# ID: svediakorp-gov2154
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,368
# sentences: 2,760
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
de, sorn betalade mellan 5oo oell 1000 thaler, minskades med en femtedel,
oell de, för hvilka mindre än 5oo thaler erlades i afgift, aftogo i en proportion
af 3 till 2.
Komniitteen gjorde sig ock den föreställning, att de mindre bränneiierna
här i riket, hvilka sålunda redan, i följd al' den stigande upplysningen,
af sig sjelfva så betydligen minskats, skola utan allt förbud ytterligare aftaga
och kanske inom en icke aflägsen tid i det närmaste försvinna. Delta
vöre den naturliga vägen, den fria öfvertygelsens väg, på hvilken alla samhällsförbättringar,
all industriell utveckling bäst åstadkommes, och komrnilteen
ansäge, att lagstiftaren, under nuvarande förhållanden, skulle begå ett
misstag, om han, med undertryckande af all annan bränvinsbränning, ville
på en gång åt fabrikanten allena upplåta denna näring. En sådan åtgärd
skulle innebära en orättvisa emot alla dem, sorn nu, på grund af den nätvarande
bränvins-lagsliftningen, hvilken, ehuru i öfrigt omväxlande, deruti
varit bestående, att den fästat brån vinsbrännings-rätligheten vid jorden, inrättat
sin hushållning med begagnande af bränvinsbränning såsom en binäring,
hvarjemte icke borde förbises, att mången gång en mindre bränvinsbränning
lill afsalu, utölvad under de sex månader af året, då jordbruket
kräfver minsta arbetet, af egna produkter, amurs ofta svåra att afsätta, med
eget bränsle och egna arbetare, kunde just genom dessa fördelar uthärda
tällan med fabrikerna, så mycket hellre, sorn brännet iets affall, dranken,
ett vigtigt foderämne, användes på stället, och sorn förlagskoslnaden för inrättandet
af ett mindre bränneri vore obetydlig, jemförd med den, som
erfordrades för en fabriks-anläggning. Att neka jordbrukaren denna binäring,
hvilken han funnit för sig fördelaktig, vore ett ingrepp i hans välfärd,
eller skulle åtminstone så betraktas.
Kommilteen ansåge det ock vara ur sistnämnda synpunkt, och ingen
annan, som den egentliga husbehofsbrännitigen, hvartill rättigheten uppskattades
så högt, åtminstone af den mindre jordbrukaren, kunde försvaras.
Om det än ej kunde förnekas: att en jordlägenhet af ett så ringa värde som
3oo r:dr banko sällan lemnade sin innehafvare full afkastning till föda för
sig och hushåll, långt mindre öfverskott till bränvinsbränning; att en tillverkning
af bränvin i så inskränkt skala oftast skedde med ren förlust, då
värdet af materialierna jeni fördes med produktens, och att åtgången af en
vara, som man tillverkat af egna produkter, om ock ersättning sedan finge
skaffas till födoämnen, vanligen blefve större, än om den för kontanta penningar
skolat inköpas; så hade kommilteen dock funnit sig ej kunna undllilt.
tilt It. St. Prot. 1347 ovh 1848. 1 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 2
10
Kongl'.. iltaj.h Nåd. Proposition, Nio 26.
gå alt, med eftergift för ett ännu allmänt rådande, oin ock vilseledt, begrepp
om en sådan husbehofsbrännings 113'tla för jordbruket, tillstyrka, att
den med de begränsningar, som blifvit fbreslagne, måtte tills vidare medgifvas.
åt den mindre, så väl som åt den större, jordbrukaren. Härvid vore
icke fråga om ilen bränvinstillverkning i något större skala, som en stor
del hemmansegare af bondeståndet i alla provinser och i vissa orter nästan
uteslutande utöfva såsom binäring vid jordbruket, utan örn det slag af
bränvinsbränning, sorn endast afser tillverkning till husbehof oah hvilket
vanligen sker med så föga kunskap om sättet och så ofullständiga inrättningar,
att utbytet sällan svarar emot värdet af de använda produkterna.
Förbud mot utöfning af detta slags bränvinsbränning skulle dessutom
leda till många lagöfverträdelser och blifva svårt att handhafva, hvilket
erfarenheten så väl i andra länder, som i Sverige, bekräftat. I Danmark
bl ef, genom en Kongl, förordning af år 1773, bränvinsbränning på landet
förbjuden, och tillverkningen förvandlades till fabrikshandtering i stad.
Ehuru bränvinsbrännings-afgiften, derstädes beräknad efter mäskekarens
rymd, icke vore öfverdrifvet hög, omkring 8 sk. banko för hvarje kanna
sexgradigt bränvin, och ehuru, i följd af landets beskaffenhet och tätare
befolkning, samt genom tillvaron af en talrik accis- och tullpersonal, kontroller
emot oloflig bränvinsbränning vore vida lättare att der handhafva,
än i Sverige, hade likväl lönnbrännerier på landet så tilltagit, att Kongl,
danska regeringen fann sig föranlåten att genom påbud af den a3 Februari
i843 förklara, att de, som under den förflutna tiden hade otofligen bränt
bränvin, kunde inom en bestämd dag, med befrielse från ansvar för öfverträdelsen,
i allmän vård, mot ersättning derför af staten, aflemna sin bränvinsredskap,
då endast i Jutland blefvo aflemnade 11,000 bränvinspannor,
som varit olofligen använda. Ett annat sorgligt exempel lemnade kronobrännerierna
i Sverige och de oroligheter, sorn i följd af deras inrättande
uppkom 1110.
Beträffande afgifterna för bränvinshränningen, så enär de stora statsutgifter,
som erfordras ej blott för befrämjande af samhällets förkofran och
utveckling, utan ock för vidmakthållandet af det förbättrade samhällsskicket,
icke lämpligare kunde utgå, än genom beskattningen af föremål, som
icke äro oundgängliga lefnadsbehof, men likväl i större mängd förbrukas,
ansåge komitteen, att beskattningen af bränvin destomindre borde undgå att
fylla en del af statsbehofvet, som denna varas missbruk beklagligen ofta
föranledde betydliga utgifter för staten. Allt sedan år i638 hade bran vinsbränningen
här i landet varit under omvexlande former beskattad. I alla
Kongl. Maj:ts Md. Proposition, N:o 26.
11
andra länder linde styrelserna, liksom här, redan tidigt ansett denna näringsgren
höra uppbära en dryg del af stålens holdor.
I Storbritannien inbragle år r845 afgiften för hränvinsbränningen
S 5,759,562: i3. ii. sterling, hvarjemte i afgifter för försäljning af bränvin
inflöto £ 1,071,747: 6. 91. eller tillsammans £ 6,63i,3io: — 8J-; hvadan
således afgifterna för tillverkning och försäljning af bränvin öfverhufvud
uppg ingo till omkring 4 sli. eller 2| r:dr svenskt banko på hvarje person
af landets befolkning.
I Preussen inbragte beskattningen å bränvin, hvilken motsvarade ungefär
8 sk. banko per svensk kanna, år 1844» en summa af 5,916,475 thaler,
som, fördelad på landets folkmängd, utgjorde omkring 33 sk. banko på
hvarje person.
I Danmark gjorde skatten äfven omkring 8 sk. banko per svensk kanna
sexgradigt bränvin. Till ungefär samma belopp uppgick den äfven i
Norrige, der den beräknades att inbringa 160,000 species.
Bränvinsbrännings-afgiflen i Sverige, lagd på pannerymden sålunda, att
den utgjort från 3 r:st. till och med 2 sk. banko för hvarje kanna, som
antagits kunna, med redskap i särskilda klasser, tillverkas, hade från år
*824 611 och med år 1844 lemnat följande resultat:
ÅT
Beräknad i
riksstaten tili
Influten inkomst.
182*.
B:ko r:dr 429,000.
J>:ko r:dr 454,867.
1825.
dito.
467,839,
1826.
dito.
467,620.
1827.
dito.
440,743.
1828.
dito.
448,567.
1829. ■
dito.
456,804.
1830.
460,000.
439,891.
1831.
dito.
429,768.
1832.
dito.
227,308.
1833.
dito.
462,520.
1834.
dito.
467,851.
1835.
750,000.
316,083.
1836.
dito.
705,166.
1837.
dito.
729,181.
1838.
dito.
630,507.
1839.
dito.
503,360.
12 Kongl. Mayls A’<?d. Proposition , iV.o 26.
1840. 750,000. 631,730.
1841. dito. 563,224.
1842. dito. 672,354.
1843. dito. 685,838.
1844. dito. 685,652.
Kommitteen hyste den öfver tyge Isen, att bränvinsbränningen bär i landet
borde småningom kunna underkastas en vida högre beskattning, än den,
som för närvarande af densamma utgår. Åfgiften drabbade visserligen i
första band producenten, men endast såsom förskott, hvilket måste återgäldas
af konsumenten, för hvilken ett eller annat runstycke högre pris på
glaset vore destomindre känbart, som den, hvilken bar låd alt dagligen
förtära bränvin, också utan afsaknad kunde erlägga några procent högre
pris derför, och den, för hvilken denna tillökning i pris vore i någon mån
känbar, gjorde väl, om han minskade sin förtäring af bränvin, och än bättre,
om han alldeles afstode från dess bruk. Kommitteen skulle således anse
det vara väl, om bränvinsbränningen kunde här i landet beskattas lika högt,
som i Danmark och Norrige, eller med omkring 8 sk. banko per kanna,
men ansåg sig ej böra i underdånighet tillstyrka, att skatten lvu på en
gång må höjas till sådant belopp, hufvudsakligen derför, att en hög skatt
icke läte uttaxera sig, så länge något slags husbehofsbränning för en låg
afgift qvarstode vid sidan af den bran vinsbränning, som skulle bära den
höga. Om nemligen den större bränvinsbränningen ålades högre beskattning
i förhållande till husbehofstillverkningen, än sorn fullt ersattes genom
sparad produktionskostnad, skulle ofelbart hvarje jordbrukare förslå och
de flesta också begagna den fördel, som skattskillnaden erbjöde åt husbehofsbrännaren,
och varan, bränvin, med förlust af tid, ved och materialier,
lika ymnigt flöda från ioo,ooo-tals små husbehofspannor, som den förut
gjort eller annars skulle göra ur de större; men den påräknade större statsinkomsten
komme att uteblifva. Att åter tillintetgöra detta husbehofsbränningens
inflytande på salubränningen genom en hög beskattning äfven å
den förra, syntes innebära en motsägelse mot begreppet om husbehofsbränning,
och mötte dessutom den betänkligheten, att derigenom idkarne af
af detta slags bränvinsbränning, hvilken nu sällan drifves med synnerlig
omsorg, skulle finna uträkning att genom den lilla pannans oafbrulna gång
åstadkomma en betydlig tillverkning utöfver husbebofvet, På dessa skäl
hade kommitteen icke tilltrott sig att i underdånighet tillstyrka högre beskattning
för den bränvinsbränning, hvilken utöfvas såsom binäring vid
jordbruket eller såsom fabriksnäring, än att alla tre slagen måtte kunna
Kongl- litafUs AVM. Proposition, N:o 26.
13
beslå viii sidan nf hvarandra, ulan någonderas undertryckande. Sedan
liom mil teen sålunda uppgifvit de allmänna grunder, hvarpå den ansäre
]>ränvinsbräirningslagsliflningen här i riket höra för närvarande hyggås, for
ali derigenom horeda en öfvergång till dess bättre ordnande i ekonomiskt
och financielt hänseende, har kominitteen derefter i underdånighet redoT
gjort för niolivet na till de hufvudsakligaste detaljerna i det af komrnilleen
uppgjorda förslag til! förordning, vid bestämmelse! na i hvilket förslag kommitteen
trott sig särdeles böra rikta sin omtanka deråt, att söka förekomma
den sä kallade hnsbehofsbräriningens utsträckning öfver sin angifna gräns,
och framför allt så ställa föreskrifterna i afseende på beskattningen, all en
måttligen förhöjd afgift må kunna indrifvas utan de underslef, hvartill nu
gällande beskaltningssätt gåfve anledning och lätthet.
Komrnilleen har i underdånighet föreslagit, att bräll vinsbränning må
hädanefter såsom hittills, under loppet af de sed aasle la åren, fortfarande
vaiii inskränkt lili sar månader af äret. Den mening hade visserligen
blifvit yttrad, att, då lagstiftaren ville tillstädja inrättandet af fabriksbrännerier
och sådana anläggningar erfordrade betydliga kapitaler, bränvinsrbränningens
inställande linder halfva året alltid skulle föranleda ränteförlust
för innehafvarne åfelt sådant veik, hvarför man yrkat, att bränvinsbräniiingen
borde för fabrikerna vara tillåten hela året eller åtminstone
åtta månader deraf. Det kunde ock ej nekas, att detta skäl vore fullt gällande,
0111 afsigten vore alt draga fabrikerna Lill städerna, men i Sverige,
der endast få släder vore belägna i en så bördig och uppodlad trakt, att
den icke blott lian förse deni med tillräckliga lifsmedel, utan ock deröfver
lemna en ymnig tillgång för större brännerianläggningar, ansåge kommitteen
alt brånvinsbränniugen, äfven såsom fabriksrörelse, i allmänhet bättre
lämpade sig för landsbygden, der denna näring understöddes icke blott,
genom ymnigare tillgång, för lindrigare pris, af nödigt bränsle, utan ock
af de arbetskrafter, som öfriga halfåret företrädesvis erfordrades för jordbruket,
och den dranken i allmänhet kunde med mera fördel tillgodogöras
än i städerna. Deremot skulle det göra ett skadligt intrång i landets åkerbruk,
som just i sednare åren börjat vinna ett allmännare intresse och
svnbar förkofran, om de för landtbruket så vigtiga månaderna Maj och
Oktober, då arbetskraften tages i strängt anspråk för jordens beredning och
andra landlmannasysslor, uppoffrades åt bränvinsbränning. Om det ock
berodde af hvars och ens godtfinnande alt lill bränvinsbränning begagna
nämde månader, skulle likväl i de flesta fall bränvinsbränningen fortgå
afven denna tid, emedan den enskilde ofta i sina beräkningar gåfve före
-
14
Kongl. Maj. Is Nåd. Proposition, N:o 26.
trädet åt dea, som hastigast inbringar honom kontanta inkomster. Ått
åter, vid bestämmandet af de till bränvinsbränning tillåtna månader, göra
ett undantag till städernas förmån, vore en orättvisa mot näringens talrika
idkare på Jandet. För öfrigt har kommitteens pluralitet, vid föreskriften
om den tid af året, under hvilken bränvinsbränningen skulle vara tillåten,
ansett det i föregående bränvinsbränningsförordningar allt sedan år 1812
upptagna tillägg, att bränvinsbränningen skall vara tillåten under vissa månader
af året, ”så framt icke högst vigtiga omständigheter föranledde inställandet
af denna tillverkning, kunna uteslutas, emedan, om ett sådant förbehåll
funnes i förordningen utsatt eller ej, Kongl. Maj:ts höga rött att
dermed förfara, efter hvad Kongl. Maj:t funne för landet nyttigast, icke
kunde dragas i tvifvel, och detta tilläggs utsättande i förordningen vore
icke blott obehöflig!, utan äfven skadligt, enär det syntes liksom moraliskt
förpligta regeringen att, vid inträffad svagare skörd eller befarad brist, för
längre eller kortare tid inställa bränvinsbränningen, en regeringsåtgärd,
som aldrig kunde vidtagas, utan att medföra betydliga omstörtningar i den
enskilde hushållarens och affärsmannens beräkningar, till oskälig vinst för
den ene och till undergång för den andre.
Kommitteen, som, på sätt ofvan blifvit nämndt, i underdånighet föreslagit,
att bränvinstillverkningen måtte få utöfvas, 1:0 såsom husbehofsbränning
; 2:0 såsom binäring vid jordbruket; och 3:o såsom fabriksrörelse,
genom hvilken klassifikation kommitteen ansett sig hafva gifvit rätta benämningen
åt och indelat näringen i de afdelningar, hvarunder den för
närvarande i sjelfva verket utöfvades, har i afseende å de särskilda bestämmelserna
för hvartdera slaget af bränvinsbränning, i underdånighet anfört
följande:
1:0 Husbehofsbränning :
Rättigheten härtill skulle, efter kommitteens åsigt, tillerkännas egare
eller innehafvare af ]ord, som hittills egt sådan rättighet. Visserligen
kunde häremot med skäl anmärkas, att husbehofsbränning ej borde tillåtas
innehafvare af mindre jordlott än den, som, utöfver tillräcklig föda för hushållet,
lernnar öfverskott till bränvinsbränningen; men dels vore det svårt
att bestämma gränsen för ett sådant jordvärde, dels ansåge kommitteen
bela husbehofsbränningen , såsom i sig sjelf föga gagnande för den enskilde,
än mindre för samhället, böra, endast i följd af nuvarande förhållanden,
medgifvas.
Den uti nu gällande förordning städerna medgifna bränvinsbränningsrättighet
kunde dock ej komma under denna benämning, alldenstund den
Kongl. Maf:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
15
ej finge ulöfvas med mindre pannor än af 3o kannors rymd. Att till städerna
utsträcka en rättighet, som man endast velat tilis vidare medgifva
åt dem, sorn förut deraf varit i åtnjutande, vore destomindre lämpligt, som
städerna, i fråga om fabriksbrännerier, skulle få sig medgifven en förut
saknad rättighet att anlägga sådana.
Vid öfvervägande af grunderna för beskattningen af pannor till husbehofsbränning,
hade kommitteens pluralitet väl funnit, att det sätt, som
kommitteen föreslagit för fabriksbrännerierna, äfven här skulle vara tiilämpligt
och medföra en säkrare garanti, att averkningen ej öfverstege det medgifna
qvantum; men dels befarade kommitteens pluratitet, att detta beskattjiingssätt,
såsom nj^tt och följaktligen för mängden icke genast faltligt,
skulle väcka missnöje, då dertill äfven komme, att den hittills på de Hesta
ställen vanliga inmurningen af pannan ej alltid kunde på samma sätt som
nu verkställas, dels skulle ock derigenom förorsakas mera besvär vid afgiftens
uträkning och tilläfventyrs kostnader för ändring af de mindre pannorna.
Kommitteens pluralitet hade derför, ehuru den i nu gällande förordning
antagna grund för beskattningen, efter redskapens pannerymd, vore i
liög grad felaktig, emedan den hvilade på det oriktiga antagande, att pannornas
afverkningsförmåga förhåller sig såsom deras pannerymd, utan hänsigt
till formen, likväl trott sig kunna för pannor, som begagnas vidbränning
för husbehof eller såsom binäring vid jordbruket, föreslå bibehållandet
af denna grund för beskattningen, men med det nödvändiga vilkor af
sådana inskränkningar i pannornas form, att denna strängt begränsades, då
derigenom, äfven med denna beskattningsgrund, pannornas högsta afverkningsförmåga,
med tjenlig säkerhet kunde begagnas, och de missbruk således
väsendtligen förekommas, hvartill nuvarande förordning gåfve anledning.
I afseende på lämpligaste sättet att bestämma ofvannänande form för
pannor till husbehofsbränning, så enär kommitteen, genom erhållna upplysningar
från landsorterna, inhemtat, att i alla rikets landskap, med undantag
af Skåne och Blekinge, ännu brukades mer eller mindre höga pannor
med liten batt, och ingen annan afkylningsredskap än i, 2, någon
gång 3 raka pipor, eller på några få ställen så kallad enkel kylare, hade
kommitteens pluralitet ansett denna konstruktion, med de närmare bestämmelser,
som i den föreslagna förordningen utstakats, böra antagas såsom
den enda, härvid tillåtliga, redskap; och då erfarenheten visat, attalia beskrifningar
på bränvinsbränningsredskap blifvit underkastade olika tydning,
olla förtydning,, hade kommitteens pluralitet ansett säkrast att, genom för
-
Kongl. Maj Is Käll. Preposition, N:o 26.
ordningens vidfogade ritningar, de former utvisades, inom hvilkas latitud
redskapen må kunna inrättas.
I fråga om beloppet af afgiften för husbehofsbränning, hade kommitteens
pluralitet ansett sig icke böra taga sådana pannors högsta afverAningsförmåga
till grund; ty ehuru deras forin vore sådan, att pannan ej med
fördel borde kunna användas för en hastig afver-kuing, måste det dock erkännas,
att den, drifven med oafbruten omsorg, kunde afverka betydligt
iner, än det nu föreslagna skattebeloppet antydde; men kommitteens pluralitet,
som antagit, att de ökade omkostnaderna i ved, och det arbete, som
erfordras att sköta dessa små pannor, skola afhålla mängden af deras begagnare
från oafbruten bränning, hade ansett skatten böra sältas till ett
jemförelsevis ringa belopp, på det alt dessa pannor, utan särdeles känbar
förlust, må kunna tidtals fö stå obegagnade, ehuru till användande uppgifna.
Af detta skäl, och då den på ofvan anförda salt begränsade tillverk
ning;en egentligen afsåge, att den mindre jordbrukaren må kunna, utan
penningeutgift, åstadkomma bränvin till sitt husbehof, men icke deröfver
till afsalu, hade kommitteens pluralitet föreslagit endast 2/j. sk. banko per
kannerum för ifrågavarande bränvinspannor, under hela tiden af se\ månaders
bränvinsbränning; och då kornmitteen jemväl tillstyrkt rättighet för
bränvinsbrännaten, att dela dessa sex månader i tre terminer, om två månader
hvardera, hvilket ickejblott för den mindre hemmansegaren underlättade
möjligheten att, för ringa skatt, tillverka sill husbehof, utan ock bättre än
den förra indelningen lämpade sig efter årstiden, och särdeles fardagen i
Mais, utgjorde skatten under en termin endast 8 sk. banko kannerummet,
eller lika belopp, sorn nu erlägges per kannerum af en 20 kannors enkel
panna, under en termin af tre månader.
Såsom en nödvändig följd af denna låga beskattning, hade det ock,
enligt kommitteens pluralitets åsigt, blifvit destomera maktpåliggande att
genom ofvanuppgifna inskränkning, till form skilja husbehofsbi änningsredskapen
från den, hvilken begagnas vid bränvinsbränniug såsom binäring
vid jordbruket, sorn, i fall endast pannans rymd, ej dess beskaffenhet
i öfrigt, ta des till grund för gränsen dem emellan, skulle, hvarhelst denna
gräns sattes, ett för stort missförhållande uppstå vid beskattningen och,
såsom redan blifvit antydt, alltför manga, ofelbart företrädesvis, begagna
husbehofsbränning, idka sådan på hvarje gåfd, der utfodring skedde, tillverka
stora qvantiteter bränvin för ringa skatt och dermed undei trycka all
bränvinsbränning på annat sätt, då nemligen alla öfriga brännerier, genom
tillbörliga
Kongl. Moj:ls T\’åd. Proposition, l\:o 26.
tillbörliga bestämmelser, hölles vid oundvikligt tvång alt för den afverkning,
<le kunde åstadkomma, erlägga den skatt, som derföre Liefve bestämd.
Under antagande, att en panna af 18 kannors rymd oell af sådan
konstruktion, sorn ofvan blifvit uppgifven, kunde med visshet afverka 200
kannor i månaden t, om bon drefves natt och dag, ansåge kommilteens pluralitet
det vara fullt tillräckligt alt antaga denna pannerymd, nemligen 18
kannor, såsom den högsta för husbehofsbränning, desto heldi e sorn, enligt
hvad af förteckninga rné öfver taxerade bränvinspannor för de förflutna
åren syntes, det ojemförligt största antalet jordbrukare utöfvat sin bränvinsbränning
med pannor under och vid nämnda pannerymd.
Att uppställa någon tariff för rättigheten lill pannerymd under 18
kannor, bade kommilteen ej ansett nödigt, hufvudsakligen af det skäl, att
kommitteen, i förhoppning, att inga nya pannor för husbehofsbränning skola
förfärdigas, ej velat hindra bruket af äldre pannor, sorn i öfrigt till formen
vore tillåtna vid dylik bränning, ulan att föranleda innehafvarne bebofvet
att bekosta deras ändring;
2:0 Bränvinsbränning såsom binäring viel jordbruket:
Af de 19,863 bränvinspannor, sorn år 1844 funnos uppgifna såsom
varande af emellan 21 och 63 kannors rymd, ansåge kommitteen största
antalet ofelbart Vara att hänföra till den bränvinsbränning, som kommitteen
velat beteckna med bränvinsbränning, såsom binäring vid jordbruket, det
vill säga med större eller mindre öfverskott i produktionen utöfver husbehofvet.
Att fordra, det ett så stort antal jordbrukare skulle helt och hållet
förändra sin hushållning, somliga nedlägga sin bränvinsbränning, andra
utvidga den till fabriksrörelse, vöre hvarken öfverensstämmande med rättvisa
emot dem eller af något öfvervägande gagn för det allmänna. Kommitteen
ansåge, på ofvan upptagna skäl, alt denna bränvinsbränning, om
också mindre ändamålsenlig, än den, sorn drifves i fabriksväg, dock kunde
här i landet uthärda täflan med fabrikerne, samt att om ifrågavarande
bränvinsbränning finge fortgå vid sidan af fabrikerne, med en väl beräknad
beskattning, bränvinsbränningen ofelbart skulle, allt efter lokala förhållanden,
småningom i den ena fruktbarare, mera uppodlade, mindre skogrika
trakten sammandraga sig i större verk, och deremot i den andra, mindre
uppodlade och odlingsbara, skogbevuxna, der längre afstånd skilja hemman
och odlade fält, förblifva fördelad i mindre brännerier. I andra orter,
Eih. till R. St. Trot. 1947 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 3
18
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 26.
iler en lätt afsättning kan påräknas för ile råa produkterna och inga särdeles
gynnande omständigheter uppehålla bränvinsbränningen, kom me den
måhända alt alldeles upphöra.
Kommitteen, som således ansett ifrågavarande mellanklass af brännerier
icke böra undertryckas, tillstyrkte i underdånighet, att äfven hädanefter
rättigheten dertill, måtte grundas på innehafvande af jord uti en lämplig
progression af värdet å densamma. Det vore ej rättvist, att den, sorn
eger eller innehafver jord för ett värde af 1000 r:dr, skulle dela lika med
den, som innehar jord för ett värde af 20,000 r:dr och derutöfver; och kommitteen
ansåge det också hafva varit under synbar afsigt att rättvist fördela
bränvinsbränningsrätligheten på jordbruket, som tariffen i 3 § af 1 <345 års
förordning blifvit uppgjord. Denna tariff, oförändrad sedan år 1812, hade
emedlertid visat sig ingenting mindre än rättvis, ty med den tillåtelse, som
nu är lemnad åt hvarje bränvinsbrännare, alt öka pannans afverkningsförmåga
genom förändring af dess form, samt tillsats af mäskvärmare, rektifikator,
ångapparat m. m., visade sig, alt, för närvarande, jord af ett ringa
värde kunde vara tillräcklig, för att derpå anlägga en bränvinsfabrik af
flera hundra kannors daglig tillverkning. Kommitleens pluralitet hade derför
uppgjort en annan beräkning för pannerymderna, i förhållade Lill hemmansvärdet.
Vid denna beräkning hade kommitteen antagit 1000 r:dr hemmansvärde
såsom det minsta, hvilket skulle berättiga till brån vinsbränning,
såsom binäring vid jordbruket. Svårligen torde någon kunna påstå,
att hemman af lägre värde lemna så stort öfverskott i produktion, att icke
detsamma skulle kunna afverkas till bränvin med den för husbehofsbränning
bestämda pannan. Snarare skulle kommitteen kunna anses hafva satt
denna gräns alltför lågt och att hafva medgifvit, redan vid detta låga
värde, alltför stor bränvinsbränningsrättighet. Denna anmärkning torde
likväl bortfalla vid öfvervägande deraf, att, då flera tusende innehafvare af
jord, af 1000 till 2000 r:dr tillverkningsvärde, för närvarande idkade bränvinsbränning
till afsalu, kommitteen icke utan obillighet mot dem och motsägelse
i sin egen uppgifna grundsats, att ej föreslå alltför stora rubbningar
i nu bestående förhållanden, skulle kunnat frånkänna jordinnehafvare
af 1000 r:dr hemrnansvärde rättighet att idka brån vinsbränning till afsalu,
och om lagstiftaren verkligen afsåge att härmedelst bevilja honom någon
förmån och bereda staten en motsvarande skatt, måste tillverkningsbeloppet
medgifvas så stort, att det kunde bära omkostnaderna.
Vid uppgörande af tariffen för beräkning af pannerymderna, i förhållande
till hemmansvärdet, har kommilteens pluralitet antagit 20 till 24
Kongl. Maj-.ls Md. Proposition, Alo 26.
19
loin nors panna utan, eller 18 kannors panna med, mäsk värmare, motsvarande
eli heinmansvärde af från 1000 till och med 2000 r:dr såsom minsta,
och 03 kannors panna utan, eller 47 kannors panna med, mäskvärmare,
för ett hemmansvärde af mer än 26,000 r:dr, såsom största tillåtna pannerymd.
För bestämmandet af ofvannämnda minimum åberopade komrnitteens
pluralitet, såsom ytterligare motiv, att det skulle varit olämpligt att
icke sätta detLa minimum högre än maximum för husbehofsbränningen.
Hvad åter det föreslagna maximum beträffade, ansåge kommitteens pluralitet,
att en tillverkning af omkring 1,260 kannor i månaden, eller 7,560
kannor under hela den lofgifna tiden, hvartill en 63 kannors panna af den
beskaffenhet, som af kommitteens pluralitet blifvit föreslagen, borde kunna
binna, syntes vara det högsta, hvartill den större jordbrukaren kunde billigtvis
sjelf vilja uppdrifva en bränvinsbränning, skött såsom binäring vid
jordbruket, med egen, under vintern umbärlig, arbetsstyrka, och beräknad
att endast medtaga en del af egendomens egna produkter. Ville han drifva
tillverkningen högre, stöde det honom öppet att för detta ändamål anlägga
fabrik.
Då städerna, efter hvad t.844 års förteckning å taxerade bränvinspannor
utvisade, idkade bränvinsbränning med icke mindre än 802 pannor af mellan
3o och 63 kannors rymd i i:a och a:a klasserna af de i nu gällande förordning
om bränvinsbränningen beskrifna, hade kommitteen icke trott sig
böra föreslå borttagandet af elen rättighet, de innehaft och sålunda begagnat.
Likväl hade kommitteens pluralitet, med vidblifvande af nämnde förordnings
i 1 art. 7 § gifna föreskrift om 3o kannors pannerymd såsom minimum
för städerna, i öfrigt ansett några mindre förändringar i afseende
på städernas bränvinsbränning af nöden, hvilka af det underdäniga förslaget
inhemtades.
Kommitteens pluralitet bade i underdånighet föreslagit, att beskattningen
för bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket måtte, såsom hittills,
utgå efter pannerymd, af skäl, som, i fråga om husbehofsbränningen,
redan blifvit anförda; men med antagande af denna beskattningsgrund, hade
kommitteens pluralitet också här måst uppställa bestämda föreskrifter i afseende
på redskapens form och beskaffenhet. Kommitteens pluralitet hade
härvid antagit sådan redskap, som i allmänhet nu vore bruklig, och föreslagit
dess konstruktion så förmånlig, som ändamålet af en viss nödig inskränkning
kunde medgifva. Föreskriften, att pannans höjd ej får vara
större än högst en femtedel af dess diameter, afsåge ej blott denna inskränkning,
utan ock att förekomma den af erfarenheten kända olägenheten med
2a
Kongl. Majlis Nåd» Proposition, Nio 26-
flatare pannor, att cle icke allenast är» allt för mycket blottställda för vidbränning,
utan också att de ega föga varaktighet. Förhållandet af höjden
till diametern» såsom i till 5» rhinskade i allt fall ej mer än 7 procent
averkningen mot proportionen 1 till 6, hvaraf ville synas» att fördelen af
redskapens längre varaktighet med den förra proportionen i värde torde
fullt uppväga så väl den något ökade produktion» som den vedbesparing,
hvilken den sednare åstadkomme.
Mäskvärmare, hvilken först 1 1824 års förordning förklarades tillåten
att få begagnas utan föregången mätning och ulan afgift, blef sedermera»
genom 183o års förordning» utan att någon inskränkning i rymden då gjordes,
belagd med en afgift, som för en enkel panna» då mäskvärmare begagnades»
med a5 procent öfversteg den, då sådan icke användes» Denna
afgift ökades i i83S års förordning till 5o procent, hvarjemte förklarades,
att mäskvärmare» af hvad form eller ämne som helst, ej finge innehålla
mer än en femtedel utöfver pannans rymd» hvilka stadgande!) sedermera
förblifvit oförändrade. Mäskvärmaren kunde ock anses påskynda averkningen
5o procent, och deröfver» om den nemligen {inge så inrättas» att ångorna,
under vandringen genom mäskvärmaren» afsatte en stor del af sin
vattenhalt. Men genom tilIstädjandet af sådan inrättning» vore man ock
inne på området af rektifikation» och bränvinsbrännaren kunde med fog
fråga, hvarför ej denna må, genom en ytterligare liten tillsats» göras fullständig;
och sedan vore svårt att finna gränsen, der man borde stanna, för
att ej medgifva begagnandet af de mest sammansatta redskap. Kommitteens
pluralitet hade derföre ansett lämpligast» att endast mäskvärmare af
det enkla slag, som i medlersta och södra detarne af landet allmännast användes,
hnge vid redskap för bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket
begagnas. Användandet af mäskvärmarevore emedlertid ändamålsenligt,
enär derigenom ved och arbete besparades, vidbränning lättare undvekes
och pannornas botten ej så blottställdes för glödgning och deraf följande
förstöring, som då mäsken slås kall i pannan. På grund häraf hade kommitteens
pluralitet, sorn ansett mäskvärmare af denna form icke åstadkomma
högre tillökning i a Verkning än 331 procent, trott sig ej böra hindra dess
begagnande genom en högre uppskattning. Efter detta antagande hade
pannor, försedda med mäskvärmare, blifvit i tariffen ansedda lika med
enkla pannor af 33' procent större rymd, utan mäskvärmare.
Äfven för denna bränvinsbränningsredskap hade kommitteens pluralitet
ansett af nöden att icke allenast så noggrant som möjligt beskrifva formen»
utan också att, genom bifogande till förordningen af ritningar» åskådliggöra
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 26.
21
denna beskrifning och utstaka de gränsor, hvaröfver den ej finge gå i form
eller inrättning.
Vid bestämmandet af ziffran för beskattningen, hade kormnitleen, sorn,
på ofvanupptagna skäl, ansett omöjligt att, så länge husbeliofshränningen,
för en nedsatt skatt, finge fortfara, uttaga en hög skatt af salubränningen,
ej trott sig kunna föreslå den högre, än att salubränningen må, under vanliga
prisförhållanden, genom sin större afverkning, och jemförelsevis mindre
omkostnader, kunna, i täflan med husbehofskränningen, tillverka bränvinet
med lika förmån, som denna. Kommitteen hade antagit denna ziffra
lill 2 sk. banko för hvarje tillverkad kanna sexgradigt bränvin, hvadan
kommitteens pluralitet uppgjort härpå grundad tariff för beräknandet af det
belopp, hvilket de olika pannerymderna borde i afgift erlägga. Enligt
denna tariff skulle en 20 kannors panna , den minsta för nu ifrågavarande
slags bränvinsbränning föreslagna, komma att i skatt erlägga 100 r:dr. Denna
panna kunde, så vidt kommitteens pluralitet varit i tillfälle alt utröna, afverka
ungefär 4°° kannor i månaden. För att medhinna lika mjmket under
samma tid, skulle erfordras, tvänne 18 kannors husbehofsbränningspanuor,
för hvilka skatten ej kom me att utgöra mera än 18 r:dr. Denna skillnad
vore visserligen betydlig, men torde dock ej vara större, än att den i
väsendtlig mån uppvägdes af de ökade kostnaderna för de båda mindre
pannornas drifvande, elium föga ock husbehofsbrännaren toge i beräkning
sitt eget arbete och eget bränsle.
Då kommitteens pluralitet, rid uppgörande af skattetariffen, antagit en
progressiv tillökning af S r:dr för hvarje kanna pannerymd, hade den visserligen
icke förbisett, hrad så väl på vetenskaplig grund blifvit upplyst,
sorn ock af erfarenheten intygadt, alt en mindre bränvinspanna, i följd af
jemförelsevis större upphettuingsyta, hinner afverka, i proportion till sin
kannerymd, mera än en större, om båda hafva samma förhållande emellan
höjd och diameter, och de för öfrigt äro lika inrättade. Tvänne 20 kannors
pannor afverkade sålunda 26 procent mer än en 4» kannors panna,
och trenne 20 kannors pannor sålunda ännu mycket mera än en 60 kannors
panna. Med antagande af lika beskattning för hvarje kanna tillverkadt
bränvin, som med redskapen kari åstadkommas., barde derföre rätteligen
hvarje kannerum af den mindre pannan beskattas högre, än den större, enligt
det förhållande, som i afseende på deras olika afverkningsförmåga eger
rum; men dels skulle en sådan bestämmelse förekomma mängden, som icke
tänkt sig in uti förhållandet, såsom en orättvisa, så mycket större, som de
mindre pannorna hittills, varit betydligt gynnade vid beskattningen, dels
22
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 26.
lunde den större arbetskraft och vedåtgång, som de mindre' pannorna, t
förhållande till de större, erfordra, antagas uppväga fördelen af deras större
afverkningsförmåga; hvadan kommitteens pluralitet ock, på dessa skäl, ansett
större och mindre pannor vid bränvinsbränning, såsom binäring vid
jordbruket, böra åläggas en lika beskattning efter panneryinden.
3:o Bränvinsbränning såsom fabriksnäring.
Den ofvanintagna skildringen af bränvinsbränningens närvarande tillstånd
i landet visade, att, oaktadt bränvinsbränningen skolat åtfölja jorden,
likväl ett icke obetydligt antal brännerier uppstått, hvilka, belt och hållet
oberoende af jordbruk, rätteligen vore att anse för fabriker. Då t. ex. för
utöfningen af bränvinsbränning med en 35 kannors panna erfordrades ett
bemmansvärde af endast 2000 r:dr, men bränvinsbränningen med denna 35
kannors panna kunde så inrättas, att Hera hundra kannors afverkning om
dagen derigenom åstadkommes, vore det ringa jordvärdet visst icke grunden,
hvarpå en sådan anläggning hvilade. Beräknadt tillfälle till inköp af
råämnen till fabrikens drifvande, å ena, och afsättning af bränvin, å andra
sidan, hade framkallat densamma. Skyldigheten att åtminstone på papperet
innehafva 1000 r:dr jord värde, hade helt och hållet varit en bisak.
Föreskrifter, så lätt kringgångna som denna, ansåge kommitteen ej böra
bibehållas. Antingen måste jordbrukarens uteslutande rättighet atl tillverka
bränvin göras till en sanning, eller också måste hans förmenta monopolium
upphäfvas. Det förra skulle ske genom beräkning af stigande tillverkningsrätt
i förhållande till större jord värde, del sednare genom förklarandet, att
fabriksbränningen vore en fri näring för hvarje svensk medborgare. Kom111
it teen hade dock ej kunnat vara tveksam i valet mellan dessa allernativer.
Väl erkände kommitteen, att bränvinsbränningen bäst egnade sig för
landsbygden och att den kunde bedrifvas i förening med jordbruk, utan
att någondera näringen åsidosattes, nlen kommitteen kunde ej underlåta att
fästa uppmärksamhet å de förluster, som, i fall ett högre jord värde lades
till grund för rättigheten till fabriksbränning, skulle drabba alla dem, hvilka,
dertill af hittills gällande förordningar föranledda, redan anlagt och nu
innehade brånvinsfabriker på mindre egendomar eller jordlägenheter, och
hvilkas anspråk på skydd för innehafda rättigheter och deraf beroende ekonomiskt
bestånd skäligen fordrade afseende. Kommitteen trodde ock, att
ett fabriksbränneri, grundadt på uppköp af råämne och bränsle i sin omkrets
och anlagdt på i delta afseende tjenliga ställen, kunde gagna både
den större och den mindre jordbrukaren fullkomligt lika mycket genom
Knngf. MajUs Nåd. Proposition, N:o 26'.\
23
det aTsiittningKti] 1 fiille, den öppnade för deras produkter, som idkandet af
egna brännerier med inbördes taflan alt, under monopoliets skydd, undersälja
hvarandra, skulle göra det.
Det vore således med full öfvertygelse, att förslaget i denna del stödjer
s ig på rättvisa mot den enskilde och fördel för det allmänna, som konimitteen
i underdånighet föreslagit, att rättigheten till idkande af bränvinsbränning
såsom fabriksrörelse måtte, oberoende af i linehof vande ford,
upplåtas åt hvarje väl frejdad svensk medborgarey som uppfyller de för
denna rörelse stadgade vilkor.
Härvid hade kommitleen i första rummel ansett nödigt att utstaka ela
gränser, hvarunder och hvaröfver dylik bränvinsbränning ej må sträckas.
Oin ej ett minimum bestämdes, hvarigenom man försäkrade sig om, att dylika
anläggningar icke urarta till stugubränniirg, skulle icke blott sjelfva det
begrepp af tillverkning i större skala, som man fäster vid benämningen fabrik,
gäckas, utan ock alla de fördelar, fabriksbränningen kunde medföra,
tillintetgöras, hvaremot alla de olägenheter, som med husbehofsbi änningen
voro förenade, bär skulle framträda i så mycket större grad, sorn samhället
ej hade samma band på fabriksbrännaren i smått, som på hnsbehofsbrännaren,
hvilken måste vara jordegare. Ett minimum måste således bestämmas,
och kommittéer! hade ansett detta höra sättas så högt, att dea
minsta fabriksegare skattade för en betydligen högre tillverkning, än den,
hvilken idkar bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket. Om ock
lagstiftaren lyckades föreskrifva sådana bestämmelser, som borde försäkra
staten om den åsätta beskattningen, och förbud af minutförsäljning åtföljdes
af huru stränga straffbestämmelser sorn helst, bvilade dock en stor del
af samhällets garanti för dessa påbuds åtlydnad på fabrikantens personlighet.
Det vore således af vigt, alt denne egde något att förlora, utom sin
egen person; och då en större anläggning kräfde ett större kapital, hvars
innehafvare alltid mäste vara sorgfällig att ej genom lagöfverträdelser förlora
detsamma, läge häruti skäl, som för kommilteen gjort sig gällande vid
bestämmandet af ifrågavarande minimum, hvilket komraitteen derför ansett
böra sättas till en tillverkning af 5,\oo kannor sexgradigt bränvin i månaden,
eller på 6 månader å2,/foo kannor, hvilket ej finge anses för mycket,
då tillverkningen skedde under benämning af fabrik.
Hvad maximum angick, bade kommitleen väl funnit, alt ett sådant
icke egentligen vore förenligt med begreppet af fabriksbränning och syftemålet
dermed;, men kommilteen bade dock ansett, att, åtminstone i början, ett
maximum lämpligen kunde utsättas till lugnande af farhågan för öfverdrift
Hl
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, K:o 26.
ven bränvinstillverkning och till förekommande af den möjligen inträffande
spekulationen i någon ort eller stad, att genom ett kolossalt bränneri söka
egen uppkomst i andras störtande. En sådan spekulation skulle sannolikt
snart straffa sig sjelf, inen emedlertid kunde mångens ofärd beredas på försöket.
Om det ej kunde nekas, att bräll vinsbränning i så stor skala, att
den kan bära aflöning till en skicklig föreståndare, lofvade det största utbytet,
ansåge också kommitteen, alt bär vore den gräns, hvaröfver dylika
inrättningar ej behöfde alt utvidgas. Kommitteen, sorn underrättat sig om
de stora bränneriernas omfång bär i landet, bade antagit till maximum ett
tillverkningsbelopp, större än i de största, och tillstyrkte i underdånighet,
att det måtte bestämmas till 27,000 kannor sexgradigt bränvin i månaden
eller på 6 månader 162,000 kannor.
Beträffande frågan, huru bränvinsbränningen i större skala lämpligast
och säkrast skulle kunna beskattas, har kommitteens pluralitet, jemte åberopande
af ett utaf kommitteens ledamot, Professoren G. E. Pasch, afgifvet
yttrande, hvaruti fullständigt blifvit ådagalagdt, huru föga 1111 gällande förordning
i detta afseende uppfyllt sitt ändamål, då dess bestämmelser härom
hvilat på det oriktiga antagandet, att bränvinsbrännings-redskapens afverkningsförmåga
förhöll sig såsom dess pannerymd, oberoende af pannans
form, i underdånighet anfört, att, då det skulle stå föga tillsammans med
upplysningens närvarande ståndpunkt att vilja begränsa sträfvandet till fullkomlighet
uti näringsföretag, och kommitteens pluralitet visserligen icke
hade vågat föreslå att stänga i:sta klassens redskap inom gränserna af utritade
former, om den ej på samma gång baft för afsigt att tillstyrka den
fullkomligaste frihet i inrättandet af redskapen i fabriksbrännings-klassen,
men med en sådan frihet äler och tillåtelse till ångans begagnande i bränneriet’
ingen beräkning af tillverkningen efter pannerymd kunde göras, så
hade kommitteens pluralitet måst vara betänkt på att kunna för sistnämnda
klass löreslå en säkrare grund för beskattningen.
I England, med ett ringa antal stora bränneriet', vid hvilka mindre
bränvinspanna än af omkring 600 kannors rymd ej finge finnas, och med
en hög algilt, ginge det an att hålla ständigt närvarande accisbetjeiiter vid
hvarje bränneri, och detta vöre, i kommitteens tanka, enda vilkoret för
möjhelen att, såsom i England, genom kontroll å hvarje kanna, som tillverkas,
utlaga den derefter bestämda skatten.
I Frankrike gifves ingen skatt på sjelfva bränvinstillverkningen, men
deremot accis på bränvinet, då det utlajödes till försäljning. Att följa
sådan
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No %6.
25
sädan beska Itning^grund bär i landet, der bränvinsbrän ningen för närvarande
vöre utbredd i 60,000 lill 70,000 brännerier, syntes kommitteen icke
lämpligt.
I Norrige bade man antagit tvänne klasser af redskap, hvaraf den ena
bestod af enkel panna, alt drifvas omedelbart af eld, med eller utan mäsk*
värmare, och hvarvid man beräknat denna redskaps hogsta möjliga afvertning.
Den andra klassen omfattade all annan redskap och ansågs hinna 3
gånger så hög afverkning, sorn den förra. Detta beska litt i ngssält, hvilande
på samma grander, sorn det i Sverige allt sedan 1835 följda, ehuru i flera
klasser invecklade, kunde icke af kommitteen förordas.
Ett annat beskatlningssätt vöre elei, sorn allt sedan år 1820 funnes infördt
och följd t i Preussen, och sora blifvit antaget i Österrike, Sachsen,
Danmark, med flere länder, nemligen beskattningen af mäskekars-rymden.
En af kommilteens ledamöter, Kammarherren Friherre yl. Raab, hade ock,
såsom ett utaf andra landers erfarenhet pröfvadt ändamålsenligt sätt för
bränvinsbränmngens beskattning, förordat dess tillämpning äfven här i landet
å fabriksbränning, och för detta ändamål utarbetat derpå livilande fullständigt
förslag till förordning för brätt vinsbränning såsom fabriksrörelse.
Ehuru visserligen detta beskattningsrätt vore förenadt med olägenheter, särdeles
hvad anginge de kontroller, som deraf skulle blifva en följd, skulle
dock kommitteen ej tvekat alt med nämnde ledamot förena sig i framläggandet
af detta förslag, om Icke kommilteens pluralitet ansett företräde böra
lemnäs åt etl annat på vetenskaplig grund livilande sätt för beskattningen,
hvartill förslag af Professoren Pasch blifvit framstäldt och i bans ofvanåberopade
särskildta yttrande motiveradt, nemligen: att beskatta tillverkningen
efter upphettnings-ylan af den ångpanna, eller, der sådan ej användes,
af den mäskpanna, sorn till bränvinsbräuningen begagnas. Ett härpå grundadt
beskaltningssätt bade den stora fördelen, att icke allenast säkert träffa
den verkligen åstadkomna qvantiteten bränvin, utan ock att i tillämpningen
vara ytterst enkelt, då man endast behöfde uträkna upphettningsytan och
påföra den bestämda afgiflen å hvarje qvadratfot af densamma.
I afseende å afgiftens belopp, kunde kommitteen icke tillstyrka, att det
måtte blifva högre, än att fabriksbränningen må kunna bestå vid sidan af
brån vinsbränning i i:sta klassen. Hvad kommitteen yttrat om vigten af
alt ställa beskattningen å de pannor, sorn begagnas vid bränvinsbränning
såsom binäring vid jordbruket, i förhållande till den a husbehofsbränningspannorna,
gällde bär till fullo för beskattningen af fabrikerna. KommitBih.
lill R. St. Prot. 1847 och 1S48. i Sami. 1 Afd. 6 Haft. 4
26
Kongl. Mnj.ts Fäd. Proposition, N:o 26.
leens pluralitet ansåge att 8 rist. banko per kanna bränvin vore det bogsta,
sorn fabriksbränningtgn kunde i beskattning bära, utöfver den afgift, sorn silades
bränvinsbränningen såsom binäring vid jordbruket. Då t. ex. en tillverkning
af 15,ooo kannor i fabrik således skulle få draga öfver 200 r:dr
högre beskattning än samma qvantum bränvin, lillverkadt i den högre afdelningen
af irsta klassens brännerier, vore denna skattetillökning allt hvad
fabriken kunde bära mer än de andra brännerierna, utan att undertryckas.
Komnrilteens pluralitet hade derföre ansett, att fabriksbränningen borde beskattas
efter 2 sk. 8 rist. banko per kanna. Efter en beräkning, hvilken
vore icke allenast theoretiskt rigtig, utan äfven grundad på trovärdiga uppgifter
om begagnade bränvins-apparater, skulle en väl inrättad apparat
för hvarje qvadratfots upphettnings-yta af bränvinspannan, då ångpanna
icke begagnas, kunna afverka 54o kannor i månaden, hvilket, efter 2 sk. 8
rist. per kanna, utgjorde 3o rrdr, och för hvarje qvadratfot af ångpannans
upphettnings-yta, då redskapen drefves med ånga, 45° kannor, för hvilka,
på lika sätt beräknadt, skatten komme att utgöra 2c rrdr. Vid denna beräkning
af afverkningen hade behörigt afseende blifvit fästadt å sådana hinder
och tidsförluster, som erfarenheten visat vara oundvikliga. Enligt denna
beräkning skulle således afgiflen för det minsta fabriksbränneri, sorn linge
inrättas, utgöra 3oo rrdr i månaden, eller 1,800 rrdr för 6 månader, och
för det största i,5oo rrdr i månaden, eller g,000 rrdr på 6 månader.
Till förekommande af alla anledningar för fabriksbrännaren att anse
sig i något fall nödsakad till bränvinsbränningens fortsättande, hade kommitteen
trott sig böra föreslå, att anmälan till sådan bränvinsbränning må,
om bränneri-egaren så åslundar, göras blott för en månad i sender, hvarjemte
kommitteen föreslagit, att fabriksbrännaren här,liksom i Danmark egde
rum, skall, såsom ett vilkor för rättigheten att få tillverka bränvin, förskottsvis
erlägga skatten, hvarigenom icke allenast kontrollerna viii uppbörden
underlättades, utan ock staten förvissades om säkert och oafkortadt utbekommande
af sill rätt.
En synnerlig uppmärksamhet ansåge kommitteens pluralitet böra fästas
å vigten deraf, alt, om Rikets Ständer skulle på bränvinsbränningen i allmänhet
höja eller minska den beskattning, som kommitteen föreslagit, en
vigtig skillnad, klasserna emellan, blefve bibehållen, så vida eljest den åsigt
gillades, att dessa borde kunna beslå jemte hvarandra. Om t. ex. den föreslagna
beskattningen skulle å de Irenne särskilda slagen af bränvinsbränning
antingen fördubblas eller nedsättas till hälften, skulle, i förra fallet,
husbehofsbränningen utvidgas på bekostnad af bränvinsbränningen såsom
Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
27
binäring vid jordbruket, och fabriksbränningen ej kunna uthärda täflan med
någondera, och i det sednare skulle förhållandet blifva alldeles motsatt; tv
med antagande, att bränvinsbiänningen i alla tre kategorierna kunde, utan
någonderas undertryckande, bestå vid hvarandra, just roed den skillnad i
beskattning, sorn kommitteens pluralitet föreslagit, blefve detta förhållande
rubbadt, till förmån för den ena eller andia, ej om bränvinet för dem allesammans
fördyrades genom beskattningen, men om skillnaden i beskattning
blefve större eller mindre. Kommitteens pluralitet åberopade härvid
såsom exempel det förut uppgifna förhållandet, att, nemligen då en 20 kannors
panna, använd vid bränvinsbränning såsom binäring vid jordbruket,
ej kunde anses afverka mera än tvänne husbehofs-bränvinspannor, om hvardera
18 kannor tillsammans , men kostade i skatt 82 r:dr banko mera, un
dessa båda, kunde man dock förmoda, att den förra redskapen skulle kunna
bestå vid konkurrens med de sednare, derigenom att han hade en bestämd
besparing i mindre arbete och vedåtgång, än de andra båda; men fördubblades
nu beskattningen på beggedera redskapen, hvarigenom 20 kannorspannan
skulle i skatt betala 200 r:dr och de andra båda tillsammans 36
j:dr, så uppstode den betydliga skillnaden af 164 r;dr, hvilken summa vore
vida större än värdet af den besparing i ved och arbete, som med 20 kanliors-pannan
kunde åstadkommas. Följden blefve således, alt båda 18 kannors-oannorna
kunde med fördel begagnas i stället för 20 kannors-pannan.
Omdistillering af rått bränvin hade i nu gällande förordning varit tillåten
dels till husbehof, ulan afgift, dels såsom en särskild näringsgren och
såsom sådan beskattad, hvarförutan det allt sedan äldre lider varit apothekare
tillåtet att, för pharmaceuliska behof, få begagna mindre disti 1 leri
ngs pannor. Kommitleen, som ansett denna varuförädling icke böra försvåras,
hade dock, till förekommande af missbruk, funnit nödigt att föreslå
några förändringar i hittills gällande föreskrifter.
Ehuru det måhända syntes öfverflödigt alt i förordningen utsätta, att
en hvar, som skattar för bränvinsbränning, må med samma redskap omdistillera
bränvin af egen tillverkning, enär detta svårligen, om man ock
sådant åsyftade, stöde alt förhindra, ansåge kommitteen dock säkrast alt i
förslaget upptaga denna rättighet för bränneriidkaren, hvilken rättighet kommitleen
äfven funne gagnelig, med afseende på en derigenom befrämjad
möjlighet att exportera bränvin, för 'hvilket ändamål dess förvandling till
sprit måste föregå.
En hvar, som utöfvat bränvinsbränning, hade hittills, under de månader,
då tillverkning varit tillåten, men ej på annan tid af året, varit beräl
-
Kongt. Maj is Nåd. Proposition, N:o 26.
tigad att afgiflsfritt verkställa omdislillering med en 6 kannors panna. I
denna föreskrift hade kommitteen föreslagit Irenne väsendlliga ändringar,,
nemligen: t:o. att hvarje innehafvare åf jord till iooo r:drs värde och deröfver
må för eget hus hellof omdistillera bränvin, utan, afseende derpå, att
lian idkar bran vinsbränning, eller icke; 2:0 alt ifrågavarande rättighet till
distillering för husbehof endast må få utöfvas under den lid afåret, då bränvinsb
ränn ing ej är tillåten, eller från den 1 Maj till den 1 November, och icke,
såsom nu gällande förordning föreskrifver, under den lid brännvinsbränning får
utöfvas; samt 3:o att rymden för dessa särskilda pannor till omdistillering
af bränvin må inskränkas till 4 kannor, kokrummet inberäknadt.
Som bruket af omdistilleradt bränvin vanligen mindre urartade till
missbruk, än det af finkelbränvin, hade kommitteen föreslagit, att hädanefter
såsom hittills omdistillering af bränvin må såsom särskild näringsgren
kunna idkas oberoende af bränvinsbränning. Enligt 1845 års förordning
bade det tillhört Kongl. Maj:ts och rikets Kommers-kollegium att bevilja
tillåtelse till anläggning af sådana tillverkningsverk. Kommitteen, som ansåg
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bäst vara i tillfälle både att bedöma
bebofvet af sådana verks anläggning och att utröna pålitligheten hos tile
personer, som begära tillstånd dertill, föreslog derför, att frågor härom må
af sistbamälde embetsmyndigheter pröfvas och afgöras..
Kongl. Mäj:t liar tagit detta ärende i öfvervägande med all den sorgfällighet,
dess vigt påkallat.
Beträffande först grunderna för rättigheten att tillverka bränvin, har
Kongl. Maj:t, med godkännande af de skäl* bernat da kommitté i detta hänseende
fullständigt utvecklat, funnit ett dubbelt ändamål härvid böra sökas,
nemligen moraliskt och ekonomiskt,, så att hufvudsak ligt afseende må
fästas, ej mindre dervid, att sjelfva sättet för näringens bedrifvande icke
må föranleda eller underlätta de för ordning och sedlighet skadliga missbruk,
som hittills motverkat hvarje bemödande att inskränka bränvinets
förbrukning, än äfven derå, att tillverkarne icke genom lagstiftningen inledas
eller uppmuntras till misshushållning med de ämnen, sorn för tillverkningen
äro af nöden. Ovedersägligen är, för uppnåendet af detta dubbla
ändamål, den grundsats, som kommitteen, med ledning af andra länders
erfarenhet, uppställt i afseende å bränvinsbränningens utöfvande såsom fabriksnäring,
af väsendtlig vigt; men då genom den hittills* redan under
Kongl'. Maj':ls AVM. Proposition, N:o 26.
29
en längre tidrymd gällande lagstiftning, rättigheten att tillverka bränvin
uteslutande varit fästad vid jorden, och, i följd deraf, jordbrukarne dels
blifvit vande att sjelfva tillverka det bränvin, sorn för deras egel behof erfordrats,
dels ock mångenstädes så inrättat sin hushållning, att bränvinsbränning
begagnats såsom binäring till jordbruket, samt en mera ingripande
rubbning uti denna i allmänhet högt uppskattade rättighet otvifvelaktig!
skulle för mångå medföra kännbara förluster* har Kongl. Maj:t, under
så beskaffade förhållanden, lika med kommitleen, ansett lagstiftningen för
närvarande icke böra uteslutande inskränka bränvinstillverkningen till fabriksnäring,
helst den betydliga minskning i antalet af mindre bränneriet-,
sorn år efter annat egt ruin, gifvet- skälig anledning att antaga, det öfvertygelsen
allt mera allmänt skall stadga sig derom, alt, för ett väl ordnadt
jordbruk, bran vinsbränning icke är oumbärlig, i hvilket fall nät ingen bäst
skall ordna sig sjelf, då lagstiftningen dertill lemnar erforderligt utrymme.
Kongl. Maj:t har sålunda, i nära öfverensstämmelse med hvad kommitleen
tillstyrkt, funnit såsom ett grundstadgande böra antagas,
Mufoudktasseratt brännvinsbränning- af säd, potates eller annat ämne, får utöfoch
tenmner vas i två
fjir bvänvins- 1:0 Pä grund af jordbruk:,
bränning_ a) till husbehof;
b) soin binäring till jordbruket;
2J0 säsom fabriksrörelsej, ehvad jordbruk inneliafves eller
ej;:
äfvensom- Kongl. Maj:t, lika med kommitteen, ansett, det bränvinsbi
änivngen bör vara tillåten under sex månader af året,
nemligen Januari, Februari, Mars, April, November och December;;
för
den t:sta klassen i tre särskildta terminer, af två månader
hvar, nemligen Januari och Februari, Mars och April, samt
November och December; men
för den 2: dra klassen: under en „ under flera, eller under ailce
af dessa sex månader..
Härvd har Kongl., Majit, på de af kommitteen anförda skäl, ansett
inskränkning i formen af bränvinsbränningsredskapen i i.sta klassen böra
stadgas sålunda::
i;sla klassen■ 1:0 att redskap för brännvinsbränning till husbehof skall vara af
högst aderton kannors rymd, kokrummet inberäknade och för
öfrigt af den beskaffenhet och form, sorn kommitteen. uppgifvit,,
30
Kongl. Maj:ls Kael. Proposition, N.o 26.
och en kommitteens betänkande bifogad ritning närmare utvisar,
utan att mäskvärmare, rektifikator eller klarningsanstalt,' ångapparat
eller annan inrättning, til! afverkningens påskyndande, må
anbringas eller någon särskild öppning, för pannans fyllande, för
mäskens omröring, eller annat ändamål, göras å dessa redskap,
af hvilka endast pannan får inmuras; samt
2:0 att redskap för briinvinsbränning, såsom binäring vid jordbruket,
skall vara antingen sådan som i näst förestående moment
omförmäles, eller af sådan beskaffenhet och form, sora en vid
kommitteens betänkande fogad ritning närmare utvisar; — att
pannan ej må innehålla större rymd än sextiotre kannor, ulan
mäskvärmare, eller fyratiosju kannor med mäskvärmare; och att
utom mäskvärmaren, hvilken mäste vara så inrättad, sora kommitteen
föreslagit, ingen inrättning, af hvad beskaffenhet sorn
helst, till afverkningens fortskyndande, rnå vid dessa redskap
anbringas, eller i någon af dess särskilda delar inrättas; börande
äfven i afseende på dessa redskap vara otillåtet att inmura
någon del utom pannan;
och då det synes nödigt att i den af kommitteen föreslagna skala för pnnnerymden,
i förhållande lill jordens taxeringsvärde, göra sådana med nu
gällande författning öfverensstämmande jämkningar, att vid tillämpning af
stadgandena härom behofvet att förändra förut innehafd redskap, i möjligaste
måtto, må kunna undvikas, har Kongl. Maj:t trott det böra stadgas, att
rättigheten till bränvinsbränning i i:ta klassen, hvilken rättighet
skulle fortfarande åtfölja hemman, hemmansdel eller annan
jordlägenhet å landet, som efter 1847 års taxering uppgår till
ett värde af minst 3oo r:dr, må ulöfvas i förhållande till det
sålunda beräknade värdet, med följande pannerymder, kokrummet
inberäknadt, under iakttagande, alt, såsom grund för bränvinsbränningsrätligheten,
värdet af åbyggnaden i hvarje fall ej
får i uppskattningen ingå lill större belopp, än som motsvarar
högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde, nemligen:
Kongl. Maj.Is Nåd. Proposition, N:o 26.
31
för
taxeringsvärc
e
Utan mäsk-  värmare.
Sied mäsk-  värmarc.
och med
300
r:dr till oell me
d 500
r.dr . .
högst 22 k:r.
högst 16 k:r.
öfver
500
TT »
750
77
TT
27 11
TT
20 77
tt
750
TT 77
1000
TT
TT
32 77
TT
24 11
n
1000
TT TT
2000
TT
TT
37 11
TT
27 77
TT
2000
TT )7'
3000
TT
77
42 11
TT
31 77
TT
3000
77 TT
4000
TT
TT
48 77
TT
36 11
79
4000
TT TT
5000
TT
TT
53 ”
77
39 37
TT
5000
TT TT
6000
7T
TT
58
TT
43 77
?)
0000
77'
TT
63
TT
4 7 77
livar oell en, hvilkens egendomsvärde beraIIigor lill några af dc:
större af dessa pannerymder, obelaget alt i stället begagna en
af de mindre, utan att likväl, i något fall, bran vinsbränning i
denna klass må få idkas med mera än en panna i samma bränneri,
ej eller i förening med bränvinsbränning i 2:dra klassen,
eller på samma egendom, der sådan bedrifvesj hvaremot det bör
vara tillåtet:
a) att den, som inom samma fögderi eger två eller flera hemman,
hemmansdelar eller jordlägenheter, hvilka bränvinsbränningsrättighet
åtföljer, må utöfva tillverkningen, om lian så för
godt finnér, blott på en af dessa egendomar, med en pannerymd,
svarande mot deras sammanlagda värde, enligt föreslående
tariff, eller för en eller flera bland dem, der särskild ladugård
linnes oell utfördring sker, särskildt idka bränvinsbränning med
så stor panna, som emot taxeringsvärdet af hvardera egendomen
svarar; och
b) alt särskilda egare eller innehafvare af hemman, hemmansdelar
eller jordlägenheter, som hvar för sig uppgå till minst 3oo
r:dr taxeringsvärde, och som äro belägna i samma byalag eller
eljest angränsa hvarandra, må, med en gemensam panna, i rymd
svarande, enligt förrberörde tariff, emot deras sammanlagda värde,
utöfva bränvinsbränningsrältighelen på den af dessa lägenheter,
som dertill uppgifves.
I frågan, huruvida rättighet till bränvinsbränning med redskap i denna
klass må tillkomma städerna, har Kongl. Maj:t godkänt kommitteens yttrade
åsigt, på sätt, att j
32
Hängt. Ma j tis Md. Proposition, i\':o 26.
för stadsjord, hvartill enskild person har full egande- eller ständig
besittningsrätt, må bränvinsbiäoning af egaren eller innehafvaren
.utöIVas med panna af minst 3a kannor utan, eller
minst 2.| kannor med mask värmare, så vida jordens taxeringsvärde,
utan någon beräkning af derå uppförda byggnader, för en
eller flera sammanslagna sådana jordlotter, uppgår till minst
1000 ridr; oell må pa nine rymd en, för högre jord värde, på lika
sätt beräknadt, ökas, enligt förestående tariff, till högst 63 kannor
utan, eller 47 kannor med mäsk v arma re; hvaremot, för den
stadsjord, sorn icke på nämnde sätt är afsöndrad, utan för stadens
gemensamma räkning brukas, eller är anslagen till t jens le mäns
aflöning, eller på viss tid utarrenderad, bränvinsbränning icke
må ulofvas.
För att ytterligare för dem, som nu hafva bränvinsbränningsredskap,
hvilken till form och beskaffenhet icke är lika med den för denna klass i
förslaget afsedda, underlätta öfvergången till begagnandet af dermed i allo
öfverenstämmande redskap, har det synts Kongl. Majit lämpligt, att följande
stadgande meddelas:
En livar, sorn år 1847 varit antecknad till skatt för bränvinsbränning,
med behörigen stämplad redskap af annan beskaffenhet,
än för esta klassen är föreskrifven, och som, enligt den
nya författningen, fortfarande är berättigad till bränvinslillverkning
med panna af samma kannerymd, må, 0111 lian det önskar,
denna redskap dertill begagna intill slutet af år i85o, eller, om
den derförinnan, författningarne likmätigt, stämplas skall, intill
dess sådant sker; dock må bran vinstill verkning i denna klass icke
ulöfvas med panna af större rymd än 63 kannor utan mäskvärmare,
eller 47 kannor med mask värmare; och får ej eller rektifikator,
ång-apparat eller annan inrättning till afvel kningens
fortskyndande dervid begagnas, utan skall, hvad i dessa afseenden
stadgadt är, i alla delar lända till efterrättelse; hörande vid
anmälan till bränvinsbränning med redskap, sorn, i enlighet härmed,
kan få begagnas, vederbörliga mätnings- och stämplingsbevis
företes till upplysning om rymden och beskaffenheten åf redskapen
samt örn tiden, då den blifvit stämplad.
På de af kommitteen anförda skiil, och då den Lid af året, under hvilken
bränvinsbränning skulle blifva tillåten, komme att för tillverkningen i
ii ista
Kongl. Maj:Is NM. Proposition, N:o 26.
33
utstå klassen delas i tre terminer, hvarigenom de, som icke önska att un'der
liela denna tid verkställa sådan tillverkning, kunna undgå att erlägga
mera än en tredjedel af liela den eljest belöpande afgiften, i stället alt de
nu måste utgöra minst halfva afgiften, äfven om de icke under deremot
fullt svarande tid begagnat rättigheten till bränvinsbi anning, har Kongl.
Maj:t funnit Sig ega all anledning föreslå beskattningen för husbehofsbränning,
äfvenaom för den bränvinstillverkning, hvilken idkas såsom binäring
vid jordbruk, i nära öfverensstämmelse med hvad kommitleen derom hemställt,
så
att afgiften för bränvinsbränning i denna klass beräknas och erlägges
efter pannerymden, på sätt nedanstående tariff utvisar:
Afgift förhusbehofsbränning.
ttll
och med 10 k:r
11 „
T)
■»
i»
v
)»
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
Afgift för bränvinsbräuGing, såsom
binäring vid jordbruk.
för 2
månader.
för G
månader
Utan
mäskvärmare.
åled
mäskvärmare.
för 2
mån.
för 6
mån.
för 2
mån.
för 6
mån.
1
32
-
5
—
-
16
32
-
50
—
-
22
10
8
66
32
_
t
40
-
5
24
-
18
16
-
55
—
-
24
21
4
73
16
-
2
—
-
6
—
-
20
—
-
60
—
-
26
32
-
80
—
-
2
8
6
24
-
21
32
-
65
—
-
28
42
8
86
32
-
2
16
-
7
—
-
23
16
-
70
—
-
31
5
4
93
16
-
2
24
-
7
24
-
25
—
-
75
—
-
33
16
100
—
-
2
32
-
8
-—•
-
26
32
-
80
—
-
35
26
8
106
32
-
2
40
-
8
24
-
28
16
-
85
—
-
37
37
4
113
16
-
3
—
-
9
—
-
30
—
-
90
—
-
40
—
-
120
—
-
-
—
—
-
31
32
-
95
—
-
42
10
8
126
32
-
—
_
—
—
-
33
16
-
100
—
..
44
21
4
133
16
-
—
-
—
—
-
35
—
-
105
—
-
46
33
-
140
—
-
—
-
—
—-
-
36
32
-
110
—
-
48
42
8
146
32
-
—
.
—
—
-
38
16
-
115
—
-
51
5
4
153
16
-
—
_
—
-
40
—
-
120
—
-
53
16
-
160
—
-
—
-
—
—
-
41
32
-
125
—
-
55
26
8
166
32
-
■
—
-
—
-
43
16
-
130
—
-
57
37
4
173
16
_
_
—
-
45
—
-
135
—
-
60
—
-
180
—
-
...
-
—
-
46
32
-
140
—
-
62
10
8
186
32
-
—
*
_
—
-
48
16
-
145
—
-
64
21
4
193
16
-
■
—-
-
_
-
50
—
-
150
—
-
66
32
-
200
—
-
—
-
—
-
51
32
-
155
—
-
68
42
8
206
32
-
—
—
-
—
-
53
16
-
160
—
-
71
5
4
213
16
-
m. till R. St. Fröt. m< och 18*8. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
34
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 26.
2 a-klassen.
till och
med 33 k:r
_
.
55
!
165
73
1 6
220
V
34 „
—
—
-
—
—
56
32
-
170
—
-
75
26
■Ö
226
32
_
3»
35 „
■—
—
-
—
—
-
58
16
-
175
—-
-
77
37
4
233
16
_
>>
36 „
—
—
-
—
; -
-
60
—
180
—
-
80
240
_
n>
37 „
—
—
-
—
—
61
32
-
185
—
-
82
10
8
246
32
_
i»
38 „
—
—
-
—
■—
-
6 3
16
-
190
—
-
S4
21
4
253
16
n
39 „
—
—
i-
—
—
65
—
-
195
■—
-
86
32
-
260
—
_
3»
40 „
—
—
-
—
—
-
66
32
-
200
—
-
88
42
8
266
32
_
33
41 „
—
.—
-
—
—
-
68
16
-
205
—
-
91
5
4
273
16
_
33
42 „
—
:—
-
—
—
-
70
-
210
—
-
93
16
-
280
_
r»
43 „
:—
'—
-
—
—
-
71
32
-
215
—
-
95
26
8
286
32
_
3»
44 „
—-
—
-
—
—
-
73
16
-
220
—
-
97
37
4
293
16
-
33
45 „
—
—
-
—
—
-
75
—
-
225
—
-
100
—
-
300
—
-
33
46 „
—
—
-
—
—
-
76
32
-
230
—
-
102
10
8
306
32
-
33
47 „
—
—
-
—
—
-
78
16
-
235
—
-
104
21
4
313
16
-
33
48 „
—
—
-
—
—
-
80
—
-
240
—
-
—
:
-
—
—
-
33
49 „
—
—
-
—
-
81
32
-
245
—
-
—
!
_
—
—-
-
33
50 „
—
.—
-
—
—
-
83
16
-
250
—
-
—
-
—
—
-
33
51 „
—
-
—
—
-
85
-
-
255
—
-
—
—
_
—
—
-
33
52 „
—
—
—
—
-
86
32
-
260
—
_
—
: —
_
—
—
-
33
53 „
—
—
-
—
—
-
88
16
-
265
—
-
—
_
—
—
-
33
54 ,,
—
—
-
—
—
-
90
—
-
270
—
; - —
-
—
—
-
3»
55 „
—
—
-
—
—
-
91
32
-
275
—
-
:
-
—
—
-
33
56
—
—
-
—
—
-
93
16
-
280
_
—
—
_
3*
57 „
—
—
-
—
—
95
-
285
—
-
;
—
-
3»
58 „
—
—
—
96
32
-
290
—
_
-
—
—
-
33
59 „
—
—
-
—
—
98
16
-
295
—
-
; —
—
—
_
3»
60 „
—
—
-
—
—
100
-
300
;
—
—
_
33
61 „
—
-
-
—
—
-
101
32
-
305
—
-
-
—
—
_
33
62 „
—
—
-
—
—
103
16
-
310
—
-
; —
_
—
—
_
33
63 „
i
Börande bränvinsbränning med redskap, sorn jemlikt nästföreföregående
punkt under viss tid fortfarande begagnas, i afseende
på beskattningen, anses såsom husbehofsbränning, då redskapen,
enligt mätnings- och stämplingsbeviset, innefattar allenast 18 kannors
paanerymd eller derunder, och icke är med mäskvärmare
försedd.
Vidkommande bränvinsbränningen i 2’.clra hlassen, hvilken, såsom fabriksrörelse,
skulle så väl å landet, som på stadsgrund, utan hänsigt till
Käng/. UajUs Md. Proposition, JV:o 26.
35
innekafrandel af jord, få utöfvas af hvarje välfräjdad person, som dertill
erhållit Kongl. Maj:ts befäl loin gs lia f vandes tillstånd, må det visserligen lemnäs
obestridt, att den af kommitteens pluralitet föreslagna method, alt i
stället för pannerymden beskatta upphetlningsytan samt beräkna skatten
efter den tillverkning, sorn kan erhållas af fullständig apparat, med rättighet
för bränneriegaren, att inrätta sin apparat efter eget godtfinnande, blott
under vilkor, att uppskattningsytan icke rubbas, förenar fördelarne af att
vara både enkel och lätt att kontrollera, och sålunda är förtjent af synnerlig
uppmärksamhet; men då delta beskattningssätt ännu icke någorstädes
blifvit tillämpadt, och bestämd erfarenhet således saknas, huruvida icke
delsammas användande tilläfventyrs kan lemna rum för andra olägenheter,
som kunna motverka eller tillintetgöra fördelarne deraf, har Kongl. Majit
funnit företräde böra gifvas åt den beskattningsgrund för bränvinsbränningen
såso 11 fabriksnäring, som i Preussen, Danmark, med flera länder, en längre
tid varit antagen, eller efter mäskekarens rymd, i öfverensstämmelse med
hvad en af kommitteens ledamöter, Friherre Raabj föreslagit.
Då denna beskattning, efter mäskekarens rymd, borde så lämpas, att
den träffar kannetalet af tillverkningen med ett högre skattebelop, än sorn
är beräknadt flir bränvinsbränningen såsom binäring vid jordbruket, eller,
såsom kommitteen föreslagit, med 2 sk, 8 rst. banko per kanna, hvilket,
vid beräkning af t) *idels kannor mäsk till en kanna bränvin, och Töidel af
karets rymd till jäsrum, skulle i det närmaste inträffa, om beskattningen
beräknades för hvarje inmäskning med 3 rst. banko kannan, af dertill begagnad
kar-rymd, så och enär ett minimum af tillverkning skäligen borde,
i afseende å den derför utgående afgiften, bestämmas till omkring 12,000
kannor för hela den tillåtna tiden, hvartill skulle fordras en inmäskning
hvarje söcknedag af ^50 kannors kar-rymd, har Kongl. Majit, med godkännande
af den härvid jemväl framställda grundsats, att tillverkningen
borde begränsas inom ett qvantum af 96,000 kannor, eller en inmäskning
dagligen af högst 6000 kannors kar-rymd, och, för att åstadkomma de
härvid nödiga kontroller, ansett hufvudsakligen böra stadgas:
a) att afgiften för bränvinstillverkningen i denna klass må
utgå för hvarje inmäskning med 3 rst banko kannan af dertill
begagnad kar-rymd;
b) att afgiften måste erläggas för begagnandet till inmäskning
af minst ^5o kannors kar-rymd hvarje söcknedag, och således
kommer att utgöra för hvarje sådan dag minst 3 r:dr 43 sk. 6
rst. banko;
3. G. Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 26'.
c) alt högre inmäskning icke får ega rum, än till 6000 kannors
kar-rymd dagligen, antingen i ett eller med fördelning i
två, tre, högst fyra kar;
d) att inäskekaren, till en rymd af minst 750 kannor, höra
alla vara af alldeles lika kubikinnehåll, vid påföljd att beskattningen
beräknas för alla lika hög* som för det största i brän
neriet;
e)
att å hvarje söcknedag i en kalendermånad skall i bränneriet
inmäskas eller tillsättas ett lika antal kar;
f) alt för inmäskning af ett kar hvarje söcknedag icke får finnas
flera än högst fyra mäskekar i omgången, hvaraf följer, att
för daglig inmäskning af två kar må användas högst åtta, för
daglig inmäskning af tre kar högst tolf, och för daglig inmäskning
af fyra kar högst sexton mäskekar, hvilket är det största
antal, som får finnas i något bränneri; och
g) att hvarje mäskekar skall, jemte behörig stämpling,’ förses
med stora inbrända eller inslagna numror, utmärkande ordningen,
i hvilken de finnas stående i bränneriet, och hvarefter de
alltid böra begagnas vid inmäskningarne.
Derjemte linnas flera andra kontrollföreskrifter härvid vara erforderliga*
såsom angående antalet och beskaffenheten af de redskap och kärl,
som, utom mäskekaren* få finnas i fabriksbränneri, och hvilka deraf böra
stämplas, örn sättet för inmäskningarne, om förseglingen af redskap och
kärl, som öro sådan underkastade, med mera, i afseende hvarå förslag till
reglementariska staganden äro i Friherre Raabs, vid kommitteens betänkande
fogade reservation, afgifna, äfvensom angående hvad iakttagas bör för
vinnande af tillstånd till anläggning af fabriksbränneri, till detsammas bedrifvande
med en viss daglig inmäskning uti bestämdt antal kar, under en
eller flera månader af den tid, bränvinstillverkningen tillåten är, till brännerirörelsens
vidare utvidgning eller minskning för en eller annan månad
af nämnde tid, inom det 1 allmänhet medgifna omfång, eller till vidtagande
eljest af förändringar i bränneriet i afseende på formen, storleken
eller antalet af de redskap och. kärl, som blifvit uppgifna att finnas; hvarvid,
såsom ett allmänt vilkor för utöfning af bränvinsbränning i denna
klass, borde stadgas att
afgiflen derför, i förhållande till den tillämnade dagliga inmäskningen
för en eller flera månader, skall förskottsvis erläggas till
vederbörande uppbördsman* derom dennes betyg bör finnas
Kongl. Moj.ls Nåd. Proposition, l\':o 26.
37
iecknadt a den anmälan, som lill Kongl. Maj:ts befallningshafvande
skall ingifvas, innan bränvinsbränningen får börja.
I afseende å bränvinsdistillering, bar Kongl. Mrj:t5jansett de af kom- Brånvinsmilteen
föreslagna grunder böra godkännas, så att det, med bibehållande distillering/..
af den tillåtelse till distillering, som för pharmaceutiska behof hittills varit
apothekare med gifven, må stadgas :
a) att hvar och en, som lofligen idkar brön vinsbränning å
landet, må under den tid, för hvilken lian härtill sig anmält,
med samma redskap, som blifvit till bran vinsbränning uppgifven,
utan särskild afgift omdistillera det råa bränvin, lian tillverkat;
b)
att hvar och en på landet boende ägare eller innehafvare
af jord, för hvilken lian får idka bränvinsbränning, må under
den derför icke lofgifna tiden för omdistillering af bränvin till
eget husbehof, utan särskild afgift begagna en panna af högst 4
kannors rymd, kokrummet inberäknade och af den form, som
för en panna till bränvinsbränning för husbehof är föreskrifven;
c) att med pannor af högst 47 kannors rymd, kokrum niet inberäknadt,
af hvad form som helst, samt med begagnande af
rektifikationsapparat och afkylningsredskap, men icke af särskilda
uppvärmnings- eller ång-apparater, omdistillering af bränvin,
oberoende af rättighet att sådant tillverka, dock icke i förening
med eller på samma ställe, som bränvinsbränning, må få utöfvas
å landet, efter tillstånd af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
och i städerna efter utarrendering för tre år i sender, sedan
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvar i sitt län, bestämt pannornas
antal; och borde härför samma panneryinds afgift, hvarmed,
för G månader bränvinsbränning i i:sta klassen, utan mäskvärma
re är belagd, utbetalas för första året, vid lillslåndsresolu»-  tionens utfärdande och sedermera såsom vilkor för handteringens
fortfarande, hvarje år, inom December månads slut, för det
påföljande året.
39
Kongl. Maj:U Nåd. Proportion, Alu 26.
&,mnvins- Hvad slutligen angår grunderna för rättigheten alt i minut försälja
försäljning bränvin, linr Kongl. Majit härvid hufvudsakligen tagit i betraktande, hurui
minut. gQm ^ s;j lsk i lola ändamål, som uti beskattningen är att söka från sedlighetens
synpunkt, eller sorn afser förbrukningens hämmande genom fördyrandet
af varan, vid det mera invecklade förhållande, som här i landet
eger rum i afseende å bränvinstillverkningens utöfvande till husbehof eller
såsom näring, icke kan på något verksamt sätt vinnas genom skatt å tillverkningen,
enär husbehofsbiänuingen icke skäligen bör med hög skatt betungas,
och skatten å bränvinstill verkningen, såsom egentlig näring, måste,
på sätt förut är anfördt, så lämpas, att den står i ett afpassadt förhållande
till den å husbehofsbränningen, för att icke äfventyra ändamålets förfelande
genom afledandet, i vidsträcktare mån, från det mera till det mindre beskattade
ti 11 verk n i ngssä tte t.
Ändamålet kunde deremot, genom skatt å försäljningen i minut, säkrare
vinnas, och Kongl. Majit är derföre betänkt uppå, att, i öfverenstämmelse
med de grunder, som i Norrige, genom lagen af den (5 September
i845, äro fastställda, så ordna lagstiftningen i afseende å bränvinsminutering,
att rättigheten till sådan rörelse klefve, så väl i stad som å landet,
beroende af en högre beskattning, deraf intägten inom hvarje kommun
borde, till dennas behof, för fattigvård och andra kommunala angelägenheter
användas.
Kongl. Majit vill, i sådant afseende, föreslå Rikets Ständer att, i sammanhang
med fastställandet af bevillningsafgifterna för bränvinsförsäljning
i minut, må bestämmas, att
en särskild kommunalskatt skall erläggas med fyra skillingar
kannan, efter det belopp, hvartill försäljningen af bränvin i minut
antages att inom kommunen uppgå;
varande denna afgift ungefärligen motsvarande två femtedelar af den skatt,
som i Norrige är för enahanda ändamål bestämd.
För den händelse alt en sådan särskild beskattning å bränvinsförsäljning
varder fastställd, anser Kongl. Majit följande stadganden, i ungefärlig
öfverensstämmelse med Norriges lagstiftning, i afseende på afgiflens utgörande
och de för ändamålet erforderliga kontroller, böra meddelas, nemligen
I
a) att Kongl. Majits befallningshafvande, såsom hittills, efter
vederbörandes hörande, må bestämma det antal af bränvinsminuteringsslällen,
sorn i stad eller på landet får ega rum, med
Kongl. Majr.ts Nåd. Proposition, N'.o 26.
39
iakttagande af ali Jen inskränkning i detta antal, som omständigheterna
skäligen medgifva;
b) att, derest en stad eller landtförsamling, a uttryckligen för
sådant ändamål utlyst sockenstämma, öfverenskommer att inom
staden eller församlingen någon minutförsäljning af bränvin icke
må ega rum, vid en sådan öfverenskommelse må förblifva;
cl att det i sådant afseende icke må vara något med gäslgifverij-hållning
å landet förknippadt ovilkorligt åliggande att till
salu hålla bränvin;
d) ali, före medlet af Oktober månad hvarje år, magistraten i
stad och socknenämnden å landet skall pröfva och bestämma,
luiru stort belopp förtäringen af bränvin å de inom staden eller
församlingen tillåtne minuteiings-slällen under följande året må
antagas utgöra; börande, på grund häraf, ifrågavarande kommunalskatt,
elter det belopp, hvartill afgiften blifvit fastställd, för
årets hela försäljningsq vantum uträknas och å samtlige inom kommunen
tillåtna nrinuteriingsställen lika fördelas, livar och en innehafvare
af sådan minuteringsrält öppet lemnadt, att efter det
löpande årets utgång näringen frånträda, derest han icke vill den
bes lä inda skatten utgöra, i hvilket afseende beslutet angående
skattens fördelning och belopp bör före medlet af November månad
hvarje till bränvinsminutering inom kommunen berättigad
del gifvas; och skulle det på magistraten eller socknenämnden
ankomma, att, då någon, sedan berörde fördelning skett, afsäger
sig minuteringsrättighet, densamma på annan för det påföljande
året öfverlåta, derest icke förut varande sådana näringsidkare åtaga
sig, alt äfven den derför belöpande skatt utgöra;
e) att, vid tillämpning af hvad nästförestående moment innehåller,
skall iakttagas, att för bränvinsminutering å landet, inom
en half mil från stad, afgiften icke i något fall må bestämmas
till ringare belopp, än som för hvarje af stadens minuteringsställen
bestämdt är;
f) att afgiften skall erläggas till hälften inom den i5 Januari
och till andra hälften inom den i5 Juli hvarje år, som minuterings-rättiglieten
innehafves;
40
Kongl. Maj:ts Md. Proposition, 1V:o 26.
-g) att, om afsägelse af sådan rättighet icke skett före November
månads utgång, afgiften skall följande året utgöras;
h) att hvar och en, som icke inom de i mom. litt. f. ornförmälde
terminer erlägger afgiften, skall vara minuteringsrättigheten
förlustig;
i) att afgiften inom hvarje kommun användes till halfva beloppet
för dess fattigvård och till återstående hälften för andra kommunala
behof, företrädesvis för skolundervisningen och ungdomens
danande i nyttiga slöjder.
Iiongl, Maj:t tillförser Sig destoheldre, att hvad såluuda är vordet framstäldt
såsom grunder för lagstiftningens ordnande, i afseende å minutförsäljningen
af bränvin, skall hos Rikets Ständer vinna afseende, som den i
Norrige hemtade erfarenhet af enahanda lagstiftning ådagalagt de mest tillfredsställande
verkningar.
Det af förbemälda kommité afgifna underdåniga betänkande med särskilda
förslag till förordning, angående tillverkning och omdistillering af
bränvin, samt angående försäljning och transport af bränvin, äfvensom öfriga
tillhörande handlingar, låter Kongl. Majit öfverlemna till vederbörande
utskott, så snart ärendet varder af Rikets Ständer dit hänvisadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
/. F. Fåhraus.
Utdrag
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, A’:o 26.
41
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rddet å Stockholms Slott den g November
i84y
Närvarande:
Hans
Excellens Justitie-StatsminiStern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,
Stuls-råden: Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waini,
Friherre Gyllen gr anat,
Faxe,
Fåhreeus.
Slutligen föredrog Departementschefen:
a) Rikets Ständers, under den 26 Mars 1845, till Kongl. Majit aflåtna
underdåniga skrifvelse, deruti *— — — — *— —- — 1— "**•
Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit *— — — —
täcktes låta af sakkunnige män utarbeta ett förslag till författning, omfattande
så väl nödiga reglementariska föreskrifter för 1 >rä n v i ris till verk n i ogen,
som den grund för beskattningen å densamma, hvilken kunde anses innefatta
den säkraste kontroll, och att Kongl. Majit derefter läcktes i ämnet
afgifva nådig proposition till Rikets näStsammanträdande Ständer.
b) En af Bondeståndet, genom dess talman, under den 3o April samma
år, till Kongl. Majit ingifven underdånig skrifvelse, deruti — —-
underdånighet anhållit, att Kongl. Majit — — — ■— — — — —
täcktes uti nådig proposition till härnäst sammanträdande Rikets Ständer,
framlägga ett förslag till författning, angående br-änvinstillverkningen, innehållande
stadganden till hämmande af det öfverhandtagande omåttliga förtärandet
af rusgifvande drycker samt förbud mot allt slags konstbränning,
oell endast tillåtelse att tillverka bränvin med enkla redskap. — — —•
Bih. till ti. St. Prot. 1847 och 18*8. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 6
Kongl. MajUs Kati. Proposition, K:o 26.
c) Det underdåniga betänkande, med tillhörande förslag till förordningar,
rörande tillverkning och försäljning af bränvin, seni under den 24
Augusti innevarande år lill Kongl. Maj:t inkommit från den kommitté, åt
hvilken, med anledning af hvad sålunda blifvit af Rikets Ständer och Bondeståndet
särskildt i underdånighet framstäldt, Kongl. Maj:t i nåder uppdragit
att — — — utarbeta och till Kongl. Maj:t inkomma med för
slag
till förändrade stadganden om bränvinsbränningens utöfvande bär i riket,
omfattande så väl nödiga reglernentai iska föreskrifter för brön vinstillverkningen,
som de grunder för beskattningen å densamma, hvilka kunde
anses innefatta den säkraste kontroll. — — — — — — — —
d) En af åtskilliga invånare inom Sandhems och Darelorps församlingar
af Skaraborgs län till Kongl. Majct ingifven skrift, innefattande underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t, med hänsigt till det förderfliga inflytande,
sorn en utvidgad rättighet till bran vinsbränning visat sig utöfva, så väl genom
brott och lagöfverträdelser, som ock i anseende till deraf uppkommande,
särdeles för rikets fattigare befolkning kännbar, dyrhet å födoämnen,
måtte i nåder täckas uti ifrågavarande hänseende bestämma sådana föreskrifter,
hvarigenom det öfverklagade onda, deraf rikets invånare lede eller
liomrae alt lida, kunde i möjligaste måtto förhindras. — — — — —
Departements-chefen yttrade i underdånighet: — — — — —
Statsrådet Waern yttrade sig i allmänhet dela den åsigten, att brännvinstillverkningen
borde beskattas så högt, som lämpligen ske kunde, för
att lemna betydliga bidrag till fyllande af allmänna behof, i första rummet
statens, men ock kommunens, enär jemväl den sednares i manga fall
vållades just af bränvinets olyckliga och djupt inrotade missbruk. Statsrådet
trodde -ej den lid vara aflägsen, då det administratious-distrikt, som i
Sverige kallas län, tillika måste betraktas såsom ett större kommunal-distrikt
eller arrondissement af förenade smärre kommuner, för hvilken större
kommunalkrets många behof voro till sin art gemensamma, såsom vissa
delar af fångvård, undsättnings-åtgärder, fattigvård och arbets-inrättningar,
jemte åtskilliga andra angelägenheter af ekonomisk natur, till hvilket allt
«n gemensam kassa eller penningetillgång snart nog visade sig oumbärlig.
Bränvinsbeskattningen lämpade sig i flera delar till bidrag för sådant ändamål,
Den kunde utan obillighet göras så hög, att staten vore beläte»
Kongl. Majlis Nåd.- Proposition, N.o 2ff.
med trefjerdedelar af inkomsten och kunde åt kommunen öfverlåta den öfriga
fjerd ed elen-, hvarigenom tillika kunde vinnas fördelen af en mångsidig
uppsigt oell kontroll på skattebeloppets behöriga utgående, och hvilken kontroll
borde antagas blifva säkert verksam derigenom, att kommunens och
dess delegares privat-intresse voro dervid fästade. På denna väg trodde
ock Statsrådet möjligheten böra sökas att närma sig elen enkla och rättvisa
beskaltningsgrund, som ensam kunde ega utsigt till ett långvarigare bestånd,
den nemligen, att skatten för all bränvinslillverkning utginge efter effektivt
tillverkade kannelalct. Då emedlertid Statsrådet alltförväl insåg de svårigheter,
hvilka för tillfället framstodo mot inträdet på denna bana, ville
Statsrådet härmed blott hafva i underdånighet antydt, i hvad riktning han
föreställde sig den rättvisaste beskaltningsgrnnden vara alt finna; men ansåg
sig för det närvarande, och med afseende pä förhanden varande förhållanden,
icke böra tillstyrka annat, än det förslag, föredragande Departements-ehefen
framställt.
Statsrådet Friherre Stael von Holstein anförde:
Kunde inskränkning i bränvinsbrännings-rältigheten eller förändrade
föreskrifter för utöfva lidet deraf verka till utrotande af fyllerilasten, eller
åtminstone till väsendtlig förminskning i missbruken af liränvinet, skulle
jag obetingad! instämma i hvarje förslag, som vore ledande lill ett sådant
önskvärdt mål; men så länge bränvin finnes inom landet eller kan förskaffas
från utlandet, på lofligt eller olofligt sätt, lärer det blifva fåfängt
försöka att, genom bestämmelser för tillverkningen, med roten upprycka
det onda, som missbruken af varan åstadkomme. Då tillverkningen alltså
mäste tålas, vill för mig synas, att den borde ordnas på ett sätt, att hvarken
tillverkaren manades använda de yppersta råämnen, sådane som kunde
till annat nyttigare tillgodogöras, eller utrymme lemnades till föreskrifternas
kringgående för åstadkommande af större tillverkning, än vid skattens
bestämmande varit afsedd. Begge delarne inträffa likväl, ehvad beskattningen
utgår efter pannerymd, mäsk-karens rymd eller upphettningsytan;
äfven antaget, att skattens beräknande på de två sistnämnda sälten
eger företräde framför det första,, så framt pannans oell öfriga redskapens
form och sammansättning ej bestämmes och begränsas. Vid frågan om beskattningen
kan dock icke förbises, att någon obillighet fått tillträde, då
jordbrukaren blifvit beskattad, för det han, för eget behof, förvandlar sin
egen vara till en annan. Omöjligheten att urskilja, när tillverkningen inkränkes
derhän eller sträckes derutöfver, i förening med statens behof af
-
Kongl. Majils Nåd. Proposition, N:o 26.
Inkomster, bär vått från början föranleda beskattning af dfen mindre sfi val
sorn den större tillverkningen. Om än skäl således icke är till afvikelse
från hvad i det hänseendet länge varit antaget, torde doek den mindre, eller
så kallade hesbehofsbränningen, inskränkt så vidt möjligt är, till hvad
den rätteligen borde vara,, böra beskattas lindrigare än den större, eller
fabriksbrän,ningen;. med iakttagande särskildt deraf,, att den förra icke vid
hvarje vexling i lagstiftningen betungas med onödiga omkostnader för redskapens
förändring.
Efter mitt omdöme skulle brån vinsbränningen lämpligen kunna fördelas
i 2: ne klasser: den ena husbehofs-, deri andra fabriks. Den förra skulle,
liksom hittills, för innehafvande jord från 3oo r:dr lill och med i4,ooor:dr
banko värde, få utöfvas med panna af högst p3kannors, eller, örn två eller
flera pannor nyttjas, q5 kannors rymd, kokrum Biet inbegripet; men likväl
endast med enkel redskap och mäskvärmare, sådan den, hänförd till lörsta
och andra klasserna uti nu gällande författning, deruti bekrrfves, och med
iakttagande deraf, dels att upphettningen ej finge ske genom ånga, utan genom
eld omedelbarligen, dels, att för rättigheten alt begagna mäsk värma re,
hvarigenom averkningen anses kunna ökas med 33 bele Is procent, pannans
rymd skulle i samma förhållande minskas, så att den, hvilken efter värdet
af dess jord egde lättja trettio kannors panna utan mäskvärmare, ej vöre
berättigad nyttja mer än 20 kannors panna med mäskvärmare, i hvilket
hänseende tvänne pannerymdstarilfer kunde upprättas, med uteslutande af
bråk i kannetaiet; dels att redskap, som för husbehofsbränning framdeles
tillverkas eller ändras, så att ny stämpling erfordras, skulle vara inrättade
alla efter en viss modell, med bestämda dimensioner och form; dels att
de, hvilka, år 1847 begagnat redskap, hörande till första och andra klassen
efter nu gällande författning, och inrättad att uppvärmas med eld omedelbarligen,
skulle under högst tre år, så framt dessförinnan redskapen ej fordrade
sådan reparation, att ny stämpling komrne i fråga, få begagna, samma
redskap, oansedt den till form och dimensioner vore afvikande från dea
bestämda modellen eller, i anseende till afdraget för mäsk värmaren, i rymd
öfverstege, hvad för jordvärdet belöpte; dels att husbehofsbränningen finge,
efter tillverkarens egen åstundan, utöfvas en eller flera af de sex månader,
hvarunder bränvinsbränning i allmänhet vore tillåten; dels att skatten, som
för panna till och med i5 kannor lämpligen kunde utgå med 1 r:dr banko,
kanne-rummet för alla sex månaderna ökades för hvar femte kanna med
S2 sk. kannerummet, så att den för en panna öfver g0 kannor till och
med g5, blefve 5 r:dr för hvarje kanna, samt vidare, för begagnande af
Kongl Maj.ts Nåd:. Proposition-,. N:o 26".
45
»>äslvärmare, ökades med 33i:dels procent; dels att skatten erlades i förskott,
i hvilket hänseende jag vore beredd alt föreslå föreskrifter, så alt
uppbörden och kontrollen deröfver skulle blifva liitt och tillförlitlig; (leks
©ck att husbehofsbränning ej linge åt annan upplåtas, utan i sammanhang
med jorden, samt icke eller för en och samma fastighet med fabriksbräuning
förenad.
Fabriksbränningen åter kunde, för en fastighet af mer än i4,ooo r:dr
taxeringsvärde, eller för liera i en socken belägna fastigheter, afsammanlagdt
taxeringsvärde utöfver 14.000. r:dr, få ulafvas med redskap af hvilken
form och sammansättning som helst. Rättigheten dertill kunde af jordegaren
få till annan öfverlålas. I hvarje stad borde dock ej få linnas mer än
ett fabriksbränneri, ehvad det bedrefs för stadens gemensamma räkning
eller för de till bränvinsbränning berättigade jordlotten n nelia Iva rne. Äfven
fabriksbränvrnsbränningen linge utöfvas under en eller liera, månader af de
i allmänhet tillåtna. Skatten för denna art bränvinsbränning skalle utgå
efter tillverkningen och kunde bestämmas till 2 sk. 8 r:st. kannan efter 6
graders beräkning» Kontrollen öfver tillverkningsbeloppet skulle tillkomma
en eller flera tillsyningsman, elem socknenämnd å landet, eller i stad den
myndighet, sorn besörjer stadens drätsel, eller, om dessa myndigheter sådant
bestyr sig undandroge, eller derest i stad fabriksbränning bedrefs för stadens
gemensamma räkning, Kongl. Maj:ls befallningshafvande egde till- och
afsätta. I det fall, att socknenämnd eller stadsmyndighet åtager sig tillsätta
tillsyningsman, skulle en viss del af skatten, måhända a5 proceut,
delas emellan socknen eller staden och länet, men i motsatt fall hela omförmälde
andel af skatten tillfalla länet för gemensamma behof. Skatten
borde för sex månaders bränning, och i förhållande derefter för kortare
bränningstid , utgöra minst 1000 r:dr banko, ehvad så stort belopp bränvin
som efter (2^) två och tvåtredjedels skilling per kanna deremot svarade, tillverkades
eller icke. Denna minimiskatt skulle erläggas i förskott, innan
bränningen hvarje termin börjades. I afseende å kontrollen öfver tillverkningen,
vore jag beredd föreslå sådana bestämmelser; att, efter hvad jag föreställer
mig, den utan synnerlig svårighet skulle kunna åstadkommas. Uti
dessa bestämmelser k orarne att ingå föreskrift, bland annat, att tillverkaren
ej finge å stället, eller på visst afstånd derifrån, sälja bränvin i mindre
poster än 5oo kannor; att brännvinet ej linge afföras från bränvinsrummet
torr än uppmätning och a fp rofning skett, samt att öfverträd elser öfver föreskrifterna
medförde, utom annat ansvar, den- påföljd, att tillverkaren för
-
Kongl: Majit* Kärl. Proposition,. N:o 26.
Ibrade, förslå gängen för viss tid och andra gången för alltid, rättigheten
att dess fabrik bedrifva.
I sådan syftning skulle jag det önskat, att komraitterade uppställt deras
förslag. Men enär ej så skett, och till stöd för mitt förslag, hittills
oförsökt här i landet, icke elier kan åberopas andra länders erfarenhet, anser
jag mig ej böra framställa detsamma till antagande, fastän fullt förvissad,
att lagstiftningen i detta ämne i framtiden kommer att laga den riktning,
bär ofvan an ty des.
Hvad komraitterade i allmänhet, och en bland elem, i afseende å beskattningens
beräknande efter mäskvärmarens rymd, särskildt föreslagit,
synes dock obestridligen ega företräde framför hvad nu är stadgadt och,
lika med Statsrådets öfrige ledamöter, tillstyrker jag alltså i underdånighet
antagande deraf.
Fullkomligt delande den åsigt, att beskattning å försäljning af bränvin
kunde träffa varan säkrare än beskattning å tillverkningen, kan jag dock
svårligen från mig skilja vissa betänkligheter, huruvida de, hvilka nu, såsom
borgerlig näring, försälja, bränvin i minut, kunna indragas i det äfventyr,
som med sådan försäljning, efter de nya bestämmelserna, skulle blifva
förenadt. Men om ock dessa betänkligheter lemnäs å sido, qvarstår hos
mig tvifvelsmål, om ändamålet må kunna vinnas på nu föreslagna sätt.
Att någorlunda tillförlitligt uppskatta, huru mycket bränvin, som utminuteras
i hvarje stad eller socken, torde blifva nästan omöjligt. Ehvad beskattningen
i väsendtlig mån blifver för låg eller för hög, motverkas ändammålet.
Hålles å minuteringsställena varan alltför dyr, i jemförelse till
tillverknings- eller parli-bandels-värdet, kan sådant föranleda till lönnkrögeri,
eller att försäljningen drages ifrån de högt beskattade minuteringsställena
och öfvergår till säljare, hvilka, utan att serskildt skatta derför,, afyttra
det minsta qvantum, sorn är något öfver utminuteringen, eller till olämplig
utsträckning af den jordbrukare medgifna rätt att åt sina arbetare sälja en
fjerdedels kanna. Borttages åter denna rätt och försäljning under en kanna förbjudes,
är ej osannolikt, att något sä Ltpå finnes att kringgå förbudet, måhända
med den följd, att konsumtionen okas. Migförefaller också alldeles oförklarligt,
huruledes bestämmelser, sådana som förslaget innefattar, skola kunna leda
till det afsedda ändamålet; men enär i Norrige erfarenheten visat, att bestämmelser,
likartade med dem, som nu äro i fråga, funnits fullkomligt ändamålsenliga,
måste jag antaga möjligheten deraf, att de kunna. vara. tjen
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
47
liga jemväl bär i landet, och då ändamålet onekligen är godt, anser jag
mig följaktligen böra i underdånighet tillstyrka bifall å hvad Departementschefen
föreslagit.
Statsrådets öfrige medlemrnsr biträdde, hvad af Departements-chefen
blifvit i underdånighet anfördt.
Kongl. Mnjrt, sorn biföll hvad af Departements-chefen och Statsrådets fleste
ledamöter sålunda i underdånighet yltradt och tillstyrkt blifvit, befalite, att,
i öfverenstämmelse dermed, förslag till nådig proposition i ämnet till Rikets
‘Släuder skulle af Departements-chefen uppsättas.
Ex Protocollo
B. W. von Printzencreutz.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-årenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slolt den 18
November 1847.
Närvarande:
Tians Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre3
Statsråden : Friherre Stael von Holstein_,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfver stolpej
Wcernj
Friherre Gjllengranat,
Faxej
Fåhreeus.
Chefen för Civil-Departementet, Statsrådet Fåhreeus uppläste ett, tili
feljd af Kongl. Maj:ts den 9 innevarande månad fattade beslut, uppgjordt
43 Kongl. Majlis Md. Proposition, N.o 26.
förslag lill nådig proposition lill Rikets Ständer, angående grunderne för
rättigheten att tillverk®, omdistillera och i minut försälja bränvin, äfvensom
för beskattningen dervid.
Eldigt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, fann Kongl. Majit godt att
della förslag i nåder gilla, och befall le, att proposition i ämnet, sådan den
■linnés protokollet bilagd, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
-N. M. Schönmeijer„
S T O C K II O t M,
F. D. scill LIZ SÄ BOKTRYCKERI, 1347.
Kongl. Maj.-Is Nåd. Skrifvelse, N:o 27.
i
N:o 27.
Ank. lill Exp. Utsk. den i3 Dec.; kl. 11 f, m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer 3 i fråga om
förre Lands-kamereraren j Kammar rätts-rådet G. Sylvanders
underdåniga ansökningj rörande eftergift af ett honom till
ersättning ådömdt belopp; gifven Stockholms Slott den 8
Oktober 184/•
*
A-r 1819 Lief Rättaren John Ohlsson, genom transport, innehafvare af ett
år 1815 med annor man afslutadt arrende af båtsmans-kompagnichefs-bohemrnanet
N:o 30 Ramdala i Blekinge län, sedan han ställt behörig borgen för
arrendevilkorens fullgörande under 5 år; men då han sedermera år 1826
nödgades afstå sin egendom till sina kredilorers förnöjande, hade den ingångna
borgensansvarigheten 2:ne år förut upphört, utan att någon förnyelse deraf
egt rum, hvarigenom Kongl. Majit och kronan tillskyndats en förlust af 605
r:dr 30 sk.17 rist banko.
Fråga uppstod då, från flottans advokatfiskals-embetes sida, om ansvarstalan
för kronans skadeslöshållande, men, innan sådant kom till verkställighet
afgick dåvarande advokatfiskalen med döden; och genom resolution den 17
Oktober 1834 förklarade befälhafvande amiralen i Carlskrona, att någon talan
för försummelse i afseende på den underlåtna borgensförbindelsen dåmera
icke kunde väckas emot någon af flottans tjenstemän, så mycket mindre, som,
om ock skäl till sådan anmärkning möjligen funnits, densamma likväl numera
icke kunde medföra någon verkan i ersättningsväg, enär alla de personer, som
med ifrågavarande mål baft befattning, nemligen sjömilitie-kommissarien och
flottans advokatfiskal, aflidit, samt deras efterlefvande arfvingar, emot förfa ttningarne,
icke kunde tilltalas för de aflidnas i lifstiden möjligen begångna
embetsfel, hvaröfver de icke varit hörde och fått förklara sig; af hvilka, med
flera skäl, befälhafvande amiralen förordnade, att kronans fordran skulle ur
räkenskaperna afskrifvas.
I anledning af förenämnde, kammarrättens pröfning underställde, resolu
-
Bih. ull R. St. Prot. 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. 7 Ilåft.
1
2 Kongl Maj:ls Nådiga Skrifvelse j N.o 27.
tion, väckte samma rätts advokatfiskal ersättningstalan emot befälhafvande
amiralerna i Carlskrona, friherrarne Lagerstråle och Lagerbjelke, hvilka det,
enligt advokatfiskalens förmenande, skulle ålegat påminna Kongl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande om borgensförbindelsen, men frikallade kammarrätten
bemälde embetsman från ersättningskrafvet, hufvudsakligen på den
grund, att påminnelse-skyldigheten var befälhafvande amiralssmbetet ålagd först
efter det tiden för den presterade borgesansvarigheten ullupit, eller genom
Kongl, brefvet den 5 December 1829, hvilket icke kunde tilläggas retroaktiv
verkan; samt att det dessutom varit befälhafvande amiralens underlydandes
skyldighet alt hos honom i ämnet först göra anmälan; och då detta kammarjättens
beslut under den 29 November 1838 af Kongl. Maj:t i nåder stadfästades,
vände advokalfiskalen sig med sin embelstalan emot kammat 1 ätts-rådet
G Sylvander, som innehade landskamererare-!jonsten i Blekinge län vid
den tidpunkt, då den lemnade borgensförbindelsen upphörde.
Genom kammar-rättens utslag af den 1 % Mars 1832, blef kammarrättsrådet
Sylvander skyldig känd att hålla Kongl. Majit och kronan skadeslös för
den åbragte omförrnälde förlusten, hvilket beslut, efter deröfver anförda underdåniga
besvär, af Kongl. Majus Högsta domstol den 25 April 1845 fastställdes;
och förklarade Kongl. Maj:t, uppå Dess sjöförsvars-departements underdåniga
föredragning, Sig under den 1 Oktober samma år icke eller hafva
funnit godt i nåder bifalla den i sammanhang med besvären gjorda underdåniga
ansökningen att, af gunst och nåd, varda från den ifrågavarande ersa
ttn i ngs-skyl dighe ten befriad.
Uppå ytterligare anförda skäl , har kammarrätts-rådet Sylvander sedermera
hos Kongl. MajU i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte hos
Rikets näslsamraanträdande Ständer föreslå hans befiielse från den honom påförda
ersättningen, samt i nåder tillåta, att summan, intilldes frågan blir slutligen
afgjord, måtte få i räkenskaperna balanceras; och har Kongl. MajU, sedan
Dess förvaltning af sjöärenderna samt Dess och rikets kammar-rätt under
30 December 1846 underdånigt utlåtande i ämnet afgifvit, i öfverensstämmelse
med hvad dessa embetsverk i undeidånighet föreslagit och hemställt, samt
uppå flera i den underdåniga ansökningen förekommande Ömande omständigheter,
den 9 Februari innevarande år, i nåder bifallit, att, i likhet med
hvad andra sökande någongång vederfarits, handlingarna i målet till Rikets
Ständer öfverlemnas, för att om det kammarrådet Sylvander ådömda beloppets
afskrifning sig yttra, hvaremedlerlid samma belopp tillsvidare kommer att
uti kronans räkenskaper balanceras; och lemnar Kong!.’ MajU härmedelst nu
verkställighet åt förenämnda Dess nådiga beslut, jemte det de ifrågavarande
Kongl, Maj.Is Nid. Skrifvelse, N.o 27. 3
handlingarna härhos meddelas. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gyllengranat.
Stormägtigstej Allernddigste Konung!
Hos Eders Kongl. Maj:t har förre landskamereraren, kammarrätls-rådet
G. Sylvander, uti iogifven ansökning, underdånigst anhållit, att, ehuru Edets
Kongl. Maj:t, under den 1 Oktober 184-5, i Nåder förklarat Sig icke kunna bifalla
hans då gjorda begäran otn eftergift af gunst och nåd från den ersättningsskyldighet,
som, i följd af försummelse att i rätt tid låta förnya afgifna
arrendeborgen för båtsmans-chefsbostället Ramdala i Blekinge län, genom kammarrättens
den 14 Mars 1842 meddelda ocb af Eders Kongl. Maj:t under dea
25 April 1845 nådigst fastställda utslag, blifvit honom ådömd, Eders Kongl.
Maj.t dock, med afseende å den fullständiga utveckling af för hand varande
föi hållanden, hvilken sökanden nu trodde sig hafva åstadkommit, täcktes föreslå
Rikets nästsammanträdande Ständer att efterskänka det sålunda ådömda
beloppet 605 R.-dr 30 sk. 7 r:st banko, hvilka emedlertid, och intilldess frågan
blifvit slutligen afgjord, kunde få med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse
i kronoräkenskapen balanceras.
Då Eders Kongl. Maj:t anbefallt förvaltningen af sjöärendena och kammarrätten
att med underdånigt utlåtande häröfver inkomma, få förvaltningen
och kammarrätten, jemte öfverlemnande af det yttrande i ämnet t. f. befälhafvande
amiralen i Carlskrona, på gifven anledning, meddelat, för egen del i underdånighet
anföra, att då, i enlighet med hvad den underdåniga ansökningen inliåller,
flera ömmande omständigheter här förekomma, hvilka ock föranledt kammarrätten,
att rpdan vid dess den 27 Juni 1843 i saken afgifna underdåniga yttrande
tillstyrka, att det ådömda beloppet måtte i nåder eftergifvas, förvaltningen
och kammarrätten anse sig böra i underdånighet hemställa, om icke
Eders Kongl. Maj:t, i likhet med hvad andra sökande någongång vederfarits,
skulle täckas förunna kammarrätls-rådet Sylvander den nåd, att handlingarna
öfverlemnas till Rikets nästsammanträdande Ständer, för att om det ådömda
beloppets afskrifning sig yttra, hvaremedlertid detta torde få uti kronans
räkenskaper tills vidare balanceras.
De olika meningar, som vid frågans afgörande uppstått, innefattas i det
vid tillfället förda protokoll, som är bilagdt remisshandlingarna, hvilka härjemte
i underdånighet återställas.
9 Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse , N:o 27.
Förvaltningen af Sjöärendena och Kammar-rätten framhärda med djupaste
vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
'Auo. von Hartmansdorff. J. Kreuger.
Chr. J. Blomstedt. C. Ålander. A. Wilh. Edman.
Referent.
P. O. Bäckström.
Fr. Hallström.
Stockholm den 30 December 1846.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Kongl. Maj:ts nådiga vilja är, att Förvaltningen af sjöärendena och Kammarrätten
häröfver afgifva underdånigt utlåtande. Stockholm som ofvan.
På nådigste befallning,
W. Gynther.
Eders Kongl. Maj:t har väl under den 1 Oktober 1845 i nåder förklarat,
det Eders Kongl. Maj:t icke funnit godt i nåder bifalla min hos Eders
Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet gjorda ansökan att af gunst och nåd
varda frikallad från en mig ådömd ersättning för, i följd af försummad
förnyelse af ingången borgen, uteblifvet arrende af båtsmans-chefsboslället
Ramdala i Blekinge län, men jag hyser den glada förhoppning, att, örn
jag inför Eders Kongl. Maj:t egt förmåga att rätt och fullständigt utveckla
det ämne, hvarom fråga är, Eders Kongl, Maj:t af mildhet och nåd för en
tjensteman, som länge och oförviteligt tjent, nådigst hade beviljat uiin underdåniga
bönfallan, och att det således endast Ur ofullständigheten i min då
gjorda underdåniga framställning, sora vållat den för mig missgynnande utgången.
Jag vänder mig derföre förtröstansfullt åter till Eders Kongl. Maj:t
i detta för min och min talrika familjs existens högst vigtiga ämne, anhållandes
i djupaste underdånighet att få utveckla förhållandet i sin helhet, sådant
de ingifna handlingarna det vitsorda.
Genom kontrakt af den 14 April 1815, utarrenderades ett af de vid
båtsmanshållet varande chefsbohemman N:o Si) Ramdala i Blekinge län till öfverstelöjtnanten
och riddaren John Pettersson, och detta kontrakt transpor
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse j N.o 27.
5
terades under den 1 September 1819 på rättaren Jon Ohlsson, sedan denne
för arrendevilkorens fullgörande ställt vederbörlig borgen på 5 år, ingången
den 5 November 1817 af stats-rådet m. ro. Grefve Cederström och assessor
Cronaj samt den 1 Augusti 1819 af hofrälts-rådet Trägärdh. Under den 26
Ma rs 1826 underrättade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande befälhafvande
amiralen, att Jon Olsson nödgats afstå sin egendom till kreditorernas förnöjande;
men då åtgärder till betryggande af Eders Kongl. Maj:t och Kronans
säkerhet för flottans fordran i konkursen skulle vidtagas1, upplystes, att bor
gens-ansvarigheten
redan vore förfallen för stats-rådet Cederström och assessor
Crona 1822 samt för hofrälts-rådet Trägårdh 1824, hvadan någon talan
emot dem år 1826, då konkursen uppstod, ickej kunde anställas. Advokatfiskal
vid Eders Kongl. Maj:ts flotta förfrågade sig då, emot hvilken eller
hvilka han borde rigta sin embetstalan för kronans skadeslöshållande, men
erhöll derpå, under den 9 Junii sistnämnde år, af förvaltningen af sjöärendena
och Kammar-kollegium det svar, att han egde, enligt embetspligt samt
likmätigt gällande lagar och författningar, hos vederbörande bevaka och utföra
kronans rätt och talan. Någon talan emot den eller dem, som försum
mat
borgens-förnyelsen väcktes emedlertid icke af advokat-fiskalen’, förmodligen
derföre, att han ansåg ingen då lefvande kunna läggas försummelsea
lill last, eller ock, hvilket snarast är troligt, emedan det var han sjelf, sorn
bordt stanna i ansvar för underlåtenheten. Emedlertid dog advokat-fiskalen;
och förklarade derefter befälhafvande amiralen, i resolution af den 17 Oktober
1834, alt någon talan för försummelse i afseende på den underlåtna
borgensförnyelsen då mera icke kunde väckas emot någon af flottans tjenstemän,
så mycket mindre, som, om än skäl till sådan anmärkning möjligeu
funnits, densamma likväl numera icke kunde medföra någon verkan i ersältningsväg,
enär alla de personer, som med ifrågavarande mål haft någon befattning,
nemligen sjömililie-kommissarien Nyström och advokalfiscalen Nauckhoff
V0I'° njed döden afgångna, och deras efter lefvande arfvingar, emot förfältningarne,
icke kunde tilltalas för de embetsfel, de aflidne i lifstiden möjligen
kunde hafva begått och hvaröfver de ej varit hörda och fått sig förklara,
af hvilka alla*, med flera skäl, befälhafvande amiralen förordnade, att
kronans fordran skulle ur räkenskaperna afskrifvas.
I anledning af denna resolution, som, enligt 7 §. i Kongl. Kungörelsea
den 11 December 1830, underställdes Eders Kongl. Maj:t Kammar-rätts pröfning,
väckte nämnde rätts] advokatfiskal ersättningstalan emot befälhafvande
amiralerna, friherrarne Lagerstråle och Lagerbjelke, under förmenande, att
det, i grund af Eders Kongl. Maj:ts Krigs- och Kammarkollegiers kungörelse
§
Kongl. Maj. ts Nåd. Skrifvelse, N.o 27.
af den 26 Februari 1817, hade ålegat befälhafvande amiralen att om borgensförnyelsen
påminna Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande; men Kammerrätten
frikaHade nämnde amiraler från ersättningskrafvet, hufvudsakligen
på den grund, att påminnelseskyldigheten vore befälhafvande amirals-embelet
ålagd, först efter det deu af Jon Ohlsson presterade borgen utlupit, eller genom
Eders Kongl. Maj:ls nådiga bref den 5 December 1829, hvilket icke
kunde tilläggas retroaktiv verkan, samt att, äfven om det antoger, att befälhafvande
amiralen en sådan skyldighet ålegat, det varit hans underlydandes
skyldighet att derom hos honom Jörst göra anmälan. Sedan detta utslag
af Eders Kongl. Maj:t under den 29 November 1838 blifvit stadfästadt,
vände Kammar-rättens advokatfiskal sig med sin embetstalan emot mig, sorn,
när borgensansvarighet slutades, innehade landskamererare-tjensten i Blekinge
län, och jag ålades genom nämnde rätts utslag den 14 Mais 1842, eller omkring
20 år efter det borgensförnyelsen var försummad, alt med 605 R:dr
30 sk. 7 rst. ersätta Eders Kongl. Maj:ts och kronans förlust, hvilket utslag
Eders Kongl. Majits Högsta domstol den 25 April 1845 fastställde.
Redan af denna sannfärdiga berättelse värdes Eders Kongl. Maj:t i nåder
finna att den Eders Kongl. Maj:t och kronan tillskyndade förlust icke vållats
genom uraktlåtenhet af de mig ålagda embetspligter, åtminstone icke så som
dessa pligter af mig uppfattats; men hvad jag utbeder mig nåden vidare i
underdånighet anföra, hoppas jag skall ytterligare styrka, huru många omständigheter,
som tala lill min ursägt och befrielse, och jag vågar derjemte
hysa det glada hopp, alt min långa tjenstebana icke skall framvisa något spår
af försummelse.
Väl hade jag mig bekant, alt arrendekontraktet den 14 April 1815 ålade
landshöfdingen att hålla hand öfver borgensförnyelsen, men jag visste derjemte,
att Krigs- och Kammar-kollegierna, i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga beslut den 17 December 1816, utfärdat en allmän kungörelse
af den 26 December 1817, deri det bland annat stadgades att, för de till
kronan indragna boställen, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande borde bevaka
kronans rätt i afseende på borgensförnyelse m. rr.; hvaremot för de
boställen, hvilkas arrenden tillfalla några personer inom regementet, eller ingå
till regementena för att användas till regementenas behof j det bör blifva
vederbörande regements-chefers eller befälhafvares skyldighet att hos landshöfdingen
i behörig tid påminna. Då nu boställsarrendena för kompagnichefsbohemmanen
först tillgodonjötos af båtsmanskompagni-cheferna och sedan,
i följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 November 1824, ingingo till
flottans kassa, för att för flottans behof användas, ansåg jag mig hvarken å
-
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N.o 2j.
7
ligga eller tillkomma att taga befattning med något som rörde slika boställen,
annorledes än då sådant bandräckningsvis hos Eders Kongl. Maj:ts befall
ningshafvande
äskades af befälhafvande amiralen, i följd af nämnde kungörelse,
deraf han i officiel väg erhållit del; och det var först efter det Jon
Olssons borgen var utlupen, som tvist uppstod om författningarnas rätta förstånd,
och i följd af hvilken tvist Kongl. Brefvet den 5 December 1829 emanerade.
Min åsigt, att 1817 års författning var tillämplig äfven för bålsmanscbefs
bohemmanen, delades äfven af Förvaltningen af sjöärendena och
Kammarkollegium, af Kammarrättens advokatfiskal, af befälhafvande amiralen
före det ifrågavarande tillfället, af flottans advokatfiskal och sjömilitie-kontoret,
på sätt de i akten befintliga, till dag och datum uppgifna, handlingar
tydeligen visa.
Af alla dessa skäl och då dertill kommer, alt Kammarrättens advokatfiskal
i underdånighet tillstyrkt, det Eders Kongl. Maj:t af gunst och nåd
täcktes befria mig från det till återbäring ålagda belopp samt att Eders
Kongl. M»j:ts och rikets Kammarrätt, uti underdånig skrifvelse af den 27
Junii 1843, hemställt, om icke de af advokatfiskalen uppgifna skäl må förtjena
nådigt afseende, vågar jag ånyo, efter att mera fullständigt hafva utvecklat
förhållandet, underdånigst bönfalla, det Eders Kongl. Maj:t nådigst
täcktes hos Rikets näst sammanträdande Ständer i nåder föreslå min befrielse
och beloppets afskrifning, samt att Eders Kongl. Maj:t lika nådigt täckes tillåta,
alt summan, intilldess frågan hinner att slutligen afgöras, må i räkenskaperne
få balanceras.
Värdes, Allernådigsle Konung! låta komma i nådigt öfvervägande, hurusom
en i tjensten grånad embetsman, efter nära ett halft århundrades oförvitlig
tjenstetid, skulle med hustru och flera barn bringas i svår belägenhet,
om han skulle tvingas att afyttra det obetydliga han eger, för att godtgöra
en förlust, lill hvilken han åtminstone icke uppsåtligen varit vållande.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit farmhärdar,
S ormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåte
Gustaf Sylvander.
8
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse; N-o 27.
Till Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena.
Öfver landskamererare!!, kammarrätts-rådet Gustaf Sylvanders underdåniga
ansökning, att Kongl Maj:t täcktes nådigst hos Riksens Ständer föreslå
dess befriande från ådömd ersättning af 605 r:dr 30 sk. 7 rst. banko för
uraktlåtenhet att inom behörig tid bevaka förnyad borgens-förbindelse för
arrendatorn af koropagnichefs-bohemmanet Ramdala i Blekinge län, Jon Ohlsson,
som år 1826 gjort konkurs och ej egt tillgång att gälda ärrendet ro. m.
får befälhafvande amirals-einbetet sig yttra, alt de förhållanden, som af sökanden
i dess underdåniga skrift uppgifvas, i afseende på ifrågavarande ärende,
äro fullkomligt öfverensstämmande med de handlingar m. ro., som här finnas
i detta mål, hvadan befälhafvande aroirals-embetet endast får upplysa, att,
då Kongl. Brefvet den 17 December 1816 till Kongl. Krigs- och Kammarkollegierna
innehåller den nådiga föreskrift, att regements-chefer och befälhafvare
ålåge, att för alla boställen, som till en regementet tillhörande person
eller regementet vore anslagna, lill underlättande af landshöfdingarnas vaksamhet
öfver borgensförnyelser, så tidigt erinra landshöfdiogarna om sådana
borgensförnyelser, att desse egde 6 månaders rådrum för deras affordrande,
innan den äldre borgen för arrendet vore tilländalupen, hvaremot, för de till
kronan indragna boställena, det tillhörde landshöfdingarne, att, utan erinran
från chefen, hålla hand deröfver, att arrendatorernas borgen förnyades. Enligt
denna föreskrift, och då arrendena nppburos af kompagnicheferna, borde
visserligen påminnelser från befälhafvande amiralen hafva skett, derom det
ålåg dåvarande sjömilitie-kommissarien, sedermera kammar-rådet och riddaren
Nyström; att hos befälhafvande amiralen göra anmälan; men år 1824 förändrades
förhållandet med dessa boställen, emedan, genom Kongl. Brefvet den
2 November 1824 till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena, i nåder förordnades:
”alt arrendena för de lediga och framdeles lediga blifvande boställena
”vid de indelta båtsmanskompagnierna k orri me att kronan besparas,” hvaremot
kompagnicheferna fingo arfvoden i stat. Efter denna tid skulle alltså den,
såsom följd af Kongl. Brefvet den 17 December 1816, sjömilite-kommissarien
åliggande skyldighet, att hos befälhafvande amiralen göra påminnelse
om anmälan hos landshöfdinge-embetet rörande borgens-förnyelsen för arrendatorerne
af kompagnichefs-bohemmanen hafva upphört, och Konungens befallningshafvande
utan påminnelse åligga, att om borgensförbindelser draga försorg;
men då Kongl, brefvet den 2 November 1824 egentligen rörer reglering
med flottans ärenden, så torde Konungens befallningshafvande aldrig fått nå
-
gon
Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse, N.v 27,
9
gon del deraf och derföre, såsom förut varit vanligt, afvaktat erinran från befälhafvande
amiralen om horgensförnyelseri, hvaremot sjömilitire-kommissarien
skäligen kunnat förmoda, att genom det förändrade förhållandet honom icke
vidare någon förbindelse i detta afseende ålage. På detta sätt torde lättast
kunna förklaras, hvarföre försummad borgensförnyelse egt rum, att man nemligen
hos Konungens befallningshafvande afvaktat en påminnelse, som befälet
vid (lottan ansett ej vidare ifrågakomma, i följd af Kongl, brefvet den 2 November
1824, jemfördt med Kongl, brefvet den 17 December 1816, ända till
dess Kongl. Maj:t, genom nådiga brefvet den 5 December 1829, ånyo och
mera bestämdt ålade befälhafvande amiralen skyldigheten att påminna Konungens
befallningshafvande om borgens-»förnyelserna. Af dessa anledningar
synes dock, att Kammarrälts-rådet Sylvander torde kunna ega skäl till den
förhoppning att af gunst och nåd vinna befrielse från den honom ådömda
ersättnings-skyldighet, helst förre arrendatorn John Olsson äfvenledes är
dömd, enligt Kongl, kammar-rättens utslag den 12 April 1836, alt med det
han framdeles kan ärfva eller förvärfva godtgöra Kongl. Maj:t och kronan
sin iråkade skuld i och för arrende- och husrötebristen med 2,055 r:dr 46
sk. 7 rst. banko, och denne man ännu lefver och möjligtvis skulle kunna
komma i förhållande att sjelf betala sin skuld. Carlskrona den 12 December
1846.
C. Nordensköld.
G. O. Moberg.
Protokoll, hållet vid sammanträde emellan Kongl. Förvaltningen
af Sjöärendena och Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt
den 3o December 1846.
Närvarande:
Herr Presidenten och Kommendören m. m. von Hartmansdorff,
Herr Chefen i Kongl. Förvaltningen, Kontre-amiralen och Kommendören
m. m. Kreuger,
Herr Kommendören och Riddaren Blomstedt,
Herr Kammarrätts-rådet Alander,
Herr Kammarrätts-rådet Edman,
t. f. Amiralitets Kammar-rådet Protokolls-sekreteraren Bäckström.
Eili. lill R. St. Prot. iSfj och 1848, 1 Sami. 1 d/d. 7 Haft.
%
10
Kongl. Maj is yad. Ski ifvelse, IV.-o 27.
S. D. Herr Kammarrätts-rådet Ålander förediog handlingarna i målet,
angående förre Landskamereraren, Kammarrätts-rådet G, Sylvanders hos Kongl.
Maj:t ingifna samt den 18 sistlidne September till Förvaltningens af sjöärendena
och Kammar-rättens underdåniga utlåtande remitterade underdåniga ansökning,
att, ehuru Kongl. Maj:t under den 1 Oktober förlidet år i nåder förklarat
Sig icke kunna bifalla hans då gjorda begäran om eftergift af gunst och nåd
från den ersättnings-skyldighet, som, i följd af försummelse att i rätt tid låta
förnya ulgifven arrende-borgen för båtsmanschefs-bostället Ramdala i Blekinge
län, genom Kammar-rättens den 14 Maj 1842 meddeldta och af Kongl.
Maj:t den 25 April 1845 nådigst fastställda utslag, blifvit honom ådömd,
Kongl. Maj:t dock ville föreslå Rikets nästsammanlrädande Ständer alt efterskänka
det sålunda ådömda beloppet, utgörande 605 r:dr 30 sk. 7 1 st. banko,
san t i nåder tillåta, att samma belopp emedlertid, och intilldess frågan
blifvit slutligen afgjord, finge i kronans räkenskaper balanceras.
Dä under öfvei läggningarna i detta mål skiljaktiga meningar förspordes,
skedde slutligen omröstning, hvarvid först referenten yttrade: att han, sorn
deltagit i det af sökanden åberopade utlåtande, hvarigenom Kammar-rätten
den 27 Juni 1843, hufvudsakligen på de i förevarande ansökning upprepade
skäl, i underdånighet hemställt, om icke det ådömda beloppet kunde varda
af gunst och nåd eftergifvet, fortfarande ansåge dessa skäl förtjena afseende,
och då, vid besvarande af den nu erhållna nådiga remissen, något hinder alt
i hela dess vidd pröfva den väckta hagan, i referentens tanka, icke kunde
bernias från ordalydelsen i Kongl. Majlis nådiga bref af den 1 Oktober 1845,
som, utan antydan om skälen eler till, endast innefattar det förklarande, att
ansökningen ej kunnat i nåder bifallas, funne ock referenten, med afseende ä
hvad i saken förekomme, sig föranlåten att i underdånighet tillstyrka, det
måtte Kammarrätts-rådet Sylvander> i likhet med hvad andra sökande någon
gång vederfarits, förunnas den nåd, att handlingarna öfverlemnas till
Rikets nästsammantiädande Ständer, för att törande .medlens afskrifning sig
yltra, och beloppet emedlertid och intilldess frågan blifvit slutligen afgjord,
tå i kronans räkenskaper balanceras.
T. f. Amiralitets-kanoroar-rådet, Protokolls-sekreteraren Bäckström förmälte,
att han hufvudsakligen förenade sig i den af referenten anförda mening.
Herr kammari ätts-rådet Edman instämde till alla delar med referenten.
Herr kommendören m. m. Blomstedt yttrade, att, enär några nya eller
andra skäl, än som funnes förhanden, då, uppå Kammarrälts-rådet Sylvan ders
underdåniga ansökning att af gunst och nåd vinna befrielse från utgifvande
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, N.-o 27.
11
af del honom i laga väg ådörnda ersättningsbelopp, Kongl. Majit uli nådigt
bref af den 1 Oktober sistlidet år förklarat samma underdåniga ansökning
icke kunna bifallas, sedermera icke tillkommit, utan alla de förhållanden och
omständigheter, hvilka med denna sak stå i sammanhang och möjligen på
bedömande deraf kunna inverka, varit före delta utredda och kända, fann
Herr kommendören, för sin del, ingen gillig grund för underdånigt tillstyrkande
af nådigt afseende å Kamrnairätts-rådet Sylvanders ofvanberörda underdåniga
anhållan, alt Kongl. Majit täcktes hos Uikets Ständer i nåder föreslå
det ådörnda ersättnings-beloppets efterskänkande och afskrifning samt tillåta
samma belopps balancerande emedlertid i räkenskapen.
Herr chefen och Cnnlre-amiralen förklarade, att han, lika med t. f. Amiralitet6-kammarrådt
t Bäckström, i hufvudsakligt afseende var af referentens
tanka.
Herr Presidenten m. m. von Hartmansdorff, som förmälde, att han väl
deltagit i Kongl. Kammar-rättens olver sökanden den 14 Mais 1842 fällda
och af Kongl. Majit den 25 April 1845 i nåder stadfästade utslag, men ej i
Kongl. Kammar-rättens den 27 Juni 1843 gjorda underdåniga hemställan om
sökandens befrielse af gunst och nåd från den honom ådörnda ersättningsskyldigheten,
yttrade derefter följande:
”1 afsende på denna befrielse äro 3:ne frågor att öfverväga, nemligen, om
hon må beviljas, antingen Ilo genom Konungens rätt att göra nåd i brottmål,
eller 2:o genom eftergift å kronans vagnar af del henne tillerkända
skadeståndet, och 3:o om sättet alt dervid gå tillväga.
Ilo Enligt 25 §. regeringsformen, synes det vara ådömd bestraffning,
som utgör föremål för Konungens benådningsrätt, men icke det skam-stånd,
som blifvit någon ålagdt att gälda för egendom, hvilken kronan, eller hvem
det vara må, genom hans vållande förlorat. Jag anser mig följaktligen destomindre
böra benådningen underdånigst till- eller afstyrka, som en ansökning
derom redan blifvit hos Kongl. Majit den 1 Oktober 1845 afslagen.
2:o För skadeståndets efterskänkande af den lidande egendomshafvarén,
Kongl. M«j:t och kronan, åt den försumlige förvaltaren, sökanden, hafva
inga nya skäl förekommit, sedan målet hos Kongl. Kammar rätten afdömdes.
Ehvad man n å säga örn de gällande föifattningarnas otydlighet på den tid
försummelsen inträffade, så står det likväl fast, att arrende-kontraktet, försedt
med den borgensföi bindelse, som bordt förnyas, låg i Lands-kontorets förvar
och att, enligt kontraktets uttryckliga ordalydelse, förnyelsen skolat genom
Konungens befallningshafvandes, d. v. s. närmast genom sökandens försorg, i
hans egenskap af landskamererare, verkställas. Ehuru ömande omständig
-
12
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelset N.o 27.
beier för honom må förekomma, finnér jag mig dock, med afseende pä kronans
säkerhet vid andra dylika händelser, icke böra den ifrågavarande eftergiften
i underdånighet tillstyrka.
3:o Skulle Kongl. Maj:t likväl i nåder anse berörda eftergift böra beviljas,
så lärer mig dock icke vara lillstäudigt att sältet i underdånighet föreslå.
Lämpligheten af den åtgärd, sökanden i sådant hänseende begärt, eller
en nådig framställning lill Rikets nästsammanlrädande Ständer om hans befrielse
och ersätlnings-beloppets afskrifning, förutsätter en pröfning af frågorna,
antingen det är rikets Konung eller Ständer allena, eller beggedera gemensamt,
som ega att, på rikets vägnar, efterskänka ifrågavarande, till dess
sjöförsvar anslagna medel. Alt ingå i en så beskaffad pröfning, utan att dertill
uttryckligen hafva erhållit nådig befallning, tror jag ej innefattas under
mili behörighet såsom deltagande i detta sammanträde.*’
Och skulle, i enlighet med pluralitetens mening, underdånigt utlåtande,
på sätt regislraturet närmare utvisar, uppsättas, för att, jemte detta omröstnings-protokoll,
derefter till Kongl. Maj:t öfverlemnas. År och dag som ofvan.
På befallning.
C. E Hohn.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departemcntet tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet
ä Stockholms Slott den 8 Oktober 1847-
Närvarande t
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Possej
Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre*
Statsråden:
Fri herre Stael von Holstein,
Munthe _,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Kovgl. Majas Nåd. Proposiliorij N:o 28. 13
Faxe,
Fåhreeus.
Departemeuts-chefen, Statsrådet Friherre Gyllengranat uppläste till justering:
l:o
ett, i öfverensstämmelse med förut faltadt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majus nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om förre Landskamereraren,
Kammarrätts-rådet G, Sjlvanders underdåniga ansökning, rörande
eftergift af ett honom till ersättning ådorndt belopp.
Uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan, täcktes Kongl. Maj:t
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att, i enlighet med detsamma, nådig skrifvelse
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. O. Fougt.
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 December, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, med förslag
till förordning angående handelsbqks vitsord; gifven Stockholms
Slott den g November 1847.
Rikets sednast församlade Ständer bade, genom underdånig skrifvelse
den 22 April 1845, föreslagit tillägg till 2 §. af Kongl, förordningen den 28
Juni 1798, i fråga om varors utborgande samt i skrifvelse den 15 Maj 1845
underdånigst hemställt, att, med upphäfvande af 2 §. i 17 kap. rättegångsbalken
och Kongl, förklaringen den 15 Oktober 1810, förändrade bestämmelser
måtte antagas i fråga om handelsboks vitsord, dervid varit afsedt att befordra
skyndsamma, ordentliga samt ömsesidigt betryggande uppgörelser emellan
säljare och köpare.
På grund af anmärkta brister i dessa förslag har Kongl. Maj:t funnit desamma
icke kunna i nåder antagas. Men Kongl. Majit, som insett angelägen
heten
att i nämnde syftning söka förbättra kreditlagstiftningen, har låtit i ämnet
uppgöra ett nytt förslag för att Rikets Ständer föreläggas.
Delta förslag är grundadt på godkännande af RiketsStänders mening om rättsenligheten
och nyttan af den förändring i 17 kap. 2 §. rättegångs-balken, att lagstiftaren,
i stället för att lemnaden handlande rättighet att genom ed sjelf fylla
14
Kongl. Majis K ad. Proposition, N.-o 38.
bevisningen, stadgar såsom den uppgifna gäldenärens rätt och skyldighet ali,
då han nekar till skuld, hvarom handelsbok åberopas, fria sig med ed, derest
han ej helldre vill fyllnadsed åt den fordrande uppdraga, eller ock eljest sådana
säl skilda omständigheter förekomma , att giltiga skäl tala for edgångens
öfverlåtande åt den sednare. Och äro i öfrigt de åsigter hufvudsakligen följda:
att lagstiftningen bör, för befrämjande af det ofvananlydda ändamålet och
i öfverensstämmelse med den redan i 2 §. af Kongl, förordningen den 28
Juni 1798 uttalade grundsats, stadga skyldighet för säljaren att inom viss, tj
alltför lång, lid tillställa räkning eller lagsöka, vid äfventyr att eljest icke
kunna med samma vitsord åberopa sin handelsbok, och detta så mycket helldre,
sorn köparen i annat fall, när han efter flere åis förlopp kräfves för en bokskuld,
kan, änskönt han anser krafvet origtigt, nödgas låta utslaget ankomma
på motpartens edgång och således just till följd af dennes försumlighet sättas
ur stånd att begagua sitt rätt att med ed från krafvet sig fria; att den, som
i ändamål af kraf, fått räkning å borgade varor sig tillställd, icke ovilkorligen
skal) vara forpligtad att for bevarandet af sin (.alan mot räkningen anställa
klander genom rättegång, utan må anses hafva sådan talau öppen,
derest han, inom klandertidens slut, tillsagt den fordrande, att hans räkning
icke godkännas, på sätt Lag-kom mitteens förslag till Civil-lag Utsöknings-balkens
3 kap. 1 §. också innehåller; samt att grunderna för blifvande bestämmelser
om vittsordet af tillställd räkning jemväl kunna och böra, med föga afvikelse,
i fråga om motbok, tillämpas.
Kongl. Maj:t föreslår således ali: med upphäfvande af 2 §. i 17 kap.
Hättegångs-balken och förklaringen häröfver den 15 Oktober 1810, samt 2 §.
i förordningen angående vissa omständigheter i lagsöknings- och utmätningsmål
den 28 Juni 1798, stadgas som foijer;
§. 1.
Beropar sig handlande å sin handelsbok att dermed styrka fordran för
borgade varor, finnes den bok ordentligen förd och gitter ej vederparten visa
fel deri eller sådana omständigheter, som böke» eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå till krafvet; då ege boken det vitsord, att han, som sökes],
skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej helldre vill öfverlåta åt
handlanden eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edligen sanna,
eller ock rätten, i anseende lill serskilda orsaker, finnes skäl att edgångeu åt
handlanden eller bokföraren uppdraga.
§. 2.
Handelsbok håfve ej det' vitsord , hvarom i §. 1 sagd t är, derest icke
Kongl. Majsls Nåd. Proposition, N.o 27.
15
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna eller
ock honom derföre hos rätten eller Konungens befallningshafvande sökt,
.... • §3-.,
År räkning köparen tillställd, såsom i § 2 sägs, och har icke, inom sex
månader derefter, köparen antingen enligt skriftligt intyg af trovärdiga män
eller handlandens eget erkännande tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom rättegång
klandrat; vare då räkningen lika ulmätningsgild, som förfallet skuldebref.
Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag
sa mma.
§'. 4-
Är emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat, motbok
upprättad, och har köparen icke, inom sex månader, sedan han, efter sista
utborgningen, motboken emottog , klandrat densamma på något af de sätt,
hvarom i §.3 sagdt är; då gä lie den bok emot honom såsom fullt bevis i allt,
h vai i han ej kan visa fel. Har köparen vanvårdat molbok, så att den förkommit,
eller kan handlanden i motboken visa fel, som härrör af köparens
åtgärd eller vållande; då ege handlanden eller den, hans handelsbok hållit, att
handelsboken med ed styrka.
§. 5.
Hvad för handlande efter föregående §§. gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
§. 6.
Denna författning träder i verksamhet den 1 Juli t849.
Kongl. Majrt för bl if ver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 9 November 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den iy September 1847-
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stalsministern, Herr Grefve Posse>
Hans Exe llens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre»
16
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N-o a£.
Statsråden: Fåhreeus,
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Weern,
Friherrre Gyllengranat,
Faxe;
Justitiseråden: Bredberg,
Njrblceus.
Hans Excellens Herr Grefven och Juslitie-Stals-ministern anmälde i underdånighet:
Att,
sedan Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 22 April
1845, föreslagit tillägg till 2 §. af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, i
fråga om varors ulborgande, samt, i skrifvelse den 15 Maj 1845, hemställt,
att, med upphäfvande af 2 §. i 17 kap. rältegångs-balken och Kongl, förklaringen
den 15 Oktober 1810, förändrade bestämmelser måtte antagas i
fråga om handelsboks vitsord, dervid varit afsedt att befordra skjmdsamma,
ordentliga samt Ömsesidigt betryggande uppgörelser emellan säljare och köpare,
men, på grund af anmärkta brister i förslagen, Kongl. Maj:t funnit desamma
icke kunna i nåder antagas; så hade Herr Justitie-Stalsministern, inseende
angelägenheten att i nämnda syftning söka förbättra kreditlagstiftningen,
låtit i ämnet uppgöra ett nytt förslag, hvarvid Högsta Domstolens anmärkningar
emot förra förslagen till det hufvudsakliga blifvit begagnade och
i|öfrigt skett tillämpning af följande åsigter: att lagstiftningen borde, lör befrämjande
af det ofvan antydda ändamålet och i öfverensstämmelse med den
redan i 2 §. af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798 uttalade grundsats,
stadga skyldighet för säljaren att, inom viss ej alltför lång lid, tillställa räkning
eller lagsöka, vid äfventyr att eljest icke kunna med samma vitsord åberopa
sin handelsbok och detta så mycket heldre, som köparen, i annat fall,
när han, efter flera års förlopp, klafves för en bokskuld, han, änskönt han
anser krafvet oriktigt, nödgas låta utslaget ankomma på motpartens edgång
och således, just till följd af dennes försumlighet, sättes ur stånd att begagna
sin genom förslaget medgifna rätt att med ed från krafvet sig fria; att den,
som, i ändamål af kraf, fått räkning å borgade varor sig tillställd, icke ovilkorligen
borde vara förpligtad att, för bevarandet af sin talan emot räkningen,
anställa klander genom rättegång, utan må anses hafva sin talan öppen,
derest
Kongl. Maj.Is Nåd. Proposition N:o 28.
17
derest lian, inom klandertidens slut, tillsagt den fordrande, att hans räkning
icke godkännes, på sätt Lag-kommitteens förslag lill civillag, Utsökningsbalken
3 kap. 1 § också innehåller; och att, då 1 § af den nu föreslagna författningen
i slutet innefattar korrektiv mot så väl ena som andra partens felaktiga
förfarande, och alltså jemväl för den händelse, att köpare finnes svikligen
hafva ändrat, förneka eller underhålla emottagen motbok, torde föreskrifterna
om motbok kunna inskränkas till hvad förslagets 4 § utvisar.
Kongl. Maj:t, som, uppå Statsrådets ledamöters enhälliga tillstyrkan,
fann, att proposition om författning i ämnet borde, i den
ordning 87 § Regeringsformen föreskrifver, till Rikets Ständer framställas,
täcktes förordna, att Högsta Domstolens utlåtande öfver det
af Herr Justitie-Statsministern nu anmälda förslag till förordning
angående handelsboks vitsord, skulle genom note af protokollet infordras.
In fidem
A. H. Heurlin.
Utdrag af serskildt protokoll öfver Jlist itie-är enden j hållet uti
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol Thor sdagen ilen 14 Oktober
1847.
Närvarande:
Justitieråden Bredberg,
Ny bl ceus,
Grefve Snoilsky
Grefve C. Sparre >
af Rolen j
Schmidt j
Alexandersson.
Sedan handlingarna i nedannämnda mål, jemlikt Högsta Domstolens vid
föredragning deraf fattade beslut, emellan dess ofvanbemälde ledamöter cirkulerat,
företogs nu sammma mål till afgörande, nemligen:
Det förslag till förordning angående handelsboks vitsord, som Hans Excellens
Herr Justitie-Statsministern låtit upprätta och hvaröfver Högsta Domstolens
utlåtande är vordet af Kongl. Maj:t, genom note ur Statsråds-protoBih.
tili R. St. Prot. 1847 och iS48j 1 Sami. t Afd. 7 Haft. 3
18
Kongl. MajAs Nåd, Proposilionj Nio 28.
kollet för den 17 sistlidne September, i nåder infordradt; varande detta förslag,
som blifvit den 23 i samma månad i Högsta Domstolen anmäldt, så
lydande:
”Med upphäfva lide al 2 § i 17 kap. Rät tegångsbalken och Förklaringen
häröfver den 15 Oktober 1810, samt 2 § i Förordningen angående vissa omständigheter
i lagsöknings- och utmätningsmål den 28 Juni 1798, stadias
sorn följer:
§ I
Beropar
sig handlanden å sin handelsbok, att dermed styrka fordran
för borgade varor: finnes den bok ordentligen förd, och gitter ej vederparfcen
visa fel deri eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå till krafvet, då ege boken det vitsord, atfhan, som
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej hellre vill öfverlåta ät
handlanden eller den, som boken fört, att fordringens rigtighet edligen sanna,
eller ock rätten, i anseende till serskilda orsaker, finnér skäl att edgången åt
handlanden eller bokföraren uppdraga.
§ 2.
Handelsbok håfve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt är, derest icke,
inom utgången af nästa år, efter det, hvarunder utborgningen skett, hand
landen
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna,
eller ock honom derföre hos rätten eller Konungens Befallningshafvande sökt.
§ 3.
Är räkning köparen tillställd, såsom i § 2 sägs, och bar icke, inom sex
månader derefter, köparen antingen, enligt skriftligt intyg af trovärdige män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utinätningsgild, som förfallet skuldebref.
Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag samma.
§ 4.
Är emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat, motbok
upprättad, och har köparen icke, inom sex månader sedan han, efter sista
utborgningen, motboken emottog, klandrat densamma på något af de sätt,
hvarom i §3 sagdt är; då gälle den bok emot honom såsom fullt bevis i allt,
hvari han ej kan visa fel.
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition, N.o 28.
19
§ 5.
Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jeni viii lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
§ 6.
Denna författning träder i verksamhet den  1849.”
Justitierådet Alexandersson tillstyrkte bifall å förslaget.
Justitierådet Schmidt förklarade, det lian för sin del ej egde
annat att anmärka emot förslaget, än vid den 4 §, angående bevisning
genom upprättad så kallad motbok, dels att, för att närmare
bestämma föreskriften, borde, efter orden ”motbok upprättad”, tilläggas:
”deri leeknadt finnes hvad borgadt och betaldt blifvit,” dels
ock att till förslagets fullständighet skulle böra, att der tillägges
hvad i den föreslagna nya Civillagen, 22 kap. 11 § sista mom. är
infördt, nemligen: ”Ilar motbok upprättad varit, och säger den, som
kräfves, att motboken förkommit, eller kan handlande i motbok visa
fel, som utan bans åtgärd eller vållande tillkommit; då ege lian
eller den, bans handelsbok hållit, rätt att den med ed styrka.”
Med Justitierådet Schmidt instämde Justitierådcn af Rolén j
Grefve C. Sparre> Grefve Snoilsky och Nyblceus.
Justitierådet Bredberg yttrade: ”Emot det hufvudsakliga af ifrågavarande
förslag, innefattande, att rättigheten till edgång i
frågor 0111 kraf, grundadt på handelsbok, lior i allmänhet tillböra,
icke säljaren, utan desi uppgifne köparen, liar jag, för min del, desto
mindre något att erinra, som förslaget härutinnan öfverensstämmer
med lag-kommitteens fullständiga motiverade och af Högste
Domstolen, vid derstädes föregången granskning, i denna del godkända
förslag till ny civillag, 22 kap. Rättegångsbalken. Deremot
anser jag mig pligtig framställa mina betänkligheter i afseende på
några af de stadganden, hvarom, i sammanhang härmed, under afvikelse
från förenämnde förslag till civillag, fråga nu blifvit väckt.”
”De föreslagna 2 och 3 §§ innehålla, att handelsbok ej skall
ega det vitsord, hvarom i 1 § sagdt är, derest icke, inom utgången
af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
tillställt gäldenären ordentlig räkning å de borgade varorna eller ock
honom derföre bos rätten eller Konungens befallningshafvande sökt:
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N.o 18.
men är räkningen, på förenämnda sätt, köparen tillstäld och har
icke, inom sex månader derefter, köparen bevisligen tillsagt handlanden,
att räkningen ej godkännes, eller ock den hos rätten, hvarunder
köparen sitt hemvist häfver, genom rättegång klandrat; vare
då räkningen lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref; hvarjemte
lag samma vare, om räkningen blifvit genom köparens påskrift
godkänd.”
”Jag inser nyttan af lagbud, sorn kunna motverka" dröjsmål
med uppgörandet af liqvider om varu-utborgningar, men finner den
nu föreslagna påföljden utaf dröjsmålet, att handelsboken skulle förlora
lagligt vitsord, vara alltför vidsträckt. I de flesta fall måste
säljaren vara i saknad af annan bevisning om skedda utborgningar,
än som grundas på handelsboken, ty det är icke honom möjligt att
för hvarje tillfälle förse sig med vittnen eller qvittenser. Ett sorgfälligt
iakttagande af sådana försigtighetsmått skulle göra en någorlunda
liflig borgerlig rörelse nästan omöjlig. Följaktligen, om förslaget
blefve lag, och säljare, utaf undseende för köpare eller af annan
orsak, lomme att dröja med kraf eller bevisligt tillställande af
räkning utöfver den stadgade tiden, skulle det merendels blifva beroende
af köparens välbehag, huruvida han ville genom vägrande
undgå ali betalningsskyldighet, och säljaren skulle i detta fall gå sin
verkliga fordran alldeles förlustig. Sannolikt skulle ock försök att
undandraga sig skulden medelst förnekande af att räkning varit inom
föreskrifven tid tillstäld, föranleda mångfalldiga rättegångar.”
”Då jag således, för min del, icke kan tillstyrka antagandet af
nyssnämnde, inom Sveriges lagstiftning, så vidt jag kanner, hitintills
nya förslag 0111 upphörande af handelsbokh vitsord, anser jag
deremot rätt deli gagneligt, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad redan är stadgadt och jemväl af lag-kommitteen, i ci villa
g s- förslagets Utsökningsbalk, 3 kap. 1 §, upptaget, den betalningsrätt
i exsekutiv väg, sorn oklandrad räkning öfver utborgade varor,
lika med skuldsedel, bör medföra, icke eger rum i annan händelse,
än att räkningen är köparen tillstäld inom ett år från utborgningsdagen.
Har säljaren icke iakttagit denna tid, må han vidkännas
den olägenhet, att hans på räkningen grundade fordran icke
anses utmätningsgild, utan får bero’ på rättegång vid domstol, der
sådan undersökning och pröfning angående handelsboken skall föregå
sorn den föreslagna 1 § förutsätter.”
Kongl Maj:'s Nåd. Propo itiortj N.-o 28.
21
”Jag instämmer uti hvad af Justitierådet Schmidt vid den fjerde
§ blifvit anmärkt.”
”Förslaget i 5 §, angående utsträckning till varuförädlare och
tillverkare af hvad i det föregående är om handlande stadgadt, finnes
vara enligt med hvad Högsta Domstolen tillförene i samma ämne
sig utlåtit, och jag har, för min del, ej något dervid att erinra.”
Ex protocollo.
J. F. Hellman.
Utdrag af protokollet öfver Justitie Departements ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet d Stockholms
Slott den g November 1847•
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre.
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein*
Munthe,
Fri herre Pejron ,
Silfverstolpe ,
Waern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe ,
Fåhreeus;
J ustitieråden:
Bredberg ,
A lexandersson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Det förslag, Hans Excellens, af den anledning, som i Statsråds-protokollet
(ifver Justitieärender för den 17 sistlidne September omförmäles, låtit upprätta
till förordning angående handelsboks vitsord; varande samma förslag af
följande lydelse:
”Med upphäfvande af 2 § i 17 kap. Rättegångsbalken och förklaringen
häröfver den 15 Oktober 1810 samt 2 § i förordningen angående vissa om
-
22
Kongl. Maj :ts K åd. Proposition, Nso 08.
ständigheter i lagsöknings- och utmätnings-mål den 28 Juni 1798, stadgas
som följer:
§ 1.
Beropar sig handlande å sin handelsbok, att dermed styrka fordran för
liorgade varor; finnes den bok ordentligen förd, och gitter ej vederparten vi
sa iel deri, eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå till krafvet; då ege boken det vistord, att han, som
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej hellre vill öfverlåta åt
handlanden eller den, som boken fört, att fordringens rigtighet edligen sanna,
eller ock rätten, i anseende till serskilda orsaker, finner skäl att edgången
åt handlanden eller bokförareil uppdraga.
§ 2.
Handelsbok bafve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt är, derest icke
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna, eller
ock honom derföre hos rätten eller Konungens Befallningshafvande sökt.
§ 3.
Är räkning köparen tillstäld, såsom i § 2 sägs, och har icke, inoih sex
månader derefter, köparen antingen, enligt skriftligt intyg af trovärdiga män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes,
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätnings-gild, som förfallet
skuldebref. Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag
samma.
§ 4-
Är emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat,
motbok upprättad, och har köparen icke, inom sex månader sedan han,
efter sista utborgningen, motboken emottog, klandrat densamma på något af
de sätt, hvarom i § 3 sagdt är, då gälle den hok emot honom såsom fullt
bevis i allt, hvari han ej kan visa fel.
§ 5.
Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jemväl lämpas
till den, som drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N.o 28.
23
§• 6.
Denna författning träder i verksamhet den 1849.’’
Enligt hvad Högsta domstolens protokoll för den 14 sislidne Oktober innehåller,
har Justitie-rådet Alexanderson tillstyrkt bifall å förslaget.
Justitie-rådet Schmidt har förklarat1, det han, för sin del, ej egde annat
att anmärka emot förslaget, än vid 4 §, angående bevisning genom upprättad
så kallad motbok, dels att, för att närmare bestämma föreskriften, borde
efter orden ”motbok upprättad’’ tilläggas: ”deri tecknadt linnes hvad borgadt
och betaldt blifvit,” dels ock att till förslagets fullständighet skulle höra, att
der tillägges hvad i den föreslagna nya civillagen, 22 kap. il § sista mom.
är infördt, nemligen: ”har motbok upprättad varit, och säger den, -sorn kräfves,
att motboken förkommit, eller kan handlande i motbok visa fel, som
utan hans åtgärd eller vållande tillkommit; då ege han eller den, hans handelsbok
hållit, rätt att den med ed styrka.”
Med Justitie-rådet Schmidt hafva Justitie-råden af Rolén, Grefve C.
Sparre, Grefve Snoilsky och Nyblaeus instämt.
Justitie-rådet Bredberg har yttrat: ”Emot det hufvudsakliga af ifrågavarande
förslag, innefattande att rättigheten till edgång i frågor om kraf, grundad
t på handelsbok, bör i allmänhet tillhöra, icke säljaren, utan den uppgifne
köparen, har jag, för min del, destomindre något att erinra,} som
förslaget härutinnan öfverensstämmer med lagkomitténs fullständigt motiverade
och af Högsta domstolen, vid derstädes föregången granskning i denna
del godkända förslag lill ny civillag, 22 kap. Rättegångsbalken. Deremot anser
jag mig pligtig framställa mina betänkligheter i afseende på några af de
stadganderi, hvarom i sammanhang härmed, under afvikelse från förenämnde
förslag till civillag, fråga nu blifvit väckt.”
"De föreslagna 2 och 3 §§ innehåll», att handelsbok ej skall ega det
vitsord', hvarom i 1 § sagdt är, derest icke, inom utgången af nästa år efter
det, hvarunder utborgningen skett, handlanden tillställt gäldenären ordentlig
räkning å de borgade varorna eller ock honom derför hos rätten eller Konungens
Befallningshafvande sökt; men är räkningen på förenämnde sätt köparen
tillställd och har icke, inom sex månader derefter, köparen bevisligen tillsagt
handlanden, att räkningen ej godkännes, eller ock den hos rätten, hvarunder
köparen sitt hemvist häfver, genom rättegång klandrat; vare då räkningen
lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref; hvarjemte lag samma
vare, om räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd.”
”Jag inser nyttan af lagbud, som kunna motverka dröjsmål med uppgörandet
af lirjvider om varu-utborgningar, men finner den nu föreslagna på
-
24
Kongl. Maj.ls Nåd. Propositionj N\o a8.
följden utaf dröjsmålet, att handelsboken skulle förlora lagligt vitsord, vara
alltför vidsträckt I de flesta fall måste säljaren vara i saknad af annan bevisning
om skedda ulborgningar, än som grundas på handelsboken, ly det
är icke honom möjligt att för hvarje tillfälle förse sig med vittnen eller
qvittenser. Ett sorgfälligt iakttagande af sådana försigtighetsmått skulle göra
en någorlunda liflig borgerlig rörelse nästan omöjlig. Följaktligen, om förslaget
blefve lag, och säljare, utaf undseende för köpare eller af annan orsak,
kommer att dröja med kraf eller bevisligt tillställande af räkning utöfver
den stadgade tiden, skulle det merendels blifva beroende af köparens välbehag,
huruvida han ville genom vägrande undgå all betalningsskyldighet, och
säljaren skulle i detta fall gå sin verkliga fordran alldeles förlustig. Sannolikt
skulle ock försök att undandraga sig skulden medelst förnekande af att
räkningen varit inom föreskrifven tid tillställd, föranleda mångfaldiga rättegångar.
”
”Då jag således, för min del, icke kan tillstyrka antagandet af nyssnämnda
inom Sveiiges lagstiftning, så vidt jag känner, hitintills nya förslag
om upphörande af handelsboks vitsord, anser jag deremot rätt och gagneligt,
att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan är stadgadt och jemväl
af lagkomitten i civillags förslagets Utsökningsbalk, 3 kap. 1 §, upptaget,
den betalningssätt i exseku iv väg, som oklandrad räkning öfver utborgade
varor, lika med skuldsedel, bör medföra, icke eger rum i annan händelse,
än att läkningen är köparen tillställd inom ett år från utborgningsdagen.
Har säljaren icke iakttagit denna tid, må han vidkännas den olägenhet, alt
hans på räkningen grundade fordran icke anses utmätningsgild, utan får bero
på rättegång vid domstol, dir sådan undersökning och pröfning angående
handelsboken skall föregå, som den föreslagna 1 §. förutsätter.”
”Jag instämmer uti hvad af Justilie-rådet Schmidt vid den 4 § blifvit
anmärkt.”
”Förslaget i 5 §, angående utsträckning till varuförädlare och tillverkare
af hvad i det föregående är om handlande stadgadt, finnes vara enligt
med hvad Högsta domstolen tillförene i samma ämne sig utlåtit, och jag har,
för min del, ej något dervid att erinra.”
Justitie-rådet Bredberg åberopade nu dess ofvanberörda, i Högsta domstolen
afgifna, yttrande.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade, det han ansåg de uti
Högsta Domstolen framställda anmärkningar icke böra föranleda till annan
ändring af förslaget, än alt uti slutet af 4 § måtte göras följande tillägg:
Har
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 38. 25
Ilar köparen vanvårdat motbok så att den förkommit, eller kan handlanden
i motboken visa fel, som härrör af köparens åtgärd eller vållande;
då ege handlanden eller den, hans handelsbok hållit, att handelsboken med
ed sanna.
Hemställande Hans Excellens, att dagen då ifrågavarande författning träder
i verksamhet, kunde i 6 § bestämmas till den 1 Juli 1849.
Ofvanberörde förslag, med de tillägg deri, som Hans Excellens
Herr Justitie-Statsministern nu föreslagit, täcktes Kongl. Maj:t, uppå
hemställan af Stats-Rådets öfrige ledamöter, nådigst bifalla; och skulle
proposition i ämnet, af det innehåll, som bilagan till detta protokoll
utvisar, till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo.
E. Helling.
Hilt. till R. St. Prot. 1847 och 1848., 1 Sunil. 1 A/d. 7 Uåfi.
4
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
1
JtS
Anis, lill Exp. Utsk. den 13 Dec. 1847, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i
Jråga om en närmare och fullständig utredning a/\ förhållandet
med Utsockne Frälsejordens i Halland roteringsskyldighet
samt om lindring uti ifrågavarande rotering;
gifven Stockholms Slott den 18 November 1847.
Sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t af
den 13 Februari 1841, anhållit, det Kongl. Majit genom nådig kungörelse
målte förklara, alt alla de åtgärder, som blifvit vidtagna för utsockne frälsehemmanens
i Halland ordinarie rotering, endast vore att anse såsom förberedande
undersökningar i frågan, äfvensom alt berörde ålgärder icke
grundlägga något anspråk till påförande af sådan rotering eller deremot
svarande afgifter; samt Kongl. Majit, med anledning så väl häraf som åtskillige
egares af sådana hemman anförda underdåniga besvär öfver den
samma hemman ålagda skyldighet att deltaga i ordinarie roteringen, uti
nådigt bref den 23 Februari 1844 meddelat, bland annat, att Kongl. Majit
icke kunde i nåder medgifva förändring i hvad under den 2 November
1833 och 24 Oktober 1837, i afseende på utsockne frälsehemmanens i Halland
ordinarie roleringsskyldighet blifvit i nåder förordnadt; såsom följd
hvaraf Kongl. Majit icke heller kunde i nåder bifalla utfärdandet af en
sådan kungörelse, som Rikets Ständer i denna del hemställt; men alt Kongl.
Maj.t, vid öfveriemnandet till Rikels Ständer vid nästinträffande riksmöte
af Hallands läns roteringsverk, i sammanhang dermed ville äfven aflåta ej
mindre en fullständig utredning af förhållandet med ifrågavarande hemmans
skyldighet ali draga ständig rotering, än nådig proposition om lindring
i deras båtsmanshåll, bifogar Kongl. Majit 1111 härmed i nåder dea
sålunda utlofvade utredningen, medelst utdrag af det den 18 nästlidne
Maji inför Kongl. Majit i Statsrådet hållna prolocolJ öfver Sjö-förs varsärenden.
liih till R. Si. Prot. 1847 <£ 1848. 1 Samt. 1 Afd. 8 Haft. 1
2
Kongl. Maj;is Nåd. Proposition, N:o 29.
Beträffande åter den ifrågaslällda lindringen i båtsmansbållet för
utsockne frälsejorden i Halland, hafva förvaltningen af Sjö-ärendena och
kammar-kollegium, uti infordradt och den 24 Maij 1844 gemensamt afgifvet
underdånigt utlåtande, hufvudsakligen anfört: att, då förenämnde frälsejord,
i afseende på allmänna bördor, är lindrigare betungad än länets
krono-och skattejord, samt den i äldre tider föreslagna lägre roteringsgrund
af 6 mantal på en hel rote synbarligen härledt sig ifrån det då antagna
irriga begrepp, att Halländska utsockne-frälset icke vore skyldigt till ordinarie
rotering, hvarföre, för vinnande deraf, uppoffring från statens sida
ansetts böra medgifvas, men icke egt sin grund deruti, att utsockne-frälset
vore af sämre elier svagare beskaffenhet än krono- och skattejorden, någon
ledning för nu ifrågakommande möjlig lindring uti förenämnde frälsejords
rotering från ofvanberörde förhållande icke kunde hem tas; att, om lindring
rnedgåfves bemälde fuilse, sådan äfven syntes böra ega rum för annan jord
i Halland; att, då utsockne frälse-jorden ovilkorligen är skjddig till ordinarie
rotering, lika med all annan detta onus underkastad jord i riket, samt
följaktligen saknar ali i lag grundad rättighet att framför annan jord deruti
blifva lindrad, deraf följer, alt den eftergift i voteringen, som kau blifva
jordens egare tillerkänd, belt och hållet beror af godtfinnande, utan att
någon bestämd grund för eftergiftens större eller mindre belopp kan uppgifvas;
att, då kollegierna förmodade den åsyftade lindringen böra ega ruin
uti sättet, hvarpå roleringen bör utgöras, kollegierna funnit sig böra i underdånighet
tillstyrka, att, i händelse, i stället för prestation in natura, vakansafgift
skall erläggas, densamma för utsockne frälsejorden i Halland, i
anseende till dess i allmänhet svagare beskaffenhet, måtte bestämmas lil!
delar af hvad i sådant afseende för hel rote i markegångstaxa» årligen
upptages; hvaremot, om Kongl. Majit och Rikets Ständer besluta, det rotering
skall presteras in natura, de af Halländska ulsocknc-frälsejorden uppkomna
nya rotar, mätte sammansättas så, att 10 rotar prestera 9 båtsmän,
efter den fördehtingsgrund, delegarne sjelfva emellan kan öfverenskommas,
eller af Kongl. Majlis befallningshafvande fastställes, samt att, om åter den
beslutade lindringen skall ske, genom förminskning af det nu bestämda rote-mantalet,
det blott funnes en utväg tili utrönande, om och i hvad mån
utsockne frälsejorden nu blifvit tyngre roterad, än den redan förut inroterade
krono- och skattejorden, samt i följd deraf kunde böra komma i åtnjutande
af lindring, den nemligen, alt en ny roteringsförrättning i nåder
anbefalles, hvarvid behållen afkastning skulle antagas såsom roteringsgrund
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, N:o 29,
3
samt lomme att bestämmas, huru mycket jord bör i en rote sammansättas,
utan afseende på hemmantal.
Uti underdånig skrifvelse den 13 Juni 1844 bar Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län sedermera, utan alt vilja antyda, det länets
utsockne frälsehemman äro af svagare beskaffenhet än hemmanen af
annan natur inom länet, i underdånighet hemställt, att, då det större antalet
af berörde frälsehemman, antingen i afseende på egovidd eller bördighet
äro mycket svaga, den utsockne frälsejorden i Halland sednast påförda
ordinarie rotering, såsom för mycket betungande, måtte på det sätt varda nedsatt,
att högst 6 hemman beräknas till hvarje rote i stället för högst 4,
som den för rolerings-kominissionerna utfärdade nådiga inslruction anbefallt,
eller alt de af utsockne frälsehemman inroterade båtsmansnummer
förminskas med en tredjedel; hvarjemte bemälde befallningshafvande föreslagit,
att berörde hemman måtte helt och hållet frikallas från erläggandet
af all då inneslående rotevakansafgift.
Hvad sålunda förekommit rörande de Halländska utsockne frälsehemmanens
rotering, innefattar fullständig upplysning i ämnet och utredning
af de derå inverkande förhållanden, på grund af hvilka Kongl. Maj:t
icke allenast uti instruktionen den 20 December 1825 för roterings-kommissionerna
antagit, utan äfven genom nådiga bref den 2 November 1833
och den 24 Oktober 1837 bestämdt och uttryckligen förklarat, samt, i öfverensstämmelse
dermed, enligt Kongl, brefvet den 23 Februari 1844, för
dess del, funnit nämnde hemman vara skyldige att draga ständig rotering,
så att frågan derom numera endast beror på Rikets Ständers beslut vid
granskning, pröfning och fastställande af den tillökade ordinarie och extra
roleringen, ej mindre i Halland, än i andra rikets provinser.
Skulle Rikets Ständer för deras del finna utsockne frälsehemmanen
i Halland icke vara pligtiga att vidkännas ständig rotering, följer deraf, att
ali fråga om hemmanens så beskaffade rotering förfaller, och att de i stället
böra med extra rotering beläggas, då jemväl bör komma under öfvervägande,
huruvida de förut vanliga ulskrifnings-penningarna skola under
fredstid, då effektiv rotering icke utgöres, för berörde hemman erläggas;
men, med antagande, att Rikets Ständer äfven anse oftanämnde hemman
böra draga ständig rotering, förekommer till bedömande, om och i hvad
män desamma, i anseende till deras svaga beskaffenhet och särskilda omständigheter,
må beviljas lindring i roteringsbesväret; dervid icke bör lemnäs
obemärkt, att utsockne frälsehemmanens egare, till stöd för deras på
-
4
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition, N:o 29.
stående om befrielse från ständig rotering, egentligen och hufvudsaklignst
åberopat Kongl, brefvet den 7 September 1756, hvilket, tillkommet i anledning
af den förut flera gånger väckta, uppskjutna och återupptagna frågan
om utsockne frälsehemmans indelning till ständig rotering, innefattar,
alt nämnde hemman skulle, i stället derför, då och för framtiden bibehållas
vid de årliga ulskrifningspenningarnes utgörande; hvadan af utsockne
frälsehemmanens egare icke skäligen kan fordras eller påräknas, att, i följd
af Rikets Ständers vid 1810 års riksdag, i ändamål af krigsmagtens förökande,
fattade beslut om extra rotering af ali oroterad, ständig rotering ej
underkastad, jord, med undantag endast af militieboställen, utsockne frälsehemmanen
i Halland skulle, genom ringare bidrag till försvarsverket, än
al dem förut varit lemnadt, sålunda komma i bättre ställning än tillförene;
och ehuru dessa hemman alltifrån år 1813 undgått betalning af utskrifnings-penningarna,
hvilka år 1811 utgjort 3,964 r:dr banko, och följaktligen
redan kommit i åtnjutande af en högst väsendtlig fördel, hvarå icke,
emot förrberörde Kongl. Bref den 7 Sept. 1756, kunnat göras anspråk; likväl
och enär utsockne frälsehemmanen i Halland, i jemförelse till hemman
af enahanda eller likartad natur i andra orter, äro af särdeles svag beskaffenhet,
och nuvarande egare förvärfva!, desamma under den, efter deras
omdöme fullt tillförlitliga, fastän felaktig befunna, förutsättning, alt hemmanen
ej kunde åläggas annat eller högre bidrag till försvarsverket, än i
1756 års Kongl. Bref bestämda, och föreställningen derom inverkat på
hemmanens värde vid arfskiften, köp och byten, samt det otvifvelaktigt
skulle leda till de svåraste följder lör hemmansegarne enskildt, så väl sorn
för sjelfva roten, om de ifrån och med 1835 belöpande vakans-afgiller
skulle uttagas, vill Kongl. Maj:t, med afseende i öfrigt derå, att tillförene,
då fråga varit om utsockne frälsehemmanens indelning tillständig rotering,
blifvit föreslaget, att sex (6) hela hemman borde svara för en rote, hvaremot
lin ej äro beräknade mer än omkring 4 hela hemman för hvarje
rote, härigenom föreslå Rikets Ständer, icke allenast alt de till och med for
innevarande år belöpande vakans-afgifterna för utsockne frälsehemmanen i
Halland må helt och hållet eftergifvas, och således afskrifvas, eller, der de
blifvit erlagda, återbekommas, utan ock att alla de bålsmansnummer, hvaruti
omförmälde utsockne frälsehemman hafva del, må ständigt så i fredssom
krigstid hållas vakante, med förbindelse och rättighet för utsockne
frälsehemmanen alt, för deras andelar i rolarne, i vakans-afgifl erlägga endast
två tredjedelar (?) af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en båls
-
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
5
mansrole der i länet uppgår, enligt de föreskrifter och beräkningar, som
nu följas och framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas lill
efterrättelse; hvilka i vakans-afgiller inflytande medel höra serskildt afsättas
till Kongl. Maj:ls disposition för sjöförsvaret.
Och meddelar Kongl. Maj:t, i sammanhang härmed, Rikets Ständer
den upplysning, att Kongl. Maj:l, genom Kådiga Bref al den 23 Februari
1844 och den 2 April 1845., förordnat, alt den utsockne frälsehemmanen i
Halland debiterade rotevakans-afgift icke skall uttagas, äfvensom alt Kongl.
Maj:t under den 30 April 1846 i Kader tillåtit, all med verkställande af den anbefallda
debiteringen må för de år, för hvilka den icke redan egt rum, anstå
intilldess, frågan om dessa hemmans rotering blifvit af Kongl. Majit
och Rikets Ständer gemensamt i sin helhet afgjord; dock utan att ett sådant
anstånd med debiteringen må fritaga hemmanens innehafvare från utgörandet
af rolevakansafgifl Lill det belopp, som framdeles kan varda bestämdt.
Kongl. Maj;t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR,
C. A. Gylfen granat.
Utdrag. af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departcmcntct tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti Statsrådet
d Stockholms Slolt d. 18 Nov. 18/17.
Närvarande:
Hans Excellens Juslitie-Statsminislern, Herr Grefve Posse,
lians Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe ,
Friherre Peyron >
6
Kongl, Moj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
Silfverstolpe ,
IVceni ,
Friherre Gyllen granat ,
Faxe ,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådet Friherre Gyllen granat upplåste till
justering:
2:o Ett i Öfverensstämmelse med förut fattadt beslut uppsatt förslag
till Kongl Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, i fråga om eu
närmare och fullständig utredning af förhållandet med utsockne frälsejordens
i Halland roteringsskyldighet samt om lindring uti ifrågavarande rotering.
Uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan,
täcktes Kongl. Majit i nåder gilla berörde förslag, sådant det
finnes detta protokoll bi lagd t, samt befalla, att, i enlighet med
detsamma, nådig proposition skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. O. Vougt.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departement et tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti
Statsrådet å Stockholms Slott den 18 Maji 184y.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Fåhreeus.
Friherre Stael von Holstein ,
Munthe ,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Waern,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29. 7
Friherre Gf Ilen granat j
Faxe.
Departements-chefen, Friherre Gyllengranat anmälde och föredrog i
underdånighet:
3:o
Målet angående lindring i Hallands rotering i afseende hvarå Departemenls-chefen
uppläste följande skriftligen uppsatta anförande:
”Hos Kongl. Majit hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den 13 Februari 1841, uppå anförda skäl, i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majit genom nådig kungörelse täcktes förklara, att alla de åtgärder,
som blifvit vidtagna för utsockne frälsehemmanens i Halland ordinarie rotering,
endast vore att anse såsom förberedande undersökningar i frågan
m. m. Då denna underdåniga anhållan den 23 Februarii 1844 till pröfning
företogs, behagade Kongl. Maj:t i nåder förklara, det Kongl. Majit väl
icke kunde denna Rikets Ständers begäran bifalla, men att Kongl. Majit
ville vid nästinträffande riksmöte till Rikets Ständer aflåta en nådig skrifvelse,
hvaruti förhållandet med nämnde hemmans skyldighet att draga ordinarie
rotering fullständigt utreddes, samt en billig lindring i dessa hemmans
båtsmanshåll föreslås.”
'För alt kunna fullgöra denna Kongl. Majits nådiga befallning, utbeder
jag mig att i lörsta rummet få i underdånighet afgifva en berättelse
om Halländska roleringen i allmänhet och utsockne-hemmanens deltagande
deri i synnerhet.”
"Provinsen Halland förpautades af Danmark till svenska kronan på
30 år, genom fredsfördraget i Brömsebro den 13 Augusti 1645, och afstods
sedermera till Sverige genom freden i Roeskild den 26 Februari 1658,
bekräftad genom freden i Köpenhamn den 27 Maj 1660. Uti 27 §. af det
ofvannämnde 1645 års fredsfördrag förordnades, att Svenska kronan af de
adliga godsen skulle njuta den ”rätt, rättighet, hörsamhet och tjenst,” som förut
tillkommit danska Konungen och Kronan. Fredsfördraget 1658 innehöll i
8;de punkten, att Adeln i de cederade provinserna skulle vara pligtig att
göra Kongl. Majit och svenska Kronan dess trohetsed, samt "sig till lydno,
trohet och tjenst obligera, såsom de Danmarks Konungar för detta skyldige
varit hafva”; hvaremot de, i 9:de punkten, erhöllo den för alla innebyggare
gemensamma försäkran, alt ”blifva vid deras vanliga rätt, lag och
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
gamla privilegier och friheter olurberade och obehindrads, så vida de icke
löpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges Krona.” Fredsfördraget
af 1660 är af samma innehåll, sorn 8:de punkten af 1658 års;
och uti resolutionen på Ridderskapets och Adelns besvär den 26 November
1660 § 26 försäkrade Kongl. Maj:t dem, som innehade gods i Halland
och de öfriga acquirerade provinserna, att de, efter pacta, skulle "vid deras
vanliga friheter och rättigheter mainteneras, efter sorn Kongl. Maj:t ock
Nådigst vill erfara, hvartill de många tributer och exactioner, sorn dem
hafva varit pålagde, äro använde och emploijerade.” För att närmare bestämma
de, genom freden med Sverige, införlifvade provinsers skyldigheter
och rättigheter, utnämndes sedan Compromissarier, hvilka med provinsens
inbyggare behandlade dessa föremål, hvarefter genom Malmö Recess
den 18 September 1662 bestämmelser så i ena som andra hänseendet lemnades,
och 8:de punkten af denna Recess innehåller, att Ridderskapet och Adeln
blifver, vid de immuniteter och privilegier, sorn de ”af ålder njutit hafva, så
vida de icke strida emot Sveriges fundamental-lag och stadgar och dess välfärd
och intresse.” I afseende på rusttjensten och knecktehållel åberopades en af
Komraissarierne gifven serskild resolution å Adelns besvär, b vilken, af samma
kraft som sjelfva resolutionen, i 14:de punkten lyder sålunda: ”för det
sista, så bafva ock Kongl. Commissarierne intagit Ridderskapets och Adelns
anhållande, angående utskrifningen och alt ingen sådan må blifva dem,
ritan deras vetskap, ålagd. Nu, som Kongl. Gumm isa rieme intet äro annorledes
informerade, än att Hans Kongl. Nådigst vill lemna Ridderskapet och
Adeln det vilkor, som de tili presterande af sina knektar, jemte rusltjensten,
bafva varit vane, alltså låta Kongl. Commissarierne dervid bevända”
m. m. Sedermera åtog sig Adeln i Halland, enligt 3 §. i Riksdags-beslutet
den 27 Augusti 1664, att, likasom den i Skåne, ”hålla 2 knektar af en
bäst, dock så att donerade, köpte och förplanlade gods dersammastädes blifva
vid det kontraktet, som, i Drottning Christinas tid med dem upprätladt
är”, ock, enligt 4 §., att lika deltaga i båtsmanshållet af dem ”tillhörige
eller förundte bönder, dock förbehållna sätesgårdar och vekedagsbönderne”,
men i öfrigt skulle inga gods, "de vare sig under lån eller allodialrätt,
ehvarest de ock äro belägna, eller ock af hvem de helst besittas, frälse eller
ofrälse, så väl som enkors eller omyndiga barns, icke eller Adelns betjenles
förlänta gods och gårdar, vara härifrån frika linde”. Vid 1668 års
Riksdag förnyade Halländska Adela åtagandet om kncklehållet, och Adela
i allmänhet
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 29.
i allmänhet det om båtsmansliållet, enligt 6 och 7 §. §. i riksdagsbeslutet
den 22 September samma år; och vid 1672 års riksdag belefvades, enligt
3 §. i riksdagsbeslutet den 18 December sistnämnde år, att Ridderskapet
och Adeln i Halland skulle hafva samma ulskrifningsförfattning, som
gällde i de öfriga provinserna, ”så vidt deras skattlagda bönder angår.”
Samma grund följdes äfven sedermera, enligt riksdagsbeslutet den 22 November
1680 §. 3, hvarjemte uti Kongl, resolutionen å Adelns besvär den
29 i samma månad, §. 57, lofvades, att Kongl. Maj:t ville närmare låta genomse
det ackord, som 1650 slutades om utskrifningspenningar, samt andra
persedlars utgifvande i Halland, som, ’i förmågo af beniäldte accord,
till ordinarie räntor skulle vara anslagna”. Genom Kongl. Brefvet den 22
Februari 1684 stadgades, att rusttjensten i Halland skulle presteras på lika
sätt som i Skåne af enkor och faderlösa barn, men prester, borgare,
bönder och andre betjente, som hafva allenast 12 3 eller 4 hemman,
begrepos icke under Adelns rusttjenst, utan ville Kongl. Maj:t framdeles
förklara, hvad dc, i stället för rusttjenst, skulle prestera, och genom Kongl.
Brefvet den 17 Januari 1686 stagdades, att skattefrälse, som af frälse eller
ofrälse man, under frälse vilkor ifrån Kronan äro ti 11 ha nd la de, skulle vid
utskrifningen vara 10 hemman om en rote, samt genom Kongl, resolutionen
på Adelns besvär den 21 Februari 1689, §. 8, alt Ridderskapels och
Adelns i Halland frälse gods, vid de årliga utskrifningarne, icke mätte graveras
högre än frälse gods i Skåne och nästgränsande provinser. När det
tilläts, att utskrifningspenningar, i stället för utskrifning, fingo erläggas, fastställdes
dessa, för frälset till 2 daler, ”undantagande veckodags- och insockne
godset, som derföre alldeles har varit befriadl”, och uti detta belopp
vägrades minskning genom Kongl. Brefvet den 24 December 1692, hvaruti
förklarades, att frälset ifrån denna afgift icke mera än andra undersåter
borde frikallas. Yid den utskrifning af manskap, sorn 1703 verkställdes,
sattes 5 kronohemman om rolen, då deremot 10 utsockne frälsehemman
tillädes hvarje rote. Vid 1708 års utskrifning togos 3 hemman af de förra
och 6 af de sednare, men vid 1711, 1712 och 1713 årens utskrifningar
svarade utsockne frälset lika med kronohemman.
Uti Malmö Recess var lofvadt, att de nya provinsernas adliga privilegier
skulle med de gamla svenska provinsernas jemföras och att vidare
skulle afhandlas, huru privilegierna å hegge sidor ”mätte förblandas och
inrättas”: men en sådan jemkning för sig gick icke, förr än i sammanhang
lith. Hit Ii St. Pr. 1847 &. 1848, 1 Samt. 1 Afd, 8 Helft. 2
10
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 29,
med de privilegier, hvilka, ef Ler enväldets afskaffande, för hela Rikets Adel
utfärdades. Emellertid hade de nya provinsernas Adel den 7 Juni 1664
erhållit 'admission och incorporation’’ i svenska Riddarhuset. Kongl, privilegierna
den 26 Maji 1719 innehöllo ingenting serskildt för de nya provinsernas
Adel, men frågan om utsockne frälsets deltagande i rotering förekom
följande året och uti Kongl. Resolutionen den 27:de Januari 1721
för kl aras detta frälse med skäl och fog icke lära undandraga sig rotering.
Vid uppgörande af Kongl, privilegierna den 16 Oktober 1723 kommo deremot
de nya provinsernas rättigheter och skyldigheter under öfvervägande,
enligt hvad ingressen tydligen visar, der det heter, att, emedan Adeln i
i Skåne, Halland och Blekinge ”genom deras laga fullmäktige vid denna
riksdag framtedt och Oss föredraga låtit deras medbragla uråldriga privilegier,
friheter och rättigheter, som de uti fordna Svenska och Danska Konungars
handfästningar och recesser finnas och sedermera, genom fredsfördragen,
Malmö Recess och flere förordningar, fastställde och befästade äro,
ty bafve Wi — — och — — — vill härmed, och i kraft af detta Wårt
öppna bref sammanfoga Adeln uti förbemälde återvunna provinser med
ali den öfriga Riksens Adel, begge deras gunila väiförvärfvade adliga privilegier,
friheter och rättigheter återställa, styrka och stadfästa, pä sätt oell vis,
som allt härefter föijerAf desta ord lärer den slutsats otvunget kunna
dragas, alt Halländska Adelns gamla friheter och rättigheter, till så stor del
som de för framtiden borde bestå, äro intagne i 1723 års privilegier för
hela Rikets Ridderskap och Adel, samt att något, som uti dem icke blifvit
upptaget, ej eller borde gälla; och då nu 8:de punkten i dessa privilegier
från rotering endast frikallar Halländska Adelns sätesgårdar och insockne
frälsehemman, med tillåtelse att, om några af Adelns då varande utsockne
hemman skulle med orätt hafva mist insockne rättigheter, som samma hemman
af ålder, nemligen den liden, då landet ifrån Danmark till Sveriges
lyd no och devotion, egt och befinnas vara d ei till berättigade, så tilläts dem
att en sådan rättighet återvinna; och då vidare uti 9:de punkten uppräknas
de onera, från hvilka utsockne hemmanen befrias, samt, ibland dessa, icke
nämnes utskrifning eller rotering, måste det antagas, att sistnämnde hemman,
efter 1723 års privilegier, voro dessa onera underkastade; dock att,
enligt 10:de punkten, ”när Riksens larf och lägenheter förefalla, sorn uti
”lagen förbemälde äro, och någon contribution och hjelp måste utgöras, då
”skulle icke något påläggas Adelns landlbonde!- och utsocknefrälsehemman,
'utan menige Ridderskapets och Adelns, som sjelfve några landtgods ega,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
11
’’goda ja och samtycke”; och skulle då alltid räknas 2 frälse mot ett Kro"no-
och skattehemman; och således skulle äfven hållas om ”utskrifning hos
”Allmogen lill Riksens värn och försvar samtyckt och beviljad blifver”. År
1721 indelades Halland till hålmanshåll efter samma grunder, som gällde
för Blekinge; men denna indelning upphäfdes 1723 och nuvarande roteringsverk
uppgjordes i stället 1726. Ehuru den för Rolerings-commissionen utfärdade
inslruclion bestämde, att utsockne frälset skulle roteras, kom det
dock derlill icke i fråga och n mines ej heller i det med provinsen sistnämnde
år afslutade kontrakt om ständigt båtsmanshåll, hvartill orsaken får sökas
i den omständighet, alt detta frälses egare vid förrättningen protesterat
emot roteringsålgärden, samt att tillåtelse erhållits, tält dermed fick anstå
lill nästa riksdag. Vid 1723 års riksmöte förklarade Adeln från Halland
sig ej vilja undergå rotering för sina utsockne frälsehemman, emedan l:o
de utgöra sådana extra ordinarie utlagor, som icke åligga andra frälsebönder
i riket, der båtsmanshåll är; 2:o det skall strida emot deras privilegier
och 3:o något ”erkläckeligt” bålsmanstal af dem ej kunde erhållas. Rikets
Ständer anmälde detta förhållande hos Kongl. Maj:t, men förklarade derjemte,
alt de förmodade, det’Adeln, uppå vidare föreställning, skulle kunna förmås
åtaga sig rotering, i fall 6 hemman sattes om hvarje rote och utskrifningspenningarne
eflergåfvos. Vid riksdagen 1727 väcktes åter fråga om samma
frälses skyldighet att deltaga i rotering, hvarom man dock icke kom att förena
sig, och vid 1731 års riksdag framställdes, i anledning af Åmiralitets-Collegiets
erinran derom, nådig proposition, att Adeln i Halland skulle åtaga sig för sina
utsockne frälsehemman hålla 128 båtsmän, genom hvilken rotering frälsemannen
i Halland ansågos icke komma att ”känna någon större afsaknad än frälset
uti Bleking och Södermöre i detta fall är underkasladt, som i sig sjelf är
af föga eller alls ingen consequens, emot det att Kongl. Maj:t och riket dermedelst
en märklig nytta tillflyta.” Men sedan Halländska adeln vägrat
att bifalla propositionen, ”ehuru den projekterade båtsmans-indelningen för
dem var dubbelt lindrigare än i Bleking,” förklarade Kongl. Majit, under
den 16 December samma år, att dervid fick bero. Fråga om Halländska
utsocknefrälsets rotering väcktes sedan vid alla påföljande riksdagar, intilldess
Kongl. Majit, uppå Rikets Ständers underdåniga begäran, under den 7
September 1756, i nåder förklarade, att samma frälse skulle då och för
framtiden bibehållas vid utskrifningspenningars utgörande i stället för rotering,
hvilket äfven ansågs förmånligt för kronan, enär. Halländska roteringen
var inrättad på den grund, att så många åboer, som annars skulle ut
-
12
Kongl. Maj:Is Nåd, Proposition, N:o 29.
göra 24 daler silfvermynt utskrifningspenningar, i stället svara för en båtsman
och således med iakttagande af den vanliga principen, att frälset deltager
till hälften emot krono och skatte för hvarje båtsman, skulle förlora
48 daler silfvermynt.”
”Sedan frågan på detta sätt var afgjord, utgingo utskrifnings-penningarne
oafbrutet; deras belopp var år 1811, 3964 r:dr. Uti bevillningsförordningen
den 15 Juni 1800 Art. 2 § 5 mom. 5 stadgade Rikets Ständer,
att de hemman, som voro fullkomligt fria från rotering, skulle erlägga en
rotefrihets-afgift af 8 r:dr, hvarifrån dock undantogs provinsen Halland,
samt i allmänhet alla de hemman, hvilka för en slik roleringsfrihetj förut
betalte, eller hade annan, emot voteringen i någon måtto svarande, tunga;
och någon rotefrihetsafgift utgick således icke af de Halländska utsocknehemmanen,
emedan åboerne å dem betalte inskrifningspenningar. Uti
Kongl, kungörelsen den 6 April 1810, angående förändringar och jemkningar
i riks-slåndens privilegier, stadgades om bevillnings erläggande jemväl
af utsockne frälsehemmanen, och i bevillnings-förordningen den 28 i samma
månad förnyade Rikets Ständer deras i 1800 års bevillningsförordning
förut gifna ofvannämnda stadgande.”
”Vid 1809 och 1810 årens riksmöten förekom fråga om krigsmaktens
nödvändiga förökande, och Rikets Ständer öfverlemnade, uti underdånig
skrifvelse af den 28 April sistnämnde år, såsom svar å Kongl. Majds,
den 31 förutgångne Mars, aflåtna nådiga skrifvelse, Allmänna Besvärs- och
Ekonomie-Ulskotiets, den 10 April, i ämnet afgifna betänkande, innehållande,
att all oroterad jord, af hvad namn den vara måtte, mililär-boslällen
allenast undantagne, skulle extra roteras lill presterande af manskap i
krigstid, hvilken rotering verkställdes enligt Kongl, instructionen den 5 Februari
1811 och i följd hvaraf de Halländska utsockne frälse-hemmanen
samma år till extra rotering indelades.”
”När hemmanen blefvo extra roterade, befriades de från erläggande
af utskrifningspenningar, hvilka dittills i Halland erlagts af allmogen å skatte-
krono- och utsockne frälsehemman med 2 daler silfvermynt (32 sk. broo)
för hvarje ulskrifningsgill person, och den inkomst, som dymedelst från
Skåne och Halland påräknades Lill ett belopp af 15,000 rdr årligen, uteslöts
ur 1812 års riks-stat.”
"Emedlertid hade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den
10 Augusti 1812, anhållit, att den verkställda extra voteringen måtte varda
å nyo öfversedd och der den skulle finnas ojemn, i förhållande lill gam
-
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
13
la voteringen, derefter blifva jemkad, ehvad underdåniga besvär deröfver
blifvit anförda eller icke, och under den 8 Augusti 1815 anhöllo Rikets
Ständer ånyo om jemkning samt uppgåfvo de grunder, som Ständerna ansågo
dervid böra följas. Vid 1823 års riksdag tillkännagaf sedermera
Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse af den 20 Mars, att krigs- och kammar-coliegierna
bade, uti deras infordrade underdåniga utlåtande öfver Rikets
Ständers sistnämnda skrifvelse, varit af olika tankar, angående rotejemkningen,
i anseende hvartill och då de af ständerna vid 1815 års riksdag
uppgifna grunder icke voro med fullkomlig tydlighet bestämda, Kongl.
Maj:t öfvcrlemnade handlingarne till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
och ville, sedan Rikets Ständer sig i ämnet utlåtit, utfärda föreskrifter
till roterings-jemkningens definitiva verkställighet. Det utlåtande,
som nämnde Utskott, i anledning af denna nådiga framställning, under deri
8 Juli samma år afgaf, innehåller, bland annat, följande; ”Sedan Utskottet
”öfver väga t, att, enligt äldre stadgar och författningar, all jord af krono”
skalle- och frälse-natur bör vara underkastad ständig rotering, har Utskottet
trott sig finna, alt, bland undantagen från extra rotering, äfven all så
beskaffad jord borde innefattas, och af sådan anledning föreslår Utskottet
derföre, att, i stället för sistnämnde rotering, med ständigt kneckte-och båtsmanshåll,
enligt de i hvarje provins förut gällande roleringsgrunder, eller,
der sådana icke finnas, efter nya, med afseende på hemmanens förmåga att
draga rotering lämpade grunder, må beläggas alla vid 1811 års rotering
antecknade hemman af förenämnde beskaffenhet■” och hemställde Utskottet,
att, derest Piikels Ständer bi föllo utskottets förlag, det måtte öfverlemnas
till Kongl. Maj:t att om verkställigheten deraf låta besörja, dock så, att de
på detta sätt tillkommande ordinarie rotarne blifva ställda på ständig vacanee,
emot en årlig afgift lill stats-verket, då den rotefrihetsafgift, sorn
af ifrågavarande hemman dittills varit erlagd, kom att upphöra. Emot
detta Utskottets förslag väcktes anmärkningar inom tre riksstånd, hufvudsakligen
härledde deraf, att Utskottet ansågs icke hafva varit behörigt att
detta förslag väcka, och uti nytt utlåtande af den 20 September frångick
Utskottet sitt tillstyrkande, dock med förklarande derjemte, att Utskottet
fortfarande ansåg krono- skatte- och frälsehemman ej böra i extra rotering
deltaga. Sedan detta utlåtande af samtlige riksstånden blifvit bifallet, afläto
Rikets Ständer, under den 17 December samma år, lill Kongl. Majitfen
underdånig skrifvelse, uti hvilken, bland annat, förekommer ”alt, efter hvad
genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut,, varit åsyfladt, extra roterin
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
sen endast borde träffa så kallad priviligierad jord, samt alt derifrån
således äfven böra skiljas alla hemman och lägenheter af krono- skatte-
och frälse-natur, hvilka enligt för fattningar ne äro underkastade ständig
rotering", och ansågo Rikets Ständer, att ifrån extra roteringen borde uteslutas
”alla vid 1811 års extra rotering antecknade hemman af förenämn”de
beskaffenhet, i afseende på hvilka särskild undersökning blifver nödig,
”om icke å ett och annat ställe, delar af förut roteradt hemman kommit
”att, i extra roteringen ingå, blott derföre att hemmanet i gamla roteringen
'”blifvit upptaget till mindre hemmantal, än hvaraf det efter jordeboken be”står,
och utan afseende derpå, att sådant skett för hemmanets svaghets
skull, eller andra gällande orsaker.”
”1 anledning af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse utfärdade
Kongl. Maj.t den 20 December 1825 en förnyad nådig instruktion
för kommitlerade till förrättande af extra roterings-jemkningen i riket, uti
hvilken föreskrefs, bland annat, att extra roteringen endast bör träffa s. k.
priviligierad jord, samt ”derifrån följaktligen böra skiljas alla hemman
och lägenheter af krono- skatte- och frälse-natur, hvilka, enligt författnings
rne, äro underkastade ständig rotering,” hvarjemte, genom nådigt cirkulaire
af samma dag, föreskrefs, att, ”emedan ali sådan jord åligger i ordinarie
roteringsbesväret deltaga” skulle extra roterings-kommissionerna ”icke
”allenast noga undersöka, huruvida inom hvarje extra roterings kommis”sions-distrikt
någon proterad jord af dessa naturer förefinnes, som, efter
”gällande författningar, bör i ordinarie rotering deltaga, utan ock densam”ma
i ordinarie rotar indela.”
”Vid 1828 och 1830 årens riksdag hafva Rikets Ständer, på sätt den
då utfärdade bevillnings-förordningen innehåller, förklarat, alt, då all i riket
befintlig rotering underkastad jord af krono- skatte- och frälse-natur,
enligt Rikets Ständers beslut, bör vara till kneckte- och båtsmanshåll indelad,
men hemman och hemmansdelar, eller jord likväl gifves, som ännu
ej kommit att vidkännas ett sådant onus, så skulle de betala rotefrihetsafgift;
men vid samma riksdag begärde Rikets Ständer derjemte, uti underdånig
skrifvelse af den 28 September 1829, att den efter 1823 års riksdag
beslulade tillökning i ordinarie knecklehållet icke måtte befordras till verkställighet,
innan Rikets Ständer latt tillfälle att sig derom utlåta, samt att,
om någon verkställighet blifvit vidtagen, densamma måtte blifva återkallad,
till svar hvarå Kongl. Maj:t, under den 18 Juni 1834, i nåder meddelade,
hurusom Kongl. Maj;t inhemlat, alt skatte- krono- och frälsejords åliggande
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 29.
15
ali deltaga i ständiga kneckte- och båtsmanshållen, redan uti riksdagsbeslutet
den 3 Januari 1683 blifvit bestämdt, och sedermera af Rikets Ständer
vid flere riksdagar stadfästadl, hvadan cck så beskaffad jord, då den
icke varit till effektivt kneckte- eller båtsmanshåll indelad, presterat årlig
rotefrihels-afgift, stadgad först, genom kongl, resolutionen den 29 November
1727, till belopp af 10 daler silfvermynt årligen af helt hemman, men sedermera,
lid efter annan och sist vid 1812 års riksdag, förhöjd till 12 r:dr;
att denna afgift äfven grundade sig på 25 § i 1830 års bevillnings-stadga;
att kommillerade väl upprättat förslag till roleringslängden, men alt på
dessa förslag ingen verkställighet ännu följt m. m.’’
”Det nya roteringsverk, som, i följd af 1825 års nådiga instruktion,
upprättades, åsatte utsockne frälsehemmanen i Halland endast extra rotering,
men denna åtgärd ogillades i Kongl, brefvet den 2 November 1833
och dessa hemman förklarades, i grund af 14 § i riksdagsbeslutet af den 3
Januari 1683, kongl, resolutionen den 27 Januari 1721, samt kongl. Instruktionen
den 20 December 1825 skyldige att draga ordinarie rotering;
men då, till följd deraf, roteringen i början af år 1835 skulle åter företagas,
underställde icke desto mindre kommillerade ånyo Kongl. Maj:ts nådiga
afgörande, huruvida de meranämnde hemmanen skulle extra eller ordinarie
roteras; emedan egarne emot detta sistnämnde slag af rotering protesterat,
hvarpå under den 24 Oktober 1837 följde det nådiga svar, alt
som det öfverensstämde med så väl äldre författningar som Kongl. Brefvet
den 2 November 1833, alt utsockne frälse-hemmanen skulle ordinarie
roteras, egde kommillerade att ställa sig dessa klara och tydliga föreskrifter
till underdånig efterrättelse.”
”Till följd af dessa flera sammanstämmande föreskrifter, blefvo utsockne
frälsehemman med ordinarie rotering belagde uti de nya roteringsverk,
hvilka i orten upprättades och under den 7 Februari 1839 af Konungens befallningshafvande
insändes, jemte besvärsskrifler af egarne till utsockne frälsehemman
öfver dessa hemman påförd ordinarie rotering. Innan detta mål
hann afgöras, hade Rikets Ständer, uti deras ofvannämnde underd. skrifvelse
af den 13 Februari 1841, anhållit, alt, då icke allenast 1825 års instruktion,
utan äfven nådiga brefven af den 2 November 1833 och den 24 Oktober
1837 ansågos gifva anledning dertill, att utsockne frälsehemman i
Halland redan voro ålagde ordinarie rotering, men Rikets Ständer icke vunnit
kännedom om någon öfverenskommelse, hvarigenom egarne lill . dessa
hemman skulle hafva åtagit sig ordinarie rotering, lika litet som om någon
16
Eorigl, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
författning, hvarigenom en sådan blifvit dem ålagd,’ Kongl. Maj:t, genom
Kådig kungörelse måtte förklara, att alla de åtgärder, som blifvit vidtagne
för ifrågavarande hemmans ordinarie rotering, endast voro att anse såsom
förberedande undersökningar i frågan, äfvensom att berörde åtgärder
icke grundlägga något anspråk till påförande af sådan rotering, eller deremot
svarande afgifter, samt att således utgörandet af ständig rotering för
dessa hemman icke kan ifrågakomma, med mindre Kongl. Majit och Rikets
Ständer finna den böra en dylik tunga utgöra. Efter det vederbörande
kollegier ånyo sig yttrat samt de 113^1 roteringsverken undergått behörig
pröfning, förklarade Kongl. Majit, under den 23 Februari 1844, först i afseende
på frågan om utsockne frälsehemmanens skyldighet att draga ordinarie
rotering, att, om det ock, å ena sidan, medgåfves, att dessa hemman, i
den tid provinsen lydde under Dansk Öfverhet, icke varit rolering underkastade,
det dock, å den ardra, icke kan motsägas, att frihet, från en sådan
rotering dem i 1723 års aflmänna Adliga privilegier ej blef medgifven,
hvadan, och då dessa privilegier, enligt hvad. i Malmö recess var utlofvadt
och de i ingressen äfven innehålla, skulle sammanjemka de eröfrade landskapernas
rättigheter med de äldre provinsernas, de ock måste anses hafva
upphäfvit alla de delar af de äldre förfa tillingarne, som mot samma privilegier
voro stridande; att 1723 urs privilegier, då de i 9:de punkten omtalade
onera, från hvilka utsoeknefrälsehemmanen f 1 i ka Ilades, hvarken nämna
rotering eller göra någon skillnad emellan dylika hemman i de eröfrade
provinserna och det öfriga Sverige, hvadan det mäste tagas för afgjordt,att
utsockne hemman i hela Sverige skulle, i afseende på roterings-besväret,
behandlas efter enahanda grunder, och således, utan undantag, vara rotering
underkastade; att af Kongl. Resolutionen den 27 Januari 1721 synes,
det Kongl. Majit redan då ansåg utsockne frälsehemmanen i Halland med
fog icke kunna undandraga sig rotering; att om det vidare, å ena sidan,
medgifves, att dessa hemman icke destomindre blefvo oroterade, oaktadt försök
till Ridderskapels och Adelns förmående att frivilligt åtaga .sig detta
onus, vid 1731 och påföljande årens riksdagar, gjordes, det ock å den andra,
icke kan nekas, att, enligt hvad handlingarne tydligen visa, det då ansågs
för kronan lika förmånligt, om icke förmånligare, att, i stället för rotering,
emottaga inskrifningspenningar, hvilket äfven af det till hemmansegarnes
fördel åberopade 1756 års Kongl, bref inhemtas, samt slutligen att
det är fullt bevisadt, det utsockne frälsehemmanen i Halland ingalunda någonsin
varit
Kongl. Maj. is Nåd. Proposition, N:o 29.
17
gonsin varit alldeles befriade från skyldigheten att, äfven i fredstid, deltaga
i Rikets försvar, enär de årligen erlagt utskrifningspenningar. Emellertid
och huru än de äldre författningarne tolkas, fann Kongl. Maj:t dock ovedersägligt,
att Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse af den 17 December
1823 fastställt den allmänna grund, att ifrån exLra rotering borde skiljas
alla hemman och lägenheter af krono-skalte och frälse-natur, såsom,
enligt författningarne, underkastade ständig rotering; att Kongl. Maj:t denna
Rikets Ständers åsigt godkänt, samt alt samma grund således tillkommit
i den ordning, 80 § Regeringsformen föreskrifver; och af alla dessa sammanlagda
skäl, fann Kongl. Maj:t Sig vara förhindrad att medgifva någon
förändring i hvad Kongl. Maj:t, under den 2 November 1833 och den 24
Oktober 1837, i afseende på utsockne frälsehemmanens i Halland skyldigheter
att deltaga i ordinarie rotering, i Nåder förordnat, såsom följd hvaraf
Kongl. Maj t icke eller kunde bifalla utfärdande af en sådan kungörelse,
som Piikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 13 Februari 1841,
begärt.’'
”Det utarbetade nya roterings- verket blef, under den 3 Mars 1845, af
Kongl. Majit i nåder gilladt, med föreskrift, alt detsamma, i afseende på tillökningen
i ordinarie båtsmanshållet skulle, i sammanhang med den af Kongl.
Maj:t under den 23 Februari föregående året beslutade framställning till
Rikets Ständer om lindring i båtsmanshållet för utsockne frälsehemman till
Rikets Ständer öfverlemnas, med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t dervid
icke haft något att erinra.”
”Hvad sålunda förekommer i fråga om de Halländska utsockne frälse
hemmanens rotering torde kunna anses innefatta fullständig upplysning i
ämnet oell utredning af de derå inverkande förhållanden, på grund af
hvilka Kongl. Maj:t, icke allenast uti instructionen den 20 December
1825 antagit, utan äfven genom nådiga bref den 2 November 1833
och den 24 Oktober 1837 bestämdt och uttryckligen förklarat samt i
i öfverensstämmelse dermed, enligt Kongl, brefvet den 23 Februari 1844,
för Dess del, funnit nämnde hemman vara skyldiga att draga sländig rotering,
så att frågan derom nu mera endast beror på Riksens Ständers beslut
vid granskning, pröfning och fastställande af den tillökade ordinarie
och extra roteringen, ej mindre i Halland, än i andra Rikets provinser.’’
”Skulle Rikets Ständer, för deras del, finna utsockne frälsehemmannen i
Halland icke vara pligtige att vidkännas ständig rotering, följer deraf, att ali
Bih. till R. St. Prot. 1847 $ 1848. 1 Sami. I Afd. 8 Baft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 29.
fråga om hemmanens så beskaffade rotering förfaller, och att de, i stället,
böra med extra rotering beläggas, då jemväl bör komma under öfvervägande,
huruvida de förut vanliga utskrifnings-penningarne skola under fredstid,
då effectiv rotering icke utgöres, för berörde hemman erläggas; men
med antagande, att Rikets Ständer äfven anse ofta nämnde hemman böra
draga ständig rotering, förekommer lill bedömande, om och i hvad mån
desamma, i anseende till deras svaga beskaffenhet och särskildta omständigheter
må beviljas lindring i rote ringsbesväret, dervid icke bör lemnäs obemärkt,
att utsockne frälsehemmanens egare, till skäl för deras påstående om
befrielse från ständig rotering, egentligen och hufvudsakligast åberopat Kongl,
brefvet den 7 September 1756, hvilket, tillkommet i anledning af den förut
flera gånger väckta, uppskjutna och åter upptagna fråga om utsockne
frälsehemmanens indelning till ständig rotering, innefattar att nämnde hemman
skulle, i stället derför, då och för framtiden, bibehållas vid de årliga
utskrifningspenningarnas utgörande, hvadan af utsockne frälsehemmansegarne
icke skäligen kan fordras eller påräknas, all, i följd af Rikets Ständers vid 1810
års Riksdag, i ändamål af krigsmaktens förökande, fattade beslut om extra rotering
af ali oroterad, sländig rotering ej underkastad, jord, med undantag
endast af militiae-boställen, utsockne frälsehemmanen i Halland skulle, genom
ringare bidrag till försvarsverket, än af dem förut varit leinnadt, sålunda
komma i bättre ställning än tillförene; och ehuru dessa hemman allt ifrån
år 1813 undgått betalning af ulskrifningspenningarne, hvilka år 1811 utgjort
3964 r:dr b:co, och följaktligen redan kommit i åtnjutande af en högst
väsendtlig fördel, hvarå icke, emot förrberörde Kongl, bref den 7 September
1756, kunnat göras anspråk; likväl och enär utsockne frälsehemmanen
i Halland, i jemförelse till hemman af enahanda eller likartad natur i andra
orter, äro af särdeles svag beskaffenhet och nuvarande egare förvärfvat
desamma under den, efter deras omdöme, fullt tillförlitliga, fastän felaktig
befunna förutsättning, att hemmanen ej kunde åläggas annat eller högre
bidrag till försvarsverket, än det i 1756 års Kongl, bref bestämda,
och föreställningen derom inverkat på hemmanens värde vid arfskiften, köp
och byten samt det otvifvelaktigt skulle leda till de svåraste följder för
hemmansegarne enskildt, så väl som för sjelfva orten, om de ifrån och med
1835 belöpande vakans-afgifter skulle uttagas, har jag, nied afseende i öfrigt
derå, att, då tillförene fråga varit om utsockne frälsehemmanens indelning
till ständig rotering, blifvit föreslaget, att för Sex (6) hela hemman borde svara
för en rote, hvaremot nu ej äro beräknade mer än 4 hela hemman för
I
Kongl. Mtij:ls Kail. Proposition, N:o 29. 19
hvarje rote, ansett mig höra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte
täckas, lili proposition till Piikels Ständer, föreslå, icke allenast att de till och
med för innevarande år belöpande vakans-afgifter för utsockne frälsehemmanen
i Halland må helt. och hållet eftergifvas och således afskrifvas, eller,
der de blifvit erlagde, återbekommas, utan ock att alla de båtsmansnummer,
hvaruti omförmälde utsockne frälsehemman hafva del, må ständigt,
så väl i freds- som i krigstid, hållas vakante, med förbindelse och rättighet
för utsockne frälsehemmanen att, för deras andelar i rotarne, i vakans-afgift
erlägga endast ~ daler af del belopp, hvartill vakans-afgiften för en
båtsmans-rote der i länet uppgår, enligt de föreskrifter och beräkningar,
som 1111 följas eller framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas
lill efterrättelse; och torde nämnde i vakans-afgifter inflytande medel
böra särskildt afsättas till Kongl. Maj:ts diposition för sjöförsvaret.”
”Om Eders Kongl. Majit gillar denna åsigt, torde uti den nådiga propositionen
böra meddelas den upplysning, att Eders Kongl. Majit, genom
nådiga bref af den 23 Februari 1841 och den 2 April 1845, i nåder förordnat,
att den debiterade rote-vakans-afgiften icke skall uttagas, samt under
den 30 April 1846 i nåder lillålit, att med verkställandet af den förordnade
debiteringen må för de år, för hvilka den icke redan egt rum, anstå,
intilldess frågan om dessa hemmans rotering blifvit af Eders Kongl.
Majit och Rikets Ständer gemensamt i sin helhet afgjord; dock utan att ett
sådant anstånd med debiteringen må fritaga hemmanens innehafvare från
utgörande af rotevakans-afgift lill det belopp, som framdeles kan varda bestämdt”.
Enligt Stats-Rådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan,
täckes Kongl. Majit i Nåder gilla och, bifalla, hvad
uti förevarande mål blifvit af Departemenls-chefen i underdånighet
yltradt, föreslaget och liemstäldt.
Ex protocollo
C. O. Vougt.
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 30.
JM 30
Arik. lill Exp. Utsk. den 14 Dec. kl, 6 e. ra.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer,
rörande befrielse för de 'vid Kongl. Majlis Beskickningar
å utrikes orter anställde embets- och tjenstemän från bevillning
å den del af deras aflöning, som utaf Norrska
Statens medel bestås; gifven Stockholms Slott den 2 December
1847.
Sedan, genom den år 1835 utfärdade Bevillnings-stadga, blifvit föreskrifvet,
alt bevillning skulle utgå af de å minister-staten anvisade löner,
bar Kongl. Majit, i anledning af den klagan, åtskillige vid Kongl. Maj:ts
beskickningar å utrikes orter anställde embets- ocb tjensteman i underdånighet
fört öfver Kammar-rättens ocb Öfver-stålhållare-emhetets samman
O
stämmande
beslut, i fråga om debiterad bevillning och centonal å ministerstatens
löner och traktamenten för åren 1836 och 1837, under den 29
November 1839 nyssberörda beslut hufvudsakligen gillat; och hafva äfven
sedermera, eller från och med år 1838 till och med år 1846 dylika afgifter
blifvit desse embets- och tjenstemän årligen påförde.
Uti en den 30 Julii 1845 tili Kongl. Majit ingifven underdånig skrift
hafva bemälde embets- och tjenstemän anfört: att, ehuru de, efter det ofvanherörde
nådiga beslut medelals, icke vidare kunnat ifrågasätta alt loide
efter år 1837 följde åren anmäla någon klagan öfver bevilluingsalgifternes
debitering, hvilken alltså fortgått och i enlighet hvarmed afgifterne blifvit,
medelst innehållning å traklamenls-beloppet, till stals-verket erlagde,
hade likväl numera det förhållande inträffat, att Rikets sednast församlade
Ständer, genom bifall lill bevillnings-utskottets betänkande af den 2 Januari
1845 (Nio 19) rörande en i delta ämne väckt motion, förklarat: att
det vore ulredt, alt bevillning blifvit till Svenska stats-verket erlagd af hela
den till de utrikes beskickningarne anslagne aflöning; att lika ostridigt vore,
det sådant icke varit en följd af något stadgande i bevillnings-förordningen,
utan endast härrört af en saknad upplysning om de belopp, som
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition, N:o 30,
21
lill minister-slalen fran svenska slats-verkel rätleligen ulgått, men alt, enär
någon föreskrift, åsyftande befrielse från bevillning å den på norrska statsverket
belöpande andel af beskickningarnes aflöning icke lämpligen kunnat
eller kunde inflyta uti Sveriges Rikes Ständers Bevil/nings-Stadga, Rikets
Ständer ansåge nödig rättelse i afseende på det anmärkta förhållandet
kunna vinnas derigenom, att Utrikes Departementet vore i tillfälle vidtaga
så da ne åtgärder, som bereda en säker och fullständig upplysning lill huru
stor andel, i förhållande lill Konungariket Norriges bidrag till minister-staten,
de utrikes beskiekningarnes löner utaf samma bidrag utgöras. På
grund häraf och då Rikets Ständer sålunda sjelfve meddelat den förklaring
af deras bevillnings-stadga uti förvarande del, att densamma aldrig afselt
eller kunnat afse någon beskattning, svenska stals-verket till godo, å aflönings-medel,
som af det norrska anslaget uppburits, hvaraf äfven vore en
följd, alt denna beskattning, på sätt densamma emedlertid egt rum, saknat
all rältmälighet och billighet, hafva merbemälde embets- och tjenstemän i
underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:l täcktes, i den ordning Kongl. Majit kunde
finna lämplig, förordna, att af dem erlagda bevillningsafgifter för så stor del
af deras å minister-staten uppburne traktamenten, som svarar emolKonungaRiket
Norriges årligen erlagda bidrag till de deplomatiska utgifterna, i förhållande
lill svenska statsanslaget för samma ändamål, måtte vederbörande återställas.
Kongl. Majit, sorn öfver denna ansökning inhemtat Dess och Rikets
Kammar-rätts, deif 12 December 184-5 afgifna, underdåniga utlåtande, bar
vidare, genom nådig remiss af den 17 September näsllidet år, anbefallt
Herr Slals-iVliuislern för utrikes ärendena att meddela fullständig upplysning
ej mindre om beloppet af de aflöningar, som för hvarje år, från och
med 1836, Lill de vid svenska och norrska beskickningarne å utrikes orter
anställde personer ulgålt, än ock om de bevillnings- och öfrige afgifter
lill svenska stals-verket, hvilka för dessa aflöningar blifvit’ debiterade och
erlagde, tillika med uträkning å hvad, som häraf skulle komma att restitueras,
derest såsom grund för bevillningsafgifternås beräkning antoges endast
så stor del af uppburne löner och traktamenten, som, eller förhållandet
emellan svenska och norrska bidragen till diplomatiska utgifter, på de
svenska stals-verket belöper.
Till åtlydnad af denna nådiga befallning, har Herr Stats-ministern för
utrikes ärendena, uti skrifvelse den 15 Maji innevarande år, öfverlemnat
de i omförmälda hänseenden upprättade uträkningar, jemte öfriga till frågans
behöriga utredning ledande uppgifter, allt med beräkning från och med
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, lSr:o 30.
åi' 1836 till ocb med år 1846, förmälande Herr Stats-ministern härvid,
bland annat, hurusom den grund, enligt hvilken de af norrska stats-verket
till minister-slaten anslagna medel böra anses ingå uti aflöningen för
embets- och tjenstemännen vid beskickningarne, icke kunde, efter Herr Statsministerns
underdåniga tanke, utgöra någon annan, än det förhållande, som
eger rum emellan hvarderas af de förenade rikena till minister-staten beviljade
anslag, emedan af dessa sammanräknade anslag alla de utrikes Departementet
åliggande utgifter bestridas; samt att, om vid utbetalningen af
traktamenten och aflöningar det svenska stals-anslaget dertill i främsta rummet
användes och af det norrska stats-anslaget endast den häruti uppkommande
brist, enligt Kongl, brefvet den 6 Februari 1830, genom inbetalning
från utrikes Departementet till Stals-kontoret fylles, sådant endast vore
en följd af den ordning, som vid liquidationen blifvit anbefalld att iagttagas,
men icke kunde inverka på bedömandet af hvartdera rikets skyldighet
att, i förhållande till dess serskilda anslag, uti lika mån deltaga i
alla de utgifter, som för de ministeriella ärendenas behandling erfordras.
Då Kongl. Maj:t tagit detta ärende under nådigt öfvervägande, har
Kongl. Maj:t, med hemtadt stöd af Rikets sednast församlade Ständers ofvan
omförmälde medgifvande, att de till minister-statens embets- och tjenstemän
utgående traktamenten och aflöningar endast, i den mån svenska
slats-verket dertill lemnar bidrag, böra eller kunna blifva föremål för bevillning,
samt enär hvartdera af de förenade konunga-rikenas andel i beskickningarnes
aflöning icke kan annorlunda bestämmas, än efter det förhållande,
som eger rum emellan det ena och andra rikets bidrag till minister-staten
på det hela, i nåder förordnat, alt uti alla å minister-staten
anvisade aflöningar, traktamenten, pensioner m. m. norrska medel skola
anses för hvarje år hafva ingått och ingå till den andel, som Norriges hela bidrag
till minister-staten för samma år utgör, i förhållande till Sveriges hela bidrag
till nämnda stat, hvarjemte Kongl. Maj--t meddelat vederbörande embetsmyndigheter
de föreskrifter, som ansetts erforderliga till beredande af
rättelse för framtiden utaf det hittills följda, emot nyssnämnde grunder
stridande, debiteiingssätt, i afseende på bevillningen å merbemälde embetsoch
tjenstemäns aflöning. Hvad åter angår frågan om restitution af den
bevillning, som, utöfver förhållandet af Sveriges andel i den samfälda anslagssumman
för minister-staten, redan blifvit för dithörande aflöningar erlagd
och i afseende hvarå en i möjligaste måtto fullständig utredning numera
blifvit genom utrikes Departementet tillvägabragt, har Kong!. Majit
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 30.
23
väl ansett, under de förhållanden, som i förevarande fall ega rum, ej mindre
rättvisan emot enskilde, än ock statens värdighet kräfva, att verkan af
den förklaring utaf gällande föreskrifter om förevarande beskattning, som
genom ärendets behandling hos Rikets sednast församlade Ständer blifvit
åstadkommen, jemväl varder till den föregående tiden utsträckt; men då
s La tens rätt till de redan erlagde bevillnings-medlen är genom laga kraftvunna
debiteringar och beslut stadfästad, och något beslut om rällighet för
vederbörande att ifrågavarande bevillning återbekomma fördenskull icke
kan, ulan Rikets Ständers serskildta medgifvande, af Kongl. Maj:t meddelas,
vill Kongl. Maj:t, som icke belviflar, det Rikets Ständer, äfven för deras del,
skola erkänna rättvisan och billigheten deraf, att en staten på origliga grunder
tilllluten inkomst varder af densamma återgäldad, härmed föreslå Rikets
Ständer, att den bevillning, som från och med år 1836 lill och med
är 1846, blifvit för de å minister-staten uppburna traktamenten, aflöningar
och pensioner m. m. erlagd utöfver hvad, som, enligt författuingarne, belöper
för svenska stals-verkels, i öfverensstämmelse med ofvan anförda grund
bestämda, andel isamma traktamenten och aflöningar m. m, må, utan hinder
af något, rörande sådan bevillning meddeladt, laga kraflegande beslut
eller någon i sådant hänseende gjord debitering, vederbörande embets- och
tjenstemän eller deras rältsinnehafvare restitueras, i hvilket afseende anmälan
om dvlik restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år
efter det beslutet härom blifvit genom utrikes Departementets försorg i
allmänna lidningarne kungjordt.
OFvanberörda, genom utrikes Departementet uppgjorda utredning öfver
de ifrågavarande bevillnings-afgifterna, tillika med öfriga målet rörande
handlingar, skola tillställas det Utskott, till hvars behandling ärendet
kommer att af Rikets Ständer hänvisas. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Konungslig nåd och ynnest städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Prupoposilion, N:o 30.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stat s-rådet å Stockholms Slott den 24
September 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Werrn,
Friherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhraus.
Deparlements-cliefen, Statsrådet Munthe föredrog i underdånighet:
4:o
Hans Excellens Herr Stats-ministerns för utrikes ärendena underdåniga
skrifvelse af den 15:de sisllidne Maji, med åtskilliga infordrade uppgifter,
i anledning af sökt restitution af bevillnings-afgifler för den del al
diplomatiska corpsens aflöning, som utgålt af norrska stats-anslaget till minister-staten.
Hans Excellens Herr Utrikes Statsministern hade jemväl ansett det
åligga sig att utreda det förhållande, som hufvudsakligen ligger till grund
för
Kongl, SIaj:ti Nåd. Proposition, N:o 30.
25
för ifrågavarande underdåniga ansökning, nemligen tili hvilket förhållande
de af norrska slals-verkct till minister-staten anslagne medel höra anses
ingå uli de diplomatiska cmhets- och tjenstemännens aflöning; och syntes det
hans Excellens klart, all detta förhållande icke kunde vara annat, än det
förhållande, som eger ruin emellan hvartdera rikets till minister-staten beviljade
anslag, emedan af dessa sammanräknade anslag alla de utgifter utgå,
hvilka det åligger utrikes Departementet alt bestrida. Om, vid utbetalningen
af traktamenten och aflöningar, det svenska stats-anslaget i främsta
rummet användes, och af norrska stats-anslaget endast den häruti uppkommande
brist, enligt Kongl, brefvet af den 6 Februari 1830, genom inbetalning
från utrikes Departementet lill Stats-kontoret fylldes, så vore sådant
endast en följd af den ordning, som vid liquidationen med sistnämnda
embets-verk, i stöd af ofvan åberopade Kongl bref, följes, men kunde
icke inverka på bedömandet af hvartdera rikets skyldighet att, i förhållande
lill deras serskilda anslag, i lika mån deltaga uti alla de ulgifter, som
för de ministeriella ärendenas behandling ega rum. Härtill komme, att
ifrån och med år 1841 svenska slats-verkels vid 1840 års riksdag nedsalta
anslag till minister-staten varit otillräckligt till de diplomatiska embets-
och tjenstemännens aflöning, så att bristen årligen måst af de fi’ån
norrska slals-verket influtne medel fyllas, hvaraf följde, icke allenast att
svenska slals-verket sedan denna tid ej i ringaste mån deltagit uti utrikes
Departementets öfriga utgifter, men äfven att de diplomatiska embets- och
tjenstemännen lill svenska stats-verket erlagt bevillning för ett belopp, som
sammanräknadt öfverstiger den summa, som svenska slals-verket till minister-staten
anslagit, hvilket förhållande, enligt Hans Excellenses tanka, bäst
bevisade origtigheten af den hittills följda beskallningsgrund. Denna origtighet
hade äfven varit af Rikets Ständers Bevillnings-utskott vid sednaste
riksdag insedd, då detta Utskott, uli dess i förevarande fråga under den 2
Januari 1845 afgifna utlåtande, yttrat, att ”da det synes vara lika bestämdt
”utredt, att bevillning blifvit erlagd af hela den lill de utrikes beskicknin”garne
anslagna aflöning, som det är ostridigt, att sådant icke varit en följd
”af något stadgande i bevillnings-förordningen, utan endast härrört af saknad
upplysning om de belopp, som till minister-staten från svenska statsverket
rätteligen utgått, så, enär någon föreskrift, åsyftande befrielse från
”bevillning å den på Kongl, norrska stats-verket belöpande andel af de
”utrikes beskickningarnes traktamenten, eller aflöning, icke lämpligen kunnat
Bih. Ull R. St. Brot. 1847 Sj 1848, 1 Sami. 1 A fä. 8 Haft. 4
26
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, JS;o 30.
”eller kan inflyta uti Sveriges Rikes Ständers bevillnings-stadga; men nödig
”rättelse i afseende på ofvananmärkla förhållande syne.s kunna vinnas derigenom,
att utrikes Departementet är i tillfälle vidtaga sådane åtgärder,
”sorn bereda en säker och fullständig upplysning, till huru stor andel, i
”förhållande till konungariket Norriges bidrag till minister-staten, de utri”kes
beskickninga i nes löner utaf samma bidrag utgöras, ansåg Utskottet Herr
”Rosenblads, af Hans Excellens Grefve Björnstjerna upptagne, motion icke
”böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.”
Detta Bevdllnings-Utskottels utlåtande bade af samtliga Riks-stånden
blifvit bifallet; men icke desto mindre bade efter sednaste bevillnings-förordnings
utfärdande, samma grund, sorn hittills, för debiteringen blifvit
följd, och vore det till den af Rikets Ständer erkända nödiga rättelse af
detta oriktiga förhållande, som de af utrikes Stats-ministern nu afgifne upplysningar
uti ämnet, för den händelse, att den dervid följde grund af Kongl.
Maj:t i nåder gillades och antoges, borde tjena tili ledning.
Att rättelse härutinnan bör införas, vore sålunda af Rikets Ständer
erkändt, men i och med detsamma syntes Hans Excellens deraf naturligen
följa en svenska stats-verket moraliskt åliggande skyldighet att återbetala
de medel, som utöfver hvad stats-verket med rätta tillkom genom origtig
debitering blifvit uppburne. Yäl hade Kammar-rätten, på sätt protokollet
för den 17 September sistlidet år närmare upplyser, uti dess under den
12 September 1845 uti ämnet afgifna underdåniga utlåtande, på anförda
skäl, icke ansett sig böra tillstyrka, hvad åren 1836 och 1837 angick, att
återgäldande af någon del af den för dessa år erlagda bevillning må såsom
en laglig rättighet beviljas de sökande, för hvilka Kongl. Maj:ts nådiga resolution
af den 29 November 1839 var gifven; och vidkommande åter ansökningen
af dem, hvilka för åren 1836 och 1837 haft aflöning å ministerstaten,
men icke öfver debiteringen klagat, som ock ansökningen i afseende
på bevillningen för öfriga åren, för hvilka tiden till debiteringens öfvervägande
var af samtlige sökanderna lagligen försuten, likaledes på anförda
skäl hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta vid de laga kraftegande
debiteringarne bero; men Kammar-rätten hade tillika, på grund af billigheten,
i underdånighet till Kongl. Majås nådiga godtfinnande, så väl för
det ena som det andra af här ofvan anförda fall, hemställt, huruvida icke
ersättning må från svenska stats-verket sökanderne för den af dem saknade
förmån tilläggas, eller ock, uti sednast anförda fall, resning för den försutna
tiden för debiteringens öfverklagande sökanderne i nåder medgifvas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30.
27
Uti detta Kammar-rättens underdåniga utlåtande, hvilket, enligt Herr
Stats-ministerns åsigt, uti sin tillämpning otvifvelaktigt skulle leda till det
af sökanderna afsedda ändamål, förklarade Hans Excellens utrikes Statsministern
sig icke skolat tveka alt instämma, såvida Hans Excellens icke,
såsom ofvan är yttradt, ansåg svenska stats-verket ega en såväl moralisk
som juridisk pligt att återgälda hvad, som, genom origtig debitering, blifvit
för mycket uppburet, hvilken åtgärd, enligt Hans Excellenses underdåniga
förmenande, i första rummet borde vidtagas; hvarefter Hans Excellens ingalunda
kunde betvifla, det Kongl. Maj:ts höga afsigt vore, att de sålunda
återbetalde medlen skola komma de personer tillhanda, å hvilkas aflöningsförmåner
de, genom origtig debitering, blifvit afdragne.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under åberopande af
Presidenten Hartmansdorff"s vid Kammar-rättens ofvannämnde utlåtande
fogade serskilda anförande, ansåg Hans Excellens utrikes Stats-ministern
sig böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t, med anledning af förevarande
ansökning, och till följd af nu inhemtade upplysningar, täcktes
förklara:
l:o att i alla af minister-staten utgående traktamenten, aflöningar,
pensioner, m. m. norrska medel anses för hvarje år hafva ingått och ingå
lill den andel, som Norriges hela bidrag lill minister-staten för samma
år utgör, i förhållande till Sveriges hela bidrag till minister-staten, hvarefter,
med Sveriges andel i afseende å deraf erläggande bevillning, bör förfaras
i enlighet med de derom gällande författningar;
2:o att sökanderne lemnäs öppet att, utan hinder af något, rörande
bevillning till svenska stats-verket å dylika aflöningar, m. m., meddeladt
beslut, eller af någon i sådant hänseende gjord debitering, söka inom natt
och år från den dag, då detta beslut fattas, i vederbörlig ordning erhålla
restitution af den bevillning, de erlagt utöfver hvad på Svenska andelen i
deras aflöning belöpa bort;
3:o att, i händelse någon i ill restitution berättigad löntagare eller
hans rätts innehafvare underlåter att sig dertill inom den nu föreskrifna
tid anmäla, utrikes Departementet bör i dess rätt inträda;
samt, i sammanhang härmed och till vinnande af behörig rättelse
för framtiden:
4:o att det åligger Stats-ministern för utrikes ärendena att inom
Januari månads utgång hvarje år underrätta Stats-kontoret om. det förhållande,
som under det näst förflutna året egt rum emellan Sveriges och
28
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 30.
N orriges anslag lill minister-slaten; hvarefter Stats-konlorel bör meddela
Öfver-slåthållare-embetet behörig uppgift örn det belopp af traktamenten,
aflöningar, pensioner m. m„ som af svenska slats-verket för hvarje af de
diplomatiska embets- och tjenstemännen under samma år utgått, och hvarföre
bevillning, enligt gällande beviilnings-förordnings föreskrift, bör af desse
embets- och tjenstemän till svenska slats-verket erläggas; Och skulle,
enligt Hans Excellens underdåniga förmenande, ett sådant beslut vara grundadt
såväl på skyldig omsorg för brödrarikets rätt, som på billig uppskattning
af de skattskyldiges kraf på återgäldande af en dem origtigt påförd utgift.
Då Rikets Ständer, genom bifall lill Bevillnings-utskottels ofvan åberopade
betänkande, medgifvit, att de till minister-statens embets- och.
tjenstemän utgående traktamenten och aflöningar endast, i den mån Svenska
Stals-verket dertill lemnade bidrag, borde eller kunde blifva föremål
för bevillning, samt att det i följd häraf ankomme på utrikes Departementet
att, till förekommande af misstag vid debiteringen af så beskaffad bevillning,
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom en säker och fullständig upplysning
vunnes, till huru stor del, i förhållande lill konungariket Korriges
bidrag till minister-staten, de utrikes beskickningarnas löner utaf samma bidrag
utgjordes; så och enär, på grund af de förenade konunga-rikenas åliggande
att hvart i sin mån deltaga i alla för de minislerielia ärendenas behandling
erforderliga utgifter, hvartdera rikets andel i de utrikes beskickningarnes
aflöningar och traktamenten, m. m., icke kunde annorlunda bestämmas,
än efter det förhållande, som egde rum emellan det ena och andra
rikets bidrag Lill minister-staten på det hela, tillstyrkte Departementschefen
i underdånighet, det Kongl. Maj:!:, lill beredande af rättelse för framtiden
af det hittills följda, emot nyss omförmälda grunder stridande, debiteringssätt,
i afseende på diplomatiska embets- och tjenslemäns bevillning,
måLle täckas i nåder förordna:
att i alla af minister-staten utgående aflöningar, traktamenten och
pensionei’, m. m., norrska medel skola anses föi hvarje år hafva ingått och
ingå till den andel, som JNorriges hela bidrag till minister-staten för samma år
utgör, i förhållande lill Sveriges hela bidrag till nämnde stat; samt
att det i följd häraf bör åligga Slals-ministern för utrikes ärendena
att hvarje år underrätta $ tals-kontoret om det förhållande, som då eger
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, \:o 30.
29
ram emellan Sveriges och Norrige» anslag till minister-slaten, hvarefter det
åläge Stals-kontoret att, sednast vid medlet af November månad, meddela
Öfver-ståthållare-embetet behörig uppgift om det aflönings-, traktamentseller
pensions-belopp, n/. m., som af svenska stats-verket, enligt nyssnämnda
beräkningsgrund, för året tillkommer hvar och en af de till ministerstaten
hörande embets- och tjenstemän.
Hvad åter angick frågan om restitution af den bevillning, som, utöfver
propotionen af Sveriges andel i den samfälda anslagssumman för minister-staten,
redan blifvit för dithörande allön ingar ei lagd, och i afseende
hvarå en i möjligaste måtto fullständig utredning nu blifvit, genom utrikes
Departementet, tillvägabragt, så ansåg Departements-chefen, under de förhållanden,
som i närvarande fall egt rum, ej mindre rättvisan mot enskilde,
än statens värdighet kräfva, att verkan af den förklaring af gällande
föreskrifter i fråga om diplomatiska embets- och tjenslemäns taxerande Lill
bevillning, som genom ärendets behandling bos Rikets sednast församlade
Ständer blifvit åstadkommen, jemväl varder till den föregående tiden utsträckt,
men trodde derjemte, att något beslut om rättighet för vederbörande
all återbekomma ifrågavarande bevillning icke kunde, ulan Rikets
Ständers serskilda medgifvande, af Kongl. Maj;t meddelas, enär statens rätt
till nämnde bevillning vore genom laga kraftvunna debiteringar och beslut
sladfästad, hvadan Departements-chefen, som icke betviflade, att Rikets Ständer
äfven för deras del skulle erkänna rättvisan och billigheten deraf, alt
en staten på origliga grunder tillfluten inkomst varder af densamma återgäldad,
i underdånighet hemställde, om icke Kongl. Maj:t skulle läckas till
Rikets näslsammanlrädande Ständer aflåta nådig proposition i förevarande
fråga och dervid, med öfverlemnande af såväl förrberörde genom utrikes
Departementet uppgjorda utredning, som öfrige handlingar i målet, föreslå
Rikets Ständer, att den bevillning, som från och med år 1836 lill och med
1846 blifvit för å minister-staten uppburna traktamenten, aflöningar och
pensioner m. m. erlagd utöfver hvad, som, enligt förfaltningarne, belöper
försvenska stats-verkets, i öfverensstämmelse med ofvan anförda grund, bestämda
andel i samma traktamenten och aflöningar, m. ra., må, ulan binder
af något, rörande slik bevillning meddeladt, laga kraftegande beslut,
eller någon i sådant hänseende gjord debitering, vederbörande embets- och
tjenstemän eller deras rätts innehafvare restitueras, i hvilket afseende anmälan
om slik restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år
30
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30t
efter elef. beslutet härom blifvit genom utrikes Departementets försorg i all*
manna lidningarne kungjordt.
Uti detta underdåniga tillstyrkande instämde Statsrådets öfrige ledamöter,
med undantag af Herr Stals-ministern för utrikes ärendena, som,
i öfverensstämmelse med sitt i målet förut afgifna utlåtande, i så måtto
var af skiljaktig mening, att han ansåg någon framställning till Rikets Ständer
om rättighet för vederbörande, att den för högt påförda bevillningen,
återsöka icke vara erforderlig, och att utrikes Departementet borde inträda
i deras rätt, som icke inom den bestämda tiden af natt och år sig om restitution
anmälde.
Kongl. Majit biföll i nåder, hvad föredragande Departementschefen,
jemte de fleste af Statsrådets öfriga ledamöter, i förevarande
fråga i underdånighet föreslagit och hemställt.
Ex protocollo
L. Chr. Bäck.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Statsrådet d Stockholms Slott elen a December
1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe ,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe ,
lUcern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Kongl. Maj:ls Nåd, Skrifvelse-, N:o 31.
31
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till
justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 24 sisllidne September fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Maj:ts nådiga proposition lill
Rikets Ständer, rörande befrielse för de vid Kongl. Maj:ts beskickningar å
utrikes ort anställde embels- och tjenstemän från bevillning å den del af
deras aflöning, som utaf norrska statens medel bestås;
Och behagade Kongl. Maj:t i nåder gilla berörde förslag, sådant
det finnes detta protocoll bilagdt, samt befalla, att nådig
proposition skulle, i enlighet dermed, till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. C hr. Bäck.
M 31.
Alik. till Exp. Utsk. elen 18 December kl, 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående en Staden Lund tillhörande jords, Ka g n man s
j
orden kallad, rotering; gifven Stockholms Slott den 8 Okto
ber
1846.
Sedan, efter verkställighet af den under’ den 21 September 1839 i nåder
anbefallda extra rotering-till båtsmanshåll af den, städerne tillhörande, priviligierade
jord, som i ordinarie roteringen icke ingått, Kongl. Majit, af de inkomne
handlingarne, i anledning af den inom Malmöhus län för sig gångna
så beskaffade roteringsförrältningen, i nåder inhemtat, att en i staden Lund
belägen jord, Wagnmansjorden kallad, såsom icke af privilegierad natur, bort
ingå i ordinarie roteringen, men att sådant icke skett, och att samma jord,
i anseende till berörde natur, icke eller blifvit till extra rotering upptagen,
har Kongl. Majit, uppå Dess Förvaltnings af Sjöärendena samt Dess och
Rikets Kammar-kollegii, uti utlåtande den 10 December 1840, afgifna underdåniga
tillstyrkan, under 1 Februari påföljande året i nåder förordnat,
att frågan om denna jords extra rotering skulle förfalla, men vederbörande
roterings-kommission deremot ega att, efter samma jords beskaffenhet, vär
de
och afkastning, i förhållande till jord å landet, derå bestämma rotemantal
till ingående i slädernes allmänna båtsmanshåll, på det sätt, att, till
undvikande af rubbning uti den redan skedde regleringen i detta afseende,
32
Kongl, Maj:ls Nåd, Shrifvclse. N:o 32.
vakansafgift årligen intill nästa" Riksdag af staden borde utgöras för de rotenummer,
hvartill jorden blef uppskattad, hvilken afgift i ränieiiet skulle
insättas, för att af nästsammantvädande Rikets Ständer användas.
Efter det koni initierade till roleringens förrättande sedermera belagt
den sä kallade Wagnmansjorden med ordinarie rotering, samt upptagit densamma
till | rote, hvaraf vakansafgift komme att utgöras, hvilket blifvit intaget
i en upprättad förnyad, af Kongl. Maj:l i nåder fastställd, extra roteringslängd,
har Kongl. Majit härmed velat ofvanberörde särskildta förhållande,
i afseende å roteringen af den Lunds stad tillhörande så kallade Wagnmansjorden,
Rikets Sländens Stats-utskolL i nåder meddela, till den åtgärd lian
Rikets Ständers sida, som deraf kan föranledas, och på det att förenämnde
tillökning af \ båtsmansnummer må kunna tagas i beräkning, i sammanhang
med möjligen uppkommande frågor om jemkning i båtsmanshållel.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Slats-utskott med all Kongl, nåd
och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gyllen granat.
JU 32.
Ankom till Exp. Utsk. den 18 Dec., kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ls nådiga Skrifvelse till Rikets S änders Statsutskott,
om medels anvisande till Topographiska corpsens arbeten,
samt. till fortsättning af de pågående fästningsbyggnaderna
under nästkommande är; gif ven Stockholms Slott den
5 December i8f~-
Vid sista Riksdagen uppförde Rikets då församlade Ständer, såsom
extra anslag under fjerde hufvudtiteln, till Topographiska corpsens arbeten
36,000 riksdaler, och till fortsättande af fästningsbvggnaderne vid Carlsborg,
Waxholm, Carlsten och Carlskrona sammanlagdt 403,000 r:dr, allt
banko, att under åren 1845, 1846 och 1847 utgå med en tredjedel årligen;
-
Kongl, Maj:(s Nåd. Skrifvelse, N:o 32.
33
gen; oell då dessa arbeten under tiden oafbrutet fortgått, finnas alltså vid
slutet af innevarande år icke vidare några medel att till deras fortsättande
använda. Af sådan anledning bar Kongl. Maj:t, uti Dess under den 9 i
sisth månad till Rikets Ständer aflålna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd oell behof, bland andra anslag under fjerde hufvudtiteln af Rikets
Ständer, för de trenne nästkommande åren, äskat: lill topografiska corp
sens
arbeten 36,000 riksdaler, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad
90,000 r:dr samt till fortsättning af fästningsbyggnadsarbetena vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona, att af Kongl. Majit efter omständigheterna
årligen fördelas, tillhopa 313,000 riksdaler, allt banko; men som den
för nästinstundande år 1848 belöpande tredjedel af nyssbeiörde summor
erfordrats vid årets början, då regleringen af riksslaten ännu icke kan vara
i sin helhet afgjord, finner Kongl. Majt Sig häraf föranlåten att nu
serskildt af Rikets Ständer begära, att de för ifrågavarande behof under år
1848 erforderliga anslag må, oberoende af den allmänna statsregleringen,
varda med 12,000 riksdaler till lopographiska corpsens arbeten, med
30,000 Riksdaler till Carlsborgs fästningsbyggnad och med 103,00i) riksdaler
till öfriga ofvan omförmälda fästningsbyggnads-arbelen så tidigt anvisade,
att dessa angelägna arbeten ej, i saknad af medel, må, lill skada för det
allmänna, behöfva afbrytas, samt derigenom, hvad särskildt angår fästningsbyggnaderne,
det vid deni använda krono-arbetsmanskap komma att blifva
utan sysselsättning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl,
nåd och ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
Gust. Peyron
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet ä Stochholms Slolt
den 3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Iiih. till R. St. Fröt. 1847 # 1848, 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 5
34
Kongl. Mfijrls Näll, Skrifvelse, N:o 33.
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein ,
Munthe
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
IVlern ,
Friherre Gyllen granat■,
Faxe,
Fåhreeus.
Departementschefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse
med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrts nådiga skrifvelse
till Pukets Ständers Stats-Utskott, om medels anvisande till topographiska
corpsens arbeten samt till fortsättning af de pågående fäslningsbyggnaderne
under nästkommande år.
Och täcktes Kongl. Maj-t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag, sådant det finnes delta protokoll bilagdt,
i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde
skrifvelse skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex prolocollo
A. Ekman.
M 33.
Ankom till Exp. Utsk. den 18 Dec., kl. 12 midd.
Kongl. Ma/sts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-lJtskott, rörande beviljandet af anslag för Nya
Dcckbyggnadens fullbordan samt förändring af flintlåsgevär
till slagkrutsantändning, i sä god tid, att arbetena
i dessa hänseenden icke behöfva af bry t as. Gifven
Stockholms Slott den 3 December i S/jj.
Kongl. Majit vill härmedelst fästa Rikets Ständers Stats-Utskotts
uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att frågan om de uti Kongl. Majlis
Kungl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 33.
35
Nådiga Proposition Lill Rikets Ständer om statsverkets tillstånd och behof,
äskade anslag till Nya Dock byggnadens i Carlskrona fullbordan s^int förändring
af flintlåsgevär till gevär med slagkruts-antändning, va/der i så
god tid behandlad, att, derest anslag beviljas, arbetena från början af nästinstundande
år kunna fortsättas, emedan det vid dessa arbeten anställde betydliga
antal arbetare, hvilka med kostnad och möda blifvit inÖfvade, i
händelse anslag för arbetena icke är att tillgå, måste afskedas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers'Stats-TJtskott med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C A. G yllen granat.
STOCKHOLM, elmén & fcRARRiRCJ tryckeri. 1847.
Kongl. Maj;ti JVåd. Skrifvelse , N.o 34-
1
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. elen 20 Dec., kl. 2 e. m.
Kongl• Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af
deras vid sednaste Riksdagen gjorda underdåniga framställning,
i fråga om National-representationens ombildning;
Gifven Stockholms Slott den /2 November 18fy.
Uu skrifvelse af den 24 Maj 1845 hafva Rikets Ständer i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit behagade, på sätt Kongl. Majit lämpligast funne, låta
till nästderpåföljande Riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan om
national-representationens ombildning.
Serskildt har ock Borgare-ståndet, i skrifvelse den 22 i nyssnämnda Maj
månad, till Kongl. Majit öfverlemna! det beslut, hvaruti Borgare-ståndet, gemensamt
med Bonde-ståndet, i omförmälda fråga stannat.
De vilkor och den form, under hvilka ett folk utöfvar sina grundlagsenliga
rättigheter, ega på hela samhällets välstånd och utveckling ett så stort inflytande,
att Kongl. Majit ej kunnat undgå att med uppmärksamhet följa sednaste Riksmötes
förhandlingar, i afseende på frågan om representationens ombildning. Om
ock dessa inneburit ett nära allmänt erkännande, att en sådan är af behofvet
påkallad, hafva de ej mindre otvetydigt ådagalagt, att åsigterna om nuvarande
representationens brister och sättet att dem afhjelpa äro väsendtligen skiljaktiga,
samt att frågan ännu icke erhållit den fullständiga utveckling, som är ett
oundgängligt vilkor för dess tillfredsställande lösning. På grund af öfvertygelse!»
härom, beslöt Kongl. Majit den 3 Februari 1846, vid underdånig föredragning
af Rikets Ständers och Borgare-ståndets serskilda skrifvelser, att en
Kommitté skulle i Stockholm sammanträda, för att, jemte samlandet af statistiska
och andra erforderliga upplysningar i ämnet, fullständigt utveckla grunderna
för national-representaliouens ändamålsenliga ombildning samt yttra sig
angående de grundlagsförändringar, som deraf kunde föranledas.
Denna Kommitté, hvars öfverlägguingar Kongl. Majit uppdrog åt JustitieStalsministern
att, så ofta hans embetsgöromål det medgåfve, såsom ordförande
öfvervara, utan att i besluten deltaga, trädde i verksamhet den 30 Mars
1846. Till inhemtande af tillförlitlig kännedom angående åtskilliga förhållanden,
som ansetts kunna inverka på frågan om grunderna för representationens
förändrade sammansättning, uppgjorde Kommittén tabell-förmulärer, i enlighet
med hvilka statistiska uppgifter blefvo, på Kongl. Maj:ts till vederbörande
Bifi. till B. St. Prot. 1847 ocb 1848, 1 Sami. 1 Afd. q Haft. 1
2
Kongl. Maj.-Is Nåd. Skrifvelse, N.o 34-
gifna nådiga befallning, samlade. Kommitteen uppdrog åt en af sina ledamöter
att författa en, på authentika källor grundad, historisk afhandling om svenska
folk-representationens uppkomst och dess utveckling intill närvarande tid; företog
under förberedelserna till sitt arbete en närmare utredning af nuvarande representations
brister, i hvad formen för dess sammansättning och arbetssättangår; samt
sökte, för jemförelses skull, vinna kännedom om representationsformerna i andra
konstitutionella stater. Kommitteen, som fortsatt sina öfverläggningar och
arbeten intill början af sistlidne Juni månad, har den 5 i samma månad till
Kongl. Maj:t öfverlernnat underdånigt betänkande i ämnet, jemte förslag till
ny Riksdagsordning och till förändrad redaktion af Regeringsformen och rikets
öfriga grundlagar, äfvensom Kommitteens vid dess sammanträden hållna protokoll
, utvisande de skiljaktiga meningar, som inom Kommitteen blifvit afgifna.
Uppå Kommitteens underdåniga hemställan, har Kongl. Maj:t sedermera anbefallt
tryckning af samma betänkande, förslag och protokoll, för att, likasom de förut
tryckta statistiska generalsammandragen, hållas Rikets Ständer tillhanda samt,
genom försäljning, vara för allmänheten tillgängliga.
Kongl. Maj-.t, som sålunda gått Rikets Sländers, uti skrifvelsen den 24
Maj 1845, uttryckta önskningar lill mötes, vill åt allt, hvad med denna rikets
angelägenhet har gemenskap, oafbrutet egna synnerlig uppmärksamhet;
men har, med afseende å det skick, hvari ärendet sig befinner, ansett Sig
icke för närvarande böra vidtaga annan åtgärd, än alt Rikets Ständer till kännedom
meddela, hvad derutinnan blifvit efter sist hållna riksdag tillgjordt;
■varande Kongl. Maj:t förvissad, alt Rikets Ständer skola, i den ordning grundlagarna
föreskrifva, åt detsamma egna den lugna och oväldiga pröfning, sorn
fosterlandets sanna väl och sakens vigt kräfva.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Konungslig nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 12 November 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den 12 November i84y.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Kongl. Maj;Is Nåd. Proposition, No 35. 3
Statsråden: Friherre Stael von Holstein>
Munthe,
Friherre Peyron,
Silf verstolpej
IVterUj
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Sedan, vid underdånig anmälan, den 7 sistlidne Juli, angående tryckning
af betänkande, förslag och protokoll, som den i nåder förordnade Kommittén för
behandling af frågan angående nationalrepresentationens oeabildning i underdånighet
insänd l, Kongl. Maj:t täckts bifalla, det saken framdeles blefve för
Kongl. Maj:t vidare föredragen , anmälde Herr Juslitir-Siatsministern denna
angelägenhet; hemställande Ilen Justitie-Statsministern, att till rikets nu sammanträdande
Ständer finge i ämnet aflåtas nådig skrifvelse, i enlighet med.
dertill uppgjordt förslag, som upplästes;
Och blef den föreslagna skrifvelsen, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, på Statsrådets underdåniga tillstyrkan, af Kongl. Maj:t
i nåder gillad, för att till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Sv, P. Ekstrand.
N:o 35.
Arik. till Exp, Utsk. den ao December, kl. i e. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer j angående
upplåtande åt Ulltuna Landtbruks~Institut af Kronoparken
lilla Djurgården; gifven Stockholms Slott den 2 Decemb
r iS4y•
I sammanhang med Öfverlemnande af förslag till stadgar för ett tillä oanad
t kandlbruks-institut på Ulltuna kungsladugård i Bondkyrko och Dannemarks
socknar samt Ulleråkers och Waksala härader af Upsala län, hafva
kommitterade för organisationen af nämnda Institut, jemte förmälan, hurusom
å den år 1816 öfver Ulltuna kungsladugård sednast uppgjorda chartaebeskrifning
kronoparken lilla Djurgården, innehållande endast 101 tunne- 25
4
Kongl. Maj.ls Nåd■ Proposition, N.o 35.
kappland, funnes inberäknad i kungsladugårdens areal, hos Kongl. Maji i underdånighet
anhållit, att, enär det för ifrågavarande landtbruks-inslitul vore
af vigt, att berörda kronopark, hvilken lill en del omslutes af Ulltuna egor,
blefve, så länge kungsladugården är till omförmälda ändamål upplåten, med
densamma förenad, hvarigenom institutets vedbehof, utan kostnad, till stor
del kunde erhållas, undervisning å tjenliga tider der lemnäs i skogshushållning
och trädplantering samt äfven bete vara alt tillgå, hvilket förmodades
blifva så mycket behöfligare, sora det under arrendeåren medgifna betet å
kronoparken Åsen efter arrendets slut sannolikt komme alt upphöra, Kongl.
Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig proposition, det kronoparken lilla
Djurgården, hvilken i medeltal lemnat skogsplanterings-kassan en årlig inkomst
af endast 9 r:dr 9 sk, 10 rst., måtte, såsom för institutet i flera afseenden
behöflig, få öfverlemnas till dess disposition, så länge Ulltuna kungsladugård
är till ett allmänt landtbruks-inslitut upplåten.
Öfver denna underdåniga framställning har Kongl, Maj:t inhemtat underdåniga
utlåtanden af t. f. chefen för skogs-institutet, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Upsala län, efter öfver-jägmästarens i länet hörande, samt
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium; och som Kongl. Majit, med afseende
å det vid Ulltuna kungsladugård anlaggda landtbruks-instituts framlida
verksamhet och förkofran, anser det vara af vigt, att, genom tilldelning af erforderlig
skogsmark, icke allenast institutet erhåller tillräcklig tillgång å vedbrand
och bete, utan ock för de derstädes anställde elever beredes ökadt tillfälle
att praktiskt inhemta kännedom i skogshushållning och trädplantering
ro. m., vill Kongl. Majit, enär kronoparken lilla Djurgården, såsom till en del
omsluten af kungsladugårdens egor, vore för afhjelpande af dessa behof särdeles
lämplig, härmed föreslå Rikets Ständer, alt ifrågavarande kronopark
måtte, för den tid Ulltuna kungsladugård är till landtbruks-institut upplåten,
få lill institutets disposition för ofvanomförmälda ändamål öfverlemnas, under
vilkor, att densamma skötes efter den år 1840 uppgjorda och sladfästade
liushållningsplan, samt att den derifrån genom försäljning af 21 famnar virke
årligen till skogsplanterings-kassan ingående inkomst af institutet, efter
markegångspris, nämnda kassa ersättes.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N.-o 36.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans- ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den a December
18 47-
Närvarande :
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Possej
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre/Åre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe j
Friherre Peyron,
Silfverstolpe j
JVcern,
Friherrre Gyllengranatj
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
élt, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag
lill Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer angående upplåtande
åt Ulltuna landtbruks-institut af kronoparken lilla Djurgården.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. Chr. Bäck.
N:o 36.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Dec.j kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
den så kallade kurhus-afgiften; gifven Stockholms Slott den
3 December 1847•
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sistförflutne riksdag fattade,
på Kongl. Maj:ts nådiga proposition grundade, beslut om fortfarandet af den
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Propositionj JV.-o 36.
så kallade kurhus-afgiften, för att dermed vidmakthålla kurhusen och länslazarettet!
i riket, har Kongl. Maj:t, i nådig kungörelse af den 8 Maj 1845,
förordnat, att, till veneriska smittans hämmande och utrotande, årligen från
och med år 1846, till och med det år, då nu ingångna riksdag slutas, skall
af hvarje mantalsskrifven person utgöras berörda kur hus—a fg i f i, för Stockholms
stad med högst Tolf skillingar och minst En skilling, samt inom öfriga delar
af riket med minst En skilling och högst Fem skillingar, hvilket maximum dock
ide lazaretts- och kurhus-ditrikt, der lazareltets och kurhusets bestånd det
oundgängligen fordrar, får höjas till Sex skillingar, allt banko, lika för alla
betalande inom hvarje kurhus-distrikt, efter dess behof; att afgiften skall bestämmas
af vederbörande inom hvart kui hus-distrikt, antingen till ettdera af
dessa belopp eller deremellan, men ej må, utan vid serdeles tvingande omständigheter,
fastställas till del högsta, samt att denna afgift skall utgå och redovisas
inom hvart kurhus-distrikt serskildt, och de derigenom inflytande medlen
i första rummet begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse, på
ett eller flera ställen inom länen inrättade kurans'alter, samt, hvad för sådant
ändamål icke erfordras, utgå och användas för allmänna helsovården i
länet, serdeles såsom bidrag till bestridande af laztrettens allmänna utgifter
för svårare skador och sådana sjukdoms-tillfällen, som fordra chirurgisk
behandling.
För alt ådagalägga, i hvad mån ofvannämnda afgift fortfarande är förde
under Kongl. Seraphiner Ordens-gillets Öfver-styrelse ställde läns-lazaretten
och kurhusen af behofvet påkalladt, har bemälda ordens-gille i underdånighet
öfverlemnat ett, i enlighet med inkomna summariska räkningar och revisions-berättelser
för år 1845 uppgjordt, sammandrag öfver lazaretts- och kurhus-medlen
i samtliga länen, med undantag af Stockholms stad, af hvilket
sammandrag inhemtas, att kurhus-afgiften för året utgjort 144,222 r:dr 19
sk. 2 r:st, och att öfriga inkomster vid sjukhusen gemensamt uppgått till
72,922 r:dr 4 sk. 3 r:st, eller tillsammans 217,144 i; Ir 23 sk. 5 r:st, och
att utgifterna vid dessa sjukvårds-anstalter, oberäknade afskrifningar, för samma
år stigit till 170,264 r:dr 11 sk. 5 r:st bauko; i förening hvarmed ordens-gillet
upplyst, att, enär kurhus-afgiften fortfar att utgöra den hufvudsakligaste
inkomsten vid kurhusen och lazaretten, dessa inrättningar sålunda,
i saknad af samma afgift eller annan deremot svarande inkomst, omöjligen
kan ega bestånd eller uppfylla det med dem åsyftade ändamål, äfvensom att
liospitals-fonden, i följd af de högst betydliga utgifter, densamma fått vidkännas,
för att, jemlikt Rikets Ständers underdåniga önskan och Kongl. Majus
nådiga befallning, inrätta central-hospitaler, blifvit försatt i den belägenhet,
ätt derifrån ej kan erhållas bidrag till understöd för lazaretten eller kurhusen.
Kongl. Majas Nåd. Propositotij N.-o 36.
7
Med anledning häraf och då dels kraftigare åtgärder framgent fordras
för veneriska smittans hämmande, dels ock, enligt Kongl, brefvet af den 10
Oktober 1765, det åligger länens invånare att på egen bekostnad anlägga
och underhålla deras lazarett, hvilka således icke eller ega någon egentlig
rättighet till bidrag från hospitalsfonden; så och enär denna länens invånares
förbindelse till lazarettet! ej kan anses ringare eller mindre maktpåliggande,
än deras skyldighet att underhålla kurhusen, föreslår Kongl. Majit
härmedelst, att ifrågavarande så kallade kurhus-afgift må lill samma belopp
och med enahanda vilkor, som vid sista riksdagen af Rikets Ständer bestämdes,
fortfarande utgå lill och med det år, då nästa riksdag slutas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öjver Ecklesiastik-är enden} hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet ä Stockholms Slott den
3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stalsministern, Herr Grefve Posse}
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holsteinj
Munthe ^
Friherre Peyron j
Silfverstolpe j
Wcernj
Friherre Gyllengranatt
Faxe ,
Fåhraeus.
Departements-chefen, Statsrådet Silfverstolpe uppläste förslag till nådig
proposition till Rikets Ständer angående den så kallade kurhus-afgiften;
Och täcktes Kongl. Majit, jemlikt Statsrådets samtlige ledamöters
underdåniga tillstyrkan, berörde förslag, sådant det det finnes
8
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N.o 3j.
protokollet bilagdt, i nåder gilla, samt befallte, att, i enlighet med
detsamma, nådig proposition till Rikets Ständer skulle expedieras.
Ex prolocollo,
M. Westmark.
N:o 37.
Ani. till Exp. Utsk. den 20 Dec., 11. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
särskilda åtgärder , till Hospitals-fondens understödjande;
gifven Stockholms Slott den 3 December 1847•
I sammanhang med hos Kongl. Maj:t väckt fråga om förändring af öfver-styrelsen
vid hospitalen i riket och bospitalsfondens förvaltning samt angående
åtskilliga i dessa sjukvårds-anstalter erforderliga förbättringar, i hvilket
ämne särskilda kommitterade afgifvit underdånigt utlåtande och förslag,
hvaröfver ej mindre Kongl. Seraphimer-ordens-gillet, än Kongl. Maj:tsj och
Rikets Kammar-kollegium och' Statskontor samt Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium
blifvit hörda, har Kongl. Maj;t låtit Sig föredragas Seraphimer-ordensgillets
den 1 Juni 1844 och den 22 Maj detta år i underdånighet allåtna
skrifvelser, innefattande anmälan, hurusom, dels i följd af de betydliga om
kostnader,
Gillet måst vidkännas, för att, jemlikt Rikets Ständers underdåniga
önskan och Kongl. Maj:ts nådiga befallning, inrätta central-hospitaler och
ordna dessa inrättningar hufvudsakligen till kuranstalter för vansinnige, dels
i anseende till hospitalshjonens de sednare åren betydligen ökade antal, och
den derigenom uppkomna större tillökning i de årliga utgifterna vid hospitalen,
dels ock genom den minskning i hospitals-fondens årliga inkomster, som
varit en följd deraf, att, sedan hospitalens ullånta kapitaler till större delen
blifvit för berörde ändamål medtagna, någon ränta å dem icke vidare är att
påräkna, hospitalsfonden blifvit försatt i den belägenhet, att dess årliga inkomster
för framtiden ej kunde blifva tillräckliga för hospitalens vidmakthållande;
i anledning hvaraf, och enär än vidare förbättringar, nödvändiga
nybyggnader och större reparationer förestodo, anslag af allmänna medel vore
af behofvet påkalladt.
Af
Kongl. Maj.-Is Nåd. Proposi ioiij N.-o 37.
9
Åf den berättelse, Seraphimer-ordens-gillet den 19 sistlidne April afgifvit,
angående förhållandet med hospitalsfondens inkomster och utgifter för år
1845, har Kongl. Maj:l inhemtat, att inkomsterna för året uppgått till 151,350
R:dr 15 sk. 3 r:st., och att de vanliga utgifterna för samma år utgjort 124,728
R:dr 28 sk. 1 r:st. banko, samt att följakteligen ett öfverskott uppkommit af
2ö,621 R:dr 35 sk. 2 rist., som dock blifvit användt till nybyggnader och
reparationer, hvilka nu äro fullbordade. Det sålunda inträffade ovanliga för
hållandet,
alt berörda år inkomsterna till så betydligt belopp öfverstigit hospilalsfondens
utgifter, har tillkommit deraf, alt markegångsprisen å spanmålen,
som utgör hospitalsfondens hufvudsakligaste inkomst, då varit mer än vanligt
boga. Enär likväl, under den förflutna tiden, markegångsprisen varit i den,
män olika, det ena året mot det andra, att exempelvis för år 1844, hospi
talens
inkomst af försålda 9,221 tunnor 16 kappar spanmål blifvit 24,578
R;dr 9 sk. 8 rist. banko lägre, än den var år 1842; och då härtill kommer,
alt personalen vid hospitalen årligen tilltagit, och på ett enda år eller 1845
ökats med icke mindre än fyratio dårar, samt då ytterligare förbättringar vid
hospitalen och i följd deraf, nya omkostnader icke kunna undvikas, har Seraphimerordens-gillet
befarat, det tillfällen kunna inträffa, då hospitalsfondens
inkomster icke förmå betacka dess utgifler.
Denna hospitals-fondens ställning har föranledt Seraphimer-ordens-gillet
att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksemhet å angelägenheten för hospitals-fonden
att vinna befrielse från en utgift, som nu vidlåder samma fond, ehuru deri
synes icke böra dermed belastas, nemligen: omkostnaderne jör brottslingar s
som uppgifvas hafva, vid begående af deras missgerningar, varit eller
ock efteråt blifvit vansinnige , och på sådan grund af domstolarne befriats
från ansvarj med förklarande, att om dem bör tagas sådan vårdj att
de ej vidare blifva för samhället vådliga.
I följd af detta stadgande hafva dessa brottslingar, enär annan utväg för
deras vårdande saknats, måst intagas å hospital, der de sedermera qvarstadnat.
Dylika personer kunna icke behandlas såsom vanliga hospitalshjon, med
hvilkas emottagande å hospitalen afsigten är att genom curativ behandling få dem
lill förnuftet återställde, för att återgå lill samhället. Brottslingarne måste
deremot blott förvaras, för att sättas ur tillfälle att vidare begå brott och
störa allmänna säkerheten samt kunna följaktligen icke lösgifvas. Deras behandling
är således alldeles främmande för hospitals inrältningarne, der ifrågavarande
brottslingars vistande äfven medför stora olägenheter, dels derigenom,
alt de måste särskildt och med mera noggranhet bevakas, hvaraf åter
Bil. tiU R. St. Prop, 1847 celi 1848, 1 Sami. 1 Afd. 9 Haj t. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N.o 3j.
ökade omkostnader för hospitalen uppkomma, dels ock i anseende dertill,
alt deras vistande bland hospitalshjouen hos dessa väcker obehagliga och
för deras tillfrisknande menliga intryck.
På hospitalen vistas för närvarande trettioen dylika brottslingar, för
hvilkas underhållande Seraphimerordens-gillet nu i underdånighet begärt ett
särskildt årligt anslag af slats-verket, stort 5,000 R:dr,
Med föranledande häraf, ocb då vården af dessa brottslingar lämpligast
synes stå i sammanhang med fångbevakningen, samt, jemlikt] erhållna underrättelser,
omkostnaderne å södra korrektions-inrättuingen i hufvudstaden uppgå
till omkring 166 R:lr banko om året för hvarje person, hvilket för 31
personer skulle utgöra 5;146 R:dr, föreslår Kongl. Maj:t härmedelst i nåder,
det Rikets Ständer nätte bifalla:
att för vansinniga brottslingar, som na äro å hospitalen
i Riket intagne eller derstädes framdeles inkomma, må af det
anslag å Riks staten, som för fångvårds-anstalterna är stäldt
under Kongl styrelsens för fängelser och arbetsinrättningar disposition,
till Kongl. Seraphimerordens-gillet för hospitalsf ondens
räkning uppå skeende reqvisition årligen utbetalas Femtusen R:dr
banko, intill dess anstalterne i afseende på fångvården blifvit i
den mån ordnade och fullkomnade, att dervid beredes tillfälle
för vansinnige brottslingars intagande å korrektions-inr ättning
och hospitalen blifva från omsorgen för dem helt och hållet
befriade.
I förening med nyssberörda fråga, har Seraphimerordens-gillet dels hemställt,
huruvida till hospitalsfoadens betryggande, ett creditiv eller föislagsanslag
af Tiotusen Riksdaler om året må kunna beviljas, med rättighet för
ordens-gillet att deraf, i de fall, då behofvet för hospitalen sådant påkallar,
emot behörig redovisnings-skyldighet lyfta och uppbära hvad, som för afhjelpandet
af samma behof erfordras, dels ock underdånigst anhållit, att ett af
ordens-gillet i salpeter-fondén upptaget lån måtte få afskrifvas.
I sistnämnde afseende har Seraphimerordens-gillet upplyst, att, i följd
sf de utgifter, hospitalsfonden fått, hufvudsakligen för hospitalens centraliserande,
vidkännas, till inköp af hus och tomter samt för verkställde nvbyggnader,
hvilka kostnader, ifrån 1825 till 1845 åis slut, uppgått till 276,741
R:dr 32 sk. 9 r:st., icke blott hospitals-fondens kapital blifvit minskadt till
6,500 R:dr, men ordens-gillet äfven blifvit föranlåtet att till betäckande af
nämnde omkostnader och bestridande af andra nödiga utgifter vid hospitalen,
åsamka sig skulder tili belopp af 66,444 R:dr 21 sk. 4 i:st. banko, hvaraf
Kongl. Maj .Is Nåd. Proposition N:o 3y.
11
48.000 äro såsom lån upptagna i salpeter-fonden, och återstoden, 18,444
R:dr 21 sk. 4 r:st., utgör till största delen medel, sorn af enskilde personer
äro donerade, och under Seraphimerordens-gillets förvaltning ställde, med
särskilda föreskrifter, huru årliga räntan derå bör användas; alt någon återbelalnings-skyldighet
af sistomförmälda medel, hvad kapitalbeloppen beträffar,
icke kan komma i fråga, helst i alla fall årliga räntan varder, enligt
testamentsgifvarnes föreskrifter, af hospitalsfonden gulden, och fonden
för dem, äfvensom för räntan, innehar i sina egendomar mångdubbel säkerhet;
hvaremot, beträffande åter ofvanbetörda i salpeter-fonden erhållna försträckning
af 48,000 R:dr banko, hospitalsfonden saknar utvägar att anskaffa
medel till återbetalning af detta lån.
Vid öfvervägande af hvad Seraphimer-ordens-gillet i förenämnda hänseende
yttrat, har Kongl. Maj:t trott Sig böra påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att de högst betydliga kostnader och utgifter, hvilka tillkommit
i följd af Rikets Ständers önskan och Kongl. Maj:ts. nådiga befallning
om hospitalens centraliserande, och varit oundgängliga, så vida det åsyftade
ändamålet skulle vinnas, alla blifvit bestridde af de fonder, hospitalen redan
egt, utan serskilt anslag eller bidrag å statens sida; att, enär Seraphimerordens-gillets
räkenskaper, deri de för nyssomförmälda ändamål gjorde utbetalningar,
äfvensom hospitalsfondens öfriga ulgifter äro nogsamt upptagna
och redovisade, blifvit tid efter annan af Rikets Ständer genom deras Revisorer
och Stats-utskott granskade, utan någon dervid emot nämnde utbetalningar
eller emot Ordens-gillets förvaltning i öfrigt gjord anmärkning, samma
utbetalningar såmedelst äro af Rikets Ständer godkända; att genom de med
hospitalen i omförmäldta måtto vidtagna anstalter, dessa inrättningar i betydlig
mån och så vidt tillgångarna kunnat medgifva, blifvit foibättrade, så att
ett icke obetydligt antal hospitalshjon i sednare tider årligen tillfrisknat och
blifvit från hospitalen utskrifvet; alt af de medel, hvilka för hospitalens centraliserande
och förbättrande äro från hospitalsfonden utbetalda, en del kommit
statsverket tillgodo, derigenom att Seraphimer-ordens-gillet dels för
12.000 R:dr inköpt de för statsverket dåmera öfverflödig* korrectionshusen i
"Wadstena för alt utvidga hospitalet derstädes, dels ock för Upsala hospitals
behof öfverlagit byggnaderna vid fordna kronoblänneriet derstädes, emot ew
hörför till magasinsfonden eriagd köpeskilling, stor 4,935 R:dr; att hospilalsfonden
i flera påföljande år måst underhålla och vårda vansinnige brottslingar
till ungefärligen lika antal med hvad de nu utgöra och hvarför kostnaden
uppgår till ett ganska betydligt belopp; samt att hospitalsfonden, till
understöd för läns-lazaretten, dem länens innevånare sjelfve bordt anlägga
12
Ko gl. Maj.ls Nåd. Proposition., N.o 37.
och underhålla, lemnat så betydliga bidrag, alt dertill, ifrån och med år 1804
till år 1825, blifvit utbetalda icke mindre än 365,719 R: Jr 2 sk. 4 r:st B:ko.
På dessa skäl, och då saipeter-fonden är i den fördelaktiga ställning, att
denna fond för sitt bestånd ej behöfver påräkna att återfå det lån stort Fyratio
Åtta Tusen riksdaler banko, som derifrån blifvit hospitalsfonden meddelad
t, öfverlemnar Kongl, Majit till Rikets S anders pröfning,
huruvida meranämnda lån-belopp må få i Salpeter-fondens räkenskaper
af skrif vas;
Och anser Kongl. Maj:t, under förutsättning, att detta nådiga förslag
varder af Rikets Ständer bifallet, Seraphimer-ordeus-gillets underdån igst gjorda
anhållan om årligt creditiv eller förslags-anslag å 10,000 r:dr b:ko för
Hospitalsfondens utgifter för närvarande icke föranleda någon framställning
till Rikets nu församlade Ständer.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockolms Slott den 3
December 1847-
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Jhre,
Stalsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
TVcern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Ko' gl. Maj tf Nåd. Skrifvelsej N:o 38.
13
Deparlevneuls-chefen Statsrådet Silfverstolpe uppläste förslag till nådig
Proposition till Rikets Ständer angående serskilda åtgärder till hospitals-londeus
understödjande.
Jemlikt underdånigt tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter,
täcktes Kongl. Maj:t det upplästa förslaget, sådant det finnes
protokollet bilagdt, i nåder gilla; och skulle, i enlighet dermed, Proposition
till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
M. Westmark.
N:o 38.
Arik. till Exp. Utsk. den 20 Dec., kl. 2 e. ro.
Kongl. Maj.ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer^ i fråga om
upphörande af Invalid-inrättningen å Ulriksdal; Gifven
Stockholms Slott den 3 December 1847-
Med hemtad anledning deraf, att kostnaderna för invalid-inrättningen
vid Ulriksdal syntes, i förhållande till antalet af derstädes underhållna kor«
poraler och soldater, vara allt för höga, hafva rikets sednast församlad»
Ständer, som ansett en icke obetydlig nedsättning i invalidernas underhållskostnad
kunna åstadkommas, derest invaliderne, försedda med lämpliga af
invalidhus-fondens medel utgående pensioner, tillätes att till vistelseort utvälja
den del af riket, der de funne sin utkomst lättast kunna vinnas, uti under
dånig
skrifvelse den 22 Februari 1845, på dessa och öfriga anförda skäl, förnyat
den af Rikets Ständer vid 1840 års riksdag gjorda anhållan, dels att
invalid-inrättningen å Ulriksdal måtte upplösas och dervarande Kongl, slott
blifva för dess egentliga bestämmelse eller annat ändamål ledigt, dels ock
att nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflålas rörande invalidhusfondens
tillgångars användande på ett sätt, hvarigenom det med dessa medel
afsedda ändamål kunde befrämjas; hvarjemte och för den händelse, att denna
underdåniga hemställan i nåder bifölles, Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
i underdånighet öfverlemnat att, intilldess nämnde framställning kunde vara
afgifven och Rikets Ständers beslut i ämnet meddeladt, disponera ej mindre
invalidhus-fondens reserverade behållning och derå upplöpande räntor, än
ock inflytande inkomster för alt användas till det ändamål, som med inrättningens
stiftelse varit afsedt.
14
Kong/. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N.-o 38.
Efter inhemtande af direktionens öfver invalid-inrättningen underdåniga
utlåtande i ämnet, har Kongl. Majit i nådigt öfvervägande tagit, hvad Rikets
Ständer i ofvanheiörda måtto anfört och hemställt, och vill lill svar derå
Rikets Ständer meddela, att Kongl. Maj:t redan galt Rikets Ständers önskan
om förändring med invalidernas underhåll sålunda till mötes, att Kongl.
Maj:t, såsom en förberedande åtgärd till den ifrågasatta förändringen, förordnat,
alt tills vidare ingen invalid får å Ulriksdal intagas; i följd hvaraf under
de tvänne sista åren invalidernes antal förminskats från 82 till 54.
Då Kongl. Majit lik väl finner angeläget att städse ega nödiga medel för
att åt de afskedade och i behof stadde krigsmän, för hvilka invalid-inrättningen
varit afsedd, kunna på annat sätt bereda vård och underhåll, föranlåtes
Kongl. Maj:t härmed Sig förbehålla, att de till nämnde inrättning anslagna
hemmansräntor, äfvensom in validhus-fondens samlade kapital, fortfarande
och allt framgent förblifva till Kongl. Maj:ls disposition, så att de af berörde
räntor och kapital inflytande årliga tillgångar må efter behof kunna användas
till pensioner och gratifikationer åt sådane afskedade* krigsmän, af så
väl armeen som flottan, hvilka enligt nu gällande föreskrifter kunde å invalid-inrättningen
intagas samt uppkommande öfverskott tilläggas den redan befintliga
kapital-fonden; och anser Kongl, Majrt pensionernas belopp kunna bestämmas,
på sätt i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse jemväl blifvit föreslaget,
nemligen till 200 Rrdr för officer, 133 R:dr 16 sk. för under-officer
och 80 R:dr för korporal eller soldat; hvilket sistnämnde pensions-belopp
dock borde kunna förhöjas, när serskilda omständigheter dertill föranleda.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gustaf Peyron.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet på Stockholms Slott den
3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsminislern Herr Grefve Posse3
Hans Excellens, Statsministern för( utrikes ärenderua Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein j
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N.o 3g.
15
Manthe t
Friherre Peyron,
Silfverstolpe ,
Wcern ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departemenls-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
förut fattad t beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj;ts nådiga skrifvelse till
Rikets Stander, i fråga om upphörande af invalid-inrättningen å Ulriksdal.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagd t, i nåder
gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde skrifvelse
skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supr?.
Ex profocollo.
A. Ekman.
N:o 39.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Dec-, kl. 2 e. m.
Kongl. Naj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i anledning
af gjorda ansökningar om eftergift af Kronans rätt till ett
efter Trumpetaren Mårten Wipp el fallet Danaarf; Gifven
Stockholms Slott den 2 December 1847.
Hos Kongl. Maj:t hafva Malmö stais borgerskaps äldste, å stadens vägnar,
i underdånighet anhållit, att, sedan derstädes bosatte régements-trumpetaren
vid Kron-prinsens hussar-regemente, fanjunkaren Mårten Wippel den
11 Maj 1845 afiidit, och h ans qvarlåtenskap, efter verkställd utredning af
boet, uppgått till en behållen summa af 1,130 R:dr 31 sk. banko, Kongl.
Maj:t läcktes, enär, oaktadt kungörelse varit, i öfverensstämmelse med Kongl,
rörordningen den 30 Maj 1835, uti allmänna tidningarna införd, inga arfvingar
efter bemälde Wippel sig anmält eller kunnat blifva till namn eller
vistelseort kända, samt fördenskull qvadåtenskapen komme att, jemlikt XV
16
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N.o 3g.
kap. ärfda balken, tillfalla Kongl. Majit och kronan såsom dana-arf, i nåder
tillerkänna Malmö stad kronans rätt lill berörda arfsmedel, under vilkor, att
kapitalet, förvaltadt af stadens fattigvårds-direktion, alltid bibehölles för att,
i händelse några arfvingar efter aflidne trumpetaren TVippel skulle förr eller
sednare sig anmäla och göra arfsrätt dertill lagligen gällande, kunna tili
dem utbetalas, men alt den årliga räntan deraf finge till understöd för den
med stadens fattigvård i samband stående arbets-inrättning användas.
Vidare har Beata TVipptl, såsom efterlefvande dotter efter ofvanberaälde
JVippels år 1837 aflidna hustru, uti en serskildt ingifven underdånig
skrift anhållit, att Kongl. Majit måtte af gunst och nåd förunna henne, såsom
varande enda anhörig efter afledne trumpetaren Wippelj rättighet alt tillträda
hans qvarlåtenskap, eller att åtminstone få deraf under sin lifstid åtnjuta
räntan, helst Beata TVippelj som under flera år förestått stjuffadrens hushåll,
skall genom sin flit oeh idoghet hafva bidragit dertill, att den ifrågavarande
förmögenheten, hvaraf trumpetaren Wippel bekommit en del genom gifte
med sökandens moder, blifvit i hennes sljuffaders ego samlad och bibehållen.
Sedan Kongl. Majit från Dess befallningshafvande i Malmöhus län inhemtat
underdåniga utlåtanden öfver nu omförmälda serskilda ansökningar,
vill Kongl. Majit, med anledning af hvad dervid förekommit, till Rikets Ständers
pröfning öfverlemna, huruvida, kronans rätt till ifrågavarande, efter aflidne
trumpetaren Wippel fallna dana-arf må, i anseende lill det betydliga
belopp, hvartill kostnaderna för fattigvården i Malmö stad uppgå, varda å
staden öfverlåten, under vilkor, att, på sätt hegardt blifvit, det arffallna kapitalet
förblifver orubbadt under förvaltning af stadens falligvårds-styrelss
med räntans användande för dervarande arbets-inrättning, dock så att ofvanbemälda
Beata Wippel> så länge hon lefver, deraf tilldelas ett årligt understöd,
svarande mot fyra procent å kapitalel; kommande de ärendet rörande
handlingar att tillställas det Utskott, till hvars behandling detsamma varder
af Rikets Ständer öfverlemnadt. Kongl. Majit föi blifver Pdkets Ständer med
all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Djtum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe
Vt
-
Kongl Maj::s Nåd. Proposition, N.-o 3g.
17
Utdrag af protokollet öfver Finans ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet d Stockholms Slott den a December
184?-
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slalsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena, Friherre Ihre
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe ,
Wcern ,
Friherre Gjllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, i anledning af
gjorda ansökningar om eftergift af kronans rätt till ett efter trumpetaren
Mårten Wtppel fallet dana-arf.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagd t, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo.
L. Chr. Bäck.
Bih. till R St. Prot. 1847 oeh 1848, 1 Sami. t Afd. g Haft,
3
STOCKHOLM, Ecksteinska B o k t n y c k e r i k t , 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Exp. Utsk. d. 22 Dec. 1847, kl. 2 e. in.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer med förslag
till förnyad tulltaxa; gifven Stochholms slott
den 7 December 1847.
Då Kongl. Majit till Rikets Ständer under den 6 Augusti 1844 aflat nådig
skrifvelse angående tulltaxeregleringen, fann Kongl. Majit Sig böra föreslå Rikets
Ständer, att, för den påföljande tiden till nästa riksdag, i de väsentligaste delar
bibehålla dåvarande tulltaxa, med iakttagande af de jemkningar, förklaringar och
ändringar deruti, som, af omständigheterna påkallade, redan voro, enligt derom af
trycket utgångna allmänna kungörelser och cirkulärbref, af Kongl. Majit vidtagna.
Af de flera ändringar i då gällande tulltaxebestämmelser, som Rikets Ständer
för deras del beslöto, blefvo dock genom den sedermera utfärdade förnyade tulltaxan
af den 5 November 1845 åtskilliga fastställda, och sådant dels i den mån,
uti mindre väsentliga delar, afseende fanns böra fästas å dervid upplysta särskilta
förhållanden, dels, beträffande införselsafgifterna å några hufvudsakligare
varuslag, på grund af det oskiljaktiga sammanhanget med Rikets Ständers beslut
angående tillgångars anvisande för statsbehofven. Två års ytterligare erfarenhet
har imellertid ådagalagt, att, oaktadt de tid efter annan utfärdade tulllörfattningar
afsett att mer och mer vidga friheten för handeln i allmänhet, uppnåendet
af detta ändamål, i den mån som med statens och inhemska slöjdernas behof
kan finnas förenligt, dock ännu i flera delar påkallar förändringar i gällande
tullbestämmelser. — Kongl. Maj:t, som ansett tiden vara inne för en mera full
ständig
tillämpning af de till handelns lättnad syftande grundsatser, hvilka redan
en längre följd af år varit af lagstiftaren godkända, änskönt användningen funnits
endast småningom eller öfvergångsvis böra inledas, har, under sådan hänsigt och
för att underlätta Rikets Ständers öfverläggningar angående tullbevillningen, låtit
verkställa en sådan omarbetning af nu gällande tulltaxa, att, med iakttagande såsom
hufvudgrund af all den lättnad för handelsrörelsen, som skäligen funnes kunna
sammanstå med afseendet å öfriga samhällsbehof, den största möjliga enkelhet i
uppställningen måtte, till betryggande derjemte af kontrollernas verkställbarhet,
varda beredd. Efter sorgfällig pröfning af det i följd häraf utarbetade förslag.
lliU. lill Ii. St. Prut. 1817 och 1818■ 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
har Kong!. Maj:t, som hufvudsakligen gillat de dervid framställda åsigter, oell enär,
med vissa jemkningar, de föreslagna tullbestämmelserna synts Kongl. Majit tillfredsställa
de med dem afsedda fordringar, att, utan handelsrörelsens öfverdrifna
betungande, bereda säväl skydd för de inhemska näringarna, som nödig inkomst
för staten, nu velat öfverlemna detta vigtiga ärende till Rikets Ständer, för den
behandling, som af dem är beroende; i hvilket afseende förslag till förnyad tulltaxa,
upprättadt i öfverensstämmelse med de af Kongl. Majit vid frågans föredragning
fattade beslut, till hvilka de särskilta motiverna finnas utvecklade i det inför
Kongl. Majit vid tillfället förda protokoll, härjemte till Rikets Ständer öfverlemnas,
hvarförutan öfriga till målet hörande handlingar komma att Bevillningsutskottet
meddelas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
5. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7 December
1847,
Närvarandei
Hans excellens justitie statsministern herr Grefve Posse,
Hans excellens statsministern för utrikes ärendena herr friherre Ihre,
Statsråden: friherre Stael von Holstein,
Munthe,
friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhraeus.
Chefen för Finansdepartementet, statsrådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Majits förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majits nådiga skrifvelse till Rikets Ständer med förslag till förnyad tulltaxa.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 3
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, alt nådig skrifvelse i enlighet dermed skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. A. Westerstrand.
Utdrag af protokollet öfver blandade civil- och finansärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
23 October 1847.
Närvarande:
Hans excellens justitie statsministern herr grefve Posse,
Hans excellens statsministern för utrikes ärendena herr friherre Ihre,
Statsråden: friherre Stael von Holstein,
Munthe,
friherre Peyron,
Silfver stolfe,
Waern,
friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Chefen för Finansdepartementet, statsrådet Munthe, anmälte i underdånighet,
samfält med chefen för civildepartementet, statsrådet Fåhreeus, frågan
om tulltaxeregleringen för aflåtande till Rikets nu sammanträdande Ständer af
nådig proposition i detta ämnev
Sedan Kongl. Maj:t, med hänsigt till olägenheterna af täta förändringar i de
på handelns ooh näringarnas rigtning och utveckling inverkande författningar, till
Rikets sednast församlade Ständer öfverlemnat att vid behandling af frågan om tullbevillningen
hufvudsakligen bibehålla bestämmelserna i 1841 års tulltaxa, och derföre
äfven vid utfärdandet af den nu gällande inskränkt Sig till sådana jemkningar eller
förändringar, som varit föranledda af Rikets Ständers beräkning af tullinkomsten
jemte öfriga förekomna särskilta omständigheter, så hade Kongl. Maj:t, som, efter
det en ökad frihet i utöfningen af handel och handtverk inom landet numera
blifvit genom allmänna författningar medgifven, ansett ändamålet med denna
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
lagstiftning påkalla en mera utsträckt frihet jemväl i handelsförhållandena och
varuvexlingen med främmande länder, och att, då genom det hittills följda tullsystemet,
oaktadt deruti tid efter annan vidtagits väsentliga till större frihet ledande
förändringar, handeln ännu besvärades med flera band, hvilka syntes utan
olägenhet för de inhemska näringarna kunna försvinna, angeläget vöre, att författningarna
i dessa hänseenden blefve bragta till närmare öfverensstämmelse med
de grundsatser, hvarpå den förändrade näringsförfattningen hvilar, behagat, med
anledning häraf, under den 23 Mars innevarande år, uppdraga åt cheferne för
Civil- och Finansdepartementen, presidenten i Kommerskollegium, generaltulldirektören,
samt kanslidepartementschefen i Generaltullstyrelsen, att, efter nödiga
upplysningars inhemtande af sakkunnige personer, i omförmälta syftning uppgöra
förslag till förnyad tulltaxa, dervid, under behörigt afseende å statens behof af
inkomst, borde dels tillses huruvida förbudsbestämmelserna för in- och utförsel
af varor kunde upphöra i utbyte mot lämpliga tullafgifter, äfvensom om och i
hvad mån de inhemska produkter och tillverkningar, hvilka ännu äro med utförselstull
belagda, måtte kunna derifrån befrias, och dels iakttagas, att införsels
afgifterna
blefve bestämda med hänsigt å ena sidan till konsumenternes billiga
fordringar och å den andra till det skydd, som inhemska producenter och tillver
kare
under nuvarande förhållanden skäligen kunde påräkna; hvarförutan borde afses
närmande, så vidt ske kunde, till mera likstämmighet med norska tulltarifen,
tullvärdenas skäliga jemkning efter inträffade förändrade prisförhållanden, samt
taxans möjligaste förenkling medelst särskilta artiklars hänförande under allmänna
benämningar m. m.; och borde det nya tulltaxeförslaget afgifvas så tidigt, att detsamma,
efter anmälan inför Kongl. Majit i Statsrådet och derstädes undergången
granskning, kunde vid början af nästinstundande riksdag till Rikets Ständer öfverlemnas.
Derjemte och för att vid fullgörandet af omförmälta uppdrag komma under
öfvervägande hade Kongl. Majit behagat låta öfverlemna, jemte andra, handlingarna
uti uedannämnda på Kongl. Majits nådiga pröfning beroende mål,
nemligen i
l:o Kongl, norska regeringens finans-, handels- och tulldepartements hemställan
i afseende på norska fartygs rättigheter i svensk hamn.
2io Särskilta från svenska och norska sidan utsedde kommitterades för
reglering af handelsförhållandena mellan Sverige och Norrige underdåniga betänkande
och förslag i berörda hänseende.
3:o Norrköpings fabrikssocietets underdåniga framställning rörande de vid
öfvergången från förbud till skyddstull för yllefabrikater erforderliga åtgärder och
Kongl. Majit i Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
kontroller, jemte en del från societetens pluralitet skiljaktige fabriksidkares uti
underdånig skrift uttryckta särskilta mening i berörda afseenden.
4:o Handlanden F. A. Eisens underdåniga hemställan om upphäfvande eller
nedsättning af nu gällande utförselsafgifter å kreatursben, skrotjern och lumpor.
5:o Kammakaren C. J. Österbergs å härvarande kammakareembetes vägnar i
underdånighet gjorda hemställan om tullfrihet eller tullnedsättning vid utförsel af
hornspetsar:
äfvensom Kongl. Maj:t sedermera under den 9 nästlidne Juli behagat förordna,
att en af åtskiIIige handlande och skeppsredare i Göteborg i underdånighet gjord
ansökning om tullfri införsel af inventarier till nybyggda fartyg, med Kommerskollegii
i ämnet algifna underdåniga utlåtande, samt åtskillige näringsidkares och handtverkares
vid ansökningen, äfvensom vid berörda utlåtande, gjorda påminnelser, skulle
tagas i öfvervägande i sammanhang med tulltaxans förestående allmänna granskning.
Till följd af hvad Kongl. Majrt sålunda i nåder föreskrifvit, hade ärendet
undergått erforderlig beredning, dervid fullständigt förslag till förnyad tulltaxa
blifvit utarbetadt; och utbad sig föredragande departementschefen, statsrådet Munthe,
att till en början och med hänsigt till de åtgärder, som med tullregleringen under
den senast förflutna tiden ägt rum, få i underdånighet erinra, hurusom, sedan
Kongl. Maj:t år 1859 uppdragit åt en särskilt kommitté att öfverse då gällande
1835 års tulltaxa och uppgöra förslag till de ändringar i densamma, som
kunde anses af behofvet påkallade, nämnda kommitté, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
jemte redogörelse för tull-lagstiftningens gång under det sistförflutna århundradet,
utvisande huruledes nämnda lagstiftning, hvars ändamål ursprungligen
endast varit att bereda staten inkomster, under tidens lopp tillegnat sig en fortgående
prohibitiv rigtning, först i afsigt att, medelst derigenom åstadkommen
inskränkning i utländska varors förbrukande, vända handelsvågen till rikets fördel
och qvarhålla det metalliska myntet inom landet, samt sedermera, för att, genom
på denna väg lemnadt skydd och uppmuntran åt inhemska slöjder, göra sig oafhängig
af andra länders industri, dels sökt genom sammanställning af de näringar,
som fortfarande njutit förbudsskydd mot utländsk medtäflan, med dem, som antingen
aldrig varit i besittning deraf eller för hvilka detta privilegium upphört,
sedan efter år 4825 tull-lagstiftningen tagit en för handelsfriheten mera gynnande
rigtning, ådagalägga, att de förra i allmänhet icke vunnit någon mot behofvet svarande
tillväxt, men att deremot de senares tillverkningar, oaktadt den utländska
täflan de haft att uthärda, såväl till myckenhet som godhet tilltagit, samt dels, i
afseende på handelsrörelsens resultater, fästat uppmärksamheten på den betydliga
tillväxt, som afsättningen utrikes af svenska jernverks- och skogsprodukter vunnit
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
efter dea tid, då ett friare fält öppnades för varuvexlingen med utlandet, hvarige
nom
den allmänna åsigt funnits bestyrkt, att, i samma mån ett land öppnar siri
egen marknad för andra länders produkter, det finner ökad afsättning för sina
egna; — samt kommitteen med afseende å dessa samfälta förhållanden och i öfverensstämmelse
med de åsigter, som hos Rikets Ständer vid förutgångna senaste
riksmöten i allmänhet gjort sig gällande, såsom hufvudgrund för dess tulltaxeförslag
antagit en oinskränkt handelsfrihet, så att, med dittills gällande förbudsbestämmelsers
borttagande, alla varor, som kunna blifva föremål för handel, borde
vara tillåtna att in- och utföras, antingen tullfritt eller mot lämpliga afgifter,
hvarjemte kommitteen i afseende på författningens form ansett tullberäkningen
för alla tull underkastade varor böra, såvidt sådant utan väsentliga olägenheter
kunde ske, grundas uppå vigt eller annan bestämd qvantitet, till förebyggande af
den villkorliga behandling och de missbruk, hvartill tullbestämning efter angifningsvärde
funnits leda, äfvensom att genom varuklassifikationernas största möjliga
förenkling taxan borde beredas all den bestämdhet i redaktionen, hvarigenom misstag
och tvister om tillämpningen kunde undanrödjas; och hade kommitterade i
öfrigt, för att tillförlitligare kunna pröfva samt med erforderlig enhet och konseqvens
bestämma afgifternas relativa belopp, uppställt följande allmänna grunder:
1 afseende å inkommande varor:
a) att såsom tullfria till införsel borde antagas:
l:o Hvarje egentlig produkt af eller föremål för vetenskap och skön konst,
såsom böcker, kartor, glober, musikalier och konstnärsarbeten af alla slag, lefvande
vexter, malmstuffer och andra naturalier till vetenskapliga samlingar;
2:o Adla metaller och sådana dyrbarare ämnen, som i verldshandeln äga ett
tuera fixt och allmänt lika gällande värde, såsom oarbetadt guld och silfver, platina,
juveler, äkta perlor och koraller samt mynt;
3:o Sådana allmänt nyttiga naturalster till omedelbar förbrukning, hvilkas införsel,
med hänsigt till svårigheterna af transporten, förutsätter tillfälligt eller lokalt
större behof, såsom hö och andra foderämnen, färsk fisk m. fl.
4:o Sådana råvaror och enkla berednings ämnen för näringarna och konstfliten,
som äro af mera produktiv beskaffenhet, eller i hvilkas förädling ingår ett större
arbetsvärde, såsom malmer, bomull, silke, kamel- och kastorhår, glasskärf, lera,
lumpor, åtskilliga slags frön, kreatursben, affall och gödningsämnen m. fl.
5:o Vissa redskap och verktyg för vetenskaperna och slöjderna, som inom
landet icke eller endast ofullkomligt kunna åstadkommas, såsom kemiska glas, mag
netsten,
gjutstenar, eldfast, samt mergel- och skiffersten, och i allmänhet redskap
och verktyg till prof;
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 7
b) att vid af gifter nas bestämmande å varor, som med införselstull borde beläggas
, hänsigt skulle tagas, hvad lörädlingsbara råämnen anginge, till deras produktivitet,
eller arbetsvärdet af deras förädling, samt i afseende såväl å dessa och
naturprodukter i allmänhet för omedelbar förbrukning, som ock å mer eller mindre
förädlade varor, dels till konkurrensen med inhemsk produktion af likartade
varor, dels till varornas delbarhet och omfång i förhållande till värdet, samt den
deraf beroende större eller mindre beqvämlighet för deras smugglande; hvarförutan
jemväl modifikationer komme att äga rum med hänsigt till allmänna sundhetsändamål
och sambandet med andra bestående i särskilta näringsförfattningar
grundade förhållanden;
c) att, i likhet med hvad förut iakttagits och i öfverensstämmelse jemväl med
hvad då vore i tulltaxeunderrättelsernas 7 § stadgadt rörande angifningsvärden,
tullvärdena borde i allmänhet bestämmas efter priserna å produktions- eller afsändningsorterna,
och, i händelse af skiljaktiga värden för olika qualiteter, efter
antagliga medelpriser, i bägge fallen med tillägg af all å varorna använd kostnad,
intilldess de anländt till lossningsort; dock att den skyddstull, som för varor,
utgörande föremål för inhemsk produktion eller slöjd, komme att bestämmas,
borde till beloppet jemkas i förhållande till varornas lättare eller svårare transport.
d) att tjugofem procent af värdet borde i allmänhet antagas som maximum
af tullbestämmelserna; från hvilken grund undantag likväl ansågs vara af särskilta
omständigheter på kalladt för artiklarna socker och tobak samt i visst fall jemväl
för vin. —
/ afseende på utgående varor åter:
a) att tullfritt borde kunna utföras:
l:o alla produkter af inhemsk konstflit, som utgöra fulländade förbrukningsartiklar,
såsom alla fabriks- handtverkeri- och andra slöjdevaror;
2:o Sådana inhemska naturalster eller till någon del förädlade varor, utaf
hvilka öfverskott utöfver landets behof i allmänhet kunde vara att påräkna, och
hvilka för konkurrensen å utländska marknaden kunde anses tarfva en slik
lättnad.
b) att alla inhemska naturprodukter eller rå- och berednings-ämnen för näringarna
och slöjderna, af hvilka ymnigare tillgång inom landet funnes, och som
ansågos, utförselstullen oaktadt, kunna uthålla tällan å utländska marknaden, borde,
såsom förut, beläggas med en lindrigare afgift af en half till en procent, eller undantagsvis,
till följd af särskilta inverkande förhållanden, två till fyra procent;
dock borde för de under denna kategori hänförlige artiklar, som redan då voro
från utförselsafgift befriade, tullfriheten fortfarande äga ruin; —
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
c) alt alla för inhemska slöjderna och näringarna behöfliga rå- eller bcredningsämnen
och naturprodukter, som icke lemna öfverskott till utrikes afsättning,
borde underkastas lämpliga restriktioner medelst utförselsafgifter, beräknade till
fem, högst tretiotre och en tredjedels procent.
Det af bemälde kommitterade med tillämpning af dessa allmänna grunder
och bestämmelser uppgjorda förslag till ny tulltaxa öfverlemnade Kongl Maj:t tili
Rikets Ständer vid 1840 års riksdag med det förklarande, att Kongl. Maj:t, i
öfverensstämmelse med de af kommitterade uppgifne hufvudgrunder för tulltaxoregleringen,
för Dess del ej vidare ansåge hinder böra möta för det sedan år
1823 allt mer och mer frånträdda så kallade förbudssystemets definitiva upphörande,
samt att Kongl. Maj:t, som, med tillkännagifvande häraf, sålunda ville
lemna Rikets Ständer del af Kongl. Majrts berörda åsigt angående kommitterades
förslag, så vidt det rörde hufvudgrunderne för den blifvande tulltaxan, till Rikets
Ständer öfverlemnade, att, vid pröfningen af ärendets detaljer, af samma grunder
göra den möjligast noggranna och följdriktiga tillämpning, under aktgifvande tillika
på de i kommitterades underdåniga betänkande antydda särskilta förhållanden.
I anledning häraf hade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af deri 7:de
Juli 1841 förmält, att, ehuru de i allmänhet delade den af tullkommittéen yttrade
och af Kongl. Majit godkända åsigt om antagande af en oinskränkt handelsfrihet
såsom hufvudgrund för tulltaxan, så att förbud mot någon varas ineller
utförsel icke vidare skulle äga rum, i enlighet hvarmed redan vid 1823 års
riksdag Rikets då församlade Ständer beslutat att, med afvikande från de dittills
vid tullregleringen följda grunder, öfvergå till ett friare system i afseende å handeln
och näringarna, hvilken grundsats vid de bägge näst derpå följda riksmötena
ytterligare blifvit fullföljd, ansågo Rikets Ständer likväl betänkligheter möta för
tillämpningen af denna åsigt i så vidsträckt mån, som kommitterade föreslagit,
hvadan Rikets Ständer, jemte det de, enligt deras då aflemnade förslag till ny
tulltaxa, borttagit dittills gällande förbudsbestämmelser för införsel af ej specifceradt
jernmanufaktur smide, jernskrot, ej specificerade slöj denar or, samt oarbetadt stål
andra slag än gjut- och garfstål, samt för utförsel af tack- ock barlast jern, af
sjö- och myrmalm samt tjärbärma eller vraktjära, ansett förbuden böra bibehållas
å öfrige dittills dermed belagde artiklar, så att fortfarande borde till införsel förbjudas:
bränvin af säd eller potates, utom holländsk genever, samt af frugt utom
fransk konjak; — garn, kardulis-, klädmakare-;—jern, gjutet, tack- och barlast-,
samt smidt, alla slag, utom ankare, draggar, armbultar, hammare, roderjern,
skeppsknän och smedjestäd, kettingar samt förtente plåtar och oförtente öfver 6
lispunds
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 9
!isp. vigt, jemte smältstycken samt förutnämnda ej specificeradt manufaktursmide; —
kläder, nya, utom fruntimmers- af tullbara tyger; — kort; — krut; — forslin, oäkta,
mäladt eller tryckt; — salpeter; — sirap, socker-; — socker, topp- kandi- och kak-; —
väfnader, helsiden-, alngods, taft, kypert, eller levantin, satin eller sidensarge, enfärgade
eller skiftande, rutiga eller randiga genom olika färgadt silke, men ej genom väfnadssättet,
utom från Ostindien, — dukar, utom de af gles väfnad och bourre de soie
samt genom tryckning eller prässning läsonerade, äfvensom dukar från Ostindien, —
halfsiden-, dukar under 10 r:drs värde, — bomulls^, alngods, hvita, genom väfnadssättet
släta, utom cambrick och andra sådana tyger öfver 76 trådar på tummen i ränningen
och minst 6 qvarter breda, korderoy, cordet, dimity, felb, gaze, haillinon,
musslin eller nettelduk och moll, percale, batist, sammet, manchester, satin, jean,
sticktyg eller piqué och tricot samt tyll jemte tyger från Ostindien,—färgade, så väl
släta, utom korderoy, cordet, dimity, felb, gaze, halflinon, musslin eller neltelduk
och moll, percale, batist, sammet, manchester, satin, jean, sticktyg eller
piqué, tricot, tyll och tyger från Ostindien, — som ock tryckta, utom nyssnämnda
slag och i allmänhet tyger i finhet öfver 80 trådar på tummen i ränningen,
— samt dukar, släta af färgadt garn, och tryckta under 7 qvarters fyrkant; —
ylle-, alngods, boj, kasimir, af andra färger än hvitt, svart, gult och rödt, samt
kläde, drapp, halfkläde, vadmal, ratin och korderoy, — halfylle-, flanell och dukar
under 6 r:dr 32 sk. värde; — samt slutligen att förbud jemväl borde stadgas mot
införsel af sådan /tVmeväfnad, som utgöres af finaste slag lärft; äfvensom att till
utförsel borde vara förbudet: jern, tack- och barlast-, andra slag än af sjö- och
myrmalm, — kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade och oborrade,—
bällar öfver 1 l/s turn samt lod och Iödjor öfver 4 skeppund, — och malm, rå och
osmält, utom kobolt-.
Sedan Kongl. Maj:t vid utfärdandet af 1841 års tulltaxa i allmänhet lemnat
bifall till hvad Rikets Ständer sålunda i afseende å in- och utförselsförbuden
föreslagit och hemställt, samt Kongl. Maj:t sedermera, på sätt ofvan är antydt, i
nådig skrifvelse den 6 Augusti 1844, föreslagit Rikets då församlade Ständer, att,
enär så väl grunderna för tullbevillningen som de speciella bestämmelserna i 1841
års taxa så nyligen varit föremål för granskning, och Kongl. Maj:t i öfrigt ansåge
denna för både statsinkomsterna och inhemska näringarna vigtiga författning
böra så sällan som möjligt och icke utan verkligt behof förändras, för den påföljande
tiden till nästa riksdag i de väsentligaste delar bibehålla berörda tulltaxa,
med iakttagande af de jemkningar, förklaringar och ändringar, särdeles i afseende
å utförselstullen, som, af omständigheterna påkallade, redan blifvit af Kongl. Maj:t
vidtagna; äfvensom, hvad särskilt anginge tullbestämmelserna för spanmål, att deBih.
lill R. St. Prol. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd 10 Baft. 2
10 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
samma mätte bibehållas oförändrade under ytterligare tre år till innevarande års
slut under tillförene medgifvet vilkor angående dispositionen af den inflytande
spanmålstullen; så hade Rikets Ständer till svar härå uti underdånig skrifvelse
af den 15 Maj 1845 yttrat, att de, instämmande i ofvanberörda af Kongl. Maj:t
tillkännagifna åsigter och med fästadt hufvudsakiigt afseende å innehållet af Kongl.
Maj:ts omförmälta skrifvelse, i allmänhet vidblifvit grunderna för då gällande 1841
års tulltaxa och icke i andra fall beslutat ändring i der förekommande speciella
bestämmelser, än antingen för att dessa måtte bringas i öfverensstämmelse med
de derom af Kongl. Maj:t efter taxans utfärdande redan, enligt allmänna kungörelser
och cirkulärbref, vidtagna jemkningar, förklaringar och ändringar, eller ock
för att vid berörda grunders tillämpning lemna någon uppmärksamhet åt de i
afgifna motioner gjorda framställningar, samt för åstadkommande af ett ändamålsenligare
förtullningssätt genom utbyte af värdeförtullning mot förtullning efter vigt
eller annan grund; äfvensom Rikets Ständer i allmänhet biträdt hvad Kongl. Maj:t
föreslagit i fråga om bibehållande till detta års slut af förut gällande bestämmelser
rörande spanmålstullen, samt medgifvit att den tullinkomst, som för utländsk
spanmål kunde under tiden inflyta, öfverlemnades till Kongl. Maj:ts disposition för
att användas till undsättning åt inbyggare i de orter, som kunde blifva af missväxt
hemsökte; och hade, bland förbudsbestämmelserna i 4841 års taxa, den mot
införsel af otvinnadt och odubbleradt kardullsgarn eller så kalladt klädmakaregarn
blifvit af Rikets Ständer till borttagande föreslagen, hvartill Kongl Maj:t ock,
äfvensom till åtskilliga af de utaf Rikets Ständer i öfrigt gjorda jemkningar uti
bestämmelserna i 1841 års taxa, behagade, vid utfärdandet af nu gällande tulltaxa
af den 5 November 1845, lemna nådigt bifall.
I sammanhang härmed anmälte föredragande departementschefen i underdånighet,
att styrelsen för en i staden Gefle bildad så kallad handelsfrihetsförening till
Kongl. Maj:t öfverlemnat dels underdånig skrifvelse af den 26 nästlidne Juli,
innefattande redogörelse för de orsaker, som framkallat denna stiftelse och för de
åsigter, som hos föreningen gjort sig gällande angående hehofvet af en till mera
frihet i varuvexlingen med utlandet ledande förändring i tullagstiftningen, och dels
underdånigt förslag till tullafgifter för inkommande och utgående varor jemte bifogade
förklaringar och motiver, till det afseende Kongl. Maj:t kunde finna detsamma
förtjena; och hvilken underdåniga skrifvelse samt förslag till tulltarifer
m. m., dem Kongl. Maj:t behagat låta tillställa chefen för Finansdepartementet,
nu jemväl voro bland handlingarna befintliga.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 49, 11
Då, enligt hvad i ofvanberörda målto blifvit utredt, de af 1839 års Tullkommitté
för tullregleringen antagna grunder blifvit af Rikets Ständer i allmänhet
godkända, änskönt desamma, af förekomna anledningar, ansetts ännu icke kunna
i så vidsträckt mån som kommitteen föreslagit vinna tillämpning, och då, under
den sedermera förflutna tiden, ej mindre inom landet, på sätt ofvan är omförmält,
större frihet blifvit medgifven för utöfvandet af handel och näringar, än äfven en
del främmande länders tullagstiftning tagit en i (lera hänseenden friare rigtning,
samt alltså de betänkligheter, som må hafva utgjort hinder för en mera fullständig
tillämpning af de ifrågavarande hufvudgrunderna, numera syntes kunna antagas
hafva upphört, fann, vid sådant förhållande samt med åberopande af den utredning,
1839 års tullkommitté, enligt hvad dess till trycket befordrade handlingar
utvisa, åt detta ärende lemnat, föredragande departementschefen sig, i öfverensstämmelse
med hvad jemväl blifvit af den omförmälta Beredningen hemstäldt,
böra för den blifvande taxeregleringen underdånigst föreslå antagandet såsom allmän
hufvudgrund af en oinskränkt handelsfrihet, så att förbud mot någon varas
in- elier utförsel icke vidare må äga rum, äfvensom af den klassifikation och de
öfriga grunder för tullafgilternas relativa belopp, som blifvit af bemälta Tullkommitté
uppställda, så att samma afgilter icke må hvarken för in- eller utförseln
öfverskrida 25 procent af hvarje varas värde, utom i de få ■ fall, då särskilta omständigheter,
nemligen för införsel af artiklarna socker, tobak och vin samt för
utförsel af malm, funnits derifrån påkalla undantag, samt med iakttagande tillika
af hvad Kongl. Maj:t, rned hänsigt till en allmännare tullfrihet vid utförsel af
inhemska produkter och tillverkningar, samt till åstadkommande i möjligaste måtto
af mera likstämmighet med norska tulltarifen och taxans förenkling, täckts i nåder
föreskrifva; och uti hvilket underdåniga tillstyrkande chefen för Civildepartementet,
statsrådet Fåhreeus, som, enligt hvad ofvan är nämndt, i sin dåvarande
egenskap af kanslidepartementschef uti Generaltullstyrelsen, jemväl deltagit i
den föregångna beredningen af ärendet, instämde.
Statsrådet Faxe, som i öfrigt var af lika tanke med statsråden Munthe och
Fåhreeus, yttrade sig, hvad särskilt angick artiklarna jern och malm, sålunda:
»ehuru jag delar den åsigt, att tillåtelsen till utförsel af tackjern icke skulle medföra
någon skada för svenska stångjernstiilverkningen, vare sig med hänseende till
sistnämnda varas afsättning på den utländska marknaden eller i afseende på priserna
derför, helst om en lämplig utförselstull åsättes råämnet eller tackjernet,
anser jag dock frågan om tiden, då tillåtelse till en sådan utförsel må träda i verkställighet,
hufvudsakligen böra bero deraf, huruvida åtgärden är nödig för att bereda
en eljest saknad afsättning, till skäligt pris, af det tackjern, som här kan
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tillverkas, och om den sammanstår med stångjernstillverkarens på häfd grundade
billiga anspråk att inom landet finna erforderligt råämne för sin tillverkning.
Någon klagan öfver saknad afsättning förspörjes för närvarande icke från tackjernstillverkarnes
sida, och priserna å denna vara äro jemväl sådana, att de förre,
i förhållande till stångjernets försäljningsvärde, hafva en skälig andel i den gemensamma
vinsten. Tillverkningen af stångjern har under senare åren betyd
ligt
stigit, och sannolikt är, att densamma, till följd af den tillverkningsfrihet
vid redan befintliga verk och den lättnad vid anläggningen af nya, som enligt
Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående stångjernssmidel och deu gröfre jernförädlingeu
af den 27 April 1846 blifvit medgifven, kommer att ytterligare
ökas, i hvilket fall ett större behof af tackjern och i förening dermed ökad
täflan imellan köpare af denna vara måste uppkomma; men innan dessa nya förhållanden,
jemte verkningarna deraf på tillgången och priserna å tackjernet, hinna
närmare utvecklas, synes det icke vara lämpligt att på förhand bestämma om
eller när utförsel af denna vara må äga rum; och då betänkligheten mot tillåtelse
till utförsel synes vara åtminstone lika hvad angår malm, som i afseende på tackjernet,
torde förbudet emot utförsel af den förra varan jemväl tills vidare böra
bibehållas.
Deremot synes införsel af tackjern kunna utan betänklighet medgifvas, på
samma gång, som, efter hvad hemstäldt blifvit och deruti äfven jag för min del i
underdånighet instämmer, tillåtelse lemnäs till införsel af stångjern. Afsigten med
en sådan tillåtelse, hvad stängjernet beträffar, är att bereda tillgång på utländskt
jern för de behof, till hvilka det svenska jernet antingen icke utan alltför stor
kostnad kan användas eller ock är mindre tjenligt än det utländska; hvarvid tillika
vinst för landet uppkommer genom skillnaden i priset på det införda och det
dyrare inhemska jernet, som till motsvarande qvantitet ytterligare kan ingå i den
utländska handeln: på lika sätt kan, genom utländskt taekjerns begagnande för
ändamål, dertill detta är antingen mera tjenligt än det svenska, eller i följd af
lägre pris med större fördel användbart, det bättre svenska tackjernet besparas
för ändamål, hvartill det lämpligast och med mesta fördel kan begagnas; och genom
det utländska jernets införande under sådan form vinnes tillika den fördel,
att arbetsförtjensten vid stångjernsberedningen kommer landet tillgodo. Naturligtvis
bör härvid iakttagas, att en lämplig införselstull bestämmes till skydd för
den inhemska jernhandteringen; och om denna tull fastställes till 25 procent af
värdet eller 4 r:dr för stångjern och 2 r:dr för tackjern per skeppund, bör, när
dertill läggas frakt, tolag och öfriga omkostnader, af införselsfriheten icke befaras
något mehn för den inhemska tillverkningen, vare sig af stångjern eller tackjern,
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 13
icke ens i de fall, der den förra tillverkningen hufvudsakligen är beräknad på förbrukningen
inom landet, eller det här tillverkade tackjernet, i anseende till beskaffenhet
och användbarhet, står på samma punkt som det utländska.
Genom tillåtelsen • till införande af utländskt tackjern kan för öfrigt samlas
en erfarenhet, tjenlig att bibringa full visshet om oskadligheten af en tillåtelse att
utföra svenskt tackjern, såvida nemligen det visar sig, att tillfällig brist pä detta
senare kan genom införsel utifrån ersättas, och att derjemte stångjern, som här
tillverkas af utländskt tackjern, erhåller fördelaktig afsättning äfven pä den utländska
marknaden.
Imellertid är det ostridigt, alt en ökad inhemsk produktion af tackjern, i förening
med införsel af utländskt sådant jern, kan föranleda en större tillgång på
denna vara, än som inom landet kan förbrukas, och i detta fall inträder tvifvelsutan
ett behof, att till fördel för taekjernstillverkaren medgifva varans utförsel,
likasom det då ock kan ske utan skada för stångjernstillverkaren. För sådan
händelse är behöfligt, att Kongl. Maj:t må kunna vid tillåtelsens meddelande utsätta
en utförselstull, hvarigenom berörda näringars stridiga intressen förmedlas, och
alt denna tull således, utan att vara så hög, att utförseln derigenom göres omöjlig
eller alltför mycket försvåras, likväl är sådan, att den åt inhemska jernförädlingen
lemnar tillräckligt skydd vid konkurrensen på verldsmarknaden; och jag
vågar alltså i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer
att i nämnda afseende fastställa en maximitull af 2 r:dr b:ko för skeppundet
tackjern, i sammanhang hvarmed jemväl torde antagas en eventuel utförselstull fl
malm af 33 Vs r:dr för 100 r:drs värde.
Statsrådet friherre Gyllengranat instämde uti statsrådet Faxes förberörda
yttrande, hvaremot statsrådet Warn, som förklarade sig icke kunna biträda tillstyrkandet
att bibehålla ovillkorliga förbudsbestämmelser, isynnerhet som de nu
ifrågasatta endast gälde två artiklar, af hvilka rika förråder voro att finna i lan
det,
i öfrigt, och under åberopande af sitt anförande till statsrådets protokoll vid
tullfrågans behandling år 1845, yttrade, att statsrådet väl i allmänhet instämde
i hvad föredraganden tillstyrkt angående hufvudgrunderna för en blifvande tull
reglering,
och visserligen ansåg det af Beredningen med tillämpning af dessa
grunder uppgjorda taxeförslag innefatta ganska väsentliga förbättringar i den nu
gällande taxan, men att statsrådet dock för sin del funne, att dä man antog
25 procent af varuvärdet såsom högsta tullsats och dertill lade 20 procent af
denna, hvartill tolags- samt handels- och sjölärtsafgifterna öfverhufvud kunde antagas
sammanlagdt uppgå, samt derigenom för liera varor höll importafgifterna vid
en höjd af 30 procent af varans värde (fartygsumgälder oberäknade), kunde
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
sådant svårligen antagas utgöra ett tillräckligt verksamt medel att undertrycka
smyghandeln och lifva den lagliga handeln, helst kändt vore, alt den så kallade
smugglingsassyransen vore omkring hälften lägre och frestelsen till lagbrott således
ännu alltför stor. Statsrådet förestälde sig, att konsumtionsafgiftens billighet
väsentligen befordrade dess utgående, och att endast i färre fall, der ett
starkare skydd kunde anses tills vidare nödigt, skäl vore för handen öfverskrida
20 procent, dock att för egentliga lifsförnödenheter samt råvaror för afsevärda
fabrikationer nödigt vore att hålla afgifterna vida lägre, i det förhållande behof
och omständigheter gifva vid handen.
Statsrådet Silfverstolpe yttrade, att hvad först angick de ifrågakomna artiklarna
tackjern och jernmalm, äfven statsrådet väl icke fann någon fara böra uppkomma
för jernhandteringen genom tillåtelse till deras utförsel, derest ifrågavarande
bägge artiklar blefve vid utförseln förtullade efter särskilt med afseende
på varans bättre eller sämre beskaffenhet åsatt värde, och belagde med en lämpligen
afpassad tullafgift, men ansåg likväl att, då inom idkarne af jernhandteringen
den mening i allmänhet vore rådande, att tillstånd till dessa varors utförande
skulle vara för deras rörelse i högsta måtto förderflig och olycksbringande,
det icke vore lämpligt att medgifva en sådan utförsel, åtminstone vid en tidpunkt,
då redan i andra afseenden en större frihet i handteringen nyligen trädt i verksamhet
och ännu icke kunnat visa sina följder för dess äldre idkare; hvadan statsrådet
i underdånighet tillstyrkte att förbuden emot utförsel af tackjern och jernmalm
för det närvarande måtte bibehållas.
Såsom en följd häraf och då bergsmannahandteringen derigenom fortfarande
blefve inskränkt i dispositionen af sina produkter och således behöfde skydd emot
utländsk medtäflan, tillstyrkte statsrådet äfven bibehållande af det hittills gällande
förbudet emot införsel af tackjern.
I öfrigt var statsrådet af lika tanke med föredraganden statsrådet Munthe.
Uti sistnämnda yttrande instämde statsrådet friherre Peyron.
Statsrådet friherre Stael von Holstein delade den af föredragande departementschefen,
yttrade tanke; hvaremot hans excellens statsministern för utrikes ärendena
herr friherre Ihre biträdde statsrådet Silfverstolpes förenämnda mening. Hans
excellens justitie statsministern herr grefve Posse åter förenade sig med statsrå
det
Munthe.
Kongl. Maj:t, som, i öfverensstämmelse med Dess vid anbefallandet af det
förevarande ärendets beredning gifna föreskrift, att dervid borde tillses,
huruvida nuvarande förbudsbestämmelser mot varors in- och utförsel
kunde i utbyte mot lämpliga tullafgifter upphöra, förklarade sig väl
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 15
hafva önskat, att samtliga dessa förbudsstadganden nu måtte, utan äfventyr
för befintliga anläggningars bestånd, kunnat borttagas, men, på
de af statsrådet Silfverstolpe anförda skäl, ansåg betänkligheter deremot
möta i afseende å vissa slag af gjutet jern och malm, behagade
i nåder förordna, att för införsel af tack- och barlastjern, samt för
utförsel så väl deraf, som af de dermed likartade artiklarna ostämpiade
och oborrade kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, jemte hällar
öfver 11/> tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 1 sk:pds vigt stycket,
äfvensom af malm, rå och osmält, ej specificerad, nuvarande för—
budsbestämmelser borde bibehållas; dock att, på sätt statsrådet Faxe
tillstyrkt, framställning skulle till Rikets Ständer göras derom, att eventuel
tullafgifter borde, på förr öfligt sätt och för att något band icke
måtte genom bristande tullbestämmelser läggas å Kongl. Maj:ts rätt att
förbuden upphäfva, å nu ifrågavarande artiklar af Rikets Ständer utsättas;
hvaremot Kongl. Maj:t täcktes till hvad statsrådets samtlige ledamöter
hemställt ej mindre i afseende å upphörandet af öfriga förbudsstadganden,
än ock rörande grunderna vare sig för medgifvandet af fullkomlig
afgiftsfrihet eller åsättandet af tullafgifter, äfvensom till hvad
statsrådets fleste ledamöter, angående afgifternas relativa belopp samt
den höjd de i allmänhet icke borde öfverskrida, föreslagit, lemna nådigt
bifall.
Vidare och med anledning af den förberedande behandling ärendet undergått,
samt med tillämpning af det beslut Kongl. Maj:t nu behagat angående hufvudgrunderna
för tulltaxeregleringen fatta, yttrade sig i afseende af de dervid erforderliga
speciella åtgärder och bestämmelser föredragande departementschefen,
statsrådet Munthe, i underdånighet på sätt och i den ordning, här nedan förmäles.
Med hänsigt till Kongl. Maj:ts meddelade ofvanberörda föreskrift, att vid den
förevarande regleringen borde afses taxans möjligaste förenkling, hade fråga uppstått,
huruvida icke, då utsättandet deri af det värde, hvarje vara anses äga, afsåge
för sjelfva förtullningen i allmänhet främmande ändamål, den kolumn, sorn
upptager dessa tullvärden, lämpligen skulle kunna ur taxan uteslutas. Deri
grund, hvarefter inkommande och utgående varor förtullas, utgöres nemligen,
antingen af det bestämda belopp, som i taxan finnes visst qvantum af hvarje
sådan vara åsatt, eller ock af der stadgad procent å det värde, hvartill en del
varor, å hvilka fix medeltull icke, i anseende till en större värdeskiljaktighet ä
16 Kongl. Majtts Nåd. Skrijvelse, N:o 40.
de särskilta slagen deraf, ansetts kunna bestämmas, i föreskrifven ordning angifvas
eller vid tillåten inlösning uppgå; men vore deremot icke, med undantag af
det i 25 § tulltaxeunderrättelserna omförmälta fall, att gods under transporten
tagit sådan skada, att det ej anses kunna draga den i taxan bestämda tull, beroende
på det der utsatta tullvärde. Det vore hufvudsakligen den rikets stapelstäder
tillkommande tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter, som
beräknas efter de varorna åsätta tullvärden, äfvensom sagda värden ligga till grund
lör transitoafgiftens och nederlagsrekognitionens utgörande, — för tillgodonjutande,
enligt 24 <§ tulltaxeunderrättelserna, af s. k. föring — samt för uppskattningen
af konfiskationsgods och bestämmandet af det derpå beroende bötesbeloppet, —
jemte en del öfriga mindre väsentliga fall med hänsigt till tullförfattningarnas
tillämpning.
Hvad nu först anginge tolagen, hade Kongl. Majit, uti en till Rikets senast
församlade Ständer afläten proposition, framställt förslag om densammas upphörande
såsom en stapelstäderne i riket omedelbart tillfallande efter fastställd
procentberäkning för hvarje stad utgående afgift på in- och utförda varor, emot
ersättning till desse städer genom bestämda anslag af tullmedlen, och att staten
borde beredas godtgörelse för denna ersättning genom en på tullbeloppen i stället
för å varuvärdena beräknad afgift, i hvilket afseende omkring 10 procent å
den tull, som för hvart varuparti erlades, funnits tillfyllestgörande; och ehuru Rikets
Ständer, under åberopande hufvudsakligen deraf, att någon obelåtenhet med
det närvarande förhållandet icke försports från stapelstädernes borgare, funnit sig
icke kunna till Kongl. Majits ifrågavarande nådiga proposition lemna bifall, ansåg
sig likväl föredraganden, i öfverenssstämmelse med den inom Beredningen yttrade
åsigt om förslagets ändamålsenlighet, icke kunna undertrycka den önskan, att en
reglering med stapelstädernes tolagsinkomster på de hufvudsakliga grunder, som
redan blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, måtte kunna åstadkommas. Imellertid
och då, för vinnande af en önskvärd förkortning af tulltaxan, uteslutandet af der
utförda tullvärden, hvilka icke i någon annan handlande nations tulltarif veterligen
äga motsvarighet, syntes, såsom en på Kongl. Maj:t ensamt beroende åtgärd,
ej böra möta hinder deraf, att den ifrågasatta tolagsregleringen möjligen icke nu
eller framdeles komme till stånd, borde något sätt uppgifvas, hvarigenom, utan
ändring i den olika tyngd, hvarmed tolagsafgifterna i de särskilta stapelstäderne
belasta de flesta tullpligtiga varor, och utan upphörande af den desse städer hittills
medgifna rätt att samma inkomster genom egen försorg uppbära och använda,
berörda afgifter kunde komma att beräknas efter annan grund än de ifrågavarande
tullvärdena.
Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40. 17
tullvärdena. Härvid och enär, enligt hittills gällande stadganden, tolag icke äger rum
fl tullfria varor, utan i allmänhet endast ä sådana, som äro med in- eller utförselstull
belagda, samt då, i fullföljd af den grundsats, som föranledt berörda föreskrift,
tolagen rätteligen lärer böra fl de tullpligtiga varorna utgå i den mån,
de ansetts böra draga högre eller lägre tull, men ingalunda efter värdet, som å
en vara, hvars in- eller utförsel ansåges böra jemförelsevis mindre försvåras och
derföre vöre åsatt en lägre tullbestämmelse, det relativa värdet kunde vara och
tolagen alltså blifva vida högre, än å en annan, hvars in- eller utförsel vore mindre
önskvärd och derföre högre tullbeskattad, syntes tullbeloppen lämpligen kunna
träda i tullvärdenas ställe såsom grund för tolagsafgifternas beräknande; och hemställde
föredragande departementschefen, under förutsättning att hinder fortfarande
ansåges möta för åstadkommande af den allmänna och fullständiga reglering, hvilken
såsom företrädesvis ändamålsenlig blifvit här ofvan i underdånighet ifrågasatt,
att berörda alternativa förslag till förändrad grund för tolagens beräkning måtte
af Kongl. Maj:t godkännas, och hvarvid borde iakttagas, att de derigenom hvarje
stapelstad af tolagen tiilllytande årliga inkomster blefve begränsade till ett belopp,
som ungefärligen motsvarade medeltalet af de sista fem årens, och att följaktligen
sistnämnda summa borde tagas till grund för bestämmandet af den procent
å tullafgifterna, som för tolagens framtida beräkning för hvarje stad fastställes,
äfvensom den försäkran stapelstäderne lemnäs, att minskning i tolagsinkomsterna
ej skulle af den omständigheten kunna dem tillskyndas, att tullafgifterna
framdeles blefve nedsatta, utan att i sådan händelse godtgörelse skulle beredas
antingen genom bestämmande af en mot ändamålet svarande högre procentberäkning
eller annorledes; och syntes, derest de i berörda afseende erforderliga
utredningar och förslag icke kunde medhinnas och afgifvas samt pröfvas före den
tid, den nya tulltaxan bör träda i verkställighet, tolagsberäkningen kunna, intilldess
en sådan reglering kan komma till stånd, få fortfarande grundas på de i nuvarande
1845 års taxa utsatta tullvärden.
Beträffande sedermera de i tullförfattningar na förekommande fall, då vid deras
tillämpning tullvärdena tjena till efterrättelse, nemligen: vid beräknandet af
nederlagsrekognitionen, hvilken enligt 35 och 38 §. §. i nederlagsförordningen
af den 15 Maj 1843 utgöres med V4 procent vid inkommande och lika mycket
vid utförsel, å varornas i taxan bestämda tullvärde, äfvensom af den genom kongl,
brefvet den 28 April 1842 till Vs procent för dag af varutullvärdet bestämda
packhushyra för gods, som, ämnadt till nederlag eller kreditupplag, blifver utöfver
en viss tid i Stockholms packhus qvarliggande; — för utrönande af det vaItih.
till R. St. prot. 1817 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft. &
18 Kongl. Majsts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
ruvärde 200 r:dr, hvarpå beror dels, enligt 16, 22 och 23 §. §. i seglationsordningen
af berörde den 15 Maj 1843, om och i hvad mån ansvar bör följa för
skeppares underlåtenhet att aflemna behörigt manifest, dels, enligt 28 §, det för
försummad återutförsel, då sådan bör verkställas, eller, enligt 30 § allt i sistnämnda
författning, för uraktlåten angifning af varor och gods, inom den för hvart
af dessa fall i hvardera paragrafen föreskrifna tid stadgade bötesansvar; — samt
vid bestämmandet af den bötespåföljd, som äger rum för öfverträdelser ej mindre
af föreskrifterna i stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter imellan iakttagas
bör samt om inrikes tullförpassning och bevakning, jemväl af den 15 Maj 1843,
än ock af de lagbestämmelser, som innehållas i förordningen af den 22 December
1841 till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor; så ansåg
föredraganden hinder icke böra möta hvarken derföre, att varuvärdena, der de
ligga till grund för bestämmandet af ansvarspåföljderna, i stället utrönas genom
behörig inför domstol skeende värdering, eller derföre, att i öfriga fall, t. ex. vid
beräknandet af rekognitionsafgiften för nederlagsvaror, eller i fråga såväl om hyra
vid försummadt uttagande af gods från packhuset, som om bötesansvar för uraktlåten
återutförsel eller angifning af varor inom stadgad tid, beloppen kunna bestämmas
efter en de sista fem årens medelintrad motsvarande procent å den inkommande
tull, som å varorna belöper, i stället för å deras tullvärde; i hvilket afseende
föredragande departementschefen hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte täckas anbefalla
Generaltullstyrelsen att afgifva och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa
särskilt förslag till de förändrade bestämmelser, som i förenämnda hänseenden kunde
finnas erforderliga och lämpliga.
Vidkommande deremot slutligen dels kreditupplagstarifen, uti hvilken minimiqvantiteterna
för upplaget blifvit gjorda beroende derpå, att godset uppgår
till minst 300 r:dr tullvärde, hvarjemte transitoafgiften utgår med en procent af
de upplagda varornas sålunda bestämda värde, dels ock de fall, då, enligt 24 §.
i tulltaxeunderrättelserna, föring icke får tillgodonjutas med mindre införda varor
uppgå till ett efter tulltaxebestämmelserna beräknadt värdebelopp af 300 r:dr,
samt då enligt 25 §. gods under transporten tagit skada och förthy bör tillgodonjuta
lindring i tullafgifterna, utbad sig föredragande departementschefen att
här nedan få närmare uppgifva de förändrade grunder, som ändamålsenligt må i
stället för tullvärdena kunna dervid följas.
Såsom i öfrigt ledande till åsyftad förenkling och förkortning af tulltarifen
föreslog departementschefen i underdånighet: att alla varor, som äro eller blifva
befriade från afgifter vid införsel, må ur sjelfva tarifen uteslutas, och efteråt i
ett sammanhang uppräknas, och att taxan, såsom i åtskilliga främmande länder
Lit. A.
Lit. B.
Agal
Alabaster
m. fl.
Lil. F.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 19
är iakttaget, må fördelas i två hufvudafdelningar, den ena för inkommande och
den andra för utgående varor, i hvilken sistnämnda icke heller upptagas de varuartiklar,
som kunna tullfritt utföras, men hvilka dock, enär de utgöra det ojemförligt
största antalet, icke torde behöfva särskilt uppräknas, utan den erinran endast
böra vid slutet af tarifen göras, att tullfrihet äger rum för alla i densamma
ej förekommande och med afgift belagda varor.
Jemte underdånig anmälan, att, till nödig ledning vid granskningen af sjelfva
tulltaxan och föreslåendet af de förändringar deri och i de dertill hörande underrättelser,
som kunde finnas af behofvet påkallade, upplysningar, inhemtade af vederbörande
tulladministrationer härstädes och i Göteborg, samt i öfrigt meddelade
af vetenskapsmän, handlande och näringsidkare, rörande varornas värden, art
och lämpligaste förtullningssätt m. m., blifvit af Beredningen begagnade, äfvensom
att chefen för norska Finans- och Tulldepartementet, statsrådet J. II. Vogt, med
hänsigt till det åsyftade närmandet till likstämmighet med norska tulltarifen, öfvervarit
en del af de sammanträden, Beredningen för ärendets behandling hållit, hemstälde,
med ytterligare hemtadt stöd af dervid sig företedde förhållanden och af de utaf
Kongl. Majit, enligt hvad här ofvan är omförmäldt, i nåder meddelade föreskrifter,
samt med uppmärksamhet i öfrigt å hvad ofvan anförda jemte en del andra med
frågan gemenskap ägande handlingar innehålla, föredragande departementschefen,
att åtskilliga jemkningar onh förändrade bestämmelser i nu gällande tulltaxa måtte
äga rum, i hvilket afseende departementschefen yttrade sig sålunda:
Såsom med de antagna ofvanberörda allmänna grunderna instämmande föreslås
i underdånighet, att tullfrihet vid införsel må medgifvas för nedan uppräknade
artiklar, hvilka äfven ur synpunkten af den tullinkomst, som för dem influtit, och
hvarom bilagan lit. F lemnar närmare upplysning, visat sig vara af den ringa
vigt, att de skäligen kunna medgifvas en slik förmån, nemligen: agat, oarbetad; alabaster,
oarbetad, äfvensom i sammanhang dermed kalksten, pimpsten, smergel samt
de under den allmänna rubriken sten förekommande artiklarne eldfast sten, som
hittills endast med Kommerskollegii tillstånd kunnat tullfritt införas, qvarnstenar
och all annan ej särskilt specificerad sten, oarbetad eller i block; aloe, som nu
tullbehandlas såsom gummi, men hvilken artikel, jemte bäfvergäll, mos, enbärsoch
fläder-, samt mullbärssaft, nicht eller tutia, persikokärnor, rabarber och violrot,
såsom endast eller hufvudsakligen af medicinsk användning, torde böra medgifvas
enahanda tullfrihet, som äger rum för ej specificerade apoteksvaror; ambra; angelika;
bark, ek- och andra ej specificerade slag; bast och bastrep; ben, elfen-,
20 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
oarbetadt, och hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt; bernsten, rå och oarbetad;
bilder, till den del de förut icke åtnjutit tullfrihet, nemligen andra slag än
konstnärsarbeten; blod, ox- och andra kreaturs; bokstafsstämplar samt boktryck
eller stilar, förslitne och obrukbare, eller stilskrot; bolus, hvit och röd samt terra
sigillata; brunsten; cautschuc; drefmat eller gammalt och i stycken af högst 2
famnars längd sönderhugget tågvirke; dun, alia slag; emalj, i massa; fiskskinn,
oberedda; fjäder, ospritad; fjell, hvalfisk- eller ossa sepiee; foglar, lefvande; frö,
rof- och rapsat- samt de under rubriken andra slag hänförliga, ej specificerade
frösorter; färgmossa, alla slag; gips; glasgalla; granatäppieskal; hampa, ohäcklad;
horn, oarbetadt eller raspadt; hvalraf eller spermaceti; hår, nemligen borst, har-eller
kanin-, mennisko-, samt alla andra ej specificerade slag än hästhår eller tagel samt
nöthår; jord, polér—; kopparstick, estamper och litografiska arbeten; marienglas;
murklor; muskus eller desman; näfver; perlemor, oarbetad; russinstjelkar; sand,
fin eller perlsand; skafgräs; sköldpadd, oarbetad; tonkabönor; trippel; samt, af
trädvaror, virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, följande slag, nemligen alm, ask,
bok, björk, ek och andra ej specificerade sådana trädslag, som växa inom landet,
samt buxbom, ceder, ebenholtz och pockenholtz, äfvensom furu- och grantimmer,
otillhugget eller sågblockar.
Beträffande åter arbetad agat och bernsten, beredda fiskskinn, spritad fjäder,
arbetad perlemor och sköldpadd, så torde dessa äfvensom nedannämnde mindre betydliga
artiklar lämpligen kunna ur taxan uteslutas och allt efter deras beskaffenhet
inbegripas antingen under artikeln slöjdevaror ej specificerade, eller under den
i tarifen sist förekommande rubrik för »varor, som icke kunna hänföras under
»någon af de i taxan upptagna bestämmelser», i afseende å hvilken föreslås, att
den må fördelas i 2 underafdelningar, den ena för råämnen med tullfrihet vid
införsel, och den andra för mer eller mindre bearbetade varor, med antagande
för densamma af lika tullprocent, som för ej specificerade slöjdevaror komme att
föreslås. De artiklar, med hvilka berörde åtgärd synes böra vidtagas, äro följande:
bläckpulfver eller substans, äfvensom skrifbläck, för hvilket speciel bestämmelse i
taxan jemväl förut saknats; bouillon de poche; cement; coraller, äkta, arbetade;
flintor, huggna; fnöske, beredt; fyrverkeriarbeten, lust-; jäst, comprimerad; kli,
af andra ämnen än spanmål; lunta; läster till skoarbeten; musslor, insyltade eller
saltade; puder; rigabalsam; smink och sminkflor; solfjädrar, samt ympvax; —
hvaremot arbetad alabaster, äfvensom arbetad marmor, mosaikarbeten och serpentinsten,
torde med deras uteslutande ur taxan böra hänvisas till enahanda tullbehandling
med sten, ej specificerad, arbetad.
Lit. G.
Alun.
Antimonium.
.Apoteks
varor.
Askar och
dosor.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 21
Med anledning dels af hvad Kongl. Maj:t behagat yttra i fråga om tullfrihet
vid utförsel för inhemska produkter och tillverkningar, som ännu äro med utförselstull
belagda, dels af de rörande utförseln stadgade allmänna grunderna, hemställes
i underdånighet, att följande artiklar må, med hänsigt jemväl dertill, att,
på sätt af bilagan lit. G inhemtas, en jemförelsevis ringa statsinkomst genom deras
tullbeskattning varit att påräkna, befrias från all tull vid utförseln, nemligen: aska,
rå, af träd eller andra vegetabilier, samt pott-, vällad eller oraffinerad; bokstafsstiimplar
samt boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare, eller stilskrot; brunsten;
dun alla slag; fisk alla slag; fjäder, ospritad och spritad; frö, hamp-och lin—
samt rof- och rapsat-; glasskärf eller krasglas; halm; hampa; horn, oarbetadt
eller raspadt, samt hornplatter; humla; hår alla slag; hö; jern, gjutet, bomber
och kulor, champlounerade till visst mått och renfilade, kanoner stycken, nickhakar
och mörsare, stämplade och borrade, samt finare och gröfre lavetter; kummin;
mais; musslor, friska och insyltade eller saltade; näfver; pelsverk eller pelterier
alla slag; tenn, oarbetadt samt arbetadt gammalt och sönderbrutet; tenn- och blyaska;
tran och späck, alla slag; trädvaror, nemligen fanerskifvor, handspakar och
borrade pumpträd; vinsten, rå, samt vissmut.
Den skillnad, som med hänsigt till egenskapen att vara mer eller mindre
renad i gällande tulltaxa är antagen för alun, nemligen i romersk och andra
slag, synes, till förebyggande af förvexling vid tullbehandlingen, och då icke någotdera
slaget utgjort föremål för särdeles import, böra upphöra och bägge slagen
kunna, i likhet med hvad som äger rum uti flera främmande länders tulltaxor,
sammanföras under den allmänna rubriken »alun alla slag», med fortfarande
tullfrihet vid utförsel och en införselsafgilt af 5 r:dr, utgörande 2S procent å det
värde, 20 r:dr, för hvart fat om 17 lispunds vigt, som de flera särskilta slagen
i medeltal numera kunna anses äga.
Likaledes torde de särskilta slagen af antimonium böra upptagas till lika
tullbehandling under den gemensamma rubriken »antimonium, spiesglans och regulus»,
och, med bibehållen tullfrihet vid utförsel, åsättas en införselsafgift, som
motsvarar medeltalet af de nuvarande två särskilta, eller 1 skilling skålpundet.
Vid tullbestämningarna för rubriken apoteksvaror synes annan förändring
icke böra äga rum, än att rättigheten till deras införande utsträckes jemväl till
de fall, då de kunna vara behöfliga i och för allmänna undervisnings- och läroanstalter;
för ernående hvaraf vid slutet af rubriken kunde tilläggas orden: »eller
af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga inrättningar.»
I afseende på askar oeh dosor af sammansatta, eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen, har 1839 års Tullkommitté hemställt, att denna artikel, för hvil
-
Assa foetida.
Balsam.
22 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
ken någon gemensam tullbestämmelse efter vigt eller quantitet icke, i anseende
till den betydliga skiljaktigheten i värden, kunde antagas, måtte ur taxan utgå
och inbegripas under slöjdevaror, ej specificerade.
Som imellertid Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag föreslogo den
inskränkning i hvad Tullkommitteen tillstyrkt för slöjdevaror, hvilka dittills varit
tili införsel förbjudna, att förbudsbestämmelsen borde fortfara till 1842 års slut,
hvarefter de dertill hänförliga varuslag skulle få införas mot tull af 33 Vs proc.
å värdet, hvilket förslag Kongl. Majit ock i nåder biföll, så blef deraf en följd,
att askar och dosor, som förut varit tillåtna till införsel mot 25 procents tull,
fortfarande särskilt specificerades; men då införselsförbudet för slöjdevaror sedermera
upphört, och den införselstull, som nu kan varda å dem föreslagen , icke,
enligt de antagna ofvanberörda allmänna grunderna, kommer att öfverstiga 25
procent, hemställes, att Kongl, Majit måtte täckas i nåder bifalla den af Tullkommitteen
vttrade mening.
•i Ö
I sammanhang härmed tillstyrkes i underdånighet enahanda förfarande med
följande artiklar, nemligen i dekorationer, platåer med tillbehör, äfvensom orna -  raenter ej specificerade; etuis med tillbehör af sammansatta eller ej specificerade
ämnen; fjedrar, andra, ej specificerade, än urfjedrar, hvilka sistnämnde åter lämpligen
synas kunna förtullas lika med delar af ur, ej specificerade, och i noten dit
hänvisas; flaskfoder, oberäknadt våtvarorna; gevär alla slag, eller delar deraf;
gipsarbeten, ej specificerade, utom bilder; korgar, af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen; korgmakarearbeten, ej specificerade; lackerade
arbeten, lör så vidt de ej äro specificerade under det ämne, hvaraf de bestå och
dit blifvit hänvista; lampor, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen; ljuskronor, af sammansatta, eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen
samt delar deraf; masker; mattor, af strå eller rötter; nät, af alla namn och slag;
redskap och maehinerier eller delar deraf, ej specificerade; siktar; skrubblor; speglar
och lampetter, samt urband och urkedjor af sammansatta, eller, såsom arbe
tade,
ej specificerade ämnen.
Å assa foetida, som icke kan i värde antagas högre än till 52 sk. skålpundet,
men nu har i tullvärde sig åsatt 40 sk., torde, med afseende härå, äf
vensom
för vinnande af mera likstämmighet med norska tulltarifen, som för
denna vara bestämmer 2 sk. 7 r:st. tull per skålpund, i svenskt mynt och vigt
räknadt, den nuvarande införselsafgiften 4 sk. böra nedsättas till 3 sk. skålpundet.
Då, bland de med särskilta tullbestämmelser specificerade flera slag af balsam,
hufvudsakligen endast kopaivebalsam utgjort föremål för införsel, synes en
gemensam tullbestämmelse, på sätt i norska och danska tulltariferna äger rum,
Band.
Da rk.
Beck.
Beckolja.
Ben.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 23
lämpligen kunna för samtliga slagen antagas, och den för kopaivebalsam nu gällande
införselsafgilt 6 sk. skålpundet dervid bibehållas, samt rubriken, med uteslutande
af meckabalsam, hvilken icke i handeln förekommer, böra lyda: balsam,
kopaive-, peruviansk och annan nativ.
Dä hel- och halfsidenväfnader så väl sammets- som andra slag, lill den del
de utgöra alngods och äro till införsel tillåtne, förtullas efter vigt, samt, i följd
af Kongl. Maj:ts angåeude hufvudgrunderna för tulltaxeregleringen nu fattade nådiga
beslut, de nu förbudna slagen komma att till införsel tillåtas mot tull, för
hvars beräknande jemväl varans vigt kommer att i underdånighet föreslås, så hemställes,
att, med borttagande af de speciella afgiftsbestämmelserna för sammets-,
siden- och halfsidenband, föreskrift i stället i tarifen intages, att de böra förtullas
lika med väfnader af samma ämne.
Hvad åter angår bomulls-, ylle- och linneband, så, enär dessa i vida mindre
mån äro jemförliga med likartade väfnadsslag, synes specificationen å dem
böra bibehållas, men med nedsättning i nu varande införselstull från 1 r:dr tili
24 sk. skålpundet, eftersom värdet, nu upptaget till 4 r:dr, funnits icke i medeltal
öfverstiga 2 r:dr; och torde jemväl rubrikens lydelse böra förändras till »andra
slag», lör att derunder må kunna inbegripas äfven öfriga ej specificerade slag
af band.
Jemte det tullfrihet, enligt hvad ofvan är anfördt, synts böra medgifvas vid
införsel af ekbark, torde i afseende på utförseln förändring i förtullningssättet
böra vidtagas från mål till vigt, och utförselstullen dervid antagas till 32 sk.
skeppundet i stället för den nuvarande bestämmelsen af 24 sk. per tunna.
Beck, som för närvarande förtullas olika, allt eftersom det inkommer i tunnor
eller barkar, nemligen med 3 r:dr tunnan i förra och 4 r:dr skeppundet i
senare händelsen, synes lämpligen kunna under den allmänna hufvudrubriken
»beck» underkastas enahanda tullbehandling; hvarvid, med bibehållande af det för
beck i barkar gällande förtullniugssätt efter vigt, införselstullen torde böra bestämmas
till 10 sk. lispundet, utgörande ungefärligen 25 procent å det värde
denna vara i medeltal äger.
Likaledes torde det nuvarande förtullningssättet för beckolja, nemligen kanntalet,
kunna utbytas mot vigt, och införselsalgiften, nu utgörande 2 r:dr för 48
kannor, efter enahanda grund bestämmas till 5 sk. lisp.
Jemte det tullfrihet vid införsel af oarbetadt elfenben samt oarbetadt, klufvet eller
spjelkadt hvalfiskben blifvit, på sätt här ofvan är omförmäldt, i underdånighet föreslagen,
så, enär värdet å arhetadt elfenben, nu upptaget till 8 r:dr 16 sk. skålpundet, med en
införselsafgift af i r:dr 24 sk., icke i allmänhet kan antagas högre än till 6 r:dr, torde.
Bensiurt;
Benkol eller
Bister ;
Blyerts,
sned flera råoch
berednings
ämnen
för näringarna
och Ironstfliten.
24 Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N:o 40.
med fortfarande tullfrihet vid utförsel, importtullen, i förhållande till sagda värde
och med afseende å varans egenskap att lätteligen kunna smugglas, böra jemka*
till 1 r:dr. Med bibehållande af nuvarande tullbestämmelser för arbetade hvalfiskoch
andra slag ben, samt af tullfrihet vid införsel och af den utförselsafgift 3 sk.
lispundet för oarbetade till sistnämnde rubrik hänförliga slag, hvilken Tullkommittéerna
af åren 1834 och 1859 föreslagit, hemställes i öfrigt, att, då föreskrift
för närvarande saknas huru förmalda sådana ben eller s. k. benmjöl böra förtullas,
och detta varuslag, som jemväl synes skäligen kunna medgifvas tullfrihet vid införsel,
icke, såsom till någon del bearbetadt. lärer böra beläggas med lika hög utförselstull,
som de råa, en exporttull, svarande mot hälften af den för de sistnämnda
gällande, eller 1 sk. 6 rst lispundet, må stadgas för benmjöl. Redaktionen
för denna del af artikeln ben torde med afseende härå böra få följande lydelse:
Andra slag: rå och oarbetade
förmalda eller s. k. benmjöl
arbetade.
För följande artiklar synes, med afseende å deras egenskap af råämnen eller
antingen enkla eller mer och mindre arbetade beredningsämnen för näringarna
och konstfliten, nedsättning i nuvarande införselsafgifter vara af de antagna allmänna
grunderna föranledd, nemligen för bensvart, benkol eller bister från 10 sk.
till 8 sk. skålpundet, hvilket instämmer med hvad 1839 års Tullkommitté föreslagit;
för blyerts, derå i norska tulltaxan stadgas 17 sk. 8 rst i införselstull,
från 24 till 20 sk. skålpundet; för blysocker, som i Norrige är åsatt 1 sk. 4
rst, från 2 sk. till 1 sk. 6 rst skålpundet; för bok- och kopparstickssvärta, från
4 sk. till 5 sk. skålpundet; för borax, hvars värde, nu upptaget till 24 sk., icke
i allmänhet öfverstiger 16 sk. skålpundet, från 2 sk. 6 rst till 2 sk; för cacao
från 4 sk. till 3 sk. skålpundet; för coboltmalm och coboltmetall, den förra från
1 r:dr till 24 sk. och den senare från 4 till 3 r:dr skålpundet, i öfverensstämmelse
med 1839 års Tullkommittés förslag; för dref, å hvilken nödvändighetsvara
erforderlig tillgång inom landet saknas, från 1 r:dr 24 sk. till 1 r:dr skeppundet;
för fernissa, hvarå införselstullen i Norrige utgör endast 3 sk. 6 rst, från 12 sk.
till 6 sk. skålpundet; för flätor till hattar, hvilken lydelse lämpligen torde kunna
utbytas mot »hattflätor af halm eller strå» och rubriken alltså förflyttas till bokstafven
h, från 2 r:dr 32 sk. till 1 r:dr 16 sk. skålpundet; för följande färger
och färgningsämnen nemligen: bresilja, raspad eller malen, från 8 till 6 rst, —
catechu eller terra japonica från 4 till 5 rst, — gul- och ljusocker eller kyllerfärg,
samt ockergelb och brunocker, från 5 till 4 rst, — gurkmeja eller curcuma från 1 sk.
till 6 rst, —quercitron från 6 till 4 rst, —sappan, malen, från 2 sk. till lika tull
med
Kongl. Maj-M Adel. Skrifvelse, A7:o 40. 25
med sandel eller 6 rst, — schiittgelb från 4 sk. 4 rst till 1 sk., — spanskgröna från
4 sk. 6 rst till 4 sk., — stocklack från 4 till 3 rst eller lika med catechu, — sumack
från 10 till 6 rst, — umbra från 8 till 6 rst, — wau eller gaude från 6 till 3 rst,—
wejde från 8 till 3 rst, hvilken afgift är för de bägge sistnämnda slagen gällande
i Norrige, — ängskära, hvarå, lika med öfriga färgämnen, tullen torde kunna
utsättas per skålpund i stället för per lispund, från 12 sk. lispundet eller ungefärligen
7 rst. skålpundet tili 3 rst, hvarmed densamma får införtullas i Norrige, —
samt andra slag, derunder nu specificerade fernbock, raspad eller malen, med 4 sk.,
orleana med 3 sk. och smaltz med 3 sk. införselstull lämpligen kunna inbegripas,
från 4 till 3 sk., allt per skålpund; — för galläpplen från 2 sk. till 1 sk. 6 rst
skålpundet; för glete eller glitt, alla slag, från 1 sk. till 8 rst skålpundet; för
hartz från 16 till 8 sk. lispundet; för hudar och skinn, oberedda, som ej
inbegripas under pelsverk, de torra från 2 sk. till 1 sk. och 8 rst, och andra
slag från 1 sk. till 10 rst, i öfverensstämmelse med hvad af 1839 års Tullkommitté
blifvit föreslaget; för hår, häst-, eller tagel, från 2 sk. 6 r:st. till 2 sk. skålpundet;
för kimrök, som i Norrige är belagd med endast 2 r:dr 38 sk. tull, från
6 till 4 r:dr per 100 skålpund; för knapergall och ekollon, malen eller omalen,
som i värde, nu upptaget till 6 sk. skålpundet, ej lärer hvad knapergall angår
öfverstiga 1 r:dr 24 sk. lispundet, men hvilket utgör ett inom landet ej tillgängligt
särdeles ändamålsenligt garfämne, från 1 sk. 2 rst per skålpund till 3 sk.
lispundet; för krita, röd och svart, från 9 till 6 rst skålpundet; för lin, hvil*
ken artikel icke till erforderlig mängd och godhet produceras inom landet, det
ohäcklade från 1 r:dr 8 sk till 12 sk. och det häcklade från 2 r:dr till 24 sk.
per lispund, hvarigenom afgifterna komma i någorlunda öfverensstämmelse med
de i norska tulltarifen stadgade, nemligen å förra slaget 8 sk. 10 rst och å
det senare 26 sk. 6 rst per lispund; för papp, derå tullen i Norrige utgör 5 rst,
från 1 sk. till 6 rst skålpundet; för qvicksilfver från 7 till 4 sk. skålpundet;
för salmiak från 3 till 2 sk. skålpundet, eller till nära likhet med den i Norrige
gällande afgiften 1 sk. 10 rst; för salpetersyra och skedvatten, i Norrige åsatt 1
sk. 4 rst införselstull, från 3 sk. till 1 sk. 6 rst skålpundet; för silke, färgadt,
från 2 till 1 r:dr skålpundet; för stearin från 6 lill 3 sk. skålpundet; för
stenkolstjära, från 36 till 32 sk. tunnan, eller lika med den i Norrige derå
bestämda tull; för stål, som nu är specificeradt i gjutstål med 2 r:dr, i grafstål
med 5 r:dr, och i andra slag med 5 r:dr tull per 100 skålpund stapelstadsvigt,
men hvilka särskilta klasser lämpligen synas kunna inbegripas under den allmänna
rubriken stål, alla slag, på sätt i norska tulltarifen äger rum, samt dervid åsätBtk.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 4
Herberisr öller.
Hleckslagarcarbeten,
ej
specificerade.
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tas en medeltull af 3 r:dr per 100 skålpund stapelstadsvigt; för svafvel fran 16
till 12 sk. lispundet; för svafvelblomma och svafvelsyra, hvilka äro af betydligt
lägre värden, än hvartill de i taxan upptagits, den förra från 1 sk. till 6 rst och
den senare från 6 till 4 rst skålpundet; för terpentin, som, med upphörande af
den skillnad, som nu äger rum i »venedisk» med 3 sk. och »all annan» med 2 sk.
8 rst tull per skålpund, torde kunna åsättas en gemensam till 2 sk. nedsatt inlörselsafgift;
för terpentinolja eller terpentinspiritus från 2 sk. till 1 sk. 6 rst eller
lika med norska tullstasen å denna vara; för ull sålunda, att, utan åtskillnad i
finare, som nu är belagd med 8 sk., och gröfre, som drager 2 sk. tull skålpundet,
all slags ull må åsättas en gemensam införselsafgift af 2 sk. skålpundet, i
öfverensstämmelse med 1839 års Tullkommittés förslag; för vitriol, grön, från 4
till 3 r:dr per 17 lispund, derigenom tullbeloppet inskränkes till 25 procent af
tullvärdet, och för blå vitriol från 1 sk. 6 rst till 1 sk. skålpundet, samt, enär
sistnämnda afgift för närvarande är gällande för hvit vitriol, blå och hvit i följd
deraf sammanföras under den allmänna benämningen »andra slag» med sistberörda
gemensamma införselstull; för vax, hvarå den nuvarande skillnaden i »gult» med
4, i »hvitt» med 12 och i »färgadt» med 18 sk. tull per skålpund, torde böra
utbytas emot den mera egentliga uti »oblekt» med en till 3 sk., samt i »blekt
eller färgadt» med en till 8 sk. nedsatt införselstull; samt för vindruf torr, som
i Danmark får införas tullfritt och i Norrige mot en afgift af 4 sk. 5 rst lispundet,
från 12 till 6 sk. per lispund.
Genom hänvisning i noten äro berberisrötter underkastade enahanda tullbehandling
som apoteksvaror, men lära, enär de i allmänhet icke användas lör
medicinska behof, böra i stället inbegripas under rubriken »varor, som ej kunna
«hänföras under någon af de i taxan upptagna bestämmelser».
Enligt Tullkommitteens förslag och 1841 års tulltaxa voro å bleckslagarearbeten
införselsafgifterna antagna, för de olackerade till 8 sk. på 32 sk. värde,
och för de lackerade slagen till 10 sk. på 40 sk. värde skålpundet. Uppå af
Rikets sednast församlade Ständer gifven anledning höjdes vid 1845 års tulltaxereglering
tullvärdet å de förra till 1 r:dr och tullen till 12 sk., samt å det
senare, tullvärdet till 1 r:dr 12 sk. och införselsafgiften till 16 sk. per skålpund;
men enär, vid anställda profvägningar, de nuvarande värdena befunnits icke obetydligt
understiga ej allenast de i nu gällande taxa utförda, utan äfven dem, som
voro i 1841 års tulltaxa utsatta, så föreslås vid sådant förhållande i underdånighet,
att införselsafgifterna må återföras åtminstone till de belopp, sistnämnda
taxa innehåller.
Blodiglar.
Blommor.
Bly.
Blyertspen
nor.
Blår.
htookbinder
elolh.
Broderade
arbeten.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40, 27
Den vid sista tulltaxeregleringen å blodiglar från 2 till 4 r:dr skålpundet
höjda utförselstull torde, äfven om värdet, som nu är upptaget till 10 r:dr,
antages till 12 r:dr skålpundet, böra nedsättas till 25 procent derå eller 3 r:dr.
Med hänsigt till det å artificiella blommor och delar deraf utrönta lägre
värde, än hvartill de i gällande tulltaxa äro upptagna, föreslås att i de nuvarande
införselsafgilterna, hvilka öfverstiga t. ex. de i tyska tullföreningstarifen å artificiella
blommor bestämda något mera än 17 gånger, nedsättning må äga rum
från 15 till 10 r:dr skålpundet för de förstnämnda och från 6 r:dr 12 sk. till
4 r:dr per skålpund för delar af artificiella blommor.
Jemte bibehållande af nuvarande tullbestämmelser för oarbetadt bly, hemställes,
att för arbetadt skillnad må göras på »omåiadt och olackeradt», samt
»måladt eller lackeradt», hvilket i senare tid blifvit föremål för en icke obetydlig
import, och införselsafgifterna antagas, för det förra slaget till 1 sk. 6 rst.
skålpundet i stället för nu gällande bestämmelse 12 r:dr skeppundet, och för det
senare till 6 sk. per skålpund.
Enär värdet å blyertspennor utom timmermans-, funnits vara omkring en
tredjedel lägre, än hvartill det i gällande tulltaxa är upptaget, föreslås nedsättning
i införselstullen från 30 till 24 sk. skålpundet.
Ha mp- och linblår, nu upptagna under särskilta tullbestämmelser, det förra
slaget med 6 och det senare med 10 r:dr införselsafgift skeppundet, synas, då
artikeln icke utgjort föremål för införsel, lämpligen kunna sammanföras till gemensam
tullbehandling, och införselstullen, som i Norrige utgör endast 1 r:dr 40
sk., böra, med afseende dels härå och dels hufvudsakligen å den omständighet,
att för ohäcklad hampa tullfrihet vid införsel och för lin betydlig nedsättning i
derå gällande införselsafgifter nu föreslagits, nedsättas till 2 r:dr 24 sk. skeppundet.
Den genom 1845 års tulltaxereglering i tarifen inrymda artikel bookbindercloth
synes rätteligen böra tullbehandlas likasom väfnader och alltså i noten till
nämnde rubrik hänvisas.
Med afseende å svårigheten för vederbörande tulladministrationer att tillförlitligen
urskilja de äkta och oäkta slagen af broderade guld- eller silfverabeten,
och då det vida mer vore det derå nedlagda arbete, än sjelfva ämnet, som bör
utgöra föremål för tullbeskattningen, torde någon betänklighet icke möta för bägge
slagens sammanfattande under gemensam tullbestämmelse, och införselsafgiften, som
nu utgör å de äkta 32 och å de oäkta 20 sk. lodet, men af Tullkommilteen
varit föreslagen till 20 sk. å de förra och 13 sk. 4 r:st. å de senare, få antagas
till ungefärliga medeltalet deraf eller 16 sk. lodet.
Bröde rduk,
marle och
stramalj.
Brundier.
Brännvin
och sprit.
28 Kongl. Maj:!,.t Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
För andra slag, som nu förtullas med 53 V* procent af värdet, synes, i öfverensstämmelse
med hvad Tullkommitteen hemställt, enahanda tull böra äga rum,
som för det tyg, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af 20 procent.
I likhet jemväl med Tullkommitteens förslag och förhållandet i Norrige torde
brodérduk, marle och stramalj, som nu är upptagen till särskilt tullbehandling
efter de olika ämnen, hvaraf den består, lämpligen böra inbegripas under väfnader,
och hänvisning derom i noten meddelas.
Likaledes föreslås att brundier måtte på enahanda sätt hänföras till plommon.
I afseende å artikeln brännvin hade 1839 års Tullkommitté anfört, att de
slag, som dittills varit till införsel tillåtna eller holländsk genéver, fransk konjak,
rumm och arrack, ofta varit föremål för smyghandel; att, då, i anseende härtill,
någon jemkning i införselsafgifterna vore af behofvet påkallad, kommitterade likväl
ansågo, att, i afseende å gradtalet, normalbestämmelsen skäligen kunde från
12 till 8 grader, eller lika med den i danska tulltarifen följda grund, förändras;
hvarjemte, i betraktande af de missförhållanden, som af den lika tullbestämmelsen
för alla grader öfver 12 uppstått, den förändring ansågs böra äga rum, att
för hvarje högre grad, än den såsom norm bestämda, tullvärde och införselsafgifter
ökas i jemn progression, helst detta behandlingssätt icke kunde, då gradering
i hvarje fall måste ske, leda till några olägenheter i tillämpningen; att i öfrigt,
och då erfarenheten ådagalagt väsentliga svårigheter att äfven genom kemisk undersökning
under vissa förhållanden bestämdt åtskilja sädes-, frugt- eller andra
brännvinsslag, kommitterade funno desto mera lämpligt att under en gemensam tullbestämmelse
sammanställa alla slag, som den medeltull af 24 sk. kannan, kommitterade
föreslogo, hvad sädesbrännvin anginge, inträffade med den af Rikets näst
derförut församlade Ständer för högre graderingsklassen bestämda afgift, och hvad
beträffade andra brännvinsslag afgifterna redan förut varit för dem alla lika; att
visserligen, i afseende å vanligt sädesbrännvin, den tullprocent, som i allmänhet
antagits såsom högsta skyddstull, vore genom en sådan medeltull öfverskriden,
men att, då i betraktande toges icke blott den öfverlägsenhet i tillverkningsmetoden,
som närbelägna länder allmännare tillegnat sig, och som, i mån af en
större materialbesparing, medgåfve ett i allmänhet lägre varupris, utan ock förnämligast
den föränderlighet i handelsvärde, som denna vara mer än de flesta
andra vore underkastad, hufvudsakligen i följd af olika utfallande årsväxter, hvarigenom
detta ock kunde komma i ett mera märkbart missförhållande till det å
utrikes orter gångbara pris, kommitterade ansågo ett undantag häri vara af tvingande
omständigheter påkalladt.
Bröd
Börker.
Caffe.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 29
Då berörda af kommitterade antydda förhållanden fortfarande äga full tillämpning,
så, och under instämmande i hvad kommitterade, angående den ifrågavarande
artikeln, för hvilken enahanda tullbestämmelser nu äga rum, som enligt
1835 års tulltaxa voro gällande, då frågan af kommilteen behandlades, hemställt
och förrslagit, tillstyrkes i underdånighet, att, med ändring i sagda tullbestämmelser,
införselsafgiften för brännvin och sprit af alla slag, odestilleradt eller destilleradt,
må antagas tili 24 sk. kannan, då varan håller till och med 8 graders
styrka, samt för hvarje öfverskjutande full grad ökas med 1 sk.; dock att, enär
på utgången af nu för handen varande underhandlingar med fransyska regeringen
torde böra ankomma, huruvida fransk konjak bör under denna allmänna bestämmelse
inbegripas eller undantagsvis bibehållas vid derför nu gällande tullafgilter,
sistberörda slag alltså måtte tills vidare i taxeförslaget särskilt specificeras med
dess nuvarande tullbestämmelse.
Som, enligt hvad af vetenskapsmän blifvit upplyst och vitsordadt, sådan sprit,
som användes till beredning af luktvatten, nu mera till erforderlig godhet inom
landet åstadkommes, synes införselsrättigheten deraf med särskilt tillstånd af
Kommerskollegium mot nedsatt tull böra upphöra och föreskriften derom ur
taxan utgå.
Införselsafgifterna å bröd, som nu utgöra 50 procent å de antagna värdena,
lära böra nedsättas till de af Tullkommitteen föreslagna belopp, 25 procent å
samma värden, eller 1 sk. för hvetebröd och 6 r:st. för andra slag per skålpund.
Vid artikeln böcker synes annan ändring i nuvarande bestämmelser icke vara
af nöden, än att för rubriken «med inbundet rent eller linieradt papper», som nu
förtullas med 25 procent af värdet, föreskrift i stället meddelas, att de böra draga
lika tull med papperet, med tillägg af 50 procent, enär genom inbindning och
liniering värdet otvifvelaktig! lärer ökas med lika procent utöfver sjelfva papperets.
Ehuru nu gällande införselstull å kaffe, hvilken vid sednaste tulltaxereglering
höjdes från 3 sk. till 3 sk. 4 r:st. skålpundet, kunde, med hänsigt så väl lili
varans egenskap af rå naturprodukt, som tili dess värde, till någon nedsättning
ifrågakomma, torde likväl, vid det förhållande, dels att sagda afgift egentligen
blott är nominel, såsom till större delen utgående med lindring till 25 eller
337j procent, dels ock att importen, oaktadt den stadgade förhöjningen, nästlidet
år 1846 ökats med mer än 400,000 skålpund utöfver hvad den utgjorde år
1845, då den lägre afgiften var gällande, vid samma afgift, hvilken med beräkning
af lindringen, i det närmaste instämmer med den i norska tulltarifen bestämda,
böra ännu, och intilldess förändrade förhållanden kunna inträda, bero.
Brändt kaffe
oell alla till
kaffesurrogat
användbara
brända
växter.
Campher.
Canliller.
Capris.
Castanier.
Chlorsyradl
kali.
Cliinabark.
Chocolad.
Cichorierot.
Cirklar,
passare och
cirkelbestick;
Compasser.
Cobcber.
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Deremot, och dä införselstullen å brändt kaffe och andra till kaffesurrogat
användbara brända växter, 6 sk. skälpundet, onekligen står i alltför stort missförhållande
så väl till värdet, som nu är antaget till 16 sk., som ock till tullen
å den råa varan, lärer sagda afgift skäligen böra till 4 sk. skålp. nedsättas.
Till likhet med hvad i utländska tulltaxor finnes iakttaget, synes kamfer,
oraffmerad och raffinerad, kunna sammanföras till lika tullbehandling, och införsels—
afgiften, nu utgörande 6 sk. å den förra och 12 sk. skålpundet å den senare,
dervid antagas till förstnämnda belopp, särdeles som värdet är föga skiljaktigt och
i medeltal uppgående till endast 32 sk. eller mindre än hälften af de nu utsatta.
Rubriken kantiljer synes lämpligen kunna ur tarifen uteslutas och i noten
hänvisas till de nya bestämmelser för gulddragare- och snörmakarearbeten, som här
nedan komma att föreslås till intagande i taxan.
Den till 7 sk. skålpundet bestämda införselstull å kapris torde skäligen
kunna nedsättas till 5 sk.
Likaledes synes införselstullen å kastanier, som i Norrige utgör endast 1 sk.
4 r:st. skålpundet, kunna jemkas från 2 sk. till 1 sk. 6 r:st.
Klorsyradt kali, som förut icke finnes i taxan upptaget, men enligt särskilt
föreskrift af Generaltullstyrelsen förtullas såsom medicinskt salt, lärer böra i noten
dit hänvisas.
Såsom ett medicinal och för närmande till norska tulltarifen, som för chinabark
bestämmer 2 sk. 2 r:st. införselstull, torde för omalen chinabark sagda tull—
afgift böra nedsättas från 4 till 3 sk. skålpundet.
Då vid värdet å chokolad, 1 r:dr skålpundet, icke varit något att erinra,
torde införselstullen böra jemkas till 25 procent derå eller från 16 sk. till 12
sk. skålpundet.
Då importen af cikorierot, som 1845 utgjorde 67,248 skålpund, år 1844
nedgick till 34,070 och 1845 ytterligare till endast 525 skålpund, hvilken märkliga
minskning ger anledning förmoda en ansenlig smuggling af denna vara, föreslås
nedsättning i införselsafgiften från 1 sk. till 8 r:st., som likväl öfverstiger
den till endast 5 r:st i norska tulltarifen bestämda.
Cirklar, passare och cirkelbestick äfvensom kompasser synas böra upptagas
bland matematiska instrumenter och förtullas, de förra, efter det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå, samt de senare på enahanda sätt som hittills, nemligen
med 15 procent å varuvärdet.
Som värdet å kobeber, eller kubeber, som varan rättare benämnes, nu upptaget
till 1 r:dr skålpundet, icke utgör mer än vid pass 20 sk., lärer den nu
gällande införselstullen 8 sk. böra nedsättas till 4 sk.
Cocffurcr;
Copal;
Lacca, gummi-
;
Mastix;
Sandarak.
Gonander.
Filar.
Fingerborgar
och springar.
Fisk.
Kongl. Maji fa Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 31
Utur taxan torde lämpligen böra utgå dels koeffyrer, med i stället lemnad
hänvisning till kläder, dels också kopal och i sammanhang dermed lacka, gummi-,
mastix samt sandarak, och dessa artiklar hänvisas till enahanda tullbehandling,
med den hufvudrubrik, hvartill de höra, nemligen gummi.
I den för koriander nu gällande införselstull, 2 sk. skålpundet, synes, för vinnande
af likstämmighet med hvad i Norrige är för denna artikel stadgadt, nemligen
11 r:st tuli, nedsättning böra ske till 1 sk. skålpundet.
Då värdet å filar, hvilket i gällande tulltaxa är upptaget till 1 r:dr 12 sk.,
vid anstälda särskilta profvägningar befunnits icke i medeltal öfverstiga 36 sk.
skålpundet, lärer en nedsättning i införselstullen från 6 till 4 sk. deraf vara
påkallad.
Till förekommande deraf, att under rubriken fingerborgar och svringar må
kunna, mot den derå stadgade afgift 16 sk. skålpundet, införtullas sådana af guld
och silfver, föreslås så väl tillägg af orden »af andra ämnen än guld och silfver»
som ock en i följd deraf erforderlig ansedd nedsättning i tullafgiften till 12 sk.
skålpundet, utgörande 23 procent å värdet af de öfriga slag, som allmännast i
handeln förekomma.
Vid artikeln fisk synes, utom för anjovis, sardeller och thonfisk, derå införselstullen
torde, för beredande af öfverensstämmelse med norska tulltarifen i denna
del, böra nedsättas från 8 till 3 sk. skålpundet, någon hufvudsaklig förändring,
hvad införselsafgifterna angår, icke vara af behofvet påkallad, men som, enligt
16 ^ lulltaxeunderrättelserna, den trettonde tunnan af hvarje läst saltadt kött
och fisk af alla slag, som bestås till packning är fri från tull och afgifter till
städerne, hemställes i underdånighet, huruvida icke, för att på ett enklare sätt
kunna vinna samma ändamål af lindrigare behandling, en motsvarande nedsättning
1 införselstullen å de saltade fiskslagen hellre bör medgifvas, i hvilken händelse
dessa afgifter kunde jemkas för kabeljo, långor och torsk, från 2 r:dr 24 sk. till
2 r.dr 12 sk., å lax från 3 r:dr till 2 r:dr 32 sk., å sill från 32 till 30 sk.,
hvilket sistnämnda belopp jemväl torde böra blifva gällande för strömming, samt
å all annan saltad fisk från 2 r:dr till 1 r:dr 42 sk.; dock torde, hvad särskilt
angår saltad sill samt torra gråsidor eller sey, jemte långor och torsk med der
under
inbegripne rotscher samt klipp- stock- och platt- eller bredfisk, för dessa
slag, hvarå, enär de hufvudsakligen införas från Norrige, tullen utgår till endast
hälften af de i tarifen utsatta belopp, en motsvarande nedsättning i införselsafgifterna
böra äga rum, i händelse omförmälta lindring kommer att upphöra eller
förminskas.
Flyttsaker.
Fläsk.
Foglar.
Formar, krukor
och potten
för sockerbruken.
Fransar,
galoner, gramaner
och
snören.
Frug t er och
bär, ej specificerade.
32 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Till föreskriften att flyttsaker, bestående af gamla och brukade husgerådseller
andra lösörepersedlar, må, då de, efter anmälan hos Generaltullstyrelsen, pröfvas
icke öfverstiga ägarens behof, införas mot 10 procents tull å värdet, föreslås,
i öfverensstämmelse med hvad i Norrige är stadgadt, det tillägg, att, om dylika
flyttsaker inkomma för sådane personers räkning och vidare begagnande, som varit
å utrikes ort bosatte och der betjent sig af desamma, de då må, efter enahanda
pröfning, få tullfritt införas.
Den nuvarande införselstullen å fläsk, 1 r:dr 16 sk., eller 40 % procent å
det antagna tullvärdet, 3 r:dr, lärer böra nedsättas till det af Tullkommitteen föreslagna
belopp, 36 sk., eller 25 procent å sagda värde, hvarigenom tullen i allt
fall kommer att något öfverstiga hvad den, till följd al handels- och sjöfartstraktaten
med Ryssland, intill 1845 års början utgjort för denna vara, hvilken hufvudsakligen
från Finnland inkommit.
Sedan, på sätt ofvan är omförmäldt, tullfrihet blifvit i underdånighet föreslagen
för införsel af lefvande foglar, synas slagtade foglar lämpligen kunna i noten
hänvisas till lika tullbehandling med kött, och denna rubrik alltså ur kontexten
utgå.
Till lättnad för inhemska sockertillverkningen torde dervid erforderliga formar
m. m. böra få införas mot en från 2 till 1 r.st nedsatt tull.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit i afseende å artikeln kantiljer
yttradt, hemställes, att, med uteslutande såsom hufvudrubrik af artikeln fransar,
galoner, gramaner och snören, i stället må å behöriga ställen intagas särskilta bestämmelser
för gulddragarearbeten och snörmakarearbeten; för hvilket ändamål
i underdånighet föreslås de på inhemtade upplysningar om varuslagens olika värden
och beskaffenhet grundade redaktioner och tullafgifter, som finnas i den bifogade
införselstariffen intagna; i följd hvaraf de äfven för paljetter samt för tråd
af guld och silfver i taxan förekommande särskilta tullbestämmelser böra utgå och
hänvisning i noten i stället lemnäs till gulddragarearbeten; och torde vid rubriken
»snörmakarearbeten» den särskilta föreskrift böra göras, att, för bestämmandet,
till hvilken af de olika klasser, hvari artikeln är fördelad, ett snörmakarearbete
skall hänföras, tages blott hänsigt till det material, hvaraf öfverspinningen
beslår, och att för det material, som finnes under öfverspinningen, lemnäs intet
afdrag i vigten; hvarjemte nödiga hänvisningar i noterna jemväl till denna rubrik
lära böra lemnäs.
Jemte bibehållande af nuvarande införselstull, 9 sk. skålpundet, ä frugter
och bär, inlagda i brännvin eller ätticka, torde, i anseende till den tvekan, som
ofta
Gardiner.
rull-, af målad
bomullsväfnad.
Garn.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 33
ofta kunnat uppstå om frugters å en del busk- och risvexter hänförlighet till
jord- eller trädfrugter, annan skillnad i tullbehandlingen icke böra äga rum, än
å friska och torra frugter och bär; och föreslås tullen å de förra till 36 sk. tunnan
eller lika med den nu för friska jordfrugter gällande, samt för torra till
32 sk. lispundet eller något mera än som nu är bestämdt för dessa slags jordfrugter,
nemligen 30 sk.
Den för rullgardiner af målad bomullsväfnad i nuvarande taxa stadgade
tullbestämmelse synes ändamålsenligt kunna omfatta äfven rullgardiner så väl af
linne- och hampväfnad, som tryckta, och redaktionen i följd deraf böra blifva följande:
»gardiner, rull-, af bomulls- eller linne- och hampväfnad, målade eller tryckta».
Då, efter hvad upplyst blifvit, de å hvitt bomullsgarn utförda tullvärden,
nemligen 32 sk. å det under N:o 26 och 1 r:dr skålpundet å de finare slagen,
icke obetydligt öfverstiga de verkliga, samt den till 6 sk. per skålpund å det
förra nu bestämda tull, i följd deraf kan antagas motsvara ungefärligen 23 procent
å rälta värdet, hvilken tullprocent dock icke skäligen lärer böra tillämpas å
en vara, som, ehuru i icke ringa mån förädlad, likväl utgör ett råämne för den
både såsom fabriksnäring och husslöjd inom landet vidt utsträckta tillverkningen
af bomullsväfnader, så och enär, enligt olbcielt gjord anmälan, en bomullsspånadsfabrik,
hvarest de finare garnsorterna, eller de öfver N:o 26, hvilka tillförene ej
i allmänhet vid de inhemska spinnerierna åstadkommits, äro afsedda att tillverkas
till en årlig quanlitet, som vida skulle öfverstiga den hittills varande importen
deraf, nu är under anläggning, hvarföre ock en eljest af den stora förbrukningen
påkallad nedsättning i den å berörda slags garn gällande införselstullen, 5 sk.
skålpundet, icke nu synes böra föreslås, hemställes i underdånighet, att, med nedsättning
af införselsafgiften å de gröfre sorterna från 6 till 3 sk., allt otvinnadt,
ofärgadt bomullsgarn må sammanföras under en gemensam rubrik med sistberörda
införselstull per skålpund.
Enär vidare, beträffande färgadt bomullsgarn, det förekommer, att af turkiskt
rödt med B sk. tull under åren 1843—1845 införts i medeltal något öfver
100,000 skålpund, men af annat färgadt garn mot 12 sk. tull endast 1,500
skålpund, synas särskilta tullbestämmelser för det färgade garnet icke vara erforderliga,
utan torde allt färgadt bomullsgarn lämpligen kunna få införas mot en
gemensam afgift af 8 sk. skålpundet.
Den i taxan intagna föreskrift huru förhållas bör då villrådighet uppstår öfver
en angifven varas hänförlighet till garn eller tråd, torde, såsom endast innefattande
ett reglementariskt stadgande om hvad vederbörande tulltjenstemän hafva
lidi. till fl. St. Prat. 1847 och 1848■ 1 Sami. 1 Afd 10 Haft. 5
34 Kungl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
att vid taxans tillämpning i denna del iakttaga, och hvilket blifvit dem genom
särskilt cirkulär meddeladt, lämpligen böra ur tarifen utgå.
Deremot och då rubriken tråd, der densamma längre fram i tarifen förekommer,
omfattar sådan vara så väl af metaller som af växtämnen, men det synes
lämpligare, att tullbestämmelserna för de särskilta slagen deraf komme att
intagas under de ämnen, hvaraf tråden består, så och efter det denna åtgärd redan
blifvit föreslagen för tråd af guld och silfver genom dess inbegripande under
gulddragarearbeten, hemställes, hvad nu först angår bomullstråd, att för densamma
må näst under bomullsgarn inrymmas en särskilt rubrik. För sådant ändamål och
jemte det klassifikationen af bomullsgarn i hvitt och färgadt hellre torde böra blifva
den i ofärgadt och färgadt, föreslås, att nämnda slags garn må fördelas jemväl i
otvinnadt och tvinnadt, och å det senare, eller tråd alla slag, införselstullen,
hvilken för närvarande utgör 24 sk. skålpundet för nystad tråd och 16 sk. per
skålpund för tråd i härfvor, böra, med afseende å den föreslagna nedsättningen i
införselsafgiften å gröfre bomullsgarn, äfvensom derå, att med dylik tråd smuggling
är att befara, bestämmas endast till hvad för tråd i härfvor nu är stadgadt, eller
46 sk. skålpundet.
Med bibehållande af den å ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt kamelgarn
till 4 sk. skålpundet bestämda tull, hemställes, att då skillnaden derimellan och
den nu gällande införelsafgiften 46 sk. för det som är färgadt, tvinnadt eller dubbleradt,
synes vara större, än som af skiljaktigheten i det ömsesidiga varuvärdet
och af den å det senare tillkomna förädlingen må kunna rättfärdigas, sistnämnda
tullafgift må, till nära likhet med norska tullsatsen å färgadt kamelgarn, nedsättas
till 40 sk. skålpundet.
För körder- eller sejlergarn, hvilket slag, såsom af importtabellerna synes,
numera icke förekommer i handeln, torde särskilt tullbeslämning icke erfordras,
utan rubriken få utur tarifen uteslutas.
De nuvarande tullbestämmelserna vid införsel af kamulls- eller redgarn utgöra,
för det ofärgade, otvinnade och odubblerade 6 sk., och för det som är färgadt,
tvinnadt eller dubbleradt 8 sk. skålpundet. I afseende åter å kamullsgarn
blef, med bibehållande af den äldre införselstullen å det färgade, tvinnade eller
dubblerade eller s. k. brodergarn 16 sk., för otvinnadt och odubbleradt kamullsgarn,
hvilket intill 184S års slut var till införsel förbjudet, vid senaste tulltaxereglering,
sedan uppå Rikets Ständers hemställan sagda förbudsbestämmelse då
upphört, stadgad en tull af 18 sk. för ofärgadt och 20 sk. för färgadt sådant
garn, dock sålunda, att s. k. streikgarn, hvilket endast genom en lösare snodd
skiljer sig från vanligt kardullsgarn, kan med särskilt tillstånd af kommerskoile
-
Kongl. MnjUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 35
gium få för fabriksvälnad iuföras, ofärgadt mot 8 och färgadt mot 10 sk. skålpundet.
Vid bestämmandet af dessa tullafgifter å kamullsgarn afsågs, dels att bereda
en öfvergång från förbudsstadgandet, dels den då gällande och lill fortsatt tilllämpning
faststälda införselstullen å ull, hvilken för de finare slagen utgjorde 8
sk. skålpundet. På sätt ofvan är omförmäldt, har imellertid nu blifvit för all ull
föreslagen en gemensam införselstull af 2 sk. skålpundet, eller lika med hvad för
närvarande är bestämdt för de gröfre sorterna samt med hvad som enligt 1835 års
tulltaxa ägde rum före år 1842; och torde här, i sammanhang med frågan om afgiftsbestämmelserna
å kamulls- och kardullsgarn, vara på sitt ställe att närmare
redovisa för de skäl, hvarpå detta tillstyrkande grundats. Dessa hafva varit:
svårigheterna att vid tullbehandlingen kunna ens approximativt afgöra om den
angifna varan borde såsom fin eller grof draga den högre eller lägre afgiften, och
hvilka svårigheter blifvit betydligt förstorade genom den utsträckning, som uti
1845 års taxa gifvits åt den rubrik, som omfattade den grofva ullen, derigenom,
alt i stället för »grof, jutsk och isländsk», såsom den lydde i 1841 års taxa,
dertill lagts orden »eller annan härmed jemförlig»; vidare det förhållande att under
de 4 åren 1841 års tulltaxa var gällande, nemligen 1842—1845, importen
af den förra utgjort sammanlagdt 4,714,043 tfe, eller i medeltal 1,178,510 tfe
årligen, och af de finare slagen endast 1,593,525 tfe eller 398,381 om året;
samt slutligen angelägenheten att åt införseln af en råvara, hvaraf den inhemska
produktionens otillräcklighet öfverflödigt ådagalägges af de betydliga importqvantiteterna,
och som är föremål för förädling inom landet af en destomera utsträckt
omfattning, som den icke allenast afser den dyrbarare fabrikstillverkningen,
utan äfven såsom husslöjd utgör en för flera orter vigtig och oumbärlig binäring,
bereda all den lättnad, som, utan förnärmande af producenternes skäliga
anspråk på skydd, finnes vara af berörda förhållanden påkallad i det tidsmoment,
då flera hittills gällande förbud mot införsel af väfnadsfabrikatet föreslås till upphörande.
Imellertid och under förutsättning af nådigt bifall till ifrågavarande förändrade
tullbestämmelse å ull, lärer en motsvarande nedsättning i tullen å kardullsgarnet
deraf böra blifva en följd; och då svårigheten att i allmänhet tillförlitligen
urskilja kamulls- och kardullsgarn, samt fördelen af all den förenkling i taxerubrikerne,
som lämpligen kan åstadkommas, bör göra sammanförandet af bägge
dessa garnsorter under gemensamma bestämningar önskvärdt, synes, med någon
förhöjning i införselsafgifterna å det förra och nedsättning i förhållande till den
minskade ulltullen å det senare slaget, hvarigenom kunde beredas upphörande
af det exceptionella stadgandet för så kalladt streikgarn, den förändring med de
Glas.
36 Kongl. Mcij:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
(lera särskilta bestämmelserna för tallbehandlingen af kamulls- och kardullsgarn
ändamålsenligen kunna vidtagas, att under dea allmänna rubriken ullgarn alla slag
införselstullen fastställes å ofärgadt till 8 sk. och å färgadt till 12 sk. skålpundet, hvilket
behandlingssätt jemväl instämmer med hvad i flera utländska tulltarifer äger rum.
I afseende sedermera å ofärgadt och färgadt linnegarn, derå, i öfverensstämmelse
med Rikets senast församlade Ständers förslag, tullvärden och införselsafgifter
höjdes till dubbla beloppet af hvad de enligt 1841 års taxa utgjorde,
ehuru dessa garnsorter redan då blifvit åsätta en med 50 procent, utöfver hvad i
1835 års taxa var stadgadt, ökad införselstull; så, enär å råämnet lin, på sätt
ofvan är omförmäldt, föreslagits en betydlig nedsättning i införselstullen, torde
afgifterna få återföras till hvad de utgjorde enligt sistnämnda års tulltaxa, nemligen
å ofärgadt linnegarn till 8 sk. i stället för 24 sk., och å färgadt till 12 sk.
i stället för 36 sk. skålpundet; och hemställes tillika, att, jemte rubrikens uppflyttande
näst ofvanföre ullgarn för iakttagande af den alfabetiska ordningen, vid
densamma må, på enahanda sätt som för bomullsgarn blifvit föreslaget, dels tillläggas
ordet »otvinnadt», dels införas en underafdelning kallad »tvinnadt eller tråd
alla slag», derå införselstullen, som nu utgör för oblekt linnetråd 24 sk., för blekt,
hvit 1 r:dr, och för färgad 32 sk. skålpundet, icke, med afseende å den förr
omförmälta nedsättningen å lin samt nu föreslagna å garnet, lärer böra bestämmas
till högre belopp än 16 sk. skålpundet.
Slutligen föreslås, att nuvarande införselstull å segel- och bindgarn må till
någorlunda öfverensstämmelse med Tullkoramitteens förslag, som upptog 6 sk.,
och norska tulltarifen, som stadgar 4 sk. 5 r:st. tull per skålpund, nedsättas till
5 sk.; äfvensom att, då ifrågavarande slags garn tillverkas af hampa, rubrikens
lydelse må förändras till »hamp-, eller segel- och bind-», och densamma i följd
deraf uppflyttas näst under camelgarn.
Införselsafgifterna för de under artikeln glas förekommande efter storleken
klassificerade särskilta slagen buteljer, burkar och flaskor, karafiner och slipade
flaskor derunder ej inbegripna, lära böra jemkas till 25 procent å de utsatta
tullvärdena, mot hvilkas riktighet någon anmärkning icke förekommit, och alltså
nedsättas å buteljer m. m. »af till och med Vedels kanna» från 32 till 24 sk.,
å dem »deröfver till och med Vi k:na» från 2 r:dr 16 sk. till 1 r:dr 36 sk.,
samt å dem »af större rymd» från 4 r:dr 32 sk. till 3 R:dr 24 sk. per 100
stycken, eller till de af Tullkommitteen föreslagna belopp.
Fönsterglas tullbehandlas nu efter dess olika egenskap af grönt eller hvitt
på skiljaktigt sätt, så att införselstullen utgör å det förra 6 r:dr 32 sk. för 120
skifvor och å det sednare 16 R:dr 32 sk. för 20 band. Den omständighet, att
Glasfluster.
Granatäpplen
;
P stader.
Gryn.
Guld,
Silfver.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 37
rutornas storlek kan omvexla, äfvensom att på senare tider förekommit i handeln
så kalladt halfhvitt fönsterglas, har likväl ledt till öfverklagande från glastillverkarnes
sida af sagda bestämmelser, och till det yrkande af dem, att allt fönsterglas,
så väl grönt som halfhvitt och hvitt, måtte i tulltaxan blifva upptaget under
den generiska benämningen ((fönsterglas» och förtulladt med en och samma afgift.
Under vitsordande af de flera olägenheter, som af det närvarande behandlingssättet
härflutit, synes en förändring deraf från stycke och band till vigtbestämning och
gemensam tull, till likhet med hvad i norska, danska och tyska tullföreningstariferna
äger rum, vara af behofvet högt påkallad, och då genom anstäld profvägning
blifvit utrönt, att nuvarande införselstull å glas af den allmännaste storleken,
nemligen af icke öfver 27 tums höjd och 22 tums bredd, motsvaras för det
gröna af något mer än 1 sk. och för det hvita af något mer än 2 sk. per skålpund,
föreslås, att å allt slags fönsterglas må bestämmas en gemensam införselstull
af 40 sk. lispundet.
Optiska, monterade eller infattade glas, som äro fördelade i två klasser
»glasögon och lorgnetter» samt »andra slag», synas lämpligen kunna på detta ställe
utgå och i noten hänvisas till instrumenter, matematiska, optiska m. m. samt der
upptagas; äfvensom urglas icke torde tarfva särskilt specifikation, utan kunna
under den nästföljande rubriken »andra slag» inbegripas.
För oslipade och slipade glasflusser synes införselstullen icke böra antagas
till högre belopp än 46% procent å värdet, enär varan kan vara underkastad
smuggling och erfordrar ytterligare bearbetning, samt således böra nedsättas från
48 till 42 sk. å de förra och från 36 till 24 sk. å de senare, eller lika
med hvad Tullkommittecn föreslagit.
Då införsel af granatäpplen på den senare tiden icke ägt rum, synes specifikation
deraf i taxan icke behöflig, utan med artikelns uteslutande ur texten
densamma böra hänvisas till frugter och bär, ej specificerade, hvilken åtgärd torde
kunna äga rum äfven i afseende å pistacier.
1 öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit redan behagat särskilt i nåder
förordna, torde under artikeln gryn böra upptagas oskalade risgryn eller s. k.
paddy med 4 r:dr 24 sk. införselstull per tunna och med den förändrade redaktion
för artikeln gryn, som taxeförslaget utvisar.
Föreskriften att vid in- eller utförsel af oarbetadt guld äfvensom af oarbetadt
silfver vigten skall antecknas i journalen, torde, då sådant är gällande för
alla öfriga varor, äfven då för dem tullfrihet är medgifven, och finnes vederbörande
i tulltjenstereglementet till iakttagande meddeladt, böra uteslutas.
Gummi
arabicwn,
dragant,
senegal och
kirsbärs-.
Gäss.
II agel,
alla slag.
•
Hampa.
Handskar af
alla slag.
35 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
För vinnande af mera säker och ändamålsenlig tullbchandling föreslås, att
bokguld och boksiifver, som för närvarande förtullas efter bok och bundt, må
ställas på vigt, och i sådant afseende åsättas, äkta bokguld, hvars värde utgör
omkring 40 sk. lodet, 7 sk. införselstull, —• oäkta bokguld, som kan antagas vara
värdt 40 å 44 sk. lodet, 2 sk. tull, — samt boksiifver, utan skillnad å äkta och
oäkta, sammanföras till en gemensam tullbestämmelse, hvilken, då medelvärdet per
lod utgör vid pass 40 sk., föreslås till 2 sk., eller ungefärligen enahanda procent,
som de nuvarande afgiftsbeloppen.
För mussivguld och mussivsilfver torde införselstullen, som nu är bestämd
å det förra till 20 och å det sednare till 14 sk. lodet, skäligen böra, med afseende
å det föga skiljaktiga värdet, och då dessa artiklar äro egnade att lätt
kunna smugglas, jemkas till 12 sk. å bägge slagen.
Sedan, enligt hvad förut är omförmäldt, till rubriken gummi arabicum, dragant,
senegal och kirsbärs- ansetts böra hänvisas de slag af gummi, hvilka varit
särskilt specificerade, såsom kopal, lacka, mastix och sandarak, lärer lydelsen för
denna allmänna rubrik böra blifva: »gummi, alla slag, ej specificerade».
I likhet med hvad som ägt rum i afseende å slagtade foglar, torde rubriken
gäss, insyltade och rökta, kunna ur taxan utgå och hänvisas till lika tullbehandling
med artikeln kött.
Införselstullen å hagel, nu utgörande 35 V3 procent å det antagna tullvärdet,
eller 3 sk. skålpundet, föreslås till 2 sk., hvilket ändock med mer än 100 proc.
öfverstiger den derå i Norrige gällande tullafgift.
Sedan för ohäcklad hampa tullfrihet vid införsel blifvit, i anseende dertill,
att produktionen inom landet icke, hvarken till mängd eller godhet, motsvarar behofvet,
föreslagen, äfvensom vid utförsel af både ohäcklad och häcklad hampa,
men nuvarande införselstull å den häcklade bibehållits, skulle redaktionen komma,
att i införselstarifen lyda: »hampa, häcklad».
Genom särskilt af Kongl. Maj:t fattadt beslut äro finare skinn för tillverkning
af handskar medgifna till införsel, mot en till 40 procent af värdet nedsatt
tull. Vid sådant förhållande och då denna varuartikel företrädesvis lämpar sig till
tullförsnillning, samt i öfrigt värdet, nu upptaget till 18 r:dr skålpundet, enligt
anstälda profvägningar, befunnits vara vida lägre, eller 12 och 14 r:dr, hemställes
i underdånighet, att införselsafgiften derå må nedsättas från 3 till 2 r:dr
skålpundet, hvilket ungefärligen motsvarar tullsatserna i danska och norska tariferna,
under det likväl tyska tullföreningstarifen å denna vara icke bestämmer
högre tull än omkring 4 8 sk. skålpundet.
Hallar.
Horn.
Hadar och
skinn ;
Läder, mer
eller mindre
hcrcdl;
Pelsverk eller
pelterier.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 30
Dä den skillnad, som hittills ägt rum vid tullbehandlingen af italienska och
andra stråhattar, nu mera, sedan de förra icke kunna anses äga något afgjordt företräde,
synes vara obehöflig, föreslås en gemensam tull för alla slags stråhattar
till det belopp, som för den senare rubriken nu är bestämdt eller 1 r:dr skålpundet.
Derjemte och enär å de öfriga slagen dels lullvärdena äro högre än de verkliga,
dels tullsatserna öfverstiga 25 procent, hemställes, att afgiftsbeloppen må nedsättas
för hattar af siden eller annan väfnad från 2 r:dr 24 sk. till 2 r:dr, —
af ull, hår eller silke från 2 r:dr till 4 r:dr 24 sk., — samt för dem af läder,
fiskben, papper, träd eller rötter från 1 r:dr till 24 sk.
Sedan för oarbetadt horn , hvarvid synes böra tillläggas »eller raspadt», tullfrihet
vid införsel, samt för sä väl oarbetadt horn som för hornplatter frihet från
tull jemväl vid utförsel blifvit föreslagen, torde, hvad arbetadt horn angår, redaktionen
böra sålunda jemkas, att hornplatter, såsom i någon mån bearbetade, nedflyttas
under de arbetade, slagen, likväl utan ändring i den nuvarande införselstullen;
att rubriken »genombrutet», enär sådant i allmänhet icke vidare förekommer
i handeln, uteslutes, hvarigenom det kommer att inbegripas under rubriken
»andra slag», samt att vid rubriken »knappar» tillägges »olackerade och lackerade»,
hvarjemte, med afseende å artikelns egenskap att lätt kunna tullförsnillas,
införselsafgifterna torde böra nedsättas å knappar från 12 sk. till 8 sk. och å
andra slag från 1 r:dr till 32 sk. skålpundet.
Oaktadt importen af hudar och skinn är för tullinlraden af särdeles betydenhet,
hvilket ock, i förening med afseendet å den inhemska boskaps- och la
dugårdsskötselns
tillväxt, må hafva föranledt den förhöjning i införselsafgifterna till
dubbla beloppet, som, uppå Rikets senast församlade Ständers'förslag, deri blef
vid 1845 års tulltaxereglering tillvägabragt, har likväl, på sätt ofvan är omförmäldt,
någon nedsättning i berörda tullafgifter, nemligen: från 2 sk. å de torra
till 1 sk. 8 rst. och från 1 sk. å andra slag till 10 r;st. skålpundet, eller till hvad
1839 års Tullkommitté föreslagit, ansetts vara påkallad af behofvet för inhemsk
bearbetning och förbrukning utaf detta råämne, som inom landet icke kan till
erforderlig mängd och godhet erhållas.
I sammanhang härmed torde böra till pröfning förekomma artiklarne läder
och pelsverk, och den oegentlighet, att desse finnas i tarifen på så väl sins imellan
särskilta, som från artikeln hudar och skinn afskiljda ställen, upptagne, afhjelpas,
så att samtlige ifrågavarande artiklar mätte, till likhet med förhållandet i
norska och danska tulltariferna, blifva sammanförda under den allmänna rubriken
hudar och skinn.
40 Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Beträffande dervid först de nuvarande tullbestämmelserna för läder, synes, i
anseende till den icke betydliga skiljaktigheten i värdena å de flesta slagen deraf,
den förenkling dervid kunna göras, att specifikation kommer att äga rum endast
af karduans- samt färgade eller tryckta skinn, bland hvilka äfven lämpligen må
upptagas pergamentsskinn, med dessas uteslutande å det ställe i taxan, hvarest
de nu finnas särskilt specificerade, hvaremot för alla de öfriga rubrikerna föreslås
en gemensam tullbestämning. För förstberörda rubrik, hvars värde, upptaget i
1841 års taxa till 4 r:dr skålpundet, med 1 r:dr införselstull, och af senaste
Rikets Ständer höjdt till 6 r:dr och 1 r:dr 24 sk. tull, men sorn i medeltal
likväl icke må skattas högre än till 3 r:dr, torde, i öfverensstämmelse med Tullkommitteens
förslag, införselsafgiften alltså böra bestämmas till 36 sk., och för
rubriken andra slag till 10 sk. på ett medelvärde af 1 r:dr skålpundet.
Med anledning af hvad vid artikeln handskar blifvit anfördt, lärer tillåtelsen
att, efter pröfning af behofvet och med särskilt tillstånd af Kommerskollegium, in
förse! mot 10 procent af värdet får äga rum af finare skinn för tillverkning af
portfölj- och etuiarbeten, böra utsträckas jemväl till finare skinn för handsktillverkning.
Då, hvad dernäst vidkommer pelsverk eller pelterier, den ojemförligen största
delen deraf, enligt hvad importtabellerna utvisa, förtullats under rubriken
»andra slag», derå tullafgifterna intill 1843 års taxereglering utgingo med 10
procent vid in- och 1 procent å värdet vid utförsel, nien då blefvo bestämda,
de förra till 32 sk, och de senare till 3 sk. skålpundet, lärer den förenkling
lämpligen kunna äga rum, att endast följande slag i tarifen specificeras, nemligen:
getskinn, som hittills rätteligen bort hänföras under »andra slag», men hvilka,
enär de icke äro af något högt värde, samt på senare tiden börjat blifva föremål
för import för att här undergå tjenlig beredning till handsktillverkning, ej kunna
draga den tull, som för ospecificerade bör stadgas, utan för hvilka densamma synes
böra antagas till 3 sk. skålpundet.
får- och lammskinn: grå, krimska samt svarta med 16 sk., och andra slag
med 4 sk. tull per skålpund;
jerf- eller filfras-, lo-, ren- och räf'skinn med 10 sk., och
skjälskinn med 3 sk. införselsafgift skålpundet; samt att alla öfriga hänföras
under rubriken:
andra slag med en medeltull af 24 sk. skålpundet; jemte tullfrihet, på sätt
ofvan blifvit hemstäldt, för alla slags pelsverk vid utförsel; i öfverensstämmelse
hvarmed artikelns förändrade redaktion blifvit uppgjord.
Såsom
Hällor,
hakar och
hy skjör.
iidngtlen.
Ingefära.
lnst rumeriter.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 41
Såsom mera än de fleste andre varuartiklar underkastade äfventyr af smuggling,
torde häcktor, hakar och hyskjor, derå den nuvarande införselstullen 1 r:dr
skålpundet, utgör 33’/) procent å det antagna tullvärdet, icke böra åsättas högre
afgift än 16 sk. per skålpund.
På enahanda grund och då likaledes nu gällande införselsafgift å hängslen
utgör 33'/3 procent å tullvärdet, föreslås nedsättning deri från 2 r:dr till 1 r:dr
16 sk. för hvart dussin par.
Jemte bibehållande af nuvarande införselstull å torr ingefära, torde afgiften å
den insyltade varan, nu utgörande 16 sk. skålpundet, kunna, till vinnande af närmare
öfverensstämmelse med norska tullsatsen, 10 sk. 7 rst, jemkas till 12 sk.
skålpundet.
Vid den till 3 procent å värdet stadgade tull för fältskärsinstrumenter synes
icke något vara att erinra, likasom icke heller vid den för matematiska, op
tiska,
fysiska och navigationsinstrumenter, ej specificerade, gällande enahanda införselstull;
men med anledning af de ofvan gjorda förslagen, att »cirklar, passare
och cirkelbestick» samt »kompasser», äfvensom »glasögon och lorgnetter», samt »andra
slag» infattade optiska glas, borde inbegripas under matematiska eller optiska
instrumenter, lära nämnde rubriker böra här införas, dervid tullafgifterna, förut
bestämda till 23 procent å cirklar och glasögon, — till 13 procent å kompasser, —
samt till 3 procent å rubriken andra slag optiska glas, dels böra på sätt ofvan
är nämndt bibehållas utan ändring för kompasser, samt för cirklar, passare och
cirkelbestick blifva beroende af tullen å det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå, dels synas för glasögon och lorgnetter kunna jemkas till 20 procent,
samt för andra slag 'optiska glas bibehållas vid den förra införselsbestämmelsen,
3 procent å varuvärdet.
Beträffande dernäst musikaliska instrumenter, torde förenkling och sammanförande
till färre rubriker af de flera nu specificerade slagen deraf lämpligen
kunna äga rum, och föreslås för sådant ändamål följande förändrade redaktion och
tullbestämningar, nemligen:
Fortepianos, flygel-)
tafel-> med bibehållande af nuvarande tullafgifter.
Harpor. j
Positiv med 10 r:dr införselstull stycket.
Andra slag, hufvudsakligen af metall, 2 r:dr stycket,
af träd, 1 r:dr stycket;
kommande alltså att under rubriken »andra slag» inbegripas flöjter, oboer och klanih.
till K. St. prot. 1847 och 1848• 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 6
Ister.
Jern.
42 Kongl. MnjUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
rinetter, guitarrer och lutor, violer, violonceller och kontrabaser, valdihorn och
trompetter, samt trummor och pukor; börande tillika föreskrifvas, att särskilt inkommande
tillbehör, som för närvarande förtullas efter värde med lika procent
som sjelfva instrumenterna, skall i allmänhet draga 15 procents tull.
Införselstullen å ister, nu utgörande 2 sk. 3 r:st, synes skäligen kunna jemkas
till 2 sk. skålpundet.
För jern föreslås i underdånighet, beträffande först det gjutna, hvarå gällande
förbudsbestämmelser, enligt hvad ofvan är i nåder förordnadt, böra bibehållas,
att afgifterna må bestämmas å kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
ostämplade och oborrade, till 2 r:dr 24 sk. skeppundet, stapelstadsvigt, vid införsel;
att de bägge särskilta rubrikerne »hällar öfver 1 l/2 tums tjocklek, samt
lod och lödjor öfver ett skeppunds vigt stycket» och »hällar af 1 Va tums tjocklek
och derunder till och med 1 tum, lod och lödjor till vigter af 4 skeppunds
vigt och derunder, till och med Vedels skeppund», hvilka rubriker äro åsatte
skiljaktiga införselsafgifter, må såsom af ungefärligen lika värde under den allmänna
rubriken »hällar, lod och lödjor» beläggas med en gemensan tull af 2 r:dr
per skeppund vid införsel; hvaremot i utförseistariffen den nuvarande skillnaden i
två särskilta rubriker lärer böra bibehållas och, med förbud för den som omfattar
de gröfre dimensionerna, nuvarande utförselstull, 2 r:dr skeppundet stapelstadsvigt,
å den hvari de mindre dimensionerna innefattas, förblifva oförändrad; motsvarande
dessa tullsatser ungefärligen 25 procent af varuvärdena; att rubriken
»kasserade kanoner, bomber, mörsare och kulor» må ur texten utgå och hänvisas
till lika tullbehandling med jernskrol; att vid rubriken »allt annat gjutet arbete,
ej specificeradt» må tilläggas »derunder äfven inbegripet mäladt eller lackeradt»;
att vidare, vid smidt eller valsadt jern införselstullen å ankare må, med afseende
å deras egenskap af skeppsinvenlarium, nedsättas från 6 r:dr till 5 r:dr skeppundet;
att lör de nu med införselsförbud belagde rubrikerne »stångjern, platt, Vedels
tum tjockt och deröfver, under 42 tums bredd och öfver ’/8:dels tums fyrkant,»
samt »band- och plattjern under Vedels tums tjocklek, bult- och gallerjern samt
sänksmide, rundt eller kantigt, knip- och fyrkantjern af 5/s:dels tum och derunder,
skär- och klippjern, saltpanneplåtar %:dels tum tjocka och deröfver samt
af 42 tums bredd och deröfver», införselsafgifterna må antagas å den förra till 4
r:dr och å den senare till 5 r:dr skeppundet; att för rubriken »plåtar, oförtente
under Vedels tum tjocka», nu delad i två, med införselsförbud för dem, som äro
af till och med 6 lispunds vigt stycket, och 9 r:dr införselstull skeppundet för
sådane, som äro af öfver 6 lispunds vigt stycket, må, med upphörande af denna
fördelning, stadgas en medeltull vid införseln af 8 r:dr 24 sk.; motsvarande jern
-
Jernskrol.
Kalk.
Kardor och
kardläder.
Kläder,
gång-, linneoch
säng-, ej
spe ci/icerade.
Kongl, Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 43
väl dessa å smidt eller valsadt jern föreslagna införselsafgifter 23 procent å varuvärdena;
att för smältstycken nuvarande utförselstull, 12 sk., må nedsättas till
likhet med den för stångjern, eller 4 sk. skeppundet; att, i enlighet med hvad
ofvanföre blifvit i afseende å guld- och silfvertråd samt bomulls- och linnetråd föreslaget,
här må införas en ny rubrik för jerntråd, dervid införselstullen, nu utgörande
6 sk. skålpundet stapelstadsvigt, eller 33 Vedels procent å varans tullvärde,
lärer böra nedsättas till 23 procent eller 4 sk. 6 r:st.; samt att slutligen, jemte
nedsättning af införselstullen å »spik af 2 tums längd och deröfver» från 10 r:dr
till 7 r:dr 24 sk. skeppundet, hvilket, nu antaget i värde till 40 r:dr, icke kan
anses äga högre medelvärde än 50 r:dr, rubriken »all annan spik, samt allt ma
nufaktur-
och handtverkssmide ej specificeradt», må delas i opeleradt med 12 sk,
och poleradt med 18 sk. införselstull per skålpund, såsom utgörande 23 procent
af värdena, i stället för den gemensamma tull af 36 sk. skålpundet, som nu är
derå gällande, men hvilken synes stå i ett alltför öfverdrifvet förhållande till verkliga
varuvärdet.
Då mot det 3 jernskrot nu antagna värde, 8 r:dr skeppundet stapelstadsvigt,
något icke synes vara att erinra, lära in- och utförselsafgifterna å denna
artikel böra bestämmas till 2 r:dr skeppundet, i stället lör de nu gällande af
2 r:dr 24 sk.
Då klassifikationen af kalk i släckt och osläckt egentligen torde varit föranledd
af den å det senare slaget derå tillförene bestämda utförselstull, hvilken
dock vid senaste tulltaxereglering upphört, synes hinder icke vidare möta för
bägge slagens sammanförande under gemensam tullbestämning. 1 sådant afseende,
och då medelvärdet kan antagas till 4 r:dr lästen, hemställes, att, med tillägg i
rubriken af ordet »bränd», för all kalk må antagas den nu å den släckta gällande
införselstull 40 sk. per läst.
Likaledes torde kardor och kardläder kunna, utan afseende å deras olika
beskaffenhet för fabrikernes eller andra behof, åsättas en gemensam införselstull,
hvilken, då artikeln utgör ett redskap för fabriker och slöjder, föreslås till 4 sk.
skålpundet, i stället för den nuvarande af 6 sk.
Med borttagande af gällande införselsförbud å andra slags nya kläder, än
fruntimmerskläder af till införsel lofgifna tyger, och med uteslutande af föreskriften
att spetsar och blonder skola särskilt tullbehandlas, hemställes, att, utan
skillnad i behandlingen af fruntimmers- och andra slags kläder, tullen må, på sätt
Tullkommitteen föreslagit, bestämmas efter den å tyget, hvaraf persedeln hufvud
sakligen
består, med tillägg af 23 procent.
Knallhattar.
Knappar.
Knifvar.
Koppar.
Koppar
nickel.
Kort, spel-.
44 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Såsom lätt underkastade tullförsnillning, föreslås att knallhattar må, med
nedsättning i den nu till 36 sk. skålpundet, eller 25 procent å tullvärdet, bestämda
införselstullen, hvilken i Norrige icke utgör mer än 17 sk. 8 r:st, åsät
tas
endast 20 sk:s tull skålpundet, särdeles som värdet icke kan antagas så högt,
som det i taxan utsatta.
Det nuvarande tullvärdet 2 r:dr 32 sk. skålpundet å knappar af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, öfverstiger jemväl det verkliga,
som högst lärer kunna antagas till 2 r:dr; hvadan införselstullen ock torde böra
jemkas från 32 till 24 sk. skålpundet.
Sedan för ej specificerade knifvar samt gafflar vigtberäkning blifvit vid 1845
års taxereglering antagen, synes enahanda förtullningsgrund böra stadgas jemväl
för rak- och pennknifvar; och då medelvärdet lärer utgöra omkring 5 r:dr
skålpundet, hemställes, att införselstullen derå må bestämmas till 1 r:dr 12 sk.,
hvilket för rakknifvar, hvaraf ett dussin i allmänhet väger 2 skålpund, gör för
stycket, som nu drager 16 sk:s tull, 10 sk., och för pennknifvar, af hvilka ett
dussin af de allmännaste slagen väger omkring 1 skålpund, uppgår per stycke, derå
den nuvarande tullen är 8 sk., till 5 sk., hvilken tullnedsättning till nära likhet
med hvad af Tullkommitteen blifvit föreslaget, synes påkallad af det äfventyr för
smuggling, ifrågavarande slags knifvar med nu gällande tullbestämmelser varit
underkastade.
Som derjemte de till rubriken »andra slag samt gafflar, ej specificerade»
hänförliga varuslag, nu upptagna till 3 r:dr 16 sk:s värde och 1 r:dr införselstull
eller 30 procent, icke i värde öfverstiga 2 r:dr skålpundet, lärer sagda tullafgift
böra nedsättas till 24 sk. skålpundet eller 25 procent å värdet.
Jemte bibehållande för artikeln koppar af nuvarande bestämmelser, föreslås,
att, i öfverensstämmelse med hvad förut blifvit angående bomulls- och linne-,
guld- och silfver- samt jerntråd hemstäldt, här må inrymmas en ny rubrik för
koppartråd med följande redaktion och tullbestämmelser, nemligen:
tråd, oförsilfrad — 8 sk. införselstull skålpundet.
försilfrad — 36 » d:o d:o
jemte tullfrihet vid utförsel.
Den med 1 r:dr skålpundet eller 3373 procent å tullvärdet nu utgående införselstull
å kopparnickel lärer böra nedsättas till 36 sk. eller 25 procent å samma
värde.
Med antagande af 50 r:dr värde per gross å spelkort, hemställes, att i stället
för derå gällande förbudsbestämmelse må stadgas en införselstull af 12 r:dr
24 sk. grossen, med vilkor likväl, på sätt Tullkommitteen föreslagit, att de vid
Kreatur.
Krita.
Krakar till
fiske.
Krukmakarcarbelen,
ej
specificerade.
Krut.
Kippar, alla
tlag.
Kött.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 45
införseln, lika med inhemska, undergå bevillningsstämpling, mot erläggande af
stämpelafgift.
Vid senaste tulltaxereglering blefvo väl införselsafgifterna å kreatur i allmänhet
höjda, men då, genom upphörandet med 1845 års början af ryska handelstraktaten,
importen deraf, som hufvudsakligen verkställes från Finland, uti de redan
i 1841 års taxa bestämda afgifter erhöll ökad tullbeskattning, torde införselstullen
icke böra för hästar antagas högre, än till 10 r:dr, och till 5 r:dr för
föl under 3 års ålder, i stället för den nu gällande af 16 r:dr stycket, eller för
oxar högre, än till 8 r:dr, i stället för nu bestämda 12 r:dr 24 sk. stycket, samt
för öfriga med sådan tull belagda slag återföras till hvad den enligt 1841 års
taxa utgjorde, nemligen, för kor och ungboskap från 6 till 4 r:dr, för kalfvar från
3 r:dr till 2 r:dr 12 sk., för svin, utom fargaltar, från 3 till 2 r:dr, samt för
andra fyrfotade från 2 r:dr till 1 r:dr 24 sk. stycket.(
Enär de å hvit krita och kritsten i nuvarande taxa antagna värden öfverstiga
de verkliga, föreslås en motsvarande jemkning i införselsafgifterna, nemligen
å den omalna från 5 till 3 sk., och å den maina från 24 till 18 sk. tunnan.
Då medelvärdet å krokar tili fiske, nu upptaget till 10 r:dr skålpundet,
väsentligen understiger detta belopp, torde nuvarande införselstull 24 sk. skålpundet
å denna varuartikel, med afseende härå, och såsom utgörande ett oumbärligt
redskap, hvilket i Norrige är belagdt med endast 4 sk. 5 rst tull, böra
nedsättas till 8 sk. skålpundet.
Den vid sista tulltaxereglering i följd af Rikets Ständers förslag från 1 till
3 sk. skålpundet höjda införselstull å ej specificerade krukmakarearbeten lärer,
enär värdet icke kan anses högre än det i 1841 års taxa utsatta, nemligen 4
sk. skålpundet, böra återföras till förstnämnda belopp, hvilket likväl med mer än
100 procent öfverstiger den i Norrige gällande tullafgiften.
Å krut, som fortfarande torde tullfritt böra få utföras, föreslås, vid införselsförbudets
upphörande, 8 r:dr tull per centner såsom utgörande 25 procent å
värdet.
Den till 32 sk. skålpundet, eller 33‘/3 procent å det antagna tullvärdet,
mot hvars riktighet någon anmärkning icke förekommit, å käppar bestämda tull
lärer böra jemkas till 25 procent, nemligen 24 sk. skålpundet,
På enahanda grunder, som vid artiklarne fläsk och kreatur blifvit åberopade,
synas införselafgifterna å kött, hvaraf import äger rum hufvudsakligen endast till
hufvudstaden, och som, särdeles det saltade, utgör en för den mindre bemedlade
delen af dess befolkning oumbärlig förnödenhetsvara, böra nedsättas, för färskt
46
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
kött från 32 till 20 sk. lispundet, för saltadt från 6 r:dr 52 sk. till 4 r:dr
tunnan, och för torkadt eller rökt frän 1 r:dr 16 sk. till 32 sk. lispundet.
... Då större delen af de till lackerade arbeten hänförlisa varuslag äro i noten
Lackerade . .. . . ... . ....... ö. . .. ,
arbeten, ej hanvisade till de ämnen, hvaraf de aro förfärdigade, och de ej sålunda specince
specificerade.
rade, slagen lämpligen torde kunna underkastas enahanda tullbehandling, som ej
specificerade slöjdevaror, synas jemväl berörda slag böra i noten dit hänvisas, och
den förevarande rubriken alltså ur kontexten uteslutas.
Leksaker.
Ljus.
Till
likhet med hvad i flera främmande länders tulltaxor äger rum torde i
Likörer.
Lim.
den svenska böra intagas en ny rubrik för leksaker, deraf importen är af icke
ringa betydenhet. I sådant afseende föreslås, att för sagde rubrik må antagas
följande lydelse: »leksaker eller niirnbergerkram af träd eller sammansatta ämnen,
med eller utan betsning, målning eller lackering,» och, med tullfrihet vid utförsel,
införselstullen derå bestämmas till 36 sk. skålpundet, motsvarande 25 procent å
artikelns medelvärde, samt i öfrigt föreskrifvas, att »andra slag» förtullas lika med
ämnet, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Den nu till 2 r:dr 24 sk. kannan, eller 50 procent af det antagna varuvärdet,
stadgade införselstull å likörer lärer böra jemkas till 25 procent å berörda
värde, eller 1 r:dr 42 sk. kannan.
Då fogellim nu mera sällan förekommer i handeln och import deraf på senare
tiden upphört, synes särskilt tullbestämmelse derför icke vidare erforderlig,
utan den jemkning lämpligen kunna vid redaktionen af artikeln lim vidtagas, att,
med bibehållande af rubriken husbloss och derå nu gällande tullbestämmelse,
drag- och fogellim sammanfattas under benämningen andra slag, med antagande
derå af 3 sk. införselstull, utgörande 25 procent å värdet af draglim.
Talgljus, som under den tid, handelstraktaten med Ryssland var gällande,
fingo derifrån inkomma mot hälften af den i taxan bestämda tull, hvarigenom
densamma, utgörande 2 r:dr 24 sk. lispundet, eller 50 procent å varans antagna
värde, ändock icke i verkligheten öfversteg 25 procent, enär importen egentligen
ägde rum från Ryssland, lärer vid sådant förhållande numera icke böra åsättas
högre införselsafgift, än 1 r:dr 42 sk. lispundet, eller 3 sk. skålpundet, hvilket,
lika med öfriga slag af ljus, torde kunna till grund för qvantitetsberäkningen
utsättas.
För stearin- och margarinljus, hvarå värdet icke kan antagas högre än 36
sk. skålpundet, föreslås nedsättning i nuvarande införselstull från 42 till 9 sk.
eiler likaledes 25 procent å värdet
Gula och hvita vaxljus samt spermacetiljus synas, såsom af föga skiljaktigt
värde, kunna sammanföras under rubriken »alla andra slag», hvars nuvarande tull
-
Läderarbeten,
ej speciJpceiade,
lackerade.
Lök, alla slag,
ej specificerade.
Mais.
Me laller
sammansatta.
Metvurst.
Mjöl af vegetabilier
,
sorn ej kunna
inbegripas
under spanmal
eller
hänföras till
medicinalier.
Munlack.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 47
viirde 1 r:dr 12 sk. skålpundet är tillämpligt äfven å dem, och den gemensamma
tullafgiften vid införsel antagas till 25 procent derå eller 15 sk.
Den å ej specificerade lackerade läderarbeten till 24 sk. skålpundet, eller
25 procent å värdet, gällande införselstull torde, då varan är smugglingsbar, och
värdet jemväl i allmänhet något lägre än det i taxan utsatta, böra nedsättas
till 20 sk.
Lök, hvarå införselstullen nu utgör 10 sk. på 1 r:drs värde lispundet, synes,
såsom en rå produkt, ej böra med så hög afgift belastas, hvadan nedsättning
i densamma föreslås till 6 sk.
Enär värdet å mais, i gällande taxa upptaget till 10 r:dr tunnan, icke öfverstiger
6 r:dr, så och med afseende jemväl derå, att varan icke utgör föremål för
inhemsk produktion, torde den nuvarande införselstullen, 2 r:dr, böra nedsättas till
1 r.dr tunnan eller lika med den å korn.
Vid sammansatta metaller synes annan ändring icke påkallad, än att vid rubriken
messing dels hänvisning lemnäs för tråd till lika tullbehandling med koppartråd
, och dels införselstullen, 16 sk. skålpundet på arbetad messing alla slag,
gjuten, smidd eller pressad, oäkta lahn derunder inbegripen, såsom utgörande
35% procent å varans tullvärde 1 r:dr, jemkas till 12 sk., samt att rubriken
»alla andra slag, arbetad», hvarå införselstullen nu utgör 1 r:dr skålpundet, bör delas i
»förgylda», hvars medelvärde icke öfverstiger 3 r:dr, och i »andra slag», derå värdet
högst kan antagas till 2 r:dr, samt införselsafgifterna i förhållande derefter
bestämmas, å förra slaget till 36 sk., och å det senare till 24 sk. skålpundet.
Å medvurst, som i Norrige är belagd med endast 2 sk. 2 rst införselstull
per skålpund, synes, enär värdet icke torde utgöra mer än 20 sk., afgiften kunna
nedsättas till 4 sk. skålpundet, motsvarande 20 procent å nämnda värde.
Då potatesmjöl finnes särskilt till tullbehandling i taxan upptaget, lärer vid
rubriken »mjöl af vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spannmål eller hänföras
till medicinalier», böra tilläggas »ej specificeradt»; och enär mjöl af mais är
till förevarande artikel hänförligt, men detsamma, hvars införsel icke synes böra försvåras,
står i värde betydligt lägre än det nu utförda medeltullvärdet, 48 sk.
skålpundet, föreslås, att den till 6 sk. eller 33 V» procent derå bestämda införselstullen
må, då verkliga medelvärdet icke torde öfverstiga 42 sk., nedsättas till
2 sk. per skålpund.
Å munlack, hvarå införselstullen i Norrige utgör 40 sk. 7 rst skålpundet,
föreslås, för närmande till likstämmighet dermed, nedsättning i sagda afgift från
48 till 42 sk.
Mullkol.
Nålar.
Oliver.
Oljor.
(hl.
48 Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Med bibehållande af gällande tullbestämmelse å torr muskot synes den insyltade
lämpligen kunna ur tarifen uteslutas och i noten hänvisas till lika tullbehandling
med konfityrer.
Då värdet å sy- och tamburnålar, nu upptaget till 8 ndr 16 sk. skålpundet,
enligt anstälda profvägningar, är vida lägre och ej öfverstiger 4 r:dr, så, och
med afseende jemväl derå, att de icke utgöra föremål för inhemsk produktion,
men äro ett nödvändigt redskap och med lätthet kunna tullförsnilias, samt då icke
heller knapp- och hårnålar i erforderlig myckenhet inom landet tillverkas, torde
den för bägge desse rubriker nu gällande införselstull, 20 sk. skålpundet, böra
nedsättas till lika belopp med den för rubriken andra slag bestämda, eller 12 sk.;
i följd hvaraf de vid artikeln nålar förekommande rubriker kunna inskränkas til!
»krås- och bröstnålar af oäkta metall», för hvilka i stället för nuvarande tullbestämmelse,
25 procent å värdet, hellre synes, med uteslutande af bestämmelsen
oäkta, böra stadgas att de förtullas lika med ämnet, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
samt »knapp- sy- och andra slag» med 12 sk. införselsafgift per skålpund.
För närmande till danska och norska tullbestämmelserna å oliver, föreslås
nedsättning i derå stadgade införselsafgift 12 sk. kannan till 6 sk.
I anseende till de flera med röjningen af oljor förenade svårigheter, särdeles
den kallare årstiden, då varan lätt stelnar och grynar sig, föreslås förtullning al
bom-, hamp-, lin- och rofolja efter vigt i stället för per kanna.
För sådant ändamål, äfvensom för beredande af någon nedsättning i införselstullen
å bomolja, såsom ett behöfligt material vid ylleväfnadsfabrikationen,
hemställes, att densamma, utan skillnad om införseln verkställes på fat eller flaskor,
buteljer eller krukor, må antagas till 1 sk. 8 r:st skålpundet; och synes
vidare, med hänsigt til! vigten, som för alla slag feta oljor utgör omkring SV?
skålpund per kanna, i förhållande till nuvarande värden, införselsafgifterna kunna
bestämmas för hampolja till 8 r:st, samt för lin- och rof-, samt andra ej specificerade
slag, derifrån dock torde böra undantagas till apotheksvaror hänförliga
slag, och lydelsen derefter jemkas, till 1 sk. 8 r:st; i följd hvaraf, och då sistnämnda
tullafgift är lika med den för bomolja föreslagna, rubrikerne lära kunna
inskränkas till hamp-,
andra till apoteksvaror ej hänförliga, eller eljest ej specificerade
slag; samt
flygtiga, eller essencer, ej specificerade.
Ost, som nu på 5 r:dr tullvärde drager 2 r:dr tull lispundet eller 40 procent,
men hvaraf de allmännast importerade slagen, oförtullade, stå i ojemförligt
lägre
Papparbeten,
alla slag.
Papper.
Papperstapeter
och
border.
Kongl. Majits Nåd. Skrifvelse, N-:o 40. 49
lägre pris, lärer, enär varans medelvärde icke kan antagas högre än till 4 r:dr
och införselsafgiften icke får öfverstiga 25 procent, ej böra åsättas sådan afgift
till högre belopp än 1 r:dr, hvilket ändock utgör nära 100 procent mera än
hvad vid införsel i Norrige erlägges.
I öfverensstämmelse med Tullkommitteens förslag, som å papparbeten upptager
52 sk. värde för de olackerade och 1 r:dr värde för de lackerade, och då
den höjning deruti med 50 procent, nuvarande tullvärden förete, icke är af verkliga
förhållandet påkallad, hemställes, att införselsafgifterna må nedsättas å de
olackerade slagen från 12 till 8 sk. och å de lackerade från 18 till 12 sk.
skålpundet.
Vid artikeln papper synes den redaktion och de tullbestämmelser, som af
Tullkommitteen varit föreslagna, böra i det hufvudsakligaste godkännas. I sådant
afseende hemställes, att de nuvarande två första rubrikerne, hvarå införselsafgifterna
äro bestämda till 33'/3 procent å tullvärdena, må sammanföras till en, så
lydande: »kardus-, kartier- eller kort, förhydnings, grått och makulatur, tobaksoch
annat omslags-,» med en på ett medelvärde af 5 sk. skålpundet till 20 procent
eller 1 sk. beräknad tull, — att såsom hittills må under särskilt rubrik
upptagas »tryck-, limmadt och olimmadt, koncept- och tapetpapper,» med en från
2 sk. 6 r:st eller 33Vs procent likaledes till 20 procent å värdet eller l sk. 6
r:st skålpundet nedsatt tull, — att, i rubriken «imperial-, regal-, median-, olifant-,
skrif- och alla andra slag hvitt papper ej specificeradt» må upptagas jemväl
»postpapper», som nu är åsatt särskilt tull af 4 sk. skålpundet, och derå bibehållas
den å den förra rubriken nu stadgade tull 3 sk. skålpundet, motsvarande
jemväl 20 procent å värdet, — samt att för »färgadt, pressadt, tryckt, figureradt,
försilfradt eller förgyldt» papper må antagas enahanda tullprocent, och införselsafgiften
derå alltså nedsättas från 5 till 4 sk. skålpundet; kommande införselstullen
å »presspapper», 2 r:st skålpundet, hvilken instämmer med Tullkommitteens
förslag, att bibehållas oförändrad.
Som vid anstäld profvägning blifvit utrönt, att papperstapeter och border,
hvarå så väl tullvärde, som tull, i anledning af Rikets Ständers förslag, blefvo
vid senaste taxereglering höjda, det förra från 40 sk. till 1 ndr 46 sk. skålpundet,
och den senare från 10 till 46 sk. per skålpund, icke i medeltal äga
så högt värde, utan alt det förra tull värdet mera närmade sig det verkliga, så
hemställes, att införselsafgiften må återföras till hvad den enligt 1841 års taxa
utgjorde, eller 10 sk. skålpundet.
Bih. lill R. St. Trot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 10 Bäft. 7
Paraplyer
och
parasoller.
Pennor,
skrif-, alla
slag, utom af
stål eller andra
metaller.
Perlegryn.
Plymer.
Pomada.
Pomeransknoppar
och
skal.
Porslin.
50 Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
De å paraplyer och parasoller till 53 '^dels procent å antagna tullvärden
stadgade införselsafgifter lära böra jemkas till 25 procent, nemligen å dem af siden
från 2 r:dr till 4 r:dr 24 sk., och å andra slag från 1 r:dr till 56 sk.
stycket.
Paraplyställningar eller delar af paraplyer, för hvilka bestämmelse hittills
saknats, torde kunna i noten hänvisas till lika tullbehandling med slöjdevaror, ej
specificerade.
Vid artikeln skrifpennor torde undantaget för dem af stål eller andra metaller
böra uteslutas, enär de sistnämnda, hvilka icke utgöra föremål för inhemsk
tillverkning, skulle genom deras förtullande efter det ämne, arbetadt, hvaraf de
bestå, blifva med för hög afgift belastade; börande således lydelsen blifva: »pennor,
skrif-, alla slag».
Vid den i noten för perlegryn lemnade hänvisning till gryn lärer böra tilläggas
»af spanmål».
Vid tullvärdenas uteslutande ur tarifen blifver specificationen af plymer uti
struts- och andra slag, hvilka nu draga lika tull, 45 r:dr skålpundet, icke vidare
behöflig, hvadan lydelsen bör blifva: »plymer alla slag»; och synes den gemensamma
införselsafgiften derå skäligen kunna jemkas till 10 r:dr skålpundet.
Som nödigt är, att vid förtullning af pomada äfven vigten af de burkar eller
kärl, hvarpå varan vanligen inkommer, ingår i tullberäkningen, hvarföre i redaktionen
hör tilläggas orden »kärlen inberäknade», lärer af denna omständighet någon
nedsättning i införselsafgiften vara påkallad, nemligen från 28 till 20 sk. skålpundet.
Då pomeransknoppar och skal äro upptagna till lika värde med pomeranser,
synas icke heller införselsafgifterna böra bestämmas till olika belopp, hvarföre
nedsättning deri föreslås å de förstnämnde från 2 sk. till 4 sk. 6 r:st. skålpundet,
hvilken tull, enligt 4844 års taxa, var derå gällande; i följd hvaraf bägge desse
rubriker ock kunna sammanföras till en.
Enär värdet å oäkta hvita porslinstallrickar, nu upptaget till 8 sk. skålpundet,
icke kan antagas till mera än 6 sk., lärer införselstullen i förhållande derefter
böra jemkas från 2 sk. till 4 sk. 6 r:st., äfvensom å andra hvita porslinspjeser
från 5 sk. till 4 sk., såsom utgörande 25 procent å nuvarande tullvärde.
För måladt eller tryckt porslin, hvilket för närvarande är till införsel förbjudet,
synes, med förbudets upphörande, skiljaktig tullbehandling af tallrickar och
andra pjeser icke vara erforderlig, utan å rubriken »måladt eller tryckt» i allmänhet
kunna antagas en gemensam införselsafgift, hvilken, då medeltalet af de
Kongl. Majets Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 51
nuvarande tullvärdena utgör 24 sk., torde bestämmas till 25 procent deraf eller
6 sk. skälpundet.
Näst under tullbestämmelserna för äkta porslin, till ändring hvaraf anledning
icke förekommit, lärer i form af anmärkning böra intagas den genom Sundhetskollegii
kungörelse af den 28 Augusti 1837 meddelade föreskrift, att »kärl och
»redskap af äkta porslin för farmaceutiska behof, mä, sedan beskaffenheten och
»quantiteterna blifvit hos Sundhetskollegium uppgifna och godkända, af apotekare
»i riket införas mot tull af 5 procent ä värdet».
Portföljer, Med ändring i det nuvarande förtullningssiittet för portföljer, taskböcker,
toMjocker, rediky|er och nattsäckar, nemligen ad volorem med 25 procent, synes lämpligen
nuiuackar kunna stadgas, att de »af läder» förtullas såsom »läderarbeten, ej specificerade», och
att de af »väfnad eller papper» förtullas »såsom ämnet, hvaraf de bestå, med tillägg
af 23 procent».
Potatesmjöl. Den nu med 24 sk. lispundet eller 55 Vs procent å tullvärdet utgående in
förselsalgiften
å potatesmjöl lärer böra jemkas till 25 procent eller i8 sk.
flör. Vid artikeln rör synes annan ändring icke vara påkallad, än att rubriken
»till käppar» utbytes mot »bambus- och spanskrör».
Mtter, siba- pör ej specificerade ätbara rötter torde införselstullen icke böra bestämmas
c*' ""ciflce' högre belopp än hvad som är stadgadt för potates, med anledning hvaraf ned
iahc.
[)CCl C sättning deri föreslås från 24 till 16 sk. tunnan.
Med ändring i nuvarande förtullningssält efter värde, hemställes, att för saSadclma-
delmakarearbeten, ej specificerade, må antagas två klasser, nemligen »med äkta förkarcarbeten,
gylda eller försilfrade eller pläterade beslag» med värde af 2 r:dr 16 sk. och inej
speci ice- ffjrseisju|] 28 sk. skålpundet, samt »andra slag», hvarå, enär värdet kan antagas
till 1 r:dr 16 sk., tullen föreslås till 16 sk. skålpundet.
Salpeter. Vid upphörandet af nu gällande förbud mot införsel af oraffinerad och raffi
nerad
salpeter, torde, enär skiljaktigheten i värde icke är särdeles stor och detsamma
i medeltal icke lärer öfverstiga 3 r:dr lispundet, derå kunna antagas en
gemensam tullafgift af 36 sk. per lispund.
Salt. Med bibehållande af nuvarande tullafgifter för berg-, glauber- och koksalt samt
tullfrihet efter särkilt tillstånd vid införsel af sistnämnda slag för fabrikstillverkning
af soda, föreslås att, med utbytande af nuvarande förtullningssätt efter
tunna för raffineradt salt och rubrikens uppllyttande till koksalt såsom en underafdelning,
detsamma må ställas på vigt och åsättas 8 rst införselstull för skålpundet,
hvarigenom väl någon förhöjning i afgiften åstadkommes, men hvilken torde
finnas rättfärdigad deraf, att förädlingen verkställes inom landet, och att varan
utgör föremål för konsumtion hufvudsakligen af de förmögnare samhällsklasserna;
Saxar.
Senap.
Sirop.
Skomakare
arbeten.
Skriftaflor.
52 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
äfvensom att, då den icke obetydliga importen af medicinskt salt ej tillåter att
detsamma må medgifvas tullfrihet vid införsel, den derå nu gällande afgift 1 sk.
skålpundet likväl får nedsättas till 6 rst; börande till denna rubrik läggas »ej
specificeradt».
För andra slags saxar än öfverskäraresaxar, å hvilka sistnämnda gällande
tullbestämmelser funnits böra lemnäs oförändrade, stadgades vid senaste tulltaxereglering
3 r:dr 16 sk. införselstull skålpundet på ett antaget värde af 10 r:dr,
i stället för förra förtullningsgrunden ad valorem. Af nu anstälda profvägningar
synes imellertid sagda värde vara alltför öfverdrifvet och detsamma icke kunna i
medeltal antagas högre än till 5 r:dr skålpundet, vid hvilket förhållande införselsafgiften
lärer böra nedsättas till 36 sk. per skålpund.
Den å omalen senap till 1 sk. skålpundet stadgade införselstull synes, till
ungefärlig likhet med den i Norrige gällande, kunna nedsättas till 6 rst, samt å
malen, i hvilken rubrik orden »och preparerad» torde böra utgå, till 4 från 6
sk. skålpundet.
Med upphörande af nu gällande införselsförbud å brun eller hvit sockersirop,
föreslås, att då den införselstull, som i stället bör varan åsättas, och hvilken, med
afseende å den dryga afgiften för råämnet, i hvilken någon nedsättning icke torde
komma att äga rum, synes böra bestämmas till 3 sk. skålpundet, nu är gällande
för kapilärsirop samt jemväl torde vara tillämplig å mulbärs-, rosen- och violsirop,
samtliga slagen må sammanföras under den gemensamma rubriken »sirop,
alla slag» med antagande derå af sagda tull 3 sk. per skålpund.
För skomakarearbeten, hvilka för närvarande förtullas dels parvis och dels
ad valorem, synes tullbehandling efter vigt lämpligen kunna äga rum; hvarvid den
klassificering och de afgifter, som i norska tulltarifen förekomma, torde hufvudsakligen
böra godkännas, med tagen hänsigt jemväl till hvad i afseende på artikeln
läder här ofvan blifvit föreslaget; och hemställes alltså, att rubrikernes lydelse
och afgiftsbeloppen för ifrågavarande artikel må sålunda bestämmas:
skomakarearbeten:
af siden 2 r:dr införselstull per skålpund; — af karduans- samt färgade eller
tryckta skinn 1 r:dr 16 sk. tull skålpundet;—samt andra slag 36 sk. införselstull
per skålpund, jemte afgiftsfrihet, såsom tillförene, för alla slagen vid utförsel.
Införselsafgifterna å skriftaflor, nu utgörande för dem af sten 18% procent
och för andra slag 20 procent å de antagna tullvärdena, synas icke skäligen böra
öfverstiga 12% procent, hvarföre nedsättning i sagda afgifter föreslås å skriftaflor
af sten från 1 sk. 6 rst till 1 sk. och å andra slag från 8 till 5 sk. skålpundet,
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 53
Den till 33% procent å värdet nu bestämda införselstull för ej specificerade
slöjdevaror lärer böra nedsättas till 23 procent.
För smör, som nu är åsatt 2 r:dr 24 sk. tull per lispund eller 30 procent
å det för denna vara stadgade tullvärde, bör undantag från tillämpningen af det
för inkommande varor antagna maximum, 23 procent, desto mindre medgifvas,
som de sista årens erfarenhet visat, att den öfverdrifna tullafgiften föranledt både
för trafiken och sedligheten menliga verkningar. Den egentliga importen af denna
förnödenhetsvara har verkstälts från Finland. Enligt den med 1844 års utgång
till kraft och verkan upphörda handelstraktaten med Ryssland kunde smör af
finsk afvel derifrån hit till riket införas under åren 1842, 1843 och 1844 mot
32 sk. tull lispundet. Införseln deraf utgjorde dessa år i medeltal till Haparanda
7,767% lispund och till Stockholm 49,423% lispund, men nedgick deremot,
sedan med år 1845 den högre tullen af 2 r:dr 24 sk. vidtog, så betydligt,
att den det året i Haparanda besteg sig till endast 14'/> lispund och i Stockholm
till 901 lispund, samt att år 1846 icke någon införtullning af smör ägde
rum i Haparanda samt i Umeå och i Stockholm icke uppgick till mera än 6%
lispund på förra och 1161/, lispund på det senare stället, utan att likväl någon
minskning ägde rum i qvantiteten smör, som från norra orterna afskickades till
andra inrikes orter, hufvudsakligen Stockholm, ty då beloppet af dessa afsändningar
år 1844 utgjorde från Haparanda 28,512 lispund 9 skålpund, uppgick det
år 1845 från nämnde stad till 30,688 lispund 16 skålpund och besteg sig 1846
från Vesterbottens och Norrbottens län till Stockholm sammanlagdt till omkring
42,000 lispund, deraf vid pass 28,000 lispund ankommo från Haparanda. Under
loppet af år 1845 hade likväl gränsetullbevakningen mot Ryssland blifvit icke obetydligt
förstärkt, samt den ändring vidtagits i afseende på förut gällande kontrollföreskrifter,
att den åt afsändare af smör från Norr- och Vesterbottens län medgifna
attesteringsrätt upphörde för Norrbottens län, så att, för erhållande af förpassning
å smör, som från sistnämnda län till andra inrikes orter afsändes, borde
företes inhemske producenters under edelig förpligtelse utgifna bevis, att varan utgjorde
afkastning af de egendomar de innehade, å hvilka bevis kronofogde eller
länsman i orten eller församlingens kyrkoherde borde hafva intygat, att bevisens utgifvare
innehade de uppgifne egendomarne och att de i samma bevis upptagna
smörqvantiteter kunde anses vara der producerade. De produktionsbevis, som grundlagt
lörpassningsrätten för de 1845 från Haparanda till Stockholm afsända qvantiteter
smör, utgjorde ett antal af omkring 1700, och då Generaltullstyrelsen, för
att, om möjligt, afskräcka från de bedrägliga tillställningar, som påtagligen ägde
rum, att, på grund af falska produktionsbevis, såsom inhemsk produkt till inrikes
Socker.
54 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
arter försända frän Finland insmuggladt smör, lät till orten afsända de inkomna
bevisen, med föreskrift, att låta inkalla utgifvarne till vederbörlig domstol och yrka
bevisens beedigande inför densamma, hade det inträffat, att större delen af dessa
bevis blifvit genom inbrott borttagna.
Af dessa förhållanden ådagalägges till öfverllöd giltigheten af den åsigt, att
det skydd för inhemsk näring, som sökes i förbud eller öfverdrifna tullsatser,
sällan är annat än skenbart, och att en så beskaffad tullagstiftning, genom det
förakt den föder för lagbuden och genom de öfverträdelser af desamma, som vinningslystnaden
vet göra möjliga, vanligen, utan att verka det goda, som dermed
må vara afsedt, tvärtom leder å ena sidan till förlust så för näringsidkaren som
för staten, och å den andra till brottsliga förelag af dem, hvilkas sedliga känsla
icke är nog stark att kunna motstå den retelse, som vinsten af lagbudets kringgående
innebär.
Högre införselsafgift å smör än 1 r:dr 16 sk. lispundet eller 25 procent å
ett till 5 r:dr 16 sk. antaget varuvärde, synes alltså icke kunna skäligen stadgas,
hvilket belopp öfverstiger både norska införselstullen, som utgör 44 sk. 2 rst,
och den i Danmark gällande, hvilken, oaktadt detta lands högt uppdrifna boskapsskötsel
och betydliga produktion af smör och andra ladugårdseffekter, icke till
skydd för sagda näring är bestämd till högre belopp än omkring 28 sk., lispundet.
Ehuru införselstullen å rått socker, utgörande 3 sk. skålpundet, uppgår till
fullt 25 procent af värdet, äfven med beräkning af den lindring, som för denna
vara, då den inkommer direkte från produktionsonsorterne, äger rum, och alltså
till mer än något annat med inhemsk produktion icke konkurrerande råämne är
underkastadt, synes likväl, i betraktande af denna artikels betydenhet såsom deri
mest inkomstgifvande af alla rikets importvaror, och af dess beskaffenhet att jemförelsevis
mera egna sig till en högre tullbestämmelse utan äfventyr af tullförsnillning,
sköl icke vara för handen att medgifva någon nedsättning i denna afgift; men
på det imellertid de inhemska fabrikationerna för detta råämnes förädling må
komma i åtnjutande af samma skydd, som andra näringar, i förhållande till den
lindrigare tullbehandlingen af råämnet, för deras tillverkningar, torde införselsafgifterna
å de beredda sockerslagen undantagsvis böra bestämmas till i någon mån
högre procent, än som för fabrikstillverkningar i allmänhet till norm antagits; och
hemställes i sådant afseende, att tullen å krossadt lumpsocker och andra dermed
jemförliga slag, som nu är bestämd till 6 sk. skålpundet, må antagas till 4 sk.
6 rst eller 50 procent högre tull än å råämnet, samt å topp-, kandi-och kaksocker
bestämmas till 6 sk. skålpundet, eller 100 procent utöfver råämnestulien.
Spanmål.
Speldosor.
Spetsar,
uddar och
blonder.
Strumpor.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 55
I afseende å spanmål åberopas Kongl. Maj:ts, angående nådig proposition
till Rikets Ständer om åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår samt
dermed gemenskap ägande frågor, den 22 i denna månad fattade beslut, enligt
hvilket den nedsättning i införselsafgifterna å de särskilta slagen af spanmål
ansetts böra äga rum, att desamma komme att med en fjerdedel understiga de
nuvarande.
Speldosor, som hittills, enligt hänvisning i noten, förtullats såsom positiv
bland musikaliska instrumenter, synas i stället böra hänvisas till slöjdevaror ej
specificerade.
Å silkes- och linnespetsar, uddar och blonder hemställes, att, till minskning
af vådan utaf deras tullförsnillande, införselsafgiften må nedsättas från 6 r:dr till
det af Tullkommitteen föreslagna belopp, 5 r:dr skålpundet.
Tullkommitteen af år 1839 hade för artikeln strumpor bland annat föreslagit,
att hufvudrubriken måtte få följande lydelse: «strumpor och andra på
strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten,» hvilken redaktion ock af
Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer godkändes. — Vid utfärdandet
af 1841 års taxa blef imellertid den redaktion af artikeln, som den äldre tulltaxan
af 1833 innehöll, bibehållen, så att artikelns omfattning inskränktes till
endast strumpor, hvarefter Generaltullstyrelsen, uppå förekommen anledning, genom
cirkulär den 16 November 1842, meddelade den förklaring, alt andra på
strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten skulle, såsom före tillämpningen
af 1841 års taxa, anses icke vara till införsel tillåtna. Uti 1843 års
tulltaxa blef väl redaktionen fortfarande lemnad utan ändring, men Kongl. Majit
bar likväl sedermera den 15 April nästlidet år 1846 behagat uti ett särskilt
fall förordna och tullstyrelsen till efterrättelse i allmänhet förständiga, att sist—
berörda slags arbeten voro att efter nyssnämnda taxereglering betrakta såsom till
införsel tillåtna och borde såsom väfnader tullbehandlas. Då det likväl synes
vara mera ändamålsenligt att ifrågasatta tillverkningar sammanföras med strumpor,
hemställes att ofvanberörda af Tullkommitteen antagna redaktion må i nåder
godkännas.
ReträlFande dernäst de å de särskilta slagen stadgade införselsafgifter och
dervid först silkesstrumpor, torde den derå nu gällande tull 3 r:dr skålpundet
finnas väl hög, särdeles som varan, enär deraf under åren 1842—1843 icke i
medeltal införtullats mer än omkring 100 skålpund årligen, synes kunna hafva
utgjort föremål för smuggling. I norska och danska tulltariferna utgör tullen
också icke fullt 3 r:dr skålpundet, och i tyska tullföreningstaxan omkring en
Slrumpslic
fcor.
Strängar.
56 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tredjedel mindre; och föreslås, med hänsigt till dessa förhållanden, att sagda afgift
må bestämmas till 3 r:dr skålpundet.
Genom särskilt resolution har Generaltullstyrelsen under den 13 Augusti
1842 förklarat, att halfsidenstrumpor skola förtullas såsom silkes-; men då dessa
i allmänhet stå dubbelt så högt i värde som de af halfsiden, torde, likasom för
öfriga väfnader är stadgadt, dessa sistnämnda böra under särskilt rubrik till tullbehandling
upptagas, och tullafgiften dervid bestämmas till hälften mot den å
silkesstrumpor föreslagna, eller 1 r:dr 24 sk. skålpundet.
Å bomullsstrumpor är tullen för närvarande bestämd till 2 r:dr 10 sk. 8
r:st eller 35V3 procent å det antagna tullvärdet 6 r:dr 52 sk. Enligt erhållna
vigt- och prisuppgifter, utgör tullprocenten, med tillägg af konvoj- och öfriga
afgifter, likväl vida mera, ej under 40, men ända till 170 procent å verkliga
värdet, hvilket värde i allmänhet ej kan antagas högre än till 3 r:dr banko
skålpundet; och då äfven dessa slags strumpor och strumpväfnader, såsom af de
ofta inträffade anhållningarna af desamma under beslagsanspråk ådagalägges,
varit underkastade betydlig tullförsnillning, hvilket dessutom finnes bestyrkt deraf,
att fastän, samtidigt med en jemt stigande förbrukning af varan, tillverkningen
inom landet årligen minskats, den lofliga importen likväl aftagit i det märkbara
förhållande, att densamma, som år 1842 utgjorde 3,826 skålpund, nedgick år
1843 till 1,689, år 1844 till 934, samt år 1843 ytterligare till endast 806
skålpund. Med anledning häraf föreslås, att införselstullen icke må för detta
varuslag bestämmas högre än till 36 sk. skålpundet, hvilket jemväl i det närmaste
instämmer så väl med afgifterna i Norrige och Danmark, som med den i
tyska tullföreningstarifeu stadgade tull; men då värdet å redgarns- samt å de
under rubriken andra slag hänförliga strumpor och strumpstolsarbeten föga skiljer
sig från dem af bomull, hemställes, att till ändamålsenlig förenkling, samtliga
dessa slag må innefattas under den gemensamma benämningen »andra slag», och
åsättas berörda införselsafgift 36 sk. skålpundet,
Då det å strumpstickor i gällande taxa utsatta värdet, 6 r:dr 12 sk skålpundet,
är vida högre än det verkliga, hvilket t. ex. å det allmännaste slaget, eller
af stål, icke lärer öfverstiga 32 sk., föreslås nedsättning i införselstulleu från 30
till 8 sk. skålpundet.
Jemte bibehållande af bestämmelserna för kantiljsträngar, hvilka i nuvarande
taxa felaktigt benämnas »eantiller», äfvensom för messings- och stålsträngar, men
med den ändring i redaktionen att lydelsen blifver »af metall», torde å tarmsträngar,
Slålarbelen,
ej specificerade,
Stärkelse,
hvit.
Sågblad.
Såpa.
legel.
Tennlikar.
Tenn.
Kongl. AlajUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 57
strängar, hvilken rubrik jemväl lämpligen synes böra ändras till lydelsen »andra
slag», införselsafgilten, enär desamma icke utgöra föremål för inhemsk tillverkning,
kunna nedsättas från 1 r:dr 24 sk. till 1 r:dr skålpundet.
Sedan å poleradt jernmanufaktursmide nedsättning i införselstullen blifvit föreslageu
från 36 till 18 sk. skålpundet, lärer den nu å ej specificerade stålarbeten
gällande tull 1 r:dr böra nedsättas i samma förhållande, nemligen till 24
sk. skålpundet; hvarjemte, i enlighet med hvad förut blifvit föreslaget i afseende å
bomulls- och linne-, guld- och silfver-, jern- samt koppar- och messingstråd, här
lärer böra inrymmas en rubrik för ståltråd med enahanda införselslull som för
jerntråd, nemligen 4 sk. 6 rst skålpundet; dock att, i öfverensstämmelse med Kongl.
Majrts uppå förekommen anledning under den 19 Januari innevarande år meddelade
nådiga beslut, föreskrift tillika intages, altför tillverkning af sådana arbeten, hvartill
utländsk ståltråd erfordras, införsel deraf må, efter pröfning af behofvet och
med särskilt tillstånd af Kommerskollegium äga rum mot 10 procent af värdet.
Till nära likhet med norska tulltarifen och Tullkommitteens förslag, torde införselsafgiften
å stärkelse, nu utgörande 1 r:dr lispundet eller 33l/3 procent å
varans tullvärde, kunna minskas till 32 sk.
Införselstullen å sågblad, 9 sk. skålpundet, synes likaledes kunna jemkas till
8 sk., enär varuvärdet något understiger det i taxan utsatta.
Enär införselsafgiften å såpa, 56 sk. lispundet, utgör 33 % procent ä det
antagna tullvärdet, lärer densamma böra nedsättas till 24 sk. eller 23 procent å
varuvärdet.
Vid artikeln tegel synes den förenkling lämpligen böra äga rum, att rubrikerna
eldfast, klinker och mursten sammanfattas under den gemensamma benämningen
»mursten alla slag», derå den lägsta eller för klinker nu gällande införselstull
4 r:dr per 1000 stycken, motsvarande fullt 23 procent å värdet af vanlig
mursten, torde finnas tillfyllestgörande; äfvensom nedsättning i införselsafgiften
å taksten, hvilken nu utgör 10 r:dr per 1000 stycken eller icke mindre än 57 Va
procent å tullvärdet, föreslås till 6 r:dr 32 sk., hvarigenom tullprocentens förhållande
till varuvärdet jemväl här blifver såsom 23 till 100.
Tennlikar synas lämpligen kunna ur texten utgå och i noten hänvisas till
lika tullbehandling med arbetad messing.
Jemte det, enligt hvad ofvan är omförmäldt, tullfrihet ansetts böra medgifvas
vid utförsel af oarbetadt, samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet tenn, lära de
å arbetadt, nytt, olackeradt och lackeradt nu till 55 Vs procent å lullvärdena
stadgade införselsafgifterna böra nedsättas, ä det förra, hvars verkliga värde ej
Sik. till S. St. Prot. 1847 och 1848• 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft. 8
Tobak.
Tran och
späck, alla
slag.
Tryffel.
Trädvaror.
58 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
kan antagas högre än lill 32 sk., från 12 sk. till 8 sk., och å det lackerade från
16 till 12 sk., eller till 23 procent å varuvärdena.
På enahanda grunder, som vid artikeln socker blifvit åberopade, och med afseende
å den mindre behödigheten af tobak för en allmännare förbrukning, synas
de så väl å råämnet, som å den manufakturerade varan nu faststälda införselsafgifter,
ehuru vida öfverstigande den i allmänhet såsom norm antagna högsta
tullprocenten, böra oförändrade bibehållas, med undantag likväl af cigarrer, hvarå
den till 1 r:dr 6 sk. skålpundet bestämda införselstullen torde böra återföras till
hvad den, enligt 1841 års taxa, utgjorde, nemligen 1 r:dr per skålpund, såsom i
allt fall utgörande 53 Va procent å varuvärdet.
Hvad i öfrigt redaktionen angår, synes för vinnande af en mera systematisk
uppställning någon jemkning erforderlig, så alt artikeln klassificeras i »oarbetad»,
nemligen »blad», med uteslutande af specifikationen uti »Marylands» och »andra
slag», samt »stjelkar», och i »arbetad», hvarunder hänföras alla manufakturerade slag.
På lika satt som för oljor blifvit föreslaget, hemställes att tran och späck
må tullbehandlas efter vigt i stället för kannvis. och införselsafgiften, nu utgörande
2 r:dr 24 sk. för 60 kannor, bestämmas till 7 sk. lispundet.
Tryffel, som nu har sig åsatt 1 r:dr tull per skålpund vid införsel, eller
33 Va procent å värdet, torde, med hänsigt jemväl till varans egenskap af rå na
turprodukt,
icke böra beläggas med högre afgift än 16 sk. skålpundet.
Jemte borttagande, på sätt ofvan är föreslaget, af nuvarande införselstull å
virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, af alm, ask, bok, björk, ek och andra
ej specificerade sådana trädslag, som växa inom landet, — af buxbom, ceder, ebenholz
och pockenholtz, — samt af furu- och grantimmer, otillhugget eller sågblockar, —
äfvensom af utförselsafgifterna å fanerskifvor, handspakar, och å borrade pumpträd,
synas i afseende å rubrikernes lydelse samt tullbeloppen för öfriga trädvaror följande
ändringar vara af beholvet påkallade, nemligen, att vid rubriken bjelkar och
sparrar af furu och gran särskilt tullbestämning icke må äga rum för dimensionerna
af 8 till och med 10 tum midtpå, utan dessa inbegripas under bestämningen
»deröfver», d. v. s. från och med 8 tum, men med bibehållande för sist
nämnda
dimensioner af den tull 12 sk. stycket, som nu är gällande för dem af
8 till och med 10 tum, hvarigenom nedsättning till nämnda belopp från 20 sk.
beredes för sådana, hvilkas tjocklek öfverstiger 10 tum; hvarjemte det näst under
ifrågavarande rubrik intagna stadgande, att bjelkar och sparrar af furu och
gran kunna utföras både liksidiga och platta, synes böra jemväl till införseln utsträckas;—
att, då med föreskriften vid rubriken »ribbor, längre eller kortare», att
vid export deraf bör styrkas, att de äro fyrkantiga och förfärdigade genom sön
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 59
dersågning af större timmer, liirer afsetts att förekomma användande dertill af den
yngre och omogna skogen, men, enär denna icke med fördel kan söndersågas,
ändamålet torde vinnas endast genom tillägg i rubriken af ordet »sågade», sagda
föreskrift må uteslutas och rubriken i stället komma att lyda: »ribbor, sågade,
längre eller kortare»; — att då, med den af Rikets senast församlade
Ständer föreslagna och af Kongl. Maj:t godkända sönderdelning af den under rubriken
»stäfver, lagg-och botten-», i 1841 års taxa förekommande underafdelning
»af till och med 42 verktums längd å de förra och högst 27 verktums längd å
de senare» uti två, annat icke synes hafva åsyftats, än att för laggsläfver af mindre
längd än 34 tum, och för bottenstäfver, som voro endast 22 tum långa och derunder,
kunna i någon mån nedsätta utförselstullen, men en slik nedsättning skäligen
må kunna medgifvas äfven för laggstäfver intill 42 och för bottenstäfver intill
27 verktums längd, hemställes, att den äldre ofvan anförda lydelsen må antagas
och utförselsafgifterna nedsättas å derunder hänförliga stäfver af ek till 4
sk., och af hok, furu eller gran till 1 sk. per 120 stycken; — att, med bibehållande
af nuvarande in- och utförselsafgifter för björk- samt bok- och ekved,
de öfriga specificerade slagen, nemligen al, gran och tall, må uteslutas och inbegripas
under rubriken »andra slag,» samt derå, med nedsättning i nu för sistnämnde
rubrik stadgade belopp, och någon höjning i in- och utförselsbeloppen
för granved, antagas de afgifter, som för al och tall äro gällande, nemligen 16
sk. vid in-och 36 sk. vid utförsel per famn; — samt att rubriken »svarfvarearbeten,
ej specificerade, med eller utan betsning, målning eller lackering» må, enär, på
sätt ofvan är omförmäldt, en särskilt rubrik för leksaker blifvit till intagande i
tarifen föreslagen, utgå och inbegripas i den nästföljande rubriken, samt införselstullen
å denna, nu utgörande 33Y2 procent, nedsättas till 25 procent å värdet.
Tvål. Enar skiljaktigheten i värde å tvål hufvudsakligen är beroende på dess egenskap
att vara parfymerad eller icke, torde i rubriken »parfymerad och savonetter»
orden »och savonetter» böra uteslutas, hvarjemte införselstullen, som nu motsvarar
33 l/3 procent å värdet, lärer böra nedsättas från 16 till 12 sk. skålpundet,
men deremot å rubriken »sämre slag», hvarå värdet skäligen kan antagas till 12 sk.
skålpundet, bibehållas vid 3 sk.
'tigvirke, Sedan för ohäcklad hampa föreslagits tullfrihet vid införsel, synes införselsaf
nV11-
giften å nytt tågvirke kunna från 36 till 24 sk. lispundet nedsättas.
Ur. Då nuvarande tullvärde å ej specificerade delar af ur, 40 r:dr skålpundet, vida
öfverstiger det verkliga, hvilket i medeltal icke lärer utgöra mer än 20 r:dr, föreslås
nedsättning af införselstullen i samma förhållande, nemligen från 2 till 1 r:dr.
Visitkort.
Vadd.
Vekar.
Verktyg, ej
specificerade.
Vin, alla slag.
Vindrufvor.
Vinsten.
Väfnader.
(50 Kongl. Majda Nåd. Skrifvelse, N:o 49.
Rubriken visitkort synes lämpligen kunn:i ur texten utgå och hänvisning för
denna artikel i stället meddelas i noten till papper, färgadt, pressadf, tryckt, figureradt,
försilfradt eller förgyldt, på sätt i Norrige äger rum.
Då på den senare tiden silkesvadd alls icke utgjort föremål för införsel, synes särskilt
tullbestämmelse för det slaget icke erfordras, utan, derest import deraf ifi aga—
kommer, förtullningen kunna verkställas efter den i tarifen sist förekommande rubrik
för ospecificerade varor. Bomullsvadd åter torde, med införselsafgiftens bestämmande
till 25 procent af nuvarande tull värd e 24 sk. eller till 6 sk. skålpundet,
lämpligen böra flyttas under bokstafven B.
Lamp- och ljusvekar torde kunna sammanfattas under en gemensam rubrik och
införselstullen bestämmas till 20 sk. skålpundet eller 25 procent på ett antaget medelvärde
af i r:dr 32 sk.
Den nu å verktyg till 20 procent å värdet faststälda införselstull må skäligen
kunna lill 15 procent nedsättas.
I afseende frä artikeln vin, för hvilken ändring i de nuvarande tulibestämmelserna
icke synes böra föreslås, åberopas i underdånighet hvad 1839 års Tullkommitté
derom yttrat, att nemligen, ehuru nedsättning i afgifterna å denna vara af flera skäl
må finnas påkallad, »sådant likväl, enär förhållandena med denna artikel vöre af be»skaffenhet
att företrädesvis egna sig till sammanbindande med de större intressena,
»så väl för utvidgad afsättning af rikets exportvaror i allmänhet, som befrämjande
»af svenska sjöfarten genom beredande af lindring i de derpå i utrikes hamnar hvi»lande
afgifter, måtte blifva beroende af de utvägar, som kunna i ministeriel väg,
»eller genom fördrag med de länder, der vinproduktionen utgör en hufvudsaklig nä»ringsgren,
för nyssnämnda ändamål beredas, antingen partielt för något särskilt lands
»produktion eller i allmänhet.»
Med nedsättning i gällande införselstull å vindrufvor, 6 sk. skålpundet, torde
den af Tullkommittcen derå föreslagna afgift, 5 sk. eller 20 procent å tullvärdet,
böra godkännas, enär varan är att hänföra till klassen af naturprodukter.
Såsom af föga skiljaktigt värde synes rå och renad vinsten lämpligen kunna
åsättas en gemensam medeltull af 1 sk. 6 rst. skålp., i stället för nu gällande införselsafgifter
24 sk. lispundet å den förra och 2 sk. skålpundet å den senare, jemte
det den råa, enligt hvad ofvan är anfördt, ansetts böra ifrån utförselstull befrias.
Den i införselstarifen föreslagna redaktionen af artikeln väfnader innebär både
en förenkling i rubrikernes uppställning och en efter de särskilta varornas verkliga
värden lämpad nedsättning i tullafgiflerna. Bägge dessa omständigheter torde få
anses bufvudsakligen bidraga till de inhemske fabrikernes sanna skydd och fördel,
ty en tulltaxa, hvars bestämmelser kunna med lätthet och säkerhet tillämpas, och
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 61
hvars algifter äro maltliga, aflägsnar vinningslystnadens försök till oloflig införsel och
betryggar sålunda bäst den åsyftade uppmuntran för inhemsk slöjd i föiening med
statens påräknade inkomst.
En redan flerårig erfarenhet har äfven här i landet ådagalagt det med siffror
bevista förhållandet, att just de handtverks- och fabriksvaror, för hvilka sedan år 1825
införselsförbud blifvit upphäfna eller nedsättningar i tull ägt rum, åstadkommits
inom landet till större mängd och godhet än förut, och exempel finnes till och med
på ett handtverk, som förkofrat sig under tullfrihet för likartade utländska tillverkningar.
Deremot har ock erfarenheten visat, att varor, förbjudna till införsel eller med
alltför hög tull belagda, särdeles väfnader, företrädesvis vid beslagstillfälien anträffats.
Med hänsigt till upphäfvandet af hittills gällande förbud emot införsel af vissa
utländska väfnader, förnämligast släta sidentyger, kläden och andra dermed jmförlige
ylleväfnader, samt gröfre bomullsvaror, må särskilt erinras, att betydliga nedsättningar
blifvit föreslagna i tullafgifterna å flera för den inhemska tillverkningen
nödiga råämnen, såsom färgadt silke, ull, bomolja samt bleknings- och färgämnen,
äfvensom att lättnad för införsel af machinerier och redskap blifvit tillstyrkt. 1 öfverensstämmelse
med hvad Norrköpings fabrikssocietet, uti dess bär ofvan anförda
skrift önskat, torde Kongl. Majit derjemte finna för godt, att såsom öfvergångsåtgärder,
tjenande att lugna tilläfventyrs öfverdrifna farhågor, förordna:
dels, att såväl de ylleväfnader, som nu skulle till införsel blifva tillåtne, som
,i!t K. öfriga å en särskilt förteckning Litt. E. upptagna varor och tillverkningar, för hvilka
nu gällande införselsförbud komma att uppbäfvas, tills vidare må införas endast till
vissa stapelstäder; dels ock, att alla dessa artiklar, å hvilka, vid den nya tulltaxans
utfärdande, en fullständig förteckning lärer böra allmänheten meddelas, icke må på
kreditupplag uppläggas, och ej heller på nederlag, annorlunda än lill återutförsel i
de hamnar, som enligt kongl, förordningen om nederlag af den 13 Maj 1843 nu
äga ständig nederlagsrätt för varor, förbjudna till införsel, nemligen: Slockholm.
Göteborg, Karlshamn, Landskrona och Söderköping.
De hamnar, dit införsel af hittilis förbjudna varor endast skulle få äga rum,
synas böra blifva de af Norrköpings fabrikssocietet uppgifna:
Stockholm,
Göteborg,
Malmö,
Kalmar,
Norrköping och
Gefle,
med tillägg af Helsingborg, särskilt i betraktande af den omständigheten, att be
-
6*2 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
tydlig införsel af utländska fabriksvaror kan öfver denna ort verkställas, äfven under
de månader af året då sjöfarten i öfrigt är stängd.
1 afseende på Kalmar kunde måhända med skäl föreskrifvas, att införsel af
hittills förbjudna utländska varor dit ej finge äga rum förr än staden blifvit försedd
med fullkomligen ändamålsenligt packhus.
För att icke medgifva rätt till kreditupplag för varor, som nu komme att från
införselsförbud befrias, erfordras blott, att icke upptaga dem å den vid tulltaxan
fogade särskilta tarif för nämnda upplag, hvilket ock vid redaktionen deraf iaktta—
gits.
Norrköpings fabrikssocietet har dessutom till ytterligare kontroll å införseln af
hittills förbjudna ylleväfnader föreslagit:
l:o att de icke skulle få införas med andra än däckade fartyg af minst 20
lästers drägtighet;
2:o att i manifestet, hvilket konsul i lastningsorten bestyrker, äfvensom i konnässementerna,
noga borde upptagas icke allenast märke och innehåll för hvarje
kolly, utan ock dess volym af vigt;
5:o att förtullning af sådane väfnader icke skulle få äga rum med mindre
särskilt tillförordnad fabriksombudsman dervid vore närvarande för alt bevittna för—
tullningens riktighet genom påskrift å plakatsstämpeln;
4:o att förnyade förekrifter må meddelas om denna stämpels beskaffenhet; samt
5:o att alla kläden, som konfiskerades, skulle föras till tullkammaren i närmaste
stad, hvarest införsel af kläden är medgifven, för att der förses med konfiskationsstämpel
och der på auktion försäljas.
Hvad första punkten beträffar, så synes någon lättnad för tullbevakningen genom
dst föreslagna förbudet emot mindre fartygs begagnande destomindre uppkomma,
som oloflig varuinförsel måste, då företaget vinner framgång, förutsättas
hafva undsluppit tullbevakningens uppmärksamhet, i hvilket fall omständigheterna hvarken
förbättras eller försämras deraf, att godset icke lagligen kunnat med sådant fartyg
införas, och om åter farkosterne i olaga hamn eller under lossning af tullbetjeningen
anträffas, påföljden blir enahanda antingen fartyget är större eller mindre.
Ett sådant stadgande, som det 2:dra punkten åsyftar, fauns uti den år 1835
utfärdade seglationsordning, och hade sin grund i bemödandet att åstadkomma ett
särskilt korrektiv mot det slags underslef, att större kollys af varor under resa till
svensk lossningshamn brytas och olofligen lossas, med qvarlemnande endast af smärre
deruti inlagde persedlar, försedde med samma nummer och märken som konnässementet
för de hela persedlarne upptager. Med afseende å de besvärligheter, som
denna föreskrift ofta tillskyndade sjöfarande, och de väsentliga hinder, som den i
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, Nio 40. 63
vissa fall medförde äfven för den lofliga sjöfarten, samt sedan Generaltullstyrelsen
vitsordat, att erfarenheten icke ådagalagt några särdeles frugter af denna kontroll,
blef densamma i följd af de framställningar, som i delta ämne gjordes af den år
4839 nedsatta Handels- och sjöfartskommitte, ej intagen i den förnyade seglationsordning,
som utkom år 4843 och ännu är gällande.
Då senare årens erfarenhet icke heller gifvit anledning dertill, att den genom
1843 års seglationsordning i herörda afseende medgifna lättnad lernnat rum för
missbruk, hvilkas motverkande kunde påkalla återupptagandet af ifrågavarande
stadgande, torde tillräckliga skäl icke förefinnas att bifalla fabrikssocietetens framställning
i denna del, för hvilken någon grund icke heller kan, på sätt fabrikssocie
teten
velat antyda, från norska tullagstiftningen härledas.
Genom 9:de § i underrättelserna vid nu gällande tulltaxa är det inhemska
fabriksidkare medgifvet, att sjelfva eller genom ombud öfvervara tullbehandlingen af
utländska fabriksvaror, dock att förrättningen ej må hindras af sådant omhuds frånvaro.
Detta medgifvande synes höra i en förnyad tulltaxa bibehållas, men skäligt
afseende å de trafikerandes beqvämlighet och aktning för tulltjenstemannens kall
bjuda att icke utsträcka fabriksombuds kontrollerande rätt så, som fabrikssocieteten
föreslagit.
Den i fjerde punkten framstälda önskan torde lämpligen kunna pröfvas i sammanhang
med de frågor om fabriks- och tullstämpling, som redan äro till Kongl.
Majtts afgörande i underdånighet öfverlemnade.
I afseende på den femte punkten förekommer, att Generaltullstyrelsen, som
det, enligt Kongl, förordningen emot oloflig varuinförsel, tillhörer att efter omständigheterna
förordna å hvilken ort, i hvart särskilt fall, förbrutet dömdt gods bör
å auktion försäljas, härvid i allmänhet måste hafva till ögonmärke statens och be
slagarens
gemensamma fördel i godsets högre betalning utan alltför betungande
transportkostnader, under iakttagande tillika, hvad väfnader beträffar, att försäljning
icke må ske annorstädes än i stapelstad eller någon af de få läneresidensstäder
i öfrigt, hvarest lullkamrarne äro i besittning af sådana plakatstämpelmaterialier,
som för väfnaders tull- och konfiskationsslämpling, enligt gällande föreskrifter,
erfordras.
Hvad större kontrollsäkerhet skulle vinnas genom försäljningsorternes inskränkning
till det ringa antal städer, dit nu förbjudne ylleväfnader, enligt det underdåniga
förslaget, (ingo mot lull införas, är svårt att inse. Att deremot en sådan in
skränkning
i många fall skulle föranleda uppehåll i åklagarnes rätt och minskning i
deras heslagsvinst, ett förhållande, som åter i sin mån komme att verka menligt för
statens och den inhemska väfnadsindustriens egna intresse, synes uppenbart, likasom
\
64 Kongl. Majfts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
att, derest det kläde, till qvantiteten betydligt eller ringa, som vid varuanhållningar
förefinnes, måste, till försäljning och afstämpling å annan ort, ovilkorligen frånskiljas
det öfriga beslagsgodset, sådant komme att rubba den enkelhet och ordning i räkenskap
och redogörelse, som för kontrollen är af icke ringa vigt.
Derlörutan har Norrköpings fabrikssocietet dels i underdånighet begärt, att viss
tid, och minst ett år, måtte bestämmas till de äldre med nu stadgad tull på råämnena
belastade förlagens upparbetande, innan den nya tulitarifen vidtager, men hvilken
underdåniga anhållan torde få förfalla, då skäl icke förefunnits att, såsom societeten
föreslagit, tillstyrka, det alia för yllefabrikationen erforderliga råämnen borde
från införselstull helt och hållet befrias, och dels i afseende på förtullningsgrunden
och afgiftsbeioppen för de ifrågavarande ylleväfnaderne hemställt, att, då antalet af
trådarne på tummen i varpen i allmänhet angåfve varans finhet, desse väfnader måtte
vid tillåten införsel efter sådan grund förtullas, sålunda, att för tyger af 30 trådar
och derunder på tummen i varpen tullen bestämdes till 1 r:dr skålpundet, — för dem
af 31 till och med 40 trådar till 1 r:dr 24 sk., — för väfnader, i hvilka trådarnes
antal öfverstege 40 till och med 50, till 2 r:dr, — samt då hvart turn innehöile flere
trådar än 50 till 2 r:dr 24 sk. per skålpund, — äfvensom att, enär denna förtullningsgrund
endast vore tillämplig på tvåskaftade väfnader, för alla andra malte antagas
en gemensam tull af 2 r:dr skålpundet; men oberäknadt de väsentliga olägenheter
vid tullhehandlingen, som en och samma varas indelning i flera särskilta klasser,
särdeles så många som nu ifrågasatts, medförer, hvadan ock i främmande länders
lulltarifer, exempelvis Preussens, Danmarks och Norriges, klädesväfnader icke äro efter
olika finhet klassificerade till skiljaktiga införselsafgifier, förekommer härvid i öfrigt,
att trådantalet ingalunda ger en tillförlitlig måttstock på varans högre eller
lägre värde, enär detta antal icke uteslutande beror på varans finlek, och ej allenast
finare spånad kan åstadkommas af gröfre ull, likasom tvärtom gröfre spånad af finare
ull, utan ock tygets tätare eller glesare väfnad, samt den hårdare eller lösare
valkning det undergått, göra trådarnes antal större eller mindre så väl i allmänhet,
som ock i olika delar af samma styeke. På dessa skäl afstyrkes i underdånighet
nådigt bifall å ifrågavarande förslag.
På det imellertid någon skillnad i afgifter må äga rum imellan de gröfre och
finare slagen af valkade ylleväfnader, och då erfarenheten hittills visat, att bredden
å de förra vanligen icke öfverstiger 9 qvarter, hvilket deremot är förhållandet med
finare väfnader, hemställes, att efter sådan grund skiljaktiga tullsatser må bestämmas
sålunda, att afgiften för valkade ylleväfnader, till och med 9 qvarters bredd, biifver
1 r:dr 16 sk , samt för dem, som i bredd öfverstiga 9 qvarter, 1 r:dr 32 sk. per
skålpund.
Med
Zink, lula
nego och
spiauter.
Ångpannor.
Ågg.
Litt. H.
Kongl. Mcijtts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 65
Med bibehållande af nuvarande införselstull för oarbetad zink torde, likasom
vid artikeln bly blifvit föreslaget, den arbetade varan böra klassificeras uti »omålad
och olackerad», derå den för arbetad zink i allmänhet hittills gällande införselsafgift
synes kunna bibehåRas, samt i »målad eller lackerad», hvarå, med afseende å dess
högre värde, sagda afgift torde böra antagas till samma belopp, som för målade
eller lackerade blyarbeten föreslagits, nemligen 6 sk. skålpundet.
Då för ångmachiner är stadgad en införselstull af endast 10 procent af värdet,
synes den för ångpannor till 20 procent bestämda skäligen kunna nedsättas till
15 procent.
Till vinnande af likstämmighet med norska tulltarifen, torde införselstullen å ägg,
nu utgörande 2 sk. skålpundet, kunna jemkas till 1 sk. 4 rst.
1 de delar, hvaruti ändringar icke här ofvan blifvit i underdånighet föreslagne,
hemställes, att bestämmelserna i 1845 års taxa må bibehållas.
Änskönt, för beredande af förenkling i tarifen, särskilte rubriker blifvit under
allmännare benämningar hänförde, torde likväl, för nödiga upplysningar och kontroll,
det böra åligga vederbörande vid tullverket att på förut vanligt sätt i journaler och
persedelsammandrag specifikt upptaga de särskilta varuslagen.
Med antagande af lika importqvantiteter hädanefter, som i medeltal under åren
1843, 1844 och 1845, skulle väl genom de föreslagna nedsättningarna i taxan,
enligt gjord uträkning Litt. H., jemförd med bilagorna under Litt. F. och G. öfver
varor, för hvilka tullfrihet vid in- och utförsel föreslagits, årliga tullintraden komma
att minskas med omkring 221,334 r:dr; men utan att taga i beräkning den tull,
som kan inflyta för tillförene förbjudna varor eller för tillökning i införselqvantiteterna
i följd af föreslagna nedsättningar, bör det kunna antagas, att sagda belopp
skall fullt ersättas endast genom en af dessa nedsättningar i allmänhet framkallad
mera samvetsgrann förtullning.
Tarifen för kreditupplag et och transitoafgiften.
Med bifall till Rikets åren 1840—1841 församlade Ständers förslag beslutade
Kongl. Maj:t den förändring i tarifen för kreditupplaget och transitoafgiften, att, i
stället för det minimiqvantiteten för upplaget förut var bestämd till visst mått, mål
eller vigt af hvarje kreditupplagsrätt medgifven vara, dervid transitoafgiften beräkBih.
lill R. St. Fröt. 1847 och 1848■ 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 9
66 Kongl. Mcij:Ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
nades efter ett för enheterna af hvarje slik qvantitetsbestärnmelse stadgadt belopp,
men till visst varuvärde endast för sådana varor, som ad volorem förtullades, i hvilket
senare fall transitoafgiften utgick efter stadgad procent å varans värde, —> meddelades
i 1841 års taxa den föreskrift, att minimiqvantiteterna för upplaget borde
i allmänhet blifva beroende deraf, att varorna uppgingo till ett tullvärde af 300
r:dr, hvarefter transitoafgiften skulle beräknas till 1 r.dr för hvart 100 r:dr varuvärde.
Förhållandet mellan de qvantiteter, som minst fått på kredit uppläggas före
och efter vidtagandet af sagda ändring, blef i flera fall högst skiljaktigt. Sålunda
kunde t. ex. före tiden för tillämpningen af 1841 års taxa icke på kredit få uppläggas
mindre än 4,000 Lispund gråsidor och 2,000 skålpund tobaksblad, men efter
nämnde tid fick deremot kreditupplagsrätt tillgodonjutas för endast 225 lispund
gråsidor och för 800 skålpund tobaksblad, eller ock utgjorde tvärtom före 1841
års taxereglering minimiqvantiteten för upplaget af anis 500 skålpund, men derefter
1800 skålpund,— af kaffe 500 skålpund före, men 1200 skålpund efter nämnde
tidpunkt, — af ingefära 100 skålpund förut, men 1600 skålpund efteråt, — af plommon
400 skålpund före, men ända till 2,400 skålpund efter taxeregleringen afår 1841
o. s. v. Denna skiljaktighet må imellertid, sedan förhållandet redan under flera års
tid ägt rum, nu kunna med mera likgiltighet anses, men då af förslaget att ur tarifen
utesluta alla tullvärden möjligheten att vidare på desamma grunda minimiqvantiteterna
för kreditupplaget upphäfves, så föreslås, att dessa må ånyo bestämmas
till visst mått, mål eller vigt, men till den myckenhet, ungefärligen och i jemna
100:de- eller 10:tal, som de nu utgöra, och att transitoafgiften jemväl fortfarande
antages till vid pass en procent af varuvärdena, men utsättes i bestämda belopp.
Jemte det att artiklarne romersk alun samt hamp- och linblår, i anseende till
den ringa införseln deraf, äfvensom oarbetadt elfenben och ohäcklad hampa, för
hvilka föreslagits tullfrihet vid införsel, samt piphufvuden af sjöskum, hvilken artikel
synes vara i relativt mindre behof af kreditupplagsrätt, torde böra ur tarifen
utgå, lära alltså, i öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt, minimiqvantite
terna
och transitoafgifterna för de öfrige artiklarne, vid en del af hvilka redaktionen
jemkats efter den förändrade lydelse, som ofvanföre i hvart fall föreslagits, få antagas
till de belopp, som i en uppgjord tarif Litt. C. blifvit utförda.
Tulltaxeunderrättclserna. Litt. D.
§ 1 i underrättelserna om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör synes,
såsom innefattande endast upplysning angående hvilken myntsort, som med tull
-
§§ i och S,
nja N:ris 5
oell *•
§ f!. rm 4.
% !), lili 7.
§ II, nu 9.
§ 1L4, nu 12.
§?) IS och
2(1, uti 15.
E "
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrijve/se, N:o 40. 67
bestämmelserna afses, lämpligen kunna utgå, och sådant i stället i kolumnerne för
tullafgifterna utsättas.
Då den i 4 § fartyg inom riket medgifna förmån att tullen för varor, som
i dem införas, beräknas endast till hvad i taxan är bestämdt, lärer komma dem till
godo äfven utan ett slikt medgifvande, torde paragrafen kunna alldeles utgå; i sammanhang
hvarmed det i 5:te § förekommande uttrycket »helfria» jemväl må uteslutas.
I stället för nu varande lydelse af 6 § sista moment, nemligen: »I fråga om
»fartyg må anses lastadt eller barlastadt, skall, äfven med hänsigt till skyldigheten
»att erlägga lastpenningar, tjena till efterrättelse hvad — — — — finnes stad
»gadt»,
föreslås följande redaktionsförändring: »För bestämmandet härvid om fartyg
»må anses lastadt eller barlastadt, skall tjena etc.»
Benämningen »societet» å de ställen der den förekommer i 9 § lärer, till
följd af Kongl. Maj:ts den 22 December förlidna år utfärdade fabriks- och
handtverksordning, bora utbytas mot »förening» och paragrafens sista moment,
som medgifver schäferiägare och ullproducenter rättighet att i de städer, dit grof
ull får införas, hålla ombud för tillsyn på förtullningarna deraf, uteslutas, sedan för
all ull föreslagits lika tull.
Då hvad i 11 § yttras om varors »tullbarhet» och derstädes stadgas med hänsigt
dertill, att en varuartikel »befinnes vara till införsel förbjuden», komme att i
allmänhet sakna tillämpning, sedan endast tackjern borde vara till införsel förbjudet,
lärer, jemte någon jemkning i öfrigt i lydelsen af l:a momentet, orden »tullbarhet
eller» kunna ur detsamma uteslutas, samt hela senare momentet böra
utgå.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan för kreditupplagstarifen blifvit föreslaget,
bör uttrycket i l:a momentet af 14 § »minimivärde» utbytas mot »minimiqvantiteter».
Sedan Kongl. Majit för särskilta fall behagat under den 4 November nästlidna
år medgifva tullfri införsel af machinerier för nya fabriksanläggningar, på den
grund, att upplyst blifvit, alt macbinerierna icke kunnat på den tid eller af de egenskaper,
som erfordrats, inom landet erhållas, synes det vara nödigt och ändamålsenligt
att i tulltaxeunderrättelserna intaga allmän föreskrift i ämnet, innefattande vilkoren
och sättet för erhållande af tillstånd till tullfri införsel af så beskaffade machinerier,
hvilket tillstånd lämpligen synes böra af Kommerskollegium, efter pröfning af
behofvet och öfriga förhållanden, meddelas.
I anledning af ofvanberörda underdåniga ansökning om tullfri införsel af in
-
68 Kongl. McijUs Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
ventarier till nybyggda fartyg, har Kommerskollegium uti dess öfver samma ansökning
infordrade och afgifna utlåtande i underdånighet tillstyrkt:
l:o att hampa må till riket införas fritt från tull, afgift till handels- och sjö—
artsfonden samt tolag;
2:o att tillstånd till tullfri införsel af garkoppar, zink eller annan metall eller
metallsammansattning för sådana manufakturverks behof, som tillverka bleck och spik
till fartygs förhydning, må, på derom hos Kommerskollegium gjord ansökning, af
Bergs- och Kommerskollegierna gemensamt, eller endast af sistnämnda kollegium
beviljas;
5:o att i stället för den i l:a momentet 20:de § i underrättelserna till 1843 års
tulltaxa beviljade restitution af 23 procent af tullumgälderna för inventarier till fartyg
om minst 40 lästers drägtighet, som vid svenskt skeppsvarf nybyggas, ägare
af fartyg om 10 lästers drägtighet och deröfver, som i Sverige byggas, må, till dess
införselsafgifterna för skeppsinventarier kommit under närmare pröfning och en ny
tulltaxa blir gällande, åtnjuta tullfrihet för den till fartygets förhydning åtgående
bleck och spik af koppar eller annan metall, samt 73 procents lindring i den genom
tulltaxan bestämda införselsafgift för öfriga förnödenheter till fartygets första
utredning och tackling, mot förbindelse att ställa borgen för det återstående tullbeloppet
och underkasta sig de kontroller i afseende på effekternes användande inom
viss tid för det uppgifna ändamålet, som Kongl. Majit, efter Generaltullstyrelsens
hörande, kan finna för godt i nåder bestämma.
Jemte det vidsträcktare afseende å tillstyrkandet af tullfrihet för hampa icke
synes böra fästas, än att sådan, på sätt ofvan är föreslaget, medgifves för ohäcklad
hampa, samt under afstyrkande af nådigt bifall å de undantagsstadganden Kommerskollegium
i öfrigt föreslagit, hemställes att, sedan jemväl för sä väl lin som rå- och
beredningsämnen i allmänhet tullfrihet eller tullnedsältning blifvit tillstyrkt, Kongl.
Majit må åt den genom 20 § i tulltaxeunderrättelserna redan medgifna lindring,
hvilken, intilldess den nya taxeregleringen kommer till stånd, torde kunna anses vara
tillfyllestgörande, täckas lemna den ytterligare utsträckning, att 30 procent i stället
för nu bestämda 23 procent få restitueras å belöpande tullumgälder för de skeppsförnödenheter,
som visas hafva blifvit till fartygets tackling och utredning införda och
använda, samt att, enär så väl nyssnämnda 20 §, som stadgandet angående den ofvan
ifrågaställda rättigheten till tullfritt införande af machinerier till nya fabriksanläggningar,
synes rätteligen böra få sin plats i ett sammanhang med föreskrifterna
i 13 § om tullindring för redskap, machinerier och verktyg för inhemska näringar,
samt om tullfrihet för prof och modeller, alla dessa stadganden må sammanfattas
uti en gemensam paragraf under blifvande ordningsnummern 13,
16, nu 14.
§ 17, nu 15.
8 19-
§ 2 2, lill 17.
§ 24, nu 19.
•§ <25, nu 20.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, Ar:o 40, 69
Sisla momentet i den nu varande 20 §, innefattande att fartyg, bär i riket bygdå,
som för utländsk räkning köpas och utföras, njuta tullfrihet för de varor, som med
dem första gången utskeppas, synes lämpligen böra Hyttas till den nuvarande 5:te, men
blifvande 3:dje §.
Sedan å saltadt kött och fisk, för hvilka varor, enligt § 16, den 13:de tunnan,
som bestås till packning, är fri från lull och öfriga afgifter, nedsättning ofvanföre
blifvit föreslagen, hemställes att ifrågavarande § må utgå.
Uti 37 § lärer, vid föreskriften att besigtning skall äga rum å allt hvitt socker,
ankommande från någon hamn i Europa, hvilket ej är angifvet såsom krossadt
lump- och Havana- terres-, eller annat under samma tullbestämning hänföriigt
slag, böra tilläggas toppsocker, såsom följd af förslaget om upphörande af nuva
rande
införselsförbud å sistnämnda sockerslag.
Den i 19:de § af underrättelserna till gällande taxa meddelade föreskrift,
att kobolt bör vid utförsel vara fördelad i paketer och försedd med stämpel från
det ställe, der den blifvit tagen, synes lämpligen kunna ur författningen ute
slutas,
enär varan nu mera både såsom rå och malen, är vid utförsel tullfri och
de föreskrifna formaliteterna ur synpunkten af behöflrge tullkontroller äro af ingen
vigt.
Af beslutet att alla varor af här ifrågavarande beskaffenhet böra vara till införsel
tillåtna, följer att orden i slutet af 22, nu blifvande 18:de § 5 moment:
»om det är till införsel lofgifvet», samt »med det förbjudna förfares på sätt angående
dylikt gods finnes stadgadt,» böra utgå.
Sedan de exceptionella stadgandena angående tullafgifterna å spanmål och
ull, sorn från Wismar införas, numera upphört, lärer det i 24:de §, hvilken
hädanefter kommer att få ordningsnuinern 19, stadgade undantag från tillgodonjutande
af föring vid införsel derifrån af sagda varor böra upphöra; äfvensom och
då föreskriften att värdet af infördt gods, efter tulltaxebestämmelserna beräknadt,
bör så vida föring skall erhållas, uppgå till minst 300 r:dr, komme, genom tullvärdenas
uteslutande ur larifen, alt sakna tillämpning, i stället torde böra stadgas,
att då tullbeloppet för medförda varor icke uppgår till minst 50 r:dr banko, bestås
skeppare och besättning ej någon föring; till öfverensstämmelse hvarmed paragrafens
lydelse bör jemkas.
Af enahanda anledning torde i stället för stadgandet i 25:te, nu blifvande
20:de §, att, om godsägare anser en vara, som under transporten genom
tillfällighet tagit skada, icke kunna draga den i taxan utsatta tull, densamma
hör, efter det förskämningen blifvit styrkt och varan på auktion försålts, bestämmas
för alla de varor, å hvilka tullvärde i tulltaxan är utsatt, efter auktionspriset, jern
-
70 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
fördt med samma värde, kunna föreskrifvas, att i omförmälta händelse godsägaren
må äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af magistratsperson med biträde
af två sakkunnige och ojäfvige män verkställas i närvaro af vederbörande tull—
kammareföreståndare, som äger att, under tjenstemannaansvarighet för bevakande
af kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera; att, om dervid godset befinnes hafva
under transporten undergått förskämning, besigtningsmännen skola ej allenast härom
utfärda intyg, utan jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet
af enahanda vara i oskadadt skick; att, derest fog till anmärkning emot förrättningen
icke förekommer, tullkammareföreståndaren bör anteckna sitt godkännande
å besigtningsinstrumentet, som ej edsvurne förrättningsmän skola vara pligtige att,
der så äskas, med ed fästa; att tullkammaren sedermera bör, efter föregången kungörelse,
låta på öppen auktion i behörig ordning försälja hvad förskämdt är, hvarvid,
under iakttagande att godset, såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt, försäljes,
införselstullen för det som enligt taxan förtullas efter värde, beräknas, såsom
hittills, efter faststäld tullprocent å auktionspriset, men för annat gods emot tull—
taxebestämmelsen minskas i samma mån som auktionspriset understiger det vid besigtningen
för oskadad enahanda vara bestämda värde; och torde lydelsen af paragrafens
första moment böra i öfverensstämmelse härmed ändras.
■§ 27 nu 22. Med anledning ytterligare af tullvärdenas uteslutande, och i enlighet med
hvad ofvanföre blifvit hemstäldt angående bestämmandet af annan grund för tolagens
beräknande än de nämnda värdena, torde hvad i 27, blifvande 22 § föreskrifves
derom, att densamma skall utgå efter »fastställd procent, beräknad ä det
i taxan på de flesta inkommande och utgående varor bestämda värde,» böra uteslutas,
äfvensom och då af tullpligtiga varor endast ull är från tolag befriad, så
väl det allmänna stadgandet i paragrafen, att en slik förmån tillkommer »de varor,
hvilka i taxan särskilt från tolag befrias,» som det speciella derom vid artikeln ull
i tulltarifen utgå, och föreskrift, att »ull är från tolag fri äfven vid införsel,» i stället
i paragrafen inflyta; hvarförutan, med borttagande af de vid en del rubriker under
artiklarne jern och koppar införda bestämmelser, att »tolagen icke må vid export
deraf kunna öfverstiga sjelfva tullbeloppet», likaledes torde i form af allmänt stadgande
böra i särskilt moment af denna paragraf föreskrifvas, alt »för jern och koppar
samt deraf tillverkade effekter må vid export tolag ej beräknas till högre belopp än
utförselstullen.»
§ 28, Hvad i den förutvarande 28 § stadgas derom, att de undantag från all
männa
föreskrifter om fartygs och varors tullbehandling, som i särskilta fall, enligt
derom meddelade nådiga förordnanden, för vissa städer och orter, verk och in
-
5 2 9, nu 25.
§5 0, nu 24.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 71
rättningar hittills ägt rum, skola äfven hädanefter tills vidare tjena till efterrättelse,
saknar nu mera qll tillämpning, hvadan paragrafen lärer böra utgå.
Vid slutet af 29:de §, hvars ordningsnummer skulle blifva 23, innefattande
att i afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden skall lända till
efterrättelse Kongl. Majrts den 24 Maj 1823 utfärdade nådiga förordning, torde
lämpligen böra, tillsättas: »med de förändringar och tillägg, som sedermera blifvit i
nåder beslutade och kungjorda.»
Beträffande den lindring i införselsafgiften för varor från transatlantiska
hamnar, som uti 30, men nu blifvande 24:de § är mcdgifven, synas föreskrifterna
derom väl böra i allmänhet tills vidare bibehållas, dock enär afsigten med
sagda förmån, nemligen att bereda uppmuntran åt svenska sjöfarten på aflägs—
nare orter, lill stor del förfelats, sedan genom särskilta afhandlingar främmande
nationers fartyg blifvit af samma förmån delaktiga, så, och för att derigenom jemväl
befordra direkt utförsel till dessa hamnar af svenska produkter, föreslås härvid
den modifikation, att berörda lindring i afgifterna vid införsel af varor från aflägsnare
länder utom Europa ieke må i något fall tillgodokomma andra fartyg än dem,
som sist inom de tre nästföregångna åren bevisligen från svensk till transatlantisk
hamn afgått med minst half last af svenska produkter, i öfverensstämmelse hvarmed
paragrafen bör gifvas förändrad lydelse, och hvarvid, samt enär den förmån, som varit
för siden-, halfsiden- och bomullsväfnader medgifven, att de kunnat införas direkte
från Ostindien mot nedsatt tull af 10 procent, hädanefter torde böra upphöra, och
undantaget för dem från tiligodonjutande af lindring alltså icke heller böra fortfara,
föreskriften derom lärer få ur paragrafen uteslutas.
Ett ämne, som med tullregleringen nära sammanhänger, är frågan om så kallad
tara för inkommande utländska varor, eller bestämmandet af den procent, som
för sådane varuartiklar, hvilkas förtullning grundar sig på beräkningen af deras nettovigt,
anses böra frän bruttovigten vid tullberäkningarna afdragas, i förhållande till
brukliga kärls eller omslags olika beskaffenhet. Sedan år 1827, då ny taratarif,
efter nådig befallning senast utfärdades, hafva i tulltaxan åtskilliga nya vigtvaror tillkommit,
med hänsigt till hvilka det kunde vara gagneligt att särskilt tara vore
bestämd; och enär den förändrade uppställning af tulltaxan, som nu i underdånighet
föreslagits, derest den i nåder gillas, väsentligen bidrager till behofvet af taratarifens
omarbetning, hemstälies underdånigst, om ieke, i händelse af taxeförslagets
godkännande, Generaltullstyrelsen må erhålla nådigt uppdrag att, efter vederbörliga
undersökningar, samt jemförelse med norska och danska larabestämmelserna, med
*
72 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
förslag till ny taratarif, under tillämpning af den nya tulltaxeredaktionen, i underdånighet
inkomma så tidigt, att det må kunna till afgörande i sammanhang mei
sjelfva tulltaxeregleringen företagas; och hemstälde derjemte föredragande departementschefen
statsrådet Munthe, att nådig proposition, angående tulltaxeregleringet
malte, i öfverensstämmelse med hvad derom sålunda blifvit i underdånighet föreslaget,
aflåtas.
Uti hvad af statsrådet Munthe blifvit i samtliga ofvanberörda hänseenden tillstyrkt
och föreslaget instämde statsrådet Fåhreeus.
Statsrådets öfrige ledamöter voro väl ock i allmänhet af lika tankar med föredraganden,
men ansågo, hvad särskilt angick den för hittils förbjudne ylleväfnader
föreslagna klassifikation efter tygets bredd, densamma icke utgöra någon tillförlitlig
måttstock på varans finlek, enär äfven de finare väfnadsslagen kunde, om det enskilta
intresset sådant fordrade, komma att tillverkas af den mindre bredden och
de för den större föreslagna högre tullbestämmelser alltså derigenom lätteligen kringgås,
hvadan ock då fråga nu vore om öfvergång från förbud till införselsrätt mot
viss afgift, dervid vederbörande näringsidkares skäliga önskningar icke borde lemnäs
utan afseende, desse statsrådsledamöter, under instämmande i allt öfrigt uti de af
föredragande departementschefen afgifna förslag och tillstyrkanden, för deras del
hemstälde, att den klassifikation och de tullafgifter, som Norrköpings fabrikssocietet
för de ifrågavarande väfnadsslagen i underdånighet föreslagit, måtte af Kongl. Majrt
godkännas.
Kongl. Maj:t, som, lika med föredraganden och statsrådets öfrige ledamöter,
ansåg tullvärdena ändamålsenligen kunna ur tulltaxan uteslutas,
täcktes, med godkännande af statsrådets tillstyrkande i denna del, i
nåder förordna, att med anledning häraf tolagen för framtiden skulle, utan
ändring i det olika förhållande, hvarefter den å särskilta orter utgår, och
med bibehållande af stapelstädernes rätt att densamma sjelfve uppbära och
använda, beräknas till så stor procent å tullafgifterna, att det hvarje stad
drigenom tillfallande belopp ungefärligen motsvarade medeltalet af hvad
staden under de sista fem åren efter hittills följd grund i tolagsinkomster
tillflutit, likväl med den försäkran, att samma inkomster ej skulle komma
att undergå minskning af den omständigheten, att tullafgifterna framdeles
kunde varda nedsatta, samt med dervid fogad föreskrift, att, intilldess de
i berörda afseende erforderliga utredningar hunnit uppgöras och pröfvas,
tolagsberäkningen finge fortfarande grundas på de i 1843 års taxa utsatta
tullvärden; och behagade Kongl. Maj:t till hvad föredragande departements
-
Kongl. Majtts Nåd. Skrifvelse, N:o 40. 73
tementscbefen vidare i underdånighet tillstyrkt och föreslagit, såväl i afseende
å öfriga i anledning af tullvärdenas uteslutande erforderliga åtgärder
och förändrade stadganden, sorn ock angående ej mindre tulltarifens
fördelning i två hufvudafdelningar, den ena för inkommande varor, åtföljd
af särskilt förteckning å dem, för hvilka tullfrihet äger rum, och den andra
för utgående varor, än äfven de speciella tullbeslämmelserna och underrättelserna
om hvad vid taxans verkställighet bör iakttagas, äfvensom
till hvad rörande dels särskilta kontrollstadganden för införsel af en det
förut förbjudna varor, dels i anledning qf den ifrågasatta lindringen för
skeppsinventariers införande och dels angående åtgärder för uppgörandet
af ny taratarif m. m., blifvit hemstäldt, lemna nådigt bifall; dock med
undantag af den för hittills förbjudne ylleväfnader af föredraganden och
statsrådet Fåhraus föreslagna indelning efter varans bredd, hvilken Kongl.
Maj:t, lika med hvad statsrådets öfrige ledamöter yttrat, icke ansåg utgöra
någon lämplig grund för förtullningen, utan täcktes Kongl. Maj:t, på de
af sistbemälle statsrådsledamöter anförda skäl, i berörda afseende godkänna
det förslag till förtullningsgrund och afgiftsbelopp som Norrköpings
fabrikssocietet afgifvit; och skulle, i öfverensstämmelse med hvad i omförmälta
hänseenden angående tulltaxeregleringen i nåder beslutats, proposition
i ämnet till Rikets Ständer aflåtas. och hvarvid Kongl. Majit tillika
ville hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att de tullafgifter,
som sålunda blifvit af Kongl. Majit föreslagna, syntes Kongl. Majit i allmänhet
tillfredsställa de med dem afsedda fordringar, att, utan handelns
och rörelsens öfverdrifna betungande, bereda så väl påräknadt skydd loide
inhemska näringarna sorn nödig inkomst för staten.
Ex protocollo
Erik Ljungstedt.
Hill till fl SI. Prut. J847 och 18-18. 1 Sand. 1 Afil. 10 Haft.
f O
STOCKHOL^, TRYCKT HOS L. J. HIERTA, 1 iä 4 8.
Lit. jé.»
I. Tarif för införsels tullen,
åtföljd af en särskilt förteckning å varor, som äro
vid införsel tullfria.
Alun t alla slag '
Anis ;
Antimoniumj spiesglans och regulus
Apelsiner
Arsenikj till införsel af Apotekare, och efter erhållet
särskilt tillstånd af Kommers-Kollegium,
för fahriksinrättningar
Aska:
rå, af träd eller andra vegetabilier
pott-: vällad eller oraffinerad .
raffinerad och kalcinerad .
Assa Foetida
Balsam: kopaive-, peruviansk och annan natif .
Band:
sammets-, äfvensom i allmänhet siden- och
Qvantitet
för tullberäkningen.
17 lisp.
1 skalp.
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Bauko.
R:dr
sk.
i
i
IG
3
6
rist
6
Agat, arbetad; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Alabaster, arbetad, ej specificerad; se Sten, ali aunan,
ej specif.
Aloe, hänföres under Apoteksvaror.
Anchovis; se Fisk.
Argentan, eller nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Arrac; se Brännvin.
Aska, tenn- och bly-; se Tennaska.
Aska, koppar-; se Kopparskrot.
Askar orh dosor, af sammansatta, oller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Auripigmcnt; se Färger.
Balsam, riga-; se Varor, som icke kunna hänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Bil. lill R. St. Prot. 1847 ock 1848, 1 Sami. 1 fd. 10 [luft.
2
Qvantitet
för tull-
Införselstull.
beräkningen.
Banko.
K.dr
sk.
r:st
Band.
halfsiden-, förtullas lika med väfnader af sam-
ma ämne.
andra slag: ' • 5 ; • •
1 skålp.
24
Barometrar
1 stycke
2
Bastmattor
. . .
1 lisp.
6
_
Beck
1 lisp.
10
Beckolja
1 lisp.
5
Ben, arbetade:
elfen-
1 skålp.
1
hvalfisk-
1 skålp.
12
andra slag
1 skålp.
9
Bensvart, Benkol eller Bister ....
1 lisp.
8
Bildthuggeriarbeten af träd och arkitektoniska
arbeten
100 Rd. v.
15
__
Bleckslagarearbeten, ej specificerade:
olackerade
1 skålp.
8
lackerade
1 skålp.
10
—
Blommor:
artificiella
1 skålp.
1 skålp.
10
delar af artificiella blommor . . .
4
Bly:
oarbetadt, i tackor eller rullar
arbetadt, ej specificieradt: omåladt och olackeradt
1 skeppal
1 skålp.
1
6
1
6
måladt eller lackeradt
1 skålp.
6
Batist; so Väfnader.
Benspån, hänföras under Spillning.
Berherisrötter; se Varor, sorn ej hunna hänföras under
någon af de i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Bernsten, arbetad; se Slöjdevaror, ej specif.
Biscuit; se Porccllaine.
Bister; se Bensvart.
Blauholtz; se Färgträd.
Blomster, torkade, hänföras
Blonder; se Spetsar.
under Apoteksvaror.
3
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Blyerts
1 lisp.
K.dr
sk.
20
r:st
Blyertspennor:
timmermans-
alla andra slag
Blysocker
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
4
24
1
6
Blår: hamp- och lin-
1 skepp:d
2
24
Bokstaf sstämplar samt Boktryck eller Stilar .
1 skålp.
3
—
Bok- och Kopparstickssvärta
1 skålp.
3
—
Bomullsvadd
1 skålp.
6
—
Borax
1 skålp.
2
—
Borstar
1 skålp.
24
—
Broderade arbeten:
af guld eller silfver
1 lod.
16
—
andra slag] draga tull lika med det tyg, hvarå
broderiet är anbragt, med tillägg af 20 pro-
•
cent.
Brännvin och Sprit:
konjak, fransk:
af till och med 12 graders styrka ....
1 kanna
39
deröfver
1 kanna
1
alla andra slag, odestilleradt eller destillera dt:
af till och med 8 graders styrka ....
1 kanna
24
—
Blyglete-, se Glete.
Bläckpulver eller substans-, se Varor, som icke kunna
hänföras under någon af de i införselstarifen
upptagna bestämmelser.
Bläck, skrif--, likaledes.
Bokguld-, se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokspån, hänföras till Spillning.
Bombasett och bombasin; se Väfnader.
Bomullslärft; se Väfnader, bomullsBookbinderclotk;
se Väfnader.
Borst; se Ilår.
Boudlon de poche; se Varor, som ej kunna hänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Buteljer; se Glas.
Bred- och plattfisk; se Fisk, torr.
Bresilja; se Färger.
Broderduk, marle och stramalj; se Väfnader.
Brons; se Metaller, sammansatta.
Brundier; se Plommon.
Brynstenar; se Sten.
4
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsels tull.
Bauko.
Brännvin och Sprit:
för hvarje öfverst jutan de full grad ökas in-  förselstullen med 1 sk.
,
B:dr
sk.
r:st
Bröd:
af hvete
andra slag
1 skålp.
1 skålp.
1
G
Böcker:
på Svenska tryckte
med inbundet, rent eller linieradt papper dra-  ga lika tull som papperet, med tillägg af
50 procent.
lOORidr v.
20
—
—
Bönor:
trädgårds-
åkerbönor af alla slag, lika med ärter.
1 skalp.
2
—
Cacao ...
1 skålp.
3
—
Caffe
brändt, och alla till kaffesurrogat användbara
brända växter
1 skålp.
1 skålp.
3
4
4
Camplier: oraffinerad och raffinerad
1 skålp.
G
C anel, Canelknopp och Cassia Lignea ....
1 skålp.
8
—
Capris
1 skålp.
5
—
Cardemummor
1 skålp.
8
—
Castanier
1 skålp.
1
6
Caviar
1 skålp.
16
—
Thil Jan; se Väfnader linne- och hamp-.
Bäfvergäll, hänföres under Apoteksvaror.
Bär, ej specificerade; se Frugter.
Calmus, hänföres under Apoteksvaror.
Cambri-k; se Väfnader: bomulls-.
Cam el här; se Ilar.
Camelott; se Väfnader, ylle-.
Cantaridcr, hänföras under Apoteksvaror.
Cantiljer; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten,
Carmin; se Färger, ej specificerade.
Carott; se Tobak.
Casimir; se Väfnader.
Cassia Fistula, liänförcs under Apoteksvaror.
Catlun; se Väfnader, bomulls-.
Cement; se Varor, som icke kunna hänföras under
någon af de i iuförselstarifen upptagna bestämmelser.
Qvantitet'
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Il: dr
sk.
r:st
Chinabark:
omalen
• •
1 skålp.
—.—
3
malen, till införsel af apotekare . . .
• •
1 skålp.
24
1 skålp.
—
8
1 skålp.
1
—
1 skålp,
12
—
1 skålp.
1 kanna
8
12
1 skålp.
1
6
1 kanna
4
—
Citronsalt, eller kristalliserad citronsyra . .
• •
1 skålp.
8
—
Citronskalj torra
• t
1 skålp.
1
6
Cobolt' malm
• •
1 skålp.
24
—
-metall
•
•
1 skålp.
3
—
1 skålp.
12
—
Conserver (i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl
1 skålp.
12
förvarade ätbara varor.) ......
• •
—
1 skålp.
—■—
1
—
1 skålp.
2
8
Cubeber .
1 skålp.
4
—
Dadlar
• •
1 skålp.
4
—
Cha«rinskinn; se Hudar och skinn.
Cheniljer; se Gulddragare- och Saörmakare-arbeten.
Chlorsyradt kali; se Salt, medicinskt.
Chrystallarbeleu; se Glas, ej specificerade.
Chrvslalliartari; se Vinsten.
Cinders, hänföras under Stenkol.
Cirklar,, passare och cirkelbestick; se Instrumenter,
matematiska.
Cochenille; se Färger.
Coeffyrer; se Kläder.
Cognac
Cokes.
Copal;
Coralie
cerai
Corder
se Brännvin,
länföras under Stenkol.
Compasser; se Instrumenter, matematiska.
e Gummi.
tikla, arbetade; se Slöjdevaror, ej specifi
-
y och Cordet; se Väfnader.
Cremor tartari; se Vinsten.
Damast; se Väfnader.
6
Deglar
Dref
Dricka:
poller . . . ,
öl och andra slag
Enbär ....
Fartyg, utländska, med tillbehör:
när i följd af särskilta omständigheter helfrihet
för sådana beviljas, eller när de af utlänning
till svensk hamn inbringas samt der
prisdömas och försäljas .......
strandade och såsom vrak
alla andra
sålda
Fenkol ...............
Fernissa
Fikon ...............
Filar
Fingerborgar och syringar af andra ämnen’ än
guld och silfver
Qvantitet
för tullberäkningen.
1 lisp.
1 skepp:d
1 kanna
1 kanna
1 tunna
( för hvarje -v
-J 100 iltdr afl
j köpesum- <
man J
dito
dito
1 skalp.
1 skölp.
skölp.
skålp.
1 skölp.
Införsels tull.
Banko.
R:dr
25
10
25
12
6
20
12
rist
Dekorationer, platåer med tillbehör, äfvensom ornamenter,
ej specificerade; se Slöjdevaror.
Desman; se Muskus.i
Dimity; se Väfnader.
Doffel; se Väfnader.
Dosor; se Askar.
Drakblod; se Färger, ej specificerade.
Dräll; se Väfnader.
Dyfvelsträck; se Assa foetida.
Ekollon, se Knapergall. *
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos, hänföres under Apoteksvaror.
Enbärsolja; se Oljor.
Essence; se Oljor.
Estamper, hänföras under Kopparstick.
Etuis, med tillbehör, af sammansätta eller ej specift^
cerade ämnen; se Slöjdevaror.
Fabriksvaror, ej specificerade; se SI
Fayence; se Porcellaine.
Felb; se Väfnader.
Filtar; se Väfnader.
Filtrerstenar; se Slen.
Slöjdevaror.
7
Fisk:
saltad eller inlagd:
anel lovis, sardeller och thonfisk
kabeljo, långor och torsk .......
lax  ...
sill
strömming , . ;
ali annan
torr eller rökt:
gråsidor eller sey
lax och ål
långor och torsk, med derunder inbegriplie
rotschel-, samt klipp-, stock- och platt
•
eller bredfisk
andra slag
Flyttsaker bestående af gamla och brukade husgeråd^-
eller andra lösörepersedlar (hvilkas införsel
äfven såsom nya ej genom denna taxa
är i allmänhet medgifven tullfritt eller emot
tull af högst 10 procent af värdet), när de vid
införseln, på särskilt anmälan hos Generaltullstyrelsen,
pröfvas icke öfverstiga ägarens behof
men om de inkomma för sådane personers räkning
och vidare begagnande, som varit å utrikes
ort bosatte och der betjenat sig af desamma,
må de, efter enahanda pröfning, tullfritt
införas.
Qvantitet
för tullberäkningen.
1 skålp.
1 tunna
1 tunna
1 tunna
1 tunna
1 tunna
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
100 R:dr v.
Införselstull.
Banko.
ltidr
10
. rist
5
12
32
30
30
42
10
12
16
20
Fiskben; se Ben.
fiskskinn, beredda; se Varor, som ej kunna hänföras
under någon af de i införseistarifen upptagna
bestämmelser,
l jäder, spritad; likaledes.
Fjädrar, ur-; se delar af Ur, ej specificerade.
andra, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Flaggduk; se Väfnader, vile-.
Flanell; se Väfnader.
Flaskfoder, oberäknadt våtvarorna; se Slöjdevaror.
Flinlor, huggna; sc Varor, som icke kunna hänföras
under någon af de i införseistarifen upptagna
bestämmelser.
Flor; se Väfnader.
Flottholtz; se Korkträd.
blugor, spanska, hänföras under Apoteksvaror.
Flädersaft, likaledes.
s
Qvantitet
Införselstull.
för tull-
beräkningen.
11; dr
sk.
rist
1 lisp.
36
—
Folier j tenn-, eller staniol
1 skålp.
8
Formar, krukor och potten för sockerbruken. .
1 skålp.
1
tryck- och pappers- . . ........
100 R:d v.
10
—•
1 skålp.
—
8
—
Frugter och bär, ej specificerade:
friska
1 tunna
36
—
inlagda i brännvin eller ättika ......
1 skålp.
9
—
torra .
1 lisp.
32
—
Frö, kanarie-
1 skålp.
1
—
Färger och fårgningsåmnen:
•
Blyhvitt
1 skålp.
2
Bresilja, raspad eller malen .......
1 skålp.
6
Catechu, eller terra japonica
1 skålp.
3
Cochemlle .............
1 skålp.
16
—
Gul- och ljusockcr eller kyllerfärg, samt oc-
kergelb och brunocker
1 skålp.
4
Gurkmeja eller curcuma
1 skålp.
6
Indigo -
1 skålp.
4
Krapp, rothe eller lilzari
1 skålp.
6
Mönja . . i
1 skålp.
t
Quercitron
1 skålp.
4
Rödfärg
1 tunna
1
Safflor
1 skålp.
—
1
6
Flätor till hattar; se Haltflälor.
Fnöske, beredt; se Varor, som icke kunna hänföras
under någon af de i införselstarifen upptagna
bestämmelser.
Fogellim; se Lim.
Foglar, preparerade till', naturaliesamlingar, hänföras
under Naturalier,
slagtade; se Kott.
Fransar; se Gulddragare- ochSuörmakarearbeten.
Fris; se Väfnader, ylle-.
Frugter, insyltade; se Confilurer.
Fyrverkeriarbelen, Lust-; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Får; se Kreatur.
Fäilar; se Hudar och skinn, pelsverk.
9
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
lt.dr
sk.
r:st
Feif ger och Järgningsämnen :
Sandel, malen
1 skålp.
6
Sappan, malen
1 skålp.
—
6
Schiittgelb . .
. .
1 skålp.
1
Spanskgröna
,
1 skålp.
4
Stocklack .
1 skålp.
—
3
Sumack
1 skålp.
—
6
U mbra
1 skålp.
•
—
6
Yau eller gaude
1 skålp.
—
3
"V eyde
1 skålp.
—
—
3
Ängskära .
1. skålp.
—
3
andra slag, ej specificerade
1 skålp.
3
—
Anm. Färger, med olja eller annorledes beredda, ina införas
mot den för råämijet stadgade tull.
Färglrädj oraspadt, alla slag
100 R:dr v.
1
—
Galläplen .
1 skålp.
1
6
Gallmeja
1 skålp.
—;
2
Gardinerj rull-, af bomulls-, linne-, eller hamp-
väfnad, målade eller tryckta
1 skålp.
10
Garn:
bomulls-:
otvinnadt, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:
ofärgadt . .....
1 skålp.
5
färgadt
1 skålp.
s
tvinnadt, eller tråd, alla slag ......
1 skålp.
16
camél-:
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt . . .
1 skålp.
4
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt . .
1 skålp.
10
hamp-, eller segel- och bind- . . , . .
| 1 skålp.
5
Galangarot, hänföres under Apoteksvaror. j Galoner; sc Gulddragare- och Snörmakarearbelen.
Bil. lill R. St. Prot. 7847 och 7848, / Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2
10
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
K:dr
sk.
r.st
Garn :
linne-: otvinnadt, ofiirgadt
1 skålp.
8
—
färgadt
1 skålp.
_ —
12
-—
tvinnnadt, eller tråd, alla slag . .
1 skålp.
10
—■
ull-, alla slag: ofiirgadt
1 skålp.
—
8
—
fårgadt
1 skålp.
12
—
Glas :
buteljer, burkar och flaskor (karafiner och sli-  pade flaskor härunder ej inbegripna):
till och med * kanna
100 st.
24
deröfver, till och med l kanna
100 st.
1
36
—
af större rymd
100 st.
3
24
-—
fenster-, alla slag
1 lisp.
40
—
ljuskron- .......
1 skålp.
—-—
4
—
optiska, lösa och oinfattade
1 skålp.
20
—
spegel-, rå och oslipade, eller så kallade glas-  ämnen
100 R:dr v.
15
slipade, ofolierade
100 R:dr v.
20
—
folierade
100 lbdr v.
25
—
andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade
1 skålp.
8
—
Glasjtusser:
osiipade
1 skålp.
__ —
12
—
slipade eller ritade
1 skålp.
— —
24
—
Glete eller glitt, alla slag , .
1 skålp.
— ■—
—
8
GriJJlar, af sten
1 skålp.
1
4
Gaze, se Väfnader.
Gene ver* se Brännvin.
Gentianarnt, liänföres under Apoteksvaror.
Gevär, alla slag, eller delar deraf*, se Slöjdevarnr, i?j
sper Klee rade.
Gips arbe ten: bilder, tullfria.
andra sFag *, se Slöjdar åror, ej, specificerade.
.
Gjutsten.cn'
Glas, optiska, infattade; se Tnstrumenler, optiska.
ur-; se Glas, andra slagr ej specificerade.
Glaubersalt; se Salt.
Grams d1 Avignon; se Färger.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmafcarearbcten.
Granatäpplen; se Frugter och bär, ej specificerade.
11
Qvantitet
för lull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Gryn, utom af spaximål:
llldr
sk.
r:st
ris-, oskaiade eller sä kallade paddy . . .
1 tunna
1
24
—
skalade . . «•••«••••*
1 skålp.
1
6
andra slag
1 skålp.
1
0
Gräsmattor och gräsrep
1 skepptd
4
—
—
Guld:
arbetadt
1 lod
1
hok-, äkta . .
1 lod
7
—
oäkta
1 lod
2
—
musiv-, puder- eller unsen-
1 lod
12
—
Gulddragarearbeten, af guld eller silfver:
cantiller, pailetter oell träd:
\
1 lod
8
oäkta ..
1 lod
5
fransar, galoner, gramaner och andra ej speci-  ficerade :
iikla eller halfäkta
1 lod
16
oäkta
1 lod
10
—
Gummi, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
3
—
Hagel, alla slag
1 skålp.
2
—
Hampa, häcklad
1 skepp:d
1
—
—
Handskar, af alla slag
1 skålp.
2
—
Harts
1 lisp.
8
—
Hattar:
af -strå
1 stycke
1
af siden eller annan väfnad
1 stycke
2
—
—
af ull, hår eller silke .........
1 stycke
1
24
—
af läder, fiskben, papper, triid eller rötter m. m.
1 stycke
24
—>
Grvn af spanmål; se Spanmål.
Guitarrer; se Instrumenter, musikaliska.
Guld, spinn-; se Gulddragarearbeten.
Guldtyg; se Väfnader, siden-.
Gummi elasticum; tullfritt såsom Cautscliouc.
Gummi gutta; se Färger.
Gäss, slagtade; se Kött.
Handtverkeri varor, ej specificerade; se Slöjdevaror,
12
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselstall.
i Banko.
Hattjlätor af halm ellei' strå
1 skålp.
R:dr
i
sk.
16
r;st
Honung
.
1 skålp.
—
1
Horn: arbetad!:
platter
1 skålp.
—
1
knappar, olackerade och lackerade .
.
1 skålp.
—
8
—
andra slag
1 skålp.
—
32
—
Hudar och skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
oberedda: torra ........
. .
1 skålp.
—
1
8
andra slag
1 skålp.
—
—
10
beredda eller läder:
karduans-, pergaments- samt fät
eller tryckta skinn ....
•gade
1 skålp.
36
andra slag, med eller utan lackering
.
1 skålp.'
—
10
—
finare skinn för tillverkning af handskar
samt portföij- och etuiarbeten, efter pröf-  ning af behofvet och med särskilt till-  stånd af Kommerskollegium
100 R:dr v.
10
pelsverk:
oberedda:
getskinn
1 skålp.
—
3
—
får- och lammskinn:
grå krimska samt svarta
1 skålp.
—
16
andra slag ........
.
1 skålp.
—
4
—
jerf- eller filfras-, lo-, ren- och räfskinn
1 skålp.
10
—.
skjälskinn
• •
1 skålp.
o
o
—
andra slag
* ♦
1 skålp.
—.—
24
—
beredda, mer eller mindre, eller betade och
till s. k. säckar hopsydda, införtullas med
25 procents förhöjning uti den för obe-
redda här ofvan utsatta tull.
13
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
B: dr
sk.
r:st
Humla
1 lisp.
i
24
—
IIår: häst-, eller tagel
nöt-
1 skålp.
1 lisp.
—
2
6
—
Häcktorp hakar och hyskjor .......
1 skålp.
—
16
—
Hängslen
1 dussin par
i
16
—
Ingefära:
torr
.
insyltad
1 skålp.
1 skålp.
—
1
12
10
Instrumenter :
fältskärs-
matematiska, optiska, fysiska och navigations-:
cirklar, passare och cirkelbestick fortullas ef-  ter det ämne, arhetadt, hvaraf de hufvudsak-  ligen hesta.
100 R:dr v.
5
—
— j
compasser  .
glasögon och lorgnetter
andra slag, ej specificerade
musikaliska:
fortepianos: flygel-
tafel-
harpor
positif é
andra slag, hufvudsakligen af metall . . .
af träd ....
Anin. Särskilt inkommande tillbehör förtullas efter 15 procent
af värdet.
100 R:dr v,
100 R:dr v.
100 R;dr v.
1 stycke
1 stycke
1 stycke
1 stycke
1 stycke
1 stycke
15
20
5
100
50
15
10
2
1
—
III 1 1 II 1 1 1
Husbloss', se Lim.
Hållrot, liänföres under Apoteksvaror.
Hästar; se Kreatur.
Itons, slagtade; se Kött.
Indigo; se Färger.
Insekter; tullfria såsom Naturalier.
Instrumenter, handtverks-; se Verktyg.
14
Inventarierj skepps-:
brukade å förolyckade eller sjöskadäde utländska
fartyg •
Isterf svin- eller gås-
Jern:
gjutet:
tack- och barlast-
bomber och kulor, champlounerade till visst
mått och renlilade, kanoner, stycken, nickhakar
och mörsare, stämplade och borrade,
samt finare och gröfre lavetter ....
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
ostämplade och oborrade
grytor, kittlar, kakelugnar, gallerverk, samt
apterade stolpar och ledstänger dertill, och
slussportar
hällar, lod och löd j or
allt annat gjutet arbete, ej speciliceradt, derunder
äfven inbegripet inåladt eller iaekeradt
smidt eller valsadt:
ankai c .............
kettingar med länkjernets diameter
af | tum och derunder • . .
öfver l tum till och med 1| tum . . .
öfver 1| tum
draggar, armbultar, hammare, roderjern,
skeppsknän och smedjestäd . . . . . .
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
' för hvarje
100 ll:dr af j
auktions in- :
rops-summan.
1
f 1 skcpp:d \
\ stäp. v. j
i 1 skepp:d 1
\ stäp. v. y
51 skeppld
stäp. v.
| 1 skepp:d
stäp. v
I skepp
skap. v.
100 R:dr v
f 1 skepp:d >
\ stäp. v. j
t 1 skepp:d 1
( stup. v. y
| 1 skepprd. )
\ stäp. v. f
t 1 skepp;d \
\ stäp. v. j
t 1 skepp:d )
\ stäp. v. f
Införselstull.
Banko.
Il:dr sk.
10
för
• 8
2
(i
2
25
5
3
1
15
b.
24
24
Inventarier, skepps-, nya; se tullta-s»underrättelserna,
§. 13.
Ipecacuanha, hänföres under Apoteksvaror.
Jalapparot, likaledes.
Jean; se Väfnader, bomulls-.
Jern, gjutgods till machinerier och delar deraf;
Slojdevaror, ej specificerade,
pläteradt; se Metaller, sammansatta.
I
15
Jern:
smidt eller yalsadt:
stång-, platt, | turn tjockt och deröfver, un
-
der 12 tums bredd, och
kant
öfver | tums fyr
-
sm aitstycken . . , . .
band- och platt-, under | tums tjocklelk,
bult- och galler- samt sänksmide, rundt eller
kantigt, knip- och fyrkant- af | tum och
derunder, skär- och klippjern, saltpanneplåtar
| tum tjocka och deröfver samt af 12
tums bredd och deröfver ......
plåtar:
oförtente, under | tum tjocka
fortente
jerntråd .
spik af 2 tums längd och deröfver . . .
all annan spik, samt allt mänufactur- och
handtverks,smide, ej specificeradt:
opoleradt
poleradt
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt , . . .
Kakel, alla slag
Kalk, bränd
Kardor och kardläder
Qvantitet
för lull—
heräkningen.
Införselstull.
Banko.
B.dr
sk.
r.st
J 1 skepp:d 7
\ stäp. v. j
V 1 skepp:d )
( stäp. v. jj
4
3
24
—
P 1 skepptd 7
1 stäp. v. £
5
f 1 skepp:d 7
T stäp. v. k
£ 1 skepp:d 7
\ stäp. v. j
1 skålp.
8,
5
24
4
(i
f t skepp:d 7
\ stäp. v. f
7
24
—
1 skålp.
1 skålp.
12
18
^_,
f t skepp:d |
l stäp., v.
2
—
—
1 skålp.
—.—
1
—
1 läst
40
—
1 skålp..
4
Jerntråd; se Jern, smidt eller valsadt.
Jordfrugter; se ['rugter.
Juller; se lindar oell skinn.
Jast, komprimerad; se Varor, som icke kunna hänföras
under någon af de i införselstanfen upptagna
bestämmelser.
Kalkoner, slagtade; se Kött.
Kammarduk; se Väfnader.
Kanoner; se Jern.
Karduan ; se Hudar och skära.
1
16
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Kemiskt teckniska preparater, i taxan ej specifi-
R:dr
sk.
r:st
cerade:
till införsel för fabrikernes behof efter särskilt
anmälan bos Kommerskollegium och af det-
samma lemnadt tillstånd
100 R:dr v.
5
___I-
för medicinska behof hänföras under Apoteks-
varor.
Kimrök
100 skålp.
4
Kläder, gång-, linne- och säng-, ej specificerade:
tullen bestämmes efter den å tyget, hvaraf per-
sedeln hufvudsakligen består, med tillägg af
25 procent.
Knallhattar
1 skålp.
20
—
Knapergall och ekollon, malen eller omalen
1 lisp.
3
—
Knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej
specificerade ämnen
1 skålp.
24
—
Knif var:
1 skålp,
12
rak- och penn- .
1
—
andra slag, samt gafflar, ej specificerade . . .
1 skålp,
24
—
Koppar:
f 1 skepp:d }
,
rå- ... ........... .
5
—
—
\ stäp. v. /
gårad
( 1 skepp:d t
20
smidd, valsad eller gjuten:
\ stäp. v. )
plåtar och andra ämnen för ytterligare bear-
( 1 skepp:d
( stäp. v. (
betning
• •
33
16
bleck och spik till fartygs förhydning . .
( 1 skepp:d ■}
> stäp. v. (
8
16
Kedjor, lill innanverk i fickur *, se Ur, delar, ej specificerade.
Kirsbär *, se Frugter och bär.
Kli af spanmal; se Spanmål, malen, mjöl.
af andra ämnen*, se Varor, sorn ej kunna hänföras
under någon af de i iuförseistariien upptagna bestämmelser.
Klinker* se Tegel.
Klippfisk*, se Fisk, torr.
Kläden* se Väfnader, ylle-.
Klöfvar, hänföras under llorn, oarbetad!.
Knappnålar; se Nålar.
Knytningar • se Snörmakarearbeten.
Kolsyradt natron elier renad soda* su Soda.
4
17
Qvantitet
för tull-
Införselstull.
Banko.
beräkningen.
Koppar:
B:dr
sk.
r:st
smidd, valsad eller gjuten:
tråd: oförsilfrad .
1 skålp.
—
8
-—
försilfrad
1 skålp.
36
andra helfärdiga arbeten
1 lisp.
3
6
Kopparnickel
1 skålp.
——
36
Kopparskrotj eller gammal och brukad koppar,
samt kopparaska
1 skepp:d
16
32
Korkar j skurne
1 skålp.
—.—
6
Kort j spel-; med vilkor att de vid införseln, li-
ka med inhemska, undergå bevillningsstämpling,
mot erläggande af stämpelafgift
1 gross.
12
24
Kreatur:
hästar (utom hingstar), af 3 års ålder och deröfver
1 stycke
10
af icke fyllda 3 år .
1 stycke
5
oxar .
1 stycke
8
kor och ungboskap .
1 stycke
4
kalfvar
1 stycke
2
12
svin, utom fargaltar,
1 stycke
2
andra fyrfotade
1 stycke
1
24
För kreatur, som med Kommerskollcgii sär-
skilta tillstånd införas till racers förbättran-
de, erlägges fjerdedelen af deli i taxan ut-
satta tull.
Krita:
hvit, och kritsten:
omalen ....
1 tunna
—.—
3
—
malen
1 tunna
18
Kopparrök •, se Vitriol. Korgar, af sammansatta eller såsom arbetade ej spe
Kopparstickssvärla;
sc Boksvärta. cificcrade ämnen; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Koppartråd; se Koppar. Korgmakarearbeten, ej specificerade; se Slöjdevaror,
Korf; se Metvurst. ej specificerade.
Kransögon, hänföras under Apoteksvaror.
Z?<7. lill R. Sc. Fröt. 1847 och 1848, t Sami. 1 AJd. to Haft. 3
18
Qvantitet
Införselstull.
för tull-
beräkningen.
R;dr
sk.
r:st
Krita :
röd och svart
1 skålp.
6
Krokar, till fiske
1 skålp.
8
—
Krukmakarearheten, cj specificerade
1 skålp.
1
—
Krut
1 centner
8
—
Kummin
1 tunna
2
—
Kappar, alla slag
1 skålp.
24
—
Kott:
färskt
1 lisp.
20
—
saltadt
1 tunna
4
torkadt eller rökt
i lisp.
—.—
32
—
1 skålp.
12
—
Lackmus
1 skålp.
1
2
Lagerblad, och lagerbär , .
1 skålp.
1
—
Lakrits
1 skålp.
2
—
Lakritsrot eller glyzyrhiza ........
1 skålp.
—
8
Leksaker eller Nurnburgerkram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller
utan betsning, målning eller lackering . .
1 skålp.
36
—
andra slag förtullas lika med det ämne, arbe-
tadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Kypert; se Väfnader.
Larka, gummi-; se Gummi.
Lackerade arbeten: af bleck; se Beckslagarearbelen.
af bly; se lily, arbetadt, måladt
eller lackeradt.
af läder; se Läderarbeten,
af papp; se Papparbeten,
af tenn; se Tenn, arbetadt, laekeradt.
af träd; se Trädvaror, arbetade,
ej specificerade.
Lackerade arbeteu af zink; se Zink, arbetad, målad
eller lackerad.
andra slag; se Slöjdevaror, ej
specificerade.
Lahn, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lampor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller trådband; se Metaller, sarnmausalta.
Levantin; se Väfnader.
19
Qvantitet
för lull-  beräkuingen.
Införselstull.
Bauko.
Likörer
1 kanna
ltjdr
1
sk.
12
r:st
Lim:
husbloss ,
1 skalp.
16
—
1 skålp.
3
—
Lin:
ohäckladt
• . • .
1 lisp.
.
12
—
liäckladt
1 lisp.
24
—
Ljus:
talg—
1 skålp.
3
stearin- och margarin-
1 skålp.
.
9
—
alla andra slag
1 skålp.
15
—
Luktvatten, alla slag, (flaskornas vigt inbegripen)
1 skålp.
12
—
Läderarbetenj ej specificerade, lackerade . . .
1 skålp.
—
20
—
Lök, alla slag, ej specificerade *.....
1 lisp.
0
—
1 tunna
1
—
—
AI andel . . .
1 skålp.
3
—
Limoner, friska; se Citroner.
salta; se Frugter, inlagda. '
Limonsaft; se Citronsalt.
Linön; se Väfnader.
Linser; se Spanmäl.
Ljuskronor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej
specificerade ämnen, samt delar deraf; se Slöjdevaror,
ej specificerade.
Lunta; se Varor, som icke kunna hänföras under någon
af de i införselstarifcn upptagna bestämmelser.
Läder; se Hudar och skinn.
Lärft; se Väfnader.
Läster till skoarbeten; seSlöjdevaror, ej specificerade.
Machinerier, ej specificerade; se dito dito.
Magnesia, hänföres under Apoteksvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Malm, cobolt-; se Cobolt-malm.
Manchester; se Väfnader, bomulls-.
Manna, hänföres under Apoteksvaror.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; se Vismut.
Marle; se Väfnader.
Marmor, arbetad, ej specificerad; se Sten, all annan,
ej specificerad.
Masker; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Mastix; se Gummi.
Mattor : bast-; se llastmattor.
golf-, af strå eller rotter; se Slöjdevaror, ej
specificerade,
of ull; se Väfnader, ylle-,
af andra ämnen, lackerade eller fernissade;
se Väfnader,
gräs; se gräsmattor.
20
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsels tull.
Banko.
Metaller, sammansatta:
B: dr
sk.
r:st
marinmetall, eller annan komposition i form af
bleck eller spik till förhydning af fartyg ,
100 R:d V.
5
—
—
messing:
oarbetad, latun och tråband inbégripna
( 1 skeppid >
33
16
arbetad:
\ stäp, v. i
tråd förtullas såsom koppartråd.
andra slag, gjuten, smidd eller pressad,
oäkta lahn derunder inbegripen . . .
1 sk alp.
12
alla andra slag:
oarbetad . . . . :
f 1 skepp:d p
33
16
arbetad:
(. stäp. v. y
förgyld
1 sk alp.
36
andra slag
i skalp.
24
skrot, samt gammal och brukad metall, sam-
mansatt, alla slag
( 1 skepp:d p
\ stäp. v. }
16
32
—
Metwurst
1 skålp.
4
I\Jj 0(1 ....... .*4..*..
1 kanna
—-—
12
Mjölj, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kun-
na inbegripas under spanmål eller hänföras till
Apoteksvaror
1 skålp.
2
Munlack
1 skålp.
12
Muskot, torr . . .
1 skålp.
8
—
| Muskotblomma
1 skålp.
12
—
Mercurius; se Qvicksilfver.
Merinos; se Väfnader, ylle-.
Messing; se Metaller, sammansatt».
Messingstråd; se Metaller, sammansatta, messing.
Mikroskop; se Instrumenter, optiska.
Mineralier för naturaliesamlingar ; tullfria såsom malmstuffer.
Mjöl af spanmål; se Spanmål.
Modeller; sc tulltaxeunderrättclserna,f§. 13.
Moll; se Väfnader, bomulls-.
Morinos; se Väfnader, ylle-.
Mos, enbärs- ock fläder- saint mullbärssaft, häuföres
under Apoteksvaror. j
Mosaikarbeten; se Sten, all annan, ej specificerad.
Muddar; se Vantar.
Muffar, se Kläder.
Mursten; se Tegel.
Musikaliska inslrumentcr; se Instrumenter.
Muskot, insyltad; se Confilurer.
Mussliu; se Väfnader, bomulls-.
Musslor, insyltade eller insaltade; se Varor, som ej
kunna hänföras under någon af de i iuförselstarifen
upptagna bestämmelser.
Myntkoppar; se Koppar.
Myrrha, hänföres under Apoteksvaror.
21
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Neglikor
1 skålp.
It: dr
sk.
5
r:st
Nålar:
bröstnålar af metall förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf det hufvudsakligen bestå,
knapp-, sy- och andra slag
1 skålp.
12
Nötter:
1 stycke
1
andra slag
.
1 kanna
2
—
Oliver
;1 kanna
6
—
Oljor:
leta:
hamp-
1 skålp.
8
andra, till Apoteksvaror ej hänförliga, eller
eljest icke specificerade slag
1 skålp.
1
8
flygtiga, eller essencer, ej specificerade . . .
1 skålp.
5
Ost, alla slag
1 lisp.
1
—
*
Papp
1 skålp.
—
6
Papparbeten , alla slag;
olackerade
1 skålp.
8
lackerade
1 skålp.
—-—
12
—
Papper:
kardus-, kartier- eller kort-, förhydnings-, grått
och makulatur-, tobaks- och annat omslags-
1 skålp.
1
Nankin ; se Väfnader, bomulls-.
Natron, kolsyradi; se Soda.
Nattsäckar; se Portföljer.
Negerhead; se Tobak.
Neltelduk ; se Väfflader, bomulls-.
Nicht eller tulia, hänföres under Apoteksvaror.
Nopkiu; se Väfnader.
Nys- eller prustrot, hänföres under Apoteksvaror.
Nvsilfvcr; se Metaller, sammansatta.
Nät; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Olja, terpentin-; se Terpentinolja.
Olja, Vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljestenar; se Sten.
Ollon, ek-; se Knapergall.
Ornanienter, arkitektoniska; se Bildtlniggeriarbeten.
andra slag, under ämnet ej specificerade;
se Slöjdevaror.
Ostron; se Musslor.
Oxtungor ; se Kött.
Packing; se Väfnader, ylle-.
Pailletter; se Gulddragarcarbeten.
22
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
Papper:
tryck-, limmadt och olim m a d t, k o n c ep t- och
tspet" • ••••• »•*«••••
1 skålp.
U:dr
sk.
1
rist
6
imperial-, regal-, median-, olifant-, post-, skrif-  och alla andra slag hvitt, ej specificeradt .
1 skålp.
- -
3
färga dt, pressadt, tryckt, figureradt. försilfradt
eller förgyldt
1 skålp.
■
4
press-
1 skålp.
2
Papperstapeter och border
1 skålp.
10
—
Paraplyer och parasoller:
siden-
1 stycke
1
24
andra slag .
1 stycke
36
—
Pennorj skrif-, alla slag ..... . .
1 skålp.
8
—
Penslar
1 dussin
9
—
Peppar, alla slag
1 skålp.
3
—
Perlor:
oäkta glas-
1 skålp.
10
andra slag
.
1 lod.
2
Perukmakarearbeten
1 skålp.
3
16
Piphufvuden , med eller utan heslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
24
andra slag
1 skålp.
12
—
Plommon, brundier och sviskon
1 skålp.
1
6
Plymer, alla slag
1 skålp.
10
—
Paradiskorn, hånförcs under Apoteksvaror.
Paraplyställningar eller delar af paraplyer ; se Slojdevaror,
ej specificerade.
Pastellkritor; se Färger, ej specificerade.
Pelsverk; se Hudar och skinn.
Pennor, blyerts-; se Blyertspennor.
Pereat;1 se Väfnader, bomulls-,
Pergamcntsskinn; se Hudar och skinn.
Perlegryn; se gryn af Spanmåi.
Perlemor, arbetad; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Persikokärnor, hänföras under Apoteksvaror.
Pinschback; se Mctalier, sammansatta.
Pipor, tobaks- ; se Piphufvuden.
Fiqué; se Väfnader, bomulls-.
Pistacier; se Frugter och bär, ej specificerade, torra.
Pistoler ; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Plataer; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Pläter; se Metaller, sammansatta.
23
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Il:dr
sk.
rist
Pomada, kärlen inberäknade
1 skålp.
20
—
P omer anser, porneramknoppar och skal . . .
1 skålp.
1
6
Porslin:
oäkta, sten- eller fayance:
hvitt, gulaktigt eller omåla dt:
tallrikar .
andra pjeser
måladt eller tryckt. .........
äkta, hvitt eller enfärgadt
.
förgyldt eller måladt i figurer eller med
blommor
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.'
1 skålp.
1
4
6
8
12
6
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för farma-  ceutiska behof må, sedan beskaffenheten och qvantite-  ten blifvit hos Sundhetskollegium uppgifna och god-  kända, af apotekare i riket införas mot tull af 5 pro-  cent å värdet.
Portföljer j taskböcker, redikyler och nattsäckar:
al läder, förtullas såsom läderarbeten, ej speci-  ficerade;
af väfnad eller papper, förtullas såsom ämnet,
hvaraf de bestå, med tillägg af 25 procent.
Potates . . ....... . . .
1 tunna
16
—
Potatesmjöl ..*...
1 lisp.
18
—
Qvicksilfver
1 skålp.
4
—
Porfyr; se Slen, ej specificerad.
Pottaska ; se Aska.
Pressduk; se Väfnader, ylle-.
Puder; se Varor, som icke kunna hänföras under
någon af de i iuförselstarifen upptagna bestämmelser.
Qvarustenar; se Sten.
Qvercitron; se Färger.
24
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko. '
R.dr
sk.
rist
Russin
1 skalp.
1
6
Rör:
bambus-, och spanskrör • .
rottingar, vass- och andra slag
1 lisp.
1 lisp.
32
4
—
Rötter ätbara, alla slag, ej specificerade . . .
1 tunna
16
—
Sadelmakarearbeten^ ej specificerade:
med äkta förgylda, försilfrade eller plätcrade
beslag
andra slag :
1 skålp.
1 skålp.
28
16
—
Saffran
.
Salmiak
Salpeter:
oraffinerad och raffinerad
chilisk salpeter, eller salpetersyrädt natron, för
skedvatten- och andra fabrikers behof, efter
pröfning och tillstånd af Kommerskollegium
Salpetersyra och skedvatten
Salt:
berg-
glauber-, vattenfritt .
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 lisp.
1 skålp.
1 tunna
1 lisp.
1
2
36
6
1
12
6
8
Rakknifvar; sc Knifvar.
Rask; se Väfnader, ylle-.
Ratin; se Väfnader, ylle-.
Ravenduk; se Väfnader, linne- oell hamp-.
Redskap och machinerier, eller delar deraf, ej specificerade;
se Slöjdevaror, ej specificerade samt 13 §
i tulltaxeuuderrättelserna.
Rentungor, renstek och renkött; se Kött.
Rhabarber, hänföres under Apoteksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Rigabalsam; se Varor, sorn ej kunna hänföras under
någon af de i iulörselstarifeu upptagna bestämmelser.
Risgryn ; se Gryn.
Rosmarin, hänföres under Apoteksvaror.
Rotseher; se Pisk, torr.
Rumm; se Brännvin.
Räfkakor eller rälkryddor, hänföras under Apoteksvaror.
Rödfärg; se Färger.
Rothe ; se Färger.
Rötter för Apotekares behof, ej specificerade, hänföras
under Apoteksvaror.
Sablar; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Saecarum saturni; se Blysocker.
Saffian; sc Hudar och skinn.
Sagogryn; se Gryn.
25
Salt:
kok-:
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsels tull.
Bauko.
U:dr
sk.
r:st
oraffineradt
1 tunna
36
—
raffineradt ............
koksalt fot' fabrikstillverkning af soda, ef-  ter särskilt anmälan hos Kommerskolle-  gium, och af detsamma lemnadt till-  stånd ............
1 skålp.
Fr
i t
8
t
medicinskt, ej specificeradt .......
1 skålp.
—
6
Saltsyra
Saxar:
1 skålp.
—
6
öfverskärare-
1 lisp.
12
..
andra slag
Segel:
inforselstullen bestämmes efter den å väfnaden,
hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.
Senap:
1 skålp.
36
omalen . . . . , : . . . -, . ,
1 skålp.
6
malen ,
Siktduk, af metall, tullhehandlas såsom det ämne,
arhetadt, hvaraf duken är förfärdigad.
Silfver:
1 skålp.
4
arhetadt, förgyldt eller oförgyldt . , . .
1 lod
6
hok-, äkta och oäkta
1 lod
;
2
musiv-, målare-, puder- eller unsen- ....
1 lod
12
—
Sammet; se Väfnader.
Sammetsband; se Band.
Sandarak; se Gummi
Sandel; se Färger.
Sassafras, hänförcs under Apoteksvaror.
Satin; se Väfnader.
Schoback; se Gummi.
Segel, b erga de från främmande förolyckade fartyg;
se inventarier.
Segelduk; se Väfnader, linne- oell hamp-,
Senetsblad, hänföras under Apoteksvaror.
Serpentinsten, arbetad; se Sten, ali annan, ej specificerad.
Shawlar och sh avvi etter; se Väfnader.
Sidentyg; se Väfnader.
Siktar; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Siktduk; se Väfnader.
Silfverglitt; se Glete.
Bil. lill R. St. Prot. '847 ocA 18483 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
26
Silke j färgadt . . . . .
Siropj alla slag
Skomakarearbeten:
af siden ...... • ■ ^ *
af karduans- samt färgade eller tryckta skinn
andra slag ............
Skriftajlor :
af sten .
andra slag
Slöjdevaror , eller fabriks-j handtverkeri- och
manufakturvaror j i taxan ej nämnda . . .
Stn ör ....... ...»««..
Snörmakar earbeten:
siden- ...... i;
halfsiden-
andra slag, ej specificerade .......
För bestämmandet, till hvilken af dessa klasser
ett snörmakarearbete skall hänföras,
tages blott hänsigt till det material, hvaraf
öfverspänningen består. För det mate
rial,
som finnes under öfverspänningen,
lemnäs intet afdrag i vigten.
Sill; sc Fisk.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 13 § lulltax.eunderrättelsc.
rna.
Skiffer; se Slen.
Skian; se Hudar.
Fisk-; se Varor, som ej kunna hån foras under
någon af de i införselstariffen upptagna
bestämmelser.
Skjälsspåck; se Tran.
fckomakarelåster; se Slöjdevaror* ej specificerade.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
ll:dr
sk.
r:st
1 skålp.
1
—
—
1 skålp.
3
—
1 skålp.
2
_
.
1 skålp.
1
16
—
1 skalp.
36
1 skålp.
——.
1
1 skålp.
5
—
100 R:dr v.
25
1 lisp.
1
16
—
1 skålp.
4
_
__
1 skålp.
2
—
—
1 skålp.
1
Skrubblor; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Sköldpadd, arbetad; se Slöjdevaror, ej specificerad#.
Slipstenar ; se Slen. J *
Smink och sminkllor; sc Varor, som ej kunna häulöras
under någon af de i införselstarifen upptagna
bestämmelser.
Snickarearbeten \ se Trä-dvaror, ej specificerade, arbetade.
Snus ; se To b ali.
Snören, tarm-; sc Strängar.
andra slag; se Snönaakarearbetett.
27
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Socker:
maskovad-, eller brunt och gult, ordinärt tor-
R:dr
sk.
r:st
res- och tetes- samt hvitt pudersocker . .
krossadt lump-, havana- terres-, samt andra
1 skålp.
3
_—
till sockerhalten lika slag .......
1 skålp.
4
6
topp-, kandi- och kak-
1 skålp.
6
—
Soda
1 lisp.
—
8
Spanmäl:
omalen:
1 kanna
36
kohvete
1 tunna
36
—.
ha Ira
1 tunna
24
—
hvete
1 tunna
1
24
—
korn och malt
1 tunna
36
linser
1 tunna
1
24
—
r% • •
1 tunna
1
—
—
vicker .............
1 tunna
42
—
arter
.
malen: gryn och mjöl:
införtullas efter den afgift, som vid införseln
är gällande för det sädesslag, hvaraf grv-  net eller mjölet är tillverkadt, med til-  lägg af 10 procent, och så, att af hvete 9
lisp:d, af råg och ärter 12 lisp:d, af korn
10 lisp:d och af hafra 8 lisp:d mjöl anses
svara mot en tunna säd; samt att 4
lisp:d gryn af hafra och 6 lispa! af andra
sädesslag svara mot en tunna säd af sam-  ma slag.
1 tunna
1
Solljädeispapper; se Papper.
Solfjädrar; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Spanska flugor, hänföras under Apoteksvaror.
Speglar och laiwpeltcr; se Slöjdevaror, ej specificarade.
Speldosor; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Spelkort; se Kort.
Spermacetiolja • se Oljor,
28
Qvantitet
för (ull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r.st
Spetsar uddar och blonder:
silkes- och linne- ..........
1 skålp.
5
—
andra slag
1 skålp.
1
—
—
Stearin ...
.
1 skålp.
3
—
Sten:
bryn- och olje-
100 st.
24
—
all annan, ej specificerad, arbetad ....
100 R:dr v.
15
—
—
Stenkolstjära
1 tunna
32
—
Strumpor y och andra på strumpstol eller genom
stickning tillverkade arbeten:
silkes-
1 skålp.
3
halfsiden-
1 skålp.
1
24
andra slag . ; v ......... .
1 skålp.
36
—
Strumpstickor
1 skålp.
8
—
Strängar:
kantilj-, eller öfverspänna baser ......
1 skålp.
1
af metall
1 skålp.
8
—
andra slag'
1 skålp.
1
-•
—
Stålj alla slag
( 100 skålp. t
3
\ stup. v. J
Stålarbeten:
tråd
1 skålp.
—,
4
6
För tillverkning af sådana arbeten, hvartill
utländsk ståltråd erfordras, efter pröfning
af behofvet och med särskilt tillstånd
af Kommerskollegium
100 R:dr v.
10
andra slag, ej specificerade
1 skålp.
24
—
Spiauter v se Zink.
Spiesglans; se Antimonium.
Spik och nubb; se Jern.
Spiritus vini och annan sprit; se Brännvin,
Spiritus, vitriol-; se Svafvelsyra.
Späck; se Tran.
Sticktyg; se Väfnader; bomulls-.
Stilar; se Boktryck.
Stockfisk; se Fisk.
Storax, hänföres under Apoteksvaror;.
Stramalj; se Väfnader.
Strutstjadrar; se Plymer.
Strömming; se Fisk.
Ståltråd; se Stålarbeten
-
29
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Iuförsclstull.
Banko.
Stärkelse , hvit
1 lisp.
lt:dr
sk.
32
r:st
Svafvel
1 lisp.
12
Sicilianskt eller annat så kalladt naturligt svaf-  vel till begagnande för fabrikstillverkning af
svafvelsyra, efter särskilt anmälan hos Kom-  merskollegium och af detsamma lemnadt till-
stånd
F i-
i t
t
Svafvelblomma
1 skålp.
•o
Svafvelsyra
1 skålp.
—
4
Svampar 3 torra:
sug
- . • •
i skålp.
12
—
andra slag, ej specificerade
1 lisp.
D
—
Säfblad
L? *
1 skålp.
8
—
Såpa
1 lisp.
24
—
Säckar3 nya, tomma ...........
1 skålp.
6
—
TaIS
; • • •
1 lisp.
24
—
Tamarinder
1 skålp.
1
—
Tegel:
mursten, alla slag
1,000 st.
4
—
taksten
1,000 st.
6
32
—
Tenn:
oarbetad t, samt arbetadt, gammalt och sönder-
brutet
1 lisp.
20
;
Stärkelse, Mä; se Färger.
Substans eller bläckpulver; se Varor, sorn ej kunna
hänföras under någon af de i införsels Larifen upptagna
bestämmelser.
Svampar, matnyttig® ; se Frugtcr.
Svarfvarearheten; se Leksaker, och Träd varor, ej specificerade,
arbetade.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och kopparsticks-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Svringar; se Fingerborgar.
Sängkläder; se Kläder,
Tackjern; se lern.
Täft; se Väfnader.
Tagel; se Ilar.
Talgljus; se Ljuse
Tapeter af papper; se Papperstapeter;
Tapetbårder; se Papperstapeter.
Tenlika»; se Metaller; sammuBsatta:: messing,, arbetad.
.
30
Qvantitet
för tull-
Infftrselstull,
beräkningen.
nanno.
Iiidr
sk.
rist
Tenn:
arbetad!, nytt.: olackeradt .. i .... .
1 skålp.
8
—
ilackeradt .
1 skålp.
— —
12
—
Tenn- och blyaska
1 skålp.
1
4
Terpentin
1 skålp.
2
—
Terpentinolja eller terpentinspiritus . • . . .
1 skålp.
1
6
The
1 skålp.
12
—
Thermometrar
1 stycke
28
—
Tjära . •
1 tunna
1
16
—
Tjärbärma eller vr ahl jära
1 tunna
44
—
Tobak:
oarbetad.:
blad
1 skålp.
/**r
/
—
stjelkar
1 skålp.
—,—
4
—
arbetad:
cigarrer
1 skålp.
1
—
—
karfvad:
karduser eller lös i fastager
1 skålp.
14
—
knaster
1 skålp.
36
—
malen eller snus .
1 skålp.
16
—
spunnen och negerliead
1 skålp.
10
—
stänger och karotter
1 skålp.
18
—
Tran och späckt alla slag
i lisp.
7
—
Tryffel
1 skålp.
16
—
Theriak, bänfnres under Apoteksvaror.
Tobakspipor af lera; se Pipliufvudcn.
Tomback; se Metaller, sammansatta.
Torsk; se Fisk.
Trapp, tullfri såsom Lera.
Tricot; se Strumpor.
Trumpeter och trummor;’ se Instrumenter, musikaliska.
Tråd: guld- och silfver-; sc Gulddragarearbelen.
jern- och stål- till instrumentsträngar; se
Strängar,
andra slag; se Jern- oek
stålarbeten,
bomulls- och linne-; se Garn,
Trädfrugter; se Frugter,
31
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsclstull.
Banko.
-
R:dr
sk.
rist
Trädvaror:
virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
furu och grantimmer:
tillhugget, ej specificeradt
100 R:dr V.
10
mahogny, sockerkist och andra utländska träd-  slag, som ej äro vid införsel tullfria . .
1 kuh. fot
19
handstakar
100 st.
3
hjelkar och sparrar af furu och gran:
af mindre tjocklek än 5 tum midtpå . ,
1 stycke
1
af 5 till 8 tum midtpå
1 stycke
4
—
deröfver . . . . «
1 stycke
12
—
Anm. Bjell;ar och sparrar af furu och gran hunna in- och
utföras håde liksidiga och platta. Dimensionen af de-  ras tjocklek lies tarn nies efter fjerdedelen af deras to-  talomfång midtpå, sa att t. ex. en bjelke, som på två
motsatta sidor innehåfler 12 tums tjocklek och på do
öfriga endast 8 tums, kommer att vid tullklarering
behandlas lika med en bjelke, hvars alla fyra sidor
tvärsöfver innehålla hvardera 10 tum.
hräder och plankor, sågade:
af furu och gran:
under 1 t tums tjocklek
1 tolft
8
af 1 l till och med 3 tums tjocklek . .
1 tolft
16
—
deröfver
.
1 tolft
32
—•
Anm. Af afsagade bräder eller brädstumpar af furu eller
gran beräknas vid förtullning:
5 lolftcr af till och med 1 i alns längd 1,;^ meJ j ^
2 d:o at större till och med 4 alnars d:oj
af ek och ask
100 Ralr v.
5
af alm, hok, björk och andra inom landet
växande, ej specificerade, trädslag .
100 R:dr v.
5
enträd och enstafrar
100 st,
-
6
.
fanerskifvor
100 R:dr v.
20
. . _
_
gevärstoeksämnen
1 dussin
12
handspakar •
1 dussin
12.
handspaksä mnen
1 dussin
4
—
32
Qvanlitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Trädvaror:
lister, sågade al furu och gran, till och med 8
alnars längd och 4 tums omfång ....
1 tolft
ll:dr
sk.
2
r:st
6
läliter, huggne eller täljde
1 tolft
2
6
sagade ,*•••.»•••..
1 tolft
5
■—
master, bogspröt och spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver, 10 fot från
storändan ...........
1 stycke
2
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från stor-  ändan ............
1 stycke
20
.
derunder
. . . .
1 stycke
—-—
8
—
pumpträd:
ohorrade, se master och spiror-,
borrade
1 stycke
16
ribbor, sågade, längre eller kortare ....
1 tolft
18
—
stäfver, lagg- och botten-:
af till och med 42 verktums längd å de för-  ra och högst 27 verktums längd å de senare:
af ek .
.
120 st.
40
af bok, furu eller gran
120 st.
8
—
derutöfver:
af ek ............
120 st.
2
24
af bok, furu eller gran ......
120 st.
1
12
tunnband .......... . .
100 st.
—
6
ved:
1 famn
24
bok- och eli- »....•
1 famn
—.—
36
—
andra slag
1 famn
16
—
Anin. Famnen beräknas till 4 alnars längd, 3 alnars böjd
och 6 (jvarters bredd.
årträd, eller ämnen till åror .......
1 par
1
6
alla andra mer eller mindre arbetade trädva-  ror, ej specificerade, derunder inbegripna ned-  slagna tunnor samt ej specificerade svarfvare-
33
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Trädvaror:
och snickarearbeten, med eller utan betsning,
målning eller lackering
100 Rd. v.
K: dr
25
sk.
rist
Tvål:
parfymerad
1 skålp.
12
andra slag .............
1 skålp.
3
--
Tågvirke, nytt
1 lisp.
24
Ull, okammad eller kammad
1 skålp.
2
—
Ur:
fick-:
riied guldboett
1 stycke
2
andra slag ... 4 ....... .
1 stycke
.—.—
32
vägg-, oell studsare:
af bronz, tullbehandlas som metaller, sam-  mansatta, ej specificerade, arbetade,
andra slag
1 skålp.
1
delar af ur, ej specificerade
1 skålp.
1
—
1 skålp.
3
Vitriol:
grön ........... ....
17 lisp.
3
andra slag
1 skålp.
1
—
Tusch-, se Färger.
Tutanego', se Zink.
Tutia, hänföres under Apoteksvaror.
Tyll, spels-; se Spetsar.
bomulls-; sc Väfnader, bomulls-.
Tågvirke af förolyckade främmande fartyg i se Inventarier.
Tälgsten; se Sten, ej specificerad.
Urband och urkedjor af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen; se Slöjdevaror ej
specificerade.
Bil. till R. St. Prot. 1847 oe* 18 48, 1 Sami. t Afd. 10 Haft.
Urglas; se Giss, ej specificerade.
Violrot, hänföres under Apoteksvaror.
Violsirop; se Sirop.
Visitkort; se Papper, färgadt, pressadt, tryckt, fiifureradl,
försilfradt eller ibrgyldt.
Vitriololja; se Svafvelsyra.
Wadd, bomulls-; se Bomullsvadd.
silkes; se Varor som ej kunna hänföras under
någon af de i inlörseistarifen upptagna
bestämmelser.
34
Wagnar och åkdon:
tvåhjuliga, saint trillor, droskor och slädor . .
öfriga slag :
Want ar , tullbehandlas lika med strumpor.
TV att en , mineral- eller helsö-, krusen och buteljerna
inberäknade .....
TV ax:
oblekt
blekt eller färgad t
TVekarj lamp- och lius- .
Werktyg för slöjderna och bandt verk erierna, ej
specificerade
Win ^ alla slag:
på fastager
.
på butelier
TVindruf j torr
Witidrufvor
. . . .
Winsten s rå eller
Winstenssalt
Wismut . . .
Wäfnoder:
helsiden-:
alngods:
re
nåd
felb och peluche .
guld och silfvertyg,
Wagnmakarcarbeten,
cj specificerade.
Waluötter *, se Nötter,
Watten, lukt-* se Luktvatten.
Wau ■ se Färger.
äkta .
oäkta
Qvantitet
för tullberäkningen.
stycke
stycke
1 kanna
skalp.
skålp.
skålp.
100 R:dr v.
1 kanna
1 kanna
1 lisp.
1 skålp.
1
1
1 skålp.
skålp.
Införselstull.
Banko.
R:dr
40
100
skålp.
skålp.
skalp.
specificerade • se Slöjdcvaror,
Wasbildcr, tullfria såsom Hilder.
Waxduk: se Väfnader.
Waxlius; so Ljus.
Wed ■ se Trädvaror.
Wicker ; se Spauinäl.
15
1
16
5
sk.
4
3
8
20
24
6
5
1
3
16
16
r:st
6
6
35
Qvantitet
Införselstull.
Wäfnader:
helsiden-:
för tull—
beräkningen.
Banko.
alngods:
lt:dr
sk.
r:st
sammet
i skålp.
3
Anm. Dä licia ytan utgöres af silte, bör väfnaden, ehuru
frånsidan utvisar annat ämne, lullbehandlas såsom
helsiden.
andra slag
1 skålp.
5
shawlar, shawletter och andra dukar, äfven-  som genom fasonering till förkläden ut-  märkta tyger
1 skålp.
6
halfsiden-, eller af silke, till större eller mindre
del blandadt med bomull, lin, ull, eller
andra ämnen:
alngods:
felb och peluche .........
1 skålp.
1
16
andra slag
1 skålp.
2
24
shawlar, shawletter och andra dukar, äfven-  som genom fasonering till förkläden ut-  märkta tyger
1 skålp.
3
ylle-, af ull allena, eller med blandning, till
större eller mindre del, af bomull, lin
eller andra ämnen, utom silke:
doffel, fris och frisad ........
1 skålp.
32
filtar
1 skålp.
16
—
mattväfnad
1 skålp.
16
_
pressduk
1 skålp.
3
—
vadmal, till och med 5 qvar ters bredd . .
1 skålp.
10
-—
andra slag:
alngods:
ovalkade .........
1 skålp.
36
valka de:
tvåskaftade:
af 30 trådar på tummen i varpen
och derunder
1 skålp.
1
af 31 till och med 40 trådar på tum-  men i varpen
1 skålp.
1
24
—
36
Wäfnader:
ylle-:
andra slag:
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Iuförselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rist
' alngods:
valkacle:
t väska fl ad <>:
af 41 till och med 50 trådar på tum-
men i varpen
1 skålp.
2
—
—
af flera än 50 trådar på tummen
i varpen
1 skålp.
24
—
flerskaftade
1 skålp.
2
—
—
shawlar, shawletter och andra dukar .
1 skålp.
1
—
—
blandade med silke, tullbehandla» såsom half-
sidenväfnader.
bomulls-:
alngods:
corderoy, jean, manchester, parkum, sam-
met, satin och alla ej specificerade,
kyprade
f skålp.
16
,
felb och peluche.
1 skålp.
8
.
111 tell
1 skålp.
16
-
gaze, halflinon, musslin, ncttelduk, dimity,
batist, sticktyg eller piké?, samt alla
genom väfnadssättet fasonerade . . .
1 skålp.
36
,
tyll • .
1 skålp.
1
24
-
andra ej specificerade, okyprade:
ofärgade . • .
1 skålp.
24
—
färgade
1 skålp.
28
-
tryckta eller pressade
1 skålp.
32
shawlar, shawletter och andra dukar, äfven-
som genom fasonering till förkläden ut-
märkta tyger
1 skålp.
36
bomulls-, med blandning, till större eller min-
dre elei, af lin eller hampa, tullbehandlas så-
som lika beskaffade tyger af lin eller ham-
pa allena.
37
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Wäfnader :
R:dr
sk.
r:st
litine- och hamp-:
alngods och dukar:
blaggarn, buldan, kanfas, segelduk och
tältduk
1 skalp.
1 skalp.
6
19
bolstervar
.
kammarduk och batist
1 skalp.
9
andra slag
1 skålp.
1
hår- och tagel-
1 skålp.
20
vaxade eller lackerade:
mattor
1 skålp.
6
andra slag , . . .
1 skålp.
10
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta
genom upplösning af kautschuk .....
1 skålp.
1
Zinkj tutanego och spiauter:
oarbetad och i plåtar
arbetad:
1 skålp.
omålad och olackerad .
1 skålp.
9
målad eller lackerad
1 skålp.
6
_
Ängmachiner
100 födr v.
10
Ångpannor
100 födr \.
15
.
Ägg
1 skålp.
1
4
Ättika, alla slag ............
1 kanna
0
—
Wåror, som icke kunna hänföras under någon af
de i införselstarifen upptagna bestämmelser:
råämnen...........
Fr
i
a
mer eller mindre bearbetade .
100 födr v.
25
—
Wärjor och värjklingor; se Slöjdevaror, cj specificerade.
Ympvax; se Varor, sorn ej kunna hänföras under någon
af de i införselstarifen upptagna bestämmelser.
Zaffer ; se Färger.
Zittror; se Instruinenter, musikaliska.
Zilverrot, hänföres under Apoteksvaror.
Ader- och koppjern; se Instrumenter,, fältskärs—.
Al ; se Fisk.
Ängskära; se Färger.
Äpplen; se Frugter..
Öl; se Dricka.
38
Lit. A. a.
Särskilt Förteckning
å varor j som är o vid införsel tullfria.
Agat, oarbetad;
Alabaster , oarbetad;
Ambra;
Angelika ;
Apoteksvaror3 alla i införselstarifen ej specificerade, enkla eller sammansatta,
till införsel af apotekare eller dem, som erhållit Sundhetskollegii
tillstånd att med sådana varor idka bandel, eller af vetenskapsmän
till begagnande för vetenskapliga inrättningar;
jBark, alla i införselstarifen ej specificerade slag;
Bast och bastrep;
Bastmattor , inkommande såsom garnering eller emballage;
Ben: elfen-, oarbetadt;
hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt;
andra slag, rå och oarbetade, samt förmalda eller s. k. benmjöl;
Berberisrötter ;
Bernsten , rå och oarbetad;
Bilder, alla slag;
Bin, lefvande i kupor;
Blod, kreaturs-, alla slag;
Blodiglar;
Blomsterlökar ;
Bokstaf sstämplar samt boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare eller
stilskrot;
Bolus, hvit och röd, samt terra sigilla ta;
Bomull;
Brunsten ;
Buskar;
Böcker:
på främmande språk, samt not- och ritböcker;
på Svenska tryckte biblar, gifne till Svenska Bibelsällskapet;
Cautschuk ;
Coraller: äkta, oarbetade;
3S
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars längd sönderhugget
tågvirke;
Dun, alla slag;
Emalj, i massa;
Fartyg, utländska, med tillbehör, som blifvit tagna under krig af svenskt örlogs-
eller kaparefartyg och lagligen prisdömda;
Fisk, färsk;
Fiskskinn , oberedda;
Fjäder , ospritad;
Fjäll, hvalfisk-, eller ossa sepice;
Flintsten;
Flyttsaker ;
såsom reseförnödenheter, af ägaren sjelf medförda, då de af vederbörande
tullkammare finnas ej öfverstiga hans behof under resan; samt
om de inkomma för sådane personers räkning och vidare begagnande,
som varit å utrikes ort bosatte och der betjent sig af desamma, så
framt de vid införseln, på särskilt anmälan hos Generaltullstyrelsen,
pröfvas ej öfverstiga ägarens behof;
Foglar, lefvande;
Frö, alla slag utom kanarie-;
Färgmossa, alla slag;
Gips ;
Gipssten ;
Glas: buteljer, burkar och flaskor, på hvilka varor inkomma och som icke,
enligt särskilt stadgande i införselstarifen, inbegripas uti vigten för
tullberäkningen:
kemiska;
Glasgalla ;
Glasskårf eller krasglas;
Glober ;
Granatäppleskal;
Gräs, ej specificerad t;
Gräsmattor och gräsrep lill garnering och emballage;
Guld, oarbetadt;
Halm;
Hampa, ohäcklad;
Horn, oarbetadt eller raspadt;
Hummer;
4o
Hvalraf eller spermaceti;
Hår: alla andra, ej specificerade slag, än häst- eller tagel, samt nöthår:
Hö;
Jord, poler;
Juveler, oinfattade eller infattade;
Kalksten ;
Kardborrar eller stråkardor;
Kartor;
Kläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro synbart brukade, eller,
af ägarne sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof;
Kol, träd-;
Kopparstick, estamper och lithograf ska arbeten;
Korkträd ;
Kreatur:
får och baggar från alla tyska stater samt intill Westerhaget gränsande
orter;
hingstar, tjurar och fargaltar;
Zera ;
Lumpor ;
Magnetsten, oinfattad;
Malm, rå och osmält, i införselstarifen ej specificerad;
Malmstuffer , till na t u ra lies a nd i n ga r;
Marienglas ;
Marmor, oarbetad eller i block;
Medaljer, alla slag;
Murklor ;
Musika lier ;
Muskus eller desman;
Musslor, friska;
Mynt, guld-, silfver- och koppar-;
Målningar och ritningar, oinfattade eller infattade;
Naturalier, till vetenskapliga samlingar;
Näfver ;
O/jekakor ;
Perlemor, oarbetad;
Perlor: äkta, oinfattade eller infattade;
Pimps ten;
Plantor ;
41
Plantor;
Platina, oarbetad eller arbetad;
Pozzolana ;
Russinstfelkar ;
Sand;
Serpentinsten , oarbetad;
Silfver, oarbetadt;
Silke, rått, ofärgadt;
Skafgräs;
Sköldpadd, oarbetad;
Smergel;
Spillning, affall och spån, ej specificerade;
Sten: coruwa lis-,
eldfast sten,
gjutstenar, samt mergel och skiffersten till stentryck,
qvarnstenar,
all annan, i iuförselstarifen ej specificerad, oarbetad eller i block;
Stenkol, stenkolsstybb eller cinders, samt kokes eller afsvaflade stenkel;
Säckar, med varor fyllda, såsom emballage;
Tester eller krätz ;
Tonkabönor;
Trippel;
Träd, friska, alla slag;
Trädvaror: virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: ,
alm, ask, bok, björk, ek och andra ej specificerade sådana
trädslag, som växa inom landet;
buxbom, ceder, ebenholtz och pockenholtz;
furu- och grantimmer:
olillhugget eller sågblockar;
JVagnar och åkkon: resandes, synbart brukade, af dem sjelfve begagnade,
eller som blifvit ur riket bevisligen utförda.
Bilt. till R St. Prop. i$47 (xh 1848, 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
*
42
Lit. B.
II. Tarif för utförsels tullen.
Qvaulitct
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Bauko.
Ilalr
»k.
rist
Bark 3 ek-
1 skeppal
32
Benj andra slag än elfen- oell hvalfisk-:
rå och oarhetade
förmalda eller s. k. benmjöl
1 lisp.
1 lisp.
‘>
1
t;
Blodiglar
1 skalp.
3
—
—
Blyy oarbetadt, 1 tackor eller rullar
1 skeppa!
20
—
Dref
1 skeppal
1
—
—
Drefmat j eller gammalt och i stycken af högst
2 famnars längd sönderhugget tågvirke . . .
1 skeppal
i
—
Hudar och skinn > ej hänförliga lill pelsverk, obe-  redda :
torra
andra slag
1 sk alp.
1 skåip.
2
1
—
Hummer
1 tjog
_—
4
—
Jern :
gjutet:
tack- och barlast-
för
föi-
för
b.
b.
b.
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, o-
stämplade och oborrade
hällar öfver 1 l tums tjocklek samt lod och
lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket.
hällar af 1 i tums tjocklek och derunder lill
och med 1 tum, lod och lödjor till vig-
43
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Utförselstull.
Itanko.
-
11 i dr
sk.
rist
Jern:
gjutet:
ter af 1 skeppund,s vigt oell derunder till
1 t skepp:d ?
1 släp. v. J
och med i skeppa!
2
—
—
smidt eller valsadt:
stång- platt, | tum tjockt och deröfver, un-
der 12 tums hredd och öfver | tums fyr-
kant
( 1 skeppld 1
_
4
l stop, v. i
smältstycken
f i skeppld
l v' >
4
-—
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt, derunder
inbegripnc sönderslå gne eller eljert för sitt än-
damål obrukbave kanoner, bomber, mörsare
och kulor
. • •
\ 1 skrpp:d 7
( slup. v. (
2
•
•
1
■*->
•>
O
&ej
1 läst
-——
40
—
Koppar:
C i skeppld T
1 cl—
18
36
gårad
1 slup. v. j
f 1 skeppld 1
39
Kopparskrot, eller gammal och brukad koppar
( slup. v. /
el
samt kopparaska
X slup, v. f
16
32
——
Lumpor
. . . s
1 lisp.
——
12
^
Malmj rå och örnalt, i införselsta lifelt eller den
dervid fogade särskilta varuförteckning ej spe-
cificerad •
för
i.
Met aller , sammansätta:
I).
oarbetade, alla slag
( i skcpp:d ^
32
skrot, samt gammal och brukad metall, sam-
7 släp. v. j
mansatt, alla slag .
5 1 skeppld J
1 släp. V. j
16
32
—
Spillning, affall och spån, ej specificerade ,
100 hulr v.
10
—
44
'
Qvaiililet
för (ull-  beräkningen.
Utförselstull.
Bauko.
Tjcirbär ma eller vr akt jära
1 tunna
ll:dr
sk.
44
r:st
Trädvaror:
vilke, oarbetad!, sägadt eller tillhugget:
alm, ask, bok, björk, ek oell andra ej speci-  ficerade sådana trädslag, som växa inom
landet
100 R:dr v.
15
—
furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar .....
100 R:dr v.
25
—
—
tillhugget, ej specificeradt ......
100 R:dr v.
10
—
—
bandstakar
.
100 st.
1
—•
bjelkar och sparrar af furu och gran, af min-  dre tjocklek än 5 tuni midtpå . . . . .
1 stycke
3
bräder och plankor, sågade', af ek och ask . .
100 R:dr v.
10
—
—
enträd och enstafrar
100 st.
12
•—
gevärsstocksämnen
1 dussin
12
handspaksämnen  .
1 dussin
4
—
läkter, huggne eller täljde .
1 tolft
JO
sågade
1 tolft
2
—
master, bogspröt och spiror:
af 4-0 tums omkrets och deröfver, 10 fot från
storändan .
1 stycke
2
—
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från stor-
ändan
1 stycke
20
derunder
1 stycke
12
—
pumpträd, oborrade, se master och spiror.
ribbor, sågade, längre eller kortare ....
1 tolft
9
—
stäfver, lagg- och botten-:
af till och med 42 verktums längd å de förra
och högst 27 verktums längd å de sednare:
af ek
120 st.
4
af bok, furu eller gran .......
120 st.
1
—
45
Qvantitet
Utförselstull. !
för tull-  beräkningen.
Banko.
It:dr
sk.
r:st
Trädvaror :
stäfver, lagg- och botten-:
derutöfver:
120 st.
24
—
af bok, furu eller gran
120 st.
12
—
ved:
björk- .......
1 famn
1
24
—
bok- ock ek-
' 1 famn
2
alla andra slag
1 famn
3G
-
årträd eller ämnen till åror
1 pär
-
4
Alla andra varor, än de i denna tarif upptagna,
äro vid utförsel tullfria.
46
Lit. C.
III. Tarif för kreditupplaget och
transitoafgiften.
Minimi-
Qvantitet
kvantitet
för
Transito a fpift.
för
transiloafgiftens
lianko.
upplaget.
beräkning.
lt;dr
sk,
rist
1,500 skålp.
Anis
Aska, pott-:
1 skålp.
—
l
700 lisp.
vållad eller oraffinerad .....
1 lisp.
-. —
—
2
200 lisp.
raffinerad och k alcin erad ....
1 lisp.
—
i
10 skeppa!
Bly j oarbetad^ .
Brännvin:
1 skeppa!
20
—
150 kanuor
genever ...
1 kanna
1
150 kannor
konjak
1 kanna
1
.
150 kannor
ramm.
1 kanna
...
1
150 kannor
1 kanna
1
-
700 skålp.
Cacao
1 skålp.
2
1,000 skålp.
Caffe
J skålp.
-—*
2
400 skålp.
Canel och cassia lignea .....
1 skålp.
4
1,000 skålp.
Corinter
1 skålp.
,
.
2
1,400 skålp.
Fenkål
J skålp.
1
Fisk:
40 tunnor
saltad, sill .........
1 tunna
-
4
300 lisp.
torr, gråsidor eller sey .....
1 lisp.
—
—
8
1,400 skålp.
Färger:
blyhvitt ......
1 skålp.
_____
i
50 skålp.
cocheniil
2
(i
100 skålp.
indigo
1 skålp.
1
6
I
47
Miuiini-
Qvantitet
qvanlilet
för
Transiloafgift.
för
transitoafgiftens
Bauko.
upplaget.
beräkning.
II: dr
sk.
rist
Garn: bomulls-, otvinnadt:
400 skålp.
ofårgadt :
1 skålp.
—
4
150 skålp.
fårgadt
1 skålp.
1
—
2,000 skålp.
Gryn , utom af spanmål och s. k.paddy
1 skålp.'
1
10 skeppal
Hampa > häcklad
1 skepp:d
24
—
100 lisp.
Humla
1 lisp.
2
6
1,500skålp.
Ingefära, torr
1 skålp.
—
1
20 tunnor
Kummin , . . . .
Lin:
1 tunna
8
100 lisp.
ohäckladt
1 lisp.
2
—
100 lisp.
1 uickladt ...*■■* ...
Ljus:
1 lisp.
4
50 lisp.
talg"
1 lisp.
2
(i
500 skålp.
vax- och spermaceti- .
1 skålp.
—
6
900 skålp.
Mandel
Olja:
1 skålp.
—.—
—
2
1 000 skålp.
bom-, eller af oliver
1 skålp.
—
2
2,000 skålp.
1 skålp.
—
1
800 skålp.
Peppar, alla slag
X skålp.
—
2
2,000 skålp.
Plommon j brundier och sviskon .
i skålp.
—
1
2,000 skålp.
Pomeransknoppar och skal ....
1 skålp.
■—
1
2,000 skålp.
Bussin
1 skålp.
—
1
100 tunnor
Salt, kok-, oraflineradt
Socker:
1 tunna
1
(i
1,800 skålp.
maskovad- eller brunt och gult, or-
dinärt terres- och tetes-, samt britt
pudersocker ........
1 skålp.
—
1
1,200 skålp.
krossadt lump- och havana- terres-
1 skålp.
—
1
48
f Minimi-
Qvantitet
qv ani i t et
för
Transiloafgift.
för
transitoafgiftens
Banko.
upplaget.
beräkning.
R:dr
sk.
rist
100 tunnor
Spanmälj omalen, korn .....
1 tunna
——
2
6
150 skålp.
The
1 skålp.
1
—
100 tunnor
Tjära
Tobak:
1 tunna
2
0
1,200 skålp.
blad
1 skålp.
———
—
2
2,400 skålp.
stjelkar
1 skålp.
—
—
1
200 skålp.
knaster
1 skålp.^
1
—
120 kub. fot
Trädvaror: mahogny, oarbetadt, så-
gadt eller tillhugget
1 kub. fot
1
—
500 skålp.
Ull, okammad och okardad ....
1 skålp.
—
2
Win:
200 kannor
på fastager • .
1 kanna
r. . —
-
8
100 kannor
på buteljer
1 kanna
2
—
49
Lit. D.
Ulider r ätt els er
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör.
§ 1.
Hvad vid tullklarering af brutet skillingtal ej binner till half skilling
uteslutes, och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal stiger
lili eller öfver en half.
§ 2.
Med de i taxan förekommande vigtbestämmelser förstås viktualievigt,
der annan vigt icke särskilt är utsatt.
§ 3.
För alla varor, som inkomma med främmande fartyg, förhöjes den belöpande
tullen med fyratio procent, och för alla varor, som med dylika fartyg
utföras, med femtio procent, utom i de fall då, genom särskilta afhandlingar
med främmande makter, undantag härutinnan blifvit öfverenskomma.
Till allmänhetens underrättelse utfärdar Wårt och Rikets Kommerskollegium
kungörelse om dessa afhandlingar vid början af hvart år.
Fartyg bär i riket bygdå, som för utländsk räkning köpas och utföras,
njuta i allmänhet lika rätt som inhemska i hänseende till tullens beräknande för
de varor, sorn med den första gången utskeppas.
§ 4.
Lastpenningar till Oss och kronan utgöras af svenska fartyg med tolf
och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med trettiosex
skillingar banko för hvarje lärt, beräknad etter svenskt mätarebref, samt
betalas hvarje gång, både vid inkommande och utgående; dock, om ett inhemskt
eller med inhemska lika berättigadt främmande fartyg under loppet
af ett kalenderår gör flera resor imellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa
umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande
endast när fartyget innebar last. För bestämmandet härvid om fartyg
må anses lastadt eller barlastadt, skall tjena till efterrättelse hvad i 16 §
Bil. till R. St. Prat. 1847 och 1848 j 1 Sami. 1 Afd. to Haft. 7
50
6 mom. afWår nådiga förordning den 16 Maj 1827 angående lots- och båk
inrättningén
i riket finnes stadgadt.
§ 5.
l:o A inkommande varor, som enligt taxan förtullas efter vissa procent
af värdet, eller för hvilka olika tull efter .olika värde äger rum, bör godsägaren
uppgifva inköpspriset, med tillägg af assyraus, frakt och all annan
derå använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt, och å utgående
varor deras partipris i lastningsorten. Godsägarens angifningsinlaga å inkommande
sådana xraror hör styrkas af faktura och konnässement, äfvensom
assy rans räkning, då försäkring tagen är. Vid saknad af faKtura, förhålks
enligt 31 § af seglationsordning^!, och bör, då plakatstämpel å sådana varor
begagnas, å denna stämpel antecknas, efter hvilket tullvärde varan blifvit förtullad.
2:o När en vara blifvit sålunda till förtulining angifven, skall, genast efter
besigtningen, anslag å packhusdörren ovillkorligen ske, då hvar, som inom
tre söknedagar, anslagsdagen inberäknad, är högstbjudande, äge att varan
inlösa, såvidt anbudet uppgår till minst det angifna värdebeloppet, med tillägg
af tio procent, samt under vilkor, att summan ofördröjligen i tullkassan
kontant nedsättes. Anbud af sådan person, hvars vederhäftighet ej är tillförlitligen
känd, skall, på vederbörande tuiltjenstemans anfordran, beledsagas
af antaglig borgen för anbudets behöriga uppfyllande. Har inom anslagstiden,
som räknas att fortfara intill slutet af den för packhusförvaltningen bestämda
arbetstid å tredje söcknedagen från och med det anslaget skedde, någon till
varans inlösande, på sätt föreskrifvet är, sig icke anmält, må vid tullberäkningen
efter angifningen komma att bero, och varan, efter skedd klarering,
af ägaren disponeras; men äger inlösning på förenämnda sätt rum, skola tu 11-  afgifterna efter det derigenom uppkomna högre varuvärdet beräknas; och skall
af inlösningssumman, hvilken den, som stannar för högsta anbudet, åligger
att, sist innan klockan tolf nästföljande söknedag efter ansiagstidens förlopp,
i tullkassan nedsätta, varuangifvaren genast derefter utbekomma angifningsbeloppet,
tillökadt med tio procent, men öfverskottet, om sådant äger rum,
tillfalla kronan och hälften ingå till det särskilta anslaget för manufakturernas
befrämjande, under iakttagande af hvadiWår nådiga förordning tillförekommande
af oloflig införsel och utförsel af varor i sådant hänseende stadgas,
§ 6.
Föreskrifterna i senare momentet af nästforestående § tillämpas icke å
redskap, machinerier och verktyg, som med Wårt och Rikets Kommerskol
-
51
legii tillåtelse för inhemska näringar inkomma, — icke heller å brukade flyttsaker
och resande tillhörige effekter, som icke utgöra handelsgods, och hvarmed
förfares enligt hvad derom särskilt är eller varder stadgadt.
§ 7.
På vederbörande fabriks- och handt'verksföreningar ankommer, att utse
m eller flere personer i hvarje stapelstad, som äga att tillse det de till hvarje
förenings yrke hörande varor blifva efter rigtiga värden och benämningar
förtullade, och öfvervara alla stämplingar i packhusen; dock må dessa ombuds
frånvaro icke hindra tullbehandlingens företagande och fortgång.
§8.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna
till utrikes ort tullfritt åter utföras.
§ 9.
Vid uppkommande tvist om en varas rätta art och benämning, må
Generaltullstyrelsen, dess instruktion likmätigt, äga att, sedan, der så erfordras,
sakkunnige handlande eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra frågan;
kunnande besvär öfver Generaltullstyrelsens i dylika frågor fattade beslut hos
Oss i underdånighet anföras endast af godsägaren.
§ io.
Alla både inkommande och utgående varor, ehvad de förtnllas efter
bestämd afgift eller efter vissa procent af värdet, eller äro tullfria, skola angifvas
till namn, art och beskaffenhet, antal, svenskt mått, mål eller vigt,
och, då godset efter värde förtullas eller är tullfritt, äfven värdet, samt på
lika sätt i tulljournalerna och persedelextrakten upptagas. Om hvad i öfrigt
vid varors angifning och förtullning iakttagas bör, tjenar seglationsordningen
till efterrättelse.
§ lille
varor, som ej om skeppsbord kunna genom svenskt mått, mål etter
vigt till qvantiteten bestämmas, föras, efter deras beskaffenhet och värde,
till tullpackhuset eller stadens vågar, flir att der vägas eller mätas. Uppå
ingifven inlaga till tullkammaren, erhåller godsägaren räkning å den för varorna
belöpande tull, efter hvars erläggande han äger desamma fritt använda,
på sätt och med villkor i öfrigt, sorn seglationsordningen och nederlagsförordningen
bestämmer.
52
§ 12.
Till handelns underlättande kommer så kalladt kreditupplag eller anstånd
med tullafgifternas betalning för alla i larifen i sådant afseende utmärkta
varor, till der bestämda minimiqvantiteter, act tills vidare äga rum
uti städerne Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gelle, Karlskrona, Malmö,,
Kalmar, Wisby, Westervik, Uddevalla, Kristianstad, Karlshamn, Ystad,
Halmstad och Helsingborg, under iakttagande af följande vilkor:
att varorna uppläggas under tullkammarens jemte ägarens lås och vård,-  att ägare af dessa varor få, emot utgörande af hela tullen, om de inom
landet försäljas, men endast mot transitotull, då de bevisligen åter utföras,,
från kreditupplaget uttaga större eller mindre partier, dock icke under hälften
af det minsta, som får uppläggas;
att kreditupplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset
till uppläggande angifvits; hörande detsamma inom nämnde tid antingen åter
utföras eller till fullo förtullas efter den tullberäkning, som var gällande då
upplaget skedde, vid påföljd, att godset i annat fall för ägarens räkning å
auktion försäljes, då belöpande införselstull och omkostnader å auktionssumman
först afdragas och återstoden tillställes godsägaren;
att, då varor, sorn efter värde förtullas, å kreditupplag emottaga,s, värdet
å dem förut bestämmes och tullen derefter, vid deras uttagande, erlägges,
utan afseende på de under tiden förefallna ändringar i priset å dylika
varor;
att gods må kunna föras från en stads kreditupplag till en annans,
dock med kredittidens beräkning ifrån den dag, godset forst till uppläggning
angafs;
att varor må kunna afgiftsfritt öfverflyttas till kreditupplag från nederlag,
med beräkning af kredittiden från angifningen till kreditupplaget;
att varor må, efter anmälan hos Generaltullstyrelsen, öfverflyttas från
kreditupplag på nederlag, emot erläggande af så väl transitoafgift, sorn inkommande
rekognition; samt
att genom kreditupplaget någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet,
som vi redan i nåder förunnat vissa städer eller framdeles i nåder
förunne andre.
§ 13-
För nya fabriksanläggningar må erforderliga machinerier tullfritt införas i
de fall, då sådana alldeles icke eller ej till full godhet vid inhemska ma-1
chinfabriker tilly erkas, elier ock från dem icke kunna inom lämplig tid-ef
-
53
hållas; hörande ansökning härom i hvart särskilt fall göras hos Wårt och Rikets
Kommerskollegium, som äger att, efter pröfning af behofvet och förekommande
omständigheter, tillstånd till sådan införsel meddela.
Redskap., machinerier och verktyg, sorn i öfrigt för inhemska näringar erfordras,
äfvensom till deras förfärdigande behofliga råämnen, må, efter vederbörande
slöjdikdares för tillfället hos Kommerskollegium gjorda ansökningar,
med bemälta kollegii tillåtelse, införas emot tull, beräknad till fem
procent af värdet.
Slöjdevaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror, i taxan ej
specificerade, hörande såsom inventarier till fartygs byggnad, tackling och utrustning,
men ej hänförfliga till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar, må
i allmänhet införas emot tull, beräknad till tio procent af värdet. Tillverkas
sådane artiklar icke inom riket, eller om de derstädes till mindre godhet
åstadkommas, eller icke utan hinder och tidsutdrägt kunna erhållas, må
desamma efter särskilt anmälan hos Wårt och Rikets Kommerskollegium, såsom
för redskap är stadgadt, införas mot en tullafgift, uppgående till feni
procent af värdet; hvarförutan ägare af fartyg om minst 40 lästers drägtighet,
som vid svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan fartyget
kommit i fullfärdigt skick och sådant inför vår Generaltullstyrelse styrkt
blifvit, få, uppå tillika der skeende anmälan, tillgodonjuta femtio procents restitution
å belöpande tullumgälder för de skeppsförnödenheter, dem ägaren
genom behöriga intyg visar hafva varit till fartygets tackling och utredning
använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
]När varor af ifrågavarande egenskap införas till riket för att användas
till fartyg, hvilka för utländsk räkning å svenska skeppsvarf byggas, .eller så
som
nya til! utlänning försäljas, böra vid godsets ankomst derför erläggas
stadgade införseisafgifter; men vid det nybygda fartygets utklarering blifva
samina afgifler, med afdrag af ett nederlagsrekognitionsafgiften motsvarande
belopp, godsägaren restituerade, under förbindelse för denne att ställa sig till
efterrättelse de särskilta kontroller i afseende på effei,ternes användande för
det uppgifna ändamålet och återutförseln deraf, sorn af Wår Generaltullstyrelse
föreskrifvas.
Varuprof, i ringare qvantitet af hvart slag, äfvensom modeller, må med
Kommerskollegii tillåtelse tullfritt införas af inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer
likartade tillverkningar.
§ 14.
Allt hvitt socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke
är angifvet .såsom toppsocker, krossad t lump- eller havana- terres-, elier annat
54
under samma tullbestämning hänförligt slag, skall underkastas besigtning af
sakkunnige och ojäfvige personer i tullkammare- eller packhusinspektionsföreståndares
närvaro. Yppas dervid olika meningar om varans rätta beskaffenhet,
hänskjutes frågan till Generaltullstyrelsen, då prof å sockret jemväl bör
insändas.
§ 15.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande utål utländskt råämne
inrikes tillverkade varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund topp-, kandi- och kaksocker 4 sk,
* 1 skålpund kardus-, eller karfvad tobak, äfvensom pressad
och rullad tobak
4 „
„ 1 skålpund snus
5 „
„ 1 st. segelduk af hampa till minst 50 alnars längd . . 8 „
1 st. segelduk af lin till samma längd .
32 „
„ 1 st. packväf af hampa till minst 50 alnars längd . . 6 „
„ 1 st. packväf af lin till samma längd 24 ,.
„ 1 skålpund bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32 eller
deröfver efter engelsk beräkning 4 „
hvarvid iakttages:
1:0 att, hvad socker- och tobaksfabrikater samt bomullsväfnader angår,
minst 100 skålpund af samma vara, och af hamp- och linneväfnader minst sa
inånga stycken, att de tillsammans utgöra 500 alnars längd, skola till export
angifvas och på en gång afsändas; och innefatta följaktligen föreskrifterna härofvan,
angående längden å hvart stycke, endast den grund, hvarefter beräkningen
af premien bör ske;
2:0 att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens under edelig
förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är
svensk tillverkning och af utländskt råämne, äfvensom om bomullväfnad, att
den är tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet af N:o 32 eller deröfver
efter engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammarejournalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:0 att varan, då den är stämpling underkastad, bör vara behörigen
hallstämplad; och
4:o att utförseln verificeras, antingen genom intyg af svensk konsul elkr
vice konsul å lossningsorten, eller, om sådan tjensteman der ej är anställd,
annan vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad, eller
ook, genom attest af vederbörande tullbevakningstjeusteiuan, om godsets be
-
55
▼alming till öppen sjö i den mening, som 30 § af gällande nederlagsförordraing
föreskrifver.
§ 16.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller
till inhemtande af order för sin vidare resa, inlöper i svensk hamn, der
sjötullskammare finnes, må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga
förfriskningar och anställa nödiga reparationer, samt jemväl, under iakttagande
af hvad seglationsordningen föreskrifver1, och efter behörig märkrullas
afgifvande, lossa större eller mindre del af sin last och intaga fyllnad
deri, utan att erlägga tull eller annan afgift för mera, än sorn lossas eller
lastas; men för fartyget belöpande skeppsumgälder skola, med iakttagande
af hvad ofvanstående 4 § föreskrifver, betalas då lossning eller lastning äger
rum. Dock må, under fart från en till annan utländsk ort, svenskt eller
dermed lika berättigad! främmande fartyg, utan sådane umgälders erläggande,
kunna lossa så stor del af innéhafvande laddning, sorn icke öfverstiger
fjerdedeleh af fartygets lastdrägtighet, för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar
må tjena lill grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i svensk hamn intagit en del
af sin laddning, må i annan svensk hamn, der, enligt segla tionsordningen,
lastning får äga rum, intaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges
ttill för hvad lastadt blifvit Då lossning eller lastning på flera ställen ägt
rum, erlägges dock, i öfverensstämmelse med nyss åberopade 4 §, skeppsumgälder
endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis på passet
meddelas.
§ 17.
Skeppare vare skyldig att, på sätt seglationsordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf, som högstberörda förordning bestämmer;
och må det förråd, som för besättningens behof till begagnande om
skeppsbord finnes nödigt, befrias från tull och andra afgifter i utlastnhigsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande
qvantiteter vin, brännvin, kaffe och risgryn, nemligen:
för fartygj kommande från Östersjön, eller, till någon hamn i Halland
samt Göteborgs och Bohus län , från Nordsjöorter samt Holland,
England och Franska JVestersjöhamnarne: 3 kannor vin, 2 kannor brahn
-
56
vin, 2 skålpund kaffe och 3 skålpund risgryn, räknadt på hvarje person af
besättningens och passagerares antal; samt
för fartyg^ kommande från orter utom Östersjön med undantag af
nyssnämnde fart till Halland och Bohus län: 5 kannor vin, 4 kannor brännvin,
4 skålpund kaffe och 6 skålpund risgryn, på enahanda sätt heräknadt.
Härvid hör för öfrigt iakttagas, att vin och brännvin icke moth vartannat
utbytes, så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist
njuta ersättning i den andra varan, äfvensom att hvad af desse och öfrige
nämnde proviantartiklar öfverstiger en skeppares ofvanföre bestämda förråd
1 utlastningsorten skall ovillkorligen förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget
bevisligen utförda provisionsvaror öfverblifvit, må vid återkomsten tullfritt
disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisionsförrådet icke under vistandet i
svensk hamn ombord användes, må, derest det ej till qvarhlifvande fortullas,
nied fartyget åter utföras.
§ 18.
Nödigt förråd af lifsmedel för skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper i
svensk hamn, eller lifsmedlen derifrån med skeppsbåt hemtas, befrias från
utförselstull och andra dermed förenade afgifter.
Svenska fartyg få äfven till skeppsbeliof tullfritt intaga öfriga förnödenheter,
som till skeppets behof i mån af dess storlek kunna anses oundgängliga,
hvartill äfven må i’äknas 1 famn ved, 1 tunna tjära, ’ tunna heck,
2 st. år- och 4 st. spakämnen för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och
derunder.
Främmande fartyg må deremot ej heller till skeppsbeliof intaga sådana
förnödenheter, utan erläggande af derför belöpande tullafgifter.
§ 19-
På det skeppare och besättningar å svenska kravelfartyg, större eller
mindre, må komma till säkert åtnjutande af den loring, som, uti Vårt år
1748 utfärdade reglemente, dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare
och besättning vid den tullkammare, der lossning sker, af den tull,
som för fartygets medbragta last inflyter, mot behörigt qvitto erhålla dess,
loring, utgörande, vid fart jr ån Östersjön, för en skeppare 1 riksdaler 16 sk.,
för en styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen, såväl som gossar,
hvar
-
57
livard era 21 sk.; från de vid Nordsjön, kanalen och Atlantiska hafvet
belägna Europeiska orter, för en skeppare sju riksdaler 9 sk. lör en styrman
tre riksdaler 28 sk., och för det öfriga skeppsfolket hvarje person
två riksdaler 42 sk.; samt från Medelhafvet och Levanten, skepparen nio
riksdaler, styrmanen fyra riksdaler 24 sk., och för hvardera al den öfriga besättningen
tre riksdaler 28 sk., allt svenskt banko; men då tullbeloppet för
medförda varor icke uppgår till minst 50 riksdaler banko, bestås skeppare
och besättning ej någon loring, från hvilken förman äfven inhemska på klink
bygdå samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, sorn komma från medelhafvet, men tillika intagit last uti
Westersjöha umar, njute medellänsk forin g, när tullen för de från Medelhafvet
i svenskt fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbcloppet
för de varor, som annorstädes blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande
bestås endast den mindre föringen.
§ 20.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej
någon minskning i tullen tillåtas, såvida godsägaren sjelf vill detsamma disponera.
Anser godsägaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i
införselstariffen utsatta tull, må han äska laga besigtning å godset, hvilken då
skall af magistratsperson, med biträde af två sakkunnige och ojäfvige män
verkställas, i närvaro af vederbörande tullkammarföreståndare, som äger, att
under tjenstemannaansvarighet, för bevakande af kronans rätt, besigtningsåtgärden
kontrollera. Befmnes godset hafva under transporten undergått förskämning,
skola besigtningsinännen ej allenast härom utfärda intyg, ulan
jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda
vara i oskadädt skick. Derest fog tili anmärkning emot förrättningen
icke förekommer, antecknar tullkammarföreståndaren sitt godkännande å besigtningsinstrumentet,
som ej edsvurne besigtningsman äro pligtige att, der
så äskas, med ed fästa. Tullkammaren låter sedermera, efter föregången kungörelse,
på öppen auktion i behörig ordning försälja hvad förskämdt är, hvarvid,
under iakttagande att godset såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt
försäljes, införseltullen för det, sorn enligt tariffen förtullas efter värde,
beräknas efter faststäld tullprosent å auktionspriset, samt för annat gods
emot tarifbestämmelsen minskas i samma mån som auktionspriset understiger
det vid besigtningen för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande
behållna auktionssumman att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsägaren
Bih. lill R. St. Prot. 1847 oc^ 1848, 1 Sami. 1 A/d. 10 Haft. 8
58
tillställas. Försummar godsägare fullgörandet af bevisningen om varans förskämning
utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom angifningsinlagan,
jemlikt 30 § af gällande seglationsordning, bör vara till tullkammaren
aflemnad, ansvare för tullafgifternas fulla erläggande, derest lian
icke genom skriftlig anmälan bos tullkammaren, inom samma tid, afstår sin
rätt tili den skadade varan, som då genom offentligt utrop för kronans räkning
genom tullkammarens försorg försäljes.
Beträffande förtullningen af varor, hergade från strandade, utrikes ifrån
komna, fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, att varorna
icke kunna, för befordrande till destinationsorten, åter intagas, eller om dessa
till större eller mindre del finnas så sjöskadade, att de till vidare försändning
icke utan äfventyr kunna användas, godsägare eller dess ombud må ii ga
att godset i den stapelstad, dit det beqvämligast må kunna föras, eller, om
dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport, å landet i strandningsorten,
efter föregången kungörelse, genom offentlig auktion i vederbörlig ordning
låta försälja;
2:0 att för' detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör
anställas, då strandningen skett inom stads område, af magistratsperson, och
i annat fall af kronofogden i orten eller annan behörig kronobetjent, med
biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande
tullkammarföreståndare, sorn äger att, under tjenstemannaansvarighet,
för bevakande af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera, och, om fog
till anmärkning icke förekommer, å besigtnjngs-instrumentet, som ej edsvur •
ne förrättningsmän äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa, anteckna sitt
godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter
derom af Vår Befallningshafvande i länet utfärdad kungörelse; dock, om
någon vara befinnes så skadad, att, utan äfventvr af dess förderfvande,
något längre uppskof med försäljningen icke kan äga rum, må denna, så
snart kungörelse derom i strandningsortens och närmaste stads kyrkor blifvit
uppläst, verkställas; börande i besigtningsinstrumentet, vid slik händelse,
meddelas intyg så väl om behofvet af en skyndsammare försäljning, som om
verkställbarheten af godsets försändande i försäljningsändamål till stad;
4:o att alla de varor, som genom väta ieke äro underkastade förskämning ,
eller som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola såsom fullgoda varor
enligt tulltaxan förtullas; hvaremot med tullberäkningen för de öfriga må
förhållas, såsom i l;sta mom. af denna § stadgas;
1
59
5:o att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen
öppet lemnadt att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera
eller inom stadgad preskriptionstid reexportera, det skall ankomma på säljaren,
att, medelst en gemensam inlaga, som inom’ fjorton dagar efter auktionsförrättningen
bör, med bifogande af auktionsprotokollet, ingifvas och
särskilt upptaga hvad till återutförsel ämnadt är, å tullkammaren angifva
bela det varuparti, som försåldt blifvit, och att belöpande afgifter för detsamma
inom den i seglationsordningen föreskrifna tid inbetala, vid påföljd,
som i sagda författning jemväl stadgas.
§21.
Den särskilta afgift, som utgår under benämning afgift till handelsoch
sjöfartsfonden, uppbäres, jemte införselstullen, på sätt Wår nådiga kungörelse
af den 19 Juni 1835 derom stadgar, eller WI finne skäl att framdeles
i nåder förordna.
§ 22.
Städernes tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras
genom deras egen försorg och erläggas efter de för hvarje stad gällande föreskrifter.
Varor, som i allmänhet äro fria från införsels- eller utförselstull,
befrias jemväl från tolag vid inkommande eller utgående.
Ull är från tolag fri äfven vid införsel.
För nedannämnda varor, när de till riket införas, skall tolagen beräknas
på sätt som följer, nemligen:
för hampa tili en fjerdedel, för ankare och kettingar till hälften, för
bleck och spik af koppar till fartygs förhydning tili en tredjedel, samt för
segelduk till tre fjerdedelar af i allmänhet stadgadt belopp.
För jern och koppar samt deraf tillverkade effekter må vid export tolag
ej beräknas till högre belopp än utförselstullen.
§ 23.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder
till efterrättelse Wår den 24 Maj 1825 utfärdade nådiga förordning med
de förändringar och tillägg, som sedermera blifvit i nåder beslutade och
kungjorda.
§ 24.
De svenska sjöfarten på aflägsnare orter beviljade förmåner af lindring i
tull samt handels- och sjöfartsafgifter, nemligen:
60
af i5 procent för produkter oell tillverkningar af länder, belägna på
fasta landet af Amerika, norr örn 25 graden nordlig latitud, eller af någon
främmande koloni i Westindien, vid direkt införsel derifrån med svenska
skepp, samt för svenska produkter och tillverkningar vid direkt utförsel till
främmande kolonier i Westindien;
af 25 procent för svenska produkter och tillverkningar, utförda i svenska
skepp direkte till ön S:t Barthelemy, till orter å östra kusten al Amerikas
fasta land, söder om 25 graden nordlig latitud, eller till Godahoppsudden,
och för dessa länders produkter och tillverkningar, derifrån direkte
införda till Sverige i svenska skepp;
af 33 t procent för svenska produkter och tillverkningar, som i svenska
skepp utföras direkte till orter på andra sidan Godahoppsudden, äfvensom
till hamnar å andra sidan Kaphorn, samt för dessa orters produkter och tillverkningar,
som direkte derifrån i svenska skepp införas;
komma tills vidare att fortfara, men må, vid varu införsel; äga rum
endast för sådana fartyg, som, under loppet af tre års tid näst löre införseln,
bevisligen från svensk till transatlantisk hamn utfört last af svenska produkter,
motsvarande minst fartygets halfva drägtighet.
§ 25.
De särskilta traktater och afliandlingar, som med främmande makter
blifvit angående handelsförhållanden afslutade, tjena till behörig efterlefnad
vid afgifters beräknande för fartyg och varor, under den tid samma traktater
och afliandlingar äro gällande.
Litt. E.
6t
Lii. E.
Brännvin af sädj potates eller andra jordfrugter j utom holländsk genevera
Brännvin af frugtj utom fransk konjak och i vissa fall sprit.
Nya kläderj utom fruntimmers-, af logifna tyger.
Måladt eller tryckt, oäkta porslin*
Sockersirop.
Topp- j kandi- och kaksocker♦
Wäfnader:
helsiden-:
alla släta sidentyger, såsom taft, satin, levantin, eller af hvilken amian
benämning som helst, enfärgade, skiftande, rutiga eller randiga, hvaruti
någon inväfd blomma eller figur icke befinnes.
shawlar, shawletter och andra dukar, utom af gaze eller annan gles
väfnad, eller af bourre de soie, samt genom tryckning eller pressning
fasonerade.
halfsiden-:
shawlar, shawletter och andra dukar under 10 riksdaler värde stycket.
bomulls-:
genom väfnadssättet släta, i 1845 års taxa ej specificerade, både hvita
och färgade, äfvensom tryckta eller pressade, då de i finhet ej hålla
öfver 80 trådar på tummen i ränningen.
släta shawlar, shawletter och andra dukar, af färgadt garn, större och
mindre, samt tryckta, under 7 qvarters fyrkant, fransarna oberäknade.
0'Ue ;
boj, flanell af kamullsränning och kardullsinslag, färgad eller af större
bredd än 61 qvarter, kläde, dråp, halfkläde, vadmal, ratin,
och korderoj, samt kasimir af andra färger än hvitt, gult och rtV t,
eller af större bredd än 6 qvarter.
shawlar, shawletter och andra dukar, under 6 r:dr 32 sk. värde stycket.
halfylle-:
flanell (af ull med blandning till minst hälften af bomull, lin eller
hampa.)
Bih. till R, St. Prof. 1S4.J och tSyS, 1 Sami, i ■'l/d, io Haji.
9
62
lVäfnader:
halfylle-:
shawlar, shawletter och andra dukar (af ull och Bomull) under 6 r:dr
32 sk. värde stycket.
linne-:
lärft, hvaraf en qvadrataln väger till och med 3 lod.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Litt. F.
TABELL,
utvisande värdet ä de åren 1843, 1844 och 1845 införda qvanliteler af nedannämnda varor, för
hvilha tullfrihet föreslagits, äfvensom t medeltal den för dem belöpande införselstull.
Agat, oarbetad
Alabaster, oarbetad
Aloe, kan ej utrönas, enär artikeln förut varit
hänvist till lika tullbehandling med gummi
Ambra
Angelika
ärli, ek-
andra slag
, last och bastrep
ten: elfen-, oarbetadt
hvalfisk-, oarbetadt, klofvet eller spjelkadt
Bernsten, rå och oarbetad
Bilder, andra slag än konstnärsarbeten . .
Blöd, ox- och andra kreaturs
Bokstaf sstämplar samt boktryck eller stilar:
förslitne och obrukbare eller stilskrot
Bolus, hvit eller röd, samt terra sigillata
Brunsten
Bäfvergäll
Caoutschouc
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst
2 famnars längd sönderhugget tågvirk
Dun, alla slag
Emalj, i massa
Värdet af införda varor åren
1845.
1844.
1845.
Medeltalet af dc
åren 1843, 1844
och 184S införda
varornas värde.
Medeltalet af
den för varorna
under åren
1843,1844 och
1843 belöpande
införselstull.
—
—
—
—
10
—
—
—
—
—
5
4
_
2
—
40
—
—
—
—
—
—
—
—
15
4
—
-
8
—
—
—
—
—
35
—
—
140
—
—
15
—
—
65
16
—
1
28
251
42
-
136
7
—
127
47
—
165
16
—
55
5
2
35
—
68
59
—
58
30
50
18
8
19
—
4
30
—
1
—
—
4
12
—
5
50
—
16
6
868
11
—
584
51
—
1,203
51
—
885
24
4
44
15
2
2,556
12
—
2,156
52
—
4,428
46
—
2,967
14
222
26
5
122
24
—
71
2
—
46
57
—
80
5
—
4
.
3
48
56
—
58
8
—
102
16
—
69
56
—
6
46
10
28
10
67
16
—
575
—
—
222
40
8
10
59
7
558
4
507
14
—
181
12
275
56
17
10
8
5
36
—
8
56
—
9
18
—
7
14
—
3
8
600
-
—
456
52
—
565
16
—
540
—
27
_
951
24
—
552
24
—
549
6
—
677
34
—
28
11
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
—
—
—
—
—
5
16
—
—
52
107
24
—
48
56
—
16
12
—
57
24
—
2
41
—
Transport J — | — | — | —
Pil. X 2 till It. St. Prot. 1817 och 1818. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
-| 6,0701 i\ 8| 408j 4J 4
2
Transport
6,070
4
8
408
4
Fiskskinn, oberedda ....
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Fjäder, ospritad
55
—
—
241
—
—
44
24
—
112
40
—
25
24
Fjäll, hvalfisk-, eller ossa sepia;
. . .
• .
165
50
—
158
18
—
91
6
—
157
24
—
11
22
Foglar, lefvande eller slagtade
765
6
—
550
50
—
551
42
—
541
42
—
108
18
Frö, rof- och rapsat- .
102
4
—
5,525
—
—
196
42
—
1,207
47
4
12
5
andra ej specificerade slag
526
7
—
592
9
—
690
40
—
556
lii
8
55
50
Färgmossa, alla slag . . .
55
15
—
16
12
—
—
—
—•
25
41
—
1
9
Gips
—
—
168
56
—
159
18
—
254
18
—
25
21
Glasgalla
20
6
—
25
44
—
61
12
—
55
4
8
5
16
Hampa, ohäcklad, (se anmärkningen här
dan)
ne-
- -
-
_
—
Horn, oarbetadt
1,895
56
—
2,697
40
—
1,094
16
—
1,895
14
8
70
50
Hvalraf eller spermaceti . .
5 598
12
—
2,545
24
—
1,154
12
—
2,566
—■
—
197
8
Hår, borst
—
—
1,050
—
—
1,592
24
—
2,507
24
—
125
18
har- eller kanin- . . .
1,247
24
—
1,197
24
—
878
6
—
1,107
54
—
55
18
mennisko-
241
52
—
258
16
—
495
40
—
551
45
4
49
58
andra ej specificerade slag
. . .
•
25
—
—
25
—
—
5
—
—
18
16
—
2
56
Jord, polér-
150
15
—
855
20
—
122
18
—
562
1
8
15
4
Kalksten
297
44
—
—
—
—
85
56
—
127
10
8
6
17
Kopparstick, estamper och lito
beten
grafrska
ar-
7,950
20
4,775
56
7,901
15
6,869
7
—
544
21
Marienglas
50
56
—
14
—
—
80
50
—
48
22
—■
8
5
Mos, enbärs- och fläder-, samt mullbärssaft ■
60
6
—
15
—
—
87
24
—
54
10
—
6
57
Murklor
.
,
7
20
—
—
—
—
—
—
—
2
22
8
—
25
Muskus eller desman . . .
.
510
—
—
745
—
—
220
—
—
425
—
—
10
50
Nicht eller tutia
1
12
—
17
24
—
2
14
—
7
—
8
—
55
Näfver
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Perlemor, oarbetadt ....
41
42
—
110
50
—
44
55
—
65
55
—
5
15
Persikokärnor
88
56
—
84
56
—
66
56
—
80
4
—
16
52
Pimpsten
45
—
521
2
—
482
29
—
1,056
25
105
51
Rabarber, rot
5,911
52
—
5,619
8
—
2,424
8
"1
5,985
—
_l
598
24
Träns
port
-
-
-
-
-1
-
-1
50,209l55
'1
2,062 |l41
3
Transport
- -
50,209
55
4
2,062
44
8
Rabarber, pulver
546
52
—
17
16
—
45
16
—
155
57
4
20
42
8
Russinstjelkar
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Sand, fin eller perlsand
22
—
—
51
—
—
42
56
—
58
28
—
8
1
10
7
28
—
—
—
2
25
4
—
12
5
Sköldpadd, oarbetad •
941
52
—
470
40
—
108
16
—
506
45
4
25
16
8
\Smergel
289
14
—
215
16
—
1,189
28
—
564
55
4
25
25
6
Sten, qvarn-, rhenska
1,900
—
—
1,900
—
—
2,100
—
_
1,966
52
—
19
52
all annan, ej specificerad, oarbetad eller
i block
.
—
—
—
—
—
—
15
16
—
5
5
4
—
12
5
Tonkabönor
45
16
—
57
24
—
50
—
45
29
4
6
26
—
Trippel
59
6
—
115
24
—
41
56
—
64
58
—
8
47
11
Trädvaror:
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
buxbom och pockenholtz
2,229
3
—
859
22
—
1,540
24
—
1,469
52
4
75
25
3
alm, ask, bok, björk, ek och andra ej
specificerade sådana trädslag, som
växa inom landet
8,690
52
—
7,751
52
—
6,280
o
—
7,576
58
4
75
56
10
furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar . . .
—
—
—
—
—
—
o
—
—
1
—
—
—
2
4
Violrot . . . ,
555
—
—
204
58
—
224
55
—
254
59
8
25
25
2
Summa
42,84o|55
It 12,351 J11
*
Anm. Vid förestående summa S 551: 11. 4. iakttages, att den rätteligen bör vara så mycket högre, som det tullbelopp, hvilket
må hafva influtit för införd ohäcklad hampa, men hvilket tullbelopp icke kunnat utrönas i anseende dertill, att hittills
varit stadgad gemensam införselstull för all hampa, såväl häcklad som ohäcklad. Enahanda anmärkning gäller för artikeln
Aloe, som enligt gällande taxa tulJbehandlas under den allmänna benämningen »Gummi».
Litt. G.
TABELL,
utvisande värdet ä de åren 1843, i844 och 1845 utförda qvantiteter af nedannämnda varor, /Jr
hvilka tullfrihet föreslagits, äfvensom i medeltal den för dem belöpande utförselstull.
Värdet
af utförda varor åren
Medeltalet af de
åren 1843, 1844
och 1843 utförda
varornas värde.
Medeltalet «fi
den för varor-  na under åren
1843,1844 och
1843 belöpan-  de utförselstull
1843.
1844.
1843.
Aska:
rå, af träd eller andra vegetabilier
pott-, vä liad eller oraffinerad . .
12
24
12
24
8
16
40
Bokslafsstämplar samt boktryck eller
stilar: förslitne och obrultbare, eller
stilskrot
Brunsten
—
—
16,526
12
—
14,970
—
—
12,803
56
—
135
18
9
Dun, alla slag
472
24
—
30
—
—
695
—
—
399
8
—
19
46
—
Fisk:
saltad eller inlagd:
kabeljo, långor och torsk . . .
lax
sill
360
103
—
—
366
45
914
12
28
—
881
12
12
24
602
50
309
24
1
4
5
5
1
20
4
4
strömming
all annan
torr eller rökt:
gråsidor eller sej .....
lax och ål
långor och torsk, med derunder
inbegripne rotscher, samt klipp-,
stock- och platt eller bredfisk
andra slag
2,763
4
304
3
35
16
—
20
3,706
9 295
1
52
15
32
—
1,000
614
17
3
24
—
921
6
1,370
1,158
7
32
52
10
1
24
8
7
16
11
52
2
16
18
5
8
8
10
5
Fjäder:
ospritad
spritad
1,344
2
—
—
2,092
—
—
2,036
72
—
—
1,824
24
32
—
19
12
4
Frö:
hamp- och lin-
rof- och rapsat-
146,810
58,070
20
40
—
109,185
25,402
20
4
—
96,966
12,529
42
8
—
117,664
23,554
11
1
4
4
1,176
235
30
16
10
10
Glasskärf eller krasglas , . . .
—
—
—
—
—
—
15
—
—
5
—
—
13
4
Transport
1 ~
1
1
1
1
1
1
|
| 1162,668137
J!11,647 136 [ 10
5
Transport
162,668
57
8
1,647
56
10
Halm
‘lampa
_
‘lorn:
arbetadt
371
52
1,861
52
479
8
904
8
152
47
4
platter
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
himla
3
56
—
225
—
—
—
76
12
—
—
50
6
Mår:
borst
700
_
625
1,990
1,105
11
94
6
häst-, eller tagel
—
—
57
24
—
—
12
24
—
5
7
nät
—
—
12
24
21
2
—
11
8
8
.
4
6
ölriga slag
—
—
—
—
—
—
Hö
5
1
52
—
10
Jern:
■ "tet:
bomber och kulor, champloune-  rade till visst mått och renfi-  lade, kanoner, stycken, nick-  hakar och mörsare, samt fi-  nare och gröfre lavetter . .
193,576
163,752
180,261
179,130
52
1,863
43
4
Kummin
1,290
—
200
—■
5,040
—
1,510
—
—
11
—
6
Ma-.s
Musslor:
friska
43
24
186
769
24
555
3
24
6
insyltade eller saltade
—
Näfver
14
—
—
s
16
—
—
—
6
21
4
1
—
4
Pelsverk eller pelterier:
oberedda:
bäfverskinn
får- och lammskinn:
svarta öfriga slag ....
alla andra oklipta . . . .
—
. .
28
9
16
_
4
8
hermelin- eller lekattskinn . .
68
—
8
25
16
.
12
8
hillerskinn
—
. .•
jerf- eller filfrasskinn . . . .
S5
32
■
32
52
16
16
34
10
8
14
8
loskinn
266
32
996
52
431
32
565
5
14
5
mårdskinn och mårdsvansar .
832
—
108
1,647
—
869
8
14
5
nertz- eller rnenuckerskinn . .
—
—
-..
___
renskinn ........
309
16
—
286
32
—
714
32
—
456
42
8
4
54
9
Transport j
—1547,6991211 — 15,695 (28 [
<■>
Transport
—
—
—
—
—
—
—
—
—
347,699
21
—
5,695
28
Pelsverk eller pelterier :
oberedda:
10,332
11
räfskinn
7,816
—
—
12,196
—
—
11,644
—
—
—
—
1
skjälskinn
ulterskinn
233
—
443
z
353
—
—
411
52
—
4
50
alla andra slag
338
16
—
2,140
32
—
2,242
—
1,647
'
16
22
Tenn:
oarbetadt, samt arbetadt, gammalt
och sönderbrutet
—
—
—
—
Tenn- och blyaska
1
29
—
—
—
—
—
—
23
8
—
3
Tran och späck, alla slag . . . .
—
—
—
83
—
—
3
—
50
—
12
Trädvaror:
fanérskifvor
—
—
—
—
—
—
90
—
—
—
—
—
handspakar
92
4
—
33
16
—
—
—
78
22
8
1
46
pumpträd;
borrade
•
—
—
—
115
16
—
16
32
—
45
16
—
1
4
Vinsten :
169
rå
—
—
—
542
24
—
166
12
—
28
—
2
16
Vismut
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Summa] - |-|-| - |-|-| - |—|-|s60,«32| l| 4|3,73i|2o|
7
Lit. II.
TABELL,
ut vi?/'ide den minskning i tullinkomsten, som genom föreslagna nedsättningar i af gift sbeloppen skulle
opkomma, med antagande af enahanda import qvantitet er hädanefter, som under åren 1843,
1844 och 1845 samt i vissa fall år 1846.
Införda varuqvantiteter
_ =T
o?
O -1
3 »
09
Ö* 23:
ft> 73
■S8!
-1 5"
< ro.
x ro
2 »
Medeltal
för varö
Kongl. Ma
förslag i
dakiion
taxan, 1
ti
5: C- 3
a_ ro a, c
3 » » 3 :
sr») sr — g- 2
2. Sr» « :
—
T
år
1843.
år
1844.
år
1845.
Medium.
sr 5
n
=
COÄ
lfa. <
Ci 29
• 3
o. 3 n>
OS»'*
— 29
£. p 2
73 X! SL C.
• 29 —• t>-
■+ 09 3
= 2.» =
O: —s
X
B — -
® ' ?
Tr 3 ®
ar
S.®
es= o.
5: ~ a
^ R 3
x —
■U — 29 g
® 2,3 -  3 (J3 ® *
-■ 2 hj
73 cn 2
» 2: m
c
—31
Si, i
<5
5'
tilun :
alla slag
Ltt
33
39
54
« %
—
25
17
1
12
25
5
12
39
8
lissa foetida
tt
2,970
1,730
2,292
2,330%
—
194
10
8
145
32
—
48
26
8
Balsam:
mecca-, peruviansk och tolu-
tt
136
132
101
129%
40
25
,16
10
24
15
1Band:
j sammets-, äfvensom i allmänhet si-  llen- och halfsiden-, förtullas lika
med väfnader af samma ämne.
anora slag  tt
• Skill
7,284
naden
6,645
kan
6,329
ej utrö
6,752%
nas.
6,752
32
3,376
16
3,376
16
j Beri I ja
Sktt
Ltt
^ En
dast för
ändring
i förtull
ningsgru
nden.
| Ben:
elfen-, arbeladt
tt
433
307
350
364
546
_
364
182
1 Bensvart, benkol eller bister .
Ltt
4,826
4,980
8,876
6,227%
—
1,297
17
4
1,037
42
8
259
22
8
Bie slagarcarbeten, ej specificerade:
olackerade  tt
lackerade  tt
—
—
-
-
2,467
12,047
616
4,282
36
16
-
411
2,676
8
22
—
205
1,605
28
42
-
Blommor:
artificiella . •»
delar af artificiella blommor
tt
tt
216
46
un
15
138
40
157%
33%
—
2,360
210
20
—
1,573
134
16
32
—
786
75
.32
36
-
Bly:
arbetadt, ej specificeradt:
omåladi och olackeradt
mäladt eller lackeradt . .
tt
tt
> Skill
naden
kan
ej utrö
nas.
Blyerts
Ltt
169
52
86
102%
—
51
8
—
42
37
4
8
18
8
Blyertspennor:
aila andra slag än timmermans
- tt
1,999
1,566
1,752
1,772%
1,107
34
886
8
221
26
__
Bly socker
«
12.458
8,909
18,642
13,336%
-
555
32
8
416
36
6
138
44
2
Transport |
- !
-
-
~
-
18,040
»1
9|
11,093145111,
6,946110 tO
8
Transport
18,040
8
9
11,093
45
11
6,946
10 10
Blår:
39
32 —
hamp- och lin- Sk®
t i
1
3
6
54
32
—
15
—
—
Bok- oell koppar sticks svärta . ®
2.855
3,188
2,297
2,780
—
231
32 i
1
173
36
—
57
44 -i-
Bomullsvadd  ®
—
—
C
2
—
161
—
—
12
—
—
4 4
Borax  ®
8,223
10,995
7,615
8,944/,
—
465
40
10
372
32
8
93
8 2
Broderade arbeten:
16 —
af guld och silfver .... lod
—
—
0
%
—
26
8
—
10
8
—
Brännvin och Sprit:
alla andra slag än fransk konjak,
odestilleradt eller destilleradt:
af till och med 8 graders styrka:
Skill
naden
kan
ej utrö
nas.
för hvarje öfverskjutande full!
grad ökas införselstullen med'
1 skilling.
Bröd:
8
30 4,
ar hvete  ®
141
320
350
270/,
—
11
12
5
30
4
5
» andra slag  ®
33
432
7,060
2,508%
—
52
12
4
26
6
2
26
6
Böcker med inbundet rent eller li-
nieradt papper dtaga tull lika med
■ Skill
naden
kan
ej utrö
nas.
papperet med tillägg af 50 procent.
Cacao  ®
34,403
17,466
12,361
21,410
1,784
8
—
1,338
6
—
446
2 —
Caffe:
brändt, och alla till kaffesur-
rogat användbara brända
16
17
32 —
växter
®
212
763
297
424
—
53
—
—
35
—
Campher:
oraflinerad och raffinerad . . ®
5,552
7,081
6,122
6,251%
—
1,489
6
8
781
23
4
707
31 4
Capris
®
861
917
430
736
—
107
16
—
76
32
—
30
32 -
Caslahier  ®
1,744
3,212
2,117
2,357 %
—
98
11
4
73
32
6
24
26 10
Chinabark:
35 8
omalen
®
443
519
297
419%
—
34
46
8
26
11
—
8
Chocolad  ®
299
224
226
249%
-
83
10
8
62
20
—
20
38 8
Cichoricrot
®
67,248
34,070
525
33,947 %
—
707
13
8
471
25
1
235
36 7
Coboll-
malm ........ ®
1
—
1
%
—
—
32
—
—
16
—
—
16 —
metall  ®
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— —
Coriander  ®
1,857
6,166
4,476
4,166%
—
173
29
4
86
38
8
86
38 8
Cubeber
®
1,178
1,157
1,008
1,114%
—
185
34
8
92
41
4
92
41 4
Dref Sk®
18
14
21
17%
-
26
24
—
17
32
—
8
40 —
Férnissa ........ ®
185
716
741
547%
—
136
40
68
20
—
68
20 —
Filar .... -  ®
10,286
10,728
13,583
11,532%
-
1,441
26
961
1
4
480
24 8
Transport| —
1 ~
1 -
1 -
1 -
| 25,17S
| —
1 2
| 15,780
1 9
1-
| 9,398|39| 3
9
Transport
25 179
3
15,780
9
9,398
39
3
Vinge borgar och Syringar,
af andra ämnen än guld och
silfver  fl
1,235
1,277
1,579
1,363%
454
26
8
340
44
113
30
8
Fisk:
sali d eller inlagd:
anchovis. sardellcr och thonfisk ff
13«
302
2,550
996 %
166
5
4
103
39
4
62
14
kabeljo, längor och torsk tunnor
895
298
588
593%
—
1,484
8
—
1,335
36
—
148
20
—
lax tunnor
2,257
1.710
1,112
1,693
5,079
—
—
4,514
32
—
564
16
—
sill tunnor
100,591
184,865
175,356
153,604
102,402
.32
—
96,002
24
—
6,400
8
—
strömming tunnor
9,958
8,395
6,818
8,390%
—
8,390
16
—
5,243
46
—
3,146
18
—
all annan tunnor
294
143
224
220%
—
440
32
—
413
6
—
27
26
—
Lfl
7,513
4,716
435
4,221%
—
5,628
21
4
3 166
—
—
2,462
21
4
formar, krukor och potten för
sockerbruken
fl
111,808
32,360
13,639
52,602%
182
31
1
91
15
7
91
15
6
Frugter och bär, ej specifice-  rade :
friska tunnor
542
973
425
646%
1,272
4
485
787
4
torra  Lfl
94
80
54
76
—
92
44
—
50
.32
—
42
12
—
Färger och färgningsumncn:
bie ilja, raspad eller malen . fl
2,675
4,467
7,992
5,044%
_
70
3
1
52
26
5
17
24
8
catechu, eller terra japonica fl
74.757
46,485
78,463
66.568%
—
462
21
9
346
34
1
115
.35
8
gt och ljus-ocker eller kyl-  lerfärg, samt ockcrgelb och
brunocker  f£
92,261
85,853
105,591
94,568%
820
44
6
656
35
10
164
8
8
gurkmeja eller curcuma . . fl
4,257
5,445
7,584
5,762
—
120
2
—
60
1
—
60
1
—
qucrcitron  fl
37,293
19,751
,33,277
30.107
313
29
6
209
3
8
104
25
10
sappan, malen  fl
2,666
10,149
*10,349
7,721%
321
34
8
80
20
8
241
14
—
schuttgelb  S
2,57.3
4,253
2,891
3,2.39
89
46
8
67
23
—
22
2,3
8
spanskgröna  fl
15,257
20,009
21,124
18,796%
—
1,760
5
—
1,564
14
8
195
38
4
stocklack f£
3,520
—
—
1,173%
8
7
1
6
5
4
2
1
9
sumack  f£
127,206
91,469
91,910
103,528 %
1,797
17
7
1,078
20
2
718
45
5
umbra . . ., ft
1.675
2,106
2 272
2,017%
28
1
1
21
—
10
7
3
wau eller gaude f£
5,834
1,641
6,252
4,575 %
47
31
10
23
39
11
23
39
11
wejde  fl
36,530
44,919
33,433
38,294
531
41
4
199
21
6
332
19
10
ängskära fl
—
—
—
—
—
—
—
andra slag, ej specificerade . f£
53,428
52,914
74,487
60,276 %
—
5,023
1
4
3,767
13
—
1,255
36
4
Galläplen  fl
18,404
12,170
18,756
16,443%
—
685
7
—
513
41
3
171
13
9
Garn:
bomulls-, otvinnadt, enkelt
eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:
ofärgadt  fl
501,140
.308,674
250,753
353,522%
44,190
14
36,825
11
8
7,365
2
4
tvinnadt, eller tråd alla
slag  fE
9,500
10,787
14,738
11,675
5,263
8
3,891
32
1,371
24
i camél-:
färgadt.tvinnadt eller dubb-  leradt
fl
73
335
18.3
197
65
32
41
2
24
30
| hamp-, eller segel- och bind- fl
476
366
337
,393
65
24
—
40
45
—
24
27
—
j| Transport
1 -
1 -
1 -
1 -
-
212,437117
|i
176,974
3
11
35,463)l3
2
Bii. N:o 2 till K. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd, 10 Häftet.
(
l
10
Garn:
linne-:
olvinnadt:
ofärgadt
färgadt
tvinnadt, eller Irad alla slag
ull-, alla slag:
ofärgadt
färgadt
Glas:
buteljer, burkar och flaskor:
(karafiner och slipade flaskor
härunder ej inbegripna)
till och med % kanna . .
deröfver till och med %
kanna
af större rymd ....
fönster-, alla slag ....
Glas finsser :
oslipade
slipade eller ritade . . .
Glete eller glitt, alla slag . .
Guld:
bok-, äkta
oäkta
musiv-, puder- eller unsen- .
Gulddrag ar ear beten,
af guld och silfver:
tråd:
äkta eller halfäkta
oäkta
fransar, galoner, gramaner
och andra ej specificerade:
äkta eller halfäkta
oäkta
Hagel, alla slag . .
Handskar, af alla slag
Hartz
Hattar:
af strå
» siden eller annan väfnad
» ull, hår eller silke . .
» läder, fiskben, papper, trät
eller rötter m. m
Hallflälor, af halm eller strå
lort
—
-
-
-
-
212,457
17
1
176,974
.3
11
.35,46.3
1.3
2
!
6,750
6,826
7,902
7,159/3
1,789
40
1,19.3
10
8
596
29
r
—
—
2,075
691%
—
259
18
—
172
44
—
86
22
—
tt
750
2,002
1,744
1,492
—
1,054
5
4
497
16
—
556
.37
f
_
. .
_
—
215
79
42
—
.35
24
44
18
4
a
7,438
2,709
4
1,859
24
849
28
T
st.
67,075
47,666
38,921
51,221
341
.32
9
256
5
85
27
9
st.
22,184
8,577
13,749
14,837
.346
9
6
259
31
1
86
26
s
st.
78
45
29
51
—
2
18
.3
1
37
II
—
28
7
Förtull
ningsgr
unden
ändrad.
Skillnade
n kan
cj
ut
rönäs.
a
359
28
576
321
_
120
18
80
12
40
6
a
55
8
10
24%
—
18
12
—
12
8
—
6
4
—
a
24,791
12,855
17,397
18,347%
—
382
11
.3
254
.39
9
127
19
11
lod
lod
Endast
förän
dring i
förtullnin
gsgrunde
n.
lod
8
14
73
31%
—
15
9
4
7
44
5
13
4
lod
3
1
20
8
12
lod
—
16
24
13%
—
3
.3.3
9
1
18
8
2
15
1
lod
2
116
39 %
19
32
1.3
5
4
6
26
8
lod
2,525
3
134
886%
—
352
24
—
184
.34
8
147
37
4
a
603
1,414
2 270
1,429
—
89
15
—
59
26
—
29
37
—
a
5,199
3,939
4,230
4,456
—
13,368
-
-
8,912
—
-
4,456
-
—
i,a
2,863
3,396
5,314
3,857%
—
1,285
42
8
642
45
4
642
45
4
st.
708
2,463
2 231
1,800
_
1,850
1,800
.30
st.
85
56
128
83
—
207
24
—
166
—
—
41
24
st.
149
427
117
231
—
462
—
—
346
24
—
115
24
st.
1
30
1,199
410
—
410
—
—
205
-
—
205
—
—
a
262
550
571
461
—
1,22.9
16
—
614
.32
-
614
32
—
lort
-
-
-
—
238,792
13
*
194,551
14
1
44,240147
3
\
Transport
238,792
13
4
194,551
14
1
44,240
47
3
Bern:
arbetad!:
( knappar, olackerade och lac-  kerade  ®
26,307
6,376
36
4,384
24
2,192
12
andra slag ®
7,774
6,873
4,233
6,293 /3
—
6,293
16
—
4,195
26
8
2,097
37
4
B‘Klor och Skinn:
ej 1,änförliga till pelsverk:
oberedda : *)
torra Tt
1,660,128
69,172
57,643
16
11,528
32
andra slag ®
—
—
—
—
723,537
15,073
33
—
12,561
19
6
2,512
13
6
beredda eller läder:
karduans- samt färgade
eller tryckta skinn . . ®
2,922
4,383
2,191
24
2,191
24
pergamentsskinn . . . ®
S
6
8
6'A
—
6
16
4
36
—
1
SS
—
andra slag, med eller utan
lacke ing ®
20,210
5,844
12
—
4,210
20
—
1,633
40
—
pebverk:
oberedda:
jerf- eller filfras-, lo- och
räfskinn “5
4
1/3
24
13
4
10
8
andra slag ®
31
82
106
73
—
85
42
8
36
24
—
49
11!
8
Bär:
häst-, eller tagel ®
37,143
14,563
11,314
21,008
—
1,094
8
—
875
16
—
218
40
—
Wicktor, lialcar och hyskjor . . ®
237
233
225
245
245
—
—
81
32
-
163
16
-
Hängslen par
—
-
-
-
1,051
2,102
—
—
1,401
16
—
700
32
—
Ingefära:
insyltad ®
3,430
743
1,123
l,7722/3
—
590
42
8
443
8
—
147
34
8
/; umenter:
matematiska, optiska, fysiska
och navigations-:
glasögon och lorgnetter r:ds v.
2,272
1,795
2,209
2,092
523
418
19
2
104
28
10
musikaliska:
positif st.
_
1
3
l/s
22
10
8
13
16
8
42
8
andra slag, hufvudsakligen
af metall st
42
37
50
43
172
16
_
86
_
86
16
_
» träd st.
11
—
3
6 f3
—
17
37
4
5
16
—
12
21
4
I ister, svin- eller gås- . . . . ®
930
—
-
510
—
14
25
6
12
44
-
1
29
6
Jern:
j gjutet:
kanoner, stycken, nickhakar,
mörsare, ostämplade och
oborrade .... Sk®, st.v.
hällar, lod och lödjor Sk®, st.v.
1
—
—
'A
—
2
—
—
—
32
—
1
16
—
midt eller valsadt:
ankare Sk®, st.v.
34
64
76
58
-
348
—
—
290
—
-
58
—
-
Transpoit
1 -
1 -
1 -
-
1 -
351,359145
1 2
283,4071 32
1 9
| 67,952112
1 s
■ Härunder inbegripne: bock-, get-, får- och lammskinn, mer eller mindre klippta.
12
Transport
351,359
45
2
283,407
32
9
67,952
12
5
Jern :
smidt eller valsad!:
plåtar:
olörtente, under 3/
turn
tjocka . . .
SkU. st.v.
64
—
—
21%
192
—
—
181
16
10
32
_
jerntråd ....
. .
a
Skill
naden
kan ej
utrönas.
spik af 2 tums längd och
deröfver . . . .
Sk^fc. st.v.
—
—
—
—
all annan, samt allt
manu-
faktur- och handtverkssmi-
de ej specificeradt:
opoleradt . .
poleradt . . .
\ Skill
naden
kan ej
med sä
kerhet ut
rönas.
Jernslcrot, gjutet, smidt eller val-
sadt, derunder inbegripne kas-
serade kanoner, bomber
mör-
säre och kulor . . .
SkU. st.v.
—
—
2
%
—
1
32
—
1
16
—
—
16
—
Kardor och kardläder.
. .
3,310
3,711
2,467
3,896
—
487
=
—
324
32
—
162
16
—
Kimrök
<5
7,479
5,553
5,434
6,155 %
—
369
15
4
246
10
3
123
5
1
Knallhattar ....
1,138
1,328
1,095
1,253%
—
940
12
—
522
17
4
417
42
8
Knapergall och ekollon
. .
$
1,052
489
1,989
1,176%
—
28
28
—
3
32
4
24
43
8
Knappar af sammansatta
eller
såsom arbetade, ej specificerade
ämnen
6,083
5,734
7,118
6,311%
—
4,207
37
4
3,150
40
—
1,056
45
4
Knifvar:
rak- och penn- . .
. .
Förtull
ningsgr
unden
ändrad.
Skill nade
n kan
ej
ut
rönäs.
andra slag, samt gafflar ej spe-
cificerade . . . ,
. .
—
—
—
—
931
931
—
—
465
24
—
465
24
—
Koppar:
tråd, svärdfejare-:
oförsilfrad . .
Skill
naden
försilfrad .
kan ej
utrönas.
all annan . .
«
72
100
101
91
—
15
8
—
9
23
—
5
33
—
Kopparnickel ....
ffi
—
—
—
—
Kreatur:
hästar (utom hingstar):
af 3 ars alder och deröfver
st
Förtull
unden
af icke lyida 3 år. .
st.
ningsgr
ändrad.
Skillnade
n kan
ej
ut
rönäs.
oxar
536
519
98
384
4,800
_
3,072
1,728
kor och ungboskap . .
.
st.
—
—
—
417
2,502
1,668
834
__
kalfvar
. .
st.
—
—
—
5
15
11
12
3
36
__
svin, utom fargaltar . .
st.
—
—
—
481
1,443
962
481
-
andra fyrfotade . . .
. .
st.
—
•-
—
—
100
200
—
—
150
—
50
—
Krita:
hvit,och kritsten; omalen .tunnor
—
—
—
3,665
381
37
229
3
_
152
34
__
malen
.tunnor
.
1,081
1,218
1,312
1,203%
—
601
40
—
451
18
—
150
22
—
Transport! —
— 1368,476 j 141101294,836 1361 8| 73,619126
/
Transport
/frifa :
röd och svart ®
4,753
11,080
9,632
8,488 %
—
368,476
132
14
30
10
294,856
88
36
20
8
73,619
44
26
10
2
brokar, till fiske $£
361
357
405
374/,
—
187
8
—
62
18
8
124
37
4
Krun makar earbelen, ej specifi-  cerade  'tk
__
15,083
942
33
_
314
11
__
628
22
Kdppar, alla slag U
—
—
—
—
1,346
897
16
—
673
—
—
224
16
1
|AöH:
I saltadt tuonor
lorkadt eller rökt L®
1
2,514
94
7
3,190
168
21
248
97
9%
1,984
119 %
—
6
13,226
159
13
32
26
4
8
4
7,936
79
1
37
4
4
2
5,290
79
12
32
37
4|
•ikör er kannor
604
617
684
635
—
1,587
24
—
793
36
793
36
Lim ■
andra slag lin husbloss . . . 3
2,351
1,719
900
1,656%
154
41
4
103
26
___
51
15
4
Liv :
ohäckladt L®
häckladt Ltt
357
2
1,726
13
31
7
704%
7%
-
822
14
5
.32
4
176
3
8
32
—
645
11
45
4
J/u.
talg-
stearin- och margarin- . . . £t
alla andra slag ®
3,480
230
lil
1,840
18
544
1,200
9
611
2,173%
85%
422
—
271
21
175
32
20
20
—
135
16
131
40
3
42
—
135
5
43
40
17
26
-
In de rar beten, ej specificerade,
lackerade 'tE
_
__
_
4,910
2,455
_
2,045
40
—
409
8
lok, alla slag, ej specificerad . S
213
118
236
189
—
39
18
—
23
30
—
15
36
—
Mais tunnor
—
—
—
—
—
Metaller, sammansatta:
messing:
rbetad:
alla slag, gjuten, smidd el-  ler pressad, oäkta lahn
derunder inbegripen .
| sila andra slag:
arbetad:
förgjld ffi'
andra slag ®
14,670
• Skill
15,594
naden
19,307
kan
16,523%
svårligen
utrönas.
5,507
42
8
4,130
44
—
1,376
46
*
Mel wurst 'tt
6,917
7,354
7,829
7,366%
—
1,227
37
4
613
42
8
613
42
8
:!'tjöt, ej spccificeradt, af vegeta-  bilier, som ej kunna inbegri-  pas under spanmäl eller hän-  föras till medicinalier . . . ®
226
214
451
297
37
6
12
18
24
36
SVälar: .
| knapp-, sy- och andra slag . ?b
548
2,657
350
2,715
336
2,631
411 %
2,667%
154
1,510
12
46
8
102
666
40
44
:
51
844
20
2
8 j
Oliver kannor
287
226
276
263
—
65
36
—
32
42
—
32
42
Transport
-
-
-
-
398,074119
21313,004136
8
85,069130
61
14
Transport
! Oljor, fela :
hamp- ®
andra till apoteksvaror ej 1
hänförliga eller eljest ej
specificerade slag . . . tt
> Föi tull
ningsgr
unden
ändrad.
Skillnade
598,074
n kan
19
ej
2
ut
313,004
rönäs.
36
8
85,069
30
6
| Ost, alla slag IVfcb
6,349
11,143
6,027
7,839%
—
15,679
16
—
7,839
32
—
7,839
52
'
Papp &
jPapparbeten, alla slag:
2,783
7,711
4,433
4,983
—
103
39
—
51
43
6
51
4.3
6
olaikerade U
3,004
2,348
4,490
3,347%
—
836
40
—
557
42
8
278
45
4
lackerade U
i Papper:
kardus-,kartler- eller kort-, för-  | hydnings-, grått och maku-  latur-, tobaks- och annat om-
41,478
11,828
9,597
10,867/3
4,073
18
2,716
44
1,358
22
slags-  ffi
tryck-, limmadt och olimmadt,
1,763
2,199
2,489
2,151
—
70
13
4
44
39
25
22
4
koncept- och tapet- . . .
imperial-, regal-, median-, oli-  fant- , post-, skrif- och alla
andra slag hvitt, ej specifi-
1,411
2,301
1,800
1,904
99
8
59
24
59
32
ceradt fE
färgadt, pressadt, tryckt, figure-
20,977
29,930
36,305
29,144
—
2,138
44
1,821
24
317
20
radt, försilfradt eller förgyldt <tt
6,664
6,681
13,453
8,932/3
—
930
23
4
744
18
8
186
4
8
Papperstapeter och border . .
Paraplyer och parasoller:
—
—
—
—
8,090
2,696
52
—
1,685
20
—
1,011
12
siden- st.
—
—
—
—
664
1,328
—
—
996
—
—
332
—
andra slag st.
—
—
—
—
1,076
1,076
—
—
807
—
—
269
—
Plymer, alla slag S
22
6
5
11
—
165
—
-
110
—
-
55
—
-
Pomada, kärlen inberäknade . ffi
433
722
741
638%,
—
372
26
8
266
5
4
106
21
4
Pommeransknoppar och skal .
Porslin:
oäkta, sten- eller fayance:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
129,632
5,401
16
4,051
1,350
16
tallrickar U
37,033
10,898
12,603
20,178%
—
840
37
4
630
28
—
210
9
4
andra pjeser S
41,099
26,301
20,932
29,444
—
3,067
4
—
2,453
32
—
613
20
—■
Potatesmjöl LU
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
Qvicksilfver ‘tb
Rötter, ätbara alla slag, ej spe-
2,033
1,341
1,811
1,801%
—
262
35
8
150
6
8
112
29
cificerade  tunnor
Sadelmakarearbeten, ej speci-  ficerade:
med äkta förgylda eller för-  silfrade eller pläterade be-  slag  H
andra slag ft
10
> Skill
1.3
naden
14
kan
svårligen
utrönas.
6
8
4
5
4
2
2
8
Transport | —
t -
-
-
-
437,224144
61337,995117110
99,229126
8
15
Transport
Salpetersyra och skedvallen. . IT
Salmiak “tt
Sall:
j kok-:
raffineradt <5
medicinskt, ej specificcradt . &
Saltsyra
Surar:
aud i a slag än öfverskärare- . H
Sena]) :
omalen U
malen 11
23,77!»
17,270
Andrin
78,769
19,132
Silfri r:
bok-, äkta och oäkta. . . .lod
musiv-, målare-, puder- eller
tinsen- lod
Silke:
får,; a dt “tt
k
ikarearbelen:
»f iden ®
karduans- samt färgade eller
tryckta skinn ® t
, andra slag <EE'
Ski dt aflöt:
af sten U
andra slag 11
Sk yllevaror, eller fabriks-, handtverkeri-
och manufakturvaror,
i taxan ej nämnda . . r:dts v.
Smör L®
Snormakarearbelen :
siden- U
halfsiden-
an ira slag, ej specificerade . H
Sarker:
krossadt lump-, havana- terres-,
samt andra till sockerhallen
lika slag ®
iSpanmål
ISpetsar, uddar och blonder:
‘1 silkes- och linne- ....
Sleann . .
\ Stenkolstjära
2 481
19,094
Förtull
1,989
Skill
13,279
8
1,886
61,416
Skill
3,478
• •
Skillna
34
70
tunnor
973
Transport! —
437,224
44
6
337 995
17
10
99,229
26
8
24,137
30,327
26,087%
—
1,630
2.3
—
815
11
6
815
11
6
13,276
23,661
19,402 %
—
1,212
.31
—
808
20
8
404
10
4
gen be
står hu
fvudsakli
simi i för
tu!lning
Sg
ru
nden.
32,403
35,194
48,788%
—
1,0)6
20
8
508
10
4
508
10
4
22,221
27,341
22,964%
—
478
20
8
239
10
4
239
10
4
—
—
—
166
553
16
—
124
24
—
428
40
-
924
2,430
1,935
_
40
13
20
7
6
20
7
6
21,704
24,863
21,889
—
2,736
6
—
1,824
4
—
912
2
ningsgr
unden
ändrad.
Skillnade
n kan
ej
ut
rönas.
—
36
18%
-
5
21
4
4
32
-
—
37
4
929
834
1,250%
-
2,501
16
-
|1,250
32
-
1,250
,32
—
naden
kan
svårligen
utrönas.
17,772
27,333
20,128
629
419
16
209
.32
109
21
46
7
.32
—
4
.38
—
2
42
—
1,276
713
1,292%
430
37
4
323
4
107
53
4
32,680
1,1.35
38,410%
—
96,026
12
—
51,213
37
4
44,812
22
8
naden
kati ej
utrönas.
4,680
7,40.3
5,247
6,996
—
—
5,247
—
—
1,749
—
—
10,860
1,375
_
_
1,018
6
356
42
den utf
öres ej,
enär tulli
»kornsten
är till
sä
rs
kilt än
da
m
ål afsed
d.
1
69
33
52
—
312
—
—
260
—
—
32
—
_
—
—
23%
-
2
-
1
22
—
1
22
1,088
1,222
1,095
—
821
12
-
730
-
—
91
12
—
—
-
-
-
O
o
©
50
15
6
402,808
5
6
151,192
10
— i
I
ir>
Transport
Strumpor, och andra på strumpstol
eller genom stickning tillverkade
arbettn:
silkes-
halfsiden- ®
andra slag ®
Strumpstickor S
Strängar:
af metall v»
andra slag ®
Stålarbeten:
tråd ®
andra slag, ej specificerade . ®
Stärkelse, hvit....... LU
Svafvel L®
Svafvelblomma fE
Svafvelsyra “5
Sågblad “S
Såpa L®
Tegel:
mursten, alla slag st.
taksten st.
Tenn:
arbetadt, njtt, olackeradt . . !tt
lackeradt . . ?E
Terpentin ®
Terpentinolja eller terpentinspiritus
Tobak:
cigarrer
®
Tran och späck, alla Blag . . LEE
Tryffel ®
Trädvaror:
bjelkar och sparrar af furu och
gran:
öfver 10 tum midtpå . . st.
ved:
andra slag famnar
alla andra mer eller mindre
arbetade trädvaror, ej specificerade,
derunder inbegripna
tunnbindare-, svarfvareoch
snickarearbelen, ej spe
-
Transport
-
—
-
-
554,000
15
6
402,808
5
6
' Skill
naden
kan ej
utrönas.
405
843
309
519
324
18
86
24
-
579
528
1,063
723%
169
34
120
26
195
225
247
222/a
333
24
222
16
—
Skill
naden
kan ej
utrönas.
—
—
—
—
1,098
1,098
—
—
549
—
—
355
337
85
259
—
259
—
—
172
52
-
77
39
3,726
l,280ya
—
427
5
4
320
8
—
5,931
4,845
6,348
5,708
—
118
44
-
59
22
—
375,267
448,939
394,897
406,367/3
—
4,232
47
10
2,821
47
11
—
—
—
—
12,929
2,424
9
—
2,154
40
—
2
2
205
69/3
—
52
12
—
34
40
—
90,199
62,100
198.725
117,008
__
589
5
3
468
5
—
19,100
26,200
19,400
21,566%
215
32
143
37
4
5,534
6 092
7,238
6,288
1,572
1,048
—
1,132
982
1,537
1,217
—
405
32
—
304
12
—
7,454
13,776
5,851
9,020%
-
509
28
10
375
41
4
42,873
66,620
58,831
56,108
~
2,357
40
—
1,753
18
-
—
—
6,700
7,537
24
—
6,700
—
—
Förtul 1
ningsgr
unden
andrad.
Skillnade
n kan
ej
ut
rönäs.
285
169
172
208%
—
208
32
69
26
8
48
48
—
32
—
15
16
-
8
-
—
! -
I -
1 -
1 -
576,829136
51420,221117
•1
151,192
237
49
lil
549
86
106
59
1,410
269
17
121
71
524
101
133
584
837
139
10 —
16
11
156,608 18
17
7j~"
|
Transport
-
-
-
-
-
576,829
36
5
420,221
17
9
156,608
18
8 |
cificprade, med eller utan lac-  kering, betsning eller mål-  ning  r:drs v.
12,039
10,040
7,359%
2,453
10
8
1,836
44
616
14
Träl
parfymerad tt
4,60 G
4,369
4,788
4,587%
1,529
10
8
1,146
44
382
14
i
Tågvirke, nytt Lä
123
388
1,376
629%
—
472
12
—
314
40
—
157
20
Ull, o ammad eller kammad . . tt
404,352
504,G54
336,077
415,027%
—
69,171
13
4
17,292
39
4
51,878
22
—
delar af ur, ej specificerade . fl
139
49
97
95
190
95
_
95
Vitriol:
grön Ltt
andra slag tt
2,758
20,560
5,375
22,164
12,167
24,640
6,766%
22,454%
—
1,592
701
11
34
4
1,194
467
8
38
6
8
598
233
2
43
10
4
Vax:
oblekt tt
blekt eller färgadt . . . . tt
41
1,868
21
369
354
20%
864 %
—
1
218
34
18
8
1
144
14
5
4
74
20
12
8
8
Vik . ••
| lamp- och ljus- tt
407
502
681
530
__
595
32
_
220
40
174
40
Verhhjg för slöjderna och handt-  verkerierna, ej specificerade r:drs v.
9,140
9,100
11,299
9,849%
1,969
41
7
1,477
19
2
492
22
öj
Vindraf, torr Ltt
31
—
112
47%
11
44
—
5
46
—
5
46
—
Vimlrufvor tt
9,139
7,894
11,589
9,540%
—
1,192
28
—
993
47
4
198
28
8
1 en:
ri. eller renad tt
8,499
7,568
11,178
9,081%
—
378
19
4
283
38
6
,94
28
10
• Vlifv ader:
helliden-:
alngods:
felb och peluche . . . tt
guld- och silfvertyg: äkta tt
oäkta tt
sammet “5
andra slag tt
sbawlar, shawlelter och an-  dra dukar, äfvensom ge-  nom fasonering till förklä-  den utmärkta tyger . . tt
3,583
9%
1,331
| Skill
3,527
~'Å
1,633
naden
3,541
~7%
1,482
kan
3,550%
~s%
1,482
ej utrö
nas.
5,325
37
5,928
24
18
-
4,733
20
4,446
37
52
4
591
16
1,482
34
34
8
halfsiden-:
alngods:
felb och peluche . . . tt
shawlar, shawlelter och an-  dra dukar, äfvensom ge-  nom fasonering till förklä-  den utmärkta tyger . . tt
, Skill
naden,
kan
ej utrö
nas.
-
-
-
-
-
-
-
—
-
Transport
-
-
-
-
-
668,399
4
1-
154,897
3,
11
213,501
120
i
Bil. N:o 2 M R SI. Fröt. 1817 och 1848. 1 Sami 1 Afd. 10 Häftet.
Ångpannor ....
Ägg
Varor, som ej kunna hänföras
under någon af de i taxan upptagna
bestämmelser . . r:drs
“SO
Transport
Väfnader:
J lie-:
alngods:
af ull allena eller med blandning
till större eller mindre
del af bomull, lin eller andra
ämnen utom silke:
doffel, fris och frisad ®
filtar
mattväfnad ....
bomulls-:
alngods:
corderoy, jean,manchester,
parkum, sammet, satin
och alla ej specificerade,
kyprade
gaze, halflinon, musslin,
nettelduk, dimity, batist,
sticktyg eller piqué, samt
alla genom väfnadssättet
fasonerade
shawlar, shawletter och andra
dukar, äfvensom genom
fasonering till förkläden
utmärkta tyger .
linne- och hamp-:
alngods och dukar:
blaggarn, buldan, kanfas,
segelduk och tältduk .
bolstervar
kammarduk och batist .
andra slag
Zink, tutanego och spiauter:
arbetad:
omålad och olackerad . .
målad eller lackerad . . .
Skill
Skill
22,552
381
22
Skill
Skill
r:drs v.
211
Skill
naden
naden
16,783
289
19
naden
naden
2,39
naden
kan ej
kan ej
577
265
17
katt ej
kan ej
kan ej
tillförlitli
utrönas.
13,297 J/3
311 %
«'/>
utrönas.
utrönas.
153
utrönas.
gen utrö
668,399
3,317
158
70
6 18
454,897
,662
77
38
31
11
I
213,501
10 —
32
12
1,655
60
52
20
Summa —
671,932 13 1 456,680 33 111215,251 j 27 | 2
STOCKHOLM, tryckt hos r.. i. hjerta, 1848.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 41.
I
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utskott, den 23 Dec. kl. 9 f. m.
Kong1. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående väckt
fråga om förändringar uti nu gällande bestämmelser i afseende
på Handels- och Sjöfartsförhållandena emellan Sverige och
Norrige; gifven Stockholms Slott den 10 December i8/;j.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers i underdånig skrifvelse
af den i5 Februari 1845 gjorda anhållan, uppdragit åt en af Svenske
och Norrske män sammansatt kommitté, att undersöka, hvilka förändringar
uti nu gällande bestämmelser i afseende på handels- och sjöfartsförhållandena
emellan Sverige och Norrige kunde vara för trafikens ändamålsenliga
underlättande rikena emellan af behofvel påkallade, samt derefter
uppgöra ett förslag, till författning i ämnet, har bemälde kommitté',
hvilken i Christiania sammanträda under den i4 December 1846, med underdånigt
betänkande och förslag till Kongl. Maj:t inkommit.
Då hvarken något likstämmigt förslag till ny författning rörande handels-
och sjöfartsförhållandena emellan de förenade Rikena kunnat af kommittéen
åstadkommas eller Kongl, Maj:t funnit det å Norrska sidan framställda
förslag vara för Sverige antagligt, har Kongl. Maj:t, vid så beskaffadt
förhållande, i nåder förklarat och vill härmed Rikets Ständer till svar
meddela, att, vid hvad förut i berörda hänseende är stadgadt, kommer att
tills vidare förblifva.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse väl bevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
I. F. Fåhreeus.
Bih. till R. St. Prot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afdeln. 11 Haft.
1
2
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 41.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-är enden , hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 10 December
184-7'
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Pire;
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Civildepartementet, Statrådet Fåhreeus uppläste ett, på Kongl.
Maj:ts, enligt Statsråds-protokollet för Finans-ärenden den 28 sistl. Oktober,
meddelade nådiga befallning, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer, angående väckt fråga om förändringar uti nu gällande
bestämmelser i afseende på handels- och sjöfartsförhållandena emellan
Sverige och Norrige.
Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, behagade Kongl. Maj:t detta
förslag, sådant det finnes protokollet biiagdt, i nåder gilla; och befallde
att nådig skrifvelse i ämnet, i öfverensstämmelse med samma förslag, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
N. M. Schönmejer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
3
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Dec. kl. 9 f. m.
Kongl Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, rörande den till
skolorna i åtskilliga städer inom Lunds Stift utgående helgonskyld;
gifven Stockholms Slott den 3 December 1847•
Uppå Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 13 Januari 1840, beviljade
Rikets då församlade Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse af den
1 Juli nämnda år utvisar, ett årligt anslag af 3,856 r:dr 4^ sk. 4 r:st 'till
kathedralskolan i Lund, hvarigenom dennas behof af den helgonskyld 1047
t:r korn, som, jemlikt Kongl, brefvet af den 24 Mars 1824, borde af klockarnes
i Lunds stift helgonskyldsäd indragas och till berörde skolas inrättande
användas, komme att upphöra; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer
beslöto, att de församlingar inom stiftet, af hvilkas helgonskyldskorn
påräknats bidrag till omförmälda skola, skulle, så vidt de förbundo sig att
uteslutande till folkundervisningens befrämjande inom församlingarna begagna
samma bidrag, bibehållas vid oqvald besittning deraf. Då sedermera
vid 1844 och j845 årens Riksdag blifvit hos Rikets Ständer anmärkt,
dels att den rättvisa, som genom ofvanberörda åtgärd kommit de församlingar
lill godo, från hvilka helgonskyld utgått till Lunds katedralskola,
icke sträckt sig till eller vederfarits de församlingar uti Lunds stift, som,
belägna inom tvänne mil från städerna, enligt ett af konung Christian IV
meddeladt förordnande, hvilket blifvit genom Malmö recess år 1662
bekräftadt, ännu måste utbetala sin helgonskyld till städernas skolor, dels
ock att, ehuruväl dessa icke kunde undvara den inkomst, som den anslagna
helgonskylden beredt dem, dock obilligt vore, att kringliggande landtförsamlingar
skulle löna lärare i städernas skolor, under det att de sjelfva
vore i största behof af helgonskylden för sina egna barns undervisning samt
städernas invånare icke lemnade något bidrag till lärares aflönande, hvarken
vid lärdomsskolorna eller akademien; hafva Rikets Ständer, som icke
varit i tillfälle att fullständigt utreda förhållandet med ifrågavarande helgonskyld,
men likväl ansett förrberörda anmärkning icke sakna grund, i följd
häraf uti underdånig skrifvelse den 20 Maj 1845, anhållit, att Kongl. Majit,
efter anställd undersökning dels om den rätt, på grund hvaraf i Lunds
4
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 42.
stift varande städers skolor åtnjuta helgonskyldskorn af de inom tvänne
mil från städerna belägna landlförsamlingar, och dels till huru stort belopp
denna helgonskyld till skolorna utgår, måtte till Rikets näst sammanträdande
ständer öfverlemna den nådiga proposition i ämnet, som Kongl. Maj:t
kunde finna vara af omständigheterna påkallad.
Kongl. Maj:t har, i anledning häraf, den 18 Juni 1845 anbefallt dess
och rikets Kammar-kollegium att, efter det vederbörande blifvit hörde, med
underdånigt utlåtande inkomma.
Ett sådant utlåtande, åtföljdt af Consistorii uti Lunds stift och öfriga
embetsmyndigheters underdåniga yttranden, har Kammar-kollegium den 4
nästlidne Oktober till Kongl. Majrt afgifvit; och inhemtas häraf hufvudsakligen:
att Consistorium i Lunds stift, till slöd för skolornas rätt att tillgodonjuta
merberörde helgonskyld, åberopat dels Danska Ordinantien af den
i4 Juni i53p och Kongl, brefvet den a3 Mars i568, hvilka författningar
sedermera blifvit genom åtskilliga Kongl, resolutioner stadfästade och medelst
Malmö recess i allmänhet konfirmerade, dels äfven Kongl, brefvet af
den 17 Oktober [843, hvarigenom Glostorps socknemäns underdåniga ansökning
om bibehållande inom socknen af den derifrån till Malmö skola utgående
helgonskyld blifvit lemnad utan afseende, hvarföre ock, uppå i öfrigt
anförda skäl, Consistorium yttrat förhoppning, att skolarna i Lunds stifts
städer skulle fortfarande få helgonskylden uppbära; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län, hvad Sölfvitsborgs skola angår, uppgifvit, att
skolans rättighet Lill helgonskyld syntes vara grundad på förutnämda Danska
Ordinantia och Kongl, bref, hvarförutan rektorn vid samma skola uti infordradt
yttrande upplyst, att nämnde rättighet vore bekräftad genom Kongl,
brefvet den 3 Februari 1585, Kongl. Götha Hofrätts utslag den 29 Juli
1781 och Landshöfdinge-embetets i Christianstads län den 12 Januari 1782
meddelte utslag; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Christianstads län,
lika med rectorerne i Christianstads och Cimbritshamns skolor, ansett dessa
skolors rätt till helgonskyld vara tryggad dels genom förutomförmälda
författningar, dels ock genom Christianstads så kallade skolbok, börjad år
i65o, Kongl, brefven den 4 Februari och 28 Juli 1618, Kongl, resolutionen
den 1 Sept. 1664, 1668 års riksdagsbeslut, Kongl, resolutionen den 3
Augusti 1681, Kongl, förordningen den 27 April 1742 och Kongl, brefvet den
9 Januari 1798; samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmö län på
enahanda sätt sökt ådagalägga skolornas rätt till ifrågavarande helgonskyld.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 42.
5
Vidkommande åter beloppet af denna helgonskyld bar, efter föregången
noggrann undersökning, följande förhållande blifvit utröndt:
Till Lunds katedralskola, hvars äldre lielgonskyldsintrad 1047 t:r korn,
i följd af Rikets Ständers beslut den 1 Juli 1840 och Kongl, brefvet den
27 i samma månad, blifvit förvandlad till ett årligt penningeanslag, erlägges
fortfarande helgonskyld från dels 99 särskilda byar eller enstaka hemman
i 38 socknar och 6 härader, och dels klockarelägenheterna i 5 socknar
inom ett härad med tillsammans 6 t:r 24 kap:r råg och 273 tunnor 23\
kappar korn, löst mål, hvartill kommer 2 r:dr 2 sk., under benämning "pensioner
af klockare” i ett härad, hvilket sistnämnde belopp tillfaller ensamt
skolan, hvaremot rågen utgår till kantor, och kornet sålunda lördelas:
rektor 100: 1 5f.
vice rektor
äldste kollega
kantor
skolan
24: 10.
49: 3h
36: 1 fe.
63: 16..
278 t:r 23| kap:r
Malmö högre lärdomsskola åtnjuter af 98 byar eller enstaka hemman
i 35 socknar och 4 härader, efter afdrag af hvad klockare-substituterne tillkommer,
5 tunnor råg, som tillfalla kantor, och 334 tunnor 12 kappar
korn, 1 löst mål, sålunda fördelade:
rektor 4p" —
konrektor 36: 3o,
äldste kollegan 4o: I2»
näst äldste kollegan 4o: —
yngste kollegan 35: 6.
äldste apologisten 5a: •—
yngste dito 4,: 3o.
disciplarne
26: 12.
kantor 12: 3o.
334 t:r 12 kapp.
varande skolan pligtig betala till klockare-substituterne i Bunkeflod och Hyllie
pastorat 5 daler silfvermynt, eller 1 r:dr 32 sk., samt i Husie och Westra
Skreflinge pastorat 1 daler silfvermynt, eller 16 sk.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
Till Christianstads lägre lärdomsskola utgår helgonskyld från 36 pastorater
i 4 härader, med 12 tunnor 6 kappar råg och 318 tunnor 12 kappar
korn', löst mål', på följande sätt fördelad:
råg. korn.
rektor 6: 24. 4$: 18.
äldste kollega — — 4i: 2I
andre
dito 2: — 34: 3o.
yngste dito
3: 18. 24: 6.
kantor
— —5: —
disciplarne — —• 55: —
skolhusets underhåll — — 19: 9.
12: 6. 218: 12.
Helsingborgs lägre lärdomsskola upptager helgonskyld dels särskildt
från Görarpsmölla i Bårslöfs socken och Luggude härad, med sex kappar
rågmjöl och sex kappar kornmjöl, och dels från 20 socknar i Lug
gude
och södra Asbo härader med ett sammanlagdt belopp af 12 kappar
råg och 180 tunnor 12^ kappar korn, allt löst mål, sålunda fördelade:
rågmjöl, kornmjöl, råg. korn.
rektor ....... 6. 6. — 42: 2°3bj
äldre kollega  — — —: 12. /[5: 13.
yngre dito  — — — 23: 1.
disciplarne ..... — — — 28: 25$.
hvaremot åtskilliga klockaresubstituter
uppbära det
öfriga kornet  — — — 4o: 234*.
6. 6. —: 12. 180: i2»V*
Till Landskrona lägre lärdomsskola utbetalas från 5c) byar i 14 sock
nar
och 3 härader följande helgonsskyld:
korn penningar
— rektor 98: 2A. 1 r:dr 3 sk. 6 rst.
— äldre kollega 33: 19^. — 47 » —
— yngre dito . . .
24: 18.
kantor
18: 18.
disciplarne 17: —
99
99
191: 21 $4. 2: 2. 6.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, No 42.
7
Ystads lägre lärdomsskola beräknar i helgonskyld från 46 socknar
i 5 härader i tunna 12 kappar råg samt 3a daler 28 öre silfvermynt, eller
10 r:dr 46 sk. b:ko, som tillfaller diciplarne, och i3i t:r 3o kappar
korn, löst mål, som utgå:
till rektor med 5o tunnor.
— äldre kollegan ,22
— yngre dito ........ 20
— kantor
7
— disciplarne 22 „ 3o kapp.
och till skolhusets underhåll med . (o
1 31 tunnor 3o kapp.
hvarvid dock anmärkes, att disciplarnes anslag numera uppbäres af en duplikant
vid rektorsklassen.
Cimbritshamns lägre apologistskola har blott en lärare, hvilken ensam
uppbär lielgonskylden från 12 socknar i 2 härader med 33 tunnor, 6
kappar korn, löst mål, samt 3 r:dr 6 sk. b:ko i penningar, men särskildt
vackt anspråk att, i stället för sistnämnde penningebelopp, få åtnjuta 12
tunnor 18 kappar korn.
Sölvitsborgs lägre apologistskolas rektor uppbär i helgonskyld följande
belopp korn, nemligen från
skeppor. fjerding, kannor, tunnor, kappar,
lfvedtofta pastorat i Willands härad,
Christianstads län .... 4° — — 6 24
Mjellby dito i Listers härad, Blekinge
län  24 — — 4 —
Gammaltorps socken  i3 — — 2 r6
Ysane dito .... 19 3 ^ 3 10»
96 3 ^16 4|.
På grund af sålunda erhållna uppgifter har Kammar-kollegium upprättat
förteckning å all den helgonskyld, som utgår lill skolorna i städerna
Lund, Malmö, Christianstad, Helsingborg, Landskrona, Ystad, Cimbritshamn
och Sölvitsborg, med utförande af värdet derå efter medeltal af markegångsprisen
för de 10 sednaste åren 1837—1846, utvisande denna förteckning,
att hela lielgonskylden utgör i jemnadt tal 25 tunnor 18 kappar
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 42.
råg, i,338 tunnor 34å kappar korn, 6 kappar rågmjöl, 6 kappar kornmjöl,
allt löst mål, motsvarande i värde . . 7,91.9 r:dr 29 sk. 10 rist.
och kontanta penningar ,  18 „ 8 „ 6 „
tillsammans b:ko r:dr 7,987 „ , 38 „ 4 „
Skolornas rätt till denna helgonskyld är, efter Kammar-kollegii åsigt,
ostridig och kan icke vara tvist underkastad. Den grundar sig i allmänhet
och i första rummet på Kongl, danska ordinantien den Juni i53q, som
förmår, att landtsocknar, hvilka äro städerna något nära belägna, skola taga
sig ”Sognedegn” eller klockare af skolorna och låta honom få den vanliga
räntan till en hjelp vid studierna, i hvilket afseende Kongl, brefvet
den a3 Mars 1568 ytterligare stadgar, att, då mångenstädes uti Skåne, socknemännerna
uti socknarna närmast omkring städerna icke ville hafva ”degner”
af skolorna, såsom ordinantien utvisade, utan togo sjelfva till degner,
hvilka de behagade, somlige alldeles olärde och oduglige att undervisa socknens
ungdom i deras barnalärdom och att göra vederbörlig tjenst i kyrkan,
så skulle, när de ”landsdegne, som då funnes i någon socken, belägen två
mil nära städerna, doge eller på annat sätt komme från socknärne, ditsändas
personer från skolorna i närmaste städer, som socknarna besökte; att
super-intendenter och skolmästare borde hafva inseende derpå, att i socknarne
tillsatLes personer, sorn voro så lärde och förståndige, att de kunde
göra den tjenst, som ålåg en degn, samt undervisa och lära det unga folket
deras barnalärdom; och att socknemännen skulle till dessa personer utgöra
den årliga ränta, som en degn tillkomme och han borde hafva efter
ordinantien.”
Dessa författningar ådagalägga, enligt Kammar-koUegii tanka, att helgonskylden
utgjorde lön för klockaren, hvars åliggande var att dels göra tjenst
i kyrkan, och dels undervisa ungdomen i socknarna. Kammar-kollegium anser
dessa skvldigheter hafva blifvit öfverflyttade på skolorna, emot rättighet
att uppbära lönen, hvilket förhållande ännu fortfar, endast med den under
tidens lopp vidtagna förändring, att skolorna i socknärne aflöna substituter
i stället för att dit utskicka särskilda personer af lärarne eller disciplarne.
Uppå särskilda uti Kammar-kollegii underdåniga betänkande anförda
skäl, har emedlertid kollegium, lika med hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Christianstads län, uti sitt i ämnet afgifna yttrande, föreslagit,
underdånigst tillstyrkt nådig framställning till Rikets Ständer, att den nu
till ofvannämnde sladsskolor inom Lunds stift utgående helgonskyld må derifrån
-
Kongl. Maj;Is Nåd. Proposition, N:o 42.
9
ifrån skiljas och åter komma att tillhöra de socknar, ifrån hvilka den utgår,
emot det att motsvarande kontant anslag till skolorna, enligt särskildt
upprättadt förslag, varder med ’],g3r] r:dr 44 ^tko af Rikets Ständer anvisadt;
med iakttagande för öfrigt, att, derest i en framtid skulle befinnas,
att helgonskylden lör någon skola rätteligen bör utgöra större belopp, än
nu blifvit antaget, delta högre belopp på enahanda sätt emot statsanslag
utbytes; likasom af den sålunda föreslagna regleringen blefve en följd, att
skolorna befrias från all skyldighet att aflöna klockare i församlingarna.
I fråga slutligen om sättet att använda den helgonskyld, som skulle
komma att återgå till socknarna i Lunds stift, är i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den a3 Maj i845, den meningen antydd, att helgonskylden
borde disponeras till befrämjande af folkundervisningen inom församlingarna.
, Men enär, såsom konsistorium i Lunds stift anmärkt, genom
ett sådant dispositionssätt lönerna skulle blifva obilligt olika för skolmästarne
i särskilda församlingar, då från socknar af ganska ringa omfång utgå
3o till 4o tunnor säd och från andra folkrikare församlingar, erläggas
endast 3 till 4 tunnor, samt härtill kommer, att helgonskylden egentligen
är ämnad att utgöra lön åt klockaren för den honom i äldre tider tillhörande
tjenstbefattning i kyrkan och med barnundervisningen; bar KammarKollegium
funnit sig icke kunna tillstyrka något ovillkorligt stadgande för
församlingarna att till befrämjande af folkundervisningen uteslutande använda
helgonskylden; hvarföre Kollegium underdånigst hemställt, att församling
måtte meddelas rättighet att i- detta ämne till stiftets konsistorium
afgifva förslag, som af konsistorium, med eget underdånigt yttrande, till
Kongl. Maj:ls nådiga pröfning insändes.
Sedan en stor del församlingar inom Lunds stift genom Kongl. Majrts
och Rikets Ständers sammanstämmande beslut blifvit berättigade alt till inrättning
eller förbättring af deras folkskolor använda den del af klockarnes
helgonskylds-säd, hvilken, enligt Kongl, brefvet den 24 Mars 1824, bordt
begagnas lör inrättandet af en katedralskola i Lund, finner Kongl. Maj:t den
gjorda framställningen om enahanda förmån,för de församlingar, hvilka, belägna
inom tvenne mil från städerna inom samma stift, ännu utbetala helgonskylden
till städernas skolor, icke sakna skäl, och vill således, jemte det
Kongl. Maj;t i anledning af Rikets Ständers underdåniga begäran, gifver Rikets
Ständer del af hvad sålunda rörande delta ämne förekommit, till Rikets
Ständer öfverlemna, huruvida Rikets Ständer finna lämpligt, att genom
Bih. till R. St. Prof. 1847 Se 1848. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2
10
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 42.
anvisande för ändamålet af ett anslag, som fullt motsvarar den nu till skolorna
utgående helgonskyld, sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att kunna medgifva
församlingarna rättighet att använda densamma till förbättrande af deras
folkskolor.
De handlingar, som angå förevarande fråga, skola serskildt tillställas
det Rikets Ständers Utskott, till hvilket frågan varder hänvisad; och Kongl.
Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
F. O. Silfverstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 3 December
t8/fy.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse j
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre j
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe
Friherre Peyron
Silfverstolpe,
kVcérn
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-chefen Statsrådet Silfverstolpe anmälde i underdånighet
ett af honom författadt förslag till nådig proposition till Rikets Ständer rörande
den till skolorna i åtskilliga städer inom Lunds stift utgående helgonskyld;
uti hvilket förslag Statsrådets öfrige ledamöter instämde.
Kongl. Maj:t behagade berörda underdåniga förslag i nåder gilla och
befallde, att proposition i ämnet, sådan den finnes protokollet bilagd, skulle
till Rikets Ständer afgå. Ex protocollo,
M. kVestmark.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 43.
1
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Dec. kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående bildandet
af ett nytt Artilleri-batteri, att förläggas i Norrland;
Gifven Stockholms Slott den 18 November iS/fy.
Redan länge har det ansetts för rikets försvar vara af synnerlig vigt,
att något artilleri funnes förlagdt jemväl i Norrland, hvilken vidsträckta
del af riket är från artilleriets hufvudstationer alltför aflägsen, för att från
dem, vid oförmodadt fiendtligt anfall från norra sidan, erforderligt understöd
skulle nog hastigt kunna påräknas. Så väl Kongl. Maj:t som Rikets
Ständer hafva vid serskilda tillfällen erkänt omförmälde behof, ehuru dess
afhjelpande genom åtskilliga omständigheter blifvit fördröjdt. Numera har
emedlertid chefen för Landtförsvars-departementet, anbefalld att förslag i
ämnet afgifva, hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att ett batteri
värfvadt fot-artilleri, bestående af 1 kapten, 2 subaltern-officerare, 3 underofficerare
ocb 43 man konstaplar, trumpetare och artillerister samt försedt
med \ 6-&. kanoner och 2 kanoner i reserv, till hvilkas serverande
ytterligare påräknats 4° man af Westerbottens läns beväringsmanskap, måtte
upprättas och förläggas antingen i Umeå eller Hernösand, allteftersom Umeå
eif eller Ångermanelfven kunde i nåder bestämmas till hufvudsaklig försvarslinea
norrut; och har kostnaden för denna artilleritrupps första uppsättning,
inberäknadt kostnaden för nödiga byggnader å stationsorten, antagits
blifva ungefär 8,000 r:dr, samt den årliga utgiften för samma trupp
blifvit beräknad till 6,695 r:dr 10 sk., allt b:co, af hvilken sistnämnda
summa belöpa:
På befälets och manskapets aflöning och underhåll, värfningspassevo
lans,
ecklesiastik- och läkare-vård m. m 3,729: 18. —
på beklädnadens och materielens underhåll .... 1,288: —- —
„ befälets och manskapets inqvartering med servis . 565: 24- —
deraf serviskostnaden dock antagits komma att utgöras
af den stad, i hvilken den nya truppen förlägges;
Bih. till R St. Prat. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afdeln. 12 Haft.
i
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 43.
På ved och lysningsämnen  104: — —
„ lega för nödiga exercishästar  ^33: 16. —
„ dessa hästars furagering
2^5: — —
hvarjemte Departements-chefen ansett, att, då de till inqvartering, ved och
ljus samt lega och furagering af exercishästarne erforderliga kostnader, i hans
tanke, borde utgå från de till dylika utgifter under riksstatens fjerde hufvudtitel
uppförda anslag, nya anslag således egentligen endast behöfdes, dels
till aflöning och underhåll af ifrågavarande artilleritrupp, samt dess beklädnad
och materiel med tillhopa årligen 5,017 r:dr 18 sk., dels ock för en
gång till bekostande af truppens första uppsättning med ofvanberörde summa
af omkring 8,000 r:dr, hvilka utgifter lämpligen kunde bestridas med
vakans-afgiften för de rotar i Norrbottens län, som, enligt Kongl, brefven
der 21 Maj 1831 och den 1 Februari 1833, numera hållas vakanta till organiserande
af en artilleristyrka i provinsen, äfvensom af den för samma
ändamål redan samlade fond, den så kallade Norrbottens hästjägare-sqvadronsfonden,
hvars kapital uppgår till mer än 94>000 r:i^r b:ko, och till
största delen är fruktbärande.
Detta förslag, hvilket finnes närmare utveckladt uti den af Deparlements-chefen
i underdånighet afgifna och Rikets Ständer redan meddelade
plan till ett fullkomligare ordnande af landtförsvaret i allmänhet, och hvartill
Kongl. Maj:t alltså hänvisar, har Kongl. Majit, i sammanhang med pröfningen
af nämnda allmänna plan, för Dess del i nåder gillat samt vill nu
härmed föreslå Rikets Ständer att jemväl dertill lemna bifall och således
äfven medgifva, såväl att kostnaden för ifrågavarande artilleri-batteris första
uppsättning, samt årliga utgifter för dess aflöning, underhåll, beklädnad och
underhållandet af materielen må bestridas, dels med vakans-afgiften för ofvanberörde
vakanta rotar och dels af Norrbottens hästjägare-sqvadronsfond,
som ock att öfriga årliga kostnader för den nya truppen må, såsom af Departements-chefen
blifvit föreslaget, få utgå af de till lika beskaffade utgifter
afsedda anslag under fjerde hufvudtiteln.
De beräkningar, på hvilka merberörda förslag är grundad t, skola till
vederbörande Utskott varda öfverlemnade, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Dalum
ut supra.
OSCAR.
Gust. Peyron.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 43.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landtför svars-är ende, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 18 Noc
ernber 1847■
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre
Ihre;
Stats-råden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
kVaini,
Friherre Gj/lengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Slutligen och sedan Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder förklarat Sig vilja till Rikets Ständer aflåta proposition, afgående
den uti Departements-chefens afgifna plan till ett fullkomligare ordnande
af landtförsvaret i allmänhet gjorda och under den 9 i denna månad
nådigst gillade underdåniga framställning om bildandet af ett nytt artilleribatteri,
att i Norrland förläggas, samt Departements-chefen derefter fått
till justering uppläsa ett, i öfverensstämmelse med denna framställning,
uppsatt förslag till nådig proposition i ämnet, behagade Kongl. Maj:t samma
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla och förordna,
att nådig proposition skulle, i enlighet dermed, till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo
F. L. Tillander,
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 44.
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Dec. kl. 1 e. m.
Kongl Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående eftergift
af ett kronan tillfallet Dana-arf efter aflidne hushållerskan
Christina Bengtsson ; gifven Stockholms Slott den 2 December
18 fy.
Sedan Öster-rekarnes häradsrätt, efter det hushållerskan Christina Bengtsson
vid Spånga inom Ärila socken af Södermanlands län den 1 Maj 1845
med döden afgått och dervid efterlemnat en i lönskaläge aflad dotter, Johanna
Sophia Lund, utan kända slägtingar i öfrigt, samt lösegendom, uppgående,
enligt bouppteckning, till ett värde af 89 r:dr 4° sk- b:ko, hvaraf,
efter afdrag af skuld, bouppteckningskoslnad och afgiften till fattiga, återstode
i behållning 66 r:dr 16 sk. nämnde mynt, dels under den 3i Juli
berörde år förordnat, det skulle, medelst kungörelse 3:ne gånger i Post- och
Inrikes tidningarne, en hvar, som ansåge sig berättigad till arf efter bemälda
Bengtsson, kallas och föreläggas att sig anmäla och sitt anspråk gällande
göra inom natt och år från den dag, då kungörelsen i tidningarne funnes
3:dje gången införd, vid uti i5 kap. 6 §. Ärfda-balken stadgade påföljd,
dels ock, sedan så beskaffadt kungörande skett, utan att inom den
sålunda utsatta tiden anspråk på arf efter ofvanbemälda hushållerska blifvit
hos vederbörande anmäldt, genom utslag den 16 Juni innevarande år,
förklarat, det hushållerskan Bengtssons ifrågavarande qvarlåtenskap borde,
såsom dana-arf, Kongl. Maj:t och kronan tillfalla, samt att i sådant afseende
skulle före den 1 September detta år af vederbörande utbetalas ej mindre
behållningen af de för åtskilliga försålda persedlar influlne medel, 3y
r:dr 17 sk. b:ko, än äfven värdet, efter bouppteckning, af öfrige effekter
63 r:dr 3i sk. samma mynt, med förhöjning deruti af 33f procent; hvarjemte
för den tid, som öfver den bestämda dagen med medlens aflemnande
fördröjdes, ränta derå efter 6 procent borde kronan godtgöras; så har, uti
en till Kongl. Majit icgifven skrift, den aflidnas forrbemälda oäkta dotter,
Johanna Sophia Lund, underdånigst anhållit, att, då enligt ett bifogadt, af
tvenne personer undertecknadt, betyg, hennes moder i lifstiden yttrat, att
efter hennes död all hennes egendom skulle dottren tillfalla, samt modrens
underlåtenhet att härom skriftligen förordna endast härledt sig från okun
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 44.
5
nighel om lagens föreskrift i delta hänseende, sökanden, hvilken befunne
sig i torftiga omständigheter, måtte förklaras berättigad att uppbära ofvannämnde
för försålda effekter efter hennes moder influtne belopp, 3^ r:dr
17 sk., samt tillika frikännas från skyldigheten att återställa de öfriga,^redan
af henne förskingrade, persedlarne, till hvilkas ersättande hon saknade
all tillgång; och vill, i betraktande af de härvid förekomna serskilda omständigheter,
Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att eftergift till
sökandens förmån af statens rätt till ifrågavarande arfsmedel måtte få ega
rum. Skolande de ärendet rörande handlingar varda tillhandahållne det.
Utskott, till hvars behandling detsamma af Rikets Ständer öfverlemnas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Konglig nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Stats-rädet ä Stockholms Slott den f. December 1847
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena Friherre
Ihre,
Stats-råden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
kVarn ,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhraus.
6
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition, N:o 45.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af ett kronan tillfallet dana-arf efter aflidna hushållerskan Christina
Bengtsson.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. C hr. Bäck.
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Dec. kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer s angående eftergift
af den här ads skrifvar en i Gestriklands fögderi i Gefleborgs
län J. E. Engström ådömde ersättning af för ringa beräknad
koln ingsf rihetsbe-villn ing för Forssbacka bruks rekognitionsskogar;
gifven Stockholms Slott den 2 December 18fy.
Hos Kongl. Maj:t hafva utaf häradsskrifvaren i Gestriklands fögderi af
Gefleborgs län J. E. Engström, underdåniga besvär blifvit anförde deröfver,
att, sedan Advokat-fiskals-embetet i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium,
uti till bemälde Kollegium afgifvet memorial, dels emot vederbörande
landskamrerare såsom kontrollant, samt klaganden och kronofogden
O. Bergqvist, såsom uppbördsredogörare, anmärkt, att kolningsfrihelsbevillning
för de under Forssbacka bruk och masugn upplåtna rekognitionsskogar
inom Wahlbo, Hedesunda och Årsunda socknar af ofvanberörde fögderi vore
debiterad och redovisad för allenast tvåhundrade sjuttiosex storstigar
kol med fyratiosex riksdaler årligen, ehuru, enligt bevillningsförfattningarnes
föreskrift, dylik afgift bort beräknas efter det belopp, hvarför, i följd
af Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-kollegii utslag den 21 Maj 1816, rekog
-
Kongl,. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 45.
7
nitionsafgift af förenämnde skogar erlades, eller för tvåtusende trehundrade
tre och elfva femtiondedels stafrum, med motsvarande i,727^ storstigar
kol om 24 tunnor stigen, och således rätteligen skolat utgå med 287 r:dr
38 sk. 4 r:st h:ko årligen, dels oek, under åberopande af 3o §. i 1835 års
bevillningsförordning, yrkat, att då redogörarne känt, det kohlningsfrihetsbevillning
för ofvanberörde rekognilionskogar skulle erläggas, och jemväl sådan
afgift bruksegarne debiterat, bort underrätta sig om beloppet af den
beräknade skogsafverkningen samt derefter lätta debiteringen, men de sådant
underlålit, ehuru Bergs-kollegii förenämnde utslag blifvit klaganden delgifvet,
det måtte klaganden jemte kronofogden Bergqvist, på grund af 2, 3
och 16 §§ i kronofogde-instruktionen af år 1689, förpligtas att för deras
tjenstetid inom fögderiet ansvara och ersätta den genom omförmälde försummelse
kronan tillskyndade förlust med 205 r:dr 29 sk. 4 r:st b;ko årligen
till och med 1823, samt derefter med 241 r:dr 33 sk. 4 r:st nämnde
mynt för hvarje år; så bade Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, till
hvars afgörande målet blifvit från Kammar-kollegium öfverlemnadt, genom
slutligt utslag den 28 December 1843, hvad klaganden beträffade, sig utlåtit,
att, som beloppet af den bevillning, hvilken för kolningsfrihet på kronans
allmänningar eller rekognitionsskogar, för hvarje stig, beräknad till
24 tunnor, skall utgöras, funnes bestämd uti de under olika tider utfärdade
bevillnings-förordningar, med hvilka författningar det jemväl öfverensstämde,
att allt hvad deri vore bestämdt utfördt för person och egendom
och således ej berodde på taxeringsmännens pröfning, ulan blott på debitering,
skulle af häradsskrifvaren, som för debiteringens riktighet stöde i ansvar,
i längden införas, samt upplyst och medgifvet vore, att Bergs-kollegii
oftaberörde utslag, den 21 Maj 1816, hvarigenom bemälde kollegium,
med förändring af förut skedd uppskattning af skogsafkastningen och tiden
för skogens återväxt, ansett desse rekognitionsskogar kunna årligen lemna
2,3o3^:dels stafrum ved, och i förhållande derefter bestämt rekognitionsafgiften
att från och med samma år af Forsbacka bruksegare årligen erläggas
till kronan med 79 r:dr 46 sk. 8 rist b:ko, blifvit af Kongl. Majlts befallningshafvande
i Gefleborgs län den 7lde Augusti berörde år i afskrift
meddeladt klaganden till efterrättelse; alltså och enär, jemlikt bevillningsförordningens
föreskrift, den bevillning, som för kolfrihet borde utgå, skulle
beräknas efter det belopp, för hvilket bruken enligt privilegier och resolutioner
erlade rekognitionsafgift, antingen der kolades eller icke, samt vid
sådant förhållande å klagandens erinran, det han aldrig skulle erhållit någon
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 45.
föreskrift om ifrågavarande afgifts debiterande, äfvensom att Bergs-kollegii
omförmälde utslag endast upplyste om beloppet af rekognitions-afgiften i
förhållandet till stafrum ved, utan att uppgifva någon beräknings-grund
för ett stafrums förhållande till en stig eller tunnetal, hvilket ej eller vore
genom någon honom veterlig författning bestämdt, afseende icke kunde fästas,
enär han. med kännedom om rekognilions-afgiftens utgörande, bort, i
händelse af okunnighet om ved- och kolmåttens förhållande till hvarandra ,
derom förskaffa sig kunskap och derefter rätta debiteringen, i slället att,
såsom nu skett, antaga bruksegarnes uppgifter om antalet stigar kol; fördenskull
och då någon erinran emot antalet af de utaf Ad vokatfiskals-embetet
uppgifne stigar, utgörande 1,727 Ilo dels, ej blifvit gjord, samt kolningsfrihelsbevillning
derför bort påföras, jemlikt de under den tid, hvarom
nu vore fråga, gällande bevillningsförordningar, efter 8 sk. för hvarje
stig, beräknad till 24 tunnor, men sådan afgift blifvit Forsbacka bruksegare
blott i förhållande lill ett uppgifvet antal af 276 stigar med 4^ >:dr årligen
påfördt, ansåg Kammar-rätten, med tillämpning af 1 2 i 1 kapitlet rättegångs-balken,
klaganden, hvilken år 1814 tillträdt häradsskrifvare-befattningen,
böra härför ansvara; men då, ifråga om tiden, hvarifrån ersättningsskyldigheten
skulle beräknas, det förekommer, att ålalet hort göras gällande
inom tio år, från det räkenskaperna aflemnades, och ifrågavarande åtal
först i April månad i838 blifvit väckt, funne Kammar-rätten klaganden höra
från och med 1826, hvilket års räkenskap år 1828 blifvit afgifven oell
intill det år, då reservationskraf hos vederbörande bruksegare anstäldes,
vara kronan ansvarig för skillnaden emellan hvad som i kolningsfrihetsbevillning
för Forsbacka bruk och masugn, ofvannämnde recognitionsskogar
blifvit hruksegarne debiteradt och i sådan afsigt rätteligen utgöras bort,
efter den uträkning, som lands kontoret i länet hade att deröfver uppråtta.
Sedan, i anledning al förenämnde underdåniga besvär och klagandens i
sammanhang dermed gjorda anhållan, att, i händelse att Kammar-rättens
utslag faststäldes, af nåd vinna befrielse från den ådömda ersättningens utgifvande,
Kammar-rätten, efter vederbörandes hörande, med underdånigt
utlåtande inkommit, har vid målets föredragning Kongl. Maj:t väl funnit skäl
ej vara anfördt, som lagligen kunnat verka ändring i Kammar-rättens öfverklagade
beslut, än att tiden, från hvilken klaganden borde ersätta kronan
mist
-
Kongl. Maj:ts ISåd. Proposition, N:o 45.
9
mistningen af ifrågavarande bevillningsafgift skulle beräknas från uppbördsåret
1826, till det år, för hvilket reservationskraf af beloppet hos de skattskyldige
skett; men då härvid likväl förekommer, dels att under en tid af mer
än 20 år, hvarken vid uppbördsbokens granskning före dess aflemnande till
kronofogden, eller sedermera vid revisionen i Kammar-rätten någon anmärkning
i afseende på debiteringen af ifrågavarande bevillningsafgift blifvit
gjord, af hvilket förhållande häradsskrifvaren Engatröm icke saknat anledning
till sin förmodan, att den från längre tid tillbaka följde debiteringsgrunden
fortfarande borde tjena till efterrättelse, dels ock att Engström,
hvars under en långvarig tjenstetid ådagalagda utmärkta nit för kronans
bästa blifvit af Kongl. Maj;ts befallningshafvande i länet vitsordadt, befinner
sig med en talrik familj i torftiga omständigheter, så att, om det ådöinda
ersättningsbeloppet, uppgående enligt Lands-kontnrets uträkning till
2,419 r:dr 1 sk. 4 rist., skulle af honom utgöras, lian derigenom blefve försatt
i den mest bekymmersamma belägenhet, vill, i betraktande af dessa
omständigheter, Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande
ersättningsskyldighet måtte häradsskrifvaren Engström eftergifvas.
De till målet hörande handlingar skola tillställas det Utskott, till hvars
behandling frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 2 December
1847'
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse _,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre
Ihre j
Bih. lill R. St. Prof. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 45.
Statsråden, Friherre Stael von Holstein,
Munthe j
Friherre Peyron j
Silfverstolpe,
Werrn j
Friherre Gyllengranat „
Faxe_, och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
eftergift af den häradskrifvare!) i Gestriklands fögderi af Gefleborgs
län J. E. Engström ådömde ersättning af för ringa beräknad kolningsfrihets-bevillning
för Forssbacka bruks rekognitionsskogar.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå. Ex protocollo,
L. Chr. Bäck.
STOCKHOLM, tryckt hos Marcus & Comp. 1847.
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse > N.-o 46.
1
N:o 46.
' Arik. till Exp. Utsk. den 27 Dec., kl. 1 e. ra.
Kongl. Maj:ls nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående
afskrifning af ett aflidne majoren J. Wernbergs sterbhus
delegare
till gäldande ådömdt ersättningsbelopp för en vid
Götheborgs artilleri ammunitions förråd yppad balans; gifven
Stockholms Slott den 3 December 18fy.
Sa jan Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegii artilleri-afdelning, igenom resolution
dea 15 December 1835, samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt,
medelst utslag den 23 April 1841, ålagt ej mindre aflidne tygvaktaren vid
Götheborgs artilleri-ammunitions-förråd G. S. Treslows sterbhus att för en
efter Treslows död i berörde förråd yppad balans godtgöra Kongl, Majit och
Kronan ett belopp, som vid den af artiileri-afdelniogens Kammar-kontor se
dermera
den 12 Oktober 1841, i öfverensstämmelse med Kammar-rättens föreskrifter,
upprättade liqvid slutligen bestämdes till 1786 r:dr 26 sk. 9 rst.
banko, än ock sterbhusdelegarne efter aflidne majoren J. Weinberg , hvilken
i egenskap af forråds-oflicer varit tygvaktaren Treslows kontrollant, att ansvara
för detta ersättningsbelopp, för så vidt tillgångarne i den sednare*
sterbhus ej vore derföre tillräck lige; hvarefter och sedan majoren Weinberg,
innan ännu i saken blifvit dömdt, måst öfvertaga syssloinanskapet i Treslows
konkurs, men år 1832 aflidit, utan att hafva kunnat för massan redovisa,
samt besagde sysslomanskap sedermera öfvertagits af hans son lieutenanten
J. P. Weinberg, sorn likaledes, innan redovisning skett, med döden afgått,
Rådhus-rätten i Götheborg genora dom af den 29 Juni 1842 förpligtat aflidne
majoren Wernbergs sterbhus att, inom en månad derefter, fullgöra redovisningen
för sysslomannaförvalLningen i Treslows konkurs, vid påföljd att
eljest i laga ordning ansvara Kongl. Maj:t och Kronan för betalningen af hela
den lill ofvanberörde belopp fastställde fordran uti Treslows bo; så har
majoren Wernbergs efterlemnade enka, Jeanette Sahlsten, uti en till Kongl.
Makt ingifven skrift, i underdånighet anhållit, att, enär enligt ansökningen
lii lagdt bevis, hennes man vid sin död efterlemnat skuld utöfver liilgångarm»
och hon med tvänne oförsörjda döttrar befunne sig uti aldeles medellös
belägenhet, Kongl. Maj:t täcktes af gunst och nåd bevilja henne och döttrarna
eftergift från gäldandet af ifrågavarande till ersättning ådöinda belopp.
Eih. till B St. Pret. 1S4rJ och 1848 , 1 Sami. 1 Afd. i3 Haft. t
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N.-o 46.
Vid nådigt Öfvervägande af denna underdåniga ansökning, med hvad
Krigs-kollegium, Kammar-rätten och Justitie-kanslers-embetet, uti hvar för
sig häröfver afgifna underdåniga utlåtanden, anfört, har Kongl. Muj:t, då anledning
icke förefunnes dertill, att majoren Weinberg i lifstiden i någon mån
Befordrat eller haft fördel af den förskingring af ammunitions-effekter, som
grundlagt ifrågavarande balans, samt, i händelse det ådömda ersättningsbeloppet
skulle af Wernbergs sterbhusdelegare utkräfvas, desse, om ock beloppet
kunde af dem gäldas, derigenom skulle beröfvas alla tillgångar samt sålunda
en i lifstiden utmärkt tjenstemans enka och oförsörjda barn i den yttersta
fattigdom försättas, under den 13 November 1845 pröfvat skäligt i
nåder medgifva, att majoren Wernbergs sterbhusdelegare, hvilka, i anseende
till felande handlingar, ej kunnat fullgöra dem ålagd redovisning för den af
bemälde major innehafda befattning såsom syssloman uti aflidne Treslows
gäldbundna bo, finge för närvarande befrias från utgifvandet af omförmälde
ersättningsbelopp 1,786 r:dr 26 sk. 9 rst., med undantag af 283 r:dr 15
sk. 3 rst., som, enbet den efter Weinberg förrättade bouppteckning, utgörande
hans skuld till Treslows konkursmassa, genast borde, tillika med 6 procents
ränta derå ifrån Wernbergs dödsdag, utaf dennes sterbhusdelegare, i
afräkning å Treslows bafance, erläggas; och vill Kongl. Maj:t nu härmed till
Rikets Ständers profning i nåder öfverlemna frågan om det derefter återstående
ersättnings-beloppets afskrifning, med underrättelse tillika, att Kongl.
Ma:jt under ofvannämnde dag i nåder förordnat, att, innan Rikets Ständer
sig i ämnet yttrat, någon åtgärd för verkställighet af Kammai-rättens utslag,
utom hvad angår här ofvan undantagna 283 r:dr 15 sk. 3 rst., icke skall
ega rum, men att deremot den Wernbergs ackordsersättning pålagde qvarstad
och de borgensförbindelser, som tilt kronans säkerhet blifvit utaf sterbhusdelegarne
aflemnade, skola fortfara att tills vidare vara gällande.
De till målet hörande handlingar låter Kongl. Maj:t till vederbörande
utskott öfverlemna; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Gustaf Peyron.
Kongl. Majis Nåd. Skrif veise, N.o 48.
3
XJdrag af Protokollet öfver Landt för svar s-är enden , hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet ä Stockholms Slott den 3
December 18 47-
Närvarande :
Hans Excellens Justitie-Statsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherrre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:t*s nådiga skrifvelse till
Rikets Ständer, angående afskrifning af ett aflidne majoren J. Wernbergs
sterbhusdelegare till gäldande ådömdt ersättningsbelopp, för en vid Götheborgs
artilleri-ammunitions-förråd yppad balans.
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder
gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, nämnde skrifvelse
skulle i vanlig ordning expedieras. Ut supra.
Ex protocollo
A. Ekman.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, JY.o
N:o 47.
Ant. till Exp. Utsk. den 28 Dec., kl. -f 7 e. ra.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
afskrifning af en del utaf det för Hallands Län år 1846
beviljade undsättnings-anslag; gifven Stockholms Slott den
2 December 1847•
Då, i anseende till 1846 års felslagna skörd inom Hallands län, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande derstädes till Kongl. Maj:t ingick med underdånig
framställning om erforderliga undsättnings-anslag af allmänna medel för nämnda
läns nödställde innevånare, yttrade Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig
förutse, att ett betydligt antal mindre jordbrukare, isynnerhet torpare ecb
backstugusittare, skulle råka i yttersta förlägenhet, emedan de hvarken kunde
blifva godkände såsom delande den gemensamma ansvarigheten för lån utaf
undsättningsfonden, eller hos sockne-kommitteerna ställa serskild säkerhet för
de understöd, hvaraf de voro i behof; af hvilken anledning Kongl. Mayrts befallningshafvande
i underdånighet anhöll, att, utaf hvad tili understöd för
länet kunde beviljas, 10,000 r:dr banko måtte få utan gemensam ansvarighet
eller säkerhet utlemnas.
Kongl. Maj:t, som till undsättning för Hallands län i nåder anvisade
en summa af 80,000 r:dr banko, kunde likväl, enär de medel, som varit
af Rikets sednast församlade Ständer anslagne att utan säkerhet eller återbetalningsskyldighet
såsom undsättning utdelas, redan blifvit till behöfvande
inom andra län disponerade, icke bifalla förrberörde anhållan i vidsträcktare
mån, än att utaf de beviljade undsättnings medlen ett belopp af 600 rrdr
skulle få till understöd utan återbetalningsskyidighet användas.
För att i möjligaste måtfo lindra nöden för dem, kvilka ej kunde af
undsättnings-lånen blifva delaktige, uppmanade Kongl. Majus befallningshafvande
pastorerne i länet att söka förmå försa tillingarne att, emot gemensam
ansvarighet för återbetalningen, begära mindre, efter behof och omständigheter
lämpade, summor såsom lån af undsättnings-anslaget, för att genom utsedde
kommitterade tilldelas dem, hvilka icke kunnat få del af de åt församlingsboerna
i allmänhet lemnade låneunderstöd; till hvilken åtgärd Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansåge församlingarne vara desto mer förbundne,
som det var deras ovillkorliga skyldighet att taga vård om behöfvande medsockneboer,
hvilka eljest komme alt lida brist på det nödvändiga tili lifvets berg
-
Kongl. Majsts Nåd. Proposilioiij N.o 4l
-
5
ning. Denna uppmaning blef äfven med beredvillighet åtlydd af ej mindre
än 47 socknar inom länet, lill hvilka, såsom följd deraf, i omförrnälde ändamål
disponerades ett sammanräknadt belopp af 6,786 r:dr 32 sk. banko.
Med anmälan om hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majlis merbemälde
befallningshafvande, uli underdånig skrifvelse af den 9:de sistlidne
Augusti, anfört: att då de bland länets innevånare, hvilka, på salt berördt är,
bisprungit sina mest behöfvande medsockneboer, måst härförutan för egen
räkning skuldsätta sig för hjelp af undsättningsmedlen, samt då äfven en stor
del af allmogen, i anseende till lånemedlens otillräcklighet för de verklige
spanmälsbehofven och de öfver höfvan stegrade sädesprisen, varit nödsakad
att hos köpmän och andra enskilde personer sig ytterligare skuldsätta, skulle,
vid sådant förhållande, det blifva för länets nödställda allmoge högst tryckande
alt, jemte afbördandet af egna skulder, äfven uppfylla de af medlidande
för audre ingångne betalningsförbindelser; hvadan Kongl. Majlis befallningshafvande
i underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte hos
Rikets Ständer göras om afskrifning af ofvanberörde 6,786 r:dr 32 sk. banko,
hvilka utaf undsättningsmedlen för Hallands län blifvit bland socknarne fördelade,
på sätt en å Lands-kontoret upprättad, till Kongl. Maj:t insänd, förteckning
närmare utvisar.
Som Kongl. Majit funnit de af Dess befallningshafvande andragna skäl
och omständigheter förtjena ett billigt behjertande, har Kongl. Maj:t, på grund
deraf, velat härmed föreslå Rikets Ständer att samtycka till afskrifningen af
meranämnde lånemedel, till den uppgifna summan af sex tusen sju hundra
åttatiosex ridr trettiotvå sk. banko; och har Kongl. Majit emedlertid bifallit
Dess befallningshafvandes tillika framställde begäran om anstånd med samma
medels indrifvande, till dess afskrifningsfrågan hunnit slutligen pröfvas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Propositionj N:o 48-
Utdrag af Protokollet öfver Finance-ärenden} hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott deu
3 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern,, Herr Grefve Posse3
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein 3
Munthe 3
Friherre Peyron 3
Silfverstolpe 3
TVcernj
Friherre Gyllengranat 3
Faxej och
Fåhreeus.
Chefen för Finance-departementet, Stats-rådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående afskrifning
af en del utaf det för Hallands län år 1846 beviljade undsätt
nings-anslag.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. Chr. Bäck.
N:o 48.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Dec., kl. £ 7 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer 3 angående
pension d allmänna Indragnings-staten för öfverste-löjtnanten
J. Edström; gifven Stockholms Slott den 2 December
1847.
I anledning af en utaf chefen för medlersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Öfverste-löjtnanten och Riddaren J. Edström gjord underdånig an
-
