenne kommitterade, hvaraf en lagfaren, ett slikt yttrande skriftligen afgifva. För
-
70
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
klara de deruti, att skriften må tryckas, vare då både författare och boktryckare
från allt ansvar frie och ligge det på kommitterade.
§ 90.
U.F. §109. Ej må lagtima riksdag, utan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande
R, O. § 80. beslut, upplösas, innan fyra månader förflutit från den dag, då Konungen låtit till
Kamrarne öfverlemna Sin proposition om statsverkets tillstånd och behof. Efter
denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, när Han så för godt finner.
Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat, eller ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, skola förutvarande riksstat och bevillning
fortfara, till dess hvad Riksförsamlingen härutinnan å ny riksdag beslutar går i verkställighet.
Är åter bevillningens bela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen icke
om fördelningen deraf ense, då skola, efter den fastställda bevillningssummans förhållande
till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad, de i den sista bevill—
ningsförordningen stadgade artiklar jemlikt ökas eller minskas; tillkommande, i slikt
fall, Riksförsamlingens fullmäktige i banken och riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning,
på sådan grund, uppgöra och utfärda.
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§ 91.
ft. F. § 113. Taxeringsman, som Riksförsamlingens bevillningsföreskrifter å dess vägnar till
lämpa,
skola ej för debitering eller taxering kunna till något ansvar ställas.
§ 92.
R. F. § 114. De bland de fordna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter, och friheter,
hvilka varit oberoende af den stånden förut tillkommande representationsrätt och
således icke med denna upphört, kunna ej utan genom Konungens och båda Kamrarnes
sammanstämmande beslut förändras eller upphäfvas, — icke heller nya
ståndsprivilegier på annat sätt meddelas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse. N:o 83.
Jemförelse-Ta!) eli.
71
Nuvarande
Förslaget
Regeringsform.
till ny Rege-  ringsform.
§§ 1—45
äro vid sin numer-ordning bibehållne.
§ 44
tillhörer Successions-Ordningen.
§ 45
motsvaras af
§ 44.
§ 46
» »
g 45.
§ 47
» »
§ 46.
§ 48
• » »
§ 47.
§ 49
» »
§ 48.
§ 50
» » .
§ 49.
§ 51
» »
§ 55.
§ 52
» »
§ 58.
§§ 53-56
tillhöra lliksdags-Ordningen. — § 56 motsvaras
älven af
.§ 77.
§ 57
motsvaras af
g 59.
§ 58
» »
§ 61.
§ 59
» »
g 60.
§ 60
» »
. . . .
§ 64.
§ 61
» »
g 65.
§ 62
» »
g 62.
§ 63
» »
g 63.
§§ 64, 65
» » :. ..
g 66.
<ss 66—68
» »
67
§§ 69—71
tillhöra Riksdags-Ordningen.
o) •
§ 72
motsvaras af
g 68.
§ 73
» »
g 69.
§ 74
» »
§ 70.
§ 75
» »
§ 71.
§ 76
)) »
§ 72.
§ 77
» »
§ 73.
§ 78
» »
§ 74.
§ 79
)) o
-
§ 75.
72
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 83.
Nuvarande
Regeringsform.
§ 80
§§ 81—83
§ 84
§ 85
§ 86, per. 1
» » 2
§§ 87, 88
§ 89
§ 90
§ 91
§ 92
§ 93
§ 94
§ 95
§ 96
§ 97
§ 98, mom. tl
» » 2
§§ 99, 100
§§ 101, 102
§§ 103, 104
§§ 105, 106 ,
J 107, mom. 1
» » 2
108, per. 1—5
» » 4
109, per. 1, 2
» » 3, 4
§§ 110—112
§ 113
§ 114
motsvaras af.
utgår.
motsvaras af.
» »
tillhör Tryckfrihets-Förordningen.
motsvaras af
» »
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
» »
» »
» » ,
» »
»
»
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhör Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
tillhöra Riksdags-Ordningen.
tillhöra Riksdags-Ordningen.
motsvaras af
Förslaget
till ny Regeringsform.
§ 76.
§ 77.
§ 78.
§ 79.
§ 80.
§ 81.
§ 30.
§ 81.
§ 32.
S 33.
§ 34.
§ 82.
§ 82.
§ 82.
§ 83.
§ 84-  S 86.
§ 87.
§ 89.
§ 90.
§ 91.
§ 92.
STOCKHOLM, tryckt hos Jou. Beckman, 1848.
IKongl■ Moj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 84.
1
N:o 84.
Aok. till Exp.-Utsk. den 8 Maj, kl. 10 f. m.
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott,
örn anvisandet af ett serskildt kreditiv till betäckande af
kostnaderne för de rustningar, sorn af närvarande politiska
förhållanden kunna påkallas; Gifven Stockholms Slott den
4 Maj 1848.
Då Kongl. Majit nogsamt inser och högt uppskattar det välgörande inflytande
på samhällets inre utveckling och förkofran, som fredens lugn utöfvar,
har det varit och är Kongl. Majits lifliga önskan, att den närvarande
politiska ställningen i Europa icke måtte för de förenade rikena medföra
någon rubbning af dessa fördelar. En nödig försigtighet fordrar dock, att
ej vara oberedd på de händelser, som tilläfventyrs deraf föranledas; och
synnerligast kunna de sed naste tilldragelserne inom ett grannrike, hvilket
utgör föremål för Svenska nationens varma deltagande, påkalla att Sverige,
för skyddandet jemväl af egna, dyrbara intressen, icke underlåter att lemna
det understöd, som derifrån blifvit begärd t. Kongl. Majit anser Sig likväl
icke uti en så magt på liggande fråga böra fatta beslut, Torr än Rikets
nu församlade Ständer, såsom Svenska folkets ombud, lemnats tillfälle att,
efter noggrann pröfning, uttrycka sina ås i g ter, huruvida nationen må vara
Villig att underkasta sig de uppoffringar, som dermed måste blifva förenade.
Det är af sådan anledning, som Kongl. Majit, efter att hafva inhemtat
Hemliga Utskottets underdåniga yttrande, med fullt förtroende till Rikets
Ständers bedömande af hvad Sveriges ära och sanna intresse fordrar, härmed
framställer den begäran alt, ej mindre för nödige förberedande rustningar,
än på det Kongl. Majit måtle blifva i tillfälle att vidtaga de åtgärder,
som ornsländigheterne kunna påkalla, Rikets Ständer, oberoende af de
uti 63 § Regeringsformen omförmälde kreditiv, vid hvilkas bestämmande
Kongl. Majit gör Sig förvissad att de nuvarande politiska förhållandena tarn
till R. St. Fröt. 1S47 ock iS43. t Sami. 1 Afd. 24 llä/t.
2
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, Klo Sk.
gas i behörigt öfvervägande, måtte till Kongl, Maj:(s disposition ställa ett
serskildt kreditiv af Två millioner r:dr b:ko. Och förväntar Kongl. Maj:t
att med möjligaste skyndsamhet erhålla del af det beslut, som härom varder
af Rikets Ständer faltadt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stals-utskott med all Kongl,
nåd och ynnest väl bevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
A. P. Sandströmer.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Stats-rådet ä Stockholms Slott den 4
Maj 1848.
Närvaran d e:
Hans Excellens Juslilie-Slalsministern, herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Ehrenstam}
Gunther ,
Genberg och
Gripenstedt.
Chefen f >r Finanse-departementet, Stats-rådet Sandströmer anförde i
underdånighet att, då, uppå föredragning al Hans Excellens herr Slats-ministern
för utrikes ärendena och sedan Rikets nu församlade Ständers Hemliga utskott
blifvit bordt, Kongl. Majrt, med afseende å nu inträffade politiska förhållanden
och synnerligast de händelser, som limat i Danmark, hvarifrån
af sådan anledning begäran om Sveriges understöd blifvit framställd, full
-
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
3
nit Sig föranlåten vara betänkt på sådana åtgärder, att någon del af armeen och
flottan, derest behofvet det fordrar, måtte skyndsamt kunna användas, så vore,
till betäckande af kostnaderne, ej mindre för nödige förberedande rustningar, än
de ytterligare åtgärder, som omständigheterna tilläfventyrs komma att påkalla,
serskilda tillgångar af nöden; hvadan och då de beslut, som i sådant
hänseende kunna af Kongl. Majlis vidtagas, i väsendtlig mån syntes böra
blifva beroende deraf, huruvida Rikets Ständer äro villige alt anvisa dertill
erforderlige medel, depai teinents-chefen, med ledning af de utaf vederbörande
rnilläre Departementschefer vid ofvannämda serskilda föredragning
afgilna beräkningar, i underdånighet tillstyrkte, det Kongl. Maj:t, i enlighet
med förslag, som nu tillika upplästes, måtte uti skrifvelse lill Rikets
Ständers Stats-ulskol.t begära ett serskildt kreditiv af Två millioner
r:dr b:ko, oberoende af de anvisningar, som, enligt 63 § i Regeringsformen,
för oförutsedda händelser böra, på vanligt sätt, meddelas.
Denna af föredragande deparlements-chefen gjorda underdåniga
hemställan, hvaruti jemväl Stals-rådets öfrige ledamöter
instämde, täcktes Kongl. Maj:t i nåder bifalla; och skulle, i enlighet
med Kongl. Maj:ts sålunda fattade beslut, nådig skrifvelse
till Rikets Ständers Stats-utskott, sådan densamma finnes protokollet
bilagd, under denna dag aflåtas.
Ex prokollo
Z. Z. Fries.
N:o 85.
Ank. tilt Exp.-Utsk. d. 13 Maj, kl. 1 e. m.
Kong/. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott,
angående Öfverste-löjtnanten m. m. Grefve A. E.
von Rosens underdåniga ansökning om understöd från Statens
sida till anläggning af en jernväg emellan Örebro och
Hults lastageplats vid Wenern; Gifven Stockholms Slott
den 9 Maj 1848.
Sedan, i anledning af Öfverste-löjtnanten vid Kongl. Maj:ts Flottas
mekaniska korps, Grefve A. E. von Rosens underdåniga ansökning om till
-
*
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
stånd alt i förening med in- och utländska män, genom aktiebolags bildande,
anlägga jernvägar uti serskilda riktningar inom fäderneslandet, Kongl.
Maj .•t, medelst nådig resolution den 27 November 1845, för klarat, att, derest
för ofvan uppgifna ändamål ett eller flera- bolag bildades och genom aktietekning
erforderlig kapilalstyrka blefve alt påräkna, samma bolag skulle
undfå rättighet att, under loppet af tjugu år, från och med, år 1846 räknadt,
anlägga jernvägar, här i riket, under vilkor, bland annat, att, innan vederbörlig
oklroy derför eller erforderliga förordnanden om jords afträdande
meddelades, lill Kongl. Maj:t skulle, jemte anmälan om hvad i afseende på
bolags bildande och försättande i verksamhet blifvit tillgjordt samt om beloppet
af aktieteckningen, i underdånighet aflemnas fullständiga planer och
kostnadsförslag för hvarje hufvud- och sidobana, jemte beskrifning å den
mark, hvarå jernvägarna skola framgå, rn. to., Ilar Grefve von Rosen, uti
en sistlidne April månad till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift,
redogjort för den utveckling, berörde fråga liillils vunnit, samt härvid hufvudsakligen
anfört: att, hvad' angick bestämmandet af den jernvägslinie, som
först borde till undersökande företagas, grefven utgått fränden synpunkt,,
att den bana, hvaraf landet i det hela måste hemta största nytta, borde
forst anläggas; alt följaktligen, då en jernvägslinie till sammanbindande af
rikets två största släder, Stockholm och Götheborg, skulle icke blott underlätta
den inrikes rörelsen, söm har sin hufvudsakliga rigtning till de betydligaste
haudelsptetserne, utan äfven bilda en nära föreningslänk emellan rikets
medlersta och södra delar och, genom åstadkommandet af en hastig
och lätt gemenskap mellan nordsjön och östersjön, sålunda bereda fäderneslandet
stora fördelar i så väl
äfven möjligtvis i framtiden leda derhän, att en del af vestra Europas handel
på Ryssland komme att taga denna väg, grefven af dessa skäl föranstaltat
derom, alt utstakning och afvägning af liela jernvägsiinien emellan
Stockholm och Götheborg, med riktning öfver Upsala, Sala, Westerås, Köping,
Örebro och vidare, öfver Gullspångs-elfven inuti Westergöthland, öfver
Sköfde, Falköping och Alingsås, blifvit, under inseende af en bland Englands
utmärktåste ingeniéurer Sir John Rennie, fullbordad; att likväl grefvens
afsigt att med biträde af engelska kapitaler kunna sälta hela denna
linie på en gång i verket blifvit hindrad genom den redan år 1846 i England
inträffade kris i penningemarknaden, hvadan han ansell rådligast att
lills vidare inskränka sig till utförande af allenast den del af förenämnde
linie, hvilken företrädesvis bort komma i fråga, nemligen den, som förenar
landels stora insjöarv emedan fullbordandet deraf måste rycka de båda stäf
Kongl. Majils Kåll. Skrifvelse, Nio 85'.
$
derna Slockholm och Götheborg, äfvensom alla mellanliggande orter, mycket
närmare hvarandra genom jernvägens sammanhang med redan befintliga
ångbålskommunikalioner; ali då visserligen en jernväg mellan Wenern och
Mälaren bäst skulle uppfylla detta ändamål, men längden af en dylik väg
måste göra etl större kapital för anläggningen erforderligt, än om jernvägen
inskränktes till ett sammanbindande af Wenern och Hjelmaren, grefven ansell
det första jern vägsförelaget böra omfatta- endast linien mellan stadenörebro
och den närmast derintill belägna hamn vid Wenern, nemligen vid
Hults lastageplats, hvilken hamn erbjöde flera väsentliga fördelar åt sjöfarten;
all rörelsen vore beräknad alt på hela linien underhållas medelst
ångvagnar eller så kallade lokomotiver; att, ehuru sjelfva banan anlades för
djjbbla spår, likväl endast afsetts utläggning af en enkel bana, intilldess rörelsens
tillväxt påkallade användandet af en dubbel; alt, i afseende på linien
mellan Örebro och Hult, väl inga öfverenskommelse!1 med jordegarne om
marks afträdande blifvit träffade i den form, som kunde innefatta en laglig
öfverlåtelse, men deremot flere af de mest betydande egendoms-egare,
öfver hvilkas jord linien är utstakad, erbjudit sig alt afstå den för jernvägen
erforderliga mark på de billigaste vilkor; att, sedan en priliminär aklietekning
egt rum vid 1847 års fästingsmarknad i Christinehamn, grefven
under sisllidne Frebrnari månad utfärdat en offentlig inbjudning till aktieteckning,
hvars resultat dock ännu icke hunnit visa sig; samt att grefvens
afsigt vore, alt arbetet vid ifrågavarande jernväg mellan Örebro oell Hult
skulle börja- instundande sommar och fullbordas år i85o.
Då emedlertid ett kraftigt understöd ftån Statens sida skulle utgöra den
säkraste borgen för en lycklig utgång af detta vigtiga företag, samt något
verksammare medel till national välmågans höjande icke gåfves, än jernvägar,
har grefve von Rosen, med hemtadt stöd deraf, alt flere andra större arbetsförelag,
såsom ombyggnaden af Trollhätte och Strömsholms kanalverk,
blifvit understödda med betydliga statsbidrag, i underdånighet anhållit, det
Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande af
något understöd från Statens sida för anläggningen af jernvägen emellan
Örebro och Hult, i hvilket afseende han alternativt föreslagit, antingen att
Staten måtte blifva aktieegare i jernvägen för den summa, som af allmänna
medel lill densamma anslås, och deraf, lika med de enskilde dellagai ne, njuta
en framtida inkomst, i hvilket fall, om Rikets Ständer ville anslå ett
lämpligt belopp att årligen utgå, detsamma kunde användas till ränta och
amorlissement å ett motsvarande kapital, som för Statens räkning uti jernvägen
insattes, eller ock alt staten måtte försäkra aklie-egarne om en viss.
6
Kongl. Majlis Nåd Skrifvelse, Nio 85.
i iinla å deras kapital under vissa år, på det sätt att ilo Statens ansvarighet
för lauta icke gällde någon högre summa, än den, som i koslnadsförslaget
upplages, eller 3,a4o,ono riksdaler banko, hvadan aktie-egarne, i händelse
denna summa skulle vid arbetets utförande öfverskridas, icke egde något
anspråk på stalén i hänseende lill ränta på öfverskoltet, och ett maximum
af statens ansvarighet derigenom klefve bestämdt; 2:0 Slaten godlgjorde
ingen ränta förr än jernvägen blifvit fullbordad, och endast fyllde hvad
i den bestämda räntan möjligen icke af den blifvande inkomsten beläcktes,
hvarigenom staten egde en borgen för arbetets skyndsamma verkställande
och rörelsens ändamålsenliga bedrifvande; 3:o statens ansvaiighel för räntan
fort före i tjugu år, läknadl från den dag, då banan för allmän trafik definilivt
öppna les; och 4:o den ränta, som af staten garanterades, bestämdes till 4
procent, hvilken ränta vore hvarken så hög, att deruti läge en frestelse att
draga kapilalerna från andia vigtiga näringar, eller så låg, att ju icke kapitalister
skulle, med afseende å säkerheten för räntans punktliga utfallande,
äfvensom å befrielsen från omsorgen med bevakningar, uppsägningar och
omsättningar af kapitalet, finnas benägne alt insätta sina penningar i jernvägsföretaget,
hvilket i synnerhet skulle gälla om utländska kapitalister, sorn
i sina egna länder under vanliga förhållanden hafva en lägre räntefot, än
den i Sverige i allmänhet gängse. På sådant sätt skulle det högsta belopp,
som kunde komma i fråga alt något år af Staten till jern vägsbolaget utbetalas,
uppgå till 129,600 riksdaler banko, hvilken utgift likväl komme att i
samma mån, som rörelsen på jernvägen och deraf härflytande inkomst lilltoge,
successivt förminskas samt sålunda kunde efter få år helt och hållet
upphöra.
Öfvertygad att Rikets Ständer, lika som Kongl. Maj:t, inse hvilka väsentliga
fördelar skulle tillskyndas fäderneslandet genom ett väl ord nåd t
jernvägssystem, vill Kongl. Maj:t, med kännedom deraf, att under innevarande
riksdag väckta enskilda motioner, angående åtgärder till befrämjande af
jern vägsföretag i Sverige, ännu äro beroende på Rikets Ständers handläggning,
härhos lill Stats-Ulskottet i nåder öfverlemna grefve von Rosens ifrågavarande
underdåniga framställning,jemte de densamma åtföljande plan-kartor,
profiler, kostnadsförslag, m. m, på det Rikets Ständer må komma i
tillfälle alt närmare öfverväga, hvad åtgärd å det allmännas sida i afseende
på detta för den inhemska handeln och industrien serdeles vigliga ärender
må vara att vidtaga.
Kongl. Nåd. Skrifvelse, N:o 85. 7
Kongl: Maj:t förblifver Rikets Ständers Siats-utskott med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCA II.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj-.t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den p
Maj 1S48.
N ä r v a rande:
Hans Exellens Juslitie-Slatsminislern, Ilerr Grefve Sparre,
Hans Exellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Fi iherre Stjerneldj
Statsråden: Fåhraeus,
Sandströmer ,
von Hohenhausen,
kVallensteen ,
Ehrenstam,
Gunther j
Genberg och
Gripenstedt.
Departementschefen, Statsrådet Fåhreeus, föredrog i underdånighet en
af Ölverste-löjtnanten vid Kongl. Maj:ls flottas mekaniska korps, grefve j4.
E. von Rosen ingifven underdånig ansökning om nådig framställning lill
Rikets Ständer rörande åtgärder från statens sida till underlättande af en
tillämnad jernvägsanläggning mellan Ötebro och Hults lastageplats vid
Wenern,
Med afseende å de väsentliga fördelar, som genom ett väl ordnadt jernvägssyslem
skulle tillskyndas fäderneslandet, och med kännedom deraf, att
under innevarande riksdag väckta enskilda motioner, angående åtgärder till
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
befrämjande af jern vägsförelag i Sverige, ännu vore beroende på Rikets Ständers
handläggning, hemställde departementschefen, alt grefve von Rosens
ifrågavarande underdåniga framställning, jemte de densamma åtföljande plankartor,
profiler, kostnadsförslag, m. m., mätte i nåder öfverlemnas till Statsutskottet,
på det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle alt närmare öfverväga
hvad åtgärd å det allmännas sida i afseende på detta förden inhemska
handeln och industrien serdeles vigliga ärende må vara att vidtaga;
och behagade Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets öfriga ledamöters
underdåniga tillstyrkande, denna departementschefens underdåniga
hemställan i nåder gilla och bifalla.
Härefter uppläste departementschefen ett, i enlighet med nu fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständers Stals-utskolt i förevarande ämne, hvilket förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt,
Kongl. Majit fann godt, jemväl uppå Statsrådets underdåniga
hemställan, i nåder gilla, med befallning att, i öfverensstämmelse
dermed, nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskolt skulle
.under denna dag expedieras.
Ex. ProloeoHo.
C. F. Ström.
STOCKHOLM, f. d. Schultzes B o kt r y eko ri, 1348.
INNE HÅLLS-FÖRTECK NING
öfver Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelser och Propositioner till Rikets
Ständer, åren 1847—1848, intagne i Sami AJd. 1} af Bih. till
Riks-Ståndens Protocoll.
K:o
1. Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof.
2. Skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af Roterings-verken för
den tillökade ordin, båtsmans-roteringen.
3. — — — angående löntillökning för Lotspersonalen.
4. — — — i fråga om Butsmans-beklädnadens öfver
ta
ga lide af kronan.
5. Proposition, angående staden Marstrands utseende till etablissement för
vestra sjöförsvaret.
6. — — indragning af Hof-jaktvarfvet.
7. —- —- upphörande af nådårs-och liggetids-besparingar m.m.
8. — — köpeskillingen (tu. m.) för Mynt- och Kontroll
verkens
nya lokal.
9. —- — nedsättning i kopparräntan af Stora Kopparbergs
bergslag.
10. — — upphörande af rotehållarnes vid Bohus läns båtsmans \
håll skyldighet i afseende på uppfordringskosten.
11. — — vissa lagbestämmelser i afseende på Enskildta banker.
12. Skrifvelse, angående förordnande af en Statsråds-ledamot för frågor rö
rande
lliksdags-ordningens 36 och 42 §§.
13. — — förnyadt anslag åt Lagberedningen.
14. — — pension för åtskillige tjenstemän vid Fångvården.
13. — med förslag till förordning angående Förlags-iuteckning.
16. — angående anslag för uppförande af Cellfängelser.
17. Proposition, angående en lots- och båk-inrättning vid Götha kanal.
18. — — antagandet af nya Strafflagen.
19. Skrifvelse, angående Fahlu stads ordinarie Båtsmansrotering.
20. Proposition, angående förändrade grunder för beväringsmanskapets tjenst
göring.
21. —■ — Skogsplanterings-kassan och Häradsallmänningar.
22. — — undsättning i missväxtår.
23. —r — understöd för Tullstatens enskilda Pensiousinrättniug.
n.v
24. Proposition, angående säkerhetshandlingarne föi' lånet till hamnanläggnin
gen
i Götheborg.
25. Skrifvelse, angående lagförändrings-förslagerne vid sednaste riksdag.
26. Proposition, angående grunderne för bränvins tillverkning och försäljning.
27. Skrifvelse, angående Landskamreraren G. Sylvanders ansökning.
28. Proposition, med förslag till Förordning angående handelsboks vitsord.
29. — angående Utsockne frälsejordens i Halland roteringsskyldighet.
30. — — viss befrielse för de vid Kongl. Maj:ts beskicknin
gar
utrikes anställde embets- och tjenstemän.
31. Skrifvelse, angående en staden Lund tillhörande jords rotering.
32. — — medel till Topografiska korpsens arbeten samt om
förändring af Flintlåsgevären.
33. — — anslag för nya Dockbyggnaden samt fortsättningen
af fästningsbyggnad erna.
34. — — National-representationens ombildning.
35. Proposition, angående upplåtande åt Ultuna landtbruks-institut af krono
parken
Lilla Djurgården.
36. — — Kurhusafgiften.
37. — — Hospitals fondens understödjande.
38. Skrifvelse, angående upphörande af Ulriksdals invalidinrättninsr.
39. Proposition, angående ett dana-arf efter Trumpetaren Mårten Vippel.
40. Skrifvelse med förslag till förnyad Tulltaxa.
41. — angående handels- och sjöfarts-förhållanderne emellan Sverige
och Norrige.
42. Proposition, angående Helgonskylden inom Lunds stift.
43. — — ett nytt artilleribatteri i Norrland.
44. — — ett dana arf efter Christina Bengtsson
45. — — en viss eftergift för Häradsskrifvare!! J, E Engström.
46. Skrifvelse, angående en viss afskrifning för afl. Majoren J. Weinbergs
sterbhusdelägare.
47. Proposition, angående afskrifning af uiulsättnings-anslagen för Hallands län.
48. — — pension åt Öfverste-löjtnant Edström
49. — — förhöjning i pensions-beloppen för Förste och Andre
Landtmätarne i riket.
50. — — kreditivrätt å Banken för Stockholms Drätsel-kom
mission.
51. — — jord från bostället Selleberg-Börje-Oofsgården, till
ett skolhus i Rackeby.
52. —- — jemkningar i det antagna nya Myntsystemet.
N:o
53. Skrifvelse, angående befrielse för Hrr Billberg, Valerius m. fl. från
ersättningsansvar i Finérska målet.
54. Proposition, angående låne-understöd åt de brandskadade i Christianstad.
55. — — Statskontorets godtgörande för utbetalningen af of
vannämnde
låneunderstöd m. m.
56. — med förslag till lag för aktiebolag.
57. Skrifvelse, angående inqvarteringsskyldigheten i Stockholm.
58. Proposition, angående viss befrielse för rusthållarne inom Kungsörs län.
59. Skrifvelse, angående viss restitution af utmarkeskatten på Öland.
60. Proposition, angående afskrifning af anvisade belopp för tomtreglering i
brandskadade städerne Wexiö, Åmål och Kungsbacka.
61. Skrifvelse, angående visst arfvode åt Skeppsombudsmannen vid Stock
holms
sjömanshus.
62. — — ersättning till krono-ombud vid stämplingen af
spelkort.
63. Proposition, angående ett dana-arf efter Collega scholae J. Ekelund.
64. — — en marks öfverlåtande åt Malmö stad.
65. — — låneunderstödet för Rådhusbyggnaden i Wexiö.
66. — — beskattnings-väsendets och uppbördsverkets för
enkling.
67. — — fond till pensioner åt folkskolelärare.
68. Skrifvelse, angående ersättning lör kolera-utgifter förskjutne från rän
te
tiet i Götheborg.
69. — — arrendet af Mörrums laxfiske.
70. Svar angående riksdagens förlängning.
71. Proposition, angående dagsverksskyldigheten på ön Hven.
72. Skrifvelse, angående borgmästares och landtmätares delaktighet i Civil
statens
pensions-inrättning.
73. — — tillämpning af sednast fastställda Statsreglering.
74. Proposition, angående anslag till Armeens pensions-kassa.
75. Skrifvelse, angående Major Krooks ansökning.
76. Proposition, angående obligationerne af Armeens Ackords-araorterings-fond.
77. Skrifvelse, angående sednaste oroligheterna i hufvudstaden.
78. — — kostnaderna för sednast inkallade garnisions-för
stärkningen.
79. — — val af hemligt Utskott.
80. — — förordning af en Stadsråds-ledamot för handlägg
ning
af vissa riksdagsärenden.
81. — — plats lör ett skolhus åt Frideneds församling.
82. Skrifvelse, angående förskjutna medel till slafvarnes friköpande på
Barthelemy.
8d. — med nytt Ilepresentations-förslag.
84. — angående serskildt kreditiv för krigsutrustningarne.
83. — — en jernväg emellan Örebro och Hull.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1849.
BIHANG
TILL
JADQSnUKBa ffiffiBSWWÅHIDBHj
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren I84T och 1848.
• •
FORSTA SAMLINGEN.
S'!,rt Afdelningen:
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse lilldragit,
sedan nästföregående Riksdag, jemte de af Kongl.
Majit uppå Riks-Sa/en /milne tal samt Kongl.
Majlts Nådiga svar uppå de af Rikets
Ständer gjorda underdåniga framställningar
och förslag.
■ ,• • y v. ■
'• \V >\\ mVv/y
&0114L S&ajci* Xai
till Eikscns Stauber p& Eiks-Salen, mitt lliksöagcns öppnande
ben 23 Uocember 1847.
38rtH>oruc, 2lMe pd> 38dU>pr&t$c, 2lrett>prbigc> 3Spr&uje,
aörtöävbe, Sltefcprne, 3rP*ftdnJ>t8e, Södlafta&e,
^cbcttpdr&e Pdj 9teMi$e
/
@0&e j&cttat ocf) 0h>citfte Sötätt!
SÖteb gläbjc ocf) förtroenbe fcr 3&g ®^C1: åter förfamtabc ontfrtng grenen,
©obe ferrat och ©toenffe 8Mn, tilt nt;a gemenfamma råbflag cm toårben
af fäberneålanbetS angelägenheter.
Sett §ögfte har mälftguat nteb ture och pttre lugn be är, forn förflutit
feban ©bert ftfta famtnanträbe. Stlmäl haf^a falnat bagar af oro och
Befpmmer. Unber bet ena, fräfbe en ojemut fallen fförb n>tbflräcft allmän unb=
fättning och cnfltlb mälgörenhet. Unber bet anbra, gpnnabt af pmntgare gröba,
hotabcS boel SUfct, i följb af en t ©uropaö frugtbarafte länber httttllö oerhörb
23ibang till St. ®t. ^rotofoll 1847 & 1848, 2 2Ifb. 1
fäbeäBrtft, att fc ftg Beröfluabt egna Beböfftga tillgångar, genom cu Bråbfiörtab
utförfet b eraf, fnoitfet pafattabe båmmaitbe åtgärber, bluarttft 3ag, af Sfttu
ÄonungSftga tottgt, faun Sfitg uppmanab. ©efja Brb.bfamttta förbåUattbett (ivo
inål t cfc uter. ©tt mttb g-ev fint bär luäfftgnat luara tegav ecb gtfintt SDfj efabe
antebuingar titt taeffambet. Sticit erfarenbetenå luarntttgar Bora t cfc gfömtitaS.
3a g (fatt för ©ber, (Stebe hervar ecb ©tnenffc Stian, föreftå be förfeganben
3ag anfer tämpttga att, t inöjttgafte måtto, trygga 9iifct mot luåborna af bi;(tfa
ffiftcn Dd) Befria ©ber Äonnng ifrån luafet emellan ttöbcnö ocb etänbetS ocftcr=
giftiga forbrtttgar, od) aitmånnuttiga ftatS=grnnbfatferS ufjfu-ättbåftanbc.
©tatöferluattuingenä od) be begre fambäftoBcftrrcnä tånge erfånba Bebor' af
ffere förånbrabe ftabganben bär utgjort föremål för Stiina oaffåtftga otnforger.
3 6bra, tu ib föregåenbe rtfömöten, beröftuer uttatabe åftgter ecb önffntitgar,
bär 3ag gerna föft od) ofta funnit cu lehning ocb ett-fibb för Stiina ©gita.
3 tmiucn reban gobfånt bufwnbgrmtberna för cit nt;, efter närluaraubc
tibS feber ocb Bcljof tåmpab, BrottmåMag. ©cfj ftraffBeftåmmetfcr, attiuartiga
oct) fivciitga utan att ftftuåt för q tua fröa meufftigbctcusJ äbtare lauffer, ffofa i en
förnt;ab framftåttning titt 6bcrt ombröftuattbe öfiucrtemitaö.
gör att gå ©bra lutb ftftförflutna rtföbag i;ttrabc önffntngar titt möteö,
bär 3a g åt en font i te ubbbragtt att Bcrcba cu ytterligare utluccftiug af frågan
om nationafsrebrefentattonenä omBtlbning. ©enna fomiteS arBeteit ed) famtabe
ftatiötiffa ubbgiftcr ffofa Bttflua ©ber mebbefabc, ocb är 3ag förtuijjab att 3 åt
benita lutgttga fambättäaugetägenbet egnen beit aftiuarttga ocb oluålbtga ^öfning,
font fofterlaubctö luat ocb fafettö intgt fråftua.
©e förettabe rtfenaä ftåttuing titt atta frcmiitaitbe ntagtcr tomtar i öutfe=
fibtg aftntng ocb tnånffab ingenting öfrigt att önffa.
©tttigt Ätttu tuib ©bert febttaflc fammaitträbe ttttfäunagtfna afftgt, fontina
af Ä)tig gtlXabc fövffag tilt fanbts cd) fjösförftuar3tuerfen8 futtfomttgare orbttaitbe
att ©ber mebbetaö. 3>ag fäfter ©ber ft;mterltga uppmärffamtjet .på befa nteb
fäberneälanbetö attfeenbc od) fjetffiänbtgfjet få nära förenabc ärenbett.
3>ag fjär uttber toppet af förltbne år tåtit utfärba ttpa Orbntngar för
(janbettt, fabri ter na od) näringarne. ©e tncbgiftua åt fitttffap odj fficflig()et i
tjtoarje prfe cit friare tocrfntngofreto od) crbjuba ben enffitbe öfab möjtigbet att
fig förförja.
Ä3e r gö tfa vvbte r i vtge 11 od) foUjanbcttt faftoa / genom färffttba författningar,
crtjåttit uttoibgab frihet, font, nteb ffoftjet odj toarfambet begagitab, ffatt förbets
af tigt ttttoerfa på be fa närtngarä toibare utioecfting od) förfofran.
23effattning3stoäfenbctå fantt uppbörbäs ocf) rebogöretfestoerfctS förenfttng forts
far att ibtaitb Smitta regcrtngSsomforgcr intaga bet lutgttga rum bett förtjenar.
©tt fuftftänbigt förflag i ämnet tjär på Ätttu befattning ötifluit utarbetabt.
©fter mogen pröfning tjär ^eig, fåfont Ätt in proportion titt ©ber närmare ffatt
ut tued’fa, gtttat be betar bcraf 2ä*g anfett titt attaS gemcufautma båtnab böra
odj fituna för ttärluaranbc titt luerfftätttgljet antagaS.
3 ffofett, utan ttutftucf, beta beit ttttfrebSftättelfe $ag erfår bå ^ag uttbers
rättar ©ber att, titt föfjb af Ättttt frautftättntng od) ©ber äbta mcbluerfatt,
ffaftucrtet på Ött 0:t Ä3art(je(emp nteb betta år för atttib upphör.
jyolfitnbcrtutäuittgcit är, cttfigt be af Ätttg giftic föreffrtfter, i ftörfta betett
af rifctä förfamtiugar tttcb berebtoitttgfjet tttförb.
©tt förorbutng ont fattigtuårben fjär bftftutt utfärbab på grttnb af ©ber
beröm gjorba fjemftättan.
4
Sitta fambättöflaferä M)of af en imbfträeftare fctlbntng påfaltar fikcirtbriits
gar t elementar=lärotocrfen. prflag äro uppgforbe, IjtmlfaS utföranbe tttt Tutf=
tnubfafltg bcl beror af be mebel, font af ©ber bertill funna auwtfaö.
(sjobc |jcrrar od) 0mcuff’c ältan! ©bra öfmcrläggntngar äro nu öpfutabe.
Öfwer bent od) beraö framgång uebMlar $ag ben SlttSmägttgcä toälftgnelfe, odt
fÖrbltfmer ©ber alle famtctigcn, od) bwar od) ett t fynnerljet, tueb att ftengl.
Stab od) tmucft ftäbfe toälGewågcu.
@XD6K£083X, 1848. 93. 91. SR or ftebt & Sötter, Sötigt. 9Softrt)(fare.
om l)?unD i $lifctd ftpvelfe ftg ttUfcvctfltt fefcau fifta vitdba$;
©ifwen ©tocfpotmé! ©toft 3 Slif&iaten ben 23 9?ov>em6er 1847.
--Oen fetta tiDerpmD, font feDan fifta tiföntöte förflutit, f>av / genom Den
•fDögjteä näD, warit utmärft af Detta allmänna odj Ipcfliga lugn, forn utgör
förfla rotlforet för utroecflingen af folfenö fället odj trefnaD, famt för fram»
gängen af 9?egeringarneé omforger att Dem befrämja.
greDliga od) voänjfapliga förljällanDen meD alla främmanDe ntaf» Sor&attanbet
ter fyafrca, äfwen unDer loppet af De feDnafle ären, af ^ongl. ^aj:t ff« matter."
tneD oafbruten uppmärffamfjet roärDaté od) Ipcfligen bibef)ällitö. £>e=
raö gpnnfamma inroerfan pä IjanDelnö flaDgaDe framjfrtDanDe odj fjö»
fartenö öfaDe trpggljet äDagaläggetf genom ätffilliga, till De^a bufmuD»
näringar* förmän, meD utlänDffa flater ingängne förbinDelfer.
©enom en unDer Den 3 januari 1846 afgifroen förvaring ®rfännanbe
l>ar ^ongl. 3Jlaj:t, ä De $örenaDe SKifena* magnar, erfänt Den 2lr» ten asuenö*
gentinjfa 9?epublifenö frihet odj fjelfjtänDigljet. ^ill följD ^äraf Ijafma tfänWaöet!
©menjfa od) ^orjfa fartpg uti bemälDe SRepubltfö f>amnar blifmit
Sipäng tift St. ©t. ^rotofotl 1847 & 1848. 2 8lfb. 1
3
tillförfdfraDe famina förmåner, forn DerftdDeö aro eller funna blifroa
De tnejf gynnaDe nationell farttjvj mcDgifna.
Kraftat meb 3 enlighet meD f>\x>aö Kongl. 'Sftajit uti ©ejj tal till Sufetö
*vJroai>‘ ©tänDer mtD fcDnafle rifsmötcö flut tillfannagaf, blef, genom en
Den 5 Slpril 1843 tneD Kejfaren af Marocco aftlutaD öfmerenö»
fomntelfe, Den tribut af 20,000 ©panjfa piafter, forn till Denne
§urjte af ålDer till jfyDDanDe af ©menjfa od) 9?orjfa fjöfarten åt*
ligen erlaDcö, för alltiD af|faffaD od) uppfjäfb. ©en för minnanDe af
Detta cinDamål en gång för alla af banDelö* ecb fjöfartö*fonDen an*
mänDa foftnaD l>ar i cfc öfmerftigit 50,000 ©panjfa piajter. ©e
örlogsfartyg, broilfa till SSfteDclbafmet blifmtt affdnDe, för att åt Denna
unDerbanDling jfdnfa ett, unDcr Dcjta förfjållanDen, nöDmänDigt jföD,
bafma DermiD marit af obejlriDlig nytta od) till Den lycfliga utgången
Deraf lemnat ett merffatnt biträDe. Kongl. S9iaj:t l>ar, få mäl unDer
loppet af Denna unDerf>anDling, font miD De åtgärDcr font efter traf*
tatenö afjltttanDe bort miDtagaö, rönt cit upprigtig od) nitijf farn*
merfatt af Kongl, ©attjfa Regeringen, famt fortfaranDe fyaft att på*
räfna Kongl. §ranjfa famt Kongl. ©tor*$5rittannijfa Svegeringarneö
roänjfapöfulla od) fraftiga bemeDling.
j&anbeo-' SfteD ©tor*ef)ertigDömet 9JJccflenburg*©cbmcrin l)ar en på full*
traftater. jcm(ifbctS*gttmDer uppgjorD ^anDelö* od) fjöfartö*traftat
blifmit ingången, od) från od) meD Den 1 januari tnnemaranDe år
fatt uti roerf|fdUigf)et. SftcD Konungarifet 9?eDer(dnDcrne f>ar äfmen,
unDer Den 25 fiftliDne ©eptcmbcr, en på förmånliga milfor grunDaD
banDelö* od) fjöfart&traftat blifmit afjIutaD, famt af Kongl. aj:c
nyligen raciftceraD. @å fnart unDcrrdttelfc om ratijifationerneö i
dpaag jfcenDe utmepling anldnDt, fomnter Detta förDrag att till fraft
od) merfan inträDa. — ©e unDerlmnDlingar, font meD Konungarifet
Q3ägge ©tcilterne feDan längre tiD warit fortfattc, fyafwa icfe ännu
f unnat leDa till afjlutanDe af en f>art6cfé^ od) fjöfartö-.fonoention;
cmeDlertiD fjär, unDer Detta är, en prottfforiff öfroerenöfommelfe, till
bereDattDe af ömfcftDtga lättnaDcr för fjöfartett unDer loppet af äten
1847 od) 1848, meD Detta Dvife blifwit ingången, od) torDe, UnDer
Denna tiD, De f>inDcr font hittills pppatö emot en på roiDjlräcftare
grunDer uppgjorD f>anDelö# od) fjöfartä#traftatä af|lutanDe, möjli#
gen funna Ijäfwaä. — ©cDan ^ottgl. SJKtj.t till €f)ina affänDt en
agent, meD uppDrag att ttnDerföfa fyuruwiDa De utroiDgaDc IjanDelé#
förl)ållanDeti, forn tneD Detta lanD, till följD af feDnafte politijfa till#
Dragelfer, uppgått, (Fulle funna, äfroen för De §örenaDe Svifena,
meDföra någon förmån, fyat meD Detta JvejfarDönte en öfwerensfom#
melfe blifwit träffaD, till följD Ijwaraf @mcrige odj Norrige fontmit
uti ett, på egna förDrag gritnDaDt, åtnjutanDe utaf alla De rättiglje#
ter, font uti €()itiefi|fa famnar blifvoit anDra nationer tillerfänDe.
^ongl. Sttajit f>aDe önjfat att jemmäl i affeenDe å De förenaDe unber&ans.-  rifeitaö l)anDclö#förI)ållanDen meD $ranfrife funna till Dvifetö @tän# linflar’
Derö fänneDom meDDela en tillfrcDöflällanDe utgång af De unDerf>anD#
lingar, font meD Detta lattD till bercDanDc af en fyanDelö# od) fjö#
fartö*traftat ånpo blifwit öppnaDe, ©wårigljeten att fantmanjemfa
De olifa intrejjett, font DerwiD, i mera än ett affeenDe, föfr att göra
ftg gällanDe, f>ar Decf l)ittillö förorfafat l)inDer, fjmilfaeS jTtttliga un#
DattröDjanDe icfe ännu tneD wijjfjet torDe funna förutfeö. £>e till
^ortttgifijfe od> ©panjfe Dvcgerittgarne i cnafjattDa fpftemål tiD efter
annan gjorDe framflällningar fyafma icfe ännu funrtat till ett önjf#
wärDt afgöranDe bringaö: De orfafer, font Dertill warit wallanDe,
torDe ännu för någon tiD qwarftå od) göra alla bcmöDanDen uti Denna
rtgtning fruftlöfa.
4
Äonmmoner £)fmerenöfommelfer angåenDe ömfefiDigt uppf)äfmanDe af Jus
n>atc?ractul'1 ^<letractus od) öfriga på avf eller öfmerflpttning af egenDom tyu
tillö fymilanDe afgifrer Ijafma, unDer loppet af år 1845/ blifmit af*
(lutaDe meD ^onungarifet bajern, famt meD De fria rif$=fläDerne
jamburg od) bremen.
tpo(i»fonwn< <33TeD DvpflanD, ^reujjen odj ©amitar! f>aftx>a r unDer loppet af
tioner o
fijiliDne od; tnnemaranbe år, npa fonoentioner i affeetiDe å pofter*
naö beforDran eller tillagg till De reDan i fåDant affeenDe ingångne
öfmerenéTommelfer blifmit itppgjorDe. 5lfmcn meD @tor*23ritannien
unDerljanDlaé för närmaranDe om en, på ömfeftDigt förmånliga be*
ftdmmelfer gntnDaD, poft*fonoentionö afjlutanDe.
Stiftitie-- 5lf De uppgifter angåenDe lagjfipningen, forn från Domftolar oc^>
^ern^m'1' anDra mij)nDigf)ctcr årligen tneDDelaö 3uflitie*©epartementet od) Dår till
teifer.04’* allmänna berättelfer fammanföraö, infyenuaö, att antalet af Deni, forn
i SeiTet blifmit faffällDe för brott emot allmänna ftrajflagarna od) för
öfmerträDelfer af politi* ekonomi* od) anDra fåDana författningar,
unDer åren 1841—1846 tillmö,rt, men att tillökningen för året marit
ommepfanDe emellan olika (lag af förbrptelfer. ©å lifmäl De grun*
Der, efter IjmilTa Defa uppgifter orDnaö i tabeller, fåforn beroenDe af
nu gällanDe (Trajflagarö förefkrifter, (Tilja fig, i affeenDe å brottenö
forDelning od) begreppet om Deraö (Torre eller minDre flrajfbarljet,
från De reglor, forn DermiD följaé i främmanDe länDer, Tunna' ifrå*
gamaranDe uppgifter, mtD jemförelfer meD motfmariga förl)ållanDen
l)Oö anDra folk, icke meD full fäkerf>et tjena till leDning för omDömet
om feDernaö tilljiånD odj lagarnaö f>elgD i 0mertge. 9)Ten, om äf*
men affeenDe fjärå icke åftDofätteö, Tan man icke ttnDgå att finna, Det
De egentliga brotten unDer ofmanberörDe tiD marit i tilltaganDe. 51 f
uppgifter från gångmårDö*0tprelfen mifar Det fig, att De i DTiTetö
5
fäftningö* odj flraff*fängelfet ellet arbetsinrättningar fbrroavaDc ellet
mib ftono^arbetéfotpfen aitflällbe perfonet, fymilfaö fammanlagba an*
tal voit> 1841 årö flitt utgjorbe 3,739, feDetmeta od) intill 1844 årö
utgång öfat ftg till 4,510, men mib inne,mar anbe årö början åtet
bltfmit injfränfte till 4,351. ©enna minffning Ifar Itfmäl icfe inträf*
fat i affeenbe å be till fångelfe föt lifötiben ellet mifj tib bömba pet^
fonet, Ijmilfaö antal flänbigt tilltagit, utan i affeenbe å bent, forn i
fafnab af (aga förfinat mätit å allmänna arbetöinrättningarne intagne
ellet mib frono*arbetéforpfen aitflällbe. 0amtnanräfnabe antalet af
bejta fiftnämnbe ttppgicf till 2,173 mib 1841 åtö od) till 2,612 per*
fonet mib 1844 åtö fint, men mat mib 1847 åtö början minffabt
till 2,182, af (jmilfa 1,441 tillljötbe frono*arbetöfotpfen. ©etiblanb
täfnabeö 200 ellet nära 4:bel till förfta ellet folbat*fIajjett; od) icfe
minbte än 182 ellet i:bel moro ftimillige, font i fotpfen åter inträbt,
feban Äongl. 9Jlaj:t, på gångmårbö*0tt)relfcnö itnberbåniga bemfiällan, i
nåbet tillåtit, att be, font från fotpfen blifmit affrebabc, fingo bet
fåfom ftimillige emottagaö, -bå be moro i fafttab af tillfälle, att eljeft
på lofligt fått minna fin utfomff. Utom beni, font npjj nämnbe äto,
funnoö fötmatabe uti länöfängelferne od) flotte fläbetö Räften mib
1841 åtö flut 1,715, mib 1844 åtö 1,943 od) mib 1846 åtö utgång
tillhopa 2,090 perfonet, font bet blifmit infatte antingen fåfom för*
fmatélöfe, ellet föt tmbergåenbe af ranfafning, ellet till befltafftting,
ellet i afbibatt å förfänbning till annan ort föt fåbana änbamåb
3 anlebning af EKifetö ftfl fötfantlabe 0tänberö unbetbåniga anf)å(* föeprefenta*
lan, bet täcfteö ^ongl. $Jfaj:t, på fått lämpltgafl fpnteö, (åta till inttema* ten.
tanbe tiföbag beteba en pttetligate tttmecfling af ftågatt om en föränbtab
nationabreptefentation, l>at .^ottgl. 9ftaj:t ben 3 gebruarii näfllibne
åt uppbtagit åt en fomite, att, jemte famlanbet af ftatiflijfa ocf> an*
6
uppfinningar i ämnet, fuEjftänbigt utmecfla grttnberne för natto*
nakreprefcntatiottcnö änbamålöenliga ombilbning oöf) pttta ftg angå*
enbe be grunblag&föränbringar, forn beraf funbe föranlebaö. Ddj
f>ar fomiten imber ben 5:te fiftlibne Suni infontmit meb betättfanbe
ocfj förjlag, r>voilfa blifmit till trpefet beforbrabe.
?agBercbniti-- ©eban ben efter 1840 år» riföbag nebfatte Sagberebning upp#
m‘ gjort förjlag till np ftrajffag, faint till fängclfHag odj till författning
om npa ftrajflagenö införanbe od) fyroab, i affeenbe berå, tafttagaö
jfafl; l)ar ^ongl. Sftajit, forn reban mib fijllibne rifömöte framjlällt
proportion om förjlnämnba tmå lågarö antaganbe, ben 31 3 amian
1845 förflarat nämnbe berebning mara upplöfi o<$, i enlighet meb
Slifetö ©tänberö framflällntng, i beg jlälle förorbnat en np fomite
meb famma namn, att för fäbana förbcrebanbe åtgärber, font för
fintlig pröfning af förut utarbetabe förjlag till förbättrab cioiblag oelj
rättegångömrbning äter flobo, genaft träba i roerffamfyet. Sif benna
Sagberebning, i l>voilfen flere af ben älbreö lebamöter infallabeö, äro
reoiberabe förjlag till en flor bel af cioiWagen, nemligen af gifter#
målö*, ärfba#, jorba* oel) bpggningaéalfarne fttllänbabe odj till
trpefet lemnabe. §ör Sagberebningenö ytterligare f>anb(äggning återflå
beremot ännu fyanbelö*, utföfningö» odj rättegångö-balfarne. Sif
begå är ben fiflnämnbe, l)Wilfcn jemrcäl innefattar rättegångömrbnitt»
gen i brottmål oel) fålebeé äger närmafle fambanb meb frimtnal*
lagen, för bet närtoaranbe unber arbete.
Äfomtof’" ®en fomite, font för längre tib feban förorbnabeö till
öfmerfeenbe af fprfolagen, öfmerlemnabe år 1828 i unberbånigljet till
.Kongl. SSJlaj:t ett af fomiten uppgjorbt förjlag till np fprfolag. ffften feban
pttranben öfracr förjlaget blifroit afgtfna ej nttnbre af .Konfiftorierna
ocf> flera enffilba än äfmen utaf ^rejlefiånbet mib 1828—1830 årené
riföbag, férotbnabe f ongf.^ajit ben 27 december 1833, att f>anblin»
garnc (Fulle åttpo belgifwaé fottitten, forn egbe utarbeta fullfänbiga
förfag till Fprfoförfattningar, inbelabe i fprfolag, forn fulle innefatta
föremålen för fonuttgenö od) ©tänbernaö gemenfatumd lagfiftning,
od; i fprfofabga, beruti alla öfriga förefrifter, font meb affeenbe å
fprfowäfenbet funnoö nöbiga, (Fulle införaö. (Sfter wibfräefta forjf#
ningar od) efter famlaitbe af be mångå meb Fprfolagfiftningen gemeni
ffap äganbe författningar, f>ar fomtten, l)warö arbeten af färfilba
anlebningar måf, ttb efter annan, afbrptaö ocf) af npa lebamöter
fortfartaö, i (lutet af år 1846 fuOänbat odj till fongt. 5Jlaj:t infanbt
förslag belS till fprfolag ocf) belö tid färjfilba lagar röranbe fprfo*
wäfenbet. öfwer bejja, af trpefet tttgifna förjlag äro utlåtanben fe#
berntera worbne inforbrabe från famtliga f onf f orierne, fywilfa lifwäl
ännn icFe bertneb infotumit.
?lf fotniterabe, utfebbe till omarbetanbe af fjölagen, afemnabeö,
jemte unberbånig jfrifwelfe ben 1 Suni 1836, förjlag till np fåban lag.
©eröfwer inbemtabeö unberbåniga pttranben ej minbre från magifra#
terne farnt *£)anbelö#focieteterne od) ©feppö»reberierne i rifeté förre faber
ätt afwen från riFeté famtlige .fpofrätter, f ontmerfe*follegium od>
©jöforfafringS#.öfwer*rättcn; fymarefier f ongl. ^aj:t ben 6 SFooember
1845 anbefalte fomiterabe att ånpo fatnmanträba för att, på fått be
hegart, efter öfwerwaganbe af be mot förfaget framfällba anmärk
ningar, förefå be rättelfer odj tillägg, l) martill anlebning Funbe före#
fontina od> för att tillifa pttra fg i anlebning af bet fårjfilba Siegle»
mente för fjöfarten, forn $örwaltningen af fjö»ärenberne od) forn»
merfe»f ollegium uppgjort.' fomiterabe, forn fortfatte fina öfwer»
läggningar intill flutet af ?lpril tnanab innewaranbe år, l>afwa feber#
tuera infommit meb förfag till ©jölag od) Sleglementc för fyanbeltf»
fjö farten. Dep bepöt $ong(. S01aj:t, voiD ttnberbänig anmälan päraf ben
27 ftplibne Slpril, att öfmer förpagen inhemta äpögpe ©ompolenb pt*
tranbe ocp att befamma pulle imber tiben beforbrab till trpcfet, berifrän
be ocf numera blifmit utgifna.
Sifa uppmärffampet ocp omforg pafma marit egnabe ät bepofmet af
frigélagpiftningenb öfmerfecnbc od; förbättring, ©et förpäg till np
frigblag, forn färpilbe fomiterabe är 1828 utarbetat, öfmerlemnabeb
till granjfning ocp ptterligare bepattbling af ^rigb*pofrätten, forn för
fäbant änbamäl förpärfteb meb flere lebamöter. i?tigb*pofr ätten,
forn fnart fann förpagetb omarbetning mara af nöben, fpgelfatte ftg
bermeb mtber pera päfbljba är, intillbejj ^ongl. 9Jlaj:t pä äbofrättenb
unberbäntga pempällan i näber tillät, att meb fullfbljben beraf pnge anpä
i afbiban berä, att np allmän prafflag l)unne fullänbab. ©eban bet
pinber, font för frigblagenb fullborbanbe fälunba mott, borbe anfeb
pafma upppört, efter bet J?ong(. SJlajtt för ©in bcl antagit bet imber
tiben uppgjorba förpäg till allmän prafflag od) Diifetb ftp förfamlabe
©tänber gobfänt bef? pufmubfafliga grunber, par .Kongl. Söiajtt, meb
föranlebatibe tillifa af SKifetb ©tänberb mtb förra riBbagen gjorba
unberbäntga frampällning om föränbring af f rigélagpiftningen i miga be*
lar, ben 23 januari 1846 näbigp förorbnat, att i pället för Krigb*
hofrätten, pmarb tib more af anbra maftpäligganbe göromäl upp*
tagen, en af belb militärer belb lagfarne perfoner fammanfatt Bmite
pulle bilbab för att utarbeta ocp till .Kongl. ^aj:t infomma meb förpäg
till np frigblag, bermib be af Slifetb ©tänber mäcfta frägor jemmäl
borbe af fomiten tagab i öfmermäganbe. Snom benna fotntté pär
arbetet fä fortgätt, att anlebning är, bet förpäg till np frigblag pall
funna fomma unber pröfning, innan ben npa allmänna praplagen
träber i merffampet.
9
det af ©tänder under 1840 od> 1841 årenö riföbag Sanfletfe--  bewiljade atijlag till uppförande af npa fättgelfer efter cellfpfiemet,byöflnabernel>ar
fortfarande, t den mån arbetet gunnit fortgå, blifwit anwändt
till det dermed affebba ändamåletö uppnående, ‘iftpa dpltfa fängelfer
äro numera fullbordade för ©topolmö, Sinföptngö, Sljriftianfladö,
©efleborgö od) Sarlfiadö £äit. Sif iS^artefladé lättöfängelfe är ena
flygeln alldeles färdig- 3 §al)lun är länéfängelfet nära fin fullbordan
oct) i ‘äBeptö, ber bplift fängelfe är under arbete, bör detfamma
funna fulländats under loppet af näfta år. 3 öfrigt äro npa fän#
gelfebpggnader beslutade od) till grundläggning påbörjade för ©tocf#
l)o(mö flad fann för Venersborgs odj Sarlöfrona län. £ill fjäradö#
oct) fladö#fängelfe wid Vimmerby är tomt inföpt. S^en de afgång#
wårdö#©tprelfen widare föreflagne fängelfe#bpggnaberne för 3«ntt#
tandö, Saimar, VejteråS odj SMmö län, äfwenfotn ett för ©tocf#
l)olmö flad bef)öjligt frono#l)äfte f>afwa, i anfeende till det återflående
anflagetö otillräcfligf>et tcfe funnat företagas. 3; enlighet med ^Xifetö
©tänberö uttrpcfta önjfningar f>ar jemwäl förflag till fulljländig regie#
ring af Dtifetö läns# l)ärabS# od) ftadö#fängelfer blifwit uti 3uftitie#
departementet uppgjordt od), fedan utfedde fomiterade t orterne der#
öfwer afgifwit yttranden, inom departementet öfwerfebt od) efter
fådan reoidering från trpcfet utgifwet. då frågan om genomförandet
af det npa fängelfe#fpflemet funnits äga nära opjaftigt famman!)ang
med den om ordnandet af DvifetS domfagor, l)ar för|laget blifwit ut#
flräcft äfroen till den ftjlnämnda frågan, deruti utlåtanden federmera
äro wordne infordrade från äpofrätterne. Ddj will ^ongl- SKaj:t
genom färffild framftällning till fXifetö ©tänder angående fullfländig
reglering af fängelfernc, närmare redogöra för alla wigtigare om#
ftänbigfjeter derwid od) angifwa de ytterligare åtgärder, forn för
IO
benna maftpåltgganbe angelägenhetd änbamåléenliga utföranbe äro
af nöben.
^aurätt«nes ^eb föranlebanbe af få wäl Svifetd 0tänberd wtb 1830, 1834
tnbragnntg. ^ lg4() °rens5 rj£göagac j unt>crDt1nigf>et gjorba framfTäUningar ont upp*
häfwanbe af döallrätterne forn ocf SDcputerabcd från <Stocf^olmé $a*
briB*0ocietner härom för längre tib feban framförba unberbåniga anl)ål*
Ian, hav Äongl. ?ftaj:t, genom $örorbnittg ben 25 februari 1846, i nå*
ber flabgat, att be t 0tocfholm och årffilliga anbra ftäber unber namn
af äpallrätter befintliga bomftolar flulle upphöra, fatnt att twijlemåf,
brottmål och anbra ärenben, font hitintills, efter gällanbc författning
gar, tillfommit -gtaUrättcrne i bc fläber, ber fåbatta bontfiolar fun*
nitö, nten 'jökgiflraterne t anbra fiäber, ola häbanefter, i alla ftä*
ber, af ^agiflrat upptagad.
Äonat. ©e föränbrittgar uti lagfliftningen emot förfroardlööhet, font
länge warit af bchofwet påfallabe od) I^roavorn Seifctö 0tänber unber
förfroarS 1840 och 1841 arend riBbag jentwäl gjort unberbånig framftällning,
aiim|ut ar* bär Äongl. 9ftaj:t genom nåbtg 0tabga ben 29 ‘Sftaj 1846 beflittat och
k^ÄUnebragt till werffiälligbet.
Suéfcetractuä 3 bett orbiiing ©runblagen och DliBaften betämma bär Jvongl.
emcUau@iiV'^aj:t betittat od) genom $örorbniitg ben 10 .^December 1846 i nåber
ötfrrial. ftaögat, att bc unber namn af jud betractud och utfh>ttningd*cenfud beld
till fjette och bolö till tiottbe penningen faftftällbe afgifter, forn wib
egettbomd öfwerföranbe från bet ena till bet anbra af be förenabc ri*
fetta 0werige och Norrige i wifja hänbelfer borbe, jemlift älbre bit*
intina gällanbe förejfrifter beräfnad, jfola t intet fall och M ingen bel
erläggaé af penningar eller annan egenbont, forn i 0werige tillfalla
9iorjf unberfåte eller i Norrige tillfalla 0wenff unberfåte, eller forn
från bet ena rifet öfwerflyttad till bet anbra.
11
£ill nebannämnba, af EKiketö febnajt förfamlabe ©tanber aflem> efter förra
nabe förflag till lagföränbringar, öfwer f>wilfa .Kongl. 9Kaj:t icfe
kunnat, före ©tänberneé ^tffiljanbc, fatta fitt beritt, fyar .Kongl. lagföräm
5ftaj:t febermera, efter iakttaganbe af förefkrifterne i 87 §. legerings* hm3iUformen,
lentnat nåbigt bifall od) imber be bagar, forn ncban fägaé,
låtit utfärba å bejja förjlag grunbabe görorbningar, nemligen:
1845 ben 13 jfunt: a) angåenbe tillägg till görorbningen ben 9 s^o#
\)ernber 1844, ont inteckning af npttjanbe rätt till faft cgcn>
bom å lanbet; od>
b) angåenbe wcrkftälligfyet af Unbewäitö bom i en bel jkulb>
forbringémål;
„ ben 19 2ltiguftt: a) om uppljäfwanbe af f>wab farjkilbt ftabgabt
är, angåenbe wab från 9\åb)lufwurätten i $af)(un;
„ b) angåenbe ättbring af 4 §. i fagell för DviFctö ©tättberé 33anf
ben 1 SKarö 1830;
„ c) 2lnfwarigl)etö(ag för SKiFetsS ©tättberö fullmäktige i banken; od)
„ b) om anfwar å ben, forn jkabar annan meb liföfarligt wa<
pen; fantt
„ ben 20 november: a) angåenbe gemenfantma ranfakningé*
Ijäkten od) tingéfiällen för färjfilba l)äraber;
b) angåenbe erfättniitg till mitnen i brottmål;
c) om uppl>öranbe af fFi>lbigf>eten att Ijoö hofrätt betala löfen
od) flämplabt papper för Ijanbltngar i reoiftonöfafer;
b) om jorbö eller lägenhets afflåenbe för allmänt bef>of; ocb
e) i affeenbe på f>anbcl om lösören, font köparen (åter i fäb
jarenö wårb qwarblifwa.
öfwer be från Sviketö ©tänber unber ftflförflutna rikébag till
•Kongl. ^aj:t inkomna uttberbåniga jkrifwelfer meb förflag till lagföräm
Sffidpenöfnin
garne.
2(rméen$
materiel.
öringar, $ongl. 5CTJai:t wiö pröfning Deraf efter rtföbagené
flut icfe funnit gobt att bifalla, ffall färjftlb berättelfe, innefattanbe
jemväl be ffäl, fem l)inörat för|Iagenö antaganbe, warba DviEeté
@tänber mebbelab.
Armeen bär unbergått årliga mapenöfningar till ben utflräcfning
od) farffilta befPaffen[>et, hvartill antagen förattleba od) lemnat till*
gång. ©efutom b^ ben tnöelta folöatenö werffambet till någon Del
marit anlitat) i ocb för fommenberingar till förvärfning i fäftningar
od) garnifonösorter, till fångbewafning ocb M allmänna arbeten. 2lf
bewäringö*manffapet b<w b^K åtö flaf blifvit i wapen öfwab
unöet Den bärför bejtämba tiben.
Slrmeenö materiel b<*t blifvit unberbållen ocb fompletterab, i ben
mån bet bertill affebba årliga anflag lemnat tillgång, ©ärffilta an*
ffaffningar bafwa (fett eller äro förberebbe för be af fKifeté @tänöet
wiö febnafie tifobag för benna materiel anwifabe tillfälliga anjlag.
©eriblanD förefontmer förnämltgaV atijfafifningen af npa infanteri*
gern är. ‘Jtllwerfntngen af fåbane gevär uppgår för åren 1845,
1846 ocb 1847 till 10,000 ftpefen, hvaraf 7/000 belöpa på £uö*
qvarna ocb eubaft 3,000 på Sarl ©uftafö jtabö faftori. Drfafett
till Den fålunba wtb Jfronanö faftori åffabfomna ringare ttllwerfning
hvarigenom gemärö*aniTajfningen på bet b«la blifvit minbre än bmab
för ben ifrågavaranbe tiben varit åfpftabt, ligger bufwubfafligen
Deruti, att faftoriet npligen flått unber ombpggnab ocb reorgantfa*
tion, fantt att ben till en Del npa arbetöperfonalen berfläbeö förft
fmåningom fan fullt inöfvaö, od) Derutom varit fpfelfatt meb anbra
nöbiga arbeten för .^ronanö väfning, bmariblanb må nämnaö en får*
ffilb tiUverfning af ftubfare. Snligt ben reglering, forn meb betta
faftort blifvit viDtagen att gälla frän ocl) meD av 1846, äv arbets
perfonalcn DerffäDeé beräfnaD efter en tillverfntng af 2000 gevär
ärligen, men fan öfaö eller mtnjfaé allt efter font befyofvet forDrar.
c<£iUfpnen öfver gevärStillvcrfningen f>ar blifvit uppDragen ät ©e»
neral»$ält»§t)gmä|taren ocf> €f>efen för artilleriet, hvaremot meDelS
förvaltningen fortfarattDe äligger JfrigS^öllegium.
götättDrtngen af älDre tnfanterbgevär för jlagfrutSantänDning
f>ar i kronans gevärSreparationSverftfäDer fortgätt fälunDa, att
omfring 8,500 fäDana gevär blifvit Dertill apteraDe. <£tt flörre anatal
gevär met> flagfrutSantänbning l)ar reDatt blifvit till regement
terne utDelaDt.
@eDatt tVöDtge mariner od) verftpg för ttllverfning af jlagfruts
l)itfvar blifvit aniTajfaDe, fann fullflänDtg fänneDom i allt fyvaD
Detta ämne rörer, infjetntatö ä tttrtfeö ort af en Dertill utfeDD mili»
litär»perfon, f>ar äfven Denna ttllverfning fommit i gäng.
§äftningébtjggnaDSarbetena l>afva meD Drift fortgätt, efter är» Sättnings»
ligen uppgjorDa ocl) af ^Congl. ^ajtt fajfffällDa arbetö-planer, ä alla bpfl9nc,i5'
De flällcn, för fyvtlfaö befäftanDe £Xtfetö @tänDer anvifat färjftlDe
anjlag, nemligen i @tocfl>olmö jfärgärD, ä Carlgen ocb Carlsborg,
jamt viD Sarléfrona. SfteD gortiftfationSafDelningené orDinarie
ftatSanjlag f;ar fjufvuDfafligen blifvit beftriDD fojtnaDen för minDre
förbättringar ä famtliga rifetö fäftningar, äfvenfom för unDerl)ället
af lanDtförfvaret tilll)öranDe bpggnaDer i garnifonSorterna.
gör ^Bapftolmö odj CarlftenS fäjlningar äro nnDer ttllverfning Sättnings»
-o . i < * ■■ * . , , ~ r . beftpefmng.
fa väl bomb»fanoner oc^> morfare meD tillbehör, font projefttler, att
befoftaS af De Derför färjfilt affcDDe anflag.
©e ttD efter annan beflutaDe rotering*? förrättningar, fyvtlfa l>it« stoterings»
tilis voro ofullänDaDe, funna nu mera anfeS vara nära nog till fullo a f
utförda. 2lf be n>it> förra rifömötetö början återftåenbe rotering^*
werfen öfwer ben eptra och npa ordinarie folbat*roteringen, här bet
för Örebro Ian blifwit af ^ong(. 3)laj:t ptligen pröfwabt; och bå
roteringöwerfet för ©faraborgö (än, h^ilfet nu är bet enba åter*
ftåenbe, oförbröjligen af Äongl. SÖMj:t införwäntaö, torbe Sötigt.
‘STajn blifwa i tillfälle att till Dttfetö ©tänberö behanbling i ett farn*
manhang öfwerlenma alla längberna öfwer ben t rifet tillkomna npa
orbinarie roteringen.
3 anlebning af be fålunba ptabe eptra roteringö»förrättningarne,
l>ar i?ongl. ?Kaj:t anbefallt eptra rotehållarneé förnpabe t>övanbe i
fråga om tillf>anbaf>ållanbc af f>äflar i (Tället för farfar, för att wib
inträffanbe frig bereba en bå behöflig tillgång på artilleri» och trofé»
hä|Tar, utan någon färjfilb utgift för ptöwerfet, ärenbe,
hufwubfafligen genom be feban år 1833 fortgåenbe rotcringé»jemfnin*
garne famt beraf uppfommanbe rubbningar i rote*inbelntngen, blifwit
uppehållet och förbltfwit (pilanbe; och har ^cmgl. 3Jiaj:t tillifa anbe*
fällt Ärtgö*^ollegium wafa beröfwer, att berörba för förfwaret maft»
påligganbe angelägenhet nu utan bröjömål warber behörigen afptab.
S)en npa, af itongl. ®aj:t och 9ttfet$ ©fäuber beptabe rote»
inbelningen i Semtlanb här, i öfwereriöfTämmelfe meb utfärbab ttåbig
inflruftion, inom prooinfen blifwit fullborbab, men lifwäl ännu icfe
hunnit af ^Congl. $ftaj:t pröfwaö. i?ong(. 9ftaj:t hpftr bocf ben för*
hoppning ett imber loppet af nu öppnabe rifobag funna jemwäl
betta rotering&ärcnbe till 3cifctö ©tänberö pröfning öfwerlemna, på
bet att fålunba ben för ruft* och rotehållare i 3emtlanb affebba lin*
bring i rupingö» och rotering&befwäret fnart må fomma till werf*
fjällighet. CSmellertib häl’ bet af STifetö ©tänber för wifé tib bewil»
jabe anjTag meb 4,000 9\:br årligen till unberflöb åt beféa ru(T» och
rotehållare, bltfwit åt bern i föreffrifwen orbtting utbelabt för åren
1845 od) 1846; od) anfommer på frantbele# pröfning, l>urun>iDa
fattima aitflag för innewaranbe år bör af bein få åtnjuta#.
Enligt af Svifet# ©tanber gillabe grunber l)ar en prototftonel
rotejemfning inom 'SBeflerbotten# och Norrbotten# län, efter fullbor*
babe unberföftiingar och upprättabe rotcringéwerf, imber ben 25 2lu»
gufli 1846 blifwit af Jfottgl. 3ttaj:t faftflällb, att gälla intillbefj efter
afwittringarne# flut en befinitm rotejemfning fan i befja län företaga#.
3 följb af benna prooiftonella rotejemfning h<rc &«n inom länen be*
fitttliga tillgång på ffattlagba nyhemman, f>milfaé antal befunnit# icfe
tx>ara tillräcfligt för en beftnitro reglering af roteringöéefmäret ber*
ftäbe#, blifwit på be fwaga rotartte förbelab i mån af bera# behof
af uttberflöb; äfwenfom ben af Seifet# ©tänber för befja rotar för
ben förflutna tiben affebba hjelp af rotefrihet#*afgifterna efter etta--  hanba grunber fotnmit beni tillgobo; och hrtC Defjutom, fåfom genom
benna rotejemfning äfrocn åfpftabt warit, wunnité en bättre ittbelning
af rotarne i allmänhet, ätt forn förut ägt ruin.
SDett af 3vifet# ©tänber voib 1840 år# Dlifébag wäcfta fråga göränbrab
otti inbragning af ett ©eneral*befälhafware*tjenft och lönett# anwätt*
battbe till ©etteral#'penfioiter h<w h»# $ongl. 2Dlaj:t warit imber öf*
werwäganbe; och hav Äongl. S^aj:t funnit för gobt wibtaga en ny
inbelttittg af Dufet# militär*bifirift, hvarigenom befja# antal blifwit
förmtnjfabt från fer till fem. (l'tt ©enerabbefälhafwaredött a 6,000
N:br är i följb häraf inbragett; od) åvongl. 5ftaj:t will till Dvifet#
©tänber framvälla förflag i fråga ont famina lön# anwättbanbe till
penfioncr på bet för armeen mcft gagtteliga fätt.
3nom armeen har å^ongl. 9ftaj:t funnit nöbig ett föränbrtng isit/aarbet tia
orgamfatiotten af Sif<garbet till häft och Nafeoforpfett. 9fteb 8if*
i6
garDet till l)ä|l I>at* Den fövänDring {fett, att regementet bltfmit fövfatr
på 4 i fallet för 5 fqbaDroner, meD C>ibel>dllant>c Dorf i Det närmaflc
af regementets förut ägattDe ftprfa, famt att alla fqoaDronerna nu
mera innehafmas af fKpttmäjiare od) icfe, fåfont förut, dfirén af
©efunD chefen och SKajocerne, I>irilfet feDnare förhållanDe uti flera
Ijänfeenben befunnits olämpligt. Sn tu; afTöningö*ftat för regementet
har l)äraf blifmtt en följD, Vinarom farfTilD framftällning l)oS DvifetS
©tänDer fontmer att göras. NafetCorpfen f>ar biifnoit reDuceraD till
enDaft en IjanDttrerfS* och arbetS^ForpS, unDer benämning dädanefter
af fprmerfareCorpfen. ©enna forpS bör, utom De forpfen egentlig
gen tillfjöranDc pprotedjnijfa arbeten, äfmen tillroerFa alla för armeens
bef)of erforDerliga flagfruts>hufmar. ©å, efter Denna DvaFet*ForpfenS
föränDring, någon färjfilD för frtg6=rafeterS anmänDanbe i fält inöf*
maD trupp icfe miDare finnes, [>ar iCongl. $ftaj:t förorDnat, att, för
bibehållanDe och fullfomnanDe af Den inom f. D. Svafet forpfen för*-  märfmaDe funjfap om fält*rafeterS begagnanDe, hvarje artillcrt*rege*
tuente {fall förfeS meD rafet*flatirer jemte tilll/öranDe magnar od) öf*
rig utreDntng, famt att färDiggjorDa frigS*rafeter ffola utlemnaS åt
Dejja regementen till begagnanDe unDer Deras årliga mapenöfningar.
sjatané-' ©eban De år 1826 meD rotehållare roiD f. D. i:fie Majorens
Norrbottens kompani od) m:D Satir fompani inom £)fmer>Salip fotfen af f. D.
Salforp^re: <3öeflerbottenS regemente, nu mera Norrbottens fältjägarecorps, af>
{lutabe fontraft om oafanS^afgtftS utgöranDe i mån af Då tjenanDe
folDaterS afgång, meD år 1846 Ittpit till änDa, F>ar ^ongl. $JMj:t,
forn anfett lämpligt, att Dcjja fontraft än miDare förlängDeS, låtit
f>öra nämnDe rotehållare, f)itrumiDa De more Dertill benägne; och font
rotehållare nu mera enhälligt förflarat ftg önjfa att fortfaranDe få
hafma
fjafma fina votav vafanta, i) a v .ftongl. 9Jiaj:t låtit affluta nya bon»
trabt Derom för en tiD af 50 år, från od) meD år 1847 räfnaDt.
3» anfeenDe till Den minDre änDamålöenliga beibaffenbeten af De Upptöfnjns
... /. . „ «f Solhatt*
lägenheter, font t vEljrtjltanflaD begagna» till utreDtttngS»förraD för
armeen, famt Då, genom förflyttningen af gemärS*förråDet från
©ödeborg till Carleborg, Det t ©örneborg maranDe uttebningS.-för»
råD munnit betpDligt ftörre utrymme, än förut marit att tillgå, f>ar
$ongl. SJiaj-.t förorDnat, att numaranDe utreDningS»förråD t Qjrifftan»
fiaD jball upplöfaS ocf) uppföra, få fnart Det DerfläDeS nu befintliga
upplag af förnöDenfjeter finnér anmänbas.
©yliba förråD bomma Derefter att finnas cnDaft i ©torholm
od) ©ödeborg, från I>milfa jiäDer perfeDelförfänDningar meD lätthet
bunna till alla orter af Svibet merbfiällaS.
gör fJBefler SborrlanDS läns bemäringSmtanjbap f>ar Äongl.
9)laj:t, uppå länets innebyggares Derom gjorDa anföbning, befiämt
ny mötesplats å ©ånganio, i flället för Den gamla å <28ibSmo,
l)milben få mäl i affeenDe å läget nära SemtlänDjfa gränfen, font ocb
i attDra affeenDen marit för innebyggarne minDre beqmäm. ^ottgl.
9ftaj:t l>ar Defio l>elDre gått Denna ittnebyggartteS önfban till niöteS,
font föränbringen bunnar merbfiällaS utan någon ferDeleS betyDlig boji»
naD od) Derutom meDförDe för Grottan förbelen af lättaDe transport
ter af möteSbef)ofmen.
©et påbörjaDe fammanDraget af författningar vöranDe brigS* totiutär«fo^
ntabten till lanDS l>ar blifmit fortfatt. Sif Detta arbete, ballabt: ramling.
”©ämling af gällanDe författningar rörattDc armeen, Defj jiyrelfe odj
förmälning” f>afma nu mera från trycfet utbommit tio titlar eller af»
Delningar.
rsihans tift 91. ©t. «Protofoll 1847 & 1848. 2 2lft>. 3
i8
Änetfte«fo.tt* Utgifvandet från trv>cfct af Pnecfte»PontraPten med öfriga rote»
täning, ringébefväret angående afhandlingar f)ar med all fPpndfamhet fortgått,
od) är nu nära fin fullbordan.
.stvm.fng ©edan SDirePtionen öfver armeené penfioné»Pafa f)Oé ^otigl.
fiuimaftigc. j underdånighet anmält, att mindre gpnnfamma förhållanden
för lånrörelfen med de under ©irePtionené förvaltning (lalida fonder
inträffat od) vore med nu gällande utlåningö^grunder vidare att emotfe, i
följd af de tid efter annan i provinferna delé redan organiferade od) delé
under organifation varande f>t>potf>cféföx-cningar, med flera låneanflal»
ter; famt att penftoné»Paforna (ålunda genom briflande tillfällen att ut»
låna fina Pontanta medel äfventprade att gå i mifrning af den derå berak*
nade ränteinPomfl, forn utgör ett hufvudfafligt vilPor för Pafjornaé för»
måga att fullgöra fina förbindelfer emot penftonärerne; här -^ongl. $Dlaj:t
till eptra fammanträde fammanPallat arméen* fullmäPtige för un»
danrödjande i möjligafte måtto af denna olägenhet genom antagande
af en efter nuvarande tidsförhållanden mepa lämpad reglering af
penfioné»fondernaö lånrörelfe; Dd) häfva arméen* fullmäktige till
följd häraf den 13 fifllidtie ©eptetnber här t f;ufu>udftaden farn»
manträdt.
Söriiqg tilt beträffande den allmänna reglering af förfvaréverPet till landé,
fbrfroar"Lr= f^nrom 9liPet* ©tänder vid föregående riksdagar anhållit, och
h’ttl11 tmib‘f)vilPen ^ongl. SJiaj:t jemväl funnit behöflig, hufvudfaP(igen för ett
fullPomligare ordnande af arméen* odj beväringémanfPapet* va»
penöfningar, här vederbörande departementschef, uppå erhållen
nådig befallning och efter öfverläggningar med faPPunnige perfoner,
afgifva förjlag, hvilPet ^ongl. ®laj:t vill, med tillPätmagifvande af
SDejj åfigt i ämnet, till SttPet* ©tänder öfverlemna.
ftarthgömpbpggnaDen t>au fortgdtt i Den mån tillgångarne på Sarfpgsbpsg*
meDel fåDant meDgifmit. $ör Det af DvifetS feDitaj! förfamlaDe ©tätt» ”a cr*
Der anmifaDe eptra att|lag till frigSångfartpgS npbpggnaD och ångfraf»
tenö anmänDanDe på flottan tillhöriga fartpg, har ång»foroetten
©efie blifmit bpggD fann machin af 300 häflarS fraft meD propeller,
förfärDigaD miD Motala mcfattijfa merfjfaD. ©enne ångforoett fonn
mer innemaranDc f>öfi: att löpa af flapeltt fann i Docfa intaga machineri
och pannor. 2lf orDtnarie flatö^anjlaget hafaä Derjemte npbpggna»
Derne blifmit fullborDaDe af fregatten Eugenie, briggen DforDenjf jölD,
ejmiS»btiggett af ^Birfén famt foroettett ©malan, tmå bataljons»
chefs»fartpg och ett ångbogferingS»fartpg om 16 f>äf!aré fraft, hwilfa
fpra fijlnämnDe fartpg äro af jern. ‘OfpbpggDa äro äfmen 8 fanon»
jlitpar, 1 laftgaleas och 2 patrullbåtar, famt 2 ångbåtar, om 6
häjtars fraft hrcwke™/ upphanDlaDe. Siniejfeppet ©rijligheten hat
unDergått reparation, 8 fanonflupar äro föränDraDe till lanDftigningS»
flupar, foroettett WajaDeit repareraD, jfonerten ^’5figle förfeDD meD
fopparförhpDntttg, jfonerten 2iftif och epercisbriggen ©lommen be»
flpcf aDe famt fem fregatter fatta i fullflättDigt fftcf, äfmenfont upp»
börDertta på flera flem och minDre fartpg fompletteraDe. 9fpbpgg*
naDerne af fregatten ^orrföping, foroettett Sagerbielfe, åttgbogfe»
ringS»fartpgct fBalDer af 60 fjäffart? fraft och jfonerten af fjåufe
äro nära fullättDaDe, äftoettfont reparationen af liniejfeppet §ör»
figtigheten.
©eretttot »t flottan utrangerats fåfom oDugltga, for»m■ flottan ut*
' ' , L , , aSngtiefartpä
oetten
©malan af ef, futtern töarthclemp odj 5 fanonflupar,
Dels äro jlopaDe och ^ beffämDa Derför, feDan De på auftiott fruft»
loft marit tttbjuDtta till förfäljning. (Stt af ©menjfa flottans frigS»
fartpg fm* beflagligett gått förloraDt, nemligen foroetten SarlSfrona.
Ärutbuvfari 3 aitfeenbe tili måDatt af tut bviiftiga icfe mattetttäta Frtttbuifar,
f;ar .^ongl. ‘tDlaj-.t förorbnat att å ång»Fort>etten ©ejie, få mai font
å Do frtgöåtig fartyg, fymilHa f;äDancftcr nybyggas, äfmenfont å Dont,
l>vt>i(fa fontina att tutDorgå betyDltgare reparationer, frutDurfartte
(lola göras mattentäta od) förfoS ntoD lebntngörör, fantt att fåDant
äfmen ffall tafttagas å Do feglanDe fartyg, af minjt briggen ^or=
DenjfjölDS Dintenftoner, f;mtlfa f>äDatteftor nybyggas eller unbetf afks
mera betyDlig reparation, äfvoenfom i mån af tillgångarne å nu be»
ftntliga fartyg, font äro i bruf bart flåttD, famt att De fartyg, fymilfa
få mattentäta frutDurfar, äfmen ffola erhålla mattentäta frutlåDor.
©å bofFaffaDe frutDurfar od; frutlåDor finnas rcDan å fregatten
Qtugettie od) foroetten SftajaDcit.
BtSpfninfi. Söejlycfningen å ett Del få mai ångfartyg font feglanDe är mera
lämpaD efter bel;ofmet od; beflämb i närmare öfmerenöftämmelfe meD
l;maD font nu bntfaS å attDra nasigeranDe nationers fartyg. <£n ali»
män beftgtning å flottans alla fanoner oclj öfriga ffjut»pjefer är miD
alla Nationerna anjlällD od; ett betyDligt anta! af De älDre fajjeraDt.
o
#us otf> bv33-- Slt unDerf;aHet af l)uS od; byggnaDer fantt inrättningar å fia»
nobcr
tionerna F;ar omforgen] fträcft fig famt nybyggnaDer ffett, få miDt
tillgångarne fåDant meDgtfmit. (3BiD £arlsfrona {latton f>ar bats»
mansfafernen på ©tullholmen bltfmit fullborDaD, fantt början gjorD
meD Dett fFörve fafernbyggnaDenS fortfättning efter ett af Äongf.
S5laj:t faflflällD ny platt, till l;milfet ätiDamål äfmen ett prisat tomt,
belägen inom Den för fafernen faflflällDa DemarfattottSdittea, blifmit
inföpt. $lttg»mad;iner få mäl för gamla DocfanS utpuntpning, font
för artilleri»merffläDertteS änDamålSenligare DrtfmattDe, äfmettfont me»
tall»fmarfflolar för aptcranDe af bomber äro attjfajfaDe famt ny ång»
panna för ttya DocfattS pumpmerf förfärDigaD. SDleD attlägganDe
21
af cn båthamn t (Savtéfvbna av början g jörb od) en lägenget äv in#
föpt wiD Spcfébt) fponoqwarnar för att förfdf.ra bronan om orubbaD
befittning af wattenttllgången, broarom imber flera år tmift warit.
^öiD @tocfl)o(mö flatton bär ett ttptt fajlell, t flallet för Det forn
af olpcM)änbelfe forflörtö, blifwit uppförbt i [torre [fala od) få att
Det äfwen innefattar fafern för fiationend artit!cri#båtdmän. ©er#
jemte äro cn fmeDja ntcD folboDar på galerbroarfwet [arnt en bröD#
bob på ©feppöbolmen npbpggba ocb banDtmerfö#fafernen DcrftäDed
fullbortab. CSt-i baD#inrättning är wiD famina [ration a froen anlagD
[arnt gamla fjufbufet inreDt till fafern för [Feppögojjartte, broilfa
Der njuta wårD od) tillfpn i lifbet meD broab forn reDan förut roiD
Särlöf rona flation eger rum; l)warförutan förejftift blifwit lentnab,
att inga bpggnaDer få på ©feppö# od) ^aftellljolmarne uppförad,
innan platfen för Dem af Jfongl 3ftaj:t är bejtämD, od) l)warigenom
mera orDning otwifwelaftigt [fall winnad. 3 öfrigt 1) a fröa få roäl
voiD Dcjja begge [Nationer, font voiD ©ödjeborgd flation flera fmärre
npbpggnaDet blifwit wcrfftällöa, faj#bpggnaberne fortfatta od) repa#
rationel' utförDa å få roäl f)tid od) anDra bpggnaDer, font å broar
od) fajer.
Sn mtnDre frtttfällare, fcånjfiljD faftellbpggnaDen f>ar å lämpligt
[tälle å ^a[teni)o(men blifwit uppforD, [arnt ritningar till frutl)ttdbpgg#
ttaDer få roal wiD ©tocf^olmd font ©ötf)eborgd [tationer uppgjorDa,
ebunt bejla bpggnaDer, t anfeenDé till briflanDe tillgångar odj anDra
omftänDigbeter, ännu icfe blifwit uppförDa.
^Ipa Docf bpggnaDen i Sarldfrona är meD De ttteDel Dlifetéö^pa bocfövaa*
^ nalén.
©tättDer wiD fenafte rtfdDag anwtfat, fortfatt meD famina nit, werf#
fantbet od) budl)å!ltting, font De föregåenDe åren pcb Den plan, font för
arbetet unber De tre fifta åren af .Kongl. 9ftaj:t blifwit faflflätlD, be# i
as
börtgen utfört. 0etan ten fjerte tocfan bltf»it futlbortat, är å
.fCongl. SDlaj:» böö^ hägnar gruntflenen ten 1 ^December 1846 af
f. t. Amiralen ttt. m. Sriberre D. &. ^ortenjfölt (agt till femte
tocfan, bmarö bpggnat vetan betptligt fortffritit.
•smattenieb» QW fatt DviFeté ©tänter »it fifl öfwer jlåntne rifötag begärt,
läruTrcna. bac »t) unterföfning blifwit »erfftält till utrönante fä roal af ten
för €arlfrona flat bejlutate »attenletningé utför batbet, funt ocf ten
tertill erforterliga fojlnat; od) eburit, efter alla »etérböranteö bö»
ränte, tet är fatt utom allt twifwel att »attenletningen, fåtan ten
blifwit föreflagen, är båte utförbar, npttig od) nötwänbig, bär ^ongl.
®laj:t torf, i anfeente till antra mera angelägna bebof, för tetta
föremål icfe »elat af fKifetö 0tänter för närwaranbe ä)Ta något anflag.
55ian för fjo-- *3Bit fenafle rtfömöte tillfännagaf ^ongl. 59laj:t för 9ufe» 0tän#
forfmaret. ^ att/ uppjj ©tänberö »it 1840—1841 årenö rifötag un#
tertåntga anbållatt, en plan för fjöförfware» ortnante af terlin
färffiltt utfette fomiterate more utarbetat, famt att en besigtning
å flottans famtliga fartyg more anbefallt, för att utröna i b»ab mått
te fortra reparation od) en fåtan förtjena. 0etan ten tit tenna
fomtteé arbete uppgjorteé bafwa omfläntigb.eter inträffat, forn gjort
en föräntving i ten utarbetate planen af bef>ofn>et påfallat ocb Äongl.
SDlaj;t bär terföre anbefallt €l>efen för £)efj ©jöförfwat» ©eparte#
tttent att uppgöra, met biträte af faffunnige perfoner, en efter nutibet»
fortringar lämpat plan, od) en fåtan bär icfe allenafl blif»it utar#
betat utan äfwen af Motigt. 93laj:t gillat. Sfter tenna plan bafwa
beräfningarne af bebofwen för fjöwapnet »it när»arante rifömöte
blif»it gjorta od) i fammanbang termet arbetena »it flationerna
reglerate. Söeftgtningen å flottat» famtliga fartyg är met noggrann#
bet »erffläfit od) ten förtet bär terigenom »unni», att man met
a3
ffälig fäferpet fan beböma bcraö ftötre diet: tninbre anmänbbarl;et
witt bett npa planenö merfpälligpet.
Dtjtforgett för mapnenö förbättrattbe f>av fortgått. §lintlåögemär jEöapncu«
pafma blifrott föränbrabc od) förfcbbe niet» pagftutöatttänbning t ben
mått attfaget bet ntebgtfmit. 9?t;a mobeller Rafina blifmit fappällba
för pifar famt änterbifor, od) aptevtngett af bomber få mai fot* pot=
tätt font armeen fortgått t jTagfruté^Iaboratorict mib ©tocfl;olmö
flatton r l;mtlfet blifmit ittvoibgabt od) förfebt nteb flörre perfonal,
äfmenfont å artiUcrigårben t Saléfrona.
3 affeettbe på petfonalett l;afma pera af beljofmet påfallabe qterfoiiakn.
föränbtingar blifmit mibtagna. ©ålunba äro graberne inom officer^
forpfen reglcrabe t närmare öfmerenépämtnelfe nteb I;maranbra, efie*
fiajtif> od; läfare«paterne äfmett reglerabe få till perfonal font
löner, apöttingömillforen förättbrabe för fegelfömtnare* od; l;antpfpim
nare^aterne mib Särlöf rotta flatton, famt ©jömrtillerkregetnentet
organiferabt till ett Sftarimregetttente meb förättbrabe åligganben.
$ör att bereba fattiga perfotter arbetöförtjenfl imber bett fallare str6et«för«
årétibett l;afroa friroillige arbetare marit anmättbe få mäl mib Särlöf fattige,
frona font @tocfl;olntö flgtioner, Ijmarigenotn någon linbring i npp>
forbringett äfmett tilljfpnbatö båtémanöl;ållet.
@ebatt Dvifetö febnap förfamlabe ©tänber anmifat förl/öjbt arn gverck.
Pag för eperciö meb pottattö bemanning, I;ar bett praftijfa öfningett
funnat utpräcfaö tttöfmer l;mab font be föregåenbe åren egt rum.
Sirligen l;ar, lifafottt förut, å faferm odj artillerbeperäö-fartpg unber<
miöning ntebbelatö mib pitfmubpationen åt få mäl befäl forn tnanjfap,
famt ett forsett marit utrupab för unge fjöofftcerareö öfning, od;
anbra eppebtttoner, få mäl till eperctö font fyattbelnö jfpbbanbe, l;afma
äfmett merfpälltö båbe meb feglattbe od; roettbe fartyg. ©efuttont
bär unber Den tit), font förflutit fcban ftfta rifsbag, cn eif aber af
örlogsfartyg fran be förenaDe rifena warit utrupab, härigenom be*
fatet bibringatö uttDerraiSning od) öfning uti De evolutioner od) ma*
noster, bwilfP/ när flotta eller eif aber är famlab, förefomma i pörte
Ifala än Då eperetfen företagen meb enfla fartyg. Utom allt Detta
l>afn)a pera profpjutningar meb bombfanoner blifrait raerfftällDa,
äfraenfom cpercis meb geraär od) målpjutntng raiD pationerna egt runt.
©tipenbicr. ©tipenDiet bafaa Itfafom De föregående åren tillbelats yngre
officerare, proilfa tjenpgjort å främmanbe nationers ftigsfartyg;
braarförutan cn Del officerare åtnjutit unDermiöntng raiD Mariebergs
bögre artilleridäroraerf ocb gymnapipa centraldnpitutet farnt en of*
peer fått genomgå lärofurfen raiD §a(it bergépola.
unbccroi^ 2(t bett tbeoretijfa unberraiSningcn raiD pationerna bär tillbörlig
ninflSwerfet. __ , f , . , „ - .
uppmarffambet blifrait egttaD, fatnt lärofurferne lämpabe efter ttbettS
piganbe forbrtngar. SDå ractenjfapen om ångtnacbinerierS famman*
fattning od) jfötanbe numera utgör cn ide oraäfenbtlig Del af bvoaD
en fjö*ojpcer beföfraer fänna, bai‘ Denna rae.tettjfapö inbemtanbe
blifrait ålagbt Deni, font pola unbergå fjö*ojficerScpamen, ocb en läro*
furS t Detta affeenDe utarbetaD till begagnanbe få raäl raiD ÄrigS*
SlfaDemien, forn raiD De enjfilDta unbermiöningsraerf Der läsning till
fjö*ojficerS*epamen raerfpälleS. $ör tnrättanbe af en applifatiotts*
pola i QtarlSftona b^f^a mebel blifrait affatta, men någon fåDan
inrättning bär ännu ide funnat åpatfontntaS, emeban frågan Derom
eger ett opiljaftigt fammanbang meb frågan om åfrtgS*21faDcmienS
reorganifation. 3 anfeenDe till Den nptta för naturraetenpapernaS
utraedltttg, font fan Dragas Deraf att unber De fjöeppebitioner, bftålfa
tib efter annan meb kronans fartyg företagas till apägSnare länDer,
få raäl
få roal ft)fifali|Ta font naturbtfforiffa iafttagelfer cftcv en roij; orbnab
plan göratS, på fått i åtfilltga anDra länbev äv anbcfallbt, båt* å?ongl.
'Sfajtt, uppå SDcf? ^etenjFap&Slfabemiö unberbåniga bemftällan, för*
flänöigat eije ferne å fåDana fartpg, att föfa tillroägabringa ocf> be*
främja få bejfafirabe iafttagelfer, efter en af ^ongl. SKajtt beftämb plan.
3 öfrigt f>ar af båtémanöbållet blifroit inrättat) en artillect*bått3* strtuteru
„ r- r ... -w ■ « J. r i-. «-r •• - Båtsmans*
manö*torpö, for f>rotlfen nobtga tnffrufttoner ocf> forejftifter aro lem* torps,
imbe, få i affeenbe på roårb odj bifciplin forn epercitS ocf) anroänbanbe
på Ätonanö fartpg.
©eban DlifettS ©tänbertS r etti förer / i afgifroen berättelfe om ben sufnmbBof.
år 1845 roerfflällba granjfntng af ffaté*wetfetö famt anbra af all*
manna mebel beftåenbe fonberö tillffåitb, ftpreffe od) förroaltning, an*
malt bet be funnit ^örroaltningentS af ©jö*?{renberna bufroubbof en*
baft innefatta ett fantmanbrag af bejj fafjaräfning, famt framftällt
nöbroänbtgbeteit odj npttatt beraf, att ^öroaltningcné l)ufroubbof om*
fattabe bela femte l)ufroub*titelnö attjlag m. m., l)ar .Kongl. ®taj:t/
tneb gillanbe af rettiforerneé åfigt, i nåber förorbnat om uppgöranbe
af ett nptt formulär för §örroaltningenö f)«ftx>itt>bof, få uppffällb,
att rifö*jtatené femte l)ufroub4itelö bela anflagéfumma beruti re=
boroifaö; hvarförutan i fammanbang bermeb Kongl. ^aj:t i nåber
beflutat att för famma bufroub*titel bäbanefter årligen (fall upprättats
en enba flat, i (fället för be många fpecial*ftater, font förut broarje ©tat.
år blifroit utfärbabe.
$(era för fjöroapnet npttiga författningar bäfroa feban ftffa rifé*görfattninaat
, för fjöroapnet.
möte blifroit utfärbabe, fåfom nptt fa(ut*reg(emente, nptt artilleri*
eperciö*reg(emente famt nptt reglemente för roarorö ocb perfeblaré
befigtning, äfroenfom ftabgar för läfare*fttpenbiateré tjenflgöring;
SBifjang titt SK. ©t. ^rotofotl 1847 & 1848. 2 2lfb. 4
2Ö
Varförutan nödiga tillägg och förändringar i äldre författningar
blifvit bejlutade od) förejfrifter meddelade huru, till undvifande af
olt)cfö^ände!fer, transporten af kronans manjfap emellan SJJapjlrand
od) fa|ta landet jfola verf (län aö.
SRofeiemnt-- ©edan den bejlutade eptra rotejemnfntngen numera öfverallt för#
n '1’ f»9§ått, häfva roteringölängderne för de län, uti Vida båtsmans»
håll är förlagdt, efter vederbörlig pröfning blifvit fajlftällda od) i
fammanhang dermed roteringSlängder äfven upprättade ä de rotar,
Varmed den ordinarie roteringen bör ttllöfaö, Varom allt Kongl.
S9laj:t till Dvifetö ©tänder vill aflåta färjfild nådig jfrifvelfe.
85St5matt«* Sill en färjfild fomite l)ar Kongl. S3iaj:t uppdragit att före
befiabnaben.
^ ^ b^^manobeflädnadcnö öfvertagande af bronan,, på
fätt URifetö ©tänder vid fitia rifödag begärt och i Qvidet ämne
Kongl. 3)laj:t äfven är finnad att uti färjfild nådig jfrifvelfe till
SHifetS ©tänder göra framjlällntng, lifafom i fråga om den af rifö»
dagöfullmäftige från SöofjnS län gjorda anhållan om befrielfe för ro»
tärne i nämnde län att vid uppfordring lemna fina båtsmän en
månads utrednmgS»foff. £tll lindring od) beqvämlighet för rotarne
har Kongl. 5Jlaj:t vidtagit flera af bchofvet påfallade författningar,
©ålunda bär tiden för årötjenjlö begpnnelfe och flut vid jlationerna,
äfvenfom för general»mönjtringö verfjlällande, blifvit flpttad till en
årstid, då transporten fan jfe fjöledeS och hvarigenom landet till»
flfpndaS lindring i jfjutöningöjfpldigbeten. ©å bäfva beftämda flad»
gauden och förejfrifter blifvit gifna för verfflällande af fpner å båtö»
manstorp, och jlutligen bäfva öe SSlefingjfa indelningS»fompanierne
blifvit fördelade bvartdera j tvenne afdelningar under hvar fitt be»
fäl, på det att dtfciplinen inom fompaniet med mera fäferhet må
funna vidmaftbåHaö.
27
8mitttlitew*frigimané*fiafjan bär njutit ben wårb, font benna ÄriÄjn<:
VDä(görcnf>cté«incättning påfaUat. ©e af .ÖfmcMtettiftonetna voäcfta
förflag bäfroa belö reban blifvit pröfmabe, belö bomma be att prof»
tvätt, feban ^mavje fråga t reglementttettlig orbning blifvit berebb.
od) båfnväfenbet I>ar ttllegttat ftg be förbättringar, [)mtlba
t anbra länber blifvit tvibtagna, od) genom bet af 3vifcttt fenaffc för*
famiabe 0tänber amvtfabe cptra flatttmnfag, äfvenfom genom be
befparingar, fwtffa, i följb af en noggran f)Uéf>aUntng uppfomntit,
bäfva flere npa fprbpggnabcr funnat företagatt od) många förbät*
tringar å be älbre tverfftällatt. 0ålunba f>ar en ttp fpr, fbrfebb meb
lentine af 3:bje orbningen u feu ftpe, blifvit uppforb på jölanbtt norra
ubbe od) forfla gången tänb ben 31 Dftober 1845; en otngåenbe
retterberg uppforb å ©ottlanbtt fbbra ubbe odj för fia gången
tänb ben 1 Dftober 1846; en lif afå otngåenbe for på §årön tänbett
i flutet af ftfllibne Dftober månab; nvenne f)amnfi)rar, inrättabe i
'Pflab, äro Ipfanbe feban ben 1 Dftober betta år, famt unber upp#
bpggattbe en flillafiåcttbe retterberg å Unberflen i 0bbra Dtuar*
fen, b^arforutan troenne fprar äro anbefalla att uppföra^ å tofter*
flrären i siSol)Uödän, bmarmeb (lall börja» näflfommanbe år. QBi*
bäre Ijar ©rönjfärtt öppna ftenfolttfpr blifvit fbränbrab till lentine*
fpr af 3:bje orbningen a feu five, å l)tttilfeit tidningen åter tog fin
början ben 31 Slugufli 1845; flenfol»*ft)ren å Dlanbtt fbbra ubbe
bär blifmit fbränbrab till lentille-fpr af anbra orbningen ä feu ftpe odj
forn fåban förfäa gången tänb ben l 0eptember ftflnämnbe år; 9it*
bingenö båba ftenfo(tt*fprar påbpggba od) förättbrabe till lentille*fprar
af 3:bje orbningen a feit ftpe ocb åter tänbe ben l Dftober 1846,
famt Äorttö fpr fbränbrab unber immvaranbe år tiU en änbamåltt*
enligare reverber*^. Äongl. Sftajtt bär bejlutat anläggning af fprar
28
på notea träben af holmön i £luatfen, ellet på något af De ber
inraib ligganbe jfär, fann å Malörn längjl norbmart t Rombotten.
sJ?ät bef?a fprar bltfma färbiga, funna alla billiga anfptåf pålpöning
föt fjöfatanbe från ^lorrjfa gtänfen till Norrbotten anfeö mata upp*
fpllba. J?änningé*båfar och fjömätfen ^ afra a på flera (lallen blif*
rait Dels? upprättabe, Delö fötbättrabe, famt åtjfilliga gtunb fötfebba
meb flotte titnnbojat odj flaggpricfat, hvarjemte fungötelfet blifrait
utfätbabe meb matning till pff ate odj aträta fjöfatanbe mot (förnär*
fenö tubbanbe i Jvdttegat od) erinran om anfraatet föt ett fåbant
rubbanbe ellet beraö bottfötanbe.
8otfa*ne« Enligt Dvifctö ©tänberö begäran har unberföfning i l>raab mån
Ioller‘ lotfarneö löner befräfma tillöfaö blifrait raetfflällb och, till afljjelpanbe
af be för fia behofraen, 7500 riföbaler blifrait affebba af nu beftnt»
liga tillgångar; raaranbe ^ongl. 9Jlaj:t i öfrigt ftnnab att till 3lifetö
©tanber i betta affeenbe göta nåbig framjlällning. <£n af bef>ofraet
påfallab förhöjning i lot6förbelmngö*cheferneö löner odj lotö*ålber*
mänö arfraoben l>at äfraen af befintliga tillgångar funnat åflabfommaö,
itfafom inom be folftifate (otöfötbelningacne ambulatoriffa ffolot blif
rait inrättabe, uti f>vr>ilfa (otfatneö barn njuta unbermtöning och bejla
ffolot hafraa raifat ftg mara af frägfl raälgötanbe inftytanbe på barnens
biräning, utom bet att be mebföta belåtenhet för lotöperfonalen.
©jönmtitiit-- Éfraen unber be fenafl förflutna åren hafraa fjömätningarne å
flat' fKtfctö fufler oafbrutet blifrait fortfatta genom bertill fommenberabe
flottans officerare. CSn flräcfa af omfrtng 30 mil är unber loppet
af åren 1845, 1846 och 1847 ttllfammanö afmätt på DjlergötljlanDö
odj ©öberntanlanDS fufler, utom bet att iömätning och graftff trian*
gelmätning inom beha traenne prootnferö ffärgårbar unber (amma
tib egt rum. ©en år 1844 på.fjön <3Benern(börjabe fjömätntng har un#
29
Dev De tre påföljDa äten fortgått till en fammanlagD f räcfa af 39 geo?
graff a mil, jemte Det geoDetifa mätningar äfroenfom baömätningar
å iö t Denna infjöö färgårDar blifmit voerfftäUDa. 3 fjöbarte»arbif*
r>et fjafma fomrarnesS Detalj^mätningar blifmit renritaDe odj bonnet
teraDe, fymarjemte reDatt färDtga Detalj>mätningar tranöporteraté t
I)alf fala.
5ltt kaptenen voiD flottan odj DviDDaren <£rtb ©tifaf af itlint
efter ftn frejDaDe faber, afliDne ^tce^miralen m. m. ©ufaf af ^Clint,
etnottog befpret meD ©menfa fjöbartemerbeté fortfättanDe, Derom
unDerrättaDc ^ongl. 'SRajtt Seibetö feDnaf forfamlaDe ©tanber, men
Den unge metenfapömannen, pä tymarö ficfligfyet od) nit förlopp#
ningen om Det förtjenf fulla merbetö fullborDatt bpggDeö, förbabeé
af Döben liba tiDigt font oförmoDaDt. Sfter f>anö frånfälle fyat leb<
ningen af fjöbarte^arbetet, enligt bontrabt, gällanDe till imtemaranDe
årö flut, öfmertagité af ©eneral^ajoren m. m. Slbrell, fåfont örn*
buD för 93ice>2lmtralen af klintb arfroingar.
(£n infrubtiott fyar blifmit titarbetaD för De officerare, t>\x>ilba
Delö attfällaö till tjettfgöring i fjöbarte*arbifr>et, Delö mtroänbaö
roiD fjömätningar, od) Denna infrubtion, ftmilbeit t bontmanDoroägen
blifmit faffällD, är få tippfällD, att Den äfroen ban tillämpad i Den
Ifutbelfe fjöbartemerbet en gång fulle blifma ©tatenö egenDont od)
bomma att af fjöbarte«arbift>et fortfättaö. 9)}eb geografxfa infi*
tutet i Snigel är öfmerenöbommet om tttbpte af Amiralen af Älinté
fjöbarte^arbeten mot en betpDltg (ämling bartor odj fatififa arbeten
röranDe belgien, äfmenfom att fortfara tueD enafyanba utbpten af
IjmaD forn miDare hommer att utgtfwaö.
©jöEarte*
rcerfet.
(Sjöfarts
arfifttft.
3 o
©en forta tiDrpmD, forn Denna berättelfe omfattar, här att
förete flera mtgtiga biDrag till 0menjfa näringarneö l>iftoria.
^aubet^-ffl-' 3 fjället för Den lagfliftning, angäenDe milforen för minnanDe af
danbtwerfä» rättighet till iDfanDe af hanDtmerf och hänDel, font innefatta^ t De för
orbnmgar. mcra än ^un^ca ^ feDan, efter DämaranDe tiDöförhällanDen tillkomne
0frä* och «|panbelö=DrDningar, famt i feDermera tiD efter annanmeD*
DelaDe niängfalDtga och olifartaDe, ofta till ofäferljet och oreDa i til*
lämpningen leDanDe förflartngac, tillägg och unDantagöbeflämmelfer,
hafma, äfmenfom i affeenDe å fabrifö*näringen, npa 0taDgar blifroit
unDer fiflliDet är af i^ongl. 9ftaj:t utfärDaDe, härigenom miDfträcf*
tare fält öppatö bäDe för fun|faperö och (Bicfligheté obehinDraDe atu
mätiDanDe i Defa prfen och för omtanfan att meD egna l>änDer fig
förförja, jemte Det att i öfrigt närtngöförhållanDerna i De Delar, forn
utgjort föremål för Dejja författningar, blifmit orDnaDe i hufrouDfaf»
ligt fpfte att befrämja inDuflriel merffamhet och förkofran,
ssrfattninsar ©5 här °cf, h^äD bergöf>anDtcringen angär, en t betpDlig mon
omfam?Set utmiDgaD frihet till folhanDel famt anläggning af npa jemmer!, äfmen*
fmibifodfbenfom obegränfaD fmiDeöfutfct ä reDan roaranDe härDar, ej allenafi utom,
flräMinflt?rä»^n ocf meD roifa milfor inom De egentliga tacfjernö*bergölagen,
blifmit genom färjfilDa unDer förenämnDe är utfärDaDe författningar
meDgifmen.
8anbt6rtti«-- SBehofmet af unDermiöningéanfalter för jorDbrufet, forn förtret*
iä9veU[anM-- ton är feDatt föranleDDe fliftanbet miD ©egeberg i (353eflergöthlanD af
brut^ftotor.(anötbruFö*inflitut här i Dvifet och Derefter, unDer tiDen
mellan De tmänne fiflförputne riföDagarne, af fem lägre lanDtbrttfé*
(folor, har feDermera munnit Det ptterligare affeenDe, att för ettlanDt*
brufé*inflitut ä Dertill upplätne fungölaDugärDen Ultuna i Upfala
län faDgar och anDra nöDiga föreflfrifter blifmit utfärDaDe i änDamäl
<ut författa mflitutet i verbfantyet fel fnavt nuvarande arrende af
egendomen näfta år uppför, famt att fpca lägre landtbrubSsfbolor
inrättats, nemligen å egendomen träfors i QBermlandS, 23o t Sals
mar, ©renfluga i ©ottlandS famt c£orp oty ©jöbp i kronobergs
län, för h^ilba fbolor färfbilda jtadgar jemväl blifvit af kongl.
9)taj:t fajtjtällda. ©edan landtbrtibSsinjlitutetS ftiftelfe intill flutet
af förlidet år häfva derifrån utgått 155 eleoer oty 151 lärlingar,
od) [>ar vid gardera af de landtbrubs-fbolor, forn fommit i werf*
faml)et, antalet af dem, font der njutit undervisning, uppgått tin20
u 30 årligen.
Stt annat icfe mindre vcrbfamt befordringsmedel för fpridandet
af bunjfapcr i (andtyuShållningen f>av erbjudits EHifcté jordbrukare
medelft föranftaltandet af allmänna landtbrubSmöten, af f>voilka det 8a"be‘^“M:
förfta hållits under fijtlidne oty det andra under innevarande års
fomntar. ©et Itfliga intrefje, hvarmed defja tillfällen till ömfeftdiga
utbpten af vunna erfarenheter omfattats, gifvet en ökad anledning
till förhoppning att bommande år jfola i affeende å ©venfba jords
bruket hafva att framvifa en liba märbbar förbofran, forn den,
hvarom för de tre ftfta tiotalen af år lemnäs det mejt ojäfabtiga
vittnesbörd deri, att, oabtadt den tillöbning i fpanmålSåtgången inom
landet, hvilken varit föranledd af folbmängdenS tillväxt fedan år 6fab fpaii--  1815 med nära en million mennijbor, utförfeln af fpanntål, forn förftS^oÄn*
år 1820 började med ett ringa belopp att förebomma i tullverbetsttUn?crfninfl*
tabeller, de der alltid tillförene utvtfat en betydlig årlig införfel af
famina vara, under den federmera förflutna tiden, med undantag af
några mijjväptår, varit i jemnt ftigande od) år 1845, då flera af
de mejt fädeSriba (andjbapen I>cmfökteö af en fvår mifjväpt oty pos
tateSsfbörden näftan öfver l)ela 3vibet gaf en fvag afbaftning, upps
32
gicf till ett belopp af 343,419 tunnor, unDer öet att infötfeln blott
utgjorDe 45,907 tunnor — ett förhållande, font i förening Dermed att
Swerige** anDra hufroubnäring, jernhanbtertngen, för (warö förbats
tranbe i tefnijft hänfeenbe alt flera Ipcfabe bemöDanDen ftg roifat, fint*
nät för fwartbera af De ftftförflittna tre åren till anDra länDer affatta be*
tpbltgt mera fångjern an någonfin tillförene egt rum, onekligen erbjuDer
ett tift ämne för tiUfreböjMetfe ocl) gläDjanbe förhoppningar,
grpoittioncr ^Sib förenämnDc lanDtbrufömöten hafroa äfmett anorDnatö eje*
lÄrpofitioner af bojfapö*fceautt utaf äDlare racer, jemte Det att votD Det
anDra mötet premier af allmänna mcDel blifroit åt egarne af De ut*
märkare Djuren utbelaDe. Dm än, fåfont Då ftg mifat, antalet af
jorDbrufare, font mcb ofparD tnöDa och fofmaD minlägga ftg om bo*
ffapöjfötfelttö upphjelpanDe, alltmera öfatö, qmarjtåt Docf, lifa obe*
ftribligt forn tillförene, behofmet af Den fraftiga meDmerfatt, hvartill
EKifet*5 StänDer roiD ftftliDne riföDag fatt ^ottgl. ^ajtt i tillfälle,
©tamfjoUäu-- genom bemiljanDet af Det utaf ^ongl. SKaftt Då äjfaDe anflag till
inrättanDe af ftamhoIlänDerier ocl) anDra åtgärDec för bojfapö*afmelnö
förbättrattDe, i följD hmaraf, och ftban l)«öl)ållntngö*fälljfapené och
^ongl. 5^aj:tö SSefallningöhafmanbeö pttranDen inhemtatö angåenDe
lämpligare lofalerne för fl:amf)oUänDerier och be bojfapö*racer, forn
Dit föteträdeéwiö borDe anjfaffaö, ^ongl. ?0^aj:t bejlutat om orDnan*
Det biftrtftmiö, efter faftftällDe fl:abgar, af åtta ftamhoIlänDerier,
nemligen ett t h^artDera af SMmöljuö, £3lefinge, å^ronobergö, @fa*
raborgö, Drebro, Söbermanlanbö, Upfala och <2Bejler*^orrlanDö
län, jemte ett minbre l>olIänDeci i (2öerm(anDö län; marattDe tre af
beha ftamhoIlänDerier reban iorbntngöftällDc famt för De öfriga ett
(torre antal freatur npligen från utlänDjfa orter införjfajfaDt.
2BiD
/
33
9l8iD kronans frtitcviev od; fingft-.Depdt fjafroa nöDiga för* @tut«rienw.
bättringar, i Den mån tillgångarnc meDgifmit, blifmit otnbeförjba
odj kronäng |fam*fdjäjferier f>.ifroa blifvit öfaDe, Derigenom citt@4Siferierne.
åfongl. 3Rrtj:t innemaranDe år bemiljat ett anjlag af 200 £ (lerling
till I)U$f>ålIning$*fä(ljfapet6 i ©ödeborgs od) Q3o!)uö län Difpoft*
tion för inföp af får utaf ©fottjfa djeoiot*varén, att å mifta egen#
Domar i länet mårDa» enligt De förejfrifter, forn af åfongl. SDlaj:t
blifroit tneDDelaDc.
3emte De mtDtagtia åtgävDerna för åflaDfommanöe af en för*
bättraD bojfapöjfötfel, genom fymilfett, i förening meD bercDanDct af
en l)ögre ängéaffa|tning, l;ögft mäfentliga förDelar återjfå att minna,
l)ar för lanDet» öfaDe oDltng, i bmaD på åvongl. 01aj:t funnat an*
{romma, blifmit på fleraI>anDa fatt förjDt. ©e meDel, EKiFeté ©tan*
Der rniD fiftförflutne riföDag bemiljaDe till mattenaftappningar för sörreraf»
bereDanDe af flörrc oDlingar, Ijafma blifroit förDelaDc till ittföranDe ‘ b
af 65 färjfilta fjöfänfningö* od) nu;rutDifningé*företag, bmarigenom
omfring 42,000 tunnfanD förut få mattenDränft eller mattenfjitf utarb,
att Den gifmit ingen eller blott ringa affallning, blifroit eller fnart
fomnia att blifma i oDlingébart (lief författa, förutom Det områDc af
ungefärligen 46,000 titnnlanD, font munnitö genom meDel*an(Iag'et miD
föregåenDe rtföDagen till cnahanDa änDamål. ©et angelägna (lif* 8«ja ffifien,
teé*merfet, font årligen fpjjelfatt omfrittg 350 (anDtmätare miD mera
än 1000 fär(filta jfifteöförrättningar od) f>marroiD afmätningar (fett
af tillfammané mera än u million titnnlanD, f>ar blifmit unDerlättaDt
genom bemiljatiDct af utjlpttningéunDcrfföD, f; marje år till något l)ögre
belopp än Det Derför å flat uppförDa förjlagö*anjlag, 46,000 9v:Dr; ma*
ranDe feDan år 1828 intill 1846 årö (litt fåDana unDerflöD utbetalDe till ett
lilläng till ©t. ^rofofott 1847 «8c 1848. 2 Ulfö. 5
©torffiftw belopp af något öfwer 800,000 3S:Pr. 9i\3tD fovffifteöförrättningatne
^ringar!1’ t ©tora kopparbergl lån, fwilfa pågått i SD?ora, ©opljia $ftag*
Palena, ^BetijanS, ©tora btitta od) Malungs focfnar, od) roiP af*
wittringarne i Pe öfriga norra orterne, Per Pe nöPiga mätningar*
ne bufwuPfafligcn egt rum i QMteå, Nåneå, £>fwerA!u(eå od) £>f*-  wer*€alip focfnar af Norrbotten», i Segerfors, föurträjf, NorPfjö
od) ©felefteå focfnar af QiSefferbottenö, t $ro|twifen3, DfferPal»,
öjePe, Sännäs od) ©torfö focfnar af 3emt(anPö, t 93orgfö, 3m
Pal», ^iPen», ^JSiffjö ocfj ©äbrå focfnar af <2Befter*NorrlanPS
famt i ^)ogPalö od) SSjuråferS focfnar af ©efleborgS län, ,f>afroa
utiPer Pe fiflförjfutna tre åren något mera äti en million tunn»
(atiP blifwit afmatta, äfwenfom områpeS*utfafningar od) utbrptnin*
gar, i Pen mån fåDatit funnat l?e, blifwit företagne; od), jemte Pet
nöPiga förejfrifter af kongl. 5)?aj:t blifwit gifita för frePanPet af
ffog utom utbrutne eiler propiftonelt utffafaPe områPen för bpar, l)em*
man od) npbpggcn, l;ar påjfpnPanPet på änPantålSenligt fått af nämnPe
för Pe norra orterneS fHganPe oPling oc^> befolkning maktpåliggande
åtgärder, utgjort föremål för kongl. 3ftaj:tS tid efter annan ntePPe*
laPe förorPnanPen.
gittcrifdarc 3 Öfrigt, od) utom flera anPra af rifS=fiatenS fette bufwttP*
tor ianMbn;=titel fortgående anflag till gagn för jordbruket od) lanPtmamia nä*
na ringia' riiigamc, b afwa i fåPant änPamål färjfilta fl atSbiPrag blifwit be*
lanM* wiljaPe för utgifroanPe af lärobok i lanPtbruföwetenjfapen odj planche*
werf för åkerbruköredfkap, för jTpgfattPenS l)ätnmanPe i *£>allanPS,
SljriftianfaPS od) kronoborgs län, för fpriPanPet af fännePom om
bäfta fättet att förbättra wattenfjuf marf od) werfftälla ängöwatt*
ning, för befrämjanPet af linnemäfnaPétnPufrien, ft)Teri»nävingen,
pottajfe* od) tjävutillwerfningen, ut. m.
£ifl lättnab för jorDbrufare t>afix>a regleringar af ffjutSniiigäty* fnfcmwif
flpret meDcl|4 cntvcprcnaDcv, i följö af [jvoaö Kongl. Sölgjit Derom årniiigcfceiiyret’.
184-4 förorDnat, reDan miD 431 gäftgifmategåtDar blifroit roetfflällDe.
3 0tocfl)olmS Ian, forn förut marit i fafnaD af huöhållningS^u^umu^
falljfap, [>ar fåD.ant imtemaraiiDe år bltfroit btlDaDt, och f>afma för ,alll1apDetta,
äfroenfom för fejt älDre bttöhållningöjfallffap, turn ftaDgar af
Kongl. ?)laj:t utfärDatS.
©en erfarenhet, font munnitS om nyttan för lanDet af braitD» ajranbiiot^
fioDS>bolag till förfähing af egenDont DerfläDeS, f>ar föranleDt bil».
DanDet af ptterltgare fju fåDana bolag, nemligen i ©ödeborgs och
«ohuö, ©tota Kopparbergl, Refter» och Norrbottens, <2Scftman»
lanDS, Kronobergs och SemtlanDS latt, för Kongl. 9)}aj:t
faflflällt farfilta reglementen; voaranDe nu Dpliba föreningar för tjugu
län ingångne. ©efnttom har reglemente för en innemaranDe år in-'
gången förening till förfäfring af lösören i ©fåniga fräDente blifroit
af Kongl. SJlajit faflftälDt.
©eDatt, enligt SvifetS 0tänDerS mtD rifSDagett 1844 och 1845 sefnatogiffa
gjorDa unDerDåtiiga anhållan, Kongl. ®iaj:t låtit unDerfoba tillflånDct
inom Den i ©torholm voaranDe tefnologi|fa unDermiöniiigöanflalten
famt harumiDa Det felaftiga, font fmiDe förefumaS, hKe fin grunD
i förfuntmaD eftcrlefnaD af Detta infritttts ffaDgar eller möjliga bri»
fler i Detfantma, fa här Kongl. SUaj:t, meD anleDning af hmnD Der»
wiD forefommit, förorDnat om ett föränDraD organifation af famina
inflitut efter Derför af Kongl. 5ftaj:t faftftälDa gntnDer, i enlighet
hmarmeD noa jlaDgar, jemte ut) ftat, blifroit af Kongl. SJJajit utfar»
DaDe, att från nälla års början läiiDa till efterrättelfe.
$ör att göra inhemta fabrifStDfrtreS och hänDtmeifareS bottfr»
färDigbet mera allmänt fättD och fåmeDeljt bcreDa en lifliggre affätt»
36
eisjbumii» ning af Devas* tillwevfningav, pr iCongl. Slaj:t fövanflaltat otti en
allmän jTöjb^eppofition t ©tocfplm fain t i flera bänfeenDen beveDt
lättnaD för iDFavne att af Denna eppofttion ftg begagna, jemte Det att,
till belöningav od) uppmuntran, ett jlövve antal meDaljev i ftlfroev od)
i bvonj tiöDelaté Dem, forn åDagalagt någon utntävFt fövtjenfF om
8tfranbninflaf!@v»enj!a flöjDevna. SilliFa hav i cnabanDa änDamål tillfälle lemnatö
rearuprof tilt „ ,
Orienten, att mcD ett till Dvtenten afganget kronans favtpg meDfänDa prof pa
©wenfFa fabviFö* od) pjDcorarov, äfwenfom en pevfon till fövcmt*
fanDet af Defamma od) inleDanDet af unDevtjanDltngav om beflällntngav,
fått åtfölja od) erhållit biDvag af allmänna meDel till nöDigafop
naDevö beptDanDc.
gabvifenie Söv fabvtfevne od) manufaftuvevne, IpilFaé tillwevFningéwävDe
°dn!rZeiaf'Töv åv 1845 beväfnaté till något öfre ev 17 millionev 3F:Dv, eliev 71
millioner rneva än åv 1831 od) 3 millionev 9F:Dv rncva än åv 1840,
pfwa årligen af mamtfaftuv=DifFont*fonDen utgått fåfom DifFont*
lån ungefärligen 1,600,000 DvDv, bvoavfövutan fövlagölånen utgjovt
näva en plf million 3F:Dv.
#anbeltt Sill fövmon föv IjanDeln od) fjöfavten F>afroa fleva fövfoganDen
liotarten- @tt)velfenö ftDa egt vum ttnDev De fcDan ftfllibne viFeDag fram*
flutna åv, prilfa ävo att väFna blanD De meft gpnfamma föv ©roen*
fFa pnDclépttan, font unDev åv 1845, Då, efter afDvag föv ut» od)
infovDt gulD od) ftlfroev t mpnt odj plantfav, eppovten uppgått till ett
roävDe af 24,380,000 9F:Dv, eliev näva 3 millionev 3\:Dv mera än nå*
got af De fövegåenDe åven, men Den FänDa impovten enDajl till 17,569,000
3v;Dv, warit föv pnDeln å utviFeé orter i Den mån fpjjelfatt, att De
Dit anFomna ©roenfFa favtpgenö läftctal uppgått till 246,763 od) Der»
ifrån afgångne till 252,557 fäflev, eller, IjroaD anFomna beträffar, unge*
fävltgen 93,ooo fäflev mera än 1836 od) 45,ooo (äftev mera än 1844,
3;
bä läffetalct »ar betpbligt f>ögtc an nägot af föregäenbe är, famt för
afgängne omfring 97,000 läffer l/ögre än 183G od) 43,000 mera än
är 1844; äfmenfom, f)»ab tnrifeS fjöfarten beträffar, bet »ifat ftg,
att är 1845 antalet af förpagmngar ä fartyg till odj frän jtapel*
ftäberne öf»erffigit föregäenbe äretö rneb ide mittbre än 2,116, od)
att farten pä fanalerne, färbele» $rollf)ättc» ocf> ©ötl)a fanaler,
jemaoäl betpbligen ölfats. QManb be i npjjnämnbe f)änfeenben »ibtagna
ätgärber mä fjär omnämnaS: att en betpblig nebfättning egt rum i pwattnina
afgtfterne för tranfitoffarten ä fanalltnicn emellan öffcrfjön od) 9£e> Vefter!*
ffet’f)af»et: att nya reglementen för feglationen ä $rollf)ätte» od) seglation*
reglementen.
dojelmaredanalet famt för flere fjö<ajmranS»föreningar blifmit ut»@i0,a?uran«.
föreningar.
färbabe: att unberftöb till befrämjanbe af l)»a!ffffffängff l 0öberf)affunberpb för
t)n>aljiftfiing(h
»et rneb begagnanbe af 0»enffa fartyg bemiljatS: att till orbnanbeorbnanbet af
af 0»ertgeS od) ‘DforrigeS gemenfamma fyanbelS* od) fjöfart&förf>ål ; RorrigeS ge=
lauben en bornitz af 0 ax riffe od) ^orffe män förorbnatS od) beröm $nbei"”oå
till Äongl. 3Jiaj:t afgif»it unberbänigt förffag: att för anläggning af jsuanben!’
en flör re od) en ntinbre reparattonS>boda i. 0todl)olm nöbigt anffag Reparations
boifor i @tocf=
‘ point.
af f>anbe(S* odj fjöfartéffonben be»tljatS: att flere fjömätningar ©jcmätnin»
egt rum, jemte bet att fiöfartemerfets fomplettering fortgätt: att fartewrf.0’
bibrag af allmänna mebel utgätt för rensningar i 0todholmS, 0ö? Rensningar
/ - i ftärgärbar.
berljamnS odj ^BeffermiB ffärgärbar famt för Ijammbyggnabec od) epamnbpgg*
förbättringar i ©ödeborg, Våiniö, <2öiébt), ^Barberg, SanbSftona,
(EimbritSf)amn, 0öl»ttSborg, Sarléljanm od) ^ibföping: att föreffriff
ter blifwit mebbelabe röranbe unber»iSningen »ib napigationS«ffo*$na#igation*
fjolor.
loma, font ärligen begagnats af omkring 240 eleoer: od) att förnyab
uppgörelfe ffett rneb »arfsdnterejjenterne i Sarlfrona om fortfa* ©feppsBpg=
38
raabe af berwaranbe jfeppébt;ggtri»inftitut, wtb fvwilfet 17 elever
innewaranbe ar njutit unberwiéning.
förbättringen af fommunifationerne inom (anbet l;ar i betpblig
man fortgått meb anwänbanbet af be mebel, forn roib fiftlibne rtfé»
oag i fåbant änbamåt blefwo ftälba till ^ongl. $ftaj:té bifpofttton, oelj
hvarigenom, äfwenfom mebclft anjlagen för wattenaftappningar, nö»
biga tillfällen till arbetéförtjenft efter ben fwåra mtfnväpt, forn år
stBa.fförbatt--1845 öfroergått några af Dtifcté provinfer, fitnnat berebaé. Mehlen
rm3ai' för mägförbättringar fyafwa blifwit förbelabe till 78 färffilta vväg»
bpggnabéarbctcn, l;wilfa, jemte bent, hvartill bibrag bewtljaté af be
vvib riföhagen 1840 anjlagna mebel, omfattat en tväglängb af till»
fammané omfring 68 mil, odj F>afvx>a bejjutom mebel bewiljaté till
ssroBvgg» ett ftörrc antal brobpggnaber, beriblanb be för fommunifationen emellan
Upfala od; ©eflcborgé län wigtiga, nu i bet närmare fullborbabe,
brobpggnabcr öfwer ©abelfwen wtb ®i;ftngc bruf erforbrat bet be»
@trömren«.- tpbligafh’. Éfwenlebeé f;afwa, meb bibrag af allmänna mebel, rené»
mmu ningéarbeten, till befrämjanbe af flottningar od> tranéporter, bliftvit
utförba i Siåneå, Sufeå, ^Mteå, 'öjiténa od; £)al»elfwarne.
stnitatter mot Sfter bet att imber ftflltbne Dftober månab offtcielt blifwit till
fot rotén.1* ^ongl. 3ftaj:t inberättabt, att ben SlflatijFa foleran utbrebt fig i
flera Delar af EKpjfa 9ufet, f;ar ^ongl. §ftaj:t, meb l;änftgt till möj»
lig[;eten af benna farfoté fpribanbc till fuxerne af öfterfjön eller fin»
jfa wifcn', jfpnbat att föreffrifwa be förfigtigl;etémått, forn tillé wi»
bäre, böra meb fartpg från nämnbe fufter iafttagaé, famt tillförorb»
nät en farantänéfommifion i @tocff;olm meb åligganbe, att öfwer»
taga befattningen meb farantäné»anltalterne å ©wenjfa fujferne från
od; meb bullen till rifégränfen wib torneå odj att beförja om alla
i betta fjänfeenbc nöbiga åtgärber. ..
39
Kongl. 3ttaj:tö nåDiga proportion om ftatö*merketö tidflånb @tatfs»tw«
fet*
odj befyof, bmilken nu till Dviketö ©tänber öfrDcrlcmnaé, innefattat’
en fullflänbig framftällning angåenbe få roal flat^merketS utgifter
unbcr befi fdrffilba l)ufmub*titlar, font be orbinacie od) ejetra orbinarie
ftatöinkomfferne.
Kongl. SMaj:t förbigår berföre f>är en närmare utmeckling af f>v»ab
forn rörer ftat^merkets tillfiånb; men Kongl. 3ftaj:t anfcr ©ig
emellerttb icke böra lemna obemälb ben fkiljakttgf>et i förf>ållanbet
emellan inkomjter od) utgifter, font imber be febnare åren egt rum i
få måtto, att, bå för år 1842 bcf>ållna öfmerjkott od) befparingar,
efter afbrag af brifirer i förjlagéanjlagen m. m., kommit Dvikögälbö*
kontoret till gobo meb en fumma af 620,515 9t:br 29 ff'., få l)afma
imber be irenne näflpåföljanbe åren fiatéinkomfietne mai fortfarit att
lemna öfmerjkott utöfmer beräfntngarne i rikö*jkaten, men färjkilba
tilljkott för fiatsbel)ofmenö fpllanbe bock marit, i följb af pppabe be»
tpbligare brifler i förjlagöanjTagen, erforberlige.
Utom ben linbring i befattningen, forn, t följb af DUketö ©tän» sStflarber tå)
berö mib fijta riköbag fattabe od) af .Kongl. $Äaj:t gobkänba bejlut/Zifb/^blf*
egt rum forntebelfl ncbfättning till hälften af ben för tackjernétillmeck> ^åUanterne.
ningen utgåenbe tionbe*afgift, od) l)marö fortfaranbe utöfmer tiben för
febnaft faflfläUbe jkatéreglertng ankommer på mibare befäntmanbe
af .Kongl. 9Jkaj:t od) Deiketö ©tanber mib nu förejtåenbe riksmöte,
förekommer, fåfom en till ytterligare jemnkning i jkattebörborna lebanbe
åtgärb, be färjkilba beftämmelfer i affeenbe på gammar jkattené utgö*
ranbe, font marit en följb af Kongl. 9ftaj:tS imber ben 27 Slpril 1846
utfärbabe förnpabe förorbning angåenbe fkångjernöfmibet od) ben gröfre
jernföräblingen, od) om Ijmilka bejtämmelfer Kongl. Sftaj.t låtit alu
män kungörelfe imber janima bag utgå.
$ill be åtgdrbet, fywartgenom DivePc ffattenebfättning reban
bltfroit bercbb, fjörer äfvoen beflämmanbet af ben linbring t utmarfö*
jätten pa ölanb, forn, enligt af .fongt. 3Jkj:t od; Diifetö 0tänber
faftftällba grunber, bör betraavanbe fyemmanéegare tillbomma, od)
l;voilfen, jcmlift be för beröbe änbamål förrättabe od) nyligen af .fongl.
®laj:t gobfänba jfattläggningar, uppgår till ett fanunanräfnabt be*
lopp af 775 tunnor n fappar fpanmål.
©eban bef;oftt>ct af en fördtibrab reglering t affeenbe på fdttet
för jfatternaé beräkning od) utgöranbe dfroenfom beraö bebitering
od; rebowtömng ptterligare gifrcit fig tillfänna uti fdvffilba af fXifetö
febnaft forfamlabe 0tänber gjorba unberbåniga framjlällntngar, om
föränbring i fdttet för fjemmanöräntornaö utgöranbe, om inbelta rätt*
tornaö od; fronotionbenö tnbragning till ffruö*toerfet emot amut*
fanbe af fontanta löne*anjlag, om änbrtng t pabganbcrne attgåenbe
marfegångoprifcnö beftämmanbe, om framflpttning af tiben för upp*
börböftämmorne, om berebanbe af linbrtng i forfe(|f'i;(bigf;eten för in*
belt rdntefpanmål odj tionbe, farnt om fordnbring i fdttet för be få fal*
labé lanbträntornaö bofföring m. m., f>ar ^ongl. 9ftaj:t, forn anfelt
bcjja framftallningar böra fomnta imber öfmeroäganbc i fammanfjang
meb en allmän plan för uppbörbö* od; rebogörelfe*tt>erfetö änbamålö*
cnliga orbnanbe, låtit genom färjfilba i nåber utfebbe fomtterabe ut*
avbeta ett, på ffebba utrebningar grunbabt, förpäg till bejfattmngö*
tndfenbetö farnt ttppbörbö* od; rebogörelfercerfetö förenflanbe, f>miifet
förpäg, på ^ongl. tylayxå nåbiga befallning till trpcfet beforbrabt, fommer
att åtfölja ben nåbiga propofitioit i ämnet, l;tr»i(fen itongl. 5ftaj:t
dr finnab att till 3lifetö 0tdnber aflåta.
0cban,
4i
©eban, t anlebning af Siifetö ©tänberö mib fifla rifébag meb» sparta (tom
belbte bejlut om ftämplabe pappcréiafgtften, förnpab författning i betta tata a’clfct*
amne bltfmit unb«r ben 14 9?ooember 1845 utfärbab, fjär, efter bet
mtjja erfoberlige förberebanbe åtgärber gunnit mibtagaö, .Kongl. SDtajtt
unber ben 15 näflpåföljanbe Sftaj låtit allmän Eungörelfe utgå, angå*
enbe åtf illiga ifrågafomne ytterligare EontrolUförefrifter i affeenbe på
djarteringen af föpe* byteö* gåfmo* od; faflebref mcb flera hänblin*
gar, bmilfa i förl;ållanbe till märbet böra mcb flämplabt pap»
per förfeö.
Unber ben tib, font framflutit febatt Dvxfeté ©tänberé ftfla fam*unbfäftning«.-  manfomft, t)afroa feljlagna förbar inom flere belar af ridet jemte m. m.
anbra på fpanmålétillgångarne inmerfanbe förhålianbcn påfallat mib*
taganbe från ©tyrelfcné ftba af färfilba åtgärbcr för afbjelpanbe af
nöb od; förlägenhet. ©i m; erfarenhet i htoab font rörer unbfätt*
ningömäfenbet od; bermeb gemenfap eganbe frågor f;ar Ijärunber blif*
mit famlab, forn föranlåtit ^ongl. Slaj:t att taga bejja frågor imber
ytterligare noggrant öfmermäganbe; och ^ongl. 9ftaj:t fall, t anleb*
ning häraf, jemte belgifmanbe af ofmanberörbe unber bett febnaffc
förflutna tiben mibtagna färfilba åtgärbcr od; ben biöpofttion af me»
bel, font bermib egt rum, till Dvifetö ©tänber framvälla be förflag
angåenbe unbfättningéanfalternaö framtiba orbnanbe m. m., bern
Kongl. 9ftaj:t funnit lämpligt att till ben på Dttdctö ©tänber andorn*
mattbe pröfning hanfjuta.
$ill SlidetS ©tänberö ©taté*Utfott domrner för öfrigt att öf*
merlemnaö berättelfer och ^anDltngar, af ^milFa Dvidetö ©tänber
blifma i tillfälle att inhemta närmare fännebom om få mäl anmän*
baitbet af be tillgångar, hroilEa unber be febnare åren marit för unb*
»i&ana tift SR. ©f. ^rofofotf 1847 & 1848. 2 2lfb. 6
fättningébel)of att bifponera, forn fortganö«ti af De älDrc unbfattningé=
Itqoiberne od) f. b. allmänna magajtnö*fonDené fortfatta utrebning.
spojtswerftf. UnDer Det btefbefotbringcn inom (anDct bltfwit, i Den män poft»
fajans) tillgängar fäDant mebgifmit, genom npa poffgängaré inrät*
tanbe odj utfträcfning af fövut befintlige, unberlättab, f>ac fortfatt
omforg jernmäl cgnatö ät pofcfbrbinbelferneö befrämjanbe meb fränt*
manbe länber.
©älunba f>ar feban är 1844 en färiltlb regulier po)Mommuni»
fatton mebeli ängfartpg warit unberlfällen emellan ^jtab odj @tct#
titt, äfmenfom cn bplif innemaranbc är bltfwit, meb anwänbanbe af
ett blanb pojbwerfetö ängfartpg, tillroägabragt emellan ©ödeborg,
iföpenljamn od) iCiel; fywarförutan, efter öppnabe unberfyanblingar
om utmibgab franferingöfriijet od) nebfatta porto-beftammelfer m. in.,
wäfenbtlig lättnab för ben tttrifeé brcfmäplingcn blifwit berebb för»
mebeljt be l)ät ofroan omförmälbe lipa pojWotmentioner meb Dvpjj*
lanb, ^reujjc» och ©attmar!, bernth b ma b reisen och ©anmarf
beträffar öfwerenöfommelferne jemma! utfltäcftö till fortjfajfanbet af
pafeogobö.
intalet af meb poftertie beforbrabe bref, forn är 1844 utgjorbe
3,378,757 ftpcfcn, f>ar är 1845 uppgätt till 3,421,286 od) är 1846
till 3,430,369 fh)cfen. UnDer famina tio l)ar pofMippbötben jemmäl
i nägon män öfaté, fä att bä benna uppbörb
ät 1844 uppgicf till  613,957. 24. benfamma
är 1845 utgjort  627,147. 3i. 9.
octj är 1846, enligt approximativt
uppgjorb bcräfning . . 629,140. — —
maranbe uti Deja furnmor lifmäl inbegripen frän 9iifégälDö*fontoret
utbetalb crfättning till pollfafan för ben meberböranbc podfyemmanö*
innehafware, pil grunt» af ivongl. Sörefwet Den 3 december 1842,
tillkommanDe förhöjning i jkjutélegan, meD omkring 8,200 D\:Dr
ärligen.
«£)waD pojfcroerketé utgifter beträffar, (;ar en betpDlig tillökning
Deruti unDer De feDnare arén egt ruin, uppkommen genom inrättanDet
af npa pofkgängar, fkjutöleganö förhöjning miD gäftgifroaregårDar,
Der' jkjutfen genom entreprenaD otnbeförjeö, be h o fm et af ökaDt f>afti
antal wiD en Del pofterö fortjkaflfanDe, nöDwänbigheten att för po*
fternaö betrpgganDe mot röfvoerier utjkräcra antalet af pofftljonöée*
jkicfningar, m. tit., få att Den beräknaDe utgiftöfumman för tnnema*
ranDe är uppgätt till icke mittDre än omkring 500,000 3e:br, oberäk*
naDt pojMafattö till 125,000 3v:Dr befrämDa biDrag till flatö»roerket.
‘STJeD l)änfigt till olägenheterne af täta föränDringar i De pä hatu suitförfam
Delnö odp näringarncö rtgtntng odj utveckling inmerkatiDé författning TÄerfr°u
gar öfroerlemnate ^ongl. SJiajtt till Dciketö feDnajk förfamlaDe 0tän*
Der att, roiD bef>anDling af frågan om tuUbe winningen, fmfwuDfakligen
bibel)älla bejkämmelferne i 1841 ärö tuH*tajca. fiöib utfärDanDet af
Den nu gällanDe injkränkte 0ig ikongl. ?3iaj;t i foljD häraf äfvoen till
fäDane jetnkningar och föränDringar, font föranleDDeö af Dviketö 0tänDerö
beräkning af tuUinkomfferne jemte öfrige förekomne färjkilDe omflänDigheter.
0eDatt en ökaD frihet i utöfningen af hanDel och f>anDt»
voerk inom lanDct blifwtt genom allmänna författningar meDgiftoen,
fpncö emellertiD änDamalct meD Denna lagjkiftning päkafla ett mera ut»
flräcft frihet jemwäl i hmtbelöföchällanbernc och waru voäplingen meD
främmanDe länDer. OaktaDt flere tiD efter annan mibtagne, till ftörre
frihet leDanDe, föränDringar i r>itttQf5 följDa tulUfpftem, är h<wDeln
Itkmäl genom Detfamtua fortfaranDe befmäraD meD flere banD, hmilka
utan olägenhet för De inhentjka näringavne böra funna förfmitma;
44
od) ^ongl. 3ftaj:t f>av af fåbatia anlebningar ocf> för att tillifa, me#
Delfi: en i möjligafle måtto förcnfdab upphällning/ åftabfomma lättnaD
mib tillämpningen odj förebygga anlebningar till mijjtybning od) un#
ber|Ief, låtit utarbeta ett förflag till förnyaD tull#tapa, f>voilfet forn#
mer att Seifetö ©tanber fördäggaö jemte en närmare framjlällning
af De mib förftageté uppgöranDe följba grunber od) åftgter.
$ull#uppbörben t>ar feDan Deifetö ©tänberö ftjla fammanfomfl
icfe allenafl till fullo tnbragt Den Deraf mib jlat6#regleringen påräfnaDe
infomft, utan o c? lemnat öfmerfFott, härigenom d\ongl. SDiajrt marit
i tillfälle att efter l)anD anbefalla nöDig befunna förflärfningar i tull#
bemafntngen.
©eban, för åjlabfomtnanbe af fulljlänbiga.re fontroller emot öfmer#
träDelfer af tull#tapan, färfFilba föränDringar i ^ongl. görorbningen till
förefotnmanbe af oloflig införfel ocf) utförfel af »åror ben 22 ^December
1841 blifmit af OviFeté ©tänbcr voib ftflförflutna riföbag förcjlagne,
innefattanbe belö utfrräcfning i mijj mån af rättigheten för »eberbö#
ranbe tjenjlemän ocf) betjente att efter olofligen införbt gobö anflälla
unberföfning, belö nebfättning i anfmarébejlämmelferne för be hän#
helfer, Då »ib fåban unberföfning olofligen införbt gobö tide anträf#
faé, l)ar ivongl. 3ftaj:t, efter bet roeberböranbe blifmit i ämnet hörbe,
uti utfärbab fungörelfe af ben 22 januari 1846, mebbelat be förän#
brabe föreffrifter i berörba fjätifeenben, forn .Kongl. Sföaj:t funnit för
änbamålet tjenlige och tneb be traftferanbeö billiga anfpråf förenlige.
utamnbmng S)å erfarenheten åbagalagt att, »ib utarrenbering af .Kungs# od>
aff^eto.3cn"-®ungölabugårbar famt anbra bronan tillhörige lägenheter, en obegrän#
fab täflan för arrenbe#anbuben ofta föranlebt bertill att arrenbe#»ilforen
blifmit öfwer höfman uppbcifne, hwartgenom åter inträffat att, till
forlufl för ©taten, arrenbatorn förr eller febnare befunnits oförmögen
45
att arrenbet, i förening meb lägenhetens behöriga bruf och ffötfel,
utgöra, fä har, efter bet färffilba förejfrifter, åfpftanbe att för fram*
tiben förefomma en bplif arrenbenaS uppftegring mebeli på forhanb
efter ffebb uppfattning bejlämba mapimi*belopp in. m., blifvit af 3u*
fets febnajf förfamlabe ©tanber beffutabc od; 1)0» -^oitgl. SD?aj;t antnalbe,
•fvongl. ?Oiaj:t nteb gobfännanbe af be grunber, DvifetS ©tanber i ttpjt be*
rörbe hänfeenbe uppgifvit, unber ben 17 januari tnnemaranbe år låtit
utgå en allmän författning i betta ämne, hmtlfen, i ben mån förut affTittaDc
arrenbe*fontrafter löpa till änba, fommer att tillämpas roib häbatt--  efter jfeenbe utarrenberingar af fåbane fronolägenheter, för h^ilfa
arrenbeafgiften omebelbarligen till jfats*werfet ingär.
©enom roeberböranbe cmbetömpnbigbeter har behörig tillfpn egnats Äronmts tms
ät mibmafthållanbet af kronans i hufnntbfkben och lanbSorterne be*od) 6Mflnatcr*
ftntlige hus och bpggnaber. 0)tmt be härtill amrufabe färfilba anjlag
egentligen icfe funna anfes beräfnabe för npa bpggnabSföretag af förre
omfattning, har lifmäl, i följb af tillgångavneS planmäjjtga anmält*
banbe, flera meb bctpöltgare foftnab förenabe bpggnabS* och vepara*
tionS*arbeten funnat meb befa anflag efter hattb utföras, hmariblanb
förefommer: fulläbanbet af lanbéhöfbinge reftbenS*bpggnaben i QBepiö,
uppföranbet af ett nptt refiben*huS i Dfterfunb, och fronogroarnettS
i (SjfilStuna förfeenbe meb np fajbam.
gör berebanbe äfen gemetifam enibetS*(ofal åt ©tats*bepartements*
eppebitionerne hap fvåga uppffått om alla befa cppebitionerS inrpm*
manbe i bet nuroaranbe få fallabe mpnthufet, h^ilfen bpggnab efter
anftällb unbcrfofntng befunnits mara ben cuba blanb be bronan i
tnifiDUbfkben tillhörige, forn härtill är lämplig få mäl i anfeenbe till
läge font utrpmme. §ör att bringa till tperfflällighet betta till en bel
rcDan utföröa förlag cvfovbraö lifdal att mpntroetfet waröer till
annat (tälle fövflpttaöt; od) Dä en fä bejfaffaD lottning t öfrigt pä>
fållås? ej minöre af nämnöe inrättning# elöfarliga bcffaffenbet, än af
öet förl)å!Ianöe, att öen minöre mpnt^tomten, meö öcrä befintlige,
till boftällen för en Del af mpntwerfet# tjenftemän ttpplätne, bpggna#
öer, blifwit, för uppföranöe af en ni) fängeljdbpggnaö, till 0tocf>
l)olmö ftaö förfälö, l;ar dvongl. 23taj:t, feöan tillfälle pppats? att mot
billiga mildor fä till nt) (ofal för mpnt- oel) fontrolMnerfen inf öp a en
för fäöant änöamä! feröele# tjenlig egenöom, fann anbuö af nägon
mera lämplig ej fjellet’ flätt att erhålla, miDtagit öe for nämnöe egen*
Domö inföpanöe för flaten# väfning erforöerlige, pä ^ongl. §)?aj:t
anfommanöe ätgäröer.
^ri»at banter ©eöan dCongl. §ftaj:t, voiD pröfning af öet utaf fftifets? feönaft
°töremn^nrt förfamlaöe 0tänDcr öfroerlemnäöe förflag till lag för enjftlöe banfer,
funnit fig, pä grunö af öeremot framftällöe antnärfningar, förbinöraö
att famina förjlag f öefj fcifjct antaga, fjär ^vongl. t)j^aj:t, för att
cmellertiö gifwa ät föreffrifternc i affeenöe pä cnffilöa banfer# werf*
famljet od) fontrollevne öcrä en af bcl)ofmet pafallaö fulljtänöigljer,
unöer öen 9 januari 1846 utfäröat en ferjfilö författning, omfattande
öe firtanciella od) reglementariffa edarne af frägan, od) froilfen
författning, grunöaö pä dCongl. dCungörelfen angäenöe enjfilöe banfer
oel) öijfonter af öen 14 januari 1824, i Det mäfenötligafle öfvoerené^
flämmer meö De af 9vifet# ©tänöcr i förenämnDe Delar pttraöe äfigter.
Unter tillämpning af npfberöröe allmänna författning far dCongl.
2D2aj:t feöermera, uppå gjovöa anföfningar, bewtljat förlätigö oftrot)
och faftftällt förnpaöc reglementen för De förut bilöaöe prwaMmnferne
i ©fane, 0mä(anD, (2Betmlanö, .-Öftergötblanö famt Örebro ocf)
47
©tova Kopparberg') län, broar jemte, od) feban bolag för bebrifroanDe
af prmat»banbrörelfe ytterligare bilDatä t ©ödeborg od) inom SSftälar»
prooinferne, Det feDnare äfroen för beläning af fpemmäl, Kongl. $ttaj:t fov
Dega prioat banbdnrättningar meDDelat oftrot) och faflfrälit reglementen.
därjemte bär, till båtnaD färjfilbt för jorbbrubet, freDitröreffen
blifmit t roäfenbtlig män unDerlättaD genom bilDanDct af f>ppotI>eFé»
föreningar emellan jorDegare inom flera Delar af vifet, fä att Dplica,
mcD af Kongl. 9ftaj:t fajtffäSIDe reglementen förfeDDe, inrättningar nu
finnas ej blott för ©bäne, Der en fäDanunDer längre tiD marit bilDab,
utan ocf för :Öflergötf)[anD, ©mälanD, äpallanb ocf> Refinge fann
llpfala, ©tocffyolmS, fJöefhuanlanDS, ©öDermanlanDS od) .Orebro län.
$ör äterbefommanDe af roiga ännu icfe äterftällDe förbinbelfer, jfitsärber i
1/öranDe till De forDna ©roenffa ftatödänen, b a fm a fortfatta ätgäv>forbnae@i»eiu
Der blifroit roibtagne, broiiba Kongl. Ssftaj:t förmoDar (fola leDa tili!la ,lat-tane,u
Det DeinteD äfnftabe änDamäl.
51 kolonien ©.t Söardjefemt), gauden frän od) meb är 1845 @:t tscirttie»
blifroit äterflällD imber ©roerigeé ribeö allmänna Drätfcl od) förmält» lm'v'
ning, f>ar ttllflänDet, bmaD l>anDct od) rörelfe beträffar, feDermera
icfe unDergätt nägon roäfenbtlig föränDring, eljuru folonienS förfof»
rån unDer Den feDnaff förflutna tiDen i mig män antpDeö af Det för»
gällanbe att inneroänarneö antal, feDan folrräbningen är 1843, öbat fig
meD ombring 100 perfoner.
3nfomflerne af ön bafroa fortfaranDe marit otillräcflige för ut»
gifternaö beifriDanDe, odj färfFilDe fttmmor f>afroa i följD gäraf groarje
är ntäfi: frän ffatö»roerbet t moDerlanDet för unDergällanbet af önö
Drätfel tillflfjutaä.
48
itolonienö afträDanDe till någon främmande £0^aFt på möjligen
antagliga milfor f)ar, oaftaDt Derföre roiDtagne åtgärDer, icfe funnat
tillraägabringaö. SnicUertiD f>ar JCongl. SSlajtt låtit fctlöfa alla Det#
maranDe (lafmar, få att jlafmetiet funnat förflataé Der för alltiD
af|TaifaDt odj förbjuDet. Sintalet af fålttnDa frtgjorDe jlafmar l>ar ut#
gjort 52.3. £tll Den för änDamålet erforDerliga inlööntngéfumma
47/044 ©panjfa Daler jemte 156 ©panjfa Daler i omfoflnaDer, eller
tillfammanö 47,200 ©panjfa Daler hufma jlafrcarne fjelfme biDragit
meD tillhopa 2,364 ©panjfa Daler; ilten forn ^ongf. SÖlajtt unDer Den 3
^December 1846, uppå ©uoernörenö f>emftällan, i nåDer tillåtit att af
jlafmarneö egna biDrag till fin friföpning en fonD må bilDaö od) på ön för#
maltaö till itnDerflöD för fåDane frtgjorDe jlafmat, forn genom fjufDom
eller bemiölig otfeölöohet roatDa oförmögne att meD egna tillgångar
eller atbetöförtjenjf ftg lifnära, uppgår beloppet af De allmänna nteDel,
forn för änDamålet bltfmit anmäiiDe, till hela förenämnDe fumma 47,200
©panjfa Daler; och öå Dufetö feDnaft förfamlaDe ©tänDer häraf an# !
mifat blott 30,000 ©panjfa Daler fåfont förjfott af hanDelö# od) fjö# I
fatt^fotiDen, hur Äongl. 9ttaj:t från famma fonD od) på famina rollf or I
anflagit återjfoDen meD 17,200 ©panjfa Daler, på Det att Denna an#
gelägenhet måtte på en gång funna af|Tutaö och en befaraD priöjfegting
famt atiDra olägenheter genom uppjfof meD en Delö friföpning unD#
roifaö.
»elision* Dveligtoncn hut’ uf ett nttijft och upplpft prejferjfap blifmit mäl
rcämä!!()ét.aU’ mårDaD. Shct f>eligu orDetö fruft hur t alla Delar af rifet gjort ftg
gällan De;
gällanDe; od> äfroen i De fä orter, Der ftoäritieriet blifwit eggaDt och
mijtleDt af ftpcflareé faljfa fatfer, f) aftöa ftnnena ftnåningom bliftott lug*
naDe odj religionébegreppen t allmänhet återtouttnit oförmillab renhet.
2lf preflerffapet inom SunDö (lift fjär bliftoit bilDaDt ett mtjjionö* »»et*
fälljfap, föc bro iIf c t flaDgar äro af ö\ong(. $)laj:t i nåDer faflflälDa.^Smni'!11,
SKeligionö* 06 barnmnDerioiéningen blattD Sinmallntogen i Elovia 9tetigio»<<
odj ©öDra $in(foga<fapellen af tSlfoalö faittt $toitfanDö odj .Öflntarfs ningen,
focfnar af §rpföänDe pajlorat i £arl(laDö (lift beflriDeö fortfaranDe af
(Mätare, font nteDc(|l (latöbiDrag aflönaö. 5De barn, font i Dejja
förfamltngar förliDet år er (/ollo unDertoiéning, uppgingo till ett antal
af 464. §rån $injfoga*fapeUen fjär Den tillfrcDéflällanDe uppgift till
JCottgl. 9Jiaj:t infomtnit, att icfe blott fun(Fap i dtrijlenDomen numera
DerfläDeö bibringas §inn>ctllntogenö barn meD näfrätt lifa framgång font
i någon annan förfatnling, utan ocf att Dejja barn i allmänhet gjort
ftg förtjenta af goDt toitöorD för flit, orDentligftet ocp feDligt uppför
ranDe: ett förl)ållanDe, font äftoett egt runt i Dllntarfö $inn*bpgD,
Der en Del af barnen gjort utmärfta fratnfleg.
gör religionöninDertoiöningenö befjof blanD allmogen i Sapptttat*
fen bär en np upplaga af fatefefett på Sappjfa fpråfet bltftoit från
trpefet utgifroett.
@ont f)»ö .SCongl. 9)laj:t anntärfning bliftoit gjorD Deröfver, att
felaftiga upplagor af bibeln, fatefefett, pfalrn* od) eoangeliubofen
flerejläDeS från trpefet utfontmtt, f>ar 3ujlitiEe*jlatö*minijlern erhållit
nåDig befallning, att genom fina ornbuD för trpcffriljetSärenDen låta
23if>an<| tift 91. ©t. ^rofofoft 1847 & 1848. 2 8lfb. 7
5o
uppmana faratlige föreffåntare för boftrpcferierna i vifet till nogrann
uppmärffamfyct od) tillfpn mit fåtaiia böcfcvé utgifmante.
unbeniob at (rna&att&a unterftöt till ett i 33orteaup inrättatt kapell för fjö*
VetTS‘”fatanDe af protejlantijfa religionen, forn unter föregåente dr marit
n,anbela"iei'bemiljatt, l>ar nu äfmen utgått.
sprtobwana* £ill nt;a fprfobpggnater i tretioåtta förfamlingar, till tornbpgg*
briåwt!on!r!naö fanit utmttgning od) otubpggnab af fpratiofent fprfor, äfmenfom
till orgelmerf, altarprptnater od) pretiftfolar i tretiofep fprfor l)af»
ma ritningar blifmit af &ongl. SJlaj:t gillate od) faflftälDa.
£ill .untcrjdöt för uppbpggante af npa fprfor t döemöfant od)
€()riftine!)amn l)afma lån, famt till förbättring af graff oren i Sffireta
flojferö fprfa od) unt>erf>åll af tomfprfan i SBtöbp anjlag af allmänna
metel/ enligt Dvifetö ©tänterö terom gjerta fratnjtällningar, blif#
mit bemiljate.
SoUeft-'o* förfamlingar, l)milfaö oförmåga, att enfamt af egna metel
Oambof^brff.t>c^l>iDa f0j|napcvna för bcl/öfliga fprfobpggnater, blifmit behörigen
mitöortat, od) t>roilfa förtenjFull genom Fofleft* od) fkmbofébref er»
bållit tillftånt att öfmer f>ela rifet, niet termit manliga untantng,
infamla unterftöt för fåtant äntamål, fjafma uppgått till ett antal
af tjugofem.
gsränbrinflar $em focflW1' l>afaa cvl>ållit uåtig tillåtelfe att, mit näff inträffante
O * ö Ä nu i n - P V c ff l«t> i ö f) C t / fa pjaé från te pafToratcr, bmilfa te förut tillbert,
sor' för att telo förenaö met annat paftorat, telo utgöra egna gäll.
©ärjfilta bparö od) jjemnianö förläggante från en till annan för fant»
ling, äfmetifom jort»afföntringar från preftboffällen, till platö för jfotyuö,
fprfogåtbar 111. ni., f>ar JCotigl. 9)}aj:t i nåbet tillåtit bet fSoant ftin*
nits änbamålöenligt ed) gagneligt.
£ill inföp af boftälle åt ett fapedptebifant i Unbenäö förfamling
af ©fataborgö (än f)av, tticö fKifetö ©tänbetö bifall, anflag af all*
manna mebel blifroit beroiljabt.
förflag till föränbrab flafjtfifation af pafloratet i SlrfefHftct od)
<2)ötr>ebovgS fltft t>afroa blifvoit af ^ongl. SDfajtt gillabe.
Sif be ^vongl. 5ftaj:té pröfning unberftälba förlag till öfroetenö*$re(itvp«petf
fommelfer om prefirättigbeterö utgöranbc f;afroa fpratiofju bltfmit i aflonma’
nåber gillabe ecb ftabfäfiabe.
J\t;ifol)evbarne i Slppelbo, häggum, björna, 3)lo, öpafroerö,
©tptöö, Sftgtfttanb, Söobarne, ©anbferpb, <33apl)o(m, Serlåfa ecb
Umar fe bo pafiorater, fåfom fafnanbe ben infomfl, motfmaranbe 100
tunnor fpanmål, fjwartill, enligt ^ongf. Sötefmet ben 9 ^ooember 1840,
minimibeloppet af bmarbetaö löninfomft borbe uppgå, bufma, på grunb
af DlifetS ©tänberö anmaning, från 1845 åtö början fått fig til*
lagbt bet erforberliga löntilljfottet i fpanmål, efter gällanbe länömarfe*
gångSpriS beräfnabt.
<£tt förflag till reglemente för dalmar fliftö prefrenfe* odj pupiH^ieiieiifc^ oc&
fa(ja l)ar blifmtt af ^ongl. 9Äaj:t pröfmabt od) faflffälbt. windor.
$öt att tillvägabringa en fåban penftonéinrättning för eflefiaflifc
tjenfiemäné enfor od) barn, att eptra nåbår må i en framtib funna
uppföra, bär itongl. $ftaj:t fallat färjfilbe fontiterabe, att i ämnet
uppgöra förflag. <£tt fåbant förflag, grunbabt på förtttfättningen
att flifren, f>roart för fig, erhålla ftnöemellan bufwubfafltgen lifartabe
5a
penjtonéanjialter, av numera till $ongf. Sftaftö profning öfmerletn»
naDt; od) Äongl. SJlajtt h«r, fåfont en förbereDanDe åtgärD, Deröfmer
ä^at De färjfilDa (liftens! fann @tocff)o(mé flaD» (SflejiajtifrftatS äfmen»
font Unmerfttetenö unDerDåntga utlåtanDett, Emilla ocf vcDatt infommit.
görfattninsar 3 affeenDe på anföfningar och fövjTag till prejterliga lägenheter,
röretnbe
fteritapet oc&har Äangl. 3)iaj:t, meD upphäfmanDe af åtflPidiga älDre författningar,
vrtoma,en- öcnom ^rjlilDa cjV’fU(är till fanttliga $onft|lorierna Den 12 ^ooember
1845 nteDDelat flaDganDe: l:o huru förhållas bör, Då anföfningar till
prefferliga lägenheter ingtfmaS till ^onftflorter, och 2:oomDentiD, inom
Ijmtlfen förflag till fåDana lägenheter böra mara upprättaDe; i farn*
manhang hwarmeD nåDig fungörelfe bltfmit utfärDaD om jfpnDfant
anmälan t>oö Äonjtftorierna angåenDc ttppfomna leDigheter iblanD Dem
unDerlpDanDe tjenjlemän.
$ör Den hånDelfe, att fråga om föränDraD organifation af pa»
florett unDer Detfamntas leDighet tippflår, har $ong(. 3)}aj:t Den 29
Slpril inneroaranDe år flaDgat, att föfanbe, font Dertill fig anmält,
må mara berättigat) att, efter erhållen fänneDom af Den ifrågafatta
föränDtingen, oc(> inom Den tiD, forn af ^onfiftorium befläntmesS, fin
anföfning återfalla och till annan prefterlig lägenhet fig anmäla.
§örnpaD förorDning om focfenftämmor i @tocfho(mö flaD är un»
Der Den 16 Sftarö innemaranDe år i nåDer utfärDaD.
Dleglementen för ef(eftajlif»merfet i Mappmarfeit, för pre)lmal
inom §Mntö flaD, famt för ©ödeborgs Domfprfoförfamling och
fprforåD hafaa blifmit af ^ongl. Sttaft flaDfäflaDe.
^patronel-- 3 anleDning af ^3reflcflånDeté mtD (ifla rifoDag unDerDånigjlgjorDa
anhållan, att De, font förmena fig h«faw gruttDaDe anfpråf på pa»
53
tronatörätt inom förfamlingatne, måtte få ftg förelagb »i(3 tib, inom
Silfen be egbe att, »ib förCufl af »ibäre talan, fåbana anfptå!
anmäla od) meb lagliga be»iö jtprfa, bär i\ongl. 3ftaj:t, forn funnit
bet »ara af »igt, att alla tillgängliga refoltttioner od) fiabganbett
angåenbe patronatörätten blefroe famlabe, belt? för att »ib förefotu*
ntanbe färjfilba fall begagnas?, bclö od på bet att, meb lehning af
ett fåban famling, måtte funna bebömaö, om od) Ijroilfa rättelfer eller
änbringar i ben röranbe ju»? patronat!!» nu gällanbe lagfliftning böra
berebaö od) i grunblagöenlig »äg »etfflällaö, i nåber anbefallt ©ont*
fapitlen att till ^ongl. 9ftaj:t infänba befrpreta afifrifter utaf alla i
beraö »årb befintliga, eller eljeft för bein tillgängliga refoltttioner,
bref od) förejfrifter i berörba ämne, famt att berjemte om ttu inom
fliften »aranbe patronella lägenheter mebbela be uppfinningar i öf*
rigt, l)»ilfa för ärenbeté behöriga utrebanbe i nåber pröf»aö nöbiga.
^eb färbeles? ttllfreböjTällelfe hav ^ongl. 9)}aj:t inhemtat, att för* SoifjWonw.
fatnlingarne i rifet, meb få tmbantag, »ifat bereb»illighet od) nit att
orbna filt |?ol»äfenbe i öf»erenöftämme(fe meb .ftongl. 9ftaj:tö ben 18
3>unt 1842 utfärbabe nåbiga @tabga om folfunber»iéningen. ©et
ringa antal, font, utan giltiga jfäl, ttnbanbragit fig att tippfplla ben
mebborgerliga pligt, hvoilfen npjjnämnba, på SKifetä @tänberö bejlut
grunbabe @tabga ålägger ^marje församling, har af embetömpnbighe*
terna blif»it ertnrabt om följberna af en fåban uraktlåtenhet, §it
några anbra församlingar, forn af uppgifna orfafer od) meb »eber*
böranbeö förorb begärt anjtånb meb ttppbpgganbe af jfolhuö och c£a*
minerabe lärareö anffällanbe, f)ar fåbant för fortare tib b!tf»tt
be»i(jabt.
Utom be 578 församlingar, h^ilfa, enligt ^ottgl. Sirfulärbref»et
ben 15 februari 1844, erhållit ttnberflöb af bet anjlag, 9?ifetö@tän*
ber vid 1840—1841 ärenö rifödag beviljat till folfjfolorö inrättande,
tjafroa för aven 1845 od) 1846 till fädant underflöö blifvit anmälda
pttcrligare 219 förfamlingar, ber antingen redan de enligt Äongl.
©tadgatt af den 18 Suni 1842 ordnade folf jfole#inrättningar Fommit i
full verffamljet ocf) erhållit jftcfliga lärare, eller för jfolornaö fät#
tande i gäng endaji fordraté de anjlag, forn för dem blifvit tilljirpfta:
utgörande de i följd l)äraf anvifade belopp fammanlagda 10,231 9v:dr
32 ff. banfo, font förde (atö pä 45 förfamlingar i Érfcfliftet, 28 t
Sinföpingö, 14 i ©Fara, 22 i ©trengnäö, 9 i <2Bejieräö, 16 i
<3Beriö, 44 t Sundö, 3 i ©ötljeborgö, 9 i dalmar, 22 i £arljladö,
1 i ^)ernöfandö od) 6 i ‘SÖtöbp flift.
. .. •; : " ./-.i , u-jSV •;fl> iSlålHl*
©edan SXifetö ©tänderö vid ftjiförflutna rifödag till iCongl.
®laj:tö diöpofttion ä Dlifögäldéfontoret anvifat en fumma af 20,000
3l:dr ärligen till od) med det är, dä innevarande rifödag flutaö, att
i män af befyofvet utgå till folfjfollärareö aflönande inom de focfnar,
der, enligt 5?ongl. 5ftaj:tö pröfning, färffildt jiatöbidrag för fädatit
ändamäl, i följd af egna om|ländigf)eter odj förhållanden, vore er#
forderligt, f)afva, efter af Äongl. 2Dlaj:t antagna grunder, för ären
1847 och 1848 underftöd i berörde affeende blifvit beviljade till en
fammanräfnad fumma af 12,998 9i:dr, fördelad pä 349 förfamlin#
gar, nemligen 47 i Érfejliftet, 24 i Sinföpingö, 20 i ©fara, 15 i
©trengnäö, 19 i *3Sefieräö, 43 i QBepiö, 47 i Sundö, 39 i ©ötljc*
borgö, 21 i dalmar, 12 i Carljiadö, 38 i «£)ernöfandö ocf) 24 i
<2Biöbp flift.
©ä föreffriften i 13 § 2 mom. af ©tadgan om folfunderviénin#
gen i rifet, rörande ffpldigftet för ©omfapitlen att fjvart tredje är
infända underdäniga berättelfer om folfunderviöningenö tillfländ, biff#
reit olif a tillämpat), gar Äongl. 9ttaj:t genom näbigt €trfulärtill famt*
liga 5Conft|torierna Pen 9 näftlitme 2lpril förorbnat, att fäbana utlä*
tanben, forn förbemälbta moment omtalar, jfola innemaranbe är
ocg Derefter lernart treDje är frän famtliga ^onftjtorierna till ^ongl.
Slaj:t ingtfroaö innan Den 15 September; ocg upptaga fÖvl)ällanDet,
fäDant Det befmneö gafroa marit Den l fönttgängne $uli, famt ät*
foljaé af uppgifter, enligt faft|B!Dt formulär, angäenDe folskolorna
inom fliftet eller De unDer -Konjtftorium IpDanDe förfamlingar.
£De, t anleDning f>äraf, frän 5?onftftorierna npligen aflemnaDe be*
rättelfer od) tabellarijka uppgifter utrotfa foljanDe förgällanbe:
Slntalet af barn inom (folälDern utgör ...... 366,187.
Sblatib Dega unDermifaé i fafta jfolor  99,343.
i ambulatorijPa jfolor . . . 91,964.
i allmänna läromerf . . . 4,445.
i eniftlDa unberroiöningöan*
dafter ....... 14,190.
i gömmet
133,639.
ttllfammanö 343,581.
©äfom fafnanbe unbcrroiéning gafroa blifmit uppgifna 22,606.
10,913 barn ega fitnjfaper utöfroer minimum, enligt ©tabgan ont
folfttnDermiéningen.
18,429 barn begagna fönDag jfolor.
5lntalet af lärare ocg lärarinnor är i fafta flfotor 1,599 ocg i
ambttlatoriffa 1,186, eller tillfammané 2,785, af grnilfa 1,513 äro
cpamineraDe ocg 1,272 oepamineraDe. ?lf lärarneäro 211 tillda prefix
män famt 521 flocfare eller organijler.
56
gör att uppmuntra författanbet och ittgifvoanbct af lämpliga un»
bermiöningéböder för folf|folorna och folfjfollärare»feminaricrna, ^roiifa
ftflnämnba fortfarande är o t merffamhet, t>ar Äongl. 3ftaj:t utfäflat
belöningar af minjl 200, t)ög^ 500 £K:Dr banfo, allt efter arbetetö
bejfajfenhet, för Den änbamålöenligafk lärobok i tjwarje af Defa äm»
nen: naturlära, allmän f>tflorta/ geografi famt religion och moral.
3noin Den för fåbana böcferö ingifmanbe utfatta tiD bafma tretton
täflingéjfrifter infommit; od) iCongl. ©}aj:t får i nåber förorDnat faf<
funntge män, att, efter granjfning af Defa jfrifterö märbe odj ijen»
ligfet, afgifma unDerDSnigt pttranbe od) förflag i ämnet. §ill beftri»
banbe af foftnaberna IjärmiD mill $ongl. 5ftaj:t anmänba räntemeblen
å ben af framlibne iCommerferåbet §ile'en bonerabe fonb till folfun»
bermtöningenö befrämjanbe.
«ot6u«Bwö* €tt (lort antal förfamltngar får fött och erhållit $ongl. Sftaj:tö
tiflftånb att af fprfornaö mebel anmänba btbrag till uppföranbe af
(folhuöbpggnaber, unber milfor, att bet uppburna beloppet (fall åter»
betalaé när fprfan fommer i behof Deraf. §(era förfamltngar fafma
äfmen unbfått tillåtelfe, att genom affönbring från cflefiafltfa boftäl»
len bereba bpggnaböplaté åt fina jfolhuö, bod meb förbehåll, att
lämplig afgälb, på fätt i ^ongl- förorbningen om f>cmmanöflpfning
och jorb»affönbrtng förejfrifmeö, (fall af JCongl. 5Sftaj:té Q3efallningö»
hafmanbe beftämmaö och Derefter af förfamltngen gemenfamt till bo»
fläHöhafmaren utgöraö.
jtoratfånfl. ^eb anlebnittg af SMfetö ©tänberö mtb fiflförftutna riföbag
unberbåntgjl gjorba ^cmffällan, att för fprforna i rifet måtte inföpaö
en upplaga af pfalmbofen meb foralmelobierna och mefan i fprftäm»
mig
57
mig fifferjbrift, om f>wtlben #0fpwbtbanten, iproften 3. ©tUner för»
malt ftg wilja föranjklta, f>ar $ongl. 5ftaj:t genom QEirbulärbref an»
befallt .^onftfiorierna, att unberrätta förfamlingarne om utgifwanbet
af nämnDa pfalmbobéupplaga odl) berwib fäfta bera* uppmärffamfyet
på wigten, att för bprborna tillegna fig benfamma; i förening fywar»
meD^ongl. 5ftaj:t, enligt ^refiefiånbeté unberbåniga anhållan, bifallit,
att alla i ben fafiftälba boralboben befintliga melobter må få i ©ill»
ners upplaga intagas.
gör buplibanter famt npa lärare i gpmnaftib odj tecfning l)afwa elementar*
wib åtffiQiga elementarlärowerb arfw oben blifwit anwifabe af befpa» a e * ’
ringarne å anflaget för bejja lärowerb. görljojning af förut befiämba
lönewilbor fjär åt några få lärare blifwit bewiljab, bå färjbilba fbäl
bertill föranlebt. gräfningen af be flejta f>o6 Jbongl. ^aj:t wäcfta
frågor om förbättring af lärares lönförmåner l)ar bocb blifwit tipp»
jbjuten, för att förebomma i fammanfjang meb en np allmän regie»
ring af ribets elementarlärowerb.
SärbomSjbolan å gräsön f>ar blifwit förlagb till OfterfunbS ftab,
ber nptt jbolljuö, efter en af ^ongl. SD?aj:t gillab ritning, är unbet
bpggnab. ^ropiforijbt reglemente är ocb för fbolan i nåber faflflälbt,
i bufwubfablig öfwerenSfiämmelfe meb DiibetS ©tänberS pttrabe ön»
fban om fbolanS orbnanbe på ett fåbant fätt, att pngltngat bunna
berifrån afgå birebte till unioerfttetet, od) meb ben wib npa elemen»
tarfbolan t fjufwubftaben begagnabe lärometljob. Slnwänbanbet af
famina tnetljob l)ar äfwen blifwit mebgifwet för lärbomö» od) apolo»
giftjbolan i Sarlfiab. Éfwen för anbra lärowerb f>ar &'ongl. «SJlaj:t,
på weberböranbeö unberbåniga tillfiprbanbe, bifallit åtjbilliga föränbingar.
®f. ^rofofotl 1847 & 1848. 2 9IfD. 8
58
©enom Qiirfulär ben 12 ‘iftooembet 1845 till famtltga Sonftjlotietna
od> ©irektionen öfver ©torkilmo (labé unbervtöningverk, fjär n&
bigt flabganbe t affcenbe pä anfökningötiben till läratebejlällningar »ib
elementarläroverken famt till atthea fkolfpflor blifvit af $ongb 9ttaj:t
i näber utfärbabt.
göreflagna ritningar, belé till npa fkolfjuäbpggnaber, belo till
tttvibgning af reban befintliga, l>av 3?ongl. 3ftaj;t tib efter annan gillat
od) flabfäjlat.
unioerfttcteii. tio profejjorer i be verboitga fakulteterna vib Upfala uniper*
fitet, hvilka äro närntafi be fep, font reban erhållit fpllnab i fina
loner, od> font ej innehafva prebenbett eller attbra beraö tjenjler ät»
foljanbe lönförmäner, l)ar en bplik fpllnab af 300 Dv:br bauf o ärligen
blifmit beviljab af bet fbr fäbant änbamäl vib ftfta rikébageit ä (lat
uppforba belopp.
©eban 9\iketö ©tanber vib famnta rikébag attvpifat lön fbr en
fjerbe profejjion inom mebicinjfa fakulteten vib Sunbo unioerfttet, l)ar
Äongl. ®la:jt i näber utnämnt ett profesor i mebicina tljeoretica &
forenft berfläbeo.
/K/j •!*: . _ - , ; • f\ I
atabemiita 92BiD baba untoerfiteten äro npa bpggnaber fbr be anatomijFa in*
bvggnabcr. ^jtutjoncrne bcflutabe, od) förejlagna ritningar till befamma fyafva vitn*
nit ^ottgl- 3ttaj:tö ttäbiga bifall od) ftabfäftelfe.
offentliga UnbervtOningeit vib uniperfiteten od) elementarläroverken f>ar i
JenYaUmäiv allmänhet blifvit lebb pä ett fbr lärarne febranbe fätt, vitborbanbe
eet' beraO kärlek fbr bilbning od) upplåning, od) beraO nit att gagna
ben ungbotn, font blifvit bent anfortrobb.
©eban Dvifetö ©tanber roth ftflförflutna ribébag beroiljat en fumrna stationär*
af 500/000 9l:bv till uppföranöe af en nationabntufebbpggnab, ()tnari mu|el"n’
tibet tillhöriga fonftalfter, anttqbitetö* och mpntfamlingar m. m. funna
lämpligen förmaraö och uppftällaö, har JCongl. 9ttaj:t t nåber förort)^
nät en fomite för lebningeit af be åtgärber, hmilfa tr»erfftälligf>etcn
af betta bpggnaböarbete erforbrar; utfett en för ifrågaroanbe bpgttab
tjenlig platö, hvartill ©tocH)olmö ftab berebrailligt upplåtit färpba,
(laben tillhöriga tomter; föranftaltat om ritningö* och bojtyaböförjlag
till ben beflutabe mttfeibpggnaben och fafrflällt planen för be§ grunb»
laggning, hroarmeb början itmeroaranbe år blifvit gjorb.
§ör rif&arbipet har, enligt Scibetö ©tänberö bejTut, för ben af9tif<s--mfi»et.
bent anroijabe fumma egenboitien 9?:o 2 i quarteret Sleoluö roib jfeppö*
bron t ©torholm bliftrit inföpt. Dvib^arbioet är numera bit in>
flpttabt, och fäc bef; tjenflemän har, (eban 3ttbetö ©fäuber betriljat
betfamtita ett öbabt anslag, np aflöningöftat blifroit af ^Congl. 'Slajit
faflftälb.
Sill berebanbe af någon lönförbättring åt ^rofejjorerne i tecfning stfabemien
roib afabemten för be fria bonfterna, har bejja lärareö antal blifmit ruenia?
nebfatt från fep till fem, mcb en i följt) beraf öbab unbermiöntngö*
jbplbighet. TRpa ftabgar för afabemten har Sötigt. 9ftaj:t gillat och
(tabfäfraf.
^beb anlebning af bet utaf DtiFeté ©fäuber afgiftta för|Iag tilis^iawärbett.
©tabga om fattigmårben t rifet, och efter roeberböranbeö höranbe,
har ^ongl. Sftaju ben 25 ?Dlaj betta år en fåban ©tabga i nåber
tttfärbat.
Sif bet aiplag, 10,000 3v:br årligen, forn SRifeté fenafl förfam*
labé ©tänbcr antrifat till unberftöb för ben fattigrcårb, font, enligt
6o
21 § 3 morn. t SKifeté ©tänDerö ofmannämnDa förjlag, ffall af ©ta*
ten befojtaö, [>ar ftörre Delen bltfroit anroänDt fot* fattigförsörjningen
inom De unDev Sanbtförfwar&Departementet IpDanDe garntfonöförfam#
(ingar fatnt De unDev ©jöförfroar&Depavtementet IfövanDe förfamlingar
roiD ^ong(. 3Jlaj:tä ffottaé ftationer i ©tocffjolm, £arlfrona odj ©ö#
Reborg. Sif återjtoDen hav $ong(. 9ttaj:t, på weDerböranDeö annia#
Ian, meDDelat unDerftöD åt fåDana fattige i allmänhet, hmilfaö man#
taléjfrifningéort icfe funnat utrönas.
gnftitba pen# §ör|Tag till reglementen för en enfe# od) pupillfafa för €ar(S#
^»na borgcrjfapS hanbtroerfsflajjer, od> en penfionöinrättning för
©roenjfe läfare famt Deras enfor od> barn, t)afma blifmit ^ongl.
sftajitS pröfning itnDerflälDa odj erhållit nåDtg ftaDfäjlelfe.
gjtoöinciat* af ^ongl. SKajitS ©unDf)etS#foflegium uppgjorDt unDerDånigt
tatareroSrben.^r^ag till reglering af propincial#(äfareroårDen i rifet är, för få voiDt
anjlag blifmit anwifaDe, gillaDt af ^ongl. $ftaj:t, meD nåDig befall#
ning till bemälDe kollegium att miDtaga De åtgärDer, forn evforDvaS
för att bringa förjlaget till roerfffälligfjet.
6in(»8tw> ©eDan Dvifeté ©tänDev »iD näjlliDne rifSDag bemiljat en fumrna
inrättningar.^ 500Q tjjj unDerftöD för en unDer ©tprelfen öfwer injlitutet för
bltnDa odj Döfflumma ffällD ocf) DermeD förenaD färjftlD unDerrotSnings#
anhalt för blinDa, åt f>mtlfen Äongl. 9ftaj:t upplåtit lägenheten ”Ofra
danilla” å JCongl. ©jurgårDen roiD ©tocfljolm, h<w förnpaDt regie#
tnente för ofmanbemälDa injlttut bltfroit af .Kongl. 9ftaj:t fajtjtälDt.
£ill roinnanDe af fuUtfänbig utreDning, ej minDre angåenDe De
förbättringar, forn f>ofpitalerna t rifet t ett eller annat affeenDe tarf#
ma, än ocf röranDe De utgifter, brotlfa Dels till fåDana förbättrin#
gåva utföratibe äro för en gäng nöbroänbiga, belö till be£a fjufroärbö*
anjialterö ätliga unberl)äll ounbgängligen fotbtaö, famt i f>mab män
be unbec ^oitgl. ©erapfyimetoorben^gilleté bifpofttton ftälba mebel
äro mot beljofroet froaranbe, f>ar Äongl. SÄaj:t i näbet förorbnat en
fomité, att, efter tagen fännebom af .föcf>äUanDena, afgtfma unber»
bänigt utlätanbe i ämnet famt förjlag till be föränbringar t affeenbe
pä fyofpttaletnaö o cl) l>ofpitalöfonbenö förvaltning, fyvilfa belö anfeö
funna leba till bejfa vä(görenf)et6inrättningatö fullfoitmanbe, fä vibt
fig göta lätet utan ftatenö vibare betunganbe, belö flä i famman»
Ijang tneb anbta till en allmän reglering af ben offentliga fjufwärben
ffötanbe ämnen, öfver bet pttranbe, forn nämnba fomité afgifvit,
fyafva veberböranbe embetömpnbigfyetet blifvit börbe; od) ät ftägan
beroenbe af ^ongl. SEftaj:tö framttba pröfning.
Snfftuftionet för ©ireftionen öfvoet SDanvifö fjofpital od) bätf>uö
famt för be unber SDirefttonen Ipbanbe tjenftemän äto af JCongl. 9J?aj:t
i näbet faffflälba.
Sfteb uppf)äfvanbe af 8 § i Äongl. $}aj:tö @unb[)eté»follegii soteMcinai/
tnflruftion af ben 6 december 1815, l)ät ^Congl. Sftaj:t i näbet meb* Xi^et.
Delat förnpabe fötefftiftet, f>utu fotf)älIaö bör, bä uttifeö ejcaminetabe
odj ptontopetabe boctoreö mebici ellet nteb funjfapöbetpg fötfebbe
fitutger föfa rättighet att i tifet tttöfroa (äfatefonflen.
^Congl. 3ftaj:t ffat i näbet tillätit intättanbet af fep npa apot^ef sfrottfttwfr
famt fpta filiabapotfyef. fenM'
göt ben i fyufvubftaben fliftabe pljatmaceutifFa läroanftalt, f>var»
till ätligt anflag vtb fifia tiföbagen beviijabeö, f>ar utgiftöjtat blifvit
af ^ongl. 9ftaj:t faflflälb
-
6a
s^i;a laboratiofté* od) medicinabtapor ävo i nåder fradfäflade,
hvarjemte förlag till förnpad upplaga af @roenf?a pbarmacopeen blifvit
gilladt od> till trtjcfet befordradt.
sBamförtoft* 2ltualet af epamimrade barnmorjfor i rifet uppgicf fövliDct dv
ninfltfonjten. ^ ^250 od) l)ade fålcDcé feöan dl’ 1843 Öfaté llted 32. 3 buf;
roudjtadcn blefroo fiftliDct di’ 43 od) i Sund 13 epaminerade od) god;
fättda, bland l>n>ilFa förjfoämnda 27 njutit underroiötiing uti inftrm
mentala förlojinmgöfonfien.
Satcinatio* $öreftdndarne fou de i rifet inrättade pacctndepöté Ijafrna F>voav
ntn' inom fin frets gatt oaccinatörer od) allmänheten tillf>ant)a met) pmp*
ämne, hvaraf flere oaccinatörer äfroen meddelat dt itärgränfande fou»
famlingar. Vaccinämne f)ar jentroäl, efter insomna reqotfttioner,
blifroit af Äongl. 3Raj:t« Sundhetskollegium till landsorterna affändt.
Sintalet af äldre od) pngre perfoner, font med framgång blifvoit
pmpade, uppgicf dr 1845 till 75,255, Ijmtlfet är det bögfla under
de tio fijlförflutna duett.
Rottal. 9ftaj:tS Sundhetskollegium ^ar i ndder blifroit anbefaldt,
att uppgöra förflag till nptt reglemente angående jfpddSfopp«pmpnin*
gen i rifet, bmarutt ej allenaff famtliga hittills gällande fladgänden i
detta ämne böra fammanföraS, utan äfroen de förbättringar intagaS,
hroitfa finnas mara af behofroet od) förändrade förhållanden påfallade.
»ettrinärMn* intalet af elem* roid oeterinärdnrättningenS (fola utgjorde fi\b
rattmnflen. ^ ^ ^ bland hroilfa 4 blefroo uteraminerade och derefter fdfom
djurläfare godfände. ©ejjittom bafroa efter manligheten flera pojieö*
fionater od) landtboer beföft inrättningen, för att erhålla fännedom
om huödjurenö behandling och jfötfel. 3 w annan landsort hafroa
roäl fjufdontar bland husdjur pppat fig, mest ingenftddeS marit af
mera fringgripande bejfajfenljet.
211 ©roenfFa npfteubetéfälljFapet f>av ^ong(. *Waj:t bepoiljat unDeu*
ftöD, Dclö föi’ fällffcipetö anDatnåi i allmänhet, Delö ocf till föuanfkU
tanDe af cn fammanfomft fou ©FanDinaPijFe, ^pjfeocl) anDua utlänO»
jfa npFter&ctfroänner unDeu Suni månaD 1846.
•Kongl. 5^aj:t föublifroeu fKifctö ©tänDeu meb ali .Kongl. nclD odj
pnncft flät»fe roälberoclgen. ©tocff>o(mö ©lott Den 23 ^ooembcv 1847.
OSCAR.
63
©roenfta
nyf tcrpet§
fält (tapet.
A. Posse.
1848. 5)5. §(. Sftorftebt & (Söner, Songt. 95oftrptfare.
$51 a i: t $
int till SWiffenS Stauber pa 9Itfö--Salcn, trnb Stifgbagené Stut,
ben 24 SDctoBer 1848.
^Bdlbortte, 2lMc od) äSdUjör&ifle, 21rettior&%c, 38orfcu$e, Södt:
Idröc, Slrcfrprnc, S^rftan £i$e, 3i>rtla£t«fce, ^efccrumrfce
p<$ dlcMtge
Gtofce *ftervat oel) ^toettffe flan!
«©cn ttb forn förflutit febatt jag, nstb 9ttfSmötet8 öyynanbe, Ijälfabe ©ber,
femmer att utt Ijäfberna intaga ett tnärfeltgt rum. SBålbfamtna ffafntttgar
Ijafma ofmergått be ftefta af ©uropaö Stater, od) ännu torbe lång ttb åtcrftå,
innan be intgt t ga famljätlSfrågor, forn fyjjclfätta Stcgertngar c cl) fyolf, tjinna ftn
fluttiga löSntng. Såtern ojj tacffamt erfänua SrotfynenS nåb, font Befparat ojj
be allmänt ed) enfftlt mäl fteranbc brytningar, Ijmaraf anbra länber marit tjern?
feftc, [arnt gläbja ofj åt ben fattS od) bet lugna allmar, font ttnber befja ftermar
utmärft ©menffa g-olfet. ©nbaft ttteb BtBeljållanbe bcraf funna SOZina ed) ©bra
gemenfantma öttffnittgar t affccnbe å måra fam^ättSinrättntngarS fcrBättranbe,
till atlaä Båtnab Bltfma ttpyfyUba.
Sa g tacfar ©ber, ©obe åpcrrar od) ©menffe Sif än, för bett äbta Bercbmtllig?
()et, Ijmarmeb S omfattaben 9Jfitt Bcflttt att luftå måra ftamförmanbter mtb upp?
23ib. tia 3t. St. ^rot. 1847 & 1848) 1 Sami. 2 2lfb.
rättfjåttanbct af bcraö l;otabc fjetfBeftånb. ©en fia t, utan att be af ©ber anmt=
fabe utebct Beljöft tttt futto autttaö, tcbau mebfört ttUfrcbSfläUaubc fofjbcr, cd)
Berebt mera tuguaube utftgter för framtiben. (Stt fltCfeflåttb öar, unber Silin
Bemcbftng, Btifmtt för ett längre ttbrmnb emellan be frtgföranbe magtcntc afflus
tabt od) SSi funna fjoppaö att bet Banat mägctt tttt ett Billig odj maraftig frcb.
93?cb ttftigt bcttaganbc l)ar jag ftänbtgt följt frågan om rcprefentationcnd
omBttbntng. ©å erfarenheten ftin tö åbagatägga fmårtgBctcrua att, utan äftiu
mettanfomft, förena be ffitjaftiga mcntngarue, får jag tåttt för (Sber framtägga
ett förftag, forn, tncb en Betpblig utfträcfutug af matträtten, initeBär nöbtgc Bc=
ftämmctfcr titt Bctrpggaubc af famfjättetö Beftåub ocf) tugua ittmcdltng. Sflfl är
förtotfab om att %, ©obe -öcrrar ocf) ©mcttffe cUiätt, Itfmabc af upprtfttg ocf)
attmarttg önffan, att tift ett eftertängtabt flut Bringa bettna magtpåltggaube an=
getägenfjet, ffotcn, mtb ©bert näfta fammanträbc, omfatta benfatnma tttcb bett
uppinärffamBet od) bet marma beltaganbe, font ben i få t)ög grab påfattar.
©Ttfreböftättanbe för 5D?ig f)ar marit att erfara ©bert Bcftut om Bcmitjanbet
af titcbct tttt förbättring od) utmtbganbe af cfcmentar^ärcmerfcu: bet tttneBär ett
mittneöBörb om ©bert Berömmärba nit för Bet ttppmäraitbe ftägtetö Btlbtitug.
©e mtgttga ämnen, font utgjort föremåf för ©bra öfmerläggningar, t)afma
ide atta mib betta Sltfåmöte funitat minna en nöjafttg tööntng. S^g fffttt cmct=
tertib ide upphöra att åt befja egna ett fpnncrltg uppmärffatnhet, od), t' t)mab
på SDftg anfontmer, mebmerfa tttt beraö änbamåtöcuttga afgöranbc.
©å Qag nu förf farar att 9åi fähagen är afffutab, ttebf attar Sa g öfmer Sfi i=
fetö ©fäuber «ptmntc(euö mätftgnetfer od) förBltfmcr ©ber, ©obc öcrrar cd)
©menffe 9Jlan, atte famtttgen, fantt t)mar od) ett t ft)uncrf)ct, ntcb att Äomtngätig
9tåb od) pnneft ftäbfe mäfBcmågett.
<S£OSSij>D8!K, 1848. 95. 91. iJBorfteöt & (Söner, Äoitfll. »oftrptfare.
Kongl. Maj;ls Nä di ga Svar å Riks-Salen.
i
KONGL. MAJ: T S
Nådiga Svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Stunder
föreslagna lagforändringar; Gifvet Stockholms Slott å RiksSalen
den 6 October 1848.
Välborne, Adie och Välbördige, Ärevördige, Vördige och Vällärde,
Xreborne, Förståndige och Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
H os Mig håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, till godkännande anmält
Edre under innevarande Riksmöte fattade Beslut i afseende å nedannämnde
lagfrågor; och har Jag, efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets hörande, i
Nåder gillat och antagit de af Eder uti följande underdåniga skrifvelser framställde
förslag, nemligen:
1:0 Genom skrifvelse den 27 sistlidne Maj, om meddelandet af den
förklaring, ”att, genom Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, angående
förändring i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva,
någon rubbning icke skett i makars rättigheter och skyldigheter i bo uti de
äktenskap, hvilka äro ingångna förr än berörde författning blef till efterlefnad
kungjord;
2:o Genom skrifvelse den 2 sistlidne Juni om utfärdandet af en för
fattning,
hvarigenom stadgas: ”att i det exemplar af Under-rätts allmänna
sak-protokoll och dombok, som, enligt lag, skall till vederbörande Hofrätt
insändas, hädanefter endast böra införas de mål och ärenden, som angå ägande-
eller nyttjande-rätt till fast egendom, ägo-skillnad, delning af jord,
arf eller testamente”;
3:o Genom skrifvelse den 15 nästförutgångne April, att sista momentet
i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående villkorliga utmät
nings-resolutioner,
hvilket lyder sålunda: ”äfvensom ett sådant behandlings;
sätt icke i något fall, och således ej eller i den händelse, att gäldenär emot
krafvet gör invändning och målet förthy kommer att fortgå, på sätt eljest är
i allmänhet föreskrifvet, må för gäldenär medföra någon ökad kostnad utöfver
den, som skolat uppstå, derest ofvanberörde utmätnings-i’esolution icke
Varit gifven,” upphört att vara gällande;
Bih. till R. iSt. Prot, 1847 och 1848, 1 Sami. 2 Afd.
2
Kongl. Maj.-is Nådiga Svar å Riks-Salen.
4:0 Genom skrifvelse den 21 sistlidne Juni, om utfärdandet af en författning,
hvarigenom, med ändring af 5 § 2 kap. Utsöknings-balken och 7
§ i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, angående vissa omständigheter
uti lagsöknings- och utsöknings-mål, varder dels förklaradt, att den i förstnämnde
lagrum gifna föreskrift, att, enär ett hos Konungens Befallningshafvande
anhängiggjordt utsökningsmål, såsom tvistigt, skjutes under domaren,
den sökanden skall taga stämning å sin vederpart inom natt och år derefter,
eller vara ali talan i thy mål qvitt, upphört att vara gällande, dels ock
stadgadt att, om exsekutor i sammanhang med målets skjutande under domaren,
dömer till qvarstad, sökanden bör inom tre månader sedan qvarstaden
blifvit verkställd, instämma målet, vid äfventyr, att qvarstaden eljest
förfaller, samt att, derest gäldeuären af exsekutor kännes skyldig att utmätning
undergå, men lemnäs flitt, att hos domaren söka sitt igen, honom åligger
att inom sex månader derefter stämma om återvinning, vid förlust af
ali talan i saken;
5:o Genom skrifvelse den 15 Mars innevarande år, att en författning
måtte utfärdas af följande innehåll: ”med upphäfvande af 2 § i 17 kap. Rättegångs-balken
och Förklaringen häröfver den 15 October 1810, samt 2 § i
Förordningen angående vissa omständigheter i lagsöknings- och utmätningsmål
den 28 Juni 1798, stadgas som följer:
§ 1.
Beropar sig handlande å sin handelsbok att dermed styrka fordran för
borgade varor; finnes den bok ordentligen förd och gitter ej vederparten visa
fel deri eller sådane omständigheter, som boken eller personen misstänkte
göra, men nekar ändå till krafvel; då äge boken det vitsord, att han, som
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria , der han ej heldre vill öfverlåta
åt handlanden eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edeligen
sanna, eller ock Rätten, i anseende till serskilda orsaker, finner skäl, att edgången
åt handlanden eller bokföraren uppdraga.
§ 2.
Handelsbok bafve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt är, derest icke,
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorne
eller ock honom derföre hos Rätten eller Konungens Befallningshafvande sökt.
Kongl. Maj:ls Nådiga Svar å Riks-Salen.
3
§ 3.
Är räkning köparen tillställd såsom i 2 § sägs, och har icke inom sex
månader derefter, köparen antingen enligt skriftligt intyg af trovärdige män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos Rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätnings-gild, som förfallet
skuldebref. Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare
la" samma.
§ 4.
Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
§ 5.
Denna författning träder i verksamhet den l.sta Juli 1849”.
6:o Genom skrifvelse den 1 sistlidne April, att genom en författning,
som utfärdas må stadgas sorn följer:
Har någon till försäljning emottagit varor, samt på blifvande köpeskilling
lenmat förskott eller i och för uppdraget haft kostnad, njute för samma
förskott och kostnad med ränta, derest förskottstagarens egendom till hans
borgenärer afträdes, innan förskottet blifvit guldet, betalning utur varorna
med den rätt, som i 17 kap. 3 § Handels-balken är tillagd innehafvaren af
lös pant.
Lag samma vare om förskottet är lemnadt på grund af sådant connoissement,
som i sjölagen omtalas, ändå att varorna före konkursen ej kommit
förskottsgifvaren tillhanda; dock sker härigenom icke någon inskränkning i
den rätt, som i 5 och 7 §§ af förutnämnde kapitel bestämmes för sjöfolks
lön, frakt och skeppslega, bilbref och på bodmeri taget lån.”
Deremot och hvad beträffar den af Eder, Gode Ilerrar och Svenske Män,
i underdånig skrifvelse den 2 sistledne Juni, gjorda framställning om utfärdandet
af den förklaring, ”att 5 § i 16 kap. Jorda-balken, så vidt1 den angår
uppsägning af utarrenderad jord, ej afser det fall, att arrendet blifvit på
viss tid ingånget”; så enär stadgandet i nämnde lagens rum angående rätt
i
Kongl. Maj:ts Nådiga Svar å Riks-Salen.
till uppsägning emellan landbo och jordägare af hemman, sorn är på arrende
upplåtet, enligt ordalydelsen, icke är inskränkt endast till de fall, der
städja blifvit på obestämd tid gifven; saint, i fråga om tillämpningen af berörde
stadgande den åsigt synes hafva i allmänhet gjort sig gällande, att
uppsägning jemväl af dylika arrende-aflal, som blifvit på viss tid afslutade,
vore erforderlig, har Jag funnit den författning, hvars utfärdande J, Gode
Herrar och Svenske Män, i nyssberörde skrifvelse föreslagit, innefatta ändring
och icke förklaring af åberopade lagens rum; vid hvilket förhållande Jag ej
eller ansett mig Böra till Edert förslag om sådan förklarings meddelande
lemna Nådigt bifall.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen.
>«<
STOCKHOLM, Ecksteinsea
